# ID: svediakorp-gov2033
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 225,030
# sentences: 5,000
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
uktm« uu-ninut
IP IB ©'JP © (Q © IL IL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
'■._Z2L
SJUNDE SAMLINGEN.
1^ %tfbtIningen:
Lag-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Be
tän
handen.
Lag-Utskottets Utlåtande. IV.o f.
1
N:o i.
Ankom i afskrift till Exp.-TJtsk. den 7 Mars kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Herr Fredric Leonard Rosenquists
motion om ett tillägg till jt Cap. 2 §. StraffBalken.
Hos HÖglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Fredric Leonard
Rosenquist, uti afgifvet memorial, föreslagit, att, i anseende till anförde
skäl, hvilka efter motionairens förmenande, borde föranleda till en mindre
sträng behandling af den tilltalade i tryckfrihetsmål, än uti brottmål
i allmänhet, och då, enligt Kongl. Brefvet den 23 Mars 1738, till
ock med edsöresbrytare kunde få, emot borgen , vistas på fri fot intill
sakens slut, ett tillägg till 1 Cap. 2 §. Straff-Balken mätte göras, af följande
lydelse: ”Den, som i tryckfrihetsmål varder dömd till Jängelse å
fästning, må icke i häkte inmanas förr, än fjorton dagar efter det han
af Hof-Rättens fastställelse-utslag i målet del undfått; vill den sak fällde
sig hos Kongl. Maj:t besvära, träde i häkte sedan nyssnämnde fjorton
dagar tillända gått, derest han ej mägtar dessförinnan ställa borgen
antingen för sin person eller ock för en summa af Två Hundrade Riksdaler
Banco. Gillar Konungen Hof-Rättens Utslag, varde den sakfällde
genast i häkte satt.”
Detta memorial har Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under den 17
sisllidne Februarii, till Lag-Utskottet remitterat; men som motionen åsyftar
att, uti mål angående brott emot Tryckfrihets-förordninge», måtte
i visst hänseende förfaras annorlunda, än hvad i allmänhet, så väl
enligt allmänna Lagen som berörde Förordning, för närvarande eger
rum, samt det föreslagna lagstadgandet, då det således endast skulle vara
tillämpligt i trjrckfi ihétsmål, följaktligen, och oaktadt motionairen velat
få detsamma betraktadt såsom förklaring af 1 Cap. 2 §. Stralf-Balken,
rätteligen är att hänföra till förklaring eller tillägg till ofvanomförmälde
grundlag,
anser Utskottet sig icke kunna med ärendet taga vidare
Bihang lill R. St. Prot. i83j. 7 Sami. 1 Afd.
usta Häftet.
1
2 ! Lag-Ut skallets Betänkande. N:0 2.
befattning, utan förmodar, att, enligt 81 $. Regeringsformen,
motionen bör lemnäs utan afseende.
Stockholm dea 5 Mars 1834»
Å Högloft. Ridderskapets och Adelns vägnar, Ä Högvördige Preste-Ståndets vägnar,
O. TV. Stael von Holstein. I. G. Mittag.
A Vällofl. Borgare-Standets vägnar, Å Hedervärda Bonde-Ståndets vägnar,
G. Holm. Jöns Pehrsson.
Ad. Alexanderson.
N.'0 2.
Ankom i afskrift till Exp.-Utsk. den rg Mars kl. 5 e. m.
Betänkande öfver Herr Theologias Lectorn m. m. Lars Laurenti
motion, det rättigheten att kalla huspredikanter
måtte upphöra, eller åtminstone varda i vissa hänseenden
inskränkt.
I memorial, som Högvördige Presteståndet den 27 nästlidne Februarii
till Lag-Utskottet remitterat, har Herr Lecloren Laurenius yttrat
den öfvertygelse, att ibland företrädesrättigheter, som i äldre tider tillerkändes
vissa samhällsclasser, få torde hafva så förlorat all giltig grund
och afvikit ifrån deras ursprungliga syftemål, som det ännu qvarstående
privilegiet alt kalla husprester. Det andeliga behof, sorn fordom varit
härmed afsedt, syntes efter den allmänna analogien af religiositetens
företeelser i vår tid, ej längre ega rum; hvaremot missbruk af omförmälda
rättighet, som sannolikt tillförene samvetsgrannt begagnades, numera
icke sällan visade sig; till stöd för hvilken mening motionairen anfört,
att, bland den mängd husprester, som i senare tider blifvit ordinerade,
till exempel i Linköpings Stift, ensamt under för 1 idet år, ej
mindre än sex, till äfventyrs ingen enda utöfvade den befattning, till
hvilken han blifvit kallad, och högst få eljest någon presterlig, samt en
och annan alldeles ingen. Också befunnos, bland ordinationssökande,
gemenligen de med huspredikants-kallelse försedde vara i preslerliga
kunskaper de klenaste, hvartill orsaken lätteligen igenfunnes deruti, att
Lag-TJtskotlets Betänkande. K:o 2.
3
dessé icke, i likhet med andre som önskade ingå i församlingens tjenst,
behöfde genom vitsordad skicklighet täfla om plats, utan tryggade sig
vid den redan erhållna kallelsen. Då nu, sådant oaktadt, huspredikanterne
egde åtnjuta årsberäkning lika med de i församlingen tjenstgörande,
och ofta kunde uttränga dem vid de ordinarie lägenheter, hvarest
tjenstår hufvudsakligen afses, samt de föreskrifter emot obehöflige presters
ordinerande, hvilka äro Biskop och ConsistoHum till iakttagande
anbefallde, såsom i Kongl. Brefvet den 1 q December 1748, Kongl. Brefvet
den 22 October 1784 och Kongl. Circulairet den 21 Augusti 1786,
tillintetgjordes genom den i nämnda Kongl. Bref af år 1784 åt alla besutne
af Ridderskapet och Adeln, ulan någon synnerlig restriction, meddelade
rättighet att kalla och antaga husprester, äfvensom genom rättigheten
för desse, enligt åberopade Circulairet af år 1786 samt Kongl.
Circulaire-Brefvet den 17 Mars 1813, alt efter behof användas, och, då
huspredikantsbeställningen upphör, få sig tjenstgöring anvisad af Biskop
och Consistorium; ansåg motionairen merberörde kallelserätt uppenbart
leda till orättvisa emot skickligare och mera förtjente Prestman, samt
till menliga följder både för församlingen och för det yngre presterskapet,
hvadan motionairen funne önskligt, det rättigheten att kalla husprester
hädanefter kunde försvinna. Och har motionairen, enär frågan
berodde af Höglofl. Ridderskapets och Adelns beslut, förmält sig, på grund
af den rättvisa och liberalitet, som hos Rikets första stånd vore rådande,
icke anse otroligt, att detsamma, till kyrkans sanna båtnad, villigt
skulle uppoffra en rättighet, som numera sällan eller aldrig, enligt
dess ursprungliga mening, begagnades, och som derföre äfven förlorat
ali egentlig vigt. Men, för den oförmodade händelsen, att en sådan
uppoffring icke medgåfves, har motionairen tillika föreslagit, att i författningarne
rörande detta ämne måste göras följande förändringar,
som han trodde vaia af nödvändigheten påkallade: 1:0 att meranämnde
vocationsrätt mätte inskränkas till dem, som genom ålderdom , eller sjuklighet
, eller ett längre afstånd frän kyrkan, hindrades att den offentliga
gudstjensten bivista, och 2:0 att, då huspredikanter af vederbörande
begäras, Biskop och Consistorium må ega att af de ordinationssökande
dertill utvälja de skickligaste.
Detta memorial, hvaruti Herr Contracts-Prosten Östberg instämt,
har Lag-Utskottet tagit i öfvervägande; och anser Utskottet sig, till en
början, böra göra en kort framställning af det hufvudsakliga utaf de allmänna
stadganden, hvilka i ämnet finnas meddelade.
4
Lag-Utskottets Betänkande. N.o 2.
Kyrkolagen af år 1686 innehåller uti 19 Cap. 3r §. följande påbud:
”Såsom then allmänna Gudstjensten alltid och noga vidmagthållas skall,
och alle, som i församlingarne boendes äro, then samma uti Guds buus
och kyrkjan bivista, och thersammastädes bruka sina salighetsmedel; så
är intet af nöden, utom them som then offenteliga Gudstjensten förrätta,
någre serdeles prester förordna, hvilke en eller annan i theras buus
med predikande betjena kunna: Dock vele Wij icke afskjära eller betaga
våre trogne undersåtare af vårt Råd, then friheten, att antaga ock
bruka hemma i husen gode och skicklige prester: men om the af Ridderskapel
och Adeln thet åstunda, så skola the först hos then Biskop
och Consistorium, som vederbör, visa och angifva de skäl, som them.
therlill föranleda, hvilken frihet, till alt låta predika hemma i husen,
the likväl alle så nyttja böra, att thet intet må ske oftare, än när någon
sjukdom, eller andre laglige orsaker thet fordra, och på ilie samma
stunder, som Gudstjensten i kyrkjorne plägar förrättas; jemväl med
thet förord, att then, som en sådan Prest antager och begärer, intet må
therföre minska eller afkorta något i then rättighet, som Kyrkoherden
och Capellanerne i församlingen tillkommer, ej eller förskjuta then antagne
presten så länge lian väl och skickligen sig förhåller, utan bibehålla
honom lill dess lian på annat sätt kan blifva försedd; hvartill Biskopen
och Consistorium intet må undandraga sig, efter thess förtjenst
och skicklighet att vära honom behjelplig;” och Presterskapets Privilegier
den 19 Oclober 1728 stadga i 19 §: ”Biskopen och Consistorierlie
skola härefter icke lätteligen och ulan åtskilnad förordna prester åt
livar och en, som det begär, utan för högnödige orsaker, och i synnerhet
för dem, som äro af hög ålder och sjuklige, då vocationen bör förut
i Consistorio skrifteligen uppvisas, jemte det emellan vederbörande slutne
contract;” hvilka föreskrifter än vidare befästades genom Kongl. Brefvet
den ig December 17 48; derefter Kongl. M.ij:t, genom Bref till samtlige
Consistoriemej den 22 October ryS/fi angående kyrkolagens och flere
Kongl. Författningars noga handhafvande, i anseende till presters invigande
förordnat: ”att, beträffande busprester, så, ehuru flere underslef
med dem torde föröfvade vara, ville Kongl. Maj:t dock med rättigheten
att sådane prester kalla och antaga hafva bibehållit, utom Riksens Råd
och Herrar samt deras Fruar, jemväl alla besulne af Ridderskapet och
Adeln, som på sina sätesgårdar bo eller någon tid om året vistas, antingen
de för ålder och sjuklighet icke kunna bivista den allmänna Gudstjensten,
eller deras gårdar från kyrkorne äro vida aflägsne, eller ock
Lag-Utskottets Betänkande. N.o 2.
5
all de för sin uppbyggelse åstunda i sina hus att enskilt Gudstjenst hålla; ’
varande, genom de af motionairen åberopade Kongl. Circulaire-brefven
den 21 Augusti ij86 samt den iy Mars i8i3, icke gjord någon ändring
uti hvad 1784 års Kongl. Bref sålunda bjuder, i följd hvaraf rättigheten
att kalla husprest för det närvarande tillkommer hvarje besuten medlem
af Ridderskapet och Adeln.
Nu ehuru, i betraktande af dessa anförda stadganden, och på grund at
ii4 §• i Regeringsformen den 6 Junii 1809, enligt hvilken samtlige Rikets
Ständer blifvit försäkrade att få deras privilegier, förmoner, rättigheter och friheter
åtnjuta, så att det på samtlige Riks-Ståndens öfverenskommelse och
Konungens bifall berodde, att låta dem undergå de förändringar och jemkningnr,
som Rikets behof kunde fordra, Utskottet anser dettä ärende, på
sätt motionairen jemväl sjelf medgifvit, vara af privilegii natur, och att
ovilkorligt bifall å motionen, väre sig till det ena eller andra af dess alternativa
förslag, således ej kan tillstyrkas; tror Utskottet likväl hinder
deraf icke möta att, i enlighet med Utskottets åsigter af saken, understödja
förslaget, lill den behandling nyss omförmähle grundlagspnragraf anvisar.
Och sorn ifrågavarande undantagslag numera högst sällan lärer begagnas i
öfverensstämmelse med dess ursprungliga syftemål, men deremot, efter
hvad bekant är, ofta föranleder missbruk, och ej allenast, genom den utsigt
densamma lemnar åt huspresler att blifva befordrade utan egentlig
öfning i presterligt kall, kan verka hinderligt för deras utbildande till religions-lärare,
utan äfven innefattar en orättvisa emot de prestman, hvilka,
medelst trägnare arbete i kyrkans tjenst, göra sig mera förtjente af
belöning; får Utskottet, under förutsättande, att samtlige Piiks-Stånden
om förändringen öfverenskomma ocli Konungen dertill lemnar Dess Nådiga
bifall, vördsamt tillstyrka, att, på säLt motionairen föreslagit,
rättigheten att kalla huspredikanter hädanefter måtte upphöra.
Men, i händelse förslaget icke skulle i så vidsträckt målto gillas, så,
enär de derföre anförde skäl, efter Utskottets öfvertygelse, äfven tala för
omförmälde rättighets inskränkande till hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de föreskrifter, som före 17S4 års Kongl. Bref varit härom gällande, så
att densamma egentligen komme att grunda sig på hinder af ålderdom eller
sjuklighet, att den offentliga Gudstjensten bivista; får Utskottet, som
icke delar molionairens mening om lämpligheten af det i öfrigt föreslagne
stadgande, ”att, då huspredikanter begäras, Biskop och Consistorium skulle
ega att af de ordinations-sökande utvälja de skickligaste”, helst det före
-
6
Lag-Utskottets Betänkande. N.-o 3.
kommer Utskottet, såsom borde de skickligaste företrädesvis användas i en
mera allmänt nyttig verksamhet, samt valet al person, såsom nära förbundet
med rättigheten att om vilkoren med honom öfverenskomma, ej
betagas den kallande, härmedelst alternativt, och under lika förutsättning
som nyssberördt är, i afseende å Riks-Slåndens enhälliga samtycke och
Konungens sanction , föreslå:
att rättigheten att halla huspredikanter hädanefter endast
må tillkomma sådana besutne medlemmar af Ridderskapet
och Adeln, hvilka äro ålderstigne eller sjuklige , samt prof -  ningen af samma rättighet, efter omförmälde grunder,
tillhöra Biskop och Consistorium.
Stockholm den 18 Mars i834«
N:o 3,
Antom i afskrift till Exp.-Utsk. den 19 Mars II. 5 e. m.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen från Stockholms Län Nils
Insulins förslag till ändring af %3 Cap. 2 §. RättegångsBalken.
Uti Memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet, enligt Potocollsutdrag
för den 1 innevarande månad, till Lag-Utskottet remitterat, har Riksdagsfullmägtigen
från Stockholms Län Nils Insulin, jemte erinran om Svenska
folkets urgamla andel i så väl lagstiftningen, som rättigheten alt lagarna
handhafva, äfvensom om vigten för samhället af domarekallets tillbörliga
utöfning, förmält sig anse nödigt, att den vid Underdomstolarne
på landet nu följda röstberäkning förändrades, och i sådant afseende föreslagit,
att a3 Kap. 2 §. Rättegångs-Balken erhölie följande lydelse: ”När
Dom å Härads- eller Lagmans-Ting fällas skall, öfverväge Nämnden, der
den så nödigt pröfvar, saken, och underrätte sig, om Lag i thy fall något
stadgar; hvarefter och då olika meningar emellan Ordföranden och Ledamöterne
förspörjes, omröstning ovägerligen och genast anställas bör, i den
ordning, att, näst efter Ordföranden, säger den sin mening, som främst
i Nämnden sitter, derefter den, sorn är honom närmast, o. s. v. — Sedan
rösterna med angifna skäl blifvit till Rättens protocoll noga uppfattade,
gånge saken till doms, efter thy som de fleste säga; och varde Ordförandens
mening dervid beräknad till två röster. Äro rösterna lika eller upp
-
Lag-Utskottets Betänkande. N.o 4-
7
stå flere och så söndrade meningar, att de icke kunna jemkas tillsammans,
gälle Ordförandens röst för Rättens beslut, och svare hvar för sig efter
lag för sin dom.”
Under afstyrkande af bifall härtill , har Riksdags-Fullmägtigen Nils
Strindlund', från Westernorrlands Län, yttrat sig anse, så väl för de rättsökande
som för Nämndemännen sjelfve, ganska vådligt att åt desse senare
lemna en så utsträckt domaremagt, med thy åtföljande ansvarighet,
som Insulin föreslagit; och hafva med Strindlund förenat sig: RiksdagsFullmägtige
Hans Janssori från Elfsborgs Län, Johan Larsson Wiklund
från Westerbottens Län, Pehr Jönsson från Christianstads Län, Johan
Andersson från Jönköpings Län, Anders Ericsson och Eric Hansson från
Örebro Län, Ola Jeppsson från Blekinge Län, och Samuel Andersson från
Östergöthland, hvilka dessutom emot förslaget tillagt ytterligare anmärkningar.
Häröfver får nu Utskottet afgifva det yttrande: alt, enär man i allmänhet
hos ledamöterne af den ifrågavarande Nämnden icke kan vänta
sådan lagkunskap och sådan förmåga att urskilja ofta invecklade rättsfrågor,
som man måste förutsätta hos den Domare, hvilken göres berättigad
och pligtig att i hvarje mål afgifva sin röst, under ansvar för densammas
lagenlighet; tror Utskottet vidden af Nämndens domare-befattning
vara i nu gällande lag väl beräknad och afmätt, då Nämnden icke eger
beslutande rätt i annat fall, än om alla dess ledamöter enhälligt varda
från Häradshöfding eller Lagman skiljaktige, samt uti en mening sig förena,
i hvilken händelse också Nämnden för sitt beslut ansvarar; och anser
Utskottet jemväl ändamålsenligheten häraf vara genom en åldrig erfarenhet
tillräckligen vitsordad; hvadan Utskottet finnér sig böra tillstyrka,
att Insulins of vanberörde förslag icke måtte antagas.
Dock varder sådant till Rikets Högloflige Ständers egen pröfning vördsamligen
hemställdt. Stockholm den 18 Mars 1834-
N:o 4.
AnkoroJ afskrift till Exp.-Utsk. den ig Mars kl. 5 e. ro.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen från Westernorrland Nils
Strindlunds motion om ett tillägg till Lagen för åhörare
vid Riks-Ståndens sammanträden.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet den i:sta innevarande må
-
8
Lag-Utskotlels Betänkande, N.o 4-
liad lill Lag-Utskottet remitleradt memorial, liar Riksdagsfullmägtigen
Nils Strindlund yrkat, att til! vederbörligt Utskott måtte öfverlemnas
alt, såsom ti/lugg till Lagen för åhörare vid RiksStåniiens sammanträden,
föreslå lämplige ansvarsbestämmelser för den händelse, att RiksStändens
Ledamöters, i denna egenskap, afgifne utlåtanden eller yttrade
framställningar, genom skrift, tryck, eller på annat sätt allmängöres i
en uppenbarligen vanställd eller sanningslös skepnad.
Till utveckling häraf, har motionairen andragit, att likasom i följd
af offentlighetens princip det vore allmänhetens rätt, att vinna kunskap
om allt hvad inom representationen förhandlades, så vore det ock, på
andra sidan, för representanten en giltig fordran, att hans utlåtanden
af publicitetens organer icke vanställdes, ntan anfördes i samma anda
och mening, i hvilken de för tillfället blifvit yttrade. Den enskilde med»
-borgaren kunde höja sig öfver smädelsen, den offentlige Embetsmannen
lunde med sina handlingar vederlägga orättvisa omdömen, men folkets
ombud hade endast sina ord, hvarmed de kunde verka, och för hvilka
ombuden ansvarade inför den större eller mindre allmänhet, hvars förtroende
kallat desamma. Dessa ord och yttranden voro det enda uttrycket
af representantens verksamhet, bestämde hans värde, visade hans
styrka eller svaghet, samt utgjorde hans heligaste egendom; så att hvarje
ingrepp deruti, vare sig uppsåtligt eller icke, rörde honom på det
närmaste. Motionairen förmodade ock angelägenheten af det ifrågavarande
lagbudet blifva ännu större, i händelse den föreslagna indragningen
af Ståndsprotocollens tryckning komme alt ega rum, och tidningarna
således ensamt skulle utgöra den organ, hvarigenom den icke åhörande
delen af allmänheten erhöile kännedom öm hvad hos Stånden
sig tilldrog; tilläggande motionairen, att, ifråga om grunderna för dessa
Lagbestämmelser, afseende syntes böra hafvas, icke på ordalagens utan
på meningarnas framställning, samt
je fall måtte anses härflyta af uppsåt eller allenast af vårdslöshet.
Denna motion, emot hvilken Riksdagsfullmägtigen Nils Månsson
från Malmöhus Län erinrat, att han ansåge densamma vara för tidigt
väckt, så länge Grundlagens stadgande om Ståndsprotocollens tryckning
icke blifvit upphäfvet eller förändradt, har Utskottet i öfvervägande
tagit; och som motionen, så vidt den åsyftar ansvar för de förbrytelser
af ifrågavarande beskaffenhet, som genom tryck kunna föröfvas,
hvilka synas utgöra densammas egentliga föremål, innefattar ett
ämne,
Lag-Utskottets Betänkande N.& S.
9
ämne, som, med afseende å Grundlagarnas stadganden, angående sättet för
frågors väckande om ändring i Grundlag, lärer finnas icke tillkomma LagUtskottets
behandling, samt, beträffande de skriftliga eller muntliga uppgifter,
om hvad hos Riks-Slånden förelupit, hvilka så afvika ifrån sanningen,
och äro af den eftertänkliga art, att ansvar derå bör följa, erforderliga
straffbestämmelser, med nödig latitud för Domarens pröfning utaf försvårande
eller mildrande omständigheter, icke saknas uti 6o Cap. Missgernings-Balken,
jemfördt med 111 §. Regerings-Formen samt 77 §. Riksdagsordningen;
får Utskottet, som, sedan det ifrån sistlidne Riksdag hvilande
förslag till ändring i Grundlagarnes stadgande om tryckning af Rikc-Ståndens
protocoll numera blifvit ogilladt, anser det skäl, Motionairen ifrån
samma förslag hemtat för sitt yrkande, hafva förfallit och således icke påkalla
något svar, härmedelst föreslå,
att Strindlunds ofvanberörde motion måtte lemnäs utan
vidare afseende.
Dock varder detta omdöme Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning vördsamligen understäldt. Stockholm den 18 Mars i834-
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 19 Mars kl. 5 e. m.
Betänkande öfver Riksdags-fullmägtigen från Gottland Pehr Isacsson
Myrungs motion om upphäfvande af g §. i 2 Cap.
Giftermåls-Balken.
Hedervärda' Bonde-Ståndet har, enligt Protocolls-utdrag för den 10
sistlidne Februarii, till Lag-Utskottet remitterat ett af Riksdags-fultmägtigen
från Gottland Pehr Isacsson Myrungs afgifvet Memorial, så lydande:
”Genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810 är den Kongl.
”Maj:t uti 2 Cap. 3 §. Giftermåls-Balken lemnade dispensations-rätt, i
”afseende på giftermål emellan syskonbarn, utsträckt till personer i det
”svågerlag, hvarom 5 och 6 §§. uti nämnde Capitel handla. Alt, så vida
”sådant står tillsammans med sedlighetens bibehållande, söka få denna
”rättighet vidare utsträckt, må, i följd häraf, ieke synas obefogadt; och,
Bih. till R. 1St. Prot. i834> 7 Sand. l Afd. a
i:sta Häftet.
IO - Lag-Utskottets Betänkande N.o S.
”med hänsigt härtill, vågar jag hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt föreslå
upphäfvande af 9 §. uti ofvanåberopade Capitel och Balk, på det sätt,
”att Kongl. Majit, äfven uti de i samma lagrum omförmälde lall, må sga
”att äktenskap bevilja; varande jag till denna min framställning föranledd
”af öfvertygelsert, att halfskylde i denna slägtled, ehuru närmare skylde
”än syskonbarn, likväl stå till hvarandra uti så aflägset slägtförhållande,
”att giftermål emellan dem, utan våda för sedligheten och den faderliga
”vördnaden, må ega rum.”
Då den omförmälde 9 §. i 2 Cap. Giflermåls-Balken stadgar: I alla
dessa fall bör ej skillnad göras emellan hel- och halfskylde. Vare ock äktenskap
lika förbudet, om blodsbandet kommer af äktenskap eller lägersmål,
” har Utskottet icke trott sig af Molionairens anförande kunna med
säkerhet sluta, om meningen varit, antingen att den dispensations-rätt, som,
genom Kongl. Förordn. den 10 April 1810, blifvit Konungen tillagd i afseende
på besvågrade personer, i de förhållanden, hvarom 5 och 6 §§. af
nämnde Capitel handla, måtte förklaras gällande om lika besvågrade, då
svågerlaget grundas på halfslägt;— eller ock att Konungen måtte ega atti
allmänhet tillåta giftermål, så snart fråga endast vore om halfskylde, äfvensom
då blodsbandet uppkommit af lägersmål. — I förra fallet bar Motionairen
misstagit sig om meningen af nyssberörde Kongl. Förordning,
hvilken icke gör någon åtskillnad emellan hel- och halfskylde, samt sålunda
redan innefattar den utsträckning af Konungens dispensations-rätt,
som Motionairen åsyftat; och i senare händelsen åter, lärer förslaget, hvars
antagande skulle upphäfva det ovilkorliga förbudet emot äktenskaps ingående
emellan föräldrar och deras oäkta barn, samt emellan halfsyskon 0.
s. v-> finnas vara högst olämpligt; — hvadan Utskottet tillstyrker,
att motionen måtte utan afseende lemnäs.
Stockholm den 18 Mars 1834-
STOCKHOLM, Eckste. nska Tryckeriet, 1834-
Lag-Utskottcts Betänkande N.-o 6.
1
N:o 6.
Betänkande, öfver Riksdags-fullmägtigen frän Jemtlands Län
Eric Nilssons motion, om utfärdande af en lag till afböjande
af uppgifne olägenheter, som för Rust- och Rotehållare
skulle uppkomma derigenom, att Ryttare och Soldater
utan tillstånd afveko och höllö sig borta från deras
rätta station m. m.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har, uti Memorial, som den 12 sistlidne
Februarii blifvit till Lag-Utskottet remilteradt, Riksdagsfullmägtigen Eric
Nilsson från Jemtland gjort den framställning, att i nämnde ort ofta inträffade,
det Ryttare och Soldater, utan permission, begåfvo sig till Norrige eller
något aflägset ställe inom landet, och blefvo borta från deras Compagnie
eller Regemente utöfver Irenne månader, i följd hvaraf de utströkos utur
rullorna, och att den felaktige sedermera, vid återkomsten, undginge allt
ansvar, emedan, om Rust- och Rotehållaren, sorn med kostnad måste anskaffa
annan karl, emot den förrymde anställde talan vid Härads-Rätt, denna
förklarade sig icke kunna upplaga målet, enär den tilltalade felat emot Krigslagarne,
och, derest åter saken gjordes anhängig vid Krigs-Rätt, sistbemälde
Domstol éj heller ansåg sig behörig, sedan karlen redan blifvit utstruken utur
rullorna och således ej då mera vore i krigstjenst; hvadan Motionairen, som
trott en strafflag, till förebyggande af dessa olägenheter, vara af behofvet påkallad,
hemställt, att Lag-Utskottet måtte en sådan lag föreslå; och har Riksdagsfullmägtigen
Anders Mårtensson från Jemtlands Läns Södra Domsaga
med Eric Nilsson häruti instämt.
Berörde Memorial har Lag-Utskottet tagit i öfvervägande; men som det
olofliga afvikande ifrån Regementets eller Compagniels stånd, hvarom motionen
handlar, utgör rymningsbrotl, för hvilket straffbestämmelser ingalunda
saknas uti Krigslagarne; samt, i händelse Ryttaren eller Soldalen, innan åtal
väckes, blifvit utur rullorna utstruken, hvilken påföljd å rymning, enligt
författningarne, ej eger rum, med mindre brottet föröfvats för tredje resan,
då bestraffningen i öfrigt är fyratio par spö och tvänne års arbete å fästrang,
rätter Domstol för åtalets upptagande, i allt fall, jemlikt 12 § i 1 \
Cap. Krigs-artiklarne, med flere hithörande lagrum, ©tvifvelaktigt är Rege
Bihang
till R. St. Prot. i834, 7 Sami. 1 A/d. 1
a:dra Häftet.
Lag-Utskoltets Betänkande N.-o 7.
mentets Krigs-Rätt, vid hvilket förhållande det beror på Rust- och Rotehållare,
att, derest nämnde Domstol skulle begå den origtigheten alt visa
ifrån sig ett så beskaffadt mål, samma beslut i laglig ordning öfverklaga, för
att deri vinna rättelse; anser Utskottet
någon ny lagbestämmelse i detta ämne icke vara af nöden.
Dock underställes detta omdöme vördsamligen Rikets Höglofl. Ständers
egen upplysta pröfning. Stockholm den 21 Mars 1834-
N:o T.
Betänkande, öfver Riksdags-fullmägtigen Herr Carl IV. Olbers’
motion, angående skärpning i straffet för falskt vittnesmål
och för mened.
Från Välloflige Borgare-Ståndet har Lag-Utskottet erhållit remiss af den 17
nästlidne Februarii å Herr Carl PV. Olbers’ förslag till ändring i nuvarande
straffbestämmelser för falskt vittnesmål, äfvensom för mened i annat fall.
Motionairen har, såsom en bristfällighet i »734 års Lag, anmärkt, att
den stadgade ett alltför obetydligt ansvar för falsk vittnes-ed. Orsaken härtill
har han trott böra sökas uti lagstiftarens förutsättning, det hvar och en
skulle vara fattad af en orubblig tro på en allestädes närvarande och allvetande
Gud, samt förnämligast af pligtkänsla och den religieusa förpligtelsen
anse sig skyldig att icke afvika från sanningen; men då erfarenheten vitsordat,
att nämnde motiv icke vore tillräckligt verkande för ändamålet, samt
på helgden af edgång berodde, i brottmål, brottets upptäckande och bestraffande,
äfvensom oskuldens försvar, samt i civila mål, bibehållandet eller förlorandet
af omtvistade rättigheter, syntes del vigtigt, att, såsom garantie emot
edens missbruk, stadga en alfvarlig bestraffning; och har Motionairen, som
ansett straffet icke böra bestå uti böter, hvilka lätt kunde ersättas, och ännu
mindre uti kroppsligt lidande, såsom spö eller vatten och bröd, hvilka straffarter
Motionairen i allmänhet trodde strida emot rättsbegrepp, föreslagit följande
stadganden: att den,'sorn blifvit öfverbevist, att hafva uppsåtligen aflagt
falsk vittnes-ed inför rätta, eller, då han blifvit ålagd värjemålsed,
friat sig med falsk edgång, skulle varda förklarad ärelös och straffas
med frenne års fängelse, med eller utan arbete, efter omständigheterne;
att han, i senare händelsen, likaledes borde vara förfallen till den på
-
Lag-Utskottets. Betänkande N.o 7.
3
följd han bort undergå, om han icke friat sig genom edgång; att den,
som genom en uppsåtligen falsk vittnesed, vållat att en oskyldig mistat
lif, borde straffas med lifvets förlust; och att, om en oskyldig, pä sådan
falsk utsago, måst undergå neslig bestraffning, såsom spö, vatten och
bröd och uppenbar kyrkoplikt, menedaren borde straffas med arbete för
lifstiden i fängelse; hvarjemte menedaren alltid skulle vara skyldig att,
med sin egande eller framdeles erhållande egendom, ersätta ali den förlust
, som af den falska edgången för annan uppkomme.
Utskottet, som granskat berörde förslag, erkänner visserligen hela vigten
deraf, att eden hålles i helgd, samt anser menedaren i allmänhet, och
serdeles den som aflägger falskt vittnesmål, förtjena alt alfvarsamt bestraffas;
men, efter Utskottets öfvertygelse, företer sig likväl en ej ringa betänklighet
emot tillämpning af den yrkade strängare grundsatsen i afseende på straffbestämmelserna,
än nuvarande lag innehåller; hvilken betänklighet Utskottet
äfven föreställer sig hafva kunnat ingå i de motiv, stiftarne af samma lag
för sig uppgjort. Brottet är nemligen till sin natur sådant, att det sällan
kan ådagaläggas, med mindre den brottslige sjelf yppar och erkänner detsamma.
Detta skulle kunna motverkas af stränga straffbestämmelser, oell
man saknar icke erfarenhet deraf, alt den oskyldige, dömd, eller nära att
dömas på falska vittnens utsagor, blifvit räddad genom dessas egen återkallelse
af vittnesmålen; hvilket måhända icke skett, derest straffet å falsk ed
varit så svårt, som brottets svåra beskaffenhet synes förtjena. För att bereda
oskuldens och den lidandes upprättelse, men icke för att skona menedaren,
torde således del lindrigare ansvaret böra qvarstå, åtminstone till dess ämnet
i någon större allmänlighet kan komma att behandlas, och nödige gradalioner
varda iaktlagne vid en framdeles föreslående pröfning af del utarbetade
förslaget till ny brottmålslag.
Hvad åter angår frågan 0111 utbytande af böterna och kroppsplikten emot
fängelsestraff, så anser Utskottet densamma ingalunda böra serskildt behandlas,
eller rätteligen kunna förekomma förr, än i sammanhang med den blifvande
granskningen af nyssnämnde lagförslag; och vidkommande öfrige delar
af motionen, tror Utskottet den erinran göra tillfyllest, dels att det fullkomligen
öfverensstämmer med nu gällande lag samt ligger i sakens natur,
både att den, hvilken öfvertygas att hafva aflagt falsk värjemåls-ed, skall,
utom ansvaret härföre, anses saker till samma påföljd, som han bort undergå,
derest han icke friat sig genom edgången, som ock, att den skada,
någon genom falsk vittnes-ed orsakar, bör, så vidt ske kan, af honom ersättas;
dels att skärpt bestraffning å falskt vittne, för den händelse då saken
4
Lag-Utskottets Betänkande Nio 7»
går å lif eller ära, redan finnes stadgad genom 60 Cap. 1 § sista mom.
Missgernings-Balken, enligt hvilket lagrum vittne, i nämnde fall, skall stå
samma straff som den angifne bort undergå om han brottslig varit.
Men då den, som aflagt falskt vittnesmål, detta oaktadt, med anledning
deraf, att 18 § i 17 Cap. Rättegångs-Balken, rörande nämnde brott, icke
likasom 19 § af samma Capitel, angående annan menedare, stadgar ärans
förlust, utan lagen på förra stället endast bjuder, att ”den som bär falskt
vittnesbörd skall böta 4o daler och aldrig vara vittnesbär,” möjligen skulle
kunna göra anspråk på rättigheten att deltaga i val, som medborgerligt förtroende
utmärka och att dervid sjelf komma under omröstning, hvartill en
sådan person likväl gjort sig i högsta måtto ovärdig, tror Utskottet ett
stadgande böra meddelas, som bestämdt påbjuder förlusten af medborgerligt
förtroende, destohellre, som sådant, efter Utskottets mening, helt och hållet
instämmer med grunderna i 1734 års Lag och kan anses utgöra en förklaring
af densamma till enlighet med senare tiders utvecklade begrepp.
På grund häraf får Utskottet vördsamt föreslå
det tillägg till iy Cap. 18 $ 2:dra momentet Rättegångs-Balken, att
efter slutorden: ”och vare aldrig vittnesbär”, måtte heta: ej heller
berättigad att deltaga i val eller väljas till sådana förrättningar,
som medborgerligt förtroende utmärka;
hemställande Utskottet, att motionen ej måtte i vidsträcktare nion varda
bifallen.
En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 21 Mars 1834-
Reservation af Herr S.' M. T. Cederborg: ”Jag hade ämnat med min röst
medverka till bifall af Herr Olbers’ motion, och att för menedare införa den af
Lag-Comiteen föreslagne straffbestämmelse; men under discussionen har en
anmärkning om grunden för den nu gällande lindrigare ansvarspåföljden, att
nemligen derigenom underlätta bevisningen om mened, som sällan står att
vinna utan den brottsliges eget erkännande, fästat synnerlig uppmärksamhet;
och som menederibrotl i senare tider icke lära så tilltagit, att behofvel påkallar,
att nu på förhand och innan förslaget till nya Criminal-Lagen kommer
under pröfning i hela sin vidd, derom serskildt införå nytt lagsladgande,
så anser jag mig böra anmäla min reservation vid den af Utskottet föreslagne
partiela åtgärd i omförmälde afseende.”
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 8.
$
N:o 8.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen från Calmar Län Peter
Pehrssons motion, om rättighet för parter att deras till Domstol
ingifne handlingar återbekomma.
Onder den 12 nästlidne Februarii har Hedervärda Bonde-Ståndet till LagUtskottets
behandling remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen Peter Pehrsson
från Calmar Län afgifvet Memorial, hvari han erinrat om den olikhet, som
vid Domstolarne egde rum derutinnan, alt parter plägade från KämnersRätt,
Härads-Rätt och Lagmans-Rätt återfå deras i original dit ingifne handlingar,
men icke från Rådstufvu-Rätter, i mål der dessa utgjorde andra instance,
eller från Hof-Rätter och Öfver-Rätter. Molionairen, som trott de sistnämnde
Domstolaraies förfarande i detta hänseende vara origtigt, har, såsom
skäl derföre anfört: att då omförmälde handlingar voro dens tillhörighet,
som desamma ingifvit, hans rättighet till deras återfående också syntes vara
obestridlig; att det ej mera för Öfverdomarens, än för Underdomarens säkerhet
vore nödvändigt att handlingarne qvarstannade i Domstolens vård; att
all säkerhet i denna delen vunnes, om Öfverdomaren, såsom det hos Underdomstolarne
tillgick, lät kortligen i protocollet anteckna, hvilka handlingar
af den ena eller andra parten blifvit företedda; och att det framför allt
syntes innefatta en orättvisa, att en part skall erlägga lösen för afskrifter af
de handlingar, som han vill hafva tillbaka, och för hvilka han, mångengång,
förut betalt lösen; och har Motionairen på grund häraf föreslagit, att
hvarje part måtte förklaras berättigad, att, efter det ett mål blifvit i Rådstufvu-Rätt
och Öfver-Rätter slutligen af gjordt, utan afgift, återfå ej mindre
Underrätternes Protocoll och Domar, än andre der företedde handlingar,
dock med undantag af sjelfva skriftvexlingen; uti hvilket förslag större
delen af Bonde-Ståndet instämt.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet icke förbisett rättvisan och billigheten
deraf, att, så vidt med bibehållande af nödig säkerhet och ordning
kan förenas, part må kostnadsfritt återbekomma sina till Domstol ingifne
rättegångshandlingar, men likväl, med afseende dels å andra partens stundom
härunder beroende rätt, dels ock å skyldigheten för Hof- och ÖfverRätter,
att, i mål som derifrån till Kongl. Majit fullföljas, insända emottagne
handlingar, ansett vissa undantag och inskränkningar böra vid ifrågavarande
tillåtelse fästas; hvadan Utskottet, som tror nödig öfverensstämmelse uti lag
-
g Lag-V t skot tets Betänkande JY.-o g.
stiftningen påkalla, att föreskrifterne jemväl till Justitiae-Re visionen utsträckas,
härmedelst föreslår det stadgande:
att part skall vara berättigad, att — ifrån Rådstufvu-Rätt, så snart
samma Rätt, genom Dom eller Utslag, antingen hufvudsakligen pröfvat
der anhängigt mål eller annorledes skiljt detsamma ifrän sig, samt,
ifrån Hof- och Ofver-Rätt, sedan, uti dit fullfölj dt mål, Dom eller
Utslag af omförmälde beskaffenhet derstädes fallit och laga kraft
derå kommit, äf vensom frän Justitice-Revisionen , uti der bevakadt och
afgjordt mål, — kostnadsfritt återf å de af samma part i målet ingifne
protocoll, utslag och andre handlingar af sådan beskaffenhet, att
de, om behof deraf framdeles uppstår, böra, enligt Lag och laga
Stadgar, vara hos vederbörande embetsmyndighet i hufvudskrift. att
tillgå.
Dock varder detta Betänkande till Rikets Höglofl. Ständers närmare ompröfvande
vördsamligen hemställdt. Stockholm den 21 Mars r834-
^:o 9.
Betänkande, öfver Riksdags-fullmägtige Peter Pehrssons från
Calmar Län samt Johan Bengtssons från Westernorrlands
Län motioner, om upphäfvande af Landsf scalers rättighet
till kostnads-ersättning uti mål, deri de å tjenstens vägnar
föra talan.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Riksdags-fullmägtige Peter Pehrsson
från Calmar Län och Johan Bengtsson från Westernorrland, hvar för
srg, uti afgifne Memorial anfört, att, för den händelse, att Landsfiscalstjensterne
icke komrne att alldeles indragas, i följd af derom vid innevarande
Riksdag väekt förslag, Molionairerne trott sig böra fästa uppmärksamheten
på det, efter deras omdöme, olämpliga förhållande, att Landsfiscalerne,
enligt Kongl. Förordningen den 12 October ij3g och Kongl. Brefvet den
22 Augusti 1750, i vissa fall åtnjuta ersättning för rättegångs-kostnad, ehuru
Kronofogde och Länsman icke skulle ega rättighet till sådan ersättning,
samt en för brott dömd persons ansvarighet, äfven i ersättningsväg, borde vara
lika, antingen han tilltalades af den ene eller andre åklagaren; hvadan ock
Motionairerne yrkat, att omförmälde rättighet för Landsfiscalerne till kostnadsersättning
måtte upphäfvas.
Lag-Utskottets Betänkande JY.-o 10.
7
Dessa, under den 12 sistlidne Februarii och den 1 innevarande månad,
till Lag-Utskottet remitterade anföranden har Utskottet tagit i öfvervägande;
men enär det med lagens allmänna stadganden i 21 Cap. 3 § RättegångsBalken
instämmer, att den, som saken tappar, bör gälda sin vederdeloman det
allt åter, som denne varit nödsakad derå kosta; då någon författning icke,
på sätt Motionairerne synas förmoda, finnes meddelad och gällande, sorn i
allmänhet betager Kronofogde och Länsman rätt till ifrågavarande ersättning,
hvilken ock understundom plägar dem tillerkännas, ehuru, med afseende å
dessa åklagares egande löneförmoner, praxis gemenligen antagit, att de, genom
sine andelar i sakören, kunde anses betäckte för tillskyndade rättegångs-umgälder;
då Skogs- och Jägeri-betjente, enligt 68 § i Kongl. Förordningen
den 1 Augusti i8o5, uttryckligen äro till kostnads-ersättning uti
skogs-åverkansmål berättigade; då det synes vara rigtigt, att Landsfiscal,
som efter lag är skyldig, och ej heller sällan dömes att utgifva kostnads-ersättning,
när han utan skäl tilltalat någon eller brustit i bevisningen, jemväl
får åtnjuta sådan ersättning i mål, der, på hans åtal, den felaktige åt
saken fälles; då, enligt de af Motionairerne anförde Författningar, undantag
är gjordt för så väl grofva missgernings-mål, som ock mindre brott, för hvilka
allmogen och lösa personer kunna blifva lagförde, uti hvilka mål ersättning
icke eger rum; samt då slutligen Landsfiscalerne icke hafva någon lön
sig anslagen, hvadan de, uteslutna från ifrågavarande rättighet,möjligen skulle
sakna bergning; anser Utskottet, som icke eger ingå i någon pröfning,
huruvida dessa tjenster numera behöfva bibehållas, sig ej kunna understödja
motionerne, utan får härmedelst vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörde till Lag-Utskottet remitterade förslag icke måtte antagas.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers närmare skärskådande underslälles.
Stockholm den 21 Mars j834-
N:o 10.
Betänkande, öfver Riksdags-fullmägtigen Herr Carl W. Olbers’
motion, om ändring i bestraffningen för missgerningsman
släppande.
Uti Memorial, sorn Vällofl. Borgare-Ståndet den 24 sistlidne Februarii till
Lag-Utskottet remitterat, har Riksdags-fullmägtigen Herr Carl W> Olbers
8
Lag-Utskottets Betänkande N;0 to.
anfort, huruledes, genom Kongl. Brefvet den 2 Nov. 1786, det uti 19 Cap.
3 § Missgernings-Balken stadgade ansvar för den vaktkarl, sorn af försummelse
eller vangömmo släpper fånge lös, i så måtto blifvit skärpt, som berörde
förseelse ovilkorligen skall straffas med spö, efter beskaffenheten af försummelsen
och den undkomnes brott; och har Motionairen, som ansett denna
skärpning icke vara förenlig med tidsandan, hvarföre den ock i allmänhet
vöre lemnad utan efterföljd, hemställt, om icke ali verkan af berörde Kongl.
Bref borde upphöra , samt att det måtte förblif va vid hvad allmänna Lagen
innehåller.
Lag-Utskottet, som tagit berörde motion i öfvervägande, tror sig böra
densamma understödja. Det ifrågavarande brottet kan visserligen begås under
sådane förhållanden, och vara till sine påföljder för det allmänna af en
så vådlig beskaffenhet, att detsamma understundom måste alfvarligen bestraffas;
men omständigheterne kunna också en annan gång vara så mildrande,
förseelsen eller uraktlåtenheten så ringa, och fången sjelf så litel farlig för
andras säkerhet, att verkställandet af det omnämnda Kongl. Brefvets föreskrift
blefve en grymhet, som ogillades af rättskänslan, och som säkerligen
icke skulle undgå att ofta illuderas, derest man ej hoppades på Konungens
benådningsrätt, hvilken också, i de fleste förekommande mål som angå fångspillning,
plägar utöfvas. Lagen bör dock ej hvila på förutsättning derom,
att den sällan skall följas i tillämpningen, ulan bör vara sådan, att dess
uppfyllande må utgöra regel, och behofvet afbenådnings-rättens användande
blifva undantag. Dessutom fordrar det nuvarande ovilkorliga stadgandet
af urbota ansvar, att den tilltalade i alla händelser häktas; och då en längre
tid nödvändigt måste åtgå, innan målet hinner pröfvas, först af UnderRätt,
sedan af Öfver-Rätt, om det dit fullföljes, samt slutligen af Kongl.
Maj:t, i afseende på Nåde-ansökningen, och expedition derå följa, så lärer
det ock inses, att den tilltalades lidande redan härigenom kan vara alltför
betydligt, för att icke förtjena att tagas i betraktande,
På dessa skäl, och då stadgandet i 19 Cap. 3 § Missgernings-Balken:
”Släpper vaktkarl fånge lös af försummelse eller vangömmo, miste tjenst sin,
och plikte dertill med böter, fängelse, arbete eller spö, allt som försummelsen
eller ock den undkomnes brott är," efter Utskottets öfvertygelse,
innefattar en tjenlig latitude för Domarens pröfning, samt, rätt lillämpadt,
bör leda till det åsyftade ändamålet, tillstyrker Utskottet,
det måtte Rikets Häglof. Ständer hos Kongl. Maj:t göra anhållan
om utfärdande af Kungörelse derom, att Kongl. Brefvet till Hof
och
-
Lag-Utskottets Betänkande N.-o to.
9
och Öfver-Rätter den 2 JVov. ij86, angående ändring i allmänna
Lagens stadgande om straff för vaktkarl, som af försummelse eller
vangömmo släpper fånge lös, upphört att vara gällande.
Dock hemställes sådant vördsamligen till Rikets Höglofl. Ständers närmare
skärskådande. En Ledamots serskilda mening bifogas. Stockholm den
21 Mars 1834-
Reservation
af Herr Professoren, Doctor Bexell:
Emot detta Betänkande går jag att mig reservera.
H. Utskottet tillstyrker, ”att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t måtte göra
underdånig anhållan , om utfärdande af Kungörelse derom, att Kongl.
Brefvet af den 2 Nov. ty 86, angående straff för vaktkarl, som af försummelse
eller vangömmo släpper fånge lös, upphör att vara gällande.”
Det tillhör visserligen den framål ilande tiden, att ömsom skärpta, ömsom
åter mildrande straff-theorier, med den, vexelvis uppstå, göra sig
gällande, och försvinna; men de jordiska samhällens rätt, att af lagstiftningarne
skyddas, qvarstår oförändrad, obestridlig, oeftergiflig både före, under,
och efter rnenings-sti iden.
Uti 1786 års skärpta straffbestämmelse för fångspillning nedlades och
uttalades, för nära ett halft århundrade sedan, en bestämd missbelåtenhet
med den ditintills gällande strafflagen. — Hade, sedan denna tid, de flyktade
åren till oss omfört erfarenhets-frugter af minskade samhälls-vådor genom
minskad fångspillning, hade, sedan denna tid, fångpersonalen icke på ett
så förvånande sätt mångdubblats , hade förändrade samhälls-förliållanden
gjort den nu föreslagne lagförändringen, om icke alldeles nödig, likväl oskadlig,
— äfven jag skulle måhända då hafva förmått besegra betänkligheterna,
att utur väre nu gällande Lagstadganden undanrödja den skärpta straffbe
-
*) ”Då vid [813 års slut fångnuinerairen utgjorde 1774 personer, på en folknumer af
omkring 2,43o,ooo menniskor, och således 1 fånge på 1092 fria, uppgick den, medelst
ett successivt stigande, år i833 till mera än 4å°o fångar och correctionister, på en
folknumer af omkring 2,934,000 menniskor, och visade 1 fånge på 602 fria. Hade
tillväxten af fångars antal förblifvit i samma relativa proportion till folknumern,
som den visade sig ega iSi3, så hade fångnuinerairen 1833 bort vara 2107 personer
i stället för 4åoo.” Se Kongl, istyrelsens öfver fängelsen och arbetsinrättningar
underdåniga Berättelse till Kongl. Majct, i834 sid. 14.
Bihang, till B. St. Prot. i834, 7 Sami. 1 Afd. 2
2: dr a Häftet.
to
Lag-Utskottets Betänkande IV.-o 11.
stämmelsen. Nu åter anser jag icke den lid vara inne, då försöket att lossa
på ansvarighets-banden skall lyckas *), och jag skall aldrig, af undfallenhet
för hvilken för dagen segrande straff-theori sora helst, glömma, att både
den för ransaknings undergående rörliga, resande delen af fångpersonalen,
och den uti fängelser och corrections-hus inspärrade massan deraf, med sig
omför ett lika lefvande och trängtande, som aldrig hvilande begär, alt återtaga
den missbrukade, förverkade friheten, och omsider, att man, i följd
häraf, äfven ifrån lagstiftningens sida eger rätt att påräkna bibehållandet af
kraftfulla, conseqvenla garantier för en ändamålsenlig fångbevakning.
I följd af hvad jag nu anfört reserverar jag mig således äfven emot
det föreslagna ganska vådliga Kungörandet af mildrad strafflag för fångspillning,
emedan detta leder lill oberäkneliga följder. Man vakte sig, att icke
sjelfva offentliggörandet af straffmildriugen, hos den handlande framkallar
en kallt uppgjord beräkning, af de utom sjelfva handlingen (fångspillningen)
liggande, någon gång ganska kraftigt bevekande omständigheter, jemförde
med den för honom kungjorda minskade ansvarighets-påföljderi, och således
framkallar brottslighet i uppsåt, i stället för blotta vållandet af försummad
tillsyn.
N:o 11.
Betänkande, öf ver Riksdags-f ullmägtigen från Calmar Län Peter
Pehrssons motion , om upphörande af Underdomares åliggande,
att till Hof-Rätter insända renoverade exemplar af domböcker
_, utom i vissa mål.
Riksda gsfullmägtigen Peter Pehrsson från Calmar Län har, uti Memorial,
som Hedervärda Bonde-Ståndet under den 17 nästlidne Februarii till LagUtskottet
remitterat, gjort det förslag, att den genom 2 Cap. 6 §, 3 Cap.
5 ,§j 5 Cap. 2 ,§' och 6 Cap. 6 § Rättegångs-Ba/ken, stadgade skyldighet
för Härads- Lagmans- Kämners- och Rådstufvu-Rätter, att till Hof-Rätt
*) Enligt Rikets Ständers Justitiae-Ombudsmans Embets-berättelse utgör deras antal,
som för mord, mordbrand, röfveri, rån, stöld och andre gröfre brott äro fängslade,
2000 personer.
Lag-Utskottets Betänkande 2V:0 11. 11
insända renoverade domboksexemplar, måtte sä vida inskränkas, att desse
domböcker endast komme att innefatta Domstolarnes protocoll och beslut
uti alla förekommande, af hvad beskaffenhet som helst varande ärenden
och mål, hvilka röra testamenten och arf samt eganderätt till jord.
Fj mindre fördelen af att på mer än ett ställe hafva sådana handlingar förvarade,
hvarpå mångas rätt vore beroende, och hvilken skulle kunna gå förlorad,
om dessa handlingar förkommo, utan ock den omständigheten, att
Hof-Rätterne borde i allmänhet granska Under-Rätlernes domböcker, för att
tillse, huru rättvisan vid dessa Domstolar handhafdes, hade förmodligen grundlagt
nuvarande stadganden, hemtade från författningar, vida äldre än vår
nu gällande lag. Men i äldre tider, då rätt-egångarne voro få, och utfördes
på ett högst enkelt sätt, kunde ock domböckernes granskning utan svårighet
verkställas, hvaremot, sedan numera målens antal vid alla Domstolar mångdubbelt
förökats, samt rältegångssättets utbildning åstadkommit en större vidlyftighet
i protocollsföringen, domböckerne vuxit till den storlek och vidd,
alt deras granskning måst, sedan många år tillbaka, alldeles åsidosättas, destohellre,
som Hof-Rätternes öfrige göromål så betydligen tilltagit, att de ej
lemnat tid öfrig för en dylik åtgärd. Också hade Rikets Ständer, då de,
vid 1823 års Riksdag, föranledt det stadgande, som innefattades uti Kongl.
Förordningen den 18 December samma år, angående uteslutande utur det
renoverade domboksexemplaret af undersökningarne i brottmål i allmänhet,
troligen insett overkställbarheten af den fordom brukliga granskning af domböckerne
samt funnit det, vid sådant förhållande, vara utan allt ändamål, alt
belasta Hof-Rätternes archiv med protocoll, hvilkas förvarande för framliden
icke kunde vara af ringaste vigt, och denna åsigt syntes med allt skäl böra
vinna tillämpning äfven i fråga om renovation af största delen af de vid
Domstolarne förekommande tvistemål, hvilka utgjordes af skuldfordrings- och
ersättningstvister. Då dessa blifvit slutligen afdömde, verkställdes besluten
vanligen genast, och någon vidare fråga, rörande de redan pröfvade tvisteämnena,
kunde, i följd af deras natur, sällan eller aldrig uppstå, åtminstone
ej efter längre tids förlopp. Annorlunda vore åter förhållandet med tvister,
som i ett eller annat afseende rörde eganderätt till jord samt arf och testamenten,
hvilka äreriden, såsom lätt kunde inses, voro af den beskaffenhet,
att de ofta inverkade på rättsförhållanden långt in i framtiden, hvadan
protocollens förvarande i dylika mål påkallades af allmän nytta och nödvändighet.
— Tilläggande Motionairen slutligen, att då domboks-renovationen,
efter antagande af hans förslag, skulle blifva hastigt och lätt verkställd,
kunde Häradshöfdingarne låta, genom sine egne biträden fullgöra densamma,
Lag-Utskottets Betänkande 2V.-0 12.
oell således ej behöfva att, såsom nu ofta ovilkorligen måste ske, för nämnde
ändamål bortlemna domböckerne tiil aflägse boende personer, hvarigenom
tind vekes den ej sällan öfverklagade olägenheten, att parter, i anseende till
domböckernes bortvaro, flere gånger, ej utan kostnad och besvär, måst förgäfves
söka Domaren om erhållande af protocoll, hvilkas företeende i rättegångar,
eller eljest å bestämd tid, ofta kunnat vara af högsta vigt.
Utskottet har tagit berörde motion i öfvervägande, men linner icke skäl
alt densamma biträda. Änskönt den omförmälda granskningen af domböckerne
numera icke i allmänhet, eller utan serskilde anledningar, må förutsättas
hos Hof-Rätterne ega rum, kan dock, efter Utskottets öfvertygelse,
redan blotta tillfället dertill vara af obestridlig nytta, och stundom medföra
en eljest uteblifven control å Underdomaren. Och icke blott i eganderättseller
arfs- och testaments-tvister, ulan jemväl i andra mål yppar sig ofta,
efter längre eller kortare tid, angelägenheten att ega tillgång till Underrätts
protocoll och utslag; hvadan dessa handlingar, hvilka i Härads-Rätternes areldy
lättligen kunna gå förlorade genom olyckshändelse eller vanvård, synas
böra förvaras på mera än ett ställe. 1823 års Ständer delade denna åsigt,
och ett då gjordt förslag, af nära lika beskaffenhet med det förevarande, afstyrktes
i öfrige delar, utom hvad angår undersöknings-protocollen i brottmål,
som ansågos kunna utur det renoverade domboks-exemplaret uteslutas,
med vilkor likväl, att sjelfva utslagen fortfore att deruti inflyta.
I grund häraf, och då fördelarne af den nu föreslagne förändringen synes
öfvervägas af de dermed förenade olägenheter, tror Utskottet sig böra
tillstyrka,
att motionen ej måtte bifallas.
Stockholm den a5 Mars i 834-
N:o 12.
Betänkande , i anledning af tvänne motioner utaf Biksdags-fullmägtigen
Jin ders Nilsson från Malmöhus Län, den ena,
om ett tillägg till g Cap. 11 $ Handels-Balken, i afseende
A ansvar för den, som förnekar veterlig skuld, och den andra
, om bestämmande af rätter Domstol för åtalande af sådan
förbrytelse.
Riksdags-fullmägtigen Anders Nilsson från Malmöhus Län har uti tvänne
serskilda, hos Hedervärda Bonde-Ståndet afgifne och till Lag-Utskottet under
-
Lag-Utskottets Betankande N.-O 12.
der den 20 och 27 sistlidne Februarii remitterade Memorial anfört, dels att,
då ofta skulle inträffa, det gäldenär, vid lagsökning bos Konungens Befallningshafvande,
emot bättre vetande, förnekade sine underskrifter och utfärdandet
af uppviste förbindelser, hvadan målen såsom tvistige förvisades till
Domstol, oell hvarigenom, jemte andre olägenheter för fordringsegaren, äfven
den uppstode, att han i sin rätt uppehölles, och enär detta gäldenärs förfarande
krafde alfvarsam bestraffning, men Lägen, hvarken i 4 Gap. 2 §
Utsöknings-Balken, der brottsligheten omtalas, eller å annat ställe, bestämde
ansvaret derå, helst 9 Cap. 11 § och 12 Cap. Handels-Balken samt i4Cap.
8 § Rättegångs-Balken, hvilka lag-bud, vid straffbestämmelse i detta fall,
plägat tillämpas, angingo andre förbrytelser och således .icke voro fullt tillä
m pl i ge, Motionairen ansåg följande tillägg böra göras vid 9 Cap. ij § Handels-Balken:
”Samma lag vare, der någon inför Konungens Befallningshafvande
eller Domstol, emot sanningen och rätta förhållandet, förnekar
sitt namn å utgifvet skuldebrefdels ock, att skiljaktige meningar i fråga
om rätter Domstol för åtal af nyss omförnnilde förbrytelse sig yppat, i det
att någre ansåge rätter Domstol vara den, hvarunder gäldenär för skuldfordringsmålet
lyder, och andre åter trodde frågan om brottmåls-ansvaret böra
upptagas vid Kämners-Rätt i den Stad, der Konungens Befallningshafvande
vore, hvadan Motionairen föreslagit, att Lag-Utskottet måtte få sig uppdraget
att bestämma, hvilkendera Domstolen må vara den rätta.
Utskottet, som till pröfning i ett sammanhang förehaft dessa bägge motioner,
får, hvad först angår frågan om det föreslagne tillägget vid 9 Cap.
11 § Handels-Balken, vördsamt tillkännagifva, att, ehuru Domaren hittills,
i de mål, der ansvar blifvit yrkadt å gäldenär för det han nekat till veterlig
skuld, plägat anse honom förfallen till enahanda påföljd, sorn Motionairen
föreslagit, eller böter svarande emot halfva skuld-beloppet, och, till stöd
härföre icke tvekat att åberopa 9 Cap. 11 §, eller 11 Cap. 2 § samt 12 Cap.
9 § Handels-Balken, Utskottet likväl, enär bestämd lag saknas för ifrågavarande
fall, samt 11 § i 9 Cap., hvilket handlar om ansvar å den som
lordrar veterligen betald gäld, synes vara det ställe, der ett stadgande uti
förevarande ämne lämpligast kan införas, tror sig böra vördsamt tillstyrka,
att 11 S i 9 Cap. Handels-Balken måtte erhålla följajideförändrade
lydelse: Fordrar någon den gäld han vet gulden vara; eller nekar
någon, hos Domaren eller Konungens Befallningshafvande, sin underskrift
å skuldebref eller annat f ordringsbevis; bote hälften af
Bihang, till R. St. Prot. i83d, 7 Sami. 1 Ajd. 3
2 ulra Häftet.
«4
Lag-Utskottets Betänkande IV.-o 12
\
den sålunda emot bättre vetande fordrade eller förnekade summa,
målsegandens ensak.
Beträffande sedermera Motionairens yrkande, att Lag-IJtskoltel malte bestämma,
till hvilken Domstol åtalet rätteligen hörer, så, enär detta kan bero af
den form käranden sjelf ger åt sin talan, hvilken beslämmer huruvida brottmålet
eller tvistefrågan må för hufvudsak anses, samt om båda ämnena kunna
följas åt eller icke; och allmänna Lagen, hvarifrån något undantag för nu
ifrågavarande mål ej lärer böra ega rum, efter Utskottets omdöme, innehåller
erforderlige stadganden i ämnet, hvilka ej synas någon förklaring påkalla,
samt hvilkas tillämpning ensamt tillhör lagskipningen, får Utskottet, på
desse skäl hemställa,
om icke Motionairens berörde förslag må lemnäs utan afseende.
Dock varder detta allt Rikets Höglofl. Ständers närmare bepröfvande
vördsamligen underställdt. Stockholm den 25 Mars i834-
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Lng-TJt kottet. Mein. N:o s3. *
N:o j3.
Antom till Exp. Uuk. den 2 April kl 5 e m.
Memorial, om en Cancellist för Lag-LJtskottet samt en Secreterare
med Notarie-arfvode för Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OecouGinie-lJt skol tens sammansatta Beredning.
Då utöfver den hos Lag-Utskottet, i enlighet med 24 §• Riksdags-Ordningen,
anställda Betjening, nemi. en Secreterare och en Cancellist,
hvilken senare, nu likasom vid föregående Riksdagar, fått sig uppdraget att
föra Utskottets Protocoll, tillökning i Cuncelliepersonalen visat sig vara destomera
oumbärlig, som antalet af remisser från Riks-Stånden till Lag-Utskottet
vid denna Riksdag .vida öfverstiger det antal, sorn vid den senaste egde
runi; och då jemväl en mängd grannlaga ärenden nu tillkomma Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-Dtskoltens gemensamma åtgärd, hvilka
•mål, efter vanligheten, först öfverlemnas till en af bägge Utskottens Deputerade
sammansatt Beredning, som dervid har behof af en Secreterares biträde,
nien hvarken Lag-Utskottet, eller, elter hvad upplyst blifvit, Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet är i tillfälle aLt från dess Calice!-  liepersonal afstå någon, sorn i nämnde egenskap kunde hos Beredningen
tjenslgöra, får Lag-Utskottet, som funnit sig nödsakadt att redan antaga
frenne extra Cancellister, härmedelst vördsamt anhålla,
dels att arfvode för en Cancellist, utom den, sorn, efter hvad ofvan
ömförmäles, än till Notarie constituerad, måtte ,Utskottet beviljas,
hvilket arfvode torde fä utgå från motionstidens slut, den
1 innevarande månad; dels ock att Lag- samt Allmänna Besvärs.
och Oeconomie-Utskottens sammansatta Beredning mätte få till sitt
biträde antaga en Secreterare med Notarie-ar/vode, beräknadt
från antagningsdugen. -
Slockholm den a5 Mars i834*
Bihang till R. Sc, Fröt, 13 34. 7 Soini. 1 dfit.
3:dje Häftet.
a
Lag-Utikotttis Ma/t. N:» 14.
Antora till Exp. Utsk. den 2 April kl. 5 e. ta.
Betänkande, öfver Herr Prosten Lorentz Gustaf Mittags förslag;
att, när frånskilj da makar vilja å njo träda i äktenskap med
hvarandra, laga lysning måtte föregå.
Herr Prosten Lorentz Gustaf Mittag har, uti memorial!, som Högv.
Preste-Ståndet den 12 sistl. Februarii till Lag-Utskottet remitterat, förmält
sig anse det vara påkalladt af ordning och tredje mans rätt, att laga lysning
föreginge förnyelsen af äktenskap emellan frånskiljda makar.
Genom Kongl. Brefvet den 16 Junii 1711, (som ansetts vara upplifvadt
genom Kongl. Brefvet den 3 April 1792,) stadgas: ”när så händer,
att de, som för hor blifvit ordentligen i Consistorio skiljde, vilja åter med
hvarannan i äktenskap träda, så anses det ej för nytt äktenskap, som mecl
lysning och vigsel hör fullkomnas, utan allenast som en fortsättning af det
förra; hvarföre samma personer, uti det Consistorio, hvarest skillnaden
skett, sig inställa och tydligen sin mening utsäga, den ena, huru han eller
hon förlåter sin otrogne makas brott, tager den upp igen, och fortsätter med
honom eller henne sitt förra äktenskap; den andre betygar sin ånger öfver
sitt begångna brott och lofvar bättring; deruppå följa förmaningar och parternes
handsträckning med en tjenlig och till ett sådant mål lämpad bön
samt Herrans välsignelse; hvilket allt sedan af Consistorio genom en tjenlig
publication blifver den församling kungjordt, der de bo. Hafva de
förut haft otidigt sängelag tillsammans, så böla de derföre efter Kyrkolagen.”
I afseende härå är af Motionairen anmärkt, huruledes det kunde inträffa,
att den ena eller andra af de frånskiljda makarne, någon gång båda, efter
upplösning af deras förra äktenskap, inginge gifterröålsförbindelse med annan
person, utan att sådant vore bekant för det Consistorium, der skillnaden
blifvit meddelad; och att, då äklenskapsförnyelsen, jemlikt berörde
Kongl. Bref, icke kungöres förr, än den redan ekelt, den tredje personen
kunde blifva i sin rätt lidande. Motionairen trodde dessutom något skäl
svårligen kunna uppgifvas, hvarföre lysning icke skulle behöfvas i närande
fall, enär detta kungörande är, genom Kongl. Brefvet den 8 Mars 1797^
påbjudet för den händelse, att trolofvade personer, som, sedan för dem lyst
blifvit, undfått skiljobref, vilja åter med hvarannan i äktenskap träda.
Lag-Utskottet, som lill pröfning föreliaft denna motion, får, i anledning
deraf, härmedelst afgifva det utlåtande: att, då Utskottet anser de gif
-
Log-Vt skottets Mern. N:o 1S, 3
termåls-aftal, som efter lag kunna af frånskiljda makar ingås med andra
personer, icke borå lemnäs utan lagens skydd; då den ifrågavarande äktenskapsförnvelsen
till sina verkningar, så väl på makarnes inbördes, sorn på
andra personers, rättigheter och åligganden, är af'alldeles enahanda beskaffenhet
med giftermål emellan personer, hvilka icke förut haft hvarandra
till äkta; då således samma skäl, hvilka tala för offentliggörande på
förhand af det tillernade äktenskapet i den sistnämnde händelsen, äfven
gälla i afseende å frånskiljda makar; och då, i grund häraf, samt till vinnande
af enhet och öfverensstämmelse i lagstiftningen, jemväl vigsel synes
böra påbjudas för ifrågavarande fall, dervid endast någon jemkning i det stadgad»
fe rrnulairet möjligen kunde behöfva tagasiaki, tillstyrker Utskottet vördsamt
utfärdande af en Författning, hvarigenom med ändring af förra
stadgan/len i detta ämne, förordnas, att, då frånskiljda makar
vilja med hvarandra å nyo träda i äktenskap, bör iakttagas, hvad
angående lysning och vigsel i allmänhet är genom lag f Öreskrifvet*
StockholAi den 1 April 1834-
N:o i5.
Ankom till Exp. Utsk. den a April kl. 5 e. ra.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullnuigtigen Herr C. IV. Olbers, /no
tion, om ändring i 3 Cap. Sjöskade-Ba/ken Sjölagen.
Vällofl. Borgare-Ståndet liar, genom remiss af den 17 nasti. Februarii,
till Lag-Utskottet öfverlemna t ett af Riksdags-Fullraägtigen Ilen' Carl IV.
Olbers algifvet memorial, deruti Motionairen anfört, huruledes 3 Cap. Sjö—
skade-Balken Sjölagen, såsom ersättning för utur skeppsbrott och sjönöd
bergadt gods, icke fastställer högre belopp än 60 Daler, till huru högt
värde godset än kunde uppgå, så vida ej derå varit användt destomera möda
och arbete, samt bergningen varit med fara förenad, då Domaren borde
ersättningen bestämma; och har Herr Olbers, under åberopande deraf,
alt obestämdheten i detta stadgande ledde till rättegångar, hvilka sällan
kunde utföras af dem de angingo, samt att skillnad borde göras emellan
bergningar, sorn verkställas i öppna hafvet och på kusten, föreslagit, att
4
Lag-Uufattets Mern. N;o i5.
berörde lagrum.”matte pH det sätt förändras, att bergarelön för göds och
fartyg, som bergås uti öppna hafvet och är af folk öfvergifvet, fastställdes
till hälften af värdet, och för det som bergås å kusten, till en tredjedel;
men att för det fartyg eller det gods åter, som bergås efter på kusten
timad strandning, och hvarom besättningen eller fartygets ombud tager
vård, tersättningen skulle bero pä beting eller hvad gode män pröfvade
skäligt.
Det lagställe, 3 Cap. Sjöskade-BalRen Sjölagen, hvaruti Motionairen
yrkat ändring, är af följande lydelse: ”Bärgar någor främmande gods ur
skeppsbrott eller sjönöd, är thet värdt, utan all omkostnad,, sextio daler
och therunder, tå gånge hälften theraf lill bärgelön; är thet theröfver och
till tuhundrade fyratio daler värdt, gånge tå thess fjerdedel; är thet högre
gällande än tuhundrade fyratio daler, gifve äntå ej mera än sextio daler i
lön, utan sä är, alt therå mer mödo,, arbete och fara kan vara användt,
hvilket Rätten, ther bärgaren bor, åtskillja skall, sä framt han med aganden
eller then i ägandens ställe står, ej sjelf therorn sämjas kain”
Den sålunda stadgade bergarelön af 60 daler för de händelser, då
det bergades värde öfverstiger 240 daler, anser Utskottet ofta kunna utgöra
en allt för ringa vedergällning, äfven om någon serdeles moda eller fara
ej varit med bergningen förenad, och desto hellre böra, pä sätt Molionairen
föreslagit, fä, i mon af det större värdet, ökas, som bergarelönen
synes böra vara sådan, att den ej allenast innefattar en verksam uppmuntran
för de med bergningen behjelplige, utan också må, då gods, utan egarens
eller dess ombuds vetskap, Blifvit bergadt, minska frestelsen att detsamma
förtiga och undansnilla. Dessutom befarar Utskottet, att ett stadgande,
sora icke medger förhöjning af bergarelönen, dä godsets, värdeöfverstiger
en viss summa, någon gång skulle kunna hafva den menliga påföljd,
att, der mera gods, utöfver samma värde, vöre att rädda, roan antingen
åsidosatte bergningen deraf, såsom ej medförande någon ökad vedergällning,
eller ock dervid försummade det nit och den omtanka, som behofvet påkallade.
Men enär omständigheterne vid sjöskador och bergningstillfällen
kunna vara högst olika, och, till följd deraf, en i lagen införd classifieation
af desamma, efter Utskottets tanka, sällan skulle komma att uppfylla sitt
ändamål, hvaremot den understundom kunde framkalla tvistigheter, anser
Utskottet annan grund för bestämmande af bergarefönens belopp icke lämpligen
kunna meddelas, än att, vid pröfningen deraf, afseende bör hafvas å
så väl godsets värde, sorn ock den större eller mindre möda och omtanka*
som den bergande användt, samt den fara hvilken varit dermed förenad.
Lag-Utskottet* Mein. N:o 16.
5
Beträffande åter Motionairens förmenande, att gode män borde bestämma
vedergällningen så får Utskottet anmärka, att ett stadgande, hvarigenom
omförmälde pröfningsrätt öfverlemnades åt en så beskaffad serskild
art af Domstol, hvilken förmodligen skulle komma att yttra sig såsom både
första och sista instance, ovilkorligen, i afseende å densammas organisation
och verksamhet, fordrade en mängd nya lagbestämmelser, hvartill Motionairen
icke något förslag afgifvit och hvilka det ej synes lämpligt införa
i lagstiftningen blott för det slag af ersättningstvister, hvarom nu är fråga.
På dessa skäl tror Utskottet sig endast i så måtto böra understödja
motionen, som Utskottet vcfrdsamt föreslår,
det Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
måtte anhållet om utfärdande af en Författning, hvarigenom, med
ändringaf sista mom. i 3 Cap. Sjöskada-B cilken Sjölagen, stadgas:
att, då tvist uppstår om bergarelön för gods, hvars värde öfverst
i ger 9.40 daler, Domaren bör taga i betraktande, ej mindre godsets
värde, än äfven den möda och omtanka, som den bergande
användt, samt den fara dermed varit förbunden, och, i mon uf
allt detta, vedergällningen bestämma.
Hvilket dock till Rikets IiöglofLStänders egen upplysta pröfning hemställes.
Stockholm den t April i83£>
N:o 16.
Ankom till Exp.-bitsk. den »April kl. S «. 'm*
Utlåtande, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen Anders Nilssons'
frän Malmöhus Län motion, om ändring i de nu gällande
straffbestämmelser för missgerningsman släppande.
Sedan Utskottet i afgifvet Betänkande, N;o 10, af den 2r sistlidne
Mars, yttrat sig öfver Riksdags-Fullmägtigen Herr Carl W. Olbers’ motion,
öm ändring 1 bestraffningen för missgerningsmans släppande, så har till
Utskottet ankommit ett ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet, under den l3
Mars, hit remitteradt memorial af Riksdags-Fullmägtigen Anders Nilsson
från Malmöhus Län, hvaruti Motionairen hemställt, om icke, såsom orden
C
Lng-Vtskottets Mern. Nzo 17.
lyda, ”Kongl. Förordningen den 11 Julii 1792* rörande allmogen, mA antagas
såsom gällande äfven för Vaktmästare , Fånggevaldiger m. fl., och
Kongl. Brefvet den 2 November 1786 deremot till sin verkan upphöra, eller
ock att 19 Cap. 3 $. Missgernings-Balken oförändrad blefve gällande
— och som Utskottet, i nämnde Betänkande, tillstyrkt utfärdande af en
Kungörelse, hvarigenom förklarades, att Kongl. Brefvet till Hot- och ÖfverRätter
af den 2 November 1786, angående ändring i allmänna lagens stadganden
om straff för Vaktkarl, som af försummelse eller vangömmo släpper
fånge lös, upphört alt vara gällande, samt detta just är hvad Anders
Nilsson genom sin motion åsyftat, lärer något ridare svar å Anders Nils:-  sons berörde förslag icke erfordras, ulan får Utskottet allenast samma Betänkande
vördsamt åberopa. Stockholm den 1 April 1834-
N:o 17.
Ankom tili Exp.-Utsk. den a April kl. 5 «. w.
Betänkande, Öfver Riksdags-Fullmägtigen frän Öland Samuel
Jönssons motion, om förlängande af tiden, inom hvilken part,
sorn vill söka ändring i Hof-Rätts Dom eller Utslag, bör sådant
hos Hof-Rätten tillkännagifva.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har, under den 4 sistlidne Mart,
blifvit till Lag-Utskottet remitterad en af Riksdags-Fullmägtigen från Öland
Samuel Jönsson gjord motion derom, att, i stället för den i 3o Cap. 1
Rättegäugs-Balken till f dagot bestämde tid, inom hvilken den, som söka
vill, att Konungen må pröfva Hof-Rätts Dom eller Utslag, sorn i hufvudsaken
fallit, bör gifva det i Hof-Rättm skriftligen tillkänna, någon
längre tiel måtte härföre stadgas, i hvilket afseende Samuel Jönsson exempelvis
föreslagit 3o dagar.
Såsom skäl härföre har Motionairen anfort: att det nu ofta berodde
på de inom Ilof-Rätten varande Embets- och Tjenstemäns frivilliga meddelande,
om så tidig kännedom angående rättegångens resultat kunde erhållas,
innan dom eller utslag föll, att det Liefve möjligt att genom vanlig
postgång åstadkomma de nödige prasstanda, ehuru partens väl eller ofärd
tilläfventyrs berodde härpå; att man borde ihågkomma, huru betungande
kottets Memi N'.o 17,
7
det vore, serdeles för den mindre bemedlade att under flere månader och
ofta år, sorn rättegången, i synnerhet när den vore af vidlyftig beskaffenhet,
kunde komma att i Hof-Rätten hvila oafgjord, ständigt hafva revisionsskillingen
i beredskap; samt alt, då det oftast icke vore möjligt för dea
rättsökande sjelf att bevaka sina fatalier, och lian således nödsakades anförtro
sig åt någon annan, som befattade sig med detta slags ombudsmanskap,
men sådane personer vanligen voro öfverhopade af dylika uppdrag, det lätteligen
kunde inträffa, att en eller annan dag af den korta fatalietiden blefve
förbisedd; och trodde Motionairen den föreslagna förlängningen häraf
till 3o dagar böra desto hellre antagas, som Hof-Rätterne ofta nog godtyckligt
och kanske öfverflödigtvis bestämde communicationstiden, i derstädes
fullföljde besvärsmål, till 60 ä 90 dagar.
Denna framställning, hvaruti Riksdags-Fullmägtigen Carl Gabrielsson
från Östergöthland instämt, har Utskottet i öfvervägande tagit; men då lagelis
stadganden i allmänhet, rörande rdttegångssättet vid Öfver-Rätt, finnas
byggde på den grundsatts, att parten sjelf eller genom ombud skall vara
tillstädes för att sin talan utföra och bevaka, i hvilken händelse det genom
3o Cap. 1 §. Rättegångs-Balken medgifna rådrum, efter det dom eller utslag
fallit, att öfverväga, huruvida skäl vore att fullfölja målet eller icke,
måste för detta ändamål vara tillräckligt; då någon giltig grund till förlängande
af berörde tid, utöfver hvad för vad emot Härads-, Lagmans- och
Rådstufvu-Rätts dom stadgadt är, icke synes kunna liemtas ensamt ifrån
revisions-skillingens större belopp, enär revisions-skillingen kunde minskas
eller afskaffas, så vida icke andre skäl talade för bibehållande deraf utan förändring;
i hvilken fråga Lag-Utskottet, i anledning af väckt motion, afgifver,
under|denna dag, serskildt yttrande; och då Lagstiftaren icke bör förbise angelägenheten!,
att skyndsamt bereda laga kraft åt den dom, hvaruti ingendera parten
finner sig hafva orsak att söka ändring; får, på desse skäl, samt enär härtill kommer,
att Samuel Jönssons förslag icke lämpligen kan antagas utan i sammanhang
med åtskillige andre lagförändringar, såsom i fråga om tiden för fullgörande
af praestanda och för inställelsen hos Kongl. Maj:t, med mera, hvartill
motionen ej gifver anledning; Utskottet vöidsamt hemställa,
att motionen icke mätte bifallas.
Dock varder detta underatälldt Rikets Höglofl. Ständers egen närmare pröfning.
Stockholm den 1 April 1834-
8
LayJJ; skottets Mern. Nio 18.
;N:o 18.
Ankom till Exp. Ulsk. den 2 April kl. 5 e. m.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullmägtigen från Stockholms Län
Nils Insulins motion, om ändring af 1 .och 3 i 3o Gap.
Rättegängs-Balken.
Genom remiss den 17 sistl. Februarii har Hedervärda Bonde-Sta lidet
till Lag-Utskottets behandling öfveflemnat ett af Riksdags-Fullmägtigen
från Stockholms Län Nils Insulin afgifvet memorial, hvari Motionairen föreslagit,
dels i 1 §. 3o Gap. Rättegångs-Balken den förändring, aft efter
orden, "då utslaget föll” mätte heta: "”och inlemnas .såsom revisions- eller
vadpenningar dubbelt mot hvad för vad ifrån Lagmans till filof-Rätt före'skrifves,
eller 3 R:dr jö sk. B:codels ock, att 3 $. i samma Gap. kunde
erhålla följande lydelse: ”nu häfver j)arlen fält Hof-Rättens svar och
tillstånd, uttage då domen mot lösen, och utan lösen alla af parterne inlemnade
skrifter och handlingar. Parter ställa ock borgen för kostnad och
skada, sorn i 2.5 Gap. om vad från Lagmans- och Rådstufvu-Rätt föreskrifves.
”
Detta förslag, hvilket Motionairen icke vidare utvecklat eller med
några skäl beledsagat, har Utskottet till pröfning fövehaft, och får, i anledning
deraf, meddela det omdöme: att, då revisionsskillingen icke går
för parten förlorad i annat fall, än om denne tappar sin talan, i hvilken
händelse han ock mäste antagas hafva baft orätt och höra skylla sig själf
för påföljden; då förminskningen af afgiften till ett så ringa belopp sorn
det af Motionairen föreslagna, tillsammans med. det jemväl föreslagna bortjagandet
af utlösen från Hof-Rätt af handlingar och prolocoll, ofelbart
skulle, dels i så betydlig mon öka den redan nog, slöra benägenheten ajt,
äfven i ringa och enkla rättsfrågor, söka högsta iristaneen, att denna omöjligen
kunde medhinna målens behöriga granskning och afdömande, utan
förändring i Högsta Domstolens nuvarande organisation; dels ock komma
att alltför mycket uppmuntra processlystnaden, med mindre andra lagbestämmelser
tillika gåfves, hvilka kunde utgöra motvigt för ett obefogadt fullföljande
af rättegångar; och då frågan således rätteligen eger en större omfattning
än den Motionairen antydt, samt icke synes påkalla någon så hastig
åtgärd, att ju icke med pröfningen deraf kan anstå, till dess Lag-Co
miteeus
-
La~-Uiskottett Ber. A':i 19, 9
mitéens förslag till allmän C i vi I-Lag, hvaruti detta ämne äfven ingår, kommer
under Rikets Högloft. Ständers granskning, tror Utskottet sig vara befogad
t’ till den hemställan,
alt Insulins ofvanberörde motion måtte utan afseende lemnäs,
Stockholm den 1 April 1834-
N:o ig.
Antora till Eip. Utåt. den 2 April kl. 5 e. m.
Betänkande, öfver Herr August von Stahls och Riksdagsfullvia gligen
Herr C. L. fiessles motioner, om ändring i det nu gäl 1
lande stadgande, angående Öfverdomstol i tullmål m. m.
Hos llöglofi. Riddersknpet och Adeln har Herr August von Stahl,
uti afgifvet memorial, fästat uppmärksamheten derå, alt Svea Hof-Rätts befattning,
i följd af Kongl. Förordningen den 17 April 1828, atl ensam såsom
Öfverdomstol upptaga en stor del af de mål, hvilka förut tillhört
Commerce-Collegii domsrätt, syntes afvika från den grundsalts, som i andra
fall gjort sig gällande, att afskaffa privilegierade Domstolar, och medförde
väsendtliga olägenheter, icke blott för de rättsökande, som, ehuru de hade
deras ord i naile Hof-Rätt på närmare håll, nödsakades att deras talan
bos Svea Hof-Rätt bevaka, utan synnerligast genom den långsamhet i ärendenas
gång, hvilken häraf förorsakades; lill upplysning hvarom Motionairen
exempelvis anfört, huruledes de utom Svea Hof-Rätts allmänna domvärjo
begångna så kallade lurendrägeri- och tuUförsnrllningsmål, der oftast
våld emot beslagare och tullbeljente äfven förekomme, vid fullföljd från
första Domstolen delades åt tvänne serskilde håll, på det sätt, att frågan
©m våldet ginge till den Hof-Rätt, hvarunder Underdomstolen befunnes,
men lurendrägeri- och lullförsnillnings-frågan åter fullföljdes i Svea HotRätt,
sorn, efter pröfning af denna del af målet, hänsköt detsamma tillden
andra Hof-Rätten, hvilken egde att slutligen döma och bestämma ansvarspåföljderna
i ett sammanhang; föreslående Motionairen, att den Domsrätt,
Bihtwi till R. St. Prot. i834- 7 Sami. 1 Afdel.
3:dje Häftet.
l.ag-Ut{ kottet t B t. A’:» 19
sorn i mål, angående tullväsendet, jemlikt berörde Kongl. Förordning, nu
uteslutande tillkom. Svea Hof-Rättmätte hädanefter delas af de öfrige
Rikets Hof-Rätter, sä vidt målen, i följd af de i lagstiftningen för måls
fullfölj andie i Öfver* Rätt i allmänhet gällande grunder, kunna anses hvardera
Hof-Rättens befattning tillhöra; lör hvilket förslag; Herr von Stahl
trott sig finna ett ökadt skäl (häruti, alt, till följd af Kongl. Kungörelsen
den 7 Maji 1831, Sjötulls-Rätterne upphört, och de åligganden, hvilka tillkommit
bemälde Domstolar, blifvit öfverflyttade på Rådstufvu-Rätterne; och
har, vid remissen af denna motion till Lag-Utskottet den 4 sisth Mars,
Herr Friherre Casper Wilhelm Ehrenborgh yttrat sig anse den splittring af
mål, som uppkomme genom det närvarande förhållandet, vara högst menlig,
hvadan Herr Friherren, eluira den Huf-R,ätt„ hvars Ordförandeskap var
honom anförtrodt, lomme att, genom en förändring härutinnan, få den
gnesta tillökningen i göromål, tillstyrkte, att den nu existerande oformligheten
måtte undanrödja^
I samma, ämne Rar också hos- Wallof]. Borgare-Ståndet blifvit af
Herr C. L. Hessle räckt en till Lag-Utskottet under den 3 nästlidne Mars
remitterad motion, hrari, jemte det, såsom föremål för densamma, uppgåfvos
de i ofvanberörde Kgl. Förordning meddelade stadganden: "att besvär
öfver Under-Rätts Utslag i mål, som angå förbrytelser emot Författning
garne om oloflig införsel eller utförsel af varor, tullförsnillning, ut- och
inrikes seglation, nederlag, varutransporter landvågen inom landet, hvarunder
jemväl vöre begripne öfverträdelser af stadgandena om den åt Allmogen
i sju Härader af Elfsborgs Län samt Städerne Borås och Ulricehamn
beviljade handelsfrihet, skola ensamt af Svéa IIof-Rätt såsom Öfverdomstol
upptagas, äfvensom att tilltal för tjenstefel emot vederbörande Under-Rätter
i mål, rörande tillämpningen a£Författning?!rne i dessa ämnen, bolde omedelbart
hos Svea HaURätt göras anhängige och afdömas;” Motiona iren hufö
vudsakligen dels framställt enahanda anmärkningar, som de ofvan redan
upptagne, dels ock i öfrigt erinrat: att om ändamålet med denna serskilda
rättegångsordning varit, att söka wilna mera enhet och likstämmighet i
lagskipningen, så hade detta ändamål endast ofullkomlig-m kunnat vinnas,
då Svea Hof-Rätt arbetade på serskilda divisioner, och skiljaktighet i lag*
tillämpningen, dessa divisioner emellan, läka lätt kunde yppas, som i händelse
målen handlades af serskilda Öfverdomstotor; att dea betydliga ök-.
ning i Svea Hot-Rätts göromål, som förorsakades genom dess uteslutande
r 1 tullmål, hade till påföljd långsamhet eeh dröjsmål i dessa måls
behandling, då det likväl vore ångest, att sådane mål snart afgöras, helst,
täe-XJtsMiits Ber. IS.O 19. It
å ena sidan, försämring af beslagsgods, och, å deli ahdrä, öfverdrifvet uppehåll
för trafikerande, som blifvit föremål för åtal, genom dröjsmålet äfV
en tyra des; alt den tidsutdrägt, som orsakat! es genom fullföljd i serskilda
liof-Rätler af samma mål, korn me att, i de fall då saken förde häktad person,
för denne medföra ett betydligt lidande; och slutligen att mycken
skriftvexling emellan desefskilde Öfver-Rätterne, samt svårigheter och osäkerhet
Vid bestämmelsen, förvandlingen och verkställigheten af olika straffarter,
eller med få ord: oreda, dröjsmål och onödig vidlyftighet vore följder
af ifrågavarande undantagslag. Och har, af dessä skäl, Herr Hessle föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begä--  ra: att stadgandet i Kongl. Förordningen den fy April 1828, det Svea
Hof-Rätt skall vara Öfverdomstol i tull mål, upphäfves; och', i följd deraf
, att besvär öfver Under-Ratts Utslag i mål, som angå förbrytelser emot
Förf att ningarne om oloflig införsel och utförsel af varor, tullförsnillning,
ut- och inrikes seglation, varutransporter landvågen inom landet, samt nederlag,
så ock öfverträdelser af Författnuigarne örn den di Allmogen i sju
Härader af Elfsborgs Län, jemte Städerne Borås och Ulricehamn beviljade
handelsfrihet, måga fullf öljas till den Hof -Rätt, inom hvars domsaga
Underdomstolen sitt beslut meddelat, hvarvid, i afseende pä tid och öfrige
vi/koren för ändringssökamlet, borde iakttagas hvad om besvärs fullföljande
uti brottmål i allmänhet stadgadt är.
Hessa anföranden har Lag-Utskottet till pröfning förébaft; och som
Utskottet i det väsend tligaste delar de åsigter, hvilka sålunda blifvit, framställda,
samt Utskottet, ehuru Motionairei ne icke bestämdt yrkat någon förändring
i hvad ofvanberörde Kongl. Förordning innehåller derom, att tilltal
emot Under-Rätter för begångna tjenstefel, genom underlåten eller origtig
tillämpning af Författningarne om oloflig införsel och utförsel af varor
jo. m., skulle af Svea Hof-Rätt upptagas, likväl tror sig ega skäl att, till
vinnande af enhet och öfverensstämmelse härutinnan, tillstyrka, det jemväl
sistnämnde mål måtte emellan vederbörande Hof-Rätfcer fördelas, får
Utskottet härmedelst vördsamt föreslå:
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl, Majd i Underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majd, i Kongl. Förordningen den iy
April 1828, angående upphörande af Comtnerce-Co/legii domsrätt
i vissa mål, meddela sådan ändring: att mål, som angå förbrytelser
emot Författningarne om oloflig införsel och utförsel af
'Varor, tullförsnillning, Ut- och inrikes seglation, samt varutransporter
landvågen inom landet och nederlag, (hvarunder jemväl
iZ Lag-Vt ikottets Mern, N:o ao. j
ansets inbegripne öfverträdelser af den åt Allmogen i sju Härader
af Elfsborgs Län, samt Städeme Borås och Ulricehamn be
vi/jude handelsfrihet), hädanefter icke skola ensamt af Svea IL fRätt
såsom Öfverdomstol upptagas, utan fullföljas i den Hoj -  Rätt, inom hvars donivärjo Under-Riitlen i allmänhet lyder,' att
åtal emot Under-Rätt för tjenstefel i nämnde mål äfven kommer
att göras ajihängigt vid samma vederbörande Haj-Rätt', och att,
i händelse Kongl. Maj:t härtill lenman Dess Nådiga bifall, föreskrifterna,
rörande tiden och vilkoren i öfrigt för andringssökandet,
varda derefter behörigen lämpade.
Dock hemställer Utskottet denna sin mening till Rikets Högloft. Ständers
eget närmare bepröfvande.
Slockholm den i April 1834-
N:o 20.
Ankom till Exp. Utsk d. a April kl. 5 e. taJ
Betänkande, öfver Riksdags-Fullmägtigen Johannes Anderssons från
Calmar Län motion, om åläggande för Domstol, som finner
part hafva misstagit sig om forum, att honom till rätter be
stämdt
uppgifven Domstol hänvisa.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, enligt Proloeolls-Utdrag för den a4
■nasti. Februari/, till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat ett anförande af
Riksdags-Fullmägtigen Johannes Andersson från Calmar Län, deruti han
anmärkt, huruledes misstag angående rätter Domstol lätt kunde inträffa,
•eh att kärande part, när sådant skett, vanligen icke finge annan hänvisning,
än ’’till ort och ställe som vederbör/’ så att han ofta stannade i villrådighet,
hvart han skulle vända sig, samt, under kringvandring till ser
skikle
Domstolar och Instantier, tillsatte mera än det, hvarom tvisten vore;
hvarföre och då Domaren, bättre än den olärde rättsökande, borde känna
och kunna tolka Lagen, Motionai ren föreslagit, att, till förekommande af onödige
omvägar, tidsutdrägt och dryga kostnader, föreskrift mätte meddelas
derom, att, när parten väml t sig lill orutt Domstol, denne, i stället att i
Lag-Utskottets Mein. N:o 21. 1J
allmänna ordalag hänvisa till ort och ställe som vederbör, borde lemna bestämd
anvisning, hvilken Domstol är den rätta; ett åliggande, sorn Motionairen
tiodde redan ega rum i afseende på brottmål.
Utskottet, sorn tagit detta ärende i öfvervägande, har icke förbisett
de olägenheter, för hvilka mindre lagkunnige parter blottställas genom misstag
om rätter Domstol; men enär den ena Domstolens lemnade hänvisning
till annan viss Domstol ingalunda skulie kunna lägga band. på den sistnämndas
rätt att sjelf pröfva sin behörighet, men väl frågan, till hvilken
Domstol frågan rätteligen hörer, blifva derigenom mera invecklad, samt hinder
uppstå för den rätta Domstolen att upptaga målet, förr än det felaktiga hänvisningsbeslutet
blifvit af Öfverdomstol i laga ordning upphäfvet och ny
hänvisning gifven, hvilket, om laga kraft den förra hänvisningen åkommit,
ej kunde ske utan föregången, af Kongl. Maj:t meddelad, resning; tror Utskottet
det ej vara lämpligt att stadga den af Johannes Andersson föreslagna
åtgärd, hvilken han origtigt föreställt sig i brottmål alltid ega rum;
oeh får Utskottet alltså tillstyrka,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers eget ompröfvande vördsamt ©fverlemnas*
Stockholm den 1 April r 834-
N:o ar
Ankom
till Exp. Utsk, dea 2- April kl. 5 e. m. >
Betänkandeöfver Herr August von Stahls motion, att mål angående
niding stjuf nåd, hvarom 3, 4 oc'4 $ 4<2 Cap.
Missgernings-Balken förmäla, må upphöra att vara af uiirderstäl/nings
egenskap.
Uti memorial, som Högloft. Ridderskapet och Adeln den 4 sisth
Mars till Lag-Utskottet remitterat, har Herr August von Stahl föreslagit,
mtt, med ändring af 2 5 Cap. 5 §. Rätte gangs-Balken, stadgas måtte, det
Under-Rätts ransakning och Dom i mål, angående de nidingsstölder, som
uli 3, 4 och $ '§'§• 4% Cap. Missgernings-Balken omförmälas, hädanefter
ej böra underställas .Öfver-Rätts pröfning; och har Motionairen, såsom skäl
härföre anfört, att då, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 10 September 1823,
mål: angående hustjufnad, hvilket brott, enligt 42 Cap. 1 §. Missgernings
-
u
Lag-Utskott ers Mern. N:o 21.
Balken, ligger i tväböte emot annan tjufnad, eller straffas nied böter, svarande
emot tjufnadens sexdubbla värde, icke vidare underställas, det syntes
vara ännu mindre anledning att ibland underställningsmål bibehålla dem,
som angå sådane nidingsstölder, hvilka i 3, 4 °°b 5 §§. af berörde Cap.
upptagas, enär desa m me äro belagde med lindrigare ansvar, nemligen böter
motsvarande fyradubbla värdet af det stulna, och således måste anses vara
af mindre svår beskaffenhet än hustjufnad.
Hvad Motionairen sålunda anfört har Utskottet i öfvervägande tagit;
och som de uti 3, 4 och 5 §§• af 42 Cap. Missgernings-Balken, uhder benämning
af nidingsstöld, uppräknade tjufnader, nemligen då ”skeppare, forman
eller deras folk stjäl det dem gifvet är att föra eller förvara; eller
gästgifvare eller krögare, i thy fall, från gästen stjäl; eller någon täger svikeliga
af barn, som yngre är än tolf år, eller af deli som afvita är, kläder, smide
eller annat, hvad helst de å sig bära; eller någon stjäl i badsinfvu eller
af den i svår sjukdom ligger, eller af död menniska, eller af sofvande å
marken, eller der allmän farsot i lius är, eller af det skepp eller gods, som
strandadt, eller utan folk lill lands kommet är,” enligt samma lagrum, på
sätt 'Motiönairen erinrat, straffas lindrigare än hustjufnad, samt följaktligen
de skäl, som talat för upphäfvande af föreskriften om Under-Rätts åliggande
att dess ransakning och utslag, rörande sistnämnde brott, Öfver-Rätts
pröfning underställa, och ibland hvilka skäl Utskottet förnämligast räknar
den af underställningen uppkommande förlängning af arrestantens fängelsetid,
innan straffet kan gå i verkställighet, ännu mera synas vara gällands i
afseende på nu ifrågavarande tjufnadsbrott, de der för öfrigt icke till deras
natur äro af någon så ömtålig beskaffenhet, att behandlingen deraf kan anses
fordra större grannlagenhet, än många andra brottmål, deri underställning
ej eger rum; finner Utskottet sig böra biträda förslaget, och får således
vördsamt tillstyrka
utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom förklar as, att
den> enligt 25 Cap. 5 Rättegångs-Balken, Under-Rätt ålagda
skyldighet, att i grofvare brottmål sända sin ransakning och dorn
till Hof-Rätt in, för att der vidare prof vas och skärskådas, kommer
j i afseende å sådan nidingstjufnadj hvarom handläs i fa Cap.
3j 4 och 5 §§. Missgernings-Ralken j hädanefter att upphöra.
Hemställande dock Utskottet denna mening till Rikets Högloft. Ständers
närmare bepröfvande.
Stockholm den 1 April 1834-
Lag-Vt skottes: Mern. N:o 21.
i5
N:o 23.
Antora tifl Exp. Utsi. den 2 April kl. 5 e. nr.
Betänkande, i anledning af Herr Prosten Mittags motion, om upphäfvande
af eller ändring uti föreskrifterne om tiden för
begrafningar.
Uti ett af Högvördige Preste-Ståndet till Lag-Utskottet remifteradt
anförande, har Herr Prosten Mittag yrkat, det så väl föreskriften i r4 §*
al Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 22 October i^a3, ”att
alla begrafningsakter uti Kyrkorna skola vara slutade innan dét ringes i
vård om aftonen,” sorn ock stadgandet i 11 §. 7 morn. af Kongl. Förordningen
den 8 November iySi, ”alt r Städerna böra liken om hösten och
vintern innan kl. half till fyra, samt om våren och sommaren innan kl.
sex, vid ett hundrade daler silfvermynts vile, bäras utur husen, så att ej ljus
eller lycktor må behöfvas,” måtte anliugen upphäfvas eller ock förändras
sålunda, att den nu inskränkta tidén för liks bärande utur husen må för
höst och vinter lämpligen utsträckas; till stöd för hvilket *yrkande blifvit
anförde de skäl, att berörde föreskrifter i senare tider aldrig efterlefvaU»
eller numera syntes påkallade af sådane olyckshändelser, hvilka man velat
derigenom förekomma, samt att lagbud borde antingen vidmakthållas eller
upphäfvas, emedan, om de ostraffadt fingo falla i glömska, deraf uppkomme
missaktning för all Lag och borgerlig ordning, äfvensom härigenom kunde
inträffa, att en för laglydnad känd och aktningsvärd medborgare, uppå en
kittslig åklagares åtal, blefve fälld till ansvar för ett förfarande, hvars egenskap
af förbrytelse han icke kunde ana, då han följt ett allmänt vedertaget
bruk.
Utskottet, som tagit förslaget i öfvervägande och instämmer i de åsigter,
Motionairen yttrat, får, på grund deraf, vördsamt tillstyrka,
att of vananförde stadganden måtte hädanefter till ali kraft och
verkan upphöra.
Dock yarder detta Betänkande till Rikets Höglofl. Ständers närmare om*
pröfvaude hemställd t»
Stockholm den r April i834*
'Jng-Vrskottet! Bet. Tv'.o 35.
N;o 23.
Ankom 1 afskrift till Exp. Utsk. den 7 April kl. 3 e m.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullnuigtige Peter Pehrssons frän
Palmar Län samt Johannes Johansso?!s från Bohus Län motioner
, om upphörande af Domares rätt till andel i sakören.
Uti tvänne serskilde memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet den
12 oell 24 sisll. Februarii till Lag-Utskottet remitterat, liar blifvit anfördt,
1:0 af Riksdags-Fullmägtigen från Calmar Län Peter Pehrsson-: att då, enligt
3a Cap. Rättegångs-Balken och Kongl. Förordningen den 20 Januarii
>77P, -Domare, så \äl pfi landet sorn i släclerne, åtnjuta andel i de böter, hvartill
de sjelfve sakfälla, men det, elter Motionairens tanka, vöre alldeles oförcnligt
med Dornarens kall och värdighet, alt cn så beskaffad inkomst
inginge ibland hans löneför-moncr, samt hos mången part kunde möjligen
väcka misstroende,, att egennytta egde del i bestämmandet af bötesbeloppen,
Motionairen trodde sig böra yrka, attj med undan röd jandr af härutinnan
?ut gällande stadgande?! , till Staten mätte indragas de höte sandelar , sorn
Domstolarne tillkomma; och har Motionairen tillagt, alt Rättens Ordförande
kunde, för hvad han sålunda förlorade uti inkomst, tillerkännas ersättning
vid uppgörandet af den nya expeditionstaxan; att, sedan Nämndeman na-befattningen
nu blifvit ambulatorisk, förtjenade det icke afseende, hvad Nämnden
härigenom skulle förlora; och att städer,ne voro skyldige sjelfve löna
sine ^Rådmän och Kämnärer;
samt 2:0 af Riksdags-Fulimägtfigen Johannes Johansson från Bobus
Län; att sedan, uppå gjord framställning vid 1778 års Riksdag af Rikets dåvarande
Ständer, 2 §. i 3a Cap. Rättegångs-Balken blifvit, genom Kongl. Förordningen
den 20 Januarii t779, hålunda ändrad, att de böter och vilen,
hvilka, jemlikt berörde lagrum, t i 11 föl lo Domaren såsom dess ensak, i stället
skola till Statsverket ingå, och då motivet till denna lagförändring
tvifvelsutan varit, att undanrödja all anledning till möjliga misstankar bos
den mindre -upplysta folk classen om en ej nog samvetsgrann tillämpning
af lagen, dervid Domarens egen fördel möjligtvis kunde afses, men en anomali
ännu qvarslode, i det alt 3 §. i samma Cap. tillägger Domaren andel
i häradets och stadens lott uti så kallade treskiftesböter, Motionairen trodde
denna sistnämnda lagparagraf böra undergå den förändring, att- Domart
alldeles icke undfår någon lott i sakören. Den minskning i inkomster,
som
Biig-UtJottets Ber. Kio ■?4>
söm'Härigenom för Domare uppstode, blefve äf %ga‘bétj^erihét, föch 4t'tih^
ersättas genom én tillökning i expeditionslösen; och hvad utaf säkökéh iblanda
Liefve disponibelt, änsYig Johannes Jdfiätissöh böra tillfalla den °$iél
iller söéltéh , 'hvarest förbrjtelsän skått, SaiYtt åfiVcTriädslifl förvarande'fattige
barns uppfostran, hvartill han äfven trodde Kronans och KjfkOYMs
‘botesandé/är böra anslås.
Häröfver får Utskottet afgifva det yttrande, ätt, då Domstöläfiieliit'tills
icke gjort sig förtjenta äf någon'förebråelse för väld i domsluten, nféä
afseende på den obetydliga fördelen äf en lott i 'sak örén, och ej ‘heller,
efter Utskottets erfarenhét, någon sådan misstänka hos allmänheten ‘fött insteg,
då ilet kan vara ovisst, otn dét vöre bättre ätt» enligt Mötidnälréfifés
förslag, gifva Domaren ersättning genom högre expcditiöifslöséh, liVfllfön förhöjning
skulle drabba-de rättsökande i allmänhet, äh att låta honom höll
älla sin nu egande lott i sakören, då dessutom, hvad angår Uomstölärife
i landet, ifrågavarande botösaudel utgör nästan den énda inkomst, ‘stfth
Nämndeman, för dét med deras dömärebefättning förenade besvär, 'häfva
litt uppbära; och då, hvad angår Johannes döhdnssons förslag deroth, itt
"Kronans och Kyrkörnes bötesändelar mätte ähväiidäs lill fattige barris upp•fostran,
Utskottet förmodar, att de bötesmedel och afgijfter, hvilka rédäh
äro anslagne till nyttiga ändamål, icke böra derifrån rubbas, med mindre
andra tillgångar anvisas i stället, i hvilket hänseende dét icke ‘tillkomhiär
Lag-Utskottet ätt uågon ny reglering uppgöra; anser Utskottet sig UafVsi
»kil att vördsamt tillstyrka,
det ofvanberörde motioner mätte utah afseende lemnäs.
Stockholm den 3 April 183^.
N:o a'4-
Ankom till Evp.-UfVk. den 7 April kl. a e. t».
-Betänkand e, (ifver väckta motioner, dels om upphörande af Ifrätseriinte-egares
rätt till lösen tpf skattefrälsehemman, sorn säl jos
Utom börd, dels ock angående rättighet för .jordegaren att
lösa räntan, när densämma utom börd säljes.
Hös Högvördige Préste-Ståndét här Herr Prosten Efie Sätiiiåti
tfiähf saftit, hos Hedervärda Böhde-Sfåiidtet, HiksdagS-Failftiägtigäii Gästiifi
Bikung till R. St, Prot, 1834- 7 Sami. • 1 Afdtl, *
3:dj* Häftet.
Lag-UUknttets Bet. N\o 2 4-
Gustafsson från Södermanlands Län, uti afgifne memorial, sorn, underdel*
30 sistl. Februarii oell den i5 påföljde Mars, blifvit till Lag-Utskottet remitterade,
föreslagit/' alt, med ändring af 4 Cap. 5 Jorda-Balken, den
åt Frälseränte-egare medgifna rättighet till lösen af frälseskatte jord mätte
upphöra.
Till stöd härföre har hufvudsakligen blifvit anfördt, af Herr Prosten
Ödman: att den i nämnde lagrum Kronan tillerkände lösningsrätt, i afseende
på Kronoskattejord, blifvit upphäfven genom Kongl. Förordningen dea
31 Februarii 1789; att bibehållande af lösningsrätten för egare af fräise-vänta
medförde olägenheter vid köpealhandlingars uppgörande, osäkerhet lör
köpare samt obehag äfven för säljare; att egendomen kunde vara formerad
af flere Kronoskattehemman, i förening med ett enda obetydligt Frälseskatte,
på hvars område likväl den förnämsta åbyggnaden eller andra
kostbara anläggningar blifvit uppförda, och, i detta lall, egaren af den obetydliga
frälseräntan möjligen komma att begagna sin rättighet till lösen på
det sätt, att antingen frälseskattejorden afsöndrades från den öfriga egendomen,
till mehn för köparen, som derföre nödsakades alt med uppoffring
köpa sig fri från lösningsanspråket, eller ock, derest till sådane händelser
skulle lämpas den i 5 Cap. 3 §. nämnde Balk uttryckta princip, ”att bördeman
icke häfver våld börda en del af den jord, som i ett köp såld är,
den orimliga förmon härifrån uppstode, att frälseräntans innehafvare egde
inlösa både Kronoskatte- och Frälseskattejord, ja äfven rent säteri och frälse;
och att, då frälse-ränta ginge i köp såsom fastighet, syntes deraf,
att något enskildt contract emellan räntans innehafvare och jordegaren om
återlösen, i händelse af försäljning, hvarken kunnat ega ruin, eller ens kommit
i fråga; — samt af Gustaf Gustafsson: att det icke sällan inträffade,
att den, som, utom börd, köpt frälseskattejord, måste, för att afböja räntetagarens
lösningsanspråk, underkasta sig att medgifva en stundom betydlig
förhöjning af den årliga afgälden; och att ränte-egarens förfarande i sådant
fall utgjorde ett obilligt prejeri, hvarigenom äfven en säljare måste blifva
lidande, emedan köparen vöre föranlåten att taga i beräkning omförnaälde
äfventyr. , _
Hos Yällofl. Borgare-Ståndet åter har Herr S. J. Wijkman uti ett
anförande, sorn bemälde Stånd den 3 sistl. Mars till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnat, gjort den framställning, att om än ifrågavarande lösningsrätt
för egare af frälseränta, i sin uppkomst, åsyftat en förmon för Ridderåkapet
och Adeln, sorn deri liden hade uteslutande rätt att besitta fräls#-  jord, men hvilken rättighet sedermera blef inskränkt och n* mera aR
-
Lag-l}t skottets Bet. N-.o 34.
J9
fleles upphört, det i allt fall icke funnes något annat giltigt motiv, hvarföre
ränte-egarens lösningsrätt blifvit bibehållen i 1704 års Lag, än det, som
åberopas i Kongl. Resolutionen på Städernes besvär den 3 December 1680,
19 §., nemligen: ”att jorden och utlagorne må consolideras, hvilket länder
till hemmanens bättre cultur,” hvarföre och enär detta goda ändamål ytterligare
befrämjades, om äfven egare lill frälseskattejord berättigades att lösa
den deraf utgående räntan, då denna säljes utom börd, samt någon rimlig
anledning svårligen kunde uppgifvas, hvarföre jordegaren skulle hafva sämr®
rätt, än den ränte-égaren finge åtnjuta, Herr Wijkman föreslog det tillägg
till 4 Cap. 5 Jorda-Balken, att, då ränta af frälseskattejord såldes
utom börd, den skulle hembjudas honom, som jorden egde, hvilket hembud
barde, i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800,
ske inom trenne månader efter första uppbudet.
Ffter öfvervägande af hvad sålunda är vordet anfördt, får Utskottet
vördsamligen tillkännagifva, att då Lagens stadganden i 5 Cap. 3 och 4
§§. Jorda-Balken, ”att bördeman ej häfver våld att börda en del af den
arfvejord, som i ett köp såld är, derest ej båda öfverenskomma det att
skilja, samt ”att, när både arfve-och aflingejord är i ett köp å landet, bördeman,
som vill arfvejorden börda, också är pligtig att lösa aflingejorden, så
framt köparen sjelf den ej behålla vill,” otvifvelaktigt böra tillämpas i det
fall, att, jemte frälseskattejorden, äfven annan jord blifvit i samma köp
såld, hvadan en jordegendom, af både frälseskatte och annan natur, icke
kan komma alt styckas emot köparens vilja, samt egaren af frälseräntan
ej heller är berättigad alt lösa mera, än frälseskattejorden, derest köparen
vill behålla det öfriga, då räntetagarens försök att, genom åberopande af
lösningsrätten, bereda sig vinning icke kan föranleda till något verkligt
lidande för köparen, som har frihet att afstå köpet och dymedelst undgår
ifrågavarande uppoffring, samt ej heller, på sätt Gustaf Gustafsson förmenat,
bör kunna verka till minskning af köpeskillingen, enär köparen har
destoroindre alt befara lösningsanspråket, i den nion han väl betalt egendomen,
och då det, på en annan sida, visar sig medföra nytta för jordbruket,
att den åtskiljda eganderätten till jorden och till räntan åter varder
i en hand förenad, samt för befordrande häraf, och för alt så vÄ
jordegaren som ränte-egaren bereda lika rättigheter och fördelar i omförmälde
hänseende, lösningsrätten synes höra vara ömsesidig; finner Utskottet
sig böra, med
afstyrkande af bifall å Herr Prosten Ödmans samt Gustaf Gu
-
Ia>g-tUt; köttet t ABm. Nv> *4-
*ö j angående upphörande Uf frMse'ränte^egares
rättighet ött dosa ékattejorden,
biträda äHerr 'Wijkmans »motion, roéh, till följd häraf, göra den hemställan,
s&tt j i likhet med hvad angående lösen och hembud af jorde,ganderätt
ftill frölse-skattefternman nu är stadgadt j döt mätte genom
vtflöidnoFÖrfKittning påbjudas: att, dti frälseränta Ml fes utombord ,
•■dka.ll
•månader iffän första uppbudet, och jordegaren vxrm berättigad
■mtt samma ränta till sig lösa, inom den tid och i elen ordning ,
dmn 'börtieman iakttaga bör, tderest 'han mili sin bördsrättbegegrm.
SfcriÉhdim -dea 3 April i 834-
STOCKHOLM, M4> b&s T. A.
■ L/ig- Vt skottets Bet. ‘N'.i 05.
ti
J\T:o a5.
/Antom tiH 'Exp.rUtsk. den 7 April kl ra e. *n.
J.Betänkande, öfver Riksdags-Fullinägtigen Eric iEricssons från
Westmanland .motion , .om prcescriptionStid för damfäste Jarid
ringar.
Uti memorial,, som Hedervärda Bonde-Ståndet den i - sistl. Mars till
Lag-Utskotlet remitterat, har Riksdags-Fullmägtigen från .Westmanland
Eric Ericsson andragit, .att ehuru Kongl. Förordningen den 13 Junii .1800
stadgar, alt ”den som har fordran hos annan, i gods, penningar eller hvad
det är, och klöfver ej den skriftligen eller muntligen, eller gifver den ej
an för Rälta eller Konungens ‘'Befallningshafvande inom ro år, må derå
sedan åcke någon talan eg?,” Kade lik väl en del Domstolar tillåtit sig, i
fråga om lagäkräftvunna domar, utsträcka betalningsskyldigheten hos gä Idenår
en vida utöfver omförmälde i o -år, så .att, efter det en fordran blifvit
genom utslag till betalning fastställd, densamma, äfven om borgenären för■
tege sitt anspråk under -20 Ar eller mera, .efter utslagets dag, -icke destomindre
ansågs betalningsgild, när påstående derom :gjördes; hvilket Motioliairen-trodde
rakt stridande emot "Författningens afsigt, sorn tvifvelsutan
varit, att tillintetgöra nödvändigheten af att i en obegränsad tid förvara
hvarjehanda betalningsbevis. I anseende härtill och då enhet i lagskipning
gen vöre högst angelägen, samt enskildes säkerhet hufvudsakligen berodde
derpå, att en Lag ej måtte kunna tydas efter godtycke, föreslog Molionairen,
att, till närmare bestämmande -af prtesciptionen för fordringar . berörde
JSongl. Förordning måtte erhålla följande lydelse: ”Den som hos annan eger
fordran .af hvad beskaffenhet sorn helst, deribland . äfven:inbegripne rädane
anspråk , sorn tillkommit i följd af lagakraftvnnne beslut, och kraf ver
den ej skriftligen eller munteligen, eller gifver deri ej an för Rätta, eller
hos Konungens Befallningshafvande inom 10 är, räknadt fran den dag
fordringen tagit "sin början, eller utslag derom blifvit meddeldt, må derå
sedan icke någon talan ega. Är lagakraf tvunnet utslag genom executorns
vållande fördröjdt till verkställighet öfver 10 år ifrån den dag ansökning
.derom hos honom gjordes, varde ock gäldenären från kraf vet fri, och.
.upprätte den, sorn försummelsen vållat, ali derigenom timad skada.”
.Bihang till R, St, Pr«t* i,834. 7 Sami. 1 Af dt!, a
4 - de Häftet,
Log-Utskottets Bet. N:o a5.
Härmed hafva förenat sig Riksdags-Fullmäglige Eric Harlsson från
örebro Län, samt Nils Insulin, Jan Peter Jansson och Olof Pehrsson frän
Stockholms Län, hvaremot Riksdags-Fullmäg tigen JSils Strindlund från
Wester-Norrlands Län yttrat den mening, hvari många ai' Bonde-Ståndet
hörts instämma, att verkan af lagakraftvunnet utslag i skuldfordringsmål
icke borde vara beroende af någon praescriptionstid, utan att sådant utslag
skulle gälla inlill dess betalning sker, om än dermed komme att i hur»
lång tid som helst fördröjas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och då
det är en, på vigtiga skäl, i lagstiftningen antagen grundsats, alt all talan
i civila rättsfrågor bör inom viss tid bevakas, för att kunna emot annan
person göras gällande, samt någon giltig orsak ej finnes förekomma, hvarföre
den, genom Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800, för fordringar i
allmänhet stadgade praescriptionstid, icke borde ega rum äfven för sådan*
fordringar, hvilka genom dom eller utslag blifvit fastställde, enär, éfter lång
lids förlopp, hvarunder skriftliga handlingar kunna gå förlorade, samt vittnen
dö eller bortflytta, eller de omständigheter, hvaraf målets utredning
beror, falla i glömska, enahanda svårighetsr kunna möta gäldenären, i afseende
å domfäste skulder, som i afseende a andre, att, genom bevis om
gjord betalning, värja sig från orättmätiga kraf, samt någon dylik åtskillnad
på fordringar ej heller göres i öfrige fall, der bevakning är föreskrifven,
såsom i fråga om concours eller årsproclama, vid hvilka tillfällen do på
dom eller utslag grundade fordringarna måste, likasom andre fordringsanspråk,
i stadgad ordning anmälas, så vida icke borgenären skall förlora sin
rätt; tror Utskottet, sorn delar Motionairens öfvertygelse om vigten deraf,
alt all olikhet i lagskipningen, rörande detta ämne, för framtiden förekom
mes,
sig bora vördsamt tillstyrka
' utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom förordnas, att
hvad i Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800 stadgas derom,
att den, sorn häfver fordran hos annan, i gods; penningar eller
hvad det är, men ej kräfver den skriftligen eller munteligen,
och ej eller gifven den an inför Rätta, eller hos Konungens Befallningshafvande,
inom 10 Ar, derå sedan icke eger någon talan,
äfven bör tillämpas å sådane fordringar, som genom dom ellet'
utslag blifvit fastställde.
Men i öfrigt, och hvad angår förslaget, att, derest verkställighet af
lagakraftvunnet utslag genom executorns vållande fördröjes öfver 10 år från
dag ansökningen derom gjordes, gäldenären skulle vara fri från kraf
-
Lng Utskottets Bet. Nio a6, 3
vet; så emedan något giltigt skäl icke lärer kunna uppgifvas, hvarföre bor
genär
skulle löpa större äfventyr sedan han fått sin fordran domfäst, än
förut, och då mera icke kunna, genom kraf hos gäldenären, eller behörig anmälan
hos Domaren eller Konungens Befallningshafvande, bibehålla fordringen
gällande, utan vara nödsakad uttaga densamma, hvilket för gäldenären
sjelf kunde medföra största olägenheten; och enär det vore en uppenbar
orättvisa, om, då borgenärefi gjort allt hv^d på honom ankommer,
för att bevara sin fordringsrätt, han'likväl skulle kunna gå densamma för
lastig,
i följd af executorns försumlighet; hemställer Utskottet,
att denna del af motionen icke måtte bifallas.
Dock varder denna mening lill Rikets Högloft. Sländers vidare ompröfvaRde
hemställd.
Slockholm den 5 April iS34*
N:o 36.
Ankom till Exp,-Utsk. den 7 April kl. 7 e. m.
Betänkande, öfver Herr Friherre Jacob Cederströms motion, 0m
upphäfvande af förbudet att föra foder ifrån bole.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil har, under den 3 sisth Mars, till
Lag-Utskottet remitterat ett af Herr Friherre Jacob Cederström afgifvet
memorial, deri Herr Friherren föreslagit, att stadgandena i allmänna Lagen
och serskilda Författningar, hvarigenom försäljning af foder från
bole är förbjuden, mätte upphäfvas; och såsom skäl härföre anfört, att
dessa lagstadganden icke efterlefdes i allmänhet, och icke kunde till efterlefnad
med stränghet hahdhafvas, utan att städernes behof af foder skulle
från främmande länder införskrifvas, hvadan sådane förbud hädanefter endast
borde tillhöra conlractsbestämmelser för lägenheter, der det af egariie
pröfvades nyttigt.
Lag-Utskollet får i anledning häraf yttra, att, enär ifrågavarande
sladganden, hvilka egentligen angå boställsinnehafvare och arrendatorer,
efter Utskottets öfvertygelse, medföra verklig nytta och jemväl äro nödige för
sådane händelser, då de med aboratten förenade vilkor i delta hänseende
4 Lag-Utskottets Bet. N:o 27.
ieke blifvit pä annat sätt bestämde, samt det för öfrigt jemväl nu slär jordt
egaren ocli åboen alldeles fl itt, att, efter eget godtfinnande, om vilkoi eu sig
förena; förmodar Utskottet,
att ofuanberörde motion icke- lärer fört jena något afseende..
Hvilket' understa lies Rikets Högloft... Ständers upplysta pröfning..
Slockholm., den 5. April 1834-
N:o 27T
ÅViköm
till Exp; Ulsk. den 7 April kl. 2 e; m.’-
Betänkande_, öfver Riksdags-Fullmägtigen Johan Anderssons från'
Upland motion j dels -om uppläsande vid hvarje Ting och en
gäng om året från predikstol ärne af Kongl. Förordningen
den 28 Juniv iyg8 j angående vissa omständigheter uti lagsöknings-
och utmätningsmål j samt af Kongl. Förklar ingeri'
den 15 Januarii 1806j rörande behörig Domstol för klander
emot räkning å borgade- varordels ock att hänvisning till
klander, måtte ä sådan räkning af borgenären tecknas.^
Från Hedervärda Bonde-Ståndet är,, under1 den 27 sistl. Februarii,,
till L’ag-Ulskottet öfverlemnadt ett af Riksdags-Fullmägtigen Johan Anders--  son- från Upland; afgifvet memorial, deruti Han andrageiy huruledes det goda
ändamål, sorn med Kongl. Förordningen den 28 Junit 1798, i livad den
angar räkning å borgade varor,, tyckes vara åsyftädt>.det nemligen, att ej j
allenast gäldenär måtte få veta hvad han är skyldig, utan äfven borgenär,
en viss tid efter räknings aflemnande, erhålla en utmätningsgild fordran,,
skall på de fleste orter oell synnefligasl på landsbygden vara alldeles förféladt,
och att samma Författning föranledde till missbruk å borgenärs sida,,
så att personer af allmogen ofta finge vidkännas betalningsskyldighet för
hvad de icke borgat; emedan dé, efter emottagande af handelsräkningar,
hvilka antingen bort tillställas andre-personår eller ock varit i anseende
till påföringarne i ett eller' annat afseende origtige, af okunnighet om. Författningens
föreskrifter låtit- dén för klander bestämda tid af 6 månader,.
utan vidtagande af någon åtgärd, tilländalöpa, samt derefter blifvit för de:
origtige. räkningarne lagsökte. och,, oansedt-hvad inYändning^som helst, ;åläg*r
Log-JJtskotteis Ihtt K:a 27;
5
de betalningsskyldighet. I anledning häraf, och då jemväl Rongh-Förkla,-  ringen d«n-15 Jrmuarji 1806, angående behörig Domstol för klander mot
räkning å borgade varor, vore för menige man lika obekant sorn 1798 års
Förordning, har Motionairen föreslagit, att omför mål de tväwie Författningar
måtte vid hvarje lagtima Ting. och i Kyrkorne från predikstplarne, •
åtminstone en gång. om året, till allmänhetens kännedom uppläsas; äfvensom
han hemställt, om meddelande af. den föreskrift, att hvar och en, sorn
tillställer räkning å borgade varor> bör, vid äfventyr att i annat fall tillställandet
anses utan all kraft och verkanj ovilkorligen derå teckna hänvisning
för emottagareiij attj inom 6 månader efter delf åendet, vid vederbörlig
Domstol anmäla det klander- emot berörde: räkning, hvartill fog möjligen
»kan förefinnas.
Denna motion, hvilken: Rifcsdags-Fullm. Anders Andersson från Westerås
Län biträdt, har Utskottet förehafty och hvad först angår förslaget
om berörde Kongl. Författningars uppläsande; så, enär Utskottet icke inser,,
att desamma, mera än mångå andra lagar och påbud, i afseende hvarå det
årligen förnyadé kungörandet ejär föreskrifvet, påkalla ett sådant förfarande,
anser Utskottet
Motionairens så beskaffade förslag icke böra till någon åtgärd
föranleda. ■
Vidkommande åter frågan om åläggande för borgenär att å räkning öfver
borgade varor teckna hänvisning till klander, så emedan icke, efter Utskottets
erfarenhet, något behof af en sådan anstalt hittills visat sig, samt
stadgandet tvifvelsutan skulle kunna gifva anledning till mångå tvister, afgående
hänvisningens rigtighet och fordringens deraf beroende utmätnings--  gjdda'egenskåp; kan Utskottet
ej eller å denna del af motionen tillstyrka bifall!-
Stockholm» den 5 April i834--
F:o 3gb
Ankom tilf- Jftp* Utskl den 9 April kl. 4 e; m"’
Betänkande, öfver väckta motionera, angående skärpning af sträf ~
fet föv åverkan.'
Från Hoglofl. Ridderskapet och Adeln' samt Hedervärda Bonde-Slåndeti
hafvä till Lag-Utskottet! blifvit* remitterade^ följande motioner; 1:0 af*
C
Lag-131 skotten Btt, N:o 28.
Herr Anders von Wahrendorff: alt det vore en besynnerlighet och en orättvisa,
att det icke räknades för tjufnad, utan för åverkan, då skogen huggej
på roten och bortföres af åverkaren, vare sig timmer, ved eller gärdsel ock
atör, men att deremot, om reden är upphuggen i famn, det då räknas för
tjufnad, ehuru en timmerstock och ett storverksträd i väjde vida öfversteg
«i huggen famn ved. En förändring i' delina lag tycktes vara af nöden,
aå vida en skogsegare skulle kunna hafva hopp att i framtiden se sin skog
fredad från tillgrepp af obehörige personer, helst erfarenheten vittnade, att
vitesförbud icke voro tillräcklige, och att man sällan åtkomme skogstjufv»r
på sjelfva gerningen, emedan de mest begagnade natten och ofta
voro s8 talrike, att de af en ä två skogvaktare icke utan lifsfara kunde
angripas. Finge man ändtligen någon reda på förbrytaren, så erhölle
man väl stämning och en långvarig process, men vunne sällan något
skadestånd eller annat ändamål än möjligen en obetydlig förhöjning
af vitesförbudet. Af dessa skäl och då ej mindre bränvinsbränningen,
för hvars bedrifvande en mängd husbehofsbrännare toge sina skogsförnödenhetei1
hvar de finnas, än äfven ångbåtsfarten på vissa orter i senare
.tider mycket ökat vedbehofvet och föranledt sk.ogsåveikan, trodde Motionairen
det vara af högsta- vigt för skogess besparande och egande rättens
helgd, att brottet bestraffades såsom stöld och att skog ej ansåges för sådan egen4
om, hvilken växer för atta och utan ansvar kan tillgripas af hvem som helst;
2:0 af Herr Friherre Berndt Wilhelm Fock: alt lagens stadgande
om ansvar för skogsåverkan icke nu mera uppfyllde sitt ändamål, enär det
vöre en allmän klagan, att skogsegare lida kännbara förluster genom tillgrepp
af skogseffeetei’. De obetydliga böterne, i de få fall då åverkan kunde
öfverbevisas, vöre ett intet jemförde med hans fördel af gerningen.
Skogarnes ökade värde, snart'utgörande en bland jordbrukarens och i synnerhet
bruksegarens största förmoner, gjorde det nödvändigt för lagstiftningen
att taga skogen i hägn emot våldsverkare, helst vid den tidpunkt,
då man med så mycket skäl ifrär för en förbättrad skogshushållning; oea
som tillgrepp af skogseffecter utöfver tio daler silfvermynts väl de icke sv»-  tes vara mindre straffbara än andre tillgrepp af lika betydenhet, hvaremot,
vid skogsåverkan till mindi-e värde, än tio daler, mildrande omständigheter
oftare kunde förekomma, såsom då en fattig backstugusittare med
åverkadt vindfälle uppvärmér sin koja under sträng köld, i hvilket fall
denne ej troddes böra vidkännas för hård bestraffning, hemställde Motiönairen,
att dll skogsåverkan, som öf verstiger tio daler silfvermynts värde,
måtte blifva 1 allo såsom stöld bestraffad, hvarigenom säkrast vunnes d«l
Lag-\j c skotten Bet, N:o 28.
7
allmänt vigtiga syftemålet, alt i opinionen erhålla någon motvigt mot de»
•tegrade retelsen till ifrågavarande brott;
3:o af Riksdags-Fullmägtigen Thomas Nilsson från Christianstads Län:
att, enligt 5 §. 10 Cap. Byggninga-Balken, jemförd med Kongl. Förordningen
den 3o September jSoi, egde väl Domaren, när - åverkan oftare inträffade
å någons enskilda egor eller afdelda skog, utöfver de i lagen stadgade
böter, föreskrifva serskildt vite från och .med 3 R:dr 16 sk. till a5
R:dr/ efter sakens beskaffenhet; men emedan ansökningen derom 4 hvarje
jerskildt fall medförde för jordegaren kostnad och besvär, och åtskillig®
Domare icke beviljade dylikt vite förr än åtal. mot någon viss person varit
anstäldt och denne blifvit om förseelsen-öfyertygad, samt då åkerbruksskötseln
i senare tider märkligen förkofrats och egorne å de fleste ställen
redan voro delade, eller åtminstone under skiftesberedning, hvadan jordbrukaren
borde hugnas med fred och säkerhet för siij med möda och kostnad
i ordning brngta egendom, funné Motionairen sig föranlåten yrka den
rättelse och tillägg uti 5 ,§\ tö Cap. Byggninga-Balken samt ofvannämnda
Kongl. Förordning, ätt sedan hemmansegar undergått laga delning, och
fastställelse derå blifvit meddelad, skulle den, sorn derå föröfvade åverkan
af hvad beskaffenhet sorn helst, böta för sådant ohägn , å inegor minst
6 R:dr 32 sk., och å utegor hälften mindre, utom skadans ersättande, med
undantag likväl för de fall, då förbrytelsen vöre sådan, att den nied ari-*
nät eller högre ansvar redan är belagd; varande af Hans Jansson från
Elfsborgs Län anmärkt, att lian funné den uti. sistberörde motion gjorda
inskränkning till endast sådane egor, som undergått laga delning, vara
olämplig, enär eganderälten i allt fall vore lika helig och påkallade skydd
af lagen; hvarjemte, i anledning af samma motion, Nils Månsson från Malmöhus
Län, Per Hindricsson från Norrbottens Län, Ola Jeppsson från Blekinge
Län och Olof Lindbäck frän Hallands Län, m. fl. instämt deruti,
att behofvet fordrade ökade ansvarsbestämmelser för åverkan å enskildes
egor; .
och /f:o af Riksdags-Fullmägtigen Hans Hansson från Bohus Län,
med hvilken Olof Lindbäck från Hallands Län sig förenat: alt, då den
ständigt aftagande skogstiilgången, synnerligast vid hafskusterne, och deraf
följande högi-e pris på trädvirke, gjort, att åverkansbrott i senare tider
tilltagit, samt de ringa böter, hvarmed åverkan af mindre ädla trädslag,
enligt nu gällande Författningar, beläggas, hvarken förmådde tillb*-  kahålla förbrytelser af denna art, eller kunde förmå skogsegare, samt ann»
mindre allmän åklagare, att dylika brott beifra, men så väl skogsvården,
.8 Lng-JJt: kottet s B t. A'jo ,98.
»öm ålla andra .hushållsgrenar få senare tider varit föremål för öKade omsorger,
samt kändt vöre, hvilka förödelser det olofliga begagnandet af skog ,
framför det loflig», förorsakade; ‘bitterne för åverkan af alla trädslag j med
imdantäg af ek_, för bevars olofliga fällande straffet redan blif vit betydligen
Ökadt j mätte förhöjas till ett belopp, sorn någorlunda motsvarad»,hvad för
åverkan -af sistnämnde trädslag blifvit stadgadt
Vid
förehafvande häraf Jiur -Lag-Utskottet inhemtat, att, vidnästlidne
.Riksdag, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-TJtskotten, till
hvilkas gemensamma åtgärd de i detta ämne af Herr-Jacob Gripenstedt och
;Heir von Wahrendorff in. fl. då väckta> motioner blifvit remitterade, uti
lill Rikets Ständer nig i f vet utlåtande, *N:o 22, sjg yttrat: ”Hvad angår förslaget,
att skogsåverkan må sifon tjufnad, eller, på sätt af en Motioruir blifvit
yrkiidt, sorn inbrottsstöld, anses och bestraffas; så, ehuru det ej kan
bestridas, att tillgrepp .af annans tillhörighet, under hvad forin sorn helst,
onekligen innefattar den art af brottslighet, som Motionairerne an tyd t, äfvensom
alt skogarnes aftagaude, serdeles i vissa delar af Riket, så val ur
rättsgrund sorn i stais-oeconomiskt afseende påkallar lagstiftningens allvarliga
uppmärksamhet, skulle dock Utskotten anse i högsta måtto betänkligt,
att med förnedrande straff belägga ett brott, hvarvid opinionen ännu ej fästat
vanära. Mot förslaget talar i öfrigt den omständigheten, att, om i åtskilliga
delar af Riket skogen har det högre värde, att dess mistning ofta
för egaren kan anses oersättligare än förlusten af annan egendom, är deremot
tillgången å andra orter så ymnig och skogsområdena så vidsträckta,
Ätt en .egare ofta ej finner det mödan värdt, ett åtala ett åverkansmål. Om
sålunda de‘n föreslagna lagförändringen egde något sken af billighet för sig
i det (orra, bléfve den onekligen för sträng i det senare fallet. Frågan är
i öfrigt af den vigt, att deh ej bör lösryckas" utur sitt sammanhang med
brottmålsrlagstiftningen i det hela, helst det aldrig rätteligen kan blifva föremål
för . en partiel lagstiftning, utt till brott mot allmän säkerhet för,
vandla hvad gällande lagar anse som förseelser mot enskilde.
På dessa och flera skäl, hvilka af de företräde Utskotten, vid sistförflutna
Riksdag, i samma ämne blifvit anförde, och som, till undvikande
af vidlyftighet, nu torde kunna förbigås, hafva Utskotten ej ansett sig böra
tillstyrka bifall till .de af Herrar Gripenstedt och von Wahrendorff
väckte förslag, att skogsåverkan måtte som stöld bestraffas. Hvarjemte,
och på grund af den förstnämnde Motionairens framställning, att kraftiga
..åtgärder måtte vidtagas till skyddande af skogen, såsom en dyrbar, allmän
- noll
Lng-\Jt^ottets Bet. N:o 29, 9
och enskild egendom, Utskotten fa upplysa, att genom Kongl. Förordningen
af den 18 December 1823, föranledd åf Rikets sist församla de Ständers
underdåniga begäran, åverkan å enskilde egor blifvit belagd med lika böter,
som för dylik åverkan å kronopark, gehäg och . djurgård i 62 §. af i8o5
års skogsordning finnes stadgadt, vid hvilket förhållande Utskotten anse
det för närvarande böra bero."
Och sorn Lag-Utskottet anser den af Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten sålunda gjorda framställning innefatta giltiga skäl
ätt icke antaga Herr von Wahrendorffs och Herr Friherre Focks förslag,
det skogsåverkan skulle straffas lika med stöld, samt emot de nu ifrågavarande
motionerne i öfrigt förekommer, att förslagen äro alltför ofullständige
och ingalunda synas lämpade efter de olika gradationer brottet innehåller;
äfvensom alt de flere, dels i allmänna Lagen, dels i Kongl. Förordningen
den 1 Augusti 180b, med flere senare Författningar meddelade, hit hörande
stadganden stå till hvarandra i det sammanhang, att vissa delar deraf
ej kunna väsendtligen förändras, utan uppoffring af nödig enhet och öfverensstämmelse
i det hela; och slutligen, att, derest Domaren rigtigt hand-,
häfver de härutinnan redan gifna föreskrifter, påföljderna synas i de fleste
fall utgöra ett ej obetydligt correctiv, helst Domaren eger att, genom föreläggande
af större eller mindre vitesbot, skärpa ansvaret; finner Lag-Utskottet
sig böra till Rikets Höglofl. Ständers närmare ompröfvande hemställa
,
att ofvanberördé motioner icke må bifallas.
Stockholm den 8 April iS3f
N:o 3Q.
Atikom till Exp. Utsk. deu- 9 April kl. 4 e. m.
Betänkande, öjver Herr Gustaf Fredrik Klingstedts samt Riksdags-Fullmägtige
Petter Perssons från Jönköpings Län och
Botvid JoTissons frän Östergöthlands Län motioner, om nedsättning
af räntan å penningelån.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Hérr Gustaf Fredrik
Klingstedt_, uti en till Lag-Utskoltets behandling, den 4 nästlidne Mars, reBi/iang
till R. St. Brot. 1 g 3 4. 7 Snut. 1 ARI. 2
fale. Häftet.
Lng-\Jt skottets Etr, N:o ly*
mitterad motion, anfört: att ela under öfver läggningen, rörande realisationsf
rågan, Lid vit upplyst, att landets jordegendom vore skuldsatt, ej mindre
1 allmänna cassör, än ock hos enskilde personer till ett betydligt belopp,
och bekant vöre, att priset å sådan egendom, genom utvidgade låneanstalter,
ett dåligt mynt och osäkerhet i myntväsendet, blifvit så uppjagad t, att
sällan kunde påräknas högre afkastning än fyra procent, Motionairen trodde
sig böra hemställa, dels om icke ali ränta ä penningelån borde genom
allmän lag nedsättas till fem för hundrade; för hvilken hemställan Herr
Klingstedt hemtade ytterligare skäl från de förhållanden, att tvänne slags
jänta nu vore gällande, nemligen fem procent till Disconterne och någon
annan Cassa, under det att lagen bestämde sex procent såsom den lagliga,
samt alt jordegaren drabbades af denna räntebetalning, under det ännu
icke någon beskaltningsmethod vore uppfunnen, som träffade Capitalisten,
dels att räntan å discontina må nedsättas till fyra procent, med två procents
straff ränta j helst den nedsättning, som redan blifvit gjord till fem
procent, föga minskade utgiften af sex procent, när ränteförskottet och arfvoden
tilläggas, samt det icke vore skäl, att den allmänna välmågan ginge
in i Banken, under det att gäldenären mer och mer utblottades genom hög
räntebetalning.
I samma ämne har också hos Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit väckte
tvänne till Lag-UIskottets den 27 sistlidne Februarii remitterade motioner,
nemligen :
j:o af Riksdags-Fullmägligen från Jönköpings Län Petter Pehrsson,
som andragit, att enär fastighet på landet samt flere näringar, under nuvarande
conjunctur, icke lemnade högre afkastning än 3 å 4 procent, hvaremot
merendels alla cassör och capitalister beräknade 6 procents ränta,
hvilket förhållande vore för det allmänna högst ofördelaktigt, Motionairen
trodde räntan böra nedsättas till högst fem procentj så väl ä de af allmänna
cassör, som å de af enskilde lemnade för sträckningar ;
och 2:0 af Riksdags-Fullmägtigen från östergöthland Botvid Jonssom,
hvars skriftliga anförande är af det innehåll: att penningeräntan icke vöre
så hög i andra länder, som här; att jordbrukarne i hans hemort knappast
knnde påräkna högre behållning än omkring tre procent på utgifven köpeskilling;
att Motionairen derföre hemställde, om icke interessen för utlånta
penningar småningom borde nedsättas till fern procent; men att, då, i anseende
till den förestående realisationen, en allmän interessefÖrändring kunde
medföra menliga verkningar, Motionairens förslag nu endast vore, att
publika cassör ej borde hafva rättighet att taga högre ränta än fern prg
-
Lag-Ét,kottets Bet. &':o 29.
centj och att de cassör, sorn af Rikets Ständer reviderades, borde dermed
göra början. ' Tilläggande Botvid Jonsson sedermera muntligen, att afsigten
med hans motion vore, att, genom förändring af Lagens stadgande i 9 Cap.
8 §. Handels-Ralken, som bestämmer högsta räntan till sex procent, i allmänhet
få räntan nedsatt till högst fem procent.
Med Petter Pehrsson har förenat sig Johannes Andersson från Jönköpings
Län, äfvensom med Botvid Jonsson instämt Carl Gabrielsson från
Östergöthland; hvaremot Hans Jansson från Elfsborgs Län anmärkt, att,
ehuru gerna han skulle önska, att ränta å försträckningar kunde minskas,
han dock icke väntade, att sådant skulle tillvägabringas genom något Rikets
Ständers beslut eller något lagbud, utan ansåg saken endast kunna vinnas
genom vidtagande af sådane åtgärder, som hade till följd, att räntan
folie af sig sjelf, samt trodde den tvungna nedsättningen åter leda till större
svårighet att erhålla lån, i förening med ett hemligt, men derföre icke
mindre verksamt, procenteri; — och har Anders Ericsson från Örebro Län
förmält sig anse det vara obehörigt, att, genom en lag, nedsätta räntan för
lån ur publika cassör, enär dels låntagarne frivilligt ingått på de vilkor,
hvarunder de redan beviljade lånen blifvit utgifne, dels ock räntans nedsättning
skulle föranleda till missräkning i afseende på Cassornas inkomster.
Lag-Utskottet får häröfver afgifva det omdöme, alt, då penningeräntan
i allmänhet måste rätta sig efter behofvet och tillgångarne på capitalen,
samt den föreslagna nedsättningeu deraf, genom en tvångslag, vare
sig för långifvare i allmänhet, eller för vissa ibland dem, såsom de publika
Gassorna, efter Utskottets öfvertygelse, vore högst otjenlig, och icke mindre
orättvis, än om man genom eu lag nedtvingade afgälden af alla eller af
vissa på arrende upplåtna jordegendomar; finner Utskottet, som anser grunden
för det i nuvarande Lag stadgade förbudet emot högre ränta än sex för
hundrade om året, egentligen hafva varit, att förekomma, det en och annan
föga samvetsgrann långifvare skulle kunna till sin oskäliga vinning begagna
sig af försträcknings-tagarens nödställda belägenhet eller oförstånd,*
men icke att nedtvinga den allmänna räntefoten, sig ega fulla skäj att-,
afstyrka bifall till of vanberörde motioner.
Stockholm den 8 April x 834*
STOCKHOLM, 1834; hos J. A. Walldcn.
Lng-Vt skottets Bet. Nio 3o.
ti
N:o 3o.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 April kl. 8 e m.
^Betänkandeöfver Riksdags-Fullmägtige Per Jotis sons från Öland
och Per Henricssons frän Norrbottens Län motioner ^ om inskränkning
af det i nu gällande Lag färeskrif ne antal Nämndemän.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva, uti serskilde memorial, som
•den 3 och i3 sistl. Mars blifvit till Lag-Utskottet remitterade, RiksdagsFullmägtige
Per Jönsson från Öland och Per Henricsson från Norrbottens
Län, hvar för sig, anfört:
Per Jönsson?
att, då Egodelningsrätt utgjordes af endast trenne Ledamöter, jemte Ordföranden,
hvilka egde afdöma alla lill denna Rätt hörande mål, förmodade Motionairen,
det rättvisan skulle kunna likaväl vid Härads-Rättern,e skipas med
ett mindre antal Nämndemän än nu är stadgadt, och föreslog, på sådan
grund, att i hvarje Domsaga eller Tingslag mätte utses åtta Nämndemän,•
istället för tolfsåsom hittills> och .att Rätten mätte vara domför med fem
i stället för sju; men, i händelse antalet af åtta Ledamöter i de större
Tingslagen ansåges för litet, tillstyrkte Molionairen, att fyra Suppleanter
eller extra Nämndemän skulle derstädes begagnas; genom hvilken förändring
vunnes bland andra förmoner äfven den, att de såkallade Tingsgästningspenningarne
och. Nämndens lott i Häradets sakören kunde någorlunda,
ehuru ej tillfyllest, ersätta Nämndens tidsspillan medan Tinget påstod; och
Per Henricsson:
att han trodde sig böra föreslå den lagförändring, att mål vid Härads-Rätt
må af dömas af Häradshöfding med tre Nämndemän_, men likväl fyras om
icke seXj utses inom hvarje Ting slag ^ för .att, i händelse af jäf^ vara att
tillgå; — och har Per Henricsson_, till stöd för denna mening, andragit
hufvudsakligen enahanda skäl som Per Jönsson, med det tillägg, att Tingen
i de större Häraden understundom upptoge en tid af 12 å i3 veckor, sorn,
för jordbrukets skötsel, kunde bättre användas.
Bikung till R. St. Frat. 13 34. 7 Sami. 1 AfJ. t
5:te Häftet.
Lag-Utskottets Bet. N\o It.
Dessa motioner, tillika med de af flere Ledamöter inom Bonde-Slåndet
deremot gjorda och vid remisserne fogade anmärkningar, liar Utskottet
tagit i öfvervägande, men finner icke skäl att förslagen biträda. Den anställda
jemförelsen emellan Härads-Rätt och Egodelningsrätt kan Utskottet
ingalunda godkänna. såsom giltig grund för den yrkade lagförändringen.
Dessa bägge Domstolars organisation är väsendtligen olika, icke blott i afseende
å Ledamöternes antal utan jemväl Sned hänsigt till hvarje Ledamots
delaktighet i domsluten; och denna olikhet hvilar hufvudsakligen på dea
skiljaktiga beskaffenheten af de på båda ställena förekommande rättsfrågor,
hvilka hos egodelningsrätt endast utgöras af skiftesmål, men hos HäradsRätt
omfatta den civila och criminela lagskipningen i allmänhet. Enligt
Utskottets öfvertygelse hörer det till iden af Ilärads-Rättens nuvarande
sammansättning, att det domföra antalet i Nämnden, hvilken, med sin coliectiva
röst, kan öfverrösta Domhafvanden, ej må vara alltför ringa; och
så vida Härads-Rätterne skola kunna af Nämnden påräkna samma gagn
hädanefter som hittills, genom meddelande af upplysningar vid yppade
frågor om ställningen i sterbhus, om personers vederhäftighet, om locala
förhållanden, nr. m. dylikt, samt derest Nämndemännen skola vara i stånd,
aLt, utan alltför mycket besvär och olägenhet för deni sjelfve, fullgöra de
flerfalldiga bestyr, Som, dels efter allmänna Författningar, dels efter serskilda
uppdrag från Domstolen, kunna dem i sådan egenskap utom Rätten*
åligga; tror Utskottet någon inskränkning icke böra göras, hvarken i det nn
erforderliga domföra antalet af minst sju, eller i det antal af tolf Nämndemän,
som inom Häradet alltid skola finnas valde. Utskottet hemställer således,
att motiojierne mätte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den n April 1834-
N;o 3i.
Ankom till Exp. Utsk. 3en 12 April kl. 8 e. m.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullmägtigen frän Westerbottens Län
Anders Nordmarks mot ion j om inskränkning af den nuvarande
tillåtelsen för ynglingar bland allmogen att vid 18 års
ålder ingå äktenskap.
Med erinran derom, alt tidiga äktenskap bland den'fattigare classen
af folket, som till sin lifsbergning och barns uppfostran icke egde något
Lag-Utskottets Bot. N:o 3a.
3
annat försörjningsmedel än sin arbetskraft, ej sällan, och serdeles vid inträffande
missväxtår, vå-llade nöd och elände, har Riksdags-Fullmägtigen från
'Westerbottens Län Anders Nordmark hos Hedervärda Bonde-Ståndet, uti
afgifvet skriftligt memorial, yrkat, ”att Lag-Utskottet mätte utarbeta ett Förslag
till inskränkning i friheten alt ingå äktenskap innan nödig utkomst är
vunnen och för framliden någorlunda betryggad A åt hvilket yrkande Mötionairen
sedermera gifvit den förklaring, att lutti dermed hufvudsakligen
åsyftade ändring uti Kongl. Förordningarne den 18 Mars iy4$ oc^1 $ December
1~56hvarigenom det blifvit allmogens söner tillåtet, att redan vid
18 års ålder ingå äktenskap.
Denna motion har Utskottet i öfvervägande tagit; men som det, enligt
omförmäkle Kongl. Förordningar, är såsom vilkor för den åt ynglin.-  gar af allmogen lemnade tillåtelsen, att vid 18 års ålder ingå äktenskap,
redan föreskrifvet, att de mäste innehafva stadig årlig tjenst, eller idka arbete
och handtverk; samt någon olägenhet af denna åldriga undantagslag i allmänhet
icke blifvit förspord, utan tvärtom erfarenheten stadgat omdömet om
ändamålsenligheten häraf för allmogen, hvars sysselsättningar gifva en tidigare
fysisk utbildning, än de fleste andra yrken, och inom hvilken folkclass
ynglingen ofta kan befinna, sig i sådan ställning, att tidiga äktenskap
blifva gynnande för både välmågan och sedligheten, tillstyrker Utskottet,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 April 1834-
N:o 32. N
Ankom till Exp. Utsk. den 12 April kl. 8 e. m.
Betänkande j öfver Riksdags-Fullmägtigen Johan Ericssons från
Stora Kopparbergs Län motion, om förändrade föreskrifter,
rörande den undersökning sorn bör föregå, innan ■ sjelfspillingar
må begrafvas.
Uti memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet den 10 sistl. Mars till
Lag-Utsketlet remitterat, har Riksdags-Fullmägtigen från Stora Kopparbergs
Län Johan Ericsson anfört, att, genom Lagens stadgande uti i3 Cap. 1 §•
Missgernings-Balken, att, då någon dräper eller förgör sig sjelf, med haus
4
Lng-Ut ikottets B t. A':» 3a.
begrafning skulle innehållas, till dess Domaren hunnit profva, om han det
med vilja gjort eiler ej, uppkomme, vid behandlingen af sådana sjelfspiilingars
döda kroppar, mycken kostnad och tidsspillan, som borde kunna
undvikas; och då Häradshöfdingen ofta vore aflägse boende och icke pligtig
alt förr, än tre veckor sedan han om händelsen erhållit underrättelse,
deröfver företaga undersökning, kunde de vådligaste följder för de efterlelvandes
helsa och lif härutaf uppkomma,, enär liket ofia måste under den
varmaste årstiden i flera veckors lid förvaras; med afseende hvarå Motionairen
föreslagit den förändring uti hvad hittills stadgadt varit, att hädanefter
då. någon af kändt sig sjelf lifvet, eller finnes- ligga död , utan synligt
tecken till yttre våld, Kyrkoherden i Församlingen må ega att, uti
Kyrko-Rådet, i närvaro af Länsmannen, undersöka om den aflidnes lefnadssätt
, och inhemta upplysningar angående omständigheterna vid hans död,
samt, om någon anledning eller misstanka icke förekommit, att han genom
annans liandaverkan döden ljutit, förordna ,■ att den döda kroppen må antingen
afsides i kyrkogård,, eller i tysthet, eller på vanligt sätt begrafvas ;
eller ock att, i händelse man kunde befara, att mord härigenom lättare
skulle kunna blifva dolde. Körningens Befallningshafvande, dit rapport i
ämnet i alla fall alltid borde afgå, skulle ega att, sedan en sådan unden,
sökning inför Kyrkoherden och Kyrko-Rådet föregått, sorn nyss blifvit
nämndf, f örordna, huruvida undersökning vid Domstol må anses nödig eller
icke, och på hvad sätt med den döda kroppens begrafning skall förhållas,
eller ock slutligen, att,, om bestämmandet af deri dödes begrafningssätt
allt framgent skall tillkomma Domaren , han då må ega att, med biträde
endast af tvänne de närmast boende Nämndemän, antingen hemma hos sig
eller inom det Härad, der den döda kroppen anträffats, hvilketdera som
lämpligast ske kan, anställa nödigt förhör uti målet, och derefter meddela
Utlåtande, luiruvida ytterligare ransakning tarf vas eller icke, och huru
med den döda kroppen skall förfaras.
Efter öfvervägande häraf får Lag-Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att sorn, genom 6 §. i 28 Cap. Missgernings-Balken, sådan denna §. lyder
i,Kongl. Förordningen den ipFebr. [824, redan är stadgadt; ”att enär, utan
veterligen föregången sjukdom, någon finnes ligga död, skall närmaste Kronobetjent
vara pligtig, att, genast vid erhållen kunskap härom, och i närvaro
af arne tillkallade trovärdige män, undersöka, om den döde af egen eller
andras liandaverkan omkommit, samt, då minsta anledning dertill finnes,
förhållandet skyndsamligen inberätta till Konungens Befallningshafvande
eiler Domaren, som, efter omständigheterna, eger förordna, huruvida be-'
Lay\3t skottets Bet. N:o 33.
5
sigtning af Provincial-Medicus och undersökning vid Domstol må finnas
nödig, eller icke, innan den döde får begrafvas;” och det följaktligen ej är
ovilkorligt påbjudet, att ransakning vid Domstol skall företagas — och den döda
kroppens begrafning emedlertid blifva uppskjuten, utan pröfningen häraf
nu tillkommer Konungens Befallningshafvande eller Domaren, samt, efter
Utskottets förmenande, det icke vore rådligt, alt här utöfver påskynda likens
begrafning, innan dödssättet blifvit utrönt, helst allmänna säkerheten
]ivilar derå, att så grofva brott, som mord och förgiftningar, måtte varda*
uppenbare och bestraffade; finner Utskottet sig
icke böra å motionen tillstyrka bifall.
Slockholm den 11 April 1834-
N:o 33.
Ankom till Exp.-Utsk. den la April kl. 8 e. m.'
Éetäiikande, öfver Riksdags-Fullmägtigen från Östergöthlands
Län Botvid Jonssons förslag till vissa föreskrifter■ i afseende
på tiden, inom hvilken ransakning öfver häktad person
borde företagas m. m.
Uti memorial, sorn Hedervärda Bonde-Ståndet, under den 10 sisth
Fehr., till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat, har Riksdags-Fullmägtigen
Botvid Jonsson från Östergöthland anfört, att den drygare kostnad, Staten
nu finge vidkännas af fångars forslande och vård, till större delen härledde
sig från brottmålsransakningarnes uteblifvande i rätter tid. Ett äldre
Circulaire antydde, att Domaren, efter hos honom gjord anmälan, det någon
för brott vore arresterad, borde inom 3 högst 4 dygn, utan större gällande
hinder, företaga ransakning; men nu plägade deremot så tillgå, att,
sedan det blifvit en vana hos Domare att för urtima Tings utsättande föregifva
hinder, berörde anmälan sällan skedde innan den arresterade blifvit
afskickad till Länshäktet, der han under 3 å 4 veckors tid inforlifvades
med en mängd brottslingar, och finge tillfälle inhemta deras skadliga undervisning.
Följderne häraf voro: bland annat, att, ehuiu han vid arresteringen
erkänt brottet, han likväl förnekade detsamma* inför Rätta; att da
6
Log-\Jtskott cts Bet. N:o 33.
åklagaren, oberedd härpå, icke försett sig med tiilräcklige bevis, är restan ten
komme alt återförpassas, stundom flere, ända lill 5 å 6 gånger; samt slutligen
att bestraffningen, uteblifven i rätter tid, förfelade dess verkan; och
har Motionairen, till förekommande af nämnde olägenheter, föreslagit följande
stadganden: i :o citt Häradshöfdingarne borde åläggas, efter erhällen
anmälan, att arrestering skett, och sedan reqvisition i följd deraf om urtima
Ting bekommen är, skyndsamligen och sist inom fjerde dagen derefter
urtima Ting uträtta och ransakning öfver brottet företaga, utan att
aunat hinder än sjukdomsförfall borde vara antagligt. 2:0 Att Kronobatjeningen
borde genast efter arresteringen anmäla förhållandet till Häradshöfdingen
och anhålla om extra Tings utsättande, samt icke ihf örpassa den
häktade till Länshäktet förr, än arresteringen hos Domaren vore rapporterad
och urtima Ting skett, eller föreskrifva förfall för dess verkställande
inom bestämda tiden blifvit anmäldt; 3:o att först då, sedan berättelse
ankommit till Kronob etj eningen om Domarens sjukdomsförfall, Krono
betjeningen egde alt inf örpassa den arresterade, hvaremot, 0111 annorlunda
skedda, kostnaden borde drabba den försumlige; och 4:0 under tiden
emellan arresteringen och urtima Tinget eller ransakningen, sä vida
ej denna tid kommer att öfverskrida fyra dagar, brottslingen borde af
Häradsgevaldigern värdas, emot den ersättning, som i dylika fall bestås.
I afseende å detta förslag har Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
från .Elfsborgs Län anmärkt, att, utom Domhafvaiidens sjukdomsförfall,
sådaue omständigheter kunde inträffa, hvilka oundvikligen förorsakade ett
längre uppehåll med brottrnålsransakningars företagande vid urtima Ting,
än det Botvid Jonsson ansett böra tillåtas, såsom t. ex., om, under det Domhafvanden
förrättar ordinarie Ting i det ena Häradet af Domsagan, i hvilken
händelse, likasom vid andra Domhafvandens laga förfall, honom ålåge att,
så framt mera skyndsamhet med urtima Tingets företagande derigenom
kunde vinnas, hos vederbörande IIof-Rätt begära extra Domares förordnande,
hvarföre, och då Domare, för försummelser i denna del, då anmälan
derom göres, voro underkastade a'nsvar, Anders Datiielsson trodde någel
mera härutinnan icke vara att tillgöra.
Utskottet finner motionen kunna delas i arne hufvudfrågor, nemligen:
1:0 angående förkortande af tiden, inom hvilken ransakning öfver
häktad person bör jöretagas, och 2:0 huruvida den häktade, under afbidan
af ransakning, bör af sändas till Länsfängelset, eller i Häradshäktet
förvaras.
Log Utskottets Bet. N‘.o 33.
7
Hvad förra frågan vidkommer, så anser Utskottet några tjenligar*
©lier mera' speciela föreskrifter i ämnet för det närvarande icke kunna meddelas,
än de som redan äro gällande. Utom det att allmänna Lagen i *>
Gap. 2 §. Straff-Balken, förordnar, det grofva missgerningsman skola genast
i häkte såttas och utan uppskof ställas för rätta, samt Kongl. Brefvet den
11 December 1766 stadgar ansvar för den Domare, genom hvars vållande
delinqvent hålles i fängelse längre än beliofvet fordrar, har, genom Kongl.
Förordningen den 10 April 1810, blifvit påbjudetf alt ransakning öfvee
häktad person bör företagas, vid Stadsdomstol sist inom åtta dagar från
den dag, då arresteringen, med orsaken dertill, blifvit hos Domaren behörigen
anmäld, så framt den häktade, genom vederhörandes föranstaltande,
till staden ankommit, och, på landet åter, senast inom 3:ne veekor,
hvadan dervarande ordinarie Domare, när han får underrättelse om ett till
hans åtgäpd hörande brottmål, hvaruti någon person är häktad, och Domaren,
i anseende tili laga hinder, finner sig icke kunna inom nämnde tid
undersökningen företaga, genast vid berörde underrättelses undfående böc
sådant anmäla hos Öfver-Domslolen, som, efter föregången pröfning af de
uppgifne hindren, derest de godkännas, eger förordna extra Domare att
målet handlägga. — Det Ur visserligen ofelbart, att ransakning understundom
kan och bör anställas före den tidpunkt, hvilken genom nyssberörde
Förordning blifvit förelagd såsom den yttersta för målets företagande; men
det är också af erfarenheten bestyrkt, huruledes sådane förberedande åtgärder
mången gång erfordras, att någon väsendtlig afkortning å tiden antingen
icke blefve verkställbar, eller ock åtminstone skulle medföra stora
olägenheter. För bedömande häraf, må man ihogkomma: att Domaren på
landet kan under flere veckors tid vara sysselsatt med förrättande af ordinarie
Ting i annat Härad, än der ransakningen skall hållas; att rapporter
kunna på en gång inkomma om häktande af flere brottslingar, hvilka
skola undergå ransakning vid serskilda, ofta från livarand raaflägsna Tingsställen
inom Domsagan; att Hämnden skall hinna kallas och inställa sig;
att åklagaren behöfver tid att höra sig om efter bevisning samt inkalla
vittnen, -och ofta är föranlåten att på stället, der brottet skett, sanda upplysningar,
sk vida icke Domstolens sammanträde skalk aflöpa fruktlöst, och
således ransakningen, som, derest erforderliga förberedelser egt rum, kunnat
å första Tinget afslutas, i saknad deraf komma att uppskjutas till annat
Ting, hvilket skulle leda både till förlängning af den häktades fängel >
selid, och, vid långväga fångtransporter, till betydligt ökad kostnad lör
Stats-Verket, utöfver hvad nu eger rum. Jemväl i städerna inträffar b«-
8
Lag-XJ 1 skottets Bet. Nio 33.
hofvet af rådrum för vittnens och upplysningars införskaffande, ehuru i
mindre nion, och någon rubbning uti hvad för Stadsdomstol finnes stadgadt
synes för öfrigt icke vara af Motionairen åsyftad.
Beträffande åter andra fråganj eller huruvida den häktade, under
afbidan af ransakning, hör afsändas lill Länsfängelset, eller i Häradshäktet
bevakas; så förekommer emot förslaget: att Häradshäktena ofta äro ganska
bristfälliga, och, på många orter, ej ega någon tillräcklig dervid anställd
bevakningspersonal; att bevakningen, som vanligen livilar å Länsman, Fjerdingsman,
eller Häradstjenare, kan för bemälde personer, i anseende lill en
del af dessa häktens osäkra beskaffenhet och det derigenom ökade bebofvet
afen oafbruten tillsyn, vara omöjlig att under en längre tid fullgöra, eller
åtminstone falla sig alltför betungande, serdeles om mångå brottslingar, till
ex. ett större tjufband, derstädes på en gång sammanträffa; att tjenlige anstalter
till fångarnes förseende med föda, läkarevård, i händelse af sjukdom,
samt andra förnödenheter jemväl ofta derstädes saknas; samt slutligen
att den häktades rätt påkallar säkerhetsmått och controler, som under
nuvarande förhållanden vid Häradshäktena endast ofullkomligt kunde iakttagas.
I följd häraf får Utskottet vördsamt tillkännagifva:
det Utskottet finnér sig icke böra hvarken i ena eller andra afseendet
motionen understödja.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 8 April i834«
Reservationer:
i:o af Herr Holm, med hvilken Herr Prosten Mittag och RiksdagsFullmägtige
Jöns Persson från Malmöhus Län och Johannes Andersson från
Calmar Län sig förenat: ”Ifrån det af Utskottet fattade beslut är jag i
så måtto skiljaktig, att jag, för min del, tror ett så beskaffadt stadgande vara
både lämpligt, nödigt och nyttigt: att, då personer, hvilka äro boende
och kände i orten, arresteras för brott, hvarå urbota bestraffning efter brottets
beskaffenhet icke följer, böra de icke till Länshäktet förpassas, utan i
stället förvaras antingen i Häradshäktet eller, om detsamma ej finnes dertill
tjenligt, på annat sätt, under Kronobetjeningens ansvarighet och emot
ersättning af Statsmedlen för dertill erforderlige kostnader; samt att Kronobetjent
bör, jemte det han inberättar förhållandet till Konungens Befall
nings
-
Lag-JJtskottets Ber, N-.o 33,
9
ningsliafvande, genast efter arresteringen derom göra anmälan hos vederbörande
Domhafvande, som, i händelse hinder icke möter af andre förut
-utsatte enrbelsförrättmngar eller annat laga förfall, har att skyndsamt företaga
ransakningen å urtima Ting, äfvensom alt Domhafvande» bör, i händelse
ransakningen måste till annat utsättande Ting uppskjutas, med fäsladt
afseende å den tilltalades egenskaper, brottets beskaffenhet och Häradshäktets
mer eller mindre tjenlighet såsom förvaringsrum, jemte andre sig företeende
omständigheter, förordna, huruvida den tilltalade må i Häradshäktet
afbida ransakningens fortsättning eller för sådant ändamål lill Länshäktet
förpassas*”
”Jag anser det öfverflödigt, alt utveckla motiverne till denna min
serskilda mening, emedan de ligga i öppen dag för hvar och en, som inser
olägenheterna och kostnaden för Staten af långväga fångtransporter samt
vådan, dels för den i brottet ännu-icke hemmastadde, utan ofta af behof
eller lättsinne felande ny begynnar en, att sammanföras med personer, för
hvilka brottet öfvergått till vana, och dels för samhället, att, genom delta
sammanförande, brottslingars antal förökas;” och
2:0 af Herr Cederborg: ”Motionens goda syftemål erkännes af
alla, men ehuru de under discussionen anförde hinder för verkställigheten
äfven neka mig att understödja den i hela sin vidd, kan jag icke lemna
den utan allt afseende, utan förenar mig med hvad Herr Holm uti sin reservation
föreslagit, hvarigenom de öfverklagade olägenheterna af på landet
häktade personers ovilkorliga insändande till Länshäkten, åtminstone till
någon del förekommas. För alt i väsendtligare mon kunna afhjelpa dessa
olägenheter erfordrades, att i hvarje Domsaga bör finnas en af Häradshöfdingen
föreslagen och af Kongl. Hof-Rätten förordnad Supleant, som, enär
Domhafvanden vöre sysselsatt i det ena Häradet, borde handlägga de bröttin
ålsransakningar, som förekomma i det andra, utan att behöfva anmäla detta
eller andra laga hinder i Kongl. Hof-Rätten och afvakta en tillförordnad
vicarie, hvilken omgång ej är förenlig med den skyndsamhet, hvarmed
brott böra ransakas, och ofta medför ökad kostnad för Kronan då vicarier
förordnas, som bo aflägse från Domsagan.
Bihang till R, St, Fröt. i834. 7 Sami. 1 Af del. 2
5:te Häftet,
J# Lag-Vt ikottets Bet, Nia 39.
Jag inser val, att motionen icke direct föranleder till denna åtgärd,
men anser mig, i sammanhang dermed, och såsom en utväd att vinna det
af Motiona iren afsedda ändamål, böra yttra denna min Öfvertygelse lill det
afseende, som derå kan fästas.”
STOCKHOLM,, 1*34; hot J. A. Walu*'**
Lag-XStikotutt Bet fJ:o 34.
N:o 34.
Arlom till Exp. Utsk d. 17 April kl. 6 m.
Betänkande , öfver Riksdags-Fullmägtigen frän Stockholms Län
Nils Insulins motion, angående meddelande af föreskrift, d
levart egor sjelf spillingar skola ned gräf vas.
Uti memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet re*>
milterat, har Riksdags-Fullmägtigen Nils Insulin från Stockholms Län, på
upptagne grunder, hvilka Ulskotlet likväl finnér vara af den för ämnfet
främmande beskaffenhet, att de ej förtjena anföras, framställt det yrkande,
Mit genom en lag måtte stadgas, å hvars egor sjelf spillingars döda kroppar
skola nedgräfvas; — men då svårigheter hittills icke mött för dylika
kroppars jordande, hvartill företrädesvis plägat användas Kronojord, derest
sådan ej varit alltför aflägsen, samt det ej vöre lämpligt, att i detta hänseende
någoh allmän föreskrift meddela, tillstyrker Utskottet yördsamligeH:
att motionen måtte lemnäs utan uppmärksamhet.
Stockholm dron 16 April 1834-
N:o 35.
Ankom till Exp. Utsk. d. 17 April, ki 6 e. m.
Betänkande , öfver Herr Grefve Otto August Cronhjehns samt
Herr (Vilhelm Fredric Dalmans motioner, om rättighet att å
Fideicomissegendom upptaga län, motsvarande en tredjedel af
egendomsvärdet.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln hafva, under den 3 sist!.
Mars, blifvit till Lag-Utskottet remitterade tvänne serskilde af ofvannämnrde
Motionairer afgifne anföranden, deri
Herr Grefve Cronhjelm,, utgående från den synpunkt, att ej någon
jordegare borde af tvångsband i eganderätten vara hindrad från företag
till egendomens odling och förbättring, och under förutsättning, att hypo-*
tkeksföreningar här i landet komma till stånd, föreslagit, att det må vara
innehafvare af fideicomitterad jord, som kan visa, antingen att han å samma
egendom, samt till dess förbättring, nedlagt f6idagskostnader , eller- oök
att, genom dylika kostnader, ett sådant ändamål kan vinnas, tillåtet, ätt^
Bihang till R. Sc. Prot, 1334. 7 Sami. 1 Afd. 'i 1
Lttg-Utskattets Bi t. A':« 35-.
till en tredjedel af fideicomissets wirde, i hypotheksföreningen ingå, och
der län upptaga, under vilkor af lånets amortering, på sätt föreningens
stadgar kunna medgifva, och under förbindelse för den Hof-Rätt, under
hvars jurisdiction fideicomisset är beläget, att tillse, det blifvande fideicommissariers
rätt genom Jideicommissets för skin g ring icke lider; och
Herr Dalman yttrat sig anse det böra blifva en allmän rättighet att,
till någon viss del, beläna fideicömniissegeiidomar, för att icke utestänga dessa
från en mången gång alltför behöflig utväg alt deltaga i de hypotheksföreningaf,
som troddes komma alt till landets båtnad bilda sig, eller vunnen
stadga i myntvärdet; hvarföre och då dagliga erfarenheten visade, att Re»
geringsmaglen ganska olla besvärades med ansökningar om undantagstillåtelser
att få beläna sådane egendomar, och alt dessa tillåtelser vanligtvis
meddelades, Molronairen trodde det vaia vida lämpligare, om lagstiftaren
»tadgade, såsom fällighet för alla fideicommissinnehafvai e utan undantag, att
till högst en tredjedel af taxeringsvärdet få beläna fideicommissegendom;
till stöd hvarföre Herr Dalman ytterligare andragit, att det ej sällan hände,
alt en tillträdare af den betydligaste fideicommissegendom befunne sig i
största förlägenhet i anseende till bristande föi lagscapilal, hvilket utgjorde
hufvudvilkoret för att med någon industriel förkofran drifva hvad slags
större rörelse sorn helst, således äfven ett vidsträcktare jordbruk; alt maj»
äfven borde ihogkomma den fördel, som för hypotheksinrättningarne uppstod
deraf, alt de kunde såsom delegare påräkna omförmälde innehafvare
af betydlig egendom inom nästan hvarje province; och att det vöre vigtigt
att undanrödja alla uti våra lagar befintliga hinder emot väl ordnade creditföreniugars
bildande.
Lag-Utskottet, sorn tagit dessa ämnen i öfvervägande, får härmedelst
vördsamt tillkännagifva; att då fideicommissegendom icke synes böra få helänas
i annat ändamål, än för densammas iståudsältande och förbättring,
och delta ändamål också utgjort förnämsta skälet, när Kongl. Majit hittills,
jemlikt Kongl. Förordningen den 3 April 1810, bifallit gjorda ansökningar
att få inteckna fuleicommiss, i hvilka händelser hehofvet af lån alltid varit
i laga ordning utred t, samt utlåtanden och förklaringar varit infordrade
från éj mindre vederbörande Domstolar, än äfven de personer, hvilka kunde
anses, i en mer och mindre aflägsen succession, berättigade att af fideiconimissen
komma i besittning, äfvensom i tillstånds-resolutionerne plägat
meddelas sådane, efter olika omständigheter lämpade föreskrifter,
sorn åsyftat att, i möjligaste måtto, bevara blifvande fideicommissariers fördel;
men utfärdande af en lag, som, på sätt Herr Dalman föreslagit, utan
undantag och vilkor, medgåfve fideicommissegendoms intecknande, och hvil
-
Lag-Xi c skottets Bet. JV; o 36.
ken lag ofelbart ofta lomme alt medföra skuldsättning deraf, vid sådan#
tillfällen, då något behof eller någon fördel af lånet för egendomen ej kun»
de ens åberopas, efter Utskottets mening, skulle innebära ett förnärmande,
af deras rätt, hvilka för det närvarande hafva anspråk att blifva efterträdare
lill fideicommiss, eller äro hvad man kallar prassumtive fideicommissarier;
samt, vid de förhållanden åter, dem Herr Grefve Cronhjelms motion omförmäler
såsom vilkor för den af honom föreslagna belåningsrätten, och
hvilka tyckas påkalla en föregående pröfning uti hvarje serskildt fall, i likhet
med hvad förut eger rum, den åsyftade tillåtelsen alt upptaga inteeknadt
lån redan nu kan vinnas genom ansökning hos Kongl. Majrt, i så vidsträckt
måtto nemligen, som med fideicommissets båtnad finnes öfverensstämmande;
tror Utskottet sii
ej böra ä någondera af dessa motioner tillstyrka bifall.
Slockholm den l6 April 1834-
N:o 36.
Ankom lill Exp.-TJtsk. elen 17 April kl. 6 e. I».
Betänkande, i anledning af Herr Friherre Ludvig Boijes /notion,
om utfärdande af en lag rörande utländsk mans rätt att i
Sverige sig nedsätta samt härstädes förvärfva naturalisation.
Herr Friherre Ludvig Boije har, uti ett af Ridderskapet och Adeln
tHl Lag-Utskottet remitteradt anförande, gjort den framställning, hurusom,
med minne af de fördelar, sorn i fordna tider tillfallit vårt fädernesland,
derigenom, att utländske män hit inflyttat, hvilka dels genom kunskaper
och personliga förtjenster och dels genom medförde capital bidragit till
våra näringars uppkomst och befrämjande, man icke kunde undgå alt finna
den brist i vår lagstiftning, som vållade, all Sverige nu mera vore tillslutet
för det fria inträde , som andra nationer voro angelägne att lemna åt
all utländsk förtjenst. Kongl. Majit egde väl magt alt tillåta utländske män
att sig här i Riket bosätta; men detta tillstånd åtföljdes derföre icke af alla de
rättigheter, som tillhöra infödd Svensk man; och Herr Friherren ansåg sig
af sådan orsak böra föreslå, att en allmän lag måtte antagas och utfärdas,
af innehåll: att hvarje utländsk man, som vill sig här i Riket nedsätta
fch är försedd med bevis om god frejd, md, utan serskddt tillstånd, va~
4 Leg-Vhkmets Ett. N\o 36.
ra dertill berättigad, samt att hvarje sädan man, som här i landet varit
bosatt i fem år, må anses derigenom hafva förvärfvat naturalisation, samt
alltså berättigad, att tillgodonjuta alla de förmoner , som infödd Svensk
man lagligen tillkomma. -«
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men emedan förra
delen af Herr Friherre Boijes förslag, eller angående rättighet lör utländsk
man att sig här i Riket nedsätta, efter Utskottets förmenande, innefattar
ett sådant ämne, hvilket egentligen utgör föremål, icke för den
allmänna civil-lagen, utan för ordnings- eller police-stadgar, de der kunna
behöfva lämpas efter olika förhållanden, på olika tider och orter, och i hvilken
fråga det synes ankomma på Kongl. Majit, alt i administrativ väg vidtaga de
Författningar, sorn det af Motibnairen antydda vigliga ändamål, kan finnas
påkalla; samt, hvad beträffar förslagets senare del, eller att den utländning,
som här i landet varit bosatt under en tid af fem år, skulle ega att
tillgodonjuta alla de förmoner, som infödd Svensk man lagligen tillkomma,
detsamma icke lärer kunna bifallas, innan, ändring föregått af 28
5. i Regerings-Formen, finner Utskottet sig
hvarken böra eller ega att med dess tillstyrkande motionen beledsaga.
Stockholm den 16 April 1834-
N:o 37.
Antom till Exp. UtsV. den 17 April II. 6 e. i»,
Betänkande , öfver Herr Friherre Lars Stjernstedts och RiksdagtFullmägtigen
Herr S. J. kVijkmans motioner, om borttagande
af dödsstraffet för stöld ur bref, som ej är o under Postinrättningens
eller anruin allmän vård.
Uti serskilde till Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Wällofl.
Borgare-Ståndet ingifne och derifrån till Lag-Utskottet remitterade memorial
har blifvit anfördt;
af Herr Friherre Lars Stjernstedt,, huruledes i Kongl. Förordningen
den 5 Mars 1746 det stadgande meddelas, ”att den, som olofligen bryter
tipp annans bref och derutur tager penningar, Bankens eller andras sed.
lar, som för penningar gälla, eller annat penningevärde, samt således stöld
begår, bör dödsstraff undergå och varda hängd;” hvarefter genom Kongl.
Lng-Vtskottets Bet. Zf.
Brefvet den 23 April 1752 blifvit föreskrifvet, ”att, vid fråga om stöld
utur bref, snatteribot ej eger rum, ulan bör den, som olofligen uppbryter
andras bref och derutur tager penningar, mycket eller litet, derföre dömas
alt undergå dödsstraff;” äfvensom medelst Kongl. Brefvet den 10 Augusti
1784 är vordet förklaradt, ”att utaf det, som genom Kongl. Förordningen
den 20 Januarii 1779, angående ändring af åtskilliga allmänna Lagens rum,
fr stadgadt, ej får dragas någon följd i anseende till deras straff, som uppbryta
andras bref och derutur stjäla penningar, utan skola, vid afgörandet
af dylika mål, Kongl. Förordningen den 5 Mars 1746 och Kongl. Brefvet
den a3 April 1752 tjena till efterrättelse.” Af ingressen till Kongl. Förordningen
den 5 Mars 1746 inhemtades, att den som på omförmälde sätt
föröfvadc stöld, ansetts ej mindre straffbar, än den, som uppdyrkar, uppbryter
eller på något våldsamt eller listigt sätt öppnar skåp, kista eller
skrin, för hvilket senare brott, genom Kongl. Förordningen den 20 December
1745, ovilkorligen stadgades dödsstraff, genom hängning, samt att dett»
vore grunden till omförmälde straffbestämmelse för stöld utur bref. Men
Förordningen af år 1745 hade längesedan blifvit upphäfven, äfvensom dödsstraff
för annan itererad eller qvnlilicerad stöld, i följd af mildare principer
i lagstiftningen, blifvit i de liesta fall afskaffadt; • och ännu qvai’sto«l
likväl Förordningen den 5 Mars 1746, som, ehuru groft än det brott vore,
hvilket den afsåge, likväl syntes, vid jemförelse med de för andra stölder
stadgade straffbestämmelser, utsätta svårare straff än på ifrågavarande stöld
i allmänhet följa borde; för hvilken mening Motionaircn hemtade ytterligare
styrka af den omständigheten, att Kongl. Majrt i senare tider alltid
behagat lili dylika mål den brottslige till lifvet benåda. Af dessa skäl, och
under förmodan, alt behofvet af en förändrad lagstiftning i förevarande
ämne länge varit insed t, föreslog Motionairen, att, med upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 5 Mars 1/fG , och de i ofvan åberopade Kongl.
Bref, till följe deraf, gi fne föreskrifter , — så vidt de afsåge stöld utur bref,
som icke äro å Post-Contor eller under annan allmän säkerhet inlemnade,
i hvilket sistnämnde fall den förut varande straffbestämmelsen, af skäl,
sorn Motionairen ej trodde sig behöfva andraga, äfven hädanefter ansågs
böra bibehållas, — det måtte stadgas , att den, som olofligen uppbryter andras
bref, hvilka icke äro å Post-Contor eller under annan allmän vård inlemnade,
och derutur täger penningar eller penningevärde, skall undergå det
straff, som, för annan stöld med inbrott finnes i Lag utsatt;
och af Herr S. J. fVijkman, alt, ehuru det ännu möjligen vore för
tidigt alt hos oss väcka den i andra länders lagstiflningsförsök så mycket
omtvistade frågan, om icke dödsstraff borde helt och hullet afskaffas, t*r
-
g Log-Unkotntt Bi* N:o 371
<Sfc det likväl vara hö» tid att, åtminstone småningom, utplåna de lagbod,
ion med dödsstraff belägga jemförelsevis lindrigare förbrytelser; ty alt låta
dessa dödsstraff paradera i lagens bokstaf och sätta Konungen i nödvändighet,
att alltid med dess benådningsrätt afvärja den ändamålslösl blodtörstiga
lagens grymhet, kunde ej undgå att i allmänhet ådraga lagen förakt
och väcka misstroende äfven till de föieskrifler, med hvilka den forlforc
att hafva fullt allvar. Denna allmänna anmärkning ansåg Molionairen inträffa
på ofvanberörde Kongl. Förordning den 5 Mars 174^» hvilken lag
han väl förmodade böra tilis vidare qvarstå i afseende å bref, som kommit
och Sto under allmänna postinrättningens vård, i anseende lill det serskilda
interesse, som samhället och mensklig helen fästade vid denna vigtiga
inrättning, men ej böra tillämpas på alla möjliga bref, alla pappeislappar,
som förses med lack och utanskrift, Herr Wijkman trodde icke, att
raan vore berättigad till mera skydd för sin egendom, då man omlindade
den med papper, än då man förvarade den inom bastanta lås, eller att
den, som uppbryter och stjäl utur ett bref, hvilket ej är under Postcontors
vård, begår ett svårare brott, än den, som uppbryter och stjäl ur en med
mångdubbla lås försedd låda eller skrin. Sådan trodde han ej eller lagens
mening hafva varit; ty då, genom Kongl. Brefvet den 23 April 1752,
uppå gjord förfrågan i ämnet, den förklaring meddelades, att snatteribot icke
egde runi efter 1746 års Förordning, så anfördes såsom det förnämsta skälet
härföre, "att den, som bryter upp annans bref och derutur stjäl penningar
eller penningevärde, derigenom beginge tvänne grofva brott, nemligen
först en så beskaffad stöld, och sedan förbröt sig emot Kongl. Förordningen
den 10 Julii i645, som i 10 §. förmår, att den, som på Posthuset
olofligen uttager andras bref och dem undansticker, borde exemplaritcr
straffas; hvadan det syntes ovedersägligt, att 1746 års Förordning endast
hade afseende på sådane bref, angående hvilka äfven 1645 års Förordning
kunde tillämpas; och att således äfven en förklaring af 174Ö års Förordning
borde vara för ändamålet tillräcklig. Men då Konung och Ständer
lika lätt kunde åstadkomma en lagförändring, som en lagförklaring, funne
Motionairen, som ansåg ifrågavarande brott, allt efter de dermed förenade
omständigheter, böra hänföras under olika Lagstadganden, såsom 4° Gap.
Missgernings-Balken, 12 Cap. 3 §. sista Mom. Handels-Balken, 42 t^p. 3
och 5 §§:ne förstnämnde Balk, med flere lagrum, hvilka ej kunde på förhand
uppgifvas, sig föranlåten hemställa om den förändring uti i/ fb års
Kongl. Förordning, att den hädanefter endast må tillämpas, då tillgrepp
begås utur bref, som redan blifvit inlemnade till allmänna posten, och infam
de blifvit i behörig ordning derifrån uttagne.
Log VSt skot tets Ber. K:o 37.
I anledning häraf får Lag-Utskottet afgifva det yttrande, att, ehuru
Kongl. Förordningen den 5 Mars 1746 utmålker, alt grunden till det derigenom
för stöld utur bref stadgade dödsstraff genom hängning varit, det
omförmälda tjufnad ansetts jemförlig med inbrottsstöld utur skåp, kista,
skrin m. m., för hvilken senare stöld bestraffningen då, enligt Kongl.
Förordningen den 20 December 174^, var hängning, men sedermera blifvit
mildrad, Utskottet likväl finner de skäl tala lör en fortfarande sträng
bestraffning af stohl utur bref, alt det för den allmänna rörelsen är utaf
serdeles vigt, att man må kunna, med trygghet, i bref skicka penningar
och angelägna documenter, samt att, enär pappersomslaget i delta hänseende
icke förmår lemna någon erforderlig garanti, eller den säkerhet, som
ett med lås försedt skrin eller dylikt, lagens slraffbot i stället bör ersätta
hvad sorn brister; och emedan dessutom, efter Utskottets mening, om än
stöld utur bref, sorn’är åt allmänna posten fövtrodt, ma anses vara af en
något svårare caracter, än annan brefstöld, skiljaktigheten likväl icke synes
vara så stor, alt. den må grundlägga ifrågavarande betydliga olikhet uti
straffen, samt följaktligen den nu stadgade påföljden för stöld utur bref,
som ej äro inlemnade å posten, icke sjuies böra förändras utan i sammanhang
med straffbestämmelsen för de under postens vård lemnade bref,
men molionerne ej föranleda till någon Lagförändring i afseende å dessa
senare; hemställer, på dessa förenade skäl, Utsko'tet vördsamligen,
att ofvanberörde motioner ej måtte bifallas.
Trenne Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 11 April 1834-
Reservationer:
1:0 Af Herr Grefve Sparre: "Kongl. Förordningen den 5 Mars 17461
innehåller, alt enär den, hvilken clofligen uppbryter andras bref och derutur
tager penningar, ej är mindre straffbar, än den, som inbrott föröfvar,
hvilken åter, enligt då gällande Lag, skulle varda hängd, sfi blef genom
nämnde Förordning stadgadt enahanda ansvar för förslberörde förbi ytelse.
Detta var således att bi inga påföljden för brefstöld i öfverensstämmelse
med den för inbrottsstöld , men ej ett skärpande af Lagen i allmänhet. Då
sedermera dödsstraff för stöld med inbrott borttogs, blef det dock qvarstående
för breftjufnad, dertill orsaken synes mig varit den, att tillgrepp af
ett å posten inlemnadt bref med penningar vöre ett groft våldförande af
den säkerhet, som med postinrättningen åsyftats, ett brott emot Stateu;
3
Lag-TJcsfottcts Bet. N:o lj.
©eli af det i Kongl. Brefvet den 23 April 1762 åberopade motiv, att nemligen
en breftjuf jemväl heginge en förbrytelse emot Kongl. Förordningen
den to Julii 1645, angående den som på Posthuset olofligen uttager andras
bref och dem undansticker, visar sig ock tydligen, att straffbestämmelsen
endast hade afseende å bref, sorn varit å Post-Contor inlemnadt. Numera
är likväl genom Kongl. Brefvet den 26 Maji 1827 bestämdt förklaradt, att
ehvad penningebref varit å posten ingifvet eller icke, skall olofligt tillgrepp
deraf straffas enligt 174Ö års Kongl. Förordning och 1752 års Kongl. Biel.
Motionairerne hafva ej föreslagit någon ändring i samma Författningar,
så vidt de afse stöld af bref, medan det är under Postverkets vård;
sådant torde ock varå vådligt, då möjligen Statens och Postverkets säkerhet
derigenom kunde äfventyras. Deremot anser jag, rättvisan och behof▼et
påkalla mildring i ansvaret för brefslöld af annan beskaffenhet, så att
den i 174Ö års Förordning stadgade straffpåföljd förklaras böra, på sätt efter
min tanka ursprungligen varit meningen, tillämpas endast för tillgrepp
af bref, sorn inlemnals å Post-Contor och derifrån icke blifvit behörigen
uttaget. Den lag förefaller mig i högsta grad sträng, ja onaturlig, som
stadgar, att t. ex. en person, hvilken på gata eller väg upphittar ett försegladt
bref och derutur tillgriper penningar, eller en enskild mans tjenare,
som fått uppdrag, att till eller ifrån posten bära bref och dervid sådan
stöld föröfvar, skall umgälla sin förbrytelse med icke mindre, än —
lifvets förlust. Att straffet ej är lämpadt efter brottet, visar sig ock deraf,
att åtminstone i senare tider det ej lärer hafva inträffat, att någon verkligen
blifvit för brefstöla hängd, utan har alltid Konungens benådningsmagt
kommit emellan. Är det då ej bättre, att afskaffa en Lag utan tillämpning,
än alt låta den qvarstå, till mångfaldigt lidande för den enskilde och
onödigt besvär för autoriteter? Jag hade således önskat, att Utskottet tillstyrkt
bifall till Herr Wijkmans förslag; då sådant likväl ej skett, får jag
emot beslutet mig reservera;”
2:0 af Herr Professor Grubbe, med hvilken Herr Borgmästaren.C»-  der borgh instämt:
”Ehuru jag instämmer med Utskottet i sjelfva resultatet af dess afgifna
utlåtande, är jag likväl,! hänseende till grunderna för delta utlåtande',
så vida af skiljaktig tanka, att jag tror, att man på ett mera bestämdt
sätt, än som skett, bort erkänna den temligen betydliga åtskillnaden emellan,
de tvänne modificationer af den här ifrågavarande förbrytelsen, hvilka
ega ruin, då någon stjäl penningar m. m. antingen ur ett bref, som är anförtrodt
åt allmänna posten, eller ur ett sådant, som icke är i allmänna
postens
Lag-Utskottets Bie. N:o 37. 9
postens vård. I båda fallen finnér jag, på de af Utskottet anförde skäl,
brottet böra strängt och allvarligen beifras; men jag tror likväl, att i det
senare af dessa fall brottets straffbarhet betydligen höjes derigenom, alt
det här icke blott, såsom i förra fallet, utgör ett tillgrepp af enskild persons
egendom, utan derjemte en kränkning af den helgd, sorn bör tillhöra
en offentlig af Staten stiftad och våidad, för samhällets väl högst^ vigtig Inrättning.
DA Staten under sin speciela vård emottagit det åt den allmänna
posten anförtrodda brefvet, och afsändaren, sedan lian inlemnat det på
Post-Contoret, är alldeles urståndsatt att sjelf draga någon vidare försorg
om dess bevarande; så har Staten just derigenom iklädt sig en förbindelse;
att åt .detta i dess förvar lemnade bref, genom en strängare straffbestämmelse
emot den, som uppbryter det och derur stjäl penningar eller annat,
gifva ett ännu kraftigare beskydd, än det åtnjöt, innan det var på detta sätt
lemnadt i Statens vård. Emedlertid, och ehuru jag visserligen tror, attén
ny Straff-Lag borde göra ett tillbörligt afseende på dessa båda modificationer
af den här ifrågavarande förbrytelsen, är jag likväl i allmänhet af den
lankan, alt, till dess det redan utarbetade förslaget lill allmän CriminalLag
hunnit genomgå slutlig granskning, inga andra förändringar af vår hittills
gällande Straff-Lag böra vidtagas, än de, som af en trängande nödvändighet
kunna vara omedelbart påkallade, på det att ej genom alltför
många parliela förändringar sammanhanget af det hela må rubbas eller
brytas. Ur detta skäl, hvartill ytterligare må läggas, att antagandet af
Motiouairernes förslag måhända skulle leda lill en alltför stor åtskillnad
mellan straffbestämmelserna för de båda här nämnda modifikationerna af
brottet, tror jag det vara rådligast, att det hittills stadgade straffet tills
vidare bibehålles;”
3:o af Herr Holm: J’Lagar, hvilka icke kunna tillämpas, äro ett
oling, som bör undanrödjas, på det att icke lagens oanvändbarhet och kraftlöshet
må åstadkomma förakt både för sjelfva lagen och för Jagskipningen.
Sådant är ovedersägligen förhållandet med Kongl. Förgrdningen den 5
Mars 1746. hvaruti stadgas, att den, som olofligen uppbryter andras biel
och derutur tager Bankens penningar eller andras sedlar, som för penningar
gälla, eller annat penningevärde, och således stöld begår, bör undergå
dödsstraff och varda hängd. Sjelfva ingressen till denna Kongl. Förordning
gifver vid handen , att den blifvit utfärdad i anledning af Kongl. Förordningen
den 20 December 174!* hvarigenom inbrottsstöld i allmänhet belädes
med dödsstraff, och på det att de i bägge Förord ningarne omforma Ide
Bihang till R. St. Fröt. i834. 7 Sami. 1 Af del. 2
6:te Häftet.
to Lag-Vtskottetf Bet, N:o 3-7*.
brott, hvilka af lagstiftaren lika qvalificerades, matte lika bestraffas* Kgl.
Förordningen den 20 December 17/p har emedlertid, såsom icke öfverensstämmande
med senare tiders straff-theorier, längesedan blifvit till all
kraft och verkan uppliäfven; men förstnämnde Kongl. Förordning bibehåller
ännu, besynnerligt nog, sin gällande kraft, ehuru den, sedan straffbestämmelsen
för inbrottsstöld i allmänhet upphört, qvarstår såsom ett från
sammanhanget med andra lagar lösryckt, isoleradt och i begreppet om det
jemförliga förhållande, som bör ega rum emellan brott och straff, icke grundadt
lagstadgande. Följden är ock den, att Under-Döinaren emot sin öfvertygelse
och följaktligen med ovilja tillämpar nu ifrågaställde Kongl. Förordning,
. såsom ej upphäfven, men alt högsta Domaremagten aldrig, lillämpär
den, utan dömer förbrytaren till ansvar såsom för inbrottsstöld, understundom
med någon skärpning i straff. Om Kongl. Förordningen af d.
5 Mars 174Ö, i bredd med den af år 1745, var conseqvent, så finner man
likväl lätt, att den bar ett fel, det nemligen, att i slrafftillämpningen icke
skilja emellan ett gröfre och ett mindre brott, ty jag kan aldrig gå ifrån
den öfvertygelse, att det är ett gröfre brott, att från det allmänna forvaringsstället
för bref, eller Post-Contoret, genom list eller stöld tillegna! sig
denna en annans egendom och deraf göra missbruk, än att uppbryta och
plundra det bref, sorn är förbrytaren i handom förtrodt, eller som af honom
genom stöld, eller eljest på listigt sätt, å annat ställe åtkommes. I
förra fallet är brefvens vårdande ofta svårt och stundom omöjligt, och dessutom
bör stället anses såsom , om jag så må uttrycka mig, fridlyst; men
i det senare är öfverlåtelsen frivillig och frestelsen till brottet likasom påtrugad
samt stället icke att anse lika med det rum, der bref ovilkorlig! måste
inlemnas, för att blifva forlskaffade. Missgernings-Balken innehåller ock
på flere ställen olika straffgrader för samma brott, allt efter sorn stället,
der brottet föröfvas, anses berättigadt till större skydd af lagen. På dessa
skäl gillar jag Molionairen, Doctor FVijhnans åsigt, samt anser en så beskaffad
förklaring af Kongl. Brefvet den 5 Mars 1746 böra ega rum, att
nämnde Förordning är tillämplig endast i det fall, då någon från PostContor
olofligen tillegnar sig annans bref och derutur tager penningar eller
penn inge värde.!’
STOCKHOLM, i834j bes J. A. Wai.m>€n.
Lng-Vt.kottets Bet. N;t> 33,
N:o 38.
Aokom till Exp. TJisk. den 19 April kl. 4 e* m>
Betänkande, öfver Herr Prosten Doctor A. G. Eif ströms motion
, att de i Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti 189.3 meddelade
föreskrifterj angående vederbörandes åliggande att till
Prester skåpet aflemna förteckningar uppå personer , dömde
eller ställde under framtiden för gröfre brottj äfven måtte
till mindre brottmål utsträckas.
Uti ett af Ilögvördige Preste-Ståndet den 1 nasti. Mars till Lag-Utskottet
remitteradt anförande, har Herr Doctor Elfström anmärkt, att det
onekligen, ej allenast för meddelande af frejdbevis, utan äfven i andra hänseenden
vore för en Pastor af mycken vigt, att noga och säkert känna, hvilka
af hans åhörare så afyeko från en christelig och moralisk vandel, att de
ådroge sig borgerligt straff; och då den i Kongl. Kungörelsen den 27 Aug.
i8a3 meddelade föreskrift, om brottmålsförteckningars aflemnande till Pastorerne,
icke uppfyllde ändamålet, emedan samma förteckningar blott upptoge
sådane personer, som blifvit ställde under framtiden eller gjort sig
skyldige till gröfre brott, hvilka angå lif, ära eller tjufnader, eller ock eljest
äro af urbota beskaffenhet, har Motionairen föreslagit den utsträckning
af berörde Kongl. Kungörelse, att vederbörande Häradshöfdingar finge
sig ålagdt att uti omför/nälde brottmålsförteckningar upptaga ej allenast
gröfre brott; utan äfven mindre förbrytelser, såsom snatteri, vå/dsgerningar,
slagsmål, öfverdåd på allmänna vägar, fylleri m. fl. likartade, hvilka
sällan komme till Pastorernes kännedom, i synnerhet om brottet blifvit
begånget i främmande Församling, under resa eller vid marknadet och
så vidare; förmenande Motionairen, att det-ökade besvär, som härigenom
för Domare skulle uppkomma, icke kunde blifva betydligt, hvaremot kännedomen
om åhörarnes lefnad och förhållanden för en ömsint själasörjare alltid
vore af stort värde. -
Denna motion, som blifvit understödd af Herrar Contracts-Prostarne
Ahlqvist och Hallström samt flere Ståndets Ledamöter har Utskottet i
öfvervägande tagit; och emedan den af Motionairen åberopade Kongl. Kungörelsen
den 27 Augusti i8a3 stadgar: ”alt vederbörande Häradshöfdingar
Bill, till R, St. Brot. x834- 7 Sami. 1 Afdcl. 1
j:de Häftet.
a> ' Lag-Utskottets Bea N:o 3g;
skola, vid slhtet af Hvarje Ting, meddela Kronofogden i orten förteckning
uppå dem, sorn under Tinget blifvit dömde eller ställde under framlide*
för gröfre brott, nemligen de, sorn angå lif eller ära, tjufnader och sådane
förbrytelser, sorn icke blott med penningeböter få försonas; alt det derefter
skalf åligga Kronofogden alt ofördröjligen tillställa Kyrkoherdarna uti
de Socknar, inom bans Fögderi, der de sakfällde eller under framtiden ställde
personer hafva deras hemvist, behörige utdrag af den erhållne förteckningen,
. samt till Konungens Befallningshafvande insända serskilde utdrag
derutur, i hvad angår personer som tillhöra annat Fögderi; att Under-Domstolarne
i Städerne böra vid hvarje halft års förlopp aflemna sådane förteckningar
lill Stadens Presterskap uppå de till Staden hörande personer,
samt till Konungens Befallningshafvande öfver dem, som höra till annan
ort; och att genom Konungens Béfallningshafvandes försorg de af Kronofogdarne
samt städernes Domstolar insände förteckningar, hvilka upptaga
sådane personer, som tillhöra orter utom Kronofogdens Fögderi och Stadens
område, varda Presterskapet uti desse personers hemvist meddelade;”
ty och sorn, derest berörde Kongl. Kungörelse behörigen efterlefves, vederbörande
Pastorer icke sakna den kännedom om deras åhörares uppförande,
sorn i afseende å frejdebetygs utgifvande är för Presterskapet af nöden,
samt uppgift till, Presterskapet på sådane mindre förbrytelser, sorn icke äro
af den. beskaffenhet, att desamma böra i frejdebetyg omförmälas, utan egentligen
endast utmärka förbrytarnes lynne oell seder, men hvarom Presterskapet
i allmänhet torde ega tillfälle att på annat sätt vinna tillförlitligare
underrättelse, skulle, utan att med säkerhet leda till ändåmålet, åstadkomma
mycken omgång oell vidlyftighet, anser Utskottet sig böra vördsamt tillstyrka,
att motionen ej mätte bifallas..
Stockholn»; dén 16 April i834..
N:o 39..
AliVonaitill Exp^ Utsk. dén 19 April kl. 8 e, m.\
Betänkande j i anledning af Herr Prosten Doctor A i G. Elf ströms
motion, om skyldighet för Båtsmän attnär de från comtnendering
till hemorten återvända, vara försedde- med,Prestbevis.
.
Från Hogvördige Preste-Ståndet är till Lag-Utskottets behandling
Öfverlemnadt ett af Herr. Doctor. A. G, Elfström afgifvet memorial, hvar
-
Lag Utskottets Bet. Ar:o 39.
3
uti blifvit anfördt, ätt då Presterskapet hade genom Författningar sig ålagdt,
alt nied fullständiga allester förse dem af Kronans manskap, som till vapenöfning
eller annan tjenstgöring commenderades, men påtagligt vore, att
ändamålet med dylika betyg icke kunde vinnas, med mindre manskapet,
då det till hemorten återvände, hade åliggande att styrka, huru beskaffadt
deras uppförande varit och om de brukat sina salighetsmedel under tjenstgöringstiden,
hvilket, ehuru vanligen iakttaget af Ryttare och Soldater, dock,
med få undantag, försummades af Båtsmännen, som ej sällan tillbringade
hela år och deröfver under tjenstgöring i Carlskrona, och vid återkomsten
antingen alldeles saknade Prestbevis, eller ock medförde de vid bortgåendet
undfångne utan någon vidare Presterlig påskrift, Motionairen af sådan
orsak, och då rättelse härutinnan, hvarken genom Pastorernes tillsägelse till
Båtsmännen sjelfve, eller genom påminnelse derom hos vederbörande Compagnie-Chefer,
kunnat erhållas, trodde sig höra föreslå, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet utverka föreskrift derom, att Båtsman,
hvilken från tjenstgöring, arbetscommendering o. s. v. till hemorten
återvänder, ovilkorligen borde vara försedd med Prestbetyg , hvilket skulle
inom 14 dagar efter hemkomsten till Pastor a/lemnäs, ach att det måtte
åligga Compagnie-Chefen vid ansvar att deröfver hålla allwar sam tillsyn;
uti hvilket förslag flere af Preste-Ståndets Ledamöter instämt, Herr Prosten
Ahlqvist med det tillägg, att han önskade den föreslagne föreskriften utsträckt
äfven till permitterade från de värf vafle Regementena.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; och
ehuru Kongl. Maj:ts Nådiga Tjenstgörings-Reglemente för Armeen äf den 1
Mars i8rq, uti 1 Gap. 4 §• 4 och 5 momenten, föreskrifver; ”att Presl
bevis
skall af hvar och en af Kronans manskap medföras från den församling,
der han vistas, så väl vid indelt Regemente, då han uppbryter till
Regementsmöte och commendering, som vid värfvad t Regemente, när, efter
längre permission, han återvänder lill Regementet; att, när ett Regemente,
efter slutadt möte, fälttåg eller commendering, åtskiljes, Presten äfven skall
å betyget anteckna karlens frejd, om han ingått i äktenskap och när han
communicerat, samt att dessa betyg skola vid hemkomsten af hvar och en
aflemnas till Presten i den församling, der han sig uppehåller, äfvensom
alt den, som ur garnison på längre tid permitteras, skall vara försedd
med Regements-Pastorns betyg; likväl ”enär det tilläfventyrs skulle kunna
anses tvifvelaktigt, huruvida omförmälde stadganden äfven hafva afseende
på Båtsmän, samt berörde Tjenstgörings-Reglemente icke finnes vara på det
sätt kungjordt, att andra än de, som höra lill Krigs-stalen, kunde betraktas
4 'Lng~Ut:kottcts B. t. A'm> /{o.
skyldige, alt om delsamma ega kännedom, får Utskollet vördsamt hemställa,
ali, till förekommande af ofvan anmärkle oordningar,
Rikets Högloft. Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj.t täcktes Juta till vederbörandes kunskap
och efterrättelse utgå Nådig föreskrift der o/n, att Båtsmän, likasom
andre af Kronans manskap, hvilka varit till tjenstgöring commenderade
ifrån hemorten, eller på permission varit borta, bora,
när de återvända, vara
om de ingått äktenskapsförbindelse och communicerat, meddelade antingen
af Prest, .eller, vid commendering, af Befälhaf varén, derest
Prest icke är dervid anställd, samt inom 14 dagar efter hemkomsten
samma betyg till Pastor i församlingen aflemna.
Stockholm den 16 April 1S34*
N:o 40.
Ankom till Exp. Utsi, den 19 April kl. 8 t. n,
Betänkande öfver Herr Prosten Lorentz Gustaf Mittags motion,
om meddelande af föreskrift, att äktenskap bör, inom viss
tid efter skedd lysning tredje gången, genom vigsel fullbor
das,
eller ock fästningen varda upplöst.
Uti memorial, som Högrördige Preste-Ståndel tinder den 12 sistlidne
Februarii till Lag-Utskottet remitterat, har Herr Prosten Lorentz Gustaf
Mittag anfört, att, sedan fästning till äktenskap genom trenne laga lysningar
kungjord blifvit, det icke sällan handt, att contrahenterne dragit länge,
ibland hela år, ut på tiden, innan de låtit det tillämnade äktenskapet
genom vigsel fullbordas. Vederbörande Presterskaps förmaningar och påminnelser
hade ingenting verkat, och magt saknades, så väl att nödga dem
till äktenskaps fullbordande, som att förmå dem till den offentligen kungjorda
fästningens lagliga upplösning, enär det icke uti våra lagar funnes
något stadgande, som bestämde tiden, hvarken för det förra eller det senare.
Af sådan orsak, och på det icke någon förevändning uti lagens obs
stämdhet
måtte kunna förefinnas till obehörig tidsutdrägt, ledande till förargelse,
till den ena contrahentens ofta svåra förlust, till missaktning för
borgerlig och okristlig ordning samt godtyckligt eluderande af Öfverenskom
-
Lug-Utskettet: Bet. N:t> 4o, 5
Meisel*, genom Religionens tjenare kungjorda oell, genom deras åtgärd, till
den grad bekräftade, alt vederbörande Domcapitel måste anlitas för deras
lagliga återgång, ansåg Motionairen nödigt, att någon viss prcescriptionstid ,
från tredje lysningsdagen räknad, för äktenskaps fullbordande genom vigsel,
eller fästningens upplösning, blifver föreskrijven. Och har Motionairen,
som uppgifvit, att man i andra länder längesedan insett behofvet af
en sådan prasscriplionstid, och att den, t. ex. i Code Napoleon, vore bestämd
till ett år, förmenat en kortare tid, af tre eller högst sex månader,
vara i vårt land mera passande.
Henna motion, hvaruti hela Preste-Ståndet instämt, och hvarvid
Herr Domprosten Doctor Heurlin och Herr Kyrkoherden Bergvall gjort det
tillägg, att de ansågo en prcescriptionstid äfven böra bestämmas, inom hvilken
den, som häfelat någon under äktenskapslöfte, borde sin förbindelse
genom vigsel fullborda, eller ock söka dess lagliga upplösning, har Lagutskottet
i öfvervägande tagit; och sorn, efter Utskottets omdöme, det ingalunda
är med sedlighet och god ordning förenligt, att fullbordandet af
äktenskap genom vigsel, huru länge som helst efter slutad lysning, får
appsk jutås, tror Utskottet sig böra understödja motionen, och i sådant afseende
vördsamt föreslå
utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom stadgas som
följer: Sedan till äktenskap utlyst är, må med vigsel ej fördröjas
öfver trenne månader, derest laga hinder icke möler. Sker
annorlunda, bör, efter föregången påminnelse och varning, Pastor
i den församling, der lyst är, eller inom hvilken qvinna,
efter aflemnad laga flyttnings-altest, sitt rätta hemvist häfver,
inberätta förhållandet till vederbörande Consistorium, som, sedan
fästehjonen hörde blifvit, eger att, så vida häfdande icke mellankomma
, antingen genast upphäfva t rolofningen, eller ock, i
fall bägge gemensamt begära vidare anstånd, förelägga dem lämplig
tid att äktenskapet genom vigsel fullborda, vid äfventyr, att,
om den tid försittes, trolofningen sedermera varder upplöst; dock
göres härigenom icke någon ändring hvarken i 4 Cap. 5 Giftermåls-Balken,
angående fästnings upplösning, eller uti hvad
Lag för öfrigt stadgar i 3:dje och 4-de Cap. af nämnde Balk,
rörande påföljden deraf, att ettdera fästehjonet, eller bägge, tili
fästningaskilhuid vållande varit.
Hvad åter angår Herr Domprosten Heurlins och Herr Kyrkoherden
Bergvalls förslag, om föreläggande af tid, inom hvilken den, som häfd*t
6 Ln g-U11 kottets Bet, N:o l\o.
.någon under äktenskapslöfte, borde sin förbindelse genom vigsel fullborda,
elier söka dess lagliga upplösning; så är, genom Kongl. Förordningen den
3 April 1810, redan påbudet: alt, sedan det af häfdad qvinna föreburna
äktenskapslöfte blifvit af Domare ansedt vara bevist och gällande, men
mannen icke destomindre vägrar att detsamma genom vigsel fullborda, de
skola, enligt 1 §. i 16 Cap. Kyrko-Lagen, instämmas till Dom-Capillet,
för att erhålla nödiga föreställningar, då, i händelse de om äktenskapsförbindelsens
upphäfvande sig i godo lorena, skiljobref genast må meddelas;
men åter, vid ett motsatt förhållande, om den ena yrkar och den andra
-vägrar äktenskapets fullbordan, målet bör, hvad äktenskapsförbindelsens upplösning
angår, öfverlemnas lill Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande; dock att
hvad lagen om qvinnans och barnets öfriga rättigheter stadgar, utan hinder
af det utfästa äktenskapets upphäfvande, kommer att ega bestånd; och finner
Utskottet
icke bellöjligt eller lämpligt att na gr a andra föreskrifter i detta
ämne tillstyrka.
Hvilket dock, jemte flere Ledamöters serskilda yttranden, till Rikets Höglofl,
Ständers närmare skärskådande öfverlemnas.
Stockholm cien 5 April i834«
Reservationer:
1:0 Af Herr von Sydow:
”Allmänna Lagen och Förfallningarne innefatta redan erforderliga
stadganden till förekommande af oordningar vid äktenskaps - afhandlingar.
Oin eli viss tid stadgas, inom hvilken, efter föregången lysning, vigselskall
ske, vid äfventyr af varningar eller böter och skilsmessa; så borde, med
lika, om icke större skäl, bestämmas en viss tid, inom hvilken trolofvade
skulle utlaga lysning; ty trololningen är den egentliga giftermåls-afhand-■
lingen; men lysning deremot endast en kungörelse lill rättelse vid klander
^ af äktenskap.
F.mbelsmyndigheters mellankomst i det fall, hvarom nu fråga är, anser
jag ganska betänkligt. — Må den, som tror sig tillskyndas något lidande
af fördröjd vigsel, sjelf söka den upprättelse, som lagligen kan ega runt.
Och hvartill gagnar väl det föreslagna stadgandet, då contrahenterne, om
ätt skiljobref utfärdas, kunna genast ånyo trolofva sig, samt så länge de
vilja sedermera låta dervid bero” ;
a;o af Herr Hessle:
”Om i någon församling inritat sig det oskick, att trolofvade, för
Log-Utskottets Bet, Nio 4o. *
hvilka lysning till äktenskap tre gånger ågått, underlåta söka vigsel, skall
säkert i hvarje fall vid närmare forskning upptäckas, att sådant härledi sig
från bristande moralitet hos de trolofvade, bristande verkställighet af redan
existerande lagbud (ji §. 12 Cap. Giftermåls-Balken) om ansvar för
olaga sammanflyttning, och från sådane hinder, som skulle medföra inställelse
i hvarje Lag om tidsbestämmelse för vigsels fullbordande. Vid dylikt
förhållande lärer det vara för samhället af större vigt, att vigsel fördröjes
eller alldeles uteblifver, än om genom ny lag och embetsmyndighets mellankomst
personer mindre fritt och ofta obetänksamt fullborda ett äktenskap,
som för dem kunde blifva olyckligt och dock borde anses oupplösligt.
På grund häraf, och då vederbörande Pastorer, i rättigheten och skyldigheten
att vaka öfver församlingarnes moraliska förhållande, nu ega tillfälle
att verksammast och äfven mest lämpligt hindra angifne förargelse och
oskick eller ock verka till dess upphörande, anser jag den i motionen åsyftade
Lag icke vara nödig eller nyttig, hvadan jag icke eller kan motionen
biträda.”
Uti detta yttrande hafva Herr Friherre Stael von Holsteiiij Herr
Oxehufvud samt Herr Grefve Sparre instämt;
3:o af Herr Bååth:
I anledning af Herr Prosten Mittags motion om stadgande af prasscriptionslid,
inom hvilken, efter fulländad laga lysning, äktenskap med
vigsel bör fullbordas, utbeder jag mig Höglofl. Utskottets tillåtelse att yttra
min enskilda mening i detta ämne.
Jag erkänner, lika med Herr Prosten, nyttan och nödvändigheten af
en slik praescriptionstid, såsom ledande till god ordnings och sedlighets bibehållande
inom församlingarne. Jag finner ock, lika med hvad en annan
ledamot, Herr Ho/nij under öfverläggningarne inom Utskottet yttrat, att
ett lagstadgande, ulan straffbestämmelse för dess öfverträdande, icke uppfyller
sitt ändamål. För att komma till resultat i båda dessa fall, i möjligaste
conformite’ med den analugie allmänna Lagen synes mig antyda,
liar jag granskat denna, och dervid funnit:
1:0 Beträffande tiden, inom hvilken, efter fulländad lysning, vigsel
bör ske, stadgar Lagen i 7 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken: ”Nuhafverman
qvinno lägliga fäst j och vill äktenskap med vigsel fullkomna; tå skall futn
säga giftoniannen till 6 veckor förut/’ Detta stadgande synes mig hafva
afseende på den förberedelsetid giftoman bör tillgodonjula för både lysning
och vigsel, så att, om ej bägge dessa laga actus, åtminstone den förra,
elier lysningen, vanligen erfordrande 3:ne söndagar, må inom nämnde 6
3 Lag-Xhskotttts Bit. N:o %o.
▼eckor vara fullgjord!. Åberopade lagrum har äfven afsell ett annat ändamål,
det nemligen, att fästman, i händelse af giftomans vägran, må kunna
begära vederbörandes (Konungens Befallningshafvandes) handräckning,
att vigsel utan uppehåll må ske.-: Nu synes mig likväl detta lagbud icke
nog utsträckt eller tydligt för tillämpning på den händelse Motionairen
framställt, nemligen supponerad motvilja bos endera af contrahenlerna, alt
äktenskap med vigsel fullborda inom viss tid, utan att likväl den tredskande
åsyftar trolofningens och den verkställda lysningens upphäfvande eller
skillnad i trolofning. Då detta således är den brist i Lagen, som borde
fyllas, anser jag, i analogisk öfverensstämmelse med den tid af G veckor
åberopade lagrum utsätter, och då lysning ej sker 3:ne gånger på samma
dag, på sätt i §. tillåter, 3:ne månader vara den tilli äckliga tid, från sista
lysningsdagen, inom hvilken äktenskap med vigsel fullbordas bör, så
vida icke laga förfall eller hinder möta, hvartill, jemte sjukdom, jag hänförer
de i 4'de Cap. irsta, 2:dra och 3:dje §§:ne uppräknade omständigheter,
med de flere i samma Capitel omförmälde lagliga orsaker till skillnad
i trolofning, samt de i 7:de Cap. 2:dra §. antagne skäl för lysnings verkställande
3:ne gånger allenast på en söndag eller helgedag.
2:0 Hvad åter angår strafFbestämmelsen, nödgas jag i denna omständighet
något afvika från den åsigt Herr Holm antydt, synnerligast i hvad
densamma synes ingripa i den ena eller andra contrahentens egendom och
livad Lag om giftorätt deri stadgar. Tillämpning af Lagen på giftorätt kan
ej komma i fråga förr, än äktenskap med vigsel är fullbordadt. Vigsel är
den actus, som fullbordar äktenskapet och stadfästar aftalen derom. Lysning
är blott ett offentligt kungörande af dessa aftal, tili dens underrättelse,
som tror sig ega äldre och' bättre anspråk på en af de coutraherande
personerne. Lysningen verkar icke heller till försvårande af skillnad i trolofningen.
Vigsel deremot medför den tillökade och befästande verkan af
äktenskaps-aftalet, att kraftigare och mera ingripande orsaker fordras till ett
sålunda befästadt äktenskaps upplösning. Från dessa grunder synes mig
Lagstiftaren hafva utgått i uppställning af ordningen för så väl trolofning,
som lysning till äktenskap och dess fullbordan med vigsel. Giftorätt och
stadganden derom omtalas icke i Lagen förr, än vigsel tillkommit. Sålunda
stadgas i g Cap. 1 §.: "Sedan man och qvinna sammanvigde äro , til är
han hennes rätte målsman etc.,” och uti 10 Cap. 1 ”Nar man och hustru
sammanvigde är o_, tå eger hvarthera giftorätt i boet." Jag finner således
betänkligt, att, för underlåten vigsel inom föreskrifven tid, biträda det
stad
-
Lag-TJ t skottets Bet, N:o 40.
9
stadgande, som på något sätt verkade ingrepp i den ena eller andra conl
ra hen tens lagliga egendom, deri den andra icke, utan genom fullbordadt
äktenskap, kan få någon rätt. — Den af Herr Holm antydde proportion
skulle dessutom medföra en olika gradation i straff för enahanda öfverträdelse,
allt efter den felandes större eller mindre förmögenhet. Den obemedlade
contrahenten, som ingenting eger, skulle, genom den projecterade
straffpåföljden, de facto blifva ostraffad, i fall denne vöre vållande till vigselns
fördröjande.
Då grundprincipen för all lagstiftning måste vara: att lika brott böra
ådraga lika straff för hvarje öfverträdare, utan afseende på större eller mindre
förmögenhet eller andre biomständigheter hos den felande, har jag äfven
i detta fall sökt leda mig till en analogisk likstämmighet, utan afvikelse
från Lagens esprit.
3:dje Cap. Giftermåls-Balken, som afhandlar sättet huru trolofning
bör ske, omtalar också de serskilda fall, hvilka för trolofnings fortgång och
bestånd ansetts hinderliga, äfvensom de omständigheter, hvilka verka till
trolofningens ovilkorliga bestånd, utan att det får ankomma på de contralierandes
egen vilja, att upplösa trolofningen. För de omtalda hindren stadgar
Lagen böter, högst 3o daler, jemte fäslningegåfvornas förverkande till
den oskyldige. Då nu Lagen stadgat denna påföljd för hinder i trolofnings
framgång, och således deraf uppkomma hinder för äktenskaps fullbordan
genom vigsel; så synes mig per analogiam den slutföljd böra framstå, att
den, som utan laga skäl motverkar eller undandrager sig äktenskapets fullbordan
genom vigsel, är lika brottslig, som den, der utan laga skäl föranleder
trolofnings upphäfvande. Effecten blir, eller åtminstone kan bli
densamma, att nemligen intet äktenskap blir af. Jag anser således, att
straffpåföljden för den, som, utan laga skäl, utöfver 3:ne månader från sista
lysningsdagen (då 3:ne söndagar eller helgedagar är lyst lill äktenskap), un
dandrager
sig eller vållar hinder i äktenskaps fullbordan genom vigsel, bör
inskränkas endast till 3o dalers böter, de fattigas ensak i den församling
der bruden tages; och må derefter ett slikt vägrande för den oskyldige vara
laga. skäl lill trolofningens upplösande, på sätt Lag och Kongl. Förord
ningarne
den 3 och 27 April 1810 derom stadga, äfven i det fall, att häf
dande
före eller linder trolofningen contrahenterne emellan tillkommit. Yrkar
den oskyldige trolofningens upphäfvande, vare ock fästningegåfvorne
förverkade till deuj både de som gifvits och mottagits, hvarförutan den
Bihang till R. St. Prof. i834. 7 Sami. 1 Af del. 2
fule Häftet.
ro
Lag-Utskottets Bet. N:e 40.
brottslige gälde ali kostnad och skada till den oskyldige, efter serskildt
utförande vid vederbörlig Domstol.
Nu låter den felande sig ej rätta häraf, utan fortfar i sitt vägrande;
häfver den oskyldige icke yrkat och sökt trolofningens upphäfvande, bote
den brottslige 60 daler för hvarje gång han dermed beträdes; dock blifve
i dessa fall för hvarje gång den ofvan utsatte tiden inskränkt till hälften.
Följer ej rättelse efter 3:ne gånger undergången bestraffning, varde, på anmälan
derom, contrahenterne inkallade lill vederbörande Consistorium, sorneger,
på den oskyldiges yrkande och ulan afseende på den tredskandes medgifvande,
trolofningen upplösa, derest icke i serskilda fall, enligt gällande
stadgar, sådant tillkommer Konungens pröfning och beslut, i hvilken händelse
Consistorium inberätte saken till Konungen och afvakte Dess utslag.
Motiven till detta senare stadgande om trolofningens upphäfvande
äro: att Lagen hellre bör stå öppen för ett på lagligen eller
möjligen olyckligt tilltänkt äktenskaps upplösande, än lägga
hinder derföre, enär den fria ömsesidiga viljan bör vara yttersta
grunden för denna förening.
Nu är, efter föregången lysning, trolofning upphäfven ; åligge då,
efter derom erhållen del, Prest i församling, der lysning skett , sådant
från Predikstolen offentligen tillkännagifva.
Härmed tror jäg mig hafva besvarat motionen; utöfver de deri utstakade
gränser är mig icke tiilständigt att gå. Specialiteter för verkställigheten
ligga icke inom lagstiftningens område; de erbjuda sig sjelfmant för om—
tunkan, och äro derföre helt och hållet af mig förbisedda.
Jag anhåller, att denna min reservation och dervid fogade project
till tillägg i 7 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken må åtfölja Höglofl. Utskottets
Betänkande lill Rikets Höglofl. Ständer.
Tillägg till 7 Cap. 1 $. Giftermåls-Balken: Sedan lagligen lyst är,,
skall vigsel ske inom 3:ne månader från sista lysningsdagen. Den utan laga
skäl hinder vållar, eller tredskas, så alt vigsel ej sker inom sagde lid,
böle 3o daler till de fattige i den socken der lysning skett, och vare tid
för vigsels fullbordande derefter, hälften af hvad sagdt är. Kommer någor
annan och tredje gång åter, bote 60 daler för hvarje gång; gånge ock den fästning
åter, om den oskyldige sådant yrkar. Fästningegåfva, så väl den sorn
tagits sora den sorn gifvits, tillfälle den oskyldige, fylle ock den brottslige
allan skada. Hafva fästehjon hvarannan häfdat, galle i thy fall hvad
em skillnad i trolofning stadgadt är. Äro bägge lika vållande till dr öjsmåli
L«g-Vt skottets Bet.. No 4o. 11
med vigsel, eller vållar den ene mer och dien andre mindre, vare Lag samma,
som i 3 Gap. 7 §. denna Balk sagdt är. Varder trolofning upplöst,
sedan lagliga lyst är, kungöre det Prest i den församling der lysning skett.
Med Herr Bååth har Anders Påhlsson från Jönköpings Län sig
förenat.
/po af Herr Cederborgh:
Lika med Herr Hessle finnér jag beliofvet icke påkalla den ifrågavarande
lagstiftningen; men sorn denna min enskilda mening bör vika för
Högvördige Preste-Ståndets enhälliga tillkännagifvande, alt ett sådant behof
verkligen förefinnes, så förenar jag mig i de af Herr Bååth föreslagne lagbestämmelser.
.
STOCKHOLM, i834> hos J- A- ^AUBeN'
Lag- Utskottets Betänkande N.-o 4.1.
1
N:o 41.
Ankom till Exp.-Utsk. dea 22 April kl. 2 e. ra.
Betänkande, öfver Herr Professoren Doctor E. C. Grenanders
motion, om förändrade föreskrifter i afseende ä Kungörelsers
publicerande i Kyrkorna.
Uti elt hos Högvördige Preste-Ståndet afgifvet och af bemälde Stånd,
lill Lag-Utskottet, under den 27 sistlidne Februarii, remitteradt anförande,
har Herr Doctor Grenander erinrat, huruledes, vid flere föregående
Riksdagar och äfven den sist förflutna, blifvit yrkad ändring i tiden
för kungörelsers uppläsande i kyrkorne; och att man, med känsla
och nit för det heliga allvar, som ligger i Guds ord, ej kunde annat än
önska en sådan förändring, helst ingenting syntes mera otjenlig!, än att,
slraxt efter den heligaste bön, inleda tankarne på åtskilliga verldsiiga
föremål, samt genom dessa afbrott förstöra andakten. På grund häraf,
och till förekommande af den invändning, att det vore Presterskapet,
som ville minska sin möda, eller alt en ny ordning skulle på något
sätt upphäfva nödig offentlighet, har Motionairen gjort det förslag : att
sedan välsignelsen blifvit afliörd och slutpsalmen sjungen, den Prestman,
som förrättade Gudstjensten skulle för den i kyrkan qvarstannade
menigheten, antingen pä gängen eller från predikstolen, uppläsa Kongl.
Påbud och Förordningar, äfvensom underordnade auetoriteters författningar
samt alla andra nödiga tillkännagifvelser; att Prestön, efter förrättad
predikan och bön, innan han nedstiger från predikstolen, borde
tillsäga församlingen att för berörde ändamål qvarstanna i kyrkan efter
G uds tjens t ens slut; och alt de Kongl. Påbud och Författningar, som
voro af serdeles vigt kunde, likasom i Norrige tillginge, serskildt från
predikstolen uppläsas före Gudstjenstens slut, när Konungen sålunda
förordnade.
Vid remissen häraf är af Herr Contractsprosten Östberg samt Herr
Biskopen Doctor af JVingård föreslaget det tillägg, att, i händelse den
Prest, som förrättat Gudstjensten, vore hindrad af socknebud eller ändra
embetsgöromål, hvilka ej tålde uppskof, t. ex. ännu en Gudstjenst
på annat ställe, det måtte tillåtas någon annan, såsom klockaren, att
uppläsa kungörelserna och deröfver meddela bevis; —- och hafva med
Bih. till R. St. Fröt. l83f. 7 Sami. 1 Afd. 1
8:de Häftet.
*
Lag-Ut skottets Betänkande N.o 41•
Herr Contractsprosten Östberg samt Herr Biskopen Doctor eif PFingård
sig förenat Herr Professoren Doctor Bexell, Herr Prosten Lyth och Herr
Doctor Grewillius; äfvensom större delen af Ståndet förklarat sig uti
motionen instämma.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i betraktande tagit; och då
del ifrågavarande uppläsandet af kungörelser å predikstolen, innan Gudstjensten
ännu är slutad, onekligen skingrar uppmärksamheten från de höga
ämnen, som utgöra Gudstjenstens föremål, och för månget ömt sinne
kan förefalla anstötligt, samt den af Motionairen i stället föreslagna utväg,
hvarigenom afbrottet i Gudstjensten kunde undvikas, icke synes
medföra någon anmärkningsvärd olägenhet, eller innefattar förändring
uti sjelfva publications-sätlet, tror Utskottet sig hafva orsak, att motionen
med sitt tillstyrkande beledsaga; hvaremot Utskottet anser betänkligt,
att, på sätt andra Ledamöter jnom Högvördige Preste-Ståndet föreslagit,
låta kungörandet ankomma på klockaren eller någon annan än
Prest, eller medgifva, att det må ske annorlunda än fran predikstolen;
i följd hvaraf Utskottet härmedelst vördsamt hemställer,
att, med ändring af hvad 2 Cap. 5 $. Kyrkolagen, i afseende
på tiden för kungörelsers uppläsande, innehåller, det
måtte för ordnas: att de författningar och underrättelser„
som i kyrkorna böra kungöras, skola, sedan Gudst]ensten,
med hvad dertill hörer, blifvit i allo af slutad, genast derefter
uppläsas af Prest från predikstolen, dock att Presten
förut och innan han efter predikan nedstiger från predikstolen,
bör lemna menigheten kännedom, huruvida några
kungörelser äro att efter Gudstjensten uppläsa.
Stockholm den n April 1834-
Reservation
af Bonde-Ståndets Ledamöter:
"Emot det beslut och förslag, hvaruti Högh Lag-Utskottet genom
pluralitet den 4 dennes stannat, rörande ändring i tiden för kungörelsers
uppläsande i kyrkorne, få vi härmed reservera oss.
Såsom motiv för den åsyftade förändringen, har man fästat sr»
vid det nya förslagets mera enlighet med ordningen och andakten vid
Gudstjensten, men då, vid den hittills följda ordningen och ritualen, icke
något missbruk uppkommit eller blifvit såsom störande andakten öf
-
Lag-Utskollcts Betänkande N.-o fl.
3
verklagadt, synes oss, med hänseende till de discussioner, som härom
inom Högv. Preste-Ståndet förefallit, den föreslagne ändringen snarare
antyda ett icke tvetydigt bemödande, att efterhand befria Presterskapef
från skyldigheten att å predikstolen uppläsa knhgörelser, samt i stället
öfverföra denna tjenstepligt på klockaren i församlingen, utan att derföre
hembjuda någon uppoffring eller minskning af Presterskapets många
löne-förmoner.
Då äfven under discussionen fråga uppstått, att det i öfrigt skulle
bero af Presterskåpet vid den nya ordningens införande, hvilka Kongl.
Påbud eller Kungörelser kunde eller borde genast å predikstolen uppläsas,
eller dermed anslå lill Gudstjenstens slut vid den föreslagna andra
predikslolsgången, som torde förefalla mången Prestman besvärlig, anse
vi denna arbitrage och uppehåll med kungörelsernas uppläsande snarare
leda till missnöje och oordning, samt hinder och olägenhet med de
efter Gudstjenstens slut ofta förefallande nödiga predikoförhör och allmänna
Socknestämmors hållande med församlingens Ledamöter,
Vid det nya förslaget är den ordningen föreskrifven, att en påminnelse
skulle lemnäs församlingen på predikstolen om afhörandet af de
kungörelser och påbud, hvilka efter Gudstjenstens slut komme att uppläsas.
Vid denna påminnelse, som troligen förefaller hvarje söndag,
måste ju tankan inledas på verldsliga ämnen, och visserligen är då bäst,
att, som nu tillgår, genast få afhöra, hvilka verldsliga pligter och prsestanda
föisamlingen förestår, .för att derefter, under den öfriga Gudstjensten,
kunna anropa Guds bistånd äfven om dessa pliglers uppfyllan
de
och iakttagande, hellre än att belasta tankan med gissningar om
hvad sorn först efter Gudstjenstens slut i dessa afseenden kommer att
påbjudas, och som på intet sätt lättar besvären eller befordrar andakten
vid Gudstjensten.
Det är efter vår öfvertygelse angeläget att icke, utan högst vigtiga
skäl och anledningar, företaga någon ändring i vårt nu gällande kyrko
bruk
vid Gudstjensten, och att Vördige Presterskapet, vid inledande af
dylika frågor, framförallt icke afser sin beqvämlighet, godtycke, minskning
i skyldigheter eller utrymme för ett arbitrerande handlingssätt,
helst mången med oss, och folket i allmänhet, är ömtåligt för dylika onödiga
reformer, hvilka snarast kunde företagas med ett och annat i afseende
på Presterskapets sed och sätt, att äfven under Gudstjensten upphemta
vissa frivilliga gåfvor och löneförmoner till och med på altaret.
4
Lag-Utskottets Betänkande N.o 42-
men som dock lämpligast kunde ske vid ett bäcken utanför kyrkodörren
m. m.
Då nu, efter hvad vi förut anfört, ingen olägenhet eller klagan förekommit
vid det hittills i långliga tider brukliga sättet, ordningen och
tiden för kungörelsers uppläsande, önska vi i detta afseende få förblifva
vid våre förfäders sed, helst den föreslagne ändringen härutinnan hvarken
befordrar mera ordning eller andakt vid Gudsljensten, eiler är afgod
anledning påkallad, hvarföre vi alldeles bestrida och reservera oss emot
det nya förslaget, under anhållan, att denna vår reservation måtte få åtfölja
remissen till Stånden af Höglofl. Lag-Utskottets förslag, till ändring
i tiden för kungörelsers uppläsande i kyrkorna.
JNU-o 42.
Andora till Exp.-Utsk. den 22 April kl. 2 e. m. '
Betänkande, öfver motioner, med förslag till ändring i nu gällande
lag angående behandlingen af frågor om oenighet
makar emellan.
Uti memorial, sorn Högvördige Preste-Slåndet den 27 sistlidoe Februarii
till Lag-Utskottet remitterat, har Herr Prosten och Theol. Doctörn
Carl Fredrik Björkman, med erinran derom, huruledes elt ibland
Presterskapets svåraste åligganden vöre, att tillvägabringa frid och ordning
uti oeniga makars hus, och i någorlunda tid förekomma de förderfliga
exempel, den vårdslösade barnauppfostran, den förstörande hushållning
och de större brott, som vanligen klefve följder af makarnes
fortfarande tvedrägt, förmält sig anse detta kall ännu mera försvåras,
genom de i nu gällande lag stadgade omvägar och varningsgrader, som
föga motsvarade tidens åsigter och behof, ehuru vacker tanka på möjlig
förbättring derföre än läge til grund. Hvarje Pastor, som oftare behandlat
äktenskapstvister, hade ock merendels funnit, att de egde sin
rot i dryckenskapslasten, samt huru föga man kunde uträtta med förmaningar,
och huru, deremot, under dessa upprepade bättringsförsök, det
onda merändels förvärrades och den oskyldiga makans lidande blefve
ökadt, enär den brottslige, med kännedom om alla omvägar sora måste
Lag-Utskottets Betänkande No 42' å
•
begagnas irman skillnad kunde ega rum, derunder gäckade den lidande
makan, tillika med Presterskapets förmaningar, samt tilltoge i bitterhet
och laster. En snarare och verksammare hjelp syntes derföre vara af
behofvet påkallad; och har Motionairen, i sådant afseende, samt enär,
under afbidan af kyrkolagens möjligen aflägsna reform i dess helhet,
vis3a partiela förbättringar icke syntes vara Öfverflödige, framlagt ett
lagförslag, lydande som följer: Finner Pastor, att dess åt oeniga makar
gifna christliga råd och förmaningar icke aktas, utan att genom deras
fortsatta tvedrägt allmän förargelse väckes, eller deras barns uppfostran
vårdslösas, eller den oskyldiga makan äfventyr ar misshandling, egendom
och lif, hänskjute han saken genast till Kyrkoråd. Kyrkorådet ege då
att efter omständigheterna, antingen först förelägga dem ny bättringstid
eller ock genast tillåta deras flyttning från hvarandra, och målet
genom Kronobetjeningen till verldslig rätt öfverlemna. I denna senare
händelse åligge det domstolen att bestämma någon viss tid för deras
skillnad till säng och säte och genast tillförordna förmyndare, sorn under
tide?i draga försorg om hvardera makans nödvändiga uppehälle och
deras barns uppfostran af den gemensamma egendomen. Eger efter denna
tid ingen förbättring rum, döme då Rätten till äktenskapets upplösning
och boets delning efter lag.
I anledning häraf har, uti elt skriftligt anförande, som, jemte nämnde
motion blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnadt, Herr Theol. Doctorn
A.Z. Pettersson gjort den framställning, att han, med hög vördnad för
det Gudomliga budet om äktenskapets helgd, likväl och ulan förringande
häraf, trodde sig kunna påstå, att äktenskapets stiftare icke velat beståndet
af sådane förbindelser, hvilka alldeles förstöra husfrid och samhällsordning,
och att det vore bättre att förekomma det onda i tid än
alt uppskjuta hjelpen lill dess oredan blifvit för stor och den våldförde
parten så misshandlad, att dess hela timliga välfärd vore förspilld. Han
instämde således i den förre motionairens yrkande på nödvändigheten att
förkorta de många omvägar, som hittills försvårat äkténskapsbandets upplösning,
men föreslog, för det åsyftade ändamålet, antagande af 9 och 10
§§• af 6 Cap. Giftermåls-Balken af förslaget till allmän Civil-Lag. Den
af Herr Doctor Björkman föreslagna varning inför Kyrko-Rådet ansåg Herr
Doctor Pettersson vara olämplig, emedan den aldrig kunde blifva på
känslan så verkande, som lärarens enskilda; emedan sjelfva sammansättningen
af ettKyrko-Råd gjorde det obehörigt att härmed sig befatta; och
emedan, om dylika frågor skulle dragas inför Kyrkorådet, det i allt fall blef
-
6
Lag-V t skottets Betänkande lY.-o 4.2.
▼e dess Ordförande som varnar, hvilket han kunde göra både kraftigäre
och öinare utan än med assistenter.
Omförmälde af Herr Doctor Pettersson åberopade §§. ull 6 Gap.
Giftermåls-Balken af Lag-Comitéens förslag till Civil-Lag, äro af följande
lydelse: ”9 §. Angifver ene maken den andre för våldsam behandling
eller annat förolämpande, och söker förthy skillnad i äktenskapet; då
skall Rätten, der dess egne föreställningar ej hjelpa, förvisa makarne till
Kyrkoherden i församlingen alt varnas. Är varning skedd och fullföljes
ändå klagan hos Rätten, ransake Rätten, huru makarne sammanlefval;
finnes det att hat och bitterhet dem emellan råder och att den ene är
skuld dertill, genom ofta upprepade utbrott af våldsamt sinnelag eller
annat hardt bemötande, så alt våda vore för den oskyldiges lif eller välfärd,
der deras sammanlefnad fortfore; då äge Rätten bevilja skillnad
till säng och säte, på viss tid, från ett till tu år. Hafva makarne under
den tid-ej förlikte blifvit, och yrkar den oskyldige äktenskapsskillnad,
anmäle sig åter hos Rätten; kunna de ej eller då förlikas* må skillnad i
äktenskapet ske. Hafva de sammanflyttat, sedan skillnaden till säng oeh
säle beviljad blef, eller göres ef anmälan hos Rätten, inom år ooh dag
sedan skillnadstiden tilländagick ; ege äktenskapsskillnad ej rum, på de förhållanden
och åtgärder, som då föregått.”
”10 §. Vilja makar skiljas för dem emellan uppkommen vedervilja,
utan att någondera beskyller annan för vållande dertill; inställen sig
hos Rätten personligen. Förklara de gemensam och allvarlig åstundan alt
skiljas; gifve Rätten detKyrkoherden i församlingen tillkänna. Kyrkoherdens
omsorg vare, att tillse, huru de sammanlefva och att genom föreställningar
dem lill sämja förmå. Framhärd» de i sitt uppsåt och komma till Rätten
åter, sedan sex månader förflutit ifrån det de första gången sig inställde;
vardén förviste till Kyrkoherden alt varnas i närvaro af deras
föräldrar eller fränder, som i orten vistas, så ock några af församlingens
ledamöter. Rälta de sig ej heller deraf, då må de, när sex månader framflutit
ifrån, den dag varningen skedde, åter infinna sig hos Rätten; och
skilje Rätten dem åt lill säng och säte på tu år. Hafva de, under den
tid eller sedan, ej sammanflyttat, och yrka hegge inom ett år efter samma
tid, äktenskapsskillnad och kunna ej heller då vid Rätten förlikas;
varde den skilnad beviljad.”
Lag-Utskottet delar molionairens mening om behofvet af förändring,
i afseende å en del af de varningsgrader, som nu höra föregå, innan äktenskapsskillnad
får beviljas.
Lag-Utskottets Betänkande N;o 42.
7
Den i 16 Cap. 11 §. Kyrko-Lagen föreskrifna undersökning hos
Dom-Capitlet, kan, då parternes hemvist är derifrån aflägset, medföra ej
ringa kostnader samt andra betydliga olägenheter, hvilka drabba äfven
den oskyldiga, förut lidande makan; och det är föga anledning vänta,
att de föreställningar, som lemnäs inför Dom-Capitlet, oftast af med makarne
obekanta personer, skulle till försoning uträtta mera, än hvad presterskapet
i makarnes hemort kunnat åstadkomma.
De böter, hvilka, enligt i4 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken, skola ådömas
för hat och bitterhet, nemligen, första gången åtal sker, 25 daler,
och andra gången dubbelt, drabba jemväl båda makarne, medan boet
ännu är odelt, och minska deras stundom förut knappa tillgångar för eget
och barns nödvändigaste behof. Men icke nog härmed. Upprepade
anklagelser inför domstolen, den deraf uppkommande vanan att betrakta
hvarannan såsom vederdelomän, och behofvet alt uppspana och
begagna bevisning till hvarannans pliktfällande, kunna, efter hvad erfarenheten
besannat, öka och rotfästa bitterheten samt aflägsna all möjlighet
till förening.
Deremot finner Utskottet icke lämpligt att, på sätt den ene motionairen
föreslagit, hänskjuta behandlingen af de emellan makar yppade
misshälligheter till Kyrko-Rådet, samt uppdraga åt detsamma, att tillstädja
makarnes flyttning ifrån hvarandra. Utskottet vilie, att främmande
personer så litet som möjligt inblandades i makars husliga förhållanden;
och då tillåtelsen för de oeniga makarne, att afbryta deras sammanlefnad,
i sjelfva verket ej är annat än skillnad till säng och säte, och
hvilken skillnad påkallar samtidiga föreskrifter, huru med boet och barnens
uppehälle under skillnaden förhållas skall, hvarom det endast kan
tillhöra domaren, att efter pröfning af förekommande omständigheter
enligt lag förordna; tror Utskottet någre flere anmärkningar i detta hänseende
icke behöfvas; äfvensom Utskottet förmodar grundsattsen i nu
gällande lag böra bibehållas, att varning af presterskapet skall föregå,
innan klagan öfver makarnes oenighet må af Rätten upptagas; samt tror
beviljandet af äktenskapets slutliga upplösning böra, hädanefter såsom
hitintills, ankomma på Kongl. Majlis Nådiga beslut, dels emedan behofvet
icke påkallat någon förändring härutinnan, dels ock emedan det synes
försigtigast, att, i lagbuden rörande ett så ömtåligt ämne, icke göra en
alltför stor rubbning på en gång.
På grund af hvad sålunda är anfördt, och då Utskottet förmenar det
vara en brist i nuvarande lagstadganden rörande detta ämne, att tids
-
8 Lag-Utskottets Betänkande N.-o 42-
bestämmelse saknas, som kunde förekomma ett brådstörtadt uppnående
af den slutliga skillnadsresolutionen; får Utskottet, — hvilket i öfrigt
hyser den öfvertygelse, att om ock en lagstiftning, som i någon nion
minskade hindren emot äktenskapsskillnad, skulle, oftare än nu sker, medföra
upplösning af olyckliga äktenskap, deraf dock ingalunda vore att
befara något förnärmande af äktenskapets helgd, enär denna mest lider
af de förargeliga efterdömen, som oeniga makar gifva både sina barn,
sitt husfolk och andra, hvaremot det synes vara att hoppas, att den lättade
möjligheten, att vinna skillnad, skulle hafva den välgörande påföljd,
att mången, som nu gäckar makans tålamod, skulle finna nödigt att iakttaga
ett mera grannlaga uppförande, och ofta begge blifva mera omtänkta,
att förekomma misshälligheter, och att genom hjertats band gifva
styrka åt den lagliga förbindelsen, — härmedelst i så målto understödja
motionairernes förslag, som Utskottet vördsamt tillstyrker,
utfärdande af en allmän författning, hvarigenom, med ändring
af 16 Capitlet 11 f. Kyrko-La gen, och 14 Cap. 1
Gijtermåls-Balken, förklaras, att, då oenighet makar emellan
varder rådande, det skall åligga Kyrkoherden i församlingen,
att söka förmå dem till sämja, genom tjenliga
föreställningar och förmaningar, hvilka hatt meddelar, först
enskildt, och, om det ej hjelper, sedermera i närvaro af
makarnes föräldrar eller andra fränder,, om sädane i orten
finnas, och att, derest, sedan sä beskaffade varningar
föregått, oenigheten ändock fortfar, domstol må, uppå derom
skeende ansökning, döma till skillnad i säng och säte
på sex månader; hvarefter, i händelse makarne ej heller
häraf låta sig rätta, utan endera eller begge önska äktenskapets
upplösning, fråsan bör ankomma på Kongl■ Maj:ts
Nådiga afgörande, i den ordning Kongl. Förordningen den
den 27 April 1810 innehåller.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 18 April 1834-
Reservationer af
1:0 Herr Grefve Sparre:
”Då skillnad i äktenskap för osämja makar emellan, efter min tanka,
ie
Lag-Utskottets betänkande N.-O 42-
9
ej bör för mycket lättas, tror jag, att, utom de föreställningar, som af
Pastor meddelas, jemväl, i likhet med hvad nu eger rum, en varning
inför Dom-Capitlet bör föregå ärendets behandling af domstol. Utskottet
har varit af annan åsigt, och jag får derföre emot beslutet i denna del
mig reservera.”
2:0 Herr Prosten Mittag:
”Då jag icke kunnat fullkomligen dela det beslut, hvaruti Ilöglofi.
Ulskottets pluralitet stannat i anseende till Doctor Björkmans motion
och Doctor Pettersons anförande om oeniga makars skillnad i äktenskap,
nödgas jag reservera mig1 emot det antagna betänkandet.
Ingenting synes mig vigtigare, än att äktenskapet inom ett välbeställdt
samhälle hålles uti all möjlig helgd, och uti lagen eger det säkraste
skydd emot lättsinnig upplösning. Våra forntida lagstiftare insågo detta
lika tydligt, som de uti folkets allvarligare lynne, dess allmännare
religieusa sinnesstämning, enfaldiga men oskrymtade Gudsfruktan och
sedernas derifrån oskiljaktiga renhet hade tillräckligt försvar för de strängare
lagbestämmelser, dem en senare tid trott sig böra förmildra, och
välmeningen ännu icke anser nog underlättande lösningen af de äkta förbund,
hvilka religionen helgat till varaktighet för lifstiden. Men, om senare
lagar hafva gjort det lättare, än fordom, alt upplösa äktenskap, så
röja de likväl ännu tydligen en lofvärd omtanka att förekomma mindre
öfverlagda, oskäliga och alltför skyndsamma äktenskapsskillnader. Denna
omtanka gillar jag så mycket mera, som jag helst skulle önska, att
dessa lag-stadgar, hvilka mera undanrödja skillnadssvårigheterna, alldrig
behöft utfärdas, och tror, att ju mera man borttager hindren för äktenskapsskillnader,
ju mera befordrar man obetänksamma äkta föreningar och
uppmuntrar allmännare till begär att beträda den öppnade genväg, der
de lika fort som illa betänkt kunna slitas. Jag anser derföre äfven hädanefter
böra bibehållas varningsgraden inför vederbörande Dom-Capitel,
såsom kraftigare och högtidligare inskärpande Cbristendomens heliga
bud om äktenskapets ämnade oupplöslighet, såsom ledande till bättre
besinning, såsom mången gång, om ej ofta, förhindrande öfverilningar
och lättsinnighetens försök, och såsom alltid åtminstone fördröjande ännu
de mindre, kanhända, väl öfverlagda föresattser, att genom underdånig ansökning
slutligen söka äktenskapsskillnad.
Bih. till R. St. Prot. l834• 7 Sami. 1 Afd. *
8:de Häftet.
10
Lag-Utskoltels Betänkande N:o 42-
Det af Höglofl. Utskottet föreslagna förfarande är nemligen så knapphändigt,
att icke mera än 7 å 8 månader från missämjans början behöfvas,
för att verkställa nämnde föresatts, hvilken inom den 8 eller 9
måriaden, tordehända, skall ångras. Vidare, sedan genom den af Utskottet
föreslagna lagförändring, äkta makar så lätt kunna åtskiljas, och
till förekommande, att icke äktenskapsskillnader skola sökas af egennyttiga
beräkningar, af blotta nycker, af lättsinnig ombytlighels-ålrå, eller
redan fattad oloflig böjelse för annan person, hade jag önskat, det Höglofl.
Utskottet, till någon likhet med främmande länders lagstiftning i
denna väg, velat föreslå, att, då för uppkommen oenighet, som ej kunnat
biläggas, äktenskapsskillnad blifvit beviljad, ingendera af de frånskiljda
makarne borde tillåtas träda i nytt gifte förrän ett år åtminstone efter
skiljobrefvets utfärdande.
För öfrigt får jag härvid åberopa hvad Herr Presidenten m. m.
Poppius och Herr Domprosten Holmström sistlidne Riksdag i detta ämne
anfört till Högv. Preste-Ståndets Protocoll för den 21 Februarii 1829.
Obemärkt kan jag icke eller lemna, att jag med innehållet af den till
Höglofl. Preste-Ståndet sistlidne Riksdag inlemnade hithörande motion
och Motionairens yttrande vid sistnämnde tillfälle, ,rdet han ingalunda
åsyftat någon minskning i varningsgraderna eller någon .förkortning af
hindren för äktenskapsskillnad,” finner det icke väl låta förena sig hvad
han nu yrkat, örn upphäfvande af varningsgraden inför vederbörande
Dom-Capitel. Jag ville icke gerna tro, att de fern sisla årens erfarenhet
bort kunna förändra någons öfvertygelse om nyttan af denna föregående varningsgrad.
Del förundrar mig derföre i sanning, att man nu vill finna
pastors enskilda förmaningar tillräckliga och ”varning inför Consistorium
icke behöflig.” Det förundrar mig icke mindre, att efter endast fem års
förlopp förnimma åsigterna i detta eljest nog ömtåliga ämne så förändrade,
att hvad Höglofl. Lag-Utskottet år 1829 tvänne serskilda gånger
(Betänk. N:is 16 och 142) helt och hållet afstyrkte, det har nuvarande
samma Höglofl. Utskott icke blott tillstyrkt, utan äfven velat nog mycket
inskränka de varningsgrader, hvilka alla Utskottet då höll före till
antal och beskaffenhet icke böra undergå förändring, utan i sammanhang
med omarbetning af lagarne om äktenskapsskillnad i allmänhet.”
3:o Herr Professor Grubbe:
”Jag är i det hänseende af en annan tanka än pluraliteten inom
Utskottet, att jag, till förekommande af förhastade äktenskaps-skillnader,
Lag-Utskoltels Betänkande N.o 42’
it
tror de hittills stadgade varnings- eller förmanings-graderna ej blott inför
församlingens Kyrkoherde, utan äfven inför Domcapitlet böra bibehållas.
Sedan äter dessa förlikningsförsök misslyckats, och målet måste
förvisas till verldslig domstol, finner jag ingen betänklighet dervid, att
Rätten, enligt hvad Utskottet tillstyrkt, utan den i Giftermåls-Balkens
14 Cap. 1 §. föreskrifna omgång, genast må döma för någon tid till
skillnad i säng och säte. På det att likväl ännu en tillräcklig besinningstid
må lemnäs innan förbindelsen helt och hållet upplöses, skulle
jag vilja föreslå, att formlig äktenskaps-skillnad ej må beviljas förr än
ett helt år sedan Rätten dömt de oeniga makarne till skillnad i säng
och säte.”
4:o Herr Professor Doctor Bexell:
Äktenskaps-skillnads-lagen vidrör ett problem, på hvars upplösning
alla liders lagstiftningar med mer eller mindre framgång arbetat; men
spåren efter de bortgångne lagstiftarne ligga endast i en framåt gående
rigtning, i den mon de lyckats i den stora konsten alt i lifvets ofta
mest invecklade förhållanden rätt behandla detjättrörda menniskohjerta!.
Lagen om äktenskapsskillnad bör visserligen - icke hvarken ställa den
oskyldigt lidande makan uti ett räddnrngslöst tillstånd eller utesluta den
ångerfulla ifrån en af tiden och eftersinnandet förberedd tillgift och försoning.
Den bör icke med yttre tvång sammanhålla en förening, som
bör upplösas, — med ett ord, icke perpetuera ett olyckligt äktenskap.
Uti förevarande lagsliftningsförslag har jag likväl icke kunnat deltaga,
emedan det brådstörlar oeniga makars ställande under en formlig äktenskapsskillnads-process,
emedan det nedsätter helgden af de innerligaste
föreningsband på jorden, genom lättheten att dem upplösa. — Endast
sju, åtta månader, — och de frånskiljda makarne, de värnlöst lemnade
barnen stå sjelfve bestörte öfver den förvånande {arti behandlingssätt,
hvarmed deras ömsesidiga föreningsband för alltid sletos. Vid en
återblick öfver det skiftande lifvet, huru många nu lyckliga makar tacka
icke Gud derföre, att vägen framför dem icke fordom låg så gen, så rak fram
till en förhastad, men bittert ångrad och begråten äktenskapsskillnad!
och huru många öfverlefvade missförstånd hafva icke inom det husliga
lifvet bortdölt, lika en fugas små dissonancer uti samklangen af en större
harmoni! Pröfningarne, desse hulde lärare under det jordiska uppfostrings-lillståndet,
komma och gå, och deras besök upphöra ju icke att i
bägge fallen för oss vara lika betydningsfulla.
Jag ogillar lagförslaget äfven derföre, att sjelfva beräkningen, att
12
Lag-Vtskottels Betänkande N:0 42-
lätt kunna upplösa äktenskapsbandet, skall leda till lättsinnighet alt dem
knyta, och till vanvård om ett uppväxande slägte. Lika med Lag-Comitéen
deremot uti dess förslag till 6 Cap. io, n §§. Giftermåls-Balken,
anser jag, att ifrågavarande äktenskapsskillnadssätt icke bör ega rum
förr, än efter ådömd skillnad i säng och säte på tu år, icke förrän mannen
fyllt 25 och qvinnan 21 år och omsider icke i äktenskap, som ej
minst 2 år varat, ty jag tror, att om de tvistande dödlige alltid lemnades
nog tid att rätt förstå hvarandra, så blefvo tvisterna på en gång
mera få och mindre passionerade.
Lika med Utskottet deremot gillar jag undanrödjandet af de hittills
stadgade böter, emedan denna straffbestämmelse orättvist träffar äfven
den oskyldiga makan och de måhända ännu oskyldigare barnen, utan
att hvarken förbättra den brottslige eller upprätta den oskyldigt lidande.”
Herr Holm har instämt med Herr Grefjve Sparre* under åberopande
af de skäl, Herr Prosten Mittag anfört.
STOCKHOLM, Ecksteinska. Tryckeriet, i834-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 43.
1
N:o 45.
Ankom till Exp. Utskottet d. 2 M*ji kl. 4 e. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Peter Pehrssons
från Calmar Län förslag, att lagfarts-sökande
måtte vara skyldig förete gravations-bevis.
Med erinran, huruledes, tid efter annan, föreskrifter blifvit meddelade
derom, att tredje uppbudet å försåld fastighet, sorn hos vissa allmänna
Verk och Inrättningar häftar för intecknad skuld, ej får meddelas,
förrän köparen hos Domaren upptett bevis, att han sitt köp derstädes
anmält och antingen betalt lånet eller angående omsättningen deraf öfverenskomma,
hvaremot det, enligt Kongl. Brefvet den 16 Sept. 1320, är
ålagdt dessa Verk och Inrättningar, med undantag af Rikets Ständers Bank,
att, så framt de vilja fortfara att af nämnde förmon sig begagna, vid
hvarje års början till vederbörande Domare aflemna förteckning å de inom
dess Domvärjo belägne Fastigheter, uti hvilka samma Verk och Inrättningar
ega inteckning; har Riksdagsfullmägtigen Peter Pehrsson från
Calmar Län förmält sig icke kunna inse någon orsak, hvarföre ett undantag
i afseende å skyldigheten att aflemna dylike förteckningar blifvit
gjordt för Banken, helst man, med fästadt billigt afseende å de trägna
göromål, hvarmed Domstolarne i allmänhet voro öfverhopade, ej skäligen
kunde begära, att de skulle, hvarje gång uppbud å Fastigheter söktes,
vara pligtige att genomläsa tio års intecknings-protocoll, för att, till
bevakande af Bankens rätt, undersöka, huruvida fastigheten häftade för
lån i Banken; hvadan Motionairen föreslagit, antingen att Domstolarne
måtte varda befriade från det åt dem på omförmälde sätt uppdragne besvärliga
ombudsmanskap för Banken, och att den i Kongl. Brefvet den 16 September 1820
gifna föreskrift, rörande förteckningars afiemnande, jemväl må till Banken utsträckas
; eller ock att alla de Verk och Inrättningar, som hafva ofvan omför
Bihang
till R. St. Prot. 1834. ■> T'-de Sami, usta Afdeln.
gide Häftet. i
2
Lag-Ut skot tets Betänkande, N.-o 43
malde förmon sig tillagd, kunde helt och hållet befrias från skyldigheten att
lemna Domstolarne nämnde förteckningar, samt det allmänna stadgande istället
meddelas, att hvar och en, som anmäler sig till erhållande af lagfart å Fastighet
, borde vara pligtig, att vid sin ansökning foga vederbörligt bevis, angående
de inteckningar, hvarmed fastigheten kunde vara besvärad; varande, efter
Motionairens tanka, destomindre någon betänklighet vid att stadga ett
sådant åliggande, som hvar och en ordentlig köpare ändock alltid iakttoge
den försigtigheten, att förse sig med intecknings-bevis, samt stadgandet
skulle medföra den väsendtliga fördel, att den enfaldige och lättrogne
blefve satt i nödvändighet att efterse och bevaka sin rätt, till undgående
af betalningsskyldighet för okände, i fastigheten intecknade fordringar,
och kunde, om man så ville, lösen för inteckningsbevis i stället något
nedsättas.
Utskottet anser förra delen af Motionairens förslag, eller den hvilken
egenteligen angår Rikets Ständers Bank, böra af Lag-Utskottet i förening
med Banco-Utskottet behandlas, och uppskjuter således emedlertid att
deröfver sig yttra; men beträffande förslagets senare del; så, enär det af
Motionairen åsyftade ändamål, att befria ofvanberörde Verk och Inrättningar
från skyldigheten att afgifva de årliga förteckningarne öfver deras
fasta panter, samt Domare från den nu lönlösa mödan med undersökning
vid lagfarter om Bankens samt nämnde Verks och Inrättningars möjligen
egande intecknings-rätt, icke kan utgöra tillräckligt skäl att ålägga allmänheten,
och således äfven de köpare, hvilkas fastigheter icke häfta
för lån af den beskaffenhet hvarom fråga är, att, till upplysning' derom,
utlösa och förete gravationsbevis, hvilken kostnad vid smärre egendomsköp
skulle blifva nog betungande; samt det ej heller kan vara rigtigt,
att, af förment omtanka för köparens säkerhet, stadga en Lag, som skulle
tvinga honom att gå längre i försigtighet än han sjelf funne nödigt,
och utöfver hvad behofvet i vissa fall påkallade; tror Utskottet sig böra
vördsamt hemställa ,
att hvad Motionairen föreslagit, angående lagfart sökandes skyldighet
att förete gravationsbevis; icke måtte bifallas.
Stockholm den 16 April 1834.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 44.
3
N:o 44.
Ankom till Exp, Utsk. d. 2 Maji kl. 4 e. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmäktige Petter Pehrs sons
ifrån Calmar Län samt Nils Strindlunds ifrån
EfFest er-Norrlands Län motioner, om utarbetande af
en Executions-Stadga.
Uti memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remitterat,
har, i uppgifvet ändamål, att se återstäldt förtroendet man och
man emellan, samt ett verkligt och tillförlitligt Credit-system stadgadt,
Riksdagsfullmägtigen Petter Pehrsson ifrån Calmar Län yrkat, att Lagutskottet
måtte utarbeta ett Förslag till Executions-Stadga, upptagande icke
Mott de ämnen, som afhandlades i Utsöknings-Balken, utan äfven hvad eljest
derom finnes förorfnadt, samt åsyftande, icke såsom de nu gällande föreskrifterne,
ett skyddsvärn för gäldenären emot punktuelt och ordentligt uppfyllande af
sine förbindelser, utan en säker utväg för fordringsegaren, att på sagdan dag
och i den ordning, sorn gäldenären utfå st, komma till sin rätt och betalning;
för hvilket arbete Utskottet troddes kunna hemta åtminstone någon ledning
af det nya Lagförslaget. , ,
Ifrån nyssbemälde Stånd har Lag-Utskottet äfven fått emottaga ett
af Riksdagsfullmägtigen ifrån Wester-Norrlands Län Nils Strindlund afgifvet
anförande, deri förmäles, att man ofta och med skäl hörde klagas
öfver våra nuvarande Utsöknings-lagars beskaffenhet, tryckande, dels för
fordringsegaren, genom försvårande former, och dels för gäldenären, genom
besvärande öfverflöds-åtgärder; hvarföre Motionairen, i stället att föreslå
något förökande af den mängd partiela lagförändringar, som i detta ämne
blifvit gjorda, trodde sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att vi redan hafva
en utarbetadExecutions-stadga, hvilken, inom ett ringa antal sidor, innefattade
så väl hvad af förra författningar funnits böra bibehållas, som äfven
hvad senare tiders erfarenhet och utvecklade förhållanden anvisat såsom
föremål för nya stadganden, nemligen Lag-Comitéens förslag till Utsöknings-Balk,
hvilket Motionairen hemställde måtte, efter föregången granskning,
antagas, i händelse det funnes antagligt, eller, i motsatt fall, öfverlemnas
åt glömskan; tilläggande Motionairen, att han för sin del funné detta
förslag innehålla så väl många nyttiga föreskrifter, hvilka nu saknades,
som äfven det goda, vår gamla Utsöknings-Balk haft att erbjuda.
4 Lagutskott et s Betänkande, N:o 44.
I anledning af dessa motioner, som Utskottet i ett sammanhang till
granskning förehaft, får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att, ehuru Utskottet
anser Utsöknings Balken uti Lag-Comitéens afgifna Förslag till
Civil-Lag innehålla åtskilliga nyttiga föreskrifter; likväl, enär den
står i sådant sammanhang till berörde förslag i andra delar, att, efter Utskottets
tanka, det icke skulle vara lämpligt, att börja med granskningen
af samma Balk, lösryckt ifrån det öfriga; och då, hvad serskildt angår
Petter Pehrssons motion, densamma ej finnes innefatta något förslag till
Lag, utan endast en hemställan, att Utskottet måtte uppgöra ett sådant,
i hvad Utsökningsmål angår, hvilket icke lärer vara Utskottets åliggande,
till följd af en motion i så obestämd och allmän syftning; tror Utskottet,
som, vid pröfning af andra hit remitterade motioner, rörande
detta ämne, får tillfälle att föreslå de tillägg eller förändringar, hvartill
Utskottet, med hemtad anledning jemväl af Petter Pehrssons och Strindlunds
förevarande memorial, kan finna skäl,
att dessa motioner, för sig sjelfva, icke böra till någon åtgärd
föranleda.
En Ledamots serskilda yttrande bifogas.
Stockholm den 16 April 1334-
Reservation
af Herr CederborgEhuru min förut gjorde hemställan, att behandlingen
af de till Lag-Utskottet remitterade motioner i ämnen, hvilka stå i öfverensstämmelse
med Lag Comitéens förslag till allmän Civil-Lag, och hvilkas
godkännande Utskottet funne skäligt tillstyrka, skulle företagas i
sammanhang med granskningen af förenämnde Förslag, blifvit utan afseende
lemnad, finner jag mig, vid nu skedd föredragning af Per Pehrssons
ifrån Calmar Län och Nils Strindlunds förevarande motioner, föranlåten,
att förnya denna min hemställan i så måtto, att jag anser dessa, tillika
med alla de öfrige motioner, hvilka angå Utsökningsärenden, böra i ett
sammanhang behandlas med hemtad grund af Lag-Comitéens förslag till
Utsöknings-Balk, på det, att Comitéens i flere afseenden förtjenstfulla arbete
må, åtminstone till någon del, underställas Rikets nu församlade Ständers
granskning, och jag föreställer mig att det samband, som finnes emellan
denna och öfrige Balkarne, icke vara af oskiljagtig beskaffenhet], samt
att de åtgärder, hvilka vid denna Riksdag komma att vidtagas i afseende
på myntbestämning påkalla serskild uppmärksamhet på Utsöknings- och
Handels-Balkarne.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 4S.
5
N:o 45.
Ankom till Exp.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen ifrån Örebro Län
Peter Pehrssons motion, att för de orter, der verkställigheten
af utmätningar nu vore delad emellan
Kronofogde och Bergsfogde, ändring häruti måtte
förordnas, så att omförmcilde befattning blott endera
tillkommer. ,
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har uti memorial, som b ifvit till
Lag-Utskottet remitteradt, Riksdagsfullmägtigen Peter Pehrsson ifrån Örebro
Län anfört, att, på åtskillige ställen, den executiva befattningen vore
delad emellan Kronofogde och Bergsfogde på det sätt, att det tillkomme
Bergsfogde att verkställa Bergstings-Rättens, samt Kronofogden alla
öfrige Auctoriteters domar och resolutioner, hvilket dels, vid bristande
tillgång hos gäldenären, medförde obehagliga callisioner, i det att den
fordringsegare, som först aflemnat sin utmätnings-resolution till endera
executorn, kunde komma att stå tillbaka för den, som sedermera hos
andre executorn sökt verkställighet, i fall denne senare toge tiden bättre
i akt, dels ock hade den menliga påföljd, att, sedan Krono-fogden,
vid anställd undersökning funnit tillgång i lösören saknas, måste, för
fastighets utmätning och försäljning, dermed Kronofogden icke egde taga
befattning, anmälan ske hos Bergsfogden, samt då härvid, hvarken å
ena eller andra sidan, serdeles skyndsamhet iakttoges, nödvändigt uppstå
tidsutdrägt och oreda; och har Motionairen, på grund häraf, föreslagit,
”att denna dubbla executionsmagt, å ds ställen, der densamma ännu
eger rum, må upphöra och icke mera än en executor ä landet finnas-'
Denna framställning har hos Lag Utskottet förevarit; och enär, för
bibehållande af Bergsfogdes befattning med utmätning och värdering af
Bergsmans fasta egendom, talar det hufvudsakliga skälet, att Bergsfogden
bättre än Kronofogden måste anses förstå att sådan egendom uppskatta;
samt, hvad lösören angår, utmätning deraf genom Bergsfogde förrättas
endast till verkställande af Bergs-domstols beslut, men fråga nu är å bane,
om upphörande af Bergslings-Rätters samt Grufve-Rätters och BergsKatters
domsrätt i alla de bruks- och bergs-handteringen rörande tviste
-
6
Lag-Vt skott et s Betänkande, N:o 46-
brott- och utsöknings-mål, hvilka, genom Kongl. Förordningen den 17
April 1828» blifvit öfverflyttade ifrån Bergs-Collegium till Svea HofRätt,
och dessa ärendens öfverlemnande åt vederbörande allmänna UnderDomstolar,
hvarigenom också i allmänhet upphör Bergsfogdens befattning
med lösegendoms utmätande, tror Utskottet
motionen icke höra till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 April 1834-
. N:o 46.
Ankom till Exp. Utsk. den 2 Maji kl. 4 e. m.
Betänkande, öfver väckta motioner, angående rättighet för
Länsmän, Nämndemän och Fjerdingsmän, eller den
person fordrings-egaren eljest har förtroende till,
att verkställa utmätningar.
Till Lag-Utskottets behandling har Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemnat
följande, i dessa ämnen väckte motioner, nemligen:
i;mo af Riksdagsfullmägtigen Eric Persson från Upsala Län, af innehåll,
att då det af Kronofogdarne antagne bruket, att till utmätnings
förrättande begagna sin så kallade Fogdeskrifvare, i stället för districtens
Länsmän, ej allenast beröfvade dessa svagt lönte tjenstemän en behöflig
inkomst, utan också för gäldenären medförde den tryckande olägenhet
att Fogde-skrifvaren beräknade resekostnad från Kronofogdens hemvist
och sålunda ökade den redan fattiges skuld med en summa, som ofta
ginge i bredd med och äfven öfversteg den primitiva gälden, Motionairen
trodde det bera tillåtas Länsmän, att, emot ställd borgen för mindre uppbörd,
förrätta utmätningar på eget ansvar, under åliggande, att föra ordentliga diarier,
i likhet med de i Kongl. Förordningen den 28 ffunii i~p8 föreskrifne,
hvarigenom Executions-Verket ingenting skulle kunna förlora, utan hellre
vinna i skyndsamhet;
2:0 af Riksdagsfullmägtigen från Kronobergs Län cfohan Christoffersson,
som föreslagit, att, ntill dess en allmän och mera ändamålsenlig reglering
af utmätnings-verket kunde tillvägabringas, elen förändring i nu gällande
Executions-stadgar måtte göras, att alla privata utmätning s-ärenden
hädanefter handläggas af Länsmännen, en hvar i sitt district, mot skyl
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 46.
7'
dighet för elern att derföre ställa lämplig borgen;
Såsom skäl hvarföre
Hjohan Christoffersson hufvudsakligen anfört: att den betydliga utmätningskostnad,
som uppkomme deraf, att utmätningsmannen nödgades göra en
flere mils resa ifrån sitt hem, ökade ej allenast gäldenärens armod, utan
äfven, då tillgång hos honom saknas, fordringsegarens förlust; att dessa
resekostnader nublefve så stora derigenom, att Kronofogden ofta hade ett
ganska vidsträckt Fögderi att öfverfara, och att han, som egde i sitt fria
val att till de utmätnings-förrättningar, hvilka han icke sjelf medhunne
verkställa, beordra hvilken af de honom underlydande Länsmännen han
för godt finner, allt för ofta utan giltig orsak förbigick den närmaste
Länsmannen och använde en annan från gäldenärens hemvist aflägse boende,
hvilket förfarande Motionairen trodde vara ett uppenbart missbruk;
att enär skyndsamhet och säkerhet vid utmätnings-ärendens handhafvande
vore af ett betydligt inflytande på den allmänna crediten, men det förekom
helt naturligt, att då alla sådane ärenden, inom ett stort och vidsträckt
Fögderi, samlades i en enda af andra göromål öfverhopad persons
hand, det icke vore att vänta den skyndsamhet, som en fordringsegare
hade rätt att påräkna, och hvarpå hans förmon samt möjligheten af fordringens
utbekommande så ofta berodde, samt då, af nyssnämnde orsak,
efter Motionairens förmenande, säkerheten äfven nu vore mindre,
än om uppbörden för utmätta medel delades på flere händer, dessa omständigheter
utgjorde ytterligare skäl att bifalla förslaget; att, om Länsmannen
hos Konungens Befallningshafvande ställde borgen för Ettusende
R:dr Banco, fordringsegarens rätt derigenom vore mera betryggad än nu,
enär den borgen, en Kronofogde vore skyldig lemna, kunde anses alltför
obetydlig, jemförelsevis till hans stora uppbörd; och slutligen alt Länsmannen,
såsom den egentlige och nästan ende Police-tjenstemannen i hans
district, borde, så vidt ske kunde, åtminstone till en viss grad, känna
hvarje serskild persons ställning, hvilken kännedom bäst skulle kunna vinnas
under handhafvande af utmätnings ärenden.
I anledning af denna sistnämnda motion hafva följande Ledamöter
af Bonde Ståndet sig utlåtit nemligen:
a) Eric Persson från Gefleborgs Län och Hans ansson från Elfsborgs
Län: att de ansågo det betänkligt att inskränka befattningen med utmätningar
endast till Länsmännen och trodde mera lämpligt, om Länsmännen
krättigades att tillika med Kronofogdarne vara executorer, och att det sedan frige
bero på fordring segar en, antingen han hellre ville vända sig till Kronofogden
eller Länsmannen i district et, för verkställighet af dom eller utslag;
g Lag-Ut skottets Betänkande, N:o 46.
b) Nils Insulin från Stockholms Län, att han ansåg vådligt att åt
Länsmännen uppdraga den ifrågavarande befattningen, men deremot ville
tillstyrka att Kronofogdar ne för verkställighet af de utmätningar som de sjelfve
icke medhunno, borde anlita Nämndemännen, hvilka voro bofaste och vederhåftige
män; och har med Insulin förenat sig Qän Petter jänsson från Stockholms
Län;
c) Petter Andersson från Halland, med hvilken Anders Ericsson, Petter
Pehrsson och Eric Hansson från Örebro Län instämt, att, till beredande af
minskning uti utmätningskostnaden, det borde vara hvarje pastorat eller församling
tillåtet, att utse någon, till hvilken invånarne hade förtroende, för att
verkställa enskilda utmätningar, med fordringsegaren likväl öppen lemnad rättighet
, att i detta hänseende kunna vända sig tid Kronofogden eller den enskilda
Executoren, hvilkendera han helst ville; och vore deraf en följd, att den,
som anförtrodde sig till den enskilde Executoren, finge skylla sig sjelf
för den förlust, som genom dennes förvållande möjligen kunde uppkomma;
d) Nils Persson från Södermanland, att han trodde det böra ankomma
på Kronofogden, om denne ville remittera utmätningens verkställande
till Länsman eller icke; men önskade att dylika uppdrag kunde lemnäs åt fjerdingsmännen,
hvilket skulle medföra den lindrigaste kostnaden;
e) Nils Månsson från Malmöhus Län, att han förkastade motionen
såsom olämplig; och hafva med Nils Månsson instämt Anders Brissman från
Skaraborgs Län, Anders Larsson och Nils Larsson från Upsala Län, Erit
Olsson från Örebro Län, samt Ola ffepsson från Blekinge, den sistnämnde med
tilläggande af de skäl, att han sjelf varit blottställd för förlust derigenom,
att Länsman åt honom verkställt utmätning, och att han ansåg mera
säkerhet vara att påräkna hos Kronofogden samt derföre önskade att motionen
blefve återtagen; äfvensom Anders Mårtensson från Jemtland förklarat
sig instämma med dem hvilka talat mot förslaget;
och 3:0 af Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmunsson från Hallandj
hviken anfört, att öfver allt i landet förspordes klagomål öfver tidsutdrägt
och dröjsmål i afseende på verkställighet af utslag i skuldfordringsmål)
och att denna klagan icke fördes utan skäl, då erfarenheten visat att stundom
ett helt år erfordrades för att utfå en, genom lagakraftvunnet beslut,
till betalning ådömd fordran; hvarföre ock då en sådan långsamhet
härledde sig, dels från svårigheterna att träffa kronobetjeningen, som ofta
vore aflägse boende, samt dessutom tidtals stadd på embets-resor,
dels ock deraf, att desse tjenstemäns göromål voro så talrika, att de sora
ansåges
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 46. g
ansåges mindre magtpåliggande till en del åsidosattes, Bengt Gudmundsson
föreslog, att det måtte tillåtas hvarje Socken eller Pastorat å landet att inom
sig utvälja en skicklig och pålitlig person till utmätningsman, eller ock att fordringsegaren
måtte få hos någon i Lånet närboende kronobetjent söka förordnande
medelst påskrift å utslaget för den person till hvilken fordringsegaren hade
förtroende, att meddela verkställighet af utslag i enskildes skuldfordringsmål
och andre mindre vigtige frågor; samt att sådane private executorer måtte,
hvad anginge så vål sjelfva verkställighets-Stgården, som ansvarigheten för de
medel de fnge om händer, vara underkastade enahanda förbindelser och cg a samma
rättigheter, som Författningarne för publika executorer bestämde.
Hvad sålunda förekommit har Lag-Utskottet i öfvervägande tagit;
och då nödiga Controler öfver Utmätningsförfattningarnes behöriga iakttagande
ofelbart skulle försvåras ju mera ansvaret för utmätningar delades
emelian flere personer, hvadan ock, efter Utskottets mening, det skulle
vara destomera betänkligt att öfverflytta detta ansvar från Kronofogdarna
uppå Länsmännen, som dessa tjenstemanna-classers, i allmänhet, egande olika
bildning och vilkor, otvifvelaktigt lemna olika garantier för erforderlig
ordning och säkerhet, då den noggrannhet vid behandlingen af utmätnings-ärenden,
hvartill Kronofogde är efter Lag förpligtad, icke synes
kunna i allmänhet påräknas hos enskilde till utmätnings-förrättare valde
personer, helst påföljderne utaf ett lagstridigt förfarande ej kunde blifva
för dem lika äfventyrlige, som i thy fall för tjenstemannen — då mycken
oreda skulle uppkomma derigenom att flere utmätningsmän, af hvar
andra oberoende, erhöllo serskilda uppdrag emot samma person, hvilken
händelse ofta kunde inträffa, derest fordringsegaren finge sjelf välja emellan
Kronofogde, Länsman och de personer, som inom hvarje Pastorat
eller Socken härtill valdes; — då icke blott fordringsegarens, utan äfven
gäldenärens rätt och fördel måste afses , hvaraf följer, att valet af utmätningsman
ej må bero af den förres godtfinnande; — och slutligen dl
Kronofogden är ansvarig för de utmätningar, han genom andre personer
låter verkställa, samt, vid sådant förhållande, det icke kan åläggas honom
att härtill använda någon viss Länsman, eller annan än den, för hvilken
han sjelf hyser förtroende; finner, på dessa skäl, Utskottet sig
icke böra å någotdera af ifrågavarande förslag tillstyrka bifall.
Men, i anledning af den förda klagan deröfver, att andre, än de närmast
boende Länsmännen allt för ofta utan skäl beordrades till utmätnings-;
Bihang till R. St, Prot. 1834, 7'-de Sami. usta Af deln.
y:de Häjtet. 2
10 Lag-Ut skot tets Betänkande, N:o 47.
förrättningar, anser Utskottet sig ega fog att, såsom ett correctiv emot
gäldenärs betungande med onödiga, af omförmälde orsak härrörande
kostnader , föreslå
det stadgande att, derest Kronofogde låter verkställa utmätning genom
annan Länsman, än den, som är anställd i districtet der utmätningen
sker, gäldenären likväl icke kör vidkännas högre kostnader, ån
som skulle uppkomma, om utmätningen förrättades af Länsmannen i
districtet.
Stockholm den 29 April 1334.
N:o 47.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Maji kl, 4 eft. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Olof Olofssons
från Östergöthland motion, angående vilkorlig a utmätning
s-resolutioner.
Lag-Utskottet har ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet erhållit remiss å
ett utaf Riksdagsfullmägtigen Olof Olofsson från Östergöthland afgifvet memorial,
hvaruti han, med erinran derom, att Konungens Befallningshafvande
plägade, utan gäldenärs förutgångna hörande, utfärda vilkorliga
resolutioner till utmätning för skulder, som grundade sig på auetions-inrop
och dylikt, förmält sig icke vilja bestrida fortfarande af detta bruk, hvilket
vore förenadt med många fördelar, ehuru det också hade sina olägenheter
så väl för gäldenär, som, om han orättvist hemsöktes med utmätning,
måste blifva kärande i stället för svarande part, som ock för fördringsegare,
derigenom att utmätning, hvilken skett i följd af en sådan
resolution, efter Motionairens förmenande, icke medförde förmonsrätt till
betalning vid uppstående concurs; men då för närvarande icke funnes någon
Författning, som antingen förbjuder eller tillåter ifrågavarande behandling
af skuldfordringsmål, trodde Motionairen sig böra yrka, det en sådan
Författning måtte utfärdas, och att, derest behandlingssättet medgåfve,
såsom, efter hans förmenande, vore nödigt och nyttigt, samma Författning
måtte stadga, hvilka föreskrifter böra i en sådan resolution meddelas gäldenären,
till iakttagande af sin rätt, i händelse han obehörigen fordrades
och hemsöktes med utmätning} i hvilket afseende nu på olika orter plä
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 47. 11
gade på olika sätt förfaras; och har i denna framställning Riksdagsfullmägtigen
Peter Pehrsson från Calmar Län jemväl instämt.
Ifrågavarande resolutioner, som genom påskrift å sökandernes inlagor
pläga meddelas, äro vanligen så beskaffade: att hos Konungens Befallningsbafvande
gjord lagsökning remitteras till Kronobetjent, med förständigande
för honom att, i händelse den uppgifne gäldenären icke bestrider
rigtigheten af krafvet, eller deremot något invänder, uttaga beloppet,
jemte af Konungens Befallningshafvande bestämd kostnads-ersättning, samt
sökanden detta tillhandahålla; men att, i annat fall, ansökningen communiceras
med bemälde gäldenär, som har att deröfver inom viss förelagd tid
sig förklara; och sorn detta, endast i afseende å ringa fordrings-anspråk
vedertagna bruk, ehuru icke hittills i Lagen uttryckligen medgifvet, dock
ingalunda finnes hafva oskäl med sig, utan tvärtom är fördelagtigt, så väl
för borgenären, hufvudsakligen genom den ökade skyndsamhet, hvarmedelst
han förhjelpes till sin rätt, som äfven för gäldenären, i anseende
till minskade utsöknings-umgälder, hvilka eljest, då Utslag gifves, åtminstone
ökas med utslagslösen samt de kostnader, communicationen förorsakat;
anser Utskottet sig destomindre hafva orsak att tillstyrka förbud
emot omförmälde behandlingssätt, som detsamma hittills, efter hvad erfarenheten
visat, högst sällan gifvit anledning till några klagomål; men för
att likväl ytterligare afvärja all sådan anledning, medelst förekommande
af anmärkningar och ovisshet i frågan, huruvida gäldenären verkligen lemnar
krafvet utan invändning, vore det, efter Utskottets tanka, tjenligt föreskrifva,
att utmätnings-förrättaren borde öfver berörde förhållande taga
skriftligt bevis, antingen af gäldenären sjelf, eller, derest han ej kunde
eller ville sådant meddela, af tvänne ojäfvige-män , innan utmätningen ske
må, äfvensom gäldenärens rätt synes påkalla ett uttryckligt stadgande derom,
att dylik resolution aldrig må för gäldenären medföra någon ökad
kostnad utöfver den, som skulle uppkomma genom lagsökningens fortgång
i vanlig ordning.
På grund häraf, och då Utskottet, i anledning af Motionairens hemställan,
att Konungens Befallningshafvandes resolution måtte innehålla anvisning
för gäldenären, hvad han hade att iakttaga, derest han obehörigen
fordrades och med utmätning hemsöktes, ej finner någon åtgärd vara
behöflig, enär utmätning icke får förordnas för den händelse, att krafvet
bestrides, samt det med gällande Lag och Författningar instämmer, att,
så vida utmätningsmannen ändock utmäter och således öfverskrider de honom
lemnade ordres, klagan deröfver kan anföras hos Konungens Befall
-
12
Lag-Ut skottets Betänkande, Nio 48.
ningshafvande, som ock eger i det felagtiga meddela rättelse; finnér
Utskottet sig böra endast i så måtto understödja motionen, som Utskottet
vördsamligen föreslår,
det stadgas måtte att, innan utmätning, jemlikt af Konungens Be
fällning skaf vande meddelad resolution af ifrågavarande beskaffenhet, må
verkställas, det åligger utmätnings-förrättaren att taga skriftligt bevis,
det gäldenären emot krafvel icke gor invändning, antingen af gäldenär
en sjelf, eller, derest han ej är skrifkunnig eller ej vill beviset
meddela, af tvänne ojäfvige mani och att omförmälde behandlingssätt
icke i något fall, och således ej heller i den händelse att gäldenär
emot kr af vet gör invändning och målet förthy kommer att fortgå, på
sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet, må för gäldenären medföra
någon ökad kostnad utöfver den, sorn skolat uppstå, derest of vanberörde
utmätnings-resolution icke varit gifven.
Härigenom skulle äfven vinnas det af Motionairen åsyftade ändamål,
att ifrågavarande behandling utaf mindre utsöknings-ärenden blefve af den
lagstiftande magten uttryckligen godkänd. Stockholm den 29 April 1834*
N:o 48.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Maji kl. 4 eft, m.
Betänkande, öfver Hr Gustaf Adolph B rune ronäs motion,
om vissa lagbestämmelser, för att förekomma
utmätningsmans tillgrepp ock förskingring af utmätta
medel.
Uti memorial, som Högl. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnat, har Herr Gustaf Adolf Bruncrona fästat uppmärksamheten
på den erfarenhet, man egde om uppkomna förluster för
fordringsegare genom under-executorers förskingring af utmätta medel.
Enligt Kongl. Förordningen den n December 1766, finge väl Kronofogde
ej innehålla med utmätning å laga kraftvunne domar och utslag längre tid,
än trenne månader från den dag, han emottagit dessa handlingar, men ingenting
hindrade honom att, i fall utmätningen blifvit verkställd inom
första månaden, behålla medlen hos sig under de återstående tvänne månaderne;
och emedlertid berodde således fordringsegarens säkerhet endast
Lag Utskottets Betänkande, N.o 48.
13
på Kronofogdens moralitet samt ofta obetydliga enskilda förmögenhet. Väl
hade ock Lagstiftaren, till förekommande af förluster för borgenär, stadgat
åtskilligé försigtighetsmått och straffbestämmelser, såsom, genom Kongl. Förordningarne
den 28 Junii 1798 samt den 29 November och den 12 Dec.
1823, ibland annat: att Kronofogde borde till Konungens Befallningshafvande
inkomma med diarier öfver åtgärder i utsökningsmål hvar tredje
månad, samt alltid genast aflemna bevis öfver hvarje utslag, han, till verkställighet
emottagit, och i Landt-Ränteriet nedsätta de medel, han till följd
af Konungens Befallningsha'fvandes remiss, utmätt; att, till ersättning för
enskilde personers af uppbördsman enligt tjenstepligt emottagne, men derefter
förskingrade medel, vederbörande komma att, närmast efter staten,
i fall af allmänna medels förskingring, och framför andra fordringsegare
ega förmonsrätt till uppbördsmans tillgångar; och att straffet för ifrågavarande
tillgrepp af enskildas tillhörighet skall vara lika med straffet för
uppbördsmans tillgrepp af Statens medel; men det hade visat sig, att dessa
stadganden icke alltid uppfyllde ändamålet. Konungens Btfallningshafvandes
tid vore alltför mycket upptagen att medgifva den noggranna control
och bevakning af den enskildes rätt, som Författningarne åsyftade. Qvartals-rapporter
kunna inkomma först sedan medlen redan ett pär månader
varit utmätta, utan att då ännu, enligt den tydning man gifvit åt Författningarne
och derpå grundad praxis, dessa behöft redovisas; och nedsättning
i Landt-Ränteriet komme ej i fråga, i händelse fordringsegaren vändt sig
directe till under-executorn. En och annan hade också betjenat sig af detta
rådrum, att antingen till eget behof förskottsvis använda de utmätte
medlen eller dermed försträcka andra; och ehuru detta merendels skett
under hopp, att inom de trenne månadernes utgång kunna göra skäl för
sig, derest afsigten ej varit rent af brottslig, hade likväl ej sällan beräkningarne
slagit fel, hvarefter i redogörarens bo föga eller ingen ersättning
stått att vinna. Af dessa skäl, och då en hvar måste inse, huru svårt
och nästan omöjligt det vore, serdeles för en aflägse boende fordringsegare,
att oaflåtligt och spejande följa utmätningsmannen på dess spridda förrättningar
under trenne månaders tid, samt medlen, äfven utan uppsåtlig förskingring,
kunde, under hans resor och förrättningar, genom tjufvahand
förkomma och genom eld förstöras, hvadan desamma jemväl ur detta skäl
borde, ju förr desto hellre, befordras till deras bestämmelse; har Herr
Bruncrona hemställt, om icke genom lag borde stadgas: att under-executor,
vid äfventyr af tjensiens förlust, eller suspension på viss tid, efter sig företeende
omständigheter, änskönt ingen skada timade om sådant blefve uraktlåtet,
14
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 48.
borde, senast fjorton dagar efter utmätningen, derest remiss skett från Konungens
Befallningshafvande, medlen i Ränteriet nedsätta, eller, om borgenär directe
vändt sig till under-executor, inom samma tid, antingen nedsätta dem å
berörde ställe, eller dem. for drings egar en sjelfmant tillställa, eller, om executor
från bägge d ssa utvägar vöre hindrad, åtminstone bevisligen underrätta fordringsegaren,
att medlen å viss dag vore att lyfta, allt sådant på fordringsegarens,
eller kanske rättare på gåldenärcns bekostnad, derest tillgång funnes,
äfvensom dylika medel, vid forsta emottagandet deraf, borde, vid enahanda äfventyr,
omslutas i convolut, med påskrift, hvilken ds tillhörde, och under försegling
med executors eget och en eller tvänne gode mäns sigill, hvarigenom
de inneslutna medlen iklädde sig egenskapen of depositum, eller hvad Lagen kallar
inlagsfä, och icke kunde till främmande ändamål användas utan brytning
af annans sigill, samt den påföljd 2 §. i 12 Cap. Handels-Balken stadgar; och
för öfrigt, att en tjensteman, som med fullt uppsåt förskingrade de medel, han
i och för sin tjenst emottagit, måtte, såsom varande i lika categori med bedräglig
gäldenär, utom redan stadgad bestraffning, underkastas den vanärande
påföljd, som 43 §. i Concurs-lagen föreskrifver.
Detta med hvad mera Motionairen, till stöd för sitt förslag, andragit,
har Utskottet tagit i öfvervägande, och får nu deröfver sig vördsam*
ligen yttra:
1:0 Författningarne tillåta ingalunda Kronofogde att med redovisning
af hos honom såsom executor inllntne medel uppskjuta intill slutet af de
trenne månader, inom hvilka han bör, vid äfventyr att sjelf stanna för fordringsbeloppet
i ansvar, hafva sin skyldighet i afseende på utmätningen
fullgjort, utan är han ostridigt förbunden, att, sedan betalning ingått,
utan dröjsmål gifva borgenären liqvid, så framt denne härom sig anmäler,
hvadan ock, i händelse annorlunda sker, det beror af fordringsegaren, att
i laga ordning åtala qtt sådant Kronofogdens tjenstefel, deröfver controlen
ej kan vara serdeles svår, i synnerhet som Kronofogdens diarium måste
upptaga tiden, då penningarne influtit, och detta äfven visar sig vid förefallande
ränteliqvid;
2:0 att Borgenär, sedan han öfverlemna! utmätningshandlingarne till
executorn, skulle vara berättigad att fordra, det penningarne, utan någon
å hans sida vidtagen åtgärd, komme honom tillhanda, synes vara alltför
mycket begärdt, och ett lagstadgande, i enlighet med detta förslag och med
de öfrige föreslagne alternativen, angående nedsättning i Landt*Ränteriet
eller budskickning till borgenären inom 14 dagar efter emottagande af
hvarje penningepost, skulle dels orsaka sådane omgångar och kostnader,
Lag-Utskottets Betänkande, N--o 48.
15
hvarmed en borgenär säkerligen ofta blefve missbelåten, dels ock möta
många hinder i verkställigheten, samt på Kronofogdarne hvälfva ett bestyr
och ett ansvar, som blefve alltför betungande;
3:0 nyssnämnde erinran gäller äfven i afseende å förslaget att Kronofogde,
efter hvarje emottagen betalning, (man ihogkomme, att penningar
för en och samma fordran ofta inflyta småningom, såsom efter auction å
lösören), skulle vara pligtig genast inlägga penningarne i convolut, med
påskrift, hvilken de tillhörde, samt under sitt eget och tvänne gode mäns
insegel; — och häremot förekommer dessutom ett annat vigtig! inkast,
nemligen att ett sådant stadgande kunde, när Kronofogden vore på balance,
lemna honom tillfälle, att med förmon gynna vissa fordringsegare på andras
bekostnad;
och 4:0 hvad slutligen angår Motionairens yrkande, att tjensteman,
som uppsåtligen förskingrar medel, dem han i och för sin tjenst emottagit,
borde, jemte den härföre stadgade påföljd, undergå det straff, hvartill bedräglig
gäldenär är förfallen; så lärer, bland de flere anmärkningar, sorn
häremot framställa sig, endast behöfva anföras: att det för tillgrepp och
förskingring af dylika medel stadgade straff eger rum, änskönt concurs ej
uppstår, i hvilket fall deremot concurslagens tillämpning ej synes kunna
komma i fråga; samt att den, som är på balance för uppbörd i tjensten
och tillika i concurstillstånd, visserligen, derest han felat på det sätt, som
43 §. Concurslagen omtalar, bör dömas både efter nämnde §. och efter
45 Cap. 2 §• Missgernings-Balken; men att det icke l^an vara rättsenligt,
att tillämpa bägge bestraffningarne på den, som blott i ettdera afseendet
sig förbrutit.
I grund häraf tillstyrker Utskottet,
att motionen ej måtte bifallas.
Stockholm den 29 April 1834-
16
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 49.
N:o 49.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Maji kl, 4 e^£* m*
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen fran Elfsborgs
Län Anders Danielssons motion, om annan
fördelning, än den sorn nu eger rum, af försäljnings-provision
för utmätt fastighet.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Lag-Utskottet erhållit remiss å
ett utaf Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs Län Anders Danielsson afgifvét
anförande, deri förinäles, att då, genom Kongl. Förklaringen den 27
Junii lgll, vore stadgadt, i första punkten, att gäldenär egde bestämma,
om auctionen å dess utmätta fasta egendom skulle hållas å Lands-Cancelliet
eller å Tingsstället i orten, och i den fjerde punkten, att, om auctionen
hålles å senare stället, Kronofogden eller Auctions-förrättaren delar halfva
provisionen med Lands-Secreteraren, utan att Auctions förrättaren, om än
provisionen är aldrig så ringa, får derutöfver beräkna sig ersättning för
skjuts och dagtractamente; men det icke sällan hände, att Kronofogden hade
flere mil till auctions-stället, der en liten hemmansdel skulle bortauctioneras,
som stundom icke vore värd öfver 3 å 400 R:dr, och finge, då
den hvarken på första eller andra auctionen säljes, göra två till tre sådane
resor för sin andel i provisionen, endast 2 och 3 R:dr, således icke
svarande emot en resa; Motionairen trodde sig böra föreslå, att Kronofogden
eller Auctions-förrättaren, då auction å utmätt fastighet hålles annorstädes, än på
Lands-Cancelliet, måtte få behålla hela provisionen, eller ock densamma alltid till
hälften delas emellan Lands-Secreteraren och Kronofogden, ehvad auctionen hålles
på ena eller andra stället, helst Kronofogden alltid besörjde värderingen af
fastigheten, samt, då auctionen hålles i orten, äfven upprättade liquiden.
Detta ärende har Utskottet öfvervägat, och ehuru Utskottet icke finner
sig tillkomma att i den vidsträckta mon , som förslaget åsyftar, föreslå någon
rubbning uti de ifrågavarande tjenstemännens löne-förmoner, hvartill
provisionen för försåld utmätt fastighet hörer, tror Utskottet likväl rättvisan
fordra, att, då försäljningen sker på annat ställe än Lands-Cancelliet,
den Kronobetjent, sorn auctionen förrättar, får åtnjuta ersättning för
de härigenom orsakade kostnader, när provisionen dertill förslår, så att
endast hvad härutaf öfverskjuter sådane kostnader kommer att utgöra föremål
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o jo.
17
mål för delning ; hvadan Utskottet anser sig böra motionen i så måtto understödja,
som Utskottet härmedelst vördsamt tillstyrker,
att, med ändring af 4:de momentet i Kongl. Förklaringen den 27 Unni
i igu, stadgas måtte'- att, då auction på i mät tagen landsfastighet
hålles å annat ställe än Lands-Cancelliet, bor den Kronobetjent, som
auctionen förrättar, åtnjuta ersättning för resekostnad och dagtractamente
utaf auction s-provisionen så långt den förslår, samt öfverskoltet
emellan honom och Lands-Secreteraren lika fördelas.
Stockholm den 29 April I834.
N:o 50.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Maji kl. 2 eft. m.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen Johan Jacob
Rutbergs frän Norrbottens Län motion, att, för
krono-utskyldcr af fastighet, den egaren till ut skyldernas
godtgörande af st är, vidare betalnings-ansvar
icke må honom åligga.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har, uti memorial, som blifvit till .
Lag-Utskottet remitleradt, Riksdagsfullmägtigen från Norrbottens Län,
jjohan JJocob Rutberg, — jemte förmälan, att det syntes vara i högsta grad
obilligt och gränsande till obarmhertighet, om af en fastighetsegare skulle
i utskylder fordras ett högre belopp, än sjelfva capital-värdet af fastigheten,
eller om egaren, då han till krono-utskyldernas godtgörande hemböd
sjelfva fastigheten, sådant oaktadt, skulle kunna ådömas att af annan
egendom erlägga den möjligen uppkommande btisten emellan krono-utskyldernas
belopp och sjelfva fastighetens genom försäljning uppkommande
förvandlingsvärde, — till förekommande häraf, föreslagit följande tillägg till
5 Capitlet 2 §. Utsöknings-Balken: ”Och bör för krono-utskylder af fastighet
intet vidare kraf ega rum, då gäldenär afstår hela fastigheten till utskyldernas
godtgörande;” uti hvilken framställning, den Motionairen uppgifvit
vara föranledd af tilldragelser utaf samma art, som han omtalat, jemväl
Bihang till R. S. Prot. 1834, 7-de Sami. usta Afdela.
y-.de Häftet, - 3
jg Lag-Utskottets Betänkande, N:o jz.
förenat sig Riksdagsfullmägtige polian Larsson Wiklund från Westerbottens
Län samt Hans fansson från Elfsborgs Län.
Men då , så vidt Utskottet har sig bekant, erfarenheten icke visat
behofvet af ett sådant lagbud, som Motionairen föreslagit, och hvilket
möjligen någon gång kunde komma att medföra väckelse till försök, att,
sedan fastigheten blifvit utblottad på allt som utgjort dess egentliga värde,
undandraga kronan dess rätt till ett eller annat års upplupne utskylder,
medelst afstående af grunden eller hvad af egendomen vore qvar, tror
Utskottet
ifrågavarande motion böra lemnäs utan afseende.
Stockholm den 30 April 1334-
N:o 51.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Maji kl. 2 eft. m.
Betänkande öfwer Riksdagsfullmägtigen Nils Magnussons
från Calmar Län motion, om bestämmande af wiss
tid för fullföljd af hos Konungens Befallningshafvande
skedd lagsökning emot löftesman, som borgat
såsom för egen skuld.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdags-fullmägtigen från Calmar
Län Nils Magnusson, uti afgifvet skriftligt anförande, förmält, att
stadgandena i Kongl. Förordningen den 2g Junii 1793, 4 ”att den, sorn
gått i borgen för betalningen af annans skuldebref, såsom för egen skuld,
skall vara från sin borgen fri, så vida han ej derföre lagsökes inom Tolf
månader efter förfallodagen, eller efter den utsatte tidens förlopp,” samt i
Kongl. Förklaringen den 29 Julii lgl2, ”att den fordringsegare, som i öfrigt
iagttagit hvad honom, till sin rätts bevakande jemlikt Lag ålegat,
bör anses hafva fullgjort innehållet af nyssnämnde §., när han, inom berörde
tid af Tolf månader, hos vederbörande Befallningshafvande eller Domare
i orten, sökt laglig handräckning till sin fordrans utbekommande, ehuru
löftesmanen icke inom samma tid erhållit del af lagsökningen; varande
likväl, i händelse målet hos Domaren anhängigt göres, fordringsegaren
derjemte förpligtad, att detsamma, å landet vid nästa Ting, och i stade»
Lag-Utskottets Betänkande, N-o jz.
19
5 den dag, som i stämningen är utsatt, fullfölja, vid förlust af vidare talan,
” tydligen hade för ändamål, att med långifvarens bibehållande vid
dess säkerhet, så vida han iagttager föreskrifven fatalie-tid, betrygga löftesmannen
från allt för långvarigt fortfarande af det äfventyrliga betalnings-ansvar,
han sig åtagit, men att likväl, enär föreskrift saknades om
viss tid för målets fullföljd i det fall, då lagsökning anställes hos Konungens
Befallningshafvande, det hände, att borgenär icke sällan, för att fortfarande
hålla löftesmannen bunden vid dess ingångne borgen, till Konungens
Befallningshafvande inlemnade en lagsöknings-inlaga, den han, utan att
deraf gifva löftesmannen del, i flere, ända till g år, förtege, och derefter
sökte göra sina anspråk emot löftesmannen gällande, hvilket ock merendels
af Domaren godkändes; och har Motionairen, till förekommande häraf, föreslagit,
att borgenär, som i omförmälde händelse emot löftesman anställer
lagsökning hos Konungens Befallningshafvande, må, vid talans förlust, eg a
skyldighet att densamma fullfölja medilst communication deraf med löftesmannen
inom sex månader ifrån den dag första inlagan till Konungens Befallningshafvande
ingafs.
Lag-Utskottet, till hvars handläggning denna motion blifvit öfverlemnad,
får i anledning deraf yttra, att, emedan en betydlig skiljagtighet
företer sig uti de förhållanden, som uppkomma, då löftesman, som borgat
såsom för egen skuld, sökes hos Konungens Befallningshafvande, och då
det sker hos Domstol, enär viss tid är förelagd, inom hvilken den hos
Domaren väckte talan måste fullföljas, hvaremot, i förra fallet, eller då
lagsökning gjorts anhängig hos Konungens Befallningshafvande, det kan
bero af fordringsegaren, att, genom fördröjd communication af lagsökningen,
nära tillintetgöra verkan af hvad Kongl. Förordningen den 28 Junii
1798 i 4 §• till löftesmannens fördel bjuder, men en så beskaffad olikhet,
och det nyss omförmälde dröjsmålet med communicationen icke synes
böra ega rum; tror Utskottet sig hafva skäl att vördsamt tillstyrka,
det måtte, öfver 4 jf. i Kongl. Förordningen den 28 funii 1798, angående
vissa omständigheter uti lag sökning smål, samt Kongl. Förkla
ringen
den 29 fulii 1812, gifven öfver samma §., en sådan ytterligare
förklaring meddelas: att fordringsegare, som hos Konungens Befallningshafvande
lagsöker löftesman, hvilken borgat såsom för egen
skuld, bör ej allenast dervid iakttaga den i nämnde Författningar
stadgade tid, utan äfven, senast inom Sex Månader ifrån samma tids
2 0 Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 52,
utgång, af lagsökningen gifva löftesmannen behörig del, så vida fordring
segarens talan skall anses genom den lagsökning förvarad.
Stockholm den 29 April 1834-
N:o 52.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Maji kl. 2 eft. m.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigcn frän Skaraborgs
Län Lars Larssons förslag till st ad gand en, rörande
tiden, inom hvilken utmätning bör verkställas,
med flera hithörande frågor. '
Med erinran derom, att slapphet i Utmätnings-Iagarne, deras tillämpning
och verkställighet, vore ett säkert medel att förstöra allt förtroende
och på en gång bereda fordringsegares och gäldenärers skada, i det de
förra intagas af misstroende samt uppsäga och indrifva sine capital, och
de senare härigenom betagas möjligheten att upprätthålla och förbättra
deras credit, hvarförutan det vore dem omöjligt att lyfta sig ur den förlägenhet,
som blefve en följd af nödvändigheten att med lånta penningar
bedrifva jordbruk eller annan rörelse, och att, ehuru Konungens Befallningshafvande
i flere Län, genom instruetioner för under.executorer, tid
efter annan, sökt till sammanhang hopföra och med tillägg, på grund af
mer eller mindre aflägsna slutföljder, förbättra stadgarne om utmätningsväsendet,
detta bemödande likväl föranledt ej obetydliga olikheter inom
berörde gren af Lagstiftningen, har Rikdagsfullmägtigen Lars Larsson från
Skaraborgs Län framställt följande förslag till förändringar ,- tillägg eller
förklaringar i detta ämne, nemi.:
1:0 att Kronofogdar eller Magistrater, vid bestämdt bötes-ansvar, förpligtas
öfver emottagffndet. af executorial till fordringsegaren mot någon ringa lösen
aflemna bevis. Stadgandet härom i 12 §. af Kongl. Förordningen den 03
Junii 1798 hade dels blifvit så förklaradt, att bevis endast på uttrycklig
begäran borde meddelas, dels ock vore påföljden af 5>hårdt tilltal” för
vägran af bevis, en af dessa ofullkomliga föreskrifter, som ej innebära någon
visshet för fullgörandet. Införandet af lösen för beviset, gjorde Embetsmrnnen
intereserad för efterlefnad af stadgandet , och det blefve alltid en
vinst för fordringsegaren, att emot en ringa afgift erhålla en för honora nödig
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 52.
handling, den han, under närvarande förhållanden, af grankgenhet, ansåge
sig ej böra ifrågaställa;
2:o att i mål, der utmätning utan hinder af besvär, som kunna anföras?
må verkställas, executor bör förklaras skyldig, att, då afskrift jemte OriginalUtslaget
till honom öfverlännäs, densamma vid utmätnings-tillfället gäldenären
tillställa, utan annat arfvode, än resekostftad och dngtractcmente för utmätningen.
Något stadgande härom funnes ej, och om än på de fleste ställen
ltrågarande åtgärd ej' vägrades af krono-betjeningen, kunde den bristande
föreskriften stundom föranleda anspråk på' discretioner, eller andre dylike
prejerier. — Kronobetjeningens besvär ökades ej härigenom;
3:0 att den i Kongl. Förordningen den ivte December 1766 stadgade tid
af 3 månader, inom hvilken utmätning bör af Kronofogde verkställas, inskränkes
till en månad, hvarefter verkställigheten, om Utslaget är laga kraf t vunnet,
eller så snart dst vinner laga kraft, bör af executor oafbrutet fortsättas. Den
nu medgifoe tiderymd för utmätnings företagande och det alldeles felande
stadgandet om påföljd för executor, sorn, sedan utmätning skett, längre
eller kortare tid, utan laga och bevisligt hinder, fördröjer försäljning af
utmätt gods eller gör. försök dertill, voro de hufvudsakligaste hindren för
skyndsam och kraftig verkställighet. En gäldenär kunde, i skydd af desse
lama föreskrifter och executors godtycke, flere månader, ja hela år, vara
i oafbruten besittning af utmätt egendom och gäcka en fordringsegares rätt.
Motionairen ville derföre likväl ej antyda, att den förändring i föreskrifter,
han föreslagit, skadade gäldenären, ty denne hnge eftast drygt betala
det anstånd, som på fordringsegarens bekostnad honom lemnades;'
4:0 att utmätt lösegendom, när fordringsegaren det åskar, bör försäljas
å Häradets Tingsställe eller å närmaste gästgifvaregård, samt kostnaden för transporten
och förvarandet utgå likasom öfrige kostnader med företrädesrätt af utmätta
godset. Sådant stadgande för Stockholms stad igenfunnes i Kongl.
Brefvet den. I7.'de Augusti 1757, °ch i vissa Län inom Riket skulle enahanda
föreskrifter af Konungens Befallningshafvande vara utfärdade, då
deremot i Skaraborgs Län, genom en Länestyrelsens hittills icke upphäfda
kungörelse, funnes stadgadt, att forsling af utmätt lösegendom bör ske på
fordringsegarens bekostnad. Olägenheten af godsets försäljning i gäldenärens
hemvist vore känd utan att behöfva utvecklas- Det vanliga vore,
att ingen speculant infunne sig, hvarigenom åter en mängd auetions-försök.
förorsakades, de der medförde tidsutdrägt för fordringsegaren, och kostnad
för gäldenären, som öfvervägde fördelen af det uppskof med liqvid,
honom bereddes.
22 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 32.
Denna motion, — i anledning hvaraf Riksdagsfullmägtigen Eric Pehrsson
från Gefleborgs Län anmärkt, att han befarade många olägenheter och
omkostnader för både fordringsegare och gäldenär , då denne vore aflägse
boende, i händelse Lars Larssons förslag, angående utmätta lösörens försäljning
på tingsstället eller gästgifvaregård vunne bifall, helst transporten
skulle i många fall medtaga större delen af försäljnings-summan, och
att Eric Pehrsson ansåg valet af nyssnämnde auctions-ställen böra ankomma
på fordringsegarens och gäldenärens öfverenskommelse, — har Utskottet tagit
i öfvervägande; och emedan, hvad angår första punkten af Motionairens
förslag, det redan, genom Kongl. Förordningen den 28 Junii I798s angående
vissa omständigheter uti lagsökningsmål, samt den ig December 1823,
om föreskrifter till betryggande af enskilde personers rätt i afseende å medel,
som af under-executorer i utmätningsväg uppbäras, är påbudet, att
Magistrater och Kronofogdar skola, vid hårdt ansvar och ovilkorligen,
genast då Utslag till verkställighet emottages, deröfver åt fordringsegaren
lemna bevis, äfvensom att, då klagomål öfver underlåtenhet af denna pligt
anmäles, Konungens Befallningshafvande bör förhjelpa den klagande till
sin rätt, samt den felagtige till laga ansvar befordra; -— anser Utskottet
hvarken nödigt eller rigtigt, att, på sätt Motionairen hemställt, stadga något
visst bötes-ansvar, helst påföljden af ifrågavarande tjenstefel, der det
åtalas, ej kan blifva lindrigare än böter, men väl, i fall omständigheterne
dertill föranleda, komma att utgöra suspension eller tjenstens förlust. Deremot
instämmer Utskottet i Motionairens mening, att bemälde under-executorer
icke böra vara förbundne att utan vedergällning afgifva beviset, och
att mången borgenär, som nu, för att ej synas hysa misstroende eller vilja
orsaka en obelönt möda, åsidosätter att taga bevis, gerna såge uti föreskriften
om en måttlig lösen en ökad anledning att begära detsamma.
På grund häraf får Utskottet, som anser sig icke tillkomma att
föreslå beloppet af lösen, hvilken i en blifvande Expeditionstaxa lärer böra
bestämmas, härmedelst i så måtto biträda Motionairen härutinnan, som Utskottet
vördsamt tillstyrker,
att, med ändring af hvad Kongl. Förordningen den 18 December 1823
i andra mom. innehåller, om skyldighet för Magistrater och Kronofogdar
att, då Utslag till verkställighet af dem emottages, deröfver
utan betalning afgifva bevis åt fordringsegaren, det måtte förordnas,
att omförmälde bevis bör utfärdas emot den lösen, som serskildt kommer
att bestämmas.
Lag-Utskottets Betänkande, N;o S2- 23
Vidkommande andra punkten af Motionairens förslag; så enär genom
antagande häraf kan vinnas, att fordringsegaren befrias från kostnaden
för serskild communication af Utslaget, utan att någon verklig tillökning
i executorns möda deraf förorsakas, får, på grund häraf, och då
erfarenheten visat, att executorerne hittills ej alltid i berörde hänseende
gått parten tillhanda, Utskottet vördsamt tillstyrka,
det stadgat måtte: att, när utmätning skall ske till följd af sådant
Utslag, som, enligt Kongl. Förordningen den ig December 1823, rörande
verkställighet af Konungens Bejallningshafvandes beslut i vissa
skuldfor dr ingsmål, må utan hinder af gäldenärens besvär gå i fullbordan,
under-executorn, så vida fordringsegaren till honom öfverlem•
nät serskildt exemplar af Utslaget i bestyrkt afskrift, för att få detsamma
med gäldenären communiceradt, skall vara skyldig att , utan
rätt till arfvode eller ersättning, utöfver hvad han för utmätningsförrättningen
åtnjuter, sådan communication fullgöra, samt bevis derom
fordringsegaren meddela.
Beträffande tredje punkten af förslaget, så ehuru densamma egentligen
angår tiden, inom hvilken på landet utmätning verkställas samt
liqvid följa bör, har likväl Utskottet, till vinnande af nödig öfverensstämmelse
och fullständighet, samt med hemtad anledning jemväl af de vidsträcktare
motioner, rörande utsöknings-ärenden, hvilka Utskottet i dess
Betänkande N:o 44. besvarat, trott frågan böra behandlas i en större omfattning;
samt, efter noggrant öfvervägande af detta ämne, hvilket Utskottet
anser intaga ett vigtigt rum ibland de frågor om förbättring i Executions-lagarne,
sorn nu utgöra föremål för Rikets Höglofl. Ständers öfverläggningar,
funnit sig böra utgå från följande grunder: att, emedan fordringsegaren
icke är tillräckligen hulpen med den nu gällande föreskriften
Om utmätnings förättande inom. tre månader å landet samt fjorton dagar i
stad, enär de ytterligare åtgärder, som vanligen sedermera behöfva vidtagas,
medelst den utmätta egendomens försäljning och penningarnes indrifvande,
kunna alltför länge fördröjas, det blifver nödigt stadga någon viss
tid, inom hvilken under-executorn bör vara skyldig, vid lika äfventyr,
sorn nu för försummad utmätning föreskrifvet är, att till fordringsegaren
aflemna liqvid, derest ej fulleligen giltigt hinder härföre möter; att någon
allmän föreskrift, rörande fördelning af denna tid, de serskilda verkställighets-åtgärderna
emellan, ej lämpligen kan ega rum, med mindre densamma
skulle utsträckas utöfver den period, hvarinom Utskottet förmodar redo
-
24 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 52.
visning i allmänhet kunna och böra afgifvas; att då bestämd föreskrift
saknas, angående tiden, inom hvilken utmätnings-förrättning må öfverklagas,
för rättelses vinnande uti densamma, denna brist i nuvarande Lag
desto hellre bör afhjelpas, som uppehåll i utmätningen eller försäljningen
kan deraf förorsakas; och att de diarier, hvilka under-executor, enligt
Kongl. Förordningen den 28 Junii 179S, är skyldig att föra och hvar
tredje månad till Konungens Befallningshafvande insända, böra innefatta
fullständig anteckning om beskaffenheten af de hinder, under-executor vill,
till sin befrielse från ansvar för fördröjd verkställighet åberopa.; äfvensom
att, i ändamål att för Konungens Befallningshafvande underlätta möjligheten
att rätt bedöma den uppbörd, under-executorn i utmätningsväg har om händer,
samt kunna med anledning deraf vidtaga nödige åtgärder till bevarande,
af parters rätt, samma diarier böra i en column upptaga beloppen
af alla de fordringar, hvarföre utmätnings verkställighet under tiden är
äskad, och, i en annan column, utvisa allt hvad på samma tid blifvit redovist,
med in- och utgående balancer.
I öfverensstämmelse med desse åsigter, får, till Rikets Höglofl. Ständers
närmare ompröfvande, Utskottet vördsamt framlägga följande förslag
till författning i ämnet:
Med ändring af Kongl. Förordningen deri u December 1766, angående
Kronofogdarr skyldighet och ansvar i utmätningsmål, Kongl. Brefvet
den 1j fulii 1775, om Magisiraternes åliggande vid Domars och Utslags
verkställande, och Kongl. Förordningen den 4 Mars 1752, angående försäljning
af gäldbunden fast egendom, varder härigenom stadgadt:
1:0.
Ä landet skall Kronofogde, inom Tre månader från den dag, då Dom
eller Utslag, hvarå utmätning följa bor, till honom af emnås, ej allenast
hafva fullgjort sin skyldighet medelst utmätning, aitan ock, då lösegendom,
som bor säljas, är i mät tagen, hafva verkställt försäljningen
deraf, samt af försäljningssumman, så långt den förslår, borgenärens
fordran betala, derest borgenär om utbekommande af betalningen sig anmäler.
2:0.
I städene, med undantag af Stockholm, åligger det Magistraterne att,
inom sex veckor från det Domen eller Utslaget af dem emottages, i afseende
å utmätning samt lösörens försäljande och redovisning af köpeskillingen
derföre, fullgöra hvad i förra momentet är för Kronofogde
föreskrifva, ' ' 3:o.
Lag-Ut skot tets Betänkande, N.-o 52. 05
3:o.
Är fast egendom utmätt, då skall, med iakttagande deraf, att första
auctsonen om egendomen å landet ligger, minst två månader före auctionsförrätiningen,
men om den är i stad bela gern, minst en månad förut,
på redan stadgadt satt, kungöres, och att i öfrigt förfares enligt första
och undra punkterna i Kongl. Förordningen den 18 December 182J, angående
verkställigheten af anctioner å utmätt fast egendom, det åligga
vederbörande under-executor er, att foga nödige anstalter till försäljningen,
så skyndsamt, att, der mer än en auction blifver af nöden, äfven andra
auctionen må kunna försiggå, inom sex månader å landet samt fyra månader
i stad, räknade från det domen eller utslaget till Kronofogden
eller Magistraten i omförmätde ändamål afemnås; och besörje de, att
hvad af köpeskillingen borgenär tillkommer, hålles honom tillhanda, sist
fjorton dagar efter köpeskillingens förfallotid, hvilken ej, utan vederbörandes
samtycke, må utställas längre fram än en månad efter försäljningsdagen.
4:o.
Försummar Magistrat eller Kronofogde något af hvad nu föreskrifva
är, och kan ej visa, att borgenär lemnat anstånd med betalningen, eller
att, oaktadt vidtagne laglige åtgärder till utmätning och försäljning
samt köpeskillingens bedrifvande, sådane hinder dervid mött, som af Magistraten
eller Kronofogden ej förekommas kunnat, svare då för det,
hvarföre utmätning söht är, och vare Konungens Befallningshafvande
skyldig, att emot Magistraten eller Kronofogden lemna borgenär skyndsam
handräckning. Möter sådant hinder, som ofvan omförmäles, bör
detsamma, vid äfventyr, att det eljest icke må till ursäkt räknas, genast
fullständigt antecknas i det diarium, som Magistrat och Kronofogde,
enligt Kongl. Förordningen den 28 jfunii 17p 8, böra hålla och till Konungens
Befallningshafvande hvar tredje månad insända; och skall tillika
skriftligt besked, i enlighet med samma anteckning, på borgenärens begäran
, honom meddelas.
5:o.
Vill gäldenär klaga öfver utmätning, som hos honom är verkställd, åli gge
honom att, inom fjorton dagar ifrån den dag, då utmätningen skedde,
till Konungens Befallningshafvande sin klagoskrift ingifva, vid äfven
Bihang
till R. St. Prot. 1834, Z-de Sami. usta Af deln.
p:de Häftet. 4
26
Lag‘Ut skot tets Betänkande, N:o S2.
tyr, att hans klagan eljest, så vidt den åsyftar att vinna rättelse i utmätnings
åt gärden, icke till profning upptages; dock skall dylik klagan ej
hindra utmätnings-åtgärdens fullbordan, eller egendomens försäljning, derest
ej Konungens Befallningshafvande forordnar, att den inställas må.
Ar Utmätnings-sökande missnöjd med förrättningen, håfve till klagoskrifts
ingifvande hos Konungens Befallningshafvande lika tid, räknad ifrån det
sökanden af utmätnings-instrumentet yrhållit del, vid enahanda äfventyr,
som i afseende å gäldenär sagdt är.'
6:0.
Det diarium, som ofvan i 4:de momentet omformäles, bor, utöfver hvadredan
är föreskrifva', innehålla tvänne uppsummerade columner, utvisande,
den ena, alla de fordringar, hvarföre utmätnings verkställighet blifvit
äskad under den tid som diarium omfattar, och den andra, allt hvad
på samma tid blifvit redovisadt, med ingående och utgående balancer.
Hvad slutligen angår yrkandet, att utmätt lösegendom mätte, när
fordringsegaren det äskar, försäljas å tingsställe eller närmaste gästgifvaregård,
samt kostnaden till transporten utgå af godset; så, emedan äfven
gäldenärens rätt härunder heror, samt det utmätta godsets afsändande till
någotdera af omförmälde ställen, stundom långt aflägsna från den ort, der
utmätningen sker, ej sällan skulle medföra kostnader, hvilka vida öfverstego
den fördel, som af en något högre betalning möjligen kunde väntas,
hvartill kommer att, genom skada å godset under transporten, förlust kunde
uppstå, som gäldenären, då åtgärden ej skett med hans samtycke, icke
lagligen bör vidkännas; får Utskottet
i afseende å denna dd af motionen afstyrka bifall.
Tvänne Ledamöters serskilda yttranden bifogas. Stockholm den 29
April 1834-
Rese r vation af
i:o Herr Cederborg:
”Sorn något stadgande icke finnes, huruvida det är fordringsegares ål igli
g gande att, vid aflemnande af executorial, erlägga förskott till den för
verkställigheten belöpande lagliga kostnaden och härmed olika förhålles,
så anser jag det vara af vigt, på det Borgenärers rätt icke må bero af Exe
-
Lag-Utskottets Betänkande, N--o 52. 27
enfors godtfinnande härutinnan, att erforderlig föreskrift härom meddelas i
ett sammanhang med förevarande Betänkande, och finnér 4et icke skäligen
kunna fordras att Executorn skal] af egna medel bestrida en sådan kostnad,
hvilken serdeles i afseende på utmätning af fast egendom, densammas värderande
och utlysande, ofta på flere auetioner, är för honom betungande;
dock bör det honom åligga, att utan lösen lemna bevis öfver hvad han
i.förskott emottager och derföre behörigen redovisa, vid äfventyr af ansvar,
som för annat fel i tjensten.”
2:0 Herr Bååth:
”Emot Höglofl. Lag-Utskottets Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen •
Lars Larssons från Skaraborgs Län förslag till stadgande, rörande tiden
inom hvilken utmätning bör verkställas, med flere dithörande ämnen,
anser jag nödigt reservera mig, synnerligast hvad angår 3-'dje punkten af
Betänkandet.
Uti denna punkt har Utskottet egentligast afhandlat tiden, inom hvilken
utmätt fast egendom bör vara försåld och köpeskillingen redovisad
och betald, men Utskottet har förbigått de för en slik försäljning föregående,
nödige och med kostnader förenade, förberedande åtgärder, hvilka
Utskottet behagat hvälfva på under-executorn genom uttrycket: att det
skall åligga vederbörande under-executorer att foga nödige anstalter till försäljningen
, utan att föreslå hvilken — Executorn eller den sökande Borgenären,
™, bör förskjuta kostnaden för dessa anstalter, eller, bättre sagdt, åtgärder.
Enligt Kongl. Förordningarne den 17 Februarii 1748 och den
4 Mars 1732, bestå dessa förberedande åtgärder, innan fast egendom
kan till försäljning utmätningsvis utlysas, deruti, att från Domstolen i orten
der egendomen ligger, skall skaffas bevis, som styrker, ej allenast
egarens laga åtkomst till den utmätte fastigheten, utan äfven beloppet af
den gäld, för hvilken fastigheten häftar eller är intecknad, och att någon,
under åberopande af arf eller annan orsak, ej gjort egarens rätt stridig
med sådane bevis, att klandret måste förvisas till Domstolen. Sedan dessa
bevis införskaffats, skall Konungens Befallningshafvande till egendomens
försäljning genom offentligt utrop utsätta viss dag. Dessa förberedande
åtgärder tillhör otvifvelaktigt kronofogden å landet, i afseende på fastighet
der, att samla och, efter verkställd utmätning, till Konungens Befallningshafvande
insända, hvilken åter tillhörer utsätta dag till fastighetens försäljning.
Nu fås likväl dessa bevis hos Domaren icke, utan emot stadgad
lösen. För auetionens införande i Konungens Befallningshafvandes nu mera
tryckta allmänna kungörelser, och äfven någon gång i allmänna Tid
-
28
Lag-Ut skottets Betänkande, N:o 32.
ningarne, erfordras trycknings-kostnader, hvilka i olika Län äro med Boktryckarne
olika accorderade, till 2 å g R;dr B:co. Exempel kunna anföras,
att samma fastighet blifvit flere gånger till föräsljning utlyst, och hvarje
sådan utlysning erfordrat trycknings-kostnad; men mig vetterligen har ännu
intet lagbud gifvits, hvarigenom stadgats, hvilken bör förskjuta dessa kostnader.
Att denna förskotts-skyldighet bör åligga den sökande fordringsegaren
och icke Executorn, har jag funnit grundadt i rättvisa och sakens
beskaffenhet. Jag har äfven funnit denna skyldigheten grundad i analogisk
tillämpning af lag.”
”Executor åligger, när så påkallas, lemna den sökande fordringsegaren
laglig handräckning genom sin embets-åtgärd, men icke att med sin
egendom för hvarje fordringsegare ligga i förskotter, hvilka till belopp
och tid äro och mäste vara obestämde. En Lag, som stadgade detta
senare, vore obillig, stridande mot rättsgrund och ingripande i den fria
egande rätten af välfången egendom, hvilken för Statens tjenare, ehuru
uppstegrade fordringarne kunna göras, måste vara lika helig, sorn för den
enskilde mannen. Att denne förskotts-skyldighet åligger den sökande fordringsegaren,
vill jag genom analogisk tillämpning äfven söka bevisa. 10
§. af Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798 stadgar : ”Dä fast egendom
utmätningsvis säljes, deri flere Borgenärer ega inteckning, skall den Borgenär,
som utmätningen söker, tidigt underrätta de förre om försäljningen,
antingen genom serskilde kungörelser, så vida deras vistande är kunnigt,
eller i annat fall genom kungörelse i Tidningarne, sorn tre gånger, och sista
gången minst 14 dagar före auctionen, bör införas.” Åligger nu fordringsegaren
denna förberedande åtgärd, den han för Executor bör kunna styrka
och hvilken åtgärd icke heller utan kostnad aflöper; så synes mig häraf
följa, att fordringsegarens minsta skyldighet bör vara, att till de öfrige of*
vannämnde åtgärderne förskjuta kostnaderne, emot rättighet att derföre
undfå ersättning och redovisning vid blifvande liqvid för den försålde
fastigheten. Örn denna min inom Utskottet uttalade, men utan framgång
lemnade åsigt, vinner bifall, ville jag, till sammanhang med den Executor
ålagda skyldighet, att, emot lösen, meddela bevis öfver till utmätningsåtgärd
emottagen handling, föreslå åliggande för honom, att i samma bevis
införa huruvida sökanden, då fråga är eller kan blifva om fastighets
tagande i mät, jemväl aflemnat nödige förskotts-medel, och beloppet deraf.
Härigenom bereddes fordringsegaren säkerhet för det lemnade förskottet,
och Executor betages tillfälle till undskyllan för eftersatt verkställighet,
i saknad af ett dylikt förskott.”
Lag-Utskottets Betänkande, N:o S3-
29
N:o 5g.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Maji kl. 2 eft. m.
Betänkande, öfver väckta motioner, angående st ad g anden,
till förekommande deraf, att gäldenär medelst diktade
köpe-afhandlingar, undanhåller sine tillgångar
från utmätning.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Fredric Stuart och
hos Hedervärda BondeStåndet hafva Riksdagsfullmägtige Nils Insulin från
Stockholms Län, polian Christoffersson samt Sven Heurlin från Kronobergs Län
och johannes Andersson från Calmar Län, uti serskilde memorial, som
blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade, hvar för sig anfört:
1:0 Herr Stuart: att, då erfarenheten visat, att gäldenär, genom diktade
köpeskillingar om deras egendom, undandragit densamma utmätning
för ostridiga och fastställde skulder, hvarigenom flere olägenheter uppkomme
för fordringsegare vid utsökandet af deras rätt, hade Rikets sist
församlade Ständer funnit sig böra till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
ett förslag till förändrad redaction af 7 Cap. g §. UtsökningsBalken
, derigenom nämnde missbruk ansågs kunna förekommas; men som
Kongl. Maj:t, enligt Dess till Rikets Ständer meddelade Nådiga svar af
den 1 Mars 1830, i anseende till förekomne anmärkningar emot förslaget,
derå vägrat bifall, hemställde nu Motionairen, att Lag-Utskottet mätte,
*i öfverensstämmelse med de grunder, Kongl. Maj:t i Dess Nådiga svar anly
dt , utarbeta ett nytt förslag till förändrad redaction i förenämnde hänseende
af ofvanberörde Lag-paragraph ;
2:o Nils Insulin: att då Gäldenärer, till undvikande afbetalning för
skulder, företagit sig att genom diktade afhandlingar öfverlåta och ordentligen
försälja all sin egendom, med rättighet att den emot en viss hyresafgift
bibehålla, hvarvid de måhända undfingo en motförbindelse, att
köpet, efter öfverstånden fara, skulle återgå, samt qvitterade köpeskillingen,
så att äfven den vore oåtkomlig; ett bedrägeri som, om det ondaCej
hämmades, skulle medföra den största osäkerhet och de mest menliga
följder; Motionairen, under åberopande af hvad i anledning af hans
motion i detta ämne vid nästlidne Riksdag förekommit, nu hemställde,
om icke förbud för slik handel vid verkande påföljd borde stadgas, eller ock att,
derest köpet skulle anses lagligt, köparen borde genast afhemta hvad han sig till•
gg Lag-Utskottets Betänkande, N.o 52.
handlar, samt i alla fall både köpare och säljare vara förbundne, om borgenären
sådant fordrade, med ed styrka handlingens sannfärdighet och att densamma
icke tillkommit hvarken af rädsla för godkände fordringars utbetalande, eller uti
afsigt att dermed förnärma andras rätt;
Ö 3:0 johannes Christoffersson: att, då i hans hemort missbruket att,
till utmätningars förhindrande, framvisa diktade afhandlingar, röraude den
egendom gäldenären innehar, börjat blifva alltför allmänt, samt fordringsegaren
derigenom tillskyndades dubbelt lidande, i det han icke allenast
förlorade sin fordran, utan äfven finge vidkännas kostnaden för utmätningsförsöket,
johannes Christoffersson trodde sig böra förslå, att då sä
beskaffade handlingar företes, de icke måtte äga någon kraft, eller lägga hinder
i vägen för utmätningsmannen, så länge varan finnes på stället, utan borde
egendomen medtagas för deras räkning, hvars Utslag redan vunnit haga kraft,
och den föregifne köparen sedan ega att lagligen styrka behörigheten af dm
upprättade afhandlingen och 'med ed fästa, att det icke skett med flärd;
4:0 Sven Heurlin, med hvilken Göran jonasson från Kronobergs Län
sig förenat: att sedan erfarenheten visat, att gäldenärer, för att undgå
utmätning af lösegendom, så allmänt begagnade den list, att uppgöra
diktad skriftlig afhandling, hvarigenom gäldenärs tillgångar, deraf han
dock. förbehöll sig nyttjande-rätt, och hvilka följaktligen i hans vård
förblefvo, öfverlätos till en annan person, under sken af köp, så att,
ehuru gäldenär satt i fullt bo, någon utmätning deraf för domfäste fordringar
likväl icke kunde verkställas, utan fordringsegare blefve i deras
rätt uppehållne och oftast deraf alldeles förlustige, helst den skenbara
afhandlingen, hvarå betingad köpeskilling vanligen funnes qvitterad, tillika
kunde vara försedd med vittnes-intyg af tvänne män, hvilka om densammas
bedrägliga beskaffenhet och ändamål voro okunnige, och således
kunde, vid uppkommande rättegång, handlingens rigtighet med vittnesed
bestyrka, Motionairen, till detta bedrägeris afskaffande, ansåg kraftiga
åtgärder böra vidtagas, samt i sådant hänseende ville föreslå: att
då lös egendom i gäldenärs bo finnes, eller hos honom är att tillgå, densamma
må, utan afseende å hvad slags köpeafhandling eller contract derom företes, genast
värderas och utmätas, samt, derest anspråk på egande rätt af någon annan
göres, sättas i taka händer, intill dess j-å väl köpare som säljare, eller
båda Contrahenterne, oaktadt, annan bevisning inför Domstol med liflig ed betygat,
att något bedrägeri eller list för afhandlingen icke ligger till grund,
utan att den, som för sådan uppgifvits, till den ifrågavarande egendomen är
verklig egare; . -
Lag-Utskottets Betänkande, N:o jt.'
31
och 5:0 jfohannes Andersson: det han ansåg att, till förekommande
af omförmälde missbruk, en lag borde utfärdas, som stadgade, att köp af
lösegendom, som ej genast afhemtades ur säljarens bo, bör lagfaras den tid köpet
sker, genom anteckning i Rättens Protocoll, och tillika kungöras å predikstolen
i socknens kyrka, der köpet skett, samt de försålde effecterne, till namn,
beskaffenhet och värde uppräknas;
och har johannes Andersson, till stöd
för detta förslag, utvecklat hufvudsakligen enahanda skäl, som ofvan äro
anförde.
I anledning af Herr Stuartr motion, torde här böra upptagas, så
väl det i ämnet af Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag till Kongl- Maj:t
öfverlemnade lagförslag, som ock de motiv Kongl. Maj:t i Nåder anfört
för Dess vägrade sanction derå. Förslaget är så lydande: ”söker någon
”tillegna sig gods, som i gäldenärs bo finnes, och menar borgenär, att
”det honom till förfång sker, bjuder sökanden bevis för sig, och ställer
”han hos utmätningsmannen borgen för den kostnad och skada, som af
”hans anspråk komma kan, varde godset satt i qvarstad, intill dess tvisten
”om egande rätten af Domstol pröfvad blifvit3 stämme dock sökanden 1
”thy fall vederparten, i staden, inom en, och på landet inom tre måna*
”der, sedan godset i qvarstad sattes, eller håfve sin talan emot honom
”förlorat. Anmäler vid utmätningstilifället gäldenären, att godset hörer
”annan till, varde det ock med qvarstad belagdt3 Borgenär underrätte
”härom den uppgifne egaren, och stämme han, inom den tid ofvan sagdt
”är, räknad ifrån den dag, då underrättelsen honom meddelas, eller vare
”sin talan qvitt. Finnes gäldenär hafva svikligen uppgifvit annan såsom
”egare till godset, gälde all skada och bote godsets halfva värde. Vill i
”desse fall borgenär sjelf stämma, stånde det honom fritt. Samma lag
”vare,.der borgenärer söka företräde hvar för annan.”
Till svar härå har Kongl. Maj:t i Nåder yttrat: ”såsom ett verksamt
medel emot de i Eder underdåniga Skrifvelse omförmälde missbruk
”genom diktade köpe-afhandlingar örn lös egendom, anser Jag stiftandet
”af en Lag, som skulle stadga, att, om någon tillhandlar sig lösören och
”tillåter, att desamma få i säljarens vård qvarblifva, han bör inom viss
”tid från köpslutet derom göra anmälan hos Domaren eller Konungens
”Befallningshafvande, så framt han vill såsom egare till den ifrågavarande
lösegendomen anses. Genom en sådan anmälan, hvilken genast
”borde inprotocolleras, skulle egande rättens genom köpet skedda öfver”flyttning
från säljare till köpare blifva mera allmänt känd, och allt tvifvelsmål
om rätta förhållandet förekommas. — I anseende till Riksdagens
32
Lag-Ut skottets Betänkande, N:o S3-
”snart förestående slut, kan likväl förslag till ett sådant Lagstadgande nu
”icke till Eder framställas; och emot det af Eder öfverlemnade förslag
”företer sig den anmärkning, att, då detsamma innefattar, att Borgenär
”bör, så ofta Gäldenären vid utmätnings-tillfälie anmäler, det gods, som
”i hans bo linnes, hörer annan till, derom underrätta den uppgifne ega”ren,
på det att denne må kunna inom viss tid, räknad från den dag,
”underrättelsen honom meddelas, utföra sin talan, ett sådant stadgande
”utgör den säkraste anvisning för Gäldenären, huru han må kunna uppe*
”hålla Borgenärs rätt, och, under det endast qvarstad får ega rum, hindra
godsets executiva försäljning. Han behöfver nemligen för detta än”damål
ej annat, än föregifva, att en person, hvars vistelseort är aflägsen
eller obekant, är egare af godset. Denne skall då genom Borgenärens
försorg uppsökas och kungöras om förhållandet, hvarefter bevis må”ste
företes, om en slik communication, med öppet tillfälle för Gäldeoä”ren
att då väcka invändningar, det hans uppgift vore missförstådd, eller
”orätt person kungjord, eller ock skulle den förmente egaren erhålla
”förständigande! genom allmänna Tidningarne; en åtgärd äfven förenad
”med kostnad och tidspillan. För detta befarade missbruk skulle de
”föreslagne böterne föga afskräcka, ty sällan torde det blifva bevisligt,
”att Gäldenären gjort berörde uppgift svikeligen.”
”Det synes alltså böra vara icke Borgenärens utan Gäldenärens åliggande,
att underätta den förmente egaren om det väckta utmätnings-an”språket
och besörja, att han må kunna, på sätt Lagförslagets första moment
innehåller, sin rätt iakttaga. Den, som till Gäldenären anförtrott
”sina tillhörigheter, har ställt sig i beroende af hans redlighet och nog”granhet
äfven härutinnan. Underlåter Gäldenären att nog tidigt tillsäga
”egaren, och godset derigenom går förloradt, så inträffar ej annat än hvad,
”medelst samma Gäldenärs tillgörelse på mångfaldige andra sätt kunnat
”hända, och derföre Godsegaren må honom tilltala. Skulle åter egaren
”hvarken vistas å orten, vara för Gäldenären tillgänglig, eller hafva
”vidtagit sådan anstallt, att hans rätt kan af något hans ombud bevakas,
”så bör hellre en förlust kunna drabba honom i följd af denna hans oför”sigtighet,
än blotta förevändningen härom förlama de för iakttagandet af
”Borgenärens rätt anbefallde executiva åtgärder.”
”Uppå detta skäl, och då det framställde Lagförslaget i alla fall
”lemnar oafhjelpt den hufvudsakligaste ofullständigheten i Lagens hittills
”meddelade stadganden, rörande frågor af denna beskaffenhet, nemligen
”sak
-
Log-Utskottets Betänkande, N.-o 33. 33
\ ' - -  ”saknaden af tydlig föreskrift om hvilken slags bevisning bör, vid afgö”randet
af dylika frågor, anses tillfyllestgörande, finnér Jag Mig böra
”vägra antagandet af berörda Förslag.”
Nu, och då Utskottet är öfvertygadt om angelägenheten deraf, att
söka förebygga ifrågavarande svekfulla tillställningar till borgenärs förfördelande,
samt, för detta ändamål, efter Utskottets tanka, egentligen endast
tvänne utvägar erbjuda sig, den ena, att genom partens edgång,
icke om afhandlingens tillvaro, emedan den kan vara styrkt af vittnen,
hvilka ej ega kännedom om Contrahenternes hemliga aftal, utan rörande
afsigten med densamma, utröna, huruvida svek förelupit, och den andra,
att föreskrifva sådan offentlighet å köpet inom viss tid sedan det skett,
att dels några serdeles olägenheter af antedaterade köpe-afhandlingar ej mä
vara att befara, dels ock den, sorn innehar lösegendom, hvilken han
till annan person afyttrat, ej må kunna, genom sådane skenbara tillgångar,
bereda sig en credit, som han icke vunnit, i händelse borgenären
egt tillfälle att förvissa sig om rätta förhållandet; men det likväl emot
begagnande af edgång i egen sak, hvarmed, efter Utskottets omdöme, måste
i allmänhet högst varsamt förfaras, härvid serskildt förekommer, att
densamma ej kan uppdragas åt gäldenären, emedan rätter egare då skulle
kunna förlora sin egendom, för det gäldenären underlät att gå en ed,
som för honom sjelf vore ofördelagtig, samt ej heller synes böra tillåtas
den, som vill godset sig tillegna, helst sådant vore i strid med Lagens
stadgande i 17 Cap. 54 §. Rättegångs-Balken, ”att man kan med ed svara
och ej kära,” bygdt på den grundsatts, att ej någon må svärja sig egendom
till, tror Utskottet den andra åtgärden böra i stället vidtagas, och
får, i följd häraf, samt då Utskottet icke anser lämpligt biträda förslaget
om åläggande för köparen att genast afhemta egendomen, eller att låta
köpet från predikstol kungöras, härmedelst vördsamt tillstyrka,
det stadgas måtte: att den, som tillhandlar sig iSsSren och tillåter, att
desamma få i säljarens vård qvarblifva, bor, så vida de skola fredas
från utmätning får säljarens skuld, upprätta skriftlig afhandling om köpet
, med förteckning å de kSpta persedlarne och vittnens underskrift, samt
ber Sr de handling, om egendomen finnes i Stad, uppvisa inom åtta dagar
derefter, i Stockholm hos Öfver-Ståthållare-Embetets Cancelli, och i Rikets
öfrige Städer inf Sr Rådstufvu-Rätt, fSr att i dess protocoll intagas, samt,
om egendomen finnes å Landet, ej allenast inom ber Sr de tid fSr Krono
Bihang
tilt R. St, Brot. 1834-, 7;de Samt, usta Af deln,
y:de Häftet. 5
34
Lag-Utskottets Betänkande, N:o Sä
-
fö gden i orten uppvisa och i bestyrkt afskrift honom tillställa, utan ock,
senast vid det Lagtima Ting, som näst efter en manad infaller, inf Sr
Härads-Rätten, till intagande i dess Protocoll, förete.
Tvänne Ledamöters serskilda yttrande bifogas. Stockholm den 30
April 1834-
Reservation.
Af Herr Hessle: ”Lika med Betänkandet anser jag behofvet högt påkalladt,
att i Lag erhållas närmare bestämmelser, huru förhållas bör, då,
vid qvarstid eller utmätning, gäldenär eller annan person angifver den
lösegendom, som i gäldenärs bo finnes icke höra gäldenär till, och äfvenledes
lika med Betänkandet anser jag edgång i thy mål gäldenär eller
anmäld godsegare vådlig och olämplig, men då nu uppgjorde förslag
ostridig! kommer att medföra flerfalldiga hinder, besvär och kostnader i
enskildes loflige transactioner, och likväl af bedragaren lätt kan eluderas,
samt sålunda icke fyller ändamålet, har jag ej dervid biträdt.
För den redlige medborgaren är det nemligen hårdt, att i hvarje
äfven den ringaste bytes- eller varu-handel nödgas uppgöra affairerne
skriftligt, och iakttaga den dubbla bevakningen af handlingens uppvisande
för Executorn och Domaren, men förden bedrägliga gäldenären är deremot
lätt att, genast efter erhållen del af lagsökning, uppgöra skriftligt
köpe-aftal samt aflemna dylik handling till Kronofogde, Magistrat och
Domstolen, eller, om tiden härtill är för knapp, uppställa öfverlåtelsen i
den form, att densamma vinner helgd af Lagens bud i 11 och 12 Cap.
Handels-Balken, om lån och förtrodt gods, och i hvilka lagrum ändring eller
rättelse med motionerne icke varit afsedt.
Tvist om bättre rätt till egendomen förekommes icke heller igenom
föreslagne lagbud, och derföre synes mig ändamålet säkrast vinnas om,
i öfverensstämmelse med 6 och 7 §• §• i 4 Cap. Utsöknings-Balken, Nya
Civil Lagförslaget, stadgas: ”söker någor tillegna sig gods, som i gälde”närs
bo finnes], och bjuder bestyrkelse härföre samt ställer borgen för
”den kostnad och skada, som af hans anspråk komma kan, varde godset
”satt i qvarstad intill dess tvisten om egande rätten af Domstol pröfvad
”blifvit} stämme dock sökanden i thy fall borgenären, i Staden, inom
”en, och på Landet inom irenne månader, sedan godset i qvarstad satt
”är eller håfve sin talan mot borgenären förlorat. Anmäler gäldenären
”vid qvarstads eller utmätningstillfället att godset hörer annan till, varde
”ock det med qvarstad belagdt: gäldenären underrätte härom den upp
-
Lag-.Utskottets Betänkande. N-v S4-
35
”gifne egaren och stämme han inom den tid, som sagdt är, så vida
”rätt till godset framför borgenär vill förvaras. Vill i desse fall borgenär
sjelf stämma, stånde det honom fritt. Samma Lag vare der borgenärer
söka företräde hvar för annan.”
Härmed har Herr Cederborg sig förenat.
N:o 54-
Ankom till Exp.-IItsk, den 4 Maji kl. 2 eft. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen P eter. P ers sons
ifrån Calmar Län motion, angående ett stadgande
i fråga om skyldighet för harn, som i föräldrars
lifstid emottager deras egendomatt ansvara för
föräldrarnes skulder.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Ufskottet remitterat ett af
Riksdagsfullmägtigen Peter Persson ifrån Calmar Län afgifvet memorial af
innehåll, att i vissa orter, der det bruket tagit öfverhand, att föräldrar
i deras lifstid upplåta deras egendom tiil barnen, af hvilka ett finge öfvertaga
hela egendomen emot utfästande af en viss löse-skilling till de öfrige,
det stundom inträffade, att gäldbundne föräldrar tillställde sådane upplåtelser,
för att, med beredande af fördel för barnen, bedraga sina egna
creditorer, som, då föräldrarne i upplåtélse-brefvet qvitterat den summa,
hvartill emottagaren af egendomen sig utfäst, blefvo utan ali betalning
för deras rättmätiga fordringar. En och annan Domare hade väl, med
tillämpning af stadgandet i 10 Cap. 1. §• Ärfda-Balken , ”att gälld skall
godtgöras, innan arf skiftas må,” ålagt barn, som på förstnämnde sätt erhållit
lösen ur föräldrarnes fasta och lösa egendom, att återbära hvad de
sålunda bekommit, och jemväl förpligtat den, som öfvertagit egendomen,
att, i förhållande till sin arfslott, med syskonen bidraga till godtgörande
af skulden; men andre Domare åter, ansågo berörde lagrum icke vara
tillämpligt till det åberopade fallet, då , efter deras omdöme, upplåtelsen
icke vore att hänföra till egenskap af arf, utan fast hellre borde betraktas
såsom rent köp, eller såsom gåfva med varm hand, i afseende hvarå
36
Log-Ut skottets Betänkande, N:o S4•
föräldrar ega att handla efter eget godtycke och utan afseende på deras
creditorers rätt och säkerhet; och befunnos stundom upplåtelse - albandlingarne
så ställde, att sveket svårligen kunde antagas såsom lagligen eller
till fullo bevist. På grund häraf, och till upprätthållande af allmänna
crediten och förtroendet man och man emellan, yrkade Motionairen, det
en Lag måtte utfärdas, hvarigenom i möjligaste måtto förhindrades sådave svekfulla
afhandling ar eller tillställningar emellan föräldrar och barn, som här ofvan omförmålås,
och det tillika stadgades, att barn blifva ansvarige för föräldrars skuld,
dä de i föräldrars lifstid öfvertaga deras egendom, så långt samma egendom
räcker, eller huru förhållas bör, så att föräldrarnes fordringsegare komma till
deras betalning, när egendomen i föräldrars lifstid öfnergår till barnen.
I anledning häraf, får Lagutskottet yttra, att då Concurs-Lagen
stadgar straff, både för gäldenär, hvilken, borgenärerne till förfång,
afhändt sig eller undanstuckit sine tillgångar, och för den, sorn,' i hemligt
förstånd med gäldenären, hulpit honom att dölja eller undansticka
fast eller löst gods, i hvilket fall denne senare tillika skall samma gods
återbära, eller gällda dess fulla värde; men någre serskilde lagbestämmelser
i hänseende till så beskaffade svekfulla afhandlingar emellan föräldrar
och barn, hvarken äro behöflige eller lämplige, helst det ingalunda
vore rigtigt, att i allmänhet vid föräldrars gåfva till barnen fästa påföljden
af ett betalningsansvar, som samma gåfva till annan person, under
lika förhållande i öfrigt, icke skolat lagligen medföra, förmodar
Utskottet,
det ofvanberörde motion icke bör till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 April IS34.
STOCKHOLM, H. G, Nordström, l834«
Lag-XJtsfcottels Betänkande W.-o SS.
t
N:o 55.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 7 Maji kl. 12.
Betänkande öfver motioner, om stadgande af skyldighet för
gäldenär, att i brist af annan tillgång, med arbete aftjena
sin skuld.
Uti serskilde till Lag-Utskottet remitterade motioner, liar hos Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit i detta ämne anfördt:
1:0 af Johan Larsson Wiklund från Westerbottens Län; att då det
i senare tider stadgade förbud emot arbets-domars utfärdande, ehuru tillkommet
i välment afsigt, likväl, efter Wiklunds tanka, vore mera skadeligt
än gagneligt, funne han sig föranlåten tillstyrka upplifvande af äldre
Författningar härom, med någon ändring i vissa omständigheter,
såsom: att deraf endast må göras tillämpning på den arbet-sföra allmogen,
med inskränkning till ett visst mindre skuldbelopp; att anledningen utrönes
till hvars och ens fattigdom, äfvensom hans yrke och förmåga att
sin skuld med arbete, på för honom ej alldeles oumbärlig tid, godtgöra;
att, i brist af öf verenskommelse, dagsverken beräknas efter ortens markegångspris;
och att gäldenären i allt af fordringsegaren med foglighet
behandlas. Ett tvång till följd hvaraf en arbetsför gäldenär, utan synnerlig
olägenhet, korame att godtgöra sin mindre skuld, trodde Motionairen
icke böra anses ovärdig tidehvarfvets upplysning, helst rättvisan
fordrar, att hvar och en ovilkorligt och redligt uppfyller sina förbindelser,
så vidt sig göra låter, samt våra Domarereglor bjuda, ”att den sin
frihet missbrukar, är värd att mista henne,” hvilket dock i alla fall här
blefve en helt korrt tid; men att deremot, för ringa fordringar, å arbetsfolk
söka bysättning, ansåg Motionairen vara för fordringsegaren en ölad
och förspilld kostnad, och utan fördel för gäldenären, hvars tid och
krafter kunde nyttigt användas.
Med Wiklund hafva förenat sig Johan Bengtsson ifrån Wester-Norrlands
Län och samtlige Riksdagsfullmägtige ifrån Örebro Län, med
flere;
2:0 af Måns Månsson från Calmar Län: att det vore troligt, att
missbruk kunnat ega rum af den Lag, hvilken i vissa fall medgaf skulders
betalning med sådant arbete, som var inom den skyldiges förmåga,
Bih. till R. St. Prot. 1834• 7 Sami. 1 Afd. 1
to.de
Si Lag-Utskottets Betänkande N.o SS.
iner. om så sisell, borde del tillskrifva, icke fordringsegaren eller Lagen,
ulan Domaremagtens olika tillämpning af samma Lag, som för det allmänna
rarit nyttig och välgörande; på detta, med flera anförda skäl,
föreslog Motionairen: det stadgande, att skulder och böter till och med
100 R:dr Banco, jemte utsöknings- och hemtningskostnader , böra aftjenas
med sådant arbete, sorn ligger inom den skyldiges förmåga, beräknadt
till det i orten gångbara pris, pä beting eller dagspenning, som,
i händelse det behof des, skulle bestämmas efter mätismanna ordom, derest
fordringsegaren icke kunde visa ojäfviga exempel till grund för beräkningen,
dock sä, att icke, utan den skyldiges eget bifall, mer än två
tredjedelar af förtjensten må. vid hvarje veckas slut ä skulden af räknas,
och den återstående tredjedelen förskjutas till den arbetandes underhåll;
att fordringsegare, som saknar tillfälle eller förmåga, att sig sjelf af
sådant arbete betjena, borde ega rätt att begagnandet deraf öfverlåta
till annan man, boende inom samma Härad eller närmare Länsresidencet;
att då i concurs hela den till betalning godkände bevakningssumman
icke öfverstiger 5oo R:dr, eller slutliga bristen, utan att hafva lemnat
mera än j5 procents utdelning för de serskilda fordringsegarne gemensamt,
icke öfverstiger 3oo eller 35o R:dr Banco, cessionanten skulle vara
skyldig att, på sätt ofvan är föreslaget, med arbete aftjena bristen, i
ordning efter fordringarnes ålder, eller, i den ordning fordringsegarne
sådant yrkade, till 33 i ä 5o procent för hvardera, innan det ä nyo börjades
hos den f örsta, och verkställigheten deraf icke fördröjas till concursens
slutliga utredning, utan genast taga sin början, så snart gränsorna
för bristen tillförlitligt visade sig; hvarjemte, vid alla tillfällen,
der sådan arbetsskyldighet kunde komma i fråga, den genast borde i utslaget
utsättas, utan behof af någon ytterligare rättegångsform eller
papperslösen; och har Motionairen, i förening härmed, väckt fråga om
ändring i bevakningssättet i concurs, då fordran icke öfverstiger 100
R:dr; hvilken sistnämnde framställning Utskottet vill serskildt besvara,
såsom ej egande sammanhang med hvad motionen i öfrigt innehåller;
3:o af Peter Pehrsson ifrån Jönköpings Län, med hvilken Nils Magnusson
ifrån Calmar Län instämt; att han trodde de förra arbetsdomarne
böra åter tillåtas; för hvilken mening Peter Pehrsson andragit enahanda
skäl, som här ofvan finnas upptagne;
4:o af Olof Olofsson ifrån Östergöthland, i likhet med Peter Pehrsson,
med tillägg, att Domaren borde bestämma arbetet efter gäldenärens
yrke;
Lag-Utskottets Betänkande RT.-o SS.
3
5:o af Johannes Andersson ifrån Calmar Län: alt han, under åberopande
af sin vid förra Riksdagen gjorda motion i ämnet, instämde i
hvad de andra Motionairerne,och i synnerhet i hvad Måns Månsson från
Calmar Län andragit, uppå de tillagde skäl, att, sedan sista Riksmöte,
bedrägerier, penningvinglerier och uppsåtligt störande af den enskilda
credilen, i ansenlig mon skola tilltagit, och att det enda nuvarande
tvångsmedlet emot gäldenär, nemligen bysättningen, icke allenast vore
långt mera betänkligt, i anseende lill de följder, som deraf uppkomma,
både för fordringsegaren, för gäldenären och för det allmänna, utan äfven
på flere orter mötte hinder af sakuadt erforderligt utrymme i bysättningshäkte!;
och
6:0 af Anders Brisman ifrån Skaraborgs Län: att, då mången
fordringsegare vore oförmögen att bestrida de kostnader, som fordrades
för att bringa gäldenären i concurs eller honom bysätta, samt dessutom
den tvungna concursen icke alltid ledde till ett önskadt resultat, och bysättningen
ej sällan förfelade ändamålet, i det alt en bysatt gäldenär stundom
funne sig rätt väl belåten med det husrum och det underhåll, honom
bestodes, trodde Motionairen desto mera nödigt, att en Författning
utfärdades, som berättigade fordringsegare, att genom gäldenärs arbete
erhålla godtgörelse, när det ej annorlunda kunde ske, som den större
säkerhet, hvilken genom en slik tillåtelse bereddes fordringsegare, skulle
verka fördelaktigt för den fattigare samhällsclassen, sorn nödgades anlita
andra om förslräckningar, utan att kunna derföre lemua pant eller borgen,
och de missbruk, sorn nu föröfvades, medelst diktade köpeafhandlingar,
äfven härigenom skulle förekommas.
I anledning af dessa motioner har, vid remissen deraf, blifvit anmärkt:
af
af Anders Daniélsson ifrån Elfsborgs Län: det han tviflade, att
återinförandet af arbetsdomar skulle åstadkomma den åsyftade fördelen,
samt trodde sådane domar åtminstone icke böra gifvas f ör hvad summa
som helst, utan inskränkas till något mindre belopp, till exempel q.5
R.dr Banco eller deromkring; och
bj af Eric Pehrsson ifrån Gefleborgs Län, med hvilken flere instämt:
att han icke delade Motionairernes åsigter och funné högst besynnerligt,
att föreslå en Lag, som ej vöre tillämplig för alla, utan egentligen
skulle afse endast den arbetande classen.
Deremot hafva Anders Andersson ifrån Westerås Län, Nils Insulin
ifrån Stockholms Län, Eric Hansson ifrån Örebro Län och Samuel An
-
Lag-Utskottets Betänkande IV.-o SS.
dersson ifrån östergöthland, yttrat sig för förslagen, vid hvilka Brisman
och Wiklund för deras del gjort de tillägg, att de trodde 25 eller 3o
R:dr, eller hvad annat belopp, Lag-Utskottet funne lämpligt, böra bestämmas
såsom den högsta summa hvarföre arbertsdom kunde gifvas.
För Utskottet, som tagit i betraktande hvad sålunda förekommit,
synes visserligen, att den åsyftade föreskriften om åliggande för gäldenär,
att, i brist af annan tillgång, med arbete afbörda sin skuld, i många
fall skulle medföra nytta, både för honom och för fordringsegaren ;
men då det, efter Utskottets tanka, icke är möjligt, att, genom några
allmänna lagbestämmelser, utmärka dessa fall, eller förebygga de eftertänkliga
missbruk, hvartill stadgandet kunde föranleda; samt härtill kommer,
att detsamma icke är lika tillämpligt på afla medborgareclasser,
eller på olika kön och olika åldrar, hvadan, i sammanhang dermed,,
skulle komma att tillstädjas Domaren eller Konungens Befallninghafvande
en alltför godtycklig pröfning, som ganska ofta kunde erhålla utseende
af mannamon; får Utskottet, som anser sig böra upplysa, att Motionairernes
förmodan, det någon Författning tillåtit arbetsdomars utfärdande
för fordringar i allmänhet, innan Kongl. Brefvet till Hof-Rätterne
den 16 December 1820 häremot stadgade förbud, är ogrundad och att sådane
domar förut gåfvos, endast till följd af ett, på vissa orter antaget
bruk, hvari omförmälde Kongt. Bref anbefallde rättelse, härmedelst yördsamt
förklara, det Utskottet anser
ofvanberörde motioner icke böra bifallas.
Flere Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 29 April i834»
Reservationer :
af Herr Cederborg: "Som den grundsatts äro bestridlig, att lagen bör
tillförbinda en gäldenär, att uppfylla lagligen ingångna aftal samt förekomma
öfverträdelse af detta hans åliggande» så finner jag häraf följa,
att, i saknad af annan tillgång till godtgörande af den skuld, som han
sig åsamkat, hans arbetskraft bör för sådant ändamål användas; och, i
följd af denna min öfvertygelse, har jag icke kunnat deltaga i Lag-Utskottets
förevarande Betänkande, utan reserverar min motsatta åsigt, i enlighet
med hvad Lag-Utskottet i sitt, öfver samma ämne, vid förra Riksdagen
afgifne Betänkande, hufvudsakligen föreslagit, samt hvad Kongl.
Lag-Utskottets Betänkande N.o SS.
5
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, i dess anmärkningar vid förslaget
till allmän Civil-Lag i detta hänseende yttrat; men såsom correctiv
mot missbruk af arbetsdomar, anser jag dem endast böra tillämpas för
skulder, hvilka icke öfverstiga 5o R:dr Banco, samt alt, då ali arbetskraft
icke skäligen kan uppskattas efter markegångstaxan, arbetslönen
lämpligast höra bestämmas efter i orten gällande pris, så vida icke annorlunda
derom öfverenskommas kan.”
af Jöns Pehrsson ifrån Malmöhus Län: ”Då Utskottets pluralitet 0»
gillat de inom Bonde-Ståndet af flere Ledamöter väckta och hit remitterade
motioner, angående återupplifvande eller, rättare sagdt, införande
af så kallade arbetsdomar, får jag emot samma beslut anmäla min reservation
och som skäl derföre åberopa de grunder, hvilka förekomma, dels
uti motionerne, och dels uti Lag-Utskottets vid sista Riksdag meddelade
Betänkande. Efter min tanka, har ingen anledning förekommit, hvarföre
dea åsigt af ämnet, som vid sistförflutne Riksdag gjort sig gällande, nu
skall hafva en motsatt rigtning. Tvertom tror jag erfarenheten nogsamt
»visat behofvet af creditförhållande man och man emellan, och detta är,
i min tanka, motarbetadt af Utskottets afslag å de framställde motionerne.
Jag anser de framställda svårigheterne af dessas allmänna tillämpning
icke vara grundade, och att menniskovärdet mycket mindre förringas
genom skyldigheten, att med arbete aftjena sin gäld, än att orkeslöst
tillbringa Irfvet i ett bysättningshäkte;” och
af Anders Påhlsson ifrån Jönköpings Län, Johan Andersson ifrån:
Calmar Län samt Anders Svensson ifrån Halland: ”Emot det af Lag
Utskottets
pluralitet fattade beslut, i afseende på ett föreslaget stadgande,
hvarigenom gäldenär i brist af tillgång kunde förpligtas aftjena sin
skuld medelst arbete, få vi vördsamt reservera oss. Vi kunna icke finna
att det föreslagna stadgandet vore så vådligt, som Utskottet förmenat,
eller alt de närmare föreskrifterne i detta hänseende vore så svåra,
att meddela, så vida nemligen dervid iakttages, hvad en del Motionairer
föreslagit, eller att det belopp, hvarföre arbetsdomar finge meddelas, inskränkes
till ett mindre belopp. Det befarade missbruket kan då icke
gerna ega rum, arbetstiden hos hvarje fordringsegare icke blifva långvarig,
och den personliga friheten kränkes derigenom vida mindre, än genom
den nesliga bysättningen, sorn sällan, åtminstone då fråga är om
den arbetande classen, medför något gagn för fordringsegaren, utan endast
beröfvar gäldenären en tid, som, använd till arbete, skulle vara tillräcklig
till skuldens betalning. Yi äro öfvertygade» alt den, sorn på
6
Lag-Utskottets Betänkande N.-o SS.
Sådant salt äfven emot sin vilja blifvit tvungen fullgöra sin skyldighet,
skall derefter kaana en sann tillfredsställelse, i stället för det, alt han
förut måst blygas att se sine fordringsegare i ansigtet.”
Utskottet har ej kunnat undgå medgifva, att förslaget skulle vara
nyttigt både för borgenär och gäldenär, och för vår del tro vi, att för
den fattigare classen, hvilken nu saknar nästan all credit, skulle, derest
arbetsdomar för mindre summor vore tillätne, beredas tillfälle, att i nödens
stund erhålla en hjelp, som eljest måhända uteblifver.
N:o 56.
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Maji kl. 13.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen Måns Månssons ifrån
Calmar Län motion* att fordringar å Etthundrade R.dr
Banco eller derunder icke måtte behöfva i concurs skriftligen
bevakas.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen ifrån Calmar
Län Måns Månsson, i sammanhang med den framställning, som
Lag-Utskottet besvarat i Betänkandet N:o 55, rörande skyldighet för
gäldenär, att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena sin skuld, äfven
gjort det förslag, hvilket, såsom ett serskildt ämne, blifvit af Utskottet
från berörde Betänkande afskiljdt, att alla fordringar å 100 R:dr
Banco eller derunder, vid tillfälle af concurs måtte få, i likhet med
hvad för allmogen vöre tillåtetbevakas utan den mängd handlingar
och former, som syntes tillkomne mera för att gynna listige advocater
och cessionanter, än för att bevara rättmätiga fordringsanspråk; men
som, efter Utskottets tanka, något annat giltigt skäl icke finnes till undantag
ifrån det allmänna bevakningssättet, än det, som kan hemtas af
svårigheten för allmogen och icke skrifkuilnige parter, att få skriftliga
bevåkningsinlagor behörigen uppsatte, samt nyssbemälde borgenärer, enligt
73 §• i Concurs-Lagen, redan hafva sig medgifvet, att deras, så väl
större, som mindre, fordringar, i grund af förskrifningar, utslag, domar
och andra klara handlingar, muntligen, anmälai; finner Utskottet sig höra
afstyrka bifall till of vanberörde förslag.
Stockholm den 29 April 1834-
Lag-Utskottets Betänkande N.-O Sf»
7
N:o 57.
Ankom tid Exp.-Utsk. den 7 Maji kl. 12.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Olof Olofssons från Westerbotten
motion, att, då frälsemans bo till concurs afträdes,
målet måtte upptagas af Under-Rätt.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har I»ag-Utskottet fått till sig remilteradt
ett af Riksdagsfullmägtigen från Westerbotten Olof Olofsson afgifvet
memorial, deruti, med erinran huruledes, enligt nu gällande Concurs-Lag,
cessions-, boskillnads- och urarfva-ansökningar, som göras af
Adelsmän, eller efter dem böra upptagas och behandlas, af Hof-Rätterne,
Molionairen i afseende härå anfört, att då de Adelsmän, som bo i landsorterne,
oftast hade skulder till allmogen, och det för icke skrifkunnige
samt från Hufvudstaden aflägse boende, medförde dryg kostnad, att i vederbörande
Iiof-Rätt bevaka deras fordringar, berörde undantagslag hade
den påföljd, att mången, som egde att fordra mindre summor på 20, 3o
å 4o R:dr, mäste, med afseende på de dryga bevakningskostnademe, låta
fordringarne förfalla, hvarpå tahika exempel kunde åberopas. Motionairen
föreslog derföre, att upptagandet och behandlingen af concursmål,
som röra adeliga personer, måtte öfverflyttas till Härads- och Rådstufvu-Rätterne.
Om Hof-Rätt nödvändigt skulle döma öfver denna dass
af medborgare, så kunde sådant ändock ske, om bemälde Under-Rätter
upptogo ifrågavarande ansökningar och förrättade uppropen, men sedan tilt
Hof-Rättens vidare handläggning öfverlemnade handlingarne; och har,
i anledning häraf, Riksdagsfullmägtigen Nils Månsson ifrån Malmöhus Län
hemställt, om icke Högloft. Ridderskapet och Adeln borde inbjudas att
biträda förslaget.
Lag-Utskottet, som förehaft detta ärende, inser visserligen, att afskaffande
af den undantagslag, enligt hvilken frälsemän för det närvarande
böra i vissa mål dömas af Hof-Rätt, såsom förste Domstol, skulle
leda till undanrödjande af flere dermed förknippade olägenheter och bidraga
till vinnande af enhet i Rättegångsordningen; ■— men, då motion
härom nu icke blifvit väckt, och Utskottet, äfven om det antages, att
Ridderskapet och Adeln skulle vara benäget att ifrågavarande privilegium
sig afsäga, samt de öfriga Stånden förändringen gilla och Kongl.
Maj:t täcktes dertill lemna Nådigt bifall, ej anser lämpligt, att serskildt
för concursmål tillstyrka någon förändring i berörde hänseende, samt så
-
3 Lag-TJIsholteis Betänkande N.-o 58.
medelst gora en ny undantagslag och splittra behandlingen af frågor,
sorn röra frälsemäns bo, hemställer Utskottet,
att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 April i834*
N:o 58.
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Maji kl. 12.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen Anders Anderssons ifrån
lVesterås Län motion, om ändring af 3o <$*. i Concurs.
Lagen.
Uti memorial, sorn Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remkterat,
har Riksdagsfullmägtigen ifrån "Westerås Län Anders Andersson
anfört, att, vid jemförelse af allmänna Lagens stadgande i 5 Cap. Utsöknings-Balken,
huru gäldenärs egendom för domfäste skulder skall gå^ i
mät och innehållet af 3o §. i Concurs-Lagen den 13 Mars i83o, enligt
hvilken, förmonsrätt tillkommer borgenär för hvars fordran "lös egendom
blifvit efter Utslag, som vunnit laga kraft, i mät tagen, och satt i allmänt
förvar eller under utmätningsmäns försegling, ändå att den ej före
concursens början hunnit säljas eller ur gäldenärs bo uttagas, hade
hos utmätningsmän uppstått villrådighet, huruledes deras åtgärd må Vara
alt anse fullt laglig i de fall, då det utmätta godset är. af sådan beskaffenhet,
att det icke lämpligen kan hvarken förseglas eller tagas utur
gäldenärens vård, såsom kreatur, gröda och annat dylikt, hvarföre ock,
enär det läge i sakens natur att en gäldenär lika litet, som de borgenärer,
hvilkas fordringar icke innefattades under utmätningen, hade några
vidare anspråk på det gods, som blifvit utmätt, annorlunda än till det
belopp, som vid försäljningen kunde uppkomma utöfver sjelfva utmätningssurnman,
hvaraf syntes böra följa, att någon annan åtgärd, än sjelfva
pantningen icke vore af nöden för betryggande af den borgenärs företrädesrätt,
som utmätningen påfordrat och erhållit; Motionären föreslog
sådan ändring af ofvannämnde §. i Concurs-Lagen, att borgenär,
som
Lag-Ut skottets Betänkande N.o 58.
9
som för sin fordran, efter laga kraft vunnet, eller sådant utslag, som
går i verkställighet utan hinder af de besvär, gäldenären deremot anför,
njutit utmätning, må utur det sålunda utmätta godset, så långt det
förslår, till samma fordrans betäckande, ega förmonsrätt.
Emot förslaget, så vidt det åsyftar att utmätning skulle kunna verkställas
och medföra förmonsrätt, änskönt godset hvarken toges ur gäldenärens
vård eller sattes under försegling, torde det vara tillräckligt att
anmärka, det säker upplysning i sådant fall skulle komma att saknas
derom, hvilka persedlar blifvit utmätta, ibland flere likartade, som, när
fråga om bättre rätt dertill sedermera uppstår, eller försäljning skall ske,
hos gäldenären kunna finnas; och att grunden till den förmonsrätt, som
blifvit borgenär tillagd i utmätte lösören, är, att utmätningen ansetts ega
likhet med öfverlemnande af lös pant, hvilken senare ej medför förmonsrätt
med mindre fordringsegaren har panten i handom, och gäldenären
således är satt ur tillfälle att deröfver råda. Men hvad angår den andra
frågan, som af förslaget föranledes, nemligen om en så beskaffad ändring
af 3o §. i Concurs-Lagen, att förmonsrätt medgifves till utmätta lösören,
änskönt utmätningen icke grundat sig å lagakraftvunnet utslag, så, enär
utmätning lagligen eger rum i flera andra händelser, såsom dels till verkställighet
af Konungens Befallningshafvandes Utslag i vissa mål, ehuru
rätt till klagan ännu är gäldenären öppen, på sätt 2 Capitlet 2 §. Utsöknings-Balken,
samt Kongl. Förordningen den 18 December *823 bjuda,
dels till följd af tvänne sammanstämmande domar med flere Domstolsbeslut
af den beskaffenhet, alt de, enligt Lagens stadganden i Utsökningsoch
Rältegångs-Balkarne, böra, oaktadt den tappande partens ändrin^ssökande,
gå i fullbordan, och Utskottet ej inser något giltigt skäl, hvarföre
icke äfven sådan utmätning, hvilken i nyssnämnde ordning verkställes,
skulle medföra lika säkerhet med utmätning till följd af laga
kraft vunnet beslut, helst i alla dessa fall enahanda åtgärder med godsets
upptecknande, värdering och försegling, eller skiljande från gäldenärens
bo, måste vidtagas, samt borgenären, vid ifrågavarande förhållande,
ej får det utmätta godset lyfta utan emot borgen så alt, om hans fordran
sedermera ogillas, och utmätningen följaktligen till all verkan förfaller,
någon skada af den möjligen skedda lyftningen icke kan uppkomma;
finner Utskottet sig böra motionen i så måtto biträda, att Utskottet
vördsamt hemställer,
Bih. till R. St. Prot. l83f. 7 Sami. 1 Afd. %
to:de Häftet.
Lag-Utskottets Betänkande N.o SS.
det måtte de i 2:dra punkten af 3o §. Concurs-Lagén den
12 Mars i83o förekommande orden ”efter utslag, som 'vunnit
laga kraft” utgå och i stället införas orden ”i laga ordning”
så att denna $. erhåller följande förändrade lydelse:
Under anslagstiden må betalning lyftas för de fordringar,
som, efter 3, 4 oc^15 &. i iy Capitlet Handels
Balken,
med förmånsrätt utgå böra, så ock för gäldenärs
utskylder till Kronan sista året. Har för någon borgenärs
fordran lös egendom blifvit i laga ordning i mät
tagen och satt i allmänt förvar, eller under utmätningsmål
försegling; njute ock han rätt till betalning utur den
utmätta egendomen, ändå att den ej före concursens början
hunnit säljas eller ur gäldenärs bo uttagas. Har under
anslagstiden fast egendom blifvit såld, efter thy i 16 $.
sägs; håfve ock inteckningsägare rätt att sin fordran lyfta.
Trenne Ledamöters särskilda yttrande bifogas. Stockholm den 3o
April' 1834-
Reservationer :
af Herr Cederborg. ”Sorn vilkoret för den i 3o §. af ConcursLagen
bestämde förmonsrält för fordrans utbekommande utaf i mät tagen
lös egendom, att den nemligen före cessionen skall vara salt i allmänt
förvar eller under utmätningsmäns försegling icke kan iakttagas, i afseende
på växande gröda och kreatur, så anser jag, i likhet med hvad Herr
Bååth isin reservation anfört, nöd vändigt, att erforderlig föreskrift härom
meddelas, på det fordringsegares lagliga rätt må betryggas, och exsecntor
icke äfventyra ersättnings-ansvar, för det lian icke, på sätt löi berörd!
är, kunnat ifrån gäldenärens bo afskilja så beskaffad lös egendom.
Genom ett stadgande, att sådan egcmdom fick lemnäs i tredje
mans vård, skulle åtminstone möjlighet beredas för exsecutor, alt derom
foga anstalt, och hvad häremot blifvit anmärkt, att nemligen begreppen
Om panträtt och utmätningsrält skulle förblandas, kan jag icke gilla, ty
efter Lag kan panträtt i lösegendom ej ega ruin, så vida ej egendomen
finnesi Borgenärens hand."
af Herr Bååth: ”Emot Höglofl. Utskottets Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
ifrån Westerås Län Anders Anderssons motion, om ändring
i 3o §. Concurs-Lagen, får jag mig reservera.
Lag-Utskoltets Betänkande N.o SS.
Motionairen bar egentligen åsyftat den ändring, att, då utmätning
lios gäldenär sker, och sådan lösegendom måste utmätas, hvilken icke
kan lämpligen sältas under utmätningsmäns försegling eller i allmänt
förvar, såsom kreatur, gröda, tu. m. dylikt, har Motionairen ansett enahanda
förmonsrält böra ega ruin till så beskaffadt utmätt gods, som vore
det salt under försegling eller i allmänt förvar. Denna Motionairens
mening, hvaröfver Utskottet icke bestämdt sig utlåtit, måste jag för min
del biträda, helst borgenärs förmonsrätt vid mångå tillfällen kan äfventyras
och gå förlorad, serdeles vid fordrans bevakande i Concurs, om
endast så beskaffad utmätning skulle medföra förmonsrätt, der godset
blifvit satt under försegling eller i allmänt förvar. Utmätningens verkan
tiil förmonsrätt skulle då bero, icke af verkställigheten, utan af
godsets beskaffenhet och mängd, att kunna förseglas eller sättas i allmänt
förvar. Icke sällan händer, att gröda, ännu växande eller nyss
inbergad, måste utmätas, äfvenså kreatur m. m., hvilket allt hvarken
kan förseglas eller lemnäs i allmänt förvar. Ofta händer att ett helt
lösörebo med kreatur och inventarier i mät tages. Hvar skall allt det
ta
förvaras under försegling? eller hvar finnes å landet allmänt förvaringsrum
för utmätt gods? — Uti de flesta mindre städer finnes icke sådant
tillräckligt för en större mängd lösegendom. Jag anser således,
till bevarande af fordringsegares lagliga rätt, och till förekommande af
xlomares olika pröfning och tillämpning af utmätnings verkan till förmonsrätt,
alt sjelfva utmätnings-documentet bör gälla såsom bevis på förmonsrätt'och,
alt det tillagg i Hofi. Utskottets utlåtande bort äga rum,
näst efter orden: ”eller ur gäldenärs bo uttagas,” Har sådan lösegendom
blifvit utmätt, hvilken, i anseende till sin beskaffenhet eller mängd
och saknad af allmänt förvaringsrum eller utrymme deri, ej kan der
förvaras eller under utmätningsmäns försegling sättas, vare lag samma,
der sådan egendom är uti utmätningsmannens skriftliga förrättning till
mängd, art och beskaffenhet upptagen och värderad, ändå att den före
concursens början ej hunnit säljas eller ur gäldenärs bo uttagas/’
I sistnämnda reservation har Jöns Pehrsson ifrån Malmöhus Län
instämt.
i-a
Tag-Utskottets Betänkande 17.0 5g, fa,
N:o 5g.
Ankom tift Exp.-Utsk. den 7 Maji kl. 12 f. r».
Betänkande öfver Herr Fredric Leonhard Rosenqvists motionj,
örn upphäfvan de eller ändring af 5i §. i Con curs-Lagen.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr Fredric Leonhard Rosenqvist^
uti ett skriftligt anförande, som till Lag-Utskottet blifvit remitteradt,
hemställt, att då, på intet ställe uti någon af Sveriges gällande
Författningar och Lagar, bevisnings-lheorien vore på ett mörkare och origtigare
sätt framställd, för att göra en menniskas personliga frihet helt och
hållet beroende af det mest otyglade godtycke hos en känslolös Romare,
än i 5i §. Coneurs-Lagen så lydande: "förekomma emot gäldenär bindande
omständigheter och liknelser till vårdslöst eller bedrägligt förhållande,
då skall han i allmänt häckte insättas," — omförmälde §. måtte antingen
upphöra att vara gällande, eller ock få följande förändrade redaction :
"äro fulla skäl emot Gäldenär, att han bedrägligt sig förhållit, då skall
han i allmänt häckte .insättas/’ — men, enär Coneurs-Lagens anlörde
stadgande är i fullkomlig öfverensstämmelse med den i allmänhet uti
Brottmåls-Lagen följda grundsalts, att förbrytare, emot hvilken förekomma
bindande liknelser till sådant brott, hvarå Lagen stadgat urbota bestraffning,
bör genast i häckte inmanas; och då, emot den afMotionairen föreslagne
redaction, dessutom förekommer, alt densamma åsyftar en pröfning,
som icke kan ega rum på förhand, eller förr, än i målet hufvudsakligen
dömes, tillstyrker Utskottet,
att berörde motion måtte ogillas
Stockholm
den 29 April i834-
N:o 60.
Ankom tift Exp.-Utäk. den 7 Maji kl. 12 f. m.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen Per Pehrssons ifrån fårebro
Län motion, om förklaring af q 4 Con curs-Lagen
Till
Lag-Utskottets handläggning har ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit öfverlenanadt ett utaf Riksdagsfulluiägtigen ifrån Örebro Län Pehr
' ' m
Lag-TJlskoltets Betänkande N'.o 60.
i3
Pehrsson afgifvet memorial, deri anföres, att, vid Concurs-Lagens |tillä rapning,
hade hittills hos Domstolarne följts olika principer, i fråga om påföljden
för borgenär, som försummar att, före eller på inställelsedagen, i
concurs bevaka sin fordran, i det en sådan borgenär af en del Domstolar
ansetts hafva förlorat endast rättigheten till sin betalning för sin fordran
af concurs-massan, men vid andre, och de fleste, förklarats förlustig, icke
allenast denna rättighet, utan ock den, att om godtgörelse hålla sig till
gäldenäreris person, samt den egendom, som han framdeles ärfver eller
förvärfver, och det utan afseende derpå om gäldenären vunnit afträdesförmon,
eller icke. Efter Motionairens tanka vore sistberörde princip helt
och hållet origtig. Derigenom att borgenär uraktlåtit att, före eller på inställelse-dagen,
anmäla sitt fordrings-anspråk, hade han väl afstått ifrån all
rätt till de afträdde tillgångarne, men att han också med detsamma skulle
hafva förlorat rättigheten att vända sig emot gäldenären om betalning,
vore en obillighet, synnerligast om gäldenären, under concursen, ej vunnit
afträdes-förmon; och gåfves det icke heller, efter hvad Motionairen
syntes, dertill någon anledning af Concurs-Lngen, i hvars 74 §• dét heter,
att ”borgenär, som ej sjelf, eller genom ombud, sig å inställelsedagen infinner,
vid Rådstufvu-Rätt eller Hof-Rätt före klockan 12, och vid HäradsRätt
före rättegångslimmans slut, att sin fordran bevaka, och ej heller den
förr bevakat, håfve ali vidare talan i saken förlorat.” Detta stadgande saknade
dock den bestämdhet, sorn borde finnas i en Lag, till förekommande
af olika tolkningar; hvarföre och då gäldenär, helst den, som sjelf vållat
sitt obestånd, icke borde komma i annat förhållande till sine borgenärer,
efter concursen, än förut, Motionairen föreslog, att öfver berörde i
Concnrs-Lagen måtte utfärdas den förklaring, att borgenär, genom försummelsen,
att på utsatt lid och ställe bevaka sin fordran,'ej förlorat
rättigheten alt undfå betalning af den egendom, som, efter Concursens
slut, kunde honom tillkomma, eller att, i fall gäldenären icke vunnit afträdes-förmon,
äfven om fordringens utbekommande vända sig emot gäldenärens
person. -
Efter Utskottets mening äro Concurs-Lagens stadganden uti 74 och
79 §§ * j*mförde med hvarandra och med 12 Cap. 6 §. Rättegångs-Éalken,
tydlige deruti, att borgenär, som ieke sin fordran rätteligen bevakat, skall
vara densamma förlustig; och denna påföljd af oro förmälda underlåtenhet^
tror Utskottet äfven böra qvarstå, såsom försvarad af det vigtiga skäl,
ibland andra, att en förändring härutinnan skulle vara hinderlig för Coneursmåls
uppgörande genom, frivilliga öfverenskommelse!’, hvilka vanlige»
>4
Lag-Utskottets Betäckande N.o 6ö.
Bereda Borgenärerne den högsta Betalningen, samt för gäldenär Öppna en
ny bana tili nyttig verksamhet. På grund häraf får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Flere Ledamöters, serskilde yttranden Bifogas. Stockholm den aq
April 1834*
Reservation
af Herr Friherre Stael von Holstein: ”Emot Utskottets i detta ämne afr
gifne Betänkande får jag härmedelst mig reservera. Då jag önskar att, så
litet som möjligt, gynna gäldenärer genom Lagstadganden om iakttagelser
å borgenärs sida af sådan beskaffenhet, att underlätet efterkommande deraf
må medföra gäldenärs befrielse ifrån dess skuld, tror jag också, att
gäldenär genom yppad concurs icke bör, då han ej vinner aflrädes-förmon,
i-något'hänseende komma till sine borgenärer i ett för honom bättre förhållande,
än det, som egde rum före Concursens början.— Concurs uppstår
antingen i följd af gäldenärs egen begäran, att få sin egendom på en
gång afstå, eller ock i grund af ansökning derom af någon borgenär;
Egenteliga föremålet för, och ändamålet med Concursen är alltså,
afträdde tillgångarne må varda realiserade och enligt lag fördelade emellan
de borgenärer, sora bevakat fordringar och fått dem fastställde.
Bevakningen är således att anse såsom ett tillkännagifvande å borgenärs
sida, det han önskar, att i fördelningen af de afträdda tillgångarna deltaga;
underlåten bevakning att betrakta såsom medgifvande af borgenär, det han
ej önskar deltaga i fördelningen af nämnde tillgångar. Vidare, än till den
sålunda af borgenären godkände påföljd af förlust af rättighet lill drägtighet
i afträdde egendomen, bör underlåten bevakning följaktligen ej utsträckasj^och
jag ville alltså, att motionen måtte varda, i så måtto, bifallen,
att, med ändring af 74 och 79 §§. af nu gällande Concurslag, stadgades,
det underlåtenhet att i Concurs bevaka fordran allenast medför förlust af
rättigheten att för fordringen njuta andel i Concursmassans tillgångar.”
Häruti hafva instämt Herr Professoren Doctor Bexell och samtelige
Eedamöterne af Bonde-Ståndet.
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 61.
N:o 61.
Ankom till-Exp.-tJtsk. den 7 Maji kl. 12 f. m.
Betänkande, öfver väckta motioner deromv, att inteckningshafvare
och andre veterlige borgenärer ej måtte behöfva att, i anledning
af års-stämning, deras fordringar angifva.
Hos HögloG. Ridderskapet och Adeln har Herr Gustaf idolph Bruncrona,
jemte det han fästat uppmärksamheten på angelägenheten att åt intecknade
förskrifningar gifva all möjlig credit och en ökad circulation, för
hvilket ändamål också erfordrades, att inteckningshafvare icke besvärades med
omsorg för onödiga bevaknings-åtgärder, förmält sig anse denna erinran
ega serskild tillämpning i afseende å föreskrifterne i i33, i34, 135 och
i36§§. Concurs-Lagen, så vidt de angå intecknade fordringars bevakande,
i anledning af års-stämning. Det hette, att ändamålet med års-stämning
vöre att bereda säkerhet emot okända fordringar; men inteckningshafvaren,
som borde förmodas Vara känd, och äfven i Författningen antyddes vara
•sådan i den mon, att han ovilkorligen måste serskildt kallas, nödsakades
likväl, vid förlust af hela sin betalnings-rätt, iakttaga den i öfrigt likgiltiga
■ och onödiga formen, att genom sin anmälan underrätta årsstämnings-nökanden
om hvad denna redan känner, nemligen, att innehafvaren sf det inlecknade
documentet är borgenär, eller, att fastigheten är med inteckning
besvärad. Efter omgången alt på sökandens egen anvisning kalla en känd
•'Borgenär, blefve således resultatet af den bevakning, hvartill denne tvingades,
att sökanden finge veta hvad han kände förut, men hvilket ej vöre
vårs-stämningens ändamål: underrättelse om okände borgenärer. Nu hände att
ett lån, utan att vara omsatt, befunnes hos en annan person, än den, till
hvilken reversen primitivt blifvit utgifven, samt gravations-beviset utmärkte;
och då komme, derest sökanden ej heller sjelf å sin förteckning upptagit
rätta inteckningshafvaren, domstolens kallelse att gå till orätt person,
■samt den rätte, att sakna kallelse och möjligen uteblifva med bevakningen.
-Hans rätt syntes väl i allt fall vara förvarad, när man jemförde i36 §.
med 74 och 88 §§. af ofvannämnde Lag, men krångel och rättegång kunde
åtminstone deraf uppstå. Om åter inteckningshafvaren blifvit behörigen
kallad, men, af en eller annan orsak, den Lagen ej godkände, skulje försumma
att anmäla sin, af båd® sökanden och Domstolen kända fordran,
så kunde en minuts försummelse förorsaka förspillandet af hela dess timliga
välfärd; och delta kunde i synnerhet lätt hända fruntimmer och ali
-
Lag-Ulskollels Betänkande N;0 61.
moge, i följd af okunnighet om föreskrifna former, eller om påföljden af
dessas uraktlåtenhet, äfvensom genom ombuds försumlighet. Att förmå
nöjagtigt motivera det stora äfventyr, som sålunda blifvit förelagdt innehafvare
af intecknad skuldsedel, verkande äfven på detta pappers credit,
dertill syntes syftemålet ej vara nog vigtigt, helst detsamma lätteligen stod
att vinna genom sakegarens egen försorg. Måhända invändes, att afbetalning,
eller till och med inlösen, kunnat ske, utan att sådant af gravations-beviset
upplystes. Det torde dock kunna tagas för afgjordt, att innehafvaren
af en gällande intecknad revers, då räntan till betalning blifvit
förfallen, icke underlät att snart infinna sig med originalet, då således förhållandet
nogsamt blefve kändt. På dessa, med flere af Motionairen anförda
grunder, har han föreslagit: att anmälan om 'intecknad skuld, i anledning
af årsstämning, icke må behöfva ega rum, utan sådan stämning
afse blott annan gäld, eller om detta ej skulle bifallas, åtminstone det
tillägg i Författningen göras, att, om bevisas kunde, genom räntebetalning
eller annorledes, att den skuld, som blifvit intecknad, men hvarom, oaktadt
kallelse, anmälan å årsproclamadagen icke skett, vore behörigen känd
eif gäldenär, betalnings rätt en icke destomindre må för inteckningshafvaren
anses bevarad.
En framställning i detta ämne är ock gjord hos Högvördige PresteStåndet
af Herr Prosten Stenhammar, hvilken förmält sig icke kunna inse,
hvarföre, då afsigten med års-stämning å borgenärer vore i 133 § af
Concurs-Lagen sålunda nttryckt, att ”eflerlefvande enka och barn vilja
säkre vara, att icke okända fordringar sig yppa.” kallelse likväl skulle å
samtelige borgenärerne utgå. Borde ej de undantagas, som, enligt den
till Bätten ingifna förteckningen veterliga äro, och hvilkas fordran i Sterbhuset,
enligt tydlig förskrifning och förd bok, är satt utom all fråga?
Sådan vore Herr Prostens mening; men] Concurs-Lagen frikallade dem ej
från pligten att, vid äfventyr af deras rätt, med alla de formaliteter, hvilka
i Lag stadgades, uppgifva, bevaka, med ed fästa och ytterligare styrka
hvad gäldenären viste och aldrig betviflat, redan i bouppteckningen erkänt
och med edsförpligtelse ytterligare i sin skriftliga förteckning upptagit
‘— borgenär skulle stämmas, resa till Ting, besörja afskrifler, ingifva
duplett-ansökningar, belägga charlor, gå ed, lösa utslag, för en af ingen omtvistad,
än mindre bestridd sak. Det kunde lätt misstänkas, att man åsyftade
blifva qvitt en eller annan skuld, genom borgenärs underlåtande af någon
formalitet, eller önskade, just genom dessa hopade besvär, låta långifvaren
umgälla
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 61.
17
umgälla sin tjenstaktighet, att åt en afliden vän hafva anförtrott sine penningar.
Motionairen hemställde således, om man icke frän dessa öfverflödiga
omvägar och kostnader, kunde befria hvar och en erkänd borgenär;
och om man icke kunde inskränka sig till att låta kalla blott de
okände borgenärerne, eller dem, hvilkas rätt förekom Oviss, desto hellre,
som det vore lätt begripligt, att, i följd af nuvarande föreskrifter., en sjuklig
eller ålderstigen lånesökande blefve allraminst hulpen i sin förlägenhet,
enär man hade att befara dylika besvär vid hans proclama.
Med Herr Prosten Stenhammar bar Herr Prosten Lyth till alla delar
sig förenat, under tillägg, alt han vill serskildt fästa uppmärksamhet på
svårigheten för dem, söm förvalta cassör, att med så mycken omgång bevaka
fordringår i sterbhus.
Herr Domprosten Doctor Holmström bar äfven förklarat sig vara med
Prosten Stenhammar ense i hufvudsaken, åtminstone så vidt motionen angick
obehöfligheten att vid årsproclama anmäla intecknade skulder; men
i öfrigt erinrade Herr Domprosten, att en slik anmälan icke, enligt nu
gällande Ooncurs-Lag, behöfde vara åtföljd af någre handlingar, ej ens af
afskrift utaf skuldebrefvet, lill bestyrkande af fordringen. Ännu mindre
behöfdes edgång; utan en enkel anmälan, som äfven kunde skickas i bref
till domaren, gjorde tillfyllest.
Öfver omförmälde till Lag-Utskottet remitterade motioner och yttranden,
får nu Utskottet vördsamt sig utlåta; och ehuru bevakningen i årsproclama
icke är förenad med de i Herr Prosten Stenhammars memorial
uppgifne åligganden af edgång och bevisning rörande fordrans rigtighet,
utan endast består uti en skriftlig eller muntlig anmälan hos Domstolen;
dock, som iakttagandet häraf icke är utan sina besvärligheter, samt äfventyrel
af talans förlust, för underlåten bevakning, är af den beskaffenhet,
att det icke synes böra föreläggas utan dess mera vigtiga skäl; men sådane
ej här förete sig i afseende på en del fordringsegare, enär ändamålet
med årsstämning, hvilket icke kan vara att bereda gäldenär befrielse ifrån
veterlig skuld, utan endast, att för sterbhusdelegare och andre, som till erhållande
af sådan stämning äro berättigade, lemna utväg, att vinna säker
och fullständig underrättelse om okända borgenärer, för att derefter kunna
bedöma boels ställning, följagtligen ej påkallar någon bevakning af kände
borgenärer, och ej heller af inteckningsegare, panthafvare och dem, som eljest,
enligt 3 och 5 §§. 17 Capitlet Handels-Bar.ken samt andra punkten i
3o §. Concurs-Lagen, ega rätt i viss lösegendom, emedan intecknings
Bih.
lill R. St. Prot. t83f 7 Sami. 1 Afd. 3
to:de Häftet.
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 61.
egarens rätt måste anses vara till beloppet känd, om än personen vore ©-  bekant, samt de senares anspråk åter alldrig kan verka till minskning af
de tillgångar, som äro påräknade och finnas i boet; får Utskottet, sorn,
fastän motionerne icke synas åsyfta andre än kände fordrängsegare och
inteckningshafvare, tror en nödig öfverensstämmelse fordra, att stadgandet
äfven omfattar öfrige nyssnämnde borgenärer, hvilka, i följd af sakrätt lill
vissa lösören, åtnjuta förmonsrätt, på dessa skäl vördsamt tillstyrka,
att i36 <§'• i Concurs-Lagen måtte erhålla följande förändrade
lydelse: Borgenär, sorn ej A utsatte dagen sin fordran
hos Rätten angifver, eller den ej förut angifvit,
håfve sin rätt förlorat, der ej den fordran varit af sökanden
känd. Jr fast egendom för borgenärs fordran intecknad,
eller häfver han pant. eller eljest rätt i viss lösegendom,
efter 3 och 5 Handels-Balken samt 2ulra
punkten i 3o $. denna Lag; njute borgenären betalning ur
den egendom, ändå att han sin fordran ej angifver.
Antages detta förslag, skulle förmodligen, i följd deraf och då någon
kallelse å velerlige borgenärer således icke erfordrades, följande redaclionsförändringar
böra iakttagas, nemligen: att i 133 §. a momentet, näst efter
ordet sdmtelige, tillägges: okände; att sista punkten i i34 § förändras, i
hvad angår inteckningsegares och veterlige borgenärers kallande; och att
den del af 138 som stadgar, alt Rätten, sedan egendomen blifvit afträdd,
skulle Tagga de borgenärer, som deras fordringar bevakat, viss dag
före, att dem med ed fästa och ytterligare styrka, alldeles utgår.
Dessa §§. komma då att lyda sålunda:
133 $. Nu veta icke efterlefvande maka eller arfvingar
annat, sedan laga bouppteckning skett, än att boet till gäldens
fulla betalning forslar, men vilja säkre vara, att icke
okände fordringar sig yppa.; egen då att hös Rätten,
hvarunder boet hörer, begära kallelse å dess samtlige okände
borgenärer; och gifven inn förteckning, med edsförpligtelse
under skrifven, på alla dem, som veterlige äro.
134 $. Enär kallelse på borgenärer sä sökt är, som i i33
«$*. säges, utfär de Rätten å dem offentlig stämning, att på
viss dag, näst efter natt och år, gifva sine fordringar
skriftligen eller muntligen ann; och läte den stämning å
dess dörr anslås och i allmänna tidningarne tre gånger
kungöras, tredje gången sist fyra månader före ins tälletse
-
Lag-Utskottets Betänkande N;o 61.
dagen. Kronans ombudsman skall om stämningen serskildt
underrättas, som i 68 föreskrifvet är.
och
i38 §. Yppas på inställelsedagen förut okänd gäld, sorn
större är, än att den med tillgängarne gäldas kan, egen efterlefvande
maka eller arfvingar, att egendomen afträda ■
eller sig urafva göra, som i 8 Capitlet sägs; och förf ares
med Concursmålet på sätt i denna Lag stadgadt finnes.
Fern Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 3o April 1834-
Reservationer:
af Herr Holm: ”Andamålet med årsproclama, eller att på ett ställe
ecb på en gång erhålla uppgift å en afliden persons, frånskiljde makars,
upplöst bolags eller till myndige år kommen, men under förmyndare ställd
persons all, både veterlig och okänd skuld, förfelas naturligtvis genom den
föreslagna förändringen i Concurs-Lagen, och då jag icke kunnat öfvertygas
om förändringens nödvändighet, nödgas jag deremot mig reservera. Kostnaden
för och besväret med bevakning i följd af årsstämning äro så ringa,
alt de föga böra komma i beräkning, och tiden för en så beskaffad bevakning
är äfven så rundeligen tilltagen, att borgenären eger allt erforderligt
rådrum. Något äfventyr för inteckningshafvare kan icke heller annorledes,
än genom egen grof försummelse, uppstå; ty inteckningsinnehafvaren
är merändels känd af den eller de, som söka årsstämning, eller kan
lian, med ledning af gravationsbeviset, blifva det, och hans rättighet alt
om inställelsedjjgen serskildt underrättas, är gifven. Den större, om jag så
må uttrycka mig, rörlighet i creditväg, man med förändringen åsyftar, att
gifva åt intecknade skuldsedlar, anser jag icke vara nyttig eller nödvändig.
En egare af fordran mot pant, kan någon gång innehafva större värde i
panten, än beloppet af försträckningen, och den eller de, som begära årsstämning,
kunna derom vara i okunnighet. Jag anser det icke lämpligt,
att han de jure befrias ifrån skyldigheten att offentligen anmäla förhållandet.
Med få ord, jag anser det vara mera skadligt än gagneligt, mera ledande
till oordning och osäkerhet, än till ordning och säkerhet för det
allmänna och enskilda interesset,-att stifta lagar, ledande till undantag ifrån
allmänna principer, hvilka i tillämpningen äro enkla och användbara, samt
icke hafva något oskäl sned sig.”
Häruti hafva Herrar Cederborg och Hessle samt Johannes Andersson
ifrån Calmar Län instämt;
af Herr Bååth: ”Jag instämmer till alla delar uti Herr Holms re
-
20 Lag-Ul'kottcls Betänkande N.o 61.
servation, och vill tillägga: alt, ehuru Motionairerne synas endast hafva fästat
uppmärksamhet vid den omständighet, att enka och eflerlefvande barn
genom årsstämning vilja vinna säkerhet om boets tillstånd, detta likväl icke
är enda föiemålet för arsstämning, enär en sådan aclus äfven refererar sig
till frånskiljde makars bo, upplöste bolag och till person, hvilkerf, ehuru till
myndiga år kommen, dock blifvit ställd under förmyndare. Hvar och en,
sorn baft befattning nied sterbhusutredningar, har nogsamt erfarit de efterlef▼andes
okunnighet om boets tillstånd, hvad gäliden" angår, just i saknad af
ordentliga och noggranna anteckningar af den aflidne _ och eftersatt förvarande
af qvittencer eller andre, lill upplysning ledande handlingar. Erfarenheten
har ock visat, att skuldsedlar, med inteckningsrätt i fastighet, blifvit
ställde på diktade personer, presenterats af utgifvare*! sjelf till intecknande,
hvarefter de transpoi terats såsom bypolhek för penningelån, på annor man,
och sålunda kunnat löpa flera personer emellan. — Under tiden har utgifvare»
betalt räntor och mpjlfgen äfven gjort afbetalningar å capitalet och åtnöjls
med endast afskrifning å skuldebrefvet. Om nu det må kunna sägas, alt efterlefvande,
genom gravationsbevis, äro i tillfälle vinna upplysning om primitiva
capitalet, äro de likväl i okunnighet om afbetaloingarne. I denna okunnighet,
och om den utvägen icke qvarstår att genom arsstämning erhålla uppgift
på all sterbhusets gäld, måste sådane sterbhus, oftare än hittills skett,
tillgripa sista utvägen, att söka urarfva förmon och lemna hela huset lill
sköfling, hvilket ej behöfts, om all gäld uppgifvits, och deribland endast
återstående intecknade capital kommit i fråga. Man har velat genom de
föreslagna förändringarne, enligt lidens måtto, upphjelpa crediten, utan att
besinna, att intecknade skuldebrefs primitiva egenskap icke varit, att löpa
man och man emellan såsom contant valuta. Jag vågar likväl för min del
icke tro, alt crediten härigenom upphjelpes, men är öfvertygad, att penningevingleriet
och procenteriet underlättas. Huruvida detta, i sin fortgång
blir för det allmänna nyttigt, derom torde meningarne vara delade. Culminalionspunkten
synes mig icke vara långt borta, och just derföre vore
angeläget iakttaga yttersta varsamhet i förändring af de lagar, hvilka röra
creditväsendet, isynnerhet i fall, som detta, der förändringen icke är af
behof påkallad, och dess mångåriga bestånd icke medfört skada elier olägenhet.
Korteligen, jag anser den föreslagna förändringen, på anförde skäl,
och flere, dem jag, till vidlyftighets undvikande, förbigår, icke allenast onyttig,
utan rent af skadlig, såsom ledande till mångfalldiga oredor. Ja<*
kan derföre icke biträda Utskottets pluralitet i det afgifne Betänkandet.’’0
STOCKHOLM, Eck.stei«ska Tryckeriet, i834-
Lagutskottet 1 Betänkande K,o 6s.
I
N:0 62.
Ankom till Exped. Ulsk. d. 15 Maji Ll. o e. m.
Betänkande, öfver Herr Friherre Johan Albert Kantzows motion,
att bysatt gäldenär, som all sin egendom till Borgenär
er ne af st dr, genast derefter md ifrån by tätt ning shäktet
lös g ifvås,
Uti memorial, som Höglofl. Ridderskapet och Adeln lill Lagutskottet
remitlerat, har Herr Friherre Johan Albert Kantzow anfört, att, ehuru
tiden nu icke torde vara inne, att alldeles borttaga det förhatliga bysättningstvånget,
Molionairen likväl ansåg sig både kunna och böra föreslå deri
ändring i Lagarne härom, att bysatt gäldenär, som till sina borgenärer
all sin egendom af står, genast md ifrån bysättningshäktet
lösgifvas, och att det derefter md bero af Domaren att pröfva,
huruvida gäldenären må fritt vistas utom sitt hus eller icke.
Lagutskottet, som tagit denna framställning i öfvervägande, anser bysättning
ej kunna utur någon rättsgrund försvaras annorlunda, än såsom
ett tvångsmedel, att förmå gäldenären, alt, så vidt möjligt är, utan uppehåll
göra rätt för sig. Men detta skäl för bysättningens användande upphör,
så snart gäldenärens egendom afträdes till concurs och bouppteckningens
rigtighet af honom med ed fästes, dels emedan borgenärerne uti
ernförmälde edgång och uti de för bedrägligt förhållande i concursmål
stadgade straffbestämmelser, både för gäldenären och för den, som är honom
i bedrägeriet behjelplig, ega all den säkerhet, som, -genom, lagens biträde,
skäligen kan påräknas, alt icke, till förfång för Concursmassan, någon
egendom varder undangömd, dels ock derföre, att gäldenären då mera är
oberättigad att råda öfver boet, och således icke i tillfälle att uppfylla det
anspråk, för hvilket han blifvit bysatt, samt icke eller skulle kunna återvinna
sin frihet genom framlemnande af det gods, han möjligeh bade förstuckit,
utan tvärtom, medelst yppande af ett sådant brott, ådroge sig svårare
fängelse än förut, jemte en sträng bestraffning. I betraktande häraf,
och då, till stöd för förslaget, dessutom företer sig: att det hufvudsakligen
är bysättningens första verkställighet, hvaraf borgenär synes haf
Bib.
till R. 19t, Prot. 1834* 7 Sami. 1 Jfdeln. 1.
11 ;te Häftet,
a LugUtihotlels Betänkande Nio 63.
va att påräkna någon för honom nyttig verkan» hvaremot erfarenheten visat
ändamålet dermed merendels vara förfeladt, när bysättningen någon
tid fortfarit; att gäldenär, som, efter nu gällande Lag» kan genom concurs
afvärja en tillernad hysättning, icke synes böra, genom ett inträffadt dröjsmål
med cessions-ansökniugens ingifvande på behörig ort, hvilket dröjsmål
det kanske icke berott af honom sjelf att förekomma, äfventyra så mycket,
som sin personliga fril)et för lifstiden; — att motionen egentligen icke åsyftar»annat,
än en återgång till hvad 1734 års Lag uti förevarande hänseende
bjuder i 5 Cap. 1 o UtsökningsBalken, jemförd med i6Cap. Handelsbalken;
— och slutligen, att gäldenär, hvilken, till följd af uppstådd
concurs, blefve ifrån hysättningshäktet endtledigad» derföre icke lomme
att åtnjuta större personlig frihet, än sorn med de i 4 Cap. ConcursLagen
befintliga stadgunden, rörande annan gäldenär, som är under conctus, öfverensstämmer;
tror Utskottet sig böra motionen på det sätt, biträda, att
Utskottet vördsamt tillstyrker,
det mätte, med upphäfvande af 5o jp i Concur.Lagenr
blifva stadgadt: Sitter gäldenär vid Concurscns början i
bysättningshäkte, varde, sedan han besvurit bouppteckningen,
. utur detsamma lösgifven^
Stochholm den 29 April i834>
Nto. 6?»
Ankom till Exped. Ut$lu d. ig Maji kl.. 5 e. m„
Betänkande,, öfver motioner, om förbud emot lifgifvande af
skuldsedlar, ställde till sedelhafvaren och till viss. man eller
ordres»
Hös Höglofl. Ridderskapet och. Adeln har Herr Fredric Lepnard
Rosenquist gjort den utaf bemälde Stånd till Lagutskottet remitterade
motion, att ingen förskrifning pä större eller mindre penningesumma
måtte fä vara ställd till sedelhafvaren eller till viss man
eller ordres, utun hvarje revers,, för att vara gällande, endast utgifvas
till viss man,, hvilken med utgifvarens samtycke,, men ej an
-
L /"Utskottet B utlakande N:o 6,?.
O
3
nars, skulle ega, att pä aman viss man densamma transportera;
och troddes härigenom vinnas, att låntagaren finge utur första hand dtn
behöfliga summan, utan att tredje och fjerde mans biträde blefve nödigt,
och att, då låntagare samt långifvare alltid kände hvarandra, billighet och
consideration dem emellan möjligen kunde förväntas.
Herr Grefve Otto August Cronhjelm hav åter gjort den framställning,
sorn jemväl blifvit af Höglofl, Rulderskapet och Adeln hit öfverlemnad,
att rättigheten till lifgifvande af skuldsedlar, ställde till innehaf
varén, måtte upphöra och att alla löpande sedlar mätte, för„ att
vara laglige ställas till viss man eller ordres samt manifrän man
vederbörligen transporteras. — i sådant' skick egde skuldsedeln alla
formoner, sym förut, nemligen att vara löpande och lika executiv, men
ett stort antal bed råge iler, infamier och proceuteriatgärxler förekommos,
eller blefvo åtminstone i hög grad försvårade. Motionairen hade hört händelser,
passerade vid Stockholms SlottsCancellie, h vilka rnägtigt inverkat på
hans öfvertygelse i de ta fall. Löpande skuldsedlar, sorn varit stulne, hade,
sedan de i oiFentliga tidningar blifvit efterlyste, framkommit till Domsätet
genom domstolens exequtionsbetjenter och rätter egare varit undandold,
utan möjlighet att honom framdraga. Man hade egt moralisk viss'
het om tjufveri eller bedragaren, utan rättighet af Lagen att honom framkalla.
Det hade också handt, att en och samma executionsbetjent, såsom,
framstående egare af en mängd procenterisedlar,. på gäldstugan samtidigt
hållit arresterade många offer för sin grymhet, utan aLt alla dessa olyckliga
ens egt-tillgång att veta namnet på den egentliga fordringsegaren,
som visserligen skulle varit mera mensklig, än de, som döfvat all medlidsamhetskänsla
med det yrke, att låna sig till redskap åt alla slags fordringsägare,
och som förtjena mest i samma mon de äro grymmast. När
affairsmannens eller capitalistens transactioner ej äro vanhederliga, kunde
de gerna framstå i ljuset, men äro de åter detta, så blefve det samhällsmaglernas
pligt, att bereda lätthet för deras afslöjande.
Häröfver får Lagutskottet afgifva det Utlåtande: att hvad angår den
af Herr Rosenquist väckte frågan om förbud emot utgifvnnde af löpande
förskrifningar, så lärer till vederläggning af förslaget härom den anmärkning
göra tillfyllest, att antingen skulle, genom antagande deraf, hvarje
sedelinnehafvares lätt ställas i beroende af förhållanden emellan utgifvaren
och en tredje person, eller ock Lagens stadgande i 4 Capitlet 5 §. UtsökningsBalken,
att innehafvare af icke löpande skuldebref ej eger annan
Lagutskottets Betänkande JV.o 64.
rätt, än den detsamma lyder å, komma att uppliäfvas, hvilket åter betoge
sedelutgifvaren tillfälle att bereda sig säkerhet om qviltningsrätt för egande
genfordran; bägge delnrne lill creditrörelsens synnerliga försvårande;
och emot Herr Grefve Cronhjelms hemställan, att löpande skuldsedlar,
för att vara gällande, borde utgifvas till viss man eller ordres, samt sedermera
vid öfverlälelsen, man ifrån man, och således icke till innehafvaren
eller till onämnd transporteras, det förekommer: att äfven en sådan anstalt
skulle varå hinderlig för allmänna rörelsen, såsom vid skuldebrels
afsändande till annan ort, der skuldebrefvet möjligen icke kunde användas,
i händelse den vissa person, på hvilken transporten lydde, vore död
eller bortrest eller af sjukdom eller annan orsak urståndsatt, både att at
detsamma sjelf göra bruk, och att vidare transport meddela, allden föreslagna
inskränkningen ingalunda skulle kunna med säkerhet leda till det
åsyftade ändamålet att förhindra det annan, än den egentlige fordringsegaren,
framstår med lagsökning, enär hvarje transportinnehafvare i allt
fall vore härtill berättigad, samt slutligen »It man icke lärer få lägga så
mycken vigt på den ifrågavarande öfverlåtelsen, att den, som i god tro innehar
en löpande förskrifning, hvarå flere transporter blifvit gjorde, skulle
kunna äfventyra sin betalningsrält, derest han icke förmådde styrka
alla transporternes riglighet eller ens för det, att någondera namnteckningen
verkligen funnes vara origtig eller fingerad.
Utskottet anser för öfrigt det böra ankomma på hvarje'långifvare
och gäldenär att, i berörde hänseende, öfverenskomma om den form för
skuldebref, sorn dem godt synes, och får Utskottet alltså härmedelst vördsamt
•
afstyrka bifall till så väl den ena, som den andra af of van
berörde motioner.
Stockholm den 3o April 1834-  N:o 64'.
Änfc. lill Eip. Utsk, d. i5 Maji kf. 5 e. Ht.
Betänkande, öfver väckta motioner, om antagande af en mera
fri assignerings-rätt enskilde emellan, än nu eger rum.
Uti memorial, som Vallöf!. Borgare-Ståndet lill Lag-Utskottets belt,
vidi ing öfyerl mnaf, har Herr Paul Tottie anfört# huriilede.' j i anledning
Lag-Utskotttes Betänkande N:o 64.
5
af Götheborgs och Malmö f. d. Disconters bankrutter, samt den villervalla
i enskilda crediten och penninge-väsendet i allmänhet, som deraf blef en
oundviklig följd, Rikets Ständer, vid 1817 och 1818 årens Riksdag, ansett
nyttigt och nödvändigt, att den allt dittills gällande 6 §. i 4 Capitlet Utsöknings-Balken,
som, utan inskränkning, tillät enskild man, att å annan
person utställa invisning, i hufvudsaklig måtto förändrades eller modifierades,
och Kongl. Majit i Nåder antagit Rikets Ständers förslag till lagförändringen,
hvaruppå, under den i3 Julii 1818, de tvänne Kongl. Förordningar
utkommo, af hvilka den ena vid strängt ansvar förbjuder utgifva-ndet
af tryckte eller graverade assignationer och invisningar, ställde på
enskilde personer, samt den andra, vid lika påföljd, förbjuder utgifvandet
af handskrifne på sedelhafvaren, eller på viss man och ordres ställde invisningar
på mindre summa än looRdr Banco; men deremot andre grundsattser
vid den påföljande Riksdagen år i8a3 gjort sig gällande, i afseende å
penninge-väsendet och credit-systemet, i det Ständerne då, icke allenast
funnit oundgändligen nödvändigt, att, fastän under andra garantier, återställa
Götheborgs och Malmö Disconter, utan äfven förklarat, att rättigheten för
hvar och en, att på tredje man genom anvisning öfverlåta den fordran, han
hos annan kunde ega, vore lika naturligen grundad, som den, alt genom
egne förbindelsers lifgifvande, under en eller annan form, begagna den
credit, som andre kunna för honom hysa; äfvensom att sådane invisningars
gångbarhet kunde medföra en allmän förmon, i det en efter behofvet
jemkad tillökning i rörelse-capitalet derigenom blefve åstadkommen, och
nödvändigheten, att i detta hänseende använda allmänna credit-anstaller
förminskades; i enlighet med hvilka åsigtei’, som både varit och ännu vore
allmänna opinionens i denna vigtiga fråga, 1823 års Ständer lill Kgl.
Maj:t ingifvit ett ”förslag till stadga om invisningar, som emellan enskilde
personer eller bolag inom Riket utställas.” Å denna underdåniga framställning
hade Kongl. Majit likväl icke sedermera täckts lemna Nådigt afseende,
utan qvarstod ännu 1818 års berörde Förordningar i deras fulla
kraft; och de menliga verkningar, som häraf blifvit en följd, synnerligast
lör de större näringarne i de proviucer, som äro mera aflägsne ifrån Hufvudsladen,
och sålunda beröfvade tillfället att hastigt få sine penningeli
11 gångar disponible i mindre poster, voro alltför kända, för att behöfva
ådagaläggas. Näringarnes oupphörliga utvidgning, under det den circulerande
sedelstocken till beloppet var densamma, sorn förmänga år sedan, gjorde
för närings-idkaren alldeles nödvändigt att, med begagnande af dess
6
Lag-UcskolUtS Belänkandu N.-o C 4-
credit och anvisning på dess disponible tillgångar, förskaffa sig de rcsourcer till
drifvande af sitt yrke, som Statens obetydliga sedelmassa icke förmådde
lenina. Till följd häraf, och då 1823 års Ständers ofvanbeiöide förslag
innehöll alla de garantier, till betryggande af allmän .rell enskild säkerhet,
som voro beböflige, föreslog- Motionairen, det Rikets Ständer mätte besluta,
antingen att rättigheten för enskild man att draga invisningar
eller as ignationer pä annan enskild man, lör äterställas till
det skick, hvari den var jöre 1818 ärs Riksdag, och underdånig anmälan
härom ske till vinnande af Kongl, Maj:ts Nådiga Sauction;
eller ock aflätande af ny skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan
om skyndsam handläggning af, och bi jall till 1828 ärs Ständers
omjörmälde för lag till invisnings-stadga.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har äfven i samma ämr.e Herr B. II,
Santesson afgifvit ett anförande, hufvudsakligen af det innehåll, att enär,
utan ett i laglig väg ordnad t assignerings-system, enskilde emellan, man
uti vårt penningefattiga laud ej kunde förvänta någon liflig rörelse, samt
denna angelägenhet bltfye af ännu mera vigt i en lid, då allvarlig fråga
uppstått om ordnande af myntväsendet och alla Banketts förhållanden, hvartill
äfven möjligen torde anses höra, att Banken, mindre än hittills, inlåter
sig uti enskildes räkningar och affairer. Herr Sante son funne sig böra
hemställa, att Lag-Utskottet, ef ter inhemtande af Rikets Ständers vid
nästförutgangne tvänne Riksdagar fattade Beslut i desse delar, och
hvad Kongl. Majet, i anledning deraf, Nädigst svarat, eller ännu
befunnes oafgjordt, mätte, utan att, vid nu inträdda nya förhållanden,
anse sig bundet af dessa äldre åtgärder, till Rikets Ständer
inkomma med J örslag till stadga för assignerings-rätten man.
och man emellan, i hvilket afseende Herr Santesson för sin del
tillstyrkt, att lika stränghet och snabb verkställighet ofelbart må
åtfölja lagliga proceduren emot assignanter eller acceptanter , hvilkas
papper ej inlösas å förfallodag, som Lag stadgar för vexla:.-  garanterande, och som med ett ord benämnas vexelrätt; och hc,T
Herr Santesson tillika yttrat den förmodan, att LagUt.-kottet skulle
i det oeconomiska communicqra sig med Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskottet.
Emot Herr Santessons berörde motion, hvaruti Hevrar Helsingius
och IVedberg instämt, har Herr Ekerman gjort den anmärkning,, att Itai
trodde assigne! ings-i ätten, så beskaffad den nu är, böra fortfara och kuitu
La^Utskoltets Betänkande N.-o 64,
7
anses tillräckligen utsträckt, då erfarenheten visade, huruledes å hvarje postdag
stora knippor af assignation er skickades till Stockholm, samt att till erkännandet
af vexel-rätt ät assignalkmer enskilde emellan, skulle medföra
betydliga olägenheter och vådor, i det alt följden häraf blefve, alt en acceptants
bankrutt kunde förorsaka en mängd personers obestånd och ofärd.
För någon närmar? upplysning i detta ämne, och serdeles om hvad
derutinnan vid de tvänne sistförfluten fiiksdagarne förefallit, må här i
korthet anföras följande:
Ulgifvandet af tryckta och graverade assignationer på enskilde personer
var redan före den r Julii 1818 förbudet. Kongl. Kungörelsen den
2 Augusti 1792 innefattade ett sådant förbud, hvad de tryckta vidkommer,
och stadgade å utgifvandet deraf enahanda straff, som Kongl. Förbudet
den 32 October 1766, upplifvadt genom Kongl. Kungörelsen den 24
Mars 1790, ulsatt för begagnandet af såkallade valuter, (tryckta och skrifne
sedlar, innehållande ett visst öretal i silfvermynt ), eller lika med det
x 7 Caj'. MissgerningsBalken bestämda för falsk myntning; och Kongl,
Förklaringen den 27 Mars 1817 stadgade, att graverade assignationer äfven
borde anses inbegripne under berörde förbud och ansvars-bestämmefse.
Omförmälde bestraffning ansågs likväl af Rikets åren 1817 och
1818 församlade Ständer vara allt för sträng, och icke lämpad efter brottet,
hvadan de hos Kongl. Majrt auhöllo om bifall till en sådan lagförändring
i detta hänseende, sora den, i anledning häraf, utkomne och ännu gällande
Kong), Förordningen den 1 g Julli 1818 "angående förändring i
straffet för dem, som utfärda tryckte eller graverade assignationer,"
innefattar.. Uppå samma Sländers serskilda hemställan utkom, under nyssnämnde
dag, Kongl. Förordningen, ”angående beloppet af handskrifne
på sedelhafvaren eller på viss man och ordres ställde invisningar eller
såkallade'' assignationer.”
Rikets år 1828 församlade Ständer åter antogo för deras del en ”Stadga
om invisningar, som emellan enskilde personer eller bolag inom Riket
utställas,” hvggd hufvudsakligen på sådane grunder: att invisning
fmge ställas löpande eller icke och borde vara af utgifvaren egenhändigt
undertecknad och försedd med dess bruklige sigill,
antagen stämpel eller tvänne vittnens intygandeT att utgifvaren
sitt namn derunder tecknat; att utgifvarens rätta adress och hemvist
äfven borde vara ä invisningen utsatt; att den till innehållet
borde vara skrifven eller aftryckt utaf i metall eller sten grave
-
s
La§ U.ikgiMs B Länkande If;o (i\
jad stämpel-, att löpande invisning, ställd att betalas uti penningar,
ej finge lyda d mindre summa än 20 Rdr Bco; att dd invikning
öfverldtes ifrån en till annan, öfverldtaren skulle vara skyldig
svara för invisningens rigtighet, men ej för uigifvarc-ns eller
godkännarens vederhäftighet, der han sig ej dertill förlunda t,
eller vetat att endera eller hägge varit pd obestånd dd öfverldtelsen
skedde, och att, om invisnings innehafvare ej finge betalning
å rätter tid, han sedan skulle njuta ränta med en för hundrade
i månaden-, varande i öfrigt dt skillt ge föreskrifter föreslagne i
afseende pd betalningens utsökande härföre, och deribland, i 10
ff', alt den, som ville söka betalning för löpande invisning, skulle
till Konungens Befallningshafvande ingifva densamma i hufvudskrift;
jemte betyg öfver vägradt godkännande eller ej erhållen
betalning och njuta, sd framt något jäf emot krafvel ej gjordes,
om invisningen var utgifven att vid uppvi andet infrias, utmätning
hos utgifvarén, och, i fall den var godkänd till inlösen
på viss tid, en lika rätt antingen hos honom eller godkännaren
eller, der tillgång hos den ene brister, hos den andre, samt i
bägge fallen rättighet till bysättning d gåldenären; samt att, om
vid utmätningen jäf gjordes emot skulden, det dldge gäldenären
att, inom den för lagsökning i allmänhet föreskrifna tid och, vid
lika äfventyr, sig förklara; men utmätningen skulle icke destomindre
gå för sig, samt godset sättas i taka händer, eller under utmätningsmål
värd der den fordrande det äskade och komme, i
händelse Konungens Befallningshafvande funne påståendet vara
af tvistig beskaffenhet och förvisade det till utförande vid domstol,
säkerheten i det utmätta godset ändock att fortfara intill dess
tvisten, genom laga kraftvunnen dom, blifvit afgjord, — I anledning
häraf täcktes Kongl iViaj:t i Nåder förklara, "att om än, å ena sidan,
den tillökning i rörelseCapilalet, som af löpande assignationers utgifvande
Liefve en följd, icke kunde ega menlig verkan på allmänna Crediten eller
myntets värde, och fördelarne af en fri assignationsrätt uppvägde de olägenheter
och de missbruk, som derigenom kunde uppstå, förekomnie
likväl, å andra sidan, vid granskning af de utaf Likets Ständer föreslagne
reglementariske stadganden, att påföljden af bysättning för utgifvare
eller godkännare af invisning, som å förfaliotiden ej inlöses, icke syntes
fären
-
LagUtskoltels Betänkande jf:o ' jj
förenlig med den utöfver Lag sträckta ränta af 12 procent, som funnes
föreslagen för, till betalning förfallen, meri icke inlöst invisning, helst en
försumlig gäldenär, hvilken blifvit ådömd bysättning, genom förlusten af
sin personliga frihet, som deraf blefve en följd, vore tillräckligt straffad,
utan att bans olyckliga belägenhet borde förvärras genom erläggande af
dryga räntor, som skulle medtaga hans och hans familles återstående tillgångar.
Ifrågavarande lagförslag vöre- dessutom icke instämmande med
den af Rikets Ständer anmälda nedsättning af räntan å förfallne Discontlån;
äfvensom det icke und folie Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att föreskriften
i 10 §. af den föreslagna Stadgan, att, utan afseende å jäf, utmätning
borde för sig gå, samt godset antingen sättas i taka händer, eller
under utmätningsmännens vård, syntes nog sträng, 1 det fall, då invändning
kunde göras, alt assignationen vore falsk, eller bedrägligt förhållande
egde rum, emedan, om sådant verkligen inträffade, den förmente gäldenären,
under utsökningstiden icke borde vara sin egendom förlustig, och
fordringsegares säkerhet dessutom kunde förvaras genom laga qvarstad å
så stor del af gäldenärs egendom, som i värde funnes emot krafvet svarande.
Kongl. Maj:t, som insett behofvet af så väl allmänna lagens, sorn
handels- och drätselförfatlningarnes iordningbringande till en enkel, klar
och lättfattlig lagstiftning, skulle likväl icke tvekat, att antaga berörde
lagförslag, så vida tolf procents ränta icke vore med bysättningstvång der
förenad; men, vid ett sådant förhållande, fann Kongl. Maj:t Sig sakna skäl,
att lill detsamma lemna bifall.”
Vid sisllidne Riksdag hafva Rikets Ständer ånyo aflåtit en underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majrt i detta ämne, deruti föreslås: ”att med
upphof vande af Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818^ angående
handskrifne, pd sedelhafvarén eller ordres ställde invisningars
eller såkallade assignationers belopp, måtte stadgas, att invisningar
emellan enskilde personer eller bolag inom Riket må kunna
ställas å hvad summa som helst, större eller mindre, under dervid
fästade vilkor: att, d en summa af 100 Rdr B:co eller derutöfver,
invisning finge utfärdas, ej mindre hand-ki ifven, än tryckt eller
graverad; att, dd invisningen d mindre summa lyder, den samma
mäste vara handskrifven-, att invisningen eller assignationen alltid
borde vara ställd till viss man eller ordres; samt att i öfrigt
Bih. till R. St. Piot. i834. 7 Sami, 1 A fdel n. 9.
i i;te Häftet, -
10
LagUhkottets Betänkande JSt.o 64•
hvad allmänna Lagen och serskilda Författningar föreskrifva,
rörande såkallade lönande skuldsedlar, vare sig i afseende på formen
för deras giltighet, betalningsansvaret, eller hvad förhållandet
vara"må, i allt klifva gällande för desea slags invisningar eller
assignat i aner,” och har Kongi. Majit, uli, a Kikssalen den i3 Mats
j83o,
slag på de grunder: ’alt, äfven om skäl må förekomma till någon jemkning
i de stadganden, hvilka innefattas uti Förordningarne den 13 Julii
1818, följande anmägkningar likväl emot förslaget egde mm, dels att i
den föreslagna författningen endast namnes upphäfvande af Kongl. Förordningen,
angående handskrifne assignationer, men sjelfva stadgandet i betydlig
nion skulle ändra äfven den, som rörer de tryckta och graverade,
dels att, efter förslagets lydelse, invisningarne aldrig skulle få ställas
annorlunda än till viss man eller ordres, således icke till endast viss
man, ett förbud, hvartill någon skälig anledning ej syntes vara för handen;
dels ock slutligen, att uppställandet af förslaget, då det innehåller,
att ”i öfrigt hvad Lag och Författningar föreski ifva, rörande såkallade
”löpande skuldsedlar, äfven'i afseende på formen för deras giltighet, skulle
”i allt blifva gällande för dessa slags invisningar eller assignationer”, icke
nog bestämdt utmärker, att för tryckta eller graverade måste undantagas
hvad i Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798 är anbefalldt derom, alt
skuldebref, för alt gällande anses, böra antingen vara egenhändigt skrifne
och undertecknade af utgifvat en, eller af endera, då flere skrifva dem under
eller ock bestyrkas af 2:ne vittnen, hvilka på en gång varit tillstädes, och
af hvilka det ena skall hafva skrifvit skuldebrefvet.”
Efter denna framställning, hvarigenom Utskottet visat sig hafva efterkommit
Herr Santessons begäran om undersökning af hvad Rikets
Högloft. Ständer samt Kongl. Majit vid nästförflutne Riksdagar i förevarande
fråga beslutat; och då Utskottet, med afseende å ämnets beskaffenhet,
icke funnit nödigt att, i anledning af Herr Santessons hemställan, härutinnan
communieera sig med Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
får Lagutskottet för egen del vördsamt afgifva det yttrande i saken: att de nu
gällande förbuden emot utgifvandet af tryckta eller graverade invisningar,
på enskilde personer, af hvad valeur som helst, äfvensom af handskrifne
löpande invisningar å mindre summa, än 100 Rdr B:co tillkommit i följd
af erfarenhetens vitsord om de missbruk, som med sådane invisningar
blifvit föröfvade; att i den mon creditrörelsen komme att utvidgas genom
La«Utskotlets Betänkande N.o 64.
begagnandet af ifrågavarande invisningar, ökades också faran för det allmänna
i anseende lill de skakningar, som
stånd kunde förorsaka; att detta i synnerhet gäller om tryckta eller graverade
invisningar, hvilka möjligen skulle inom vissa orter erhålla omlopp
såsom pappersmynt, utan att utgifvarens så beskaffade rörelse kunde
vara underkastad de controler, som allmänna säkerheten synes påkalla;
men att hufvudsakligen samma inkast förekommer äfven i hänseende till
handskrifne löpande invisningar å mindre summor; att den försigtighet,
som vid emottagande! af invisning å ett något betydligt belopp vanligen
användes, säkerligen ofta skulle förbises i afseende å invisningar på små
valeufer, helst dessa sannolikt blefve mest gångbara hos deri folkclass, hvilken
minst är i tillfälle att undersöka säkerheten; samt slutligen, att vid
påkommande nödvändighet alt för invisning lagsöka gäldenären eller bevaka
i hans concurs, rättegångskostnader och öfrige härmed förenade 6-  lägenheter, vanligen falla sig destomera betungande i den mon fordringsbeloppet
är ringa; Och tror Utskottet sig i betraktande häraf
icke lora å motionerne tillstyrka bifall, så vidt de åsyfta
afvikande från de grunder, öfvanberörde tvänne Kongl.
Förordningar den i3 Julii 1818 innefatta.
Men enär egenskapen och verkan af invisning, hvarom ij34 års Lag
endast i 6 § 4 Cap. UtsökningsBalken handlar, synes böra närmare, och
med större fullständighet än der skett, utvecklas och bestämmas, får Utskottet,
som anser vexelförfattningarnes föreskrifter, angående tiden och
sättet för vexlars protesterande och bevakande i allmänhet, äfvensom rörande
vexelöfverlåtarens betalningsansvar ingalunda böra tillämpas på invisuingar,
ehuru, då desse äro löpande, deras betalningsrätt hos utgifvaren
och den som invisning accepterat, efter Utskottets tanka, bör vara af den
mest executiva beskaffenhet, härmedelst i hufvudsaklig öfverensstämmelse
dels med nu gällande Lag dels ock med 4 Cap. HandelsBalken af förslaget
till Allmän Civilelag, och, hvad de nya stadgandena vidkommer,
på de grunder, LagComiteen derföre anfört, framlägga
följande förslag till författning i ämnet.
• 1 §•
Invisning, som någon utgifver till annan att för egen
räkning bära upp penningar eller annat hos tredje man,
må ställas till viss man, eller till viss man och ordres, eller
till innehafvar en, och bör vara sd inrättad, som i 1 $.
LagUlskotteif Betänkande Nio 64•
af Kongl- Förordningen den 28 Junii 1798, angående skuldebref
och löfteskrifter sägs, med viakttagande af hvad
Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818, i afseende ä beloppet
af sådana anvisningar, som är o ställda pä sedelhafv
ar en eller pä viss man och ordres innehåller; och njute
innehafvare af invisning, emot ut gifvaren samt emot den
som ut fäst sig att invisningen betala, samma rätt till utmätning
och bysättning, som innehafvare af annat Skuldebref.
2 5'
Invisning galle som bevis att ut gifvaren varit skyldig invisningens
värde till honom, som den undfått, der ej annat förhållande
af invisningens lydelse finnes eller eljest styrkas kai
3
§.
Är den, som invisningen lyder å, ut gifvar ens gäldenär,
vare pligtig godkänna invisningen; utan så är, att han
derigenom skulle bindas till rpera, än han är till ut gifvaren
skyldig, eller till svårare betalningsvilkor, än de, hvarunder
han varit förbunden att sin skuld till invisningens
utgifvare godtgöra, vare sig till tid, ort, myntslag eller
annat.
4>
Är uti invisning tid för betalning ej utsatt, eller är den
ställd att betalas vid anfordran; betala han, sorn invisningen
lyder ä, sist d nästa dag efter uppvisandet,
5 §■
Ehvad man vill godkänna invisning eller dertill nekar,
vare skyldig det ä invisningen teckna eller teckna låta.
v 6 §.
Har någon godkänt invisning, betale värdet till innehafvarén,
ändå att han förbindelse emot utgifvären ej egt;
njute dock i sådant fall af denne sitt åter.
7 ■ §<•
Tjärder invisning af utgifvären återkallad hos honom^
La-iUtskotiets Betänkande?N:o\&4.
d kvilken den ställd är innan godkännande skett; då md
denne ej gifva betalning derföre.
8 §.
Ilar utgifvären i invisning gjort förbehåll, att den inom viss tid
thall till godkännande eller betalning uppvisas, rätte sig innehafvar
en di refter,
9 §•
Vågrar den sorn invisning lyder d, att derå meddelapåskrift,
som i 5 J1, sågs, eller godkänner ej invisningen, eller sker godkännandet
med vilkor, som emot invisningens lydelse strider,
underrätte innehafvar en utan dröjsmål utgifvären' derom,, och
njute af honom sin betalning,
10 §.
, Vill innehafvarén i de fall, sam 1 9 | sågas, hos Rätten
eller Konungens Befallningshafvande ut gifvarens rått gällande
göra, ege utan annan f allmag t dertill lof, och håfve
ändå sin rätt erm,t utgifvären förvarad; underrätte ^clock,
utan dröjsmål, utgifvären derom.
- 1 1 §•
Ilar någon godkänt invisning, men betalar ej d rätt tid,
siande till honom, sorn invisningen-fått, hvad han hellre vill
hälla sig till utgifvären eller betalning af den andre jsöka;
underrätte dock utan dröjsmål utgifvären derom
§
Försummar
invisni/igshafvare något af det honom, efter #, g,
io och ii §.§ åligger, eller lenmar han egenvilligt anstånd dt
den, som betala skall; ege sedan ej rätt till betalning af den,
som invisningen gif vit, der denne gitter visa, att han af sådan
försummelse sjelf haft skada: går skadan ej upp till invisningens
värde, gällde utgifvären hvad den mindre ärr gitter ej utgifva,
ren den bevisning, som nu sagd är, genast så fullgöra, att Ko.
nungens Befallningshafvande, dä målet år hos honom anhungigt,
j4 LagUllottets Betänkande N.o 6f
pr
öfvar det derigenom blifva tvistigt, ege Konungens Befallningshafvande
att betalningsskyldighet utgifvaren ålägga.
,3 §.
Idar innehafvarén förklarat sig nöjd att, i utgifvarens ställe,
antaga såsom gäldenär den, som invisningen lyder ä, och
varder invisningen af denne godkänd; håfve sedan ej någon
rätt emot utgifvaren,
- '4 §>:
Får ej invisningshaf vare betalning d rätt tid, njute sedan laga
ranta,
. • > . »5 §. - ;
Öfverlätes invisning frän en till annan, vare öfverlåtaren
skyldig svara för invisningens vigtighet, sd vida ej öfverlätelsen
innefattar annat förbehåll, men ej för utgifvarens eller
godkännarens vederhäftighet, der öfverlåtaren ej förbundit sig
dertill, eller vetat, att endera eller bägge varit i obestånd, dd
öf verldtelsen skedde,
,6 §■
Genom denna fotfattning göres icke någon ändring uti Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1818, angående förbud emot utfärdande
af tryckte eller graverade assignationer enskilde emellan,
Om vexelhandel, sd ock om invisningar, som ställas å allmänna
penningeverk, år serskildt stadgadt.
Stockholm dea i3 Maji i834.
Reservationer af:
Herr Hessle: "Uti Högloft. Lag-Utskottets Beslut, liar jag ansett mig
icke böra deltaga, för .så vidt detsamma bestämt summan, derunder
invisningar till viss man och ordres, eller innehafvaren, må utfärdas, saint
borttagit från förslaget till ny Civil-Lag det i 3 §. uttryckte bud om skade
-ersättning.
Rättigheten att utfärda invisningar, är för den fria sjelfmyndiga per
-
LagTJt slottets Betänkande JV;o 6f.
sonen äldre, än Borgerlig Lag. Denna lärer således böra inskränka sig till
bestäm meisel’ för missbruks förekommande och för verkställigheten af dylika
aftal, men ett oeftergitligt vilkor för Lagen måste vara, att den är lika
för alla medborgare. Nu kan 20 Rdr, eller derunder, vara betydligare
belopp för den ena medborgaren, än 100 Rdr för den andre, och den
lättare utväg, att uppgöra liqvider och transactioner enskilde emellan, sorn
invisningar erbjuder, kan således vid Utskottets förslag icke af alla lika
gagnas. Stadgandet om viss summa står dessutom i strid mot gällande
Lag .om löpande skuldebref, hvilka ega lika executiv kraft som invisningar,
och således kunna lika lätt som desse, åt sig taga egenskapen af
rörelse-medel i mindre liqvider, samt det fall derföre inträffa, som med
stadgandet af visst belopp för invisningar velat förekommas.
Det enda och äfven säkraste correctiv deremot, att löpande invisnin«ar
å mindre belopp skola kunna blifva missledande för allmänheten, synes
mig bestå i stadgande, att desse handlingar böra vara skrift lige och.
ej få utfärdas å tryckta blanquetter, hvilka, om de i stil och format vöre
lika med Bankens sedlar, möjligen skulle kunna af allmänheten antagas,
äfven om de egde ringa eller ingen säkerhet; dock bör man antaga, att den
lid ej är aflägse, då äfven denna exception blifver öfverflödig.
Utgående sålunda från den åsigt, att rätt till utfärdande af löpande
invisningar bör vara för en hvar lika och,oinskränk t till belopp, endast med
vilkor, att invisningar under 100 Rdr skola vara skriftiige, anser jag det
af behofvet påkalladt, att, på sätt 3 §• af förslaget till ny Civil-Lag stadgar,
bestämdt ultryckes all den gäldenär, som vägrar accept utan laga skäl,
bör underkastas skyldigheten gifva ersättning för den skada, härigenom tillskyndas
trassen ten.
Det är ej nog, att en gäldenär vill och kan betala, han måste fullgöra
sådant å bestämd föreskrifven eller öfverenskommen lid, och ej, af nyck
eller mindre ordentlighet, ansvarsfrilt ega genom vägrad accept fördröja liqvidera
Till
de bästa följder vågar jag tro^i vårt land hade ledt, 0111 man i
allmänhet egt strängare executiva Lagar och alfvarligare verkställighet, än
hittills varit fället, och för vinnande åtminstone till någon del af detta
inål är således af vigt, att, öfverensstämmande med Lag-Comiteens förslag,
stadgas skade-ersättnings ansvar för obehörig vägran af accept.
Det är väl nu en allmän princip i Lagen, att hvad skada, som bevisligen
orsakas, bör gäldas, äfven om den ej är för hvarje fall bestämdt ut
-
ZagUlskottets Betänkande N:o 6\,
tryckt, men för att åt Lagskipningen berecia enhet och för den enskilde medborgaren
utmärka hvad påföljd lians handling i ifrågavarande affairer mediörer,
tror jag Comiteens förslag härom så väl grundadt, att det äfven bölan
tagas.” —
x Häruti har Herr Grefve Sparre instämt.
Herr Fddth: ”Emot liögloti Lag-Utskottets Betänkande får jag re
servera
mig i följande omständigheter:
Uti 3 §. föreslås: ”är den, som invigningen lyder ä,ntgifvarens
gäldenär, vare pligtig godkänna invisningen,” Ett sä beskaffad!
stadgande synes mig ligga utom Lagstiftningens område. Hedren kan väl
befalla oell befaller hvarje redlig man att erkänna sin skuld; men Lagen
kan icke ålägga ett erkännande, hvarken i detta eller något annat fall. Ett
.Lagbud att erkänna något, är de facto en nullile, emedan erkännande, likasom
nekande, är den fria viljans rätt. Öfver denna är Lagen alltid vanmägtig,
så länge den sattsen får vara gällande, att annorlunda än frivilligt
får nu mera icke något erkännande framhafvas. Genom ofvannämnde stadgande
skulle dessutom assignanten komma i sämre belägenhet, förmedelst
en utgifven anvisning, hvars tillkomst han hvarken medverkat, bifallit eller
kunnat hindra, än om lian sjelf utgifvit ett skuldebref, och derföre
lagsökes. -r- Lagen påbjuder ej ovilkorligt erkännande af ett slikt skuldebref;
den stadgar endast ansvar för dess oskäliga förnekande. Jag anser
således att denna §. bör helt och hållet utgå, helst den i 4 §• utsatte korta
betalningstiden icke sällan torde motverka det åsyftade erkännandet.
Jag anser den i sistnämnde §. föreslagne tid vara allt för korrt, serdeles
i handel, och i hvad den kan referera sig lill borgade varor. Såsom
exempel torde böra betraktas följande möjliga casus: A utborgnr lill B
ena dagen varor för 100 Rdr, andia dagen ulgifver han på samma summa
invisning till C. Tredje; dagen kommer denne sednare och presenterar
invisningen för A, hvilken erkänner den, och måste således fjerde dagen
vara beredd betala samma invisning. Det torde lätt fattas, huru litet A
varit betjenad med den korta credilen, äfvensom att han aktar sig för vidare
affaires med A. Att detta är och kan blifva en gifven, följd af 4 §:s
stadgande, lärer ej motsägas, äfvensom alt möjligheten af dylika surpriser,
och farhågan för dem icke befordrar, snarare minskar liflighcten af det slags
handel och rörelse, sorn måste, för en fermare afsättning af varor, laga credit
eller uthergning lill hjelp.
A f
LagUtskollds Betänkande N:0 65,
17
Af lika skäl, som Höglofl. Utskottet i x §. föreslagit huru invisning
bör, för att vara gällande, inrättas, nemi. i öfverensstämmelse med hvad
i §, af Kgl. Förordningen den 28 Junii 1798 stadgar, angående skuldebref
och löflesskrifter, af enahanda skäl hade bort i 5 §, uttryckas, huru
det deri omnämnde bevis, öfver en uppvisad invisning, bör vara inrältadt
och bestyrkt, lill undanrödjande af allt tvifvelsmål om rigtigheten af ett
så beskaffadt bevis. Invisning kan vara ställd å person, som sjelf ej kan
skrifva. Af vigt för denne, så väl som för invisningens innehafvare, (Ä.ssignatarien)
är således att beviset är lagligen inrättadt och bestyrkt. Jag
föreslår derföre, att till slutet af nämnde 5 §. må läggas följande: på tätt
i t om invisnings lifgifvande stadgadt är,
8 §. synes mig böra erhålla följande lydelse, i stället för den föreslagne
: ' ' ; ; - '
Hvar, som invisning fått,] vare skyldig att, -å deri utsatt tid, den
uppvisa och betalning fordra; är invisning ställd att betalas vid anfordran,
vise innehafvaren den upp och fordre betalning, innan två månader från
den dag, invisningen utgafs. Är den ställd att betalas på viss tid efter
tillsägelse, då skall tillsägelsen ske inom den tid, liv sagd är, och betalning
sedan å förfallodagen fordras.
Härigenom torde de vid 3 och 4 §•§■ anmärkte ©lägenheter betydligen
afhjelpas.
JyT:o 65.
Ank. till Exp. Utsk. d. 16 3Iaji kl. 12.
Betänkande, i anledning af motioner, om ändringar och tillägg
i nu gällande stadganden, angående hysättning, m m.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
hafva till Lag-Utskottet blifvit remitterade i omförmälde hänseende
väckta motioner:
1:0 af Herr Grefve Otto August Cronhjelm, sorn förmält sig, af det
Bih. till R. St, Brot. 1834. 7 Sam', 1 Afdela. 3.
utte Häftet,
LagVtskoltets Betänkande iVT;o 65,
harbariska skick, hvaruti han ansåg Författningarne, angående hysättning
sedan äldre, tider qvarstå, vara föranlåten att uti dem yrka följande förändringar:
1:0 att Domstol md i någre serdeles ömande fall, såsom
då personen är känd för alldeles utfattig och fader eller moder
till en stor oförsörjd familie, samt hysättningen blifvit, om man sä
vill, af en tillkallad jury eller nämnd, hvilken af kärande, svarande
och domstol skulle väljas, förklarad ändamålslös, döma svaranden
ifrån bysättningen fri. Dessa fall skulle, i följd af lagbestämmelserna
derföre, högst sällan förekomma; 2:0 Att underhållstractamentet,
sorn nu vore till den grad lågt, i förhållande till möjligheten alt dermed
föda sig, alt den bysatte nästan led hunger, mätte ökas från 5 .sdc.? 9
r:st Banco till 16 sk. Banco; 3:o För att medföra bysättwing, hörde
skalden uppgå till ett visst belopp, bestämdt efter gäldenärs
lefnad sförhållanden, sd att t. ex. arbetskarlen ej md kunna bysättas
för en summa, understigande en månads arbetsförtjenst,o.s. v.,
j>å det att icke, såsom nu händer, en menniska kan långa tider vara by!att
för några få Riksdaler,som han på några dagar kunnat förtjena. Dessa
31 inimibeslämmelser blefvo visserligen svåra att tillämpa, men något borde
häruti stadgas; 4:o Ingen borde få i sitt hus eller hem gripas och
Dysättas, men väl sd snart han träder ett steg utom det hus der
han bor. Så tilfginge det i England, och husfriden vore i Sverige lika
gammal. Kunde likväl detta stadgande ej bifallas, borde åtminstone
gäldenär vara fri uti sitt hus från klockan g om aftonen till
klockan 6 nästa mor gonea, på det alt icke gäldenär må, såsom nu
stundom sker, ryck; s ur sängen nattetid; 5:o folk af samma bildningsgrad
horde logeras tillsamman;, och alltid enskilda runi medgifvas
den hy satte så långt utrymme tillåter; 6:0 ingen, sorn är öfver 60
är gammal, må hållas bysatt; 7:0 ingen borde längre än tvä är
kunna för samma skuld hållas bysatt. Ar gäldenär för flera skulder
bysatt, horde tiden af räknas på alla skulderne. Under by sättning
t den borde ej skulden löpa med ränta; men likväl efter de
tvänne arens förlopp vara lika gäl lande till betalning, som förut,
i afseende på allt hvad, som ärfves eller förvärfves; 8:0 om Domstol
prof vade skäligt, på läkarebetyg eller ömande omständigheter,
tillåta by att med bevakning utgå, kulle fordringsägare icke ega
att deremot protestera; 9:0 om, under by sättning, concurs ådö
-
Lag-Utsl.oltles Betänkande N:o 65.
mes, till följd af någon fordringscgares yrkande, borde bysatt genast
varda fri, intill dess concurs-dom faller;
2:0 af Herr Fredrik Leonhard Rosenqvist, som yttrat sig anse de nuvarande
bysättningslagarne vanhedra menskligheten och upplysningen ,
samt snarare skada än gagna allmänna creaiten, emedan, örn de ej funnos,
mera försigtighet skulle iakttagas vid låns meddelande; och har Motion
airen anfört, såsom exempel på bysättningens missbruk, att en person
varit bär i Stockholm bysatt öfver 22 års tid för en skuld, å endast 26
R:dr 3a sk. Banco, en annan i a5 år, och en tredje i 28 år, alla tre intill
dess döden omsider gjort slut på deras lidande. Det vöre rysligt,
att en person, sorn i sin ungdom inspärrades, kunde, då detta förtfor tili
högsta ålder, vara fånge i 5oä 60 år; och då dertill komme, alt den bysätle
icke bade större daglig täre- eller måhända rättare sagdt tåre-penning,
än den gröfste missdådare, så trodde Motionairen, att hvar och en, med något
deltagande för sine medmenniskor, skulle önska rättelse härutinnan; i hvilket
afseende Motionairen alternativt föreslog: 1:0 att rättigheten att hålla gäldenär
i häkte för det han icke mägtar betala gäld, må ovi/korligt upphöra;
2:0 att om detta förslag icke bifalles, utan på öfvervägande skäl
af slås, hy sättning för gäld till och med Boo R:dr samt derunder icke
md räcka längre än sex månader, för gäld öfver boo R:dr t il och
med 1000 R:dr, icke längre än nio månader, för gäld öfver 1000
K:dr t il och med i5bo R.dr, icke längre än tolf månader, för gäld
öfver i5oo R:dr til och med 2000 R:dr, icke längre än 15 månader,
för gäld öfver 2000 R:dr 111 och med 25oo R.dr, icke längre än
18 månader, för gäld öfver 2500 R:dr till och med 3ooo R:dr, icke
längre tid än 34 månader, och för gäld derutöfver, samt till hvad
belopp som helst, icke öfver 36 månader, hvarje R ksda7er beräknad
i den myntsort, hvarå förbindelsen lyder, och hvarje månad till 3o
dagar ; 3:o att by sättning för gäld, uppkommen endast genom bor
gen,
må räcka blott hälften af den tid, som för den verkliga låntagaren
eller gäldenär en är föreslagen; 4:o att, ehvad den nu gällande
obegränsade bysätln ngsrättigheten bibehållen oförändrad, eller
ock modifieras, antingen så, som Motionairen föreslagit, eller
på annat sätt inskränkes, bysatt person, under den t.d han sålunda
är sin frihet betagen och i häkte hålles, må åtnjuta sex sk 11 ngar
i silfver om dygnet i underhåll af den honom häkta låtit.
Menskligheten borde nemligen icke tillåta, att den för skuld häktade skulle
lida hungersnöd, eller gå naken, och således äfven i dessa afseenden
20
LngUtskollets Betänkande N.o Gä.
behandlas värre, än verkliga brottslingar,hvilka på Statens bekostnad för<es med
nodina klädespersedla r, då dederafäro i trängande behof; och 5:o att,i händelse
förändring i bysatt ningslagarne bifalles, samma förändring må
varda gällande, äfven för alla de personer, som nu för gäld sitta i häkte,
tiden j>eräknad frän och med den dag, dd deras häktelse begyntes;
3:o af Herr Carl Fredric Rothlich, sorn, jemte framställning deraf,
att-Exekutions- och ConcursLagame Torclrade en sträng revision, med
hvilken icke borde uppskjutas intill njra Lagens antagande, enär dermed
kunde komma att fördröjas ett fjerdedels eller halft sekel och emedlertid
många blifva 'offer för berörde Lagars gissel, vidare i afseende å dem anmärkt:
att, då Konungens samtelige Befallningshafvande, utom Stockholm,
vid kallelse i utsökningsmål, föreläde åtta dagars förklaringffid, det syntes
vara ett privilegium exclusivum för Öfver-StåthåHareEmbelets Cancellie,
att låta uppkalla gäldenären till kl. tio på dagen, döma honom kl.
tolf och ’ "eccequera honom kl. i a 2, allt efter som gäldenären mer
eller mindre oförsigtigt lemnat tillfälle härtill, hvilket förhållande, efter
Motionairens förmenande, icke egde någon grund i 1734 års Lag, och
dessutom vore oformligt, samt derföre borde sålunda rättas, att en
lika tid för förklarings af gifvande hos alla Konungens Befallningshafvande
och således äfven hos Öfver-S tåthållarcEmbetets
Cancellie, utsattes; och att, då bysättnirgslagen blifvit upphäfven i flere
civiliserade länder, och i andra inskränkt, det vore besynnerligt, att
den, i vårt Constilulionela land, oaktadt en stigande bildning och upplysning
hos Nationen, qvarstod i ali sin grymhet, samt uppoffrade men-
niskans dyrbaraste egendom, — dess personliga frihet, — åt illviljan och
hämdlystnaden som, i följd af denna Lag, kunde beröfva det största snille,
de mest utmärkta egenskaper och kunskaper, all kraft och verksamhet,
förvandla den ädla menniskan till ett nära oskäligt djur, för den unga
medborgaren stänga ali utsigt lill framlida lycka, samt rycka husfadren
från samhället och låta hans famiile falla det allmänna till last. Den som
ej hade egendom, eller icke kunde och ville arbeta, borde ej få låna penningar,
emedan han, i sådant fall, pantsatte sin person, hvilket Lagen icke
borde tillåta. Många lika rysliga, som löjliga missbruk af ifrågavarande
barbariska .Lag hade ådagalagt sanningen af Motionairens anmärkningar,
såsom exempel hvarpå Motionairen anfört, att personer för Tre Rdr
Banco hållits fängslade flere månader, och under denna lid blifvit förstörde
samt för samhället förlorade; att andre, för ringa summor, varit fäng
-
Lag Utskottets Betänkande IV:o £>5.
ar
slade 20 å 3o år; att den ene gäldstugufången setat bysatt för skuld tili
den andre, m. m. -— Den bysattes lidande vore nästan större än den häktade
brottslingens. D«m setiares fängelsetid vore vanligen inskränkt inom
vissa år, och kunde af Konungen förkortas, men den förre' berodde af en
enskilds godtycke: och det otillräckliga understödet af 7 a 8 sk. Riksgäldssedlar
om dagen nöklsakade honom alt anlita andra menhiskors barmhertighet.
På desse med flere anförde skäl har Herr Rothlieb förslagit:
r.'o att ett minimum bestämmes af den skuldsumma, för hvilken
en medborgare kan bringas i fängsligt förvar; 2:0 att en viss
termin utsättcs, t, etc. högst 5 år, hvarunder en person kan hållas
fängslig för skuld; 3:o att ett högre underhåll, eller sd stort,
att den måttligaste lifsbergning åtnjutes, må bestämmas, gå det
fången må undgå att tigga eller dö af hunger; och Y\:o att en
lämplig förändring uti bevakningen och ordningen inom skuld fängelset
må åstadkommas, samt åt den bildade, af förtjenstcn och
börden utmärkte, olycklige fången, nu som förr, lemnäs ett ändamålsenligt
och passande beskydd;
4.-o a Herr N. kV. af Grubbens, som, under åberopande af sin vid
sistlidne Riksdag uti ämnet afgifne mo ion, yrkat, att bysättning ej md
få ega rum för mindre summa än 100 Rdr Banco; att 1 k sk banco
om dagen må af t jenas f. å skulden; samt. att underhållet varder förhöj
dt till 8 sk. Banco om dagen; men att, i händelse detta förslag
icke skulle finnas lämpligt, något annat måtte af Lagdt .kottet
uppges; och att de by satte, minst en gång i veckan, måtte fä gd
ut under några timmar, på det ej skjörbjugg mätte draöa dem i
grafven. Herr of Grubbens hade* under loppet af 18 år, vadit Läkare
Vid gäldstuguhäktet i Stockholm, och derunder öfverlygat sigomdetbaibariska
och omöialiska af denna anstalt, hvilken lian ansåg alldeles ovärdig
ett frisinnad!, upphöjdt och civiliseradt folk;
5:o af Riksdagslullmägtigén från Elfsborgs Län, Anders Danielsson,
som förmält sig anse bysättnings-tvånggt utgöra en lemning i våra Lagar
från sjelfhämdens och råhetens tider, samt att han ej skulle tveka, att gera
hemställan angående dess totala afskaffande, om han icke befarade att
sådant skulle, under credit-väsendets nuvarande olyckliga ställning, vålla
ett brådstörtadt indragande af många capital,, hvilka kunde finnas på osäkra
händer; men, då en dylik lagförändring således syntes böra uppskjutas
till en annan tid, trodde han i stället det vara en pligt, att söla
LagUihoitets Betänkande if.o 65.
förbättra La gar ne om personligt ansvar för skuld, samt göra deni tryggande
och skyddande, i stället för förföljande och grymma. *— För detta ändamål
har Motionairen föreslagit följande stadganden: a) gäldenär må
endast kunna kraf vas vid by sättning s-ansvar, sedan vid utmätning
utrönt blifvit, det han ef eger tillgäng att sin gäld betala;
1>) utslag om by sättning får endast yrkas af rätta fordringsegaren
eller i dess namn af beftillmägtigadt ombud; c) executionsDomstolen
är pligtig att först framställa förslag till förlikning,
grundad på ändring i b etalnings-t erminer ne, Antages ej detta förslag
af någondera partén, vare Domstolen skyldig att, efter anställd
lottning ibland ortens Jurymän, i enlighet med Lag-comitéens
förslag vid rättegång i brottmål inkalla q ledamöter, för
att i bägge parternes närvaro åhöra de skäl, de hafva att deremot
anföra, samt att sedan med ja eller nej rösta öfver, huruvida fordringsegarens
yrkande eller gäldenärens erbjudne betalningsvilkor
böra anses blifva gällande, 1 fall ej sex röster derom förena sig,
skall Juryn med enkel pluralitet rösta, om domstolens förlikningsförslag
bör af bägge part erne antagas eller icke. Endast i senare
fallet vare Domstolen pligtig, att bysättnings-Vtslag genast utfärda,
Men skulle gäldenär sedan icke på bestämda tider uppfylla
de afbetalnimgs-vilkor, Juryn stadf åstat, bör pä fordringsegarens
anmälan derom inför Executions-domstolen, äfven genast by.
sättnings-utslag honom meddelas; d) då by sättning skall ega rum,
bör den ske på det sätt, att Rättens betjente communicera utslaget
och taga antingen bev s deröfver, eller påteckna å utslaget
i partens närvaro, då communication skett, Gäldenären vare då
pligtig, att, i stad följande dagen före klockan \i på dagen sig
•sjelf inställa vid gäldstugan, och å landet innan åtta dagar i
länets dertill bestämda f örvarings-häkte. Gör han det ej godvilligt,
ega hemtning genast rum genom Rättens betjente, men ej bör communication
af utslag eller bysältning verkställas d sån- eller helgedag
samt senare än kl, g aftonen eller före kl, \ på morgonen; ej ifrån den
stund gäldenär blifvit bysatt, upphöre ränta att å skulden beräknas så
länge han i bysättning hålles; fj fordringse gar en bör till bysatt gäldenärs
underhäll betala 12 sk, B:co om dagen, g) ingen må bysättas för
mindre belopp ån 5o Rdr; ingen, som dr 70 dr gammal, eller i omyndig
ålder; ingen bår kunna bysåttas på längre tid än ett år för skuld
under. i5o Rdr, och på tre år för skuld å högre belopp.
LagUtskoitets Betänkande itko 65.
23
Vidare har Anders Danielsson hemställt, att bysättningstvång efter
concursens slut ej må kunna af fordringsegcire yrkas, derest ej bevisas,
att gäldenär undandöljt är/d eller förvärfd förmögenhet, hvarmed han
blifvit dömd att sine fot dringsegare förnöja; — samt att genom serskild
författning måtte stadgas den ordning, som i bysättnings-häktena skall
iakttagas, såsom: att underhållet för bysatt person icke, under upphör clsansvar,
får emottagas för längre tid, ån fjorton dagar; att gäldenär,
hvarföre underhåll ej blifvit insatt för dagen innan kl, tolf, bör varda
ovilkorligen fri från bysättningen, och ej vidare kunna pä samma utslag
by ättas; att den autoritet, som har häcktet under sitt inseende,
må ega alt, utan fordring segar ens hörande, i följande fall bev 5ja gäldenär
utgång under bevakning, (sorn likväl bör af denne senare betala-,
) nemligen: a) då Läkaren förklarar sådant vara får hel,an nöd
gt, högst tre gånger i vecka t, bj) dä, enligt Läkareintyg, nära anhörig
är sängliggande sjuk och yrkar att få meddela sig med den by sciite c)
då undersökning, utmätning eller visitation kunde vara i fråga uti hans
vanliga boning, salubod eller magasin, dj) dä maka år nära att förlossas eller
skall kyrkotagas, dä barn skall döpas och då desse eller fader och moder
eller syskon skola begrafvas, e) då den Heliga Nattvarden skall
annammas, och' f) då behörigen . tyrkås, att gäldenär eger, att i delden
uppbära penningar, hvarmed dess. befrielse kan vinna-; att i ei -  la öfrige fall fordring segar en > medgifvande borde först inhemtcts,
innan tillstånd till utgående ur häktet finge meddelas; att utan bevakning
det ej borde ti ilata ? någon att utgå, oansedt fordring egaren- begifvande,
på det ej tillställde bysättningar må ega rum och häcktets
local obehörigen begagnas.
I anledning af Anders Danielssons motion, hafva följande af BondeSlåndels
Ledamöter sig utlåtit, nemi.
Nils Strindlund från Westernorrlands Lant att det icke kunde för
någon utgöra en fröjd, att i bysättningshäkte inmana och underhålla siri
gäldenär, utan att rättigheten dertill endast vöre att anse såsom en säkerhet
att få" sitt ut, och att Strindlund trodde iryssberörde lors!ag medföra
uppenbar våda för allmänna crediten och bereda en ny utväg åt
svekfulla gäldenärer, att undandraga sig uppfyllandet af ingå ugne förbindelser,
utom det att möjligheten, att erhålla penningeförsträckning, skulle,
genom borttagande af ifrågavarande säkerhet, till deli grad försvåras, att
mången behöfvande blefve ohulpen; uti hvilket yttrande instämt Pete#
o. 4
LagUtskoltets Betänkande N:o 65
Pehrsson från Örebro Län, Nils Larsson och Eric Pehrsson ifrån Upsaja
Län, Pehr Nilsson ifrån Christianstads Lån, Johannes Christoffersson
ifrån Kronobergs Län och Ola Jeppsson ifrån Blekinge Län, den sistnämnde
med det tillägg, att motionen, i hvad den åsyftade, att icke någon
finge bysättas för ringare belopp än 5o Rdr, Lemnade oredlige personer
en tydlig anvisning,' att å flera Ställen upplåna särskilde summor
under sagde belöp/p, och sålunda bereda sig erforderlig tillgång, ulan att
dock, vid bristande betalning, behöfva befara förlust af sin frihet.
Nils Månsson ifrån Malmöhus Län, med hvilken Olof Lindbäck
ifrån Hallands Län, Andeis Ericsson ifrån Örebro Län och Peter
Jönsson ifrån Christianstads Län sig förenat: att lian, lika med Anders Danielsson,
funne det högst oroande och förskräckligt, att en nödställd
medborgare, utan att genom något klandervärdt förhållande hafva vållat
sitt obestånd, och för en skuld, huru ringa som helst, kunde beröfvas sin
frihet utan inskränkning i tiden, hvarföre han hellre .föresloge, att gäldenär,
som icke saknar arbetsförmåga, måtte, genom domstols eller
annan myndighets beslut, förpligtas aftjena sin skuld genom arbete
hos fordringsegaren, dermed denne ulan tvifvel skulle finna sig
belåten och ■gäldenärens helsa icke, såsom nu i bysättningshäcktejna vore
fallet, lila af brist på frisk luft och kroppsrörelse.
Anders Nilsson ifrån Malmöhus Län, att han instämde med Nils
Måns on, under erinran, att i allmänhet de vinglare och bedragare, hvilba
rättvist träffades af bysättningen, icke hunne göra stor skada, innan de
blefvo så allmänt kände, att man lärde sig undvika dem.
Tufve Månsson ifrån Malmöhus Län, att då här i landet saknades
ijenliga allmänna arbetsinrättningar för gäklenärer, samt det, efter hans
förmenande, ej vore lämpligt, alt gäldenären skulle arbeta hemma hos
fordringsegaren, enär möjligen kunde inträffa, att han undandroge sig denan»
skyldighet, och borgenären, i sådant'fall, vöre nödsakad låta honom
slippa, instämde Tufve Månsson med Strindlund, och bestred de af
Anders Danielsson föreslagne förändringar; samt
Gustaf Apelqvist ifrån Blekinge Län och Olof Olofsson ifrån Östergöthland,
hvilka hvar för sig. uti skriftliga anföranden, på upptagne
grunder, beslridt allt afseende å Anders Danielssons förslag.
Och hafva slutligen många yttrat den åsigt, att antagandet af de utaf
Anders Danielsson föreslagne sladganden skulle medföra mycken våda
-
La* Utskottets Betänkande N:o 65.
25
da för crediten man och man emellan, och befordra vinglerier, hvadan
motionen afstyrktes; och , .
6:o Olof Månsson ifrån Blekinge Län, som andragit: att han ansåg
stadgandet uti i mom. af Kongl. Förordningen den 12 Mars i83o,
angående bysättning, ”att fordringsegare, hvilken later bysätta gäldenär, icke
är berättigad att af gäldenären erhålla ersättning för hvad han under
bysättningstiden till gäldenärs underhåll förskjutit," vara bygdt på ovigtig
grund, och skadligt i sina följder. Det skäl, som Lagutskottet vid
sistlidne Riksdag, för sitt förslag till omiormälde Lag, användt, att nemligen
”de omkostnader, som af bysättningen förorsakades, icke skäligen borde
.enligt gällande Lag, kunna utkräfvas af gäldenär, som af bysättningen
icke erfor någon fördel eller den påfordrat, ulan måste billigtvis vidkännas
af borgenären, uppå hvars ansökning tvångsmedlet blifvit tillämpadt”,’
vöre, efter Motionairens tanka, stridande emot den uti både naturlig och
borgerlig Lag antagna grundsalts, att den, genom hvars förvållande1 skada
i mer eller mindre nion blifvit tillskyndad, är pligtig att densamma tillfullo
ersätta. Denna grundsatts funnes på alla ställen uti vår Lag antagen,
der den kunnat komma i fråga, och serskildt vore den, uti 3 §. af
21 Cap. Rättegångs-Balken, sorn, enligt öfverskriften, handlar om rättegångskostnad
och skadestånd, uttryckt sålunda, att ”then saken tappar,
gälde sin vederpart thel allt åter, som han trängd varit derå kosta.” ■—.
Att ”gäldenär af bysättningen icke erfar någon fördel,” vore väl oemotsägligt,
men någon sådan hade ej heller någonsin varit dermed åsyftad.
Erfarenheten hade redan visat, huruledes gäldenärer, i förlitande derpå,
att fordringsegare icke skulle vilja gripa till utvägen af bysättning, för att
ej:sjelfve belastas med underhållskostnaden, utan all rätt till ersättning
derföre, gäckat dessas rätt genom påtagligt undandöljande af sina tillgångar.
I synnerhet blefvo de lidande, som hade att fordra mindre summor,
såsom för auetionsinrop och dylikt, emedan de numera i allmänhet
kunde af bysättnings-åtgärden vänta en säker förlust. På grund häraf
föreslog Olof Månsson, att, med upphäfvande af 1 mom: i ofvanberörde
Kongl. Förordning den 12 Mars 183o, det måtte, i motsats
deremot, uttryckligen stadgas, att borgenär bär åtnjuta ersättning
af gäldenär för bysättningskostnader; hvarjemte och på det, å ena
sidan, måtte undanrödjas all anledning för en illasinnad gäldenär, att
Bih. till R, St. Prot. 1834- 7 Sami. 1.- Afdela. 4
itke Häftet, »
LagVlskoltetsBetänkande N;o 65.
drifva gäck med Lagens bud och söka bedraga sin borgenär,, och å den
andraj denne senares fördel befrämjas pä elt sätt, som äfven måste för
gäldenären medföra fördel, Motionairen tillika lieuiställde, att genom Lag
mätte stadgas: det eri gäldenär, under hy sättningst iden tillhälles att
verkställa för honom lämpligt arbete, deraf inkomsten bör d hans
skuld afräknas och komma borgenär till godo;— uti hvilken framställning
Per Nilsson ifrån Christianstads Län och Gustaf Gustafsson
ifrån Södermanlands Län sig förenat.
Jemte det Utskottet, beträffande de väckte frågorna, om gäldenärs
lösgifvande utur bysättningshäkte, då concurs uppstår, samt om hans
skyldighet att med arbete aftjena sin skuld, åberopar hvad Utskottet yttrat
uti dess Belänkanden N:ris 55 & 62, får Utskottet, öfver hvad i öfrigt
uti ofvanberörde ämnen förekommit, härmedelst sig utlåta i den ordning,
som föijer:
För det första. Hvad angär Herr Rothliebs yrkande, att en lika
tid måtte stadgas för förklarings afgifvande i utsökningsmål hos alla Konungens
Befallningshafvande, och således äfven hos Öfver-StåtbållareEmbetets
Cancelliet så enär det är med Lag och Författningar öfverensstämmande,
alt utsökningsmål skola allestädes behandlas med all möjlig skyndsamhet,
fastän serskilda förhållanden måste på vissa ställen orsaka en
tidsutdrägt, som på andra, t. ex. i Slockholm, kan undvikas; och det ingalunda
vore en förbättring i denna del af lagstiftningen, att på en eller
flere orter påbjuda en större långsamhet, än behofvet der påkallar, samt
all skälig anmärkning å gäldenärs sida, rörande öfverraskning med bysättliings-ulslaget,
numera är undanröjd, sedan,genom Kongl. Förordningen den
12 Mars i83o, blifvit föreskrifvet, att sådant utslag, på grund af löpande
skuldebref, hvaruti viss förfallotid ej är bestämd, icke må gå i verkställighet
förr, än åtta dagar efter det gäldenären af lagsökningen erhållit
del; förmodar Utskottet denna framställning icke förtjena afseende.
För det andra. Alt, på sätt Herr Rosenqvist föreslagit, alldeles
afskaffa bysältniug, finner Utskottet alltför betänkligt, enär något annat
tillräckligen verksamt och mera tjenligt medel, alt förmå gäldenär, att,
ulan uppehåll, göra vält för sig, icke lärer kunna uppgifvas; och hem tar
Utskottet för sin mening elt ytterligare stöd af det, mer och mer, öfverklagade.
svekfulla förhållandet, att gäldenärer, medelst diktade köpeafbandlingar,
söka undanhålla deras egendom ifrån utmätning.
Ijcg-Uiikoltets Betänkande JY.-c Gj.
27
För det tredje. Något nytt stadgande att bysättningsutslag endast
måtte få yrkas af rätter fordringsegare, eller, i dess namn, af befullmägtigadt
ombud, på sätt Anders Danielsson föreslagit, lärer icke erfordras,
enär sådant ej allenast ligger i sakens natur, utan jemväl uttryckligt påbud
derom innefattas uti föreskriften i 4 Capitlet 11 §. UtsökningsBalken.
För det fjerde. Samma skäl, hvilka i allmänhet tala för bibehållande
af bysättningstvånget, gälla äfven i afseende på ålderstigne gäldenärer;
och det skulle således icke vara principenligt, att, på sätt Herr
Grefve Cronhjelm och Anders Danielsson hemställt, härifrån göra undantag
för dem, som äro 60 eller 70 år gamla. Det undseende ålderdomen
påkallar, kan destomindre utgöra föremål för allmänna Lagbestämmelser,
som densammas brister inträffa tidigare hos den ena personen, än
hos den andra. Och beträffande Anders Danielssons yrkande, att undantag
måtte stadgas för gäldenär, som är i omyndig ålder, så, enär sådan
gäldenär' icke lagligen kan bysätlas, lärer all fråga om ett slikt undantag
böra förfalla.
För det femte. Ett stadgande derom, alt bysättning icke skulle
mcdgifvas, med mindre skulden uppgick lill en viss summa, för hvars bestämmande
Motionairerne i öfrigt utgått ifrån helt olika grunder, tror
Ulskottet ej vara rättsenligt, enär en ringa fordran kan, i anseende till
fordringsegarens vilkor och behof, för honom vara af största betydenhet
samt skyldigheten att uppfylla ingångile förbindelser måste vara lika ovilkorlig,
eli vad'föremålen för dem äro af ett större eller mindre värde.
För det sjette. Anders Danielsson har yrkat, att gäldenär ej må
kunna kräfvas vid bysätlningsansvar förr, än genom Utmätningsförsök blifvit
utrönt, att han är till gäldens betalande oförmögen. Härå svaras;
att bysättning eger ej heller nu rum förr, än bristande tillgång vid utmätning
visat sig, utom hvad angår fordringar, som grundas å växel eller annan
löpande skuldförbindelse, i afseende hvarå borgenären iakttagit hvad
författningarne föreskrifva, för bibehållande af samma fordringars strängare
executiva egenskap; och hvad dessa fordringsbevis vidkommer, hvilka,
såsom oberoende af förhållanden emellan andra personer, än innehafvaren
och utgifvaren, äro ämnade att gå i allmänna rörelsen, tror Utskottet
omförmälde undantagslag icke böra upphäfvas.
För det sjunde. Det är föreslaget, dels att allmän Domstol, dels
att Jury skulle ega pröfva, otn gäldenär gjort sig förtjent af att bysättas,
samt huruvida ömande omständigheter talade för hans befrielse; — Men
ZagUlskottets Betänkande N'.o 55,
då fordringsegarés rätt, att, till sin fordrans ulbekommande, använda de
tvångsmedel, lagen godkänner, icke bör bero af en så godtycklig pröfning,
som den, ej mindre allmän Domstol, än ock Jury, i omförmälde fall
skulle komma att utöfva, kan Utskottet samma förslag icke biträda.
För det åttonde• Förslagen,-angående sättet för verkställande af
besättningen, hvarmed, enligt de serskilda meningarne, skulle så tillgå,
att, sedan Rältsbetjenter communicerat utslaget, det ålåge gäldenär, att,
i stad, följande dagen innan klockan tolf. middagstiden, och å landet, innan
åtta dagar, sjelfmant infinna sig i bysättningshäkte!, efter hvilken
tid, i händelse gäldenären uleblef, han kunde hemtas, men ej på Söneller
Helgedag, och icke efter en viss tid på aftonen till en viss tid på
följande morgon, samt ej heller i sitt eget hem; — tror Utskottet, ibland
annat, hafva det emot sig, att härigenom skulle införas nya föreskrifter,
hvilka, utan att serdeles gagna gäldeyären, kunde lemna runi för många
försök att göra Lagen overksam, och som, om de än i andra länder låna
något värde af sedvanan och opinionen, dock uti vårt land ej lära
kunna hemta något stöd derifrån.
För det nionde. Tvänne Motionairer hafva rmkat, alt, under bysätlnings-tiden,
gulden ej skulle löpa med ränta, och en tredje har påstått, att
gäldenär borde, under nämnde tid, anses aftjena på sin skuld 16 sk. Banco
om dagen; men då ändamålet med dessa förslag ej synes kunna vara annat,
än alt, genom en med bysättningen förenad uppoffring af fordringsägarens
betalnings-vä It, motverka användandet af detta tvångsmedel, och
Lagen, i sådant fall, kornrne att stå i strid med sig sjelf, enär den, på ena
sidan, tillät, hvad den, å andra sidan, genom en omväg sökte förhindra,
lär» desamma icke finnas antaglige. Det gifves för öfrigt säkerligen
mången gäldenär, som icke skulle bära särdeles farhåga för en bysättning,
derunder han åtnjöt fritt uppehälle och fria husrum, samt i afräkning på
sin skuld förtjenade 16 sk. Banco örn dagen, utan att behöfva arbeta.
För,det tionde. Då det med nu gällande Lagbud instämmer, att
kostnaden för gäldenärs underhåll under bysättnings-tiden skall af borgenär
förskjutas, och att, om det icke sker, gäldenären bör utur häktet lösgifvas,
tror Utskottet någon vidare föreskrift icke erfordras, i anledning af
hvad Anders Danielsson i delta hänseende anfört.
För det elfte. Att, på sätt Anders Danielsson hemställt, stadga,
dels att underhållet för bysatt person ieke finge under uppbörds ansvar
jemottagas föy längre tid, än ijorton dagar, dels att, sedan gäldenärblifvit
La^Vtskotteis Betankande 2Y:o 65. \
frigifven, i anseende lill borgenärs underlåtenhet att samma underhåll förskjuta,
gäldenären ej skulle kunna på förra utslaget å nyo bysättas, dertill
finnér Utskottet icke något skäl, och något sådant är ej heller af Motionairen
uppgifvet.
För det tolfte. Olof Månssons förslag, om upphäfvande af hvad
Konung och Ständer vid sistlidne Riksdag beslutat, rörande borgenärs
lätt till ersättning, för hvad lian under bysättningstiden å gäldenärs
underhåll kostat, förmodar Ubskoltet desto mindre böra godkännas, sorn
ett dylikt vacklande emellan grundsaltser, efter Utskottets tanka, skulle
vaka långt mera ofördelaktigt, än de förmenade olägenheter Molionairen
velat förekomma.
För det trettonde. Att, enligt serskilde Motionairers yrkande, i allmänna
Lagen införa föreskrifter derom, huru bysatte personer af olika bildning
och vilkor böra behandlas, samt om och när det må dem tillåtas
att, med eller utan bevakning, för helsans bevarande, eller i andra enskilde
angelagenheter, gå ut, med mera dylikt, anser Utskottet, dels icke vara
af behofvet föranledt, enär bysatte personer, i händelse de, emot förmodan,
icke skulle få åtnjuta deras lagliga rätt, eller vara i saknad af den
omvårdnad, som deras ställning påkallar, och de således egn skälig anledning
till klagan i detta hänseende, hafva flere utvägar att söka och vinna
rättelse i det felaktiga, dels ej heller, så vidt föreskrifterne blefvo af en alltför
reglementarisk beskaffenhet, vara rätt lämpligt, helst Utskottet är öfvertygadt,
att ju mera Lagen ingår i sådane detailer, ju lättare blottställes
den för ofullständighet samt, under bokstafvens skydd, lemnar rum för
öfverträdelsen af andan och meningen.
För det fjortonde. Det med några olika modificationer, af flere Motionairer
framställda förslaget, att ej någon måtte, för en och samma skuld,
hållas bysatt längre, än en viss tid, understödjes visserligen af åtskilliga
ömande skäl, och gäldenärs belägenhet, då han, i följd af verklig oförmåga
att betala, blifvit bysatt, kunde synas påkalla, att en bestämd gräns sattes
för hans fängelse; men, enär Utskottet, uti dess Betänkande N:o 62,
redan tillstyrkt, att bysatt person, som aflrädt sina tillgångar lill concurs,
och bouppteckningens rigtighet med ed fästat, må lösgifvas och, under concursen,
vara ifrån bysättnings-häktet fri; och då Utskottet anser gäldenär,
hvilken ej kan eller ej vill erbjuda den, i omförmälde edgång och i straffbestämmelserne
för svekfullt förhållande i concursmål nedlagda säkerhet,
att något utaf hans tillgångar icke är undandoldt, förtjena sitt missöde,
3ti
LagTJtskottett Betänkande JY-.o 65.
eller åtminstone vara dertill i betydlig mon sjelf vållande, tror Utskottet
någon inskränkning i bysättnings-tiden icke böra göras.
För det femtonde. Vidkommande Anders Danielssons förslag, att
bysättnings-tvång, efter concursens slut, icke må af fordringsegaren yrkas,
derest ej bevisas kan, att gäldenär undandöljt ärfd eller förvärfd förmögenhet,
hvarmed hail blifvit i concursdomen ålagd förnöja sina borgenärer;
så finner Utskottet ej heller skäl att härå tillstyrka bifall, helst det ingalunda
är att förmoda, det bysättnings-tvånget skulle vara mindre behöfligt
emot den, sorn redan gjort concurs, än emot annan gäldenär, utan förhållandet
snarare synes kunna antagas vara omvändt.
På grund af hvad Utskottet sålunda yttrat, får, till Rikets Hoglofl.
Ständers närmare ompröfvande, Utskottet vördsamt hemställa,
att hvad Motianairerne uti de i föreslående femton pontier
omförmdlde ämnen föreslagit, icke malte till någon åtgärd
föranleda.
Hvad deremot beträffar den väckta frågan, om förhöjning afgäldcnärs
underhåll under bysättniugen, så, enär detta underhåll, hvilket, enligt Kgi.
Förordningen den i Februarii 1810, är fastställdt lill likhet med deras,
som i Kronans häkten för brott förvaras, och för det närvarande utgör en
och en tredjedels mark mjukt bröd, samt 3 skillingar Banco om dagen, otvifvelaktigt,
och ehuru det måste anses tillräckligt lill lifvelsfiuppehållande,
för den bysatle lika väl, som för den för brott häktade, dock är ganska
knappt, och desto hellre synes fordra tillökning, som, efter Utskottets
tanka, det är billigt och rältsenligt, att den bysatte, hvilken möjligtvis icke
genom något tadelvärdt handlingssätt vållat sin oförmåga alt göra borgenarernc
rätt, åtnjuter något bättre vilkor, än den, som genom brott förverkat
sin frihet, får Utskottet, i betraktande tillika af föränderlighet
utaf prisen på lifsmedel, och då det i anseende dertill torde vara mera
lämpligt, att bysatte personers underhåll utgår i ett visst förhållande till
hvad fångar af Kronan vanligen beslås, än att ett bestämdt belopp utsättes,
härmedelst afgifva det förslag, att,
med ändring af Kongl. Förordningen den i Februarii 1810,
angående underhållet för bysatt e personer, stadgas måtte: det
borgenär, som ej visar, att gäldenär, hvilken af honom hålles
bysatt, kan sig sielf föda, skall vara skyldig att, till gäldenårens
förnödenhet, förskjuta hvad af Kronan åt fångar i
allmänhet bestås, med förhöjning af hälften derutöfver.
LagUtskoltets Betänkande N.o 6$.
3»
I anledning af Herr Rosenquists hemställan, att den förändring i bysättnings-lagarne,
som kunde komma att bifallas, måtte varda gällande för
alla personer, hvilka för gäld nu sitta i häkte, må slutligen erinras, att
sådant, hvad den af Utskottet föreslagne förändringen angår, följer af lagbudets
allmänna och ovilkorliga beskaffenhet, ech att Utskottet fördenskull
anser
något stadgande härom icke erfordras.
Flere Ledamöters serskilda yttranden äro bifogade.
Stockholm den i3 Maji 1834»
Reservationer af:
Herr Friherre Staél von Holstein : ”Jag reserverar mig emot Ut
skottets
Betänkande i hvad derigenom afstyrkes bifall å motionerne om bestämmande
af viss lid, utöfver hvilken bysättning för samma skuld ej skulle
få fortfara, Theoreliskt betraktadt skulle man må hända ej sakna skäl för den
åsigt, att bysättning icke är rättsenlig. Friheten borde endast kunna förverkas
genom missbruk deraf, men den kan e}anses vara missbrukad genom iråkad
oförmåga att fullgöra ingängne skuldförbindelser. Practiskt behandladt, kommer
man dock till den erfarenhet,att bysättningstvångets tillvaro är nyttig och
nödig såsom stöd för crediten, och för att tillintetgöra uppsåtet till bedrägeri
och underslef. Den theoretiska principen måste vika för den practiska
nödvändigheten; och jag har derföre delat Utskottets tanka, att bysättning
bör få ega rum. ■— Egentliga ändamålet med Lagen om bysättning
lärer dock endast böra vara: alt hejda och tillbakahålla obetänksamt
ingående af skuldförbindelser, för hvilkas uppfyllande tillgångar saknas;
att, sedan gälden blifvit gjord, förmå gäldenären att uppbjuda all sin förmåga
och begagna alla de lofliga utvägar, som stå honom öppna, för att, i
rätt tid, åstadkomma liquid, och att betaga gäldenären lusten till och fördelen
af sådant bedrägeri eller underslef, hvarmed skulle åsyftas att undandraga
fordringsegaren dess rätt. Bysättning är alltså egentligen ämnad
att användas emot den, som, beroende af innehafvaiide tjenst eller byggande
sine förhoppningar på framtida befordran, är satt i nödvändighet att,
så vida ej tjenst och förhoppningar skola för honom gå förlorade, sorgfälligt
undvika bysätlning, medelst noggrannt fullgörande af sina skuldförbindelser;
emot affairsmannen, hvars existefice, såsom sådan, beror på
upprätthållandet af dess credit, och emot bedragaren, som skall förmås afstå
ifrån underslef. För personer i de två förstnämnde categorierne är by
-
3a
saltning under en timma, en dag, eller åtminstone några veekor nära nog
af enahanda verkan och påföljd, som bysättning för lifstiden. Bedragaren
åter lärer sällan, och förmodligen aldrig, finna uträkning vid alt låta inspärra
sig i bysättningshäkte under flere år, endast för att undanhålla någon
egendom, den han, så länge hysättningen fortfar, i allt fall ej sjelf
kan draga synnerlig fördel af, och hvilken, så snart den ej vidare undandöljes,
ändock går i mät för skulden. Egentliga ändamålet med bysättning
skulle följaktligen vara vunnet, äfven om hysättning för en och samma skuld
ej finge fortfara utöfver någon viss tid, den jag önskade blefve bestämd
till Tre år. Utsträckes verkställigheten af hysättning utöfver ändamålet
dermed, förvandlas Lagen derom till redskap i en ilsken, egensinnig fordringsegares
hand, att emot en på tillgångar utblottad gäldenär tillfredsställa
enskild hämdlystnad, och detta vill jag ej understödja. Genom det
af Utskottet föreslagne Stadgande, att då concurs inträffar, gäldenär bör,
om han i bysättnings-häkte sitter, derifrån lösgifvas, är val en utväg öppnad
för gäldenär, att icke oafbrutet under hela sin lifstid blifva hållen bysatt,
men om concurs är enda medlet för gäldenär att befrias ifrån bysättning,
uppstår deraf den följd, att gäldenär, för att freda sig derifrån, nödsakas
att utan annat ändamål, än det omförmälde, upplaga Domstolarnes
tid med idkeliga ansökningar om concurs, ett förhållande hvartill Lagen
ej bör gifva anledning —
Häruti hafva Herr Grefve Sparre, Herr Professor Grubbe och Herr
Bååth mstämt;
Anders Pålsson ifrån Jönköpings Län, med hvilken öfrige Leda
möterne
af Bonde-Ståndet sig förenat:
”Då jag icke till alla delar kunnat biträda den mening, som i Lag-Utskottet
gjort sig gällande, i fråga om förändring af våra nu gällande stadgar,
rörande bysättning, så ser jag mig föranlåten låta denna min reservation
åtfölja Lag-Utskottets Betänkande.
Jag delar Olof Månssons ifrån Blekinge tanka, att Bysättningskost
naden
bör vid slutliga liquiden drabba gäldenären; och har Olof Månsson,
efter min åsigt, ganska grundligt utvecklat skälen för en sådan mening.
Utskottet synes hafva medgifvit, att olägenhet, om icke orättvisa, åtföljer
ett nuvarande förhållande; och, om detta är constateradt, tyckes mig som
ambitionen att handla conseqvent, och att ej afvika ifrån ett föregående beslut,
icke är tillräckligt skäl att,' förkasta den föreslagna Lag-förändringen,
Hvad
/ v. . * ■ i *
LagUtskoltels Betankmd e N:u 65,
Z.igTItskottets Betänkande jV.-o 65,
Hvad sorn befinnes felaktigt i Lag-stiftningen bor väl rättas, äfven om en
sådan rättelse skulle föranleda en tillvitelse åt Lagstiftande magten, för ostadighet
i principer. Icke nog med att Lag-Utskottet bibehållit en bedräglig
gäldenär vid rättighelen att, under bysältnings-tiden, utan er$ättnings-skyldighet,
helt makligt lefva på den godlrogue fordrings-egarens bekostnad;
man har till och med till hälften förökat det dagliga underhållet.
Var det förut svårt att förmå en motvillig betalare att göra rätt för sig, så
lärer det hädanefter blifva hardt när omöjligt; ty sedan en gäldenär undandöljt
sin egendom, för att gäcka fordringsegarens anspråk och undandraga
sig betalningen, så kan han väl icke föra ett beqvämare lif, än att lägga
armarne i korss och låta fordringsegaren föda sig. Må man icke tro att
.andre än tredskande gäldenärer blifva bysatte. Fordringsegaren, sorn i allt
fall mäste förskjuta medlen för den bysattes underhåll, kanner för väl sin
egen fördel, för att utan ändamål öka sin förlust, medelst en persons bysättning,
som saknar tillgång att betala den primitiya skulden och, än mera,
de gjorde förskotten. Man kan således vära öfvertygad, att om Olof
Månssons förslag bifalles i så måtto, att fordrings-egaren berättigas till ersättning
af gäldenären för dennes underhåll under bysättnings-liden, kominer
sådant icke att drabba andre gäldenärer, än dem, hvilka genom deras
motvilja ådragit sig bysättuing; och desse må man väl icke vilja skydda.
Då bysättning, enligt sin natur och grund, är ett tvångsmedel endast
emot tredskande och bedräglig© gäldenärer, men desse vid det för dem
gynnande förhållande, som efter nu gällande stadgar eger ruin, och hvilket
än t^er ökas, derest förslaget om förhöjdt tractamente vinner afseende
, föga akta och måhända mången gång anse sig belåtna med ett lindrigt
häkte, deruti fordringsegaren slutligen måste ledsna eller sakna förmåga
att hålla dem ; så mäste medgifvas, att ändamålet med berörde tvångsmedel
alldeles förfelas.”
Brh. till R. St. Trot. iB3.f. 7 Sami. i åfddn.
11 :ie Häftet.
S
H
ZagUtskollets Betänkande IV.-o 66t
N:o 66.
Ankom till Expeck Utsk. d. 20' Maji kl. 9 f. tn.
Betänkande, öfver Herr C. F. Egnelh motion, angående andrin*
af beräknings-grunden för Magistraternes boupptecknings-arfvoden.
.
Vallöf]. Borgare-Ståndet liar lill Lag-Utskottets behandling öfverlemna!
elt anförande,, deruti Herr Clas Fredric Egnell förmält sig vilja fästa
uppmärksamheten pä en klagan, som, efter hans förmenande, med fog fördes
i afseende ä den nuvarande beräkningsgrunden för Magistraternes bo»ppteckuings-arfvoden
i Städerne, utom Stockholm och Götheborg. Kgl.
Förordningen d. 10 December 1756 stadgade nemligen, alt* af all i boet
befintlig fast och lös egendom, ma uti ifrågavarande städer uppbäras en
procent såsom inventerings-arfvode, beräknadt af stimma inventarii. Om
nu hela tillgängen 1 elt sterbhus utgjorde ao,000 Ildr och skulderne ett
lika belopp, så ökades desse senare med inventernigs-arfvodet, 200 Rdr;
utom umgätderne för fordringars imlrifvande, auction, utredning och öfrige
vid dödsfall oundviklige kostnader; och följden blefve då, att arfvingarne
nödgades afträda boet till borgenärerne, samt se^ sin sorg efter eii
älskad man och fader mångdubbelt ökad derigenom, att hans namn komme
i lika förhållande med mindre rättsinnige gäldenärer, blott af den orsak
alt hans i lifstiden åsamkade skulder, för dess närings bedrifvande,
till egen. och familjens bergning, icke före dödsfallet hunnit godtgöras,
hvartill medel ej saknades, innan verkan af ofvanberörde Kgl. Föroi ekling
med dödsfallet inträdde. På grund häraf hemställde Motionairen om ea
sådan föi ändring härutinnan, att Magistraterne skulle för inventering
i sterbhus, der behdllne summan icke uppgår till Etthundrade Rdr,
åtnjuta arfvode såsom för andra värderingar , men, dd behållningen
steg tilt Etthundrade Rdr och härutöfver, bekomma tvd procent
deraf; och troddes Magistraternes inkomst icke blifva härigenom betydligen
minskad.
Vid remissen häraf den 17 nästlidne Februarii har blifvit ytlradt a fr
Herr Langenberg.*■ att, i fall någon förändring 1111 bomme att beslutas,
, han [rodde arfvodet böra fastställas till en procent af behållningen;
Herr Lundin: att då man. erinrade sig de bördor, hvilka redan trye»
LugUukoltets Betänkande IV:0 65.
35
ka Städerna i allmänhet, förslaget syntes mindre välbetänkt, och att Herr
Lundin följaktligen beslridde detsamma så mycket hellre, sorn, ehvad den
ifrågavarande förändringen komnie att öka eller minska Magistraternes hitintills
åtnjutna inkomst, resultatet vore lika obilligt i bägge fallen;
Herr Moschel, alt, enär klagan länge varit förd öfver de dryga arfvoden,
som för bouppteckningar i Städerne till deras Magistrater betalas,
samt denna klagan icke syntes obefogad, då till bouppteckningsman å landet
finge väljas, hvilka Slerbhusen för godt funné, hvarvid arfvodet berodde
på öfverenskommelse, Herr Moschel funne sig föranlåten yrka: att Städerne
md, i afseende å bouppteckningsmäns utväljande, undfå enahanda
rätt m d den landet åtnjuter;
Herr Leffler: alt lian trodde förslaget hafva bordt åtföljas af en fullständig
calcul, som utredde, hvilkendera beräkningsgrunden vöre för sterbhus-delegare
i allmänhet den minst betungande; och
Herr Olbers: att, i händelse en sådan förändring vidtogs, hvarigenom
minskning i Magistraternes inkomster uppstode, borde ersättning derföre af
Slaten dem beredas.
Lag-Utskottet, som öfvervägat hvad sålunda förekommit, får härmedelst
afgifva det yttrande, att, ehuru Utskottet anser det vara önskligt, att
Magistraternes aflöning grundades å mindre tillfälliga inkomster, än ifrågavarande
Sterbhusprocent, kan Utskottet likväl det nu gjorda förslaget om
en förändrad beräkningsgrund, och afgiftens utgående i mon af behållningen
i boet, icke understödja, dels emedan en så beskaffad förändring ej
skulle afhjelpa den anmärkta ojemnheten, och ej heller synes vara fullt
rättsenlig, enär besväret med bouppteckningen beror af boets vidlyftighet,
och således ingalunda minskas derigenom, att skulder finnas, som medtaga
tillgångarne, dels ock derföre, att Magistraternes löne-inkomster, hvaraf
boupptecknings-procenten utgör en väsendtlig del, möjligen komnie att, genom
fastställande af en annan grund för densammas beräknande, antingen
förhöjas eller nedsättas, men intetdera lärer böra ske utan vederbörandes
förutgångna hörande, helst, i förra fället, stärlernes invånare, hvilka äro
skyldige att sjelfve bestrida aflöniugen, finge vidkännas en tillökning i utskylder,
som tilläfventyrs icke vore af behofvet påkallad, och, i senare händelsen
åter, den godlyckliga löne-nedsättningen skulle innebära orättvisa e®
mot dem, som nu innehafva Magistrats-tjensler, samt möjligen verka menligt
för det allmänna, hvars lätt och säkerhet fordra, det löne-vilkc
-
LdgU t skottets Betänkande N:o 6^
ren aro sådäne alt skicklige, personel' timna till omförmälde befattningar
erhållas.
I följd häraf, o eli enär den ordning och reda tili Sterbhus-angelägenlieter,
som af Magistrat ernes befattning med bouppteckningar och skiften i
Städe ine hittills vunnits, vid jemförelse med tillståndet på landet, onekligen
visar sig lända Sterblmsdelegarue sjelfve lill gagn och säkerhet, hemställer
Utskottet
att Herrar Egnell s och Mcechels of vanberörde förslag icke
måtte antagas,
Stockholm den 16 Maji i834.
N:o 67.
%
Ankom till Exped. Utsk. d. 20 Maji kl. 9 f. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfnilmagtigen Samuel Anderssons
ifrån Östergöthland motion, att fattigprocenten i sterbhus
mätte utgå, icke sä ,om nu, af summa inventarii, utan i
mon af behållningen, sedan skuld blifvit af dragen, a
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har lill Lag-Utskottet blifvit remitteradt
ett anförande af Riksdagsfullmägtigen ifrån Östergöthland Samuel
Andersson, hvilken yrkat, att enär det, efter bans förmenande, icke vore
billigt eller rättvist, alt, på saft nu gällande Lag bjuder, en åltondedels
procent af alla tillgångar i Sterbhus, utan afseende å gablens belopp,
tilldelades de fattige, då sådant skedde på bekostnad af efterlefvande
enka och barn, hvilka understundom, till fördelning sig emellan, lingö
en mindre behållning, än hvad fattigprocenten utgjorde, en sådan lagförändring
måtte meddelas, att de fattiges en åttondedel! procent'barde
hädanefter, i likhet med Chartae Sigil/atce-afgiften, endast efter
summa behållning beräknas och utgå.
Detta förslag, hvilket Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län, samt Anders
Larsson ifrån Upsala Län förmält sig anse olämplig!, den förstnämnde
på det uppgifna skälet, att, i fall förslaget bifölles, skulle derigenom
borttagas en ad pios usus anslagen förmon, hvilket icke rättvisligen kunde
Lagutskottets Betänkande iVjo 68 3y
* % .
ske, med mindre en motsvarande ersättning lémnades i stället,, har Lag
Utskottet öfvervägat; och enär ifrågavarande en åttondedel procent a t
boet, lill hvilken de fattige äro att anse såsom egare, och hvilken derföre
i 17 Cäpitlet 4 §• HaudelsBalken kallas de fattiges del,jemlikt nämnde
lagrum åtnjuter förmonsräft framför den aflidnes gäld, samt, vid sådant
förhållande, efterlefvande maka öch arfvingar destomindre kunna göra
anspråk på berörde lott, som deras rätt att skifta icke inträder förr, än
alf gäld är betald, tror Utskottet, i betraktande jemväl deraf, att detta
för de fattige anslagna understöd säkerligen utgår på ett sätt, som i allmänhet
är ett af de minst betungande,
sig icke hörå å omförmälde motion tillstyrka bifall.
Stockholm den iÖ Maji i834>
N:o 68;
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Maji kl. 9 f. m.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Johan Ericssons ifrån
Stora Kopparbergs Län motion, om tillägg till 17 Capitlet
i3 J1, Handels Balken,
Uti memorial, som Hedervärda BondeStåndet till Lagutskottet remitterat,
har Riksdagsfullmägtigén Johan Ericsson ifrån Stora Kopparbergs
Län anfört, att då gäldenär, till skulds betalande, saknade andra
tillgångar än fast egendom, hade borgenär, enligt 1734 års Lag, för att
få sin fordran godtgjord, blott den enda utväg, alt, efter det fastigheten
blifvit utmätt, deri söka införsel och med egendomen pantvis lagfara,
men han egde ock, sedan utmätning och dermed förenad införsel för sig
gått, en i Lag stadgad förmonsrätt för sin fordran,,så att, om annan fordringsegare
derefter ville nr samma fastighet njuta betalning, kunde denne
fordringsegare blott göra anspråk på det belopp, hvarmed fastighetens
värde öfversköt den fordran, hvarföre utmätning först skett. Den tidsutdrägt
och de omvägar, som erfordrades, innan borgenär på förenämnde
sätt hunnit blifva förnöjd, hade likväl inverkat ofördelaktigt på allmänna
förtroendet; och för att afhjelpa denna olägenhet, med°bt införande ef ett
33
Lag-Ulskollles Betänkande N:o 53.
skyndsammare liqvidationssätt, hade blifvit stadgadt i io § af Kongl. Förordningen
den 28 Junii s 7*)S, alt borgenär, som hvarkenåstundade införsel
i fast egendom, hvilken skulle gå i mät, eller ville, genom lagfart,
pantvis dertill förvärfva egande rätt, icke kunde betagas alt fa den utmätte
egendomen, utan föregången lagfart, offentligen försåld till sitt förnöjande.
Alt Lagstiftaren skulle, då han genom ett sådant stadgande beredde
borgenär tillfälle att, med större skyndsamhet än förut egt rum,
kunna utbekomma dess fordran, velat betaga borgenär förmonsrätten lill
betalning, det trodde Molionairen icke böra förmodas, enär ett sådant sy fä
ternåi aldrig blifvit af Lagstiftaren anlydt; — Men likväl hade fordringsegare,
i följd häraf, kommit alt gå miste om den i 17 Capitlet i3 §•
IlandelsBalken stadgade förmonsrält, emedan Lagen, i fråga om förmonsrätt,
mäste, efter dess ordalydelse, strängt, tillämpas, och icke medgåfve
någon utsträckning deraf till fordringar, åt hvilka icke uttryckligen en
sådan rättighet tillerkändes; —• och har, på grund häraf, Motionairen
föreslagit, att till i3 § i 17 Capitlet HandelsBalken måtte göras följande
tillägg: samma rätt håfve ock borgenär, som vunnit utmätning d
gäldenärs fasta egendom, ändå att han deri ej erhållit införsel.
Har en borgenär fått införsel och annan eller flere blott utmätning}
medföre då införsel förmonsrätt framför utmätning, samt den äl~
dre utmätningen företräde framför den, som senare skett; i afseende
hvarå Utskottet nu får sitt yttrande meddela.
Den förmonsrätt, Lagen tillerkänt införsel i fast egendom, synes
grundad derå, alt införseln, i likhet roed utmätning af lösören, skiljer egar-en
ifrån besittningen, men sådant sker icke genom utmätning af den
fasta egendomen; och då denna åtgärd ej heller i öfrigt innefattar sådan
offentlighet, att allmän kännedom kan med säkerhet vinnas om derå grundad
sakralt, hvilken också derföre lätteligen kunde komma att lända andra
lill förfång, samt borgenär, enligt nu gällande Lag, ej allenast har tillfälle
att erhålla införsel i sammanhang med utmätningen, och såmedelst
vinna den af Molionairen åsyftade säkerhet, utan äfven kan, vid infallande
lagtima ting, då egendomen ligger å landet, samt hvarje Rådstufvudag,
om egendomen är i stad belägen, förskaffa sig en ännu bättre förmonsrätt,
genom ansökan om inteckning, tror Utskottet sig
icke böra d motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 16 Maji i834*
LagUtkottets Betänkande N:o 6g.
30
N:o 6g.
Ank. till Exp. Utsk. d. 20 Maji kl. 9 f. m.
Betänkande, öfver Herr Olof Wijks motion, om ändring af sista
momentet 5 Jjb samt 1 mom. 7 tiF. 17 Capitlet HandelsBalken,
Uti memorial, som Välloff. BorgareStåndet till LagUtskottels behandling
öfverlemnat, har Herr Olof Wijk gjort den framställning, alt vid de
tillfällen, då bodmeii-långifvare och skeppsbesättning cöncurrerat, för att
ur fartyg och gods erhålla betalning för bodmerilån och skeppslön, hade
utgången af anställde rättegångar visat, alt i Lagen all säkerhet vore beredd
åt den förre, men icke tillräckligt skydd lemnadl lill betryggande af
den senares, eller skeppsbesättningens, rätt. Det hade nemligen handt, att,
då fartyget, efter tecknaclt bodmeri tili skeppets fulla värde, i barlast återkomnrit
lill den ort, hvarifrån resan blifvit börjad, hade besättningen
gått förlustig betalning för sin innestående lönefordran, derföre, alt i 17
Capitlet 7 §. IlandelsBalken stadgas, alt om någon har sådant bil- eller
bodmeribref, sorn i Sjölagen besk rifves, han eger förmonsrätt i skeppet, så
ock i godset, då skeppsfolk belaldt är, såsom i föregående 5 §• blifvit sagdt,
hvarest orden lydar ”af gods i skepp tages först sjöfolks lön.” Häraf uppkom
således den orättvisa följd,, att en besättning, sorn under en längre
lid på flere år åtföljt eli fartyg, hvilket ifrån den ena orten till den andra
gäll på frakt, vid resans slut ej egde något alt med säkerhet påräkna
för sitt arbete och sin möda. Sistnämnde Lagrum föranledde dessutom
ännu en anmärkning, den nemligen, att, ehuru; fartyget gjort flera fraktresor,
sisla godsegaren likväl måste hila sina varor gå lill liqviderande af
folkets atla innestående hyror, helst, enligt Skipmannabalkcn och 1748 års.
Kongl.. Coopvaeidic-rcglemente, besättningen icke är berättigad,att ä hvarje
aflastningsort dess upplupne löner utbekomma.. Obilligheten deraf alt
i allmänhet fraktgods i skepp, och ännu mera att det sist i skeppet intagna
godset skulle vara underpant för hyrorna under, liela resan,läge i öppen
dag, enär af fraktgods ej borde tilL dessas; godtgörande kunna tagas
mera, än den. för reson betingade frakten, för hvilket godset rättvisligen;
och lagligen, utgjorde hypotliek. Det borde deremot åligga Redaren, hvilken
tillgodonjuta frukterne,, att ansvara- för- folkets löner och,, om hanel
-
^ugUtskoit et$ B t tankande W\o So.
ler skepparen saknade tillgång, borde skeppsfolket alltid ega förmonsrätt i
skeppets inventarier, oell om desse ej aro tillräcklige, i skeppets försälja
ningsbelopp framför den, som gifvit lån å bil- eller badmeribref, emedan
denne alltid vore i tillfälle att kunna göra sig underrättad om folkets hyror
innestå, innan lian
föreslagit, att sista momentet i 5 J*. af of vanberörde Capitel och
Balk måtte erhålla följande förändräde lydelse: ”af fartygets inventarier
och, i händelse de ej förslå, af fartygets försäljningsbeTopp
tages först sjöfolks innestäende lön för hela den tid de stätt
t fartygets tjensti enlighet hvarmed ock den efterföljande 7 Jf.
1torde ändras.
Efter öfvervägande häraf får Utskottet Vördsamttillkännagifva, att Utskottet
delar Motionairens yttrade åsigt, angående det origtiga^ så val derutinnan,
att sjöfolks obetalde aflöning icke eger förmonsrätt i sjelfva fartyget,
sora ock alt sådan fordran hav förmonsrätt till godset, som i fartyget
är: hvarigenom kail inträffa, att gods, sorn vid slutet af en emellan
flere orter verkställd resa^ tillfälligtvis finnes om bord, medtages för lönefordringar,
hvilka tillkommit förr, än samma gods inlastades, och under förehafvanden
deraf godsegaren icke haft ringaste nytta. Sjöfolket står i
skeppsredarens, men icke i befraktarens, tjenst, och döt bör således jemväl,
efter Utskottets mening, ega sin förmonsrätt, icke i godset, utan i
skeppet.
Att denna förmonsrätt icke må utsträckas till äldre fordringar, ände,
sorn härleda sig ifrån den af fartyget senast gjorda resa näst innan förtnonsrätistvisten
uppslår, tror Utskottet äfven bora antagas, emedan eljest
skulle kunna för den senaste besättningen uppkomma collisioner med gamla
.okända fordringsanspråk, äfvensom bodmeri- och bilbrefs långifvare* äfventyr
onödigtvis förökades. Efter hvarje fulländad resa eger besättningen
att utfå hela siii obetalde aflöning, och den behöfver således icke ifrågavarande
säkerhet Uti fartyget längre, än som erfordras för att, i saknad
af godvillig betalning, derföre lagligen utsöka sin rätt.
I öfrigt och till förekommande af olika begrepp derom hvad till sida
resan rätteligen må hänföras, då, t. ex. fartyget besökt flere hamnar
efter hvarandra och flerke gånger ombytt laddningar med samma manskap,
torde det vara nödigt bestämma, att resan bör räknas ifrån det besättningen
inmönstras.
På
LagUtskottets Betänkande St.o 6ff. 4*
På dessa skäl föreslår Utskottet, att,
i stället för sista momentet af 5 ,$■ i 17 Capitlet Handel*-  B a ken, måtte der t ödet införas föjande stadgande:
Sjöfolk njute förmonsrätt i skepp för lön under skeppets
sista resa, räknad ifrån besättningens inmönstnng och
skeppsredare ege för skeppslega samma ratti det gods, sorn
i skeppet är.
Äfvensom Utskottet hemställer -att:
i sammanhang härmed, första momentet, af 7 J\ i berörde
Capitel erhåller denna förändrade lydelse:
Häfver någor sådant b [bref, som i Sjölagen beskrifvet
är, ege han förmon i skeppet, då skeppsfolk är bealdt ,
sot/i i 5 $ sägs, tå ock i godset.
Stockholm den it) Maji 1 S3f*
Bilt. till R. St. Tiel. :$Jj. 7 Snml, r A dr/n.
11 :te Häftet,
STOCKHOL M, ,IOs L
y hos Ludv. W est
ERBERG, 1834.
Lng-XJrskotttts Bet. A':o 70,
t
N:o 70.
Ankom lill Exp-Utsk. den 3o Maji kl. 5 e. ro.
Betänkande , öfver väckte motioner, om tili ägg till 23 Cap. 1
Arfda-Balken , i afseende cl Förmyndares redovisningsskyldighet.
Hos Walloth B rgare-StAndet har Herr Gustaf Holm, medelst ett
•kriftligt anförande, gjort oen framställning, alt uti hvarje civiliserädl folk*
lagstiliniii^ ei kändes såsom grundsats, ali den medlem af samhället, sora
icke kunde låda ofver sin person oell sitt gods, hurde i Slaten och des#
inrättningar finna säkerhet lor bägges vård och bibehållande. Denna princip
funnes jemväl stadgad uti vår Lagbok af år 1734, sorn i ip, 20, 21,
22 och a3 Capillen Alfda-Balken, handlar 0111 målsmanskap för omyndig.
Dessa figulin egde likväl, efter Molionairens öfvertygelse, det fel, att de
icke imu-lättade elt nog positivt stadgande, alt Hof-Rätter, Häiads-Rätter
ä landet och Rådhus-Rätter i städer, der Förmyndare-Kamrar ej finnas,
firo skyldige alt tillse och vaka deröfver, att Förmyndare behörigen redovisa
för förvaltningen af den omyndiges egendom och angelägenheter, hvadan
denna uti sist åberopade lagium, likasom i förbigående omnämnde garanti
för helgden af omyndiges lätt i allmänhet, vore utan ändamål och påföljd.
Det vore allmänt kändt, att Hof Rätter och Lands-Domstolar, med
högst sällsynte undantag, ej frågade efter, huru förmyndare uppfylla dera#
åligganden, så framt icke den omyndiges flander påkallade lindel sökning
derom. Om sådant, vare sig af liknöjdhet eller af okunnighet, uleblefve.
Tore den omyndige öfvei leornad ål slumpen eller förmyndarens godtfinnande,
och Mot immi ren hade icke länges <Ln såom Domare handlagt ett mål,
angående redovisning af en, utaf Lands-Domslol tillförordnad förmyndare^
i hvilket det inhemtats, alt först efter förmyndarens död, sedan han i 1 i års
tid, utan control, utöfva t delta sitt kall, redovisning blifvit af hans sterbhusdelegare
afgifven. Det vore lätt att inse de olägenheter och äfventyr,
sorn åf elt sådant förhåll nide uppkommo, och man skulle utan svårighet
kunna ådagalägga, alt mången omyndigs rätt, i anseende till denna bristfällighet
i Lagstifillingen, blifvit satt på spel, samt äfven galt förlorad. Uti
16 Cap. 10 §. af Förslaget till Ärfda-Balken, hade väl Lag-Comiléau lemnat
uppmärksamhet åt detta grannlaga ämne, mell dock ej på ett så tillBihang
till R. Sr, Brot. 1314. 7 Sml. 1 Af dt!. 1
ts.te Häftet.
% Lng-Ut;kottets Bet. Nto 7 o.
*
fredsställande satt, som Motionairen önskat. Att kunna framställa förslag1
lill inrättande af Förmyndare-kamrar öfver hela Riket, ungefärligen i likhet
med den, som finnes i Stockholm, jemlikt den för samma Verk utfärdade
Instruction af den 12 December 1764, hade Motionairen lifligt åstundat,
men dertill ansåg han sig sakna erfarenhet neli förmåga, samt trodde
dessutom, att den närvarande organisationen af våra Domstolar och många
locala förhållanden härvid lade hinder i vägen, som svårligen kunde
undanrödjas. För att således, utan förändring af det hela, söka i någon
mon vinna det åsyftade ändamålet, funne Motionairen sig föranlåten föreslå
följande förändrade lydelse af i §. i 23 Cap. Ärfda-Balken: Förmyndare
skall för hvarje år af sluta räkning öfver allt det han om händer kafver
att deraf må skönjas , hvad han för den omyndige uppburit och utgifvit
och hvad säkerhet för medlen tagen är. Af den räbiing gifve han, vid
hvart års slut, den omyndiges närmaste f ränder del, om så f ordras. Begära
de det ej j vare förmyndaren ändå skyldig , att hvart 3;dje ål* tillställa
dem räkning, och att aflemna ett exemplar deraf till den Rätt, af
hvilken han till förmyndare förordnad blifvit; Och bör Rätten utse en eller
flere gode män, att samma räkning granska. Ali g ge det alltså Rätten,
vid ansvar såsom för annat Embetsfel, att vaka deröfver , att förmyndaren
sin redovisningsskyldighet icke försummar, och att den tredskanäe vid
vite dertill hälla. Uppå anmälan af den omyndiges fränden, eller af de
utsedde gode männen, att förmyndaren den omyndiges egendom icke rätteligen
förvaltat, eller ock, om Rätten eljest af den ingifne redovisningen
finnér anledning till klander emot förmyndarens förvaltning, lig ge det dess
vårdnad å att tillse, det den omyndige rätt sker, och pr öfve af omständigheterne,
om annan förmyndare förordnas må”.
Jemte detta anförande har Lag-Utskottet äfven fatt emottaga ett, i
samma ämne, hos Hedervärda Bonde-Ståndet a ('gifvet memorial, deri Riksdagsfullmägtigen
Petter Persson ifrån Calmar Län förmält sig, för den händelsen,
att lians väckte motion, om inrättande af förmyndare-kamrar, i sammanhang
med de tysta förmonsrätternes borttagande, icke skulle vinna
framgång, vilja fästa uppmärksamheten på behofvet af en utvidgad håde
rättighet och pligt för Domaren, att hålla hand öfver huru de omyndiges
arfsmedel förvaltas, och att de icke, såsom stundom händer, lemnäs till
pris åt svekfulla eller vårdslösa förmyndare. Stadgandet i 23 Cap. 1 §.
Ärfda-Balken vore ofullständigt i så måtto, sorn detsamma icke uttryckligen
innehölle: att Domaren skulle, vid någon viss tid, och åtminstone vid
slutet af hvart 3:dje år, ovilkorligen infordra ifrån förmyndare, antingen
Lag-Xh skotta s Bet. Nio 70.
3
redogörelse för framflutna tiden, eller 'bevis, att sådan redogörelse blifvit
tillställd nästa fr änder, och att de åtagit sig att redogörelsen granska.
Meddelade icke fränderne sä beskaffade bevis, eller saknade pupillerné
fränder, sä skulle Domaren förordna annan person att öfverse^ räkningen;
Och troddes lagen i öfrigt böra innehålla föreskrifter, angående sättet och
ordningen för förmyndares inkallande till Domstolen i omf örmälde afseenden,
och om formen för klander, samt huru detta skulle göras hos Domstolen
anhängigt.
Utskottet, som tagit dessa framställningar i öfvervägande, delar visserligen
Mationairernes önskan, det någon större säkerhet måtte kunna beredas,
att förmyndare fullgöra deras åliggande, att, tid efter annan, aflemna
redovisning för livad de, i sådan egenskap, hafva om händer, Men att
ålägga Domaren, att, vid ansvar oell ovillkorligen, hålla hand häröfver,
anser Utskottet, åtminstone för det närvarande, möta allt för stora svårigheter.
Det skulle nemligen till en början, vara för honom nästan omöjligt,
alt samla fullständiga upplysningar om alla de personer innom hvarje Domsaga,
hvilka, till följd af Domstols förordnande, eller lagens allmänna bud,
innehafva fö r my nd a r e-he fat t ni n g a r, och, vid betraktande af Domarens på
många orter redan förut högst mödosamma och ansvarsfulla kall, måste
man finua det ifrågavarande ökäde bestyret blifva alltför betungande, samt
icke gerna kunna undgå att medföra åsidosättande af andra pligtef.
Det har hos Utskottet uppstått fråga om stadgande af böter för den
förmyndare, som underlåter att sjelfmant göra redo inom hvart 3:dje års
slut. Men , enär den obenägenhet att emottaga förmynderskap och deraf
orsakad förlägenhet att erhålla skicklige och pålitlige förmyndare, som ifrån
alla landsorter vitsordas, sannolikt skulle, genom ett sådant lagbud, i betydlig
mån ökas, måhända till större mehn för de omyndige, änsommotvägdesaf
det goda, sorn lagbudet kunde åstadkomma, helst de förmyndare,
hvilka uppsåtligen vanvårdat eller vändt sig till godo pupillens egendom
och af hvilkas dröjsmål med redovisningen denne hade mest att äfventyra,
i de fleste fall också utan tvifvel skulle blottställa sig för de nyssnämde'
böterne, har Utskottet, med afseende jemväl derå, att dylika pliktbestämmelser
ofta endast blifva medel uti egennyttiga åklagares händer att göra sig enskild
vinning, trott omförmälde utväg ej heller kunna med fördel vidtagas.
Deremot förmodar Utskottet, alt ej så obetydligt skulle för ändamålet
vara vunnet, genom meddelande al några andra föreskrifter, hvartill
Utskottet af of vanberörde motioner hemtat anledning, såsom 1:0 att förmyndare
förpligtades, att hvart 3:dje år till Domstolen, och således icke, så
-
4
L^g-Vtikottets Ber. ftin 70.
sorn lagen 1111 pa I) juder, eiulasl till närmaste fr änder, lennia afslutad räkning.
Domstolen har för det närvarande icke någon i lagen uttryckligen
erkänd lätt, all tillhålla förmyndare alt redovisa, med mindre den omyndige
sjelf, eller dess liander, derom väcka talan. Men i följd af om förmälde
stadgande finge Domaren foll anledning att opåmint vaka häröfver, och
det är ej orsak helara, alt icke Domare i allmänhet skulle anse lör en
samvetspligt att, så vidt de kumle, följa ifrågavarande förhållande med
uppmärksamhet; 2:0 att förrnynda e-räkningen norde vara åtföljd af bevis,
lin ml edes den omyndiges egendom blifvit fruktbar gjord, och livad säkerhet
for dess penningar blifvit anskaffad. Om än delta skulle synas ligga
i Silkens natur, torde det likväl vara nyttigt, att bestämd lag derom finnesj
3:o att det skulle ankomma på Domstolen att, i fidi redovisningens ligtighet
i något afseende vore tvifvelaktig, eller omsländigheterne eljest så föranledde,
utställa handlingarna lill granskning af Gode Män, en eiler flere,
som Rällen forordnade. Någon ovillkorlig skyldighet för Rätten att i hvarje
1 lä lidelse föranstalta om sådan granskning synes icke böra stadgas, för
att ej, genom hopade besvärlig heter, motverka hufvudsaken, sorn är att
redovisning varder algifven. Möjligheten och lättheten af en närmare undersökning
angående dess beskaffenhet, skall i allmänhet utgöra lör förmyndare
ett tillräckligt motiv att icke blottställa sig för anmärkningar.
För öfrigt är det klart, att ifrågavarande åtgärder endast blifva provisoriska,
och icke ligga i vägen för den klandertalan, som, i sammanhang med
för i.yud rskapets afträdande, slutligen kan komma alt af vederbörande anställas;
4.0 att förordnanden, som för förmyndare hä lanefler utfärdas, borde
innefatta, underrättelse, om hvad han, enligt a3 Cap. 1 §. Äi fida-Balken,
har att iakttaga. Det är väl äfven 1111 brukligt, att i förmyndare-förordnanden
inrycka den erinran, att förmyndaren har att ställa sig föreski ifterne
uti 22 och 23 Gap. nämnde Balk till efterrättelse, men denna i så allmänna
ordalag letnnade anvisning tyckes ej vara för ändamål-1 lillfyllestgörande,
emir mången förmyndare är i saknad af Lagboken, och, fastän lian bör
förmodas hafva någon gång underrättat sig om dess stadganden i hänseende
lill hans omförmälde kall, likväl under tidens lopp lätteligen kan förlora
dem utur minnet. Den ifrågavarande instruetionen uti sjelfva förordnandet
afhjelper sålunda en brist på allmän närmare kännedom om förmyndarens
åliggande, i afseende på redovisningen, och utgör en uppmaning,
som Utskottet hoppas att de Heste förmyndare skola känna sig förbundne
efterkomma.
På gruud häraf får Utskottet, som icke anser någon föreskrift utöf
-
Lng-V t skottets Bit. Nio 70.
5
ver hvad Lagen 1111 innehåller, angående sättet och ordningen för fnrmyndaies
inkallande, eller om lönnen för klander, vara, på sätt Petter Persson
förmenat, påkallad af behofvet, i så måtto biträda motioneine, som Utskottet
vördsamt föreslår:
dets att 1 $. i 2.3 Cap. Ärfda-Balken mätte erhålla följande förändrade
lydelse:
Förmyndare skall, för hvarje är, af sluta räkning öfver allt
det han om händer häfverj att deraf inses må, huru han den
omyndiges egendom förvaltat, sif den räkning gifve förmyndaren
, vid hvart års slut, den omyndiges närmaste fränder del,
om sä fordras; Och vare förmyndaren änaä skyldig, att hvart 3:dje
är till Rätten inlemna sin redovisning uti tvänne lika lydande räkningar,
samt jemväl tvä fällt de bevis, som dertill höra, och således
äfven derom, huru egendomen blifvit fruktbar gjord, samt
'hvad säkerhet för atlanta penningar tagen är. Rätten förordna
dä, att den ena räkningen, med tillhörande bevis, skall, genom
förmyndarens föranstaltande, tillställas den omyndiges närmaste
Jränder, pä det de den öf verse må. Aro ej Jeander, eller vilja
de st g det ej åtaga, eller prof vas omständigheterna annars så föranleda,
ege Rätten utställa handlingarne till granskning aj Gode
Män, en eller flere, som Rätten härtill utser. hnnes det emot
den räkning något alt påminna; dä bör Rätten tillse, att den
omyndige rätt sker. Ar omyndig till de är kommen, att han sjelf
kan finna, att förmyndaren ej väl dess egendom förvaltar, stämde
ock honom fritt, det hos Rätten att angif va och sin sak utföra;
dels ock att serskildt stadgas mätte:
Att förmyndare-jörordnande, som hädanefter utfärdas, bör
innefatta fullständig underättelse om hvad f örmyndaren, enligt
23 Cap. 1 Ärfda-Balken, har att iakttaga.
Tvänne Ledam- teis sei skilda yttranden bilogas.
Stockholm den 23 Maji i834*
Reservationer.
1:0 af Herr Holm:
”Då jag väckte den af Höglofl.-Ulskottet nn besvarade motion om ändring
i t §. af 23 Cap. Ärfda-Balken, hade jag hört berättas, att Kongl. Maj:l amadé
tili Rikets Ständer framställa proposition om de så kallade tysta lörmonsTUtternes
upphörande eller förflyttande efter den säkerhet* sorn genom in
-
■LagAJtskottets Bet. N:o 70.
teckning vinnes, utan att fråga tillika var om förslag till något lagstadgande,
hvarigenom upphäfvahdet af 17 Cap. 8 §. Handels-Balken kunde för dea
omyndige göras mindre äfventyrligt, och ibland mötiverne till motionen
var äfven det, att, genom betryggande på annan väg af omyndigs rätt, i
någon mon bidraga till undanrödjande af de binder, som kunde ligga i
vägen för tysta förmons-rättens upphörande. Jag bar alltid ansett och skall
alltid anse detta de omyndiges beneficium legis vara till sin princip onaturligt
och rättsvidrigt, emedan den, som åtager sig eller får sig ålagdt ett ibland
de svåraste och ansvarsfullaste medborgerliga onera, derigenom lider intrång
i sin naturliga rättighet, att använda sin egendom på bästa sätt till
sin fördel, men då ifrågavarande rättighet, som existerat långt före 1734
års lagstiftning, och sedermera under sin roo åriga tillvaro, i folkets lynne
och tro i allmänhet, inplantat en viss aktning för omyndigs egendom, såsom
oantastlig och helig, skall jag aldrig med min röst understödja borttagandet
af detta-de värnlösas mången gång nödvändiga, ehuru nu för tiden,
mera än fordom, eluderade skydd, utan att något surrogat lemnäs dem.
Detta har jag trott kunna till väsentlig del tillvägabringas genom ett positivt
stadgande för den Rätt, som förmyndaren förordnar, att tillse och vaka
deröfver, att lian hvart 3:dje år ovillkorligt fullgör sin redovisningsskyldighet,
och med detsamma visar, hvilka åtgärder han vidtagit till betryggande
af den omyndiges rätt och säkerhet. Högloft. Utskottet har icke
delat dessa mine åsigter, hufvudsakligen utur de skäl, alt det för Domaren
skulle blifva nästan omöjligt att samla upplysning om alla de personer,
som redan blifvit tili förmyndare förordnade och att det ifrågasatta nya
åliggandet skulle medföra ett öfvermått af göromål för Domaren. Det har
emedlertid icke varit min mening, att Lagen i detta fall mera, än i alla
andra skulle ega retroactiv verkan, men om öck detta skulle för creditsystemets
upphjelpande vara ovillkorligen nödvändigt, så kan jag för min del icke
inse någon absolut omöjlighet i verkställigheten, ty förmyndare-protocollen
äro vanligtvis icke vidlyftige. De kunde i Rikets Hof-Rätter, der de finna-s
samlade, genomgås af dess egne Embetsman för 20 år, som, med.få
undantag, vore tillräckligt. De sålunda upprättade och alla vederbörande
tillslälde extracten i förening med den kännedom, som hvarje Domare
eger eller är i tillfälle att förskaffa sig om de inom hans jurisdiction, före
Lagens promulgering, existerande förmynderskap skulle, efter min öfvertygelse,
möjliggöra Lagens retroactiva verkan, med hvars promulgerande borde
dröja intill dess, att desse förberedande åtgärder voro vidtagne. Om nå-,
got serskildt arfvode för detta nya bestyr af billigheten påkallades, hvilket
Lag-TJtskottets Bet, N:o 70.
7
jag visserligen medgifver, skulle jag tro, att ett anslag af statsmedlen vore
i detta fall ändamålsenligare och nyttigare, än i manga andra. Jag kail
emedlertid icke föreställa mig, att det föreslagne I^agstadgandet kan få retroactiv
verkan, emedan den orättvisan derigenom skulle begås, att de omyndige,
för hvilka förmyndare under de i Lagen nu gällande förbehåll och
villkor blifvit förordnade, skulle underkastas en förändring i deras redan
existerande rätt; men jag anser i allt fall ett stort steg framåt vara taget,
om med detsamma den tysta förmonsrätten upphör; ty alla de, hvilka, efter
Lagens trädande i verksamhet, blifva myndige, sättas derigenom i tillfälle,
att utan hinder begagna realcrediten.
Beträffande åter det andra hufvudsakliga skälet, så inser jag visserligen,
lika med Utskottets pluralitet, att Domstolarnes göromål skulle, genom
det nya åliggandet, icke obetydligt ökas; men det är ock en naturlig
följd, att deras inkomster i sportelväg skulle vinna tillökning och följaktligen
till någon del ersätta förökningen i möda och besvär. Dessutom är det
en vanlig följd af alla reformer, att man rubbas utur det förhållande, hvaruti
man förut befunnit sig. Tillökningen lomme att bestå deruti, att Domstolarne
skulle, jemte förinynderskaps-protocollet, föra ett förmyndare-diarium,
som upptoge förmyndarens och myndlingens namn och förmyndareiorordnandels
datum, hvaraf utan svårighet kunde förnimmas, när tiden för
hvarje förmyndare vöre inne, att redovisa för det honom anförtrodde uppdrag,
samt alt, om lian sådant underläte, hålla honom dertill, och jag fruktar
för min del hvarken att ledamotsplatser i Hof-Rätterne, Borgmästerierne
i städerne och Domsagorne å landet skulle, i anseende till de förökade
göromålen, komma att stå obesatte, eller att någon Domare, med nit
för saken, skulle eftersätta sine öfrige åligganden för det nya bestyret. Man
invänder, att Domrarne härigenom skulle komma att utöfva ett slags actorat,
som i allmänhet och det med rätta anses icke vara med hans kall rätt förenligt;
men, i ett så beskaffad! serskildt fall och för en så god sak, anser
jag ett undantag ifrån den allmänna regeln icke vara för Domarens värdighet
förnärmande, helst det i allt fall i brottmål ofta måste ega rum. Om
Domstolarne, i likhet med hvad jag föreslagit, finge ett i Lag stadgadt åliggande,
att tillse det förmyndare fullgöra sin redovisningsskyldighet, och
opinionsnämnder, på sätt en af Utskottets ledamöter, Herr Häradshöfdingen
Oxehufvud i en annan fråga föreslagit, inom hvarje Härad genom en deputerad
ifrån hvarje socken bildades till controlerande af förmyndarnes
förvaltningsåtgärder, skulle de omyndiges rätt och säkerhet, utan den tysta
förmonsrätten, vara betryggade och med detsamma skulle, efter min öfver
-
8
Lag-Utskotrtts Ber. N:o j\.
tygelse, förmyndare-kamrar småningom af sig sjelfve uppkomma öfver allt
i landet, synuerligast om Höglofl Hidderskapet oell Adelil vedrrsakade den
onereusa rättigheten, att ega Hol-Rälterne till forum, åtminstone i mål, sorn
angå förmyndares förordnande, a■ (skiften och arfslvister samt concmser.
På dessa grunder reserverar jag mig emot Utskottets Betänkande, i
hvad det ogillar min motion; lifligt önskande, att den närvarande tiden,
sorn är så rik på projeeter och påslår sig älska reformer af alla slag, men
likväl nästan alltid fuktar ali taga första steget, måtte allvarligt öfverväga
möjligheten, att, utan alt lemna den omyndige åt lyckan och slumpen, insalta
den myndige i sina naturliga rättigheter”.
2:0 Herr Hessle:
"Jag anser alla hinder böra undanrö 1 jas för att göra rättigheten för
i*teckningsegare till företräde framför de i 17 Gap. 8 § Handels-Balken i
1^34 års Lag medgifne såkallade tysta förmonsrälter lika nationel, som den
ostridigt är rationel, och då jag vidare antager att Embetsmäns beqvämlighet
för utöfning af sine befattningar icke i något fall bör förtjena afseen
de
emot det allmännas fördel och omyndiges säkerhet, samt det ingalunda
kan eller bör vara för dea nitiska Domaren ogörligt att så ordna göromå
len,
att för honom blifver möjligt tillse, att förmyndare å bestämda tider
aflemna eller tillhållas afgifva redovisningar för cleias ombudsman!).iskap,
hvarigenom vida större säkerhet för omyndige vunnes, än med nu rådande
Lagbud; så reserverar jag mig ock emot del af Utskottet nu fattade Betänkande
öfver Herr Rådman Holms motion, den jag i bufvudsaken biträder.
N:o 71.
Antom till Exp.-Ulst. den 3o Maji.
Betänkande , i anledning af sä val Kongl. Maj:ts Nådiga propositionj
angående ändring af S, 9 och 10 •, samt förkla
ring
af 2 i iy Cap. Handels-Balken > sorn ock ser skilde i
desse ämnen väckta motioner.
Samtlige Riks-Slånden hafva till Lag-Utskottet remitterat följande:
"Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ändring
af 8, 9 och 10 §§., samt förklaring af 2 §. i 17 Cap.
Handels-Balken; Gifven Stockholms Slott den 1 Mais 1S34-
Kongl.
Lng-TJrskoi tets Ba. N:o 71.
9
Kongl. Majit har funnit, det klagan blifvit förd öfver det misstroende
emot inteckningssäkerhet, sorn vållas af den förmonsrätt lill betalning,
som Lagen i 17 Cap. 8 § Handels-Balken i vissa fall tillägger der uppräknade
fordringar, framför de intecknade. E11 långifvare, som ej har annan
säkerhet att trygga sig vid, än erbjuden inteckning och som icke vill äfventyra
att se detta, måhända i.och för sig sjelf t val beräknade hypothek, göras,
kraftlöst genom gäld, som låntagaren kan hafva ådragit sig i egenskap af
förmyndare, Uppbördsman eller föreståndare vid en del allmänna inrättningar,
sättes genom detta lagbud i behof af underrättelse och bevis, huruvida
en lånsökande innehar, eller innehaft någon sådan befattning om beloppet
af de medel, hvarföre han i dylikt fall bör ansvara, samt om eller
när samma ansvarighet eller den deraf beroende förmonsrätt må hafva upphört,
i händelse lånsökanden blifvit skild ifrån den befattning, hvarifrån
densamma sig liärledt. De för åtskillige allmänna cassör utfärdade Reglementen
föreskrifva äfven ovilkorligen, att lån derutur ej må lemnäs, emot
inteckning uti förmyndares, uppbördsnians och föreståndares fastighet, men
sällan är det för den lånsökande möjligt att härom anskaffa tillförlitlige
och fullständige underrättelser”.
”Det vigtigaste motivet för ifrågavarande lagbud igenfinnes i Statens
skyldighet ali tillse det omyndigas rätt, dem de sjelfve icke äro i tillfälle
att bevaka, må blifva af andra med all möjlig omsorg vårdad. Detta lagstiftningens
syftemål är ostridigt rigtigt och ädelt, men den utväg, som
blifvit vald, för att ernå det, öfverensstämmer föga med begreppet om säkerhet
i viss egendom och orsakar derföre i märklig nion lidande för andra,
utan- att ändamålsenligt skydda den omyndige, samt synes således
hvarken rättvis eller lämplig”.
”Den försvårar lånafhandlingar för fastighets egare i allmänhet, genom
den mängd omvägar och dermed förknippade utgifter, som erfordras, för
attmer eller mindre tillförlitligt ådagalägga, det låntagaren icke i egenskap
af förmyndare står i redovisnings-ansvar, hvarom dock endast i få fall kan
erhållas någon sådan visshet, att inteckningen blifver hvad den annars, och
så vida fastighetens värde ej blifvit för högt beräknadt, kunde vara: en säker
anvisning på tillgång- för återgäldandet af det lån, som sökes och sorn,
i sådan händelse, ofta utan svårighet skulle erhållas”.
Bi/i, till R, St, Vrot, l834- 7 Sami. 1 d/del. - 2
12:te Häftet.
jo Ln(;-Ut kottets Bit A:' 7».
”Den utestänger förmyndare ifrån delaktighet i de gemenligen såsom
de mest fördelaktiga ansedda lånen eller deni, soin lemnäs ui allmänna
cassör och vanligen en längre tiel hos låntagaren få innestå”.
”Den medgifver deremot, enligt en del Domares tydning af omförmälde
Lagrums nu egande ordalydelse, förmonsrätt endast för hvad genom
arf den omyndige tillfallit, för hvad omyndig genom gäfva, testamente eller
annorledes förvärfvat; och för egendom, tillhörig en till myndiga år
kommen, sedermera under förmyndare ställd person, skulle myndlingarne
således kunna anses icke hafva någon företrädesrätt hos förmyndare’.
”Den kan af förmyndare när som helst tillintetgöras, då det mäste
slå honom fritt att afhända sig den fasta egendom, hvari Lagen gifvit förmonsrält
åt den omyndige, utan att förmonsrätten i sådan händelse åtföljer
egendomen i den nya egarens hand”.
”Den motverkar i mer än ett fall just det ändamål, den skulle befrämja,
såsom då vederhäflige och redlige män måste undandraga sig förmyndarebefaltning
af orsak, att de äro i behof af lån emot inteckning, eller
då förmyndare emot sådan säkerhet i annan fastighet utlånar omyndiges
medel, men inteckningen, i anseende till någon okänd lyst förmonsrätt,
hos låntagaren icke medför den påräknade säkerheten”.
”Omsorgen för Kronans, Kyrkors och Allmänna cassors säkerhet för
fordringar hos uppbördsman och föreståndare, genom förmonsrätt i deras
fasta egendom, är deremot af underordnad vigt, enär den för dem erforderliga
säkerhet lämpligare bör kunna iakttagas och bevaras genom borgens
affordrande, en noga tillsyn samt andre försigtighetsmått, hvarmedelst åtminstone
större förluster kunna afvärjas”.
”För alt afhjelpa de öfverklagade olägenheterne, utan att derjemte
åsidosätta en rättvis och ändamålsenlig vård om omyndigas, Kronans och
allmänna cassors, med Heres rätt och fördel, har Kongl Majit funnit en
Lagförändring nödig, hvarigenom inlecknad fordran tillägges ovilkorlig företrädesrätt
till betalning framför de i 17 Cap. 8 §. Handels-Balken omnämnde
fordringar, och omyndig lemnäs, näst efter inleckningsegare, och
framför alla andra i berörde §. omformälde kraf, förmonsrätt för all hos
föräldrar och förmyndare egande fordran; Och vill Kongl. Majit fördenskull
föreslå Rikets Ständer, att, med upphäfvande af 8, 9 och 10 §§. i
17 Cap. Handels-Balken, i stället antaga nedanstående, med 11, 12, 14 och
15 §§. i 23 Cap. Handels-Balken af Lag-Comitéens förslag till Civillag
hufvudsakligen öfverensstämmande Lagbud”i
Lag-Ut skot. tts Ber. A':o 71.
»«
"Har någon falt inteckning i gäldenär s fasta egendom, ege f örmo/isrält
i samma egendom och i den afgäld, sorn under concurstiden deraf faller
, för hufvudstol, så ock för räntan intill betalningsdagen; dock galle
förmonsrätt till ränta, som före concursens början upplupen är, ej för
längre tid än 3 år. Är fast egendom intecknad för fleras fordringar och
räcker den ej till för alla, håfve den, som äldre inteckning eger,företräde.
Sedan tuges omyndigs fordran i hufvudstol och ränta till betalningsdagen
hos föräldrar och förmyndare ut. Äro förmynderskap flere; egen
de omyndige sig emellan lika rätt. Derefter skola, utan förmonsrätt sig
emellan, gäldas: Kyrkors, jaltigcassors och socknemagasiners fordringar
hos deras föreståndare: Kronans, städers och Allmänna, af Konungen stadföstade
cassors, penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjenstemän,
som äro satte, att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan uppbörd
hos dem inne står; sä ock enskildas fordringar hos embets- eller tjenstemän
för egendom, sorn desse, i och jör embete eller tjenst, emottagit”:
”Genom dessa föreskrifter skulle dessutom vinnas ett nödigt förtydligande
af Lagbuden, angående inteckningsegares anspråk på fastighets afkastning,
samt om beskaffenheten af hvad, som, under egenskap af uppbörd,
må -med förmonsrätt utgå; att socknemagasiner och alla Allmänna af
Kongl. Majit stadfästade cassör, penningeverk ock inrättningar skulle undfå
samma fördel, som flera lika beskaffade inrättningar redan åtnjuta; och
att enskilde skulle tillkomma förmonsrätt till betalning lika med och icke
näst efter Kronan, Kyrkor och Allmänna inrättningar, för egendom, som
embets- och tjenstemän, i och för embete eller tjenst, emottagit, utgöra
tillägg och ändringar uti nu gällande 8 §. af 17 Cap. Handels-Balken, dem
rättvisa och billighet synas påkalla; Och då Ridderskapet och Adeln sjelf
torde anse den frälseman tillagda företrädesrätt för fordran lios dess uppbördsman
för sig nu mera vara mindre nödig än den måhända förut varit,
lärer ytterligare skäl icke erfordras för uteslutande af denna, med andras
billiga anspråk på lika fördel i lika beskaffade fall, icke förenliga förmonsrätt,
helst det obestämda i sjelfva stadgandet gör tillämpningen deraf osäker,
och det för långifvare esomoftast torde vara svårt, om icke omöjligt,
att med säkerhet få veta till hvilka personer frälsemän uppbörd anförtrott”.
”1 händelse denna Kongl. Majits Proposition af Rikets Ständer antages,
kommer den såmedelst beslutade Lagförändringen alt, genom utfärdande
allmän förordning, kungöras, dervid, såsom en följd af samma förändring,
till förtydligande af 3 §. uti 17 Cap. Handels-Balken, jemväl hör
förklaras, att hvad detta Lagrum innehåller om faddergåfva, som är för--
Ltig-U t skottets Bet. N:o 71,
vandlad och ej i behåll, icke må lämpas lill elen händelse, då omyndig
för sådan faddergåfva eger fordran hos föräldrar eller förmyndare, i hvilket
fal], efter hvad ofvanföre om omyndigs fordran i allmänhet är sagdf,
skall förfaras; Men, på det öfverförmyndare och andre vederbörande må
ega erforderligt rådrum, att vidtaga de försigtighetsmått, som, med anledning
af denna lagförändring, kunna anses nödige, bör den dock icke blifva
gällande i de concurs- eller förmonsrättstvister, som hos vederbörande embetsverk
redan äro eller göras anhängige under loppet af första året, efter
det den nya författningen blifvit kungjord”.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
ynnest slädse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
R. Martiny
Och har Utskottet tillika fått emottaga de, i afseende härå, uti Högsta
Domstolen och i Stats-Rådet förde Protocoll.
I sammanhang med den Kongl. Propositionen, jemte de inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, både för och emot densammas antagande, afgifne
yttranden, har Utskottet jemväl till Öfvervägande förehaft följande, af enskilde
Molionairer framställde förslag, hvilka Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet hit öfverlemnat,
nemligen:
1:0 af Herr Grefve Claes Fredrik Horn, som anfört, att, med anledning
af förut väckt .motion om hypotheksförenxngar och medel till derasändamålsenliga
utveckling, Herr Grefven önskade få fästa uppmärksamheten
på en fråga af största vigt för dessa nyttiga föreningar. Realcrediten kunde
ej vinna fullt förtroende i landet, så länge i Lagarne qvarstod det orimliga
stadgandet, att myndling skulle ega förmonsrätt till sin förmyndares
fasta gods framför de inteckningar, som deruti blifvit meddelade, sedan
han åtagit sig förmyndarevården. Grefven voi’e också öfvertygad, att säkerheten
för den omyndige icke i ringaste mon förminskades genom nedflyttning
af denna företrädesrätt. Den förmyndare, sorn ville förslösa sin
myndlings, tillgångar, vore derifrån ingalunda hindrad genom denna tysta
förmonsrätt, ty det berodde helt och hållet af förmyndaren, om och i hvad
mon denna förmonsrätt skulle komma myndlingen till godo eller ej. Gref
-
Leig-XJt skottets Bit. Nio 71. i3
ven ansåg det följaktligen icke vara vådligt, att borttaga en rättighet, sorn
icke innebär någon vei’klig, utan endast en skenbar säkerhet, och som just
derföre vore mera skadlig än gagnelig för myndlingen, samt tvekade således
icke att förnya en förut ofta väckt och af Lag-Utskottet, vid framfarna
Riksdagar, bifallen motion, att de så kallade tysta förmonsrätter mätte
hädanefter upphöra, på det inteckning må erhålla den säkerhet, som med
densamma lagligen borde vära förenad.
2:0 af Herr Friherre Lars Stjernstedt, att, till undanrödjande af all
tvätydighet angående inteckxxingshafvares rätt till den afgäld, som af hans
fasta pant, under concurstiden, faller, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikets Ständeis vid sistl.idne Riksdag till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfvexdemnade Lagförslag, hvilket Kongl. Majit egentligen till följd
af anmärkt obestämdhet uti reclactionen, då vägrat antaga, 9 §. i 17 Cap.
Handels-Balken måtte erhålla följande lydelse: Efter dessa komma de, som
hafva oklara skuldebref och pantförskrifningar i den skyldi'ges fasta gods
eller hus i staden, och dem å Häradsting eller Rådstufvu offentliga inteckna
låtit, å den ort, härad eller stad, der egendomen ligger; och tage
hvar betalning utur sin pant, med dess afgäld, intill dess panten lagligen
försåld och till nye egaren afträdd är. Har någon borgenär i laga ordning
fått utmätning och försäljning af gröda, tage inteckningshafi>are
hvad af köpeskillingen derföre öfrigt vara kan, sedan den fordran, för
hvilken utmätning skett, jemte nödige kostnader, först guldne blifvit. Är
en pant till flere för skrif ven, och räcker den ej till för alla, håfve den
företräde, som äldsta inteckningen visar;
3:o af Herr B. H. Santesson, som, under åberopande af ej mindre
allmämia behofvet utaf ordnade creditförhållanden, än äfven serskildt gjox--  da motioner, angående vigten och angelägenheten att bereda framgång åt
tillernade liypotheksföreningar i landets spridda provincer, yrkat: ”att pupillers
och Kronans prioritet för fordringar och alla så kallade tysta förmonsrätter
må upp/uifvas, så att en lägligen vunnen inteckning alltid och
utan möjligt undantag förklaras skola blifva gällande efter datum af dess
lagfart”; varande af Herr Santesson i samma memorial frågor väckta, om
inrättande dels af Provincial-pupillkamrar, dels ock af Notarii-Publicicontor
å landet, hvilka förslag Utskottet i andra Belänkanden ernar besvara;
och
A:o af Riksdagsfullmägtigen Petter Persson ifrån Calmar Län: alt
nuvarande, så kallade tysta förmonsrätter, måtte upphäfvas. Erfarenheten
hade visat, att i dessa förmonsrätter icke låge någon osviklig säkerhet emot
*4
Lag-Vtshottets Vet. N:o 71.
svek och bedrägeri. Det vore, för exempel, icke möjligt, att få upplyst,
huruvida en låntagare icke innehar förmynderskap på något ställe uti Riket'
och förmyndare sköflade ofta sine pupillers tillgångar på det sätt, alt
förmyndare, genom verklige eller falska handlingar, afhände sig eganderätten
till deras egne tillgångar, innan för pupillerne inträdde rättighet att
fordra redogörelse för deras; hvarförutan Domarens rätt att hafva tillsyn
öfver förmyndare-förvaltningar för närvarande vore obestämd, och kunde
följaktligen icke vara förenad med någon ansvarighet på hans sida; — och
är äfven af Petter Persson, i sammanhang härmed, hemställan gjord om
inrättande af förmyndarekamrar, hvilken hemställan Utskottet jeinvel serskildt
besvarar.
I anledning af hvad sålunda nu till pröfning förekommer, får Utskottet
vördsamt afgifva följande omdöme:
Hvad angår frågan om nedflyttning af den förmonsrätt, som de
omyndige för det närvarande åtnjuta, inser och erkänner Utskottet visserligen,
att förändringen i flere hänseenden skulle vara af mycken nytta, helst
inteckningsrättens betryggande måste underlätta crediten och minska svårigheterne
för fastighetsegare att erhålla lån, samt för långifvare åter, att utan
äfventyr göra sina penningar fruktbare. Men på en annan sida måste äfven
betänkas, huruledes omvårdnaden om de omyndige, hvilka till största delen
utgöras af uppväxande medborgare, är ibland Samhällets heligaste åligganden,
för hvilket ändamål någon uppoffring väl måste tålas; att den
ifrågavarande lagförändringen, åtminstone i ett hänseende, skulle minska
de omyndiges nu egande säkerhet ljos förmyndare; att Utskottet för det
närvarande icke ser sig i tillfälle att framlägga något tjenligt förslag till
surrogat härföre; och att, enär på bägge sidor möta olägeuheter, äfvenlyret
tyckes hellre må drabba dem, som sjelfva kunna se sig före, samt, genom
försigtighet och omtanka, i de fleste fall afvärja skadan, än dem,
hvilka äro urståndsätta härtill.
Sannt är väl, att omyndigs ifrågavarande säkerhet kan tillintetgöras
derigenom, att förmyndaren afhänder sig sin fasta egendom; men en sådan
åtgärd har vanligen ett alltför stort inflytande på hans egen ställning, att
man skulle hafva serdeles orsak befara vidtagandet deraf, endast i ändamål
att kringgå den omförmälde hypothekslagen.
Det är väl äfven obestridligt, att de olägenheter, som förmyndare,
dä han vill belåna sin fastighet, kan få vidkännas, i följd af den till beloppet
icke bestämda eller ens bestämbara gravation, hvilken, i anseende
till förmynderskapet, fastigheten vidlåder, stundom funnits förosaka obenä
-
Lng-Utshcttets Bet. A':o 71, i5
genhet för emottagande af förmyndare-befattningar, och derigenom kunna
hafva menligt inflytande just på dem, hvilka äro i behof af förmyndare;
äfvensom att ifrågavarande förmonsrätt kan motverka den omyndiges bästa,
i det fall, då hans medel blifvit utlånade emot inteckning i fast egendom,
och inteckningen, i anseende till annan omyndigs tysta förmonsrätt hos
fastighetsegarn, icke medför den påräknade säkerheten; — Men Utskottet
hoppas, att det hädanefter, likasom hittills, aldrig skall blifva omöjligt, att
finna skicklige och väl villige personer, hvilka, om ock med någon enskild
uppoffring, åtaga sig det sköna kallet, att vara den fader- och moderlöses
målsman; och hvad beträffar den förlust, som af den tysta förmonsrätten
hos en låntagare kan för en omyndig långifvare uppkomma, så förmodar
Utskottet dylika fall vara nog sällsynta, och möjligheten deraf icke böra
verka rubbning i en Lag, hvilken vid ojemförligt flere tillfällen befordrar
den omyndiges fördel.
I betraktande häraf, synes det Utskottet, som skulle, för det närvarande,
och så länge förmyndarekamrar, eller andra för de omyndige tillräckligen
betryggande anstalter, icke kunnat allmänligen införas, öfvervägande
skäl tala lör bibehållande af den förmonsrätt, de omyndige nu ega ;
hvarföre, och dä den Kongl. Propositionen ej lärer kunna partiel
t , eller annorlunda än i sin helhet, antagas , Utskottet finnér
sig vara hind rädt, att derå tillstyrka Rikets Högloft. Ständers bifall;
och kan Utskottet ej heller de väckta motionerne understödja,
sä vidt de åsyfta ändring af hypothekslagen, till fördel för inteckningar
, framför omyndiges fordringsanspråk.
Men enär, med undantag af nyssnämnde fråga, Öfrige delar af Propositionen,
— nemligen i hvad den åsyftar: 1:0 att få den förmonsrätt, som
tillägges barnarf, uttryckligen tillerkänd åt allt hvad omyndig hos] förmyndaren
har att fordra; 2:0 att lemna inteckning företräde framför öfrige i 17
Gip. 8 §. Handels-Balken omförmälde förmonsrätt egande fordringar, utan
afseende på inteckningens ålder; 3:o att erhålla förtydligande af lagbuden,
angående inteckningsegares anspråk på fastighets afkastning under coneurstiden,
samt om beskaffenheten af hvad, under egenskap af uppbörd, må
med förmonsrätt utgå; 4:° «*R socknemagasin och alla allmänna af Kongl.
Maj:t fastställde cassör, penningeverk och inrättningar skulle undfå samma
fördel, som flere lika beskaffade inrättningar redan åtnjuta; 5:o att enskilde
skulle tillkomma förmonsrätt till betalning lika med, och icke näst efter
Kronan, kyrkor och allmänna inrättningar för egendom, som Embets- och
Tjenstemän, i och för embete eller tjenst, emottagit; 6:0 att frälsemäns för
-
iG
L^g-Ut,kottets Bet. N',o 7i,
monsrätt, för fordran hos deras uppbördsman, måtte upphöra; och 7:0 att,
då förmynderskapen äro flere, de omyndige må, der fråga allenast dem
emellan uppstår, ega lika hetaluingsrått hos lormyndaren ; äfvensom Kronan,
Städer och allmänna inrättningar sins emellan må erhålla lika rätt hos
deras uppbördsman och cassaföreståndare, för hvad desse, i sådan egenskap,
äro skyldige, utan afseende på tiden,-då gäldenären de serskilde befatlningarne
emottagit, — efter Utskottets öfvertygelse, innefatta, hvar för sig,
vigtiga lagförbältringar, alltså, samt uppå de skäl den Kongl. Propositionen
härföre upptager, hvartill Utskottet, endast i afseende på det nyssbeiörde
7:de momentet, ville tillägga: alt det synes obilligt, att en äldre föreståndare-
eller uppbördsmanna-befattning skulle medföra bättre rätt, än en
yngre, och således de möjligen i behåll varande medel, som cassaföreståndaren
eller uppbördsmannen, i och för den senast, emollagna befattningen
uppburit, och hvilka ej kunna minska, men väl öka hans tillgångar, likväl
användas till betalning af den äldre skulden i främsta rummet; får Utskottet,
med anledning jemväl af de ofvan upptagne motionerne, till Rikets
Högloft. Ständers närmare skärskådande framlägga ett, efter omförmälde åsigter,
uppgjord t lagförslag, för hvars antagande Utskottet förmödar den omständigheten,
alt omyndigs förmonsrätt hos förmyndare, i följd häraf, fålen
ytterligare betydlig förbättring, genom nedflyttandet efter inteckningar
af de fordringsanspråk, hvilka hittills haft lika rätt med barnarf, nemligen
Kronans, Städers och vissa Allmänna Inrättningars fordringar hos deras
uppbördsman och cassaföreståndare, ej böra anses utgöra hinder.
Utskottet hemställer sålunda vördsamt,
det Rikets Högloft. Ständer måtte, för deras del, besluta, att 8,
9 och 10 ,§\§:ne i sy Cap. Handels-Balken förändras till följande
lydelse:
$■ 8. Sedan ta ges omyndigt fordran, i hufvudstol och ränta
till betalningsdagen, hos föräldrar och andra förmyndare ut; dock
med förbehåll af intecknings-egares rätt i det fall, sorn uti 2.dra
punkten af nästföljande 9 $. sägs. Äro förmynderskapen flere,
egen de omyndige icke företräde framför hvarandra, der fråga
allenast dem emellan uppstår.
9 d>‘. Härefter .komma de, som fått inteckning i gäldenärs fasta
egendom; och njuten de förmonsrätt i samma egendom, samt
i den afgäld, som under concurstiden deraf faller, för hufvudstol,
så ock för ränta intill betalningsdagen; dock gälle förmonsrätt,
Lng-Urskottcts Bet, N:o 71. 1.7
rätt till ränta, som före concursens början upplupen är, ej fér
längre tid än 3 år. Har någon fått inteckning i förmyndares
fästa gods, innan han förmyndare blef, njute då sin inteckning
till godo, framför fordran, som i 8 § omtalas. Ar fast egendom
intecknad för fleres fordringar, och räcker den ej till för alla ,
håfve den, som äldre inteckning eger, företräde.
'10 Efter de fordringar, som nu nämnde äro, skola, utan
förmonsrätt sig emellan, gäldas: Kyrkors, Lattigcassors och Sockne
magasins fordringar hos deras Föreståndare; Kronans, Städers
och Allmänna af Konungen stadföstade cassors, penningeverks
och inrättningars fordringar hos de tjenstemän, som äro
satte att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan uppbörd
hos dem innestår: så ock enskildes fordringar hos Embeis- och Tjenstemän,
för egendom, som desse, i och för embete eller tjenst,
emottagit.
Slutligen, i öfverensstämmelse med hvad den Kongl. Propositionen
vidare innehåller, och då ett förtydligande af 17 Cap. 2 §. Handels-Balken,
i afseende å faddergåfva, som ej är i behåll, synes beliöfligt, derest
omyndige skola åtnjuta förmonsrätt för all slags fordran hos Förmyndare,
samt något rådrum bör lemnäs vederbörande att vidtaga de försigtighetsmått,
som, med anledning af lagförändringen, kunde anses nödige, tillstyrker
Utskottet:
det måtte, i händelse Utskottets ofvanberörde förslag antages,
den förklaring meddelas öfver iy Cap. 2 Handels-Balken, att,
hvad detta lagrum innehåller om faddergåfva, som är förvandlad
och ej i behåll, icke må lämpas till den händelse, då omyndig
för sådan faddergåfva eger fordran hos Föräldrar eller Förmyndare,
i hvilket fall bör förfaras efter hvad ofvanför om omyndigs
fordran i allmänhet sagdt är; samt tillika varda stadgadt, att den
'beslutade lagförändringen icke blifver gällande i de concurs- eller
förmånsrätts'- tvister, som hos vederbörarule embetsverk redan äro,
eiler under loppet af första året efter det den nya förf attningen
blifvit kungjord, göras anhängige.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 27 Maji 1S34-  Bihang till R, St. Vrot. IÖ34- 7 8antl. 1 Af i. 3
i2:te Häftet.
Ltg-TJtskottets Bet. Nio 71,
Reservationer.
1:0 Af Hen- Holm:
”Jag erkänner visserligen viglen af de skäl, Kongl. Maj:t framställt
i sin Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om de så kallade tysta förmonsrätternes
upphörande eller förflyttande efter den säkerhet, som genom
inteckning vinnes och jag går ännu längre, då jag öppet förklarar, att jag
anser dessa hemliga rättigheter vara onaturliga och rättsvidriga; men de
ega flere hundrade års häfd för sig och hafva derunder så sammanvext med
folkets lynne och tro i allmänhet, att deras tillvaro af många, och måhända
de fleste, anses nödig, samt att deras borttagande skulle, efter min öfvertygelse,
undanrycka allt stöd för den omyndiges rätt och säkerhet, så
fram t ej något surrogat lemnäs. J ag har derföre biträd t pluralitetens inom
Utskottet mening, att den tysta förmonsrätten icke hör upphöra för omyndig,
sedan jag förnummit, att Utskottet ej velat antaga den, efter mittbegrepp,
lika enkla som naturliga sats, jag, genom motion om förändring i
a3 Cap. i §. Ärfda-Ralken, sökt göra gällande, att nemligen Domaren bör
lii sig ålagdt, att vaka deröfver, alt förmyndare hvart 3:dje år fullgör sin
redovisnings-skyldighet och att, om han derutinnan tredskas, hålla honom
dertill, hvilket åliggande, i förening med några få enkla föreskrifter, jag ansett
utgöra ett någorlunda eqvivalent surrogat för den i senare tider, till
sin kraft och verkan, ofta eluderade och tillintetgjorda tysta förmonsrätten.
Då 1734 års lagstiftning gjorde Domaren hvarken skyldig eller berättigad
att, utan annans mellankomst, vala öfver omyndigs rätt, förklaras sådant
deraf, att den omyndige egde i lagen en garantie för sin rätt uti den honom
tillerkände tysta förmonsrätten; men, då denna nu vill borttagas, bör
i834 års lagstiftning, efter mitt begrepp, sätta ofvannämnde skyldighet och
rättighet för Domaren i stället. Hade detta skett, skulle jag icke ett ögonblick
tvekat, att, för min del, tillstyrka tysta förmonsrättens upphörande
äfven för omyndig. Då jag sålunda skiljer mig ifrån Utskottets pluralitet,
att jag anser tysta förmonsrätten lämpligen kunna surrogeras, har jag velat
i korthet redogöra för mina åsigter i detta grannlaga ämne, och åberopar
jag för öfrigt min reservation emot Utskottets Betänkande öfver förr omförmälde
motion om förändring i a3 Cap. 1 §. Ärfda-Balken;”
2:0 af Herr Hessle:
”Vid jemförelse emellan 2 och 8 §§:ne i 17 Cap. Handels-Balken
skall det synas ostridigt, att den förmonsrätt omyndig är i lagen försäkrad,
endast afser sådan egendom, som utgör myndlingens arf, således hvarken
Lag-Utskottets Bet. N-.o 71,
>9
gåfva eller testamente, så vida det i dylik form myndlingen tillfallna förvandlas
ifrån egenskapen af förtrodt gods eller inlagsfä.
Om lagskipningen ej alltid härmed öfverensstäml, lärer derifrån ej
böra dragas några lagenliga slutföljder. I lagen är dess bud uttryckt med
ordet barnarf, och hvad dermed bör förstås, är, äfven om lagskipningen får
rådfrågas, ej någon tvifvel underkasladt, då man vet, att, på grund häraf
och 4 §. i 23 Cap. Ärfda-Balken, den som cj inom natt och år efter hunnen
myndig ålder af förmyndare utsöker redo och liqvid, förlorat all förmonsrätt
efter ifrågaslälhle lagrum.
Det synes således, sorn stiflarne af 1734 års lag velat förvara rätt
till företräde, hufvudsakligen åt den egendom värnlöse personer efter lagen
eller i arf tillföllo, och att det tillkomme testator eller gifvaren, att sjelf
ordna säkerheten emot skingring af hans gåfva, tills den omyndiga hann
den ålder, att han eger råda öfver sin egendom; men äfven om arf skall
det finnas, vid närmare besinnande, rättsvidrig!, att i lagen förordna, hvad
som, i stället att medföra full säkerhet åt den omyndige, kan föranleda
osäkerhet, och som ingriper i den sjelfmyndiges af lagen i Öfrigt försäkrade
rätt, att med välfången egendom till sin bästa nytta förfara. Utom den
ofta svåra förbindelsen, att ansvara för pupillers vård och uppfostran, blifver,
genom 1111 rådande lag, en förmyndare för den omyndiges arfsmedel
ålagd ansvarighet icke blott i den egendom förmyndaren besitter, då ornbudsmannaskapet
mottogs, utan ock i hvad förmyndaren förvärfvar, hvarigenom
och då man med tillförlitlig visshet icke kan, utan ganska betydliga
uppoffringar, förskaffa bevis, om egendom är fri ifrån dylik gravation,
någon realcredit med lagens bestånd ej kan vara förenlig.
I den nion samhället utvecklas, folkstocken ökas, jorden klyfves och
odlas samt näringarne tillvexa, måste dock behofvet af realcredit blifva
lifligare kändt och af allmänheten uppfattadt, och i samma nion måste äfven
behofvet af rättelse i lagen härom göra sig gällande.
Den menlösa tro, alt med stadgandet af den tysta förmonsrätten, all
säkerhet åt omyndige vore försäkrad, har gifvit anledning lill utevaro af
all verklig control å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, och de
flere ofta invecklade tvister om förmyndare-redogörelser, som förekomma
vid Landt- och Stads-Domstolarne.
För den redlige, fastän mindre bemedlade förmyndarn skall, om
intecknings- och införselsrätten blifver fullständig, men ock endast med sådant
vilkor, blifva lätt, att med visshet emot förlust förvalta och redogöra
ao
Ltio-U:iknttets Bet. /V:0 7r.
omyndigs egendom och för den oredlige är all lag otillräcklig, så vida icke
stränga controier för redovisningen stadgas och efterlefnaden deraf tillses.
Förslag till dylika controier har blifvit i motion ifrån Rådman Holm
afgifvet, och om ej delta, ehuru, efter min åsigt, lätt verkställbart och
kraftigt verkande, på sätt som skett, kunnat af Utskottet antagas, tror jag
Utskottet haft pligten uppgöra något annat, äfven af den anledning dertill,
som gifves ifrån Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om tysta förmonsrätternes
förflyttning näst efter inteckning.
Dagens lösen tyckes vara: att Jandets jord är liårdt skuldsatt, alt
jordegarne äro i behof at allmänna låneanstalter för att kunna bestå, att
indragningar i äfven onaturliga låneinrättningar icke kunna, utan fara, ega
rum, att landets mynt- och credil-förhållanden skola ordnas, och att endast
säkre och vederhäftige personer skola antagas till målsmän för de omyndige,
men på samma tid uteslänges, genom bibehållande af rättsstridige lagbud,
möjligheten för inrättande, begagnande och fortfarande af sådane credit-
och lån-associationer, som kunna för landet blifva af fördel samt för
förmyndare alt bereda säkerhet vid utlemuande af omyndigs egendom, derpå
förmyndaren dock måste åligga att skaffa afgäld.
På dessa grunder, och dem, som vidare finnas upptagne i Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, anser jag mig böra, med reservation emot Utskottets
Betänkande, föreslå antagande af den Nådiga Propositionen till alla delar.
Finner folket, efter inträdande af sådan lagförändring, behofvet af förmyndare-kamrar
eller dermed jemförlige inrättningar i landsorterne, skola
desse säkert uppstå, enligt med hvarje orts behof, och då äfven blifva bättre,
än om de förut stadgades i lag, derigenom kunde hända, att de i stället
att visa uttrycket af folkets behof, komme alt likna främmande, icke
fullt naturaliserade vexter: fortgå med svagt lif eller alldeles utdö;”
3:o af Herr Friherre Stael von Holstein:
”På de skäl Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner samt Herr Hessles
reservation innefatta, i fråga derom, huruvida omyndigs fordran hos dess
förmyndare må ega företräde till betalning framför intccknad skuld, reserverar
jag mig emot Utskottets Betänkande, i den delen, och tillstyrker, för
min del, bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition derutinnan;” och
4:0 af Herr Cederborg, som förenat sig med Herr Friherre Stael
von Holstein.
Lag-Vt skottets Bet, No 72. **
N:o 72.'.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3i Maji.
Betänkande öfver väckta motionerj angående inrättande af förmyndare-kamrar.
Under åberopande deraf, att behofvet länge påkallat en säkrare conti
ol för omyndiges egendom, än den som nu eger rum, helst det, som oftast,
hände ibland allmogen, att en person innehade två till tre förmynderskap,
ehuru lian hvarken kunde räkna eller skrifva, har Herr Bror Reinhold
Adlerberg hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit förmyndarekamrars
inrättande inom hvarje härad j med samma rätt och samma ansvar^
som författningarne stadga för förmyndare-kammaren i Stockholm. Om
till en sådan inrättning inom häradet valdes kloka, erfarne ock bofaste
män, troddes all nödig säkerhet härigenom kunna vinnas.
I de ta ämne hafva äfven förslag blifvit gjorda bos Vällofl. Borgare
Ståndet
af Herr B. H. Santesson samt bos Hedervärda Bonde-Ståndet af
R i k sd agsfu 11 m ägt igen ifrån Calmar Län Petter PerssonJ i sammanhang med
af deni väckt fråga, om upphörande af de i 17 Cap. 8 §. Handels-Balken
omförmälde tysta förmonsrälterne, hvaröfver Lag-Utskottet yttrat sig i Betänkandet
N:o 71; varande af Herr Santesson yrkadt inrättande af Provincial-pupilIkamrar,
samt af Petter Persson hemställdt, att förmyndare-kamrar
måtte organiseras på det sätt j att å landet ordinarie Häradshöfdingen_,
samt i stad Borgmästaren blefve ständig Ordförande, och Ledamöternc
kallades genom val af folket.
Öfver dessa till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade motioner får
nu Utskottet sitt Utlåtande afgifva.
Att förmyndare-kamrar för landet icke lämpligen kunna, på sätt
Herr Adlerberg föreslagit, inrättas, i enlighet med Justitie-Collegium och
förmyndare-kammaren i Stockholm, torde lättligen inses. Till upplysning
härom läier det vara nog att anföra, det nyssnämnde embetsverk, som har
en talrik, väl aflönad tjenstemanna-personal, begagnar Rikets Ständers Bank
såsom depositions-contor, osli eger dessutom för bevarande af de låndocument,
med flere vigtiga handlingar, som äro under Collegii vård, att
påräkna sådane säkerhelsanslalter, hvilka på högst få andra ställen är«
att tillgå eller ens kunna tillvägabringas.
I afseende å förslaget, att förmyndare-kamrarne måtte vara municipalanstalter,
möter i synnerhet den betänklighet att enär Ledamöterne deraf,
Lng-XJtikotters Bet. N:o j?.
sä vida dessa inrättningar skulle med någon säkerhet uppfylla deras ändamål,
sannolikt mäste vidkännas, ej blott mycket besvär och tidspillan, utan oek
en vidsträckt och äfventyrlig ansvarighet, det svårligen lärer kunna stadgas
såsom något allmänt medborgerligt åliggande, att om förm tilde befattning
emottaga.
Dessutom äro de fleste hithörande frågorna, såsom om districtens
begränsning till socknar eller till härader och län, eller ock annan indelning,
äfvensom angående förmyndare-kamrarnes organisation och verksamhet,
samt nödige säkerhetsanstalter i afseende å vården af penningar, reverser
och dylikt, som blefve dit inlemnadt, så beskaffade, att de icke synas
medgifva tillämpningen af enahanda föreskrifter öfver allt. De betydliga
skiljaktigheterne i landets looala förhållanden måste härvid afses. Hvad
som är verkställbar på en ort, torde mötas af allt för stora svårigheter på
en annan.
Till följd häraf, och då Motionairerne icke gifvit någon närmare ledning
för uppgörandet af de i detta ämne erforderlige lagbestämmelser,
finnér Utskottet sig icke kunna å någotdera af ofvanberörde för
slag
tillstyrka bifall.
Men enär Utskottet lifligt delar Motionairernes önskan, att saken
kunde vinna framgång, och Utskottet föreställer sig, att å landet, — hvarest
behof vet af en förbättrad förmyndarevård är störst, af orsak att dervarande
Domare, långt mindre än Magistrats-personerne i städerne, äro i tillfälle
att hafva tillsyn häröfver, — för ifrågavarande ändamål något skulle
kunna vinnas, genom utväljande socknevis af personer, hvilka, utan altför
mödosamma åligganden, och utan annat ansvar än det moraliska, vore lagligen
bemyndigade, att vaka deröfver, huru förmyndarne iakttaga myndlingarnes
bästa; äfvensom Utskottet hoppas, att derest, genom uppmaning
ifrån Kongl. Majrt, uppmärksamheten och omtankan på alla orter vändes åt
detta håll, der den medborgliga andan har ett vidsträckt fält för den mest
ädla verksamhet, en inbördes täflan skulle kunna uppkomma, så väl attulfinna
det bästa sättet för ideens utförande, som ock att bära de uppoffringar,
som förmodligen blefve oskiljaktige derifrån; hemställer Utskottet
vördsamt,
att Rikets Häglof. Ständer måtte hos Kongl. Mafit i underdånighet
anhålla: det Kongl. Mafit täcktes låta utgå Nådig uppmaning
till samtlige invånarne på landsby ggden , att inom hvarje socken
utse Gode Män, en eller flere, för att dels hvar för sig, dels ock
i samråd med Gode Männen ifrån öfrige socknarne inom samma
La/r-XJt skottet t Bet, N:o 72.
härad, efter bästa insigt och öfvertygelse, men utan skyldighet
att åtaga sig något lagligt ansvar, vaka öfver de omyndiges angelägenheter
;
att Kongl. Majit täcktes derhos meddela nödige föreskrifter uti
ämnet, i hvilket afseende kumle af Rikets Ständer i underdånighet
föreslås: att Gode Männen väljas å allmän sockenstämma; att
Församlingens Pastor om valet underrättar Domhafvanden, hvilken
besörjer, att de i häradet utsedde Gode Män, ibland dem
sjelfve eller utom sig, utse Ordförande, som sammankallar dem
till gemensamma ofverl äggningar, och leder deras verksamhet; att
efter hvarje Tings slut, förteckningar öfver de förmyndare-förordnanden,
- som Härads-Rätten under Tinget utfärdat, genom
Domhaf vandens föranstaltande, lemnäs åt Gode Männen i desocknar
, der de sålunda tillsatte förmyndarnes pupiller vistas; att
Gode Männen minst en gång om året möta hos Härads-Rätten,
för att, hvar för sin socken, eller ock gemensamt, gifva besked,
huruvida de emot någon förmyndaYes förvaltning finna att påminna,
serdeles hvad angår de omyndiges uppfostran och säkerheten
för deras egendom; samt att Gode Männen ega tillse, det
förmyndarne fullgöra deras redan stadgade, och genom den lydelse
af 2.3 C-ap. 1 §. Ärfda-Balken, som Lag-Utskottet i Betänkandet
N:o 70 föreslagit, närmare bestämda redovisningsskyldighet,
hvadan ock Gode Männen skulle ega hos Härads-Rätten anmärka,
när försummelse härutinnan inträffar, samt, uppå skeende anmälan,
till granskning emottaga de redogörelser, som dit inkomma;
Och slutligen att Kongl. Majit dessutom behagade i Nåder tillkännagifva,
att det må vara Församlingar och menigheter, 1 stad
och på landet, öppet, att med förslag till inrättande af förmyndare-kammare
för orten, till Kongl. Majit i underdånighet inkomma,
i ändamål att, derest-Kongl. Majit pr öfvar förslaget tj enligt,
derå erhålla Nådig stadfästelse; dock utan ändring af hvad nu
om förmyndares ansvarighet i lag stadgadt är.
Stockholm den a3 Maji i834-
»4
Lag-Utskottets Bet AT:o 73.
N:o 73.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3« Maji.
Betänkande, öfver Herr Eric M. Leff lers motion , att, dä förmyndare
förordnas af annan Domstol, än den Under-Rätt,
i hvars Domsaga förmyndaren bor, sistnämnde Rätt må erhålla
del af förordnandet.
Då erfarenheten skall intygat, huruledes ofta nära oöfvervinnerliga
svårigheter möta för erhållande af hjelp i lånväg, för det man icke på ett
nog tillfredsställande sätt kan styrka, att man icke är eller varit förmyndare,
samt detta för den enskilda crediten menliga förhållande förmodades
kunna afhjelpas, genom stadgande af skyldighet för Domare, att underrätta
hvarandra, då förmyndare förordnas å annan ort, än derhän är bosatt och
vistas, hvarom ock motion varit väckt vid sistlidne Riksdag, ehuru densamma
kommit att förfalla, i följd af Lag-Utskottets då afgifne förslag, att tillägga
inteckning förmonsrält framför omyndigs fordran, hvilket likväl af
Väliofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet blef afslaget, har
Herr Erik M. Leffler, under åberopande af nämnde motion, som innefattat:
”att då förmyndare af Ilof-Rätt eller annan Domstol, än den, hvarunder
förmyndaren bor eller har sitt hemvist, varder förordnad , det, vid ansvar
och ersättningsskyldighet såsom för annat tjenstfel, må åligga Domaren,
som förmyndaren förordnar, att inom 10 dagar ifrån utnämnandet,
emot erhållande bevis, tillsända Domaren uti förmyndarens boningsort ett
exemplar af förmyndare-förordnandet”; tillika föreslagit följande tillägg:
att det förmyndare-protocoll, som sålunda af sändes till Domaren uti förmyndarens
hemort, borde bestämdt upptaga den egendoms beskaffenhet, och
ungefärliga värde, som förmyndaren komme att i denna egenskap förvalta,
sä vidt densamma af Domaren, som protocollet utfärdade, är känd; att innehållet
af detta protocoll borde af Domaren uti förmyndarens\ hemvist
genast införas i den vid Domstolen förvarade förmyndarebok; att den utnämnde
förmyndaren icke fmge inträda uti förvaltningen af myndlingens
egendom, förr än han för Domaren, som honom dertill för ordnat, företett
bevis deröfver, att Domaren i hans hemort rigtigt emottagit det honom tillsända
protocoll öfver utnämnandet; Och ändtligen att så beskaffade förmynderskap,
som de nu omtalade, hvilka redan ega rum, borde, vid enahanda
-
L<tg-Xh skettets Bet. N:o ?3.
handa ansvar, och på enahanda sätt kungöras af den Domare, som af förmyndareboken
kan känna, att pupiller å den ort, der han Domare är,
hafva förmyndare å annan ort, hvilket kungörande borde vara förrättadt
inom ett halft år från den tid detta lagstaclgande blefve till allmän efterrättelse
kungjordt.
Emot antagande af delta förslag anser Utskottet vara tillfyllest att
anföra: att, då samma person kan skiftevis uppehålla sig på serskilda orter,
det stundom är nog svårt att afgöra, under hvilken Domstol han må rätteligen
anses hafva sitt hemvist, hvadan ett af annan Domstol i detta hänseende
begånget misstag icke skäligen borde medföra det ansvar och den
högst äfventyrliga ersättningsskyldighet, Motionairen föreslagit; alt om den
utnämnde förmyndaren icke finge tillträda förvaltningen af myndlingens
egendom, förr än han för Domaren, som honom förordnat, företett bevis
deröfver, att Domaren i hemorten fått del af förordnandet: eller om den
Domstol, som borde utfärda förordnandet, nödsakades att dröja dermed till
dess den hunnit få full laglig visshet om förmyndarens rätta boningsort:
kunde pupillen emedlertid förblifva i saknad af förmyndare vård, samt dess
rättigheter försittas i brist af bevakning, och många andra olägenheter uppstå;
att om det än kunde åstadkommas, hvad Utskottet icke förmodar, att
hvar och en af Domstol tillsatt förmyndare blefve såsom sådan känd af
Domstol i orten, der han bor, föga vore härmed vunnet, dels emedan upplysning
ändock oftast komma att saknas, angående beloppet, hvarföre han
ansvarade, helst detta sällan är utredt, när förmyndare-förordnandet sker,
och, i allt fall, kan när som helst ökas genom tillkomne tillgångar, deder
ega lika förmonsrätt med de först emottagne, dels ock derföre, att man,
på grund af slägtförhållande, och i följd af lagens bestämda bud, kan innehafva
förmynderskap, utan att vara af någon Domstol till förmyndare
förordnad.
Enär således det föreslagna lagstadgandet ingalunda skulle uppfylla
sitt ändamål, men deremot kunna skada de omyndige, och på Domaren,
hvälfva ett obilligt ansvar, finner Utskottet
sig icke böra å motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 23 Maji 1834-
Bihang till R. St, Prat. 18 34. 7 Sttml. 1 A fdel.
lätte Häftet.
4
s6
Lag-TJt,kottets Bet. N:o
N:o ?4.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3i Maji.
Betänkande , öfver Riksdags fulImägtigfn Petter Anderssons ifrån
Halland motion, om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare
bör ansvara för ränta å myndlingens capital.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har blifvit hit remitteradt ett memorial
af Riksdagsfullmägtigen ifrån Halland Petter Andersson, som anfört:
huruledes i Jagen väl stadgades, att den omyndiges redbara penningar borde
så förräntas och förkofras, som häst och säkrast pröfvades, samt att förmyndaren
skalle årligen, eller åtminstone hvart 3:dje år, afgifva räkning
öfver sin förvaltning, men att hvarken i nu gällande lag, eller i 1669 års
förmyndare-ordning, derutur lagens berörde föreskrifter nästan uteslutande
voro hemtade, funnes bestämdt, huru räntan å omyndigs gods borde beräknas,
hvaraf den följd uppstått, att helt olika beräkningsgrunder vid olika
Domstolar egt och fortfara att ega rum. Af stadgandet, om sluten räknings
afgifvande hvart 3:dje år, hade i allmänhet den slutsats blifvit dragen,
att ränta, till 5 för ioo:de, borde hvart 3:dje år läggas till hufvudö
stolen, sedan utgifterne för myndlingens behof blifvit afdragne. Genom
Dom uti enskild tvist den n Februarii 1788 hade äfven Kongl. Maj:t godiännt
och antagit denna grund för förmyndares slutredogörelse; men senare
tider hade alstrat andra åsigter; och genom Dom den to Mars i8or,.
aftryckt i en utkommen lagsamling, samt, enligt uppgift derstädes, äfven
genom sedermera utfärdade Domar, hade Kngl. Maj:t antagit den beräkningsgrund,
att förmyndare skall, efter 3 månaders förlopp ifrån hvarje års slut,
lägga de besparade räntorne till hufvudstolen, för att derefter ansvara fenny
ränta härå. En sådan skiljaktighet uti lagskipningen borde emedlertid
förebyggas, helst i ett ämne, som hvarje dag vid rättegångsverken förekommer;
och har Motionairen, uppå dessa med flera anförda skäl, föreslagit,
att en författning må blifva utfärdad, deri med bestämdhet utstakades,
huruledes förmyndare borde för ränta å myndlings redbara capital vara
ansvarig. Motionairens tanka vore den, att, på sätt af ålder öfligi varit,
förmyndare borde, vid hvart 3:dje års slut, lägga be spar da räntan, räknad
till 5 för 1
Uti detta anförande hafva Nils Månsson ifrån Malmöhus Län samt
Anders Svensson ifrån Halland instämt; Och har Bengt Gudmundsson ifrån
Lag-TJtskottets Bet. Nio 74.
27
Halland jemväl förenat sig härmed, på det sätt, att han trott förmyndaren
icke böra vara skyldig ansvara för högre ränta än 4 i procent årligen.
Johan Wiklund åter, enär han arisåge obilligt att ålägga förmyndare
att ansvara för högre procent än denna må hända med bästa vilja kunnat
myndlingen bereda, har hemställt, om icke myndlingen borde åtnöjas med
den ränta, förmyndaren visade sig hafva, efter medlens utbjudning å sockenstämma,
högst kunnat erhålla.
Hvad sålunda förekommit bar Utskottet öfvervägat; och då det, på
ena sidan, icke må antagas, hvarken att förmyndare ej förr än efter hvart
3:dje års slut skulle med säkerhet vara i tillfälle att göra fruktbart det öfverskott,
som den omyndiges årliga inkomster kunna lemna, eller att förmyndaren
eger under tiden göra sig enskild fördel häraf, helst förmyndarens
arfvode, på sätt Utskottet i ett serskildt Betänkande föreslagit, bör efter
annan grund utgå; men, på andra sidan åter, det äfven vore svårt och
ofta omöjligt för förmyndaren, att, i samma mon ränta och afgäld småningom
inflöto, genast utsätta medlen på säker hand till vinnande af ny
ränta, samt han ej bör anses skyldig, alt förränta inkomsterne utan afseende
på de utgifter, han under årets lopp för myndlingen kan få att bestrida,
får Utskottet, som tror en tid af 3 månader efter hvarje års slut
utgöra ett behöfligt, men också tillräckligt, rådrum för berörde ändamål,
samt den ränta, hvarföre förmyndaren sedermera skall ansvara, icke böra
bestämmas utöfver 5 procent, med vilkor likväl, att, då ränta för längre
tid eller till högre belopp erhålles, den bör komma myndlingen, oafkortad,
till godo; härmedelst vördsamt föreslå,
alt, såsom förklaring öfver 22 Cap. 4 S- Ärfda-Balken, måtte
stadgas: att förmyndare är skyldig ansvara för ränta å hvad af
den omyndiges årliga inkomster till dess underhåll och uppfostran
samt öfrige nödige utgifter icke tarf vas, dock ej förr, än efter
3 månader ifrån hvarje års slut, eller till högre belopp, än efter
5 för ioo:de om året, derest ej visas, att medlen blifvit dessför
innan
eller på fördelaktigare vilkor utlånade, eller annorledes fruktbare
gjorde.
Stockholm den 23 Maji 1834-
Lng-XSkottetsts Ett. Nio 75,
N:o 7 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3i Maji k). 2 e. ra.
Betänkande , öfver Herr Salomon Rubins motion , angående ändring
af s3 Cap. 5 §. sista Mom. Ärfda-Balken.
Uti Memoria], som Wällöf!. Borgare-Ståndet till Lag-Utskottet remitterat,
har Herr Salomon Rubin gjort den framställning: att lagens obestämda
lydelse i 23 Cap. 5 §. sista Mom. Ärfda-Balken, angående förmyndares
arfvode, gifvit anledning till mångfaldiga tvister och olika meningar
hos Domstolarne, så väl å landet, som i städerne; att denna bristfällighet
borde afhjelpas; och att, då man, å ena sidan, skärper förmyndarens ansvarighet,
man deremot, på den andra, borde afse en emot hans omsorger
svarande belöning, hvaraf för de omyndige sjelfva uppkom en verklig fördel,
i det skicklige och vederhäftige personer då skulle vara mindre obenägne
att åtaga sig ett förtroende, hvilket hitintills ansetts för ett ibland
de största onera uti samhället. 1 följd häraf har Motionairen yrkat, att
Lag-L Is kottet måtte föreslå någon lämplig grund för bestämmande af detta
arfvode, samt i sådant afseende erinrat, huruledes Förmyndare-arfvodet
allmännast beräknades till en procent på capitalet, men att detta arfvode,
vid mindre förmynderskap, blefve nog ringa, och fördenskull kanske kunde
höjas till två procent, när capitalet ej öfverstiger 2000 R:dr B.co ,
hvaremot en procent syntes lagom, då capitalet utgjorde 2000 till 10,000
R:dr , och en half procent åter kunde vara tillräcklig utaf en större summa.
Hvad anginge myndlingens fasta egendom, så medförde väl förvaltningen
deraf större besvär för förmyndare, men hans äfventyr vore också mindre,
och enahanda beräkningsgrund för arfvodet troddes derföre jemväl,
i afseende å fastighet, kunna antagas.
Utskottet, som delar Motionairens mening om beli ofvet af någon närmare
föreskrift i detta ämne, än ofvanberörde lagrum innefattar, der orden
lyda: ”Then förmynderskap väl oeh troliga förestått, njute then lön
och vedergällning, som Rätten prof var skälig, utan han sig annorlunda nöja
låter,” men deremot icke godkänner de gradationer, Motionairen uppgjort;
får, i öfverensstämmelse med hvad Lag-Comite'ens förslag till Civil-Lag,
i5 Cap. 19 §. Ärfda-Balken, innehåller, samt uppå de af Comiteen derföre
anförde grunder, nemligen, att då den möda, som åtföljer förmyndare-befattningar,
alltid måste vara af skiljaktig beskaffenhet, och man således ej
kunde sätta någon oyilkorligt gällande måttstock för det arfvode, förmyn
-
Lag-Vtdottets Bet, N:o 76.
23
dare må njuta, lagen endast borde antyda en beräkningsgrund, som i vanliga
fall ansetts lämplig, och som för det närvarande i allmänhet följdes,
den nemligen, att på den omyndiges årliga inkomster afskrifva sjettedelen
såsom förmyndare-arfvode, samt i öfrigt åt Domaren öfverlemna, att, efter
emständigheternes föranledande, bestämma arfvodet, högre eller lägre, då
tvist derom uppstår, eller att frånkänna förmyndaren all rätt till arfvode,
om han pröfvades hafva sin myndlings egendom oredligen förvaltat; härmedelst
vördsamligen tillstyrka ,
att, med upphäfvande af sista Mom. 5 $. 9.3 Cap. Arfda-Balken,
i stället måtte stadgas, som följer: Förmyndare ege räti till arfvode
för sin möda; dock liiå det arfvode i allmänhet ej högre tagas,
än till sjettedelen af den omyndiges årliga räntor och inkomster.
Har, han ej haft ränta eller inkomst, eller finnes det
arfvode, nu sagdt är, emot Förmyndarens möda ej svarande;
sätte då Rätten arfvodet ut, efter ty som skäligt profves, då
tvist uppstår: samma lag vare, der det arfvode, Förmyndare sig
beräknat, större är än sorn emot hans möda skäligen svara kan,
ändå att det ej öfverstiger sjettedelen af den omyndiges räntor
och inkomster. Finnes förmyndare hafva den omyndiges egendom
oredligen förvaltat; vare allt arfvode qvitt. Har han försatt den
omyndiges medel och gitter dem ej till fullo återgälda, gånge
bristen i afräkning på det arfvode, han eljest njuta skulle.
Stockholm den 28 Maji 1834-
N:o 76.
Aolom till Exp. Utsk. d. 3r Maji kl. 2 e. m.
Betänkande, öfver Herr Salomon Rubins motion, om stadgande
alt, då Domstol förklarar någon böra stå under Förmynderskap
utöfver den i lag bestämda myndighetsålder, sådant skall
i tidningarne och ifrån predikstolen kungöras.
Uti ett till Wällöf]. Borgare-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottets
behandling liänvisadt memorial, har Herr Salomon Rubin ~ med erinran,
hurusom en till myndig ålder kommen , men dessförinnan, jemlikt Kongl.
Förordningen den 7 Junii 1749» UPP^ föräldrars eller andra anhöriges och
Jo
I \:tfers Ber. .V;o 77.
nuti smäns begäran, uti fortfarande om yndighetslillstånd försatt person, lätteligen
, derest offentlighet icke gåfves åt sistberörde åtgärd, i likhet med
livad Kongl. Förordningen den ii Majt 1774 föreski ifver för sådane fall,
då den, sorn redan är efter lag myndig, varder under förmyndare ställd,
bunde förleda andra, om förhållandet okunnige personer, alt, i förtroende
till håns uppnådde myndighetsålder, med honom ingå afhandlingar, hvilka
möjligen tillskyndade dem lidande, föreslagit, det stadgas mätte, att då
någon , till myndige år ännu icke kommen person förklaras böra , utöfver
den i lag stadgade myndighetsålder, std under förmynderskap, det skall
åligga Domaren, att låta sådant i tidningar ne, äfvensom ifrån predikstolen
i församlingen, kungöras.
Detta anförande har Utskottet öfvervägat; men då Kongl. Förordningen
den 11 Maj 1774, hvarigenom det blifvit vederbörande Domstolar
vid ansvar ålagdt, att, ”när så händer, det någon efter lag myndig, åter
varder ställd uuder förmyndare; sådant genast i Posttidningarne låta kungöra/’
uttryckligen åberopar Kgl. Förordningen den 7 Junii 1749» och
ibland motiven för stadgandet anför, att i sistnämnde Kongl. Förordning
saknas nödig föreskrift, huru allmänheten borde om förhållandet underrättas,
för alt icke af okunnighet derom blifva bedragen; anser Utskottet det
vara uppenbart, att hvad 1774 års Kongl. Förordning bjuder, om kungörande
i tidningarne af Domstolens Beslut, bör iakttagas jemväl i det afMotionairen
omförmälde fall, då, före omyndighetens upphörande, densamma
förlänges utöfver den tidpunkt, hvarvid man eljest efter lag är myndig; och
sorn Utskottet icke tror det vara lämpligt att tillstyrka det föreslagna tillägget
om beslutets kungörande ifrån Predikstolen, hemställer Utskottet
jvördsamt,
att Herr Rubins ofvanberörde motion ej måtte till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 Maji 1834-
Nro 77.
Änk. till Exp. Utsk. den 3i Maji kl. 2 e. a.
Betänkande , öfver Herr Salomon Rubins motion, angående ändring
af 20 Cap. 1 Arfda-Balken m. m.
Wallo fl. Borgare-Ståndet har till Lag-Utskottets behandling öfverlemna
t ett af Herr Salomon Rubin afgifvetj memorial, hvaruti, uppå anförde
Lag-Vi skot tits Bet. f\:o 77.
skäl, och deribland hufvudsakligen: att föräldrar och barn kunde hafva
stridiga interessen, i afseende på förvaltningen at livad som tillfallit dessa
senare under föräldrarnes lifstid, och att Domarens åliggande, att, i sådant
fall, för den omyndige förordna annan målsman, ehuru grundadt„i 20 Caj..
8 §. Ärfda-Balken, likväl syntes böra bestämmas genom ett tydligare lagbud,
föreslås förändring af 1 <$*. i nyssnämnde^Cap. till följande lydelse:
Fader vare sine barns rätte förmyndare , utom i de fall 8 §. t Mom. af
detta Cap. förmår; går han i annat gifte, eller tillfaller barnen någon
gåfva, testamente eller annan förläning, då skall förmyndare, genom Domarens
försorg, för de omyndige genast utses , att barnens rätt och bästa
iakttaga och bevaka.
Vidare har Herr Rubin yrkat att, enär Domslolarne nu endast genom
de dit ingående bouppteckningar erhölle legal uppgift på dem, sorn,,
i följd af timade dödsfall, borde med förmyndare förses, men å landet,
dels uppskof med bouppteckningars förrättande, dels ock afbidan af de Ordinarie
Tingen stundom vållade sådane dröjsmål med förmyndares tillsättande,
hvilka icke stodo att förena med de omyndiges säkerhet, ett stadgande
måtte meddelas derom, att, i sådane härad, der allenast tvänn0
eller ett Ting om året hålles, Pastor i hvarje församling borde hvar 3:dj*
månad till Domaren insända förteckning uppå timade dödsfall, då omyndige
barn finnas i Sterbhuset, tillika med förslag å någon skicklig person,
den Domaren, med den honom i 7 $. af nyssnämnde Cap. och Balk tillagde
rätt, kunde förordna att intill nästa Ting vårda de omyndigas, bästa.
Hvarjemte Motionairen, under anförande deraf, att församlingarnes
själasörjare bäst kände sina åhörares lefnadssätt, och således torde vara da
personer, åt hvilka lagstiftaren säkrast kunde anförtro att hafva ett vaksamt
tiga öfver föräldrars och förmyndares uppförande emot deras barn och
myndlingar, gjort den hemställan, om icke Häradshöf din garne hvarje ding
och Stads-Domstolarne tvänne gånger om året, kunde af vederbörande Pastorer,
vid de vanliga dödslistornes öfversändande, äfven få emottaga förteckning
uppå sådane föräldrar och förmyndare, som, oaktadt af Pastor
erhållne varningar, försummade sine barns eller myndlingars uppfostran,
eller förslösade deras medel, på det Domstolarne deraf måtte hemta anledning
att vidtaga ändamålsenliga åtgärder.
Utskottet, som förehaft denna motion, får häröfver afgifva det yttrande,
att
a) då stadgandet i 20 Cap. 8 §. Ärfda-Balken, angående de omständigheter,
hvilka utgöra laga hinder för innehafyaude af förmynderskapu
3»
Lag-Utskottets Bet. N:o 78.
otvifvelaktig^ på sätt Motionairen äfven sjelf naedgifvit, bör anses ega tillämpning
på fader, likaväl sorn på annan förmyndare, hvadan något tillägg
derom i 1 §. af nämnde Cap. icke erfordras;
b) då, för öfrigt, lagstiftaren icke kan hos någon förutsätta en ömmare
förmyndare vård, än hos den omyndiges fader, och förhållandet blifver
enahanda, antingen egendom tillfallit den omyndige såsom arf eller
gåfva;
c') då något skäl icke förekommer, att skilja fader ifrån förmyndarskapet
för sina barn derföre, att han ingår nytt gifte;
d') då förslaget, att i vissa Härad, Pastorerne skulle hvar 3:dje månad
till Domaren insända förteckningar uppå dödsfall af personer, som efterlemnat
omyndiga barn, jemte uppgift på någon, som kunde förordnas
att, intill nästa Ting, vårda de omyndiges rätt, har ibland annat det emot
sig, att det icke vore rigtigt att tillåta, det förmyndare-förordnanden finge
af Domhafvanden enskildt utfärdas emellan Tingen, helst, vid meddelande
deraf, Nämndens kännedom om personerne och deras ställning ofta kan behöfva
tagas till råds; och
e) då Utskottet anser förslaget om förteckningar ifrån Presterskapet
till Domstolarne, uppå sådane föräldrar och förmyndare, som, oaktadt erhållne
varningar, försummade deras barns och myndlingars uppfostran eller
förslösade deras medel, destomindre böra till någon åtgärd föranleda, som
Presterskapet äfven nu har tillfälle att hos Domstol anmäla dylika förhållanden,
samt Utskottet uti ett serskildt Betänkande gjort hemställan om vidtagande
af de åtgärder Utskottet, för närmare control öfver de omyndiges
uppfostran samt vården af deras egendom, trott vara mest lämplige;
Utskottet således finner sig
sakna skälj att å någotdera af Herr Rubins ofvanberörde förslag
tillstyrka bifall.
Stockholm den 23 Maji i834«
N:o 78.
l.og-Uiskottets Bet, M* j9.
33
N:o 78.
Ankom tiil Exp. Utik, den 3i Maji kl. 2 e. m.
Betänkande, öfver Herr B. H. Sante ssans mot ion , om inrättande
af Not ar ii Publici-Contor ä landet.
1 sammanhang med väckta frågor, om upphäfvande af deså kallade
tysta förmonsrätterne, så vidt de verka på intecknings-säkerheten, samt om
inrättande af förmyndare-kamrar, har Herr B. H. Santesson jemväl yrkal
’’införande af likadana inrättningar med dem , som i andra länder gjort
sig kända för högst välgörande,, under namn af Notarii Publici-Contor,
lämpade efter vårt lands förhållanden, och att, om saken ej genast kunde
tillvägabringas, den åtminstone måtte på allt möjligt sätt varda förberedd
Och har Herr Santesson, i afseende på dessa inrättningars nytta vid de flesta
samhällsförhållanden, och isynnerhet genom det biträde och den trygghet
de lemnade menige man i dess affairer och lagliga värf, hänvisat till
Herr Grefve Löwenhjelms förlidet år härstädes tryckta afhandling om hy
po
t heks- föreningar.
Lug-Ulskoltet har tagit detta förslag i öfvervägande; men då, efter
gällande lag och författningar, del i allmänhet är hvarje välfrejdad person
0 be lage t, att å landet nedsätta sig, för att gå allmänheten tillhanda med
ski illers författande och de flere biträden, hvarom här är fråga, finner Utskottet
ytterligare stadgande af en så beskaffad tillåtelse icke erfordras; och
1 händelse åter meningen är, att få någon större giltighet inför lagen tillerkänd
åt de föreslagne Nötariernes, än åt andra trovärdige personers, intyg
och åtgärder, kan Utskottet destomindre understödja densamma, som
Utskottet icke inser, hvaruti en sådan skiljaktighet egentligen skulle bestå,
och Utskottet för öfrigt, i betraktande af den otillräckliga bergning, dylika
befattningar i våra glest befolkade landsorter kunde lemna, och det deraf
föranledda äfventyret, att dessa tjenstemän ofta skulle komma att öka de
personers antal, hvilka gjort sig till födkrok den lägsta advocatur, tror
dessa yrken icke böra uppmuntras genom lagens autoi isa tion; hemställande
således,
att Herr Santessons ofvanberörde förslag ej måtte bifallas.
Stockholm den 23 Maji i834-
Bi knnt till R. St. Vr»t »834. 7 $tml- 1 AJi.
tåste Häftet.
i
SIOCKHOLM, 18345 hos J. A. Wa
l r, i) e i».
Lag- Utskottets Utlåtande IV:o jg.
r
N:o 79.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3o Maji.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning utaf
Rikets Ständers Justitice-Ombudsmans afgifna Embets'
Berättelser och Allmänna Redogörelse, äfvensom utaf
hans Embets-Diarier och Registratur f ör den sedan
sista Riksmöte förflutna tid.
Till Lag-Utskottets behandling hafva samtlige Riks-Stånden remitterat Rikets
Ständers Justitiaj-Ombudsmans genom trycket allmängjorda EmbetsBerätteiser
för åren 182g, i83o och i83i samt vid innevarande Riksmöte
afgifna allmänna redogörelse, hvilken jemväl, på sätt uti inledningen omförmäles,
upptager sådana actions-åtgärder, som, under de sistförflutna åren
i83a och i833, blifvit slutligen afgjorda; varande dervid fogade förteckningar
på de ifrån Rikets åren 1828, 182g och i83o församlade Ständer
till Kongl. Majit i underdånighet aflåtna Skrifvelser, med uppgift på hvad
i dessa ämnen blifvit afgjordt; och hafva de uti allmänna Redogörelsen åberopade
Kongl. Circulaire-Bref och Rescript, äfvensom Justitias-OmbudsmanDenS
Embets-Diarier och Registratur, för den tid hvarom nu är fråga,
blifvit ifrån Justitiae-Ombucfsmans-Expeditionen hit aflemnade.
"Vallöf!. Borgare-Ståndet har tillika, i sammanhang med ofvanberörde
remiss, till Utskottet hänvisat ett anförande af Herr Halling, som, — då af
Justitiae-Ombudsmannens Embets-Berättelser inhemtades, att, nästan i alla
Statsexpeditionerne, till hvilka Rikets Ständers önslcningsmål ingått, många
ibland dessa ärenden förblifvit hvilande i brist af infordrade upplysningar,
men utan att det omnämnes, huruvida anstalter blifvit fogade för påskyndande
af desse upplysningar, och om de med eller utan skäl af vaktats,'
hvarföre samma frågor, enär de emedlertid ännu voro oafgjorda och man
saknade närfhare underrättelse om orsakerne till dröjsmålen, tilläfventyrs
komme att ånyo väckas, —.framställt den anmärkning, att Justitice-Ombudsmannen
bordt införskaffa upplysning om, och hos Rikets Ständer inberätta
anledningarne till dröjsmålen med de oafgjorde önsknings frågorna.
Lag-Utskottet, som förehaft den, enligt 2 Morn. 33 §. Riksdagsordningen,
Utskottet tillhörande granskning af berörde handlingar, får nu
anledning häraf sitt utlåtande afgifva.
Bihang till R. St. Prot. 1834- 7:de Samt. p.sta Afd, 1
13 ide Häftet.
Lag-Utskottets Utlåtande JY:o yg.
Då Justitife-Ombudsmannens Diarier och Registratur icke komma att
af Rikets Höglofl. Ständer omedelbart skärskådas, förmodar Utskottet en
kort och summarisk framställning af de deri förekommande serskilda ärenden,
här lämpligen kunna ega rum. Dessa ärenden, enär alla serskilda
nummer sammanslås, hvarunder de till samma mål hörande anmärkningar,
förklaringar, påminnelser o. s. v. efter tidsföljden äro upptagne, uppgå
för är 182g) till 68', hvaraf 27 angå insända fånglistor, 28 enskildes klagomål
öfver Embets- och Tjenstemän , 12 i hvarjehanda ämnen ankomne skrifvelser,
samt infordrade upplysningar m. m., och ett en skrift, som blifvit till granskning
underställd Rikets Höglofl. Ständers Comiterade tilltryckfrihetens vård,
varande i 5 mål åtal förordnadt; för år i83o till i38, hvaraf 24 angå
Konungens Befallningshafvandes till granskning insända Kungörelser, 22 fånglistor,
a3 enskildes klagomål, 67 infordrade upplysningar och andra vidtagna
åtgärder m. m., 2 Tryckfrihets-Comiten underställda arbeten, varande
actioner i 11 mål anbefallde; för år i83i till i33, hvaraf a5 angå Konungens
Befallningshafvandes insände Kungörelser, 3o fånglistor, 21 klagomål af
enskilde, 57 infordrade upplysningar och andra vidtagne åtgärder, m. m.;
och är i 7 mål åtal anbefalldt; för år i832 till 122, hvaraf 25 angå Konungens
Befallningshafvandes Kungörelser, 25 fånglistor, i3 klagomål af enskilde
och 5g infordrade upplysningar, m. fl. vidtagna åtgärder; varande
liandlingarne öfverlemnade till åtal i 7 mål; och för år i833 till 123,
hvaraf a5 angå Konungens Befallningshafvandes Kungörelser, 29 fånglistor,
22 klagomål af enskilde personer, och. 4? infordrade upplysningar, m. fl.
vidtagna åtgärder; varande i 3 mål handlingarne öfverlemnade till åtal.
Ahtalet af de emot Domare samt andrai Embets- och Tjenstemän hos
Justitios-Ombudsmannen anförde klagomål', äfvensom af derigenom eller eljest
föranledde åtal under berörde tid, är således ieke betydligt; och såvida
man härutaf får draga någon slutsats i afseende på, lagskipningens tillstånd
i allmänhet, synes detsamma vara. tillfredsställande.
I anledning af sådane yppade felaktigheter, hvilka synts föranleda
till någon ans varspå följd, har Justi Life-Ombudsmannen låtit i laglig ordning
anställa åtal, utom hvad angår några få mål af mindre betydenhet, hvari
varit orätt dömdt, men Justitias-Ombudsmannen, sedan målseganderne visats
vara förnöjde, låtit härvid bero; äfvensom i öfrigt de till Justitias-Ombudsmans-Expeditiönen
inkomne mål finnas vara med behörig skyndsamhet och
ordning handlagde; och lärer vid sådana förhållanden få antagas, att Justitieombudsmannen,
, hvad beträffar den hpnom uppdragna vårdnad om lagskipningen,
iakttagit ,, hvad honom ålegat.
Lag-Utskottets Utlåtande JV:o JQ.
3
Till lagarnes förbättring, så vidt frågan derom tillhör Lag-Utskottets
åtgärd, finnes ej något förslag vara uppgifvet, i ändamål att påkalla Rikets
Höglofl. Ständers pröfning ; men uti Embets-Berättelsen för åren 1829 och
i83o, förekommer (j>ag. 11), huruledes Justitiae-Oinbudsmannen funnit en
lagförklaring nödig, rörande förvandling af sådane böter, sorn, enligt allmän
lag och serskilde författningar, äro målsegandens .eller angifvarens ensak;
hvilket ämne Utskottet tror sig på detta ställe ei böra förbigå.
Justitise-Ombudsmannen har anfört, att med förvandling af dessa böter
förfares vid Domstolarne olika, i så måtto, att de flesta, efter hvad af
de sista nästförflutna sex årens fånglistor kunnat inhemtas, • antagit samma
förvandlingsgrund, som genom 3a Cap. 2 §. Rättegångs-Balken och Kongl.
Förordningen den 20 Januarii 1779, är stadgad för Konungens ensaksböter,
hvaremot någre andre Domare ansåge ofvannämnde böter,, hvilka .ej efter
Utsöknings- och Rättegångs-Balkarne varda ådömde, i allmänhet böra, enligt
de 1 5 Cap. Straff-Balken lagda grunder, förvandlas, utur det skäl, att
förstnämnde stadgande ej angår andra böter och vitén än dem, sorn tillhört
Domare och Embetsmän, såsom deras ensak, och nu gå till Konungen.
Den lindrigare meningen ansåg Justitiae-Ombudsmannen hafva sin grund
deri, att sorn det, enligt 20 Cap. 4 §• Rättegångs-Balken, Kongl. Brefven
den 11 Junii 1740, den 5 Februarii 1768 och den 27 October 1820, merendels
berodde på målseganden eller angifvaren, om han ville uttaga eller
eftergifva eller till förvandling anmäla sina ensaksböter, emedan dessa uti
allmänna Lagen 16 Cap. 7 §. Jorda-Balken, 9 Cap. 11 §., 14 Cap. 6 och
1.1 §§. Handels-Balken, 29 Cap. 1, 2 och 3 §§. 3a Cap. 1 §., 33 Cap. 1
§. samt 34 Cap. 1 §. Missgernings-Balken blifvit stadgade för sådane fåll,
der målsegandens enskilda lidande, mera än allmän rätt eller säkerhet, är i
fråga; hvilket ock, hvad serskilde Författningar i politie- och oeconom iemål
angår, i det afseende vore enahanda, ratt, uti böternes bestämmande
till målsegandens ensak, läge antingen belöning för hans nit att förseelser
upptäcka och angifva; eller ock ersättning för gjord eller åsyftad skada; så
skulle med rättsgrund vara mest förenligt, att dessa böter ej ega strängare
rätt, än Konungens ensaksböter, och att deras förvandlande, efter 10 Cap.
1 §. Utsöknings-Balken och 8 mom. i Kongl. Förklaringen den a3 Mars
1807, följaktligen borde iakttagas framför bestraffning med fängelse vid vatten
och bröd, hvars allmänna olämplighet, under nuvarande förhållanden,
borde utesluta dess användande i andra mål, än dem, sorn af Lag och Författningar
blifvit serskildt bestämda, eller i det fall, sorn allmänna Lagen i
5 Cap. 5 §, Straff-Balken medgifver.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o yg.
Hos Kongl. Maj:t hade Justitiae-Ombudsmannen derföre, under den 3
Julii i83o, i underdånighet hemställt, om icke Kongl. Majit skulle i Nåder
finna för godt att förklara och förordna: att sådane böter , som, enligt Lag
och serskilda Författningar , är o mälsegandens eller angifrar ens ensak,
icke måga till kroppsplikt med spö eller ris, eller fängelse rid vatten och
bröd förvandlas , derest icke sådant för serskilde fall blifvit stadgadt.
Justitiae-Ombudsmannen ansåg en med den af honom yttrade tanka analog
lagskipning i allmänhet hafva varit ifrån lagens mening och grunder härledd,
reen dessa lågo icke så tydliga, att vissa Domstolars deremot stridande begrepp
och förfaranden kunde, med hopp om framgång, tillrättavisas annorlunda,
än genom Kongl. Majrts Nådiga förordnande) och har Justitiae-Ömbudsmannen
slutligen anfört åtskdlige domslut, såsom exempel på bristande enhet
och sammanhang i denna »del af lagskipningen.
Utskottet delar Justitiae-Ombudsmannens åsigt om angelägenheten att
afhjelpa nämnde olikhet uti lagskipningen; och ehuru Utskottet, i betraktande
deraf, att 5 Cap. Straff-Balken innefattar den allmänna regeln lör böters
förvandlande, hvaremot io Cap. Utsöknings-Balken samt 3a Cap. a §. Rätlegångs-Balken
uttryckligen handla endast om sådane böter, hvilka numera
äro Konungens ensak, icke linner sig kunna biträda Justitiae-Ombudsmannens
mening om rätta tillämpningen af nu gällande Lag, hvad beträffar förvandling
af mälsegandens ensaksböter, och att det af Justitiae-Ombudsmannen
föreslagna stadgandet följaktligen borde såsom en lagförklaring meddelas;
likväl, enär Konungens ensaksböter, jemlikt nyssåberopade lagrum, vid bristande
tillgång hos den sakffiilde, ej förvandlas till svårare bestraffning, än
fängelse, och i allmänhet de förbrytelser, hvarå Lagen stadgat böter, reed
förklarande tillika, att de utgöra mälsegandens ensak, äro af lindrigare art,
än de brott, hvilka beläggas med böter, som gå till delning; tror Utskottet
giltiga skäl vara för handen att vördsamligen föreslå:
det förordnas måtte: att alla ensaksböter böra, då den brottslige
till deras gäldande saknar tillgång, förvandlas till fängelse efter
de grunder to Cap. i ff. Utsöknings-Balken samt 8 punkten af
Kongl. Förklaringen den st3 Mars i8oy , innefatta, derest ej för
serskilda fall annorlunda stadgadt finnes.
Jemte förmälan, att lämplige tillbyggnader vid länshäktena på åtskillige
ställen redan blifvit af Styrelsen öfver Fängelsena och Arbets-Inrättningarne
hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagne, har Justitiae-Ombudsmannen
uti sistnämnde Embets-Berättelse (pag. iS) anmärkt behofvet oell
Lcig-Utskottets Utlåtande IV:o yg. 5
angelägenheten af förbättringar i afseende A Kronohäktet i Alingsås och
Länsfängelset i Christianstad, Samt härom hufvudsakligen upptagit följande.
Kronohäktet i Alingsås:
Genom Kongl. Majits den 13 April i8a5 i Nåder vidtagna Författning,
att det i Alingsås varande transportfängelset skulle såsom allmänt Kronohäkte
varda ansedt, hade ej allenast vunnits en stor besparing i kostnaden,
som annars skolat åtgå för extra transporter emellan det afsides belägna
Länshäktet i Wenersborg, till och ifrån Häradsfängelsena i flere Domsagor,
af de fångar, som måst fram- och återsändas, att undergå ransakningar eller
ådömde straff, utan äfven uppkommit en betjrdlig lindring i de skjutsandes
med fångtransporten förenade besvär. Men dessa fördelar, för det allmänna
af högt värde, hade deremot ådragit fångarne enskildt lidande. Fånghusbyggnaden,
afpassad och lämplig för ändamålet af blott transportfängelse
vore, i sitt nuvarande skick, alldeles icke tillräcklig för den. beständiga och
jemförelsevis större fångpersonalen, som afbidar ransakning eller dom, eller
undergår ådömda fängelsestraff. Vid undersökning af denna byggnad, (hvilken
till dimension och indelning beskrifves), hade visat sig, att det så kallade
vattudrickningsrummet i öfra våningen är gemensamt för fångar af begge
könen; att förhållandet är enahanda med det så kallade eldrummet i nedra
våningen, såsom varande det enda hvarest ådömdt enkelt fängelsestraff lämpligen
kunde verkställas, och blifver verkställdt; att de öfrige rummen N:s
i, 2 oell 3, äro till areal oeh antal så ringa, att transportfångar och de,
Som afbida ransakning eller dom, och hvilkas personal stundom uppgått till
mera än iooo om året, icke kunna inrymmas utan mycken trängsel, men
alldeles icke classificeras, och att de för fångarnes helsa menliga följder af
denna trängsel ökas deraf, att rummen ej ega nödig höjd. Det hade, vid
sådant förhållande, kunnat anses vara skäl, att hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa, det måtte Alingsås Kronohäkte varda återfördt till primitiva
egenskapen af blott transportfängelse, derest icke förlusten af de vunna
allmänna fördelarne genom besparing i kostnader och besvär vid extra fångtransporter
inom Elfsborgs Län, efter Justitiae-Ombudsmannens tanka, blefve
större, än uppoffringen af de Statsmedel, som erfordrades att utvidga fängelset
i Alingsås, vare sig genom lämplig tillbyggnad, eller blott medelst
betingad rättighet att begagna det häkte, som Alingsås Stad och Kullings
Härad gemensamt ega, på ringa afstånd från Kronohäktet beläget, oeh
hvarå Justitiae-Ombudsmannen, uti underdånig Skrifvelse till Kgl. Majit den 3o
September 1829, trott sig böra fästa Kongl. Majits Nådiga uppmärksamhet.
6
Lag-Utskottets Utlåtande IV:o jq.
Länsfängelset i Christianstad.
I Christianstads fästningshäkte, hvilket, genom den af Kongl. Maj:t ii
Nåder den 26 Augusti 1825, fastställda dassification, blifvit bestämdt att
emottaga, jemte andra fångar, äfven dem, som för vårdslöst eller bedrägligt
förhållande emot borgenärer samt edsöres- och seglationsbrott, blifvit till
fängelsestraff., med eller utan arbete, dömda, funnes icke något rum att
tillgå för desse fångar, hvilka derföre måst intagas i Artillerie-casernen, hvarest
Justitias-Ombudsmannen den 16 Augusti 1829 funnit 18 personer af
nämnde qualificationer i ett enda runi sammanförde; och det hade vid samina
tillfälle visat sig, att annat bysättningshäkte inom Christianstads Län
icke funnes, än en liten, utom norra fästningsporten belägen vaktstuga, sorn
för Tulluppsyningens behof blifvit uppförd och endast kan inrymma
tvenne personer. Det egentliga fäsfcningshäktet förmäles bestå: i södra
porten af 4 -små rum, hvilka såsom Länsfängelsen intagas af dem, som
afstraffas med vatten och bröd eller skola hållas i enskildt rum; och, i norra
fästningsmuren, af 6 stockhus, ibland hvilka endast sjukrummet och q.vinnornas
fängelse N:o 10 äro ifrån de andra afskiljde; hvaremot de öfrige,
eller numrorne 5,6,7 oc^ 9 äro s‘l belägne, att tvenne ligga innanför de
andre, emellan hvilka fångarnes gemenskap är oundviklig, genom de med
galler försedde öppningar uti mellanmurarne, hvilka för ljus och vädervexling
till de inre rummen måste vara. Någon annan fördelning af fångarne
vore således icke möjlig, än den som skett, att tvenne rum blifvit anslagne
till fästningsfångar och de andra tvenne till Länsfångar, hvaraf åter uppkommit
nödvändigheten, att till Artillerie-casernen i det så kallade Släborummet,
hvilket år 18x1 blef provisoriskt upplåtet att förvara dem, som i
det då förefallna upploppet deltagit, förlägga cessionanter och dem, som för
Kronobalancer, edsöre, lurendrägeri och seglationsbrott blifvit dömde till
häkte, och att de fleste bysättningsutslag sakna verkställighet, emedan sådan
ej kan ega runi förr än under-executorn sig förfrågat och ifrån Konungens
Befallningshafvande erhållit besked derom att någon af de tvenne platserne
i gäldstugan blifvit ledig. Artillerie-Befälet hade beklagat sig öfver följderne
af den beröring, som inom casernen vore oundviklig emellan gemenskapen
och fångarne; och det menliga förhållande som för rättstillståndet uppkomme
deraf, att verkställande magten saknade medel att exequera laga kraft^tinna
beslut, vore utom allt tvifvel. Hos Kongl. Maj:t hade Justitiae-Ombudsmannen,
i anledning af dessa förhållanden, under den i5 November
i83o, i underdånighet hemställt, att, derest detta fästningshäkte skall förblifva
depot för cessionanter och andra mindre förbrytare, hvilka icke
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 79.
7
böra eller kunna sammanföras i tvenne rum, sorn af lif stids fångar och
andre grofva brottslingar äro upptagne ,. Kongl. Maj.t i Nåder ville inse
behof vet af flere fängelserum; med förmälan derjemte: att, o vilkorligt
och utan sammanhang med berörde depot, qvarstode behofvet af utvidgad
anstalt i Länsfängelset för by sättningsrum, hvartill ingen lämplig
eller ledig local inom fästningshäktena funnes, så länge som alla LänsfAngar
skola derstädes insättas.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och då af Justitiae-Ombudsxnannens
allmänna redogörelse tillika upplyses, att verkställighet af de före
sista Riksdag beslutade såsom högst nödvändiga ansedda tillbyggnader å Länshäktena
i Carlstad och Gefle, sedermera icke följt, tror Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Mäj:t i underdånighet anhålla, det Kongl, ålaj:t
i Nåder täcktes låta tillse, att der, enligt hvad Justitice-Ombudsmannen
sålunda anfört, de allmänna fängelsena till den
grad sakna nödigt utrymme, att hinder möta för lagens behöriga
verkställighet, eller för en, till vidmagthållande af ordning
och sedlighet, angelägen fördelning af fångarne, äfvensom i
allmänhet på de ställen, hvarest dylika anmärkningar eljest möjligen
ega rum, bristfä nigheterna mätte varda afhulpne, i den.
nion tillgångarne sådant medgifva.
I anledning af Justitixe-Onibudsmannens i dess allmänna Redogörelse
gjorda framställning derom, huruledes Rikets Höglofl. Ständers underdåniga
Skrifvelse N:o 343 af den 5 Februarii i83ö, angående tillåtelse för Regementenas
Beklädnads-Directioner, att, emot ränta, uti Banken, på så kallad
afskrifningsräkning, insätta deras contanta medel, icke varit öfverensstämmande
med Rikets Höglofl. Ständers i detta ämne fattade beslut, hvarföre
Kongl. Maj:t ansett mått och steg böra tagas, hvarigenom för vederbörande,
sorn med expedierandet af Rikets Ständers beslut hafva befattning, ansvar
för försumlighet och oordentlighet dervid stadgades; äfvensom alt uti underdåniga
skrifvelsen den 1 Mars i83o, N:o 4°4> angående laga undersökning,
till utrönande deraf, genom hvars förvållande vid skedd försäljning af de
tvenne krigsskeppen Tapperheten och af Chapman, olikhet uppkommit i köparens
och säljarens conlx-act, förelupit sådana irringar, att sislberörde namn
influtit i stället för linieskeppet Försigtigheten samt fregatterne Camilla och:
Euridice,, och att Rikets Ständers beslut om underdånig anhållan, rörande.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N'.o ~Q.
nödiga åtgärders vidtagande, till utbekommande af de återstående köpeskillingsbeloppen
för skeppet Täpperheten gooo R:dr Harn b, B:co och för fregatten
af Chapman iooo, Pund Sterling, ieke blifvit i Skrifvelsen intaget
eller anmäldt; har Utskottet endast ansett sig böra här upptaga det inträffade
förhållandet, för att derå fästa Rikets Höglo.!!.' Ständers uppmärksamhet.
Utskottet har vidare att yttra sig öfver de af Justitiee-Ombudsmannen
såsom lagförklaringar omförmälde Kongl. Circulaire och Rescript, hvilka
, efter det Justitiae-Ombudsmannen senast afgaf sin allmänna Redogörelse,
blifvit af Kongl. Maj:t med Dess Högste Domstol i Nåder utfärdade,
nemligen:
1:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Circulaire den 11 September 182g till Öfver-Ståthållaren
och Konungens samtlige Befallningshafvande , angående
iakttagande deraf, att personer , dömde till allmänt arbete, böra försändas
till de Corrections-Inrältningar j dit de med afseende å deras kön
rätteligen Jiöra.
Om föremålet härföre synes icke erfordras någon närmare upplysning,
än den rubriken innefattar.'
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Circulaire den 18 September 182g till HojRätterne
och samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,\, angående bötfälld
persons inställande till enskildt arbete för bötefnes aftjenande.
I likhet med hvad i Kongl. Maj:ts Nådiga Circulaire-Bref till samtlige
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af den 19 October 1824» blifvit stadgadt,
om sättet att uti häktet inställa försvarslöse, men inom orten kände personer
och sådane, hvilka, i brist af tillgång till vitén eller böter, ådömde för
mindre förbrytelser, skola undergå fängelse, med eller utan vatten oell bröd,
har Kongl. Majit genom ifrågavarande Circulaire i Nåder förordnat, att äfven
i de fall då, enligt gällande författningar, vitén eller böter böra nied
arbete lios enskild person aftjenas, den pliktfä.llde må föreläggas, att sjelfmant,
vid äfventjT af hemtning, inställa sig hos den person, stup hos vederbörande
executor nedsatt fulla beloppet af de ådömde böterne, i ända
mål att få desamma med arbete godtgjorda, och att först då, när den sakfällde
icke inom den förelagde tiden till vederbörligt ställe ankommit, han
bör på vanligt sätt dit afföras, utan någon Kongl. Majit och Kronan derföre
tillkommande ersättning; dock bör, i afseende på omförmälde arbete,
iakttagas,
Lag-Utskottets Utlåtande N.‘o jg. g
iakttagas, att detsamma icke kan påfordras utom det Län, i hvars häkte
den pliktfällde, i händelse af böters förvandling till fängelse eller fängelse
vid vatten och bred, bort sådant undergå.
3:o Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 October i83i till Ilof-Rätterne
j angående stället, hvarest, i vissa fall, enskild skrift bör undergås.
Utom hvad angår enskild skrift, som blifvit ådömd för hor eller lägersmål,
i afseende hvarå fullständiga föreskrifter förut äro meddelade, har
Kongl. Majit för alla öfriga fall, der enskild skrift ådömes, ansett den förklaring
af hvad 43 punkten 6 mom. i 1807 års Kongl. Förklaring, rörande
uppenbar kyrkoplikt är stadgadt, böra, till förekommande af skiljaktighet
i tillämpningen, varda meddelad: att äfven enskild skrift, när den ort
är aflägsen, hvarest förseelsen blifvit b.egången, må verkställas i den församling,
der förbrytaren utstår det honom ådömda straffet, eller i händelse
det redan är undergånget, men enskilda skriften, af en eller annan
orsak, ej är fullgjord i den församling, hvarest personen varder ertappad
och sig uppehåller; dock att, enär vid enskild skrift något offentliggörande
icke erfordras, det stadgande nämndfe Förklaring innefattar, om den verkställde
kyrkopliktens kungörande för vedei’börande Församlingar, icke är
lill of^annämnde fall lämpligt; och
4:o Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Hof-Rätterne den 1J November
1882, innefattande förklaring öfver Kongl. Förordningen den ig Julii
1815 , om hvad som iakttagas bör vid underdåniga besvärs anförande hos
Kongl. Maj.t i brottmål.
Kongl. Majit har förklarat Sig finna närmast öfverensstämmande med
nämnde Förordnings mening och grund, att Öfver-Rätt, äfven i de fall, då
Under-Rätts i brottmål meddelade Utslag icke kommit under hufvudsaklig
pröfning, utan blifvit ansedt hafva, emot den klagande parten, vunnit laga
kraft, bör, uti anvisningen till underdåniga besvärs anförande, meddela
föreskrift om fullgörande af hvad ådömdt blifvit.)
Enär Utskottet anser samtlige ofvanberörde Nådiga föreskrifter,
hvilka tillkommit uppå förfrågningar af Domstolar och Embetsman, vara
i öfverensstämmelse med hvad lag och författningar eljest stadga, och det
förstnämnda Kongl. Circulairet angår iakttagande af en förut påbjuden nödig
fördelning af arbetsfångar utaf olika kön, samt det senare Kongl. Cir
Bihang
till R. St. Brot. 1834-
—ti a rt„t
ro
Lag-Utskottets Utlåtande JV:o 80.
culairet ock de tvenne Kongl. Brefven åter varit föranledda utaf saknadeu
af bestämd lag för de fall desamma angå, och af angelägenheten att tillvägabringa
säkerhet och enhet uti lagskipningen, tillstyrker Utskottet,
att dessa Kongl. Circulairer och. Krej måtte af Rikets Högloft,
Ständer gillas, till vederbör andes fortfarande efterrättelse.„
Slutligen bör Utskottet förklara, det Utskottet anser Justiliae-Ombudsmannen
hafva i allmänhet motsvarat Rikets Höglofl. Ständers förtroende,
ehuru Utskottet härvid tillika får uttrycka den önskan, att JuslitiasOmbudsmannen
närmare, än som skett, hade lemnat upplysning, angående
orsakerne, hvarföre flere af Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag aflåtne
underdåniga skrifvelser icke kunnat till afgörande förekomma.
Stockholm den 27 Maji i834-
N:o 80.
Ankom till Exp—Utsk. den 3i Maji.
Memorial derom, att de lägst adganden, som vid innevarande
Riksmöte beslutas, af sådan beskaffenhet, att
de tillhöra allmän Civil- och Criminal-Lag, måtte, så
vidt ske kan, varda i en enda författning kungjorde.
Utskottet, som i allmänhet trott sig Lora följa den också vid föregående
Riksdagar iakttagna grundsats, att uti serskilda Betänkanden besvara
sådane motioner, hvilka, om än egande sins emellan sammanhang,
likväl synts lämpligen kunna afgöras hvar iör sig, har genom denna behandling
förnämligast åsyftat, dels att, ut'’ afgjord fråga, der expedition
bör ega rum, densamma icke må onödigtvis uppehållas ulaf annan frågas
återremitterande eller uppskjutande, såsom händelsen blefve, derest håda
voro i ett gemensamt Betänkande upptagne, dels ock att de meddelanden,
som, genom Protocolls-Utdrag, från Riks-Stånden utgå om hvarje Stånds
fattade beslut, ej må behöfva belastas med en alltför besvärlig vidlyftighet;
men, på det den af Utskottet sålunda omfattade arbetsplan likväl icke
må föranleda till ökande af antalet utaf spridda författningar, och då Utskottet
föreställer »ig, att det skulle leda till en lättad kännedom och öfversigt
af lagverket, om, för hvarje Riksdag, de då beslutade tillägg till,
Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 80.
eller ändringar och förklaringar af allmän Civil- och Criminal-Lag, så vidt
utan olägenhet ske kunde, blefve samlade uti en gemensam författning,
får Utskottet härmedelst, till Rikets Höglofl. Ständers närmare bepröfvande
vördsamt föreslå:
det Rikets Höglofl. Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet
frambära den önskan, att alla de lagstadganäen, som vid innevarande
Riksmöte beslutas, af sådan beskaffenhet, att de höra
till allmän Civil- och Criminal-Lag, måtte, så vidt det finnes
lämpligt, varda kungjorda uti en enda författning, den Kongl.
Maj:t således vid Riksdagens slut täcktes utfärda.
Slockholm den 27 Maji 1834-
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834*
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 8t.
X
Nio 81.
Ankom till Exp.-Utsk. den 20 Junii.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga skrifvelse, med
öfverlemnande af Lag-Comiteens förslag till Allmän Civil
Lag, äfvensom öfver väckta motioner, hvilka härmed stå
i sammanhang.
Jemte öfverlemnande af nyssnämnde Lagförslag, har Kongl. Majit,
under den 12 nästlidne April, till Rikets Ständer aflåtitNådig Skrifvelse,
hvaruti förmäles, hurusom Kongl. Maj;t vid sisllidne Riksdag underrättade
Rikets Ständer om de hinder, som då mötte för slutlig granskning
af förslaget och anförde: att förslag till ny Criminal-Lag vid den tiden,
ännu icke hunnit af Comiteen utarbetas, hvarföre lagverket i allt fall
icke kunnat i hela sitt sammanhang till Rikets Ständer afgifvas; att flere
i den nu gällande Civil-Lagen utsatte straff eller ansvarsbestämmelser i
den föreslagna vore uteslutna, för alt i strafflagen införas; att den Civila
Lagen, om den ock då kunde komma under pröfning, likväl på det hela
saknade den fullständighet, att den kunde till efterrättelse antagas, och
att Kongl. Maj:t derföre fann sig föranlåten, att än ytterligare uppskjuta
med det nya lagverkets öfverlemnande till Rikets Ständer; att Kongl.
Majit kände lifligt behofvet af en ny och förbättrad Lag, äfven som den
rätt Rikets Ständer och Svenska folket egde, att snart få hugna sig deraf,
men att Kongl. Majit också kände lika lifligt, huru stor försigtighet
en sådan förändring erfordrade, helst, oaktadt alla bemödanden, misstag
dock aldrig uteblefvo, hvilka likväl kunde och borde rättas, genom
allt ytterligare fortsatte granskningar; samt att Kongl. Majit hyste den
öfvertygelse, att en nation är vida bättre belåten med ett långsamt och
öfvérvägadt, än med ett förhastadt antagande af den Lag, som skall bestämma
hennes framtida rättsförhållanden. Sedan den tiden hade LagComitéens
förslag till Civil-Lagen blifvit af Högsta Domstolen, icke utan
hinder i ärendenas vanliga gång, i liela sin vidd granskadt, och Högsta
Domstolens yttrande deröfver afgifvit. Lag-Comiteen hade fortsatt
sitt arbete med Criminal-Lagen; och som Kongl. Majit ansett nyttigt,
om likhet i grundsatser kunde vinnas i de förenade Rikenas brottmålslagar;
så lmde Comiteen, enligt Kongl. Majlis Nådiga förordnande, i såBih.
till R. St. Prot. 183/f.. 7 Sami. 1 Afd. t
if.de Häftet.
s
Lag-Utskottets Utlåtande No St.
dant afseende härstädes haft sammanträden oell öfverläggningar med Ledamöter
af Norrska Lag-Comiteen. Svenska Lag-Comiteen hade derefter,
är i83i, i underdånighet öfverlemuat förslag till allmän Criminal-Lag,
indelad i två balkar, straffbalk och rättegångsbalk, samt år 1-832 inkommit
med motiverne dertill. I likhet mnl hvad som förordnades om förslaget
till Civil Lag, hade Kongl. Majit i Nåder befallt att förslaget till
Criminal-Lag, med dess motiver, skulle lill trycket befordras och allmängöras,
med frihet för hvar och en, att inom >832 års slut med anmärkningar
dervid inkomma, samt med skyldighet för begge Universitetens
Juridiska faculteter och Philosophiac-Professorer att öfver förslaget
sig yttra. — De i anledning häraf inkomne anmärkningar hade blifvit
Lag-Comiteen tillställde, med föreskrift, att inom sistlidet års slut deröfver
afgifva utlåtande, hvilket ock den 28 sisll. Dec. lill Kongl. Maj:t
inkommit; och hade Kongl. Majit, under den 25 sisth Januarii i Nåder
tillåtit, att samma yttrande, innefattande några jemkningar i förra förslaget,
finge tryckas och, såsom tillförene skett med sjelfva förslaget, utdelas.
— Nu, ehuru det nyss ankomna förslaget lill allmän CriminalLag
icke möjligen kunnat i Högsta Domstolen undergå granskning, och
lika hinder således för det närvarande sorn vid sista Riksdag, förekommer
emot detta förslags öfverlemnande, jemte förslaget till Civil Lag,
till Rikets Ständer, ville Kongl. Majit dock, då Rikets Ständer nu äro
församlade, samt äfven med anledning af Rikets Ständers skrifvelse af
den 10 Sept. 1829, nyttja detta tillfälle att gifva Rikets Ständer del af
förslaget till ny Civil Lag, och af Högsta Domstolens yttrande deröfver,
i ändamål att förslaget matte, till större eller mindre del, i den mort
tiden medgifver, af Rikets Ständer granskas, äfvensom till den ytterligare
behandling å Rikets Ständers sida, den de sjelfva, i hänsigt till
ett så vigtigt föremål, kunde lämpligt pröfva. — Varande i öfrigt i Nåder
tillkännagifvet, alt Kongl. Majit beslutat öfver förslaget till Criminal-Lag
infordra utlåtanden fiån Presidenlerne i IIof-Rätterne, hvardera
l>iträdd af två Ledamöter inom Hol-Rältan, hvarefter samma förslag kom*
me att lill Högste Domstolens yttrande öfverlemnas.
Samtelige Riks-Stånden halva lill Lag-Utskottet hänvisat denna Nådiga
skrifvelse, hvarvid åtföljt det uti Stals-Rådet i ämnet förda Protocoll;
och har Utskottet jemväl fått emottaga åtskilliga, dels före den
Nådiga skrifvelsens ankomst dels ock i anledning af densamma, inom
Iiöglofl. Ridderskapel och Adeln, VälloQ. Borgare-Ståndet samt Heder*
Lae-Utskotlets Utlåtande N:o 81.
O
3
rårda Bonde-Ståndet afgifne motioner och yttranden, för hvilkas innehåll
Utskottet bör i möjligaste korthet redogöra.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln hufvaUerr Friherre C. TV. Ehrenborg,
Herr Friherre L. Boye, Herr Giefve O. A. Cronhjelm, Herr L. H.
Gyllenhaal, Herr A. von Hartmansdorff och Herr A. L. Strussenfelt, på
anförde skäl, och deribland förnämligast, att alla straffbestämmelser äro
uteslutne utur CivilLugen och i stället, enligt planen för arbetet, böra
finnas i Criminal-Lagen, hvadan den förra icke kan antagas ulan i sammanhang
med den senare, och att innan 1734 årslag kan fork laras hafva
upphört alt vara gällande lill efterlefnad , man mäste tillse, det någon lucka
icke uppkommer, geuom saknad af Lag för de oeconomiska frågor, hvilka
upptagas i Byggninga-Balken och IJandels-Bulken af nuvarande Lag,
men utur Lagförslaget blifvit*uteslutne, yttrat sig för den åsigt, att
Rikets Ständer nu endast borde till prce/iniinairt afgörande företaga frågan
om ärendets behandlingssätt, och Lag-Utskottet således med Betänkande
härö) ver inkomma, men att deremot den definitiva granskningens
företagande måste uppskjutas till nästa Riksdag.
Enär det skulle leda till mycken lättnad vid den blifvande slutliga
granskningen, om, på sätt Rikets Ständer begärt uti deras vi<l sista Riksdag
aflåtna underdåniga skrifvelse, Nio i/[5, en åskådlig uppställning utarbetades,
innefattande jemförelse af de väsendtligaste skiljakligheterne
emellan den gamla Lagens stad gand en, och de, hvilka lill antagande i
stället nu föreslås, ‘hafva Herr Friherre Ehrenborg, Herr Frihere Boye,
Herr Grefve Cronhjelm och Herr von Hartmansdorff yrkat förnyande
af omförmälde underdåniga skrifvelse, för hvars uppfyllande numera
icke mötte samma hinder och svårigheter som hittills; dock tillstyrkte
Herr Friherre Boye härvid en sådan inskränkning, att jemförelsen blott
måtte sträcka sig till sjelfva principfrågorna och deras hufvudsakliga
tillämpning, emedan en utsträckning deraf till ulla detaljfrågor skulle göra
verkställigheten nära nog omöjlig, och medtaga en oberäknelig tidsutdrägt.
Äfven om det antages, att lagförslaget skulle, till dess grunder, komma
att gillas, egde redaclionen, efter Herr Fi iherre Boyes förmenande,
mångfaldiga och stora behof af ett ytterligare öfverseende, hvadan
Herr Friherren förmälde sig önska, alt ett sådant kunde egarum, innan
förslaget lill afgörande förekommer, och föreslagit, alt samma personer,
hvilka Kongl. Majit täckes förordna att utarbeta omförmälde jemförelse
emellan gamla Lagens st.ulganden och lagförslagets, också kunde fä sig
uppdraget att föreslå sädane redactionsförändringar, sorn af dem ansii
-
4
Lag-ZJtskottels Utlåtande N;0 81.
gos nödiga, med rättighet, att i det ena och andra af seendet, begagna
biträde af de här i staden varande Ledamöter af Lag-Corniteen.
Beträffande den slutliga granskningen af Rikets Ständer har nyssbemälde
Herr Friherre tillkännagifvit den åsigt, att Ständerna skulle,
med mångfalldigt större både lättnad och säkerhet kunna deras dyrbara
afgörande rätt utöfva, om de tilläto, att, — sedan nästinträff ande Riksdags
L,ag-Utskott, som genast vid Riksdagens början borde få emottaga,
ej mindre det serskildt begärda arbetet, de rförinnan frän trycket ut gifvet,
än äfven det till redactionen öfver sedda lagförslaget, verkställt
granskningen deraf, och urskiljt, hvad af samma förslag, efter Utskottets
omdöme, borde antagas eller icke antagas, samt häröfver, så långt
medhinnas kunnat, sitt Betänkande afgifvit, — en dertill förordnad Referent
finge alltsamman munteligen inför Rikets Ständer, på Rikssalen
församlade, föredraga, med iakttagande af den ordning, som iy34 drs
Lagbok utvisar, och hvartill skulle höra, att, efter' Ständernes gemensamma
öfverläggning, propositionen i hvarje fråga, i likstämmighet dermed
af Referenten uppgjordes, för att sedermera inom hvarje Stånd
serskildt till af görande företagas. Tilläggande Herr Frihem), alt ett sådant
Ständernes sammanträde på ett rum, endast för föredragningen,
och hvarvid det naturligtvis ankom på hvarje Riksdagsmans eget godtfinnande,
att sitt yttrande der afgifva, eller dermed innehålla, intilldess
afgörandet inom Städet förekom, efter Herr Friherrens tanka, icke kunde
innebära någonting stridande emot Riksdags-Ordningen; men om någon
betänklighet deremot skulle förefinnas, så syntes den kunna lätteligen
undanrödjas derigenom, att motionen härom ingifves till nuvarande
Constitutions-Utskott, för att vid denna Riksdag discuteras och genast
i början af nästa Riksdag antagas. — Varande af Herr Grefve Cronhjelm
hemstälidt, dels om icke den föredragning inför Rikets Ständer, som
Herr Friherre Boye föreslagit, kunda lämpligast ske genom Rikets Ständers
Justitice-Ombudsman, —> hvilken mening jemväl Herr Friherre Ehrenborg
bi träd t, dels att Lag-Utskottet måtte föreslå en punkt i Justitiae-Ombudsmans-Lnstructionen
derom, att Justitie ombudsmannen borde
specielt använda sig för det nya Lagförslaget. —•
Uti nyssomförmälde ämne, elier i afseende å sättet, hvarpå ifrågavarande
slutliga granskning borde verkställas, har Herr C. P. Törneblad,
jemte erinran, att han ansåg principfrågorna ej lämpligen kunna
företagas lill serskildt pröfning, utan böra behandlas i sammanhang med
sina detailer, emedan priucipförändringens alla följder ligga i Lagfor
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8t.
5
slagen åskådlige, förmält sig hysa den mening, att sakens förberedande
borde och kunde i vanlig ordning ske genom Lag-Utskottet, men att, då
pröfningen i Riks-Ståndens serskilda plena skulle medtaga hela tiden
för andra Riksdagsgöromål, det syntes mest lämpligt, att ett förstärkt
Lag-Utskott, eller en stor Nämnd finge, med Rikets Ständers rätt, besluta.
Om denna mening vunne något afseende, ankomme det på LagUtskottet
att föreslå Nämndens organisation och befattning, tillika med
sältet, huru Rikets Ständers beslut derom skulle i grundlagsenlig ordning
beredas och fattas.
Herr N. JE. Stråle åter, under åberopande af den granskning utaf
förslaget till Civil-Lag, hvari han, såsom Ledamot af Högsta Domstolen,
deltagit, har afgifvit det omdöme, att han ansåg samma förslag icke
lämpligen kunna läggas till grund för den nya Lagen. Hans mening
vore, att man skulle till en Codex sammandraga allt, som för närvarande
är Lag, samt derefter företaga en omarbetning, med iakttagande
af nödige ändringar och rättelser, dervid man ej borde borttaga något
af det gamla, utan att, fullständigare än nu skett, anföra motiven härföre;
och har Herr Stråle vidare hemställt, att Lag-Utskottet nu måtte
fästa sig vid den fråga: om Lagförslaget behöfver omarbetas eller icke;
för besvarande hvaraf likväl fordrades en noggrann undersökning, emedan
förslaget innehölle många goda saker, som icke borde förkastas,
samt alt Utskottet måtte inkomma med en förteckning på hvad utaf Förslaget
ansågs böra bibehållas eller icke.
Herr Strussenfelt, som instämt uti hvad Herr Stråle sålunda anfört,
har i öfrigt gjort den framställning, att då de juridiska faculteterna i
Upsala och Lund ännu icke afgifvit något yttrande öfver Förslaget till
Civil-Lag, såsom skett i afseende å Criminal-Lagen, Rikets Ständer borde
besluta, det ett sådant yttrande skulle infordras;— uti hvilken framställning
jemväl Herr von Hartmansdorff sig förenat.
Deremot har Herr P. G. Cederschiöld yttrat sig önska, att man utan
dröjsmål måtte komma till granskning af det utarbetade förslaget, och i
sådant afseende tillstyrkt, att början måtte göras med Handels- och Utsöknings-Balkarne;
hvilka bägge kunde, utan rubbning af systemet, skiljas
från det öfriga; varande af Herr Cederschiöld hemstäldt, örn icke LagUtskottet
borde erhålla förstärkning af Ledamöter, hvilka han föreslagit
till ett antal af f.8 utaf hvarje Stånd, för bildande af ett slags plenum,
plenorum, i så nära likhet med hvad som skett för behandlingen af iy3f
års Lagy som våra former kunde medgifva..
6
La*-Ulskot(els Utlåtande Dl.o 8 ti
Herr W. F. Dalman liar yttrat sig väl icke anse Lag-Utskottet vid
denna Riksdag medhinna, att genomgå hela Lagförslaget, men deremot
tro, att Utskottet, åtminstone efter en ändamålsenlig förstärkning, kunde,
innan Rikets Ständer. sannolikt åtskiljas, blifva i tillfälle att framlägga ett
Betänkande öfver de väsendtligaste principfrågorna, hvarå de serskilda
' stadgandena sig grunda, såsom till exempel principerne för äktenskapslagarne,
arfs-rätten, testamentsrätten, sakrätten, m. m. Härvid kunde
tillika fogas en tabellarisk uppställning, som innefattade jemförelserne
emellan den gamla och den nya Lagens stadganden. Detta Betänkande
troddes kunna uppfattas så enkelt, att en hvar biefve i tillfälle att bestämma
sitt omdöme i principfrågorna, deraf de väsendtligaste kunde vid
denna Riksdag afgöras. — Den visserligen högst svåra konsten att redigera
kunde sedan uppdragas ät dertill af Kongl. Majit utsedde personer,
hvarefter nästa Riksdags omsorg blejve allenast att granska dessa
redaclioner.
Af Herr Friherre Jacob Cederström är framställd den förmodan, att
nuvarande Lag-Utskott, med hänseende till hvad Rikets Ständer vid 1810
års Riksdag redan beslutat. icke borde underlåta att, så långt tiden medgåfve,
göra sina anmärkningar vid Förslaget, sä väl i afseende på principerne,
som redactionen, hvarefter det til/komme Riks-Stånden alt göra
de ytterligare anmärkningar, hvartill de kunna finna sig befogade; och
först derefter kunde det komma i fråga, att, om sä pröfvades nödigt,
tillsätta en ny Comité’ för förslagets granskning och omarbetning, i enlighet
med de grunder derföre, sorn af Rikets Ständer kunna beslutas.
De sålunda yttrade meningarne hafva i öfrigt varit åtföljde af åtskilliga
anföranden, hvilka åsyftat alt understödja eller vederlägga desamma.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet hafva Herrar Thore Petre’ oell S. J.
Wijkman, med åberopad anledning af Kongl Majlis, uti Bi rättelsen till
Rikets nu församlade Ständer, angående hvad i Rikets Styrelse sig tilldra*
git, gjorda lillkannagifvande, att Kongl. Majit ernade, i afseende å förslaget
till Civil-Lag, göra en serskild, framställning (ill Rikets Ständer, uti
serskilda motioner yrkat, att då det för Rikets Ständer äfven vore “f
vigt att taga kännedom om Lag Comiteens förslag till Criminal-Lag, Rikets
Ständer måtte frambära den underdåniga anhållan till Kongl. Maj:t,
att Kongl. Maj.t täcktes låta till nuvarande Ständers granskning öfverlemna
jemväl sistnämnde Lagförslag, med dervid gjorda anmärkningar,
och hvad mera härtill hörer.
Lag-Utskottets Utlåtande N. o 8t.
7
De inora Hedervärda Bonde-Ståndet i detta ämne gjorda framställningar
äro:
af Riksdagsfullmägtigen från Östergöthland Olof Olofsson, som yrkat,
att, i händelse den nya Lagen ej heller vid denna Riksdag blifver antagen,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det åt Lag-Comite’ens arbetande Ledamöter må varda uppdraget, att, emot
bestämdt arfvode, och inom viss'tid, utarbeta tillförlitliga och både för
domare och rättsökande tillräckligt upplysande sammandrag af alla slugs
gällande Lagar och Författningar, både juridiska, cameralistiska och
commercie/a, m. m.
och af Riksdagsfullmägtigen från Calmar Län Peter Persson, hvilken
hemställt, om icke det utarbetade Civil-Lag för slaget under denna Riksdag
kunde vinna åtminstone den handläggning eller granskning, att Rikets
Ständer blifva i tillfälle att meddela deras åsigter öfver de allmänna
grunderne för den nya lagstiftningen, samt tillika yttrat den önskan,
alt, i händelse Lag-Utskottet, vid uppgörandet af planen för behandlingen
af detta arbete, funné detsamma blifva af den vidlyftiga beskaffenhet, att
Utskottet icke kunde medhinna Lagförslagets genomgående, Utskottet, i
sådant fall, enligt 36 §. Riksdags-Ordningen, mätte antingen föreslå Rikets
Ständer tillsättande af ett set skildt Utskott för Lagförslagets granskning,
eller begära Lag-Utskottets förstärkning medelst flere Ledamöter;
äfvensom Peter Persson, under åberopande af sin förut vackla motion,
om utarbetande af en liy Executions-stadga, förmält sig anse detta kunna,
utan olägenhet, tillvägabringas, genom frånskiljande af utkasten till Utsökning.
s- och Handels-Balkarne från öfriga delar af Lagförslaget. —■
Och har Bonde-Siåndet i allmänhet hörts instämma uti Peter Perssons
omförmäljle anförande.
De uti Högsta Domstolen, vid granskningen af Civil-Lagförslaget, förde
protocoll, äro, enligt Kongl. Majlts (illkännagifvande i derf Nådiga Skrifvelsen,
från Justitiae-Revisionen till Utskoltet öfverlemnade; och bär Utskottet
från Riddarhus-Archivet bekommit protocollen öfver de vid i^3i
och 1^34 årens Riksdagar hållna öfverläggftingar öfver förslaget till 1^34
års Lag, af hvilka handlingar Utskottet tagit kännedom i så vidsträckl
måtto, som för det närvarande ansetts, nödigt.
Efter noggrannt öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, ha*
Utskottet funnit sig böra biträda deras mening, hvilka ansett tiden ännu
8
Lag-Uishottets Utlåtande N.o 8t.
ieke vara inne för Rikets Ständer, att företaga någon hufvudsaklig granskning
af det nya Lagverket. Från denna åsigt utgår det Betänkande, som
Utskottet nu får till Rikets Höglofl. Ständers pröfning framlägga.
Rikets Ständer förklarade vid nästlidne Riksdag, att de funno icke
allenast nyttigt, utan äfven oundgängligen nödigt, att'en lätt åskådlig allmän
öfversigt af hela Lagförslaget, eller en kort uppställning af den plan,
efter hvilken arbetet blifvit utfördt, jemte uppgift af dj grundsatser och
åsigtei’, från hvilka Lag-Comiteen utgått, förbereder, leder och sammanhåller
granskningen af detailerne, hvadan Rikets Ständer, uti deras här ofvan
omförmälda underd. skrifvelse N:o i^5, hos Kongl. Maj:t anhållit, att
bemälde Comité' kunde få sig uppdraget, att, sedan hela lagförslaget blifvit
färdigt och kommit uti det skick, i hvilket Kongl. Maj:t, efter StatsRådets
och Högsta Domstolens hörande, funne detsamma böra, genom Nådig
Proposition, till Rikets Ständers pröfning öfverlemnas, författa och i
god tid före påföljande Riksdags början, från trycket utgifva en sådan
framställning, inrättad efter de grunder Rikets Ständer närmare antydt.
Denna tableau är ännu icke uppgjord, och sådant har ej heller kunnat ske
i enlighet med ordalydelsen af Rikets Ständers begäran, emedan Lagverket
hittills icke kommit i det skick, som den underd. skrifvelsen förutsätter.
Uti omdömet om angelägenheten af en sammandragen jemförelse af de
hufvudsakliga skiljaktigheterne i nu gällande stadganden, och i dem som
Lag-Comiteen föreslagit, instämmer emedlertid Utskottet fullkomligen, med
det tillägg, att Utskottet anser det böra närmare uttryckas, att berörde
framställning, för att motsvara sitt ändamål, måste innefatta uppgift på
sådane, i 1734 års Lagbok intagne stadganden, hvilka Lag-Comiteen ansett
vara af oeconomisk beskaffenhet samt derföre utur förslaget uteslutit.
Vidare förekommer, att, i följd af det antagna systemet, till skillnad
emellan den civila och criminela Lagstiftningen, Lag-Comiteen utur förslaget
till Civil-lag uteslutit alla sådana ansvars-bestämmelser, hvilka icke
höra till rättegångs-ordningen; och det är således klart, alt Civil-lagen ej
kunde, utan att medföra ett i vissa hänseenden strafflöst tillstånd, sättas i
verksamhet annorlunda, än i sammanhang med Criminal-lagen, äfvensom
att en granskning af den förra ensam icke kunde blifva annat än en preliminair
åtgärd, möjligtvis utan allt väsendtligt inflytande på den slutliga
pröfningen. ■— Att åter nu genast utsträcka granskningen äfven till Criminal-lagen,
lärer, äfven om andra förhållanden sådant medgåfvo, desto
hellre finnas för tidigt, som Hof-Rätterna och Högsta Domstolen ännu icke
yttrat
Zäg-UtsJiOtteti Utlåtande W.-o 8/.
9
yttrat sig öfver denna del af Lagverket, samt således för det närvarande
saknas den ledning för omdömet, hvilken af omförmälde yttranden är att
förvänta, och som, i afseende på Civil-lagen, redan finnes alt tillgå.
Dessutom lärer det kunna för säkert antagas, att den möjligen återstående
delen af Riksdagen är alldeles otillräcklig för fullbordande, å Rikets
Ständers sida, af en utförlig granskning utaf Civil-lagförslaget, och anna
mera för en sådan granskning af förslagen till både Civil- och Criminallag.
En förstärkning afLag-Utskottet, medelst flere Ledamöter, för ifrågavarande
ändamål, skulle tilläfventyrs vara påkallad utaf sakens vigt, men
förmodeligen icke bidraga till sakens skyndsammare behandling; och tillsättandet
af ett serskildt Utskott synes icke heller kunna leda till någon
ökad skyndsamhet, emedan nästan alla de strödda Lagfrågor, som blifvit
till Lag-Utskotiet remitterade, innefattas under den allmännare lagstiftning,
med hvilken det serskilda Utskottet finge att göra, och borde således rätteligen
dit öfverlemnas. Ärendets första handläggning inom detta eiler annat
Utskott skulle ofelbart komma att ensam medtaga en ansenlig tidrymd;
och då man tillika tager i betraktande den ytterligare tidsutdrägt, som
måtte uppkomma vid öfverläggningarne inom Stånden, samt i följd af
återremisser, jemknings-förslag m. m., så återstår säkerligen icke något tvifvel
om lidens otillräcklighet, för att vid denna Riksdag, å den ena Statsmagtens
sida, komma till något resultat. Sedermera skulle ändock, till erhållande
af Kongl. Maj:ts Nådiga sanetion å Ständernes förslag innan de
åtskiljas, fordras ytterligare granskningar i Högste Domstolen och StatsRådet,
i saknad hvaraf alltsammans komme att bero på nya beslut vid ett
annat blifvande Riksmöte.
Alla dessa anmärkningar äro, örn än i något mindre grad, gällande
äfven i afseende på den gjorda hemställan derom, att Handels- och Utsoknings-Balkarne
af förslaget-till Civil-lagen måtte serskildt granskas. Jemväl
härvid möter, att en åskådlig jemförelse emellan det gamla och det nya
saknas, alt alla hithörande straffbestämmelser måste uppsökas i Criminallagen,
och der stå i sammanhang med ett förändradt straff-system, samt
att ifrågavarande delar af Lagverket, i sakens nuvarande skick, icke med
någon sannolikhet skulle hinna pröfvas, först af Ständerne och sedan af
Kongl. Maj:t, under innevarande Riksmöte, med iakttagande af den varsamhet
och omtanka, som det vigtiga förehafvande! kräfvér. — Utskottet har
redan i ett föregående Betänkande, N:o 44, yttrat sig anse icke lämpligt
Bih. till R. St. Prot. i83Å. 7 Sami. 1 Afd. a
14; de Häftet.
JO
Lag-U tskottits Utlåtande N.o 81.
att boi ja med granskning af Utsöknings-Balken, lösryckt från det öfriga,
och Utskottet finnér ej heller nu skäl att frångå denna mening.
Hvad åter vidkommer den gjorda framställningen om ett annat sätt
att partielt behandla ämnet, nemligen så, att Utskottet skulle afgifva Betänkande
öfver de vigtigaste grundsatserne, såsom till exempel angåend«
principerne för äktenskaps-Ugarne, arfsrätten, testaments-rätten, sakrätten,
m. m., jemte en tabellarisk uppställning, som innefattade jemförelse emellan
den gamla och njra Lagens stadganden; så, enär berörde grundsatser
icke kunna rätteligen uppgifvas, eller till deras värde bedömas, på annat
sätt, än genom jemförande af de specielare stadganden, hvari grundsatserna
vinna tillämpning, lärer det inses, att ifrågavarande åtgärd förutsätter
granskning af hela Lagverket. Ett af närvarande Ständer uttaladt omdöme
öfver principerne skulle föröfrigt, efter Utskottets tanka, icke leda till något
resultat, svarande emot den tid, som häråt måste egnas, på bekostnad
af andra vigtiga värf, ej heller i någon väsendtlig nion underlätta kommande
Ständers arbete, helst desse i allt fall sjelfve måste granska samma
principer å nyo, och då möjligen godkände helt andra åsigter, än deni
som nu kunde göra sig gällande.
Men ehuru Utskottet följaktligen icke biträder någondera meningen,
hvarken om serskildt företagande af Handels- och Utsöknings-Balkarne, eller
om en granskning, som inskränkte sig till de allmänna grunderne för
Lagstiftningen, tror Utskottet likväl de iförslagen härom åsyftade ändamål
i det liufvudsaklignste vinnas, enär Utskottet, i anledning af hit remitterade
motioner, dels redan afgifvit, dels kommer att afgifva yttranden öfver
åtskillige, i mer och mindre nära Öfverensstämmelse med Lag-Comitéens
åsigter föreslagne, väsendtliga Lagförändringar. Sålunda har Utskottet
redan meddelat Betänkanden i frågorna om äktenskapsskillnad, förmyndarevården,
hypotheksrätten, utsöknings-ärendens behandling, med flere
eredit-förhållanden, och för Utskottet återstår att yttra sig öfver gjorda
förslag till ändring i giftorätten, arfsrätten, testamenlsrätlen, domslolsinrältningen
och rältegängs-ordningen m. m., så att en stor del afdehufvudprinciper,
hvarå de af Lag-Comitéen i Civil-lagen föreslagne Lagförändringar
äro bvggda, varda, på grundlagsenlig väg, föremål för Rikets
nu församlade Ständers öfverläggningar. Blifver följden deraf, att Stutsmagterne
gemensamt fatta beslut, som instämma med Comiteens förslag,
så är antagandet af Civil-lagen vid en annan Riksdag, i mon deraf, underlättadt.
Skulle åter besluten utfalla annorlunda, så lärer det också böra
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 8t. 11
erkänna*, att cn omständligare pröfning af samma förslag lör det närvarande
vore nästan utan ändamål.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, och då Utskottet för
närvarande, innan tillfälle blifver, att taga närmare kunskap om det förevarande
Lagförslaget, icke tror sig böra tillstyrka någon omarbetning deraf,
hvarken till saken eller redactionen, men deremot anser nyttigt och
nödigt, såsom en ytterligare förberedande åtgärd, utom den redan omförmälda
sammandragna jemförelsen, att de till allmänna Civil- och Criminal-lagen
hörande stadgandeu, som nu gälla och äro intagne, dels i 1734
års Lagbok, dels i sedermera utkomne Författningar, varda uti en codex
samlade, hvarigenom Ständerne komma i tillfälle att lättare inse, i hvilka
delar den nuvarande Lagen kan behöfva förbättring, får Utskottet, som,
vid förehafvande af de serskilde Lagfrågor, hvilka af väckta motioner uppkomma,
ej vill underlåta alt rådföra sig med Lagförslaget, härmedelst
vördsammast tillkännagifva:
det Utskottet anser berörde förslag till allmän Civil-Lag ej
kunna vid innevarande Riksmöte till slutlig granskning företagas,
hvarken i dess helhet, eller till vissa allmännare
grundsatser, eller till serskilda delar;
och tillstyrker Lag-Utskottet,
1:0 att någon omarbetning af detsamma, väte sig till redae
tiorfen
eller sjelfva saken, icke för det närvarande må beslutas,
äfvensom att den väckta frågan, angående underd. anhållan
hos Kongl. Maj:t, om aflemnande af Criminal-Lagförslaget
till Rikets nu församlade Ständers granskning, ej måtte
till någon åtgärd föranleda;
2:0 att Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
deras vid sistlidne Riksdag i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse,
måtte hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, att LagComile'ens
Ledamöter, eller, derest hinder för dem skulle
möta, andre skicklige personer kunde ofördröjligen förordnas
att författa, och i god tid, innan nästa Lagtima Riksdag bör
infalla, från trycket utgifva en sammandragen och lätt öfverskådlig
framställning af de, så väl till allmän Civil- som
Criminal-Lag, afgifne förslagens plan samt allmänna grundsatser,
med hänvisning till de i Lagförslaget upptagne motiv,
jemte uppgift och jemförelse af de väsendtligaste skiljak
-*u—T.
qp-ens stadeanden och
12. Lag-Utskottets Utlåtande N.-a St.
«!era, som till antagande ära föreslagne; hvarvid sådane i
jy34 års Lag befintlige föreskrifter, sorn Comiteen ansett vara
af oeconomisk beskaffenhet och derföre utur förslaget uteslutit,
böra tydligt utmärkas, med förslag lill stadgandea
härutinnan, tjenlige jemväl att, om så nödigt pröfvas , i LagComiteens
förslag införas;, äfvensom anvisning, hör lemnäs,
hvarest i den föreslagne Griminal-Lagen de ansvars-bestämmelser
igenfinnas, sorn fiån Civil-Lngförslaget ära uteslutne,
så att denna framställning, under fortgången af Rikets Ständers
gransknings-arbete, ehvad deli kammer att å en eller
flere Riksdagar försiggå, må kunna tjena tilt ledning och
rättelse; samt
3to att Rikets Ständer derjemte till Kongl. Majit frambära
den underd. önskan, att, till förenkling af vårt Lagverk, alla
ira gällande stadganden, sorn höra* till 1734 års Lag, och
uti serskilda författningar ära intagne, måtte, till deras hufvudsäkliga
rälta innehåll, införas i berörde Lag, i sammanhang
med densammas öfriga text, uti den ordning ämnenas
natur fordrar, samt att berörde arbete kunde i möjligaste
måtto påskyndas, sä att det ifrågavarande Lagverket niå i
god tid, innan nästa Lagtima Riksdag bör infalla, genom,
trycket komma till allmänhetens kännedom.
Beträffande sättet för verkställande af Lagförslagets granskning vid en
blifvande Riksdag, i afseende hvarå Lag-Utskottet blifvit anmodadt att
med yttrande inkomma, anser Utskottet
nuvarande Ständer icke kunna grundlagsenligt fatta något
beslut, hvadan Utskottet också anser sig obehörigt att dertill
uppgifva förslag;
ntcn för att möjligtvis lemna någon vägledning för omdömet samt å berörde
fråga än vidare fästa uppmärksamheten, vill Utskottet göra en kort
framställning rörande förloppet, då förslaget tHl in34 års Lag, af Rikets
Ständer granskades.
Sedan, uti skrifvelse till Kongl. Majit, den 21. December 1730, den
dåvarande Lag-Coramissionen i underd. anmält Lagverkets fullbordan, samt
Rikets Ständer i derpå följde Januarii sammankommit, har Kongl. Majit till
Seereta Utskottet öfveiiemnat berörde skrifvelse, för alt med Ständerna
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 8f
-
13
eotnmumceras, och bemälde Utskott deruppå afgifvit ett sådant förslag,;
"att samtelige Rikets Råd och Ständer måtte träda tillhopa på Riddarhuset
och der låta för sig uppläsas Lagförslaget, dä Lag-Commissionens Ledamöter
ock skulle vara tillstädes, för att gifva upplysning och besvara de
påminnelser, sorn kunde göras, hvarefter deröfver skulle antingen straxt
resolveras, eller ock, i fall påminnelserna, vora mera vigtiga, remiss ska
till Lag-Commissionens vidare och skyndsamma betänkande, så att Lagen,
som i så många år varit under revision, och efter Rikets Ständers längst
förut förklarade åstundan, omsider blifvit färdig, måtte kunna varda vedertagen,
eller åtminstone pä en viss lid sättas in praxi och försökas,”
hvilket förslag jemväl blifvit af samtelige Riks-Ständen gilladt. — Af sådan
anledning samlades alla Riks-Stånden, första gången för detta ärende,
den 3 Mars 1781, hvardera åtföljdt af dess Secreterare, såsom protocollsförande.
. Rikets Råd anmodades att, ”Sländerne till biträde”, bivista öfverläggningarne,
och infunno sig äfven till följd häraf. Ständerne fattade
i öfrigt följande preliminaira beslutr att ett Capitel i sender skulle uppläsas,
och att, sedan det skett, påminnelser vid de serskilda punkterne finge
framställas; att, sedan Lag-Commissionens Ledamöter svarat derpå samt
utredt skälen för deras mening, Landtmarskalken skulle göra proposition
på bifall till densamma; samt att om dervid svarades yn, punkten skulle
anses godkänd, men i fall disput uppstod, hvarje Stånd, i ordning efter
hvatt annat, yttra sig, eller ock punkten gå tillbaka till Lag-Com missionen.
Första dagen genomgicks redan de ellofva första Capitlen af GiftermålsBalken,
utan votering eller annan skiljaktighet, än att Preste Ståndet
i en fråga och Borgare-Ståndet i en fråga yrkade uppskof med afgörande!:
tilt en annan dag, hvilket de öfrige Stånden bi foliooch blefvo
endast några mindre förändringar beslutade, samt tvänne frågor lill LagCommissionen
återremitterade-. Den 5 Junii voro de fyra första Bulkarne
samt Missgernings-Balken granskade. Handels-Balken samt StrafF-Balken,
Utsöknings-Balken och Rättegångs-Ralken uppskötos deremot till 1784 ^rs
Riksdag.. Dä fortsattes och slutades granskningen efter enahanda plan;
och tilläts harild, att äfven personer utom Representationen, hvilka egnat
sig ål lägfarenlieten, fingo vara tillstädes, dock, såsom orden lyda, ”utan
rätt alt votera”. — Det beslöts också, vid den för detta ärende först-inträffade
sammankomsten, att ”den som gjorde påminnelser, tillika borde
gifva vid handen, på hvad sätt det tydligare och bättre uti §. kunde utsättas,
”' — Lag-Commissionen inkom nu med Betänkanden öfver de vid
bägge Riksdaga ine till Commissionen återremitterade frågor, hvilka, tillika»
*4
Lag-Utskottets Utlåtande IV.-o 8/.
med en del uppskjutna ämnen, blefvo senast afgjorda. Af Protocollen har
icke kunnat inliemtas, att, vid någondera af dessa Riksdagar, Lag-Commissionens
förslag undergått granskning i den så kallade Justi tiae-Deputationen,
svarande, i visst hänseende, emot nuvarande Riksdagars LagUtskott.
Af hvad Utskottet redan yttrat derom , att Utskottet anser något beslut
rörande methoden för blifvande Ständers gransknings-arbete icke nu kunna
fattas, följer, att Utskottet ej heller kunnat understödja den gjorda hemställan,
att Juslitise-Ombudsmannen måtte komma att föredraga Lag-Comiteens
förslag inför Rikets Ständer, vid hvilket förhållande, och då den
serskilda frågan om föreslående af en punkt i Justitias-Ombudsmans-Instruetionen
derom, att Juslitice-Ombudsmannen skulle egna synnerlig omsorg
åt det nya Lagverket, icke lärer böra med detta ärende sammanblandas,
Utskottet anser sistberörde hemställan ej kunna till någon
dess åtgärd föranleda.
I sammanhang med ofvanberörde frågor om Lagförslagets granskning,
har Utskottet äfven förehaft en motion af Herr Friherre Boye derom, att
de hos Högsta Domstolen förda Protocoll öfver Laggranskningen måtte till
trycket befordras, samt Rikets Ständer hos Kongl.* Majit anhålla, det anstalt
härom varder anbefalld; och som Utskottet delar Herr Friherrens mening
om nyttan och angelägenheten deraf, att berörde Protocoll, i likhet
méd. hvad som skett i afseende å sjelfva Lagförslaget och Hof-Rätternes
utlåtanden, m. m., genom trycket komma till allmänhetens kännedom, så
och då Utskottet tror det vara mest lämpligt, att tryckningen ombesörjes,
icke af Rikets Ständer, utan i enahanda ordning, som vid tryckningen af
öfrige till Lagverket hörande handlingar egt rum, får Utskottet härmedelst
föreslå,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, att
de hos Högsta Domstolen, vid derstädes förehaftbgranskning
af Lag-Comitéens förslag till allmän Civil-lag, förda Protocoll
måtte, så fort ske kan, till trycket befordras, samt ett
erforderligt antal exemplar hållas allmänheten, för ett modereradt
pris, tillhanda.
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 8t. »5
Flere Ledamöters serskilda meningar bifogas. Stockholm den ig
Junii 1834-
Reservationer.
ilo af Herr Friherre Stael von Holstein: ”Grundlagnrne föranleda
ieke dertill, att några andra ärenden, med undantag af Rikets Ständers
JustiliEe-Ombudsmans Embets-berättelse, böra till Lag-Utskottet remitteras,
eller kunna blifva föremål för dess behandling, än Kongl. Maj:ts aflåtna
Nådiga propositioner, samt de hos Riks-Stånden väckta motioner, angående
stiftande af ny, eller ändring eller upphäfvande af gällande Lag. Då förslaget
till ny Civil-Lag icke undergått sådan granskning i Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol och Stats-Rådet, som, jemlikt 87 §. Regerings-Formen,
ovillkorligen måste föregå, innan Kongl. Majit meddelar Nådig proposition
om Lagförändring, kan Kongl. Majits i förevarande ämne aflåtne skrifvelse#
icke heller anses innefatta egenskap af sådan proposition. Motion om Civil-LagförsIagets
antagande är icke väckt. Af de två fall, i hvilka frågor
om Lagförändringar kunna grundlagsenlig! blifva föremål för Rikets Ständer»
och dess Lag-Utskotts öfverläggningar, är således intetdera för handen. Det
»kulle alltså vilja synas, som någon Remiss till Lag-Utskottet icke erfordrats
eller bort meddalas; men då sådant skett, lärer ock Lag-Utskottet
böra något yttrande i ämnet afgifva. På de af Utskottet derutinnan anförde
skäl, till hvilka ännu flere skulle, om så nödigt vore, kunna läggas,
har jag delat Utskottets tanka derom: att det icke vore lämpligt, eller ens
verkställbar!, hvarken att utur Civil-Lagförslaget till antagande lösrycka
en eller flere Balkar, eller att till efterföljd fastställa Civil-Lagförslaget,
innan Förslaget till ny Criminal-Lag jemväl vinner fastställelse. Likaledes
har jag med Utskottet fullkomligen instämt deruti, att det vore i höggrad
olämpligt och origtigt samt i allo ändamålslöst, om Lag-Utskottet företagit
sig alt nu föreslå och Rikets Ständer beslutade huruledes blifvande Ständer
boide tillvägagå när fråga en gång uppstår om Lagförslagens granskning
till hufvudsaklig pröfning. Behofvet af ett förbättradt lagverk är så allmänt
erkändt, att något tvifvelsmål om verkligheten af ett sådant behof
icke eger rum. Huruvida det fjlles genom de af Lag-Comiléen utarbetad*
Lagförslagen, derom äro tankarne delade. Att Civil-Lagförslaget i mångå
delar icke af Statsmagterne godkännes, hvarken till innehåll eller uppställning,
det hafva Rikets Ständers så väl vid förra som innevarande Riksmöte,
»arnt Kongl. Majus vid sistlidne Riksdag meddelade Beslut nogsamt utvisat^
Zag-Ut skottets Utlåtande N.o Si.
eftersom åtskillige af Lag-Utskottet föreslagne, utur Ci vil-Lagförslaget hemtade
och ordagrannt återgifne Lagförändringar ansetts ej kunna antagas.
Det lider alltså icke tvifvel att ju åtminstone Civil-Lagförslaget mäste undergå
väsendtlig omarbetning, innan detsamma varder af de bägge Statsmagterne
gilladt. Den sorn, med kännedomen om Grundlagarnes föreskrifter
rörande ordningen för behandlingen af Lagfrågor,' förenar någon erfarenhet
om Riksdagsgöromålens gång, skall svårligen för sig sjelf kunna göra fullkomligt
fattligt och begripligt, mindre öfvertyga andra, huruledes pröfningen
af ett helt nytt Lagverk, innefattande både Civil» och Criminal-lag, någonsin
skall, med våra nuvarande constitutionela former, kunna medhinnas, så
vida icke den Riksdag, då fråga derom förekommer, skall fortfara åtminstone
fem år. Man besinne blott hvad tid som nu åtgår för behandlingen
af det enklaste ärende. För dess bringande till slut kunna erfordras oeh
erfordras stundom följande omgångar och tidsutdrägt: väntning på remiss
från Stånden: bordläggning i Utskottet: läsning derstädes; öfverläggning,
ytterligare bordläggning, beslut, upppsättning af expedition, justering, utskrifning,
tryckning, föredragning af Betänkandet i Stånden med bordläggning
2 gånger, discutering der, verkande till återremiss, uppsättning af
discussions-protocollet, utskrift deraf, föredragning och bordläggning i Utskottet,
uppläsningen derstädes, öfverläggning, beslut: uppsättning af Utlåtande,
justering, utskrift, tryckning, föredragning och bordläggning hos
Riks-Stånden, öfverläggning, olika beslut; uppsättning och meddelandet
deraf åt Utskottet; ny öfverläggning derstädes till jemknings-förslag; detsammas
uppsättning, justering, utskrifning, tryckning, föredragning och
bordläggning hos Stånden; öfverläggning och beslut derstädes; meddelande
deraf åt Expeditions-Ulskottet, uppsättning af underd. skrifvelse, justering
deraf, föredragning i Högsta Domstolen, författande och justering af
dess prcrtocoll, föredragning i Stats-Rådet, svar å Rikssalen; contra-proposition
och sedermera allt detsamma om igen. Man besinne detta och
ihågkomme, att endast för läsningen af Civil- och Criminal-Lagförslagea
med motiven derföre samt de vid förslagen gjorde mångfaldige anmärkningar
jemte svaren derå, äfvensom hvad vid förflutne Riksdagar i åtskilige
ämnen förekommit, skulle för ett blifvande Lag-Utskott erfordras åtminstone
ett halft års tid. När man derjemte vet, att allt hvad Riket*
Ständer, i afseende å stiftandet af Allmän Civil- och Criminal-Lag för deras
del besluta, till all kraft och verkan förfaller, samt förthy blifver till
intet, så vida ej Kongl. Maj:ts fastställelse derå meddelas före Riksdagens
afslutande;
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 8i.
*7
afslutande; så lärer det ock vara temligen uppenbart, hvilka nästan oöfvervinneliga
hinder, som möta för Lagförslagens pröfning och antagande
lill efterföljd, så vida granskningen skall begynnas och verkställas hos
blifvande Sländers Lag-Utskott. En motion om sådan grundlagsförändring,
alt Rikets Ständer måtte öfverlemna dess pröfningsrätt åt ett förstärkt
Lag-Utskott, anser jag utan ändamål, emedan det icke har ringaste
sannolikhet för sig, att Ständerne dertill skulle samtycka, hvilket
måhända också vore mindre lämpligt, enär i Grundlagarne icke torde
böra införas stadganden, de der endast för ett serskildt fall, och för en
viss tid, voro gällande. På enahanda grund förmodar jag äfven fråga
icke böra blifva om sådant tillägg i Grundlagarne, att Lag-Utskottet
skulle vara permanent från en Riksdag till en annan. Af hvad jag sålunda
anfört kunde tilläfventyrs dragas den slutsats, att jag ansåge oöfvervinneliga
hinder möta för Civil- och Criminal-Lagförslagens pröfning
i elL sammanhang. Så förhåller sig dock icke. Jag antager såsom
grundsatser 1:0 att förändring i Lagarne ej bör påtvingas folket,
utan att förändringen skall grundas å folkets uttryckta önskan, att den
må tillvägabririgas, så att, om en föreslagen lagförändring icke af representationen
godkännes, jag gerna antager, att den föreslagna förändringen
ej varit behöflig eller nyttig; 2:0 att förslag om förändring i CivilLagarne,
serdeles dem som angå gifto-, arfs- och bördsrätt samt testaments-frihelen,
böra utgå ifrån folket, icke ifrån Regeringen, hvilken
det kan vara i det närmaste likgiltigt, ehvad Lagen i omförmälde hänseenden
är af det ena eller andra innehållet, allenast uttrycken äro klara,
så att tillämpningen blir lätt och säker; men 3:o att förslag om ändringar
i Rättegångs-ordningen , jemte Domstols-organisationen samt Brottmåls-lagarne
böra emanera, icke från Representationen, utan ifrån-Regeringen,
såsom bäst och ensam i tillfälle att med säkerhet få utredt
huruvida de föreslagne förändringarne i Domstols-organisationen äro verkställbar,
samt om utvägar och medel finnas att tillgå för att i verkställighet
sätta Brottmåls-lagen, byggd på sådane strafftheorier, som de,
hvilka hos Lag-Comitéen gjort sig gällande. Utgående från dessa grundsatser,
ville jag alltså föreslå, alt sedan folkets önskan och åsigter i
fråga om de väsendtligaste ifrågaslällde förändringarne i Civil-lagen, blifvit
utrönte i anledning af de derom väckte serskilde motioner, Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, att, sedan förslaget
Bihang till R. St. Prot. i834• 7 Sami. 1 Afd. 3
‘ 1 14. de Häftet.
Lag-Utskottets Utlåtande N. o Sr.
till ny Criminal-lag undergått enahanda granskning i Hof-Rällerna, som
i afseende å Civil-lagförslaget varit förordnad, och så väl berörde förslag
till Criminal-lag, som förslaget till ny Rättegångs-ordning, derefter
blifvit i Högsta Domstolen och Stats-Rådet, i grundlagsenlig fonn, granskade,
och Kongl. Maj:t deröfver fattat Dess Höga Beslut, Kongl. Maj:t
täcktes i god tid före näst derefter infallande Riksdag sammankalla en
Comité, sammansatt af lika många så qvalificerade Ledamöter af hvarje
Stånd, att desamme, om de med folkets förtroende dertill hedras, kunna
till Riksdagsfullmägtige och Ledamöter i Lag-Utskottet väljas och utses.
Denna Comité, som egde undfå underrättelse om Kongl. Maj:ts Beslut
rörande förslagen till ny Rättegångs-ordning och Criminal-lag,
skulle då, med ledning af hvad emot Civil-lagförslaget, i de delar, dep
detsamma icke redan vore antaget, blifvit å ena elter andra sidan anmärkt,
besluta och författa Betänkande öfver Lagförslagen i deras helhet,
samt hafva detta Betänkande färdigt så tidigt, alt straxt, vid derpåföljande
Riksdags början, närande Comité, om dess Ledamöter eller
pluraliteten deraf, blefve till Riksdagsmän och Ledamöter i Lag-Uiskottet
utsedde, kunde, i egenskap af Lag-Utskott, berörde Betänkande lill
Ständerne afgifva. Om bemälde Comité till dess Secreterare anloge en
person, så qvalificerad, att han sedermera Lunde förordnas att ärendet
Ros Kongl. Maj;t i Dess Högsta Domstol och Stats-Rådet föredraga, skulle
derigenom mycken tidsbesparing till vägabringas och en möjlighet ega
rum att åt målet, i grundlagsenlig form, bereda önskadt slut. Skulle
deremot de personer, »f hvilka Comitéen varit sammansatt, icke blifva
till Riksdagsfullmägtige eller Ledamöter i Lag-Utskottet utsedde, må sådant
antagas såsom bevis derpå, att nationen ej önskar Lagförslagens
antagande i deras helhet, i hvilket fall de ock må å sido läggas."
2:0 och 3:o. Herr von Sydow och Herr Prosten Mittag, hvilka förklarat,
att de så vida skiljde sig ifrån Utskottets pluralitet och förenade
sig med Herr Friherre Stael v. Holstein, som de med bouoin ansågo
nödigt, att vissa. Comiterade af alla Riks-Stånden utsågos lill Lagförslagets
slutliga förberedande granskning, innan detsamma underkastades
samtlige Rikets Ständers afgörande pröfning, hemställande för öfrigt,
om icke, i sådant fall, de respeclive Riks-Slånden borde, till denna
Lagförslagens ytterligare behandling, sjelfve vid denna Riksdag utse
Fullmägtige jemte Suppleanter.
4:o. Herr Holm: ”Jag vill hafva bestämdt uttryckt, dels att jag,
lika tued Herr Friherre Stael v. Holstein, anser Grundlagen i 87 §. Re
-
Lng-Utskollets Utlåtande IV10 St.
gerings-Formen, lägga hinder i vägen för Sländernes granskning af förslaget
till Civil-lag, i det skick, hvaruti den blifvit öfverlemnad, och
dels, att jag anser codifiering af alla till Civil-Lagen hörande stadganden
hafva bort föregå, eller gå i bredd med utarbetningen af förslag till ny
Lag, och att, då sådant ej skett, det ifrågaslällde samlandet af de
spridda Lagstadgandena, efter min öfvertygelse, bör ega rum, för alt
tjena till vägledning vid granskningen af Lagförslaget.”
5:o. Herr Hessle: "Då den af Lag-Utskottet föreslagne codifiering
af 1734 års Lag, med derefter utkomne förklaringar, kungörelser och
författningar x verkställigheten kommer att medföra betydliga redactionsförändringar,
och i det hela blifver ett arbete, som, jemte det, alt detsamma
säkert fordrar flere års tid, måste för granskningen af nya Lagförslagen
antagas vara mindre nödigt, då man redan eger desse författningar
samlade i flere, tid efter annan, utkomne verk, kan jag icke biträda
hvad Utskottets Betänkande i denna del innehåller.”
6:0. Herr Cederborg: "Sorn Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse lill Rikets
Ständer, vid öfverlemnandet af Lag-Comitéens förslag till Civil-Lag,
icke innefattar en i grundlagsenlig väg tillkommen proposition om detsammas
antagande, så är Lag-Utskottet icke förbundet att, i afseende på
detta förslag, lemna den behandling, sora för Lagförändring är bestämd;
men samma skrifvelse gifver likväl Utskottet tillräcklig anledning, att
företaga den granskning, som anses lämplig och möjligen kan vid denna
Riksdag medhinnas.”
"Så väl innehållet af ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, som att densamma
kommit Utskottet till handa, forst sedan den för Riksdagen i
Grundlagen bestämda tid nära förlidit, gör det för Utskottet omöjligt,
att vid denna Riksdag företaga granskning af Civil-Lagen i hela sin
vidd, i synnerhet sora de, lill underlättande af en sådan granskning, af
Rikets senast församlade Ständer föreslagne förberedande åtgärder icke
blifvit vidtagne; men jag föreställer mig, att egentliga syftemålet med
öfverlemnandet af förslaget lill den nya Civil-Lagen varit, a^t lemna
Svenska Folket tillfälle att, genom dess nn församlade Ombud, taga en
hittills saknad närmare kännedom om de i närvarande rättsförhållanden
djupt ingripande reformer, rörande gifto-, arfs-, testaments- och bördsrätt,
angående arfvejord, myndighets-tillstånd och domstols-inrättning,
hvilka blifvit föreslagne, och alt genom den fria yttrande-rätten inhemta,
huruvida dessa nya grunder e-eh idéer för lagsystemet instämma med
folkets behof och öfvertygelse, hvarutom man icke kan påräkna nytta
20
Lag-Utskoltets Utlåtande N.o 8t.
oeh bestånd af de nya rätlstheorierna, hvilkas användbarhet ytterst
beror af denna undersökning. Jag anser derföre Lag-Utskottet hafva
bort för Rikets nu församlade Ständer framlägga en jemförande framställning
emellan de gamla och nya lagbestämmelserne i omförmälde
hänseenden, eller i ett sammanhang, och icke, i serskilde Betänkanden,
i grund af enskilde motioner, företaga bedömandet af omförmälde princip-frågor,
och i öfrigt åberopas min, genom reservationen vid LagUtskottets
Betänkande N:o 44» yttrade öfvertygelse derom, att, i afseende
på behofvet af stadga i närvarande credit-förhållanden, Handelsoch
Utsöknings-Balkarnes granskning borde företagas."
"Emot de af Högloft. Utskottet föreslagne förberedande åtgärder, för
att vid nästa Riksdag kunna företaga pröfningen af nya Lagverket i hela
sin vidd, reserverar jag mig i allt hvad Betänkandet öfverskrider hvad
som Rikets senast församlade Ständer derom uttryckt i underdåniga
skrifvelsen N:o i45." 6
STOCKHOLM, Ecksteinska TftvcESMST, i834.
Leg-JJukotteis Bet, No 82.
I
N:o 82.
Antom till Exp.-Utsk. den 9 Julii.
Betänkande öfver väckta motioner, om upphäfvande af KämnersRntter,
Lagmans-Rätter och Riddare- Syne- Rätter, samt ändring
eller upphäfvande af åtskillige Lagens rum, rörande
Rättegdngs-orclningen.
Ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafva
till Lag-Utskottet blifvit remitterade följande i delta ämne väckta motioner,
nemligen:
1:0 af Herr Gustaf Holm, som, — under åberopande af Lag-Utskottets
vid sistlidne Riksdag afgifne Betänkande N:o 89, samt hvad Rikets Ständer
häröfver då beslutat, men hvarå, enär Rikets Ständers Skrifvelse till Kongl.
Majit inkommit först några dagar före Riksdagens upplösning, Kongl. Maj:ts
Nådiga yttrande lill bifall eller afslag icke kunnat meddelas, — föreslagit:
1:0 upphäfvande af Lagmans-Rätt er ät landet. Kämners-Rätter i städe me,
utan undantag, och således äfven i hufvudstaden, samt Riddaresyne-Rätter;
2:0 i sammanhang härmed upphäfvande eller ändring af följande
Capitel och i Rältegängs-Balken, 1 Cap. 1, 1, 3, 4* 8 och 10
3 Cap., 4 Cap. till öfverskriften och 2 5 Cap. 6 Cap. 1, 2, 3, 4 °^L
5 $$., g Cap. 1 och 3 10 Cap. 5 och 27 ,11 Cap. 40Ch 5
12 Cap. 2, 5 och 7 i3 Cap. 2, 3 och 4 SS-j 14 Cap. 1, 2, 6, 8 och
9 §§-j *5 Cap. i5 och 16 16 Cap. 1 rp Cap. 3 och 3i §§., 18
Cap. 3 §., 19 Cap. 1 20 Cap. 1 21 Cap. 4 22 Cap. 1 och 2$$.,
<2,1 Cap. 1 och 2 §§., 24 Cap. 5 och 11 §§., 25 Cap., med undantag af 8
26 Cap. 1 och 2 §§., 28 Cap. 1 och 2 §§., 29 Cap 1 och 2 §§. och 3o
Cap. 5 i Utsöknings-Balken, 3 Cap. 5 §. och g Cap. 1 i JordaBalken
14 Cap.' 3 §._, och med detsamma af g och 10 §§. af Kongl. Reglementet
den 22 Februarii ij5o och 3 §. i 1684 års Reglemente för Landsstaten,
allt i öfverensstämmelse med de åsigter, som vid sistf örflutne Riksdag
blifvit uttalade; och 3:o en så beskaffad förändrad organisation af
Rådhus-Rätten i hufvudstaden, som med uppliäfvandet eller förändringen
uti en del af nyssåberopade lagrum blifver förenlig. Då detta ämne blifvit
både vid och utom Riksdagarne afhandladt och nästan uttömdt, ansåge
Bihang till R, St. Pm, i834» 7 Sami. 1 Afdd. 1
l5:de Häftet.
S
Lag-TJ;skottets E t. Nio 8j.
Motionairen det vara öfverflödigt och utan ändamål, att orda om den temligen
allmänt insedda och erkända nyttan och nödvändigheten af den föreslagna
Domstols-organisationen, medelst vinnande af enhet och enkelhet i
lagskipningen samt besparing i utgifter; och har Herr Holm tillagt, att han,
i afseende på upphörandet af Kämners-Rätterne i Stockholm, vore betänkt,
att hos Constitutions-Utskoltet i grundlagsenlig ordning anmäla motion om
den häraf påkallade förändring uti nu gällande Tryckfrihetsförordning; hvilket
ock sedermera skett, enligt hvad Herr Holm, såsom Ledamot af LagUtskottet,
härstädes upplyst;
2:0 af Herr C. L. Hessle, som likaledes yrkat antagande af det
lagförslag, som uti Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga Skrifvelse
innefattas;
3:o af Riksdagsfullmägtigen ifrån Jönköpings Län. Anders Pålsson,
hvilken anfört: att han ansåge Lagmans-Rätterne vara onödiga, samt till
och med skadliga, och att, genom deras indragning, skulle beredas ökad
skyndsamhet och enkelhet i lagskipningen, tillika med en icke obetydlig
minskning i Embetsmanna-personalen. Man kunde icke utan harm och
ovilja betrakta denna utväg att, emot erläggande af en högst obetydlig penning,
hela år uppehålla en tvist, ja ofta ett enkelt skuldfoidringsmål, deri
den vädjande redan vid Härads-Rätten erkänt sin gäld, och på hvars betalande
en familjs välfärd möjligen berodde. Den klaraste sak droges ofta
till Lagmans-Rätten endast af bitterhet emot vederparten, emedan kostnaderne
dervid voro för ringa att afskräcka den trätlyslne, i synnerhet om
lian icke vore aflägse boende. Lagmans-Rätternes organisation vore ock i
hög grad olämplig. Det syntes böra falla något hvar i ögonen, att man
hos en Domstol, sammansatt på enahanda sätt som första instantien, icke
kunde vänta eller fordra visare beslut, än hos den sistnämnda, destomindre
som andre Domstolens Ordförande, mången gång endast en tillförordnad yngre
Domare, icke sällan saknade den kunskap och erfarenhet, som åtföljde ett
långvarigt utöfvande af Häradshöfdinge-Embetet. Lagmans-Rätternes minskade
förtroende bestyrkte denna sats. De vigtigare frågorne gingo oftast derifrån
till Hof-Rätterne. Motionairen trodde alltså icke, alt desse senare*
göromål skulle serdeles ökas genom Lagmans-Rätternes indragning; och om
än en sådan åtgärd skulle medföra tillökning af några få Ledamöter i dessa
Verk, trodde Motionairen, vid betraktande jemväl deraf, att Lagmanslönerne
försvunno, den båtnad, som härigenom tillskyndades landet, icke
vara för dyrköpt. Han yrkade fördenskull Lagmans-Rätternes skyndsamma
upphäfvande j men tillika alt , om det ej kunde ske, vad icke må ega rum
Log-Utskottets Bet. N:o 8a.
3
i skuldford ringsmål, der gulden är erkänd, eller åtminstone att HäradsRätternes
Utslag i sådane mål, oaktadt vad erlägges, måga gå i verkställighet
och beloppet få emot borgen lyftas, —■ och har en större del af
Bonde-Ståndets Ledamöter i deuna motion instämt;
4-o af Riksdagsfullmägtigen ifrån samma län Peter Persson, med hvilken
JSils Magnusson från Calmar län sig förenat. Hufvudsakligen på enahanda
skäl sorn Anders Pålsson andragit, har Peter Persson yrkat den lagförändring:
1:0 att Lagmans-Rätterne måtte helt och laillet afskaffas_, liva 1 igenom
rättegångarnes antal förmentes komma att minskas, och en betydlig
besparing, i följd af indragning af Lagmännens löner, tillskyndas Staten,
2:0 att således alla de, som äro missnöjde med Härads Rätt emes Utslag i
tviste- och skuldf or drings mål, måtte erhålla besvär sanvisning till Hoj-Rätterne,
och 3:o, i fall della icke skulle bifallas, att åtminstone alla skuldfordringsmål
måtte skiljas ifrån Lagmans-Rätterne och vid Hof-Rätterne
handläggas; och
5:o af Riksdagsfullmägtigen ifrån Stockholms Län Nils Insulin, som
förmält sig hafva vid de tvänne sistförflutne Riksdagarne yrkat LagmansRätternes
upphörande, och, då man icke borde tröttna i sina bemödanden för
ett godt ändamål, nu åter ansåge sig föranlåten att samma yrkande förnya.
Uti Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag till Kongl Maj:t aflåtne
underdåniga Skrifvelse i ämnet, hafva Ständerne yttrat sig på sätt bär nedan
förmäles:
”1 anledning af derom väckta frågor har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad å medlen att förekomma de mångfalldiga öfvei klagade
olägenheter, hvilka för rättssökande parter härflyta af nödvändigheten att
genomgå de flere instantier, nu gällande Rättegångs-ordning bestämmer.
Vid granskning af det förhållande, som härutinnan tillförene ege tura, hafva
Rikets Ständer funnit, att den äldre Domslols-inrättningen i Svei ige endast
hade 3:ne instantier. Äfven 1734 års Lag synes hafva åsyftat bibehållandet
af samma antal, enär den benämner såsom allmänna Rätter och Domstolar
blott Härads-Rätt och Lagmans-Rätt på landet samt Kämners-Rält och Rådstufvu-Rält
i staden, och öfver dessa Hof-Ratt, som var Konungens högsta
Nämnd, emot hvars dom ingen egde att vädja. Men den revision, hvilken,
i följd af tillåtelsen att anhålla om Konungens pröfning af Hof-Rättens Dom
4
Lng-Utikottets Bet. N’.o 8a,
och Utslag, blef inrättad och, tid efter annan, på olika sätt organiserad,
iklädde sig likväl efter hand egenskapen af en allmän Domstol, och var i
sjelfva verket att anse såsom en fjerde instantie, redan innan den, såsom
sådan, i nu gällande Grundlag lönnligen erkändes och stadgades, under
namn af Konungens Högsta Domstol.
Alt den tillökning i instantiernes antal, som sålunda tillkommit,
långt ifrån att i och för sig sjelf gagna de rättssökande, fastmer endast
åstadkommit långsamhet i lagskipningens gång, utan att öka dess säkerhet,
derom är allmänna öfverlygeisen så befästad, att Rikets Ständer, som dela
denna öfvertygelse, anse några skäl för dess vigtighet ej behöfva framläggas.
Frågan vore derföre blotti huru en instantie lämpligast må kunna
åter boi ttagas och skyndsamhet i lagskipningen, utan säkerhetens förnärmande,
derigenom befordras. Och jemväl härutinnan har allmänna meningen
uttalat sig i den nästan enhälliga önskan, att Lagmans-Rätterne och
Kämners-Rätterne, såsom bägge öfverflödiga, och derjemte, i synnerhet de
förra, för lagskipningen hinderlige, måtte afskaffas.
Grunden till denna mening hafva Rikets Ständer trott sig finna vara
den, hvad Lagmans-Rätlerna angår, dels att, då i Lagmans-Rätt, likasom
i Ilärads-Rält, endast Ordföranden är lagfaren, och hos Lagmans-Rättens
Ordförande ej i allmänhet praesumeras en större grad af kunskap, skicklighet,
erfarenhet eller oväld, än hos Härads-Rättens, parterna sakna anledning
att sälta större förtroende tili Lagmans-Rättens Domslut än tili HäradsRäLtens,
och dels samt förnämligast, att, enär Lagtima Lagmansting hålles
endast en gång om året, ett helt år ifrån den dag, då Härads-Rättens beslut
meddelas, stundom förbigår, innan målet kan, utan bekostande af Urtima
Ting hos Lagmans-Rätten fullföljas, och, i fall målet då måste uppskjutas
till nästa Lagtima Ting, åter ett helt år, innan Lagmans-Rättens Dom
eller Utslag erbålles. Hvad åter Kämners-Rätterna beträffar, så har deras
umbärlighet tillräckligen ansetts bestyrkt af det förhållande, att ibland de
städer, cfer Kämners-Rätt ej är, några hafva dubbelt större folkmängd, än
en del af dem, i hvilka Kämners-Rätter finnas, utan att rättvisans skipande
eftersattes mera i de förra än i de senare.
Om man med ledning af erfarenheten, söker orsaken till det förhållande,
alt af den stora mängd tvistemål, som ifrån Härads- och KämnersRätter
genom vad fullföljas i Lagmans- och Rådstufvu-Rätter, ett jemförelsevis
ganska ringa antal fastslalles i Hof-Rätterna, lärer man ej kunna undgå
att finna den förnämligast deruti, att, utom i Vexel- och Sjö-Rättssaker,
samt de mål, som tillhöra Rådstufvu-Rätt i de städer, der Kämners-Rätt
Log-Utskottets Bet. Nio 8a. *
Sr, eller Hof-Rätt, såsom första Domstol, den tappande parten ej ar skyldig,
alt, då saken drages under en högre instantie, utgifva hvad honom
blifvit ådömdt, innan han genom tvänne Domstolars sammanstämmande
beslut är dertill förpliglad. Om denna orsak undanrödjes, och, lill deri
ändan, Doms fullgörande stadgas såsom vilkor iör vads fullföljande i rån
Härads-Rätt och Rådstufvu-Rätt lill Hof-Rätt; så synes anledningen till den
förutsättning, att Hof-Rätterne skola, om Lagmans- och Kämners-Rätterne
»fskaffas, blifva besvärade nied flere vädjade tvistemål än nu dit inkomma,
i och med detsamma vara undanröjd, helst om vadeskillingen i HäradsRätt
derjemte K-stämmes till lika belopp med den, som nu i LagmansRätt
erlägges, och Domstolarne för öfrigt använda de medel till obefogade
Rättegångars hämmande, som Lagen gifvit dem i händer.
I betraktande häraf, och då Rikets Ständer, utan afseende derå, huruvida
det af Lag-Comiteen författade förslag till ny allmän Civillag en
gåug må varda till större eller mindre del antaget eller ycke, hysa den ölvertygelse,
att den ifrågaställa indragningen af Lagmans-Rätter och Kämners-Rälter,
med undantag likväl af Kämners-Rätterne i Stockholm, hvilka,
såsom i Tryckfrihetsförordningen omförmälde, för närvarande ej kunna alskaffas,
både börj utan uppskof för sig gå, och jemväl kangenom några
mindre betydliga ändringar i nu gällande Lag, tillvägabriugas, hafva Rikets
Ständer, som anse Lagmans-Rättens upphörande af sig sjelft leda till den
följd, alt den serskilda Öfver-Rätt, för vissa ego- och rågångstvister, hvilken
i Lagen benämnes Riddaresyne-Rälty bör, i sammanhang dermed, afskaffas,
enligt här ofvan antydda åsigter, uppgjort och få härmed till
Eder Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och stadfästelse öfverlemna följande
förslag &c.”
Då Lag-Utskottet hufvudsakligen iustämmer i berörde Utlåtande, oe!\
finner samma hinder vid denna, som vid förra Riksdagen möta förden ifrågavarande
lagförändringens utsträckande till Kämners-Rätt i Stockholm,
ehuru Utskottet till principen gillar Herr Holms om en sådan utsträckning
?jorda yrkande, får Utskottet, i nära öfverensstämmelse med det vid föridne
Riksdag upprättade lagförslag, men med uteslutande af den punkt deruti,
som innehåller, ”alt den befattning, vid syn å Landshöfdinge-Residencehus,
som, enligt 9 och 10 §§. af Kongl. Reglementet den 22 Februarii
jemförd med 3 §. af 1684 års Reglemente för Landstaten, tillhört Lagmannen
i Länet, skall hädanefter utöfvas af Häradshöfdingen i det Härad,inom
hvars gräns Residence-huset är beläget”, emedan, efter hvad ock vid förra
Riksdagen blifvit anmärkt och af dåvarande Lag-Utskott i dess senare
6
Lag-Ut i kottets Bet. N:o 82.
Utlåtande i ämnet, N:o 154» erkändt, ehuru sådant vid den slutliga expeditionen
icke kommit att iakttagas, Lagmännens fordom egande omförmälde
befattning redan är upphäfven genom Kongl. Förordningen den \n April
1828, angående upphörande af Styrelse-Verkens domsrätt i vissa inål, härmedelst
vördsammeligen tillstyrka:
att Rikets Högloft. Ständer, för deras del, besluta, det en Förordning
må utfärdas, hvari stadgas sorn följer:
.1:0 Alla Kämners-Rätter, med undantag af Kämners-Rätterna
i Stockholm, skola ifrån och med den 1 Januarii i836 upphöra,
och såidane mål och ärenden, som, enligt Lag och serskilda Författningar
, nu höra till Kämners-Rätt, derefter omedelbarligen upptagas
äf Rådstufva-Rätt, på sätt för närvarande sker i de städer,
der Kämners-Rätt ej är; börande jemväl de mål, hvilka intill
förstnämnde dag blifvit lios Kämners-Rätt anhängige gjorda,
men då ännu icke är o af slutade, öfverlennäs till vederbörande
Rådstufvu-Rätt, att der vidare handläggas.
2:0 Likaledes skola alla Lagmans-Rätter upphöra, på det sätt,
att vad, sorn emot Härads-Rätts beslut erlägges eller anmälesfrån
och med den 1 Januarii 1$36, bör fullföljas i vederbörande HofRätt,
samt de saker, hvilka före sistnämnde dag vädjas utider
Lägnums-Rätt och ej ä nästkommande års Lagtima Lagmansting
blifva afgjorde, skola till vederbörande Hof-Rätts handläggning
öfverlennäs,
3:o Riddaresjne-Rätter varda ock sålunda afskaffade, att
vad, som mot Häradssjne-Rätts beslut i jordatvister erlägges eller
anmäles ifrån och med den 1 Januarii i836, skall fullföljas i
vederbörande Hof-Rätt; egande den, som med Hof-Rätts beslut ej
nöjes, att i vanlig ordning draga saken under Konungen i Dess
Högsta Domstol.
f:o 1 sammanhang härmed varda nedannämnde Lagrum dels
upphäfne och dels ändrade på sätt som följer; dock att de bland
dessa Lagrum, som angå Kämners-Rätter och Rådstuf vu-Rätter,
skola, i afseende på Kämners-Rätterna i Stockholm och RådstufvuRätten
derstädes, oförändrade bibehållas.
Lag-Utskottets Bet. No 82.
rättegångs-balken.
7
I. CiP.
I. §..
Denna skall lyda sålunda:
Under-Rätt å landet är Härads-Rätt. Der döme Häradshöfding,
med tolf Bönder, som i häradet bo, och dertill valde äro. De
tolf kallas Härads-nämnd.
2 och 3 §§.
Dessa §§. varda till all kraft och verkan upphäfna.
Följande §§. i detta Cap. ändras till denna lydelse:
4- §•
Under-Rätt i stad är Rådstufvu-Rätt. Der ege stadens Borgmästare
och Rådmän döma.
5. $.
Öfver dessa äro Hof-Rätter, dit rätte gångssaker ifrån UrulerRätterne
komma måge, som framdeles i denna Balk sägs.
8. §.
Häradshöf dinge skall denna ed svärja inför Hof-Rätten. År han
fjerran derifrån stadd, eller kan han sig der ej infinna, förrän
Ting skall hållas; förordne Hof-Rätten hvar det ske må. Nämndeman
lägge eden af ä Tinget. Borgmästare och Rådman gore
ed sin å Rådstuf vu, i närvaro af Konungens Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar.
to. §.
Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt Embete ej förrätta
kan; kungöre det Hof-Rätten. Prof vas det lagligt, förordne
Hof-Rätten en skicklig man, som Embetet i hans ställe förestår.
Samma Lag vare om Borgmästare, der Rådstuf vu-Rätten utom
honom ej domför är.
Lag-\]tshottets Bet, N:n 8a,
Tredje Capitletj om Lagmansting, upphäfves. ~
IV. Cir.
Öfverskriften af detta Cap. ändras sålunda:
Huru serskildt Häradsting skall hållas, sorn kallas urtima Ting.
2. §.
Sista punkten i denna §. eller orden: "om serskildt Lagmansting vare
Lag samma”, uteslutes.
Femte Cap it let, om Kämners-Rätt, upphäfves.
V1. Cap.
OM RÅDSTUFVU-RÄTT.
Detta Capitel kommer att erhålla följande lydelse:
1. §.
Staden med de egor, som dit lyda, och inom dess rågång belägna
är o, vare Rådstufva-Rätts Domsaga.
2. §.
1 de städer, der målens antal så fordrar, böra flere af delningar
af Rädstufvu-Rätten vara, och göromålen dem emellan fördelas
såsom å hvarje ställe lämpligast finnes; dock så att LagfartsJntecknings-
Ägtenskapsförords- Boupptecknings- Arfs-, Testaments-,
och Förmynderskaps ärenden för hela staden till en och
samma afdelning höra. Är Förmyndare-kammar i stad inrättad,
då skola frågor om Arf, Testamente, Förmynderskap och omyndigas
vård der upptagas och dömas; och varde Förmyndare-kammar
i ty mål, såsom Rådstufvu-Rätt ansedd.
3. §•
Hvar måndag, eller, när helgedag å måndag inträffar, nästa
söcknedag derefter, skall Rådstufvu-Rätt hållas; träde ock Rätten
dess emellan tillsamman, så ofta det tarf vas och Ordföranden derom
till
-
Lflg-U t skottets JBet N:o !8a, g
tillsäger.. Då skola Borgmästare och Rådmän .klockan Nio till
Rådstufvu komma.
4- §•
Vid årets början, innan Rådstufvu-Rätt första gäng till Domsäte
träder , skall Gudstjenst kållås.
5. %.
Råd stufvu-R ätts Dombok skall skrifvas under af alla, sorn i
Rätten sitta; och varde den, med saköreslängd, till Elof-Rätten
sänd inom Michelsdag året derefter; vid bot tjugu Daler. Eger
staden sjelf sakören; dä cir ej nödigt saköreslängden till HofRätten
sända. Huru med Dombok, som af Rådstufvu-Rätt i
Stockholm hålles, förfaras .skall, är serskildt stadgadt.
IX. C A P.
Följande tvänne §§. af detta Capitel skola hafva denna lydelse:
j. §.
Kommer ej Häradshöfding till laga Ting, utan låter Rätten
ligga neder; bote trettio daler, der han ej laga f örf ali viser, och
gälde dem skadan åter, sorn Rätten sökte. Blifver lian en Tingsdag
ute, dä Ting flere dagar står; bote tio daler. Försummar
han syn, eller urtima Ting, vare bot hälften mindre.
3. §•
Kommer ej Borgmästare till Rådstufvii den dag rättegång skall
hållas; bote tre daler, och Rådman, som blifver frun Rätten ute*
två daler. _________
X. Cap.
§•
Slutet af denna §. ”gånge dermed som i 6 Cap. i. §. -Sagdt år”,
ämlras till följande lydelse:
gånge dermed, som i 6 Cap. 2 §. sagdt är.
Bihang till R St, Fröt. j834. 7 SnmL 1 Afdel”. 2
i5:de Häftet.
Lag-Vt skottets Bet. N:o 82,
£/. §.
Andra punkten i denna §., eller orden yl staden gånge om dessa
, som sägs i 5 Cap. 1 §.JJ ändras till denna lydelse:
1 staden skall Rådstufvu-Rätt desse mål upptaga.
XI. C xvi
[ 'Följande tvänne §§. af detta Cap. erhålla denna lydelser
4 §• -
Käranden vare skyldig, att låta svaranden fä stämningen fjorton
dagar förut, der han inom häradet bor: utom häradet eller i
annan stad, tre veckor: utom länet, seoc veckor: i tredje eller
fjerde länet, eller längre bort, nio veckor. Stockholms stad räknas
för serskildt Län. Är den utom Riket, som stämmas skall;
håfve sex månaders tid ifrän det han stämningen fick. Der stärnning
genom offentligt anslag sker å Rättens dörr, skall ock sex
månaders dag föreläggas. Om stämning i concursmål är serskildt
stadgadt. 1 alla dessa fall, der stämning fordrar längre tid, än
om lysning till Ting stadgadt är; må den svarande stämmas till
viss månad, och underrätte han sig sedan sjelf, å hvad daz Tinget
hållas skall.
5. §.
Till Rådstufvu-Rätt stämmes åtta dagar förut; utan så är, at$
fnälet ej tål uppskof, och derå förr svaras kan.
XII. Cap*
2. §.
jiFörsta punkten af denna §. ändras till följande lydelse}
Ar någor förfallolös bor to, dä han ropas af Rätten fram atti
kära eller svara, bote två daler.
5. §.
'Denna varder till ali kraft och verkan uppl ulfven.
Log-Vtsfotttts Bet. N'.o 82. t*
7* $•
Sista punkten i denna §. "Är någor borto från Lagmanssyn; vare
samina: dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i
Cap. to §. stadgas”, upphäfvesr.
XIII. Cap.
Följande trenne §§. i detta Capitel ändras sålunda:
2. §.
Säfvar någor Domaren obeskedliga; bote i Under-Rätt tjugu
daler, i Hof-Rätt femtio daler.
3. §.
Profvas jäf lagligit emot Häradshöfding, eller Borgmästare i
den stad, der ej mer än en Borgmästare är, och Rådstufvil-Rätten
utom honom ej finnes domför; jörordne Hofi-Rätten en annan
i hans ställe, pä kärandens begäran och kostnad, och stadne den
kostnad sedan å den, som saken tappar.
4-5-
Jäf vas någor i Häradsnämnd; sätte Häradshöfding, om det
tarf vas, annan i hans stad, så länge det målet shtes. Jäf vas
Rådman; nämne Rådstufvu-Rätten den i hans ställe sitta må, der
Rätten ej annars domför är. Är Rådstufvu-Rätt aller jäf vad;
förordne Hof-Rätten andra, som den sak döma. Nu kan så hända,
att så många af Idof-Rättens ledamöter jäf vade varda, att
Rätten i ty mål ej fullsuten är; gifve Hof-Rätten det Konungen
tillkänna, dä Konungen förordnar andra i deras ställen. Ej må
någor i Hof-Rätten jäfvas, der son eller mdg i Under-Rätten
dömt; utan sä är, att de för embetes brott der lagliga anklagade
varda.'
XIV. Cap.
- / 1 och 2 af detta Cap. göres följande ändrings
'Lag-XJ; skotten Bet. N.o 82.
'• i
1 Härads- och Rådstufvu-Rätt i de mindre städer, bör käromålet
munleliga föreställas,, der sakens vigt och vidlyftighet eller
andra omständigheter ej fordra, att det skrif teliga ske må:
och varde då parterxie ej tillåtet, att flere än en skrift hvardera
inlägga j der saken ej är af dess .större vigt.
2- i
Kommer
käranden till Rådstufvu-Rätt A dag föresattan, och
gifver dess käromål vid offentligt upprop skrif teliga in, och svaj-anden
då när är; skrifve Rätten derås att dian ätta dagar derefter
svara skall. Försummar han dä att ställa sig vid uppropet
in, men kommer med svar innan klockan .tolf; bote två daler.
Blifver han alldeles ute, eller kommer lian .oberedd utan laga ursäkt;
bote fyra claier, och gånge Alter upprop i saken åtta dagar
derefter. Kommer han ej ändå nied svar in; bote sam sagdt är,
och varde pä kärandens inlaga i saken dömclt: dock må han munteliga
höras, om han det förut begärur: vare ock honom tillåtet,
der han tappat , emot domen vädja. Försummar käranden elen
dag, då han sin vederparts svar emottaga skulle; bote två daler.
1 Rådstufvu-Rätt i Stockholm vare uppropstimma klockan tio.
£, $.
.Andra punkten i denna §. ändras sålunda:
Hvar sorn då förfallolös blifver ute, bote i Rådstujvu-Rätten
fem daler, i Hof-Rätten tio daler.
.8.
.Henna §. skall lyda sAllunda:
Skrifver någor, eller talar inför Rätta, det han vet ej sannt
vara, och vill Domaren dermed förleda: varder han derom öfvertygad;
bote i Under-Rätt tio daler, i Hof—Rått tjugu daler,
eller mera, allt som Domaren det prof var.
9- §•
■torsta punkten af denna §. erhåller följande lydelse;
J rångo
-
'Dg-Utskottet! Ber. Nio 82.
Vrångö-ed måge parterne ej äska af hvarannan i någon Rätt:
dock ege Hof-Rätt, dä hufvudsaken dit kommen är, pålägga endera
parten, eller bägge, denna vrångoed utan uppskof i rättegången
svärja, om sanning ej armars .utletas kan.
XV. C A P.
i5 och 16 §§. i detta Cap. skola lyda sålunda:
15. §.
Alle ega Rätten heder och vördnad visa: Ty skall ej någor, i
stället för laga fullmägtig, låta öfvermaga, tjenstedräng eller
annan otjenlig gifva dess skrifter in eller till munteligt förhör
skicka: gör det någor; bote i Under-Rätt fem daler, i Hof-Rätt
tio daler.
16. §.
Täger någor sig talan för Rätta i den sak, der han hvarken
är mälsegande, eller ombudsman, eller eger å embetes vägnar kära
och söka, eller efter lag dertill lof häfver; bote i Under-Rätt
fem daler, i Hof-Rätt tio daler, eller mera, som saken är till.
Sker det hos Konungens Bef allnings/ufvande; bote fem daler,
Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan skada.
XVI. Cap.
§.
Andra punkten i denna §. ändras till följande lydelse:
JSöjes endera parten ej deråt; gifve iian det Rätten tillkänna
genast, eller sist innan nästa dag till ända gått, och lägge sedan
dess besvär in i Hof-Rätten, inom hälften af den tid, sorn i lagvadda
saker föreskrifven är .
Bihang .till R. St. Brot. i834. 7 Sami. 1 Af deln. 3
i5:de Häf tet.
X V II. CiE,
3. §i
Fjerde punkten af denna §. ändras sålunda:
Kommer ej vittne, sorn, stämdt är; bote i Under-Rätt tre daler
, i Hof-Rätt jeni daler: och lagge Rätten sedan viss dag och
vite före..
31.
Slutet af denna §.: ”Fäller Lagman någon till ed, då bär han den
gånga, innan Tinget slutes : Är han ej sjelf tillstädes; Sigge eden af inför
nästa Domstol i orien, inom den tid, som Lagman f öreskrifvetf ’,.kommer att
alldeles utgå.
XVIII. Gap,
* §•
Första punkten af denna §. skall lyda sålunda:
Är någor sak genom vad kommen till Hof-Rätt, och g ifver sig
en annor först der an: finnes hans talan sådan, sorn i 1 §. sägs;
gånge dermed, sorn der föreskrifves.
XIX. C A P.
Denna §. är sålunda ändrad:
Reser någor bort, då hans sak för rätta är, utan han häfver
Domarens löf dertill, eller laga full magt i g ställt, och Rätten
det kungjort'; bote i Under-Rätt fem daler, i Hof Rätt tio daler,
och. gånge ej dess mindre dom i saken.
Fg-U: sko tuts Bet, N\o 8 a-,
XX. C ap,
A f.
Ambra: punkten af denna■ §, ändras sålunda:
Gora de det ej; bote sä svaranden sorn käranden ,■ i Under-Rätt'
tio daler, i Hof-Rätt tjugu decter.
XXI. Ga p.
4- §•
[Denna §. ändras-till följande lydelse:
Häfver man Under-Rätts dom för sig, mere tappar i Hoj-Rätten,
.då bär kostnaden å båda sidor emot hvarannan qvittas, der
Domaren ej finnér de omständigheter i något mål vara , att ende*
ra ändå rättegångskostnad gälda bör. Är o i saken åtskilliga käromål,
och vinna eller tappa parterne deri ömsom, då stånde ock
hvar sin kostnad.
XXII. C AP..
r.
f)e två forsta punkterna i denna §. erhålla följande lydelse:
1 Hof-Rätt skall någor af Rättens Ledamöter, i lagvadda eller
der instämda saker, skrijtlig berättelse om deras sammanhang
tapp sätta, innan de till dom företagas. 1 Under-Rätt måge parterne
det ej äska, der Rätten ej sjelf finnér, att sakens vigt eller
vidlyftighet det fordrar.
s. §.
Tredje punkten i denna. §, skall lyda sålunda:
*Sist upptecknas inlagorna, att kunna Rätten föreläsas, efter
den tid, som de inkommit, och Rätten gifve sedan den berättelse
till parterne ut, med förelagd tid och vite, i Hof-Rätten tio,
i Under-Rätten fern daler, att den hvar för sig genomse, under*
skrifva och återställa.
Lag- Utskottets Bit- N:° :8a.
XXIII. C AV.
'• §* *
Wenna §.., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den i5 Junit
-j8i8, ändras sålunda :
J Härads-Ting , så ock vid Jaga syn i jordatvist, må ej dömas,
der ej sju i Nämnden äro. Rådstufvu-Rätt vare ock domför ,
der tre i Rätten sitta. / Jiof-Rätt må ej färre, än fem Leda
möter
döma i mål, som å ära och lif gå. I andra mål må fyra
Ledamöter utgöra domfört antal, der alle om slutet ense äro.
2. §. .
JDenna §. skall hafva följande lydelse:
När Dom å Härads-Ting fällas skall, underrätte Häradshöfding
Nämnden om saken, och de skäl deri äro, så ock hvad Lag
i ty fall säger, varder Nämnd ifrån Häradshöfding skiljaktig;
galle den mening, som Nämnden faller på, och svare den för dom
sin. Äro ej alla i Nämnden .ense; staude vid det, som Häradshöf
ding rättvist prof var.
XXIV. C AP.
.5. §.
Denne §. j sådan den lyder i Kongl. Förordningen den i o September
j8a3, ändras sålunda:
1 alla Rätter skall dom offenteliga af sägas, å Härads-Ting, så
snart den författad är ; och gifve Häradshöf ding domen skrif teliga
ut, innan han från Tingsstad reser, om det så tidigt äskås, att
det ske kan: gör han det ej; bote tjugufem daler. I RådstufvuRätt
och Hof-Rätt böra parterne vid middagstimma dagen förut
itämmas, genom anslag å Rättens dörr, att dom å tid föresattan
afhöra: dock må Rådstufvu-Rätt genast och utan anslag dom
munteliga eller skrif teliga kungöra, der saken af ringa värde
år; och stände parterne i ty fall fritt, att taga den ut eller ej.
Fager någor Rättens offentliga anslag bort; bote tjugu daler.
11. §,
Lng-Utsktttets Bet. N-.o 8a,
11. §.
Denna §. är sålunda ändrad:
Nu kunna sådane omständigheter sig yppa långt ef ter, sedan dom
och utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras.
Är Häradshöfding, som dömt, ej då i samma Rätt: gifve den,
som i hans ställe kommit, förklaring med Nämnden. Äro i Rådstufvu-
och Hof-Rätt ej så många qvar af dem, som i utslaget
ense varit, att de domföre äro; då böra de, som sedan der Domare
blifvit, utslaget förklara. Innehåller den förklaring, som
parten gifves, något sådant, som i utslaget ej är tydliga utsatt;
då må vad deremot tillåtas.
XXV. C a P.
1 och * §§. af detta Capitel erhålla denna lydelse:
i. §.
Nöjes man ej åt den dom eller utslag, som Härads-Rätt i hufvudsaken,
å Tinget, eller vid laga syn i jordatvist, eller husesyn
å prestebol, frälse- eller skattehemman, fällt häfver; då må han
vädja med fem daler under Hof-Rätt, antingen genast, eller sist
innan åttonde dagen gått till ända, den inräknad, då domen
föll, der hufvudsaken, med ränta eller afgäld, som fordras, stiger
öfver. femtio daler, utom rättegångskostnaden; och Häradshöfding
skrifve straxt å domen, att lian lagliga vädjat, och bör
saken i Hof-Rätt fullfölja, inom den tid, som i 9 § sägs; sä ock
att borgen förut bör ställas för kostnad och skada, och domen
fullgöras, efter ty som i 26 Cap. sägs; vare ock deri, som vunnit,
skyldig att underrätta sig af Domaren, om vädjadt är; och
der så skett, läte ock han det teckna, till sin rättelse, å dombref
sitt: der må ej fordras serskild betalning före. Vädja de
båda; gånge dermed sammaledes. Parterne skola sedan till HofRätt
komma, utan stämning eller serskild kungörelse. Vädja de
ej, sorn nu är foreskrifvet; stånde Härads-Rätts dom fast.
Bihang till R. St. Brot. i834 7 Sami. 1 AfJeln. 4
i5:de Häftet.
lä Ieg-Utihttets Bet. N:o 8%
2. §.
Vill den, sorn under Hof-Rätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva;
kungöre det sin vederdeloman , inom hälften af den tid, som
han eljest skulle till Hof-Rätten komma. Gör han det ej, och kommer
svaranden dit; njute han betalning för kostnad sin.
3.
Denna upphör att vara gällande..
4- §•
Denna §. skall hafva följande lydelse:
Har ofrälse manj efter offentligt anslag, sökt att afstå ali dess
egendom till sina borgenärer: eller endera makan begärt skillnad
i ofrälse bo: eller tvist varit om borgenärers rätt och företräde
till sådan gäldbundens gods; sände Härads-Rätt de skrifter, sorn
parterne der vexlat, till Hof-Rätt in, tre veckor förrj än de skola
sig der inställa.
5. §>
Första punkten af denna §. ändras sålunda.:
1 brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någor
lof att vädja, antingen emot värjemålsed,, böter eller kostnad och
skada,, som Under-Rätt i ty fall ålagt: utan må den, som ej nöjetdt
dess dom, besvära sig deröfver i Hof-Rätten, inom hälften af
den tid , som lagvadda saker der fullföljas böra.
6 och 7 §§..
Dessa §§. upphora att vara gällande.
9• §-
Denna sådan den lyder uti Kongl. Förordningen den ig Julii
t8i5 och den JYov. i.8s3 ,. ändras sålunda:
l de saker, som genom laga vad gå till Svea Hof-Rätt, ifrån
Härads-Rätt i Upland , Södermanland,. Westmanland,, Kopparbergs
Län, Nerike och Ge str ikeland, in gifve käranden sin inlaga, innan■
klockan tolf på den fyrationde dagen-, den oräknad, då ITåradsRättens
dom föll^ eller bafve sitt vad förlorat; från Härads-Rätt
Lsg-Utskotrett Bet, N'.o 82.
* Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och
Ångermanland, på den sextionde dagen; från Härads-Rätt i Westerbotten
och ä Gottland , på den nittionde dagen: I Götha HofRätt
från Härads-Rätt i Östergöthland, Calmar Län, Småland,
Skaraborgs och Elfsborgs Län, på fyrationde dagen; från HäradsRätt
i Halland, Dahl och Bohus Län, på sextionde dagen: I
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge från Härads-Rätt i desse
landskap, på den fyrationde dagen. 1 vexel- och sjörättssak
vare tid. hälften kortare att fullfölja vad ifrån Härads-Rätt i
hvarje ort till Hof-Rätt.
10, 11, 12, i3 och 14 §§•
Dessa §§.. varda till all kraft och verkan upphäfne,
*5, §.
Ändra punkten i denna §. ändras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas bör; vare lag samma,
sorn i 1 §. af detta Cap. för Härads-Rätt stadgadt är.
16.
Denna §. kommer att lyda sålunda:
Ej må någor vädja mot Rådstufva-Rätts dom, der lurf vadsaken
ej går öfver femtio dalers värde, efter ty, som i 1 sagd t
är. I den stad, der något serskildt derom stadgadt är, rätte sig
Domaren och parten derefter.
ty. $
De i slutet af denna §. förekommande orden: ,}vare vad deri tillåtet,
ehvad det är emot Lagmans Kämners- eller Rådstufvu-Rätts
dom”, ändras till följande lydelse:
Vare vad deri tillätet, ehvad saken är af större eller mindre
Denna §. erhåller följande lydelse:
Besinnar Iian sig, sorn emot Rudstufvu-Rätts dom vädjat, och
vill ej sitt vad sedan J ullf öl ja, kungöre det vederparten, såsom
1 2 §. om Härads-Rätt sagdt är, vid äfventyr, sorn den stadgadt
fi nncs..
Lag- Utskottets Bet. Nio 82.
XXVI. C AP.
§.
Första punkten i denna §. ändras sålunda:
Hvar som ifrån Under-Rätt vädjar, ställe för sig tvänne löftesman.
, som borga begge för en, och en för begge , för kostnad
och skada, den han kan skyldig kännas att gälda; tage deras
skrift derå, och lägge den vid sin inlaga i Hof-Rätten in,
2. §.
Denna §. kommer att lyda sålunda:
Hof ver den, som vädjat, i Under-Rätt tappat: gifve han omant
ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande,
eller i taka händer.
XXVIII. C a P.
Detta Capitel varder sålunda ändradt:
1. §.
Hvar som ånyo drager den sak för rätta, deri dom eller utslag
förr är, som vunnit laga kraft; eller tadlar sådan dom för
Rätten, eller Utom: bote för Under-Rätts dom tio daler; för Hof -  Rätts dom etthundrade daler. Ar det Konungens: plikte med femhundrade
daler.
2. §.
Qväljes Under-Rätts dom; döme deröfver förste domstol, i den
ort, der brutit är. Qväljes Hof-Rätts eller Konungens dom; det
skall i Hof-Rätten dömas.
X X I x. C A P.
1 och 2 §§. af detta Cap. skola haf va följande lydelse:
'• §•
Lag-Utskottets Bet. Nio 82. ai
1.
Djerfves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och
bättre vett, af arghet, drager någon för Rätta; bote i UnderRätt
ifrån tio till tjugu daler, de fattiges ensak: och gällde dertill
rättegångskostnad, hinder och skada.
2. §. ' ,
Häfver någor tappat i Under-Rätt, och Hof-Rätten gillar i allt
Under-Rättens utslag, bote han ifrån trettio till hundrade daler.
1 dessa fall plikte fullmägtig, sorn i i5 Cap. 14 §- sagdt är.
Orkar den brottslige ej böta; plikte med fängelse, som i 10 Cap.
L tsuknings-Ba/ken stadgadt är.
X X X. C A p.
5. §.
Denna §. är sålunda ändrad:
Den, som tappat i Hof-Rätt, då saken der, såsom i första Domstol
, dömd är; gifve ut det han är skyldig känd, allt sorn i 26'
Cap. sagdt är. Den, som vunnit i Under-Rätt, eller hos Konungens
Befallningshafvande, men tappat i Hof-Rätt: vare fri för
doms och utslags fullbordan, och ställe der full borgen före.
Huru det lyftas må, som utgifvas skall, urskils i 26 Cap. 7 §.
UTSÖKNING S - BALKEN.
III. Cap,
5. i.
Denna §. skall hafva följande lydelse:
Bihang till R, St, Prat. |834. 7 Sami. 1 Afdtl.
i5:de Häftet.
Lng-JJtskotteis Bet. N:o 82,
Häfver någor vunnit hos Under-Rätt , och varder deremot vädjad
t; njute ändå utmätning, och ställe borgen för det han om
händer färj eller läte godset sättas i qvarstad. JSär godset sd
utmätit är , må det sedan ej skingras , eller utom egarens vilja
föryttras , förr än saken i Hof-Rätten af dömd varder. Tappar
han der; gånge det, sorn utmätit eller i qvarstad salt är , åter
med dess ränta och afgäld.
IX. Gap.
§-
Sista punkten af denna §. eller orden: ”Går saken ej öfver trehundrade
daler eller dess värde; njute den fordrande utmätning å
Konungens Befallningsha/vandes utslag , ändå att ändring theri sökt
är, och lyfte det som utmätit är, emot full borgen”, ändras till denna
lydelse:
Den fordrande njute utmätning å Konungens Befallningshaj -  vandes utslag, och lyfte det, som utmätit är, emot full borgen.
Vill den tappande ändring i Körningens Jjejallningshajvandes utslag
söka; utgifva hvad han är skyldig känd, såsom i 26 Cap.
Rättegångs-Balken sägs.
JORD A- BALKEN.
XIV. Cap.
3. §.
Denna §. är ändrad sålunda:
Nu vill någor med den synedom sig ej åtnöja; vadje dd Under
Hof-Rätt, som i Rättegångs-Balken sägs. Fullföljes vadet, och
finnér Hof-Rätten ny syn tarf vas; utnämne Hof-Rätten en af sine
Ledamöter, att synen hålla, och kalle tvänne Underdomare i
orten att honom biträda. Det protocoll, som vid synen föres,
gifve Hof-Rätts-Ledamoten till Hof-Rätten in, och Hof-Rätten
Lag-Utskottets Bet, No 82. 23
dö me sedan i saken. Dr ages saken under Högsta Domstolen, och
finnes den ej tillräckligen utredd, ändå att syn föregått, då nul
ytterligare syn hällas; och nämne Högsta Domstolen dertill en af
sina Ledamöter; läte ock, genom Hof-Rätten, kalla tvänne Underdomare,
att vid synen biträda, öfver denna syri skall protocoll
till Högsta Domstolen ingifvas, på sätt örn den syn, som HofRätt
förordnät, sagdt är. Vid dessa syner må ock vittnen höras,
der någon af parterne det äskar. Göres mot vittne jäf; varde
vittnet ändå hördt; och pröfve sedan Hof-Rätten, eller Högste
Domstolen, det jäf, så ock hvad verkan vittnesmålet ega må.
Finner Hof-Rätten eller Högsta Domstolen syn nödig, och är den
ej af Under-Rätt hällen; då må Hof-Rätten, eller Högsta Domstolen
låta synen af Under-Rätten verkställas, och pröfve sedan saken.
5:te De i fule punkten af denna förordning stadgade la g föränd ringar
skola från och med den 1 Januarii i836 gälla för alla de mål, i hvilka
vad emot Härads- eller Rådstufva-Rätts dom eller utslag erlägges
eller anmäles; så ock för de mål, hvilka från och med nämnde
dag från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller ej ter slutet af nästa
års Lagmansting frun Lagmans-Rätt till Hof-Rält oafgjorde öfverlämnäs
; hvarvid iakttages, att de mål, som sålunda inkomma från
Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller från Lagmans-Rätt till HofRätt,
böra anses och behandlas, de förre, såsom vore de till Rådstufvu-Rätt
omedelbarligen instämde, och de senare, såsom hade de
genom vad kommit från Härads-Rätt till Hoj-Rätt; dock att fullgörande
af Härads-Ilätts beslut i sistnämnde mål ej eger rum, utan så
vida beslutet af Hof-Rätten gillas; men för alla före den / Januarii
i836 från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller inom laga tid efter
nästa års lagtima Lagmansting från Lagmans-Rätt till Hoj-Rätt
vädjade’mål, skola nu gällande föreskrifter, i afseende på vads fullföljande,
oförändrade tjena till efterrättelse.
Enär likväl hinder möjligen skulle kunna möta för verkställighet af
herörde lagförändring, vid den tid, som i Utskottets ofvan intagne förslag
oinförmäles, samt öfverby tland et af Kämners-Rätternes domsrätt till Rådstufvu-Rätterne
torde hafva den följd, att tilläfventyrs för några bland
Rikets Städer, der Kämners-Rätter nu finnas, flere afdelningar af de nuvarande
Rådstufvu-Rätterne blifva erforderliga, i hvilket fall, ehuru Kämuers
-
Lag- Vt t kottets Bet. N:o 8a.
Rätterne lätt kunna, i mon af behof, till afdelningar af Rådstufvu-Rätter
förändras, åtskillige reglementariska föreskrifter, i afseende på sistnämnde
Domstolars organisation samt målens och arbetets fördelning, blifva af nöden,
men dylika speciela föreskrifter ej synas hafva lämpligt rum i t n allmän
författning, och Utskottet dessutom saknar den noggrannare kännedom
om serskilda localförhållanden, förutan hvilken tjenligt förslag, huru den
ifrågavarande förändringen ändamålsenligast må till vägabringas, éj kan uppgöras,
föreslår Utskottet jemväl härutinnan, i enlighet med hvad vid senaste
Riksdag af Ständerna beslutades:
att, i händelse ofvanstående förslag vinner Rikets Hög/ojl. Ständers
bifall, den härom afgående underdåniga skrif veise n till
Kongl. Maj.t må innefatta det förklarande ;
att, derest Kongl. Maj.t anser den af Rikets Ständer bes'utade
indragningen ej kunna verkställas å den i förslaget utsatta tid,
Rikets Ständer i underdånighet öfverlemna till Kongl. Maj.t att
bestämma tiden, då samma indragning lämpligen må kunna för sig
gå; och
att Rikets Ständer jemväl i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, och i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer föreslagna författningsgrund,
att endast en Under-Rätt skall finnas, så i städerne som på landet,
vidtaga de anstalter och åtgärder samt stadga och till efterrättelse
kungöra de reglementariska föreskrifter, som prof vas
lämpliga för organiserandet och ordnandet af Rådhus-Rätterne i
städerne, utom Stockholm.
Hvad slutligen angår dels Anders Pålssons alternativt gjorde förslag,
att vad icke må ega rum i skuldfordringsmål, der gälden Ar erkänd, eller
åtminstone Härads-Rätts utslag i sådane mål, oaktadt vad erlägges, gå i
verkställighet, och beloppet få emot borgen lyftas, dels ock Peter Perssons
yrkande, att åtminstone alla skuldfordringsmål måtte från LagmansRätterne
till Hof-Rätterne öfver flyttas, får Utskottet åberopa det serskilda
Betänkande, som Utskottet i berörde frågor under denna dag afger.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Slockholm den io Junii 1834*
Re
-
L«g-Xh skottets Bet. No 8a.
Reservationer:
Af Herr Friherre Staél von Holstein: ”Vid förra Riksdagen, då jag, likasom
nu, hade äran vara Ledamot af Lag-Utskottet, instämde jag i det
Betänkande, hvarigenom Utskottet, i det hufvudsakligaste, på enahanda skäl
som nu, tillstyrkte Lagmans- och Kämners-Rätternes upphäfvande. Jag
fortfar visserligen i den öfvertygelse!], att afskaffandet af desse instantier
vore rigtigt och ändamålsenligt samt alltså vore önskvärdt och borde tillvägabringas,
så vida icke derigenom kunde uppstå olägenheter, som uppvägde
och tillintetgjorde fördelarne. Det befinnes nemligen af Hans Excellence
Justitise Stats-Ministerns Embetsberättelser, huruledes från LagmansRätt
till Hof-Rätt fullföljas allenast omkring \f^'Ae\ af de tvistemål, som
varit fullföljde från Härads- till Lagmans-Rätt. 3/4^délar falla således bort;
men skulle nu, derest Lagmans-Rätt upphäfves, talan i alla dessa mål fortsättas
i Hof-Rätt, är det sannolikt, att Hof-Rätterne finge till antalet okas
och kanske fördubblas eller tredubblas. Om tillskapandet af nya Hof-Rätter
sedermera, likasom stiftandet af Hof-Rälten öfver Skåne och Blekinge,
föranledde lika beskaffad tillökning i de mål,, som hos Kongl. Maj:t i Dess
Högste Domstol fullföljas, blefve följden den, att Högste Domstolen finge
organiseras på flere divisioner; men derigenom skulle snart nog gå förlorad
den enhet i lagskipningen, som i högste instantien bör ega rum; i anseende
hvartill det slutligen skulle finnas nödvändigt att stifta en högre instantie,
under benämning af Revision, Cassations-Domstol, eller något dylikt.
Då vöre på alltsammans ingenting väsendtligt vunnet. Mig synes derföre,
att med Lagmans- och Kämners-Rätternes afskaffande ej borde så synnerligt
brådskas. Jag har anledning tro, att en stor del af de parter, som
ifrån Härads-Rätt fullfölja mål till Lagmans-Rätt, dermed egentligen åsyfta
att vinna tidsutdrägt, för att emedlertid undgå fullgörandet af Härads-Räctens
beslut. För att få utrönt om sig så förhåller, anser jag, att nu allenast
borde stadgas, att, för rättighet att söka ändring i Härads- eller Kämners-Rätts
i tvistemål gifne hufvudsakliga Dom eller Utslag, sökanden skulle
vara pligtig fullgöra samma Dom eller Utslag. Om ett sådant stadgande
hade till påföljd, att de mål, som ifrån Härads- och Kämners-Rält fullföljdes
till Lagmans- och Rådstufvu-Rätt, uti antal ej betydligt öfverslego
dem, som nu ifrån sistnämnde Domstolar fullföljas till Hof-Rätterne, då
borde icke vidare någon betänklighet vara, att genast afskaffa Lagmans-och
Bihang till R, St, Brot, i834. 7 Sami. 1 Afileln. 6
i5.de
26 L»g-Uiskottet: Bet. N:o Sr.
Kämners-Rälterne; men innan en sådan erfarenhet vunnits, torde det ej vara
försigtigt alt dermed brådskynda”.
Af Herr Grefve Sparre: ”Emot Utskottets beslut, att tillstyrka Lagmans-Rätlernes
upphörande, får jag mig reservera. Indragningen af dessa
Domstolar är, efter milt omdöme, vid nuvarande förhållanden, icke verkställbar.
Af Hans Excellence Justitia* Stats-Ministerns Embetsberättelser
inhemtas, att, oberäknad! det betydliga antal mål, som före Lagmans-tingens
början blifvit förlikte eller förfallit, för åren i83o-—i832 vid pass
3,ooo saker årligen fullföljts vid Lagmans-Rält, samt att af desse vanligen
mindre än ijl>:del sedermera kommit lill Hof-Rätterne. Skulle nu instantien
emellan Härads-Rätt och Hof-Rätt försvinna, blefve följden, att sistnämnde
Domstolar, hvilka redan äro fullkomligen sysselsatte med de göromål,
som nn tillhöra dem, alldeles öfverhopades med arbete, deraf åter
ganska snart uppkom ett dröjsmål med sakernes afgörande, som för rättsökande
vore högst menligt. Utan att således fördubbla antalet af de nu
existerande Hof-Rätterne, tror jag ej förslaget kunna antagas; och äfven i
sådan händelse blefve utan tvifvel Hog.ste Domstolens förut så trägna arbeten
till den grad ökade, att den säkerligen icke mera kunde på en afdelning
medhinna göromålen.
Om det äfven vore möjligt att nu verkställa Lagmans-Rätternes indragning,
anser jag likväl dessa Domstolar icke böra afskaffas. Visserligen
är det oformligt, alt i tvistemål finnas fyra instantier; jag önskar ock att de
målto förminskas till tre. Men att, utom första Domstol å landet, der
jemväl bör finnas en högre (dock annorlunda, än nu är .förhållandet, organiserad)
Looal-domstol, tror jag vara af de rätlsökandes behof påkalladt,
för parters personliga hörande, samt vittnens och annan dylik bevisnings
förebringande, som med vida större svårighet och kostnad i en långt aflägse
högre Rätt kan åstadkommas. Huru det åter skall tillgå, alt minska
instantiernes antal, anser jag ej tillhöra representationen att uppgöra; förmodande,
att ett antagligt förslag dertill i sinom lid kommer att dess granska
ning föreläggas. Jag tillstyrker således, att frågan oni Lagmans-Rätternes
indragning icke må afgöras utan i sammanhang med den om en förändrad
organisation af Domstolarne i allmänhet.
Skulle tilläfventyrs Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet föreslagit,
lärer i öfvervägande böra lagas, hvad ersättning skäll tilläggas de nuvarande
Lagmännen för deras hufyudsakiigaste inkomst, expeditionslösen, som då
alldeles upphör”..
Lag-Xittketuts Bet. "N:o Sr,
*7
Af Herr Professoren Grubbe, som med Herr Friherre Stael von Holstein
sig förenat.
Af Herr Professoren Doctor Bexell: ”Såsom Ledamot äfven i sista
Riksdags Lag-Utskott, delade jag icke dåvarande Utskotts åsigter uti frågan
om Lagmans-Rätternes indragning.; och då jag äfven nu vid samina frågas
behandling tillhört Utskottets minoritet, får jag mig emot Betänkandet reservera.
Uti grunderne för min reservation förenar jag mig med Friherre
Staél von Holstein.
Af Riksdagsfullmägligen Lars Hansson ifrån Götheborgs och Bohus Län;
”Emot Häglof!. Lag-Utskottets lättade beslut, rörande Lagmans- och Kämners-Rätternes
indragning, reserverar jag mig af följande skäl:
Då jag af egen erfarenhet är öfvertygad om ett annat förhållande än
det, sorn i Utskottet gjort sig gällande, kan jag icke dela Utskottets åsigter
i denna del. Man vill påstå, att Lagmans-Rälternes indragning skulle medföra
dels besparing i Statsutgifterne och dels befordra Rätlegångssakerpes
snarare slut, men för mig visar sig ett alldeles motsatt förhållande i öppen
dag. Det lär väl icke kunna bestridas mig, att det kostar en rättsökande
vida mera, att fullfölja en sak i Hof-Rätten, än vid Lagmans-Rätten; det
lär väl heller icke kunna bestridas, att åtminstone 4/5:delar af de ifrån
Härads-Rätterne till Lagmans-Rätterne vädjade mål blifva der afgjorde. Af
Justitiae-Ombudsmannens berättelse för år 183 r kan inbemtas, att de år
i83o från Härads-Rätterne lill Lagmans-Rätterne vädjade mål utgjorde
4,476, men att endast 860 kommit genom vad till Hof-Rätterne. Alltså
och då det nu är allmänt kändt, att man ej vanligtvis kan påräkna slut
vid Hof-Rätterne i ett tvistemål på kortare tid än 1 1 fi till och med 2
år, ja egen erfarenhet har visat, att ofta det tredje kommit i fråga; så hemställer
jag till hvars och ens bedömande, om af Lagmans-Rätternes indragning
någon förkortad rättegångstid är alt förvänta. Då nu t. ex., såsom
år i83o, Hof-Rätterne behöfde en lid af 2 år (såsom medium taget)
för afgörandet af 860 mål, så skulle samma Rätter, efter denna beräkning,
för afgörandet af 4>4/6 ™ål behöfva en tid af något öfver 10 år; hade nu
Lagmans-Rätterne år iS3o varit indragne, så hade det ju varit en gifven
följd, att sistnämnde summa af mål kommit till IIof-Rätternes handläggning,
och hvilken summa ännu blifvit ökad med de ifrån Rådhus-Rälterne vädjade
mål, som nämnde år utgjorde \ir , samt dessutom alla besvärs- och
underställningsmål.
Häraf tror jag läll kunna inses både orimligheten och omöjligheten
deraf, att Hof-Rätterne under något vilkor skulle kunna medhinna, att med
2.83
Lig- Vt ikottets Ren N:o 8a<.
dom afhjelpa alla i Riket ifrån. Härads- och Rådhus-Rätter ankommande
mål, utan följden klefve den, att man måste antingen organisera lika många
nya Hof-Rätter, som de nuvarande Lagmans-Rätteiyeller ock öka de nuvarandes
personal: till ett' motsvarande antal,, och detta skulle ©tvifvelaktigt
öka Statsutgifteine med en, ganska betydlig summa., Män invänder ock, att
efter Lagmans-Rätternes indragning: skulle,, i anseende till’det svårare rättegångssätt,
sorn, för’ fullföljande af mål: i Hof-Rätterna , i Lag är föreskrifvet,
och de dermed förenade större kostnader, mångå mål derifrån uteblifva;
jag medger detta > men månne icke detta vöre en orättvisa emot fattige
rättsökande,, månne icke erfarenheten har visat, att mången rättsökande,,
som i sjelfva verket haft, rätt,, men, icke, förstått i läglig ordning söka eller
bevisa, och utveckla sin. sak, liar tappat den vid Under-Rätten, som icke
för sannt ocli; rätt kan, antaga annat än det; som, på sätt Lagen bjuder, blifvit
bevist vara. sådant; mern då, Undér-Rättens Utslag i sådant fall underrättar
parten om: hvad: sorn bör iakttagas för att; bringa saken i öfverensstämmelse
med den, Lag;, han, vill hafva tillämpad, så kommer lian i tillfälle
att vid Lagmans-Rälten med obetydlig: kostnad utföra och bevisa sin
sak och göra sin. rätt gällande;; skulle nu en, sådan,, medelst ett: försvåradt
rättegångssätt, , vara, urståndsatt att göra sin, rätt gällande',, så, frågar jag ännu,
en gång, om. detta vore rätt?
För öfrigt synes nu häraf uppenbart;, att dén åsyftade besparing
af lid och Statsutgifter alldeles icke kan vinnas genom, Lagmans-Rätternes
afskäffändé, utan; tvärtom visar sig för mig en mångdubbel tillökning. Jag
önskar, besparing så mycket ske kan;. men icke vill jag spara sädeskornet för
åkern, eller vatten, då jag vill släcka elden, icke eller, vill jag spara hvad
sorn icke sparas kail,. då landets försvar; oell lågames helgd äro i fråga; och •
då jag anser, den, åsyftadé förändringen så försvåra och så aflägsna Lagen,,
alt den för fattige rättsökande blifver otillgänglig, kan, jag icke anse den
uppfylla, sitt ändåmåloch kan, sålédes icke med min röst; tillstyrka en sådan
åtgärd.’.
En annan ■ omständighet förekommer ännu: Om . man ock! med skäl i
klagar öfver Haradssyne-Rätts dom i jordatvist, så kan sällan eller alldrig
rättelse vinnas utan ny syn;, eili sådän har: af Lagmans-Rättérne skett,,
dels under namn af Lagmanssyn, och , dels-under namn , af Lägmansbésigtning,
och rättelse har, kunnat vunnits då skäl: dertill • varit för handén; meni
i‘händelse af Lagmans-Rätternes afskåffande, mäste en-, sådan förmodligen
skola ske af Höf-Rätten; och månne icke detta skullé tillskynda,dén lidan--  de partén, en, så ökad kostnad; att;han;blélve> tvungenIatt; hellrei draga dén;
Lag-Utskottets Bet, Nio 83.
a9
oförrätt lian tilläfventyrs lidit; och på sådant sätt skulle visst den åsigten
om målens förminskande i Hof-Rätterne gora sig gällande, ehuru en sådan
förminskning alldrig kunde leda derhän, att Hof-Rätterne i alla fall kunde
medhinna målens behandling; ty om jag vill antaga, att till och med hälften
af rättsökande, af anförde skäl, nedlade sina mål, ehvad skada den ena
eller andra deraf fick vidkännas, så skulle likväl, enligt det exempel förut
är visadt, en tid af 5 år åtgå för behandlingen af ett års andra hälften af
mål, och således vid 5:te årets slut alla dessa årens mål ligga oafhulpne.
Vid öfversigt af allt detta kan jag icke igenfinna orsaken till den föreslagna
förändringen i andra skäl än blott ett trånande efter något nytt,
hvars välgörande verkan likväl ännu icke varit prof vad. Aldraminst hade
denna förändring bort komma i fråga förr, än i sammanhang med pröfningen
af nya Lagen.
Hvad slutligen enskildt angår Götheborgs och Bohus-Län, så förekommer
den omständighet, att ordinarie Lagmannen i Bohus-Läns och Wikarnes
Lagsaga är, enligt Hvitfeldska donationen, jemte Länets Hofdinge och
Biskop, curator öfver Kongl, och Hvitfeldska Gymnasii Stipendii-inrättningen
i Götheborg och Bohus-Län, och denna plats hvarken bör eller kan, i min
tanka, vara ledig."
N:o 83.
Antom till Exp.-Unk. den i5 Julii.
Betänkande j öfver väckta motioner, om verkställighet af Häradsoch
Kämners- Rätters beslut, samt om förändring af tiden för
Lagmans-Rätternes sammanträden j m, m.
Uti ett: ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet remiitérädt
memorial har Herr Friherre Johan Herman von Strokirchj i uppgifvet
ändamål att afhjelpa* de hufvudsakliga olägenheter, hvilka plägade
anföras såsom en följd af Lagmans-Rätternes-bibehållande, gjort följande
framställning.
Man klagade deröfver, att part, som i erkändt och klart skuldfordringsmål
blifvit ålagd att betala sin skuld, kan, emot erläggande af 12
sk. Banco, under en nog lång tid uppehålla verkställigheten af Härad.sRättens
Utslag;; men detta kunde' förekömmas derigenom, att i Lag stadga--
3»
,I«g-Utshttets Bet. '!sr;o -8:3,
des, det sfi beskaffadt Utslag genast, och såsom ett vilkor .för väderbiten,
skulle fullgöras , medelst tvistebeloppets lifgifvande till fordringsegaren emot
borgen, eller nedsättning i taka händer, likasom det är föreskrifvet, om
fullgörande af 'Härads- ogIi Lagmans-Rätts sammanstämmande Domar.
Man bade äfven yrkat borttagande af föreskriften, angående summa
appellabilis Vid Domstolarne; och Herr Friherren medgåfve, alt beloppet,
hvarom tvistades, ej borde vara måttstock för rättigheten att söka högre
Domstol, enär i R:drs värde kunde för en part betyda mera än 100 R:dr
för en annan, hvadan ock Herr Friherren gerna lemnade sin röst förändring
af hyad i delta afseende ira är stadgadt.
Jemväl hade man gjort anmärkning vid det uppehåll med rättegångars
slutliga afgörande, som af Lagmans-Rätterne förorsakades-; men det betydligaste
uppehållet skulle undanrödjas, om Lagmansting hölles i hvarje
Lagsaga tvänne gånger om året, i stället att nu blott ett sådant Ting förrättas
årligen.
Det vore, efter Herr Friherrens förmenande, onekligt, att, ^enom antagande
af ifrågavarande lagförändringar, synnerligast den, som åsyftar, att
tvänne Lagmansting om året böra hållas, Lagmännen fingo ökade besvär
och kostnader samt mindre sporlelinkomster; helst det syntes-klart, att
ingen dåmera skulle finna sin uträkning vid alt fullfölja vad i tydliga skuld
ford
ringsmål, såsqm förut ofta skett. Lagmännen hade ock dessutom, ge
nom
föregående stadganden, enligt hvilka åtskillige mål numera icke höra
till Lagmans-Rätts upptagande, fått vidkännas ej så obetydlig minskning
uli förutvarande sportler. Det troddes derföre vara både lämpligt och rättsenligt,
att Lagmännen fingo njuta till godo någon ersättning härföre; hvilket
kunde, utan Statsverkets betungande, ske niedelst förhöjning af vadeskillingen
vid Lagmans-Rätt, samt högre expeditionslösen.
På grund häraf, (och jemte det Herr Friherren gjort hemställan
om upphörande af Riddaresyne-Rätt, i afseende hvarå Utskottet får åberopa
dess afgifna Betänkande N:o 82) har Herr Friherren föreslagit, det nedannämnde
Lagrum mätte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen
Rättegångs-Balken 3 Cap. 1 "'Lagman skall Ling hålla isin Lagsaga
tvänne gånger om året, eller emellan den 1 Februarii och den 1 Maji en
"äng j samt emellan den 1 Augusti och den 1 November annan gång; kunvöre
han härom minst tio veckor förut Hof—Rätten och Konungens Befallningshafvande,
som låta lysa härom, likaledes minst tvänne månader förut
uti Län sitt"’; 25 Cap. 6 §.: ”Från Härads-Rätt må man vädja, ehvad
saken är af större eller mindre värde, men i skuldford 1 'ingsmål, som äro
Lag-Utskottet t Bet. N:o 83 * 3 j
grundade på klara och tydliga för skrifningar,eller inför Härads-Rätten
af gäldenären godkände, skall det åligga denne att, förrän Häradshöfding
å beslutet antecknar vad, behörigen visa, det beloppet, som ådömdt blifvit,
fått af fordringsegaren lyftas emot den borgen, hvilken blifvit godkänd,
antingen af Domaren eller Magistrat’, under hvars domvärjo fordringsegaren
är skattskrif ven, eller af Konungens Befallningshafvande i Länet. Häradshöfding
insände till Lagman ordentlig förteckning öfver vademälen åtta
dagar före Lagmanstingets börjanoch a5 Cap. 7 §.: ”Mot Lagmansdom
vädjas under Hof-Rätten med 1 R:dr 3 2 sk. Silfver Specie eller deremot
svarande Bancosedlar, efter n>8 sk. myntvärde, inom samma tid, sorn
föreskrifven är om Härads-Rätt, och utan afseende på sakens större eller
mindre värde. Lagman skrifve &c."
Och har Herr Friherren hemställt, ”om icke Rikets Ständer borde
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den redan för öfver 10 år
sedan beslutade upphjelp af expeditionstaxan, i hvilket ändamål en Comité'
långt för detta blifvit af Kongl. Majit förordnad, måtte ofördröjligen
bringas till slutlig verkställighet'’.
I anledning af denna motion, har Herr Lars Herman Gyllenhaal
anfört, det han fullkomligen instämde i Motionairens tanka, om nyttan och
nödvändigheten af tvänne Lagmanstings hållande hvarje år, men trodde
detta böra inskränkas till de Lagsagor-, der Härads-Rätterne hafva' tfenne
Ting om året, emedan i de Lagsagor, der allenast tvänne eller ett enda
Häradsting hålles, stadgandet hvarken kunde tillämpas eller vore beböfligt.
En annan anmärkning förekom äfven i afseende på det föreslagna stadgandet,
att Härads-Rätts Utslag i klara och erkände skuldfordringsmål skulle
fullgöras, såsom vilkor för rättigheten att deri söka ändring. Åtta dagars
lid syntes nemligen dertill allt "för kort, Vid mångå tillfällen skulle det
blifva rent af omöjligt för gäldenären att deponera den ådömde summan,
samt för fordringsegaren att prasstera godkänd, tili vederhäftigheten■ styrkt
borgen för lyftningen deraf, inom berörde lid. Herr Gyllenhaal trodde sig
derföre böra föreslå: att gäldenären väl inom åtta dagar, såsom Lagen nit
stadgar, bör erlägga vad, men att’deremot en tid af 14 dagar eller 1 månad
måtte bestämmas för fullgörandet af domen, samt att rättigheten till
vadets fullföljande måtte vara försäten, i fall deposition eller utbetalning
mf skulden icke inom nämnde tid egt rum; hvaraf skulle följa, att utmätning
då genast finge ske , ■ såsom för andra Inga kraftvunna Utslag. För
öfiigt har Herr Gyllenhaal tillagt: att den sökta förhöjningen i expeditionslösen
blefve oundgängligen nödig, om tvänne Lagmansting årligen skulle
3*
Lag-t! t skottets Bit. Nio 83.
hållas, i anseende till de ökade kostnader för tings gä stningen och resor,
sam de fördubblade tingen skulle medföra.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å ett
anförande af Herr C. L. Hessle, af innehåll: att om, emot all förmodan,
den af allmänna rösten i landet högt påkallade domstolsreform, hvilken
Molionairen i serskildt memorial sökt, icke skulle nu vinna framgång, nödgades
Motionairen, för att åtminstone söka någon lättnad åt den redlige att
af den oftast utan behof tröge eller ock lättsinnige gäldenären förskaffa medel
att återfå sin egendom, och för att dymedelst äfven understödja allmän
credit, hvilken ytterst hvilade på kraftiga och skyndsamt verkställbara
executionslagar, yrka: att Kongl. Förordningen den 18 December i8a3, om
verkställighet ä Konungens Bef allningshafvandes Utslag i erkände skuldford
ringsmål , måtte blifva utsträckt säj att lika förmon lemnäs åt detij
hvars fordran blifvit, efter gäldenärens erkännande inför domstol, fastställd
af Härads- eller Kämners-Rätt, oansedt vad emot desse Rätters beslut
blifvit erlagdt. De i nämnde Kongl. Författning för verkställigheten
och medlens lyftning stadgade vilkor voro tryggande för både fordringsegares
och gäldenärs rätt, och säkert kunde från den lid af 10 år Författningen
varit tillämpad, hvilket troligtvis dagligen skett, något exempel på
derigenom orsakad förlust för gäldenär icke uppgifvas, hvaremot flere fordringsegare
hade denna Lag ensamt att tacka för det deras fordringar kunnat
hos gäldenärerne utgå. Ett ytterligare stöd för förslaget hem tade Motionairen
också deraf, att erkännande inför domstol i Lagen tillägges helgd
af fullgiltig bevisning, hvilket ej alltid är fallet med erkännande inför
Konungens Befallningshafvande.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet hänvisat åtskilliga i detta
ämne derstädes afgifne memorial, nemligen:
Af Eric Pehrsson ifrån Gefleborgs Län, som andragit, alt då han icke
kunde inse något giltigt skäl, hvarföre en fordringsegares rätt borde vaia
beroende af den omständigheten, antingen lian hos Domstol eller Konungens
Befallningshafvande sökte laga åtgärd till utbekommande af sin fordran,
och då det syntes vara ett gäckeri med Lagen, att genom vad draga sin
sak under högre Pomstols pröfning, endast för att bereda sig anstånd med
betalningen af en till rigtigheten erkänd fordran, funné Eric Pehrsson sig
föranlåten föreslå: utfärdande af en Lag, hvilken, i likhet med.hvad i af seende
på lagsökning hos Konungens Befallningshafvande redan finnes stadgadt,
föreskrifva', det gäldenär, hvilken and Under-Rätt erkänt sm skuld
Lag-TJi>kottets Bet. Nio 83.
33
och emot dess rigtighet icke luft något att påminna, eller, på grund af
sitt eget erkännande, blifvit dömd att densamma betala, icke måtte, ehvad
hegardt anstånd blifvit honom förnekadt eller ej, tillåtas, att emot ett dylikt
Under-Rätt emes Utslag erlägga vad och derigenom uppehållafot dringsegaren
i utbekommande af sin obestridda fordran; hvadan följaktligen
Öfver-Rätt icke borde en sådan klagan upptaga; och har IVi Is Strindlund
från Wester-Norrland uti detta yrkande instämt.
Pehr Nilsson från Christianstads Län, hvilken förmält sig dela den önskan,
att Lagmans-Rätterne måtte indragas, såsom menligt inverkande på rättvisans
skyndsamma handliafvande; men, för den händelsen, att nämnde Domstolar
skulle varda bibehållne, hemställt: det måtte, till förekommande af
en mängd, endast af kittslighet och oförstånd anställda rättegångar, äfvensom
deraf, att parter varda, genom målens dragande under LagmansRält,
i deras til/ständiga rätt längre tid, ja ofta 2 ä 3 år uppehållna,
2 5 Cap. 1 §. Rätte gångs-Balken erhålla det tillägg, att, för vads fullföljande
till Lagmans-Rätt, borgen bör ställas för kostnad och skada, samt
domen fullgöras efter t hy, som i 26 Cap. sägs.
Johan TVicklund, som yrkat: att Härads-Rätts Utslag i skuldfordringsmål,
lika med Konungens Bef allningshaf vandes, genast må gå i verkställighet,
utan afseende derpå, att vad emot Utslaget erlägges, och att
den ådömda summan må lyftas emot borgen, helst det vore ganska obilligt,
alt man, genom erläggande af i 2 sk. i vadepenning, skulle kunna uppehålla
fordringsegai en i sin genom Härads-Rältens Utslag fastställda rätt, då
likväl Konungens Befallningshafvandes Utslag kunde, oaktadt besvär anfördes,
gå i verkställighet; och
Nils Insulin från Stockholms Län, hvilken föreslagit: att HäradsRätts
Utslag i skuldfordringsärenden måtte, på sätt genom Kongl. Förordningen
den 3i Junii 18/5 är stadgadt, rörande dylika måls behandling,
hos Konungens Befallningshafvande gå i verkställighet, oansedt vad eller
besvär, och medlen få lyftas emot borgen.
Efter Utskottets tanka hemtas det vigtigaste inkastet emot Lagmansoch
Kämners-Rätternes afskaffande ifrån den förutsättning, att, derest blott
en Under-Rätt komme att finnas, Hof-Rätternes och Högste Domstolens
göromål skulle allt för mycket ökas och detta föranleda behofvet, icke alleBihang
till R. St. Proi. i834. 7 Sami. 1 Aftiel. 7
i5:äe Häftet.
34
Lag-ljt skottets Bet. JV:o 85.
nast af flere divisioner i Hof-Rätterne, utan äfven möjligtvis af fördelningar
inom Högste Domstolen. Man befarar nemligen, att de föreskrifter
om doms fullgörande m. m., hvilka blifvit föreslagna i sammanhang med
berörde Domstolsindragning, och hvilka skulle utgöra det hufvudsakliga correctivet
emot rättegångs fullföljande lill högre instantie i oträngdt mål, icke
kunde blifva tillräckligen verksamma för ändamålet. Vöre emedlertid
denna betänklighet undanröjd, synes det, som skulle meningarne blifva i
det närmaste enhälliga, angående nyttan af ofvanberörde reform.
Detta förhållande anser Utskottet innefatta ett tillräckligt skäl, att,
äfven om Utskottets förslag i Betänkandet N:o8a, rörande Lagmans- och
Jvämners-Rälternes upphörande, icke skulle godkännas, ändock, för utrönande
af den verkan till minskning i rättegångar vid andra instantien, som af berörde
föreskrifter, angående vilkoren för ändringssökandet, må vara att påräkna,
stadga enahanda prestanda för fullföljd hos Lagmans- och Radstufvu-Rätter,
som nu måste iakttagas vid fullföljd hos Hof-Rätterne. Det blifver
dessutom alltid vig tigt, att åt Lagskipningen bereda skyndsam verkställighet;
och den här ifrågavarande Lagfbrändringen synes deslomindre
böra möta någon serdeles betänklighet, som den likhet i organisation, hvilken
nu eger rum emellan Härads- och Lagmans-Rätter, samt emellan Kaniners-
och Rådslufvu-Rätter, icke föranleder antagande af stöl re ofelbarhet
lios andra än hos första Under-Rätten.
Alt, enligt en del Molionairers förslag, inskränka stadgandet om
doms fullgörande till de fall då gäldenär sÖkes för klart skuldebref eller
skulden inför Domstolen erkänner, tror Utskottet icke öfverensstämma med
den grund, Utskottet här ofvan antydt, utan synes, i enlighet med hvad
nuvarande Lag bjuder, undantag böra ega rum endast i den händelse, alt
ändringssökandet skulle göras onyttigt genom domens fullbordande.
Det har blifvit yrkadt, att i nyssnämnde fall, eller då Dom eller
Utslag grundas å gäldenärs erkännande inför Rätta, vad deremot icke borde
tillåtas; men denna mening kan Utskottet icke biträda, enär berörde förhållande
ingalunda utesluter möjligheten af misstag, och fordringsegarens
rätt är tillräckligen betryggad derigenom, att verkställighet af första Domstolens
beslut eger rum, oansedt ändring sökes.
Godkännes den åsigt, att fullgörande af första Domstolens beslut bör
åligga den tappande parten såsom vilkor för rättigheten att söka ändring,
så följer äfven, att den vinnande parten är berättigad, att, utan afbidan
deraf, emot borgen söka och erhålla verkställighet å beslutet; och detta
Lttg-\Jtskottets Bet, No 83, 35
instämmer jemväl med lydelsen af 3 Cap. 5 §. Utsoknings-Balken, derest
26 Cap. Rältegångs-Balken ändras, på sätt Utskottet arnar föreslå.
Hvad angår förslaget, att Lagmans-Rätterne borde tvänne gånger
otn året sammanträda; så enär en sådan förändring, hvilken icke kunde
blifva allmän, utan komme att inskränkas till de orter, hvarest flere Häradsting
årligen hållas, efter Utskottets omdöme, ej skulle medföra någon
väsendtlig nytta, men deremot förorsaka ökade Tingskostnader och i synnerhet
blifva betungande för Nämndens Ledamöter, hvilka redan förut
måste tillbringa mycken tid vid Härads- och Lagmans-Rätterne, ofta på
betydligt afstånd från deras hemvist, anser Utskottet sig icke böra samma
förslag understödja.
I följd häraf lära förslagen, dels om förhöjning af vadeskillingen vid
Lagmans-Rätt, dels ock angående högre expeditionslösen, såsom bägge hufvudsakligen
hvilande å det skäl, att det vore nödigt åt Lagmännen bereda
ersättning för den ökade Rese- och Tingsgästnings-kostnaden, som tvänne
Lagraansling om året skulle förorsaka, ej heller böra till någon åtgärd föranleda.
Och finner Utskottet destomindre skäl att, derest Lagmans-Rätterne
bibehållas, tillstyrka ändring af stadgandet i 25 Cap. 7 §. Rättegångsbalken,
enligt hvilket det icke är tillåtet vädja under Hof-Rätt ifrån Lagmans-Rält,
så vida ej hufvudsaken, med ränta och afgäld, öfversliger 5o
daler, sorn berörde inskränkning står i sammanhang med föreskrifterne, att
vad emot Rådstufvu-Rätters och en del Kämners-Rätters domar icke får
ega rum, med mindre tvistesumman uppgår till ett visst belopp, samt upphäfvandet
häraf sannolikt skulle i ej ringa nion eka antalet af rättegångar,
som i de högre instantierne fullföljas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet,
för den händelse> att Lagmans- och Kämners-Rätterne komma att
fortfara, vördsamligen tillstyrka utfärdande af en Författningj
hvarigenom stadgas:
1:0 Öfverskriften till stö Cap. Rättegångs-Balken förändras
härmedelst till denna lydelse:
Huru borgen skall sättas och det som dömdt är utgifvas
innan laga vad full följes:
Nedannämnde §§. i samma Capitel ändras ock pä sätt smt
föijer:
36
Lag-TJtskottets Bet. N:o 83,
t §. i punkten.
Hvar; som ifrån Under-Rätt vädjarj ställe för sig tvänne
löftesmän j som borga bägge för en och en för bägge, för
kostnad och skada, den han kan skyldig kännas att gälda; tage
deras skrift derå och lägge den vid sin inlaga i Råd stufvuRätterij
Lagmans-Riätten, eller Hof -Rätten in.
2. §.
Har den vädjande tappat, gifve omant ut hvad honom är
ådömdt, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande
iller i taka händer. Har han vunnit hos Kämners-Rält eller
Härads-Rätt, men tappat hos Rådstufvu-Rätt eller LagmansRätt,
vare ej skyldig att dom fullgöra.
3 §. 3 punkten.
Är tvifvelsmål, om den egemlom svarar emot det som dömdt
är, och kan den ej mätas , innan tid är inne att saken skall
fullföljas; sätte borgen till dess värdering d egendomen
ske kan.
6. §.
Hvar, som ej borgen ställt, eller dom ej fullgjort, som nu
är sagdt, eller borgensskriften eller beviset öfver doms fullgörandet
ej ingifvit till den Rätt, der saken bör f ullföljas,
innan tiden för ändringssökandet ute är; håfve sitt vad och
talan förlorat. Skall målet hos Lagmans-Rätt fullföljas, och
inträffar ej Lagmansting inom den tid, sorn för fullföljande
till Hof-Rätten af vadeta/an emot Lagmans-Rättens dom bör
iakttagas, åligger det, vid nyssnämnde äfventyr af talans
förlust, den vädjande att, inom sistberörde tid, öfver domsfullgörandet
aflemna bevis till Konungens Befallningshafvande,
och sedermera, vid bevakningen /ios Lagmans-Rätten,
med bevis från Konungens Befallningslwfvatule styrka att
sä skett.
a.-o
L/ig-Utskottctt Bet, N.o 83. *7,
a:o Det härigenom stadgade åliggandet, att ställa borgen
för kostnad och skada samt fullgöra dom, bör uti vadebevisen
upptagas utförligt och fullständigt, på sätt i Kongl.
Brefvet den 6 December ij3g är före skrif vet; och
3:o Denna Författning skall tillämpas ä de mål, deri första
Under-Rättens Dom eller Utslag meddelas efter det Författningen
blifvit kungjord.
Hvaremot Utskottet finnér sig,
icke böra tillstyrka bifall å de förslag motionerne i öfrigt
innehålla.
Trenne Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den io Junii i834-
Reservationer,
i:o Herr Professor Grubbe, som biträdt Betänkandet i öfrigt, Lar
yttrat sig anse lämpligt och nyttigt, att tvänne Lagmansting årligen förrättas
å de orter, der flere Häradsting om året hållas.
2:0 Herr Hessle: ”Jag reserverar mig emot Betänkandet i hvad det
samma
tillstyrker verkställighet af motvädjadt Under-Rätts Utslag i andra
än erkände skuldfordringsmål, eller vidsträcktare än min deri behandlade
motion åsyftar”.
3:o Herr Cederborg: ”Jag anser den tillstyrkte verkställigheten af Under-Rätts
Utslag tillämplig i skuldfordringsmål, utan inskränkning till de
erkände”»
Bihaug t Hl R A. Brot, i834< 7 S*'nl. x Aflida*
i5:de Häftet..
8
S TO C K HOLM, 1834; hos J. A. Walldcn.
Zog-Utskoliels Betänkande J\r:o 84.
1
N:o 84-
Ankom lill Exped—Utskoltet dien 10 Julii.
Betänkande, öfver Herr G. Holms motion, alt skriftliga ber ätteltelser
uti mål, som hos Rådstufvu-Rätt fullföljas, måtte varda
af skaffade.
Uti Memorial, som Vallöf]. Borgare-Ståndet till Utskottet hänvist,
liar Herr G. Hohn, för elen händelsen, att andra Domstols-instantien icke
skulle, under nuvarande Riksmöte, af Konung och Ständer upphäfvas, gjort
det förslag, alt stadgandet uti 22 Cap. Rättegångs-Balken, angående berättelser
uti lagvadda mål vid Rådstufvu-Rätt i de städer, der Kämners-Rält
finnes, måtte upphöra, emedan dessa berättelser, såsom endast innefattande
en framställning om hvad vid Kämners-Rält förefallit, och en förteckning
å de till Rådstufvu-Rälten ingifne handlingar, hvilket allt vore af parterne
kändt, kunde anses öfverflödige och ledande till tidsutdrägt, det enda, sorn
i de flesta mål med deras fullföljd åsyftades; varande, såsom ytterligare utveckling
af skälen härföre, åberopadt innehållet af den motion, som, vid
sista Riksdag, blifvit i enahanda ämne väckt och uti dåvarande Lag-Utskotts
Betänkande N:o 14 besvarad.
Utskottet får häröfver afgifva följande omdöme:
I första inslanlien, der de flesta målen äro af mindre belydenhet,
der rättegången oftast föres muntligen, och der parterne inför sjelfva Domstolen
aflemna deras skrifter och andra handlingar, uppstår icke i allmänhet
något behof af berättelses utfärdande, och ett sådant åliggande skulle
derstädes vara hinderligt för lagskipningens skyndsamma gång. Men förhållandet
visar sig annorlunda i de högre instanlierne, hvarest i synnerhet
de vigtigare målen fullföljas, och der rättegångssättet är skriftligt, samt föredragningsskyldigheten
fördelad emellan Ledamöteme.
Få vädjade rätlegångssaker äro af så enkel och så litet invecklad
beskaffenhet, att föredraganden icke belröfver, till hjelpreda vid föredragningen,
vara försedd med en uppsats, som, i korthet, men tydligt och fullständigt,
upplager sakens sammanhang, samt en förteckning på de handlingar
parterne företett; och detta innefattas i berättelsen, om den är hvad
den bör vara. — Rättens Ledamöter böra och kunna, genom parternes erBih.
till R. St. Fröt. 1834• 7'.de Sand. l:st« Afd. 1
i6:de Häftet.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 84•
Rännande, göra sig förvissade, att alla af parterne ingifne handlingar, hvilka
vanligen emottagas utom Rätten, af serskildt tillsatte tjenstemän, komma densamma
tillhanda, samt att tvisteämnet blifvit af föredraganden rigtigt uppfaltadt.
Parternes] rätt och säkerhet äro tillika härunder i väsendtlig mån
beroende.
För öfrigt inser Utskottet icke, hvarföre de omförmäldn berättelserna
skulle vara mera umbärliga i Rådstufvu-Rätt än i Hof-Rält, hvilken sistnämnde
Domstol motionen dock ej finnes åsyfta.
På dessa skäl, hvilka i det hufvudsakligaste instämma med hvad
sistlidne Riksdags Lag-Utskott anfört för afstyrkande af bilall lill den då
väckta motionen i samma ämne, hemställes vördsarnligen 1
att Hr Holms ifrågavarande förslag icke måtte antagas.
Flera Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Slockholm den 37 Juuii j 834-
Reservation
af Herr Holm: ”Med motionen har jag åsyftat, alt förenkla och
förkorta rättegångssättet vid Stads-Domstolarne och alt bringa detsamma
i conformitet med det som eger rum vid Under-Rätterne å landet, och jag
måste beklaga, att denna min afsigt, som understödjes af allmänna rösten,
hvilken högt påkallar en så beskaffad förändring i rältegångsformerne i allmänhet,
att den rättsökande må skyndsammare, än desse nu medgifva, förlijelpas
till rätt, blifvit af Höglofl. Utskottets pluralitet underkänd. Vi lefva
visserligen uti en tid, då controler på embetsmän öfverallt påyrkas, och det
invändes således, att det icke är consequent, att eftergifva någon af de redan
existerande; men jag svarar härtill, att controler, hvilka erfarenheten
visat vara ändamålslösa och stridande emot det allmänna interesset, dertill
jag utan tvekan hänför berättelser uti till Rådhus-Rätt vädjade saker, böra,
utan skonsmål för föråldrade och odugliga formaliteter, undanrödjas. Vid
Rådhus-Rätt i de städer, der Kämners-Rätt icke finnes, och vid andra Domstols-instantien
å landet eller Lagmans-Rätt, utfärdas icke berättelser, och
man frågar med skäl, om rättvisan och lagskipningens behöriga gång är
angelägnare vid Stockholms Rådhus-Rätt, än vid Stockholms Läns Lagmans-Rätt,
vid Rådhus-Rätten i till exempel Lindesberg med 700 invånare,
än uti Hernösand, Mariestad, Wadstena, Lidköping och flera andra städer
med vida större befolkning, der Kämners-Rätter icke finnas? Höglofl.
Lag-Utskottet har väl tillstyrkt upphörandet af Kaniners- och LagmansRätter,
och om jag kunde hoppas, att vår tid vöre mogen för denna vig
-
Lag-Utskotiets Betänkande N:o 84•
3
tiga reform, skulle jag icke säga ett ord till försvar för motionen, som då
af sig sjelf förfölle, emedan sladgandet i 22 Cap. Rättegångs-Balken om berättelser
vid Rådhus-Rätt komme, att genom samma reform försvinna. Det
förefaller emedlertid mig oförklarligt, hvarföre, enär tvänne Domstolar i
stad och med detsamma berättelseformaliteten vid Rådhus-Rätt ansetts öfverflödige,
man likväl funnit denna tidödande, för parter betungande och
till intet gagnande formalitet nödvändig, om Rådhus-Rätt fortfar att vara
andra Domstol i stad. Man söker att förklara denna besynnerlighet genom
den dubbla omtankan, man hyser dels för parter, i thy att berättelsen
skall vara en control derpå, att de, icke af Rådhus-Rätten collectivt, utan
af en dess tjensteman, emottagne handlingar verkligen komma Domstolen
under ögonen, och dels för Domaren, emedan berättelsen förmenas tjena
honom lill vägledning, vid målets afgörande; men man besinnar icke tilllika,
alt den tjensteman, som utom Domstolen emottager handlingar, är edsvuren
och ansvarig för åsidosättandet af sin pligt, samt att parternes skrifter
åberopa de handlingar, hvilka jemte desamma och således icke inför Domstolens
Protocoll ingifvas, hvadan en möjlig försumlighet vid actens hopfästande
aldrig kan undfalla Domstolen, äfvensom att en rättskaffens Domare
icke behöfver någon annan vägledning, än den han eger af sin ovilkorliga
skyldighet att genomläsa och granska alla till målet hörande handlingar,
och hvartill berättelsen icke är någon väckelse.
Höglofl. Utskottet har fästat sig dervid, att jag icke föreslagit, det
berättelserna måtte upphöra äfven i Hof-Rätterne, och att det icke skulle
vara något skal för deras bibehållande der mera, än vid Rådhus-Rätt. Jag
anser visserligen berättelserna vara umbärlige äfven i Hof-Rätt, men då
hvarje sak mäste blifva för parterne vigtig, ju närmare den nalkas sitt slut,
torde ifrågavarande afskrifnings-formaiitet vara af någon betydelse och vigt
vid Hof-Rätterne, och ännu mera i Högsta Domstolen, der sakens öde oåterkalleligen
afgöres. Af sådan anledning har jag inskränkt mig till Rådhus-Rätterne,
ledd af den erfarenhet jag eger, alt parter i allmänhet mest
&e på, huru fort målen vid Under-Rätterne afgöras. Utur alla dessa skäl,
och då jag med fullkomlig säkerhet kan antaga, att minst en tredjedel af
den tid, som behöfves för målens beredande till afgörande vid RådhusRätterue,
upptages af den onödiga och onyttiga berättelse-formaliteten, anser
jag mig böra anmäla min reservation emot Utskottets Betänkande, lifligt
önskande, alt den tid en gång måtte varda kommande, då man mera
fäster sig vid sak, än vid toma former.
Lag-Utskottets Betänkande No 85.
Häruti hafva instämt Herr von Sydow, Herr Doctor Pettersson,Hr
Doctor Bexell och Herr Linderholm.
N:o 85»
Ankom' till Exp.-Utskottet den io Julik
Betänkande, öfver Herr G. Holms motion, om upphäfvande af en
del serskilda Domstolar eller sä kallade fora privilegiata,
I anledning af väckt fråga vid nästlidne Riksdag, att, till befordrande
af enhet i lagskipningens former, de så kallade fora privnlegiata eller
serskilda Domstolar måtte varda upphäfna, hafva Rikets då församlade
Ständer uti afiåten skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet and regi t, att
då de förhållanden nu mera upphört, hvilka på en viss tid föranledt antagande
af serskilda Domstolar för serskilda medborgare-classer, inrättningar
och yrken, Rakets Ständer ansågo de ifrågavarande Domstolarne i allmänhet
så mycket hellre böra afskaffas, som de voro ej allenast öfverflödige,
samt, i följd deraf, för Staten onyttigt betungande, utan äfven menlige
för lagskipningens jemna och säkra gång, helst gränsen emellan de allmänna
och serskilde Domstolarnes jurisdiction, äfvensom emellan de sistnämndes
inbördes, funnes så otydlig och obestämd, att ej allenast den rättsökande
stannade i villrådighet, till hvilken Domstol han rätteligen borde vända
sig; utan äfven Domstolarne sjelfve saknade grund för urskiljandet af sin
behörighet eller obehörighet, alt tJen rättsökandes talan till pröfning upptaga,
och denna ovisshet ej sällan föranledde ej blott till onyttig kostnad,
omgång-och uppehåll, då parten måste förgäfves söka den ena Domstolen
efter den andra, innan han funne den rätta, utan oek lill förlust af rättigheter,
sorn på fataliers bevakande bero. Men, ehuru den enhet i former,
som vöre ett ibland hufvudvilkoren för en god rättegångsordning, syntes
fordra,- att de privilegierade Domstolarne upphörde, hade Rikets Ständer
dock funnit betänkligt att tillstyrka deras anskaffande på en gång, emedan
oreda tilläfventyrs kunde deraf uppstå; hvadan Rikets Ständer, som, på sådane
grunder ansett indragningarne för närvarande ej böra sträcka sig längre,
än till de serskilde Domstolar och executionssäten, hvilkas antingen
skadlighet eller umbärlighet yore uppenbar och allmänt erkänd, i underdånighet
löreslogo::
Lag-Utskottets Betänkande N.o 85.
a) att Öfre och Nedre Borg-Rätterne mätte indragas och deras domsrätt
öfverflyttas till de allmänna Domstolar, dit de mål och ärenden, hvilka
Borg-Rätterne nu, enligt serskilda författningar, upptaga och behandla,,
efter allmänna Lagens grunder, höra;
b) att Riksmarskalks-Embetets execulionsrätt måtte lill Öfver-Ståthållare-Embetets
Cancellie öfverlämnäs;
c) atl Slolls-Rälterne måtte upphöra och de till deras jurisdiction
hörande mål af vederbörande allmän Under-Rätt upptagas; dock att SlottsRätten
för Stockholms Slott och Stockholms 'Stad, i anseende till serskilda
loealföi hållanden och den egna beskaffenheten af åtskillige dithörande mål,
Liefve tills vidare bibehållen;
d) att Post-Rätter, så Val enkla sorn blandade, måtte afskaffas och
deras domsrätt öfverflyttas till vederbörande allmän Underdomstol;
e) att, i följd deraf, Kongl. Maj;ts Cancellie-Rätts befattning med så
kallade postmål måtte upphöra, och dessa mål ifrån Under-Domstol fullföljas
i vederbörande Hof-Rält;
f} att Bergs-Tings-Rätters samt Grufve- och Bergs-Rätters domsrätt
i alla de bruks- och bergs-handteringen rörande t viste-, brott- och utsökningsmål,
hvilka, genom Kongl,. Förordningen den r7 April 1828, blifvit
öfverflyttade ifrån Bergs-Collegium till Svea Hof-Rätt, matte uppdragas åt
vederbörande allmänna Under-domstolar; och
g) att Sjötulls-Rätter, Gränsetull-Rätter och Hall-Rätter måtte indragas
och deras befattning med judiciela ärenden öfverlåtas åt Rådstufvu-Rätlerne
i de släder, der förstnämnde Domstolar finnas,
I öfrigt, och då en noggrannare och mera detaljerad kännedom, än
den Rikets Ständer egde, angående flere ibland de till indragning sålunda föreslagne
serskilda Domstolarnes organisation och verkningskrets, fanns nödvändig,
för att kunna bestämma de åtgärder, och stadga de reglementariska
föreskrifter, sorn, i och för indragningens verkställande, blefve erforderlige,
hafva Rikets Ständer derjemte i underdånighet hemställt, det täcktes
Kongl. Mnj:t, efter alt hafva i Nåder infordrat vederbörandes utlåtanden,
besluta och utfärda den Förordning, som, för verkställigheten af Rikets StanStänders
ofvåuberörde underdåniga förslag, pröfvades lämplig och ändamålsenlig.
Under åberopande häraf, och enär berörde underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t ingått så kort före sisllidne Riksdags upplösning, att Kgl..
Majrts Nådiga yttrande i ämnet icke kunnat Ständerne meddelas, ehuru
Kongl, Maj;t sedermera, under den 7, Maji i83i, förordnat, att Sjötulls-Rät
-
6
Lag-Ulskotlets Betänkande N:o 85.
ler skulle upphöra och deras åligganden öfverflyltas på Rådstufvu-Rätterne,
livilket jemväl med år i83a tagit sin början, har, uti Memorial, som Vällofl.
Borgare-Ståndet till Lag-Utskottets handläggning öfverlemnat, Herr G.
Holm föreslagit, "att, på det denna för lagskipningen i värt fädernesland
vigtiga fråga icke mätte förf alla, Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t sä
tidigt under den innevarande Riksdagens lopp, att Kongl. May.ts Svar före
dess slut mätte kunna förväntas, förnya dess underdåniga anhållan, det
Kongl. Majit täcktes, oberoende af tiden för den nya Civil-Lagens granskning
och antagande, bifalla Rikets Ständers vid förra Riksdagen fattade
beslut om upphörande af ofvan uppräknade fora privilegiata och äfven af
Slotts-Rätten för Stockholms Stad, sorn, efter motionairens öfvertygelse,
vore öfverflödig och oformlig, så att endast ett forum privilegiatum cjvarstode,
eller Slotts-Rätten för Stockholms Kongl, slott.”
Detta har Utskottet öfvervägat; och dä Utskottet delar de sålunda
yttrade åsiglerne om nyttan och angelägenheten af ifrågavarande Domstolars
indragning, hvilken åtgärd Utskottet jemväl anser böra ulstiäckas lill
Slotts-Rätten för Stockholms Slott och Stad, hvilken Domstol, sedan Slotts
Rätten
för Stockholms Slott såsom serskild Domstol upphört, enligt Kongl.
Brefvet den ^3 December 1810, handlägger alla de mål, som förut tillkommit
både Slotts-Rätten för Stockholm Slott och Slotts-Rätten i Stockholms
Stad, hemställer Utskottet vördsamt:
att Rikets nu församlade Ständer mätte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, dels om Nådigt bifall till hvad Rikets
Ständers ofvanberörde Skrifvelse innefattar, så vidt sådant
bif all ännu icke följt, dels ock att äfven Slotts-Rätten för
Stockholms Slott och Stad kunde upphöra och, likasom rörande
Slotts-Rätter i allmänhet föreslaget är, densammas
domsrätt öfverlemnas åt allmän Under-Rätt.
Stockholm den 3 Julii 1834-
Lag-ZJtskottets Betänkande N.o 86.
7
' N:o 86.
Ankom till Exped.-Utskottet d. io Julii.
Betänkande, öfver Herr Robert Cederschölds motion, om ändring
i iy Cap. 31 Rättegångs-Balken.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottet remitterat
ett af Herr Robert Cederschöld afgifvetj Memorial, hvaruti han andragit,
huruledes, då part, som blifvit dömd till värjemålsed, besvärade sig hos
högre Rätt öfver edgångsbeslutet, och af sådan anledning trodde sig icke
behöfva å den af Under-Rätt utsatta dagen lillstädeskomma, men UnderRätten,
i saknad af underrättelse om de anförde besvären, nödsakades, till
följd af stadgandet i 17 Cap. 3i §. Rättegångs-Balken, fälla den, utan anmäldt
förfall, uteblifne] tilltalade åt saken, det lätteligen kunde inträffa, att,
pa samma gång Under-Rätten sålunda sakfäller, Öfyer-Rälten åter upphäfver
Under-Rättens edgångsbeslut, eller bestämmer annan dag lill edens afläggande,
så att tvänne hvarandra motsatta beslut af serskilda Domstolar i
en och samma sak komme att meddelas. Olägenheten af berörde lagrums
ofullständighet blefve för den tilltalade ännu mera kännbar, i fall liden
för besvärs anförande öfver Under-Rättens hufvudsakliga beslut, hvarigenom
han blifvit fälld åt saken, redan tilländagått och beslutet således vunnit
laga kraft, innan Öfver-Rättens Utslag, hvarigenom edgångsbeslutet uppliäfves,
varder meddeldt. Och har, till förekommande för framtiden af all
oredighet, trassel och villrådighet, som af det åberopade lagstadgandet i
dess nuvarande skick förmentes blifva en följd, Molionairen föreslagit, dels
att ett tillägg mätte göras till nämnde hvarigenom Öfver-Domstolarne
finge sig ålagdt, att, när besvär öfver edgångsbeslut inkomma, derom genast
lemna vederbörande Under-Domstol underrättelse, samt, när besvären
blifvit af g jorda, tillsända Under-Domstolen ett exemplar af Utslaget; dels
ock att, på det detta åliggande skulle kunna vid alla tillfällen ändamålsenligt
af Öfver-Domstolarne fullgöras, tiden till edens af äggande, vid Domstol
i stad, måtte förlängas från en månad till sex veckor eller något mera,
samt, vid Domstol å landet, ifall nästa Ting infaller inom sex veckor,
utsättas till det näst derpå följande Ting.
Utskottet anser sig icke böra understödja förslaget om åläggande
för Öfver-Rätt, alt, då besvär öfver edgångsbeslut dit inkomma, kungöra
det Under-Rätten m. m., enär en dylik omsorg vore för Öfver-Rätterne o
-
lag-Utskollets Betänkande IV-o SS.
läglig och dessutom alldeles fremmande för våra nuvarande rättegångs-former.
l)et synes mera lämpligt, att parten är pligtig, att hos Under-Rätten
anmäla och styrka det han fullföljt sin talan, äfvensom alt visa. hvad
Öfver-Rätten deröfver beslutat, än att sistnämnde Domstol skulle i detta
hänseende uppträda såsom ombud. Den olägenhet, som för parten kan uppstå
genom hans egen försummelse af berörde skyldighet, i det han möjligen
nödsakas anföra serskilde besvär, för att undanrödja verkan af UnderBältens
förtidiga tillämpning utaf edgångsbeslutet, är ett omak, som han
sjelf idragit sig samt således med rätta får vidkännas. Och hemställer Utskottet,
på grund häraf,
att denria del af motionen icke må bifallas.
Deremot, enär erfarenheten visat, att Domstolarne hittills, serdeles
i brottmål, förfarit mycket olika vid bestämmande af tiden för edgångs
fullgörande, och stundom leranat så kort anstånd, att besvärstiden derförinnan
icke lilländagått, eller att parterne ej egt tillfälle anskaffa och förete
bevis öfver målets fullföljd hos Öfver-Rätten, får Utskottet, i ändamål att
befrämja enhet uti lagskipningen i denna del, samt försäkra parterne om.
tett erforderligt rådrum, vördsamt föreslå,
att 1 mom. iy Cap. 3/ <$‘. Rättegångs-Balken måtte ändras
till följande lydelse: Domaren lagge den, sorn med ed sig fria
skall, viss dag före att sig betänka, om han det ästundar, i
staden två månader och A landet till det Ting, som näst efter
2 månader infaller.
Stockholm den 3 Julii i834*
N:o 87. *
Ankom till Exped.-Utskottet den io Julii.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Lars Hanssons från Götheborgs-
och Bohuslän motion, angående förändring af rättegångstimman
å landet.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Lag-Utskottet emottagit remiss
af ett Memorial, deri ofvannämnde Motionair andragit, att då det vore rättsökande
öppet, att dröja med inställelsen vid Under-Domstolarne på landet
-
ii
Lag-Utskottels Betänkande N-o 8j.
9
det till klockan sjn eftermiddagen, inträffade den följd, att domhafvanden,
som, enligt lagens föreskrift, borde vara å tingsstället klockan ni(^ förmiddagen,
blefve länge sysslolös, utan att kunna, för bristande parter, handlägga
de för dagen bestämda mål, men att, på eftermiddagen och emot
räUegångstimmans slut, parterne infunno sig enhälligt, hvarigenom hände,
att ofta större delen af natten måste till lingsförrättningen användas. Olägenhelerna
häraf skulle förekommas och enhet i lagstiftningen i detta hänseende
äfven vinnas, om rältegångstimman på landet framflyttades till kl.
tolf på dagen. Den, sorn hade lång väg till Tinget, kunde gerna resa dagen
förut, eller så tidigt, alt han vore framme senast vid nämnde tid. I
sådant fall kunde domhafvanden uppfylla sin pligt och hade tid att på eftermiddagen
handlägga de mål, som ej medhunnos på förmiddagen, ulan
att sessionen behöfde öfverskrida klockan sju. Motionairen har fördenskull
gjort det förslag, alt rältegångstimman på landet måtte bestämmas till kl.
tolf på dagen och att Domstolens sammanvaro ej finge räcka öfver klockan
sju eftermiddagen.
Denna motion, hvaruti Nils Insulin ifrån Stockholms Län och Hans
Jansson ifrån Elfsborgs Län instämt, har Utskottet förehaft, och får deröfver
meddela följande yttrande,
I öfverensstämmelse med 2 Cap. 3 §. samt 3 Cap. 3 §. RättegångsBalken,
börjas vid Under-Domstolarne på landet rältegångstimman rätteligen
klockan nio förmiddagen och, enligt Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801,
bör den icke utsträckas öfver klockan sju eftermiddagen, derest ej serskilda
omständigheter någon gång skulle, utan parlernes olägenhet, till längre sammanträde
föranleda.
Dessa stadganden anser Utskottet vara efter behofvet afpassade. I
»täderne, der Under-Rätterna äro permanenta och de fleste parterne vistande
på stället, kan thien för Domstolsgöromålen annorlunda indelas, än på landet,
hvarest förhållandet i nyssberörde hänseende är motsatt. För att hos
Härads- och Lagmans-Rälterne inskränka Tingskostnaderne och tidsförlusten
för så väl nämnd sorn parter, böra sessionerne der fortgå med så ringa afbrott
som möjligt, och en förändring af rättegångstimman i allmänhet, vare
sig genom framflyttande af dess början från klockan nio till klockan
tolf, eller genom fastställande af sistnämnde klockslag för sessionens upphörande,
skulle således sannolikt icke vara lämplig och gagnelig; äfvensom
det ej eller synes tjenligt att föreskrifva, det hvarje session ovillkorligen
Bih. lill R. St. Prot. 1834• 7:de Sami. r.sta Afd. 3
i6:de Häftet.
in
Lag-Utskottets Betänkande Nio 8j.
skulle vara slutad klockan sju eftermiddagen, utan afseende på de StcvstStende
gövomålens mängd och beskaffenhet, samt änskönt håde parter och
Domstol möjligen funné sig mera belåtne med sammanträdets fortsättande.
Domstolen har magt att, genom upprop af parterne och medelst de
frånvarandes pliktfällande, tillhålla dem att infinna sig i rätter tid; och
erfarenheten har visat, att dettn medel, der det begagnats, varit i allmänhet
tillräckligen verksamt för ändamålet.
På grund häraf, och då äfven i sådane mål, dec för talans bevakande
viss timma måste iakttagas, densamma synes böra lämpas efter den allmänna
rättegångstiden, och, hvad serskildt concursinål beträffar, för hvilka
tillbakaflyttning af den nuvarande fatalie-timman, klockan sju om aftonen,
till klockan tolf på dagen, blifvit af Rikets senast församlade Ständer tillstyrkt,
men af Kongl. Majrt afslagen, emedan Kongl. Maj:t ansett berörde
undantag i dessa mål kunna leda till förvillelse och lill mången borgenärs
förlust af dess rättmätiga fordran, något verkligt behof af en sådan
förändring, efter Utskottets tanka, destomindre eger rum, som Härads-Rätten
är oförhindrad, att, på sätt vid Rådstufvu-Rätter och Hof-Rälter oftatillgår,
uppropa och företaga målet före fatalie-timmans utgång, under medgifven
rätt för de borgenärer, sorn tillslädeskomma efter uppropet; att likafullt,
inom fatalie-lidens slut, sina fordringar hos Domstolen anmäla och
bevaka, hemställer Utskottet,
att ofvanberörde motion icke mätte bifallas.
Ett af Motionairen, såsom ledamot i Utskottet, afgifvet serskildt yttrande;
hvari jemväl en annan Utskottets ledamot af Bonde-Ståndet instämt,,
bifogas härjemte.
Stockholm den 3 Julii 1834*
Reservation
af Lars Hansson ifrån Götheborgs och Bohus Län; ”Då Höglofl. Lagutskottet,
efter min tanka, icke fästat nog uppmärksamhet på min motion,
rörande Rättegångslimmans vid Härads-Rätterne framflyttande till kl. 12 å
dagen; så finner jag mig föranlåten reservera mig emot bemälde Utskotts i
ämnet afgifna Betänkande..
Det är icke blott egen erfarenhet; utan en större del af folkets uttalade
önskningar, som hos mig stadgat öfvertygelsen om nyttan och nödvändigheten
af hvad jag i motionen åsyftat. Den olägenhet det medför, att
rättegångstim man är utsatt till kl. 7 eftermiddagen, är allmänt erkänd.
Domhafvande!! måste ofta till kl,, tolf om natten arbeta ibland en storman
-
Lag-Utskotiéts Betänkande N.o 88.
11
de allmoge, som ej förr än emot rättegångslimmans slut infunnit sig, och
detta är emot lag; men antingen måste detta ske eller ock målen uppskjutas
till nästa dag, och denna dagens utsatta mål till den 3;dje eller 4-*-le
och så vidare; men denna, i flera afseenden menligt verkande oordning
kunde helt och hållet förekommas på sätt jag föreslagit, och sorn denna
förändring icke för någon kan medföra någon olägenhet, utan tvertom en
bättre ordning och beqvämlighet, så väl för Rätten, som parter och vittnen;
så hade jag förmodal, det ULskottet fästat mera uppmärksamhet dervid,
helst det icke kan vara större delen af Utskottets Ledamöter obekant alla
de olägenheter, det medför, att halfva natten fortsätta ransakningar meden
vid nämnde tid ofta stormande allmoge, då Rätten deremot får sitta hela
förmiddagen sysslolös.
Häruti har Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson ifrån Calmar
Län instämt..
N;o 88..
Ankom till Exp.-Utskottet den 10 Julii.
Betänkande, öfver Herr Gustaf Montgomerys förslag, om upphörande
af Krigs-Hof-Rätten samt Öfre och Nedre Borg-Rätterne,
eller förändring af dessa Domstolars organisation,
Uti memorial, som Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet
remitterat, har Herr Gustaf Montgomery framställt anmärkning dervid,
att Krigs-Hof--Rättens flesta Ledamöter, hvilka innehade andra embeten
på Stat, endast för tillfället förordnades till nämnde Doinarebefaltning
och kunde, när som helst, derifrån godtyckligen entledigas, samt att
Öfre och Nedre Borg-Rätterne befunnos i samma cathegori; och då ändamålsvidrigheten
af så beskaffade Domstolar ansåges ligga för öpen dag
och deras tillvarelse slå i strid emot begreppet om ett fritt och lagbundet
samhällsskick, hvars första vilkor vore alt hafva en af godtycket oberoende,
sjelfständig Domaremagt, har Motionairen föreslagit, att, i händelse dessa
Domstolar icke kunde undvaras eller med de öfrige Hof-Rätterne förenas,
platserne deri åtminstone måtte förklaras permanenta> med deremot sva
-
Zag-Utskottets Betänkande N.- 88.
rande löner pä ordinarie Stat, saint innehafvame icke få bekläda något
annat embete eller tjenst.
Med afseende å beskaffenheten af de mål Krigs-Hof-Rätten, dels såsom
Öfver-Rätt, i anledning af anförda besvär emot Krigs-Rätls beslut,
dels ock såsom förste Domstol, bar att upptaga, tror Utskottet, alt det icke
skulle vara lämpligt alt upphäfva samma Domstol och öfverflytta des*
Domsrätt till de allmänna Hof-Rätterne. Det kan invändas, att den högste
instanlien är gemensam för så väl de mål, hvilka fullföljas från KrigsDomstolarne,
sorn de rättegångsärenden, hvilka af allmänna Domstolarna
blifvit afdömde; men detta förhållande förmodar Utskottet destomindre utgöra
giltigt skäl för berörde förändring med andra instantien, som, enligt
30 §. Regerings-Formen, äfven i Högsta Domstolen tvänne mililaire personer
skola öfvervara de mål, hvilka från Krigs-Domstolarne dragas under
Konungens pröfning, och samma mål dessutom böra redan hafva erhållit
den utveckling, alt behofvet af serskild Domstol för desamma då mera är
mindre än förut.
Alt ater, på sätt Molionairen alternativt föreslagit, stadga, det Krig»-  Hof-Rätten borde utgöras endast af ständige ledamöter, hvilka egde åtnjuta
deremot svarande löner på Stat, och ej finge tillika bekläda annat embete,
skulle icke allenast medföra ökade Statsutgifter, utan äfven verka menligt i
det afseende, alt den ifrågavarande Domstolen beröfvades sådane ledamöter,
som voro uti verklig och activ militaire-tjenst.
Utskottet finnér således icke skäl att ä motionen, i hvad den angår
upphörande af Krigs-Hof-Rätten eller förändring af
dess organisation, tillstyrka bifall.
Men beträffande frågan om Öfre och Nedre Borg-Rät terne, får Utskottet
åberopa och hänvisa till hvad Utskottet i dess Betänkande N:o 82,
rörande dessa Domstolars indragning, föreslagit.
Stockholm den 3 Julii 1834-
Lag-Vtsköltets Betänkande N;0 8g.
N:o 8g.
Ånkom till Expeck-Utskottet cl. 10 Julli.
Betänkande, öfver väckta motioner om ändring af 2 $. och ett
tillägg till 3 §. i 12 Cap. Rättegångs-Balken.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, genom Protocolls-utdrag för den r
sistlidne Mars, lill Lag-Utskottets behandling hänvisat två serskilde af Riksdagsval
lnnigtige Per Jönsson från Öland och Nils Magnusson från Calmar
Län afgifne memorial, hvaruti de anfört:
1:0 Per Jönsson, att då erfarenheten skall visat, det de i 12 Cap.
2 §. Rättegångs-Balken utsatte böter för försummadt upprop eller uteblifvande
vid Härads-Rätt äro otillräcklige, att, till inställelse å första Tinget,
förmå den part, sorn af tredska eller annan orsak funne sin räkning i att
uppehålla rättegången, samt ett för den rättsökande menligt dröjsmål äfven
orsakades derigenom, att, då lagen icke egentligen medgåfve sakens uppropande
å nyo vid samma Ting, densamma, ehuru ej mera invecklad, än
att den kunnat vid ett rällegångstillfälle afslutas, stundom klefve till annat
Ting uppskjuten, Motionairen trodde4 den rättelse i 2 :§. böra göras,
att den, sorn är förfallolös borta vid Härads-Rätt, då han ropas fram att
kära eller svara, skulle böta Två Riksdaler; äfvensom Motionairen tillstyrkte
det tillägg till 3 §• i berörde Capitel, att, om saken vore sd beskaffad,
att den icke kunde af göras förr än svaranden erhållit ytterligare
tillfälle blifva deruti hörd, Domaren då egde, om sd ske kunde, att
utställa målet till annan dag under Tinget och föreskrifva pär ter ne vite i
penningar eller annan lämplig påföljd för deras inställelse; och
2:0 Nils Magnusson, att han ansåg de i 12 Cap. 2 §. RättegångsBalken
stadgade böter för den svarande part, som underlåter att, å den
i stämningen utsatte tid, hos Rätten inställa sig till svaromåls af gifvande,
böra ansenligen förhöjas, och trodde dem lämpligen kunna bestämmas till
minst Fem R:dr Banco.
De böter, som nu för sådan händelse ega rum, voro så obetydliga,
alt de sällan eller aldrig medförde den dermed åsyftade verkan, hvilket
nogsamt funnes deraf, att svarande parter, då de kunde hafva någon fördel
deraf, att deras mål icke med skyndsamhet blifva afgjorde, sällan plägade
vid första rättegångstillfället tillslädeskomma.
Lag-Utskottets Betänkande Nio 8g.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget har hos Utskottet i öfvervägande
kommit. Och hvad först angår yrkandet om förhöjning af de
för uppropsförsummelse samt uteblifvande vid Härads-Rätt stadgade böter;
så, om det än måste medgifvas, att dessa böter, under nuvarande låga myntvärde,
äro nog ringa, och i många fall icke motsvara det dermed åsyftade
ändamål, anser dock Utskottet, i betraktande deraf, att desamma stå i ett
afmätt förhållande till andre i lagen utsatte bötesbelopp och att en partiel
förhöjning af de förra således icke kan ega rum, utan rubbning af det system,
som bör finnas emellan lagens serskilda ansvarsbestämmelser, äfvensom
med afseende derå, att den ifrågavarande lagförändringen ej synes vara
företrädesvis af behofvet påkallad, helst lagen tillåter, att tvistemål, oaktadt
svarandens uteblifvande, afdömas på de skäl käranden företer, och
den part, som har för afsigt att, genom sitt uteblifvande, förlänga rättegången,
förmodligen sällan skulle låta sig rätta genom äfventyret af en eller
annan Riksdalers högre bötesansvar,
, omförmcilde yrkande icke böra till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande åter Per Jönssons förslag, om ett tillägg till 3 §. af
ofvannämnde Capitel, hvarigenom stadgades, att, om saken vore så beskaffad,
att den icke kunde afgöras, förrän svaranden fått ytterligare tillfälle
alt blifva deruti hörd, Domaren då måtte ega, om så ske kunde, alt utställa
målet lill annan dag under Tinget och förelägga parterne, vid vite i
penningar eller annan lämplig påföljd, att sig inställa, så, enär hinder af
lag icke möter för Domstolen att utställa målet till någon senare dag under
Tinget, och jemväl genom vite tillhålla parterne att dervid komma
tillstädes, utan sådant beror af Domstolens egen pröfning i hvarje fall, med
hänseende till Tingets långvarighet, mängden och vidlyftigheten af Domstolens
göromål, parternes mer eller mindre aflägsna vistelse, med flera
omständigheter,
anser Utskottet sistberörde, af Per Jönsson föreslagne stadgande
icke erfordras.
Stockholm den 3 Julii i834;
Lag-Utskottets Betänkande Nio gc>
10
N:o ga.
Ankom till Exped.-Utskottet den io Jul ii.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Per Jönssons från öland
motion, om förändring i hvad angående CöinmuniCations-resolutioner
frän Öfver-Rätt nu stadgadt är.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remitteradt
memorial af Riksdagsfullmägtigen; Per Jönsson från Öland är anfördt;
att genom serskilda författningar funnes foreskrifvet, det Konungens Befallningshafvande
och Under-Domstolarne, vid utfärdande af utslag, borde
meddela föreskrift, angående hvad parter, då de anförde besvär i ÖfverRätterne,
hade att iakttaga i afseende på besvärens uttagande och communicerande
med vederparterne. Detta stadgande iakttoges dock stundom icke;
och den utväg, som Öfver-Rätterne plägade vidtaga, alt nemligen utgifva
communications-resolutionerne efter anslag, hade till följd, att åtminstone
aflägse boende parter, som icke förmådde bestå sig fullmägtig, eller
råkade ut för slarfaktiga ombud, stundom förlorade sina fatalier och det
utan allt eget förvållande; hvarförutan stundom hände, att Öfver-Rätterne
alltför länge dröjde med utgifvandet af omförmälde resolutioner. Motionairen
har derföre yrkat: i:o att Öfver-Domstolarne måtte få sig ålagdt,
att, när Konungens Befallningshaf vande eller Under-Domstol försummat
att gifva föreskrift, om hvad klagande part hade att iakttaga vid uttagandet
och fortställandet af communications-resolutionen, öfversända handZingarne
till Konungens Befallningshafvande, med uppdrag att öfverlemna
dem till klagande parten; a:o att tiden för iakttagande af hvad ÖfverRätterne
föreskrifvit borde räknas från den dag, då klaganden finge del
af handlingarne; och 3:o att viss tid stadgades för öfver-Domstol arne att
utfärda communications-resolutionerne.
Men, i betraktande deraf; i:o att det icke vore lämpligt införa en
serskild rättegångsordning för cle händelser, då möjligen Konungens Befallningshafvande
eller Under-Domstol försummat att i besvärsmål gifva den
med utslaget missnöjde parten fullständig besvärshänvisning ; och att något
behof utaf serskildt stadgande för nämnde fall ej heller är för handen, enär
parten icke kan rätteligen anses hafva förlorat sin talan genom en underlåtenhet,
sorn har sådan orsak; 2:0 att antagande af förslaget, det tiden
för besvärs communicerande skulle räknas ifrån det> klaganden fåtb del af
i6
Lag-Utskottets Betänkande N.o gt.
handlingarne, icke allenast komme att strida emot klagandens skyldighet
att sjelf eller genom ombud höra efter communications-resolulionen och
den uttaga, utan äfven uppenbart kunde leda till andra partens förnärmande,
genom det tillfälle, som lemnades klaganden, att uppehålla målet; och
3:o att någon viss tid för communications-resolulioners meddelande från
Öfver-Rätt destomindre kan föreskrifvas, som det, både genom allmänna lagen
och serskilda författningar, är, på goda grunder, Hof-Rälterne uttryckeligen
ålagdt, att icke utställa besvär till communication, ined mindre de
finnas vara sådane, att andre parten deröfver bör böras, innan utslag faller,
och denna. pröfning förutsätter tagen kännedom om målets innehåll,
hvartill kan åtgå en längre eller kortare tid, i -raun af liandlingarnes vidlyftighet,
samt Domstolens öfrige göromåls beskaffenhet och mängd; tror
Utskottet sig böra vördsamligen hemställa:
att Per Jönssons ifrågavarande motion icke mitte vinna bifall.
Stockholm den 3 Julii i83^.
N:o gt.
* Ankom tili ExpecL-Utskottet den io Julii.
Betänkande, öfver Herr TV. F. Dalmans motion, om förändring
af nu gällande föreskrifter, angående skyldighet för Domare
A landet, att, vid sä kallade extra förrättningar, före af~
resan från för rättnings stället, till parterne gifva Protocoll
och Utslag.
Under anförande af det skäl, alt lagstiftningen icke kunde, i afseende
på formen, begå något större misstag, än då den meddelade föreskrifter,
hvilka i tillämpningen befunnes overkställbara och således uppmanade
till öfverträdelser, • har Herr TV. F. Dalman, uti ett den 4 sisllidne Mars
af Högloft. Ridderskapet och Adeln Lill Lag-Utskottet hänvisadJt memorial,
föreslagit en sådan förändring i vår nuvarande rättegångsordning, rörande
Domares skyldighet alt, vid så kallade extra förrättningar, icke afresa från
förrättningsstället förr, än alla) begärda exemplar af protocoll och utslag
blifvit till parterne utlemnade, att det i alla mål, som blifvit till syn på
stället
Lag-Uiskol tets Belänkande N:o Q1. 17
stället utställda och framför allt i alla egodelningsmål, hvilkas vigt och
vidlyftighet i synnerhet sådant påkallade, mätte bero af Domstolen att,
sedan målet blifvit till slut utför dt, bestämma, huruvida Utslag genast
kunde meddelas, eller om, för Utslagets afkunnande och expeditionens utlemnande,
annan dag inom viss tid, af t. ex. högst en månad, borde utsättas,
från hvilken dag fatalier för ändringssökandet i sådant fall skulle
beräknas.
Jemlikt det uti motionen gjorda förbehåll, att få framdeles närmare
utveckla densamma, har Herr Dalman sedermera afgifvit ett skriftligt
anförande, hvaruti erinras, alt på grund af jemförelse utaf stadgnndena
i 24 Cap. 5 §. Rätlegångs-Balken, att ”Dom skall skriftliga utgifvns af
Häradshöfding, innan lian från tingsstad reser, om det så tidigt äskas alt
det ske kan,” och i 8 §. af samma Capitel, att, ”när laga syn i jorda-tvist
å landet hållen är, dom skall deröfver afsägas, der syn t blifvit,” det allmänneligen
antogs, att, vid syneförrältningar å landet, Rättens Utslag, ehvad
det vore hufvudsakligt eller uppskofsbeslut, borde, förr än Rätten åtskiljdes,
på stället afkunnas, hvarefter, då förrättningen eller Tinget dermed
vore slut, Domarens skjddighet att, före afresan ifrån stället, utlemna
Protocoll och Utslag ovilkorligen inträdde; och omförmälde stadgande hade,
hvad egodelningstnålen serskildt beträffar, blifvit ytterligare förnyad t
uLi 18 Cap. 5 §• af Skiftes-Stadgan den 4 Maji 1827, likasom serskild föreskrift
i ämnet, till iakttagande vid huse-syner, blifvit meddelad i Husesyns-
och Boställs-Ordningen den i5 September 1752, nämnde föreskrift,
hvilken Motionairen trodde böra i sinom tid, vid en förväntad granskning
af Lag-Comiteens förslag till ny rättegångs-ordning, ändras till öfverensstämmelse
dermed, påkallade emedlertid, under afbidan häraf, en speciel
jemkning i afseende på vissa mål, deri densamma vore minst tillämplig,
såsom syner i jordatvister, qvarnundersökningar med deraf föranledda tvister
om valtenuppdämning, jemte flera dylika mål, eller i allmänhet sådane,
som fordra besigtning på stället, och framför allt egodelningsinålen. DesJ
sa ärenden utgjorde de vidlyftigaste och mest invecklade, som en Underdomare
å landet hade att handlägga, och det syntes följaktligen icke välbetänkt,
att just i dem Domaren oftast nödsakades att i brådska fullborda
sitt arbete, stundom på sådana ställen, der Rällen knappast kunde få tak
öfver hufvudet, och der arbetet stördes både af vistelseorten och dess omgifning.
Stadgandet plägade ej heller, och kunde icke ens alltid, efterföljas;
Bill. lill R. St. Prot. 1834• T-de Sami. r.sta Afd. 3
i8
Lag-Utskottets Betänkande N.o gu
utan man sökte blott att få målet ulageradt, hvarefter Gullen afkunnade
sitt beslut efter ett i hast uppsatt concept och förrältningen aflysles med
löfte till parterne att lå fullständig expedition, så fort ske kunde, sig tillställd.
Men emedlertid mäste Domaren antingen äfventyra lilllal för en
lagöfverlrädelse, som det icke stått i hans förmåga att undvika, eller ock
mäste lian förmå parterne alt till Protocollet förklara, det de afstå från
rättigheten till expeditionens erhållande på stället, hvilket icke syntes passande,
och ej heller alltid lyckades.
På grund häraf har Molionairen, jemte förmälan, att han önskade
få lill mera bestämdhet beriktiga sitt första förslag, ■ tillstyrkt ett sådant
stadgande: att i alla mål, sorn utföras inför egodelningsrätt, och i de syne
fört -ät tu ing ar, som af Härads-Rätt verkställas, borde, sedan saken blifvit
utförd till slut, Rättens Utslag, sä vidt ske kunde, af sägas genast, eller
innan Rätten åtskiljes, och protocollet jemte utslaget af Ordföranden till
parterne utlemnas före af resan från förrättningsstället; men att, i händelse
målet funnes vara af den vidlyftighet, att sådant icke kunde af Ordföranden
medhinnas, öfverläggning om beslutet emellan Rättens Ledamöter
väl måtte ega ruin, men utslaget icke då af sägas, utan, i sådant fall, det
bero af Rätten att före åtskiljandet bestämma och för parterne tillkännagifva
annan dåg för nytt sammanträde inom högst en månads förlopp, då
utslaget skulle af kunnas och alla förut begärda exemplar deraf inför Rätten
lill parterne utgifvas; hvarjemte Motionairen tillagt, att han ansåge
fullsländigheten fordra, det tillika stadgades, dels att Rättens nya sammanträde
äfven kunde utsättas å Häradets tingsställe, i fall mindre kostnad
för parterne derigenom bereddes, hvilket likaledes borde bero af Rätten,
och dels att, om något mål skulle vara af den utomordentliga vidlyftighet,
att Rätten ansåge den i allmänhet bestämde yttersta terminen af
en månad otillräcklig, anmälan derom borde af Rättens Ordförande skyndsamt
göras hos vederbörande Idof-Rätt, sorn efter omständigheterna då egde
att bestämma annan lämplig tid, om hvilken parterne sedermera genom
Or djörandens försorg skulle underrättas.
Härigenom förmentes hufvudsakligen vinnas de fördelar: 1:0 att
Domaren, lill båtnad för både sig och parterne, alltid finge en uti vidlyftiga
och mera invecklade mål behöflig betänketid, för alt stadga sitt omdöme
öfver saken, innan Domen afsäges; — 2:0 att parterne med visshet
kunde påräkna, att Domen, efter afkunnandet, genast blefve till dem utgifven,
i stället att overkställbarheten i vissa fall af de nu gällande alltför stränga
föreskrifterne haft lill påföljd en snart sagdt allmän afvikelse derifrån; —•
och 3:o att tillfälle till protocollsjustering erhölles.
Lag-Utskottets Betänkande N.O Q1. - 19
Detta, med hvad mera sislberörde anförande i ämnet innehåller, har
Lag-Ulskollet tagit under öfvervägande, och sorn Lag-Utskottet kommer
alt, i förening med Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskottet, afgifva
Utlåtanden öfver åtskilliga väckta förslag till ändring i Skiftes- och liusa*yns-Förfaltningarne,
anser Lag-Utskottet jemväl förevarande motion, så
vidt ;len åsyftar egodelningsmål och husesyner, böra of Utskotten gemensamt
behandlas, hvadan det hufvudsakliga yttrandet i afseende på berörde
inål emedlertid uppskjules.
Beträdande åter den föreslagna förändringen af expedilionssältet vid
andra' synrför'rättningar i allmänhet, så, emedan dervid ofta förekomma sådan
e förhållanden, att, äfven med användande af största sorgfällighet vid
undersökningen, behofvet af en eller annan väsendtlig upplysning lätteligen
kan undfalla uppmärksamheten intill dess uppsättningen af Protocoll
och Utslag företages, men dåmera, i händelse Domaren redan är från stället
bortrest, icke kan afhjelpas utan ny syn, tror Utskottet det vara betänkligt, att
upphäfva skyldigheten för Domhafvanden att förfalla Protocoll och Utslag,
medan Rätten, parter och vittnen ännu äro tillsammans på förrättningsstället.
De anteckningar, som vid dylika tillfällen kunna göras i ett så
kalladt Memorial-Protocoll, skulle sällan vara i stånd att tillräckligen vägleda
någon annan än förrättningsmannen, hvilken vid delsammas begagnande
biträdes af sitt minne; och, i fall med expeditionens uppsättande
''finge fördröjas, skulle således äfven dödsfall, sjukdom och flere oförulsedde
omständigheter kunna göra om intet all hufvudsaklig nylla af den verkställda
syneförrältningen.
J de flesta mål, hvari är dömdt lill syn eller der sådan eljest efter
lag eger rum, har Domhafvanden på förhand tillfälle taga så mycken kännedom
om tvistefrågan, alt han, innan synen hålles, kan hafva åtminstone
till någon del uppgjort sin plan för undersökningen, och äfven betänkt sig
på Domslutet, hvarigenom de svårigheter, som eljest onekligen åtfölja den
nu påbjudna behandlingen af dessa mål, betydligen minskas.
Skulle emedlertid verkligt hinder möta för ett måls hufvudsakliga
afdömande vid forsla synelillfället, så måste äfven nu Domaren vara oförhindrad
alt meddela uppskofs-utslag; och beror det alltid af parterne alt
frånträda deras rätt att på stället erhålla expedition.
I följd häraf tror Utskottet sig
icke böra å ifrågavarande förslag tillstyrka bifall.
Slockholm den 3 Julii 1834-
STOCKHOLM, tryckt hos Bernh. M. Bredberg, i834
Lag-Utslottets Betänkande N:o pz.
i
N:o 92.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Julli.
Betänkande, ofver motion af Herr E. G. Uggla, om förtydligande
af före skrift erne, rörande behof vet af fullmagt
vid besvärsskrifters och ansökningars ingifvande
till Kongl. Maj:t samt Hof- och Öfver -It ätt er, och om
upprättande af formulaire till besvär s-hänvisningar.
Uti en ifrån Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet remitterad motion
har Herr E. G. Uggla anfört, huruledes han ansåge stadgandet i den genom
Kammar-Expeditionen utfärdade Kongl. Kungörelse den 1 October 1812,
att Författare af Besvärsskrift eller ansökning bör utsätta dess namn och
syssla, samt behörig fullmagt till besvärens eller ansökningens ingifvande
derjemte bifogas, vid påföljd, att eljest någon pröfning af målet icke eger
rum, endast anginge den i samma Kungörelse tydligen utsatte händelse, att
sakegaren ej kunde skrifva och således icke egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller ansökningen, i hvilket fall en laga Rättegångs-Ordning
fordrade, att den pröfvande Autoriteten uti fullmagten egde visshet, det
besvären blifvit anförde eller ansökningen gjord af den person, hvars namn
vöre undertecknadt. Men på de senare åren hade likväl fråga uppstått om
beliofvet af fullmagt, äfven i det fall, då ansökning eller besvärsskrift vore
af Sakegaren sjelf undertecknad, så snart skriften af annan person inlemnades,
och efter hvad Motionairen förmenade kändt vara, hade Högsta Domstolen
ansett besvär ej kunna till pröfning upptagas för saknad fullmagt i
nämnde fall. Såsom skäl för denna åsigt vore anfördt, att en färdigskrifren
och underskrifven skrift kunde emot sakegarens vilja och honom ovetande
blifva inlemnad; men något exempel på en sådan händelse förmente
Motionairen dock knappt kunna uppgifvas; och till det .otroliga gränsade
sammanträffandet af alla de omständigheter: att sakegaren undertecknade
skriften utan att ännu hafva beslutat ingifva densamma; att skriften, sakegaren
ovetande, komme i annan persons hand; att denne vore en person,
som ville skada sakegaren genom skriftens inlemnande; samt slutligen att
skriften vore sådan, att olägenhet genom blotta inlemnandet, utan afseende
å sedermera gjord återkallelse, kunde uppstå. Men i allt fall ansåg Motionairen
den befarade olägenheten icke förekommas genom fullmagten, enär
det vöre lika möjligt, att sakegaren kunde obetänksamt underteckna fullmag-'
Bihang till R. St. Prot. 1834- 7:de Sami. i:sta Afd. 1
17'de Håfiet.
2
Lag-Utskottets Betänkande N'.o Q2.
ten, sorn skrifva skriften, och då bägge följdes åt, kunde fullmagten lika
lätt vara missbrukad, som sjelfva skriften, hvarföre ock, om man önskade
fullkomlig säkerhet, det borde stadgas, att vid skriften skulle fogas bevis
af tvänne ojäfvige och trovärdige män, att sakegaren frivilligt lemnat skriften
ifrån sig för att ingifvas; hvilket dock komme att leda till mycken omgång
och olägenhet.
På dessa skäl, och som någon fördel i afseende å^ målets behandling
icke vunnes genom den ifrågavarande fullmagten, som inskränkte sig till
blotta inlemnandet, samt enär Lagstiftaren borde vara i högsta måtto sparsam
med förskrifvande af formaliteter, genom hvilkas åsidosättande parter
kunde förlora en rättvis sak, ansåg Motionairen sig böra föreslå, antingen
den lagförklaring, att i5 Cap. 4 §• Rättegängs-Balken och Kongl. Kungörelsen
den 1 October 1812 ej äro tillämplige till sådane besvär och ansökningar
, som äro af sakegaren egenhändigt undertecknade} hvarvid
dock skulle kunna tilläggas , att inlemnarens namn borde å skriften antecknas
, hvilken anteckning skulle af honom sjelf verkställas, i fall han
kunde skrifva; eller ock att, om fullmagt ansågs nödig för inlemnande
af skrifter af ofvannämnde beskaffenhet, allmän Kungörelse derom borde
utfärdas till förekommande af tvätydighet och missförstånd. För
öfrigt trodde Motionairen mesta redighet vinnas j om fullständiga formuiaire
till besvärs-hänvisningar utarbetades , innefattande allt hvad den
besvärande borde iakttaga.
Så väl i betraktande af de svårigheter, hvilka kunna möta för pröfningen,
huruvida besvärs- eller ansökningsskriften är af sakegaren egenhändigt
undertecknad, som ock med afseende å den ökade säkerhet, som fullmagten
ofelbart måste innebära, att ingifvandet sker med partens vilja och
vetskap, får Utskottet, enär Kongl. Kungörelsen den 1 October 1813 icke
synes innefatta nog bestämda föreskrifter härutinnan, hvadan ock olika meningar,
om rätta tillämpningen af densamma, ofta sig yppat, härmedelst, i
enlighet med den tolkning af berörde Författning, som allmännast gjort sig
gällande, vördsamt föreslå:
det genom allmän Författning stadgas måtte: att. hvad Kongl.
Kungörelsen den 1 October 1812 innehåller derom, att då sakegaren
sjelf ej kan skrifva och således icke egenhändigt undertecknat
besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t samt
Dess och Rikets Colle gier och Embetsmän ingifves, behörig fullmagt
dertill skall vara bifogad, bör så tillämpas, att, äfven om
sakegaren egenhändigt skrifvit och undertecknat besvären eller,
Lag-Utskottets Betänkande N:o q3. - 3
ansökningen, skall, då skriften ingifves af annan person ån
sakegaren sjelf, dennes fullmagt för ingifvandet vara bifogad,
vid påföljd att eljest någon pröfning af samma skrif t icke
eger rum.
Men, vidkommande Motionairens framställning derom, att fullständiga
formulaire till besvärshänvisningar borde utarbetas; så, enär det ej vore
möjligt att, för alla olika förhållanden, som kunna inträffa, på förhand uppgöra
så beskaffade fprmulaire, att de innefattade fullständig underrättelse
om hvad parten hade att iakttaga, samt Lag och Författningar redan stadga
allmänna grunder för besvärs-hänvisningars meddelande, finner Utskottet
sig
icke kunna motionen i denna del understödja.
Stockholm den 10 Julii 1834.
N:o <)3.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i5 Jairi.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om återställande
af rättigheten att i ringare mål begagna muntlig
stämning.
Den vid sista Riksdag vidtagna Författning, att stämningar, äfven i
ringare mål, skulle vara skriftlige, har Riksdagsfullmägtigen ifrån Norrbottens
Län Johan Jacob Rutberg, uti ett afgifvet memorial, som Hedervärda
Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet hänvisat, förmält icke vara tjenlig för
Rikets Norfa provincer, hvarest, i följd deraf, de rättsökande nu nödgades
resa mången gång 10 till 20 mil ifrån sitt hemvist för att få stämning hos
den person, som Domaren utsett till utfärdande deraf. Och då all Lagstiftning
måste hafva till föremål, att bereda rättsökande utväg att, utan
onödige omgångar och utgifter, komma tili åtnjutande af sin rätt, yrkade
Motionairen: att, i fall ej den omförmälde Författningen kunde helt och
hållet återkallas, den Norra provincen åtminstone måtte få, i afseende
på stämningssättet, tillgodonjuta allmänna Lagens stadgande i 11 Cap. 2
$. Rättegängs-Balken, och denna orts invånare således ega att, i ringare
mål, genom muntlig stämning kalla dem, till hvilka de vilja kära.
Med Rutberg hafva förenat sig Sven Jonsson och Anders Mårtens:f"4"
tomthinrl Per Henriksson ifrån Norrbotten, Anders Nordmark,
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o g3.
Olof Olofsson och Johan Larsson Wiklund ifrån Westerbotten, Hans
Jansson ifrån Elfsborgs Län, Nils Strindlund och Erik Svanberg ifrån
Vester-Norrlands Län samt Bengt Eriksson ifrån Wermlands Län; och har
Rutberg muntligen tillagt, att »an hoppades, det hans motion destohellre
skulle vinna bifall, åtminstone i afseende å Lappmarken och dertill angränsande
trakter, sorn Lappmarkens inbyggare, på grund af landets glesa
befolkning, redan åtnjöto den förmon, att vid sjelfva Tingen få instämma
hvarandra till rättegång; varande i sammanhang härmed yrkadt af lViklund,
att skriftlig stämning, der den anses böra ega rum, måtte förklaras vara
Svaranden behörigen delgifven , då bevis om dess tillställande eller
uppläsande för Svaranden företes, ut gifvet af en god man, äfven om
han icke vore Nämndeman i Rätten; och af Strindlund: att, i händelse
den åsyftade förändringen uti stämningssättet icke vunne bifall, det måtte
uttryckligen stadgas, att en person uti hvarje Socken af Domsagan skulle
af Domaren förordjias att utfärda stämningar, hvilket sistnämnde förslag
äfven blifvit framställdt af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län.
Nils Månsson ifrån Malmöhus Län åter, äfvensom Per Jönsson ifrån
Christianstads Län, Anders Nilsson och Tufve Månsson ifrån Malmöhus
Län, Gustaf Apelqvist ifrån Blekinge Län, Lars Larsson ifrån Skaraborgs
Län, Nils Persson ifrån Södermanlands Län, Samuel Andersson ifrån Östergöthlands
Län samt Lars Hansson ifrån Götheborgs och Bohus Län hafva,
antingen i allmänhet, eller hvar för sin ort, talat för bibehållande af
det nu varande skriftliga stämningssättet ensamt.
Öfver hvad sålunda förekommit, har Utskottet fattat följande omdöme:
Då stämning utgör grunden till rättegång, hvarutöfver Domstolens pröfning
icke får utsträckas, är det af vigt, att stämningen verkställes på ett
sätt, som undanrödjer stridighet och ovisshet om verkliga innehållet af Kärandens
påstående, sådant det blifvit Svaranden kungjordt; och för detta
ändamål måste stämningen vara skriftlig. Det muntliga stämningssättet ställde
Käranden i beroende af stämningsmännens förmåga att rätteligen uppfatta
och ihogkomma hans talan, och tillskyndade Svaranden äfventyret att
underkastas Dom i vidsträcktare måtto än han haft anledning vänta. Det
inedförde också den olägenheten, att Svaranden ofta kom till Domstolen mera
oberedd i målet, och med giltigare anspråk på uppskof, än om stämningen
skett skriftligen. Stadgandet i 11 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken, såsom
alltför obestämdt uti de nyttjade ordalagen: ‘*i ringa mål’* innefattade dessutom
ingen säker ledning för att urskilja, när skriftlig stämning fordrades
eller ej, samt var äfven ur detta skäl föga tjenligt att bibehållas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o g3.
5
Efter Utskottets öfvertygelse är således den i omförmälde afseende
vid sistlidne Riksdag beslutade Lagförändring byggd på goda grunder; och
Utskottet inser icke, att någon anmärkningsvärd olägenhet deraf bör kunna
ega rum, enär den skriftliga stämningen ej behöfver vara utaf omständligare
innehåll än den muntliga, samt skrifkonsten numera är så allmänt spridd,
att, der så behofves, nödigt biträde för stämnings-påståendets skriftliga
upptecknande är lätt tillgängligt, äfvensom hinder sällan lärer möta för samma
personer, hvilka förut i så kallade ringa mål meddelat de muntliga
stämningarne, att också hädanefter i enahanda slags mål kunna med den
skriftliga stämningens utfärdande gå parterne tillhanda.
Tillsättandet af stämningsman måste emedlertid äfven framgent ankomma
på Domhafvanden; och ehuru Utskottet högligen önskar, att allt billigt
afseende härvid göres på de rättsökandes fördel och beqvämlighet, kan Utskottet
likväl destomindre biträda förslaget om det stadgande, att en stämningsman
ovilkorligen skulle utses i hvarje Socken, som det tilläfventyrs
icke allestädes vöre möjligt alt finna en dertill både tjenlig och hugad
person.
Hvad angår det framställda förslaget, att, i fråga om communication
af skriftlig stämning, en mans intyg skulle gälla såsom fullt bevis, får Utskottet
förklara, att, efter dess tanka, det skulle vara högst origtigt och
vådligt, alt, i afseende på en åtgärd af så stort inflytande på parternes
rätt, som den ifrågavarande, göra undantag ifrån Lagens allmänna bud, om
hvad till fullständigheten af bevisning genom vittnen erfordras.
På dessa skäl, hvilka Utskottet anser tillämplige, jemväl i hvad de
Norra orterne angår, tror Utskottet sig
icke böra å Rutbergs motion, eller de deraf föranledda serskilda
förslag, tillstyrka bifall.
Stockholm den 10 Julii 1834»
6
Lag-Utskotlets Utlåtande N:o g 4.
Lag-Utskottels Betänkande N:o gS.
7
N:o p4*
Ankom till Exp.-Uuk. d. iS Joln.
Utlåtande, i anledning af så väl gjord anmärkning vid
Utskottets Memorial N:o 80, derom, att de Lagstadganden,
som vid innevarande Riksmöte beslutas, af
sådan beskaffenhet, att de tillhöra Allmän Civil- och
Criminal-Lag, måtte, sä vidt ske kan, varda i en enda
Författning kungjorde ; sorn ock Riksdagsfullmägtigen
Nils Strindlunds ifrån Wester-Norrlands Län
väckta motion i samma ämne.
Nyssnämnde Memorial har blifvit* af Hedervärda Bonde-Ståndet till
Utskottet återremitteradt, på grund af den framställda anmärkning, att
Utskottets förslag icke varit föranledt af någon ifrån Riks-Stånden aflåten
remiss; och har Ståndet, i sammanhang dermed, hit hänvisat ett af Nils
Strindlund gjordt förklarande, det han upptoge berörde förslag såsom sin
motion, för att deråt bereda grundlagsenlig behandling; — men då Utskottets
ifrågavarande Memorial icke innefattar lagförslag, utan endast afser formen
för expedierandet af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, i anledning
af de lagfrågor, som under innevarande Riksmöte förekomma, tror
Utskottet sig icke hafva saknat behörighet, att, äfven utan remiss i detta
ämne ifrån något Riks-Stånd, göra samma hemställan; och sorn för öfrigt
Memorialet blifvit af de trenne andra Riks-Stånden bifallet, nemligen af
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet den 9, och
af Vällofl. Borgare-Ståndet den 12 sistlidne Junii, anser Utskottet, till följd
af 87:0 §. Regeringsformen samt 4g §• 3 mom. Riksdags-Ordningen, denna
fråga vara afgjord, samt något vidare svar å den erhållna återremisse»,
eller yttrande öfver Strindlunds ofvanberörde motion, således icke erfordras.
Stockholm den 10 Julii i834-
N:o 95.
Ankom till Exp~Ut»k. den i5 Jnlii.
Betänkande, öfver väckt motion, om ändring af 15 Cap.
1 och 2 §§. Rättegångs-Balken.
Till Lag-Utskottet har blifvit remitterad t ett hos Högloft. Ridderska
-
3et och Adeln af Herr Fredric Leonard Rosenqvist afgifvet anförande, deri
ian framställt följande anmärkningar:
Enligt 1 §. i 15 Cap. Rättegångs-Balken är det Domaren, som har
rättigheten att pröfva, om en i brottmål anklagad person tarfvar hjelp i
Rättegången. Som likväl en dylik pröfningsrätts utöfvande icke troddes böra
vara lagens syftning, då ingen kunde, bättre än den tilltalade sjelf, bedöma
ett slikt behof, föreslog Motionairen, att orden: ”prof var Domaren,
att han hjelp i rättegången tarfvarmåtte förändras till följande lydelse:
”anser lian sig behöfva hjelp i rättegången.” Denna förändring
vore så mycket mera nödvändig, som här i Sverige, åtminstone ibland den
obildade hopen, den tankan, tvärt emot hvad i andra civiliserade länder
vore antaget, ännu funnes rådande, att, om det just icke vanhedrade, vöre
det åtminstone mindre hederligt, att vara fullmägtig i brottmål, oaktadt den
händelse lätt kunde inträffa, att en för brott tilltalad person vore alldeles
oskyldig. Afsigten och ändamålet med fullmägtig i brottmål vore dessutom
icke, att han skulle skydda brottet, utan rättvisan; och detta kall, då det
på ett rättskaffens sätt utöfvas, vore alltid aktningsvärdt, äfven om fullmägtigen
talade för en brottslig, hvarföre det också icke mera i brottmål, än i
tvistemål, borde vara Domaren tillåtet att vägra rättegångs-biträde.
2:a §. i samma Capitel åter, som handlar om hvilka personer måga
för andra tala och svara inför Rätta, öfverlemnade både partens rättighet
att antaga och begagna fullmägtig, och denne senares rättighet att utöfva
fullmägtigskapet, åt de dömandes godtycke, endast med den skilnad, att
då 1 §. lemnade godtycket åt Domaren ensam, så tillhörde det, enligt 2§.,
hela Rätten. Dessutom förekomme i denna §. några mörka, tvätydiga och
otydliga ord, hvilka, till betryggande af så väl partens, som fullmägtigens
säkerhet, borde annorlunda och rättare uttryckas. Ordet a/lmänneliga kunde
tagas i den bemärkelse, att det betydde än offentligen, än i allmänhet.
I livilketdera fallet som helst, isynnerhet om en Domare ville blifva qvitt
en fullmägtig, som antingen råkat stöta sig med Domaren, eller ock genom
sin skicklighet och skarpsinnighet ansåges kunna blifva för Domaren besvärlig
eller lägga hinder i vägen för honom, att efter sina egna afsigter leda rättegången,
vore ordet allmänneliga olämpligt och opassande, helst då det sammanbindes
med orden: ”ej godkänd är och loj dertill fått.” Detta godkännande
borde af ofvan upptagne skäl icke tillhöra Rätten, utan parten,
som behöfver och för sin rätts utförande antager fullmägtigen; och någon
fråga om lof eller tillåtelse att föra andras talan inför rätta borde aldrig
uppstå, då fullmägtigen är oberyktad, ärlig, redlig och förståndig. Ordet
3 Lag-Utskottets Betänkande JV:o g5.
”eljest” kunde ock tydas olika, antingen såsom vid andra tillfällen, i andra
fall, eller af andra orsaker, hvilken senare mening vore den rätta.
På grund häraf föreslog Motionairen en så lydande redaction af 2 §.: De,
som för andra måga tala och svara, skola vara af en oförvitelig frejd,
ärlige, redlige och förståndige män. Vill parten till sin fullmågtig bruka
sin skyldeman, eller den i hans tjenst är, eller den han, af hvad annan
orsak det vara må, häfver förtroende till, stämde det honom fritt.
Ej må fullmågtig af Domaren eller Rätten ogillas, när sakegaren i fullmagten
eller muntligen inför Rätten förklarat sig hysa förtroende till
fullmägtigen, och Rätten antingen har sig bekant, eller ock genast utrönt,
att fullmägtigen kan rent skrifva Svenska språket och eger de i
denna $. uppräknade egenskaper. Den, som är lagligen antagen till fullmägtig,
må icke af Domaren eller Rätten dömas ovärdig efter förlustig
rättigheten att föra andras talan inför Rätta, utan så är, att fullmägtigen
varder med fullt bevis öfvertygad, att hafva retat eller förledt någon
till oskälig rättegång, eller emot bättre vett drif vit orättfärdig sak,
eller brukat veterlig falskhet, eller hindrat sin hufvudman att saken genom
förlikning af sluta. Rätten eger magt att, vid sakens slut, fälla den
fullmågtig till böter, ifrån och med to daler till och med 100 daler , hvilken i
sina skrifter inblandat hvad till saken ej rätteligen hört, på ettoförståndigt
och oredigt sätt sin hufvudmans talan utfört, brukat vanvördeliga
ord och åthäfvor emot Domaren eller Parten, och skrif vit eller talat det
han vet ej sannt vara, hvilket allt, dä derföre till böter fälles, skall af
Domaren i utslaget tydeliga utmärkas och till innehållet beskrifvas. Sker
det för Idof- eller öfver-Rätt, ökas böterne ifrån och med i5 daler till
och med i5o daler. Hos Konungens Högste Domstol ligge i tväböte.
Konungens betjente, som Kronans uppbörd ej hafva, äfvensom Charta
Sigillatce Ombudsmän 'vare ock obehindrade att som fullmägtige för enskilda
parter brukas, när de siri tjenst ej dermed försumma, eller det
emot deras embetspligt ej strider.
I händelse detta förslag skulle vinna bifall, troddes också 5, 7 och
8 §§. i 14 Cap. samt 14 §. i i5 Cap. Rättegångs-Balken böra undergå en
efter den sålunda föreslagna lagtexten jemkad ändring.
Öfver denna motion får Utskottet härmedelst afgifva följande yttrande.
Då det i allmänhet bör vara den för brott tilltalades åliggande att
personligen svara å de tillvitelser som göras och å de frågor Rätten anser
nådigt framställa, samt Domstolen icke allenast är berättigad, utan äfven
skyldig
Lag-Utskottets Utlåtande JSf:o g6. g
skyldig att tillse, det part, som ej sjelf förstår att sin rätt bevaka, likafullt
får tillgodonjuta laga rättegångsförmoner, anser Utskottet något verkr
ligt behof utaf fullmägligs biträde i brottmål, efter den rättegångsordning,
vår Lag utstakar, sällan kunna inträffa; hvarföre och då erfarenheten visat,
att sådane biträdens mellankomst vanligen ingalunda varit nyttig, utan
merendels orsakat ransakningens förlängande, till men för den tilltalade
sjelf, samt till besvär och olägenhet jemväl för andra parten, och för personer,
hvilka såsom vittnen påkallas; tror Utskottet sig
icke böra understödja det gjorda förslaget till ändring af i5
Cap. 1 ff. Rättegångs-Balken.
Motionairens vid 3 §. i berörde Capitel framställda anmärkning, att
samma §., i fråga om partens rätt att antaga fullmågtig samt denne senares
behörighet att i sådan egenskap uppträda, öfverlemnade pröfningen häraf
åt Rättens godtycke, anser Utskottet ingalunda vara grundad, helst Lagen,
i motsats deremot, uti 24 Cap. 3 §. Rättegångs-Balken, uttryckligen
och utan undanlag bjuder, ”att all Dom bör fästas på skäl och Lag, och ej
på godtycke;” och finner Utskottet
hvarken denna anmärkning, eller hvad Motionairen i öfrigt pärn
inut och föreslagit, vara af beskaffenhet, att kunna till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Julii 1834-
N:o 96.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Jnlii.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottets Betänkande
N:o 19, öfver väckta motioner, om ändring i
det nu gällande stadgandet, angående öfver-Domstol i
Tullmål m. m.
Detta Betänkande, som Högvördiga Preste-Ståndet, Vällofl. BorgareStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit, är af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återremitteradt, på grund af gjorda anmärkningar
vid redactionen utaf den underdåniga framställning till Kongl. Majrt, som
Utskottet föreslagit, nemligen:
[Bihang till B. St. Prot, 1834. 7:de Samt. i itta Afd. 2
iä-.de Håftet.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o q6.
a) Af Herr Carl Gustaf Stuart , som trott omförmälde framställning
böra erhålla följande något förändrade lydelse: ”att Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes, med ändring af hvad Kgl.
Förordningen den 17 April 1828, angående upphörandet af CoramerceCollegii
domsrätt i vissa mål, i detta afseende innehåller, i Nåder stadga,
att äfven de mål, som angå förbrytelser emot Författningarne om oloflig
in- och utförsel af varor, tullförsnillning, ut- och inrikes seglation och
varutransporter landvägen inom landet, (härunder jemväl inbegripne öfverträdelser
af Författningarne rörande den Allmogen i 7 Härader af Elfsborgs
Län samt Städerne Borås och Ulricaehamn beviljade handelsfrihet)
hädanefter skola fullföljas i den Hof-Rält, under hvars domvärjo UnderRätten,
som målet handlagt, lyder; äfvensom att åtal emot Under-Rätt,
för tjenstefel i dessa mål, likaledes böra i vederbörande Hof-Rätt göras anhängige
och afdömas. Lärande, i händelse Kongl. Majit härtill lemnar Dess
Nådiga bifall, de uti högstberörde Nådiga Förordning meddelade föreskrifter,
angående tiden och hvad som för öfrigt vid ändringssökandet bör
iakttagas, äfven varda härefter behörigen lämpade.”
b) Af Herr Friherre C. TV. Ehrenborgh, som yttrat, att i perioden,
”hvarunder jemväl ansetts inbegripne öfverträdelser af den åt Allmogen i
sju Härader af Elfsborgs Län, samt Städerne Borås och Ulricaehamn beviljade
handelsfrihet” orden, Författningarne om, syntes vara uteglömde,
och att ordställningen således borde vara följande: ”hvarunder jemväl ansetts
inbegripne öfverträdelser af Författningarne om den åt Allmogen etc;”
samt c) af Herr TV. F. Dalman, hvilken instämt uti begäran om
återremiss, på grund af ofvan anförde anmärkningar.
Nu, ehuru Utskottets ifrågavarande förslag endast åsyftar frambärande
till Kongl. Majit af en underdånig önskan, om förändring af ett stadgande,
hvilket i administrativ väg tillkommit, och blott uppger grunderna
för den Författning, som, i händelse Kongl. Majit täektes bifalla Rikets
Ständers begäran, skulle komma att utfärdas, hvadan någon serdeles vigt
icke synes ligga på de ofvananmärkte ordalagen, får Utskottet likväl, enär
det tilläfventyrs må vara rigtigare att säga ”öfverträdelser af Författningarne
angående den åt Allmogen etc.,” än att bibehålla ordalagen ”öfverträdelser
af den åt Allmogen etc.;” samt då det genom misskrifning handt,
att ordet inom i stället för under kommit att inflyta framför orden: ”hvars
domvärjo Under-Rätten i allmänhet lyder,” härmedelst till samtlige RiksStåndens
ompröfvande vördsamt hemställa.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 97. 11
att nyssnämnde tvänne jemkningar af redactionen måga, vid
uppsättandet af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet.,
varda iakttagne.
Till något vidare svar anser Utskottet den erhållna återremisseu
icke föranleda.
Stockholm den 10 Julii 1834-
N:o 97.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Julii.
1Betänkande, ofver väckt motion, om skyldighet för svarande
part, som erlägger vad emot Under-Domstols
beslut, att, inom fjorton dagar derefter, sin vederpart
härom underrätta
Riksdagsfullmägtigen
Samuel Andersson ifrån Östergöthland har, uti
memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet hänvisat, gjort
den framställning, att, då det ofta hände, att svarande parter, ehuru de
voro tillstädes vid Härads-Rätten, när Dom eller Utslag afkunnades, och, oaktadt
de hade för afsigt att deremot fullfölja talan, likväl begagnade sig
af det i Lagen medgifne åtta dagars rådrum att erlägga vad, hvilket omsider
skedde vid Domhafvandens hemvist, utan Kärandens vetskap, och
till följd hvaraf denne senare antingen nödgades göra understundom långa
resor till Häradshöfdingen, för att underrätta sig om förhållandet, eller
ock äfventyrade att försitta sin talan vid Lagmans-Rätten, och att för uteblifvande
derstädes pliktfällas, Motionairen af denna anledning trodde det
böra stadgas, att den svarande part, som vid Under-Domstolarne förr
eller senare erlägger vad, vore skyldig att inom fjorton dagar derefter
gifva sin vederpart eller käranden sådant tillkänna.
Det skulle, efter Utskottets tanka, ingalunda vara rättsenligt, att serskildt
för den part, som hos Under-Domstol varit svarande, stadga det af
Motionairen föreslagna åliggande, att om erlagdt vad sin vederpart underrätta,
och Utskottet finnér desto mindre skäl att understödja förslaget härom,
som det i allmänhet måste medföra större svårighet och kostnad för
den ena parten, att, inom en viss kort tid, gifva andra parten bevislig
underrättelse om vadet, än för denne senare, att, inom den rymligare tiden,
som vanligen fölflyter, innan han behöfver inställa sig hos Lagmans
-
12 Lag-Uslottets Betänkande N:o g8.
Rätten, sjelf eller genom ombud skaffa sig hos Domhafvanden upplysning,
om vädjadt är.
Utskottet hemställer således,
att ifrågavarande motion icke måtte bifallas.
Stockholm den 10 Julii 1834-
N:o 98.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i5 Jnlij.
betänkande, ofver Riksdagsfullmägtigen ifrån Stochholms
Län Nils Insulins motion, om inrättande af Förliknings-Domstolar.
Lag-Utskottet har ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet emottagit remiss å
Nils Insulins till bemälde Stånd iugifne anförande, af innehåll: att, då, i
förslaget till ny Civil-Lag, Förliknings-Domstolar blifvit förbigångna; men
inrättande deraf skulle leda till minskning af de tvister, som nu gå till redan
befintliga Domstolar och i Öfver-Rätter fullföljas, Motionairen trott
sig böra föreslå Förliknings-Domstolars införande. Ledamöterne deruti
borde, efter hans mening, utgöras af Kyrko-Råd och Nämnd.
Förslag i detta ämne hafva blifvit väckte vid de fleste föregående
Riksdagar sedan införandet af vårt nuvarande samhällsskick, nemligen vid
Riksdagarne 1809 och 1810, 1817 och 1818, 1823 samt 1828, 1829 och
i83o, men hvarje gång blifvit afstyrkte af Lag-Utskottet, hvars yttranden
derom vunnit Rikets Ständers bifall.
Det var en tid, då den ifrågavarande serskilda Domstols-organisalionen,
som under namn af Förliknings- eller Freds-Doraare i andra Länder
förekommer, ofta anfördes såsom högeligen förtjent att äfven här efterföljas,
och då mången, hvilken i samma exempel trodde sig se tillräckligt bevis
för denna inrättnings allmännare tillämplighet, ifrade för verkställigheten
af omförmälde idee. Men allmänna rösten erkände dock icke behofvet
eller nyttan deraf, och man synes omsider hafva mer och mer stadgat
den öfvertygelse, att våra Under-Rätter, jemte utöfvande af deras
Domarebefattning i öfrigt, tillika med minsta olägenhet och kostnad för
parterne, samt med den största säkerhet emot faran af öfverilning och
misstag, uppfylla Freds-Domarens medlarekall.
Lag-Utskottets Betänkande N:o g8.
13
”Den som,” (så yttrar sig Lag-Comiteen uti motiven till 3i Gap.
Rätlegångs-Balken af förslaget till Civil-Lag) ”med säkerhet att ej träda
någondera partens rätt för nära, skall kunna föreslå förlikning i en något
vidlyftig och invecklad sak, måste icke allenast ega de insigter, som fordras
för alt rigtigt bedöma sjelfva rättsfrågan, utan ock gifva sig tillräcklig
tid att noga undersöka alla de factiska omständigheterna i saken. Comitcen
tviflar, att i delta land nödigt antal Förliknings-Comiléer skulle
kunna organiseras af män, som egde så beskaffade insigter, och hade tillfälle
uppoffra den tid, ett noggrannt iakttagande af de trägna göromålen
kräfde. Andra Länder hafva tilläfventyrs företräde häruti. Likväl har
Coraiteen, då den hört omtalas den stora mängd af mål, som utomlands
årligen blifvit förlikte, icke kännt sig fullkomligen öfvertygad, att rättvisan
1 samma moa varit främjad. Det låter sig lätt göra alt förmå en foglig
part till förlikning; men om hans fördel dervid alltför mycket åsidosättes,
sker denna förlikning på rättvisans bekostnad, och en trätlysten vederpart
uppmuntras till nya försök att åtkomma hvad honom ej tillhörer. Innan
man med rättegångsverket införlifvar serskilda förlikningsanstalter, måste
man vara säker, att de ej motverka lagskipningens högsta ändamål, det
nemligen, att göra lag och rätt gällande medborgare emellan. Svenska Lagens
enkla bud, alt Domaren skall råda parterne till förlikning, (20 Cap.
2 §. Rättegångs-Balken) har hittills varit kraftigt nog att framkalla ett allmänt
bemödande vid Rikets Domstolar, att bemedla förlikningar, och kommer
troligen, äfven hädanefter, att göra tillfyllest för alla de mål, der förlikning,
utan förnärmande af någondera sidans rätt, och utan obehörigt
inflytande på parternes fria vilja, står att vinna.”
Omdömet angående serskilda Förliknings-Domstolars obehöflighet här
i landet, anser Utskottet också vinna mycken styrka af de upplysningar,
som genom Herr Juslitiae-Stats-Ministerns lill Kongl. Maj:t i underdånighet
afgifna Berättelser för de senare åren, om de vid Domstolarne förehafde
rättegångsärenden, och genom Justitiee-Ombudsmannens för samma tid afgifna
Embets-Berättelser, inhemtas, att nemligen, af de till Under-Rätterne
instämde mål, nära en tredjedel blifvit förlikte, och att, af återstoden,
endast en fjortondedel blifvit fullföljde till högre Instantie.
I följd häraf får Utskottet vördsamt hemställa:
att Insulins ifrågavarande motion, som för öfrigt är i alltför
allmänna ordalag framställd, icke md till någon vidare åtgärd
föranleda.
i4 Lag-Utskottets Betänkande N'.o gg.
]£n Ledamots serskilda yttrande bifogas.
Stockholm den 10 Julii 1834-
Reservation
af Herr Cederborg:
”Min öfvertygelse om nyttan af Förliknings-Domstolar har icke kunnat
förändras af allt hvad deremot blifvit anfördt; och som jag vid en
föregående Riksdag väckt motion härom och deruti sökt utveckla skälen
derföre, äfvensom de fördelar, som dessa inrättningar medföra, der deäro
införde, så kan jag icke för min del lemna den förevarande motionen utan
afseende, utan anser densamma förtjena bifall.’’
N:o 99.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Julii.
Betänkande, öfver Herr Lars Hjertås motion, angående
offentlighet vid Under-Domstolar och Policekamrar.
Höglofl, Ridderskapet och Adeln har till Utskottet hänvisat ett af
Herr Lars Hjerta afgifvet anförande, deri förmäles: att Rikets Ständer redan
vid 1828 års Riksdag beslöto och till Kongl. Majlis Nådiga sanction i
underdånighet framlade ett lagförslag om offentlighet vid Under-Domstolar
och Policekamrar, hvilket Kongl. Majit likväl icke täcktes bifalla; och att
samma fråga åter väcktes vid sistlidne Riksdag, då Rikets Ständer, uppå
tillstyrkan af Lag-Utskottet, och efter alla fyra Ståndens enhälliga beslut,
för andra gången framburo denna angelägenhet till Thronen, men ånyo erhöllo
ett vägrande svar, sålunda nemligen, att Kongl. Majit förklarade Sig
ej kunna ”då för närvarande” antaga förslaget. Formen för detta afslag
gåfve emedlertid anledning hoppas, att, om Rikets Ständer ännu en gång
förnyade sin anhållan i detta ämne, skulle Regeringen låta sina tillfälliga
betänkligheter vika för, nationens fortfarande och enhälliga öfvertygelse.
Ämnets vigt vore redan tillräckligt ådagalagd genom tvänne Riksmötens
discussioner. Det funnes icke någon säkrare garantie emot väld och godtycke
i Domarens åtgärder, än offentligheten; och folket vördade sin Öf
-
Lag-Utsi o t tets Betänkande N:o gg.
i5
verhet i den mon det hade att vänta rättvisa af dess organer. På
grund häraf har Motionären föreslagit ett så lydande stadgande: Vid
alla Underrätter och Policekamrar skall rätegång offentligen hållas
och vare förthy, så långt utrymmet tillåter, ej någon förment att inne
vara emedan Rätten sitter. Öfverläggning må Rätten, om den nödigt
finnér, inom lyckta dörrar hålla, äfvensom ransakning uti med, som
röra brott emot sedligheten och äro af sådan beskaffenhet, att de enligt
Tryckfrihets-Lagen icke äro tillåtna att kungöras. Ahörarne böra då
afträda på tillsägelse af Ordföranden, som äfven i öfrigt eger meddela
nödige föreskrifter till bibehållande af skick och ordning. Detta redactions-förslag
och det af förra Riksdagens Lag-Utskott framställda skiljde
sig, dels genom uteslutande af några föreskrifter i afseende på åhörarnes
skyldighet att åtlyda Ordförandens befallningar att ansvara efter lag för
oljud, och att icke åstadkomma trängsel för dem, som Ratten tillhöra , m. ^
fl. sladganden, hvilka sjelfmant syntes följa af sakens natur, och således
icke erfordrade något serskildt lagbud, dels ock deruti, att offentligheten
vid Police-Kamrar, enligt det förra förslaget, endast skulle sträcka sig till
sådane mål, i hvilka desamma ”ega Domsrätt,” hvaraf följden blefve den,
att allmänheten finge tillträde endast vid mål af jemförelsevis obetydligare
art, såsom om försummad lyckltändning, gaturenhållning, klämtning, ra. m.
dylikt, men att deremot all offentlighet vore utestängd ifrån ransakningar
om gröfre afvikelser, hvari allmänna säkerheten är mera i fråga, i hvilka
godtycket är farligast och ansvarets stränghet både påkallar och väcker en
större uppmärksamhet.
Efter hvad Utskottet inhemtat, hafva Rikets Ständer vid i8a3 års
Riksdag, i anledning af då väckt fråga om offentlighet i rättegångssättet,
uti a flå ten underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, ibland annat, andragit,
det Rikets Ständer, med antagande af den grundsats, att hvarje medborgare
bör ega öppet tillfälle att sjelf inhemta kännedom om lagskipningens
gång, samt, med afseende derå, att aktningen för Lagarne och förtroendet
för Domaremagten skola sålunda ökas och befästas, funnit en sådan offentlighet
vid Under-Domstolarne desto hellre böra ega rum, som rättegången
flerstädes, efter urgammal sed, hittills hållits för öppna dörrar, äfvensom
Rikets Ständer icke ansågo något hinder möta för medgifvande af offentlighet
vid Police-Kammaren i Städerne, när sådane mål förekomma , uti hvilka
Police-Kammaren eger domsrätt; — och äro af Rikets sednast församlade
Ständer, uti deras underdåniga skrifvelse i ämnet, enahanda grunder
äfven anförde.
tö
Lag-Ut.slottets Betänkande IV:o gg.
Enär Utskoltet till alla delar instämmer uti hvad föregående Ständer
sålunda yttrat, och följaktligen jemväl biträder Motionairens ifrågavarande
förslag, så vidt detsamma är med nyss anförde grunder enligt, men deremot
icke finner sig böra, på sätt Motionairen yrkat, utsträcka offentligheten
vid Police-Kammare äfven till andra mål, än sådane, hvari densamma
utöfvar domsrätt, helst det endast är i sistnämnde mål, som rättegång vid
Police-Kammare kan sägas ega rum, och det, efter Utskottets mening, ingalunda
skulle vara välbetänkt, att i andra fall, der Police-magtens ändamål
är, icke att skipa Lag, utan att efterspana och inhemta upplysningar,
på hvilka åtal inför Domstol sedermera skall grundas, genom påbjuden
offentlighet vid hvarje steg, sätta förbrytaren och dess medhjelpare i tillfälle
att motarbeta och hindra broftets uppdagande; får Utskottet, som
äfven i det afseende skiljer sig ifrån Motionairen, att Utskottet anser de i
Rikets senast församlade Ständers Lagförslag intagne föreskrifter, åsyftande
ordningens midmagthållande inför Domstolen, afhjelpa en brist på nog bestämda
stadganden härutinnan, samt således vara nyltige och behöflige,
härmedelst, uti hufvudsadlig öfverensstämmelse med nyssberörde förslag,
vördsamligen tillstyrka:
det Rikets Högl. Ständer för egen del besluta och till Kongl. Maj:ts
vidare ompröfvande i underdånighet hemställa utfärdandet af
en Författning, hvari stadgas som följer:
Vid alla Under-Rätter, sd ock vid Police-Kamrar , när sddane
mål der förehafvas , i hvilka Police-Kammare domsrätt
utöfvar, skall rättegång offentligen hållas; och vare jör thy,
så länge det ske kan , utan trängsel för dem , som till Rätten
höra, eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att
innevara medan Rätten sitter , der ej Rätten nödigt finnér , att
öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hållaj eller mål förékomma
, som äro stötande för anständigheten och sedligheten j
i hvilka händelser åhörare skolaj på Ordförandens tillsägelse,
afträda.
Hvar , sorn rättegång åhöra villj skall sig tyst och anständigt
skicka. Gör någon annorlunda, varde först varnad, rättar
han sig ej deraf, då må han från rummet afvisas; plikte ock
för oljud och vanvördnad emot Rätten efter Lag.
Den , sorn uti Rätten förer ordetj ege, till ordningens bibehållande,
nödige föreskrifter gifva, utan att med de öfrige,
som
Lag-Utskottets Betänkande JY:o 100.
*7
sorn i Rätten sitta, öfverlägga. Hvad han i thy fall bjuder,
varde genast åtlydt, och svare han sedan för åtgärd sin, sorn
för annan Embets-utöfning, om deröfver klagas.
Stockholm den io Julii 1834-
If;o ioo.
Ankom .till Exp.-Utsk. d. i5 Julii.
betänkande, ofver Herr Carl Svedenborgs motion, det ingen
må vara berättigad, att vid Härads-Bätt något
ärende anmäla, sedan de af Domaren vid Tingets början
bestämde Hätte gångsdagar äroförflutne.
Hos Högloft. Ridderskapetoch Adeln har, uti afgifvet memorial, som
blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnadt, Herr Carl Svedenborg
anfört: att, ehuru Domaren hade sig vid ansvar ålagdt, att ej, efter aflyst
Ting, ifrån Tingsstad afresa, innan han till parter och rättsökande aflemnat
Protocoll och Handlingar uti alla de mål, som vid Tinget varit anhängige,
det likväl ej funnes stadgadt, å hvilken dag af Tinget så beskaffade
ärenden, som icke kunde hänföras till egenskapen af rättegångar, såsom
Lagfarts-, Intecknings- och Förmynderskaps-ärenden, Testaments-bevakningar,
med mera dylikt, borde senast till Domarens åtgärd öfverlemnas;
hvarigenom ofta och nästan vid hvarje Ting inträffade, att mångfaldiga så
beskaffade ärenden, som de nyss omförmälda, icke hos Domaren anmäldes
å de offentlige rättegångsdagarna, utan hopsamlades och på en gång öfverlemnades
till handläggning å den dag då Tinget aflyses. Ett dylikt förfarande,
ehuru i Lag ej bestämdt förbjudet, syntes likväl icke vara med
god ordning förenligt, eller stå väl tillsammans med det ofvanåberopade
åliggandet för Domaren, helst det uti sådane Domsagor, sorn utgöras af flere
Härader, merendels inträffade, att Domaren, straxt efter det han aflyst det
ena Tinget, måste påbörja ett annat, och på annan ort, hvarigenom
han, utan eget förvållande sattes ur stånd att fullgöra hvad honom i ofvanberörde
afseende blifvit ålagdt. På grund häraf tr.odde Motionairen
sig böra föreslå, att, i öfverensstämmelse med hvad vid Lagmans-Tingen
Bihang till R. St. Prot. 1834-
±7'.de Häftet.
i8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 100.
numera är gällande, den rättegångsordning vid Härads-Rätterne mätte stadgas,
att ingen ansåges berättigad att något ärende, af hvad beskaffenhet
som helst, till Domstolens åtgärd anmäla eller öfverlemna, sedan de råttegångs
dagar förflutit, som af Domaren vid Tingets början bestämdes.
Lag-Utskottet, som till granskning förehaft denna motion, har icke
funnit skäl att densamma biträda.
Grunden till stadgandet i a5 Cap. I §. Rättegångs-Balken, sådan denna
§ lyder i Kongl. Förordningen den 12'Mars i83o, att ”Lagman utsätter,
då första uppropet slutas, genom anslag å Rättens dörr, viss dag derefter,
inom klockan 7 eftermiddagen, såsom den sista tid, hvarå kärande parter
måga deras käromål fullfölja, och svarande parter, till svaromåls afgifvande,
sig anmäla, och att den, som ej då sig infunnit, häfver sin talan vid Lagmans-Rätten
förlorat,” inträffar icke i afseende på sådane till Härads-Rätts
befattning hörande ärenden, hvilka motionen egentligen afser, nemligen lagfarter,
inteckningar, förmyndare-förordnanden, bevakningar af testamenten
och äktenskapsförord, med mera dylikt. I dessa mål finnes antingen icke
någon vederpart, eller påkallar hans rätt åtminstone icke den ifrågavarande
Lagförändringen; och frågorne äro sällan af den beskaffenhet, att Domaren
för dem behöfver enahanda beredelsetid, som för vademålen i allmänhet
erfordras. Vid Stads-Domstol kunna ofvanberörde bevaknings- och ansöknings-ärenden
upptagas så länge Rättens Ledamöter äro tillsammans; och
det synes vara desto mera skäl att, i enlighet härmed, Allmänheten må
ega öppet att hos Härads-Rätt anmäla sig i dylika angelägenheter, så länge
Tinget påstår, som Härads-Rättens alla sammanträden vid ett och samma
Ting äro, efter Lag, att betrakta såsom ett enda rättegångs-tillfälle, och
behofvet af omförinälde tillåtelse jemväl visar sig störst å landet, i anseende
till de emellan Tingen förefallande långa uppskof.
Sker ifrågavarande anmälan så kort före Tingets slut, och inträffar i
öfrigt sådana omständigheter, att Domhafvanden ej kan medhinna expeditionen
före afresan ifrån Tingsstället, då den af embetsgöromål eller andr*
giltige orsaker påkallas, lärer stadgandet i Cap. 5 §. Rättegångs-Balken,
hvilken §. till sin nuvarande lydelse finnes intagen i Kongl. Förordningen
den 10 September 1823, att ”Häradshöfding skall gifva domen skriftliga ut,
innan han ifrån Tingsstad reser, om det så tidigt äskas, att det ske kan”,
ofelbart böra skydda ifrån ansvar för ett med expeditionen möjligen inträffadt
dröjsmål.
Lag-Utskottets Utlåtande N :o 101. *9
Utskottet hemställer alltså,
att ofvanberörde motion icke mätte varda bifallen*
Stockholm den 10 Julii i834-
N:o 101.
Antom till Exp.-Utsk. den i5 Jnlii.
Utlåtande, i anledning af återremisser af åtskillige ifrån
Utskottet afgifne Betänkanden.
Till Lag-Utskottet hafva, i anledning af gjorda anmärkningar, Utskotnedannämnde
Betänkanden blifvit återremitterade, nemligen:
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln:
N:o 14 > öfver Herr Prosten Lorentz Gustaf Mittags förslag, att, när
frånskiljde makar vilja å nyo träda i äktenskap med hvarandra,
laga lysning måtte Föregå;
N:o 35, öfver Herr Grefve O. A. Cronhj$lms samt Herr W. F. Dalmans
motioner, om rättighet att å Fidei-commiss-egendom upplaga
lån, motsvarande |:del af egendomsvärdet;
N:o 36, i anledning af Herr Friherre Ludvig Boijes motion, om utfärdande
af en Lag, rörande utländsk mans rätt att i Sverige sig
nedsätta samt härstädes förvärfva naturalisation.
Ifrån Högvördige Preste-Ståndet:
N:o 20, öfver Riksdagsfullmägtigen Joli. Anderssons ifrån Calmar
Län motion, om åläggande för Domstol, som finner part hafva
misstagit sig om forum, att honom till rätter, bestämdt uppgifven
Domstol hänvisa;
N:o 24, öfver väckta motioner, dels om upphörande af frälse-ränteegares
rätt till lösen af skattefrälsehemman, sora säljes utombord,
dels ock angående rättighet för jordegaren att lösa räntan, när
densamma utom börd säljes;
N:o 3i, olver Riksdagsfullmägtigen ifrån Westerbottens Län Anders
Nordmarks motion, om inskränkning af den nuvarande tillåtelsen
för ynglingar ibland allmogen att vid 18 års ålder ingå äktenskap;
N:o 33, öfver Riksdagsfullmägtigen ifrån Östergöthlands Län Botvid
Jonssons förslag till vissa föreskrifter, i afseende på tiden, inom
hvilken ransakning öfver häktad person borde företagas m. m.;
o
Lag- ZJtsJcottets Utlåtande N:o 101.
N:o 38, öfver Herr Prosten A. G. Elf ströms motion, att de i Kongl.
Kungörelsen den 27 Aug. 1823 meddelade föreskrifter, angående
vederbörandes åliggande att tili Presterskapet aflemna förteckningar
uppå personer, dömde eller ställde under framtiden för gröfre
brott, äfven måtte till mindre brottmål utsträckas.
Ifrån Välofl. Borgare-Ståndet:
N:o 17, öfver Riksdagsfullmägtigen ifrån Öland Samuel Jonssons motion,
om förlängande af tiden, inom hvilken part, som vill söka
ändring i Hof-Rätts Dom eller Utslag, bör sådant hos Hof-Rätten
tillkännagifva;
N:o 23, öfver Riksdagsfullmägtige Peter Perssons ifrån Calmar Län
samt Johannes Johanssons ifrån Bohus Län motioner, om upphörande
af Domares rätt till andel i sakören;
N:o 25, öfver Riksdagsfullmägtigen Erik Erssons ifrån Westmanland
motion, om prasscriptionstid för domfästa fordringar;
N:o 69, öfver Herr O. Wijks motion, om ändring af sista momentet
5 §. samt i momentet 7 §. 17 Cap. Handels-Balken;
och ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet:
N:o 60, öfver Riksdagsfullmägtigen Per Perssons ifrån Örebro Län
motion, om förklaring af 74 §• i Concurs-Lagen;
Men som dessa Betänkänden blifvit af Tre Stånd bifallne, nemligen:
N:o 14» af Preste-Ståndet och Bonde-Ståndet den i5 April samt af
Borgare-Ståndet den 21 i samma månad;
N:o 35, af Preste-Ståndet den 2 Maji samt af Borgare- och BondeStånden
den a5 April;
N:o 36, likaledes af Preste-Ståndet den 2 Maji samt af Borgare- och
Bonde-Stånden den 25 April;
N:o 20, af Ridderskapet och Adeln samt af Bonde-Ståndet den i5
April och af Borgare-Ståndet den 21 i samma månad; ' .
]\:o 24, af Ridderskapet och Adeln den i5 April samt af Borgareoch
Bonde-Stånden den 21 i samma månad;
N:o 3r , af Ridderskapet och Adeln den 25 April samt af Borgare-och
Bonde-Stånden den 24 i samma månad;
N:o 33, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet den 25 April
och af Bonde-Ståndet den 28 i samma månad;
N:o 38, af Ridderskapet och Adeln den 10, af Borgare-Ståndet den
2 och af Bonde-Ståndet den 6 Maji;
Lag-Utskottets Betänkande N:o 10S.
21
N:o 17, af Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och Bonde-Ståndet
den i5 April;
N:o 23, likaledes af Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och
Bonde-Ståndet den i5 April;
N:o 25, af Ridderskapet och Adeln den 25 April samt af Preste- och
Bonde-Stånden den 21 i samma månad;
N:o 69, af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden
den 5 Junii; och
N:o 60, af Ridderskapet och Adeln den 21 Maji samt af Preste- och
Borgare-Stånden den 2 Junii;
så enär, enligt 87 §. Regeringsformen samt 3 punkten af 49 §• i R^sdagsOrdningen,
tre Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets Ständers beslut,
samt återförvisning ifrån ett Riks-Stånd i dessa mål ej betager samma beslut
deras kraft och verkanNill expedition, anser Utskottet, vid detta förhållande,
något utlåtande öfver de gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet
härmedelst får hos de respective Riks-Stånd, som återremisserne
meddelat, vördsamt anmäla.
Slockholm den 10 Julii 1834-
N:o 102.
Antom till Exp.-Utsk. den i5 Julli.
Betänkande, ofver väckt motion, om förlängd tid för invånarne
i Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten ,
att fullfölja rättegångs-ärenden ifrån Hof-Rätt till
Kongl. Majit.
Under åberopande deraf, att, genom 19 §. i Kongl. Resolutionen på
Allmogens besvär den 22 Mars lTJO, ^cn ' 9 S* Cap. Rättegångs
Balken
föreskrifna tid, för fullföljd af vad ifrån Lagmans-Rätt till Hof-Rätt,
hvad Westerbotten och Lappmarken angår, blifvit förlängd ifrån sextio till
nittio dagar, äfvensom tiden för frågor, hvilka genom besvär fullföljas,^ i
Hof-Rätten blifvit bestämd till hälften mindre, samt enär desse orters invånare
vöre ännu mera i behof att få tiden förlängd till klagan öfver HofRättens
Domar och Utslag, helst största delen af dem vöre boende på öfver
100 mils afstånd ifrån Hufvudstaden, har Riksdagsfullmägtigen ifrån Norrbottens
Län Johan Jacob Rutberg, uti ett ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet
22
Lag- Utskottets Betänkande N:o io3.
till Lag-Utskottet remitteradt memorial, framställt det yrkande, att invånarne
i Lappmarken samt Norrbotten och Westerbotten, för måls fullföljande
ifrån Hof-Rätt till Kongl. Maj:t, måtte få åtnjuta den tid , som
redan är bestämd för frågor, hvilka ifrån Under-Rätter i samina orter
fullföljas; —• uti hvilken motion Riksdagsfullmägtigen Per Henriksson ifrån
Norrbottens Län och samtlige Fullmägtige ifrån Westerbottens Län
instämt.
Men som en märklig oreda skulle uppstå, om, i hvarje mål och för
hvarje part serskildt, tiden för talans fullföljd i högre instantie skulle ankomma
på pröfningen utaf den frågan, hvarest parten hade sitt hemvist,
hvadan ock lagstiftningen hitintills följt den grundsats, att fatalietiden måste
bero af afståndet emellan de orter, der beslutet fallit och der detsamma
öfverklaga?, hvarvid i allt fall ett allmänt afseende på parternes mer eller
mindre aflägsna vistelse blifvit fästadt i så vidsträckt måtto, som ansetts
förenligt med ordning samt nödig enhet uti hithörande föreskrifter; och då
det ej vore lämpligt, att, med afvikande ifrån denna grund, stadga en serskild
undantagslag för invånarne i Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten;
tror Utskottet
sig icke böra å ifrågavarande förslag tillstyrka bifall.
Stockholm den 10 Julii 1834-
N:o io3.
Ankom till Exp.-Utilt. d- i5 Julii.
Betänkande, ofver Riksdagsfullmägtigen Lars Larssons
ifrån Elfsborgs Län motion derom, att Nämndemän
måtte förklaras berättigade och skyldige att påteckna
stämnings-resolutioner emot stadgad lösen, och Domhafvanden
icke ega att härföre af parten fordra någon
serskild betalning.
Uti memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnat, har Riksdagsfullmägtigen ifrån Elfsborgs Län Lars Larsson
förmält: att då Domhafvanderne uti åtskilliga orter beräknade sig lösen
för alla utaf Länsmän och Nämndemän utfärdade stämningar , hvaraf följden
Liefve, att rättsökande parter måste betala dubbel lösen, Motionairen trodde
det vara nödigt, att genom en Författning förklarades, det Nämndemän
Lag-Utskottets Betänkande N:o io3.
23
äro berättigade och skyldige påteckna stämnings-resolutioner emot stadgad
lösen, utan att Domhafvanden derför eger fordra någon serskild betalning.
Denna motion, hvaruti Riksdagsfullmägtige Olof Ericsson ifrån Bohus
Län, Johan Wiklund ifrån Wester-Norrland och Göran Jonasson ifrån
Kronobergs Län sig förenat, har Lag-Utskottet tagit i öfvervägande; men
emedan ett uttryckligt stadgande, hvad beräknandet af stämningslösen vidkommer,
redan är meddeladt uti Kongl. Brefvet den 8 Januarii 174G, sorn
innehåller, att ”Häradshöfdingarne må med dem, som i hvarje socken eller
district utses till stämningars utfärdande, sjelfva öfverenskomma om hvad
de skola hafva för deras besvär, dock att af de rättsökande ej må fordras
mera än taxan medgifver,” och följaktligen, i händelse någorstädes förfares
på det sätt Motionairen anfört, att nemligen dubbel stämningslösen parterne
affordras, sådant är en uppenbar lag-öfverträdelse, som medför ansvar, då
den i laga ordning åtalas, finner Utskottet någon vidare föreskrift i detta
hänseende icke erforderlig, och anser Utskottet det böra, hädanefter såsom
hittills, ankomma på Domhafvanden, att, der så behöfves, utse tjenlige personer,
att, i hans ställe, stämningar utfärda; hvadan Utskottet vördsamt
hemställer,
det ofvanberörde förslag ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Julii i834*
STOCKHOLM, Kongl. Ordems-Boktryckeriet, i834
ZLag-UtskotUts Memorial N-o *04.
i
N:o 104.
Antom till Exp.-Utsk. den 21 Julli.
Memorial.
Enligt till Lag-Utskottet ankommet Protocolls-utdrag från Högvöridige
Presie-Ståndet, för den 14 innevarande månad, har Ståndet beslutat,
att Utskottets Betänkande!! N:ris 44> 4^> 4^> 47» 4^> 49» So, 5i, 5a,
53, 55,, 62, 155 och 68 skulle hvila till dess Utskottet inkommit med
Utlåtande öfver Riksdagfullmägligen Peter Pehrssons den 5 Maji till
Hedervärda Bonde-Ståndet ingifna och den 10 i samma månad till LagUtskottet
remitterade, samt den 21 Maji de öfriga Stånden meddelade
anföraude, innehållande detailerad utveckling af föremålen för hans i
Betänkandet JX;o 44 besvarade motion, äfvensom öfver Hedervärda Bonde-Ståndets
återremiss af förstnämude Elfva Betänka uden. —. Men emedan
Lag-Utskottet, dels i Betänkandet jNt:o 44> dels ock i Betänkandet N;o
5a, redan afgifvit, yttranden i anledning af Petter Pehrssons ifrågavarande
motion, hvilken han uti det sedermera ankomna anförandet sökt närmare
utveckla, samt Utskottet, som ernat, vid besvarande af Ståndens
återremisser utaf ofvanberörde Betänkanden, yttra sig öfver detta Petter
Pehrssons senare anförande, icke kan hvarken ingå i granskning af
de från en del Stånd beslutade ålerremisserne i berörde ämnen, innan
samtlige Stånden, till bifall, afslag. eller återremiss derutinnan, sig utlåtit,
eller annorlunda än i sammanhang med svaret på Ståndens återremisser,
och, så vidt desamma föranleda, göra något förslag till rubbning
af hvad Utskottet genom ifråga vajande Betänkanden redan hemsfällt och
yissa Stånd, tili en del, bifallit; får Utskottet vördsamligen,
mel tillkännagifvande häraf, till Högvördige Preste-Ståndet
öfverlemna, om icke Ståndet skulle finna'.för godt att
Utskottets of vanuppräknade fjorton Betänkanden till afgörande
företaga.
Stockholm den 21 Juli i i834*
Bih. till R. St. Trot. 1834. 7 Sami. 1 Afd.
i8:de Häftet.
1
3
Lsg-Utskoltelt Betänkande IV:0 icS.
N;o io5.
Antom till Exp.-Utsk. den 11 Julii.
Betänkande, öfver Herr C. TV. Olbers och Herr B. M. Lurtdins
motioner, om ändring i åtskillige delar af Rätlegångs-Ordningen
m. m.
Hos Vallöf]'. Borgare-Ståndet hafva Herrar C. TV. Olbers och B. M.
Bundin, livar för sig, uti afgifne Memorial, sorn till Lag-Utskottets behandling
blifvit öfvei lemuatle, föreslagit:
1:0 Herr Olbers:
a) att kärande eller svarande part, som ä den i stämningen utsatta
tid icke inställde sig, vid Härads-Rätt innan klockan sju eftermiddagen och
hos Kämners- eller Rådstufva-Rätt innan klockan tolf å dagen, sedan
svaranden af stämningen bevisligen fått del och ej vöre af laga förfall
hindrad, skulle böta 3 R:dr 16 sk. Banco;
b) att, om käranden uteblefve, men svaranden deremot infunne sig,
målet komme att förfalla, med skyldighet för käranden att godtgöra
svaranden för inställelsen ;
cj att, om svaranden uteblefve, Rätten då egde att döma antingen
på de af käranden förebragte skäl, eller, om sakens beskaffenhet fordrade
närmare utredande, ålägga käranden att, vid talans förlust, förete
den bevisning målet fordrade, å landet vid nästa Ting, och i staden
å bestämd rättegångsdag, hvarrud svaranden borde, vid enahanda
påföljd, för genmäles af gifvande, sig inställa; samt att, derest någon
omständighet gjorde det för parten omöjligt att inom föreskrifven tid
fullgöra Rättens åläggande, Domstolen då egde pröfva, huruvida ytterligare
uppskof finge ega rum;
d) att bevisligen stämdt vittne, som, utan laga förfall, uteblefve,
skulle böta 6 R.dr 32 sk. Banco, och vara underkastadt den påföljd
att, å den för målets fortsättning utsatta dag, på egen kostnad, vard«
till Rätten hemtadt ;
e) att en tid af två månader för civila och så beskaffade criminela
mål, der den anklagade icke är häktad, samt tre månader för concursmål,
måtte bestämmas såsom den längsta, hvarunder dylika mål må vid
stads Domstol hvila oafgjorde, så framt icke Hof-Rätten, uppå skeende
ansökning och af förekommande serskilda skäl, beviljade längre anstånd;
och
Q att ett halft år borde vara din längsta tid, som ett utageradt
Lag-Ulskollelt Betänkande N:0 io5. 3
tvistemål eller sådant brottmål, för hvilket den tilltalade icke är häktad,
finge i Hof-Rätt hvila oaf gjordt, så vida icke Kongl. Maj:t af ser skilde
skäl skulle i Nåder bifalla en rymligare tid för öf verläggning.
Såsom skäl härföre är hufvudsakligen an förd t: att allmänna Lagen
1 13 Cap. 2 och 3 §§•'. 16 Cap. 3 §., och 17 Cap. 3 §. Rältegångs-Balken
lenin,ole både parter och domstol alltför mycken frihet att förlänga
rättegångar utöfver behofvet; att påföljden för vittnens uteblifvande,
hvarigenom uppehåll ofta förorsakades, äfven voie för lindrig och derigenom
för litet verksam; samt att erfarenheten visat, det mål, så väl
vid Under-Rätter, som vid Öfver-Rätter, förblifvit allt för länge hvilanda
på Domstolens åtgärd, hvadan en viss lid syntes böra föreskrifvas, inom
hvilken det ålåge Domslolarne att utagerade inål med slut alhjelpa;
och 2:0 Herr Lundin:
a) att det vid ansvar borde vara Domaren ålagdt att i alla civila
mål, äfvensom mindre brottmål, hvilka handhafvas vid Kämners- och
Rådstufvu-Rätt i de städer, der Kämners-Rätt icke är, likasom i alla till
Rådstufvu-Rätt, i de städer, der Kämners-Rätt är, omedelbarligen instämde
mål, vid undersökningens slut för parterna tillkännagifva och i Proto
collet utsätta dag och timma, då dom eller utslag i målet, inom tät
månaders tidrymd derifrån komme att af kunnas;
b) att det vid ansvar borde åligga Rådstuf vu-Rätt att, inom lika
tid efter det parterne genom anslag å Rättens dörr, minst åtta dagar
förut, blifvit kallade, afkunna utslag i de mål, som derstädes efter vad
frän Kämners-Rätt fullföljas; och borde, derest någon part vore dervid
frånvarande, anslaget å dörren sitta qvar, intilldess vadetiden förlidit,
såvida målet vore af den beskaffenhet, att vad deruti finge ega rum; och
c) att, likasom i Kongl. Förordningen den 10 4pr il 18/0 är stadgadt,
angående tiden, inom hvilken Domaren bör öfver häktad person företaga
ransakning, någon bestämd föreskrift äfven mätte meddelas angående
tiden för fortsättningen deraf.
Genom dessa föreslagna sladgamlen, åsyftade Mutionairen hufvudsakligen:
att förekomma de långa uppskof med målens afgörande, sedan de
blifvit öfverlemnade till dom, hvaröfver klagan ej sällan blifvit förspord;
alt bevara parternas fatalier; och att, hvad grofva brottmål angår,
afhjelpa den brist i lagstiftningen, som förmentes nu ega rum, i
det alt föreskrift väl linnes derom, när ransakning öfver häktad person
skall börjas, mfen icke huru snart den bör fortsättas, hvarom ett stadgande
likväl troddes vara lika angeläget.
4
Lag-Utskottets Betänkande IV.o 105T,
Hvad nu först vidkommer Herr Olbers" förslag om förliöjning af Böter
för part, sorn, utan laga förfall, från Under-Rätt uteblifver, så lärer
Utskottet,, till svar härå, endast behöfva åberopa dess uti Betänkandet
N:o 89 öfver samma fråga redan afgifna yttrande,
Belräflande åter öfrige delar af motionerne; så, enär det följer af
stadgandet i 12 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken, att, derest käranden förfallolöst
uteblifver å den rättegångsdag i staden, eller vid det Ting på
landet, hvartill målet är instämdt, samma stämning förfaller, om svaranden
det yrkar, äfvensom, enligt sista momentet af nyssanförde lagparagraf,
jemväl den påföljd för käranden eger rum, att, derest han icke,
till nästa Ting å landet samt inom en månad i stad, saken å nyo instämmer,
svaranden är för hans käromål fri? och Utskottet icke inser, i
hvad måtto det af Herr Olbers i 2:dra punkten gjorda lagförslag skulle,
framför de sålunda redan gifna föreskrifter i ämnet, ega företräde;
då äfven nu, jemlikt 3 §. i nämnde Capitel, Domstolen, när svaranden
utan förfall uteblifvit, eger afdöma målet på för handen varande
.skäl, hvadan något nytt stadgande härom icke erfordras;
då det för käranden vore menligt, om svarandens; uteblifvande och
deraf förorsakadt uppskof i målet skulle för den förre medföra den påföljd,
att han nödsakades, under äfventyr af talans förlust, vid nästa
Ting å landet eller å viss dag i staden, ali sin bevisning förete;
då det icke synes vara skäl, hvarken att stadga högre bötes-3nsvar
för vittne, sorn uteblifver, än för parten sjelf, helst det är för partens
skull som vittnet besväras, eller att af de öfrige i 17 Cap. 3 §. Rättegångs-Balken
omförmälde tvångsmedel att förmå vittne till inställelse,
nemligen först vite och sedan hemtning, utesluta det förstnämnda, och
förelägga vittnet hemtning genast, så snart det en gång uteblifvit;
då tiden, som erfordras för alt afgöra ett mål och deruti gifva
dom, beror af målets vidlyftighet och beskaffenhet samt domstolens öfrige
göromål, och det således synes mindre lämpligt att meddela någon
allmän föreskrift härom, helst den föreslagna utvägen att anmäla hos
Öfver-Rätt, när förlängd tid behöfdes, och af Öfver-Rätten begära anstånd,
mötes af den svårighet, att Öfver-Rätten, i saknad af föregående kännedom
om målet, sällan kunde på denna anmälan tillförlitligen bedöma bebofvet
af uppskof;
då det föreslagna stadgandet derom, att anslaget å Rättens dörr, angående
tiden, när dom eller utslag meddelas, borde qvarsitta intilldess
vadetiden förflutit, förmodligen skulle på det sätt förstås och tillämpas,
att, i händelse anslaget icke blifvit så länge qvarsittande, parten hade
Lag-Utskottets> Betänkande N.-cr 10G.
5
srn vadeTätE öppen, äfven efter samma tid, hvilketåter skulle göra nödigt
att anställa ständig vakt vid anslags-taflan, till förekommaude af 0-  säkerhet och tvister i detta ämne, samt jemväl af obehöriga åtgärder med
anslagets uppsåtliga borttagande i afsigt att förlänga eller återvinna fatalier
;
då Domaren, sorn är skyldig att iprotocollet anföra skälen till uppskof
med ransakning, ådrager sig tilltal och ansvar, i händelse fortsättningen
deraf oskäligen fördröjes, samt det ofelbart mäste i mångå fall motverka det
åsyftade ändamålet af en god lagskipning, om lagen alltför omständligt
utstakar och derigenom lägger band på domstolens verksamhet; och
då slutligen de ifrågavarande förslagen till större delen omfatta sådane
ämnen, de der ingå i systemet af vår nuvarande Rättegångs-Ordning,
samt hvarje rubbning af densamma’ genom partiel» lagförändringar
alltid medför olägenheter; finner Utskottet sig
icke böra härå tillstyrka bifall'.
Stockholm den 15> Julii i834>
K:o 106,
Ankom till Exp.-Utsk.- den aa' Jiilii.
Betänkande, ofver Herr Ä. L. von Strtissenfeldts motion, orm
åläggande* för uteblifven svarande part, att åden tid, hvartill
uppskjutet mål utställes, utan serskild underrättelse
sig infinna rrv. nr.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr Ä. L. von Strussenfeldt,
i afgifvet och till Lag-Utskottet öfverlemnadt memorial, anfört,
att hos Under-Domstolarne i Riket skall visat sig skiljaktiga åsigter vid
behandlingen af mål, som, då svaranden är borta, utställas till företagande
å annan- tid, i det att en del Domare ålägga käranden, att, i sådan
händelse, lemna svaranden del af uppskofsbeslutet, men att andra
deremot anse en kärande, som lagligen stämt, böra fritagas från allt vidare
Communications besvär. Motionairen, sorn förmenat senare behandlingssättet
vara med lag öfverensstämmande och ledande till rättegångars
förkortande, har derföre hemställt, om icke, för afhjelpande af den olikformighet,
sorn vid rättegång sär en dens behandling i ofvanberörde måtio
skall ega rum, en lagförklaring borde utfärdas af innehåll, att, då mål,
af hvad anledning som helst, till företagande å annan tid utställas, skulle
det åligga svaranden, att, utan serskild underrättelse, sig då inställa.
Lag-Utskottets Betänkande N.o 106.
Vid pröfning atv denna fråga framställa sig, å ena sidan, de anmärkningar:
o)
att. med antagande af ett slikt stadgande, skulle parter, på grund
af falskn eller origtiga stäinningsbevis, lätteligen kunna ,dömas ohörda,
hvilket åter, utan tvifvel, föranledde klagan öfver domvilla och andra
oredor, — olägenheter, som, om icke aldeles, åtminstone till en stor del
torde förekommas, genom kärandens förpligtande, alt kungöra uteblifvane
svaranden Rättens uppskofsbeslut, med deri förelagdt äfventyr;
b) att det stundom instämmer med kärandens egen fördel, att kungöra
en frånvarande svarande part det beslut, hvarigenom honom blifvit
ålagdt något vid vite fullgöra, enär denne icke skulle kunna, utan
härom erhållen underrättelse, till vitet fällas, i lliy att han eljest underkastades
ett ansvar, hvarom han ej egt kännedom, hvilket hvarken vöre
med rättvisa eller Sveitska Lagstiftningens grunder förenligt;
c) alt käranden, då han saken vinner, bör erhålla ersättning för
honom genom rättegången tillskyndade kostnader, och således äfven för
de, hvilka härleda sig från ålagd skyldighet att för svaranden kungöra
•tt eller flere af Rättens Utslag.
Å andra sidan deremot synas följande skäl icke sakna vigt:
a) att, då man såsom möjligt antager begagnande af falskt stämmngsbevis,
kan man äfven emotse samma möjlighet vid communicationsbevis,
enär den, som företett ett falskt stämningsbevis, troligen icke heller
lärer draga i betänkande alt också ingifva ett lika beskaffadt corn*
municationsbevis, helst ansvaret genom senare brottsligheter icke i någon
mon ökas;
alt, enligt Svenska Lagstiftningens grunder, är det icke nödigt,
för tillämpande af ansvar, alt detta varit till beskaffenheten kändt af
den, som dertill fälles, emedan, vid flera fall, åt Domaren öfverlemnats
frihet i val, ej mindre i afseende på graden än sjelfva arten.
Det synes derföre icke heller nödvändigt, att svarande part, hvilken
blifvit ålagdt att oågot, vid visst vite eller talans förlust, fullgöra, skall
härom erhålla underrättelse, så vida utsaila ansvaret å honom må ega tillämpning.
Part, som vid målets handläggning varit tillstädes, är ovilkorligen
pligtig sjelf göra sig underrättad om domstolens beslut, ehvad
det genast eller efter flera dagars förlopp afsäges; okunnighet härom
har icke heller uti 24 Cap. t §• Rättegångs-Balken antagits såsom skäl
till befrielse från vitesbot. Den, som blifvit lagligen stämd, vet äfven,
att utslag i målet meddelas skall, och att honom kan åläggas något fullgöra;
och giltig grund gifres ej, hvarföre den svarande part, som begå?
Lag-Utskottets Betänkande N.o 106.
7
tvänne försummelser, nemi. uteblifvnnde vid målets handläggning, och
underlåtenhet alt afhöra Ulslag, skall ega större rättegångs-förmoner än
den, som endast gör sig skyldig till den senare. I öfrigt företer sig en
motsägelse deruti, att blott uppskofsbeslut, men ej det, hvarigenom
målet hufvudsakligen afgöres, kungöres svaranden, ehuru det merendels
är för honom vigligare erhålla kunskap om det senare, för att deremot
försvara sin talan, än om de honom förelagde vilen;
c) alt det är mycket ovisst, huruvida käranden, om också vinnande,
erhåller ersättning för rättegångskostnaden, enär densamma i fler»
fall bör parterne emellan qvittas.
Utskottet, som tagit dessa serskilda åsigler i betraktande, har stannat
i den öfvertygelse, ali ett stadgande, i likhet med Malionairens förslag,
skulle, icke allenast i allmänhet leda lill Rättegångars förkortande
och förminska det besvär en kärande part å vissa orter nu måste vidkännas
i följd af svarandens tredska, utan äfven stå i fullkomlig öfverensstämmelse
med Lag och Författningar, af hvilka Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, uti 4< punkten, innehåller: ”alt den, som en gång
fått sig tillgodonjuta laga stämning eller eljest blifvit lagligen hörd, bör,
uti allt hvad sedan förelöper i saken, iakttaga hvad Lag i allmänhet
stadgar, samt han eljest kan, till bevakande af sin rätt, finna vara för
sig nödigt.” Samma åsigt synes jemväl hafva föranledt Kongl. Förordningen
den 29 November 1823, hvarigenom sökande hos Konungens Befallningshafvande
befriats från skyldigheten att, derest den, som söktes,
ej mötte inom förelagd tid, kungöra honom det uppskofsbeslut, som i
sådan händelse meddelades.
På desse jemte i öfrigt anförde skäl, och då enhet i Lagskipningen
är af största vigt, samt kärande part icke kan vät ;a rättelse uti beslut,
så vidt honom derigenom blifvit ålagdt detsamma för motparten kungöra,
enär klagan häröfver måste hufvudsaken åtfölja, anser Utskottet sig
böra på det sätt tillstyrka bifall till motionen, alt Utskottet föreslår, det
måtte genom allmän Författning stadgas:
att svarande part, som blijvit lagligen stämd, skall, antingen
lian tillstädeskommer eller icke, utan vidare kallelse,
iakttaga de Jöreskrifter Rätten finner nödigt i målet
meddela, ehvad honom ålägges till förhör vid Domstolen
sig inställa eller något annat fullgöra.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Slockholm dea i5 Julii i834-
8
jLag-Utskottels Betänkande 2\r.o 106.
Reservationer:
1:0 af Herr Hessle: "Efter min äsigt, innehåller ia Cap. Rättegång*-  Balken tydliga föreskrifter, huru i rättegång skall tillgå, i fall ena parten
underlåter iakttaga inställelse; och någon förklaring af Lagens bud
härutinnan synes icke genom de af Motionairen anförde händelser vara
af hehofyet påkallad."
”Såsom onödig och således skadlig, afstyrker jag alltså all vidare
Lagbestämmelse härom, tills en ny Rättegångs-Ordning kan blifva i helt
antagen, hvadan jag ock anser motionen icke böra bifallas;"
2:0 och 3:o af Herr Friherre Staél von Holstein och Herr Prosten Mittag,
hvilka, lika med Herr Hessle, ansett någon förklaring öfver 12 Cap.
Rärttegångs-Balken i förevarande ämne icke erfordras;
4:0 af Herr Cederborg: ''Lika med Motionairen, har jag erfarenhet af
Under-Domstolarnes skiljaktiga åsigter, vid behandlingen af mål, sora, då
svaranden är borta, utställas till företagande å annan tid, i det, att någre
Domare ålägga käranden, att i en sådan händelse lemna svaranden
del af uppskofsbeslutet, men att andra deremot anse en kärande, sorn
lagligen stämt, böra fritagas från allt vidare commurucalionsbesvär, och
anser denna skiljaktighet göra lagförklaring behöflig; hvilken jag för min
del föreslår, i enlighet med Lag-Comile'ens redaction af i5 Cap. 40Ch5
Rätlegångs-Balken, så lydande;
4 §. tfu har svaranden ulan förfall blifvit ute. Finnes käranden
ej beredd, att saken till sint föra, eller pröfvar Rätten den ej i det skick
vara, att Dom gifvas kän; varde den uppskjutne. Svaranden stående fritt,
att å den tid, hvartill saken då uppskjuten blifvit, sig inställa och svaromål
afgifva; dock vare ej käranden skyldig att uppskofvet honom kungöra
eller annorledes honom kalla.
5 §. Pröfvar Rätten nödigt, att part, som uteblifvit, höras skall;
varde saken uppskjuten; och åligge andra parten, att det beslut den uteblifne
kungöra.
STOCKHOLM, Ecksteimska Tryckeriet, i834*
Lag-XJiskflttets Bil. Nio 107.
1
TvT:o 107.
Ankom till Exp.-Utsk. den 39 Julii.
Betänkande öfver väckta motioner, angående förändring af Högste
Domstolens organisation samt arbetsordningar för Högste
Domstolen j Hof-Rätterne och Justities-Revisionen m. m.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr T. Petré anfört: att om icke
de vid Konungens Högste Domstol hvilande oafgjorda målen skulle med hvarje
år alltför mycket tillväxa, trodde Motionairen det vara nödigt, att en förändrad
arbetsordning inom Högste Domstolen med det första tillvägabringas.
Den tid af 4 till 5 månader, som hvar och en af Högste Domstolens
Ledamöter egde att såsom semester begagna, syntes kunna betydligen inskränkas.
Då erfarenbeten visat, att skiljaktiga åsigter och olika principer
inom Högste Domstolen ofta gjorde sig gällande, borde ej något hinder förekomma
att der arbeta på tvänne divisioner, hvilka, med undantag af Justitia
Stats-Ministern, kunde utgöras, den ena af sex och den andra af fem
Ledamöter. Om också, vid förefallande vigtigare mål, arbetstiden för Högste
Domstolen utsträcktes till eftermiddagar, så vunnes derigenom mycket i tid,
och arbetet i denna högsta instantie förmentes ändock blifva ojemförligt
mindre mödosamt än vid Härads-Rätt, hvarest Domhafvanden öfverhopades
af mångartade göromål och icke ens finge resa ifrån Tingsstället förrän alla
ärenden äro behörigen afgjorda; då deremot hos den högsta domaremagten,
der alla förekommande mål voro fullständigt utredda, och mödan inskränkte
sig antingen till läsning af handlingarne eller till afhörande af Referentens
yttrande och någon gång till författande af serskildt votum, ärendenas
definitiva afgörande kunde, till skada för många enskilda personers
välfärd, ansvarslöst uppskjutas år ifrån år. Äfven inom Kongl. Svea HofRätt
vore en ny arbetsordning af behofvet högeligen påkallad. Visserligen
hade Hof-Rättens göromål under senare åren i betydlig mon ökats, men
också vore Hof-Rätten förstärkt af flere på Stat uppförde nya Ledamöter.
Att Hof-Rätten med sina fyra divisioner icke under sommarferierne arbetade
på mer än en enda, syntes icke rätt väl kunna försvaras. Hof-Rätten
förlorade' dessutom mycken tid genom den offentliga läsningen af handliuttihang
till R. St, Pret. 18 34. 7 Sorni. 1 ista Afd,
1 g:de Häftet.
3
L*g~ Ut i kotlett Bet. Nto 107.
garne i de vidlyftiga mål, sorn der föredragas. Denna läsning vöre icke
egnud alt underhålla en på ämnet ständigt spänd uppmärksamhet, oell de
Ledamöter troddes vara iå, sorn, deraf kunde, lör målens uppfattning, draga
någon egentlig nytta. På dessa skäl föreslog Motionairen, att Lagutskottet
måtte anmoclas att uppgöra och Rikets Ständers pröfning underställa
ett efter tidens och omständigheternas kraf lämpadt förslag till nr
arbetsordning, både för Konungens Högste Domstol och Kongl. Svea HofRätt.
femte det Herr Ekerman m. fl. åt denna motion gifvit sådan utsträckning,
alt behof vet af arbetsordning för de öfriga Hof-Rätterne äfven
borde undersökas, har, i afseende på motionens remitterande, anmärkning
blifvit framställd derom, alt, då Högste Domstolens arbetsordning vöre
antydd i Grundlagen, den del af motionen, som åsyftade arbetsordning
tor Högste Domstolen, icke kunde af Lag-Utskottet upptagas; i anledning
hvaraf Herr Petré tillagt, alt Iian ansåg stadgandet i 22 §. Regeringsformen
ej hindra arbetets fördelning på tvänne divisioner, som allöste hvarandra.
Uti ofvannämndé Stånd har äfven motion om arbetsordning för
Kongl. Maj:ts Justitice-Revision blifvit vackt af Herr B. H. Santesson_, sorni
delta ämne andragit: att en väntetid af vanligen minst ett, men väl flera,
ända till 5, 6 å 7 år, förestod den rättsökande uti sista instanlien; Under
denna tid förändrades ej sällan omsländighelerne, så att, då dom slutligen
utföll, kunde han ej mera njuta af den vunna rättvisan. Detta
lagskipningstillstånd, långt ifrån att vara en följd af tillfälligheter, oek
alt med dem kunna upphöra, vöre tvärtom ett ondt, som härledde sig ifrån
bristande, eller felaktiga, eller ock illa bevakade arbetsordningar, och sem
derest ej rättelse skedde, ofelbart skulle allt mer och mer tillväxa och
åstadkomma allmän oreda. De författningar man egt, angående methoden
för måls behandling i Kongl. Maj:ts Justitite-Revision samt om deras föredragning,
voro isynnerhet Revisions-Stadgan den 28 Junii 1662 och CancelliGrdningen
den 14 Junii 1720, hvilkas innehåll dock ej i allmänhet lämpade
sig efter det sedermera införda Lag-systemet. Föreskriften i 1734 års
Lag, 3o Cap. i3 §. Rättegångs-Balken, om sakers föredragning hos Konungen
i Hans Råd, afsåge förhållandet under en helt olika Stats-Författning,
än den nuvarande, oell saknade i öfrigt nödig fullständighet, då den icke
bestämde den ordning, hvaruti saker skola till föredragning beredas eller
formerna för ärendenas behandling. I följd häraf liar Motionairen yrkat,
att Lag-Utskottet mätte anmodas inkomma med förslag till förändring af
sistnämnda lögställe, och beredande af en sådan ordentlig instruktion eller
L’g-Utikottets Bet, N;o T07.
3
arbetsordning för Justitia;-Revisionen hvarigenom Embetsmunnen derstädes
finge kännedom om sine pligter och allmänheten erhölle underrättelse hvad
man af dem egde att fordra _, på enahanda sätt, sorn lagen angående sakers
beredning vid domstolar i allmänhet bestämde; i hvilket afseende Motionairen
vidare framställt följande grunder: 1:0 att_, sä snart den för cöntra
deductions
ingifvande i Revisionssaker i 3o Cap. 10 §. Rättegångs-Balken
bestämda tid tilländagått, borde saken anses vara i det skick, att den kunde
till föredragning lottas, utan afbidan af handlingars och protocolls
insändande från Hof-Rätterne, hvaröfver Föredraganden sedan skulle hålla
hand. Man visste nemligen, att, ehuru Revisionssökande parter med dryg
kostnad fått betala lösen för Hof-Rätts-acterne och prolocollen, hade desamma
likväl ofta ej på flere månaders lid inkommit, hvilket hitintills ansetts utgöra
hinder för målens lottning och handläggning af Föredraganden; 2:0 att}
sedan Berättelsen utan uppskof blifvit utfärdad och underskrifven_, samt
förhör skett i de fall, der sådant blifvit begär dt, skulle, efter den ordning
hvari målen inkommit, föredragning deraf inför Högste Domstolen
ovilkorligen verkställas af Revisions-Secreteraren, då hans föredragningstur
inträffade; 3:o att det på ingen bestämd lag eller instruction grundade
bruk j att Revisionen afgifver Betänkande i Revisionssaker, borde af skaffas.
Dermed troddes icke vara förenad någon sådan fördel, som uppvägde
olägenheterne af den tidsutdrägt, hvilken dymedelst uppkomme, till hinder
för en skyndsammare föredragning. Genom Under-Rätternes och HofRätternes
protocoll och domar, Ledamöters serskilda yttranden i dessa domstolar
samt parlernes vexlade skrifter, egde Högste Domstolen all erforderlig
ledning för målets bedömande, utan alt något nytt och synnerligen
upplysande syntes af ifrågavarande Betänkande kunna väntas. Skulle detta
bruk hafva sin grund deri, alt man ansett Föredraganden deraf föranledd,
att om saken i alla dess delar taga en noggrannare kännedom, så
borde man föreställa sig, att Högste Domstolen i alla fall genom nödige
handlingars läsning inhemtade erforderlig kunskap om saken, utan att göra
sig beroende af föredragningen; och i öfrigt insåges ej, hvarföre en sådan
praxis skulle vara mera behöflig i revisionssaker än i besvärs-och brottmål,
der den icke egde rum, änskönt målen voro af den svåraste beskaffenhet
samt rörde meiiniskors lif och ära; 4'oattj ehuru JustiticeCancellereiij enligt
dess instruction j vore Ordförande i Revisionenj syntes dockj i anseende
till Föredragandernes förhållande till Högsta Domstolen3 inseendet öfver
hvad till målens beredning och föredragning hörer böra i främsta rummet
tillhöra Justitice Stats-Ministern ^ sd att hanj efter granskning af rot
-
4
Lcg-XJt-kotteis Bet. A':o 107.
lar och diarier, måtte himna tillse och hålla hand öfver, att ordning och
nödig skyndsamhet vid ärendenas handläggning blefve iakttagen , äfvensom
Högste Domstolen sjelf borde vara berättigad att erforderliga anmärkningar
i dessa hänseenden framställa och rättelse utverka;—och 5:o att hvad
genom J:de punkten af Reglementet den 4 Augusti ijvj (angående de mål
som till Riksdagarnas förkortande borde iakttagas) varit f örordnadt derom,
att från Kongl. Maj.ts Justitice-Revision, så väl sorn från Hof-Rätter ne,
borde, i ändamål att med Rikets. Ständer communiceras, af gifvas förteckningar
på huru många saker emellan hvarje Riksdag inkommit , under dag
och dato, och hvilka af g jorda blifvit, att Ständerna deraf i korthet kuhde
se, huru lag och rätt hade sin gång och hvar och en rättsökande blefve
befordrad till slut uti dess sak, måtte i så måtto varda upplifvadt,
sorn vederbörande skulle förpligtas j att slika relationer för hvarje år till
Rikets Ständers Justitia? Ombudsman ingifva , hvarefter honom ål åge, dels
att befordra rättelse, der sådan borde ega rum, och dels att förhållandet
noga utreda och uppgifva i den berättelse om lagskipningens tillstånd, som
honom tillhörde att till Rikets Ständer ingifva.
Dessa till Lag-Utskottet hänvisade motioner liar Utskottet i öfvervägande
tagit; och livad först angår Herr Petres yrkande, att Högste Domstolens
arbeten måtte på tvänne divisioner fördelas; så enär, enligt 17 §.
Regerings-Formen, Högste Domstolen icke utgöres af flere än Tolf Ledamöter,
samt, jemlikt 22 §. i samma Grundlag, minst sju skola döma öfver
vigtigare saker, och ej flera än åtta på en gång vara tjenstgörande, anser
Utskottet häraf uppenbart följa, att en så beskaffad förändring af Högste
Domstolens organisation ej kan tillvägabringas, utan ändring af Grundlagen,
hvartill Lag-Utskottet icke har att uppgöra förslag.
Vidkommande åter den väckta frågan om arbetsordningar för så väl
Högste Domstolen som Hof-Rätterne och Juslitiae-Revisionen; så emedan
lag och författningar redan innehålla sådane stadganden i afseende på rättegångsordningen,
hvilka ega allmän tillämplighet, och Rikets Ständer ieke
lära kunna antagas ega den närmare kännedom om förhållandena vid
hvart och ett af berörde Embetsverk serskildt, hvilken fordrades för uppgörandet
af de specielare föreskrifter eller arbetsordningar, hvarigenom,
utan mehn för rättvisan, göromålen derstädes må kunna påskyndas; samt
i händelse en större långsamhet i rättegångsverken , än som af sakernas beskaffenhet
föranledes och med de rättsökandes billiga fordran är förenlig,
verkligen skulle ega 111m, hvilket förhållande dock icke vitsordas af de officiela
meddelanden Utskottet erhållit rörande lagskipningens gång. Kongl.
Lag-Vtikotlets Bit. N'.t
5
Majit ej lärer underlåta att derå fästa Nådig uppmärksamhet, och, så* vidt
det felaktiga finnes kunna genom förändringar i arbetssätten aflijelpas, sådane
förändringar, efter vederbörandes hörande, anbefalla; finner Utskottet
icke skäl att motionerne i denna del understödja. För öfrigt tror Utskottet
sig böra, i anledning af hvad Herr Santesson anfört om saknad instruetion
för Justitias-Revisionen, uj plysa, att en sådan inslruclion är af
Kongl. Majit i Nåder utfärdad under den 3 Augusti 1809.
I afseende på Herr Santessons anmärkning vid i3 §. i 3o Cap. Rältegångs-Ralken,
angående den beredning af målen, som bör föregå innan
saken "hos Konungen i Hans Råd” föiedrages, alt nemligen delta lagrum
afsåge en helt olika Statsförfattning än den nuvarande, tror Utskottet sig
endast behöfva erinra, att Högste Domstolens Ledamöter äro Konungens
Råd i Juslilae-mål, hvilka det alltid beror på Konungens godtfinnande att
i Högste Domstolen öfvervara, och att således den anförde lagparagfaphens
redaction icke synes vara i någon strid med nu gällande Grundlagar.
Förslaget derom, alt från Justitias-Revisionen och Hof-Rätterne bor
de
till Justilia» Ombudsmannen afgifvas årliga relationer" i afseende på
de mål, som till nämnde Embetsverk inkommit, utvisande dag och datum,
när det skett, samt hvilka mål blifvit afg jorde, på det Juslilise Ombudsmannen
måtte ej allenast befordra rättelse, der sådan påkallades, utan jemväl
i sin till Rikets Ständer angifvande Embetsberättelse förhållandet noga
utreda, anser Utskottet sig ej heller böra med dess tillstyrkande beledsaga.
Det är nu Justitia» Ombudsmannens rättighet att ega tillgång till de
Ifrågavarande Embetsverkens piolocoll och handlingar, äfvensom det för
öfrigt är vederbörande Embetsmäns åliggande att med upplysningar, när de
äskas, gå honom till handa; och således äro de otnförmälda relationerna,
hvilka ej kunde undgå alt blifva af mycken vidlyftighet, ingalunda behöflige
för att sätta Justilia» Ombudsmannen i tillfälle att underrätta sig om
målens ålder och antal, samt orsakerna, hvarföre de äldste oafgjorda målen
icke blifvit med slut afhulpne, med mera sådant, som af berörde relationer
kunde inhemtas. Justitia» Ombudsmannen har äfven tillfälle att erhålla
del af de summariska förteckningar, som dels till Juslitioe Siats-Ministern,
dels till Justilia» Cancelleren årligen aflemnas, för alt hos Kongl. Majit i un"
derdånighet anmälas. Att vidare, genom antagande af Herr Santessons förslag,
i sjelfva verket uppdraga åt Justitia» Ombudsmannen ett slags chefsskap
öfver Juslitiae-Revisionen och Hof-Rätterne, samt ålägga dessa Embetsverk
att inför Justitia» Ombudsmannen, och genom honom, inför Rikets
Ständer, redovisa för sina göromål, äfven dem, vid hvilka någon anmärk
-
6 Log-Ht/kottett Eet, xYle 107.
•ning; ej förekommit, tror Utskottet icke vara lämpligt eller öfverensstämmande
med Csjnstitutionen oell Justilia; Ombudsmans-emhetets syftemål;
oell för denna mening liemlar Utskottet ytterligare stod af 11 §. i Justitia;
Ombudsmannens instruetion.
På grund häraf hemställer Utskottet vördsamt,
att of vanberörde motioner ej må till någon vidare åtgärd föranleda.
Trenne Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den i5 Julii 1834-
Reservationer:
1:0. af Herr Hessle: ”Lika med Utskottets pluralitet anser jag Grundlagen
hindra all pröfning af Utskottet om Högsta Domstolens organisation,
äfvensom jag lika med Utskottet anser någon instruetion för Juslitife-Revisionen
eller Hof-Rätterne icke kunna, utöfver hvad lagen och instructioneiv
för Revisionen den 3 Aug. 1809 innehålla, af Lag-Utskottet eller Rikets
Ständer omedelbart uppgöras; men då i Justi t iaj-Re visionen en betydlig baiance
af så kallade revisionsmål från förra åren uppkommit, och balancen
under detta år säkerligen än mera ökas; då de fleste Föredragande äro tillförordnade
och den inamovibilitet Grundlagen tillerkänner Domare sålunda
1 verkligheten saknas; oell då, på sätt Herr Santesson i sin motion antydf,
det synes olämpligt att Chefskapet för åkiagaremagten är förenadt med
Chefskapet för Justitiae-Revisionen, har jar från Utskottets pluralitet varit
så vida skiljaktig, att jag förment giltig anledning förefinnas att föreslå Rikets
Ständer, att i Skrifvelse för Kongl. Majit underdånigst framställa behofvet
af ändamålsenlig organisation af Justitiae-Revisionen, och lika underdånigst
anhålla alt Kongl. Majit värdes låta vidtaga de åtgärder, sorn sakens
stora vigt och rättsökandes billiga fordringar synas kräfva. I öfriga
delar af Betänkandet instämmer jag i Utskottets beslut.”
2:0. af Herr Holm: ”Jag instämmer uti Herr Hessles reservation, ock
tilllägger, att, då det å ena sidan är en känd sak, att rättegångsärenden hos
Rikets Hof-Rätter och i Högste Domstolen, till rättsökandes kännbara lidande,
ej sällan hvila oafgjorda vida längre tid, än som för deras behandling
och afgörande skäligen kan fordras, hvilket utan allt tvifvel är en följd af
brislande eller ock felaktig arbetsordning elier origtig arbetsmethod, samt
det å den andra sidan lärer såsom ostridigt få antagas, alt arbetsordning
för dessa Embetsverk, som, för att motsvara ändamålet, bör utstaka alla
Ltg-thikctUti Be t. N:o 107.
7
inom samma Embetsverk tjenstgörande Embets- och Tjenstemäns verkningskrets
och åligganden, icke kan med erforderlig sakkännedom af Lag-Utskottet
uppgöras och af Rikets Ständer granskas, Utskoltet bort föreslå Rikets
Ständer, att uti underdånig skrifvelse fästa Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet
å detta ämne af högsta vigt, och tillika anhålla, det Kongl.
Majit täcktes låta undersöka orsaken Lill den öfverklagade långsarnhelen i
lagskipningen samt anbefalla vederbörande, att upprätta samt till Kongl.
Majlis Nådiga granskning och sanction öfverlemna förslag till arbetsordningar.
”
3:o. af Herr Cederborg: ”Jag anser det afseende böra fästas å Herrar
Petres och Santessons förevarande motioner, att det må underställas Rikets
Höglofl. Ständers pröfning, om icke den underdåniga anhållan må hos Kongl.
Majit framställas om bebofvet af ändamålsenlige arbetsordningar för Högste
Domstolen och Justitiae-Revisioueu.”
I
STOCKHOLM, i834; hos J. A, Wam.bcn.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o .108.
jl
N:o 108.
Anltom till Exp.-Utslc. den 14 Augnsti r854-
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande JY:o 72, öfver väckta motioner,
angående inrättande af Förmyndare-Kamrar, dels ock
i sammanhang med berörde anmärkningar gjorda förslag
till ändring af 22 Cay. 1 och 4 §§. Ärfda-Balken.
Omförmälde Betänkande, sorn Högvördige Preste-Ståndet bifallit, bar af
öfrige Riks-Stånden blifvit till Lag-Utskottet återförvist, i anseende till dervid
framställda erinringar,
inom Höglofl. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Friherre C. V. Ehrenborgh, som, i anledning af Utskottets
hemställan derom: ”att det måtte förklaras vara församlingar och menigheter
i stad och på landet öppet, att med Jörslag till inrättande af Förmyndare-Kammare
för orten till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma, i
ändamål att, derest Kgl. Maj.t prof vade förslaget tjenligt, derå erhålla
Nådig stadfästelse; dock utan ändring af hvad nu om Förmyndares ansvarighet
i lag stadgadt är,” förmält sig anse någon sådan framställning icke
vara af behofvet påkallad, enär det äfven nu vöre hvarje menighets, likasom
hvarje Svensk mans rätt, att till Kongl. Majit frambära förslag i ämnet; beroende
det sedermera på Kongl. Majit, att i Nåder fästa det afseende derå,
som grundlag och allmän lag medgåfve; och trodde Herr Friherren således
omförmälde del af den föreslagna underdåniga skrifvelsen höra derutur
uteslutas,;
och af Herr Friherre L. Boije, som ansett den af Utskottet föreslagna
uppmaning till invånarne på landsbygden, att inom hvarje socken
utse Gode Män, för att, dels hvar för sig, dels i samråd med Gode
Männen ifrån öfrige socknarne inom samma härad, efter bästa insigt
och öfvertygelse, men utan skyldighet att åtaga sig något lagligt ansvar,
vaka öfver de omyndiges angelägenheter, ej stå väl tillsammans
med de motiv, Utskottet anfört för dess beslut, att icke tillstyrka förslagen
angående Förmyndare-Kamrars inrättande, och hvilka motiv Herr Friherren
i allo biträdde, Herr Friherrn trodde det också vara olämpligt, att Konungens
myndighet comprometterades genom en uppmaning, sorn det berodde
Bihang till R. St. Prat. 1834. 7'de Sami. ysta Afd. 1
IQide Håftet.
Lag-Utskottets Utlåtande No 108.
af de enskilde att bifalla eller afslå; och Herr Friherren kunde ej inse nyttan
af en dylik inrättning, utan ansvar för hvad som gjordes eller försummades.
Enligt Herr Friherrens tanka hade Utskottet bort stanna vid dess
afstyrkande af bifall till de gjorda motionerne;
inom Hällo fl. Borgare-Ståndet:
af Herr Böök: att förslaget om utväljande af Gode Män förmodligen
åsyftade att bereda control derå, att Förmyndare uppfylla sina åligganden,
men att någon verklig control icke kunde väntas af personer, som icke hade
någon ansvarighet, som oftast skulle utses ibland allmogen och saknade förmåga
att inse det rätta eller felaktiga af en Förmyndare-redogörelse, och
hvilka alltid skulle finna det ytterst betänkligt, att emot en Förmyndares
förvaltning framställa anmärkningar, enär desse, i händelse de pröfvades
obefogade, kunde leda till reconventionstalani emot anmärkaren. Det saknades
dessutom bestämdt stadgande derom, hvilken det tillhörde att, om
anmärkning gjordes, instämma Förmyndaren och talan emot honom utföra,
hvilket för Gode Männen skulle medföra större besvär och kostnad, än som
med deras befattning öfverensstämde eller af dem skäligen kunde väntas;
och följden häraf skulle troligen blifva den, att, till mehn för de omyndige,
Gode Männen i de fleste fall lemnade Förmyndare-räkningen utan anmärkning,
ehuru skäl till sådan icke saknats;
af Herr Hessle: att han ansåg Utskottets förslag innefatta en halfmesure,
som kunde mera skada än gagna; — i hvilket omdöme flere Ledamöter
af Vällofl. Borgare-Ståndet instämt;
af Herr Rubin: det han funne betänkligt, att den ene grannen skulle
uppträda såsom angifvare emot den andre och trodde deremot, att, på sätt
Herr Rubin uti dess i Betänkandet N:o 77 besvarade motion föreslagit, Pastor
i församlingen , såsom Chef för Uppfostrings-Verket inom densamma,
vore närmast att tillse och hos Domaren anmäla oskick uti Förmyndares
förhållande emot sine Pupiller;
af Herr Levin: att det ifrågavarande förslaget endast vore tillämpligt
för landet, men måste, efter hans tanke, antingen kuuna förändras så, att
det äfven passade för städerne, eller ock höra anses öfverflödigt;
af Herr Helsingius: att han befarade, det antagande af Utskottets
nyssberörde förslag skulle åstadkomma större oordningar och mera osäkerhet,
än som nu eger rum;
af Herr Halling: som yttrat sig i likhet med Herr Helsingius,
med tillägg, att han ansåg Utskottets förslag desto mindre lämpligt, som
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 108.
3
Rikets Ständer fått officiel underrättelse, att förslag till inrättande af Förmyndare-Kamrar,
efter allmänna principer, vore under granskning hos
Högste Domstolen ;
och af Herr Santesson: som förmält sig önska, att Utskottet, med
ledning af de gjorda anmärkningarne, måtte komma i tillfälle att afgifva
ett bättre förslag;
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Peter Persson ifrån Calmar Län, Peter Andersson ifrån Halland,
J. O. Dahlberg ifrån Wester-Norrland och Gustaf Apelqvist ifrån Blekinge
m. fl., hvilka alla yttrat anmärkningar, hufvudsakligen uti enahanda syftning
, som igenfinnes i de ofvan anförde;
af Tufve Månsson ifrån Malmöhus Län, som föreslagit; att fyra eller
fem Gode Män inom hvarje socken måtte väljas på sockenstämma,
de der likväl utan ansvar skulle hafva öfverinseende öfver alla inom
församlingen varande och blifvande Förmynderskap , samt sig emellan välja
en Ordförande, som borde emottaga och förvara alla till deras befattning
hörande Protocoll och Handlingar samt jemväl gifva Domstolen i
orten tillkänna, hvilka Förmyndare icke uppfyllde sina pligter; och
skulle Domaren, vid näst derefter infallande fing, ega pröfva, huruvida
Förmyndaren borde vara bibehållen vid sitt Förmynderskap, eller icke;
af Per Nilsson ifrån Christianstads Län: att han trodde Utskottet
höra taga motionerne om inrättande af Förmyndare-Kammare under närmare
öfvervägande;
af Anders Danielsson ifrån Elfborgs Län: att han ansåg inseendet
öfver förvaltningen af de omyndiges tillgångar höra uppdragas åt Domaren,
samfäldt med några af Häradet genom sockenfullmägtige utvalde Revisorer,
hvilka dock icke bprde hafva sig ålagd någon juridisk ansvarighet, när, för
denna granskande autoritet, det moraliska ansvaret syntes vara det ändamålsenligaste.
Genom en så beskaffad revision skulle Förmyndarne påminnas
om vigten utaf en befattning, hvarvid det allmänna fastade så stor
uppmärksamhet, och de omyndige tilläfventyrs vinna större fördelar, än
som af den så kallade tysta förmonsrätten kunde förväntas. Och har Anders
Danielsson till förordning i detta ämne framlagt ett så lydande
förslag.
§. 1.
”1 hvarje stad och härad, der Förmyndare-Kammare ej finnes inrät
tad,
förrätta? en serskild granskning öfver Förmyndarevården af Borgmä
-
4
Lag-Utshottets Utlåtande IV:o 108.
siaren eller Häradshöfdingen och en genom församlingens eller sockenfullmägtige
för tre år utvald revision, bestående af minst tre, men, om granskning
måste ske på flere afdelningar, af sex eller högst nio välkände och
redlige män. Äfven utses nödige Suppleanter.
Ett sådant förtroende kan ej första gången afsägas, utan på de laga
skäl, som i 21 Cap. Ärfda-Balken omtalas och deribland endast de fem
först uppräknade. Icke heller sedan man i sex år varit derifrån befriad.
§. 2.
Denna granskning vare dock icke af beskaffenhet att föranleda någon
ändring i de allmänna stadganden om Förmyndare-ansvar eller ersättningsskyldigheter,
som Lagen i Ärfda-Balken m. m. innehåller; icke heller kan
lagligt åtal emot den granskande personalen ifrågakomma, derest icke bevisas
kan, att någon af egennytta, eller i förening med Förmyndare, undandöljt
verkliga förhållandet.
§’ 3-
Förmyndare-Revisionen skall årligen sammanträda på Domhafvandens
kallelse, som äfven i Kyrkorne uppläsas bör, sedan de afslutade Förmyndare-räkningarne
med sine verificationer för det förflutna året blifvit djt
ingjfne. Sammankomsterne hållas i Domstolens local , och före Domaren
sjelf ordet, men, i dess tillfälliga frånvaro, den, som Revisorerne ibland
sig utse. Protocoll skall vid sammankomsterne föras och behörigen justeras.
§•4*
Vid revisionen ege omyndig, om han till 16 års ålder kommen är,
ogIi fränder äfven tillträde, då vederbörande Förmyndares räkning granskas;
och pröfve Revisorerne deras anmärkningar, om de sådant yrka.
§.. 5.
Revisionens arbetssätt äfvensom alla gemensamma beslut afgöras genom
de fleste rösterne. Vid paria vota blifve Domarens åsigt gällande.
Lagen antyder serskildt i Ärfda-Balken, 22 och 23 Cap., Revisionens
åligganden. Hvarje Revisor bör i öfrigt med serskild sorgfällighet efterse,
att förmyndare-vården i allt på lagligt omsorgsfullt sätt af vederbörande Förmyndare
utöfvas, och vara pligtig anmäla till Protocollet allt hvad han
finner anmärkningssvärdt.
§. 6.
Efter fulländad granskning af kvarje räkning underskrifvas alla exemplaren
af dem, som granskningen förrättat och öfverlemnas sedan till Domstolen,
Förmyndaren, myndlingen eller dess fränder.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 108.
5
§• 7-
Revisorernes Protocoll skola alltid till Domstolen aflemnas och der
vara tillgänglige för dem, som deraf behöfva del.
§.8.
Inga arfvoden, rese-ersättningar eller andre betalningar kunna för Domarens
och Revisorernes befattningar med denna granskning ifrågakomma.
§• 9-
Skulle sådan afgång i den utvalda Revisions-personalen inträffa, att
alla Suppleanterne ingå, utses nya Suppleanter af Revisorerne sjelfva.”
Och af Nils Månsson ifrån Malmöhus Län: det han trodde, att de
Revisorer, som, lill de omyndiges förmon och bästa, kunde varda tillförordnade,
jemväl borde sträcka deras uppmärksamhet till efterseende, huruvida
Förmyndare så hushållade, alt Revisorerne egde anledning befara , det barnagodset
lill större eller mindre del äfventyrades, i hvilken händelse det
skulle åligga Revisorerne att inkalla Förmyndaren till Domstolen och affordra
honom fullständig redogörelse-räkning, på det de omyndiges rätt måtte
kunna göras gällande, medan någon tillgång ännu hos Förmyndaren funnes.
Sedan Betänkandet N:o 72 redan blifvit af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln återremitteradt, har, hos bemälde Stånd, Herr IV. W. Stråle, i
anledning af samma Betänkande, afgifvit ett anförande, hvilket Utskottet
jemväl fått till sig hänvisadt, hufvudsakligen af det innehåll: att Förmyndares
fasta egendom hitintills varit till obestämdt belopp graverad äfven för
det obetydligaste förmynderskap, och att Herr Stråle trodde det böra^
undersökas, om det icke kunde blifva möjligt att, vid en förändring härutinnan,
i stället utfinna ett medel, hvarigenom Förmyndarens fasta gods
till bestämd summa graverades medelst inteckning. Härtill fordrades allenast
en Autoritet, som af Förmyndare-räkningen gjorde sig underlättad
ora beloppet af det slående capital, Förmyndaren, såsom Låntagare, sjelf
innehade, derpå tog hans förskrifning och besörjde inteckning i fastigheten.
Denna åtgärd syntes vara så enkel, att den af en skrifkunnig borde
kunna besörjas; och det tycktes således ej böra blifva synnerligen svårt
alt finna personer, hvilka, såsom Ledamöter i Förmyndare-Kammare, åtoge
sig en sådan befattning. De intecknade skuldsed larne borde likväl af
Förmyndare-Kammaren förvaras och intecknings-förnyelser besörjas. Således
uppkomme behofvet af ett förvaringsrum och en anteckningsbok öfver
de förvarade handlingarne. Då kunde man, utan synnerlig utsträckning
af besväret, äfven förvara öfrige de omyndige tillhörige skuldsedlar» hvar
-
6
Llag-Utslotlets Utlåtande IV:o 108.
igenom Förmyndare blefve urslåndsatt -att uppbära capitalet'ulan Förmyndare-Kammarens
vetskap och samtycke. För att kunna utöfva dessa controler,
borde Förmyndare-Kammaren i sitt förvar ega Förmyndarens redogörelser.
På dessa grunder, att Förmyndare-Kammaren, ulan alt ingå uti
några administrerande åtgärder, blott conserverade de omyndiges tillgångar uti
fordringar, infordrade Förmyndare-redogörelserne och förvarade de omyndiges
reverser, bade Herr Stråle i sammanhang med deL af honom , såsom Ledamot
af Högste Domstolen, afgifne yttrande, i anledning af Kongl. Majris Nådiga
Proposition, att den förmonsrätt, barnaarfhitintills egt framför inteckning,
måtte upphöra, utarbetat och aflemnat det i Högste Domstolens och SiatsRådets
Protocoll häröfver omförmälde förslag till Iristrnation för Förmyndare-Kammare
å landet och i de städer , der sådane ej redan äro inrättade
; och då delta förslag ej kommit att åtfölja den Nådiga Propositionen, samt
det icke kunde förutses, huruvida Kongl. Majrt funne lämpligt att i detta
ämne ytterligare till Rikets Ständer göra någon framställning, trodde Herr
Stråle sig böra samma förslag, till Utskottets kännedom, anförandet bifoga.
Han ansåg visserligen det ej kunna med säkerhet påräknas, att, genast i
början, på alla örter personer skulle finnas, som ville åtaga sig ledamotskap
i Förmyndare-Kammaren; men om således, på några ställen, desamma ej i
första början blefve inrättade, komme de omyndige ej derföre i sämre ställning,
än de nu, i saknad af nästan all ändamålsenlig anstalt till deras betryggande
, befinna sig. Snart skulle man dock af nästgränsande orters exempel
finna, att hvarken mödan eller ansvaret borde afskräcka den, som ville
befrämja de omyndiges bästa. Så snart Förmyndare-Kammaren vore tvifvelaktig,
huru den borde handla, egde den att hänskjuta frågan till Domaren
, och denne komme då i tillfälle att, i egenskap af Öfver-Förmyndare,
meddela nödige föreskrifter. Iakttoges stadgandet om inventering hvarje år
i Januarii månad, och vidtoges dervid åtgärder till inteckningars förnyande,,
blefve ansvaret för detta åliggandes uppfyllande föga betydligt. Reverserne
borde vara ställde till den omyndige, eller anteckning om egande-rätten gjord
å sjelfva handlingen, således kunde missbruk dermed ej gerna ega rum; och
utan uppenbar vårdslöshet, i afseende på liandlingafnes förvarande eller
svekfullt handlingssätt, visade det sig icke, huruledes Förmyndare-Kammarens
Ledamöter skulle kunna råka i något ansvar. Den enda fråga af kinkigare
beskaffenhet, som kunde komma under Förmyndare-Kammarens handläggning,
vore den, huru mycket af de hos Förmyndaren innestående medel
borde anses utgöra ett stående capital, hvarå revers borde lemnäs, och huru
mycket till löpande utgifter finge af Förmyndaren behållas, äfvensom om
Lag-Utslottets Utlåtande N:o 108.
7
Förmyndaren hade giltigt skäl att utbekomma hos Förmyndare-Kammaren
förvarad skuldsedel; men då i dessa frågor stridighet emellan Förmyndaren
och Förmyndare-Kammaren uppstod, blefve Domaren skiljesman. Till undvikande
af stridigheter om mindre summor, skulle det kunna stadgas, att
Förmyndare-Kammares åtgärd, att affordra Förmyndaren skuldsedel och derföre
taga inteckning, ej erfordrades, då capitalet, som Förmyndaren innehar,
ej uppgår till 100 R:dr B:co. Det förulsättes, att Förmyndaren alltid hofde
lyda under Förmyndare-Kammaren i den ort, der han vistades; ty skulle
handlingarne å annan ort förvaras, torde stora olägenheter deraf lätt uppstå.
För det närvarande hände det väl, att den Domstol, som förordnat Förmyndare,
ansåge sig vara Öfver-Förmyndare, ehuru både Förmyndaren och myndlingame
flyttat under annan Rätts domvärjo. Detta syntes dock ej vara rätt,
utan den Domstol, derunder de eller, i händelse af olikhet, Förmyndaren
bade sitt bo och hemvist, troddes vara rälta Öfver-Förmyndaren. Vore Förmyndarne
flere och å olika orter boende, då troddes, vid förordnandets utfärdande,
eller då fråga uppstår, Domstolen böra bestämma, under hvilken Förmyndare-Kammare
förvaltningen borde lyda. Något undantag för de Förmyndare,
som af fora privilegiata förordoas, troddes ej böra göras annorlunda,
än att till desamma liänskjutas de frågor, hvilka det tillkommer Öfver-Förmyndaren
att afgöra. För omyndige af Ridderskapet och Adeln ansågs , åtminstone
i Stockholms stad, serskild Förmyndare-Kammare både böra och
kunna inrättas, hvarom Ridd. och Adeln framdeles serskildt kunde besluta.
Skulle Förmyndare afflytta ifrån en ort, der Förmyndare-Kammare funnes,
till en annan, der sådan ännu éj blifvit inrättad, borde det få ankomma på
Domstolen, sofia—är Öfver-Förmyndare, att förordna, huruvida Förmyndaren,
i brist af,annan utväg, sjelf finge emottaga den otnyndiges handlingar. För
öfrigt troddes det, i händelse Kungörelse i detta ämne skulle utfärdas, blifva
nödigt, att serskildt meddela underrättelser om hvad med FörmyndareKammare
åsyftades , på det allmänheten ej måtte misstaga sig derom och, af
onödiga farhågor för ansvaret, undandraga sig att till ändamålets vinnande
bidraga.
För öfrigt har Herr Stråle, i afseende på Betänkandet N:o 72, framställt
anmärkningar i likhet med de redan omförmälde; varande det af honom uppgjorde
förslag till Instruction för Förmyndare-Kammare så lydande;
§. 1.
"Genom å allmän Sockenstämma anställdt val utser hvarje socken och
stad, der Förmyndare-Kammare ej redan finnes, inom sig trenne, högst fem
8
La g-Utskottets Utlåtande N:o 108.
personer, hvilka åtaga sig att, såsom ortens Förmyndare-Kammare, de omyndigas
rätt och bästa iakttaga och bevaka.
Vilja flera socknar eller hela häradet om en Förmyndare-Kammare
sig förena, håfve dertill lof och valet verkställes då genom utsedda Electorer.
Förteckning på Förmyndare-Kammarens medlemmar aflemnas till Domstolen
och intages i Förmynderskaps-Protocollet, likaså då Ledamot afgår
iOch annan väljes.
§. a.
Pastor x den Församling, der Förmyndare-Kammaren sammanträder,
* eger rätt att, när han åstundar, i dess sammankomster och beslut deltaga,
samt är i sådant fall för sin åtgärd ansvarig, på sätt i5 §. innehåller»
§.3.
Domhafvande på landet och Borgmästare i stad, eller den ilians ställe
förordnad är, håfve magt att, när han så finner nödigt, sammankalla Förmyndare-Kammare
inom Domsaga eller stad och deruti såsom Ordförande
deltaga.
§• 4-
Ledamot i Förmyndare-Kammare må sjelf innehafva förmynderskap;
dock bör i frågor, som detsamma angå, annan ojäfvig person utses och tillkallas
att Förmyndare-Kammaren biträda.
> 5* •
Förmyndare-Kammaren förskaffe sig, medelst uppgift ifrån Domstolen
och Utdrag af Mantalslängderne eller på annat lämpligt salt, en noga
förteckning öfver alla inom Districtet boende Förmyndare och deras myndlingar.
En anteckningsbok upprättas, -der uppgift å hvarje förmynderskap
införes å serskildt blad, med lemnadt rum för anteckning af
allt hvad i afseende på samma förmynderskap af Förmyndare-Kammaren
tillgöres.
Då 'Förmyndare hädanefter af Domstol förordnas, bör, genom Domhafvandens
försorg, underrättelse derom meddelas till den FörmyndareKammare,
under hvilken Förmyndaren har sitt bo och hemvist.
Flyttar Förmyndaren ifrån orten, varde alla handlingar, so.m till hans
förmynderskap höra, öfverlemnade till den Förmyndare-Kammare, hvarunder
hans nya hemvist hörer.
§•
Af hvarje Förmyndare infordras, inom förelagd lämplig tid, sista årets
redogörelse, som bör upptaga förteckning på all den egendom i löst och
fast, sem tillhör den omyndige. §. 7.
Lag- Utskottets Utlåtande N;o 108.
9
Häfver den omyndige penningar, som till annor man äro ullånte,
bör till Förmyndare-Kammaren skuldsedeln i hufvudskrift aflemnas. Förmyndaren
företer deraf en afskrift, hvarå tecknas intygande derom, alt
hufvudskriften hos Förmyndare-Kammaren förvaras, samt att Förmyndaren
eger att räntan uppbära och qvittera; varande anteckning derom å afskriften
lika gilld, som den å hufvudskriften vore gjord.
Der skuldsedel icke är till den omyndige ställd, bör derå antecknas,
att densamma den omyndige tillhörer.
Skola penningarne af Förmyndaren sedermera lyftas, varde han genom
påskrift å skuldsedeln dertill berättigad; och bor Förmyndare-Kammaren
tillse, att medlen derefter å nyo blifva utlånte eller till den omyndiges
bästa använde.
De omyndiges penningar må ej af Förmyndare-Kammaren till förvarande
emottagas.
.- §. 8. _
Innehafver Förimmdaren sjelf den omyndiges medel och vill desamma
såsom försträckning behålla, åligge Förm}rndare-Kammaren att derå taga Förmyndarens
skuldebref, samt, derest han inom Domsagan eger fast egendom,
som för gälden intecknas kan, besörja, att sådan inteckning varder å nästa
Ting beviljad.
Är fasigheten inom annan Domsaga eller Län belägen, ege FörmyndareKammaren
att i sådant afseende anlita Konungens Befallningshafvandes handräckning.
§•9*
Då inteckning fornyas bör, åligge Förmyndare-Kammaren alt derom besörja,
i hvilket afseende en serskild bok upprättas, uti hvilken, så snart
inteckning meddelad är, för hvarje kommande år anteckning göres om de
inteckningar, som då skola förnyas; och bör, till undvikande af osäkerhet,
förnyelsen sökas å landet senast det Ting, som infaller näst före det, då
tiden till förnyelsen tilländalöper, samt i stad en månad före förfallotiden.
Skall skuldsedel förnyas eller borgen tagas, fordran bevakas eller utsökas,
eller annan åtgärd till bevarande af den omyndiges rätt och bästa
ega rum, åligge Förmyndaren att sjelf derom besörja, samt inom tillräcklig
tid hos Förmyndare-Kammaren anmäla sig till utbekommande af nödige
handlingar.
Bihang till R. St. Prot. 1834. 7-de Sami. ysta Afd. 2
20-de Häfte t.
IO
Lag-Utslollets Utlåtande N:o 108.
§. 10.
Förmyndare-Kammaren eger att hvart tredje år affordra Förmyndaren
redogörelse för hans förvaltning och densamma, jemte bilagor, till förvar
emottaga.
§• lI*
För hvarje Förmynderskap inrättas ett serskildt convolut, hvaruti alla
till detsamma hörande handlingar förvaras. Förteckning derå bör finnas uti
den i 5. §. nämnde anteckningsbok.
Då myndlingen blifver behörig att sin egendom sjelf vårda och förestå
eller aflider, varde handlingarne emot qvitto till vederbörande aflemnade.
§. 12.
Till förvarande af alla under Förmyndare-Kammarens vård varande
handlingar, anskaffas en säker kista, hvilken insattes uti Kyrkans Sacristia,
derest ej annat pålitligt förvaringsrum finnes. Kistan bör förses med två
lås, hvartill en nyckel förvaras af Pastor, och den andra af någon ibland
Förmyndare-Kammarens Ledamöter.
De utgifter, som för Förmyndare-Kammarens inrättande erfordras,
bestridas af socknens eller häradets medel. Omkostnaden, som för hvarje
Förmynderskap serskildt eger rum, såsom till intecknings lagande eller förnyande
m. m., bör Förmyndaren af de omyndiges medel godtgöra och,
der så påfordras, förskjuta.
§. 14.
Tredskas Förmyndare att fullgöra hvad Förmyndare-Kammaren honom
i ofvannämnde delar föreskrifvit, eller anser någon Förmyndare-Kammarens
Ledamot osäkerhet för de omyndiges medel uppslå, ege att derom
hos Domstolen göra anmälan.
Begär Förmyndaren att utbekomma skaldebref eller annan handling,
som den omyndige tillhörer, och finner Förmyndare-Kammaren tvifvelaktigt,
huruvida han dertill må vara berättigad, eller uppstår fråga, huru
hög ränta Förmyndaren bör erlägga för innestående medel m. m.; hänskjute
då i desse, som i andra dylika fall, pröfningen deraf lill Domstolen,
och åligge Förmyndare-Kammaren att iakttaga hvad Domstolen finner nödigt
att föreskrifva.
§• *5.
Beträdas Förmyndare-Kammares Ledamöter att hafva svikligen eller
oredligensig förhållit, eller att hafva förskingrat hvad dem anförtrodt är, eller
Uag-UtsLottets Utlåtande JV:o 108.
försummat inteckning inom laga tid förnya, varén den eller de, som felat,
utom ansvar efter Lag, Lill ersättning af all skada skyldige. Hafva de uppenbarligen,
utan uppgifvet giltigt skäl, utlemnat skuldebref och såmedelst
låtit Förmyndaren få den omyndiges medel 0111 händer, varén skyldige atft
ersätta den förlust för den omyndige, som i följd deraf kan uppstå och
Förmyndaren ej gälda gitter. I öfrigt varén Förmyndare-Kammarens Ledamöter
ifrån åtal för deras förvaltning frie.
§• 16.
Domhafvanden åligger att sjelf eller, der han hindrad är, genom
annan dertill af honom förordnad lämplig person, hvarje år i Januarii månad
anställa inventering uti alla inom Domsagan varande FörmyndareKammarens
förvaringskistor, och derefter föranstalta om de åtgärders vidtagande,
som tilläfventyrs kunna vara af omständigheterne påkallade. I
stad förrättas sådan inventering af Borgmästaren.
Vid inventeringen bör noga tillses, att inteckningar i rätt tid blifvit
förnyade, samt anstalt fogas om förnyelse af de inteckningar, som under
årets lopp förfalla.
Inventering må äfven å annan tid anställas, der Domaren så nödigt
pröfvar.
Anmärkning: Det skulle visserligen kunna gå an, att intecknings-förnyelser
å sådane skuldsedlar, som äro utgifne af annan person än Förmyndaren,
kunde af honom sjelf besörjas och Förmyndare-Kammaren fritagas
ifrån ansvar derföre; men då Förmyndare-Kammaren alltid torde böra förnya
de inteckningar, som tagas uti Förmyndares egendom, och anteckningsbok
således för desse i alla fall måste hållas, synes det föga öka besväret,
att Förmyndare-Kammaren har omsorgen, äfven om andra inteckningars
förnyande. Dessutom kunde svårigheter lätt uppstå i afseende på
skuldsedlars utlemnande m. m., och, i fall försummelse egde rum, tvist
uppstå, huruvida Förmyndare-Kammaren eller Förmyndaren dertill vöre
vållande. Lämpligaste utvägen synes vara den, alt, vid inventering' uti
Januarii månad, alla de skuldsedlar, hvarå inteckningar under årets lopp
böra förnyas, uttagas och emot qvitto aflemnus till Domhafvanden, som
besörjer förnyelsen.
Ehuru Förmyndare-redogörelserne böra till Förmyndare-Kamrarne
aflemnas, är något åliggande att granska desamma ej föreslaget, emedan
det skulle troligen föranleda till många, ofta onödiga, stridigheter och blifva
illa uppfyldt. Det är dock Förmyndare-Kammarens Ledamöter obetaget
12 Lag-Utskottets Utlåtande JV:o 108.
alt af redogörelserne taga den kännedom, de åstunda och, i anledning deraf,
på sätt 14 §. föreskrifter, hos Domstolen göra den anmälan, hvartill
anledning kan finnas.
Till en början, och innan yttrande afges öfver hvad sålunda i sjelfva
saken förekommit; får Utskottet, af den anledning, att Hedervärda BondeStåndet
på en gång till afgörande företagit och öfverlagt om Utskottets
Betänkanden ifrån och med N:o 70 till och med N:o 76, äfvensom att
en och annan Ledamot af de öfrige Stånden förmenat flere eller färre af
dessa Betänkanden hafva lämpligen kunnat och bort af Utskottet gemensamt
behandlas, vördsamligen erinra, alt, ehuru de motioner, samma Betänkanden
upptaga, ega det gemensamt, att de angå Förmyndarevården,
hafva de likväl afseende på serskilda lagstadganden och synas Utskottet
föranleda till skiljaktiga beslut. För öfrigt kan behandlingen af dessa frågor
ej blifva svårare derföre, att de igenfinnas uti flere Betänkanden under
olika numer, än om de förekommo i åtskiljda punkter uti samma Betänkande;
och Utskottet tror sig destohellre böra fortsätta sin förra plan, och
således urskilja, hvilka anmärkningar äro alt hänföra till hvartdera afofvanberörde
Betänkanden, som Utskottet anser förhållandet derigenom visa sig
mest redigt och åskådligt.
Men då Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län,
1 sammanhang med de gjorda anmärkningarne emot nämnde Betänkanden,
Ufren framlagt nya Lagförslag, hvilka icke egentligen hafva sammanhang med
någotdera Betänkandet, anser Utskottet dessa förslag lämpligen kunna på
detta ställe upptagas och besvaras.
Anders Danielsson har yrkat;
1:0 att i §. i 22 Cap. Ärfda-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse: Nu är Förmyndare lagligen nämnd, underrätte sig dä noga
om den omyndiges gods i löst och fast, och ingifve till Rätten uppgift
derå in dupplo, hvaraf ett exemplar med Rättens påskrift honom återställes.
Är gods ej upptecknadt, läte han det genast ske och värde han
Oarnagodset såsom sitt eget, eller gälde skadan; och
2:0 att i 4 §• af samma Cap. måtte stadgas: Lösören, som för omyndig
finnas umbär lige eller icke såsom sällsamheter kunna för honom ega
ett högre värde i framtiden läte Förmyndaren å öppen auction föryttra*,
sedan derom blifvit kung jordt ifrån Predikstol arne i häradet eller
staden, minst 10 dagar förut. Läte ock den omyndiges närmast,§ frän
-
Lag-Utskottets Utlåtande N'.o 108.
der, som när äro, det veta; (hvarjemte skulle tilläggas hvad Utskottet i
Betänkandet N:o 74 föreslagit).
Något motiv är likväl icke anfördt för dessa lagförändringar, hvilka
Utskottet, för sin del, ej funnit skäl att understödja.
Tillägget i 1 §. om skyldighet för Förmyndare alt, vid Förmynderskapets
emottagande, till Rätten inlemna uppgift på myndlingens tillgångar,
har hufvudsakligen det emot sig, att Förmyndaren ej synes böra
åläggas börja sin förvaltning med att redovisa, för hvilket ändamål han i
de fleste fall behöfver det anstånd Lagen nu medger; och hvad angår de
till införande i 4 §• föreslagne stadganden, så tror Utskottet desamma omfatta
frågor af sådan beskaffenhet, att någon mera omständlig föreskrift
derföre ej bör gifvas, än som redan nu innehålles i nämnde §., alt nemligen:
”de lösören, som omyndig ej sjelf behöfver, böra till hans nytta föryttras
och hans redbara penningar så förräntas och förkofras, som bäst och
säkrast pröfvas.”
Utskottet hemställer således:
att nyssberörde förslag icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.
Hvad nu således vidkommer Betänkandet N:o 72, så finner Utskottet,
i liufvudfrågan, eller angående inrättande af Förmyndare-Kammare, skäl
ej vara anförde, som kunna verka rubbning af Utskottets härom yttrade Öfvertygelse.
De betänkligheter och de hinder för verkställigheten, som Utskottet
ansett möta och i Betänkandet anfört, synas icke vara undanröjde
genom det förslag till Författning i ämnet, som Utskottet numera fått emottaga.
Herr Stråles berörde förslag har, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande, undergått granskning i Högsta Domstolen, och, efter hvad Utskottet,
som erhållit tillgång till Högsta Domstolens Protocoll häröfver, inhemtat,
hafva Högsta Domstolens Ledamöter enhälligt förklarat sig icke
kunna tillstyrka förslagets antagande. Skälen härföre äro dels sådane allmänna
anmärkningar, hvarmed Utskottets Betänkande instämmer, dels ock
åtskilliga erinringar emot det ifrågavarande förslagets serskilda delar, såsom:
att Förmyndare-Kammares deri föreslagna åligganden syntes i så betydlig
mon innefatta hvad till Förmyndares skyldighet räknas kan, att Förmyndare-Kammare
derigenom blefve.den hufvudsaklige Förmyndaren, och den
af Domstolen tillsatte deremot egentligen icke annat, än en underordnad
verkställare af Förmyndare-Kammarens åsigter och anordnanden; att nödig
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 108.
ansvarighet för de omyndiges gods komme i vissa fall att alldeles saknas
eller åtminstone äfventyras, allt i den mon Förmyndaren för sina fel förmådde
hvälfva skulden på Förmyndare-Kammaren, och denna åter kunde
ursagta sig genom anmärkningar vid Förmyndarens förfarande, eller genom
förklaring af motiven för egne åtgärder; att motsägelse förefunnes uti föreskriften
derom, att Förmyndare-Kammares tillfällige Ledamot, Pastorn,
som icke vore i något fall pligtig att deltaga i Förmyndare-Kammarens
sammanträden och beslutsamt deraf följande ansvar, ändock skulle hafva
del i vården om förvaringskistan; att Förmyndare-Kammaren på en gång
hade sig förbudet, att till förvarande emottaga de omyndiges penningar och
ansvar ålagdt, om Förmyndare-Kammaren lät Förmyndaren få medlen om
händer, när denne ej gitte dem återgälda; att då, enligt 5 §., Förmyndarens
hemvist (icke myndlingens) bestämde, hvilken Förmyndare-Kammare
egde taga befattning med förvaltningen af den omyndiges egendom, skulle,
vid den ofta inträffande händelsen, att förmynderskapet innehades gemensamt,
af flere personer, boende på serskildajorter collision uppstå Förmyndare-Kamrarne
emellan, ledande antingen till stridiga åtgärder eller till ömsesidig underlåtenhet,
äfvensom ej sällan skulle hända, att den Domstol, hvilken vore
myndlingens Öfver-Förmyndare, befunnes på aflägsen ort ifrån FörmyndareKammaren,
som derigenom icke utan svårighet kunde fullgöra de i 14 §•
föreslagne åligganden; och skulle i flere fall Domhafvanden, enligt 16 §.,
komma att förrätta inventering och meddela föreskrifter, rörande egendom,
tillhörig myndlingar, hvilkas Öfver-Förmyndare han icke vöre;, att vid
stadgandet i 4 §■> att» när Ledamot i Förmyndare-Kammaren sjelf innehar
förmynderskap, annan ojäfvig person borde utses och tillkallas, att i frågor
derom biträda Kammaren, icke är utmärkt, om sådan tillkallad Ledamot
bör väljas på enahanda sätt (med anmälan till Domstolens FörmynderskapsProtocoll)
och ikläda sig enahanda ansvar, som 1 och i5 §§. föreskrifva;
att, jemte det stadgandena i 6 och 10 §§., om infordrande af Förmyndares
redogörelser, lålte att jemföras och bringas till full öfverensstämmelse
sig emellan, syntes dessa föreskiifter ej uppfylla deras ändamål, så vida
Förmyndare-Kamrarne icke skulle vara pligtige att granska redogörelserne
och tillse, att de voro behörigen styrkte; att i5 §. ej uttryckte, huruvida
Förmyndare-Kammarens Ledamöter skulle vidkännas en för alla och alla
för en, eller endast för hvar sin andel, den i samma §. omtalda ansvarighet,
och i i6 §. ej heller, om, när Domhafvanden förordnar annan person
ätit förrätta inventeringar, sådant skeddepå Domhafvandens ansvar; och slutligen
att förslaget icke innehölle, huruvida det blott egde afseende på de
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 108. 1-5
Förmyndare, Stads-Domstolar och Härads-Rätter tillförordnat, eller äfven
på dem, som af Hof-Rälter, Borg-Rätt eller Academiske Consistoriel' erhållit
förordnanden; men, om meningen vöre att för en eller flere af sistnämnde
Classer skulle inrättas serskild Förmyndare-Kammare, måste olika
bestämmelser, lätteligen föranledande till misstag och oreda, ega rum, för
de fall, då Förmyndaren var af annat stånd än den omyndige.
Beträffande åter den i Betänkandet föreslagne framställning till Kgl.
Maj:t och, i sammanhang härmed, Riksdagsfullmäktige Anders Danielssons och
Tufve Månssons, i anledning deraf, gjorda förslag i ämnet; så, enär Utskottets
berörde framställning, så vidt den åsyftar utväljande af Gode Män
socknevis, för att vaka öfver de omyndiges angelägenheter, med hvilken
anstalt Utskottet velat bereda en öfvergång till sådane mera ändamålsenlige
Förmyndare-Styrelser, som framdeles må kunna inrättas, hos samtlige RiksStånden
mött mycket motstånd och ogillande, men deremot få försvarare,
hvilket äfven inom Hedervärda Bonde-Ståndet varit fallet med Anders
Danielssons och Tufve Månssons förslag, de der också endast utgöra mödificationer
af Utskottets, och följaktligen, då principen förkastas, icke lära
påkalla någon granskning i deras serskilda delar; samt ändamålet med sista
punkten af Utskottets hemställan, nemligen att. genom erinran från Kongl.
Maj:t, få folkets uppmärksamhet fästad på nyttan af Förmyndare-Kammares
allmännare införande, hvilket ändamål Utskottet anser ega vigt, om det
än icke må bestridas vara folkets rätt, att utan en sådan erinran till Kongl.
Maj:t frambära underdåniga önskningar i ämnet, kan vinnas, äfven med någon
förändring af den form för framställningen, som egentligen tyckes hafva
ådragit sig de i denna del gjorda anmärkningar, får Utskottet i så måtto
afvika ifrån dess förra förslag, som Utskottet härmedelst vördsameligen
tillstyrker:
aflåtande af en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit af det
innehåll: att då Rikets Ständer är o öfvertygade om nyttan och
angelägenheten deraf, att Förmyndare-Kamrar varda inrättade
å de orter, der sådant lämpligen ske kan, och att erinran härom
utgår från Kongl. Maj:t, Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, i den ordning och på det
sätt Kongl. Majit tjenligast pröfvar, å detta ämne fästa allmänhetens
uppmärksamhet, samt, derest Förmyndare-Kammare
kan tilIvägabr ingas, på sådane grunder, som Kongl. Majit godkänner,
ät stadgandena derföre, uppå vederbörandes underdåniga
anmälan, meddela Nådig stadfästelse.
i G Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10S.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas. Stockholm den 29
JTulii x834.
Reservation
af Herr Cederborg:
”Ehuru jag inser, att svårigheter skola i flera orter möta inrättandet
af Förmyndare-Kamrar, anser jag likväl frågan vara af den vigt, att den
fortjenar mycken uppmärksamhet, serdeles om de nu gällande tysta förmofasrätterne
skola afskaffas; och som jag icke finner, att hvad Höglofl.
Lag-Utskottet föreslagit kan leda till syftemålet, så hemställer jag, om det
icke vore lämpligare, att uti den tillstyrkta underdåniga skrifvelsen hos
Kongl. Mapt anhålles, att förslag till Förmyndare-Kamrar må af dertill
utsedde skicklige personer utarbetas, samt att samma förslag, genom Konungens
Befallningshafvande, öfverlemnas till Rådstufvu- och Härads-Rätkerne
med föreskrift, att i vanlig ordning sammankalla städernas invånare och
deputerade ifrån hvarje socken, för att välja oomiterade till förslagets granskning,
och att afgifva utlåtande om möjligheten och ändamålsenligheten af
omformälde Inrättningar, hvaröfver Rådstufvu-Rätterne samt Domhafvanderne
på landet jemväl borde sina yttranden aflemna; hvarefter, och sedan
förslaget och hvad dervid blifvit anmärkt blifvit af Högsta Domstolen
granskadt, Rikets Ständer vid nästa Riksdag tolde få afvakta Kongl. Maj:U
Nådiga Proposition.”
Häruti hafva instämt Herr Doctor Petersson, Herr Doctor Bexell
samt Riksdagsfullmäglige Johannes Andersson ifrån Calmar Län och Anders
Svensson ifrån Hallands Län.
«.<
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1834..
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tog.
I
N:o 109.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Augusti 1834-
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 70, öfver väckta motioner, örn tillägg
till 23 Cap. 1 §. Ärfda-B alken, i afseende å Förmyndares
redovisningsskyldighet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Utskottet återremitterat ofvanberörde, af
Högvördige Preste-Ståndet bifallna Betänkande, vid hvilket blifvit gjorda
följande anmärkningar:.
i:o att det vore af stor vigt att undanrödja alla förmenta hinder
emot antagande af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om upphörande af
de så kallade tysta förmonsrätterne framför inteckning; och att för detta
ändamål Herr Holms uti ifrågavarande Betänkande besvarade förslag syntes
serdeles tjenligt, genom den control, som detsamma, för betryggande af
de omyndiges rätt, erbjöd uti Domarens åliggande att vaka deröfver, att
Förmyndaren fullgör sin redovisnings-skyldighet;
2:0 att ett stadgande härom desto mindre borde anses i verkställigheten
möta alltför stora hinder, som det icke vore meningen, alt någon
tillämpning deraf skulle ega rum i afseende på andra förmynderskap, än
sådane, om hvilka Domaren egde eller borde ega kännedom, såsom de,
hvilka grundas på förordnanden, som meddelas efter Lagförändringens promulgerande;
— ehuru det visserligen äfven kunde vara möjligt att anskaffa
någorlunda fullständiga förteckningar på förmynderskap, som redan finnas;
3:o att för Öfrigt dessa verkställighets-åtgärder blifva föremål för
serskild omsorg och att vederbörande Domare icke lära underlåta, allr,
jemte förmynderskaps-protocollet, föra förmyndare-diarium, som upplager
Förmyndarens och myndlingens namn samt förmyndare-förordnandets datum,
hvaraf utan svårighet kunde inses, när tiden att redovisa för hvarje
Förmyndare vore inne;
4:o att man icke borde förqväfva en idee, som syntes leda till den
allmänt önskade inrättningen af Förmyndare-Kamrar. Det vore nemligen
troligt, alt, om alla Domare finge åliggande alt vaka öfver omyndiges rätt,
Bihang till R. St. Brot. 1834. 7-de Sami. 1 :sta AjU. 1
lista Håftet,
a
Lag-Utskottets Utlåtande N:o iog
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o iog.
3
skulle det interessera dem alt för detta ändamål bilda, sig till biträde,
Communal-Comitéer, hvaraf snart skulle uppstå Förmyndare-Kamrar;
5:o att det icke vore genom skärpta Författningar i afseende på Förtnyndarnes
åligganden, sorn man borde söka att betrygga de omyndiges rätt,
emedan förmyndare-bestyren blefve härigenom allt mer och mer onereusa
samt med allt större obenägenhet emottagne; utan ändamålet skulle bäst
och säkrast vinnas medelst förbättrade controler öfver verkställighet af
hvad i Lag redan stadgas; men behofvet häraf afhjelptes ingalunda genom
Lag-Utskottets förslag, helst detta icke innefattade någon ansvarspåföljd för
Förmyndares underlåtenhet att den påbjudna redovisningen afgifva;
6:0 att det läge serdeles vigt på ett omsorgsfullt val utaf Förmyndare,
när sådan tillsättes, och att det ifrågavarande Lagstadgandet ofelbart
skulle utgöra ett kraftigt motiv för Domaren, att uppsöka ordentliga och
pålitliga personer till denna befattning;
n:o alt, hvad anginge Utskottets förslag, det tvänne exemplar skulle
till Rätten ingifvas, icke allenast utaf sjelfva redovisningen för trenne års
förvaltning, utan äfven af alla dertill hörande bevis, man måste ihågkomma
, att omförmälde verificalioner vanligen och till större delen beslodo af
vidlyftiga arfskiftes och boupptecknings instrumenter, auctions-protocoll och
andra dylika handlingar, hvilkas afskrifvande skulle medföra en betydlig
kostnad, lika kännbar, antingen den komme att drabba Förmyndaren eller
pupillen; hvadan berörde föreskrift troddes böra så inskränkas, att endast
original- verificationerne skulle till Rätten inlemnas, jemte tvänne exemplar
af förmyndare-räkningen, samt att den ena läkningen, hvilken skulle tillställas
de omyndiges närmaste fränder, borde innehålla en fullständig förteckning
öfver de tillhörande bevisen, af hvilka fränderne, om de så finna
nödigt, egde alt, uppå anmälan hos Rättens Ordförande, undfå del;
8:0 att Domstolens behörighet alt, vid förekomne anledningar, skilja
Förmyndaren ifrån sin befattning och dertill förordna annan person i den
förres ställe, syntes väl vara en otvungen följd af begreppet om Domstolens
egenskap af Öfver-Förmyndare, men likväl, till undvikande af tvekan
och missförstånd, böra i Lagen bestämdt stadgas;
9:0 att första punkten af nämnde §. borde lyda sålunda: ”Förmyn
dare
skall, för hvarje år, afsluta räkning öfver allt det han, i sådan egenskap
, om händer häfver” ete., och orden: i sådan egenskap följaktligen
tilläggas, enär detta uppenbarligen öfverensstämde med meningen af Lagbudet;
10:0 att då Förmyndaren är förpligtad, att vid hvarje års slut afgifva
räkning till den omyndiges närmaste fränder, och till Domstolen
hvart tredje år, borde han äfven, när anmärkning emot denna redogörelse
icke inom viss tid göres, vara, i likhet med syssloman, ifrån framlida
klander fredad, utan afvaktan af pupillens myndighetsålder;
11:0 att början af andra punkten i den af Utskottet föreslagna redaction
af 1 §. a3 Cap. Ärfda-Balken borde erhålla följande lydelse: ”af
den räkning gifve Förmyndaren inom 3:ne månader efter hvart års slut
(i stället för orden: vid hvart års slut) den omyndiges närmaste fränder
del, om så fordras;” emedan det kunde möta svårigheter, att hafva räkningen
färdig till afgifvande genast vid årets slut;
12:0 att det bort närmare bestämmas, på hvad sätt Domaren skulle
uppfylla det honom lemnade uppdrag att ”tillse, att den omyndige rätt sker,”
helst Lag-Utskottet icke utmärkt, hvilken det skulle åligga att efter stämning
utföra om de anmärkningar granskningsmännen kunde göra, eller bestämt
sättet och ordningen lör felaktige Förmyndares inkallande till Domstolen,
samt rätta formen för klandrets anställande;
i3:o att det icke syntes behöfligt att ålägga Förmyndare att årligen
afgifva redovisning, hvilket orsakade honom alltför mycket besvär och kostnad,
utan att den påbjudna redogörelsen hvart tredje år kunde antagas vara
tillfyllestgörande för ändamålet; och
14:0 för att icke åt Domarens godtycke öfverlemna att fullgöra eller
icke fullgöra stadgandena, angående räkningens communicerande med fränderne,
borde Förmyndaren vid vite vara förpligtad, att å viss lämplig tid
efter räkningens första ingifvande hos Rätten förete bevis öfver communicationens
verkställande, samt huruvida fränderne ville åtaga sig att räkningen
öfverse eller icke.
Och har Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län
föreslagit följande förändrade lydelse af a3 Cap. 1 §. Ärfda Balken: ”Förmyndare
skall för hvarje år afsluta vigtig räkning öfver allt det han om
händer häfver , så att deraf skönjes, huru han den omyndiges egendom förvaltat.
Deraf ingifve han till Domstolen tre exemplar, hvaraf tvänne med
Rättens påskrift honom återställas, det ena för att genast meddelas myndlingen,
om han hunnit till de år, att han sjelf den granska kan, eller till
hans närmaste fränder, om sådana finnas. Nu äro räkningar vid första Ting
för det förflutna året till Domstol aflemnade, utsätte då Domaren viss dag
till den för förmyndare-räkningames granskning, på sätt derom serskildt
stadgadt är, af stad eller härad utvalde revision. Derom bör äfven i Kyrkorna
kungöras minst fjorton dagar förut. Finnes vid denna revision något
vid förmyndare-räkning att påminna, eller anmäler myndling sjelf, eller
4
Lag-Utskottets Utlåtande JY:o 10g.
hans närmaste fränder sig hafva något att vid förvaltningen erinra; och
skulle ej Förmyndaren, derest anmärkningen befmnes grundad, sådant genast
inför revisionen erkänna och rätta, vare Domaren pligtig, att intaga
påminnelsen i Rättens Protocoll och att tillse, att den omyndige rätt sker.
Finna fränder eller flere Revisorer, eller den omyndige sjelf, om lian till
16 fyllda år kommen är, att Förmyndaren icke rätteligen förvaltar den anförtrodda
egendomen, anmäles det hos Rätten, som pröfve af omständigheterna,
om annan Förmyndare förordnas må.”
På sätt af Utskottets ifrågavarande Betänkande inhemtas, har Utskottet
erkänt sig dela Motionairernes önskan, det någon större säkerhet kunde
beredas, att Förmyndare fullgöra deras åliggande, att tid efter annan aflemna
redovisning för hvad de i sådan egenskap hafva om händer; och Utskottets
betänkligheter, i afseende på antagande af Herr Holms förslag, voro
egentligen endast de: i :o att en ovilkorlig förpligtelse för Domaren att vaka
öfver uppfyllandet af Förmyndares omförmälde skyldighet, utan åtskilnad i
afseende på tiden för förmynderskapens tillkomst, samt antingen de innehades
efter Domarens förordnande, eller derförutan, till följd af Lagens allmänna
bud, icke syntes kunna meddelas, med mindre man tillika insåg en
säker möjlighet för Domaren, att om alla förmynderskap, utan undantag,
erhålla skyndsam underrättelse; och 2:0 att åter ett stadgande af den beskaffenhet,
att en mängd undantag derifrån måste, åtminstone till en tid,
medgifvas, möjligen icke kunde med nog säkerhet och den kraft, som ett
Lagbud hör ega, leda till det åsyftade ändamålet.
Det förra inkastet förfaller likväl vid den förklaring af meningen med
motionen, som ej mindre Motionairen sjelf, än ock de fleste, som inom
Riks-Stånden yttrat sig i ämnet, nu mera gifvit åt densamma, efter hvad
här ofvan i andra anmärkningspunkten finnes anfördt; —och hvad den senare
betänkligheten vidkommer, så har Utskottet, vid ytterligare öfvervägande
af omständigheterna, trott densamma höra vika för de obestridliga fördelar,
förslagets antagande i allt fall måste medföra.
Men innan Utskottet framlägger sitt förändrade Lagförslag, bör Utskottet
upplysa, hvarföre Utskottet anser åtskilliga af de gjorda anmärkningarna
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Då fränder och Gode Män icke äro i något juridiskt ansvar för rigtiga
fullgörandet af den granskning, som, enligt ifrågavarande Lagrum, dem
tillkommer, och hvilken granskning egentligen har för ändamål att få ut
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10g.
5
redt, huruvida Förmyndaren må i sin befattning än vidare bibehållas, vore
det alltför äfventyrligt för de omyndiges rätt, att låta den ankomma på berörde
personers underlåtenhet att anmärka och till rättelse beifra hvad som
funnes felaktigt. Helt annat är förhållandet, när förmynderskap afträdes.
Redogörelsen granskas då antingen af den numera myndigblifna pupillen,
eller af efterträdande förmyndare, hvilken sjelf stannar i ersättningsansvar
för den förlust, som kan tillskyndas myndlingen, genom underlätet klander
af företrädarens felaktiga åtgärder. Någon jemförelse med Syssloman kan i
förra fallet icke rätteligen ega rum, emedan denne redovisar till den sig
sjelf rådande principalen elier hans ombud.
Emot yrkandet, att viss tid af tre månader ifrån hvarje års slut måtte.
Förmyndaren föreläggas, för afgifvande till fränderne af den årliga redovisningen,
anser Utskottet sig endast behöfva påminna, att fränderne i allt fall
icke ega annan utväg att förmå en tredskande Förmyndare till redovisning,
än att derom göra påstående hos Domstolen, som då eger att, efter omständiglieterne,
förelägga honom både lid och äfventyr, samt att Förmyndaren
ej är ovilkorligen skyldig att afge årlig räkning, utan endast i händelse ilen
omyndiges fränder så fordra.
I betraktande af sistnämnde omständighet, anser Utskottet också desto
mindre skäl vara för handen att upphäfva det nu gällande stadgandet, an-*
gående omförmälde årlige redovisningsskyldighet, som detta Lagbud sällan
lärer gifvit någon Förmyndare grundad anledning till klagan, men deremot
säkerligen ofta varit skyddande för de omyndiges rätt.
Någon anvisning till Domaren, på hvad sätt han bör uppfylla sitt äfven
i nuvarande Lag stadgade åliggande, att ”tillse, det den omyndige rätt
sker”, erfordras icke mera hädanefter än hittills; och det ligger i sakens natur,
att Domaren eger magt, när så behöfves, förordna annan Förmyndare
eller Målsman för den omyndige, att dess talan emot den felaktige Förmyndaren
utföra.
Efter hvad i fråga om Gode Mäns eller Revisorers utväljande soeknevis,
för alt vaka öfver förmyndarevården, redan blifvit yllradt i nästföregående
Utlåtande N:o 108, anser Utskottet följa, btt ofvan anförda redactionsförslag,
uppgjordt under förutsättande af en sådan inrättning, icke kan
antagas.
I följd af allt detta, och enär det ligger i sakens natur, att hvad
Domaren har sig genom Lag ålagdt icke kan ansvarslöst åsidosättas, hvadan
det ej heller synes vara skäl, att, mera på detta, än på annat ställe, der
skyldigheter Domaren föreskrifvas, i Lagbudet införa stadgande derom, att
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tog.
ansvar foijer på en sådan försumlighet, får Utskottet till Rikets Högloflige
Ständers närmare ompröfvande vördsamligen öfverlemna,
om icke, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Herr Holms
motion, 1 §. i qZ Cap. Ärfda-Balken må erhålla följande förändrade
lydelse:
Förmyndare skall för hvarje år afsluta räkning öfver allt
det han, i sådan egenskap, om händer häfver, att deraf inses
må , hvad han för den omyndige uppburit och utgijvit, och hvad
säkerhet för medlen tagen är. Af den räkning gifve han, vid
hvart års slut, den omyndiges närmaste fränder del, om så fordras.
Begära de det ej, vare Förmyndaren ändå skyldig att
hvart tredje år tillställa dem räkning, samt jemväl en lika lydande
räkning till Rätten aflemna; och bör Rätten utse en eller
flere Gode Män att samma räkning granska. Hare det ock Rättens
åliggande, att vaka deröfver, att Förmyndaren sin redovisningsskyldighet
icke försummar , och att den tredskande vid vite
dertill hålla. Uppå anmälan af den omyndiges fränder, eller af
de utsedde Gode Männen, att Förmyndaren den omyndiges egendom
icke rätteligen förvaltat, eller ock, om Rätten eljest af den
ingifne redovisningen finnér anledning till klander emot Förmyndarens
förvaltning, åligge det Rätten tillse, att den omyndige
rätt sker, och prof ve af omständigheterna, om annan Förmyndare
förordnas må. Jr omyndig till de är kommen, att han
sjelf kan finna, det Förmyndaren ej väl dess egendom förestår,
stånde ock honom fritt det has Rätten att angifva och sin
sak utföra.
Till följd häraf anser Utskottet förfalla sådane, i anledning af Betänkandet
N:o 70, gjorda anmärkningar, som icke kunna anses härigenom besvarade;
och må slutligen erinras, att hvad angår Utskottets i samma Betänkande
framställde förslagderom, att Förmyndare-förordnande, som hädanefter
utfärdas, bör innefatta fullständig underrättelse om hvad Förmyndaren,
enligt 23 Cap. i§. Ärfda-Balken, har att iakttaga, någon påminnelse
deremot icke förekommit.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas. Stockholm den 29
Julii i834.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tog.
7
Reservationer i
af Herr Strussenfelt: ”Lika med Herr Holm, anser jag behofvet högt
påkalla strängare control, än som nu finnes i afseende på Förmyndares
förvaltning af omyndigs egendom; men jag kan icke med Motionairen och
Utskottets pluralitet dela den öfvertygelse, att detta ändamål bör sökas genom
att hvälfva nya skyldigheter på Domaren.
Man har föreslagit, att honom skulle åläggas genom vitén tillhålla
Förmyndare aflemna redovisning. Om jag också medgifver möjligheten att
fullgöra detta åliggande, kan jag dock ej förbise de svårigheter, sorn härvid
möta, och hvaribland jag äfven räknar anskaffandet af fullständiga uppgifter
på de under hvarje Domstol lydande Förmyndare, hvilka ej i följd
af förordnande, utan Lagens bud, innehafva sådana befattningar. Vidlyftiga
brefvexlingar och understundom oredor uppkomma derjemte, då Förmyndare
afflytta från en ort lill en annan , eller Domaren lemnar dylika uppdrag
åt personer, som äro boende utom hans Dom värjo. Vid Hof-Rätterne
skulle denna correspondance, som säkerligen korn att utsträckas till alla delar
af Riket, borttaga mycken tid, och således måhända påkalla förökning
i så väl Ledamöternes som betjeningens personal. Genom föreslagne stadgandet
uppkommer äfven ett förhållande, som nu är mindre vanligt, nemligen
att Domaren sjelf upptrader som åklagare.
Men om ock redovisning blifver till Rätten inlemnad, är dock föga
dermed vunnet; det vigtigaste återstår, nemligen att få denna redovisning
granskad och de felaktigheter rättade, hvilka tilläfventyrs deri kunna finnas;
och just i detta afseende är föreslagne stadgandet, enligt min tanka,
dels otillräckligt, dels olämpligt.
De, hvilka af Domstolen emottaga redovisningen till granskning, kunna
alldeles underlåta densamma eller ock flygtigt verkställa dem, enär de för
denna sin åtgärd icke äro ansvar underkastade. Att åter ålägga dem ett
sådant, skulle medföra stora olägenheter, ibland hvilka bör räknas att, under
ett slikt förhållande, skulle troligen få vilja åtaga sig denna befattning.
Man kan således med skäl befara, att de, som skola granska redovisningen,
antingen af undseende för Förmyndaren, eller af beqvämlighet eller af hvarjehanda
andra orsaker, icke härvid gå till väga med erforderlig noggrannhet;
och då blifver denna control i verkligheten blott en tom formalitet.
Det föreslagna Lagbudet är ock i så måtto obestämdt, sorn deri ej finnes
tydligen uttryckt, antingen det är en blott rättighet eller skyldighet för
Domaren att sjelf granska redovisningen. I förra fallet är stadgandet icke
3
Lag-Utslottets Utlåtande N:o tog.
utaf någon betydenhet, enär en sådan rättighet icke lärer, efter nu gällande
Lag, vara honom betagen. Att åter antaga senare alternativet torde
vara ganska betänkligt, då, efter den erfarenhet jag inhemtat, åtminstone
Häradshöfdingarne och Hof-Rätterne äro i allmänhet med göromål så belastade,
att nya dem svårligen kunna åläggas; och något serdeles biträde till
ifrågaställde befattningen synes icke heller kunna användas, så vida Domaren
sjelf skall ansvara för denna pligts tillbörliga uppfyllande.
Men om nu Domaren, eller den, som redovisningen granskat, dervid
anmärker felaktigheter, huru skall dermed då förhållas? Icke kan Domaren
sjelf utföra den tvist, hvartill anmärkningarne möjligen föranleda och icke
heller lärer han härtill kunna tvinga någon annan. Man har yttrat, att annan
Förmyndare kunde då tilförordnas; men skulle man, för hvarje gång
emot redovisningar framställas så beskaffade anmärkningar, att de föranleda
rättegång, begagna sig af Förmyndares förordnande såsom medel att erhålla
kärande part; kunde man få se den besynnerlighet, att 3,^4 eller flere Förmyndare
blifvit successivt entledigade (ty dessförinnan kunna väl icke andre
tillförordnas), utan att likväl någondera aflemnat myndlingens medel eller
derföre gjort behörig redo. Följden häraf skulle blifva förluster för de omyndige
och månge intrasslade förmyndare-tvister. Genom ett dylikt missbruk
af Förmyndares tillförordnande skall svårigheten att erhålla sådana,
utan tvifvel, betydligen ökas, och Lagen, som endast godkänner vissa skäl
för vägran att emottaga förmynderskap, allmänneligen anses såsom orättvis.
Jag skulle för min del önska, att Domaren befriades, så vidt ske kunde,
ifrån andra göromål än dem, hvilka tillhöra honom såsom Lagskipare,
åtminstone kan jag icke annat än afråda att pålägga honom flere befattningar
af administrativ beskaffenhet, emedan jag anser dessa kunna inverka på
hans Domare-åtgärder, så att de icke blifva så fria och oberoende de borde
vara. Då t. ex., i följd af Domarens anmärkningar emot en aflemnad
förmyndare-redogörelse, tvist uppstår, så synes mig som lian skulle vara
jäfvig sjelf handlägga densamma.
Af dessa skäl, och då jag är öfvertygad, att Förmyndare-Kammare
äro de tjehligaste medel till beredande af en nödig control å Förmyndares
förvaltning af omyndigs egendom, har jag icke kunnat förena mig med
Utskottet om det nu afgifne Betänkande."
Härmed har Herr Friherre Stael vört Holstein sig förenat.
Af Herr Bååth: "Sedan Höglofl. Lag-Utskottet den a3 sisth Maji, uti
då afgifvet Betänkande Nro 70, öfver Herr Holms motion om tillägg tili
23 Cap.
Lag-Vtslottets Utlåtande N:o tog.
9
23 Gap. 1 §• Ärfda-Balken, i afseende på Förmyndares redovisnings-skyldighet,
förklarat sig, af anförde skäl, icke kunna tillstyrka åläggande för
Domaren, alt ovilkorligen och vid ansvar hålla hand deröfver, att Förmyndare
fullgöra deras redovisnings-skyldigliet; men Utskottet, i dess senare
i samma ämne afgifne Betänkande, varit al en alldeles motsatt mening;
men jag, för min del, icke kan gilla ett så uppenbart och tillika skadligt
vacklande i Lagstiftningen, har jag icke heller kunnat dela pluralitetens åsigter
vid behandlingen af ämnet, hvarken i dess helhet, eller i detailerne,
och går nu att redovisa skälen dertill.
Höglofl. Utskottet antyder uti senare Betänkandet arne hufvud-omständigheter,
hvilka hindrat Utskottet att i dess förra Utlåtande tillstyrka
ovilkorlig förpligtande för Domaren, att vaka deröfver, att Förmyndare
hvart 3:dje år till Domstolen ingifva räkning öfver förvaltningen af pupillernes
gods, nemligen: 1:0 alt åtskilnad ej vore gjord i afseende på ti
den
för förmynderskapens tillkomst j samt antingen de innehades efter
Domarens förordnande j eller derförutarij till följd af Lagens allmänna
hud, hvadan en säker möjlighet för Domaren icke funnes, att om alla
förmynderskap utan undantag erhålla skyndsam underrättelse; och 2:0 att
ett stadgande af den beskaffenhet att en mängd undantag derifrån måste
åtminstone till en tid medgif vas, icke syntes kunna med nog säkerhet
och den krafts som ett lagbud bör egaleda till det åsyftade ändamålet.
Dessa betänkligheter, jemte hvad förra Utlåtandet vidare innehåller, hade,
efter min tanka, hellre bort föranleda Utskottet, atti denna del vidblifva
än förändra sin mening, till rak motsats af hvad förut är yttradt.
Första betänkligheten har Utskottet ansett vara undanröjd genom förklarandet
af Motionairen m. fl., att nemligen tillämpningen af den Domaren
ålagde skyldigheten icke skulle ega rum i afseende på andra förmynderskap,
än sådane, om hvilka Domaren egde eller borde ega kännedom, såsom de,
hvilka grundas på förordnanden, som meddelas efter lagförändringens proraulgerande.
Häraf skulle således följa, att hela massan af Förmyndare,
intill den projecterade lagförändringens promulgerande, vore i samma skick
sorn förut. Öfver deras redogörelsers afgifvande hade Domaren ingen vaksamhet
alt iakttaga. Uti det projecterade lagstadgandet finnes likväl intet
spår till denna antydda skilnad emellan varande och blifvande Förmyndare.
Förslaget står således icke i öfverensstämmelse med motiven. Andra
betänkligheten har Utskottet ansett böra vika för de obestridliga förde
Bihang
till R. St. Prot. 1834.
lista Häftet.
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10g.
lar, förslagets antagande i allt fall måste medföra, ehuru ett stadgande af
den beskaffenhet, att en mängd undantag derifrån måste medgifvas, icke
syntes kunna med nog säkerhet och den kraft, som ett laghud bör ega,
leda till det åsyftade ändamålet. Det vill således säga, att obestridlige fördelar
kunna väntas af ett lagbud, fastän det, oaktadt manga undantag derifrån,
icke synes kunna nied nog säkerhet och kraft leda till det åsyftade
ändamålet. Att likväl ett lagbud bör kunna säkert och med kraft leda till
åsvftadt ändamål, har man dock hittills ansett såsom en grundidee för all
lagstiftning. Utom denna inneboende kraft hos Lagen, blir den alltid ostundom
skadlig. Här är ej fråga om att eludera, förtyda eller förvränga
Lagen. Detta försökes visserligen som oftast, allt efter som egna
interesset bjuder; men Lagens kraft, rätt tillämpad, blifver dock alltid
densamma.
I anledning af hvad jag nu anfört, bör jag icke tillbakahålla det förklarande,
att jag ingalunda talar till Domares befrielse ifrån det ifrågasatta
vaksamhelsbesväret öfver Förmyndares uppfyllande af deras redovisningsskyldighet;
men jag önskar, att detta Domarens ökade besvär må grundas
pä ett sådant lagstadgande, att han verkligen kan uppfylla ändamålet: att
tillse att den omyndige rätt sker. Det torde således blifva nödigt något
närmare granska Utskottets lagförslag, för att finna, huruvida detta ändamål
derigenom vinnes.
Lagförslaget innehåller: att Förmyndare skall hvart 3:dje år tillst älla
den omyndiges fränder räkning, samt jemväl en lika lydande räkning till
Rätten ingifva; och bör Rätten utse en eller flere Gode Män att samma
räkning granska. Vare det ock Rättens åliggande, alt vaka deröfver, att
Förmyndaren sin redovisningsskyldighet icke försummar, och att den tredskande
vid vite dertill hålla.
Härvid anmärkes:
1:0 att Utskottet, utan att antyda något motiv dertill, ifrån räkningens
granskning uteslutit myndlingens fränder, hvilkas granskningsrätt 1734
års Lag i 23 Cap. 1 §. Ärfda-Balken bibehållit i främsta rnmmet; men i
händelse fränder ej äro till, eller de ej vilja åtaga sig granskningen, då, men
icke förr, eger Domaren förordna någon i deras ställe.
Denna fränderne tillagda företrädesrätt i granskningen slår i fullkomlig
öfverensstämmelse med fränders i 20 Cap. 4 §• åberopade Balk ålagda
skyldighet, att framför oskylde vara Förmyndare. Sist åberopade lagrum
stadgar: nu hafva the (Föräldrar) ej någon (Förmyndare) närnnt, vare
tå then Förmyndare , sorn skyldast ock thertill fallen är”. Denna företrä
-
fjag-Utskottets Utlåtande N:o 10g.
11
trädesrätt till granskning är äfven grundad i det närmare interesse i förvaltningen,
fränder genom arfsrätt kunna ega framför oskylde. Det är derföre
naturligt, att en frände, som är myndlings närmaste arfvinge, skalL
finna det för sig af serdeles vigt att noga granska förvaltningen af en egendom,
till hvilken lian genom arf kan blifva egare. Jag föreställer mig
alltså den händelse förutsatt, alt Utskottets project antoges, att frände påyrkade
sin granskningsrätt, och frågar: hvad har Domaren alt göra i sådant
fall? — Jo! hail måste följa Lagens bokstaf, ty alternativet emellan frände
och God Man är borttaget. Fräridens granskningsrätt måste vika , om också
frändens kunskap och skicklighet ioo:defaldt öfvervägde den forordnade
Gode Mannens.
2:0 Rätten skall vaka deröfver, att Förmyndaren sin redovisningsskyldighet
icke försummar och den tredskande vid vite dertill hålla. Huru
skall detta tillgå? Domaren måste, för att uppfylla sin väktarepligt,
upprätta en rotel öfver alla Förmyndare inom hans Domsaga. Han ser deraf,,
att tre års redogörelse-tiden för en del är för handen, men ingen eller ganska
få Förmyndare inställa sig eller låta ingifva räkningar. Enligt lagbudet
förelägger lian således de tredskande vite, att deras eftersatta skyldighet å
annan dertill utsatt tid fullgöra. Om detta föreläggande måste de tredskande
bevisligen kungöras, och således företer sig frågan: huru och genom hvilken
detta kungörande skall verkställas? Icke lärer det blifva Domaren, som
skall kungöra sina beslut med uteblifne parter. I frågans närvarande skick
finnes ännu ingen tvist, ingen stridighet, således icke heller parter, af hvilka
endera kunnat åläggas något fullgöra. Man torde anmärka, att Domaren
eger påkalla handräckning af Kronobetjeningen i orten. Men Kronobetjeningens
förut af tjensteärenden upptagne tid bör ej förspillas med kungörande af Rättens
beslut i privatas angelägenheter. Sådant har hittills icke varit dem ålagdt, och
lärer svårligen kunna blifva det, och i allt fall icke utan ersättning? Hvem skall
förskjuta denna ersättning? Skall Kronobetjent vara skyldig vänta på sin ersättning,
tills den uteblifne Förmyndaren fått sig förklara? Om Förmyndaren då
visar sig haft laga förfall för redogörelsens afgifvande å rättan tid, bör han
rättvisligen frikännas för all påföljd för uteblifvandet, och Kronobetjenten
har gjort flera mils resa, utan att derför kunna få någon ersättning. Lika
orättvist vore, om denna kostnad skulle drabba de omyndige, hvilkas oftast
ringa arfsmedel genom dylika omkostnader skulle slutligen helt och hållet
medtagas. Är åter Förmyndaren flyttad till annat Härad eller annat Län,
utan att hans vistelseort är känd, stannar Domaren i större förlägenhet hvart
han skall vända sig, för att erhålla handräckning till beslutets kungörande.
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tog.
3:o Frågan visar sig åter i ett annat skick, nemligen Förmyndare
inkommer i rätter tid till Domstolen med redogörelse, men deraf följer icke,
att han till den omyndiges flander aflemnat lika lydande exemplar, hvilket
lagbudet honom dock ålägger. Han är ickejtaeller skyldig styrka, att han sådant
fullgjort, emedan sådant i Lagen icke är honom ålagdt. Domaren har
icke heller af Lagen hvarken anledning eller skyldighet att förelägga Förmyndaren
en slik bevisning, förr än fränderne derom göra anmärkning. Desse
kunna således en längre tid hållas i okunnighet om egendoms-förvaltningen
och redogörelsen, helst de genom Utskottets Lagförslag äro helt och hållet
uteslutne ifrån granskning af redogörelsen.
4:o Vidare kan jag icke gilla den åsigt Utskottet uttryckt, att nemligen
Domaren skulle ega förordna annan Förmyndare, endast för att föra talan
emot den felaktige Förmyndaren, emedan slikt förordnande skulle föranleda
derhän, att flera dylika förordnanden torde behöfvas, innan någon ny
Förmyndare påträffades, sorn kunde uppfylla vilkoret: den felaktiges tilltalande.
Uti sjelfva uppdraget, att tilltala annan person, då sådant icke måste
ske till följd af tjenstepligt, ligger ett visst obehag; och detta obehag
måste ökas i samma mon den kärande i saken icke eger ett eget interesse,
eller käromålet skulle vändas emot person, till hvilken käranden står i närmare
förhållanden, vare sig af vänskap, grannskap eller andra förbindelser.
Olämpligt synes det ock vara, att t. ex. God Man endast granskar, och annan
person tillförordnas att anmärkningarne åkära. Delta leder endast till
onödig omgång, enär anmärkande och kärande åtgärden lämjdigast kunna och
böra förenas uti en och samma person. Hufvudafsigten med förmyndareredogörelsens
granskning är dessutom icke , såsom Höglofl. Utskottet velat
antyda, huruvida annan Förmyndare bör tillsättas, utan huruvida den
varande Förmyndaren väl och redligen förvaltat myndlingens gods. Vigtiga
synas mig de skäl böra vara, hvilka skola föranleda till Förmyndarens
entledigande; och ibland dessa må i första Tummet räknas saknad vederhäftighet
hos Förmyndaren för arfsmedlen.
5:o Emot hvad Höglofl. Utskottet så väl i Betänkandet N:o 70, som
ock uti det förevarande antydt, anser jag Gode Män böra vara underkastade
ansvarsförbindelse för deras granskning, såsom ett oeftergifligt vilkor för både
Myndlingars och Förmyndares framtida säkerhet, såsom följd hvaraf jag
icke heller kan, lika med Höglofl. Utskottet, betrakta Förmyndares 3:dje årsredogörelse
och Gode Mäns granskning deraf, såsom en blott provisorisk
åtgärd, underkastad pupillens ytterligare granskning och åtal vid myndige
år,
Lag-Utskottets Utlåtande N'.o tog. i3
år, eller då Mö blifvit gift. Med antagande af denna princip, skulle icke
allenast de granskande Gpde Männens åtgärd vara en öfverflödsact, utan hvad
- värre Vore — Förmyndaren skulle ställas i ansvarighet till en obegränsad
tid, serdeles för pupiller af qvinnokönet, och nödsakas i 20 a 3o år, eller
deröfver, vara på sin vakt med qvittencer, verificationer och räkenskaper.
Att under så lång tid förvara dylika document, att efter så lång tids förlopp
kunna förklara förekommande anmärkningar, synes gränsa till omöjlighet
för Förmyndaren sjelf, och måste blifva en absolut omöjlighet för hans
sterbhus eller arfvingar, i fall han aflider och under 20 å 3o år innehaft
samma förmynderskap. Förmyndaren skulle, i sådan händelse, ställas utom
-den i Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800 stadgade Tioåra prasscriptionstiden.
Ett exempel torde upplysa olämplighelen af den provisoriska egenskap,
Utskottet velat tillägga Förmyndares 3 års redogörelse, och deremot
skedde anmärkningar. En sådan redogörelse granskas af fränder eller förordnade
Gode Män, anmärkningar göras deremot, hvilka i laga ordning
genom stämning blifva underkastade Domstols pröfning. Några anmärkningspunkter
ogillas, andra åter fastställas till rättelse, och Domstolens Utslag
härom vinner laga kraft. Efter Höglofl. Utskottets antagne princip skulle
således hela denna Rättegångsactus och Domstolens beslut vara af provisorisk
egenskap, och pupillen, vid myndige år, ega å nyo väcka talan
emot de af Domstolen förut genom laga kraftvunnet Utslag ogillade anmärkningar.
Att detta är stridande emot 28 Cap. 1 §. Rättegångs-Balken
och att ett sådant försök der belägges med böter, torde knappast behöfva
nämnas. Den afgifne 3 års redogörelsen bör således, så vidt den oklandrad
lemnäs inom natt och år efter dess afgifvande, eller, i lall af klander,
med de rättelser Domstol föreskrifvit, lända vederbörande och äfven pupillen,
till framtida efterrättelse.
På grund af dessa framställda brister, ofullkomligheter och olägenheter,
hvilka befinnas uti och skola blifva följder af Utskottets föreslagna
Lagförändring, kan jag densamma icke godkänna, serdeles som inga förändrade
omständigheter visats, hvilka böra kunna verka till annan åsigt af
frågan nu, än den Utskottet för arne månader tillbaka uttryckte i Betänkandet
N:o 70, då Lagförändringen i vissa delar, och serdeles hvad angår
Domares vaksamhet öfver Förmyndares uppfyllande af redogörelse-skyldigheten,
afstyrktes. Men man har trott, eller velat att man skall tro, att,
genom denna Domaren ålagde controlerande vaksamhet, ett .surrogat skulle
vara påfunnet, att sälta i stället för den förmonsrätt raan går att beröfva
omyndiges arfsmedel,, medelst dessas ställande efter inteckningar, och
Lag- Utskottets Utlåtande N:o iog.
hvarom Höglofl. Utskottets följande Betänkande kommer att handla. Jag
har äfven emot detta reserverat mig, och får då tillfälle närmare vidröra
samma ämne, för att visa, huruledes contrtf och säkerhet äro arne ganska
skiljaktiga ämnen, tagne hvar för sig.”
Af Herr von Sydow: ''Med Herr Borgmästaren oeh Riddaren Bååth
förenar jag mig till alla delar, så vidt hans anförande afser Förmyndarefrågan;
men, beträffande de tysta förmonsrätterne, så delar jag ej den åsigt
Herr Borgmästaren yttrat.”
STOCKHOLM, Kohgl, Ordens-Boktryckeriet, i834*
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 110.
t
N:o 110.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Augusti.
Utlåtande , till följd af gjorda anmärkningar emot Utskottets
Betänkande N:o J1, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition j angående ändring af 8, och 10
samt förklaring af 2 §. i 1J Cap. Handels-Balken, som
ock serskilda i dessa ämnen väckta motioner.
Emot Utskottets nyssberörde Betänkande, hvilket samtl. Riks-Slånden
till Utskottet återremitterat, har, jemte åberopande af Herrar Holms
och Hesslesj Betänkandet bifogade reservationer, blifvit hufvudsakligen
och allmännast anmärkt följande:
För omvårdnaden om den omyndige börde man ej åsidosätta en
mängd andra samhälls*åligganden. Lagstiftningens vigligaste föremål
vöre att ställa hvar och en medborgare i det förhållande, att han kan
uppfylla sina förbindelser lill andra, utan att behöfva åsidosätta dem
han eger emot sig sjelf. Så vore likväl icke förhållandet nu medförmyndare.
En person måste alltid mer eller mindre skadas till sin egen
credit, i samma mon han visade sig hjelpsam i emottagandet af förmynderskap;
och detta föranledde, att allt större svårigheter mötte för erhållandet
af redbara förmyndare, och att sällan någon verksam manr som
följaktligen behöfde begagna sin credit, vågade påtaga sig detta kall.
En annan väsentlig olägenhet af de tysta förmonsrätterna vore den,
att förmyndare sällan kan bereda fullständig intecknings-säkerhet för
den omyndiges medel, emedan det icke gifves något sätt att vinna säker
upplysning, huruvida låntagaren innehar sådan befattning, som
med någon tyst förmonsrätt redan på förhand graverar hans fasta egendom.
De fall, då förluster i följd häraf uppkomma, voro icke sällsynte.
Mångfalldiga tvister om förmyndare-redogörelse hade sin grund
deruti.
Man hade talat för de omyndigas väl; men då man undersökte hvilka
dc äro, så måste man studsa tillbaka vid erfarenhetens upplysning
om det högst obetydliga antal myndlingar, hvilka genom lagförändringen
kunde hafva något att äfventyra. De fleste myndlingar på landet
vore nemligen jordegare och hade inga capital, och dem anginge frå_
Dih. till R. St. Prot. 1S3//.. 7 Samt. 1 Afd. I
22;dra Häftet.
2
Lag-Utskottels Utlåtande If.a lfa.
gan således icke. Af dera åter, hvilka åro capitalister, anginge frågan
icke andra än de få, som hafva sitt arf innestående hos förmyndarne
sjelfva; hvaremot alla öfrige, hvilkas capital varda af förmyndarne till
ajodre fastighets-egare utlånte, >— och dessa omyndiges antal vore det
största — befunno sig i alldeles samma behof, som alfmänhetén, och hade
samma interesse i de tysta förmonsrätternas afskaffande.
Den ifrågavarande lagförändringen medförde således icke i sjelfva
verket, för pluraliteten af omyndige, någon uppoffring utan vore tvärtom,
äfven för dem, i flera hänseenden fördelaktig.
Det hade varit en önskan, länge hyst af de män, sorn theoretiskt
och practiskt vinlagt sig otn juridiken, alt få borrt stadgandet om de ifrågavarande
tysta förmonsrätterne, hvilket bär stämpeln af en förfluten
tid. Och det borde erkännas, att Regeringen visligen gått den bildade
delens af Nationen önskningar till mötes, då den framställt denna
proposition, som Lag-Utskottet vid föregående Riksdag nära nog enhälligt
tillstyrkt, fastän det då icke lyckats alt i Stånden vinna bifall till
förslaget.
Man hade ofta det felet alt fästa sig vid sådane förslag, som fordrade
stora kostnader, men skänka föga uppmärksamhet åt dem, som med ringa
uppoffringar ledde till stora ändamål. Sådant syntes ock förhållandet vara
liär, emedan det vore utom tvifvel, att om Kongl. Maj:ts Proposition gick
igenom, jordbruket blefve mera betjent dermed, än med alla anslag för
detsamma aiS förkofran, och att kommande slägten skulle derigenom beredas
större fördelar, än dem de tysta förmonsrätterne tillfälligtvis kunde lemna.
Ville man hemta exempel från andra länder, så skulle man erhålla den
underrättelsen, att i Frankrike, der de ifrågavarande förmonsrätterne
länge qvarstått, hade de nyligen blifvit borttagne såsom ett ofantligt
hinder för en väl ordnad realcredit, och i Preussen, hvilket land blifvit
räddadt från undergång genom sina, på en sådan credit grundade Hypotheks-Inrältningar,
finnes icke några tysta förmonsrätter.
Af serskilde Ledamöter inom Stånden har dessutom blifvit yrkadt:
att, i händelse den tysta förmonsrälten för de omyndige borttoges, det
i stället måtte stadgas såsom åliggande för förmyndare, hvilken eger fastighet,
alt, vid föi myndareskapets åtagande, låta inteckna sin egendom
till pupillens säkerhet; — alt förmyndare, då han dertill förordnas,
borde af öfverförmyndaren åläggas att insätta myndlingens rörliga tillgån- -  gar uti Statens Verk, såsom förhållandet vore i England; — att de medel,
som till fattiges understöd äro samlade, syntes genom sitt ändamål,
Lag-Utskoilets Utlåtande iV.o t to.
3
böra vara berättigade till förmonsrält framför öfrige i den af Utskottet
föreslagna 10 § i 17 Cap. Handels-Bulken nämnde cassör, penningeverk
och inrättningar, och att dernäst borde komma fordringar för de medel,
hvilka Embets- och Tjenstemän i och för Embete eller Tjenst emottagit;
— alt det äldre förmynderskapel syntes böra ega företräde framför det
yngre, på lika sätt som en äldre inteckning har företräde framför en.
yngre, och att denna anmärkning gällde äfven Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om nedflyttning af de omyndiges tysta förmonsrätt; — samt
alt, till förekommande af bedrägerier, borde från den förmonsrätt för omyndiges
fordran, som kommer att ega rum, undantagas hvad den omyndige,
under båda föräldrarnes lifstid, kunnat erhålla i testamente eller
gåfva, eller sjelf sig förvärfva, i hvilket afseende blifvit föreslaget följande
stadgande: "För medel, sorn genom gåfva eller testamente tillfallit
omyndig under det fader eller moder båda ännu lefva, äfvensom
"för hvad denne sjelf kunnat sig förvärfva, eger ej hos dem förmons"rätt
rum, så vida icke anmälan derom hos Domstolen skett, och den"ne
förordnat, att medlen under förmyndare-ansvar emottagas må/’
För öfrigt har det blifvit anmärkt, såsom en felaktighet och inconsequence,
alt Utskottet förklarat sig anse den Kongl. Propositionen ej
kunna parlielt, eller annorlunda än i sin helhet, antagas, men likväl sedermera
yttrat sig till bifall för serskilda delar deraf.
Hvad nu först angår sistberörde vid formen af Utskottets Betänkande
gjorda erinran; så får Utskottet fästa uppmärksamheten derå, att
hvarje lagförslag, som afgifves ifrån Kongl. Majit lill Rikets Ständer, eller
tvärtom, ofelbart måste antingen bifallas, utan förändring eller ock
afslås, och kan icke grundlagsenlig! antagas med förändring, eller modification,
emedan sådant uppenbart skulle göra den sist beslutande Statsrnaglen
till lagstiftare ensam, Det är ej ovanligt, att Kongl. Maj:t till
principerne och till vissa delar godkänt Rikets Ständers lagförslag, men
ansett en eller annan omständighet hindra antagande deraf, och fördenskull
vägrat sitt bifall, samt deremot aflåtit Conlraproposition i ämnet.
Nu är hvad Utskottet i senare delen af dess Betänkande tillstyrkt,
icke annat än ett nytt lagförslag, ehuru i vissa delar öfverensstämmande
med den Kongl. Propositionen; och till afgifvandc af ett sådant förslag
har Utskottet haft desto större anledning, som Utskottets pröfning jern
-
4
Lag-Utskottets Utlåtande N.o ilo.
väl omfaltat åtskillige i ämnet väckte motioner. Utskottet förmodar således
berörde anmärkning icke vara grundad.
I hufvudfrågan eller angående inlecknings-företräde framför de omyndigas
tysta förmonsrätt,. förekommer, på sätt af Utlåtandet N:o iog
inhemtas, att Utskottet redan frångått ett beslut, som med förevarande
fråga eger nära gemenskap, nemligen i afseende på Her Holms motion,
om åläggande för Domaren, att tillse det förmyndare afge i lag stadgad
redovisning hvart tredje år, derå Utskottet numera tillstyrkt bifall; och
Utskottet anser sig, vid ett sålunda ombytt förhållande, samt med afseende
på den garanti emot vanvård af de omyndiges rätt, som Utskottet
hoppas häraf vara att påräkna, icke böra vidare afstyrka ifrågavarande
lagförändring, hvilken synes vara af allmänna rösten högt påkallad,
och som, ur statsoeconomisk synpunkt, lofvär det allmänna, och
serdeles jordbruket, betydliga fördelar, jemte det den underlättar möjligheten
att erhålla redbara förmyndare och i vissa hänseenden bättre
uppfyller rättslärans fordringar, än det nu gällande lagbudet. Utskottet
befarar likväl, att nedflyltningen af de omyndigas lysta panträtt i förmyndares
fasta egendom skulle i allmänhet försämra de förres belägenhet,
så vida den ej betryggas genom säkrare control öfver förmyndare,
än hittills egt rum; och Utskottet tror således, alt bifall till dess
härom afgifna förslag bör vara ett vilkor för den Kongl. Propositionens
antagande.
Till svar å hvad eljest i ofvanberörde måtto blifvit yrkadt i anledning
af Utskottets Betänkande, eller i sammanhang med anmärkningarne
dervid, får Utskottet meddela följande omdöme.
Ett lagstadg.ande, som ålade förmyndare, hvilken eger fast egendom,
att inteckna densamma till pupillens säkerhet, skulle blifva menligt för
förmyndaren, i hög grad öka obenägenheten emot förmyndare-befattningars
åtagande, samt endast lill någon del blifva verkställbar, emedan rätta
beloppet af pupillens tillgångar ej alltid kan vara kändt när förmyndaren
förordnas, och sedermera, lid efter annan, plägar undergå förändringar.
Förslaget om insättande af omyndiges rörliga tillgångar uti Statens
Verk är destomindre lämpligt, som berörde tillgångar, för det mesta, skulle
derigenom göras ofruktbara, och nämnde Verk dessutom invecklas i bestyr,
forn äro oförenliga med deras nuvarande organisation.
Då förmonsrätten för fattig.cassors fordringar hos deras föreståndare
grundar sig å gäldenärens omförmälda befattning, men icke å den omständigheten,
alt de fattiga äro fordrings-egare, hvilket tydligen inses
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o ilo.
5
deraf, att fattig-cassas fordran hos andra personer ej eger bättre rätt, än
fordringar i allmänhet, anser Utskottet det vara fullkomligen principenligt,
att fattig-cassor åtnjuta enahanda förmonsrätt, som är Kyrkor och Socknemagasin
hos deras föreståndare tillerkänd; -- och då det-utgör uppbörd
hvad Embets- och Tjenstemän, i och för embete eller tjenst, afenskilda
mottaga, lära äfven deraf uppkommande fordringar, på sätt Kongl.
Majrts Nådiga Proposition innehåller, böra uppflyttas till, men icke framföre
den förmonsrätt, KronanJ, städer och allmänna af Konungen stadfästade
penningeverk och inrättningar hos deras uppbördsman ega.
Om det än någon gång inträffat, att ett senare eremitaget förmynderskap
bidragit till gäldenärens obestånd, synes det likväl vara obestridligt,
att, vida oftare, den senare myndlingens egendom ökat tillgångarne för
gäldenären samt, med detsamma, äfven för hans förra myndling; —- och
då lagstiftningen bör afse och rätta sig efter det allmännaste förhållandet,
skulle det, efter Utskottets tanka, vara obilligt, att till den grad gynna
den sistnämnde myndlingen på den andres bekostnad, att denne icke ens
finge dela hvad han sjelf infört i förmyndarens bo. Aldraminst tior Utskottet
en sådan skiljaktighet böra uppställas eller bibehållas i händelse
omyndiges förmonsrätt postponeras efter inteckning, utan hänseende till
inteckningens och förmynderskapels olika ålder, då ali fråga örn anciennetet,
serskilda förmynderskap emellan, kan utan olägenhet helt och hållet upphöra.
Något giltigt stöd för anmärkningen lärer icke kunna hemtas från
exemplet af inteckningar, emedan dessa vidlåda viss pant, utan hänseende
till hvem, som är egare, och finnas således oberoende af förändringar i
gäldenärens bo; hvarföre ej heller den äldre inteckningens företräde framför
den yngre kan, på minsta sätt, förnärma den senares påräknade rätt.
Att få den förmonsrätt, som nu tillägges barnaarf uttryckligen tillerkänd
åt allt hvad omyndig hos förmyndare eger att fordra, har Utskottet,
på sätt Betänkandet utvisar, ansett vara en vigtig lagförbättring; och,
efter Utskottets förmenande, vore det icke rättsenligt att härifrån undantaga
hvad genom gåfva eller arf tillfallit den omyndige under föräldrarnas
lifstid, eller hvad han kunnat sig annorledes förvärfva, och hos-dem
finnes inneslående, enär grunden för omyndigs förmonsrätt är hans af
förmyndaren beroende ställning, och denna grund ofelbart inträffar i afseende
på allt hvad förmyndaren i sådan egenskap har under sin vård.
Det är att förmoda, att föräldrarne sällan skulle vara omtänkta eller hugade
att hos domstolen göra den anmälan, som det väckta förslaget i detta
ämne innefattar; och stadgandet blefve således ofelbart menligt för de
6
Lag-Uiskoltets Utlåtande IV.o tfo.
omyndige. Den som vill bedraga sina borgenärer kan göra det på många
andra sätt, än förslaget afser, och eorrectivet häremot måste egentligen
sökas uti den upptäckte bedragarens alfvarsamma bestraffning. Hvarföre
förslaget angår endast det fall, då bägge föräldrarne lefva, men icke den
händelsen, att endera är död, äfvensom huruvida domaren skulle under
söka,
om anledning till bedrägeri förefunnes, innan han egde förordna
angående egendomens emottagande under förmyndare-ansvar, eller om sådant
förordnande borde utan all undersökning meddelas, är icke utredt;
och flera frågor återstå i sammanhang härmed, hvilka ej böra -förbises,
derest förslaget finnes påkalla vidare uppmärksamhet.
I följd af hvad Utskottet redan ofvan yttrat, får Utskottet, med
frånträdande af dess i Betänkandet N:o 71 uttryckta, från den Kongl.
Propositionen skiljaktiga mening, härmedelst vördsamt föreslå,
att samma Proposition mätte af Rikets Ständer marda antagen
, derest Rikets Ständer jemväl antaga och Kongl.
Majit i Nåder bifaller det lagförslag 3 Utskottet i dess
nästföregående Utlåtande N:o 10g afgifvit.
För Öfrigt anser Utskottet
ofvan berör de 3 inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar
icke till någon åtgärd föranleda.
Flere Ledamöters serskilda, yttranden bifogas. Stockholm den g
Augusti i834.
Reservationer.
1:0 Af Herr Friherre Staél von Hollstein: JVfed åberopande af min emot
Utskottets Betänkande N;o 71 afgifne reservation, tillstyrker jag för min
del ovilkorligt antagande af Kongl Majrts Nådiga Proposition.”
2:0 Af Herr Strussenf eldt: ’ På de skäl dem Kongl. Propositionen innehåller,
tillstyrker jag densammas ovilkorliga antagande,”
3.o Af Herr Professor Grubbe: Utskottet har, vid ånyo företagen pröfning
af frågan om upphäfvandet af den förmonsrätt Lagen i 17 Cap. 8 §. HandelsBalken
i vissa fall tillägger barna-arf, innestående hos förmyndare, framför
inteckningar i förmyndarens fasta egendom, funnit skäl alt , med frångående
af sin förut i Betänkandet N;o 71 yttrade mening, numera tillstyrka.bifall
lill den af Kongl. Majit i Nåder föreslagne lagförändringen. Jag ogillar
ej detta Utskottets beslut: jag erkänner och har allticCerkänt bela vigten af
de skäl, hvilka tala för den ifrågavarande lagförändringen. Men då »ag
Lag-Utskottets Utlåtande N.O 110.
1
likväl i hänseende till denna fråga varit och ännu är till en viss grad
tvekande, anser jag det för min pligt att genom ett serskildt anförande i
få ord angifva min åsigt af detta granlaga och ömtåliga ämne.
Om man närmare gör sig reda för uppkomsten af det nu till upplräfvande
föreslagna stadgandet, måste man utan tvifvel medgifva, att
det hvilar på en djupt liggande grund. Då Staten i sin ide måste betraktas,
icke såsom utgörande blott ett tillfälligt Bolag emellan vissa i
det närvarande ögonblicket lefvande individer, utan såsom en af naturen
beredd och af förnuftet med nödvändighet fordrad förening emellan alla
de efter hvarandra följande generationerna af ett folk; och då Staten, i
följd häraf, måste i det uppväxande slägtet se sina blifvande medlem-'
mar, hvilkas rätt den har att med en så mycket större sorgfällighet
vårda, som de ännu icke äro i stånd att sjelfve den bevaka; så uppkommer
derigenom för densamma, i oskiljaktigt sammanhang med pligten,
att åt de omyndige anskaffa förmyndare, som vårda deras uppfostran
och förvalta deras egendom, en ej mindre helig förbindelse att, så vidt
möjligt är, tillse att myndlingarnes medel icke må af förmyndarne förskingras.
Till detta ändamåls uppnående synas tvänne utvägar erbjuda
sig. Den ena är, att underkasta förmyndarne, i hänseende till deras förvaltning
af myndlingarnes egendom, en noggran och fullt tillförlitlig
uppsigt: den andra, att göra förmyndaren med sin egen förmögenhet
ansvarig för myndlingens af honom emottagne medel, och att följaktligen
tillägga den senare för dessa medel en af lagen stadgad panträtt (en
hypotheca tacita s. legalis) i förmyndarens egendom. Dessa utvägar
hafva ock blifvit af Lagstiftningen begagnade; och då man ej funnit någondera,
ensamt tagen, för ändamålet fullt tillräcklig,' har man på ett
eller annat sätt sökt använda båda i förening, hvarvid man likväl i serskilda
lagstiftningar gjort ett öfvervägande afseende, än på den förra, än
åter på den senare. Hos oss har den i 23 Cap. Ärfda-Balken föreskrifna
uppsigten och controlen öfver förmyndares förvaltning af myndlingarnes
medel hittills varit ganska ofullkomlig; man har derföre, till de
omyndiges betryggande, nödgats hufvudsakligen förlita sig på deras i
17 Cap. 8 §. Handels-Balken stadgade panträtt i förmyndarnes egendom.
Att denna panträtt blifvit lemnad, icke blott i förmyndarnes lösa egendom,
utan äfven i den fasta, är ganska naturligt, då den senare oftast är
af större betydenhet, och således erbjuder myndlingarne en större säkerhet
än den förra;~och på det denna säkerhet ej åter skulle försvagas och i
många fall tillintetgöras genom inteckningar i en förmyndares fasta e
-
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o ilo.
gendom, tillkomne efter fönnynderskapets emottagande, har mari funnit
nödigt att tillägga barna-arf förmonsrätt framför sådane yngre inteckningar.
Detta stadgande lärer ock synts lagstiftaren så mycket billigare,
som myndlingens af förmyndaren emottagna medel för honom kunde
anses medföra samma fördelar, som ett erhållet lån af motsvarande
belopp, hvilket han tilläfventyrs ej hade bekommit utan att låta det intecknas
i sin fasta egendom. På den tid då denna de omyndiges förmonsrätt
i vår lag stadgades, voro, vid äunu föga utbildade credilförhållanden, de
deraf uppkommande olägenheterna mindre märkbara. De hafva deremot
under dea senast förflutna liden, vid det induslriela lifvets fortgående
utveckling, mer och mer låtit känna sig. Erfarenheten har ock visat,
att denna förmonsrätt icke alltid varit tillräcklig att mot förskingring
betrygga de omyndiges medel, då man ej kunnat hindra förmyndaren,
att afhända sig den fasta egendom han, vid fönnynderskapets emottagande,
innehade, och att derigenom beröfva myndlingen den af densamma
påräknade säkerheten. Man har äfven funnit stadgandet ofta motverka
sitt eget ändamål, dels derigenom, att det nödgat eller föranledt
många redliga och pålitliga män, att söka undandraga sig förmynderderskapets
emottagande, och dels derigenom, att den säkerhet, som eljest
kunnat påräknas för en omyndigs mot inteckning utlånade medel
stundom blifvit tillintetgjord genom ett af låntagaren förut emottaget
förmynderskap. Af dessa förenade skäl har man i våra dagar börjat finna
det oundgängligen nödigt, alt den panträtt, hvilken uttryckes genom
inteckning i fast egendom, må erhålla en ovilkorlig giltighet, och att
således den förmonsrätt barna-arf hittills hos förmyndare åtnjutit framför
inteckningar, yngre än fönnynderskapets emottagande, må upphäfvas.
Emedlertid då det gamla stadgandet, ehuru på långt när icke alltid
tillräckligt att betrygga de omyndiges egendom, likväl onekligen i många
fall räddat densamma, då den eljest hade gått förlorad, synes det ej
vara förenligt med Statens pligt mot de omyndiga och värnlösa, att upphäfva
delt# stadgande annorlunda, än i sammanhang med en författning
eller inrättning, som på annat sätt, nemligen genom en noggrannare
uppsigt öfver förmyndares förvaltning, bereder en tillräcklig säkerhet åt
dem, som ej kunna sjelfva bevaka sin rätt. Alt inrättandet af ordentliga
förmyndarekamrar vore det säkraste medlet härtill, lärer ej kunna
bestridas. Men då sådane, under närvarande förhållanden, icke öfverallt
i vårt land torde kunna tillvägabringas, blir frågan, huruvida ändamålet
-
Lag-Utskottets Utlåtande N.-O t to.
9
målet äfven på något annat sätt må kunna uppnås. Utskottet har trott
det kunna vinnas genom ett stadgande, som ålägger vederbörande domare,
alt vaka deröfver, att förmyndare fullgöra sin redovisningspligt, samt
att deras ingifne förmyndareräkningnr blifva af gode män granskade.
Ehuru jag erkänner vigten af de betänkligheter, hvilka af tvänne Reservanter
blifvit anförde emot detta, af en bland Utskottets Ledamöter föreslagna
och af pluralitelen gillade stadgande, har jag dock ej funnit
mig böra, för min del, ogilla detsamma, emedan jag tror det utgöra det
enda, som för närvarande kan försökas, för att åtminstone i någon mon
ersätta bristen af förmyndarekamrar. Men temligen osäkert synes det
mig, huruvida de omyndiges rätt härigenom blir tillräckligen skyddad.
Vid detta förhållande .erkänner jag, att jag ännu skulle draga i betänkande,
att lemna min röst ät den föreslagna lagförändringen, i hvad den rörer
omyndiges förmonsrätt hos förmyndare, om jag ej, efter en lugn och
opartisk jemförelse emellan alla de vigtiga skäl, som tala för denna lagförändring
och de betänkligheter, hvilka, det oaktadt, under närvarande
förhållanden, eller så länge vi sakna ordentliga förmyndarekamrar, synas
mig emot den kunna anföras, trott mig böra låta dessa sistnämnde
vika för den utan tvifvel ganska aktningsvärda aucloriteten af en opinion,
hvilken, först uttalad af nya Civil-Lagens författare, blifvit ytterligare
understödd, ej blott af de tvänne senast förflutne Riksdagarnes Lagutskott,
utan äfven af en betydande pluralitet inom Högsta Domstolen
och Siats-Rådet, och slutligen vunnit jemväl Kongl. Majus höga bifall,
likasom den, så vidt man får döma af den inom alla Riks-Stånd beslutade
återremissen af Utskottets Betänkande N:o 71, synes äfven bland
Nationens Representanter vara rådande."
4:o Af Herr Professor Bexell, sora instämt med Herr Professor Grubbe.
5:o Af Herr Bååth: ”Då jag nu går alt utveckla den reservation jag
anmält och lill en del uttalat emot Höglofl."Lag-Utskottets förnyade Betänkande,
i frågan om de tysta förmonsrätternes ■—och deribland i synnerhet
barna-arfs — tillbakasättande efter inteckning i förmyndares egendom, är
det icke utan en viss spänd omtänksamhet jag vågat mig in på ett fält,
der jag har att vänta väldige motståndare oell ifrige försvarare af penni
nge-interessets framgång — kosta hvad det vill — men i det säkra
hopp, att jag ej skall stå ensam i striden: att grunden för alla samhällens
tillkomst, inbördes skydd, och i främsta rummet skydd för den
Bill. lill R. St. Pijot. 1.834. 7 Sami. i Afd. 2
22:dra Häftet.
10
Lag-Utskottets Utlåtande 1V.0 tio.
värnlöse, ännu icke förlorat sin gällande kraft, fortgår jag- lilj granskningen
af meranämnde Betänkande.
Härvid förekommer högst märkvärdigt, alt hvad Utskottet, icke fann
vara rätt i dess förra Betänkande, och derföre då icke kunde tillstyrkas,
har Utskottet nu, efter något mera än 2 månaders tid, funnit vara rätt och
derföre tillstyrkt antagande af Kongl. Majits Nådiga Proposition. Denna
senare mening har Utskottet grundat, icke på nya rättsgrunder, ty
desse måste vara oföränderliga, utan på en sjelfgjord grund, den nemligen,
att, genom tillstyrkt förändring af allmänna Lagens stadgande i a3
Gap. 1 §. Ärfda-Balken, domaren blifvit ålagdt, såsom ovilkorlig skyldighet,
vaka deröfver, att förmyndare hvart 3:dje år till domstolen ingifva
räkning för sitt förmynderskap. Härom handlar Utskottets nästföregående
Betänkande. Uti min reservation emot sistnämnde Betänkande har
jag, såsom jag förmodar, tydligen visat, att denna domaren ålagde pligt
aldrig kan så fullgöras, att den betryggar omyndiges rätt, och än mindre
kala den, såsom fullt gällande surrogat, sättas i stället för den förmonsrätt
man velat Fråntaga omyndige barns gods hos förmyndaren. Man måst*
besinna, alt domarens vaksamhelspligl endast är en control på förmyndaren;
men barnagodsels företrädesrätt i förmyndares egendom, framför
inteckning, deremot är en verklig panträtts säkerhet. Om control vore
detsamma som panträtt; hvarföre skola då alla Rikets uppbördsman ställa
säkerhet genom borgen för deras uppbörd, ehuru de hafva flera controlerande
myndigheter, hvilka granska deras räkenskaper? Detta synes
mig ligga så klart för det oförvillade förnuftet, att endast egna interesset
eller jagandet efter opinionshyllning kan hafva något att deremot invända.
Då således denna af Höglofl. Utskottet antagne grundval icke
kan ega bestånd — och det är just på denna resultatet är uppställdt, så
följer deraf, att byggnaden måste falla. Denna sals, i fall den behöfver
bevis, bestyrkes bäst af Höglofl. Utskottets eget medgifvande nemligen:
”att ned/lf Ilning af omyndiges tysta panträtt i förmyndares fasta
”egendom skulle i allmänhet försämra de förres belägenhet, om den ej
”betryggas genom säkrare control än hittills egt rum.”
Jag vill närmare söka upplysa detta genom ett exempel: A är omyndig
och dess arfsmedel 5,000 R:dr äro under förmyndarevård och ansvar hos B.
Denne har en faslighet af 20,000 R:drs värde; således var ingen betänklighet
att anförtro honom dessa arfsmedel,-serdeles som hans yttre ställning
tillika utvisade en slags förmögenhet, i förening med anständig hushållning,
ehuru tillika var kändt, att han hade sin egendom graverad med
Lag^UtskolUts Utlåtande !f.o 110. ra
5,000 R:dr. Under tiden och efter några års förlopp förändra sig ställningar
och förhållanden, ökade penningebehof blifva deraf en följd och
B graverar successivt denna egendom med ytterligare 5,000 R:dr. —
Den är således graverad med 10,000 R:dr inteckningar och 5,000 R:dr
arfsmedel, tillsammans i5,ooo R:dr eller fyra femtedelar af hela värdete
Under tiden har B gjort ointecknade skulder; han lagsökes för dem, och
dertill åtgår, om icke hela, dock det betydligaste af lösegendomen. Slutligen
går detta steg för steg derhän, att B frivilligt eller tvunget kommer
i concur^tillstånd, och fastigheten, den hufvudsakligaste tillgången,
säljes för »2,000 R:dr. Till följd af ännu gällande Lag, sista mom. af
8 §. i »7 Cap. Handels-Balken, skola således med förmonsrätt framför
harna-arf utgå de 5,ooo R:dr, hvilka voro i fastigheten intecknade, innan
B blef förmyndare, och enligt samma Lagrum skall barna-arfvet 5,000
R:dr utgå framför de sedermera tillkomne inteckningar, hvilka alltså mark
om mark få dela sig emellan resten af köpeskillingen. Vore nu denna barna-arfvets
förmonsrätt borttagen och ställd efter inteckningarne, så visar
sig klart, att myndlingen förlorat minst 3,000 R:dr. Må detta äfven
vara ett tillräckligt vederläggningsbevis mot dem, som påstå, att barnaarfs
förmonsrätt endast är skenbar. Jag vädjar i öfrigt till hvarje erfaren
domares omdöme vid behandling och afdömande af så beskaffade
concursfrågor, der gäldenären tillika, såsom förmyndare, innehar barnagods,
och jag väntar säkert det vitsord, alt, utom denna förmonsrätt, hade
omyndiges arfsmedel i de flesta fall gått förlorade. Man har in-vändt,
att förmyndaren kan kringgå och tillintetgöra denna förmonsrätt, derigenom,
att han säljer sin fastighet. Jag måste medgifva sanningen häraf,
ehuru högst få fall lara kunna visas, alt så tillgått, endast för att bedraga
omyndige. Ett sådant steg vore för djupt ingripande i förmyndarens
egen ställning, att det skulle vidtagas utan i nödfall, och då är redan förmyndarens
obestånd så kändt i orten, att den omyndiges fränder eller annan
redlig man- icke lärer underlåta vidtaga de åtgärder omständigheterna
påkalla. Ett vida lättare fält, mindre uppmärksamhet väckande,
lemnäs en oredlig förmyndare, att skada sina pupiller, i fall dessas förmonsrätt
framför inteckning borttages, Förmyndaren kan då obehindrad
och efter behag gravera sin egendom med inteckningar — vare sig diktade
eller verklige. Detta kan icke hindras, om än domaren ålägges vaka
deröfver, att förmyndaren hvart 3:dje år till domstolen ingifver räkning.
Den bedräglige förmyndaren kan likväl under mellantiden af dessa
3:ne år sälja både fast och löst —- och myndlingen får då icke en
I*
La^-TJisJiollcls Utlåtande N.-a liff.
skilling. — Lagen har emot bedrägerier och öfverträdelse? ingen hammande
kraft. Lagen kan endast bestraffa dem.
Man liar vidare anmärkt, att barn-arfs; förmonsrätt; hindrar crediten,
för hvars upphfelpårrde man trott sig aldrig kunna göra för mycket, äfven
med uppoffring af de ömmaste förbindelser. Jag medgifver, att saken kan
vara betänklig för den, som ingen annan credit eger, än den, som måste
nppvagas med 3 å 4 dobbel p,m{säkerhet. Det beror till en betydlig del af
hvar och en att skapa sin egen credit. Den är icke alltid real; den är
äfven fästad vid person och afser då dennes kända redliga tänkesätt, or»
denlligbet i affaffer, arbetsamhet och ordningssinne i sin hushållning.
Med dessa egenskaper saknar icke den redlige och trefne bonden lånetillgångar
i den ort der han är känd. öm ej credit verre annat än pantsäkerhet;
om den ej tillika vore fästad vid person; så frågar jag: hvad säkerhet
har den obemedlade ynglingen att erbjuda, då han, som handlande
eller handtverkare, inträdde i samhällets alla förbindelserioch skyldigheter?
Hvad var det, soro lyftade honom till den ansenligat förmögenhet mången
nu eger, ehuru han började med snart sagdt intet? Jag är säker, att den
aktningsvärde marinen skall svara: min personliga credit, i förening med
outtröttlig arbetsamhet och alltid iakttagen ordentlighet i affairer, hafva
skaffat mig förtroende och grundlagt min framgång. Vill man åter betrakta
frågan med hänsigt endast till panträtt genom inteckning; så må man
gä tillbaka och eftersinna förhållandet med den största långifvaren, Rikets
Ständers Bank, och publica cassör, hvilka alla, enligt nuvarande Lag*
förhållanden, emot inteckning i fastigheter och vederbörande domares be*
vis om hinderslöshet från innehafvande förmynderskap, eller andre sådane
medel, hvilka kunna minska Bankens eller Cassans säkerhet, utlånt
flera millioner R:dr, utan att dessa stora långifvare veterligen derpå
något förlorat, hvilket nogsamt bevisar, att svårigheten att få utredt förhållandet
med innehafvande förmynderskap i allmänhet icke är så stor,
som man velat framställa den.
Man har äfven såsom skäl åberopat, att de tysta förmonsrätterna*
tillbakasättande efter inteckning, vore af allmänna rösten påkallad. Detta
är dock ett misstag så vida med allmänna rösten må förstås Representationens.
Förhållandet är nemligen sådant: att Rikets Ständer vid i8a3
och i83o årens Riksdagar inkommo till Kongl. Maj:t med underdåniga
skrifvelser, att den i 17 Gap. 8 §. Handels-Balken, Kyrkor, Fattighus,
Kronan eller Frälsemän för fordringar hos deras uppbördsman lillagde
vilkorliga förmonsrätt framför inteckningar mätte upphöra; men i »tället
Zag-Uts&ottets Utlåtande IV.O 110.
att minska den rött Lagen tillägger barn-arf, i förmyndares egendom, begärde
Rikets Ständer, att i tydliga ordalag måtte bestämmas, att den förmonsrätt,
som tillägges barn-arf, måtte utsträckas till all en myndlings egendom,
sora under en förmyndares vård och förvaltning är ställd. Sådan
var allmänna rösten för 4 &r tillbaka, angående barn-arfs förmonsrätt och
säkerhet; sådan har den i 100 år, enligt 1^34 års Lag, varit uttryckt: och
sådan har den, före denna Lags tillkomst varit af Svenska folket stadgad
i de äldre, så väl Landskaps- 60m Slads-Lagarne, af hvilka Stads-Lagen
l5 Cap. B. B. innehåller: T het godz (barnens) md ej sjunka eller brinna före
barnomettj utan alt fullt åter antvardas. Delta allt, såsom Högloft. Utskottet
behagat uttrycka, här visserligen stämpeln af en försvunnen tid,
men det bär ock stämpeln af den gamla:Svenska ärligheten, hvilken jag
hoppas ännu icke helt och hållet försvunnit.
Med skyldigt erkännande af min egen inskränkta förmåga vid detta
ämnes behandling, vill jag slutligen hänvisa till de måns högre kunskaper
och omdöme, hvilka i denna fråga yttrat sig vid ämnets föredragning i
Konungens Stats-Råd och Högsta Domstolen. Desse äro Herr Juslitiae-Cancelleren
samt Herrar Juslitise-Råderne Backman och Stråle. De hafva
alldeles afstyrkt barn-arfs ställande efter inteckning, annorlunda än i sammanhang
med inrättande af förmyndarekamrar till emottagande af barnarf,
såsom den enda säkerhet man kan sälta i stället för barn-arfs nu eggande
förmonsrätt. Detta vilkor anser jag så väsendtligt och för de o»
myndiges säkerhet så oeltergifligt, alt, utan dettas tillvägabi ingande på elt
ändamålsenligt sätt, man genom den föreslagna förändringen tillskyndar omyndiga
barn oberäknelig skada och förlust. De fleste anmärkningar emot
Utskottets förra Betänkande instämma också i detta vilkors förutsättande;
men Utskottet har dock icke lemnat afseende å den allmänna rösten i denna
omständighet.
I anledning af hvad jag nu haft tillfälle anföra, och hvartill kunde
läggas flera, till vidlyftighets undvikande, förbigångna skäl, har jag med
min röst vid den anställde voteringen inom Utskottet icke kunnat biträda
Utskottets pluralitet, i hvad den afser barn-arfs förmonsrätts ställande
efter inteckning, innan ett surrogat derföre, medelst förmyndarekamrar, på
ändamålsenligt sätt inrättade blifvit antaget och i verk ställd t.*'
6:0 Af Herr Linderholm, sorn förenat sig med Herr Bååth.
7:0 Af Riksdagsfullmägtigen Anders Påhlsson från Jönköpings Län: ”Jag
har ej kunnat instämma i majoritetens beslut, i afseende på Betänkandet IST:o
no, rörande tysta förmonsrätternes upphörande, och anser mig skyldig, så
Lng-Ulskoltels Ut låland?. N-0 ti+.
▼äl mig sjelf, <om mina commitlenler, ali aflemria min reservation angående
delta vigliga ämne.
Det kan ej bestridas, att upphörandet af de tysta formons-iälterne
måste hafva en fördelaktig verkan på fastighels-egares credit, och jag
vill i allmänhet ej sätta mig emot ropet om författningar, sam åsyfta
att stärka enskilda förtroendet, ehuru det måhända för mången varit
bättre, om hans credit varit mindre och hans egen omtanka och drift
större; men jag kan ej samtycka till en sådan lagförändring, så vidt den
afser omyndiges förmonsrätt hos förmyndare. Det är en allmän grundsats,
att ju mindre den enskilde sjelf är i stånd att vårda och förese sin
egendom, desto mera mäste Lagen göra det i hans ställe. Ingen är väl mindre
i stånd härtill än värnlöse och minderårige harn; och 1734 års Lagstiftare,
jh vilkas åsigter, der tiden icke åstadkommit förändrade förhållanden,
och hvilket i afseende på detta ämne ingalunda inträffat, ännu qvarstå såsom
mönster för skarpsinnighet och soliditet, hafva derföre visligen sökt
förebygga de vådor, som desse omyndige, hvilkas rättigheter det är samhällets
och följaktligen hvarje medborgares pligt att vårda,, skulle kunna
tillskyndas genom vårdslöshet eller bedrägeri. För denna allmänna pligt
måste den enskilda fördelen stå tillbaka; och dessutom torde den olägenhet,
man såsom förmyndare genom uppoffring till någon del af sia
enskilda credit får vidkännas, i allmänhet icke motväga den oberäkneliga
skada, sora genom den föreslagna lagförändringen skulle tillskyndas
omyndige.
Omyndiges fördel af deras nu gällande förmonsrätt hos förmyndare
är ingalunda skenbar. Den är alldeles påtaglig, då förmyndaren är fastighetsegare,
och der det inträffar att förmyndaren afhänder sig denna
egendom, är det vanligt, att någon af den omyndiges „fränder anmäler
förmyndaren till endLledigande. Inträffar åter, det oaktadt, att pupillens
gods går förloradt, så är det åtminstone icke Lägens fel, ty den har i
stället att; såsom Utskottets majoritet, efter min tanka, nu gjort, bereda
och underlätta dylika förluster, sökt förekomma dem. Jag yttrar
detta derföre, alt jag ingalunda kan anse Utskottets serskilda förslag om
åläggande för domaren att å vissa tider granska eller låta granska förmyndarens
räkenskaper motsvara den borttagne förmonsrätten. Om detta
vore förhållandet, skulle jag ej afvikit från pluralitetens mening, ty
den har, som sagdt är, i visst fall fördel med sig. Men huruvida den
föreslagne granskningen motsvarar ändamålet, att lika mycket som förmonsrätten
betrygga myndlingens säkerhet, hemställer jag till hvars ock
Lag-Utskottets Utlåtande N.o ilo.
i5
em bedömande. Granskning af förmyndares räkningar ar redan i vår
nuvarande Lag föreskrifven, men huru ofta och på hvad sätt iakttages
denna föreskrift? Den, som eger erfarenhet om Landtdomares göromål,
känner äfven, att deras tid är på det högsta upptagen. Det kan| således
icke rimligen begäras, att han sjelf skall kunna ingå uti en så noggrann
och delaillerad granskning och undersökning af alla de i en vidlyftig
Domsaga förekommande förmyndare-redogörelser, som hädanefter skulle
erfordras. H.*.n måste således förtro sig till gode män, På dessas omdöme
och redlighet berodde således omyndiges hela välfärd. Utom den
mödosamma och obehagliga granskningen i och för sig sjelf, huru svårt
skulle det icke vara för gode männen, att bedöma vederhäftigheten
hos de personer, till hvilka myndlingens medel blifvit utlånta, af hvilka
personer åtminstone någon del kunde vara för dem okände? Med bästa
vilja kunde således misstag ske; och om nu dertill förutsättes, hvilket
ingalunda är omöjligt, att gode männen hade undseende med förmyndaren?
Hvad ansvars- elleF ersättnings-påföljd skulle för dem eller domaren
ega rum i dessa fall, så svåra att controlera? Vöre det väl billigt,
att domaren ansvarade för en sådan förseelse, hvilken han icke
kunnat förekomma? Dessutom kan förmyndaren på den Tid, som emelian
hvarje granskning förflyter, på eget bevåg utlemna medlen till uppenbart
osäkra och mindre vederhäftige personer, samt på sådant sätt
helt och hållet- förstöra myndlingens gods. En annan förmyndare måste
då förordnas, men innan detta, som alltid för vederbörandes hörande
fordrar någon tidsutdrägt, sker, kan ingen utsökning hos förre
förmyndaren ega rum; och när han ändtligen lagföres är hans egendom
måhända redan afträdd till Jjorgenärerne eller hans fasta gods intecknadt.
Jag åberopar för öfrigt de skäl Utskottets förra Betänkande N:o 71
innehåller, och är fullt öfvertygad, att, derest den föreslagna lagförändringen
vinner bifall, tillskyndas väl derigenom enskilda crediten en
fördel, men på omyndige barns bekostnad; och jag beklagar då de föräldrar,
hvilka sträfvat för att samla något till sina barn, men falla ifrån
under dessas omyndiga år, ty ovissheten om deras barns framtida lott
skall störa deras lugn i döden; men jag beklagar ännu mera de omyndige,
hvilka blifvit beröfvade det skydd de, i följd af deras värnlöshet,
framför andra haft rätt att af Staten och sina Medborgare fordra." Och
8:0 Af Anders Svensson från Hallands Län, som förenat sig med
Hetx Bååth.
STOCKHOLM, Eckstkinska Tryckerjf.t, i334*
Lag-Utskottets Utlåtande N.o lits
t
N:o i n.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Augusti.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o j3 , öfver Herr Eric AT. Lefflers motion,
att då. förmyndare förordnas af annan Domstol , än den
Under-Rätt, i hvars Domsaga förmyndaren bor, sistnämnde
Rätt må erhålla del af förordnandet.
Emot detta af Högvördige Presle-Ståndet bifallna, men af de öfriga
Stånden till Utskottet återremitterade Betänkande, hafva följande anmärkningar
blifvit framställda:
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr Pehr Gustaf Cederschiöld, att, då'Utskottet afstyrkt bifall
till Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om upphäfvandc af de tysta förmonsrätlerne,
vore det alldeles nödvändigt, alt Herr Lefffers ifrågavarande
motion bifölles, emedan någon utväg måste gifvas för den, som
icke är förmyndare, att kunna bevisa detta förhållande, hvilket dock ej
syntes blifva möjligt på annat sätt, än det Herr Leffler föreslagit;
af Herr Friherre C. IF. Ehrenborgh: att Herr Fri herren ansåg Betänkandet
böra återremitteras, på det Utskottet måtte få tillfälle i ett
sammanhang å nyo pröfva alla de uppstådda frågor, som angå förmya*
dare-vården.
Inom Vallöf. Borgare-Ståndet,
af Herr Leffer, att lian hade hoppats, det Utskottet, om än icke
motionen kunde godkännas i allt, dock skulle finna hufvudsaken förtjena
mera afseende, än som deråt nu syntes vara lemnad; att han icke
föreställde sig, det någon Domare kunde till förmyndare lagenligen antaga
en person, om hvars rätta hemvist han icke egde säker kännedom,
men alt, om detta vore möjligt, så, enär man icke kunde af Domaren fordra
mera än han Vöre i stånd att verkställa, måste han också i nämnde fall
vara befriad från skyldigheten att annan Domstol om förmyndare-förordnandet
underrätta; — alt det deremot oftast inträffade, att den person,
som förordnades, vore till sitt hemvist känd, antingen af Domaren
sjelf, eller af dem, sorn. på blifvande förmyfldaren gifvit anvisning, och
Rik. till R. St. Fröt- l834• 7 Suni. 1 Afd. j
ti3:dje Häftet.
a
Lng-Utskollets Utlåtande N.o 1H.
att således stadgandet i de fleste fall kunde iakttagas; att, om hinder
mötte för anskaffande af säker uppgift på beloppet af den egendom förmyndaren
hade om händer, det i alt full vore mycket vunnet, om åtminstone
den, som icke innehar något förmynderskap, hvarken större
eller mindre, sättes i tillfälle att kunna sådant styrka; — samt att de
fall, då en person vore förmyndare till följd af skyldskap, utan förordnande
af Domstol, aldrig kunde undgå Domarens uppmärksamhet, enär
förhållandet måste upptagas uti Bouppteckningar med flere handlingar,
som fordra Domareus handläggning; och har Herr Leffler slutligen tilllagt,
att, ofn den lysta förmonsrätten upphörde, och annan garantie
sattes i stället, hans förslag icke komme i fråga, men alt han, för annan
händelse funne sig befogad förnya motionen;
af Herrar Winberg, Zander, Rydin, Halling och Lundin, hvilka
yttrat sig hufvudsakligen i likhet med Herr Leffler ;
och inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Peter Pehrsson från Calmar Län: att, i den händelse omyndiges
förmånsrätt hos förmyndare komme att i dess nuvarande skick bibehållas,
vore det för creditens upprätthållande af högsta vigt, alt sådane åtgärder
vidtagas, i följd hvaraf bestämd och osviklig kännedom kan vinnas derom,
huruvida en viss person innehar någon hans egendom graverande
förmyndare-befattning eller icke. Om motionen icke kunnat bifallas, hade
den åtminstone bort tjena Utskottet till ledning att finna dé medel,
hvarigenom det af Motionairen åsyftade ändamål kunde stå att vinna.
Och i detta afseende ville Peter Pehrsson föreslå: att, sedan lämpliga föreskrifter
blifvit gifna, rörande skyldighet för de Under-Domstolar, som
meddela förmyndare-förordnanden, att inom viss kort tid insända deras
deröfver förda Protocoll till vederbörande Hof-Rätt, de sålunda inkonme
uppgifterne tillika med Hof-Rätternes egne beslut, rörande förmyndares
tillsättande, kunde, för hvarje sådan Öfver-Domstols district, sammandragas
uti ett enda register eller förmyndare-bok, i sammanhang hvarmed,
till ändamålets fullständiga ernående, borde stadgas, att serskildt förmyndare-förordnande
skulle utfärdas, då fader elier moder sjelfva åtaga sig
förvaltningen af gods, som tillfallit omjmdigt barn medan föräldrarne lefva.
Huruvida Lagbudet kunde få utvidgas eller med dess promulgerande så
länge fördröjas, att detsamma tillädes äfven en retroactiv verkan, ville
Peter Pehrsson lemna åt andra att afgöra. Men genom antagande och
vidare utveckling af ofvanberörde förslag, vore i allt fall så mycket vunnet,
att man, medelst efterfrågan uti Rikets Irenne Hof-Rälter, kunde ernå
r i«" V
Lag-Utskotlels Utlåtande 1V.-0 ///.
3
bestämd kunskap, huruvida en person, efter en viss tidpunkt, blifvit med
något förmynderskap besvärad eller icke. För öfrigt Vore det angeläget,
att, i sammanhang härmed, tydliga föreskrifter meddelades, rörande den
ordning, som borde iakttagas, för att, i vissa fall, om Domstolarnes förordnanden
i förmyndare-mål underrätta sjelfve de tillsatte eller entledigade
förmyndarne. Omyndige barhs förseende med skicklige förmyndare
är ett af de ärenden, som tåla minsta uppskof, oeh det inträffade derföre
ganska ofta, att Domstolarne å Landsbygden uti förmyndare-befattning
insätta eller derifrån entlediga personer, hvilka icke äro vid Rätten närvarande,
och ej heller kunna till Tinget inkallas, i anseende till aflägsenlieten
af deras hemvist. För att i sådane fall till verkställighet befordra
Domstolens beslut, är följaktligen en kungörande åtgärd af nöden, om hvars
vidtagande och beskaffenhet Lagen likväl icke lemnar någon föreskrift. Saknaden
deraf hade också icke sällan haft lill följd, att boutredningsman,
sorn vanligen ombesörja förmyndares första tillsättande, och afträdande
förmyndare, som sjelfve begärt deras entledigande, längre tid, samt till
och med flera år, dröjt med communieation af förordnandena, under hvilken
tid boutredningsmannen och afgående förmyndare begagnat och sig
till nytta användt och förskingrat barnagodset, och de tillsatte förmyndarne,
okunnige om deras tillförordnande, saknat all anledning att efterfråga
pupillens tillgångar samt ännu mera att dem om händer taga och
förränta. I följd häraf hemställdes, a'tt stadgas måtte: att, då Domstolen,
uppå ansökning af enskild person, uti förmyndarebefattning insätter eller
derifrån skiljer någon, sorn icke är vid beslutets afkunnande närvarande,
det må åligga sökanden att inom viss, med afseende å locala förhållanden
bestämd tid, meddela den tillförordnade eller entledigade förmyndaren
underrättelse om en. sådan Domstolens åtgärd, samt öfver eommunicationens
verkställande till Rätten ingifva bevis; att åter, då beslutet om förordnande
eller entledigande fattas ulan anledning af någon yttre framställning,
och endast på grund af Domstolens omedelbara öfvertygelse om
åtgärdens nödvändighet, behörigt Prolocolls-utdrag öfver förloppet bör
inom vissa tider af Domstolens Ordförande tillställas Kronobetjeningen eller
Nämnden, och genom desse senares försorg tillställas den, hvilken beslutet
angår; att då, i sist omförmälde fall, den tillförordnade eller entledigade
förmyndaren är boende utom Domsagan eller i annat Län, Protoeolls-utdraget,
till vinnande af verkställighet å communicationen, skall af
Domaren öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande i det Län, hvartill
Domsagan hörer^ att förmyndarens tillträde afförmyndare-behiUningen
4
Lag-Utskottets Utlåtande N.o itl.
eller skiljande' dervid räknas från den dag, då han ofn Domstolens för*
ordnande blifvit bevisligen underrättad; samt slutligen att, i händelse genom
underlåtenhet eller fördröjande af fullgörandet af ofvanberörde föreskrifter,
någon förlust eller skada skulle tillskyndas den omyndige, den
försumlige skall derföre ansvara;
och af Pehr Nilsson från Christianstads Län, att, om man ville ändamålet,
borde man äfven vilja medlen; och ehuru det måste medgifvas, alt
Herr Lejflers förslag icke vore ofelbart verksamt, vore det dock i flere afseenden
förmonligt.
Utskottet, sorn tagit Herr Lejflers motion under förnyadt öfvervägande,
har icke funnit skäl att frångå sin derom redan yttrade mening.
Om stadgandet så modifierades, att Domaren icke skulle hafva det ifrågavarande
åliggandet oftare, än då den tillsatte förmyndarens rätta hemvist
vore Domaren kunnigt, och lian Således icke kunde råka i ansvar och
ersättningsskyldighet, med mindre han underlåtit en åtgärd, som verkligen
varit honom möjlig, så synes i det stället hufvudändamålet med Lagen,
att nemligen bereda en utväg, att få säker upplysning, om en person innehar
förmynderskap eller icke, vara genom ett så inskränkt stadgande
alldeles förfeladt.
Beträffande Peter Pehrssons nu framställde förslag kan påminnas,
alt, så vidt det åsyftar, att i hvardera Hof-Rälten låta föra ett register
eller en förmyndarebok för samma Hof-Rälts district, detsamma, på sätt
Peter Pehrsson sjelf medgifvit, icke afhjelper det närvarande behofvet af
säker upplysning i ämnet, utan egentligen afser, att samla underrättelser
om de förmyndare-förordnanden, sorn hädanefter meddelas; — att anskaffande
af förmyndare-bevis från de Irenne Hof*Rätterne för mången
blefve förenadt med mycket besvär och kostnad; -— att för öfrigt underrättelserne
icke kunde blifva tillfyllestgörande, med mindre tillika beslutades
den lagförändring, att förmynderskap, äfven om det innehades af föräldrar
och närmaste skyldeman, aldrig medförde förmonsrält, så vida det
icke grundades å förordnande af Domstol och således vore intaget i förmyndare-protocollet,
hvilken förändring, åter är af högst ömtålig natur, emedan
den sannolikt skulle lemna en mängd omyndige ulan det skydd,
som förmonsrätten lill förmyndarens egendom innebär; — alt det af Peter
Pehrsson föreslagna stadgandet, att serskildt förmyndare-förordnande
borde utfärdas, då fader eller moder sjelf ålager sig förvaltningen af gods,
Lag-Utskottets Utlåtande 2V.-0 112.
5
sorn tillfallit omyndigt barn medan förJldrarne lefva, 3r alltför litet omfattande,
så vida man dermed vill förekomma, att förmynderskap innehafvas
utan Domstols förordnande, samt dessutom har emot sig åtskillige betänkligheter,
dem Utskottet, till svar å ett nära lika beskaffadt förslag,
närmare utvecklat, i sitt Utlåtande N:o ifo; och alt de åtgärder Peter
Pehrsson föreslagit, för att, i vissa fall, gifva tillsatte förmyndare underrättelse
om förordnandet, kunna af Domstolen lämpligen beslutas och vidtagas
med nödige förändringar efter omständigheterne, utan att sådant beböfver
genom Lag stadgas.
. Att fullständigare bemöta de vid Betänkandet N:o 73 gjorda anmärkningar,
tror Utskottet vara destomindre nödigt, som Utskottet redan tillstyrkt
upphörande af omyndigs förmonsrält framför inteckning, genom
hvilket förslags antagande, grunden för Herr Lefflers ifrågavarande motion
och hvad dermed står i sammanhang synes förfalla; och får Utskottet alltså
nämnde Betänkande oförändradt till Rikets Höglofl. Ständers ompröfvande
ånyo öfverlemna.
Stockholm den 9 Augusti 1S34•
N:o ua.
Ankom till Exp -Utsk. den 17 Augusti.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o y4, öfver Riksdagsfullmägtigen' Peter Anderssons frän
Halland motion, om bestämd föreskrift, huruledes förmyndare
bör ansvara för ränta å myndlingens capital.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet återremitterat detta Betänkande,
emot hvilket de Ledamöter inom Stånden, som yttrat sig i ämnet,
hufvudsakligen gjort följande anmärkningar.
Nåoot visst räntebelopp syntes icke kunna fastställas till grund för
förmyndares redovisning, emedan räntefoten vore högst olika inom serskilda
orter. På somlige ställen finge man för utlånta penningar fulla
se* för hundrade, på andra åter, såsom i Wester-Norrland, endast 5, 4f, -  A till och med 3 procent. Dét kunde också vara möjligt, alt allmänna
räntan nedfaller under 5 procent, och att af så beskaffade creditanstulter,
6
Lag-Utskottets Utlåtande If.o tti.
sorn man önskade måtte uppslå, icke ens denna ränta kunde gifvas. ,Del
vore således rådligast, att icke i allmänhet eller på förhand stadga något
om beloppet af den ränta, hvarföre förmyndare borda ansvara.
Det föreslagna sältet för räntans läggande till capitalet skulle ock i
många fall kunna leda till förlust för förmjmdare, enär det, utan hans förvållande,
kunde hända, att den omyndiges gäldenär uteblef med ränteliqvid
utöfver 3:ne månader efter årets slut, så att räntebeioppet måste
indritvas genom lagsökning o. s. v. — Om ett stadgande i detta afseende
funnes nödigt, borde det uttrycka den princip, att förmyndaren ej vore
skyldig förr svara för ränta, än efter viss tid från den dag medlen i hans händer
kommit eller komma kunnat. I öfrigt vöre storleken af del förräntade
capitnlet en omständighet, som förljente att tagas i betraktande. Vöre
capitalet betydligt, så kunde förmyndaren, utan serdeles svårighet, få den
årliga räntan, såsom nytt capital på säker hand utsatt, men vid sådane
ringare förmynderskap, der den besparade räntan för hvarje år icke uppginge
till mer än några få Riksdaler, skulle förmyndaren, derest Utskottets
förslag vunne bifall, bringas i nödvändighet att, med äfventyr af egen
förlust, årligen utlåna det obetydliga räntebeioppet till sådane behöfvande
personer, sorn kunde vara hugade och angelägne att erhålla äfven de minsta
låneunderstöd. En viss summa, för exempel 100 R:dr, har äfven blifvit
föreslagen, såsom den minsta, hvilken förmyndaren egde innehafva oförräntad
utöfver den tid, som i Utskottets förslag omförmäles.
En del anmärkningar åsyfta ock, att förmyndare icke skäligen kunde
förpligtas lägga myndlingens inkomster till capitalet och dem förränta förr
än efter hvart tredje års slut.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit, och
får d eröfver afgifva följande utlåtande:
Stadgandet om räntans belopp anser Utskottet destohellre kunna aldeles
uteslutas, som i allt fall en alltför låg räntoberäkning förmodligen sällan
skulle undgå alt framkalla anmärkning och rättelse, samt egentliga
syftemålet med ifrågavarande förslag är att, efter en billig och ratu is
grund, få någon viss tid bestämd, inom hvilken förmyndaren bör vara om-,
tänkt att göra myndlingens inkomster fruktbara; derom nu saknas ali föreskrift.
I anledning af det missförstånd, som hos någre uppstått i afseende på
meningen med uttrycket "årliga inkomster ” så, ehuru Utskottet förmodar
Lag-Ucskollets Utlåtande N.-o tta.
7
det vid närmare granskning böra finnas tydligt, att förslaget endast angår
förräntande af medel, som förmyndaren uppburit, och ingalunda bör på
det. sätt förstås, som skulle det vara honom ålagdt att gälda ränta på sådan
ränta, hvars inbetalning, utan hans förvållande, blifvit fördröjd öfver
förfullodagen, elier på hvad eljest myndlingens gäldenär försummat att sig
afbörda, hvilket, efter Utskottets tanka, ej kan rätteligen komma under benämning
af inkomsterj vill Utskottet lik val, till närmare förtydligande häraf,
föreslå en jemkning af redactiqnen i denna del.
Öfrige gjorde anmärkningar finner Utskottet icke till någon åtgärd
föranleda.
Alt stadga, det förmyndaren vore skyldig att svara för ränta å inyndligens
medel, inom viss tid från den dag medlen kunnat komma i förmyndarens
händer, skulle, efter Utskottets' förmenande, innebära frö till
inånga tvistiglieter och rättegångar; och Utskottet tror någon föreskrift
härutinnan icke vara behöflig, enär det ligger i sakens natur och instämmer
med hvad Lagen redan förut i 22 Cap. Ärfda-Balken bjuder,att dea
förmyndare, som genom försumlighet alt indrifva eller uppbära myndlingens
fordringar, tillskyndar honom förlust, är skyldig att derföre gifva
^ skadestånd.
Man har erinrat om svårigheterna att, när behållningen af myndlingens
inkomster är obetydlig, få densamma på säker hand] emot ränta utlånt,
och att mången förmyndare således, oaktadt bästa vilja, kunde vara
urståndsatt alt fullgöra det föreslagne stadgandet, samt följaktligen derigenom
blottställd att få vidkännas enskild förlust; -—men då förslaget innehåller,
alt ”förmyndaren är skyldig ansvara för ränta å hvad af den omyndiges
årliga inkomsler till dess underhåll oell uppfostran samt öfrige nödige
utgifter icke tar/vas/’ så tror Utskottet härigenom vara tillräckligen
utmärkt, att förmyndaren ej är skyldig utlåna hvad som till bestridande
af löpande utgifter kan erfordras, och att således en något samlad summa
måste hafva ingått, innan skyldigheten att utlåna medlen vidtager.
Pröfuingen, huruvida förmyndaren må anses hafva genom underlåtenhet
häraf eftersatt den omyndiges rätt, måste ankomma på Domaren, i händelse
tvist uppstår; och någon minimi-summa tror Utskottet icke kunna lämpligen
fastställas.
Yrkandet, att förmyndaren ej borde vara skyldig att oftare än hvart
tredje år lägga räntan till hufvudstolen, har Utskottet redan i det ofvanberörde
Betänkandet tillräckligen besvarat.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o t/3.
I grund häraf får Utskottet endast i så måtto ändra dess förra hemställan,
som Utskottet härmedelst tillstyrker,
att såsom förklaring öfver 22 Cap. 4 <$*• Ä rf da-Balken
måtte stadgas, att förmyndare år skyldig ansvara för ränta
å hvad af den omyndiges årliga inkomster till dess underhåll
och uppfostran samt öfrige nödige utgifter icke
tarfvas, dock ej förr än efter 3 rnänadey ifrån slutet af
det år, hvarunder medlen influtit, derest ej visas, att de
blifvit före ofvannämnda tids utgång utlånade eller annorledes
fruktbare gjorde.
Slockholm den 9 Augusti 1834-
N:o n3.
Ankom till Exp.-Ufsk. den ij Augusti.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o j5, öf ver Herr Salomon Rubins motion, angående ändring
af 23 Cap. 5 sista momentet Ärfda-Balken.
Emot detta af samtlige Riks-Ståndens till Utskottet återremitterade
Betänkande, har blifvit anmärkt:
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln,
af Herr Friherre Hermelin: att han trodde så få reglementariska föreskrifter
som möjligt böra i Lagen införas, i synnerhet när dessa ändock
blefvo obestämda eller vilkorliga, såsom med förslaget i omförmälde Betänkande
vore händelsen; och alt Herr Friherren ansåg en sjettedel af
myndlingens inkomster utgöra ett nog högt förmyndarearfvode för de fall,
då myndlingens tillgångar bestodo af penningar, förräntade till mindre An
6 procent, eller af utarrenderad faslighet, hvarmed förmyndaren ieke hade
stort annat besvär, än att uppbära arrendet;
af Herr Friherre Ehrenborgh: att han ansåg något vidare stadgande
icke behöfligt, enär man hade tillräcklig ledning uti regian befintlige allmänna
föreskrifter;
inom
L*g-Utskottets Utlåtande N'.o u3.
9
Inom Högv. Prcste-Ståindet,
af Herr Professoren Agardh: att förslaget innefattade för stor obestämdhet
i anseende till den rättighet, som lemnades åt Domstolen alt
höja eller minska det stadgade arfvodet; — och att, då det talades om
räntor och inkomster, syntes det ovisst, om här menades brutto- eller
netto-inkomster. Ordet inkomst vore tvätydigt för sig sjelf, men blefve
det ännu mera, då det sättes i analogie med ordet ränta, emedan ränta vore
en brutto-inkomst i helt annan mening än brutto-inkomsten af en egendom;
af
Herr Domprosten Doctor Holmström: att han förmodade lagbudet
hafva kunnat uttryckas både kortare och klarare, hvadan Herr Domprosten,
efter första punkten som slutas med orden : ”årliga räntor och inkomster,”
föreslog en sammandragning af den följande punkten till denna lydelse:
"Ankommande det på Domarens pröfning, när fråga derom uppstår, att bestämma
den förhöjning eller förminskning i berörde arfvode, som efter
förmyndarens möda skäligen lämpas bör^ samt att Herr Domprosten helst
önskade få ordet tvist utbytt mot ordet fråga, emedan han ansåge det vara
förmyndarens rätt, att hos Rätten anmäla, om han ej funne sig med
det vanliga arfvodet belåten, äfvensom Rättens pligt att tillse, det samma
arfvode icke må vara för högt beräknadt, i jemförelse med'förmyndarens
möda och ansvar.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet,
af Herrar Hessle och landerholm: att detta Betänkande borde återremitteras,
för dess sammanhang med förut återremitterade Betänkandet
N:o 74; . ,,
af Herr Rubin: att redactionen vöre otydlig och mindre lyckligt vald,
serdeles i sista momentet. I stället för ordet försatt, som ej syntes kunna
göra anspråk på godkännande i ett lagbud, föreslog Herr Rubin ordet
förskingrat ” helst de vidare nyttjade ordalagen "till fullo” utmärkte
en partiel förskingring, hvarföre förmyndaren borde ansvara. Ordet ”britten”
stod icke heller på sitt ställe oeh gjorde meningen otydlig. Herr
Rabin hemställde, i Följd häraf, om icke detta moment kunde få följande
lydelse:
"Har han förskingrat den omyndiges medel, antingen belt och hållet, eller
till någon del, och gitter desamma ej till fullo återgälda, fylle då bristen
med det arfvode han eljest njuta skulle, så långt detsamma förslår;”
Bih. till R. St. Prot. tS34- 7 Sami. 1 Afd. 1
*3:dje Häftet
Lag-Ul.skottets Utlåtande N.o nj.
samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Peter Persson från Calmar Län: att de omständigheter, som bestämd
e det mer eller mindre ansvarsfulla och besvärliga vid en förmyndarebefattnings
utöfvande oell således borde tiena till grund för beräknande
af den deremot svarande belöning, vore allt för mångfalldiga och af
Serskilda förhållanden beroende, för att medgifva billigheten af ett allmänt
stadgande,-rörande beloppet af förmyndarearfvoden. Delta hade äfven Utskottet
nödgats antåga, enär det ali lagredaetionen tillkännagifvit, att arfyodet,
då tvist derom uppstår, kunde, efter thy skäligt pröfvas, antingen
nedsättas under sjettedelen af räntor och inkomster, eller böjas deröfver,
hvaraf följde, att Domstolens pröfniugsrält, i afseende på beräknandet af förmyndares
vedergällning, skulle blifva lika obegränsad, som tillförene. Vid
sådant förhållande trodde Peter Persson,. att det nu gällande lagstadgandet
ieke fordrade någon förändring;
af Jöns Jönsson från Christanstads Län: att del lagstadgande, hvars
upphäfvande Lag-Utskottet tillstyrkt, innefattade i få ord lika mycket som
Utskottets vidlyftigare förslag; hvarföre, och då Domaren, för ledning af
sitt omdöme, icke lärer underlåta alt afse, hvad sorn under serskilda tider
och omständigheter allmärdigen följes, i afseende på förmyndare-arfvodets
storlek, Jöns Jönsson trodde någon lagförändring icke vara af behofvet
påkallad;
samt af Ota Jeppson från Blekinge Län och Johannes Bengtson från
Wester-Norrlaud, hvilka yttrat sig i enlighet med Jöns Jönssou..
Då nu gällande Lag icke stadgar någon grund för bestämmandet af förmyndares
arfvode, hvarföre ock de mest olika åsigter i delta hänseende
yppats, måste det ofelbart vara en lagförbättring, alt antyda en sådan
grund, af beskaffenhet alt kunna i de allmännare fallen följas utan förändring,
och i andra händelser åtminstone utgöra en stödjepunkt för omdömet.
Huruvida denna grund är funnen, eller om en annan än den föreslagne
borde i stället fastställas, ankommer på Rikets Högled. Ständer att
afgöra; men Utskottet tror dess förslag öfverensstämma med det redan
temligen allmänt utbildade begreppet om hvad i detta hänseende är rätt
och billigt, samt i de fleste fall tillfredsställa både myndlingens och förmyndarens
skäliga anspråk. Ett ytterligare skäl för bifall lill förslaget
torde finnas deruti, att då man nu vill besluta nya controler öfver förmyndare
vården, hvilka tvifvelsutan komma att öka förmyndarens besvär*
Lag-Utskotttts Utlåtande N.o lid.
II
jaan ock på" samma gång bör vara omtänkt att försäkra förmyndaren om
en viss, icke allt för mycket af godtycke beroende vedergällning för hans
möda och ansvar.
Att föreslå något serskildt stadgande för de fall, då myndlingens tillgångar
bestå af penningar, utlånte till lägre ränta än 6 procent, eller af
ntarrenderad fastighet, tror Utskottet vara destomindre lämpligt, som capitalets
eller egendomens betydlighet, äfvensom de besvär och omsorger,
hvilka i andra afseenden åtfölja förmynderskapet, böra tagas i betraktande.
Alt med ärliga inkomster bör förslås brutto-inkomster, anser Utskottet
vara påtagligt, helst, derest kostnaderne till myndlingens uppfostran
och underhåll först skulle afgå, och förmyndaren endast få åtnjuta sjettedelen
af hvad derefter vore öfrigt, hans arfvode i de fleste fall komme att
antingen alldeles försvinna eller åtminstone blifva högst obetydligt - Men
bär kan icke vara fråga om allt hvad som inflyter vid myndlingens jordbruk,
handelsrörelse eller dylik näring. Endast vinsten deraf för året kan
komma under namn af årlig inkomst. Vinsten är resultatet af förmyndarens
förvaltning och det är detta resultat, som bestämmer hans arfvode.
Den gjorda erinran, att i 2:dra mom. af Utskottets förslag borde heta
: då fråga uppstår, i stället för: då tvist uppslår, kan Utskottet icke
godkänna, emedan Rättens ifrågavarande pröfning innefattar dom parter
emellan, hvilken ej kan meddelas utan att tvist eger rum; och hvad angår
yrkandet, alt ordet försatt, i sista momentet, måtte utbytas emot förskingrat,
så får Utskottet påminna, att det af Utskottet begagnade uttrycket
bättre än det andra utmärker äfven det fall, att förmyndaren genom
försummelse eller passiv felaktighet tillskyndat myndlingen förlust. Finnande
Utskottet ej heller i öfrigt skäl att tillstyrka antagande af de redactionsförändringar
Herr Domprosten Holmström och Herr Rubin föreslagit.
På grund häraf får Utskottet dess i Betänkandet N:o ^5 intagna Lagförslag
till Rikets Höglofl. Ständers närmare skärskådande ånyo vördsamt
éfverlemn»..
13
Lag-Utskotlels TJllåtande iP.-o uf.
N:o ii4.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Augusti.
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o j6, öfver Herr Salomon Rubins motion, om stadgande
att, då Domstol förklarar någon böra stå under förmynderskap
utöfver den i Lag bestämda myndighetsålder, sådant
skall i Tidningarne och från Predikstolen kungöras.
Detta af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. Borgare-Ståndet
bifallna Betänkande hafva Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet återförvist, på grund af gjorda anmärkningar emot den
' del af Betänkandet, sam angår frågan om omyndighetstillståndels kungörande
från predikstolen.
Ett sådant kungörande ansågs nemligen både ändamålsenligt och
behöfligl, åtminstone på landet bland allmogen, der allmänna tidningarne
sällan lästes, och publicalionen från Predikstolen nästan utgjorde det -  enda medlet att till erforderlig kännedom befordra sådane underrättelser,
som ansågos vara af allmännare vigt. I vissa orter vöre det redan vedertaget,
att, då myndig person blifvit af domstolen ställd under förmyndare,
sådant tillkännagifves från predikstolen.
Till bemötande häraf, får Utskottet vördsamt andraga: att, jemte
det Utskottet funnit betänkligheter förekomma emot införande afen dylik,
hittills föga vanlig anstalt, den Utskottet ej trott vara af behofvel
tillräckligen påkallad, Utskottet tillika haft det skäl för sitt afstyrkande
af motionen, att den ej afser alla de fall, då myndig person förklaras
böra stå under förmyndare, utan endast de jemförelsevis få händelser,
då före omyndighetens upphörande densamma förlänges utöfver den tidpunkt,
hvarvid man eljest efter Lag är myndig; och som för öfrigt motionen,
enligt hvad här ofvan är lillkännagifvet, bos tvänne Riks-Stånd,
hvilka bifallit Utskottets deröfver afgifna Betänkande, ansetts icke böra
till någon åtgärd föranleda, i följd hvaraf frågan, jemlikt 87 §. Regerings-Formen,
förfallit; så lärer, vidare Utlåtande i ämnet icke erfordras.
Stockholm den 9 Augusti 1334-
N:o
La»-Vtikottett Memorial N.ris 1tS <nb 1t&.
N:o II5.
Ankom tili Exp.-Utsk. den 17 Augusti.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 2, öfver Herr Theologie; Lectorn m. m. Lars Lattreni
i motion, det rättigheten att kalla Huspredikanter
måtte upphöra, eller åtminstone varda i vissa hänseenden
inskränkt.
Högvördige Preste-Ståndet har, på grund af gjorda anmärkningar
vid omförmälde af Yällofl, Borgare-Ståndet bifallne Betänkande, detsamma
till Utskottet återremitterat; men som, enligt”till Utskottet ankomne
Protocolls-utdrag, två Stånd, nemligen Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 7 och Hedervärda Bonde-Ståndet den i5 nästlidne April afslagit
Betänkandet och följaktligen äfven den af Utskottet understödda motionen,
anser Utskottet frågan deslohellre böra förfalla, sorn Utskottet icke
annorlunda biträd t förslaget, hvilket Utskottet anser innefatta ett ämne
af privilegii natur, än under förutsättning, att samtlige Riks-Slånden
skulle om förändringen öfverenskomma; och
lärer vid detta förhållande något vidare Utlåtande i anledning
af återremissen icke påkallas.
Stock bolm den i4 Augusti 1834-
N:o 116.
Ankom tiTl Exp.-Utsk. dea 17 Augusti.
Memorial, i anledning af återremisser utaf Utskottets Betan*
konden N:o 28, öfver väckta motioner, angående skärpning
af straffet för åverkan, samt N:o 68, öfver Riksdagsfuilmägtigen
från Stora Kopparbergs Län Johan Ericssons
motion om ett tillägg till ty Cap t3 «$’. Handels-Balken.
Omförmälde Betänkanden hafva, på grund af gjorda anmärkningar,
blifvit till Utskottet återremitterade, nemligen N:o 28 af HögvörBih.
Ull H. St. Prat. iSåf. 7 Sami. t Afd. 3
a3:dje Häftet.
H
Lag-Utskottets Memorial Ko ny.
dige Preste-Slåndet och Vällofl, Borgare-Ståndet, samt N:o 68 af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln och Hedervärda Bonde-Ståndet; men då samma
Betänkanden, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall till de gjorde motionerne,
äro, hvart för sig af a:ne Riks-Stånd bifallne, nemligen N:o 28
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den a5 sistlidne April och af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 21 i samma månad, samt N:o 68 af Höglofl,
Ridderskapet och Adeln den 5 och Vällofl. Borgare-Ståndet af den 12 sisth
Junii, och de sålunda väckta frågorne följaktligen, jemlikt 87 §. Regelings-Formen,
måste anses förfallne,
lärer något vidare Utlåtande i anledning af återremisserna
icke påkallas.
Stockholm den 1-4 Augusti iS34.
Nro 117.
Ank. till Exp.-Utsk, den 17 Augusti.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets BetänkandeiV:o
82, öfver väckta motioner, om upphäfvande af Kämner
s -Bätter, Lagmans - Bätter och Riddare-Syne-Rätter,
samt om ändring eller upphäf vande af åtskilliga Lagens
runi, rörande Rättegångs-ordningen.
På grund af gjorda anmärkningar emot ömförmälde Betänkande, har
HögvÖrdige Preste-Ståndet detsamma till Utskottet återförvist; men då detsamma
blifvit af de 3:ne öfrige Riks-Stånden bifallet, nemligen af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet den 6 innevarande
månad och af Yällofl. Borgare-Ståndet den 31 sisth Julii, så enär,
enligt 87 §• Regerings-Formen samt 3;dje punkten af 49 §• Riksdags-Ordningen,
tre Stånds mening i dylika frågor utgöra Rikets Ständers beslut,
förmodar Utskottet
något vidare Utlåtande i anledning af återremissen icke
erfordras.
Stockholm den 14 Augusti 1834-
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834-
Lag-Utskottets Bet. N.-o 118.
1
N:o 118.
Ankom till Exped. Utskottet den i3 Sept.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, om ändringar i Kongl. Förordningen,
angående inteckning i fast egendom, den i3 Julli 1818.
"Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Utskottet
remitterat i detta ämne afgifne memorial, inom förstnämnde Stånd, af
Herrar Egnell och Hessle, samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtige
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, Petter Persson från Calmar
Län och Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län, hvilka motioner Utskottet
vill upplaga och besvara i samma ordning, hvari de §§ af Intecknings-Föfordningen
förekomma, emot hvilka anmärkningarne äro riglade. Desse äro:
1:0 . ' 12 och 13 §§.
I afseende å dem har Herr Hessle anfört, att erfarenheten visat, huruledes
inteckning, ehuru meddelad med iakttagande af alla lagliga formaliteter,
likväl, till långifvarens svåra lidande, återgått och blifvit kraftlös,
derigenom, att gäldenären, nyss förr än inteckningen skedde, medelst hemlig
saluaf handling, föryttrat panten, och således icke, på sätt 12 § förutsätter,
var egare dertill å den lid, när inteckningen togs, med hvilken handel
köparen, enligt i3 §, kan utan äfventyr dröja att lagfara, ända till 3 månaders
tid i staden, och, å landet, till det Ting, som näst efter 6 månader
infaller. I den mon sättet och möjligheten att sålunda kunna bedraga sin
nästa blefve mera allmänt kändt, skulle det troligen begagnas, och.derigenom
ali credit på fastighet eller emot inteckning, antingen upphöra, eller försvåras
med flerfaldiga formaliteter. Men då man i förslaget till ny Civil-Lag,
8 Capitlet 12 § Jorda-Balken, egde ett, såsom det syntes, säkert correctiv
emot nämnde svek, trodde Motionairen Intecknings-förordningen böra i öfverensstämmelse
dermed förändras, och således i3 § i nämnde Förordning erhålla
följande lydelse: "Är i egendom, den gäldenären till annan öfverlåtit,
inteckning sökt förr än nya egaren med öfverlåtelsen lagfarit, då må
ej den öfverlåtelse i vägen ligga för inteckningen, utan hälle nya egaren
sig till fångesmannen för hvad nan förlorar. Sökes å samma dag in
Bih.
till R. St. Prot. 1834• 7-de Sami. l.sta Afd. 1
24.de
Lag-Utskottets Bet. IV.-o 118.
teckning och lagfart> vike fordringsegaren för den_, som eganderätten
förvärfvat.” För öfrigt ansåg Motionairen tillika det stadgande böra i sammanhang
härmed uti Intecknings-författningen gifvas, att inteckning i Stadsfastighet
ej må sökas å annor dag än måndag, eller på sätt om lagfart i
Stad är förordnadt.
Utskottet godkänner visserligen den ifrågavarande grundsatsen, men icke
en så partiel tillämpning deraf, som här blifvit föreslagen. Af samma skäl,
som tala derföre, att inteckning erhåller företräde framför köp, hvarmed
icke lagfares före eller sist vid samma rättegångstillfälle, det vill säga å samma
Rådstufvudag eller samma Häradsting då inteckningen sökes, bör äfven,
vid collision emellan flere köpare, den åtkomst, sorn först erhåller offentlighet,
vara beståndande, utan hänseende dertill, hvilketdera köpet skedde först.
Detta instämmer också med hvad Lag-Comitéen i 7 Cap. 6 § Jorda-Balken
föreslagit, nemligen att, då någon öfverlåter fast egendom till tvänne, den öfverlåtelse
skulle stå fast, derå lagfart först sker; dock att, om tvänne söka
lagfart å samma dag, den första öfverlåtelsen blifver gällande. Men sådant
är icke förhållandet efter nu varande lag, hvilken i 4 Capitlet 4 § JordaBalken
stadgar: ”Säljer man jord, hus eller tomt, then han förr till annan
sålt häfver, vare det köp gilladt, som först gjordes,” och motionen åsyftar
icke någon ändring af detta lagrum. Att nu låta köp, som icke blifvit lagfaret,
innan inteckning för säljarens gäld sökes, eller åtminstone liktidigt
dermed, vika för inleckningen, men icke för ett lagfaret köp af senare datum
än det förstnämnde, vore att, tvärtemot hvad det i motionen föreslagna
lagstadgandet antyder, göra eganderätten mindre okränkbar än panträtten,
och skulle uppenbart föranleda flere missförhållanden, såsom l. ex. att yngre
lagfaret köp, ehuru utan all giltighet emot en äldre ej lagfaren köpe-afhandling,
likväl kunde från inteckning utestänga säljarens borgenär, hvilket den
äldre öfverlåtelsen icke förmådde. Det yngre lagfarna köpet medförde således
på en gång både bättre och sämre rätt än det äldre icke lagfarna.
För öfrigt har Motionairen ej heller väckt fråga om ändring af stadgandet
i Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, hvarigenom enahanda lid, som
i i3 § af Intecknings-förordningen sägs, blifvit utsatt för köps anmälande
till lagfart vid den dubbla påföljden, dels att inteckning, som tages för säljarens
gäld, blifver fastståndande, dels ock af böter svarande emot värdet af
det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet förses bör; och detta stadgande
synes icke kunna lämpligen bibehållas i bredd med den föreslagna ändringen
af i3 § Intecknings-förordningen.
Lag-Utskottets Bet. IV.-o 118. 3
Af desse skäl, och ehuru Utskottet gerna skulle velat biträda motionen,
om den varit så utsträckt, som fordrats för en nödig öfverensstämmelse i
lagstiftningen, ser Utskottet sig likväl nu
hindradt att å densamma tillstyrka bifall.
2:0 16 §.
Riksdagsfullmägtigen Petter Persson från Calmar Län har fästat uppmärksamheten
derå, huruledes ordalydelsen af denna § kunde föranleda
till det missförstånd, att inteckningar, beviljade vid Härads-Rätt, skulle medföra
oiika förmonsrält, allt efter som ansökning derom blifvit gjord tidigare
eller senare vid ett och samma ordinarie Ting. Omförmälde § stadgar nemligen,
”alt inteckning, som fastställd varder, gäller för borgenär med förmonsrätt,
som i 17 Cap. Handels-Balken skiljs, ifrån den dag han inteckningen
vid laga Domstol sökt.” Går man, i följd af den lemnade hänvisningen,
till åberopade 17 Cap. Handels-Balken, så finner man dess oförändrade
11 § vara af följande innehåll: ”hafva flere inteckning fått å ett
och samma Häradsting; ege lika rätt, ändå att then ene förr och then andre
senare sin rätt bevakat;” af hvilket sist anförde lagbud således inhemtades,
att något företräde i afseende på förmonsrätten, åtminstone icke komme
i fråga, när de serskilda inteckningarne beviljas och fastställas vid samma^Ting,
då ansökningen derom göres. Grunden för detta stadgande synes
vara hemtad från beskaffenheten af rättegångssättet vid Häradsting, hvilka,
om-än fortfarande under loppet af flere dagar, likväl i allmänhet ansågos innefatta
en enda lagskipande förrättning; och då denna grund ingalunda kunde
rubbas eller förändras af den tillfälliga omständighet, att en sökt inteckning
understundom icke vinner fastställelse förr än vid ett påföljande Ting, hade
Motionairen ansett föreskriften uti 11 § Handels-Balken böra jemväl till sistnämnde
händelse lämpas, utan hinder af det uti 16 § Intecknings-Förordningen
anmärkte uttryck: ”ifrån den dag", hvilket påtagligen vore valdt endast
för att, medelst en gemensam benämning, undvika upprepandet af en olika
tidsbestämmelse för förmonsrättens beräknande vid Härads- och RådstufvuRätt.
På detta sätt hade väl ock lagen vid de flesta Domstolar blifvit tolkad
och tillämpad, men icke vidalia; hvarföre, till vinnande af nödig enhet och
likhet uti lagskipningen, Motionairen yrkade antagande af den förändring och
tillägg uti 16 § af Intecknings-Förordningen, som innefattas i följande lagförslag:
Inteckning, som fastställd varder, gälle för borgenär med förmons
-
4 Lag-Utskottets Bet. N.-o 118.
rätt, som i 1J Cap. Handels-Balken skiljs, ifrån det Ting å Landet eller
den dag i Staden, han inteckningen vid laga Domstol sökt, &c.
Du Utskottet delar Motionairens mening om rätta förståndet af 16 § Intecknings-Förordningeu
samt sålunda äfven måste erkänna det origtiga i
de derstädes nyttjade ordalagen: ifrån den dag &c., hvilka ordalag, om än
icke, vid jemförelse med 11 § 17 Cap. Handels-Balken, förvillande för Domare,
dock möjligen kunna missleda mindre lagkunniga parter; tillstyrker
Utskottet,
att, med bifall till motionen, 1 mom. af 16 § Intecknings-Förordningen
måtte erhålla följande förändrade lydelse: Inteckning, sorn fastställd
varder, gälle för borgenär med förmånsrätt, sorn i 1J Cap.
Handels-Balken skiljs, ifrån det Ting å Landet, samt den dag i
Staden, han inteckningen vid laga Domstol sökt.
3:o 18 och 19 §§.
Herr Egnell har anfört, att ehuru 19 § innehåller, det borgenär, som
för sia fordran fått inteckning uti flere fastigheter, ej må, till minskning
af annans rätt, som å samma tid eller efter honom låtit dess fordran intecknas
i endera fastigheten, njuta ur denna senare betalning för mera, än som
i de andra fastigheterna brister, syntes likväl detta stadgande, hvarmed lagstiftaren
nog ofelbart velat förebygga, att en gäldenär, som lemnat inteckning
först i flere hemman och sedan i det ena eller andra, ej skulle kafva
utväg att gynna äldste inteckningshafvaren på deras bekostnad, hvilka å samma
tid, eller efteråt, vunnit dylik säkerhet i pantens serskilde delar, icke
rimligtvis kunna vara gällande vidare, än så länge gäldenären har hela panten
qvar i sin ego; en princip, hvars rigtighet samtlige Riks-Slånden vid
senaste Riksdag syntes hafva godkänt. Icke destomindre hade stadgandet,
såsom erfarenheten visat, fått en från denna grundsats afvikande, ytterst vidsträckt
tillämpning, hvilken haft eftertänkliga följder på den säkerhet, hvarvid
hvarje medborgare, i afseende på sin eganderätt till en i laga ordning
åtkommen egendom, bör vara betryggad, ja, man hade sett den förvånande
händelsen, att en större egendom, först inteeknad för gemensam
skuld, och sedan emellan sterbhusdelegarne lagligen skiftad, blott till en del
gått i betalning för hela den, innan skiftet, tillkomma samfälda skulden. Men
icke nog dermed, berörde lagparagraf hade fått den tydning, att en delegare,
hvilken, genom omnämnde tillämpning, undsluppit sin andel i gemensamma
gälden, samt efteråt belånt och låtit inteckna sin enskilda arfslott till
Lag-Utskottets Bet. N.-o 118. 5
fulla värdet eller derutöfver, äfven undgått betalnings-ansvar för dylik enskild
skuld, och att hans borgenärer blifvit ansedde berättigade utbekomma
sine fordringar af låntagarens medarfvingar, utur deras egendomslotler, hvilka
för samma lån aldrig varit intecknade. Genom denna lagtolkning hade
fast egendom för rätta egaren gått förlorad för gäld, som tillkommit honom
alldeles ovetande och utan hans samtycke, den han sjelf icke gjort eller å
sig tagit. Om en egendom, som består af flere hemman och häftar för deruti
intecknadt lån, sedermera skiftas eller säljes och sönderstyckas på flera
händer, samt inteckning efteråt tillkommer i det sålunda skingrade godset,
både ojemt och å olika -tider, eller någorlunda samtidigt, men ändock icke
vid samma Domstol, om hemmanen äro inom serskilda härad, så skulle,
derest en sådan lagprincip, som den ofvannämnde, borde användas, uppstå ett
förhållande emellan borgenärerne, som svårligen, och någon gång alldeles
icke kunde redas, med bevarande af allas rätt, och köpare af ett eller annat
dylikt hemman vöre alltid blottställd för äfvenlyret, att se sig helt oförmodadt
blifva sin egendom qvitt för annans gäld. Således syntes det vara
af yttersta nödvändighet påkalladt, att antingen en förändring af Intecknings-Förordrängen
meddelas i full öfverensstämmelse med Lag-Utskottets
Betänkande N:ris 58 och io3 vid sista Riksdags och det tillägg BorgareStåndets
Protocoll den 8 October 182g (pag. yo5) upptager, eller det åtminstone
bestämdt förklaras, att tillämpning af stadgandet uti 1 g § endast
må ega rum, så länge egendomen ostyckad finnes uti låntagarens eller en
egares hand.
Den, som efteråt gåfve försträckning å ett afsöndradt hemman, finge sjelf
se sig före, att beloppet icke öfverstiger fulla återstående värdet af denna
part, när äldre gravationen, i nion af hvad derå belöper, är godtgjord.
I samma ämne är af Riksdagsfullmägtigen Rutberg erinradt, huruledes,
vid tillämpningen af Intecknings-Förordningens 19 §, den skiljaktighet i åsigter
sig yppat, att en stor del ansett samma lagrum endast vara gällande,
så vida de intecknade fastigheterne befinna sig uti gäldenärens eller en egares
hand; hvaremot andre funnit dess ovilkorliga ordalydelse desto hellre
böra lända till efterrättelse, jemväl för den händelse, att de serskilda parterne,
efter den gemensamma inteckningens meddelande, tillfallit olika egare,
som ett sådant ganska ofta inträffande fall icke blifvit på något sätt undantaget
och ej rimligen borde kunna förmodas vara utaf lagstiftaren alldeles
förbisedt. Utan att Motionairen ville tillåta sig ett bedömande, huruvida
meningen af ifrågavarande § må vara i ofvanberörde måtto inskränkt,1 eller
ock obegränsad, ansåge han den anmärkte skiljaktigheten, vid fråga om dess
6
Lag-Utskottets Bet. IV.-o 118.
tillämpning i hög grad påkalla den allmänna uppmärksamheten, till beredande
af en tolkning, lika oumbärlig, antingen den innefattar tillägg till lagens
nuvarande stadgande, eller förändring och inskränkning deraf. Sa länge
de fastighets-delar, hvilka till säkerhet för ett visst skuldbelopp blifvit på
samma gång gemensamt intecknade, innehafvas under en persons ego, vore
19 § af Intecknings-förordningen lika billig till sin princip, som oskadlig till
sina verkningar. Deri uttrycktes då endast den rättsenliga föreskrift, att
egare af gemensam inteckning icke må för egen beqvämlighet, eller af annan
orsak, utsöka sin fordran på ett sätt, som skulle förnärma eller tillintetgöra
den trygghet, en annan borgenär sig betingat, genom sedermera vunnen inteckningsrätt,
uti en af fastigheterna serskildt; och hvarken gäldenären, eller
någondera borgenären blefve lidande genom den ordning lagen utstakat för
de intecknade skuldernas liqviderande. I den händelse åter, att fastigheten^
befinnas uti olika egares hand, då fråga uppstår om godtgörande af skulder,
intecknade dels uti dem alla gemensamt och dels uti en eller annan enskildt,
kunde tillämpningen af de uti 19 § stadgade grunder leda till följder af den
rättsvidriga beskaffenhet, alt föreställningen deraf lemnade giltig anledning
till tvifvelsmål, huruvida en sådan tillämpning för detta fall legat uti
lagstiftarens afsigt. Ansåge man nemligen sig böra, med stöd af ordalydelsen,
och i saknad af annan föreskrift, antaga nyssberörde vidsträcktare tolkning
af ifrågavarande lagrum, hade man i och med detsamma nödgats inrymma
möjligheten af ett tillstånd, lika oförenligt med lagstiftningens anda
och det sunda omdömets fordringar, som vådligt för eganderättens helgd,
och det deraf beroende allmänna förtroendet medborgare emellan. Man hade
derigenom, å ena sidan, åt en egare af fastighet, som jemte annan blifvit
för gemensam gäld intecknad, beredt ett frestande tillfälle att, medelst ytterligare
skuldsättning af sin egendomsdel, befria densamma från förra gravationer
och salunda, utan egen kostnad, öka dess värde, men å den andra
deremot förklarat innehafvare af sådan fastighet pligtige att ansvara för främmande
skuldförbindelser, tillkomne genom en af annan man vidtagen ensiåtgärd,
hvilken oftast icke varit af dem känd och aldrig kunnat förekommas.
^ För alt upplysa detta förhållande genom ett lättfattligt exempel,
ville Motionairen antaga, att 2:ne personer, A och B, utaf den tredje inköpa
och sig emellan till hälften fördela en egendom, värd i det hela 12,000
R:dr, samt besvärad med en gemensam inteckning af 6000 R:dr,- hvarefter
A låter serskildt inteckna sin lott till säkerhet för 5ooo R:dr. Då nu egaren
af den odelade inteckningen återfordrar beloppet deraf, yrkar naturligtvis
B, att A skall ansvara för halfva summan eller 3ooo R:dr, hvaremot
Lag-Utskottets Bet. N.-o 118.
7
A, under åberopande af 19 § Intecknings-Förordningen, påslår, att utaf hans
med enskild inteckning graverade fastighet icke får uttagas större del af det
gemensamma inteckningsbeloppet, än som brister efter försäljning af B:s lott.
Detta senare påstående funnes icke kunna afslås, emot bokstafven af nyssberörde
§, och B nödgas af sin egendom betala 3ooo R:dr, hvilka aldrig
kommit honom till godo, då A åter erhåller denna summa till ren skänk
och, genom befrielse från ansvar för den gemensamma gravationen, sättes i
tillstånd att förnöja egaren af inteckningen å 5ooo R:dr, hvilken vid dess
beviljande aldrig bordt kunna påräkna sådan säkerhet för mera än 3ooo R:dr,
eller skillnaden emellan värdet af A:s hälft af egendomen och den derå belöpande
andel i den gemensamma- skulden. Flere likartade exempel skulle,
utan svårighet, kunna framdragas äfven ur erfarenheten , men det anförde
borde vara tillräckligt-, att ådagalägga behofvet af den rättelse Motionairen
yrkade uti en, efter hans förmenande, otydlig, ofullständig eller obillig lag.
En sådan rättelse kunde endast vinnas genom stadgande af en allmän grund,
hvarefter samfäldt intecknade, men sedermera uti serskilda egares händer
komme fastigheters ansvarsskyldighet för den gemensamma gälden i hvarje
händelse borde mätas och bestämmas. Nödvändigheten häraf hade länge
varit insedd, jemväl för andra förhållanden, än det omtalade, och den hade
utgjort föremål för öfverläggning både vid 1823 och 1829 årens Riksdagar;
men svårigheten att utfinna en för ändamålet fullt lämplig bestämmelse
hade, inom Stånden, vållat den skiljaktighet i åsigter, i följd hvaraf frågan
kommit att förfalla. Uti afgifne Utlåtanden N:s 58 och 1 o3 tillstyrkte LagUtskottet
vid sista Riksdag hufvudsakligen, att Bevillnings-taxerings-värdet, i
allmänhet, borde tjena till efterrättelse vid fördelningen å serskilda fastigheter
af ansvarigheten för gemensamma inteckningar; men häremot anmärktes
med skäl, att då erfarenheten visade, huruledes taxerings-värdet sällan öfverensstämde
med egendomarnes verkliga, den af Utskottet angifna utväg
kunde leda till förnärmande af så väl inteckningshafvares som serskilda
egares rätt; och framställdes i stället de förslag, dels att de serskilda fastigheternes
värde
efter laga uppskattning, och dels att detta värde säkrast borde utfinnas genom
fastigheternas utbjudande på offentlig auction. Dessa senare alternativ
medförde äfven sina olägenheter; och ehuru Motionairen ansåg laga värdering
böra ega rum i alla händelser, då den af inteckningshafvaren eller fastighetsegaren
äskades, ville Motionairen i öfrigt icke på förhand afgöra, hvilket af
de anförde sätten för den uppgifna frågans besvarande må vara mest ändamålsenligt;
utan yrkade han blott, att vederbörligt Utskott måtte anmodas
8-
Lag-Utskottets Bet. JY.-o 118.
inkomma med förslag till en sådan förklaring af berörde ig §_, hvarigenom
bestämdt uttryckes, att detta lagrum icke är lämpligt till fet fall,
att de samfäldt intecknade fastigheterna kommit under olika personers ego,
samt derjemte jöreskrijves en allmän grund för bestämmandet af sådane
fastigheters ansvarighet för skuldj derföre de blifvit gemensamt intecknade
^ innan besittningen på flere händer delades.
Uti det memorial Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson afgifvit har
lian, efter upptagande af åtskillige olägenheter utaf bristfälligheterne i den äldre
inteckningslagen, hvilkas afhjelpande skulle , på sätt af Lag-Comiteens
motiv till 1818 års Intecknings-Förordning vore att inhemta, utgjort egentliga
föremålet för samma Förordning, vidare förmält, att uttrycket i ig §.: ”senare
inteckningshafvare till förfång” bestämdt antydde, att det var deras
(inteckningshafvarnes) rätt lagstiftaren ville skydda, och att man dervid förbisett,
att bestämd lag saknades, huru den gemensamma inteckningen borde
delas, sedan de intecknade fastigheterne kommit i olika egares händer, ehuru
behofvet deraf blef ännu större, sedan förste inteckningshafvarens rätt i afseende
på inteckningens eftergifvande uti en del af panten , och fordringens
utsökande utur en eller annan af de intecknade fastigheterne, blifvit inskränkt.
När nu sedermera tvister i detta afseende uppkommo , sökte Domaren att
finna någon lag att dertill lämpa, och i brist af någon annan fästade han sig
vid 19 §. af Intecknings-Förordningen. De der förekommande orden: ”ej
njuta betalning för mera än som i de andra fastigheterna brister/’ tyckte
man betyda, att hela köpeskillingen för den eller de fastigheter, som ej vore
med inteckning besvärade, borde först användas till den gemensamma inteckningens
gäldande. Alt meningen ej kunnat vara sådan, insåges likväl
lätt. Om t. ex. fastigheten A blifvit ensam intecknad för 5ooo R:dr, derefter
A och B gemensamt intecknade för 5ooo R:dr, och sedermera, då dessa
fastigheter kommit i olika egares händer, B ytterligare serskildt för gäld intecknad,
så skulle väl ingen sätta i fråga, att ju de i A först intecknade
5ooo R:dr borde derutur utgå, innan den för A och B gemensamma inteckningen
kunde ur köpeskillingen för A uttagas. Sådant skulle likväl blifva
förhållandet, om meningen med ofvannämnde ord i 19 § vore, att hela köpeskillingen
för A skulle till den gemensamma inteckningen användas, förr
än B finge tillgripas. Då nu meningen icke kunde vara sådan, så syntes
den ej heller kunna vara annan än följande: ”Den, som har inteckning både
uti A och qti B, hvilken senare blifvit med ytterligare inteckning besvärad,
får ej eftergifva något af den rätt han eger uti A, och är skyldig att först
der
-
Lag-Utskottels Bet. N:o 118. 9
derutur taga allt hvad honom lagligen tillkommer, innan han får tillgripa
fastigheten B.” Men huru mycket på A lagligen belöper, det stod så mycket
mindre uti den ofvannämnde §, som frågan om en gemensam intecknings
fördelande kunde uppstå, äfven ulan alt senare inteckning i någondera fastigheten
blifvit lemnad, och för detta fall kunde omöjligen någon ledning
af ifrågavarande lagstadgande hemtas. Denna åsigt af frågan, eller att 19 §
icke innefattade i sjelfva verket någon föreskrift, huru en gemensamt meddelad
inteckning bör på de olika fastigheterna fördelas, hade varit utan någon
motsägelse vid sista Riksdag rådande, både hos Lag-Utskottet och uti
alla fyra Riks-Stånden. Äfvenså hade alla varit ense derom, att en lagförklaring
i enlighet dermed borde ega rum. Skiljaktighet hade åter uppstått
deruti, att då Lag-Utskollet föreslog, att nya §§ uti Förordningen borde införas,
innefattande inskränkning i rättigheten att meddela gemensam inteckning
i flere fastigheter, utan att på hvardera fördela summan, hvilket förslag
af Borgare- och Bonde-Stånden bifölls, beslöto deremot Ridderskapet
och Adeln och Pieste-Slåndet, att 18 och 19 §§ borde förblifva oförändrade,
men grunder stadgas för en gemensam intecknings fördelande, sedan fasligbeterne
fått olika egare. Hvilkendera åsigten man än måtte antaga, så vore
det klart, att en ny Författning i ämnet vore nödvändig. Denna mäste hvila
på den grund, att då tvänne gemensamt intecknade fastigheter kommit i
olika egares händer, hade i samma ögonblick ett rättsförhållande uppstått, i
afseende på hvarderas ansvarighet, och en grund måste finnas för bestämmandet
af denna ansvarighet, utan afseende på de omständigheter, som
för den ene eller andre af egarne sedermera kunde inträffa. Grundsatsen,
att hvar borde sin sak ensam böta och ej annars lott förverka, gällde äfven
här. Egaren, af den ena fastigheten borde ej kunna, genom sin åtgärd att
bevilja eller icke bevilja inteckning uti sin fastighet, öka eller förändra den
ansvarighet, som vidlådade den andres egendom. Vöre Lagen sådan, så blefve
hvarje köpare af sådan fastighet nödsakad att, så skyndsamt som möjligt,
taga en fingerad inteckning i sin egendom, och med intecknings-rätt skydda
sin egande-rätt, hvilket stridde emot rätts-begrepp. Frågorna tycktes nu
egentligen vara följande: 1:0 Skall den nya Författningen meddelas såsom
lagförklaring eller lagförändring? 2:0 Skall det stadgas, att gemensam inteckning
ej vidare må meddelas, utan att fördelning af summan alltid vid
inteckningens beviljande är utstakad? Motionairen hade för sin del trott, att
18 och 19 §§, såsom han förstod dem, voro ganska rigtiga, och ingalunda
borde borttagas, och att den lättaste utvägen tycktes vara, att meddela den
Bih. till R. St, Prot. i834j 7-de Sami. t.-sta A/d.
lf:de Häftet. 2
IO
La g-Utskottets Bet. N:0 1l8.
förklaring, som af Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet vid sistlidne
Riksdag antogs. Hvad åter anginge frågan derom, huruvida intecknings-summans
fördelning vid intecknings meddelande ovilkorligen borde föreskiifvås,
så vore det visserligen sannt, alt i många fall förhållandena blefve enklare
Och lättare alt reda; men i betraktande torde ock böra lagas: 1:0 att derigenom
icke förekom mes, att en fastighet, som blifvit för gäld intecknad, sedermera
kunde blifva styckad, och att grunder för inteckningens fördelning
således i allt fall måste finnas, hvadan ändamålet ej vunnes tillfyllest; oeh
2:0 att, derest långifvare och låntagare vore ense om fördelningen, behöfdes
ingen Lag, som stadgade densamma; men om åter båda vore ense om alt
inteckningen skulle vara gemensam och ostyckad, hvarföre då stifta en La«*,
sum hindrade dem att ingå ett sådant aftal? Då det alltid måste vara en
fördel för den låntagande egendomsegaren, att hafva summan fördelad, emedan'försäljning
och re laxa t ion derigenom lättades, måste man väl antaga, att
gemensam inteckning icke meddelas, utan att långifvaren fordrar det. Att
denne således alltid måste anse sig äfventyra något på fördelningen , vore
tydligt. Kanske långifvaren blott derföre vägrade lånet, emedan panten vore
långt aflägse och han omöjligen kunde conlrollera, om hvarje faslighet vore
fullt vederhäftig för hvad derå, enligt taxerings-värdet, belöper. I alla fall
vöre det omöjligt att förutse, till hvad pris en fastighet å execuliv auction
kunde gä. Den ena fastigheten blifver af serskilde omständigheter mera begärlig
och betalas högt; en annan råkar i vanpris, ehuru båda varit lika
taxerade: Med afseende på taxeringsvärdets mindre tillförlitlighet, i synner
het
då fastigheter lyda under olika Taxerings-Comile'er, kunde sådant lätt
inträffa. Detta skulle således blifva en ytterligare minskning i den säkerhet
inteckning lemnar. Och då en Lag, i alla fall, i händelse af pantens styckning,
måste finnas för den gemensamma inteckningens fördelning, hvarföre
icke lata denna för alla fall blifva gällande, då någon våda eller olägenhet
för det allmänna icke derigenom uppstod? Skulle, det oaktadt, ett sådant
förbud meddelas, så borde det ovilkorligen så styliseras, att ingen tvekan
uppstår derom, att ju det ankommer på borgenären och gäldenären alt bestämma
annan fördelning af summan, än den som, på grund af taxeringsvärdet,
skulle ega rum, men för egen del afstyrkte Motionarrcn, att i personers
fria rätt till aftal må göras en inskränkning, sorn icke syntes vara af
något verkligt behof påkallad. Motionairen -föreslog således, att den lagförklaring
i ämnet mätte antagas, sorn, vid sistlidne Riksdag, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutades, af innehåll: att ir) § väl föreskrifter
sältet för gemensam intecknings gäldande utur flere fastigheter, då
» Lag-Vtskoltcts Bet. IV.-o 118. 11
desse äro i gäldenärens eller en egares hand, men icke utstakar den andel,
serskilda egare af fastigheter, soni gemensamt äro för skuld intecknade, böra
uti densammas gäldande taga; i hvilket afseende följande föreskrifter ansågos
böra stadgas, nemligen: 1:0 Har fastighet, som, jemte annan eller flere
fastigheter, blifvit för gäld intecknad, sedermera kommit i annan egares hand,
då må val inteckniugshafvaren derur söka och erhålla betalning för hela sin
fordran, men egaren eller senare inleckningshafvaren äro berättigade att
yrka, clet den öfriga intecknade panten jemväl må genast utmätas och försäljas,
till gäldande af den del utaf intecknade skulden, sora derå belöper;
2:0 Skola fastigheter, som för gäld gemensamt äro intecknade, på offentlig
auction försäljas, och äro serskilda personer deraf egare, då skall hvarderas
fastighet serskildUutbjudas, antingen hel eller styckad, på rätt lämpligast finnes.
Räcka de erbjudne köpeskillingarne sammanlagde icke till gäldande af
hela skulden, och fordrar inteckningshafvaren, att fastigheterne skola gemensamt
i ett slag utbjudas och försäljas; då bör sådant ske, och varde det^ senare
budet gällande, derest detsamma är högre, än de föregående; i annat
fall blifva desse beslående. Hvad för hela panten samfält således högre bjudes,
skall å hvarje egares del deraf, i mon af den serskildt derföre erbjudne
köpeskilling, fördelas och dertill läggas; 3:o Den således för hvarje del af
panten erhållna köpeskilling utgör det belopp, i mon hvaraf densamma bör
för den intecknade gemensamma gälden ansvara, och varde densamma, efter
det förhållande summan af alla köpeskillingarne har till hvar och en af dem
serskildt, till gäldande deraf fördelad; 4:o Finnes uti endera fastigheten äldre
inteckning än den gemensamma, då bör, densamma af köpeskillingen derföre
först utgå, och endast återstoden tages i beräkning vid bestämmande af
dess delaktighet uti gemensamma gälden; 5:o Fordrar egare af fastighet,
som gemensamt med annan är intecknad för gäld, att €å dess andel deruti
bestämd, utan att densamma må å offentlig auction försäljas, då bör lill
grund derföre tagas det till allmän bevillnings erläggande åsätta värde för
det år, då inteckningen söktes, eller, om sådan uppskattning å den tid ej egt
rum, den bevilloings-uppskattning, som efter den tiden först hållen är. Är
någondera af fastigheterne eller inteckningshafvarne med värdet missnöjd,
och kunna vederbörande ej sig derom förena, håfve våld att fordra den fastighetens
utbjudande å offentlig auction, hvars' tillräcklighet till gäldande af
den derå belöpande andelen af skulden sättes i fråga»
Detta vigliga ärende har Utskottet i noggrannt öfvervägande tagit; och dåbehofvet
af sådane lagbestämmelser, hvarigenom ofvananmärkta olägenheter kunde
i möjligaste måtto afhjelpas, redan är temligen allmänt insedt och erkändt,
12 Lag-Utskottets Bet. N.o 118,
tror Utskollet icke erfordras att derom något vidare anföra. Utskottets omsorg
blir således inskränkt till undersökningen om bästa sättet att vinna ifrågavarande
ändamål.
I detta hänseende har Utskottet granskat ej mindre de£ utaf Lag-Utskottet
vid nästlidne Riksdag afgifne och af Yällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, med ett tillägg, då godkända förslag, än ock det serskilda
förslag lill Författning 1 ämnet, som Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högvördige Preste-Ståndet i stället antagit.
Det förstnämnde förslaget, hvilande hufvudsakligen på en sådan grundsats,
att det beviilnings-värde, hvartill fastigheterna varit taxerade vid den
tid, då den gemensamma inteckningen blifvit sökt, skulle, vid yppad collision
emellan egares och inteckningshafvares anspråk, utgöra måttstocken för hvardera
fastighetens delaktighet i gälden, och medförande den väsendtliga förändring
uti nu gällande intecknings-lagar, att fordringsegaren, som hitintills
egt full säkerhet för sin fordran, så snart alla fastigheterne uppginge till den
gemensamma inteckningens belopp, skulle äfventyra förlust deruti, om någon
af fastigheterne icke vid utmätnings-auctionen uppginge till den summa ,
som, i mon af taxeringsvärdet, derå borde belöpa, tror Utskottet icke vara
lämpligt i afseende på redan tillkomna inteckningar, emedan lidande kunde
derigenom tillskyndas både egare och inteckningshafvare, hvilka, vid uppgörandet
af deras köpe- eller låne-afhandlingar, hittills ej haft anledning att
fästa så stor vigt vid den ofta högst ojemna, och från rätta värdet betydd ligt
afvikande uppskattningen till bevillning. Dessutom synas, emot serskilda delar
af samma förslag, åtskilliga anmärkningar förekomma.
Det andra förslaget åter anser Utskottet vara bygdt på så rigtiga grunder,
att Utskottet icke tvekar att sitt förslag i hufvudsaklig öfverensstämmelse
dermed uppgöra. Men som det egentligen endast afser en händelse,
den nemligen då faslighet, som jenite annan fastighet blifvit för gäld intecknad,
sedermera kommit i serskild egares hand, och icke heller för detta fall
synes innehålla nog utvecklade stadganden, hvaremot ett annat förhållande,
som icke sällan förekommer och som lika litet med det nyss omförmälde
kan efter nuvarande föreskrifter med säkerhet bedömas, det nemligen, då
2:ne eller flere af de gemensamt intecknade fastigheterne blifvit, hvar för
sig, å samma tid eller efteråt, med serskilda inteckningar besvärade, •— är alldeles
förbigånget, tror Utskottet förslaget böra i så måtto utvidgas och förändras,
att nämnde ofullständighet varder undanröjd.
Till följd häraf får Utskottet härmedelst vördsamt tillstyrka
utfärdandet af en Författning, hvarigenom jörklaras:
Ln«-Utskottets Bet. N:o 118.
Att ig § väl föreskrifver sättet för gemensam intecknings gäldande
utur flere fastigheter, då dessa, utan alt vara med serskilda, å samma
tid eller sedan tillkomne inteckningar, hvar för sig besvärade,
finnas i gäldenärens eller en egares hand, men icke utstakar den
andel serskilde egare af fastigheter, sorn gemensamt äro för skuld
intecknade, böra uti densammas gäldande taga, eller hvad rätt de
nyssnämnde serskilde inteckningarne sins emellan ega, i hvilka afseenden
således stadgas som följer:
1 Mom. Har fastighet, som jemte annan eller flere fastigheter
blifvit för gäld intecknad, sedermera kommit i annan egares hand,
eller hafva flere för gemensam gäld intecknade fastigheter, ä samma
tid eller sedan, hvar för sig blifvit med serskilda inteckningar besvärade,
då må väl innehafvar en af den gemensamma inteckningen
utur hvardera fastigheten söka och erhålla betalning Jör hela sin
fordran, men den egare eller inteckningshafvare, hvars rätt härunder
beror, är berättigad yrka, det den öfriga in tecknade panten
jemväl må genast utmätas och försäljas, till gäldande af den del
utaf intecknade skulden, som derå belöper.
2 Mom. Skola fastigheter, som för gäld gemensamt äro intecknade,
på offentlig auction försäljas till gähls betalning, och inträffa sådan
e förhållanden, sorn i nästförestående moment omförmälas, dä
skall, derest ej'alla vederbörande annorlunda åsämjas, hvardera egarens
faslighet ochhvardera med serskild inteckning besvärade fastigheten
serskildt utbjudas, antingen hel eller styckad, på sätt lämpligast
finnes. Räcka de erbjudne köpeskillingarne sammanlagde icke till
gäldande af hela skulden, efter t hy i 3:dje mom. sägs, och fördrar
inteckningshafvare, att fastigheterna skola gemensamt i ett slag
utbjudas och försäljas, då bör sådant ske; och varde det senare
hudet gällande, derest detsamma är högre un de föregående, i annat
fall blifva desse bestående. Hvad för hela panten samfäldt
således högre b judes, skall å hvarje del deraf, i mon af den serskildt
derföre erbjudna köpeskilling, fördelas och dertill läggas.
3 Morn. Den således för hvarje del af panten erhållne köpeskilling
utgör det belopp, i mon hvaraf densamma bör för den intecknade
gemensamma gälden ansvara, och varde densamma, efter det förhållande,
summan af adla köpeskillingarne har till hvar och en af deni
serskildt, till gäldande deraf fördelad. Finnes uti endera fastigheten
äldre inteckning än den gemensamma, då bör densamma “f
*4
Lag-Utskottets Det. IV.o t/8.
köpeskillingen derföre först utgå och endast återstoden tagas i beräkning
vid bestämmande af dess delaktighet uti gemensamma galdea.
År åter uti endera fastigheten serslcild intecknings liktidig med
den gemensammas då bör, genom fördelning af den för samma fastighet
erhållne köpeskillings i förhållande till hvardera inteckningens
oafkortade belopp, utrönas, hvad tillgång denna del af panten
för den gemensamma inteckningen lemnar, och samma tillgång anses (
såsom den delens värde, vid bestämmande af den öfriga pantens
delaktighet uti gemensamma gälden.
4 Mom. Brister för endera eller flere af de i serskilde delar af
panten tagne inteckningar, och lemnar annan deribland öfverskott;
då bör, derest fastigheserne är o uti en egares hand, bristen med
öfverskottet fyllas, så långt ske kan, samt, när fördelning deraf
mäste ske emellan flere in teckning skaf vare, hvilka ej kunna få sitt
fullt ät, hvardera njuta lott häri, i nion af dess återstående fordran;
dock med den inskränkning, att ej någon serskildt tagen
inteckning medför betalning utöfver köpeskillingen för den egendom,
hvari inteckningen blifvit f astställd.
5 Mom. Fordrar egare af fastighet, som gemensamt med annan är
intecknad för gäld, att få dess andel deruti bestämd, så vidt det
verkar på förhållandet egarne emellan, då skall ock, så vida ej
dessa om gä/dens fördelning efter fastigheternes bevillningsvärden
eller annan grund åsämjas, den fastighet, om hvårs värde stridighet
eger rum, å offentlig auction utbjudas.
Flere Ledamöters serskilde yttranden bifogas. Stockholm den 36 Augusti
1834*
Reservationer af
1:0. Herr Friherre Stael von Holstein: ”Jag reserverar mig emot Utskottets
Betänkande i hvad derigenom afstyrkes bifall å Herr Hessles motion.
Det lärer svårligen kunna motsägas, att Lagen, sådan den nu i det ifrågavarande
hänseendet befinnes, i hög grad gynnar bedrägeriet. Sådant skulle
förqkommas genom antagande af den Lag Herr Hessle föreslagit. Den,
som genom lagfart af inköpt fastighet, inför Domstol visat sig vara egare till
fastigheten, torde rätteligen böra af samma Domstol antagas såsom fastighetens
egare så länge, till dess någon annan inför Domstolen, medelst ansöknjng om
lagfart och åtkomst-fiandlingars företeende, tillkännagifver och ådagalägger, det
Lag-Utskottets Bet. N.-o 118. i5
han till fastigheten undfått eganderält. Således måtte del vara vigtig t, att
inteckning, sorn för säljarens skuld sökes innan köparen begär lagfart, bör
beviljas; men som inteckning ej kan meddelas i annan egendom än den gäldenär
eger den stund inteckning sökes, är ock rigtigt, att, då inteckning och
lagfart sökes på samma gång, fordringsegaren bör vika för köparen.
Då jag af dessa skäl tillstyrker bifall å Herr Hessles motion, anser jag
ock att, lill collisions undvikande, så väl Kongl. Förordningen den i3 Junii
1800 sorn 4 Cap. 4 § Jordabalken böra i öfverensstämmelse härmed i de
af Utskottet uppgifne omständigheter rättas och ändras.”
2:0 Herr Strussenfelt:" ”Utskottet har föreslagit, att den, som eger gemensam
inteckning uti flera fastigheter, må utur hvardera söka betalning för
hela sin fordran; men att den egare, eller inteckningshafvare, hvars rätt är
derunder beroende, må begära de öfriga fastigheternes försäljning, utur hvilka
han således finge ersättning för den brist, som för honom kan uppslå, då
den gemensamma inteckningens hela belopp uttages ur en enda fastighet;
men enär detta stadgande, enligt min tanka, icke allenast är olämpligt utan
äfven orättvist, så föranlåtes jag emot detsamma framställa följande anmärkningar:
1:0.
Den gemensamma inteckningen kan, enligt 17 Capitlet 11 § Handels-Balken,
icke, i afseende på den fastighet, hvari liktidig, serskild inteckning
finnes, ega någon företrädesrätt framför denna, och således ej heller framför
densamma uttagas.
2:0. Detta stadgande slår i rak strid emot Intecknings-Förordningens
19 §, ehuru Utskottet ej åsyftat att förändra eller upphäfva densamma.
3:o. Det är stridande emot beskaffenheten af panträtt såsom utgörande
en rättighet uti ett visst bestämdt ting, att denna rättighet skulle kunna
emot rättshafvarens vilja förändras eller öfverflyttas.
4:o. Omnämnde stadgande framkallar tvister och lagsökningar i följd
af innehafvarnes utaf serskilda inteckningar eller fastighetsegarnes ersättningsanspråk.
Utskottet tyckes antaga, att desse, sedan derasv^ant- eller eganderätt
blifvit uppoffrad för egarens af den gemensamma inteckningen förnöjande,
inträda i hans rättigheter, hvaraf följer, alt de kunna utfordra den för
dem uppkommande brist utur hvardera af de Öfrige gemensamt intecknade
egendomarne; och den inteckningshafvare eller egare, som då blir lidande,
på samma sätt ega regress till de återstående fastigheterna 0. s. v. allt framgent,
till dess alla fastigheterna äro försålde. Ett lagsökningsbesvär kastas
i6
Lag-Utskottets Bet. N.-o 118.
sålunda på innehafvare!! af den serskilda inteckningen eller fustighelsegaren,
hvilket hän, för alt undgå förluster, måste underkasta sig; men det synes
mig med rättvisans fordringar oförenligt, att hvälfva skyldigheter ifrån den,
som eger en vidsträcktare rättighet, på den, hvilken har en mera inskränkt.
Min mening är således, att den, som eger gemensam inteckning i flera
fastigheter, icke må tillålas att, efter sitt godtfinnande, utsöka hela beloppet
utur hvilkendera lian helst vill, utan att alla fasligheterne, derest en eller flera
kommit i annor mans hand, eller blifvit serskildt intecknade, skola på en
auction försäljas; oberäknadt att detta förfarande, enligt min tanka, är det
rättaste, sjmes det också vara det enklaste. Den olägenhet fastighetsegarne
få vidkännas genom egendomarnes försäljning är icke af betydenhet, enär de
kunna föranstalta om återköp deraf. Dessutom är egendomarnes försäljning
alldeles icke förebygd genom berörde stadgande, men har endast lcmnat i
en eller fleres godtycke att åstadkomma en successiv försäljning.
Jag kan sålunda icke heller godkänna det i 3 och 4 Mom. lemnade förslag,
för den händelse, att, jemte en gemensam inteckning i flera egendomar,
en eller flera serskilda äfven skulle finnas med den förra liktidiga. I sådan
händelse anser jag rättast att betrakta äfven de serskilda inteckningarne såsom
generelt tagne i alla delarue af panten, dock med den inskränkning, alt
serskild inteckning icke må beräknas högre än det belopp, hvartill den egendom,
hvari densamma blifvit tagen, vid försäljningen uppgår. Denna åsigt
ligger, enligt min tanka, redan antydd i 19 § af Intecknings-Förordningen ,
som utvisar, att den gemensamma inteckningen, såvidt panten räcker, bör
lemna rum åt den serskilda; och denna § anser jag så mycket helhe böra
tjena till rättelse vid bedömande af en dylik händelse, som den är, enligt
min tanka, fullkomligen jemförlig med det fall, att de intecknade faslighcterne
finnas i en mans ego. Utskottets mening har icke kunnat vara att, genom
föreslagne tillägget till Intecknings-Förordningen, det förhållande, sorn
egt rum emellan de olika inteckningarne, då hela panten befanns i en persons
hand, skulle kunna i någon nion förändras eller rubbas derigenom, att
en eller några delar af densamma blifva frånskiljda. Afsigten med detta
tillägg synes mig endast vara, att, sedan panten blifvit delad emellan olika
egare, förekomma, det icke någon af dem skall kunna genom intecknings
medgifvande i sin del förnärma de öfrige egarne.”
3:o. Herr Hessle: ”Du Höglofl. Lag-Utskottet erkänt behofvet och rätts-'
enligheten af den ändring i 12 och i3 §§ Intecknings-Lagen jag i öfverens
stäm
-
Lag-Utskottets Bet. N.o 119. 17
stämmelse med 12 § 8 Cap. Jorda-Balken i Lag-Comiteens förslag till Ci,
vil-lag, påyrkat, synes mig att Lag-Utskottet orätt förfarit då motionen icke
blifvit understödd.
Det an<nfne hinder från uraktlåtet påstående om rättelse i 4 Cap. 4 §
Jorda-Balken förfaller, då i betraktande tages, alt grunden för detta Lagstadgande
redan är genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800 häfvén,
och då min motion bestämt fordrat ändring i tiden inom hvilken lagfart
borde sökas, så vida köpare ville undvika skyldigheten ansvara för säljares
möjligen 1 fastigheten, efter köpebrefvets dato, intecknade gäld.
För Lag-Utskottet har det således stått öppet att, då det godkände principen
för Lag-Comiteens förslag i Capitlet 6 § och 8 Capitlet 12 §
Jorda-Balken, jemväl hemställa om desse Lagbuds antagande i stället för 4
Cap. 4 § Jorda-Balken och i3 § Intecknings-Lagen, samt meddela den härmed
öfverensstämmande rättelse i Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800;
men skulle likväl med framgång kunna påstås att, för vinnande af sådant
mål, motionen bort uttryckligen nämnt de Lagrum, hvars ändring varit antydd,
och Lag-Utskottet derföre rätteligen ansett sig icke kunna uppgöra förslag
till Lagförbättring i frågan om bättre rätt mellan köpare till samma fastighet,
vågar jag tro det ordning, stadga och säkerhet i hypolheks-väsendet
varit i och för sig nog stort mål att eftersträfva, alt samma bort sökas, om
än man icke förmått äfven åstadkomma dermed enlige lagbud i andra ämnen,
och jag reserverar mig således mot Utskottets betänkande, derigenom
min motion blifvit afslagen; likasom jag i öfrigt, på de af Herr Strussenfelt
ariförde skäl, reserverar mig mot Utlåtandet öfver 18 och 19 §§ i Inleeknings-Lagen.
N:o 119.
Antom till Exped. Utsk. den i3 Sept.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullmägtigen Nils Strin dlunds från VesterNorrland
motion, att stadgas måtte, det af handlin gar, hvarigenom
någon förvärfvar sig nyttjanderätt till jord, eller betingar sig så
kalladt undantag eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas,
för att vara gällande.
Uti Memorial, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet hänvisat,
har Riksdags-Fullmägtigen från Vester-Norrland Nils Strindlund anBih.
till R. St. Prot. i834• 7.'de Sami. i.sta J/d.
sfde Häftet. 3
i8 Lag-Utskottets Bet. N.-o 119.
fört: att man ej sällan hört klagas öfver de betydliga förlaster och olägenheter,
köpare af fasta egendomar få vidkännas derigenom, att egendomarne
varit belastade med undantag, samt till värdet och godheten
förminskade genom jordafsöndringar af hvarjehanda beskaffenhet, derom
köparne, oaktadt de vidtagit alla möjliga försigtighetsmått, likväl icke
erhållit kännedom vid köpets afslutande, eller förr, än efter längre
tids förlopp, då säljarne ofta varit urståndsatte att godtgöra de förluster,
som de genom ett oftast uppsåtligt undanhållande af upplysningar om så beskaffade
gravatiop.er köparne ådragit; och ett lika förhållande hade äfven
med inteckningsegare inträffat. Det vore tydligt, att man borde ega en
möjlighet att kunna erhålla fullt tillförlitliga uppgifter på alla de gravationer
af hvad beskaffenhet som helst, hvarmed hvar och en fastighet kan vara
behäftad; men en sådan utväg funnes icke nu, då undantag vanligen ansetts
kunna, utan att vara inteeknadt, vidlåda fastighet, i hvars hand den må
komma, endast undantaget är uttryckligen förbehållet i den afhandling, hvarigenom
den, sorn skulle åtnjuta detsamma, afhändt sig fastigheten. De författningar,
som bestämma huruledes man må tillgodonjuta betingad rättighet
att, under hvarjehanda vilkor, på längre eller kortare lid, innehafva andras
jord, eller deraf njuta vissa fördelar, innefatta icke heller nog allmänna, lill
hvarje händelse tillämpliga , föreskrifter. Så t. ex. stadgades väl i Kongl.
Förordningen den 19 December 1827, alt de jordafsöndringar, som ske på
viss tid, i énlighet nied de i Förordningen bestämda grunder, skola intecknas,
men förordningen innefattade icke någon föreskrift i detta afseende om
andra jordupplåtelser, utan föreskref blott, att då dfe ej öfverensstämma med
grunderne i författningen, skola lägenheterna återgå till hemmanet emot skälig
lösen. På det denna oreda och osäkerhet, sorn hade ett högst menligt
inflytande på allmänna förtroendet, icke längre måtte fortfara, föreslog Motionairen,
det stadgadt blefve, att alla afhandling ar, hvarigenom någon,
för längre eller kortare tid, antingen förvärfvar sig nyttjande rätt till
annans jord fastighet, eller lägenheter större eller mindre, eller ock betingar
sig undantag, afkomst och andra fördelar af hvad beskajfeidiet sorn
helst, att af annans fasta egendom utgå och åtnjutas, ovilkorligen böra,
sä vida de skola medföra anspråk på gällande kraft, hos Domstolen i orten
uppvisas, och i dess Intecknings-Protocoll ordagrant intagas, samt
för inteckningens förnyande, inom hvart tionde år derefter, åter vid Domstolen
företes, utan att likväl en sådan intecknings-åtgärd, må anses såsom
någon slags stadfästelse å af handlingen, hvars lagliga verkan och
bestånd, dä derom väckes fråga, alltid må bero på serskild pröfning, hu
-
Lag-Ut skottets Bét. N.-o 11 f »9
ruvida vilkoren, hvarunder afhandlingen blifvit ingången, äro med gällande
lag och författningar öfverensstämmande; sä ock att på enahanda
sätt skall förfaras med redan upprättade, men ännu ej intecknade af handlingar
af förenämnde beskaffenhet, hvilka derföre alla böra, så vida de
skola för gällande anses, inom viss förelagd tid, t. ex. tvänne dr efter
det författningen utfärdas, hos vederbörlig Domstol intecknas; och troddes
författningen härom böra årligen uppläsas från predikstolarne och
vid Häradstingen.
Utskottet anser ett serskildt förhållande ega rum med så kallade undantagsförmoner,
hvilka man, vid afhändande af fast egendom, uti sjelfva upplåtelse-afhandlingan
förbehåller och betingar. Att om sådane aftal stadga,
det de, för att vara gällande, ovilkorligen måste intecknas, samt inteckningen
inom hvart io:de år förnyas, befarar Utskottet medföra den påföljd, att
mången undantagshafvare skulle gå i mistning af sin ostridiga rätt, och blottställas
för armod och nöd på gamla dagar, helst det ligger i sakens natur,
att denne, som oftast både ålderstigen, sjuklig och fattig, lätteligen kan komma
att åsidosätta en dylik bevakning. En annan, efter Utskottets tanka, tjenligare
utväg gifves, att åt dessa aftal meddela nödig offentlighet, nemligen
att föreskrifva, det de, för att vara med säkerhet gällande, böra intagas uti
den nya egarens åtkomsthandling, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Rikets Ständer vid sisliidne Riksdag beslutade, ehuru så sent inpå Riksdagens
slut, att frågan icke hann hos Kongl. Maj:t till pröfning förekomma.
Att i berörde handling införa öfverlåtelsé-vilkoren, instämmer väl redan med
2 § i i Cap. Jorda-Balken; men då det likväl blifvit ett antaget bruk, att
från köpebrefvet utesluta åtskillige i köpecontractet omförmälde vilkor, lärer
ett nytt mera bestämdt stadgande härutinnan, som jemväl utstakar påföljden
för underlåtenheten deraf, finnes både nyttigt och behöfligt. I följd af
ett sådant stadgande skulle det i allmänhet blifva möjligt för den, som ville
köpa fastighet, eller emot intecknings säkerhet gifva lån, att förvissa sig,
om egendomen vore med undantag besvärad eller icke, för hvilket ändamål
han endast behöfde se egarens åtkomsthandling. Det är väl sannt, att,
derest egendomen, efter det undantagsmannen sålde, gått i nya köp, och
undantaget, vid dessa senare tillfällen, icke blifvit af säljarne uppgifvet och
i köpebrefven omförmäldt, sådane fall kunde inträffa, då förlust för köpare
eller inteckningshafvare uppkomme; men dessa händelser förmodar Utskottet
icke gerna kunna blifva mångå, i jemförelse med de fall, i hvilka undantagshafvare
skulle, derest Motionairens förslag i denna del antoges, varda lidande
i följd af underlåten inteckning, eller underlåten förnyelse deraf.
30
Lag-Utskottets Re t. jY.-o 119-
Vidkommande åter andra afliandlingar om nyttjande rätt till jord å
landet, eller afkomst af sådan egendom, så kunna och böra väl dessa i
allmänhet bedömas efter Kongl. Förordningen rörande städsel och lego af
sådan jord, den i3 Junii 1800, eller efter Kongl. Förordningen, angående
grunderna och vilkoren för afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman af den ig December 1827, hvilka båda Författningar redan
föreskrifva, att arrende-contract, ingångna på viss tid, samt sådane afhandlingar
om upplåtelse af viss lägenhet, som med sistnämnde Förordning
öfverensstämma, skola intecknas; men som tvister ofta uppstått angående
beståndet, dels af lifstidsstädja, dels ock af andra aftal, som haft afseende
på fastighet, utan att egentligen innefatta arrende eller angå upplåtelse af
viss lägenhet, när dessa aftal icke varit intecknade; och då Domstolarnes
beslut i sådane frågor gemenligen varit stridiga och vacklande; anser Utskottet
nödigt, att ett stadgande meddelas derom, att äfven sådane afhandlingar
böra intecknas, för att hafva bestånd emot annans sedermera vunna egandeeller
inteckningsrätt; dock lärer, på sätt Motionairen föreslagit, något visst
rådrum böra lemnäs för denna åtgärd, hvad beträffar de icke intecknade afhandlingar,
som redan äro ingångne.
Förslaget, att den blifvande författningen måtte årligen uppläsas från
predikstolen och vid Häradstingen, finner Utskottet destomindre skäl att
biträda, som ett så beskaffadt kungörande icke är föreskrifvet i afseende
på andra stadganden rörande inteckning, hvilka ingalunda kunna anses vara
utaf mindre vigt.
På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa, det stadgas måtta,
som följer:
1:0 Då eganderätt till jord å landet af händes, med förbehåll om
undantag eller afkomst af fastigheten, skola de betingade förmonerne
utförligen intagas i cle afhandlingar, sorn om öfverlåtelsen varda
upprättade och för lagfart meddelas, vid äfventyr att samma
förmoner eljest, sedan laga stånd å öfverlåtelsen kommit, icke hafva
bättre rätt, än annat fordringsanspråk; de undantags- eller fördel
s-rättigheter likväl oförkränkte, hvilka hittills blifvit vid skedda
öfverlåtelser i contracten derom skriftligen betingade, ehuru de ej
kommit, att i öfverlåtelse-afhandlingen inflyta ;
2:0 I öfrigt skall, hvad Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800,
rörande städsel och lego af jord pä landet, i 3, 4 och 8 Mom. föreskrifver,
angående inteckning af arrende-afhandlingar, ingångne på
viss
Lag-Utskottets Bet. JV.O 11 Q. 21
viss tid, jemväl tillämpas, i afseende ej mindre ä lifstids städja,
hvarom stadgandet i sista punkten af 16 Cap. 15 § Jorda-Balken,
således upphör att vara gällande, än ock å all annan upplåtelse af
nyttjanderätt till jord på landet eller afkomst deraf; dock att innehafvare
af sådan redan skedd, men ej in tecknad, upplåtelse må, utan
minskning af den rätt, han efter hittills gällande lag kan ega, åtnjuta
tid att inteckning söka, till nästkommande års slut.
Tvänne Ledamöters serskilda yttranden bifogas. Stockholm den 4 September
1834-
Reservation af
1:0 Herr Friherre Stael von Holstein: ”Lagen är ofullkomlig och
orättvis, då köpare af fastighet kan ådragas förlust och lidande derigenom alt
förre egare lill fastigheten , rörande inskränkning i egande- eller nyttjande-rätten
dertill eller viss årlig afkomst deraf, ingått sådane aftal, hvilkas tillvaro
och beskaffenhet köparen före handelns afslutande hvarken haft sig bekant
eller egt något i lag anvisadt sätt alt undfå underrättelse om. Detta kunde
inträffa om Utskottets förslag i irsta punkten af ifrågavarande Betänkande
antoges. Ett exempel torde bäst lemna upplysning härutinnan. En person
tillhandla!’ sig en faslighet och ulfäsler så stora undantags-förmoner, att
fastigheten ej lemnar ringaste behållning, sedan dessa förmoner utgått: vilkoren
om undantaget införas i köpebrefvet, som behörigen lagfares. Säljaren
vore då, efter den lag, som Utskottet föreslagit, för alltid försäkrad att åtnjuta
de betingade undantags-förmonerne. Köparen säljer derefter fastigheten
till annan person. Denne, som ej kan få på sig öfverlåten bättre rätt än
säljaren lill fastigheten eger, underkastar sig alt fullgöra undantags-vilkoren;
men begär att derom icke må nämnas något uti det köpe-contract och köpebref,
som emellan honom och säljaren upprättas. Detta skei', och den nye
egaren får lagfart och fasta på ett köpebref, deruti ingenting nämnes om undantaget.
■ Nu söker han lån å sin fastighet, eller utbjuder den till salu åt
person, som ej känner förhållandet med undantaget. För alt styrka sin eganderätt,
företer han köpe- och fasle-brefvet, hvaruti ej nämnes ett ord om undantaget.
Lån erhålles, eller köp sker i förtroende lill dessa handlingar; men
då långifvaren fordrar försäljning af den intecknade panten eller köparen vill
taga fastigheten i besittning, yrkar innehafvaren af undantaget att tillgodonjuta
detsamma. Det betiunes då att, vid sådant förhållande, eganderällen är
jBih. till R. St. Brot. lS34, 7ule Sami. t.-sia Jfd.
'jftde Häftet. 4
aa- Lag-Utskottets Bet. If.o 119.
af ringa eller intet värde, och bedrägeriet är verkstäldt till följd af Lagen.
Jag yrkar alltså, att, med bifall till motionen, må stadgas, att jemväl såkallade
undantags-coqjract, såvida de skola vara gällande emot köpare af, eller
inteckning uti den fastighet derutur undantaget skolat utgå, böra intecknas,
och inteckningen inom hvart io:de åf förnyas;”
2:0 Herr Holm, ”sorn instämde uti Herr Friherre Stael von Holsteins
reservation med tillägg, att Herr Holm ansåg deri lagstiftning ändamåls- och
principlös, som icke i möjligaste måtto förekom bedrägerier, just genom lagens
eludering, samt att Herr Holm, för vinnande af ett sådant syfte i nu
ifrågavarande fall, ansåg all gravation i fast egendom böra på ett enda sätt,
eller genom Intecknings-Pi otocollet, erhålla offentlighet.” —
STOCKHOLM, 18.54. P- A. JN'orst£dt & Sö«£n, Kongl. Boktryckare.
Lag-Utskottets Betäkande N:0 120.
X
N:o 120.
Antom till Éxp.-Utst. den i3 Sept.
Betänkandeöfver Herr S. J. Wijkmans motion, rörande ändring
af 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken, i hvad angår hyr esof
tal om hus och tomt i stad.
Under åberopande af Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, hvarigenom
Lagens stadgande i 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken, att köp bryter
legostämma, redan blifvit ändradt i afseende på jord å landet, och då den
grundsats, att aftal ej böra af den ena Contrahenten ensidigt och utan
den andras kännedom och bifall kunna rubbas, syntes föranleda till en
lika förändrring i afseende å hus och tomt i staden, helst egaren deraf ej
kunde klaga, om det förments honom, att sälja sin egendom bättre än
han sjelf eger den, och en köpare ej heller finge skäl till klagan, enär
han sattes i tillfälle att af ett allmänt tillgängligt protocoll vinna säker
upplysning om alla de gravationer, som /vidhäfta den stads fastighet,
han vore sinnad inköpa; har numera aflidne Ledamoten äf BorgareStåndet
Herr S. J. Wijkman föreslagit, den ytterligare förändring af
ojvanberörde lagparagraf , att lego- eller, hyres-contracter om hus och
tomt i stad skola blifva beståndande, utan hinder af egendomens derefter
skeende försäljning; dock med vilkor, ungefärligen motsvarande dem,
söm 1800 års Förordning föreskrifver, nemligen: 1:0 att längsta tiden för
lego- eller hyres-contract ej må sträcka sig öfver viss tid, t. ex. 10 år;
2:0 att contractet skall intecknas sist inom tre månader från dess datum;
3:o att äldre inteckningar och de, som beviljas samma dag contractet
intecknas, samt fordringar som framför dessa njuta betalningsf örmon,
blifva vid deras rätt oförkränkt bibehällne, utan hinder af det slutade
lego- eller hyrcs-contractet; och 4:0 att inteckning, som sökes eller erhålles
efter den dag hyres-contractet blifvit intecknadt, icke får medföra
någon verkan till rubbning i dets ammas bestånd under den öfverenskomna
tiden.
Denna motion har Utskottet i öfvervägande tagit; men då grunden
för den genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800 skedde lagförändringen
i afseende på städsel och lego af jord å landet, nemligen att
främja jordbrukets förkofran, derigenom att brukare blefve försäkrad om
. Vili. till R. St. Prot. 1834. 7 Sami. 1 Afd. 1
s5:te Häftet.
Lag-Vtshotlels Betänkande N.-o 121.
en trygg besittning, nog långvarig för att sälta honom i tillfälle att
draga nytta af sina uppodlingar och förbättringar, icke inträffar i afseende
på hyres-aftal om hus och tomt i stad, samt Utskottet ej inser något
egentligt behof utaf den nu föreslagna lagförändringen, hvilken Utskottet
deremot befarar kunna blifva onödigtvis hinderlig, och derigenom
menlig för egares dispositionsrätt öfver stadsfastighet; tror Utskottet sig
icke böra å motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 4 September 1834*
N:o ial.
Antom till Exp.-Ulsk. den i3 September.
Betänkande t öfver väckta motioner3 om meddelande af visset
föreskrifter rörande Lagfart.
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till
Lag-Utskottets behandling öfverlemnat åtskillige härom väckta motioner,
nemligen:
1:0 Angående skyldighet att serskildt lagfara med hvarje
öfverlåtelse af inköpt fast egendom.
Af Herr G. Holm, som gjort följande framställning: Lagen i 4 Cap. 1
och 2 §§. Jorda-Balken bjuder, att jord samt hus och tomt i staden eller
på landet, som går i köp, skall vid domstol offentligen uppbjudas
och lagfaras, och Kongl. Förklaringen den 14 Maji i8o5 innefattar alfYarlig
påminnelse lill domhafvande, att, vid lagfarts beviljande, noga
tillse, det de i Lagen stadgade vilkor varda uppfyllde, och att, uppå
olaga åtkomst, uppbud ej varder meddeladt, samt att förthy de handlingar,
hvilka styrka förra egarens åtkomst, ovilkorligen böra uppvisas och
granskas. Af dessa lagstadganden jemte åtskilliga med dem analoga,
syntes Lagstiftarens mening påtagligen vara den,, att all åtkomst af fastighet
i staden eller på landet ovilkorligen bör lagfaras, och att ingen
köpare må kunna erhålla tredje uppbud och fasta, med mindre han visade,
att säljarens fång, om det behöft genom lagfart bekräftas, verkligen
blifvit det. I öfverensstämmelse härmed hade ock Stockholms Rådstufvu-Rätt
tillvägagått, då den vägrat uppbud å fastighet, enär ej visas
kunnat, alt säljaren dermed lagfarit, hvarvid jemväl varit afsedd Kongl.
Lag-Vtsköttcts Betänkande N:0 121.
3
Maj:ts och Kronans rätt till inkomst för Charta Sigillata å de föregående
för lagfart icke uppvisade köpebrefven, som mången gång varit 3 å 4 och
ännu flere. Delta förfarande hade likväl blifvit ogillad t af Svea Hof*
Rätt, som genom utslag förklarat, att hinder för uppbud å fastighet ej
mötte af den omständighet, att säljaren ej lagfarit sitt köp, och alt säljarens
köpebref icke ens behöfde charteras. Då emedlertid denna senare
tillämpning af Lagens föreskrifter om lagfart trodde» härleda sig ifrån
deras ofullständighet i så måtto, att de icke innefattade bestämdt förbud
emot uppbuds meddelande i det fall, att säljaren med fastigheten icke
lagfarit, ansåge Molionairen sig böra föreslå ett så beskajfailt förtydligande
af ofvannärnnde §§. i 4 Cap. Jorda-Balken, att hvarje köp om
fastighet i staden eller å landet ovilkorligen skall lagfaras, och att upp•
bud ej får meddelas _å fustighet, med hvilken säljaren icke lagfarit;
Och af Riksdagsfullmägtigen Lars Hansson från Götheborgs och Bo*
kus Län, hvilken, uppå anförde skäl, nära öfverensstämmande med de
af Herr Hohn upptagne, föreslagit det stadgande: ”att köp af jord, om
an till lagfart försummadt af föregående egare, borde åtminstone första
gången uppbjudas för hvarje egare, till sista köparen, som sig om
lagfarten anmäler, och köpare således derefter i Häradshöf dingens förteckning
till Kronofogden upptagas, för afgiftemas ingående, och för
hvilka senare köparen skulle ansvara, med rättighet att hålla sig till
sin fångesman för hvad han öfver sin del betalar.”
Utskottet anser det med nu gällande Lag instämma, alt uppbud
och lagfart icke meddelas annan person, än den, som är egare tili fastigheten
å den tid, då. lagfarten sökes, således ej för den, sorn redan
afhändt sig egande-rätten. Till upplysning om förloppet, och för bevarande
af tredje mans rätt, är det nog, att, på sätt jemväl vanligast tillgår,
de flere eller färre personer, hvilka, en efter annan, genom sådan
åtkomst, som bör lagfaras, förvärfvat egande-rätten, omförmälas i uppbuden
och fastebrefvet. Att föreskrifva serskild lagfart för hvardera
öfverlåtelsen skulle således onödigtvis förorsaka mycken tidsutdrägt, och
medföra de deraf härflytande många olägenheter. Hvad beträffar frågau
om Charta Sigillata-afgiften med flere till Statens fördel påbjudna umgälder,
så är bestämmandet deraf alldeles oberoende af hvad i ofvanberörde
hänseende förordnas, och det tillhör i allt fall icke Lag-Utskofetet
att föreslå något stadgande, hvars syftemål vore att reglera statsinkomslerne.
4
Lag-Utskottets Betänkande fUo 121.
På dessa skäl och då Utskottet, till förekommande af den ofvan anmärkte
olikheten i lagskipningen, tror en lagförklaring i ämnet vara nyttig
och behöflig, får Utskottet härmedelst, jemte tillkännagifvande, att
Utskottet icke anser sig böra tillstyrka bi jall ä dessa t vänne
motionerj
vördsamt hemställa,
om icke öfver 4 Cap. 1 och 2 §§. samt 5 Cap. 1 §. Jordala
alben, med hithörande Författningarj borde meddelas den
förklaring:
att domstol ej må vägra sökt lagfart å köp, skifte eller
gåfva, derföre, att föregående öfverlåtelse icke blifvit serskildt
lagfar en, men att domstolen bör i uppbuden och fastebref
ve t intaga hvad som, till upplysning om förloppet,
kan behöfva anmärkas.
2:0 Angående skyldighet att hos domstol till lagfart förete
åtkomsthandling, då sådant yrkas af någon, som förmenar
sin rätt derunder bero.
Af Herr S. J. JVijkman, som förmält: alt i 1 Cap. 2 §. Jorda-Balkén
väl stadgades, det köp, skifte och gåfva af fast egendom skola lagföljas
vid vederbörlig domstol, äfvensom närmare föreskrifter härom meddelades
uti 4 Cap. samma Balk; men då dessa lagrum icke bestämde något
äfventyr för lagfarts försummande, samt Kongl. Förordningen d. i3
Junii 1800, hvilken förkortar lagfartstiden för egendom på landet och i
öfrigt om lagfart i allmänhet tillägger flere af behofvet påkallade föreskrifter,
till hvilka kunde räknas den, att lagfart bör börjas inom bestämd
tid, likväl icke, med försummelsen af denna tids iakttagande, för
knippade
andra påföljder, än dels obetydliga böter, dels att förre egarens
borgenärer kunde under tiden bereda sig inteckning uti egendomen,
uppkomme häraf ovisshet, om icke en hvar, som genom ofvannämnds
fång åtkommer fast egendom, vore berättigad att, efter eget godtfinnande,
fördröja eller för alltid underlåta sitt fångs anmälande till lagfart, så
vida han underkastade sig nyssberörde påföljder. På detta sätt skulle
ej blott de, som hade börds- och lösningsrätt, utan äfven alla öfrige,
hvilka funno sig befogade alt, såsom Lagen uttrycker sig i Jorda-Balken
5 Cap. 8 §-tför annan orsak å köpet tala, kunna icke allenast oskäligen
uppehållas, utan till och med för alltid uteslutas från möjligheten
Lag-U tskoltets Betänkande N:o 121.
5
alt bevaka sina rättigheter. En lagtolkning, sorn i så många vigtiga fall
förnärmade tredje mans rätt, kunde ej öfverensstämma med Lagens rätta
mening och grund. För att förekomma ett sådant missförstånd, föreslog
Molionairen: alt, med bibehållande af hvad ofvanäberopade Kongl.
Förordning i ämnet för eskrif ver, derjemte må stadgasj att enhvar, sorn
genom köp, skifte eller gäfva, åtkommit fast egendom, vore skyldig att,
i ändamål af lagfart, vid domstol uppvisa sitt åtkomstbref, då sådant
yrkades af någon, som förmenade sin rätt derpå bero, äfvensom att, i
händelse handlingen då förnekades, eller undanhölls, densamma derefter
aldrig må kunna åberopas till grund för eganderätt.
Egentliga ändamålet med lagfart måste vara att bereda egaren säkerhet
emot främmande anspråk, och dröjsmålet med lagfartssökandet utöfver
den medgifna tiden är vanligen till den grad äfventyrligt, att de
händelser lära vara högst sällsynta, då någon kunde vilja göra försök att
Uppehålla börds- och lösningsanspråk genom ett slikt dröjsmål. Skulle sådant
emedlertid varda bevisligt, så håller Utskottet före, att de snarare
bör vara bördeman eller den,, som eljest har rätt till lösen, obetaget
att, utan föregången lagfart, göra sin rätt gällande, än det må antagas
såsom en nödvändig omgång, att först tvinga nye egaren att söka lagfart.
I allt fall vore deL aldeles olämpligt att stadga, det åtkomsthandlingen,
i händelse deh, vid det af Motionairen omförmälde rättegångstillfälle,
förnekades eller undanhölls, derefter aldrig skulle kunna åberopas
till grund för eganderätt. Tredje man, som af denna egare tillhandlat
sig fastigheten, före nämnde rättegång, eller ock efteråt, men utan
kännedom om densamma, skulle härigenom tillskyndas ett högst obilligt
lidande.
Utskottet anser således denna motion icke böra bifallas.
3:o Angående control öfver efterlefnaden af stadgandet,
att uppbud bör inom viss tid tagas.
Af Riksdagsfullmägtigen Tufve Månsson i Malmöhus Län: Enär, i
afseende å det i Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800 medelade stadgande,
att uppbud skall tagas, i staden inom tre månader, och å landet
sist vid det Ting, som infaller efter sex månader sedan köpet slutadt
blef, nödig control saknades öfver efterlefnaden, har Tuf ve Månsson, till
afhjelpande af denna förmenta brist föreslagit: dels att Häradskrifvarne^
i Riket måtte förpligtas att, inom viss tid efter det skattskrifningarne
6
Lag-Vtskottets Betänkande Nrt lil.
för hvarje år äro förrättade, aflemna förteckning, ej mindre till Domaren,
, än till Kronof ogden i orten, på de fastigheter, hvarå innehafvarne
sökt införsel eller inskrifning uti Kronans handlingar, såsom egare, och
hvarefter det borde tillkomma Kr onofogdarne, att sjelfve, eller genom
underlydande Länsmän, tillse, att lagfart å de inköpta fastigheterna
inom stadgad tid sökes, och åtala de förbrytelser emot stadgandena
i berörde Kongl. Förordning, som kunna ega rum; dels ock den ändring
i samma Förordning, att böterne för försummad lagfart, som nu äro de
fattiges ensak, böra tväskiftas emellan åklagaren och de fattige i den
socken, inom hvilken den inköpta fastigheten är belägen.
Då, på sätt Utskottet här ofvan erinrat, det egentligen är för egaren
sjelf angeläget, att icke försumma att inom rätter tid söka lagfart, samt
domarens skyldigheter i afseende på controlen öfver åtkomsthandlingars
behöriga charterande, och i ändamål att påbjudna afgifter må utgå, när
lagfart sökt är, redan finnas stadgade genom serskilda Författningar, och
bestämmandet af Häradsskrifvares och Kronofogdars åligganden i detta hänseende
är ett ämne, som icke synes tillhöra allmänna Civil-Lagen, anser
Utskottet
förra delen af Motionairens förslag icke böra till någon
åtgärd föranleda;
men, enär antagande af motionens senare del, eller yrkandet, att de i 1800
års Förordning stadgade böter för försummad lagfart borde tväskiftas emellan
åklagaren och de fattige, i stället att, såsom nu, gå till de fattige
ensamt, sannolikt skulle främja Författningens syftemål, genom beredande
af en noggrannare tillsyn öfver densammas efterlefnad,, föreslår Utskottet,
att, med ändring af hvad Kongl. Förordningen den i3 Juni
i 1800 innehåller derom, att de, för försummelse att
inom rätter tid taga uppbud, i Förordningen stadgade böter,
motsvarande värdet af det stämplade papper, hvarmed
köpebref vet förses bör, äro socknens fattiges ensak, i stället
måtte förordnas, det samma böter skola fördelas till
tväskifte emellan åklagaren och socknens fattige.
Och 4:0 dels angående noggrann efterlefnad af Kongl. Förklaringen
den 14 Maji i8o5, dels ock om närmare lagbestämmelser,
huru förfaras bör, då fullständiga åtkomsthandlingar
saknas.
Lag-Utskottets Betänkande N.o 12f.
7
Af Riksdagsfullmägtigen Samuel Jönsson från Öland: Ehuru nyssbe
rörde
Kongl. Förklaring föreskrifver, att, när lagfart sökes, de handlingar,
som styrka förre egarens åtkomst, ovilkorligen böra uppvisas, inträffade
icke sällan, att första och andra uppbuden meddelas, utan att fullständiga
fitkomstliandlingar företes, ja stundom utan att åtkomsten i ringaste måtto
styrkes. Det vöre väl då öfligt att föreskrifva, det ålkomsten skall
styrkas, innan lagfarten fullföljes och tredje uppbudet meddelas, och en del
domare plägade i sådane fal], då det föregifyes, att åtkomslhandlingar
saknas, med åberopande af berörde Författning, stadga, det köpet, bytet eliel’
gåfvan skall i allmänna Tidningar kungöras, och vederbörande, inom
viss tid derefter, vid talans förlust, anställa klander. Den Kongl. Förklaringen
gåfve emedlertid härtill .ingen anledning, och det vore lätt att finna,
hvilka svåra olägenheter denna praxis, att på ofullständig eller ingen
åtkomst meddela första uppbudet, kunde medföra. Inteckning för den nya
egarens gäld kunde derefter ej vägras, ehvad den, som afhändt sig fastigheten,
vore rätter egare eller icke, och inteckningshafvaren blefve i senare
fallet lidande, oaktadt ban handlat på god tro och haft all anledning
att förlita sig på inteckningens' laglighet. Molionairen hemställde derföre,
om icke i8o5 års Kongl. Förklarings ofvanberörde stadgande, i afseende
på åtkomsthandlingars företeende, borde upplifvas, med bestämdt uttryckligt
förbud emot ifrågavarande missbruk;
samt af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
hvilken andragit, alt då domstolarna på olika sätt behandla frågor om uppbud
och fasta å jord, när, till följd af eldsvådor eller andra händelser,
handlingar icke kunde fullständigt anskaffas; och enär det syntes vara af
stor vigt, att det förfarande, sora vid dylika tillfällen borde ega rum, blefve
noga bestämdt samt öfverallt lika, anliölle Molionairen, att Lag-Utskottet
mätte utarbeta förslag till de stadganden i 5 Cap. Jorda-Balken,
samt öfrige dermed gemenskap egande lagbestämmelser, hvilka af ett sådant
förtydligande blefve nödige.
Och har uti sistnämnde motion flere Ledamöter af Bonde-Ståndet
instämt.
I anledning häraf tror Utskottet sig böra upplysa, att detta ämne äfven
utgjorde föremål för Rikets senast församlade Ständers öfverläggningir.
Resultatet deraf blef då, att Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, föreslogo, att ”den i Kongl. Förklarifigen dea 14 Maji
i8o5, rörsnde lagfart å fast egendom, befintliga föreskrift, angående ovilkorligt
uppvisande inför domstolen af de handlingar, hvilka styrka förr#
3
Lag-Utskottets Betänkande N.o 121.
egarens åtkomst, måtte förändras till följande lydelse: Enär lagfart sökes,
böra de handlingar, som styrka förra egarens åtkomst, uppvisas, samt innehållet
deraf i lagfartsprotocollet antecknas. Kunna icke sådane handlingar
företes, då må förre egarens åtkomst genom annan laglig bevisning
styrkas.” Härå meddelade Kongl. Maj:t det svar: ”att då, i fråga om eganderätt
till fast egendom, erfordrades den yttersta fullständighet i bevisningen,
hvarföre ock Lagen stadgar, att alla afhandlingar om fastighet
skola skriftligen upprättas, samt tillförlitligheten af annan bevisning, än
den, som genom företeende af skriftliga handlingar kan åstadkommas, oftast
blefve ganska svår att bedöma, serdeles som den ena parten, eller
den möjligen varande rälta egaren till fastigheten, dervid icke är tillstädes
och dessutom emot Rikets Ständers förslag förekomme, att detsamma icke
utmärkte beskaffenheten af den lagliga bevisning, som, till styrkande af
forre egarens åtkomst, finge åberopas och antagas, eller ens hänvisade till
något visst lagrum, som i sådant afseende borde tjena domaren till efterrättelse;
hade Kongl. Maj:t funnit Sig icke ega skäl att till berörde föreslagne
lagförändring lemna Nådigt bifall.”
Utskottet, som af detta Kongl. Maj:ls Nådiga svar liemtar stöd forsin
mening, att någon ändring af stadgandet i i8o5 års Kongl. Förklaring icke
bör göras, och äfven anser samma stadgande vara så bestämdt, att någon
mera uttrycklig föreskrift i detta ämne ickg kan erfordras, får likväl, med
afseende å det allmänt kända förhållandet, att, på sätt Samuel Jönsson
anfort, domstolarne ofta pläga meddela första och stundom jemväl andra
uppbudet, utan att lagfartssökanden företett fullständiga handlingar rörande
hans fångesmans åtkomst, äfvensom att domstolar, när anmälan skett,
det sådane handlingar förkommit och icke kunnat anskaffas, företagit sig
att, genom kungörelser i allmänna lidningarne, kalla och förständiga dem,
som emot den skedda eganderätts-öfverlåtelsen hade något klander att anmäla,
att detsamma, inom viss tid, hos domstolen tillkännagifva, hvarefter
domstolen, så framt något klander inom den utsatta tiden ej egt rum, ansett
säljarens eganderätt vara så styrkt, att lagfart och fastebref kunde sökanden
meddelas, härmedelst, till förekommande af denna serdeles allmänna
och vådliga oordning, vördsamt hemställa:
att Rikets Höglojl. Ständer hos Kongl. ~ Maj:t i underdånighet
anhålla, det kunde Hof-Rätterne undfå Nådig befallning,
att tillhålla de dem underljdande Rådstufvu-Rätter
och Ilärads-Rälter, att noggrannt iakttaga. hvad Kongl.
För
-
Lag-Utskottets Betänkande N.o 722. 9
Förklaringen den 14 Maji i8o5 föreskri/ver, så att Uppbud
å af hänel fastighet icke beviljas, innan sökanden, med
fullständiga åtkomsthandlingar, styrkt sin fångesmans egande-rätt.
Stockholm den 4 September «834-
N:o 132.
* \ ' ' v " 0
Ankom lill Exp.-Utsk. den i3 Sept.
Betänkande öfver väckta motioner, angående förändring i vissa
delar af nuvarande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt
m. m.
I fråga om lika giftorätt och lika arfsrätt för båda könen, med flere
lagförändringar, som deraf skulle följa, har Lag-Utskottet fått emottaga
från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade motioner af
° 1:0 Anders Påhlsson från Jönköpings Län, hvilken förmält: att det
förhållande, hvaruti mannen och qvinnan nu stå tHl hvarandra och det
allmänna begreppet om ömsesidiga lika rättigheter, gjorde den lag obillig,
som tillägger syster endast hälften i arf emot broder. Den härledde
si^ från den barbariska tid, då mannen var allt och qvinnan intet,
ech då, i följd af denna onaturliga öfvervigt, qvinnan var ifrån allt
deltagande i arf utesluten. Det var omkring 600 år sedan delta missförhållande
så vida jemkades, alt dotter skulle taga arf till hälften emot
sonen, och det syntes obegripligt, att, oaktadt den sedan allt mer och
mer stigande upplysningen, detta kunnat bibehålla sig ända till vår tid.
Att en så stark brytning, som att ifrån intet gifva qvinnan hälften, ieke
genast vid första förändringen kunde ske, var icke svårt att finna;
mea så mycket säkrare framgång borde ett förslag i detta hänseende nu
kunna påräkna. Det vore en gammal orättvisa att godtgöra. Den allmänna
tankan om denna del af nuvarande Lag hade redan allt mer och
mer börjat gifva sig tillkänna genom de täta testamenten, hvarigenom
omtänksamma föräldrar tilldelade så väl söner som dött-rar lika arfslott;
men testamenten, hvilkas bestånd, genom bristande former, ofta vore
Bilt. Ull R. St. Prot. 1834. 7 Sami. t Afd. 1
s5:te Häftets
io Lag-Utskottets Betänkande N.-o lort.
vanskligt, tande dessutom endast afse disponibel egendom och, såsom
en afvikelse från Lagen, medförde de ofta oenighet emellan nära anförvandter,
då deremot ett allmänt lagbud i detta hänseende skulle håfva
all afund och utestänga trister. Motionairen yrkade således, ej mindre
på grund af egen öfvertygelse, än efter uppdrag afsina Comitenter, den
ändring i 2 Cap 1 Ä rf da-Balken, att frälsemans och bondes son ock
dotter jemväl mäga ärfva lika.
2:0 Petter Pehrsson från Jönköpings Län. Uppmanad af sina hemmavarande
medbroder och ledd jemväl af egen öfvertygelse, ansåge
han sin pligt vara, att ånyo föreslå den lagförändring,' att* åtminstone
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, så väl qvinkön som mankön måtte hädanefter
ärfva lika.
3;o Lars Gezelius från Stora Kopparbergs Län, som anfört: att, jemte
det han förenade sig med de Motionairer, sorn yrkat lika arfsrätt uti
all qvarlåtenskap för son och dotter, man- och qvinkön, utan afseende
å den dödes stånd och hemvist, ville han endast, vid tillämpningen af
denna högst billiga och rättvisa grundsats, föreslå den inskränkning, att
uti de frälsemanna- och bondehus, der den ena af makarne redan är
död, och arfvet efter honom eller henne blif vit efter nu gällande Lag emellan
barn fördeladt, dessa jemväl må efter enahanda Lag skifta qvarlåtenskapen
efter den af för äldr arne, som sist af ider. Härigenom vunnek,
att principens införande mindre råkade i strid med uppgjorda beräkningar
och det enskilda interesset för stunden.
4:o Nils Pehrsson från Södermanland. Behofvet af ifrågavarande
på all billighet grundade lagförändring hade redan länge varit insedt
och Nils Pehrsson instämde derföre fullkomligt uti ofvannämnde Motionairers
förslag. Men då giftorätten stöde i närmaste samband med arfsrätten,
och motionerne icke innehöllo något förslag till undanrödjapda
af den olikhet, som ännu råder vid fördelning af giftorätt i frälsemans
och bondes bo, linge' Nils Pehrsson, i sammanhang med hvad Anders
Påhlsson och Peter Pehrsson redan yrkat, och under åberopande af de
utaf Anders Påhlsson anförde skäl, -föreslå, alt, med ändring af hvad i
10 Cap. Giftermåls-Balker» om giftorätten finnes bestämdt, det lagstadgande
måtte meddelas, att den gemensamma egendomen i frälsemans ock
bondes bo skulle tillhöra mannen och hustrun, till hälften hvardera, och
att ali olikhet i giftorätten följaktligen upphörde; tilläggande Motionairen,
att, i händelse den olika arfsrätten afskaffedes, han ansåge, broder,
sorn komme att med syster dela en arffållen lands fastighet, hvilken, med
Lag-Utskottets Betänkande N.o 112.
11
iakttagande af Författningare om besutenhet, icke kunde klyfvas i flere
lotter, må berättigas att, utan lottning, behålla fastigheten, emot det han
för systerns del erlägger en fullt motsvarande löseskilling, som, i brist
af åsämjande, borde genom laga värdering bestämmas; äfvensom Motionairen
vidare hemställde, att Lag-Utskottet måtte föreslå de rättelser,
som, till följd af förslaget.om lika giftorätt, blefve nödige uti stadgandena
i 11 Cap. Giftermåls-Bdiken, rörande betalning af makars skulder:
och att, då rättigheten för hustru, som öfverlefver mannen, att af bans
enskilda del i boet åtnjuta morgongåfva, ledde sin upprinnelse från och
innefattade en slags modifieation i den Lag, som tillägger hustrun mindre
andel i boet än mannen, morgongåfvan borde, derest nämnde Lag
af skaffas, helt och hållet försvinna såsom i sådant fall saknande grund.
5:o Tufve Månsson från Malmöhus Län, som, under erinran om
den nuvarande olika giftorätten för olika kön, gjort den framställning:
att, om nu en man med penninge-förmögenhet gifte sig med en flicka, som
ej egde annat än ett gäldbundet hemman, t. ex. behäftadt med utlösningsskyldighet
till flere medsyskon, som genom hans penningar betalas, och
hustrun sedan dör, kunde mannen få gå ifrån egendomen, ehuru den egentligen
borde vara hans, emedan den vore betald med hans penningar.
Samma förhållande uppkomme äfven, om qvinnans penningar användes
alt betala mannens gäldbundna hemman. Motionairen ansåg derföre
”man och hustru böra ärfva hvarandra”, hvarigenom måhända
största rättvisa vunnes och många nu nödvändiga vidlyftigheter kunde
undvikas, samt en mera stadgad förmögenhet befordrades, då den fattigare
makan visste, att det blefve dess eget som vårdades, i stället att
nu liknöjdhet ofta uppstod om vården af hvad man visste efter äktenskapets
upplösning gå förloradt. Och har Tufve Månsson sedermera åt
sin motion gifvit deri förklaring, att den åsyftade sådan ändring af nu
gällande Lag, angående makars giftorätt i bo, att densamma borde för
alla händelser bestämmas till hälften af boets egendom, utan afseende
å dess serskilda egenskap af lös eller fast, ärfd eller förvärfd.
Emot dessa förslag har åter inom Bonde-Ståndet blifvit hufvudsakligen
au förd t:
af Anders Andersson från Westerås Län: att det i vårt land vore
ett groft förnärmande af mannens medborgerliga förmoner, alt förminska
hans så väl arfs- som giftorätt, och att förslagen derom borde så
mycket mera lemnäs utan allt afseende, som de saknade all både rältsoch
billighets-grund;
IS
Lag-Utskottets Betänkande N.-o H2.
af Nils Insulin från Stockholms Län: att han, till afvärjande äf
detta vådliga försök, som för framliden skulle undergräfva bondens välmåga
och troligen ställa hans representations-rätt i fara, endast trodde
sig behöfva anföra de reservationer, som, vid sistlidne Riksdag, blifvit
i detta ämne afgifne utaf tvänne Lag-Utskottets då varande Ledamöter,
nemligen Herr Printzensköld och Riksdagsfullmägtigen J. P. Lundström
från Westerbotten, hvari förekommer: att man icke borde glömma, det
den olika arfsrätten ledde sin upprinnelse, icke blott från politiska omständigheter,
utan äfven från den i rättsläran godkända regeln, att rättigheter
och skyldigheter böra till hvarandra stå uti ett jemförligt förhållande;
alt man icke, utan äfventyr alt rubba grundvalarne för all
samhällsinrättning, lärer kunna bestrida, att mannens pligter, så väl i
medborgerligt hänseende, som i hans egenskap af maka och fader, äro
långt mera vidsträckta och ansvarsfulla än qvinnans, enä1r det nämligen
vöre mannen-, som skulle vårda -Statens angelägenheter, som, med uppoffring
af sitt lif, vore pligtig alt försvara fosterlandet mot utländskt
våld, och som, enligt naturens lagar, vore ovilkorligen förbunden Btt
såsom husfader försörja maka och barn samt bekosta dessa senares uppfostran,
syntes den större arfsrätt, som från äldsta tider tillbaka varit
mannen förunnad, utgöra en naturlig följd af dessa hans högre förbindelser
inom samhället, och att den, såsom sådan, oförändrad borde bibehållas,
utan afseende på de undantagslagar, som i-detta fall existerade,
och hvilka icke kunde betraktas annorlunda, än såsom alster af tillfälliga
händelser, då ögonblickets känsla förmått göra sig gällande framför
de grunder, hvarefter de olika könens medborgerliga pligter och rättigheter
egentligen borde mätas och bestämmas; att bondesonen uti sjelfva
födslen invigdes åt en tungare möda än dottern; alt han uppväxte
iblaYid mödorne och arbetet; att, då fäderneslandets tjenst så fordrade,
lian måste genast gripa lill vapnet, lemna den faderliga hyddan, såsom
soldat inträda uti lederna och möta alla krigets faror, medan systern
ostörd åtnjöt alla lifvets beqvämligheter; samt att i vår nord vi borde
med förtroende sluta oss till det ord som lär, ”att mannen är qvinnans
hufvud och att han skall vara hennes förman”;
af Johannes Johansson från Bohus Län: att han för det närvarande
endast ville erinra om de vigtigaste betänkligheter som mötte införandet
af deri föreslagna förändringen. Arfsrätt, morgongåfva, giftorätt, vederlag
för under äktenskap försåld odaljord, fördel af bo oskifto, tagelott
och lösningsrätt vid ai-f, bördsrätt, testamentsrätt m. m., egde samband
Lag-Utskottets Betänkande N:0 .'22.
med hvartannat. Alla dessa rättigheter vore, i deras närvarande skick,
så rolfästade och grundade i vår samhällsinrättning, att en rubbning deraf
icke utan svåra följder kunde vidtagas, hvadan den största varsamhet och
omtanka vid förändringen vore nödvändigi Onekligen utgjorde de nu lill
upphäfvande föreslagne lagbestämmelserne de vigtigaste mömenteR i
vår Civil-Lagstiftning och deras förkastande fordrade just derföre, mer
äu de öfriga delarne i Civil-Lagen, ett moget öfvervägande, ett på de
noggrannaste forskningar grundadt omdöme, huruvida någon förändring
är af tidsandan och förhållandena inom den samhällsclass, hvilken de
närmast röra, verkligen påkallad, jemte säkra rön, huruvida de nya stadganden,
man hade alt sälta i stället, medföra den rättelse och förbättring,
som dermed åsjdtades. Innan detta vore gifvet, och förrän den
länge förberedda allmänna lagrevisionen komme att af Rikets Ständer
företagas, troddes all åtgärd till den begärda partiela lagförändi ingen
böra förblifva hvilande. Vi hade hittills icke den bästa erfarenhet af d«
splittrade förändringar 1734 års Lag fått undergå. Ännu flere nya tillsatser
borde sorgfälligt undvikas. Testaments-rälten, som måhända kunde
tåla någon utvidgning, afhjelpte tills vidare tillräckligen den öfyer
klagade
ojemnheten i arfsrätten;
af Johan Wiklund från Wesler-Norrlands Län: att bondens söner
liunno knappt blifva halfväxta, förrän de måste göra fadren följe, att ifrån
första vårdag, hela sommaren och hösten igenom, så länge ofrusen mark
varar, ständigt sysselsättas med de för hemmanets häfd nödvändiga göromål,
stängning, dikning, odling, timring, fiskeri m. m., och, hela vintren
om, med skogsarbeten och dylikt, så 3tt det ofta, icke ens under strängaste
vinter och urväder, medgåfves sönerne, att någon dag få blifva hemma
inom huset, då deremot döttraine, ehuru icke alldeles befriade från
tyngre arbeten, såsom den egentliga boskapsskötseln, likväl i allmänhet hade
den lindrigare mödan, att inom huset förrätta sine lättare sysslor, att
tillreda lin, spinna, väfva, sticka, sy m. m. Lades nu härtill, att sonen,
vid uppnådd 20 års ålder, vore pligtig i behofvets stund våga sitt lif för
fäderneslandets försvar, att döttrarnes beklädnad vore kostsammare än sÖnernes,
och att döttrarne vanligen finge kostsammare bröllopp; så skulle, efter
Wiklunds förmenande, den nuvarande arfslagens stadganden befinnas
vara väl grundade;
af Lars Hansson från Bohus Län: att erfarenheten visat, att då man
i grund upprifvit en Lag, för att densamma förbättra, så hade den ofta
förvärrats. Yi borde icke tro, att vi i allo egde högre insigter i lagstift
-
Lag-Utskottets Betänkande N:0 122.
ningen, än cle män, som stiftat vår nu gällande Lag. Hvad ifrågavarande
ämne anginge, så hade liden icke kunnat verka någon förändring, lika si
litet, som detta hädanefter kunde ske; ty laghudet stöde i det heligaste
samband med allmogens bestånd, yrke och näringsförmåga, så att i samma
stund det upplöstes, vore att befara, det vår samhällskropp erhåller
en obotlig skada. Sönerne skulle derigenom sättas ur tillfälle, att lemna
föräldrarne samma biträde och understöd, som hittills; mångå andra olägenheter
att förtiga. Det vore både man och qvinna obetaget att, utom
arfvejord, meddela sina barn hvad de behagade. Hade en dotter gjort sig
förtjent af sina föräldrars aktning, så förmodades de icke heller underlåta,
att, efter tid och omständigheter lemna henne hvad henne skäligen borde
tillkomma. — Ja, erfarenheten hade ofta visat, att hon bekommit mycket
mera. Detta finge dock ske efter hvars och ens godtycke och behag;
men att upphäfva en Lag, som öfver 1,000 år varit af Svenska allmogen
och fräiseståndet, till deras synnerliga nöje och vältrefnad, efterlefvad, det
ansåge Lars Hansson ingalunda billigt.
För öfrigt hafva åtskillige Ledamöter af Bonde-Ståndet instämt uti
hvad ömsom för och ömsom emot Motionairernes förslag blifvit i ofvanbexörde
måtto anfördt.
Den af Johannes Svensson yttrade mening, att frågorne angående ändring
i Lngarne om arfsrätt och giftorätt, med hvad dermed står i sammanhang,
borde uppskjutas ”till dess (såsom orden lyda) den länge förberedda
allmänna Lagrevisionen komme att af Rikets Ständer företagas, kan
Utskottet, då något hinder icke finnes möta för ett serskildt företagande af
omförmälde frågor, hvilka utgöra ett helt för sig sjelfve, destomindre biträda,
som, enligt hvad i Utskottets Utlåtande Nro 81 redan blifvit yttradt,
Utskottet anser den blifvande granskningen af Lag-Comiteens afgifne
förslag komma att väsendtligen underlättas, derest lagstiftningen på förhand,
i grundlagsenlig ordning, antager eller närmar sig intill de hufvudprinciper,
hvarå samma förslag i omförmälde hänseende är bygdt. - Man
har ofta yttrat farhågor för införande på en gång af alla de i större och
mindre nion genomgripande förändringar Lagförslaget innefattar, och detta
är, i Utskottets tanka, ett ökadt skäl att, så vidt" Comitéens åsigter godkännas,
icke åsidosätta tillfället att göra dem gällande genom partiela reformer.
I de nyssnämnde hufvudfrågorne, rörande jemlikhet i arfsrätten och
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 122.
giftorätten för bägge könen, har Utskottet icke mycket att tillägga till den
utveckling af dessa ämnen, hvilken uti motiven till Lag-Comiteens förslag
igenfinnes. Till en del blifver således Utskottets yttrande ett upprepande
af hvad samma motiv innehålla.
Uti det genom äktenskapet uppkomna bolag förena hägge makarne
sina krafter, i ändamål alt med gemensam omsorg arbeta för gemensamt
väl. De dela med hvarandra ljuft och ledt; och då förbindelserne äro
lika och bördorne bäras gemensamt, synes en fördelning af inbördes rättigheter,
hvilande på en annan grund, icke stå att förena med äktenskapets
väsende och de vilkor, som deruti innefattas. Det är mannens pligt
att anskaffa hvad som fordras för makarnes och barnens underhåll, och
hustruns, att det med sparsamhet och klokhet använda. Hos den jordbrukande
classen af ett folk hafva vanan och behofvet gifvit hennes skyldigheter
en ännu större vidd. Det är icke nog dermed, att hon ensam
mäste sörja för barnens skötsel och uppfostran i deras spädare år och en
sam
besörja den inre hushållningen; hon måste äfven deltaga i den yttre,
och med sitt arbete bidraga att förvärfva det nödvändiga. När uti samhällsclasser,
der denna senare pligt praesumeras sällan eller aldrig inträffa,
hustrun eger lika giftorätt med mannen, finner man lätteligen, huru li
tet
det sammanstår med den reciprocitet, som för äktenskapet ligger till
grund, och med rättvisans kraf, att neka henne denna rätt, uti ett stånd,
der ännu större förbindelser henne åligga. Vid äktenskapets ingående uppdrager
hustrun åt mannen att förvalta all den egendom hon har, och afkomsten
af hennes ärfda och förvärfda jord ingår odelad i boet. Äfven
i detta hänseende synes Lagen hafva afvikit ifrån billighet, då den icke
tillerkänt henne annad rätt vid boets upplösning, än den alt återfå en
tredjedel af de penningar och andra lösören, hon i boet infört, och lika
del af mannens lösa egendom, samt af den förkofran boet under makarnes
gemensamma vård vunnit, men deremot tillagt mannen eller hans arfvingar
dubbel lott; och då morgongåfvan sällan förmått gifva hustrun en
tillräcklig ersättning för detta lidande, har Lagen, medelst en så ojemn
delning,-ställt mannen i ett slags nödvändighet att, genom serskild gåfva
eller testamente, eller ock genom tidigt bemedlade öfverenskommelse!1 med
sina egne arfvingar, söka alt det godtgöra. Dessa förordnanden, dern lian
icke alltid förstått att inrätta efter Lagens fordringar, hafva merendels föraxiledt
missämja i slägten och obehagliga rättegångar.
Man har påstått, alt behofvet af medel för åkerbrukets upprätthållande
och jordens häfd, samt nödvändigheten att, så vidt möjligt vore, bibe
-
Lag-Utskottets Betänkande N.-o /äl;
hålla eganderätten af en viss fastighet inom en och samma slägt, skulla
innebära giltiga skäl att tilldela hustrun en mindre lott i samfulligheten
än mannen. Att man likväl, vid stiftandet af vår nu gällande Lag, ’ icke
gjort något egentligt afseende på arfvingars behof af medel för brukandet af
deras ärfda jord, synes deraf, att det efter landsrätt blifvit tillåtet att, undan
barn och bröstarfvingar, genom testamente, lill skylda eller oskylda
bortgifva den jord makarne före eller under äktenskapet förvärfva t, jemte
alla ärfda eller förvärfda lösören, utan annan inskränkning, än att, efter
domarens pröfning, borde afsättas, hvad till omyndige barns föda och
uppfostran, efter deras stånd och värde, kunde erfordras, intilldess de voro
i tillfälle att sig sjelfva försörjd. Det instämmer dock med naturlig
billighet, att af den samfälda egendom, man anser fritt öfverlåtlig,
först tilldela makarne lika lott, innan man gifver hvardera rättighet, att
upplåta den till främmande, och en till jemlikhet förändrad giftorätt kan
således ej anses förnärma deras arfvingar. I öfrigt torde det vara att förmoda,
att, sedan makarnes ömsesidiga rättigheter blifvit återställda i sitt
naturliga skick, och deras behof af Lagen förjesedda och uppfyllda, de mera
sällan skola vidtaga serskilda förordnanden, hvarigenom arfvingarne råka
i mistning af hvad Lagen dem velat förbehålla.
Nuvarande Lag, rörande makars rättigheter i boet, är ej bygd på någon
fast grund, utan medger ständiga rubbningar af desamma, så länge äktenskapet
fortvara)-, öfverlemnande orättvisligen bestämmandet af den ena
makans vilkor åt den andras godtfinnande. Så t. ex. får en i stad bosatt
ofrälse man, vid äktenskapets ingående, giftorätt till hälften uti hvad hustrun
då eger i lösören, men sedermera flyttar han ut på landet, eller
kommer i adeligt stånd, eller använder hustruns penningar lill inköp af
landsfastighet och förökar sålunda, i hvartdera af dessa fall, sin giftorätt,
från hälften till. två tredjedelar. Eller ock köper han landsfastighet och
gör skuld för att betala densamma, hvaraf en sådan följd uppstår, att, enär
det ofta icke kan visas, hvarifrån skulden härleder sig, hustrun måste vidkännas
halfva skulden på samma gång, som hon blott får åtnjuta en tredjedel
af den erhållna valutan.
För att rigtigt bedöma frågan om skillnaden i arfsrätt måste man
eftersinna upphofvel till en sådan skillnad. Tänker man sig tillhaka till
de tider, då eganderältens öfverflyttning genom arf först uppkom, kan man
utan svårighet finna, hvarföre qvinnan i denna del rar vanlottad emot
mannen. Hvarken erkändes då hos henne den sjelfständighet, som förutsattes
-
Las-Viskottets Betänkande N.-o 122.
O
*7
sattes, såsom vilkor för rättigheten att dela egendom med andra, eller
yar sjelfva egendomen hos de folkslag, som ännu icke hade fästat sig vid
jordbruk, af sådan beskaffenhet, att den kunde af qvinnan begagnas. Hos
dem åter, som hade jordbruket till hufvud näring och hos hvilka eganderätt
till fast egendom, i följd deraf, var införd, ser man den grundsats
nästan allmänt antagen, att jorden borde bibehållas inom slägterne, eller,
rättare sagdt, hos de familjmedletnma», som buro slägtnamnet. Det var då
nödigt, att endast sönerne ansågos för arfvingar till jorden, emedan, om
den äfven hade tillfallit döttrarne, den skulle genom deras giftermål hafva
öfvergått till personer af andra slägtnamn. Tvifvelsutan igenfinnes
häruti hufvudskälet, hvarföre döttrarne voro så länge uteslutne från
arfsrätt med sönerne här i norden, der qvinnans värde eljest var mindre
misskänd t, än i många andra länder. Men i samma mön, som jordegendomarne
blefvo, så till sägande, mer och mer rörlige, genom införandet
af testa mentsrätten, och genom köp och andra afhandlingar, som äro oskiljaktige
från en mera utbredd cultur, i samma moa förringades också
vigten af det skäl, som utestängde döttrarne från deltagande i arf. Deras
rättighet dertill erkändes redan af trettonde århundradets Lagstiftare.
Sällan har likväl någon stor förändring i lagstiftningen kunnat på en gång
helt och hållet genomföras, och man gick redan långt nog för den tiden,
då man berättigade qvinnan till hälften i arf emot mannen. Sjelfva grundvalen
Elef härigenom lagd till Lagens vidare fullkomnande i framtiden; ty
sedan man erkändt qvinnans rätt till arf i allt slags egendom, och mannen
ej längre hade uteslutande rätt att ega jord, yar arfvejords- och odal-systemet
redan brutet. Hvad deraf sedermera återstått har väl äfven^
haft för afsigt, att-inom slägterne bibehålla arfvejorden, men utan att den
förra åtskilnaden emellan könen dervid blifvit gjord, enär rätt till arfvejord
och börd varit gällande för bägge.
I hvad samband den olika arfsrätten stått med det fordna odalsystemet
å landet, kan slutas äfven deraf, att i städerne en sådan olikhet icke
egt rum; och alt man ej heller i senare tider ansett nödvändigt och gaglieligt
att bibehålla denna olikhet, finnes deraf, att, enligt de för presterskapet
år i56g ulgifna artiklar, uppå dess egen anhållan, blifvit stadgadt,
det söner och döttrar skulle ärfva lika, ehvad egendomen vore belägen i
stad eller på landet.
Bilt. lill R. St. Fröt. 1834• 7 Sami. 1 A/d. 3
: * s.5:te Häftet.
iS
Lag-Ulskottcts Betankande N.o 122.
Man har emot den nu ifrågavarande lagförändringen invändt, alt
den skulle minska allmogens besutenhet, och verka derhän , att någon
del af den jord Bonde-Ståndet nu innehar, skulle frångå detsamma;
men denna föreställning anser Utskottet vara uppenbart felaktig. Om än
Jagförändringen å ena sidan medför den påföljd, att bondesonens egen
arfslott, då han har syster eller medarfvinge af qvinnokönet, minskas,
så kan i det stället hans hustru komma att i boet införa så mycket
mera; och på det hela måste förhållandet nödvändigt blifva enahanda,
sora hittills. Man har också anmärkt, att lagförändringen skulle föranleda
till en möjligtvis skadlig hemmansklyfning; men till bemötande häraf får
Utskottet erinra, att då arfvingen till en systerlott är berättigad utbryta
densamma, så vida hon derå finnes besuten, måste nödvändigt mindre
jordlotter uppkomma efter nuvarande arfslag, än efter den föreslagna nya»
För öfrigt är det skäl, man sålunda velat hemta från förmenta olägenheter af
för stor hemmansklyfning, helt och hållet oeconomiskt, hvadan correctivet
emot dessa olägenheter icke bör nedläggas uti arfslagarne, utan hädanefter
såsom hittills har sin rätta plats uti de serskilda stadganden, hvilka om
grunderne för hemmansklyfning äro eller varda meddelade; och Utskottet
finner icke hinder, att, för den händelse, då broder och syster gemensamt
ärfva så liten fastighet å landel, att den ej väl kan delas eller klyfvas, det
må vara brödren medgifvet, att systerns del till sig lösa.
Det påslående, som man stundom hört göras, alt sonen skulle behöfva
mera för sin utkomst än dotlren, eller att hans medborgerliga
och husliga åligganden skulle göra honom förtjent af den större arfslotten,
kan Utskottet ingalunda godkänna. I förra hänseendet är förhållandet
snarare motsatt, emedan mannen i allmänhet har för sig långt
flere och fördelaktigare tillfällen att genom egne bemödanden vinna
bergning och fortkomst, än den mera af andra beroende qvinnan; och
i senare hänseendet loide det vara nog att påminna, det mannens kall
mest öfverensstämmer med hans böjelser och natur-anlag; och alt han
visserligen icke skulle finna sig lyckligare genom utbyte af detsamma
emot det andra könets. Qvinnan, om än hennes husliga och moderliga
pligter äro af ett helt annat slag än de som åligga mannen, vidkännes
likväl mödor och uppoffringar, som äro med hans fullt ut jeniförlige.
Utskottet inser således ej någon enda giltig orsak, hvarföre man
skulle åsidosätta den klara och ovedersägliga rättvisan af en jemlik egendoms-fördelning
emellan harn, som med lika anspråk på föräldrars kärlek
och omvårdnad, också måtte vara lika berättigade till deras förmo
-
Lag-Utskotlets Betänkande N.o /la.
»9
genhet, då den går i arf; och hvarföre man skulle låta barnens rätt ankomma
på den tillfälligheten, huruvida fadren bosatt sig inom eller utom
stadsporten, nedlagt sin förmögenhet på det ena eller andra stället,
ingått i det ena eller andra ståndet, m. m. dylikt. Förgäfves må man
invända, att föräldrarnes rätt att göra testamente skulle tjena att undanrödja
det obilliga häruti. Man bör ihågkomma, att, efter nuvarande
Lag, någon ändring uti arfföljden till arfvejord på landet, eller till derföre
erhållet vederlag icke får göras genom testamente; äfvensom huru
många anledningar till uppskof, ja hvilka fördomar uppresa sig emot
vidtagande af utvägen alt genom testamente godtgöra Lagens orättvisa i
denna del; oberäknadt, att testamenten, lätteligen för felande laglighet i
någon formalitet, kunna varda kraftlösa.
Att någre menlige följder af den ifrågavarande lagförändringen icke
iro att befara, det vitsordas tillräckligen af förhållandet inora den ort
(nemligen de fem Häraderne i Småland, som utgöra det så kallade Värendslandet),
hvarest lika giftorätt oeh lika arfsrätt i snart 600 år varit
gällande. Det vore lyckligt, om man för andra lagförändringar hade en
dylik erfarenhet att åberopa och stödja sig vid.
Utskottet tvekar således icke att understödja inotionerne, i hvad de
åsyfta lika giftorätt och lika arfsrätt båda könen emellan.
Tufve Månssons förslag åter, att giftorätt må ega rum, icke blott i
»ådan egendom, som hittills varit gemensam, utan i all den ena eller
andra makans tillhörighet, utan afseende å dess egenskap af lös eller
fast, ärfd eller förvärfd, finner Utskottet icke skäl att biträda. I detta
hänseende äro båda makarnes vilkor lika, och man synes ej kunna uppgifva
någon rättsgrund för den ifrågavarande utsträckningen af bådas
giftorätt, eller något verkligt behof af en sådan lagförändring, helst det
af Molionairen åsyftade ändamål ändock till en stor del kan vinnas genom
äktenskapsförord.
Alt från det allmänna stadgandet om likhet i arfsrätten göra det
• undantag, som Riksdagsfullmägtigen Gezelius föreslagit, tror Utskottet
icke heller vara lämpligt, utan tvärtom stridande emot de grunder Utskottet
här ofvan anlydt.
Hvad dernäst morgongåfva vidkommer, så finner Utskottet den icke
hafva något oskiljaktigt sammanhang med giftorätten efter landsrätt. Äfven
efter stadsrätt eger nu morgongåfva rum, der hustrun ej har barn
efter mannen; och en sådan inskränktare morgongåfvorält tror Utskottet,
då giftorätten hädanefter, enligt Utskottets tanka, alltid skulle blif
-
20 Lag-Utskottets F,etankande JY:0 litt.
va till hälften, eller efter stadsrätt, böra framgent bibehållas. Enkans
belägenhet är i allmänhet mera ömmande och bekymmerfull, än den i
enklingsstånd försatte mannen; och det synes följaktligen icke vara oibiIligt,
alt enkan, då hon ej har barn efter mannen, får åtnjuta den ifrågavarande
serskilda förmonen af morgongåfva, hvilken, så vida den
ej blifvit redan före vigseln utfäst, mannens arfvingar sjelfve ega att
efter eget godtfinnande bestämma, antingen under nyttjande rätt, så länge
hon enka sitter och ärliga lefver, till hvad som motsvarar! fidei , af
mannens behållna lott, eller under eganderätt, lill ett värde motsvarande
~'de\ af samma lott.
Att makarne, så snart deras giftorätt blifver lika, också böra till
hälften hvardera vidkännas boets gemensamma gäld, öfverensstämmcr
fullkomligen med grunderne i n Gap. Giftermåls-Balken. Någon förändring
af samma Cap. lill redactionen får Utskottet likväl föreslå, nemligen
i afseende å 2 §., slutet af andra punkten, derutur orden; "ehvad
de under landsrätt eller stadsrätt höra", synas böra utgå, samt 2;dra momentet
7 §., rörande makars inbördes rättighet till vrderlag för under
äktenskapet såld odaljord, hvilket senare lagrum, i allt fall är felaktigt
redigeradt, såsom icke tillämpligt för de händelser då boet lyder under
stadsrätt.
Vidare och i sammanhang härmed företar äfven Utskottet tvänne
hos höglofl. Ridderskapet och Adeln väckta, lill Utskottet remitterade
motioner af Herr P. G. Cederschjöld samt Herr TV. F. Dalman, derom,
att den rätt broders eller systers barn efter nuvarande Lag ega att, vid
arfslägt, träda i sin aflidne faders eller moders ställe, måtte till syskons
alla afkomlingar utsträckas.
Herr Cederschöld har, under åberopande af Rikets Ständers vid sistlidne
Riksdag till Kongl. Majit i underdånighet hemställda lagförslag i
delta ämne, hvilket förslag Kongl. Majit då vägrat att antaga, i anseende
till förekommande anmärkningar emot redactionen, tillika yrkat, att
Lag-Utskottet nu måtte inkomma med förslag lill de jemkningar häruti
hvartill omformälde anmärkningar kunde föranleda.
Och Herr Dalman har, såsom utveckling af motionen, anfört; att
han grundade sitt förslag uppå denjförutsättning, att en person, som, sjelf
utan bröstarfvingar, uti sine syskon och deras barn eller afkomlingar sage
de närmaste och naturligaste föremålen för sin omvårdnad och till
-
Lag-Ut skottets Betänkande If:o 112,
ai
gifvenhet, icke känner blodsbandet mindre starkt, i den mon dessa afkomlingar
äro späda och värnlösa samt följaktligen i större behof af
vård och uppfostran; äfvensom Motionairen svårligen kunde föreställa
sig, att den af föraldrarne, som ärfde ett aflidet barn, icke lika gerna
skulle se sitt barnabarns harn, som barnet eller barnabarnet med sig dela
qvarlåtenskapen. Motionairen trodde också, alt det allmänna rättsbegreppet
billigade den af honom föreslagna förändringen, och han
stödde denna tro, bland annat, deruppå, att Rikets Ständer vid sista
Riksdagen biföllo ifrågavarande förändring, ehuru densamma, i anseende
till ofullständigheten i redactions-förslaget, icke kunde af Kongl. Majit
i Nåder sanctioneras.
Enär den nu gällande inskränkning af representations-rätten, i fråga
om sidoarf, finnes stadgad ej allenast i 2, 3 och 4 §§• af 3 Cap. ÄrfdaÉalken,
utan ock dessutom fortsättes i 5 §. och följande till och med 11
§., ansåg sistlidne Riksdags Lag-Utskott, som tillstyrkte representations-rättens
utsträckning, nödigt, att hela berörde Cap. erhölle en förändrad
redaction, hvartill Utskottet framlade förslag, till större delen hemtadt
från Lag-Comiteens, hvilket i denna del, efter ULskoltets tanka, genom
enkelhet, fullständighet, tydlighet och bestämdhet, utmärkte sig framför
den gamla redactionen. Utskottets redactions-förslag antogs af Sländerlie;
och de anmärkningar, som uti Kongl. Majits Nådiga Svar förekomma,
finnas icke riktade emot den ifrågavarande utsträckningen af syskons
afkomlingars arfsrätt, utan emot andra delar af förslaget; varande
svaret af följande innehåll:
”11 §. i förslaget lyder sålunda: äro bakarfvingar å fäderne- och
möderne-sidan samarfva, lage fäderne-sidan fädernedel, och mödernesidan
mödernedel; äro å endera sidan alla döde, falle alltsammans andra
sidan till. Äro sidoarfvingar å fäderne och möderne samarfva, eller
finnes å andra sidan ej någon till, vare Lag som om bakarfvingar sagdt
är. Är sido-arfvinge både å fäderne och möderne skyld med den döde;
njute då han både fäderne- och mödernedel.”
"Det uti sista momentet af denna §, förekommande ordet sidoarfvinge
hade bort utbytas emot arfvinge_, t}' äfven med bakarfvinge kun
inträffa enahanda förhållande, som här angående sidoarfvinge förutsattes,
hvarå såsom exempel må anföras den händelse, att tvänne systrars
barn med hvarandra ingått gifte och efterlemna! ett barn, som sedermera
aflider. Dess mormors mor och farmors mor är då en och samma
ii
Lag-Utskoltels Betänkande N.o 121.
person oell är således berättigad till arf både å fäderne» och mödernesidan.
”
"13 §. i förslaget är af följande lydelse: halfslägt träde till arf med
helslägt, dock ej till annan del än den, som fader eller moder, genom
hvilken de med hvarandra skylde äro, efter ätteräkningen taga skolat,
om den lefvat.”
”Härigenom är ej nog tydligt utmärkt, att stadgandet ej är tillämpligt
i annan händelse, än när hel- och half-slägten äro samarfva, men
att, om halfsläglen är närmare, den ensam tager arfvet.”
”Uti förslaget saknas jemväl bestämd föreskrift, huruvida all arfsdeU
ning bör ske efter lands- eller stadsrätt, i förhållande till deras stånd
eller hemvist som ärfves, eller om, då en eller flere af dem, genom
hvilka de ärfvande varit med honom skylde, egt annat stånd eller hemvist,
afseende derå jemväl bör fästas.”
”Med afseende å desse anmärkningar, och då tiden numera icke
medgifver att genom Contraproposition bereda den förbättring af lagförslaget,
hvartill samma anmärkningar synas böra föranleda, finnér Jag
mig nödsakad att vägra Nådigt bifall till den af Eder föreslagna lagförändring
i detta ämne.”
Utskottet, som gillat de grunder, hvilka af Herr Dalman, på sätt
ofvanberördt är, blifvit anförde till stöd för förslaget om utsträckning
af representationsrätten till syskons afkomlingar, och följaktligen funnit
sig bera biträda de i detta ämne gjorde motioner, har, vid den nedanstående
redactionens uppgörande, sökt afhjelpa de brister,- hvilka de af
Kongl. Majit vid 11 och 12 §§. af Rikets sistförsamlade Ständers lagförslag
framställde anmärkningar åsyfta.
Hvad serskildt angår frågan, huruvida arfsdelning borde ske endast
i förhållande till deras stånd eller hemvist, som ärfvas, eller om, då en
eller flera af dem, genom hvilka de ärfvande varit med honom skylde,
egt annat stånd eller hemvist, afseende jemväl derå bör fästas; så, ehuru
samma fråga måste förfalla, i händelse arfsrätten, på sätt Utskottet
tillstyrker, blifver lika för båda könen, tror Utskottet sig likväl, för motsatt
fall, i sammanhang roed ett alternativt förslag till förändring af 3
Cap. Ärfda-Balken, i afseende på utsträckning af representationsrätten,
böra föreslå ett lagstadgande, bygdt på den grundsats, att jemväl de i
ätten mellankommande personers stånd och hemvist böra afse'. Utskottet
förmenar nemligen denna grundsats närmast instämma med naturen
af den så kallade representationsrätten.
Lag-Utskotlets Betänkande N:0 122..
23
Jemlikt hvad Rikets Ständer vid förra Riksdagen föreslogo och
Kongl. Maj:t då lemnade utan anmärkning, anser äfven nu varande LagUtskott
det vara nyttigt, för undanrödjande af osäkerhet i egande- och
besittningsrätten samt för alt afböja långvariga tvister, hvilkas utgång
komme att bero på en bevisning af aflägsna slägtskaper, hvilken o.tast
ei med säkerhet kunde ernås, att någon viss tid utsattes, såsom den sista
för åtnjutande af bak-arf och sido-arf; och denna gräns tror Utskottet
lämpligen kunna, på sätt Lag-Comiteen i dess förslag antagit, bestämmas
till gide led, en gräns, hvarutom arfsfiågor också i högst få fall
lära uppstått.
På grund af allt hvad Utskottet sålunda anfort, och då utsträckningen
af representationsrätten till syskons barnabarn och afkomlingar föranleder
ändring af 6 Cap. 1 §. Jorda-Balken, rörande ordningen emellan
bördemän, så vida ej denna §. skall råka i strid med 3 §. 1 morn.
i samma Capitel, får Utskottet härmedelst till Rikets Högloft. Ständers
närmare öfvervägande vördsimt föreslå:
att följande Lagens runi måtte ändras eller uppnäfvas, på
sätt här nedan förmäles.
Giftermåls-Balken.
9 Cap.
3 §. De tvänne sista punkterne förändras till följande lydelse:
liar
hustru, sorn'mannen öfverlefver, barn efter honom,
tage ej heller dä morgongåfva.
10 Cap.
s erhåller denna förändrade lydelse:
Man och hustru hafva giftorätt till hälften hvardera i all
boets lösa egendom, så ock i all fast egendom i stad, samt
den fasta egendom på landet, hvilken de i hjonalag afta
tillsammans. Men i den fasta egendom på landet, med boskap
och åkerredskap, som man eller hustru före eller under
äktenskapet ärft, eller förut förvärf, eger ej andra
makan giftorätt; dock vare all årlig ränta och afrad deraf
under lösören räknad.
3, 4, 5 och 6 SS' upphäfvas.
Lag-Ulsholtets Betänkande iT.o 122.
11 Cap.
2 $. Slutet af z:dra punkten, ”ehvad de linder lands- eller
stadsrätt höra ,” utgår.
7 d>\ zaira punkten^ erhåller följande förändrade lydelse:
År den jord till bägges deras nytto såld, fylle då hvar af
sin jordj till hälften hvardera,
Ärfda-Balken.
2 Cap.
1 erhåller följande förändrade lydelse:
Dör fader eller moder; ärfve då son halft, och halft dotter.
3 Cap.
Detta Capitel erhåller följande förändrade lydelse:
1 §. Är ej bröstarfvinge till efter den döda, och lefva
dess föräldrar, då tagen de arfvet hälften hvardera.
2 §. År en af föräldrarne död, och är o syskon till, ett
eller flera, efter den, som - ärfvas skall; ärfven dä de med
den af föräldrarne, som lefver och tagen den del, som den
döda fadren eller modren ärfva skolat, om han eller hon
lefvat. Ar något af syskonen dödt, då skola dess afkomlingar
i dess ställe och rätt träda. Finnes ej syskon, eller
afkomlingar af dem; tage den af föräldrarne, som lefver,
hela arfvet.
3 <$*. Lefver ej någon af den dödas föräldrar, och liro
syskon till; då skola de allt arfvet taga. Är något af syskonen
dödt, njuten dess afkomlingar den rätt, sorn i 2
sägs.
4. Är o ej syskon eller afkomlingar af dem; ärfven då
förfäder i andra led, som äro faderfader och fadermoder,
moderfader och modermoder.
5 Å- Lefva ej de; dä ärfven den dödas föräldrars syskon.
6 S- Lefva ej de; då ärfven den dödas förfäder i 3:dje
led.
7 $. Lefvå ej de; då ärfven faders och moders syskons
barn.
8 §.
Lag-Utskottets Betänkande N:0 722.
8 §. Lefva ej de; då ärfven de, som äro syskon med
förfäder i andra led.
g Lefva ej de; dä ärfven den dödas förfäder i fjerde
led.
10 <§. Finnes ej arfvinge i någon af de leder, som nu
sagde äro, tage den arfvet, sorn sedan är i närmaste led,
ehvad han är bakarfvinge eller sidoarfvinge. Äro både ■
bakarfvinge och sidoarfvinge i lika led; gånge sidoarfvinge
till och bakarfvinge '‘ifrån. År o sidoarf vingar i lika led,
men olika gren; tage då den arfvet, som är af närmare
stamfader eller stammoder med den döda; äro de af samma
stamfader eller stammoder; varén samarfva.
11 $. Åro bakarfvingar å fäderne- och å möderne-sidan
samarfva; tage hvardera sidan hälften, ändå att ä den ena
flere arfvingar äro, än å den andra; äro å endera sidan
alla döde, falle alltsajnmans andra sidan till. Åro sidoarf
vingar å fäderne och möderne samarfva, eller finnes å
endera sidan ej någon till; vare Lag, sorn om bakarfvingar
sagdt är. Är arfvinge både å fäderne och möderne skyld
med den döda; njute då han både fäderne och mödernedel.
12 ff. Halfslägt håfve lika rätt till arf, som hel slägt,
dock, derest kåda äro samarfva, ej till annan del, än den,
som fader eller moder, genom hvilken de med hvarannan
skylde äro, efter äfteräkningen taga skolat, om den lefvat.
13 ff. Skall arf delas -emellan flere grenar i en ätt; tage
hvar gren lika lott. Finnas under en hufvudgren flere
grenar; delen ock de sig emellan efter lika grund; och
tagen sedan de, sorn inom en gren äro, hvar sin lott efter
hufvudtalel.
14 Å). Bakarfvingar och sidoarf vingar ärfven, till och
med nionde led: den i fjärmare skyldskap är, vars ej arfvinge.
15 $. Äro bröstarf, sidoarf eller bakarf fallne tillsammans
i dens hand, som ärfves, gånge dermed, som sagdt är, titan
åtskilnad ifrån hvad stam egendomen dr kommen.
i Vi V ■ ’' . : • Y - o .
Bila dll R. St. Prot. 1834- 7 Sami. 1 Afd. 4
s5:te Häftet.
Lag-Uiskotlets Betänkande N:o 122.
9 Cap.
1 3 och 4 punkterne erhålla följande förändrade lydelse:
Lyder boet under stads Domstol; då skola Borgmästare och
Råd nämna anie eller fere redlige män, som egendomen
uppteckna och värdera; lyder boet under annan Domstol,
eller är egendomen fastighet å landet; då ega sterbhusdclegarne
kalla gode mänj som efter bästa förstånd uppteckningen
och värderingen förrätta.
12 Cap.
y erhåller följande tillägg:
Äro delarne lika, håfve då broder, eller den, som ärfver
broders lott, rättighet att systers lott till sig lösa.
Jorda-Balken.
6 Cap.
1 Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar,
så länge de till äro; sedan föräldrar och syskon samt syskons
barn, inom det led, som i 3 Cap. 14 Ärfda-Balken
sägs; derefter andra sidof ränder, samt förfäder till
och med fjerde led.
Skulle jemlikhel i giftorätten och arfsrälten icke af Rikets Sländer
bifallas, men deremot utsträckningen af ar fsrälten för syskons alkomlingar
antagas, så hemställer Utskottet:
1:0 att ofvanberörde förslag i livad angår ändringar i g,
10 och 11 Cap. Giftermåls-Balken samt 2, g och 12 Cap.
Ärfda-Balken måtte förfalla;
2:0 att i det föreslagne 3 Cap. Ärfda-Balken f $. samt n
1 punkten och i3 må erhålla följande förändrade
lydelse:
1 §. Äro ej bröstarf vingar till efter den döde och lefva dess
föräldrar; då ärfven de, efter landsrätt, fader två delar,
och modren tridjung, men, efter stadsrätt, hälften hvardera.
11 $. 1 punkten, Äro bakarfvingar ä fäderne och modern•
Z/tg-TJtskoltett Betänkande N‘.o 111I
17
sidan samarfva; tage fädernesidan fäderne del, och möderne
sidan möderne del: äro å endera sidan alle döde, falle
alltsammans andra sidan till.
i3 Skall sidoarf delas emellan flere grenar i en ätt;
tage efter landsrätt, broder eller hans afkomligar två delar,
och syster, eller hennes afkomlingartridjung, och efter
stadsrätt halft hvardera. Finnas under en hufvudgren
flere grenar; delen ock de sig emellan efter lika grund;
och lagen sedan de, som inom sn gren äro, sine lotter, såsom
sagdt är nemligen: efter landsrätt, broder två delar
och syster tridjung, och efter stadsrätt halft hvardera;
3:o att en §. måtte tilläggas såsom den i4-'de i ordningen,
så lydande:
Ega arfvingar af olika kön gemensamt en hufvudlott i lösören;
gånge med. delningen dem emellan, efter lands- eller
stadsrätt, likasom hade egendomen fallit i arf efter den person,
hvars lott de taga. Gälle ock samma delningsgrund vid
beräkningen af deras arf slotter, genom hvilka arfvet kommer;
4.0 att, i följd häraf, de efteråt kommande §§:s numer
förändras så, att 14 §. blir den i5, och den /5 åter blir
den 16 i ordningen; och
5:o att, i den föreslagna nya redactionen af 1 §. i 6 Cap.
Jorda-Balken, måtte anföras den i5 i stället för den 14 $.
Ärfda-Balken.
Tvänne Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 4 September 1834.
Reservationer:
i:o af Herr Grefve Sparre: ”Uti Lag-Utskottets beslut, att tillstyrka
upphäfvande af den serskilda arfs- och giftorätt, som nu eger rum
efter landsrätt emellan de olika könen, har jag icke kunnat deltaga. Till
stöd för förändringen är hufvudsakligen åberopadt, dels att föräldrakärleken
ej kunde göra någon skilnad emellan det ena eller andra barnet,
hvilka efter naturlig rättvisa vore berättigade till lika andel af föräldrarnes
egendom, samt dels alt qvinnans värde hittills blifvit allt för mycket
misskändt. Föräldrars pligt är, efter min åsigt, att vårda sig om barnens
uppfostran och sedermera tillse, att, der de kunna lemna någon egen
-
Lag-Utskottets Betänkande PT.o 122.
dom efter sig, barnen må deraf tilldelas i raon.«f den enas större eller
mindre behof. Nu mäste det vara uppenbart, att en sons uppfostran i
allmänhet.är vida kostsammare än en dotters, och att han, som till mognare
ålder kommen, skall sörja för slägten, jemväl måste dertill behöfva
större tillgångar, än dottern. Att den naturliga rättvisan bjuder, att lika
stor portion af egendom bör livar och en tillskiftas, kan jag ej heller
inse; på samma grund skulle man, med utsträckning af principen, kunna
säga, att den ene medborgaren bör tillkomma lika mycket, som den
andre, eller att en ej får ega mera eller mindre än. en annan. — Att
qvinnans värde hittills varit nedsatt genom den mindre alfs- eller
giftorätt henne är tillagd, tror jag ej hafva varit händelsen, men anser,
att, genom antagande af Utskottets förslag, mannen skulle ofta komma
i ett beroende af qvinnan, som med hans värde ej vore förenligt.
Hvilken arfslag som än fastställes, kan för öfrigt blifva högst obillig i
ser sk iide fall; lör jemkning deraf inträder lestamentsrälten.
Den föreslagna förändringen måste, efter min tanka, verka till en
ganska stor och ganska vådlig rubbning af samhällsförhållandena inom
landet i politiskt och oeconomiskt afseende. I folkets sinne qvarstår
ännu den gamla vördnadsbjudande öfvertygelse!!, att fastigheten bör, så
vidt möjligt är, bibehållas inom slägten; på denna grundsats hvilar ock
till en stor del vår representation, serdeles hvad beträffar Bonde-Ståndet,
sorn; utgörande det största antalet af Sveriges invånare, äfven är i besittning
af större delen af landets jordegendom, samt, i följd af tilltagande
välmåga, årligen deraf förvärfvar mera. Boi Itag den olika arfsrätten —
och inom en eller annan generation blir välståndet förspildt och följaktligen
den kraft bruten, som nu ligger Iros Sveriges allmoge. Det påslås
väl, alt, genom döttrarnes giftermål, fastigheten ändock kommer att
bibehållas inom Ståndet; till en stor del kan väl detta vara sannt,'men
snart torde ock allmännare inträffa, hvad ock nu stundom är händelsen,
att den förmögna bondedottern ser sig om efter en man, som kan skaffa
henne titel af fru. Äfven vid giftermål inom ståndet blir förhållandet
säkerligen ganska rubbad t. Om t. ex. en bonde lemnar efter sig en son och
en dotter, som ärfva *:dels hemman, eller frdel hvar, så behåller troligen
hvar och en sin del, serdeles om dottern ingår äktenskap med en man,
som sjelf ej är hemmansegare; de mäste då klyfva hemmanet, uppföra
nya byggnader för herbergerande af två hushåll, samt äfven möjligen
sälta sig i skuld för inventarier, och — när barnskaran växer, återstår
af det välmående boet ingenting; faUgdom har kommit istället.
Zag-Utskottets Betänkande N.o Ii2>
En på detta sätt medelst förändrade arfslagar tilivägabragt hemmansklyfning
skulle för landet jetnväli i oeconomiskt afseende vara af menligt
inflytande. Jordbesittningen är nu i allmänhet så styckad,, att eri vidare
hastig utsträckning i detta afseende endast lomme att öfverhopa landet
med den dass af backstuguhjon och dylika, som redau i en och annan
ort visat sig vara en kräfta för samhället. Den ytterligare klyfning,
landets jord kan tåla, bör få gå af sig sjelf genom förökad folkmängd,
o J- • 1: — - — —- — /wvU eti/rf. uria Ari I i n rr
Jandeis jorn kuii mtuj wui m u* w*ö ~j—
uppkommen af ökade näringar och stigande odling.
På dessa med flere, ofta förut af andra utvecklade skäl, afstyrker
jag bifall lill Utskottets ifrågavarande Betänkande, utom hvad angår utsträckning
af den så kallade istadarätten.”
2:0 Af Herr Strussenfelt r ”Den af Utskottet föreslagna förändring i
arfs- och gifto-rätten har jag för min del funnit så betänklig, att jag ej,
* - -- — l- U
deråt kunnat lemna min rosi.
Det är visserligen sannt, att, såsom Utskottet anmärkt, arfvejords och
odalsystemet redan blifvit brutet genom den qvinnan tiilagde arfsrätt uti
all slags jordegendom; men jag kan icke häraf komma till den slutsats,
att man skall fullkomligen sönderbryta och förstöra delta system; tvärtom
synes det mig, som man borde med sorgfällighet vårda hvad som
deraf ännu återstår, ty det är utan tvifvel häri man bör söka grundea
och upphofvet till den sjelfständighet, som så fördelaktigt utmärkt Svenska
allmogen. En utmärkt historisk författare, tillhörande vår tid, oclv
den mästare som tecknat Sveriges häfder, hafva båda uttalat denna åsigt.
Jordens fördelning i smärre lotter och deraf förorsakade större rörlighet
är, enligt min tanka, icke något önskansvärdt. Då jorden ständigt vandrar
ur den ena handen i den andra, kan man icke vänta, att den skall
blifva omsorgsfullt häfdad; och, hvad värre är, kärleken till hemmet
samt fosterjorden — modren till fäderneslands-käi leken — skall derigenom
försvinna hos folket, hvilket i sådant fall betraktar sin fädernejord
med ungefär samma likgiltighet, som lösöre-persedlar. Hvad har man väl
då vunnit? Jo, man har förvandlat det storsinta folk, sorn under tidernas
stormar, stundom med otroliga ansträngningar, upplrädt för sitt fosterlands
räddning, till en hop fattiga daglönare, sorn- icke hafva något att
vinna eller förlora, och således icke äro med några band fästade vid. fä»
derneslandet..
D?n rörlighet capitalen, enligt sin natur, och i följd af den-mercanlila
industrien, äro underkastade, måste- hafva- en slag£motvigt hjordt
An4>n
clf :nv ■
3o
Lag-Utskottets Betänkande ZV.o raa.
Då Lag-Comiteen föreslagit likhet i arfsrätt, har den liandUt fullt
conseqvent, enär Lagförslaget i allmänhet tydligen rödjer en tendens till
befrämjande af egendomens vidsträcktare fördelning, hvilket också en
dess Ledamot vid sistlidne Riksdag öppet förklarat. Utskottet har dock
Velat bestrida, alt likhet i arfsrätt skulle ega en sådan påföljd, och anmärkt,
att mannen fick ersättning för sin mindre arfslott, genom den större del
hans haslru medförde åt honom. Denna anmärkning är likväl icke aldeles
rigtig, enär, så val efter nu gällande Lag som förslaget lill Civil-Lag, den
ena makan ej erhåller giftorätt i den andras arfvejord ; och dessutom måste
anmärkningen helt och hållet försvinna, i den händelse hustrun ej eger någon
förmögenhet, och förlora betydligen af sin vigt, då hennes arfvejord
icke motsvarar hvad mannen mister i följd af de större delar hans systrar,
efter föreslagna arfslagen, erhålla. Man har erinrat, att, angående jordens
söndrande i smärre lotter, vore serskilde författningar utgifne, för
att hindra de menliga följder, som kunna deraf uppkomma. Genom desae
författningar är likväl endast en viss gräns satt för besutenhelen;
men ingalunda något hinder lagdt i vägen för jordegendomarnes allmänna
förminskande ända till denna yttersta gräns. Correclivet emot en
sådan allmän styckning, som säkerligen få lära önska, kan alltså icke
sökas i berörde författningar. Utskottet har vidare påstått, att, enligt
den nuvarande arfslagen, och enär innehafvaren af en systerlott är berättigad
få densamma utbruten, så vida han derå är besuten, måste nödvändigt
mindre jordlotter uppkomma, än efter den föreslagna likheten i
arfsrätt. Härtill får jag blott svara, att, med anledning af Lagens stadgande
i ja Cap. 7 §. Ärfda-Balken, är det vanligt, att en eller ett par
bröder utlösa de ölriga syskonen, hvarigenom utbrytning af deras lotter
icke kommer i fråga; men i samma stund systern bekommer lika lett
med brödren, blir det svårare, och i många fall omöjligt för honom,
att, på sätt nu sker, utlösa sina systrar, hvilket troligen föranleder, att
mångå flera systerlotter komma att utbrytas.
Man har äfven af förhållandet inom det så kallade Warendslandet
velat draga den slutsats, att inga olägenheter äro att befara af likhet i
arfsrätt bröder och systrar emellan. Jag skulle dock tro, alt man af
ett så obetydligt undantag icke gerna kan sluta till verkningarne af en slik
arfslags införande i ett helt Rike, så vidsträckt som Sverige; alt Wärendsboerne
icke vilja bortbyta sine arfslagar, bevisar ingenting om deras
förträfflighet, ty hvilket ädelt folk skattar icke högt de Lagar och seder,
som bära vittne om förfäders bragder. — Dessutom kunna åtskilliga lo
-
Lng-Ulskotlets Betänkande N.-o lii. 3l
Cal-förhålländen, egna för Wäremislandet, bidraga att göra följderne af
likhet i arfsrätt mindre skadliga der, än inom flera andra delar af Riket.
Ehuru, enligt mina åsigter, vigtiga politiska skäl sålunda tala för
bibehållande af skilnaden i arfsrätt på landet de olika könen emellan,
skulle jag dock icke tveka att öfvergå på Utskottets mening, så vida jag
kunde öfvertyga mig, ntt förnuftet och rättvisan verkligen fordrade införandet
af likhet i detta hänseende. Arfsrätten är, enligt min tanka, en
belt och hållet politisk inrättning, sorn ingalunda har sin yttersta grund
i förnuftets blotta bud, enär rättigheten alt göra testamente i annat fall
vore förnuftsvidrig och kunde således icke af Staten godkännas. Man
har velat härleda arfsrätten af familj-förhållandet; men, oberäknadt att
man dermed endast lemnat en historisk framställning af denna rättighets
uppkomst, synes mig som man dock svårligen derigenom kan förklara,
hvarföre en aflägsen slägtinge, hvilken den aflidne aldrig känt, skall
framför dem, som vårdat honom och med hvilka han lefvat tillsammans, ega
företräde till hans efterlemnade egendom. Då jag således hvarken på
grund af förnuftets eller rättvisans fordringar kan inse, alt någon arfsrätt
skall ega rum, så kan jag icke heller af dessafordringar finna, huru
samma rättighet, då den i följd af politiska skäl antages, bör tillämpas.
Af föräldrars kärlek lill sina harn kan man icke draga den slutsats, att
föräldrarne skola lika dem emellan dela sin förmögenhet, ulan endast
att de böra sörja för barnens uppfostran och utkomst. Om det ena barnet,
i följd af sitt yrke eller andra förhållanden, behöfver mera än d*
öfriga, så synes mig som desse icke egde skäl till klagan öfver bristande
ömhet hos föräldrarne, hvilka lemna mera åt delta barnet än de andra.
Kunde alla qvinnor påräkna att blifva gifta, så vöre de, med få undantag,
icke i behof af någon arfsrätt, enär det tillhör mannen att försörja
hustru och barn. Det är således egentligen för den ogifta qvinnan som
förmögenhet är behöflig; men i allmänhet torde man icke kunna neka, att
hennes behof, inom hvad stånd som helst, äro mindre än den ogifta
mannens. Icke heller lärer man kunna med skäl påstå, att det är nödigt
tillägga qvinnan förmögenhet, på det hon må bibehålla sitt värde
och anseende; tvärtom fruktar jag, att hennes personlighet just derigenom
blifver nedsatt, enär den ofta kommer att, i följd af männens egennytta,
undanskymmas utaf hennes egodelar.
Hvad giftorätten åter angår, så står den i sådant förhållande tili
«rfsrätten, att förändring deri också mäste medföra förändring i den förra.
Det är alltså tydligt, att jag icke helter i detta afseende kan in
-
3 2
Lag-Utskottets Betänkande Är.o *52.
£
slämma sned-Utskottet, sora till skäl för denna förändring anfört, att, då
förbrndelseme makarne emellan äro lika och bördorne bäras gemensamt,
syntes en fördelning af inbördes rättigheter, hvilande på annan grund, icke
stå att förena med äktenskapets väsende och de vilkor, som deruti inne*
fattas. Det förefaller mig sorn mindre conseqvent, att Utskottet ifrån dessa
premisser kommit till det resultat, att qvinnan stundom tillerkännes morgongåfva,
utan att något motsvarande tillägges mannen. Utskottet har
derigenom sjelf upphäft den likhet i rättigheter, hvilken, enligt Utskottets
tanka, ensamt är förenlig med äktenskapets väsende.
Jag vill visserligen icke inlåta mig i den hos oés onyttiga strid angående
mannens och qvinnans rättigheter; men man torde ändock medgifva,
att väsendtlig skilnad de båda konen emellan eger rum, i afseende
så val på skyldigheter som rättigheter. Försynen har anvisat dem hvardera
sin spher, utom hvilken ingendera kan träda, utan att i mer eller
mindre nion uppoffra sitt värde. Den spher, inom hvilken man
nen
rörer sig, innefattar både det -offentliga och enskilda lifvet, samt
är således mycket vidsträcktare, än den qvinnan tillkommande, som endast
utgöres af en inskränkt del utaf det enskilda lifvets förhållanden; ty
äfven inom en stor del .af dessa måste mannen vara den herrskande.
Mycket torde således vara alt anmärka emot den reciprocitet dem emellan,
hvarifrån Utskottet utgått vid bedömande af hvarderas andel i gillorätten.
Hvad slutligen beträffar den föreslagna utsträckningen af istadarätten,
så har jag icke heller i detta hänseende kunnat med Utskottet mig förena.
Skälen dertill, hvilka jag hufvudsakligen heratat ifrån dek Betänkande LagUtskottet
vid sistlidne Riksdag i denna fråga först afgifvit, äro följande:
1:0 Allmänna regeln för arfföljd å sidone och i uppstigande led är
den, att närmaste sido- eller bakarfvinge utestänger alla fjermare;
2:0 Denna regel har sin grund i den naturliga känslan af större ömhet
för de skyldeman, med hvilka man är genom blodsbandet närmast
förenad;
3:o Den i 3 Cap. 2 §. Arfda-Balken stadgade representationsrätt, hvarigenom
en afliden persons syskons barn ega att vid arffall efter honom träda
i sin faders eller moders ställe och rätt, redan är ett lill syskons barns
förmon ifrån omförmälde allmänna regel gjort undantag, för hvars utsträckande
ingen rättsgrund lärer kunna anföras, och ej'heller den naturliga
ikänslan äf blodsbandet åberopas, emedan, om det å ena sidan ej må bestridas
-
Lag-Utskottets Betänkande fl.-o 122. 33
stridas, att fader eller moder, som ärfver ett aflidet barn, lika gerna skull*
se sitt barnabarns barn, som barnet eller barnbarnet med sig dela qvarlåtenskapen,
det likväl å andra sidan lärer böra antagas, att den aflidne
hyst större ömhet för sin efterlefvande fader eller moder, än för sitt syskons
barnabarn samt, i följd deraf, önskat, att hans qvarlåtenskap måtte
komina fadren eller modren hellre än syskonbarnet tillgodo;
4:o Det föreslagne utvidgandet af istadarätten skulle leda till den med
nämnde regel och dess grund oförenliga följd, att sidoarfvinge i 4;de, 5:te
och följande leder Lomme att ifrån arf aldeles utestänga bakarfvingen i
a:dra led; och
5:o Det till stöd för förslaget anförde motiv, som är hemtadt från den
spädare ålderns behof af vård och uppfostran, lärerjtful Ikorn ligen uppvägas
af det motskäl, som företer sig i den bräckliga och hjelplösa ålderdomens
behof af skötsel och understöd.
För öfrigt får jag, i anledning af ene Motionairens j ttrande i ämnet,
anmärka, att ascendenters tillgifvenhet för sina afkomlingar tyckes visserligen
icke förminskas, utan snarare tilltaga i den mon desse äro mera aflägsne
ifrån dem; men så tror jag icke förhållandet är collateraler emellan.
Att en broder älskar mera den andra eller sin syster, än desse senares barn
och afkomlingar synes mig helt naturligt, emedan man sällan står i så
nära beröring med broder- eller systerbarn, som med sina syskon, och
dessutom syskonkärleken uppstår i de yngre åren, då menskliga sinnet är
mera öppet för vänskapsförbund. — Den gemensamma uppfostran, undervisningen
m. m., utgöra vanligen starka föreningsband syskon emellan. Jag
kan icke heller finna, att de nu herrskande begreppen och tidsförhållandena
kräfva någon utsträckning af istadarätten, tvärtom anser jagen sådan
mera strida emot än öfverensstämma med tidslynnat. Att slägtkärleken i
allmänhet varit större fordom än nu, torde kunna anses såsom en erkänd
sanning; jemte de flere orsaker dertill, hvilka ligga i tidens rigtning, lärer
dock slägternes mera kringspridande i betydlig mon verkat till denna förändring.
Stamfadrens hus var fordom en samlingsplats för familjens samtlige
medlemmar, äfven i aflägsna led.
De af Utskottet anförda skäl för arfrättens inskränkning vid bak- och
sidoarf lill grde led har jag icke funnit vara af den giltighet, att jag kunnat
deråt lemna min röst.
Hvad bakarf vidkommer, så är det tydligt, att sådant icke gerna kan
Bilt. till K. St. Prot. 1834' 7 Sami. t Afd. 5
25:te Häftet.
34
Lag-Utskottets Betänkande N.o /23.
komma i fråga i tionde led, enär det förutsätter, att den, som skulle ärfva
vore minst 160 år gammal, och att samtlige afkomlingarne vid 16 år varit
läder eller mödrar. Alt stifta Lag för en sådan händelse, som icke någonsin
lärer inträffa, anser jag för min del, lindrigast sagdt, öfverflödigt
livad åter angår sidoarf, så merfgifver jag visserligen, att det stundom
i mycket aflägsna leder kan ^ svårt att bevisa sin skyldskap, och att intrasslade
tvister derigenom uppkomma, men derföre att en part har svårigheter
vid att förebringa bevisning i ett visst fall, bör val icke denna förmon
aldeles afskäras honom. De svårigheter, som kunna finnas för Domaren
alt afdöma ett mål, böra icke heller, enligt min tanka, föranleda till
det budet, att ett slikt mål icke må upptagas. Jag kan icke heller inse,
att ai brättens utsträckning utöfver 9:de ledet skulle i betydlig mon verka
till osäkerhet i egande- och besittnings-rätten, enär densamma måste genom
viss prasscriptionstid vara skyddad emot klander.
STOCKHOLM, Ecksteikska Tryckeriet, 1834.
Lag-Utskottets Betänkande JV:o 123.
1
N:o ia3.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Sept, 1834.
Betänkande, öfver väckta motioner, om utsträckande af
testamentsfriheten och af rättigheten att genom gåfva
upplåta fast egendom, samt om ändring i hvad nu stadgadt
är, dels rörande grunden för bestämmande af vederlag
för af händ arfvejord, dels ock angående bördsrätt
och lösningsrätt i stad m. m.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
följande i dessa ämnen väckta motioner, nemligen:
1:0 af Herr IV. F. Dalman, hvilken, med åberopande af de skäl,
som uti motiven till 10 Gap. Ärfda-Balken i förslaget till ny Civil-Lag
upptagas, föreslagit: "att testamentsfriheten måtte på det sätt utsträckas,
att, då bröstarfvinge ej finnes, man md ega i testamente gifva all sin
så väl ärfda, som förvärf da egendom, å land och i staden; men, då
bröstarfvinge finnes, endast hälften deraf; i och hvarmed arfvinges rättighet
att, i händelse arfvejord blifvit under någons lifstid bortgifven,
vid hans död densamma återtaga, ej heller komme att fortfara, samt
förbudet emot bortgifvande af stadsegendom borde upphöra, i vidsträcktare
mon, än här ofvan finnes föreslaget;
2:0 af samme Motionair: att industriens fordran vore, att förmögenheten
göres så rörlig som möjligt, och att sålunda alla onödiga hinder
undanrödjas för den fasta egendomens förvandling till rörligt Capital, och
det senares förvandling till fast egendom. En ibland de större svårigheter,
som i detta hänseende inom vår gamla Lagstiftning möta oss, vore
bördsrätten. Den hade uppkommit under förhållanden, fullkomligt skiljaktiga
ifrån de nu befintliga. Den saknade all rättsgrund oell, i flere afseenden,
allt rotfäste i opinionen. Deremot -vöre den ganska hirjderlig vid
alla köpeafhandlingar om fastighet, gjorde besittningen deraf osäker och
föranledde ofta till oenighet, tvister och chicaneusa rättegångar. Då emedlertid
bördsrätten på landet lilläfventj^rs ännu sammanhänger med allmogens
föreställningssätt om rättigheten för en slägt, att, framför en annan,
besitta fäders och förfäders jord, för hvilken ett folk, som förnämligast
sysselsätter sig med jordbruk, alltid länge bibehåller en viss hemkärlek, i
Bihang till R. St. Brot. 1834.
26de Håftet.
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.3.
sin mon bidragande till redbarhet och enkla seder, torde tiden ännu icke
vara inne, alt föreslå upphäfvandet af bördslagarne, så vidt de angå arfvejord
å landet. Deremot ansåg Motionairen, att bördsrälten i stad både
borde och kunde, ulan alla slags olägenheter, och till beredande af flere
fördelar, i afseende på transactioner om stadsegendom, helt och hållet försvinna,
och hemställde derföre om borttagande af den i 5 Cap. i §. JordaBalken
till sådan börd stadgade rätt;
3:o af Herr Fredric Stuart, hvars anförande är af följande hufvudsakliga
innehåll:
Vid sistlidne Riksdag föreslogo Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t, i
underdånig skrifvelse af den ii Januarii i83o, att 5 §. i 17 Cap. ÄrfdaBalken,
tillika med Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, måtte upphäfvas,
samt 4 §• i samma Cap. ändras till denna lydelse: ”ali aflingejord
och ärfda eller förvärfda lösören å landet, så ock allt gods i staden, ärfdt
eller förvärfdt, rörligt eller orörligt, må man bortgifva eller testamentera
till hvem man vill, skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar. Dock
der omyndige barn äro, som icke ega något till föda och uppfostran, då
skall dem först, efter stånd och värde, så mycket lemnäs, som Domaren
skäligt pröfvar till dess de sig sjelf nära kunna." Uti härå meddeladt
Nådigt svar af den i3 Mars i83o, förklarade Kongl. Maj:t, all, ”ehuru
skäl syntes förekomma för utsträckning af testamentsrättigheten i stad, hade
Kongl. Maj:t likväl funnit emot berörde förslag de anmärkningar ega rum,
att, derest hela 5 §. i 17 Cap. Ärfda-Balken skulle upphäfvas, den i berörde
lagrum arfvingar medgifna rättighet att till sig lösa borttestamenleradt
hus, tomt, gård och jord i staden, således komme att upphöra, under
det bördsrätt till försåld dylik egendom ännu qvarstode, samt alt, då,
enligt den föreslagne förändrade lydelsen af 4 §- i nämnde Cap, man
egde att bortgifva eller testamentera allt gods i staden, ärfdt eller förvärfdt,
rörligt eller orörligt, deraf rätteligen borde följa, att stadgandet i
8 Cap. 3 §. Jorda-Balken, det man endast eger bortgifva sjettedelen af
jord, hus eller tomt i staden, ehvad det är ärfdt eller afladt, komme att
upphäfvas, hvarom likväl förslaget icke något innehölle; lrvadan Kongl.
Maj:t, då dessa förhållanden voro stridande emot den enhet i lagstiftningen,
som med det ifrågavarande förslaget åsyftades, ansåge Sig icke kunna
detsamma antaga.” Af sådan anledning och enär den underdåniga skrifvelsen,
efter Motionaivens mening, fullkomligen ådagalade, att, efter nuvarande
förhållanden, någon gillig anledning icke gåfves till den i Lagen stadgade
inskränkning uti dispositionsrätten öfver egendom i städerne, i hvil
-
Lag-Utslollets Betänkande N:o is3.
3
bet afseende en lagförändring länge varit påyrkad, samt Kongl. Maj:ts
ofvanberörde Nådiga yttrande syntes föranleda den slutföljd, att ofvannämnde
förslag skulle vinna Kongl. Majrts Nådiga bifall, så vida, i sammanhang
dermed', anmälan skedde, om upphäfvande af 8 Cap. 3 §. JordaBalken,
i fråga om rättigheten att bortgifva fast egendom i stad, samt af
bördsrälten till försåld sådan egendom, hvilket också instämde med de
motiv Rikets Ständer framställt för deras ofvanberörde förslag, hemställde
Motionairen: det Rikets Ständer milé hos Kongl. Majit, jemte anmälande
å nyo af deras of man om förmälde underdåniga skrif velse , med deri intagne
lagförslag, i underdånighet föreslå, att 3 8 Cap. Jorda-Balken
måtte helt och hållet upphäf vas, samt att stadgandet uti 1 och 7 ,.W.
af 5 Cap. samma Balk, rörande bördemans rätt att lösa fast egendom i
stad, finge ur samma $$. alldeles uteslutas;
4:o af Herr Domprosten Doctor Heurlin', att den olikhet uti testamentsfriheten,
som vår Lag stadgar, enligt landsrätt och enligt stadsrätt,
vore till sin grund orättvis, och kunde i tillämpningen ofta blifva obillig
och skadlig. Enligt stadgandet uti Ärfda-Balken 17 Cap. 5 §., jemfördt
med Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, egde Prest och Borgare,
när de hafva bröstarfvingar, endast rätt att, enligt stadsrätt, i testamente
bortgifva en sjettedel af förvärfd rörlig eller orörlig egendom, då deremot
Adelsman eller Bonde egde, jemlikt Ärfda-Balken 17 Cap. 4 §.» rättighet att efter
landsrätt borttestamentera till hvem de vilja , skyld eller oskyld, all aflingejord
och ärfda eller förvärfda lösören, med det enda förbehåll, att, i fall omyndige
barn finnas, skall, lill deras uppfostran, efter stånd och värde, så
mycket lemnäs, som Domaren pröfvar, till dess de sig sjelfve nära kunna.
Orättvist syntes det att, då alla borde vara inför Lagen lika, Prester och
Borgare skola sakna öfver sin genom ogen flit och omtanka förvärfda egendom
samma fria dispositionsrätt, sorn Adel och Bönder ega. Detgåfvesock
mångå händelser, i hvilka nuvarande inskränkning vore obillig och skadlig.
Om någon t. ex. har tvänne barn, det ena fåkunnigt, litet vetande eller
illa artadt, det andra välartadt och hoppgifvande, så kunde man till det
senare, som för sin framtida utkomst hade större behof, ej gifva mer än
blott en sjettedel öfver hvad det förra erhåller. Det kunde ock hända,
att det ena barnet blefve rikt och barnlöst, det andra fattigt med många
små barn, och då åtkommer man, för det senares behof, icke mera än nämnde
en sjettedel. Föräldrars pligt att sörja för sina barns underhåll är i
naturen så grundad, att man, äfven om dem lemnades full frihet att genom
testamente disponera öfver deras egendom, borde i allmänhet kunna
4 Lag-Utskottets Betänkande IV:o fs3.
påräkna, att denna frihet ej skulle af dem begagnas till barnens förfång.
Faders och moderskänslan måste tänkas med möjligaste lika ömhet omfattande
alla sina barn, och ej så ensidigt delande dem emellan, att de af
naturen mindre lottade skulle råka i uselhet och elände, och de mera lottade
deremot i välstånd. Skulle Föräldrar gifvas, känslolöse eller oeftertänksamma
nog att, utan skäl, vilja utesluta sina barn ifrån delaktighet i sin
förmögenhet, eller att orättvist gynna ett eller flere af barnen på de andres
bekostnad, så bör likväl icke Lagstiftaren likasom förutsätta en sådan onaturlighet
snarare hos Prester och Borgare, än hos de andra Stånden. Motionairen
önskade, af dessa skäl: att denna obilliga inskränkning uti testamentsfriheten
för tvänne Ständ måtte upphäfvas, eller ock, hvilket Motionairen
skulle föredraga _, Lag-Comite'ens förslag uti 10 Cap. ÄrfdaBalken
helt antagas. Testamentsfriheteten blefve, genom antagande af
sistberörde förslag, för alla medborgare utan undantag, inskränkt till hälften
af qvarlåtenskapen, der bröstarfvingar finnas, och Omyndige barn, äfvensom
de med svåra sjukdomar behäftade, ofärdige eller litet vetande
syntes likväl hafva deras rätt bevarad;
5:o af Riksdagsfullmägtigen Per Jonsson ifrån Öland: att han instämde
uti det af Riksdagsfullmägtigen Anders Pålsson ifrån Jönköpings
Län väckta förslaget om lika arfsrätt för son och dotter, men föreställde
sig möjligheten deraf, alt frågan tilläfventyrs kunde anses i sådan mon beroende
på bestämmelse och utveckling i det hela af läran om skillnad emellan
arf och aflingejord samt hvad dermed i alla afseenden egde gemenskap,
att den icke kunde serskildt afgöras, oeh trodde sig derföre böra framställa
ett sådant förslag, att de Föräldrar, som insett obilligheten af den Lag, hvilken
gynnar son framför dotter, för utöfningen af deras ädla känsla, icke
måtte finna något hinder i den positiva lagen. Allt tvifvelsmål, huruvida
rättigheten att göra testamente kunde utsträckas till ärfd fastighet å landet ,
syntes lätteligen häfvet, så vida med testamentet åsyftades jemlikhet emellan
barn och bröstarfvingar; ty de skäl, hvilka grundlagt stadgandet om olika
fördelning emellan son och dotter af Frälsemans och Bondes förmögenhet,
voro, på sätt i Anders Pålssons motion om lika arfsrätt visades, längesedan
håfne; och Per Jonsson ansåg -således Lagstiftaren kunna utan betänklighet
möta den hos Föräldrar naturliga känslan af lika ömhet och kärlek för sina
barn, utan afseende på kön, samt yrkade, i följd häraf, den rättelse uti 1
§.17 Cap. Ärfda-Balken: att det må vara frälseman och Bonde tillåtet,
att, genom testamente, emellan sina barn, utan afseende på kön, lika fördela
all sin qvarlåtenskap, och således äfven arfvejord på landet; och
Lag-Utskottets Betänkande N:o 123.
5
6:0 af Riksdagsfullmägtigen Carl Gabrielsson ifrån Östergöthland: att,
vid jemförelse af Lagens stadgande i 17 Cap, 2 §. Ärfda-Balken, i fråga om
vederlag för arfvejord, med hvad Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807
derom innehåller, syntes den tolkning af nyssnämnde lagrum, som uti den
Kongl. Förklaringen gifves, ingalunda stå tillsammans med lagens mening
och hvar och ens derpå beroende rätt. Den lyder nemligen uti 5 punkten
sålunda: att hvad Lagen i 17 Cap. 2 §. Ärfda-Balken stadgar, det jemngod
aflinge, eller, derest ej fast gods finnes, penningar eller lösören, eller ock
fast egendom i staden skall sättas i stället för den arfvejord, som lagligen
kommit i annor mans hand, har afseende å det värde, hvartill arfvejorden
var skattad och beräknad, då nämnde jord blef af den, i hvars hand jorden
var ärfd, öfverlåten till annan, emot lösen, eller genom köp, skifte
eller förpantning, samt att omförmälde värde bör således rätteligen utgöra
grunden, hvarefter beloppet skall bestämmas af vederlag, som, på sätt Lag
förmår, får i säljarens bo utsökas af dess arfvinge. Häraf skulle således
följa, att då en arfvinge skall utbekomma vederlag för den arfvejord, sorn
för längre tid tillbaka blifvit försåld, han, ehuru densamma, genom den
stora förändring i pris jord under tiden undergått, fått ett mångdubbelt
högre värde, likväl, och fastän jemngod aflingejord funnes i säljarens bo, endast
skulle erhålla deraf så mycket, som svarade emot det belopp, hvartill
den försålda arfvejorden uppgått, och, på sådan grund, gå miste om största
delen af sin i Lagen grundade rätt; men att åter, då arfvejorden vöre genom
byte emot annan jord afliänd, och den tiilbytta jorden således måste
utgöra vederlaget, den efterlefvande arfvingen, i sådan händelse, oberoende
af det under tiden förändrade fastighetsvärdet, erhölle fullt ut hvad honom
rätteligen borde tillkomma. Ett så olika förhållande instämde icke med
rättvisa och billighet, så vida arfvingar, utan afseende på hvad sätt arfvejorden
blifvit afhänd, borde njuta likarätt, och kunde ej heller, efter Motionairens
tanka, förenas med Lagens ovilkorliga och bestämda stadgande, att
jemngod aflingejord, der den funnes, skulle sättas i stället för den afhände
arfvejorden. Motionairen yrkade alltså upphäfvande af 5 punkten i Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807, så att Lagens ord i 17 Cap. 2 $. ÄrfdaBalken
må, efter dess lydelse, få tillämpas.
Hvad nu först angår Per Jonssons motfirn, om rättighet för Föräldrar
att, genom testamente, tillägga dotter lika andel med son i arfvejord
på landet, så, enär Utskottet, i nästföregående Betänkande N:oi22, redan
6
Lag-Utskottets Betänkande N’.0 12.3.
tillstyrkt jemlikhet I arfsrätt könen emellan till ali egendom, anser Utskottet
berörde förslag härigenom förfalla.
Uti Herr Dalmans först upptagne motion ingår frågan om häfvande
af det nu varande förbudet emot upplåtande af arfvejord å landet genom
gåfva eller testamente. Detta ämne sammanhänger uppenbarligen med den
mera omfattande frågan, huruvida arfvejordssystemet i dess helhet, eller alla
de hittills gällande stadganden, hvilka åsyftat arfvejords bibehållande inom
slägterna, må öfvergifvas eller qvarstå; och lill dessa stadganden höra äfven
de af Motionairen icke vidrörde, sorn angå börd af jord å landet, och
hvilka endast afse arfvejord, samt utgå ifrån enahanda grund, som nyssnämnde
inskränkning i gåfvo- och testamentsfriheten. Motionen synes emedlertid
icke föranleda en så genomgripande lagförändring, som det omförmälda
arfvejords-systemets afskaffande, hvilket Utskottet ej heller för det närvarande
skulle vilja tillstyrka; och af sådan orsak anser Utskottet det nu
gjorda förslaget, angående rättighet att, genom gåfva eller testamente, disponera
öfver ärfd jord, böra förfalla.
Och då följaktligen någon utvidgning uti testamentsfriheten, hvad ärfd
landsfastighet angår, efter Utskottets tanka, icke skulle komma att ega rum, tror
Utskottet sig, å en annan sida, icke heller hafva skäl att föreslå någon inskränkning
i afseende på den nu varande tillåtelsen, att, genom testamente,
fritt förordna, angående all annan qvarlåtenskap, som i delta hänseende
lyder under landsrätt, det vill säga: aflingejord å landet, utom den, som
personer af Preste-Ståndet under äktenskap förvärfvat, fastighet i stad, som
adelige personer sig förvärfvat, samt lösören, tillhörande adelige personer,
eller å landet bosatte ofrälse personer, utom Preste-Ståndet.
Vidkommande åter sådan egendom, i afseende hvarå testamentsfriheten
hittills varit efter stadsrätt, nemligen: fastighet i stad, utom den, som
adelige personer sig förvärfvat, fastighet å landet, hvilken personer, som
höra lill Preste-Ståndet, under äktenskap förvärfvat, samt lösören, tillhörande
antingen Borgare eller Ofrälse personer, som i stad bo, eller personer
af Preste-Ståndet; så godkänner Utskottet, för sin del, hvad Rikets
Ständer vid sistlidne Riksdag i detta hänseende föreslogo, men likväl med
den inskränkning, sorn med grunderne för Lag-Comite'ens förslag i io Cap.
i §. Ärfda-Balken instämmer, eller att, då bröstarfvinge finnes, endast
hälften af qvarlåtenskapen må, genom testamente, bortgifvas; likasom Utskottet
jemväl, i enlighet med Lag-Uomiteens förslag i 3 och 4 §§• af samma
Gap., anser några närmare lagbestämmelser, än dem 17 Cap, \ §. sista mom.
Lag-Utskottets Betänkande B‘.o 123.
7
Ärfda-Balken i nu gällande Lag innehåller, böra meddelas, till förmon för
testamentsgifvarens barn, då detta är omyndigt, ofärdigt, med svår sjukdom
behäftadt, eller litet vetande.
Såsom en följd af berörde lagförändring, bör äfven lagbudet i 8
Cap. 3 §. r mom. Jorda-Balken, att man af jord, hus eller tomt i staden
endast må bortgifva sjeltedelen, härefter lämpas och ändras.
Stadgandena om bördsrätt till försåld fast egendom i stad hafva,
ibland annat, till syftemål att förekomma, det sådan fastighet, under sken
af köp, obeliörigen bortgifves. De sammanhänga dessutom med föreskrifterne
om lösen i börd af förpantad fastighet, samt om tid och sätt för
lagfart i stad, hvari någon ändring nu icke blifvit yrkad; och så länge
stadgandena om tiden för viderboendes och nabos lösningsrätt qvarstå
oförändrade, kan, till förkortande af lagfartstiden, icke något vinnas genom
bördsrältens upphäfvande. På dessa skäl tror Utskottet sig ej böra understödja
förslaget härom.
Och som skyldemäns rätt till lösen icke synes böra vara mindre, i
fall eg^nderätten till stadsfastighet blifvit öfverlåten genom testamente, än
om det skett genom försäljning, anser Utskottet den i 17 Cap. 5 §. ÄrfdaBalken
stadgade rättighet för arfvinge, att till sig lösa borttestamenterad
fastighet, äfven böra bibehållas.
Hvad slutligen beträffar Carl Gabrielssans yrkande, att stadgandet i
5 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, alt det värde, hvartill
arfvejord var skattad och beräknad, då den afhändes, borde utgöra
grunden för bestämmande af vederlaget, måtte upphäfvas, och hvad 2 §. i
17 Cap. Ärfda-Balken i detta hänseende bjuder, tillämpas efter ordalydelsen,
får Utskottet erinra: att de af Motionairen anförde missförhållanden icke
hafva sin grund i någon origlighet uti den omförmälde lagförklaringen,
utan endast i myntvärdets inträffade försämring; att någon mera tjenlig
måttstock för vederlagets bestämmande, än den berörde Kongl. Förklaring
stadgar, icke lärer kunna uppgifvas; och att, om man, efter hvad Motionairen
tyckes åsyfta, såsom grund för vederlaget, fastställde arfvejordens värde,
vare sig i penningar eiler i förhållande till annan jord, å den tid då
öfverlåtaren dör och vederlaget skall utgå, sådant skulle medföra den menliga
följd, att, enär arfvejorden kan hafva, under tiden, i den nya egarens
hand, blifvit antingen förbättrad eller försämrad, arfvingarne kommo att,
i förra fallet, erhålla en obehörig vinst, och, i det senare åter, lida en
orättvis förlust.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 123.
I följd af hvad sålunda blifvit yttradt, finner Utskottet sig
icke böra i vidsträcktare matto biträda de of vanberörde niotionerne,
än att Utskottet härmedelst vördsamt föreslår:
1:0 att, med upphäfvande af 4 rich. 5 i 17 Cap. ÄrfdaBalken,
samt Kongl. Förordningen den ig Augusti 1762 , angående
utvidgad testamentsfrihet efter stadsrätt, nyssnämnde tvänne
SS' måtte erhålla följande förändrade lydelse:
4 S' Aflinge jord å landet, utom den, som personer af Preste-Ståndet
under äktenskap förvärfvat, fastighet i stad, som
adelige personer förvärfvat, samt lösören, tillhörande adelige
personer, eller d landet bosatte, ofrälse personer, utom PresteStåndet,
må man gifva i testamente till hvem man vill, skyld
eller oskyld. Af fastighet i stad, utom den, sorn adelige personer
förvärfvat, fastighet å landet\, hvilken personer af PresteStåndet
under äktenskap förvärfvat, samt lösören, tillhörande
Borgare eller ofrälse personer, som i stad bo, eller personer af
Preste-Ståndet, må man icke testamentera mera än hälften f der
bröstarfvinge lefver efter: Har man ej bröstarfvinge, då må
man alltsammans i testamente gifva. Vilja barn och inländska
arfvingar till sig lösa hus, tomt, gård eller jord; stånde det
dem fritt, inom natt och år. Samma rätt ega utländska arf vingar,
om de i landet inflytta, och der bygga och bo.
5 Lemnar testamentsgifvarén efter sig omyndigt barn, och
kan det ej af sitt arf njuta föda och uppfostran; Aå skall, af
egendom, som i testamente gifven är, så mycket af sättas, som
Rätten prof var barnet, efter stånd och vilkor, nödigt hafva,
till dess < det sig sjelf nära kan, dock ej för längre tid,
än till dess barnet uppnått 2i år. Ar barn ofärdigt, med svår
sjukdom behäftadt eller litet vetande; då skall ock af sättas
hvad till barnets underhåll tarf vas, der dess arf ej dertill förslår;
och gånge det understöd ut, så länge behof vet fortfar:
kommer barnet till helsan, eller varda dess vilkor eljest så förbättrade,
att det sig sjelf försörja kan; uppliöre då understödet.
Nu har man genom testamente-anslagit viss årlig inkomst
till sitt omyndiga barns föda och uppfostran, eller till underhåll
för sitt barn, sorn är of är digt, med svår sjukdom behäftadt, eller
litet vetande; kan ej det bar.n, som omyndigt är, af eget arf
njuta
Lag-Utskottets Betänkande K:o 123.
9
njuta föda och uppfostran, eller det, som ofärdigt, sjukt eller
litet vetande är, med eget arf underhållas; då må det testamente
gälla, för tid sorn här ofvan sägs, ändå att arfvejord
eller bröstarfvingars lott dermed belastas skulle; och
2:0 att 8 Cap. 3 §. 1 mom. Jorda-Balken måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Eger man jord, hus eller tomt i staden; håfve ej våld- bortgifva
mera än hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt,
derest bröstarfvinge lefver efter.
En Ledamots serskilda yttrande bifogas. Stockholm den 26 Augusti
1834.
Reservation
af Herr Friherre Stael von Holstein: ”Emot Utskottets Betänkande reserverar
jag mig i så målto, som jag, uppå de skäl, Rikets Ständers vid sista Riksdag
derom aflåtne underdåniga skrifvelse innefattar, tillstyrker den af Rikets
Ständer för deras del då beslutade ändring i 5 §. 17 Cap. Ärfda-Balken
samt Kongl. Förordningen den ig Augusti 1762. I öfverensstämmelse hvarmed,
på sätt Herr Stuarts motion upptager, ej mindre 3 §. 8 Cap., än ock
i och 7 §^. af 5 Cap. samma Balk borde ändras och rättas.
N:o 124.
Antom till Eip—Utat. den i3 Sept.
Betänkande, öfver väckta motioner, angående skyldighet
för Sterbhusdelegare att, inom viss tid efter för rätt adt
skifte, instrumentet deröfver till Domstol i orten aflemna.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har Lag-Utskottet emottagit ett af Herr
C. G- Levin afgifvet memorial, deri halv anfört, att, uti arfs-, börds- och
vederlags-tvister, understundom inträffat, att parter förlorat deras verkliga
rätt i saknad af den bevisning, de kunde hemta från arfskiftes*-handlingar,
hvilka antingen i Sterbhusen borlkommit, eller ock af ill villige medarfvin
Bihang
till R. St. Prot. 1831. 7'.de Sami. t\sta Afd. 2
26-te Häftet.
IO
Lag-Vtskottets Betänkande N:o 12/}.
gar och motparter undanhållas, och således icke af den rättsökande kunna
praesteras. Denna olägenhet borde och kunde förekommas derigenom, att,
på sätt angående bouppteckningar är föreskrifvet, arfskiftes-instrumentet
lemnades till förvar vid Domstol, hvilket äfven funnes antaget i projectet
till nya Civil-Lagen; och Motionairen föreslog således: att, såsom tillägg till
12:te Capitlet Ärfda-Balken, stadgas måtte } det vederbörande arfvingar
vid lämpligt ansvar tillförbindas j inom viss tid efter skiftet till ortens
Domstolj i tvänne exemplar t inlemna arfskiftes-instrumentet, hvaraf
det ena exemplaret skulle qvarstanna i Rättens förvar , men det andra,
behörigen påtecknadt , återställas vederbörande arfvingar.
Och har till Utskottet jemväl blifvit från Hedervärda Bonde-Ståndet
remilteradt ett af Riksdags-Fullmägtigen Lars Hansson från Götheborgs och
Bohus Uän afgifvet anförande, hvarigenom han, till förekommande af nu
varande oordning och osäkerhet i afseende på bodelningar i Sterbhus, föreslagit:
det en sådan Författning måtte utfärdas, att, när bouppteckning
och skifte icke äro i en följd och i en handling upprättade. det skulle
åligga efterlefvande maka eller arfvinge att låta upprätta skifte serskildt,
och detsamma vid nästpåfoljande Ting till Härads-Rätten tväfallt ingifva
j vid den bot sorn för försummandet kunde vara lämplig.
I anledning af Lars Hanssons motion är åter af Riksdagsfullmägtigen
Nils Strindlund ifrån Vester-Norrlands Län inom Ståndet ytlradt, att
han ansåge det föreslagna lagstadgandet onödigt och olämpligt, emedan det
borde få bero af dem, som erhållit arf, att sins emellan öfverenskomma
och bestämma, när arfvet, utgörande deras egen tillhörighet, borde skiftas,
samt att det vore nog, att bouppteckning, till nödig efterrättelse vid uppkommande
tvister, blefve till vederbörlig Domstol, inom föreskrifven tid,
ingifven; och hafva uti detta yttrande instämt Riksdagsfullmägtige Botvid
Jonsson och Carl Gabrielsson ifrån östergöthland.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit,,erkänner
visserligen, att det vore nyttigt, om arfskiftes-inslrument blefve till
Domstol inlemnade, för att der, i ändamål af framtida säkerhet och upplysning,
förvaras; men det vore icke skäl att ovilkorligen påbjuda skiites
förrättande inom viss tid, och sålunda göra ändring i hvad nu gällande
Lag i 11 Cap. 1 §. Ärfda-Balken förmår, om rättighet för arfvingar att
lefva samman i oskift bo, och följaktligen blefve Domaren, som, så länge
detta medgifves, endast tillfälligtvis kan få underrättelse om och när skifte
skett, urståndsatt att hålla hand öfver det föreslagne stadgandets efterlefnad.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 125.
Lag-Comiteens förslag i detta hänseende slår i sammanhang med ett
annat förslag, om tillsättande af serskilde boutredningsman, genom hvilke
skiften borde förrättas, och som skulle hafva sig ålagdt, att, hvar tredje
månad, till Domaren inkomma med förteckningar på dem de hållit, i ändamål
att Domaren måtte kunna tillse, om sterbhusdelegarne underlåtit att
ingifva skiftes-instrumentet och, i sådan händelse, dem dertill förmå; —
men ofvannämnda tjenstemän finnas icke nu, och följaktligen saknas den
deri grundade möjlighet att se lagstadgandet vederbörligen bevakadt.
I öfrigt må det äfven ihågkommas, att det svårligen kunde åläggas
sterbhusdelegare, utan undantag, att, vid hvarje fördelning in natura af
lösorépersedlar, vare sig till större eller mindre andel af boet, deröfver
upprätta skriftlig handling för att till Domstolen inlemnas. En sådan skyldighet
skulle ej sällan kännas onödigtvis besvärlig och derföre lemnäs
ouppfylld.
Utskottet finner sig på dessa skäl
icke kunna å motionerne tillstyrka bifall.
Stockholm den 26 Aug. iSö^.
N:o 12 5.
Antom till Exp.-Utsk. den i3 Sept.
Betänkande, öfver väckta motioner, angående ändring
af 15 Cap. 1 och 5 §§. Ärfda-Balken.
Vä llofl. Borgare-Slåndet har lill Lag-Utskottet remitterat ett af Herr
Carl Valley afgifvet memorial, hvari han förmält sig anse den i i5 Cap.
5 §. Ärfda-Balken stadgade preescriptionstid vara alltför lång. Ofta inträffade,
att arfvingen redan vid dödsfallet varit borta 10 till 12 år eller flere
år, utan att under denna tid låta höra af sig; och det syntes då innefatta
en alltför vida sträckt, ,och för de hemmavarande, lika närskylde eller
fjermare arfvingarne förnärmande omtanka för den frånvarande, att lemna,
honom ytterligare 20 års tid alt sig infinna; samt till och med derutöfver
medgifva honom, att sedermera visa laga förfall, hvarigenom hans anspråk
kunde till en alldeles obegränsad tid förlängas. En annan omständighet
förekomme ock härvid, som än ytterligare ådägalade olämpligheten af den
långa prae-scriptionsliden i förevarande fall. Om nemligen den hemmavarande
fjermare arfvingen ville lyfta den frånvarandes arfslott, måste lian
Lag- Utskottets Betänkande N:o 12S.
derföre ställa full borgen. Enligt Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800
gällde numera en sådan borgen icke längre än 10 år, om den icke förnyades,
och det syntes icke skäligen kunna påläggas någon, till bevakande af
den frånvarande arfvingens rätt, föranstalta om en slik förnyelse; i följd
hvaraf oftast måste inträffa, att den säkerhet för den frånvarande, som
genom stadgandet om borgen åsyftades, numera, sedan de första 10 åren
tilländalupit, går alldeles förlorad. På dessa skäl, och enär det förmentes
icke kunna förklaras annorlunda, än såsom ett förbiseende af Lagstiftaren,
att praescriptionstiden i i5 Cap. 5 §. Ärfda-Balken förblef oförändrad, då
den i 12 Cap. g §. Handels-Balken för fordringar i allmänhet fastställda
praescriptionstid inskränktes till 10 år, hemställde Motionairen: om icke,
till beredande af likhet i dessa med hvarandra sammanhang egande lagställen,
5 ,$'• i iS Cap. Ärfda-Balken må undergå den förändring, att
den deri för inländsk arfvinge , hvars vistelseort är okänd, stadgade prcescriptionstid
, af 20 år, förkortas till 10 dr, äfvensom om icke tillägget
angående laga förfall borde utgå.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet äfven fått emottaga ett
i detta ämne afgifvet anförande af Riksdagsfullmägtigen Peter Persson ifrån
Calmar Län, hvilken erinrat, huruledes, redan vid sistförflutne Riksdag, i
anledning af Riksdagsfullmägtigen Per Erikssons ifrån Kronobergs Län väckta
motion, om inskränkning af den i i5 Cap. 5 §. Ärfda-Balken stadgade praescriptionstid
för inländsk arfvinge, hvars vistelseort är okänd, samt om föreskrift,
huru hans rätt under nämnde tid må bevaras, Lag-Utskottet till
Rikets Ständers pröfning hemställt förslag till ändring af ofvanberörde lagrum,
men alt lagförändring likväl sedermera icke följt, hvadan Motionairen
ansett sig böra detta ämne till ytterligare behandling vördsamt anmäla
och, i sammanhang dermed, påkalla rättelse uti 1 §. af samma Cap., sd
att den borgen, hvilken bör ställas af bröstarfvingar, boende utrikes ä
den ort, der Svensk man ef arf njuter, derföre att desse arfvingar vilja
sätta sig neder här i landet att bygga och bo, ”äfven blifver bestämd
i anseende till tiden för dess gällande kraft och hvilken tid lämpligen
borde inskränkas till 10 år, ef tern hvilka samma borgensförbindelse borde
anses hafva upphört”; tilläggande Motionairen, att han, till stöd härföre
1 öfrigt åberopade de skäl, som funnes utvecklade uti Per Erikssons motion
och Lag-Utskottets förutnämnde Utlåtande, hvilka skäl ock förmentes hafva
tillämplighet i afseende på den föreslagna ändringen af 1 §.; — och att dåtiden,
Inom hvilken fordringar emellan enskilde kunna blifva gällande, vor„e
inskränkt till 10 år, och någon längre fatalietid icke i något fall förekom
-
Lag-UIskottets Betänkande N:o 125.
i3
me, utom i Kongl. Förordningen den 14 Maji i8o5, rörande klander af fast
egendom, hvars stadgande grundades, ibland annat, på den Lag, hvars uppliäfvande
nu föreslogs, och som för öfrigt innebure en af behofvet icke påkallad,
för vida utsträckt fatalietid, i strid med sjelfva Författningens anda,
syntes de föreslagna förändringarne destomera lämplige, som de erforderlige
borgensförbindelserne i annat fall sällan kunde erhållas.
Vid sisllidne Riksdag antogo Rikets Ständer, för deras del, med bifall
till hvad dåvarande Lag-Utskott tillstyrkt, att i5 Cap. 5 §. Ärfda-Balken
skulle erhålla följande förändrade lydelse; ”Nu vet man hans inländske arfvinge,
men ej hvar han är, iå te då Domaren i allmänna lidningarne, tre
gånger, minst en manad emellan hvarje gång, och första gången sist inom
tre månader ifrån den dag, då bouppteckningen till Rätten ingifven är, kungöras,
att arf fallit honom till. Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillåtet,
der de för arfvet och dess afkomst ställa borgen, som af Rätten godkännes.
Begagna de ej lyftningsrätten. förordne Domaren god man, som arfvet
vårdar och förvaltar, till dess den frånvarande arfvingen sin rätt bevakar,
eller tiden dertill ute är. Kommer ej den frånvarande arfvingen inom
10 år ifrån den dag, då kungörelsen tredje gången i tidningarne infördes,
vare ifrån arfvet skiljd, ehvad han laga förfall visar eller ej”; — men KgL
Majit behagade, till svar derå, i Nåder förklara: att, ehuru Kongl. Majrt funnit
berörde förslag vara på goda skäl grundadt, i hvad det angår förkortande
af den i i5 Cap. 5 §. Ärfda-Balken stadgade praescriptionstid, Kongl,
Majit dock. i fråga om det föreslagna stadgandet, att laga förfall icke må
galla för den frånvarande arfvinge, hvilken icke inom den föreskrifna tiden
sig infinner, ansett ett billigt afseende böra så mycket mera fästas å de flerfalldige
omständigheter, hvilka kunna för den frånvarande göra omöjligt, icke
allenast att inom laga tid, beräknad ifrån kungörandet i allmänna tidningarne,
sig anmäla, utan ock att om ett slikt kungörande erhålla underrättelse,
som, genom det förändrade stadgandet, praescriptionstiden blefve ifrån 20
till 10 år förminskad. Då Kongl. Majrt derjemte öfvervägat, huruledes ofvanberörde
i5 Cap. i Ärfda-Balken uti de fleste andra fall bevarat arfvinges
rätt, att med laga förfall ursäkta sin försummelse, att inom utsatt tid
sig inställa, och funnit nödvändigheten deraf, att, innan fråga om undantag
för något visst fall kunde ega rum, detta Lag-Capitel borde undergå den fullständiga
granskning och jemförelse af alla der befintliga, med hvarannan
i nära sammanhang stående föreskrifter i detta afseende, som icke förr, än
vid en slutlig pröfning af den föreslagna allmänna Civil-Lagen, lämpligen
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.5.
torde kunna anställas, hade Kongl. Maj:t ansett Sig icke kunna bifalla ifrågavarande
förslag.
I öfverensstämmelse med hvad Kgl. Maj:t sålunda i ämnet Sig yttrat,-  anser äfven Utskottet rättigheten, för arfvinge, att tillgodonjuta laga förfall
i den händelse, som i5 Cap. 5-§. Ärfda-Balken omtalar, icke lämpligen,
eller utan söndring af den enhet, som hör finnas emellan lagstadganden,
hvilka utgå ifrån en grund, kunna upphäfvas, så länge en slik rättighet uti
andra likartade, i samma Capitel omförmälda fall qvarstår, hvaraf förändring
nu icke blifvit påkallad; och finner Utskottet sig
således icke kunna i den delen understödja förslaget.
Men då Utskottet, i betraktande af de olägenheter, som uppkomma
af den nuvarande långa pragscriptionstiden , biträder Motionairernes mening,
att densamma borde förkortas, och i öfrigt jämväl gillar de lagbestämmelser,
hvilka i sammanhang härmed af Rikets senast församlade Ständer beslutades,
får Utskottet härmedelst vördsamt hemställa:
att 5 $. i i5 Cap. Ärfda-Balken måtte erhålla följande förändradt
lydelse:
Nu vet man hans inländske arfvinge: men ej hvar han är,
läte då Domaren i allmänna tidningarne, tre gånger, minst en
en månad emellan hvarje gång, och första gången sist inom tre
månader från den dag, då boupteckningen till Rätten ingif ven
är, kugöras, att arffallit honom till. Vilja fjermare det arf
lyf-ta , vare det tillåtet, der de för arfvet och dess afkomst
ställa borgen, sorn. af Rätten godkännes. Begagna de ej lyftningsrätten,
förordne Domaren god man, som arfvet vårdar och förvaltar
, till dess den frånvarande arf vingen sin rätt bevakar eller
tiden dertill ute är. Kommer ej den frånvarande arf vingen inom
10 år frän den dag, då kungörelsen tredje gången i tidningarne
infördes, vare från arfvet skiljd, der han ej laga förfall visar.
Hvad åter angår Peter Pehrssons yrkande, att den i i §. af meranämnde
Cap. omförmälde borgen måtte ”blifva bestämd i anseende till tiden för dess
gällande kraft, och hvilken tid lämpligen borde inskränkas till io år, efter
hvilka samma borgens-förbindelse borde anses hafva upphört,” så finner väl
Utskottet sig icke kunna med full säkerhet urskilja och bestämma rätta meningen
häraf; men, för den händelse att Motionairen åsyftar, det löftesmännen
borde vara frie från all ansvarighet. derest icke fordran i behörig
ordning anmäles, eller kräfves inom io år, får Utskottet tillkännagifva, att
Lag-Utskottets Betänkande N:o 126.
i5
Utskottet anser detta följa af stadgandet i Kongl. Förordningen deni 3 Junii
1800, om förkortande af den i 9 Cap 12 §. Handels-Balken utsatta tid,
inom hvilken fordringar emellan enskilde kunna blifva gällande, och att
någon ytterligare föreskrift härom således icke erfordras; hvadan Utskottet
tror,
Peter Pehrssons berörde framställning icke böra till någon
öranleda.
Stockholm den 26 Augusti 1834*
N:o 12G.
Ankom till Exp.-lltsk. d. 17 Sept. •
Betänkande, ofver Eiksdagsfullmägtigen Johan Ericssons
från Stora Kopparbergs Län motion, om förtydligande
af eller tillägg till 2 §. i 16 Cap. ÄrfdaBalken.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Johan Ericson
från Stora Kopparbergs Län, uti afgifvet skriftligt memorial, anfört,
huruledes, genom Lagens stadgande i 16 Cap. 2'§. Ärfda-Balken, väl funnes
förordnadt, att ”mö, som till godt och moget förstånd kommen ur, häfver
våld alt göra testamente, ändock hon under förmyndares värjo är,” men
att detta lagbud icke innefattade någon uttrycklig föreskrift, huru förhållas
bör i de fall, alt omyndig yngling eller till myndige år kommen man
eller ock enka, hvilka senare blifvit under förmyndarevård ställde, skulle
vilja genom testamente om sin egendom förordna. Vid de fleste tillfällen,
då fråga vid Domstolarne uppstått, angående verkan och beståndet af sådåne
förordnanden, som nyssberördt är, hade väl vederbörande förklarat,
att de grunder, som Lagen för testamente af mö stadgat, jemväl voro
lämplige till yngling öfver i5 år eller mvndig mansperson eller enka,
hvilka blifvit sedermera omyndige förklarade; men exempel saknades dock
icke, att denna fråga äfven blifvit på ett motsatt sätt afgjord, och då all
Lag borde ega del klara innehåll, att densamma kunde blifva utan skiljaktiga
tolkningar tillämpad, ansåge Motionairen nödvändigt, att ett tydligt
stadgande i omförmälde afseende tillvägabringas, af det innehåll: att yngling,
som fyllt i5 år samt enka och till myndig ålder kommen man, än
-
åtgärd f>
Bag-Ut skottets Betänkande N:0 126.
dock att de under förmyndarevård ställde liro, må ega rätt att, så väl
som mö, testamente göra.
Denna lili Lag-Utskottet hänvisade motion har Utskottet i öfvervägande
tagit, och då en större mognad i förståndet samt en mera samlad
erfarenhet än i allmänhet någon, vare sig man eller qvinna, kan antagas
ega vid i5 års ålder, synes böra utgöra ett vilkor för rättigheten att genom
testamente förordna öfver sådan egendom, hvilken han eiler hon icke sjelf
sig förvärfva!, samt Lagen i rc) Capit. 1 Ärfda-Balken ej tillåter mannen
att, före uppnådd ålder af 21 Ar, råda öfver annan egendom, än den
sålunda förvärfvade, och desto mindre må anses hafva medgifvit qvinnan
en vidsträcktare testamentsfrihet, som 16 Cap. 2 samma Balk icke omtalar
någon viss ålder, utan fordrar, att mö, för att kunna göra testamente,
skall vara till godt och moget förstånd kommen, hvilket ej kan antagas
inträffa tidigare för qvinnan än för mannen; får Utskottet, som anser
ett serskildt förhållande inträda, då man eller qvinna före nämnde ålder
ingår äktenskap, samt, i följd deraf, såsom husfader eller husmoder erhåller
vidsträcktare både rättigheter och pligter, härmedelst, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Lag-Comiteen, i <5 Cap. 8 Ärfda-Balken af
förslag till allmän Civil-Lag, tillstyrkt, vördsamligen hemställa,
att 2 $. i *6 Cap. Ärfda-Balken mätte erhålla följande förändrade
lydelse'. __ „
Man eller qvinna, som ej fyllt 21 år, må ej göra testamente,
der ej han eller hon är eller förut varit gift. Den, sorn fyllt i5
år, må dock genom testamente bortgifva sådan egendom, den
flan eller hon genom eget arbete sig förvärfvat.
Af ett sådant stadgande anser Utskottet uppenbart följa, att ensamt
omyndigliets-tiUståndet, eller den omständigheten, att myndig person blifvit
satt under förmyndarevård, icke hindrar honom eller henne att göra
testamente.
En Ledamots serskilda yttrande bifogas. Stockholm den 26 Augusti
j834.
Reservation
af Herr Strussenfelt’. ”Då af Motfonairen fråga blifvit väckt, huruvida testamente,
upprälladt af omyndig mansperson eller enka, kunde såsom lagligt
och
Lag-Utskottets Betänkande N:o 126.
och beståndande anses, så hade, enligt min tanka, Utskottet icke bort gå
utom motionens gränser in på bestämmande af ogift qvinnas eller mös
testamentsrätt; och som Utskottet derjemte, efter mitt förmenande, icke
besvarat denna fråga i öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter, har
jag trott mig böra emot Betänkandet afgifva min reservation samt anföra
de skäl, hvarå densamma sig grundar.
Utskottet har argumenterat på detta sätt: att i allmänhet man eller
qvinna vid i5 år ej kan anses ega erforderlig mognad i förståndet, för att
genom testamente förordna om ärfd egendom, att mannen ej får råda öfver
allt sitt gods förr, än han fyllt 21 år, och qvinnas testamentsrätt ej kan vara
vidsträcktare, än mannens, enär 16 Cap. 2 §. Ärfda-Balken härtill endast
fordrar moget förstånd hos henne, utan alt bestämma någon viss ålder,
och en sådan mognad i förståndet ej kunde antagas inträffa förr hos qvinnan
än mannen. Detta synes mig vara en kretsgång i bevisningen, ty man
antager såsom premisser Just det sorn borde bevisas: nemligen att hvarken
man eller qvinna vid i5 år ega tillräcklig mognad i förståndet, för att
genom testamente förordna om sin ärfda egendom, och att en slik rättighet för
yngling inträder först, då han hunnit till myndig ålder. Af dessa premisser
har man vidare dragit den conclusion, att qvinna icke heller förr än vid
21 års ålder kan upprätta lagligt testamente. Då, på sätt Utskottet anmärkt,
Lagen i 16 Gap. 2 §. Ärfda-Balken antager endast mognad i förståndet såsom
vilkor för mös testamentsrätt, så förekommer det mig som en verklig motsägelse,
att, i likhet med Utskottet, Bestämma denna rättighets inträdande
forst med det 21 året. Utom det att analogier, som stå i rak strid med
Lagens bud, äro ganska betänkliga, synes mig den ifrågavarande analogien
så mycket origtigare, som ingenstädes i Lagen förekommer någon tidsbestämmelse
af 21 år i afseende på qvinna, och Lagstiftaren, genom att vid 15 år
tilldela henne de rättigheter, som först vid 21 år tillkomma yngling, tydligen
utmärkt, att hon förr än han anses hinna .till mognad.
Af våra äldre Lagar inhemtas, att yngling vid femton är fordom varit
myndig och således då egt full rätt att öfver gods sitt råda. Så finnes äfven
förordnadt i 1686 års Testaments-Stadga. Det är först genom Kongl. Förklaringen
den 3o October 1-721, -eller för något mera än ett sekel tillbaka,
som ynglings laga ålder bestämdes till 21 år. Härvid torde man dock
kunna uppkasta den fråga, om förändringen i tiden för uppnående af myndig
ålder äfven inverkat på testamentsrätten, så att denna först dermed
Bihang till R. St. Brot. 1834. 7-de Sami. 1 ista Afd, 3
26:te Häftet,
iS
Lag-Utskottets Betänkande IV:o 126.'
intrader. Af dea omständighet, att omyndig person icke sjelf får förestå
sin egendom, har man stundom velat draga den slutsats, att han eller lion
också skulle vara förhindrad derom förordna genom testamente; men rigtigheten
af denna slutsats torde dock vara tvifvel underkastad. Den som,
utan eftertanka, förvaltar sin egendom, inlåter sig i okloka aftal eller gör
gåfvor öfverstigande sina tillgångar, urståndsättes derigenom ej blott att
uppfylla sina förbindelser till andre personer, utan äfven att tillbörligen
ombesörja sina egna behof. Sådana följder kunna icke, i anledning af testamente,
uppstå för testator, enär detsamma först efter hans död går i fullbordan
och således i intet fall kan ega något inflytande på hans vilkor och
omständigheter. Man kan lältligen af öfverilning inledas i ofördelaktiga
aftal och förmås till gåfvor, hvilka sedermera ej kunna rubbas eller återkallas.
Så är deremot icke förhållandet med testamente, hvilket när som
helst kan upphäfvas eller förändras. De grunder , hvilka finnas för inskränkning
af omyndig persons förvaltning utaf dess egendom och rättighet att
deraf göra gåfvor, bortfalla sålunda helt och hållet vid förordnanden genom
testamente. Utskottet tyckes äfven hafva erkänt sanningen häraf, då det
kommit till den ytterligare slutföljd, att ensamt omyndighets-tillsl^adet ej
hindrar omyndig person göra testamente, ehuru samma slutföljd synes icke
fullt öfverensstämma med Utskottets föregående resonement. Dessutom bör
man besinna, att mot missbruk af testaments-rätten annat correctiv ej ansetts
nödigt, än det, som omnämnes i 17 Cap. Ärfda-Balken, i följd hvaraf
endast viss slags egendom eller del deraf tillåtes att på det sätt användas.
Lagstiftaren, som icke kunnat förbise dessa förhållanden, har också,
på sätt redan blifvit nämndt, stadgat, att mö, sedan hon hunnit till moget
förstånd, eger våld göra testamente, ändock hon under förmyndares
värjo är. Af detta uttryck synes tydligen, att Lagstiftaren lågt mera vigt
på förståndets utveckling än årtalet, som icke alltid står i förhållande till
det förra. Giltigheten af mös testamente måste således hufvudsakligen
bero på den bevisning, som förebringas om hennes förstånds-mognad.
Ehuru af sådan orsak någon viss tids bestämmelse här icke kau komma i
fråga, synes man dock ega anledning till den allmänna slutsats, att qvinna
vid iS år hunnit till den förstånds-mognad, som för henne är behöflig,
enär denna ålder blifvit bestämd för hennes inträdande i privallifvets vigtigaste
förhållanden och öfvertagande af alla de derifrån härflytande skyldigheter
och pligter. Då qvinna vid i5 år anses ega sådan mognad i förståndet,
att lion icke blott kan utse dea man, vid hvilken hon, med oupplösliga
band, skäll fästa sin framtid och lycka, utan äfven uppfylla en
Lag-Utskottets Betänkande N:o 126.
husmoders alla och vidsträckta pligter, så synes mig som hon äfven kunde
anses ega tillräckligt förstånd, för att utse en person, hvilken eger emottaga
hennes efterlemnade egendom. Att det skulle vara vådligare anförtro
henne denna senare rättigheten kan jag så mycket mindre inse, som ingen
lärer neka, att den är ojemförligt mindre vigtig, så väl för henne sjelf,
som samhället, än rättigheten att träda i äktenskap.
Då nu Lagen medgifver omyndig till moget förstånd kommen qvinna,
utan bestämdt afseende å åldren, rättigheten att göra testamemte, så sjnes
mig icke heller giltigt skäl finnas för att vägra omyndig yngling samma rätt.
Men lika så litet sorn'för qvinna, i följd af Lagens bud, någon viss tid för
denna rättighets utöfvande kan bestämmas, äfven så origtigt måste det vara,
altför yngling i thy fall stadga ett bestämdt årtal. Dock skulle jagjjtro, att
äfyen han i allmänhet kan anses vid i5 år ega sådan mognad i förståndet
och sjelfständighet i viljan, som böra utgöra vilkor för rättigheten att förordna
genom testamente om den egendom, som derföre kan blifva föremål.
Detta allmänna omdöme stödjer jag derpå, att yngling här i Norden, i mera
än ett årtusende, eller så långt vår kännedom i detta fall räcker, egt att
vid 15 år sjelf förestå all sin egendom; att han vid denna ålder tillåtes råda
öfver hvad han sig sjelf förvärfvat, ehuru, såsom jag redan sökt visa, rättigheten
att förvalta egendom bör förutsätta större mognad i förståndet, än
den att göra testamente, samt att yngling vid i5 år anses så utbildad till
förståndet, att han kan fullkomligen bedöma, huruvida hans handlingar äro
öfverenstämmande med eller stridande emot Lagens och sedlighetens bud.
På grund af dessa skäl, skulle jag, för min del, icke draga i betänkande,
alt förklara det testamente giltigt, som blifvit upprättadt af en yngling om
ock han icke vore äldre än i5 år; men då skäl och bevis icke alltid göra
tillfyllest, så vill jag äfven för dem, hvilka mera fästa sig vid auetoriteter,
åberopa en sådan, som torde förtjena något afseende. Nehrman yttrar i
föreläsningarne öfver Ärfda-Balken, i afseende på testamentsrätten: ”Then
frihet Lagen lemnar mö är ej eller betagen ynglingar sedan the till moget
förstånd komne äro och fyllt 15 åhr, fast the ännu stå under förmyndares
värjo.”
Den i förslaget till Civil-Lag antagne grundsats, att genom äktenskaps
ingående blifver man myndig, änskönt vanliga åldren för detta tillstånd
icke vore uppnådd, är främmande i vår nuvarande lagstiftning, och derföre
tror jag, att det är mindre rigtigt att, på sätt Utskottet gjort, tillämpa
samma grundsats, i fråga om testamentes upprättande. Antingen bör denna
20
Lag-Utskottets Betänkande N:o 126.
sats i sin helhet, såsom i lagförslaget, tillämpas, eller ock hör man underlåta
all tillämpning deraf.
Då man förvägrar en omyndig eller den, som icke uppnått viss ålder*,
rättigheten att förordna genom testamente, på den grund, att hon eller han
icke kan ega den mognad i förståndet och erfarenhet, som höra utgöra vilkoren
för samma rättighet, men man härifrån dock gör undantag till förmon
för deni, som ingått gifte; så vill det synas, sorn man ansett önskan att inträda
i äktenskap utgöra ett så osvikligt bevis på erfarenhet och mognad
i förståndet, att derigenom häfdes den i följd af minderårigheten existerande
presumtion om oförstånd och bristande erfarenhet. Men hvarföre skulle denna
presumtion icke kunna häfvas genom bevisning eller annorledes än genom
äktenskaps ingående?
r
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1834-
Lag-Utskottets Bet. N.o 12"].
N:o 12T.
Antom till Exp. Utsi. den i October.
Betänkande, i anledning af Herr Grefve O. A. Cronhjelms motion, om
af skaffande af stockstraff.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Grefve O. A. Cronhjelm
väckt följande, till Lag-Utskottets behandling hänvisade, motion: ”1anledning
af min vid senaste Riksdag afgifne motion om förändringar i
afseende pä Kyrko-Råds skyldigheter och rättigheter, ingjngo visserligen
Rikets Ständer till Kongl. Majit med underdånig anhållan, att stockstraff
ej må af Kyrko-Råd åläggas. Kongl. Maj:t har ock i anledning deraf
täckts utfärda Nådig förordning. Jag erkänner dock nu, att jag då
icke visste, det detta straff af andra autoriteter kunde åläggas. Föranledd
dertill af ett exempel, som sedermera inom Hufvudstaden inträffat, vågar
jag likväl nu föreslå en underdånig framställning till Kongl. Majit, att
stockstraff måtte hädanefter alldeles afskaffas. Motiven dertill torde
inom en sä upplyst samling som Ridderskapet och Adeln icke behöfva
anföras. Utan att här ingå i undersökning om rigligheten eller förkastlikheten
af de grundsatser, hvarå denna motion hvilar, får Utskottet
anmärka, att, jemte det Motionairen uraktlåtit uppgifva de Lagens rum
och serskilde Författningar, hvaruti ändring skulle tillvägabiingas, saknas
förslag till nya straffbestämmelser i stället för dem, som skulle upphäfvas.
Då sådane förslag likväl varit nödiga, helst stockstraff finnes utsatt icke
allenast i förening med annan bestraffning, utan äfven såsom ensam påföljd
för vissa förseelser, samt Utskottet, emot 33 § Riksdags-Ordningen, icke eger
skyldighet eller rättighet att, på en i allmänhet gjord framställning om
upphäfvande af ett visst slags straff, anställa revision af de delar utaf
Kyrko-lag, allmän Lag och serskilde Författningar, der straffet kan vara utsatt,
och deri föreslå förändringar, lärer Utskottet, som vid granskning af serskilde
motioner om ändring i vissa lagbud, der stockstraff finnes stadgadt,
återkommer till detta ämne, ega full anledning tillstyrka,
att omförmälde motion icke för närvarande må till den dermed
åsyftade vidsträckta åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Septembor 1834*
Bih. till R. St. Prot. 1834• 7:de Sami. usta A/d. 1
> _ Haft. 2 y:de.
*
Lag-Utskottets Bet. If.o 128.
N:o 128.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 October.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Anders Janssons motion , om
ändring af 8 Cap. 3 '§ Missgernings-Balken.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Anders Jansson från Upsala Län uti
ett, den 1 sisth Mars, afgifvet memorial anfört, hurusom de vid Domstolarne
ständigt förekommande förfalskningsbrott vittnade derom, att det,
för så beskaffadt brott, i 8 Cap. 3 §. Missgernings-Balken utsatte straff af
ärans förlust och böter, vore, om ej alldeles utan ändamål, åtminstone allt
för lindrigt. I en tid, då folkets rättskänsla hvilade på säkrare grunder och
den ärelös dömde afskyddes af hvar och en, som önskade bevara sitt rykte,
hade måhända straffet haft de af Lagstiftaren beräknade verkningar; men
nu mera, då erfarenheten visat, att öfverseende och glömska vanligen förenade
sig att sätta en sådan brottsling i dess förra läge, äfven inom orten,
der straffet blifvit honom ådömdt, sjmtes ett annat förhållande vara för
handen. I följd häraf och enär detta brott jemväl, i anseende till dess
menliga inflytande på allmänna förtroendet, vore af gröfre beskaffenhet,
har Motionairen föreslagit, alt de uti 3 § af ofvanberörde Capitel och Balk
förekommande orden ”miste äran och bote fyratio daler,” måtte uteslutas,
och i dess ställe införas orden: ”arbete tvä är vid Konungens Slott eller
fästning.”
Den grundsats, hvarifrån 1734 års Lagstiftare utgått vid bestämmande
af straff för bedrägeri emot enskilde personer, har varit den såsom allmänt
gillig antagna regel: att ju större tillfället är för den enskilde att vårda sin
rätt, destomindre stränghet i Lagen erfordras för dess vårdande. På denna
grundsats hvila straffbestäm melserne för de så kallade civilbrotten ig, 10,
11 och 12 Cap. Handels-Balken, jemte flere dermed mer eller mindre
likartade förbrytelser, äfvensom för förfalskning. Häraf torde ofelbart följa,
att en förändring i straffet för förfalskningsbrott skulle medföra behofvet af
förändring i en stor del af Lagens öfriga stadganden, så -vida rubbning i det
hela ville undvikas. En sådan allmän reform är af Motionairen icke föreslagen
och ligger således utom gränsen för Lag-Utskottets befattning, hvadan
Utskottet anser sig böra
afstyrka motionen.
Stockholm den 24 September i834-
Lag-Utskottets Bet. N.-o 129.
3
N:o 129.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 October.
Betänkande, i anledning af väckt motion om deportation af personerj
dömde till straff för tredje resan stöld.
Uti ett hos Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottet remitteradt
memorial, har Peter Persson från Jönköpings Län, med hvilken Petter
Jönsson och Johannes Andersson från samma Län sig förenat, efter framställning
om nödvändigheten af skärpta straffbestämmelser mot tjufnadsbrott,
yrkat, att person, som blifvit dömd för tredje resan föröfvad stöldj
måtte helt och hållet skiljas från samhället_, antingen genom_ deportation
till Amerikas Colonier eller å annat lämpligt sätt.
Vid målets föredragning till remiss hafva Hans Jansson från Elfsborgs
Län och Nils Strindlund från Wester Norrland sig yttrat, den förre
med anmärkning, att, innan deportation kan såsom straff för brott utsättas,
borde deportationsort vara att tillgå, och den senare med tillkännagifvande,
att han icke kunde gilla det framställda förslaget.
Utskottet som, gemensamt med Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
uti serskildt under N:o 16 afgifvet utlåtande öfver väckt motion
om deportation af personer, dömde till straff för grofva brott, afstyrkt bifall
till ett dylikt förslag, anser sig nu endast böra, med åberopande af
samma utlåtande, vördsamt hemställa,
att förevarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Slockholm den 24 September 1834*
N:o 130.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 October.
Betänkande_, öfver väckte motioner, om upphörande af spö- och ris-straff
för vissa brott m. m.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln afgifvet memorial har Herr
M. Crusenstolpe föreslagit: 1:0 att spö- och ris-straff alldrig måtte kunna
användas i stället för penninge-böter, då brottet med sådane kunnat försonas
j derest tillgång hos den sakfä/l de funnits; 2:0 att spö-och ris-straff
alldrig måtte ega rum för första resan förbrytelse > äfven då den efter
nu gällande Lag är urbota; och 3:o att spö- och ris-straff alldrig måtte
4
Lag-Utskottets Bet. A'.o i3o. \
tillämpas , dä brottets bevista orsak varit behof vet, att för tillfället stilla
förbrytarens hunger , utan att något annat blifvit tillgripet.
Till stöd för delta förslag har af Motionairen blifvit anfördt, att
folkets moraliska uppfostran, som utan tvifvel utgjorde det vigtigaste föremål,
hvarpå Statsmagterne kunde fästa uppmärksamhet, icke skedde allenast
genom syftesenliga undervisningsanstalter, utan tillika, och föga mindre
verksamt, genom en sådan öfverensstämmelse emellan Lagarnes beskaffenhet
och de under dem lydandes begrepp, att ej de senare måtte kränkas genom
de förras tillämpning, ett förhållande, som nu icke sällan inträffade, enär
landets Lagar för samma brott bestämde olika bestraffning. Den bemedlade
förbrytaren egde nemligen rättighet att med penninge-böter försona vissa
brott, för hvilka'hans fattigare like måste offentligen undergå spö- eller risslitning,
ett bestraffningssätt, hvilket Motionairen, medelst en allmän skildring
om dess physiska och moraliska följder, sökt framställa såsom kränkande
rättvisan och förnedrande för menskliglieten, samt fullkomligt motverkande
de ändamål man dermed velat vinna: förbrytarens förbättring
och andras afskräckande från brott. .
Likaledes har Herr C. W. Olbers, efter upptagande af en del bland
de skäl, som för ^afskaffande af spö- och ris-straffen i allmänhet åberopas,
uti ett hos Vällofl. Borgare-Ståndet aflémrtadt memorial anfört, att, ehuru
det, enligt 5 Cap. 3 § Slraff-Baiken, ålåge Domaren, att, vid böters förvandling,
döma den sakfällde till fängelse vid vatten och bröd, i stället för spö
eller ris, derest hans heder och välfärd genom sistnämnde kroppsplikt
spilldes, och i Kongl. Brefvet den 17 October 1750 en noga efterlefnad af
berörde Lagbud är vorden anbefalld, skulle icke déstomindre olika tillämpning
vid olika Domstolar ega rum, hvilken brist på enbet i lagskipningen
Motionairen önskat afhjelpa genom det förslag: att bestraffning med spö
och ris måtte alldeles upphäfvas och böter deremot alltid förvandlas till
valten och bröd. enligt de i 5 Cap, 5 Straff-B allsen bestämde grunder,
utom i det fall Lagen uttryckligen utsätter spöstraff.
Dessa till Lag-Utskottet hänvisade motioner har Utskottet till granskning
förehaft; och hvad först beträffar Herr Crusenstolpes förslag, att spö--  och ris-straff alldrig måtte ega rum för första resan förbrytelse, äfven då
den efter nu gällande Lag är urbota, så, utan att ingå i undersökning om
den ena eller andra strafftheoriens företräde och brister eller att uppträda
såsom skiljesman emellan förfäktarne af de så kallade physiska afflictiva
straffen och deras vedersakare, anser Utskottet sig Tiemta tillfylleslgörande
skäl, alt afst}'rka bifall till förslaget endast deraf, att en dylik förändring
ligger en total reform af nuvarande straffsystem så nära, att den icke utan
Lag-Utskottets Bet. JV.-o i3o. 5
i sammanhang dermed lämpligen kan verkställas. Härförutan torde jemväl
böra tagas i betraktande, att de brott, för hvilka ifrågavarande straff ovilkorligen
eger rum, äro af gröfre beskaffenhet och således kräfva en strängare
straffart, hvilken, om än brister i den nu gällande förefinnes, svårligen,
under våra fängelse-inrättningars närvarande tillstånd, lärer kunna på lämpligare
sätt bestämmas.
Utskottet tillstyrker alltså,
att motionen i denna del icke må bifallas.
Beträffande bemälde Motionairs yrkande, att spö- och ris-straff icke
måtte ådömas, då någon, begått brott, endast i ändamål att för tillfället
stilla sin hunger, så, jemte det att mot förslaget kunde anmärkas dess inskränkta
omfång, helst deri äro förbigångna alla med-den nyssnämnde likartade
händelser, som medföra trängande fara för lif eller helsa, får Utskottet
erinra, att förmildrande omständigheter, ehvad afseende i, fråga om
benådning derå möjligen kan fästas, icke i allmänhet, efter Lag, få inverka
på Domarens beslut i brottmål; — om än å den ena sidan rigtigheten af
principen skulle inedgifvas, möta dock å den andra hinder för dess tillämpning
på våra nu gällande strafflagar, emedan Domarens piöfningsrält i sådant
fall skulle utsträckas utöfver de för densamma hittills utstakade gränser,
och behofvet af en latitud inom slraffgraderne nppkomme, hvilken vore nästan
okänd af Lagen, som i de fall, der uppsåtet är ådagalagdt, i allmänhet
utsätter o vilkorligt straff för brottet. I betraktande häraf och då en partiel
-förändring af ifrågavarande beskaffenhet synes ännu mer olämplig, tillstyrker
Utskottet
af slag å Herr Crusenstolpes framställning.
Hvad slutligen angår samma Motionairs samt Herr Olbers' serskilde
yrkanden, alt, vid förvandling af böter, spö- och ris-straff, icke måtte användas,
utan i dess ställe fängelse vid vatten och bröd, så lärer erfarenheten
redan gifvit utslag i frågan. Det torde nemligen numera ganska sällan
vid Öfver-Domstolarne inträffa att böter, vid bristande tillgång, förvandlas
till förstnämnde slags betraffning, i andra fall än då ansvar för andra resan
stöld eger rum, och vid Under-Rätterne torde förhållandet i allmänhet
vara i det närmaste enahanda, utan att några vådliga påföljder deraf kunnat
förmärkas.
Ehuru det ligger i sakens natur, alt böters förvandling till kroppspligt
alltid innefattar en ojemnhet, beroende af hvarjehanda olika omständigheter,
som i mer eller mindre moa försvåra eller förmildra straffet, tror
dock Utskottet, lika med Motionairerne, att denna ojemnhet skulle till en
del försvinna, om böter alltid förvandlades till fängelse vid vatten och bröd,
i stället för spö- och ris-slitning, hvilken bestraffning numera i allmänna
6
Lag-Utskottets Bet. JV.o i3t.
omdömet bär en förnedrande stämpel. Ett oinskränkt bifall till den föreslagne
förändringen torde likväl vara betänkligt, helst stöld andra resan, och
det dermed jemförliga tjufnadsbrott, som omtalas i 4* Cap. 2 § Missgernings-Balken,
då skulle komma att alltför lindrigt bestraffas. Ett undantag
vid förvandling af böter för dessa slags brott bör, efter Utskottets tanka,
ega rum, och i öfverensstämmelse härmed föreslår Utskottet, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande af
en Författning, hvarigenom förordnas som följer:
Är o, efter Lag och ser skilde Författningar , böter ädömde, som, vid
bristande tillgång hos den sakfall de, böra till spö- eller ris-straff
eller fängelse vid vatten ock bröd för vandlas , då skola , i alla andra
än den händelse, der ansvar såsom för andra resan stöld eger
rum, sådane böter alltid till fängelse vid vatten och bröd förvandlas,
efter de grunder 5 Cap. 4 § Straff-Balken innehåller, dock
är härigenom icke någon ändring gjord i hvad uti 11 punkten i
Kongl. Förklaringen den z3 Mars 1807 stadgas, angående uträkning
och förvandling af olika bestraffningar till ett slags straff.
Stockholm den 24 September 1834*
N:o 131.
Ankom till Exped.-Ulsk. den i October.
Betänkande öfver väckta motioner, om upphäfvande af Lagens stadganden,
angående qvalificerade dödsstraff och af skaff ande af andra
sätt för verkställande af dödsstraff, än halshuggning.
I dessa ämnen hafva hos Yällofl. Borgare-Ståndet Herr J. P. Hemberg och
Herr C. Olbers, samt, inom Hedervärda Bonde-Ståndet, Riksdagsfullmägtigen
Nils Insulin från Stockholms Län, utv afgifne serskilde memorial, anfört
och yrkat:
1:0) Herr Hemberg: att, då senare tiders upplysning och bildning erkände
den sats, att egentliga afsigten med dödsstraff icke vore, att genom
kroppsligt lidande plåga den brottslige, borde det i Lagen ännu qvarstående
straff af rådbråkning för våld till lifvet å dem, som lidit skeppsbrott, afskaffäs,
helst deremot icke med anspråk på afseende kunde invändas, hvarken
att nödig öfverstämmelse i Lagen, vid jemförelse med andra brott och derföre
stadgade straff, härigenom möjligen skulle störas, en omständighet, som dessutom
Lag-Utskottets Bet. N*o i3i. 7
vore af vida mindre värde, än uppfyllandet af mensklighetens fordringar,
i strid med hvilka straff-lagen aldrig borde stå; ej heller att verkställighet af
ifrågavarande straff sällan eller aldrig kommit i fråga, enär i Lagen icke
bör finnas ett straff, som ovilkorligen påkallar utöfning af Kongl. Maj:ts
benådningsrätt; och, såsom en följd häraf, har Motionairen föreslagit: att orden
uti 21 Cap. 3 $ Missgernings Balken: ”varde rådbråkad och sedan
lagd,” måtte förändras antingen till: miste högra hand, varde halshug
gen
och sedan lagd,” eller ock till annat straff, som kan anses lämpligt.
0:0) Herr Olbers, öfver hvars framställning om ändring i föreskrifterne
angående böters förvandling till kroppsplikt Utskottet serskidt utlåtande afgifvit,
alt, ehuru Staten vore berättigad ålägga dödsstraff för grofva brott,
borde likväl i sjelfva bestraffningssättet icke ingå något, som antydde råbet
eller hämndlystnad, såsom den döda kroppens sönderstyekande eller uppbrännande
o. s. v., hvadan Motionairen, lika med Herr Hemberg yrkat, ändring
i 21 Cap. 3 § Missgernings-Balken, samt derjemte, att all cjvalificatiön
af dödsstraff, såsom handens af huggande, och den döda kroppens
utsättande på stegel, hjul eller förbränning måtte af skaff as, och den
döda kroppen genast må varda pä afrättsplatsen af Skarprättaren nedgräfd.
3:o) Nils Insulin: att, enär halshuggning, utan vidare styckning af delinqventens
kropp, tillfyllest verkade'för det genom dylika åtgärder åsyftade
ändamål, afskräckelse, borde de i allmänna Lagen stadgade dödstraff,
hvarvid mistning af högra handen och stegling jemväl föreskrifvas, samt
brottslings afdagatagande genom hängning och rådbråkning, af skaffas,
och de missgerningar, för hvilka sådane bestraffningar nu ega rum, hädanefter
bestraffas endast med halshuggning.
I anledning häraf får Utskottet yttra:
De grunder, hvarpå Motionairerne stödt sitt förslag om borttagande af
qvalification vid dödsstraff, torde, jemte öfrige skäl, som för dess afskaffande
kunna åberopas, vid antagande af en ny straff-lag möjligen göra sig gällande.
Utan att likväl ingå i bedömande af dessa grunders vigtighet'och ändamålsenlighet
för en ny Lagstiftning, får Utskottet emot deras användbarhet i nu
gällande straffsystem anmärka: att 1734 års Lag, enligt då rådande stränga
begrepp om straffbarhet, belagt ganska många förbrytelser med dödsstraff,
hvilka i de fleste fall ännu qvarstå; att mängden af så beskaffade straff gjort
en gradation dem emellan oundgänglig, för att icke störa det förhållande
emellan brott och straff, som i Lagen oeftergifligen måste iakttagas; alt borttagandet
af qvalificeradt dödsstraff följaktligen icke kan ske utan rubbning i
de grunder, hvarpå straff-lagen hvilar, och således måste leda till en reform,
8
Lag-Uts&ottets Bet. JV.-o i3a.
hvilken Utskottet hvarken lärer ega rättighet att föreslå eller skyldighet
att ombesörja.
Utskottet tillstyrker,
att qvalification vid dödsstraff icke för närvarande må af skaffas.
Beträffande åter Motionairernas yrkande, att rådbråkning icke vidare må
såsom bestraffning användas, så enär brottet, för hvilket detta slags straff
är stadgadt, icke synes vara af den svårare art, än vissa andra grofva missgerningar,
såsom fadermord eller afdagatagande med förgift, att ju icke enahanda
straff, i förening med den serskildt bestämda påföljden af lösegendoms
förlust för dråp å skeppsbrutne, må för dem alla ega rum, anser Utskottet
sig böra föreslå,
att rådbråknings-straffet måtte af skaffas, och att den, som dödar
någon, sorn skeppsbrott lidit, i stället må mista högra hand och
halshuggas, samt mannen steglas och qvinnan i båle brännas; såsom
följd hvaraf 21 Cap. 3 § Missgernings-Balken skulle erhålla följande
förändrade lydelse:
Gör man våld å dem, som skeppsbrott lidit och dödar någon, miste
högra hand och halshugges, mannen varde steglad och qvinnan i
båle bränd, håfve ock förverkat allt sitt lösa gods. Särar man dem,
och illa handterar, miste lifvet och, af lösören hans, tage halft
Konungen och halft målseganden.
Stockholm den 26 September 1834*
N:o 132.
Ankom till Exped.-Utsk. den 1 Octobcr.
Betänkande öfver Herr S. J. TVijkmans motion, om af skaff ande af offentlig
afbön.
Uti ett hos Vällofl. Borgare Ståndet ingifvet, till Lag-Utskottet remitteradt
Memorial, har Herr fVijkman anfört, att, enär offentlig afbön, hvilken vore att
anse såsom en serskild upprättelse för den förolämpade, ieke kunde aftvingas
den felande genom andra medel, än vilen, och, der de icke verkade, genom
frihetens förlust, som vid fortfarande tredska möjligen icke under hela
hans lifstid upphörde, så syntes det vara värdt eftersinnande, om berörde
straff-accessorium egde sådan vigt för den förolämpades upprättelse, att för
verk
-
Lag-Utskottets Bet. N.o 182.
9
verkliggörande deraf, en svår och för rättskänslan motbjudande påföljd borde
efter sanna Lagstiftningsgrunder ega rum. Då Motionairen emedlertid
funnit de skäl, Lag-Comitéen anfört mot bibehållande af detta slags upprättelse,
välgrundade och öfvertygande, är med åberopande häraf hemstäldt,
om icke de i Missgernings-, Utsöknings- och Rättegångs-B al karne,
der offentlig afbön vore utsatt, kunde sålunda rättas, att berörde påföljd
uteslötes, och bötes-straffet å ärekränkningar i ett proportioneragt förhållande
höjdes, hvarjemte den af bemälde Comité fö resi agne i3 § i 18
Cap. Straff-Balken borde till Lag antagas.
Denna § lyder sålunda: ”Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning
saker är, må ock, efter omständiglieterne, dömas att erlägga kostnad
till tryckning i allmän eller ortens tidning af den dom, hvarigenom
den andre upprättelse vunnit, der denne det äskar. Domstolen ege ock förordna
att med skrift, som smädlig är, så förfaras må, att smädelsen ej
vidare sprides.”
Om än det skäl, som hufvudsakligen åberopas emot offentlig afbön såsom
påföljd för brott, nemligen svårigheten att förmå den skyldige att underkasta
sig domen, må vara af vigt, lära åter sådane händelser, der använda
behöriga tvångsmedel varit otillräcklige för ändamålfefc, vara åtminstone
ganska sällsynta, och vid detta förhållande torde pröfningen, huru- .
vida afbön bör qvarstå eller försvinna ur straff-lagen, utan äfvent}rr kunna
uppskjutas, intill dess det redan utarbetade förslaget till ny Crirninal-Lag
kommer att till granskning företagas.
Utskottet tillstyrker alltså:
att omförmälde motion icke må för närvarande till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 September i834-
N:o 133.
Ankom till Exped.-Utsk. den 1 Octobcr.
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Johan Erikssons motion, om inskränkning
i allmän åklagares rätt att anställa åtal å vissa brott.
I ändamål att bereda en Lag, hvarigenom stadgades, att då föräldrar,
stjuf- eller svärföräldrar meddela tillgift för emot dem begången förbrytelse
Bih. till R. St. Prot. 1834. 7.de Saini. 1,-sta A/d. 2
Iläft.
Lag-Utskottets Bet. IV.-o i33.
af den beskaffenhet, som \\ Cap. 3 § Missgernings-Balken omtalar, brottet
icke skall vara vidare åtal underkastadt, har Johan Eriksson frun Stora
Kopparbergs Län, uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial, ,
som den io sistlidne Mars blifvit till Lag-Utskottets handläggning hänvisadt,
föreslagit följande tillägg till nyssnämnde §. "Dock ege endast rätter mådsegande,
att å de i denna § nämnde mål kär al’
Till stöd för detta förslag är af Motionairen antydt, att, ehuru omsorgen
för allmän* säkerhet och ordning påkallade, att Staten vidmagthölle föräldravördnaden,
syntes dock icke dermed förenligt, att dess åklagare egde
rätt opåminde intränga i husliga lifvets kretsar och uppsnappa hvarje af
öfverilning eller obetänksamhet fälldt yttrande; för att derigenom sedermera,
medelst åtals anställande, på en gang störta barnen och föräldrarne i
olycka; att då man egde magt att frikalla sin bittraste fiende från det ansvar
han sig till äfventyrs ådragit, genom utöfvande af någon utaf de förseelser,
uti hvilka, efter Lag, endast rätter målsegande finge kära, syntes
det med rättvisa och billighet öfverensstämma, att man egde meddela förlåtelse
åt den, med hvilken man vore genom närmare band förenad, och
hvars brottsliga uppförande man alltid vore mest benägen ursäkta; att erfarenheten
visat, att den nu varande oinskränkta angifvare---och åklagarerätten,
i afseende å omförmälde förbrytelser, i sig innefattade tillfällen för
den afundsjuke och hatfulle, att på det grymmaste hämnas på sin ovän,
och ändtligen att, derest Motionairens förslag antoges, ett förtroligare förhållande
skulle uppkomma emellan medlemmarne inom hvarje slägt.
Och hafva, vid föredragningen till remiss af berörde memorial, Riksdagsfullmägtige
Nils Månsson och Anders Nilsson från Malmöhus Län,
Hans Jansson från Elfsborgs Län samt Per Hinriksson från Norrbottens
Län instämt uti de af Johan Eriksson sålunda yttrade åsigter»
De brott, hvilka, efter Motionairens förmenande, icke böra utgör*
föremål för allmänt åtal, äro, i Utskottets tanka, att räkna bland de förbrytelser,
som ofördelaktigast inverka på folkets sedlighet samt på Statens
välfärd och bestånd. Om det är sannt, att barns vördnad för föräldrar är
en i menniskans sedliga natur grundad pligt, som icke någon, utan misskännande
af sitt mennisko-värde, kan åsidosätta, och om det måste medgifvas,
att ett sådant förhållande emellan medlemmarne inom familjen utgör
på en gång ett vilkor för, och en frukt af en god uppfostran, synes Lagstiftaren
icke saknat skäl, att med allvarsamt straff belägga öfverträdelse af
den Lag, som bjuder att hedra fader och moder. Om Lagen således måste
gillas, är det svårt att inse, huru dess tillämpning kan blifva skadlig, eller
Lag-UtskottetsZBet. N.o~l33.
huru underlåtenhet att bestraffa barnens uppstudsighet emot föräldrarne skulle
verka till större förtroende och tillgifvenhet inom slägten. Det låter
dessutom icke rätt väl förena sig med Statens allmänna åklagare-rätt, att
den enskilda medlidsamheten, hvilken i fråga om brott emot föräldrar sällan
förgäfves anropas, skulle tillbakahålla dess verksamhet, då en förbrytelse af
så svår art vore begången.
Att den allmänna åklagaren icke bör få ”intränga i det husliga lifvets
kretsar och uppsnappa hvarje öfverilning eller af obetänksamhet fälldt yttrande,
” lärer lika litet kunna bestridas, som deraf kan slutas, att åklagarerätten
i någon mon bör förändras, ehvad brott der eller annorstädes föröfvas.
Den, som brutit den husliga friden, synes ega föga rätt att åberopa densamma
till skydd för följderne af sitt uppförande.
Utskottet tillstyrker
att Motionen icke må bifallas.
Emot detta beslut reserverade sig Hen* Friherre Stael von Holstein
©ch Herr Linderholm, som tillstyrkte bifall till motionen.
Stockholm den 26 September i83/b
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o i34‘
t
N:o. i3/f.
Ankom till Exp.-Utsk. -d. 10 Oct.
Tillåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid LagUtskottets
Betänkande, N:o 42, öfver motioner med
förslag till ändring i nu gällande Lag, angående behandlingen
af frågor om oenighet makar emellan.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottet återförvisat omförmälde Betänkande,
i anledning af dervid gjorda anmärkningar:
hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Friherre Ehrenborgh, Herr von Hartmansdorff, Herr Cederschöld,
Herr Dalman, Herr Oxehufvud, Herr Grefve Horn och Herr
Friherre Cederström;
hos Högvördiga Preste-Ståndet t
af Herr Doctor Lindahl, Herr Prosten Mittag, Herr Doctor Elfström,
Herr Fält-Prosten Bjursten, Herr Biskop Hedre'n, Herr Biskop Eaxe,
Herr Lector Bergqvist, Herr Stats-Rådet Poppius, Herr Doctor Bexell,
Herr Contracts-Prosten Nordin, Herr Biskop af Wingård, Herr Professor
Grubbe, Herr Doctor Björkman och Herr Biskop Lundblad',
hos Hällo fl. B or gare-Ståndet:
af Herr Leffler, Herr Holm, Herr Rubin, Herr Cederborg och Herr Hessle;
hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Peter Persson från Calmar Län, Johan Wiklund från Vesterbotten,
Nils Strindlund från Vester-Norrland, Anders Danielsson och Hans
Jansson från Elfsborgs Län, Gustaf Apelqvist ifrån Blekinge, Jacob Kihlbom
från Södermanland och Nils Insulin från Stockholms Län.
Varandes anfördt och yrkadt;
1:0 atfägtenskapet, såsom till sin natur en religieuse stiftelse och såsom
i sina följder egande en oberäknelig inflytelse på samhällets välfärd och
bestånd, icke utan högst vigtiga orsaker, och sedan alla försök att genom
varningar bringa oeniga makar till försoning, visat sig fruktlösa, borde få
upplösas. Med hufvudsakligt afseende å den vigt och betydelse Dom-Capitlet
såsom andlig styrelse och vårdare af folkets religiositet och sedlighet förmenas
ega, har det ansetts olämpligt att borttaga bemälde auctoriteters rättighet
och skyldighet att utöfva ett' medlare-kall, som ofta, der det lägre
Presterskapets bemödande varit förgäfves, skall visat ett välgörande inflytande.
Det uppehåll, som härigenom vunnes af de stundom långa resor,
Bihang till R, St. Prot. 1834. 7:de Samt. 1 ista AJd, ±
28-de Häftet. ,
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o
som till ett aflägse Dom-Capitel mäste företagas, skulle dessutom mången
gång afskräcka från verkställande af ett lättsinnigt beslut, att lösa sig från
en besvärlig förbindelse;
2:0 att den af Utskottet föreslagna andra varningen eller den, som i
närvaro af makarnes föräldrar eller fränder skulle gifvas, måtte efter Kyrkoherdens
bepröfvande ske, antingen på sätt Utskottet föreslagit, eller inför
Iiyrko-Rådet;
3:o att, enär de i 14 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken stadgade böter
ega det gemensamt med alidia böter, att de drabba bägge makarne, både
den oskyldige och den skyldige, borde bötesansvaret bibehållas;
4:o att, då afsigten med oeniga makars åtskiljande till säng och säte,
uppenbart är att återföra dem till besinning och tillvägabringa försoning,
vore den af Utskottet bestämda tid af sex månader, hvarunder en sådan
skilsmässa skulle fortfara allt för kort, och således för mycket underlättande
ägtenskapsskilnader, hvilka, så vidt möjligt är, borde undvikas. Det vöre
således af nöden, att en längre tid utsattes, hvilken blifvit olika föreslagen,
såsom till minst sex månader, till ett och äfven till två år.
Till bemötande af dessa anmärkningar får Utskottet anföra r
Om det, å ena sidan, måste medgifvas, att ägtenskapet är en icke allenast
physisk och oeconomisk, utan äfven en vida högre moralisk förbindelse,
ämnad att först med makarnes lif upphöra, — en inrättning* hvarpå, så
länge den hålles i helgd, samhällets välfärd och bestånd med trygghet hvilar,
och som följakteligen, så vidt möjligt är, bör orubbad bibehållas, torde
det, å andra sidan, icke böra förbises, att, der ägtenskapets lifsprincip försvunnit,
samt oförsonligt hat och bitterhet intagit den inbördes aktningens
och tillgifvenhetens rum, der är det ändamålslöst och oftast skadligt att bibehålla
den qvarstående toma formen , hvilken då endast verkar menligt på
barnens uppfostran och möjligen kan leda till ännu vådligare följder.
Utan att misskänna den äldre Lagstiftningens strängare åsigter, hvilka
för en tid, utmärkt af renare seder, må hafva varit lämplige, tror Utskottet
en återgång dit numera vara hvarken möjlig eller ändamålsenlig; liksom
det icke heller är Utskottets mening, att ägtenskapsskilnad alltför lätt skulle
kunna beviljas, och innan fullkomlig visshet vunnits, att den inre öfverensstämmelsen
emellan makarne, som utgör vilkoret för ett lyckligt ägtenskap,
icke mera kan återställas.
På denna grundsats, hvars rigtighet icke blifvit vederlagd, hvilar Utskottets
förra Utlåtande, deri Utskottet jemväl tror sig hafva tillräckligt utvecklat
skälen lör sitt tillstyrkande, att den påbjudna varningen inför Dom
-
Lag -Utskottets Utlåtande N:o i34• 3
Capitlet samt de föreslagne föreställningarne inför Kyrko-Rådet, äfvensom
de i 14 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken stadgade böter icke böra ega rum.
Hvad åter angår anmärkningen derom, att tiden, hvarunder skilnad
till säng och säte skulle fortfara, vore för kort och således icke motsvarande
det åsyftade ändamålet, om den antoges endast till sex månader, så ehuru,
under närvarande förhållanden, alla stadgade varningsgrader inom nämnde
tidsrymd möjligen kunna genomgås, torde likväl den åt sålunda åtskiljde
makar lemnade besinningstid, innan deras förbindelse genom formlig ägtenskapsskilnad
upplöses, i vissa händelser böra förlängas. Emedlertid skulle
dess utsträckning alltför långt eller utöfver ett år, efter Utskottets tanka,
vara utan ändamål, emedan, om ångern och saknaden icke inom denna tid
väcktes, någon förbättring sedermera icke lärer kunna väntas. Med frånträdande
af sitt förra beslut, finner Utskottet alltså lämpligt föreslå, att bei’örde
tid må bestämmas att fortfara från sex månader till ett år.
Som det härförutan fästat Utskottets uppmärksamhet, att den händelse
ofta kan inträffa, att oeniga makar, åt hvilka föreställningar och förmaningar
af Kyrkoherden, i föräldrars eller fränders närvaro, skulle meddelas,
antingen icke egde några fränder, eller att desse vore aflägse boende, men
föreskrift huruledes i sådant fall förhållas bör i Författnings-förslaget saknas,
har Utskottet trott sig böra tillstjmka, att ett tillägg i samma förslag
måtte inforas, hvarigenom skulle stadgas, att, örn föräldrar och fränder icke
kunde vid berörde tillfälle vara närvarande, någre andre allmänt aktade personer
kunde företräda deras ställe.
I de prof, som blifvit föreslagne och den tid som erfordras för skilnads
vinnande, har Utskottet velat finna en säker borgen för makarnes alvarliga
beslut att åtskiljas; men då erfarenheten ådagalagt, att ett sådant
beslut icke sällan å endera, eller bägge sidor varit föranledt af önskan, att
med annan person ingå förbindelse af lika beskaffenhet med den som bry
tes,
torde det vara af vigt att, så vidt möjligt är, undanröja verkan '.åf
detta lättsinniga motiv.
Utskottet motser det inkast, att den oskyldige skulle komma att lida
med den skyldige, men, utom det att den förstnämnde, löst från en olyck
lig
förbindelse, sällan så hastigt lärer besluta sig att äfventyra en annan,
har Utskottet sökt ett correctiv mot Lagens stränghet i detta och andra serskilda
fall, i anvisning att hos Kongl. Maj:t söka eftergift af det vilkor för
nytt ägtenskaps ingående, som Utskottet anser lämpligt föreslå.
Utskottet tillägger det förslag: att oen i ge makar, som blifvit åtskiljde
4
T.ag-UIslottets Utlåtande JY:o i34•
icke må, utan Kongl. Maj:ts tillåtelse, ingå nytt giftermål, förrän två år
förflutit, sedan skilnadshref af Dom-Capitlet blifvit utfärdadt.
I öfverensstämmelse härmed och med åberopande af de i förra Betänkandet
angifne grunder, tillstyrker Utskottet
utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom, med ändring
af 16 Cap. 11 ff. Kjrko-Lagen och 14 Cap. 1 ff. Giftermåls-Balken,
förklaras, att, dä oenighet makar emellan varder rådande,
det skall åligga Kyrkoherden i Församlingen att söka förmå
dem till sämja, genom tjenliga föreställningar och förmaningar,
hvilka han meddelar först enskildt, och, om det ej hjelper, sedermera
i närvaro aj makarnes föräldrar eller andra fränder ,
eller, om sädane icke i orten furnäs, i närvaro af någre allmänt
aktade personer, och att, derest, sedan så beskaffade varningar
föregått, oenigheten ändock fortfar. Domstol må, uppå derom
skeende ansökning, döma till skilnad till säng och säte på viss
tid frän sex månader till ett år, hvarefter, i händelse makarne
ej heller häraf låta sig rätta, utan endera eller bägge önska ägtenskapets
upplösning, frågan bör ankomma på Kongl. Maj:ts
Nådiga afgörande, i den ordning Kongl. Förordningen den -ij
B pr il 1810 innehåller; dock skall den, som ägtenskapsskil nåd sålunda
vunnit, icke ega ingå nytt giftermål förr än två år förflutit,
sedan ski/nadsbref af Dom-Capitlet utfärdades, derest
icke Kongl. Maj.t finnér lämpligt att den tid förkorta.
Flera Ledamöters serskilda mening bifogas.
Slockholm den 26 Sept. 1834-
Reservationer :
af 1:0 Herr Strussenfelt: ”Då ägtenskapet, betraktadt både från en
christlig och moralisk synpunkt, till sin idé utgör en oupplöslig, för lifstiden
ingången förbindelse, som ingalunda är att hänföra till Contractens
dass; och då denna förbindelses helgd alltid måste anses såsom grund och
vilkor för Statens sedliga värde; så är det, enligt min tanka, både origtigt
och oklokt att, medelst underlättande af skilnad i ägtenskap, befordra ett
lättsinnigt ingående och upplösande deraf. I och med detsamma man frikostigt
medgifver upplösningen af det band, som starkast af alla sammanknyter
privatlifvets förhållanden, arbetar man också, ehuru måhända min
-
Lag-Utslottets Utlåtande N:o tff.
5
dre märkbart, på lossandet af de band, hvilka sammanhålla Staten och det
offentliga lifvet. Jag misskänner icke vigten af hvad Utskottet synes hafva
antydt, nemligen att det är förgäfves, att Lagstiftaren bjuder till återföra
en försvunnen sedlighet, och alt ban måste iämpa sig efter folkets vanor
om de också äro ovanor, — men jag hyser det hopp, att mitt fosterland
icke så nedsjunkit i sedeslöshet, att ej en återgång till de af Utskottet onnnämnde
fordom herrskande renare seder ännu vore möjlig. Ur dessa skäl,
och då genom 1810 års Förordning rättigheten till ägtenskapsskilnads erhållande
blifvit nog vidsträckt, anser jag mig icke kunna tillstyrka borttagande
af något utaf de nu existerande hinder för ägtenskaps upplösning, utom hvad
angår de böter, sorn dessförinnan böra ega rum. Stadgandet derom tror
jag, i likhet med samtlige Ledamöterne, kunna försvinna. Om också DomCapitlet
icke mer skulle för folket ega det vördnadsbjudande, som tillkommer
hvarje auctoritet och serdeles en sådan, som representerar Kyrkan, så
måste ändock varningarne inför Dom-Capitlet oftast medföra tidsutdrägt och
omvägar, ledande till besinning och skilsmässans uppehållande.”
2:0 Herr Prosten Mittag’. ”Jag reserverar mig emot Utskottets vid~
blifvande af sitt förut afgifna tillstyrkande, att varningsgraden inför vederbörande
Dom-Capitel skall hädanefter borttagas, och åberopar i detta afseende
min vid Betänkandet N:o ^2 afgifna omständligare reservation.”
3:o Herr Holm'. ”Då Höglofl. Utskottet, med vidhållande af sitt förra
förslag i denna del, jemväl nu tillstyrkt upphörande af andia varningsgraden
eller oenige makars inställelse och varning inför Dom-Capitlet, nödghs
jag äfven denna gång reservera mig, samt förklarar, att jag anser Lagstiftaren
icke kunna, utan våda för samhällsorganismen, gå längre i lösgifvahdet
af de band, som sammanhålla ägtenskapets för lifstiden ingångne förbindelser,
än att borttaga de tvänne rättegångs-formaliteter, hvilka nu föregå dömandet
till skilnad i säng och säte med thy åtföljande bötesansvar, hvarigenom
ej sämja och försoning, men väl ytterligare hat och bitterhet alstras,
samt att jag deremot tror, att varningsgraderne, hvilka föregå Domarens åtgärd,
och med hvars påkallande allt hopp örn återgång till försoning och
sämja i det närmaste är förbi, icke böra vara för få eller för knapphändige.
Jag tillstyrker således för min del bibehållandet af varningen inför
Dom-Capitlet, såsom alltid ledande till besinning och ofta medförande besinningens
verkan, eller återgång till lugn, ordning och försakelse.”
4:o Herr Hessle: ”Jag är mot Utskottets Betänkande i så måtto af
skiljaktig tanka, att jag anser tiden, under hvilken Domstol skulle ega döma
6
Lag-Ut slottets Utlåtande IV: o i35.
till skilnad i säng oell säte, böra bestämmas från ett till tvänne år, i stället
för Utskottets förslag af 6 månader till ett år.”
N:o 135.
Aulom till Exp.-Ulsk. den loOct, 1834-
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Utskottets
Betänkande, N:o 40, öfver Herr Prosten L. G. Mittags
motion, om meddelande af föreskrift, att ägtenskapet bör
inom viss tid, efter skedd lysning tredje gången, genom
vigsel fullbordas eller ock fästningen varda upplöst.
Detta Betänkande, hvilket Vallöf!. Borgare-Ståndet afslagil, hafva de
öfrige Riks-Stånden till Utskottet återremitterat, i anledning af dervid framställde
anmärkningar,
hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Friherre C. IV. Ehrenborgh, som, med åberopande af de skäl
Herr von Sydow och Herr Hessle uti deras reservationer anfört, yrkat afslag
å Herr Prosten Mittags motion;
hos Högvörd. P reste-Ståndet:
af Herr Prosten Åstrand, som ansett den af Herr Dom-Prosten Heurlin
gjorde framställning förtjent af större uppmärksamhet, än Utskottet deråt
skall egnat. Det inträffade nemligen ofta, att, efter häfdande under ägtenskapslofte,
ingendera af fästehjonen vägrade att fullborda ägtenskapet, ehuru
mannen ofta dermed dröjde under flere år, hvaremedlertid dessa fästehjon
vanligen saromapafläde flere harn, hvilka således under föräldrarnes oordenlliga
lefnad komme att sakna nådig vård och uppfostran.
Uti detta anförande hafva Herr Doctor Grevillius, Herr Fält-Prosten
Bjursten och Herr Doctor Björkman instämt, den sistnämnde med anmärkning,
att den af Utskottet föreslagna tid, inom hvilken lysning och
vigsel skulle ske, vore för kort och borde, stället för tre, utsättas till sex
månader;
hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Petter Persson från Calmar Län, som yttrat, att då lysning icke
vore annat an ett offentligt förkunnande af trolofning, och denna senare
derigenom hvarken klefve kraftigare eller svårare att upplösa, så syntes något
stadgande om viss tid för vigsel efter föregången lysning hvarken lämpligt
eller behöfligt, helst antagliga skäl för uppskof ofta kunde förefinnas,
Las-Utskotiets Utlåtande H‘.o l36.
ö
7
sorn icke borde blifva föremål för någon embetsmyndighets offentliga granskning.
Någon förargelse vore icke att befara, enär det är förbjudet fästehjon
att före vigseln sammanflytta, och verkan af Q §. i 3 Cap. Giftermåls-Balken
inträdde, då häfdande egt ruin, ehvad sådant skett före eller efter lysningen.
Dessa anmärkningar, hvilka Utskottet till granskning förehaft, hafva
icke rubbat Utskottets öfvertygelse, hvarken om lämpligheten af den föreslagna
priescriptionstiden för ägtenskapsförbindelses fullbordande genom vigsel,
sedan lysning föregått, eller ock trolofningens upplösning; ej heller om
olämplighéten. af Herr Dom-Prosten Heurlins och Herr Kyrkoherden Bergvalls
förslag, om föreläggande af tid, inom hvilken den, som häfdat qvinna
under ägtenskapslöfle, borde tillförbindas ägtenskapet fullborda eller derå
söka upplösning; hvadan Utskottet, som i öfrigt hänvisar till sitt förra Besänkande,
ånyo öfverlemna!’ sitt förslag till profning af de Riks-Stånd, sorn
detsamma återremitterat.
Stockholm den i Oct. 1834-
N;o 136.
Ankom till Exp.-Utsk. <ten 10 Oct. ’
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Utskottets
Betänkande, N:o 5, öfver Biksdagsfullmägtigen Per
Isaksson Myrungs motion, om upphofvande af 9 §.2
Cap. Giftermåls-Balken.
Omförmälde Betänkande, hvilket Högv. Presle-Ståndet bifallit, är af
öfrige Riks-Stånden återremitteradt. I ämnet hafva sig yttrat;
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
Herr Friherre Ehrenborgh och Herr von Hohenhausen egentligen i
fråga huruvida, efter vunnen upplysning, att miss-skrifning i motionen egt
rum, Betänkandet borde återförvisas;
hos Vällofl. Borgare-Ståndet:
Herr Ekstrand, Herr Holm och Herr Cederborgh med flere, sorn, efter
jemväl inhemtad kännedom om det misstag, som i motionen förelupif,
dels ansett densamma genom Utskottets förra Utlåtande besvarad, och dels
yrkat, att ärendet borde, efter skedd rättelse, ånyo hos Lag-Utskottet till
pröfning förekomnsaif
8
T^ag-Ut slottets Betänkande N-O i3j.
hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
Motionäiren Per Isaksson, sorn ej mindre vid föredragning af Betänkandet
den 7 sist). April tillkännagifvit, att afsigten med motionen icke varit,
att söka bereda ändring endast i 9 §, af 2 Cap. Giftermåls-Balken, utan
att ändamålet varit att vinna utsträckning till de i 2 §, af samma Cap.
omförinälde slägtskapsgrader af den rättighet Kongl. Maj:t eger, att i vissa
fall tillåta ägtenskap, när sådant för skyldskapsjäf efter Lag icke är lofgifvet,
än äfven, uti ett den 2 nästl. Junii ingifvet anförande, såsom ytterligare
skäl för bifall till motionen åberopat serskilde exempel, der ägtenskap
med systers dotter skall hafva blifvit tillåtet.
Utskottet, som uti dess förut afgifne Betänkande förestäHt sig möjligheten,
att Motionairens mening varit sådan, som den sedermera blifvit framställd,
har då yttrat sin åsigt om olämpligheten att upphäfva det ovilkorliga
förbudet emot ägtenskaps ingående med skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led samt med syskon och deras barn; och af de ytterligare skäl
Motionäiren anfört, har Utskottet icke funnit anledning ändra sin öfvertygelse
härom; helst exemplet af könsforbindelser emellan »ärmare anförvanter
ofelbart skulle menligt inverka på sedligheten och barnens uppfostran;
hvadan Utskottet endast anser sig Böra upprepa sitt förra tillstyrkande,
att motionen måtte utan afseende lemnäs.
Stockholm d. 1 Oetober i834-
N:o 137.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 10 Oct. 1
Betänkande, ofver väckte motioner, om ändringar eller
tillägg i Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813,
om fylleri och dryckenskap.
Uti detta ämne har Utskottet fått emottaga nedanstående motioner:
från Häglof. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Friherre Anders Cederström, som anfört, att ifrågavarande
Författning i så måtto vore olämplig, som den bestämde böter och stockstraff
såsom påföljd för dryckenskap. De förra inneburo nemligen icke någon
bestraffning för den rike, men vore ofta ganska kännbara för den fattige;
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o l3f.
9
ge; och stockstraffet syntes ännu otjenligare, helst detsamma endast verkade
liknöjdhet hos den så kallade förbrytaren och endast medlidande hos åskådarne.
Andra straffbestämmelser, än nu gällande, vore, efter Motionairens
tanka, af behofvet påkallade, af hvilken anledning följande förslag blifvit
framställdt:
Den, som första gängen bevisligen beträdes vara drucken, bör slippa
med en åtvarning af Kjrko-Rådet.
Den, som andra resan beträdes med dryckenskap, åtvarnas af Pastor
vid allmän utijst Sockenstämma och i Församlingens närvaro.
Den, der tredje resan kommer åter , skall å Helgedag, sedan Gudstjensteri
blifvit slutad ach innan Församlingen gått ur Kyrkan , af Pastor
strängeligen förmanas, och följden af ett itereradt begående varda
den brottslige föreställd.
I alla dessa Jall bör det åligga Kyrko-Rådet, att dylika mål upptaga
, ransaka och ajdöma.
Den, sam fjerde resan varder förvunnen att hafva varit drucken ,
tilltalas vid allmän Domstol; och varde förklarad ovärdig att bekläda
någon- syssla och befattning, som innefattar allmänt förtroende.
Den, som ej rättar sig häraf, utan fere resor varder tilltalad och
öfverbevist om dryckenskap; anses incorrigibel och varde insatt å tukthus
eller arbets-inrättning på längre eller kortare tid, efter Domstolens bepröf
valide. Är den sakfä lide Adelsman, varde sitt Adelskap förlustig.
Harder någen förvunnen att i Kyrka, inför Domstol o. s. v. under
dryckenskap hafva föröfvat oljud eller annars förorsakat allmän
förargelse, straffes enligt för desse jall nu gällande Lagar och Författningar.
Af Herr Fredric Stuart, som förmält, att ibland de från Rikets sist
församlade Ständer aflåtne underdåniga skrifvelser i Lagfrågor, hvilka Kongl.
Maj:t, i anseende till Riksdagens kort derefter inträffade slut, icke medhann
att i Grundlagsenlig ordning besvara, fanns Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 1 Mars i83o, med förslag till ändring i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti i8i3 mot fylleri och dryckenskap. På det att nämnde
förslag måtte komma att såsom allmän Lag antagas, har Motionäiren föreslagit,
att Rikets Ständer mätte ånyo öfverlemna detsamma till Kongl.
Maj:ts Nådiga sanction; yarandes derjemte hemställdt, om icke ansvaret
Bihang till R. St. Prot. 1834. 7-de Sami. 1 \sta AJd. 2
28'.de Häftet.
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3j.
för den, sorn femte gängen beträdes med fylleri, borde nedsättas från
sex till tre månaders arbete A Correctionshus eller Arbetsinrättning.
O
Frän Fäll of. Borgare-St ändet:
Af Herr Eric L. Leffler, som, med afseende på den lättsinnighet,
hvarmed gifte personer, utan att betänka följderna för hustru och barn,
störta sig i fylleri-lasten och lemna sina anhöriga i nöd och brist, sorn slutligen
tvingar dem anlita fattigvårds-inrältningarne, yrkat, att i den Författning,
som mot dryckenskap komme alt utfärdas, måtte inflyta glt stadgande,
af innehåll: att den person, sorn genom fortsatt fylleri förorsakar,
att dess hustru eller barn behöfva falla allmän fattigvård till last och
derifrån erhålla understöd, må kunna tillhällas, att för det Samhälles
räkning, som understödet bekostar, genom arbete detsamma aftjena; börande
en sådan person, under arbetstiden och till dess han på detta sätt
aftjenat sin skuld, till sitt lifs uppehälle erhålla hälften af den dagspenning,
som i allmänhet för lika arbete betalas.
Härförutan har Herr Leffler föreslagit:
ci) att köpare af bränvin må, i saknad af annan tillräcklig bevisning,
och då förhållandet för öfrigt är sådant, att Domaren funer det
passande, kunna åläggas, att, efter aflagd ed, vittnesmål afgifva; och
F) att straffbestämmelserna uti Förordningen må blifva lika för alla
dem, som på enahanda sätt deremot bryta.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Olof Jeppsson från - Blekinge, som andragit, att då icke sällan
inträffade, att enfaldige personer, utan egentlig böjelse för fylleri-lasten, dertill
förleddes, så borde en förändring i Författningen ega riem således,
att för första resan fylleri icke någon annan påföljd utsattes än varning
af själasörjaren, hvarefter, så vida åsyftad verkan uteblef och brottet
f örnyades, laga åtal borde anställas; äfvensom Motionairen ytterligare föreslagit,
dels att den, som tre gånger dömd till ansvar för fylleri, måtte
ställas under förmyndare, och dels att stockstraffet, jemte fästningsstraff
måtte såsom olämpliga för fylleribrott af skaffas.
Hvad sålunda blifvit anfördt och yrkadt har Utskottet i öfvervägande
tagit; och hvad först angår Herr Friherre Cederströms och Olof Jeppssons
framställda förslag, om varningar hos Presterskapet för föröfvadt fylleri,
får Utskottet anmärka, dels att dryckenskap, liksom hvarje annan osedlighet,
utgör ett föremål, hvarpå Presterskapets uppmärksamhet, enligt dess
embetspligt, alltid bör fästas, utan att sådant behof ver här serskildt »näm
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3j. ii
nas; dels att fylleri-lasten bör utgöra ämne för brottmålslagen, så snart den
antager caracteren af brott eller," med andra ord, när genom dess utöfvande
andras frid och säkerhet förnärmas eller allmän förargelse åstadkommes.
I sådant fall har lasten öfvergått till brott, och bör följaktligen, ehvad varning
skett eller icke, bestraffas. Och i betraktande häraf anser Utskottet,
som, vid pröfning af Herr Stuarts motion. kommer att granska de af förrbemälde
Motionairer föreslagne förändringar i straffbestämmelse för fylleribrott,
sig böra tillstyrka,
att varning hos Presterskapet för denna last icke må i Författningen
föreskrifvas.
I afseende på Herr Lefflers förslag, att den, som genom dryckenskap
sätter sig ur stånd underhålla hustru och barn, måtte förpligtas genom arbete
hålla det samhälle skadeslöst, som måste sådant underhåll bekosta, får
Utskottet anmärka, att detta förslag innefattar ettämne snarare för Författningarne
om fattigvården, än för brottmåls-lagstiftningen; utom det att. en
person, som till den grad öfverlemnat sig åt dryckenskap, att han af sådan
orsak icke kan underhålla sin familj, i öfrigt, icke lärer genom sitt arbete i
någon serdeles mon gagna det samhälle, som deraf skulle hafva fördelen, synes
en slik påföljd för fylleri innefatta en större bestraffning för den gifte förbrytaren
än för den ogifte, hvilket icke lärer vara med rättvisa förenligt.
Utskottet tillstyrker alltså,
att Henr Lefflers framställning i detta afseende icke må
bifallas.
Hvad angår samme Motionairs yrkande, att köpare af bränvin må
tillåtas vittna i mål om oloflig bränvinsförsäljning, får Utskottet vördsamt
upplysa, att, då detta* förslag icke afser förändring af ifrågavarande Förordning,
utan är att hänföra till de ämnen, som utgöra föremål för Författningen
om bränvinsbränning och försäljning, hvarom Utskottet, i förening med
Bevillnings-Utskottet, redan afgifvit Utlåtande, lärer något vidare yttrande
icke erfordras.
Hvad slutligen vidkommer Herr Stuarts motion, har Utskottet ur
liandlingarne för sistförflutne Riksdag inhemtat, huruledes, i anledning af åtskillige
motioner om ändringar i Kongl. Förordningen den 24 Augusti 18 r3
emot fylleri och dryckenskap, Rikets ^Ständer, sedan då varande Lag-Utskott
blifvit bordt och afgifvit serskilda Utlåtanden, stannat i mer eller
mindre skiljaktiga meningar, hvilka, efter det Lag-Utskottet inkommit med
förslag till deras sammanjemkande, blifvit förenade till det gemensamma
12
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3y.
beslut, som innefattas i Rikets Standell underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t den i Mars i83o, så lydande:
Rikets Ständer, hvilkas uppmärksamhet, i följd af derom väckta frågor,
blifvit fästad å angelägenheten af åtskillige ändringar i Ed. Kongl. Maj:ts,
den 24 Aug. 1813, utfärdade Nådiga Förordning emot fylleri och dryckenskap,
hafva af sådan anledning till granskning förehaft nämnde Författning och skärskådat
de serskilda straffbestämmelser, som deruti finnas emot den förderfliga
dryckenskapslasten stadgade. För Rikets Ständer har dervid förekommit:
alt utöfvandet af denna last ej kan betraktas såsom något egentligt brott, utan
så vidt andras säkerhet och fred derigenom störes, eller oro 'och förargelse
i allmänna lefvernet åstadkommes, hvarföre straff derå endast i dessa fall kan
anses rättsenligt; att, då hvart och ett brott, hvarå straff skall stadgas, måste
förut vara till natur och beskaffenhet så allmänt kändt, att dess blotta
namn är tillräckligt för dess urskiljande från andra handlingar, utan att det
behöfver serskildt beskrifvas, någon definition å fylleribrottet ej bör i strafflagen
upptagas; att, då hvarje straff bör vara lämpadt efter brottets art, det
skymfliga stockstraffet ej är lämpligt till fylleribrottet, hvilket i allmänna
omdömet ej medför vanfrejd, och att den domsrätt, i dylika mål, som
blifvit Ed. K. Maj:ts Befallningshafvande uppdragen, är oförenlig med desse
Embetsmäns bestämmelse och strider emot den enhet i Rättegångs-ordnmgen,
för hvars befordrande Ed. Kongl. Majrts Befallningshafvandes domsrätt
i åtskilliga andra mål rédan blifvit till allmänna Domstolarne öfverflyttad,
samt, efter hvad erfarenheten visat, utan alt leda till ifrågavarande måls
säkrare eller ändamålsenligare behandling, ofta föranleder till flerahanda olägenheter
och betydlig kostnad för både parter och vittnen.
I enlighet med dessa åsigter, och enär en allt för stor och hastig
omskapning af en i opinionen så ingripande Lag, som den ifrågavarande,
synes vådlig, hafva Rikets Ständer, som sålunda under närvarande förhållanden
trott rättelserne endast böra sträcka sig till del aldra nödvändigaste,
och vissa delar af den nu gällande Författningen deremot bibehållas oförändrade,
för deras del ansett högståberopade Nådiga Förordning af den 24
Augusti 1813 böra ändras till följande lydelse.
1 §•
Den, som af starka drycker synbarligen öfverlastad är, och i sådant
tillstånd träffas å väg, gata eller annat allmänt ställe, bote första gången
Tre R:dr 16 sk., andra gången Sex R:dr 32 sk., tredje gången TrettonR:dr
16 sk., samt fjerde gången likaledes Tretton R:dr 16 sk.; hvarförutan, i
sistnämnde fall, den pliktfallde skall förklaras oberättigad att deltaga i val
Lag-Utskottets Betänkande N:o l3j.
i3
eller väljas till sådane förrättningar, som innefatta medborgerligt förtroende.
Beträdes någon femte gången, eller oftare, med fylleri; varde försänd till
någon Kronans Arbetsinrättning eller Correctionshus, att derstädes ett halft
år till arbete hållas.
Om någon inför Konungens Befallningshafvande eller någon Domstol,
vid allmänna sammankomster, Läsförhör, Stämmor, Auctioner, Marknader,
Skjutningar eller Skallgångar, finnes af starka drycker öfverlastad; den fälles
till dubbla böter emot hvad här ofvan blifvit utstakadt; men allmänt
arbete ökes ej öfver hvad nyss föreskrifvet är; och eger Konungens Befallningshafvande,
Domare, Kronobetiente eller annan tillstädesvarande förrättningsman,
att en sådan genast afvisa, eller, der omständigheterna så fordra
, med honom låta förfara på sätt 7 §. här nedan förmäler.
Hvad allmänna Lagen i 3 Cap. \ §. Missgernings-Balken, Kongl. Brefvet
den 17 Augusti 1738 och Kongl. Förklaringen den 29 November 1823,
för fylleri i Kyrka stadga, kommer äfven hädanefter att ega rum, jemte
det ansvar, som denna Författning för fylleri i allmänhet föreskrifver.
Eho, som trugar eller förleder annan att förtära starka drycker, så att
han deraf blifver öfverlastad, bote hvarje gång Tre R:dr 16 sk.
Öfvermage, som af starka drycker öfverlastar sig, ages af föräldrar
eller husbonde, i närvaro af Krono-, Stads- eller Polisbetjent, men den,
som till öfverflödig förtäring en sådan förleder, bote Sex R:dr 32 sk.
3 5*
Prestman, som under tjenstens utöfning är af starka drycker öfverlastad,
vare sitt embete och tjenst förlustig.
Är någon annan, vid förrättande af Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst,
drucken, bote första gången Sex R:dr 32 sk., och andra gången dubbelt;
blifve han ock i sistnämnde fall från tjensten skiljd på viss tid, ifrån en
månad till ett år, efter omständigheterna. Sker det tredje gången, varde
han för alltid från tjensten afsatt.
1 afseende på Prestman , som utom tjenstgöringen beträdes med fylle
ri,
galle föreskriften i 19 Cap. 23 §. Kyrkolagen.
Med de lill Krigs-Staten hörande personer förhålles efter Krigs
Artiklarne.
3 §'
Begår någor brott i fylleri, må hans tillstånd ej lända honom till
ursäkt, utan skall han, jemte ansvar efter denna Förordning, vara underkastad
alla de påföljder, som Lag och Författningar i hvarje fall föreskrif
-
Lag-Utskottets Betänkande JV:o i3j.
va; dock att böter för fylleri icke ega rum för den, sora för annat brott
gjort sig till högsta kroppsplikt skyldig.
4,5, 6, 7 och 8 §§. '
blifva lika med 5, 6, 7, 8 och 9 §§. i nu gällande Förordning.
.9 §•
Saknas tillgång till gäldande af de höler, som efter denna Förordning
åläggas, skola de förvandlas till fängelse vid valten och bröd, enligt
den i 5 Cap. 4 §• Straff-Balken fastställda beräkning.
Äro, jemte fylleri, andra brott begångne och förvandling af böter
skall ske, förhålles efter de grunder, som uti n punkten af Kongl. Förklaringen
den a3 Mårs 1807 utstakas.
10 §.
Förbrytelser emot denna Förordning skola åtalas vid allmän Domstol
eller Policeinrättning; dock så, att, om den tilltalade tillika är anklagad
för brott, som till Policekammarens upptagande ej hörer, fylleribrottet bör
af allmän Domstol behandlas.
it §.
Lands- och Stads-Fiscaler, samt Krono- Stads- och Polieebetjente
åligge, att å fylleribrott hafva noggrann uppsigt och dem vederbörligen
åtala,1 vid laga ansvar, om sådant åsidosattes. De fylleribrott, som ej äro
af urbota beskaffenhet, och icke inom sex månader, sedan de sig tilldragit,
hvarje månad till trettio dagar räknad, blifva hos vederbörlig Domstol eller
Policeinrättning anmälde, äro sedermera icke åtal underkastade.
12 §.
Denna §. blifver lika med i4 §. i nu gällande Förordning.
,3 §*
Om tid och sätt till ändrings sökande i Utslag, som af allmän Domstol
i mål, angående fylleribrott, meddelas, galle hvad i thy fall om brottmål
i allmänhet stadgadt finnes. Huru ändring i Policekammares Utslag
sökas må är serskildt föreskrifvet.
>4 §•
Denna §. blifver lika med 15 §. i nu gällande Förordning.
Då Utskottet, i anseende till formen, icke finnér lämpligt, alt en af
Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag besluten och expedierad underdånig
skrifvelse, såsom sådan, å nyo till Kongl. Maj:t inlemnas, har Utskottet
ansett Herr Stuarts hemställan böra betraktas såsom en af honora vid nu
-
Las-Utskottets Utlåtande N:o i3y.
O
varande Riksdag väckt motion, om de lagförändringar, som i skrifvelsen
finnas föreslagne. Det är alltså utan afseende på bemälde skrifvelses egenskap
af ett Rikets, Ständers Beslut, som Utskottet förehnft till granskning
och öfvervägande de deri upptagne ämnen. Och som Utskottet icke dragit
i betänkande att uti de i skrifvelsen anförde motiv till alla delar instämma,
men deremot ansett sig i de serskilda föreskrifterne till Författningsförslaget
böra tillstyrka en eller annan mindre väsendtlig förändring,
får Utskottet endast anmärka följande:
1 §•
1 Mom. Då Arbetsinrättningar eller Correclionshus enda3t på få ställen
inom Riket äro anlagde, måste personer, dömde att undergå fängelsestraff
för fylleri, ofta från aflägse orter dit transporteras, hvilket utan ändamål
tillskyndar det allmänna betydliga utgifter, som kunde undvikas,
derest så beskaffade fängelsestraff finge vid något närmare beläget Kronohäkte
verkställas. Utskottet, som icke inser någon olägenhet af en förändring
i detta fall, föreslår,
att andra punkten i 1 Mom. af denna $. må förändras till följande
lydelse:
— — — Betr ädes någon femte gången, eller oftare, med fylleri,
'varde hållen till arbete ett halft år å Fästning, Länshäkte,
Arbetsinrättning eller Correctionshus; hvilketdera som lämpligast
ske kan.
. a *•
2 Morn. Då Embets- eller Tjensteman under tjenstens utöfning visar
sig af starka drycker öfverlastad, äro hans embetsvärdighet oeh medborgliga
anseende derigenom befläckade och spillde. Att sådant första gången
får aflöpa med böter samt att två varningsgrader för återfall skola ega
'rum, synes i Utskottets omdöme utmärka allt för stor efterlåtenhet för
detta slags missbruk af embetet. Den, som en gång dertill gjort sig skyldig,
torde icke ega grundade anspråk på Lagens undseende, om han å nyo
förser sig. Suspension tillika med böter i förra händelsen och embete!»
eller tjenstens förlust i den senare svnes innefatta en lämplig bestraffning
och i Öfverensstämmelse härmed föreslår Utskottet,
att 2 Mom. i denna .§\ måtte ändras till jöljande innehåll:
Ar någon annan vid förrättande af Kongl. Maj.ts och Kronans
tjenst drucken, bote första gången Sex R:dr 32 sk., blifve ock
från tjensten skiljd på viss tid, ifrån en månad till ett årj ef
-
i6
Lag-Utskottets Betänkande N:o i38.
ten omständigheterne. Sker det andra gången , varde han för
alltid frän t/ensten afsatt.
3 §‘
För att tydligare utmärka, att serskildt ansvar för fylleri i alla händelser
eger rum, då brott under sådant tillstånd föröfvas, hemställer Utskottet,
att början af denna §. må erhålla denna lydelse:
Begår någor brott i fylleri å allmänt ställe eller annorstädes ,
må hans tillstånd ej lända honom till ursäkt, utan skall han ,
jemte ansvar efter denna Förordning , vara — — —•
Stockholm den i Oct. 1834-
N:o i38.
Ankom till Exp.-Utsk. den io Oct.
Betänkande öfver väckte motioner, om upphäfvande af
Kongl. Brefvet den 17 October 1778, angående förekommande
af barnamord.
Uti ett från Högvördige Preste-Ståndet tili Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnadt anförande, har Herr Prosten Stenhammar yttiat, hurusom
han ansåge sig icke kunna underlåta försöket, att fästa allmänna uppmärksamheten
derpå, att lättsinnighet och otukt redan förgiftat folkets
sedlighetskänsla och allt mer och mer visade sina för samhällets
välfärd vådliga följder. Icke allenast i släderne, derom Motionairen icke
ville utlåta sig, utan äfven på landsbygden hade detta förderf börjat stiga
till en fruktansvärd höjd, onekligen till följd af ett äldre lagbud, som helgade
laglösheten och måhända snart hunne sitt mål* det nemligen, att förstöra
sederne. Numera kunde sällan något ägtenskap bland allmogen ingås,
deri makarne ej medförde inbördes förakt, grundadt på medvetandet
af gemensam vanära, och i mången landsort hade fördragsamheten med lasten
hunnit så långt, att otuktsbrott ej mera vid Domstolarne åtalades.
Husbonde häfdade sin tjensteqvinna utan ansvar, och ingen lägersman, om
än aldrig så bevisligen känd, ålades bidraga till sitt oägta barns uppfostran
och underhåll, hvilken senare efterlåtenhet vållade, bland annat, det onda,
att fattig vårds-anstalter ne, som öfversvämmades af en mängd barn,
livilke icke kände sine fäder, voro uturståndsatte ait vårda deras uppfostran;
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o l38.
*7
Slratl, som alltså oftast helt och hållet försummades. Då åkiagarepligten, i
afseende på ifrågavarande förbrytelser, ovilkorligen ålåge Staten, har Motionairen,
för att trygga mot förmenad inflytelse af en missförstådd skonsamhet
eller en känslolös likgiltighet, föreslagit, att Kyrko-Rådet, åt hvilket
vården af allmänna sedligheten i många fall är uppdragen , må förordnas
att årligen i Januarii månad till vederbörlig Kronobetjent aflemna
specificerad förteckning öfver alla barnaföderskor, som fädt oägta barn
under förflutna året, jemte deras uppgift om lägersmannen, så vidt de
för Pastor aflemnat deri, hvarefter Kronobetjeuten skulle vara ovilkorligt
pligtig att kalla de brottslige för rätta och om rättegångens förlopp genast
j efter målets slutliga afgörande genom dom, meddela Pastor underrättelse.
,Härförutan har bemälde Motionair i ett senare anförande förklarat,
att då han i motionen åberopat Herrar Biskoparne Thyselii och Hedrens
yttranden i detta ämne till Preste-Ståndets Protocoll vid föregående Riksdagar
och deri uttryckligt nämndes Kongl. Brefvet den i7 Octdber 1778,
angående förekommande af barnamord, såsom ett hinder för sedeslöshetens
hämmande, så syntes det af sig sjelf följa, att, om något afseende fastades
å motionens hufvudföremål eller sedeförderfvets hämmande, berörde
Författning måtte undanröjas, hvartill bland andre skäl, dem Herr Prosten
icke funnit nödigt vidare utveckla, tillbörligt afseende på barnets vård
uppmanade.
Vid den Öfverläggning, som hos Högvörd. Preste-Ståndet föregått
denna motions remitterande, har Herr Prosten Rosen anfört, alt han ville
fästa uppmärksamheten på Kongl. Brefvet den 17 October 1778, som innehöll
t vänne stadganden, hvilka ingen den christliga dygdens och ordningens
upplyste vän .gerna kunde gilla, det' ena nemligen: ej må någon vid hot
af Tre R:dr 16 sk. Specie på något sätt förebrå lägrad c/vinna dess förbrytelse
antingen före eller efter barnafödslen , och det andra: qvinna,
som vill å okänd ort framföda fostret, må i sådant uppsåt lemnäs ostörd,
utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd. Det
förra stadgandet bidroge i hög grad till sedeförderfvet, enär sjelfve religionsläraren,
den egentlige vårdaren af folkets moraliska lif, förbjöds att
förebrå den fallna qvinnan hennes brott, det hon vid åtankan på detta
förbud icke skulle anse för något ondt; och det senare stadgandet, oberäknadt
dess egenskap att förhindra den brottsliges upptäckande, vore
Bihang till R. St. Prat. 1834. 7-.de Sami. 1 :sta Afd. 3
28-de Håftet.
iS
Lag-Utskottets Utlåtande IV:o i38.
dessutom stridande mot ett senare lagbud, som ålägger Presterskapet att
årligen uppgifva barnaföderskors ålder, en uppgift, som, serdeles i hufvudstaden,
der den grundades på barnmorskornas intyg-, vore mindre tillförlitlig.
Herr Prosten yrkade af sådane grunder en omarbetning af berörde
Kongl. Bref så att det både tillfredsställde mensklighetens fordran i afseende
på förekommandet af barnamord, och derjemte icke lemnade d
sido sedlighetens fordringar.
Med Prostarne Stenhammar och Rosen hafva sig förenat Herrar Biskopa
rne af Willgård,, Hedre'n och Faxe, Contracls-Prosten Östberg, med
flere af Ståndets Ledamöter.
Hvad sålunda blifvit anfördt och yrkadt har Utskottet till öfvervägande
förehaft, och får, i afseende på Herr Prosten Stenhammars yrkande
om åläggande för Kyrko-Råd att, då moder till oägta barn uppgifvit fadren,
anmäla målet för allmän åklagare, som skulle vara pligtig att kalla
de brottslige för rätta, vördsamt yttra, att med den förutsättning, att
qvinnan gifvit sig sjelf tillkänna och uppgifvit lägersmannen, något hinder,
så vidt Utskottet har sig bekant, hvarken genom Kongl. Brefvet den 17
Oclober 1778 eller någon annan Författning finnes lagdt för rättigheten alt
angifva brott af hvad egenskap som helst och således äfven lönskaläge,
hvilket allmän åklagare, enligt sin tjenstepligt, ovilkorligen bör åtala. Att
vid sådant förhållande förordna Kyrko-Rådet till serskildt angifvare, synes
således hvarken lämpligt eller behöfligt.
Skulle åter egentliga afsigten med motionen hafva varit att i allmänhet
söka tillvägabringa åtal i lönskalägers-mål samt i följd deraf de brottsliges,
serdeles mannens bestraffning och åläggande för honom att bidraga
till barna-uppfastran, torde ändamålet icke vinnas, äfven om förslaget antoges.
Lägrad qvinna känner icke alltid lägersmannen och vet stundom icke
Sjelf af hvem hon blifvit rådd, och äfven, om hon känner personen, saknas
ofta bevisning alt öfvertyga honom om brottet- Dessutom kan hon alltid
föregifva det förra eller det senare, och i bägge fallen bör anklagelse
uteblifva.
Vid sådant förhållande anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att Herr Prosten Stenhammars berörde förslag må förfalla.
Hvad beträffar Herr Prosten Rosens yrkande om upphäfvande af
sjette punkten i högstberörde Nådiga Bref, så vidt deri är utsatt ansvar
för den, som förebrår lägrad qvinna dess förbrytelse, får Utskottet anmärka,
att annat är förebrå och annat är varna, förmana, upplysa. Endast det
Lag-Utskottets Utlåtande N:o l38.
förra är i det Kongl. Brefvet förbjudet; det senare åter är ett religionslärarens
åliggande, hvilket hvarken der eller annorstädes är honom förmenadt
alt fullgöra. Häraf lärer således följa, att det skäl Herr Prosten anfört
för sitt förslag torde böra förfalla.
Hvad vidare angår bemälde Motionairs framställning om den osäkerhet
i Tabell-Verket, som skall uppkomma af qvinnans rättighet att lemnäs
ostörd för framfödande af foster, och den stridighet, som skall förefinnas
emellan ifrågavarande Författning samt påbudet om Presterskapets skyldighet
att uppgifva barnaföderskors ålder, får Utskottet erinra, att, om ett eller
annat misstag i uppgifterne härom möjligen kan ega rum, sådant likväl
icke lärer kunna antagas såsom gällande skäl för upphäfvande af en Författning,
hvilken obestridligt haft välgörande föjder.
Utskottet tillstyrker,
att Herr Prosten Rosens i ofvanberörde måtto gjorda framställningar
äfven må förfalla.
Flere Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm d. 1 October i834-
Reservation
af Herr Prosten Mittag. ”Jag anser en förändring i Kongl. Brefvet
den 17* October 1778 i så måtto böra ega rum, att Prest åtminstone bör
förklaras oförhindrad att efterfråga lägersmannens namn och stånd samt berättigad
att få barnaföderskans uppgifne till anteckning i Kyrkoboken.
Häruti förenade sig Herr Holm och Riksdagsfullmägtigen Gustaf Gustafsson
från Södermanland.
24
Lag-Utskottets Utlåtande N:0 i3g.
N:o i3g.
Ankom till Exp.-Utslc. d. io Oet.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Utskottets
Hetänkande, N:o 37, öfver Herr Friherre Lars
Stjernstedts och Riksdagsfullmägtigen Herr S. J.
Wijkmans motioner, om borttagande af dödsstraffet
för stöld ur bref, som ej äro under
Postinrättningens eller annan allmän vård.
Detta Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Slåndet bifallit, är af
öFrige Riks-Slånden äterremilteradt, i anledning af följande dervid gjorde
anmärkningar:
hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr August von Stahl: att ingressen till Kongl. Förordningen d.
5 Mars 174Ö bestämdt uttryckte, att meningen med det derigenom för stöld
ur bref stadgade dödsstraff endast varit den, att för berörde brott utsätta
lika straff, som då var* gällande för inbrottsstöld; att den säkerhet man velat
bereda Postinrättningen tilläfventyrs förorsakat, att straffet för brefstöld
icke mildrades på samma gång som dödsstraffet för inbrottsstöld borttogs;
att det förra icke destomindre vore orättvist, olämpligt och öfverdrifvet i
fråga om tillgrepp ur bref, som blifvit åt enskild person anförtrodt, helst
det förseglade pappersomslaget icke syntes böra vara mera fridlyst, än förseglade
packor, igenläste kistor, skåp o. s. v.; alt icke allenast den omständigheten,
att straffet ej stöde i öfverensstämmelse med brottets art, fordrade
en lagförändring, utan att jemväl ett ytterligare skäl dertill förefunnes i
den tvekan, som hos Domslolarne skall uppstått, huruvida, sedan dödsstraff
för inbrott i allmänhet blifvit upphäfvet, 1746 års Förordning numera
kunde anses vara gällande, i hvilket afseende skiljaktiga meningar hos Öfver-Domstolarne
försports; att om än Konungens benådningsrätt hiltils jemkat
Lagens bristfällighet, hvarmed förbrytaren kunde vara fullt belåten,
borde en Lag, som ej kan med rättvisa verkställas, icke vidare qvarstå;
af Herr Friherre Jacob Cederström: att det af Utskottet begagnade
skäl för afslag å motionerne, nemligen att desse endast afsågo den händelse,
då stöld blifvit föröfvad utur bref, som till enskilde personer afleranats,
så mycket mindre syntes förtjena afseende, som det skall varit Utskettet
-obetaget föreslå de förändringar i straffbestämmelser för brefstölder
i allmänhet, som kunna vara af behofvet påkallade;
Cag-Utskottels Utlåtande JV:o i3g. 21
af Herr W. F. Dalman: att han, för häfvande af nyssnämnde betänklighet,
funnit sig föranlåten väcka den motion, att hela 1746 års Förordning
i detta ämne må upphöra att vara gällande, samt nya lämpliga
straffbestämmelser utsättas för de förbrytelser, som deri omförmälas;
hos Vällofl. Rorgare-Ståndet:
af Herr Hessle och Herr Rubin: att, på de af Herr Grefve Sparre
och Herr Holm uti deras afgifne reservationer anförde skäl, det af Motionairerne
framställde förslag borde vinna afseende;
hos Hedervärda Ronde-Ståndet:
af Anders Danielsson från Elfsborgs Län m. fl.: att, på grund afberörde
reservationer, den föreslagne förändringen måtte ega rum.
Sedan Utskottet uti sitt Betänkande, hufvudsakligen för den olikhet i
straff, som skulle uppkommit genom skilnaden emellan stöld ur bref, lemrade
under Postinrättningens vård och sådane som finnas i enskildt förvar,
icke kunnat tillstyrka bifall till det af Herr Friherre Stjernstedt framställda
förslag, har Herr Dalman, genom serskildt väckt motion, satt Utskottet
i tillfälle att, ulan ett sådaiit afseende, pröfva frågan i dess helhet.
Dervid har hos Utskottet i betraktande kommit, att en bestämd åtskilnad
visserligen finnes emellan stöld ur bref, anförtrodde åt allmänna Posten,
och andre, som förtros åt enskild person. Denna brottets olika beskaffenhet
beror emedlertid icke så mycket af den omständigheten, att Postverket
är en Statens inrättning, som fastmer utaf brottets egenskap af tjufnad eller
förskingring af förtrodt gods. Då emedlertid allmänna Lagen på åtskilliga
ställen benämnt och bestraffat sådan förskingring såsom stöld, dels för
brottets subjectiva neslighet och dels för svårigheten att i vissa fall vakta
sig för bedrägerier, lärer någon olikhet i straffbesläramelserne af nyssberörde
orsak icke erfordras. Att åter med serskildt eller större straff belägga
brottet, om det föröfvas vid Post-inrättning, än eljest, bar Utskottet
icke heller ansett nödigt, helst tillfälle förefinnes att för sådan försvårande
omständighet öka bestraffningen medelst förlängande af den fängelsetid,
Utskottet såsom påföljd för brottet ämnar föreslå.
Beträffande åter grunderne för straffbestämmelsen har Utskottet å ena
sidan insett vigten af de skäl, som i detta hänseende, vid utfärdande af
1746 års Förordning, vunnit afseende. Ifrågavarande brott närmar- sig
riemligen mest till inbrottsstöld, hvadan ock enahanda straff fördem bägge
varit utsatt. A andra sidan har Utskottet trott böra komma i öfvervägande,
dels den större lättheten att verkställa stöld ur bref och den större
sannolikheten att dölja tillgreppet samt den deraf följande svårigheten för
22
Lag-Utskottets Utlåtande JSr:o i3g.
en hvar att vårda sin egendom, dels oek huru magtpåliggande det är för
allmänna rörelsen, att bref, med penningar och angelägne handlingar, utan
fara för förluster kunna afsändas. Af dessa skäl bör, efter Utskottets mening,
straffet bestämmas svärare, än det sora för inbrottsstöld eger rum.
Att dödsstraff likväl är olämpligt lärer böra medgifvas. Hvarken brottets
svårhet eller samhällets säkerhet kräfver dess användande. I stället skulle
Utskottet anse lämpligt, att straffarbete i förening med det ansvar, som
för inbrott finnes bestämdt, här borde utsättas. Och i öfverensstämmelse
härmed föreslår Utskottet, att en allmän Författning måtte utfärdas af innehåll,
att,
nied upphäf vande af Kongl. Förordningen den 5 Mars iy46 samt
Kongl. Brefven den 23 April /g52 och den 10 Augusti 1784 ,
stadgas och förordnas, att den, som olofligen bryter upp andras
bref och derutur tager penningar eller penningevärde, mycket
eller litet, skall straffas såsom för inbrottsstöld, arbete ock der
till
vid Kronans slott eller fästning, ett eller flere år efter som
brottet är till. Åliggandes ordinarie Domstolen i den ort, der
gerning en gjord år, öfver sådane brott ransaka och döma, oaktadt
den brottslige efter serskilde Förordningar skulle under annan
Domstol höra.
En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den x Oct. 1834.
Reservation
af Herr Holm: ”dag skiljer mig ifrån Höglofl. Utskottets yttrade åsigler
sålunda, att jag anser det vara betänkligt, alt upphäfva dödsstraffet för
den, som olofligen tillegnarsig annans bref, kommet under Postinrättningens vård,
detsamma uppbryter och derutur lager penningar eller penningevärde, emedan
denna Inrättnings behof af kraftigt skydd och allmänna säkerheten, efter min
öfvertygelse, påkalla bibehållandet af en straffbestämmelse, som, ehuru hård
den än synes, likväl eger stöd i allmänna tänkesättet och således icke en
gång af brottslingen anses för orättvis. Deremot, och under åberopande af
min reservation emot Betänkandet N:o 3^, anser jag stöld utur bref, som
åtkommes utom Postinrättningen, böra straffas lika med inbrottsstöld.”
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryokeiuet, i834*
Lag-Utskottets Utlåtande N:o i4o
-
1
N:o 140.
Antom till Exp.-Utsfc. d. 22 Oct.
Utlåtande, i anledning af *anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 8, öfver Peter Perssons från
Calmar Län motion, om rättighet för parter att derap
till domstol ingifne handlingar återbekomma.
Onaförmälde Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Ståndet bifallit, hafva
öfrige Riks-Stånden till Utskottet återremitterat, i anledning af följande
anmärkningar, dem nedanbemälde talare framställt:
1:0 Herr P. G. Cederschöld: alt uti den i författnings-förslaget förekommande
mening, ”att parter skulle hafva rätt återfå handlingar af sådan
”beskaffenhet, att de, om behof deraf framdeles uppstår, böra vara hos ve”derbörande
Embetsmyndigheter i hufvudskrift att tillgå,” vore uteglömdt
ordet icke framför böra, utom hvilket meningen troddes utmärka motsatsen
af hvad Utskottet ansågs hafva velat uttrycka.
Häruti hafva Herr L. H. Gyllenhaal och Herr Friherre C. W. Ehrenborgh
instämt.
2:0 Herr Modin, jemte erinran emot redactionen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad nyss blifvit anfördt, att Utskottet syntes hafva
förbisett den uti 96 §. Concurs-Lagen Rådstufvu-Rätt ålagda skyldighet, alt,
när någon emot dom i Concurssak vädjar, insända alla handlingarne till
Hof-Rätten.
3:o Herr Björk: att Domaren icke borde få qvarhålla en ingifven
original-handling i annat fall, än då den utgjorde föremål för serskildt åtal
såsom förfalskning m. m. och följaktligen vöre att anse såsom corpus delicti,
men att det dock borde bero af Domarens pröfning i hvarje fall, om,
vid andra original-handlingars återlemnande, bevittnade afskrifter i utbyte
borde ingifvas.
4:o Herr Linderholm: att han ansåg executiva myndigheter jemväl
hafva bort uppräknas bland de i Betänkandet omförmälde Embetsverk,
från hvilka ingifne handlingar kunde återbekommas.
Bihang till R. St. Prat. 1834. 7:de Sami. lista Afd, t
29-de Häftet.
2 Lag-Utskottets Utlåtande N.-o ifo.
5:o Olof Jeppsson från Blekinge, med hvilken Per Persson från
Calmar Län sig förenat: att redactionen i Betänkandet vore otydlig, samt
orden ”om behof deraf framdeles uppstår,” öfverflöd ige; att de handlingar
part, efter Utskottets åsigt, skulle ega återbekomma vöro alltför få och till
Beskaffenheten obestämda; att begagnandet af sjelfva rättigheten dessutom
förutsatte för hvarje serskildt fall en pröfning, sorn kunde hafva med sig
omgångar, besvär och, utom dermed förenade andra kostnader, måhända
äfven lösen för det om handlingarnes återfående gilna beslut; alt härvid
icke bort förbises det trassel och den serskilda kostnad, sorn nu åtföljde
utbekommandet från Öfver-Rälter af depositions-altester i de fall, då antingen
den klagande vore berättigad ålerlyfta hvad han nedsatt, eller vederparten
egde detsamma uttaga; och att stadgandet om rättighet att återfå
handlingar från Hof- och Öfver-Rätter, sedan, uti dit fullföljdt mål, dom
■eller utslag derstädes fallit och laga kraft derå kommit, icke syntes tillämpligt
på vissa Öfver-Rätter, t. ex. Collegierne, hvilka ännu egde domsrätt
i mångfaldiga frågor, och öfver hvilkas utslag parterna egde att besvära
sig, ulan att derom underrätta Einbetsverket, och inom viss tid från
af utslaget erhållen del.
Den förstnämnde anmärkningen grundar sig på ett missförstånd. Det
kunde ej vara Utskottets menipg, att samma exemplar af handlingen, hvilket
parten berättigades utbekomma , skulle vara hos vederbörande Embetsmyndighet
att tillgå. Då man uti sådant sammanhang, sorn här visat sig,
talade om en handling i liufvudskrift eller afskrift, så borde dermed icke
förstås sjelfva papperet, utan dess innehåll; och i denna mening borde, efter'
Utskottets åsigt, de till Domstol ingifne handlingar, hvilka parterne
ovilkorligen berättigas återfå, vara hos samma Domstol eller annan Embetsmyndighet
i liufvudskrift tillgängliga. Att med liufvudskrift menas icke
allenast de såsom sådane meddelade expeditioner, utan äfven concepter, för
exempel till domböcker och protocoll ni. m., hvilka såsom originalhaudlingar
ega vitsord, likasom att flere hufvudskrifter kunna finnas till samma
handling, torde knappt behöfva erinras.
För bemötande af hvad Olof Jeppsson anfört, anser Utskottet det
göra tillfyllest att påminna: att Utskottet i dess förra Betänkande redan
uppgifvit mptiven för de af Utskottet föreslagne inskränkningar; ätt Utskottets
förslag uttryckligen innehåller, det handlingarne böra ulfås kostnadsfritt;
alt frågan olli depositions-atteslers utlemnande, hvilken åtgärd innefattar
medgifvande af rättigheten att lyfta gods eller penningar, måste
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 140.
3
Bedömas efter andra grunder, än de, söm ingå uti förevarande ämne, och
att det blifvande stadgandet för Öfver-Rätter i allmänhet, angående rättegångshandlingars
utlemnande, ofelbart bör och kan tillämpas äfven vid Rikets
Collegier, i sådane ärenden, der Cpllegierne, med utöfvande af domsrätt, hafva
att ställa sig allmänna rättegångsordningen till efterföljd, men att,
hvad andra dit hörande mål beträffar, det icke tillkommer Lag-Ulskoltét,
att några föreskrifter i afseende härå föreslå.
Med föranledande åter af öfrige här ofvan upptagne anmärkningar,
och i ändamål alt undanröja den otydlighet någre förment sig finna uti
redactionen, får Utskottet i så måtto afvika från dess förra förslag, sora
Utskottet härmedelst hemställer om utfärdande af en Författning, hvari påBjudes:
att
part skall vara berättigad att ifrån Rådstufvu-Rätt , sd
snart samma Rätt, genom dom eller utslag antingen hufvudsakligen
pröfvat der anhängigt mål eller annorledes skilj t detsamma
ifrån sig, men uti Concursmål ej förr än domen vunnit
laga kraft: ifrån Hof-Rätt eller annan Öfver-Rått, sedan uti
derstädes anhängigt mål dom eller utslag af omförmälde beskafe
fenhet fallit och laga kraft derå kommit , samt från JustiticeRevisionen
uti derstädes bevakadt och afgjordt mål, äfvensom
frän Executionssäte , i ärende, som der varit anhängigt * kostnadsfritt
återfå de af samma part ingifne protocoll, utslag och
andre handlingar af sådan beskaffenhet , att liufvudskrift dertill
hos vederbörande embetsmyndighet finnes att tillgå; ankommande
på vederbörande Domstol eller Executor att pröfva , huruvida
andre handlingar, än de nu omförmälde, måga, uppå partens
begäran, honom återställas eller icke, samti förra fallet, huruvida
återlemnandet må ske emot bevittnad afskrift, eller derförutan.
Sfn^thnlm rl. n October l83d.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 141-
N:o i4i*
Ankom till Exp—Utsk. den 33 Oct.
Utlåtande , i anledning af återremisser å Utskottets Betänkande
N:o 44, öfver Biksdagsfullmägtige Peter
Perssons ifrån Calmar Län och Nils Strindlunds
ifrån Wester-Norrtands Län motioner, om utarbetande
af en Executions-Stadga.
Omförmälde af Yälloflige Borgare-Ståndet bifallna Betänkande har
blifvit af de öfrige trenne Riks-Stånden till Utskottet återförvisadt, dels
för sammanhanget med Utskottets öfriga Betänkanden, rörande ändringar
och tillägg i lagstiftningen för utsökningsmål, dels ock med afseende å ett
utaf Peter Persson, såsom utveckling af hans berörde motion, den 5 sistlidne
Maji hos Hedervärda Bonde-Ståndet aflemnadt och den 1 a i samma
månad, sedan Utskottet redan afgifvit sina omförmälde Betänkanden, hit
ankommet anförande*
Uti detsamma har Peter Persson framställt följande förslag:
A. I afseende på sättet och vilkoren för utmätningsrättens sökande
och fastställande,
1:0 Att alla skrifter och handlingar uti utsökningsmål skola hos
Konungens Befallningshafvande ingifvas i tvänne exemplar. Härigenom
bereddes fordringsegaren den förmon, att, i händelse gäldenären uteblifver
med svar och underlåter att återställa de till honom öfvevlemnade lagsökningshandlingar,
Konungens Befallningshafvande likväl är 1 tillfälle att,
utan vidjire omgång, pröfva och fastställa fordringsanspråket, på grund af
de hos Konungens Befallningshafvande förvarade handlingar, hvilka dessutom
lemnade en möjlighet att i framtiden vinna fullständig upplysning angående
förehafde utsökningsäreuden,
2:0 Att borgenär, som vill lagsöka gäldenär i annat Län, eller
derstädes vinna verkställighet af redan fastställd utmätningsrätt, må vara
berättigad att inlemna sina lagsöknings- och utmätnings handlingar till
Konungens Befallningshafvande i det Län, der borgenären vistas, hvarefter
hand lingar nej genom så kalladt promotorial, skola öfversändas till
Konungens Befallningshafvande i det andra Länet, hvilken eger att ombesörja
lagsöknings- eller utmätningsärendets bringande till slut, samt att
derom underrätta Konungens Befallningshafvande i den ort, der borgenären
har sitt hemvist Vidtagandet af denna utväg, hvars nytta finnes,
nöjaktigt framställd uti Hof-Rättens öfver Skåne och Blekinge anmärkningar
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tft. 5
vid nya Lagförslaget, vore af stor vigt, serdeles för allmogen, som sällan
å en främmande ort egde bekantskap med personer, åt hvilka den skulle
kunna förtro sina angelägenheter; och då det hände, att sökte promotorial,
ehuru på många ställen beviljade, å andra åter förvägrades, hade Motionairen
ansett sakens angelägenhet och lagstiftningens enhet fordra, att
bestämda föreskrifter i detta hänseende meddelades.
3:o Att, på sätt 4 titi t Cap. af Lagförslagets Utsöknings-Balk
innehåller, Konungens Befallningshafvande må ega uti utsökningsmål, i
stället för att infordra skriftliga förklaringar, som medförde en onödig
omgång, uppkalla bägge eller endera af parterna till muntligt förhör ,
der sådant, i anseende till partemes vistelseort, utan olägenhet ske kan.
Ett sådant förfarande är uti nu gällande Författningar medgifvet endast för
Öfver-Ståthållare-Embetets Cancellie, men utsträckningen deraf jemväl till
Executionssätena i landsorterna skulle både för fordringsegare och gäldenär
bespara mycken tidsutdrägt och kostnad.
4:o Att, i öf verensstämmelse med hvad Lag-Comite'en föreslagit,
borgenärs talan, der laga tid för utsökning hos Konungens Befallningshafvande
iakttagas skall, icke må anses förvarad med mindre borgenären
inom Jatalietidens slut tillställt gäldenären sin ansökning, eller densamma
i behörig ordning kungjort. Det motsatta förklarande, som Kongl. Förklaringen
den 29 Julii 1812, i afseende på löftesmäns lagsökande, innehåller,
syntes stå i uppenbar strid, så väl med prasscriptions-systemets grunder
i allmänhet, sorn äfven med vår lagstiftnings tillämpning deraf i öfrigt;
och Motionairen hade derföre icke tvekat att tillstyrka upphäfvandet
af ett stadgande, hvilket, för det serskilda fall det angår, vore destomera
vådligt, sorn någon tid icke finnes föreskrifven, hvarinom borgenär, efter
att medelst en ensidig anmälan hafva hos Konungens Befallningshafvande
förvarat sin talan emot löftesmannen, vore skyldig att härom underrätta
honom, hvadan erfarenheten ock visat, att löftesmän, som, först
efter flere års förtopp samt sedan gäldenären kommit på obestånd, erhållit
del af borgenärens lagsökning,-likväl blifvit till ansvarsskyldighet dömde,
enär borgenären icke försummat, att inom fatalietiden gifva sitt anspråk
hos Konungens Befallningshafvande tillkänna.
5:o Att Lagens medgifvande uti 2 Cap. 4 af nu gällande Utsöknings-Balk
må försvinna samt uppskof med betalningen af ostridig och
förfallen fordran icke ega rum, utan så vida borgenären dertill samtycker.
Vid fråga om förbindelser, som ej innehåll» någon bestämd förfallo
-
\
6
Lag-Utskottets Utlåtande JV.'o ifi.
tid, utan äro ställde att vid anfordran liqviderasi plägade Konungens Befallningshafvande
ofta * tillämpa stadgandet uti ofvanberörde lagrum, men,
då man icke kunde finna, hvarföre åtagandet att betala vid anfordran skall
vara mindre bindande för gäldenären, än åtagandet att betala vid viss förfallodag,
ansåges fordringsegarens rätt ej mera i det, ena än i det andra
fallet böra af Konungens Befallningshafvandes godtycko kunna uppehållas.
6:0 Att för de fall, dä gäldenär af Konungens Befallningshafvande
förklaras skyldig att undergå utmätning, med lemnad frihet att hos Domaren
söka sitt åter, den för anställandet af en sådan återvinningstalan
uti 1798 års Kongl. Förordning stadgade tid af natt och år må så förkortas
, att gäldenären inom sex månader i stad, och på landet vid det
Ting, som näst efter sex månader infaller , bör i laga ordning instämma
fordringsegaren. Den sålunda föreslagna kortare tid syntes vara för ändamålet
tillräcklig, och något längre rådrum hade icke blifvit medgifvet för
återvinningstalan i anledning af Hof-Rätts qvarstads-resolution. '
7:0 Att utmätningsman, utan serskild föreskrift af domstol eller
Konungens Befallningshafvande, må ega att verkställa utmätning för fordran,
som till betalning förfallen är och af gäldenären vid behörig utmätnings-förrättning
ovilkorligen erkännes. Skälen till ett sådant allmänt
stadgande, det Lag-Comitéen ansett böra lill endast auctionsfordringar
inskränkas, funnos utvecklade i Hof-Rätlens öfver Skåne och Blekinge
motiv till förändrad lagtext i detta ämne.
B. I afseende på utmätningsmans befattning och ansvar samt sjelfva
Utmätningen och dess verkan.
8:0 Att under- executorn må, vid ansvar såsom för tjenstefel, vara
pligtig att, vid utmätnings-liandlingars emottagande, deröfver utan lösen
meddela sökanden bevis, genom utdrag af utmätnings-diarium, ehvad
sådant intyg serskildt begäres eller icke. Det är af vigt, alt frågan om tideal
för utrnätnings-documents ingifvande sättes utom all tvist och icke
göres beroende af utmälningsmannens utaf vårdslöshet eller annan orsak
möjligen fördröjda antecknande; hvarföre och då* enfaldiga parter sällan
förstode eller vågade att sjelfmant äska sådane bevisvsom nyss äro nämnde^
Motionairen trott det vara nödigt föreslå, att meddelandet deraf måtte
såsom en tjenstepligt åläggas.
9:0 Att utmätnings-förrättning skall verkställas utaf utmätningsmannen,
med biträde af tvänne ojäfvige män. Angelägenheten af denna
föreskrift, åsyf^nde inbördes säkerhet för fordringsegare och gäldenär, samt förekommande
af tvister angående utmäcnings-förrättningars laglighet, troddes ej
Lag-Utskottets "Utlåtande N:o if t. 7
behöfva vidare utvecklas. Den blefve så mycket större, i händelse, på sätt
ofvan är föreslaget, nimätning i vissa fall finge företagas utan domstolens
eller Konungens Befallningshafvandes serskilda förordnande, endast på
grund af gäldenärens vid sjelfva förrättningen afgifna förklaring.
10:0 Att gäldenärs f ordringar eller andra så beskaffade öf verlåtliga
rättigheter. må kunna till gälds betalning utmätas. Denna fråga syntes
väl ej böra vara tvifvel underkastad, men, då skiljaktiga tankar, i afseende
derpå, egt rum, troddes ett bestämdt stadgande likväl vara af nöden.
ir:o Att, på sätt Lag-Comite’ens förslag till Utsöknings-Balk uti
f Cap. 6 och y närmare bestämmer, den som vill tillegna sig gods,
som vid utmätningstillfället i gäldenärs bo finnes, bör ställa borgen för
kostnad och skada, som af hans anspråk komina kan, samt, efter det
godset blifvit i qvarstad satt, inom viss tid instämma borgenären tillden
domstol, der egande-rättsfrågan skall slitas. Det vore bekant, hvilka
missbruk i senare lider egt rum, medelst gäldenärers på diktade afhandlingar
grundade invändning, att, af den i deras bo befintlige egendom,
större eller mindre del vore främmande person tillhörig; och i anledning
af serskilda, till förekommande af ett sådant svek, redan väckte motioner,
vore Lag-Ulskottet i tillfälle alt uppgifva de stadganden, som för ändamålet
kunde vara lämplige. Hvad Lag-Comitéens åberopade förslag innehålles,
angående den förmenta egarens skyldighet att ställa borgen och sjelf
instämma fordringsegaren, troddes emedlertid kunna i betydlig måtto bidraga
att försvåra den utväg att skydda sig från utmätning, som hittils så
ofta begagnats, medelst föregifvande, alt gods, som i gäldenärs bo finnes,
före utmätningsförsöket, blifvit till annan man öfverlåtet.
1 2:0 Att utmätningsman må förklaras skyldig att genast efter emottagandet
af de handlingar, på grund hvaraf utmätning begäres, om verkställandet
deraf ombesörja, eller, om det ej ske kan, uti sin dagbok anteckna
orsaken till dröjsmålet, samt att, om utmätning icke är verkställd
och, vid fråga om lösören, egendomen såld, inom en månad i stad och
2 eller 3 månader på landet, efter handlingarnes aflemnande till utmätningsmannen,
denne sjelf skall ansvara för hvad utmätas borde, derest
han ej visar, att borgenär medgifvit anstånd med betalningen eller qtt
den lösa egendomen ej kunnat säljas å tid, som derföre rätteligen utsatt
och kungjord varit. En utmätnings-åtgärd borde lika litet som andra
tjensteförrältningar uppehållas längre tid, än som till dess verkställande
erfordrades, hvarföre borgenären skäligen syntes kunna äska, att utmätningen
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o if1-
för sig går så snart förrättningsmannen icke utaf uppgifne giltige skäl är
förhindrad att derom besörja. I likhet med hvad förut är stadgadt, hade
dock Motionairen ansett en viss lid för utmätningens verkställande, såsom
den yttersta, böra bestämmas; och hade han, med afseende å den skyndsamhet,
som vid executiva ärendens behandling är af nöden, ur Lag-Coinite'ens
förslag till Utsöknings-Balk upptagit det tillägg, att utmätt lösegendom
jemväl bör inom den bestämda tiden vara försåld.
i3:o Att föreskrifterna uti 4 Uap. 3i $. af Lagförslagets Utsöknings-Balk
borde antagas till efterrättelse för de händelser, att köpeskilling
för inropad fast egendem icke inom viss tid erlägges, utan egendomen
kommer att gå under nytt utrop. Härvid troddes dock billigheten
fordra, att, på sätt Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge uti anmärkningar
öfver åberopade lagrum föreslagit, kostnaden för den senare försäljningen
bestrides utaf det öfverskott å köpeskillingen, som vid det nya utropet
möjligen kunde uppkomma.
i4:o Att köpare, som sin betalningsskyldighet full g j ort, eller derom
behörigen öfverenskommit , må vara berättigad att af auctions förr ättaren
erhålla salubreF å egendomen, samt densamma genast tillträdaf utan
förbindelse att ansvara för ränta eller utskyld, sorn till auctionsdagen af
egendomen utgå bort, der ej vid auctionstillfället kung jordt blifvit, att
sådan ränta eller utskyld står i egendomen inne. Okända skulder, åsamkade
af förre egaren, borde ej stanna köparen till last, helst innehafvare»
af så beskaffad fordran är i tillfälle alt, genom tillkännagifvande deraf vid
auctionen bevara sin rätt till godlgörelse af egendomen.
i5:o Att uttryckligen bestämmes, om och i hvad måtto utmätning
må medföra förmånsrätt i det utmätta. Hvad lösegendom beträffar, så
är en sådan förmonsrätt redan uti Concurs-Lagen medgifven; men några
närmare bestämmelser troddes likväl härvid vara behöflige, i afseende
hvarpå 22 Cap. Handeis-Balken uti nya Lagförslaget kunde tjena till ledning.
Huruvida åter utmätning och qvarstad å fast egendom bereder förmonsrätt
framför inteckning, som sedermera i egendomen vinnes, samt
livad verkan, emellan serskilde fordringsegare, vid olika tillfällen förvärfvad
utmätningsrätt i en och samma egendom medför, utgjorde ett ämne,
som i senare tider varit ett föremål för motsatta tankar och skiljaktiga
domslut. För egen del hyste Motionairen den öfvertygelse, att hvarken
andan eller bokstafven af nuvarande Lag lemnar giltig anledning att anse
ut
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o i4i<
9
utmätning innebära förmonsrätt i fastighet, men en annan åsigt hade vid
lagskipningen sökt göra sig gällande; och frågan vöre alltför vigtig och
ofta förekommande, för att icke påkalla den lagstiftande magtens bestämda
förklaring till stöd för den ena eller andra meningen.
C. I afseende på qvarstad och bysättning.
16:0 Att då, sedan qvarstad å gäldenärs gods verkställd är, till
utmätning eller bysättning dömdt varder, qvarstaden må anses lika gild
som utmätning. Detta stadgande, hemladt ur nya Lagförslagets UtsökningsBalk,
6 Cap. 4 §•> innefattade en lika billig som hittills saknad förklaring,
hvars angelägenhet, vid fråga om förmonsrätt uti gäldenärs gods o. s. v.,
vöre af erfarenheten vitsordad.
1 7:0 Att gäldenär må kunna by sättas, då, vid anställd utmätning,
andra tillgångar ej finnas, än tvistige eller sådane, som för andra orsaker
ej genatt k inna till betalning användas. Hvad Lag-Comitéen i likhet
härmed, uti 7 Cap. 8 §. Utsöknings-Balken, föreslagit, innefattade en för
borgenärens säkerhet högst nödig föreskrift, enär det i motsatt fall skulle
bero af gäldenären, att, medelst blotta uppgiften af obefintliga eller äfventyrliga
tillgångar, tillintetgöra borgenärens rätt att vid bristande betalning
hålla sig till gäldenärens person.
18:0 Att, (h sammanhang med det föregående) Kongl. Brefven den
16 December 18no och den 1g Maji 1822, innefattande förbud emot oförmögen
gäldenärs inställande till arbete hos borgenären, må upphäfvas,
och sådan arbetsskyldighet, under vissa vilkor, åter kunna åläggas.
Rättvisan och billigheten häraf funnes tillräckligen ådagalagd uti de serskilda
motioner, som i denna fråga blifvit väckta och till Lag-Utskottet
remitterade. Motionairen åberopade alltså dera, jemte Hof-Rättens öfver
Skåne och Blekinge vid 7 Cap. Utsöknings-Balken gjorda framställning,
som ansågs innehålla en öfvertygande utveckling af det nu gjorda förSlä^St*
D.
I afseende på överklagande och verkställighet af Utslag i Utsökningsmål.
, .
i g:o Att gäldenär ej må hos Öfver-Rätt söka ändring i utslag, derigenom
mål blifvit tvistigt förklaradt. Afseendet å utsökningsärendens skyndsamma
behandling samt å borgenärens rätt hade visat nödvändigheten af
ett sådant stadgande, hvilket finnes upptaget uti Lagförslaget 9 Cap. 1 §•
Utsökniags-Balken.
Bihang till R. St. Brot. 1834.
29de Håflet.
IO
Lag- Utskottets Utlåtande N:o lfi.
20:0 Att Konungens Befallningshafvande.^ utslag eller beslut, ändå att
de ej vunnit laga kraft, må genast verkställas i de Jall 10 Cap. 1 $. af
Lag-Comiteens förslag till Utsöknings-Balk omföfmäler; dock emot skjldighet
för sökanden att, på sätt 3 i samma Cap. innehåller, ställa
borgen för återbäring och skadestånd. Skälen derföre igenfunnos uti LagComiteens
motiv till anförde lagrum.
Och 21:0 Att vad emot Härads-Rätts Utslag i erkända och contumaciter
afgjorde skilldf ordningsmål ej må tillåtas, eller ock det förklaras, att
sådane Utslag , vadet oaktadt, kunna till verkställighet befordras. Det oskick,
som i senare tider allmänt egt rum, medelst vädjande i så beskaffade mål,
vore tillräckligen kändt och borde förekommas, genom antagande af hvad
nu alternativt blifvit föreslaget. Enahanda fråga hade väl tillförene blifvit
väckt och afslagits på den grund, att man icke utan en betänklig rubbning
uti hela rättegångssättet i tvistemål kunde, vid Under-Rätts Utslag, angående
erkänd eller obestridd skuldfordran borttaga vadrätten, eller laga verkan
deraf, men Motionairen hemställde, om icke lagstiftningen borde vara lika
mon om bibehållandet af sin aktning som sin consequeuce, och han trodde,
att en obetydlig rubbning uti den senare skulle, i förevarande fall, kunna
bereda en öfvervägande ersättning uti det förra afseendet.
För öfrigt har 'Peter Pehrsson yttrat sig öfverlemna åt Utskottet, att,
i sammanhang med hvad han nu anmärkt, uppgifva, livilka ytterligare förbättringar
af vårt executionsväsende må vara nu genast både nödige och
verkställbar.
Vid förehafvande häraf har hos Utskottet uppstått tvifvelsmål, huruvida
Utskottet kunde grundlagSenligen ingå i pröfning af hvad Peter Pehrssons
omförmälda anförande innefattar. Om motionsrättigheten finge på det
sätt utöfvas, att, sedan motion, inom behörig tid, blifvit väckt t. ex. i det
ämne, hvarom nu är fråga, eller angående en förbättrad lagstiftning för utsökningsmål,
utan uppgift på de omständigheter, hvari bristfällighet ansågs
ega rum och utan förslag till nya stadganden, man sedermera egde, med åberopande
deraf, när som helst, under Riksdagens lopp, framställa lagförslag
i alla frågor, hvilka kunna hänföras under den dass motionen antyder; så
hlefve föreskriften i 56 §. Riksdags-Ordningen ytan all verklig betydelse:
då kunde man genom en motion i ännu mera omfattande ordalag, t. ex. om
nyttiga ändringar och tillägg i lagverket i allmänhet, göra rättigheten att
föreslå ny Lag af hvad syftemål som helst, till tiden alldeles oinskränkt;
och då^ skulle Utskottets arbeten och Rikets Ständers fattade beslut kunna
ständigt sönderryckas och uppehållas, genojn nya framställningar, samt der
-
Lag- Utskottets Utlåtande N:o ift.
11
est, såsom nu jemväl är händelsen, Utskottet redan afgifvit Betänkande öfver
motionen förr, än det såsom utveckling deraf benämnde anförandet till
Utskottet ankommit, men Utskottet likväl genom återremiss anmodades att
öfver detta senare sig yttra, den följd häraf uppstå, att antingen Rikets
Ständer betogos rättigheten att till Utskottet meddela återremiss i de mera
omständligt uppgifne frågor, hvilka sålunda i senare Utlåtandet för första
gången besvaras, och hvilka icke lämpligen eller grundlagsenlig! torde kunna
behandlas åtskiljde från rätta motionen, eller ock Utskottet komme att tvän
ne
gånger besvara återremiss i samma ämne.
Jemte det Utskottet trott sig böra å detta förhållande Tåsta Rikets
Ständers uppmärksamhet, får Utskottet i sjelfva saken vördsamt tillkännagifva,
att åtskilliga af de ofvanupptagne punkterna innefatta ämnen, hvaröfver
Utskottet, i anledning af andra derom väckta motioner, utlåtit sig, och
som således kunna anses till det hufvudsakligaste besvarade, nemligen 4^de
punkten genom Betänkandet N:o 5i,yjide punkten genom Betänkandet N:o
tfj, 8:de punkten genom Betänkandet N:o 52, n:te punkten genom Betänkandet
N:o 53, i2:te punkten genom Betänkandet N:o 52, i5:de punkten
geriom Betänkandet N:o 68, iS:de punkten genom Betänkandet N:o 55 och
2i:sta punkten genom Betänkandet N:o 83; att punkterne 9, 10, i3, 14, 16,
ig och 20 åsyfta stadganden, hvilka så nära öfverensstämma med nu gällande
Lag och allmänt antagna bruk, att vidare föreskrifter i dessa ämnen,
enligt Utskottets åsigt, icke äro beliöfliga, och att öfrige punkterna åter,
nemligen 1, 2, 3, 5, 6 och 17, om också anledning funnes, att desamma
till större eller mindre del understödja, icke synes vara af den vigt, att de
nu höra föranleda till någon vidare åtgärd, som måhända skulle orsaka uppehåll,
och derigenom möjligtvis hinder för antagandet af de flera magtpåliggande
förslag, angående utsökning och hvad dermed har sammanhang,
hvilka utgöra föremål för Utskottets nästföljande Utlåtande.
Som i öfrigt någon anmärkning emot Betänkandet N:o 44 ej Annes
vara inom Riks-Stånden framställd, får Utskottet detsamma oförändradt till
Rikets Höglofl. Ständers upplysta pröfning ånyo öfverlemna.
Stockholm den 7 Oct. i834«
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1/fz.
N:o 142.
Ankom till Exp.-Utsk. den 22 Ocf.
Utlåtande, i anledning af återremisser utaf åtskilliga
från Utskottet afgifna Betänkanden, rörande utsökningsärenden.
Följande i dessa ämnen aflåtne Betänkanden, nemligen:
N:o 45, öfVeE Riksdagsfullmägtigen från Örebro Län Feter Pehrssons
motion, att, för de orter, der verkställigheten af utmätningar nu vore delad
emellan Kronofogde och Bergsfogde, ändring häruti måtte förordnas, så
att omför malde befattning blott endera tillkommer;
N:o 46, öfver väckta motioner, angående rättighet för Länsmän,
Nämndemän och Fjerdiftgsmän, eller den person fordringsegaren eljest har
förtroende till, att verkställa utmätningar;
N:o 47» öfver Riksdagsfullmägtigen Olof Olofssons från Östergöthland
motion, angående vilkorliga utmätnings-resolutioner;
N:o 48, öfver Herr Gustaf Adolf Bruncronas motion, om vissa lagbestämmelser,
för att förekomma utmätningsmans tillgrepp och förskingring af
utmätta medel;
N:o 4p, öfver Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs Län Anders Danielssons
motion, om annan fördelning, än den, som nu eger rum, af försäljnings-provision
för utmätt fastighet;
N:o 5o, öfver Riksdagsfullmägtigen Joli. Jac. Rutbergs från Norrbottens
Län motion, att, för Kronoutskylder af fastighet, den egaren till utskyldernas
godtgörande afstår, vidare betalningsansvar icke må honom
åligga;
N:o 5i, öfver Riksdagsfullmägtigen från Calmar Län Nils Magnussons
motion, om bestämmande af viss tid för fullföljd af hos Konungens Befallningshafvande
skedd lagsökning emot löftesman, som borgat såsom för
egen skuld;
N:o 52, öfver Riksdagsfullmägtigen från Skaraborgs Län Lars Larssons
förslag lill stadganden, rörande tiden, inom hvilken utmätning bör verkställas,
med flera hithörande frågor;
N:o 53, öfver väckta motioner, angående stadganden, till förekommande
deraf, att gäldenär, medelst diktade köpe-afhandlingar, undanhåller
sina tillgångar från utmätning; och
N:o 55, öfver motioner, om stadgande af skyldighet för gäldenär, att,
i brist af annan tillgång, med arbete aftjena sin skuld;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o ija. i3
hafva blifvit af Högloft. Ridderskapet och Adeln, Högvördige PresteStåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterade, hvaremot
Yällofl. Borgare-Ståndet bifallit desamma, med undantag af N:ris 52
och 53, å hvilka äfven sistnämnda Stånd meddelat återremiss.
Hos Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet har ej någon speciel
anmärkning emot någotdera af ifrågavarande Betänkanden blifvit framställd;
men, i anledning af clet utaf Herr Friherre C. TV. Ehrenborgh, med hvilken
Herr TV. F. Dalman sig förenat, gjorda yrkande, att Utskottet måtte
tillse, huruvida icke alla de nya stadganden, rörande executionsverket, som
Utskottet funne nödigt föreslå, borde sammanföras i en enda författning,
under namn af executions-stadga, har Riddérskapet och Adeln anmodat Utskottet,
att till Riks-Stånden inkomma med ett sammandrag, innehållande
på ett ställe alla de till executions verket hörande författningar; och en lika
beskaffad anmodan har äfven Preste-Ståndet aflålit
För bemötande häraf får Utskottet vördsamt erinra, att författandet
af en executions-stadga, som upptoge, icke allenast de nya lagbud, Utskottet
ansett sig böra i ämnet tillsty^rka, utan äfven allt hvad nu gällande Utsöknings-Balk
och dithörande mångå författningar i öfrigt innehålla, påtagligen
blefve ett så vidlyftigt arbete, att det icke med någon sannolikhet
kunde hinna af Utskottet fullbordas, samt ännu mindre af de lagstiftande
magterne granskas och antagas, under den tid, som af'Riksdagen må återstå.
Hvad åter angår frågan om sammanförandet i en författning af de nya stadganden,
rörande executions-verket, hvilka af Utskottet nu föreslås; så enär
Rikets Ständer redan, uppå Utskottets i Memorialet N:o 80 gjorda hemställan,
genom underdånig skrifvelse till Kongl. Mai:t framburit den önskan,
att alla de lagstadganden, som vid innevarande Riksmöte beslutas, af sådan
beskaffenhet, att de höra till allmän Civil- och Criminal-Lag, måtte, så vidt
det finnes lämpligt, varda kungjorda uti en enda författning, den Kongl.
Maj:t således vid Riksdagens slut täcktes utfärda, förmodar Utskottet det af
Herr Friherre Ehrenborgh och Herr Dalman åsyftade ändamål redan vara
beredt. För öfrigt torde Utskottet få fästa uppmärksamheten deruppå, att,
i händelse alla ifrågavarande stadganden af Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts
Nådiga sanction öfverlemnades 1 form af en författning eller ett lagförslag,
och Kongl. Maj:t funne ett enda af dessa stadganden icke böra godkännas,
allesammans skulle komma att derigenom förfalla: en olägenhet, som undvi
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1^.2.
kes i den mon endast sådana stadganden, hvilka sinsemellan hafva ett oskiljaktigt
samband, uti ett och samma lagförslag intagas.
Serskilda anmärkningar hafva deremot förekommit, hos Borgare-Ståndet
i afseende på Betänkandena N:ris 5a och 53, samt hos Bonde-Ståndet
emot Betänkandena N:vis A5, 46, 5o, 5a och 55, hviika anmärkningar Utskottet
vill, i den ordning numerföljden föranleder, här nedan upptaga och
besvara. Betänkandena N:ris 47» 4^> 49» och 53 äro af Bonde-Ståndet
återremitterade endast för sammanhanget med öfrige, yppade frågor om ändringar
och tillägg i executions-lagarne.
Vid N:o 45 har Motion dir en, under åberopande af sin motion, framställt
den erinran, att då värdet af Bergsmans fasta egendom, vid fråga om
utmätning, icke hnge utrönas annorlunda, än medelst laga uppskattning,
hvilken förrättning kunde med lika säkerhet verkställas af Kronofogden som
af Bergsfogden, Utskottet troddes hafva saknat giltiga skäl att hans förslag
afstyrka; men då Utskottet icke, lika med Motionairen, kan antaga, att i allmänhet
Kronofogde må anses förstå att, med samma säkerhet som Bergsfogde,
uppskatta egendom, hvilken hörer till Bergsbruket, och som deraf
ofta hemtar sitt egentliga värde, finner Utskottet ej heller skäl att, i anledning
3-f omförmälde anmärkning, frångå dess förra Utlåtande i ämnet.
Utan vidare uppgifna grunder och endast-under åberopande af den i
Betänkandet N:o 46 .besvarade motion, har Bengt Gudmundsson från Halland
yrkat återremiss af detta Betänkande; men då innehållet af samma motion
redan utgjort föremål för Utskottets öfvervägande, och, efter dess tanka,
blifvit, med all nödig fullständighet, i Betänkandet besvaradt, lärer vidare
yttrande deröfver icke erfordras.
Likaledes har, i afseende, å Betänkandet N:o 5o, Motionairen yrkat
återremiss, på grund af den erinran, att det syntes honom uppenbarligen
orimligt och obarmhertigt, att för en så beskaffad skuld, som den derstädes
omförmälde, tillgripa gäldenärens öfriga tillgångar, oftast bestående endast
uti oumbärliga kläder och hvad mera till lifvets uppehälle och bevarande
oundgängligen erfordras. Det är likväl, efter Utskottets tanka, onekligt, att
fastighetsegaren måste vara personelt ansvarig för utskylderna för det eller
de år, då han brukat egendomen och sjelf tagit dess afkastning; och i fall
det verkligen skulle inträffa, att denna afkastning icke motsvarade utskyldernas
belopp, må anledning möjligen vara för handen att söka och få någon
eftergift, men detta utgör ej tillräckligt skäl, att stifta en Lag för så
Lag-Utskottets Utlåtande N:o i42-
sällsynta händelser, helst då Lagen kunde, på sätt Betänkandet antyder, innebära
väckelse till missbruk.
Borgare-Ståndets återremiss af Betänkandet JY:o 52 grundas på de
inom Ståndet af flere Ledamöter åberopade anmärkningar, hvilka innefattas
uti Herr Bååths vid Betänkandet fogade reservation, samt endast angå frågan
om skyldighet för utmätnings-sökanden att till executorn förskjuta de
med utmätningen och försäljningen förenade kostnader; — och de hos Bonde-Ståndet
emot samma Betänkande framställda anmärkningar åsyfta endast
frågan om tiden, inom hvilken utmätning å landet bör vara verkställd,
samt äro följande;
d) af Nils Pehrsson från Örebro Län:.alt han ansåge en bestämd tid
böra executorn föreläggas, inom hvilken han, före de Irenne månadernes
utgång, borde hos gäldenären hafva anställt laga undersökning, på det executorn
icke måtte vara i tillfälle utöfva ett missbruk, hvarigenom en for
dringsegare
korame i mistning af sin lagliga rätt. Det blefve nemligen el
jest
möjligt för executorn att, af undseende för gäldenären, fördröja utmätningen
till dess, för exempel, blott en vecka af de förelagde trenne
månadeine återstod; och olägenheterna häraf skulle i synnerhet ofta visa
si0’ vid verkställande af så kallade vilkorliga utmätnings-resolutioner, enär
det kunde hända, att gäldenären, efter sålunda vunnet anstånd, emot siri
öfvertygelse helt och hållet bestridde krafvet och derigenom hindrade all
verkställighet af den ågångna resolutionen; — b) af Nils Pehrsson från
Södermanlands Län: att utmätningsmannens rättighet, att till tredje månadens
slut' dröja med anställande af utmätning, ofta föranledde dertill, att
en fördringsegare finge vänta på liqvid uti sex månader och derutöfver,
hvadan sistbemälde Nils Pehrssonsom för öfrigt instämde uti hvad Nils
Pehrsson från Örebro Län påmint, trodde nödigt, att bestämdt stadgades,
det Kronofogdarne å landet voro pligtige att, derest laga hinder icke mötte,
inom sex veckor efter emoltagandet af utmätnings-handlingarne, ombesörja
verkställandet af behörig undersökning, huruvida hos,gäldenären finnes
tillgång till krafvets godtgörande eller icke, hvaröfver bevis borde fordringsegaren
på begäran meddelas; — och c~) af Lars Larsson från Skaraborgs
Län: att då Utskottet antagit tiden för utmätnings-föriältningars
verkställande af Kronofogde till tre månader, men Lars Larsson ansåg det
i hans motion föreslagne kortare rådrum af allenast en månad vara för
ändamålet tillräckligt, han fördenskull yrkade återremiss i denna del.
I anledning af de uti Herr Bååths reservation förekommande anmärkningar,
får Utskottet erinra: 1:0 att det ligger i sakens natur, att sö
-
i6 Lag-Utshottets Utlåtande N:o 142.
tanden skall till under-executorn öfverlemna fullständiga utmätningshandlingar,
innan behörighet för denne senare att skrida till utmätning vidtager,
och innan således den ifrågavarande tiden af 3 månader ålandet samt
6 veckor i stad kan börja att räknas. Häraf följer, att, derest sökanden
begagnar sin i Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798, 8 §., medgifna
rätt, att directe vända sig till under-executorn, för verkställighet å laga
kraftvunna domar och utslag, sökanden är skyldig att, så vida fastighet
skall kunna tagas i mät, enligt Kongl. Förordningen den 17 Februarii
1748, förete bevis af vederbörlig domstol, ej allenast att egendomen tillhör
honom, som då för egare angifves, utan ock för hvad gäld den häftar
eller är besvärad med inteckning, hvadan beslvret med anskaffande af
dessa bevis påtagligen åligger, icke executorn, utan sökanden, och, i fall
den förre åtager sig sådant, blifver ett enskildt uppdrag, beroende på ömsesidig
öfverenskommelse; 2:0 att anskaffande af bevis, det ej något anspråk
på fastigheten göres, under åberopande af arf eller annan orsak, icke
är föreskrifvet, men väl, att, om en sådan talan i laga ordning anställes
och behörigen anmäles, egendomen icke bör gå under utrop förr än öfwer
klandret blifvit dömdt, och domen vunnit laga kraft; 0:0 att auctionens offentliggörande
genom tryckta kungörelser eller i allmänna tidningar ej heller
är i Lag påbjudet, och att således äfven denna åtgärds verkställande
genom under-executorn berör på frivilligt aftal. Den i afseende på sättet
för kungörandet nu gällande föreskriften i 1748 års nyssnämnde Kongl.
Förordning innefattar härom endast, att auctionsdagen bör å landet kungöras
å predikstolarne i det Härad, der egendomen är belägen, och jemväl
å de Ting, som i Häradet hållas, samt i stad tillkännagifvas genom
vanliga anslag och allmän Kungörelse å Rådstufvan; 4:o alt 179& ars
Kongl. Förordning i 10 §. samt Kongl. Förordningen den 27 April 1810
uttryckligen ålägga utmätnings-sökanden, men icke executorn, att, på föreskrifvet
sätt, om auctionen underrätta öfrige borgenärer, som hafva inteckning,
hvadan executorn icke heller för detta ändamål har någon kostnad att
vidkännas; och 5:o att det egentligen endast vore i afseende på utmätningsmännens
besvär, resor och tractamente, som något stadgande om förskott
kunde komma i fråga; men då ersättningen härföre utgår med betalningsrätt
i främsta rummet af hvad som utmätes, och, om delta icke
förslår, mäste af sökanden gäldas, så att någon förlust för utmätningsmäunen
i detta afseende högst sällan lärer kunna uppstå: då de fleste Embels-
och Tjänstemän måste i vissa fall underkasta sig att icke få uppbära
Lag-Utshottets Utlåtande Nio 142.
betalning för deras förrättningar förr, än de äro slutade, hvilket åliggande
bör anses ersatt genom de förmoner embetet eller tjensten medför; och då
slutligen någon allmän grund för bestämmande af förskottets större ellermindre
belopp icke lärer kunna uppgifvas, har Utskottet nu, likasom då ämnet
af Herr Bååth inom Utskottet först väcktes, trott sig sakna skäl att föreslå
något stadgande, hvarigenom fordringsegarens rätt lill skyndsam handräckning0
gjordes beroende utaf Öfver-Executors eller Domstols pröfning af
omförmälde ersättningsfråga.
De hos Bonde-Ståndet gjorda anmärkningar emot sistnämnda Betänkande
synas alla utgå från en mindre rigtig uppfattning af Utskottets förslag.
Enär detta innehåller, att Kronofogden skulle vara skyldig, inom
trenne månader ifrån den dag, då dom eller utslag, hvarå utmätning följa
bör, till honom aflemnas, ej allenast hafva fullgjort sin skyldighet medelst
utmätning, utan ock då lösegendom, som bör säljas, är i mät tagen, hafva
verkställt° försäljningen deraf, samt af försäljningssumman, så långt den
förslår, borgenärens fordran betala; äfvensom att, derest Kronofogden
försummar något häraf och han ej kan visa, att borgenär lemnat anstånd
med betalningen, eller att, oaktadt vidtagne lagliga åtgärder till utmätning
och försäljning samt köpeskillingens indrifvande, sådane hinder mött, som
af Kronofogden ej förekommas kunnat, han skall sjelf svara för det, hvarföre
utmätning sökt är; så följer deraf otvifvelaktigt, att Kronofogden ingalunda
kan, ansvarslöst, huru länge som helst, inom de 3:ne månaderna
dröja med utmätningen, ulan är skyldig vidtaga hvarje till utmätning, försäljning
och liqvid hörande åtgärd, så tidigt, att de alla, hvar efter annan
må kunna i laga ordning för sig gå inom ifrågavarande tid. Någon
större skyndsamhet synes ej kunna af fordringsegaren med skäl begäras, och
på sätt i Betänkandet redan är anfördt, anser Utskottet någon allmän
föreskrift rörande fördelning af denna tid de serskilde verkslällighetsåtgärderna
emellan’, ej lämpligen kunna ega rum, med mindre densamma skulle
utsträckas utöfver ifrågavarande period.
Emot Betänkandet JY:o 53 hafva anmärkningar blifvit inom BorgareStåndet
framställde: a) af Herr Hessle, som förnyat och åberopat sin vid
Betänkandet fogade reservation: F) af Herr Böök, som yttrat sig anse det
åsyftade ändamålet icke, eller åtminstone ganska ofullkomligt, vinnas genom
Utskottets afgifna lagförslag, helst ingenting hindrade, att den ifråga varan
Bihang
till R. St. Brot. 1834. 7-de Sami. 1 :sta AJd, 3
2-9 .de Håftet,
i8
Lag-Utskottets Utlåtande JS[:o i42.
-de afhandlingen kunde af gäldenär, som befarade utmätning, uppgöras dagen
eller timman före utmätningen; hvarföre Herr Böök hyste den åsigt,
att, till betryggande af borgenärs rätt, ej mindre köpare än säljare borde
vara pligtig att, derest borgenär så äskade, edeligen inför Domstol fästa
afhandlingens vigtighet, och att svek eller förnärmande af andras bättre
rätt dermed ej afsetts, samt att, intill dess sådant skett och tvisten derom
blifvit afgjord, egendomen borde för borgenärens räkning med qvarstad
beläggas. Detta sätt syntes dessutom stå i harmoni med Lagens stadgande,
rörande skyldighet för säljare och köpare af fastighet, att, vid fråga om
börd, edeligen styrka, att dem emellan verkligen blifvit, så tingadt och
betaldt, som-köpebrefvet innehåller; c) af Herr Rubin, hvilken ansett de
i detta ämne tillämplige stadganden, som finnas i nuvarande Lag, vara
tillfyllestgörande och äfven de mest tjenliga; d) af Herr Cederborgh , som åberopat
sin afgifne reservation; och e) af Herr Olbers, som yttrat sig anse Utskottets
förslag icke vara för ändamålet verkande, och i stället tillstyrkt
det stadgande, att den lösa egendom, som finnes i gäldenärs bo, skall vara
kraftegande utmätning underkastad, utan afseende derpå, om egendomen
uppgifves höra annan lill. Detta vore efter hans tanka det enda medlet
att förekomma de mångfaldiga missbruken.
Hvad nu serskildt beträffar Herr Olbers' nyssnämnde förslag, så förmodar
Utskottet, alt hvarken de hos oss rådande rättsbegreppen eller en
nödig omtanka för den allmänna rörelsen tillåta införande af en Lag, till följd
hvaraf hvar och en, sam anförtrodde någon annan sin egendom, skulle,
utan hänseende till dennes redlighet, äfventyra att förlora egendomen, till
förmon för innehafvarens borgenär, sora likväl icke hade egande-rätt, utan
endast fordringsrätt att åberopa, och ehuru förhållandet styrktes genom
fullständig bevisning. Vidkommande åter de öfrige anmärkningarne, så anser
Utskottet dem redan vara nöjaktigt besvarade i Betänkandet, till hvilket
Utskottet således torde få hänvisa.
Inom Bonde-Ståndet hafva många Ledamöter yttra.t sig emot Utskottets
i Betänkandet JV:o 55 framställde' åsigt och påyrkat bifall till motionerna,
hvarvid de fleste förmält sig anse en viss skuldsumma böra bestämmas,
såsom den högsta för hvilken arbetsdom kunde meddelas, och några
föreslagit densamma till 4° k 5o R:dr Banco. Deremot hafva också många
andra talat för bifall till Betänkandet. Och sorn detta, efter Utskottets
mening, innefattar alla de hufvudsakliga skäl, hvilka i ämnet kunna på
ena och andra sidan anföras, samt Utskottet icke funnit sig hafva orsak,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1^3. iq
att sitt deruti fällda omdöme frånträda, får Utskottet, med tillkännagifvande
häraf, inskränka sig till åberopande af hvad sålunda, vid frågans
behandling förra gången, hos Utskottet förekommit.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt och yltradt, varda Utskottets,
genom samtlige ifrågavarande Betänkanden, N:ris 45, 4^, 47, 48,
49, 5o, 5i, 5å, 53 och 55, afgifne förslag och tillstyrkanden, ulan förändring,
till Rikets Högloflige Ständers skärskådande å nyo vördsamt öf
verlemnade.
é
Trenne Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 7 Oct. 1S34-
Reservationer :
r:o af Herr Hessle: ”För min del får jag åberopa min vid Utskottets
Betänkande N:o 53 afgifna reservation;”
i:o af Herr Rubin, som åberopat sin inom Borgaré-Ståndet framställda
anmärkning j
3:o af Anders Svensson från Halland: ”På de af Motionairerne anförde
skäl anser jag det böra på fordringsegarens eget val ankomma, att
till utmätningsman välja hvem honom godt synes, äfvensom jag tror, att
Utskottet bort föreslå det stadgande, att gäldenär, i brist af annan tillgång,
må med arbete aftjena sin skuld.”
N:o i43.
Ankom till Exji.-Unfc. d. a* Oct.
Utlåtande, i anledning af äterremiss utaf Utskottets
Betänkande N:o 62, öfver Herr Friherre Joh. Albert
Kantzows motion, att bysatt gäldenär, som all sin
egendom till borgenärerne af står, genast derefter ma
från bysättningshäkte lösgifvas.
Detta Betänkande har blifvit från Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Hög vördig e Preste-Ståndet återremitteradt, men af Välloflige Borgare
•
.. i_ b—deremot afslaget.
20
Lag-Utskottets Utlåtande N:o i/f.3.
Hos Ridderskapet och Adeln hafva, till stöd för återremissen, följande
Ledamöter sig yttrat, nemligen: 1:0 Herr B. Rosenblad: att den erfarenhet,
hans befattning såsom Ledamot af Banco-Discont-Directionen och Revisor af
samma Verks räkenskaper lemnat, öfvertygat honom, att nu gällande stadganden
uti ifrågavarande afseende voro behöflige. Ofta sage man, huru
svårt det är att få en tredskande gäldenär att icke undanhålla sina tillgångar;
och skulle man nu medgifva honom rättighet att, så snart han gjort
ansökning om concurs, lösgifvas utur bysättningshäktet, så skulle han säkert,
i fall besvärande omständigheter vora för handen, begagna sig af tillfället,
att aflägsna sig, innan Domstol hunnit att taga befattning med målet.
2:0 Herr Friherre C. TV. Ehrenborgh: att Herr Friherren trodde Betänkandet
böra återremitteras, på det Utskottet måtte komma i tillfälle att
pröfva frågan i sammanhang med det allmänna öfverseendet af våra executionslagar;
och 0:0 Herr C. Hauswolff': att han biträdde Herr Friherre
Kantzows motion, på det sätt, att han ansåg alla gäldenärer, utom de erkändt
bedräglige, böra hädanefter vara befriade från bvsättning. Om nyttan
af en sådan lagförändring hade Herr von Hauswolff vunnit en bestämd
öfvertygelse under en längre tids vistande i andra länder, och till stöd
derföre kunde, ibland annat, åberopas det exempel staden New-York i
Norra America för tvänne år sedan lemnat. Till följd af en utsväfvande
speculationsanda, och under ett utbildadt procenteri-system, hvilket grundades
på bysättningslagen, hade enskild credit derstädes allt mer och mer
nedsjunkit. Americanernes i detta såsom i mycket annat sunda omdöme
misstog sig icke om roten till det onda. Den allmänna rösten, äfven bland
dem, som man skulle tro, i anseende till deras rörelse, fordra de starkaste
garantier, förklarade sig bestämdt emot bysättning för gäld. Följden var,
alt bysättningen afskaffades, och den klokt beräknade förändringen lyckades
i hög grad. Crediten förkofrades märkbart, moraliteten höjde sig, och
i stället att bedrägerier, medan bysättningstvånget qvarstod, blifvit alltmer
och mer allmänna, började tro och heder utgöra en valuta, hvilken den
lånebehöfvande . vinlade sig att kunna prestera, samt långifvaren att undfå.
Det borde icke betviflas, att efterföljd af detta exempel, medelst afskaffande
af en från slafveriets tidehvarf qvarstående Lag, skulle äfven här bära
välgörande frukter. Att Banco-Discontens säkerhet skulle hvila på gäldstugan,
kunde talaren icke föreställa sig, likasom han icke heller trodde, att
man borde, endast med afseende å Banco-Disconten, bibehålla en Lag, hvilken
sårade rättskänslan, understödde procenteriet med dess olyckliga följder,
och i allmänhet verkade menligt på moraliteten.
hag-Utskottels Utlåtande JV:o 144•
Preste-Ståndet har återremitterat detta Betänkande i sammanhang
med de öfriga, som angå ändringar eller tillägg i Författningarne rörande
executions-verket, utan någon häremot gjord serskild anmärkning.
Utskottet, som således endast har att besvara de af Herrar Rosenblad
och von Hauswolff framställde anmärkningar, får, dels i anledning af hvad
deu förre andragit, göra den erinran, att ändamålet med bysättning destomindre
må anses vara, alt, i händelse concurs uppstår, ega säkerhet å gäldenärens
person, som Concurslagen bestämmer helt andra förhållanden såsom
skäl till gäldenärs inmanande i häkte, än blotta oförmågan att betala;
dels ock, hvad beträffar Herr von Hauswolffs yrkande, att bysättning
måtte i allmänhet afskaffas, åberopa och hänvisa till hvad Utskottet
i detta ämne yttrat sig uti Betänkandet N:o 65; och varder, då ej heller
i öfrigt något skäl .till ändring af Utskottets genom Betänkandet N:o 62
afgifna förslag förekommit, detsamma ånyo vördsamt öfverleranadt till pröfning
af de tvänne Riks-Stånd, hvilka återförvisningen meddelat.
Stockholm den 10 Oct. 1834.
N:o 144.
Ankom till Exp.-Utsk. den aa Oct.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 65, öfver motioner om ändringar
och tillägg i nu gällande stadganden angående
bysättning.
Valloflige Borgare-Ståndet liar bifallit, men de öfrige Riks-Stånden till
Utskottet återförvisat detta Betänkande.
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln har Herr Friherre C. TV.
Ehrenborgh, under åberopande af sin vid Betänkandet N:o 62 gjorde framställning
yrkat, att äfven Betänkandet N:o 65 måtte återremitteras för sammanhanget
med öfrige till Utsökningslagarne hörande frågor; och af Herr
A. von Hartmansdorff är, i afseende på det af Utskottet i sistnämnde Be-,
tänkande afgifne lagförslag, den erinran gjord, att han ansåge olämpligt
stadga, det skyldigheten att bevisa, huruvida gäldenären kan sig sjelf föda
eller icke, skall åligga borgenären. Herr von Hartmansdorff trodde, att
det vore gäldenären, som skulle bevisa, att han icke kan sig sjelf föda,
Lag-Vtskoitets Utlåtande N:o 144'
samt tillstyrkte en sådan redactionsförändring, att stadgandet komme att
lyda: ”att om gäldenären hålles bysatt, och ej kan sig sjelf föda, skall
borgenären vara skyldig, att till gäldenärens förnödenhet förskjuta hvad af
Kronan åt fångar i allmänhet bestås, med förhöjning af hälften derutöfver.”
Högvördige Preste-Ståndet har återremitterat Betänkandet för sammanhanget
med öfrige frågor rörande executionsverket, utan att inom
Ståndet gjorts någon serskild anmärkning.
. Hos Hedervärda Bonde-Ståndet åter hafva åtskilliga påminnelser förekommit,
nemligen:
Vid 3:dje punkten, af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att
det vore tydligt, att Utsöknings-Balken icke handlade om skuldförbindelser
till sedelhafvaren, hvilka först i iy56 års Förordning omtalades,' äfvensom
det vore allmänt bekant, huruledes det grofvaste prejeri bedrefves af personer,
hvilka uppträdde såsom fordringsegare, utan att likväl vara annat än
desses commissionairer, hvaraf följde, både att Lag saknades emot detta
missbruk, och att den vore af behofvet påkallad.
Vid 4'de punkten, af samme Ledamot: att andra länders lagar inskränkt
besyttningstvånget inom en viss ålder, emedan man ansett det vara
värdigt Lagstiftaren, att bereda möjligheten af ett slut på förföljelserna i
detta lifvet.
Vid 6:te punkten, af samme Ledamot: att just den omständigheten,
att vexlar och andra löpande skuldförbindelser äro ämnade att gå i allmänna
rörelsen, oberoende af alla förhållanden emellan andra personer än inneliafvaren
och utgifvaren, i följd hvaraf de redan medförde för borgenären
en fordel framför andra fordringsbevis, syntes vara ett skäl för bifall till
Anders Danielssons förslag, att gäldenär ej borde kunna för desamma bysättas,
innan utmälningsförsök skett.
Vid y:de punkten, af samme Ledamot: att han äfven i afseende derå
kunde, till stöd för sitt förslag, åberopa andra länders lagstiftning och deras
vunna erfarenhet.
Vid 8:de punkten, af samme Ledamot: enahanda anmärkning med den
näst föregående.
Vid n:te punkten, af samme Ledamot: att det der omförmälda, af
honom yrkade stadgande syntes nödigt för god ordning vid häktena, samt
till förekommande af da utbrott af ögonblicklig ilska, för hvilka denna
qvarlemning af råhetens tider ännu ofta visade sig lemna tillfälle , då t. ex.
hela a och 3 årens underhåll på en gång blifvit vid forsta bysättningstillfället
lernaadt.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 144'
Vid 12.'.te punkten, af Olof Månsson från Blekinge: att han funne sin
motion alltför ofullständigt upptagen och besvarad. Det enda skäl Utskottet
anfört för afslag vore fullkomligen origtigt. För att visa detta, behöfde man
endast fästa uppmärksamheten å den följd, hvartill detsamma, consequent
tillämpadt, skulle leda, den nemligen, att den som en gång handlat orätt,
lian borde äfven göra så framdeles. Kunde man ej undgå att erkänna,
det ett dylikt raisonnement vore felaktigt, så borde man icke heller
tillstyrka bibehållande af en rättsvidrig Lag, derföre att upphäfvandet innefattade
en förändring af grundsatser. För öfrigt hafva åtskillige Talare inom
Ståndet yttrat sig för bifall till Olof Månssons i I2:e punkten afstyrkta
motion.
Vid i3:de punkten, af Anders Danielsson: det hans mening varit, att
de här, likasom de, enligt n:te punkten, föreslagne lagbestämmelser skulle
meddelas i reglementarisk väg, och att han hoppades på Utskottets medverkan,
genom föreslående af en underdånig anhållan härom hos Kongl. Maj:t.
Vid i5:de punkten, af samme Ledamot: att han trodde den cessionant,
hvilken ej såsom vårdslös eller bedräglig gäldenär • dömes, icke böra
kunna åläggas att för skulden ansvara med sin person i annat fall, än så
vida han sedan bevisligen undandöljde egendom. Just för det att all egendom
är afträdd, utan att-gäldenären befunnits brottslig, borde han behandlas
skonsammare, än den, som fortfor att begagna sig af sin credit. Man
borde besinna detta och behjerta de olyckor, som ådrogos borgenärer och
gäldenärer gemensamt, samt de obehagligheter och brott, som framkallades
i- samhället derigenom, att C.oncurs-Lagens hårdhet briift;ade folket till
vinglerier, för att undvika cessions-lillståndet.
Utskottets förslag rörande förhöj dt underhåll för bysätta är bestridt
af Botvid Jonsson från Östergöthland, Ola Jeppsson från Blekinge, Gustaf
Apelqvist från Blekinge, Nils Strindlund från Vesternorrland, Olof Olofsson
från Östergöthland, Johannes Christofferson från Kronobergs Län samt
Anders Brisman och Anders Andersson från Skaraborgs Län, jemte manga
andra, som med de nämnde Ledamöterne sig förenat. De skäl, som emot
Utskottets Betänkande i denna del blifvit anförde, äro hufvudsakligen följande:
att det nuvarande anslaget för bysatte destohellre borde anses tillräckligt,
som Kronans manskap under tjenstgöring icke egde åtnjuta mera
än 8 sk. B:co om dagen, och det syntes orimligt, att misshushållare eller
bedragare skulle, utan skyldighet att arbeta, få uppbära ett högre underhåll;
att lagförändringen syntes alldeles motverka bysättningens ändamål;
att då Utskottet nredgifyit, att det underhåll, som nu bestås ett bysatt
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 144'
ningshjön, är tillräckligt till lifvets uppehållande, men likväl föreslagit tillökning,
följde deraf, att den bysatte skulle komma i åtnjutande af mera än
han behöfver; alt den ifrågavarande skillnaden emellan bysattes och andra
fångars underhåll icke vore principenlig, emedan, om den antoges, skillnad
äfven borde göras emellan dem, som häktas för mindre och för större brott;
att motion om förhöjning af bysattes underhåll varit väckt äfven vid sista
Riksdag, men af dåvarande Lag-Utskott blifvit afstyrkt, på de skäl, ”att de
kostnader, som drabba borgenär i och för gäldenärs bysättande, äro redan
så dryga, att de icke skäligen torde böra förökas, helst det underhåll,
den bysatte nu njuter, är tillräckligt till hans lifsbergning, dertill han dessutom
kunde genom arbete sjelf bidraga,” och att verkligt skäl till förhöjning
endast i det fallet kunde finnas, om priset på lifsmedel i senare tider stigit,
hvilket dock ej vöre förhållandet, emedan snarare motsatsen inträffat.
För vederläggning af Herr von Hartmansdorjffs yrkande, att det vore
den bysatte, som skulle bevisa, att han icke kunde sig sjelf föda, så vida
han skulle vara berättigad till underhåll af fordringsegaren, lärer Utskottet
endast behöfva erinra, att, i fall en sådan lagförändring antogs, kunde
den bysatte blifva i saknad af det nödvändigaste och omkomma af brist,
innan ifrågavarande bevisning hunnit fullgöras.
Med afseende åter å hvad hos Bonde-Ståndet blifvit påmind t, får Utskottet
andraga, rörande anmärkningarne vid 3:dje punkten: att 1734 års
Lag i 4 Cap. 4 §• Utsöknings-Balken uttryckligen handlar om förskrifning,
ställd att betalas till innehafvaren, eller till vissman, med gäldenärens samtycke
att låta den komma i annans hand, hvadan stadgandet i 11 §. af
samma Cap. onekligen mäste anses åsyfta jemväl löpande fordringsbevis; och
att det ligger i sakens natur, att innehafvaren af ett sådant måste inför
executor och domstol betraktas såsom sjelf fordringsegare, utan att en mer
eller mindre sannolik förmodan om motsatsen får föranleda till någon skiljaktig
behandling af målet; vid 4‘.de, y.de och 8:de punkterna', att blotta
exemplet af andra länders lagstiftning icke kan utgöra tillräckligt skäl till
efterföljd, utan måste den ena eller andra Lagens företräde, med tillämpning
på hvarje land serskildt, bestämma valet deremellan; vid 6:tepunkten: att,
då det är af vigt att underlätta och befordra liflighet i allmänna rörelsen,
det också måste finnas angeläget, att alla i densamma gångbara fordringsbevis
ega den högsta executiya kraft, som Lagarne medge; vid tute punkten:
att,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o l44'
att, i fall man icke tillåter borgenären att på en gång förskjuta bysättningsunderhållet
för längre tid, man synes vilja, genom det besvär, somen ständig
påpasslighet måste förorsaka, på en omväg motverka användandet af
ifrågavarande i Lag tillåtna tvångsmedel, hvilket förfarande af Lagstiftaren
Utskottet icke kan godkänna; vid iv.te punkten: att Utskottet betraktat såsom
en pligt att i sina expeditioner undvika onödig vidlyftighet, och anser
Olof Månssons motion, ehuru återgifven i sammandrag, likväl vara så fullständigt
upptagen, att något väsendtligt af densammas innehåll ej blifvit i
Betänkandet förbigånget; att Utskottet visserligen icke hyllar den åsigt, att
man skulle blindt vidhålla antagne grundsatser, utan att pröfva deras Vigtighet,
men likväl anser de menliga följderna af ett sådant vacklande i lagstiftningen,
att man den ena Riksdagen upphäfde hvad under den nästföregående
blifvit förordnadt, i ett ämne af ifrågavarande beskaffenhet, vara nog
stora, för att ensamma utgöra skäl till en dylik åtgärds afstyrkande; och att
för öfrigt det hufvudmotiv, hvarpå Olof Månsson grundat sin motion, eller
att den, som saken tappat i detta likasom i andra hänseenden, borde kännas
skyldig att gälda sin vederpart det allt åter, som denne varit nödsakad derå
kosta, icke synes i närvarande fall fullt tillämpligt, emedan det svårligen
kan sägas, att borgenären är nödsakad att använda bysättningstvånget, och
ännu mindre kan bestämmas, huru länge anledning må vara för handen
att gäldenäran i häktet qvarhålla; vid i3:de punkten: att vigten af de skäl,
Betänkandet upptager emot förslaget, icke minskas derigenom, att ifrågavarande
lagbestämmelser meddelas i form af Reglemente; vid i5:de punkten:
att ändamålet med bysättning är att förmå gäldenären, att, till betalning
af sin skuld, använda just sådane tillgångar, om hvilka borgenären saknar
kännedom, och hvilkas tillvaro han således ej kan leda i bevis; samt att
det ej finnes ringaste skäl att betaga de borgenärer, hvilkas fordringar efter
Concursen tillkommit, rättigheten att använda ifrågavarande tvångsmedel',
och ej heller, vid sådant förhållande, synes rättsenlig! att derifrån utesluta
de äldre borgenärerne, hvilka varit i deras betalningsrätt längst uppehållne
och således äro mest lidande; samt slutligen vid Utskottets förslag angående
4 århöj dt underhåll: att Lagén- i 8 Cap. i3 §. Utsöknings-Balken redan
anvisat en skillnad i behandlingen af de för gäld och de för brott häktade;
och att Utskottet tror sig hafva efterkommit humanitetens fordran,
då Utskottet i detta afseende, på en medelväg, gått Motionairernes önskan
till mötes, dervid Utskottet tagit i betraktande, att det ofta är en tillfaliig
Bihang
till K. St. Prot. 1834- lale Sami. bste ■ Ajd. 4-
29:de Håflet.
*6
Lag-Ut skottets Utlåtande N:o l44‘
het, om den bysatte kan erhålla något för honom passande arbete och såmedelst
till sin bergning sjelf bidraga. '
I följd häraf, och under åberopande i öfrigt af de grunder Betänkandet
N:o 65 redan upptager, hemställer Utskottet ånyo detta Betänkande,
utan förändring, till de Riks-Stånds pröfning, som detsamma återremitterat.
Olof Månsson har, i sammanhang med de vid Betänkandet gjorda
anmärkningar, yrkat, att, i händelse Utskottet icke eller nu understödde
hans motion, afskrifter mätte vid Utskottets Utlåtande bifogas af ej mindre
motionen än äfven det senare anförandet, på det Rikets Stander måtte komma
i närmare tillfälle att pröfva skälen för och emot, samt sålunda bedöma,
på hvilkendera sidan de bästa förefinnas; men Utskottet finner destomindre
skäl, att detta, från vanliga ordningen afvikande expeditionssätt
i detta fall vidtaga, som Olof Månssons motion är intagen ibland de redan
tryckta Bilagorna till Bonde-Ståndets Protocoll, och det senare anförandet
jemväl är eller blifver tryckt i sjelfva Protocollet.
Utskottets Ledamöter af Bonde-Ståndet hafva, i frågan om beloppet af
hvad till bysattes underhall bör förskjutas, afgifvit ett serskildt yttrande,
som härjemte åtföljer.
Slockholm den io Oct. i834«
Reservation
af Riksdagsfullmägtigen Anders Svensson: ”Jag instämmer uti deras
åsigter, som ansett någon förhöjning i bysatt gäldenärs tractamente, utöfver
det nu stadgade, icke böra ega ruin, och får således emot Utskottets tillstyrkande
i denna del af Utlåtandet mig reservera.”
Häruti hafva Utskottets öfrige Ledamöter af Bonde-Ståndet instämt.
N:o i45.
. Ankom till Exp.-Utsk. den aa Oet.
Vördsamt Memorial!
Genom Protocolls-Utdrag för den 22 nästlidne Julii, som påföljde dag
kommit Lag-Utskottet tillhanda, har Hedervärda Bonde-Ståndet tillkännagifvit,
hvilka beslut af Ståndet blifvit fattade, i anledning af Banco-Utskottets
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 144•
27
under N:o 7 Och N:o i4 afgifne Utlåtanden, med förslag till ett nytt myntsystem.
Sedan Ståndet förklarat, att bestämmandet af mynt-enheten är ett
lagstiftningsämne, som tillhör bägge Statsmagterne. för sin del fastställt
myntets räkne-enhet, godkänt Banco-Utskottets förslag om silfvermyntets utmyntning,
skrot och korn samt om ducater, yttrat sig öfver kopparmyntets
utprägling, och beslutat att, på sätt Banco-Utskottet'föreslagit, Bankens och
Riksgälds-Contorets räkenskaper skola j från och med år r835, föras efter
den mynt-enhet och benämning, som antages, samt att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande af Nådig Kungörelse
, att Kronans och öfrige Publike Verks räkenskaper komma att, så fort
sig göra låter, föras efter enahanda räkningssätt, har Ståndet till Lag-Utskottet
öfnerlemnat. att föreslå de lagförändringar, hvartill Ståndets berörde beslut
kunde föranleda. '
Lag-Utskottet, till hvars befattning hörer "att granska och utarbeta
remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
allmän Civil-, Criminal- och Kyrko-Lag, lärer det icke tillkomma, att, med
föranledande af ett till syfte och omfattning så obestämdt uppdrag som det
ifrågavarande, uppgöra egna lagförslag.
Skulle emedlertid Bonde-Ståndets egentliga afsigt vara, att Utskottet
borde föreslå någon förklaring, rörande beräkning i silfver af ådömde böter,
får Utskottet erinra, att en sådan förklaring icke lärer erfordras, eftersom
någon rubbning i hittills gällande grunder' för valvation af böter icke
är genom realisationen tillvägabragt; vid hvilket förhållande något vidare
yttrande å Utskottets sida icke lärer erfordras.
Stockholm den 10 October. i834*
STOCKHOLM, Kongl. Orders-Boktryckeriet, i834.
ILagAJi skottet t tOtlhande N\o i $6.
K
lST:o 146.
Antom till Exp.-Utsk. den T Not.
Utlåtande j i anledning af anmärkningar wid 'Utskottets Betänkande
JS’:o 58, öfver Riksdags-.Fullmägtigen Anders Anderssons
från Westerås -Län motionj örn ändring af 3o $. i ConcursLagen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Uögvördige iPreste-Ståndét
hafva bifallit detta Betänkande, sorn deremot af Välloflige Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till Utskottets widare behandling
återförvisadt, i grund af framställde anmärkningar:
af Herr Langenberg: att han ansäge den egendom, sorn är i mät tagen,
alltid böra oförhyckt tillhandahållas för fordringsegarens rakning, ehvad
den är afhemtad eller ej; och att, -då det icke sällan hände, att fordringsägare
, af ömhet för den betryckta gäldenären, tillåter honom behålla de
utpantade varorna, under förhoppning på gifvet löfte, att, genom lån eller
andra utvägar, kunna igenlösa egendomen, det i sådant fall tycktes vara med
rättvisa och billighet förenadt, att fordringsegaren ej borde förlora , blott
för det att han behjertät skuldenärens iråkade belägenhet; hvadan Herr
Langenberg till alla delar instämde i de af Herrar Cederborgh och Bååth
afgifne, vid Betänkandet fogade reservationer;
af Herrar Rubin och Santesson, sorn jemväl med nyssnämnde Reservanter
sig förena!;
af Herr Halling, med hvilken Herr Hallgren förenat sig: att, sedan
Betänkandet om Konungens Befullmngshafvandes så kallade vilkorliga utmätnings-resolutioner
blifvit godkändt, Herr Halling trodde sig böra yrka afslag
å det förevarande, emedan det nu berodde af gäldenären, att, medelst
sitt erkännande eller förnekande af skulden , gynna den ene borgenären
med rätt till utmätning framför den andra, roen att, i händelse sådant afsiag
icke beslutades, Herr Halling instämde med Reservanterne, samt anså•e
deras tanka så mycket mera grundad, sorn det ej borde förbises, att en
gäldenär, efter Lag, finge uppgifva till utmätning hvad lian behagar, och att
lian derföre måhända uppgifver den egendom, sorn minst kan sättas under
försegling eller utmätningsmännens vård;
Bihang till R. St. Prat, 1834- 7 Sami. I Afd,
3o:de Häftet. I
*
Lag-U;skottets 'Utlåtande Nio 146.
af Herr Cederborgh, som åberopat sin reservation;
af ils Mansson fran Älalmöhus Län, att lian biträdde deras menin®',
som reserverat sig emöt Betänkandet;
samt af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, att han vore af enahanda
tanka, sorn den Herr Bååth i sin reservation yttrat, samt anså>e ett
tydligt och bestämdt stadgande, i enlighet med Motionairens åsigt, vara nödigt,
emedan, genom den af Utskottet föreslagna redaclion, föga vöre vunnet;
— och hafva uti detta yttrande instämt Hans Jansson från Elfsborgs
Län, Peter Andersson fran Hallands Län, Daniel Danielsson samt Nils
Persson från Örebro Län, m. 11.
Då man jern för dessa framställningar med de åberopade reservationerne,
finnas anmärkningarne egentligen åsyfta, dels att växande gröda mätte
kunna såsom lösegendom utmätas, dels ock förnämligast,'att, när lösören
vore af sådan mängd eller beskaffenhet, att de icke lämpligen kund^ sättas
under utmätnings-mäns försegling eller i allmänt förvar, såsom t. .ex. gröda
och kreatur, utmätning deraf mätte vara gällande, änskönt egendomen
förblifver utan försegling, under gäldenärens vård.
I förra hänseendet får Utskottet påminna: att det helt och hållet
strider emot det hittills i Lag antagna begrepp om* skillnaden emellan fast
och lös egendom, att till senare slaget hänföra växande gröda; att man med
lika skäl kunde påstå, att skog, fruktträd , och allt hvad som på eller i
jorden finnes, utgjorde lösören, och att, i fall man sålunda förbytte och
sammanblandade de juridiska begreppen härom, hvilka måste varande samma,
antingen frågan angår utmätning eller andra rätts-förhållanden, en eftertänklig
osäkerhet och oreda uti alla frågor, om hvad till fastighet räknas
bör, nödvändigt skulle uppkomma.
Hvad senare ämnet åter angår, så har Utskottet redan i förra Betänkandet
yttrat den åsigt, hvilken Utskottet icke kan frånträda, att, för utmätnings
giltighet, oundgängligen fordras, det lösören antingen sättas under
utmätningsmans försegling eller ock skiljas från gäldenärens vård, helst
säker upplysning eljest skulle kunna komma att saknas derom, hvilka persedlar
blifvit utmätte ibland flere likartade, som, när fråga om bättre rätt
dertill sedermera uppstår, eller försäljning skall ske, hos gäldenären kunnat
Simas. Härtill kommer äfven, att, derest utmätning förklaras vara fullbor
-
Lng-Utskottets Mern, Nio \%j.
3
dad genom, egendomens upptecknande, ehuru den qvarlemnas under gäldenärens
vård, han är oförhindrad att förskingra densamma, och fordringsegarens
rätt-således illa föreseebd. Bergad gröda kan oftast lämpligen utmätas
derigenom, att förvaringsrummet förseglas, kreatur derigenom, att de
ställas under tredje mans vard, och så vidare; och Utskottet, som ingalunda
kan understödja den af Herr Bååth m. fl. föreslagne lagförändring, inser
icke heller behofvet af någon förklaring eller tillägg-, i afseende å redan
meddelade stadganden härutinnan.
Således, och då anmärkningarne i öfrigt icke synas påkalla vidare
svar, än hvad i de anförde motiven för Betänkandet redan innefattas, varder
detsamma oförändradt Vällofl. Borgare-Ståndets och Hedervärda BondeStåndets
pröfning å nyo underställdt.
Stockholm den 22 Oct. 1834-
N:o 14*7-  A lik om till Exped.-Utst den 1 Nov.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
Nio 61, öfver väckta motioner derom, att inteckningshafvare
och andima veter/i ge borgenärer ej mätte behöfva att, i
anledning af årsstämning, deras fordringar angifva
Della Betänkande har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
Presle-Ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt på grund af gjorda
anmärkningar vid Utskottets afgifne lagförslag; men som detsamma är
af de öfrige tvänne Riks-Slånden afslaget och frågan härigenom således
förfallit, '
lärer något vidare Utlåtande i anledning af åjterremdssen icke erfordras.
■
Stockholm den 22 Oet. 1834-
4
Lag-Vi skottet t TJtl. K',o i4&.
No 148.
Anlon» tili: Exp.-Utsl, den 1 Nori
Utlåtande^ ofver anmärkningar vid Utskottets> Betänkande N:o Si,
i anledning; af Kongl. Maj:tsNådiga Skrifveise,nied öfverlemnande
af Lag-Comiteens förslag till allmän Civil-Lag, äfvensom
öfver väckta motioner j. hvilka dermed std i sammanhang.
Samtlige Riks-Ståndten* hafva till Utskottet återförvisat Jetta Betänkande,
. med anledning af dier vid framställde anmärkningar,, sorn; kunna i korthet
uppfattas under följande punktér
Några
talare hafva förmält sig anse Utskottet hafva: bort utsäga' sin
Öfvertygelse om motiven till. Lagförslåget äro sådäne,, alt detsamma kan
antagas, samt yttra sig om. arbetets halt och användbarhet
Herr
von Stahl har anfort,, att då Givil-Lagen. bestämmer personliga
och reela rättsförhållanden och Griminal-Lagen åter stadgar straffpåföljder
för öfverträdelser, syntes det oförklarligt, hvarföre: ejj Ciril-Lagen. kunde
granskas och jemväl, om så. fordrades, sättas i' verkställighet,, oberoende af
Brottmålslägen. Bland föremålen för Givil-Eagen voro de fleste af den art,-  att tvister derom ej kunde leda till; straff, ulan endast till skadeersättning,.
Der åter de kränkta: rättigheterne funnos af den vigt,, eller handlingen,,
hvarmedelst kränkningen skett, af sådan egenskap, att criminelt ansvar borde
ega rum, måste detta, ansvar bestämmas efter de i; brottmåls-lagstifningen
gällande grunder, ulan att leda. till någon inverkan på; CivilrLagens föreskrifter.
. Exempel' hos främmande- nationer hade- ådagalagt möjlighetens
att antaga och sätta i verksamhet den ena och. uppskjuta- medi den andra.
Sålunda tick Konunga-Riket Bajern.- år i8i3i en ny Strafflag, utan. alt Civil—
Lagen förändrades; och dtet vore bekant, att i Frankrike ”Gode Napoleon*”
antogs och promulgerades åren- i8o3 och- i8ö4> då- likväli "Code Ptenal” eji
utkom och blef gällande förr än år 1810». Criminal-Lagens fördröjda* fulländande
borde följaktligen icke heller bär utgöra något hinder för Civil—
Lagens antagande och kungörande lill1 efterlefnad', enär i sammanhang dter—
med,, genom em transitorisk Lag kunde- förordnos,. att i> de fälb dier straffpåföljder
egde rum,, de redan existerande Strafffagarne borde- följas, hvarigenom
det af Utskottet befarade strafflösliets-tillståndét skullte undvikas. Utskottet
förmentes alltså hafva bort och kunnat verkställa- granskning-af LagGoniitcens
fullständiga* förslag; tilli Giftermåls-Bälk». eller snarare till Han
-
Zng-Uiskottets Ut/. K‘.o 248;
S
dels och Utsöknings-Bälkarne, hvarvid hufvudsakligen bort tillses, huruvida
alla äldre föreskrifter, sorn innefattas i förslaget, blifvit bibehållna, antingen
sådäne de hittills varit gällande, eller efter andra åsigter förändrade, i
hvilket senare fall Utsk-oltet skulle meddela sitt omdöme om ändringarnes
antaglighet, hvilket äfven bort iakttagas i afseende på de nya och tillökade
lagbud, sorn, till närmare utveckling- af hithörande läror och bestämmande
af.föreseddä rättsfall, blifvit af Lag-Comiteen föreslagne.
Herr Friherre Ehrenborgh och Herr Dalman hafva ansett det vara
af vigt, att, uti den af Utskottet i andra punkten af dess Betänkande föreslagna
jern förande framställning af det gamla och det nya, jemväl införde»
motiven för de i lagförslaget upptagne förändringar och tillägg, på det en
hvar måtte komma i tillfälle att inhemta dess hufvudgrunder, hvilket mången
undeidät, om lian. vore nödsakad köpa sig en tjock och dyr bok, som
redan genom sin vidlyftighet torde afskräcka de fleste, hvilka ej gjort lagförenheten
till sitt yrke; börande, enligt Friherre Boijes mening, motiven
för 1734 års Lag jemväl anmärkas, samt, för vinnande af ali möjlig opartiskhet,
ifrågavarande arbete öfverlemnas åt personer, hvilka icke förut med
Lag-arbetet haff befattning. Och har Herr Domprosten Doctor Holmström
yrkat, att i- denna punkt måtte tilläggas den underdåniga anhållan, att
Kongl Maj:t täcktes i Nåder anbefalla, vidtagandet af alla nödiga förberedande
åtgärder för Griminal-Lagens framläggande till Rikets Ständers pröfning,
, så tidigt att densamma kunde, beledsagad af Hof-Rätternes och Högsta
Domstolens Utlåtande, vid nästa Riksdags början till hufvudsaklig profning
hos Rikets Ständer företagas; äfvensom Herr Doctorn och Domprosten
ansett den mening böra uttryckas, att, om de oeconomiska stadganden, sorn
stå i samband: med vår Civil Lag, icke skulle, enligt Utskottets, förslag, hinna
förut utarbetas- och till granskning förberedas till nästa Riksdag, detta
icke må blifva något hinder för framläggandet af förenämnde jemförelsetableau,
och företagandet af den granskning, hvartill densamma kundt
föranleda.
Å andra sidan har man icke velat erkänna nödvändigheten af den
tablteau Utskottet föreslagit. Mer eller mindre generela anmärkningar äro
it detta hänseende framställde af Herr von Stahl, Herr Stats-Rådet och Presidenten
Poppius, Herr Petre’ m. fl. Man har velat finna planen för Lagarbetet
fullständigt utstakad i Kongl Brefvet den 14 Febr. 1811, som innefattade
Lag-Comiteens egentliga Instruction, och för grundsatserne skall
Gomite'en i motiv och protocoli tillräckligen redovisat. Någon annan
»era. vidsträckt uppgift och jemförelse af skiljaktigheterne borde destomin
-
6
Lag-Vtshttets Uti, Mö 148.
dre fordras, sem den ökade de hit hörande handlingars redan stora vidlyftighet,
och derigenom till och med kunde blifva hinderlig för ändamålet.
Hos Lag-Utskottets Ledamöter måste förutsättas nog kännedom af nu gällande
Lagar för alt inse och bedöma, i hvad mon Comiteen derifrån afvikit.
Enahanda vore förhållandet i afseende på de från förslaget uteslutna
oeconomiska stadganden. Så vida man ville jemför.a de gamla och nya
Handels- och Byggninga-Balkarne samt taga kännedom om de grunder motiven
angifva för skillnaden mellan civil- och oeconomisk lagstiftning, så
behofdes ej vidare anvisningar. -
Hvad Utskottet i afseende på sammanförande och ordnande- af nu
gällande Lagar uti en codex föreslagit, har man förment vara både olämpligt
och overkställbart. Emot detta förslag hafva yttrat sig Herrar Friherre
Ehrenborgh, Friherre Boije, Dalman, von Stahl, von Troil, Grefva
Cronhjelm,^ Stats-Rådet och Presidenten Poppius, Doctor Hasselroth, Biskopen
af 1Vingård, Domprosten Holmström, Doctor Björkman, Petre, Leffler,
samt Riksdagsfullmägligen Anders Danielsson från Elfsborgs Län. Frågor
äro framkastade, till hvad ändamål ett sådant arbete egentligen skulle
syfta. Deri förmenades ligga ett ogillande af Lagförslaget. Man bar trott
sig finna ringa , öfverenstämmelse emellan andra och tredje punk terne i Betänkandet,
enär uti den ena skall vara förutsatt, att Lagförslaget bör komma
under granskning, och uti det andra, att det föreslagna nya Lag-arbetet
eller en serskild codex skulle till Lag antagas. Ett sådant arbete vöre
dessutom förenadt med oöfver vinneliga svårigheter, serdeles tidsutdrägt och
störa kostnader, och, för alt vinna slut derpå, torde blifva nödvändigt att
förse dem som med utarbetande häraf finge befattning, med lika vidsträckta
fullmagter, som varit gifna åt Lag-Comiléen. Vid den tid, då arbetet
vore fulländadt, skulle man icke vara hufvudändamålet närmare än för närvarande.
Man-egde två i stället för ett förslag och ökad villrådighet skulle
uppstå. Ett tredje förslag eller sammanjemkning af de två förenämnde
kunde då tilläfventyrs anses nödigt, och på sådant sätt skulle tidpunkten
för införande af ett förbältradt Lagsystem, hvaraf behofvet så allmänt erkändes,
allt mer och mer aflägsnas; och har Herr Stråle jemväl förmält,
det han funne sin motion om codifiering hafva blifvit missförstådd; att han
icke kunde gilla den codifiering Utskottet föreslagit; och att. det endast
vöre såsom en Öfvergång, som han ansett hvad som nu är gällande Lag, böra
sättas bredvid förslaget, på det man måtte kunna anställa jemförelse
emellan båda delarne.
Leg-Utskottets Uti. falo i48. 7
Herrar Dalman och Grefve Cronhjelm lifva påyrkat, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit- i underdånighat anhålla, det täcktes Kongl.
Majit vid nästa Riksdag i JXåder förelägga Rikets Ständer en fullständig proportion
så väl i afseende på Civil- som Criminal-Lagen, deruti Regeringen
bestämdt uttalade sina åsigler i de vigtigare rätisfrågorne. Hvad Criminal--  Lagförslaget serskildt beträffade, så trodde Herr Dalman dét icke ens knn11a
sättas i fråga, att det skulle inkomma till Ständerne, utan att Regeringen
tillkännagifvit Dess åsigtcr häröfver, men delta vore äfven nödigt i afseende
på Civil-Lagen, så att Representationen för sina beslut icke må sakna
all ledning från Regeringen. Åtminstone borde Representationen, i händelse
Regeringen är af den åsigt, att dfcn civila Lagstiftningen bör utgå från
folket, undfå ett tillkännagifvande, att Regeringen antager, hvad Representationen
i detta afseende beslutar.
Af Herrar Dalman, Friherre Ehrenborgh, Presidenten Poppius, Domprosten
Holmström, Doctor Björkman och Herr Halling har blifvit yrkad t,
att Utskottet måtte fästa närmare uppmärksamhet vid sättet, huru Lagförslaget
vid en kommande Riksdag skall behandlas; och .är tillika af HerrFriherre
Ehrenborgh hemställdt, om icke, utan föregången remiss till Utskottet,
samtlige Riks-Stånden borde sammanträda på ett rum, samt der, i
nära likhet med hvad som egde rum vid Riksdagarne ry31 och 1734/ hålla
sina öfverläggningar i närvaro af Lag-Comiteens,‘ och, om möjligt vore,
äfven af Högsta Domstolens Ledamöter. Skulle denna utväg åter icke finnas
lämplig, kunde en annan försökas, nemligen, att åt ett serskildt Utskott
uppdraga granskningen, hvilket likväl medförde omgång och vidlyftighet,
emedan två serskilda pröfuingar skulle erfordras, en af Rikets Ständer, och
en af Utskottet. Ett tredje' sätt för målets behandling skulle äfven kunna
erhållas, om, genom tillägg till 87 §. Regerings-Formen, rättighet bereddes
Rikets Ständer att åt en delegation inom Stånden upplåta den pröfningsrätt,
som Rikets Ständer tillkommer, hvaremot Herr von Troil, med hvilken
Herr Grefve Cronhjelm i det hufvudsaklig^ instämt, förklarat sig icke
inse möjligheten af något annat sätt för granskningen, än att den delades i
stycken, af två eller tre Balkar, som vid serskilda Riksdagar förekommo, och
förmoda, att, i händelse denna mening gillades, RikéJ.^ Ständer borde hos
Kongl. Majit anhålla, det Lag-Comiteeu måtte få sig ar ^alldt uppgöra förslag
tiU den ordning, i hvilken Balkarne kunde antagas, äfvensom till de
transitoriska Lagar, som för den korta mellantiden kunde behöfva stadgasHerr
Friherre Boije åter har förmält sig ämna hos Constitutions-Utskottet
Träcka motion om det tillägg i Grundlagarne, att då allmäna Civil-, Cri
-
f
8 Lag-U slottets UtlatntiAe N:o a 43.
minal-, Kyrko- eller Krigs-Lag, eller Författningar af serdeles vidlyftighet
till pröfning hos Rikets Ständer förekomma, Rikets Ständer må, sedan LagUtskottet
blifvit bordt, sjelfve afgöra princip-frågorna, men öfverlemna tillämpningen
och redactions-omsorgen åt ett serskildt Utskott, som skulle ega
att med Rikets Ständers magt och myndighet i dessa delar pröfva Lagförslagen
och deraf antaga eller förkasta hvad Utskottet gillade ellet (Ogillade;
dock skulle, då Utskottets Ledamöter voro af olika mening, rörande principernas
tillämpning, frågorna hänskjutas lill Rikets Ständers eget bedömande.
Af Her Petré är föreslaget, .alt föreläsningar öfver Lag-Comiteens
ifrågavarande Verk måite vid Academierne anbefallas.
För öfrigt har man äfven förnyat och åberopat så val de vid forsta
remissen i ämnet anförde meningar, som ock de vid Utskottets Betänkande
bifogade reservationer; och äro alla dessa framställningar beledsagade af
vidlyftiga anföranden, som åsyfta, dels vederläggning, (ddls understödjande
deraf, hvarjemte serskildt finnes af flera yrkadt, att, på del den större allmänheten,
som förmodas sakna tillgång till Lag-Comiteens arbeten, bland
hvilka förslaget till Civil-Lag skall vara utgånget ur Bokhandeln, måtte få
tillfälle att taga kännedom af ämnet, borde Rikets Ständer hos -Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, det täökles Kongl. Maj:t i Nåder låta foga
anstalt, att Comiteens förslag till Civil- och Criminal-Lag, eller, såsom Herr
von Stahl föreslagit, sjelfva Lagtexterne må blifva i ett större antal exemplar
på allmän bekostnad af trycket ulgifne, för att till lindrigt pris hållas
allmänheten tillhanda; varande af Herr von Stahl jemväl tillstyrkt, att allmän
kungörelse må utgå och årligen förnyas, hvaruti dels tillkännagifves,
att Lagverket, å den Riksdag, sorn efter fern års förlopp irträffar, kommer
att i fulländadt skick till Rikets Ständers granskning öfveriem-nas, dels ytterligare
uppmaning meddelas till kunnige och för saken nitälskande personer,
att öfver förslagen afgifva och till Riddarhus-Ifireclianen insända deras
yttranden;—hvilken åsigt jemväl Herr Petré delat, med den modificalion,
att,, sedvU. Jjagverket sålunda blifvit i Bokhandeln tillgängligt, uppmaning
derefter sknj^e göras allmänheten, att inom viss tid, t. ex. arne år,
inkomma med de rtnlnärkningar, hvilka deremot kunna göras, samt att dessa
anmärkningar sedan resumeras, för att, lätt åskådliga, kunna vid nästa Riksdags
början framläggas för Ständerna.
Lttz-Utskottets TJtl. N:o r48. 4
y . . „ . ■ v - ■ _■ .. .. ,: ? . • • . •
Då Utskottet icke förehaft någon fullständig granskning afLag-Comite'ens
förslag, har Utskottet hvarken kunnat eller bort fälla något omdöme
öfver arbetets värde och ändamålsenlighet; men att Utskottet likväl ansett
detsamma förtjent af att blifva föremål för Rikets Ständers granskning,
ådagalägges nogsamt deraf, att Utskottet tillstyrkt vissa förberedande åtgärder
i delta hänseende, till en kommande Riksdag.
För Utskottets yttrade åsigt, att Civil-Lagförslaget ej lämpligen kunde
vid innevarande Riksmöte till slutlig granskning företagas, hvarken i
dess helhet eller till serskilda delar, återslå mera än tillräckliga skäl, äfven
om det hinder Utskottet ansett mola deraf, att de till Civii-Lagen hörande
straffbestämmelser fmnas derifrån skiljda, och intagna i förslaget lill Criminal-Lag,
skulle, .efter hvad någre förment, kunna häfvas genom vissa
transiloriska stadganden, och denna Utskottets åsigt synes jemväl vara delad
af mängden ibland dem, som yttrat sig i ämnet.
Enär Utskottet i Betänkandet tillstyrkt, att den deri omförmälda
jemförande framställning af skiljaktigheterna i nu gällande Lag och i förslaget
borde innefatta uppgift på förslagets plan och allmänna grunder, samt
dessutom hänvisning till de i förslaget upptagne motiv, kan Utskottet icke
inse nyttan och behofvet af någon vidlyftigare motivering. De specielare
motiven kunna lätt uppsökas, efter den blifvande hänvisningen, af den som
interesserar sig för en noggrannare kännedom om Lagverket, och denne lärer
icke underlåta att skafFa sig tillgång till detsamma i dess helhet. Alla
motivens fullständiga afskrifvaiide uti den ifrågavarande framställningen
skulle göra den så voluminös, att icke allenast priset derå, för den köpande
allmänheten, komnte att betydligt stegras, utan också hufvudsaken, nemligen
att få en sammandragen och lätt öfverskådlig uppsats, måste till en
stor del gå förlorad.
Vid Herr Friherre Boijes yrkande, att nyssnämnde tableau borde redovisa,
icke allenast för Lagförslagets, utan äfven för den nu gällande Lagens
motiv, må erinras, att Utskottet icke har sig bekant, det någon
sammanfattning af motiven för 1734 års Lag, ifrån den tiden finnes i behåll;
att en sådan numera uppgjord framställning icke kunde grunda sig å
annat än gissningar och slutsatser, hvilka möjligen afveko från den af Lagstiftaren
sjelf hafde åsigt; samt att, lör öfrigt, skälen för bibehållande eller
förkstetande af hvad som är Lag icke synas böra hemtas från fordna tiders
Bihang till R. St, ?rot, «8?4. 7 Sami, 1 Af A.
3o:de Häftet. a
*o
Lag-Htskotttti Ut/. N:o i48.
åsigter, utan från de resultat Lagstiftningen visat, samt således från de under
Lagens tillämpning stadgade ock utbildade begrepp.
Enär Kongl. Majrt, vid öfverlemnande till Rikets Ständer af GivilLagförslaget,
tfllkännagifvit JDess Nådiga afsigt, att öfver det utarbetade Criminal-Lagförslaget
infordra utlåtanden Trän Hof-Rällerne ock Högsta Domstolen,
lärer, för påskyndande af detta ändamål, den framställning göra tillfyllest,
som innefattas i andra punkten af Utskottets i Betänkandet afgifna
förslag, hvadan Herr Domprosten Holmströms i berörde hänseende gjorda
erinran icke synes böra lill någon påföljd föranleda; oek ånner Utskottet
cj keller skäl biträda den af Herr Domprosten föreslagna inskränkning i afseende
på sådane oeconomiska sladganden, som med Civil-Lagen slå i samband,
emedan, om redovisning för dessa stadgande!! saknas, efter Utskottet*
omdöme, den begärda tabieaucn icke skulle komina alt fullt motsvara sin
bestämmelse.
Af hvad sålanda blifvit yttradt följer redan, att Utskottet ej delar
deras åsigt, som förmenat hela frågan om meranämnde tableau böra förfalla.
Då man ihogkommer, att granskningen, såsom icke blott rättighet,
utan äfven skyldighet, tillhörer mången inom representationen, som icke egnat
sig åt lagfarenhelen, ja, att de flesta Ledamöterne af Riks-Stånden hör*
lill delta antal, måste man ock medge nyttan och behofvet att härvid ega
ali möjlig lättnad och vägledning; och Utskottet kan icke föreställa sig annat,
än att den af Utskottet äskade sammandragna framställningen, bearbetad
af skicklige personer, skall i väsendtlig måtto bidraga att göra förhållandet
åskådligt, samt, till följd af densammas mindre omfång och lindrigare
pris, erhålla långt flere läsare, än sjelfva förslaget med dess bilagor,
och sålunda äfven, genom bibringande af erforderliga upplysningar, undanröja
många farhågor och betänkligheter, hvilka härflyta från bristande kännedom
om skiljakligheterue emellan hvad som är Lag och hvad sorn skulle
sättas i stället.
Hvad åter angår Utskottets tillstyrkande, att alla nu gällande stadganden,
sora höra till 1734 års Lag, men finnas i serskilda Författningar,
måtte- i berörde Lag införas, hvarigenom man trott sig kunna vinna
cti förenkling af vårt Lagverk; så enär detta förslag mött mycket och näsa
nog enhälligt ogillande af dem, som yttrat sig i frågan inom RiksStånden,
tror Utskottet, med afseende å hvad sålunda anmärkt blifvit, sig böra
detsamma frånträda.
Att, på sätt Herrar Dalman och Grefve Cronhjelm föreslagit, hos
Xpngl. jyiäjrt göra underdånig anhållan, det Kongl. Majit måtte täckas vid;
Litg-Utsfottett Utlhhndi Nio i4§. lil
nåsta Riksdag förelägga Rikets Ständer en fullständig Proposition, i afseende
på så väl Civil- som Criminal-Lagen, torde icke vara rätt lämpligt, då
Kongl. Majrls höga uppmärksamhet i allt fall är tillräckligen fästad på detta
ärende, och det lill en stor del beror af åtskillige förberedande åtgärder,
om och i hvad mon en sådan önskan må kunna uppfyllas. Ännu
mindre lavn Rikets Ständer kunna eller böra anhålla om något förklarande
på förhand, alt Kongl. Majrt, i afseende på Ci vil-Lagstiflningen, vill antaga
hvad Representationen må komma att derutinnan besluta.-
I fråga om sältet töa- verkställigheten af Lagförslagets granskning vid
en blifvande Riksdag, kan Utskottet icke annat än vidhålla det i Betänkandet
yttrade omdöme. Då Rikets nu församlade Ständer icke ega att i detta
ämne fatta något beslut, vore ock hvarje förslag af Utskottet till ett sådant
beslut grundlagsslridigt; och att, såsom en förberedande åtgärd tili
behandling först af Constilutions-Utskoltet och sedermera af Riks-Stånden,
föreslå grundlugs-förändringor, med hänseende till vissa uppgifna granskliiogs-meibotler,
synes icke heller tillhöra Lag-Utskottet,
Hvad Herr Friherre Stael von Holstein föreslagit, uti hans, vid Betänkandet
bifogade, och af flere talare inom Riks-Stånden åberopade reservation
, deri jemväl inom Utskottet Herr von Sydow och Herr Prosten
Mittag, såsom Reservanter, till det hufvudsakliga instämt, har emot sig den,
efter Utskottets förmenande, vigliga betänkligheten, att detsamma hvilar på
organiserande af en ny Lag-Comite. Utom det, att dennas arbete ej kan
med säkerhet förutses vara slutadt, då tiden för nästa Lagtima Riksdag infaller,
och alt dess talrika personal ofelbart skulle för Staten medföra betydliga
kostnader, är det jemväl sannolikt, att afsigten dermed helt och
hållet förfelades, i fall någre ibland de Comiteens Ledamöter, hvilkas representations-rgtt
ankommer på val, icke blefvo till Riksdagsmän utsedde;
och denna händelse kunde lätteligen inträffa i följd af sådane tillfälligheter,
de der icke ens borde anses uttrycka val-districlets, långt mindre nationens
tänkesätt rörande Lag-avbetet.
Herr von Troits ofvanberörde hemställan, om icke, derest man gillade
hans mening om Laggranskningetis fördelande, så att 2 å -3 Balkar i
sender kommo att vid serskilda Riksdagar företagas, Rikets Ständer bordo
hos Kongl. Majrt anhålla, det Lag-Gomiteen måtte få sig uppdraget att upprätta
förslag lill den ordning, i hvilken Balkarne kunde antagas m. m., tror
Utskottet de§to mindre föranleda till en dylik åtgärd, sorn samma hemställan
endast är villkorlig, och förutsätter beslut i en fråga, hvaröfver Utskottet
redan förklarat sig anse något sådant nu icke kunna fattas. Dessutom
H Lng-Uiskottet: Vilåtande N o i,;8.
förmenar Utskottet elen sålunda äskade anstalten ej vara af verkligt behof
påkallad.
I det skick, hvari ärendet 1111 är, peli innan Rikets Siänder hunnit
bilda sig något sjelfständigt omdöme öfver det föreslagna nya Lagverket,
skulle det, efter Utskottets mening, vara alltför tidigt, att, på sätt Herr
Petré yrkat, hos Kongl. Majit begära, det föreläsningar häröfver måtte vid
Academierne anställas; och har Utskottet ej heller trott anledning vara för
handen, att låta till allmänheten utgå någon ny uppmaning om anmärkningars
afgifvande, enär terminer derföre serskilda gånger varit förelagda,
och en mängd yttranden i ämnet jemväl redan finnas samlade.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, och under åberopande
i öfrigt af de åsigter, Utskottet redan i Betänkandet yttrat, får Utskottetdess
förra förslag till Rikets Högloft. Ständers ompröfvande ånyo vördsamt
framlägga, endast med den förändring,
att tredje punkten, nemligen om codifiering af alla nu gulland*
stadganden, som höra till iy34 års Lag, utgår.
Hvarjemte Utskottet, i anledning af den gjorda erinran derom , att
Civil-Lagförslaget numera saknas i Bokhandeln, hvilket, efter hvad Utskottet
inhemtat, äfven är förhållandet med förslaget till Criminal-Lag, härmedelst
vördsamt tillstyrker,
den underdåniga anhållan hos Kongl. Majit, att Kongl. Maj:t täcktes
gifva befallning, det omförmä/de förslag, sd väl till Civil- som
Criminal-La gen, med dithörande motiv och öfrige bilagor, måtte ofördröj/igen
å nyo befordras till trycket, och i ett tillräckligt antal
exemplar, för lindrigt pris, hållas allmänheten tillhanda.
Tvänne Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 22 Oct. 1834*
■—
Reservationer, af
v:o Herr von Strussenfelt: J'Då Lag-Förslaget af Ridderskapet och
Adeln remitterades till Utskottet, yttrade jag mina tankar om behandlingen
af detta ämne. Jag försökte då, att fullständigt motivera de af mig
uttalade åsigter, både om behofvet af en ny Civil-Lag, samt de dermed
möjligen åsyftade ändamål. Jag instämde med Herr Stråle deri, att man
icke kunde, hvarken författa eller pröfva en Lag, förr än man gjort sig noga
reda för de grunder hvarpå den skulle hvila; så t. ex. borde man först
kafva bestämt den grund, hvarefter man och qvinna med hvarannan egt
Lng-Xir skot tets U. låtranle S:o j4§- *3
deltaga i arf, innan läran derom kunde pröfvas, likaledes hvardera makans
andel i giftorätten vara bestämd, innan man skred lill uppgörande eller
granskning af reglorna för boets delning oell makarnes förbindelser i afseende
på skulds betalning m. m. Jag föreslog således, i likhet med Herr
Stråle, att Utskottet lill en början skulle piofva de hufvudgrunder, hvarpå
Lagförslaget hvilar, samt om desamma meddela yttrande, ■— men vid öfvervägande
af det skick, hvari berörde förslag blifvit lill Rikets Ständer
öfverlemnadt, finner jag dock de af Utskottet anförda skäl, för att undandraga
sig all slags pröfning deraf, vara af Jrn vigt, ali jag emot desamma
ej har något att erinra; och tror jag mig så mycket hellre böra för närvarande
frånträda mitt ofvannämnda förslag, som Utskottet ledan, i följd
af motioner, yttrat sig om åtskilliga af de vigtigaste grundsatser i Lagförslaget.
Hvad åter vidkommer den af Utskottet tillstyrkta jemföianle fram
»fäll
ning af skiljaktigheterna i nu gällande Lag samt i förslaget, så an
ser
jag för min del en slik framställning vara belt och hållet ändamålslös.
Den är öfverflödig för dem, hvilka sysselsatt sig med studium, så väl af
den nu gällande Lagen, som Lagförslaget. För dem åter, hvilka alldeles
ieke, eller blott ytligt tagit kännedom 'om dessa arbeten, torde en så beskaffad
framställning vara högst otillräcklig. Skall ett vetenskapligt, eller
utom det allmänna omdömet liggande ämpe populariseras, så att en hvar,
med allmän bildning, skall blifva i tillfälle derom fälla ett på skäl grundadt
omdöme, så kan ett slikt ändamål, derest det ligger inom möjlighetens
gränser, endast vinnas genom en utförlig behandling; en kort, sammanträngd
öfversigt leder för den, hvilken icke eger djupare insigt i ämnet,
snarare lill förvillelse än .upplysning. Tabellariska framställningar, så väl
de ock må vara inrättade, lemna, enligt-sin beskaffenhet, endast vetenskapens
resultat; men de ledande grundsatser, hvarförutan det är omöjligt
*tt rätt bedöma de förra, kunna ej i Tabeller upptagas, utan på sin höjd i
största korthet antydas. Försöket, att, medelst Tabeller skapa grundliga insigter,
måste derföre, enligt min tanke, alltid förblifva fruktlöst. För att
komma till verklig kännedom om ett ämne, och kunna ingå i pröfning
deraf, finnes, ehvad medel ock må begagnas, blott ett enda sätt, och detta
är ett grundligt studium. Halfbildningens frukter äro alltid omogne. Alt
beröra ett ämne är långt ifrån detsamma sorn att genomtränga det.
Den af Utskottet tillstyrkta framställning borde, enligt hvad Betänkandet
N:o 8r utvisar, äfven innefatta en jemförelse emellan vår nu gäl—
TitT>ttm:*le.T.a<r samt förslaeet lill Strafflag; oe cnm
1$ Lag-Vt thvet! tJt\ 2V;0 148.
«n slik jemförelse icke just vore serdeles gagnande. Att jemföra ämnen,
som med hvarannan ega få eller inga beröringsapunkter är, lindrigast
sagdt, ett fruktlöst arbete. Om någon ville t. ex. företaga sig att
upprätta en jemförelse-tabell, utvisande skiljaktigligheterne emellan Mamsell
args kokbok oell Sjögrens grammatika, så skulle man utan tvifvel kalla det
ett dåraktigt företag — om också skiljakligheterne emellan nu gällande
Brottmåls-Lag samt nya Lagförslaget icke äro så stora, som de, hvilka finnas
emellan ofvannämnde arbeten, måste man dock medgifva att Lagförslaget
ej mindre till grund än uppställning i största måtto afviken ifrån nu
gällande Bro'tmåls-Lag. — I denna finnes ej något svarande emot en stor
del af de i Lagförslaget befintliga stadganden t. ex. Gap.: om dem, som äro
underkastade Svensk straffrätt, om försök till brott, om vållande, om de
allmänna grunder hvarefter straff mätas skola; så ock om nedsättning.eller
förändring af straff i vissa fall; om de grunder som utesluta eller upphäfva
straffbarhet m. fl.
Äfvenledes äro straffen i nu' gällande Lag för det mesta absolut bestämda;
men deremot finnas nästan endast relativa straffbestämmelser i Lagförslaget.
Vid ett sådant förhållande lärer en jemförelse, som skall vara nog
fullständig för alt lemna närmare kännedom om dessa arbeten, ej kunna tillvägabringas
annorlunda, än att större delen deraf införes i sjelfva jemförelsen,
hvilket dock icke synes kunna stå tillsammans med Utskottets yttrande,
att den jemförande framställningen borde vara "sammandragen och lätt
öfverskådlig.”
Hvad derefter angår det af Utskottet framställde men sedermera frånträdde
förslag om codiiiering af alla till 1734 års Lag hörande Stadganden,
så finner jag visserligen, att ett sådant arbete, betrakladt såsom en förberedande
åtgärd till granskningen af Lagförslagen, vore alldeles ändamålslöst;
men om de grunder, hvarpå Lagförslagen hvila, skulle af båda Stats-magterne
eller endera förkastas, så torde man ändå slutligen komma till något
liknande den af Utskottet omnämnde codifiering. Ett Riks-Stånd har vid
detta Riksmöte ogillat en af de vigtigare hufvudgrunderne i nya Lagförslaget,
nemligen att arfs- och gifto-rätlen de båda könen emellan borde vara
lika; skulle något af de andra Stånden göra likaledes, så bar en af de grundsatser,
hvarifrån Lng-Comiteen utgått, fallit; och om förhållandet vid
kommande Riksdag skulle blifva detsamma så väl med denna, som flera
andra grundsatser, så måste Lagförslaget ifrån grunden omarbetas; annars
skulle den nya Lagen i sjelfva sin upptröst blifva ett flickverk; det är
Lni- Utskott et t V tidt na de N:o r48. »9
O >
dock just till afhjelpande af en sådan förment bristfällighet Iros den n®
gällande Lagen, man velat utarbeta en ny
Hvad
jag förut yltvat om Civii-Lag-förslagets granskande af båda
Universitetens Juridiska och Philosophiska Faculteter kail jag icke heller
nu frånträda. Hvarföre en sådan granskning skulle vara mera öfverflödig
vid Civil- än Straff-Lagen, har jag så nrycket mindre kunnat inse, som;
Utskottet icke anfört något skäl till afslag å denna mili framställning, derom'yttrande
saknas både i detta och förra Betänkandet. Ändamålet torde
icke kunna anses uppfyldt genom det korta Utlåtande Juris Professorerne
i Upsala ensamme aflemnat angående berörde förslag. Likaledes anser jag:
Civil-Lagförslaget ej böra af Rikets Ständer företagas lill granskning förr, än.,
Svea Ilof-Rätt, i likhet med hvad de andra redan gjort, hunnit öfver samma
förslag meddela Ullåtande.
Utskottet har i sitt förra Betänkande N:o 8 r yttrat de åsigter, att nya
Brottmåls- och Civil-Lagai ne borde på en gång granskas och sättas i verksamhet,
samt att det icke vöre lämpligt ur Civil-Lagen lösrycka vissa delar
för att serskilde underkastas granskning. Då dessa åsigter blifvit af flere
Representanter beslridde och Utskottet i delta Betänkande upptagit de i
sådant afseende gjorde anmärkningar, utan att yttra något lill vederläggning
deraf, så har jag trott mig böra i största korthet bemöta desamma..
Då man omtalat möjligheten att vid en Riksdag pröfva en eller annan
del af Civil-Lagen, måste väl meningen äfven varit att viii samma
Riksdag antaga hvad sålunda blifvit pvöfvadt, så vida pröfningen icke skulle
blifva en tom formalitet, ty rättigheten dertill måste alltid vara Öppen
för Stats-magterne då de till afgörande företaga en fråga. — Rikets Ständer
kunna icke i något fall anticipera på efterföljande» pröfningsrätt. Vill man
nu delvis antaga Civil-Lagen, så befarat jag, alt den, i stället för ett harmoniskt
helt, slutligen komme att blifva ett aggregat af stridiga delar. O-mi
erfarenheten visat, alt stora inconseqyencer i Lagar ofta uppkommit derigenom,
att de blifvit styckevis utarbetade af Jurister med olika åsigter, huru
mycket snarare kan man då icke emotse sådane följder, när ett större antal
Representanter, deraf mängden icke är lagkunnig, efter flera år» mellantid,
sammantrader för att stifta Lagar. De som ega erfarenhet af de resulta!,
sorn ofta blifva följder af voteringar inom Utskotten, skola, utan tvifvel
finna anledningar till den af mig hysta farhåga..
Skulle Ständerne icke anse sig bundne af de föregåendes beslut, ([hvilket
de icke eller äro), alt företaga jemkningar och ändringar i: den del,,
»om redan vore antagen., för att bringa den- i närmare öfverensstämmelse:
<6
Lng~Vtikottct! Utlät mule !\’:o 148.
med hvad de sjelfve ämna antaga, så kommer man in på en hana, som Iö.
per i cirkel och hvarpå man följaktligen länge torde komma utt vandra,
utan alt serdeles närma sig målet, som ar att få en hel och fullständig
Lag antagen.
För att visa möjligheten af att serskildt antaga Civil- och BrottmålsLagarne
har man åberopat; att i Frankrike Cede civil promulgerades 180.$,
men Code penal först j8i i blef gällande; alt i Bajern en ny strafflag antogs
i8i3, utan alt Civil-Lagen vid samma tid undergick omarbetning. Förden,
som gjört sig bekant med de helt olika omständigheter och förhållanden,
hvarunder våra Lag-förslag samt de åberopade utländska Lagböcker uppstått,
torde dessa exempel sakna ali bevisande kraft; ty förutan likhet i förhållanden
ega exemplen ej någon tillämplighet. I Frankrike fanns ej någon
egentlig Lagbok före Code civil; (ylen 1791 utkomne Criminal-Lag, kan icke
sä anses). Hos oss deremot har man i flera sekler egt sådane der ämnen,
ehuru afskiljde, dock stå i ett nära sammanhang. I Frankrike utgjordes
hela Rätts-Systemet endast af ordonnancer, prsejudjcat,| subsidiar-lagar,
coutumer m. m., det kunde således icke vara vådligt att med begagnande
af dessa spridda element utarbeta någon viss del; man behöfde icke göra
rubbning i ett föregående sammanhängande system, ännu mindre kunde fråga
uppstå om att aflysa någon hel del af Lagstiftningen, emedan någon sådan
del icke fanns, Lagen af den 3o Yentose året 12, hvarigenom förklarodee,
att domstolarne borde, i brist af föreskrifter i nya Lagen, följa de gamla
coutumerne, prsejudicaten m. m., visar tydligen, att Code civil blifvit författad
under helt andra omständigheter och efter andra grunder än vårt
förslag till Civil-Lag.
Hvad som, enligt min tanke, ganska mycket talar för de båda Lagförslagens
samfällda pröfning är, dels att man stundom utaf Straff-Lagens
bestämmelser måste bedöma verkan eller ändamålsenligheten af stadgandena
i Civil-Lagen, dels ock att Domstols-inrättningen, som nu är gemensam
för både Civil- och Brottmål samt derföre blifvit tillika med Rättegångsordningen
i ett sammanhang och på ett ställe i nu gällande Lag afbandlade,
utaf Lag-Comiteen sönderstyckats i 2:ne delar, hvaraf en upptagits i
livartdera förslaget. Det är derföre tydligt, att en fullständig Rättegångsordning
ej kan till vägabringas utan att pröfva båda förslagen; men innan
den nu gällande Rättegångs-ordningen upphäfves, måste man ega en ny fullständig
att sätta i stället. — Att upphäfva Rättegångs-Balken i afseende på
Civil-mål; men låta den gälla om Brottmål, eller tvärtom, är nästan omöj
-
Lng-TJtskott"ts U;/. A» 148. rf
Rgt af den orsak, att en mängd Bestämmelser gälla lika för håda slagen utaf
mål, och dessutom serskilda stadganden förekomma ömsom angående Brottoch’Civil-mål,
samt stå i ett sådant sammanhang, att de ej gerna kunna
åtskiljas. __ .. , .
Jag instämmer visserligen med Utskottet ceri, att Rikets Stander ig
te
nu kunna fatta ett för efterföljande gällande beslut om sättet att granska
Lag-förslagen; men jag kan deraf icke finna, alt hvarje förslag tili en
sådan granskning skulle innebära ett ofverträdande af Grundlagen. Ett förslag
i detta afseende skulle, änskönt det ej nu kan föranleda till något beslut,
måhända dock icke varit utan ali nytta, det hade troligen rigtat Representanternas
uppmärksamhet åt detta håll, samt föranledt enskilda samtal
och öfverläggningar dem emellan, hvilka möjligen kunnat förena opinionerne
och föra dem åt ett mål. Skulle meningarne vid nästa Riksdag blifva
lika delade, som de för närvarande lyckas vara, angående sättet att verkställa
granskningen af-Lagförslagen, lärer striden derom komma att upplaga
_så mycken tid, att den återstående blifver allt för otillräcklig för sjelfva
granskningen/’
20. Herr Bolm: ”Ehuru mycket Utskottets förslag i Betänkandet
ET:o 81, om codifiering af 1734 års Lag samt de sedermera utkomne förändringar
, förklaringar och tillägg, blifvit af de respective Riks-Stånden klandradt,
nödgas jag likväl vidblifva Utskottets förra Utlåtande i denna deTJag
bör likväl förklara, att min mening aldrig verit eller .någonsin kan
blifva, att härigenom motarbeta antagandet af förslaget till ny Civil- och Criminal-Lag}
hvilket jag till dess hufvudprincijer och flesta dela iler godkänner,
och upprigtig! önskar att se antagne, men jag kan ej skiija mig fränden
öfverlygelsen, att granskningen och antagandet af en .ny Lag ojemförligt
lättare tillvägabringas, cm alla förut gällande Laghud finnas sammanförde
och inpassade på behöriga ställen i en enda Codex, än om de skola
uppsökas i flere sådane, och jag kan aldrig föreställa mig annat, än att det
måste blifva nödigt alt jemföra det gamla med det nya, för all komma tilli
öfvertygelse!! om hvad som är rättast och nyttigast.”
Bikung tiil R, St. Prat. 1834. J S*ml. r Afd,-
3o.de
3’
STOCKHOLM, 1834, hos J. A. WiLLDe».
