# ID: svediakorp-gov2031
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,876
# sentences: 2,843
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
itKtuet mm-mmmms
.Pil DT DI! ÖLL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
SJUNDE SAMLINGEN.
’1= glfHelutugeu:
Lag-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betan
kanden.
8= E1HSS T.
*Lag-UlskoUets Utlåtande N;0 140-
i
N:o 149*
Ankom till Exp.-Utsk. den 25 October.
Utlåtande} i anledning af anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 92, öfver motion af Herr E. G. Uggla, om förtydligande
af för'e skrif.terne , rörande behof vet af fullmagt
vid besvärsskrifters och ansökningars ingifvande till Kongl.
Maj.t samt Hof- och Öfver-Rätter_, och om upprättande af
formulaire till besvärs-hänvisningar.
Omförmälde Betänkande är af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Högv. Preste-Ståndet återremitteradt, af Yällofl. Borgare-Ståndet bifallet,
och af Hederv. Bonde-Ståndet på det sätt afgjordt, att Ståndet afslagit
usta, men gillat aidra punkten.
Hos Ridderskapet och Adeln har, efter äskad och vunnen upplysning
om berörde utgång i öfrige Stånden, Herr Friherre Ehrenborgh
förmält, att, i fall den behandling, som Bonde-Ståndet följt, syntes fullt
grundlagsenlig, Herr Friherren äfven velat anhålla om densammas vidtagande
hos Ridderskapet och Adeln, men nu funne Herr Friherren sig
föranlåten yrka återremiss, för att vipna samma resultat, hvartill Bonde-Ståndet
på en, såsom det tycktes, origtig väg kommit; och har Herr
TV. F. Dalman andragit, att om, hvad han icke trodde, förklaring uti
ifrågavarande ämne vore af nöden, han skulle vilja lemna en alldeles
motsatt emot den af Utskottet föreslagna, och således tillstyrka, att då
en skrift vore af parten sjelf undertecknad och såmedelst erkänd, fullmagt
för densammas inlemnande icke måtte erfordras. Han ansåge nemligen
en tillräcklig control emot missbruk finnas deruti, att skriften är
genom namnteckning erkänd af målseganden, som borde hafva så få
hinder som möjligt att fullfölja sin talan.
Inom Preste-Ståndet har blifvit anmärkt af Herr Doctor Lindahl:
att den af Utskottet föreslagna Författning vore, serdeles hvad dem beträffar,
som sjelfve underteckna sina besvärsskrifter och ansökningar, icke
allenast öfverflödig, utan ock i allmänhet för sträng, samt ledande tili
ökad kostnad för sakegare, och troligtvis, åtminstone i början efter dess
utfärdande, förorsakande mångens förlust af en rättvis sak, hvadan
Herr Doctorn, för sin del, icke funne skäl att samma förslag biträda.
Hih. till R. £t. Prot• iS34- 7 Sami. i Afd. 2 Band. i
usta Häftet.
Lag-V tskotlets Memorial N:o i5o.
Till bemötande häraf får Utskottet vördsamt anföra, att, då erfarenheten
visat, huruledes, i både lägre och högre instantier, serskilde
Domare alldeles olika förstått och tillämpat den ifrågavarande Kungörelsen
af år 1812, så alt den ene parten ansetts förlustig sina fatalier,
men den andre, under lika omständigheter, fått sin talan upptagen till
pröfning, Utskottet förmodar delta förhållande innefatta tillräckligt skäl
att meddela en lagförklaring i ämnet; och som den tolkning, Utskottet
härvid följt, närmast öfverensstämmer med allmänna Lagens bud
i 15 Gap. 4 §• Rättegångs-Balken, att ej någon må för annan kära eller
svara, innan han antingen munteligen inför Rätten är afsakegaren dertill
förordnad, eller visar fullmagt, samt jemväl, på sätt i Betänkandet anfores,
är enlig med den mening om rätta förståndet af Kungörelsen,
som i praxis gjort sig gällande; finner Utskottet sig ej hafva orsak att
frånträda dess redan afgifna förslag, hvilket således tilt Ridderskapets
och Adelns samt Preste-Slåndets ompröfvande å nyo öfverlemnas.
Stockholm den 22 October 1834*
N:o 15o.
Ankom till Exp.-lJtsk. den October.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o g3, öfver väckt motion ont återställande af rättigheten
att i ringare mål begagna muntlig stämning.
Som omförmälde af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
Bonde-SLåndet återremitterade Betänkande, hvarigenom Utskottet afslyrkt
bifall till den gjorda motionen, blifvit af de öfrige tvänne Riks-Stånden
godkändt, och frågan derigenom förfallit,
lärer något vidare Utlåtande i anledning af återremissen
icke påkallas.
Stockholm den 22 October 1834*
La°-Utskotlets Utlåtande N.o 15f.
$
N:o 151 -
Ankoiii till Exp.-Ulsk. den 25 October.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o /o2, öfver väckt motion, om förlängd tid för
invånarne i Lappmarken, Norrbotten och Westerbotten
att fullfölja rättegångs-är enden ifrån IIof-Rätt till Kanal
Maj.t. ö ‘
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet återförvist omförmäide
Betänkande, på grund af deremot gjorda anmärkningar,
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Friherre Raab: att man borde betänka afståndet emellan
Stockholm och de ifrågavarande orterne, och snart sagdt omöjligheten
al att der inhemta kännedom om Hof-Rättens domslut så snart att i
nom den nu stadgade fataiietiden, svar kunde hinna återgå derom hu"
juvida målet borde fullföljas eller icke. Herr Friherren trodde likväl"
att någon allmän föreskrift i detta hänseende icke borde meddelas u’
tan ali Hol-R.tten borde ega, vid hvarje tillfälle lemna en sådan' lämpad
efter pnrlernes boningsort; ’
af Herr von Troil: alt det vore en sanning, att Fullmägtige för
personer i de nordligare orterne ofta, för att bevara fatalierne Tiodea
des fullfölja mål, innan de hunnit inhemta hufvudmännens tanka dtr"
om. Den nu begärda utsträckning af fataiietiden ansåg han således va'
ra nödvändig för de norra provincerne;
inom Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Doctor Lindahl: att, i anseende till del stora afståndet ifrån
Lappmarken, Westerbotten och Norrbotten lill Hufvudstaden och svå
r.gheterne af commun.cationen så aflägsna orter emellan, det'syntes bil"
ligt att ifrågavarande orter finge åtnjuta en längre fatalietid än öfrige
landskap i Riket; 'a1-
inom Vallo fl. Borgare-Ståndet:
. af He.'j TJahrl: atl lian el inse något ondt af serskild nim
scnptionstid
for de norra orterne, hvaremot det vore lätt att fatta svå
ngheten for dessa orters invånare att söka ändring i Hof-Rätts Utslå/
1 O *
4
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o iSf.
då de bodde i^o mil ifrån Stockholm. Undantag för dem syntes alltså
vara billigt. Mången gång inträffade, att parten ej kunde skaffa ombud;
mången gång åter vore det af vigt för ombudet, att inhemta partens önskan,
huruvida saken skulle fullföljas eller icke, och dertill funnes tiden
af 3o dagar alltför kort; med Herr Hahn har Herr LeJJler instämt.
af Herr Olbers: att då Lagen bestämde olika lider för fullföljd af rättegångsärenden
ifrån mer eller mindre aflägsna orter, trodde lian det äfven
vara skäl, att den här ifrågavarande fatalietiden förlänga;
inom Hedervärda B onde-Ståndet:
af Motionairen Joh. Jac. Rutberg: att rättvisa och billighet fordrade,
att den, som af Hof-Rätt blefve i brottmål dömd till ansvar eller ersättning,
icke beröfvades tillfälle att, i ett möjligen felaktigt beslut, hos Kongl.
Maj:t söka ändring, desto hellre, som medborgares heder och välfärd ofta
derpå vore beroende. Det fordrades för berörde ändamål, att han kunde hinna
få underrättelse om Hof-Rättens beslut och anskaffa nödige prestanda
för sakens fullföljd, och Motionairen hade trott, att en hvar skulle finna,
att den för besvärsmål nu bestämda tiden af 3o dagar, som är förunnad
invånarne i en ort, belägen på mera än 100 mils afstånd ifrån hufvudstaden,
så mycket mindre vore tillräcklig, som tillfället att derifrån afsända
och dit erhålla bref och underrättelser vore förenadt med mera långsamhet
och omgång, än communicationen med andra orter. Han instämde
visserligen med Utskottet deruti, att en märklig oreda skulle uppstå, om
i hvarje mål och för hvarje part serskildt tiden för talans fullföljd i högre
instantie skulle ankomma på pröfningen af den fråga, hvarest parten
bade sitt hemvist, men sådan hade ej heller syftningen af motionen varit.
Han önskade, blott, att en så rymlig tid måtte varda bestämd, alt det blefve
möjligt för ifrågavarande parter, att, lika med andra Rikets invånare,
bevaka deras fatalier, och att man i omförmälde hänseende tillämpade
samma grundsats, som förut vore följd på åtskilliga ställen i Lagen, der tiden
för klagan öfver Domstolars beslut blifvit lämpad efter provincernes afstånd
ifrån den ort, der klagan skulle föras. Då invånarne i Westerbotten och
Lappmarken hade 45 dagars tid att öfver Tings-Rätternes och Konungens Befallningshafvandes
Utslag anföra besvär i Svea Hof-Rätt, syntes det så mycket
mera olämpligt, att besvärstiden skulle vara kortare, då fråga är om
klagan hos Kongl. Maj:t öfver Hof-Rättens beslut, som ett längre rådrum
då erfordrades, för att om samma beslut erhålla kännedom, och fullgöra
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o i5r.
5
livad som Sr ådömdt, samt anskaffa borgen; och hyste Motionairen således
den förmodan, att Utskottet, vid frågans närmare öfvervägande, skulle dess
förra yttrande frångå.
Uppå hemställan af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län, har Bonde-Ståndet
beledsagat återreroissen med förklarande af Ståndets allmänna
önskan, att livad Rutberg föreslagit måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Utskottet medger väl, att den stadgade tiden för klagans fullföljd i
besvärsmål ifrån Svea Hof-Rätt till Kongl. Majt är kort för inbyggarne i
Rikets mest nordliga orter; men att den verkligen skulle vara otillräcklig,
änskönt erforderlig skyndsamhet af ombud och parter användes, kan Utskottet
destomindre antaga, som densamma varit oförändrad sedan 1734
års Lag utkom, således allt ifrån en tid, då postgång och communicationer
i allmänhet voro förenade med mera tidsutdrägt och hinder än nu. Fordom
var icke heller tiden för hesvärsmåls fullföljande ifrån de norra provincernes
Domstolar till Hof-Rälten mera än 3o dagar, likasom för vademål
dubbelt, eller 60 dagar, men dessa futalietider blefvo genom Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 32 Mars 1770, >9 förlängde hvar för sig
till hälften deröfver, utan att man då fann nödigt sträcka iagförändringen
till de mål, som fullföljas ifrån Hof-Rätt till Kongl. Maj:t. Också synes
behofvet af förlängda fatalier i dessa senare mål vara mindre, enär del i
Lag förutsättes, att parten är sjelf närvarande eller ock för sig ställt ombud
vid Hof-Rätten, således på samma ort, der, om så erfordras, den ytterligare
fullföljden eger rum. Hvad serskildt de mål angår, som, efter
3o Cap. 1 §. Rättegångs-Balken, hänskjutas under Konungen, eller så kallade
revisionssaker, så skulle, uti dessa, inställelsedagens framflyttande vara
nästan utan ändamål, derest icke tiden för nedsättande af revisionsskil14ngen
med detsamma förändrades, hvilket Utskottet likväl i dess af Rikets
Ständer bifallna Betänkande N:o 17, på der anförde skäl, afstyrkt.
Det förnämsta hindret emot antagande af Motionairens förslag är emedlertid
den rubbning, som derigenom skulle förorsakas uti sjelfva grunderne
för alla nu gällande lagbestämmelser, rörande tiden för talans fullföljd
ifrån lägre till högre instantie. Antoge man, alt berörde tid bör bero, icfce,
såsom hittills, på afståndet emellan de orter der beslutet fallit och der
detsamma öfverklaga», utan af partens mer eller mindre aflägsna vistelse,
så komme man till den slutföljd, att, i ett och samma mål, den ena parten,
sorn bodde i Norrland, borde ega längre fatalietid än den andre, så
-
6
E(t»- Utskottets Utlåtande N:0 15 r.
sorn bosatt i Upplanrl; äfvensom, alt t. ex. Norrbottens invånare måste erhålla
förlängd fatalietid, för talans fullföljande icke blott ifrån Svea IlofRätt,
utan äfven ifrån de öfrige Hof-Rätterne, i der dömde mål, hvari de
möjligen kunna vara parter. Ja, då skulle fatalier komma att bero af
parternes under sjelfva rättegången förändrade hemvist, samt den
i dylika frågor högst magtpåliggande säkerhet i det närmaste gå förlorad.
Ville man åter, med inskränkning af motionen, biträda den på sådant
sätt, att man godkände såsom grundsats, det fatalietiden, i afseende
pä fullföljd från Öfver-Rält till Kongl. Majit, borde bestämmas i förhållande
till afståndet emellan Under-Rätten och Residencestaden, så skulle, i allt
fall, öfverensstämmelsen i lagstiftningen fordra, att en ny reglering för bela
landet uppgjordes. Med lika mycket skäl, som inbyggarne i Westerbotten,
Norrbotten och Lappmarken må hafva att åberopa, kunna äfven andra landskaps,
t. ex. Gottlands invånare påyrka förändring för dem. Det är ett misstag,
om någon af de Talare, som emot Betänkandet framställt anmärkningar, trott
undantag af omförmälde beskaffenhet för vissa orter redan ega rum. Sådant
är icke förhållandet. Invånarne på Gottland äro de enda, för hvilka
ett serskildt stadgande i afseende på rättegångars fullföljande finnes
meddeldt, och detta stadgande medger dem endast den förmon, alt, i mål,
sora ifrån dervarande Under-Rätter gå till Svea Hof-Rätt, inora halfva fatalietiden
inlemna deras bevakningshandlingar till Lands-Cancelliet, för att,
genom Konungens Befallningshafvandes försorg, fortskaffas till Hof-Rätten.
I betraktande häraf, finnér Utskottet sig föranlåtet att vidblifva dess i
förra Utlåtandet redan yttrade omdöme.
Flere Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 22 October i834«
Reservation
af Ledamöterne utaf Boude-Ståndel, hvilka, uppå de af Motionairen
anförde skäl, tillstyrkt den yrkade lagförändringen.
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 152.
7
N:o i5a.
Ankom till Exp-Utsk. den 20 Oclober.
Betänkande öfver Herr Ernil von T rails motion, om ansvarsbestämmelser
för den, som, med uppsåt, origtigt upprättar räkenskaper
och handlingar, som till allmän nytta och rättelse
äro.
Uti elt ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln lill Utskottet remitteradt
anförande, har Herr Emil von Troil yrkat: alt Utskottet mätte för
Rikets Ständer föreslå ett lagstadgande, innehållande straffbestämmelse
för den, sorn uppsåtligen, i afsigt att förvilla förmän eller andra medborgare,
upprättar Kronans räkenskaper och handlingar, som till allmän
nytta och rättelse äro, i strid med hvad han vet rätt och sannt vara;
till hvilken motion Herr von Troil förmält sig hemta anledning deraf, att
Stats-Utskottels Betänkande N:o 145 visade, det ett sådant, på en gång för
allmän säkerhet högst vådligt och i moraliskt afseende högst straffvärdt
förfarande, enligt nu gällande Författningar, ej kunde straffas.
Utskottet kan icke biträda Motionairens mening, angående behofvet af
ny straffbestämmelse i afseende å det i motionen beskrifna brott. Straff derå är
redan utstakadt i 8 Gap. 2 §. Missgernings-Balken, hvarest stadgas, att
”hvar som förfalskar Rättens domböcker, tänkeböcker och skrifter, eller
Kronans räkenskaper och handlingar, sorn till allmän nytto och rättelse
äro, varde ställd i halsjern vid en påla, och plikte meri arbete vid Konungens
slott elter fästning på vissa år, eller hela sin lifstid, som gerningen
är till.” Uti det serskilda mål, hvarå motionen har afseende, och som omförmäles
i Stats-Utskoltets åberopade Betänkande N:o 145, finnes deremot
icke, så vidt af Betänkandet kan inhemtas, att några allmänna räkenskaper
och handlingar blifvit upprättade i strid emot sanna förhållandet; utan
förekommer der händelsen sådan: att en Tjensteman, i den dubbla egenskapen
af publik Cassaförvaltare ocb enskildt ombud för en Cassans gäldenär,
sig till nytta användt räntemedel, hvilka han af gäldenären, för Cassans
räkning, uppburit samt qvilterat och uti Cassans räkenskaper anmärkt,
men utan att, efter hvad honom, såsom låntagarens ombud, ålegat, uppvisa
qvittancerne för annan controlerande Tjensteman, hvadan det blifvit
möjligt, alt det obehöriga användandet af penningarne en längre tid dölja.
Uppå härföre anstäldt åtal vid Kämners-Rätt, hafva Domstolarne och
Kongl. j:t förklarat Cassäförvaltaren icke kunna fällas till det å honor»
8
Lag~Utskoitets Betänkande N.o i53.
yrkade ansvar för förfalskningsbrott, samt endast ålagt ersättningsskyldighet;
och huruvida annat ansvar bort ega rum finnes ej hafva’ utgjort föremål
för pröfning. Af detta måls utgång torde således icke kunna hemtas
grundade skäl, att tillstyrka ändring i eller tillägg till ofvanberörde
lagrum; och hemställer följaktligen Utskottet,
att motionen icke må till någon vidare åtgärd Jöranleda.
Stockholm den 22 Octoher 1834*
N:o i53.
Ankom till Exp.-Utsk. den 25 October.
Betänkande, öfver väckt motion, att den make eller far, som
saknar andra medel till hustrus ock barns försörjande, än
sin arbetsförmåga, och icke densamma härtill använder,
måtte kunna till arbete hos enskild person dömas.
Genom Protccolls-Utdrag för den 2 sistlidne Junii, har Högvördige
Preste-Ståndet till Utskottet öfverlemnat ett, under åberopande af 56 §.
Riksdags-Ordningen, afgifvet anförande af Herr Professoren Doctor More’n,
som deri förmält: att öfver allt funnos sådana personer, hvilka, utan samvete
och omtanka, lika litet vårdade sig sjelfva, som hustrur och barn. Öfverlemnande
sig åt lättja och liderlighet, plägade de stryka landet eller bygden
omkring, spejande efter tillfälle att lefva och njuta utan omsorg och
möda, samt arbetade blott då, när hungern ej annorlunda kunde stillas,
och besökte hemmet endast för att plundra de tillgångar, som der möjligen
funnos, hvarefter barnen och modren öfvergifvas till rof för det yttersta elände,
och till tunga för fattigvården. Sällan eller aldrig lyckades det att
till ordning återföra sådane förderfvade. Ett botemedel emot detta onda
borde vara att tillgå, men efter nu gällande Lagar finge det icke användas.
Endast tvång kunde uträtta något, och här syntes detta med all rättvisa
kunna utöfvas. Yäl hade menniskan rätt till frihet, och samhället pligt
att skydda den, men man egde icke friheten att förneka sitt menniskoväriie,
att undandraga sig de heligaste skyldigheter, att ostraffadt skada an
-
La*-Ulskoltets Betänkande N-o tS3.
9
eira. Motionairen föreslog derföre en Lag, i kraft af hvilken, den make
eller far, som, saknande egendom, icke använder sin arbetsförmåga till
hustrus och barns försörjning, skall, då församlingen eller dess fattigvård
sådant begär, kunna dömas till arbete hos enskild person, emot af
Domstolen eller Länsstyrelsen fastställdt arfvode, hvilket billigen delas
emellan honom och hans anhöriga; och skulle han, om han det ådömda
arbetet sig ej underkastade, vara förfallen till allmän arbetsinrättning
eller correctionshus.
Utskottet, sora i Betänkandet N:o 55 redan afstyrkt bifall till väckta
motioner om stadgande af skyldighet för gäldenär, att, i brist af annan
tillgäng, med arbete aftjena sin skuld, och, vid besvarande af återremisscn
uti ämnet, sin förut yttrade mening vidhållit, tror de i samma Betänkande
anförde skäl jemväl vara i förevarande fråga tillämplige, och anser destomindre
anledning vara för handen, att det nu gjorda förslaget biträda,
sorn detsamma förutsätter, att Domaren skulle intränga i husliga förhållanden
af den mest enskilda och ömtåliga beskaffenhet, samt företaga undersökningar
härom, hvilka ändock oftast korame att stanna uti ovisshet.
På grund häraf, och med erinran för öfrigt om olämpligheten deraf,
att den, sorn ej ville underkasta sig det ådömda arbetet, skulle vara till
allmän arbetsinrättning eller correctionshus förfallen, hvarigenom hustrun
och barnen beröfvades äfven det ringa bidrag mannen eljest kunde lemna,
och Staten betungades med ökad kostnad för en utöfver nuvarande förhållanden
vida utsträckt fångvård, hemställer Utskottet vördsamt:
att Herr Doctor Moréns ofvanberördc motion må förfalla.
Stockholm den aa October 1834-
B ihan g tili R. St, Prot. tS34- 7 Sami. i Afd, 2 Band.
usta Häftet.
IO
Lag-Utskottets Betänkande N.o )54.
N:o i54.
Antom till Exp.-Utsk. den a5 October.
Betänkande öfver Herr B. //. Santessons motion, om stiftande
af en Lag till betryggande deraf \ att de af Staten till Göt/ia
Canal-Bolag donerade skogar, jordegendomar och stenbrott
skola fortfarande förblifva en C anal-Kerkels tillhörighet.
Ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet har Utskottet den 22 sistlidne Maji eniottagit
remiss å en af Herr Santesson, med anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 69, och under åberopande af 56 §. Riksdags-Ordningen, framställd
motion, hvari förmäles: att ibland de förordnanden, som Rikets åren
1829 och i83o församlade Ständer bifogade deras beslut om beviljande
af det yttersta bidraget ifrån Statens sida för fullbordande af Götha
Canal, och hvilket beslut innefattas i deras underdåniga skrifvelse den 2
Januarii i83o, (N:o 312.) funnes äfven ett sådant, ”att, till ytterligare säkerhet
för Canalens underhåll, de till Bolaget redan donerade skogar, jord”egendomar
och stenbrott skola fortfarande förblifva en Canal-Verkets tillhörighet,
hvilken ej någonsin får detsamma alhändas.” I öfverensstämmelse
dermed hade äfven Götha Canal-Bolag uti dess underdåniga förslag
lill nytt Reglemente, 8§, intagit, och Kongl. Majit, medelst Nåd. sanction
af detsamma, daterad den 16 Mars i833, fastställt följande stadgande:
”De af Kongl. Majit och Rikets Ständer till Götha Canal-Bolag donerade
”skogar, jordegendomar och stenbrott skola fortfarande förblifva en CanalVerkets
tillhörighet, hvilken icke får detsamma af Bolaget afl)ändas.’' På
en noggrann efterlefnad häraf allt framgent berodde hufvudsakligen ej blott
Bola gets säkerhet, i afseende på Canalens orubbade bibehållande vid dess
ifrån Staten donerade tillhörigheter, hvilka för detta Verk ansetts oundgängligen
erforderlige, utan ock Statens säkerhet, så vida nemligen Canalen
skulle kunna i framtiden underhållas, utan Statens ytterligare anlitande,
och motsvara de med detta dyrbara arbete afsedda allmänt vigtiga ändamål;
och denna angelägenhet hade Motionairen trott påkalla ett mera allmänt
kändt lagstadgande, än det i nämnde Reglemente intagna, hvilket, åtminstone
i tidens längd kunde undfalla uppmärksamheten, hvadan han föreslog,
att, genom en serskild Lag, af Konung och Ständer meddelad, mätte
till framtida orubblig efter rättelse förordnas: att de af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer till Götha Canal-Bolag donerade skogar, jordegen
-
Lag-Utskottets Betänkande N-0 i54-
tlornar och stenbrott skola fortfarande förblifva en Canal-Verkets tillhörighet,
hvilken icke får detsamma af Bolaget afhändas; och har Herr
Hessle, med hvilken Herr Santesson jemväl instämt, gjort hemställan, om
icke slutet af lagförslaget lämpligast kunde förändras till följande tydelse:
hvilken icke får detsamma af Bolaget af händas, förpantas eller förskingras.
Alt bestämma vidden och beskaffenheten af Canal-Bolagets rätt till
ifrågavarande skogar, jordegendomar och stenbrott, anser Utskottet destomiudre
tillkomma lagstiftningen, som denna rätt helt och hållet beror af
de emellan Staten, å ena, samt Bolaget, å andra sidan, träffade aftal, hvilka,
vid derom uppstående frågor, måste bedömas och tillämpas såsom andra
Conlract; och linner Utskottet sig således ej kunna något lagstadgande
i detta ämne föreslå; men då den af Motionairen omförmälda inskränkning
i Bolagets rätt till meranämnde lägenheter, hvilken inskränkning först
vid näsllidne Riksdag blifvit, såsom ett vilkor för ytterligare Statsbidrag,
af Rikets Ständer beslutad och å Bolagets sida medgifven, icke ingått ibland
de vid första upplåtelsen fästade vilkor, och, vid detta förhållande, i saknad
af nödig offentlighet, möjligen kunde af Bolaget eller dess Direction
öfver trädas, tror Utskottet, med fästadt afseende derå, att frågan rörer det
allmänna, sig ega anledning i så måtto understödja motionen, alt Utskottet
härmedelst hemställer:
det Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet begära,
att innehållet uti den ofvan anförda 8 §:n uti det
för Canal-Bolaget den 16 Mars i833 utfärdade Nådiga
Reglemente mätte, till vederbörandes kännedom och efterrättelse,
varda allmänligen kungjorde.
Stockholm den 22 October 1834-
»
STOCKHOLM, Ecks trins k a Tryckeriet, rS3/f.
Lag-Utslotlets Betänkande N'.o i55.
i
N:o i55.
Antom till Exp.-Utsk. den ii Not.
Betänkande, öfver Herr Grefve Gustaf Löwenhielms motion
, om revision af 5 Capitlet 3 och 8 §. Straff-Balken.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln liar Herr Grefve Gustaf Löwenhielm,
uti ett till Utskottet remitleradt anförande, föreslagit: revision af
ofvannämnde tvännc lagrum, lydande desamma som följer: 3 §, ”Häradsfogde
eller Länsman å Laillet och tlien i Staden ther till satt är, håfve
nppsigt therå, att domen rätteliga fullbordas; ägen the ock makt att genast
näpsa then med Spö eller fängelse, som straffet med flathet verkställer;”
och 8 §. ”Ej måge böter utsökas af Bönda, ther han ej förmår them betala
utan Hemmanets förderf och ödesmål; ej eller af then som lider af
brist på födo och uppehälle, utan umgälle then brott sitt med kroppen.”
Senare momentet af 3 §. och hela 8 §. har Herr Grefven ansett vara af
den beskaffenhet, alt någon tillämpning deraf nu mera icke skulle kunna
komma i fråga, enär i vår tid ingen Fogde finge det infallet, att extra-judicialiter
med spö afstraffa den profoss, som efter hans tycke slår dåligt,
och ej heller den hemmansbrukare, som förmår erlägga ådömde penningeböter,
af någon Domare tvingades att bekläda spöpålen. Dessa stadganden,
hvars betydelse redan förmentes hafva upphört, borde just derföre formligen
upphäfvas och försvinna.
Hvad nu först angår stadgandet uti senare momentet af 3 §., så in7
ser Utskottet ej något behof, alt i allmänna Lagen förordna om extrajudiciel
bestraffning för ifrågavarande af profoss begångna tjenstefel, samt
finner det i allt fall vara alldeles olämpligt, att Häradsfogde och Länsman,
samt den, som eljest är tillsatt att öfver verkställande af spö och risstraff
hafva tillsyn, skulle ega magt att, efter sitt enskilda ompröfvande, använda
spöstraff eller fängelse, såsom näpst för profossens flathet.
Utskottet tror sig således hafva fullt skäl tillstyrka, att, på sätt Herr
Grefve Löwenhielm föreslagit,
senare momentet i 3 §. 5 Cap. Straff-Balken, så lydande: ",Agen the
ock makt att genast näpsa then med spö eller fängelse, som straffet med
flathet verkställer ” måtte upphäfvas.
Bihang till 11. St. Prot. 1834.
2'.dra Häftet.
2
Lag-Utslottets Betänkande N:o i56.
Åttonde §. åter lärer icke, såsom Motionairen förment, kunna tydas derhän,
som skulle den pliktfällde någonsin då han har penningar kunna vägras
att, genom böternes erläggande, betria sig från kroppsstraff; utan der
stadgas endast, att böter ej må, genom executiv åtgärd, uttagas af hemmansbrukare,
derest sådant ej kan ske utan hemmanets förderf och ödesmål,
eller i allmänhet af den, som härigenom komme att lida brist på
föda och 'uppehälle;, och berörde stadgande är, efter Utskottets omdöme,
destomera rigtigt och behöfligt, som den redan fattiges utarmande genom
utmätning för böter skulle öka hans nöd, och tilläfventyrs såmedelst framkalla
frestelser till nya brott, hvadan också en gräns bör vara i Lagen utsatt
för rättigheten att bölerne indrifva.
Utskottet förmodar således denna del af motionen böra förfalla.
En Ledamots serskilda yttrande bifogas.
Stockholm den 3i Oct. i834*
Reservation
af Anders Svensson: ”Jag är från Utskottets i detta Betänkande uttryckte
beslut i det skiljaktig, alt jag anfier 3 §. af 5 Cap. Straff-Balken
böra oförändrad qvarstå, intill dess lämpligare stadgande i sådant afseende
införes, helst den person, hvarom berörde lagrum handlar, eljest möjligen
kan blifva för sin förseelse strafflös.”
N:o i56.
Autom till Exp.-Utsk. <1. II Not.
Betänkande, öfver väckt motion, om förbud emot eller
beskattning af offentlig försäljning utaf utländska
Lotterisedlar.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har ULskoltet fått emottaga ett Utdrag
af Ståndets Protocoll för den i nästlidne Julii, så lydande: ’I anledning
af Bilagan Litt. I. vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54 . angående beräknande
af Stats-Verkets inkomster, och uppå Herr Qederborgs gjorda hemställan,
blef den del af bemälde Herr Cederborgs> angående Numer-Lotteriets
afskaffande, afgifna motion, sorn angår förbud emot eller beskattning
af offentlig försäljning utaf alla utländska Lotterisedlar, remitterad till Lag
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o i5j.
3
Utskottet;” — Men som Rikets Höglofl. Ständer nu mera beslutat NumerLolteriets
bibehållande, och således äfven förkastat den mening, som för
Herr Cederborgs ifrågavarande motion måste anses ligga till grund, enär
remiss hit deraf skett, nemligen att Lotterispel i allmänhet skulle innefatta
något otillbörligt, får Utskottet, som icke eger behörighet att i den oeconomiska
delen af ärendet något yttrande afgifva, härmedelst vördsamt
hemställa , om icke motionen, sä vidt den utgör föremål för
Lag-Utskottets behandling, må till ali vidare påföljd förfalla.
Stockholm d. 3i October i834.
N:o 157.
Ankom till Exp.-Utsk. el. 11 Nov.
Betänkande, öfver Herr Friherre Jacob C eder st röms motion,
att, i händelse, efter Realisationens verkställighet,
mynt någon tid skulle komma att i allmänna rörelsen
saknas, det måtte genom en Lag tillåtas att in natura
afbörda, så väl allmänna utlagor, som ock enskild
skuld.
Genom Protocolls-Utdrag af den 3 sisth Mars har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterat ett af Herr Friherre Jacob Cederström
afgifvet skriftligt anförande, af innehåll: att Herr Friherren, under
förutsättning, det Rikets Ständer vid detta Riksmöte komme att bifalla
Kongl. Maj:ts Nådiga Pioposition om Realisationen, ansåge sig böra fästa
uppmärksamheten på de följder, som möjligen derigenom kunde uppkomma.
Det vöre möjligt, ali farhågor uppstodo, alt sedelmyntet således strömmade
lill Banken, och att silfret några månader innehölles af dem, som invexlat
det. Deraf kunde inträffa, att åtskillige skattskyldige icke vid uppbörden
voro i stånd erlägga sina utskylder med mynt, äfvensom att enskilde, hvilkas
skulder blifvit uppsagde, icke kunde betala dem med mynt. Del vore
således angeläget alt uttänka en lagstiftning, som undanröjde de vådor,
hvilka deraf orsakades, Efter Motionairens mening borde, i sådant fall, de
skattskyldige få afbörda> sina Krono-utskylder i natura-persedlar, efter föregående
årets markegång; och samma förmon troddes äfven böra beviljas
de medborgare, hvilkas skulder till enskilda blefvo uppsagde, så att de
inge betala desamma i natura-persedlar, efter föregående årets markegång,
4  m
Lag-Utskottets Memorial N:o 158.
med iakttagande af de vilkor för uppsägning oell forsling, som enligt Författningarne
äro gällande i afseende på Kronans indelta räntor. Det vore
otvifvelaktigt, att, sedan utvexlingen någon tid fortgått, myntet skulle återkomma
i rörelsen, men innan delta inträffade, borde man vara betänkt på
att förekomma de möjliga vådor, som farhågan på ena sidan och vinningslystnaden
på den andra eljest kunde åstadkomma.
Hvad sålunda blifvit anfördt, tillika med de af åtskillige Ledamöter
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln dervid gjorda anmärkningar, har Utskottet
i öfvervägande tagit, men finner det af Motionairen gjorda förslag, såsom
åsyftande rubbning af de mest vigtiga rättsförhållanden, vara af sådan beskaffenhet,
att
något afseende derå icke lärer böra hafvas.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers eget närmare omprövande
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 3i Oct. 1834-
N:o i58.
Ankom lill Exp.-Utsk. den 11 Not.
Memorial, i anledning af Herr B. Rosenblads motion,
om en Lag för Rikets skuldväsende,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har under den 4 sistl. Mars till
Utskottet remitterat en af Herr Bernhard Rosenblad väckt motion, att en
Lag måtte upprättas för Rikets skuldväsende, hvarvid Motionairen tillika
förbehållit sig att få närmare yttrande i ämnet afgifva; men som någon
utveckling aUdeii alltför obestämda motionen sedermera icke följt, anser
Utskottet densamma
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3i Oct. 1834-
Lag- Ut slottets Memorial N:o l5g.
5
N:o 15g.
Ankom till Exj>.-Utsk. d. u Nor.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 107, öfver väckta motioner, angående
förändring af Högsta Domstolens organisation samt
Arbetsordningar för Högsta Domstolen, Hof-Bätterne
och Justitice-Bevisionen m. m.
Omförmälde Betänkande är af Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskollet
återremitteradt, men som detsamma blifvit af de öfrige Riks-Slånden
bifallet, och trenne Stånds mening utgöra Rikets Ständers beslut, lärer något
vidare yttrande till svar å den meddelade återremissen icke erfordras.
Stockholm den 3i Oct. i834-
N:o 160.
Ankom till Exp.-Utsk. d. ii Not.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af de inom,
Biks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Utlåtande N:o 108, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o
72, öfver väckta motioner, angående inrättande af
Förmyndare-Kamrar.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln har bifallit, men Yällofl. BorgareStåndet
deremot afslagit Utskottets i dess Utlåtande N:o 108 gjorda hemställan
om ”aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af det
innehåll: att då Rikets Ständer äro öfvertygade om nyttan och angelägenheten
deraf, att Förmyndare-Kamrar varda inrättade å de orter, der sådant
lämpligen ske kan, och att erinran härom utgår från Kongl. Maj:t,
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, i den
ordning och på det sätt Kongl. Maj:t tjenligast pröfvar, å detta ämne fästa
allmänhetens uppmärksamhet, samt, derest Förmyndare-Kammare kan tillvägabringas,
på sådane grunder, som Kongl. Maj:t godkänner, åt stadgandena
derföre, uppå vederbörandes underdåniga anmälan, meddela Nådig
stadfästelse.”
Högvördiga Preste-Slåndet och Hedervärda Bonde-Ståiidet åter hafva
beslutat: ”att Rikets Ständer skulle i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
6
Lag-Utslcottets Memorial N:o 160.
anhålla, att förslag lill Förmyndare-Kamrar må af dertill utsedde skickliga personer
utarbetas, samt att samma förslag, genom Konungens Befallningshafvande
öfverlemnas till Rådstufvu- och Härads-Rätterne, med föreskrift, att i vanlig
ordning sammankalla stådernes invånare och deputerade från hvarje
socken, för att välja Comilerade lill förslagets granskning, och att afgifva
utlåtande om möjligheten och ändamålsenligheten af omförmälde Inrättningar,
hvaröfver Rådstufvu-Rätterne samt Domhafvanderne på landet jemväl
borde sina yttranden aflemna, hvarefter och sedan förslaget och hvad dervid
blifvit anmärkt blifvit af Högsta Domstolen granskadt, Rikets Ständer
vid nästa Riksdag torde få afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition."
Enär således Riks-Slånden stannat uti 3:ne skiljaktiga meningar af
elen beskaffenhet, att frågan icke kan anses förfallen, finner Utskottet det
vara dess åliggande, jemlikt 7 3 §. Riksdags-Ordningen, att söka skiljaktigheterne
sammanjemka.
I följd häraf och då Preste- och Bonde-Stånden äro i slutet ense
samt Ridderskapets och Adelns mening mest närmar sig till de nyssnämnde
t värme Ståndens,
anser Utskottet sig böra vördsam/igen inbjuda Ridderskapet och
Adeln att förena sig med Preste- och Bonde-Stånden, om aflåtande
till Kongl. Maj:t af en sådan underdånig skrifvelse i ämnet
, som dessa båda Stånd beslutat.
Skulle denna inbjudning icke af Ridderskapet och Adeln antagas,
samt Vällofl. Borgare-Ståndet ej heller finna skäl att, med frånträdande af
dess förra mening, förena sig med Preste- och Bonde-Stånden, så lärer frågan
böra afgöras genom omröstning i förstärkt Lag-Utskott, i hvilket afseende
Utskottet föreslår följande
Voterings-P roposition:
Den, sorn anser Rikets Ständer böra, i fråga om FörmyndareKamrars
inrättande, till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig
skrifvelse, af det innehåll, som Preste-Ständet och Bande -  Ståndet för deras del antagit, röstar
Ja;
Dm dei ej vill, röstar
Nej;
Lag -Utskottets Utlåtande N:o 161,
7
Vinner Nej , anses Rikets Ständer hafva bifallit det förslag till underdånig
skrifvelse i ämnet, som Lag-Utskottets Utlåtande A: o
108 innefattar.
Stockholm den 3i Oct. 1834*
N:o 161.
Antom till Ex p.-Utsi. d. ii T*Tor.
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 119, i anledning af Riksdagsfullmägtigen
Nils Strindlunds motion, alt stadgas måtte, det
afhandlingar, hvarigenom någon förvärfvar sig nyttjanderätt
till jord eller betingar sig så kalladt undantag
eller a fkomst af annans fasta egendom, böra intecknas
för att vara gällande.
Emot delta utaf samtlige Riks-Stånden till Utskottet återremitterade
Betänkande äro följande anmärkningar framställde, till en del i motsatlt
syftning. I
Ålskillige af dem , som inom Riks-Stånden yttrat sig i ämnet till stöd
för den gjorda motionen, hafva, jemte åberopande och förnyande af hvad
Herr Friherre Stael von Holsteins Betänkandet bifogade reservation innehåller,
vidare anfört: att det syntes obestridligt, att, om hypotheksföreningar
skulle kunna uppkomma, alla gravationer, af hvad beskaffenhet som
helst, hvilka hvila på fast egendom, måste vara intecknade för att ega bestånd;
att det vore med frågan om undantagshafvare och deras beqvämlighet,
likasom med den om omyndiges tysta förmonsrätter, att man fästade
sig vid klingande ord, som antydde mildhet, och förglömde saken, till
mehn för både gamla och unga; att dén ömsesidiga säkerheten både för
fastighetsegare!! och undantagsmannen fordrade undanlags-förmonernes intecknande
och förnyande, hvilken åtgärd icke är förenad med större svårigheter
i detta fall, än då frågan angår vanlig skuldfordran; att det vor«
påtagligt, alt den del af en egendom, som en säljare undantagit, eller den
afgäld af egendomen, som han sig förbehåller, ej är att betrakta annorlunda
än såsom obetald köpeskilling, emedan, om undantaget icke vore, köpeskillingen
i stället förhöjdes; och att undantag, som gjorde egande- och
B
Lag-Utskottets Utlåtande K:o 161.
hypotheksrätten osäker, icke borde ske lill förmon för någon viss samhällsclass.
Andra åter hafva dels yrkat, att, till förekommande af den osäkerhet
som förmentes uppstå af Utskottets i irsta punkten gjorda förslag, det
derjemte måtte stadgas såsom en ovilkorlig skyldighet att i köpea(handlingar
alltid intaga en uppgift på de undantag, som egendomen vidlåda, således
icke blott i första salubrefvet, utan i alla möjligen derpåföljande, vid
äfventyr för säljaren, att han eljest ansvarade köparen för den opåräknade
utgift denne komme att vidkännas, eller ock att köpet ginge åter, äfvensom
att, vid hvarje köp, skriftligt bevis borde meddelas undantagsegaren
'derom, att hans rätt blifvit i köpeafharidlingen bevarad, dels ock förment
det vara bättre alt ej meddela något nytt stadgande, än att antaga det ifrågavarande,
emedan nu åtminstone den tolkning i allmänhet rådde, att
ingen kunde öfverlåta eller sälja ett hemman med bättre rätt än han detsamma
innehar, och detta någorlunda, betryggade undantagshafvare!!, hvaremot
en af okunnighet eller enfaldighet tillkommen försummelse, att införa
undantagsvilkoren i öfverlåtelse-handlingen, beröfvade ålderstigne undantagshjon
det enda stöd de vid hemmanets upplåtelse oftast lill nära slägtingar
och på god tro beräknat för sina gamla dagar.
Vid närmare öfvervägande af delta ämne har Utskottet funnit sig
böra frånträda den i Betänkandet yttrade mening, att undantags-contract
icke skulle behöfva intecknas, för att vara med säkerhet gällande. Det
måste utgöra ett högre åliggande för Lagstiftaren att bereda en utväg till erhållande
af full säkerhet och trygghet, när man vårdar sin rätt, än att,
med uppoffring af denna säkerhet, söka minska deras äfventyr, hvilka försumma
sina rättigheters bevakande, vare sig af sorglöshet eller oförmåga,
i hvilken senare händelse Lagen anvisar flera sätt att begagna andras hjelp.
Men någon ömsesidig verklig säkerhet för fastighetsegare, samt dem, sorn
ega intecknade fordringar, och undantagshafvare, är, efter hvad Utskottet
nedan i förra Betänkandet medgifvit, icke beredd genom stadgandet i lista
punkten af Utskottats Lagförslag. Om nemligen egendomen, efter det undantagsmannen
sålt, går i nya köp, utan att undantaget vid dessa senare
tillfällen uppgifves och i köpebrefven intages, så inträffar möjligen ett sådant
förhållande, att någondera af ofvanberörde personer måste blifva lidande,
ehuru de alla hvar för sig iakttagit hväd dem efter Lag ålegat.
Detta kan icke, på sätt några anmärkare förmenat, förekommas genom
en
Lag-Ulslotlets Utlåtande N:o 161.
9
en tillagd föreskrift om skyldighet för dem, som efter undantagsmannen
sälja, att i salu-afhandlingen införa undantaget; ty denna föreskrift kan
åsidosättas, utan att äfvcntyret derföre blifver större än förut, nemligen
skyldighet alt gifva skadestånd, hvilket åter heror på hans betalningsförmåga.
Man må ock ihågkomma, att egande-rälten till faslighet oftast öfvergå!’
genom arf. Arfskiftes-instrumentet efter en känd egare anta ges vanligen
sedermera, när arfvingen säljer, såsom tillräckligt bevis på hans lagliga
åtkomst, men om detta ej omförmäler undanlaget, uppstår samma förhållande
som ofvan är nämnd t.
Man har stundom lill försvarande af de så kallade undantagen, dåde
“ej varit intecknade, invändt, att undantagsmannen icke borde anses hafva
afhändt sig hvad lian uttryckligen undantagit från köpet, och alt köparen
ej kunde sälja med bättre rätt än han sjelf innehar. Men detta inkast
grundar sig på ett missförstånd. I de fleste fall angår undantaget icke
egande-rätten utan besiltnings-rälten, samt kan, i följd af undantags-vilkorens
vanliga beskaffenhet, icke angå den förra, emedan afhandlingen derom
då skulle strida emot förbudet af skattskyldig jords minskning. Äfven den
jordega, som undantages, är således verkligen såld; och besittningsrätten,
skiljd från egande-rätten, kan i allmänhet icke lagligen befästas, utan genom
inteckning. Sålunda finnes t. ex. af 16 Gap. i5 §. Jorda-Balken, jemförd
med Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800, att köp bryter Legostämma,
så vida lego-aftalet icke är intecknadt, och att följaktligen, i
nämnde fall, den, som utlegt sin jord, ehuru icke berättigad sjelf återtaga
densamma, så länge legostämman varar, likväl kan sälja jorden med full
rätt för köparen alt arrendatorn genast uppsäga. Grunden härtill är det
insedda behofvet alt icke erkänna gravationer å fast egendom, utan att åt
dem är gifven sådan offentlighet, alt köpare och andre må kunna derom
vinna upplysning. Derföre har man måst antaga, att, så länge lego-aftalet
ej fått offentlighet genom inteckning, har arrendatorn icke någon säkerhet
i sjelfva fastigheten, utan hans anspråk är endast gällande emot den person,
med hvilken han contraherat, men att genom inteckningen åter han
får sakrätt i egendomen. Egaren kan väl sägas fela emot arrendatorn, om.
försäljning sker utan förbehåll af det ointecknade arrende-aftalets bestånd,
men lian säljer icke derföre fastigheten med bättre rätt än han sjelf eger,
ty han eger den äfven ograverad för arrendet, och hans personela förbindelse
alt gifva skadestånd qvarstår efter försäljningen. Allt detsamma,
Bihang till R. St. Prot, 1834. 7-.de Sami. lista Afd. %\dra Band. 2,
2'-dra Håflet.
10 Lag-Utskottets Utlåtande IV-O i6u
som nu är ytlradt, angående arrende, måste äfven gälla om undantagsaltal,
så vida det icke befinnes möjligt att deråt gifva sakralt, medelst
annan bättre utväg än inteckning, på ett sätt, som skyddar allas rättigheter;
men på denna fråga har Utskottet i det föregående redan afgifvit ett
nekande svar.
Må man icke föreställa sig, att, derest inteckning stadgas för undantags-aftal,
hvar och en, som försummar alt inom viss tid inteckna eller förnya
inteckningen, skall vara ovilkorligen förlustig de betingade förmonerne.
I de fleste händelser qvarstår ett personell anspråk emot fastighets-egaren;
och detta anspråk kan i större eller mindre mon ånyo betryggas genom ny
inteckning. Att vid några tillfällen förluster skola inträffa, är väl otvifvelaktig!,
men Lagen kan omöjligen förebygga alla förluster, som härflyta af
parters egen försumlighet. Man kan af Lagstiftaren endast fordra, alt han i
möjligaste måtto minskar anledningarne härtill, och just för detta ändamål
är det af synnerlig vigt, att han beflitar sig om system och enhet i de
förmer, som påbjudas.
I följd häraf får Utskottet, med återkallande af hvad första punkten
af dess i Betänkandet uppgifne förslag innehåller, och med derefter
lämpade ändringar i öfrigt, vördsamt hemställa,
det måtte uti förevarande ämnen, för ordnas som följer:
1:0 På sätt i Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, angående
Städsel och Lego af jord på Landet, samt den ig December
1827, rörande grunderne för Hemmans klyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från Hemman, redan är stadgadt,
i afseende ä arre nde-af handlingar , ingång ne pä viss lid, samt
sådane af handlingar om upplåtelse af viss lägenhet, som med
sistnämnde Kongl. Förordning öfverensstämma, skall ock all annan
efter Lag tillåten upplåtelse af nyttjande-rätt till fastighet
å Landet, härunder jemväl inbegripen liftidsstädja, hvarom
Stadgandet i sista punkten af i5 §. 16 Cap. J or da-Balken således
upphäfves, hos Härads-Rätten intecknas och inteckningen
behörigen förnyas, för att kunna emot annans egande- eller intecknings-rätt
haf va bestånd.
2:0 Har den, som å annan ölverlåtit sin egande-rätt till fast egendom
å Landet, dervid förbehållit sig njttjande-rätt till större
eller mindre del af samma egendom, eller afkomst deraf, på
vissa år eller i sin lifstid; och är o de betingade förmonerne en
-
Lag-Utskottets Utlåtande JV:o 161.
ligt 1 Cap. 2 Jor da-Bdiken , införde i den afhandling >
hvarigenom öfverlåtelsen skett; ege han säkerhet derföre i
den öfverlåtna egendomen, med den förmonsrätt, allmänna Lagen
3i i 11 Cap. 2 S- berörde Balk, obetald köpeskilling tillägger.
Men försummar han att, inom den i sistberörde lagrum utsatta
tidy af handlingen y hvari förtnonerne betingade äro y för HäradsRätten
uppvisa ock i Intecknings-protocollet intaga låta , njute
sedan ej bättre rätt, än såsom för-annat fordrings-anspråk.
3:o I afseende å redan upprättad, men ej intecknad afhandling af
ifrågavarande beskaffenhet, vare, utan minskning af den rätt
densamma efter hittills gällande Lag kan medföra, tid att inteckning
söka, till i836 års slut.
4-0 I det bevis. Rätten öfver inteckningens beviljande meddelar,
skall införas, att den inom hvart tionde år förnyas' bör.
Förlängandet af praescriptions-tiden för den åtgärd, hvarom 3:dje
mom. handlar, utöfver hvad i förra Betänkandet föreslogs, har för ändamål
att undanrödja all farhåga för tidens otillräcklighet.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 3i Oct. 1834.
Reservationer :
• 1:0 af cinders Pålsson: ”Jag kan icke gilla, att Utskottet afvikit från
dess, i förra Utlåtandet N:o 19, gifne yttrande, i fråga om intecknandet af
undantagsbref och andre förbehåll, som blifvit gjorde vid öfverlåtelsen af
fast egendom. Lagen har tillräckligen betryggat så väl den, hvilken betingat
sig förmonerne, som framtida egare af hemmanet, medelst föreskriften
i i Cap. 2 §. Jorda-Balken, att alla vilkoren skola i upplåtelse-handlingen
skrifteligen införas. Då vilkoren införas i serskilde contract, blir det
<-n följd af delta Stadgande, att jemväl desse contract vid Lagfarten skola
företes och antecknas. Så vida delta iakttages (den som sådant underlåter
nrå skylta sig sjelf) samt Domaren vid Faslebrefvets utfärdande jemväl
deri upptager, alt köpet, skiftet eller gåfvan skett med vilkor, hvilket vanligen
eger rum och efter min tanka bör statueras såsom ett åliggande, så
kan h varken en senare innehafvare derom stanna i okunnighet, enär hvar
och en, förr än han kan lagfara, måste förete förre egarens ålkomstbref,
ej heller intecknings-tagare blifva narrade, enär de jemväl genom gäldenä
-
12
Lag- TJtslottets Utlåtande N:o 161.
närens åtkomslbref kunna underrätta sig om förhållandet. Detta är utan
tvifvel det enklaste sättet att bibehålla hvars och ens rätt oförkränkt. Olägenheten
af dylika af handlingars intecknande och inteckningens förnyande
hvart tionde år, är tillräckligen visad genom de anföranden, som i Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit afgifne, då förra Betänkandet der handlades.—
Undantagshjon äro merendels ålderstigne, okunnige och enfaldiga personer,
mången gång nästan barn på nytt. Huru skall man kunna begära, att dessa
skola behörigen iakttaga intecknings-fatalierne? En flärdfull egare af hemmanet
kunde mången gång missleda sådane personers begrepp antingen om
tidsförloppet eller om inteckningens nödvändighet, i synnerhet som de dermed
förenade kostnader göra, att de, merendels i stor fattigdom stadde
undantagshjonen söka undvika denna åtgärd i det längsta; och de beröfvas
sålunda sitt enda stöd för ålderdomen, oaktadt de, i förlitande på skriftelige
köpafhandlingars vitsord, ansett sig vara i detta hänseende för alltid
betryggade. Utskottet har väl anfört, alt de i sådan händelse få en personel
fordran, men erfarenheten har visat, att, i de fall då undantags-rätlen
förloras, är den person, till hvilken de skulle hålla sig i fråga om ersättning,
merendels utfattig.
Jag anser således, att undantagsbref och dylika contract icke ovilkorligen
behöfva intecknas för alt vara gällande, utan må det vara nog, om
de införas i köp-afhandlingen och antecknas vid Lagfarten; hvarförutan det
bor åligga Domaren vid utfärdande af Fastebref att deri göra anteckning,
om vilkor vid öfverlåtelsen egt rum.
Ett helt annat förhållande är med de i första punkten af Betänkandet
omnämnde Contract, om hvilkas tillvaro tredje man ej kan hafva kännedom,
utan förmedelst inteckning; och jag gillar följaktligen i allo den
i detta hänseende stadgade princip.”
2:0 Anders Svenssonj, Johannes Andersson och Lars Hansson: ”Det
är visserligen ganska väl, att man, så mycket möjligt är, vill söka betrygga
eganderätten till fast egendom; men för vår del kunna vi icke medgifva
billigheten deraf, att sådant skall ske på bekostnad af sådane personer,
hvilka oftast minst äro i tillfälle alt tillse och bevaka sin rätt. Undantagsinnehafvare
utgöras vanligen af ålderstigne personer, oftast äfven af qvinnokönet,
och dessa skulle otvifvelaktig! vid de flesta tillfällen gå miste om
bergning för deras framtid genom försummelse att iakttaga Lagens föreskrift,
i brist på eget begrepp och tillfälle till upplysning af andre, hvarifrån
en slug köpare så ofta skulle veta att undanhålla desse personal mi
-
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 161.
l3
serabiies. Då nu härtill kommer alt, enligt vårt begrepp, en köpare, som
icke egt någon anledning förmoda, det undantag vidlådat den egendom han
sig tillhandlar, ej kan komma alt vidkännas påföljden af hvad emellan en
säljare och föregående egaren eller då varande undantags-innehafvarén ensidigt
varit aftaladt, helst regeln, att ma?i icke kan sälja en Egendom med
bättre eller annan rätt än man densamma innehar, i fall, som detta, icke
i någon mon är tillämplig, hafva vi icke kunnat finna någon grundad anledning
för behofvet af ifrågavarande stadgande, angående skyldigheten att
låta inteckna afhandlingar om undanlag.
I öfrigt få vi anmärka, att stadgandet uti 3 mom. om liden för intecknande
af redan upprättade, men ännu icke intecknade afhandlingar, enligt
vår tanka, är rakt stridande emot beskaffenheten af så beskaffade fordringar
och Lagens ännu oupplösta band uti 9 Cap. 12 §. Handels-Balken,
jemförd med Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800.
På dessa grunder reservera vi o«s emp,t Utskottets BeUukande i
denna del.”
STOCKHOLM; Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834*
.Lag-ldiskot tas Betänkande l\:o i'6a.
N:o i(>2.
Ankom till Exp -TJtsk, den i4 Nov.
Betänkande öfver Herr N. TV, Stråles motion, om meddelande
af bestämdt stadgande, .huruvida serskildt ansvar skall ega
rum för förnyande af förbrytelse,. hvarföre man ännu icke
undergått bestraffning, m. m.
Hos Högloft, Ridderskapet och Adeln liar Herr JV. W. Stråle afgifrit
ett Memorial, hvaruti blifvit anfördt: att ett ämne, hvarom olika tankar
ibland Domare i senare tider ofta uppstått, och olika domslut blifvit
fällde, vore den fråga: huru en person bör anses och dömas, hvilken, redan
tilltalad för en förbrytelse, hvarå böter eller mindre ansvar än högsta
kroppsplikt bör tolja, förr än ett sådant ansvar blifvit ådömdt eller verkställd!,
ånyo begår samma förbrytelse? TJti g:de punkten af Kongl. Förklaringen
den a3 Mars 1807 stadgades yål bestämdt, att den svårare bestraffning,
som Lagen för iteration utstakar, ej kan ådömas förr än det i den föregående
lindrigare graden är till fullo verkslälldt; men häraf hade man
dock ej velat finna det vara förbudet, att ju ansvar i samma grad kan ånyo
eller liera gånger ådömas, om förbrytelsen förnyas innan det ansvar Lagen
utsätter blifvit verkslälldt; och understundom hade personer blifvit plikt—
fällde eller ålagde ansvar tvänne eller flera gånger i samma grad, oaktadt
förut ålagde enahanda böter ej varit ultagne. I andra fall åter hade det
blifvit förklaradt, alt ansvaret vore inbegripet uti del redan förut ådömde,
och först efter den senare förbrytelsens begående till verkställighet befordrade
ansvaret.
Till stöd för denna senare mening hade blifvit åberopadt:
1:0 att då Lagen säger: Begår någon den eller den förbrytelsen,
plikte järsta gången eller straffes Järsta gången etc., måste efter grammatikan,
tidsorden: första gången bänföräs till plikte eller straffas och betydde
således, första gången förbrytaren pliktar eller första .gången han
straffas. Vill nian hänföra tidsnieiiingen till ordet begär eller det motsvarande,
sorn utmärker förbrytelsens utöfvande och säga, alt det är för
Bihang till R St. Piot. l834. 7 Sami 1 Afd. 2 Bandet. n
3:dje Häftet.
2
La g-Ut skottets Betänkande N:o 162.
hvarje gång förbrytelsen begås, som ansvaret bör ådömas, så motte mot en
sådan tillämpning, att, den hittills nästan aldrig egt rum, oftare än då sådant
är i Lag, eller Författningar, bestämdt utsatt, utan hade man alltid
ansett, att ehuru förbrytelsen, hvarå åtal i en lagföring sier, blifvit flere
gånger uLöfvad, ansvaret, sådant det är utsatt, endast kunde en gång ådömas.
Här vore dock icke fråga om stöld, för bestraffning hvaraf funnes bestämda
föreskrifter. Men om man jemförde i §. i 53 Cap. MissgerningsBalken
med 3 §. i samma Cap., syntes dock deraf tydligt, att, ehuru i i §.
stå de orden, sker det annan gängj förstodes dock dermed icke, att den tilltalade
vöre öfvertygad att tvänne gånger hafva haft lägersmål med samma person,
utan att de högre böterna och det deremot svarande fängelsestraff kunde
först då ega rum, när ansvaret ardra, 3:dje eller 4;de gångerna ådömes.
Ett undantag från Lagens allmänna regel vore gjordt uti 7 §., der det stadgas,
aLt,_ om lägersmål med flere blifvit begånget och på en gång åtalas,
enfald bot för hvardera skall åläggas. Denna lag-princip, att flere förbrytelser
af enahanda beskaffenhet, på en gång åtalade, ej kunde beläggas med
annat än enkelt ansvar, syntes ock fullkomligt riglig; ty då den , som öfverträdde
Lagen, ej funné något åtal derå genast följa, borde han ju tro ,
att denna Lag ej vidare handhafves, och först då han funné sig anklagad,
rönte han motsatsen. En åklagare skulle oek ofta finna sin räkning vid
att lata förseelsen, kanske begången af verklig okunnighet om förbudet, flere
gånger förnyas innan åtal af honom anställdes, i ändamål att få tillgodonjuta
ett högre bötesbelopp, hvilket troligen uteblifvit, om åtal skett genast
efter första öfverträdelse!!;
xo att ofvannämnde stadgande i 1807 års Förklaring syntes hvila
på den grundsats, alt det icke vore anklagelsen eller donren, utan straffets
verkställighet, som utgjorde den varning, efter hvars undergående ytterligare
ansvar för enahanda förseende kunde komma i fråga. Lagen hotade med
straff, och då detta hot var overksamt, syntes man kunna med skäl sätta
i fråga, huruvida anklagelsen eller domen, hvilka hvar för sig ej innebur©
annat än bot af straff, skulle medföra större verkan. På afgörandet af denna
fråga hvilade allt det öfriga. Besvarades frågan med ja, ©eh kunde anklagelsen
eller domen anses såsom en redan erhållen varning, så syntes det
som vore grunden för stadgandet i 1807 års Förklaring ovigtig, och intet
skäl funnes, hvarföre ieke,£då förbrytelsen förnyas, det högre ansvaret för
iteration borde ådömas;
3» att då af de personer, som ansett förnyadt ansvar inom samm®
Lng-Täiskottett Betänkande N:o 162
3
grad ega rum, en eller annan påstått, att detsamma borde ådömas för hvarje
gång förbrytelsen sker, hvaremot andre varit af den mening, att anklagelsen
eller inställelsen för domstol utgjorde den tidpunkt, hvarefter förbrytelsen
ej, utan alt ådraga ytterligare ansvar, kunde utöfvas , och andre
åter ansett domen innefatta skiljogränsen, hvarvid man hade alt välja på
domen i första instantien och dess kungörande för de tilltalade, eller domen
i andra instantien och böternas .nedsättande, eller den slutliga domen
i tredje instantien, hvartill ändtligen äfven kunde komma en underdånig
nådansökning och den resolution derpå kunde följa , dessa olika meningar
tycktes ådagalägga, a!t hagarne för det närvarande icke innefatta någon säker
grund, för att ånyo ådöma etc ansvar, hvilket, efter förbrytelsens begående,
redan blifvit verkställdt, eller skall undergås, enligt redan för äldre
förbrytelse gifven dom, hvaraf följde, att ett annat sätt för Lagarnes tillämpning
måste hero på ny lagstiftning.
Emot god ordning syntes det emedlertid stridande, alt en person, redan
tilltalad för en uppenbar Lag-öfverträdelse, kunde förnya densamma,
utan att äfventyra något, så länge det ansvar, han förut ådragit sig* ej blifvit
verkställdt. Kan t. ex. den, som slår sin Stjuffader eller Svärfader, och
derföre, enligt 14 Gap. 2 §. Missgernings-Balken skall böta 100 Daler Silf—
verrnynt, eller 33 R:dr 16 sk., få intill dess böterne äro uttagne opåtaldt
ofreda desse sina anhöriga? Om straffets fullbordande omedelbarligen eller
innan kort tid följde på anklagelsen och Domstolens sammanträde, så vore
kanske ej så mycken olägenhet att befara deraf, alt ansvaret endast en gång
linge ega rum, hvilket ock förmentes vara det princip-enligaste ; men med.
den långsamhet i vår brottmåls-lagskipning, som är nästan oundviklig, röjde
sig allt mera beliofvet af ett bestämdt Lagstadgande i detta ämne. Såsom,
vidare exempel, och för att visa frågans beskaffenhet, trodde Motionairen
sig böra anföra, hurusom en person var dömd för 4;de resan fylleri att böta
i3 Il:dr 16 sk. och sitta i stocken, men sökte alt af nåd slippa det senare
ansvaret. Medan ansökningen var under afgörande hos Kongl. Majit,
blef han ånyo tilltalad för fylleri, men målets vidare handläggning uppsköts.
Emedlertid ankom Kongl. Maj:ts Utslag, hvarigenom den tilltalade
tilläts att, i stället för stockstraffet, undergå 8 dagars fängelse vid vatten och
bröd. Delta verkställdes® och böterna utlogos hos honörn. Först derefter
ftfrekom till afgörande vid Under-Domstolen åtalet för det senare fylleriet,
och han fälldes der ännu en gång att böta i3 R:dr 16 sk. och sitta i
stocken. Slutliga Utslaget blef dock, att som den tilltalade, efter det
4
Lng-JJlskot t t; B t dikande A'".o 162.:
förbrytelsen senare gången inträffade, redan undergått det straff, sorn Lagen
för 4-de resan fylleri bestäniti-kunde ytterligare*ansvar bouoin derföre icke-fidömas.
. Eft annan gång1hade en person, dömd för förfalskniilgs-brott
att mista äran och böta i3 R:dr 16 sk., vid sine besvär lill högre Kätt
fogat ett. falskt doeument.. Han: Klef derföre serskildt tilltalad och sakfälld;
men; Höf-Kättén förklarade ansvaret vara inbegripet i det redan ådömda.
I andra fall åter hade vid Domstolarne annorlunda’ förfarits, och den mening,
tycktes blifvai allt: mer allmän,, att förnyadt ansvar i sammagrad borde.
den. tilltalade åläggas;.
dff sådan anledning och på det enhet i Lagskipningen måtte vinnas
föreslog Molionairen, ali ett allmänt lagstad gern de i detta ämne mättte utfärdas,
antingen af den lydelse: att då en person . efter det han blifvit
tilltalad, och salf'älldiför en;förbrytelse, ånyo begär enahanda förbrytelse-,
förr än cfet förut ådöinda ansvaret blifvit verkställdi, ansvaret derföre anses
i det redan ädömda ifibegripetj . der ej annorlunda är i Lag och. Författningar
bestämdt stadgadt; eller och: att då en person; hvilken, för begången
öfverträdelse af Lag. och Författningar, blifvit tilltalad och af
ägången kallelse eller stämning: erhållit behörig: del ', ånyo begär samma förbrytelse,
,förrr åm ansvaret för den föregående är undergånget; bör förnyadt
ansvar honom äidömas,. hvaremot, på sätt 1807 års Förklaring innehåller,
. densvårare bestraffningen ick&kan åläggas förr: än straffet blifvit i alla
delar fullbordadt:
Om det: förra förslaget antöges, trodde Motiönairen det böra bestämdt
stadgas, huruvida nedsättning, af böter, bör anses såsom en så vida undergången:
bestraffning, att; om förbrytelsen derefter förnyas;, ansvar såsom
f ör iteration bör. ega rum: 1. fråga om bötes-ansvar kunde marn säga-1, att
utbetalningen af penningarne egentligen 1 utgjorde dét■' lidande, sorn. tillfogades
förbrytaren; och < eburu, vid bötérnas nedsättande för att1 söka ändring, i högre
Rätt, lian kundei ega hopp att återfå penningarne,, vöre dockv K fåll så--  dän ändring, ej vunnes, ansvaret: redan undergånget;.. Häraf! skulle- således
följa,, att,, om. förbrytelsen sedermera» förnyades,. dét! högre ansvaret
för iteration ; borde ega <rum ;:meii : tydlig. Lag ; härom- Iroddés* likväl bo--  ra finnas.
I: sanrmanlfaug.’med detta ämne ; . ansåg sig Molionairen- bora1 fästa
trppniäi ksanihet derpå, .atti ali bestämd ; Lag. ännu saknadés, huruvida böter
Blöra-suttagas sedan dén sakfällde affidit.' Lallmänhet ■ Kades man antagit, att
anns den. anhlägadec afliden imian« dorn; fallit,ellen medi dödeir. afgår r under:
Lttg-Usskottcts B, t j»kaurte Kia ifii.'
5
det, målet !)Cior på högtte Domstols pröfning ali fråga 'om criminelt ansvar
forfölle; meli det luinda äfven ofta, alt den sakfä lide dör sedan Utslaget
vunnit laga kraft, och böterne ulLögos icke då hos'honom, utan hos hans
arfvingar. Unde!stundom hade det handl, att den aflidnes Enka och Bärn
anlifdlil att af gunst och nåd varda förs k anie (rån böternas digifvande, och
Kongl. Majrt hade någon gång dertill leirinat bifall, men ansökningen derom
hade åter vid andra tillfällen blifvit afslagen.
För den meningen, att böterne ej borde förfalla derföre, alt den sakfällde
a (lider, hade hufvudsakligen blifvit anfördi: att åklagaren derigenom
Liefve lidande i sin rätt lill andel i böterne; att det nog ofta ändå bände,
att åklagaren ginge i mistning afdon inkomst han billig!vis borde kunna
påräkna, såsom vedergällning för det ofta lönlösa besväret åtalet förorsakade
honom; alt det skulle blifva ännu mera ledande till försök af den tilltalade,
att uppehålla rpålels afslutande, om han hade utsigten, att, i fall
lian under tiden afled, hans arfvingar voro fria från böternas lifgifvande,
och att böterne utgjorde en skuld, sora den aflidne i lifstiden ådragit sig,
och hvilken borde, såsom sådan, af bans qvarlåtenskap utgå.
Å andra sidan tycktes följande skäl böra komma i öfvervägande: fl)
alf/det måtte vara en allmänt gällande grundsats, att Lagen icke ålägger
böter endast i det ändamål, att tillägga åklagare eller angifvare de penningar,
som derigenom inflyta, ulan för att straffa den felande och ingalunda
lors att bereda fördel åt någon annan. Först då böterne åro erlagde uppkommer-frågan
om deras fördelning, och då först kunde åklagaren anses
derå ega något rätts-anspråk; men ditintills vore hans rätt blott praesumliv;
det vill säga, alt, i‘ fall | eniiingår såsom böter inflyta, äil det hans rätt alt
erhålla dem. På denna grundsals hvilade ock Kongl. Majps understundom
begagnade räll,-att af nåd eftergifva jemväl åklagarens andel i ådömde böter;
Ityi alt man ej kunde föreställa sig, att någon vid en förbrytelses utöfvande
beräknadé, att bans lifstid skulle sluta förr än bestraffningen kornme
att verkställas, och, äfven 0111 detta inträffade, vore ju den felande redan
ställd under den Evige Domarens bestraffning, hvarmed de verldslig*
bbrdé sig nöja. Funné åter den felande sig i stånd att utdraga målets afgörande
och derigenom uppehålla bestraffningens verkställande, samt ville begagna
sig deraf, så vöre detta motiv tillräckligt, utan att just någon beräkning
af en snart inträffande död fordrades, för att stadga uppsåtet att draga på
tiden. Vanligen vöre menniskän föga benägen att anse sin död vara nära
G
Lag-XJ t kottets Betänkande Kto 162.
för hand, utan hon sokte uppskjuta föreställningen derom i det yttersta, så
att Motionairen för sin del trodde, att all farhåga i detta hänseende vore
öfverflödig; c) att verkställigheten af en bestraffning, som består i böters erläggande,
borde, enligt hvad redan förut blifvit yltradt, anses ega rum i den
stund penningarne af den felande utgifvas. Något annat tidsmoment derföre
hade Motionairen ej kunnat utfinna. Att böter, som nedsättas för klagans
fullföljande i högre Rätt, deiigeHom sedermera kunna återvinnas, borde
ej kunna förändra förhållandet, ty den sakfällde är dock redan skiljd
från sina penningar, och det slutliga Utslagets meddelande, hvarigenom bötesbeloppet
faststäiles, kunde icke anses såsom en verkställighets-åtgärd.
Antog man således, att det är sjelfva utgifvandet af penningarne, sorn utgör
det lidande, hvarigenom den sakfällde straffas för sin förbrytelse, så blefve
det ock klart, att, sedan denne aflidit, han vore lika oåtkomlig för bestraffning
i detta hänseende, som i full kroppsstraff eller fängelse skulle, i brist af
böter, ega rum; d} att då Lagen i 17 Cap. 16 §. Handels-Balken stadgar, atl böter
ega minsta rätt, detta syntes grunda sig derpå, att böter icke äro gäld, utan
bestraffning, som borde drabba gäldenären och icke borgenärerne ; hvadan
böter ej kunde komma i fråga att uttagas i Concurs, förr än alla borg&närerne
äro-fullt betalde, då det Öfriga sedermera vore gäldenärens egendom,
hvilken Lill böternas gäldande bör användas. Vöre nu Kronans, Häradets,
Åklagarens eller Målsegarens rätt till andel i böterne att anse såsom ett på
eganderätt grundadt anspråk lill egendom, så borde Lagen ändras och desse
tilläggas samma rätt, som andre borgenärer; men så länge detta ej ens
kommit i fråga, torde man få förblifva dervid, att böternes uttagande utgör
en bestraffning och icke gälds betalning; Motionairen kunde åtminstone ej
utfinna den rättsgrund, på hvilken Lag-Comiteen ansett böter vara skuld,
och i Broltmåls-Lagen gjort det förslag, att böter enligt slutlig dom skola
utur död mans bo uttagas; hvaraf skulle å andra sidan följa, att redan nodsatta
böter komrne, i händelse af dödsfall, att af arfvingarne återfås. Man
hade anmärkt, att, på sätt Bäijerska Lagen stadgade, böterna borde kunna
uttagas, efter dom, fälld i första instantien. Men Motionairen återkomme
alltid dertill, att, om böterne utgöra en skuld, böra de såsom sådan behandlas
och tilläggas bättre rätt än de nu ega, samt Kongl. Majrts rätt, att eftergifva
mera än Kronans andel, upphöra, hvaremot, 0111 de icke utgöra
skuld, utan bestraffning, de ej heller medföra något rätts-anspråk , förr än
de influlne penningarne skola delas; och e) att egandc-rätlen lill den
sakfälldes egendom icke torde kunna anses hafva genom sjelfva Ut
-
Lng-JJi:kottets Betänkande Nio 162,
7
slaget öfyergått från lionom lill elem, som skola erhålla böterne, i
fall de uttagas. Utslaget måste anses endast innefatta, att den sakfällde
lill straff för dess förbrytelse skall betagas eganderätt till så
stor del af dess egendom, som svarar emot bötesbeloppet. Förändringen
i egande-rätten skedde således först genom böternas utbetalande, ocb följaktligen
hade efter den sakfälldes död egande-rätten lill hans qvarlåtenskap
öfvergålt på hans arfvingar och sterbhus-delegare. Desse beröfvades således
genom bötcrnes uttagande deras en gång vunna egande-rätt, och det är i
sjelfva verket icke mera den aflidne, ulan hans arfvingar och sterbhus-del
cgare,
som i hans ställe straffas flir den begångna förbrytelsen, och den 0-
skyldige får lida för den skyldige.
Uppå dessa skäl yrkade Motionairen, att genom allmän Förordning
matte stadgas följande: ajlider tilltalad eller till böter fälld person förr,
än desse äro hos honom uttagne, eller för klagans fullföljande äro nedsatte_,
kommer all vidare fråga om åtals full föl jamie eller doms verkställande
medelst böters uttagande att förfalla. Ersättning för tillfogadt lidatidej
orsakad förlust eller kostnader, må af deri aflidne s qvarlåtenskap i
laga ordning utsökas. Delta senar e tillägg vore si mycket mera nödigt,
som jemväl tvifvelsmål och olika meningar uppstått, hm uvida en afliden
Tjenslemans arfvingar kunna åläggas ersätta den förlust, som genom hans
vållande kan hafva blifvit tillskyndad.
J
Skulle en annan åsigt, motsatt hvad Motionairen sålunda yttrat, göra
sig gällande, hemställde han dock, alt ett allmänt stadgande måtte utfärdas,
på det Domare och Executorer måtte veta, hvarefter de hafva sig
att rätta.
'Hvad först angår frågan, huruvida serskildt ansvar skall ega rum för
förnyande af förbrytelse, hvarföre bestraffning ännu icke är undergången ;
så enär det, efter Utskottets öfvertygelse, i allmänhet icke vore förenligt
med begreppen om rätt och hvarje samhällsmedlems anspråk på skydd utaf
Lagarne, att antaga, det en förbrytare, innan han blifvit för sitt brott slutligen
dömd och straffad, skulle kunna, utan serskildt ansvar, och således
st r alllöst, förnya enahanda brottslighet; men det likväl, på en annan sida,
6
L<ig-Ut>koiteis Betänkande, tV.o 16a.
tyckes vara skäl att, så vida brottets förnyande skall .medföra serskildt^ ansvar,
den felande, före sitt återfall, åtminstone'genom anställd t åtal, skall hafva
emottagit erinran om gerningens straffbarhet; tror Utskottet den grundsats
böra följas, alt den, som » sedan åtal emot honom skett, och han undfått
del af anklagelsen, för .sådan brottslighet, hvarå höler ega ruin, med
undantag dock af olofligt tillgrepp, derom serskildt stadgadt är, ånyo begår
enahanda brott, skall för det senare vara förfallen lill serskildt ansvar.
Härigenom göres icke någon rubbning i hvad Kongl. Förklaringen den a3
Mais 1807, cpde punkten, innehåller derom, att den förhöjning i ansvaret,
som Lagen utsätter för iteration, i vissa fall icke eger rum, med mindre
bestraffningen för föregående resan blifvit i alla delar fullbordad innan
brottet ånyo begicks.
Hvad åter serskildt urbota brott vidkommer, så är dermed ett skiljaktigt
förhållande. När någon tilltalas för sådant brott, varder lian äfven
gemenligen häktad, och alt stadga bestraffning för förnyande deraf, innan
straffet för förra brottet blifvit verkställda tyckes således icke vara] af behofvet
på kallad t.
Att bötesstraff skulle vara alt anse såsom fullbordadt genom den nedsättning
af böter, som göres i ändamål af ändrings sökande, och att således
det förnyande af brottet, sorn sker efter sådan nedsättning, men förr, än
slutligt Utslag fallit, skulle medföra icke blott serskildt, utan äfven förhöjdt
a-nsvar, kan Utskottet icke antaga. Om så vöre, skulle ändringssökandet då
mera innebära talan, icke om befrielse från straffet, utan om reeonventiöh
och ersättning; ty ett straff, sorn är verkställdt, kan icke genom ett påföljande
befrielse-utslag göras ogjord t. Beståndet och lagligbeten af den dom.»
sora ålade förhöjdt ansvar för iteration, skulle i nämnde fall bero af något
tillkommande, nemligen af den blifvande utgången af förra målet» emedan,
om den anklagade deri slutligen frikändes, förhöjningen i straffet för det
senast åtalade brottet måste försvinna. Oformlighelen af allt detta anser
Utskottet vara nog uppenbar, och deposition af böter bör följaktligen, efter
Utskottets mening, icke betraktas såsom verkställighet af straff, samt således
ej heller verka till ifrågavarande förhöjning i straffet för ett sedermera
begånget brott.
Emedan böter aro ust raff, och bestraffningens ändamål icke kan upp*
f vilas genom en vei Lställighets-åtgärd, sorn sker efter loi bryl arens död, anser
Utskottet böter ej böta utur bans sterbhus utsökas, och då, på sätt ofvan
blifvit anmärkt, bote roes nedsättning i ändamål af besvärstalans bevarande
-
■Lag-TJtskotttts Betänkande N:o 1-62.
9
rande, icke utgör verkställighet af straffet, hvilket ej kan anses fullbordadt
förr, än laga kraftegande dom förklarat höterne förverkade, tror Utskottet
häraf vidare följa, alt om dessförinnan den tilltalade aflider, sedan han i
omförmälde afseende nedsalt ådömde höler, hans rättsinnehafvare böra desamma
återfå.
Ersättning för lidande, som genom brott blifvit tillskyndad t, kan icke
ådömas med mindre den anklagade linnes om brottet förvunnen. Då
nu om brottets verklighet icke får åstadkommas bevisning, sedan den anklagade
är död och urs tån (isatt alt sig förklara, måste följaktligen, derest han
aflider innan laga kraftegande beslut blifvit meddeladt, ersättningsfrågan förfalla,
så vida den icke är af beskaffenhet att kunna bedömas i det skick af
målet, hvari detsamma befanns vid den anklagades död.
På grund häraf och då Utskottet delar MotionaLrens öfvertygelse om
angelägenheten af vissa bestämda föreskrifter i dessa ämnen, tili befrämjande
af enhet i lagskipningen, tror Ulskoltet sig böra i så målto biträda
motionen, alt Utskottet härmedelst vördsamt hemställer’
om utfärdande af en Författning, hvarigenom stadgas:
1:0 Då den, hvilken för öfverträdelse, hvarå pennin geböter följa,
med undantag likväl af olofligt tillgrepp, derom serskildt stadgadt
är, blifvit tilltalad och af ågången kallelse till Domstol erhållit
behörig del, derefter ånyo begär enahanda förbrytelse, förr
än ansvaret för den förra är undergånget, bör på nytt samma
ansvar för senare förbrytelsen ådömas.
2:0 Den svårare bestraffning Lagen för återfall i vissa brott utsätter,
skall icke ådömas för förnyad förbrytelse, som begås medan
förra målet ankommer på Domarens pröfning, om än de deri
ådömde böter blifvit för talans fullföljd nedsatte, utan först dä
ega rum, när, på sätt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 i
cy.de
vit i alla delar fullbordadt, innan samma brottslighet ånyo föröfvades.
, .
3:o Böter skola ej uttagas ur den pliktfälldes sterbhus. Äro
böter för talans fullföljd nedsalta, och dör den plikt fällde förr
än laga kraftegande dom fallit, må hans rättsinnehafvare desamma
återbekomma.
Bilt, till R. St. Vrot, i834- 7 Sami. 1 Afd. 2 Bandet,.
3:dje Häftet.
1
10
Ldg-WikotttU Bet dukande N:o 161.
4.0 Ingår i brottmål fråga om ersättning, oell dör den anklagade
innan laga knafte gande dom fjöljt, vare då, tillika med brott målsansvar
et, jemväl ersättningsfrågan förf allen* så vida ej brottmålet,
vid deni anklagades död,. än i det skick, att någon undersökning
om brottets verklighet icke återstår*
fflere Ledamöters serskilda mening bifogas».
Stockholm, den 5 Nav. 1804,
Re s e r vva.frbon e rt:
1:0 af Hérr Professoren: Grubbe, med- hvilken Herr Professoren Doctor
Bexell sig förenat: ”Utskottets- pluralitet har- tillstyrkt det stadgande, akt
då en förbrytare dör, innan dén. låga kraft vunna domen hunnit gå i verkställighet*
ådömda böter ej må ur hans sterbhus uttagas. Denna fråga har
utgjort ett tvistämne bland vår tids Criminalister; men de förnämste af dem
hafva, i min tanka, med; rätta stannat vid1 en åsigt, stridande mot Utskottets
mening» Erågar man härvid först och främst huruvida Staten eger någon
rätt att ur sterbhuset uttaga böterna,, så mäste, såsom mig synes, svaret
blifva det följande.. Då en förbrytare genom laga kraftvunnen dom
blifvit ålagd att erlägga ett visst bötesbelopp, mäste han anses hafva förverkat
sin rättighet till en emot dessa böter svarande del; af sin förmögenhet,
och det är Statens obestridliga rättighet,, att-af honom utkräfva detta
bötesbelopp. Denna.• Statens rättighet; en gång. gifven, kän ej : gå förlorad
genom förbrytarens- död, och hans arfvingars derigenom inträdande anspråk
på qvarlåtenskapen, ty. då arfvingarnes rätt, i följd-af arfsrätlens hela grund
och väsende, endast utgör, en, öfver•flyttning på de ef ferlef Vande af den
rätt, hvilken den aflidne sjelf vidt sin död egde, så hafva de omöjligen genom
hans död kunnat förvärfva något giltigt anspråki. på dea mot böternes
belopp svarande summa, till hvilken förbrytarens egen: ratti vid hans
död var förverkad. Denna summa kan derföre med skäl betraktas såsom
en i Sterbhuset * innestående skuld5 till Staten. Man har' emot- dénna åsigt
åberopat 117- Gap. 16 §i Handéls-Bälken, sorn stadgar, att vid gälds hietala
ning böter, ega minsta rätte Men om. ock Lagen här,.af' aktning- för andra
borgenärers vanligtvis tidigare förvärfvade rättsanspråk,. satt Sätens-anspråk
på böternes utbekommande i sista rummet;:så bevisar Ukväl sjelfva capitiets
öfverskrift; om borgenärers rätt och .företräde för hvarannandill gäld <■
bunden egendom, , att. Lagen här betraktar äfven Staten, såsom ett* slags bor
-
Lng-Tjtikottct! B t'tuhlin ie Nio 162.
H
genar j likasom uttrycketböter ega minsta nätty antyder,- alt dfert' tillägger
Staten en rätt till deras utbekommande. Sanni, är väl, ali deli egentliga'
egande nitten ej öfvergår till Staten förr än genom bötenies- verkliga utläggande;
trien Staten bardock dessförinnan ett g\\\,\^l fordringsanspråk ^ åeras
utbekommande. I öfverensstämmelse härmed har ock Lag-Comitöen1
i Förslaget till allmän Griminal-lag, J Gap. 11 §. betraktat- ådömde böter
sä so 111 en skuld lill Staten, och stadgat att, i händelse af förbrytarens död,.
gången böter ut, hvartill han dessförinnan genom slutlig dom fälld varit\
Men om man ock rnedgifver Statens rättighet att i alla de fall, då domen’
före förbrytarens död vunnit laga kraj t (hvilket jag bär alltid förutsätter,-  emedan förbrytaren, i fall han dolt innan domen vunnit laga kraft,- ännu1
ej vid sin död förlorat all förhoppning att få den upphäfven) itr sterbhuset
uttaga böterne; så kan man likväl ännu sätta i fråga, huruvida
Staten eger något giltigt skäl att begagna sig af denna sin rättigheti b Tit*-  skottets Betänkande har härom blifvit yttradt, att då böter äro straff,,
och bestraffningens ändamål icke kan uppfyllas genom en verkställighet!?»
åtgärd; som sker efter förbrytarens död, böter ej böra utur hans sterbhus'
utsökas. Jag måste uppriktigt erkänna, att detta korta och knapphändiga'
svar på frågan synes mig mindre tillfredsställande. Jag vill- häremot' eji
anmärka, att afseendet på straffets yttre ändamål icke är det förstå och’
högsta moment, sorn vid den borgerliga Straffmaglens utöfning mäste tagas i1
betraktande,, ulan blott det andra och underordnade, ehuru visserligen äfven’
detta utgör ett ganska vig tigt och väsendtligt moment. Jag liar härom vid'
ett annat tillfälle yttrat mina tankar, hvilka här icke skulle kunna utvek-~
las- utan en vidlyftigare och djupare inträngande undersökning,' hvilken här
ej skulle finna sin rätta plats. Men äfven om man blott reflccterar på strafftets
yttre ändamål, torde man, så vida man uppfattar detsamma fullkän±
digt;, svårligen kunna medgifva, alt straffets ändamål alldeles ieke kan uppfyllas
genom en ve r k s tal 1 i g lie Is-ä tgärd, - sorn sker efter förbrytarens död.-  Det afskräckändé ifrån* brott, som utgör det ena af straffets 1 vänne yttre
ändamål, skulle betraktas ur en-alllför inskränkt synpunkt, om man trodde
dét ej innebära något mera än att förbrytareii sjylf skall genom straffetsundergående
afsk räckas från nya brott. Detta, af vissa Griminalisterantagna
föreställningssätt'upplager blott ett af de moment, hvilka innehållas i'
begreppet 01» afskräckning, men utesluter ett annat lika väsendtligt. Fullständigt
betraktad, mäste den med straffet åsyftade afskräckningen tänkas
innebära en ■ genom strafflagen kungjord hotelse’ eller' varning, riglad emot1
Lagutskottet* Betänkande, A’'.o 163,
alla de under Statens domsrätt lydande personer , hvilka möjligen kunna
känna sig frestade att begå ett brott, en varning, hvars afskräckande kraft
helt och hållet beror af den säkerhet, eller åtminstone sannolikhet man
eger derom, att då brottet blifvit begånget, straffet icke kommer att uteblifva,
Då man åter fattar afskräckningen i denna dess fullständiga betydelse,
måste man lutt inse, att ehnru böters uttagande ur en afliden förbrytares
sterbhus icke tjenar att afskräcka honom ifrån nya brott, måste det
likväl, såsom en erinring om helgden och verksamheten af Lagens straffande
rättvisa, bidraga att afhålla Statens öfriga medlemmar ifrån brott af
samma art. Man föreställe sig t. ev, en lurendrejare, som, efter att länge
hafva ostraffad riktat sig genom sitt olofliga yrke, en gång erlappas och fälles
lill betydliga höler, men dör innan de hunnit uttagas. Skulle Lagens
afskräckande kraft ej i sjelfva verket lill en viss grad försvagas genom ett
stadgande, sorn förböde böternas uttagande ur hans sterbhus? Och skulle ej
äfven det förökade interesse ett sådant stadgande gåfve förbrytaren, att i
möjligaste måtto förlänga rättegången, i sin nion motverka den genom strafflagen
åsyftade deterritionen?
Man liar någon gång yrkat, att då ett kroppsstraff ej verkställes
efter förbrytarens död, vore det ej billigt eller consequent, alt efter en förbrytares
död verkställa ett egendoms st raff. Inkastet är ganska lätt besvaradt.
Att ett kroppsstraff ej verkställes efter förbrytarens död har sin
grund blott deruti, att det efter sakens natur ej kan verkställas, emedan
man ej kan tillfoga den döde en kroppslig smärta. Detta skäl bortfaller
helt och hållet vid ett egendomsstraff, hvilket utan svårighet kan gå i
verkställighet efter förbrytarens död, såvida bans qvaf låtenskap dertill le nina
r tillgång. I det förra fallet kan strafflagens fordran ej uppfyllas, och
måste endast af detta skäl lemnäs ouppfylld. Men följer väl deraf, att
den bör leranäs ouppfylld äfven i det senare fallet, der den kan uppfyllas?
A tt genom böternas uttagande, förbrytarens efterlemnade famil le blir lidande,
kan ej heller anföras såsom, ett rätts-giltigt skäl emot deras utsökande,
så snart det är afgjordt att famillens rätt ej derigenom i något hänseende
förnärmas. Att en förbrytares famille lider genom hans bestraffning, kan'
i sjelfva verket aldrig förekommas. Eller tror manväl, att då en förbrytare
straffas med halshuggning, landsförvisning, spö, flerårigt fängelse, 0. s. v,,
hans olyckliga famille ej derigenom lider vida mera, än genom böters uttagande
ur hans sterbhus? Om detta skäl i sistnämnda fallet finge åberopas,
skulle det lika väl kunna åberopas mot allt verkställande af straff å en förbrytare,
sorn eger hustru och barn. I
Lag-Vt skottes Betänkande A:o lös.
I stöd af allt det liar anförda, tillstyrker jac; således det stadgande ,
alt om förbrytaren dörj böter böra utgäj Lill hvilka häri blifvit fälld genom
dom, sorn Jöre hans död vunnit laga kraft. Delia ina dock vissel ligell
ej hindra, att ju Konungen, der ömande omständigheter förekomma,
må kunna efterskänka dessa böter. Men lietta bör då ej anses för något
annat än det i sjelfva verket är; det grundar sig icke på något arlvingarnes
rättsanspråk, utan det måste betraktas endast såsom en aet af välgörenhet,
utöfvad mot en olycklig och torftig famille.’"’
2:0 A! Herr Holm, med hvilken Hr Hessle sig förenat; ’*Emot Högloft,
Lag-Utskottets Betänkande i anledning af Herr Justitias-Bådet Stråles motion
reserverar jag mig i afseende å
usta Momentet: Om någon ändring i nu gällande Lag-sf adga uden
för de i detta Mom. förutsatte fall skall ske, innan Criminal-Lagen i sin
helhet kommer att undergå granskning och förändring, bör den, elter min
öfvertygelse, vara fullkomligt genomgripande och icke en blott hiHfinestire,
på sätt föreslaget blifvit. Ali öfverträdelse af den positiva Lagens bud är
af beskaffenhet, att ansvar derpå ovilkorligt måste följa, och att man icke
kan vara i okunnighet derom. Underrättelse, genom anstäildt åtal och
dclgifven stämning, om ansvarighet inför Lag, äfvensom den dermed åsyftade
varning emot framtida öfverträdelse!-, synas mig derföre icke vara behöllige
eller ega något stöd i rätts-begreppet.
Jag anser således, att hvarje öfverträdelse af Lag och Författningar,
hvarå bötesansvar följer, bör, om åtal inom stadgad pi aesci iptions-lid anställas,
serskildt beläggas med delta ansvar, utan afseende å , om åtal för
endera öfverträdelsen mellankommit; dock med iakttagande, att om förbrytaren
på en gång lagföres lör liera Lag-öfverlrädelser, högsta kroppsplikt
vid skeende förvandling af böterna icke Öfverskrides; — alt detta icke står
i strid med stadgandet om svårare ansvar för återfall i vissa förbry leiser,
torde icke fordra någon bevisning — och
3:dje Morn.: Då böter icke kunna 1 betraktas annorlunda, än såsom
straff, och följaktligen icke heller iklädas egenskap af skuld, gillar jag fullkomligt
ingressen till deLta Moment, "böter skola ej uttagas ur den pliktfälldes
sterbhus”; men då förbrytaren, genom böternas nedsättning i lifstiden
känt verkan af förbrytelsen, och bötesbeloppet, såsom icke utgörande
sterbhusets tillhörighet, ej behöfver ur detsamma uttagas, anser jag boter,
som föi’ doms fullgörande blifvit i allmänt förvar, eller i taka händö r nedBihang
till 11 St. Piot. i834. 7 Simi. 1 dpi. 1 Bnuinc. %
3:dje Häftet.
»4:
Lng-Ulsköttel BitJnkande Nia 16a.
sälte, icke Böra i annat fall lill förbrytarens sterbhus återfalla, än om Utslaget,
i följd hvaraf böterna blifvit nedsatte, af högre Kält ändras, då det
följer af sig sjelf. Min ofvan antydde åsigt, angående bitterne* synes mig
äfven slå i eonserjuence med hvad sora föreslås i efterföljande fade Morn.,
angående ersättning, sora ur förbrytares sterbhus bör utgå, om förbrytelsens
■verklighet är consia terad.**
3:o Af Herr Linderholm^ ”'Jemte det jag till älla delar förenar mig ut®
Kery Grubbe* Reservation, foran låtes jag, i afseende på Betänkandets 4Me
punkt, anmärka, alt jag anser hvad Utskottet deruti tillstyrkt obilligt och
lättsvidligt. En gerning hvarigenom skada tillskyndas, kan med afseende
på uppsåtet, och de omständigheter, hvarunder den utföres, vara brottslig
eller icke brottslig. Genom ett oförsigtigt.skott, eller på annat vådligt sätt-,
kan en persons egendom sättas i brand, men detsamma kan ock ske uppsåtlig
t. I förra fallet bestrider ingen, att ju denna har rätt till skadestånd
af den persons tillgångar, som skadan vållat, antingen lian lefver eller hillver
död innan frågan derom afgjorls; men i det senare betager Utskottet
måls-eganden ali rätt Lill ersättning, i händelse förbrytaren dör innan ransakning
vid Under- och öfver-Domsl&lar hunnit fullbordas.. Härigenom
skulle man få sämre rätt emot den, soia uppsåtligen, än emot den , sora
mot sin vilja, tillfogar skada. Det är geruingens egenskap af brott och
större eller mindre straffbarhet, sora icke kan eller bör blifva föremål för
undersökning efter forbrylarens död, men oa dess tillvaro finner jag intet
hinder för undersökning, då enskild persons rätt deraf beror. Jag medgifver
visserligen, att äfven sistnämnde undersökning i mångå fall kan blifva*
svår, och vara obehaglig för anhörige, men i andra åter, kan den vara ganska
lätt, såsom om våklsverkaren gripits å bar gerning. Dessutom skulle,
om Ulskottets förslag
skada, genom dödsfall göras stridig, om icke förloras, emedan arfvingarne,
för att freda sig derifrån, skulle söka gifva brottsligt sken åt den handling,
hvaraf skadan ti mat, medelst åberopande af ond t uppsåt o. s. v.
Jag tror således det böra lemnäs hvar och en öppet att få sitt anspråk
på ersättning för skada, sorn tillfogats, antingen det skett under brott
eller af vållande, profvadi af Domstol, äfven, efter den persons död, sorn.
skadan förorsakat’*.
STOCKHOLM, iS34,; hos J. A. "Wallcch.
Lag-Utskottets Betänkande N:o l6\ .
i
N:o 163.
Ankom till Exp—Utsk. cl«n aa Nov.
Bet anie ande, öfver Herr Fr. L. Rosenqvists motion, om
upphäfvande af 4:de Punkten i Kongl. Brefvet den 22
Mars 1803.
Hos Högloft. Riclderskapet och Adeln har Herr Fredric Leonard Rosenqvist,
uti ett till Utskottets handläggning remitteradt skriftligt anförande, efter erinran
om det förändrade Statsskick , som för 24 år sedan blifvit i Sverige införd
t, yrkat upphäfvande af f:de punkten i Kongl. Brefvet den 22 Mars
i8o3, hvari stadgas: ”att då skäl förekomma att straffet utöfver lagen skärpa,
eller att en för groft brott anklagad, som, ehuru i det närmaste öfvertygad,
likväl nekar till brottet, och derföre ej kan anses fulleligen förvunnen,
men hvars ondska och vanart göra hans vistande på fri fot för allmänna
säkerheten vådligt, borde på längre eller kortare tid till bekännelse
hållas i fängelse, eller till allmänt arbete å fästning, tukthus eller spinnhus,
jemväl ock när på gerningen ej någon beskrifven Lag finnes, må Öfverdomaren
slika mål Oss i underdånighet referera och Vårt Nådiga yttrande
afvakta.” Motionairen förmälde sig anse det icke tillhöra ett upplyst
tidehvarf, en constitutionel regering eller ett i lagbunden frihet lefvande
folk, att tillåta dylika lagbud längre qvarstå såsom redskap för väld
och god tycko.
Till stöd för detta förslag, i hvad det angår frågan om anklagad persons
insättande i fängsligt förvar för att förmås till bekännelse, har Herr
August von Stahl, jemte förklarande, att han arnat i samma ämne väcka
motion, om han icke blifvit af Herr Rosenqvist förekommen, andragit:
huruledes Svenska Lagskipningen antagit tre slag af befrielsedomar i brottmål:
1:0 då den tilltalade helt och hållet frikändes, emedan ingen eller
ringa misstanke emot honom förekommit, och han derföre förklarades, såsom
det understundom hette, ”böra njuta sin oskuld till godo;” 2:0 då han
förklarades icke kunna fällas åt saken, hvilket plägade användas, när halft
bevis vore för handen; och 3:o då serdeles besvärande omständigheter ansågos
förekomma emot den anklagade, hvilka befraktades utgöra mera ä'n
halft bevis, och saken, i följd häraf, lemnades åt framtiden, då den kunde
uppenbar varda; men att någon extra-ordinarie bestraffning å för brott an
Bihang
till R. St. Prat. 1834.
ly.de
a
Lag-V tskottets Betänkande N:o 163.
klagad, der bevisningen ej varit tillräcklig för hans fällande, ej vore i Lagen
anvisad. För det bruk, som i lagskipningen å-högsta ort blifvit vedertaget,
att insätta anklagad å fästning eller corrections-inrättning, för alt,
som det kallas, ”förmås till bekännelse,” bade man sökt finna stöd af sista
mom. i 37 §. 17 Capitlet Rättegångs-Balken, hvarest förordnas, att i grofva
brottmål Domaren må försöka med svårare fängelse alt få sanningen i
ljuset, der bindande liknelser och omständigheter finnas emot den som är
anklagad, dock att dermed bör varsamt igen förfaras, men meningen med
detta stadgande hade endast varit, att då, genom ett föregående moment
i nyssnämnde , det blifvit Domare och Konungens Befallningshafvande
förbudet, att emot anklagad begagna tortur, ett lindrigare tvångsmedel likväl
skulle vara att tillgå, för att under påstående ransakning åstadkomma
bekännelse, innan dom ännu fallit; men ingalunda att utsträcka detta
tvångsmedel till ett inspärrande å fästning, möjligtvis för den tilltalades
hela lifstid, sedan ransakning redan blifvit fulländad och i flere instantier
dömdt. Brotlmålsannalerne voro ej utan exempel, alt personer sålunda
blifvit hällne i fängelse tio år och deröfver, skiljda från all sysselsättning,
och betagna allt umgänge med andra än fångpredikanten, som tidtals
besökte dem för att uppmana till den bekännelse, man väntade erhålla,
och fångvaktaren, som medförde födan. Medlet, så användt, urartade
till åläggande af en extra-ordinarie bestraffning och innefattade en inqvisitorisk
behandling, båda lika främmande för Svenska Lagstiftningens
anda. Betrakladt åter endast såsom tvångsmedel, stod denna behandling
ej väl tillsammans med den varsamhet, som blifvit Domaren anbefalld,
eller med den grundsats, som öfverallt i Lagen gjort sig gällande, alt hvarken
hårdare eller lindrigare tortur må under något sken unvändas; — och
har med Herr von Stahl förenat sig Herr IV. F. Dalman.
Detta tillika med hvad Herr A. L. von Strussenfelt emot förslaget i
dess helhet, samt Herr Friherre Ludv. Boije emot den del deraf, som angår
frågan om insättande på bekännelse, anmärkt, har Ulskoltet i öfvervägande
tagit, och får i anledning deraf afgifva följande omdöme.
Det moment i i8o3 års Bref, hvars upphäfvande blifvit föreslaget,
angår Irenne serskilda fall, i hvilka Öfverdomstol skulle ega hos Kongl.
Maj:t göra underdånig hemställan, för alt inhemta Dess Nådiga yttrande,
nemligen: 1:0 då skäl anses förekomma att straffet utöfver Lag skärpa;
2:0 då skäl anses vara för handen till den anklagades insättande på bekännelse;
och 3:o då beskrifyen Lag på brottet saknas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o l63.
3
Att genom ett allmänt lagbud tillåta straffets skärpande utöfver Lag,
är detsamma, som att på hvarje ställe der Lagen utsätter ett antingen utan
gradalioner, eller ock med gradalioner, men likväl inom ett visst maximum,
bestämdt straff, således nästan öfverallt i strafflagen, upphäfva den
stadgade gränsen, hvarutöfver straffet icke borde gå. Sannt är väl, alt endast
Öfverdomstol fått rättighet göra hemställan om sådant skärpande, och
att den beslutande rätten tillkommer Kongl. Majrt, så att all möjlig varsamhet
vid tillämpning af stadgandet är att påräkna; men principen är likväl,
efter Utskottets åsigt, hvarken hvilande på något tillräckligen giltigt
motiv, eller utan våda i sina följder. Motivet skulle väl vara föreställningen
om angelägenheten deraf, att straffet må finnas afpassadt efter brottet.
Men gradationerne i straffen äro i allmänhet alltför godtyckliga, och o rustand
igheterue alltför omvexlande, att man i något fall skulle kunna ega
visshet derom, att full rättvisa eller ändamålsenlighet ligger uti sjelfva
straffgraden och att denna således hvarken är större eller mindre än brottet
förtjenar. För att i omdömet häröfver fela så litet som möjligt, måste
man öfverväga, huruvida ett, under mera än vanligt besvärande omständigheter,
föröfvadt brott, borde straffas hårdare än en gifven Lag bjuder,
eller om icke snarare straffet å det brott, hvarmed man jemför det förra,
borde mildras. Men valet emellan dessa båda utvägar att undanröja etc
förment missförhållande, tillhör endast Lagstiftningen, och denna är således
ensamt fullt competent att pröfva, om något visst slags brottslighet påkallar
Lagens ökade stränghet. Att, innan en sådan pröfning skett, en eller
annan förbrytare kan få försona sitt brott med ett jemförelsevis lindrigt
ansvar, an^er Utskottet vara långt mindre äfventyr underkastadt, än uppoffrandet
af vissheten derom, att Lagen är Domarens ovilkorliga rättesnöre.
Derföre att beskrifven Lag saknas å ett begånget brott, eller alt detta
ej är i Lagen uttryckligen upptaget, bör ingalunda förbrytaren blifva strafflös;
men straffets bestämmande synes icke Utskottet påkalla någon utomordentlig
åtgärd, enär det alltid, i nämnde fall, är Domarens åliggande att,
efter analogi från Lagens stadganden för de mest likartade förhållanden,
utsätta ansvaret. Denna pröfning tillkommer ofelbart Domaren redan i första
instantie, och Utskottet finner således icke något giltigt skäl, hvarföre
Öfverdomstol, i mål som dit inkomma, skulle hafva serskild anvisning att
för sitt domslut inhemta föreskrift från högsta och sisla inslantien, hvarigenom
i sjelfva verket en instantie går för parten förlorad.
Utskottet biträder således motionen, hvad angår tvänne delar deraf,
4
Lag-Utskottets Betänkande N:0 i63.
meo är i afseende på deri tredje, hvilken handlar om insättande på bekännelse,
af skiljaktig mening.
Att luta en om mord, eller annan dylik grof missgerning i det närmaste
öfverbevist person gå alldeles ostraffad, i följd af ett förhärdadt nekande,
som, åtminstone i moraliskt afseende, ännu mera ökar hans brottslighet,
sådant minskar Lagens anseende och kommer förargelse åstad. i8o3
års Kongl. Bref förutsätter dessutom i 4-de momentet, för den anklagades
insättande på bekännelse, det vilkor, att han visat sådan ondska och vanart,
son göra hans vistande på fri fot för allmänna säkerheten vådligt;
och detta förhållande anser Utskottet vara ett vigtigt skäl för vidtagande
af omförmäkle åtgärd.
Det är klart, alt stadgandet härom icke bör tillämpas med mindre
Domareneger en på laglig undersökning grundad full öfvertygelse, att den anklagade
är skyldig. Att denna öfvertygelse aldrig skulle vara tillräcklig för
den anklagades fällande, utan att härföre nödvändigt skulle fordras en bevisning,
som framstår uti vissa på förhand bestämda former, det strider
emot hvad senare tiders Lagstiftare i allmänhet antagit. Emedan absolut
visshet ej kan genom något bevisningsmedel erhållas, hafva de trott det,
med få undantag, vara säkrast, alt låta bevisningens verkan ankomma på
Domarens urskiljning och samvele, såsom gemenligen är förhållandet, der
Jury dömer. Nu utgår ifrågavarande undantagslag synbai ligen från den
åsigt, alt Domarens öfvertygelse om den tilltalades skuld bör, under vissa
bestämda förhållanden, vara tillräcklig grund att qvarhålla honom i fängelse,
fastän hans nekande anses utgöra en betänklighet emot användande
af strafflagens hela stränghet; och Utskottet tror derföre det klandrade stadgandet
så mycket mindre stå i någon verklig strid med rättsbegrepp och
Lagens allmänna grunder, som den, hvilken är tilltalad för urbota brott,
kan efter Lag häktas redan på starka misstankar.
I följd af hvad sålunda yltradt blifvit, hemställer Utskottet vördsamt,
att hvad fide Momentet i Kongl. Brefvet den sa Mars i8o3 innehåller
derom, att, ”när skäl förekomma att straffet utöfver
Lagen skärpa, äfvensom när på gerningen ej någon beskrifven
Lag finnes, Öfver domaren må slika mål hos Kongl. Maj:t i underdånighet
referera och Dess Nådiga yttrande afvakta,” måtte
förklaras haf va upphört att vara gällande; men att motionen i
öfrigt ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 163.
Eli Ledamots serskilda yttrande bifogas.
Stockholm den 3i October 1834*
5
Reservation
af Herr von Strussenfelt: ”Fastän jag, i likhet med Utskottet, tillstyrker
bibehållande af stadgandet angående tilltalad persons insättande på
bekännelse, har jag dock icke kunnat godkänna uppställningen i Betänkandet
eller alla de af Utskottet till stöd för sin mening åberopade skäl.
Utskottet har utgå'lt från den åsigt, att en tilltalad, som, ehuru i
det närmaste öfverbevist, dock fortfar i ett ihärdigt nekande, skulle derigenom
i moraliskt afseende öka sin brottslighet. Denna mening synes dock
först och främst innebära en verklig motsägelse, ty, så länge brottsligheten
icke är bevist och således ej till verkligheten bestämd, lärer man icke rirameligen
kunna antaga någon förökning deraf. För det andra torde äfven
giltiga skäl finnas att betvifla, det nekandet af en juridiskt bevist förbrytelse
är i sig en omoralisk handling. Den juridiska bevisningen, om ock
aldrig så fullständig, utgör icke någon absolut visshet, utan blott en större
eller mindre grad af sannolikhet, som likväl icke utesluter möjligheten af ett
förhållande, motsatt det som blifvit bevist, hvaraf också följer, att, ehvad
juridiska bevis, som emot någon förebringas, det likväl kan vara möjligt
att han är oskyldig. Tvifvelsutan är detta äfven orsaken hvarföre ej blott
vår, utan de flesta andra Lagstiftningar ansett nekandet af ett juridiskt bevist
brott icke vara straffvärdt; ty hvarken sedelagen eller den borgerliga
kan fordra, att någon skall åtaga sig en brottslighet, tvärtemot sitt eget
medvetande.
Utskottet synes hylla den åsigt, att inga på förhand bestämda reglar
böra hindra Domaren att, enligt sin öfvertygelse, fria eller fälla en tilltalad.
, hvilket ungefär vill säga detsamma, som att ingen bevisnings-theori
bör finnas annorlunda än i Domarens bröst. Om jag också ganska väl inser,
att man, genom hvad bestämmelser som helst, angående bevisningen,
icke kan förekomma, det, vid tillämpningen deraf, ej mycket mäste bero på
Domarens subjeclivitet, så synes det mig likväl betänkligt att låta honom
helt och hållet samt i alla händelser efter sin öfvei tygelse afgöra hvad som
är fullt bevis. Till och med i England, der Jurvmän döma, har man ansett
nödigt att bestämma vissa reglor, som desse, i afseende på bevisningen,
6
Lag- Utsiottets Betärilande N:o 163.
böra följa, Ått så verkligen förhåller sig, finner iqan vid jemförelse af
4:e Boken 27m Cap. samt 3:e Boken 23:e Cap, i Blackstones Commentaries
011 the Laws of England.
Utskottet har ansett stadgandet om tilltalad persons insättande på
bekännelse utgöra en undantagslag, hvilande på den åsigt, att Domarens öfvertygelse
om den tilltalades skuld bör vara tillräcklig grund att qvarhålla
honom i fängelse. En sådan åsigt torde dock svårligen kunna försvaras,
helst då man derjemte, såsom hos oss är fallet, antager, att icke Domarens
öfvertygelse, utan en bevisning, som framstår uti vissa på förhand bestämda
former, måste ligga till grund för beslutet om någons fällande eller Ingifvande.
Hvarföre skall Domarens öfvertygelse vara tillräcklig grund,
att qvarhålla en tilltalad, måhända för lifstiden, i fängelse, då densamma
likväl är otillräcklig för att fälla honom till det lindrigaste ansvar? Jag för
min del vågar dock bestrida, att Domarens öfvertygelse om den tilltalades
skuld, i något fall, utgör giltigt skäl för hans insättande på bekännelse, ty
vilkoren derföre äro: 1:0 alt han skall i det närmaste vara öfvertygad ora
ett groft brott, således mera än halft bevis förekomma emot honom; 2:0
att hans vanart och ondska göra hans vistande på fri fot vådligt. Dessa
tvänne omständigheter, isynnerhet den senare, lära icke kunna hänföras tiil
Domarens öfvertygelse. Bevisen om någons ondska och vanart finnas i hans
föregående lefnad; de bestå uti facta, som helt och hållet ligga utom Domarens
öfvertygelse.
Insättning på bekännelse utgör, enligt min tanka, ett moment i processen,
hvarföre stadgandet derom icke bör betraktas isoleradt, utan i sammanhang
med bevisnings-theorien och rättegångs-proceduren i brottmål.
Criininal-Juslicens närmaste och egentliga ändamål beslår onekligen i
upptäckandet och bestraffandet af förbrytelser; men under sina bemödanden i
detta afseende har den äfven att tillse, det icke oskulden förklaras brottslig
och i följd deraf undergår bestraffning. En Criminal-Justice, som vakade
öfver rättvisan, så att inga brott blefvo ostraffade, och derjemte garanterade
oskulden att aldrig blifva sakfälld, lemnade visserligen ingenting öfrigt
att önska; en sådan fullkomlighet lärer dock aldrig uppnås; man kas
endast dertill närma sig, och i samma mon detta lyckats, måste inrättningen
anses ändamålsenlig. Att upptäcka brott och betrygga oskulden utgöra
alltså i Criminal-processen tvänne lika vigtiga moment, hvarå Lagstiftaren
måste lemna samma uppmärksamhet. Häraf följer också, att en Criminalprocess,
som å ettdera syftemålet fäster större afseende, är felaktig; men
deremot förtjenstfull, i mon den lyckats jemnt afväga dessa båda stridiga
Lag-Utnholtels Betänkande N:o i63.
7
element, som söka uttränga hvarandra. Grundsatsen ”bättre fria 1000
brottslige än fälla en oskyldig/’ eger såsom lagstiftnings-maxim icke
något företräde framför motsatsen ”bättre fälla 1000 oskyldiga än fria en
brottslig.” Båda dessa ytterligheter måste till sina följder vara för samhället
lika förderfliga. Huru man än betraktar strafflagarnes ändamål, äro
dock de fleste ense derom, alt afskrädning utgör en af deras vigtigaste bestämmelser,
rnen detta syftemål förfelas helt och hållet, då brotten förblifva
ostraffade; ty en hotelse, som sällan eller aldrig medförer någon
påföljd , mäste ock förlora den deraf påräknade verkan.
Då man jemförer den här antagna Criminal-process med den, hvilken
finnes på åtskilliga andra ställen, så vill det synas, som man i Sverige
fästat mera vigt vid oskuldens betryggande än brottslingens upptäckande
och bestraffande. I England och flera andra länder fäller man, äfven i
gröfre brottmål, blott på ett enda vittnes utsago, ja till och med på blotta
indicier. Hos oss deremot plägar ingen, i så beskaffadt mål, sakfällas,
med mindre brottet blifvit af den tilltalade erkändt eller af tvänne sammanstämmande
vittnen intygadt. I England söker Domaren snarare att afböja
den tilltalades bekännelse; men här anses den så vigtig, att 2:ne vittnen
erfordras, för att fylla denna förmenta brist i bevisningen. Om också
Jurymän i några länder äro, såsom jag erinrat, förbundne att äfven i brottmål
följa vissa i afseende på bevisningen meddelade föreskrifter, komma dock,
såsom förhållandet alllid måste vara, der Jurymän döma, dessas åsigter och
uppfattning af i sig sjelf mindre vigtiga omständigheter, alt bestämma beslutet
om den tilltalades skuld eller brottslighet. När man derjemte besinnar, att
Jurymän döma utan appell och icke äro underkastade lagligt ansvar för sitt
beslut, så torde man finna, att denna domstols inrättning ingalunda är gynnande
för oskulden. Jag tror mig icke heller säga för mycket, då jag påsiår,
att i de länder, der Jury-inrättningär finnas för brottmåls behandling,
flera oskyldiga sakfällas än der rättvisan skipas af ständiga, lagkunniga Domare.
Den, som gjort sig bekant med brottmålsannalerna i förstnämnde
länder, torde icke finna delta mitt omdöme öfverdrifvet.
En anklagad är således, i följd dels af do,mstols-inrättningen, dels ock
af bevisnings-theorien, i Sverige vida mindre utsatt för faran att blifva
fälld än i de mesta andra länder. Men just derföre att man hos oss, i
motsats med de flesta andra Lagstiftningar, lemnat den tilltalade sådana förraoner
i processen, att han svårligen lärer kunna åtminstone i gröfre brottmål,
utan egen bekännelse åt saken fällas, så är det ock uppenbart, att,
såvida Criminal-processen icke skall nedsjunka till betydningslösa former,
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o i63.
oell strafllagarne förlora allt anseende, något medel finnes till motvigt emot
denna ytterliga ömhet om oskuldens bevarande. Såsom sådant måste, enligt
min tanke, stadgandet angående tilltalad persons insättande på bekännelse
anses. Ehuru detta icke kan eller bör såsom straff anses, äro dock
följderna deraf egnade att väcka fruktan hos den tilltalade för detta medels
begagnande emot honom, samt kunna derföre, liksom straffen, verka afskräckaude.
Det omnämnde vilkoret för detta stadgandes tillämpning, nemligen
att den tilltalade skall, i följd af visad ondska och vanart, vara vådlig för
samhället, synes afven erbjuda ett ytterligare skäl för bibehållande af samma
stadgande. Då man erkänner Statens rättighet att skydda sig och sina
medlemmar K så måste man äfven medgifva, att den eger emot dem, hvilka
visa sig fiendtliga mot samhällsordningen, använda medel till förekommande
af de angrepp och rätlskränkningar man från dessas sida har att
vänta. Skulle Staten icke hafva en sådan rättighet, vore den äfven ur
ståndsatt
att sörja för sin egen trygghet. Betraktar man nu-en tilltalad
persons insättning på bekännelse från denna synpunkt, så finner man, att
detta, långt ifrån att vara rättsstridande, tvärtom mycket väl står tillsammans,
ej mindre med rättvisans än klokhetens fordringar.
Man lärer icke heller med skäl kunna kalla detta bruk grymt och barbariskt;
tvärtom synes det mig vittna om en stor humanitet, att vi, i de
fall, då tilltalade personer, enligt de flesta fria folks Lagstiftningar, äro
hemfallne till bödelsyxan eller de svåraste straff, åtnöja oss med att emot
dem endast använda preventionsmedel.
Hvad åter angår första punkten i meranämnde Kongl. Bref, så har jag
redan yttrat, att jag å densamma ej fästade synnerlig vigt. Efter min
tanke afser detta stadgande endast det fall, att en i Lagen bestämd förbrytelse
utöfvas under eller med sådane försvårande omständigheter, att det å
sjelfva handlingen i Lagen utsatte straff, skulle, enligt rättvisans fordringar,
vara för lindrigt. Ehvad man upphäfver denna i:a punkt eller ej, lärer
Domaren, i öfverensstämmelse med Lagens öfriga stadganden, ändå vid så
beskaffade händelser skärpa straffet. Sådant synes dock icke kunna komma
i fråga vid andra än absolut bestämda straff, ty vid de relativt bestämda
är Domaren genom den honom lemnade latitud i stånd att afpassa straffgraden
efter de försvårande eller förmildrande omständigheter, som beledsaga
den brottsliga handlingen. Jag har icke kunnat inse behofvet eller
nöd
-
Lag-Utskottets Memorial N:o 164•
9
nödvändigheten af alt upphäfva det ifrågavarande stadgandet, och har icke
heller derom kunnat öfvertygas af de utaf Utskottet åberopade skäl.”
N:o 164.
Ankom till Exp.-Utsk. d. aa Kor.
Memorial, i anledning af äterremiss af Utskottets Betänkanden
N:o 131, öfver väckta motioner om upphäfvande
af Lagens stadganden, angående qvalificerade
dödsstraff och af skaff ande af andra sätt för verkställande
af dödsstraff, än halshuggning, och N:o 138,
öfver väckta motioner om upphafvande af Kongl. Brefvet
den 17 October 1778, angående förekommande af
barnamord.
Högvördige Preste-Ståndet hai till Utskottets förnyade handläggning
återremitterat dessa Belänkanden; men som desamma äro af de öfrige trenne
Riks-Slånden bifallne, lärer något vidare yttrande till svar å de meddelade
återremisserne icke erfordras.
Stockholm d. 14 November i834»
N:o i 65.
Ankom till Exp.-Utsk. d. aa Nar.
Betänkande, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående ändring
i 5:te Cap. 1 §. Missgernings-B cilken, som ock de i
sammanhang härmed väckta motioner.
Omförmälde Nådiga Proposition, hvilken samtlige Riks-Stånden till
Lag-Utskottets handläggning öfverlemnat, åtföljd af de uti Högsta Domstolen
och Stats-Rådet förda Prolocoll i ämnet, är så lydande:
”Genom Nådig Skrifvelse tinder den 5 Mars 1828 uppmanade Kongl.
Maj:t Rikets då församlade Ständer att till Kongl. Maj:t inkomma med
Bihang till R. St. Fröt. 1834- 7-de Sami. 1 :sta Afd, 2'.dra Band. 2
t\\de Håftet,
IO
Lag-Utskottets Betänkande JV:o i65.
underdånigt förslag till en förändring af i §. 5, Cap. Missgernings-Balken,
hvarigenom det nu stadgade dödsstraffet i detta fall skulle alldeles npphäfvas;
och Kongl. Maj:t förklarade dervid, att Kongl. Maj:t hade, i kraft af 87
§. Regeringsformen, kunnat lill Rikets Ständer låta öfverlemna en formlig
Proposition, rörande detta ämne, men då frågan angick helgden af Dess
Konunga-värdighet och Majestät, hade Konungen hellre velat yttra den
önskan , alt Rikets Ständer sjelfve afgåfve det i sådant afseende nödiga förslag.”
”Rikets Ständers underdåniga svar härå af den 12 Julii samma år innehöll,
jemte anförde skäl, att Rikets Ständer icke trodde sig böra föreslå
en lindrigare bestraffning af de mindre förbrytelser, som enligt 5 Cap. 1
§. Missgernings-Balken kunde åtalas, helst i anseende lill dessa det correctiv
egde rum, att Kongl. Maj:t dels hade öppet att anbefalla åtalets inställande.
dels också vore i tillfälle alt, genom mildring af Nåd, ersätta
Lagens ofullständighet.”
”Om Kongl. Maj:t uti det ämne, hvarom ofvanberörde Lagrum handlar,
alltid kunde följa sitt hjertås röst, så skulle, vid anmälan af så beskaffad
fråga , Konungen icke någonsin tillåta åtal för förbrytelser emot
Dess Egen Person. Kongl. Majit har ock vanligen, då sådane fall blifvit
anmälde, der brottet tillkommit af obetänksamhet eller okunnighet, förordnat,
att saken borde nedläggas; men Konungens enskilda känslor äro underordnade
Dess pligter såsom Statens Öfverhufvud, och när i betraktande
tages, alt ett brott, föröfvadt emot hvarje medborgare, utgör en förgripelse
emot hela samhällets rättigheter, hvilkas bevarande fordrar den brottsliges
bestraffning, och att detta kraf blifver ännu mera bjudande, när det är
Konungen, Drottningen eller Thronföljaren, som blifvit föremål för en
brottslig djerfhet, så är det uppenbart, att begagnandet af den oinskränkta
rätten att gifva nåd, utan noggrannt afvägande af Stats- och Samhällsordningens
alla fordringar, skulle med skäl blifva ansedt såsom en svaghet å
Regeringens sida, och att Samhällets bestånd skulle dymedelst finnas hotadt
genom undergräfvande af dess grundvalar: ordning och vördnad för
Lagarne. Rikets Ständer hafva väl medgifvit, att ifrågavarande brott har
serskilda gradationer, och att derföre tillämpningen af dödssträffet kunde j
många fall komma att stå i strid med andra gällande Lagstadgånden, men
Rikets Ständer hafva icke dess mindre velat bibehålla alla dessa brotts hänförande
under ett straff: förlusten af lifvet, förmenande att correctivet läge
i Kongl. Maj:ts rätt att göra nåd. Det synes likväl hafva undfallit Rikets
Ständers uppmärksamhet, att det beror af den brottslige att såsom
nåd emottaga ådömda straffets förvandling, så att det följaktligen icke for
-
Lag-Utslottels Betänkande N:o i65.
dras mera, än att den anklagade eger kunskap om Konungens synnerliga
obenägenhet att tillämpa nu gällande Lag emot politiska brott, för att sälta
Kongl. Maj:t i nödvändighet, antingen att icke låta åtala brottet, eller ock
att icke låta verkställa den dom, som i målet faller.”
”Kongl. Maj:t värderar, å ena sidan, Rikets Ständers omtanka att upprätthålla
lielgden af Konungens Majestät, uttryckt i deras vägran till ofvanLerörde
framställning, men, å andra sidan, föreställer Kongl. Maj:t Sig äfven,
att Rikets Ständer skola erkänna de skäl, som föranleda Kongl. Majit
att önska en förmildring i Lagens stadgande uti 5 Cap. i §. MissgerningsBalken;
och är det i sådan öfvertygelse, som Kongl. Maj:t anser Sig, af
Konungslig pligt, böra åter fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på vigteu
af hvad här förut blifvit anfördt, hvarföre Kongl. Majit, efter alt i ämnet
hafva hört Dess Högsta Domstol och Stats-Råd, förnyar Sin Proposition och
föreslår Rikets Ständer, att i grundlagsenlig ordning antaga följande redaclion
af i §. ali 5 Cap. Missgernings-Balken.
”Hvem som lasteligen talar eller skrifver något emot Konungen 3
Drottningen eller den, som till Efterträdare på Thronen förklarad är ,
straffes med fängelse ä fästning från Två till Tio år, med eller utan
förlust af äran 3 allt efter brottet och omständigheterna dervid
Ilos Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
hafva blifvit afgifne ålskillige, jemväl hit remitterade yttranden, dels emot
och dels för bifall till den Kongl. Propositionen, såsom:
af Herr Crusenstolpe3 hvilken, jemte erinran om förloppet vid behandlingen
af detta ämne under 1823 års Riksdag och de yttranden Friherre
Anckarsvärd med flere då afgifvit, vidare förmält: alt uti den nu
ankomna Nådiga Propositionen intet spår kunde upptäckas ens till försöket
att uppdraga den vigtiga skillnaden emellan Konungens höga Individ, soia
är oantastelig, och Konungen i sin Conseil, ehuru de der vidtagne åtgärderne
och besluten äro underkastade offentlig granskning och conslitutionel
räfst, samt lagligen kunna kosta Rådgifvarne förlust af lif, ära och gods.
Det vore orimligt, att vissa förgripelser emot Domare och Konungens Embetsman
skulle gälla lifvet, enligt 18 Cap. 8 §. Missgernings-Balken, under
det förgripelser emot Konungen Sjelf i ansvarsväg stannade vid ett par års
fästning. De Protocoll, som åtföljde Propositionen, skulle utvisa, att man
icke medgifvit ändring i 2 §. af 5 Cap., utan, för Stats-Rådets, Högsta
Domstolns betryggande, bibehållit den svårare bestraffningen, lifvets för
-
12
Lcvg-XJtskottets Betänkande N:o 165.
lust, enär elt annat Lagrum bestämmer ”det straff, som närmast är till
dödsstraffet,” redan för den, ,som efter hild fången varning ej afstår från
och ej gittar fulltyga sitt tillmäle, att Hof-Rätt vrångvisliga dömt. Man
lunde föreställa sig tre förbrytare uppträda samtidigt. En anklagar HofRätt
inför Konungen att hafva vrångvisliga dömt, men saknar bevis, och
kommer att straffas med 4o pär spö och lifstids fängelse, i kraft af 20 §.
i 3o Cap. Rättegångs-Balken. Den andre till viter Högsta Domstolen eller
Stats-Rådet, att hafva i samma sak tagit mutor, i hvilket fall 2 §.' af 5
Cap. bestämde hans straff till lifvets förlust. Den tredje går så långt i
förgripelse, att han talar eller skrifver om Konungen, Drottningen eller
den, som till Efterträdare på Thronen förklarad är, att de tagit mutor, i
stället för Högsta Domstolens eller Stats-Rådets Ledamöter, och bestraffningen
för denne fräcke förbrytare blefve, så vida den ifrågavarande Lagförändringen
antoges, högst tio års fästning. Serskild uppmärksamhet borde
ock fästas på det, efter Herr Crusenstolpes förmenande, orimliga och grundlagsvidriga
deri, att begagna ärans förlust såsom en straffbestämmelse för
politisk förbrytelse. Detta straff studsade tillbaka, om lagtillämpningen råkade
i collision med allmänhetens öfvertygelse. Det berodde icke af någon
Lag eller någon magt i verlden, att beröfva ett stort snilie, en utmärkt
förtjenst, en af opinionen hyllad person sin ära, för brott, som bero af
politiska conjuncturer. Svenska historien visade exempel af högt uppsatt®
personer, som schavotterat in effigie för politiska brott, och derefter, under
en annan Regent, blifvit åter insatte i alla sina fordna värdigheter.
Herr Crusemtolpe afstyrkte således den Kongl. Propositionen; och har han
slutligen, i anledning af väckt fråga om behofvet att genom enskild motion
lemna Lag-Utskottet tillfälle att sätta andra Lagrum i öfverensstämmelse
med det Lagförslag, den Kongl. Propositionen innehåller, gjort den motion,
att Utskottet måtte omarbeta hela Criminal-Lagen',
af Herr Dalman, att han hänvisade till Ståhds-Protocollen i detta
ämne vid 1823 års Riksdag, och trodde sig, på de af dåvarande Lag-Utskott
anförde skäl, samt utur samma synpunkt, som synnerligast Friherr®
Anckarswärd då utvecklat, böra afstyrka Propositionen;
af Herr Hjerta: att han icke helt och hållet delade deras mening,
som tro, att en orimlig Lag må qvarstå derföre, att något straff å det
brott, hvarföre den blifvit stiftad, icke må tillämpas; men hvad den nu
föreslagne Lagförändringen beträffade, så hade redan af Herr Crusenstolpe: >
blifvit visadt det bristande sammanhanget emellan den Kongl. Propositia
-
Lag-t/tshotteis Betänkande N:o l65.
nen oell vissa der icke vidrörde Lagstadganden; och Herr Hjerta instämde
»åledes i Herr Crusenstolpes framställning, med det tillägg, att man icke i
ringaste måtto utmärkt och förtydligat hvad som egentligen menas med
lasleligt tal, utan lemnat obegränsadt, åt Domarens magt, att från den
mest skenbara förbrytelse draga slutföljder till ärans förlust och fästning.
Uti Franska Lagen vore det så noggrannt bestämdt, hvad som med lasteligt
tal förstås, alt sådant icke kunde hänföras lill något annat, än ett enda
begrepp, Beskyllningen skulle nemligen afse en handling, Ilvars tillvara
ådroge ärans förlust. Så vore icke förhållandet här. "Visserligen innefattade
60 Capitlet Missgernings-Balken åtskilliga dislinctioner i delta afseende;
men man hade sett flere exempel, och det ganska nyligen, alt dessa bestämmelser
icke alltid följas;
af Herr Friherre Boije: att äfven Herr Friherren trodde den Kongl.
Propositionen hafva brister, men också att desamma kunde undanröjas.
Ämnet delade sig nemligen i tvänne frågor: 1:0 om det brott och det
straff, sorn i 5 Capitlet 1 §. Missgernings-Balken omtalas stå i det förhållande
till hvarandra år 1834 » sorn år 1 -y34» samt om straffet vore adaeqvat
till brottet, eller om förändring borde ega rum? och 2:0 huru förändringen
skulle kunna verkställas? Hvad första frågan vidkomme, så uppkallade Herr
Friherren det allmänna vettet att afgöra, om en förseelse i prat vore detsamma
som ett brott i handling, samt om det förra är eller kan blifva lika
ingripande i allmänna säkerheten, som det senare. Herr Friherren funne
för sin del en högst väsendtlig skilnad häremellan, och derifrån komme
han till det resultat, att en Lag, som fästar högsta straff vid ett underordnadt
brott, vore felaktig, samt blefve det ännu mera, då sjelfva barbarisaien
af dess natur gjorde den kraftlös i tillämpningen. Sådan vore den
nu ifrågavarande Lagen , och det måste således icke vara tvifvel underkastadt,
alt den ju borde ändras. Men annan fråga vore, om
det förslag, som nu blifvit framställdt, borde i sitt oförändrade skick
antagas. Härtill funne Herr Friherren sig nödsakad svara Nej. Hail
kunde icke fatta, hvarföre man föreslagit ärans förlust för ett brott, sorn
ej innebure förräderi, svek eller falsarium. Man tycktes äfven hafva förbisett,
huruvida den föreslagna nya straffbestämmelsen slår i'öfverensstämmelse
med straffen för åtskillige likarlade brott emot enskilde. Men dessa
brister minskade icke Herr Friherrens öfvertygelse, att 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken
i tvänne afseenden behöfde att öfverses, nemligen dels derföre,
att efter den förändring i Regeringssättet, som år 1809 tillkom, vöre
Lag-Utskottets Betänkande N:o 165.
det nödigt uppdraga skilnaden emellan Konungen, såsom Individ och såsom
Regerande, i följd hvaraf det bort heta, ”om någon tadlar Konungens
Person etc.,” dels ock i afseende å straffets missförhållande till brottet.
Propositionen borde således återföras till dessa ändamål, och förändringen
vidtagas i öfverensstämmelse med öfriga stadganden i vår brottmålslag.
Och har Herr Friherren, såsom sin motion, framställt det yrkande:
att Lag-Utskottet, i sammanhang med det ämne, som Propositionen
innefattar, måtte tillse och föreslå de ändringar i andra straffbestämmelser
, som kunna blifva nödige, till bevarande af nu gällande straffsystem
;
af Herr Friherre Ehrenborgh', att Herr Friherren lifligt önskat, att
den ifrågavarande Propositionen icke framkommit. För Herr Friherrens
känsla och begrepp vore Majestätet en den mest heliga föreställning, och
lian önskade just derföre, att Lagarne skulle uppehålla det i tillbörlig helgd.
Denna syntes icke bevarad genom den Kongl. Propositionen. Herr Friherren
trodde Brottmåls-Lagstiftningen i allmänhet vara företrädesvis grannlaga och
svår, och i afseende å förhållanden, hvilka så djupt som det ifrågavarande
ingripa i det hela, måste det således finnas angeläget alt icke framkomma
med partiela förslag. Då Herr Friherren besinnade^, huru i hela CriminalLagstiftningen,
det ena borde stå i det mest afvägda förhållande till det
andra, så att icke någon brytning emellan de serskilda delarne må finnas
eller uppstå; då ett nytt Criminal-Lagförslag nyligen blifvit öfverlemnadt
till granskning; och då Herr Friherren alltid med sin röst sökt bidraga
till införande af ett system i våra lagförhållanden; så måste han önska, att
icke en isolerad Proposition skulle framkomma i ett ämne, som detta, hvilket
man väl icke kunde frånkänna en hög vigt. Herr Friherren hade önskat,
att man fästat Konungens uppmärksamhet på den uppenbara strid,
hvari den föreslagna Lagfo rand ringen stod till många andra Lagstadganden,
och hoppades, att, i händelse Lag-Utskottet skulle biträda principen, Utskottet
icke måtte underlåta att ställa tillämpningen deraf i analogi med öfrige
Lagrum, hvari den ingriper. Herr Friherren emolsåge helst afslag å
Propositionen, men yrkade eljest, att hela Broltmålslagen måtte bringas i
sådan öfverensstämmelse, att icke en Lag, sorn angår Konungen, må stå i
strid med den, som angår Hans embetsman och undersåter;
af Herr Cederschjöld: att han ville fästa uppmärksamheten på angelägenheten
deraf, att samma brott får samma definition, då det i serskilda
Lagar omförmäles, och att således, enär i 3 §. \ mom. Tryckfrihets-För
-
Lag-Uislottets Betänkande N:o 165.
15
ordningen säges ”lasteligt yttrande om den Regerande Konungens höga person
eller gerningar,” samma ord äfven böra införas i allmänna Lagen, i
fall ändring deri skall ske. Samma sak kunde annars få en olika utgång,
då den gjordes anhängig såsom tryckfrihetsmål eller såsom annat brottmål;
af Herr Friherre Åkerhjelm: att, efter hvad Stats-Rådets och Högsta
Domstolens Protocoll upplyste, med förslaget varit från början åsyftad era
mera vidsträckt förändring, än den omsider föreslagne, och att skälet,
hvarföre en inskränkning skett, varit, att den först tillernade Propositionen ,
som äfven afsett 2 §. i 5 Capitlet MissgerningsBalken, hade befunnits erfordra
en då icke uppgjord omarbetning i åtskillige delar af vår CriminalLag,
hvilken omarbetning åter ansågs mindre nödig, enär man funnit stadgandet
i 2 §. nu mera sakna tillämpning. Den anmärkta bristen i delta
hänseende trodde Herr Friherren emedlertid vara rigtig, och han biträdde
den således, utan att i hufvudsdken förändra sin öfvertygelse, att dera
Kongl. Propositionen grundades på rättvisa och upplyst menniskokärlek.
Man bade yttrat, alt, om en sådan Lagförändring, som den föreslagna,
skulle ega rum, borde förbrytelsens beskaffenhet, hvarå Lagen skulle tillämpas,
så noga definieras, att godtycket ej finge någon del i tillämpningen.
Herr Friherren trodde då, med afseende jemväl å det åberopade
exemplet från Franska Lagen, det kunna här antagas, att, om det personligen
lasteliga tadel, hvarom Lagförslaget handlar, skulle kunna möta era
straffande Lags tillämpning, mäste det innehålla en sådan beskyllning för
egennytta eller låg handling, som, om den vore sann, beröfvade den beskyllde
andras aktning;
af Herr Friherre von Stedingk: att han i den förevarande Kongl.
Propositionen igenkände Kongl. Majrts fortfarande omtanka att bereda lugn
och säkerhet åt sina undersåter, men kunde likväl icke biträda densamma
af tvänne skäl. För det första, att då hvarje Svensk medborgare egde
granska Regerings-åtgärderne, kunde klandret deröfver ganska lätt framträda,
utan alt man förnärmade Konungens Majestät, hvadan den, som sådant
icke iakttoge, finge skylla sig sjelf; och för det andra, att, ehuru Herr
Friherren vore öfvertygad, att sådant icke nu skulle inträffa, det likväl i
en framtid kunde hända, att de obetydligaste förseelser komme att qvalificeras
till egenskap att förtjena någon grad af de föreslagne straffbeslämmelserne.
Då man stiftar Lagar, borde mantaga framtiden, och icke blott
det troliga, utan äfven det möjliga, i beräkning. För öfrigt ansåg Herr
Friherren tio års fästning vara en icke lindrigare påföljd än dödsstraffet;
16
Lag-Utshottets Betänkande N:o 165.
af Herr von Hartmansdorff: att behofvet af ifrågavarande Lagförändring
vore påtagligt; oell då förmala hinder ej nu ligga i vägen alt den
åstadkomma, hvilket, efter Herr von Hartmansdorff,s åsigt, varit händelsen
vid 1823 års Riksdag, emedan Kongl. Maj:ts då aflåtna Nådiga Skrifvelse
i ämnet icke innehöll något Lagförslag, samt enskilda motioner nu
äfven blifvit gjorde, innehållande nödige förslag för vidtagande af sammanhängande
rättelser i det hela, tillstyrkte han desamma på de skäl Herr
Ribbing år 1823 fullständigt anfört;
af Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att
det syntes vara nödigt betrakta den ställning, hvari Konungamagten befinner
sig till Svenska folket, för att kunna rätt bedöma denna angelägenhet. Förgäfves
sökte man en ledning derföre i andra Nationers Lagar, äfven om de
i öfrigt kunde jemföras med våra. Efter Franska Lagen skulle en offentlig
beskyllning i tal eller skrift emot Konungen, blott den angick ett sannt
factum, icke kunna bestraffas, och ett lasteligt yttrande, så vida det ej innebar
beskyllning för ett brott, som Lagarne , om det bevisades, anse förtjena
straff, icke ådraga ansvarighet. I England skulle ett otillbörligt tillmäle,
angående Konungens personliga förhållanden, icke kunna underkastas
tilltal, så vida det icke vore osannfärdigt eller kunde såsom ren smädeskrift
anses. Deremot gåfve Svenska Lagens obestämdhet i begreppen om sjelfva
brottens egenskaper tillfälle till en utsträckning af det brott, som kallas /<*-  steligt talj hvilken ofta måste vålla missförstånd och olyckor. Detta obestämda
förhållande funnes af så mycket större våda för Svenska medborgare , när
man besinnade, att Konungen framstår i många fall såsom den, enskild rätt och
enskilda välfärds-angelägenheter allena afgörande personligheten i samhället.
(Efter framställning af de förändringar i vårt Statsskick, med afseende å Konungens
nuvarande envälde i den oeconomiska Lagstiftningen, samt deltagande
i Lagskipningen, administrationen in. m., som förmentes vara nödige, för att
kunna göra skilnad emellan det, som rörer Konungens höga Person och Regerings-åtgärder,
har Anders Danielsson vidare tillagt:) Man borde ock
ihågkomma, att i ett sammanhang ändra lagliga ansvaret för yttranden om
Konungens Råd och Högsta Domstolen samt om Konungens Embetsmän, Domare
m. rn., så att Mit i samhället ställdes i ett tillbörligt förhållande till hvartannat.
Att under tiden göra den ringaste förändring i det ansvar, som nu
finnes stadgadt, rörande lasteligt tal om Konungen, och som just genom sin
svåra natur inskränkte åtalan till de få fall, då verkligen någon straffvärd
Lag- Uf slottets Bet arik ande N:o 16 5i
l7
afsigt Lin ligga till grund för brottet, vore att framfalla de betänkligaste
oell skadligaste förhållanden. Hvilka anledningar till förföljelser, till enskild
hämdutöfning, lill falska angifvelser, och mera sådant, skulle icke en
sådan förändring föranleda? Om man kunde göra sig af med en ovän och
på flere års tid få honom instängd i fängelsena, huru lätt att inleda honom
i politiska samtal eller i utgjutelser af sina känslor, efter en liden
förment oförrätt, genom en i dess tanka orättvis dom, en för honom vidrig
enskild resolution, eller, efter hans mening, skadlig allmän Författning m. m.
sådant. Af gammal häfd, af Lagarnes felaktiga ordställning, vand och berättigad
att begagna Konungens namn, för att uttrycka begreppet om den
myndighet, som beröfvat honom välfärden, kunde han komma att nyttja
uttryck, som, utan brottslig afsigt emot samhället, blefvo lasteliga för den
Konungsliga Personen. Under sådane förhållanden vore det bättre, att
denna höga Person, med den försakelse, som hans höga ställning gör så
lätt för honom, öfversel’ med förseelsen, än att straffet städse följer straxt
i spåren på hvarje obetänkt ord.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse, dels med Anders Danielssons anförande,
dels ock med hvad, på sätt ofvanberördt är, hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifvit anmärkt, hafva äfven yttrat sig Riksdagsfullmägtige
Hans Jansson från Elfsborgs Län, S. Henrlin från Kronobergs Län samt
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län; och hafva med de nu omnämnde
Talarne i Bonde-Ståndet åtskillige af Ståndets öfrige Ledamöter
instämt.
Ola Jeppsson från Blekinge Län har förmält, att, om endast den uti
Kongl. Maj:ts Proposition föreslagna förändring vidtoges, vissa Embetsmäns
inviolabilitet skulle vara större än Konungens; och som detta ingalunda
vore lämpligt, yrkade Ola Jeppson, att Utskottet måtte föreslå de Öfrige
förändringar i Criminal-Lag stiftning en, som kunna blifva en följd af
den Kongl. Propositionen.
Detta med hvad mera de till Utskottet ankomne handlingar innefatta.
, har Utskottet sorgfälligt öfvervägat.
Härvid har det förekommit Utskottet, såsom borde, efter hvad jemväl
flere Ledamöter af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet anmärkt, dödsstraffet för lasteligt yttrande om den högsta
Bihang till R.St. Fröt. 1834- 7-de Sami. 1 -.sta AJd, 2'.dra Band. 3
4'-de Håftet,
i8
Lag-Utskottets Betankande N:o i65.
personligheten i samhället icke helt och hållet borttagas, så länge detta
straff är i Lagen för andra brott bibehållet.
Det är på kärlek och förtroende för Regenten, som folköls lycka i
väsendtlig inon h vilar., och den, som genom smädelsens vapen söker undergräfva
denna grundval för samhällets välstånd, kan tvifvelsutan vara
vådlig och straffbar i den grad, att hans handling förtjenar döden. Rikets
Ständer bi föl lo vid i8a3 års Riksdag dåvarande Lag-Utskotts Utlåtande,
att detta slags brott kunde ega så olika gradationer, att, i många fall,
dödsstraffet vore i strid med den i öfrigt gällande lagstiftningen; men att
dess upphäfvande deremot, för de svåraste fall, eller sådane förolämpanden,
hvilka under hot och bitterhet yttras inför sjelfva Majestätet, eller
direct angå detsamma, och innefatta de egenskaper, som i 5 Capitlet i §.
Missgernings-Balken omförmälas, icke öfverensstämde med andra bestraffningar
i Lagen, hvaribland kunde anföras, att, enligt 18 Capitlet 8 §. samma
Balk, minsta våld å Embetsman i tjensten straffas med lifvets förlust,
och rycktens utspridande i argt uppsåt, som röra medborgares ära, efter
omständighelerne, med det ansvar, som komme dödsstraffet närmast, eller
landsflykt, hvilken bestraffning jemväl, enligt Tryckfrihets-Förordningen,
eger rum för smädelser mot främmande Öfverhet, framför hvilken det likväl
syntes, som borde landets egen Öfverhet vara af Lagen helgad; och
detta omdöme finner äfven nuvarande Lag-Utskott sig böra biträda.
För öfrigt skulle Utskottet hysa mycken betänklighet, att ibland
straffbestämmelserne för ifrågavarande brott upptaga ärans förlust, utan att
närmare, än i Propositionen finnes föreslaget, utmärka, i hvilka fall en sådan
påföljd måtte ega rum. Det bör visserligen erkännas, att förgripelsen
kan vara så nedrig och grof, att densamma förtjenar ärelöshet, om icke för
att gifva upprättelse åt de förolämpade höga föremålen, hvilka böra anses
vara öfver behofvet deraf, likväl med afseende å förbrytarens låga afsigter
och samhällets anspråk; men på denna svåra brottslighet måste, efter Utskottets
åsigt, dödsstraffet ega tillämpning; och för de lindrigare arterne af
brottet åter tyckes ärans förlust, hvilken rätteligen endast bör åtfölja en,
genom sitt motiv, verkligen infamerande handling, icke utgöra något lämpligt
ansvar.
Af dessa förenade skäl anser Utskottet sig hindrådt
att utan förändring tillstyrka antagande af Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Proposition.
Lag-Utskottets betänkande N:o 165,
!9
Men som, efter hvad Konung och Ständer ömsesidigt insett och förklarat,
dödsstraffets bibehållande, såsom enda påföljden af det brott, hvarom
5 Capitlet i §. Missgernings-Balken handlar, således äfven för de lindrigaste
graderne deraf, står i strid med den mildare anda, som i senare
tiders Brottmåls-Lagstiftningar allmänneligen uppenbarat sig, och serskildt
med vår Criminal-Lag i öfrigt, samt det otvifvelaktigt måste af hvar och
en medgifvas, att nyssnämnde lagrum påkallar förändring, derest man ej
vill försvara den orimligheten, alt Lagstiftaren må, i något fall, med afsigt
utsätta ett straff, så beskaffad t, att det ej skall kunna tillämpas, utan
att såra den allmänna känslan af mensklighet och lätt, har Utskottet, på
grund af de väckta molionerne i ämnet, funnit sig föranlåtet att framlägga
förslag lill ett förändradt lagbud, upptagande,'tillika med dödsstraff för
de svåraste förbrytelser af detta slag, jemväl de gradationer af fängelse å
fästning, som den Kongl. Propositionen innehåller, med uteslutande af dea
i samma Proposition föreslagna påföljd af ärans förlust.
Hvad redactionen angår, så har Utskottet ansett densamma böra sättas
i öfverensstämmelse med Trvckfrihets-Förordningens 3 §. 4*rc*om.,samt
ordet Konungen således böra utbytas emot orden Konungens person eller
gerningar; men någon beskrifning på hvad med lasteligt yttrande må förstås,
anser Utskottet destomindre böra eller kunna på detta ställe införas,
som man i allmänhet funnit häst att i Lagboken undvika definitioner,
hvilka egentligen tillhöra Lagfarenhelens theori, samt synnerliga svårigheter
och äfventyr ofelbart skulle möta företaget uti ett så grannlaga ämne
som det förevarande. Utskottet tviflar dessutom, alt någon definition på
brottet kunde deråt gifva större bestämdhet inför Allmänhetens begrepp,
än det enda ordet lasteligt redan innebär, och Utskottet är öfvertygadt, att
man, i hvad fall som helst, ej kunde undgå att låta på Domarens pröfning
ankomma, hvad som bör anses förgripligt eller icke. Utan att vidlyftigt
redogöra för den kännedom Utskottet tagit om främmande länders lagstiftning
i delta hänseende, må dock Utskottet anmärka, att de af Herr Hjerta.
och Anders Danielsson gjorda eitationer af Franska Lagen ingalunda instämma
med rätta förhållandet.
På de grunder Utskottet ofvan framställt, får Utskottet till Rikets
Högloflige Ständers närmare ompröfvande vördsamt öfverlemna,
om icke 1 i 5 Capitlet Missgernings-Balken må erhålla följande
förändrade lydelse: Hvar,, som lasteligen talar eller skrifver
något om Konungens Person eller gerningar j om Drottnin
-
20
ljng- Utskottets Betänkande N:o t65.
gen, eller om den, som till Efterträdare på Thronen förklarad
är, varde halshuggen, eller straffes med fängelse å fästning
från tvä till tio år, allt efter brottet och omständigheterna
dervid.
Enär en så beskaffad förändring af stadgandet i 5 Capitlet i §. Missgernings-Balken,
som den nu föreslagne, icke skulle försätta delta lagslälle
i någon strid med andra lagrum, och de motioner, rörande jemkning af
dessa senare, som Utskottet från tvänne Riks-Stånd emottagit, endast åsvftat
att afhjelpa sådane missförhållanden, som förmenats kunna uppstå genom
antagande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, tror Utskottet
framställningar ne härom till någon vidare åtgärd icke föranleda.
Flere Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den r 4 Nov. 1834-
Reservationer t
r:o af Herr von Strussenfelt: ”Jag har icke kunnat med Utskottet
instämma i den åsigt, att man borde bibehålla det i 5 Capitlet i §. Missgernings-Balken
utsatte dödsstraff för lasteligt tal mot Konungen, Drottningen
eller Thronföljaren.
Hvar och en, som yttrar sig öppet, ulan biafsigter, torde medgifva,
att dödsstraffet numera allmänneligen anses vara för strängt i förhållande
till ifrågavarande förbrytelser. Man har icke sällan hört stadgandet i ofvannämnde
lagrum benämnas grymt och barbariskt. Att nu i strid med
allmänna tänkesättet bibehålla en Lag, hvilken icke, ulan att såra allmänna
känslan, lärer kunna tillämpas, anser jag omöjligt att inför förnuftet försvara.
Strafflagar, som, i följd af sin stränghet, väcka ovilja vid användandet,
strida emot sitt eget ändamål. I stället för att Strafflagen är ämnad
vara ett Bamocles svärd, färdigt att nedstörta öfver förbrytarens hufvud,
jblifver den härigenom en sköld för honom, hvarunder han fräckt kan
skydda sig. Dylika Strafflagar tyckas snarare uppmuntra till brott, enär de
på förhand liksom försäkra om strafflöshet. Jag 5r derföre af den öfvertygelse,
att det varit bäst, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
Lag-Utalcottets Betänkande N:o i65.
21
och på de skäl densamma innehåller, tillstyrka upphäfvande af det i 5
Gap. i §. Missgernings-Balken utsatte dödsstraff.
Man har trott , att den utaf Kongl. Maj:t föreslagna förändring i berörde
lagrum skulle, om den antoges, föranleda till missförhållande emellan
flera Strafflagens bud. Jag har likväl icke kunnat härom öfvertygas.
Hvad 18 Cap. 8 §. M. B. vidkommer, så äro de i i:a mom. omnämnde
förbrytelser af en helt annan art än lasteligt tal, hvarföre de icke
elier böra, på sätt som skett, dermed jemföras. De förstnämnde innebära
nemi. ett physiskt våld, som rubbar Samhällsordningen, i det sjelfhämnd
ntöfvas emot en person, antingen i det ögonblick han representerar Statens
Majestät eller ock för de åtgärder han i Statens namn vidtagit. Såvida
Slaten skall kunna beslå, måste den äfven sorgfälligt vaka deröfver, att
don ej i sina functioner öfverväldigas af den råa styrkan; och af sådan anledning
måste den med stränga straff belägga dessa förbrytelser. Vår lagstiftning
har också gjort betydlig skilnad emellan verbal-injurier och physiska
förgripelser emot en Embetsman i eller för dess Embete. De förra
straffas med högst 200 D:r och ärans förlust, de senare deremot med lifvets.
Så vidt det varit möjligt har man, i afseende på de höga Personer,
hvilka nämnas i 5 Cap. 1 §. M. B., äfven iakttagit en sådan skilnad: physiskt
våld å desamma straffas med förlust af högra handen, lifvet och
egendom jemte stegel, men å lasteligt tal har endast simpelt dödsstraff
blifvit utsatt. Den stora skilnad, som finnes emellan båda desse slags brott
synes hafva blifvit förbisedd af dem, hvilka funnit det vara inconseqvent,
att straffa den som talar lasteliga om Konungen, med tio års fästning, då
den, hvilken anfaller en Embetsman under utöfningen af sitt Embete, mister
lifvet.
Man har vidare ansett Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition stå i sirid med
60 Cap. 4 §• M. B. samt 3o Cap. 20 §. R. B. Dessa lagrum innehålla, att
den, som af argt uppsåt om någon utsprider äreröriga rykten eller anklagar
Hof-Rätten att hafva vrångvisliga dömt, skalf, i förra fallet, straffas
med spö eller fängelse vid vatten och bröd efter omständigheterna, eller
landsflykt, samt, i senare fallet, med det straff, som närmast är till dödsstraffet.
Huruvida 10 års fästning må anses lindrigare eller svårare än
landsflykt, torde vara svårt alt bestämma, enär sådant synes helt och hållet
bero af individuela förhållanden och åsigter. Alt en stor del menniskor
icke betrakta landsflykt såsom något svårt straff, är ganska säkert. Genom
22
Lcig-TJ tskoltets Betänkande N:o 165.
insättande i fängelse inskränkes den menskliga friheten också vida mera än
medelst förbudet att vistas inom ett visst territorium. Alt med det i 3o
Cap. 20 §, R. B. omnämnde straff icke hör, som man velat påstå, förstås
iifstidsfäslning och 4° Par spö, har redan blifvit anmärkt. Dermed menas
troligen icke annat än högsta kroppsplikt, åtminstone lärer en sådan tolkning
af berörde Lagrum öfverensstämma med praxis. Så har äfven Flintberg
förstått detsamma. Det är visserligen sannt, att högsta kroppsplikt
består likså väl i 4°_Par spö som 28 dagars fängelse vid vatten och bröd;
men sådant torde egentligen böra betraktas såsom en felaktighet, tillhörande
vår Criminal-Lag, som i så många fall lemnat Domaren frihet att efter
sitt godtfinnande använda de afllictiva straffen eller fängelse vid vatten och
bröd — en brist, som Lag-Utskottet i någon mon sökt afhjelpa genom det
i Betänkandet N:o i3o föreslagne stadgande.
Då, genom 1809 års Statsförändi ing, Riks-Rådsvärdigheten blifvit afskaffad,
utan alt densamma åtföljande attributioner blifvit på andra personer
fullständigt öfverflyttade, bar jag varit af den öfvertygelse, att 2 §. i
5 Gap. M. B. numera icke vore tillämplig, hvarföre jag äfven velat, med
anledning af de motioner, som jemte Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
blifvit till Utskottet remitterade, tillstyrka, att ofvannämnde §. mått»
upphäfvas.
Fastän jag sålunda i flera delar varit af olika tanka med Utskottets
pluralitet, har jag dock, när min mening icke kunde göra sig gällande,
trott mig böra biträda det här framställde förslag, att, jemte dödsstraffets
bibehållande för ifrågavarande förbrytelser, antaga en latitud af 2 till 10
års fästning. Härigenom vinnes, enligt min tanka, ändå något godt; det
blir möjligt använda ett efter brottets beskaffenhet lämpadt straff och afseende
lemnäs å de många nuancer, i följd hvaraf det lasteliga talet blifver
mer eller mindre straffbart. Jag har alltså icke kunnat anse detta förslag
annorlunda än som ett verkligt framskridande på humanitetens bana.
Då smädelse emot Embetsman och annan person, enligt 60 Cap. 4 §.
samt 18 Cap. 8 §. M. B., belägges, i svåraste fallen, med ärans förluat, så
har jag också trott, att conseqvencen och sammanhaaget emellan Lagen»
bud äfven fordrat, att en mot Konungen rigtad smädelse af den grofva beskaffenhet,
att den horde beläggas med 10 års fängelse, derjemte skulle
ådraga förbrytaren ärans förlust.
Man har häremot erinrat: 1:0 alt det icke berodde af någon magt i
verlden att beröfva ea utmärkt förtjenst, en af opinionen hyllad person,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 165.
»in ära* 2:0 att det vore orimligt stadga en sådan påföljd för en politisk
förbrytelse; 3:o alt då ärans förlust blifvit utsatt såsom straff för smädelser
emot enskilde, så bade detta sin grund deri, alt man eger förbindelse bevisa
de dem gjorde tillvitelser; och när någon brister i detta åliggande,
mäste han, som velat beröfva en annan sin ära, i följd af vedergällningsrätlen,
eller jus talionis, sjelf mista sin egen. Ett sådant förhållande kunde
dock icke ega rum vid lasteligt tal mot Konnngen, enär någon bevisning
deraf icke en gång vore tillåten.
Det första skälet kunde visserligen hafva någon vigt, om fråga uppstått
att bland straffarterne i vår Criminal-Lag bibehålla eller derifrån borttaga
ärans förlust; men nu, då fråga är endast att bedöma, huruvida denna
påföljd, enligt Lagens allmänna åsigler, vore passande för ett visst slag af
brott, så synes anförde skälet icke vara här tillämpligt. I afseende å det
andra skälet får jag anmärka, alt lasteligt tal emot Konungen, Drottningen
eller Thronföljaren rätteligen icke bör hänföras lill politiska förbrytelser,
hvarmed egentligen lärer förstås förräderi, uppror och myteri eller sädane,
hvilka gå ut på att directe slöra Statens sjelfständighet, ulan till de så
kallade verbal-injurier. Det tredje skälet kan ej gälla för andra än de få,
hvilka anse vedergällningsrätlen utgöra straffrättens ändamål; men äfven
desse måste medgifva , alt i vår Lag en mängd straff icke äro beräknade
på en sådan vedergällningsrätt, att den brottslige skall lida ett ondt, lika
det han tillfogat eller velat tillfoga en annan person. Om t. ex. någon afhuggit
en finger på en annan, borde han, i följd af en sådan föreställning, mista
en af sina egna fingrar, och ej, såsom nu är förhållandet, slippa med lytes-
och såramål-bot. Dessutom torde delta argument förlora all sin bevisande
kraft, då man eftersinnar, att den monarkiska principen tyckes helt
och hållet hvila på den fiction, att Regenten icke kan handla brottsligt.
Någon bevisning af de honom personligen gjorde tillmälen kan ej komma i
fråga, derföre att man antager, det de, såsom sanningslösa, icke kunna bevisas.
I följd häraf måste alltså den, som lastar Konungen, vara i cathegori
med den, hvilken emot en annan person framställt ogrundade beskyllningar;”
af
Herr Holm: ”Ehuru Högloft. Lag-Utskottet icke kunnat tillstyrka
bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om förändring af 5 Cap. 1
Missgernings-Balken, och densamma således ansetts böra förfalla, och ehuru
det skulle synas, som de af Herr Friherre Boije och Herr Crusenstolpe
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i anledning af samma Nådiga Pro
-
24
Lag-Utskottets Betänkande N:0 i65.
position, väckte motioner, vid sådant förhållande, icke borde till någon åtgärd
föranleda, anser jag mig likväl, med afseende å de i grundlagsenlig
ordning tillkomne molionernes vidsträckta syfte, vara till formen oförhindrad,
att meddela yttrande, om och huruvida någon förändring i ofvanomförmälde
lagrum nu bör ega rum. Jag förklarar således, alt jag anser
någon förändring för det närvarande icke böra til Istyrkas och, jemte det
jag följaktligen reserverar mig mot Utskottets Betänkande, vill jag uttala
skälen till denna min åsigt.
I ett samhälle, der den monarkiskt constitutionela styrelse-principen
är antagen, oell hvilken jag af innerligaste öfvertygelse är tillgifven, måste
det, för bibehållandet af denna princip, vara af högsta vigt, att Majestätets
helgd af Lagen kraftigt upprätthålles, och att söka hindra,det icke Konungens
personlighet må i privatlifvets vanliga, ofta obetydliga och småaktiga
förhållanden ncdryckas från den höjd, der den icke blott för sin egen
utan förnämligast för det allmännas skull är ställd. Aktning, förtroende
och tillgifvenhet för Konungens öfver Lagen upphöjda personlighet, som
här är i fråga, kunna icke sättas på spel utan våda för det allmänna. Jag
medger gerna, att dödsstraffet, såsom påföljd af hvarje öfverträdelse af nu
ifrågavarande Lagbud, må synas hårdt och måhända någon gång kan blifva
otillämpligt, men jag tror ock, att den sorn i Konungens personlighet laederar
samhället, förtjenar att hårdt straffas, och att den, som har gjort
sig skyldig till detta brott, och ej vill emottaga den nåd, som honom erbjudes
af Konungen, hvilken, upphöjd, såsom han måste anses vara, öfver
alla enskilda i uter essen och öfver passionens ingifyelser, bäst är i tillfälle
alt bedöma i hvad grad hans med samhället identifierade personlighet
är laederad, och huru långt nåden kan sträcka sig utan våda för samhället,
må med rätta anses hemfallen till detta straff, ty' brottet och straffet måste
betraktas mera utur politisk, än strängt juridisk synpunkt. Utskottets
förslag uppställer icke mindre än tio serskilda gradationer af straff å lasleligt
tal emot Konungens person och gerningar , nemligen från a:ne års fästning
till och med dödsstraffet, och hvilken vidsträckt latitud lemnäs icke
således Domaren vid bestraffningen af ett brott, för hvilket det, efter mill
öfvertygelse, är ganska svårt att uppställa olika gradationer. Att lemna en
fullständig definition på lasteligt tal, anser jag nära nog omöjligt och dessutom
fullkomligt öfverflödigt, ty hvar och en, som är begåfvad med vanligt
sundt förnuft, och förstår Svenska språket, vet och begriper, hvad dermed
-
Lég-Uslottets B etania nde N:o j65.
med menas, och bor således lunna akta sig att inträda på dess område;
men har han en gång med fullt vetande och således i straffbar afsigt gjort
det, anser jag honom, såsom jag betraktar frågan förnämligast ur politisk
synpunkt, vara nära nog lika brottslig, ehvad beskaffenhet det lasteliga talet
än må ega, emedan Majestätets värdighet och helgd, efter mitt begrepp,
äro till sin ide' odelbara, och kunde således icke litet eller mycket kränkas
och förolämpas. Dessutom bör i betraktande tagas, att vår nu gällande
Strafflag är stiftad med iakttagande af conseqvence och enhet, hvadan den
ock börjar med utsättande af straff å hädelse emot Gud och den antagna religionen
samt brott emot Staten och dess öfverhufvud, och upptager derefter i en
serie ansvar för öfverträdelse af samhällsmenniskans förbindelser. Att nu
göra en så ingripande förändring i kedjan af straffbestämmelser, som den
föreslagne, skulle, efter min öfvertygelse, komma att föranleda till åtskilliga
anomalier och inconseqvenser i Lagarnes tillämpning, innan det redan utarbetade
Criminal-Lagförslaget varder i sin helhet granskadt och antaget,
och hvilket torde kunna ske å nästa Riksdag. Utur detta skäl har ock
närvarande Lag-Utskott varit sparsamt i tillstyrkande af förändringar i
Strafflagen, och vågar jag, under åberopande af de skäl jag förut anfört och
med fästadt afseende å beskaffanheten af våra ännu ofullkomligt utbildade
constitutionela samhällsformer, hvarigenom den i Grundlagen medgifna fria
yttranderätt öfver Regeringens beslut och åtgärder ej är till fullo tryggad ,
tro, att den nu föreslagne Lagförändringen, som dessutom, efter mitt begrepp,
snarare skulle framkalla, än hämma politiska förbrytelser, kan, utan
våda för Majestätets helgd och utan kränkning af den mildare anda/som. i
den Criminela Lagstiftningen vill göra sig gällande, uppskjutas ytterligare
fem år, för att, om en mera stadgad erfarenhet då påkallar densamma, ske
samtidigt med andra måhända lika nödvändiga Lagreformer;”
af Herr Hessle som förklarat, att han ansåg Lag-Utskottet icke hafva
egt att, sedan det ej kunnat tillstyrka bifall i helt till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, på grund af de inom Riddarhuset väckte motioner, på
sätt desamma äro uppställde, gifva lörslag till ändring af i §. i 5 Cap.
Missgernings-Balken, och reserverade sig således emot Lag-Utskottets åtgärd
härutinnan; men, om man äfven skulle kunna anse motionernes vidsträckta
beskaffenhet tillåta alt ärendet upplages, var Herr Hessle i sjelfva saken af
enahanda tanka med Herr Holm j, uti hvars reservation Herr Hessle
instämde;
Bihang till B. St. Brot. 1834. 7-.de Sami. 1 -.sta Jfd. frdr a Band. 4
4.de Håjlet.
Lag-Utsketteté Betänkande IV:o f€5.
af Johannes Andersson: ”Jag har ansett mig icke kunna med mia
röst biträda hvarken den Nådjga Propositionen eller Utskottets, med anledning
af densamma afgifne förslag. De skäl, som påkallat ett dylikt förfarande
ä min sida, finner jag uti:
co Den af Utskottet under Riksdagens lopp, i flere dess afgifne Betänkanden,
alltjemt uttalade, äfven af mig biträdda mening, att Lagstad"anden
, som sinsemellan ega öfverensstämmelse, icke böra partielt förändras
;
2:0 Den helgd och vördnad , h vari Majestätet alltid bör hållas. Det
lärer väl vara utom allt tvifvel, att, der denna störes, der äfventyra!’ också
samhället en del af sitt sjelfbestånd. Brottet är således groft, straffet måste
motsvara det. Och huru kan man väl då utsätta a:ne års fästning för
denna förbrytelse. I 60 Capillet 4 §• Missgernings-Balken finnas åtskillig®
straff, ända till högsta kroppsplikt, utsatte för den, som ljuger lönnliga å
enskild person, och jag frågar, i hvad sammanhang kommer väl Lagen,
och huru söker man bevara Majestätets helgd, när man för måhända förbrytelse
emot detta vill bestämma 2 års fästning, hvilken efter Lagens
egen bokstaf är en vida lindrigare art af bestraffningar än kroppsplikt i
allmänhet. Den ringaste förolämpning emot Konungens person måste, så
vidt jag förmår fatta, inför Lagen anses svårare än den grofsta emot enskild
man, och således äfven alltid hårdare straffas, hvilket dock vid beslutets
fattande synes vara förbised t;
3:o Den latitud, sorn emellan de föreslagne straffen är lemnad.
2:ne års fästning och lifvets förlust äro gränspunkterne. Ingenstädes uti
Lagen är en så vidsträckt pröfningsrätt Domaren gifven, sorn den här föreslagne,
och månne det kan vara för Samhället gagneligt att upplåta dea.
Jag tror det icke!
4:o Saknaden af ett i bestämda ordalag uttryckt begrepp om ifrågavarande
brotts beskaffenhet. Då fråga såsom i förevarande fall uppstår
om en Lag-förbättring, tyckes det i första rummet vara nödigt, att i. klara
ord utmärka handlingen, sora skall anses utgöra brottet; att så ej här
skett, behöfver jag ej erinra, ty Betänkandet med sitt förslag upplyser
derom. Mer än i andra fall tyckes en sådan utmärkelse här hafva varit
på sitt ställe, så framt man ej vill gifva hvarje medborgare till pris åt
Lagens hela stränghet. Ulur desse förenade skäl reserverar jag wig mot
Betänkandet."
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, »834.
♦
Lag-JJtskott:ts Utlät Ande Äift 166.
1
N:o 166.
Ankom till Exped.-Utsk. den 26 No v.
(Jtldlande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
JS!:o 118, i anledning af väckta: motioner, om ändringar i Kongl.
Förordningen, angående inteckning i fast egendom, den i3 Julii
1818, äfvensom öfver de i sammanhang med återremissen af
detta Betänkande framställda förslag till ändring af 4 Cap. 4
ff. Jorda-Balken m, m.
Samtlige Riks-Slånden hafva, på grund af gjorda anmärkningar, della
Betänkande till Utskottets ytterligare handläggning återförvisat.
Vid Utskottets yttrande, i anledning af Herr Hessles motion, om förändring
af 10 §. i lhteckhings-Förcrfdningen, hafva anmärkningar inom alla
Standen blifvit framställda, åsyftande att bereda bifall till motionen; i hvilket
afseende afven, på det Utskottet ej måtte anse sig vidare hindradt att
densamma understödja, följande, nya motioner blifvit väckta nemligen:
hos Häglof. Ridderskapet och B deln :
af Herr Pff» F. Dalman'. 1:0 att 4 Cap. 4. §• Jorda-Balken må på
del sätt förändras, att om någon säljer jord, hus eler tomt, sorn han förr
såhlt häfver, det köp bör vara gil dt, som först lagfares; och 2:0 att det i
Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800, för underläten eller fördröjd lagfart,
stadgade äfventyr, att nemligen Inteckning, sorn tages för säljarens
gäld, blifver fästståndande, må upphöra;
hos Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Domprosten Doctor Holmström: att Utskottet måtte föreslå
ändring af alla de Lagrum och Författningar, sone stå i oskiljaktigt samband
med den af Herr Hessle föreslagna, och af Utskottet till principen
godkända Lag-förändringen‘
och af Pierr Prosten Astrand af samma lmfvudsakliga innehåll, som
Herr Doctor Holmströms förslag;
Bih, till R. St. Vrot. i834* 7 Stam. 1 Afd. 2 Bandet,
5:te Iläflet.
1.
Lag-Vukottcts Utlåtande N:o 166.
saint hos Vlillo/Liga Borgare-Ståndet:
af Herr Hessle: att Utskottet mätte, i öfverensstämmelse med J Cap.
6'$:. Jor dar Balken, uti förslaget till allmän Civil-Lag, föreslå den ändring
i, f Cap. 4 §• Jordabalken i ty34 års Lag, sorn med Herr Hessles förslag
varit af sedd..
Utskottet, sorn redan i förra Betänkandet förklarat sig godkänna den
grundsats, hvarå Herr Hessles motion hvilar, finner numera det hinder vara
undant öjdt,. som Utskottet ansett möta för bifall till förslaget i dess förutvarande
mera inskränkta skick., Och sorn hvarken egande-rätten eller
hypotheks-i ätten till fast egendom är tillräckligen betryggad, så länge , på
sätt nu gällande Lag medger,, den, sorni på" god tro ej allenast köpt fastighet,,
ulan ock med köpet lagfarit, äfvensom dén, Hvilken erhållit inteckning, sedermera,
. och möjligen efter, lång tids förlopp,, kail nödgas vika för annan,
sora tidigare köpt,, men underlåtit atti deråt gifva offentlighet genom köpets
lagfarande, i följd hvaraf dén förstnämnde köparen och intecknihgs-hafvaren
kunna komma att förlora^ hvad dé utbetalt,, utan att det ens varit dem
möjligt att- förlusten: förese och afvärja*, tvekar Utskottet ingalunda att dc
ifrågavarande motiönerne- Biträda;. Utskottet anser likväl lägförändringen
Böra utsträckas,, icke allenast till dé af;' Herrär Hessle och Dalman uppgifna
lagrum*. ulan= äfven, tilli Kongl. Förordningen om städsel och lego af
jord på- ländet af dea i3. Junii, i8öo, hvilken synes medgifva den tolkning,
att Arrendfc-Göntvact, hvilket intecknas sist vid det Ting, sorn infaller efter
•sex månader sedan. Gon trädet; slöts,, icke skall rubbas af köp , sorn; under
tiden ske* äfven, om, dfe lagfaras innan. Ärrend'e-€ön.tractet" till intecknande
uppvisas,, hvadan: köparen, karn komma alt vidkännas ett oförvållad t lidande;
[Berörde stadgande: erin: tidén,, såsom, i"öfrigt utan ändamål, enär det icke
lärer vara* skäf att vägra! arrendatorn alfe äfven, efter samma tids förlopp,,
få, så vidt: ske k-an*. betrygga, sin, rätt genom en dittills uppskjuten inteckTimgs-åfgärd;
iyckes: således böra försvinna. Till bevarande af egare» och
intecknings-hafvares öbisesidiga rättigheter bör, efter Utskottets, tanka, den
grundsats följas,, att'afhandling arn fäst egendom* ulan deråt gifven offentlighet
genom lagfart eller inteckning, ej, eger Bestånd emot annans på sådant
sätt offentliggjorda egande-- clltr; mteekuihgs-rätl; dock ali,, om flere
söka lagfart och inteckning vid samma- lättegångs-lillfällc, in leck ni ngs-söka liden
må vika för dfen nya egaren, och• tiel yngre egande-räUs-anspråket för
det äldre, äfvensom det yngre arrende-anspråket för det: äldre.
I följd häraf, och då införande af cm förmälda lag-förändring synes
påkalla, att. några närmare lag-bestämmelser, än sorn nu firmas, varda gifae
L*g-Ut kottets Utlåtande Nu> 166.
3
för den händelse, alt lagfarls-sökanden icke kan genast styrka sin fångesmans
åtkomst, hvaremot det af Herr Hessle föreslagna stadgande, alt inteckning
ej skulle få sökas å annan dag än måndag, emedan uppbud endast
då meddelas får, ej synes behöfligt, enär den lagfart-sökandes säkerhet, enligt
Utskottets tanka , skulle komma alt räknas från det. ansökningen
göres, och icke från uppbudets meddelande, hemställer Utskoltet,
att, med ändring af f Cap. f Jord a-B alken, för den händelse
då tvänne köpare, till hvilka samma fastighet blifvit af en säljare
ofverl ilten, vid serskilda tillfällen söka lagfart, Kongl. Förordningen
angående lagfart och börd af Jord på Landet den i3
Junii i8oo, i fråga om företrädes-rätt emellan köpare och säljarens
borgenär, som efter försäljningen säker inteckning, samt Kgl.
Förordningen af sistnämnde dag, rörande städsel och lego af jord
pä landet, 3:dje morn., hvad angår viss tid för intecknande af
Arrende-Contract, och med upphäf vande af i3 ,§“■ i Kongl. Förordningen
den /3 Julii 1818, om inteckning i fast egendom, förordnas
måtte som f öijer:
t:o, Öfverlåter någon sin egande-rätt till fast egendom åt tvänne,
stånde den öfverlåtelse fast, derå lagfart först sökes; dock att
om tvänne söka lagfart å samma dag i staden eller vid samma
Ting å landet, den öfverlåtelse är gällande, sorn först skedde.
Sökes inteckning, till säkerhet för nyttjande-rätt till fastighet å
landet, den egaren åt Wänne upplåtit, vare om dessas inbördes
rätt Lag samma.
a:o Har, innan lagfart sökes af den som egande-rätt till fast egendom
förvarjvat, förre egarens borgenär, eller, om fastigheten
är å landet, den, åt hvilken nyttjande-rätten är af förre egaren
upplåten, i egendomen sökt inteckning; dä skall ej nya egarens
anspråk ligga i vägen för inteckningen, utan må han, för
hvad han förlorar, hålla sig till sin fångesman. Sökes å sarinna
dag i staden, eller vid samma Ting å landet, både inteckning och
lagfart, vike intecknings-sökanden för den, som egande- rätten förvärfvat.
J.o Söker någon lagfart, i grund af företedd handling, som hans
egen åtkomst visar, men kan ej genast sä styrka förre egarens åtkomst,
att lagfarten beviljas må; varde hans ansökning ej dess
mindre i Lagfarts-Protocollet tecknad. Fullgör han sedan å lan
-
Lng-JJiikottcti Utåtande N:o 165.
det sist vid det allmänna Ting, som infaller näst efter tre månaderj
och i stad inom tre månader, hvad till lagfartens vinnande
nödigt ähj eller stämmer han sin talan inom den tid till Rätten
in; då må ej det inträffade dröjsmålet med lagfartens beviljande
honom till förfång lända: försummar han hvad nu sagdt är, eller
åstadkom/nes ej medelst omförmälde rättegång den bevisning,
som för lagfartens beviljande erfordras, vare den gjorda otis ökningen
följ allen.
Vid Utskottets förslag till förändrad lydelse af första moni. i 16 §.
Jntecknings-Förordningen finnes icke någon anmärkning vara framställd;
och lärer något vidare yttrande af Utskottet i detta ämne således ieke heller
erfordras.
I fråga om i8:de och iqrde hafva hos Preste-Ståndel Herr Doctor
Björkman, hos Borgare-Ståndet Herrar Holm, Rubin, Santesson m. IL,
samt hos Bonde-Ståndet Per Nilsson från Christianstads Län förklarat sig
åberopa Herrar <Strussenfelts och Hessles vid Betänkandet fogade reservationer;
och har inom sistnämnde Stånd Hans Jansson från Elfsborgs Län
gjort följande framställning.
Hans Jansson ansåge icke allenast 19 §. utan äfven 18 §. behöfva
omarbetas. I den senare borde förbud emot partiell dödande lemnäs, äfven
för den händelse, att en eller annan af de gemensamt intecknade fastigheterne
före eller efter detta intecknande, vöre i serkild egares hand,
vid påföljd, att sådane delar af den gemensamma panten ej ansvarade för
större del af den odelade inteckningen, än som Svarade emot dessa delars
taxerings-värdes förhållande till alla de andra fastigheternas enahanda sammanlagda
värde. — Det i 19 §. i mom. föreslagna stadgande, att den, sorn
hade gemensam inteckning i flera fastigheter, skulle få hålla sig till en enda
deraf, men dennes egare eller annan person, som deri hade inteckning,
vara berättigad att göra den förstnämnde fördrings-egarens talan enrot de
öfrige delarne af panten gällande, vore en omväg, söm icke syntes gagna
till något. Endast när innehafvaren af gemensamma inteckningen yrkade
betalning af någon del af panten, sorn vöre qvar i primitive låntagarens
Litg-Ut skottets ZJilJt.ind? No 166.
5
liand, eller tillhörde den, som Irädt i hans ställe, derigenom alt han personligen
A t agi t sig skulden, skulle, när sådan del af panten derjemte vore
■ från liktidig eller senare inteckning fri, densamma kunna för liela skulden
tillgripas, ulan att fordrings-egaren behöfde föra talan emot de öfriga delarne
af panten. — Äfven borde utmärkas, att desse och öfrige af Lag-Utskottet
antagne grunder for delning af gemensam inteckning i flera fastigheter
böra gälla, då en enda fastighet, deruti inteckning är leornad, sedermera
klyfves, och delarne komma i serskilda agares händer, eller med serskild
inteckning bela-tas. — Hvartill den i 5 morn. föreslagna fördelning
af gemensam inteckning skulle gagna, då den endast lomme att gälla för
de serskilda egarne, men ej för inteckningshafvaren, och huru denna fördelning
skulle genom någondera fastighetens försäljande kunna tillvägabringa»,
vore svårt alt inse. Hemmanen a b och c t. ex. innehafvas af olika
egare, men äro gemensamt intecknade för 9,000 R:dr. Egaren lill a vill
hafva sin andel bestämd. Ilan och egaren till b anse det förra värd t 3,000,
det senare a.ooo R:dr samt c ro,000 R:dr, och yrka delning i förhållande
till dessa värdell. Egaren till c anser deremot detta hemman värdt endast
?>ooo R:dr. Härom ar således stridighet. Mun skulle derföre egaren till a
häfva rättighet att låta sälja hemmanet c endast för alt få utiönt, hvad denna,
annan man tillhöriga egendom är värd, och för ali deiefter kunna
calculera den del i gemensamma inteckningen, hvarföre hans eget hemman
häftar? Mera än en oviss calcul blefve det ej, (y fordrings-egaren Vore ej
bunden deraf. — Den af Utskottet föreslagna ingressen vöre mörk och kunde
i stället lyda sålunda; ”ali 19 §. väl föreskrifva!' sättet för gemensam
intecknings gäldande utur flere fastigheter, då allenast en af dem är med
serskild, å samma tid eller sedan tillkommen inteckning besvärad, och de
alla finnas i gäldenäreiis eller en egares hand, men icke utstakar den andel,
serskilda egare af fastigheter, som gemensamt, äro för skuld intecknadc, böra
uti densammas gäldande taga, eller hvilken rätt serskilda inteckningar i
flere af de gemensamt intecknade fastighetertte sins emellan ega, 1 hvilket
afseende således &e’\
i förevarande ämnen, och efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit,
får Utskottet följande Utlåtande meddela.
Genom stadgande i 18 §. Intecknings-Förordningen, alf den, som har
inteckning för samma fordran i flere fastigheter, af hvilka en eller annan
blifvit med liktidig eller senare inteckning besvärad, icke må låta sin inteckning
i någondera fastigheten serskildt dödas eller förfalla, med mindre
6
Lng-XJtskeitets Utlätnnae N:o 166.
alla inteckningshafvare, sorn med honom lika rätt ega, så ock de, hvilkas
inteeknings-rält senare är, dertill samtyckt, vid påföljd, att eljest ej njuta
annan rätt i de öfriga fastigheterna, än näst efter sista inteckningshafvaren,
har mari val föresett dens rätt, hvilken i någondera af fastigheterne har
panträtt, men icke af värjt lidande för den, som till samma fastighet förvärfv
aL egande-rätt. Alt detta är en hrist i Lagstiftningen kan icke nekas,
och elunu Utskottet saknat tillräckligt skäl att i siLt förra Betänkande, lill
följd af då väckta motioner, vidröra detta ämne, tror Utskottet likväl nu,
med afseende å Hans Janssons, i sammanhang med återremissen, hit remitterade
framställning härutinnan, 5ig höra föreslå ett tillägg till 18 §.
Men det af Hans Jansson tillstyrkta äfventyr, att nemligen den i serskild
egares hand komna del af panten skulle, då den gemensamma inteckningen
blifvit, utan hans samtycke, i annan del dödad, icke ansvara för större del
af den gemensamma inteckningen, än som svarar emot taxerings-värdet af
hans fastighet, i förhållande till alla fastigheternas sammanlagda värde? synes
icke vara rätt lämpligt, enär, efter Utskottets utan anmärkning lemnade
förslag i 2 morn., icke taxerings-värdet, utan det genom hvardera fastighetens
försäljning utrönta värde skall läggas till grund för skuldens fördelning.
Då nu förhållandet vanligen är sådant, att borgenär icke eger rätt
fordra försäljning af den del utaf panten, hvari inteckningen är dödad, så
kan följaktligen omförmälde åtgärd eller försnmmelse af den gemensamma
inteckningens innehafvare tillintetgöra möjligheten att utröna annan dels
ansvarighet efter stadgade grunder; och följaktligen anser Utskottet hemälde
inteckningshafvare desto hellre måga af inteckningens partiela dödande vidkännas
det äfventyr, att han förlorar all talan emot egaren till sistnämnde
del, då denne egare icke sjelf är gäldenär, som detta fullkomligen öfverensstämmer
med hvad i 18 §. redan finnes stadgadt, till fördel för innehafvare
af speciela inteekningar.
Ingressen till stadgandena i afseende å 19 §• bör jemkas och lämpa*
efter den förändring af samma stadganden, Utskottet här nedan föreslår.
Vid ärendets förehafvande å nyo, har Utskottet trott sig finna det
vara origtigt, att ovilkorligen förklara 19 §. Intecknings-Förordningen böra
tjena till efterrättelse för de fall, då de gemensamt intecknade fastigheterne
äro i en egares hand. Då man utgår från den grundsats, att, i fall t. ex.
odelad inteckning är meddelad i fastigheterna a o.ch b samt serskild inteckning,
på samma tid eller sedan, i a, berörde §. upphör att vara tillämplig,
så snart äfven b serskildt intecknas eller säljes, i hvilken sistnämnda
Lag-Utskottets Utlåtande Nio :66.
7
händelse köparen icke bör, mera än en inteckningshafvare, vara förbunden
att, till förmon för den serskilda inteckningen i a, låta den gemensamma
gälden medtaga större del af sin faslighet bj än som derå, i förhållande till
Båda fastigheternas värden, rätteligen belöper; så lärer man äfven få medge,
att den-tillfälligheten, att samma köpare sedermera tillhandlar sig a, och
att således bägge fastighelerne derigenom komma i en egares liand, icke
skäligen må kunna på honom hvälfva något åliggande, att med b ansvara,
i vidsträcktare måtto, än lian gjorde förut. Helt annat är förhållandet,
derest lian iklädt sig skulden och således salt sig i första gäldenärens ställe.
Klen deraf, att’ samma person köpt bägge fasligheterne, följer ingalunda, att
ett slikt åtagande skett, helst det ej alltid kan ens förutsättas, att han egt
kännedom om inteckningarne. Att af säljaren fordra gravations-bevis för
ätt vinna en sådan kännedom, är väl ofta ett nyttigt försigtig hets-mått,
men icke behöfligt för att freda sig från personelt ansvar för den intecknade
gälden.. 17 §. i meranämnde Förordning är häruti bestämd.
Hvad beträffar anmälkningarne emot 1 morn. af Utskottets förslag;
sa, ehuru Utskottet icke kan öfvergå på den mening, att, i motsats emot
berörde förslag, det borde stadgas, att alla fasligheterne, derest en eller flere
kommit i annor mans hand, eller blifvit serskildt intecknade, ovilkorligen
skola på en auction försäljas, hvilket stadgande skulle understundom
medföra- försäljningar 1 oträngd t mål, understundom åter icke kunnat' utan
olägenhet verkställas, såsom fia fasligheterne äro i långt åtskiljda orter belägna,
medger Utskottet likväl, att elen af Utskottet tillstyrkta föreskriften
lian framkalla- tvisiigheler och omgångar, hvadan Utskottet, som ej linner
detta ämne- hafva något oskiljaktigt samband med öfrige förevarande frågor,
och ej heller försport klagan vara förd öfver bristande vägledning härutinnan
af de grunder, Lag och Författningar redan gifva vid handen, tror berörde
moment kunna utgå; såsom en följd hvaraf de senare momentens
numer-ordning- och redactionen af det nuvarande atdra momentets esta punkt
komma att undergå förändring;
I Herr Strussenfelts reservation förekommer emot ,3 och \ Mom. dén
erinran, att det vore rättast att betrakta ufven de serskilda inteckningarne
såsom generelt tagne i alla delärne af panten, dock med den inskränkning,
att-serskild inteckning icke må beräknas högre än det belopp, hvartill5 deh
egendom, Iivari densamma blifvit lagen, vid försäljningen uppgår. Dennaåsigt
kan Utskottet icke biträda. Följande exempel torde- tjena alt utveckla',
förhållandet.
8
Lng-\Jtskotteis U:l‘t
Borgenären A har, (ill säkerhet för en fordran, slör 10,000 R:dr, tal
git inteckning i gäldenärens treune egendomar: x värd, feifer hvad den
blifvande försäljningen utvisar) 6,666 R:dr 3a sk., y värd 3,333 R:dr 16
sk. och z värd 10,090 R:dr. Borgenären B hur för 10,000 R:dr serskild
inteckning i y, liktidig nied A:s inteckning deruti; Borgenären C har folio,
000 H:dr inteckning i a, liktidig med den yl har i sistnämnde egendom;
ocdi Borgenären D liar för r,ooo R:dr inteckning i x efter A. ; då utgöra
de med hvarandra liktidiga inteckningarne sammanlagdt 3o,ooo R:dr , och
egendoms-värclena sammanlagdt 20,000 R;dr. Om nu alla berörde inteckningar
betraktas såsom generela , så utfår hvardera af de förstnämnde
Irenne borgenärerne lika mycket, nemligen 66 och 2-3:djedels procent af
sin fordran, med 6,666 R:dr 3a sk. A får således icke mera än den tillgång
håns pant x ensam lemnar, alltså intet för sina inteckningar i y och
z. B får lika utdelning med C, ehuru Bs pant är värd blott tredjedelen
emot C:s pant. D åter bekommer intet, ehuru D.s inteckning i x, om än
senare än As der tagna inteckning, likväl kan vara äldre än B:s och C:s,
Samt änskönt ett af ändamålen med nu ifrågavarande lagstiftning just är,
aLf bestämma och bevara de i delar af pantén meddelade speciela inteckningars
rätt. Detta exempel förmodar Utskottet tillräckligen visa oanvändbarheten
af omförmälde grundsats.
Enligt Utskottets åsigt bör vid fördelningen tillgå på följande sätt:
Till utrönande hvad tillgång y lemnar för den gemensamma inteckningen,
delas värdet 3,333 R:dr 16 sk. i förhållande till As och Bs fordringar,
således här i tvänne lika delar. Omförmälde tillgång är 1,666 R:dr 3a sk.
Efter samma grund finnes, att z lemnar såsom tillgång för yl 5 000 R:dr.
Jemlikt det förhållande, som 6,666 R:dr 3a sk., 1,666 R:dr 3a sk. och
5,ooo R:dr sammanlagdt hafva till hvartdera af dessa värden serskildt, bör
nu den gemensamma gableu på hvardera panten fördelas. På x belöper
sig då 5,ooo R:dr, på y 1,260 R:dr samt på z 3,^50 R:dr. B får det uppkommande
öfverskottet i y, C får öfversko!tet i z och D får sin betalniirg
ur öfverskottet i x, hvarefter det deri blifvande ytterligare öfverskott, 666
R:dr 3a sk., bör gå liil egaren till X,' om denne icke sjelf gjort skulden eller
densamma å sig tagit, men eljest till inleckningshafvareu A, i hvilket
sistnämnde fall y:s och zs deltagande i betalningen af A:s fordran i nion
häraf minskas. Denna minskning åter måste emellan y och z repartiseras
i samma föi hållande., hvarefter de till gäldande af A:$ fordran bidragit, i
hvilken sistnämnde omständighet Utskoltels förra Betänkande således’ rättas.
Lon-Xjtskottttt TJtJdtnntJc N:o 166.
9
Vidkommande Hans Janssons anmärkning emot 5 morn., så anser
Utskottet det vara uppenbart, att syftemålet med det i samma mom. föreslagna
stadgiiule, är att bereda egare af serskilda, gemensamt inteqknade fastigheter
tillfälle, att då inteckninganre qvarstå, oclt försäljning i det afseende,
hvarom de föregående momenten handla, således ieke vidtages, få
deras inbördes ansvarighet bestämd, med detr verkan och påföljd,att, ehvad
olika köpeanbud framdeles en gång, då inteckningshafvarne vilja använd.1
panten, må kulina göras, egarne likväl sins emellan äro skyldige dela gälden,
efter de, på sätt bär stadgas, lagde grunder. Man bör förmoda, att
försäljning efter delta moment icke ofta komme att gå i verkställighet, utan
att pai terne vanligen förenade sig om föi delnings-grunden; och med afseende
derå, har också Utskottet i sjelfva lagbudet lemnat anvisning på bevillnings-värdet,
såsom en förmodligen i de flesta fall lämplig måttstock; men,
i brist af åsämjande, kan det vara af vigt för någondera egaren, att ändock
få ofvan omförmälde ansvarighet bestämd, hvilken åtgärd, utan att vara
hinderlig för inteckningshafvarnes rätt, medför rättelse för egarne inböides,
och äfven säkerhet, i den mon desse äro vederhäftige personer. Utskottet
vidblifver således sitt i den delen framlagda förslag.
Hvad slutligen beträffar den af Hans Jansson väckta fråga, om icke
utmärkas borde, det de af Lag-Utskottet antagna grunder för delning af
gemensam inteckning i flere fastigheter äfven böra gälla, då en fastighet,
hvaruti inteckning är lemnad, sedermera klyfves, så emedan, efter en sådan
klyfning, de serskilda delarne af panten onekligen utgöra serskilda fastigheter,
och tvekan, om den af Utskottet föreslagna Lagens tillämpning
på dem, såléde6 icke skäligen kan uppstå, anser Utskottet berörde erinran
förfalla.
I öfverensstämmande med hvad Utskottet sålunda yttrat, hemslälles
härmedelst vördsamligen,
att till 18 §. Intecknings-Förordningen måtte göras följande
tillägg :■
År o fastigheterne uti ser skil de egares händer, må ej heller borgenär,
som har den gemensamma inteckningen, låta densamma i någondera
fastigheten serskildt dödas eller förfalla, utan samtycke
af den öfrige Jastighetens egare; sker det, njute ej borgenären
rätt till någon betalning utur sistberörde fastighet, med mindre
Bihang till R. St. Prot. i834. 7 Sami. 1 Afd, a Bandet.
5: te Häftet.
2
I.tig-TJ skottet sTJ cl 11 inde Nzo 1Q6,
egaren deraf sjelf gjort skulden, eller densamma å sig tagit. Och
att i afseende å ig det mätte förklaras:
att föreskriften i ig väl må tillämpas, dä en enda del af
den gemensamt intecknade panten är med serskildt, å samma tid
eller sedan tillkommen inteckning besvärad, och den öfriga delen
finnes uti sådan egares hand, hvilken sjelf gjort skulden, eller den
samma å sig tagit, men ej i frågor om deri serskilda inteckningens
rättj dä sådan del af pantenj som dermed icke är besväradfinnes
i annan egares hand, än nu sagdt är, eller om hvilken rätt
flere, i serskilda af den omförmälda pantens delar, ä samma tid
eller sedan tillkomna inteckningar hafva; i hvilka afseenden, äfvensom
hvad beträffar den andel serskilda egare af fastigheter,
som gemensamt äro för skuld intecknade, böra uti densammas gäldande
hvar för sig taga, stadgas som följer.
1 Morn. Skola fastigheter, sorn gemensamt äro för gäld intecknade,
pä offentlig auction försäljas lill gälds betalning, och är,
för gäldens fördelning, nödigt att få hvardera fastighetens värde
bestämdt, dä skall, derest ej alla vederbörande annorlunda åsämjas,
hvardera fastigheten serskildt utbjudas, antingen hel eller
styckad, på sätt lämpligast finnes. Räcka de erbjudna köpeskillingarne
sammanlagde icke till gäldande af den gemensamma inteckningen,
vid iakttagande af hvad a mom. innehåller, och fordrar
innehafvarén deraf, alt fastigheterne skola gemensamt i ett
slag utbjudas och försäljas, då bör sådant ske, utom i den händelse,
sorn i slutet af detta moni. omförmäles, och varde det senare
budet gällande, derest detsamma är högre än de föregående,
i annat fall blifva dessa beståndande. Hvad för hela panten samfält
således högre b judes, skall ä hvarje del deraf, i nion af den
serskildt derföre erbjudna köpeskillingen, fördelas och dertill läggas.
Ej skola fastigheter uti serskilda Län eller Städer, eller
fastighet å landet och fastighet i stad, uti ett köp säljas, än dä att
de för odelad inteckning häfta.
2 Moni. lika med 3 inom. i förra Betänkandet.
3 Mom. Finnes den på nyssberörde sätt utrönta tillgäng i någondera
fastigheten, öfverstiga hvad, efter stadgad fördelningsgrund,
utaf gemensamma inteckningen på samma f astighet belöper;
gånge öfverskoltet till den borgenär, som i samma fastighet har
Lag-U: skottets 1/thh/iiu’t N:o 167,
liktidig eller senare obetald inteckning. Finnes ej sådan inteckning
, eller lemnar den ytterligare öfverskott, och är fastigheten
uti sådan agares hand, hvilken sjelf gjort skulden eller densamma
sig iklädt; tage dä, så vidt annans, rätt dertill föranleder, den
gemensamma inteckningen sin betalning af berörde öfverskott, och
varde alltså, i nion deraf, den öfriga fastighetens deltagande i
gemensamma gulden minskad t.
f morn. lika sned 5 moni. i förra Betänkandet.
Slutligen, och i likhet med hvad vid sistlidne Riksdag skedde i afseende
på föreslagna ändringar i Concurs-Lagen, hemställer Utskottet,
om icke den skrifvelse, Rikets Ständer torde komma att i förestående
ämnen till Kongl. Majit i underdånighet aflåta, må innefatta
den anhållan, att, derest Kongl. Majit skulle pröfva ett eller
flera af de föreslagna stadgartdena icke böra antagas, men åter
godkände andra, Kongl. Majit täcktes åt de senare gifva dess Nådiga
' sanctiöh, så vidt ett nödigt sammanhang derigenom icke
rubbas.
Ståckholm den 11 Nov, 1834-
N:o 167.
Ankom till Exp.-Utsk. den &6 Hov,
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 1, i anledning af väckta motioner, om meddelande af
vissa föreskrifter, rörande lagfart.
Della Betänkande har blifvit af HögloQ. Ridderskapet och Adeln
»ami Hedervärda Bonde-Ståndet lill Utskottet återremilteradt, på grund af
gjorda anmärkningar, sorn liär nedan upptagas, hvaremot Högvördige P-resteStåudet
gillat 1, 2 och 3 punk terne, men afslagit 4 punkten, och Yälloflige
Borgare-Ståndet åter bifallit Betänkandet i dess helhet. ‘
Lag-Tlt skottet rAJtllt ande A: a 167,
Hös Riddérskapet och Adeln har af Herr Friherre C. TV. Ehrenborgh
blifvit erin rädt' mot Utskottets förslag, i 4 punkten: alt då Herr Friherre»
vid förra Riksdagen deltagit1 j det af Rikets Ständer då aflåtna förslag till
sådan föi ändring af Kongl. Förklaringen'den 14» Maji iSoS.^att, när lagfart
sökesj.de handlingar, sorn styrka förre egarens åtkomst,, borde uppvisas,
samt innehållet deraf i Lagfarts-Piotocollet antecknas; men att, om sådane
handlingar ieke kundé företes» förre egarens åtkomst finge genom annan
laglig bevisning styrkas,’* Herr Friherren härföre haft det skäl, att fall gifvas,
. då? det är omöjligt att förete äldre åtkomsthandlingar,-hvilka på flere
sätt kunnat gå förlorade, serdeles genom eldsvåda. Berörde förslag hade
ej vunnit Konungens sanclion, och det vöre" en skyldighet alt respeetera
den åsigt, sorn dervid gjort sig gällande; men detta hindrade ej att nu söka
afböja en underdånig skrifvelse, i motsatt syftning mot den föregående.
. Idar: vöre ej fråga om den lagfarts-sökandes• egen’ åtkomsthandling,
utan om hans fångesmans; och' Herr Friherren" förmenade ingen Domare
kunna tillåta sig att efterge anskaffandet af handlingar, som bekräfta
säljarens: åtkomst, när sådane. finnas, men trodde likväl, å andia sidan,
det vara allt för hård t, att,, för motsatt fall, , utesluta möjligheten af all
annan bevisning.
Hös - Böndé-Stdndet' är - anförd t af' Anders Danielsson från Elfsborgs
Iian: att lian visserligen instämde i Utskottets afstyrkande af bifall till de
i 1 punkten omförmäldé motioner, men trodde dén i samma punkt föreslagna
lagförklaring vara mindre nödig,, enär Kongl. Brefvet den 20 April
1827 redan antydde hvad Utskottet dermed åsyftat.'—-Vid 4 punkten åter
funne Anders Danielsson sig föranlåten anmärka, huruledes han mera än
en gång varit vittne dertill, att åtkomsthandlingar, hvilka icke passerat
Domstol och således icke i ÄVchiven kunnat återfås,,funnits genom eldsvådor
eller andra olyckshändelser förstörde, och att, derest nu den principen
antogs såsom ovilkorligen gällande,,att åtkomst till fast egendom aldrig finge
styrkas med annan bevisning,-än-desse handlingar, så blefve, i nämnde
fall, omöjligt att afhända sig en egendom,, hvartill egande-nätten icke kunde
styrkas på sådant sätt. Han medgaf, .att r8ö5 års Kongl. Förklaring vore i
detta hänseende klar och bestämd, men trodde den icke rimligen kunna
efterlefvas, och hemställde, huru man ville, att, vid omförmälda, ofta nog
inträffande förhållande, skulle förfaras.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Anders Danielsson hafva .äfven’yttrat
sig Tuf ve Månsson från Malmöhus Län, iY'ils Persson från Sö
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o» 167-
dermanlands Län, Lars Hansson frän Bolms Län, Hans Jarlsson frän Elfsborgs
Län, Ola Jeppsson frän Blekinge, Botvid Jonsson li an Östergöl Iliand,
Anders Larsson från Upsala Län, Anders Ericsson oell Eric Hansson
frän Örebro Län, Jöran Jonasson från Kronobergs Län och Lars Janssson
Från Elfsborgs Län.
Hvad nu först angår Anders Danielssons erinran vid första punkten
af Betänkandet, så tolde det vara nog att anmärka, att del af honom åberopade
Kongl. Cirfculair-Brefvet, angående expedilions-lösen, väl innehåller,
”att köpare af fast-egendom, den han a Bländer sig, innan laga stånd iums
köp åkommit, ej skall vara pligtig alt, enär lian iakttagit hvad honom i öfrigt,
enligt Lag och Författningar, åligger fullgöra, fastebref å sådan egendom utlösa,
” men icke lärer kunna anses härigenom meddela enahanda stadgande,
som det af Utskottet i nämnde punkt afgilna förslag innefattar.
Beträffande åter de emot förslaget i /pde punkten rigtade anmärkningar,
så får Utskottet påminna, att lagfarten, hvarken är eller bör vara någon
bekräftelse på en olaga'åtkomst, och att den ingalunda hindrar rätter
egare att, äfven efter lagastånds-lidens utgång, taga sitt åter. Lagfartens
tilläfventyrs mest väsendtliga ändamål är att utgöra en tillförlitlig upplysning
om den persons egande-rätt, som lagfarten vunnit. Men härtill fordras
nödvändigt, att den icke får beviljas, med' mindre fångesmannens åtkomst
är lagligen styrkt; och hvad bevisnings-sättet angår, så kan icke, i
fråga om egande-rätt till fast egendom, efter Utskottets tanka, andra bevis,
än skriftliga handlingar, göra tillfyllest. Det vore visserligen möjligt, att
tillåta lagfart, fastän bevisningen om fångesmannens åtkomst funnes ofullständig,
eller alldeles saknades; men då upphörde också lagfarten att medföra
den säkerhet, som i afseende på egande- och intecknings-rätten är af
så stor vigt. De olägenheter, som saknaden af fullständiga åtkomst-handlingar
tillskyndar, skulle icke kunna afhjelpas derigenom, att Lagens nuvarande
fordringar på dessa handlingars företeende vid lagfarten eftergifvas, utan
hafva sin grund i sjelfva sakens natur, och begränsas endast genom den i
i8o5 års Kongl. Förklaring stadgade praescriplions-tid.
På grund häraf, och då emot hvad Utskottet i 2 och 3 punkterna
hemställt, någon erinran icke förekommit, får Utskottet sitt förra Betänkande,
oförändraclt, ånyo vördsamt öfverlemna till de Biks-Stånds pröfning
hvilka återförvisningen meddelt.
Stockholm den 21 Nor. i83.|.
»4
L«g-\51 skottets tJttttande N:o 168.
N:o 168.
' • 't ' ;
Ankom till Exp.-Utsk, den 26 Jfor,
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 122j i anledning af väckta motioner, angående förändring
i vissa delar af nuvarande lagstadganden om giftorätt och
aifsrätt m. m.
Omförmälda, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln afslagna, men ad
Vällofl. Borgare-Ståndet bifallna Betänkande har af Högvördige Preste-Ståndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar, blifvit
till Utskottet återremitterndt.
Hos Preste-Ståndet hafva, emot införande af principen om likhet i
giftorätten och arfsrätten, yttrat sig:
Herr Contracts-Prosten Nibelius: att skälen för den tillstyrkte lagförändringen
icke syntes nog gällande, och att densammas antagande ofelbart
skulle föranleda till en mera utsträckt hemmansklyfning, Man hade såsom
skäl för afskaffande af den olika arfsrätten anfört, alt den naturliga rättvisan
fordrade, det barnen, hvilka egde lika anspråk på föräldrarnes kärlek och
omvårdnad, också borde få lika dela föräldrarnes qvarlåtenskap; men Herr
Prosten trodde föräldrarnes pligt emot barnen egentligen bestå deruti, att Sörja
för deras uppfostran, och sedermera fördela sin egendom dem emellan etter
behof; varande, efter hans tanka, behofvet lör allmogens söner större
än för döttrarne.
Herr Lector Bergqvist: att det enda uppgifna hufvudskälet för lagförändringen
vore att afhjelpa en förment orättvisa. Innefattade nuvarande
Lag verkligen en orättvisa emot qvinnokönet, så vore visserligen detta
skäl ensamt tillräckligt, men Herr Lectorn hyste en annan åsigt. Rättvisa
bestod icke i likhet utan i proportion, eller att gifva hvar och en hvad honom,
efter sitt läge, krafter, behof, och billiga, på af naturen bestämda rättigheter
och skyldigheter beroende anspråk tillkomma bör. — Qvinuan skulle
icke uppfylla sin bestämmelse bättre derföre, att hon fick större giftorätt
eller arfsrätt. Hon hade ingen egentlig glädje deraf utan i inbillningen.
Hon stod ju alltid under mannens förmynderskap. Bet vore en balthet
i åtgärd, att tilldela henne medlen, utan rättighet att använda dem,
och att efter behag råda deröfver. Skulle qvinnans rätt vindiceras, sä borde
hon, till alla delar, utan undantag, få sig tillerkände samma medberger
-
Lftg-Tltskotvts Utlåtande N:o 168.
liga rättigheter, samt erkänna och fullgöra samma skyldigheter, som mannen,
i afseende på boels förvaltning, representant-kallec ra. m. Sådant ledde
lik viii till följder, som visade jemlikhels-principens oläglighet. Den Lag,
sora stadgar olika arfvedel för son och dotter på landet, ansåg Herr Lectorn
ligga djupare, än raan stundom föreställde sig, och hvila på naturen af
bäggederas af Skaparen bestämda olika krafter och ändamål. Hvad angår
Preste- och Borgarebarn, så hade sönerne, genom deras kostsammare uppfostran
till embete eller borgerligt yrke, utbekommit ofta mer än dubbel
arfslott, och således borde de få mindre, stundom ej någon del i arfvet,
utom i nion af det rättvisa anspråk, jordegendoms natur eger på ett billigt
afseende i lagstiftningen.
Herr Biskop af Wingård: alt detta förslag vore så skiljdt från landets
gamla sed och innebure en så stor förändring i allmogens fordna förhållanden,
att Herr Biskopen ej kunde undertrycka sina tvifvel om dess
antaglighet, åtminstone ännu. — Herr Biskopen bekände sig öppet till dem,
som ville taga lärdom af erfarenheten, och icke påskynda förändringar} efter
abstracta theorier. Hän fruktade, att Bonde-Ståndets välstånd skulle genom
ifrågavarande stadgande äfventyras, och hyste den mening, att från
våra gamla arfslagar, till stor del, härledde sig vår allmoges bildning, välmåga
och sjelfständighet.
Herr Biskop Hedrén: alt en så vigtig lagförändring, som den ifrågavarande,
syntes fordra, såsom vilkor för dess antagande, att den gamla Lagen
blifvit öfvcrklagad, såsom orättvis och olämplig. — Derom hade väl
ofta blifvit ordadt inom andra Glassér, men föga inom dem, som saken egentligen
rör. Hufvudgrunden för arfsrälten kunde ej vara föräldrars kärlek för
sina barn, ty den borde vara lika för dem alla, ej heller det ena barnets
större behof än det andras, ty detta vöre en osäker norm, utan man måste
gå tillbaka till den första grunden, sjelfva sam hälls-inrättningen. — Kortligen,
förr än opinionen vore så allmänt förberedd, att alla jordegare finna
sig missnöjde med den gamla Lagen, borde ingen förändring vidtagas.
Herr Doctor Lindahl-, att då ingen lärer kunna visa, det vår nu gällande
Lag om arfslägt för Bonde-Ståndet haft några menliga följder, den
ock borde få blifva framgent bestående. _ Antagandet af lagförändringen
trodde Herr Doetorn sannolikt i längden medföra Bonde-Ståndets obestånd.
För likheten i gifto- och arfsrälten hafva åter följande Ledamöter
af Preste-Ståndet sig utlåtit, nemligen Herr Doctor Hasselrothj Herr Professor
GrubbeHerr Lector Laurenius, Herr Prosten Mittag, Herr Domprosten
Holmström, Herr Contracts-Prosten flordinHerr Doctor Björkman,
iG
L*g-U skottets U '/'■'inde A’:o i^8-
Herr Prosten Hallström, Herr Prosten Åstrand, Herr Doctor Grenander,
Herr Stais-Rådel och Presidenten Poppius, Herr Kyrkoherden Bergvall,
Harr Contracls-Prosteu Afzelius, in. il. andre, sorn med desse Talare in—
varande likväl utaf någre häribland uttryckt den opinion, att den
ifrågavarande lagförändringen icke torde böra i annat fall antagas vid innevarande
Riksdag, än så vida, inom de Riks-Slånd, hvilka frågan närmast
ngår, en afgjord pluralitet yttrade sig för densamma.
Endast tvänne speciela anmärkningar finnas vara inom Preste-Ståndet
framställde, nemligen: 1:0 af Herr Doctor Björkman, vid förslaget till 3
Gap. i/{. §• Ärfda-Balken, att han trodde sidoarfvingar böra bibehålla deras
arfsrätt sådan den 1111 är, utan inskränkning till viss tid; oell 2:0 af
Herr Doclor Björkman samt Herr Doctor Lindahl, vid förslaget till ändring
af 3 oell 4 punkterna i 1 §. g Cap. Ärfda-Balken, att de ansågo sterbhusdelegare
i Presthus böra bibehållas vid deras nu egande rätt att till boupptecknings
förrättande kalla den de hade förtroende lill.
Hos Bonde- Ståndet äro påminnelser, emot sjelfva hufvnclf rågan, eller
om jemlikhet i giftorätten och arfsrätten, gjorda af Lars Hansson från
Götheborgs och Bohus Län, Botvid Jonsson från Östergötland, Anders
sindersson från Westerås Län, Johannes Andersson från Upsala Län, Daniel
Danielsson från Örebro Län, Lars Olsson från örebro Län, Sven Jonsson
från Jemtland, Anders Mårtensson från Jemtland, vice Talman Jon Jonsson,
Johan Eric Jansson från Wermland, med flere, som med desse sig förenat;
och finnas anmärkningarne hufvudsakligen innefatta samma inkast, som
dels här ofvan, dels i förra Betänkandet redan äro anförde; varande af några
tillagdt, att emot förslaget om lika giftorätt icke varit så mycketjatt påminna,
om detsamma endast afsell de äktenskap, som hädanefter ingås, men
att utsträcka lagförändringen jemväl lill de äldre äktenskapen, vöre en orättvisa,
helst ej någon Lag borde hafva relroactiv verkan.
Deremot hafva, för antagande af den utaf Utskottet, i omformälde
hänseenden, lillst vi kta grundsats, följande Ledamöter af Bonde-Slåndet talat,
nemligen Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Nils Pehrsson från
Örebro Län, Hans Jansson från Elfsborgs Län, Sven Heurlin från Kronobergs
Län, Pehr Nilsson från Christianstads Län, Nils Pehrsson, från
Södermanland, Johan Jacob Rutberg från Norrbotten, Göran Jonasson fran
Kronobergs Län, Tufve Månsson från Malmöhus Län, Anders Olsson från
Stora Kopparbergs Län, Lars Gezelius från samma Län, Gustaf Gustafsson
från
L.ig-Utskottets Utlåtande N:o 168.
!7
från Södermanland, Anders Nilsson från Malmöhus Län, Andérs Svensson
iiån Halland, m. 11., som instämt med dessa Talare.
De inom sistnämnde Stånd gjorda speciela anmärkningar af Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, Nils Pehrsson från Örebro Län, Pehr Nilsson
från Christianstads Län, Gustaf Gustafsson' iian Södermanland m. fl.,
åsyfta,
i :o att morgongåfva och fördel måtte försvinna. Sjelfva principen af
jemlikhet i rättigheter fordrade morgongåfvas upphörande; och stadgandet
om fördel syntes vara onödigt;
2:0 vid den föreslagna 2 §. af 10 Cap. Giftermåls-Balken, att då boskap
och åkerredskap icke borde komma under annan benämning än lösören,
och lätteligen kunde förskingras och förstöras, det syntes origtigt och vore
föranledande lill tvister, att undantaga dessa tillgångar från boels samhällighet;
3:o
att någon inskränkning i arfsrältcn lill p:de led ej mätte ega rum.
Svårigheten att styrka slägtskap i fjermare led, faller på arfspretendenten.—
När det lyckades honom, att åstadkomma bevisning om sin skyldskap, borde
han fä träda till arfvet. Detta vore bättre än att öka Danaarfvens antal.
Lag-Comiteens ide vore ej i dess helhet antagen, ty, enligt den, skulle
efterlefvande maka, framför Kronan, träda i fjermare slägtinges ställe.
§. i 3 Cap. Ärfda-Balken af Utskottets förslag borde således utgå, hvaraf
löljde en förändrad redaction af förslaget till 1 §. i 6 Cap. J01 da-Balken;
4:0 att det senare alternativa förslaget, rörande islada-rätten, endast
hort upptaga sådane ändringar i nuvarande lagtext, som af istada-rättens
införande blefve nödvändiga följder; men nu gåfve denna del af Belänkandet,
jemte sådane ändringar, en helt och hållet ny redaction af 3 Cap.,
hvartill ej varit anledning, så snart förslaget är uppgjordt under förutsättning
af den händelse, alt första förslaget blefve ogiiladl;
5:o att genom denna, under nyssnämnde förutsättning, opåkallade
omarbetning af 3 Cap. i vår nuvarande Lag, Utskottet kommit att utesluta
4 momentet i 2 § ”är ej utan ett sam- eller halfsyskon, som arf med moder
täger, njuLe då halft hvardera,” som det dock ej kunde hafva varit
Utskottets mening att ändra, enär detta moment, för en händelse, innefattar
ett närmande till den af Utskottet med rätta hyllade åsiglen om en
lika arfsrätt.
Dih, till 7t. St. Vrot. 1834. 7 Somt. 1 Afd. 2 Bundet, 3
5:te Häftet.
Lag-V; skei tits Utlåtande N:o 168.
oell 6:0 att utur den i senare alternativet föreslagna \\ §. i 3 Cap,
Ärfda-Balken ordet lösören borde utgå. I fall den mellanperson, hvarom
här är fråga, varit Prest, så ärfdes hans fasta egendom på landet lill hälften
af son och dotter. Stadgandet komme således för denna händelse att
tillämpas i afseende å icke blott lösören utan äfven fastighet.
Vigten af de skäl Utskottets förra Betänkande upptager, för tillerkännande
af lika giftorätt och arfsrätt åt qvinnukönet som åt manskönet, finner
Utskottet ingalunda minskad af ofvanberörde, emot en sådan grundsats
gjorda anmärkningar, hvilka alla äro på föi liand besvarade och undanröjde.
Utskottet anser sig nu endast behöfva i korthet bemöta de mesa
speciela erinringar, sorn emot dess förslag finnas framställde.
Man har invändt, hvad serskildt vidkommer frågan om giftorätten,
att lagförändringen ej borde sträckas till de äktenskap, som äro ingångne före
densammas kungörande, emedan ingen Lag finge hafva retroactiv verkan.
Detta inkast torde likväl, vid närmare eftersinnande, finnas böra förfalla.
Vid de fleste äktenskaps ingående har något aftal om giftorätten icke
egt rum, utan makarne Ömsesidigt underkastat sig de vilkor Lagstiftaren
pröfvade enlige med rättvisa och billighet. Hade Lagen utgått från en annan
åsigt, och hade den förutsatt, att lill giftermålet fordrades ett uttryckligt
eller tyst Contract om giftorätten, borde den hafva påbjudii, såsom en
väsendtlig åtgärd före giftermålets afslutande. att Contrahentemes nppmäi ksambet
fastades å detta ämne, hvarom de nu ofta veta litet eller intet. —-  Men detta liar icke funnits nödigt, och Lagen ger ej någon anledning att
anse, hvarken 10 Cap. Giflermåls-Balken, eller andra Cnpitel i samma Balk,
mera oföränderliga i afseende på redan ingångna, än i afseende å blifvande
äktenskap. Vid sådant förhållande, och då det ligger uti ideen af äktenskapet,
att makarne skola dela ljuft och ledt lika, hvadan en lagförändring,
byggd på denna princip, egentligen icke är annat än ett fullkomnande
och en utveckling af Lagen, måste, efter Utskottets tanka, nu ifrågavarande
förändring ofelbart, för de redan ingångne, likasom för de blifvande
äktenskapen, ega allmän giltighet och tillämpning. — De, som sedan äro
hustrur, måste, likaväl som de hvilka hädanefter blifva det, hafva anspråk
på åtnjutande af rättvisa; men denna kränkes uppenbart derigenom, att
mannen kan godtyckligt och ensidigt förminska hustruns giftorätt, t. ex. genom
flyttning från stad på landet, genom ombyte afstånd, eller genom de
' : ! " ' ^ <. | :
Lng-Tlt kottets UtlStnmie AJ:o 168.
*9
samfällda tillgångarnes nedläggande uti sådan egendom, hvari hustrun har
minsta lott.
Enär Utskottets förslag endast afser fördelningen af hvad nu samfaliilt
är, men icke tillerkänner någondera makan giftorätt uti sådan egendom,
hvilken hittills v;* 1 it enskild, qvarstå ännu, till det hufvudsakliga,
snnina skäl, hvilka grundlagt stadgamlena i 1734 ars Lag, om morgongåfva,
så vidt den eger rum efter Stadsrätt. Då i ett förmöget bo ej tinnes annan
tillgång än mannens arfvejord, hvaröfver han icke kan genom testamente
till hustruns fördel något Jörordna, skulle den frånfallna Enkan, som
ej hade barn elter mannen, nödgas, till för henne oskylde personer afstå
alltsammans, och blottställas för det hårda ombytet af verkligt armod, derest
ej Lagen tilläde henne morgong'åfvorätt. Denna förmon ville Utskottet
icke betaga henne; och då, efter förslaget, morgongåfva bör utgå endast
i den händelse, att mannen dör före hustrun, ulan att efterlemna barn
med henne, och den följaktligen aldrig kornme att falla mannen sjelf eller
deras barn till last, tyckes man hafva orsak antaga, att mannen ej skall
finna sig derigenom förfördelad, ulan tvärtom gerna se sin efterlemnade
maka i någon nion gynnad framför aflägsna släglingar.
Frågan om fördel har icke någon egentlig gemenskap med förevarande
fråga, om jemkning af gifto-rätten. Fördelen är enahanda, utan afseende
derpå, hvilkendera makan den andra öfverlefver; och i betraktande af
de olägenheter, som den efterlefvande vanligen måste vidkännas, genom
upplösning af ett bo, lör hvars förkofran den användt sina krafter och omsorger,
anser Utskottet billigt, att den får såsom fördel åtnjuta, på sätt nu
gällande Lag stadgar, en tjugondedel af oskift bo i lösören, så vida boet
ej är fattigt och ringa, i hvilket fall fördelen inskränker sig lill samma makas
fästningaring, dagliga säng- och nödige gångkläder.
Anmärkningarne dervid, alt arfs-rätten för sky-ldemän, som äro på sidan
eller till rygga i ätten, blifvit i förslaget inskränkt till egde led, hafva
ej rubbat Utskottets härom Vedan yttrade mening, för hvilken Utskottet
nu endast åberopar de motiv förra Betänkandet upptager.
Utskottet liar redan i Betänkandet redovisat, hvarföre, i sammanhang
med den vid förra Riksdagen föreliafda håga om istada-rältens utsträckning,
hela 3 Gap. Ärfda-Balken då ansetts böra erhålla en förändrad
iedaction; och enär det afgifna förslaget härtill jemväl blifvit af Kongl.
Majrt granskadt, och dervid lemnadt utan andra anmärkningar, andem Utskottet
nu baft tillfälle iakttaga, synes man för det närvarande hafva ökad
anledning att, med nödige rättelser och tillägg, detsamma använda.
ao
l,ng.-*JJtskottets Utlåtande N:0 168.
En afvikelse derifrån är visserligen Libell Allandet af \ momentet i a
g. 3 Gap. Ärfda-Balken, t 784 är-s Lag, som stadgar, alt, när endast ett sameller
halfsyskon med moder arf tager, de höra njuta halft hvardera, hvilket
stadgande åtskillige Ledamöter af Bonde-Ståndet förmält sig anse böra
qvarstå, för den händelse, att nuvarande olikhet i arfsrätten icke upphäfves;
men Utskottet tvekar likväl ej aLt godkänna denna anmärkning, på
det skäl, som derföre blifvit fram ställd t, nemligen att samma lagbud innefattar
åtminstone ett närmande till den af Utskottet understödda grundsats,
rörande lika arfsrätt i allmänhet.
För öfrigt gillar Utskottet äfven de skäl, som blifvit anförda för uteslutande
af orden ”med boskap och åkerredskap,” utur 2 §. i 10 Gap. Giftermåls-Balken
af första alternativet samt ordet ”lösören,” utur 14 §. i 3
Cap. Ärfda-Balken af senare alternativet.
Beträffande åter framställningen derom, att den föreslagna ändringen
af 3 och 4 punkterna i 1 §. g Cap. Ärfda-Balken skulle upphäfva den nu
medgifna rättigheten för sterbhusdelegare i presthus, att till boupptecknings
förrättande kalla den de hafva förtroende till, får Utskottet upplysa, att
stadgandet härom finnes i 5 punkten af nyssnämnde §., hvilken punkt ej
är i Utskottets Betänkande omförmäld, och således, enligt detsamma, ej
heller skulle komma att undergå någon förändring. Men till afböjande af
allt missförstånd i denna del, och då Utskottet funnit behofvet påkalla en
jemkning uti den föreslagna lydelsen af de föregående punkterna, afger Utskottet
här nedan ett nytt förslag i omförmälde hänseende.
I följd af hvad här ofvan blifvit änfördt, får Utskottet dess i Betänkandet
N:o 122 framlagda tvänne alternativa förslag å nyo öfverlemna,
utan tillstyrkande af annan förändring, än
a') i första alternativet:
1:0 att utur den föreslagna 2 i 10 Cap. Giftcrmåls-Balken, orden
: ”med boskap och åkerredskaputgå;
2:0 alt de föreslagna 3 och 4 punkterna i 1 ,§‘. g Cap. Alf daid
olken erhålla följande reda dion: Ljder boet under stads-domstolj
eller är egendomen fastighet i stad; då skola, när ej annorlunda
serskildt stadgadt är , Borgmästare och Råd nämna tvänne
eller flere redliga män, som egendomen uppteckna och värdera.
Lyder boet under annan domstol, eller är egendomen fastighet å
landet, då ega sterbhusdelegarne kalla gode män, som efter bästa
förstånd uppteckningen och värderingen förrätta. — (flite punkten
är oförändradd)
Lng-U t skottets Utlåtande N;o 169.
b) i senare alternativet:
3:o att den föreslagna 2 ,§\ i 3 Cap. Jrfda-Balken erhåller följande
förundrade lydelse: År en af föräldrarne dödj och liro syskon till
efter den som lirf vas skall; arfvén dä de med den af f öräldrarne,
som lefver, och tagen den delj som den döda fadren eller
modren ärfva skolat, om han eller hon lefvat. Är något af syskonen
dödt, dä skola dess afkomlingar i dess ställe och rätt träda.
Är ej utan ett syskon, som arf med moder tager; njute då
halft hvardera. Finnas ej syskon, eller afkomlingar af dem\ tage
den af föräldrarne, som lefver, hela arfvet-,'
och 4:0 att uiur den föreslagna if i 3 Cap. Ärfda-Rulken,
ordet "lösören” utgår.
Stockholm den 21 Nov. 1834-
N:o 169.
Ank. till Exp.-Utsk. den a6 Nov.
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o is>3, i anledning af väckta motioner, om utsträckande af
testamenls-friheten och af rättigheten att genom gåfva upplåta
fast egendom, samt om ändring i hvad. nu stadgadt är,
dels rörande grunden för bestämmande af vederlag för afhänd
arfvejord, dels ock angående bördsrätt och lösningsrätt
i stad m. m.
llöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet hafva
till Utskottet återremitterat detta af de öfriga tvänne Riks-Stånden bifallna
Betänkande; varande anmärkningar gjorda :
af Heil' JF. F. Dalman: att orsaken, hvarföre Utskottet icke tillstyrkt
den af honom vackla motion örn utsträckande af testamcntsfriheten
ej vore tillräckligen utredd. Motionairen trodde icke, att hans förslag innehölle
så genomgripande förändringar, som Utskottet syntes hafva föreställt
sig. Han utgick från den synpunkt, att då man ej hade barn, skulle man
ega rättighet att disponera öfver sin egendom efter behag; och då qvarslod
X»
Lag-\]tskottets \Jrl'taittIc A’:o 169,
grunden för arfslagarne, som är kärlek för sina barn. Hvad beträffade det
li i lider för förslagets bifallande, som Utskottet härledt derifrån, alt Molionairen
icke vidrört alla de ämnen, som, efter Utskottets tanka, dermed stodo
i sammanhang, så vore det en ovigtig uppfattning af Utskottets kall, att
ej föreslå allt, som vore en omedelbar följd af en afgifven motion, när denna
för sig sjelf vore grundad. I fråga om upphäfvande af bördsrätlen 1
stad, syntes Utskottets yttrande ej heller böra godkännas. Om man analyserade
detta, qvarstod blott, att då någon förkortning i liden för lagfarts
vinnande i stad ej kunde ernås, genom bördsrättens upphäfvande, borde den
qvarstå. Men Motionairen hade anfört andra och vigligare skäl, såsom att
det vore rättsvidrig! och utan tecken till rättsgrund, att man ej skulle Jå
sälja sin egendom till hvem man vill, utan vara bunden af slägtingar. Motionairen
hade gatt långt- nog, då lian talat för bördsrättens bibehållande
på landet, hvartill skäl funnes i den kärlek en slägt kunde hysa
till förfädrens jord, men annat vore förhållandet i siad, der ett sådant lörv
svar för bördsrälten ej funnes tillämpligt. Och bar Herr Dalman
slutligen framställt den motion, att, om bördsrätlen i stad af skaffas, lagfar
t stiden måtte förkortas till sex veckor frän första uppbudet;
af Herr Friherre C. r',\ Ehrenborgh: att han i fråga 0111 en utvidgad
teslaments-frihet, ansåg 4 oc'h 5 §§. 17 Gap. Ärfda-Balken böra ändras i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det vid sisllidne Riksdag uppgjorda
förslag; och att Herr Friherren i öfrigt förenade sig med Herr Dalman-,
af Herr E. C. Stuart: att han, under åberopande af de skäl, han
uti sin motion anfört, för öfrigt instämde med Herr Friherre Ehren
borgh
och Herr Dalman;
och af Riksdags-Fullmägligen Anders Danielsson frånj Elfsborgs
Län: att han ansåg de tvänne motionerne, 0111 utsträckning af lesla
ments-friheten
och om afskaffande af börds-rällen till egendom i stad,
hafva varit förtjenle af mera uppmärksamhet, än deråt nu syntes vara
lemnad. Frågan om teslamenls-friheten vore den, som till stor del och
i principen afgjorde alla andra frågor inom Ärfda-Balken, och orri man ville
gå fram på den nya lagstiflnings-banan, så vore det förnämligast i denna
väg, som början borde ske, och på hvilken man hade det minsta antalet
fördomar att besegra, för att röja sig fram tiil målet. Något omedel
bart
sammanhang emellan denna fråga, och frågan om börds-rättens bibehållande
på landet, syntes ej till, och hade ej heller varit antaget af LagComiteen,
som föreslagit utsträckning af testaments-friheten, i enlighet med
hvad den ifrågavarande motionen åsyftar, ehuru Comiteen ansett börds
-
L
Lng-Utsfottets Ijtlatan*'• N:o 16Q.
rätten på landet böra bibehållas. Hvad åter äng inge bördsrätten i stad, så
borde den afskaffas, emedan den saknade allt förnuftigt skäl, och ostridigt
allt för långt inskränker dispositions-friheten, då bördsrätt eger rum , icke
blott till ärfd, utan äfven till aflinge fastighet i stad.
Omförmälde framställningar åsyfta således hufvudsakligen: 1:0 att arfvejord
å landet må få genom testamente bortgifvas; 2:0 att testaments-frilieten
efter stads-rätt må vara oinskränkt, äfven om man bar brösl-arfvinge;
3:o alt bördsrätten i stad må upphöra; och /j:o iilb * bördsrätten i
stad försvinner, lagfarls-tiden derstädes må föi kottås.
Hvaf! tili första liågan vidkommer, sä fortfar Utskottet alt anse förbudet
emot arfvejprds afhändande genom testamente icke lämpligen kunna
uppbäfvas, utan att den nuvarande bördsrätten å landet tillika undergår
förändring. Eljest skulle den anomali uppstå, alt slägten bade mera anspråk
på arfvejord, sorn blifvit såld, än på deri, som blifvit bortgifven, ehuru förbållandet
snarare borde vara omvändt. Det stöd man för de gjorda anmäl
kningarne i delta hänseende velat hemta fiån Lag-Comiteens förslag,
föi faller derigenom, att Lag-Comitécn, i sammanhang med det föreslagna
upphäfvandel af nuvarande inskränkning uti friheten alt råda öfver arfvejord.
jemväl tillstyrkt väsendtligu modificationer af bördsrätten. För öfrigt
liar Comitéen så mycket mindre ansett ai IVejurds-systemet vara det, hvilket
man först måste öfverge, för att komma till nödiga relörmer i arfslagarne,
sorn Comitéen uppgjort och bifogat eli alternativt förslag, för den händelse,
alt nyssberörde inskränkning af friheten att råda.öfver arfvejord, skulle pröfvas
än vidare böra qvarstå. Efter Utskottets tanka är tiden åtminstone
ännu icke inne för en förändring i denna del.
Beträffande testaments-friheten efter Stadsrätt, så torde Utskottet endast
behöfva hänvisa lill de i förra Betänkandet upptagna motiv.
Och hvad slutligen angår frågan om upphäfvande af bördsrätten i
stad, må erinras, att, i de emot Utskottets Betänkande i denna del gjorda
anmärkningar, det första och hufvudsak ligaste skälet för Utskottets vägran
att motionen understödja, blifvit förbigånget, det nemligen, alt stadgandena
om bördsrätt till försåld fast egendom i stad hafva, ibland annat, till
syftemål alt förekomma, det sådan fastighet, under sken af köp, obehörigen
bortgifves. Detta skäl finner Utskottet icke vara i ringaste måtto vederlagdt;
och Utskottet tror sig, på grund af detsamma, icke böra frångå sin yttrade
mening om bebofvet af bördsrällens bibehållande, hvad stads-fastighet vidkommer;
i följd hvaraf något utlåtande öfver Herr Dalmans vilkorligen
24
Lng-\Jtskottets UMande A’:o 169.
gjorda motion, om förkortande af lag farts-liden i stad, icke erfordras.
Utskottet får således ånyo öfverlemna dess uti loria Betänkandet
framlagda förslag, dock med hemställan om de jemkningar;
1:0 att, för vinnande af nödig tydlighet, den föreslagna 4 ,§\ i iy
Cap. Ärfda-Balken mätte indelas i tvänne moment, af hvilka 1
mom. kommer att innefatta första punkten, och således gå till och
med orden: ”gifva i testamente till hvem man vill, skyld eller tisby
hl;" samt andra mom. bör upptaga de följande stadgandena i
samma ,§‘.; och
2:0 att det föreslagna 1 mom. i 3 8 Cap. Jorda-Balken mätte
blifva af den med redactionen i vår nuvarande Lag mera öfverensstämmande
lydelse: ”eger man jord, hus eller tomt, i staden;
håfve våld bortgifva hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller
ajladt."
För öfrigt och då den för 4 §■ 11 Cap. Ärfda-Balken föreslagna redaction
är uppgjord under den förutsättning, att Rikets Ständer antaga och
Iv ongl. Majit bifaller förslaget om lika giftorätt och arfsrätt, i hvilket fall
de i 4 och 5 §§. nämnde Cap. af 1734 års Lag begagnade termerna ”landsrätt”
och ”stadsrätt” icke lämpligen kunna på delli" ställe bibehållas, meri
skäl ej förekommer att borttaga samma till förkortning ledande uttryck, i
händelse omförmälde förändring af giftorätts- och arfslagarne ej skulle vinna
framgång; lår Utskottet, för sistnämnde händelse, härmedelst alternativt,
uppgifva den redaction af den ifrågavarande nya 4 §• i 17 Cap. Ärda-Balken,
som Utskottet anser då böra antagas.
/. mom. All aflinge-jord och ärfda eller förvärf da lösören,
md man, efter lands-rätt, gifva i testamente till hvem man vill,
skyld eller oskyld.
2 mom. Efter stads-rätt må ej någor af ärfdt eller förvärf dl,
rörligt eller orörligt gods, gifva i testamente mera än hälften,
der bröstarfvinge lefver efter. Bar man ej bröstarfvinge, då
må man alltsammans i testamente gifva. Vilja barn och inländska
arfvingar till sig lösa Ike. (såsom nuvarande 5 $. af berörde
Capital i del följande lyder').
Stockholm den 21 Nov. 1834-
N:o 170.
L<ig*yr:kott;ts U; Ut aude i\;o 170.
N:o i-jo.
Ankom till Expcd-Utsk. den 26 N0v.
'Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
JS:o tsOj i anledning af RiksdWgs-FuUmägtigen Juhan Ericsons
frän Stora Kopparbergs Län /notion, om furtyd>i0ande
aj eller tillägg till 2 $*, i 16 Cap. Ärfda-Balken.
Emot detta af Högvördige Preste-Slåndet bifallna, men af de öfrige
tvenne Riks-Stånden tili Utskottets förnyade handläggning öfvefiemnade
Betänkande har blifvit erinradt följande.
Hos Högloft. Ridderskapet oell Adeln har Herr Friherre C. TV. Ehrenborgh,
jemte erinran, att Utskottet sträckt dess yttrande utöfver hvad
Motionairen åsyftat, vidare förmält, att, likasom Herr Friherren vore af annan
mening än Lag-Comite'en, i fråga örn qvinnas myndighet vid viss ålder,
så skiljde sig äfven Herr Friherren från Comileen uti förevarande ämne,
hvilket med den förra frågan egde ett visst sammanhang. Herr Friherren
ansåg det höra hädanefter, såsom hittills, bero på Domaren alt bestämma,
när qvinna kunde anses vara kommen till det mognare förstånd, alt
hon kunde med laga verkan göra testamente. Vanligen antoges, alt denna
tidpunkt inträffar, då hon ingår äktenskap, och detta syntes ej vara origtigt,
emedan hon då borde supponeras hafva ett tillräckligen stadgadt omdöme
i detta afseende. För öfrigt instämde Herr Friherren uti Herr von
Strussenfelts vid Betänkandet bifogade reservation.
Herr Rabin har inom Vällofl. Borgare-Ståndet anfört , att Utskottets
förslag förutsatte, att, sedan en qvinna vid femton års ålder ingått giftermål,
men kort derefter blifvit enka och således myndig, lion vore, efter
det korta äktenskapet, att anse såsom förståndigare, än eljest vid en längre
framskriden ålder, och framför ynglingar af lika ålder med henne. Detta
trodde Herr Rubin vara orätt; och om ej den nya Lagen blefve sådan, att
mannen lika med qvinnan egde, vid i5 års ålder, göra testamente, trodde
IH/ifing till R. St, Prot. i834. 7 Sami, 1 Af cl, 1 Bandet,
5:te Häftet.
4
Lflg-W,kottet; TJVmnnde N:o 17D. .
Ilerr- Rubin det vara bäst,, att; ej meddela något nytt’ stadgande i ämnet.
Med Herr Rubin hafva förenat sig Herrar Justelius, Lundin m. fl.
Hos Hedervärda Bönde-Ståndet har blifvit af Mötionairen Johan Ericsson
påmint, alt Utskottets förslag saknade den klarhet och bestämdhet,
sorn erfordrades, helst det ej upplager något stadgande.,, angående till myndige
år kommen, men under Förmyndare ställd’persons rättighet att göra
testamente; och åberopades i öfrigt Herr von Strussenfelts reservation.-
Till bemötande häraf får Utskottet vördkamt andraga: att, enär' motionen
åsyftat, att få 2 §. i 16 Gap. Ärfda-Balken förtydligad, till förekommande
af skiljaktighet vid tillämpningen, tior Utsköltfet sig hafva egt; tillräcklig
anledning att föreslå det stadgande, sorn funnits leda' till elt! sådant
ändamål, om än Utskottet icke kunnat tillstyrka bifall å motionen i dess
helhet; att Domarens pröfning,, icke blott derom, huruvida, den aflidne lestaments-gifvaren
egt sundt och fullt förstånd; när testamentet upprättades,
hvilken bevisning, enligt 1 §. i nämnde Gapitel, erfordras i afseende på alla
testamenten, utan äfven huruvida gifvaren kunde anses i allmänhet haf--  va varit till 'godt och moget förstånd kommen,” är påtägligen förenad med
allt för mycken osäkerhet, ledande till invecklade, samt för partérne kostsamma
rättegångar och stridiga domslut, hvadan behofvet utaf någon bestämdare
föreskrift, än den nuvarande, icke synes’ kunna med skäl bestridas;
att det sannolikt ej vore väl beräknadt, om nian hastade alt, vid ynglingens
och flickans första inträde i verlden, tillerkänna dem rättighet att genom
testamente bortgifva ärfd förmögenhet, eller sådan, sorn de'icke kjelfve
genom egen omtanka och flit förvärfvat, och attj då således en högre ålder
än i5 år bort väljas; Utskottet tror sig ej; hafva■ saknat skäl att' antaga
den,, hvarvid mannen i allmänhet får råda öfver sin egendom ; samt
slutligen , att då de pligter och omsorger, äktenskapet medför, onekligen'
raägligt bidraga alt åt de unga makarne gifva stadga och erfarenhet;ett undantag
destoheldre må kunna för dem göras, sorn Lagen anser enka berättigad
att, i andra hänseenden, råda öfver sin egendom, vid hvad ålder sorn
helst.
Under åberopande för öfrigt af de motiv, Utskottets Betänkande upplager
och jemte det Ulskollet, i anledning af Motionairens Johan Ericssons
här ofvan upptagna anmärkning, får erinra, att då Lagen stadgar hvilkao
personer ej måga göra testamente, samma stadgande tillika ■ ifrdirect' uttryc- ■
kier, att alla andra äro berättigade dertill; finner Utskottet sig/således böra
Lng-V:skottets Utlåtande N:a ,171.
a7
rjft ifrågavarande Betänkandet, utan förändring, ånyo underställa .de RiksRtånds
pröfning» hvilka detsamma återför,vist.
Slockholm den 21 November ,183^.
N:o 171.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 26 Nov.
Utlåtandet öf ver gjorda anmärkningar emot Utskottet? Betänkande
JV:o i3j, i anledning af väckt motion, om inskränkning i allmän
åklagares rätt att anställa åtal å vissa brott.
Emot detta af Ilögvörd. Preste-Ståndet bifallna Betänkande hafva
hos de Öfriga Riks-Stånden blifvit framställda anmärkningar, hvilka föranledt
detsammas återremitterande, nemligen:
inom Höglojlige Ridderskapet och Adeln:
af Herr kV. F. Dalman: att han ansåg' Motionairen hafva haft grundade
skäl för den Jagförändring han föreslagit. Motionen utgick från den
rigliga synpunkt, att allmän åklagares oinskränkta rätt till åtal i förevarande
afseendoti snarare skulle motarbeta än befordra sedligheten och det allmänna
bästa. Inom den lägre folk-classen kunde ordvexlingar emellan
föräldrar och harn ofta nog uppkomma af obetydliga anledningar. Man
vore der icke van att noga välja sina uttryck; och en i ord begången förseelse
af barnen borde få försonas och förlåtas, utan åklagare-magtens inblandning,
hvilken icke kunde bidraga att befästa den vördnad, kärlek osli
tillgifvenhet, som emellan föräldrar och barn borde ega rum;
af Herr von Strussenfelt , som förenat sig med Herr Dalman;
inom Fidio/lige Borgare-Ståndet :
af Herr Hessle', att han understödde motionen, då här icke vöre fråga
om ändring i straff-systemet, utan endast om inskränkning af allmän å
-
28-
Lng-T}:skctt:tsUititiiide AT:a 171,
klagarcs- vält, att iiittähga i det enskilda famille-lifvet. Ett der fälldt yttrande
af barnen mot. föräldrarne, som desse ej funné straffvärdt, borde icke få
åtalas.. Lagforändringen i detta hänseende vore destomera behöflig, som
nian hade allt för många och ofullkomligt qvalificerade åklagare. Den ena
efter den andra plägade nu ofta anmäla sig; hans tystnad måste köpas af
föräldrarne sjelfve; och familjen undergick emedlertid på sådant sätt ett
gemensamt lidande, större än om förseelsen genast blifvit bedömd efter
Lag.- Och hafva häruti förenat sig Herrar Sjoblom och Holm;
af Herr Rubin: att lian ville biträda motionen med den inskränkning,
att ifrågavarande förseelse alliid linge af allmän åklagare beifras då den begås
på sådant sätt och ställe, alt allmän förargelse derigenom åstadhomn.
es;
af Herr Egnell: att lian ansåge den lågförändring böra ega ruin, att
ingen annan än rätter mals-egande må anmäla sådant brott, sorn här är i
fråga,..så vida det vöre krom Inas'begånget! Hän. grundade denna mening
på hvad Ilian . erfarit såsom Domare, vid handläggning af tvanne mål, hvil--  ka tillkommit på grund af tjenslekjons sqvaller; I det ena hade fadren
sjelf gifvit anledning lill sonens brott, derigenom att den förre, sorn hemkommit
i insigt tillstånd, behandlat sonen illa. Åtal skedde, och sonen
måste dömas, ehuru, fadren, hvars förfarande af fa millen- ogillades, sjelf var
med åtalet illa belåten;
af Herrar Biörck och Höök., hvilka äfven.talat för bifall tillnro--  tionen;.
samt inom Hedervärda Bonden-Ståndet:'
af Motionaircn Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län: att harr
beklagade, att man,. vid afstyrkande af motionen, tycktes hafva förgätit deli
vackra Asig.ten, att liksom det vöre menskligt att fela, så vore dét ock
chrrstligt att förlåta.. Föraldra-kärleken är i synnerhet böjd för denna
känsla, och det vöre grymt alt neka föräldrar en tillfredsställelse, . hvilken -  Lagen medgifver hvarje oskyld;
samt af Ola Jeppsson från Blekinge: att erfarenheten visade, att då
på missämja följde försoning, blefve den ömsesidiga tillgifvenhelen innerligare
och uppngtigare, än om straff mellankommit.
Med Motionairen hafva utom dess förenat sig: Sven Heurlin från
Kronobergs Län, Daniél ■ Danielsson ■ från Örebro Län, Lars Geselius från
Stora Kopparbergs Län, Johannes .Andersson från Calmare Län m. fb
Lng-Uttköttéts Vt lam mh /V;o ifi*
Viel ånj^o förehafd pröfning af detta-ärende, har Utskottet trott sig
höra frånträda dess i förra Betänkandet yttrade mening, och å motionen
tillstyrka bifall i så måtto, att beifran af de i 14 Cap. 3 §. Missgerning**
Balken omförrtiälde förbrytelser skulle fa ankomma på målsegandeiij derest
de ej skott å tid och ort sorn fridlyst är. Med detta vilkor har Lagstifta*
ren förut, i afseende på vissa mål, hvaribland äro sådane, sorn angå oqvädins-ord
och annan skymf, derom handlas i Go Cap. G §. nämnde Balk,
antagit målsegandens rött alt ingå förlikning; och utsträckningen af denna
rättighet jemväl till mål, sorn röra smädeord mot föräldrar, har onekligen “
för sig vigtiga skäl. Injurie*-raål äro ej sällan förenade med omständigheter
af den ömtåliga natur, att den offentliga behandlingen deraf mera sårar den’
förfördelade, än sjelfva skymfen, som åtalas, och detta blifver isynnerhet
ofta fallet, när ransakningen angår rnisshälligheler emellan föräldrar och
barn. Feräldrarne tyckas således ur denna synpunkt hafva någon rättighet
att sjelfve bestämma, huruvida åtal skall ega rum eller ieke. Det synes
också böra verka fördelaktigt på begreppet om den vördnad och kärlek
barn äro sfeyldrg-e sina föräldrar, att Lagen fäster allt möjligt afseende på:
dessas förlåtelse för hvad emot dem blifvit brutet ; och den felande skall
häri finna en ökad anledning att söka göra sig förtjent utaf tillgift, derigenom
att han i möjligaste måtto upprättar och godtgör sitt fel. Alt förlikning
likväl ej bör tillåtas, derest broltet begås vid sådane tillfällen, att allmän
frid-derigenom störes, och således en mera allmän förargelse åstad-*
kommes, instämmer med Lagens stadgande- för alla mål, deri förlikning är
Ulla ten. •
På grund häraf hemställer Utskottet vördsamt,
alt i slutet af 14 Cap. 3 Missgéniings-Balke/i mätte göras följande
tillägg:
”Ej må i cle mål, hvarom i denna skiljes, annan kära-j än rätter
måls-e gande > så vida ej brottet skett å • tid • och1 ort sorn frid*
lyst- är”
Stockholm den 21 Noy. i834-
3o
_Lugi\J'skot tets Memorial N:o .17 i.
Ankom tili Exp.-Utsk. den .26 Nov.
Memorial, med förslag till samman jemkning af de inom Riksstånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande N:o i34, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 4‘2j rörande ändring i Jin
gällande Lag, angående behandlingen af frågor om oenighet
makar emellan. 1
Omförmälde Utlåtande ISr:o 134 liar , enligt till Utskottet ankomne
Prolocolls-Utdrug, blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln afsfaget, men
af de öfrige Riks-Slånden bifallet, dock af Högvörd. Preste-Ståndel med den
förändring, ”alt tredje varnings-graden inför l)om-Cap. skall bibehållas och
liden till skillnad i säng och säte bestämmas till minst ett år;” samt af
Vä-llofl. Borgare-Ståndet med den förändring; ”att nu stadgad andra varnings-grad
för oeniga makar bibehålles.”
Ilvad angår frågan, om varning inför Dom-Cap. skall, såsom hittills,
föregå, innan målet får af Domstol upptagas, så lära, vid det förhållande,
att Ridderskapet och Adeln ogillat Utskottets förslag i dess helhet, således
äfven den del deraf, som åsyftat upphäfvande af omförmälde varningsgrad,
samt att Preste- och Borgare-Stånden uttryckligen förklarat sig densamma
bibehålla, nyssnämnde trenne Stånd få antagas vara i delta beslul ense;
och hemställer Utskottet, i följd häraf,
om icke uti det i Utlåtandet N:o i34 intagna förslag till författning
i ämnet, mätte emellan orden: ”någre allmänt aktade personer,
'’ samt de näst derpå följande: ”och att derest sedan &tc.” in ■
föras följande mening: ”att om makarne ej heller härigenom till
enighet återföras, de skola inkallas till Dom-Capitlet, att der
förmanäs.’’
Men skulle, emot förmodan, Ridderskapet och Adeln åt dess förra beslut
gifva en annan tydning än Utskottet här ofvan förutsatt, och hvarken
Bonde-Ståndet vilja med PresLe- och Borgare-Stånden sig förena , eller på
Bonde-Ståndets mening minst tvänne af de öfriga Stånden öfvergå , lärer
frågan böra afgöras genom omröstning i förstärkt Lag-Utskott, i hvilket afseende
föreslås följande
Ilån-JJtskottet! Memorial A’» 172.'
3i
Voterings-I)i oposit ion:
Deri, sorn anser oeniga makar böra erhålla varning inför Dorn€ap:
ottian frågan' om! skillnad till säng och säte må af Domstol
Upptagas, oell vill, att stadgande härom, i enlighet med deri af
Lagutskottet uppgifna reduct ion, införes i den föreslagna författningen,
röstar
Ja;
Deri det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva bifallit Utskottets förslag'
derom, att Varning inför Döm-Capitlet ej skall ega runi.
Beträffande åter den yppade skiljaktigheten derom, hvad lid för skillriad
till säng och säte skall i Lagen bestämmas, i hvilken fråga Riddérskapets
och Adelns åsigt ej lärer kunna, för meniifgarnes sammanjemkande,
tagas i beräkning, enär Ridderskapet och Adeln, utan förändring, bibehållit
nuvarande Lag, sorn i detta afseende ej något stadgande innefattar, meri de
öfrige trerine Stånden deremot funnit föreskrift om liden böra meddelas;
så emedan Borgare-- och Bonde-Stånden gillat Utskottets förslag, att till
skillnad i säng och säte må dömas ”på viss lid från 6 månader till ett år/’
anser Utskottet sig föranlåtet
vördsamt inbjuda Preste-Ståndet att med Borgare-.och BondeStånden
sig för eria.
Skulle inbjudningen icke antagaS', och ej heller sistnämnde tvärtne
Stånd vilja öfvergå på’ Preste-Ståndets mening, hemställer Utskottet, att, i1
denna fråga, omröstning uti förstärkt Lag-Utskott måtte ariställas efter en
så lydande
Voterings-Proposition:
Deri; sorn gillar Lag Utskottets i Utlåtäridet N:ö 1S4 afgifna för
slag derom, att till1 skillnad i säng och säte må dömas ”på viss
tid, från 6 måriader till ett årf röstan
Jag
Den det ej gör, röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att orden: ”på
viss tid, från 6 måriader till ett ur,” skola från Förslaget uteslutas,
och orden: ”på minst ett år” införas i stället.
Stockholm den 21 ISov. i834«
33
;Lf£'Vt>'kottets Memorial N,o 17L
N:o 173.
Ankom tiil Exp.-Ulsk, den 26 Nov,
'Memorial, i anledning af erhållen uter remiss af Utskottets Betan"
hände N:o i53, öfver väckt motion. att den make eller får,
sorn saknar andra medel till hustrus och hants försörjande,
än sin arbets-förmåga, och icke densamma härtill använder,
måtte kunna lill arbete hos enskild person dömas.
Hogvördige Preste-Ståndet liar till Utskottet återförvist omförmulde
Betankande, men som detsamma blifvit af de öfrige tvenne ftiks-Ständen
bifallet, lärer något vidare yttrande till svar uppå återremiss"a icke ei>
fordras.
Stockholm den ni November 1834»
*>' ■ j
STOCKHOLM, i834j hos J. A. Wali^on.
Lng-XJt;liottets Memorial N:o 17-f.
f
N:o 174-
Ankom lill Exp.-Utsk. den 9 Dec.
Memorial, i anledning af äter remiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 43j öfver Riksdags-Fullmägtigen Peter Perssons ifrån
Calmar Län förslag, att Lagfarts-sökande måtte vara skyl*
dig förete Gravations-bevis.
Högloflige Ridderskapet oell Adeln liar, under den i4 näsllidne Julii,
lill Utskottet återremitterat detta Betänkanke, i sammanhang med åtskillige
Betänkanden, rörande utsöknings-ärenden; men sorn någon anmärkning emot
detsamma icke finnes vara hos Ridderskapet och Adeln framställd, och
det för öfrigt blifvit af Högvördige Preste-Ståndet nyssnämnde dag, af Välloflige
Borgare-Ståndet den o.\ förutgångne Maji, samt af Hedervärda Bonde-Ståndet
den 26 sistlidne November bifallet, anser Utskottet något vidare
yttrande, till svar å den meddelade återremissen, icke erfordras.
Slockholm den 5 Dec. 1834*
N:o 175.
Ankom till Exp.-Utsk. den 9 Dec.
Memorial, med förslag till samman jemkning af de inom RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utlåtandet
N:o 161, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 11g, öfver Riksdags-Fullmägtigen
Nils Strindlunds motion, att stadgas måtte, det af handlingar,
hvarigenom någon förvärfvar sig nyttjande-rätt till jord elter
betingar sig så kalladt undantag eller afkomst af annans
fasta egendom, bora mtecknas för att vara gällande.
Sedan Utskottet, i dess förstnämnde Betänkande N:o irp, föreslagit
sladganden derom, alt gjordt förbehåll, angående så kalladt undantag, skulRihattg
till R. St. Prot, 1334. 7 Sorni. 1 Afå, a Bandet.
6:te Häftet. 1
Lagutskottets Memorhl A :o ij5.
lé i öfverlåtelse-handlingen, d. v. s., i salu-, bytes- eller gåfvo-brefvet, införas,
hvaremot alla andra aftal om nyttjande-rätt till jord på landet eller
afkomst deraf, borde intecknas, för att med säkerhet ega bestånd, men Utskottet,
efter erhållne återremisser af detta Betänkande fiån samtlige RiksStånden,
i senare Utlåtandet N:o i6i frånträdt omförmälda skiljaktighet i
afseende på undantags-aflal, och förklarat sig anse dessa äfven böra intecknas;
så hafva, enligt hit ankomna Protocolls-Utdrag, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Välioflige Borgare-Ståndet gillat Utlåtandet N:o i'6f . men
Högvörtlige Prés te-Siån de t fattat följande beslut: att i;sta punkten af Betänkandet
N:o i ig (om undaulags-aftals intagande i öfveilåtelse-handlingen)
skulle komma att utgöra i punkten i den blifvande Författningen, hvaremot
2 punkten i Utlåtandet N:o i6r (rörande tiden för intecknande af undantags-aftal)
afslogs; att i punkten i Utlåtandet N:o i6t (innefattande ett
allmänt stadgande om inteckning af Contract, som angå nyttjande-rätt
til! fastighet å landet eller afkomst deraf) gillades såsom den blifvande 2
punkten i Författningen; samt att 3 och 4 punkterna i Utlåtandet IN:o i6r,
(som bägge innefatta närmare föreskrifter angående intecknings-åtgärden)
gillades, i afseende på nästförutnämnde punkt; och har Hedervärda BondeSlåndet
åter, med antagande af 1 punkten i Utlåtandet N:o 1Gr, afslagit
de öfriga.
Enär nu Bonde-Ståndets mening icke lärer få antagas hafva varit den,
att undantags-aftal skulle behöfva intecknas, ehuru påföljden blefve sådan,
derest ett stadgande meddelades af den vidsträckta omfattning , som i:sta
punkten i Utlåtandet iN:o 161 innebär, utan Bonde-Ståndets afslag af de
öfriga punkterna förmodligen åsyftar, att ej något nytt stadgande för undantags-aftal
måtte utfärdas; men de andre 3:ne Riks-Slånden åter äro ense
derom, att, så väl till betryggande af undantagshafvares rätt, som till beredande
af utväg för den, som vill köpa landsfaslighet eller emot inteckning
deruti gifva lån, att kunna förvissa sig, om egendomen är med undantag
besvärad eller icke, närmare föreskrifter, än de redan befintlige, af
behofvet påkallas, fastän om beskaffenheten häraf yppats skiljaktiga meningar,
i det att Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet ansett undantags-aftal
böra genom inteckning erhålla nödig offentlighet, hvilket- åter
Preste-Ståndet trott kunna ske genom aftalens införande i den öfverlåtelsehandling,
som för lagfart meddelas; får Utskottet i följd af dess åliggande,
att söka de sålunda uppkomna skiljaktigheterna sammanjemka, vördsamligen
inbjuda Preste-Ståndet, att förena sig med Ridderskapet ock Adeln
samt Borgare-Ståndet om bifall lill Utskottets förslag i senare
Utlåtatidet IV:o 161.
Lng-TJiskott ts Memorial N:o ij&. 3
Äfvensom Utskottet för elen händelse, alt omförmälde inbjudning icke
antages,
öfverlemnar till Ridderskapet och Adeln samt B or gare-Ståndet,
om icke de skulle finna för godt att, i sistnämnde fall, öfvergå
pä den af Preste-Ståndet yttrade mening.
Skulle Preste-Ståndets mening blifva gällande, hemställer Utskottet,
i afseende på redactionen af föifattnings-förslaget:
att i 1 punkten deraf, sorn varder lika med i punkten i Betänkandet
JV:o tt;7, ordet ”öfve rl åtel se-a f handlin gen” må utbytas
emot det derstädes rigtigare ordet o j ve rl åt el se - handlingen;
att
i 2 punkten, hvilken blifver i enlighet med i punkten af Utlåtandet
N:o 161, början styl ise ras sålunda: 1 öfrigt skall, på
sätt i — — — — med sistnämnde Kongl. Förordning öf verensstämma,
också all annan &c. och alt utur 3 punkten, hvilken
blifver lika med 3 punkten i Utlåtandet N:o 161, orden ”ifrågavarande
beskaffenhet”, må utgå, och i stället införas orden:
sådan beskaffenhet, hvarom i nästföregående punkt
fö rmäles;
hvaremot f punkten blifver utan förändring, sådan samma punkt
lyder i Utlåtandet N:o 161.
Derest ej någoldera af dessa jemkningsförslag vinner framgång, och ej
heller minst Irenne Riks-Stånd annorledes uti ett slut sig förena, lärer frågan
böra afgöras genom omröstning i Förstärkt Lag -Utskott, i hvilket afseende
Utskottet får föreslå följande Foterings-Proposition:
Den, som vill, att undantags -af tal skola intecknas och Författning
derom utfärdas i öfverensstämmelse med Lag-Utskottets, i Utlåtandet
N:o iör, afgifna, och af Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet
bifallna förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
IS ej.
Finner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat ett sådant lagförslag i
detta ämne, som instämmer med Preste-Ståndets yttrade mening;
under iakttagande af den redaction, Utskottet för denna händelse
tillstyrkt.
Stockholm den 5 December 183/^.
1
STOCKHOLM, 1834; hos J. A. Wnoes.
Lag-Utskottets Utlåtande N;0 176.
l
N:o 1 ^6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 1 Januarii i835.
Utlåtande > öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 165j i anledning af så väl Kongl. Hfaj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer3 angående ändring i 5 Cap.
1 $. Missgernings-Balkenj som ock de i sammanhang dermed
väckta motioner.
Emot detta Betänkande, som Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Ilögv. Presle-Slåndet bifallit, Vullofl. Borgare-Ståndet afslagit, och Hederv.
Bonde-Ståndet till Utskottets ytterligare behandling återförvist, är, under
åberopande af hvad vid första remissen i ämnet blifvit anfördt, inom sistnämnde
Stånd påmindt:
1:0 af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att han ansåg Utskottet
hafva bort stanna vid ett öppet afslag å det. till Rikets Ständer öfverlemnade
lagförslaget, som icke stod val tillsamman med våra öfriga
brottmålslagar, vår i vissa fall egna conslitutionela Statsförfattning och
våra nalionela begrepp om Konung, Regering och politisk yttranderätt,
hvaremot Utskottet nu framträdt, så att säga, sjelf Motionair, oaktadt
Grundlagen dertill icke berättigade detsamma. — Man behöfde dessutom icke
mera än fästa uppmärksamheten uppå den för vår tid opassande hårdhet
af dödsstraff för yttranden. Afskaffandet af delta straff, om vår brottmålslagstiftning
nu kunde, som den borde, på ett lämpligt sätt förändras, blefve
säkert, ett det första föremålet för öfverläggniugarne i afseende jemväl
å de fall, då, efter gammalt bruk, lif bort gälla för lif; och desto mera
orimligt vore det då, att nu bestämma sådant straff för en handling, som
våra samhällsinrättningar göra lill en fåfäng, och oftast med föraktet eller
medlidandet åskådad öfverdrift och oförsigtighet, men sora hvarken för det
allmänna, eller för den höga personligheten sjelf, kunde medföra någon
fara eller ens ega någon verklig betydelse. I betraktande af det obestämda
förhållande, hvari allting nu befunne sig, och af vår lyckliga belägenhet,
i det afseende, att inga vådor för Statens inre lugn kunde eller borde
befaras, samt med kännedom om den benägenhet nationen hyser för
laglydnad och anständig uppmärksamhet för Öfverheten,
nielsson ej något behof af en förändrad Lag, som skulle kunna ingifva
nationen en allmän fruktan för att ens nämna fadrens kära ord: ”Konungen,
” och som skulle befria Konungen från den höga pligten, alt sätta mera
värde på land och folk, än på sin Egen höga personlighet,
Bihang till R. St. Fröt. tS34 och i835. 7 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1
y:de Häftet.
% Lag-Utskottets Utlåtande Nzo 1-6.
2:0 Anders Andersson från Skaraborgs Län:: att lian ansäg Utskottet
icke hafva varit lagligen befoga dt,, att i ämnet afgifva något lagförslag,
sedan Utskottet förklarat sig ej kanna tillstyrka Rikets Ständer, alt,
ytan förändring, antaga Konungens Proposition;: och att hvad sjelfva
saken angick, det vore en orimlig hårdhet, att 1 vår tid, bestämma lifsstraff
för yttranden i tal och skrift; att hvarje förändring i det förevarande
lagstadgandet fordrade en eller flere förändringar i andra afseenden
inom Missgernings-Balkenoch att det således vore bäst bibehålla
nuvarande lagbud, helst detsamma blifvit oskadligt genom den rigtning
en allmännare upplysning gifvit begreppen, och den ädelmodiga
tolkning framfarne Konungar åt Lagen meddelt,
3:o Sven Heurlin från Kronobergs Länr att lian hemställde, om det
icke vore bättre att en olycklig mister hufvudet, än att tusentals medborgare
skulle kunna inspärras i fängelse på längre tid för obetänkta och
förhastade utlåtanden. Det vore dessutom besynnerligt, att Lag-Utskottet,
ehuru afstyrkande bifall till den Kongl. Propositionen, på eget bevåg
företagit sig att framställa förslag till en godtycklig lagbestämmelse,
vid hvars tillämpande det skulle bero på Domarens godtfinnande, att bestämma
straffet till halshuggning eller till fängelse från 10 till 2 år,
4:o Jacob Kihlblom från Södermanland: att den, som till den grad
förgätit sin medborgerliga pligt, alt han lasteligen talar eller skrifver något
emot Konungen, icke borde kunna ådömas lindrigare bestraffning,
än halshuggning, helst hela Staten tillskyndades lidande genom åsidosatt
vördnad för Majestätet.
5:o Anders Ericsson från Örebro Län: det lian trodde sig bora såsom
felaktigt anmärka, alt Utskottet sjelfmant föreslagit en lagförändring
af sådan latitud i bestämmelserna, att dess tillämpande blefve förenadt
med många, om ej oöfvervinnerliga svårigheter.
6:0 Nils Mänsson från Malmöhus Län:: att lian ansåg nuvarande lydelse
af 1 §. i 5 Cap. Missgernings-Balken icke böra omskapas på sätt
Utskottet föreslagit, hvaraf följden blefve den, att man för ett obetänkt
yttrande kunde komma att hållas flere år på fästning. Den, som förgår
sig medelst verkeligen lasteligt tal emot Majestätet, vöre icke värd att
förskonas från halshuggning.
7:0 Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, att han icke funné
någon våda af det nyssnämnde lagrummets oförändrade bibehållande, helst
erfarenheten visat, att det Konungsliga hjertat städse beviljat eftergift uti
ansvarsbestämmelsen, medelst benådning eller straffmildring,
och 8:0 Lars Larsson från Elfsborgs Länr att Konungen, enligt
Gundlagen, egde rätt att göra Nåd, äfven i fråga om majestätsbrott. Om
härvid händer, att den sakfällde, för att trotsa Konungens myndighet
Lag-Utskottets Utlåtande N.-O rj6.
3
elfer såra Hans milda sinnelag, nekar att emottaga nåden och yrkar straffets
verkställande, så ansåg Lars Larsson domen måga gå i fullbordan,
och vere viss, att nationen, eller åtminstone den upplysta och sansade delen
deraf, icke skulle, i nyssnämnde fall, visa något obehörigt deltagande
för den brottslige, eller någon obefogad missbelåtenhet med den straffande
myndighetens åtgärd. — Med afseende härå trodde Lars Larsson den ifrågavarande
Lagförändringen icke böra komma i fråga förr, än man blefve
i tillfälle att öfverse och omarbeta Criminal-Lagen i dess helhet.
Uti dessa yttranden hafva för öfrigt åtskilliga Ledamöter inom Bonde-Ståndet
instämt.
Dermot hafva andra af samma Stånds Ledamöter yttrat sig för bifall
till Betänkandet, såsom Johan Bengtsson från Westernorrlands Län, vice Talman
Jon Jonsson, Nils Larsson från Upsala Län, Olof Månsson från Blekinge,
Lars Olsson, Eric Hansson, Daniel Danielsson och Eric Olsson från
Örebro Län, Olof Olsson från Wermland, Anders Mårtensson och Sven
Jonsson från Jemtland, Nils Ersson från Gefleborgs Län, Eric Svanberga
från Westernorrland, Nils Insulin och Jan Peter Jansson från Stockholms
Län, Nils Strindlund från Westernorrland, Botvid Jonsson och Olof
Olsson från Östergöthland och Ola Jeppsson från Blekinge, med flere.
Att Utskottets befattning med detta ärende icke bör anses hafva varit
så inskränkt, att Utskottet endast skulle egt yttra sig för bifall eller
afslag å den Kongl. Propositionen, förmodar Utskottet finnas nog uppenbart,
då man erinrar sig, att de lill Utskottet ankomna remisser i ämnet
omfattat icke blott samma Proposition, utan jemväl åtskilliga dels hos Ridderskapet
och Adeln, dels hos Bonde-Ståndet väckta motioner, de der lenanat
ali möjlig latitud för Utskottets pröfning, och bland hvilka Herr Friherre
Poijes framställning ganska nära öfverensstämmer med Utskottets egen
yttrade åsigt, samt dess härpå grundade förslag..
I sjelfva saken hafva flere, såsom skäl för förslagets: ogillande,, anmärkt,
att de ansågo* dödsstraff vara olämpligt för det brott, hvarom här
är fråga. Dessa talare hafva likväl derjemte påyrkat bibehållande af den
lydelse i §. i 5 Cap; Missgernings-Bälken nu eger. Det synes följaktligen,
såsom hade de förbisett, att berörde lagrum redan innefattar dödsstraff,
och det för alla gradationer af brottet, utan undantag, och Utskottet
lärer således, för bemötande af nämnde erinran, endast behöfva fästa
uppmärksamheten derpå, alt Utskottets afgifna förslag, långt ifrån att införa
dödstraffet, tvärtom åsyftar att afskaffa detsamma, för alla de händelser,
då ej brottets synnerligen svåra egenskap påkallar Lagens nuvarande
stränghet.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N;0 1j6.
* öfrige anmärkningar utgå förnämligast från det förmenande, att åtal
för majestätsbrott skulle komma att oftare anställas efter lagförändringen,
än före densamma. Men all fruktan i delta hänseende är, efter Utskottets
öfvertygelse, helt och hållet ogrundad. Det finnes ej ringaste sannolikhet,
att Konungamagten skulle varda mera benägen att låta beifra dylika brott,
efter det Straff-Lagen blifvit mildrad, än förut. Majestätets helgd vidinagthållfcs
och främjes lika litet genom en större mängd rättegångar af
ifrågavarande beskaffenhet, som den enskildes existimation ökas genom
många belackares eller smädares framdragande inför Domstol. Det måste
alltid blifva Konungamagtens eget interesse, lika visst som det måste instämma
med det Konungsliga hjertats böjelse, att minska men icke att fika
åtalen af injuriebrott, hvilka röra Konungens Höga person. Att, på sätt
den Kongl. Propositionen antyder, Kongl. Maj:t äfven hädanefter, då sådane
fall blifva anmälde, der brottet tillkommit af obetänksamhet eller okunuighet,
hvilket i synnerhet lärer få gälla såsom ursäkt för personer af
allmogen, skall täckas anbefalla sakens nedläggande, är intet tvifvelsmål
underkasladt; och hvem inser ej, att Straff-Lagens stränghet härvid föga
eller intet kan inverka på Konungens beslut, enär Honom är öppet att,
genom Nåderättens ntöfvande, mildra straffet. Den fifverdrifna strängheten
i nuvarande Lag skulle blott i ett fall möjligen kunna utgöra motiv
för åtalets åsidosättande, nemligen om Konungen föreställde Sig, att
den brottslige hade nog djerfhet att, sedan dom fallit honom emot, vägra
emottagande af dödstraffets mildring genom Nåd, för att såmedelst
förmå Konungen att antingen låta menskolif spillas, eller och lemna domen
utan all verkställighet. Men det kan ej vara representationens önskan,
att se Konungen, såsom rättvisans högste vårdare, handla efter
dylika beräkningar. Om det skedde, vore det visserligeu icke till samhällets
båtnad. Må man då ej heller sätta Konungen i nödvändighet, att
antingen låta verkställa en dödsdom, som ogillas af hans mildhet och
den allmänna rättskänslan, eller ock gifva Lagens anseende till spillo
och erkänna dess vanmagt.
Uppå dessa skäl, och med åberopande för öfrigt af hvad Utskottet
i förra Betänkandet redan anfört, får Utskottet dess i samma Betänkande
intagna Lagförslag å nyo öfverlemna till det Riks-Stånds pröfning,
som återförvisningen meddelt.
En Ledamots reservation åtföljer. Stockholm den 31 December 1834-
Reservation
af Herr Holm, som åberopat sitt vid förra Betänkandet i ämnet bifogade
yttrande.
STOCKHOLM, Ecksteihska Tryckeriet, i335.
Lng-151 skottets Utlåtande N:o 177.
I
N:o 177.
Ankom till Exped.-Utsk. den 3o Jan.
Utlåtande, i anledning af återremissen å Utskottets Betänkande,
JS:o 162, öfver Herr N. TV. Stråles motion, om meddelande
af bestämdt stadgande, huruvida serskildt ansvar skall ega
rum för förnyande af förbrytelse, hvarföre man ännu icke
undergått bestraffning, m. m.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Ilögvördige Preste-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet, hvilka Biks-Slånd återremitterat ofvannämnde,
olaf VälloH. Borgare-Ståndet afslagna Betänkande, äro följande anmärkningar
emot detsamma framställda:
V id r.sta punkten af Utskottets förslag:
af Herr Doctor Björkman; att utaf 9 §• i Kongl. Förklaringen den
a3 Mars 1807 Domstolarne allmänneligen dragit den slutsats, att hvarje
brott, som begås å nyo, innan det förra brottet af samma art blifvit åtaladt,
undersökt, dömdt och straffadt, skulle beläggas med samma ansvar,
sorn det första. Enär nämnde Kongl. Förklaring antyder, att förhöjning i
ansvaret icke eger rum, förr än första förbrytelsen blifvit bestraffad, följde
deraf, att samma ansvar borde ega rum för hvarje serskildt förnyad förbrytelse,
som begås innan den första åtalas eller bestraffas. Annars skulle
den orimlighet uppstå, att flere förbrytelser af samma art, före första anklagelsen
, finge ansvarslöst utöfvas. Herr Doctorn förenade sig uti Herr
Holms emot denna punkt afgifna reservation och trodde någon ny Lagbestämmelse
i ämnet icke erfordras;
och af Herr Doctor Grenander samt Hans Jansson och Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, hvilka åberopat nyssnämnde reservation;
Vid 2:dra. Punkten:
af Herr P. G. Cederschjöld: Utskottets förslag, att den svårare bestraffning,
Lagen för återfall i vissa brott utsätter, först då skulle ega ruin,
Bihang till R. St. Fröt, 1334 och i835. 7 Sami. 1 Af A. a Bondel.
Side Häftet, 1
Lag-Uti ko t tets Utlåtande /Vw 177.
när, på sätt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 i prde punkten innehåller,
det för förra resan ådragna straffet blifvit i alla delar fullbordadt*
innan samma brottslighet å nyo föröfvades, syntes i så måtto origtigt, som
Lagens befattning med det första brottet borde anses slutad, så snart målet
blifvit afgjordt med kraftegande dom. Straffets undergående vore på
visst sätt främmande för Lagen, och det berodde ej sällan på brottslingen
sjelf, att fördröja någon del deraf. Så t. ex., när i straffet ingår uppenbar
kyrkoplikt, kunde brottslingen vägra att underkasta sig den, i hopp om
tillfälle att rymma och begå ännu ett brott, utan att straffas mera än såsom
för forsta resan. Herr Cederschjöld trodde derföre, att det brott, som
begås, sedan ett föregående af samma slag blifvit med kraftegande dom
skiljdt från domare-magtens befallning, borde anses såsom itererad förbrytelse,
om än det först ådömda straffet icke blifvit till fullo verkställd t;
och utaf Herr Doctor Bjorkman: alt 2alra punkten syntes vara en
obehöflig förklaring öfver hvad redan finnes stadgadt i g §. af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807;
Vid 3:dje punktenr
af Herr C. Stuart: att han visserligen medgåfve, att skäl icke sakna-*
des. fån: den Lagförklaring, i afseende på ådömda böters gäldande, som Utskottets
pluralitet tillstyrkt, men trodde dock öfvervägande skäl tala för
den mening, Herr Professor Grubbes reservation innefattar, och ansåg sig,,
vid delta tillfälle, böra fästa så mycket mera afseend e på den af Professorn
t Rättslära»- vid Upsala Universitet yttrade åsigt, sorn densamma är öfverensstämmande
med Lag-Comiteens Ledamöters tanka, i ämnet;
och af Herr von Hartmansdorff Herr Prosten Astrand', Herr Doctor
Björkman, Herr Doctor Elfström, Herr Doctor Grenander m, fl., hvilka aila
instämt uti Herr Professor Grubbes reservation;.
Vid /pde punkten ::
af Herr von Hartmansdorff, Herr Doctor Björkman och Herr Doctor
Grenander samt Anders Danielsson från Elfsborgs Län,, hvilka åberopat
Herr Linderholms emot denna punkt afgifna reservation;:
af Hans Jönsson frän Elfsborgs Län: att stadgandet f nyssnämnde
punkt vöre,, efter hans tanka, alldeles olämpligt. Den ersättningsskyldighet,
sorn uppkommer genom ett begånget brott,, borde anses och: bedö
-
Lag-Ht skotte; i Utlåtande N:o> \ ff.
3
mas i likhet med annan skuld; och en stor inconseqvence i Lagen uppstod,
om berörde stadgande blefve antaget;
af Nils Pehrsson från Södermanlands Län: att han], lika med Hans
Jansson, ansåge 4;de punkten af Betänkandet icke kunna gillas» Om t. ex.
någon vore saker till mordbrand, men afled innan dom fallit, så vore det
väl orimligt, att den lidande skulle gå miste om ersättning, oaktadt full
tillgång dertill i den brottsliges bo funnes;
af Ola Jeppsson från Blekinge: att man borde undyika stifta sådane
Lagar, som uppmanade brottslingen till sjelfmord;
af Nils Månsson från Malmöhus Län: att han vore alldeles ense med
Ola Jeppsson. För den, hvilken redan begått ett brott, hvarigenom han gjort
sig saker lill döden, vöre det kanske mindre svårt, alt, genom ett sjelfmord,
undandraga sin famille ersuttningspålÖljden af brottet;
och hafva dessutom med Ola Jeppsson förenat sig: Tufve■ Månsson
från Malmöhus Län, Pehr Jönsson, Pehr Nilsson och Thomas Nilsson från
Christianstads Liin, Anders Ericsson från Örebro Län, Gustaf Apelqvist
från Blekinge m, fl»
Utskottet, sorn, i anledning af återremissen, å nyo öfvervägt dess»
ämnen, har icke funnit skäl att sitt i förra Betänkandet framställda Lagförslag
i något hänseende frånträda.
Hvad anmärkningarne emot r::sta punkten vidkommer, så kan Utskottet
icke medgifva, att, pä sätt Herr Doctor Björkman förmenat, Kongl. Förklaringen
den a3 Mars 1807 utgör tillräcklig föreskrift eller vägledning för
Domaren, i den händelse, hvarom här är fråga; och Utskottet tror så mycket
mindre serskildt ansvar böra åläggas för hvarje förnyande af enahanda
brottslighet, änskönt åtal under mellantiden icke följt, som, i nämnde fall,
på sätt Molionairen redan anmärkt, åklagaren kunde finna sin räkning dervid,
att låta förseelsen flere gånger förnyas, innan åtal skeY.
Andra punkten af Utskottets förslag innefattar icke något nytt lagbud,
utan allenast ett, efter Utskottets omdöme, behöfiigt och nyttigt förtydligande
af första punkten, gifvet i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
redan för det närvarande är stadgadt.
Beträffande de gjorda framställningarne emot 3:dje punkten, förekom--  att, om man än vill anse böter såsom skuld till Staten, de { allt fall1
utgöra eli. så egen art deraf, att man från lagstiftningen om- skuldfordran, i
4
Lag-U skotteis Utlåtande N:o 177,
allmänhet icke lärer hunna hemta något synnerligt stöd för den mening,
att böter bora uttagas ur förbrytarens sterbhus. Sålunda instämmer det t.
ex. med Lagens bud, och med den tolkning Högsta Domaremagten deråt
gifvit, att, vid conflict med borgenärs betalningsrätt, böterne alltid måste
vika; att följaktligen inteckning i den pliktfälldes fasla egendom, till säkerhet
för böter, icke bör eller får meddelas; och att, änskönt bevakning
af böter i concurs icke skett, de likafullt skola gäldas, eller ock böra förvandlas
i motsvarande kroppsplikt. Äfven i andra hänseenden skilja sig
böter från skuld i allmänhet, och frågan, huruvida de kunna sägas utgöra
skuld, innefattar följaktligen, eftei Utskottets tanka, en tvist snarare om benämning,
än om sak. Men ostridigt måste det deremot erkännas, att böter
utgöra bestraffning; och detta begrepp lemnar således en säker utgångspunkt
för undersökningen af ämnet. Hvarföre nu denna,.mera än andra straffarter,
skulle påkalla eller medgifva verkställighet efter förbrytarens död, synes
Utskottet ej kunna nöjaktigt förklaras. Emot Utskottets yttrande i förra
Betänkandet, att bestraffningens ändamål icke uppfylles genom en verkställighetsåtgärd,
sora sker efter förbrytarens död, har blifvit invändt, ”att
då man i fullständig betydelse uppfattar afskräckandet frän brott, såsom
utgörande det ena af straffets yttre ändamål, man lätt måste inse, att, ehuru
böters uttagande ur en afliden förbrytares sterbhus icke tjenar att afskräcka
honom från nya brott, måste det likväl, såsom en erinring om
lielgden och verksamheten af Statens straffande rättvisa, bidraga att afhålla
Statens öfrige medlemmar ifrån brott af samma art. ”Efter Utskottets
tanka kan likväl straffet icke anses tjena att afskräcka de sistnämnda annorlunda,
än medelst föreställningen om det lidande, som brottet ådrager
■ förbrytaren sjelf; och när man medger omöjligheten att tillfoga denne något
lidande, genom böternas' uttagande efter hans död , tyckes ock frågan
om en sådan verkställighels-åtgärd böra förfalla, Den kan icke dämera
hafva betydelse i annan måtto, än såsom uttryck af en hämnd, hvilken förföljer
den oskjddige ai fvingen. Men rättvisan och ändamålsenligheten af
sistnämnde medel att ingifva fruktan för brott synas Utskottet vara starka
tvifvelsmål underkastade. För att göra intryck .på andras sinnen, vore det
kanske ofta mera verksamt, att, så vidt ske kan, låta kroppsstraff gå i fullbordan
efter den brottsliges död, än att dåmera uttaga ådömde böter; men
i båda fallen vinnes straffets ändamål alltför ofullkomligt, och samhället
kan utan äfventyr nedlägga sin hämnd vid lifvets gräns. För öfrigt torde
det äfven böra tagas i betraktande, att, enligt 5 Cap. 7 §. Straff-Balken,
Lag-iS t skot te ti Utlåtande Nio 177.
5
slen pliklfällde, som ej förmår fullt gälda böterna , skall stå kroppsplikt
för allt; alt samma grundsats icke synes kunna erhålla tillämpning i fråga
om böters uttagande ur sterbhus; men alt, om således qvarlåtenskapen skulle
användas så långt den förslår, oansedt bötessumman icke fylles, den
brottsliges familles vilkor kunde komma att i betydlig mon försämras genom
inträffande uppskof i straffets fullbordan.
Hvad slutligen angår anmärkningarne vid 4;de punkten, får Utskottet,
under åberopande af de skäl, förra Betänkandet innehåller, fästa uppmärksamheten
derpå, att målseganden i många fall kan yrka skadestånd
af delomannens sterbhus, utan alt behöfva rubricera sin sak såsom brottmål,
och att, om detta iakttages, Utskottets förslag ej hindrar pröfningen af
bans talan.
I följd häraf får Utskottet dess redan afgifna förslag å nyo vördsamligen
underställa dc Riks-Stånds pröfning, hvilka ärendet återremitterat.
T vänne Ledamöters serskilda mening bifogas..
Stockholm den 23 Jan. i835.
Reservationer:
1:0 af Herr C. A. Gyllenhammar, som instämt i Herr Professor Grubbes
vid Betänkandet N:o 162 fogade reservation, i afseende å 3:dje punkten;
och
2:0 af Herr Holm, som åberopat den reservation han emot samma
Betänkande afgifyit.
B i/ning till R St. Prat. i834 aeh i835. t Sami. 1 Åfd. 1 Bandet.
8ule HäJ tet. 2
STOCKHOLM, i835; hos J. A. Wali-dÖh.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 178.
t
N:o 178.
Antom till Exp.-Utsk. den 9 Mar»,
Betänkande, öfver Herr W. F. Dalmans motion , att häktande
på grund af anklagelse för brott emot 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken
ej måtte ega ram förr, än Konungen yttrat sig,
huruvida saken skall nedläggas eller icke, samt Domaren der-,
efter pröfvat om skäl till häktande förefinnes.
Uti elt från Högloflige Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet
remitterad t memorial, har Iderr W. F. Dalman, med hemtad anledning af
den lagförändring Rikets Ilöglofl. Ständer vid denna Riksdag beslutat,
i afseende på 5 Cap. 1 §. Missgernings-Bnlken, samt under åberopande a£
56 §. Riksdags-Onlningen framställt den motion: att ingen för brott emot
5 Cap. 1 ,§'• Missgernings-Balken anklagad medborgare må kunna i häktet
inmanas förr, än Kongl. Ma: it, efter tagen kännedom af första ransakningsprotocollet,
enligt Kongl. Brefvet den 2.5 September 1JJJ> utlåtit Sig, huruvida
saken må nedläggas, eller om med ransakningen vidare bör fortfaras,
samt Domaren derefter pröfvat, om häkte bör ega rum eller icke.
Såsom utveckling af denna motion, har Herr Dalman vidare anfört:
det han ansåge mera än sannolikt, att den i afseende på 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken
af Rikets Ständer antagne lagförändringen komme att esomoftast
föranleda åtal för yttranden af missbelåtenhet, rörande Konungens,
under Stats-Secreterarnes och Stals-Rådets ansvarighet, vidtagne regeringsåtgärder,
de der kunde, af en kitslig eller afvogt sinnad åklagare, rubriceras
såsom ”Konungens gerningar;” att det af Motionairen föreslagna stadgandet
vore ett medel all till någon del förekomma allt för många ansvarslösa
chicaner, förföljelser och magimissbruk af åklagare- och domare-myndigheter;
alt motionen öfverensstämde med all sund lagstiflningsprincip, och
redan innefattades i meningen af det amendement lill Lagen, som 1777 års
ofvanberörde Kongl. Bref stadgar, samt ledde till det vigtiga ändamål, att
icke medborgares välfärd äfvenlyrades af blotta fiendtligheter eller måhända
otillfredsställda anspråk hos en Länsman eller Lands-Fiscal, utan att
Konungens höga rätt, att på förhand pröfva, om åtal bör ega rum, kunde,
för hvarje fall, fullständigt utöfvas, och Konungens Rådgifvare blifva natioBihang
till R. St. Fröt. iÖ34 och iS35. 7 Simi. 1 Aid. 2 Bundet
g:de Häftet. 1
2 Lag-Vt s kottets Betänkande N:o 178.
nen ansvarige för allt det lidande, som genom högmåls-actioner tillfogas
Svenske män, då deremot nu en utväg alltid funnes, att, genom ett på tillfälligheter
lätteligen undanskyldt dröjsmål med Konungens svar, om åtalets
upptagande, ansvarslöst utöfva hämd och förföljelse äfven emot sådane
xnisshagelige medborgare, emot hvilka man icke tilltrodde sig att kunna
använda Lagens hela stränghet; att Motionairen hört invändas, att om den
anklagade ej häktades, kunde det hända, att, när Konungens svar, angående
Stais anställande, ankomme, han vore borta, kanske rymd ur landet, men
att Motionairen ej insåg hvad skada väl härigenom skedde, helst landsflykt
Tore ett straff, närmast lifsstraff, och den politiska brottsling, som, för ett obetänksamt
omdöme, frivilligt underkastade sig detta, syntes hafva gifvit samhället
tillräcklig hämd, äfvensom Konungen torde vara belåten att hafva derigenom
sluppit en emot honom hatfull undersåte; alt man bordp ihogkomina,
.att, om yttrandet tillika innefattade uppmaning till uppror och myteri,
eller om någon förrädisk stämpling emot Riket, Konungen eller Stats-förjfattningen
deruti innefattades, så sorterade brottet under helt andra lagställen
än det ifrågavarande, såsom under 4 och 5 Capilfen MissgerningsBalken,
i hvilket fall den brottslige kunde, utan inhemtande af Konungens
befallning, lagforas och således äfven, på bestämda anledningar, häktas; att
deremot tillåtelsen af en persons inkastande i ett nesligt fängelse, för ett
förment brott, hvarom tilläfventyrs, i följd af Konungens ordres, hvarken
laga ransakning komme att hållas, eller dom att utfördas, vore rättsstridig
och möjligen ledande till de vådligaste missbruk; och att, då, hvad
ett genom tryckpressen kringspridt lasteligt yttrande mot Konungen angår,
icke blott en af Konugens constilutionela Rådgifvare, nemligen Herr HofCancelteren,
skulle hafva anmält skriften till åtal, utan ock Juryn hafva
pröfvat anklagelsen och förklarat skriften skyldig, innan Domaren lagligen
lunde inmana författaren i häkte, det visserligen icke syntes vara skäl att,
i andra likartade injuriemål, påskynda häktandet eller förfara strängare med
en, som muntligen, oftast af förhastande, fällt ett lasteligt yttrande, än med
den, som med berådt mod nedskrifvit och låtit trycka detsamma.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande, men
finner icke skäl att biträda motionen.
Enligt ej mindre Strafflagens allmänna grunder, än äfven de uttryckliga
stadganden, sorn i 1 Cap. 2 §. Straff-Balken, med flere hithörande Författningar,
igenfinnas, skall den genast häktas, som ertappas å uppenbar
missgerning, af sådan beskaffenhet, ”att saken går å lif eller kropp, då man
Lag-Utskottets Eeiånkandee IV, o 178.
3
ej med penningar böta må.” Alt häi ifrån göra ett undantag för det brott,
hvilket 5 Gap. 1 §. Missgernings-Balken bestraffar, eller för lasteligt yttrande
emot Konungen, Drottningen eller Thronföljaren, skulle, efter Utskottets
tanka, vara desto mindre rigtigt, som ifrågavarande brott, mera än
månget annat, derå urbota straff följer, kan hafva menlig inverkan på samhället,
och förthy påkalla Lagens stränghet. Alt ett sådant undantag skulle
instämma med meningen af Kongl. Brefvet den a5 September 1777, kan
Utskottet icke heller medgifva. Det Kongl. Brefvet förutsätter, att brottet
redan blifvit hos domstol åtaladt, och finnes icke göra annan ändring uti
Lagens allmänna bud om rättegångssältet i brottmål, än att Domaren bör,
utan minsta tidsutdrägt, till Kongl. Majlis Justitiae-Revision inberätta målet,
för alt inhemta Kongl. Maj:ts Nådiga Utlåtande, huruvida saken må nedläggas
eller icke. Den skyndsamhet, som här blifvit Domaren anbefalld,
tyckes afse den tilltalades fördel; och för honom är skyndsam heten utaf
vigt egentligen i det fall, att han redan blifvit inmanad i häkte.
Motionairen har förmält sig anse förbrytare af det slag, hvarom här
är fråga, tillräckligen försona sitt brott med en frivillig landsflykt, och att
man följaktligen icke hade serdeles orsak att försäkra sig om personen. Men
utom det, att stadgandet om brottslingars häktande under rättegången icke
ensamt har för afsigt att förekomma deras flykt utur landet, utan äfven att
hindra deras undanstickande samt utofvande af mera ondt inom detsamma,
bör man ihågkomma, att lasteligt yttrande om Majestätet, enligt nu gällande
Lag, alltid är lifssak, och kan, äfven om den mildare Lag, som Rikets
Ständer vid denna Riksdag föreslagit, varder af Kongl. Maj:t antagen, likväl
komma alt medföra lifvets förlust, i fall omständigheterna dertill föranleda;
och vid sådant förhållande, torde man finna påtagligt, att den frivilliga
landsflykten icke uppfyller Lagens kraf. Det är också uppenbart ,
att det ena brottet kan fordra en helt olika art utaf bestraffning än det
andra. Vöre det nu så, att landsflykt utgjorde den mest tjenliga påföljd å
ifrågavarande brott, så borde Lagstiltaren ålägga densamma; men i motsatt
fall skulle ju Lagens ändamål motverkas, om man med afsigt lemnade förbrytaren
tillfälle att undfly.
Den af Motionairen uppdragna jemförelse med Tryckfrihets-brott synes
icke här vara på sitt ställe. I Tryckfrihetsmål känner man ej med
visshet förbrytaien förr, än antingen Boktryckaren blifvit hörd och fått tillfälle
aflemna Författarens namnsedel, eller ock, hvad Dagblad och periodiska
Skrifter angår, upplysning om den ansvarige utgifvaren deraf erhållits
4
Lag-Utskott-ts Bit dukande N:o 178.
från Hof-Cancellers-Embetet; och det ligger fördenskull i naturen af sådasa
sak, att ett dröjsmål med häktandet måste ega rum.
På grund häraf hemställer Utskottet vördsamt,
att Herr Dalmans ofvanberörde motion icke md bifallas.
En del Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den 6 Mars 1835.
Reservationer:
af Herr Holm'. "Enligt stadgandet i 1 Cap. 2 §. Straff-Balken, skola
de, hvilka begå brott, derå' urbota ansvar följer, å färsk gerning gripas och
häktas; och kan alltså den, som förbryter sig emot 5 Cap. 1 §. MissgerningsRaikeu
i dess nuvarande eller föreslagna förundrade skick, på reqvisition af
angifvare», genast i häkte inmanas. Om jag icke vore lifligt öfvertygad,
att den föreslagna förändringen i sist åberopade lagrum skall leda tilt
missbruk och snarare öka, än hämma förbrytelser af denna art, skulle jag
icke, i afseende å brott emot detsamma, tillstyrka något undanlag från ofyan
antydda allmänna regel; men nu måste jag göra det, och jag tror, alt
ett sådant undantag kan ske, ulan att den enhet och consequens , som i
lagstiftning bör ega ruin, derigenom på något sätt stöms. Det förefaller
mig tvärtom, som 0111 ett undantag från den allmänna regeln angående
häktande just borde ega rum i afseende å ifrågasatte förbrytelser, såsom en
följd af innehållet uti Kongl. Brefvet den a5 September 1777.
Enligt våra Grundlagar eger icke Konungen att anbefalla nedläggandet
af ransakning om ett enkelt snatteri-brott, som med penninge-böter
ian försonas och hvarpå högsta ansvaret är några dagars fängelse; men
deremot kan Konungen förordna, att ransakning med en person, som talat
. lasteliga om Konungen och det Kongliga Huset, på hvilket brott, efter den
föreslagna lagförändringen, följer ansvar från och med 2 års fästning till
och med lifvets förlust, skall nedläggas och förfalla. Denna rättighet, som
lätt förklaras af skillnaden emellan brott, hvarigenom samhället laederas endast
i den nion Konungens Personlighet och Majestät blifvit det, samt brott,
hvarigenom allmän säkerhet lill lif, ära och egendom störeq innebär likväl
det skarpaste undantag från allmän regel, och i jemförelse dermed är det,
jag ernar föreslå, en obetydlighet, men också, efter mitt sätt att se saken,
en nödvändig följd af det förr*. Uti ofvan åberopade Bref yttrar Sig då
regerande Konungen sålunda: ”om vid undersökningen det å ena sidan varit
Yår hugnad, ätt finna obetänksamhet mer än illvilja, ofta enskild afund,
Lag-V. skottets Betänkande N:o 178'
5
men alltid okunnighet uti de afgifne utlåtelser,, så har det åter å den andra
alltid varit Oss bekymmersamt, alt finna sådane utlåtelser så hård t-ansedde
, enfaldige undersåtare i svåra fängelser inneslutne, och under en
långsam rättegång så utblottade, att när ändtligen Vår JNåd frikallat dem.
från Lagens näpst, liar förlust af heder, förmögenhet och helsa likväl ofta
varit deras straff. Under ett ömt öfvervägande häraf, har det icke heller
kunnat undfalla Oss, huru i hat och arghet slika brott kunna af de minsta
anledningar angifvas, genom förtydning- af ord och mening, falska vittnen
och andra nedriga utvägar bestyrkas, samt en oskyldig ovän således under
sken af nit lör Regeringen fällas; och ändteligen huru Domare, mindre kännare
af Våre böjelser, äro bundne af Lagens föreskrift och undersåtlig vördnad,
tro Vårt välbehag och deras pligt bäst uppfyllda genom stränghet i
ransakning och bevakning." Om man vidare genomläser den Kongl. Skrifvelsen
lill slut, skall man på lagligen inse och finna, att den i 1 Gap, a §.
Slraflbalken nedlagde princip icke står väl tillsamman med m. ningen och
syftemålet i det Kongl Brefvet, som ännu är lill efterrättelse gällande, och
jag har svårt att förlika mig med den tanken, att den närvarande tiden,
hvars mildare anda i brottmåls lagstiftning förmenas hafva motiverat den
föreslagna förändringen i 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken, skall jäfva lämpligheten
af förändring uti eller förklaring af 1 Cap. 3 §. Straffbalken, helst
denna förändring eller förklaring, om den också icke i bestämda ordalag
genom olla åberopade Kongl. Bref föreskrifves, likväl synes mig vara af det
sammas ofvan anförde innehåll till sin nödvändighet bestyrkt.
Då i andra fall någon häktas, utan att sedermera kunna för det angifna
brottet sill ansvar fällas, är hans rättighet till reconventions - talan
gifven; men jag fruktar, att den för brott emot 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken
häktade, men af Konungen för saklös förklarade (ty della blir lian
genom ransakningens nedläggande) aldrig skall kunna göra en sådan talan
gällande, emedan angifva ren , på hvilkens föranstaltande häktandet skett,
skyddar sig dermed, att han ej fått utföra och bevisa sin angifvelse, och
Domaren, sedan Konungeu förklarat ransakningen böra nedläggas , är förhindrad
alt pröfva, huruvida angifvelse»! varit grundad eller icke. Denna omständighet,
som förtjenar alt noga begrundas, är det, sorn i förening med de i
J777 års Kongl. Bref uttalade motiv, bestämt min öfvertygelse om nödvändigheten
af ett undanlag från den allmänna regeln. Man invänder häremot,
att undantaget kan föranleda dertill, att förbrytelser emot 5. Cap. 1
§. Missgernings-Balken blifva obeslraffade, emedan förbrytaren, stadd på
6
Lag-Utskottets Bttankandt N:o 1^8.
fri fot, kan undandraga sig Lagens näpst. Efter min öfvertygelse innebär
det ingen våda för samhället, om så beskaffade isolerade förbrytelser blifva
ostraffade, utan tvärtom anser jag det för en vinst för samhället, att hvarje
person, som icke är belåten med den bestående ordningen, och gifver sitt
missnöje tillkänna i ohöfviska ordalag, går i frivillig landsflykt, och sålunda
ej vidare åstadkommer förargelse. Det kan likväl tänkas fall då lasteligt
tal emot Konungen och det regerande Konungahuset kan vara mera,
än blotta pratet, och antyda planer, ämnade att öfvergå i handling af större
eller mindre omfång, och i hvilka planer flera andra personer, än den
som yttrat sig, kunna vara invecklade. I sådant fall är det för samhället
af vigt,-att den angifne icke slipper undan, och att Domaren, som, innan
anmälan hos Konungen göres om angifvelsens och brottets beskaffenhet,
skall deröfver höra den tilltalade, icke är satt utur tillfälle att låta honom,
i häkte förvaras, om skäl och anledningar dertill förefinnas; hvadan jag icke
eller vill sträcka undantaget så långt, som Motionairen gjort.
Mitt förslag går således derpå ut, att antingen genom ett tillägg till
I Cap. 2 §• Straff-Balken, eller genom serskild Författning bör stadgas, att
den, som angifves för brott emot 5 Cap. i §. Missgernings-Balken , ej må
häktas förr, än Domaren i målet sig yttrat, eller vederbörande Police-myndighet,
derest angifvelsen af den upptages, derom förordnat, hvarigenom jag
tror det af Motionairen, i öfverensstämmelse med andan af 1777 års Kongl.
Bref, åsyftade ändamål på ett lämpligt sätt kunna vinnas.
Då denna min åsigt emedlertid ieke lyckats, att inom Utskottet göra
sig gällande, nödgas jag emot pluralitetens beslut mig reservera;”
af Riksdags-Fullinägtigen Johan Andersson från Calmar Län ; "Jag
anser Herr Dalmans motion hafva bort af Utskottet tillstyrkas; och jag
är nog enfaldig att icke finna ett enda antagligt skäl deremot. Jurist är
naturligtvis icke jag, men nog vet jag, att män med både vidsträcktare juridiska
insigter och skarpare omdömes-förmåga än måhända någon af Utskottets
majoritet, hysa den mening, att 1777 års Kongl. Bref redan innefattar
det stadgande, att häktning vid anklagelser för Majestäts-brott ej bör
ega rum förr än Konungen yttrat sig, huruvida åtalet bör fullföljas eller
nedläggas. Bland dem, som hafva en sådan åsigt om Lagen, vill jag nu endast
nämna vår Justitiae-Ombudsman, som, i egenskap af Hof-Rätts-Ledamot,
nyligen uttalat densamma i en vidtbekant högmåls-sak; och denna åsigt har
vidare blifvit under discussionen i Utskottet ända till olvifvelaklighet utvecklad
af Herr Rådman Holm. Mycken djupsinnighet synes det ej heller
Lng-Tlt,kottets Betänkande Nio 178. f
erfordra för att inse, att den beifran af ett brott, d. v. s bestämmelsen,
huruvida en handling skall anses såsom straffvärd eller icke, beror på
målsegandens vilja, der kan ej heller lagenligt något ondt, någon olägenhet
tillfogas den förmente förbrytaren, innan målseganden gifvit sitt tillstånd
till sakens upptagande. Är delta ej klar sanning, är detta ej princip i lagstiftning,
då begriper jag verkligen ej hvad som är sannt eller principenligt.
Det undantag, C1777 ^rs ®reO hvarigenom stadgas, att Majestäls-förbrytelser
icke få åtalas utan Konungens (Målsegandens) bifall, innebär således,
till sin grund, jemväl den föreskrift, att häktning ej heller dessförinnan
må ske, och det är, i min tanka, endast ett förtydligande af denna, snart
femtio-åriga Lag, som Motionairen begärt.
Öfvergår jag derefter till undersökningen om ändamålet med häktning
för lasteligt tal emot Konungen, hvilket skulle det väl vara? att förvara
brottslingen till ransakning och straff — säger man; men nu befaller
Kongl. Maj:t åtalets nedläggande, d. v. s. förbjuder vidare ransakning, och
efterskänker på förband straffet. Kan det väl då anses öfverensstämmande
med en Landsfaders milda sinnelag, eller med någon rimlig lagstiflningslära,
att den, som måhända, genom ransakningen , kunnat hafva ådagalagt
sin fullkomliga oskuld, skall hafva i flera månader sutit i fängelse, i följd
af en fiendtlig eller kitslig angifvares egennyltiga afsigler, eller en beställsam
Domares underdåniga nit? och när ransakningen skall nedläggas, hur
kan den häktade då ens tänka på att erhålla någon reconvenlion, eller blir
icke just delta nedläggande en allt för säker undflykt för åklagaren och
domaren att undslippa ansvar för en tilläfventyrs olaglig arrestering? —
Men fortfar man: Konungen befaller åtalets fullföljande — och se då är
förbrytaren sin kos. Nå väl, hvari beslår faran deral? Icke är någon vådlig
för allmän säkerhet, för det han råkat fälla ett ohöfviskt ord om Konungens
person, hvilken den enfaldiga så lätt förblandar med hans regelings-handlingarj
och i följd af hvilk» n oreda i föreställningssätt hundradelals
Svenska Medborgare blifvit offer för åklagares förföljelser — ett antal,
hvilket troligen blifver mångdubbladt, på sätt jag redan anfört i min Reservation
emot den olyckliga, vid innevarande Riksdag, af tre Stånd beslutne
förändringen i 5 Gap. 1 §. Missgernings-Ralken, derest nemligen denna
skulle vinna Konungens sanction. Och om, på sätt Motionairen förutsatt,
förbrytaren skulle, hellre än att frivilligt inställa sig lill ransakning,
gå i en frivillig landsflykt, bör icke hans brott anses dermed fÖrsonadt, och
är icke samhället bäst belåtet med alt på della sätt blifva utaf med en eiler
annan af de missnöjda?
8
Lng-VSnktttets Betänkande N-.o i78,
Betraktar raan, å andra sidan, de oerhörda missbruk hvartill åklagares
rättighet att godtyckligt häkta för lasteliga yttranden emot Konungens
person eller gerningar, hunna föranleda, så begriper man svårligen , huru
någon rättsinnig och upplyst Medborgare i ett Constitutionelt samhälle kan
ens tveka att vilja bidraga att sätta en gräns härför.
Hur lätt kan det t. ex. icke hända, såsom en värd medbroder, JSils Månson,
yttrade, då frågan om 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken förevar i det
Stånd jag tillhör, att en enfaldig bonde eller hans hustru, i harmen öfver
ett bänvinsbrännings-förbud, eller öfver en utmätning för Krono-utskylder
eller något dylikt, förifrar sig och yttrar om Konungen, att han handlar
emot landets fördelar, att han utsuger Bondens sista kraft, att han är en
odåga, eller något ännu värre. Härmed menar man visserligen ingenting
mindre, än Konungens person, ty den känner man icke ens — man menar
bans Regering, hans Rådgifvare, hans Embetsmän — ty snart sagdt all Öfverhet
innefattar en stor del af vår allmoge under benämningen Konungen.
Länsmannen eller Fjerdingsmannen får höra detta, han begagnar tillfället
att hota, skrämma med häkte &c. och kan icke saken nedstystas, genom
bevekande medel, så kastar han den fattiga Bonden och hans hustru i fängelse.
Der sitta de först några veckor, innan det blir Urtima Ting. Domaren,
måhända ofta en ung man, som söker sin lycka, eller en gammal,
sorn vill ådagalägga sin vördnad för Regeringen, vågar ej släppa ut högmåls-brottslingarne.
Hau förfrågar sig i Konungens Justitiae-Expedition;
der går det mer eller mindre långsamt, genom Högste Domstolen, StatsRådet,
&c,; måhända skall man anse nödigt infordra vederbörande Länsautoritets
yttrande om ”sinnesstämningen" i orten, om de tilltalade personernas
frejd, om de kunna hafva många anhängare &c., hvilket ytterligare
drager ut på tiden, innan Konungens Rådgifvare med fullkomlig tillförsigt
tro sig kunna bedöma, huruvida Majestätets helgd eller tilläfventyrs deras
egen, af Konungamagtens glans omskyggade värdighet må tillåta åtalets nedläggande
— Rådet blir mildt — och den förmenta förbrytaren ställes på
fri fot, efter att oftast i flere månader hafva försraägtat i fängelse, samt
derigenom blifvit bränmärkt i orten; kanske ådragit sig sjukdom, och förkasten
måhända af välfärd — och sådant allt, utan att hafva varit öfver
ty gad om något brott — och utan att ens ega rätt att bevisa sin oskuld.
Jag frågar: är det icke en värdig, på philosophiska och moraliska
grunder byggd Lag, som kan leda till dylika följder ?
Om
Lag-Tltskottéts Betänkande K:o 17?.
9
Öm nu alla ofvannämnde preludier fÖregingo häktningen, så Liefve
det åtminstone mera sällspordt, att ett oskyldigt lidande kunde, för några
obetänksamma och lättsinniga yttranden, tillfogas Svensk man ; något
prejeri å åklagarens sida torde då ej heller behöfva så mycket befaras. Konungens
Rådgifvare kom'me då att inför nationen ansvara för alla de åtal,
livilka anställdes för brott emot Konungens pierson, och det blefve då desse
Rådgifvare, som i första rummet finge urskilja, huruvida Lagen åsyftade
ett skydd för Konungens Majestät, eller blott för de i Hans namn begångna
magtmissbruk.
A.f dessa skäl tillstyrker jag till alla delar bifall å Herr Dalmans motion.
Den modificslion, Herr Holm deri föreslagit, är visserligen bättre, än hvad
nu någon gång eger rum. Men på det sätt pluraliteten af Domare, serdeles
i politiska mål, visat sig uppfatta sitt förhållande lill Regeringsmagten,
Letviflar jag, att mycket vore vunnet genom en till Domaren öfverlemnad
pröfningsrätt angående häktning., eller att Domaren kanske i något enda fall
vågade utsläpppa en Stals-fånge, när nemligen så många anledningar emot
honom förekommo, att saken borde anmälas hos Konungen: och i allmänhet
lärer det väl, äfven under nuvarande förhållanden, vara sällsynt, att en
Länsman vågar häkta en person för förment lasteligt tal emot Konungen,
innan Domaren yttrat sig.
Skulle åter Domaren anse den tilltalades brott innefatta någon uppmaning
till myteri, uppror eller stämpling, med ett ord, lil något för ali-'
män säkerhet vådligt företag: då hörer ju brottet under 4 eller 6 Gap.
Missgernings-Balken och då kan häktning i allt fall ske; men kan Domaren
ej hänföra detsamma under någon annan calhegori än 5 Gap. 1 §.
Missgerning*-Balken, då anser jag häktningen böra uppskjutas, till dess Konungens
beslut om åtalets fullföljande blifvit inhemtådt;’’
af Riksdags-Fullmög tigen Nils Persson från Örebro Län, sorn förenat
sig med Jöhan Andersson.
Bih, till R. St. Vrot. i834 och 1835. 7 Sami. 1 Afd, 2 Bandet»
gede Häftet.
2
S T OCK H 0 LM , i835; hos J. A. Walldcm.
Lag-Utskottets Betänkande N.o Ijp.
i
N:o 179.
Ankom lill Exp.-Utsk. den a April.
Betänkandej öfver väckta motioner, angående Lagstiftning för
vexelrörelsen.
Under den 3 Mars sistl. år, har Höglofl. Ridderskapet och A.deln till
Högloft. Banco-Utskoltet remitterat:
1:0 ett af Herr B. Rosenblad afgifvet memorial, deri hau anfört:
att då inom Banco-Utskottet vid senaste Riksdag fråga väcktes om införande
af en ny Discontrörelse efter förbättrade grunder, (den sedermera
så kallade Handels-Disconten), hade dermed varit förenad afsigten att
upphäfva de hinder, Lagens bud lade emot tillvarelsen af sådana papper,
som företrädesvis kunde här disconteras, det vill säga vexlar i Svenskt
mynt; men bemödandet hade då icke funnit nog understöd. Frågan vore
likväl vigtig. Den afsåge 2:ne föremål, dels att i afseende på utländska
handeln jemna förhållandena emellan importeurer och exporteurer, emellan
dem, som ega utländskt mynt alt omsätta i Svenskt, och dom, som
behöfva för sitt Svenska mynt anskaffa utländskt, dels ock att lifva den
inhemska rörelsen genom att för dess transactioner lemna samma kraftiga
befordringsmedel, sora den utländska rörelsen redan eger. Hvad
förra frågan beträffade, så syntes det vara obestridligt, att om man icke
ville föreviga den öfvervigt våra trassenter ega öfver remittenterna,
och hvars förderfliga verkningar, medelst cursvacklingar och cursstegringar,
visserligen efter en fri silfvervexling i Banken inskränktes, till kostnaden
för silfvermynlets begagnande i utländska liquider, men dock erbjödo
stora offer nog på agiotagens altare, för alt förtjena afseende, borde
man åtminstone icke pålägga möjligheten, att från utländska handelsplatser
draga på Svenska större svårigheter eller inskränkningar, än man
underkastat vexeldragningen härifrån på utländska orter, helst genom
våra exporteurers mera concentrerade antal, samt den större credittillgången
på utländska vexelplatser m. m., fördelarne i allt fall äro å exporteurernas
sida öfvervägande. Vidkommande åter senare frågan, så torde
icke någon giltig orsak finnas, hvarföre man icke borde medgifva de
förbindelser, som utfärdas för inhemska handelsaffairer, och äro af det
Bih. till R. iSt. Fröt. 1834 och i83S. 7 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 1
10.de
X
Lag-Utskott t (s Betänkande N.o 179.
slag, hvarförutan större delen af alla aflairer, eller ali handel, annor--  lunda än per cassa, vore omöjlig, samma vexelrätt, sorn utlänningens i
transportväg svenskblifna skuld, (ty annan natur egde icke en vexel, än
att Acceptanten öfvertagit Trassentens skuld till Remittenten), I Preussen
och äfven i Frankrike vore den inrikes vexelrörelsen ett af de betydligaste
och tillika minst vådliga medel crediten begagnade. Preussiska
Bankens förnämsta verksamhet bestod i vexelrörelse emellan Hufvud-
och Province-Contoren. Då man erinrade sig skilnaden emellan
en invisning och en vexel, hvilken senare, utom förmonen af sin strängare
executiva kraft, egde den, att gifva innehafvare!! regress till hvarje
endossent, så borde man inse vigten, att ej beröfva den inhemska handelsrörelsen
detta creditmedeh
På grund häraf har Herr Rosenblad föreslagit, det Rikets Ständer
hos Kongl Maj:t i underd. anhålla, att i den nya Vexelstadga, som vöre
under utarbetning, måtte iakttagas: 1:0 att förbudet, enligt Kongl. Kungörelserna
af den 7 Aug. 1816 och den 7 Maji 1817, emot vexlar eller
invisningar, dragna från utländsk på Svensk ort, med längre betalningstid
än 3 dagar efter sigt, eller 1/f dagar efter utgifvandet, måtte upphäfvas;
och 2.0 att tillåtelse må gifvas, att från Svensk handelsort,
på annan Svensk handelsort, utgifva vexlar i Svenskt mynt, med full
vexelrätt; hvarjemte Motionairen vidare, med afseende på olämpligheten
deraf, att, emellan Brödrarikena, ej några omedelbara vexelförbindelser
egde rum, tillstyrkt den underd. anhållan hos Kongl. Maj:t, att Kongl.
Majit täcktes låta ombesörja ändring i detta fall både i Sverige och
Norrige ;
och 2:0 en af Herr Friherre Joh. A Ib. Kantzow väckt motion, ”ätt enskilde
invisningar, eller inrikes vexlar, hvilka, enligt 1818 års Förordning,
icke finge utgifvas på mindre summor än 100 R:dr B:co, hädanefter
mätte få ut gifvas på minst 20 R:dr B:coåberopande Motionairen i
detta hänseende det förslag till Lag uti ämnet, sorn Rikets Ständer, vid
1823 års Riksdag, för deras del, an togo-, (och hvilket Lagförslag, tilldess
hufvudsakliga grunder, finnes af Lag-Utskottet omfÖrmäldt i Utskottets
Betänkande, N.‘o 64, öfver väckta motioner, om antagande af en mera*
fri assigneringsrätt enskilde emellan, än nu eger rum.)
Sedermera har ofvanbemälde Riks-Stånd till Banco- och Lag-Utskotten
gemensamt remitterat följande af Herr Grefve D. Frölick framställda
förslag till
Lag-Utskottets "Betänkande N.o 7yr).
3
Lag för Inrikes och Utrikes Vexelrörelse.
I. Cap.
Om Vexelbrefs beskaffenhet och egenskap.
§. •.
Vexelbref eller Vexel kallas en i viss form utgifven, vexelrätt medförande
och emot valuta försåld skriftlig invisning å en summ apenningar,
att lyftas hos annan person, inrikes eller utrikes.
Vexelrätt kallas den strängare executiva talan och påföljd, som, under
iakttagande af de vilkor denna Lag föreskrifter, åtfölja vexlar framför
andra fordringsbevis.
§• 2.
En vexel bör innehålla, jemte uttrycklig sådan benämning:
1:0 Ort och tid, hvarå den är skrifven eller dragen;
2:0 Om den är ensam (sola) eller flerfaldig.
I senare fallet utmärkes genom dess namn^^J tred]e, fjerde,
ö prima, secunda, tertia, qvarta,
etc., hvilken i ordningen den är. Alle vare i öfrigt lika lydande och
galle för en, så alt när ett är inlöst de öfrige varda kraftlöse;
3:o Myntsorten och summan, utsatt både i siffror och med bok
sträfver;
4:o
Personens namn till hvilken den först blifvit utfärdad, kallad
Vexeltagare (Remittent);
5:o Personers namn eller firma, hos hvilken vexeln skall inlösas,
kallad Vexelgodkännare (Acceptant);
6:0 Orten hvarest Godkännaren bor, eller hvarest å annat ställe än
der vexeln skall accepteras, densamma skall inlösas;
7:o Tiden, då den skall inlösas, hvilken kan bestämmas;
«) Vid uppvisandet (anfordran) (å vista);
6) Från uppvisandet efter viss betalningstid (usance å viie) (uso
efter sigt);
c) brån utgifvandet (å dato) med eller utan uso;
8:0 Att valuta är bekommen, antingen i räkning eller contant; med
eller utan utsättande af myntsort, och
9:0 Egenhändig underskrift af Utgifvaren (Trassenten).
4
Lag-Ulskoltets Betänkande N;0 tj&.
§. 3.
Vexel kan vara dragen på en person och betalbar hos en tredje pä
annan ort.
Den kan vara ställd till Utgifvarens egne ordres.
Den kan vara utgifven tor en annans räkning efter fullraagt (Procura}.
Den kan vara ställd tilt viss raan eller ordres,
§. 4■
Är vexel ställd alt betalas i Sverige efter sigt, eller å dato, under
vilkor af viss uso eller usance, antingen enkel, dubbel eller tredubbel,
och således betalningstiden icke bestämd till visst antal dagar eller månader,
då skall för enkel uso anses 3o dagar, den dag oräknad å hvilken
vexeln till accept presenterades.
Är tiden för uso utsatt, en eller flera månader ä dato eller efter sigt*
då skall beräknas calender-månad från dagen i den ena till och med
samma dag i den andra månaden.
Är förfallotid utsatt midt i månad, vare då den i5:de dagen rätta
förfallodagen. Infaller förfallotid å sön- eller helgedag, blifve den förflyttad
till den påföljande söcknedagen»
§• &
Vexel förloraT ej sin giltighet för gjord utstrykning, men väl för
radering. Öfverskrift vare ogiltig.
II. Cap.
Om Vexelköp och öfverlåtelse*
§• 6.
Hvar och en, sorn eget öfver sig och sitt gods sjelf råda, kan dra=>
ga vexel för egen räkning och efter fullmagt,
§• 7*
Vexelgifvare vare skyldig bevisa, derest vexel icke accepteras, att
han, eller den för hvars räkning draget är, vid samma tid egt fordran
hos godkännaren, fullt motsvarande vexelns belopp, eller att han eljest
egt löfte att få vexel draga,
Lag-Utskottets Betänkande iV.o ijg.
5
§. 8.
Köp om vexel kan afslutas antingen genom omedelbart aftal emellan
säljare och köpare, eller ock genom mäklare. I båda fall böra, i
händelse vexlar ej genast mot contant utbytas, vilkoren skriftligen göras
genom så kallad slutsedel. Slutsedel bör, jemte öfrige vilkor, innehålla
vexelpriset eller curs, derest utrikes vexel köpes.
I afseende på serskildt sätt och tid för vexelköp genom Mäklare
i de Städer der Börs finnes, gälle serskild Börs- eller Mäklare-ordning.
§• 9-
Vexelgifvare vare skyldig, enligt slutsedel, tillhandahålla vexeltagaren
vexel, en eller flere, å utsatt tid. Vägras sådant, ersätte vexelgifvaren
uppkommande skada genom dröjsmålet. Vexeltagaren varel i
sådant fall fri från handeln, om han så förgodt finner.
§. io.
Vexeltagare vare å sin sida skyldig å utsatt lid afhemta vexel hos
vexelgifvaren, och derföre erlägga betalning enligt slutsedel. Sker det
icke, låte vexelgifvaren protestera och lagsöke på sätt i VI:te och Vlljde
Cap. säges.
Försummas protest och lagsökning, håfve vexelgifvaren ingen annan
talan, än för annan skuldfordran.
§. ii.
Ä fullgjord betalning för Solavexel, tage vexeltagaren serskildt quitto,
hvaremot, då två eller flera vexlar utgifvas, secundavexeln eller en af
de efterföljande gälla såsom quitto.
§. 12.
Ben, som af annan erhållit uppdrag alt vexel köpa och vill vara
från vexelrätts ansvar fri, låte ställa vexel på sin hufvudman eller dess
ordres, och i vexeln införa, att värdet derföre är af Ombudet erlagdt.
Låter han deremot ställa vexeln på sig sjelf och egna ordres, blifve då,
sedan han vexel öfverlåtit, för densamma ansvarig, såsom hade han den
för egen räkning upphandlat.
§. i3.
yexelgifvare vare skyldig med nästa post, efter vexelslutet, gifva
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o tyg.
den person, på hvilken han dragit, underrättelse (advis-bref) derom, vid
ansvar för allt dröjsmål, som eljest för innehafvaren uppstå kan.
§. »4.
Vexelgifvaren må äfven efter godtfinnande innehålla primavexeln,
för att densamma till godkännande afsända till sin man. I sådant fall
vare dock vexeltagaren berättigad erhålla påskrift å secundavexeln, och,
om flera äro utgifne, å alla de öfrige, utvisande hos hvilken, å rätta i 11-  Jösningsorten boende person, primavexeln accepterad skall finnas till
lyftning för innehafvare af secunda-vexeln, eller af någon bland de öfrige,
när sådan varder anmäld,
§• i5.
Den, som vexel öfverlåter, stånde för dess behöriga betalning i ansvar
till alla dem, sorn efter honom blifva laglige innehafvare.
§• >6.
Öfverlåtelse verkställes genom påskrift å baksidan, innehållande:
1:0 dens namn, till hvars ordres öfverlåtelsen sker, och dess rätta
vistelseort;
a:o vexelpriset eller curs, om så fordras;'
3:o tiden när, och orten hvarest öfverlåtelsen sker;
4:o öfvcrlåtarens egenhändiga underskrift af namn.
Saknas någon af nu föreskrifne vilkor i öfverlåtelsen, då medförden
hvarken full eganderätt för emotlagaren ej heller vexelrätts ansvar vid
förnyad öfverlåtelse, utan varder han endast ansedd såsom förra egarens
ombud,
§• J7*
Yexelinnehafvare, hvars namn ej är infördt i öfverlåtelsen, och hvilken
i detta fall endast utgöres af förre innehafvarens namnteckning,
(1endossement in blancokan blifva lagligen ansedd skyldig bevisa, derest
tvist uppslår om eganderätten, det vexeln på lofligt sätt kommit i
hans händer. Och kan sådan innehafvare icke, förr än efter fullkomnad
dylik bevisning, öfverlåta vexeln på annan man, med full vexelrätt för
sig och efterföljande.
§• 18.
Antidatering af öfverlåtelse varde förbjuden och straffas såsom förfalskning.
Lag-Ulskotlets Betänkande JV.o i~g.
7
lil. Cap.
Om vexels godkännande.
§• 19-
Den, som erhållit uppdrag att vexel till godkännande uppvisa octa
icke med först afgående post vexeln återsänder, anses lagligen hafva åtagit
sig att fullgöra sin hufvudmans uppdrag, i afseende på så väl uppvisande
af vexel till godkännande, som ock dess tillhandahållande för
rätte egaren, protesterande i händelse af vägrad accept, underrättelsers
meddelande, o. s. v., allt vid ansvar för skada, sora genom försummelse
kan uppkomma.
30.
Den, som godkänner till betalning en uppvisad vexel’, ikläder sig
derigenom dess betalning efter vexelrätt, och kan ej efteråt derifrån undandraga
sig, äfven om vexelgifvaren ulan den förres, vetskap gjort
cession före godkännandet,
§;. ar.
Godkännandet af en vexel uttryckes medelst påskrift af ordet: godkännes
eller accepteras samt namnets undertecknande.
Accepten dateras, om vexeln är ställd på viss betalningstid, efter
sigt. Uteslutes datum icke dessmindre, anses datum; böra beräknas från*
vexelns utgifningsdag,
2 2,
Ställes vexel på tvänne eller flera och godkännes; af endera, då galle
accepten emot honom, sorn godkänt,
§:. a3.
Ar den, på hvilken* vexel är dragen, icke boende å den ort, der dent
inlösas skall, teckne då godkännaren å vexeln den persons namn, hos
hvilken inlösen skall ske under dess eget ansvar,
§. 24,
Då accept vägras å förevisad vexel, mäste innehafvaren genast eller
inom nästpåföljande helgfria dag i stad, samt å landet, så fort sig göra
låter, taga protest emot godkännaren på sätt 6 Cap, föreskrifterj och underrätte
derom sin man med uästafgående post.
s
Lag-V tskottcls Betänkande V.o 179.
§. 25.
Ilar vexeltagare eller någon af dem, uti hvilkas händer vexeln genom
öfverlåtelse kommit, återfått vexel med protest för vägrad betalning,
då ege en hvar återfordra betalning af sin fångesman eller af vexelgifvaren
antingen i reda penningar eller genom ny vexel.
Den, som sålunda blir affordrad återbetalning, njute dock åtta dagars
anstånd (respitdagar), derest han sådant önskar.
§. 26.
Vexel måste godkännas utan vilkor, men godkännandet kan inskränkas
till viss del af vexelbeloppet.
I senare händelsen måste vexelinnehafvare protestera för det icke
godkända beloppet.
§. 27.
Då en vexel till godkännande förevisas, bör bestämdt svar, jakande
eller nekande, derom afgifvas inom 24 timmar, der icke söndag eller
helgedag mellankoromer. Begär godkännaren längre tid till att betänka,
om han vill vexeln godkänna, då må innehafvaren lemna högst tre dagars
anstånd, så vida ej post derförinnan afgår till den ort, hvarest
vexelutgifvaren bor.
Om, efter utsatt tids förlopp, vexeln icke återlemnas med påteckning
att den är godkänd eller icke godkänd, då vare den, som vexeln qvar*
hållit, ansvarig för all uppkommande skada.
§. 28.
Vill godkännare lemna accept å vexel, sedan protest är skedd, då
skall den ställas under samma dag, som vexeln först uppvisades; och vare
han skyldig ersätta protestkostnaden samt all annan uppkommen
skada.
§• 29.
På grund af gjord protest för vägrad accept, kan tredje man mellankomma
såsom godkännare af vexel, till heder för vexelgifvare!! eller
någon af öfverlåtarne.
En sådan mellankomst skall antecknas å protesten och af den mellankommande
underskrifvas; och vare lika ovilkorlig som annat godkännande.
§•
Lag- Utskottets Betänkande N;0 179.
9
§. 3o.
Den rnellankort mande godkännaren vare skyldig utan uppskof derom
underrätta den, för hvilken till heder han accepterat.
§• 3i.
Anmäla sig flera till godkännande under protest och finnes deribland
någon, å hvilken anvisning är gjord uti vexeln, att densamma i
nödfall godkänna, då ege sådan person förmonsrätt att mellankomma,
men i annat fall den, som, vexelgifvaren till heder, erbjuder sig godkänna.
Dernäst, af mellankommande för någon af öfverlåtarne, den godkännare,
som för den äldre öfverlåtare!! sig anmäler.
IV. C AP.
Om betalning af vextl.
§. 3a.
Vid fråga om betalning med Rikets mynt, af vexel, ställd i utrikes
mynt, vare den i hufvudstaden sist noterade medelcurs ländande till efterrättelse,
der ej annorlunda öfverenskommes.
§. 33.
Den, som betalar vexelbref före dess förfallotid, är ansvarig för betalningens
giltighet.
Innehafvare af vexel kan ej åläggas derförinnan emottaga betalning.
§. 34.
Utbetalning af vexelskuld på grund af an^ra» tredje, fjerde, ^
ö * ö secunda, tertia, qvarta,
vexelbref vare giltig, då vexelbrefvet innehåller, att betalning af ettdera
gör tillfyllest eller medför förfallande af de öfriga.
§. 35.
Den, som inlöser en vexelskuld på andra, tredje, fjerde vexelbrefvet,
utan att återfå det, på hvilket han tecknat sin accept, är icke fri från
betalning, derest tredje man fordrar betalning för det godkända vexelbrefvet.
Bih. till R. St. Prot. 1834 och i83S. 7 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2
t o: de Häftet.
J©
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 179.
§. 36.
Till innehafvare af vexel, som, godkännaren veterligen, gjort cession:,
må den senare icke, ulan Domstols dertill lemnade bifall, vexelskuid utbetala;
vare deremot skyldig nedsätta beloppet i taka händer för borgenärernes
räkning.
% 37-
Har vexel förkommit, innan den blifvit godkänd, då kan betalning
utkräfvas på grund af annat vexelbref; men är det godkända brefvet förkommet,
då är godkännaren icke skyldig erlägga betalning aunorlunda
in mot nöjaktig borgen eller pä grund af laga dom.
§. 38.
Vid förnekande af betalning på grund af näst förestående §., kan
egaren till bortkommen vexel, medelst protest, bibehålla sin vexelrätt
till fullföljande i laga ordning vid vederbörlig domstol.
§. 39.
Den i §. 37 omförmälde borgen, som någon kan hafva iträdt, förlorar
all kraft ocb verkan, derest den inom ett år efter dess iträdand*
icke utsökes.
§. 40.
Egare till bortkommen vexel bar rättighet fordra af samtlige öfver(åtarne
deras biträde, om så behöfves, till utbekommande af nytt vexelbref
från vexelgifvaren, emot det han sjelf dervid vidkännes alla omkostnader.
§. 4».
En för vägrad betalning protesterad vexel kan inlösas af mellankomraande
peison, antingen till heder för vexelgifvaren, eller för någon
af öfverlåtarne, hvarom anteckning då skall ske i protesten,
§. 42.
Den, som sålunda betalar vexel, inträder i innehafvarens rättigheter
och skyldigheter.
Erlägges betalningen för vexelgifvarens räkning, då blifva alla öfverlåtarne
från ansvar frie. Sker den åter för en af öfverlåtarne, då
blifva endast de senare öfverlåtarne frie.
Lag-Ut skottets Betankande tf:0 1JQ.
i«
§. 43.
Erbjuda sig flere på en gång betala, då ege den företräde, som fri.
ar de flesie; men om den, som ursprungligen bort inlösa vexeln, men
emot hvilken blifvit protesteradt på grund af vägradt godkännande, omsider
erbjuder betalning, då eger lian dertill förmonsrält framför alla
mella ukommande.
V. C AP.
Om vexel-innehajvares rättigheter och skyldigheter.
§ 44.
Till vexel-innehafvare stå vexelgifvare, vexeltagare oell samtlige öfverlåtare
i solidarisk ansvarighet för så väl capitalet, hvarå vexeln lyder,
som ock, i händelse af nödige åtgärder med protester oell lagsökning,
kostnaderne derföre, samt en procents vexelränta i månaden från
.förfallotiden ^jjs jjetajnjng sker. Ersättning för den förlust, som
otgituuigsdagen 0 0
genom cursens förändring å vexel, dragen uti utrikes myntsort, uppkommer,
skall i thy fall äfven godtgöras innebafvaren.
§. 45.
Vexel-innehafvaren förlorar denna vexelrätt, om han icke inom sex
månader från vexelns datum anmäler sig till godkännande eller betalning
af vexel, som är ulgifven inom Sverige eller Norrige.
Denna praescriptionstid utsträckes till ett år för vexlar, som äro
dragne inom Europa och lill arne år för vexlar emellan Europa samt
någon af de öfriga verldsdelarne.
5. 46.
Accepterad vexel, skall innebafvaren inom 24 timmar sedan den år
förfallen till inlösen uppvisa för godkännaren, eller, i händelse han ej
är boende der vexeln skall inlösas, för den, hos hvilken godkännaren
tecknat å vexeln, att inlösen skall göras. Försummas sådant, och blifver
godkännaren sedermera oförmögen att vexel infria, ege vexel-innehafvare
ej någon talan, hvarken emot vexelgifvare, vexeltagare eller öfverlåtare,
utan får vidkännas den förlust, som genom godkännarens obestånd
kan uppkomma.
12
La,"-Utskottets Betänkande N;o ryg;
§■■ 47*
Vägra9 betalning för godkänd vexel, uppvisad inom den tid nu sagd
är, tage då innehafvare protest för ^ betalning innan andra dagen
tilländagått, eller, i händelse af mellankommande sön- eller helgedag, å
den derpå följande första söknedag.
§. 48.
Vexel-innehafvare är ej fritagen från protest för non betalning, hvarken
genom skedd protest för non accept, ej heller genom acceptantens död
elier iråkade cession.
§. 49,
I händelse af acceptantens iråkade cessions-tillstånd före förfalloliden,
kan vexeltagare, efter gjord protest, börja sin återgångs-talan. (Regress)
(RecambiodJ
§ 5 o.
Återgångs-talan eger rum antingen emot vexelgifvaren, eller någon af
öfverlåtarne serskildt, eller ock samfäldt emot allesamman. En hvar af
öfverlåtarne eger samma återgångs-talan emot alla dem, sorn. före honom
öfverlåtit eller utgifvit.
§. 5 r.
För att bibehålla sådan återgångstalan, måste likväl innehafvaren på
landet med nästa post, efter skedd protest, om densamma underrätta den
eller dem, emot hvilka han ämnar vända sig samt af honom eller dem
yrka betalning; äro innehafvarne och den, som underrättas och sökas skall,
boende i samma stad, då skall anmälan ske inom 24 timmar efter protesten.
Varder ej innehafvare genast förnöjd, då åligger honom uttaga stämning
till vederbörlig Domstol och der fullfölja målet, på sätt i ^ide Capitlet
säges,
§. 52.
Anstånd med stämnings uttagande, räknad ifrån dagen af vägrad betalning,
fastställes sålunda:
i samma Stad, der både innehafvare bor och den han vill stämma:
inom 8 dagar;
inom samma Härad: 2:ne veckorJ
inom samma Län: 3:ne veckor;
inom Riket: sex veckor.
Lag-Utskolleli Betänkande N.-o 17 g.
§. 53.
Försummar innehafvare, eiler den öfverlåtare, sorn varit tvungen veseln
infria, att i sin ordning begagna nu föreskrifne sätt att genom återgångs-ta
lan få sin fordran godtgjord, så försvinner allt vidare anspråk äfven
emot vexelgifvaren, derest denne bevisligen betäckt dragen vexel; och
ege innehafvaren endast talan emot godkännaren.
VI. C AP.
Om Protester.
§• 54. '
Vid de tillfällen, då, enligt hvad denna Lag föreskrifver, protest
skall göras, kan sådan verkställas med biträde af Notarius Publicus eller
Magistrats-Secreterare i städerna, jemte ett tillkallad t vittne, samt ålandet
af närmaste Kronobetjente jemte vittne, eller ock tvänne andra trovärdige,
ojäfyige män, som kunna skrifva.
§. 55.
Protest skall uppsättas skriftligen i form af protocoll, hvari upptages:
1:0 afskrift af slutsedel eller vexel med derå tecknad öfverlåtelse;
2:0 den sökandes anhållan eller påstående;
3:o det svar derå gifves;
4:0 förbehåll deremot, som på sökandens vagnar göres af Notarius eller
den protesten verkställer;
5:o ort och lid, hvarest och när protesten sker;
6:0 Notariens eller protestförrättningsmänneus egenhändiga underskrifter.
Om de timmar, å hvilka i stad protester skola ske, derom skils i
Mäklare-Ordningen.
VII. C AP.
Om laga Domstol i Vexelmål> samt huru med lagsökning bör förhållas.
§. 56.
Domstol i vexelmål är Rådstufvu-Rätt i den stad, der svaranden ariträilas,
eller, om han sig å landet uppehåller, Rådstufvu-Rätt i närmaste
stad, der Rådstufvu-Rätt finnes.
L>g T?:''kotfrt* firiSnkundt V.-, < g
§■ 57-
Stämning, sorn hos Ordförande i nyssnämnde Domstol begäres, sk all
genast meddelas, samt målet utsättas alt företagas antingen samma dag,
om Rätten är tillsamman och svaranden så till hand, att han, efter er*
hållen kallelse, vid hemtnings påföljd, kan sig infinna, eller ock å näst*
infallande rättegångsdag, då svaranden anses kunna sig inställa. Pröfvar
Domstolen ingen laglig undskyllan för krafvet hafva förekommit, lillhälle
då svaranden genast detsamma fullgöra, vid påföljd, att eljest genast träda
i häkte, intill dess målet är afgjordt, och käranden till fullo godlgjord.
Hvad dömdt är, må genast utmätas, dock med rättighet till vad under
Hof-Rätt, dervid dea vinnande eger emot borgen lyfta hvad honom lilidömdt
blifvit.”
Och har, vid Herr Grefve Frölichs motion, Herr Adolf Göran Oxehufvud
afgifvit anmärkningar, som fått remissen till Utskotten medfölja.
Vid förehafvande af dessa motioner uti de sammansatta Banco- och
Lag-Utskotten, hafva Utskotten stannat i den åsigt, att Banco-Utskottet
allenast hade att yttra sig i fråga om det inflytande den åsyftade lagstiftningen
för inrikes vexlar må anses ega på realisationens bestånd och på
allmänna rörelsen, men att åt Lag-Utskottet skulle öfverlemnas, alt i öfrigt
Utlåtande i ämnet afgifva, hvarefter bägge Utskottens yttrande kororae
att i ett Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer ingå.
Banco-Utskottet har sedermera, enligt Protocolls-utdrag af den 37
sisth Februarii, hvilket, jemte de till målet hörande handlingar, den a
innevarande månad kommit Lag-Utskottet tillhanda, uti den fråga, som
ansetts beroende på Banco-Utskoltets handläggning, förenat sig i det Utlåtande:
att, under förutsättning af en ändamålsenlig lagstiftning, äfvensom
under vilkor, att icke vexlar varda å alltför små summor utställda. Utskottet
ansåg införandet af en inrikes vexelrätt icke vara för realisationens
bestånd menligt, men väl fördelaktigt och välgörande för allmänna penningerörelsen
inom landet.
Lag-Utskottet, som sålunda ensamt kommer alt afgifva det närmare
utlåtandet i ämnet, och, för sådant ändamål, tagit kännedom, ej mindre
om det, på Kongl. Majrts Nådiga Befallning, uti Skrifvelse till CommerceCollegium
den 12 Junii 1816, af bemälde Collegium upprättade och den
11 Junii 1833 till Kongl. Majrts Handels- och Finance-Expedition inkomne
förslag till förnyad Vexel-Stadga, än äfven om ålskiilige, dels från Stock
-
Lag-Utskottets Betänkande N:0 1J9.
bolms Börs, dels från andra städers Handels-Corpser, till beinälde Expedition
inlemnade opinions-yttiingar, rörande fördelarne af inrikes vexelrätts införande,
har, efter sorgfälligt öfvervägande häraf, för sigstadgat följande grunder:
a) alt alla vexlar, antingen de komma under namn af inrikes eller
utrikes, ställas under en och samma Vexel-lag, utan annan skiljaktighet,
fin att, i afseende på de förra, en viss minimisumma bestämmes;
b') att, i stället för åtskilliga af de lill liden högst inskränkta fatalier,
hvarpå, enligt 174® ^IS Vexel-Stadga, vexel-innehafvarens hela betalningsrätt
emot vexelgifvare och öfverlåtare nu beror, andra, mera enkla och
mera lätt iakttagna bevaknings-åtgärder böra föreskrifvas; och alt följaktligen,
enär vexelgifvares och öfverlåtares rätt kan bevaras derigenom: i:o
alt, då vexel är förfallen lill betalning, sådan genast fordras; 3:0 alt, när
vexeln är ställd att betalas vid eller efter uppvisandet, densamma varder
inom viss kort tid uppvist; och 3:o att innehafvare af protesterad vexel,
inom viss kort lid ifrån förfallodagen, gör sin återgångstalan gällande; —
Lagens föreskrifter, angående hvad innehafvaren måste iakttaga, för att
emot vexelgifvare och öfverlåtare bibehålla sin rätt, alltså böra lil! nyssnämnde
åligganden inskränkas.
Härigenom besvaras ock , på ett , efter Utskottets omdöme ,
fullt rältsenligt sätt, den fråga, som redan länge utgjort eli tvisteämne
emellan personer, hvilka idka vexelhandel, nemligen huruvida
vexelgifvaren eller vexeltagaren skall hafva åliggandet att afsända
vexeln till accept. ÄfventyreL blir vexeltagarens, derest han försummar
att presentera vexeln senast vid förfallotiden, när sådan är bestämd, men
eljest inom viss tid från utgifvandet; hvaremot det blir vexelgifvarens sak,
att, i händelse lian för egen efterrättelse, i afseende på sin och godkännarens
inbördes ställning, vill hafva vexeln förr presenterad, derom sjelf
draga försorg. Denna grundsats instämmer med Preussens, Frankrikes,
Nederländernas och Danmarks Vexel-Lagar, hvilka Utskottet, så väl i denna
omständighet, som äfven i flere andra hänseenden, rådfört;
c) att den nuvarande höga vexelränlan bör nedsättas. Stadgandet
om ia procents ränta för protesterad vexel står i sammanhang med föreskrifterne
om densammas återskickande med omgående post, samt om
skyldigheten att, inom 24 limmar efter postens ankomst, fordra betalning.
Så snart åter liden för vexelinnehafvarens rättighet, att kräfva vexelgifvare
och öfverlåtare, faslställes efter annan grund, hvilken icke utesluter möjligheten
af några veckors eller månaders dröjsmål med den protesterade
vexelus uppvisande till betalning hos desse sistnämnde, tyckes billigheten
Lag-Utskottets Betänkande K.o 17$.
tala derföre, att, till förekommande af ocker, räntan blifver den vanliga.-  Allmännaste bruket är också redan att, för återgången vexel, ränta icke debiteras
högre än till 6 proc., ehuru Lagen berättigar til! dubbla beloppet;
J) att fordringsegaren deremot bör åtnjuta full ersättning för alla sina
skäliga och bevisliga kostnader. I gamla Yexel-Stadgan finnes ersättningen
inskränkt inom ett visst maximum, och man har förmodligen ansett
de stundom öfverskjutande umgälderne betäckas af den höga räntan.
Genom en sådan beräkning kan emedlertid än den ena, än den andra parten
blifva lidande eller obehörigt vinnande; och det rättaste måste ofelbart
vara, att ersättningen alltid utgår i ett afmätt förhållande till skadan;
e') att räntan bör beräknas, icke från vexelns utgifningsdag, utan
från den dag, då den bort af godkännaren betalas. Oin man tänker sig,
att en för 3 månader sedan från Götheborg på Stockholm dragen och i
morgon förfallen vexel i dag köpes samt i morgon presenteras hos godkäunareu
till inlösen, ännu utän något lagligt anspråk på ränta, men då
icke genast honoreras, så är det väl svårt att inse något giltigt skäl,
hvarföre köparen skulle vara berättigad att i öfvermorgon af öfverlåtaren
utfordra, icke blott hela capilalet, utan äfven 3 månaders ränta. Det
origtiga häri visar sig också derigenom, alt borgenären emot godkännaren
icke har rätt till ränta för längre tid, än ifrån förfallodagen, alltså
emot vexelgifvare och öfverlåtare skulle hafva bättre rätt, än emot
den, som, sedan han accepterat vexeln, brister i betalningen;
att, så snart den återgångna vexeln är ställd att betalas i utländskt
mynt, och liqviden här sker efter curs, det vill säga, icke med
det mynt, hvarå vexeln lyder, utan efter pris å ny vexel, betalbar efter
någon tids förlopp, så bör vexelinnehafvareu åtnjuta ränta under den
nya vexelns förfallotid, dock med afräkning af den tid, som för den
protesterade vexeln, efter dess lydelse, ännu kan återstå. En uppenbar
förlust skulle eljest tillskyndas vexel-innehafvaren; och just i denna omständighet
bör man förraodeligen söka egentliga grunden dertill, att, enligt
gamla Yexel-Stadgan, vexelinnehafvaren eger, när vexel med protest
återkommit, af öfverlåtare och utgifvare fordra länta ända ifrån utgifningsdagen;
men rätteligen är det icke för den innan iörfallodageu
förflutna tiden, utan för det uppehåll i betalningen, hvilket medföljer ny
vexel, sorn ränta tillkommer borgenären. Vexel-Stadgans föreskrift i
denna del är således, för det slag af vexlar den egentligen angår, eller
vexlar i utländskt mynt, mindre riglig; och den är, efter hvad det ofvan
anförda
Lag-V(skottets Betänkande N.o t~Q.
>7
anförda exemplet utvisar, ännu mindre tillämplig i afseende på inrikes
vexlar;
g) att innehafvaren af återgången vexel bör ega rättighet att vända
sitt betalningsanspråk, ej allenast emot vexlegifvaren och sista öfverlåtare»,
utan emot hvilken af öfverlåtarne honom godt synes. En inskränkning i
utsökningsrätten emot öfverlåtare derhän, alt fordringsegaren skulle vara
pligtig, i främsta rummet, vända sig emot den, som öfverlåtit på honom sjelf,
samt först, om betalning der brister, få söka den nästföregående, och så
vidare i ordningen uppåt, synes icke gagna någondera parten, utan tvärtom
medföra ömsesidiga olägenheter, såsom uppehåll i borgenärens liqviderande,
och ökade kostnader, hvilka slutligen drabba den äldre öfverlåtaren,
och som kunnat undvikas, om denne fått sökas directe. En sådan princip
skulle nästan utesluta möjligheten af godvillig liqvid genom äldre öfverlåtare,
förr än turen kommit till honom; ty om vexelinnehafvaren försummat
sig emot den senare öfverlåtaren, så har han äfven förlorat all rätt emot
de föregående, och den ibland dessa, som erlade betalningen i första hand,
skulle i sådant fall förmodeligen icke kunna göra någon talan gällande emot
dem, som äro öfver honom. Principen komme ock att möta svårigheter
derutinnan, att man nödgades antingen följa vexelinnehafvarens utsökningsåtgärder,
steg för steg, från den ene till den andre öfverlåtaren,
med föreläggande af nya fatalier, eller ock lemna hans anspråk emot de
äldre öfverlåtarne, obegränsadt af annan praescriptionstid, än den tioåriga.
Med stöd häraf får Utskottet, som, hvad Herr Friherre Kantzows motion
serskildt beträffar, bör hänvisa lill det Utlåtande Utskottet afger i anledning
af återremisser utaf dess Betänkande N:o 64, i fråga om antagande
af en fri assigneringsrätt enskilde emellan, härmedelst vördsamligen
föreslå,
att, med upphäjvande af Kongl. Maj:ts förnyade Vexelstadga
d. 2/ Januarii 1748* Kongl. Förordn. d. 12 Junii
1816, angående vissa delar af vexelliandeln, Kongl. Kungörelsen
d. 7 Jugusti 1816, angående förhållandet med
vexlar i Svenskt mynt, som å utrikes ort äro dr agne på i
Riket vistande man, Kongl. Kungörelsen d. 7 Maji 1817,
angående hvad iakttagas bör i anseende till vexlar och invisningar,
ställde att betalas i Svenskt mynt för utländsk
matts räkning, Kongl. Brefvet d. 5 JYov. 1817 och CornTlili
tilt R. St. Brot. 1834 och i835'. 7 Sami. 1 Afd. a Bandet. 3
louie Häftet.
Lag-UtskoUets Betänkande N:C 17g.
merce-Collegii derpå grundade Kungörelse d. zf i samma
rtiånadj angående hvad som bör iakttagas vid uppköp af
vexelbref genom, syssloman, Kongl. Brefvet till CommerceCollegium
d. 22 Mars 1821, angående förklaring af 9 i
ofvanberörde Kongl. Förordning d. 12 Junii 181 G, och
Kongl. Kungörelsen d. zy Aug. 1828, angående rälta för*»
ståndet af de uti 4 oc'b b af sistnämnde Kongl. Förordning
innefattade stadgandcn, antagas måtte en så lydande
:
Vexel-Lag.
1. C.rr. 4
Om formen för vexel.
1.
Vexel bör innehålla: Orten och tiden, när samt hvarest den ulf är*
(Jas; — uttrycklig benämning af vexel; — om den är ensam, (sola,) ellerj
derest flere exemplar utgifvas pä en och samma penningesumma, hvilkendera
i ordningen den då är, såsom första, andra, tredje, fjerde,
(prima, secunda, tertia, quar ta f) och så vidare; — den persons namn, till
hvilken vexeln utfärdas, kallad vexeltagare (Remittent'); — viss penninaesUmma
att, på grund af vexeln, uppbäras, i Svenskt eller utländskt
mynt, utsatt både med bokstaf ver och siffror, och hvilken summa, hvad
anaår sådane vexlar, som utgifvas i Sverige och dragas på Svensk ort, ej
må understiga 2,5 R dr Silfverspecie; — den persons namn, hvilken i vexeln
anmodas att densamma inlösa, kallad godkännare, (Acceptant); •— orten,
hvarest godkännaren bor eller vistas, och hvarest betalningen ske
skall- betalningstiden, hvilken kan bestämmas: a) vid uppvisandet, (anfordran,
vista sigt); b) viss tid efter uppvisandet; och c) viss tid efter
utgifvandet (dato); — samt vexelgifvarens (Trassentens) egenhändig»
underskrift.
2. §.
Äro flere exemplar af en vexel utgifne och inlöses ettdera, vare
de öfrige kraftlöse.
o.
Vexel kan vara dragen på en person, och betalbar hos en annan:
Lag-Utskottels Betänkande N;0 17g. ;o
den kan vara ställd att betalas till vexel gifvaren sjelf: den kan vara
ställd att inlösas af vexelgif varén sjelf på annan ort: den kan vara
utfärdad ä annans vägnar, efter full magt, (procura).
4. $.
öfverlåtelse af vexel kan ske genom öfverlåtarens blotta namnteckning
fin blanco').
II. Cap.
Örn Vexelköp.
5.
Vexelköp kan afslutas med eller utan mäklares biträde.
6. $.
Vexelgifvare vare skyldig att, samma dag då vexelslutet skett,
bålla den betingade vexeln, i flere exemplar när så fordras, vexeltagaren
tillhanda, emot undfående af den för vexeln öfverenskomna betalning;
åliggande vexeltagaren att vexeln afhemta.
7• ti
Ar
vexel aflemnad utan att vexeltagaren derföre erlagt öiverenskommen
betalning, och fullgör han den icke genast; då bör vexclgifvaren,
inom 8:de dagens utgång, protestera och, inom samma tid, jemväl
å vexeltagaren taga stämning till den domstol, sorn i 4° ti- sägs:
försummas det, håfve då vexelgifvaren ej bättre rätt, än i annat skuhlfordringsmål.
8. ti
Då
t vänne eller flere exemplar af samma vexel utfärdas, vare det
andra i ordningen (secunda), äfvensom hvart och ett af de följande, uti
vexeltagarens hand gällande såsom quitto å erlagd betalning till vexelgifvaren
: å betalning för ensam vexel, (sola vexel,) erfordras serskildt
quitto.
9• tillvar,
som i egenskap af syssloman vexel upphandlar, och vill vara
fri från ansvar för densammas inlösen, läte ställa vexeln på sin huf
-
20
Lag-Ulskottets Betänkande N.o 179.
vildman, och vare då endast i ansvar derföre, att valuta till vexelgifvarén
erlägges: låter deremot sysslomannen ställa vexeln på sig sjelf., blifve då,
sedan han densamma öfverlåtit, för inlösen af vexeln lika ansvarig,
sorn hade han upphandlat den för egen räkning.
III. Cap.
Om vexels godkännande.
10.
Hvar, som vexel om händer fått, att derå söka godkännande, vare,
om han en sådan förrättning sig påtagit, skyldig att, så fort ske kan,
uppvisa vexeln för honom, på hvilken den är dragen, samt äska hans uttryckliga
förklarande, om han den godkänna vill eller ej: försummas det,
och förefaller emedlertid något till dens förfång, som vexeln öfversändt,
vare den försumlige skyldig gifva skadestånd.
11.
Är vexel ställd att betalas å viss tid efter uppvisandet, då bör
densamma till godkännande uppvisas itiom tre månader från utgifningsdagen,
derest vexeln är utgifven i Sverige och dragen pä Svensk ort,
men inom sex månader från samma tid, då vexeln är utgifven i något
annat land i Europa, samt inom ett år, derest vexeln är utgifven i
annan verldsdel.
12. $.
Den, som godkänner vexel, ikläder sig derigenom skyldighet att densamma
infria, och må efteråt ej kunna undandraga sig betalningen, om
än vexelgifvaren skulle finnas hafva kommit i concurs-tillstånd, innan
accepten meddelades.
13.
Godkännandet af vexel uttryckes medelst påskrift af ordet godkännes
eller accepteras, samt namnets undertecknande. Accepten
bör, om vexeln är ställd på viss betalningtid efter uppvisandet, dateras,
vid påföljd, att eljest betalning för vexeln kan fordras å den deri bestämda
tid, räknad från utgifningsdagen.
14• $.
Dr ages vexel på tvunne eller flere personer, såsom bolagsmän, då
lag-Utskollets Betänkande N.o 17g.
2J
bör godkännandet ske medelst bolagets namnteckning: gifves eljest vexel
på tviinne eller Jlere personer, att betalas af antingen den ena eller
andra, då är enderas godkännande lika gildt sorn hade vexeln på
honom allena varit ställd.
15.
Är vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren bor,
teckne då han å véxeln, genom hvilken person i den andra orten betalningen
erlägges, och vare för densammas fullgörande sjelf ansvarig.
16.
Då vexel till godkännande förevises, bör bestämdt svar, jakande
eller nekande, af gifvas inom 24 timmar derefter: sker det icke, anses
godkännaren hafva vägrat accepten.
17. $.
Varder vexeln icke, inom den i 16 <$\ höstämda tid, godkänd, eller
sker godkännandet med vilkor, eller inskränkes till en del utaf vexelns
belopp, eller kan ej den anträffas, på hvilken vexeln är dragen, vare.
innehafvarén, sedan han deremot protesterat, berättigad till återgångstalan
på sätt i 3o fj. sägs.
18. $.
Derest vexelgifvaren, på den tid då vexeln utgafs, egde godkännarens
ovilkorliga tillåtelse, att vexeln å honom draga, vare denne förbunden
att vexeln antaga och, om det ej sker, ansvarig för all deraf
uppkommande skada.
IV. C AP.
Om vexels betalning genom godkännaren.
19- $•
Är vexels förfallotid bestämd till e n eller flere månader, då skall
hvarje månad till 3o dagar räknas: är förfallotiden bestämd till e n eller
flere uso, då svarar en uso emot 3o dagar, två uso emot 60 dagar,
och så vidare; varande i alla desse fall den dagen oräknad, dä
vexeln utgafs eller uppvisades.
Är vexel ställd att betalas midt i månaden, vare då femtonde dagen
rätter förfallodag.
Lirg-Ulsfcoltcts Betänkande Ar.-0 17Q.
20.
Är vexelj sorn finnes ställd alt betalas inom viss tid efter ut gifv andel
eller uppvisandet, till betalning förf allen, och har icke för vägrad
accept redan blifvit protesteradt, åligge innehafvarén, alt, af den person,
hos hvilken penningarne skulle uppbäras, fordra betalning, samt,
derest sådan icke erhålles, protestera, uti stad senast ä första dagen,
och på landet senast å undra dagen efter rätta betalningsdagen: kan ej
denne anträffas, prolestere dock innehafvar en som sagdt är: vill eller
förmår ej den förre erlägga mera än en del af vexelns belopp, ankomme
pä innehaf varén att emottaga, eller icke emottaga, hvad honom erbjudes,
men prolestere icke dess mindre för hvad soth brister.
21. §.
Jr vexel ställd att betalas vid uppvisandet, vare, för dess uppvisande
till betalning, tid som i 11 ,$\ sägs: erhålles ej betalning, eller kan
ej den person anträffas, hos hvilken penningarne uppbäras skulle, eller
vill eller förmår ej denne erlägga mera än en del af vexelns belopp,
prolestere innehaf varén, efter thy i 20 föreskrifvet är.
22.
Är af vexelinnehafvaren försummadt hvad honom efter 11, 20 och
2> §$>• åligger, håfve förlorat sin vexelrätt emot godkännaren, och hålle
sig till honom, såsom uti annat skuldfordringsmål: instämmes ej godkännaren
till den i 4° .$'• omförmälde domstol inom ett år efter vexelns
rätta betalningstid, vare lag samma.
23. $.
Är vexel ställd att här i landet betalas uti något visst härstädes
gångbart myntslag, då bör den betalas i det mynt, hvarå den lyder: är
vexeln ställd å utländskt mynt, må betalningen i Svenskt mynt erläggas,
efter vexelcurs.
24. §.
Har godkännaren brustit i betalning, vare skyldig gälda växelinnehafvaren
ränta till \ för 100 i månaden, jemte full ersättning för honom
åbragte kostnader.
25. §.
Harder förfallen vexel icke pä förfallodagen till betalning fö
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 179.
a 3
vetedd, ege inneliafvaren ej rätt till vänta förr, än efter det han sedermera
fordrar, men ej får betalningen, och icke heller att, derest vexeln
lyder å utländskt mynt, åtnjuta betalning efter högre curs, än den
å för fallodagen, eller nästföregående vexel dag noterade, om cursen sedan
stigit: hav den fallit, mare inneliafvaren skyldig åtnöjas med betalrting
efter gångbar curs vid den tiel då han sig anmäler.
26.. *$*.
Jr vexel godkänd, och betalar godkännaren utan att återfå det exemplar,
hvarå godkännandet finnes tecknadt, vare ej fri från betalningsskyldighet
till tredje man, hvilken samma exemplar innehar.
27- $•
Har vexel blifvit inom rätter tid protesterad, för bristande betalning
af den, på hvilken vexeln varit dragen, stånde annan person fritt,
att. med den rätt i 29 sägs, till heder antingen för vexel gifvaren eller
någon af öfverlåtarne, betalningen erlägga, och blifve den, till hvars
heder betalningen sker, i betalnings b evis et uttryckligen nämnd: innehaf•v
ar ens protestkostnad bör då tillika ersättas.
28.
Erbjuda sig flere att vexel under protest betala, efter thy i nästföregående
§. sägs, vare den närmast, som till heder för vexel gifvaren,
och dernäst den, som till heder för äldre öfverlåtaren, betalning erlägga
vill; men skulle emedlertid den, pä hvilken vexeln är dragen, och
emot kaniken protest för bristande betalning skett, erbjuda sig att vexeln
inlösa, vare han dertill berättigad framför annan.
*9• §■
If var, som betalar till heder för vexelgifvare eller öfverlåtare, ege
att, med den sålunda godtgjorde innehafvar ens rätt, söka sin ersättning
af vexelgifvarén, och jemväl, derest inlösen skett till öfverlåtares heder,
af ej mindre honom, än äfven dem, hvilka vexeln förut öfverlåtit, om
sådane finnas: håfve ock emot den, på hvilken vexeln varit dragen, lika
rätt med förre inneliafvaren.
V. C AP.
Chn åter gängstalan,
3o. $.
Sedan vexel blifvit protesterad, vare sig för bristande accept eller
Lag-TJlshottets Betänkande iV.-o 17g.
bristande betalning, ege innehaf varén genast fordra liquid af 'vexelgifvaren
och öfverlåtarne , en eller flere, såsom till honom ansvarige, en
för alla och alla för en; men är, genom någon med vexeln vidtagen
åtgärd, senare öjverlåtares rätt emot en föregående förverkad, dä ege
innehafvaren emot den förre ej någon talan.
3u $.
Har den, som godkänt på honom dragen vexel, kommit i concurstillstånd
förr, än vexeln är till betalning förfallen, kan innehafvaren
jemväl, ej ter gjord protest, genast fordra betalningen af vexelgifvare
eller öfverlåtare, efter tliy i 3o f. sägs.
32. §.
Vid betalning för återgången vexel, vare innehafvaren berättigad,
att af vexelgifvare och öfverlåtare fördra den hufvudstol, hvarå vexeln
lyder, ränta till i för 100 i månaden, räknadt frän vexelns rätta
betalningstid, om Venna är förfluten, och till dess liquid sker, jemte ersättning
för protest-omkostnader, postpenningar för 2:ne bref, nemi. ett
fram och ett tillbaka, mäklarearfvode lill | för 100, då mäklare blifvit
begagnad, provision lill \ för 100, och mera, när provision på flere ställen
bevisligen blifvit betald, samt de skäliga umgälder, som dessutom för
innehafvaren bevisligen uppkomma.
Är vexeln ställd att betalas i utländskt mynt, bör, derest curs en
stigit, sedan vexelslutet skedde, betalningen erläggas efter den curs för
vexlar, pä enahanda förfallotid med den förra vexelns, som är gällande
när liqvid sker, men, om curs en emedlertid fallit, utgöras efter den
curs, hvartill vexeln blifvit köpt, eller sorn, i händelse curs-beräknini
köpet ej ingått, eller ej kan till beskaffenheten visas, var vid köpetillfället
i allmänhet gällande: allt med förhöjning, motsvarande ränta till
i för 100 i månaden under omförmälde förfallotid, dock med afräkning
af den tid, som för den protesterade vexeln ännu kan återstå.
33. S
Vexel-innehafvare
ege rådrum, att, i saknad af godvillig betalning
instämma vexelgifvare och öfverlåtare till den i 40 f>\ omf örmälde domstol
inom följande tid: är vexeln ställd att betalas i Sverige, stämmes
svaranden, om han bor eller vistas i samma Län, der betalningen s/ie
bort,
Lag-Utskottets Betänkande N.-o lyf).
bort, eller i Länet näst intill, inom sex veckor, men eljest inom tre
månader: är vexeln icke ställd att betalas i Sverige, bör vexelgifvare
eller öfverlåtare, som i Sverige bor eller vistas, vara stämd inom sexmånader
frän rätta betalningstiden, derest betalningsortcn är i Europa,
eljest inom ett år från nyssnämnde tid.
34 $.
Underlåter vexelinnehafvare att iakttaga hvad honom i u, 20, 2/
och 33 ålägges, håfve förlorat allt anspråk emot ej allenast öfverlåtare,
utan äfven vexelutgifvarén, har denne senare ej hos godkännaren
ställt valuta till vexelns infriande, vare dä ansvarig såsom uti
annat skuldfordringsmål.
35 $.
öfverlåtare, som vexel inlöser, träder derigenom uti dens ställe,
från hvilken inlösningen sker, dock, hvad andra öfverlåtare af samma,
vexel angår, endast emot den eller dem, hvars öfverlåtelse är äldre
än hans egen: föranlätes han att, i saknad af godvillig betalning, till
domstol instämma föregående öfverlåtare, eller vexelutgif vare, håfve tid
dertill inom tre månader, ifrån det han sjelf, inom föreskrifven tid,
blifvit stämd eller godvilligt betalt: stämmer han ej inom nyssnämnde
tre månader, gånge pä sätt i 22 och 34 stadgas.
VI. Gap.
Om Protest.
36 $.
Protest skall verkställas emellan klockan g f. m. och kl. 7 e. m ,
i stad genom Notarius Publicus eller Magistrats.person, jemte ett tillkalladt
vittne, och å landet genom edsvuren Kronobetjent, jemte ett tillkalladt
vittne, eller af annan person jemte 2:ne tillkallade vittnen; och
böra de alla kunna skrifva.
37. $.
Öfver protest skall skriftelig handling upprättas, innehållande:
fullständig afskrift af vexeln med hvad derå finnes tecknadt,' — den
Bilt. lill R. St. Prot• i83j och i83S. 7 Sami. 1 Afd, 2 Bandet. 4
io:de Häftet.
Lag-Utskottets Betänkande N.-o typ.
sökandes anhållan eller påstående; — det svar derå gifves ; •— det förbehåll,
som för sökanden af förrättningsmannen göres; •— ort och tid,
hvarest och när protesten sker; — samt förrättningsmannens och vittnets
eller vittnenas egenhändiga underskrifter.
38.
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall, bör protesten verkställas
vid hans bostad: i händelse underrättelse derom icke kan erhållas,
kåfve sökanden ändock förvarat sin talan, derest han, så fort ske kan,
och senast inom i/f dagar, förhållandet anmäler hos Konungens Befallningshafvande
eller närmaste Rådstufvu-Rätt.
3g. $.
Vexelinnehaf vare är ej befriad från skyldigheten att protestera derigenom,
att den, på hvilken vexeln är dragen, aflidit eller kommit i
concilr stillstånd.
VII C AP.
Om laga domstol och om rättegången i vexelmål.
4° $•
Bätter domstol för vexelmål, deri vexelrätten icke är förlorad,
vare Rådstufvu-Rätt i den stad der svaranden bor eller anträffas, men
om han å landet bor eller anträffas, Rådstufvu-Rätten i närmaste stad
derintill.
4*- S
Stämning
i vexelmål skall, när sökanden så askar, meddelas till
samma dag, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att
han kan sig före rättegångs timmans slut infinna.
42. $.
Derest Rätten ej funer något förekomma, som fordringsanspråkets
giltighet förringa bör, döme då genast till betalning, och förordne tillika,
huruledes, i brist deraf, utmätning och by sättning straxt ske må;
dock skall, för vexel sorn med protest återkommit, utmätning eller bysättning
icke kunna emot vexelgifvare eller öfverlåtare verkställas förr
än 3 dagar förflutit, ifrån det han bevisligen blifvit krafd.
Lag-Utskottets Betänkande N.o tyg. 27
43.
Är målet af sådan beskaffenhet, att det ej kan eller bör å första
rättegångsdagen af göras, må likväl dermed ej fördröjas längre än högst
nu digt prof vas.
VIII. Gap.
Allmänna bestämmelser.
44• <5*.
Inträffar tid, att betalning fordra eller fullgöra, att protestera,
eller att något annat iakttaga, d helgedag, då ege man det göra å
nästa söknedag derefter.
45. $.
Är i annat land iakttaget hvad sorn å hvarje ort för sig kan vara
lag och sedvana likmätigt, dä håfve det sin laga kraft.
I sammanhang härmed får Utskottet jemväl hemställa,
om icke Rikets Högt. Ständer, vid öfverlemnande till Kongl.
Maj:t af deras underdåniga förslag till ifrågavarande Lag,
måtte uttrycka den underd. önskan, att Kongl. Maj:t täcktes,
genom serskild Författning, som liktidigt med samma Lag
kunde promulgeras, meddela de reglementariska föreskrifter
Kongl. Maj:t i Nåder kan pröfva nödige, i stället för
sådane, till Börs- och Mäklare-Ordning hörande lu°bestämmelser,
som äro intagne uti de serskilda Författningar,
hvilkas uppliäfvande blifvit föreslaget.
Hvad slutligen vidkommer den i Herr Rosenblads motion gjorda framställning,
all, ”med afseende pä olämpligheten deraf, att emellan Brödrarikena
ej några omedelbara vexelförbindelser egde rum, en underdånig anhållan
måtte hos Kongl. Maj:t göras derom, att Kongl. Maj:t täcktes låta
ombesörja ändring i delta fall både i Sverige och Norrige,” så enär,
Utskottet veterligen, hinder för det närvarande icke möter för inbyggarne
i del ena landet, att draga vexlar på det andra, med all den rätt, som
vexlar i allmänhet tillagd är, synes skäl ej heller vara för handen, att i
Lag-Utskottets Betänkande N'.o 1"]Q.
det af Herr Rosenblad sålunda omförmälde hänseende någon serskildt åtgärd
tillstyrka.
Reservationer, dels af en Banco-Utskottets Ledamot, i afseende på
samma Utskotts ofvanberörde, enskilt afgifna yttrande, dels af en Ledamot
utaf Lag-Utskottet, bifogas.
Stockholm den 3i Mars i835.
Reservationer:
af Herr Helsingius: ''Då jag icke kan förstå Rikets Ständers mening
med remiss äfven lill Banco-Utskottet, af frågan om Lagstiftning för inrikets
vexlar, annorlunda, än som ett åliggande för Banco-Utskottet, att
yttra sig om och under hvad vilkor, eller hvilka Lag-bestämmelser, omloppet
af inrikes vexlar kunde blifva för realisationens bestånd, och för
penningerörelsen i allmänhet, som dermed har omedelbar gemenskap, nyttigt
eller skadligt, så har jag icke kunnat deltaga i beslutet, att med ett
så obestämdt yttrande, sorn nu blifvit Lag-Utskottet meddeladt, helt och
hållet skilja Banco-Utskottet ifrån behandlingen af denna vigtiga fråga;
hvilket jag vågar anse vara så mycket mera oformligt, sedan Utskotten redan
länge behandlat frågan tillsammans, hvarföre jag föranlåtes alt häremot
anmäla min Reservation, med vördsam anhållan, att den måtte Betänkandet
till Rikets Ständer åtfölja;’'
af Herr Hesslej som ansett någon nunimi-sumraa för inrikes vexlar
icke behöfva eller böra stadgas.
STOCKHOLM, Ecksteihska. Tryckeriet, 1335.
Lag-Uti kottets Utlåtande N'.o 180.
]N:o 180.
1
Ankom till Exp..-Utsk. den 4 April.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
lS:o 64, öfver väckta motioner, om antagande af en mera
fri assigne rings rätt enskilde emellan än nu eger rum.
Detta Betänkande har blifvit från samtélige Riks-Stånden till Utskottet
återremilleradt, på grund af gjorde anmärkningar.:
af Herr Friherre L. Boije: att elen fria assignerings-rätten varit erkänd
och i lag befästad intill dess, med år 1 765, ett stryp-system inträdde,
hvilket varit hardt nära alt skaka Sverige i dess grundvalar, och som icke
blott låg till grund för jden thron-afsägélse Konung Adolf Fredric gjorde,
utan jemväl, genom sina verkningar, föranledde ett allmänt missnöje hos
nationen och afskafFande vid 1772 års iRiksdag af den makt Ständerna innehåll
och missbrukat. Det ingrepp i pfivat-rätten, sorn man då tillät sig
i afsende på invisningars utfärdande, har sedermera, med eller utan mod
iliea tioner, qvarstått till vår tid. Vid 1817 års Riksdag gick man ännu
längre. Det var ej nog att Sländerne indrogo 4 och 1 f2 millioner Riksdaler
uti Discont-papper och allmänna invisningar; man trodde sig ej kunna
tillräckligen gynna penningeintei esset, på den enskilda industriens bekostnad;
man förbjöd derföre äfven de skrifna assignationerne, eller fästade
dervid sådana vilkor, alt de endast blefvo tillåtna i stort, nemligen på 100
Riksdaler eller deröfver, hvilket medgafs, emedan man eljest hade generat
Stockholms Börs och de rika, de der åter icke träffades, då man förbjöd
assignationer på lägre belopp. Delta stadgande gaf emedlertid snart följder,
som fullkomligt utvecklade principens origlighet, och vid 1823 års
Riksdag anhöllo Rikets Sländer enhälligt hos Kongl. Maj:t om en Författning,
som skulle återbringa assignations-rätten till samma förhållande, sorn
det, Iivari den var före 181S, eller åtminstone med ganska få modificationer
deri. Men man begärde Kongl. Majit sanctions, icke blott på principen,
utan äfven på åtskilliga bihangsfrågor, såsom .att en assignation, sorn
icke blef inlöst i rätter lid, skulle gifva innehafvaren rättighet till 12 procents
ränta. Kongl. Maj:L behagade i Sitt svar till Rikets Ständer förklara,
att Kongl. Majit i allo gillade principen, men kunde, i anseende till stadgandet
om 12 procents ränta, icke lemna sanction åt förslaget. Intet hade
lii/inng till R, it. Vrot. i834 och i835. 7 Sami. 1 Ajd. a Bandet.
utte Häftet. r
2
lag-Utskottets Utlåtande K:o iSo.
nu varit lättare, än att, då Kongl. Maj:t tydligt förklarat Sig vilja gå Rikets
Ständers förslag i principfrågan till mötes, borttaga stadgandet om 12
procents ränta, och Nationens önskan i afseende på invisnings-rätlens återfående
hade vunnits. Så skedde det likväl icke. När man vid sistlidne
[Riksdag ville rätta felet, gjorde man upp ett annat förslag, och glömde
dervid, att sätta föreskriflerne om invisningars form, i öfverensstämmelse
med Kongl. Förordningen den 28 'Junii 1798; och för andra gången afgaf
Kongl. Maj:t det svar: att Kongl. Majrt förblef vid Sin förra benägenhet
att godkänna principen, men vägrade sanctionen å lag-förslaget derföre, att
det ej instämde med nyssnämnde Kongl. Förordnings stadgande, rörande
garantierne för documentets riglighet, hvilka voro lika nödige för dessa, som
för andra skuldebref. Vid innevarande Riksdag åter hade Lag-Utskottet
alldeles frånträdt den princip, som vid de 2:ne senaste Riksdagarne blifvit
framställd, och gifvit ett lagförslag, hvilket åsyftar alt bibehålla det assignalions-tvång,
som nu trycker allmänna rörelsen. Herr Friherren kunde
ej gilla detta, utan yrkade återremiss, på grund al brist i sjelfva principen,
med anhållan, alt Utskottet ville återgå till de ganska rigtiga princip-betänkanden,
som varit gifne vid i8a3 och 1828 årens Riksdagar, men utan
att dervid fästa några bihang, så beskaffade som de förra voro, hvilka ånyo
kunde medföra ett afslag, i stället för det bifall, man eljest hade att
emotse. För öfrigt, och ehuru det vore Herr Friherrens önskan, att hela
det af Utskottet afgifna förslag till författning i ämnet ej måtte komma
ifråga, trodde han sig dock böra vid serskilda delar deraf framställa några,
här nedan anförda påminnelser;
af Herr Friherre Ehrenborgh samt Herr Dalman, hvilka instämt uti
livad Herr Friherre Boije anfört, äfvensom i Herr Hessles vid Betänkandet
bifogade reservation;
af Herr Doctor Moren: att då Banco-Ulskotlet redan i dess utlåtande
N:o 6 tillkännagifvit sin önskan, att gemensamt öfverlägga med LagUtskottet
i afseende på assignalions-rätten, Herr Doctorn anhöll, det LagUtskottet
måtte med slutligt Utlåtande öfver ifrågavarande ämnen dröja,
till dess en sådan öfverläggning med Banco-Utskottet egt rum;
af Herr Ekerman: att han ansåg icke nyttigt att göra någon rubbning
uti redan gällande Författningar i ämnet, och trodde något annat stadgande
härutinnan ej erfordras, än det, att en assignations-utgifvare, då inneliafvaren
styrker, det assignationen antingen icke genast inlöses af den,
på hvilken den blifvit ställd, när den lyder å vista, eller icke accepteras,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 180.
3
nar den är ställd på lid, är skyldig ansvara för assignationens belopp, såsom
för annan löpande skuld emot ränta; äfvensom att den, på hvilken
assignationen ulställes, är, efter tecknad accept, ansvarig derföre, likasom
för andra utelöpande förskrifningar;
af Herr Winberg, som förmält sig instämma uti Herr Hesslet reservation,
med tillagd erinran: alt assignations-rätten, eller den rättighet, att
utställa invisningar på annan raan, på annan ort, lill större eller mindre
summa, på längre eller kortare tid, med eller utan vilkor, borde vara en
fri handling, så vidt ej annan mans rätt förnärmades; att skyldigheten att
emottaga dylika invisningar, eller det vägra, äfven borde vara lika fri; och
att, som rättigheter och skyldigheter i detta hänseende hvila på ett inbördes
förtroende personer emellan, ledande till ömsesidig lättnad och beqvämlighet
vid afhandlingar, författningen härom borde inskränka sig dertill, att
förebygga missbruk, lemna skydd emot bedrägligt förhållande, och förhjelpa
den lidande till rätt, i det den tillhåller den felaktige till ingångne förbindelsers
uppfyllande;
af Herr Hessle: att han, under åberopande af sin reservation , ville
tillägga den önskan, att inrikes vexelrätt måtte kunna åstadkommas, och alt,
för det sammanhang frågan har med rättigheten till assignering på Rikets
Ständers Bank, återremissen måtte besvaras utaf Banco- och Lag-Utskottea
gemensamt;
af Herr Santesson, sorn åberopat sin motion;
af Herr Olbers: att han förenade sig uti den mening, att någon viss
summa för invisningar ej borde bestämmas.
af Herr Helsingius, som förmält sig dela Herr Santessons åsigt;
af Riksdags-Fullmägligen Hils Strindlund från Wester-Norrlands Län,
hvilken framställt enahanda anmärkningar, som Herr Winberg; samt ytterligare:
vid
i §.
af Herr Dom-Prosten, Doctor Heurlin, Herr Winberg och Strindlund: att
författningen borde utgöra ett helt för sig sjelf, innefatta alla behöfliga föreskrifter,
och således, med upphäfvande af de gamla förordningarne, intaga
hvad ur dem behöfde intagas. Assignation borde ega samma rätt lill
betalning, utmätning och bysättning, som skuldebref, således vara mer el
ler
mindre strängt executiv, allt efter dess form och löpande eller icke löpande
egenskap;
af Herr Ekerman: att, derest man stadgade, det assignationer skola in
-
^S-Uttb tt ts Utlåtande Nto 180.
rältas så som 17.08 års Förordning om Skuldebref innehåller, det vill säga,
vara egenhändigt skiifue och undetskrifne af ulgifvaren, eller ock med
vittnen förseddé, måste härigenom uppkomma elt hinder för den fria assignerings-rälten,
emedan» de fleste assignationer utgåfvos- af personer, som bo
på landet,, der. skribkunskapen vöre mindre allmän;,
vid 2' §.
af Herr Winberg: och. Strandlund:: att! denna* §;• innefattade' ofta nog
em osanning,, och borde såsom öfverflödig; utgå;;
vid 3
af Herr Friherre Boijer att lian förenade sig i Hörr Bååths häremot
afgifna reservation; men örn stadgandet skulle komma alt qvarstå; borde, efter
orden ”utgifvarens gäldenär,” tilläggas,,förrredan förfallew skuld, emedan,
i annat läll,, det origtiga» förhållande Lundö inträffa,. att en‘ gäldenär,,
som betingat sig 6 å. g månaders lidj kunde dagen» derpå: blifva' krafd för
sin skuld;
af Hérr Domprosten Döctör Heurlin:: att' föreskriften' bär syntes lem--  ligen öfverflödig.. Bevisningen derom, att den, pä< hvilken invisiiiiigen dragés,
är utgifvarens gäldenär, biefve oftast svår att' åstadkomma. Enklasteiagbudet
vöre att, då» accept vägras,, invisningshafvaren får hålla sig till»
den, sorn» in visningen utgdfvit;;
af Herr. Winberg: och. Strindlund: alt» stadgandet vöre öfverflödigt,
och kunde utgå desto heldre,, sorn ej något» ansvar för vägrad accept vöre
föreslaget, och ej hel lör; skäligen kundé bestämmas;
af: Hern'Ekermansorn; åberopat Herr Bååths.reservation! ii denna del;;
vid 4§"
af Herr Efih'erre; Boije:' alt? stadgandet försatte - en'gäldenär, , på h vil--  ken» invisning utställdes,, uti sämre belägenhet, än den hvaruti- lian kundekomma
lill följd af egen revers, utan-bestämd förfallotid, helst en serskild
skade-ersältning längre ned i förslaget» fastades vid underlåtenheten, alt invisningen
infria. Detta syntes vara orätt; oell-för öfrigt borde dét ej ankomma
på den,, sorn fått invisiiiiigen, att-saklöst dröja nied dess företeende
lill inlösen, liuiu länge sorn helst,, möjligen till dess den på- hvilken» invis
-
LogrU tito tets Vt’di amie A':o 180.
5
ningen är dragen, blifvit insolvent,, utan uppvisandet borde ske inom viss
lid, så vida innehafvaren1 skulle bibehålla’ sim regress* till utgifvaren;
vid: 5» §,
af Herr Domprosten' Doctor Hbiirlihi, Herr Willberg, och Strindlund:
alt denna §. ej vore nog- utvecklad. Man kunde” ej-, tvinga någon att pä invisningen
teckna; det barn iöUé' antbgé densamma;’ utan5 blefve' det innehafvarens
egen sak att1 skaffa’sig: bevis öfver vägrad1 accept’,- äfvensom öfver
dervid använd’ kostnad,, hvilken1 senare kommer att' drabba’ den, sorn i vederbörlig
ordning; åläggesatt’ inv-isningen5 inlösa;’
vid’ 6
af Herr Domprosten; Doctor Heurling Herrar Ekerman' oclr Winberg,
samt' Strindlund-'? att' endbst' första1 meningen:'”Har någon godkänt invisning,
betule värdet till innehafvaren,” bordé’ qvarstå,> men1 det följande utgå1
såsom1 öfverflödigt;:
vid 7 f;
af Herr Domprosten' Doctor Heurlin', - samt: Herr Winberg, ochStrindlund:
att’ detta sladdande möjligen kunde leda till’ förfång' för innehafvare
af invisning,, och bordé således icke i logen inflyta, helst' den anvisade
utvägeir nog; ändå’ kunde’ begagnas' af en> vinglande assignant;
vid 8 §.
af- Herr Friherre1 Boij?,' sorn’ åberopat’ och5 instämt- uti’ Herr Bååths
afgifna'reservation
vid q, iö och’ ii: Jg.
af Hferr Winberg:och Strindlund: att’ sladgåndenä här borde inskränkas
dertill; att-inneha! varén'antingen directe'eller genom 3idje man skulle
affordra utgifvaren betalningen för icke accepterad invisning, och detta med
första post,, sedan’bevis om vägrad’accept erhållits. Alf annan åtgärd, medelst-
korrespondence och underrättelsers meddelande,-emellan utgifvare och
innehafvare, vöre onödig samt' ledde-endast till invändningar och omvägar.
Vid- to-§. serskilt,, är-af Herr Domprosten Doctor Heurlin anmärkt:
6
Lat-Utskottets Uilåtande A':o 180,
att invisningen ensam ej torde böra anses innefatta tillräcklig grund alt lagsöka
eller draga inför Domstol den, som vägrat acceptera. En härmed öfverensstämmande
anmärkning är äfven framställd af Herr Winberg och
Strindlund.
Vid ii §. serskilt, är af de tvänne sistnämnde påmindt att, derest ej
godkännaren vid förfallotiden betalar accepterad invisning, borde den, jemte
bevis härom, återgå till utgif varén, för att af honom gäldas, på sätt i4 §•
bestämmer;
vid i3 §.
af Herr Winberg och Strindlund: att hela stadgandet syntes böra utgå,
helst det i allt fall är påtagligt, att förord i sådant afseende bryter lag
och gäller företrädesvis;
vid (4 §.
af Herr Dom-Prosten Doctor Heurlin: att det ej syntes vara nog,
att invisningshafvaren, i det fall som här förutsättes, endast undfår laga
ränta, utan torde en billig straffränta i sådant fall vara den lämpligaste
ansvarspåföljden för den, som brister i ordentlighet vid liqvidens uppgörande;
af
Herr Winberg och Strindlund: alt de önskade det r4 §• V(>1’e me~
ra utvecklad. Ränta, ej blott till 6 procent, utan ock a procent deröfver;
borde tilläggas innehafvaren från in visningens utställelsedag, i fall af vägrad
accept, eller från förfallodagen, om accept är erhållen, men betalning
uteblifver, jemts ija procents provision, porto för tvänne bref och kost»ads-ersättning;
vid
16
af Herr Winberg: att första perioden borde utgå; oeh
af Strindlund, att hela §. kunde uteslutas.
Med Herr Winberg hafva mänga Ledamöter af Borgare-Ståndet instämt;
och med Strindlund hafva inom Bonde-Ståndet förenat sig Nili
Insulin från Stockholms Län samt Pehr Nilsson från Christianstads Län.
I anledning häraf får Utskottet, som coramunicerat återremissan med
Banco-Utskottet, och derifrån återfåtj: handlingarne i sammanhang med dera.
Lag-XJukotuti Uilåiandt f^:o 180.
7
sorn röra frågan om ny Vexel-Lng, vördsamt tillkännagifva, alt Utskottets,
i Betänkandet N:o 64 framlagde lag-förslag hade för ändamål, att genom
vissa lillagde bestämmelser, utöfver hvad 1734 års Lag innefattar, närma invisningarne
till egenskapen af vexlar, för att i någon mon afhjelpa rörelsens
uppgifna behof deraf. Detta motiv för lagstiftning i ämnet har likväl
nu mera upphört, sedan Utskottet, i dess nästföregående Betänkande JN:o 179,
afgifvit förslag till ny Vexel-Lag, tillämplig jemväl för den inhemska rörelsen.
I fråga om tryckta invisningar, fortfar Utskottet att hysa den i förra
■Betänkandet yttrade åsigt, och kan således icke tillstyrka, att nu gällande
föi bud emot utgifvande af sådane, dragne på enskild man, upphäfves.
Med de handskrifne invisningarne åter företer sig ett skiljaktigt förhållande.
Då man i allmänhet måste erkänna, alt den mindre bemedlade, likasom
den förmögnare, har behof utaf ifrågavarande ereditmedel, och att, om
än, i handelns och näringarnes yttersta utgreningar, omförmälde behof mindre
ofta uppstår för individen, det likväl derstädes mångfalldigas genom
individernas stora antal; samt man tillika noga afväger fördelarne af en friare
assigneringsrätt, såsom befrämjande lättnad och liflighet uti den allmänna
rörelsen, emot de olägenheter, som någon gång kunna uppstå utaf
fiihelens missbruk; tyckas skälen vara öfvervägande för den mening, att inskränkningen,
enligt 1818 års Kongl. Förordning, uti lättigheten att utgifva
handskrifne invisningar, bör försvinna.
Uppå dessa grunder, och med föranledande af hvad i öfrigt blifvit
inom Riks-Slånden påmindt emot Utskottets förra Betänkande, finner Ulskotter
sig nu böra, i stället för den i samma Betänkande loreslagne författning,
vördsamt framställa det förslag:
att Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818, angående handskrifne,
på sedelhafvarén eller på viss man och ordres ställde invisningars
eller så kallade assignationers belopp, varder upphäfven; och
att, såsom förklaring öfver 6 i 4 Cap Utsökninsg- Balken, stadgas
mätte, i afseende på formen för handskrijven invisning, att
densamma, för att gällande anses, börj i enlighet med hvad om
Skuldebref f örordnadt är, antingen egenhändigt skrifvas och undertecknas
af utgifvaren, eller af endera, då flere skrifva den
under, eller ock bestyrkas af tvänne vittnen, hvilka på en gång
varit tillstädes, och af hvilka det ena vittnet skall hafva in vis
-
'ö .Uc- 1j'ski>ttcis ;Betcb>ki\fi<ie K';o . 81.
ningen skrif vit; äfvensom att Jwail Lag och. Författningar innehålla.
rörande gäld enars betalnings ansvar för löpande och for
icke löpande sk.äde-bref , skall vara gällande jemväl om invisning,
allt efter densammas löpande eller icke löpande egenskap,
såsom ut gifven antingen lill innehajvarén eller lill viss man och
ordres., eller ock endast till viss marij utan medgif vande att den
anå komina i annans hand.- v
Slockholm den .3 April .i835*
;N;o 18 r.
Ankom itilJ ;Exp-Utsk. den 4 April.
Bet änkan dej i anledning ,af Kongl. Majits Nådiga Proposition, angående
förändrad Ijdelse ,af 11 ,<$*. i g Cap. Handels-Balken.
Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse af den April sistl. år, hemställt
om en .sådan förändrad lydelse af 11 §. i g Cap. Handels-Balken:
”Fordrar någon den gäld han vet gulden vara, eller nekar någon hos Domaren
eller Konungens Befallningshafvande sin underskrift å skulde-bref
eliel' annat ford rings-be vis, bote hälften af den sålunda emot bättre vetande
fordrade eller förnekade summa , måls-egandens ensak;” oell Kongl.
Majit, ,u ti Svar å Riks-Salen den 21 sisth Mars, g i t v i t Rikets Ständer tillkänna
de skä], sorn hindrat Kongl, Majit att lemna bifall till Rikets Ständers
berörde förslag; har Kongl, Majit, sorn, lika med Rikets Ständer, ansett
ett tillägg böra göras uti o inför malde hvarmedelst det bedrägeri, att
neka sin band och förskrifning, blifver belagdt med böter, efter samma
beräknings grund, sorn §:n stadgar för den, som fordrar hvad lian vet guldet
vara, genom Nådig Proposition af sistnämnde dag, lill Rikets Ständers
öfvervägande och antagande, föreslagit en sådan förändrad redaclion af ifrågavarande
”Fordrar .någon ilen gäld han vet gulden vara, eller ne
kar
skuldenär sin hand och förskrifning, och varder funnen med osanning,
bote hälften af det han fordrat eller vägrat att gälda, måls-egandens ensak.”
Då denna., af samtlige Riks-Slånden till Lag-Utskottet remitterade
Proposition, i hufvudsaken instämmer med hvad Utskottet förut ti list vik t
och Rikets Ständer för deras del beslutat, samt Utskottet vid den nu föreslagna
redactions- förändringen icke tinner någon anmärkning förekomma,
hemställer Utskottet vördsamt,
att Kongl. Majits ifrågavarande Nådiga Proposition må varda
af Rikets Ständer antagen.
Stockholm den 3 April 1835. N:o
lag-Utskottets Memorial N’,o iSa.
»
N:o 183.
Ankom till Exp.-Uuk. den 6 April.
Vördsamt Memorial.
Uti Lag-Utskottets Memorial, under N:o 173, med förslag lill sammanjemkning
af de inom Riks-Slånden fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande
af Utskottets Utlåtande N:o 134* i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 42, rörande ändring i nu gällande Lag, angående
behandlingen af frågor om oenighet makar emellan, är, hvad angår
frågan oin varning inför Dom-Capillet, af Utskottet hemslälldt, om icke vid
det förhållande, att Ridderskapet och Adeln ogillat Utskottets afgifna Lagförslag
i dess helhet, således äfven den del deraf, som åsyftat upphäfvande
af omförmiilde varnings-grad, samt att Preste- och Borgare-Stånden uttryckligen
förklarat sig densamma bibehålla, nyssnämnde Irenne Stånd hilgo
antagas vara i detta beslut ense, och om icke, såsom följd deraf, uti det
i Utlåtandet N:o i34 antagna förslag till författning i ämnet, emellan orden
”någre allmänt aktade personer ” samt de näst derpå följande: "och
att derest sedan &c.," borde införas följande mejling: ’’att, om makarne ej
heller härigenom till enighet återförasde skola inkallas till Dom-Capitlet,
att der förmanas; varande för den händelse, att Ridderskapet och Adeln,
emot förmodan, skulle åt dess förra beslut gifva en annan tydning, än Utskottet
sålunda förutsatt, proposition till omröstning i förstärkt Lag-Utskott
föreslagen; — och hafva, i anledning häraf, enligt från Riks-Stånden meddelade
Prolocolls-Utdrag, blifvit fattade följande beslut, nemligen: af Ridderskapet
och Adeln: alt Slåndet, som godkände det sätt, hvarpå Lag-Utskottet
uppfattat Ståndets beslut, gillade den föreslagna Volerings-Propositionen;
af Preste-Ståndet: alt Volerings-propositionen gillades; af Borgare-Ständet:
att Memorialet afslogs; och af Bonde-Ståndet: att Ståndet vidblef
sitt förut fattade beslut, och biföll i öfrigt Utskottets Memorial.
Nu, ehuru af Ridderskapets och Adelns omförmälda yttrande sjmes
följa, att samma Riks-Slaud är ense mecl Preste- och Borgare-Stånden om
bibehållande af förmaningen inför Dom-Capitlet, såsom en varningsgrad,
och att således all fråga om votering i förstärkt Utskott, rörande sjelfva
principen, skulle förfalla; finner dock Utskottet, med afseende på orda-lagen
i Ridderskapets och Adelns beslut, samt enär yttranden saknas, huruvida det
af Utskottet för nämnde fall uppgjorda rcdactionsförslag blifvit af Rid
-
ZöA, till R. St. Vrot. i834 och 18,35. 7 Sam], , Afd, 3 Randa.
nät Häftet, 3
I®.
FJritJykta Lfrg-Vtskotten Memorial N:o i95.
derskapet och Adeln samt Preste-Slåndet antaget eller icke, sig böra, ors
dessa tvänne Stånds närmare Utlåtande i ämnet härmedelst vördsamt anhålla.
Stockholm den 3 April i835.
,N:o i83.
Ankom till Exped.-TJtsl. den 7 April.
Memorial, öfver anställd omröstning, i fråga om intecknande af
så kallade Undantags- Contract.
Sedan, enligt från samtlige Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrng.
af den 16 och ao sistlidne December, Rikets Ständer godkänt den vöter
ings-proposition, sora blifvit föreslagen i Lag-Utskottets Memorial N:o 170,
med förslag till saramanjemkning af de inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga
beslut, vid förehafvande af Utlåtandet N:o »Si, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet N:o 1\Q, öfver Riksdags-Fullmägtigen Nils
Strindlunds motion, det stadgas måtte, att afhandlingar, hvarigenom någon
förvärfvar sig nyttjande-rätt till jord, eller betingar sig så kalladt undantag
eller afkomst af annans fasta egendom, böra intecknas för att vara gällande ;
så har Förstärkta Lag-Utskottet, på sätt 73 § Riksdags-Ordningen föreskrifver,
denne dag anställt omröstning efter omförrnälde veterings-proposilion,
så lydande:
”Den, som vill, att nndantags-aftal skola intecknas, och författning
derom utfärdas, i öfverensstämmelse med Lag-Utskottets, i Utlåtandet N:o
161, afgifna, och af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallna
förslag, röstar Ja; Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat ett sådant lag-förslag i detta
ämne, som instämmer med Presle-Ståndets yttrade mening, under iakttagande
af den redaotion, Utskottet för denna händelse tillstyrkt."
Voteringen har utfallit med 80 Ja och 3q Nej; och sorn Ja således
runnit, kommer det ifrågavarande författnings-forslaget att erhålla den lydelse,
som Utlåtandet Nro 161 utvisar.
Hvilket Förstärkta Lag-Utskottet skolat hos Rikets Ständer vördsamt
anmäla.
Stockholm den 7 April r835.
STOCKHOLM, i83S, hos J. A. Wallbcr.
Uag- Tj-t&kottets Utlåtande N:o 184-
1
N:o 184.
Ankom till Exp_Utsk. den 26 April.
Utlåtande, i anledning af återremisser utaf Betänkandet,
iV:o 178, öfver Herr TU. F. Dalmans motion, att
häktande, pä grund af anklagelse för brott emot 5
Cap. 1 §. Missgernings-B alicen , ej måtte ega rum förr,
än Konungen yttrat sig, huruvida saken skall nedläggas
eller icke, samt Domaren derefter pröfvat, om skäl
till häktande förefinnes.
Omförmälda Betänkande har blifvit från samtlige Riks-Stånden återremitterad!,
på grund af gjorde anmärkningar,
hos Högtoflige Richlershapet och Adeln:
af Herr Friherre L. Boije: att ehuru Herr Friherren ej delade den
farhåga, som Molionairen i främsta rummet framställt såsom motiv för sin
motion, nemligen att den af Rikets Ständer beslutade förändring af 5 Cap.
1 §. Missgernings-Balken, hvarigenom grader i straffet blifvit stadgade för
gradalioner i brottet, och detta definieradt såsom beslående uti lasteligt
yttrande om Konungens person eller gerningar, skulle kunna tvdas deihän,
att äfven en granskning af Regeringsåtgärderna härunder innefattades, funne
Herr Friherren likväl sig böra understödja motionen, såsom, i hans tanka,
öfverensstämmande med rätta förståndet af 1777 års Kongl. Bref. Såsom'
Herr Friherren förstod delta Kongl. Bref, hade Konungen i de anför
da
motiven sagt Sig vilja förekomma, att enfaldiga undersåter, för ullåtelser,
som fällas i obetänksamhet eller okunnighet, skulle kunna inneslutas
i fängelse, och derigenom blifva så utblottade, att förlust af heder, förmögenhet
och helsa ofta vore deras straff, innan Konungen utlåtit Sig, huruvida
åtal borde ega rum eller icke; och i sjelfva beslutet funne Herr Friherren
ej något, som stod i strid med dessa motiv, eller ett enda ord,
sorn berättigade actorer och domare, att handla emot de samma. Det en-i
da skäl man för den strängare meningen kunde åberopa, vore det, att det
Kongl. Brefvet slutas med de orden: ,Jeller med ransakningen fortfara”, och
man drog deraf den slutsats, att ransakningen, för att kunna fortfara, redan
förut måste vara börjad. Men det låge i sakens natur, att den angifne
Bihang till R- St. Fröt. 1834 och 4835. 7'de Sami. iista Afd. 2-dra Band, i
i2-te Häftet,
3
Lag-Utskottets Utlåtande iS :o /<$’./.
■måste inkallas till Domstolen eller Konungens Befallningshafvande för att
förhöras, huruvida han vidkännes sitt yttrande, innan förfrågan afgår till
Kongl. Maj.t om åtalets fnliföljd; och af berörde åtgärd, som utgjorde ransakningens
början, följde väl icke någon rättighet alt genast arrestera den anklagade.
Herr Friherren ville således tro, att ett undantag här verkeligen
blifvit gjordt ifrån Lagens allmänna bud i i Cap. 2 §. Straff-Balken; oell
såsom stöd lör denna mening åberopade han vidare den tillämpning af det
Kongl. Brefvet, som skall egt rum under framfarne tider, närmast efter
detsammas utfärdande. Under Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs Regering
hade, så vidt Herr Friherren egde sig bekant, arrest för ifrågavarande
brott aldrig egt rum förr, än Konungen tillåtit målets upplagande. Herr
Friherren ville i detta afseende anföra arne exempel. Del hade händt, år
1789 eller 1790, att en Fänrik vid Gardet, hvilken sedermera fick en olycklig
märkvärdighet, och hvars namn var Johan Jacob Ankarström, afreste
till Gottland och, korrt efter ankomsten till Wisby, på öppen Källare, tillät
sig lasteliga yttranden om Konungen. Saken åstadkom buller på stället,
serdeles som Gustaf III var högt älskad af Borgerskapet, och man ville genast
arrestera den brottslige; men då Borgmästaren, med begäran härom,
infann sig hos tilltörordnade Landshöfdingen, svarade denne, att han icke
vågade bifalla arresteringen, men skulle inrapportera målet till Konungen,
och Ankarström återvände, i följd häraf, lös och ledig till Stockholm.
Konungen anbefallde sedermera åtalets anställande, och Svea Hof-Rätt förordnade
undersökning vid Kämners-Rätten i Wisby, men Ankarström förblef,
efter hvad Herr Friherren ville erinra sig, till och med under hela
ransakningen, på fri fot. Det andra exemplet hemtades från Guslaf den IV
Adolfs Regering. Under denna Konungens vistande i Tyskland, inkom rapport
till den då tillförordnade Regeringen, att en Borgare i Enköping hade
talat lasteligen om Konungen. Regeringen afsände rapporten till Konungen,
och först sedan Han anbefallt åtalets anställande, arresterades Borgaren.
Efter hvad Herr Friherren förmodade, var det under Konung Carl
XIILdes Regering, som underordnade auctoriteter börjat missförstå 1777
års Kongl. Bref; och det borde väl icke komma i Iråga, att nu, åt ett sådant
missförstånd , huru långvarig häfd det än vunnit, söka gifva kraft
utaf Lag;
af Herr C. G. Stuart: att äfven han, som instämde med Herr Friherre
Boijej ansåg den för lasteligt tal emot Konungen anklagades omedelbara
häktande vara i strid emot både meningen och ordalydelsen af meranämnde
Kongl. Bref: och att, sedan Rikets Ständer, för deras del, beslu
-
Lag- U:slottets Utlåtande JY:o 1<S/}.
3
lat en sådan^lagförändring, alt yttranden om Konungens gerningar äfven
kunna blifva föremål för åtal, det vore mera skäl än förr, att befara förhastade
arresteringsåtgärder;
af Herr W. F. Dalman: det han, under åberopande af hvad Herr
Friherre Boije anfört, samt af innehållet utaf de vid Utskottets Betänkande
bifogade reservationer, äfvensom af den förefallna debatten inom PrcsteStåndet,
hvilken meddelade åtskilliga exempel på den vanliga beskaffenheten
af angifvelse!- för lasteligt tal å Konungen, och hvaraf inhemtades, huru
de mest lumpna anledningar ofta blifvit begagnade, för att anklaga och häkta
enfaldige och okunnige personer, trodde sig böra fästa uppmärksamheten på ett
stadgande i Rikets Grundlag, nemligen 16 §. Regerings-Formen, der det
heter, att Konungen ”icke må någon förderfva eller förderfva låta, till lff,
ära, personlig frihet och välfärd, utan att han lagligen förvunnen och
dömd är”; och Herr Dalman hemstälde, om det väl borde anses öfverensstämma
med denna Lag, att en medborgare kan till personlig frihet förderfvas,
utan att hvarken vara om brott förvunnen, eller, i händelse afåtalels
nedläggande, kunna någonsin blifva det. Det förefölle åtminstone alldeles
orimligt, att ett beslut om häktning kunde fattas förr, än det är afgjordt,
huruvida Domaren eger rätt att undersöka brottets verklighet, eller bedöma,
0111 brott är begånget eller icke. För öfrigt, och hvad serskildt angår
Utskottels yttrande öfver Herr Dalmans i motionen anställda jemförelse med
tryckfrihetsbrott, finge Motionairen påminna, att, i händelse någon tilltalas
för i tryck begånget urbota brott, så skulle icke allenast åtalet vara af
vederbörande (som i Majestätsbrott är Konungen sjelf) anbefalldt, utan äfven
skriftvexlingen slutad, och Juryn hafva förklarat den anklagade skyldig,
innan åklagaren ens kunde ifrågasätta eller Domaren våga att inmana
den tilltalade i häkte. Nu vore likväl en brottslig tryckt skrift vida farligare,
än ett löst tal, och då idet svårare fallet häktandet uppskjutes intill
dess dömdt är, så borde man väl i det lindrigare fallet, åtminstone afvakta
Konungens yttrande, huruvida åtal finge anställas eller icke. Sådant vore
destomera tillbörligt, som, derest ransakningens nedläggande anbefalles, den
oskyldigt häktade är urståndsatt att visa sin oskuld samt för arresteringen
fordra ansvar, emedan hans påstående derom naturligtvis skulle mötas med
den invändning, att saken, emot Konungens beslut, icke fick undersökas,
och att angifvaren således ej egde tillfälle att framhafva sina bevis. För
egen del trodde Motionairen, att begreppet, angående hvad som i hänseende
till Konungen är lasteligt tal eller icke, då det ej bestämdes af Lagen,
4
Lag~Ut skot tets Utlåtande JV'.o 4•
hvarken borde eller kunde bestämmas af någon annan» än Konungen sjelf,
vägledd af Dess ansvarige Rådgifvare;
af Herr P. G. Cederschiöld: alt han icke kunde annat än biträda yrkandet,
att häktande ej må ega rum förr än Konungen yttrat sig, om åtal skall
ske eller icke, men tvekade till och med, om arrestering borde vara tillåten
förr, än dom faller;
af Herr Grefve C. F. Horn: att, jemte det Grefven önskade framgång
åt motionen, han tillika ansåg ett stadgande böra meddelas derom, att, i
fall någon blefve oskyldigt arresterad, för ett förment politiskt brott, innan
Konungen angående åtalets upptagande Sig utlåtit, ransakningeu borde ovilkorligen
fullföljas, på det den anklagade matte få tillgodonjuta sin möjliga
oskuld;
hos Högvördige Pres te-St amiet ?
af Herr Prosten Ödman? det han trodde sig ega full anledning att
yrka bifall till motionen. Den åsyftade att bereda en ytterligare tillämpning
af den mildhetsprineip, sorn nyligen utgåtL från Kongl. Maj:t och blifvit
ådagalagd i den Kongl. Propositionen om förändring af allmänna Lagens
stadgande i 5, Cap. i §. Missgernings-Ealken. Såsom bevis derpå, huruledes
det berodde af angifvare att så rubricera målet, att en enfaldig» ja en aldeles
oskyldig undersåte kunde i hast blottställas för icke blott åtal, utan
ock fängelse, ville Herr Pi osten anföra orne exempel från sin egen hembygd.
År 1808 hade en af de mest ansedde bönder i Bollnäs Socken af
Södra Helsingland blifvit anklagad af Socknens Länsman för Majestätsbrott,
och Urtima Ting öfver honom skyndsamt reqvireradt, men vid ransakningen
befanns hans förbrytelse så ringa, att den försonades med obetydliga
böter för missfirmliga uttryck emot Länsmannen. Några år derefter hade
Pastor i Mo och Rengsjö Församlingar blifvit antastad af dåvarande Landsfiscalen
i orten, för det Pastorn ej från Rengsjö Kyrka nedtagit f. d. Konungens
namnchiffer, hvilket af åklagaren rubricerades såsom Majestätsbrott;
men Kyrkoherden frikändes vid Härads-Rätten från allt ansvar.
Skulle i sådane fall häktning genast kunna ega rum, så blefve lätteligen en
oskyldig och af kittslighet angripen medborgare från sitt bera förflyttad till
fängelset, och der qvarhållen åtminstone intilldess Kongl. Maj:ts Befallning
om åtalets nedläggande hunnit ankomma. Man borde härvid icke förbise
det menliga inflytande på medborgerlig existimation, som inspärrandet uti
häktet, äfven om det sker utan allt skäl, vanligen medför, helst allmänheten
merendels rättar sig efter yttre omständigheter, utan att granska för
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 184•
5
hållandet närmare. Sannolikt hade ock det Kongl. Brefvet haft för ändamål
att nyssnämnde lidande förekomma.
Med Herr Prosten Ödman hafva Herrar Åstrand Edwall> Dahlgren
och Nordin sig förenat;
af Herr Doctor Hasselroth, med hvilken Herr Biskopen af Wingård
sig förenat: alt Herr Doetorn instämde i Herr Holms reservation såsom öfverensstämmande
med 1777 årsj Kongl. Bref, och innefattande en medelväg
emellan Herr Dalmans motion och Utskottets Betänkande;
af Herr Doctor Björkman: att proceduren uti brottmål af ifrågavarande
beskaffenhet både horde vara och verkligen redan är ett fullkomligt undant
tag från den i allmänhet stadgade behandling af dråpare och andra ogerningsman;
och skälet härföre funne man deri, alt ifrågavarande brott stannade
vid blotta uttryck, och alltid utgjorde ett foster af obetänksamhet,
förvillelse eller okunnighet. Efter Herr Doctorns öfvertygelse vore också
Lagens kraf i detta fall fullkomligt uppfylldt genom den brottsliges aflägsnande
från samhället, helst förlusten af fädernesland borde anses såsom ett
större och mera varnande straff, än några års fästning. Den af Motionairen
anställda jemförelse med tryckfrihetsbrott syntes äfven förtjena en större
uppmärksamhet, än deråt blifvit egnad. Hvarföre häktades ej genast den,
som i tryck smädat? Hvarföre skulle Juryn först afdöma hans brottslighet?
Visserligen derföre, alt man ej förr känner, huruvida hans förbrytelse går
å lif eller kropp. Men detta vore ock händelsen med smädeligt tal, enär
detsammas gröfre och farligare art jemväl skulle af Kongl. Maj:t bedömas,
innan ransakningen finge för sig gå;
af Herr Conlracts-Proslen Hallström: att den allmänna principen för
häktande af gröfre missgerningsman, hvilken blifvit åberopad såsom förnämsta
grunden för Utskottets afstyrkande af motionen, icke bär syntes vara
fullt tillämplig. Till calhegorien af hvad Lagen i 1 Gap, 2 §. StraffBalken
afser, elier hvad å annat ställe benämnes uppenbar missgerning>
trodde Herr Prosten ifrågavarande brott icke kunna bestämdt hänföras.
Anklagelse för lastelig! tal kunde härröra från eli missförstådt eller misshördt.
eller utur sill sammanhang lösryckt ord, och denna förbry telse kunde
sällan eller aldrig vara så notorisk, som ett brott, hvilket består uti
en uppenbar yttre gerning. Herr Prosten ansåg. Utskottets tydning leda
till en kränkning, antingen af den anklagades rätt, eller af Konungens höga
frihet att, ej mindre än hvarje annan på lika sätt förolämpad, låta undersökningen
förfalla. Och har uti Herr Prosten Hallströms yttrande instämt
Herr Prosten /. J. Nibelius $
6
Lcig-TJtslcottets Utlåtande N:o j8f.
hos Utillojl. Borgare-Ståndet:
af Herrar Helsingius , Holm, Hessle, Linderholm och Björk m. fl.,
hvilka alla yttrat sig i enahanda syftning, som förestående anmärkningar
utvisa;
och hos Hedervärda Bonde-Standet:
af Jöns JönssoTi från Christianstads Län, Sven Heurlin från Kronobergs
Län, Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Nils Mänsson från
Malmöhus Län. Peter Pehrsson från Jönköpings Län, Jacob Kihlblom irån
Södermanlands Län, Anders Nilsson från Östergöthlands Län, Hans Jansson
från Elfsborgs Län samt Anders Nilsson och Tufve Månsson från
Malmöhus Län, hvilka likaledes framställt anmärkningar i öfverensstämmelse
med dem, som här ofvan finnas upptagne.
Enär Kongl. Brefvet den Sept. 1777 blifvit åberopad t å båda sidor,
och alltså till stöd för stridiga meningar, synes det icke vara otjenligt,
att här fullständigt anföra dess innehåll. Det lyder sålunda: ”Till
samtlige Ilof- och Öfver-Rätter, angående huru förhållas skall, då förklenliga
ullåtelser om Kongl. Maj:t och Regeringssättet varda angifne.
”Gustaf &tc. Sedan Vårt tillträde till Regeringen hafva redan flera
gånger hos Oss ifrån Domstolarne blifvit anmälde Ransakmngar och Domar
öfver personer, som för förklenliga tillmälen och hårda omdömen om Oss
och Regeringssättet blifvit anklagade. Om vid undersökningen det å ena
sidan varit Vår hugnad, att finna obetänksamhet mer än illvilja, ofta enskild
afund, men alltid okunnighet uti de angifna ullåtelser; så har det
åter å den andra alltid varit Oss bekymmersamt att finna sådana ullåtelser
så hård t ansedda, enfaldiga undersåtare i svåra fängelser inneslutne, och
under en långsam Rättegång så utblottade, alt när ändtligen Vår Nåd frikallat
dem från Lagens näpst, har förlust af heder, förmögenhet och helsa
likväl ofta varit deras strafF; under ett ömt öfvervägandejjlhäraf, har det icke
heller kunnat undfalla Oss, huru i hat och arghet slika brott kunna af de
minsta anledningar angifvas, genom förtydning af ord och mening, falska
vittnen och andra nedriga utvägar bestyrkas, samt en oskyldig ovän således
under sken af nit för Regeringen fällas; och ändtligen huru Domare,
mindre kännare af Våra böjelser, än bundna af Lagens föreskrift och undersåtlig
vördnad, tro Vårt välbehag och deras pligt bäst uppfyllde genom
stränghet i ransakning och bevakning.”
Lag-Utskottets Utlåtande lV:o 18-(,
7
”Det är genom mildhet och rättvisa VI hoppas att vinna Vare trogne
undersåtares hjeltan, och att genom verkan af Vare Författningar öfvertyga
dem håde om deras nytta och Vår outtröttliga omsorg för allmänt
väl.”
”Våld och hämd blifva aldrig de medel, hvarigenom VI befäste en
Regering, den VI sjelfve grundat på frihet och säkerhet; och då VI med
det samvetslugn, en sådan föresats åtföljer, underkasta Våra göromål den
Högste Domarens pröfning, oroas VI icke af förledde eller okunnige undersåtares
till malen och otacksamhet.”
”VI håfve derföre funnit med Vårt Regeringssätt mindre öfverensstämmande,
att åt angifvelser af meranämnde brott gifva så mycken uppmärksamhet
som hitintills; och som VI Sjelfve bäst kunna pröfva, huru
mycket afseende derå göras bör, så bafve VI ock i Nåder beslutat, att, så
snart något sådant brott angifves vid någon Domstol, Domaren då ock, utan
minsta tidsutdrägt, skall till Vår Justitiae-Revision inberätta målet, hvaruti
brottet består och hvem det angifvit; då VI äfven genast Oss i Nåder vilja
utlåta, huruvida, efter de sig företeende omständigheter, saken må alldeles
nedläggas eller med ransakningen fortfaras; och gifve Vi Eder det härmed
i Nåder tillkänna, med befallning, att de under Eder lydande Domstolar
derom förständiga.”
Någon ändring af hvad Lagen i allmänhet stadgar om den brottsliges
förvarande, redan innan målet förekommer vid Domstol, kan Utskottet
häri icke upptäcka. Det Kongl. Brefvet handlar endast om Domarens åliggande
, sedan målet blifvit hos Rätten anhängigt, att utan dröjsmål inberätta
förhållandet till Kongl. Maj:t, för alt inhemta Dess Nådiga yttrande,
huruvida ”saken må alldeles nedläggas eller med ransakningen fortfaras,”
och det anförda hufvudsakliga motivet, hvarföre en sådan anmälan skulle
ske, var att afböja den förlust af heder, förmögenhet och helsa, som de
tilltalades inneslutande i svåra fängelser under en långsam rättegång visat
sig qvarlemna, äfven i de fidi, då Kongl. Maj:ts Nåd slutligen frikallat
dem från Lagens näpst. Huruvida det Kongl. Brefvet, under de decennier,
som närmast följt på detsammas utfärdande, varit i allmänhet förstådt och
tillämpadt annorlunda, än på senare tider, är svårt, örn icke omöjligt, att
afgöra; men om än så skett, vore det förmodligen i allt fall orätt att ensamt
derpå bygga en lagförklaring, som man icke trodde sig kunna härleda
utur Författningens lydelse eller från någon nu erkänd rättsgrund.
Såsom stöd för motionen har äfven blifvit åberopadt stadgandet i 16
§. Regerings-Formen, att Konungen icke må någon ”förderfva eller förderf
-
8
Ung- Ilisie otte t s Utlåtande N:o 184•
va låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen
och dömd är.” Men detta stadgande, som försäkrar hvarje medborgare oin lagarnes
skydd, och alt endast kunna, i den ordning Lag föreskrifver, beröfvas
lifvet., äran, friheten eller egendom, lärer ej skäligen kunna påstås
hafva för ändamål att, vare sig i allmänhet eller i serskilda fall, upphäfva
Sträf]lagens bud, det grofva missgerningsman genast ”skola å färska gerningen”
gripas och häktas.
Man har vidare förmenat, att det af Motionairen yrkade undantag
skulle vara en följd af målets hemställande till Kongl. Maj:t. Men den eftergift,
hvarom 1777 års Kongl. Bref handlar, är en nådebevisning, hvarpå
den tilltalade ej har något lagligt anspråk; och blotta möjligheten att
erhålla denna eftergift kan således icke heller innebära någon rättighet
att, under afbidan af Kongl. Maj:ts yttrande, få vistas på fri fot. Ar den
häktade brottslig, så var häktandet förtjent, antingen Kongl. Majrt efterger
åtalet eller ej; och är han åter oskyldig, så eger han fordra upprättelse
och ansvar å den, som låtit olagligen häkta, ulan hinder deraf, att Kongl.
Majrt tillåtit åtalets nedläggande. En annan tydning af det Kongl. Brefvet
anser UlskoLlet vara ett uppenbart missförstånd.
I anledning af Herr Contracts-Prosten Hallströms gjorda framställning,
att ett injuriebrott sällan eller aldrig kunde vara tillräckligen notoriskt,
för ett, enligt t Cap. 1 §. Slraff-Bulken, medföra häktande genast å
färsk gerning, torde endast behöfva erinras, att Lagen icke på något ställe
gifver anledning till ett längre uppskof med häktandet, då urbota brot»
blifvit begånget genom ordj, än då det skett genom handling j och att ,
ehuru en säkrare urskiljning och en större varsamhet af åklagaren kan erfordras
i förra än i senare fallet, denna åtskilnad likväl icke utesluter
principens tillämpning äfven uti injuriemål, der brollets urbota egenskap
anses uppenbar.
Fullföljande den i motionen anställda jemförelse med tryckfrihetsbrott,
har Herr Dalman anmärkt, att, då sådant brott åtalas, Juryn skall
hafva förklarat den anklagade skyldig, innan han kan lagligen häktas, och
samma mening är äfven af andra Ledamöter utaf Riks-Stånden biträdd.
Tryckfrihets-Förordningen innehåller likväl ej något så beskaffadt stadgande,
och grunden för påslåendet finnes icke heller uppgifven. Tilläfventyrs
utgår man från den förutsättning, att ordinarie Domstolen skulle, enär lagligheten
af tryckta skrifters innehåll pröfvas af Jury, på sådan grund vara
-
L/cig-Utslcottets Utlåtande N:o 184•
9
ra hindrad att ingå i den preliminaira pröfningen, huruvida anledning
till den anklagades häktande är för handen; men i andra länder, derjurvinrältningen
är mera utbildad än hos oss, anses icke för den anklagades
häktande under rättegången något hinder möta deraf, att det slutligen är
Juryn som fäller eller frikänner, och Utskottet inser ej något giltigt skäl
för Svensk Domstol, att, vid behandlingen af tryckfrihetsmål, uti förenämnde
hänseende åsidosätta den allmänna rättegångsordningen.
I öfverensstämmelse härmed och på de skäl Utskottet i förra Betänkandet
redan anfört, finnér Utskottet sig
ej heller nu hafva orsak att ä motionen tillstyrka bifall.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers upplysta bepröfvande vördsamligen
ölverlemnas.
Fyra Ledamöters serskilda yttranden äro bifogade.
Stockholm den 22 April 1835.
På Högloft. Ridderskapets
och Adelns vägnar,
O. W. Stael v. Holstein.
På Vällofliga BorgareStåndets
vägnar,
G. Holm.
A. Alexanderson.
På Högvördige PresteStåndets
vägnar,
L. G. Mittag.
På Hedervärda BondeStåndets
vägnar,
Lars Hansson.
lieservationer:
af Herr Professor Grubbe: ”Ehuru jag för min del ej hyser något
egentligt tvifvelsmål rörande rätta förståndet af Kongl. Brefvet den a5
September 1777, tror jag det likväl böra medgifvas, att detta Kongl. Bref
icke i alla hänseenden eger den fullkomliga klarhet och bestämdhet, man
med skäl skulle kunna önska. Detta har ock tillräckligen röjt sig, så väl
genom de inom Riks-Stånden framställda skiljaktiga tydningarne deraf, som
Bihang till R. St. Fröt. 1834 och 1835. 7-de Sami, 1 :sta Afd. 2'.dra Band. %
I2de Hi/tet.
IO
Lcig-Utslcottets Utlåtande N:o i8/{.
genom de olika tillämpningar af detsamma, hvilka vid serskilda tillfällen
lära egt rum. I anledning häraf vore det måhända nödigt, att, i sammanhang
med förändringen af 5 Cap. i §. Missgernings-Balkeri, nyssnämnde
Kongl. Bref blefve, genom en Nådig Förklaring, förtydligad t på ett sätt,
som för framtiden undanröjde alla anledningar till missförstånd. Ett sådant
förtydligande torde vara hehöfligt i hänseende till tvänne frågor,
nemligen 1:0 huruvida den för Majestätsbrott anklagade bör hållas i häkte
under afvaktan af Konungens befallning, rörande målets upplagande
eller nedläggande; och 2:0 huruvida Konungens befallning om målets
nedläggande bör anses beröfva den anklagade rättigheten till reconventionstalan
emot åklagaren. Det rältsenliga svaret på båda dessa frågor är i
min tanka ganska enkelt och lätt att finna. På ena sidan är det Statens
obestridliga rättighet alt i de fall, då någon å färsk gerning ertappas vid
en svårare förbrytelse, och handlingens verklighet således är otvifvelaktig,
ehuru dess speciela beskaffenhet och deraf beroende straffbarhetsgrad kan
fordra en ytterligare undersökning, försäkra sig om gerningsmannens person,
på det han ej må kunna genom rymning undandraga sig det i Lagen
hestämdå straffet. Detta måste utan tvifvel kunna tillämpas äfven vid fråga
om det slags brottsliga handling, hvilken Lagen kallar lasteligt tal om
Konungen, Drottningen eller Thronföljaren. Men å andra sidan är det ock
den anklagades lika obestridliga rätt: 1:0 att ej kunna häktas af någon an
nan
än en dertill autoriserad och för sina åtgärder ansvarig offentlig Myndighet
eller Tjensteman; 2.-o att, såsom häktad, ej blifva sammanblandad
med redan förvunna och dömda brottslingar, samt att ej i något hänseende
blifva underkastad en strängare behandling än den, hvilken oundgängligen
erfordras för att förekomma hans rymning; 3:o att, då Konungen förbehållit
Sig att afgöra, huruvida åtalet skall fullföljas eller ej, med all möjlig
skyndsamhet blifva underrättad om Konungens höga beslut rörande denna
fråga; och 4:o alt> äfven i fall Konungen befaller målets nedläggande,
likväl kunna i laglig ordning anställa och utföra reeonventionstalan emot en
illvillig eller kitslig och obetänksam åklagare. (Konungens befallning om
målets nedläggande kan nemligeu ej innebära något annat, än att Konungen
nedlägger Sin talan såsom Mål se gande, samt att, i följd deraf, ej något
vidare åtal emot den anklagade skall ega rum. Men detta Konungens
ädelmod emot den anklagade kan ej rimligen tänkas åsyfta den orättvisan
emot honom, att utestänga honom från möjligheten att vinna upprättelse
emot en obefogad åklagare, samt genom fullständigt ådagaläggande af sin
oskuld rädda sin genom anklagelsen angripna heder. Den reconventionsta
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 184’•
lan, genom hvilken detta sker, bör anses såsom ett nytt Målj i hvilket ej
Konungen, utan den anklagade är Målsegande). Allt detta tror jag ock öfverensstämma
med den verkliga meningen och syftningen af Kongl. Brefvet
den a5 September 1777- Men då denna mening likväl här ej torde vara
nog klart uttryckt, vore det, såsom mig synes, lämpligt, att den genom
en Nådig Förlikning af detta Kongl. Bref blefve bestämdt uttalad;”
af Herr Holm". ”Då Höglofl. Lag-Utskottet ej funnit skäl att frånträda
dess i Betänkandet N:o 178 motiverade afstyrkande af bifall till Herr
Dalmans motion , är jag föranlåten , att äfven emot Utskottets senare utlåtande
anmiila min reservation, under förklarande, att jag numera för min
del tillstyrker bifall lill motionen i sin helhet. Då jag således frånträder
det i min förra reservation innefattade modificationsförslag, att häktande
för brott emot 5 Gap. 1 §. Missgernings-Balken ej må ega rum förr, än
Domaren eller Police-myndighet derom förordnat, och anser, lika med
Motionairen, häktandet böra komma i fråga först, sedan afgjordt blifvit,
att undersökning om den angifna förbrytelsen skall i laga ordning fortgå,
är sådant en följd deraf, att jag, vid närmare eftersinnande, funnit, hvad
ock inom de respective Riks-Stånden blifvit af flere talare anmärkt, att
Domaren, om mitt förslag vunne bifall, skulle sättas i nödvändighet, att
på ett godtyckligt sätt afgöra frågor oin arrestering, enär det är honom förbjudet
att utsträcka undersökningen till upptagande och pröfning af de skäl
och bevis, hvilka constatera förbrytelsens verklighet samt att följaktligen,
för att freda sig sjelf för möjligheten af åtal, alltid försäkra sig om den
tilltalades person, äfven om han motser, att sak emot honom ej kommer
att finnas. Beröfvandet af personlig frihet bör emedlertid aldrig vara godtyckets
verk, utan en följd af bestämd och inför Lag ansvarig öfvertygelse
hos den, som derom förordnar, att den tilltalade gjort sig till straff förfallen,
hvilken öfvertygelse icke kan finnas, då Domaren ännu icke vet, om
ransakningen skall fortgå eller nedläggas.
För närmare utveckling af de skäl till undantag från den i i Cap.
2 §. Straff-Balken nedlagde generela princip, min förra reservation innefattar,
anser jag några tillägg och anmärkningar här yara på sitt ställe. Jag
liar nemligen hört invändas, att Kongl. Brefvet af den 25 Sept. 1777 kan
af Kongl. Maj:t, när som helst, förklaras kraftlöst, i och hvarmed det undantag
från behandlingen af brottmål i allmänhet, som af högstberörde
Kongl. Bref är en följd, jemyäl skulle upphöra. Utan att inlåta mig
i undersökning om, huruvida en förklaring af allmänna Lagen, utfärdad af
Lag-Utslcottets Utlåtande JY:o 18f.
Konungen före våra nu gällande Grundlagar, oeh som efter dessas tillkomst
oafbrutet tjenat till allmän efterrättelse,, kan af Konungen utan
den andra Statsmagtens bifall, annulleras, tror jag mig likväl kunna
med säkerhet antaga, att en Författning, framkallad af så ädla motiv
och byggd på så, både i politiskt och moraliskt hänseende, rigtiga
grunder, sorn den ifrågavarande, icke skall af någon om sitt folks väl
och sin egen tillfredsställelse mon Regent, och således aldraminst af vår nu
regerande Konung upphäfvas. Jag betraktar emedlertid oftaåberopade Kgl.
Författning såsom all annan bestående Civil- och Criminal-Lagstiltning, och
jag bar, vid genomläsning deraf, trott mig finna, att den härleder sig från
tvänne motiv, det ena nemligen, att förekomma, det utlåtelser af ifrågavarande
beskaffenhet ej skulle så hårdt anses, och att ej enfaldiga undersåter
skulle i svåra fängelser inneslutas, och under en långsam rättegång utblottas,
samt det andra åter, att ej så mycken uppmärksamhet sorn förut
skulle lemnäs åt angifvelser af brott emot 5 Gap. i §. Missgernings-Balken.
Det senare af dessa motiv har Utskottets majoritet alldeles lemnat å sido,
ehuru det, efter min öfvertygelse, är ganska vigtigt och för alla tider
tillämpligt.
Erfarenheten bar nemligen visat, och det ligger äfven 1 sakens natur,
att det i 5 Gap. 1 §, Missgernings-Balken omförmälda lasteliga tal vanligen
består af så beskaffade obetänksamma, lättsinniga och om enfald i
förening med råhet vittnande utlåtelser, deraf Majestätet hvarken saras eller
nedsättes, oeh hvilka, så litet som möjligt, böra öfvertemnas åt offentligheten,
för att icke bland den tänkande och rättsinta allmänheten väcka
oro, förargelse och vedervilja, känslor, dem hvarje aldrig så litet bildad
menniska känner, då den erfår oskickliga och anstötliga yttranden om sina
likar, och dem lion måste i ännu högre grad känna, då utlåtelserna ära
rigtade emot Statens öfverhufvud och dess närmaste anhöriga. Detta beräknades
ock helt säkert af 1777 års Lagstiftare, hvilka hade för sed, att
allvarligt begrunda verkningarne af de Lagar, som utfärdades. Det måste
väl ock vara klart, att ju mera uppmärksamhet, sorn lemnäs åt angifvelser
af ifrågavarande beskaffenhet, ju mera offentlighet erhålla de angifne utlålåtelserna,
samt att, om den, som talat lasteliga, kastas i häkte, sådant
ojemförligt mera fäster uppmärksamheten vid hans person och hans yttrande,
än oin han lemnäs på fri fot, till dess alt målseganden, Konungen, funnit
Sitt och det allmännas anseende och val påkalla utlåtelsens beifrande,
och detta eller det förtidiga häktandet är, efter min åsigt, rakt stridande
emot andan af 1777 års Kongl. Bref samt mest tjenligt att motverka, hvad
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 18/f. 13
dermed åsyftas, att nemligen förekomma, det icke Majestätet skall nedryckas
i pri va t lifvets obetydliga och småaktiga förhållanden.
Det första eller, efter UtskoLtets åsigt, enda hufvudsakliga motivet
till ofta åberopade Kongl. Bref åter synes mig icke vara rätt uppfattadt,,
då det framställes såsom åsyftande, att förekomma enfaldige undersåtare$
inneslutande i svåra fängelser under en långsam rättegång. Utskottet
har nemligen gjort den långsamma rättegången till hufvudsak; hvaremot,
enligt ordställningen i det Kongl. Brefvet, inneslutandet i fängelse är lika
mycket hufvudsak, som den dermed genom ordet och sammanbundna meningen;
”under en långsam rättegång sä utblottade” etc., och jag tror således
icke allenast, att det Kongl. Brefvet, rätt tolkad t, ovilkorligt måste
så förstås, att häktande ej bör komma i fråga förr, än afgjordt är, att rånsakningen
skall fortgå, utan äfven att, då det visat sig, att mottsatta meningar
derom gjort sig gällande, en lagförklaring är nödig och påtagligen
härledes från det Kongl. Brefvels lydelse. Att en så beskaffad lagförklaring
äfven kan, emot Utskottets mening, härledas från erkänd rättsgrund,
återstår att visa, och denna rättsgrund är, efter min åsigt, den, alt rättigheten
att ådagalägga sin oskuld och, i händelse han är oskyldig, utföra
reconventionstalan för sitt oförtjenta lidande emot den, som detsamma vållat,
aldrig skull kunna betagas någon, som för brott i häkte inmanas.
Utvecklingen af denna rättsgrund vill jag försöka i den ordning Utskottets
utlåtande dertill gifver anledning.
Den eftergift, yttrar sig Utskottet, hvarom tjyj års Kongl. Bref
handlar, är en nådebevisning, hvarpå den tilltalade ej har något lagligt
anspråk. Detta raisonement. är, efter min öfvertygelse, fullkomligt grundfalsk
t. Nåd kan icke tänkas annorlunda, än i följd af å dömd t straff, hvilket
icke eger rum, när Konungen anbefaller målets nedläggande. Man kan
ju länka sig möjligheten, att den för fasteligt tal häktade och tilltalade är
oskyldig, och således måste frikännas, samt återvinna fiihelen. på grund af
en obestridlig rättighet, om ransakningen finge fortgå. Månne eftergiften
äfven för detta fall vore en nådebevisning? Jag tror det icke, men deremot
anser jag häktandet innefatta ett våld och en kränkning af all rättsgrund,
just derföre, att eftergiften gör ådagaläggandet af hans oskuld och utförandet
af reconventionstalan otänk hare.
Är den häktade oskyldig, så argumenterar Utskottet vidare, så.
eger han fordra upprättelse och ansvar å den,, som låtit olagligen häkta,
utan hinder deraf, att Kongl. May.t tillåtit åtalets• nedläggande. En
annan tydning af det Kongl. Brefvet anser Utskottet vara ett uppenbart
Lcig-Ulskottets Utlåtande N:o 18 4-
missförstånd. Jag är deremot öfvertygad, att den tydning Utskottet gifvit
åt 1777 års Kongl. Bref innefattar det mest i ögonen fallande missförstånd
och man måste i sanning hänföras af detta missförstånd, samt
helt och hållet förbise det förut antydda andra motivet till det Kongl.
Brefvet för att komma till samma resultat, som Utskottet. Med reconvention
förstås den ersättnings- och ansvarstalan, som någon oskäligt anklagad
och tilltalad anställer emot angifvare» eller anklagaren, sedan den förre
blifvit oskyldig förklarad och genom Dom från tillvitelsen frikänd. Rigtiglieten
af denna utaf forntidens Jurister godkända definition torde näppeligen
kunna jäfvas eller vederläggas af den närvarande tidens lagkloke, och den
omständighet, att reconventionstalan någon gång anställes genast efter angifvelsen
och åtalet, samt i bredd dermed utföres, lärer ej kunna minska
definitionens tillämplighet, enär samma talan i allt fall icke kan pröfvas
förr, än efter det hufvudfrågan blifvit afgjord. Jag föreställer mig, att någon
häktas och ställes under tilltal för förment eller verkligen lasteligt tal
om någon af de höga Kongl. Personerne. Inför Domstolen eller Policemyndigheten
nekar han helt och hållet eller förklarar sine ord så, att det lasteliga
bortfaller och ett missförslådt oskadligt prat återstår. Angifvaren
åberopar bevisning genom vittnen för att styrka verkligheten af det lasteliga
talet, Domaren är likväl enligt det Kongl. Brefvet ovilkorligen förhindrad,
att sträcka sin åtgärd längre, än alt till Kongl. Maj:t inberätta det
angifna brottets beskaffenhet och kan icke heller frigifva den häktade, emot
hvilken den åberopade bevisningen ännu ej fått göra sig gällande. Kongl.
Maj:t finner från sin upphöjda ståndpunkt, att det angifna lasteliga talet
antingen är af den obetydlighet,, att det ej förtjenar alt beifras eller ock
af sådan beskaffenhet, att det ej bör tilldraga sig en allmännare uppmärksamhet,
samt anbefaller förthy åtalets nedläggande, hvaraf den häktades
frigifvelse måste blifva en nödvändig följd, så framt han icke kan förjgiaras
vansinnig och såsom sådan insättas å dårhus, hvilket någon gång lärer hafva
handt. Nu anställer den frigifne reconventionstalan emot den, som föranledt
häktandet, hvilket äfven, efter min åsigt, icke kan honom betagas,
och angifvaren begär, att få förete den af honom förut åberopade bevisning,
för att dermed styrka det lasteliga talets verklighet och med detsamma
häktandets laglighet, den enda utväg, han eger för att freda sig från föijderne
af en rättmätig reconventionstalan, och tilläfventyrs begär äfven anställaren
af denna talan, att få höra vittnen till bestyrkande af sin oskuld.
Nu frågas, kan Domaren företaga sig den sålunda äskade undersökningen om
en förbrytelse, hvarom Konungen förklarat undersökning ej få ega rum. Jag
Jag-Utshottels Utlåtande N:o> 184•
i5
svarar härtill, med all högaktning för Höglofl. Lag-Utskottets auctoritet,
utan tvekan Nej och förklarar., att, om en sådan händelse skalle inträffa
vid den Domstol, der jag eger en röst, jag aldrig kan stanna i annat beslut,
än det, att, då Konungen, på grund af bestående Lag, anbefallt målets
nedläggande, någon vidare undersökning om det angifne lasteliga talet pro
& contra ej får ega rum. Hvilke besynnerliga anomalier skulle blifva följder
af ett annat procedere, är lätt att inse. Utfaller nemligen bevisningen
emot anställaren af reconventionstalan, så måste han ju fällas åt saken, ehuru
Konungen förklarat någon sådan icke ega rum, jemte det alt angifvaren frikännes
från reconventionen. Inträffar åter motsatsen, så förfelas så väl i
detta, som i förra fallet, det politiska ändamålet med 1777 års Kongl.
Bref, eller att förekomma offentlighet åt förbrytelser af denna art, och
den enorma besynnerlighet skulle af allt detta kunna blifva en följd, att
Konungen sattes i nödvändighet att döma i sak, hvars nedläggande han
förut befallt, och att gifva nåd, der nådebevisning j efter Utskottets förmenande,
redan egt rum. Jag har nu från den låga ståndpunkt, jag vet mig
såsom jurist innehafva, bedömt frågan och kan icke rubbas i den öfvertygelse,
alt Utskottet bort tillstyrka bifall å Herr Dalmans motion.
Jag har väl häremot hört den välljudande fras nyttjas, att Konungen,
på sådant sätt, skulle komma att sakna det skydd af Lag, som hans
ringaste undersåte åtnjuter; men, utom det att urbota ansvar ej följer på
skymfliga yttranden och lillmälen emot enskilde, och följaktligen icke heller
frihetens förlust, så lärer olämpligheten af denna jemförelse nogsamt kunna
inses, utan alt den hehöfver göras åskådlig. Jag har alltid med harm och
ovilja hört omtalas brott emot 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken och jag skall
alltid göra det, emedan jag anser Majestätets helgd och värdighet så nära
och innerligt införlifvade med samhällets eget väl och anseende, alt de
aldrig kunna eller böra betraktas isolerade, men jag skall deraf icke förledas,
att se vådor, der de icke finnas, eller att lemna medborgares välfärd
i beroende af godtycket och en ofullständig lagstiftning.
Jag vågar således föreslå, det Rikets Höglofl. Ständer, för deras del,
besluta en så beskaffad förklaring af 1 Cap. 2 §. Straff-Balken och Kongl.
Brefvet den 25 September 1777, att ej någon må häktas för brott emot
5 Cap. j §. Missgernings-Balken förr, än efter det Konungen förklarat undersökningen
böra fortgå.
I öfrigt åberopar jag innehållet af min förra reservation;”
af Johannes Andersson från Calmar Län: ”Jag instämmer till alla
delar i Rådman Holms högst upplysande reservation emot Lag-Utskottets
i6
Lag~Ut slottets Utlåtande N:o 184.
envishet — ty så vågar jag kalla det — att, oaktadt Lag-Utskottet icke
förmått vederlägga ett enda af de skäl, hvilka emot Utskottets förra Betänkande
blifvit inom fyra Riksstånd anförda, likväl vidblifva samma Betänkande.
Jag anhåller likväl, att få upptaga ett af de s. k. skäl, hvarmed Lagutskottet
sökt skydda sig, men hvilket Ilerr Holm icke ens torde ansett
förtjent att upptagas. Detta rörer frågan om häktning i tryckfrihetsmål.
Ålskillige Ledamöter hade, i detta afseende, erinrat om det förhållande,
att häktning i dylika mål ej kan ega rum förr, än Juryn yttrat, huruvida
skriften varit brottslig eller icke. Utskottet har deremot förmenat, att någon
giltig anledning icke förefunnes för Domaren att underlåta omedelbart
häkta den tilltalade äfven i dessa mål, så framt anklagelsen ginge å lif eller
kropp. Denna naiva bekännelse af majoritetens hjertans tankar och detta
prof på dess juridiska förstånd förtjenar i sanning en serskild uppmärksamhet;
ty för det första gifves väl ingenting orimligare, än att Domaren
skulle kunna resolvera häkte för ett brott, hvars art och beskaffenhet samme
Domare aldrig kan komma att pröfva, och hvilket aldrig kan blifva föremål
för någon annans pröfning än en edsvuren Jurys. Skulle denna förklara skriften
(obs. icke författaren) skyldig, då först inträder Domarens rätt att bestämma
straffet enligt Lag. Om denna rätt förr inträdde, så skulle följden
deraf blifva, alt en anklagad, som blifvit frikänd, men likväl under rättegången
varit häktad, antingen ovilkorligen vore berättigad alt fordra fästningsstraff
å Domaren för olaga arrestering, eller ock skulle det förhållande
inträffa, att Hof-Rätten skulle ingå i pröfning, huruvida den skrift, som
Juryn förklarat obrottslig, likväl icke vore af straffvärdt innehåll. För det
andra — och något annat erfordras icke för att beslå Utskottet — bör man
ihågkomma, att Tryckfrihetslagen stadgar en serskild Rättegångsordning för
tryckfrihetsmål, hvari icke ett ord förekommer om någon rättighet för åklagare
att vid åtalets början yrka häkte eller för Domare att pröfva, huruvida
det skall ega rum eller icke. Att nu fastställa den grundsats, som LagUtskottet
synes hylla, nemligen: att något giltigt skäl icke finnes att underlåta
häkla derföre, att det icke är uttryckligen förb judeth synes vara nog
långt gånget.
I hvad mon häkte eger rum i andra länder, der Juryinrättningen är
införd, kan naturligtvis icke vara mig närmare bekant, men så myckejt vet
jag af sakkunnige personer, att i de mål, der häktning anbefalles af Magistratspersoner,
detta grundar sig på serskild Författning, och har afseende
endast
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 184
17
endast å brott, der liäktningsrättigheten tillhör den Policemyndighet, hvilken
är skyldig vaka öfver allmänna säkerheten. Detta tål således alldeles
ingen jemförelse med ett tryckfrihetsbrott, der det är skriften , och icke författaren,
sorn kan vara vådlig för allmänna säkerheten; hvarföre ock den
förra, eller skriften, i början af rättegången lagligen kan beläggas med
qvai’stad.
Af dessa skäl synes det mig alldeles klart, att häktning i tryckfrihetsmål
icke lagligen kan ega rum förr, än Juryn förklarat skriften skyldig
— ett motsatt förhållande är ock efter Juryinrättningens införande utan exempel
i Sverige — Följaktligen lärer det i Betänkandet gjorda försök att
bortblanda denna enkla sak komma att räknas till de misslyckade.
Jag fortfar att tillstyrka bifall å Herr Dalmans motion;”
af Lars Hansson från Bohus Län, hvilken förmält sig i så måtto instämma
med Herr Professor Grubbe, som Lars Hansson trodde ett stadgande
vara behöfligt, hvarigenom uttryckeligen förklarades, att Kongl. Maj:ts
Beslut om åtalets nedläggande icke hindrar hvarken den, som förmenar sig
vara häktad utan skäl, att utföra om ansvar och upprättelse härföre, eller
den, emot hvilken sådan reconventionstalan anställes, att åstadkomma den
bevisning, han till sitt värjande kan finna nödigt åberopa.
Rättelse i io:de Häftet'.
Sid. 10, rad. ao, står: i 22 och 34 : läs: i 3./
Bihang till R. St. Prot. 1S34 och <835. I.de Sam!. Usta Afd. laira Band. 3
1 %:te Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Lig-Ulskottels Betänkande N:o i85.
t
N:o 185.
Ånlom till Exp.-Utsk. den 16 Maji kl. r. e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående Lag för inrikes vexlar.
Uti Nådigt svar å Riks-Salen den 11 innevarande månad, har Kongl.
Majit meddelat Rikets Ständer da skäl, hvarföre Kongl. Majit funnit Sig
hindrad nit lemna Dess samtycke till Rikets Ständers i underdånighet
insända förslag till Vexel-Lag, men tillika förklarat, ali Kongl. Majit,
sorn, till den inhemska industriens ytterligare upplifvande och förkofran,
länge önskat se en sådan lagstiftning om inrikes vexlar införd, som den
Rikets Ständer nu åsyftat, ville, genom contra-proposition, föreslå Rikets
Ständer en Lag för inrikes vexlar, af enahanda lydelse med Rikets
Ständers eget förslag, utom att från detsamma blefvs uteslutet, hvad som
kunde hafva tillämpning endast på vexlar, dragne emellan Sverige och
utrikes ort; ecb hafva Rikets Ständer samma dag fått emottaga omförförmälda
contra-proposition, innefattande ett så lydande Lagförslag:
”Lag för InrikesVexlar.
I- C AP.
Om formen för Vexel.
i. §.
Vexel bör innehålla: Orten och tiden, hvarest samt när den utfärdas;
uttrycklig benämning af vexel; om den är ensam, (sola) eller,
derest flere exemplar utgifvas på en och samma penningesumma, hvilkendera
i ordningen den då är, såsom första, andra, tredje fjerde, (prima,
secunda, tertia, quarta,) och så vidare; den persons namn till
hvilken vexeln utfärdas, kallad vexeltagare (remittent); viss penningesumma
att, på grund af vexeln, uppbäras, utsatt både med bokstäfver
och siffror, och hvilken summa ej må understiga a5 R;dr Silfver specie;
den persons namn, hvilken i vexeln anmodas att densamma inlösa,
kallad godkännare, (acceptant); orten hvarest godkännaren bor eller
Bih. till R• St. Prat. 1834 Och 1835. 7 Sami. 1 AJd. 2 Band. 1
i3:de Häftet.
5| T.ag-UlskuHcls Bitarilsande N'0 lS5.
vistas, och hvarest betalningen ske skall; betalningstiden, hvilken kan
bestämmas: a) vid uppvisandet (anfordran, vista, sigt); £) viss lid elter
uppvisandet; och c) viss tid efter utgifvandet (dato) samt vexelgifvarens
(Ti assen lefis) egenhändiga underskrift.
2. §■
Äro flere exemplar af en vexel utgifne och inlöses ettdera, vare
de öfriga kraftlöse.
3. §•
Vexel kan vara dragen på en person, och betalbar hos en annan;
den kan vara ställd att betalas till vexelgifvarén sjelf: den kan vara
ställd att inlösas af vexelgilvaren sjelf på annan ort: den kan vara utfärdad
å annans vägnar, efter fullmagt (procura).
4- §■
Öfverlåtelse af vexel kan ske genom öfverlåtarens blotta namnteckning
(in blanco.)
II. C AF.
Om Vexelköp.
5. §•
VexelLöp kan afslutas med, eller utan Mäklares biträde.
6. §.
Vexelgifvare vare skyldig att samma dag dä veXeFslufet skett hålla
den betingade vexeln, i flere exemplar när sä fordras, vexeltagare!! tillhanda,
emot undfående af den (ör vexeln öfverenskomna betalning; åliggande
vexeltagare/» att vexeln afhemta.
[ X 7- §•
Är vexel aflemnad, utan att vexeltagare!» derföre eilagt öfverenskommen
betalning, och fullgör han den icke genast, då bör vexelgifvaren,
inom 8;de dagens utgång, protestera och, inom samma lid, jemväl
å vexeltagare!» taga stämning till den Domstol, som i 4° §• siigs:
försummas det, bafve då vexelgifvaren ej bättre rätt, än i annat skuldfordringsmål.
Lag-Utskottens Betänkande Ar.o l85.
3
8. §
DS tvänne eller flere exemplar af samma vexel utfärdas, vare det
andra i ordningen (^secunda), äfvensom livart och ett af da följande, uti
vexeitagarens liand gällande såsom qvitto å erlagd betalning till vexel,
gifvaren: å betalning för ensam vexel (sola-vexel) erfordras serskildt
qvitto.
9• §■
Hvar, som i egenskap af syssloman vexel upphandlar, och vill vara
fri från ansvar för densammas inlösen, läte ställa vexeln på sin hufvudman,
och vare då endast i ansvar derföre, att valuta lill vexelgifvaren erlägges:
låter deremot sysslomannen 'Ställa vexeln på sig sjelf, blifve då,
sedan han densamma öfverlåtit, för inlösen af vexeln lika ansvarig, som
bade han upphandlat den för egen räkning.
lil. C AP.
Om vexelns godkännande.
10. §.
Hvar, sora vexel om händer fått, att derå söka godkännande, vare,
©m han en sådan förrättning sig påtagit, skyldig att, så fort ske kan, uppvisa
vexeln för honom, på hvilken den är dragen, samt äska hans uttryckliga
förklarande, om han den godkänna vill, eller ej: försummas det, och
förefaller emedlertid något till dens förfång, som vexeln öfversändt, vare
den försumlige skyldig gifva skadestånd.
11. §.
Är vexel ställd att betalas å viss lid efter uppvisandet, då bör densamma
till godkännande uppvisas, inom tre månader från utgifningsdagen.
12. §.
Den, sorn godkänner vexel, ikläder sig derigenom skyldighet, att densamma
infria, och må efteråt ej kunna undandraga sig betalningen, ©m
an vexelgifvaren skulle finnas hafva kommit i concurs-tillstånd, innan aceepteu
meddelades.
i3. §.
Godkännandet af vexel uttryckes medelst påskrift af ordet godkännes
4
Lag-Utskot/efs Betänkande N:o \ SS.
eller accepterasj samt uamnets undertecknande. Accepien bör, om vexeJrt
Sr ställd på viss betalningstid efter uppvisandet, dateras, vid påföljd, att
eljest betalning för vexeln kail fordras, å den deri bestämda tid, räknad
från utgifningsdagen.
.4. §.
Drages vexel på tvänne eller flere personer, såsom Bolagsmän, då
bör godkännandet ske medelst bolagets namnteckning: gifves eljest vexel
på tvänne eller flere personer, alt betalas af antingen den ena eller
andra, då är enderas godkännande lika gildt, som hade vexeln på honom
aliena varit stalld.
i5. §■
Är vexel ställd alt betalas å annan ort, än der godkännaren bor, teckne
då han å vexeln, genom hvilken person i den andra orten betalningen
erlägges, och vare för densammas fullgörande sjelf ansvarig.
,6. §.
Då vexel till godkännande förcvises, bör bestämdt svar, jakande eller
nekande, afgifvas inom 24 timmar derefter: sker det icke, anses godkännaran
hafva vägrat accepien.
*7* §•
Varder vexeln icke, inom den i 16 §. bestämda tid, godkänd, eller
sker godkännandet med vilkor, eller inskränkes till en del utaf vexelna
belopp, elter kan den ej anträffas, på hvilken vexeln är dragen, vare innehafvaren,
sedan han deremot protesterat, berättigad till återgångslalan
på sätt i 3o §. sägs.
18. §.
Derest vexelgifvaren, på den tid då vexeln utgafs, egde godkännarens
ovilkorliga tillåtelse att vexeln å honom draga, vare denne förbunden att
vexeln antaga, oell, om det ej sker, ansvarig för all deraf uppkommande
skada,
IV. Gap.
Om vexel ris betalning genom goäkännaren.
l9- §•
Är vexels förfallotid bestämd lill en eller flere aiånader, då skall
Lag-Utskottets Betänkande V. o i SS.
5
hvarje månad till 3o dagar räknas, den dagen oräknad, då vexeln »tgafs
eiler uppvisades.
Är vexel ställd att betalas midt i månaden, vare då femtonde dagen
rätter förfallodag.
20. §.
Är vexel, som finnes ställd att betalas inom viss tid efter utgifvandet
eller uppvisandet till betalning förfallen, och har icke för vägrad accept
redan blifvit protesterad, åligge innehafvare» , att af den person,
hos hvilken penningarne skulle uppbäras, fordra betalning, samt, derest
sådan icke erhålles, protestera, uti stad senast å första dagen, och på landet
senast å andra dagen efter rotta betalningsdagen: kan ej denna anträffas,
protestere dock innehafvare» som sagd t är: vill eller förmår ej
den förre erlägga mera än en del af vexelns belopp, ankomme på innehafvaren
alt emottaga, eller icke emottaga, hvad honom erbjudes, men
protestere icke dess mindre för hvad som brister.
21. §.
Är vexel ställd alt betalas vid uppvisandet, vare, för dess uppvisande
lill betalning, tid, som i 11 §. sägs: erhålles ej betalning, eller kan
ej den person anträffas, hos hvilken penningarne uppbäras skulle, eller
vill eller förmår ej denne erlägga mera än en del af vexelns belopp,
protestere innehafvare» efter thy i 20 §. föreskrifvet är.
32. §.
Är af vexel-innehafvaren försummadt hvad honom efter 11, 20 och
21 §§. åligger, bafve förlorat sin vexelrätt emot godkännaren, och hålle
sig till honom, såsom uti annat skuldfordringsmål: instämmes ej godkännaren
till den i 4° §• omförmälde Domstol inom ett år efter vexelns
rätta betalningstid, vare Lag samma.
2 3. §.
Är vexel ställd att betalas uti något visst i landet gångbart myntslag,
då bör den betalas i det mynt, hvarå den lyder: är vexeln ställd
i utländskt mynt, må betalningen i Svenskt mynt erläggas efter vexelcurs.
34. §.
Har godkännaren brustit i betalning, vare skyldig gälda vexel-inne
-
6
Lag-Utfkottcls Betänkande N.o 185.
hafvaren ränta till \ för 100 i månaden, jemte full ersättning för honom
åbragte kostnader.
»5. §.
Varder förfallen vexel icke på förfallodagen till betalning företedd,
ege innehafvaren ej rätt till ränta förr, än efter det han sedermera fordrar,
men ej får, betalningen, och icke heller att, derest vexeln lyder &
utländskt mynt, åtnjuta betalning efter högre curs, än den å förfallodagen,
eller nästföregående vexeldag noterade, om cnrsen sedan stigit: har
den fallit, vare innehafvaren skyldig åtnöjas med betalning efter gångbar
curs, vid den tid, då han sig anmäler.
26. §.
År vexel godkänd, och betalar godkännaren, utan att återfå det
exemplar, hvarå godkännandet finnes tecknadt, vare ej fri från betalnings-skyldighet
till tredje man, hvilken samma exemplar innehåller.
27- §•
Har vexel inom rätter tid blifvit protesterad, för bristande betalning
af den, på hvilken vexeln varit dragen, stånde annan person fritt,
att, med den rätt i 2Q §. sägs, till heder antingen för vexelgifvaren eller
någon af öfverlåtarne, betalningen erlägga, och blifve den, till hvars
heder betalningen sker, i betaiiwngsbeviset uttryckligen nämnd: innehafvarens
protestkostnad bör då tillika ersättas.
28. §.
Erbjuda sig flere att vexel under protest betala, efter thy i nästföregående
§. sägs, vare den närmast, som till heder för vexelgifvaren,
och dernäst den, som till heder för äldre öfverlåtaren betalning erlägga
vill: men skulle emedlertid den, på hvilken vexeln är dragen, och emot
hvilken protest för bristande betalning skett, erbjuda sig att vexeln inlösa,
vare han dertill berättigad framför annan.
29- §•
Hvär, som betalar till heder för vexelgifvare eljer öfverlåtare, ege
alt, med den sålunda godtgjorde inneliafvarens rätt, söka sin ersättning
af vexelgifvaren, och jemväl, derest inlösen skett till öfverlåtarens heder,
af ej mindre honom, än äfven dem, hvilka vexeln förut öfverlåtit, om
La"-Ulskottels Betänkande N:o i85.
7
sådane linnas: håfve ock emot den, på hvilken vexeln varit dragen, lika
rätt med (örre innehafvare».
V. C AP.
Om återgångstalan.
3o §.
Sedan vexel blifvit protesterad, vare sig för bristande accept eller
bristande betalning, ege innehafvaren genast fordra liqvid af vexelgifvaren
och öfverlåtarne, en eller flere, såsom liff honom ansvarige, en för
alla och alla för en; men är, genom någon med vexeln vidtagen åtgärd,
senare öfverlåtares rätt, emot en föregående förverkad, då ege innehafvaren
emot den förre ej någon talan.
3.. §.
[Iar den, som godkänt på honom dragen vexel, kommit i concurstillslånd
förr, än vexeln är till betalning förfallen, kan innehafvaren
jemväl, efter gjord protest, genast fordra betalningen af vexelgifvare eller
öfverlåtare, efter thjr i 3o §. sägs.
32.
Vid betalning för återgången vexel, vare innehafvaren berättigad att
af vexelgifvare och öfverlåtare fordra den hufvudstol, hvarå vexeln lyder,
ränta till i för ioo i månaden, räknadt från vexelns rätta betalningstid,
om denna är förfluten, och till dess liqvid sker, jemte ersättning
för pi olestomkostnader, postpenningar för arne bref, nemligen ett
fram och ett tillbaka, mäklare-arfvode till § för ioo, då mäklare blifvit
begagnad, provision till ^ för ioo och mera, när provision på flera
ställen bevisligen blifvit betald, samt de skäliga umgälder, sorn dessutom
för innehafvaren bevisligen uppkomma.
Är vexeln ställd att betalas i utländskt mynt, bör, derest cursen
stigit, sedan vexelslntet skedde, betalningen erläggas efter den curs
för vexlar, pä enahanda för fallotid, med den förra vexeln, sorn är gällande
när liqvid sker, men, om cursen emedlertid fallit, utgöras efter
den curs, hvartill vexeln blifvit köpt, eller som, i händelse cursberäkning
i köpet ej ingått, eller ej kan till beskaffenheten visas, var vid köpetillfället
i allmänhet gällande: allt med förhöjning, motsvarande rån
-
s
Lag-Utskottets Betänkande N.o 185.
fea till i för ioo i månaden under omförmälde förfallotid, dock med afräkning
af den tid, som för den protesterade vexeln ännu kau återstå.
33. §.
Vexel-innehafvare ege rådrum alt, i saknad af godvillig betalning,
instämma vexelgifvare och öfverlåtare tili den i 4° §• omförmälde Dom*
stol, inom sex veckor, om svaranden bor eller vistas i samma Län, der
betalningen ske bort, eller i Länet nästintill, men eljest inom tre månader.
34- §•
Underlåter vexel-innehafvare alt iakttaga hvad honom i ir, 20, 21
och 33 §§• ålägges, håfve förlorat ålit anspråk emot cj allenast öfverlåtare,
utan äfven vexel-utgifvaren: har den senare ej hos godkännaren ställt
valuta till vexelns infriande, vare då ansvarig såsom uti annat skuldford
ringsmål.
35. §.
Öfverlåtare, som vexel inlöser, träder derigenom uti dens ställe, från
hvilken inlösningen sker, dock hvad andra öfverlåtare af samma vexel
an“år, endast emot den eller dem, hvars öfverlåtelse är äldre, än hans
egen; föranlåtes han, att, i saknad af godvillig betalning, till Domstol
instämma föregående öfverlåtare eller vexel-utgifvare, bafve tid dertill
inom tre månader, ifrån det han sjelf, inom föreskrifven tid, blifvit stämd
eller godvilligt betalt: stämmer han ej inom nyssnämnde tre månader,
gånge på sätt i 34 §. stadgas.
VI. C AP.
Otn Protest.
36. §.
Protest skall verkställas emellan kl. t) f. m. och kl. 7 e. in.; i stad
genom Notarius Publicus eller Magistrats-person, jemte ett tiilkalladt
vittne, och å landet genom edsvuren Kronobetjent, jemte ett tiilkalladt
vittne, eller af annan person, jemte a:ne tillkallade vittnen; och böra
de alla kunna skrifva.
37. §.
Öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande: fullständig
-
Lag-Utskottets Bctiinkande iV.-o i8S
-
9
ständig afskrift af vexeln med hvad derå finnes leeknadt; den sökandes
anhållan eller påstående; det svar derå gifves; det förbehåll som
för sökanden af förrättningsmannen göres; ort och lid, hvarest och när
protesten sker; samt förrättnings-mannens och vittnets eller vittnenas
egenhändiga underskrifter.
38 §\
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall, bör protesten verkställas
vid hans hostad; i händelse underrättelse derom icke kan erhållas,
håfve sökanden ändock förvarat sin talan, derest han, så fort ske
kan, och senast inom i dagar, förhållandet anmäler hos Konungens
Befäl lilinghafvande eller närmaste Rådstufvu-Rätt.
> §'
Vexel-in neli afva re är ej befriad från skyldigheten att protestera derigenom
att den, på hvilken vexeln är dragen, aflidit eller kommit i
concurs-tiilstånd.
VII. C AP.
Örn foga Domstol och örn rättegången i vexelmål.
4o. §..
Rätter Domstol för vexelmål, deri vexelrälten icke är förlorad, vare
Rådstufvu-Rätt i den stad, der svaranden bor eller anträffas, men om
lian ålandet bor, eller anträffas, Rådstuf vu-Rätten i närmaste stad derintill.
4r. §■
Stämning i vexelmål skall, när sökanden så äsk-ar, meddelas till
samma dag, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att han
kan sig före rättegångstimmans slut infinna.
42. §.
Derest Rätten ej finner något förekomma, som fordrings-anspråkets
giltighet förringa bör, döme då genast till betalning, och förordne tillika,
huruledes, i brist deraf, utmätning och bysättning slraxt ske må;
dock skall för vexel, som med protest återkommit, utmätning eller bysättning
icke kunna, emot vexelgifvare eller öfverlåtare, verkställas förr,
än 3 da°ar förflutit ifrån det han bevisligen blifvit krafd.
43- §•
Är målet af sådan beskaffenhet att det rj kan eller bör å första
rättegångs-dagen afgöras, må likväl dermed ej fördröjas längre, än högst
nödigt pröfvas.
Bih. tili />• St. Fröt. 1834 och i835. 7 Sami. 1 Afd. a Band. a
i3:de Häjtet.
Lag-Utskottets Betänkande Jf.o j85.
VIII. C AP.
Allmän bestämmelse.
44- §•
Inträffar lid att betalning fordra eller fullgöra, att protestera eller
att något annat iakttaga å helgedag; då ege raan det göra nästa söcknedag
derefter.”
Berörde Kongl. Proposition, tillika med Stats-Rådets och högste Domstolens
i ämnet hållna Protocoll, hafva samtlige Riks-Stånden lill Lag-Utskottets
behandling öfverlerunat; varande remissen från Ridderskapet ock
Adeln åtföljd af en derstädes förefallen discussion, i anledning af framställda
anmärkningar af Herr Grefve Frölich, åsyftande att utreda, det
stadgandena för både utrikes och inrikes vexelrörelsen rätteligen blifvit
af Rikets Ständer i ett Lag-förslag sammanförde, i hvilket hänseende Herr
Grefven förmenat Rikets Ständers förra skrifvelse nu böra närmare motiveras;
och som det ifrågavarande Lag-förslaget, angående inrikes vexlar,
är lika lydande med det af Rikets Ständer förut antagna förslag till VexelLag,
så vidt denna kunde på inrikes vexlar erhålla tillämpning, samt den
omständigheten, att Kongl. Maj:t afskiljt frågan om utrikes vexlar, ingalunda
föranleder till något förändradt omdöme, angående nyttan och behofvet
af införandet utaf inrikes vexelrätt, linner Utskottet sig böra vördsamt
tillstyska,
att den af Kongl. Maj:t föreslagna Lag för inrikes vexlar
må af Rikets Ständer varda antagen.
Att i den underdåniga skrifvelse, hvilken Rikets Ständer, såsom svar
på den Kongl. Propositionen, komma att aflåta till Kongl. Majit, intaga
en utveckling af skälen, hvarföre Rikets Ständer, i deras förut afgifna förslag
sammanfört stadgandena om både utrikes och inrikes vexlar, tror
Utskottet icke vara lämpligt, och anser således
den derom gjorda framställning ej påkalla något vidare
yttrande.
Beträffande en i sammanhang härmed förehafd motion af Herr C.
Stuart, angående beslutande af en underdånig anhållan hos Kongl. Majit,
att till nästa Riksdag måtte utarbetas och för Rikets Ständer då framläggas
förslag lill en gemensam Lag för så väl den utländska som inhemska
vexelrörelsen, får Utskottet vördsamligen åberopa det Betänkande, sorn,
för afböjande af allt uppehåll i expeditionen, hvilket frågornas sammanblandning
möjligen kunde förorsaka, serskildt afgifves under nästföljande numer.
Stockholm den i5 Maji 1835-
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet i835,
Lag-X}t skottets Betänkande N:t 186.
<
N:o 186.
Ankom till Exp.-Utsk, den 16 Maji kl. 1 e. m.
Betänkande, öfver Herr C. Stuarts motion, angående underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om utarbetande till nästa Riksdag
af förslag till en gemensam Lag för utrikes och inrikes
vexlar.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr C. Stuart, uti Memorial,
som blifvit till Lag-Utskottet remilteradt, anfört, att, då vid ali
lagstiftning för enahanda föremål, samma grundsatser, och så vidt skiljaktigheten
i local-förhåilanden sådant medgifver, samma föreskrifter böra gälla
och tillämpas, Motionairen, med anledning af Kongl. Majrts meddelade
Nådiga svar å Rikets Sländers förslag till vexel-lag, funne sig höra föreslå,
alt Rikets Ständer, till vinnande af nödig enhet i denna del af lagstiftningen,
och till beredande af en utaf be hofvet högt påkallad lättnad vid
tillämpningen af de i mångfaldiga serskilda Författningar nu spridda föreskrifterne,
rörande detta ämne, måtte hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj.t täcktes låta utarbeta och, vid nästkommande Riksdag,
i öfverensstämmelse med 8y Regerings-Formen, i JVäder meddela
Rikets Ständer förslag till gemensam lag för så väl vexel-rörelsen inom
landet, som den vexelrätt, hvilken utrikes och inrikes orter emellan bör
ega rum.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anföra, att då Memorialet
åsyftar den begäran, att Kongl. Maj:t skulle, med frånträdande af Sin, i anledning
af Rikets Ständers förslag lill Vexel-lag, redan yttrade åsigt, medgifva
Rikets Ständer rättigheten, att angående stadgandena för utrikes veilar,
såsom om ett för båda Statsmagterne gemensamt lagsliftnings-ärende,
11 ed Kongl. Maj:t besluta, Utskottet, som icke är behörigt att yttra sig rörande
gränserne för Stalsmagternas verksamhet, finner motionen vara af sådan
beskaffenhet, att densamma icke kan af Lag-Utskottet till ridare afseende
upptagas.
T vänne Ledamöters serskilda yttranden bifogas.
Stockholm den i5 Maji i835.
äihang till R. St, Fröt. i834 och i835. 7 Sami. 1 Afd. 2 Bandet,
14.de
Lag-Utskottcti Betänkande Nio 186.
Reservationer:
af Herr Hessle: ”Då Stiftarne af 1734 årslag lemnat 1671 års Vexel-Stadga oförändrad,
och denna, såsom utgörande en speciel Civil Lag, ej behöft vidlyftigare,
än som skett i Lagboken, nämnas; då 1748 års Vexel-Stadga af Ständer
och Konung blifvit gemensamt uppgjord, och då egenskapen af Vexel samt
den rätt och behandling frågor af sådan beskaffenhet fordra, utmärker, att
grunderne för lagstiftning härom äro enahanda med dem i. Rikets öfrige
Civil-Lagar för hvad desse angå rätts-förhållanden enskilde emellan, samt
execulions-väsendet, så synes mig häraf ostridigt följa, att, vid beredandet
af ändring i gammal eller stiftandet af ny Vexel-Lag, 87 §. Regerings-Formen
är det stadgande i våra Grundlagar, som är det enda tillämpliga. Att
1798 års Författning och 1816 och 1817 samt 1828 års Kongl. Stadgar
tillkommit i annan ordning, gör häri ingen rubbning, då i betraktande tages'
det Statsskick, som 1798 egde rum, samt innehållet så af denna som de
andre Förfaltningarne. Egentligen äro desse att hänföra till så beskaffade
reglementariska och administrativa ordningar, hvilka Ständerne denna Riksdag,
vid öfverlemnande af deras Vexel-Lag-förslag, underdånigst anhållit, att
Kongl. Majrt skulle Nådigst låta uppgöra och samtidigt med Vexel-Lagen
kungöra. Ständernes skrifvelse vid 1815 års Riksdag utmärker icke heller
någon annan tolkning af Grundlagen, då de endast underdånigst anhållit, att
Kongl. Maj;t skulle täckas låta af sakkunnige personer uppgöra förslag till
ny Vexel-Stadga, utan att Ständerne afsagt sig någon pi öfnings-rätt af förslaget,
och vid följande Riksdagarne hafva Ständerne, då de utkomne Författningarne
egentligen voro reglementariske, icke egt direct anledning något
härom yttra.
Om till dessa och de flere i Ständernes Lag-förslag uttryckte grunder
för Ständernes rätt till andel i denna lagstiftning skulle fordras ytterligare
stöd, finnes sådant uti Högsta Domstolens nu i ämnet gifna Utlåtande.
För representanten har jag alltid ansett det vara en oeftergiflig pligt
att ö: pet och fritt, men vördsamt, inför Landets Konung uttala sin öfvertygelse,
och derföre har jag cck nu ansett mig böra ådagalägga min tanke
i saken, fastän den ej är enlig med hvad Kongl. Majrt Nådigst yttrat i det
å Rika-Salen gifna svar å Lag-förslaget eller den derefter afgifna Nådiga
Contra-propositionen, likasom jag måste tro, att det är Sländernas skyldighet,
att, så vida de icke frångå deras rätt att ega andel i Vexel-lagstifningen,
inför Kongl. Majrt nu uttala denna deras tolkning af hvad Grund hagarne
dem tillerkänna, och ej genom ett stillatigande möjligen bereda sig
Lag-Utskottets Betänkande 'Nio 186.
S
tillfälle i kommande tider att, mot Konungens Rådgifvare, göra laglige anmärkningar,
som, hvad utgång än dermed kan blifva, dock icke medföra
något godt för Regering eller Land; hvadan jag med reservation emot Utskottets
Betänkande tillstyrker Höglofl. Ständerne, att pl det sätt bifalla
Herr Stuarts motion:
att Sländerne uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj;t
täcktes Nådigst låta uppgöra förslag till Lag för Vexel-rörelsen ,
och samma förslag jemte Nådig Proposition i ämnet till Ständerne
nästa Riksdag Nådigst öfverlemna;”
af Herr Holm: ”Om den ena Statsmagten har rättighet att förklara
ett lagstiftnings-ämne tillhöra densamma uteslutande, så måste det, enligt
de constilulionella rätts-begreppen, icke vara för den andra förbjudet, att
förklara sig icke kunna gilla en sådan åsigt, då skäl dertill förefinnes.
Öfverlygad, att jag häruti har rätt, och då jag, djupt vördande Kongl.
Maj:ts, i Dess Svar å Riks-Salen Ständerne delgifne Nådiga beslut, likväl icke
annat kan, än finna, att lagstiftning för utrikes Vexel-rörelse, såsom bestämmande
Svensk mans rättsförhållanden lill utländsk man, eller till egne
medborgare, och såsom, efter min öfvertygelse, i alltför obetydlig grad och
alldra minst i rätts väg, i fråga om t. ex. prEescription för vexelfordrans utsökande,
och för ett sådant ärendes behandling vid Domstol, m. m., allt inom
Sverige, fullkomligt oberoende af andra länders lagstiftning, att, säger
jag, denna lagstiftning utgör en del af den, som, efter 87 §. Regerings-Formen,
tillhör Konung och Rikets Ständer gemensamt, anser jag mig böra
förklara, att jag lemnat min röst inom Utskottet för tillstyrkande af bifall
till Kongl. Maj:ts Nådiga Contra-proposition, emedan jag hade trott, alt eri
sak, som af den större och mera erfarna allmänheten ansetts nyttig för hela
landet, bort ega företräde för tvisten om hvad som grundlagsenlig t må
tillhöra den ena Statsmagten ensamt eller bägge gemensamt, en tvist, som
måste ega sitt behöriga forum inför nästkommande Ständer och deras Constitutions-Utskott,
samt uteslutande der.
Sålunda i korthet redogörande för mina åsigter i afseende å den Nådiga
Contra~propositiox*en, instämmer jag i allo uti Herr Hessles reservation,
i anledning af Höglofl. Lag-Utskottets svar å Herr Stuarts motion.”
STOCKHOLM, i83S, hos J. A. Wiiuns.
Zsg-VJahttett MinorUl Ku igf.
N:o 187,
Ankonn till Exp.-Ufcsk, de» 23 Maji.
Memorial, i ättledning af äterremiss utaf Lag-Utskottets Betan*
kande N:o 186, öfver Herr C. Stuarts motion, angående underdånig
anhållan hos Kongl, Maj-t om utarbetande till nästa
Riksdag af förslag till en gemensam Lag för utrikes
och inrikes Vexlar.
Vällofl. Borgare-Standet har, på grand af gjorde anmärkningar , till
Utskottet återremitterat omförmälde Betänkande; men som detsamma
blifvit af de öfrige Trenne Stånden bifallet, anser Utskottet något vidar®
Utlåtande till svar uppå återremissen icke erfordras.
Stockholm den 22 Maji i835,
N:o 188.
Ankom' till' Exp..-Utsk. dea a3 Sfårji;
Betänkande öfver Herr Grefve D. Frölichs motion angående
vissa delar af Lagstiftningen för utrikes Vexlar.
Uti Memorial,, som Högloflige Ridderskapet och Adelfi till Ulskotttet
öfvcrlemnat, har Herr Grefve David Frölich förmält sig anse det väsendtligaste
hindret för Vexelrörelsens fria utveckling, emellan utrikes orter
och Sverige, igenfinnas uti de, efter Herr Grefvens förmenande på origtig
väg tillkomne och till grundsatserne felaktige Kongl. Kungörelserne den
7 Augusti 181Ö oeh‘den*7 Maji 1817, hvilka innefatta förbud för inrikes
köpmän och affairsmän, att hos Utläudningen tillgodonjuta längre credit, än
tre dagars sigt, eller 14; dagars tid från utgifvandet af Vexlar , ställde i
Svenskt mynt. Följden af dessa Författningar vöre den, att alla Svenska
importeurer med credit, som eljest kunde låta Utländningen draga Vexlar på
3 ä 3 månaders tid, för att'beläcka värdet af itn por t-ar tik larne, ntr i stället
mäste gå till innehafvare af utrikes fonder, och af honom genast köpa
Vexel på utländskt mynt, för att remittera. Bet vöre klart att detta besvär,
detta framflyttande af tiden för betalningen ökadé priset på importartiklarne,
samt förhindrade en lifligare varu-omsättning, hvilken eljest
skulle leda till förhöjning af export-artiklarnes värde och tillökade Tullintradér.
Dessutom hade berörde Författningar det stora felet, att lägga i
några få-personers händer magten att, silfver-utvexiingen oaktadt, till en
Bih, sill R, St, Vrot, i834 och i835. 7 Sinni. 1 Afd, * Unn det,
i5:de Häftet,
Log-Vit ikotiet t Memorial N» 18B.
viss grad bemästra sig cursen och bålla den uppe i en falsk stegring. Af
dessa skäl, och enär följaktligen berörde restrictiva Författningar måste anses
oförenlige med landets sannskyldiga nytta, och bort undanrödjas genast
efter det silfver-utvexlingen kommit till stadga; men sådant icke vunnits
genom Rikets Ständers förslag till Yexel-Lag, med deraf härflytande påföljd,
att alla äldre Författningar skulle upphöra, funne Herr Grefven sig
föranlåten, med stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen, väcka den motion: att
förutnämnde Kongl. Kungörelse den y Augusti 1816, angående förhållandet
med Vexlar i Svenskt mynt, som å utrikes ort uro dragne pä i Paket
vistande man„ samt Kongl. Kungörelsen den y Maji 18ty, angående hvad
iakttagas bör i anseende till Vexlar och Invisningar, ställde att betalas i
svenskt mynt för utländsk mans räkning, måtte varda förklarade utan all
vidare kraft och verkan, och att, med underdånig anmälan derom, till erhållande
af Nådig sanction, Rikets Ständer derjemte måtte framföra deras
underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t, ju förr dess hellre, och oberoende
af blifvande ny Lag för utrikes Vexelrörelsen, täcktes återkalla eller
förändra de öfriga oeconomiska Författningar, hörande till Vexelköps controlerande
och Mäklare-ordning, som, efter nu inträdda förändrade förhållanden,
befunnos olämplige eller öfverflödige.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt afgifva det yttrande, att då
Rikets Ständer redan, uppå Lag-Utskottets tillstyrkande i Betänkandet N:o
179, hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit och anhållit, alt ofvanberörde
Kongl. Kungörelser af den 7 Augusti 1816 och den 7 Maji 1817
måtte upphäfvas, äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes meddela de reglementariska
föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde pröfva nödige, i stället för sådane
tfll Börs- och Mäklare-ordning hörande lagbestämmelser, som äro intagne i
nyss omförmälde, med flere serskilda Författningar , hvilkas upphäfvande
blifvit föreslaget, samt Rikets Ständer således vid innevarande Riksdag förehaft
och algjort de ämnen, motionen innefattar, anser Utskottet densamma
icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
Slockholm den 33 Maji 1835.
På Häglof!. Ridderskapets och Adelös
Ledamöters vägnar;
På Högv. Preste-Ståndef*
Ledamöters vägnar;
O. W. STAEL VON HOLSTEIN
L. G. MITTAG.
På Hederv. Bonde-Ståndets
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
S. CEDERBORG.
Ledamöters
LARS HANSSON.
Ad. Alexanderson.
STOCKHOLM, i835; hos J. A. Wallö ert.
Register
öfver de af Rikets Ständers Lag-Utskott vid 1834 och i835 årens
Riksdag afgifne Betänkanden, Utlåtanden och Memorial.
A.
Handl. N;r.
Afbön, offentlig, om afskaffande deraf i3a.
Arbetej alt make och far, som icke godvilligt använder sin arbetsförmåga
lill familjens försörjande, skulle kunna dertill
dömas, 153, 173.
— 0111 skyldighet för gäldenär, att dermed aftjena sin skuld. 55, 142.
Arbetsordningar, för Högsta Domstolen, Hof-Rätterne och Justi tiasRevisionen,
se Högsta Domstolen.
Arfsrätt och Giftorätt, lika för båda könen, med flere förändringar
af hithörande stadganden ....... 122, r68.
Arfskifte, om inlemnande lill Domstol inom viss tid . . . 124.
Arfvinge, inländsk, hvars vistelse-ort är okänd, angående förkortande
af prasscriptionstiden efter i5 Cap. 5 §. Ärfda-Balken
. . , . . . . . . 125.
Arfvode, om ett Notarie- och ett Cancellist-arfvode . . . i3.
B.
Barn, som i föräldrarnes lifstid emoltager deras egendom, om skyldighet
alt ansvara för föräldrarnes skulder .... 54-
Barnamord, om uppliälvande af Kongl. Brefvet den 17 Oclober
1 yyS . . . . . . . . . . .133, j 64.
Begrafningar, om ändring i föreskrifterne rörande tiden derföre . 22.
Bekännelse, om insättande på ...... i63.
Bergarelön, vid timad sjöskada, ändring af 3 Cap. Sjöskade-Balken i5.
Berättelser, skriftliga, från Rådstufvu-Rätt, om afskaffande deraf . 84.
Besvärs-liänvisningar, formulair dertill, se Fullmagt.
Borg-Rätternes och Krigs-Hof-Rättens upphörande, eller förändring
af dessa Domstolars organisation ..... 88.
Boupptecknings-arfvoden, om beräkningsgrunden för Magistraternes 66,
lith, till R. St. Vrot, i834 och i8j5, 7 Saini. 1 Ajd,
I
Handl. H r.
Bref stöld, om uppliäfvande af dödsstraffet härföre . • • 3^, i3g.
B/satt, om dess lösgifvande, så snart egendomen till concurs afslås 62, i/\3.
By sättning, angående åtskilliga ändringar och tillägg i härom gällande
sladganden ......... 65, 144*
Bördsrätt i stad, se Testainents-friheten.
Böter, om upphäfvande af 5 Cap. 8 §. Straff-Balken . . . i55.
— om deras uttagande efter förbrytarens död, samt huruvida
nedsättning deraf bör betraktas såsom fullbordan af
straff, m. m., se Straff.
C.
Communications-Resolutioner från Öfver-Rält, angående ändring i
hvad härom är stadgadt ........ QO.
Concurs, alt fordringar å 100 R:dr Banco och derunder ej måtte
behöfva skrifteligen bevakas ..... 56.
— Frälsemans, om upptagande deraf vid Under-Rätt . . 57.
— alt, före gäldenärs häktande under concursen, må fordras
full bevisning om bedrägligt förhållande . . . 5g.
— att underlåten bevakning endast må medföra förlust af
rättigheten till andel i massans tillgångar . . . 60, 101.
— se Bysatt.
D.
Deportation, för tredje resan stöld 12g.
Domböcker, om upphörande af Under-Domares åliggande att lill
Hof-Rätt insända renoverade exemplar deraf, utom i vissa mål . ij.
Domstol, om skyldighet för den, som förklarar sig obehörig, att
hänvisa parten till uppgifven rätter Domstol . . . 20, 101.
Dödsstraff, om afskaffande af andra dödsstraff än halshuggning . i3i, 164.
E.
Execuhons~Stadga, om utarbetande af . . . . . . 44» *4r*
— — se vidare Utmätning.
Extra förrättningar af Domare S landet, om skyldighet att dervid
aflemna Protocoll och Utslag, före afresan från förrättningsstallet
• • * » • • . * • • • •
Handl. N:r.
9i
-
F.
Falskt vittnesmål, om skärpning af straffet derföre ... j.
Fattig-procent i Sterbhus, om dess bestämmande i mon af boels
behållning .......... 67.
Fideicommisser, 0111 rättighet att belåna . 35, lot.
Foder, om upphäfvande af förbudet för Boställs-innehafvare m. fl.
att föra foder ifrån bole ........ 26.
Fora privilegiata, om upphörande af vissa . 85.
Fordringar, om prasscriptionstid för bevakande af domfästa . . 25, 101.
Falimagt, vid besvärsskriflers och ansökningars ingifvande till
Kongl. Maj:t samt Hof- och Öfver-Rätter, och formulair till besvärs-hänvisningar
......... 92, 149.
Fullmägtig, om ändringar uti i5 Cap. 1 och 2 §§. Rättegångs
Ralken
........... g5.
Fylleri, om ändringar i Förordningen deremot .... 137.
Fånges släppande, om ändring af straffet derföre . . . .10, 16.
Förfalskningsbrott, om ändring af straffet derföre . . . 128.
Förliknings-Domstolar, om inrättande deraf <78.
Förmånsrätt, efter utmätning på grund af Utslag, som ej vunnit
laga kraft 58, 146.
— på grund af införsel i fast egendom . . . 68, 116.
om intecknings företräde framför barnarf och uppbörd
. . . . . . . . . 71, no.
— för Sjöfolks lön ....... 6g, ior.
Förmyndare, om dess redovisningsskyldighet . . . .70, 109,
— att då sådan förordnas af annan Domstol, än den
Under-Rätt, i hvars Domsaga Förmyndaren bor,
sistnämnde Rätt må erhålla del af förordnandet 73, rir.
— huru lian bör ansvara för ränta å myndlingens capital 74, 112.
— om dess arfvode ....... 75, 113.
— att när någon förklaras böra stå under Förmyndare,
utöfver den i Lag bestämda myndighetsålder, så
Handl. N:r.
dant i Tidningarne och från Predikstolen må
kungöras ........ 76, 114-
Förmyndare, om hinder för fader alt vara sitt barns Förmyndare,
m. m. ändring af 20 Cap. 1 §. Ärfda-Balken . 77.
— -Kamrar, om inrättande deraf, . . 72, 108, 160.
Förteckningar öfver mindre brottmål, se Presterskapets
G.
Giftorätt, se Arfsrätt.
Gravationsbevis, se Lagfart.
Gåfvay af fast egendom, se Testamentsfrihet.
Götha Canal, om en Lag emot föryltrande af dess skogar, jordegendomar
och stenbrott ........ 15/J.
H.
Handlingar, se Rättegångshandlingar.
Huspredikanter, om upphörande af eller inskränkning i rättigheten
alt kalla, ...........2, Il5.
Hyresaftal i stad, se Inteckning.
Häktad, om tiden för ransakning, angående ..... 33, ior.
Häktande, om uppskof dermed i Tryckfrihetsmål, äfven sedan
dom fallit . . . . . • . . 1.
— om uppskof dermed, i mål rörande brott emot 5 Cap.
1 §. Missgernings-Balken, se Lasteligt yttrande
Härads-Rätt; att ingen må vara berättigad något ärende der
anmäla, sedan de af Domaren vid Tingets början
bestämda Rättegångsdagar äro förflutne . . 100.
— om åtskilliga ändringar i den vid Härads-Rätt på
bjudna
Rätfegångs-ordning ..... gf).
— och Kämners-Rätt, angående verkställighet af dessa
Rätters domar ....... 83.
— och Lagmans-Rätt, om sådan ändring i dessa Dom
stolars
organisation, att Ordföranden må eg 32 röster
och hvarje Nämndeman 1 löst . . 3.
Handl. N:r.
Härnäs-Rätt, se vidare Nämndemän.
Högsta Domstolen j om dess organisation, samt angående anbetsordningar
för Högsta Domstolen, Hof-Rätlerne och Juslitias-Revisionerne.
. . . .
107, 15g.
1.
Inrikes Vexlär s se Vexelrörelsen.
Inteckning, af undantagsaftal och andra contract om nyttjande
rätt till fast egendom. . . .119, 161, 175, 183.
— af hyresafla! om lius och tomt i Stad . . 120.
•— s-förordningenj om ändringar deri, . . .118, 166.
Invisningar, om en större frihet att sådane utgifva . . . 64, 180.
lstadarättens utsträckning, se Arfsrätt.
Justitia? Ombudsmannens Embets-Berättelse j granskning deraf, m m. 79.
K.
Klander af räkning å borgade varor, angående årligt uppläsande af
Förordningen derom, m. m. ...... 57.
Krigs- Hof-Rätten, se Borg- Rätterne.
Kronoutskylder af fastighet, om egarens befrielse från vidare ansvar,
då han, till dessas godtgörande, fastigheten afstår . . 5o, 1^2.
Kungörelser, örn ändring i sättet för deras publicerande . . 4t.
Kämners-Rält, samt Lagmans- och Riddare-Sy ne-RuLt, om upphörande
deraf .......... 82, 117.
Köp af fastighet, att det må vara beståndande, som först lagfares, 166.
Köpeafhandlingar, diktade, om förekommande deraf . . .53, 142.
L.
Lagfart, om skyldighet att, när sådan sökes, förete gravationsbevis 43, 174.
— om vissa föreskrifter rörande . . . . .121, 167,
— se Köp.
Lag-Comitéens förslag till allmän Civil-Lag, om granskning deraf 8r, 148.
Lagmans-Rätt, om liden för dess sammanträden .... 83.
— — se vidare Kämners-Rätt; samt Härads- och Lag
mans-Rtitt.
Handl. N:r.
Lagsladganden, som vid denna Riksdag beslutas, af sädan beskaffenhet,
att de tillhöra Allmän Civil- och Criminal-Lag, om deras
kungörande i en Författning ...... 80, g^.
Lands-Fiscaler, att dem ej må tilldömas kostnadsersättning uti
mål, deri de å tjenstens vägnar föra talan .... g.
Lasteligt y ttrande om Konungen, Drottningen och Thronföljaren, ändring
af 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken . . r65, 176.
— att häktande på grund af angifvelse för sådant
brott ej må ega rum förr, ån Konungen Sig yttrat
om åtalets fullföljd ..... 178, 184.
'Lotterisedlar, utländske, om förbud emot försäljning deraf . 156.
Löftesman, hvilken borgat såsom för egen skuld, om lid för fullföljd
hos Konungens Befallningshafvande af anställd lagsökning
emot ......... 5i, 142.
Lösen, af Handlingar i Revisionssaker, se Revisions-skilling.
Lösningsrätt till frälseränta för jordegaren m. m. . . . 1^, 101.
— i stad, se Testamentsfriheten.
M.
Myntsystem, det beslutade nya, örn föreslående af de lagförändringar,
hvartill detsamma kunde föranleda .... i45.
jy.
Notarii Publici Conior å landet, om inrättande deraf . . 78.
Nyttjande-rätt till fast egendom, se Inteckning.
Nämndemän, om inskränkning af det i Lag föreskrifna antal . 3o.
— om rättighet och skyldighet för dem att utfärda
stämningar ........ 100,
O.
Offentlig afbön, se Afbön.
Offentlighet vid Under-Domstolar och Polis-Kamrar .. . . gg.
P.
Prestbevis, om skyldighet för Båtsmän, när de från commendering
återvända hem, att vara försedda dermed 3g.
Handl. N:r.
Presterskapets om rättighet att erhålla förteckningar jemväl å dem
som dömas för mindre brott 38, 101.
Preste-Ståndet anmodas företaga till afgörande vissa uppskjutna
ärenden I04’
R.
Ransakning, se Häktad
Revisions-ansökning, om förlängd fatalie-tid derföre . . . 17, 101.
Revisions-sakj om förlängd fatalie-tid i afseende på fullföljd hos
Kongl. Maj:t, för Lappmarken, Norrbotten och Vesterbotten . 102, i5r.
Revisions-skillingj om dess bestämmande till ett minskadt belopp,
och 0111 upphörande af den såsom picestandum i Revisionsmål
stadgade skyldighet att lösa handlingar ..... 18.
Riddare- Syne-Rätt, se Kämners-Rätt.
Ryttares och Soldaters obehöriga inställelse utom deras rätta station,
om förekommande deraf ....... 6.
Räntan å penningelån, om nedsättning deraf .... 29.
Räkenskaper och Handlingar, som till allmän rättelse äro, om ansvar
för den som origtigt upprättar ...... 102.
Rättegångshandlingar, om rättighet att återfå ingifne . . -8, i/jo.
Rättegångsordningen, 0111 åtskilliga förändringar deri . . • io5.
— se vidare Härads-Rätt.
Rättegångstimman å landet, om förändring deraf .... 87.
s.
Sakören, om upphörande af Domares andel deri .... a3, 101.
S/elfspillingars begrafning, och föreskrifter i afseende på den föregående
undersökningen . . . 01.
—■ — om föreskrift å hvars egor begrafnin
gen
ske må ..... 34.
Sjöfolks lön, se Förmonsrätt.
Skuld, veterlig, om ansvar för förnekande deraf . . . . 12, 181.
— om rättighet att med varor afbörda sin .... 157.
Skuldsedlar, om förhud mot utgifvande af löpande m. m. . . 63.
Skuldväsende, Rikets om en Lag derföre ..... i58.
Soldater j se Ryttare.
Spö- och ris-straff, om upphörande deraf för vissa brott . . i3o.
*— — om ändring af stadgandet i 5 Cap. 3 §. Straff
Balken,
rörande den som med flathet verk
ställer
....... ^ 55.
Handl. N:r.
Stockstraff, om afsk;iffande deraf ....... 127.
Straff för förnyad förbrytelse, böters uttagande efter förbrytarens
död m. rn. ........ 162, 177.
— om ändring af 4 punkten i [8o3 års Kongl. Bref, rörande
straffets skärpande utöfver Lag, samt dess bestämmande då
beskrifven Lag saknas, m. ra. . . . . . i63.
Stämning, muntlig, om rättighet att sådan begagna . . . 93, i5o
Svarande part, som är uteblifven, om skyldighet för honom att å
den tid, hvartill målet uppskjutits, utan serskild underrättelse
sig infinna, m. m. ....... . 106.
T.
Testamente, om den för upprättande häraf erforderliga ålder m. m. 126.
Testaments-friheten, om utsträckande deraf, äfvensom om rättigheten
alt genom gåfva upplåta fäst egendom, om vederlag för arfvejord,
samt om bördsrätt och lösningsrätt i stad . . . 123, 169.
Tullmai, om Öfverdomstol deri , . . . . . 19, 96.
u.
Undantags aftal se Inteckning.
Underhåll för bysatt person, se By sättning.
Underställning af mål, angående sådan nidingstjufnad, hvarom 3,
4 och 5 §§. i 43 Cap. Missgernings-Balken handla, om upphörande
deraf . . • • • • • • . • 2f.
Utlagor, allmänna, att få afbörda dem med varor, se Skuld.
Utländsk mans rätt alt sig i Sverige nedsätta samt här förvärfva
naturalisation . . • . . • • • . 36, 10 r.
Utmätning, att verkställigheten deraf, delad på vissa orter, emellan
Krono-Fogde och Bergs-Fogde, måtte blolt
endera tillkomma ....... 45>
om rättighet för Länsmän, Nämndemän och Fjerdingsman
, eller den fordringsegai en har förtroende till,
att sådan verkställa .....
inom hvad tid den bör vara verkställd, m. m. .
snians ansvar för tillgrepp af utmätta medel
s-resolutioner, vilkorliga, om utfärdande deraf .
Utmätt fastighets försäljningsprovision, om fördelningen deraf
46, 142.
5a, 142.
48, 142.
4?, 141.
49, i42t
V.
Handl. X:r.
VadI,, angående skyldighet att om1 erlagdt Vad,, mom* r4 dagar' underrätta
vederparten
97.
Vederlag för arfvejord, se Testamens friheten.
Värjemålsed; om förlängande af tiden för dess afläggande . . 86.
Vexelrörelsen om: Lag för densamma . . 179, 185, 186,, 187, 18S.
A.
Åhörare, sorn bevista* Riks-Ståndens öfverläggningar, om' tillägg i
Lagen för dem ... . . ... . . 4
Åklagare, -allmän, om inskränkning i dess rätt att tala å vissa brott 133, 171.
Ars-stäinningj att inteckniugshafvare och andra veterlige Borgenärer
ej må behöfva i anledning deraf bevaka . . . . 6r, 147»
Åverkan j. om skärpning af straffet derföre . . . . . 28, x r6.
Ä.
Agtenskap j emellan halfskylde i vissa leder, om rättighet för Kongl.
Maj:t att tillåta ingående deraf . . . -5, i36.
— huru frånskiljda makar må med hvarandra träda i nytt 14. 101.
■— om inskränkning i tillåtelsen för ynglingar bland Allmogen,
att vid 18 års ålder ingå* . . .• 3i, ior.
—- om dess fullbordande inom viss tid efter fulländad
lysning . . . . . • . . • 4°>’i35.
— s-skillnad, ändring i gällande Lag derom . 42, 134, 172, * 8a.
Ändrings sökande; se Revisions-ansökning, och Revisions-sak.
STOCKHOLM, 1835; hos J. A. Walldon.
BIHANG
TILL
> ii 0'J'0 £! D L L
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
SJUNDE SAMLINGEN.
2~ Sif leinin gen:
Bag- saint Allm. Besv. och Oeconomie-Uts kottets gemen
samma Memorial\ Utlåtanden och Betänkanden.
Lag- samt Allm. Bcsv. och Oecon. Utskottens Betänkande IV-o t. i
N:o i.
Ankom lill Exped. Utsk. den 14 April kl, a e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverseende
af Städernes Palice-författningar.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Ulskotlens gemensamma behandling remitteradt memorial,
har Biksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län
anfört, att det sätt hvarpå lägre PoliceEmbetsmän och betjening inom vissa
Städer förforo med Allmogen, syntes påkalla administrationens uppmärksamhet,
så att de ordningsstadgar, som af Städernes egna styrelser utgåfvos eller
de allmännare författningar, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utfärdades, icke måtte blifva af den beskaffenhet, att de snarare gåfvo anledningar
till prejerier och mutor, än beredde offentlig säkerhet eller beqvämlighet;
i anledning hvaraf Motionairen yrkat, att Rikets Ständer måtte hos Kgl.
Majit i underdånighet anhålla, det Kgl. Majlis Befallningshafvande mätte anbefallas
att infordra och genomse alla de Ordningsstadganden i Policeväg, som af
Städernes Policestyrelser blifvit för allmänheten utfärdade, samt deruti meddela
rättelse, i händelse desamma skulle befinnas innebära sådaue föreskrifter,
att de med skäl kunde anses mindre nödiga för allmänna ordningen; men deremot
lemnade tillfälle att förleda, och med hotelse om häktning, skrämma samt
medelst vitén utarma den ringare classen; hvarjemte Motionairen, under
förutsättning, att i en del förbrytelser emot Police-författningar icke kunde
ligga något så vigtigt, att personens häktande eller hans hästs och åkdons
qvarhållande, som ofta för egaren medförde stora förluster, kunde anses
nödige, då saken i allt fall skulle inför Police-Domstolen instämmas och
afgöras, hemställt att en sådan medfart i de fall, der verklig missgerning
ej komme i fråga, icke måtte vara Police-tjenstemännen tillåten.
Hvad sålunda blifvit framställdt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och då, jemlikt tid efter annan utkomne Förordningar och Instructioner,
Öfver-Ståthållaren och Kongl. Majits Befallningshafvande samt Polieekamrarne
och Magistraterne åligger att vaka öfver ordningens vidmagthållande
i Städerne; då de Författningar, som för detta ändamål pröfvas behöflige
Bih. till R. St. Prot. i834. 7‘.de Sami. 2 AJdeln,
i:a Häftet,
3 Las,, sami Allm, JJesv, och Oecon, Utskottens Betankande N.o ],
och utfärdas saint bestämma vilen eller annan påföljd utöfver det ans/ar,
allmänna Lagen utsätter, redan äro control och granskning underkastade,
enär, utom den utväg att hos högre Instans söka ändring, som för hvar och
en sakfälld är öppen, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att uti
Magistraterne föra ordet och hafva att pröfva alla åtgärder och beslut i
Policemål, sorn af Magistraterne i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes frånvaro
och af Police-kammare i Städerne, utom Stockholm, vidtagas, hvaraf
följer, att Kortgl. Maj:ts Befallningshafvande om stadganden af ifrågavarande
beskaffenhet alltid erhålla kännedom och äro i tillfälle att deruti meddela
nödig rättelse; dels ock Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers
vid förra Riksdagen, gjorda underdåniga hemställan genom Circulaire den
16 September i83o, förordnat, att alla ifrån Öfver-Ståthållaren och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande utgående påbud och kungörelser, med undantag
af sådane, som angå auctioner och efterlysning af förrymde arrestanter, med
mera dj lik^ skola, inomen månad efter utfärdandet, insändas till JustitiaeCancelleren
och Juslitiae-Ombudsmannen, på hvilka det ankommer att utverka
ändring eller upphäfvanden af samma förordnanden, i händelse de
skulle anse dem olämplige, eller finna Öfver-Ståthållaren och Kongl. Majrts
Befallningshafvande hafva gränsen af deras Embetsmagt öfverträdt; Och
då slutligen behofvet af nu gällande Police-författningars öfverseende så mycket
mindre blifvit af Motionairen utredt och styrkt, som de förhållanden han,
måhända icke utan grundad anledning, öfverklagat, synas icke hafva sin grund
i författningarnes innehåll, utan härleda sig ifrån missbruk vid deras hand
bafvande
af de lägre Police-tjenstemännen, hvilka missbruk åter, i annan
Väg, än nu skett, böra till rättelse anmälas; så anse Utskotten,
att motionen icke bör till någon åtgärd föranleda.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets Högloll. Ständers egen upplysta
pröfning. Stockholm den 11 April i83/(.
Ä Lag-TJtskottets vägnar:
På Höglofl. Riddersk. och Adelns På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
Ö. W. Stael v. Holstein, L, G. Mittag,
På Vällofl. Borgare-Ståndets På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
G, Holm. Jöns Persson„
Lag. samt Allm, Besv. och Oecon. Utskottens Betänkande JY.o 2 3
A Allmäntia Besvärs- och Oeeonomie-Utskottets vägnar:
På Hög vörä. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar
Pa Högloft. Ridrlersk. och Adelns
Ledamöters vägnar
Arv. Arv:son Posse.
På Valloll. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar
P, Vinbladh,
F. M. Franzén-,
På Hedevv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar
Nils Mänsson.
Ad, Alexanderson.
N:o 2.
Ankom till Exped.-Utsk. d. if April kl. 1 eft. m.
Betänkande } i anledning af väckt fråga om rättigheten
till hemtning af så, kallad Hafstång,
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag- samt Allmänna Besvärsoen
Oeconomie-Utskotten remitterat ett memorial af Anders Svensson
från Hallands Län, innehållande: att uppå hans vid sistförflutne Riksdag
framställde yrkande, det alla hemmansegare inom Halland, hvilka halt
tillstånd att bortföra Hafstång, mätte vid deras rätt dertill varda bibehållne,
och icke några förbud derémot utfärdas, innan allmogen uti hvarje
Härad blifvit hos Konungens Befallningshafvande i ämnet hörd; hade
de förenade Utskotten, som först förklarat sig icke kunna tillstyrka
bifall å hvad Anders Svensson föreslagit, derefter, i anledning
af erhållen återremiss, sig utlåtit och hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
anbefalla vederbörande Embetsmyndigheter, att i alla de delar af
Riket, der tillfälle till långtägt egde rum och en reglering af behofvet
påkallades, söka tillvägabringa vänliga öfverenskommelser, hvarigenom,
ulan inskränkning i någons lagliga rätt, möjligheten att få begagna ifrågavarande,
för jordbrukets framgång, nyttiga product kunde beredas äfven
för de jordegare, hvilkas hemmans områden icke sträckte sig lill
hafsstranden; men som detta Utskottens beslut icke vunnit samtlige Riks
-
4 Bag- Sam* Allm, Besv.- och Oecon.- Utskottens Betänkande N.-o 2.
Ståndens bifall, i följd hvaraf något i ämnet icke blifvit tillgjordt, och
Strandegarne fortforo att ensamt draga fördel af omförmälde nyttiga växt,
hvarigenom åter andre fjärmare från stranden boende hemmansegare ronja
stora svårigheter; hemställde Motionairen, att Rikets nu församlade Ständer
måtte förena sig uti cn till Kongl. Maj:t afgående underdånig skrifvelse,
i öfverensstämmelse med Utskottens vid förra Riksdagen i ämnet
afgifne senare Betänkande, och hade Riksdagsfullmägligen Peter Anders'so»
fran Hallands Län, samt Johan Eric Jansson från Wermlands Län
uti Anders Svenssons framställning instämt.
Utskotten hafva, i afseende på ärendets behandling, vid förra Riksdagen,
inhemlat: alt de förenade Utskotten, uti deras första Betänkande
(N:o 3 i 7 Sami. 2 Afd. 1 Haft.) sig utlåtit, att ehuru, Utskotten veterligt,
något serskildt stadgande icke finnes för bestämmande af dispositionsrätten
öfver den Hafstång, som på hafsstränderna af vågorna uppkastas;
likväl och då, enligt 43 Cap. 2 §. Missgernings-Balken, hvarjehanda fynd,
hvartill egare ej funnes, tillhörde jordegaren ensam, så vida han detsamma
sjelf hittat; då, i stöd af 12 Cap. 4 §■ Jorda-Balken, flottholme tillfölle
den, som honom vid sitt land fästade; då för öfrigt med naturlig billighet
instämde, att den, som å sina egor droge en last, såsom fallet var
liär hafstång å odlade egor uppflöt, äfven finge deraf hemta möjlig fördel,
och då slutligen, med undantag af serskildt bestämda händelser, icke någon
kunde vara förbunden att å sina egol- hålla väg för andra; ansågo
Utskotten det vara ställdt utom all fråga, att, i allmänhet, endast strandegare
hade rätt till upphemtning och begagnande af den Hafstång, som å
stranden uppdrifves; men om, genom lagligen slutad och fastställd öfverenskommelse,
eller af behörig Embetsmyndighet meddeladt laga kraftiVunnet
beslut, eller på hvilket annat lagligt sätt sorn helst, egaren af något,
ej till hafsstranden gränsande hemman blifvit förklarad berättigad att
å andras egor hämta Hafstång, funno Utskotten sådant vara ett serskildt
fall, der hvar och en, med begagnande af de medel, som allmänua Lagen
anvisade, kunde göra sin rätt gällande, utan alt sådant genom en speciel
Författning kunde eller borde bestämmas; under åberopande af hvilka
skäl, de der Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet vid 1823 års
Riksdag anfört, till grund för dess afgifne Utlåtande, i då likaledes väckt
fråga om bestämmandet af rättigheten till upphemtning af Hafstång, Utskotten
afstyrkt bifall å motionen, att Utskotten, efter det berörde Utlåtande
blifvit återremitteradt, i anseende till de vitsordade olägenheter,
Lag- samt Allni. Bes v.- och Oecon.- Utskottens Betankande Nso 2. 5
som Jordbruket, serdeles inom Hallands Län , skulle tillskyndas genom en
jordegare* vid hafsstranden uteslutande tillkommande rättighet till långtägt,
stannat uti det Beslut, (Bet. N:o 29 i 7 Sami. 2 Band. 10 Haft.)
sorn förut blifvit omförmäldt, samt att Utskottens först afgifne Utlåtande
blifvit af irenne Riks-Stånd gilladt.
Hvad sålunda förekommit, hafva Lag- samt Allmänna Besvärs- oell
Oeconomie-Utskotten i behörigt öfvervägande tagit; dervid Utskotten, sorn.
instämma uti den i sistberorde Utlåtande yttrade åsigt, att rättigheten till
hemlning och användande af den Hafstång, som från hafvet å landet uppkastas,
uteslutande tillkommer slrandegarne, funnit det af Motionairen
nii framställde förslag, hvilket afser att, genom vänliga öfverenskommelser,
tillvägabringa en reglering eller jemkning, hvarigenom jemväl egarne
till de icke vid hafsstranden belägne hemman kunde komma i åtnjutande
af Törmönen att hemta Hafstång, vara ett, ämne af den enskilda beskaffenhet,
att frågan derom icke tillhörer Rikets Ständers upptagande
och pröfning; på grund hvaraf Utskotten anse
motionen, såsom icke föranledande till någon åtgärd ,
böra förfalla.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda yttrande, vördsamt underställes
R. II. Ständers egen pröfning.
Reservation '
Af Anders Svensson: Emot det beslut Lag- och Oeconomie-LTtskollen
behagat, i anledning af min hos Hedervärda Bonde-Ståndet framställde
motion, i afseende å Tångtägt, fatta, nödgas jag reservera mig.
Då jag genom denna min motion endast upplifvade det beslut, Rikets
Ständers Lag- och Oeconomie-Utskott vid sista Riksdag, i anledning af
min, i enahanda afseende då afgifne motion, fattade, kunde jag svårligen
misstänka, att Utskottens nuvarande Ledamöter skulle anse frågan vara af
så enskild beskaffenhet, att den icke tillhörde Rikets Ständers upptagande
och pröfning.
Utskottens omförmälde åsigt af motionens beskaffenhet^ äfvensom dess
dervid fällde omdöme, att all Hafstång, som från hafvet å landet uppkastas,
tillhör strandegaren, l«n jag icke dela. Till vederläggning af sistnämnde
satts, på förutsättning af byars rigtighet det åstadkomne beslutet
6
Lag-samt Allm. Besv. och Oeccn. Utskottens Betänkande N-o 2.
förmodligen hvilar, behöfver jag blott åberopa allmänna Lagen, hvilken å
flere ställen antager, att ett hemman kan ega någon förmon eller rättare
herrlighet å ett annat hemmans område, och någon lärer val ej finnas,
som rimligen bestrider, att dertill hän föres rätt till tångtägt.
Jag har icke med motionen åsyftat att inskränka elfer utvidga någons
rätt, och jag har ej eller velat hänföra den i ämnet äskade regleringen
till någon viss ort, utan påkallat den öfver hela Riket, hvarföre
det torde ursäglas mig, om jag icke rätt begriper huru man kunnat tilllägga
motionen ofvanangifne enskilda beskaffenhet. För min del kan jag
icke inse, alt det fordras annan omväg för att åstadkomma en reglering
af hushållningen med Tång, den der afta nog finnes i kronans odisponerade
jord utmed hafssträiiderne, än med kronoskog och annat dylikt, sorn
kan blifva föremål för oeconomisk Lagstiftning. Jag får derföre äfven
härmed vördsamt anhålla om bifall till mitt förslag, sådant det i Utskottens
Betänkande omförmäks.
'Lag- f attil Allt/l, Be sv. och Ocean, Vtsk. Betänkande Ni o 3.
i
N:o 3.
Ankom till Espet). Utsk. d. ig Junii.
Betänkande, i anledning åf väckt fråga om bestämmande af
Arfvode till Nämndemän för verkställde kallelser i brottmål.
Uti ett från Hedervärda BondeStåndet till Allmänna Besvärs* och
Oeconomielltskottet rernitteradt memorial, liar lliksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson frun Elfsborgs Län, med afseende pä det besvär
Nämndemän tillskyndas medelst cornmunicationer af slämningar med parter
och vittnen, hvilka af Kronobetjteniugen instämmas, alt svara och höras
i sådana brottmål, sorn icke äro af urbota beskaffenhet, föreslagit, att
Kronobetjent, hvilken vanligen är sakegare} måtte åläggas betala
stämningspenningar till Nämndemän, hvilka förrätta stämning i brottmål
som ej äro af urbota beskaffenhet.
Vid pröfning af denna fråga, som Allmänna Besvärs- och Oeeonomie
Utskottet ansett böra gemensamt med Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten
funnit betänkligt, ali. ålägga Kronoåklagare ersättningsskyldighet
för verkställde kallelser af ofvannämnda beskaffenhet.
Åtal i dylika fall anslällas till större delen för försummelser i hvarjehanda
oeconomiska skyldigheters fullgörande, såsom väglagning, snöplogning
m. fl. samt slagsmål och andra oordningar, jemte föröt.vade stölder
m. m. d. Endast i ett eiler annat sällsynt fall är allmän åklagare
berättigad lill Rättegångskostnands-ersättning, men merendels består hela
hans fördel i en ringa andel uti de ofta obetydliga, böter, hvartill den
anklagade kan blifva sakfälld, och äfven denna går förlorad, då tillgång
hos den senare saknas. Ått vid sådant förhållande ålägga åklagaren den
föreslagne ersättningsskyldigheten till Nämndemän, skulle, efter Utskottens
tanka, leda till den följd, att största delen af mindre brott och förseelser
icke blefve åtalad, enär man med billighet icke lärer kunna vänta, att en
åklagare, som vore förbunden, att påkosta rättegången vida mer än han
kunde vinna, skulle med serdeles nit iakttaga sin tjenstepligt. Om ifrågavarande
ersättningsskyldighet således icke bör åläggas Kronobetjeningen,
föijer deraf likväl icke alt den bör uteblifva. De många ofta vigliga för
Bth,
till B. St. Prot. i834. 7 Sami. i Afd. f.
utdra Häftet,
Las;- sim t Allm. Bcsv.« och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3
rättningar och bestyr, hvilka tillhöra Numndemans-sysslan, ära högst ofullkomligt
ersätta genom de dermed följande för möner, bestående förnämligast
i frihet ifrån skjutsningsbesvär samt en obélydlig del af Tingsgästningspenningarne
och Häradets loit i sakören. Då det likväl synes vara
af vigt, att göra denna befattning så litet tryckande som möjligt , för
att, under en längre tid än skyldigheten ovilkorligen klafver, dervid
bibehålla duglige och redbare personer, hafva Utskotten, med anledning
al’ Anders Danielssons framställning, ansett sig böra vördsamt, föreslå:
det stadgas mdite, att Nämndeman för verkställd kallelse
d Part r och Vittnen i sddane brottmål , deri den tilltalade
fälle s till annat än urbota straff, md, efter gällande
EocpeditionsT av a, vara berättigad till ersättning, hvilken
vid målets slutliga pröfning bör den sakfät de till utgifvandc
ddömas.
Hvilket dock till llikets S-änders egen upplysta pröfning hemställes.
Stockholm den 18 Junit i£3/j
-
K:o 4.
Auli. till Exp. Ut sk, den 19 Junii.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om upphäfvande
af förbud mot svedjande pd sandmo samt bergagtig
och stenlunden mark.
Hedervärda Bomb S.rindet har genom ProlocollsUtdrag den 1 och 10
sistlidne Märs tili Besvärs- och OeconomieTTtskol'et remitterat två, till
Ståndet ingtine memorial, deri Johannes Christoffersson- från Kronobergs
Län och Eric Erssan från Gefleborgs Län yrkat, alt det, uti 5o §. i
Kongl, Föro i dningen örn Skogome i Riket d. 1 Augusti l8o5 och Kongl.
Kungörelsen dan % Mars 1819, stadgade- förbud emot svedjande å sandmo
samt bergagtig och stenbunden mark, malle uppluifvas, så vidt det angår
frälse och skalle-hemman, deröfver egarne, enligt Lag, borde njuta fri
dispositionsrätt.
Den omväg, sorn nu erfordras, medelst, ansökning hos Konungens
Lag- samt Allm. Besv. och Oceon.^XJuk Betänkande
3
Befallningshafvande och derpåföljande utsyning m. m., vöre, enligt motioliairernes
tanka, ett hinder, hvilket afhölle mången frän ett fördelaktigt
användande af mark, som nu ligger ofruktbar. Något missbruk vöre i
detta afseende icke att befara, elier skulle åtminstone ganska sällan inträffa,
enär egaren måste bäst inse fördelen af ett ändamålsenligt begagnande
af sin jord.
Öfver denna fråga, som bort af Lag- och OeconomieUtskotten gemensamt
behandlas, få Utskotten äran yttra, att
Då erfarenheten af den skadliga verkan svedjande på sandmo samt
bergaktig och stenbunden mark i allmänhet medför, föranledt det deremot
utfärdade förbud, och några förändrade förhållanden i detta afseende icke
inlrädt;
Då den från liera orter öfverklagade brist på skog icke synes medgifva
oinskränkt tillåtelse, att svedja på sådan mark, hvarest både skogens
och jordens alslrings-förmåga derigenom förstöres;
Då det deremot utfärdade förbud dessutom icke är ovillkorligt, utan
medgifver rättighet dertill, så vida Konungens Befallningshafvande sådant
tillåter; och '
Då enligt Lag och nu gällande Expeditions-Taxa, hvarken arfvode till
synemän edler lösen för så kallad utsynings-Resolution erläggas;
anse TJlskotten de af Johannes Christoffersson och Erie
Ersson väckte motioner icke lora bifallas,
Hvilket dock Rikets Ständers egen upplysta pröfning underställes.
Stockholm den 18 Junii 1834*
N:o 5.
Anio till Exp. Utsk. [den 19 Juni!,
Betänkande } i anleda ng af väckt fråga om reclamation af
förrymde gäldenärcr.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieVtskoltet har blifvit hänskjuten
en af Herr Bo Christian Roosy hos Högloft. Ridderskapet och
Adelil väckt motion, så lydande:
"Med stöd af senare tiders bedröfliga erfarenhet, att vårdslösa galde
-
4
Lag- samt Allm. Bcsv. och Oecon -Utsk, Betänkande 21:o
"närer, sedan de inom fäderneslandet till yttersta grad missbrukat medborgerligt
förtroende, derefter fly landet, och, medelst skydd hos nästgränsande
magter, frikalla sig från alla- de ansvar Svensk lag en vårdslös
gäldenär ålägga, föranledes jag hemställa: om icke Eikets Ständer Lö"ra
ingå med underdånig proposition lill Kongl. Majit att den öfverenskommelse
må med fremmande magter träffas, att hvartdera Eikets för
”gäld rymde undersåtare må kunna i eclameras.”
Yid pröfning af denna fråga, hvilken OeconomieUtskottet ansett
böra gemensamt med Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten fästat uppmärksamhet
dervid,
a) att vid benämningen 'vårdslös gäldenär, hvars återfordrande
synes i motionen vara företrädesvis åsyftad t, af fremmande lagstiftningar
torde fästas helt andra begrepp än hos oss; och vida skiljaklige från den
definition 3 Capitlet i nu gällande ConcursLag derpå lemnar;
b) att såsom följd färaf, helt andra, möjligen vida lindrigare bestraffningsgrader
för vårdslöshet kunna hos fremmande Nationer vara bestämda,
äfvensom straff i vissa händelser hos dem till äfventyrs icke finnas,
der de hos oss ega rum;
c) att Eegeringarne uti de fleste Stater i allmänhet antagit såsom
grundsats, att icke utleverera såkallade Statsförbrytare, ej eller på obestånd
komna gäldenärer, hvilka der söka beskydd mot ett förtjent straff,
förföljelsen eller olyckan;
d) att landsflygt, fastän frivillig, i och för sig sjelf måste innebära
en tillräckligt hård bestraffning, stundom vida svårare än den Svensk lag
för ifrågavarande förseelse ådömer, helst den senare upphör efter viss
tids förlopp, då den förra är utsträckt till hela lifstiden;
e) att reclamalion af förrymde grofva brottslingar, så vidt Utskotten
ha sig bekant, endast i sällsynta fall utgjort föremål för Kongl.
Ma j:ts underhandlingar med fremmande Magter; vid hvilket förhållande
dylika åtgärders vidtagande serskildt i afseende på gäldenärer icke synes
vara af nöden.
Utskotten anse sig på dessa skäl bö’ra tillstyrka
att den af Herr Roos väckte motion må utan afseende
lemnäs.
Hvilket dock lill Eikets Höglofl. Ständers närmare pröfning öfverleranas.
Stockholm den i8 Junii 1834-
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Vtsk. Betänkande IV;o 6. 5
N:o 6.
Ank. till Exp. Utsk den ng Janii.
Betänkande, i anlednng af före dagne förändringar och tillägg
till Kong\ Maj:t v Nådiga LegoSladga för Husbönder
och tjenstehjon, den 23 November i833.
Till Utskottens gemensamma behandling hafva blifvit öfverleranade
nedannämnde motioner, och i anledning deraf afgifne yttranden,
Från Högvördige Préste-Ståndet.
i;o af Herr Doctor Hasselroth.
Från Y ä 11 o f 1. Borgare-Ståndet.
2:0 af Herr N. E. Justelius, i anledning af hvars anförande följande
Ledamöter sig yttrat
a) Herr Rydin
bj) Herr Langenberg
cj Herr Petré, med hvilka Herrar Frodell och Per fVinblad sig
förenat.
Från Hederv. Bonde-Standet. 4
3:o Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län, med hvilken åtskilliga
Ledamöter sig förenat, och i anledning af hvars memoria 1 Olof
Oisson från Östergöthland sig utlåtit,
/po Nds Månsson från Malmöhus Län.
5:o Daniel Danielsson från Örebro Län, med hvilken Eric Ersson
från Westerås Län och Carl Gabrielsson från Östergöthland sig förenat.
Öfver dessa motioner, hvilka i afseende på ämnets beskaffenhet måst
i ett sammanhang behandlas, gå Utskotten nu att Utlåtande afgifva.
I ämnet hafva sig yttrat:
j:o Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län, hvilken, under
anmärkning derom, att 2 Art. 6 §. i Legostadgan, som ålägger Husbonde,
att låta vårda och sköta sjukt tjenstehjon, icke uttryckligen tillåter den
€
Lag- samt Allm. Besv. och Occon, litsle. Betänkande N:o 6
förstnämnde att, om han vill, göra afdrag i lönen för den tid tjenstehjon,
af sjukdom varit liindradt att tjensten förrätta, yrkat, att bestämdt stadgande
i detta hänseende mätte utfärdas och i sådant ändamål föreslagit
följande förändrade redaction- af berörde §. ”Sjuknar tjenstehjon, hör
Husbonde Idta det sköta och vårda; håfve dock rätt, om han vill,
att af lönen afräkna för den tid, sorn ijen tehjonet varit ur ståndsatt
att sin tjenst förrätta, samt hvad han till Läkare eller läkemedel
utgifvit.”
Tilt stod för motionen är anfördt, att, då lön endast gifves för verkstäHelt
arbete, borde den upphöra i och med detsamma arbetet uteblifver,
och da husbonde i öfrigt har förbindelse att utan ersättning besörja
tjenstebjons skötsel och vård under sjukdom, syntes behörigt afseende vala
lästadL å dess fördel, fastän det öfverlemnades åt husbonde att frivilligt
besluta om utbetalning af en lön, för hvilken han icke åtnjutit någon
tjenst.
Såsom en lämplig ansedd medelväg har Olof Olsson från Östergöthland
föreslagit att afdrag å tjenstebjons lön icke borde ega rum, så vida
sjukdomen icke fortfarit öfver en half månad.
Då de skäl Motionairen åberopat, i Utskottets tanka förtjena afseende
och dertill kommer att den välvilja lagstiftaren velat låta tjenstehjon vederfaras,
och som synes vara grundad på förutsättning, att sådane personer
merendels befinna sig i medellös belägenhet, någon gång torde medföra
icke ringa olägenheter för husbonden, hvilken, till äfventyrs ännu sämre
lottad, stundom alldeles icke, och stundom icke utan kännbar uppoffring
förmår vårda och underhålla tjenstehjon, som är ur stånd salt att med
arbete förtjena födan; men då den rättighet husbonde, genom bifall till
förslaget, skulle vinna, likväl icke bör leda derhän, alt Ijenstehjoliet i någon
händelse skulle för erhållen sjukvård nödgas skuldsätta sig hos huslonden,
— anse Utskotten sig bora på det sätt tillstyrka bifall till motionen,
att sisla mom. af G §. i 2 Alt. af Kongl. LegoStadgan den 23 November
sistlidet år, må erhålla följande förändrade lydelse:
”Sjuknar tjenstehjon, hör husbonde Idta det skola och vårda,
håfve dock rätt, om han vill, att ä lönen afräkna för den tid tjenstehjonet
varit ur stand satt att sine sysslor förrätta, samt hvad
lian till Läkare eller läkemedel utgifvit. Likväl md sådant afdrag
icke i något fall öfverstiga hvad tjenstehjon enligt beting egt
uppbära i lön för den tid sjukdomen fortfarit
Lag- samt Allm. Besv. och Occon. Ut sk. Betänkande IV.o 6 7
2:0 Nils Månsson från Malmöhus Län har fäslat uppmärksamhet
på de olägenheter, hvartill föreskriflerne rörande Orlofssedel* beskaffenhet
kunna föranleda, iså måtto, att om husbonde samvetsgrant lemnade intyg
om tjenstehions uppförande, sådant kunde inleda honom i en rättegång,
deri hevisnmgsskyldighelen honom ålage, och stundom vore omöjlig att fullgöra;
hvaremot om husbonde underlät, att med noggranhet yttra sig om.
tjenste!)jons frejd, en sådan uraktlåtenhet kunde föranleda ansvar.
Då husbondes skyldighet att i Orlofssedel anföra de fe! tjenstehjon eger,
ingalunda innebär förbindelse att angifva brott, som icke kunna ledas
i bevis, och upphäfvande af berörde åliggande vöre lika skadligt‘för
husbönder, som befrielse från ansvarighet för utgifven Orlofssedel förnärmande
för-tjenstehjons rätt, samt då ansvar finnes utsatt för obehörig !,lagan
1 detta afseende, anse Utskotten sig böra vördsamt tillstyrka at. Nils
Månssons yttrande icke må föranleda någon åtgärd.
3:o 1 afseende på föräiidiing af den för tjenstehjon hn gällande flytt
ningstid,
, har Herr Doctor' Hasselroth, efter framställning af de olägenheter
deraf härflyta, dels för Presterskapet, som under de kortaste hagarneaf
året skall sakna tillräcklig tid för utrönande af folkets Chrrstendomskunskap
vid husfar hören, samt i: större församlingar för desse förhörs anställande
före Mantalsskrifningarne, dels för jordbrukaren,, sorn under den
så kallade friveckan måste umbära biträde vid åtskiilige angelägne höstarbeten,
samt derjemte vöre nödsakad öfverlemna utfodringen af gröda»
•åt andre personer än dem, som besörjt inbärgningen, hvaraf misshushållning
vöre en följd, föreslagit, att berörde flyttningstermin borde utsätta*
till Midsommarstiden, då vårarbetet vore verkstälidt, och dagarna tillräckligt
långa för läsförhörens förrättande.
Herr Justelius och Herr Langenberg hafva , under åberopande af
vid sist forliulne tvänne Riksdagar andragne • skäl, framställt enahanda
önskan i afseende på bestämning af flyttningstid för tjenstehjon; hvarjemte
Herr Bydin föreslagit, att icke någon sådan termin borde ega rum,
utan skulle tjenstetiden böra bero på ömsesidig öfverenskommelse, samt
upprägelse af det ingångna legoaftalet.
Mot. bifall till detta Herr Rydins förslag har Herr} Petré yttrat sig,
"Vid granskning af livad vid de två sislför'flutne Riksdagarne rörande
detta ämne förevarit, hafva Utskotten inliemtat huruledes flyttningstid-e»
af serskilde motionairer varit föreslagen vid i8a3 år Riksdag till Is1 io och
Tid sisllidne: Riksdag till Tia från hvarannan mer elier mindre aflägse
8
Lag- samt Allm. Bes v. och Ocean. Ut sk. Betänkande N: o 6-
tidpunkter på året. Lag- och OeconomieUtskotten hafva viel hegge Riksdagarne,
likväl efter återrenaiss viel den senare, afslyrkt bifall lill förändring
i nu gällande flyttningstid. Förslagens antal och olikhet, jemte innehållet
af de i ämnet vid föregående Riksdagar förde discussioner, synas
ådagalägga , att den rubbning tjenstehjons flyttningar förorsakar i hushållningen
, faller sig mer eller mindre besvärlig för olika landsorter,
samt att någon bestämning härom , ledande till allmän belåtenhet, icke
kan utfinna?. Att, på sätt Herr Rydin, föreslagit, låta flyttningsliden belo
på ömsesidig öfverenskommelse eller på uppsägning af legocontractet ,
är i Utskottens tanka så mycket mer betänkligt, som den redan Öfverklagade
lättsinnigheten och llygtigheten hos tjenstehjonsclassen derigenom
ofelbart skulle understödjas. De olägenheter, nu gällande flyttningstid
förmenas medföra, torde af den enskilda om tankan i oeconomiskt och af
det vördige Presterskapets nit i ecclesiastiskt hänseende hädanefter som
hittills utan serdeles svårighet kunna förebyggas.
I anledning häraf och då Rikets Ständer efter långvariga Öfrerläggningar
framburit deras underdåniga anhållan, alt flyttningsliden måtte till
den 24:de Octoher bestämmas, dertill Kongl, Maj:t Nådigt bifall lemna!;,
anse Utskotten sig ej böra tillstyrka bifall till de i ämnet väckte
motioner.
4:o Daniel Danielsson från Örebro Län har, efter skildring af de
olägenlier, som handverksgesäliers oafbrutna kringstrykande i landsorterne
både i moraliskt och oeconomiskt afseende förorsakar, yrkat, att de, såsom
endast varande handtverkarnes tjenstehjon, måtte ställas under Legostadgan,
och följaktligen underkastas de allmänna ordningsreglor, sorn
deri finnas utstakade.
Vid pröfning häraf hafva Utskotten ansett sig böra erinra, att Rikets
IJöglofl. Ständer den 12 December i8a3, jemte underdånig Skrifvelse, till
K ongl. Majrts Nådiga pröfning öfverlem nät förändrad t förslag till förordning
<mi handtverkerien, uti hvars 3:dje Art, 3 §. finnes upptaget följande:
”Vid Gesällers antagande, förbindelser emot sine Mästare, motsvarande
rättigheter samt ansvarighet, derest de icke förse sig med laga för"svar
och sysselsättning, skall, så vida icke annorlunda förbehålles genom
'■'serskilda contract, de der i sådant fall lända lill efterrättelse, förhållas
"efter tjenslehjonssladgan.”
Då Kongl. Maj:t vid ulflirdande af Legostadgan den 2 3:dje sistlidnc
JSovem
-
Lag- samt Allm. Besv, och Ocean. Ulsk. Betänkande No 7
9
November icke behagat fästa nådig uppmärksamhet vid detta ämne, hvilket,
efter hvad Utskotten förmoda, icke lärer komma under Nådig profning
annorlunda än i sammanhang med frågan om näringsfriheten, derom
Kongl. Maj:t ännu icke, så vidt Utskotten hafva sig bekant, fattat
Nådigt beslut, samt då någre vidare åtgärder å Rikets Ilöglofl. Ständers
sida icke synas vara af nöden, hemställa Utskotten vördsamt
att Daniel Danielssons ifrågavarande motioyi md förfalla.
Hvilket dock lill Rikets Ständers pröfning vördsamt ölveriemnus.
Stockholm den 18 Junii iSoj.
N:o
Ankom till Exp. Utsk. den 19 Junii.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om ntarbetande af
förslag till Allmän Communal- och Municipal-författ ning.
Uti ett ifrån Wällofl. BorgareStåndet till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remitteradt Memorial, har Herr fKeern, efter att hafva
skildrat den låga ståndpunkt, hvarpå interesset för samhällsangelägenheter,
efter hans tanka, sig befinner, framställt behofvet af en väl ordnad municipalstyrelses
införande. Denna vöre, efter Motionairens öfvertygelse, en
slags medborgerlig uppfostringsanstalt, som borde lifva Nalionul-undan
och gifva allmänna tänkesättet den rigtning, det allvar och stadga, som i
ett constitulionelt Land vore af så betydande vigt. Derigenom skulle
praclisk skicklighet för behandling af allmänna ärenden äfven af enskilde
medborgare kunna inhemtas. Deraf skulle härflyta införandet af ett förbältradt
samhällsskick, af ett nytt mera ändamålsenligt representationssätt,
samt en mindre kostsam administration. På dessa, jemte flere antydde
grunder, har Motionairen föreslagit:
”att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder Idta utarbeta förslag till
Bill, till R. St. Prot. \83/\. 7 Sami, 2 Afdeln.
2 :dra Häftet.
2
lo
Lag- Samt Altm. Be sv. och Ocsoti. Ut.sk. Betänkande 7
allmän Communat-Lag ock Miinicipalitets-Författning, med fristadt
afseende jemväl j^d ordnandet af Landtstatens tjenstebefattningar
i sammanhang dermed, samt. att nämnde förslag mätte varda till
Rikets Ständers /:röfning vid början af nästa Riksdag öfverlemnadt/•’
A
id för dragningen af-detta nial (ill remiss, hafva Herrar Petré och
Leffler, tu. il. sig yttrat, samt efter framställning af de orsaker, hvilka
förnämligast ansetts motverka antagande af förslaget, nemligen den i allmänhet
hos lölket rådande förlägenhet och mindre lyckliga, enskilda ställning,
som vålla att orntankan för daglig utkomst hindrar hågen för det
allmänna att sprida sig, trott framgången deraf vara mera att önska, än.
hoppas.
Vid pröfning af denna fråga, sorn kommit under Utskottens gemensamma
behandling, har icke hort lemnäs oanmärkt, alt en motion i enahanda
syftning,, fastän i detaljerne mera genomförd, vid sistlidne Riksdag
varit vackt.. Oeconomie-Utskottet, som dä delat Molionairens, Grefve
Hamiltons öfvertygelse om nyttan af viii ordnade Mmiicipal-Styrejser,
hvilkas framtida utbildning vore önskvärd, ansåg sådana inrättningar likväl
icke kunna blifva ändamålsenliga, så vida de icke bildade sig sjelfva
i den nion allmänna sinnesstämningen loge den rigtning, alt enskilda medborgare
ville uppoffra lid, möda och kostnader uli befattning med publike
ärenden , men sorn della i Sverige ännu icke kunde förutsättas, och
derjemte borde anmärkas, att af do ärenden, som skulle blifva föremål
för Municipal-Rådens befattning, vissa redan tillhörde Kyrko-Råd, Hushälls-Sällskap,
Berednings- och TaxeringsComilcer, Beklädnads-Direclicrner,
Deputerade för Markegångssättning, m.. fl. af det medborgerliga förtroendet
tillsatte autoriteter, och således redan i Municipal-väg behandlades,
samt andra voro af den beskaffenhet att invånarne i Länen borde deröfver
börås, hvarigenom utlåtande af Municipal-Styrelser ldefve öfverflödigt, afstyrka
s det af Grefve Hamilton, i Utskoitets tanka, för tidigt väckta
förslag.
Utskotten, som instämma i de åsigter, hvilka, vid sistförflutne Riksdag
och OeconomieUtskottet blifvit yttrade om fördelarne af väl ordnade
municipaistyrelser, kunna likväl icke dela den då uttalade öfvertygelse
alt frågan om deras införande hos oss skulle för tidigt vara väckt. ^
Då utom de här ofvan uppräknade ännu finnas flere af denna art,
såsom IJypotheksFöreningar, SundhetsUämnder,, Socknestämmor, Lazaretts-,
Lag- samt Allm,. Besv. och Occon. l/f sk. Betänkande IV:o 7
Fattigvårds- och SkolDirectioner, Spar Banker, frivilliga BrandCorpser, jemte
andra G arn i leer och Förvaltningar för hvarjehanda ändamål, hvilka alla
redan i Municipal väg behandla allmänna angelägenheter, och fördelen delaf,
. efter Utskottens öfvertygelse, är obestridlig, så synes icke heller något
skäl vara för handen emot försöket att ordna dessa spridda element till
ett sammanhängande helt eller emot principens tillämpning på andra ämnen,
hvari den hittills icke varit använd. Att den tidpunkt för oss ännu
icke är inne, då man af munieipal-styreiser får vänta ali deras möjliga
verksamhet och inflytelse, kan visserligen icke motsägas, men häri ligger
icke något skäl för uraktlåtenhet, att vårda och använda hvad vi redan
cgn, utan synes fastmer den sorgfälligaste vård och uppmärksamhet böra
egnas åt dessa elemenlaira styrelseformer, hvilka icke allenast erbjuda ett
naturligt och föga kostsamt förvaltningssält af folkets närmaste angelägenheter,
utan äfven lemna tidiga väckelser för den medborgerliga anda och
den sjelfständighet, hvilken på en gång utgör den constitutionela frihetens
kännetecken och borgen för dess bestånd.
I betraktande- häraf hafva Utskotten icke tvekat att, med anledning
af Herr JVccrns motion, vördsamt hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer' måtte hos Kongl. Maj:t i under'dåni
ghet anhålla, det täcktes Kongl. Majit i Nåder
infordra sakkunnige mäns yttranden om det mest ändamålsenliga
sätt för införande af en ordnad och sammanhängande
Communal- och Municipalstyrelser samt derefter
vidtaga de åtgärder Kongl. Majit i Ndder kan finna med
Nationens behof och framskridande bildning färenliger
Hvilket dock Rikets Ständers närmare pröfning vördsamt underställes.-  Stockholm den 18 Junii 1834•
STOCKHOL M, hos Ludv. W ESTE E li ER G
Lag samt Allm. Besvoch Oeconomic-XJ(sköttens Utlåtande JY:o 8. l
N:o 8.
Anlcom till Exp._Utslc. den 2 Julli.
Utlåtande, i anledning af åtskillige föreslagna förändringar
i gällande författningar om personers af arbet sclassen
förpassande, m. m.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterat åtskillige Memorial, beledsagade af serskilde yttranden
om förändringar eller förklaringar uti förenämnde författningar.
I ämnet har blifvit anfördt och yrkadt:
Inom Ridderskapet och Adeln:
af Herr Adlerberg , Bror Reinhold: att personer af Allmogen i Dalarne
oeh Wermland, hvilka söka sin utkomst med utvandringar till arbetes
förrättande i andra orter och för sådant ändamål icke äro skyldige taga annan
förpassning än Prestbevis, måtte förpligtas, att härförutan förskaffa sig
serskildt Prestbetyg om nyktert, redligt och anständigt uppförande, hvilket
senare alltid borde uppvisas för dem, som antaga riem till arbete. Härigenom
skulle, efter Motionairens tanka, hvar och en, sorn behöfde dylikt arbetsfolk,
blifva satt i tillfälle att välja endast duglige och arbetsamme personer,
och icke blottställas för bedrägerier;
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet:
af Herr Valley: att uppmärksamhet borde fästas å den klagan, som
ofta föres öfver kringvandrande personers, isynnerhet Handtverksgesällers
tiggerier, och det besvär, som derigenom tillskyndas allmänheten. Enligt
hvad erfarenheten skall visat, vore desse personer oftast sådane, som genom
lättja och liderlighet, eller ock sjukdom, blifvit urståndsatte, att i sin hemort
försörja sig, och således horde behandlas efter författningarne om Lösdrifvare,
eller ock underhållas af den församling, till hvilken de hörde. Icke
destomindre skola deras pass stundom finnas flere år gamla, försedde med
mångfaldiga på teckningar, hvaraf Motionairen velat sluta, att man ej blott
på utgifningsorten, utan ock på andra ställen, endast åsyftat, att så fort sorn
möjligt aflägsna pass-innehafvaren. Detta missbruk har Motionairen ansett
höra och kunna förekommas genom en föreskrift för vederbörande j som
Bihang till R. St. Fröt. 1834. 7-de Sami. 2:dra Afä.
3'dje Håftet.
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskotteris Utlåtande IV:o 8.
ega utfärda pass j att, vid ansvar , icke meddela dylika åt andra personer
af arbetsclassen , än antingen dem, som kunna styrka, att de på bestämmelseorten
erhållit tjenst, eller ock s&dane, hvilkas uppförande lemnar
säkerhet, att de icke begagna passet såsom ett medel att opåtaldt få
kringvandra och tigga.
I sammanhang härmed har Herr Cederborg å sina commitlenters i
Eskilstuna vägnar anmärkt det missbruk, att Dal-Allmogen, ehuru den icke
utgör bevillning för tillverkning af jern varor, likväl under kringvandringar i
landet försäljer dylika varor, till förfång för smideshandlare, som för denna
näring äro beskattade.
Med föranledande af Herr Cederborgs framställning, hafva Herrar Linderholm
och Petre’ yttrat sig, hufvudsakligen om den i Dalarne i allmänhet
rådande brist och fattigdom, som vålla folkets utvandringar till fremmande
orter, för att söka arbetsförtjenst.
Herr Rubin har, i afseende på Herr Valleys motion, anmärkt, att så
länge förbud icke finnes mot Handtverksgesällers vandringar eller resor, synas
oöfvervinnerliga hinder möta förslaget, samt att det vid utfärdande af
pass vore svårt att förutse, huruvida Sökanden skall råka i verklig förlägenhet,
eller undgå att falla allmänheten besvärlig.
Herr Lake, som lika med Motionairen insett de olägenheter Gesällers
kringstrykande i landet medför, har ansett de oordningar, som uppkomma ej
mindre i detta hänseende, än af deras uppförande under vistelsen i Städerne
kunna förebyggas genom bestämd föreskrift, att Mästare icke finge antaga
Gesäll, utom skriftligt contract, samt att, till förekommande af förfalskning,
afskedsbevis skulle i Stads-Fiscalens eller Embets-Rådmannens närvaro,
på med serskild stämpel försedt papper meddelas, dervid Mästaren vid ansvar
borde lemna sannfärdigt intyg om Gesällens uppförande och arbetsskicklighet
;
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Johannes Andersson från Jönköpings Län, med hvilken Cart Gabrielsson
sig förenat, att, på sätt Herr Valley äfven föreslagit, pass ej må
meddelas personer af arbetsclassen, så vida de icke kunna uppgifva bestämdt
ändamål med tillernad resa, hvarförutan är vordet yrkadt, dels att sådane
personer måtte förpligtas att icke afvika från närmaste väg till det ställe,
de ämna besöka, dels att pass icke må meddelas för bedrifvande af handel
med köpmanna-varor under kringvandring i landet, ej heller för så kallade
Vallackare eller personer af dylikt yrke jemte deras hustrur och barn, dels
ock, att den Konungens Befallningshafvande i Nåder -medgifne rättighet, att
Lag- samt Allm. Besa.- och Oeconomie-Uislottens Utlåtande N:o 8. 3
åt visse pålitlige, förståndige och bofaste män i Länet lemna uppdrag att
utdela pass, måtte upphöra.
Nils Månsson från Malmöhus Län har, i anledning häraf, anmärkt;
att det missbruk skall vara rådande i afseende på Lumpsamlare, som utskickas
från pappersbruken, dels att från hvarje bruk årligen utgå ett öfverflödigt
antal af dylika personer, dels att de, som dertill begagnas, vanligtvis
äro af högst tvåtydig frejd. Till förekommande af denna olägenhet
har Nils Månsson yrkat, att lumpsamlingen i hvarje härad eller district
borde öfverlemnas åt någon dertill utsedd beskedlig och pålitlig man, som
vore villig att åtaga sig en sådan befattning.
Med Motionairen och Nils Månsson hafva sig förenat Peter Pehrsson
Peter Jönsson och Anders Pålsson från Jönköpings Län, Eric Pehrsson
från Gefleborgs Län och Gustaf Gustafsson från Södermanland, hvilken senare
yttrat sig i enahanda syftning, som Nils Månsson.
Dessa förslag hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och
1:0 hvad angår förslaget, att Allmogen från Dalarne och Wermland
måtte förpligtas att, vid sina kringvandringar för att söka arbetsförtjenst,
uttaga serskildt Prestbevis om frejd och arbetsskicklighet; så enärl Prestbevis,
enligt i, 2 och 6 §§. i Kongl. Kungörelsen den 18 Maji 1824, ieke
gäller såsom förpassning för vanfrejdade personer och lösdrifvare, hvilka endast
Konungens Befallningshafvande eger att förpassa, samt det för öfrigt, uti
irsta mom. af Kongl. Påbudet den 28 October 1812, finnes uttryckligen
stadgadt, att Prestbevis för alla, som tillhöra arbetande classen, skall innehålla
intyg om kunskap och frejd, hvilka föreskrifter, om de behörigen iakttagas,
torde vaya för ändamålet tillfyllestgörande, anse Utskotten
Herr Adlerbergs ifrågavarande motion böra förfalla
2:0 i fråga om llandtverks-Gesällers, samt personers af arbetsclassen
förpassande, derom Herr Vallej och Johannes Andersson yrkat serskilde
bestämmelser och förbud, finnes, beträffande de senare, föreskrifvet i 2 §.
af ofvanåberopade 1824 års Kongl. Kungörelse, att de bland dem, som söka
pass, böra med betyg, dem Konungens Befallningshafvande eger pröfva,
visa ändamålet med deras tillämnade resa, hvilket stadgande så mycket mindre
lärer böra vidare utsträckas, som hinder derigenom skulle uppkomma
vid verkställighet af de skyldigheter, Konungens Befallningshafvande fått sig
ålagde genom Kongl. Förordningen den 19 Junii sistlidet år, i afseende på
försvarslösa personers förpassande, i ändamål att erhålla årstjenst eller näringsfång;
och, hvad de förstnämnde angår, lärer, så länge Skråförfattningarne
i deras nuvarande skick gälla till efterrättelse, och Gesäller således
4 Lag- samt Allm. Bese.- och Oeconomie-Utslottens Utlåtande JV:o S.
äro berättigade att, utan inskränkning, bestämma tiden för deras vistande å
en ort så kort de anse för sig nyttigt, samt aillyttning derifrån till en annan,
när nyck eller obelåtenhet, eller andra mer eller mindre vigtiga orsaker
dertill föranleda, något förbud mot deras vandringar inom Riket, ineddeladt
i form af passförfattning, hvarken kunna eller böra utfärdas.
Ehuru de af Herr Lake gjorde framställningar tilläfventyrs må ega
vigt i afseende på control å Gesällers sedlighet och uppförande under deras
arbetstid, kunna Utskotten likväl deri icke linna något correctiv emot deras
kringvandringar, enär det, äfven med antagande af Herr Lakes förslag, icke
emot Skrå-författningarne kan förvägras en för bättre eller sämre uppförande
och arbetsskicklighet utmärkt Gesäll, att, när arbetstideu på ett ställe är
förfluten, söka sin utkomst på annat håll.
Utskotten anse sig alltså
sakna gällande skäl, att tillstyrka bifall till Herr Valleys och
Johannes Anderssons ifrågavarande motioner.
3:o Genom Kongl. Kungörelsen den 9 Januarii 1822, är ett allmänt
förbud utfärdadt för Smideshandlare, med flera, att i ändamål af smidesvarors
försäljning kringresa i landsorterna, hvilket förbud, enligt 6 §. i högstberörde
Kungörelse, icke i något fall får utsträckas till Allmogen, som hädanefter
såsom hittills eger rätt att med sina egna handaslöjder till hvad
ort som helst inom Riket sig begifva och dem försälja. Om således Dalallmogen
kringvandrat endast för att sälja egna slöjdealster., har dea handlat
i öfverensstämmelse med en rättighet, som är densamma liksom all annan
allmoge medgifven, ej mindre i nämnde Kungörelse, än i Kongl. Resolutionerna
af 1727 och 1734. Har den åter öfverskrida denna rättighet, är
sådant ett missbruk, som medelst laga åtal kunnat och bort rättas, och på
grund af hvad nu är anmärkt,
anse Utskotten den af Herr Cederborg gjorde framställning icke
böra föranleda till någon åtgärd.
4:o I afseende på hvad Johannes Andersson föreslagit om meddelande
af föreskrift för personer af arbetsclassen, att icke afvika från närmaste
väg till orten, dit de ämna sig, anse Utskotten sig endast böra hänvisa till
8 och 9 §§. i Kongl. Kungörelsen den 18 Maji 1824, der nödiga stadganden
i detta fall finnas upptagne; liksom, i fråga om förbud mot utgifvande
af pass för handel med köpmanna varor å landet, något annat stadgande icke
lärer erfordras, än det förbud mot dylik handel, som 6 Cap. 1 §. HandelsBalken
innehåller.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskoit.ens Utlåtande N:o 8. 5
Beträffande de af Johannes Andersson så kallade Vallackare, så enär
icke något skäl förefinnes alt behandla personer af detta yrke annorlunda
än andra medlemmar af arbets-elassen, samt Kongl. Kungörelsen den 18
Maji 1824, om hvars noggranna iakttagande serskild Nådig befallning' är
meddelad i Kongl. Circulairet den i3 Februarii i83o, lemnar Konungens
Befallningshafvande tillräcklig myndighet, att förekomma deras olagliga
kringvandringar, finna Utskolten några serskilda inskränkningar i afseende
på förpassnings meddelande för bemälde så kallade Vallackare, hvarken af
behofvet påkallade, eller med rättvisa förenlige.
Den af Johannes Andersson äfven framställda önskan, att Konungens
Befallningshafvande» rättighet, att åt vissa pålitlige, förståndige och bofaste
män öfverlemna utdelning af pass på serskilde ställen inom Länen,
måtte upphöra, anse Utskotten så mycket mindre förtjena afseende, som
detta ändamålsenliga stadgande bereder beqvämlighet för aflägse från Landshöfdingesätet
boende invånare, hvilka eljest voro nödsakade, att antingen
företaga serskild resa för anskaffande af pass, eller ock genom Ombud besörja
derom, hvilket skulle föranleda besvär eller onödige utgifter.
5:o Om än Utskotten icke fullkomligt kunna dela Nils Månssons och
Gustaf Gustafssons mening, att personer af högst tvätydig frejd vanligtvis
begagnas såsom Lumpsamlare, lärer likväl icke kunna motsägas, att de,
som egna sig åt detta yrke, icke sällan äro sådane, som genom eget förvållande,
fylleri, oduglighet, o. s. v., kommit på obestånd. Vid valet af
dyl ike handtlangare, torde behörig uppmärksamhet hos vederbörande Pappersbruksidkare
stundom blifvit åsidosatt, och då i öfrigt lättja, fylleri och
oduglighet icke egentligen medföra vanfrejd, lärer det icke vara sällsynt,
att personer, som gjort sig skyldige härtill, undfå bevis om oklandrad frejd.
Genom ett derpå grundadt lumpsamlarepass erhåller en sådan, eller tilläfventyrs
en ännu sämre qvalificerad person rättighet, att i flere Län kringstryka
under förevändning alt sköta sitt yrke, fastän lumpsamlingen stundom
torde vara endast läckemantel för helt andra afsigter. Det förderfliga inflytande
ett dylikt lefnadssätt utöfvar på honom sjelf och de olägenheter
deraf tillskyndas Allmänheten, synas innefatta tillräckliga skäl för önskan
om förändring i det nu begagnade sättet för insamling af lumpor. Någon
hufvudsaklig förbättring deri har icke åstadkommits genom Stadgandet i
Kongl. Brefvet den 20 Januarii 1824, derigenom det är ålagdt Konungens
Befallningshafvande, att årligen uppmana Pappersbruksidkare, att genom
Commissionairer i orterna verkställa berörde insamling. Denna uppmanings
förvandlande till bestämd föreskrift är hvad Nils Månssoti och Gustaf
6 Lag- samt Allm. Besa.- och Oeeonomie-Utskotteris Utlåtande N:o 8.
Gustafsson önskat, och då någon verklig förlust genom en sådan förändring
icke synes kunna tillskyndas Pappersverksegare, hafva Utskotten icke tvekat,
att understödja motionen, samt i följd deraf föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
, det täcktes Kongl. Maj:t, med upphäfvalide af den Pappersbruksidkare
hittills medgifne rättighet att, till lumpors insamlande,
begagna personer, som ega kringresa i landsorteme, i
Nåder förordna, att innehaf vare af djlika verk skola i de orter,
der de låta verkställa berörde insamling , antaga på flere serskilde
ställen, och, sä vidt möjligt är, inom hvarje socken,
Commissionairer, som emot en af Pappersbruksidkaren, iförhållande
till lumpornes beskaffenhet, fastställd betalning, emottaga
de lumpor, kringboende invånare kunna hafva att aflåta, och
hvilket bör frän Predikstolarne i Länets Kyrkor kungöras.
Hvilket dock till Rikets Ständers bepröfvande vördsamt öfverlemnas.
Atskillige Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm den 18 Junii 1834-
Heservation
af Herr Grefve Horn: ”Det beslut Utskotten i 5:te punkten af ofvanstående
Betänkande fattat, innehåller, efter min tanka, en allt för långt
drifven inskränkning i Pappersbruksidkares rätt. Då alla andra Fabriksidkare
ega, utan något slags hinder, upphandla rudimaterier för sina näringar,
synes rättvisan fodra, att icke något serskildt tvång bör åläggas
förstnämnde Bruksegare. Papperstillverkningen bör snarare uppmuntras,
än genom onödiga prohibitiv-åtgärder tillbakaträngas. Till de senare hörer
onekligen Utskottens ifrågavarande beslut. En rudimaterie af sådan beskaffenhet
som lumpor hör med minsta möjliga kostnad kunna anskaffas,
så vida någon vinst af förädlingen skall kunna påräknas. Att Pappersbruksegare
skall uteslutande gagna till Commissionairer endast sådane, som inom
hvarje socken voro boende, skall säkert medföra kostnader, vida öfverstigande
varans värde och utgifterne derföre, enligt nu gällande Författningar,
och således äfven leda till den följd att papper ansenligt höjes i pris samt
medföra skada för Bruksidkaren.
Man har, såsom skäl för förändringen, åberopat de olägenheter, som
tillskyndas allmänheten af kringstrykande Lumpsamlare, men dervid för
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utslottens Utlåtande N:o 8. 7
Lisett alt, om Landshöfdingarne behörigen iakttaga de, angående pass för
dylika personer, meddelade föreskrifter; måste dessa olägenheter, der de
finnas, försvinna.
Häruti instämde Herr Hessle, med tillägg, att han ansåg Utskottens
förslag desto hellre olämpligt och rattsstridigt, som, utom det samma inskränkte
Pappersbruksegares frihet, att på hvad sätt de sjelfve funno tjenligast,
öfver hela landet uppköpa råämnen för deras tillverkningar, lades
hinder i vägen för fria medborgare, alt egna deras verksamhet åt ett arbete,
hvilket icke kunde hänföras till någon brottslighet, icke heller ingriper
i andras bättre rätt, och således ej lagligen bör någon förbjudas.
Härmed förenade sig Herr von Strussenfelt samt Herrar Holm
och Hök.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Uay stutt Allm, Besv, och Oecoh. TJisk, Vdätande N,o~g i
N:o g.
Ank. till Exp. Utsk, ilen 9 Julli.
Utlåtande, öfver väckta motioner, cm skyldighet för Presterskåpet
, att bekosta husesyner, oeconomiska besigtningar
och landtmäteri-arfvode för Prestebohl,
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet liar Heder värela
BondeStåndet remitterat två dit ingitue Memorial,
t:o af Erik Svanberg från VesterNorrland, sorn yrkat, att, då
livar och en bör vidkännas alla omkostnader för den egendom, han till
eiri nytta får begagna, samt boställsinnehafvare i allmänhet, på grund
häraf, ega en dylik skyldighet, så borde äfven innehafvare af prestebohl
gjelfve betala de kostnader, som föranledas af huse-, byggnads-och odlingssy
ner, jemte andra oeconomiska förrättningar af enahanda beskaffenhet.
Uti denna framställning hafva Jan Bengtsson och Olof Dahlberg
från VesterNorrland, med flere, sig förenat;
2:0 af Peter Andersson och Bengt Gudmundsson från Halland,
hvilka, på enahanda skäl som Erik Svanberg anfört, yrkat, att, med befrielse
för Kyrkorne och Socknemeuighelerne från alla omkostnader vid
landtmäterier och egotvister, deri prestebohl, klockaregårdar och stomhemman
ega del, innehafvarne af sådane hemman matte förpligtas att så
beskaffade omkostnader bestrida.
Detta mål, som OeconomieUtskottet ansett böra gemensamt med
Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad
först angår yrkad skyldighet för preslerskapet alt betala arfvode för husesyner,
hafva Utskotten bort erinra, att vid af- och tillträdeshusesyner,
hvilka af Häradshöfding med Nämnd å prestebohl förrättas, skall arfvode
der det eger rum, enligt g §. i Kongl». Resolutionen på Presterskapets besvär
den 7 Julii 1702, af tillträdaren betalas, hvadan något vidare stadgande
härom icke lärer erfordras.
Hvad beträffar de af Svanberg så kallade byggnadssyner, hvarmed
lärer förstås oeconomiska besigtningar, så, enär dessa synas hufvudsakligen
åsyfta control på boställsinnehafvare!!, han icke må eftersätta sina
Bih. till R. St. Fröt. i837f. 7 Sami 2 A/d, 1
\:de Häftet,
a Lag- samt Allm. Besv. och Occon. Utsk. Utlåtande lV:o io
-
skyldigheter, i afseende på husens behöriga vidmaglhållande, och det icke
vore lämpligt ålägga honom sjelf alt betala en dylik control, samt
dertill kommer, att utgifterne för oeconomisk besigtning, belöpande sig
till ett obetydligt belopp, endast hvart femte år utgå, anse Utskotten
någon förändring i de härom uti 9 af Kongl. Kungörelsen den 28
Maji i83o gifne föreskrifter icke böra ega rum.
I afseende på odiingssyner, hvilka icke i annan händelse Jära företagas,
än då boställsinnehafvare vill verkställa någon större odling af oländig
mark, med anspråk på vissa frihetsår, anse Utskotten sig böra anmärka,
att dessa förrättningar äro enskilda angelägenheter, hvilkas bekostande
boställsinnehafvare!! så mycket hellre måste sjelf vidkännas, som
icke någon Lag eller Författning berättigar honom, att dermed belasta
Ky rkoCassan eller Församlingen. Utskotten tillstyrka alltså,
att Erik Svanbergs motion md förf alla.
Hvad slutligen vidkommer Peter Andersjons och Bengt Gudmundssons
yrkande, att innehafvare af ecclesiaslik-lägenheter mätte liliförbindas
betala kostnaderne för Landtmäteriförrättningar och egotvister; så, enär
Presterskapet enligt 5 i års privilegier af ålder åtnjutit den för
mon,
att Kyrkan eller Socknen skall vidkännas alla utgifter af ifrågavarande
beskaffenhet, hvilken förmon uti 24 §• af Kongl. Landtmäteri-förordningen
den 20 November 1766 och uti alla sedermera utkomne Landlmäteriförfattningar
blifvit bibehållen, samt icke något gällande skäl för
dess upphörande är vordet framställd t, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att Peter Anderssons och Bengt Gudmundssons motion ma,
förfalla.
Stockholm den 9 Julii 1834*
N:o 10.
fAuk. till Exp. Utsk den 9 Julli.
Utlåtandey i anledning af väckta motioner, om nedsättning,
ändring eller förklaring af Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Taxa pä Expeditionslösen} den i5 Maji 1821.
Uti detta tynne hafva till Allmänna Besvärs* och Oeconomie-Ut
-
Lag- samt Allm. Besv. och. Oecon. Utsh, Utlåtande i7;o 10,
3
skottet två lios Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifne Memorial blifvit remitterade, nemligen:
från Vällofl. BorgareStåndet,
af Herr Commerce-Rådet Santesson, som, under förutsättning, af t
lösen för gravationsbevis öfver stadsegendom i allmänhet, och serdeles
hvad beträlFav mindre hus och tomter, liksom lösen för bevis, huruvida
man innehar förmynderskap, vore för hög, yrkat nedsättning deri, samt
att lika beräkningsgrund för lösen af gravationsbevis öfver en större
och en mindre egendom icke må bibehållas, såsom stridande emot billighet
och allt för mycket betungande för den fattige; hvarjemte Motionairen
hemställt, om icke nu gällande Expeditions-Taxa borde öfverses och
jemkning “ske i ofvanberörde afseende, samt dervid äfven tillses, huruvida
nedsättning och ändring för öfrigt deri kan erfordras.
Uti den af Herr Santesson sålunda yttrade önskan har Herr Hahn
sig förenat, och uppgifvit exempel på en händelse, då gravationsbevis i
stad måst betalas med nära 60 Rdr, genom användande af sådan beräkningsgrund,
att full lösen fordrats för hvarje numer, derå beviset lydde,
efter Chartas-beskrifning på Stadens jord; hvarjemte Herr Hahn anmärkt
såsom en o fullständighet, att nu gällande Taxa icke bestämmer,
hvad arfvode Notarius Publicus bör åtnjuta för förrättningar, utom sitt
embetsrum.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Riksdagsfullmägtigen Jacob Kihlblom, som yrkat: att Utslag i
tvister, församlingar emellan, angående fattighjons underhållande?, böra vara
frie från lösen, och denna afgift, sorn hittills skall blifvit affordrad, således
hädanefter försvinna; att i anmärkningsmål från Kongl. KammarBälten
emot uppbördsman, dessa måtte befrias från utlösande af Kammar-Bältens
Utslag; att i de fall då, såsom vid indrifvande af auetionsmedel
på landet stundom skall inträffa, flere personer lagsökas i en skrift
för serskilda fordringar, deröfver endast en Resolution angående dem alla
meddelas, lösen icke må beräknas serskildt för hvarje sålunda lagsökt gäldenär,
utan endast till det belopp, som för en sådan Resolution lagligen
äger rum.
"Vid pröfning af dessa framställningar, som ansetts böra gemensamt af
Lag- och Occonomie Utskotten behandlas, hafva Utskotten, i anledning
af Herr Santes ons motion, bort upplysa, alt Rikets Höglofl. Ständer
vid i8a3 års Riksdag, uti Skrifvelse den 21 December nämnde år, hos
4
Lag- samt Allm. Besv. och Ocean. Utsir. Utlåtande W.o 10.
Kongl. M aj:t i underdånighet anhållit, bland annat, om öfverseende i allmänhet
af nu gällande Expeditions-Taxa, dervid Kongl. Maj:t i Nåder
torde tillse, om och i hvad moll det emellan Härads-Rålterne och öfrige
Domstolar samt Embets-Verk förut varande förhållande, i afseeude på
Expeditionslösen, borde, genom jemkning i grunderne för samma lösens
utgörande, varda återställdt, och hvarvid Nådig uppmärksamhet äfven torde
fästas derå, att den nu stadgade lösen för gravationsbevis i städern»
uti vissa fall vöre för hög och lämpligast syntes böra, på sätt för landet
redan är stadgadt, gradueras efter lägenheternas olika beskaffenhet.
Under åberopande af desse med flere underdåniga framställningar,
hafva Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, uti skrifvelse den io September
1829, i underdånighet anhållit, att Kongl, Maj:t täcktes fästa Nådigt
afseende å Riktis Ständers förut yttrade önskan, rörande Expeditions-Taxans
öfverseende i allmänhet, samt åtskilliga i andra hänseenden nödige
ansedde förklaringar och tillägg till nu gällande föreskrifter om Expeditionslösen.
Då Rikets Ständer sålunda, vid tvänne föregående Riksdagar, redan
vttrat sin underdåniga önskan om Expeditions-Taxans öfverseende i allmänhet,
för beredande af de jemkningar och rättelser, som kunna pröfvas
nödige, samt Rikets Ständer dervid serskildt hbmställt, att lösen för
gravationsbevis öfver stadsegendom mätte nedsättas;
Då, efter hvad Utskotten hafva sig bekant, Kongl. Maj:t härå fästat
det Nådiga afseende, att en Comité erhållit befallning, att utarbeta och
inkomma med underdånigt förslag tili en förnyad Taxa på Expeditionslösen
hos samtlige Domstolar och Embetsmyndigher;
Då den af Herr Santesson föreslagna beräkningsgrund för lösen
af gravationsbevis (sladsegendomens högre eller lägre värde), desto mindre
lärer kunna godkännas, som dels besväret med utfärdande af dylikt bevis
är enahanda, ehvad egendomen är större eller mindre, och dels visshet
om fastighetsvärdet stundom endast torde kunna erhållas genom utlösande
af taxeringsbevis, hvilket åter skulle medföra en serskild onö-i
dig kostnad;
Då lösen lör bevis om innebafvande af förmynderskap icke öfverstiger
den lämpliga ersättning, som derföre bör ega ruin, samt Utskotten icke
anse något ytterligare stadgande af nöden om arfvode för Notarius
Publicus, än det som redan finnes; tillstyrka Utskotten
Zm£- -tamt Allm;'Besv. och Occon, Utsfc. Utlåtande N\o io
5
att de af'Herrar Santesson och Hahn gjorde framst ällnin~
gar må förfalla.
Deremot har det fästat Utskottens uppmärksamhet* att något maximibelopp,
hvilket lösen för, gravationsbevis i stad icke finge öfverstiga,, i
händelse bevis begäres öfver flera, under en egendom, förenade numer,
ej finnes bestämdt, och att således den härom meddelade föreskrift för Domare
på landet saknar motsvarighet rörande em hels- och tjenstemän i
städerne; och då samma skäl, som grundat en dylik bestämning i ena
händelsen, jemväl för den andra synas bör« medföra enahanda verkan,
hafva Utskotten ansett sig böra vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl, Maj.t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl, Maj:t, vid utfärdande af
en ny Expeditionstaxa, i IS åder tillse, att, pä sätt för
landet är stadgadt, något visst belopp, hvilket kunde antagas
till Tio Rdr B:co, varder bestämdt, deröfver ersättning
för ett gravationsbevis öfver stadsegendom icke md
stiga.
Beträffande åter Jac, Kihlbloms framställningar, så, då frihet från erläggande
af Expeditionslösen genom ssrskihie Författningar är vorden beviljad
Scrauhimer-Qrdens-Gillet, Acadernierne i Riket, Årmeeus PensionsCassa,
Brandförsäkrings-Contoret i Stockholm och JNumer-Lotleriet; samt åtnjutande
af enahanda förmon icke med billighet lärer böra förvägras faltigvårds-inråltningar,
hvilka icke kunna betraktas annorlunda än som fromma
stiftelser, ehvad deras rättegångar utföras af soeknemännen sjelfva eller
af serskilde Direclioner; och
då, i anmärkningsmål hos Kongl. Kammar-Bälten, upptäckte felaktigheter
icke alltid kunna tillskrifvas uppbördsmannen, utan stundom torde
böra lillräknas Taxerings-Comiteen eller den skatlskyidige; hafva Utskotten
ansett sig brira vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl, Maj:t täcktes i Nåder meddela föreskrift:
1:0
att fattigvårdsinrättning må i alla frågor, som angå
skyldighet att underhålla och vår da fatiighjon, befrias från
Expeditionslösens erläggande;
2:0 alt uppbördsman må, i sädane anmärkningsmål, deri
6
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon. ZJtsk.
lian icke tilltalas för tjenstefel, vara befriad från lifgifvande
af lösen för Utslag.
Hvad slutligen
en Resolution sammanföras och dömas att betala hvar sin serskilda skuld,
så, enär ett dylikt Expedilionssätt är afvikande från en laga Rättegångsordning,
derigenom alt Domaren, eiler Embetsmyndigheten sammanblandar
serskilda frågor, hvilket leder till den följd, att en svarande part, om
lian vill erhålla del af utslag, måste utlösa det helt och hållet, fastän deri
är upptaget hvarjehanda, sorn honom icke angår; samt härtill kommer,
att Éxpeditions-Taxen icke, utan misstydning, lemnar anledning till annan
grund för lösens beräknande än arkens antal i Resolutionen, anse Utsko'-  ten det anmärkta beräkningssättet, efter antal af personer, innefatta ett
missbruk, deri rättelse på skeende anmälan kunnat och bort följa, och
tillstyrka alltså,
att Jacob Kihlbloms framställning härom icke md till någon
Rikets Si änders åtgärd \för anleda.
Hvilket dock jemte en Ledamots serskilda mening till Rikets Ständers
pröfning vördsamt öfverlemnas.
Slockholm den 2 Julii i834*
Reservation.
Af Herr E. M. Leffler: ”Sorn jag icke kail gilla de skäl Höglofl. Utskotten
uti föregående Betänkande anfört, emot antagandet al den af
Commerce-Rådet Santesson väckta, och deruti upptagna motion, nödgas
jag att mig deremot reservera.
Det lärer icke kunna bestridas, att lösen af Gravations-bevis (hvilket
icke sällan inträffar), efter nuvarande Expeditions-Taxan, utgör ett alltför
liårdt tryckande onus för dem , som äro egare af mindre stadsegendomar.
Rättvisan synes i detta, som i andra fall, påkalla en fördelning af bördan,
efter förmågan a'- densamma bära. •— Sådant kan icke sägas ega
rum, då egaren af en egendom, värd 100 Rdr. och derunder, får betala
lika lösen för ett gravationsbevis, som den der eger egendom af 10,000
Rdr:s värde och deröfver. Delta ojemna förhållande har Molionairen sökt
att få afhulpet; men de sammansatte Utskotten hafva, på anförde skäl,
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon. Ulsfc. Utlåtande No 10.
7
deremot icke ansett sig kunna tillstyrka bifall dertill. — Dessa skäl kan
jag dock, för min del, icke gilla, emedan de, efter min tanka, lätteligen
kunna undanrödjas. Sannt är det väl, alt besväret är lika stort, vid utfärdandet
af omnämnde bevis, för egendom af mindre eller högre värde;
men då fråga icke är eller bör vara derom, att i det bela minska arfvodet
eller lösen, för elén person, soni utfärdar dem, utan blott, såsom redan
liämndt är, att fördela detta arfvode emellan dem, som det utgöra,
efter d^ras förmåga dertill, lärer häraf intet hinder kunna uppstå emot
den föreslagna billigare förändringen uti Expeditions-Taxan. Hvad åter
angår det Taxerings-bevis, som de Högloft. Utskotten uli Betänkandet omtala,
såsom erforderligt, i fall Expeditionslösen korame att utgå efter
egendomsvärdet, så, då fråga nu är om stadsegendom, blifver det lätt
att af Debetsedlen för det föregående året utröna, till hvad värde den
ifrågavarande egendomen blifvit till Krono-bevillnirtg upptagen. Denna
Debetsedel borde den, som gra va lions-be viset begärer, vara förbunden
att ovilkorlig! medhafva och uppvisa för utfärdaren deraf. Då de Iiöglofl.
Utskotten emedlertid funnit för godt att föreslå ett maximum af ic» Udr.,
hvaröfver ofta omtalade lösen icke borde få gå, om ock beviset utfärdades
för flera stadsegendomar på en gång, skulle jag anse det vara lika
billigt, att äfven ett minimum utsattes; och jag tror, alt detsamma borde
antagas lill i K dr. för egendom af 5oo Rdrts värde och derunder. Om
Rikets llögloflige Ständer behagade att gilla detta mitt på billighet grundade
förslag, och en underdånig skrifvelse i ämnet komme att afgå, torde
deruti borå uttryckas den underdåniga önskan, att de Comiterade,
som hafva sig anförtrodt att utarbeta en ny Expeditions-Taxa, mätte, vid
bestämmandet af lösen för gravationsbevis i städerna, uppgöra en dertill
tillämplig Tariff, som börjar och slutar med det föreslagna minimum och
maximum; och borde uti bemäldeTaxa derjemte åläggas den, som fordrar
ett sådant bevis, att, vid anmälan derom, medhafva den Debetsedel, hvarefter
ifrågavarande egendom det föregående året utgjort bevillning till
Kongl. Maj:t och Kronan. — På detta sätt skulle innehafvarne af mindre
egendomar i Städerne få tillgodonjuta en lindring, som redan är beredd
dem på landet; och hvaraf de förra äro i lika stort behof^ som
de senare. Jag vågar derföre anmäla saken till Rikets llögloflige Ständers
benägna uppmärksamhet.”
S
Lag- samt Allm, Dcsv, och Occon.-Utsk, Ullålande N:o ii.
N:o ii,
Ank. till Exp. Utsi. deii 9 Julif.
Betänkande, öfver en af Herr Friherre J, Cederström väckt
motion, om förändring i nu gällande föreskrifter om inskrifning
till Krono-rusthäll,
Ifrån Ilös:lof!. Ridderskapet och Adeln liar till Allmänna Besväracch
Oeconomie-Utskoitct blifvit öfverlemnadt elt af Herr Friherre Jacob
Cederström ingiivet Memorial, af följande lydelse:
”Förändrade föreskrifter för inskrifning till rusthåll, i öfverensstämmelse
med hvad för åboskap redan är stadgadt, äro af behofvet påkalla"de.
Sådan inskrifning medför besittningsrätt, som jemväl utsträckts lill
”försäljning.
”lill bevarande af enskildes rätt är derföre nödigt, att den ordning
”dervid bör följas, som för åboskaps tilldelande ar fastställd, nemligen att
”ledigheten kungöres med tillkännagilvande om hvilken som sökt inskrifning,
och med förständigande för den eller dem, som förmena sig dertill
”ega bättre rätt, att sina anspråk inom natt och år, vid talans förlust, bejaka.
”
Vid pröfning af detta mål, sorn ansetts böra af Utskotten gemensamt
behandlas, hafva Utskotten trott sig bora erinra, att uti Kongl. Förordningen
dan 2a Februarii 1749 °ch Kongl. Förklaringen den 29 Junii 1S14
redan finnes föreskrifvet, att då Krono-ruslhåil, genom dödsfall, transport
eller på annat sätt blifvit ledigt, bör Konungens Befallningshafvande genom
publication å predikstolarne låta i häradet kungöra, att en annan
rusthållare för det lediga rusthållet kommer att antagas och inskrifva®,
samt alt den eller de, som förmena sig på något sätt vara dertill berättigade,
måge inom natt och år efter kungörelsens uppläsande sig angifva
och sina skäl förete; hvarefter delegarnes i rusthållet lösningsrätt under tre
månader fortfar: varandes, beträffande Kronohemman, som genom afhandling
till någon annan än åboens barn öfverlåtes, uti Ivammar-Collegii
Kungörelse den 29 Februarii 1808 stadgadt, att Konungens Befallningshafvande
skall derom utfärda kungörelse i häradet, med föreläggande för
dem, sorn tro sig ega buttre rätt till hemmanet, att inom natt och &r
från
Xug- samt Allm. Besv. och Oer.on. Ut sk. Utlåtande N.O ia.
9
fihn en sadan Kungörelses uppläsande, samma rätt hos Konungens Befallningshafvande
anmäla och fulltyga.
Då således föreskri lierne om antagande af åbo å Krono-rusthåll och
Kronohemman, i det af Molionairen itppgifne afseende, är o fullkomligt lika,
hafva Utskotten icke kunnat inse, alf något vidare i Lagstiftningsväg
vore alt tillgöra, än som redan förut i ämnet finnes stadgadt, och tillstyrka
alltså
att Herr Friherre Ccdcr&tröms ifrdgavarand motion må
förfalla.
Hvilket Uock ilikets Höglofl. Ständer vödsnnt underställes.
Stockholm den g Julii i83L
N:o 13.
Ank. till Exr. Utsk den 9 Jnlii»
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om .stället, hvarest
under ransakning varande häktade personer lära förvaras.
Uti ett lill HögVördige PresteSlåndet ingtfvet memorial, som blifvit
ftfvei lernriaiit till Utskottens gemensamma behandling, har Herr Prosten
Hallström föreslagit, att sådana personer, som för brott bästas, alltid
må försändas till närmaste K ron o birk le, ehvad detsamma är beläget inom
eller utom det Län, der förbrytelsen skett, samt derstädes förvaras,
så länge ransakningen fortfar. Till stöd för motionen är anfördt, att det
i allmänhet vedertagna sätt, ait endast till Länshäktet införpassa dylika
personer, saint derifrån uttaga och dit återsända dem, vid hvarje tillfälle,
då ransakning företages eller fortsattes, medför onödiga utgifter,
tillfällen till rymning och andra olägenheter, hvilka lill en del kunde afhjelpas
genom antagande af det föreslagna stadgandet, hvilket i öfrigt, efter
Molionairens tanka, icke skulle lägga hinder i vägen för administrationens
jemna gång, icke eller förorsaka brist pu utrymme i ett eller anBih,
till tl St. Fröt. 7 Sami. o. A/äeln. a
4 'de Häftet.
10
Lag- samt Allm. Besv, celi Oecon. Vt sk. XJllälande N:o 12.
nät fängelse, helst i de flesta endast utbyte af brottslingar från det ena'
Länet lill det andra skulle komina alt ega rum.
Om å ena sidan de i flere afseenden ■ fördelaktig» följder,, sorn; af förslagets
antagande otvifvelaktig skulle uppkomma1, förtjena en serdeles uppmärksamhet,
mola å (ien andra betänkligheter af den beskaffenhet, alfr
Utskotten anse sig icke kunna understödja motionen.
Det åligger Konungens Befallningshafvande;, enligt 6 § i Landsböfdinge-Instruetionen,
alt föranstalta om verkställighet af Utslag i brottmål
samt alt låta den brottslige undergå del honom ådönnle straff,. Konungens
Befallningshafvande eger,, enligt 5 §. i nämnde Instrirelion och 1 Cap.-  2 §. Utsökning1 -Balken, tillse, att Lag och lätt vid Under-rätterna tillbörligen
skipad varder, hvilken skyldighet i senare tider vunnit ännu mer
betydelse, genom stadgandet i Kongl.. Förordningen den 1 o April 18ro,
att Domare bör inom viss kort lid företaga ransakning med för brott häktade
personer. Vidare tillhör det Konungens Befallningshafvande att hafva
uppsigt å Kronobeljeningen, samt, så vidt möjligt är,, rätta de fel, sorn
kunna vara begångna. Om således olaga häktning skett, är det Konungens
Befallningshafvandes både skyldighet och rättighet, alt genast försåt.
ta den. oskyldigt lidande i frihet, och dymedelst till en elef förekomma
följderna af en olaglighet, som stört allmän och enskild säkerhet. Dessa,
så väl sorn- öfriga åligganden, skall Konungens Befallningshafvande, hvar
inom sitt Län, ■fullgöra', men det iir icke tillåtet den ene, att blanda sig
lili den andres embetsutofniug. Derhän torde- likväl elen före slagne- fö.r.
äudringon leda. Osäkerhet skulle uppstå, hvilkendera Konungens Befallningshafvande
borde iakttaga ofvannämnde, jemte åtskillige om allmänna
fångvården meddelade föreskrifter. Om än olägenheterne lill en del kunda
afhjelpas genom brefvexling, bör det icke förbises, att denna medför kostnader
och i synnerhet- tidsutdrägt, lika skadlig för fången som för det
allmänna,, saint dessutom icke-f väsendtlig mou bidrager till undaurödjan—
de af alla mötande svårigheter, Brefvexlingen skulle f öfrigt under nu:
varande förhållanden blifva ganska vidlöfligv helst Domaren,, serdeles om
lian är serskildt förordnad och således okänd af Konungen» Befallningshafvande
i ett fremmande Län, icke kan annorlunda än genom sin egere
Landshöfding utreqvirera en häktad person till ransakning. Det vill häraf
synas, sorn både Statens fördel och den häktades rätt icke vore till—
Böcligpn. iakttagne,, om förslaget bifölles,. och då. härliltkopaaier,. att utrym
-
Lag- samt Allni. Lcsv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande N'.o i3. ir'
me i vissa Länshäkten, efter all anledning, vid munga tillfällen skulle saknas,
tillstyrka Tllskotten,
alt Herr Prosten Hallströms ifrågavarande motion icke md
brf alias.
-Slockholm den g Julii iSo/j..
N:o 13.
Auk. lill Exp. Utsk. d. g Juli!,
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om ändringar i na
gållande Författningar örn Prestval,
Till Utskottens gemensamma behandling hafva blifvit öfverlemnnde
tre serskilda, bos Hög v, Preste-Ståndet och liederv. Bonde-Ståndet ingifne
Memorial,
1:0 Af Herr Prosten Doctor Ruus. som anfört, att då den i 17II9
års Kongl. Förordning om Prestval föreskrifne justering af vallängden inför
församlingen icke skall innefatta annat än en öfverflödig formalitet,
serdeles sorn densamma icke sällan måste verkställas sedan största delen
af de röstägande aflägsnat sig, så borde förändring häruti ega rum på det
salt, att justeringen skulle verkställas omedelbart efter det losten blifvit
afgifven och i vallängden anteknad.
Vidare har Motionairen anmärkt, att det uti en senare Författning
meddelade stadgande, att hvarje röstegande vid Prestval skall framträda till
Vidbordet och der afgifva sin röst, icke alltid, i anseende till vid dylika
tillfällen inträffande folk trängsel, vore verkställ bart, oell, för att tillvägabringa
mera ordning vid dessa förrättningar, har Herr Doclorn föreslå "i t,
att följande stadgande borde utfärdas:
”Vid alla Prestval skola Kyrkoråd och Sexman vara tillstädes och
"omgifva valförrättare», dels för att lemna nödige upplysningar, dels ock
"för att ansvara derför,, att, utan deras anmälan, hos valför rättaren ingen
"annan röstar, än den som ropas.”
sao .Johan Bengt son från Vesternorrland, som yrkat, att, då Pr*-
Lag. samt Allm. Besv'. och Oecon, Utsi:. Utlåtande N-.o Xg.
stersknpets aflöning i åtskilliga fall utginge efter förmedlade hcrörnnnlnTet,
borrie lif ven samma raantalsberäkning ligga till grund för röst rättigheten
vid Prestval, helst denna rättighet vöre grundad på den andel i Prestens
aflöning, sorn af hvarje hemmansegare eriades.
3:o Eric Ericsson från Westerås Län, sorn föreslagit, att förmedlade
hemmantalet borde grundlägga rättighet att rösta vid Prest-och Klockareval,
samt skyldighet till kyrkobyggnad å landet.
Utskotten, so nr tagit dessa motioner i öfvervägande, få, hvad först
vidkommer dc af Herr Doctor Ruus gjorde framställningar, upplysa, att,
sedan Kongl. Majit' vid sislförflutne Riksdag, jemte Nådig Proposition, meddelat
Rikets Ständer förslag-till ny Prestvals-förordning, lorden pröfning
Sinnets vigt syntes fordra, hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den n Februarii r83o, anmält, alt de samma förslag med vissa förändringar
antagit, samt i underdånighet-anhållit, att Kongl. Majit läcktes,
efter föregången pröfning deraf, låta, med upphäfvande af hitlits gällande
Författningar om Prestval, en ny Prest va Is-förord n ing i nåder utfärda. 7
Art. 4a och /\5 §> a^' heroid.: förslag innehålla, dels alt hvarje väljandes
namn skall vin valförrättningen två gånger ljudeiigen uppropas,
samt alt, när omröstningen är slutad och hvarje Profpredikant; röstetal
blifvit d bägge hängd erne utförd t, skola de såsom justerade anses och underskrifva»,
dels att valförrättare!),, som jemte Kyrkorådet intager ruin i
Chevet, bör anmoda församlingens sex män eller äldsta, att i Choret framträda,
lill biträde vid upplysningars meddelande och verkställande af de
föreskrifter, hvilka för ordnings bibehållande under förrättningen nödige
pröfvas.
Vid sådant förhållande, och då de »lägenheter Herr Doctor Ruur
Önskat afhuipne, genom den nya Prestvais-förordningen, hvilken ofördröjeligen
torde komma att tili allmän efterlefnad kungöras, lära blifva undanröjde,
ause Utskotten icke lämpligt tillstyrka Rikets Ständer att besvära
lionel. Majit med underdånig skrifvelse, i detta ämne, utan hemställa,
att de af Herr Doctor Ruus gjerde framställningar icke
md till någon åtgärd föranleda.
Hvad angar Johan Ben tssons och Eric Ericssons förslag, att rösträttighet
borde elier förmedlade hemmantalet' beräknas, sä, enär Rikets
Stäuder, vid sist!. Riksdag, uti 5 Ärt. iG §. af ofvan om förmälde för slag,
till ny Preslvals-föro!doing, uttryckt sin tanka, att oförmedladt mantal,
borde vara beräkningsgrund för en dylik rättighet, anse Utskotten ick»
Zag- Samt Allm. B se. och Oefon.* tjuk Betänkande N;o i/f
lämpligt tillstyrka Rikets Ständer alt, vid innevarande Riksdag, förändra'
sitt förra beslut, b vartill dessutom icke några grumlade skäl förekommit,
utan Rems!älla,
all Johannes Bengt sons och Eric Ericssons ifrågavarande
yrkande icke md bifa las_
Eric Ericsson bär uti sitt ofvannämnde memorial äfvenledes föreslagit,
att skyldigheten till kyrkobyggnad å landet matte efter förmedladt
hemmantal fullgöras. Då Moiionairen således, emot föreskriften i 5? §.
R iksdags-0'rdningen, uti en skrift sammandragit två ämnen af olika beskaffenhet,
nemligen rösträttighet vid Prestval och skyldighet till kyrkobyggnad,
bör det förmodas, att sådant skett af den orsak, att berörde ämnen
förmenats nied hvarannan stå i sammanhang i så måtto, att rättelse i
ena fallet icke borde ske, utan brit förändring i dgt andra äfven egde surra.
Och sorn Utskotten af ofvan-upptagne skäl icke ansett sig böra tillstyrka
bifall till motionen, i hvad dermed synes hufvudsakligen vara åsyfta dt*
faier, såsom följd deraf, förevarande fråga jemväl böra förfallaSlockholm
den 9 Julii 1834
■f :
K:o 14.
Jtnkorn till Exp.- TJtslt. d. 9 Julin
Betänkande,
i anledning af väckt fråga om Upphörande af
elen sju Härader i Elfsborgs Län samt Städerne Borås
och Ulricehamn medgifne rättighet till Gårdfarihandel#■
idkande,
Vällofiige Borgare-Ståndet har till Oeconomie-TJtskottets behandling
remitterat Iva af Herr G.' U. Hallgren och Herr N. E. Justel ia tili Ståndet
uti detta ämne ingifne memorial, jemte deraf föranledde yttranden
af åtskiMige bland Ståndets Ledamöter,
Efter framställning af de missbruk, som förmenas följa gårdfarihandel!!
i spåren, såsom utländska luxvarors spridande bland allmogen, utprång!ing
af giftiga substancer, förnämligast arsenik m. m., samt den skadliga
in vei kan på sedligheten och helsolillståndet i allmänhet, sorn deraf
skall härflyta, medelst utbredande af lättsinnighet och praktlystnad, jemt*
Lag- Samt Allm. Besv. och Ocean, Utsk, Betänkande IV;o 14,
smittosamma sjukdomar, hafva Motionairerne yrkat, alt den allmogen i
Marks, Weden»,’ Bollebygds, Ås, Gäseneds, Kinds och Red e.v.ägs Härader
jamt städerne Borås ock Ulricehamn medgifne rättighet till gårdfarihandel
idkande måtte i »Ilo upphäfvas.
I ämnet hafva inom Vä 11 o fl. Borgare-Ståndet sig yttrat :
j:o Herr Rydn, hvilken icke kunnat inse, att gårdfarihandel!! grundar
sig på privilegier, utan skillt den bestå endast i u toft ande af den rättighet,
sorn hvarje Svensk medborgare eger, alt fritt afyttra sina slöjdealsler.
Om missbruk egde rum, borde de förekomma^ men skäl borde
deraf icke hemt®s att qväfva industrien i en landsort, hvilken deraf vinner
sin utkomst. Beträffande släderne Borås och Ulricehamn egde desse,
så vidt talaren hade .sig bekant, icke några företrädesrättigheter framför
.öfrige Svenska städer.
*310 Herr Leffler, som anmärkt att frågan borde åtskiljas i två delar,
deraf den ei.a afsåge den åt släderne Ulricehamn och Borås upplåtne
frihet att utskicka handelsdrängar, och den andra allmogens handelsrättigheter.
Den förra borde afskaffas, sedan alla föreskrifter mot missbruken
dermed visat sig overksamma; hvaremot allmogens rättigheter icke
borde indragas, om icke al.1 slags härmed jemförlig handel inom andra
pvovincer skulle upphöra.
,3:o Herr Rubin, som fästat uppmärksamhet dera, att handlande i förenämnde
städer skola ega alt nedsalta sig i andra släder, utan åliggande
att deltaga i borgerliga utskylder.
Till Hederv. Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson
den ai och 2/j rasti. April ingifvit två serskilda memorial, deri
han, med åberopande af enahanda skäl, som i föregående Riksdagars Protocoll,
vid frågans behandling, finnas upptagne för handelsfrihetens bibehållande,
yrkat dess ytterligare fortfarande.
Delta mål, som tillhör Log- och Oeconomie-Utskottens gemensamma
behandling, hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och dervid ansett sig
böra upplysa, alt enahanda fråga blifvit väckt vid Riksdasjarne r8c3 och
1828, deröfver Oeconomie-Utskottet, vid förstnämnde Riksdag, afgifvit Utlåtande,
i öfverensstämmelse hvarmed Rikets Ständer lill Kongl. Majit afläto
underdånig skrifvelse, med anhållan: .”det ej mindre den släderne
”Borås och Ulricehamn, än allmogen i sju härader af Elfsborgs Län från
”längre lid tillbaka förunnade rättighet : tt utöfva gårdfarihandel måtte
”Reit och hullet upphäfvas.” Vid, sislförfiutne Riksdag hafva dåvarande
Lag- Samt Allm. Desv, och Oecon. ZJlS§. Betänkande N.O 14
Lag- ocli Oeconomie-Utskott, med åberopande af de skäl, som föranleda
den underdåniga skrifvelsen 1823, uti afgifvet Betänkande (aftryck t under
N:o 27 i Billan? till RiksSlåndens Protocoll, 7 Samlingen, 3 Afdeln.)
tillstyrkt Rikets Ständer,, att förnya deras vid förra Riksdagen till Kongl.
Briaj:t i ämnet Iramburne underdånige anhållan, hvarefter Utskotten, sedan
målet blifvit äterremitteradt, uti ytterligare Utlåtande (N:o 53), med förfindri
g af deras förra Betänkande, tillstyrkt: ”att Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, med erkännanda af Westgöthens,
“liksom hvarje annan medborgares rätt atbr hura och pa hvad sätt han
”för sig förmonligast froner, afyttra egna produeter och tillverkningar, må
"frambära underdånig anhållan derom, att sådane åtgärder ytterligare måt"te
vidtagas, som kunna finnas nödige till förekommande af de missbruk
"viii gårdfarihandelns utöfvande, som ännu kunna cga rum, så att endast
"det löfliga deraf må komma att qvarstå.”
För beredande af ytterligare controler mot missbruk med ifrågavarande
handelsfrihet,, har Kongl. Majit, sedan sisLlidne Riksdag, meddelat
serskilda Nådiga Stadganden uti Kongl. Kungörelsen den 6 Maji 1 83o,
Kongl. Rescriplet samma dag och Kongl. Brefvet den 12 December i83i,
hufvudsakligen med afseende på. stämpling af inom Elfsborgs Län tillverkade
väfnader.
Utan att ingå i undersökning om de orsaker, som från början föranleda
och allt framgent intill närvarande tid bibehållit - gårdfarihandel!!,.
derom Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskoltet, uti afgifvet, Betänkande
i ämnet den 1 Junii 181 5 (aftryck t i Bihang lill RiksSlåndens Prot.
4 del. pag.. 287), lemnat upplysningar, hafva Utskotten ansett sig böra utreda'
i hvilka afseeuden gårdfärihandels-rättigheten för städerne Borås och
Ulricehamn samt allmogen i dé 7 häradérne, för närvarande, skiljer sig
ifrån de städerne i allmänhet och Rikets öfrige allmoge förunnade handelsrättigheter;
dervid Utskotten, beträffande förenämnde städer,, trott sig finna,
»tfc deras ifrågavarande företrädesrättigheter framför andra släder hufvudsakligen
bestå deruti, att de uti Borås och Ulricehamn bosatte handlande,
sedan den r September 1822, indelte i två classer, handlande borgar*
oaVygärdfarihandlande borgare,, ii ro berättigade*
de förre
«tt,
. mot skyldighet att hålla öppen bod i staden till idkande af vanlig
handel, sjelfva eller genom handelsdrängar, äfven uti alla andra, stäf--
I<ag- tamt Allm. Bctv. och Ocean. Ulex. Betänkande IV:o 14
«3er, så väl vid sora utom marknader hafva öppen hod för egen räkning
till försäljning af varor och ti i! verkningar, sora i Borås och Ulricehamn
eller orten deromkring äro förfärdigade; och
/ * <le senare
att idka gårdfarihandel, samt dervid i de städer och orter, hvilka d«
åstunda hesöka, så väl vid som utom marknader och under resor lill
marknader,"''försälja städernes och ortens tillverkningar.
De handlande deremot, som före den i September 1822 v ira nit burskap,
åtnjuta dessa rättigheter gemensamt.
I betraktande häraf och då den 11 ihet handlande borgare ega, att
uti andra städer hålla öppen bod till försäljning al ortens tillverkningar,
icke of ve rsk rider fabriksidkares lika beskaffade rättighet, samt stödjer sig
på enahanda grund i så måtto, alt bennildo handlande måste anses såsom
förläggare för laudsbyggdeij, hvars slöjde-alstcr af dera mottagas och vidare
afyttras;
Dådetta senare förhållande fullkomligt öfverensslämmer med handelns
naturliga gång, soni fordrar, att stadsboen skall vara afnämare lill
landtmannens producler, samt rubbning häri vore stridande mot de grundsatser;
sorn inora den oeconomiska lagstiftningen allt mer och mer synas
göra sig gällande, och i enlighet med hvilka de band, hvarmed konstfliten
Ännu fjättras, böra, så vidt möjligt, lossas, i stället att ännu hårdare tillknytas;
Då
en utvidgad näringsfrihet numera är föremål för ej mindre allmänhetens
önskan, än Kongl. Maj:ts Kådiga uppmärksamhet, och förslag
till Författningar i detta vigiiga ämne, redan vid i8a3 års Riksdag af Rikets
Ständer granskade och antagne, bero på Kong], Maj;ts Nådiga pröfning,
saint det icke vore lämpligt, att Rikets Ständer i förevarande enskilda
fråga uttalade.en opinion, som förnekar de grundsatser, hvarpå berörde
nUipänna Författningar torde komma att hvila; tillstyrka Utskotten,
att mot.orien, i hvad den angar handlande bor gar er ätli ghet,
icke md Lif allat.
Ett annat förbål laude inträder deremot, i fråga om förenämnde städers
gårdfari hände brätt. Det vill nemligen synas, som skulle denna icke
utgöra en från stadsmanna-näi ing oskiljaktig del. Att medgifva en sådan
frihet åt alla städer i Riket torde mota svårigheter och föranleda handelns
flyttning från dess rulta plats, siäderne, till landsbyggden, en nu ringsfri
-
Lag- sami Allm. Besv, Och Öecon.-Ulsk, Betänkande N-.o 14.
het, livarmed stadsboen och landtmannen torde blifva lika litet belåtne.
Att, nied alla andra städers uteslutande, ensamt bibehålla en dylik förmon
för Jlorås och Ulricehamn, dertill synas skäl icke kunna hemta?, hvarken
från allmänna rättsgrunder eller från några serskilda här inträffande oeconorniska
förhållanden. Afsättningen af de producter, som beredt v;il—
stånd och förkofran inom landsorten, synes vara mindre beroende af städernas
ifrågaställde handelsfrihet, än af allmogens gårdfarihandel och städernas
fria försäljningsrättighet i andra städer.
Dessa åsigter, som inom Utskotten vunnit afseende, föranleda Utskotten
lill den hemställan,
att Rikets Högloft, Ständer mä hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna,
att den, städerna Borås och Ulricehamn kittilä medgifne
rättighet, alt idka gårdfarihandel, bör upphöra, dervid
Kongl. Maj:t likväl i Nåder täcktes tillse, huruvida,
med afseende på de förluster Borås stad genom två eldsvådor
lidit, tiden för en sådan förändring ännu må vara
för handen.
Vidkommande åter allmogens frihet, att idka dylik handel, synes den,
lofligen utöfvad, i sig sjelf icke kunna betraktas annorlunda, än såsom en
rättighet den allmogen i allmänhet, enligt äldre och senare Författningar,
eger, att, på hvad ort sorn helst inom Pöket, afyttra sina egna slöjde- alster
och tillverkningar. Det vill synas sorn enda skilnaden emellan Veslgöthens
och hvarje annan medborgares handelsfrihet består i det vidsträcktare
begagnande deraf, hvartill den förre uppmanas af en inom provincen
högt uppdrifven konstflit, hvars tillbakaträngande torde i oeeonomiskt afseende
medföra betänkliga följder; och då med rättvisa och billighet icke
är förenligt, att fråntaga Vestgöthen en rättighet, sorn han eger gemensam
med Piikets öfriga invånare, samt skäl för handelsrättighetens upphäfvande
icke lärer böra hemtas från de missbruk, som dermed kunna hafva
•egt rum, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att de af Motionairerne gjorde framställningar om gårdfarihandelsrättighetens
upphörande för allmogen må lemnäs
utan afseende.
Bih. till R. St. "Brot. i83/f. 7 Sami, 2. AJd. t 3
/[tde Häftet.
i8
Las,- samt Allm, Besv. och Oecon» Ut sk. Betänkande Nio i4*
Hvilket dock Rikets Ständers; närmare pröfning vördsamt underställes»
Stockholm
den g Julii r834-  Åtskiliige Ledamöters, serskilda mening- bifogas
-
R e s e r v a t i o n e r„
i:o; Af Herr Professor Grubbe'. ”Sedan frågare om Gärdfarihandelnsv
afskaffande vid flere Riksdagar varit väckt, och alldeles stridiga åsigter
Ömsom lyckats, att hos Rikets Ständer göra sig gällande,, (till exempel
hvarpå må nämnas, att Ständerne vid 1823 års Riksdag till Kongl. Maj:t
ingingo med en underdånig anhållan om denne handels upphäfvande, hvaremot
vid sistförflutne- Riksdag sammansatte Lag- och Oeconomie-TJIskoG
tet val i sitt först afgifna Utlåtande tillstyrkte upprepandet af samma anhållan,
men derefter, i ett senare Utlåtande, helt och hållet frånträdde
denna mening,} tinner jag. det för nain del mindre lämpligt, att Rikets
Ständer nu ånyo skulle Besvära Kongl. Maj:t med någon underdånig
skrifvelse rörande ett ämne, hvilket troligen af Regeringen sjelf säkrast
Jiedömes oeh bäst regleras. Då, såsom här är förhållandet, en viss näringsgren
i en ort af naturliga orsaker uppkommit och uppnått den grad af
utveckling, att den ger sysselsättning, och bergning åt en folkmängd af öfver
sjuttio tusende personer, så bör man, i min tanka, noga besinna sig,
uman man tillstyrker något, sorn, i mer ejler mindre betydlig mon,kunde
verka att qväfva en sådan i vårt land sällsynt idoghet. I synnerhet torde
detta böra betänkas ijen lid, då sträfvandet efter en utvidgad näringsfrihet
iner och mer börjat göra sig gällande, och då man temmeligen allmänt
börjat inse angelägenheten deraf, att de Band, af hvilka industrien hos oss
länge varit fjättrad, småningom och med varsamhet blifva lossade. Jag
tilltror mig väl ej att med full visshet bedöma i hvad mon den föreslagna
inskränkningen af den handelsfrihet, hvilken Städerna Borås och Ulricehamn
för det närvarande åtnjuta, skulle komma att utöfva- ett menligt
inflytande på hela landsortens industri och på afsättningen af dess slöjdealster.
Men sjelfva denna osäkerhet är för mig ett tillräckligt skäl att icke
tillstyrka ett stadgande, om hvars gagnelighet jag icke är öfverlygad.
Visserligen önskar jag dock att de ofia öfverklagade missbruken af gårdfhrihandela;,
mätte,., su vidt möjligt är„ förekommas.. Men. i fall, utom. der
Lag- samt Allm. Besv, och Oecon. ZJlsk, Betänkande N\o l/y,
för della ändamål redan foreslirlfna controler, ännu några ytterligare skulle
tunna stadgas, så förmodar jag att de ej lära undgå Regeringens uppmärksamhet,
lrvilken genom de senast förflutna Riksdagarnes förhandlingar
utan tvifvel redan är tillräckligen fästad på detta ämne. Jag anser derföre
lämpligast att man, utan at,t för det närvarande ingå med någon underdånig
skrifvelse rörande detta. Sinne, öfverlemnar det åt Kongl. IVfajrt Sjelf
att mot Gårdfarihandelns missbruk vidtaga de åtgärder, hvilka kunna pröfvas
mest ändamålsenliga, till dess hela frågan om denna handels lortvarande
och reglerande kan Blifva Behandlad och afgjord i sammanhang med
den allmännare frågan om en för utvecklingen af Jfalionens induslriela lif
erforderlig utvidgad näringsfrihet.”'
Häruti instärrkle Herr Grefve Posse, Herr Grefve) Horn, Herr GrefveSparre,
Herr af Forsell, Herr von Sydow, Herr Prosten Mittag r Ilei r
Prosén Bolander, Herr Hessle, Herr Höök och Herr Olbers.
2:0 Af Herr Rydin: ”Jemte del jäg delar sammansatta Lag- och Oeconomic-Utskottets
yttrade mening, angående rättigheten för de 7 häradena
i Elfsborgs Län till gårdfarihandeln, dä det lika lrtet Bör kunna
förmenas dess invånare, sona Sveriges öfrige allmoge, att fritt försälja si*
11a ti Hå Ine tillverkningar, kan jag ä andra' sidan ej gilla Utskottets Beslut
angående Si adenia Rörås och Ulricehamn, af följande skäl:
1:0. Betänkandet ar stridande mot analogien af andre gällande Författningar.
Kongl. Förordningen af den 3r Augusti r8i5 r och 3 mom. in*
nehåller: ”En hvar, som på landet Bosatt är, och, utan att hero af andra,
eger lagligt skydd och försvar, Städernas \nvår\are , hvilka med behavigt
tillstånd idka handel derifrån icke undantagne, t ger rätt alt med
kreatur, victualier och andra inhemska landtmannavarcr,, såsom smör,
ost, saltadl och lorkädt eiler rökt kött oeh fläsk, fågel och annat vildt,
saltade och torra fiskvaror, sill, humbla, talg, råa hudar och skinn, horn,
ull, honing, vax, m. m. drifva handel,■-och sådane varor från en 01 f. till
en annan förn, upplägga eller i parti föryttra, både under och emel arv
marknader , läde i städ och ä landet,,. Utbyte af landtrnanna producter
vare likaledes fritt och obehindradt” Då nu den så mycket omskrikne
och ladlade gårdfariliandeJsrältigheteu ingen ling innehåller, utom fri försäljningsrältighét
af de häradenas af Elfsborgs Län tillverkningar, är
ju denna rättighet i likhet med hvad alla öfriga släder åtnjuta och af dem
utan klander dagligen utöfvas, fastän det sker med andra landtrnanna produclerp
den hufvudsakligaste skilnaden är alt gårdfarihandelsvaroina ku»-
sto Xdg- samt 'Ålim. 2?wo, ec7i Oecort. Visit. Betänkande N:o x\.
na brira kostnaderna afen längre transport, och blifva derföre spridda
vidare omkring, då vanligen andre landtman!) a varor ej kunna tåla del i så
hög grad.
2:0 Betänkandet är' stridande mot billighet. Enligt LandshöfdingeEmhelets
i Elfsborgs Län Fern års berrättelsp för i832 visar det sig, att
Summan af årliga statsbidrag utgör för Borås Rdr 20,-itp: ra sk. 7 rst,
B:co och för Ulricehamn Rdr. 8,558: 14 sk. 7 rst. Bjcoj vill man nu beröfva
desse 'städer deras hufvudsakligasie näringsfång, och fråntaga dem
den rättigheten att uppköpa kringliggande provinces landtraanna produeter
till ytterligare försäljning, borde väl i första rummet blifvit föreslaget
minskning i dessa ganska dryga afgifter; dock förekommer ej ett ord härom
i Utskottets Betänkande.
3to Betänkandet är stridande mot sund Statslära. Det har väl alltid
ansetts rigtigt alt hvar och en bör skatta i mon af den rörelse, som
drifves; här åter uppkommer det egna förhållande, att den, som godvilligt
vill underkasta sig beskattning, ej får drifva det yrke, hvilket ej kan honom
förmenas^ då han afsäger sig betala några utgifter.
/po Betänkandet är stridande mot nationens allmänna önskan, om
man får taga för grundade de vid flere Riksdagar hörde klagomål öfver
Vestgölha handelns ostadiga beskaffenhet, (hvilket väl lärer vara förhållandet
med alla betydligare näringar under dess utvecklingsperiod) med önskan
att detta mätte upphöra och denna handel antaga en mera stadgad
form. Detta har äfven inträffat redan å flere orter, och varorna concentrerat
sig till försäljning i städerna, hvarigenom de kringresandes antal i
en ganska stark progression aftagit, så alt deras antal, som år 1812 utgjorde
omkring 1,400 personer, har sedan minskats, att personalen var år 1827
omkring 800, och innevarande års vinterresa endast 55j, under det att
tillverkningarne i så hög grad ökat sig. Skulle nu Betänkandet blifva
godkändt vore icke allenast all vidare förminskning omöjlig, utan desse
kringvandrandes antal okas lill ej blott hvad det fordom varit, utan äfven
mångdubblas, såsom en oundviklig följd af näringens större utveckling.
5:o Betänkandet, är stridande mot landets allmänna fördel. Uti de
7 gårdfarihandlande häradena af Elfsborgs Län tillverkas nu varor lill
Millioner Riksdalers belopp, som förr måste hemtas utrikes ifrån, och industrien
har derstädes gjort så hastiga framsteg, att Sverige ej har något
dylikt exempel alt framställa, hvarigenom många tusende familjer kunna
sys
-
Lag- tami Allm. Besv. och Oseen, Ut sk. Betänkande No 14. a*
jrpssefsätlas och föda sig i en ninger oell steril trakt, och skall ganska säkert
denna näring blifva af ännu större betydlighet i en framlid, ulan några
bidrag eller konstlade medel, om den får lemnäs i fred. Börjar man
åter att laborera härmed och fatta ensidiga beslut, såsom till exempel det
Utskottet nu framställt, att denna orts invånare ej .skulle få sina landtmannaprodueter
försålda genom närmaste städernas handlande’, utan vara
nödsakade begifva sig lång väg nog bort, innan de kunna få sin vara föryttrad
ocli således vara beröfvade en rättighet, som hvarje annan Svensk
landtman eger, är ju tydligt, att denna betydliga industrigren och dermed
förenade nationalvinst skall ofelbart lida härigenom lill ganska skada för
våit Iand.
6:0 Betänkandet är stridande mot all liberalitet. Under en tid då
man så allmänt hör den önskan yttras, att man bör lossa alla onaturliga
och tvångsband, som nu fjättra våra näringar, framstäiles nu ett förslag
af sä rakt motsatt syfte lill Ständernas antagande. Ocli mot hvilka personer
riglas desse restrictioner? jo, mot de näringsidkare, hvilka somskattlagde
borgare endast ega den rättigheten att försälja några få häraders
tillverkningar, och för öfrigt hvarken få handla nied några andra Svenska
varor, och ännu mindre med några utländska.
■y:o Betänkandet är stridande mot de båda Städernas bestånd. Som
allmänt bekant är, utgör hufvudsahligaste rörelsen derstädes försäljningen
af oftanämnde produeter, och hvilken handel är dermed så införlifvad
och ligger så i sjelfva sakens natur, alt denna handelsrättighet ej utan
största våda kati dessa städer beröfva», och är förenadt med lika liten
rättsprincip, som om man till exempel skulle vilja förneka .Eskilstuna
afsättning af dess smidesvaror; hvilket dock ej vore af så djup ingripande
beskaffenhet, emedan det ^hufvudsakligast träffade blott en stad, då deri
nu af Utskottet beslutade åtgärden kommer alt drabba ej endast de båda
släderne, utan äfven hela kringliggande landsorten. Att ej något af hvad
man önskar härigenom vinnes,, torde redan i de föregående punkterna
vara visadt. Den ringa personalen i dessa släder, belägne i en landsort
med så betydlig rörelse och industri, bevisar nogsamt dess tillstånd och
huru många personer, som vilja såsom borgare med åtföljande onera deri
deltaga, utan att genom en åtgärd, sådan sorn Utskottets märkvärdiga beslut,
man behöfver tvinga en betydlig del af dess borgerskap alt uppsäga
gils, lill B, ÖV. Prof. 1834. 7 Sami. 2 A/cl. 4
4;de Häftet,
»a Ba"- samt Allm. Be sv och Oecon. Visk. Betänkande IV:& 14,
barskåp för att få fortsätta en rörelse, sorn efter burskaps afsägelse», ej:
ian förmenas dem»
8:0 Betänkandet är stridande mot Kongl. Majrts nyligen emanerade
Beslut. Uti Nådig Skrifvelse af den ?3 April 1831 lill Commerce-Collegium
yttrar Kongl. Magt. ”Desse underdåniga framställningar, jemte
hvad såväl J, som öfrige vederbörande i ämnet underdånigst
anfort, hafva Vi uti Nådigt öfvervägande tagit; och hvad först
angar frågan cm upphörandet af den städerne Borås och Ulricehamn
medgifne gårdfarihandelsrättighet, tå enar den samma i Nåder
beviljats , i ändamål att för desse städers handlande öjxpna en
lättare utväg att afsätta ortens tillverkningar, hvarigenom en möjlighet
kunde beredas, att efter hand öfverflytta försäljningen af
berörde tillverkningar från invänarne d landet till städernas
handlande, och sålunda de förre komma i ti-.1 fälle alt åt jordbruket
och de serskilda industrigrenar, sorn utgöra föremål för deras
verksamhet, använda den tid, sorn försäljningen af ortens tillverkningar
upptager, hafva Vi funnit nämnde städer vid den dem
tillagde rättighet alt idka gårdfarihandel, böra i Nåder bibehållas
Fastän Utskottet ej behagat lästa något afseende å denna endast tre
år gamla Nådiga Skrifvelse, kan Inan dock nästan med säkerhet antaga
för afgjordt, att ej Kongl. Majtt så hastigt återtager det så nyligen meddelade
Nådiga Beslutet, då alls inga förhållanden sedermera inträffat» sora
dertill kunna gifva den ringaste anledning.”
■Lag- och Oecon. UtsJ:. Utlåtande N'.0 iS.
N:o i5.
Ant. till Exp. Ufsk. den 7 Äng.
Utlåtande, Öfver väckta frågor om ändring i nu gällande
Taxa pd arfvode för Landtmäteri-förrättningar
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Utskotten fått emottaga 2:ne
i förevarande ämne till Ståndet aflåtne Memorial af Nils Strindlund från
VeslerNorrlands Län och Bengt Ericsson från Wermland, som anfört,
att det för delning af skog, myror, kärrängar och impedimenter i
allmänhet bestämde landtmäteri-arfvode, 10 3f4 skillingar för hvarje tunnland,
vore för högt, serdeles i de norra orterne, der värdet af jorden
stundom icke skall motsvara utgifterne för dess delning, och i följd deraf
föreslagit, att samma arfvode borde skäligen nedsättas, hvarjemte
Strindlund yttrat,'att någon anmärkning emot bestämningen om arfvode
för inegors delning icke kunde ega rum.
Uti detta yrkande hafva Botvd Jonsson från Östergöthland, Peter
Jönsson från Jönköpings Län, Nils Persson från Södermanland m. fl,
af Ståndets Ledamöter instämt, de fleste likväl med den skiljaktighet, att
nedsättning i arfvodet för inegors delning jemväl ansetts böra ega rum,
hvaremot Lars Larsson från Elfsborgs Län, med afseende derå, att så
kallade impedimenta, som måste serskildt upptagas och anmärkas, i större
antal förekomma i utmark än uti inegor, förmenat arfvodet för delning
af de förra icke vara för högt, men att nedsättning deri för dc senare,
liksom för stängseldelning, som verkställes i sammanhang med Jaga skifte,
borde medgifvas.
Härförutan har Nils Persson från Södermanland anmärkt, att uttryeket
egofigur, som brukas i 6 §. af Landtmäteri-taxan, vöre obestämdt och
tarfvade förklaring, helst det vöre att befara, att en sådan tydning deraf
stundom egde rum, att intill hvarannan liggande åker och ängstegar beräknadessåsom
serskilda egofigurer.
Vid pröfning häraf hafva Utskotten ansett sig böra erinra, att Rikets
Ständer, i anledning af väckte motioner, om jemkningar och rättelser i
den 1827 utfärdade taxa på arfvode för Landtmäteri-förrättningar, sistlidSih.
till R St. Prof. 1834. 7 Sami. 2. AJd.
5 ite Häftet,
Lag- och Oecon. Utsk. Utlåtande 2V:o i5i
ne Riksdag ull underdånig skrifvelse till Kongl.. Maj:t yttrat sig på följande
sätt:
”Ehuru Rikets Ständer* vid öfvervägande af detta ämne, trott sig finkila,
det anledningar icke saknas för den mening, att det för Landtmäteri”förrättningar
i högslberörde Kådiga Stadga fastställde arfvode* serdeles
”hvad angar mätning, gradering och delning af vidsträcktare skogs- och
”utmarkstrakter, öfverstiger både hvad Landtmätaren skäligen kan göra anspråk
att för derå nedlagd möda erhålla och hvad jordegare kunna u”tan
kännbart lidande bekosta; likväl och då dels en på erfarenhet grundad
visshet om ifrågavarande Taxas mer eller mindre tillämplighet ännu
”icke kunnat vinnas på den korta Lid,, sorn ifrån början af Sr 182% dä.
”Taxan blef till efterlefnad gällande, dels ock,, enär Eder Kongl. Maj:t,
”genom Nådigt Bref-af den 5 Julii 1827,. behagat anbefalla Öfver-Birec”teuren
vid Landtmäteriet alt med uppmärksamhet följa alla de förhållanden,
sorn genom den nya Taxans tillämpning, så väl för Landtmätare,
^som för jordegare, kunna uppkon;ma, samt derom,, efter 3 a4 års-förlopp
”sedan den tagit sin början, till Eder Kongl'. Maj:t inkomma med under*
”dår.ig: berättelse, hafva Rikets Ständer endast ansett sig böra i underdånighet
anhålla, det Eder Kongl,. Maj:t„ efter erhållen del af den i
”Nåder infordrade berättelsen samt efter -pröfning i öfrigt af framdeles
”befintlige1 omständigheter, täcktes i Nåder bestämma, om och i hvilka detlav
nedsättning och jemkning i den stadgade arfvodesberäkningen må skäligen.
ega rum.”
Vid sådant förhållande, och. enär Rikets Ständer hos Kongl.. Maj:t redan
tillkännaeifvit sin underdåniga mening rörande det ämne, sorn utgör
föremål för Nils Strindlnnds och Bengt Ericssons motioner,, samt
Kongl.. Maj:t, efter hvad Utskotten: hafva sig bekant, genom en serskild
dertill förordnad Comité låtit utarbeta förslag till ny Taxa: på arfvode
för Landtmäteri-förrättningar, dervid de brister,, som vid nu. gäldande
Stadga härom blifvit anmärkte,, icke lära vara; förbisedde, anse Utskotten
sig böra tillstyrka,
att de väckte■ motionerne icke md föranleda, annan åtgärd
ä Rikets Ständers tida, än en underdåning slrifvelse
till Kongl. Maj:t}, deri Rikets Ständer skulle.jxnhdllas,
det täcktes Kongl, Maj:t} sd fort tid och, andra omstän
-
Lag- och Oecon. Utsk, UJ ätande IV. o 16,
3
digheter sådant tillåta, i Nåder utfärda en förnyad Taxa
på. arfvode för Landtmäteri-förrättningar,
Stockholm dea 7 Augusti 1834-
N;o 1 G.
Ankom till Exp. Utsk. den 39 Åug.
Utlåtande, öfver väckt motion, om deportation af personer,
dömde till straff för grofva brott*
Efter framställning om de dryga kostnader, hvartill fångars vård och
underhåll årligen uppgår, samt de faror, för hvilka samhället är blottställdt
genom det betydliga antal af dylika personer, belöpande sig till
3 å .fooo, som är inneslutet i Rikets fängelser, har Herr Carl af Robsahm,
uti en hos Ridderskapet och Adeln angifven motion, föreslagit, att
alla till lifstid sfängelse .dömde personer och aila sådane grofva afstraffade
förbrytare, hvilkas hållande i förvar allmänna säkerheten fordrar, måtte
varda utur Riket deporterade. Då Sverige icke eger Colonier med tillräckligt
utrymme för deras mottagande, kunde ändamålet vinnas medelst
underhandling med någon fremmande Magt, i hvilket afseende Motionairen
hemställt, om icke Rikets Ständer kunde hos Kongl, Majit i underdånighet
anhålla, det tdcktes Kongl. Majit i ministeriel väg
förfråga sig hot Ryska, Holländska eller Engelska Re geringar ne,
huruvida de för någon viss afgift skulle vilja på utsatt ställe emottaga
ett visst antal delinquenter, för att i Grufvor eller på Colonier
använda v.
Utskotten, sorn tagit denna motion under .gemensam pröfning, få. tillkännagifva,
att Utskotten icke .kunna gilla det deri framställda förslag.
Om det varit Motionaiiens mening, att aila hiltils inom Riket lill
lifsLidsfängelse dömde personer och andra grofva brottslingar borde deporteras,
torde, om ock inga andra betänkligheter härvid egde rum, med
skäl kunna invändas, att då Svensk Lag icke i något fall utsätter deportation
såsom straff, kan icke någon hitintills dömd förbrytare, ulan «ge£
medgifvande, rättvisligen dermed beläggas.
4
Lag- och Occon. Ut sk. Utlåtande TT; o i f.
I fall åter Motionairen åsyftat en förändring i nu gällande strafflagar,
medelst hvilken det skulle stadgas, att hädanefter alla sådane grofva
Brottslingar, hvilka för allmänna säkerhetens skull mäste hållas i förvar,
må varda ur Riket deporterade, tro Utskotten, utan alt här ingå i undersökning
om ändamålsenligheten af deportations-straffets användning i en
Stat, hvilken sjelf icke eger någon fullt lämplig deportations-ort, sig endast
behöfva anmärka, att, då Sverige för det närvarande saknar en sådan,
och följaktligen förbry tames deportation icke skulle kunna verkställas
annorlunda än på det af Motionairen föreslagna sättet, eller förmedelst
deras öfverlemnande åt någon fremmande Magt, som vore villig att dem
emottaga, en sådan åtgärd hvarken torde vara fullt förenlig med Statens
värdighet eller med rättvisans och men sk ligh alens fordringar, emedan
Staten derigenom skulle undandraga sig uppfyllandet af sin oeftergifliga
förbindelse, att utöfva en fortfarande noggrann uppsigt öfver forbrytarnes
behandling och så vidt möjligt är bereda deras förbättring.
På dessa skäl tillstyrka Utskotten,
att Herr af Rohs ahni s motion icke md till någon dt gård
föranleda.
Stockholm den ig Augusti 1834,
N:o tj.
An k. lill Exp. Utsk. d. 19 Äng.
Utlåtande } i anledning af väckte motioner} om ändring i
Kongl Förordningen den 10 December 1827, angående
grunderne och vilkor en för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman.
Uti serskilde från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottens gemensamma
behandling öfveriemnade motioner, beledsagade med åtskiilige Ledamöters
yttranden, har blifvit anförd t och yrkad t:
1:0 Af hars Jönsson från Östergöthland: att sorn det ändamål högstberörde
Nådiga Förordning, jemte de i sammanhang dermed sedermera
saeddelade föreskrifter, åsyftade, nemligen egarens oinskränkta dispositions?
Zag- och Otcon, Utsk. Utlåtande IV.o v"J.
S
rätt öfver dess jord, samt uppodlingars befrämjande och öpnade utsigter
för mindre förmögne personer, alt förvärfva eganderätt lill jord, motverkades
af de på landet öfliga förpantningar, så borde tillåtelsen till dylika
afhandlingars ingående genom bestämda föreskrifter inskränkas,. Sorn
skäl för detta yrkande bär Motiona iren a »dragit, att hemmansegare, sorn
af hvarjehanda orsaker kommit på obestånd, vanligen, för att åtminstone
för ögonblicket rädda sig från penningeförlägeuhet, begagnade den utväg,,
att bortförpanta någon del af hemmanets jord, med förbehåll å paul.hafva
rens sida om återfående af pantskil lin gen, hvarmed fortfores intilldess
största delen af egorne voro afsöndrade från kolstaden, derigenom hemmanet
slutligen förlorade sitt värde och åboen sin utkomst. Emedlertid
lemnade ett sådant förfarande utväg till bosättning för flere personer,
hvilka genom lättja, sjelfsvåld och andra oarter åsladkommo hvarjehanda
olägenheter och förargelse, samt äfvenledes tillfälle för en egennyttig jordegare
att, medelst betingadt arbete af fö r p a n t ni n gs in n e h af v a r e 11, utarma
och på ålderdomen, då krafterne icke vidare tillåta något arbete, under
förebärande af brist i Contractets fullgörande, afhända honom dess jordlägen
het»
Efter det vice Talmannen Jon Jonsfon, jemte flere af Ståndets medlemmar,
förenat sig i motionen, har Anders Ericsson från- Örebro Län
äfven deri instämt, under yttrande, att förpantningar och jord-afsöndringar
medförde menliga följder, dels för Bergslagerne, i anseende lill skogens
utödande, dels oek i allmänhet derigenom, att de, medelst lättade
utvägar till bosättning, inskränkte hågen bland den fattigare classen, att
bos andra med arbete söka sin bergning.
Deremot har Eric Pehrsson från Gefleborgs Län vid de föreslå ene
inskränkningarnes antagande funnit betänkligheter, hvilka blifvit af Nils
Mänsson från Malmöhus Län, Johannes Jansson från Elfsborgs, och
Sven Heurlin från Kronobergs Län, med hvilka flere Ledamöter sig förenat,
närmare utvecklade, och ansetts hufvudsakligen bestå deri, dels att
en gäldbunden hemmans-egare beloges möjligheten att betala sina skulder,
äfvensom att verkställa uppodlingar och förbättringar å dess hemman,
till hvilka tvänne ändamåls vinnande förpautningarne o tvifvelaktig t
mäste bidraga, dels att med rättvisa och billighet icke vöre förenligt alt
vägra en mängd arbetsföra personer, som ej födas till arfvingar al jord,
alt, efter en längre tjenstetid hos andra, få bereda sig oberoende, samt en
fristad för den annalkande ålderdomen, dels slutligen att, i händelse af
Lag• och Oecon, TJlsk. Utlåtande N:o 17.
förslagets antagande, .en högst betydlig folkmängd skulle störtas i elände
och heröfVas möjligheten att vinna uppehälle på annat sätt, än medelst
»inder hela lifstiden fortfarande arbete för andra, eller af det torftiga understöd
fa t ti e- fö rsör j n i n gs-a n st altenia nödgades lemna.
2:0 Af Juhan l,Viklund från Vesterbotten, att, som Kongl. Förordningen
af 1827, sedan deri är vordet bestämdt det minsta antal kreatur,
hvilka höra kunna födas å hemmansdel, som medför besutenhet, nemligen
en häst eller ett par oxar, två å tre kor och fem å sex får eller get-kreatur,
tilläte innehafvare af sådan hemmansdel, att, oaktadt den inskränkta
egorymd han måste ega, icke destomindre få derifrån afsöndra en del,
belöpande i norra otterne till minst sex och i södra till minst fyra tunland
jord, men en dylik vidsträckt rättighet till jords afsöndrande skulle
leda lill menliga följder, dels i afseende på populalionen, sorn tillväxte i
ett ojemförligt förhållande lill landets odling, hvilken senare berodde ej
mindre af arbetarnes antal, än af tilltagande förmögenhet och utrymme
för odlings-företagen, dels äfven i afseende på hemmans-egarens och jordtnoebafvarens
oeconomiska ställning, hvilken i de'fleste fall vid tilltagande
ålder, bristande arbetsförmåga, missväxter eller af andra tillfälliga orsaker
lätteligen försämrades tili den grad, att fatligförsörjnings-aiastalterne
måste anlitas; så, i händelse 1674 års Placat om skattskyldig jords minskning
icke å .nyo kunde upplifvas, borde dock antalet af de boskaps-kreatur,
en till jords afsöndring berättigad bemmans-åbo skulle kunna löda,
bestämmas till dubbelt emot det i högstberörde Nådiga Förordning upptagne
antal, liksom jord, hvilken för alltid skulle få afsöndras, borde innehålla
dubbelt större rymd, ii,n som hitintills varit stadgadt.
Nils Mänsson från Malmöhus Län, med hvilken flere Ledamöter instämde,
talade på ofvan upptagne skäl emot förslagets antagande.
3:o Af Nils 'Strindlund från Vester-Norrland: att, då Författningarne
rörande jord-afsöndringar icke innehölle några föreskrifter, huru sådane
afsbandlingar borde betraktas, h varigenom jord-egare de ls lern nar tillstånd
lill så kallade backstugors anläggande å sina egor, dels vid fastighets afyttrande
förbehåller sig rättighet att få begagna någon mindre, vanligen
.högst ringa andel af fastighetens område såsom undantag, hade man, vid
bedömande af uppkomne tvister, angående beståndet af sådane afhandlingar,
stannat i ovisshet om Lagens rälta grund otfh mening. Den jordr.
rad, sprn genom dylika afhandlingar merendels för innehafvarens lifstid
från hemmanet afsöndrades, uppginge sällan till dgn storlek pcb vit d, som
Lag- oc-h Octon. Vt sk. TJltåtande N;o 17.
7
1827 års Kongl. Förordning bestämt såsom ett vilkor för tillåtelsen att pä
viss tid få från bern man; upplåta jord lägenheter, och således skalle afhandlingar
af omförmälde beskaffenhet, om nämnde Författning: strängt
tillämpades, aldrig kunna ega bestånd. Vid Författningens utfärdande syn»
tes ifrågavarande sätt att afsöndra jprd likväl icke vara förbised t af Lagstiftaren,
sorn- fastmer genom sitt stillatigande' torde velat ådagalägga^, att
någon inskränkning icke' borde ega rum uti hvad i berörde hänseenden
förut varit öfligt, serdeles beträffande så kallade undantag, hvilka» genom
gammal häfd vunnit ett mägtigt stöd i allmänna tankesättet. Desse slag
»f jordafsöndringar voro ock af den serskild» beskaffenhet, att de icke medförde
så-daae skadliga följder, hvilkas afböjande legat lill grund för de inskränkningar,
sorn uti Författningen finnas stadgade. Vanligen afsåge mida
ntags-contracten endast tillåtelse att å hemmanets ouppodlade mark erhålla
något mindre stycke, eller på sin höjd att få begagna- en*, eller al -  lian uppodlad mindre täppa till kål-plantering, lin-- och potatoes-odling. f
senare fallet tillskyndades jord-egaren icke någon egentlig förlust, emedan
af kastningen beräknades- honom till gotlo- vid bestämmande af de öfrige
undantags-vi!koren,- och uppodling af förut obegagnad mark dessutom alltid
måste lända Lill hans fördel.-
Backstugor, hvarmed merendels följer ett obetydligt utmål af omkring
20, 3o eller 4° (jvadrat-famnar oländig mark, anlades af personer utaf
den fattigaste classen,, hvilka hvarken kunde förvärfva* egande rätt- till
jord eller för ålder och sjuklighet voro skicklige att bruka jordlägenheter,
sorn fordrade större arbetsförmåga* och' ansträngningar. Di det lör
dem stundom vöre omöjligt att förskaffa- sig husrum, funnes icke annan
utväg, än alt tillåta dem betinga sig en plats, der de kumle uppföra em
boning, för att undgå att på ålderdomen blifva lius ville. Genom odling
af den inskiänkta jordrymden erhölle innehafvarén deraf något bidrag till
sitt underhåll, och undginge,. åtminstone till någon del, att falla fattigvården
till las!,; och, på grund af nu anförde skäl, har Motionairen fores! -  git, att genom allmän Författning måtte stadgas: alf afhandlingar hvarigenom
jordegare■ antingen upplåter plan till backstugors anläggande
på sina egor, jemte dermed följande utmål af mindre jordrymd.
eller ock dä han fastighet sig af händer och förbehåller sig
rättighet, att fd i sin lifstid} såsom undantag, begagna vi sa jordlägenheten")
skola ega beståndr då sådana af handlingar } i vanlig
urdning, vid vederbörlig Domstol intecknasy på sätt om af hand
-
8
Lag- och Odeen. Ut sk. Utlåtande Nio i7.
lingar rörande nyttjanderätt till jord i allmänhet är föreskrifvet.
Efter det Eric Pehrsson från Gefleborgs Län mod fiore af Ståndets
medlemmar förenat sig nied Motionairen, har Johan Eric Jan son från
Wermland anmärkt, att de föreslagne mindre jord-afsöndringarne voro
skadlige i Bergslagen, der skogen derigenom allt för mycket skulle medtagas;
hvaremot Strindlund åter invänd t, att vida skadligare följder skulle
uppstå, om backstugusittare utan skonsmål mäste vräkas, i händelse
vilkoren för hans besittningsrätt icke i allo öfverensstämde med i827 års
Kongl. Förordning o. s. v.
4:o Af Samuel Jönsson från Öland, som, efter framställning om de
menliga följder, hvartill rättigheten till hemmans klyfvande i dess nu varande
skick skall leda, med serskildt afseende på berörde Ö, föreslagit:
att, efter föregången classification af hemmanen pä Öland, hemmansklyjnirigen
icke md ut sträckås längre än till 1/4 mantal d de
sämsta, til rf$ d de medelmåttige, samt till högd if 1 (» pä några
af serdeles godhet,
Dessa motioner hafva Ulskotten i öfvervägande tagit, men som Kongl,
Måj:t, med uppmärksamhet A de betänkligheter vid Författningens tillämpning,
sorn i underdånighet blifvit anmälde, lemnat Likets jordbrukande
invånare tillfälle att yttra hvad de kunna finna lämpligt i den
Comité, som, enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Circulaire lill Dess Befallningshafvande
den 26 October sistlidet år, skall inom hvarje Län sammanträda,
samt det med säkerhet kan antagas, att de uti förevarande motioner
upptagne yrkanden af Comitéerne blifva framställde uti de Utlåtanden,
som komma alt afgifvas, samt således vid pröfning af detta vigtiga
ämne blifva föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet, så anse
Utskotten någon närmare granskning af målet vid så beskaffade förhållanden
icke böra af Rikets Ständer företagas. Ehvad nu skulle yttras för eller
emot jordens fördelande i större eller mindre lotter, skulle i Utskottens
tanka vara utan ändamål, emedan det måste erkännas, att icke ensämt
allmänna rättsgrunder, utan äfven andra omständigheter oqh serdeles local-förhållanden
bora tagas i betraktande, om hvilka senare Motionairer,
ne icke varit i tillfälle att meddela de vidsträcktare upplysningar, hvilka
af Comitéerne äro att förvänta.
På grund häråt tillstyrka Utskotten:
att
Lag- och Ocean. Ut sk. Utlåtande N:o tj,
9
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, att, sedan yttranden inkommit frän de Comitéer,
hvilka, enligt Kongl. Circulairet den 26 Octoher 1833,
llfv t inom hvarje Län tillsatte, Kongl, Majit täcktet ldia
utarbeta fördag till de ändringar, förklaringar och
tillägg i Kongl. Förordningen den q December 18^7. sorn
af desse Cnmitéers afgifne yttranden kunna föranledas,,
vare sig i hänseende tili hela Riket eller till vissa delar
deraf samt att Kongl. Maj.-t täcktes i Nåder vid nästkommande
Riksdag lemna Rikets Ständer del, sä väl af
desse för lag, sorn af Comitéerne^ yttranden, gå det Rikets
Ständer mätte fä tillfälle att dd med förnyadt Utlåtande
i detta vigtiga ämne inkomma.
bockholm den »g Augusti jSÄ4>
Bih, till A Si Prof. 1 7 Simi s /4fel
5; te Häftei
STOCK HOLM, im>s Ludv. West t :nn fr r. 18 4 ■
Lag• samt Allm. Besv.- och Oecoh.-Utsk:s Utlåtande Nio 18. 1
N:o 18.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Sept. iSj.j.
Utlåtande, öfver vacht motion, om tillägg i Kongl. Kungörelsen
den 25 Junii i83o, angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar, i följd af verkställde laga
slaften.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Thomas Nilsson, från Christianstads
Län, med hvilken Olof Månsson och B. G. Apelqvist sig förenat, uti afgifvet,
samt till Allmänna Besvärs- och Oeconoinie-Utskottet remitteradt
memorial yrkat, att, som hemmansinnehafvare, hvilka utflyttnings-understöd
af allmänna medel tillkommer, i saknad af underrättelse om tiden då
understöds-medlen utfalla, nödgas antingen sjelfve efterfråga eller genom
ombud vid Landtränteriet underrätta sig när sådant inträffar, hvilket för
allmogen faller sig kostsamt och besvärligt, så borde det åligga Konun*
gens Befallningshafvande att årligen genom allmän Kungörelse tillkännagifva,
hvilka hemmans-egare äro berättigade till dylikt understöd, samt
tiden, då lyftning deraf får ske.
Vid pröfning af detta mål, som ansetts tillhöra Utskottens gemensamma
handläggning, hafva Utskotten, på de af Motionairen anförda skäl,
trott sig böra tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i Nåder anbefalla Dess Befallningshafvande
att, sedan utflyttnings-medlen för Länet åro bestämde, genom allmän
Kungörelse, eller på annat lämpligt sätt, meddela vederbörande hemmans-innehafvare
underrättelse om tiden då samma medel, emot behörigt
qvitto, i Landtränteriet utbetalas.
Stockholm den 4 September 1334-
Bihang till R. St. Brot. l834• 7-de Sami. 2 Afd.
6:te Häftet.
I
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskis Betänkande N:o 19.
N;o IQ.
Ankom till Exp.-litsle.' den 3 Octob. 1S34.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förklaring och
tillägg i Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1824? angående
ändring eller utnfning af Vattenverk, som genom
uppdämning skada jord eller hindra dess odling.
l ill Lag-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat ett af ^Johannes
Andersson från Calmar Län dit ingifvet memorial, af innehåll:
i:o Att stadgandet i 4:de §. af omförmälde Nådiga Förordning, hvilket
tillägger delegare, som icke vill deltaga i kostnaderne för vattenverks
ändring eller utgifning, både rättighet och skyldighet att, för sin andel i
vattendränkt jord, af öfrige delegare emottaga lösen, eftersom den af
mätismän pröfvas värd vara, innan vattnet afledes, i så måtto skall trädt
egande-rätten för när, att, om till de egor, för hvilka lösen skall tagas,
äfven räknas redan till äng odlad kärr- eller sidvalls-mark, skulle lätt
kunna inträffa, att hemman eller hemmans-del, hvars äng hufvudsakligen
består af så beskaffad mark, genom mistning deraf komrae att lida
betydlig skada och förlora större delen af sitt värde. Motionairen, som,
vid tillämpning af berörde stadgande, äfven sett en möjlighet öppnad för
den mera bemedlade jordegaren, att, under förebärande af framtida odlingsföretag,
emot ett pris, som icke kan ersätta förlusten, åtkomma dess
fattigare grannars egor, har önskat afhjelpa Författningens förmenta brist,
genom förändring deri, efter följande grunder:
dels, ”att med den jord, som i detta fall skulle afstås emot lösen, endast
”förstodes sådan mark, sorn förut icke varit odlad, eller som i vattendränkt
tillstånd icke lemnade jordegaren någon afkastning f och
dels, ”att sökanden , så vida vattendraget vore beläget på sidländta ställen,
som lemnade hemmanet någon afkastning, blefve skyldig, att ej
”mindre lösa dessa delar, än äfven hemmanet eller hemmans-delen, till
”hvilken dessa ställen hörde, till ett pris,” svarande emot det värde sådan
egendom, jemförd med andra hemman af samma godhet, inom orten
rätteligen egde.
Lag- samt Allm. Besv.' och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 19. 5
2.'o Att, likasom alla jordegarne, jemlikt omförmälde Förordning, äro
pligtige att deltaga i kostnaderne för vattenverks inlösande, rifning eller
ändring, så borde de äfven alla deltaga i de kostnader, sorn erfordras för
uppgräfning af vattendrag till behörigt djup och bredd för vattnets afledande
frän sjö eller annat samlings ställe, helst en mindre jordegare eljest
skulle kunna tvingas att bestå både jorden och de större utgifterne
till upprensningen.
Detta mål, hvilket Lag-Utskottet ansett vara af ceconomisk beskaffenhet,
och således äfven tillböra Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
handläggning, hafva Utskotten i gemensamt öfvervägande tagit, och
hvad först beträffar den af Motionairen åsyftade utsträckning af delegares
rätt till lösen för vattendränkt mark derhän, att han skulle kunna fordra
lösen för hela hemmanet eller hemmansdelen, hvartill den hörde, så,
enär ändamålet med berörde stadgande uppenbarligen är att, med bibehållande
af hvars och ens rätt företaga eller uraktlåta de förbättringar,
som å hans egendom kunna åstadkommas, sätta den ena grannen ur
tillfälle att lägga hinder i vägen för nyttiga odlingar och förbättringar,
hvilka de öfrige önska verkställa, men detta ändamål skulle betydligt motverkas
genöm antagande af den föreslagna förändringen, hvilken öfverlemnade
åt en delegares godtycke, att'hindra odlings-företaget eller tvinga
de öfrige att inlösa ett hemman eller hemmansdel, hvaraf de icke
voro i befiof, och enär härtill kommer, att sådan lösen icke eger rum 1
annat fall, än då vattenverk rifves eller ändras för odling och förbättring
af egor, i följd hvaraf lösningsrätten icke får begagnas förr än sådant
verkligen sker, samt det i detta afseende befarade missbruk således icke
bör kunna inträffa, tillstyrka Utskotten, .
att johannes Anderssons i omförmälde måtto gjerda, framställning må
utan afseende lemnäs.
Hvad åter angår yrkandet om bestämmelser, angående fördelning af
kostnaderne för vattendrags uppgräfning, så enär de uti detta ämne redan
meddelade föreskrifter, dels uti ifrågavarande Kongl. Förordnihg, samt
6 Capitlét 3 §. Byggninga-Balken, dels uti Kongl. Förordningen den 20
Februarii 1764, och Kongl. Kungörelsen den 28 December lg22, angående
strömmars och sjöars upprensning, lemna tillräcklig ledning för bedömande
i hvarje serskildt fall af så beskaffade rättsfrågor, anse Utskotten
något ytterligare stadgande icke erfordras, utan tillstyrka,
att motionen äfven i denna del må afslås, /
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o ip.
Fastän Utskotten således icke kunnat godkänna de af johannes An•
dersson framställda förslag, hafva Utskotten likväl insett behofvet af en
förklaring öfver 4 och 5 §§. uti ifrågavarande Kongl. Förordning. Det är
j 4 §. sista morn. stadgadt, att delegare, som i kostnaden till vattenverks
utrifning eller ändring icke vill deltaga, är både berättigad och skyldig
att för sin andel i vattendränkt jord af öfrige delegare emottaga lösen,
eftersom den, med afseende på jordens värde före vattnets afledande, af
mätismän bestämd varder. g:te §. innehåller, att värdet af vattenverk,
som utrifves eller lösas skall, med dess inventarier och tillhörigheter, eller
af den del, som genom försämring bortgår, likasom af den jord, hvilken
enligt föregående §. bör inlösas, skall, efter noggrann undersökning
om verkets beskaffenhet, enligt allmänt gällande grunder för värdering
af fastigheter, i penningar mätas och utsättas. Vid jemförelse af dessa
stadganden torde anledning förefinnas till en sådan tydning, att egare till
vattendränkt jord ovilkorligen skulle vara pligtig att taga lösen derför i
penningar. Denna tolkning, ehuru skenbart rigtig, öfverensstämmer, efter
Utskottens tanka, likväl icke med andan i Författningen, som velat
stadga Lag för uppkommande rättsförhållanden grannar emellan, då den
ene önskar, genom vattens afledning, förbättra egor, och den andre vägrar
att deltaga i kostnaderne derför, men alldeles icke haft för afsigt att
åstadkomma någon förändring i 4 Capitlet 9 §. Jorda-Balken och öfrige
Författningar om skattskyldig jords minskning, ej heller att föranleda den
af Motionairen förutsatta händelse, att hemman medelst äng- eller annan
marks afsöndrande skulle tillskyndas en oersättlig skada. Nyssnämnde
Lagens rum, jemte dermed sammanhang egande äldre stadgar, innehöilo
ovilkorligt förbud emot söndring och minskning af skattskyldig jord, vid
äfventyr att en slik åtgärd skulle vara ogild, och Kongl. Förordningen den
ig December 1327, om hemmans klyfning och jord-afsöndring, tillåter icke,
att jord afskiljes från hemman under andra vilkor, än dels, att sådan
jord icke får i rymd öfverstiga en viss qvot af hemmanets hela egoområde,
samt att dertill icke får användas odal åker eller äng, dels ock
att viss årlig afgäld till stam-hemmanet ålägges den afsöndrade jordalotten.
Med antagande af ofvannämnde tolkning skulle 1824 års Förordning
innefatta ett undantag från dessa allmänna föreskrifter, hvilket så
mycket mindre får antagas, som ett dylikt undantag vore oförenligt med
begreppet om egande rätt, och i allt fall, äfven om det funnits, enligt
allmänna regeln, att äldre Lag måste vika för yngre, upphört att vara
gällande, sedan Kongl. Förordningen den 19 December 1827 utfärdades.
Lag- samt Allm. Btsv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 20. 5
Vid sådant förhållande, och då det lätteligen kunde inträffa, att, om lösen
endast i penningar skulle gifvas, ett hemman, hvars äng hufvudsakligen
utgjordes af vattendränkt mark, skulle tillskyndas betydlig förlust,
samt möjligen bringas derhän, att åbo derå icke vöre besutten, anse Utskotten
en förklaring öfver 4 §. af förevarande Förordning erfordras,
hvarigenom bestämmes, att slik lösen alltid bör gifvas i motsvarande
jord/ Det kan häremot invändas, att hemmans läge någon gång skulle
lägga hinder i vägen för ego-utbyte, men verkan af detta inkast förfaller,
om man besinnar, att den vattendränkta jorden, i dess genom vattnets afledning
förbättrade skick, alltid erbjuder tillgång till ifrågavarande ersättning.
På dessa skäl hafva Utskotten ansett sig böra till antagande föreslå
följande förklaring:
Sedan, genom 4 jf. i Kongl. Förordningen den 20 annar ii 1824, är
vordet stadgadt, att jordegare, som icke vill deltaga i kostnaden för
vattenverks utrifning eller ändring, skall vara både berättigad och
skyldig, att för sin andel i vattendränkt jord emottaga lösen, så har
det ansetts nödigt förklara, att sådan lösen eller ersättning bör gifvas
i jord, som, efter de för ego-utbyte i allmänhet stadgade grunder,
lemnar fullt vederlag för hvad som af trä des; och skall, der belägenheten
icke medgifver ego-utbyte, ersättning utsättas till viss andel
uti den genom vattnets afledning förbättrade jorden, efter som den,
jemförd med samma jord i dess vattendränkta tillstånd, af mätistnän
varder bestämd.
Stockholm den 26 September 1834'
N:o 20.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 Octob. 1834.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående det vid sista Riksdag framställde Förslag
till en ny Stängsel-Förordning.
Sedan Kongl. Maj:t vid sistförflutne Riksdag, den 31 December 1828»
jemte Nådig Proposition, till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat För
-
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 20.
slag till ny Stängsel-Förordning* så hafva Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 19 Augusti l82y, andragit, att de, efter öfvervägande af
de anmärkningar och yttranden, som, vid föredragning till remiss af den
Kongl. Propositionen, blifvit inom Riks-Stånden framställde, så väl emot
de hufvudgrunder, hvarpå Författnings-Förslaget hvilade, som emot dess
flesta föreskrifter i öfrigt, funnit betänkligt, att vid nämnde Riksdag bifalla
de af Kongl- Majit föreslagne hufvudsakliga förändringar i gällande
Lag-stadganden, helst locala förhållanden kunde inträffa, då antingen behofvet
af stängsel till ganska stor del skulle kunna minskas, om ej alldeles
upphöra, eller stängsel-skyldigheten ick,e syntes rättsenligt kunna
stadgas, eller ock blefve för vissa jordegare för mycket betungande 3 och
då dertill kom, ej mindre att, genoas antagande af en ny, från den förut
gällande .så väsendtligen afvikande grund för stängsel-skyldighetens
fördelning, rubbning skulle komma att ega rum i de, jordegare emellan,
redan bestämde förhållanden, än ock ändring i stadganden, som voro af
större allmän omfattning och inverkan på medborgares enskilda oeconomiska
ställning,' borde med yttersta varsamhet tillvägabringas, samt att det
framställda Förslaget icke kunnat blifva tillräckligen kändt af den jordbrukande
allmänheten, hvilkens rätt derunder egentligast vore beroende,
ansågo sig Rikets Ständer böra i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
Lag-Förslags pröfning, och deraf följande antagande eller icke antagande,
måtte få hvila till innevarande Riksdag, samt att emedlertid Förslaget,
jemte Högsta Domstolens deröfver afgifne Utlåtande, och Lag-Comitéens
bifogade motiv till 5 Capitlc-t Byggninga-Balken i nya Civil-Lag-Förslaget,
måtte på allmän bekostnad tryckas, samt lämpliga antal exemplar deraf
tili Länens Hushållnings-Sällskap utdelas, för att genom deras försorg
komma allmänheten tillhanda och blifva af den kändt.
Uti Skrifvelse den 22 sistlidne Februarii har Kongl. Majit i Nåder
tillkännagifvit, att Kongl. Majit, med bifall till denna Rikets Ständers
underdåniga anhållan, behagat låta på allmän bekostnad till trycket befordra
dessa handlingar, samt till hvarje Län afsända 50 exemplar deraf, för
att till kunniga Landtmän och Stadsboer inom Länen utdelas, hvarjemte,
till beredande af ytterligare upplysningar rörande Förslaget i alla dess
delar, HushållningsSällskapen i Länen och, der sådane ej finnas, Konungens
Befallningshafvande, på Nådig Befallning, efter noggrann granskning
af samma Förslag, med underdåniga Utlåtanden till Kongl. Majit
inkommit.
Lag- samt Altm. Besv.- och Oecon.-.Utsks Betänkande N:o zö.
Vid företagen granskning af de i berörde yttranden emot Förslaget
gjorde anmärkningar, har Kongl. Maj:t ansett Sig till närmare undersökning och
öfvervägande böra upptaga sådane bland dem, i afseende hvarpå fråga syn*
tes kunna uppstå, huruvida jemkningar i Förslaget borde ega rum, samt
i följd deraf till Rikets Ständers pröfning framställt åtskilliga mer eller
mindre väsendtliga förändringar och modificationer deruti.
Denna Nådiga Skrifvelse hafva samtlige Riks-Stånden till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskötten öfverlemnat, hvarjemte Utskotten
fått emottaga nedan upptagne motioner och i anledning deraf af»
gifne yttranden, nemligen
Från Vällofl. Borgare-Ståndet:
l:o af Herr Friis;
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
2.*o af Samuel Andersson, från Öland 5
3:0 af Daniel Danielsson, från Örebro Län 5
4:0 af cifons gönsson, från Christianstads Län;
5:0 af Pehr gönsson, från Öland;
6:0 af B. G. Appelquist, från Blekinge, och
7:0 af Olof Olsson, från Wermland; i anledning af hvars anförande följande
Ledamöter sig utlåtit:
a) Botvid jonsson, från Östergöthland;
b) fföns gönsson, från Christianstads Län;
c) Nils Insulin, från Stockholms Län;
d) Petter Andersson, från Halland; samt
e) Gustaf Appelqvist, från Blekinge Län.
Det torde vara öfverflödigt att här serskildt redovisa för de emot Lagförslagets
fleste föreskrifter, så väl af Länens Hushållnings-Sällskap och
enskilde personer, som inom Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, vid föredragning till remiss af den Kongl. Propositionen,
framställde anmärkningar och väckte motioner, emedan det beror
g Lag- samt Allm. Be sv.- och Octon,- Utsk:s Betänkande N:o zo.
på utgången af pröfningen utaf de i Förslaget antagne hufvudgrunder, med
hvad deremot är vordet anmärkt, huruvida granskning af de serskilde föreskrifterna
må erfordras.
Dessa hufvudgrunder, antydde i i:sta, 2:dra och 5:te §§. af första
Art. äro :
ett den som stånga vill, eger dertill vitsord, så vida ego-gränsen år lag•
ligen bestämd eller erkänd;
att egare af instängd skogs- eller betes-mark, som emot åker, äng eller od'
lingsbar mark gränsar, skall vara pligtig att i hägnaden deltaga; samt
att delning sgrunden bestämmes sålunda, att, der egor af enahanda beskaffenhet,
vare sig åker, äng, skog eller betesmark, möta hvarandra, böra delegarne
å ömse sidor, till hälften hvardera, fullgöra stängsel-skyldigheten, men att
deremot, då åker, äng eller, vid Laga skifte, såsom inrösningsjord beräknad, odlingsbar
mark möter skogs- eller betes-mark, bör den senares innehafvare endast
till \:del i stängseln deltaga.
De häremot framställde anmärkningar och afgifne yttranden kunna
under följande punkter i korthet uppfattas;
l.*o Jemte det nu varande stadgandet om fullkomlig befrielse för utmarks-egare
från stängsel-skyldighet emot in-egor af de fleste ansetts obilligt,
hafva somliga gillat det nya Förslaget, andra yrkat, att endast inhägnade
beteshagar borde deltaga, men öfriga utmarken vara fri, och de öfriga,
att utmarks-egare borde emot in-egor hafva lindring i olika förhållanden
till ;j.;del, |;del, och äfven efter utmarkens olika beskaffenhet}
2:0 I afseende på den så kallade hälften-principens användande såsom
delnings-grund, hafva åtskilige Hushållningssällskap, lika med Riksdags-Fullmägtigen
Daniel Danielsson, godkänt Förslaget, hvaremot andra
anmärkt, att denna delnings-grund skulle blifva orättvist betungande för
mindre hemmans-innehafvare, serdeles i händelse vid verkställd ^ delning
af jorden, sådane hemman få sina ego-lotter i två eller flere skiften.
För att afhjelpa denna olägenhet, äro flere Förslag till delnings-grund
framställde, nemligen:
a) Uppskattade ego-beloppet, eller, såsom likartadt dermed, den gamla
delnings-grunden: ”gärde den för mer, som för mera ligger;” hvilken
mening
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o .20. 9
mening Riksdags*FulImägtigen Per jonsson, uti motion vid innevarande
Riksdag biträdt;
hj Hemmantalet, det förmedlade uti in-egor, och det oförmedlade
uti skog och utmark, hvilken åsigt Riksdags-Fullmägtigen Samuel Åndersson,
från Östergöthland, uti afgifvet Memorial godkänt;
c) Inom By: öretal, aln eller stångtal;
d) Då skog och utmark möter in-egor: att utmark bör uppskattas
till sex serskilda slag, samt hägnads skyldigheten derefter mätas, o. s. v.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och enär vitsord till
stängsel, ehuru under olika modificationer, i alla äldre Stängsel-Lagar, utgjort
en stående grundsats, hvars rättvisa och ändamåls-enlighet icke lä*
rer böra betviflas, anse Utskotten sig, utan vidare ordande derom, kunna
tillstyrka dess framgena bibehållande.
Hvad beträffar tillämpningen af denna grundsats vid de händelser,
då skog och betesmark möter in-egor, så enär det måste förutsättas, att
boskaps-egaren är lika pligtig att bidraga till fredande af grannens åker
och äng, som denne att sätta sina egor och grödor i försvars-tillstånd mot
andras kreatur, samt denna skyldighet icke förändras af den omständigheten,
huruvida utmarken är instängd eller öppen, anse Utskotten sig ega
skäl tillstyrka, att ifrågavarande grundsats måtte på det sätt tillämpas, att
egare af skogs- eller betes-mark, som mot åker och äng gränsar, skall vara pligtig
e att i hägnaden deltaga.
Vidkommande åter den föreslagna förändrade delningsgrunden, så ehuru,
å ena sidan, medgifvas måste, att den eger bestämdt företräde uti enkelhet
och lättfattlighet, så att serskildt biträde för stängsel-delnings upprättande
i enlighet dermed icke kunde erfordras, torde, å den andra sidan, böra komma
i betraktande att, genom antagande deraf, skulle den mindre hemmansegaren
få vidkännas en betydligt ökad, dess förmåga mången gång öfverstigande
stängsel-skyldighet; äfvensom de jordegare, hvilka vid verkställdt
ego-skifte fått taga af den sämre jorden till större rymd, och de, hvilka
erhållit sina egor i flere serskilda lotter, icke allenast komma att vidkännas
dessa olägenheter utan äfven den af ökad stängsel-skyldighet.
Bihang till R. St. Prof. 1834-, T'-de Sami. a Åfd,
6:te Häftet.
2
10 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 20.
Vid öfvervägande häraf, och då de uppgifna serskilda förslagen till
delningsgrunder icke synas förtjena afseende, anse Utskotten sig böra tillstyrka
:
att hittills gällande st ångs cl delnings grund må .jemväl hädanefter bibehållas.
Sedan Utskotten således ogillat en af de hufvudgrunder, hvarpå det
Kongl. Förslaget hvilar, följer deraf, att förslaget i sin helhet jemväl måste
af Utskotten ogillas. Då Utskotten likväl ansett sig böra tillstyrka antagande
af den grund för stängsel i gränser emellan utmark och inägor, att
egarne deraf å ömse sidor skola i hägnaders upprättande deltaga, uppkommer
behofvet af en förklaring i öfverensstämmelse härmed öfver Kongl.
Förordningen angående stängsel-skyldigheten den 9 Februarii 1802, hvars
g §., deri förordnas, att de förändringar skog och utmark kan undergå
icke bör verka till ändring i stängsel skyldigheten, skulle till all kraft och
verkan upphöra. Härjemte måste äfven delningsgrtind för ifrågavarande
händelse stadgas, och då Utskotten redan yttrat sin öfvertygelse om lämpligheten
af nu gällande stängsfeldelningsgrund, tro Utskotten densamma
jemväl här vara användbar. Likväl och enär enahanda grund icke gäller,
för delning af stängsel der skog och utmark i rågång mötas, som der inegor
å bägge sidor angränsa, anse Utskotten med billighet och rättvisa
närmast förenligt, att oförmedlade hemmantalet kommer att utgöra grunden,
hvarefter stängselskyldigheten bör mätas, då skog och utmark möta in-egor.
I enlighet härmed föreslå Utskotten, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majtt i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning af följande
innehåll:
f/emte det S-te jf. i Kongl. Förordningen, angående Stängsel-skyldigheten den
(j> Februarii 1802 förklaras till all kraft och verkan upphåfven, vardtr härmed
stadgadt och förordnadt, att uti frågor om stängsels upprättande och underhal,
lande emellan byar och enstaka 'gårdar, eller emellan delegare inom samma by,
der skog, utmark eller beteshage-gränsar emot åker och äng, skall egare till jorden,
utan afseende på dess beskaffenhet eller brukningssätt, efter oförmedlade hemmantalet
i sådan stängsel deltaga.
Stockholm den 26 September 1834*
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 20. 11
Reservation
af Herr von Strussenfeldt: Då Utskotten uti deras nu afgifna betänkande,
dels förkastat de grunder, hvarpå Kongl. Majtts Nådiga Förslag hvilar, dels
ytterst ofullständigt behandlat detta vigtiga ärende, är jag föranlåten till.
kännagifva mitt ogillande af detta Utskottens förfarande. Till ofullständig,
heten hörer isynnerhet uraktlåtenhet att granska hufvudgritnderna och de
serskilda föreskrifterna i Författnings-förslaget, jemte förbigående af de af
Länens hushållnings-sällskap framställda anmärkningar. Dessutom söker
man i Betänkandet förgäfves svar på de under innevarande Riksdag väckta
motioner och gjorda framställningar.
Då jag hufvudsakligen godkänner ifrågavarande förslag, har jag ansett
mig böra företaga en granskning deraf, äfvensom af de i ämnet väckta
motioner och framställda anmärkningar. Härvid har jag trott mig böra
nämna att det förslag till Betänkande, hvarmed Utskottens sammansatta
Beredning till Utskotten inkommit, hufvudsakligen ligger till grund för
denna reservation.
Med anledning af det beslut Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, i afseende
på ofvanstående FörfattningsFörslag, fattat, har Olof Olsson från
Wermland, uti ingifven motion, yrkat att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att samma förslag under innevarande Riksdag
å nyo måtte Rikets Ständer till granskning föreläggas, hvarjemte föns fonsson
från Christianstads Län , under erkännande af behofvet utaf förändrade
stadganden i ämnet, yrkat, att en ny på billighet och rättvisa grundad För-,
fattning måtte vid denna Riksdag utarbetas samt till Kongl. Maj:ts Nådiga
sanclion öfverlemnas. , ' ■ , "
Då Förslag till ny Stängsel-Förordning i följd af Kongl. Maj:fs Nådiga
Proposition hos Rikets Ständer nu till pröfning förekommer, anser jag något
utlåtande öfver ofvannämnde motioner icke erfordras, utan öfvergår till
granskning af de principer, hvarpå berörde förslag hvilar, dervid jag, i öfverensstämmelse
med Botvid fonssons derom gjorde erinran, jemväl ta°ät
kännedom om de framställningar, som vid förra Riksdagen i ämnet blifvit
gjorde.
Berörde hufvudgrunder äro:
Först: att den eger vitsord, sorn stänga vill i fastställd eller eljest god«
känd rågång, så ock i gränser inom skifteslag, der Storskifte, Enskifte eller
12 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskcs Betänkande N:o 20.
Laga skifte behörigen skett , i följd hvaraf skyldigheten för grannar att deltaga
i skillnadsstångsel skall vara allmän, utan afseende pä jordens brukningssätt; från
hvilken allmänna regel de undantag äro gjorde, dels att egare till ostängd utmark
icke skulle vara pligtig att stänga mot åker och äng eller inrösningsjord,
dels att delegare i skifteslag, som i tegskifte ligger, icke skulle hafva rätt stängsel
mot delegare i skifteslaget fordra, och dels att Kronan eller menighet i vissa
händelser icke skulle till stängsels upprättande kunna af angränsande jordegare
tvingas.
Huruvida denna säfs äger allmän giltighet och således ytterst hvilar på
rättsgrunder, samt huruvida den i allmänhet är fullt tillämplig, derom äro
meningarne ganska mycket delade. Bland de betänkligheter, som vid sistlidne
Riksdag vållade frågans uppskof, finnes jemväl den, att local-förhållanden
inträffa, då behofvet af stängsel till ganska stor del skulle kunna
minskas, om ej alldeles upphöra.
Denna åsigt har icke något af hushållnings-sällskapen delat, utan hafva
de, antingen lika med Samuel Andersson från Östergöthland i dess motion
vid innevarande Riksdag, godkänt satsen i dess helhet, eller ock antagit
den med förutsättning af vissa inskränkningar. De skäl, som åberopas
för detta godkännande, äro emedlertid emot hvarannan stridiga, i följd
hvaraf resultaten, som velat dragas deraf, äfven äro olika. A ena sidan
har man med större eller mindre variationer upprepat de grunder, hvilka
Lag-Comitéen i motiven till 5 Cap. Byggninga-Balken i nya Lagförslaget
uppställt, hvaraf velat slutas, att af egande rätt till jord skall följa
skyldighet att hålla stängsel. Å den andra sidan har man icke velat medgifva
riktigheten häraf, utan framställt den ömsesidiga nyttan såsom den
grund, hvarpå stängselskyldigheten borde hvila.
Då jag nu går att afgifva yttrande i denna fråga, torde det böra erinras,
att rättigheten, att af granne fordra biträde till hägnads upprättande
i skilnadslinea, är hos oss uråldrig, ehuru densamma på olika tider egt
olika betydelse, och jemväl, under en längre tidrymd, varit hvilande, eller
åtminstone ganska inskränkt. Det är nemligen bekant, att en del af våra
Landskapslagar gåfvo vitsord, att yrka biträde till stängsel alldeles allmänt
åt byar, som möttes i åker och äng, samt att denna rättighet inskränktes
uti Linds-Lagen, enligt hvilken upprättandet af ny stängsel, byar emellan,
kom att bero på öfverenskommelse, och vitsord endast skulle ega runvi
fråga om underhåll af redan uppsatt hägnad. I 5 Cap. 2 §. Byggninga-Bal
-
Lag- samt Allm. Ben'.- och Oaon.-Utslr.s Betänkande N:o 20. 13
ken af 1734 års Lag upptogs ånyo det fordna stadgandet, att, då by mötte
by, i åker och äng, skulle honom gifvas vitsord, som stänga ville,
och genom Kongl. Förordningen den 9 Februarii lg02 utsträcktes detta
vitsord till hägnads-upprättande och underhåll då ouppodlade egor mötas.
Förevarande Författnings-Förslag har bibehållit • de för närvarande i detta
hänseende gällande stadganden, med det tillägg, att vitsord till stängsel
jemväl skulle ega rum, då odlade egor möta ouppodlade egor, som äro
instängde, samt att utjord och urfjäll tillerkännes enahanda rättighet.
Dsn af Rikets Ständer vid förra Riksdagen antydda åsigt skulle sale"
des leda till en betydlig inskränkning i det vitsord att stänga, som hittills
egt rum. Då afsigten likväl icke synes varit att helt och hållet upphäfva
stängselskyldigheten, blefve det en nödvändig följd, att bestämmandet,
huruvida granne af annan egde fordra hägnadsbiträde, skulle bero af gode
mäns utlåtande. Stängsel vitsord skulle härigenom öfverflyttas från jordegaren
till gode män, och denna uråldriga rättighet således fråntagas den förstnämnde.
Honom tillkommer att sjelf bedöma, huruvida hans egor böra från
öfrige delegares, genom laga skifte, afskiljas, men andra skulle yttra sig,
huruvida deras afstängning vore nyttig. Dit skulle berörde åsigt leda,
så vida man icke ville vidtaga den utväg, antingen att i vissa fall gifva
jordegaren ensam vitsord, och i andra öfverlemna bestämningen åt gode
män, eller ock för serskilda jrrovincer stifta serskilda stängsellagar. Dervid
möter, jemte omöjligheten att bestämma grunden för stänselskyldigheten
i gränserne mellan de serskilde districten, svårigheten att urskilja, på,
hvilka orter vitsord att stänga på ena eller andra sättet borde gälla5
äfvensom en splittring i lagstiftningen uti detta vigtiga ämne skulle lippkomma,
hvilken Rikets Ständer icke lära önska tillvägabringa.
Om det än måste medgifvas att sådana locala förhållanden kunna finnas,
der hägnad vore öfverflödig, torde det icke destomindre vara betänkligt,
att genom lag upphäfva stängselskyldigheten. Med mera säkerhet
torde det kunna öfverlemnas åt jordegarne sjelfva att i de fall, då så nödigt
aktas, öfverenskomma att icke begagna sin ömsesidiga rättighet, än
att helt och hållet upphäfva eller, i så väsentlig måtto, förändra densamma,
sedan folket vant sig dervid, och så länge det står en hvar fritt att erhålla
laga skifte, hvars hufvudsakligaste ändamål eljest skulle förfelas.
Att vitsord till stängsel således bör äfven för framtiden ega rum, anser
jag påtagligt, men, i huru vidsträckt måtto, det beror af de skäl och
14 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskts Betänkande N:o zo.
grunder, hvarpå stadgandet derom rätteligen må anses hvila. Onekligen är
Lag-Comitéens förslag till g Cap. Byggninga-Balken nya Lag-Förslaget conseqvent,
redigt, enkelt och lätt tillämpligt, men huruvida det stödjer sig
på fullkomligt säkra grunder torde vara tvifvel underkastadt. Att antaga
stängselskyldighet såsom en ovilkorlig följd af egande rätt, torde vara en
nog mycket vågad slutsats, helst den svårligen lärer kunna fattas af förståndet.
Stängsel-Lagen, så vida vitsord der är antaget, synes fastmer, lika
med andra oeconomiska Författningar, såsom om laga skifte, hemmansklyfning
m. m., vara en inskränkning i egande rätten, och beroende af nyttan,
som den anses kunna åstadkomma. Då likväl begreppet om nytta är så
oändligt varierande, måste allmänna regler utstakas, hvarefter denna bör
bedömas. Att antaga såsom måttstock den större eller mindre fördel, en
egare njuter af sin egendom, torde emedlertid vara alldeles falskt, ty sådant
beror till en stor del af egarens egen förmåga, och den mindre egendomen
lemnar ofta mera behållning, än den större. ' Den ena grannens
nytta af stängseln bör således icke ställas i jemförelse med den andras, utan
mätas efter den fördel han sjelf af hägnaden njuter i förhållande till de kostnader
han för dess upprättande måste vidkännas/
Med denna åsigt öfverensstämmer ifrågavarande Författnings-Förslag,
som, beträffande ofvanomförmälda sats, så vidt möjligt är, i denna grannlaga
fråga synes förebygga de olägenheter, hvilka från'hvarje oeconomisk
Författning äro oskiljaktige.
I betraktande häraf och då den betydliga inskränkning i stängselskyldigheten,
att icke instängd utmark skulle befrias derifrån, är vorden föreslagen
,' anser jag mig böra vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande första hufuudgrund må med nyssnämnde inskränk•
ning af Rikets Häglof. Ständer godkännar.
Beträffande de serskilda undantag från allmänna regeln, som i öfrigt
uti 8 och 9 §.§. förekomma, vill jag vid granskning af berörde §.$. yttrande
meddela. Emedlertid har jag ansett mig icke böra förbigå två mot
förenämnde allmänna hufvudgrurid gjorde anmärkningar, den ena att vitsord
till stängsel ej bör vara vidsträcktare än vitsord till la.ga skifte, och
den andra att pluraliteten af delegare, beräknadt efter oförmedlade hemmantalet,
endast borde ega vitsord att fordra stängsel.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 20. ig
Hvad beträffar den förra anmärkningen, får jag erinra, att annat är
laga skifte och annat är stängsel. Det förra afser egornes delning och sammandragning,
det senare deras fredande, hvaraf den mindre jordegaren är
lika mycket i behof som den större. Genom laga skifte uppstår en skakning
i markelagets oeconomiska förhållanden
en slags omflyttning af
egande rätt till jorden, ofta af icke obetydlig inflytelse på delegarnes välstånd,
hvadan äfven rättigheten att åstadkomma en sådan rubbning är till
en viss grad inskränkt. Detta inträffar åter icke i fråga om stängsel. Ju
mindre egorymd en delegare innehar, desto mindre förändring kan han
tillvägabringa. Hans vitsord sträcker sig här icke utöfver hans besittning,
och är således mindre verkande än en större delegares. Och på dessa skäl
anser jag anmärkningen icke förtjena afseende.
Öfver den serare anmärkningen får jag afgifva enahanda yttrande.
Att det deri framställde förslag icke är användbart i andra fall, än då
samfällighet möter annat skifteslags eller enstaka hemmans egor, är klart
deraf, att, då jorden är skiftad, delegare icke kan sträcka sitt vitsord längre
än hans egor räcka, och att således endast en röstegande finnes. Dä
det, enligt Kongl. Skiftes-Stadgan, i de fleste fall står hvar och en fritt att
fä sin egolott i samfällighet afskild, kan en delegare, genom sitt vitsord
till laga skifte, tvinga de öfrige, antingen att dela samfälligheten, eller
att sjelfve hålla stängsel i rågång deromkring och yrka mötande grannars
deltagningsskyldighet i sådan stängsel, hvaraf följer att om den förra utvägen
väjjes, den ene delegarens vitsord inskränkes till stängsel omkring
de egor, han ensam kommer att besitta, och om den senare vidtages, att
delegarne gemensamt begagna sitt stängsel-vitsord. Denna anmärkning torde
således^förfalla.
För clet andra: att delningsgrunden sålunda bestämmes, att der egor af
enahanda beskaffenhet, vare sig Åker, Äng, Skog eller Betesmark möta hvarandra,
böra delegare till hälften hvardera, hägnaden upprätta, men att deremot,
der Åker., Äng eller vid laga skifte såsom inrösnings-jbrd, beräknad odlingsbar
mark möter instängd Skog eller Betesmark, skall innehafvaren af den senare endast
till en tredjedel taga del i stängseln.•
Om det kunde antagas1, att af egande rätt följde skyldighet att hålla
hägnad, vore fördelningen af stängseln lätt uppgjord. Den enas egande
rätt skulle anses jemngod med den andras och, der egor möttes, borde
hvar och en till hälften deltaga i stängseln.
16 Lag* samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande■ N:o 20.
I denna åsigt hafva flere af Hushållnings-Sällskapen instämt, under
yrkande, att den så kallade hälftenprincipen borde i alla möjliga fall tilllämpas.
Deremot har det å andra sidan blifvit anmärkt, att mindre hemman
skulle derigenom, blifva mycket betungade till fördel för de större, stundom
till den grad att hemmanets värde ej skulle motsvara kostnaderne för
dess inhägnande. För att afhjelpa denna olägenhet, äro flere förslag till
delningsgrund framställde, nemligen:
l:o) uppskattade ego-beloppet, eller, såsom likartadt dermed, den gamla
delningsgrunden, ”gärde den för mer, som för mera ligger;” hvilken mening
Riksdagsfullmägtigen Pehr gönsson från Öland uti motion vid innevarande
Riksdag biträde5
2:0) hemmantalet, det förmedlade uti inegor och det oförmedlade i
skog och utmark, hvilken åsigt Riksdagsfullmägtigen Samuel Andersson från
Östergöthland uti afgifvet Memorial godkändt;
3:0) inom by, öretal, aln eller stångfall;
4:0) då skog och utmark möter inegor, a) fullkomlig befrielse för
Utmarksegaren från deltagande i hägnad, b) att endast inhägnade beteshagar
borde deltaga, men öfriga utmarken vara fri, c) att utmark borde
uppskattas till sex serskilda slag, samt hägnads-skyldigheten derefter mätas,
d) att Utmarksegare borde deltaga till |:del, ijdel, o. s. v.
Då jag, på sätt ofvan är anfördt, icke ansett mig kunna antaga egande
rätt ensamt såsom grund för stängselskyldighet, följer deraf, att jag icke
heller oinskränkt kunnat godkänna den deraf dragne slutföljd, att der egor
i skillnadslinea mötas, bör hvardera delegare till hälften taga de] i stängseln.
Den ömsesidiga nyttan, hvilken jag ansett utgöra grunden för stängselskyldigheten,
måste 1 följd deraf jemväl läggas till grund för de stadganden,
hvarefter delningen bör ske.
Detta oaktadt kan jag icke tillstyrka antagande af någon bland de i
1, 2 och 3 punkterne här ofvan föreslagne delningsgrunder, hvilkas olämplighet
Lag-Comitéen fullständigt ådagalagt i motiven till g Cap. B. B.
Nya Lagförslaget.
Jag får endast tillägga, såsom ytterligare skäl mot hemmantalets antagande
till delningsgrund, att hemmansklyfning då skulle komma att ega
en
Lag samt Allni. Besvoch Occon. Utsk:s Betänkande N:o 20. 17
en betyd,inde inverkan på stängselskyldigbeten. Den, som i år med J
hemman möter ett helt, kan nästa år få en granne, som endast eger
eller sjelf öka sitt hemman till ett halft o. s. v. Skulle stängseln då å-nyo
fördelas? ett dylikt vacklande, ehuru skadligt, vore dock oundvikligt, så
vida icke all conseqvens skulle åsidosättas. Egaren till \ hemmanet skulle
nödgas hålla -f af den stängsel, hvari han förut deltagit till -fj hans större
eller mindre deltagnings skyldighet skulle ställas i fullkomligt beroende
af grannens godtycke. Icke utan skäl klagade han öfver orättvisa, men
egentliga orsaken härtill ligger i den orättmätiga fördel den mindre jordegaren
alltid får tillgodonjuta på den störres bekostnad, så länge mantal
utgör delningsgrund.
Då det, vid bestämmande af en allmän regel för delningsgrund, måste
såsom säkert antagas, att fördelen af in-egors frånskiljande från grannens
lika beskaffade egor, i allmänhet motsvarar kostnaderne för halfva stängseln
deromkring, och då stängsel i rågångs linea, der skogs- eller betesmark
mötas, jemväl i allmänhet måste antagas medföra nytta samt för den
händelse, att fördelen icke skulle motsvara hägnadsbesväret, lindring deri,
vida större än den som, enligt lg02 års Förordning, eger rum, finnes uti
g §. föreslagen; anser jag icke betänkligt, att, med jemväl fäs t a,dt afseende
å det afgjorda företräde af enkelhet och bestämdhet, som den i Författningsförslaget
angifne delningsgrund framför alla öfriga eger, tillstyrka
Rikets Ständer:
att antaga samma delningsgrund, så att, der egor af enahanda beskaf.
fenhet möta hvarandra, böra delegare till hälften hvard ra stängsel
upprätta.
Hvad åter angår den händelse då in-egor möta skog eller betesmark
inser jag, å ena sidan, lika med de fleste af Länens Hushållnings-Sällskap
och Motionairen Samuel Andersson, obilligheten deri, att utmarks-egaren
skulle vara helt och hållet befriad från stängselskyldigbeten, men måste
ä den andra , erkänna vigten af det inkast att han stundom af hägnaden
icke eger någon fördel. Att genom skogs-eller betesmarkens uppskattning
till vissa grader bestämma deltagningsskyldigheten, skulle likväj leda till
oredor och tvister. Det är icke möjligt att uppgifva bestämda reglor för
en dylik uppskattning, och helt olika grunder torde, inom olika skifteslag,
dervid komma att följas.
Bihang till H St. Brot. 1834■ 7uh Sami. 2 Afd.
6.- te Hiift 11. 3
Ig Lag samt Ailm. Best} • vek (Jacon -Utsk:s Batankaude N:ö 20.
Enär likväl den betydliga inskränkning, som, enligt Kongl. Maj:fs senare
Nådiga Proposition, uti Utmarks-egarens stängselskyldighet, hvilken
icke skulle komma i fråga i annan händelse, än då utmarken vore instängd,
leder derhän att stängselvitsord icke gäller innan nyttan af hägnaden,
just genom den föregångne instängningen, blifvit ådagalagd, samt då
jag icke kunnat utfinna någon mera lämplig delningsgrund, än den att egare
till skog eller betesmark, som möter in-egor, skall till en tredjedel taga
del i stängseln, tillstyrker jag,
att Kongl. Maj.-ts Nådiga förslag äfven i denna del må bifallas.
Då jag sålunda yttrat mig, angående de hufvudgrunder, hvarå Författningsförslaget
h vilar, återstår det att till granskning företaga de i hvarje
§. förekommande föreskrifter tillika med deremot gjorde anmärkningar,
hvartill jag alltså öfvergår:
1 Art.
2 §. l morn. Då redactionen af detta moment i så måtto är otydlig,
att ovisshet kan uppstå, huruvida uttrycket ”instängd skog eller betesmark”
afser inhägnad endast af Skifteslagets eller enstaka hemmanets skog och
utmark, eller om derunder äfven borde inbegripas tillgränsande'skifteslags
egor, hvilka äro stängde i yttre gränserne , men icke i rålinien mot förstnämnde
skifteslag eller enstaka hemman, föreslår jag, att början af detta
mom. må erhålla denna lydelse;
.. Gränsar Skiftes-Lags eller enstaka hemmans instängda skogs• eller
betesmark emot åker eller äng etc.
Vidare, enär på sätt förut är anmärkt, ett undantag från allmänna regeln,
att, der egor mötas, skall den som vill stänga i rågång hafva vitsord,
i så måtto eger rum, att skog och betesmark, som ligger ostängd, är
befriad från stängselskyldighet, men sådant icke finnes utmärkt annorledes,
än genom uteslutande af all föreskrift om hägnadsskyIdighet för sistberörde
slags egor — således endast negativt; anser jag nödigt att medelst förtydligande
af denna §., tillvaron af förrberörde undantag må uttryckas och
föreslår alltså, att vid slutet af §:s första mom. må införas följande tillägg;
_ — — — deltaga. Men ligger den angränsande skogs- eller
betesmarken för 2:ne eller flere Skifteslag oinstängd, ege då något deltagande
för densamma i stängseln icke rum.
Lag samt Allm. Mesu. och Oecon. Utsk:s Betänkande N:o 20. ig
3 §. De mot denna §. rigtade anmärkningar afse dels förkortande af
stängselsträckning, som i visst fall berättigar till lindring, från 3OOO famnar
till olika uppgifne lägre famntal, dels yrkande att ali bestämning härom
borde ur Lagen utgå och i hvarje händelse bero af serskild pröfning.
Den förra af dessa anmärkningar har redan vunnit det afseende, som
förändringen af denna §. uti Kongl. Majtts Nådiga Proposition vid innevarande
Riksdag utvisar, och den senare torde så mycket mindre förtjena
afseende, sorn Lagstiftare n i alla händelser, der det kan ske, bör gifva bestämda
föreskrifter, och öfverlemna så litet som möjligt åt godtyckets bedömande.
_ _
4 §. Här upprepas samma hypothesis 2:ne kort efter hvarannan följande
gånger. Jag tror att denna paragraf kunde, med bibehållande af sitt
innehåll, sammandragas på följande sätt:
”Går allmän väg öfver Rågång, Skifteslag eller enstaka hemman emellan,
då skall med skyldigheten, att till egornes fredande grind hålla,
förfaras på sätt angående stängselskyldigheten i 1, 2 och 3 §.§. säges.
Der Skifteslag eller enstaka hemman har rätt till enskild väg eller fädrift
öfver annat Skifteslags eller annat enstaka hemmans egor, böra delegarne
i förra Skifteslaget eller enstaka hemmanet, hvar och en i mon af den
nytta de deraf hafva, hålla den stängsel, led eller grind, sorn för begagnandet
af fädriften eller enskilda vägen kunna finnas nödige etc. etc.”
g §. Det har blifvit anmärkt, att förevarande §. skall stå i strid med
stadgandet i l §., att hela skifteslaget skall taga del i rågångsstängsel, enär,
enligt 5 §., den granne, hvars egor angränsa rågång mot annat skifteslag,
ensam skall fullgöra Skifteslagets stängselskyldighet i rågången.
Vid jemförelse emellan dessa 2.'ne §§., är det uppenbardt, att de afse
belt och hållet olika händelser. 1 §. stadgar en allmän regel, att skifteslag
skall till en viss del hålla stängsel i rågång mot annat skifteslag eller
enstaka hemman, men här lemnäs icke någon föreskrift, huru förhållas bör
i det serskilda fall, då stängsel yrkas inom skifteslaget. Stadgandet derom
måste sökas i 5 §., som ingalunda innefattar en motsägelse mot, utan tvertom
en fullkomlig conseqvent utveckling af den i l §. gifna allmänna regeln.
Det faller sig nemligen klart, att då stängsel yrkas mot ett skifteslag,
hvilket undergått lagligt skifte, den dél-egare deri, hvars egor angränsa
rågången, icke ställes i annat förhållande till sin utom rågången bo
-
20 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsks Betänkande N:o zo.
ende granne, an det, hvari han står till den eller de del-egare i skifteslaget,
sorn med deras egor möta hans och således kunna mot honom göra
sitt stängsel-vitsord gällande. Så i ena som andra händelsen måste han
stänga för sina egna egor, och något skäl kan af föreskrifterne i dessa §§.
icke hemtas för den slutsats, att stängsel-skyldigheten skulle härutöfver
utsträckas, eller att del-egare, hvars egor angränsa rågång, skulle dermed
mer än någon annan betungas.
6 §• För att vinna större tydlighet och bestämdhet uti redactiooen
af förevarande §., har jag ansett mig böra föreslå, att orden i rågång må
införas i stadgandet om delnings-grund, då del egare öfverenskomma att
utan stängsel sins emellan bruka sina egor, och skulle uttrycket ”då skofla
de efter hvarderas ego-andel emot det skifteslag eller enstaka hemman”
etc., således förändras till följande lydelse: då skola de efter hvarderas egoandelf
rågång emot det skiftes-lag eller enstaka hemman, etc.
8 §. Af åtskilige Hushållnings-Sällskap hafva framställningar blifvit
gjorde derom , att del-egare i skiftes-lag, sorn i teg-skifte ligger, borde tillerkännas
stängsel-vitsord mot sine grannar i skiftes-laget, såsom följd hvaraf
Riksdags-Fullmägtigen Daniel Danielsson föreslagit, att stadgande om delningsgrund
vid dylike fall borde meddelas.
I denna fråga får jag yttra, att en slik rättighet icke lärer kunna tilläggas
jordegare, som med hvarandra i tegskifte ligga, dels derföre, att
ingen säkerhet finnes för besittningen af den ena eller andra jordlotten,
så länge massan är odelad, dels emedan stängsel-skyldigheten i dessa samfälligheter
bfefve mångdubblad, och dymedelst så kostsam, att den icke
skulle motsvara nyttan af stängseln. Det synes derföre vara oemotsägligt
rätt, att den, sorn vill hafva sina egor frånstängda andras, dess förinnan bör •
hafva dem frånskiftade och att honom således i annat fall ensam åligger att
bekosta den stängsel, han endast för egen del åstundan
Deremot, enär uti Författnings-Förslaget saknas föreskrift, huru förhållas
bör med stängsel emellan ut- och in-egor i skifteslag, sorn i tegskifte
ligger, i hvilket hänseende bestämdt stadgande synes så mycket mer behöfligt,
som del-egare eljest utan påföljd skulle kunna låta sådan hägnad
förfalla, och derigenom tillskynda grannarne skada, anser jag mig böra tillstyrka,
att vid sista mom. af denna §. må göras följande tillägg:
Lag- samt Allm. Bi,sv.' och Oecon. Utslds Betänkande N:o 20: 21
— — fordra. I nödig stängsel för de gemensamma in-egornes fredande
deltaga alla delegarne efter delnings gr un den, derest ej annorlunda
godvilligt öfverenskommes.
9 §. Mot det i denna §. föreslagne stadgande, att Kronan af angränsande
jordegare icke skulle kunna 'tvingas till stängsels upprättande för
Djurgårdar, Krono-parker, Krono-allmänningar och andra lägenheter, samt
att menighet, som begagnar Lands- och Härads-allmänningar, jemte grufveskogar,
borde njuta enahanda förmon, äro anmärkningar framställde, så val
af Riksdags-Fullmägtigen Daniel Danielsson, som af åtskillige bland Hushållnings-Sällskapen
, hvilka yrkat, att denna afvikelse från allmänna regeln
för stängsel-skyldighet icke borde godkännas, enär den inskränker
enskildas rätt, som bör anses lika helig, ehvad den göres gällande mot enskilde
personer eller Kronan och menigheten. Om det å ena sidan icke
kan nekas, att det föreslagne stadgandet någon gång torde träda den enskildes
rätt för när, bör å den andra icke förbises de vigtiga skäl ^ som ligga
till grund för förslaget. De drygare kostnader Kronan för arbeten, verkställde
för dess räkning, vanligtvis får vidkännas, svårigheten att hålla
uppsigt på ofta vidsträckta hägnader omkring mark, som föga gagnar, och
olägenheter, stundom förluster af rättegångar med angränsande del-egare
om ersättning för åkerskada, tillkommen genom hägnad, synas utgöra grunden
för detta stadgande. Fastän jag icke misskänner vigten af dessa skäl ,
anser jag icke desto mindre det deraf föranledde stadgande vara både för
allmänt och för mycket vidsträckt. Det angifna förhållandet i fråga om
Kronans egendomar af ofvannämnde beskaffenhet, torde egentligen inträffa
i Rikets Norra lhovincer; det måste väl medgifvas, att der har Kronan i
allmänhet icke någon serdeles nytta af stängseln, och att densamma icke
utan stora svårigheter och kostnader för Kronan kan uppföras samt underhållas;
deremot torde ett sådant .förhållande sällan eller aldrig inträffa, i
afseende på menigheters allmänningar och skogar. Hushållningen med dessa
senare närmar sig mera det enskilda än. det allmänna. Hvarje del-egare
har tillfälle att sjelf upprätta sin del i hägnaden, och aflägsenheten torde
lika litet få antagas som gällande skäl till befrielse för dem, som för hvarje
annan enskild person. Men såvida man ingår på den åsigten, att menigheters
allmänningar och skogar böra, jemte Kronans parker, djurgårdar etc.,
inom de sydliga och medlersta delarna af Riket, deltaga i stängsel-skyldigheten,
så torde slutet af §. tarfva en förändring, så att den icke kunde tydas
derhän, att ofvannämnde allmänningar och skogar, som sålunda borde deltaga
i stängsel-skyldigheten, skulle jemväl vara förpligtade att stänga emot
22 Lag- samt Allm. Besv.- och Octon.- Utsh:s Betänkande N:o 20.
de delar deraf, som blifvit åt enskilde upplåtne. — Att både stänga emot
angränsande hemman och lägenheter, samt alla delar, som kunna åt enskilde
af allmänningarne eller skogarne upplåtas, måste blifva allt för betungande.
Och i öfverensstämmelse härmed, samt då jag har mig bekant,
att några Sockne-allmänningar ännu finnas, hvilka äro odelade, har jag
ansett mig böra tillstyrka, att ifrågavarande §. måtte förändras till följande
lydelse .
Hvad nu om stängsel-skyldighet stadgadt finnes galle ock i fråga — —
— — lägenheter på landet å andra sidan»; äfvensom i afseende på
stängseln dels emot odelade Lands-, Härads• och Sockne-allmänningar, dels emot
Grufve-skogar, Djurgårdar, Krono-parker, Krono-allmänningar och andra Kronans
lägenheter, med undantag af Kronans ödeliggande marker i Rikets Norra Provincer,
nemi. Stora Kopparbergs,, Gefleborgs, Wester-Norrlands, jemtlands, Wester-
och Norrbottens Lån; men har någon, utaf dessa skogar och allmänningar,
fått någon del sig tillagd, antingen såsom tillhörighet eller understöd till hemman,
eller eljest såsom lägenhet eller nytt hemman, hålle han ensam stängsel så
länge Lands-, Härads- och Sockne-allmänningar ne icke äro emellan interessenterm
delade, och de öfrige äro under allmän uppsigt bibehållne.
10 §. Då den i 1 morn. förutsatte händelse, att å eller ström ej gör
fred, jemväl kan inträffa i afseende på sjö, dam eller träsk, torde uttrycket:
”Går Rågång eller Skillnads-linea i A eller Ström, den der ej ”
böra förändras till följande: Går Rågång eller Skillnads-linea i Å, Ström
eller annat vatten, det der ej etc.
Vid denna §. bör till besvarande upptagas Riksdags-Fullmägtigen B.
G. Apelqvists framställde yrkande, att, liksom delning af jord sker genom
taxering, äfven delning af gärde sgårdar må vinna en lika behandling, och afseende
fästas å den olika local och skiljaktigheter, som dervid sig förete.
Såsom svar härå torde det göra tillfyllest, att endast hänvisa tili 3
mom. af denna §., der stadgande förekommer om uppskattning af stängselskyldighet,
så vidt den för olika locala förhållanden erfordras. Den af
Motionairen gjorde framställning torde således få förfalla.
11 §. Vid granskning af sista momentet uti denna §., har jag fästat
uppmärksamhet derå, att Förslaget i dess nuvarande skick helt och hållet
frångått de grunder hvarå Förslaget, sådant det förekom vid förra Riks
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskts Betänkande N:o 20. 63
dagen, hvilade, i fråga om ersättning för hägnad, som delegare vid skeende
ny delning mister.
Det är med billighet öfverensstämmande, att delegare, sorn mister
hägnad, utan att återfå stängselskyldighet på annat ställe, må afträda densimma
i dess dåvarande skick. Vinsten att undgå framtida underhållning
upp.väger fullkomligt hägnadens värde. Deremot inträffar ett annat förhållande,
då delegare endast utbyter stängsel-skyld-ighet på ett ställe mot enahanda
skyldighet på ett annat. Det vore här icke med rättvisa förenligt,
att fråndöma honom ersättning, helst han ofta nödgades mottaga stängselskyldighet
å ställen, der hägnad saknades eller vore af sämre beskaffenhet,
än den han afcrädt. På desse skäl anser jag mig böra vördsamt föreslå,
att sista mom. af förevarande §. må erhålla följande lydelse;
— — — och clensamma underhållit. Mister någon vid skeende ny delning
hägnad, som honom förut ålegat underhålla, men hvarifrån han, enligt denna
Förordning, varder befriad, utan skyldighet att på annat ställe motsvarande hägnad
hålla, ege den del-egare, som hägnaden på sin lott erhåller, att densamma i
dess då varande skick, utan ersättning, emottaga. Eljest njute den, som nödgas
afstå förut innehafvande hägnad, skälig ersättning derför, derest ej annorlunda,
vederbörande emellan, åsämjes.
Det återstår att här besvara Daniel Danielssons, uti ingifven motion,
framställde yrkande, att hägnad, då den afträdes, bör vara i laggildt stånd.
Att ett dylikt stadgande vore föga billigt för de händelser, då hägnad
utan ersättning afträdes, torde böra medgifvas, och jag kan icke eller
inse, att någon fördel deraf vore att vänta i de fall, då ersättning bör ega
rum. Om hägnad, under den tid delning förehafves, vanvårdas, faller ersättnings-beloppct
i nion derefter. Icke eller kan någon grund för bestämmande
af ersättnings-summan hemtas af den omständigheten, huruvida hägnaden
är laggild eller icke, emedan t. ex. ogild stengård kan ega större
värde än laggild hägnad af träd o. s. v. I betraktande häraf anser jag
mig böra tillstyrka;
att Daniel Danielssons motion i denna del må förfalla.
12 §. Mot det i denna §. af Förslaget upptagne stadgande, att så kallade
rishag eller brottgård icke må såsom laggild stängsel anses, hafva
från många Län, serdeles de norra, anmärkningar blifvit gjorde, under
04 Bag- smn't Besv.- och Oecon ■ Utsk:s Betänkande N:o 20.
framställning om nödvändigheten, att antaga detta sätt, att hägna, såsofn laggild.
Det skäl, som åberopas till stöd för detta yrkande, är hufvudsakligen
den lättnad i fullgörande af stängsel-skyldigheten, som skulle uppkomma,
och med fästade afseende härå anser jag mig böra föreslå, att rishag
och brottgård, som i ut-egor, der jorden är af mindre värde, synes uppfylla
ändamålet, må såsom laggild stängsel antagas, i följd hvaraf det i
Författnings-Förslaget upptagne stadgande, ”ätt så kallade rishag eller brott”gård
af sammanhopade rishögar eller nedfällde oqvistade trän, som på
”några orter i Riket såsom -stängsel brukas, icke må för laggild anses
torde böra utgå, samt i stället under en sjette punkt införas följande:
6:0 Rishag eller Brottgärd, som bör göras lika hög, som stängsel
af träd, och så fast och tät, att fullkomlig fred derigenom vinnes;
dock må sådan stängsel endast begagnas, der skogs- eller betesmark
å bägge sidor intill skillnads-linien gränsa.
Ig §. Uti till Heder v. Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, har Daniel
Danielsson från Örebro Län , under förmenande, att tiden för klanders anställande
mot stängseldelning vore för lång, föreslagit, att berörde klandertid
borde utsättas till nästa Ting å landet, samt att stämning i slika mål
skulle få communiceras medelst uppläsning två gånger från Predikstolarne
i de församlingars Kyrkor, der stängsel-laget vore beläget.
I anledning af den förra anmärkningen, får jag yttra att, då, enligt
sista mom. i förevarande §., stängsel-delning, hvilken icke blifvit som skiftesärende
behandlad, alltid skall gå i verkställighet, ändå att klander deremot
arföres, finner jag icke skäl att tillstyrka bifall till detta, utan alla
motiv framställda, yrkande.
Hvad angår Motionairens yrkande om serskildt stämnings-sätt i mål,
som röra stängsel-delning, så enär uti Kongl. Resolutionen den 29 Maji
1752 finnes förskrifvet att, då tvist Härader och Socknar emellan uppkommer,
eller eljest en hel menighet bör stämmas, stämningen må i laga tid
uppläsas från Predikstolarne i det Härad eller Socken, som tilltalas eller
sökes, samt stämning i andra än dessa fall torde böra , i den ordning allmänna
Lagen och serskilda Författningar utsätta, Svaranden tillställas, lärer
någon serskild föreskrift i detta ämne icke erfordras, i följd hvaraf motionen
äfven i denna del torde få förfalla.
14 §•
V
Lag- samt Allm. Besv.- och O teon.- U&k:s Betänkande N:o 20. o g
14 §. Riksdags-Fulhnägtigen Daniel Danielsson, jemte åtskilKge Hushållnings-Sällskap,
hafva yrkat förändring uti den här utsatte tid, inom hvilken
hägnad om våren bör sättas i fredgildt skick, och föreslagit, att denna
termin jemväl för Svea Rike och Vermland borde bestämmas till den 10
Maji, helst det ofta inträffade, att jorden, serdeles i de södra delarne af
Svea Rike, vid denna tid redan är fri från käle.
Då det äfvenledes ofta inträffar, att käle icke är ur jorden förr än den
1 Junii, samt ifrågaställde stadgande dessutom icke är serdeles magtpåliggande,
helst 2 inom. i denna §. föreskrifver, att den, som utsläpper kreatur
å tid, då man icke är skyldig att hägnad i fredgildt skick hafva, skall
vårda kreaturen, så att de ej å annars egor skada göra, finner jag icke
lämpligt, att i detta hänseende tillstyrka någon förändring i FörfattningsFörslaget.
Deremot har jag anmärkt, att i denna §. saknas föreskrift, huru länge
egor om hösten böra i hägn stå, och då stadgande härom, så väl hädanefter,
som hittills, torde erfordras, anser jag lämpligt föreslå, att förevarande
§-. må förändras till följande lydelse :
Om sädesåker skall stängd vara, då mark bär är och käle ur
jorden — — — — — — — den första dag i Junii
månad, samt sedan hållas i fredgildt skick, så långe kreaturen å egorne
betås. Utsläpper någon etc.
ig §. innehåller bland annat det stadgande, att om ny stängsel ej
uppföres inom derföre bestämd tid, eller bättras ej ogild stängsel då derom
tillsäges, och vill den, som af försummelsen lida kan, stägseln sjelf uppföra
eller bättra, kalle 2:ne ojäfvige män att syn hålla, och njute, sedan
bristen af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då hos Kronofogde
eller Magistrat anmälan derom göres. Nöjes den, som stängseln hålla skulle,
ej deråt, gore sin talan vid behörig domstol anhängig inom den tid i
13 §. sagdt är.
Bihang till R. St. Prof. 1834. 7-d* Sami. 2, Afd,
6:te Häftet.
4
26 Lag- samt Allm. Besu.- och Oecon.-Utsks Betänkande N:o 20.
I anledning häraf har bort anmärkas, att detta stadgande icke står i
öfverensstämmelse med hittills gällande Executions-lagar, enligt hvilka ingen
betjent, som lyder under Konungens Befallningshafvande, utan sin förmans
befallning, får göra någon utsökning annat än, å.laga kraftvunna
domar och utslag, för expeditions-lösen, och i vissa fall för obetalde arfvo*
den till embets- och tjenstemän. Fordran, ehvad den tillkommit genom försummad
stängsel eller af annan orsak, är lika gild, och bör derföre på lika
sätt utsökas. Större myndighet i detta än i andra fall torde icke böra
under-executor anförtros. Hans åliggande är att verkställa, men icke att
pröfva. Ehuru pröfningsrätten icke här skulle utsträckas vidare än till bedömande,
huruvida bristen vore af ojäfvige män vitsordad eller icke, torde
densamma så mycket mindre böra öfverlemnas åt en Kronobetjent, som
sjelfva uttrycket ”vitsordad” är obestämdt och lemnar ovisshet, huruvida
dermed bör förstås, att ojäfvige män edeligen bestyrkt fordringsbeloppet,
eller derom eljest lemnat muntlig eller skriftlig uppgift, hvilken senare
icke torde böra få grunda en under-executors rätt att göra utmätning.
På dessa skäl föreslår jag, att 2:dra mom. af denna §. må förändras
till följande lydelse:
Uppföres ej ny stängsel inom derföre bestämd tid, eller bättras ej
ogild stängsel genast, då derom tillsäges, och vill den, som af försummelsen li'
da kan, stängseln sjelf uppföra eller bättra; kalle 2:ne ojäfvige män att syn
hålla och kostnaden mäta, och njute sedan ersättning af honom, som sin stängselskyldighet
försummat.
Sedan jag nu yttrat mig öfver Förslagets särskilde delar, bör jag slutligen
till besvarande upptaga, hvad Herr Friis, uti anförande hos Välloil.
Borgare-Ståndet, haft att deremot påminna. Med godkännande af de rättsgrunder,
hvarpå Förslaget hvilar, har Herr Friis ansett en mera bestämd,
och utvecklad form nödvändig, och, för vinnande af detta syftemål, föreslagit,
att uti nya Stängsel-Förordningen borde inflyta ett stadgande, hvarefter
stängsel-skyldigheten kunde bedömas, i händelse den skulle yrkas mot egare
Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 20. 27
till lotter å Kronans allmänningar i f. d. Hellestads och Vånga Bergslager
i Östergöthland, hvilka utan åsatt mantal blifvit å auction försålde.
Vid pröfning af denna fråga har jag, som icke kunnat inse behofvet
af en undantags-lag för den ort Motionairen omförmält, ansett mig endast
böra hänvisa till 9 §. i Författnings-Förslaget, der tillräcklige upplysningar
torde erhållas, huru stängsel-skyldigheten för ifrågavarande fall bör fullgöras,
och tillstyrker alltså:
att den af Herr Friis gjorde framställning må Järfalla.”
Häruti instämde Herr von Torne, Herr Doctor Bjorkman, Herr Doctor
Nibelius och Herr Rubin; äfvensom Herr Grefve Horn, med den anmärk.
ning, att Herr Grefven, beträffande utmarks-egares stängsel-skyldighet emot
inegor, ansåg någon skilnad icke böra ega rum, ehvad utmarken är instängd
eller öppen.
STOCKHOLM, H. G. Nordström, 1834.
K - -ä ' >-/ ■ ' .,;V . n.
- - v'" v '■-  •f ' ~~ - ' _ ' _ -'C ;•
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk'.s Betänkande Nio 2/. 1
N:o 21.
Ankom till Exp^-Utsk, 1 Nor.
Betänkande, i anledning af gjorda anmärkningar vid
Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftes-Verket i Riket
den 4 Maji 1827, samt Kongl. Kungörelsen den 9
Junii 1832.
Till Utskottens gemensamma handläggning hafva blifvit remitterade nedanstående
motioner, och 1 anledning deraf afgifna yttranden, nemligen:
Från Högloft. Ridderskap et och Adeln:
1:0 Af Herr Friherre Cederström, Jacob;
2:0 Af Herr Ramsay, Otto Johan, i anledning af hvars anförande
Herr Ehrencrona, Eric Philip Gammal, sig utlåtit;
3:o Af Herr Gyllenhaal, Lars Herman, i anledning af hvars memorial
Herr Ehrencrona och Herr Danckwardt sig yttrat.
Erån det Hederv. Bonde-Ståndet:
/po Af Nils Insulin från Stockholms Län, i anledning af hvars memorial
sig utlåtit,
a) vice Talmannen Jon Jonsson,
Anders Ericsson från Örebro Län,
c) Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län,
d) Johan Wiklund från Westerbottens Län,
e) Nils Mänsson från Malmöhus Län,
f) Per Henricsson från Norrbottens Län,
g) Botvid Jonsson från Östergöthland,
h) Nils Persson från Södermanlands Län och
i) Lars Larsson från Elfsborgs Län;
5:o Af Jacob Kylander från Wermlands Län; med hvilken Oloj
Olsson oell Per Henricsson från samma Län samt Eric Hansson från Örebro
Län sig förenat;
6:0 Af Nils Persson från Södermanland;
7:0 Af Peter Persson från Calmar Län;
8:0 Af Lars Larsson från Skaraborgs Län, uti hvars anförande flere
Ledamöter sig förenat;
Bihang till R. St. Prat. 1834. lule Sami. 2'dra AJd. 1
l-.de
a Lag— samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk’.s Betänkande N:o 21.
gro Af Tuf ve Månsson från Malmöhus Län;
10:0 Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, med hvilken åtskilliga
Ledamöter sig förenat;
liro Af Peter Andersson från Halland, hvars anförande föranledt
yttranden af
a) Johan Jacob Rutberg från Norrbotten,
b) Bengt Gudmundsson från Halland,
c) Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
d) 1Sils Mänsson från Malmöhus Län,
e) Carl Gabrielsson från östergöthland,
f) Per Nilsson från Christianstads Län,
g) Johannes Andersson från Jönköpings Län,
li) Johan Peter Jansson från Stockholms Län,
i) Lars Larsson från Skaraborgs Län,
k) Lars Hansson från .Bohus Län,
13 Nils Insulin från Stockholms Län,
m) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
n) Johan Wiklund från Westerbotten,
o) Anders Larsson från Upsala Län;
12:0 Af J. Peter Jansson från Stockholms Län;
10:0 Af Anders Andersson från Östergöthlands Län;
14:0 Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, i anledning af hvars
memorial Nils Strindlund och Johan Wiklund sig yttrat;
i5:o Af Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, hvars anförande
föranledt yttranden af 11
a) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
b) Nils Insulin från Stockholms Län,
d) Nils Månsson från Malmöhus Län;
16:0 Af Olof OIssoti från Östergöthlands Län;
17:0 Af Lars Hansson från Bohus Län, med hvilken Olof Mänsson
från Blekinge sig förenat, och i anledning af hvars memorial sig utlåtit,
a) Johan Bengtsson från Wester-Norrland,
b) Nils Persson från Södermanland,
c) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
d) Johannes Christoffersson från Kronobergs Län,
e) Ola Jeppsson från Blekinge,
f) Vice Talmannen Jon Jonsson _,
g) Per Nilsson från Christianstads Län,
Lag- samt Atlm. Bese.- och Otcon.- Utsh'.s Betänkande JV:o 21. 3
h) Lars Hansson,
i) Per Henricsson från Norrbotten,
k) Botvid Jonsson från östergöthland,
1) Johan Bengtsson från Wester-Norrland,
m) Johannes Andersson från Calmar Län,
n) Nils Persson från Södermanland,
o) Nils Månsson från Malmöhus Län,
p) Olof Lindbeck från Halland,
q) Johannes Andersson från Upsala Län och
r) Jöns Jönsson från Christianstads Län.
Vid granskning af dessa memorial och anföranden hafva Utskotten inhemtat,
att, jemte det de flesta deraf åsyfta ändring och rättelse eller tilllägg
uti samt förklaringar öfver vissa uti Kongl Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket den 4 Maji 1827 meddelade föreskrifter, har Herr Friherre
Cederström, Jacob, under förutsättning, att nu gällande LandtmäteriFörfattningar,
nemi. Kongl. Instructionen för Landtmätarne, Skiftes-Stadgan
och Taxan på arfvode för Landtmäteri-förrättningar voro af sä menligt inflytande
för jordbruket, att jordbrukarens förstöring deraf lätteligen kunde
beredas, yrkat, att Rikets Ständer, för erhållande af nödiga upplysningar
örn de ändringar, som i denna vigtiga Lagstiftningsgren kunna erfordras,
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kammar-Collegium
kunde blifva förständigadt att inom en månad afgifva fullständigt underdånigt
utlåtande öfver de rättelser i nämnde Författningar, som Collegiurn
kan anse nyttiga, för att tillställas det Utskott, som med dessa
Lagar finge befattning, samt att, i händelse detta förslag icke skulle vinna
framgång, Utskotten icke destomindre måtte afgifva utlåtande öfver de
förändringar i denna lagstiftning, sorn Utskotten, på grund af förhanden
varande skäl och efter Leclamöternes egen erfarenhet, anse sig böra föreslå;
varande vid motionen fogad afskrift af Kongl. Kammar-Collegii, den
i5 Junii sistl. år, till Kongl. Maj:t ingifne underdåniga utlåtande, rörande
General-Adjutantens för Armeen underdåniga hemställan, i fråga om arfvode
till Landtmätare för laga skiften å Militiae-boställen.
Jemte det Utskotten bort upplysa, att, på sätt Utskotten i afgifvet
Betänkande (N:o i5) öfver väckta motioner om ändring i Landtmäteri-Taxan
jemväl anmärkt, förslag lill förnyad Taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar
af en i Nåder tillförordnad Comité blifvit utarbetadt, och ofördröjligen
lärer komma att af Kongl. Maj:t i Nåder pröfvas, i följd hvaraf
frågan om öfverseende af nu gällande Författningar i det ämnet torde böra
4 J-aS~ samt Allm. ,JBssv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande IV:o zf.
förfalla, få Utskotten, beträffande Motionairens yrkande, att Rikets Ständer
skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kammar-Collegiuin måtte förständigas
afgifva utlåtande öfver de rättelser, som uti öfriga Landtmäteri-författningar
kunna anses nödiga, anmärka, att en så beskaffad framställning till Kongl.
Maj:t innefattar en oformlighet och är stridande mot hvad, vid dylika frågors
behandling, hittills varit öfligt, hvadan Utskotten icke anse sig kunna
i denna del tillstyrka bifall till motionen.
Hvad åter angår Motionairens yrkande, att Utskotten mätte yttra sig
öfver de förändringar, som uti ifrågavarande ämne kunna prof vas nödiga, så
enär Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet uti 53 §. Reg. Formen och
34 §• Riksdags-Ordningen fått sig ålagdt att, med anledning af i Stånden
väckta frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnings-anstaltema och
förändringar deruti föreslå, ämna Utskotten icke undandraga sig denna skyldighet,
äfven i händelse fhotion derom uteblifvit. Någon anledning tillförslag
om förändringar i Landtmäteri-författningarna hafva Utskotten emedlertid
icke kunnat hemta af Herr Friherre Cederströms_, utan motiv gjorda
framställningar om deras förstörande verkningar på jordbruket, helst det icke
lyckats Utskotien att i berörde Författningar upptäcka de felaktigheter, som
må hafva legat till grund för Motionairens omdöme derom.
Då Utskotten nu öfvergå till granskning af de mot Skiftes-Stadgans
serskilda föreskrifter gjorda anmärkningar, hafva, till vinnande af redighet
och lätthet vid pröfningen, Utskotten ansett länrpligt, att serskildt för hvarje
§. i Stadgan'upptaga alla deremot framställda anmärkningar, beledsagade
omedelbart derefter med Utskottens deröfver afgifna yttranden: varande
anmärkt mot
1 Cap.
2 och 3 Af Herr Ramsay> Otto Johan: att vitsord, till erhållande
af laga skifte, efter nuvarande stadgande-, tillagdt hvarje besuten hemmansegare
samt boställsinnehafvare, vöre för vidsträckt och af menligt inflytande
på allmogens välstånd, hvilken olägenhet icke skall fullständigt vara
afhulpen genom det i Kongl. Kungörelsen den g Junii 133a, uti en i(>
§. vid 3 Cap. Skiftes-Stadgan gjorda tillägg, angående uppskof i vissa händelser
med Skiftes-förrättningar, hvadan Motionairen föreslagit, att, då någon
eller någre delegare inom ett skifteslag begära laga skifte, undersökning
af gode män skulle verkställas, för att utröna, huruvida skifte vöre öfverensstämmande
med de flesta delegarnes önskan och fördel, deröfver Konungens
Befallningshafvande skulle meddela Utslag, mot hvilket besvär skulle
få hos Egodelnings-Rätten anföras.
Lag- samt Allm, Besa.- och Oecon,- Utsk:s Betänkande, JV:o 21. 5
Af Herr Ehrencrona, Eric Philip Gammal: att vid första sammankomsten
till beredande af laga skifte delegare i skifteslaget borde höras,
huruvida de anse förrättningen nödig eller icke, dervid, i händelse pluraliteten,
beräknad efter egoandel, yrkade skiftets fortgång, vitsord densamma
skulle tillerkännas, men, i motsatt fall, borde skälen för parternas ömsesidiga
påståenden i Protocollet antecknas, tillika med Skiftesmannens utlåtande,
samt en allmän plan för skiftesläggningen oell utflyttningen, och borde uteblifven
delegare alltid anses liafva medgifvit skiftet. Om Förrättningsmännen
tillstyrkte skiftets fortgång, men pluraliteten vidhöll sin önskan om dess
inställande, äfvensom om de förstnämnde afstyrkte fortsättningen, skulle förrättningen
afstanna och den, som vöre missnöjd med beslutet, eg a deröfver
inom 60 dagar hos Egodelnings-Rätten besvär anföra.
Af Nils Insulin från Stockholms Län: att ansökning om Laga Skifte
icke borde upptagas och till verkställighet remitteras, derest icke två tre
djedelar
eller åtminstone hälften af delegare i Skifleslag om ansökningen
sig förenat.
Af Lars Larsson från Skaraborgs Län och Jan Peter Jansson från
Stockholms Län: att 3 §. i förevarande Gap. borde hafva följande lydelse:
"Vill någon, som hemman eller hemmansdel inom by eger, laga skifte erhålla,
sammankalle då byemännen, hvilka hemman eller hemmansdel ega,
att i gode mäns närvaro häröfver höras j och galle då de flestes röster, antingen
lör bifall eller afslag.”
Af Olof Olsson från Östergöthland: att vitsord till skiftes erhållande
icke må gifvas andra,j än den eller de, som ega en tredjedel i skiftes
lagets
jord.
Af Anders Andersson från Östergöthland: att den eller de, som vilja
tvinga delegare att ingå i laga skifte, böra ega minst ett mantal i den by,
inom hvilken skiftet skulle ske, så vida vitsord dertill skulle gifvas.
Den grundsats, att delegare i oskiftad jord å landet skall, om han
vill erhålla laga skifte, dertill ega vitsord, synes i allmänna tänkesättet numera
hafva vunnit den stadga och förtroende, att rubbning deri skulle vara
skadlig. De omisskänneliga fördelar tillämpningen af denna grundsats, hvilken
i äldre och senare tiders egodelnings-författningar blifvit följd, visat i
afseende på landets uppodling, föranleda Utskotten att, utan vidare ordande
derom, tillstyrka dess bibehållande, i följd hvaraf 2 §. i förevarande
Cap. skulle blifva oförändrad.
6 Lag- samt Allm. Besvd- och OeconUtsh:s Betänkande N:o zl.
Ett i det närmaste härmed lika förhållande inträffar i afseende på
egor, som ligga i så kalladt tegskifte. Delta delningssätt verkställdes efter
allt för inskränkta åsigter, för att medföra ali den möjliga nytta, som för
landets odling och egoskiften kan vinnas. Delegarnes rättighet att fördela
jorden i så många skiften de helst önskade, jemte den allmänt rådande tankan,
att ett egoslag icke borde lemnäs i vederlag för ett annat, åstadkom
jordens fördelning i en mängd från hvarannan skiljda mindre lotter, hvaraf
åter den följd uppkommit, att de spridda egolotterna icke utan svårighet
kuuna inhägnas, och således att den ene grannen sättes i beroende af den
andres brukningssätt, hvartill dessutom kummer att, i anseende till egornes
obeqväma läge, mycken tid och arbete onödigtvis förspilles.
På dessa jemte flera skäl, hvilkas upprepande här torde vara öfverflödigt,
anse Utskotten sig höra tillstyrka, att vitsord till erhållande af laga
skifte i egor, som i tegskifte ligga, må hädanefter som hittills ega rum.
Hvad åter beträffar den händelse, då laga skifte af en eller flera deFägare
sökes, der förut fastställt storskifte linnes, så, ehuru Utskotten, å ena
sidan, gilla den grundsats, att en jordegare bör ega rättighet att, så vidt
utan andras förnärmande ske kan, komma i åtnjutande af en fri och obehindrad
dispositionsrätt öfver den jord han eger, finna Utskotten likväl, å
den andra sidan, behofvet af ett correcliv mot missbruk med en sådan
rättighet. Huruvida det likväl må vara lämpligt att öfverlemna åt plurali
teten
af jordegare, ehvad den beräknas efter personer eller efter egoandel,
att bestämma om skifte skall ske eller icke, anse Utskotten vara tvifvel
underkastadt. Enskiftes-författningarne hafva infört den sats, att föregången
delning icke borde vara fri från rubbning, så vida möjlighet förefanns att,
utan någon delegares förnärmande, sammandraga de spridda lotterna, och
öfverlåtit pröfningen , om nytt skifte borde ske, då det å ena sidan yrkades
och å den andra bestriddes, åt Konungens Befallningshafvande. Orsaken,
hvarföre bestämningen härom icke uppdrogs åt delegarne, synes hafva
varit bristande förtroende lill deras oegennytta, jemte omsorgen att bevara
den mindre jordegarens rätt, hvilken onekligen är lika helig som den störres.
Dessa skäl synas icke hafva förlorat sin kraft. Den enes rätt bör icke
ställas i beroende af den andres godtycke. Pröfningen bör ske af ojäfviga
män, och bifall eller afslag till den skiftes-sökandes begäran grunda sig på
ett, efter tillförlitlig undersökning, gifvet omdöme om fördelarne eller
olämpligheten af nytt skifte.
Öm än denna grundsats icke vunnit behörigt afseende i 1827 års
