# ID: svediakorp-gov2030
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 79,076
# sentences: 2,309
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
B IHAN ('JLTRIDISKA bibliotee;
TILL
s&imiii mm*mmmm®
IP IR (D "5P (D (G <D IL IL
/
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
SJETTE SAMLINGEN.
' elwing en:
Banco- samt Lag-Utskottens gemensamma Memorial
, Utlåtanden och Bettin handen.
ssss»
i
—
■
■
: ' ; JWJ*
'
P| : ii V ■ ~ - t
Banco- och Lag-Utskottens Bet. lY.-o 1.
i
N:o 1.
Ankom till Exp.-Utsk. den i Nov. i83'|.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Peter
Perssons från Calmar Län motion , om åläggande för R. St:s Bank,
att till vederbörande Domare ärligen af emna förteckning på intecknade
fordringar.
I ill Lag-Utskottets handläggning har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat
ett till Ståndet ingifvet memorial, deri Peter Persson, efter framställning
om de besvär och olägenheter Domare tillsk}rndas genom den dem ålagde
skyldighet att tillse, det tredje uppbud icke meddelas å fastigheter, intecknade
till säkerhet för lån hos vissa allmänna cassör, innan skulden blifvit
inbetald eller omsatt, föreslagit, antingen alt gravationsbevis alltid borde
företes, då Lagfart sökes, eller ock, att den i Kongl. Brefvet den 16 September
1820 gifne föreskrift, att de Verk och Inrättningar, hvilka njuta
den förmon, att tredje uppbudet å hos dem pantsatte fastigheter ej får
meddelas förr, än köparen hos Domaren upplett bevis, att han sitt köp
derstädes anmält, och antingen inbetalt lånet eller ock erhållit tillåtelse till
omsättning deraf, böra, med undantag af R. St;s Bank, vid hvarje års
början till vederbörande Domare aflemna förteckning å de inom dess dontvärjo
belägna fastigheter, i hvilka samma Verk och Inrättningar ega inteckningar,
jemväl måtte till Banken utsträckas.
Sedan Lag-Utskottet, som öfver Molionairens framställning, angående
skyldighet för Lagfarts-sökande att förete Gravationsbevis, uti serskildt
Betänkande N:o 43 redan sig yttrat, ansett frågan i öfrigt böra gemensamt
med Banco-Utskoltet behandlas, hafva Utskotten tagit detsamma i öfvervägande;
och ehuru det å ena sidan lärer böra medgifvas, att de af Molionairen
omförmälde olägenheter för Domaren, att vid hvarje Lagfart med köpt
faslighet undersöka tio års Intecknings-Protocoll, för att inhemta, huruvida
fastigheten hos Banken häftar för inteckning, innefatta skäl för bifall till
förslaget, har å andra sidan i betraktande kommit, att då, på sätt inom
Banco-Utskoltet blifvit upptyst och anfördt, det undantag, som i Kongl.
Brefvet den 16 September 1820 blifvit gjordt i afseende på skyldigheten
att aflemna ifrågavarande förteckningar, är en följd af det serskilda förhållande,
sorn eger rum i afseende på Bankens intecknade fordringar, hvilka
icke allenast tillhöra ett för hela Riket allmänt Penningeverk, der ”hvar och
Bihang till R. St. Brot. i834• 6:le Sami. 2; dr a Jfd. 1
i:sta Iläft.
a
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2.
en i Sverige bosatt och under Svenska Lagarne lydande medborgare är berättigad
till lån,” utan ock äro så många, att det icke vore möjligt för
Banken att, utan en allt för stor kostnad, undvara främmande embetsbiträde
vid lånerörelsens bevakning och handhafvande, hvaremot andra
Verk och Inrättningar, åt hvilka ifrågavarande förmon blifvit förunnad, i
mer eller mindre nion inskränka sin utlåning, antingen till vissa egendomar
eller vissa provincer och i allmänhet icke hafva behof af en lika vidsträckt
handräckning som Banken, samt sällan på en gång ega mer än ett eller
annat hundrade lån utestående, då hela antalet af Bankens fastighetslån,
enligt de af General-Boksluls-Contoret uppgjorde extract, vid 1833 års
slut, sammanräknadt uppgick till 6689 och månadtligen ökas, samt då härtill
kommer, att stundom flera, ända lill 20 eller 3o serskilda hemman
eller hemmansdelar äro pantsatte för ett och samma lån, hvaraf inses, huru
vidlyftigt och tidsödande det för Banken skulle blifva, alt årligen upprätta
de föreslagne förteckningarne, hvilket dessutom icke kunde verkställas af
den nuvarande Cancellie-Beljeningen, hvars antal, oaktadt göroinålens betydliga
tillväxt, i synnerhet efter i8i5års Riksdag, då den större utlåningen började,
är oförändradt sådant det varit sedan år 1778; så anse Utskotten sig
böra tillstyrka:
att Petter Perssons förslag icke mä bifallas.
Stockholm den 21 October 1834*
N:o 2.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Nov. i834-
Betänkande, med Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
Från Höglofl. Ridd. och Adeln äro lill Banco-Ulskollet remitterade:
1:0. Genom Protocolls-Uldrag af den 20 Febrnarii innevarande år,
en af Herr Skogman + Carl David, väckt motion, hvarigenom, under erinran
om vigten, att, medelst bestämda föreskrifter och controler, både betrygga
allmänheten emot förluster på enskilde Bank-Inrättningar och hindra desse
ifrån åtgärder, som kunde ega menligt inflytande på Rikets Penninge-Verk,
Motionairen, då Kongl. Kungörelsen, af den 2.4 Jaouarii 1824» angående inrättande
af enskilde Banker eller Di scouter, icke syntes innefatta alla i berörde
afseenden nu mera erforderlige bestämmelser, föreslagit följande:
I
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2.
3
Lag för enskilde Banker.
§ I
Enskilde
staude det fl itt att inrätta Bolag till Bankrörelses bedrifvande.
r:o. I afsigt att emottaga insättningar af penningar, räntefritt eller emot
ränta, och utlåna penningar och meddela cassa-crediter, men utan rättighet
att utgifva hvarken tryckta eller graverade till innehafvare!) ställda skuldförbindelser,
med eller ulan ränta, eller så beskaffade sedlar eller depositionsbevis.
Sådane Bolag kallas Enskilde Låne-Banker.
2:0 I afsigt att emottaga insättningar af penningar, räntefritt eller emot
ränta, och utlåna penningar och meddela cassa-crediter, med rättighet derjemte,
att utfärda tryckte eller graverade till innehafvare!) ställda skuldförbindelser
med eller utan ränta, äfvensom lika beskaffade sedlar eller depositions-bevis.
Sådane Bolag benämnas Enskilde Lane- och Sedel-Banker.
§ 2.
De, sorn vilja inrätta Enskilde Låne-Banker, gore anmälan derom hos
vederbörande Domstol i den ort, der Bank-rörelsen är ämnad att bedrifvas,
och late i Domstolens Protocoll införa det upprättade Bolags-Contractet.
Domstolen åligger att, på delegarnes bekostnad, låta i Allmänna Tidningarne
införa Kungörelse om sådane Bolag, med uppgift om alla delegare
derutinnan, hvilken Kungörelse bör vid hvarje års början, likaledes på delegarnes
bekostnad, förnyas, under iakttagände af inträffade förändringar af
delegare, som alltid böra hos Domstolen anmälas.
Delegare i enskild Låne-Bank svare, en för alla och alla för en, för alla
Bolagets förbindelser.
§ 3.
De, som förena sig om inrättande af Enskilde Låne- och Sedel-Banker
j gore hos Kongl. Maj:t underd. ansökning om Privilegium derå, hvilket,
efter pröfning af Bankens grundreglor och Utlånings-Reglemente, må på
högst 20 år beviljas, under iakttagande af här nedan stadgade vilkor.
Delegare i sådant behörigen privilégieradt Bank-Bolag svare för Bolagets
förbindelser, endast med beloppet af den actie eller andel, hvarför
han sig i Bolaget tecknat.
4
Banco- och Lag-Utskollens Bet. IV.-o 2.
§ 4..
Enskilde, så viii Låne-Banker som Lane- och Sedel-Banker ege, alt,
vid Låns meddelande, afdraga den högsta lagliga ränta, dock icke för längre
tid än ett år, äfvensom att, efter förfallotiden, åtnjuta en half procents
ränta i månaden, äfven då lägre ränta forskrifven är, men med vilkor, att
Lagsökning sist 2 månader efter förfallotiden anställes. Förenämnde enskilde
Banker njöte ock lill sina fordringars utsökande och indrifvande enahanda
handräckning, som Allmänna Penninge-Verk.
§ 5-
Enskilde Låne- och Sedel-Banker må ej inrättas och privilegieras med
mindre delegarnes tecknade Capital uppgår till minst 3oo,ooo B;dr Banco,
§ fillman
en enskild Låne- och Sedel-Bank må träda i verksamhet, höra,
för en tredjedel af det tecknade Capitalet, sådane räntebärande säkerheter_>
som af Kongl. Maj;t för ändamålet godkännas, under allmän vård nedsättas
i den ordning Kongl. Majit vid Privilegii meddelande föreskrifvit. Bolaget
njule räntan å dessa säkerheter, men erhålle ej åter disposition af dem,
förr än, efter Bolagets upplösning, alla dess förbindelser blifvit behörigen
fullgjorde.
§ *
Enskild Låne- och Sedel-Bank må, vid förlust af sitt Privilegium, ej utgifva
tryckte eller graverade skuldförbindelser, med bestämd förfallotid, eller
betalbara efter föregången uppsägning, å mindre summor än i5o R:dr Banco,
samt ej heller, med enahanda påföljd, utgifva tryckta eller graverade
sedlar, eller depositionsbevis, som alltid böra vara betalbara vid anfordran,
på mindre summor än 5 R:dr Banco,
§ 8..
Enskild Låne- och Sedel-Bank åligge, att alla dess utgifna Sedlar eller
depositionsbevis, betalbara vid anfordran, efter lydelsen med BancoSedlar
infria, äfvensom alt sina andra skuldförbindelser vid förfallotiden
till innehafvarnes nöje fullgöra.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JY.-o z.
5
§ »•
Brister sådan Bank i de åligganden, hvarom 7 §. handlar, betale ränta
efter en half för hundrade i månaden å hvad som ej efter förbindelsens
ordalydelse guldet blifvit.
Dess Privilegium vare ock i thy fall genast förverkadt och Banken
ställd under utredning.
§ i»-'
Beloppet af alla en enskild Lane- och Sedel-Banks skuldförbindelser,
vare sig för deponerade medel, för utgifne Obligationer med eller utan ränta,
för utlöpande Sedlar eller under hvad annan benämning som helst, må,
vid förlust af Privilegium, ej öfverstiga sammanlagda summan af dess inbetalde
Capital och egande fordringar, med afdrag af den, till säkerhet för
uppfyllandet af Bankens förbindelser, under allmän vård satta tredjedelen
af det tecknade Capitalet.
Yid enahanda påföljd må enskild Låne- och Sedel-Bank ej meddela
Lån uppå sina egna Actier.
§ II
I •• • •
Styrelsen af enskild Låne- och Sedel-Bank åligge, att för hvarje månad,
vid början af den nästpåföljande, till Kongl. Maj:t genom Stats-Secreteraren
för Handels- och Finance-Ärendena inlemna specifdi uppgift, upprättad
efter fastställdt formulaire, öfver alla Bankens tillgångar oeh förbindelser.
Kongl. Maj:t må ock, när som helst, låta, genom dertill förordnadt
Ombud, taga kännedom af sådan Banks Böcker och Bäkenskaper jemte alla
dertill hörande Handlingar.
§ 12.
Efter hvarje år verkställd revision af Bankens förvaltning och räkenskaper,
åligge det Bankens Styrelse, att, så fort sig göra låter,, genom trycket
offentliggöra Revisorernes Berättelse.
§ 13..
I alla de'fall då fråga uppstår, att enskild Bank ej uppfyllt sina förbindelser,
eller att den vidtagit åtgärder till förfång för den eller dem, som
6
Banco- ock Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2.
till den satt förtroende, vare Banken, efter Stal vid vederbörlig Domstol,
underkastad det ansvar och de påföljder, denna Lag och Allmänna Lagen
stadga.
Enskild man, som anser sig befogad att i dylikt fall talan föra, njöte
dervid biträde af publik åklagare, då han sig derom hos Juslitiae CancellersEmbetet
anmäler.
§ 14.
Denna Lag galle ej för redan inrättade enskilde Banker under återstående
tiden af deras Privilegier. Dock åligge dem, vid 5oo R:drs vite, att
efter oo års slut icke utfärda eller i omlopp sätta tryckta eller graverade
skuldförbindelser, sedlar eller depositions-bevis under de uti 7 §. bestämda
minimi-belopp.”
Dervid yttranden af Herrar Hammarhjelm, Carl Fredrik, och Friherre
Cederström, Jacob, blifvit bifogade; och
2:0. Genom Protocolls Utdrag af den 18 sisth Augusti, en af Ilen*
Grefsre Frölich, David, väckt motion, att som Kongl. Kungörelsen af den
24 Januari: 1824 medgifvit Bank-rörelse åt så kallade enskilde Banker och
Disconter, alt stiftas af Bolag, utan att vidare bestämma grunderna för
Bolagens inre beskaffenhet, hvarigenom Bank-Bolag kunnat uppstå, och på
ett ställe uppstått af blott 3:ne personer, de der sjelfve omedelbarligen
förvaltade sin Bank-rörelse och alltså lika väl, som vanlige Handels-Bolag,
förmådde derigenom bibehålla en nästan ogenomtränglig hemlighet; men
Rikets Ständer, efter att nu hafva fixerat till silfvervärde Stats-Bankens Sedel-,
mynt, jemväl syntes böra tillse, att dylike Privat-Banker, eller Disconter,
som, till våda för så väl Sedelmyntets stadga, som allmänna säkerheten,
kunde utgifva ett obegränsadt belopp credit-sedlar, utan all control, hädanefter
icke må uppkomma, Rikets Ständer för deras del, med underdånig
tillstyrkan till upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januarii 1824»
måtte antaga följande:
Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
l:sta Kapitlet.
Allmänna Bestämmelser.
§ I*
Privata Banker, hvarmed endast bör förstås sådane sorn, utan annan
organisation än vanlige handelscontor, förvaltas omedelbarligen af en eller
Banco- och. Lag-Utskottens Bet. N.o 2.
7
flere intressenter, må väl, hädanefter sorn hittills, under allmän lag, idka
Bankrörelse med egna eller upplånte medel; men förbjudas att utgifva
tryckte eller graverade creditsedlar af hvad namn de vara må.
§ 2.
I den mon såkallade Skånska Privatbanken i Ystad, genom dess år
i83o den i4 October erhullne privilegium på io års tid, fått rättighet utgifva
creditsedlar och löpande depositionsbevis, skall den under återstående
octrojtid tillgodonjuta densamma, men kan ej erhålla nytt privilegium, förr
än den förändrat sin inrättning i enlighet med hvad redan är föreskrifvet
för Bolagsbanker.
Samma lag vare med Wermländska Privatbanken i de mindre väsendtliga
delar, hvari den skiljer sig från denna lags bestämmelser. — Inom ett
år förr än bådas octrojer tilländalupit, böra, för vinnande af nya, förändringarne
vara verkställde och underdåniga anmälanden lill Kongl. Maj:t
derom göras.
§ 3.
Endast Offentliga Bolags-Banker, hvarmed förstås de, hvilka med förening
af ett större antal delegare i Bolag alltid förvaltas af en serskild
Direclion, sorn Bolaget inom sig till- och afsätter, samt förser med inslruclion,
kunna hädanefter erhålla privilegium till bedrifvande af Bankrörelse
med egna, tryckte eller graverade creditsedlar.
Offentliga Bolags-Banker kunna vara grundade antingen på actier eller
på lotter med delegarnes solidariska ansvarighet.
§ 4.
Då, till vinnande af privilegium, underdånig ansökning hos Kongl.
Maj:t göres, böra Bolagsreglor, uppgjorde i enlighet med denna lag, samt
förteckning öfver Subscriptionen jemväl företes; och ankommer det på Kongl.
Majrts Nådiga pröfning att skärskåda, dels huruvida industriens upphjälpande
å den ort, der Bank vill inrättas, sådant kräfver, dels om och när den
ökning i Rikets gemensamma sedelstock, som genom stiftelsérne af nya
Banker uppkommer, kan blifva ofördelaktig för sedelmyntets metalliska värde
i allmänhet. Börandes i sådant fall icke någon ytterligare Offentlig Bolagsbank
octrojeras, såvida ej Stats-Banken i samma proportion minskar sin
sedelstock.
8
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N/o 2.
För pröfningen häraf samt; vidmagth&llande i öfrigt af nu stadgade föreskrifter,
ville Kongl. Majit, enär sådant pröfvas nödigt, från Rikets Ständers
Bankofullmägtige infordra, jemte deras utlåtande, de till dem från samtlige
offentliga Banker månadlligen inkommande tableauer, äfvensom serskilde
underdånige berättelser från Bank-Directionerne.
§ 5.
Den Bank, sorn, å utsatt tid och ort, icke genom sin Direction inlöser
sine creditsedlar med Rikets metalliska mynt eller med sedlar af den
Bank, under Rikets Ständers garanti och vård, som eger utgifva sedlar,
hvilka för allmänt mynt i Riket äro förklarade att gälla, har förverkat sin
octroj på Bankrörelse. Och åligger det Konungens Befallningshafvande i orten,
alt, på anmälan och bevis, det sådan inlösen blifvit vägrad, genast till
krafvets förnöjande låta verkställa utmätning hos de Direclions-Ledamöter,
sorn creditsedlarne underskrifvit, och derpå hos Bolaget, hvarefter Bolaget
dessutom, genom skeende anmälan hos vederbörlig Domstol (som i detta fall
är Rådstugu-Rätt i den stad Banken är förlagd), kan sättas i concurstillstånd
och utredning enligt concurslagen,
§ 6
Ingen Offentlig Bank må inlåta sig i handel af varor och gods, ej heller
andra metaller än guld och silfver. Dess lånerörelse må bestå i att emottaga
penningar på upp- och afskrifningsräkning, meddela Cassacreditiv,
discontera reverser, vexlar och varor. Börandes till Kongl. Majits Nådiga
fastställelse företes serskildt af Bolaget uppgjordt Låne-Reglemente , dervid
hufvudsakligen iakttages:
1:0 att Bankens egne actier eller lottbref icke få belänas;
2:0 att stående lån på pant af fastighet ej få beviljas;
3:o att Discontlån ej må beviljas på längre tid än nio månader;
4:o att Banken må ega vid Låns meddelande afdraga högsta lagliga
ränta, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta, |;dels procent i månaden.
Dock att Banken skall, vid förlust af samma ränta, föranstalta, det lagsökning
vid fordringarnes indrifvande, så snart två månader efter förfallotiden
förflutit, varder anställd, och utan sådane uppskof, som i dylika mål endast
af dep sökande bero, med all drift fortsatt;
5:o
Banco- och Lag-Utskottens Bet. TF.o 2.
9
5:o. alt viel försäljning af belänte varor och effecter 2 § 10 Gap.
liandels-Balken skall tjena till efterrättelse.
§ 7.
Ordinarie Bolagsstämma skall i hvarje Offentlig Bank hällas en gång 0111
året, då val sker af Direclions-Ledamöter och Revisorer, instrnctioner ineddelas
och beslut om Bolagets angelägenheter i öfrigt fallas. De fleste rösterna
afgöra besluten, och frånvarande skola ålnöjas med de närvarandes.
En Aclie eller ett Lotlbref gäller i en mans hand för en röst, 5 för
två, 10 för tre, 20 för fyra, 3o för fem, 40 för sex, 5o för sju, 60 för
åtta, 80 för nio, 100 för tio röster, öfver hvilket antal det icke tillåles
någon alt beräkna rösträttighet.
§ 8-
Revision skall årligen hållas före ordinarie Bolagsstämma och berättelse
deröfver afgifvas, hvilken, sedan den ondergått Bolagets granskning och godkännande,
genast efter stämmans slut, skall lill Kongl. Mej:t i underdånighet
insändas och på Direclionens föranstaltande genom trycket till allmänhetens
kännedom befordras. Thyförutan uppgöre Direclionen månadtligen
och tillsände Rikets Ständers Bancpfullmäglige en Tableau öfver Bankens
ställning. — Meddele ock ofördröjligen alla de upplysningar, som Kongl.
Maj:t eller sagde Bancofullmäglige vid andra tillfällen kunna infordra.
. § »•
På det de i öfverensstämmelse med denna Lag inrättade Offentliga Bolags-Banker
må tillgodonjuta allt det förtroende och allt det skydd, de förtjena
i afseende på den säkerhet de erbjuda och den nylla do medföra för
jordbruk, handel och näringar, beviljas dem enahanda handräckning lill
sina fordringars indrifvamle, som för Slals-Banken är eller blir beviljad;
äfvensom ansvar och straff härmed stadgas för efterapning eller förfalskning
af deras credilsedlar och invisningar samt för ntprångling af de förfalskade,
lika med hvad för Rikets allmänna Sedelmynt är eller blir stadgadt.
§ 10.
Den tid, intill hvilken nya Octrojer af Kongl. Majit hädanefter i Nåder
beviljas och äldre Octrojer kunna förlängas, bestämmes gemensamt lill år
Bihang till R. St. Prof. i834~ 6.'te Sami. a.-clra AJd. 2
usta Hiift.
I o
Banco- och Lag-Utskottens Bet: JV:0 2,
1860. Före denna termins utgång, vid näst förut limad Riksdag, skall
Systemet af hela Rikets Bankrörelse och Myntväsende undergå granskning
af lagstiftningen, i händelse (.ändringar i vissa delar finnas nödige, men ditintills
skall samma Lag förblifva oförändrad. I öfrigt försäkras de Banker,
som under denna Lag uppstå och vunnit privilegium, mot alla ingrepp i dem
förunnade fri- och rättigheter, så länge de icke genom öfverträdelse af denna
Lag de samme förverkat.
2:dra Kapitlet.
Om Actie-Banker.
§ 11.
Actie-Banker, deri delegare ansvara endast för beloppet af deras tecknade
Actie-summa, må icke förläggas annorstädes, än i Rikets större stapelstäder,
der ordentlig Börs och Mäklare finnas. Bankens namn eller
firma utmärke alltid, att den är en Actie-Bank, och skall sådant jemväl på
dess creditsedlar och invisningar tydligen utsättas.
§ 12-
Totalbeloppet af en Actie-Banks grundfond eller teckning får uti intet
fall understiga tio millioner Riksdaler Courant. Pröfvar Kongl. Majit ändock,
att rörelsen, i någon stad, skulle kräfva en större grundfond, utsatte
då en högre Minimi-summa.
Ingen Actie får ställas på mindre summa än Tiotusende R:dr Courant.
§ 13-
Af nämnde Totalbelopp skall minst 10 procent vara af Actie-egare inbetalt
i reda penningar, innan eller vid Bankens öppnande, samt lika mycket
inom en månad derefter. Ytterligare T35:delar eller 3o procent böra antingen
med conlanler, eller lätt realisubla papper, inbetalas terminvis sist
inom sex, nio och tolf månader efter Bankens öppnande.
Af öfrige Andelar eller 5o procent skall Aclie-Bankens Direction kunna,
till större och mindre delar, infordra hvad som behöfves, efter Kungörelse i
allmänna Tidningarne en månad förut. Inbetalningarne må äfven i dessa
fall ske, antingen med reda penningar eller lätt realisabla papper.
Banco- och Lag-V t skottens Bet. JV.-o 2.
Då i stället för penningar realisabla papper erbjudas, och Directionen
ej kan genast förvandla dem i penningar, eger den, att, jemte desse papper
såsom Hypothek, lill det värde de anses ega, fordra insättarens revers,
ställd på rätta insätlningsbeloppet.
§ 14-
Den Actie-egare, som icke inom föreskrifven tid fullgör sina inbetalningar,
på sätt i nästföregående §. är stadgadt, bafve förlorat hvad han förut å
Aclien insatt, hvilket tillfaller Bolaget: Och vare Actien, lill viss numer
uppgifven, genom Kungörelse i allmänna Tidningarna dödad.
§ 15-
Ej må Actie-Bank, vid förlust af dess privilegium, någon tid finnas
hafva utgifvit ett större belopp af creditsedlar och invisningar, än som
motsvaras af tre fjerdedelar af totala Actiebeloppet, tilisammanlagdt med
summan af gjorda depositioner på löpande upp- och afskrifnings-räkningar.
§ 16-
På det depositionsbevisen, som af Banken för upplånte pengar utgifvas,
äfvensom de obligationer, med eller ulan ränta, med eller ulan uppsägning,
som för tidtals görande lån kunna utställas, icke må göra en ofunderad ökning
i Bankens sedel-emission, skola de lyda endast på insältarne eller långifvaren,
med förbud att transporteras ulan anmälan och tillåtelse af Banken.
Öfverflyttning från förra Deposilariens eller Långifvarens Conto till
nya Innehafvarens Credit måste då göras.
§ 17.
Önskar Äclie-Banken ytterligare utsträcka sin rörelse med creditsedlar,
då måste den dessförinnan anmäla sådant bos Rikets Ständers Bancofullmägtige
och visa,, att ett motsvarande belopp af värde egande papper eller
inteckningar, till säkerheten pröfvade af Konungens Befallninghafvande i orten,
derstädes blifvit deponerade; hvarå räntan väl får af Banken uppbäras,
men icke i öfrigt kunna af Banken disponeras förr, än de inlösas med coutanta
pengar, eiler sedan Banken fullgjort alla sina förbindelser.
!?. Banco- och Lag-l/tskottens Bet. JV--0 2.
§ 18-
Minsta sedelvaleur, sorn Actie-Bank får utgifva, är 10 Riksdaler Courant.
§ i».
För alt vara gällande och för Aclie-Banken förbindande, skola alla
creditsedlar, invisningar och förbindelser, af hvad namn de vara må, underskrifvas
af a:ne Directions-Ledamöler samt Kainereraren.
§ 20.
Direclions-Ledamöter, som af Bolaget erhålla det serskilda uppdrag att
underteckna de sedlar och förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, skola
hos Konungens Befallningshafvande i Landt-Ränteriet deponera minst femtio
Adier hvardera, och staude dessutom med all deras öfriga förmögenhet,
en för alla och alla för en, i full ansvarighet för den förlust, som Bolaget
eller Sedel-Innehafvare genom uppsåtligen oredliga eller olagliga åtgärder
möjligen kunna iråka.
§ 21.
Inom 14 dagar efter Bankens öppnande bör uppgift till Konungens
Befallningshafvande i Länet, samt lill allmänheten, genom kungörande i allmänna
Tidningarne, meddelas, hvilka bland Directionens Ledamöter som
erhållit förenämnde uppdrag. Och denna uppgift skall förnyas, så ofta förändring
inträffar.
3:dje Kapitlet.
Om Provincial-Banker.
§ 22.
Offentliga Banker med solidarisk ansvarighet må uppstå i landsorterna
eller Rikets större städer, så framt minst Etthundrade Lottegare derom genom
Bolags-Contract förena sig och iakttaga hvad tili i Gap. af denna Lag
och här nedanföre stadgas.
§ 23.
Provinciat-Bank må ej inrättas eller privilegieras, med mindre delegare
sammanskjuta en fond af minst en million R:dr Courant.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.-o 2. i3
Uppgår icke grundfonden öfver nämnde belopp lill Iva millioner, så
måsle den, lill minst en tredjedel, beslå i contanta penningar, hvilkas inbetalning
skall ske terminvis, nemligen en femtondedel eller 6| procent af
grundfonden före eller vid Bankens öppnande; en annan, en månad derefter,
och de öfrige tre femlondedelar inom årets slut.
Återstående ?:delar af Bankens grundfond kan bestå uti till Direclionen
eller ordres ställda reverser, på högst 6 månaders uppsägning, med hypothek
af faslighels-inteckningar samt andra värde-egande papper, till säkerheten
pröfvade såväl af Bolaget, som af Konungens Befallningshafvande i Länet,
och böra nämnde hypolheker ställas under gemensam vård af sistnämnde
auloritet samt Bolagets Direction, till den senares disposition.
Uppgår grundfonden till två. millioner, må den contanta insättningssumman,
enligt Kongl. JMaj:ts Nådiga ornpröfvande, med afseende på localen
för Banken och ortens rörelse, tillåtas vara mindre än | af grundfonden,
dock ej under en femtedel såsom minimum, der Bankens grundfond stiger
lill 5 millioner R:dr Courant.
§ 24.
Lottbref till deltagande i Prövincial-Bank, på minst femhundrade R:dr
Courant, skola ställas lill viss man, med förbud att desamma öfverlåta annorlunda,
än efter af Direclionen tillstyrkt och af Bolaget vid påföljande
Bolagsstämma, i afseende på viss uppgifven annan person, sladfästadt samtycke.
Börandes alltid en fullständig förteckning öfver samtlige Lottegare
hållas och vara att tillgå hos Kongl. Maj;ts Befallningshafvande, samt anteckning
derå göras, så ofta någon förändring i personalen inträffar,
§ 25.
Samtlige Lottegare skola förbinda sig till solidarisk ansvarighet, en för
alla och alla för en, för alla de förbindelser, af hvad namn de vara må,
sorn af Direclionen i Bolagets namn utfärdas. Varandes denna ansvarighet
så att förslå (i olikket med proprie borgen, den någon personligen åtccknåt),
alt ansvarigheten ej kommer i fråga förr, än sedan, efter anstäldt kraf mot
Direclionen, enl. 1 Cap. 5 §., Bank-Bolaget blifvit lagsökt att gemensamt
gälda hvad som i Bankens redbara tillgångar brista kan, och dervid, der
någon Lottegare icke förmår sjelf gälda sin andel, denna andel måste fyllas
af någon eller någre bland öfrige Lottegare, mot hvilka fordringsegaren finner
godt att vända sin talan.
«4
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.-o a.
Vid slutlig utredning skall dock förlusten fördelas lika bland alla Lottegare,
i mon af hvarderas lotter.
§ 26.
Ej mä Provincial-Bank, vid förlust af dess privilegier, någon tid finnas
hafva utgifvit ett större belopp af ci ed it serl lar och invisning»!*, än sorn
motsvarar dess totala grundfond, tillsammanslagd med summan af gjorde depositioner
på löpande upp- och afskrifningsräkningar.
I afseende på deposilions-bevis och obligationer, som Provincial-Bank
utgifver, galle hvad för Actie-Banker i § iG stadgadt är.
§ 27.
Provincial-Bank får icke utgifva creditsedel på mindre valeur än den af
Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade mynt-enhet.
Hvad beträffar utfärdande af Provincial-Banks sedlar och kungörelser lill
Konungens Befallningshafvande samt allmänheten, gä 1 le hvad i ipoch 21 §§. för
Actie-Banker är föreskrifvet.
§ 28.
Provincial-Banks Bolag ege i provincens mindre städer eller köpingar,
der så görligt finnes, förlägga Bank-Åfdelningar, hvilka ombestyra utlåningar
och incasseringar samt hålla räkningar med enskilda personer, på sätt.
Reglemente, Instruclion och Central-Bank-Directionen föreskrifva; men BankAfdelningen,
ehuru inrättad med serskild Direction, må ej utfärda andra
förbindelser, än in visningar på Centi al-Direclionen, och vare ej heller skyldig
invexla Bankens sedlar eller förbindelser.
Så snart en Bank-Afdelning beslutas, skall eli enskildt district för dess
lånerörelse bestämmas.”
Hvilket förslag, grundadt på uppgifne motiv, som ej torde behöfva
här närmare upptagas, då samma förslag finnes serskildt tryckt och lill
Riks-Ståndets medlemmar uldeladt, blifvit beledsagadt af de yttranden,
Herr Gunther, Carl och Herr Friherre Ehrenborgh, Casper lVilhelm, vid
dess remitterande afgifvit.
Banco-Utskollet, som ansett för dess pligt ali göra lill föremål för sina
första öfverläggningar frågan om verkställigheten af den genom Rikets
sist församlade Ständer beslutade realisationen, såsom det ämne, hvilket varit
förnämsta anledningen lill Rikets nuvarande Ständers sammankallande,
samt åt detta ämne, jemte den dermed förenade frågan om hufvudgi under
-
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.-o 2.
i5
ne för Rikets Ständers Banks förvaltning och rörelse, föranlåtits, snart sagd t
uteslutande, egna dess lid under första delen af Riksdagsgöromålen, har
dock, med fästa«Jt afseende ej mindre å viglen i allmänhet af en väl ordnad
creditrörelse, än äfven å det nära samband hvarje åtgärd, lill vinnande
deraf, onekligen eger med det numera verkställde realisalions-företaget,
genast efter aflåtandet af Utskottets första Betänkande, angående Bankens
öppnande lill utvexling af silfver och hufvudgrunderne för Bankens rörelse,
lill pröfning företagit Herr Skoginans ofvanberörde motion, under önskan
och hopp att med slutligt Utlåtande deröfver kunna lill Rikets Ständer ingå,
om ej samtidigt med, åtminstone omedelbart efter afgifvandet af BancoUlskottets
svar, å de vid förstnämnde Betänkanden inom Riks-Stånden
framställde anmärkningar; men sedan Banco-Ulskottel behandlat de delar af
samma motion, hvaröfver Utskottet ansett dess yttrande egentligen erfordras,
har Utskottet funnit nödigt, att, med begagnande af den rätt 43 §. Riksdagsordningen
lemnar, sammanträda Lill öfverläggning i frågan med Rikets Höglollige
Ständers Lag-Utskott, derunder Utskotten jemväl till gemensam handläggning
företagit det sedermera af Herr Grefve Frölich afgifne, här ofvan
införde förslag; men ehuru lifligt Utskotten gemensamt önskat, alt ju förr
desto hellre kunna till Rikets Ständer ingå med deras Utlåtande i denna
vigliga fråga, hafva likväl till en början de ej mindre magt påliggande ärenden,
som påfordrat behandling af hvartdera Utskottet serskildt, samt derefter
inträffade oförntsedde omständigheter, genom hvilka en längre tids afbrott i
Utskottens verksamhet uppstått, lagt sådane hinder för Utskottens arbeten,
att omförmälde förslag ej förr än nu kunnat af Utskotten slutligen pröfvas.
Vid denna pröfning har hos Utskotten fråga först uppstått, huruvida,
på sätt föreslaget blifvit, någon ytterligare Lagstiftning kan erfordras för så
kallade enskilde Låne-Banker, eller de Bolag, hvilka vilja sig befatta med
upp- och utlåning, utan någon rättighet derjemte alt utgifva tryckte eller
graverade skuldförbindelser, sedlar eller depositionsbevis. Och då de enskilde,
hvilka kunna sig förena, i afsigt att emottaga insättningar af penningar,
vare sig räntefritt eller emot ränta, samt utlåna penningar och meddela
Cassacrediliv, efter Utskottens öfvertygelse, ej kunna annorlunda betraktas,
än såsom hvarje annat Bolag, hvilket kan uppstå, att under så
kallad firma eller serskild antagen handteckning någon rörelse idka, och skäl
således ej förefinnes att tillägga de Bolag, som sådan lånerörelse vilja bedrifva,
någre andre förmoner eller för dem bestämma någre andre skyldigheter än
sorn för Handels- och Fabriks-Bolag i allmänhet redan genom 15 Cap. Hand.
Balken och Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798 äro stadgade, men Bolag,
Banco- och Lag-l/tskottens Bet. N.o u.
för bed rifvande af sådan lånerörelse dock icke i berörde Lagrum äro bestämdt
omnämnde, finna Utskotten någon annan Lagstiftningsåtgärd i afseende på
dessa Bolag ej erfordras, än att Utskotten bärmedelst få tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer, för deras del, besluta utfärdandet af en
Författning derom, att hvad i5 Cap. Handels-Balken och Kongl. Förordningen
den 28 Junii 1798 förklarar böra iakttagas af de Bolag, som
under så kallad firma eller serskild antagen namnteckning vilja Handelsocii
Fabriksrörelse idka, hädanefter skall tjena lill efterlefnad äfven för
sådane Bolag, som önska alt med upp- och nllåningsrörelse sig befatta,
utan dermed förenad rättighet att utgifva tryckte eller graverade skuldförbindelser,
sedlar eller depositionsbevis.
Hvad åter vidkommer de Bolag, hvilka kunna önska att uppslå till bedrifvande
af Bankrörelse med egne > t ryckte eller graverade creditsedlar, så
och meri erkännande å ena sidan af den visserligen rigtiga grundsats, att
en sådan Bank, som Rikets Ständers, egande rättighet att utgifva ett credilmynt
inför Lagen gällande i alla liqvider och i all uppbörd, måste låta
alla andra afseenden vika, der sådant fordras, för uppfyllandet af dess första
åliggande, att genom inlösen af dess sedlar, med klingande mynt, när
helst så påfordras, bibehålla värdet å dessa sedlar; samt å andra sidan inseende
de svåra påföljder, som för alla näringar måste uppkomma, i händelse
en sådan Bank, efter att under en längre tid hafva utgjort näringarnes förnämsta
understöd och snart sagdt deras enda förläggare, skulle, för uppfyllandet
af dess omförmälde pligt, oaktadt alla begagnade försigtighetsmått, nödsakas
att vidtaga en inskränkning i dess öfver bela Riket utvidgade låne-rörelse,
hafva Utskotten väl kommit lill stadgad öfvertygelse derom , att bildandet
af Bolag lill Bankrörelsens bedrifvande med egne tryckte eller graverade
creditsedlar, de der måste anses såsom medel att småningom tillvägabringa
ett fullkomnadt Bank-System, så ordnande, både den collectiva och parliela
credit, Nationen, på grund af i landet befintlig massa guld och silfver,
eger, att under den högsta besparing och största relativa tillgång på bytesmedel,
underlättade penninge-transaclioner tillväxa i bredd med ökad stadga
i myntvärdet, vore för landet och näringarne af väsendtlig fördel, men
tillika nogsamt funnit nödvändigheten' af, att för desse Bolag ingå i en Lagstiftning,
gifvande åt allmänheten ali den trygghet, hvarpå densamma eger
anspråk i förening med all den frihet åt Bolagens Bankrörelse, som af tidslynnet
och industriens kraf påkallas.
I betraktande af de svårigheter, hvilka onekligen möta för tillfredsställandet
af de olika fordringar sålunda måste uppstå, vid stiftandet af cn
Lag
STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
Banco- och Lag-Utskottens Bet. iy.4ULIDISKA BIBLIQ^EK
Lag i detta ämne, kunna emedlertid Utskotten icke hoppas, att i detta företag
fullkomligen lyckas; men våga dock tro, att man skulle närma sig det
sökta målet, genom antagandet af följande hufvudgrundsatser för en sådan
Lagstiftning, nemligen:
alt då rörelse-capitalet ej bör i förväg okas till påskyndande af näringarnes
utveckling och framdrifvande utöfver en jemn progression, och perioder
visserligen lika väl kunna inträffa, då löpande penningestocken är för
stor, samt både larfvar och tål förminskning, som perioder gifvas, då densamma
är för behofvet otillräcklig, och då vid Bolags stiftande noga bör
tillses, att localen dertill är tjenlig, att fonden ej blifver för knapp i jemförelse
med ortens rörelse, och att ej heller en skadlig concurrence med redan
existerande Bolag uppkommer, men ej på förhand kan förutses de serskilda
fall, i hvilka tillåtelse till Bankrörelses bedrifvande möjligen kan böra
förvägras, måste de personer, som önska dylikt Bolag stifta, alltid derom
förut göra anmälan hos högsta Magten, som otvifvelakligt bäst är i tillfälle,
och ej bör betagas rättigheten alt pröfva de serskilde förhållanden,
hvilka kunna verka till bifall eller afslag;
att första vilkoret för tillåtelse till sådan Bolagsrörelses bedrifvande alltid
blifver Bolagets ställande under största möjliga offentlighet, såsom utgörande
den säkraste garantie emot missbruk och öfverträdelser af de för detsamma
gällande föreskrifter;
att då det å ena sidan är för Bolaget af högsta vigt, att blifva förvissadt
om en ej allt för korrt tid för dess rörelses bedrifvande, under vilkor
att uppfylla de lagar och föreskrifter, hvilka vid Bolagets stiftande tjenat till
efterrättelse, hvarigenom sådant Bolag, lika med enskilde Handelshus, sättes i
tillfälle förvärfva sig en accrediterad firma; men, å andra sidan, en allt för
lång utsträckning af tiden för Bolagets verksamhet skulle betaga möjligheten
alt för ett ingånget Bolag göra gällande de förbättringar i lagstiftningen, som
erfarenheten visat vara nödvändige, en lämplig tidrymd alltid bör af
högsta Magten, vid Bolags-rörelsens beviljande, bestämmas för densamma;
dock med rättighet för Bolaget, hvars upplösning vid den först utsatta tidens
slut möjligen kunde blifva högst äfventyrlig för den ort, der dess rörelse
varit förlagd, att söka förlängd Octroj-tid;
alt de förbindelser, Bolaget utgifver, erhålla sådane kännetecken, hvarigenom
allmänheten i möjligaste måtto tryggas för vådan, att genom dessa
förbindelsers förfalskning blifva lidande;
Bihang till R. St. Trot. t834■ 6.-te Sami. %-dra Afd. 3
irsta Haft.
»8
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV:o 2.
alt då hvarje Bolag lill Bankrörelses bedrifvande måste anses förtjena
större credit, i den nion detsamma formerar sig i stort, omfattande antingen
större Städer eller hela Provincer, hvars invånare af alla classer, melodi
mindre förmögne, sålunda bilda och utveckla ett gemensamt interesse,
hvarmed hela ortens handels- och närings-rörelse är på det närmaste införlifvad,
men deremot små Banker i allmänhet onekligen äro både vådliga
och otjenliga, ett visst, ej för lågt belopp bör bestämmas, såsom det minsta,
hvartill Bolagets tecknings-summa skall uppgå;
att, till borgen för uppfyllandet af de förbindelser Bolaget kommer att
utfärda, en viss andel af det tecknade Capitalet bör af Bolaget, före öppnandet
af dess rörelse, insättas i goda Hypolhek, samt att, till förekommande
af hvarje möjlig brist i Bankens tillgångar, till följd af inträffande
förluster å dess låne-rörelse och till allmänhetens desto säkrare betryggande
för vådan af, att Banken genom försummelse hos dess gäldenärer skulle
kunna sättas ur tillfälle, att sina förbindelser fullgöra, Bolaget bör förbjudas
att någonsin utgifva större belopp af credit-sedlar eller andra förbindelser,
af bvad beskaffenhet som helst, än som motsvarar den insalta och innestående
andelen af det tecknade Capitalet jemte de contanta medel Banken
derutöfver innehafver och summan af dervarande depositioner;
att, lill förebyggande af den oreda i penniuge-rörelsen, som lätteligen
kunde uppkomma, i händelse alla de serskilde slags förbindelser, hvilka af
Bank-Bolag utgifvas, skulle blifva på en gång i rörelsen såsom mynt löpande,
dels ett visst ej för lågt minimi-belopp bestämmes för de af BankBolag
utgifvande tryckte eller graverade skuldförbindelser med bestämd förfallotid,
dels ock dess bevis öfver å räkning deponerade medel skola utställas
allenast på insättaren;
att då ett land med vidsträckt, men glest bebodd yta ej synes kunna
vara belåtet med ett långt utvidgad t bruk af metalliskt mynt; då Sverige
eger en Central-Bank, med det åliggande i första rummet, alt med klingande
mynt vid anfordran inlösa dess credit-sedlar, och rned en i förhållande
till dess Sedel-stock ganska loetydlig metallisk fond; och då rättigheten för
Bank-Bolag att grunda dess rörelse på Stats-Bankens credit-Sedlar, såsom
valuta, allenast kan göra det möjligt för Banker i landsorterne, att, utan
alltför stor kostnad, drifva sin rörelse, det ej må åläggas blifvande BankBolag
att sina förbindelser med silfver inlösa; men ali, så väl till stadgande
af desse Bolags egen credit, sorn till allmänhetens fredande från förluster,
hvarje innehafvare af Bank-Bolags credit-sedel bör vara försäkrad att af
executiva raagten åtnjuta skyndsam handräckning til! utbekommande af sin
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N;o 2.
•9
rätt, i händelse Bolags-Bank någonsin skulle vägra att en förevisad creditsedel
inlösa, efter lydelse, med Rikets gångbara mynt;
alt, i anseende lill de högst betydliga olägenheter och möjliga förluster,
som för allmänheten kunde uppstå, derest innehafvare af Bank-Bolags
credit-sedlar skulle vid möjligen inträffande, concurs nödsakas desamma bevaka,
eller för desse sedlar blefve gällande den för skuldfordringar i allmänhet
bestämde praescriplionstid, undanlag i detta] hänseende bör ske för BankBolags
credit-sedlar;
att, i afseende å sådan Bank-inrättnings Låne-rörelse, väl några visse a Ilna
ä n 11 e bestämmelser må meddelas, men på Kongl. Majit ankomma, att, före
beviljandet af privilegium, under granskning taga det för hvarje Bank serskildt
uppgjorde Utlånings-reglemente; samt att i' öfrigt Lag-stadgandena
för ifrågavarande Banker, såsom nästan hittills okände inrättningar, böra vara
så specifika, som lämpligen ske kan, utan att träda för nära hvarje
Bank-Bolags rätt, att efter serskilde localförhållanden afpassa sina Bolags-reglor.
Enär offentligheten utgör en af de förnämste garantier, hvilka, enligt
förestående grundsatser, böra iakttagas vid inrättandet af Bolag till Bankrörelses
bedrifvande med egne tryckte eller graverade credit-sedlar, hafva
Utskotten ansett desse Bolag böra benämnas Offentlige Bolags-Banker
hvarigenom äfven kunde uttryckas motsatsen af de föreningar, som, ulan
rättighet till egne tryckte eller graverade credit-sedlars utgifvande, vilja idka
upp- och utlåningsrörelse, hvilka egentligen torde böra kallas Privat-Banker.
Efter att nu hafva anlydt de grunder, hvilka, enligt Utskottens öfvertygelse,
böra tillämpas å alla de offentliga Banker, som möjligen kunna uppstå,
anse Utskotten sig böra fästa uppmärksamheten derå, att då så väl
penningerörelsen, sorn personers förhållanden til! hvarandra måste blifva
olika, allt efter de serskilde ställen, der offentliga Bolags-Banker kunna inrättas,
dela sig desse i aine bestämdt olika slag, det ena hvilande på större
verklig penninge-förmögenhet, under delegarnes större oafhängighet af
hvarandra, och det andra på inbördes kännedom och förtroende, hvaraf sig
visar, att i förra fallet betydligheten af det tillskjutna Capitalet och i senare
fallet gemensam ansvarighet utgör hufvudsakliga säkerheten.
Offentlig Bolags-Bank af förstnämnde egenskap, grundande sig på Aclier,
utan skyldighet å delegatens sida alt ansvara för mer än hans tecknade
Actiebelopp, hafva Utskotten trott böra benämnas Actie-Bank.
Offentlig Bolags-Bank åter af den egenskap, att Lottegarne i densamma
ikläda sig ansvarighet, en för alla och alla för en, för Bolagets samtlige
förbindelser, har synts Utskotten böra benämnas Solidarisk Bank.
ao
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N'.-o 2.
Utskotten hafva funnit visse serskilde stadganrlen för hvardera af dessa
a:ne olika slags Bolags-Banker böra i Lagen intagas, väsendtiigast i så målto
skiljande sig från hvarandra:
att du för en Actie-Bank någon bättre och naturligare garanlie, än den
som ligger i Capitalets storlek, svårligen kan uttänkas och föreskrifvas, men
en solidarisk Banks styrka ligger ej allena i dess sammanskjulne Capital, utan
äfven i den solidariska ansvarigheten jemte storleken af Lottegarnes antal,
så. väl minsta beloppet af en Actie-Banks grundfond faslställes högre, än
minsta teckningssumma i Solidarisk Bank, med bestämmande deremot i
den sistnämnde af något visst antal Lottegare, såsom det minsta för bildandet
af Solidarisk Bank.
att då de, som deltaga i Actie-Bank synas böra vara verklige Capitalister
men i Solidarisk Bank folk af alla classer böra kunna ingå, mäste
äfven minsta teckningssuminan i Actie-Bank utsättas till vida högre belopp
än i Solidarisk Bank;
och, alt då den större personliga ansvarighet, Lottegarne i en Solidarisk
Bank sig ikläda, lemnar hvarje innehafvare af en sådan Banks förbindelser
rättighet aLt hos Bolaget gemensamt utsöka hvad i Bankens redbara
tillgångar brista kan, har åt sådant Bolag blifvit lemnadt en dispositionsrättighet
öfver dess i hypothek först insatta andel af teckningssumman,
hvilken mäste förvägras Actie-Bank.
Med iakttagande af ofvananförde grundsatser, hafva Utskotten, efter
sorgfälligt rådfrågande af de i ämnet afgifne, i flere hänseenden högst upplysande
motioner, uppgjort, och få härmedelst Rikets Ständers pröfning vördsamt
underställa följande:
Banco- och Lag-Vt skot tens Bet. N:o a.
Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
l:sta Kapitlet.
Allmänna Bestämmelser.
§ 1-
Med Offentlig Bolags-Bank förstås en till Bankrörelses bedrifvande
stiftad Inrättning, deruti ett större antal, personer äro delegare, och som,
ställd under control af offentlig myndighet, är förvaltad af en Direetion,
hvilken delegarne, ibland dem sjelfve genom val, utse, med Instruction
förse och kunna efter godtfinnande afsätta.
Offentlig Bolags-Bank är grundad antingen på Actier, i hvilket fall
den kallas Actie-Bank, eller på Lotter med solidarisk ansvarighet, då den
kallas Solidarisk Bank.
§ 2-
Vilja enskilde inrätta Offentlig Bolags-Bank, söke hos Kongl. Maj:t i
underdånighet privilegium derå, med öfverlemnande tillika af de lör Inrättningen
uppgjorde grundreglor och Utlånings-Reglemente.
På Kongl. Majit ankomme att, efter granskning häraf och pröfning,
huruvida den anmälda Bank-Inrättningen kan vara för landet fördelaktig
eller menlig, det sökta privilegium bevilja eller förvägra.
Dock må privilegium ej förunnas för längre tid än högst 15 år,
§ 3-
Önskar Bank-Bolaget att sin rörelse fortsätta utöfver den i privilegium
bestämda tid, gore hos Kongl. Majit underdånig ansökning derom 18 månader
före privilegiitidens utgång.
§ 4.
Endast Offentliga Bolags-Banker, inrättade på sätt och i den ordning
här ofvan är vordet stadgadt, kunna erhålla privilegium till bedrifvande af
Bankrörelse med egne tryckte eller graverade creditsedlar.
0.2
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV:o 2.
§ 5.
Offentlig Bolags-Banks credit-sedlar, mvisningar och öfrige förbindelser
aro icke till inlösen af densamma gällande, ulan alt vara försedde med
egenhändiga underskrifter af minst 2;ne Bank-Directionens Ledamöter, jemte
Bankens Kamererare; skolande, genom Bank-Bolagets försorg, inom \\ dagar
från Bank-Inrättningens öppnande, uppgift a de personer, hvilka komma
att underskrifterne meddela, ej allenast tillställas Konungens Befallningshafvande
i Länet, ulan äfven i allmänna Tidningarne kungöras; och åligger
det Bolaget, att på enahanda satt tillkännagifva, då, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrifterne inträffar.
§ 6
Ej må Offentlig Bolags-Bank utgifva credit-sedlar, invisningar och andre
förbindelser till större sammantaget belopp, än som motsvarar den af
delegarne, i contauter och hypothek insatte och innestående grundfond,
jemte de coulante medel, Banken derutöfver innehafver, och summan af
dervarande depositioner.
§
Offentlig Bolags-Bank vare, vid förlust af dess privilegium, förbjudet, att
utgifva tryckte eller graverade skuldförbindelser, med bestämd förfallotid
eller efter föregången uppsägning betalbara , å mindre summor än 25o
R:dr Courant.
Depositionsbevis, som af Bolags-Bank utfärdas, må ej ställas annorlunda,
än å den person, för hvars räkning medlen blifvit deponerade.
§ 8.
Skulle så inträffa, att Offentlig Bolags-Bank icke, vid anfordran, sina
credit-sedlar inlöser med Rikets gångbara mynt, bafve Bolaget förverkat
dess privilegium, samt betale ej mindre ränta, i för 100 i månaden, å
hvad som ej guldet blifvit, än äfven alla de kostnader, Sedelinnehafvaren kan
få vidkännas, för utbekommandet af dess rätt; åliggande det Konungens
Befallningshafvande i Länet, att, på skeende anmälan och förebragt bevis
om sålunda vägrad inlösen, genast, till krofvels förnöjande, låta verkställa
utmätning hos Ledamöterne i Barik-Directionen samt, om de ej förmå krafvet
gälda, hos Bank-Bolaget. Och kan efter yrkande hos vederbörlig Dom
-
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
stol, Bolaget sättas i concurs-tillstånd och Banken varda ställd under utredning
enligt Concurs-Lagen.
§ 9.
Den genom Kongl. Förordningen af den i3 Junii 1800 för skuldfordring
i allmänhet bestämde prassel iptionstid af 10 år ege ej rum i afseende på de
af Offentlig Bolags-Bank utgifne credit-sedlar; ej heller erfordras vid inträffande
Concurs eller. Ars Proclama, bevakning af desamma på sätt i Concurs-Lagen
eljest för fordringar är vordet stadgadt; men en hvar, som någon
Bolags-Bankens eredit-sedel innehafver, skall, vid förlust af dess betalningsrält,
den till inlösen anmäla inom en tid af arne år ifrån det Bolaget blifvit
i laga ordning upplöst; och vare Bolaget ovilkorligen förpligtadt, alt,
före privilegii-tidens slutliga utgång, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af Nådig Kungörelse, hvarigenom allmänheten bestämdt
underrättas, när prasscriptions-tiden för Bolags-Bankens credit-sedlar tilländagå!'.
§ 10.
Offentlig Bolags-Bank ege ej att drifva handel med annat än guld och
silfver, men vare berättigad, att, till undvikande af förluster, inropa panter
eller utmätt egendom, som på auction, för Bankens räkning, utbjudes, dock
under iakttagande, att sådan egendom åter försäljes, så snart det utan förlust
för Banken ske kan.
Dess lånerörelse må bestå uti ej mindre att emottaga penningar på
upp- och afskrifnings-räkning och mot räntebärande, på viss betalningstid
ställde reverser, än äfven alt utgifva penningar mot reverser, vexlar och
varor, samt att meddela Gassa-Creditiv. «
I afseende på utlåningen lände till efterrättelse:
1:0 alt Bankens egne Adier eller Lott-Bref icke få belånas;
2:0 att, med undantag af Cassa-Creditiv, Län ej må beviljas på längre
tid än 9 månader;
3:o alt Banken i de fall, der räntan för af den meddelade lån ej
är utfäst till högre belopp än 5 för ioo om året, eger alt vid låns Lifgifvande
afdraga räntan för hela låneliden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta
sig lill godo beräkna i procent i månaden utöfver ordinarie räntan;
dock med sk\ddighet för Banken alt, såvida den af sistnämnde förmon sig
begagna vill, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande sist inomen
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N:o 2.
månad efter förfallotiden deraf varder anställd och i allt hvad på Banken
ankomma kan skyndsammeligen utförd;
4:o att varor och gods, som i Banken belånas, kunna, utan föregången
hembjudning eller Uppbud, genom offentlig auction föryltras genast
efter det förfallotiden för de å samma varor och gods meddelade lån tilländalupit.
§ 11.
Offentlig Bolags-Bank njute, vid sina fordringars indrifvande, lika rätt
till handräckning af Embetsman och Auctoriteter, som för Rikets Ständers
Banks Discont-Verk nu är eller framdeles varder beviljad.
§ 12.
Eh gång hvarje år skall i Offentlig Bolags-Bank hållas ordinarie Bolags-Sfämma,
dervid bör ske val lill Ledamöter i Directionen, Instructioner
meddelas och Beslut om Bolagets angelägenheter i öfrigt fallas.
Alla vid Bolags-Stämma förekommande frågor afgöras genom de fleste
rösterne, beräknade efter den rösträttighet, som för hvarje Bolags-Bank serskildt
varder i Bolags-Reglorne bestämd.
De frånvarande delegarne skola åtnöjas med de närvarandes beslut.
§ 13-
Före den ordinarie Bolags-Stämman böra af delegarne valde Revisorer,
jemte ett af Konungen utsedt allmänt Ombud, sammanträda, för att taga
kännedom om Bankens hela ställning samt granska ej mindre Bankens förvaltning,
i alla dess delar, under nästföregående år, än äfven dess säkerhetshandlingar.
,,
Öfver den sålunda verkställde Revisionen afgifves Berättelse, hvilken,
sedan den vid ordinarie Bolags-Stämman undergått Bolagets granskning,
genast efter samma Bolags-Stämmas slut skall till Kongl. Majrt i underdånighet
insändas och, på Directionens föranstaltande, genom trycket till allmänhetens
kännedom befordras.
Ty förutan åligge det Bank-Directionen att månadtligen till Kongl.
Maj;ts Handels och Finance-Expedition insända en öfversigt af Bankens ställning,
, samt ofördröjligen meddela alla de upplysningar 1 ämnet, hvilka genom
samma Expedition kunna varda infordrade.
§ 14.
Banco- och Lag-Ut.skoltcns Bet. JYso 2.
Vi5
§ 14.
I den högsl osannolika händelse, att Rolags-Bank finnes hafva gjort
förluster lill en fjerdedel af dess teckningssumma, skall dess rörelse; genast
upphöra och Bolaget, efter gjord utredning, upplösas.
§ 15.
Den, sora Offentlig Bolags-Banks sedel förfalskar, efterapar .eller utprångla!’,
vare underkastad det straff, sora i afseende på förfalskning, efterapning
och utprångling af Rikets Ständers Banks sedlar finnes utsatt.
§ 16.
I alla de fall, der någon vill talan föra emot Offentlig Bolags-Bank,
vare Allmän Domstol, i den stad eller ort der Bankens hufvud-rörelse
förlagd är och till hvilken målet, i afseende på dess beskaffenhet, enligt Lag;
hörer, behörig all sådan talan upptaga.
2;dra Kapitlet.
Actie-B anker.
:§ n
Delegare uti Actie-Bank .svare endast för beloppet af deras tecknade
Aclie-summa.
Bankens namn eller finna utmärka alltid, alt den är en Actie-Bank,
och vare sådant jemväl tydligen utsatt å de dörbindelser, som af den utgifvas.
§ 18-
Actie-Banks teckningssumma utgör dess grundfond och får ej i något
fall understiga 4.000,000 R:dr Courant. Pröfvar Kongl. Majit ändock, att rörelsen
i den del af landet, der Actie-Bank anlägges, kräfver en större grundfond,
ege Kongl. Maj;t alt fastställa minimi-sumtrian till än högre belopp.
Ej vare någon berättigad Lill mindre teckning i Actie-Bank än 4000
R:dr courant, hvilket belopp räknas för en Actie.
§ 19.
Actie-Bank tillätes ej i verksamhet träda, förrän Bolaget nedsatt, i
controlleradt guld och silfver eller räntebärande och lätt realisabla papper
eller inteckningar, ett belopp, som motsvarar a5 pr. af liela det tecknade Aotie-Capitalet,
eller den så kallade Grundfonden, hvilket belopp, sedan alla
Bihang till R. St. Prot. 1834■ 6'te Sami. 2 -dra A/d. 4
i:sta Helft.
Banco- och La"-Utskottens Bet. N.-o 2.
dithörande papper och handlingar blifvit af Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Länet gemensamt med Bolaget till säkerheten pröfvade och af hägge
godkände, skall vid Landt-Ränteriet förvaras uti en Cassa-Kisla med anie
lås, dertill Konungens Befallningshafvande ege den ena och Bank-Bolaget
den andra nyckeln.
Öfver berörde belopp återbekomme ej Bolaget disposition, förr än alla
dess förbindelser blifvit behörigen fullgjorde; men vare dock berättigadt
att de nedsatte Hypotheken utbyta emot andre, hvilka, efter pröfning i ofvan
stadgade ordning, anses jemgode med dem, som återtagas.
§ 20.
Delegare i Actie-Bank vare ock skyldige, så väl att, inom ett år från
Bankens öppnande, contant inbetala minst 25 pr. af det tecknade Actie-Capilalet,
å de terminer Bolaget kan finna för godt bestämma, som äfven
att inbetalningen af återstående 5o pr. af Actie-Capitalet fullgöra, i den nion
Bolaget sådant föreskrifver, vid påföljd, för den delegare, som någondera
af desse inbetalningar uraktlåter, att varda förlustig dess förut gjorde insättningar,
hvilka i sådant fall Bolaget tillfalla, och vare den förverkade
Actien, till viss numer uppgifven, genom Kungörelse i Allmänna Tidningarne,
dödad.
§ 21.
Actie-Bank må ej, vid förlust af dess privilegium, utgifva tryckte eller
graverade Credit-Sedlar å mindre valeurer än 5 R:dr Courant.
3:dje Kapitlet.
Solidariska Banker.
§ 22.
Med den solidariska ansvarighet, hvartill Lottegare i sådan Bank sig
förbinda, förstås Lottegarnes skyldighet, att, en för alla och alla för en, ansvara
för Bolagets samtlige förbindelser, af hvad namn de vara må, hvilken
ansvarighet dock icke sträcker sig längre, än att, efter anslälldt kraf
emot Directionen och sedan Bank-Bolaget gemensamt blifvit lagsökt för
livad i Bankens redbara tillgångar brista kan, till krafvets gäldande, skall, derest
någon Lottegare dervid icke sjelf förmår sin andel gälda, denna andel
fyllas af någon eller någre bland de öfrige Lottegarne, mot hvilken eller
hvilka fordrings-egaren då finner för godt att vända sin talan.
Banco- och Ldg-Ulsköttens Bet. JY.-o 2.
27
Vid slutlig utredning fördelas den förlust, någon eller någre Lottegare
sålunda kan komma att vidkännas, lika bland alla Lottegarne i moa af
hvarderas lotter.
§ 23.
Uti Solidarisk Bank skall teckningsumman, utgörande Bankens grundfond,
uppgå till minst r,000,000 R:dr courant, och får antalet af Lottegare
icke understiga 5o.
Hvarje Lolt-Bref lyde å minst 5oo B:dr courant och ställes lill viss
man, med förbud, att detsamma annorlunda öfverlåta, än på viss, annan,
inför Bauk-Directionen uppgifven, person, efter af Directionen, för dess
del, lemnadt samtycke, och derå af Bolaget, vid iiästpåföljande Bolags-stämma,
meddelad stadfästelse.
§ 24.
Lottegare i Solidarisk Bank vare förbundne att före Bankrörelsens början
lill Domstolen i den stad eller ort, der Bankens hufvudrörelse förlägges,
aflemna så väl det af Kongl. Maj:t utfärdade Nådiga privilegium, som
sjelfva Bolags-Contractet, för att i Domstolens intecknings protocoll ordagrannt
inlagas.
Domstolen late sedermera ofördröjligen, på Lottegames bekostnad,
i allmänna Tidningarne införa kungörelse 0111 det ingångne Bolaget, med
uppgift tillika å alla delegarne uti detsamma
Och åligge det Bolaget ytterligare, alt, inom hvarje årsslut, till Domstolen
inlemna uppgift, å alla dåvarande delegare i Bolaget, hvilken uppgift
likaledes gehom Domstolens försorg kungöres, på sätt här ofvan sagdt är.
§ 25.
P8| På delägare sjelfve må bero att bestämma förhållandet emellan deras
Grundfond och contanle insatser derå. Åliggandes dem likväl alt före Bankens
öppnande hafva aflemnat minst 2.5 procent af deras teckning, i lätt
realisabla papper eller inteckningar, hvilka, jemte Grundfondens öfrige andelar
af samma beskaffenhet, lill säkerheten pröfvade af Konungens Befallningshafvande
gemensamt med Bolaget, skola för Bolagets räkning sättas i
säkert förvar till dess disposition.
Controleradt Guld och Silfver må äfven såsom insatts å Grundfond
emottagas.
§ 26.
Solidarisk Bank ege, att å de ställen, der det lämpligen sig göra låter
och Kongl, Maj:t pröfvar skäligt sådant i Nåder medgifva, förlägga Bank
-
.Banco- och Lag~ULskoltcns Bet. N:o 2.
Afdelningar under serskilde Directianer, hvilka ombestyra ullaningar och
incasseringar samt hålla läkningar med enskilde personen, på salt genom
Reglemente, Instruction och Cenlral-Bank-Directionens föreskrifter närmare
bestämmes; men ej må Bank-Afdclningen utfärda några tryckte eller graverade
förbindelser; ej heller vare den skyldig alt invexla Central-Bankens
sedlar och förbindelser. Så snart en Bank-Afdelning blifvit beslutad, skall
ett visst District för dess slående rörelse bestämmas.
§ 27.
Solidarisk Bank vare, vid påföljd af privilegii förlust, förbjudet, att utgifva
tryckte eller graverade Credil-sedlar på mindre valeur än den lägsta,
hvarå det nu eller framdeles kan varda Rikets Ständers Bank tillåtet, att
utfärda sedlar i Riksdalertal.
Utskotten böra dessutom anmäla, alt, ehuru detr efter Utskottens
öfvertygelse, icke varit lämpligt, att i Lagen för offentlige Bolags-Banker
intaga något stadgande, hvarigenom en gemensam tidpunkt bestämdes
för upphörandet af deras privilegier, hafva likväl Utskotten icke kunnat
undgå inse den väsendtiiga fördelen deraf, att alla nödige ansedde förändringar
i Lagstiftningen för desse Banker kunde, i händelse af deras fortfarande,
göras på en gång för dem alla gällande, hvarföre äfven Utskotten nu
få hemställa:
att Rikets Högloft. Ständer, vid öfverlemnande af deras förslag till
Lag för Offentliga Bolags-Banker, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t, vid utfärdandet af privilegier för de Offentlige
Bolags-Banker, som derom kunna göra ansökning, i Nåder
läcktes, så vidt möjligen ske kan, så ställa desse privilegier, alt deji
bestämda tiden för hvartdera Bolagets verksamhet, måtte ungefärligen
på samma gång för dem alla utlöpa.
Och få Utskotten slutligen tillstyrka, att, till desto säkrare undanröjande
af hvarje okunnighet om det straff, hvartill den sig förfallen gör, som
någon Bolags-Bankens sedel förfalskar, efterapar eller ulprånglar, Rikets
högloft. Ständer måtte hos Kongl. Majrt jemväl i underdånighet anhålla,
att serskild Nådig Kungörelse måtte utfärdas derom, att förfalskning,
efterapning och utprångling af Offentlig Bolags-Banks sedel
straffas som förfalskning, efterapning och utprångling af Rikets Ständers
Banks sedlar.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm d. 8 Nov. 1834*
Reservationer.
Hor till Banco- och Lag-Vtsk. Betänk. N-o 2.
I
Reservationer.
A(' Hen Biskop Hedrén: ”Den 6 punkten i närvarande förslag till Lag för
offentliga Bolags-Banker har, efter långvarig öfverläggning, formlig proposition,
samt derefter fattadt och med klubbslag befästadt beslut, fått denna
lydelse: Offentlig Bolags-Bcink md icke utgifva creditsedlar, invisningar
eller förbindelser af hvad beskaffenhet som helst till högre sammantaget
belopp, än som svarar emot elen af delegare insalta grundfond i contanta
medel och hypotheker m. m. Vid redactionen af denna punkt hafva de
Höglofl. Utskotten funnit för godt alt, medelst anställd votering, besluta den
förändring, att i stället för orden: ”insätta grundfond/’ skulle utrycket blifva
”insalta och innestående grundfond.” Då denna förändring af ordalydelsen
innehåller en fullkomlig rubbning af sjelfva grunderna för denna Lag,
och sålunda gör en mängd af dess öfriga stadgande!! helt och hållet öfverflöd
iga och meningslösa, äfven troligen hela Lagen oanvändbar, mäste jag
emot densamma, likasom emot sättet hvarpå den tillkommit, anmäla min
reservation. Jag vill icke bestrida Utskottens rättighet, att förändra sitt en
gång fattade beslut, ehuru väl en så total rubbning icke varit förväntad. Men
sedan den egt rum, borde ock hela den öfriga Lagen, med sina controler
och garantier, i öfverensstämmelse dermed hafva blifvit omarbetad. Sådant
har icke skett. Hela den öfriga Lagen är lämpad efter den lydelse, som denna
6:te punkt först erhållit: hvilket nogsamt synes af dess stränga och noggranna
controler och garantier, som blifvit ställda lill motvigt för den åt
crediten derigenom lemnade latilude. Jag har vid alla tillfällen stridt för
dessa motvigters bibehållande, såsom nödvändiga för 6:te punkten efter dess
första lydelse. Sedan nu denna punkt blifvit så märkligen förändrad, hade
jag väntat af den pluralitet, som samma förändring åstadkommit, att hela
den öfriga Lagen skulle derefter blifvit modifierad. Jag vill endast reservera
mig för de motsägelser och det osammanhang, som i följd häraf uppstått.
Mig har så mycket mindre tillhört att häremot göra någon anmärkning, som
jag yrkat, och yrkar, och på Rikets Ständers ännu återstående upplysta pröfning
vågar hoppas, alt merberörde 6:te punkt återgår till dess första lydelse,
då äfven hela Lagförslaget återfår sitt sammanhang och inre öfverensstämmelse.
Sådan den 6:te punkten nu finnes uttryckt, anser jag den stridande
mot all Bank-princip, upphäfvande alla öfriga garantier, såsom öfverflöBihang.
lill R. St. Prot. i834j 6:te Sami. 2.dra Afd.
Häftet. 1 * 1
2
Hor till Banco- och^Lag-Utsk. Betänk. JY.o 3.
diga och orimligaj och slutligen motarbetande alla sä beskaffade creditinrättningars
uppkomst.
För alt med desto större tydlighet och korthet detta ådagalägga, torde
mig tillåtas att, med några få ord, söka åskådliggöra innehållet af hvad som
här är i fråga. Utskottens första beslut stadgade, att Bolags-Banks utgifna
creditsedlar och förbindelser hugo uppgå lill en summa, svarande mot hvad
delegare insatt af grundfonden, men icke högre. Utskottens senare beslut
stadgar, att denna insats äfven skall vara innestäende. Dermed kan icke
menas, alt den af delegare icke får till större eller mindre del åter uttagas;
en supposition så orimlig, att den icke kan ens sättas i.fråga, då Bankens
delegare under octrojtiden aldrig kunna komma i disposition af mera än vinsten.
De, som djupare se in i saken, lära icke härom tvifla: och skulle möjligtvis
någon betänklighet härvid återstå, sfi kunde lällligen ett tillägg göras
vid den i2:le punkten, som handlar om Bolagsstämma, der det kunde stadgas,
att Bolaget under intet vilkor egde att disponera öfver någon större eller
mindre del af den en gång insatta grundfonden, utan endast öfver vinstmedlen.
Stadgandet att den insatta delen af grundfonden äfven skal! vara
innestäende måste således innebära, att den skall vara oförminskad. Förminskning
kan ske dels genom inträffade förluster, som dock under en klok
och varsam styrelse mäste blifva få och ringa, och dessutom endast, genom
Bankens fortsatta, oförhindrade functioner kunna ersättas: dels genom vexling
i den contanta cassan emot de utgifna och dagligen återgående creditsedlarna.
Denna sistnämnda förminskning kan icke undvikas. Det ligger i
Bankens natur, att den måste ega rum. Den kan gå i olika proportion tili
hälften, tredjedelen, fjerdedelen af contanta cassan emot de utelöpande sedlarna.
Sedan nu utlåningen upphunnit sitt maximum, och invexlingen fortgår,
så kan, enligt nu varande lydelse af 6:le punkten, Banken icke mera utlåna
en skilling, om ock näringarna och allmänheten vore deraf i största behof,
om ock Banken egde den högsta tänkbara soliditet. Genom upplåning kan
ingenting uträttas, ty den tillökning cassan derigenom vinner, motsvaras jemt
af de derföre utställda förbindelser. Med vexling blir alldeles samma förhållande.
. Banken mäste i sådana händelser alldeles upphöra med hela sin
lånerörelse, såvida icke delegare göra nya contanta tillskott. Deremot skulle,
enligt punktens förut antagna lydelse, lånerörelsen kunna fortsättas intill
det bestämda maximum och dervid alltid bibehållas, ehvad förändring contanta
cassan, genom invexling, kunde undergå. Ehuru väl ingen proportion
mellan denna cassa och de utelöpande förbindelserna blifvit stadgad, så är
dock just genom denna underlåtenhet nogsamt förklaradt det välgrundade för
-
Ilar till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.-o 2.
3
troende man fastat vid en klok och af stränga garantier bunden Bankstyrelses
omtanka i denna del. Exempel torde närmare upplysa det. Ett ActieBolag
bildar sig med 4 millioners teckning. Deraf insättas i allmän vård
säkerheter för 1 million. Inom första Aret inbetalas contant 1 million. Banken
utgifver derefter sedlar eller förbindelser för 2 millioner, som då blir
tills vidare maximum. Men genom vexling utgår snart af den contanta cassan
till exempel ända lill hälften. Återstår sålunda hälften eller 5oo tusen
R:dr. Genom samma vexling är ock sedelstocken förminskad till motsvarande
belopp, nemligen il million, eller l million utöfver de i allmänt förvar
liggande säkerheterna. Denna proportion mäste beständigt under Bankens
fortgående operationer fluctuera. Nu blir dock skillnaden den, att enligt 6:te
punktens första lydelse kan Banken, oberoende af dessa fluctuationer fortsätta
sin rörelse inom gränsen af den insatta grundfonden, 2 millioner, då naturligtvis
hvad som i den contanta cassal! understiger den utelöpande sedelstocken,
h vilar på Bankens credit, som dock aldrig kan länkas längre möjlig
än till den insalta fjerdedelen, hvilken genom vexling kan åter utgå. Enligt
punktens senare lydelse mäste deremot Bankrörelsen alldeles afstanna,
emedan Banken icke tillätes att begagna sin credit på en enda sedel, som ej
motsvaras af full cassalillgång, enär bela summan af grundfonden skall icke
blott vara af delegare insatt utan äfven innestäende. Jag har yrkat bibehållandet
af det först beslutna, emedan jag anser Bank, såsom all handel,
ulan credit, en fullkomlig omening. Det senare beslutna vill deremot, att
Bank, fastän med mångfaldiga ansvarigheter bunden, ändock skall vara förbjuden
att begagna någon slags credit, ulan nödvändigt förpligtad att ega
full valuta i sina hvalf, innan den får utställa en enda förbindelse af hvad
slag som helst.
Jag anser detta stadgande fullkomligen Bankvidrigt. Också tviflar
jag, att det i någon Bankinrättning står att igenfinna. Bankrörelse måste
i synnerhet och par excllence höra till capitlet om handel. Handel är ingenting
annat än en fri bemedling mellan producent och consument. Bank
åter är bemedlingen af sjelfva bytesmedlet, penningen. Handel utan förtroende,
det vill säga utan credit, är en contradiclion. Ännu mera Bank, som
hvilar på erediten i högsta instantien, penninge-credilen. Alt förmena en
Bankrörelse all slags credit, och att stadga detta genom ett formligt laghud,
mäste fördenskull innebära en orimlighet. Hvarföre stiftar sig ett Bank-Bolag,
om det icke får röra sig med någon enda -utgifven förbindelse, som icke
har motsvarande inneliggande valuta. Eller kan det beböfvas något serskildt
tillstånd att begagna verkliga förhand varande capitaler jemt opp, men
4
Jior lill Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.-o 2.
aldrig en skilling derutöfver; och detta äfven då Bolagsmännen skola vara
kända för verklig förmögenhet, skola i vissa fall ställa sig under solidarisk
ansvarighet och allmän control? Ett vanligt Handels-Bolag lemnar ju alldeles
inga sådana garantier. Men hela verlden vet, att det drifver sin rörelse
till betydlig del med credit; och ingen enda drager i betänkande, blott
på denna grund, att blifva dess kund. Huru långt skulle det ock väl kunna
komma, om det icke fick utsträcka sina affairer ett enda steg utom den
valuta, som ligger inne på contoret? Och om äfven denna vore föga betydlig
emot dess utelöpande förbindeler, skall då icke dess utestående stora fordringar
få tagas i minsta beräkning vid bedömandet af dess soliditet? I
denna Lag fordrar man nu, att Bolags-Banker aldrig få göra någon affair, som
icke fullt motsvaras af innestående cassa, aldrig få begagna sin credit, oaktadt
det just är sjelfva crediten, eller det allmänna förtroende de taga i anspråk,
då de förena sig under Lagens föreskrifter, under offentlig tillsyn , med
försäkran örn vederhäftighet, ja solidariskt ansvar, med tillskjutna och i all
mänt
förvar ställda tillgångar, med årlig och stundlig redovisnings-skyldighet.
Och för alla dessa uppoffringar skulle de få njuta den i sanning högst oförväntade
fördelen, alt få utgifva förbindelser jemt svarande emot den conlanta
valutan, som de äro förpliglade att hafva inneliggande i sin eassakista,
men icke det ringaste derutöfver på credit. Jag måste bekänna min oförmåga,
att inse, huru någon slags handelsrörelse, ännu mera, huru någon Bank
kan stå tillsammans med sådana grunder. Alt gränser behöfva bestämmas
för Bankers creditrörelse, och alt sådant är vid denna rörelse af stone vigt,
än all annan handel, är obestridligt: och denna varsamhet är, sorn mig synes,
i hela denna Lag för öfrigt ganska strängt iakttagen. Men att gränserna
blifva så trånga, alt dessa inrättningar skola hafva allsingen credit alt begagna,
lärer icke kunna med några rimliga skäl redovisas.
Jag anser fördenskull äfven för det andra detta stadgande, sådant det
nu lyder i 6:le punkten, göra nästan alin andra garantier öfverjlödiga
orättvisa och härda. Då en Bankinrältning förbinder sig att alltid hafva
innestående medel fullt ut svarande emot alla dess utelöpande förbindelser af
hvad namn som helst, huru kan man fordra någon ytterligare säkerhet? Är
icke denna enda nog stor, för att kunna lemna åt en Bankstyrelse full frihet
alt i öfrigt handla, som den behagar? Den enda control, som ytterligare
erfordras, vore att tillse, det vilkoret uppfylles, således blott en så tält
som möjligt skeende revision, som försäkrade om cassans beständiga fulla motsvarighet
emot de utelöpande credit-papperen. Nu har man deremot reglemcnlerat
utan allt behof och utan all rimlighet. Man har fordrat ett visst
Hör till Banco- och Lag-Ulsk. Betänk. N.-o 2.
5
minimum af teckningen; man har föreskrifvit, att delegarne skulle vara kalida
för vederhäftighet och förmögenhet, eller att de skola ingå i solidariskt
ansvar; man har påbjudit, att de skola i Bankers början insätta ända till 5o
procent, att deras Directeurer skola personligen ansvara, i händelse af tillfälligt
bristande eassatiligång, att de skola oupphörligen inspecteras af offentliga
magten; och detta allt, sedan man i första rummet, såsom allmän bestämmelse
förklarat, att de icke få utställa ett enda credit-papper, utan motsvarande
innestående reel valuta. I sanning torde ett så långt sträckt misstroende
lill sundt förstånd ocb vanlig redlighet hos ett Handels-Bolag förgäfves i
någon annan lag sökas. Säkert synes emedlertid, att, om emot all förmodan
något Bank-Bolag kunde förmå sig att organiseras på vilkor, att dess cr edit
skulle vara ingenting annat, än dess contanta cassa, så skall det väl dock
ingalunda derjemte underkasta sig alla dessa onödiga, harda och orättvisa
conlroler, som, med det förstnämnda vilkoret förenade, icke annorlunda kunna
anses, än som orimliga och löjliga vexationer.
Och delta är ändlligen mitt tredje och hufvudsakliga skäl emot den 6:te
punktens nu beslutade förändring. Jag anser den nemligen i nuvarande skick
motarbeta alla Iiolags-Bankers inrättning. Det är klart, att dessa inrättningar,
likasom alla handelsföretag, icke kunna uppstå eller fortsättas, ulan
gifven utsigt till vinst. Men härtill fordras ju nöd vändigt begagnande af credit,
hvilken här är totalt förbjuden. Huru skulle capilalisten, faslighets-egaren,
den förmögne fabrikanten kunna förmås alt inlemna sina penningar eller
pantsätta sin egendom i en rörelse, der han alldeles icke får högre ränta,
än som faller på sjelfva det insatta capitalet, men ingen ränta på den
derigenom tillvägabragta crediten: och måste dock för detta nöje bekosta en
dyr förvaltning, äfventyra liera förluster ocb slå under beständig control
och ansvarighet? Skall han icke held re förvalta sitt capital sjelf, utan alla
dessa afbi änningar, utan alla dessa äfventyr och morlificationer, och dervid
behålla räntan oafkortad, kanske ock af tillfälligheter förökad och förhöjd.
Ty ibland de många goda verkningar, som väl inrättade Banker medföra, är
äfven den, att de döda procenleiiet. Capitalerna, som i alla fall hafva sina
gifna vägar, dem ingen mensklig lagstiftning tillstänger, hafva inga farligare
medtäflare, än Banker. Vinna dessa förtroende, så äro capitalerna förlorade,
så vida de icke lorena sig med dem. De måste fördenskull välja denna utväg,
om äfven mindre vinstgifvande, än deras egen arbitraira despotism. Vin.
slen under Lagen blir väl mindre: men den blir säker, och likväl skälig. Och
då den blir den enda för dem möjliga, mäste de bålla den till godo. På
detta indirecla sätt skall procenteriet försvinna, då det directe trotsar alla
6
Tior lill Banco- och Lag-Utsk. Betänk. IV.-o 2.
samhällets magter. Jag tror mig för denna digression ega en ursäkt, om
deraf kan visas, huru nödigt och nyttigt det vöre, äfven i nyssnämnde afseende,
att offentliga Bolags-Banker icke möttes af för mänga och för svära
hinder. Och det svåraste af aila är ovedersägligen, att de med alla på dem
lagda ansvarigheter icke få begagna någon credit. Man invänder val, att
den insatta och innestäencle grundfonden, som är här föreskrifven, kan få allt
framgent, intill tecknings-summans sista skärf, beslå i säkerheter, inteckningar
m. m., utan att contanter erfordras annorlunda än till vexling. Men härtill
svaras först, att flera delegare sakna fastighet, och måste sålunda betala' in
contant, andra åter hafva sina fastigheter förut intecknade för allt hvad de
kunna bära, andra åter hvarken kunna eller vilja besvära sina egendomar
med nya gravationer, som skola komma under Domstolarnas och Landshöfdingarnes
pröfning. I alla fall skola sådana successiva inlemningar af säkerhetshandlingar
åstadkomma för Bolagsmännen sådana oupphörliga omvägar,
besvär och förluster, som nödvändigt skola bålla deni tillbaka från inrättningar,
der ingenting är alt vinna, men mycket alt förlora, och der de för öfrigt
måste låta sig fästas för en längre tid. Skulle ock en Bankinrättning
varda på nu antagna grunder stiftad, så skola säkerligen Bolagsmännen, till
bibehållande af den insatta grundfondens oförminskade belopp, hellre, än alt
underkasta sig det vidlöftiga besväret lill säkerhetshandlingars anskaffande
gång efter gång, inbetala den erforderliga quoten contant. Men i sådant fall
säger sig sjelft, att Bolagets vinst förminskar sig; och hvad märkligt är, men
lika klart, att vinsten blir mindre, ju större rörelse Banken drifver. Exempel
upplyser det bäst. En Actie-Bank stiftas med 4 millioners teckning. Före
Bankens öppnande insättas i allmänt förvar säkerheter för 25 procent, eller
1 million, och inom första årets förlopp inbetalas contant 25 procent eller 1
million. Under första året antages utlåningen stiga till 1 million, som efter
5 procent gifver 5o tusen R:drs ränta. Derifrån afräknas minst 2 procent
omkostnader. Rester sålunda 3 procent loista årets netto-inkomst på r million
contant. Andra året antages sedelemission kunna gå till maximum, eller
den af delegare insatta grundfonden, 2 millioner. Räntan blifver då efter
samma beräkning 8 procent af 1 million contant. Tredje året börjar invexlingen
minska contauta cassan till exempel till hälften I samma moa
skall nu utlåningen nedsättas till samma belopp, för alt motsvara endast
hvad sorn innestår. Således blir räntan endast 51 procent på den insatta
millionen: hvilken ränta mer och mer nedsjunker i mon afcassans förminskning.
För att kunna fortsätta Bankrörelsen, måste nu delegarne åter insätta
till ex. a5 procent, eller 1 million. Men då den egentliga räntevinsten en
-
Hor till Banco- och Lag-Vtsk. Betänk. JY.-o 2.
7
dast uppkommer på den delen af grundfonden, sorn blifvit insatt i säkeibetshandlingar,
hvilken, enligt hvad förut är nämnd t, kan beräknas lill 3 procent
af i million, eller 3o tusen Riksdaler, så måste nu denna räiitevinst blifva
relativt mindre, då den fördelas på 2 millioner contant insatts, än pä 1
million. Snart mäste äfven den sisla eller 3:dje contanta millionen infordras,
så vida eljest rörelsen skall kunna fortsättas. Då måste förrberörde räiitevinst
ytterligare fördelas på 3 millioner, sorn gör jemt 1 procent af bela den contanla
insatsen, utom de 5 procent, som genom utlåningen inbringas. Förhållandet
kan lätteligen blifva sådant, som bär är framstäldt. Yid solidariska
Banker blifver det ännu mera nedstående att, för en så vidsträckt ansvarighet,
icke kunna åtnjuta någon credit-utvidgning. Och då frågas, 0111
de förmögne faslighets-egare, de driftige närings-idkare, de kloke penningemännerna
skola känna sig synnerligen frestade att, först med stort besvär inteckna
sina fastigheter eller ock fästa sina disponibla papper, och derefter successivt
inbetala 3 millioner contant på terminer, som icke säkert kunna bestämmas,
derjemte vara underkastade en mängd bestyr och besvär med Bolagsstämmor,
revisioner, resor, Dit ecteursval, creditivs-accorder, allmänna opinions
flucLuationer, till och med solidarisk ansvarighet roed en stor massa
okända delegare, m. m., endast för en inkomst af netto 6 procent på sina
penningar, och detta äfven i lyckligaste fall och med vilkor af inga inträffande
förluster: då de deremot alla kunde sitta i stillhet vid sina pulpeter
och förtjena måhända i o å 12? Skola de icke med åtlöje betrakta en Lag,
som till utseendet viii hjelpa näringarna och tygla procenteriet, men i sjelfva
verket bevisar omöjligheten deraf, genom sin oan vändbarhet? Vill man
Bolags-Banker, så mäste man medgifva dem credit. Garantierna emot denna
eredils missbruk måste vara stränga och väl beräknade, sådana, som i öfrigt
detta Lagförslag, i min öfvertygelse, uppställt, men icke orimliga, som utesluta
allt bruk af credilen.
Man har anfört exempel ifrån 18(7 af Gölha-Ganal-Discont. Onekligen
är effecten af denna jemförelse väl beräknad. Mången torde ock hafva
vid den framställda skräckbilden bäfvat tillbaka. Den, som djupare ser in i
förhållandet, låter dock ej skrämma sig afen jemförelse, sora saknar ali grund
och rimlighet. Eller i hvad del hade nämnde Discont likhet med dehär föreslagna
Banker? Den summa, som Bolagsmännen tecknat, var den väl bestämd
för Disconten, eller tillhörde den icke canalbyggnaden? Likaså alla
insatserna af grundfonden? Yar icke canalbyggnaden Disconfens förnämsta
och största låntagare, som ock slutligen stannade i nära 1,100 tusende R:dr
skuld, som måste afskrifvas? Hvilka garantier hade denna Discont för sin
.8
Hör till Banco- och Lag-Ulsk. Betänk. JV.o 2.
sedelutgifning, då till och ined, genom allmän författning, dess credilpapper
gjordes gällande i allmänna uppbörden? Hvad ansvar fanns bestämdt för Dixectionen
eller för Bolags-männen, i händelse Disconlen upphörde att betala?
Man kan icke jemföra eri inrättning, som egde en credit ulan all begränsning,
så till summa som lill ansvar, med de 1111 ifrågavarande, som blifva behörigen
begränsade på alla sidor. Om man nu ville besluta, att, emedan den
förstnämnde rörelsen hade en credit ulan gränser, så skola Bolags-Bankerna
hafva allsingen credit, så vore visst skillnaden emellan dessa penningeverk
ganska bestämd. Men hufvudsakiiga skillnaden skulle dock troligen blifva den,
att Gölha-Canal-Discont, som hvar man och i synnerhet Rikets Ständers
Banco-Utskott väl vet, verkligen existerat, men Bolags-Banker deremot aldrig
skulle kunna uppkomma, åtminstone aldrig med framgång fortgå.
För min del har jag den öfvertygelse, alt, sedan Bolags-Bankernas ansvarigheter
blifvit så skarpt bestämda, som i detta Lagförslag, ingen proportion
behöft bestämmas för deras sedelulgifning, utan alt denna kunnat ulan
fara öfverlemnas åt Bolagens och deras styrelsers egen klokhet och förutseende.
Men då denna frihet ansågs för vida sträckt, så bär jag icke velat göra
svårighet vid det af de Högloft. Utskotten först antagna stadgande, som inskränkte
sedelutgifningen inom den af delegare insatta grundfonden. Men då
Höglofl. Utskotten genom ett senare beslut gjort deruti den hufvudsakiiga
förändring, alt denna motsvarande del af grundfonden skulle icke blott vara
insatt utan äfven innestående, hvarigenom sålunda vid minsta invexling bela
Bankrörelsen måste afstanna, får jag emot ett sådant beslut mig reservera,
och yrkar, alt den tille punkten måtte återställas lill dess första lydelse så
lunda:
Offentlig Bolags-Banh må icke utställa creditsedlar, in visningar eller
förbindelser af hvad beskaffenhet sorn helst, till högre sammantaget
belopp, än som svarar emot den af delegare insatta grundfond i c ont anta
medel och hypotheker. — — — <— — — — — — —
Denna min reservation, hvars vidlyftighet af ämnets vigt torde lill
någon del ursäktas, anhåller jag mätte få de Höglofl. Utskottens Betänkande
åtfölja, för alt Rikets Ifögloflige Ständers upplysta pröfning vördsammast
underställas.”
Med Herr Biskop Hedrén förenade sig Herrar Stuart> BogemanZander
och Rubin > den sistnämnde med tillkännagifvande, att han ej varit närvarande
då beslutet i 6 §. fattades.
Herr Friherre Stjernstedt: ”Jag reserverar mig emot förenade Utskottens
beslut i 8:dc §., der det blifvit stadgadt, att Bolags-Banker skola inlösa
sina
lior lill Banco- och Lag-Utsk. Betdnk. IV.-o 2.
9
sina creditsedlar med Rikels gångbara mynt. Så länge Rikets Ständers Bancosedlar
kunna erhålla värdighet af Rikels gångbara mynt, anser jag, att genom
Lag bör stadgas skyldighet för Bolags-Eanker, att med verkligt eller metalliskt
mynt inlösa sina förbindelser. Något hinder för ett sådant stadgande
kan ej hemlas från 7a §. Regeringsformen, som väl säger, att Rikels Ständers
Bancosedlar må för mynt erkännas, men alldeles icke, ali de vid alla
tillfällen derföre skola erkännas. —Mina skäl, hvarföre jag anser ofvannämnde
skyldighet böra åläggas Bolags-Banker, anhåller jag alt här närmare få utveckla.
De utgå från en åsigt, hvars r ig tighet redan vid föregående Riksdag erkändes
af förenade Stats- och Banco-Ulskottcn i deras Bet. N:o 1, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikels Ständer, angående myntvärdets
upprätthållande, och hvaraf följande torde förtjena att i minnet återföras.
”Det finnes dock ett inkast af högre vigt att göra i anledning af ofvan
”angifne resultat af Bankens historia, det nemligen: alt en Bank, slående
"under ledningen af en auctoritet, som anser sig berättigad att sjelf och en”sam
stifta Lagar för sin förvaltning, aldrig kan erbjuda lika garanlie med en
”Bank, som innehafves och förvaltas af enskilde män, bundne af Lagar, som
”utgått från en opartisk Lagstiftande magt. Detta inkast kan icke vederläggas.
”Men,” tillägga Utskotten längre fram: ”Banken är, under närvarande förhållande,
medel, icke ändamål, och åt en kommande lid måste öfverlemnas,
”att, i afseende på Bank- och creditväsendets definitiva reglerande, göra er”farenhetens
dyrt köpta läror i sin helhet gällande.”
Då man nu synes vara hågad att ingå på ett Bank- och Creditsystem,
bundet nf lagar sorn åtgått från en opartisk lagstiftande magt, borde man
ihågkomma dessa af erfarenheten dyrt köpta läror, och icke göra BolagsBankernas
skyldighet, att med verkligt mynt inlösa sina förbindelser, beroende
af Riks-Bankens vilja eller förmåga att med metalliskt mynt inlösa
sina. Om Bolags-Banker skola lemna en större säkerhet än den Riks-Banken
kan erbjuda, måste naturligtvis en inhiberad silfvei utvexling af den senare
ej lemna den förre rätt att med ett i värde fallande papersmynt inlösa sina
förbindelser, ty i sådant fall qvarstår ju alltid den osäkerhet man förebrått
Rikels Ständers Bank, Lillökt med möjligheten af ett obestånd, som äfven den
bäst inrättade Bolags-Bank kan vara underkastad.
Ett inkast anhåller jag att här på förhand få upptaga: nemligen, alt
det nödvändiga behofvet af Riks-Bankens sedlar icke skulle erhållas, om det
af mig föreslagna stadgandet blefve antaget; jag tror, alt detta inkast skall
Bihang, till R. St. Prol. iS34, 6:te Sami. 2:dra Afd.
Häftet. 1 '5 a
10
Hor till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N~.-o 2.
förfalla, om man besinnar, att ingenstädes finnes anbefalld t eller ens lärer kunna
anbefallas, alt Bolags-Banker skola hafva sin cassa i Riks-Bankens sedlar,
men alt det deremot af flerehanda skäl synes ©tvifvelaktigt, alt de skola finna
sin fördel uti att bålla metallisk cassa så länge silfver-utvexlingen från
Riks-Banken oafbrutet fortgår; först då, om af en eller annan orsak den senares
creditsedlar skulle börja falla i värde, torde Bolags-Bankerna finna med
sitt interesse föienligt, alt med dem inlösa sina egna förbindelser. Dessutom,
torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, alt något förbud aldrig yrkats eller
åsyftats för begagnande af hvilka creditsedlar som helst vid liqvider emellan
Bolags-Banken och dess fordringsegare, när båda parterna dermed linna sig
belåtna.
Slutligen anser jag mig äfven böra förklara, att jag visserligen icke i
ringaste målto betviflar viljan eller förmågan hos Rikets Ständers Bank att
för närvarande fullgöra sina förbindelser, men hvad sorn redan tvänne gånger
skett kan visserligen i en framlid ännu en gång förnyas, och fastän de
åtgärder, som Rikets Ständer vid denna Riksdag vidtagit, otvifvelaktigt äro
egnade alt återföra och befästa det förtroende, som föregående misstag gjort
vacklande, så fattas dock ännu de Lagar som borde betrygga allmänhetens
lätt för kommande Ständers möjliga magimissbruk. Ännu finnes icke i Lag
bestämdt, huru Piikets Ständers titlofvade garantie för Banken skall fullgöras
och tillämpas, och ännu algöras de vigtigaste eganderätls förhållanden genom
Reglementen från Riksdag lill Riksdag af en enväldig och genom den slutna
voteringssedeln ännu mera ansvarslös Lagstiftning. Under sådana förhållanden
har jag trolt, att framliden ej bör emotses med alltför mycket tillförsigt,
och alt man med fästadt afseende härpå bör ordna gränsorna för credilfören
in gar nes välgörande verksamhet.”
Herr Professor Grubbe: ”-Jag instämmer hufvudsakligen i Herr Biskopen
Hedréns leservation, och tror, i likhet med honom, att om en Boiags-Banks
utelöpande creditsedlar Lill sitt sammanräknade belopp aldrig skulle få öfverstiga
den summa, som i Banken finnes innestående i conlanta penningar och
räntebärande papper eller andra säkerheter, så skulle Bankrörelsen derigenom
blifva inskränkt inom alltför trånga gränsor. Della af Utskottens pluralitet
tillstyrkta Stadgande skulle således i min tanka motverka uppkomsten
af de för industriens lifvande nyttiga och behöfliga Inrättningar, om hvilka
här är fråga. Emedlertid, ehuru jag tior mig inse olämpligheten af detta
Stadgande, och ehuru jag äfven finner det mindre ändamålsenligt, att Banken
skulle åläggas alltid bålla en contant cassa i bestämdt förhållande lill
dess credilsedelmassa, synes det mig likväl till allmänhetens betryggande
lior till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.-o 2.
nödigt, alt Banklagen må innehålla något moment, ämnadt att förebygga ett,
eljest möjligt, alltför stort missförhållande mellan beloppet af Bankens utelöpande
credilsedlar och summan af dess, i händelse af Bankens upplösning,
användbara tillgångar. Om man, för att med ett exempel upplysa förhållandet,
föreställer sig en Aclie-Bank, som utgifvit credilsedlar lill ett belopp
af fyra millioner Riksdaler courant, svarande emot en dylik af Actie-egarne
insatt summa i contanla penningar och räntebärande papper, och man vidare
tänker sig denna Bankens primitiva grundfond successivt förminskad
genom creditsedlars dagliga inlösning 0. s. v., men medgifver Banken rättighet
att, oaktadt denna grundfondens förminskning, genom nya sedlars lifgifvande
alltid hålla sin creditsedelmassa vid dess primitiva belopp af fyra
millioner Riksdaler; så skulle det möjligtvis kunna hända att, vid Bankens
slutliga upplösning, dess återstående grundfond nedsjunkit till föga mer än
de tjugufem procent af dess ursprungliga belopp, hvilka vid Bankens stiftande
blifvit nedsatte i allmän vård, och öfver hvilka Bolaget ej egt fri disposition.
I sådant fall skulle, vid skeende utredning, Bankens tillgångar till
inlösning af en till fyra millioner Riksdaler uppgående sedelmassa ej utgöras
af mera än dessa tjugufem procent af den insatta grundfonden tillika med
de låntagares lill Banken afgilna skuldförbindelser, mot hvilka credilsedlarne
blifvit utgifne; hvilka tillgångar, ehuru vid första påseende tillräckliga, likväl, i
följd så väl af de förluster Banken kunde lida på sina låntagare, som af omkostnaderna
vid Bankens utredning, i sjelfva verket kunde blifva otillräcklige till
inlösandet af alla de utelöpande credilsedlarne. Till förekommande hartif skulle
jag vilja föreslå ett Stadgande, genom hvilket hvarje Actie-Bank må åläggas
alt, utom de under allmän vård nedsatte tjugufem procent af de utelöpande
sedlarnes totalbelopp, alllid vara försedd med minst tjugufem procent deröfver
i contanta penningar, räntebärande papper m. m., ställde" under Bolagets
egen disposition, så att vid en skeende utredning alltid en summa,
motsvarande femtio procent af de utelöpande sedlarnes totalbelopp må linnas
för att betäcka de möjliga förlusterna på Bankens utlåningar och kostnaden
af dess utredning. Detta Stadgande, hvars verkliga iakttagande skulle
controleras, så väl genom de årliga Bolagsstämmorna, som genom de hvarje
månad till Stats-Secreteraren för Handeln och Financerne ingående redovisningarne,
skulle på ena sidan, såsom mig synes, bereda allmänheten en tillräcklig
säkerhet mot eljest möjliga förluster vid Bankens upplösning, och likväl
på den andra lemna åt Bankrörelsen den grad af frihet, som erfordras
för att göra densamma tillräckligt lönande för delegarne. I hänseende åter
till de solidariska Bankerna, hvilka genom delegarnes solidariska ansvarig
-
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. IV.-o 2.
liet lemna allmänheten en garanlie, hvilken Actie-Bankerna sakna, skulle det
här föreslagna stadgandet måhända vara mindre behöfligt. Likväl skulle jag,
för att ännu ytterligare mot förluster betrygga innehafvarne af dessa Bankers
eredilsedlar, vilja yrka, alt äfven de solidariska Bankerna alltid borde vara
försedde med åtminstone tjugufem procent af sina utelöpande sedlars belopp
i contanta penningar och räntebärande papper m. 111., hvaröfver coulrolen,
likasom vid Aclie-Bankerna, tillhörde de årliga och månadtliga redogörelserna.”
Herr Sahlin förenade sig med Herr Professor Grubbe, och Herr Fahlhem
hufvudsakligen med Herr Biskop Hedrén och Herr Professor Grubbe.
Herr Doctor Hvasser: ”Jag reserverar mig emot detta Lagförslag i sin
helhet, emedan jag fruktar, att det strängt rcglemenlariska system, man härvid
följt, skall motarbeta Bolags-Bankers uppkomst, i stället alt uppmuntra till
deras fria bildande, och sålunda veika just emot det ändamål, som åsyftas.
Mig vill synas, att Rikets Högh Ständers åtgärd vid denna sak, som icke
kan vara annat än ett önskningsmål, borde inskränka sig endast dertill, att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t framställa de allmänna grunder och
vilkor, som Rikets Ständer anse nödiga för organiserandet af ifrågavarande
Banker, om de skola blifva för landet nyttiga, samt de garantier för allmänhetens
betryggande, ulan hvilka de icke synas böra tillåtas. Sådana lmfvudgrunder.
innefattas i de uti början af Betänkandet framlagde motiv. Deremot
synes, hvad lagbestämmelserna och delailfrågorna angår, alltsammans
böia ölverlemnas till Kongl. Maj:t, som i alla fall eger alL pröfva, gilla eller
förkasta de förslag till Reglementen, beroende af localföihållanden och
andra omständigheter, hvarom serskilda Bolag för stiftande af Bankrörelse i
olika trakter af Riket kunna öfverenskomma. Skulle dock detta Lagföislag
varda anlaget, torde stadgandet i åtskillige punkter, såsom t. ex. bestämmandet
af ett visst antal lottegare, ett visss minimum lill grundfond m. 111.
lägga hinder i vägen för så väl aclie-teckning, som solidariska Bankers inrättande.
”
Herr Doctor Lindahl: ”Jag får vördsamt anmäla min reservation emot
beslutet alt bestämma minsta teckningen i Velie-Bank ti 11 4000 R:dr courant ,
och grundar sig denna reservation förnämligast derpå, att då delaktighet
för mindre summor endast medgifves uti solidariska Banker; så föijer deraf
med all sannolikhet, alt mindre förmögna medborgare blifva uteslutna ifrån
delaktighet uti Banker så väl af nämnde slag, som de så kallade Aclie-Banker;
ty hvarje mindre förmögen man, som kunde umbära och till räntebärande
capital använda t. ex. 5oo R:dr. Sp., hvilken summa jag ville föreslå
såsom minimum för teckning afen Actie uti Actie-Bank, skulle gerna vilja
lior lill Banco- och Lag-Utsk. Betänk. 1Y;0 2.
>3
teckna sig för en Actie uti en Bank af sislbesagde slag, emedan lian vet,
alt han icke risquerade ali förlora mera, än denna summa: men lianville deremot
platt icke insätta denna summa uti en solidarisk Bank, der han risquerade
alt möjligen icke allenast gå i mistning deraf, ulan ock, i händelse af denna
Banks bristande förmåga alt uppfylla sina förbindelser, vara blottställd
lör och icke kunna undgå förlusten af liela sin egendom. Om ändamålet
med dessa inrättningar är alt, så allmänt som möjligt, gagna, och att äfven
derigenom för medborgare i allmänhet bereda tillfällen lill ökad trefnad och
förkofran; så synes delta ändamål, genom ett sådant stadgande, hvilket, uteslutande
mindre föimögne ifrån denna inrättning, som just för dem vore
mest passande, komma att förfelas för desse, och deras fortfarande lott blifva
alt, missgynnade af sjelfva Lagen, accumulera de rikas skatter.”
Herr Helsingius: ”Vid Högh Banco- och Lag-Utskottens Betänkande
med förslag lill Lag för offentliga Bolags-Banker, anhälles vördsamt all få
bifoga min reservation emot följande beslut, nemligen:
i:o Emot beslutet om 4 millioner courant minimum, för Actie-Banker;
emedan jag anser denna summa, motsvarande U:del af närvarande rörelsecapital,
vara så högt tilltagen, alt stadgandet derom en längre lid kommer
alt motverka sådana Bankers uppkomst, och Lagen sålunda motverkar sitt
eget ändamål.
r?:o Emot beslutet att ifrån Lagen utesluta allt stadgande, om Bankernas
skyldighet alt alltid hålla en till minimum bestämd contant cassa, i proporlionerligt
förhållande till deras utelöpande ci edilsedelstock. Då i sjelfva
inrättningens natur och benämning af Offentlig Bankj i rättigheten att utfärda
tryckta mynt-representativ eller creditsedlar, med skyldighet att vid
anfordran inlösa, redan blifvit nedlagdt begreppet, om en hos Banken alltid
befintlig tillräcklig contant cassa, är det för mig alldeles oförklarligt,
hvarföre man likasom fruktar att insätta detta i Lagen. Deremot fruktar
jag, alt delta stadgande snart nog kommer att inlaga ett rum bland sådana,
sorn man den ena tiden anser till den grad öfverflödiga, att de till och med
framställas som löjliga, men som erfarenheten en annan tid, kanske för sent,
finner hafva varit af vigt; jag går ännu längre, jag fruktar, att uteslutandet
af denna garantie, i en, må hända icke långt aflägsen framtid, kan befinnas
vara egentliga orsaken lill hela det önskvärda och nyttiga Banksystemets totala
upplösning, och alla deraf följande olyckor i flera landsorter: den bästa
och säkrast funderade Bank kan lätt exponeras, om den hushållar med för
knapp cassa. Man invänder, att Bank-Bolagen sjelfva nog lära akta sig för
sådan hushållning; detta medgifves, isynnerhet i början, kunna vara att på
-
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N:0 2.
räkna, men medgång inger mod, och den stora vinsten af liten cassa blir
alltid lockande: jag föreställer mig då Hera Banker i åtskilliga orter etablerade,
efter denna Lags bestämmelser, och blott en enda deribland oförsigtig; Lagen
har då icke lemnat något medel i den controlerande auctoritetens hand,
att i förväg anbefalla försigtighet; den oförsigtiga faller, och skall då säkert,
äfven draga de försigliga med i fallet, ty crediten faller ohjelpligt, vid en
hastigt förändrad opinion, och bristen i Lagen skall då troligen äfven medverka
till följder, som ingen 1111 kan beräkna.
Jag önskar, att man under ett lika välment som välberäknadt bemödande,
att stäcka Capitalisternas välde, icke måtte förbise beskaffenheten af
de vapen, som alltid uteslutande, eller företrädesvis, befinnas i deras händer,
i händelse de skulle finna sin räkning vid, att uppslå som Bankernes
fiender; och föreslår vördsamt, på grund af dessa i korthet antydda motiver,
att i Lagen för offentliga Bolags-Banker i allmänhet intages samma
stadgande angående Bankernes skyldighet alt hålla Cassa, som Borgare-Ståndet
vid denna Riksdag, angående Rikets Ständers Bank, i detta afseende
beslutat.
3:o Tillåtelsen för solidariska Banker att hålla Bank-afdelningar, anser
jag icke blott öfverflödig, då ingen kan hindra Banker alt hålla privata
agenter hvar som helst, men äfven skadlig genom den aucloritet Lagstiftningen
meddelar en sådan inrättning, som blir ett medel att assignera på
sig sjelf, samt att motverka andra Bankers uppkomst i närbelägna orter, och
således den lägre ränta, som genom täflan skulle kunna åstadkommas.
4:o Åliggandet för Aclie-Banker att inom viss lid hafva insatt 25 proc.
contant af tecknade capitalet, utan afseende om de kunnat utfärda motsvarande
förbindelser, anser jag vara en ytterligare stränghet emot dessa, som
äfven torde motverka deras uppkomst.
5:o Att förbud blifvit i Lagen utsatte emot åtskilliga åtgärders vidtagande
af Bolags-Banker, utan att tillika blifvit bestämd påföjden af desse
förbuds öfverträdande, anser jag slutligen olämpligt och stridande mot sunda
lagstiftnlngsprinciper.”
Herr Holm: ”Emot förslag till Lag för offentlig Bolags-Bank får jag i
nedannämnde delar mig reservera.
§ i4- Het häruti intagne stadgande anser jag främmande för den lagstiftning,
som nu är i fråga, och oformligt är det utan tvifvel, alt genom
Lag förbjuda samhällets medlemmar, de må drifva bankrörelse eller hvilken
annan näring som helst, att göra förluster. Alt sådant deremot tillhör
den reglementariska lagstiftningen för Bank-Bolagets organisation och bör ut
-
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk• JV.-o 2.
15
göra etl vigligl moment i Bolags-Contractet, anser jag naturligt och tviflar
ingalunda, att ju icke berörde stadgande der får sitt rinn och det med iakttagande
af en lägre procentberäkning.
§ r8. Jag anser nemligen minimi-summan vara för högt tilltagen och
höra nedsättas till två millioner courant, samt hvarje Acties belopp bestämmas
till hälften mot hvad föreslaget blifvit, eller till 2000 R:dr courant, af
det skäl, att Aclie-Bank eljest icke torde i det penningefattiga Sverige någonsin
komma alt uppslå, och alt ändamålet med Lagen sålunda genom
densammas beskaffenhet motarbetas.
§ 19. Mom. 2. Bank-Bolaget bör, efter milt begrepp om rättvisa och
billighet, efter öctroij-tidens slut och sedan dess rörelse upphört, vara berättigad
att återbekomma deponerade säkeihetshandlingar i den nion det visar
sig hafva inlöst sine sedlar och sålunda uppfy 1 It sine förbindelser till
allmänheten; ty eljest skulle Bolaget i Iva års tid vara beröfvadt dispositionen
af desse handlingar lill ett belopp af ej mindre än en million R:dr,
0111 ock ej mera än enda sedel vore utelöpande.
§ 23. Minimi-beloppel af tecknadt capital torde, utur enahanda skäl
sorn vid 18 § blifvit anförde, böra nedsättas lill hälften eller 5oo,ooo R:dr
courant, helst det efter min öfvertygelse blifver nära nog omöjligt, att inom en
trångare krets, der solidarisk Bank endast kan uppstå, finna femtio personer,
som kunna teckna sig för 20,000 R:dr hvardera, och om antalet af lottegare
skulle ökas till etthundrade, i likhet med hvad åtskillige Ledamöter inom
Utskotten yrkat, torde det blifva lika svårt, att finna delta större antal, sorn
vilja och kunna ingå solidarisk ansvarighet, äfven med den lill hälften minskade
leckningssumman af 10,000 R:dr courant.
§ 26. De i denna §. tillåtne Bankafdelningar kan jag för min del icke
godkänna, emedan det, dels efter min öfvertygelse, alltid skall blifva förenadt
med stor svårighet för Central-Directionen att behörigen controlera
desse Filial-Bankers operationer, och dels synes mig strida mot ideen af Privat-Bank,
(hvilket är offentelig Bolags-Banks egentliga natur) att utgrena sig
i flere afdelningar. Jag fruktar, att den tillåtne divisionen kan menligt inverka
på Bankens egen och allmänhetens säkerhet.
Dessutom instämmer jag med Herrar Strussenfeldt och Hessle uti deras
reservation mot 16 och 18 §§. i Lagförslaget.”
Herr Biskopen Lundblad och Herr Prosten Afzelius förenade sig med
Herr Holm.
Herr Helleday; ”Då vid behandlingen af ifrågavarande ärende inom
förenade Banco- och Lag-Utskotten svårigheter af serdeles art förekommit för
16
Hor till Banco- oc/i Lag-Ulsk. Betänk. JV.o 2«
en enskild Ledamot alt göja sina åsigter gällande, liar det icke eller lyckats
mig att få kunna påräkna någon lacksamhetsgärd fiån Ständernas sida för
utarbetningen af ifrågavarande Lagförslag. Jag nödgas tvärtom deremot mig
reservera, under förbehåll att, då tiden för det nu justeiade Betänkandets öfverlemnande
till Expedilions-Ulskoltet icke medgifver att förfalla en fullständig
reservation emot förslaget i sin helhet, få inom det stånd jag tillhör
utveckla skälen för mitt ogillande deraf.”
Herr Lake: ”Jag förenar mig uti den reservation, sorn Hen Biskopen
Hedre'n anfört, med den förändring Herr Professor Grubbe uttalat och ber
endast få tillägga, det jag icke anser nödigt vara, aLL en Actie-Bank, såsom
vilkor för sin tillkomst, bör ega såsom grundfond fyra millioner. Jag önskade
dess bildande kunna bestämmas med grundfond af 2 millioner och Adier
vara stälda endast på 1000 R:dr Courant stycket. Jag tror icke Aelie-Banker
kunna uppstå med 4 millioner fond, och om detta kan ske, lära de
blifva, kanske endast å en eller ett par puneter i Riket och således ej tillfyllest
göra den lättnad man med dem velat åse. Jag troi' det vara lättare
att bilda 2:ne Actie-Banker å 2 millioner än en å 4 millioner. Mig synes
äfven alt actierne böra blifva å 1000 R:dr stycket derföre, alt den, som icke
kan afse 4000 R:dr, likväl icke bör vara förhindrad att ingå för 1000. Jag
föreställer mig äfven, alt måhända en Actie-egare dör, en annan cederar, då
blifva väl actierne i båda fallen mer användbara i förra fallet, emellan arfvingar
att dela, och i senare, att kunna för en Concouismassa försälja. Den rika
mannen har ju ingenting förlorat, det är honom öppet alt ingå för så stor
summa han behagar, enär Bankens maximi-summa blir obestämd, och att
han innehar fleie Acliebref, fast mindre synes mig för honom icke blifva besväiande.
Mot förenade Utskottens beslut rörande solidaiiske Bankers grundfond
nödgas jag äfven reservera mig. Vill man med allvar det goda, som åsyftas,
bör icke försvårande föreskrifter läggas till hinder för möjligheten af det godas
uppkomst.
Carlstads Bank uppkom med grundfond af icke 1 million. Ystads med
430,000 R:dr; hvarföre skulle just nu stadgas, att hvarje solidarisk Bank såsom
vilkor skall för sin uppkomst ega grundfond af i,5oo,ooo R:dr. Min
önskan vore, att en solidarisk Banks grundfond blefve lill sitt minimibelopp
bestämd till 5oo,ooo R:dr och hvarje Actie ställd på 5oo R:dr courant. Må
det äfven blifva Rikets Ständer likgiltigt, om actie-egare blefve lill antalet
100 stycken eller mindre än femtio,”
Herrar
Jior lill Banco- och Lag-Vtsk. Betänk. N;0 2.
17
Herrar Strussenfeldt och Hessle: "Dä det Lagförslag för offentliga Bolags-Banker,
Lag- och Banco-UlskoLlen uppgjort, tillkommit genom voteringar,
och således icke alltid samma system kunnat göra sig gällande, samt dessutom,
på säLt i Herr Biskopen Hedrens reservation är anmärkt, beslut kunnat,
ehuru en gang fattade, efter annan pluralitet tanka, vid senare tillfälle
ändras och rubbas, följer äfven, alt i förslaget ej kan råda den öfverensstämmelse,
som erfordras för att utgöra ett sammanhängande helt.
Tiden har för redactionen af förslaget måhända varit nog korrt, och
likaså för justeringen. Brådskan med aflemuandet af Betänkandet från Utskottet
har ock hindrat oss att så fullständigt som vi önskat affatta vår reservation.
1 Cap. 1 §. innehåller en definition på Bolags-Bank, men denna definition
är efter vår tanke icke serdeles lyckad. Såsom felaktigt torde anses, att
liktydiga ord gagnats både i definition och definiendum.
Utan alt vidare sysselsätta oss med möjliga brister i redactionen, hafva
vi ansett oss böra lemna en definition, som, efter vår tanka, närmare uttrycker
det ifrågavarade begrepp.
”Med offentelig Bolags-Bank förstås en sådan, som, af flere personer i
förening inrättad, förvaltas af serskild Direction, hvilken, vald bland delegarne
och försedd med instruction af dem, är underkastad conlrol af Statens
styrelse.
Offentelig Bolags-Bank grundas på Actier ulan eller med solidarisk ansvarighet;
i förra fallet kallas den Actie- och i senare, Solidarisk Bank.”
I afseende på 6 § åberopa vi hvad Herr Biskopen Heclre'n derom anfört.
8 §. Utom det att redactionen i denna § ostridigt är i behof af förbättringar,
synes stadgandet, om Banks skyldighet att inlösa sina sedlar med
Bikels gångbara mynt, vara i så måtto stridande mot de i motiven uttryckta
åsigter, som Bolags-Banker, enligt desamma, skulle berättigas ställa credilsedlar
ej blott på Rikets gångbara mynt utan ock på Stats-Bankens sedlar,
hvilka icke i följd af något lagbud kunna blifva hvad med mynt förstås.
Det torde således anses nödigt, att tillägg härom i §:n göres, hvaremot
från samma § borde såsom alldeles öfverflödigt utgå stadgandet om kostnadsersättning,
enär densamma är en laglig följd af ett godkändt rätts-anspråk.
9 §. Jemte det denna § torde fordra åtskillige förändringar i redactionen,
få vi anmärka, att stadgandet, det Bankbolag skulle anmäla hos Kongl.
Maj:t tiden för Bolagets upplösning, bort vara gifvet såsom vilkor för åtnjutande
Bihang till R. St. Brot. iS34, 6.-te Sami. 2;dra Afd,
Häftet. 1* 3
i8
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JY.-O 2.
;if den föreslagna praeseriptionen, och alt tiden derför hort räknas från
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse härom.
i/f §. Denna § torde med bibehållande af dess syftning bättre uttryckas
i följande redaction.
”1 händelse Bolags-Bank finnes hafva lidit förluster Lill 25 procent af
”grundfonden, skall Bankens rörelse inställas.”
15 §. torde böra helt och hållet utgå från delta förslag, såsom icke
utgörande föremål för Straff-Lägst i fin ing, samt det med §:n åsyftade ändamål
sökas i serskildt Betänkande, hvilket Utskotten äfven till en del tyckas
hafva insett, då de vid slutet af Utlåtandet föreslagit serskild hemställning till
Kongl. Mai:t i delta afseende.
16 §. anse vi sådan, att, i stället för anmärkningar, vi trott bäst vara
uppgöra ny redaction.
”Vill någon talan föra mot offenlelig Bolags-Bank, vare Rådhus-Rätt i
”Stad och Härads-Rält å Landet, der Bank förlagd är, rätter Domstol.”
2 Gap. 18 § 2 mom. lemnar åt Kongl. Majit att godtyckligt bestämma
minimi-summan för en Banks grundfond, men med ett sådant stadgande
sjmes det förut gifna budet om bestämd mkiimi-summa vara alldeles ändamålslöst,
och torde derföre böra från förslaget utgå.
19 §. Härvid åberopas hvad Herr Rådman Holm i sin reservation anfört.
3 Cap. 22 §. är till sin uppställning så svårlöst och invecklad, att man
icke bör vänta sig densamma lika tolkad knappt af Utskottens egna Ledamöter.
Någon så beskaffad säkerhet, som af Bank fordras, medför ej heller det
stadgande denna §, efter beslutet derom, skulle innehålla, och vi Iro oss der-,
föie böra tillstyrka följande:
”1 Solidarisk Bank svare Actie- eller Lottegarne, en för alla och alla
för en, för Bankens förbindelser, af hvad namn de vara må: och är sedelinnehafvares
rätt, alt, sedan Bank-Directionen före vägrad inlösning af Bankens
förbindelser, blifvit dömd undergå utmätning, låta densamma verkställa hos
den eller de Lottegare honom godt synes.
Vid slutlig utredning af Banken skall den utgift en eller flere Lottegare
i följd häraf vidkänts, bland alla lottegarne i moa af en hvars andel i
Banken lika delas.
a3 §. har bestämt minsta antal Ledamöter i solidarisk Bank till 5o,
men bibehållit minimr-summan å teckningen till 1,000,000 R:dr Courant.
Vi anmärka detta och reservera oss mot det ringa anlalet Ledamöter, hvilket,
efter vår tanka, bort vara bestämdt lill minst 100.
lior till Banco- och Lag-V t sk. Betänk. N.-O 2.
'9
26 §. synes oss Lora ur förslaget utgå.
De deruti nämnde Bank-afdelningar lära icke kunna annorlunda betraktas,
än som agenter eller commissionairer för Banken, och, då rättighet
härtill tyckes lika litet kunna förnekas Bankbolag sorn hvarje enskild person,
äro Lagbestämmelser härutinnan öfverflöd ige; men om § skall bibehållas, bör
den förflyttas lill Cap. om allmänna bestämmelser, enär gillige skäl svårligen
kunna finnas, hvarföre Aclie-Banker icke skulle ega samma förmon i detta
fall, som de solidariska blifvit tillerkänd.”
Herr Grefve Frölich: ”Ehuru jag haft den tillfredsställelsen, att S:a U.
Utskottet antagit min motion i de fleste, af dess caracteristiska delar, och bibehållit
det system, jag vågat föreslå för Sveriges hela Bank-väsende, hvaraf
offentliga Bolags-Banker böra utgöra integrerande delar, anser jag mig dock
genom serskild reservation böra fästa uppmärksamheten å de ofullkomligheter
i Lagförslaget, hvilka, såsom resultat af partiela voteringar inom Utskotten,
jag hoppas måtte af de respeelive Riks-Slånden rättas, så alt en i allo
god, fullständig och conseqvent Lag till Kongl. Majrts Nådiga sanction kan
fram Lemnäs. Innan jag likväl går att uppgifva de punkter, i hvilka jag tror
Lagförslaget böra rättas, begagnar jag detta tillfälle alt vördsamt få uppgifva
skälen, hvarföre jag omfattat detta ämne likasom ”con amore,” skäl, hvilka,
ehuru ej af de Höglofl. Utskotten motsagde, de likväl ej behöft directe pröfva
eller derom uttala sin collectiva opinion, på samma sätt som jag gjort det
inom Utskotten och nu gör det inför Rikets Ständer.
Under mångårigt forskande efter orsakerne till Sveriges industriela och
commerciela vanmagt i jemförelse med andra nationer, om hvars institutioner
jag ej sökt endast theorelisk kunskap, utan ock till en del undersökt
på stället, har jag trott mig finna, lika med hvad många andra yttrat före
mig, men som jag fruktar ännu i denna stund icke är tillfyllest insedt och
erkändt, att Sverige saknat, jemte ett stabelt myntvärde, sådane annorstädes
antagna creditbruk, utom hvilka äfven med fixt mynt rörelse och handel
icke kan trifvas i dess fullkomligare scala. Centralisationen af all penningeoch
förlagsrörelse i Stockholm har varit det ena grundfelet, ett dåligt eller
snarare intet creditsystem det andra, hvarmed jag menar synnerligast ett väl
ordnadt Bankväsende och en fri vexel-rörelse. Jag vågar påstå, att, om vid
den tid, då Sverige i början af detta sekel ännu egde mynt, ändamålsenliga
enskilda Banker (för hvilka jag för ingen del vill anse de såkallade FilialDisconlerna)
blifvit inrättade, så hade ej allena Landets näringar sett ut på
annat sätt, utan ock operationerne år 1809 med sedel-emission af Rikets Ständers
Bank utan valuta varit rent af omöjliga, emedan solida Banker, såsom
Hör till Banco- och Lag-Ulsk. Betänk. JV.-o 2.
capitalisler i stort, skulle ej allena hafva ställt sig i spetsen för alla de mindre
sedel-innehafvarne, utan ock hort ega håde credit och kunskap nog inom
sitt eget sköte, för att kunna suppleera hvad i dessa delar möjligen saknades
hos den skakade Slaten. Hade Statsmagterne icke dessmindre fortfarit
att göra skuld lill mynt, så hade troligen de enskilda Bankerne, om de
rört sig med eget credit myn t och icke med assignationer på Banken, egt
guld och silfver i sina cassör, när Rikets Ständers Bank såg sina tömmas,
deras creditmynt gått med agio mot Statens. Dessa reflexioner må anses öfverflödiga
och chimeriska skapelser med elementer från en förfluten tid; de
torde dock för dem, som vilja öfverskåda ämnet i hela sin vidd, tjena dels
till en anledning att af kända facta söka rigtiga slutledningar, dels att häntyda
åt dem, som nu måhända skulle vilja basera de enskilda Bankerne på
metalliskt mynt, att andre likså väl som de sjelfve kunna föreställa sig en
framtid, då Bankerne skola finna det i sitt och Landels interesse att förse sig
med myntbara metaller, fastän man icke anser denna tidpunkt vara inne nu,
utan bekymren derom kunna uppskjutas, efter den gamla regien: ”alt hvar
dag må hafva sine egne.” Ännu hafva vi icke rika Städer på korta afstånd
från hvarandra — afstånd, som ännu mer kunna förkortas genom viga, reguliera
diligencer, ännu hafva ej våra köpmän återbragt i ordning en lill större delen
i utlänningars händer fallen grosshandel. Denna lemnar ännu icke Riket
något öfverskott och kan icke göra det förr, än Landels produclion blir
riglad i närmare förbund med verldshandel!!, och framför allt försedd med så
pass tillräckliga inrikes bytesmedel, att icke en vara måst säljas för halfva
värdet mot hvad den gäller några månader senare, blott för det egaren icke
kan erhålla ett ögonblickligt förlag.
Då del står så till som nu, var det deiföre väl, alt Rikets Ständer i
sina dispositioner rörande Banken icke par force uttvingat silfver i rörelsen.
Jemte de skäl emot ett sådant system, som äro upptagne i motiven lill
Utskottets Betänkande, ber jag få tillägga ännu ett, att, när den liden gång
inträffar, då Sveriges rörelse kan gagna ett metalliskt mynt, så måste detta
till större delen bestå i guld och icke i silfver; af denna senare metall
hafva vi öfver nog, för Rikets Ständers Banks behof, och jag hoppas den öfvertygelse
snart skall bli allmän, alt, hvad ökning i myntmassan Sverige än
framdeles kan behöfva, den icke må ske under det hittills följde system af
centralisation uti Rikets Ständers Bank, hvilken, i anseende lill sin organisation,
dessutom aldrig kan bedrifvas med adequat vinst för sig och Landet,
och derföre icke vidare bör hopsamla ofruktbara skatter, hvilka, efter min tanka,
lior till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.o 2.
äro öfverflödige för upprätthållande i värde af det qvantum sedelmynt denna
Bank bör utgifva.
Rikets Ständer hafva på ett berömligt sätt sökt stadga sedelmyntet?
värde; men de hafva gjort det med uppoffring och på Landets bekostnad.
Banken har indragit på de senare åren ungefär 2 millioner courant af sin sedelstock,
och detta har skett, under det ymniga skördar verkligen ökat varumängden
och sålunda gjort missförhållandet än mera kännbart. Intet
under derföre, att den redan i några år fortgående så kallade strypningen
skulle komma till slut alt kännas äfven för hufvudstadens affåirsmän, vidden
dubbla anledning till crisis och stagnation i den befintliga myntmassans
circulation, som den inbrytande Choleran och ännu af mången nästan lika
mycket fruktade utvexlings-epoken samtidigt framkallade. Hurudan penningebristen
i Landsorterna varit och är, borde icke vara obekant för Represenlanterne.
Hittills hafva de dock deröfver iakttagit tystnad. Den paniska fruktan och
de fictiva anledningarne till slrypning kunna väl nu vara i aftagande; men otvifvelaktig!
stå de verkliga ännu ohulpne qvar. Mjmlvärde såsom en negativ fördel,
hvilken skyddar för förluster genom mynlfluctuationer, håfve vi väl förvärfvat
oss, men de positiva fördelarne, lifvad rörelse och produetion, vinnas
ej genom att nu lägga händerna i kors, såsom mången synes tro. Olvifvelaktigt
skulle, under det åter inträdda rättstillståndet, under en fortsatt
fred, en sparsam Regering och under en rigtning af produclionen till annat
än bränvin, som inom Landet uppsupes, tillräckliga capital kunna så småningom
uppkomma, utan tillhjelp af creditens häfstång, men då så väl jordbruket
som alla andra de betydligare näringarne äro behäftade med stark
skuldsättning lill hög räntefot, under hvilken producenten arbetar hufvudsakligen
för alt betala räntor och med föga utsigt att någonsin förvärfva något
öfverskott; så blir mången nödsakad fortfara med en näring, som han tyd
el i gen ser icke bär sig, och hvars produetion, på en låg ståndpunkt i jemförelse
med andra Länders, han saknar förmåga att förbättra, änskönt han
dertill eger kunskap och skicklighet. Huru mången jordbrukare tvingas ej
att forcera sin sädesproduetion under jordens utmattning, huru mången Idkare
af Bergs- och Bruksrörelsen fortfar ej att tillverka Tackjern, Stångjern
och Spik, utan vinst och under skogarnes alltför starka afbrukning? All sådan
forcerad produetion, i synnerhet då den består af råämnen, utgör en i
många fall oersättlig riksförlust. Numera, sedan upplysningen i desse fall
stigit, skulle detta missförhållande upphöra i den stund ökade capital eller
ökad credit anskaffas.
•flur till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N;0 2.
Finnér man i betraktande häraf, att lifligare och mera vinstgifvande production
troligen icke på lång lid kan uppkomma, derest den icke får nödig
hjelp ur sin vanmagt, finner man, att de vanliga utvägar, hvarigenom Banken
plägade i låneväg bispringa, af hvarjehanda orsaker upphört, så att Handels-disconlen,
beläningen på publika papper och actier de facto afstannat,
och att något afgörande steg, hvarken till den närvarande förlägenhetens aflijelpande
eller till näringarnes varaktigare förkofran, kunnat komma till stånd
under en 11 månaders Riksdag, och hädanefter föga lärer vara att hoppas i
den vägen, så borde dock Nationen, som länge väntat förgäfves, slutligen få
veta, att all elen hjelp den kan behöfva måste den sjelf söka i enskilda föreningar,
och att allt, hvad Banco-Utskottet kan i den vägen åtgöra, är detta Lagförslag
om offentliga Bolags-Banker och ett annat, snart, som jag hoppas, efterföljande
lill ny Vexel-Stadga. Jag kan ej förmoda annat, än att närvarande
förslag, efter erhållne rättelser, skall på det hela bli beståndande och kan derföre
ej underlåta härmed ytterligare offentligen uppmana håde representation och alla
vederbörande att skyndsamt skrida till verket, medelst alt öppna subscriptioner,
välja Commissarier, som utarbeta Bolags-Reglor, gå i författning med plåtars,
stämplars oda pappers anskaffande till creditsedlar och så vidare. Inom ett
par månader kunna då flere Banker vara i verksamhet. För icke längesedan
ansåg man sådant omöjligt, ja håde chimeriskt och skadligt; men opinionerne,
äfven från de håll inan minst väntat det, synas märkligen hafva förändrat
dg till erkännande af de ofantliga fördelar, sorn ett väl regleradt system
af offentliga Bolags-Banker i detta ögonblick kan medföra, och äfven capitalisterne
börja finna, att man sörjt för deras interesse, då tillfälle öppnas
att,, med begagnande af egande inteckningar, allmänna papper och contanler,
få deltaga i inrättningar, som lemna håde hög och säker inkomst.
Mina anmärkningar mot förslaget äro följande:
Rörande i Cap. 6 §., att ordet ”och inneståencle” bör utgå, hvarom
åberopas Biskop Hedrens med Heres reservationer. Orimligheten af ett stadgande,
som innebär: alt en Bank i hvarje ögonblick skall hålla lika stor contant
cassa som vid första insatsen, eller ock, alltsom vexlingen går ut och in,
öka sin räntebärande grundfond, (hvilket är alldeles omöjligt ulan att sammankalla
Bolaget, helst de vid utlåning bekomne reverser med deras., Hypolhek
ej såsom ”insatt grundfond” få räknas) skulle knappt kunna ursäktas
Utskotten, på annat sätt, än, såsom händelsen velat, genom misstag och
; öfver vaskning vid justering af ett redan fattad t beslut, vid ett tillfälle, då
mångå af Utskottets Ledamöter varit frånvarande.
Ilur till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.o 2;
.T.o Att Actie-Banker icke borcle tillåtas uppstå annorstädes än i Ri
kets
större stapelstäder, der ordentlig Börs och Mäklare finnas. Motiven
derlilil har jag uppgifvit i milt tryckta förslag, noten Nro 10.
3:o Att antalet personer, som få stifta solidarisk Bank, borde vara
minst Etthundrade. Det vore serdeles, om i en landsort, der man tror sig
kunna linna 5o personer, som tillsamman teckna 950,000 Rrdr courant, man
icke skulle kunna uppleta ännu femtio, som teckna 5o,ooo eller iooo hvardera!
Del ligger alltså en stor inconseqvence i proportionen af femtio personer
och en million såsom minimum, Ett, som jag tror, missförstådt nit
sträfvar att förminska summan till 5oo,ooo R:dr. Jag kan ej härvid undgå beklaga,
om en sådan opinion inom Stånden skulle göra sig gällande, helst de
Landsorter, sorn icke för närvarande ega förmåga stifta egen tillräckligt stor
Bank, gjorde bättre alt, för ett visst bestämdt antal år, förena sig med andra,
under tillgodonjutande af samma fördelar medelst Bankafdelningar,. hvilka i
sinom lid, under tillväxt, rörelse och vunnen erfarenhet, kunna framstå såsom
Banker med egen creditrörelse; och att emedlertid, intill dess Nationen hunnit
vänja sig vid det nya Banksystemet, icke alltförmånga och veka Banker uppstå.
4:o Att då Utskotten i principen gillat mitt förslag att anvisa för Actie-
och Solidariska Bankerne en samfälld verkningskrets eller horizoiit fastän
i olika planer, så hade de bort bibehålla den proportion af minimi sedelvaleurer
jag föreslagit , nemligen 10 R:dr courant för de förre och en R:dr courant
för de senare.
De motiv, som ligga till grund för bestämmande, i en Lag, af blotta
sifferförhållanden, mäste synas de fleste godtycklige; men för dem, sorn uppfatta
systemet af en central- eller Hufvudmynt-Bank, sådan som Rikets Ständers
Bank slutligen hör blifva; Handels-Banker i Sjö-och Stapelstäderne, ställde
på Adier deremellan och, underst, solidariska Banker i Provincernes Uppstäder;
för dem få siffrorne af io och i R:dr, såsom minimum, betydelse
och vigt; för dem blir det också klart, hvarföre Actie-Banker, dragande vinster,
hvartill de solidariska icke ega tillfälle, icke böra få hålla Bankafdelningar,
hvilka dessutom, med 10 R:drs sedlar, skulle vara föga gagnelige för
Gassa-ered i livs-lagare och den mindre rörelsen, för hvilkas läkning desse Bankafdelningar
egentligen höra inrättas.
5:o Att 14 § bör utgå, som, ehuru ganska tillämplig Bolagsmän emellan
alt inflyta i deras Bolagsreglor, aldrig borde finnas i Lag.
I afseende på redaclionen af irsta, 8:de, i6:de, 22-.dra §§. förenar jag
mig med Herrar Hessle och Strussenfelt; äfvensom med desse Herrar och
Herr Hohn i afseende på § 19,, ardra Momentet.,
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JYiO 3.
i
N:o 3.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 29 Nov.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om ytterligare
Lagstiftning för Rikets Ständers Bank.
Sedan Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse af den 8 Febiuarii innevarande
år, gifvit Rikets Ständer tillkänna, alt Kongl. Majit endast afvaklade det
slutliga afgörandet af det sedan sista Riksmöte hvilande Förslag till förändrad
redaclion af Regeringsformens 72 §., för att till Rikets Ständer Öfverlemna
Dess Nådiga Förslag till Banco-Lag, samt Kongl. Majit sedermera,
genom Nådig Skrifvelse af den 3 derpåföijde Mars, i Nåder behagat
meddela Rikets Ständer sagda Lagförslag, har detsamma blifvit af samtlige
Riks-Slånden lill Utskotten remitteradt, lydande sorn följer:
”1. Cap.
AI l/n lin na Stadgan den.
§. 1.
Rikets Ständers Bank (^Sveriges Rikes Bank), för alltid skiljd från
Rikets Statsverk, vare under Konungs och Ständers gemensamma garantie,
men under Rikets Ständers egen vård , ostördt förvaltad af de Fullmägtige,
hvarje Stånd dertill förordnar efter de Lagar och Stadganden för Banken
och dess rörelse, hvilka nu äro gällande eller af Konungen och Rikets
Ständer varda stiftade; dock ege Rikets Ständer, sorn genom sina Fullmägtige
tillsätta Tjenstemännen inom Banken, att allena fastställa Reglementen
för Bankens inre förvaltning och arbetssätt, samt för dess Tjenstemäns befordringar
oell aflöning,
§• 2-
I öfverensstämmelse med åberopride Lagar och Stadganden ege Banken
allena rätt alt, på sätt 10 §. af denna Lag innehåller, utgifva sedlar
eller myntförskrifningar, hvilka må lika med mynt i Riket erkännas och
skola af Banken med mynt efter deras lydelse inlösas.
Bihang lill R. St. Brot. 183-1- G-te Sami. 2-dra Afd, i
2-dra Häftet.
2
Banco- och Lag-Ut slottens Betänkande N'.o 3.
§• 3-
Rikets Ständers Bank (Sveriges Rikes Bank) forlfare s^sora Denositions-
och Låne-Bank under noggrannt iakttagande af hvad denna Lag
stadgar.
§• 4-
Alia i Banken insatta penningar eller fordringar hos densamma, inföddes
eller främmandes, af hvad namn och beskaffenhet som helst, må
ej, till förfång för innehafvare af löpande anvisning derå, på ett eller annat
sätt med qvarstad beläggas, och ej heller vid infallande krig med främmande
magt indragas.
§. 5.
Bankens sedlar skola, efter åsatt värde, såsom mynt emottagas uti
alla betalningar lill Kongl. Maj:t och Kronan, uti alla utbetalningar från
Statens Cassör, samt i liquider enskilde emellan, der ej genom uttryckligt
fördrag annorlunda förordnadt är.
§• 6.
Ålla medel, tillhörande Statens Cassör i Hufvudstaden, skola på räkning
i Banken insättas och genom assignering derå disponeras.
§• 7-
Af Bankens årliga inkomst godtgöres i första rummet omkostnader
och möjligen inträffande förluster. Öfver användandet af Bankens årligen
hehållna vinstmedel ege Rikets Ständer att allena besluta, så framt dessa
medel icke till bibehållande af Bankens grund-fond eller till dess förstärkning
af Konungen pröfvas erforderliga, på sätt Konungen vid hvarje Riksdag
derom till Rikets Ständer gör framställning.
§•■ 8‘
Den summa af 4>400>000 R-dr, som Rikets Ständer vid sista Riksdag
till Banken anslagit, skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom och
inventarier, utgöra en Bankens behållning, utöfver dess förbindelser, och
användas endast till styrka för uppfyllandet af Bankens åliggande att vid
anfordran sina sedlar med mynt inlösa.
Hvad utaf grund-fonden vid något tillfälle användes, skall derefter
af Bancovinsten ersättas, så att fonden, så fort ske kan, återbringas till
sitt ursprungliga belopp.
Banco- och Bag-Utskottens Betänkande JV'.o 3.
3
§• 9-
Banken må ej ega annan fastighet än som för bedrifvande! af dess
rörelse oundgängligen fordras, på sätt derom vid hvarje Riksdag af Konung
och Rikets Ständer beslutas.
§• 'o.
Alla beslut och instruetioner rörande Bankens redbara fondj utgifvandet
af dess sedlar, dess lånerörelse och öfrige förhållanden till allmänheten
, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i denna
Lag stadgade grunder och af Konung och Ständer gemensamt fastställas.
Stat för Bankens utgifter, med undanlag af löningar och arfvoden
för dess Tjenstemän, varde vid hvarje Riksdag likaledes af Konung och
Ständer bestämd.
§. ii.
För hvarje qvartal skall, inom en månad efter förloppat deraf, en
uppgift om summan af de vid halfårels slut utelöpande Bancosedlar och i
Banken på räkning inneslående medel, genom Banco-Fullmägtiges försorg,
tryckas och med allmänna Tidningarna utdelas, samt efter hvarje års
bokslut, på lika sätt, en öfversigt, som visar Bankens hela ställning för
det året.
Det Ombud, sora af Konungen utses, erhålle, nifr så nödigt pröfvas,
uppgifter på beloppet af Bankens capital-fond och fordringar, på penningar,
som der blifvit nedsatte, på utelöpande Bancosedlar eller andra
förbindelser och till hands varande metalliska tillgångar.
Finner Konungens Ombud nödigt att öfverlägga med Banco-Fullmägtige,
gifve han det tillkänna för Ordföranden ibland Fullmägtige, som det
åligge att dem genast för sådant ändamål sammankalla, äfvensom att Ombudet
tillkalla, då frågor till öfverläggning förekomma, som röra förstärkning
af Bankens redbara fond, eller Lånrörelsens utvidgning eller inskränkning.
Konungens Ombud läte i Protocollet anteckna sina, under Öfverläggningen
meddelade yttranden, men öfver vare icke besluten.
§.12.
Hvad uti 6 §. af Lagen för Banken £ff den i Mars i83o är stadgadt,
angående enskilda Bankinrättningar, förblifva till kraft och verkan gällande.
4
Banco- och Lag-Ut skot tets Betänkande JS to 3.
II. Cap.
Om Bankens rörelse såsom Depositions-Bank.
§• <3.
Enskilde personer eller Bolag ma på räkning i Banken insälla Svenskt
Guld- eller Silfvermynt, eller Banco-sedlar, eller godkände anvisningar å
Banken och på beloppet assignera till utbetalning, vid anfordran, utan
räntas tillgodonjulande, och under iakttagande för öfrigt af de reglementariska
föreskrifter, som, till förekommande af missbruk, kunna finnas
af nöden.
. .§• «4.
Banken vare pligtig att lill en livar, som kostnadsfritt för Banken
der inlevererar silfver, utgifva motsvarande summa i Bancosedlar, beräknad
efter 128 sk. för yti— skålpund victualiefint silfver, utgörande, enligt
Kongl. Förordningen om Myntfoten af den a5 Junii i83o, En Riksdaler
Specie.
§. .5.
Bankens sedlar skola lyda på bestämda summor; börande sedlarnes
högsta och lägsta belopp, samt deras mellanafdelningar serskildt fastställas,
på sätt i io §. stadgadt är.
I sedelns text insattes Bankens förbindelse att densamma, vid anfordran,
inlösa, i öfverensstämmelse med 1 och 2 §§. uti Myntbestämningslagen
af den 1 Mars i83o, hvarjemte åberopas den Lag, som stadgar
straff för efterapning eller förfalskning af Bancosedlar, samt för utprånglande
af falska eller efterapade sedlar, äfvensom belöningen för upptäckten af
dylika brott.
- §• *6.
Ifrån den dag då Myntbeslämnings-lagen af den 1 Mars i83o träder
i verkställighet, enligt hvad serskildt derom förordnas, åligge det Banken
alt, enär så påfordras, sina sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa ,
efter 128 sk. i Bancosedlar för hvarje Riksdaler Specie, af den vigt och
halt, sorn Kengl. Förordningen om Myntfoten af den 20 Junii i83o bestämmer.
Banco- och Lag-Utskottens Betankande N'o 3.
5
§• 11‘
Banken må ock, efler serskild öfverenskommelse, i utbyte mot Svenskt
silfvermynt, lemna guld och silfver i plansar, utländskt guld- eller silfvermynt,
eller vexlar på utländsk metallisk valuta, härrörande från det creditiv
å utrikes ort, som vid hvarje Riksdag för Banken öppnas bör, genom
ett af Konungen och Rikets Ständer fattadt beslut.
§• 18.
Föreskrifterna uti 2 och 3 §§. af Lagen för Banken af den 1 Mars
i83o om hvad iakttagas bör, i händelse af Bankens vägran att sedel vid
uppvisandet med faslstäldt belopp inlösa, förblifve till kraft och verkan
gällande, likasom vore de i denna Lag ordagrannt intagne.
III. Cap.
Om Bankens rörelse såsom Ldne-Bank.
§• *9-
Banken må, i den ordning och under de vilkor, som serskildt varda
uti Instructionen om Bankens förvaltning fastställda, bevilja Cassa-creditiv
åt Allmänna Verk , Corporationer, Föreningar och Bolag , att inom
bestämda maximi-summor på löpande räkning begagnas, under iakttagande
af full säkerhet för Banken och med förbehållen rättighet för Banco-Fullmäglige
att, när uppfyllandet af Bankens egna förbindelser det fordrar,
minska eller indraga dessa Cnssa-crediliv; börande formligt contract emellan
Banken och Creditiv-innehafvaren upprättas.
§. 20.
Vidare må lån utgifvas emot ränta, icke öfverstigande 5 för hundrade:
a)
emot pant af guld och silf ver till fulla värdet på 12 månaders
förfallotid och med omsättning utan inbetalning;
n <r '
F) emot pant af koppar, stångjern och andra vågförda brukseffester
, samt tackjern, högst | af värdet, och ej för längre lid än g månader,
utan omsättning, dock så, alt, efter skedd inbetalning, nytt lån å
samma pant må beviljas, derest omständigheterna det i öfrigt medgifva.
6
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'.o 3.
§• 21 ■
Bankens nuvarande Discont-rörelse på namn ocli på publika pappler
skall, vid den lid, i den ordning ocli på de vilkor, som, genom ett af
Konungen och Rikets Ständer gemensamt fattadt beslut, varda bestämde,
på Riksgälds-Contoret öfverflytta®.
§. 23.
Beloppet af de summor, som Banken vid 1833 års slut har fästade
uti Lån på lång tid nemi.
Lån emot underpant af Fastighet,
Lån till Städer j Kyrkor och Corp oration er:j
Lån till befordrande af Enskiften , må icke ökas.
§. 23.
Instruclionen om Bankens förvaltning bestämmer räntefoten å hvarje
utlåning inom ett maximum af 5 för hundrade, och huruvida räntan skall
förskottsvis afdragas eller icke.
§. 24.
Uti annan Låne-rörelse, af hvad namn och beskaffenhet den va,ra må,
in denna Lag uttryckligen medgifver, må Banken sig ej inbita.
IV. Gap'.
Serskihle Bestämmelser.
§. 25.
Om ansvar å Rikets Ständers Fullraägtige i Banken för öfvarträdelser
af denna Lag och andra rörande Bankens förvaltning meddelade föreskrifter,
varde genom serskild Lag stadgadt.
§• 2Ö
Denna
Lag, hvarigenom äldre Lagar och Författningar, angående
grunderna för Bankens förvaltning, äro afskaffade, för så vidt de här ej
åberopade äro, må ej annorlunda ändras, än på sätt i Regeringsformens 87
§., om Allmän Civil-lag, stadgadt är, och ege, i afseende på verkställigheten,
samma kraft och verkan, som Rikets öfrige Lagar.”
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
7
Dervid blifvit bifogade de i anledning af berörde Lagförslag afgifne
yttranden inom Högloft. Ridderskapet och Adeln af Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt, G., Hans Excellence Herr Grefve Mörner, A. G.,
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm , C. A. , Herr Grefve Spens,
C. G. , Herr Grefve Cronhjelm, O. A., Herr Grefve Horn , C. F. , Herr
Grefve v. Fersen, II., Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke, G.,
Herr Friherre Cederström, J., Herr Friherre Boye, L., Herr Friherre
Kantzow, •/. A., Herr Friherre Palmstjerna, C. O., Herr Friherre Ehrenborgh
, C.W., Herr Friherre Åkerhjelm, G. I. , Herr Friherre af Nordin,
C. I., saint Herrar Dalman, W. F., Cederschiöld, P. G., Stråle, NAV.,
Rosenblad, B., Lefrén, J. P., r. Troil, E., Lagerhjelm, P., m. Heyne,
Hartmansdorff', A., och v. Hohenhausen; inom Vällofl. Borgare-Ståndet,
af Herrar Helsingius, Holm, Norman, P. Winbladh, Pr odell, Hallgren,
J. Winblad, Ekstrand, Winberg, Cederborg, Mechel, Santesson, Lefffler,
Bååth, Ekerman, Bruse, Helleday, Hessle, Petré, Langenberg, Biörck,
Lundgren, Egnell, Modin, Halling, Linderholm, Strehlenert, Hök och
Fries; samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, i hvars yttrande ett betydligt antal af
Ståndets Ledamöter sig förenat.
Vidare och efter det Banco-Fullmägtige, med åberopande af det i 3
Art. i Afd. 4 §• af i83o års Banco-Reglemente (pag. ^5) dem gifne uppdrag,
att lill nu församlade Ständers pröfning framlägga ett utarbetadt fullständigt
förslag för en efter sakernas nya ordning lämpad definilitiv reglering,
i afseende på Banco-veikels organisation i det hela, till Banco-Utskoltet,
vid Riksdagens början, öfverlemnat ett af Bankens Secreterare, enligt
uppdrag af Banco-Fullmäglige, utarbetadt och till trycket befordradt
Lagförslag, i afseende på Bankens organisation, rörelse och förvaltning, har
hos sammansatta Utskotten till behandling förekommit sistberörde förslag,
hvaröfver Banco-Fullmäglige utlåtande afgifvit.
Hvarjemte under ärendets behandling en Ledamot af Banco-Utskottet,
Herr Helsingius, med stöd af Riksdags-Ordningens 37 §., såsom tilllägg
till Bank-Lagen af år i83o föreslagit följande, med Banco-Secreteraren
Helsingö ofvannämnde förslag hufvudsakligen öfverensstämmande stadga
nden :
”A. Allmänna Bestämmelser.
§. ..
Rikets Ständers Bank kommer att fortfara såsom Depositions-, Vex
-
8
Banco- och Lag-TJtskottens Betänkande N:o 3.
i
lings- och Låne-anstalt, med förpligtelse, att dess sedlar, hvilka, enligt Regerings-Formens
72 §., för Mynt i Riket erkännas, med Svenskt Silfvermynt
vid anfordran infria, på sätt genom Lagen för Rikets Ständers Bank af
den 1 Mars i83o är vordet stadgadt, samt nämnde Lag jemte de uti Myntbestämnings-Lagen
af den 1 Mars i83o till fortsatt iakttagande afsedda
Stadgar, i allo sig till rättesnöre ställa; och under de hufvudvilkor i öfrigt,
som här nedan finnas upptagna.
,§•' 3*
Den garantie af Banken, som, jemlikt Regerings-Formens 72 §., Rikets
Ständer tillhör, skall förstås på sätt som följer:
r:o Ordningar, Stadgar och Reglementen för Bankens förvaltning,
dem Rikets Ständer, i deras egenskap af Batik-Bolag, hafva all allena uppgöra
och meddela , skola vara grundade på och öfverensstämmande med de
Lagar, som af Statsmagterne gemensamt, till ordnande af Landets penningförhållanden
och betryggande af hvars och ens eganderält, antagna blifvit,
och hvilka icke måga dymedelst förnärmas eller göras kraftlösa; på grund
hvaraf och om under Sländernes sammanvaro, uLi förhaudlingarne och ds
vidtagne besluten, elt eller annat af motstridig syftning skulle förekomma,
Konungen vare, enligt Regerings-Formens 16 oförhindrad att sådant då
till behörig rättelse anmärka.
2:0 För det i Banklagens 2:dra §. upptagna oväntade fall, att Banken,
under den från nästföregångna Riksmöte förflutna tid skulle hafva vägrat
alt någon dess sedel inlösa, och denna vägran härrört från Bankens oförmåga
alt sina förbindelser genast uppfylla, skola Rikets Ständer vara, såsom
Ombud för Svenska Folket, förbundna att, genast efter det ett slikt
förhållande blifvit hos deni anmäldt, äterförsätta Banken i det skick BankLagens
1 §. antyder, medelst uppdrag åt Riksgälds-Contoret alt, för hvad
dertill behöfligt är och ieke genast tillgängligt, utställa skuldförbindelser
med löpande ränta, och medelst bestämmande i samband dermed af sådan
tillökning å den för Stalsbehofven i öfrigt erforderliga Bevillning, att till
ränta och amortissement för en sådan Statens skuldsättning nödiga medel
beredas och anvisas.
3:o Ej må Rikets Ständer gemensamt eller något Riks-Slånd serskildt
kunna frånträda egenskapen af Bank-Bolag och garantien för Banken, innan
samtlige sedel-innehafvare blifvit efter a83o års Bank-Lag till fullo förnöjda
,
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
9
nö«jda, och Bankens alla Öfrige Borgenärer fått sina fordringar antingen betalda
eller mot skulder till Banken qvittade.
§. 3.
Till den summa af 4>400>000 R;dr B:co, som, enligt 4 §• af i83o
års Bank-Lag, skall, utan beräkning af Bankens fasta egendomar och inventarier,
alltid utgöra en Bankens behållning i säkra tillgångar och fordringar,
utöfver de förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, lägges ytterligare
ett belopp af 600,000 R:dr, så att en jemn summa af 5,000,000 R:dr
B:co hädanefter och framgent kommer att bibehållas såsom Bankens öfverskott.
DeLta belopp skall i de årliga Boksluten upptagas under benämning
af Bankens Grundfond. Dess oförminskade bibehållande betryggas enligt
4 §. här nedan.
§• 4-
Af Bankens årliga inkomster skola dess ränte- och förvaltnitigs-utgifter
jemte möjligen inträffade förluster for året i första rummet godtgöras.
Hvad derefter öfrigt ärj har Banco-Styrelsen under tidrymden från Riksdag
till Riksdag att, i och för Banco-Verkets consoliderande, förvalta, på sätt
Rikets Ständer, i egenskap af Bank-Bolag , förordna. Det öfverskott, som
sedermera utöfver den i 3:e §. uppgifna summa af 5,000,000 R:dr B:co
qvarstår, skall vid afslutningen upplagas under benämning Bankens Reservfond.
Beloppet deraf vare Rikets Ständer vid kommande Riksdag, i
egenskap af Ombud för Svenska Folket, oförhindrade alt jemväl till andra
allmänt nyttiga ändamål, efter godtfinnande, använda.
§. 5.
Ibland Banco-Verket rörande ärenden, som, enligt Regerings-Formens
86 §,, skola hållas hemliga, inbegripas Banco-Slyrelsens öfverläggningar
och beslut, i afseende på den reela fondens (metalliska cassans) vidmagthållande,
inlills besluten i verkställighet gått.
§. 6. _
Infödd eller främmande, som penningar sig till godo å räkning i
Banken häfver, eller något till förvar hos Banken under försegling inlemnar,
eller emot förskrifningar af Banken någon valuta utgifver, vare för
Bihang
lill R. St. Prat. 1834._ 6-te Sami. %dra Afd. %
laira Håftet,
' 10
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande IS'.o 3.
vissad, att lian eller hans rätts innehafvare skall, efter eget behag och de i
hvarje fall utstakade vilkor, kunna deröfver anordna och förfoga; så att,
hvarken under krigs- eller fredstid, det hos Banken nedsatta eller till densamma
försträckta må för allmän eller enskild räkning konfiskeras eller med
qvarstad beläggas. Vid insträffadt dödsfall , eller der egendom lill Borgenärers
förnöjande blifvit afträdd, ege vederbörande länsinnehafvare att
om innestående tillgångars utbekommande serskildt anmäla sig hos BancoSty
reisen, och sina anspråk lagligen styrka.
§• 7-
Alternativ.
Kongl. Svea Hof-Rält i Stockholm
skall allena och i första rummet
vara Bankens lagliga Domstol, der
någon såsom kärande mot Banken
uppträder. I fråga om Bankens käromål,
galle allmänna Rättegångsordningen
och hvad för serskilda
fall linnes stadgadt.
Kongl. Svea Hof-Rätt i Stockholm
skall allena och i första rummet
vara Bankens lagliga Domstol,
antingen Banken är kärande eller
svarande, der icke i serskilda fall
blifvit annorlunda uttryckligen stadgadt.
Fordringsanspråk, hvilka af
Banken bevakas efter Concurs-Lagen,
vid serskilda Domsalen, måga hos
dem pröfvas och afgöras, så framt
icke någon invändning eller anmärkning
uppstått mot giltigheten af ett
slikt Bankens fordringsanspråk; men
om så sker, skall tvisteämnet tili
pröfning och afgörande hos ofvanbemälde
IIof-Rätt hänskiutas.
$. 8.
Konungens Befallningshafvande, Magistrater, Executorer, Domare
och öfrige Autoriteter samt Embets- och Tjenstemän i Riket skola, vid ansvar,
vara pligtige att lemna Banken behörig och skyndsam handräckning
uti de mål hvarom de för Bankens rätt och bästa varda anlitade.
$• 9-
Banken bibehålles vid rättigheten att sjelf låta anställa auclioner till
försäljning af lös pant, för sina fordringars utbekommande; samt att, medelst
anbuds-auetioner, föryttra egne öfverflödige Inventarier och Effecter.
Banco- och Bag-TJIskottens Betänkande N\o 3.
§• Joll
os Konungen skola anmälas alla sådana Banco-Verket rörande regleringar
vid eller emellan Riksdagarne, som äro af beskaffenhet att föranleda
Påbud eller allmän Kungörelse till serskild Autoritels eller till Allmänhetens
efterrättelse. Af Konungen beror att, efter pröfning, saken, i
det skick den blifvit framställd, bifalla, afslå eller uppskjuta.
§• ,r'
Rikets Ständers lill Bankens förvaltning utsedde Fullmägtige gifva, till
följd af Rikets Ständers meddelade Ordningar, Stadgar och Reglementen,
sådana speciela föreskrifter åt de dem underlydande, som af behofvet påkallas;
och vare äfven berättigade att, i den man erforderligt finnes, låta
genom allmänna Tidningarne meddela underrättelser om hvad till iakttagande
föreskrifvet är.
B. Banken såsom Depositions- och Vexlings-anstalt.
§. I 2.
Banken emottager under sin vård de penningar, som derstädes, allmänna
och enskilda Verk, Cassör och Bolagsföreningar, äfvensom viss person,
till godo, insättas; utbetalar eller ofverförer, på annans räkning, sedan
medlen öfver en natt innestått, de andelar deraf, som, genom utställda
behöriga invisningar, anordnas, och håller fortgående räkenskap öfver omförmälda
på- och afföringar, samt den behållning en hvar, i följd deraf,
tillkommer.
§. , 3.
Alla till Statens allmänna Cassör i och utom hufvudstaden ingående
penningar skola, tid efter annan, i stadgad ordning, uti Depositions-Banken
insättas, att derstädes för Statens räkning fritt för afgift men utan ränta
innestå, tills de för afsedda ändamål behöfva lyftas och användas.
§• ^ . :r
Depositions-Bankens bevis, att penningar blifvit af en å annans räkning
der insatta, skola, uti de allmänna Cassornas och Embets-Verkens räkenskapsredovisning,
vid Domstolar, och inför Executorer, fortfarande gälla så*
sorn beloppet vore af Insättaren tili Räknings-hafvanden erlagdt; hvaremot
qvitto af Depositions-Banken för penningar, dem Räknings-hafvare
12
Banco- och Lag~ Utskottens Betänkande N":o 3,
på sin egen räkning insätter för att å beloppet anvisa, är för ingen slags
liqvid användbart, samt i hvarje annans hand ogiltigt.
§. i5.
Ibland JBanco-Verket rörande ärenden, som, enligt Regeringsformens
86 §., skola hållas hemlige, inbegripes beloppet af hvad för någon enskild
persons Bolagsförenings eller Gassas räkning vid gifven tidpunkt hos Depositions-Banken
innestår. Dock att Räkningshafvare för egen del har sig
öppet att, enär som heldst, upplysning derom inhemta.
§. ,6.
Banken emottager till förvar under försegling, och utan alt om innehållet
undfå uppgift, Contanta penningar, Document och hvarjehanda
flyttbar egendom, så vidt utrymme och läglighet dertill inom Banken gifves;
dock utan ansvarighet å Bankens sida för oförvållad skada och tillfällig
olycka.
§• >7*
Om och i hvad raon afgift må beräknas för Depositioner, som ej, enligt
i3 §. i denna Lag, äro derifrån uttryckeligen fritagne, samt om nödige
eontroler och öfrige iakltaganden i samband med Depositionsanstalten, bestämmes
af Rikets Ständer efter förhand varande omständigheter; och galle
härutinnan hvad i §§. io och n här ofvan stadgadt blifvit.
§. 18.
En hvar, som i Depositions-Banken har behållning af Ducater innestående,
skall vara berättigad att Ducater anvisa och utbekomma; för andra
penningbehållningar å Depositions-räkningarne, ehuru som helst tillkomna,
skäll Banken vara förbunden alt utgifva, efter hvar och ens eget
val, antingen Svenskt silfvermynt efter gällande myntordning, ellerBancosedlar.
§• *9-
I förening med den uti Lag förvarade rätt att af Banken för dess
sedlar enär som helst utbekomma silfver efter myntbestämnings-grunden,
skall det ock förblifva en hvar obetaget att, till hvilken ort som helst
inom eller utom Riket, fritt för all utförsel-afgift, medföra eller öfversända
myntadt och omyntadt silfver.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'.o 3.
i3
§. 20.
Den i Myntbestämnings-Lagens 3 §. en hvar förbehållne rättighet att
före utvexlingens böljan tillbyta sig Bankens sedJar för silfver, efter den
i i §. af närande Lag stadgade grund, såsom ock alt med silfver, efter samma
grund, skuld till Banken godtgöra, skall, efter börjad silfverutvexling
och allt framgent, förblifva orubbad.
§. 21.
Bankens sedlar af löpande egenskap komma för framliden att utställas
såsom skuldförbindelser å vissa för allmänheten kända silfvermyntvaleurer,
och må icke, på sätt förut öfligt vaiit, iklädas formen af bevis
öfver insalta penninge-belopp.
§. 22.
I allt hvad som rörer Bankens löpande sedelmjmt skall sorgfälligt
afses allmänhetens skäliga beqvämlighet för penninge-remisser och betalningar
samt möjligaste trygghet mot förlust, genom sedlars förnötning, eller
förfalsknings- och eftergöringsförsök.
§. 2.3.
Alternativ. Anses behöfligt, att något nytt
Utan föregånget beslut af Ri- slag af sedlar genom Banken utgift
kels Ständer och Konungens begif- ves, eller att en gång fastställda sb
vande,
kunna de en gång bestämda delsorters form och utseende för en
sedelvaleurerne ej förändras. framtid märkeligen förändras, varde
sådant alltid i förväg till Kongl.
Maj:ts bifall, med anhållan om Nådigt
kungörande, anmäldt.
C. Banken såsom Låne-anstalt.
§. 24.
Banken upplånar penningar för ränta i den mon tillfällen erbjuda
sig, att mot fullgod säkerhet och med vinst använda dem i utlåningsväg,
§. a5.
Bankens skuldförbindelser för upplån, enligt 19 §., skola ställas på
bestämd uppsägningstid.
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
§. 26.
Banken utlånar penningar mot ränta och säkerhet af:
a~) Lös pant.
L) Fastighets-inteckning.
c) Adier och Publika papper,
rf) Personlig credit.
Föremålen för belåning och låne-vilkoren bestämmas i Reglementet.
Låne-rörelsens utsträckning eller inskränkning beror af tillgång och förevarande
omständigheter.
§• 27-
Banken tillåter sina låntagare att göra afbetalningar till gälds afbördande,
äfven utöfver hvad de sig lillförbundit. Dock att i Reglementet
bestämmes ett visst belopp, hvartill sådan öfverbetalning, serskildt för sig
verkställd, i det minsta må uppgå.
§. 28.
För utlåningar mot lindrigare ränta än allmänna Lagen högst tillslädjer,
och som icke äro af Discontnatur, så att ränle-afdrag på förband
sker, bibehålies Banken vid den hittills hafda rättigheten att halfårsvis räkna
sig till godo ränta på ränta.
§• 2 9*
Ibland Banco-Verket rörande ärenden, som, enligt Regerings-Formens
86 §., skola hållas hemliga, inbegripes sammanräluiadt belopp för viss
tidpunkt, af Persons eller Bolagsförenings hos Banken begagnade credit,
vare sig uti ett eller flere slag af penninge-försträckning.
§• 3o.
Om öfrige grunder och vilkor, som för Bankens lånrörelse i allmänhet,
eller någon serskild gren deraf må gälla, ankommer på Rikets Ständer
att efter förhand varande omständigheter förordna; dock under orubbadt
bestånd af ömsesidiga öfverenskommelse!', som emellan Ranken och någon
dess Gäldenär redan förefinnas.
Och hafva Utskotten slutligen i sammanhang härmed under öfvervägande
tagit,.
dels ett från HögloQ. Ridderskapet och Adeln lill Banco-Utskottet re
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'.o 3.
milleradt, af Herr Lagerhjelm , Pehr, väckt förslag, att 5 §. i BancoLagen
af den i Mars måtte erhålla följande lydelse:
”Efter hvarje års Bokslut skall, genom Rikets Ständers Fullmägtiges
försorg, en öfversigt, sorn visar Bankens hela ställning, tryckas och med.
allmänna Tidningarne utdelas;”
dels ock ett från Vällofl. Borgade-Ståndet remitterad t anförande af
Herr Wcern, deruti hemställes, huruvida den af Rikets Ständer beslutade
förändring i beloppet af Bankens Grundfond måste anses föranleda någon
ändring i Lagen för Rikets Ständers Bank af den i Mars i83o.
I hvilken fråga Herrar Santesson, Helsingius, Bååth och Ekerman
inom Ståndet sig utlåtit.
Beträffande först det af Kongl. Majit i Nåder afgifne, här ofvan intagne
förslag lill Banco-Lag, så enär — af den i Regerings-Formens 87 §.
gifne föreskrift för behandlingen af tle Lagfrågor, Konungen kan finna för
godt alt för Rikets Ständer framställa, hvarigenom blifvit stadgadt, att
Rikets Ständer skola öfverlemna Konungen deras svar uppå Riks-Salen, om
de i dylik fråga bifallit Konungens Proposition, men skriftligen genom
Talmännerne , om de densamma afslagit, —synes följa, att ett af Konungen
lramställdt Lagförslag ej kan annorlunda än i sin helhet antingen antagas
eller afslås, men 1111 ifrågavarande Lagförslag, enligt hvad af flere Ledamöter
inom Riks-Slånden anmärkt blifvit, innehåller åtskilliga stadganden, de
der stå i strid emot den af Rikets Ständer vid innevarande Riksmöte bibehållne
redaction af 73 §. i 180,9 års Regeringsform, finnér Utskottet sig
föranlåtet tillstyrka Rikets Ständerj till svar å Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
i delta ämne i underdånighet tillkännagifva,
att, som det af Kongl. Majit i Nåder aflemnade Förslag till BancoLag
finnes i vissa delar stridande emot den af Rikets Ständer bibehållne
redaction af 72 §. i 2809 års Regerings-Form, anse Rikets
Ständer sig förhindrade, alt kunna samma Lagförslag antaga.
Hvad dernäst angår de i öfrigt väckte Förslag till ytterligare Lagstiftning
för Rikets Ständers Bank, hafva Utskotten, för bedömandet af frågan,
om någon annan Lag, än den nu gällande bör, efter 87 §. Regerings-Formen,
för Rikets Ständers Bank stiftas, till en början ingått i undersökning
af det förhållande, hvaruti Rikets Ständers Bank egentligen står till så väl
Statsmagterne som Allmänheten, samt dervid funnit, att denna Bank icke
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'.o 3.
är hvarken en fullkomlig Stats-Bank, hvartill skulle fordras, alt bägge Statsmagterne
egde en i Grund-Lag uttalad bestämd andel i garantien och förvaltningen
deraf eller en så beskaffad inrättning under enskildes ego och
ansvarighet, att, i den händelse de tillgångar skulle finnas otillräckliga,
hvilka äro lemnade i vård och förvaltning af Rikets Ständers Fullmägtige
oöh Bankens Gommissariat, Bankens egentlige egare och garanter, eller
hvad som kunde kallas Bank-Bolaget, nemi. Svenska folket, genom deras
representanter, Ständerne, någonsin kan, efter allmän Lag, ställas inför
rätta eller underkastas laga dom; vid hvilket förhållande det synes Utskotten
ligga utom möjligheten att närmare bestämma, huru långt anspråket
mot Rikets Ständer, såsom garanter af Banken, skall kunna sträckas och
verkliggöras, än i den mon sådant redan skett, i det Konungamagten, på
grund af 16 §. Regerings-Formen, eger lemna skydd mot allt ofog och
all orättvisa.
Lag för Banken åter, som icke skulle sträcka sig utöfver Civil-Lags
föremål, således icke angå Rikets Ständer såsom disponenter och garanter,
utan endast Banken i dess förhållanden till Allmänheten, innefattas, efter
Utskottens omdöme, uti de Ordningar, Stadgar och Reglementen, 72 §. Regerings-Formen
omtalar.
Ehuru sistberörde Grundlags §. icke nyttjar benämningen Lagar utan
i stället begagnar uttrycket: Ordningar och Stadgar, dertill anledningen jemväl
torde finnas deruti, att endast ena Statsmagten dem beslutar, på sätt
förhållandet är med de Stadgar och Påbud, Kongl. Maj:t i oeconomiska mål
eger utfärda, måste likväl de, af Rikets Ständer i afseende på Banken utfärdade
Ordningar och Stadgar vara af samma förbindande kraft sorn Lagar,
då dessa Ordningar och Stadga^ äro behörigen uppgjorde af den Statsmagt,
som icke allenast i Lagstiftningen i allmänhet eger andel, utan ock,
jemlikt besörde Grundlags , blifvit, i fråga om Banken, tillagd sådan
rättighet allena.
I betraktande häraf och då sålunda en åtgärd att ikläda så beskaffade
Stadgar Civil-Lags form, enligt 87 §. Regerings-Formen, vore ett verkligt
inrymmande åt andra Statsmagten af andel i en Lagstiftningsrätt, som den
nu icke eger; då likväl Rikets Högloft. Ständer redan, genom förkastandet
af det sedan förra Riksdag hvilande förslag till ändring i 72 §. RegeringsFormen,
ådagalagt, att de icke velat medgifva en rubbning i deras nu bestående
eonstitutionela förhållanden till Banken; då det jemväl torde i längden
-
Banco- och Lag-Utskottens Betankande N:0 3.
den blifva skadligt, att, på oregelmessig bana, stifta Grundlag i Civil-Lags
form; då den så kallade Bank-Lagen af den i Mars i83o, såsom en Extraordinair
Lag, står fast och följaktligen, så långt den går, gäller till efterlefnad;
och då alla öfrige nödige Stadgar kunna i vanlig ordning af Rikets
Ständer beslutas, för att, genom Reglementet eller serskilde Kungörelser,
till efterrättelse meddelas,
anse Utskotten någon ytterligare lagstiftnings-åtgärd för Rikets
Ständers Bank, efter 87 §. Regerings-Formen, icke under närvarande
förhållanden böra ega rum.
Ålskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 2g Nov. i83<f.
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich D: ^Instämmande för öfrigt i Utskottens
beslut får jag dock så vida reservera mig deremot, som jag anser de ännu
i mångas opinion hit och dit vacklande begreppen, hvarifrån ett slags
sträfvande att få ytterligare garantier emot Rikets Ständer troligen sig
härleder, hafva bort så, en gång för alla, utredas, att frågan derefter
fått en behörig hvila tills den å nyo, under andra bestämda cathegorier,
helt olika de nuvarande, åter möjligen kunde förekomma.
Jag hade derföre trott, att Utskotten bort, i afseende på Bankens icke
fullt regelmässigt uppställde constitulionela och legala förhållanden, förklara,
att desse icke effectivt kunna iordningsättas med mindre en af två mera
genomgripande reformer af Rikets Ständers Bank företagas nemligen
antingen;
O
alt Banken af enskildt Bolag öfvertages med samma förbindelser i
öfrigt i afseende på ständig vexling; hvarigenom, efter borttagande ur
Regeringsformen af allt som angår Banken, densamma ställdes under allmän
Lag —• eller ock;
alt, sedan andra enskilde Banker bildat sig samt öfvertagit större
delen af den mindre lånerörelsen, Rikets Ständers Bank, såsom pur Central-
och Mynt-Bank, inskränktes tili endast den sedelrörelse, som vore nö
Bihang
till R. St. Prat. i834- 6-te Saini. 2:dra Afd, 3
2alra Häftet,
i8
Banco- och Lag-Utskottets Betänkande JS:o 3.
dig för dess bestyr med Rikets allmänna "Verks Cassör, med Skalte-uppbörden
och med utfärdande af legalt sedelmynt för offentliga Bolags-Bankers
rörelse; hvarefter och sedan det förhållande inträffat, att Reglementet
för förvaltningen under en ändamålsenligare styrelse kunde blifva vida
enklare och i de fleste fall knappast nånsin i behof af en periodisk förändring,
hvarom då också olika meningar svårligen kunde uppstå, Rikets
Ständer funno för godt förändra deras Bank till en verklig Stals-Bank
derigenom, att de, i grundlagsenlig väg, öfverlemnade åt den andra Statsmagten,
Konungen, en sådan andel i Lagstiftning, rörande Banken, som uti
andra länder, der Stats-Banker finnas, alltid tillkommer Statens högste
Styresman.
Utskotten hade då äfven, för sin del, bort erkänna företrädet åt det
senare alternativet^ h,elst en färsk erfarenhet, så vidt man kunnat inhemta
af Tidningarne, om den splittring för hvilken förenta Nord-Amerikanska
Staterne nyligen, i följd af deras stora Cenlral-Banks operationer, under
en af Regeringen nog oafhängig Styrelse varit blottställd, synes ådagalägga,
huru vådlig en alltför stor Bank, såsom en Stat i Slaten, kan blifva, då
Regeringen icke deröfver har någon con-trolerande magt. 1 öfrigt slår det
mera tillsammans med det System för Rikets Bankväsende i allmänhet,
hvilket Utskotten i deras förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker utvecklat,
till hvilket ovilkorligen hörer, att en Central Mynt-Bank, såsom Statsinrättning
orubbligen funderad, bibehålies.
Ilärförutan och i afseende på de Utlåtanden Banco-Utskottet redan
fällt i sina Betänkanden N:ris 6 och 16, rörande tillökningen i Grundfonden
med 600,000 R:dr, torde böra nu sägas, att detta beslut, som Rikets
Ständer troligen fattat under dåvarande förmodan, att Bankens credit skulle
vara i behof af sådan tillökning, förblifver i alla fall gällande intill nästa
Riksdag och af kommande Ständer kan då ytterligare förnyas om så
behöfves.
Slutligen anser jag Utskotten böra tillstyrka Rikets Ständer att i deras
underd. skrifvelse lill Kongl. Maj:t, med svar på Dess Nådiga Proposition,
yttra: att de, under samma åsigter, hvilka lågo till grund för deras
år i83o tagne åtgärder, då de genom så kallade Myntbeslämningslagen af
den 1 Mars i underdånighet begärde och erhöllo hos Kongl. Majit ett temporairt,
för deras Bank nödigt ansedt stöd, äfven nu önska få tillkännagifva
sin förtröstan till Kongl. Maj:t, att Han, med den i 16 §. RegeringsFormen
stadgade Konungsliga magt, icke lärer underlåta vaka deröfver, att
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'o 3.
*9
Banken gör livar man rätt; äfvensom i lika underdånighet anhålla, alt, derest
Banco-Slyrelsen skulle finna nödigt begagna credit eller creditiv på
utländsk ort, och detta creditiv icke mot dess egna förbindelser kunde tilbvägabringas,
Kongl. Maj:t då, på derom af Banco-Styrelsen framställd underdånig
anmälan, täcktes lemna sin höga autoriration och garantie i egenskap
af Rikets högsta Målsman och Chef.”
Af Herr Professoren Grubbe: ”Det är min öfvertygelse, alt den egentliga
Lagstiftningen för Bankenhvilken har till föremål något annat än
blött regian en L aris ka stadganden , rörande Bankens förvaltning, rätteligen
bör utöfvas af hela den lagstiftande Magterij och således, i en constitutionel
Monarki, af Konungen och National-representationen i förening. I öfverensstämmelse
med denna åsigt antogs af båda Slatsmaglerna vid sistförflutne
Riksdag Lagen för Banken af den t Mars i83o. Om denna i sjelfva
verket innefattade allt hvad en Bank-Lag bör innehålla, så vore visserligen
all fråga om en ytterligare Lagstiftning för Banken nu öfverflödig;
men jag tviflar, alt man med skäl kan tillerkänna denna Bank-Lag en sådan
fullständighet. Delta oaktadt inser jag likväl äfven att, så länge Regerings-Formens
73 §. förblifver oförändrad, skulle försöket att tillvägabringa
en fullständig, på båda Statsmagternas sammanstämmande beslut
grundad Lagstiftning för Banken troligen mola stora svårigheter. Man skulle
nemligen vid ett sådant försök riäåhända ej kunna förena sig om en fullt
noggrann bestämning af den rätta gränspunkten emellan de Ordningarj Stadgar
och Reglementen för Bankens förvaltning, hvilka det tillhör Rikets
Ständer allena att uppgöra; och den af båda Stalsmagterna beroende Lagstiftningen
för Banken. Endast genom en förbättrad redaction af Regerings-Formens
72 §. torde denna svårighet en gång kunna liäfvas. Emedlertid,
då ett med sorgfällighet utarbetadt Förslag till en mera omfattande
Lag för Banken blifvit till Utskotten af en Ledamot inlemnadt, tror jag,
för min del, att man, i stället för att utan all granskning ogilla detsamma,
hade bort ingå i en närmare pröfning deraf, för ätt undersöka, huruvida
ej åtminstone några af de deruti föreslagne Stadganden äro af den
beskaffenhet, alt de kunde och borde af samma Statsmagter, sorn antogo
i83o års Bank-Lag, antagas såsom nödiga tillägg till densamma, och dermed
tillika såsom nyttiga förberedelser till en framtida fullständig och
fullt ändamålsenlig Lagstiftning för Banken.”
Uti denna reservation instämde Herrar Lagerheim, Helleday och
Cederborg samt Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Westerås Län.
20
Banco- och Lag-UtskoåenS Betänkande N:o 3.
Af Herr Doctor Elfström: ”Emot de Höglofl. Utskottens ifrågavarande
Betänkande får jag först anmärka, att, då man eger en Bank-Lag, gemensamt
stiftad af Konung och Ständer, om hvars upphäfvande motion
icke blifvit väckt, har det varit öfverflödigt, att, när fråga uppstått endast
om denna Lags fullkomnande, inlåta sig i undersökningar, om en sådan
Lag rältsenligen kunnat stiftas, och om båda Slatsmagterna ega i en sådan
Lagstiftning deltaga. Då detta senare af de Höglofl. Utskotten blifvit
bestridt, kunde det till och med varit conseqvent, om upphäfvandet
af iS3o års Bank-Lag på anförde grunder blifvit tillstyrkt.
För alt komma till det resultat Betänkandet innehåller, hafva inom
Utskotten an vändis en argumentation, stödjande sig på följande theser: att
vår Bank ingalunda är en Stats-Bank, enär båda Statsmaglerne ej ega andel
i garantien och förvaltningen deraf; att den ej heller är en så beskaffad
Bank, hvars egare och garanter kunna ställas inför allmän Lag och underkastas
laga dom; att Bank-Lagen således endast anginge Bankens förhållande
till allmänheten, men ej delegarne ellei sjelfva Svenska folket, och
alt så beskaffad Lagstiftning vore att hänföra lill de i 72 §. R. F. omnämnde
Ordningar, Stadgar och Reglementen.
Ehuru åtskilligt torde vara att erinra äfven emot de arne första satserna
, vill jag icke dervid uppehålla mig, utan öfvergå till den sisla, som utgör
slutlänken i argumentationen. Befinnes denna sals falsk eller vacklande,
måste det derpå grundade omdöme icke heller gälla såsom stabelt.
För mig åtminstone faller sig svårfattligt, att en Lag, angående Bankens
förhållanden till allmänheten, icke äfven skulle röra sjelfva delegarne
i Banken. Om man ock med Bank vill förstå en afskiljd massa af förmögenhet,
måste m*r doek medgifva, alt de derföre gällande Lagar egentligen
röra egarne till denna massa och de personer, hvilka med dem komma
i förhållande; ty en Lag kan väl icke stiftas endast och allenast för
ett physiskt ting, utan för de personer, som dermed äro eller kunna komma
i beröring. Efter den förra åsigten skulle det icke angå Rikets Ständer,
om deras Bank eger något att betala med eller icke —- en mening,
som troligen aldraminst, under närvarande förhållande af en nyligen börjad
realisation, lärer godkännas.
Vidare har pluraliteten inom Utskotten ansett alla Lagar för Banken
böra subsumeras under Ordningar, Stadgar och Reglementen. De apparenta
skal, sora» i denna syftning blifvit anbragle, kunna icke jemna den skar
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
21
pa gränslinien emellan Ordningar m. m. å ena, samt Civil-Lagar å andra sidan.
En sådan skilnad förefinnes ej blott i våra Grundlagar, utan stöder
sig på sjelfva förhållandenas beskaffenhet. Med Civil-Lag förslås de regler,
hvarefter rättsfrågor afgöras och bedömas. Ordningar, Stadgar och Reglementen
afse endast de för organisationen eller förvaltningen af ett Verk gällande
regler. Civil-Lagar tillämpas af Domare-magten, för hvilken de utböra
ett rättesnöre; men de senare tillämpas af de administrativa Autoriteter,
hvarunder Verket lyder. Sjelfva uttrycken i 72 §. hänvisa på en
sådan åtskilnad. Orden ”förvaltas aj cle Fullmäktige, hvarje Ständ förordnar
” ådagalägga detta ljusligen. Hvarje Lagstiftning för Banken kan
således ingalunda hänföras till blott Ordningar &c. Den frågan t. ex., om
Bankens fordringar i Concursmål böra underställas Svea Hof-Rätt, som enligt
1668 års Riksdagsbeslut är Bankens forum, eller af Concurs-Domstolen
pröfvas, lärer icke kunna annorlunda anses, än såsom en Civil-Lagbeslärnmelse,
flera andra förhållanden alt förliga.
Då jag är af den öfvertygelse, att Rikets Ständers Bank ingalunda
bör eller kan, ulan de största vådor, vara ställd utom Lag, så önskar jag äfven,
att Lagstiftningen för densamma må ega erforderlig fullständighet.
I 1734 års allmänna Lag och deröfver utkomna förklaringar med tillägg
saknas allt stadgande i detta ämne. Bank-Lagen af i83o fastställer blott
några få generela förhållanden, men lemnar många luckor ouppfyllda. Säkerligen
kunna åtskilliga rättsfrågor uppstå emellan Banken och enskilde, för
hvilkas afgörande Domaremagten med skäl lärer tveka att lägga till grund
blotta Ordningar och Reglementen, och tilldela dessa en med Civil-Lag
lika gällande kraft.
Betänker man vidare Bankens garantier, så skönjer man genast, att
desse äro belt och hållet öfverlemnade åt Ständernas godtycke. Ständernas
i förra tider missbrukade envälde öfver nämnde Penningeverk berättigar
ock till hvarjehanda farhågor. Hvad hindrar väl Representanterna vid kommande
Riksmöten att t. ex. besluta nya sedelemissioner, att frånrycka
Banken sin nu tillerkända räntevinst, eller anvisa på densamma större eller
mindre creditiver m. m., och såmedelst omstörta grunderna för det nu stadgade
myntvärdet? Man bar i allmänhet ansett lån eller åtminstone creditivrättighet
på utrikes ort nödvändige för Realisationens upprätthållande i händelse
af missväxter och försämrade handels-conjuncturer, då Bankens silfvervaluta
säkerligen komme att starkt påkännas; men huru blir väl möjligt att
vinna ett sådant förtroende hos utländningen, då Konungen ej är berättigad
22 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande K', o 3.
deltaga i Lagstiftningen öfver Banken, ej en gang med Sitt veto förekomma
sådana beslut af Rikets Ständer, som kunna föranleda förskingring af Bankens
medel? Regeringens uteslutande i detta fall innefattar en till sina möjliga
följder vådlig anomali med hela vår öfriga Lagstiftning, och så länge
denna oformlighet qvarstår, synas mig följande ord i Reg. Formens 16 §.:
”Konungen bör — ingen förderfva elier förderfva Idta till lif, ära, personlig
frihet och välfärd” i vissa hänseenden sakna all betydelse.
Jag har i korthet velat antyda de förnämsta hufvudpunkter, från hvilka
förevarande ämrie, efter mitt omdöme, bör skärskådas, och då jag nödgas
medgifva, att, så länge Reg. Formens 72 §. förblifver i sitt närvarande
skick, det Kongl. Bank-Lagsförslaget svårligen kunnat i sin helhet godkännas,
vidhåller jag dock derjemte den öfvertygelsen, att flere delar deraf hort antagas
och erhålla rum i ett välbehöfligt supplement till i83o års Bank-Lag.
Herr Friherre Stjernstedt och Herr Prosten Mittag förenade sig med
Herr Doctor Elfström.
Af Herr Helsingitis: ”Jemte det jag hufvudsakligen förenar mig uti
den af Herr Doctor Elfström afgifne reservation anser jag mig här höra
närmare utveckla motiven för de af mig föreslagne, i Utskottens Betänkande
intagne Lagstad ganden.
Den vigtiga fråga, som sysselsatt förenade Utskotten, och genom deras
nu afgifne Betänkande skolat utredas och hes varas, har varit: om och huruvida,
utöfver hvad som finnes i de vid sista Riksdag stiftade Lagarne angående
myntbestämningen och för Rikets Ständers Bank, samt hvad förut
är vordet bestämdt genom Bankens Grundstadgar af år 1668, nerhligqn
Kongl. Maj:ts Nådiga Tillstånds-Bref för Rikets Ständer att taga Banken
under sin förvaltning, Kongl. Maj:ts Nådiga försäkring om Banco- och
Rikets Ständers beslut och förordning om Banken i Stockholm; genom de
sedermera tid efter annan i fråga om Banken utfärdade allmänna Författningar;
och genom 72 §. i Regeringsformen af år 1809: något ovilkorligt
behof nu kan anses påkalla uppgörande af ny Lagstiftning för Banken.
För denna frågas utredande hade jag trott uppmärksamhet böra fästas
ä följande omständigheter:
1:0 I i663 års Grundstadgar för Bankeji förekommer icke det ringaste
onif dess rörelse såsom Sedel-Bank. Tvärtom innehåller Bank-Ordningens
Banco- och Lag-XJtskottens Betänkande N’-o 3.
23
hi §. uttryckligen: ”såsom igenom Credit-sedlar före detta (i Palmsrucks
Bank nemligen) ett större missbruk och oreda år förelupen; alltså skola
inga sådana sedlar eller andra, som dertill kunna hafva liknelse, till någons
gravation, praejudice och förfång härefter i detta Verket brukas, men alldeles
vara afskaffade och förbudne”. Della försigtighets-vilkor hade dock icke
längre varaktighet än till 1701, då en verklig och, såsom af åtskillige förhållanden
ådagalägges, icke obetydlig sedelrörelse infördes; men på det att
bokstafven ändå icke måtte blifva förnärmad, utgåfvos sedlarne under form af
flyttbara Depositions-bevis. (se Ständ. Deput. Underr. punkt 4>) Så uppkom
den såkallade Transport-räkningen och den stilisalion, som ännu finnes begagnad
i alla sedlar, såväl Bankens som Riksgälds-Contorets, alt de nemligen
hafva formen af qvittencer eller depositions-bevis, icke af skuld-förbin?
cleiser.
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse och Förordning af den 27 November
1776, utfärdad med åberopande af serskildt gifven öfverlåtelse från
Rikets Ständer, ålade Banken alt, i stället för de förut brukliga, på daler
kopparmynt stälda Transportsedlar, förse allmänna rörelsen med ett lill sitt
gångbara värde behörigen stadgadt guld- och silfvermynt (hvilket dock i
sammanhang dermed så bestämdes, att 18 daler i stället för 9 daler skulle
motsvara 1 R:dr Specie, och således 5o för 100 af dalersedlarnes ursprungliga
siffervärde rabalteras,) och att de på detta Specie Riksdalermynt grundade
Bancosedlar, som, för mera vighets skull, blefve med samma mynt
omlöpande, alltid vid anfordran med Speciemynt inlösa»,
3:o 72 §. af 1809 års Regeringsform lyder: Riksens Ständers Bank
förblifver, som den hittils varit, under Riksens Ständers egen garantie och
vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, hvarje Slåndjderjtill
förordnar, efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka redan gjorda
äro eller vidare af Riksens Ständer göras kunna; egande Riksens Ständer
allena rätt allgenom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas”.
Delta senaste Grundlags-stadgande angående Banken, hvarigenom
1776 års Realisations-Förordning var de facto omintetgjord, och de ofvannämnde
orden uti densamma, för mera vighets skie/lj blefvo utan någon
slags betydelse, är också det enda af båda Statsmagterne erkända, hvaruti
man kan upptäcka något spår af monopolium i fråga om Bankens sedelrörelse
och lånrörelse. Endast för Depositions-rörelsen kan, såsom varande
af slik egenskap, betraktas det begifvande från Konungens sida år 1668,
att alla Statens medel skulle gå genom Banken.
a4
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
4:o Kongl. Kungörelsen af den 18 Mars 1818, angående fortfarande
inskränkning tills vidare i utvexlingen af silfver emot Bankens Transportsedlar,
lyder: Gore veterligt: alt Rikets nu församlade Ständer uti skrifvelse
af den 2 i denna månad hos Oss i underdånighet tillkännagifvit, alt,
sedan Rikets Ständer åren 1809 och 1810 funnit Rikets belägenhet fordra,
alt deras Banco-Verk ålitades i den mon, hvaraf sedermera inskränkning
tills vidare i utvexlingen af silfver emot Bankens Transport-sedlar blifvit
en följd, samt Rikets Ständers Banco-Ulskott, å deras vägnar, vid Riksdagarne
åren 1810, 1812 och 1815 äfven gifvit Banco-Fullmägtige dermed
öfverensstämmande föreskrifter till efterrättelse, Rikets Ständer ansell denna
inskränkning ännu icke kunna upphäfvas, och alt således, intill dess
annorlunda af dem beslutes och behörigen kungöres, utvexling af silfver
emot Transporlsedlar kommer hädanefter, likasom de senast förflutna åren,
att vara inställd, utom i de serskilda fall, hvarom Rikets Ständer låta meddela
Banco-Fullmägtige nödige föreskrifter.
Della förhållande har Kongl. Maj:t, på Rikets Ständers underdåniga
begäran, härigenom velat allmäneligen kungöra. Det alle, som vederbör,
bafve sig hörsamligen att efterrätta”.
5:o Lagen, angående Mynlbestämningen af den 1 Mars i83o, fastställer
den blifvande utvexlings-grunden sålunda, att 128 skillingar, eller
2 | Riksdaler Specie i Bankens sedlar eller förbindelser, skola gälla
lika med En Riksdaler i silfver efter den, med afseende å Slag-skattens
beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664
års myntfot.
6:0 Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars i83o förklarar
Banken skyldig att, från den dag då utvexling af silfver ånyo vidtager,
enligt hvad derom vid Riksdagen beslutadt blifvit, enär så påfordras, sina
sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter den grund Konung och Rikets
Ständer fastställt; stadgar, huru förhållas skall, om denna förbindelse varder
åsidosatt; bestämmer, att en Summa af 4>400>000 R*dr alltid skall utgöra
Bankens öfverskott, och inträffande Capilal-förminskning under året af
vinsten ersättas; föreskrifver, att uppgifter, dels om Vexel-Bankens, dels om
Bankens hela ställning, skola periodiskt utdelas med allmänna Tidningarne;
och Ieinnar åt enskilde öppet, att Bolag inrätta till Bank-rörelses bedrifvande;
men nämner icke ett ord om Rikets Sränders Banks befattningar,
åligganden
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
åligganden och rättigheter, hvarken såsom Depositions- eller Låne-anstalt.
7:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 10 innevarande September
innehåller: Alltså håfve Vi funnit för godt att upphäfva Vår, uppå Rikets
Ständers underdåniga begäran vid 1817 och 1818 årens Riksdag, den
18 Mars 1818 utfärdade Kungörelse om inskränkning tills vidare i utvexling
af Silfver emot Bankens sedlar, samt att, enligt 2 §. af Lagen orri Myntbestämningen
af den 1 Mars i83o, härmed i Nåder förordna och kungöra:
Att Rikets Ständers Bank skall den 1 nästkommande October öppnas till utvexling
af Silfver emot Bancosedlar efter den grund, som är fastställd i 1 §,
af Lagen om Myntbestämningen af den 1 Mars i83o så lydande: Såsom
orubblig grund &c. &c.
Vid en blick på denna series af Författningar, sorn dels i allo upphäfva,
dels betydligen modifiera hvarandra, kan man svårligen för sig dölja,
att Banken i närvarande stund befinner sig, uti flera vigtiga hänseenden, så
att säga, utom Lag. Icke i den mening, som skulle de för hela Landet gällande
executiva Lagar och allmänna rättsförhållanden ej äfven vara tillämplige
på Banken; ty, att de det äro och alltid varit, äfven sedan Regeringsformens
72 §. år 1809 uppställdes, visar sig bäst af den nödvändighet hvaruti
Rikets Ständer sig befunno år 1818, att vända sig till Konungen, då ett
Moratorium behöfdes till värn emot dessa executiva Lagar, icke för Bankens
skull, utan för att afböja enskildas mångdubbla lidande; likasom ock att
utbedja sig Konungens samtycke och sanction, då de ville, på andra grunder
än de i Lag utstakade, låta genom Banken utreda de till Concurstillstånd
bragta Filial-Disconterne, icke för dessas eller Bankens skull, utan
jemväl då af nyssnämnde orsak, eller för att afböja enskildas mångdubbla
lidande. Men så till vida står Banken deremot utom Lag, att dels sjelfva
Bank-Inrättningen icke har något i Lag gifvet stöd för fortfarandet af det
hägn och de biträden af verkställande magten och dess organer, sora ursprungligen
densamma tillerkändes, enär vilkoren derföre blifvit på så mångahanda
sätt underkastade rubbningar och förändringar, och ett helt nytt
statsskick under tiden inträdtj och dels, att allmänheten icke eger någon
lagligen grundad visshet om, hvad större eller mindre fördelar den af Bancoinrättningen
må kunna hemta, så länge allt sådant skall bero, äfven till
sjelfva hufvudgrunderne, af den för dag rådande opinionen och tillfälliga
röstpluraliteten hos ombytliga Representanter.
Bihang till R. St. Prot. 1834. 6-te Sami. %dra Afd, 4
%\dra tlåjlet.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3,
Skyddad af hemlighet i i5o Ar, har emedlertid Banco-inrättningen
kunnat upprätthållas under de mest skiljaktiga Regeringssätt, envälde, herrevälde,
partivälde, nytt envälde och slutligen constitutionelt samhällsskick.
Den liknar en gammal byggnad, som fått stå ejvar jaå sina från början lagda
grundstenar och syllar, ofta färdig att falla, men tidtals nödtorfteligen reparerad.
Blott i sammanhang med de orden i Regeringsformens 72 §.,som
den hittills varit , —* skulle i våra tider en mängd specialfrågor kunna uppstå,
hvilka blefve för de lagkloka icke mindre kinkiga alt afgöra, än det
blefve för forskaren svårt att utreda, om och hvarföre allt det, som annn
af vana gäller, rätteligen hör och måste för en framtid gälla, äfvensom, på
hvad skäl och grunder, allt hvad utaf äldre Stadgar småningom bortfallit,
framgent skulle böra anses öfverlemnadt åt glömskan. I och med detsamma
Banken Ater begynt en ny bana, hvars bestämdt sig utmärkande rigtning är
publicitet i stället för hemlighet, har den också, efter min tanka, behof af
en ny stödjepunkt, en slags Oclroyens förnyelse, som bestämmer i allmänhet
så väl föremålen för dess verkningssätt, som dess rättigheter och dess
pligter; likasom älven samhället sjmes hafva det anspråk, att begreppen:
Rikets Ständer Bank-Bolag, och Rikets Ständer Statsmakt och Lagstiftande,
blifva, så vidt utan Grundlagarnes förnärmande görligt är, något
tydligare utredda och bestämda, än de ännu för närvarande befinnas.
Man kan icke längre förbise, att orsaken, hvarföre Banken så ofta både i äldre
och nyare tider varit ett mål för stridande viljor och häftiga oviljor,
igenfinnes nästan ensamt i förblandning emellan dessa Ständernes olika attributioner.
En reglering härutinnan, som försäkrar om någon varaktighet och
derigenom bereder trygghet, lärer icke kunna till vägabringas utan Lagstiftning;
det vill i vårt nuvarande samhällsskick säga: Öf verenskommelse emellan
de håda Statsmagterne gemensamt, att sätta gränser för deras egen
förmåga att handla isoleradt.
Uti sådana hithörande delar, der antingen Grundlag eller Civil-Lag
redan blifvit stiftad, kan det icke vara nödvändigt att återupptaga de stadganden,
som i dem finnas, och inpassa dem i dell nya Lagen, blott för
den systematiska ordningens och fullständighetens skull. Det synes tvärtom
af vigt, att de Lagstadganden, som med båda Statsmagternes samver»
kan vid sista Riksdag lillkommo, egentligen i och för utvexlingens ordnande,
måtte få stå qvar och i deras ursprungliga skick tillämpas, äfven efter
det den verkställighet inträdt, hvarpå de i förväg syftat, och någon
annan rubbning deruti ej göras, än som befinnes alldeles nödvändig.
Banco- och Lcig~ Utskottens Betänkande A7:o 3. 4 7
Det är i stöd af denna åsigt som jag håller före, att, med förbigående
af allt, som antingen i Grundlags- eller Civil-Lags form redan finnes, det
Nya Lagförslaget borde uppfattas endast såsom Tillägg till Bank-Lagen af
är i83o.
Nödvändiga föremål för Lagstiftningsåtgärd hafva synts mig, i enlighet
härmed, böra blifva:
A. Allmänna Bestämmelser.
1:0 Att förnya aulorisalionen för Banken såsom Depositions-, Vexlingsoch
Låne-anstalt, med åberopande af i83o års Bänk-Lag och
Myntbeslämnings-Lag.
Delta utgör 1 §:s syftemål.
2:0 Att i Lag bestämma hvad med Ständerries garantie bör förstås.
Delta utgör 2 §:s syftemål.
3:o Att i laglig form befästa Rikets Ständers nu fattade beslut om
Grundfondens ökning från 4>400>00° LH 5,000,000 Rtdr.
Delta utgör 3 §:s syftemål.
4:o Att i laglig form befästa Rikets Ständers nu fattade beslut, att
Banco-vinsten skall från Riksdag till Riksdag lemnäs orubbad och
icke på förhand utan först af kommande Ständer disponeras.
Detta utgör 4 §-'s syftemål.
5:o Alt i laglig form befästa Rikets Ständers nu gifna förklarande, att
beslut och öfverläggningar, i afseende på reela fondens vidmagthållande,
skola förblifva hemliga, intills besluten i verkställighet
gått.
Detta utgör 5 §:s syftemål.
6:0 Alt i laglig form betrygga en livar, i afseende på penningar och
penningars värde, som åt Bankens vård anförtros.
Detta utgör 6 §:s syftemål.
7:0 Att i laglig form utstaka, angående behörig Domstol för Banken,
Detta utgör 7 §:s syftemål; och är denna §. alternativt uppställd.
8:0 Alt i laglig form försäkra Banken om nödig handräckning af Autoriteter,
Domstolar, ExeCtltorer, Embetsverk och deras underlydande.
Detta utgör 8 §:s syftemål.
28
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
9:0 Att i laglig form förvara den Banken från ålder tillerkända förmon,
att på lös pant och egna effecter kunna hålla serskilda
auctioner.
Detta utgör 9 §:s syftemål.
10:0 Att i laglig form bestämma om föremålen, dels för allmänna
kungöranden genom Konungen, dels för omedelbara underrättelser
från Banco-Styrelsen till allmänheten, i Banco-ärenden.
Detta är afsigten med 10 och 11
B. 1 hvad Banken såsom Depositions- och Vexlings-anstalt rörer.
11:0 Att i laglig form förvara allmänhetens rätt att DepositionsBanken
begagna. *
Detta utgör 12 §:s syftemål.
12:0 Att i laglig form försäkra Banken, det Statens medel må komma
att fortfarande der deponeras och innestå.
Detta utgör i3 §:s syftemål,
i3:o Att i laglig form befästa allmän-giltigheten af Depositions-Bankens
bevis öfver skedd penninge-insättning utaf en, å annans
räkning.
Detta utgör i4 §'s syftemål.
i4:o Att i laglig form betrygga Räkningshafvande, emot yppandet af
deras för tillfället inneslående behållningsbelopp.
Detta utgör i5 §:s syftemål.
i5:o Att i laglig form åt allmänheten förvara den alltifrån år 1670
medgifna förmon att, efter utrymme och läglighet, få begagna
Banken såsom förvaringsställe för flyttbart gods.
Detta utgör 16 §:s syftemål.
j.6:0 Att i laglig form försäkra åt Banken rättigheten alt, enligt af
Rikets Ständer nu fattadt beslut, tillgodonjuta afgift för depositioner,
ej mindre af penningar än af gods, sorn ej blifvit derifrån
uttryckligen fritagne.
Detta utgör 17 §:s syftemål.
17:0 Att i laglig form förvara den af Rikets Ständer allmänheten nu
tillerkända rättighet att för insatta Ducater utbekomma Ducater,
och alt för öfrige anvisningar på Depositions-räkningarne utbekomma,
efter eget val, antingen Silfvermynt eller Baneosedlar,
Detta utgör 18 §:s syftemål.
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
29
18:0 Att betrygga så väl Banken sora allmänheten emot betydligare
förändringar af Vexel-cursen, i och genom lagligen förvarad rätt
att obehindradt och fritt för afgift kunna ut- och införa myntadt
och omyntadt silfver.
Detta utgör 19 §:s syftemål.
19:0 Att i laglig form försäkra allmänheten om ett fortfarande bestånd
af Mvntbestämningslagens 3 §., så att sedlar för silfver kunna
efter önskan erhållas, äfven efter det Silfver-utvexlingen tagit
sin början.
Detta utgör 20 §:s syftemål.
20:0 Att genom Lagbud utstaka formen och egenskapen af Bankens
löpande sedlar och hvad till förändringars åstadkommande erfordras.
Detta utgör 21, 22 och 23 §§:s syftemål. Den sistnämnde §:n är
alternativt uppställd.
C. 1 hvad Banken såsom Låne-anstalt rörer.
21:0 Att i laglig form befästa den Banken vid dess stiftelse tillerkända
men sedermera under längre tider ej till begagnande medgifne
rätt att för sin utlåningsrörelse upplåna penningar.
Detta utgör 24 §:s syftemål.
22:0 Alt i laglig form betaga Banken rättighet att kunna på anfordran
utställa förbindelser för dylik upplåning; såsom möjligen
vådligt för dess bestånd.
Detta utgör 25 §:s syftemål.
2 3:o Att genom Lagbud bestämma generelt utlånings-rörelsens serskilda
grenar, samt, på sätt Rikets Ständer nu fastställt, att dess
utsträckning eller inskränkning skall vara beroende af Bankens
egen ställning.
Detta utgör 26 §:s syftemål.
24:0 Alt i laglig form förvara åt Bankens Gäldenärer den förmon,
alt utöfver deras ingångna förbindelser kunna till Banken afbörda
skuld, enär de finna sådant för sig lägligt.
Detta utgör 27 §:s syftemål.
25:o Att genom Lagbud förvara åt Banken dess från år 1689 hafda
prerogativ att beräkna ränta på ränta; så vidt nemligen räntevilkoren
ej uppgå till hvad allmän Lag högst tillåter.
Detta utgör 28 §:s syftemål.
3o
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N'.o 3.
26:0 Att i laglig form betrygga Bankens Gäldenärer emot yppande af
det summariska belopp, för hvilket de i lane väg vid viss tidpunkt
kunna hos Verket häfta.
Detta utgör 29 §:s syftemål.
27:0 Att i laglig form försäkra Bankens varande Gäldenärer om orubbadt
bestånd af förut ingången ömsesidig öfverenskommelse dem
och Bankeu emellan, der fråga uppstår om lån-rörelsens förändring
för en framtid.
Detta utgör 3o §:s syftemål.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i 834-
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o
I
N:o 4.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Mars.
Utlåtandej, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o st;, med förslag till Lag för offentliga
Bolags-Banker.
Emot omförmälde, från samtlige Riks-Slanden återremitterade Betänkande
hafva en mängd anmärkningar blifvit framställde, såsom:
1:0 Att Privatbanker ej borde i Lag tillålas, utan Bankrörelsen förbehållas
Statsbanken, som deremot skulle inrätta flere Filialconlor. Den vinst,
sorn uppkommer genom iomloppsätlande af sedlar, hvilka kunna gå, man
och man emellan, såsom mynt, ansågs aldrig böra vara någon enskilds
tillhörighet. Det vore det allmännas rätt alt utgifva mynt, och således
vore det äfven det allmänna, som deraf borde draga fördelen. Ora man
öfverlemnade åt enskilde att förse rörelsen med dess behof af circulerande
bytesmedel, troddes följden blifva den, att än en ökad speculationsanda
uppfyllde landet med öfverflöd af creditpapper, än alt störtade Banker
eller" inskränkande Reglementen medförde indragning af deras belopp, så
alt allmänna rörelsen på delta sätt kom me att lida af en oupphörlig intermittent
feber, af öfverflöd eller brist; och de correctiv, som kunde
sättas emot de enskilde Bankernes missbruk af deras rättigheter, blefve
antingen otillräckliga, eller ock hinderliga för Bankernes uppkomst.
•2:0 Att höjakliga upplysningar, angående vunnen erfarenhet i afseende
på fördelarna och olägenheterna af redan inrättade Privatbanker, borde af
Utskotten framläggas för Rikets Ständer.
3:o Alt Rikets Ständers åtgärd vid saken borde inskränka sig dertill,
alt, i underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t, endast framställa de allmänna
grunder och vilkor, som Rikets Ständer ansågo nödiga för organiserandet
af ifrågavarande Banker; hvaremot lagbestämmelserna och detailfrågorna
troddes böra öfverlemnas åt Kongl. Majit, som i alla fall egde pröfva,
samt gilla eller förkasta de förslag till Reglementen, beroende af local- .
förhållanden och andra omständigheter, hvarom serskilda Bolag, för stiftande
af bankrörelse i olika trakter af Riket, kunde öfverenskomma.
4:o Att annat stadgande om Bank-bolag ej borde meddelas, än att de
ställas under gällande Lag för Bolag i allmänhet.
lith. till R. St. Prat. 1834 och i835. 6 Sami. a Afd. 1
3:dje Häftet.
I
s
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N;o 4.
Vid serskilda SS3
§'
5:o Det rättigheten att stifta Bank, efter de grunder, som i Lagen bestämmas,
borde vara i det närmaste ovilkorlig, och således den pröfning,
som öfverlemnas åt Kongl. Majit, endast hafva för ändamål att tillse inrättningens
lagenlighet, samt huruvida den erbjuder de garantier, som äro
nödvändiga för allmänhetens säkerhet, och för bibehållande af myntets
oförändrade värde.
6:0 Att tiden för privilegiets meddelande borde utsträckas till ao år,
5 §-
7:0 Att Bankbolaget borde hos Kongl. Majit till granskning och stadfästelse
förete blanketterna och formulairen lill deras tryckta eller graverade
sedlar, hvilka borde vara så oefterhärmliga som möjligt.
8:0 Att sedlar, som ej äro rätteligen underskrifne, väl må förbjudas till
utgifning, men icke till inlösen, i -fall de kommit att af Banken utgifvas.
6 §.
910 Att, enär stadgandet derom, alt Banken ej må utgifva förbindelser
till större sammantaget belopp, än som motsvarar den insatta och
innestäende grundfonden, jemte de contanta medel Banken derutöfver innehar
och summan af dervarande depositioner, skulle hafva en sådan påföljd,
att lånerörelsen inskränktes genom hvarje utvexling af silfver emot
de dagligen återgående creditsedlarne, ehuru Bankens soliditet vore oförminskad,
och oansedt det behof af lån, hvari näringarne och allmänheten
kunde befinna sig, vore ökadt, ordet ”innestäende” borde utgå, desto
hellre, som, i fall meningen endast vore att förekomma, det den af delegarne
gjorde insats icke måtte till större eller mindre del åter uttagas, ett
tillägg derom, ehuru öfverflödigt, lätteligen kunde göras i 12 §., som handlar
om Bolagsstämma, och hvarest det kunde stadgas, att Bolaget under intet
vilkor egde att disponera öfver någon större eller mindre del af den en
gång insalta grundfonden, utan endast öfvpr vinstmedlen.
1010 Att, i utbyte emot ofvanberörde stadgande i 6 Bankerne
borde åliiggas att, af de utelöpande sedlarnes lotal-belopp, alltid vara försedde
med minst a5 proc. i contanta penningar, räntebärande papper,
m. m., under Bolagets egen disposition, således, hvad Acliebanker angår,
utöfver de a5 proc., som komme att i allmän vård nedsättas.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
3
11:0 Att undantag borde göras för sådane förbindelser, som äro utgifne
för upptagna lån på längre tid; och att, hvad öfrige förbindelser
angår, man icke borde fordra, alt fulla motsvarande beloppet, utan endast
| eller f deraf skulle hos Banken finnas inneståeude uti penningar
eller säkerheter, som Bolaget tillhöra.
7 §•
12:0 Att de här omförmälde skuldförbindelser, ställde att betalas å viss
förfallotid, eller efter uppsägning, ej borde få vara tryckte eller graverade.
i3:o Alt minimivaleuren borde nedsättas från 2Öo till 1 5o R:dr Courant.
i4:o Alt det vore likgiltigt, om förbindelserna lydde å större eller mindre
summa, endast det stadgades, alt de alltid måste ställas till viss man.
8 §.
i5:o Att enskild Bank alltid borde inlösa dess creditsedlar med metalliskt
mynt.
16:0 Att stadgandet derom ej borde vara ovilkorligt, utan endast sådant,
att sedelinnehafvare må kunna, om han vill, fordra inlösen med
metalliskt mynt.
17:0 Att rättigheten att inlösa med sedelmynt må medgifvas blott på
tiss tid, eller ock lills vidare, och således ankomma på blifvande Ständers
beslut.
18:0 Att, om Statsbankens sedlar upphöra att vara lagligt betalningsmedel,
det då må åligga enskild Bank att inlösa dess sedlar med klingande
mynt; — eller efter metalliska värdet, och ej efter de förra sedlarnes
fallna värde.
19:0 Att, om Banken icke vid uppvisandet inlöser sina sedlar, den
bör vara skyldig gälda ränta till 8 å 12 för 100 om året.
20:0 Att man, för allmänhetens eget bästa, icke borde brådstörta
med en Banks försättande i concurs-tillstånd, utan först lemna den någon
tid att reda sig.
21:0 Att, om en Bank under 8 dagar brustit i fullgörande af dess
förbindelser, Konungens Befallningshafvande borde vara pligtig att, genom
allmän åklagare, hos Domstol yrka Bankens försättande i concurs och utredning
efter concurs-lagen.
22:0 Att stadgandet, det Directionen skulle med sin enskilda förmögenhet
ansvara för inlösen af Bankens förbindelser, äfven om Directionen
ieke begått fel i förvaltningen, syntes vara för strängt, och böra så modi
-
4
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o j..
fieras, att bristande inlösen af Bankens sedlar i allmänhet endast medförde
skyldighet för Directionen att sätta Banken under concurs, vid äfventyr,
om delta inom viss lid icke skedde, alt derefler slå uti personlig ansvar
righet.
23:o Att inlösen af creditsedlar borde ske ej allenast vid Bankens hufvudstalion,
utan ock å den ort, dit penningarne med allmänna rörelsen
mest draga sig, t. ex. i Stockholm; — men, efier ett annat förslag, uti
flere större städer, såsom Stockholm, Götheborg, Norrköping, Gelle och
Malmö; — eller jemväl, efter ett tredje förslag, vid marknads-tillfalien
på landet.
24^0 Att hvad i 8 §. stadgas, angående creditsedlar, borde gälla i afseende
på alla Bankens förbindelser.
9- §•
a5:o Att denna §. syntes vara i strid med 8 § , när i 8 §. talas om
utredning efter Concurs-lagen, och i 9 §. åter, att creditsedlar ej behöfva
bevakas.
26:0 Att creditsedlar borde i concurs bevakas, likväl utan behof af
edgång. for ...
27:0 Att den till 2:ne år föreslagna praescriptions-tiden för creditsedlars
anmälande till inlösen borde, efter någras förmenande, förkortas,,
men deremot, efter andras tanka, förlängas till 3 å 5 år.
28:0 Att stadgandet icke upplyste, huruvida Domaren skall vänta med
concursdomen, tilis de z:ne åren äro förlidna, för att kunna pröfva,, hvilka
sedelinnehafvare iakttagit prsescriptionstiden, eller må på förhand förklara
den, som berörde tid försitter, vara förlustig sin betalningsrätt.
29:0 Att stadgandet, det Bankbolag skall hos Kongl. Maj:t anmäla tiden
för Bolagets upplösning, bort vara gifvet såsom vilkor för åtnjutande
af den föreslagna praescriptionen, och att tiden derför bort räknas från
Kongl. Maj:ls Kungörelse härom.
3o:o Att rättigheten för arfvinge efter delegare i solidarisk Bank, att,
genom urarfvagörelse, vinna befrielse från gäld, icke syntes stå tillsammans
med stadgandet i förevarande
io §.
31:0 Att af stadgandet i första momentet syntes, såsom skalle Banken
icke få rättighet att, för dess egen rörelse, inköpa ett hus, hvilket dock
ej rimligtvis borde förvägras.
Banco- och Lag-Vtshotltns Utlåtande N.-O
5
32:0 Att stadgandet i aldra momentet, hvaruti lånerörelsen må beslå,
desto hellre kunde helt och hållet utgå, som, enligt 2 §, BolagsReglementet
måste underställas Kongl. Maj:ts pröfning.
33;o Att, likasom om hvarje Banks egna reverser eller lottbref är föreslaget,
ej heller andra enskilde Bankers actier eller lott bref borde få belånas.
34:o Att lån på de reverser, Bankens delegare sjelfve utgifvit, icke
borde tillåtas.
35:o Att längsta liden för låns beviljande borde förkortas till 6 månader;
men, efter andras förslag åter, utsträckas till ett år.
36;o Alt omsättning af meddelade lån borde uttryckligen förbjudas.
37:0 Att lån på fastighet ej borde tillåtas.
38:o Att cassacreditiv, de der ingalunda vore ämnade till egentliga
lån, utan endast till besparande af ränteförlust på creditivlagarens cassa,
borde inskränkas lill viss kort tid, eller, efter ett annat förslag, endast
meddelas på ett år i sender.
3g:o Alt lagsökning för lån, som icke inbetalas å förfdlodagen, borde
följa inom 14 dagar derefter, vid förlust al rättigheten till öfverränta.
4o:o Alt öfverskottet af pantens försäljnings-summa borde öfverflytta®-  på Bankens upplåningsräkning, om sådan föres, och i annat fall deponeras
i Landl-Ränteriet, derest det icke genast af vederbörande uttages.
12
41:0 Alt hela §., eller åtminstone 2;dra momentet, vore af alltför reglementarisk
beskaffenhet.
42:0 Att ett stadgande borde tilläggas, det ej någon må beräkna mera
än ett visst antal röster, huru mångå actier han än eger.
43:o Alt, på det ej något, för frånvarande bolagsman personligen menligt
beslut måtte fattas, 3;<ije momentet borde erhålla sådan lydelse, att
de frånvarande delegarne skola åtnöjas med de närvarandes beslut, "i alla
frågor om actieegares allmänna skyldigheter, eller Bankens öfriga ärenden.”
>3 §•
44^0 Att Bibets Ständers Bank mätte ega ej allenast deltaga i de allmänna
revisionerna, utan äfven när sora helst anställa undersökningar och
adviseras om alla från de enskilde Bankerne beviljade lån.
45:o Att månadsrapporlerne måtte först insändas till Rikets Ständer-s
Banco-Fullmäglige.
46;o Att dessa rapporter mätte insändas till Commerce-Collegium.
6
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4
47:0 Att de uppgifter, som komma att ingå lill Finance-Expeditionen,
tillika måtte, från hvarje serskild Bank, meddelas de öfriga Bankerne i Riket.
48;o Att dessa uppgifter likväl icke må yppa Bankens räkningar med
enskilde personer.
49:0 Att uppgifterna borde aflemnas minst hvar annan vecka, eller,
efter ett annat förslag, endast qvartaliter.
5o:o Att Konungen må, när som helst, låta, genom Dess ombud , undersöka
ställningen, och Direclionen vara skyldig gå tillhanda med upplysningar.
5i:o Att Justitias-Ombudsmannen äfven borde hafva tillträde till Bankerne
och af dem, uppå skeende requisitioner, erhålla erforderliga upplysningar.
<4 §•
5a:o Att stadgandet vore af nog mycken reglementarisk beskaffenhet.
53:o Att det vore nog, om, i fall Banken gjort förluster, som medtaga
någon del af teckningssurnman, rörelsen endast inskränktes i förhållande
till den återstående fonden.
54:o Att, så snart förlusterne uppgingo till |:delaf teckningssummau.
Bolagets rörelse borde upphöra.
«5 §.
55:o Att stadgandet, såsom tillhörande Straff-Lagen, borde från nu
förevarande Lag utgå, desto hellre som Utskotten tillika gjort hemställan
örn en serskild Författning i samma ämne.
18 §•
56:o Att bestämmandet af tecknings-summan och actiens belopp borda
ankomma på Kongl. Maj:t för hvarje serskildt fall.
57:0 Att Utskotten fixerat ett för högt minimum för grundfonden,
hvilken borde, efter derom uppgifne olika förslag, medgifvas till" 3 millioner,
a millioner, eller 1 million.
58:o AU det föreslagna tillägget, det minimi-summans fastställande
till ännu högre belopp, än i Banklagen kommer alt utsättas, skulle ankomma
på K. M:ts pröfning i serskilda fall, borde alldeles uteslutas.
5q:o Att actiens minimibelopp borde nedsättas, efter olika förslag,
till 2000, 1000, 5oo och 100 R:dr Courant.
60:0 Att, om actien icke skulle komma att medgifvas på mindre summa
än 4000 R:dr Courant, det då måtte tillåtas att försälja densamma i hälfter
och fjerdeparter.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
7
61:0 Att i Lagen saknades stadgande, om aetiebref får ställas lill
ionehafvaren.
19 §•
62:0 Att, innan Banken finge börja sin rörelse, den borde hafva in*
salt 5o proc. af teckningssumman i allmän vård, deraf 25 proc. contant
och 25 proc. i räntebärande papper.
63:o Alt, innan Banken öppnades, 75 proc. borde vara inbetaide,
och hälften deraf satt under allmän vård.
64:0 Alt 10 proc. borde contant insättas i Banken såsom cass-a,
innan rörelsen börjades, vidare inom 1 må nåd derefter: i5 proc. äfven
uli Banken, och ytterligare, inom första årets slut, 25 proc. uti allmänt
förvar.
65:o Alt Bolaget borde vara skyldigt, före Bankrörelsens början,
insätta 20 proc. contant i Rikets Ständers Bank, med rättighe^t, att onder
årets lopp utassignera hälften, emot åliggande, att, vid nästa års
början, hafva åter insatt fulla beloppet.
6'6:o Att, om inteckningar användas lill insättning å grundfonden,
de icke borde få öfverstiga | af den inlecknade egendomens taxeringsvärde.
67:0 Att, i stället för "lätt real i sa b la papper,” borde heta: ”lätt readisabla
allmänna papper.”
68:0 Att Bolaget borde, efter octrojtidens slut oedi sedan dess
rörelse upphört, vara berätligadt återbekomma sina säkei hetshandlingnr,
i den moll det visar sig hafva inlöst sina sedlar.
69:0 Att man tycktes hafva förbisett: det Banken kunde förläggas
i annan stad, än der Konungens Befallningshafvande vöre; alt utrymme
för en större mängd guld och silfver möjligen saknades i Landl-Ränteriet;
alt Konungens Befallningshafvandes lid skulle mycket upptagas genom
de, kanske ofta påkommande utbyten utaf handlingar, som förslaget
medger; och att Landt-Räntmästaren vore en tredje person, som äfven
skulle hafva vården om hvad i Ränteriel nedsatt blifvit.
20 §.
70:0 Alt man icke borde stadga c5 proc;s insats under första året»
utan afseende derpå, om Banken kunnat utfärda motsvarande förbindelser.
71:0 Alt inbetalningens verkställande medelst Bankens egne sedlar
borde förbjudas.
8
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
21 §.
72:0 Alt creditsedlarnes minimi-valeur borde bestämmas lika för
Actie-Bank sora för solidarisk Bank.
73;o Att den borde fastställas, efter gjorda olika förslag, till 20
R:dr, 10 R:dr eller 3 R:dr courant.
74:0 Alt denna valeur framdeles torde kunna bestämmas tili 5 R:dr
courant, för båda slaget) af enskilda Banker, men att, så länge Rikets
Ständers Bank fortfar att utgifva sedlar på mindre valeurer, det vore
omöjligt för de enskilde Bankerne att täfla med denna utan en dylik
rättighet.
32 §•
75:0 Att de borde mera ulliyckligen tillåtas fordringsegaren, alt
vända sig emot hvilkendera Directeuren som helst.
76:0 Att, så snart Directionen blifvit dömd undergå utmätning, denna
må få verkställas emot hvilken af ioltegarne som helst.
77:0 Alt, om någon lottegare får betala annans del, borde den förre
ej behöfva vänta på slutlig utredning, för ersättningens utbekommande.
23 §.
78:0 Att bestämmandet af teckningssumman för solidarisk B,nk, liksom
för Actie-Bank redan är anmärkt, borde ankomma på Kongl. Maj;ts
pröfning i hvarje serskildt fall.
79:0 Att minsta teckningssumman borde bestämmas till 5oo,ooo
R:dr courant.
80:0 Att den lill 5oo R:dr föreslagna summan för hvarje lottbref
måtte nedsättas derunder, eller, efter hvad i motsats häremot blifvit
yrkadt, höjas till minst 1000 R:dr courant.
81:0 Att loltegarnes antal borde uppgå lillminst 100, hvaraf 20 skulle
hafva insatt minst i5,ooo R;dr hvardera, eller, efter ett annat förslag,
10 lottegare hafva hvardera minst 3o lottbref.
82:0 Att Lagbestämmelse saknades, huruvida lottbrefven kunna utmätas
för gäld, samt säljas och gå i arf utan Bolagets tillåtelse.
34 §•
83:o Alt det i 1 mom. föreslagna stadgandet borde blifva generelt
för både Actie-Bank och solidarisk Bank, och af sådan lydelse, "alt Briken
-
Banco- och Lag-Utskotlens Utlåtande N.o 4-
9
ken borde, minst i månad innan sedlar utgifvas, låta i Rättens inleckningsprotocoll
intaga samt i allmänna tidningarne tillkännagifva Bankens
öppnande, samt offentliggöra Bolagsreglorna och Ullåningsreglementet.”
a5 §.
84to Att, äfven af solidarisk Bank, nedsältningen borde ske i allmän
vård, såsom i 19 §. blifvit angående Actie-Bank föreslaget.
26 §.
85:o Att stadgandet om inrättande af Bankafdelningar syntes böra utgå,
såsom dels öfverflödigt, dels ock genom den vidsträckta autorisation,
som detsamma innefattade, tilläfventyrs skadligt och hinderligt för andra
Bankers uppkomst.
86:0 Det rättigheten att hafva Filialcontor icke borde uteslutande
förbehållas solidariska Banker, utan äfven tillkomma Actie-Bank.
87:0 Att ifrågavarande Afdelningar eller Filialcontor alldeles icke
borde få inrättas, utan hellre Banker tillåtas med mindre grundfond,
än nu blifvit föreslaget.
27 §■
88:0 Att credilsedelns minimivalenr för solidarisk Bank måtte bestämmas,
efter derom uppgifne olika föislag, till 20 R:Jr, 10 R:Jr, 5
R:dr och 3 R:dr, eller ”lill något visst belopp öfver 2 R:dr” courant.
Mera i allmänhet.
89:0 Alt blandning af Actie-Bank och Solid.-Bank icke borde kunna
förmenas, utan att snarare endast sådane blandade Banker borde få
uppstå.
90:0 Att Aclie-Banker och solidariske Banker borde i allt ega lika
rättigheter, samt Lagen upptaga blott en slags Bank, Bolagsmännen likväl
obetaget att, till förstärkande af Bankens credit, åtaga sig det solidariska
ansvaret.
91:0 Att Actie-Banker endast borde få förläggas i de större slapel
städerne,
der Börser och Mäklare finnas.
92:0 Att Bankerne borde åläggas bålla en viss cassa, i förhållande
till deras rörelse.
Pih. till R. St. Prot. i834 och t83S. 6 Sami. 2 Afd.
3:dje Häftet.
2
JO
Banco- och Lav-V Iskol tens Utlåtande N.o 4•
q3:o All Bankerne, då cursen är hög, borde hafva åliggande indraga
Sedelstocken.
y \
94:0 Alt den ifrågavarande Bank-Lagen, i likhet med livad Kongl.
Kungörelsen den 14 Januarii 1824 redan innehåller, borde innefatta ett
uttryck ligt förklarande, det enskilda Banker aldrig må påräkna understöd
af allmänna medel.
95:o A tt ansvarsbeslärpinelserne i vissa serskilda borde sammanföras
på ett ställe.
96:0 Att man syntes hafva origtigt förfarit, då man meddelat en
mängd föreskrifter, utan att stadga någon påföljd för underlåtenhet
deraf.
97:0 Att utlr3rekligt undantag i den nu förevarande Lagstiftningen
borde göras för redan uppkomna Pri va1-Banker, och således en §. tilläggas
i öfverensstämmelse med Herr af Skogmans förslag.
98:0 Att, i motsats mot Utskottens tillstyrkande, pag. 28, Rikets
Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majrt
täcktes ställa oclrojerna så, alt de ej alla utlöpa vid samma lid.
För öfrigt finnas äfven åtskilliga erinringar vara riglade mot redaclionen
af Utskottens förslag.
Hvad nu först angår den fråga, huruvida Pi ivat-Bankers inrättande
borde tillåtas, så hafva väl betänkligheter af en och annan blifvit
framkastade emot desamma, roen de flestes meningar synas likväl vara
ense om nyttan och behofvet deraf. Man är i allmänhet öfvertygad:
att Sveriges Stats-Bmk illa motsvarat industriens behof af en väl ordnad
penningerörelse; att peuningeiöreisen sjelf är en industrigren, och
just den , .som mägtigast inverkar på samhällets materiela förkofran, samt
alltså företrädesvis bör få naturligen utveckla sig, under en så fri täflan
sorn möjligt; samt alt den vinst, sorn Staten kunde skörda af ett i dess
hand än vidare bibehållet roonopolium på sjelfva vilkoret för andra näringars
fortkomst, icke motsvarar de fördelar af en vexlande produetion
och en lifligare handel, sorn förbättrade och åt dessa föremål rigtade creditanstaller
sannolikt skola framkalla.
Till svar å den anmodan Utskotten emottagit, att meddela Rikets
Ständer upplysningar angående vunnen erfarenhet, i afseende på fördelame
och olägenheterne af de i landet redan inrättade Privat-Banker,
fä Utskotten förklara, att de icke försummat att inhemta och begagna
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV:o 4
sådana upplysningar, som derigenom varit tillgänglige, alt Utskotten
ibland sina Ledamöter räkna åtskillige personer från de orter, der dessa
Banker äro förlagde, och att, enligt dessa Ldamöters enstämmiga vitsord,
Pri val-B mkerne, livar i sin ort, obestridligen visat sig medföra
välgörande verkningar.
Den yttrade åsigten, att Rikets Ständer borde inskiänka sig dertill,
att i underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t endast framställa vissa allmänna
grunder för organiserandet af Prival-Banker, kunna Utskotten icke
biträda. Sedan Utskotten emottagit 2;ne motioner i ämnet med utarbetade
Lagförslag, den ena motionen al Herr Slats-Secreteran för ilandelsoch
Ftnance-Äi endena, och sedan Utskotten jemväl, i anledning häraf,
uppgjort ett utförligt förslag till Privat-Banklag, hvilket framkallat en
mängd sakrika och vigtiga anmärkningar, vore det förmodligen icke välbetänkt,
om R-presentationen nu stannade vid de såkallade allmänna
grundsatserna, i stället att jemväl söka visa deras tillämpning uti fullständiga
lagbud. Ilar är utomdess fråga om så väsendlliga undantag
från vissa i allmän Lag bestämda rättsförhållanden, att de lagstiftande
ihagfernes samverkande i flere hänseenden synes erfordras.
Huruvida, såsom man äfven förmenat, redan gällande lagstiftning
för Bolag kan anses göra tillfyllest för vinnande af de med Bank-inrätt*
ningar egentligen åsyftade ändamål, och för betryggande af allmänhetens
derunder beroende rätt, kommer att bäst visa sig vid granskningen
af de serskilda stadganden, hvilka Utskotten, både såsom tillägg och såsom
undantag från allmänna Lagen, här nedan föreslå.
De mera speciela anmärkningar, som mot serskilda delar af förra
förslaget blifvit gjorda, hoppas Utskotten skola finnas till större delen
nöjaktigt besvarade, dels genom det nya förslagets förändrade innehåll,
dels ock genom de motiv och upplysningar, som bär nedan följa.
Utskottens förnyade förslag, hvars alvikelser från det föregående härleda
sig så väl ifrån de inom Riks-Stånden gjorda påminnelser, som ock
från den närmare undersökning, Utskotten, vid ytterligare förehafvande
af ämnet, sjelfmant deråt egnat, är af följande lydelse:
IS
Banco och Lag—Utskottens Utlåtande IS.o 4•
Förslag till Lag
för
Enskilda Lane- och Sedel-Banker.
/ Capitlet.
Allmänna bestämmelser,
i §.
Jtmför 2, Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller graff
förra fir- verade Creditsedlar, må, utaf enskilde personer, endast i förelaget,
ning till Bolag bedrifvas, efter derå af Kongl. Maj:t meddeladt
privilegium; börande, vid ansökningen härom, till granskning
och stadfästelse bifogas ej mindre de för Bank-Bolaget uppgjorde
grundreglor och utlånings-reglemente, än äfven profblanquetter
till creditsedlar; och ankomme på Kongl. Maj:t att, efter
pröfning, huruvida Bankinrältningen kan vara för landet fördelaktig
eller menlig, det sökta privilegium bevilja eller förvägra.
Ej må privilegium för sådan enskild Låne- och Sedel-Bank
förunnas på längre tid än högst 20 år; Bolaget likväl obetaget,
att, minst 18 månader före privilegiitidens utgång, söka hos
Kongl. Maj:t förlängande deraf.
I hvarje Bank-privilegiura kommer att intagas det uttryckliga
förklarande, att Banken ingalunda, mera än andra enskilda
företag, må kunna påräkna understöd af allmänna medel, eller
att Staten, på något sätt, skall bidraga till Bankens upprätthållande
eller utredning.
2. v5*-
Jemför 1 Bank-inrättningen må grundas antingen å delegarnes anocl»2,
7 svårighet, endast för beloppet af deras tecknade actiesurama,
Mom. förra och kallas då Actiebank, eller på delegarnes ansvarighet, en
{•'urslaget. p~r aj|a aj|a p»r en^ p^r fu11a beloppet af Bankens förbindelser,
i hvilket fall den kallas solidarisk Bank.
Är Banken af det senare slaget, vare densamma obetaget
Banco och Lag—Utskottens Utlåtande IV,-o 4-
att med sig förena serskilde, endast i mon af gjord teckning,
ansvarige acliedelegare.
3. $.
r Jcm^r 1 Banken slår under control af offentlig myndighet på sätt i
^rra För- de11»*1 Lag stadgas, samt förvaltas af en Direction, hvilken delsiagti.
egarne bland dem sjelfve utvälja, med instruetion förse, och
kunna efter godtfinnande afsätta.
4- $■
. Jemföra/, Före Bankens öppnande skall Bolaget lill Rådslufvu-Rätten
'Mom. förra e^er Härads-Rätten i den stad eller landsort, der Banken förlagd
Förslagen är, aflemna, så väl det af Kongl. Maj:t utfärdade privilegium,
som ock Bolagsreglorna, för alt i Rättens intecknings-protoeoll
ordagrannt intagas.
Rätten läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad,
i allmänna lidningarne införa kungörelse om det ingångna
Bolaget.
5
Jern för 5 Utom invisningar på Rikets Ständers Bank, må ej af Ba
förra7
För- lagel utfärdas andra tryckte eller graverade förbindelser, än
»laget. creditsedlar, ställda lill innehafvaren, alt af Bolaget, vid anfordran,
utan ränta inlösas.
Omförmälde invisningar och creditsedlar böra egenhändigt
underskrifvas utaf 3:ne Direcleurer, eller af minst arne Direeleurer
och en inrättningens Tjensteman.
Uppgift å de personer, hvilka komma alt underskrifterne
meddela, skall Bolaget, före Bankens öppnande, ej allenast aflemna
till .Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven
i allmänna tidningarne kungöra; och bör, på enahanda sätt,
anmälan och kungörelse ske, då, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrifterne inträffar.
6 $.
Jemför 6 £j ^,3 Banken utfärda tryckta eller graverade invisningar och
Förslå"Ét. creditsedlar, till större sammantaget belopp, än som med 5o
procent öfverskjuter summan af de hos Banken, och för dess
räkning uti allmänt förvar, innestående, Bolaget tillhöriga, till
-
>4
Banco- och Lag-Utskolteris Utlåtande IV;o
Jcmför 8
§. förra
Förslaget.
Jemfor 8
S- förra
Förslaget.
gångar i penningar och säkra hypol liek, efter förut från tillgångarne
skedt afdrag af hvad som lill fullo motsvarar de utaf
Banken gjorda upplåningar och hos densamma skedde depositioner;
börande ibland tillgångarne icke inberäknas Bankens
låntagares skuldförbindelser, eller till säkerhet härföre lemnade
bypothek.
Derest, genom vexling eller annan orsak, nyssnämnde återstod
af tillgångarne så minskas, att den ej motsvarar det förhållande
nu sagdl är, eller | af Bankens utelöpande sedelstock
uti tryckte eller graverade invisningar och creditsedlar, åligge
det Binken att inskiäuka sin ullånings-iörelse, och inom en
månad hafva återställt det rubbade förhållandet.
7
Pröfvur Kongl. Majit, för myntvärdets orubbade bibehållande,
eller för allmänna rörelsens säkerhet, nödigt, att ntgifvandet
af credilsedlar, äfven inom det i denna Lag stadgade
maximum, inskränkes, må föreskrift derom, genom Dess Handels-
och Finance-Expedition, efter vederbörande Bankdireclions
hörande, meddelas till den eller de Banker, som genom creditens
största utsträckning till öfverdriften mest bidragit.
8
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med
sådane sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran
inlöser dess tryckta eller graverade credilsedlar, äfvensom, derest
ej Bankens utfärdade invisning på Pikets Ständers Bank vid
uppvisandet derstädes inlöses, åtnjute borgenären ränta af den
enskilda Låne- och Sedel-Banken, efter 8 för hundrade om året,
ifrån den dag då inlösen sålunda vägrad blifvit.
Kommer Banken i concurs, njute alla innehafvare afBankens
nyssnämnde förbindelser enahanda ränta ifrån afträdesdagen,
dock ej borgenärer emellan förr, än allas fordringar, i hufvudstol
och före concursen upplupen ränta, äro betalde.
9 $■
Så snart Banken brustit i betalning af någon ostridig skuld,
af hvad namn den vara må, ege borgenären genast, för hela
/ti.* 2
/St?-. ?r
v/
z,
t C **- > >
7ÉL.
1'
? ~ ■
Vf
5. i
Banco- och La"-Vtskoltens Utlåtande N.-o
Jemt. 9 §
förra Förslaget.
beloppet, lagsöka en eller flere af Directionens Ledamöter, med
samma rätt att använda utmätnings- och bysättningstvång, sorn
Lag i allmänhet emot gäldenär medger; börande härvid Bankens
tryckta eller graverade invisningar och cieditsedlar anses
i likhet med skuldebref, hvilka lyda å bestämd förfallotid och
jemväl i öfrigt äro af den mest execuliva beskaffenhet.
Vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och en
af Bankens borgenärer ob taget, att hos Rätten yrka, det Banken
må sättas i concurs-tillslånd; gitter ej Directionen, dåden
hörd varder, genast visa, alt den inträffade oförmågan att betala,
härrört af en öfvergången tillfällighet, och alt Banken
alla sina borgenärer förnöja kan, beslute Rällen, att Binken
skall till concurs afträdas.
Den rättighet, som i punkten af denna § tillerkänner borgenär
emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega rum,
sedan dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller
att de i behörig ordning afgått från Directionen, eller alt
Banken blifvit försatt i c >ncuistillstånd; dock vare, i sistnämnde
fall, de Directeurer, under hvilkas förvaltning concursen inträffat,
i fortfarande ansvar med egendom och personer för
alla Bankens utgifne tryckta eller graverade cieditsedlar och
invisningar; är lagsökning börjad emot Directions-Ledamot,
inan dess ifrågavarande förvaltning upphört, må luafvet i laga
ordning fortgå,
10 $.
Den genom Kongl. Förordningen den i3 Junii iSoo, för
bevakning af fordringar i allmänhet, stadgade ptaescriptions-tid af
10 år ege ej rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade
credit-sedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf, uti
sådan ordning som Concurslagen föreskrifver, erfordras i Bankens
concurs, eller, i anledning af årsstämning, sorn, vid Bolagets upplösande,
utfärdas å dess borgenärer. Hvaremot, när Bolaget upplöses,
vare sig i följd deraf, att tiden för privilegium liiländalupit,
eller alt detsamma af annan orsak upphört, hvilket Konungens
Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till Kongl. Majit
inberätta, Kongl. Majit låter utgå Nådig Kungörelse derom, med
föreläggande för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af
Banke» innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt, förbirr
-
Jcmf. iG §.
förra FBrjlaget.
Jeutför to
§. 2 och löija
tida mom
förra Förslaget.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
delsen till inlösen uppvisa i Bunken, inom 3:ne år ifrån den dag,
hvarunder Kungörelsen utfärdas; börande under tiden samma Kungörelse
årligen ifrån predikstolarne uppläsas.
Kan inlösen ej ske, i anseende till af Banken iråkadt concurs-tillstånd,
vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig, alt,
inom sagde tid, till bokföring och erhållande af påskrift derom,
uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende
förordnar.
'l ill följd häraf kommer, i Bankens concurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmonsrält, alt anstå, intill dess
berörde 3:ne år förflutit.
11 S
För
upptagande och behandling af eoncursmålet, äfvensom
för meddelande af årsstämning å Bankens andre borgenärer, än
innehafvare af tryckta eller graverade creditsedlar och invisningar,
vare behörig Domstol den Rätt, som i 4 §• omförmäles.
12 $■
Bankens lånerörelse må bestå uti upptagande af penningar,
äfvensom i utlåning af penningar och meddelande af cassa-creditiv.
Adier eller lottbref må icke belånas i den Bank, der de äro
ulgifne.
Med undantag för cassacreditiv, må lån icke beviljas på längre
tid, än 9 månader; och vare omsättning deraf förbuden.
Är räntan för lån, som Banken meddelar, ej utfäst till högre
belopp, än 5 för ioo om året: ege Banken, vid lånets utgifvande,
afdraga räntan för hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren
ej betalar å förfallodagen, berättigad derefter såsom straffränta
sig till godo beräkna £ procent i månaden utöfver förenämnde
ränta; dock att Banken, så vida den af sislberörde förmon
sig begagna vill, är skyldig föranstalta, det lagsökning till
lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfallotiden, varder
anställd, och, i allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen
utförd.
Varor, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning
eller uppbud, genom offentlig auction föryltras.
i3 S
-
Banco• och Lag-Utskottens Utlåtande IV.-o 4'
*7
13 $.
Jemf. 10 §. Banken ege ej alt drifva handel med annat än guld och
Förslaget™* silfver, men vare berättigad att inropa annan pantsatt eller utmätt
egendom, som, på auction, för Bankens räkning utbjudes,
dock med iakttagande deraf, att sådan egendom åter varder försåld,
så snart det utan förlust för Banken ske kan.
14
Jemf. ii §. Vid fordringars indrifvande njute Banken enahanda hand
slaget.
°r* räckning, som för Rikets Ständers Banks Discontverk nu är eller
framdeles varder beviljad.
15 $.
Jemf. i2§. En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, der
sfaget,
F°r" Ledamöter i Directionen utses, samt beslut fattas om Bolagets
öfrige angelägenheter.
16 §.
Jemför »3 Före den ordinarie Bolagsstämman böra Revisorer, valde af
mom ”förra delegarne, jemte ett af Kongl. Maj:t ulsedt allmänt Ombud, sam*
Förslaget, manlräda, lör alt taga kännedom om Bankens hela ställning,
samt granska , ej mindre Bankens förvaltning, i alla dess delar,
än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse,
hvilken, sedan den vid ordinarie Bolagsstämman undergått Bolagets
granskning, genast, efter samma Bolagsstämmas slut, bör lill
Kongl. Majit insändas, och, på Directionens föranstaltande, genom
trycket till allmänhetens kännedom befordras.
17
Jemf. i3§. Directionen vare skyldig, så väl att inom 8 dagar efter
Förs taget™3 hvarje månads slut till Kongl. Majit insända en öfversigt af Bankens
ställning, likväl utan att dervid yppa enskildes förhållanden,
som ock att ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet,
hvilka Kongl. Majit låter infordra.
Bih. till R. St. Vrot. i834 och i83S. 6 Sami. 2 A/d. 3
3:dje Häftet.
r8
Banco- och Lag-Utikoltens Utlåtande IV.-o 4-
Jerat. 18 §•
förra Förtlaget.
Jemt. I9§.
förra Förrlaget.
2. Capitlet.
Örn Actiebank.
18 S
För
Actiebanks stiftande fordras, att den af delegarne tecknade
summa uppgår lill minst 2,000,000 R:dr Courant. Pröfvar
Kongl. Maj:t ändock, alt rörelsen i den del af landet, der Actiebank
anlägges, kråfver en större teckningssumma, ege Kongl. Majit
fastställa densamma till än högre belopp.
Ej vare någon berättigad till mindre teckning i Actiebank,
än 2,000 Rldr Courant, hvilket belopp räknas för en actie.
*9 $-
Actiebank ege ej träda i verksamhet förr, än Bolaget nedsatt
i reda penningar, controleradt guld eller silfver, goda inteckningar,
eller andra räntebärande och lätt realisnhla goda papper,
likväl med undantag af Bankens egne och andre enskilde Låneoch
Sedel-bankers actier och lotlbref, ett belopp, sorn motsvarar
minst 23 procent af hela teckningssummnn, hvilket belopp, sedan
alla dithörande handlingar blifvit al Konungens Befallningshafvande
i Länet, gemensamt med Bolaget, till säkerheten pröfvade
och af bägge godkände, skall i Landt-Ränteriet, eller annat
allmänt förvaringsrum, nedläggas uti cassakista, med serskilda
lås, dertill Konungens Befallningshafvande och Bolaget hafva
hvar sin nyckel. '■
Finnes, vid den i 16 §. stadgade revision, ali någon af förenämnde
säkerhetshandlingar blifvit till dess värde försämrad,
åligge Bolaget att, i utbyte deremot, annan fullgod säkerhet genast
aflemna.
Öfver berörde nedsättning återbekomme ej Bolaget fri disposition
förr, än efter privilegiets upphörande, och sedan Banken
infriat dess förbindelser af alla slag, till så stort belopp, sorn
öfverskjuter nedsättningen, samt då endast i den mon Bankens
återstående förbindelser jemväl aro inlöste; dock må, under tiden,
de nedsatte hypolheken få utbytas emot andra, hvilka, efter
pröfning i ofvan stadgade ordning, anses jemngode med dem
Banco- och Lag*Ulskotlens Utlåtande N.o 4»
’9
Jcmf. 20 §.
förra Förslaget.
Jemf. 21 §.
förra Förslaget.
Jcmf 23 §.
förra Förslaget,
sorn återtagas; äfvensom Bolaget eger uppbära elen ränta eller
afkastning, som på omförmälde hypothek belöpa kan.
Skulle Banken komma i concurs-tillslånd, förhålles med det
till säkerhet nedsalta beloppet efter allmän Lag.
20 §■
Delegare i Actiebank vare ock pligtige, så väl att, inom ett
år från Bankens öppnande, dit contant inbetala minst 25 proc.
af det tecknade actie-capitalet, å de terminer Bolaget bestämmer,
som äfven att de återstående 5o procenten inbetala, i den mon
Bolaget sådant föreskrifver, vid äfventyr för den delegare, som
någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, att varda förlustig
dess aclierätt, samt förut gjorda insatts, hvilken hemfaller till
Bolaget; börande, i nämnde händelse, den förverkade actien,-till
dess nummer och beskaffenhet, uppgifvas i allmänna tidningarna.
21
Sammantagne beloppet af Actiebanks utfärdade förbindelser,
af alla slag, må ej öfverstiga den teckningssumma, hvarå Bankprivilegiet
lyder, med mindre den i 19 §. omförmälde nedsättning
af säkerheter, under allmän vård, förut blifvit ökad, i sådant
förhållande, att den motsvarar minst 25 procent af förbindelsernes
totalsumma.
22
Actiebank må ej utgifva tryckta eller graverade creditsedlar
å mindre belopp än 5 R:dr Courant.
3. Capitlet.
Om Solidarisk Bank.
23 $.
Solidarisk Bank må stiftas med en teckningssumma af minst
1,000,000 R:dr Courant; börande antalet af delegare med solidariskt
ansvar ej någonsin understiga 5o, eller någonderas loltbref
lyda å mindre belopp än 5oo R:dr Courant.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
24 $.
Jemf.21 §. Delegare i solidarisk Bank, commandit-delegare likväl unslaget.
^°r" dantagne, ansvara med egendom och personer, för uppfyllande
af alla Bankens förbindelser, i sådan ordning, att, derest, vid anställde
ulmätningsförsök bos Directionens Ledamöter, tillgång i
lösören saknas för betalning af fordran, den någon hos Banken
eger, borgenären är berättigad, för bristen, vända sig emot den
eller de delegare honom godt synes; och må borgenären, efter
lagsökning å Directionen, erhålla gemensamt utslag å både dess
Ledamöter och öfrige delegarne i Bolaget; samt, i den ordning
nyss omförmäld är, utan förnyad lagsökning, undfå vederbörande
Konungens Befallningshafvandes förordnande om verkställighet
emot hvar och en af desse sistnämnde.
Har Banken kommit i concurs-tillslånd, ege borgenärerne
emot hvardera delegaren den rätt nu sagd är, änskönt försök till
utmätning hos Directionéns Ledamöter icke föregått.
a5
Jcmf. 2^ §• Delegare med solidarisk ansvarighet vare ej berättigad att,
fri Fö”sla-ct"'nom privilegiitidens slut, frånträda Bolaget med mindre Bolaget
härtill samtycker, och det i 23 §. stadgade minsta antal
af delegare derigenom icke understiges; fortfare ock i ansvarigheten
till Bankens borgenärer under ett år från det underrättelse
om den timade förändringen blifvit till Rätten aflemnad
och i allmänna tidningarne kungjord.
Är nyssämnde tid tilländalupen, vare den afgångne sedan
ej ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han
derförinnan blifvit lagsökt, med mindre Bank-Bolaget under liden
kommit i concurs-tillstånd, i hvilket fall hans ansvarighet
till borgenärerna skall än vidare fortfara lika med deras, som
i Bolaget qvarstå.
2 6
Händer det att, utan Bolagets begifvande, antalet af delegare
med solidariskt ansvar så minskas, att det ej uppgår till 5o,
och kan ej Bolaget, inom ett år efter härom erhållen kunskap,
med sig förena andra lika ansvarige delegare till det erforder
-
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4-
liga åntalet; pröfve Kongl. Majit, huruvida privilegium, vid
sädant förhållande, må fortfara elier icke.
a7 $.
^ Jcmf. 24 §. Förr än solidarisk Bank öppnas äfvensom sedermera inom
>a Förslaget".hvarje års slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar i
Bolaget varande delegare till Rätten eller Domhafvanden aflemnas,
för att varda uti inteckningsprotocollet intagen, och på
sätt i 4 §■ sagdt är, kungjord.
a8. $.
Jemför a5 Solidarisk Bank må ej uti verksamhet träda förr, än del
sLgct™
F°r egarne uti penningar eller sådane säkerheter, som i 19 §. beskrifvas,
liliskjulit ett belopp, som motsvarar minst 25 proc.
af hela teckningssumman, hvilket belopp, sedan alla dithörande
handlingar blifvit af Konungens Befallningshafvande i Länet,
gemensamt med Bolaget, till säkerheten pröfvade och af
bägge godkände, skall sältas i säkert förvar, .till Bolagets disposition.
När och till hvad belopp contanta insallser uti sådan Bank
göras skall, ankomme på delegarne sjelfve att bestämma.
29
Jemför 27 Solidarisk Bank må ej utgifva tryckte eller graverade cre
^lage”a
It>r”ditsedlar å mindre belopp än 3 R:dr Courant.
4 Capitlet.
Om ansvar för öfverträtlelser af denna Lag.
30
Jemför 7, Bank-privilegium förverkas: 1:0 derest Banken ej fullgör
trysin betalningsskyldighet i afseende på inlösen af tryckta eller
Förslaget, graverade credilsedtar och invrsningar; 2:0 derest Banken utfärdar
andra tryckta eller graverade förbindelser, än 5 § medgifver
eller tili större sammantagen summa, än i 6 §. sägs;
3:o derest tryckta eller graverade creditsedlar utgifvas af Actiebank
på mindre belopp än 5 R: lr, och af solidarisk Bank på
2*
Bancor och Lag.Utskottens Utlåtande N.o 4-
mindre belopp än 3 R:dr Courant; \'.a derest Banken beträdes
med falsk bokföring, eller med falsk berättelse angående Bankens
ställning i den månadtliga uppgift, hvarom 17 § förmäler;
och 5:o i allmänhet, derest Banken bryter emot någon sådan af
Kongl. Majit uti privilegium meddelad föreskrift, vid hvilken
Kongl. Majit fästat äfventyr utaf privilegii föllust.
Har Banken i annat afseende afvikit från de föreskrifter,
som uti denna Lag gifne äro, ankomme på Kongl. Majit, alt,
uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i
penningar, eiler, uti svårare fall, äfventyr af privilegii förlust *
tillhålla Bank-styrelsen alt det felaktiga rätta.
Stånde för öfrigt Direclionen och Bolaget till ansvar efter
allmän Lag, i alla de fall, der sådant ansvar kan finna tillämpning.
Frågor, så väl derom, huruvida Bank-privilegium skall anses
förvtrkadt, som ock angående tillämpning af annat emot
Direclionen eller Bolaget yrkadt ansvar, pröfvas af Domstol.
Motiv och upplysningar.
Den nu föreslagne rubriken har synts Utskotten, närmare än den
förra, uttrycka hufvudbegreppet af ifrågavarande Banker, såsom utgörande
inrättningar af enskilde personer och grundade på rörelse med
egne creditsedlar, således skiljde från Statsbanker i förra afseende!, och
från annan enskild penningcrörelse i det senare.
* §
.Rättigheten att utgifva tryckta skuldförbindelser, tjenliga såsom
mynt-representativ, utgör den egentliga caracteren af ifrågavarande
Banker. Alla andra rättigheter hafva de antingen såsom accessoirer till denna
hufvudsakliga, eller ock gemensamt med andra enskilda föreningar.
Förslberörde rättighet måste således blifva den förevarande lagstiftningens
främsta ögonmärke, hvarifrån öfrige bestämmelser utgå.
Frågan, huruvida rättigheten att stifta enskild Bank borde vara
oberoende af annat vilkor, än det, alt Banken organiseras i full öfverensstämmelse
med Lag, har utgjort för einal för flere öfverläggningar.
Dervid hafva Utskotten visserligen erkäut den i anmärkningen yrkade
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
princip vara i allmänhet gillig, men likväl Irolt, att vid delta tillfälle
ett temporairl undantag påkallades al försigtigheten. De ifrågavarande
Bankerne äro för vårt land så nya inrättningar, alt man ej bör alltför
mycket lita på ofelbarheten af dea lagstiftning, som nu kan för dem
uppgöras; och det vore dessutom möjligt, alt en alltför hastig tillökning
af rörelse-capitalet skulle visa sig menligt inverka på myntvärdet och
på elen nyss verkställda realisationen. Det är farhågorna i båda dessa
hänseenden, som föranledt U skotten att, med fastställande af vissa
besiämda vilkor lör enskilda Låne- och Sedel-Bankers bildande, öfverlemna
åt Kongl. Majit att tillse, huruvida det kan blifva nödigt, att antingen
af privilegiisökanderne fordra ytterligare garantier, eller också
rent af vägra nya Bankers tillkomst.
2 §.
Den föreslagna tillåtelsen för solidarisk Bank, att med sig förena
actie-delegare, hvarigenom Bankens soliditet icke kan försvagas, men väl
vinna i styrka, lär ej behöfva närmare motiveras,
4 §•
Det här för båda slagen af Banker meddelade stadgande, uppflytladt
från de i förra förslaget gifna bestämmelser i afseende- på solidariska
Banker, är till sin natur sådant, alt det eger full tillämplighet äfven
på Actiebanker.
5. 5.
Så vida comlrolerna öfver Bankernes utelöpande egentliga myntrepresentativ
icke skola alltför mycket försväras, böra de tryckta förbindelserna
inskränkas till så få slag sorn möjligt. Af detta skäl hafva
Utskotten trott sig böra föreslå, att, utom tryckta eller graverade invisningar
på Rikets Ständers Bank, hvilka, efter redan gällande Författningav,
äro i allmänhet tillåtna, likväl med det vilkor, som äfven skulle
komma att gälla i afseende på Privatbank, alt de ej understiga 20
Rldr Banco, utgifvandet af andra tryckta eller graverade förbindelser,
än creditsedlar, af den beskaffenhet, sorn 5 §. utvisar, ej mätte genom
förevarande Lag medgifvas.
Hvad angår formen och beskaffenheten af handskrifna förbindelser,
så synes man icke hafva orsak att här meddela några serskilda föreskrifter
derom, utöfver hvad allmän Lag redan innefattar* och om den
-
Banco- och Lag-Ut sköttens Utlåtande IV.o 4-
na åsigt är rigtig, kommer behofvet af iJe stadganden, 7 §. i förra förslaget
innehåller, att förfalla.
6 §.
Stadgandet i i mom. skiljer sig från 6 §. i förra Förslaget hufvudsakligen
genom nu lemnad tillåtelse för Banken, att till 5o procent öfverstiga
det först fastställda maximum för creditsedlar och in visningar.
Man hade i förra Betänkandet icke lemnat nog uppmärksamhet deråt,
alt Bankers fordringar för meddelade lån ofelbart måga antagas innefatta
rulgon valuta, om än ej till deras nominalvärde, och man hade
derföre kommit alt gå längre uti inskränkning, än behofvet verkligen
klafver.
Banken innehar t. ex.:
1:0 af delegare lemnade säkcrhetshandlingar till belopp
af • . . . 5oo,ooo R:dr
2:0 af delegare tillskjutne penningar 5oo,ooo —
3:o depositioner
. 25o,ooo —
och 4:0 uppiånla medel
. 25o,ooo —
Summa i,5oo,ooo R:dr
Då har Bolaget, för depositionerne och upplåningarne, utgifvit förbirdelser
å lika summor, och denna del af fonden, eller 5oo,ooo R:dr,
utgör således icke någon behållen tillgång för Banken, hvadan ej heller
någon utlåning bör derå grundas. Men en million återstår såsom säkerhet
för de förluster Banken möjligen kan få vidkännas på dess lånerörelse.
Om nu Banken får, enligt Utskottens förslag, utlåna creditsedlar
och invisningar till ett belopp, som med 5o proc. öfverskjuter
denna million, eller för ii million, så finnes i Banken, såsom tillgång
för betalningen deraf, 2^ millioner, nemligen 1 million uti af delegarne
lillskjutne penningar och säkerheter, och ji million i fordringar hos
Bankens gäldenärér; och då man väl bör kunna antaga, att, äfven i
värsta fallet, åtminstone ^ af dessa fordringar ingår, synes all anledning
till farhåga för Bankens borgenärer vara förebygd.
Omförmälde exempel förutsätter, att de genom depositioner och upplåningar
influtne 5oo,ooo R:dr äro hos Banken i behåll. Hafva de åter
derifrån utgått, t. ex. blifvit utlånle, så måste hälften af delegarnes
insatta million afräknas för depositionerna och upplåningen, och blott
en
Banco- och Lag-V(skottens Vt låtande N.o 4'
en half million återstår såsom fond för creditsedelrörelsen, hvilken i sådant
fall ej får utsträckas längre än till 730,000 R:dr,
Af det anförda följer, att Utskotten icke kunnat biträda deras mening,
hvilka ansett ordet inneståencle böra från stadgandet borttagas
och tillräckligen surrogeras af ett uttryckligt förbud för delegarne att
återtaga deras gjorda insatser. Det är nemligen klart, ali den sålunda
insatta fonden kan minskas på mångå andra sätt, än genom utdelning
till' sjelfva Bolagsmännen, t. ex. genom inlösen af Bankens ulgifna sedlar,
ja äfven genom stöld, eldsvåda och andra förluster, samt alt, hvilken
orsaken lill minskning af tillgångarne än må hafva varit, Banken i
allt fall är derigenom försvagad, och således icke dåmera bör utsträcka
sin credit lika långt, som under en fördelaktigare ställning.
Derföre hafva också Utskotten, sedan de i 1 mom. sökt förebygga
sedelemission utöfver ett visst förhållande lill de beiintliga tillgångarne,
vidare, i 2 morn., föreslagit ett sådant tillägg, att, i händelse nämnde
förhållande skulle, genom vexling eller annan orsak, komma att rubbas,
det bör inom 1 månad derefter varda återställdt, för hvilket ändamål
flere utvägar erbjuda sig, såsom dels inskränkning af Bankens utlåningar,
en åtgärd, som i de fleste fall säkerligen skall vara ensam tillräcklig,
dels uppsägning af de på kort uppsägningstid meddelade lån,
och i synnerhet utaf de på Cassa-creditiv lemriade försträckningar, hvilka
senare, efter naturen af en väl ordnad Bank, böra vara de mest
rörliga af alla dess utestående tillgångar, dels ock tillskott af delegarne,
eller föryttrande af Bankens fordringar.
7 §•
Det är otvifvelaktigt, att en alltför hastig tillväxt af myntrepresenlativ
från de enskilde Bankerne kan verka till nedsättning af myntvärdet,
samt följaktligen till cursstegring och silfverexport. Följden
häraf kunde blifva, ej allenast en våldsam påkänning på Statsbanken,
landets egentliga silfverdepot, ulan ock en äfventyrlig återverkan på de
enskilde Bankerne sjelfve, enär den minskning af Statsbankens utelöpande
sedelstock, som sker i ändamål af silfverexport, måste lör de enskilde
Bankerne medföra samma våda, som minskningen af silfver för Siats
banken.
Sannolikt skall blotta tillvaron af det correctiv, som i denna fråga
Bill. till R. St. Brot. i834 och i835. 6 Sami. 2 Afd. 4
3:dje Häftet.
Banco- och Lag-Utskotten* Utlåtande JV.o r\.
är Regeringen förbehållet, aflägsna behofvet att använda detsamma. Ett
sådant behof kan emedlertid uppstå, och Regeringen är då, af de till
Handels-och Finance-Expedition ingående månadtliga rapporterne, i tillfälle
bedöma, hvilken eller hvilka Banker, inom en viss tid, galt längst
i sedelemissioner, samt alt, med ledning häraf, genom indragningens
rättvisa fördelande, återföra jemvigt dein emellan, och förekomma, att
någondera Banken gör sig fördelar på de andras bekostnad.
Det har inom Utskotten blifvit anmärkt, att correctivet emot Bankrörelsens
alltför stora utsträckning redan vore nedlagdt uti den prövningsrätt,
som genom i §. blifvit Kongl. Majit tillerkänd, och att en
ytterligare inskränkning skulle störa den industriens frihet, som lids—
lynnet fordrar. Men vid betraktande deraf, ali nya Bankers framtida
verkan på rörelsen, ingalunda kan vid tidpunkten af deras anläggning
tillräckligen bedömas och att rörelsens behof utaf creditpapper för de
kommande 20 åren, hvarunder Banker få octrojeras, lika litet låter på
förhand beräkna sig, som conjuncturernas förändringar och de lagstiftningsåtgärder,
hvilka ega inflytande på landets creditbruk och behof utaf
rörelsemedel, så tyckes man böra medgifva, att 1 § icke för sig
sjelf innebär den garantie, som, mindre vid B •nkrörelsens öppnande, än
under dess fortgång, påkallas af behofvet, och att den princip, som i
r §. blifvit erkänd, fordrar ett stöd genom stadgandet i 7 §. Uti valet
emellan de sålunda föreslagne 2.‘rie c rrectiven anse också Utskotten det
sistnämnda ega ett afgjordt föietiäde. Efter hvad Utskotten här ofvan
anfört, tro de, alt stadgandet fullkomligen instämmer med Bankens eget
sanna interesse; och ett så beskaffad! band på friheten är ofta både lyckligt
och nödvändigt. Skulle lagbudet emedlertid någon gång råka i strid
med Buikernes enskilda fördel, så bör ju denna vika för det allmännas
anspråk, vid de vigtiga tillfällen då myntvärdet är i fara.
8 §.
Att stadga, det Privatbankerne borde ovilkorligen inlösa deras sedlar
med metalliskt mynt, hafva Utskotten trott hvarken vara nödigt
eller nyttigt. Ett sådant stadgande skulle, efter Utskottens tanka, innefalM
ett uttaladt misstroende till den nyligen verkställda realisationen,
och tilläfventyrs, i mon af Pri val bankernes uppkomst, vålla en så
stark utvexling af silfver från Statsbanken, att det fastställda förhållandet
emellan dess metalliska fond och utelöpande sedlar derigenom rubbades.
Det skulle dessutom ofta blifva både för allmänheten serdeles
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande W.o 4-
37
obeqvämt alt nödgas af Privatbankerne emottaga liqvid uti metalliskt
mynt i stället for Statsbankens sedlar, och för Bankerne svårt att bålla
cassa i det förra slaget, då de måste låta sig nöja med deras egne fordringars
inbetalande uti del senare. 0
Ett stadgande i enlighet med det modifierade yrkandet, att sedelinnehafvaren
skulle kunna, om han så ville, fordra inlösen med metalliskt
mynt, gagnade Banken lill föga eller intet. Banken skulle nemligen
, i allt fall, rör dess egen trygghet, nödsakas hålla full cassa uti
klingande mynt, utom den för allmänhetens beqvämlighet jemväl oumbärliga
cassan uti Slatsbankens sedlar.
Beträffande anmärkningarne derom, alt invexlingen borde ske icke
allenast vid Bankens hufvudstation, utan äfven på andra orter, torde det
vara tillräckligt att påminna, det ett stadgande härom skulle 'förutsätta
skyldighet för Banken att på hvartdera stället hålla i det närmaste lika
stor cassa, som vid hufvudstationen, hvarigenom all vinst utaf Banki
öi elsen möjligen ginge förlorad. Men hvad som i detta hänseende icke
kan i Lag påbjudas såsom ett åliggande, blir dock sannolikt påkalladt
af de fleste Bankers eget interesse, enär den fi i villiga inlösen, som Bankens
Commissionairer kunna på serskilda orter ombesöija, med en jemförelsevis
liten cassa, måste i hög grad befordra sedlarnes gångbarhet.
Enär Banken förklaras berättigad att af sina gäldenärer, derest de
brista i betalning på förf.dloJagen, åtnjuta straffränta, hafva Utskotten
trott det vara rättvist, att också Banken i sin ordning crlägger lika
ränta, i händelse den icke fullgör sitt åliggande att, vid anfordran, inlösa
Bankens utgifne myntrepresentativ. Utskotten hafva också velat
härigenom i möjligaste måtto uppehålla de ifrågavarande sedlarnes värde
, d rest Banken råkar i concurstillslånd, samt förekomma, det Bankbolaget
skulle kunna, af sjelfva concursiillslåndet och den medföljande
långsamma uliedningen, hemta räntevinst på borgeriärernes bekostnad.
9‘ §•
Påbudet om Direclionens ansvarighet, med personer och enskild egendom,
för prompt betalning af alla Bankens förbindelser, kan väl vid första
påseendet förekomma nog strängt; men man finnér, vid närmare eL
tersinnande, att denna stränghet är en af de säkraste garantier, sorn
kunna i L >gen nedläggas derföre, att Directeurerne skola uppbjuda omtanka
och krafter, till afvärjande af allt, som hotar Bankens säkerhet. Emottal
gandet af Bankförvallningen är frivilligt, och den, som väljes till Directeur
28
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4'
kan och bör naturligtvis, förr än han tillträder detta kall, noga underrätta
sig om Bankens ställning, och öfverväga det med befattningen förenade
äfventyr.
Då Banken kommit på obestånd, är det, för bevarande af alla borgenärernes
lika rättigheter, angeläget, att den icke, under en fortsatt rörelse,
liquiderar de förstkommande, med uppoffring af de öfriges anspråk. Från
en sådan åsigt utgår förslaget om Bankens skyndsamma försättande i concurs-tillstånd,
hvilket förslag Utskotten sökt bringa i närmaste öfverensstämmelse
med de grundsatser, som för concurs-mål i allmänhet äro gällande.
io §.
Enär Bankens tryckta invisningar i andra hänseenden sättas i parité
med tryckta creditsedlar, böra äfven, hvad bevakningen deraf angår, enahanda
stadgan Jen gälla; och afvikelsen från förra förslaget i denna del
skall således förmodligen godkännas.
I Bankens concurs behöfva, enligt förslaget, Bankens tryckta förbindelser
icke beräknas annorlunda, än medelst uppvisandet inom den treåriga
praesci iptions-tidens slut; hvaremot alla andra fordringar skola, i
vanlig ordning, bevakas och med ed fästas. Likaså, derest Bankbolaget
erhåller årsstämning å dess borgenärer, kommer, i anledning deraf, icke
att erfordras någon anmälan af de tryckta förbindelserna; men andra fordringar
måste, på vanligt sätt, före eller å proclamadagen tillkännagifvas.
Utskotten anse concursmålets afdömande ingalunda behöfva uppehållas
i afvaktan på den treåriga prasscriplions-lidens utgång; mea någon utdelning
till oprioriterade borgenärer kan ej lämpligen ega rum förr, än
man fått. säker kännedom, angående beloppet af Bankens skuld.
Sista anmärkningen emot 9 §. af förra förslaget synes grunda sig på
ett missförstånd, föranledt af redactionens bristfällighet. Der åsyftades
naturligtvis endast Bankens concurs, eller sådan årsproclama, som, vid
Bankbolagets upplösning, å dess borgenärer utfärdas, men icke concurs
eller årsproclama för någon serskild bolagsmans borgenärer. Ora desse,
såsom innehafvare af Bankens förbindelser, icke åtnöjas med den rätt och
talan, hvilken de ega emot Bankbolaget samfäldt, utan vilja förvissa sig,
att, för möjlig brist, undfå utdelning i solidarisk delegares concursmassa
(om actie-egaren kan här icke vara fråga), så måste bevakning ske i den
ordning Concurslagen föreskrifver. Det är således äfven klart, att man
icke velat upphäfva afliden solidarisk Bolagsmans arfvingars rätt, att genom
Banco- och Eag-Utskottens Utlåtande N:o 4-
29
urarfvagörelse befria sig från det ansvar för Bolagets gäld, hvilket ålegat
den döde i lifstiden.
11 §.
Vid inträffande concurs för sådant Handels- eller Fabriks-bolag, deri
Frälseman är delegare, synes, efter allmän Lag. målet tillhöra Hof-Rätls
upptagande. Att likväl, derest Bankbolag gör concurs, målet bör behandlas
af Concurs-Domstolen i orten, anse Utskotten vara påtagligt; och denna
grundsats innefattas redan i 16 §. af förra Förslaget, hvilken §. Utskotten
i öfrigt icke bibehållit, såsom dels öfverflödig, till följd af allmänna Lagens
föreskrifter om rätter Domstol, och dels felaktig, såsom innebärande
en lagförändring, den der icke varit åsyftad, nemligen att Banken, uti
mål som röra fastighet, hvaraf Bolaget blifvit egare, för exempel genom
inrop på executiv auction, skulle svara, icke vid den Rätt, under hvars
dom värjo fastigheten ligger, utan vid Domstol i den stad eller ort, der
Bankens hufvudrörelse förlagd är.
12 §.
Att, på sätt yrkadt blifvit, förbjuda belåning i den ena Banken af
den andra Bankens actier, eller förbjuda den, som har andel i en Bank,
att der få upptaga län, skulle, efter Utskottens tanka, vara en orättvisa
emot dessa inrättningar och motverka deras uppkomst. Uti bemödandet
alt omgärda dem med stränga garantier, för att bevara allmänhetens rätt,
bör man icke gå så långt, att man betager dem den frihet, som utgör
vilkor för deras tillvaro.
Ändamålet med Bankinrältningar är icke att meddela stående lån,
helst lillgångarne böra vara hastigt och lätt användbara. Utlåningarne
böra således fixeras till viss kort lid, utan omsättningsrätt; och på sådane
vilkor skola de äfven säkrast komma produetiva yrken till godo.
Rättigheten att belåna intecknade reverser bör så mycket mindre,
efter hvad en anmärkning åsyftar, vara Privatbankerne förmenadt, så snart
stadgandet om längsta förfallotiden icke öfverträdes, som dessa panter ofta
innefatta den bästa säkerhet, hvilken kan erbjudas.
I fråga om liden för lagsökningen, tro Utskotten sig hafva förekommit
all obehörig tidsutdrägt, då de föreslagit, att lagsökning skall ske
inom en månad.
3o
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
Öfverskollet af köpesumman för hos Banken pantsalt egendom redovisas
af vederbörande executor, antingen panten blifvit såld för Bankens
elier för annan borgenärs räkning; och den, i afseende på vården af
samma öfverskott, framställda anmärkningen lärer således finnas icke föranleda
till något serskildt stadgande.
.3 §.
Tnköp af hvad som fordras för Bankens rörelse, vare sig fast eller
lösegendom, kan destomindre, efter hvad påmint blifvit, anses förbjudet,
genom det här upprepade och från 10 §. i inom. af förra förslaget hemtade
stadgande, som en slik åtgärd icke motsvarar hvad man förstår med
talesättet: att drifva handel.
• 5 §.
De i 2 och 3 mom. af 11 §. i förra förslaget intagne bestämmelser
hafva Utskotten ansett vara af den reglemenlariska beskaffenhet, alt de
icke behöfde i denna Lag inflyta.
17 §•
Alt, såsom en del anmärkningar åsyfta, ställa Privnlbankerne under
Rikets Ständers Banks omedelbara inseende, hafva Utskotten desto mindre
velat tillstyrka, som man, i fall delta skedde, möjligen i en framtid, med
åberopande af förment uraktlåtenhet vid controlen, skulle lyckas att på
Stalshanken hvälfva ansvaret derföre.
Månadsrapporlernas insändande till Kongl. Maj:t instämmer med sjelfva
hufvudgrunderna för denna lagstiftning i öfrigt; och att fördela controlerna
åt alltför många håll, torde mera motverka än främja ändamålet.
Anmärkningen, att ifrågavarande månadtliga uppgifter borde från hvarje
Privatbank meddelas de öfrige Pi ivatbankerne, hafva Utskotten icke biträdt
derföre, att det står hvar och en af dem öppet att sjelf förskaffa
sig del häraf ifrån Handels- och Finance-Expeditionen.
Att Kongl. Maj:t eger infordra alla de upplysningar Ilan finner nödige,
är i den nu föreslagne §. stadgadt. Sättet åter ankommer på Kongl.
Maj:ts eget Nådiga ompröfvande; och Utskotten ville icke , att man i Lagen
serskildt föreslog utvägen af undersökning genom Ombud, enär denna
åtgärd möjligen skulle göra uppseende, och derigenom skada Bunkerues
alltid ömtåliga credit.
Banco- och Bag-Utskottens Utlåtande N.o rf.
3i
*8 §•
Till svar å anmärkningen derom, att bestämmandet af teckningssummans
och actiens minsta belopp borde ankomma på Kongl. Maj:t, i
hvarje serskildt fall, må anföras, att Utskotten trott lagstiftningen böra,
genom bettämda stadganden i alla de frågor, som möjligen kunna för det
närvarande bedömas, närma sig en sådan fullständighet, att Kongl. Maj:t
högst sällan skulle behöfva utöfva Dess i i §. omförmälda höga rätt, att
vägra privilegium för ett Bolag, som vill organisera sig i enlighet med
l öre varande Lag.
Genom den nu föreslagna nedsättningen af minimi-beloppcn, lill hälften
al hvad förra förslaget innehåller, hafva Utskotten gåltNen, i deras
tanka, tjenlig medelväg emellan olika meningar.
Hvad angår den uppkastade ftågan, huruvida actie må ställas lill innehafvaren,
så lärer det finnas tydligt, alt, enär den löpande egenskapen
ingalunda strider emot naturen af acliebref i allmänhet, och berör le fråga
af Lagen med tystnad föi bigås, densamma måtte ankomma på Bolagets
eget afgörande.
’9 §•
Att påbjuda nedsättning i allmän vård af mera än 25 proc af leckningssumman,
hafva Utskotten, i betraktande af öfrige föreslagna garantier,
trott icke vara nödvändigt, och ulan verkligt behof bör man ej minska
de- tillgångar, som för Bankrörelsens bedrifvande kunna behöfva användas.
— Några öfvervägande fördelar af de öfrige inom Riks-Slånden
framställde olika förslag i detta ämne hafva Utskotten ej kunnat inse.
Anmärkningarne derom, alt inteckningar, så vida de skola, efter denna
§ , såsom säkerhet godkännas, ej borde öfverstiga | af den intecknade
pantens taxeringsvärde, äfvensom att ej andra än "allmänna” räntebärande
papper skulle få till den ifrågavarande nedsättningen användas,
finna Utskotten ej tillräckliga skäl alt biträda. Intecknings-säkei het kail
mången gång vara fullgod, om den än något afviker från nyssnämnde förhållande
till taxeringsvärdet; och bland andra räntebärande papper äro
t. ex. sådane som Ti ollhätte-Bolags-actier, obestridligen goda, ehuru de
icke kunna rätteligen kallas ”allmänna’. Skulle, under tidens lopp, värdet
på säkerhetshandling af det ena eller andra slaget nedgå under hvad
som fordras, så bör anmärkning derom göras vid den årliga revisionen,
och annan säkerhet genast sättas i stället.
3 a
Banco- och Lag-Utskollcns Utlåtande A’.o 4-
De nu gjorda tillägg lill hvad 19 §. i förra förslaget innehåller förmoda
Utskotten till rigtighelen icke bestridas.
20 §.
Det har blifvit påmint, dels att den här stadgade nedsältningen möjligen
icke skulle erfordras till så stort belopp, dels ock att inbetalningens
verkställande med Bankens egna sedlar borde förbjudas; men för Bankens
soliditet anse Utskotten åtminstone 25 proc. af leekningssumman böra
inom viss kort tid ställas under Banco-slyrelsens disposition; och det omförmälde
förbudet vore utan ändamål, enär påföljden endast blefve den,
att man i den ena bancoluckan, för Bankens egna sedlar, vexlade till sig
det mynt, hvarmed man straxt derpå gjorde insättningen vid den] andra.
21 §.
Man har velat härigenom lemna Banken en lätt utväg att bereda sig
rättighet till vidgad rörelse utöfver teckningssumman, med bibehållande af
oförminskad säkerhet åt dess borgenärer.
22 §.
Den åsigt, alt Actiebankerne hafva deras rätta sphere i en större rörelse,
än de solidariska Bankerne, utgör motivet för skillnaden i den för
hvardera utsatta minsta sedel valeur; 5 R:dr Courant, såsom minimum för
Actiehanks creditsedel, innefattar en medelväg emellan de härom yttrade
olika meningarne.
23 §.
Hvad angår de i förra förslaget gjorda bestämmelser, rörande teckningssummans
och lottbrefvens minsta belopp, samt minsta antalet af
delegare, så hafva Utskotten icke funnit skäl till ändring förekomma;
och beträffande de gjorda framställningarna derom, att 10 till 20 delegare
borde hafva hvar för sig insatt ett större capital, så tycks behofvet
af ett stadgande derom till det mesta förfalla, enär, af en millions
teckningssumma, 20,000 R;dr belöpa sig, per medium, på hvar och en
af delegarne, antagne till antalet 5o.
24 §•
Sedan Utskotten förut i 9 §. bestämt fordringsegarnes rätt emot Directeurerna,
har 24 ansetts böra handla endast om delegarnes ansvarighet.
Banco- och Lag-Uiskollens Utlåtande iV.-o 4-
33
rikhet. Utskotten hafva frångått den mening, som i förra förslaget uttalades,
att ej någon delegare skulle kunna sökas för mera än som på
hans lott i Bolaget belöpte, med mindre brist hos någondera yppats,
då denna brist borde fyllas af de andre delegarne, en för alla och alla
för en. Det har nemligen icke undfallit Utskotten, att en sålunda begränsad
excution skulle för borgenären medföra serdeles stora svårigheter
att göra sin betalningsrätt fullt gällande, och Utskotten hafva derföre
nu tillåtit borgenären att, så snart tourén kommer lill delegarne, få för
hela sin fordran vända sig emot hvilkendera bland dem, sorn honom
godt synes. Ehuru utmätning hos Directionens Ledamöter bör hafva
föregått, har man likväl, på det borgenärens rätt icke måtte uppehållas
af en möjligtvis långsam realisering af dessas fasta egendom, inskränkt
omförmälde vilkor af utmätning endast till lösören. Har Banken kommit
i concurs-tillstånd, och Directeurernes förvaltning således upphört,
så äro de att betrakta såsom andra delegare, och följaktligen måste frågan
om föregående utmätning hos Directeurerne i sådan händelse förfalla.
Det har utgjort föremål för öfverläggningar, hvad rätt den delegare,
som sålunda måst betala Bolagets gemensamma skuld, sedermera skall
åtnjuta emot sina med-delegare. Men denna fråga hafva Utskotten ansett
vara af den för Bolagsmännen inbördes enskilda beskaffenhet, att
något stadgande derom icke behöfde i förevarande Lag inflyta. Den
kan utomdes äfven efter allmän Lag bedömas,
35 §.
Enär raan visserligen af giltiga skäl tillåter den i personelt ansvar
varande Bolagsmannen att frånträda Bolaget och ansvarigheten, utan
borgenärernas hörande, så fordrar deremot dessas rätt, att den afgångne
Bolagsmannens ansvar fortfar åtminstone så lång tid efter det förändringen
timat och blifvit kungjord, att borgenärerne, derest de anse sin
säkerhet minskad, må, före samma tids utgång, hinna uttaga deras fordran
hos Banken, och, om betalning der brista skulle, göra deras anspråk
emot den omförmälde Bolagsmannen gällande.
Är denna åsigt rigtig, så lärer man äfven böra godkänna stadgandena
i a morn., såsom en följd af det föregående.
I fråga om solid: delegarens enskilda borgenärs rätt, alt i den
Bih. till R. St. Prot. 18 34 och i835. 6 Sami. i Afd.
3:dje Häftet.
5
Banco- och Lag-Utskottens Ullålande N.o
förres ställe ingå i Bolaget, äfvensom i afseende å afliden defegarrs arf.
vinges rättigheter, är något undantag icke gjordt ifrån de grunder allmän
.Lag innefattar.
26 §..
Då Lagen bjuder, alt de solidariske delegarnes antal skall vara minst
5o, och icke tillåter någon minskning derunder genom Bolagets frivilliga
åtgärd, synes haan, för den händelse, att en sådan minskning af annan
orsak skulle inträffa, såsom till följd af delegares dödsfall, concurs
eller bortflyttning ur landet, också böra, genom något tjenlig! äfventyr,
tillhålla Bolaget att söka med sig införlifva nya lika ansvarige delegare
j de afgångnes ställe, tili det erforderliga antalet. Detta skulle eljest,
efter någon tids förlopp, möjligen komma att stå betydligt under det
stadgade minimum; och att medgifva ett sådant förhållande, vore delsam*
ma som att förklara, det man ansåge hela lagbudet om ett visst antal
delegare vara af föga vigt.
28 §•
I anledning af det gjorda yrkandet, att, äfven af solidarisk Bank,
nedsättningen borde ske i allmän vård, må erinras, att Utskotten ansett
delegarnes solidariska ansvarighet uppväga den garanti för slutlig betalning,
sorn,' hvad Actie-Bmk angår, är med nedsättningen under allipän
vård åsyftad.
3o §'.
För- en "4ef äf de här nämnde fall stadgades redan i 7, 8, ar och
27 §§. af förra förslaget privilegii förlust.1 Ansvarsbestämmelserna pä
dessa ställen äro nu sammanförda; och för öfrigt hafva Utskotten dels
tillagt enahanda äfventyr för sådane lagöfverträdelser, hvilka till deras
orsaker och följder äro för allmänheten af en serdeles hotande caracter,
dels ock till Kongl. Maj:! öfverlemnat, att, derest Bank i annat hänseende
bryter emot denna Lag, efter omständigheterna, förelägga vitén eller
förlust af privilegium.
■> j. ■ , • • 1 • • .
Annu återstår alt redogöra för några af de beslut, hvarifrån ofvan
berörde
lagförslag utgått.
De stadganden som i 14» >5 och 26 §§. af förra förslaget finnas
Banco- och t ag-Utskoitcns Uttalande N- o 4
35
intagne, äro icke i senare förslaget bibchållne. Hvad »4 §• angår, så
förmoda U.skotten hvarje stadgande i detta ämne vara af beskaffenhet,
att svårligen kunna utål Domstol tillämpas, och dessutom mindre beli
öflig t, så snart Hanken är underkastad behörig offentlighet. Den Bank,
sorn, genom lidna förluster, råkat på velerligt obestånd, och icke genom
delegarnes tillskott erhåller nödig förstärkning, måste ofelbart, i
saknad af credit, nödgas Upphöra. i5 §. åter blir öfvei flodig, derest,
enligt Utskottens gjorda hemställan, en serskild Författning kommer att
utfärdas i det ämne, hvarom detina- §. handlar; och 26 §. synes äfven
kunna och böra utgå, uppå de i reservationerne emot förra förslaget i
denna del upptagne skäl.
Det är vordet påmindt, alt Aclie-Bmker och solidariske Banker borde i
denna Lag upplagas såsom ett enda slag, utan all skiljaktighet Men den serskilda
garanti, sorn solidarisk Bank, framför Actiebank, ei bjuder uti delegarnes
större ansvarighet, tyckes utgöra ett tillräckligt motiv för skiljaktiga
lagbestämmelser i afseende å hvartdera slaget. Huruvida gränslinjen deni
emellan blifvit rigtigt uppdragen, är hvad som kommer att af Rikets
Höglofl. Ständer närmare skärskådas.
Att, såsom vidare blifvit yikadt, förbjuda anläggandet af Actiebanker
på andra ställen, äU i de stapelstäder, der börser och mäklare finnas,
vore, efter Utskottens tanka, en af behofvet icke påkatiad och,
möjligen för vissa orter, menlig inskränkning i detta hänseende.
Ett stadgande, som ålade Bankerne att ständigt hafva en viss mili
i rni-cassa , i förhållande till den utelöpande sedelstocken, hafva Utskotten
ansett tilläfventyrs icke kunna uppfyllas. I denna fråga synes
dessutom ^Bankernes eget interesse lör deras bestånd göra Lagens bud öfverflödigt:
-
Att den na föreslagna Lagen icke må ega tillämpning på de Privatbanker,
som redan uppkommit oqh organiserat sig i öfverensstämmelse med
en äldre Författning, nemligen Kongl. Kungörelsen den 14 Januarii 1824.
lärer finnas uppenbart, men alt förbud äfven för dem emot utgifning af
alltför små sedefvaleui er synes likväl vara af behofvet påkalladt; och Utskotten
få således hemställa, att
Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla s
det måttej antingen såsom ett tillägg till Lagen för en
-
36
Banco- och Lag-Uukottens Utlåtande N.o 4-
skilda Låne- oc/t Sedel-Banker, eller genom serskild Kun•
gör else, förklaras :
att, hvad Kongl. Kungörelsen den 14 Januarii 1824
stadgar, angående enskilda Banker eller Disconter, hädanefter
skall gälla, endast i afseende på sådane Banker, sorn
redan äro inrättade, hvilka vid deras undfångne privilegier,
under den derföre återstående tiden, måga orubbadt bibehållas,
derest de ej sjelf ve önska att före samma tids utgång
få deras statuter förändrade till öfverensstämmelse
med ofvanberörde Lag; åliggande dem likväl, vid vite af
5oo K:dr Courant, att icke utfärda eller sätta i omlopp
tryckta eller graverade skuldförbindelser, sedlar eller depositionsbevis
på mindre belopp än 3 R:dr Courant.
Vidare få Utskotten, under åberopande af de grunder förra Betänkandet
upptar, å nyo, med någon redactionsförändring, framlägga det i
samma Bet. pag. 16, intagne och utan anmärkning, femnade förslag:
det måtte Rikets Högloft. Ständer, för deras del, besluta
utfärdandet af en Författning derom, att i5 Cap. HandelsBalken
och Kongl. Förordningen den 28 Junii iyg8, angående
hvad Bolag iakttaga böra, som under sä kallad
firma, eller serskild antagen handteckning, vilja Handelsoch
Fabriksrörelse idka, böra tjena till efterrättelse äfven
för sådane Bolag, som ingås i ändamål att upp- och utlånings-rörelse
bedrifva, utan dermed förenad rättighet att
utgifva tryckta eller graverade sedlar.
Emot den i förra Betänkandet, pag. 28, föreslagna anhållan hos Kongl.
Maj:t, att, vid utfärdande af Bank-privilegier, desamma måtte, så vidt
möjligen ske kan, så ställas, att den bestämda tiden för hvartdera Bolagets
verksamhet komme att ungefärligen på samma gång för dem aila
utlöpa, har man anfört, att försigtigheten snarare fordrade en framställning
i motsatt syftning, emedan, om privilegierne för de Privatbanker,
som inom en tid af t5 å 20 år hädanefter kunde bildas, skulle vid en
och samma tidpunkt löpa till ända, penningeförlägenheten och stockning
i näringarne sannolikt skulle dervid uppkomma; och få Utskotten,
i betraktande häraf,
omförmälde, i förra Betänkandet gjorda hemställan nu
frånträda.
Det
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4.
37
Det förslag till stadgande om straff för efterapning och förfalskning
f Privatbankernes sedlar, som i förra Betänkandet, pag. 28 5:te raden
nedifrån, förekommer, torde, fastän någon anmärkning deremot icke blifvit
gjord, böra till redactionen jemkas och erhålla förändrade följande lydelse:
att hvar, som eftergör eller förfalskar enskilt Låne- och
Sedel-Banks tryckta eller graverade ct editsedel, äjvensom
den, hvilken utpränglar sådan veterligen eftergjord eller
förfalskad sedel, skall jallas till det straff, sorn, i afseende
å Rikets Ständers Batiks sedlar, för enahanda brott
stadgadt är.
Slutligen få Utskotten vördsamt öfverlemna,
om icke, derest Kongl. Maj:t skulle vägra Nådigt bifall
till Rikets Ständers i underdånighet gjorda hemställan, om
antagande af Riksdaler Courant såsom myntenhet, de här
ofvan stadgade penningebelopp måga i annan myntsort bestämmas,
utan rubbning af de härigenom uttryckta värden.
Flere Ledamöters serskilda meningar bifogar.
Slockholm den 3 Mars 1835.
(Efterföljande Häfte 3* innefattar Reservationerne emot föregående
Utlåtande N:o 40
Bihang till /?. St. Proh 1834 och i83S. 6 Sami. 2 Afd. 6
3;dje Häftet.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet» i835.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4>
r
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich, D.:
”Det torde böra medgifvas äfven af dem, som icke anse Lagstiftning
för enskild Bankrörelse såsom ett af de vigtigaste mål vid denna Riksdag,
alt uppgiften derom varit en af de svåraste. Skulle det lyckas, så kan
Sverige skryta att vara det enda land, i verlden, hvars Bankrörelse systematiskt
grundades på Lag, — och hvad betydde väl då mödan man
användt för att få en sådan? Icke nog eljest dermed, att enskilda Banker
haft både förutfattad motvilja och måhända sakinteressen emot sig,
grundsatserne derföre hafva varit mångfaldigt olika, nya och främmande
för många och hittills outredda. Ändtligen bar den pracliska svårigheten
att bereda och redigera ett Lagförslag med 3o §§. varit så stor,
att det efteråt måste väcka förundran, huru man ens vågat företaga ett
sådant opus. Man föreställe sig en samling af 5a personer, deraf en del
ambulatoriskt deltagit i öfverläggningar och partiela beslut, hvarefter andra
senare majoriteter måst rätta sig, en del reactionsvis sökt återgå
till äldre förkastade, alldeles stridiga åsigter och på köpet en, sedan återremissens
ankomst, alldeles ny uppsättning af Utskottens Cancellie; så lärer
man hnna, i synnerhet med någon erfarenhet om hvad lagredaction
vill säga, att det gränsar lill det omöjliga alt efterkomma alla postulater,
deraf jag endast vill uppräkna: skyldigheten att, utan hufvudgrundsatsernes
förnärmande, efterkomma de i Riks-Stånden gjorde anmärkningar
vid det äldre förslaget; urskilja den fria gränsen emellan föremål för organisalionslag
och reglemente; alt göra så få ändringar som möjligt i redan
exsisterande, men till denna nya sak icke fullt tillämpliga Lagar för
Bolag, försträckning, utsökning och concurs; samt slutligen uppställa alla
de genom partiela voteringar till det mesta på olika lider tillkomne besluten
i en sådan form, ett sådant sammanhang, att tydlighet och en icke alltför ringa
grad af fullständighet derjemte uppkommo. Redan tidigt insåg jag dessa
svårigheter och har nu mera kommit till den öfvertygelse, rörande all
lagredaction, att den aldrig kan frambringa något dugligt, derest icke de,
som under öfverläggningar finnas af stridiga och oförenliga syftningar
hvar för sig utarbeta alternativa förslag — det enda sätt, hvarigenom
enhet kan vinnas. Här hade jag tillräckliga anledningar att befara, det
resultatet möjligen skulle kunna bli en väfnad af så heterogena, hvar för
Bihang till R. St. Prot. i83\ och s835. 6 Sami. 2 Afd. t
Häjtet 3*.
Hor till Banco- och Lag-TJtskotlens Viljande iV. o 4-
sig bristfälliga och ojemna trådar, att de omöjligen kunde bära sig i slycke,
jag skyndade alltså alt tillsammman med några män, som ville åt samma
håll, göra en egen uppränning, hvilken före discussionens början öfver
återremisserne var färdig, och lemnade mig en stor fördel framför
dem, som blott hade en punkt i sender till föremål, den nemi. alt vid
hvarje tillstyrkt förändring i det gamla förslaget, jag kunde inse del belas
blifvande sammanhang och derjemte under det j »g fick ytterligare tillfälle
granska egna åsigter och begagna alla motsidans invändningar för alt rätta
fel i mitt eget förslag, mig, såsom icke bunden af något beslut,
var öppet att undvika alla de misstag jag hos motsidan kunde upptäcka.
Jag har ansett mig böra nämna, att det är på detta sätt, som, efter
otaliga correctioner, mitt alternativa förslag tillkommit. Jag skall söka
närmare motivera detsamma i det följande, men anser nödigt dessförinnan
utpeka några af de, efter min tanka, väsendlliga felaktigheter, hvarmed Utkoltens
förslag äro behäftade.
Anmäi kningur.
N:o i. Fastän lemnad utan anmärkning i Stånden, har Lagens titel
blifvit alldeles omändrad, oell dermed hela offentligheten — en så vigtig
dislinclion, såsom motsats emot Pi ivat-Banker af några få personer, utan
delegation — blifvit kastad åter i skuggan. Sannt är likväl, att den förra
titeln hade det felet, alt icke utmärka dessa Banker såsom Sedel-Banker
i motsats emot dem, som röra sig endast med Stats-Bankens mynt.
N:o 2. Något godtyckligt och utan alt någonting derigenom vunnits,
har man förändrat uppställningen i de \ första §§ emot hvad den var
i gamla förslaget, hvarigenom handt, att icke mindre än 5 serskilda ämnen
influtit i §. r. nemi. a) den halfqväfda distincliva grundsatsen om
vilkoren för Creditsedel-utgifningen, b) om sättet att få privilegium, c)oni
Kongl. Majrts pröfningsrält, r/) om octroytidens maximum och <?) om förbud
att påräkna understöd af allmänna medel.
Deremot har man, med frånryckande af hvad borde genom mellanmening
uttalas i punkten a) nemi. delegationen lill en Direetion i §. 3,
uppböjt denna detalj till värdighet af serskild som det vill synas, titan
ändamål, omnämnt, att Direclionen kunde förses med instruction, hvilket
endast då behöfde sägas, derest man ville föreskrifva, att instructionen
Hor till Banco• och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4*
3
skulle kungöras — och glömt stadga, att Direclionen egde lagligen tala
och svara i Bankbolagets namn.
N:o 3. Att punkten Litt. e) influtit i 1824 års Lag, kort efter sedan
Rikets Ständers Bank fått öfvertaga Filial-Disconterne, kunde försvaras
då, emedan opinionen stundom fordrar sådane onyttiga yttringar, men alt
man nu skulle omskrifva en sådan strof och förbjuda ”påräknandet" af
"Statens" bidrog, sjmes vara mer än öfverflödigt.
N:o 4- I 4 §• hafva Utskotten uttryckt en opinion, alt Banker möjligen
kunde få uppstå på landet. Jag hade för min del velat fästa Actie
Banker
vid Stapelstäder och solidariska vid Provincial-hufvudsläderna, men
har ej fått någon enda röst inom Utskottet med mig.
N.'o 5. I 5:te §. hafva Utskotten icke nog bindande, genom ordet
utonij uttryckt Sedel-Bankers rätt, att, enligt de Författningar, som gälia
för praeexislerande calegorier, få begagna assignalionsrätt å Rikets Ständers
Bank.
N:o 6. Såsom oegentligt uttryck anmärkes äfven: "Bank-bolaget utfärdar.
’’ Det är Directionen, icke Bolaget, som utfärdar förbindelser.
N:o 7. Huru Invisningarne skola underskrifvas, torde vara mer föremål
för öfverenskommelse med Rikets Ständers Bank, än för denna Lag.
N:o 8. Det moment, som börjas med "uppgift," har fått en trög hållning,
derigenom alt delta ord såsom object blifvit satt i det rum, subjectet,
(Bolaget) bort intaga.
N:o 8. Någon förändring med underskrifter bör ej komma i fråga, -  men väl med under skr ifvandét.
N:o 9. lunån Utskotten i 6 §. gått alt slaJga grunderne för Sedelemissionen
och dervid icke kunde undvika att använda de olikartade capital
eller tillgångar, hvaraf en Banks grundfond kunde och borde få
bestå, hade de först hort i en serskild §. derom lemna en bestämd föreskrift,
derigenom, utom en större redighet vid Sedelrörelse-frågans uttänkning
och uppställning, äfven vunnits den fördel, »It i 19 §. slippa detaljen
om Hypothekens beskaffenhet — (der förklaringen synes komma nog
sent, och är såvida felaktig, som den ej utesluter enskildas ointecknade
reverser, hvilka också kunna vära räntebärande > men aldrig borde få antagas
såsom grundfonds-elementer).
N:o 10. Men denna 6:te §. har flere andra nog besynnerliga sidor:
a) Den böljar med att alltför liberalt medgifva utvidgning, 5o proc.
öfver tillgångarne (den inneslående Grundfonden) af Credilsedel-emissioneu.
Hvilken Bank skulle våga sådant?
4
Hor lill Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande JY.o 4-
b) Den ålägger sedermera, vid beräkningen, afdrag för af Banken gjorde
upplåningar;
e) För dessa upplåningars relativa storlek till Grundfonden, eller dess
qvarvarande behållning, bar ingen föreskrift blifvit lemnad och således
skulle kunna hända, att en Bank lånte upp emot lägre och åter ullånte
emot högre ränta lika stort eller större capital, än dess egen teckningssurama.
Då skulle kunna hända, derest vexling minskat eontanta easssan och
”behållningen” alltså sjunkit, att, efter den nu föreskrifna beräkningsgrunden,
det ej tilläts Banken hålla ute ens så mycket creditsedlar, som
svarade emot dess eassa.
Exempel:
Å Grundfond insatt . 5oo,ooo. i Hypotheker
D:o D:o
5oo,ooo. i Contanter
i ,000,000.
öm Banken ej idkar upp- och utlåning, skulle den få utgifva
ytterligare 5o proc. ereditsedlar ^00,000'i,5oo,ooo.
Men genom vexling kan ingå 3oo,ooo, hvarmed Cassan minskas till
200.000 och behållningen på det hela lill 700,000.
Gm nu Banken idkat depositions-rörelse, hvarföre enligt §:n bör
ske afdrag
600,000.
så blir Saldo 100,000.
Och då kommer man till det besynnerliga resultat, att, ehuruväl, enligt
paragrafens första period, sedelstocken skulle få vara 3oo,ooo R:dr
mindre än i,5oo,ooo, d. ä. 1,200,000, så blir den genom den stigande upplåningen
och dess afräkning begränsad till i5o,oooi! Upplåningssumman
600.000 har således en mer än aritmetisk, ja nästan magisk inverkan på
sedelstocken, ehuru upplåningen kunde vara för Bankens sedelrörelse ganska
oskyldig, t. ex. om Banken successive på 6 månader upplånat Bancosedlar
eller silfvermynt och, utan att derpå grunda sedelemission, blott emot
högre ränta åter utlånat dem på 6 månader. Det är likväl icke min mening,
att upplåningsrörelsen skall få vara obegränsad, (se derom min §. 8.)
men jag tror, att den ej, vid föreskrifts meddelande i Lagen om credit»
sedelemission, bör uppställas såsom factor. — Den hörer icke egentligen
till den frågan.
d) Det ytterligare lagbudet i §:s senare moment innehåller en sifferföreskrift,
hvars gagnelighet jag icke kan inse. Sådant må vara mitt feb
Debet:
Carlstad . . .
Philipstad . .
Christinseharnn
Lottegare
inbetalt.
Influtit.
Innestående
på Upp- och
Afskrifnings-  Räkning.
Diverse
Inkomster
och
Räntor,
General-Cassan
påför Casseuren.
å
Discont
Räkning.
å
Cassa-Credit-
Räkning.
Credifsedla
r.
Bänte-
Obligatio-
ner.
176,803
16
—
350,443
—
—
381,796
-
18,291
32
—
11,326
24
6
405,700
_
.
250
—
—
—
78,470
—
—
89,570
—
—
330
—
—
2,274
27
11
-r-
—
— —
—
72,340
—
—
-
—
TT
rr~
—
-s
— t-
—
—
Bih, till R. St. Fröt. i83/f etli i835. 6 Sami, i Afd.
Häftet 3*
i
Hör till Bänto- och Lag-Utskoltcnt Uilat andt Jf.o
Tableau den 28 October 18 3.4 •
Credit:
Insatte medel
mot 4 procents
Ränta.
Utlånt.
Discont
Räkning.
Cassa-Crcdit
Räkning.
Bank-Afdelning.
Diverse Utgifter.
Philipstad.
Christins
hamn.
Inventarier.
Behållning;.
O,“kosina- Utj R;ks_ 0t; GeneraI.
der och r> ,
t,.. . Banken. Cassan.
nanton.
Uti Lilla
Cassan.
Summa.
Upplysningar.
Riks-Banks
Scdclfondcn.
Utelöpande
Crcditsedlar.
10,000
528,110
131,810
528,384
130,960
118,030
?.3
110,439
59,194
1,820
50
28
1,805
230
?! 16
11 5,994
8
23
45,000
30,861
18,083
-113,007
7
2)1,344,610
si
31
107,110
369,863
Hör tiU Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N;o jf.
5
och det är möjligt, att för eli på vissa arbitraira siffror byggdt förhållande i
ett visst exempel, man finner sig nöjd med calculen ; men för mig står delta
lagbud, såsom en ruinlik hälft qvar af en ramlad byggnad, hvartill fordom
hörde en annan för det hela oumbärlig hälft i viss cassaföreskriftt
men som, egentliga yrkaren af beslutet om den 6:le §., icke varit i stånd
att emot majoritetens veto, kunna i Laeförslaget någorstädes intränga.
Jag gör honom den rättvisa att erkänna detta, i fall det vid hans reservation
kan något båta, men jag kan för öfrigt icke recommendera, att en
proportion föreskrifves i Lag emellan contant cassa och utelöpande creditsedlar;
emedan flucluationen i vexlingsväg gör sådan Lag omöjlig att efterlefva,
emedan hvad sorn å en local vöre en alltför stor cassa vore å
en annan alltför liten, och emedan slutligen Bankernes egen existens gör det
lill ett hufvudmäike för dem, att med försigtighet inhemta erfarenhet uti
denna punkt.
T)et latituden, att få utgifva creditsedlar och assignalioner till ett belopp
5o proc. större än lillgångarne, är alltför liberal och farligt missledande,
trodde jag ieke skulle bli min lott att ådagalägga. Min tanka är
derom alt en Bank kan förtjena ändå rätt vackert utan alt sträcka sin
sedelrörelse ens så långt som inneslående behållningar medgifva, och då
inom Riks-Stånden blifvit yttrad en önskan att erhålla uppgift om den
genom Wermländska Bankens tillvaro vunna erfarenhet, får jag på detta
sätt såsom bilagor meddela 2:ne tableauer, öfver dess ställning vid olika tillfällen,
jemte dess vinst och förlust-räkning vid sista årets slut; hvaraf en
hvarje kan se, att med 552,ooo R:drs fond och en cassa stundom öfverstigande
den contanta insatsen Banken aldrig färdiggjort, mindre utsläppt mer
än circa 400>000 ^:dr creditsedlar.
6
t ..
Hot• titt Banco och Lag--Utskottens Utlåtande fao 4*
Tableau öfver TPer mlands Provincial-Banks
152 Lolfegare, sora en för alla och alla för en äro med allt hvad de
ega ansvarige för ProvinciaI-Bankens förbindelser, hafva, till allmänhetens
desto större säkerhet, deponerat godkände Adier och
Inteckningar på högst 6 månaders uppsägning till ett
belopp af
355,866: 32. —
Och uti Hypoteks-Fonden contant allemnat, som, enligt
5 5-3 Mom. Bolags-Reglorne och tj Art. Instruetionen,
blifvit emot godkände Inteckningar utlånte
12,400: — —
Banco.
Lottegare hafva å Teckningssumman 552,4oo Riksdaler Contant inbetalt
Lottegares innestående räntor
Å Upp- och Afskrifnings-Räkningen häremot 3 procents ränta varit in~-
satte 150,797 R:dr 32 sk., deraf nu innestå
Utelöpande Obligationer med 3 procents ränta
Utelöpande Assignationer på Rikets Ständers Bank
Utelöpande Credit-Sedlar å io, 5, 3 och a R:drs valeur, alt vid uppvisandet
betala ^ . .. ■
Diverse personers fordran
Provincial-Bankens vinst
>68,266
52
183,166
32
—
455
3o
1 1
38,911
37
2
2,250
—
4,230
—
—
376,925
—
607
4
—
19,024
32
5
Summa 993,8371241 (>
Hör till Banco- Och Lag-Utskottens Utlåtande N.o jf.
ställning elen 3f December i 8 3 4 ■
Utestående Disconl-Lån mot 5 procents ränta
Af beviljade Cassa-Oeditiv mot 6 procents ränta hafva 852,224 R:dr
i 3 sk. varit uttngne, men vid årets slut uteslod deraf begagnade
endast
, ; . ;
Fordringar af diverse personer .
. . . . . , . .
Inventarier till ett värde af . .
Uti Depositions-kistan inneliggande säkerliets-handlingar till ett värde af
Cassa-Iieliållnirig :
Ränte-Obligationer å 4 procent å utlånte Banco-Sedlar till återbetalning
å- i4 dagars sigt
30,000. — —
Uti Rikets Ständers Bank innestående ..... 6,617: 3g.—
Uti General-Gassa-kistan inneliggande Banco-Trans
porl-
och Riksgälds-Sedlar
139,000. —
Uti Central-Cassan och uti Bank-Afdelningarnes i
Philipstad och Christinehamns Cassör dito dito • 32,374: 35. 3.
Banco.
293,940 —
121,950
481
1,206
368,266 3 a —
207,992
26
Summa 837!^4^ 6
Carlstad å Provinclal-Bankens Conior den 3i December 1834.
C. G. Nyström.
S Hör till B tinea- och Lag-Utskoltens Utlåtande IV.-o 4-
u ermlands Pr ovine ial-Banks Inkomster och Utgifter år £ 834-
Debet:
Banco.
Banco.
Credit:
Influtne Räntor å 4 procent . . 243: 16. -  k 5 pröeent . . 12,718: 10.-  a 6 procent . . 11,590: it\- 3-
Dito öfver-räntor  812:—; 6.
Räntor at Lottegare .... 96:T3.-
Utgifter:
Aflöning .... 4,455:io,8.
Hyra, Postporto, Ved,
Ljus, Skrifmaterialier,
Tryckningskostnad ,
R:dr 25,460: i5.8.
hvarifrån afgår:
Utbetalle räntor a 3 p:ct 708: 33.4-
a (> p«ct 1,393: 45. t-0 ^9. 28. 5.
23,357
35
3
Böcker , Annoncer,
Provisioner och Rese-  kostnader .... 1,792: 38. 8.
Blanketter till Credit-  Sedlar .... 1,704:27.4.
7,952
66
19,024
Oi bi
OO CO
Q
Behållen vinst enligt förra årets Bokslut
3,686
16
6
Af Inventariernes värde afskrifves
Behållning af Provincial-Bankens
rörelse sedan den 14 Junii i833
8
5
Summa
27.044 3|9
Summa
27,0441 3
‘.t
Carlstad å Provincial-Bankens Conior den 3i December 183/f.-  C. G. Ny strom.
N:o it.
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.O 4'
9
N:o ii. Vid 7 §. vill jag ej vara mångordig. Den åsyftar, att Kongl.
Maj:t genom Handels- och Finance-Expeditionen skall calculera för Bankerne;
att dessa skola vara underkastade en obestämd indngningsmagt,
och att cursen, sora endast har inverkan på Stals-Banken, men ej
på de enskilde Bolagens Banker, skall tjena till praetext. Jag torde exempelvis
med Wermlands Bulk få ådagalägga, hvilket sammanhang dess rörelse
haft med cursen. Ifrån skeppningens nfstannande höstetiden har alltid
vexel-cursen stått som högst ända till dess början ånyo påföljande vår.
Under denna tid fordrar ortens rörelse största myntmassan, hvilken åter
ifrån och med April till hösten går ut från provincen, i anseende lill skatter,
betalning af uppstädernes skulder till stapelstaderne o. s. v., hvilka då
liqvideras. Efter 7 §. skulle således Wermlands Bank minska sin sedelstock,
när den utan fara af den slukande rörelsen uppsuges, men deremot
vidga den, när vexlingen för remisser kommer cassan att sjunka!!
N:o 12. Straffränta å 8 proc, under en concurslid, som, då Utskotten
medgifvit 3 års anstånd med pi tesentationen af creditsedlar, skulle kunna
räcka lika länge, är ett stadgande, som synes utmärka öfverdrifven omsorg
för borgenärer. Dessa skulle verkeligen under eessionstiden komma i tillfälle
af en, med den fordna Bankens, lika lönande rörelse.
N:o i3. Sedan den föregående 8 §. medgifvit 8 procents ränta, så aidel
visserligen sannt, att Bank-Bolag icke gerna skulle vilja komma i concursti
1 lst5nd; men nödigt torde vara (ynn detta, som jag förmodar lättås,) äfven
förekomma, att de sjelfve onödigt begära concurs, hvilket kunde vara
c-n fördel för solidarisk Banks Lottegare — nemligen för att få lid på
sig. Den 9 §. har ej förebyggt detta.
N:o 14. Af sista mom. i §. 10 ser det ut, som Utskotten medgifvit
någon förmonsrält för visse fordringsegare Meningen är dock icke härmed
lika med den, jag uttryckt i min §. 8, mom. 3, eller prioritet för innehafvare
af creditsedlar och invisningar, hvilket här upplysningsvis om*
näinnes.
N:o 15. Ingressen till 12 §. är onödig.
N:o 16. Sista mom. af denna §. är en förändring af allmän Lag och
har alltså fått ett origtigt rum i slutet af en §. om lånerörelsen.
N:o 17. Vid §. i5 anmärkes, att Revisorer äfven böra utses'—att or
det
öfrige bör utgå.
Bih. tid R. St. Prot. i834 och i835. 6 Sami. a A/d.
Häftet. 3a
1
20
Hor till Banco- och La "-Utskottens Utlåtande IV. o 4‘
N:o 18. Mot §.17 — alt månadlligen synes vara bättre än 8 dagar
efter hvarje ånads slut.
Vid 2:dra Capitlet.
N:o 19. Vid 18 §. åberopas hvad förut blifvit vid förra Betänkandet
sagdt om allt försmå ch derföre veka Banker. I början af ett nytt Banksystems
införande borde man synnerligen akta sig för alt få för många.
Finnes, efter 5 års förlopp, att Lagen var för sliäng, då den tillexempel
föreskref 4 millioner, så kan en ändring deri ske utan svårighet. När
åter systemet fått utbreda sig såsom i Skottland, då blifva de små Bankerne
qväfde af de större och landels rörelse, i kinkiga conjuncturer, af
dem uppehållne.
N:o 20. Vid §. 19 jemför anmärkningen N:o 9
N:o. 21 Att nyttja termen procent, uti en Lag, synes ej nödvändigi,
då samma förhållande kan uttryckas med J &e.
N:o 22. 4mom. synes vara illa redigeradt.
N:o 28. 5:te mom. synes alldeles obehöfligt och bättre vore troligen
alt i första momentet, vid föreskrift om nedsättningen, hafva tillagt: "för
allmänhetens säkerhet/’ ([se det alternativa förslaget § 19)
N:o 24- Hela 21 §. är öfverflödig, då m".n sta Ht en Banks sedehörelse
inom behörige gränsor i irsta Capitlet. Deri är, om icke overkställbar,
då en Banks lotalförbindelser naturligtvis mäste undergå nästan daglig förändring,
åtminstone t ill deri grad svår att efterkomma, attingen Bank skulle
vilja uppstå på sådana vilkor. Må denna anmärkning besinnas, såsom
kommen från den, man trott motarbeta uppkomsten af Actie-Banker! I!
N:o 28. Då man från flera båll och kraftigt hört yrkas, det gamla förslaget
var för mycket reglementarisk!, förundrar det mig, att Utskotten velat
bibehålla stadgandet om Minimi-Sedelvateur, som onekligen illa paraderar
i en Civil-Lag och dessutom är af egenskap att vara underkastadt
föränderlighet i afseende på nyttan för olika localor och olika rörelser,
Sannt är, att jag i milt första förslag infört äfven eli sådant stadgande,
men som förklaring häröfver må nämnas, alt mitt förslag var ett motstycke
till Hr Stals-Secreteraren Skogmans, som sökte stadga 5 R:dr Banco
såsom minimum. Jag ansåg det nemligen nödigt, att frågan skulle utredas
genom discussionerne. Den har så blifvit nu, och faran är öfver.
Jag tror, att denna § bör utgå, och alt det bör öfverlemnas åt Kongl.
Maj:ts pröfningsrätt alt efter olika förhållanden bestämma minimi-valeuren,
då privilegium meddelas.
Hur till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
Vid 3:dje Cup.
23 §.
N:o 2q. Det torde vara fåfängt längre strida för att i Lag få ett
hinder för små associationer till solidariska Banker, jag hoppas dock det
egna intresset, rätt förstådt, skall leda till det mål jag åsyftat med att föreskrifva
minst ioo personar.
24 §. 1
N:o 3o. Att stadga, på sätt här är gjordt, det, utan förnyad lagsökning,
Lottegare skola blottställas för under-executors påhelsning för fel, begångne
af Direclionens Ledamöter, måste i sanning anses vara höjden af
stränghet och vida öfver höfvan. Detta stadgande innefattar en väsendt
lig
ändring i hittills städse följd grundsats, för allt kraf, alt nemligen
gäldenären först måste höras. En sådan ändring kan, för att bereda all
möjlig skyndsamhet med lordringens utbekommande, vara nödvändig att
stadga inom samma categorier ; d. v. s. inom Directionen må Ledamöterne
utmatas på grund af samma utslag, den ena efter den andra eller
samfält; äfvensom (på sätt jag, i del alternativa förslaget tillstyrkt) inom
öfrige lottegare sins emellan, då en person god t y^ck ligt blifvit krafd framför
de öfrige; men Utskotten, som icke velat godkänna denna skilnad, som
till och med motsatt sig det amendement, som det allt för stränga i denna
§. behöfde och som jag sökt åstadkomma genom nyssnämnde regress
afen Ledamot till en annan, (hvilket Utskotten, efter min tanka, alldeles
origtigt, ansett föremål för reglemente inom Bolaget) hafva derigenom
lågt ett absolut hinder för uppstående af solidariska Banker, i hvilka bemedlade
personer skulle vilja inträda. Mycket kunde vara att säga, i form
af comrnentarier, öfver de åsigter, som härtill legat till grund, inen om de
icke uttalas, kunna de förmodligen lika väl fattas.
N:o 31. Att man alldeles uteslutit det i gamla förslagets 22:dra §.
oanmärkt lemnade senare moment om lottegares inbördes ansvarighet
— som icke är absolut reglementariskt och hvilket uteslutande icke skett
på grund af något Utskottets beslut, förtjenar äfven anmärkas.
25. §.
N:o 3^. Genom en origtig uppfattning af ett redan efter långvariga
discussioner vid 2tne serskilde tillfällen med votering fattadt beslut, och
under en uppenbar förvexling af de tvänne olika satserne: — att delega
-
] %
Hor till Banco- och La »-Utskottens Utlåtande N. o 4'
re ej skulle få träda ur Bolaget utan dess samtycke — och nttlotlbrefvens
öfverlåtelse skulle beläggas med vissa restrictioner, bade denna §:s
redaction tillkommit; men bl t f icke dessmindre, oagtadt förhållandet
utreddes med Protocollet, vid slutliga justeringen af Utskotten gillad sådan
den nu står. I mitt alternativa förslag (inner man motstycket —
med någon redactionsförändring öfverensstämmande med voterings-propositionen.
Ilar är en vigtig Lag- och principfråga å bane. Visserligen stadgar
allmänna Lagen i i5 Gap, H. B., att uti Bolag, ”sorn drif va handel samman”
(se i §) beror det på ”the andre” (Bolagsmännen se 6 §.)
om Bolagsman "får träda af och annan i sitt ställe sätta.” Lagstiftaren
som onekligen hade ett godt skäl, alt skydda delegare i ett litet Handels-Bolag,
vanligen bestående af högst 3 å 4 personer, från ilen rubbning
i deras rörelse, som enderas godtyckliga frånträdande före stäminodags
slut — hvarmed menas Contractets lilläirdalöpande, skulle åstadkomma,
har dock tydeligen ådagalagt, genom införande af orden ”annan
i sitt ställe sätta” att det icke var absolut sjelfva af trädandet
utan fastmer, iställetsättandet sorn var förbjudet; hvarföre ock delta motiv
blifvit ytterligare uttryckt i de efterföljande orden: ”Ej må någon emot
theras vilja tränga sig i Bolaget in.” Den, sorn vill tvifla om denna
tolknings rigtighet, får jag hänvisa lill gtde §. af samma Cap. och
Balk, hvilken tydeligen, såsom ett undantag — för den händelse: alt
”Bolagsman tränges för gäld &c. eller häfver förverkat — — stadgat
— — träde målsegande i hans stad och rättj ther the andra Bolagsmän
hans del ej lösa vilja.”
Nu hafva Utskotten uppenbarligen gjort det vida svårare för en
lottegare i Bank bland femtio, att utträda, än för en bland 3 k \. ! ! I
förra fallet eller för en Bank måtte det i de fleste fall betyda ingenting.
De förmenta skälen till denna stränghet, efter hvilken en lottegare skulle
fasthållas äfven mot sin vilja liksom i skrufstäd, uppgåfvos vara:
t :o Att det vöre contradiction förbjuda lottbrefvens rörlighet genom
öfverlåtelse; då man tillät annan innehafvare söka ut beloppet hos
Bolaget.” hvartill svaras:
Föi hudet åsyftade och borde endast åsyfta: att hindra hvem sorn
helst intränga i Bolaget; alt förena ombytet af Bolagsmän med sådane
vilkor och sådan tidsutdrägt, att, i fall Bankens soliditet, egentligen
med afseende på den solidariska ansvarigheten, skulle förlora derigenom,
allmänheten skulle hafva tillräcklig tid återtaga en motsvarande del af
Hår till Banco- och La"-Utskottens Utlåtande N:0 4-
sitt förtroende, under hvilken lid den förr.» lottegaren stannade qvar jemte
den nja i ansvar. Det finnes ingen contradiclion emellan en begränsad
och villkorlig rörlighet å ena, och resultatet af sådan öfverflytliing
å den andra sidan.
2:0 ”slit Bankens soliditet skulle förminskas, om en och annan et/
de rikare /ingo träda ur Bolaget.” svar:
Ligen har ingen skyldighet att upprätthålla Bankens soliditet, endast
att gifva allmänheten tillfälle bedöma soliditetens förändring •—.
hvarföre ock årlig publiealion af delegares namn är anbefalld i 27 §.,
samt att, i den mon, genom dödande af några lotter, Bankens fonder
skulle minskas — inskränka sin creditsedelrörelse —- (Se altein, förslaget
§.7.)
Eu Lag, som har den egenskp alt vilja stänga in rikt folk i BankBolag
— ett Bolag på 20 års tid — bagger hinder i vägen för deras
inträdande. I synnerhet då man ställt så till, som Utskotten i föregående
24 §•> alt dessa skulle, utan regress till rmddelegare, annorlunda
än genom inbördes öfverenskommelse!- — hvilka ingen excutiv myndighet
bar att befatta sig med — blifva städse i första rummet blottställda,
sedan Directionens lösa egendom blifvit medtagen.
3:o ”sitt Lagens imperativa bud om minimum af 5o Ledamöter
skulle rubbas i fall en och annan egde tvinga Bolaget inlösa lottbref ,
elei han ville afträda.” svar:
En hvar torde finna, att delta skäl hvilar på förutsättning, att Bolagets
personal icke öfversteg minimum. Nå väl! må då Bolaget vid
dess stiftelse tillse, att den får några flere Ledamöter än Lagen såsom
minimum föreskrifver. —
Skälets rigtighet är märkvärdig i sitt slag. Månne det är sifFertale
t 5o, som innebär någon talismanna-kraft för Bolagets sammanhållning?
Man synes tro detta, gerom tillsatsen af 26 §. Jag hade trott
att det var endast ett begrepp om ett större antal, som i Lagen borde
uttryckas och hvilket begrepp, i anseende till dess relativitet, behöfde
en siffra för att bli åskådligt — men alldeles icke en absolut qvantitet.
4to ”Att, om flere Lottegare eller nya innehafvare på en gäng skulle
fordra inlösen, kunde Bolaget derpå komma till korta.” svar:
Är antalet måttligt stort, så kan jag ej se annat, än att genom ålei
försäljning, vid en Bolagsstämma och om inrättningen bär sig, Bolaget
kan bibehålla sitt primitiva antal personer och fondbelopp. —-
•4
lior lill Banco- och Lag -Ul&kotlcns Utlåtande N:0
Är mängden större, sä kunna liypothekerna försäljas och grundfonden
jemte rörelsen minskas. Är åter mängden alltför stor, så är det väl,
både för Bolaget och Allmänheten, ali Banken upplöses i lid. De förra Bo
lags-männen
stå emedlertid qvar i ansvar ett år — om B.nken är solid
vid den tiden -— eljest fortfar ansvaret tills efter slutad utredning och
liqvid.
De, som med alla medel motsatt sig beslutet i dess primitiva skick ,
hafva slutligen för del 5:Le påstått, att i Werrnländska Bankens Bolagsreglor
förbud vore stadgadt för afträde ur Bolaget. Till vederläggning
häraf mäste jag anföra g:de § :s ordagianna lydelse:
”Ingen Lottegare håfve rätt öfverlåta sin lott, utan serskildt till
stånd,
det Central-Directionen, på sätt instructionen föreskrifver kan
lemna. Anmälan göres derom till Central-Directionen och eger Bolaget
i hvaije fall förmonsrält att lill sig lösa den eller de lotter, någon Lottegare
finner sig hugad aflåta.”
§. 28.
N:o 33. Genom den form och bestämdhet, som föreskriften rörande
Sedelrörelsen borde få, och som jag tror mig halva iakttagit i §§. 5, 6
& 7 af det alternativa Förslaget, blir hela denna §. öfveiflodig (_se aumärkn.
N:o 9.)
N:o 34- Bör utgå på samma skäl som blifvit anförda i N:o 25.
Vid 4 Cap.
N:o 35. Hela delta Capitel, hvilket, innefattande allmänna bestämmelser,
fått ett så olämpligt rum, då redan första Cap. skulle upptaga
dylika, kan försvinna och ändamålet bättre vinnas genom ett tillägg i
sista §. af 1 Cap. på sätt altern. försl, upptager.
Då det ligger i egenskapen af ett privilegium —jöreträdesrätt under
vissa vilkor — alt dessa vilkors åsidosätlaude medför räll hos den
som gifvit privilegium att återtaga det — om han så nödigt pröfvar;
och då hela Ligen ej är annat än en sammanfattning af vilkoren; så
måste det vara klart, och sammanstående med föreskrifter rörande rapporter
och controll —- att privilegium är förverkadt, om gifvaren vill återtaga
det, när Lagen i det ringaste brytes. Att nedlägga sådan magt
i Regeringens händer är hvarken mer eller mindre än den i alla andra
§. 29.
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o aj,.
i5
föihållanden lika m»d detta eger, oell som, när samhällets välfärd kan
blottställ,is, den måste ega. Bolaget synes i alla fall säkrare för missbruk
af en så Ian magt, om ett obetydligt frånvikande af Lag är begånget,
än om, på grund af en peremplorisk Straffbalk, sådan sorn i\:de Capitlet,
en hvar skulle kunna förstöra en Banks credit genom releverande
af en bagatell såsom ett lagbrott.
Genom en sådan åsigt, hvarunder jag har uppfattat privilegium, har
jag sökt vinna en annan fördel, sorn uppenbarar sig i gide §. af Alteni.
Förslaget, att nemi. Lagen fick göra ett undantag fiån Kongl. Majlis
pröfningsiätt af begångna förseelser i så måtto, att han ej skulle ega tillåta
en Bank fortsälla sin rörelse, som en gång brustit uti inlösen af sina
förbindelser af hvad namn de vara må.
Många hafva ansett detta för strängt. Jag anser det nödvändigt och
creditgilvande åt verkligen solida Banker — andra önskar jag aldrig
måtte uppstå.
Slutligen måste j »g ej allena reservera mig ulan högeligen protestera
emot Utskottens försök, att med föreskrift rörande minimi-valeuren på
de credil-sedlar redan existerande Banker kunna utgifva, vilja åstadkomma
i den förslaget åtföljande serskildt tillstyrkte underdåniga skrifvelse»,
en retroacliv Lag.
Förslag till Lag
för
Sedel-Banker under enskilda, offentliga Bola"
9 u u
i Capitlet.
Allmänna bestämmelser.
$■ t
Bankrörelse
med egna tryckta eller graverade creditsedlar må hädanefter
endast (trifvas af större Bolag, hvilkas delegare välja ibland sig ansvarig
och afsättlig Direction, att, efter kungjord Instruction och under
control af Statsmyndigheter, besörja förvaltningen, samt i alla mål för
Bank-Bolaget lagligen tala och svara.
.' v ..... -
Hor lill Banco- och Lag-Utskollens Utlåtande IV.-o 4-
$■ 2.
Sådane Banker grundas antingen på Adier3 med delegares ansvaiighet
endast för det tecknade beloppet, eller på Lotter, under gemensam
ansvarighet en för alla och alla för en.
Banker af det senare slaget, eller solidariska, vare obelaget, att med
sig förena serskilde, endast med tecknad Actiesumma ansvarige så kallade
Oom mandi delegare.
Alternativ. $■ 3.
— — — De, som vilja inrätta Sedel-B3nker,
— — — söke hos Kongl. Maj:t privilegium
__
.
— — — derå, hvarvid företes ej mindre de,
— — — för inrätttningen uppgjorde Förslag
.
— — <— till Bolags-Reglor och Låne-Regle
— —, — — menle, än äfven prof-blankelter till
creditsedlar. På Kongl. Maj:ts nådiga ci editsedlar. Och ankomme på Kongl,
pröfning ankommer, huruvida Actie- Maj:t alt, efter pröfning, huruvida
banker ”må förläggas i andra än Ri- Bank-inrättningen kan vara för lan
kets
större stapelstäder, samt solida- det fördelaktig eller menlig, det sökta
riska Banker på andra ställen än i privilegium bevilja eller förvägra,
de städer, hvarest Läneslyrelser hafva
säte; äfvensom att, i öfrigt med afseende
på hvad som för landet kan
vara fördelaktigt eller menligt, det
sökta privilegium bevilja eller förvägra.
i*. 4-
På längre tid än 20 år må privilegium ej förunnas; men önskar BankBolaoet
fortsätta sin rörelse utöfver den i privilegium bestcämda tiden,
söke°då förlängning deraf minst 18 månader före octrojens utgång.
5.
I den stad, hvarest Sedelbank har sitt Hufvudcontor, skall Bolaget
inför Rådhus-Rätten, före Bankens öppnande, förevisa så väl det af Kongl.
Majit utfärdade privilegium, som ock Bolags-reglorna, för att i Inteckningsprotocollet
ordagrannt intagas.
* Sidin»
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:o 4-
>7
Rätten läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
$- 6.
Såsom grundfond för Sedelbank må begagnas ej allena reda penningar
samt controlieradt guld oell silfver, än äfven fastighets-inteckningar, eller
goda adier och loltbref (Bankens egna och andra Sedelbankers undantagne),
eller Allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer; dockskola
alla dylika bypotheker, med thy åtföljande handlingar, vara till säkerheten
pröfvade »f Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet, gemensamt med
Bolaget, och af bägge godkände.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
&■ 7'
Sedelbanker må ej utgifva andra tryckta eller graverade fordringsbevis
till innehafvaren än:
i:o Credit-sedlar alt vid anfordran, men utan ränta, inlösas i den
Bank, hvarifrån de blifvit utgifne;
2:0 In visningar å Rikets Ständers Bank, i enlighet med derföre gällande
Författningar.
Skolande creditsedlar och invisningar alltid vara försedde med handskrifne
namn af tvänne Direclionens Ledamöter och Bankens Kamererare
•Iler annan Tjensteman.
Genom Bank-Bolagets försorg skall, inom 14 dagar från Bank-Inrättningens
öppnande, uppgift å de personer, som komma att underskrifterne
meddela, ej allena tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan
äfven i allmänna Tidningarne kungöras; Och åligger det Bolaget, att, på
enahanda sätt, tillkännagifva, då, genom ombyte af personer, någon förändring
med underskrifvandet inträffar.
8.
Ej må Sedelbank utgifva creditsedlar och invisningar å Rikets Ständers
Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af 1:0 behållningen
i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar, 2:0
af återstoden å deposition i Rikets Ständers Bank, och 3:o af sådune BoBiU.
lill B. St. Brot. 1834 och 1835. 6 Sami. 2 Afd. 3
Häftet 3*.
■ 8
Hör lill Banco- och Lag-TJtskpttcUs Utlåtande N.o 4-
lagets odisponeracfts tillgångar i guld och silfver samt hypotheker, som i 6 §.
omnämnas. Bankens egna lånehandlingar sålunda icke härvid inräknade.
£■ 9-
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej heller af Sedelbank ske till ett belopp, som öfverstiger hälften af
hvad å tecknad grundfond blifvit i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning ulgifvande fordringsbevis skola ställas till
viss person eller Yerk, samt uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf
ej må ske, utan till viss man och efter föregången an mälin i Banken.
I händelse af concurs, ege innehafvare af dylike fordringsbevis, derföre
pant icke blifvit ställd, ej rätt till betalning förr, än sedan, under
Bankens utredning, alla inom nedan stadgad prescriptionslid anmälde creditsedlar
och in visningar å Rikets Ständers Bank blifvit inlöste; men
lyftning, emot ställd säkerhet, kan af Rätten, efter omständigheterna, beviljas
10.
Derest Sedelbank ej med Rikets metalliska mjmt, eller med sådane
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser dess eredit-sedlar,
eller för bristande betalning återkomne in visningar, eller öfrige
förbindelser af hvad namn de vära må, kan Bolaget ej tillslädjas B nkröselsen
längre fortsätta, och vare skyldigt, jemte kostnads-ersäl Irring, betala
sex för hundradet om året å det oguldne beloppet lills betalning sker.
Åliggande det Konungens Befallninghafvande i Länet, att, efter gjord anmälan
och företedt bevis om vägrad inlösen eller betalning, låta ofördröjligen,
såsom för ostridig* fordringar af den mest exeentiva egenskap,
*) Mycken ventilation tiar den idd varit underkastad, soia är uttryck t i della moment;
men de öfvervägande skälen voro:
att Lagen egentligen är gjord för alt skydda den allmänhet, sorn i vanlig rörelse
cj alltid kan vägra emottaga en Privat-banks sedlar — hvaremot den, som
vill låna tift Bank, kan se sig för och troligen icke der sätter in sino penningar,
innan han gjort sig reda för soliditeten ;
att, genom en uppdragen bestämd skilnad emellan creditsedlar och assignationer
å ena samt andra förbindelser 3 den andra, så väl 8 f om sedeh örelsen k unde
bli bestämd och klar, som ock, vid möjlig concärs, utredningen ske med större
lätthet; och
att ingen Bank kunde härigenom förlora i credit, vid fråga om upplåning, helst
den alltid hade en betydlig del af sina hypotheker disponibel för temporaira behof.
Hör till Banco* och Lag-Utskottens Utlåtande N.o rf..
>9
meddela handräckning lill beloppets ulbekommande bos en eller flere af
Directionens Ledamöter. Ulfärde ock Konungens Befallningshafvande
skyndsam mel i gen allmänna Kungörelser om Bankens iråkade obestånd och
upphörande °).
Huruvida Bolaget, vid sådant föthållande, må tillåtas, eller lagligen
förmås, träda i concurs, ankotmne, efter derom skedd ansökning, på Rådhus-Rättens
pröfning Varande i allt fall Directionens Ledamöter,
med egendom och personer, fortfarande i ansvarighet för alla Bankens
förbindelser.
$• ”,
I alla de fall, då Ledamot af Directionen ej med Lagsökning träffas
hemma eller å Bankens Conior, eller då flere Directions-Ledamöter skola
på en gång eller alla samfäldt sökas, late de, som Konungens Befallningshafvandes
eller Rättens hud gå, å Bankens Contor bevisligen aflemna, eller,
om det finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig kallelse eller resolution;
och galle sådan åtgärd såsom laga delgifvande.
1‘J
Den,
genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda praesciiptionstid af tio år ege ej rum i afseende
på de af Sedelhanken utgifne creditsedlar och invisningar; ej heller
erfordras, vid inträffad concurs eller års-proclama, bevakning af desamma,
på sätt i Coneurs-Lagen eljest för fordringar är stadgadt; hvaremot, då
liden för privilegium lilfändalupit, eller detsamma af annan orsak upphört,
hvilket Kongl. Majlis Befallningshafvande hör utan dröjsmål till Kongl.
Maj:t inberätta, Kongl. M-jrt låter utgå Nådig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af Banken
innehafver, att, vid förlust af all betalningsrält, förbindelsen till inlösen
uppvisa i Banken inom Irenne år från den dag, hvarunder Kungörelsen
utfärdas; börande, under tiden, samma Kungörelse årligen från predikstolarne
uppläsas.
*) Detta sista stadgande åsyftar tydligen att före loin ma, det uppgörelser till, någon
fordringsegares förfång må kunna ske, äfvensom att i de solidariska Bankerne erinra
lottegare om hvad som dem i lagsökningsväg kan förestå.
**) Det har redan blifvit anlydt i Anmärka N:o 13, att, vid fråga om concurs för
Bank-bolag, Domstolens pröfningsrätl borde sträcka sig så val till förbud derför,
sorn tvärtom.
20
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande JV.o 4-
Kan inlösen ej ske, vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig,
att, inom segde tid, till bokföring och erhållande af påskrift derom,
uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende tillförordnar.
,5*. 13
I afseende på ullånings-rorelsen iakttages:
1:0 att adier eller lottbref icke få belånas i den Sedelbank, der de
äro utgifne;
2:0 att, med undantag af cassacreditiv, lån icke må beviljas på längre
tid än nio månader;
3:o alt, i de fall der räntan för meddelade lån ej är utfäst till
mer än fem för hundradet om året, Banken eger, vid låns utgifvande,
afdraga räntan för hela lånetiden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta
sig till godo beräkna * procent i månaden, eller 8 procent för året,
dock med skyldighet för Banken, att, så vida den af sistnämnde förmon
sig begagna vill, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande, sist
inom en månad efter förfallotiden deraf, varder anställd, och, i allt hvad
på Banken ankomma kan, skyndsamligen utföres. Vid fordringars indrifvande
njute Banken samma handräckning, som för Rikets Ständers Banks
Discontverk stadgas.
$• i4-
Varor och gods, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning
eller uppbud, genom offentlig auction försäljas.
Banken vare berättigad sjelf inropa pantsatt eller utmätt egendom,
sorn på auction för dess räkning ulbjudes, med iakttagande likväl, att sådan
egendom åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken
ske kan; men all annan handel, med undantag af guld och silfver, vare
e för Sedelbank förbjuden.
i5.
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, dervid Ledamöter
i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fattas om Bolagets
angelägenheter.
$. 16.
Före ordinarie Bolagsstämma böra Revisorerne, jemte ett af Kongl.
Majit ulsedt allmänt Ombud, sammanträda, lör att taga kännedom om
Hur till Banco- och La°-Utskottens Utlåtande N.o 4*
21
Bankens hela slällning, samt granska, ej mindre Bankens förvaltning, i
alla dess delar, än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgrfves Berättelse, hvilken,
sedan den vid Bolagsstämman undergått granskning, genast skall insändas
till Kongl. Maj:t, och, på Directionens föranstaltande, till allmänhetens
kännedom befordras.
$. 17.
Bank-Directionen åligger alt månadlligen lill Kongl. Maj:t insända en
öfversigt af Bankens ställning, samt dessutom ofördröjligen meddela alla
de upplysningar, med undantag af hvad som rörer enskildes förhållanden
till Banken, hvilka af Kongl. Maj:t infordras. Ställe sig ock Direclionen
och Bolaget noga till efterrättelse allt hvad denna Lag föreskrifter, så
kärt dem vara må, att vid sina privilegier varda hibehållne.
2. Capitlet.
Om A etiel an k.
För Acliebanks stiftande fordras, att den af delegare tecknade summa
uppgår till minst (en million Silfver Riksdaler) (4 millioner R:dr Banco
Courant.) Pröfvar Kongl. Majrt ändock, i anseende till rörelsens storlek
i den del af landet, der Inrättningen är i fråga, att en större Bank behöfves,
fastställe då teckningssumman lill än högre belopp.
Ej vare någon berättigad till mindre teckning i Actiebank, än ((,000
R:dr i Silfver) (/j,ooo R:dr Banco Courant), hvilket belopp räknas för en actie.
19.
Hvarje delegare i Aclie-Rank skall, vid aclie-brefvets emottagande,
ehvad det ställes till viss man eller till innehafvaren, utfärda förskrifning
till Bolaget å det belopp, som icke redan är insatt.
20.
Actiebank tillåtes ej träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom dtrft
contanta inbetalning, som lör rörelsens början pröfvas nödig, insatt,uti
guld eller silfver, eller sådana hypolheker, som 1 Cap. 6 § omförmäler
ett belopp, motsvarande minst en fjerdedel af hela det tecknade aetie-capitalet
elle»4 grundfonden, hvilken insatts skall, till allmänhetens
Hor lill Råneo- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4.
Säkerhet, uti Landl-Ränteriet eiler annat allmänt förvaringsrum nedläggas
i en cassa-kista med tvänne lås, hvartill Konungens Befallningshafvande
föi vare den ena nyckeln och Bank-Directionen den andra.
Ö^ver berörde insatts må Bolaget ej annorlunda disponera, med>n
Bank-rörelsen fortsattes, än att de nedsatte hypolheken må utbytas emot
andre, hvilka, elter pröfning på ofvan stadgadt sätt, anses jemngode med
dem, som återtagas; men vid Bankens upplösning och utredning må delegare
åtel lyfta hypolheken i den nion de kunna ådagalägga, alt depositionen
öfverstiger beloppet af Bankens utelöpande och gällande förbindelse
r.
^ 21.
Delegare i Actie-Bank vare ock skyldige, så väl att inom ett år
från Bankens öppnande contant inbetala minst en fjerdedel af det tecknade
aclie-capilalet, å de terminer Bolaget funnit för godt bestämma,
som ock alt, i den nion Bolaget föreskrifva och Dirrclionen i enlighet
dermed infordrar, fullgöra inbetalning af återstoden, vid påfölj i för
den delegare, som någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, ali varda
förlustig sin aclierätt och sina förut gjorda insattser, hvilka i sådant
fall Bolaget tillfalla.
22.
Den sålunda förverkade actien kan, efter alt genom Kungörelse i
allmänna Tidningarne hafva blifvit lill viss numer uppgifven och dödad,
under annaa numer utfärdas.
3: eije Capitlet.
Om solidarisk Bank.
s. 23.
Solidarisk Bank må ej stiftas med en tecknings-summa under
(200,000 Silfver R:dr), (1,000,000 R:dr Banco Courant.) Antalet af delegare
med solidariskt ansvar må icke understiga femtio eller något deras
lottbref lyda å mindre än (100 Silfver B:dr) (4oo R:dr B:co Courant).
$• 2 4.
Lottegare uti Solidarisk Bank, Commandit-delegare alltså undantagne,
skola på det sätt ansvara en för alla och alla för en, att sedau
Hur till Banco- och Lag-Ulskotttns Utlåtande iV.-o 4-
Diteclionens samtlige Ledamöter först undergått utmätning, men full
tillgång saknats i deras lösa egendom, bristen kan genom ny lagsökning
utkräfva* bos den eller dem bland Lottegare, fordringsegaren finner
för godt0}.
$*. 2*5\
Lottegare, som sålunda blifvit nödsakad för Bolagets skuld erlägga
betalning, bafve rätt låta densamma, utan ny lagsökning, men efter en
mellantid af åtta dagar, genom underexecutor åteiuttaga bos annan Lott
-
*) Man synes ej vara belåten dermed, ehuru solidariskt ansvar är en garanti, som alldeles
saknas i Aclie-Banker, alt detta ansvar stannar vid en gemensam laga borgen
Jbr all brist i Bankens eapital-upplag. Man fordrar, alt ansvarigheten skall vara
sådan i det näi mäste, som borgen Jör egen skuld. Sådan borgen ilrädes dock
icke utan med kännedom om bestämd summa och tiden, när krafvel kan inträffa,
— hvarom solidarisk Lollrgire, — i händelse han vistas på afstånd från Rank,—
alldeles icke kan ega någon kännedom. Men å andra sida när oneklig!, alt, om blott
förmögna män kunna förmås ingå i solidariske Bank-Bolag, sa bör dessas credit
bli orubblig och Lottegares personer och enskilda förmögenhet just deiföre förblifva
oantastade. För alt minska den likfullt rnöjliga farhågan eller rättare,
lör att undanröja den misstänka, sorn hos de rikaste i en ort kunde afhålla dem
från inträde, nl.l nemi. en möjligtvis ondskefull Direction, sedan den i conrplott
gjort sin egen förmögenhet oåtkomlig, skulle kunna, för chikan skull, vilji rigta
ett lagsöknings-anfall mot den rike (en supposition, som väl blott bar möjlighet meri
ej rimlighet för sig) — så tiar man uttänkt en regress eller åtrrvinningstafan ,
på sätt näslsjåervle »5 §, visqr, hvarigenom den rike åtminstone såg sig i tillfälle,
att nästan ögonblickligen försätta sina med-delegare i samma klämm i. och hvars
följd bolde förmodas bli, att de alla, vid första notis, skyndade till hans befi iande.
Några i öfrigt liktänkande härom hafva skiljt sig från min åsigt i så måtto: att
en del trott stadgande! genom Reglemente i Bolaget kunna fyllas — hvilket vederlägget!
dermed, alt executor ej befattar sig med Reglementet; — alt andra ansett
definitiv liqvid böra ske, så att hvarje delegare får vidkännas sio råtta andel
i bristen,' hvilket likväl föiutsätter, att utmätningen skulle fortgå till sista mannell
dessutom möjligen medföra tvist om rätta beloppet lör afdrag. Jag bör derföre
här tydligen ge tillkänna, att afsigten med denna, vexel-rätt liknande regi ess, blott är ,
att den skall innefatta den högsta grad af skyndsamhet till samtliga Lottegares
bemödande att hälla hvarandra skadeslösa. — Liqviden om definitiva bristen kan
då få anstå, utan att differencen, frivilligt åtagen af den, som har pengar inne,
Lan varn af betydenhet.
Ändtligen tiar , sorn jag tror, en Ledamot, Assessor Hessle vägrat med mig lorena
sig derföre, att han anser ändringen i förut gällande Lag lör stor. Jag skulle
vilja fråga: hvad betyder huru stor ändringen är för eli visst lall, om den är
nödig?
>24
Hör till Banco- och Lag-TJtshottens Utlåtande IV.-o 4-
egare. På samma sätt och med samma vilkor eger hvar efter annan, i
den ordning honom godt synes, förfara med återvinning, till dess, genom
utredning af Bankens tillgångar, eller inbördes öfverenskommelse»
annorlunda Lottegare emellan blifvit uppgjordt.
<$'. 26.
Återvinning, enligt nästförestående §, får icke af Directionens Ledamot
emot annan Lottegare anställas, så vida ej denne jemväl är Ledamot
af Direelionen.
Vid slutlig utredning fördelas den brist, som i Bankens tillgångar
kan yppas, emellan samtlige Lottegare, i mon af hvarderas lotter.
$• 27.
Lotlbref skall ställas till viss man. Och medför öfverlåtelse deraf
icke rätt alt i Bolaget inträda, utan Directionens, för dess del, lemnade
och af Bolaget, vid nästföljande Bolagsstämma, stadfästade samtycke.
Då lottbref, genom laga fång, kommit i annor mans ego och nye
innehafvaren vägras inträde i Bolaget, eller då nya egaren icke vill i
Bolaget inträda, vare Bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd anmälan
till Directionen, minst tre månader före ordinarie Bolagsstämma,
alt loltbrefvet, för Bolagets räkning, inlöss med det belopp, som deri
blifvit insatt.
28.
Vid inträffadt ombyte af egande-rält till lottbref, förblifve alltid
förre innehafvaren, eller hans arfvingar, qvar i solidarisk ansvarighet,
intill den, ett år efter nästa ordinarie Bolagsstämma, påföljande Stämmans
slut, då förre Loltegaren, i fall Banken ej iråkat obestånd, eger
återfå sina förbindelser.
«$*• 29.
Jemte den, enligt 5 §., i allmänhet stadgade inprotocollering och
Kungörelses utfärdande, skall Rådhus-Rätt, beträffande solidarisk Bank,
i sitt Proloccll och Kungörelserne låta inflyta namnen å samtlige Lottegare
i Bolaget. Och skall Directionen ofördröjligen, efter hvarje ordinarie
Bolagsstämma, till Rätten inlemna uppgift å alla dåvarande Lottegare,
hvarefter densamma, på Bolagets bekostnad, af Rätten, i vanlig
ordning, å nyo kungöres.
Med
flor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
a5
Med Herr Grefve Frölich hafva instämt: Herr Bogeman, Herr Prosten
Afzelius och Herr Doctor Engeström.
Herr Friherre Stjernstedt: ”Då Högloflige Banco- och Lag-Utskotten
vidblifvit sitt i Bet. N:o 2 gifna tillstyrkande, att enskilde Låne- och
Sedel-banker skulle ega rätt att, med fond af credilsedlar, utfärda egna
dylika skuldförbindelser, utan skyldighet alt dem i något fall med verkligt
mynt inlösa, så anhåller jag, att få mot detta beslut åberopa min
vid nämnde Bet. afgifne reservation, jemte lillkännagifvande, all jag befarar,
om detta tillstyrkande vinner kraft af Lag, se oss ånyo, fast på
en omväg, inledde på den olycksaliga myntförsämringsbana, som vi så
nyligen lemnat. Förflutna tiders erfarenhet har visat omöjligheten, alt
genast indraga det öfverflödiga pappersmyntet, när man för sent funnit,
att det metalliska blifvit otillräckligt, för att i sitt fulla värde bibehålla
det förra i omlopp; och min öfvertygelse är, att samma förhållande
kommer att inträffa, fastän sedel-emissionerna skett med biträde af Privatbanker.
” ,
Herr Stuart, C. G.: ”Genom den nyligen verkställda realisationen,
har äfven vårt fädernesland ändtligen erhållit ett verkligt mynt, en förmon,
hvaraf det olyckligtvis alltför länge varit i saknad. Sålunda är visserligen
numera det väsendtligaste hindret för landels förkofran i industriell och
oeconomiskt hänseende undanröjdt. Men, så vida icke delta mynt, genom
ett ändamålsenligt och väl ordnadt Banksystem, hålles rörelsen
och industrien, på ett för densamma fördelaktigt sätt, tillhanda, komma
de efterlängtade nyttiga verkningarne af realisationen, i afseende på den
enskilda och allmänna förmögenheten och välmågan, otvifvelaktigt alt
visa sig vara, om jag så kan uttrycka mig, af mera negativ än positiv
natur. I sådant fall kommer densamma nemligen, efter ali sannolikhet,
att på ett vida verksammare sätt bibehålla den redan förvärfvade förmögenheten
vid oförminskadt värde, än att, genom industriens och näringarnes
lifvande, framkalla en ökad och mera allmän välmåga hos Svenska
folket. — Det oskiljaktiga sammanhang regleringen af Rikets penningeväsende
eger med ordnandet af både allmänna och enskilda creditförhållanden,
har derföre bort föranleda så väl Regeringen som Representationen,
att samtidigt egna sin uppmärksamhet åt dessa vigtiga
föremål för deras gemensamma omsorger. En icke aflägsen framtid
kommer också att utvisa, i hvad mon och till hvad grad de bägge
Bih. lill R. St. Prot. i83A och i83S. 6 Sand. 2 dfd. 4
Häftet 3*.
lior till Banco-och Lag-Utsholtens Utlåtande N.o J.
Statsmagternes bemödanden och åtgärder vid innevarande Riksdag motsvarat
Nationens rättmätiga anspråk i berörde hänseenden. På grund af
min enskilda öfvertygelse oell enligt den erfarenhet jag vunnit under
Banco- och Lag-Utskottens öfverläggningar om det nu afgifna Lagförslaget,
anser jag mig dock på förhand håde kunna och böra förklara,
att, derest Regeringen inför Rikets nu församlade Ständer fram lagg t ett
behörigen utarbetadt förslag till Lag för enskilda Bank-inrättningar,
densamma gifvit, ej mindre folket än dess representanter, ökade anledningar
till belåtenhet och tacksamhet. Saknaden af den ledning för
Utskottens arbeten, som endast härigenom skulle kunnat vinnas, har
också, oaktadt alla enskilda, i flera fall berömliga och förtjenslfulla
ansträngningar, nödvändigt måst föranleda ett ungefärligen dylikt resultat,
som det nu justerade Betänkandet utvisar. Att en så sammansatt
representation som den Svenska, hunden af de mest invecklade och oJämpliga
former, skall kunna uppgöra och i sin helhet utarbeta ett alldeles
nytt och antagligt Lagförslag, torde icke heller med något sken af
rimlighet kunna begäras, helst om, på sätt händelsen, i afseende å
den nu föreslagne Lagen, varit, de hufvudsakligaste grunderna för densamma
måst hemtas, mindre från härstädes kända och lill sina verkningar
pröfvade föi hållanden, än från vetenskapliga theorier eller erfarenhetens
lärdomar inom fremmande länder. Jag anmäler såll des icke min
reservation emot det af Utskotten uppgjorda Lagförslaget, i ändamål att
uttala något klander emot de tillfälliga majoriteter, sorn åstadkommit
de, efter min tanka, i flera afseenden sinsemellan mindre öfverensstämmande
och löga ändamålsenliga föreskrifter. Skiljaktigheten i åsigUr och
begrepp hos mer än 5o personer, som ofta vexelvis deltagit i ht sluten
och som, med få undantag, hvarken egt tillfälle eller anledning, att
förr än vid afgörandet begt unda det till deras behandling hänsk juina
ämne, torde äfven vara en fullt tillräcklig förklaringsgrund både i det
ena och det andra hänseendet.
Jemte dessa, af förevarande Betänkande framkallade allmänna åsigter,
anser jag mig skyldig, att reservationsvis inför R. Fl. St. anmäla de
hufvudsakligaste omständigheter, i afseende på hvilka jig varit af skiljaktig
mening med Utskottens pluralitet. Jag får således vördsamt förklara,
att jag icke kunnat inse behofvet af, celi derföre ej heller bidragit
till de flerfaldiga reglementariska föreskrifter, som uti Lagförslaget
förekomma, och hvilka, enligt min åsigt, skola erhålla en mera lämplig
och naturlig plats i de Bolags-reglor, som, före Bankernes organise
-
lior lill Banco- och Lag-Ulskottcns Utlåtande N.o 4.
27
rande, böra af Kongl. Maj:t granskas oell fastställas. Deremot befarar
jag högeligen, alt dessa på Bankernes förhållanden till allmänheten föga
inverkande delai 1 föreskrifter, i deras nuvarande form, komma alt, uti
icke obetydlig grad, försvåra och hindra enskilda B mk-inrättningars
uppkomst. Likaledes har jag ansett denna Lag icke böra innehålla sådana
stadgandet), sorn, genom förut utfärdade, ännu gällande Lagar och
Fot fattningar, äro till allmän efterrättelse meddelade. Enligt min tanka,
bär det förnämsta föremålet för den ifrågavarande lagstiftningen bort
vara, att förekomma förluster för innehafvarne af Bankernes sedlar,,
vare sig genom dessa sedlats alldeles uleblifna eller fördröjda inlösen.
Hvad de så kallade solidariska Benkel ne beträffar, anser jag också sede!-  innehafvarnes säkerhet emot sådana förluster vara behörigen betryggad.
Men deremot synes mig, i afseende på Acliebankernes sedlar, garantierne
ej vara lillfyllestgörande, med mindre actieegarne åläggas, genom
ingångna förbindelser, ikläda sig en bestämd ansvarighet för de tecknade
acliebeloppen. Dessutom har jag ansett, att Bankerne bort förklaras
skyldiga, att med klingande mynt inlösa sina sedlar, efter en viss
tids förlopp (t. ex. från och med år i843}> derest icke Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer skulle dessförinnan finna skäl annorlunda förordna.
Den tidepunkt torde åtminstone böra förberedas, då icke all penningerörelse
och all contant förmögenhet inom Svea Rike uteslutande skall
bestämmas af silfvermassan uti hvalfvén af Rikets Sländers Bank. Vigten
af de mångfaldiga, både politiska och financiela skäl, som tala för
en förändring uti nuvarande förhållanden i delta afseende, lär icke
kunna af någon med skäl bestridas. — Beträffhnde beloppen af grundfonderne
och ac,t iesummorna, så hade jag önskat, att Utskotten, i högre
grad än Lagförslaget ådagalägger, erkännt den vida öfvervägande nyttan
och fördelen för landet af några få stora och solida Bank-inrättningar,
i jemförelse med flera mindre betydliga Banker.
Slutligen får jag förklara, alt jag, för min del, anser det af Herr
Grefve F/ölichj uti dess reservation, framställda förslag till Lag för
enskilda Banker i de flesta falk ega ett afgjordt företräde framför det.
Lagförslag Utskottens Betänkande innehåller. Jag är derföre äfven benägen,
att med min röst understödja förstnämnde förslag, sedan detsamma
undergått några förändringar i vissa delar. Efter dessa förändringars
iakttagande, i afseende hvarpå jag får åberopa dels mitt nu
afgifna yttrande och dels Herrar Hesslås oeh Sahlins reservationer, deruti
jag jemväl instämmer, torde delta Lagförslag, såsom det ändamåls
-
28
Hör till Banco- och Lag-Vtskottens Utlåtande N.o 4-
enligasle, som under nuvarande förhållanden sannolikt kan åstadkommas,
både tunna och böra af Konung och Ständer antagas.”
Herr Nordenankar: ”Vid den omarbetning, sorn Lagförslaget rö
rande
enskilda Banker nu undergått, har det ovanliga förhållande inträffat,
att en del af de förenade Utskottens Ledamöter redan i början
skiljt sig ifrån majoriteten, för att förena sig om ett serskildt Lagförslag
och dermed ingå till Rikets Ständer. Följden af denna oformlighet har
blifvit, att intetdera af dessa båda arbeten vunnit den fullkomlighet,
som man kunnat vänta, i fall ett gemensamt förslag hade blifvit med
mera enighet och under idéernas friare utbyte, af de förenade Utskotten
handlagdt, och Riks-Slåndens villrådighet vid valet emellan de 2:118
måste ökas, då Utskotls-majoriteten icke reservationsvis kunnat eller
bort antyda contraförslagets brister.
Utan att vilja gå den allmänna pröfningsrätten i förväg, vill jag
dock öppet uttala, att jag anser hvartdera förslaget ega sitt serskilda
värde, men att de förenade Utskottens närmast öfverensstämmer med
min öfvertygelse, och jag upptager således detta senare till ledning för
mina anmärkningar och reserverar mig i de delar, der jag anser, att
misstag blifvit begångne och att rättelse kan vinnas, utan alt för mycket
rubba det hela.
Genom enskilda motioner och under Lagförslagets förra behandling
var en betydlig skilnad emelian solidariska och Actiebanker uppdragen,
så alt man icke utan skäl ansåg de förra allt för mycket gynnade
på de senares bekostnad. Denna skilnad har under beredningens
olika stadier allt mera och mera bortfallit, och genom en slutlig förening
af hvad som ännu i Lagens 2 och 3 Capitel finnes åtskiljdt, kan
man nu, i min tanka, utan skada för det hela, öfva än mera rättvisa
och gifva hela Lagförslaget mera logisk enhet.
Mili mening är ingalunda, att icke solidariska Banker äfven må få
bildas, och jag anser således, att man bör tydligen i Lagen, med bibehållande
af 24 §•, bestämma, huru den solidariska ansvarigheten, der den
af Bolagen frivilligt ingås, bör förstås och tillämpas, men någon serskild
lagstiftning kan jag ej anse nödig, sedan Utskotten fordrat i66-|
procenls säkerhet (låntagares förbindelser inberäknade) för utgifne credilsedlar,
och dessutom sådana garantier, att äfven Aetiebankerne kunna
ega anspråk på allmänhetens förtroende, och att de, i likhet med solidariska
Banker, böra få njuta af en genom lagstiftning controlerad, men
icke onödigtvis begränsad frihet.
Hor till Banco- och La"-Utskottens Utlåtande IV.o 4-
29
Ur Jenna synpunkt vill jag i det följande visa, huru en sådan
sammanjernkning af Lagens flera Capitel kunde verkställas.
12 §. Man har i Sverige sökt att göra låne-änstalterna så beqväma
för alla classer af lånsökande som möjligt, och den skuldmassa, sorn
trycker nationen, är endast en naturlig följd af den lätthet man beredt
att kunna balancera stående skulder. Så länge creditbruken i delta afseende
icke genom Lagstiftarnes mellankomst förändras, skall, såsom
hittills, hvarje ny låneanstalt blott medföra ökade skulder, capitalen
afledas från varuomsättningen, och näringarne fortgå i onaturliga riktningar
eller afstanna i brist af förlagsman. Man vill uti Privatbankerna
blott se nya medel, att till vingleriels näring, i vanlig discontform,
öka landets 1 å ne ti 11 gångar och utsprida ett nytt pappersmynt, som man
ännu så nära realisationens början icke vågar att öppet begära directe
från Tumba, och, med förbiseende aflandels allmännare interesse, undviker
man att begagna den tillfälliga frihet, som en ny lagstiftning lör
Privalbankerne erbjuder, alt, utan band af några äldre anspråk, gifva
åt creditsystemet i landet en förbättrad organisation, hvilken det väl är
modernt att säga sig hylla, men som man, i bakvänd ordning, genom
hypolheksföreningar, ökade mynlrepresentativ och ökade lånetillgångar,
tro sig kunna vinna.
Endast såsom ett medel lill en reorganisation af crediten och endast
med vilkor af en sådan, ega Privatbanker för mig något värde; ty
såsom pappersmyntsfabrik eller undsättnings-anstalt ega, i min tanka,
Statsbanker i allmänhet ett afgjordt företräde.
Huru låneanstalternas organisation måste olika inverka på landets
rörelse är lätt att inse. Om t. ex. Privatbankernas längsta utlåningstermin
bestämdes tili 3:ne månader, och lagsökning derefter borde genast verkställas
(en stränghet som jag likväl är långt ifrån att nu yrka), så
blefve den närmaste följden, at Bankerne icke gåfvo stöd åt egendomsspeculationer
eller långa och ovissa beräkningar; det i Sverige ovanliga
förhållandet skulle inträffa, alt låneanstalterna blefve fullt tillräckliga
för hvarje säker, hastig och vinstgifvande speculalion; i stället för att,
såsom de fordna filial-disconlerne, söka vinna på rörelsens sjelfsvåld,
skulle Bankerne sins emellan täfla att accomodera mot nedsatta räntor;
producenten skulle alltid ega öppet tillfälle att belåna sina säljbara varor,
eller den vexel han dragit på köparen, och i samma mon som
omsättningstiderna i landet förkortades, kunde rörelsecapitalet förökas,
utan nedsättning af dess inre metalliska värde.
3o
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
Jag har här velat antyda en grundsats, enligt hvilken jag önskat,
att raan i sjelfva denna Lagstiftning, genom föreskrift om iåntermineruas
förkortning och ökade fordringar på säkerhet och ordning, gifvit åt hela
lånerörelsen en förändrad caractere, som, i min tanka, skulle gifva bankrörelsen
en ny riglning till understöd åt näringar och handel, i stället
för att öka discontvingleriet pä myntvärdets bekostnad. För grundsatsens
tillämpning vågar jag likväl ej nu föreslå mera, än alt längsta lånetiden
måtte förkortas till 6 månader och alt lagsökning bör ske inom
i4 dagar efter förfallodagen.
j8 §. kan förenas med den 23, om man utan åtskilnad Bankerna
emellan stadgar en minimisumma af ii million R:dr och ett actievärde
af looo R:dr courant. Vill man bibehålla de skiljakligheter, som Utskotten
i dessa delar föreslagit, så kunna likväl dessa i olilia moment af samma
§ upptagas.
19 §. anser jag innebära ett stadgande, sorn äfven för solidariska
Bmker är högst nödigt. Denna §. bör således, äfven om Lagens delning
bibebålles, uppflyttas ibland allmänna bestämmelser; — hvaremot 28 §.
kan helt och hållet utgå.
Sista momentet af Grefve Frölichs 8 §., rörande prioritet förcreditsedlarne
tror jag förtjena att afses och kunde finna sin plats såäbm ett
nytt moment i denna Utskottens 19 §.
20 §. bör lika så väl som den 19 utgöra en allmän bestämmelse.
Om man vill medgifva fördelen af stora Banker, som ega styrka att
bibehålla en lugn och oafbruten lånerörelse och som icke svigta för ternporairt
vidriga conjunclurer, så mäste man på det högsta ogilla, att den
nu föreslagna Lagen, rörande solidariska Banker, icke innehåller någ#n
bestämmelse, motsvarande denna 20 §, med föreskrift, att icke allenast en
hög teckning utan äfven en derefter proportionerad insats skall verkställas.
Då man icke velat på solidariska Bankerne tillämpa samma grundsats,
som 20 §. uttrycker, och då man i 28 §. velat tiil Bolagets egen
disposition öfverlemna alla säkerhetshandlirigarne, så har man eluderat
allt stadgande om minimibelopp för bankanläggning, samt öppnat vägen
för missbruk och rörelsens sjelfsvåld.
21 §. kan helt och hållet utgå eller dess innehåll uttryckas 1 ett
nytt moment till den >9 §.
Hvarföre icke solidariska och acliebanker skulle få utgifva sedlar på
lika valeurer, kan jag ingalunda inse. Sedlarne röra sig icke på olika
Hor till Banco- och Lag-Vtskottens Utlåtande IV:o 4- 3l
pkrner, oell då säkerheten är gifven, böra actiebankscdlarnes circulation
jå landsbygden lika litet försvåras, som de solidariska Bankernas sedlar
kunna eller böra förvisas från städerna.
Bestämmandet af sedelvaleurermes minimum ulgör ett vigligt lagstiftningsärende,
emedan derpå beror förbållandet emellan massorna af
ett lands metalliska och representativa mynt, och ju större andel i den
allmänna rörelsen man åt det förra bar inrymt, således ju större sedelvaleurer
man fordrar, ju mera är det representativa mjmtels värde beIryggadt.
Å andra sidan måste rörelsens beqvämlighet och metalliska
för rådens tilli äcklighet afses. '
För mig är det således oförklarligt, huru de emot Utskottens lagförslag
sammanstämmande reservanterne ansett, att sedelvaleurerne böra
förbigås oell så likgiltigt betraktat ett ärende, som i andra länder anses
så vigtig < cb alltid utgjort föremål för grundliga öfverläggningar, Parlaments-
och Congress-AvCter.
Jag föreslår, alt de olika sedel valeurerne, som Utskotten uti 33 och
29 §§. föreslagit, mätte sammanjemkas och blifva motsvarande vår nuvarande
silfverenlrel, eller \ R:dr courant.
a3 se 18.
25 tiar 11’gjort föremål för vidlyftiga öfverläggningar. Om solidariska
ansvaiigbeten skall innebära någonting, bar man ansett, att actierne
n å«le vara ställde på viss man och att de icke böra kunna utan Bolagets
samtycke transporteras. Reservanterna hafva velat skydda eganderälten, då
de ålagt Bank-Bolaget att inlösa Adier, hvilkas öfverlåtelse till annan man
blifvor vägrad. Det för ra stadgan let störer rättsbegreppet och skall måhända
hindra solidariska Bankens uppkomst, det senare upphäfver till en
del ansvarighetens betydelse. Jag kan således i detta afseende hvarken
gilla Utskottens eller Grefve F/ölichs förslag, men anser, att allas interesse
kan bevaras ger om ett stadgande, att äfven solidariska bankaclier
kunna fr itt öfvei låtas lill viss inför Directionen uppgifven man, meri att
den afgående delegarens solidariska ansvarighet för Bankens före dess afgång
utgifne förbindelser fortfar i 3:ne års tid.
Bankactierna kunna då fritt antaga sitt rätta värde. Allmänhetens
lisk, att Bolaget skall blifva sammansatt af mindre lörmögna personer,
ä-i ej större än vid första stiftelsen. Hvad som vid det ena ombytet af
delegare förloras, vinnes vid ett annat, och om verkeligen den garantie,
som Bolagets sammansättning erbjuder, skulle förminskas, så eger allmän
-
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.-o 4-
beten under de 3:ne åren tillräcklig tid att återtaga förtroendet, helst
en fullständig förteckning på delegare alltid finnes tillgänglig.
Om detta förslag antages, kunde en serskildt §. derom uppställas,
hvarmed älven den liär nedanföre omnämnde 27 §. kunde förenas.
27. Ett ständigt införande i Tidningarne af hvarje ombyte af delegare
i Rikets åtskilliga Banker, anser jag icke lämpligt. Nyfikenheten
kan visserligen någon gång derigenom blifva tillfredsstäld, men för affairsmannens
bedömande af Bankers soliditet, blifver en sådan slående
tidningsartikel af ringa värde. E11 på Bankens hufvudcontor alltid för
hvar man tillgänglig förteckning öfver Bolagets inleressenter och öfver de
afgångne ledamöter, hvilkas ansvarighet ännu ej upphört, anser jag vara
en tillräcklig och ändamålsenlig ledning för bestämmandet af den credit
man vill tillerkänna åt Banken.
28 se 19.
29 sc 22.”
Herr Prosten Mittag har reserverat sig emot den af Utskotten beslutade
8 §. af förslaget och i afseende härå åberopat den af Herr Grefve
Frölich afgifna reservation.
Herr Prosten Astrand har reserverat sig under åberopande af Herr
Doctor Hvassers reservation emot förra Betänkandet.
Herr Holm: "Emot Höglofl. Banco- och Lag-Utskottens senare förslag
till Lag för så kallade enskilde Låne- och Sedelbanker, reserverar jag mig
i afseende å nedan antecknade §§. nemligen:
4 §• JaS anser, alt enskild Bankrörelse icke bör få bedrifvas annorstädes,
än i stad, i följd af denna rörelses art och beskaffenhet, alt vara
till egentligen för den större rörelsen och att underkastas lätt och hastigt
verkställbara controler, hvilket endast inträffar på städerne, der trafiken
och följaktligen äfven omsättningen af rörelsecapital är lifligast, och
der permanent Domstol finnes. —• Jag kan nemligen vid RådhusRätt, när
som helst, få uppgift på Bankens actie- eller lottegare, men icke så vid
Härads-Rätt, och ojemförligt lättare har jag att utföra min talan emot Banken
vid stads än vid lands Domstol. Början af l\ §. bör således, enligt
min åsigt, erhålla denna lydelse: ”Bankrörelse får ej drifvas annnorstädes
än i stad, och skall, före Bankens öppnande, Bolaget till Rådstufvu-Rätten
aflemna etc.
5 2 Mom. Dat måste vara klart, att vid hvarje Bank skall finnas
åtminstone en officierande person utom Directionens Ledamöter, han må i
öfrigt
lior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
33
öfrigt benämnas för Kamererare, Bokhållare, Casseur m. m., och denne
person anser jag böra underskrifva Bankens sedlar och invisningar jemte
a:ne dess Directeurer. Det innefattar åtminstone en anledning mer lill
control, än om underskrifterne verkställas blott af Direclionens Ledamöter.
y Denna §., som lernnar för ir.ycket rum åt godtycket och dessutan
synes mig lill det dermed åsyftade ändamål vara temligen problematisk,
bör, efter min åsigt, helt och hållet utgå.
8 $. Ej mera, än den högsta lagliga ränta eller 6 proc , bör kunna
Släggas ett Bankbolag, som ej genast uppfyller sina förbindelser.
Denna skillnad emellan Bankens och dennes gäldenärers förbindelser
anser jag vara rättsenlig, och torde en högre ränteberäkning dessutan, i
händelse af concurs, komma att föranleda till densammas fördröjda utredning.
12 §. 2 morn. anser jag böra erhålla denna lydelse: ”Actie- eller loltbref
må icke belånas i den Bank, der de äro utgifne, och ej heller i någon
annan enskild Låne- och Sedelbank.” Jag anser det nemligen vara
vådligt att tillåta desse credit-associationer, att intrassla sig med hvarandra.
Förtjena Bankerna förtroende, så uteblir detta icke i afseende å deras
actie-och lottbref, och i sådant fall bör de senares innehafvare icke
hafva svårt, att hos enskild man eller i publik Gassa erhålla ett tillfälligt
lån emot hypothek af actie- eller loltbrefvet. J allmänhet är alt önska,
det ingen annan gör sig tili delegare uti ifrågavarande Banker, än den,
som kan undvara det insatta capitalet.
i5 $. Häruti bör, på sätt Herr Grefve Frölich uti dess reservation
föreslagit, jemväl intagas, alt Revisorer skola utses till förrättande af den
granskning, som bör föregå nästa ordinarie Bolagsstämma.
iy §. I likhet med hvad Herr Grefve Frölich i dess reservation föreslagit,
anser jag, att ett tillägg till denna §. kan och bör ske, som gör
hela 4 Gap. öfverflödigt, och torde detta tillägg kunna erhålla följande lydelse:
”Ställe sig ock Directionen och Bolaget till noggrann efterrättelse
allt hvad denna Lag föreskrifver och hvad Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
dermed kan finna nödigt att, vid privilegiets utfärdande, förordna,
vid äfventyr, att eljest hafva Bankprivilegiet förverkat.”
18 $' Under förutsättning, att Lagstiftningen i förevarande fall hufvudsakligast
bör afse allmänhetens säkerhet emot förluster genom enskilde
Bih. till R. St. Prot. i834 och i83S. 6 Sami. i /4fd.
Häjtet 3'z~.
5
34
Hur till Banco- Och Lag-Ufskottens Utlåtande N.o 4-
Låne- och Sedelbankers operationer, för hvilket ändamål det ock varit
angeläget att stadga ett visst minimibelopp, samt att utvidgningen af en
Banks rörelse bör blifva en otvungen följd af sådana omständigheter, sorn
sjelfmant framkalla densamma, anser jag den åt Konungen i denna §. öfverlemnade
pröfningsrätt vara öfverflödig. MelUnmeningen från ordet
pröfvar lill och med ordet belopp bör således, efter min åsigt, utgå.
24 • mom. bör, efter min åsigt, erhålla följande tillägg: ”Och va
re
den lottegare, sorn sålunda måst godtgöra Bankens skuld, berättigad,
att, på grund af det inlöste utslaget, hålla sig till den eller de bland öfriga
lottegarne, han för godt finner, för återbekommande af den utbetalda
summan, med afdrag likväl af hans andel i den gemensamma skulden.
” Det mätte icke erfordras någon vidlyftig deduetion för att ådagalägga
rättvisan och billigheten deruti, att lottegare i solidarisk Bank, som
måst betala densammas skuld, skall ega rättighet att bålla sig till öfrige
lottegarne, de der ingått i Bolaget uitder enahanda äfventyr, som han.
Att lian likväl icke bör kunna utsöka sin egen andel i skulden måtte äfven
vara ternligen klart, och svårt kan det aldrig blifva alt få denna andel
bestämd A till exempel, som måste betala Bankens skuld å ioo R:dr,
eger 4 lotter i Banken. Han återsöker således detta belopp, minus A_:delar
eller ^-tdelar, allt efter lotternes antal, hos B, som sedermera procederar
på enahanda sätt, om lian så för godt finner. Hvar och en lottegare
får sålunda vidkännas sin andel i skulden, men icke heller mera.
25 torde böra erhålla ett nytt eller tredje morn. så lydande: ”Vill
ny innehafvare af lottbref ej i Bolaget inträda, eller vägras hans begäran
derom, åligge det Directionen, att lottbrefvet för Bolagets räkning, sist vid
nästa ordinarie Bolagsstämma, inlösa med det belopp, som derå blifvit insatt,
och varde i t by fall förre loltegarens förbindelser återställde.” Detta
tillägg ventilerades inom Utskotten, men råkad« i en tvär vändning att
förfalla. Nyttan och nödvändigheten deraf torde emedlertid icke behöfva
bevisas.
27 ,$*. I öfverensstämmelse med de åsigt er jag förut yttrat angående
Bankrörelses bedrifvande endast i stad, torde, om samma åsigter gillas, orden
”eller Domhafvande»” böra utur denna §. utgå.
3o § med thy åtföljande hela 4 Capitlet torde saklöst kunna utgå,
om det föreslagna tillägget till 17 § antages. Gradationer af ansvar för
öfverlrädelser af en Lag, som bar ett enda bestämdt ändamål, det nemligen,
att hindra de ifrågavarande credit-associationerna alt blifva skadliga
för samhället i allmänhet och för dess medlemmar enskildt, synas mig vara
Hör till Banco- och Lag-llts/sottens Utlåtande iV.o 4-
35
olämplige. Dtt enda lämpliga ansvaret, och det oeftergifligen, hör vara
förlust af rättigheten »It vidare drifva Bankrörelse samt skyldighet alt gifva
skadeersättning.
Då jag i flere hänseenden delat ena reservanten Herr Grefve Frölichs
åsigter, utbeder jag mig slutligen att i dessa delar få instämma uti hetnälde
Herr Gret ves fullständigt utvecklade motiv.”
Herr Cederborgh har instämt uti Herr Holms reservation.
Herr Helsingius: ”Då jag- trott mig finna, att Höglofl Banco- och Lagutskottet),
lika med mig, vid helis 11 dlingen af återremissen, insett svårigheten,
att åstadkomma en verklig control på Privatbankers rörelse, genom
en ändamålsenlig redaction af 6 §., då intet stadgande deruti skall inflyta
angående Bankers skyldighet att alltid hålla lill minimum bestämd contant
cassa,i proportionerlig! förhållande till creditsedlar och invisningar; och flera
anmärkaie inom Riks-Slåuden behagat biträda min mening om nödvändigheten
af ett sådant stadgande i Lagen, så får jag nu å nyo vördsamt
åberopa min vid förra Betänkandet derom afgifna reservation.”
Herr Falilhem: "Högh Banco- och Lag-Utskottens nu afgifne svar
på återremissen af Betänkandet, rörande Pri vat-Bank-Lagen, synes mig
ej lända till mycken nytta lör denna Lag, tvärtom ha nya bestämmelser
tillkommit, obehöfliga och oroande för associationerna, utan att lemna
nya eller bättre garantier för allmänheten. Man bör visserligen vara
försigtig på denna nya, förr obeträdda Lagstiftningsbana, men försigtigheten
h >r ock sin gräns. J..g icke allenast önskar starka garantier
och säkra coulroler, utan har äfven påstått, äfvensom jag ännu påstår
sådana vara behöfliga; men dessa böra vara enkelt och tydligt
uppfattade, och ej för ofta åberopas eller onödigt begagnas, emedan de
då endast leda lill chikan. Jag gillar fullkomligt det allmänna stadgandet:
att hvarje Bank, som vägrat inlösen af en ut gifven ereditsedel,
har förverkat sitt privilegium; men att delta stadgande skall förnyas
äfven i en mängd mindre vigtiga och maktpåliggande fall, synes mig
endast leda till förminskande af dess essentiela betydelse. Jag håller
således före, att åtskillige §§ uti det nu öfversedda Lagförslaget, hvaruti
detta stadgande repeteras, äio öfverflödiga och kunna utgå, och tror
ändå, att blott stadgandet om privilegii förlust, för vägrad inlösen, bibehålles,
så uthärda de nya Bank-imättningarne, i afseende på deras
säkerhet och gagnelighet för allmänheten, fullkomligt jemnförelsen med
Rikets Ständers Bank, isynnerhet som Directionerne uti de förra, icke
allenast äro personligen ansvarige, utan äfven på närmare håll kunna
36
lior till Banco- och Lag-Utskoltens Utlåtande N.-o 4•
bedöma näringarnas nytta och lånsökandes behof samt tillgångar alt
punktligt fullgöra sina förbindelser; hvaremot Stalsbanken, utan ansvarig
Direclion, med en rörelse utsträckt öfver hela Riket, måste agera
på en vida osäkrare fot, samt understödet blifva helt olika verksamt
och nyttigt för mer eller mindre närboende, men dock alla lika berättigade
och garanterande medborgare. Skulle äfven denna senare, eller
Stats-Banken, genom de uppstående Privat-Bankerna, inskränkas till en
naturligare verkningskrets, så blefve densamma derigenom' troligen äfven
allmänt nytligare, och kunde göra en stor besparing, medelst nedsättning
af den orimligt höga förvaltningskostnaden, utan att ändå på det
hela förlora det stora företräde, som den alltid mäste bibehålla, dels i
följd af dess monopolium, eller den exclusiva törmönen, att dess sedlar
utgöra ett lagligt mynt och emottagas i uppbörden, dels genom dess
läge i hufvudstaden. Jag linner derföre ock så mycket mera orimligt
och orättvist, att, jemte nyssnämnde monopolier eller exclusiva förmoner,
Stats-Banken äfven lika exclusivt skulle tilläggas rättigheten att
ensam utgifva småsedlar. Det synes kunna vara nog med de öfriga moropolierna;
i denna punkt, eller rörande .Sedelvaleurerna, tyckes åtminstone
någon jemnlikhet och rättelse böra få ega rum, helst Stats-Banken
aldeles icke kan vara i något behof af alt utgifva småsedlar: en
fabrication , sorn endast för småsedlarne kostar Staten den orimliga summan
af 5o,ooo Riksdaler om året. Det vore af vigt för Staten alt kunna
bespara denna årliga utgift; och skulle allmänheten ändå vilja hafva
sedlar å smärre valeurer, så är det alltid en fördel, om den dermed betjenas
af Prival-Bankei na, utan någon gravation och kostnad för Staten.
Om denna besparade årliga utgift af 5o,ooo R:dr i stället skulle få användas
att växa med ränta på ranta, så bar man af General Leff ens
calcul, uti Banco-Utskoltets Betänkande N:o 6 sidan 14» hvilken otrolig
summa deraf på en mansålder skulle uppkomma.
Jag kan ej frånträda den öfvertygelsen, att, i följd af realisationen,
det numera blifvit en skyldighet för Rikets Ständer, att i stället
för de förhasiadt medgifna garantierna, till ex. lånerörelsens indragning,
lemna näringarna möjligheten att på andra håll erhålla det stöd, som
ifrån Stalsbanken hädanefter ej kan eller bör påräknas. Ett vigtigt steg
dertill är en ändamålsenlig Privalbanks-Lagstiftning; och tyckas Rikets
Ständer med så mycket mera nit böra omfatta och befordra delta ärende
till ett lyckligt slut, sorn, för Privatbankerna, hvarken begäres något
understöd, eller någon borgen ifrån Statens sida, ulan endast en en
-
Hor lill Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV:o
37
I<el och verkställbar Lag, som ulstakar deras verkningskrets, samt sättet
och vilkoren för deras uppkomst.
Dessa äro de allmänna grundsatser, jag har trott mig höra antyda,
i afseende på Lagförslaget i dess helhet; jag tillägger dertill blott några
få erinringar i afseende på en och annan speciel §.
Emot i §. anser jag mig höra erinra, att då minimiteckningssumman
för solidarisk Bank hibehålles vid en million, så synes det vara
temligen öfverflödigt att göra tillåtelsen lill sådane Bankers stiftande beroende
af Kongl. Maj:ls pröfning och privilegium. Jag gillar deremot
delta vilkor för Actiebankers stiftande, då minimisumman för dessa senare
Banker blifvit nedsatt ifrån 10 millioner, hvartill den hade föreslagits
af en motionair, ända till 2 millioner.
Bestämmelserna i 6 §. vågar jag anse öfverflödig» och endast ländande
lill chican, på sätt jag i de allmänna grunderna antydt. Stadganderne
om privilegii förlust, och, i solidarisk Bank, om ulmätningsoch
bysältningsrält emot delegare i Banken synas mig vara aldeles tillräckliga
att förekomma missbruk. Jag förstår ej ens, huru en Bank på
hederligt sätt skall kunna återställa sin cassa, eller förskaffa sig contante
medel, för ett påkommande vexlingsbebof, då den ej får begagna sina
document, och derpå negociera ett ögonblickligt lån, utan att bryta
emot Lagens stadgande i denna 6 §. Bank-Bolaget skulle på detta
sätt kunna tvingas till concurs, fastän dess fordringar och hypolbek
mångdubbelt öfverstiga den tillfälliga bristen i cassan.
I afseende på 7 §. anmärker jag, att skyldigheten för Bankerna att
rätta sin sedelutgifning efter cursförhållandena synes vara i nog obestämda
och generela termer antydd. Det blifver säkerligen svårt att
tillämpa detsamma, då det efter ali anledning i första rummet borda
träffa Rikets Ständers Bank och dernäst större Actiebanker. Utaf nacken
skada fruktar jag delta stadgande kan blifva för sol idar iska Banker,
stiftade i landsorterna, för att förnämligast understödja Bergsbruket,
hvilket just som mest behöfver understöd och ökadt förlag, då en hög
curs uppkommit i följd af minskad export.
Nedsätlningen af minimi-teckningssumman för Actiebanker lill 2 millioner
ifrån 4 har jag förut i förbigående klandrat; vid 18 §., som specielt
handlar om delta ämne, förnyar jag anmärkningen. Om Bankerna allt för
mycket, så att säga, klyfvas och sönderdelas, så bli de skadliga för hvarannan,
och för det hela. Huru mångå Banker på 2 millioner skulle ej
t. ex. på detta sätt kunna uppkomma i hufvudstaden, när man i en fram
-
38
Flor lill Banco- och '■Lug-VukoUens Utlåtande N.o 4-
tid finnér Statsbinkens functioner i vissa delar kunna upphöia. Skulle
deremot denna nedsättning för Aetiebankerne bibehållas, så lior jag
oekså, att den i 23 §. msUkade minimisumman tor solidarisk Bank bör
nedsättas till \ million, helst detta slags Banker äfven kunna ega c jin»
mandit delegaie.
4;de Capitlet anser jag helt och hållet böra utgå.
Slutlig» ti anser jag stadgandet, att delegare i en solidarisk Bank
skulle ku na pantas och inmanas i bysättningshäkte, fastän Banken
i vederbörlig ordning blifvit försatt i concui s-tillslåud, och änskönt
densamma eger tillgångar, villa öfverstigande dess skulder, vara både
orimligt och rättsvidrig!, samt ingalunda ledande till det ändamål, som
bör sökas, alt uppmuntra personer med förmögenhet och credit, ali ingå
uti och stifta dylika föreningar.”
Herr Sahlin, M.: ”1 hufvudsaken instämmande i det förslag Herr
Giefve Frölich låtit åtfölja vid sin reservation, förenar jag mig om, att
detsamma biträda med följande undantag:
■ ;o I sjelfva rubriken måtte ordet enskilda utgå, då ordet Bolag
tillräckligt förklarar, alt föreningen är inom sådan begränsning;
2:0 vid 18 alt minimibeloppet må förblifva vid beslutade 2 millioner
R:dr Courant, eller deremot svarande värde i annat mynt, åtminstone
till nästa Riksdag, då jag motser flere svårigheter, serdeles i början,
för sådan Banks uppkomst;
3;o alt minsta sedelvaleuren må bestämmas lill 5 R:dr Courant för
Actie- och 3 R:dr för solidariska Banker.”
Herr Helleday: "Emot de sammansatta Utskottens nu afgifne Betänkande
anser jag, i följd af yttrade åsigter inom Utskotten, mig böra
reservationsvis anmärka:
1:0 att någon serskild Lagstiftning för de olika egenskaperna af
Actie- och solidariska Banker ej bort ega rum. Genom lagstiftningen
bör, i alla möjliga fall, allmänhetens säkerhet vara betryggad, och att
lagstifta för bägge, olika garantier erbjudande slagen af Banker, anser
jag innebära ett tyst medgifvande, att Lagstiftaren velat tillåta ett slag
uppkomma, oaktadt ett annat finnes, s m kan medföra större säkerhet.
Det hade således, efter min tanka, varit icke allenast tillfyllestgörande,
utan fast hellre principenligare, att endast uppgöra fullt ändamålsenligt
förslag för Acliebanker, med dessas delegare öppen lemnad rätt att, i
händelse de funnit en större credit för Bankrörelsen det fordra, inträda
i sådan solidarisk ansvarighet, hvarom de sjelf ve kunde öfverenskomma;
Hr till Banco och La"-Utskottens Utlåtande jV.o 4-
'9
3:0 Skulle Sier, med bifall lill Utskottens förslag, en sådan dubbel
lagstiftning, som nu är föreslagen, anses ändamålsenlig, så nö Igas jag
reservera mig emot det stadgande, att i solidarisk Bank icke må fi mas
färre delegare än femtio. Det är icke allenast falskt alt tro, det 5o
personer kunna vara vederhäftigare • eli iner garantiegifvande och mer
eontrol-utöfvaude, än 5 å 6 — det är fastmer för sjelfva sakens skull
orätt att, genom ett i sjelfva verket reglementariskt stadgande, hindra
uppkomsten af dessa inrättningar. Ser man åter på det correctiv Utskotten
uppgjort för möjiigheten af denna personals minskning, i händelse
af dödsfall, fallisement o. m.d., så finner man, att Konungen har
blifvit tillagd rättighet att medgifva antalets inskränkning. — Nå väl,
hvarföre icke vid octrojens meddelande lemna Regeringen beslutande
rätt i en reglementarisk fråga, der samma Regering, en månad derefter,
i samma (råga kan utöfva denna räll? — Min öfvertygelse är, att delegarnes
antal i en solidarisk Bank icke bör i Lag bestämmas, enär behofvet
af ett större eller mindre helt och hållet är indi v iduel t och ofta
äfven kan vara localt.
I öfrigt förenar jag mig med Herr Stuart i hvad föisla punkten
af hans reservation innehåller.”
Herr Rubin: ”Till undvikande af allt för stor vidlyftighet vid de
reservationer behofvet synes påkalla mot Banco- och Lag-Utskottens
Betänkande, med förnyadt föislag till Lag för enskilde Låne- och Sedelbanker,
lår jag åberopa de reservationer Herr Rådman Holm ufgifvit;
dock skiljer jag mig från honom i afseende på \ och 2^ §§., emedan
jag icke kan antaga såsom en positiv omöjlighet, att Bolagsbanker äfven
kunna uppstå i en större köping, och, i händelse sådant skulle inliäfifa,
finnes då icke något forum för dessa Banker. Uppstå de icke å sådane
ställen, så är ju icke något oudt deruti, att denna anvisning står qvar,
så öfverensstämmande med Lagens allmänna princip, hvilken äfven i 5
§ finnes uttryckt. Äfven kan j g icke anse 4 Cap. öfvei flödigt, ty der
kunna inträfFi sådana försummelser af mindre betydenhet, då det vore
båldt och obilligt, att tillämpa förlust af privilegier.”
Herr Hessle ”instämde i Herr Grefve Frölichs reservationsvis afgifna
förslag, utom hvad angick 1:0 2 Art, 3 morn. i 18 §. samt hela 19 §,
dem Hr Hessle ansåg böra utgå, då det måste antagas, alt, sedan mimmisumman
blifvit bestämd, obegiänsad rätt att det förändra ej kan väl
stå tillsammans med lagstiftning, då det är likgiltigt hvad belopp adlen
innehar, och då det ej kan rättsenlig* påbjudas, att actieegare skall åläg
-
4o
Hor till Banco- och Lag-Utsko'.tens Utlåtande IV.o 4•
gas annat ansvar för underlåten inbetalning, än förlust af hvad han kan
redan hafva insatt, samt ail vidare delaktighet i Bolaget; och 2:0 25 §.,
hvilken Herr Hessle ansåg lättast böra erhålla deri lydelse Rådman Holms
reservation derom innehåller.”
Herr Bååth har ansett 8 §. böra erhålla följande lydelse: ”Derest
icke Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådane sedlar, som,
efter gällande realisationsgrund vid Bankens stiftande, lika med mynt
i Riket gälla” &c. — För öfrigt har Herr Bååth instämt i Herr Grefve
Frölichs reservation, med de naodificationer deraf, som innefattas i Herr
Holms reservation.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1835.
!»
Banco- och Lag- Utskottens Bet Monde N:o 5. I
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 April.
Betänkande, i anledning af Riksdags-Fulhnägtigen Peter Perssons
motion om upphörande af Bankens forum privilegiatum.
Utskotten hafva lill behandling företagit en från Hedervärda BondeStåndet
till Utskotten remitterad motion al Riksdags- Fullmägtigen Peter
Persson från Calmare Län, deruti föreslås upphörandet af Bankens i Kongl.
Ma j:ls och Rikets Svea Hof-Rält egande forum privilegiatum uti alla de mål,
i hvilka Banken är kärande, äfvensom i afseende å de brottmål Banken röra,
utan att innefatta ålal emot någon af dess Tjenstemän och Betjente ; i
sammanhang hvarmed Utskotten låtit sig föredraga en af Bankens FiscalsEmbete,
uti dess vid Riksdagens början till Banco-Ulskottet afgifne berättelse,
gjord framställning, att som Rikets Höglofl. Ständers vid sista Riksdag
till Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrifvelse, — med begäran, alt Kongl.
Brefven till Götha Hof-Rält af den 17 Februarii 1776 (rätteligen 1742)
och till Svea Hof-Rält af den 0.6 April 1776, rörande hvad vid pröfningen
af Bankens fordringar i concursmål, hvilka göras anhängige vid någon annan
Domstol än sistbemälde Hof-Rält, iakttagas bör, kunde erhålla den bestämdare
förklaring, att pröfningen af Bankens fordringar i concursmål,
som göras anhängige vid någon annan Domstol än Svea Hof-Rält, lomme
att till merbemälde Hof-Rält öfverlemnas, endast i de fall då någon med
JUnkens fordrings-anspråk gemenskap egande anmärkning eller invändning
förekommit, men i annat fall målet i sin helhet behandlas af den Domstol,
der bevakningen egt rum, — till Kongl. Maj:t inkommit så nära Riksdagens
slut, att den i dylike frågor föreskrifna grundlagsenliga behandling icke kunnat
under Rikets Ständers sammanvaro försiggå, samt i följd häraf den underdåniga
skrifvelsen icke till någon åtgärd föranledt, utan vid de härom
förut gifne sladganden kommit att bero, Rikets Ständer alltså måtte med
förnyad underdånig skrifvelse i ämnet lill Kongl. Maj:l ingå och i sammanhang
dermed anhålla om ett, enligt Fiscals-Embetets åsigt, för bevarandet
af Bänkens rätt erforderligt tillägg till berörde stadgande, af följande lydelse:
"dock vare det Banken öppet lemnadt att, i fall Concurs-Domaren annorlii
hang tUl R. St. Prat. ig}4 och i835. 6 Sorni. 2 Afd.
4-de Häftet. 1
3
Banco- och Lag-JJ shtteni Betänkande N‘,o 5.-
lunda eller i afvikelse frän bevaknings-skriften förfar, hemställa sitt anspråk
eller sin talan lill Kongl. Svea Hof-Rälts pröfning.”
Uti af Bankens Fiscals-Embete afgifvet yttrande öfver den väckta
frågan om upphörande af Bankens forum privilegiatum är af FiscalsEmhelet
hufvudsakligen andraget, att enär Banken, så framt den genom
motionen åsyftade ändring tillvägabringades, ot v i f velak ti t, skulle blifva utsatt
för vådan af icke obetydliga förluster, funne Fiscals-Embetet, med tillbörligt
afseende å Banco-Verkets bästa och den rätt till omvårdnad utan
andras förnärmande, som detsamma för allmänt gagn borde ega , sig icke
tunna frånträda den åsigt, som vid sistförflutne Riksdag, i anledning af då
väckt enahanda fråga, blifvit af Fiscals-Embetet i strid emot motionens syftemål
yttrad, utan finge endast åberopa hvad af ej mindre Fiscals-Embe*
tet än Bankens Commissariat då är vordet uti denna fråga andraget.
Commissarialet, som jemväl nu blifvit i ämnet bordt, har, uppå yt-r
terligare anförde skäl vidhållit dess uti Memorial af den 28 Febi-. 182g yttrade
mening, alt Banco-Verkets säkerhet och bästa i så väsendtlig mon berodde
på bibehållandet af det med Bankens stiftelse jemnåriga , vid flere
tillfällen, på väl grundade skäl, stadfästade och af ingen öfverklagade privilegium
för Banken, att i båd e tviste- och brottmål saint concurser hafva
sitt forum i Kongl. Svea Hofi-Rätt, ehvad Banken vöre kärande eller svarande,
att borttagandet deraf skulle lägga grunden lill de känbaraste förluster
och kostnader för Verket; till följd hvaraf Commissariatet tillstyrkt,
ätt, med ogillande af motionen, Banken måtte blifva vid sitt privilegierade
forum bibehållen, men att den af Fiscals-Embetet ifrågaställde förnyade
framställning till Kongl. Majit med omförmälde tillägg måtte varda expedierad;
och bar pluraliteten af Banco-Fullmägtige uti infordradt Utlåtande yttrat,
att Fullinägtige med all den uppmärksamhet, ämnets vigt fordrade, tagit
densamma under öfvervägande, äfven med hänsigt å hvad Höglofl. Banco-
och Lag-Utskottens vid sistlidne Riksdag afgifne sakrika Betänkande
N:o 69 till styrka för den motsatta, af Molionairen understödda åsigten,
innefattade, samt dervid ansett de af Bankens Commissariat och FiscalsEmbete
så väl vid förra som vid innevarande Riksdag andragne skäl vara
öfvervägande, hvadan pluraliteten af Fullmägtige sig förenat uti Commissariatets
hemställan.
Krån hvilken åsigt dock Herr Grefve Posse, Herrar Rosenblad och
von Troil varit skil jäklige, samt för deras del, med åberopande af Bancooch
Lag-Utskottens förenämnde Betänkande, motionen understöd t.
B'm co- och Lag~ Vt skottens Betänkande N.o 5.
Enär Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Banco- och LagUtskottens
under N:o 3 afgifne Betänkande, i anledning af andre väckte
frågor om ytterligare lagstiftning för Rikets Ständers Bank , meddelat det
förklarande, att någon ytterligare lagstiftning för Bankett, efter 87 §. Regerings-Formen,
icke under närvarande förhållanden bör ega rum,
finna Utskotten sig vara förhindrade att i någon hufvudsaklig pröfning
af Riksdags-Fullmägtigen Peter Pehrssons nu ifrågavarande
motion ingå, samt anse af enahanda skäl den utaf Bankens FiscalsEmbete
gjorde framställning, rörande ea bestämdare förklaring om
stället för pröfningen af Bankens fordringar i concursmål, böra
för närvarande förfalla.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer bifogas.
Slockholm den q Aptil i835.
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: "Den af Banco- och Lag-Utskotten nu besvarade
motion synes mig, i anseende tili innehåll och syftemål, hafva så ringa
gemenskap och samband med det af Utskotten åberopade lagförslag, alt
Rikets Ständers, i anledning af detsamma, meddelade yttrande ingalunda
bort hafva berättigat Utskotten att vägra ifrågavarande motions upptagande
till pröfning. Omformälde af Rikets Ständer icke antagna lagförslag åsyftade
alt, i den ordning 87 §. Regei ings-Formen utstakar, tillvägabringa
en ytterligare lagstiftning för Banken, hvarigenom Rikets Ständers skyldigheter
och åligganden, i följd af deras för densamma ingångna garantie, skulle,
i afseende på innehafva! ue af Bankens utgifna förbindelser, närmare bestämmas.
Föremålet för Motionairens framställning är deremot endast att
åstadkomma en med tidsandans fordringar på enhet i lagskipningen öfverensstämmande
modificalion uti ett Banken, vid dess stiftelse, tillerkändt,
emot numera allmänt antagna och stadgade rällsformer stridande privilegium.
Den tillfälliga omständigheten, att enahanda fråga, som motionen innefattar,
blifvit alternativt framställd uti ofvanberörde förslag till Lag för
Banken, synes icke heller böra betaga Rikets Ständer rättigheten alt pröfva
denna motion, och, i anledning deraf, besluta en med de, Svenska folket
uti Regerings-Formens 16 §. tillerkända rättigheter och de i Rikets allmänna
Lag gällande grundsatser förenlig förändring uti den för Banken stadgade
4
Banco- och Lag. Utskottats Memorial Nio 6.
serskilda rättegångsordning. Jag anser mig derföre böra tillkännagifva, alt
jag icke med min röst bidragit till det Utlåtande, de förenade Utskotten
nu afgifvit.”
Uti denna Reservation hafva sig förenat Herrar Valley och Rubin.
N:o 6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2s April.
Memorial, med förslag till samman jemkning af de inom Riksstånd
en fattade skiljaktiga beslut vid f örehaj vande af Utskottens
under N:o 4 afS'fna Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet lY;o 2, med förslag till
Lag för offentliga B olags-B anker.
Då endast Högvördige Preste-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet
yttrat sig öfves Ulskottens lagförslag, i den ordning, hvari ämnena der förekomma,
hvaremot Höglollige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet uppgjort serskilda förslag, både till form och sak betydligt
afvikande så väl från hvarandra, som ock från Utskottens , och då således
någon fullt noggrann jemförelse punktvis emellan alla de olika meningarne
icke är verkställbar, finna Utskotten sig föranlåtna, atl här nedan uppta ga
b vartdera Ståndets beslut ordagrannt och i dess helhet, under åberopande
tillika af den sammandragna Tableau, som för meddelande af en lättare öfversigt
efteråt bifogas.
Ridderskapet och Adeln har för dess del beslutat en så lydande För-*
fattning:
”Lag för enskilda Sedel-B anker.”
i Gap.
Allmänna bestämmelser.
Bank-rörelse, med rättighet att utlärda tryckta eller graverade credit
-
Banco- och Lag-Vtskoticns Memorial A':o 6.
i
»edlar, må af enskilda personer endast drifvas i förening till Bolag, hvilket
inom sig hör utse en ansvarig och, efter Bolagets godlfinnande, afsättlig f)irection,
för att, enligt kungjord instruetion och under control af offentlig
myndighet, Banken förvalta samt i alla mål för Bolaget lagligen tala
och svara.
3 §.
Sådan Bank-inrättning skall vara grundad, antingen på delegarnes ansvarighet
endast för beloppet af deras tecknade actie-summa och kallas då
Jfctie-lBank, eller på delegarnes ansvarighet, en för alla och alla för en, för
fulin beloppet af Bankens förbindelser, i hvilket fall den kallas Solidarisk
Bank.
Är Banken af det senare slaget, vare Bolaget dock obetaget att med
sig förena serskilda, endast i moll af gjord teckning ansvarige, så kallade
Cominandit-delegare.
3. $. -
De, sorn vilja inrätta Sedel-Banker, söke hos Kongl. Majit privilegium
derå^ hvarvid företes ej mindre de för Inrättningen uppgjorde förslag till
Bolags-reglor och, Låne-Reglemente, än äfven pro.f-blankelter lill credilsedlar.
Och ankomme på Kongl. Majit alt. efter pröfning, huruvida Bank-inrättningen
kan vara för landet fördelaktig eller menlig, det sökta privile
gium
bevilja eller förvägra.
I hvarje Bank-pi ivilegium kommer alt inlagas det uttrycklig» förklarande,
att Banken ingalunda, mera än andra enskilda företag, må kunna påräkna
understöd af allmänna medel, eller att Staten på något sätt skall bidraga
tili Bankens upprätthållande och utredning.
4 §•
På längre tid, än 20 år, må privilegium ej förunnas; men önskar
Bank-Bolaget fortsätta sin rörelse utöfver den i privilegium bestämda tiden,
söke då förlängning deraf, minst 18 månader före oclrojens utgång.
5 §.
Enskild Sedel-Bank får endast i stad inrättas; och skall Bolaget inför,
dervarande Rådhus-Rätt, före Bankens öppnande, förevisa så väl det af
6
Banco- och Lag-Vtshottens Memorial N:o 6.
Kongl. Maj:l utfärdade privilegium, som ock Bolags-Contractet, för att uti
infcecknings-protocollet ordagrannt intagas.
Hatten låte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
6 §.
Såsom grundfond för Sedelbank må begagnas ej allena reda penningar
samt controleradt Guld och Silfver, än äfven sådane fastighets-inteckningar,
aetier eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer,
som för sådant ändamål äro i Bolags-reglorne godkände. Bankens
egne och andra Bankers actie-bref få aldrig såsom grundfond användas.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
Bankens grundfond må ej, utan Kongl. Maj:ts tillstånd, ökas utöfver
den i privileg.um utsatte teckningssumma.
7 §•
Sedel-Banker må ej utgifva andra fordrings-bevis till innehafvaren, än:
ko Credit-sedlar, på valeurer af minst i B:dr Silfver-Speeie, att vid
anfordran, men utan ränta, inlösas i den Bauk , hvarifrån de blifvit ut6ifne'
210
In visningar å Rikets Ständers Bank, i enlighet med derföre gällande
Författningar.
Skolande credit-sedlar alltid vara försedde med handskrifne namn af
tvänne Dircctionens Ledamöter och Bankens Kamererare eller annan Tjensteman.
Genom Bank-Bolagets försorg skall, före Bank-inrättningens öppnande,
uppgift å de personer, som komma att underskriftcrne meddela, ej allena
tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven i allmänna
Tidningarne kungöras; och åligger det Bolaget, att, på enahanda sätt, tillkännagifva,
då, genom ombyte af personer, någon förändring med underskrifvandet
inträffar.
B §.
Ej må Sedel-Bank utgifva credit-Sedlar och in visningar å Rikets
Ständers Bank tiil större sammantaget belopp, än som motsvaras af: i;o be
-
Banco- och Lag-Utikoiteni Memorial A'» 6.
7
hållningen i tless egna Cassör af Rikets gångbara mynt i Silfver eller Sedlar,
2:0 af återstoden å deposition i Rikets Ständers Bank, och 3:o af sådane
Bolagets odisponerade tillgångar i Guld och Silfver samt hypothek,
som i 6‘ §. omnämnas; Bankens egna Lånehandlingar sålunda härvid icke
inberäknade.
9 §• '
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditivr,
må ej heller af Sedel-Bank ske till ett belopp, som öfverstiger hälften af
hvad å tecknad grundfond blifvit i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordrings-bevis äfvensom depositions-bevis
skola ställas till viss person eller Verk, samt uttryckligen innehålla,
att öfverlåtelse deraf ej må ske, ulan lill viss man och elter föregången
anmälan i Banken.
I händelse af roncurs, ege innehafvare af dylike fordrings-bevis, äfvensom
deposilions-bevis, derföre pant icke blifvit ställd, ej rätt till betalning
förr, än sedan, under Bankens utredning, alla inom nedan stadgad
praescriptionstid anmälde eredit-scdlar och invisningar å Rikets Ständers
Bank blifvit inlöste; men lyftning, emot ställd säkerhet, kan af Rätten, elter
omständighelerne, beviljas. " • 1
10 §.
Derest Sedel-Bank ej med Rikets metalliska mynt eller med sådane
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser dess creditsedlar,
eller för biistande betalning återkomne invisningar, eller öfrige förbindelser
af hvad namn de vara må, kan Bolaget ej tillålas alt Bank-rörelsen
fortsätta; hvarom Konungens Befallningshafvande åligger alt genast utfärda
Kungörelse.
Innehafvare af Bankens Credilsedlar, hvarföre betalning blifvit fordrad,
men tj erhållen, åtnjule laga’ ränta derå från uppvisnings-dagen, samt
handräckning till sin fordrans utbekommande såsom för till innehafvare»
ställdt skuldebref.
11 §.
Directionens Ledamöter vare med deras personer och egendom, cn för alla
och alla för ep, ansvarige för betalning af ali Bankens gäld. Afgår Ledamot
8
Banco- och Lag-\Jr skot tern Memorial ;V:o 6-
utur Directionen, fortfare under loppet af ett år derefter dess ansvarighet
för de intill dess afgång utfärdade credit-sedlar samt andre Bankens skuldförbindelser.
Yrkar någon Bankens borgenär, att dess tillgångar måtte lill coneurs
afträdas och varder han ej genast för sin fordran förnöjd, döme Rätten till
concurs.
Beträdes någon Directionens Ledamot eller annan delegare i Bolaget,
att hafva begått svek eller bedrägeri, eller genom uppenbar vårdslöshet vållat
Bankens obestånd, straffes enligt Lag såsom bedräglig eller vårdslös gäldenär
och ansvare för ali Bankens gäld.
12 §•
Den, genom Kongl. Förordningen den i3 Juni i 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda praescriptions-tid af io år ege ej rum i afseende
på de af Sedel-Banken utgifne credit-sedlar och invisningar; ej heller
erfordras, vid inträffad concurs eller års-proclama, bevakning af desamma,
på sätt i Concurs-Lagen eljest för fordringar är stadgadt; —hvaremot då tiden
för privilegium tilländalupit, eller detsamma af annan orsak upphört,
hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bör utan dröjsmål till Kongl.
Maj:t inberätta, Kongl. Maj:l låter utgå nödig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af Banken innehafver,
att, vid förlust af all betalnings-rätt, förbindelsen till inlösen uppvisa
i Banken inom trenne år från den dag, hvarunder Kungörelsen utfärdas;
börande under tiden samma Kungörelse årligen från predikstolarne
uppläsas.
Kan inlösen ej ske, vare ändock förbindelsens innehafvare skyldigatt,
inom sagde tid lill bokföring och erhållande af påskrift derom, uppvisa
förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende tillförordnar.
l3 §• .? : ■ ‘
I afseende på utlånings-rörelsen iaktlages:
i:o att actier eller lotlbref icke få belånas i den Sedel-Bank, der de
ävo utgifne;
a:o att, med undantag af cassa-creditiv, lån icke må beviljas på längro
tid, än 9 månader.
3:o
Banco- oafi Log-Vtskottens Memorial Nio 6.
9
3:o ialt i de fall, der räntan för meddelade lån ej är utfäst till mer
lin 5 för ioo om året, Banken eger, vid låns lifgifvande, afdraga räntanför
licia låne-tiden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta sig till godo beräkna
i/4 procent i månaden, dock med skyldighet för Banken alt såvida
den af sistnämnde förmon sig begagna vill, föranstalta, det lagsökning till
lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfallotiden deraf, varder anställd,
och i allt, hvad på Banken ankomma kan, skyndsamligen utföres.
Vid fordringars indrifvande njute Banken samma handräckning, som för
Rikets Ständers Banks Discont-Verk stadgas.
»4 §•
Varor och gods, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, ulan föregående hembjudning eller
uppbud, genom offentlig auction försäljas.
Banken vare berättigad sjelf inropa pantsatt eller utmätt egendom,
som på auction för dess räkning utbjudes, med iakttagande likväl, att särlan
egendom åter varder försåld, så snart det ulan förlust för Banken ske
kan ; inea all annan handel, med undantag af guld och silfver, vare för Sedel-Bank
förbjuden. t
. 15 .§'
En gång hvarje år skall ordinarie Bolags-stämma hållas, dervid Ledamöter
i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fattas om Bolagets
angelägenheter.
i6 §.
Före ordinarie Bolags-stämma böra Revisorerne, jemte ett af Kongl,
Maj:t utsedt allmänt Ombud, sammanträda för ^tt taga kännedom om Bänkens
hela ställning, samt granska ej mindre Bankens förvaltning i alla dess
delar, än äfven dess säkerhels-handlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse, hvilken,
sedan den vid Bolags-stämman undergått granskning, genast skall insändas
till Kongl. Maj:t och, på Direclionens föranstaltande , till allmänhetens
kännedom befordras.
■ . ■ ■ ' t
Bihang till R. St. Prat. i834 oc^ i&35. 6 Sami. 2 Afd.
/f:de Häftet. %
10
Banco-. och lflg* fj-'sk.i:-.es Mmioi i-l A ;o
17
B.mk-JÖ:rcél ie.ncn åligger alt numädfc ligen lill Kongl. Majit insända
en öfversigt af Bankens ställning saint dessutom ofördröjligen meddela alla
de upplysningar, med undanlag af hvad sorn rörer enskildes förhållanden
tiil Banken, hvilka af Kongl. Majit infordras. Ställe sig ock Directioiuu
och Bolaget noga tdl efterrättelse allt hvad i denna Lag föreskri Ives, och
hetor det i annat fall af Kongl. Majit att, genom vite i penningar, tillhålla
Bolaget att det felaktiga lätta eller ock privilegium upphäfva.
2. Cap.
Oni A c t ie -Rån k.
18 §.
För Aelie-Banks stiftande fordras, alt den af delegarne tecknade summa
uppgår lill minst j5o,ooo Rtdr silfver specie.
[9 §•
Actie-Bank lillåles ej träda i verksamhet förr, än Bolaget,, utom dea
contanta inbetalning, sorn för Rörelsens början prof v as nödig, insatt, uti
guld eller silfver eller sådane hypothek som 1 Gap. 6 j. omföi mälur,
ett belopp, motsvarande minst i/.j af hela det tecknade aelie-capilalet eller
grundfonden, hvilken insats skall, till allmänhetens säkerhet, uti LandtRänteriut
eller annat allmänt förvaringsrum nedläggas i en cassal ista med
tvänne lås, hvartill Konungens Befallningshafvande förvare den ena nyckeln
och Bank-Directionen den andra.
Öfver berörde insatts må Bolaget ej annorlunda disponera , medan
Bank-rörelsen fortsattes, än alt de nedsatte hypolheken må utbytas emot
andre, hvilka, efter pröfning på ofvan stadgadt sätt, anses jemngoda med
dem som återtagas; men vid Bankens upplösning och utredning må delegarne
återlyfta hjpotheken i den nion, de kunna ådagalägga, att d epos i-,
tionen öiverstiger beloppet af Bankens utelöpande och gällande förbindelser.
3 Cap.
Om Solidarisk Bank.
20 §.
Solidarisk Bank må ej stiftas med en leekningssumma under 280,000
Banco- och. Lag-Utskottens Memorial N'.o 6.
u
R:dr silfverspecie. Antalet af delegare med solidariskt ansvar må icke
undei stiga 5,o, eller något deras lo.llbref lyda å mindre än 3,5q R:dr sillte
rspecie.
.21 §•
Delegare i Solidarisk Bank, commandit-delegare likväl undan,tagne,
ansvara med egendom och personer för uppfyllande af alla Bankens förbindelser,
i sådan ordning, att, derest, vid anställande utmätnings-försök
lios Directionens Ledamöter, tillgång 1 lösören saknas för betalning af
fordran, den någon hos Banken eger, borgenären är berättigad för bristen
vända sig emot den eller de delegare, honom godt synes.
Har Banken kommit i concurs-lillstånd, ege borgcnärerne emot hvardera
delegaren den rätt nu sagd är, änskönt försök till utmätning hos Dijectionens
Ledamöter icke föregått.
22 §,
Delegare med solidarisk ansvarighet eller dess arfvingar, eller dess
sterbhusdelegare vare ej berättigade alt, inom privilegii-tidens slut, frånträda
Bolaget, med mindre Bolaget härtill samtycker, och det i 20 §. stadgade
minsta antal af delegare derigenom icke understiges; fortfare ock i
ansvarigheten till Bankens borgenärer under ett år från det underrättelse
om den limade förändringen blifvit lill Räften aflemnad och i allmänna
Tidningar ne kungjord.
Är nyssnämnde tid tilländalupen, vare den afgåugne sedan ej ans vä-'
rig för annan Bankens skuld än den, hvarföre lian derförinnan blifvit lagsök
t, med mindre Bank-Bolaget under tiden kommit i concurslillstånd, i
hvilket fall hans ansvarighet till borgenärerne skall än vidare fortfara, lika
med deras, sorn i Bolaget cjvarslå.
§•
Förr än Soli I a risk Bank öppnas, äfvensom sedermera, inom hvarje års
slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar i Bolaget varande delegare,
af dem egenhändigt underskrifven, till Rätten eller Domhafvanden aflemrias,
för alt varda uti intecknings-protocollet intagen, och, på sätt i 5 §.
^agdt är, kungjord.”
n
Bii nco- och Lag-Vt shot t en i Memorial N:ö 6.
P reste-Ståndets beslut lyder sorn följer:
*”Den nya Titeln: Lag för enskilda Lån- och Sedel-Banker, gillades.
1 Cap. Allmänna Bestämmelser:
1 §. gillades.
2 §. gillades, med det tillagg i slutet af senare momenLet: eller sä
kallade Commandit-delegare,
3 §. gillades, med den rättelse, all i stället för: delegarne bland dem
sjelf ve utvälja, skulle sättas: delegarne bland sig sjelf ve utvälja.
4 §. gillades, med förändring, alt orden: "eller Härads-Rätt" och:
”eller landsort’’ skulle uteslutas.
Näst efter 4 §•> skulle., enligt ståndets beslut, insättas följande tillägg,
som då hlifver:
5 §.
Såsom grundfond för Sedel-Bank må begagnas ej allena reda penningar
samt controleradt guld och silfver, utan äfven fastighets- intecknin
fat'j
eller goda adier och lottbrcf, (Bankens egna och andra Sedel-Ban~
ers undantagnej eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande
obligationer; dock skola alla dylika hypothek, med thy åtföljande handlingar,
vara till säkerheten pröfvade af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Länet, gemensamt med Bolaget och af bägge godkände:
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
Och bör i enlighet härmed numerföljden vid de öfrige §§. rättas.
5 §. gillades, med den förändring, att 2 inom., med uteslutande af
det ena alternativet, skulle erhålla följande lydelse:
Omförmälde invistiingar och creditsedlar böra egenhändigt underskrifvas
af minst tvänne Directeurer och en Inrättningens Tjensteman.
6 §.
I hänseende till frågan om bestämmandet af den gräns,
inom hvilken en enskild Sedel-Bank bör vara förbunden att inskränka
sin utgifning af creditsedlar och invisningar, fann Preste-Ståndet,
— vid jemförelse emellan de tvänne olika grunder för utslakningar
af denna gräns, hvilka äro uppgifne, å ena sidan, i Utskottets förslag
Banco- och Z>g-l)r skotten t Memorial /V 0 6,
6, ocli, å den andra, i Herr Grefve Frölichs förslag §. 8, — att Låda
pi inciperna, så vida deras iakttagande behörigen conlroleras, medföra tillräcklig
säkerhet för allmänheten, men att den förre eller den senare bör
för Banken blifva fördelaktigare, dels i den nion Banken eger tillfälle att
emottaga ett mindre eller större belopp af depositioner, och dels i den mon
den antingen använder dessa depositioner lill inköp af säkra och läll realisabla
räntebärande papper eller lill utlåningar; i följd hvaraf,— och då det
synes böra öfvcrlemnas åt hvarje Banks delegare, alt vid Bolagsföreningens
ingående afgöra, huruvida de, med afseende på locala förhållanden, finna
för Banken fördelaktigare alt drifva en inskränktare eller vidsträcktare iörelse
med deponerade och utlånla medel,—Ståndet beslöt, alt ifi ågavarande
§. borde erhålla följande lydelse:
För bestämmandet af det högsta sammantagna beloppet af en Banks
credit-sedlar och invisningar, galle antingen den grundj att Banken ej nul
utgifva credit-sedlar och invisningar pä Rikets Ständers Bank till större
belopp än som med 5o procent öj ver sk juler summan af de hos Banken ooh
för dess räkning uti allmänt förvar innestående, Bolaget tillhörige tillgängar
i penningar och säkra hypothek, efter förut från lillgångarne sked t
afdrag af hvad sorn till fullo motsvarar de utaf Batiken gjorde upplåningar
och hos densamma skedda depositioner, samt under förbehåll , att iblancl
tillgångarne icke inberäknas Bankens låntagares skuldförbindelser eller
till säkerhet derföre lemnade hypothek; eller ock den grund, att Banken
ej må utgifva credit-sedlar och invisningar å Rikets Ständers Bank
till större belopp, än som motsvaras af: 1:0 behållningen i dess egna Cassör
af Rikets gångbara mynt i Silfver eller Sedlar; 2:0 af eiler stoden u deposition
i Rikets Ständers Bank; och 3:o af sådana Bolagets odisponerade
tillgångar, som i 5 $>'. (enligt Preste-Ståndets ofvanföre gjorda tillägg eméllan
4 och 5 <$*<$*. af Utskottets förslag) omnämnas; Batikens egna lånehandlingar
sålunda icke härvid inräknade. Och eger hvarje Bank-Bolag
att, då Bolags-Reglorne till Kongl, Maj.t i underdånighet in gifvas, anmäla,
efter hvilkendera af dessa grunder den önskar att bestämma sin utgifning
af credit-sedlar och invisningar, samt att derå, vid privilegiets beviljande,
erhålla Nådig stadfästelse.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet
emellan en Banks tillgångar samt beloppet af dess credit-sedlar
och invisningar skulle komma att rubbas, ål i g ge det Banken att inskränka
sin utlånings-rörelse, och inom en månad hafva återställt det rubbade förhållandet.
*4
B.ntco- och Lag-Utskottens Memorial i\:o 6,
Ståndet beslöt vidare, att näst efter denna §. borde, under serskild
numer, insättas den i Herr Grefve Frölichs förslag förekommande 9
likväl med den förändring, att dess forsla moment kommer alt erhålla följande
lydelse:
Upplåning, vare s/g i Jorm af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej af Sedel-Bank ske till ett belopp, sorn öfverstiga' hälften af hvad A
tecknad och inbetald grundfond finnes i Banken och för dess räkning i
allmänt förvar innestående.
7 §• anlogs med någon förändring, så lydande:
Pröfvar Kongl. Majit, för myntvärdets orubbade bibehållande, nödigt,
att utgifvandet af credil-sedlar under det i dama Lag stadgade inaoch
ni un nedsättes, må föreskrift derom m. m.
8 §. bifölls med den förändring i r mom., ali, i stället för: efter 8
för ioo örn året, skulle sällas: efter 6 för joo om året.
9 §. i momi antogs med den förändring, ali dess början skulle erhålla
följande lydelse:
Så snart Banken brustit i betalning af någon af dess creditsedlar eller
för vägrad inlösen återkommande invisninga/ på Rikets Ständers Bank, cge
borgenären genast m. lii.
9 §. 2 mom. skulle erhålla följande lydelse:
Har Bank brustit i betalning af någon af dess här om förmälde crc'dit-sedlar
eller invisningar, åligge Konungens Befallningshafvande> att genast
undersöka Bankens hela ställning. Gitter Directioueu då ej visa , alt
deri inträffade oförmågan härrört aj en skyndsamt öfvergående tillfällighet,
och att Banken alla sina borgenärer förnöja kail, åligger Konungens
Befallningshafvande att Bank-rörelsen inställa låta, och, i fråga om ActieBank,
öfverlemna målet åt Rätten, som beslutar, att Banken skall till concurs
qftrådas, men i fråga om solidarisk Bank, sammanka/le Konungens
Befallningshafvande skyndsammast Bankens delegare och höre dem, om de
femina genom ny insatts genast sätta Banken i tillstånd att Bank rörelsen
fortsätta. Förmå de det ej, öf verlännäs målet till Rätten, som försätter
Banken i concurs tillstånd.
9 §. 3 morn. gillades.
10 §. gillades med den förändring, att i i mom., i stället för: inom
tvenne år, antogs: inom tvänne år, hvadan ufven 3 morn. skulle derefter
rätlas.
11 §. gillades.
B.vko- och Log-Vt skott em Mimmi,:l A ;o 6.
12 §. gillades med deli förändi ing, att i 3 moni.. Olden: och va/e
omsättning deraf förbuden, skulle elgarö
oell: i4 §§. gil indes.
i5 §. erhöll följande lydelser
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, dervid Ledamöter
i DirectioneA. och Revisorer utses, sand beslut fattas om Bolagets
öfrige angelägenheter
lill följd hvaraf tö §., som t öfrigt gillades, borde sålunda föriindrasr
Före den ordinarie Bolagsstämman böra de vid den Jöregåcjule valde
Revisorerne, jemte m. m.
ij §- gillades
2
Gap. Om Actie-hkank.
1.8 §. i morn- gillades,, men 3 morn. ansågs böra utgår.'
19 §. 1 morn. skulle erhålla följande lydelse:
Actie- Vank tillätes ej träda i verksamhet förr, än Bola get, utom den
eontmta inbetalning, sota för rörelsens början prof vas nödig, insatt uti
guld■ eller silf ver eller s åda ne hy p ottie k, som 1. Gap. 5 J*. (enligt Presteätdiulets
beslut') amf örmålen ett belopp, motsvarande minst en fjerdedel af
hela del■ tecknade Actie-capitalet eller grund fonden, hvilken insatts skall, till
allmänhetens säkerhet, uti Landt-Barit erie t eller annat allmänt, förvaringsrum:
nedi äggas i en cassa-kista med tvänne läs, hvartill Konungens Befaliningshuifvjinde
forva tre den ena nyckeln och Bank- Direel conen, den andra.
2, 3, och f momenten gillades.
20 §. gillades, doek så, att, till följd af Ståndets beslut vid 19
minst 2Ö procent skulle förändras till: minst en fjerdedel. Och de återstående-
do procenten, till; den återstående hälften.
zi §. skulle utgå.
22 gillades.
3 Gap. Om Solidarisk Bank.
20 §. förändrades sålunda:
Solidarisk Rank må stiftas niéd en tecknings-summa af minst 1,000,000
ii.dr Courant-, Och må ingen sådan Bank stiftas med mindre antal delegare
än 5o.
3) §. förändrades sålunda:
Delegare uti Solidarisk Bank, Commandit-delegare likväl undanlagne,
skola på det sätt ansvara, en för alla och alla för en, att, sedan Directio
-
Banco- och Lag-XJtskottens Memorial AIlo 6.
nens samtlige Ledamöter först undergått utmätning, men full tillgång saknats
i deras lösa egendom, och derest Bolagets delegare, sammankallade på
sätt i ig ,§\ sägs, ej förmå gälda krafvet, bristen kan genom ny lagsök
ning utkräfvas hos den eller dem bland lottegare, fordringsägaren finnér
för godt.
Huru delegare må i sådant fall af med-delegare erhålla ersättning
bör i Reglementet stadgas.
a5 §. gillades med tillägg af ett nytt moment:
Har delegare sin egendom till borgenärers förnöjande af statt, utbjuda
desse, å öppen auction, hans lottbref, och vare den, som högsta anbudet
gör, berättigad, att i Bolaget inträda, derest icke B olaget vill loltbrefvet
till samma högsta anbud inlösa.
26 §. gillades, med uteslutande af de orden : utan Bolagets begifvande.
27, 28 och 29 §§. gillades.
4 Cap. Om ansvar för öfverträdelser af denna Lag.
3o §. gillades, med uteslutande af sisla momentet/'
Borgare-Ståndet liar, jemte förklarande, att titeln på omförmälde Lag
borde blifva ”Lag för enskilde Banker,” stannat i följande beslut:
"1 Cap. 1 oell 2 §§. Utlåtandet N:o 4 bifölls, dock med iakttagande,
i 3 morn., 1 §., af orden: Sådan enskild Bank, i stallet för de nu der
varande: Sådan enskild Låne- och Sedel-Bank.
3 §. Utlåtandet JV:o 4» bifölls, med tillägg vid slutet af denna §. af
följande mening: hvilken instruktion bör genom tryck offentliggöras.
4 §. ansågs böra undfå denna lydelse: Före Bankens öppnande skall
Bolaget till Rådstufva-Rätten i den stad, der Banken förlagd är, aflemna
så val det af Kongl. Maj.t utfärdade privilegium, som ock Bolags-Contractet,
för att i Rättens intecknings-protocoll ordagrannt intagas. — Rätten
läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna 2'idningarne
införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14> '3, 16 och 17 §§. Utlåtandet Nio
4 bifölls, med förändring i 8 §. al orden: den enskilda Låne- och SedelBanken,
till dessa ord: den enskilda Banken.
2 Cap,
Banco- och Lag-Vt skottens Memorial N.a 6.
*7
2 Cap. 18 §. arilogs af denna lydelse: För Actie Banks stiftande
fordras, att den af delegarne tecknade summa uppgår till minst 2,000,000
B:dr Courant. — Ej vare någon berättigad till mindre teckning i ActieBank,
än 2,000 R:dr Courant, hvilket belopp räknas för en Actie.
19 §. Utlåtandet N;o 4 bifölls, med förändring af orden: andre enskilde
Låne- och Sedel-Bankers lill dessa ord: andre enskilde Bankers.
20 §. Utlåtandet N:o 4> bifölls, endast med tillägg af ordet: ytterligare
näst frammanföre dessa ord: minst 25 procent,
2f och 22 §§. Utlåtandet N:o 4, bifölls.
3 Cap. 23 och 24 §§■ Utlåtandet N:o 4> bifölls.
25 §. ansågs böra undfå denna lydelse: Lottbref skall ställas till
viss man, och medför öfverlåtelsen deraf icke rätt att i Bolaget inträda ,
utan Directionens, för dess del, lemnade och af Bolaget, vid nästföljande
Bolagsstämma, stadf ästade samtycke.
Dä lottbref, genom laga fäng, kommit i annan mans ego , och nye
innehaf varén vägras inträde i Bolaget, eller då nye egaren icke vill i Bolaget
inträda, vare Bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd anmälan
till Directionen, minst 3 månader före ordinarie Bolagsstämma, att lottbref
vet för Bolagets räkning inlösa, med det belopp, som derå blifvit
insatt.
Fid inträff eidt ombyte af egande-rätt till lottbref, förblifve alltid
förre innehaf varén eller hans arfvingar qvar i solidarisk ansvarighet intill
den, ett år efter nästa ordinarie Bolagsstämma påföljande stämmans slut,
då förre lottegaren, i fall Butiken ej iråkat obestånd, eger återfå sina förbindelser.
26 §. Utlåtandet N:o 4» bifölls.
27 §. Utlåtandet N:o \, bifölls, med uteslutande af orden: eller Dotnhafvanden.
28 §. Utlåtandet N:o 4> bifölls.
29 §. ansågs böra undfå denna lydelse: Solidarisk Bank ina ef ut
gifva
tryckta eller graverade creditsedlar å mindre belopp, än 5 Riksdaler
Courant.
4 Cap. 3o §. ansågs böra undfå följande ordalydelse: Ålit hvad uti
denna Lag föreskrifves , ställe Bank-Bolaget och dess Direction sig noga
ttihans, till R. St. Fröt. 1 g j4 och i835. 6 Smil, 2 Af cl.
4'de Häftet.
3
i8 Banco- och Lagutskottens Memorial N:o 6.
till efterrättelse, si kärt dem vara ma, att vid sina privilegier varda bibehdllne,
”
Bonde-Ståndet liar förklarat sig, med bibehållande i allt Öfrigt af
hvad Kongl. Kungörelsen, om inrättande af enskilde Banker eller Disconler,
den 14 Januarii 1824» innehåller, såsom ändringar och tillägg i nämnde
Kungörelse, antaga efterföljande, dels af Banco- och Lag-Utskotten föreslagna,
dels af Ståndet eljest nödige pröfvade nya stadganden, nemligen:
1:0 att tiden för beviljandet af sådan Bank-rörelses bedrifvande i
Bolag får utsträckas ända till 20 år;
2:0 alt med denna rörelse åtföljer, jemte rättigheten att, i öfverens
stämmelse
med redan gällande allmänna Författningar, utgifva tryckta eller
graverade invisningar på Rikets Ständers Bank, också att ega utfärda tryckta
eller graverade creditsedlar, ställda på innehafvaren och till betalning
vid anfordran, utan ränta, likväl icke på mindre belopp, än som motsvarar
4 Rtdr Courant eller Riksgälds; och böra invisningarne och creditsedlarne
vara inrättade efter af Kongl. Maj:t fastställde formnlairer;
3:o att Bank icke eger att träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom
den contanta inbetalningen, som för rörelsens början pröfvas nödig, insatt
uti guld, silfver, reda penningar eller sådane fastighets-inteckningar, allmänna
Verks och Inrättningars räntebärande obligationer samt adier, med undantag
likväl af Bankens egna, och andra Sedel-Bankers lotlbref, som Bo
laget
godkänt, i och för bildandet af dess grundfond, el t belopp, motsvarande
minst en fjerdedel af grundfonden, eller hela det tecknade actie-capitalet,
hvilken insats skall, till allmänhetens säkerhet, uti Landt-Ränleriet
eller annat allmänt förvaringsrum, nedläggas i en cassa-kista med två lås*
hvartill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förvarar den ena och Bank-Directionen
den andra nyckeln. Bank-Bolaget erhåller åter dispositionen öfver
denna insättning först, sodan Bank-rörelsen upphört och i den moa»
som delegarne då kunna visa, att depositioner öfverstiga beloppet af Bankens
utelöpande och gällande skuldförbindelser; och får grundfonden icke
minskas genom utdelning, så länge Bankens rörelse fortfar;
4:o alt Banken ej må utgifva invisningar på Rikets Ständers Bank
och credit-sedlar till större sammantaget belopp, än som motsvaras af.* 1:0
behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sed
-
Banco- och Lag-Vtskottens Mtniorial Nu 6.
*9
lar; 2:0 depositioner i Rikets Ständers Bank; och 3;o sådane Bolagets odisponerade
tillgångar i guld, silfver och hypothek, som ingått i bildandet
af grundfonden, Bankens egna lånehandlingar sålunda icke inberäknade;
5:o att, derest Banken icke med Rikets metalliska mynt eller med
sådane sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran, inlöser dess
credit-sedlar eller för bristande betalning återkomna invisningar på Rikets
Ständers Bank, åtnjute borgenär ränta, efter sex för hundrade om året, ifrån
den dag, då inlösen sålunda vägrad blifvit; äfvensom borgenär eger att
utsöka beloppet hos en eller flere af Directionens Ledamöter samt, i fall
tillgång i lösören bos dem saknas, vända sig emot den eller de delegare
honom godt synes; vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och
en af Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande
i concurs-tillstånd, derom anmälan bör ske hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
sorn genast undersöker Bankens hela ställning. Gitter Direclionen
då icke visa, att den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående
tillfällighet, och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan,
åligge det Kongl Majrts Befallningshafvande att låta inställa Bankrörelsen
och öfverlemna målet till Domstolen, som beslutar, att Banken till con*
curs skall afträdas;
6:0 att den, genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för bevakning
af fordringar, i allmänhet stadgade praescriptionstid af 10 år icke
eger rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade invisningar och
credit-sedlar, och att ej heller erfordras, vid inträffad concurs eller årsproclama,
bevakning af desamma, på sätt i concurs-lagen för fordringar är
stadgadt; hvaremot, då tiden för privilegium tilländalupit eller detsamma
af annan orsak upphört, hvilket Kongl. Majrts Befallningshafvande bör, utan
dröjsmål, till Kongl. Majrt inberätta, Kongl. Majrt låter utgå Nådig Kungörelse
derom, med föreläggande för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse
af Banken innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt, förbindelsen
till inlösen uppvisa i Banken inom två år ifrån den dag, hvarunder
Kungörelsen utfärdas; börande under tiden samma Kungörelse årligen kungöras
från predikstolarne samt införas i Stats-Tidningen eller Post- och
Inrikes-Tidningarne;
7:0 alt Banken, till sin förvaltning och hela ställning, årligen undergår
revision, sorn bekostas af Banken och verkställes af Revisorer, valde af
Bolaget, i förening med två, i Bolaget icke delegande, allmänna Ombud,
hvilka nises, det ena af Kongl. Majrt samt del andra af Rikets Ständers
Banco- och Lag-U skottan Memorial A 'io 6.
Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret; och skall heriiitelse öfver
revisionen, sedan den blifvit granskad vid Bolagsstämma, genast insändas
till Kongl. Maj:t, för alt Kongl Majrt må komma i tillfälle att tillse, huru
Banken sine åligganden fullgör; äfvensom berättelsen bör, på Dircctionens
föranstaltande, genom trycket befordras till allmänhetens kännedom; och
8:0 att Direetionen och Bolaget skola ställa sig lill noggrann efterrättelse
allt hvad sålunda är och nu blifvit stadgadt, jemte hvad Kongl.
Majrt, vid utfärdandet af privilegium samt fastställandet al Bolags - reglor,
kan, i reglementariskt afseende och med anledning af förekommande serskilda
förhållanden, finna nödigt att föreskrifva och eger, vid inträffande
öfverträdelse häraf, Kongl. Majrt att, genom vite i penningar, tillhålla Bolaget
att det felaktiga lätta, samt, om det ej uppfyller ändamålet, ali privilegium
upphäfva.
I öfrigt förklarade Ståndet, att det ansåg några vidare lagbestämmelser
i detta ämne för närvarande icke böra komma i fråga; och borde Rikets
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, derest Kongl.
Majrt i Nåder gillar nu föreslagna lagstadganden, en ny förordning måtte
utfärdas, sammanförande allt hvad sålunda nu blifvit beslutet med hvad,
som fortfarande kommer att tjena till efterrättelse af föreskrifterne i Kongl.
Kungörelsen den 14 Januarii 1824.
I anseende till den korta tiden som för Riksdagen återstår, blir det
nödvändigt alt göra den yttersta skyndsamhet i behandlingen till ett hufvudsakligt
ögonmärke, och Utskotten tro sig t detta skäl ega en ursäkt för
den händelse, att motiven för Utskottens här nedan gjorda tillstyrkande
skulle på vissa ställen anses mindre fullständigt utvecklade, än sakens -vigt
kunde synas förtjena.
Att nu genast framlägga alla de alternativ, hvartill de mångfaldiga
skiljaktigheterne kunde gifva anledning, skulle, efter Utskottens tanka, förorsaka
en allt för stor vidlyftighet, tidsutdrägt samt oreda, och Utskotten
torde alltså för det närvarande böra inskränka sin åtgärd dertill, att såsom
jemknings-förslag framställa endast de alternativ, för hvilkas framgång Utskotten
anse den största sannolikheten vara för hallden. Skulle ändamålet icke
härigenom till fullo vinnas, så hoppas Utskotten likväl, att endast få skiljaktigheter
skola blifva qvarstående af beskaffenhet, som påkallar ytterligare
Banco- och. Lag-Uc skottens Memorial N:o 6.
ai
förslag till jemkning eller votering i förstärkt sanynansatt Utskott.
Några smärre förbättringar af redaclionen, hvilka tillfället nu erbjuder,
och som kunna ske ulan att saken derigenom på minsta sätt förändras,
förmoda Utskotten ej behöfva motiveras.
Då Borgare-Ståndet ansett benämningen å ifrågavarande Bank-inrättningar
böra blifva: ”Enskilda Banker” och Bonde-Ståndet äfven lärer få an -  tagas vara häri ense, enär Bonde-Ståndet åberopat Kongl. Kungörelsen den
j4 Januarii 1824. uti hvilken samma benämning förekommer, hvaremot
de öfrige 2:ne Ståndens härifrån afvikande beslut äro sins emellan skil jäktige,
hemställa Utskotten,
om icke benämningen af ”Enskilda Banker ’ må varda äjven af
Ridderskapet och Adeln samt Pre ste-Ståndet antagen.
Preste- och Borgare-Stånden hafva i det närmaste godkänt den ordning
emellan stadgandena , och den numerföljd för §§., sorn Utskotten i
Utlåtandet N:o 4 föreslagit; och då tvänne Stånd således äro härutinnan
ense, hvilket åter icke är förhållandet med Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets skiljaktiga uppställningar,
torde Utskottens förra förslags i nyss omförmälde hänseenden, få
läggas till grund för det förevarande jemknings-försläget.
Sedan Kongl. Maj:t numera i Nåder tillkännagifvit Dess vägrande
svar å Rikets Ständers hemställan, om antagande af Riksdaler Courant, såsom
mynt-enhet, hemställa Utskotten, „
om icke, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln redan beslutat,
jemväl de öfrige 3:ne Stånden skulle finna för godt antaga,
det pennin ge- beloppen må i denna Lag bestämmas uti Riksdaler
Silfver Specie.
Indelningen i 3:ne Capilel, af hvilka det första skulle innefatta allmänna
bestämmelser, det andra handla om Åctie-Bank , och det tredje om
Solidarisk Bank,
lärer böra bibehållas, såsom af 3:ne Stand godkänd.
1 är, ulan annan afvikelse, än den som följer af Bank-inrättningens
förändrade benämning, helt och hållet godkänd af Preste- och BorgareSlånden,
samt öfverensstämmer jemväl lill principerne, dels med Ridderskapels
och Adelns, dels med Bonde-Ståndets beslut, hvadan Utskotten
hemställa, det 1 §. mätte bibehållas, så lydande:
Bank-rörelse med rättighet att utfärda tryckta eller graverade
credit-sedlar må utaf enskilde personer, endast i förening till Bo
-
22
Banco- och Lag- Utskottens Memorial A’;o 6.
lag, bedrifvas, efter derå af Kongl. Maj:t meddeladt privilegium;
börande, vid ansökningen härom, till granskning och stadfästelse
bifogas, ej mindre de för Kank-Bolaget uppgjorde grundreglor och
utlänings-reglemente, än äfven proj-blanketter till credit-sedlar; och
ankomme på Kongl. Majit att, efter pröfning, huruvida Bank-inrättningen
kan vara för landet fördelaktig eller menlig, det sökta
privilegium bevilja eller förvägra,
Ej må privilegium för sådan ett skild Bank förunnas på längre
tid, än högst 20 år; Bolaget likväl obetaget att, minst 18 månader
före privilegii-tidens utgång, söka hos Kongl. Maj:t förlängande
deraf.
1 hvarje Bank-privilegium kommer att intagas det uttryckliga
förklarande, att Banken ingalunda, mera än andra enskilda
företag, må kunna påräkna understöd af allmänna medel, eller att
Staten på något sätt skall bidraga till Bankens upprätthållande
eller utredning,
2 *§*. 1 mom. är gilladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt af Ridderskapet
och Adeln med någon redactions-förändring; varande äfven v.dra
mom. gilladt af Borgare-Ståndet, samt med någon redactions-förändring af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvadan Utskotten, sorn få fästa
uppmärksamheten derpå, att Preste- och Borgare-Stånden äro ense om
benämningen Actie-delegare, samt att ett tillägg dervid af orden: * eller så
kallad Comrnandit-delegare,’’ utom alt tjena på minsta sätt till stadgandets
förtydligande, skulle öka delsammas vidlyftighet, vördsamt hemställa, att
©raförmälde §. måtte antagas så lydande:
grundas Bank-inrättningen å delegarnes ansvarighet, endast för beloppet
af deras tecknade actie-summa, kallas den Actie-Bank; grundas
den på delegarnes ansvarighet, en f ör alta och alla för en,
för falla beloppet af Bankens förbindelser, kallas den Solidarisk
Bank.
Ar Banken af det senare slaget, vare Bolaget dock obetaget,
att med sig förena serskildt, endast i nion af gjord teckning; ansvarige
Actie-delegare.
3 §. finnes vara till principen godkänd af håde Ridderskapet och
Adelli samt Preste- och Borgare-Stånden; och få Utskotten , för sammanjenrkning
af Ståndens skiljakligheter i afseende på redaclionen, vördsamt föreslå,
det denna §. må erhålla följande lydelse:
B/vico- och Lng-Vtskottens Memorial N',o 6.
23
Pelegarne i Bolaget böra inom sig utse en ansvarig och, efter Bolagets
godtfinnande, afsättlig Direction, för att, enligt kungjord instrudion,
och under sådan control af offentlig myndighet, sorn i
denna Lag stadgas, Banken förvalta, samt i alla mål för Bolaget
lagligen tala och svara.
4 §• t mom. är af Preste- och Borga re-S tå uden gilladt, med uteslutande
af orden: ”eller Härads-Ratt" och "eller Landsort," samt enligt sistnämnde
Stånds serskilda mening, med utbyte af ordet ",Bolagsreglorne” emot
"Bohgs-contradetf och som dessa förändringar äfven instämma med
den af Ridderskapet och Adeln beslutade redaction utaf ett häremot svarande
moment, hvilket, i likhet med Preste- och Borgare-Ståndens beslut,
utgår från den grundsats, att enskild Bank ej må få anläggas annorstädes
än i stad, samt för öfrigt innefattar enahanda stadganden med Utskottens
förslag, hemställes, att nyssnämnde redaction af s momentet må antagas s^
lydande:
Enskild Bank får endast i stad inrättas; och skall Bolaget inför
dervarande Rådstufvurätt, före Bankens öppnande, förevisa, så
väl det af Kongl. Maj:t utfärdade privilegium, sorn ock Bolagscontractet,
för att i intecknings-protocollet ordagrannt intagas.
4 $. 2 mom, är af nyssnämnde 3:ue Stånd godkänd t,, och bör alltså
blifva oförändradt, lydande som föijer:
Rätten läte sedermera ofördröjligen på Bolagets bekostnad i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva ansett härefter böra
införas en ny §- ”öm hvad såsom grundfond må begagnas;”* och få Utskotten
hemställa, att denna §-, sorn blifver den S i ordningen, kunde, i enlighet
med der» af Ridderskapet och Adeln beslutade redaction, erhålla följande
lydelse:
Såsom grundfond för enskild Bank må begagnas ej allenast reda
penningar samt controleradt guld och silfver, utan äfven sådane
(astighets-inteckningar, adier eller allmänna Verks och Inrättningars
räntebärande obligationer, som för sådant ändamål äro i Bolagsreglorne
godkända; Bankens egne och andra Bankers actie-bref
få aldrig såsom grundfond användas.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge
Bankens rörelse fortfar.
Ridderskapets och Adelns serskild» mening om behofvet af ett stad
-
Banco- och I/ig-JJtskottens Memorial A;o 6.
gande derom, ”att Bankens grundfond ej finge ulan Kongl. Majrts tillstånd
ökas utöfver den i privilegium utsatta tecknings-summa,” finnes öj vara af
något annat Stånd biträdd, och torde således
icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
5 §. är gillad af Borgare-Ståndet och, med uteslutande af orden ”utaf
3:ne Directeurer eller,” äfven hos Preste-Slåndet. Ridderskapets och Adelns
beslut finnes ej till principerne innefatta vidare skiljaktighet, än att,
jemte uteslutande af det alternativa stadgandet om 3:ne Directeurers underskrift,
Banken ansetts höra förbjudas utgifva andra skrifna förbindelser,
ställde till innehafvaren, än credit-sedlar. Af Bonde-Ståndet är åter Utskottens
förslag i så måtto bifallet, som sistnämnde Stånd ansett föreskrifterne
i detta ämne höra inskränkas till tryckta och graverade förbindelser.
*
För öfrigt har Ridderskapet och Adeln, i sammanhang med hithörande
stadganden, antagit såsom en allmän föreskrift, gällande för båda slagen
af enskilda Banker, att minsta valeuren förderas credit-sedlar bör fastställas
till i R;dr Silfver Specie; och i denna fråga finnes äfven BondeStåndet
vara med Ridderskapet och Adelil ense; hvaremot Preste-Slåndet
bifallit Utskottens i 22 och 2.3 §§. gjorda förslag om bestämmande af minsta
sedel valeuren, för Actie-B ank, till 5 R:dr Courant, eller 1 \f\ R:dr Silfn
ver Specie, och för Solidarisk Bank lili 3 R:dr Courant eller 3/4 R:dr Silfver
Specie,,men Borgare-Ståndet åter antagit minsta valeuren för båda slagen
af Banker lill 5 R:dr Courant eller 1 \j^ R:dr Silfver Specie,
Vid sådant förhållande, och då det af Utskotten föreslagna alternativet,
rörande 3:ne Directeurers underskrifter, endast blifvit af ett Stånd
gilladt; då Ridderskapet och Adelns mening, angående förbud för Banken
att utgifva andra till innehafvaren ställda, skrifna förbindelser, än creditsedlar,
icke finnes vara af något annat Stånd biträdd; då 2:ne Stånd äro
ense om minsta sedel-valeurens fastställande, för både Aclie-Bank och Solidarisk
Bank, till 1 R:dr Silfver, men de öfrige a:ne Stånden åter äro i
denna,..fråga sins emellan af skiljaktiga åsigler, samt Utskotten förmoda, att
jneningarne härom lättast sammanjemkas i den syftning som med dé förra
Ståndens beslut instämmer, helst man, efter de andra meningarne, ej kan
undvika att uttrycka valeuren genom bråk, vare sig af mynt-enheten eller
räkne-enheten; och då slutligen, i fall stadgandet blifver gemensamt för båda
slägen af Banker, detsamma rätteligen förekommer ibland sladgandena
i 5 §., sora nu blifver den 6:te i ordningen; hemställes, att denna § måtte
antagas så lydande: \ ' ,
Utom
Banco- cck Lag-Otskottens Memorial A’:o 6.
25
Utom invisningar på Rikets Ständers Bank, må ej af enskild Bank
utfärdas andra tryckta eller graverade förbindelser, än creditsedlar,
ställde till innehafvaren, att af den enskilda Banken, vid
anfordran, utan ränta inlösas; och hvilka ej må lyda å mindre belopp,
än som motsvarar 1 R.dr silfver Specie.
Om förmälde invisningar och credit-sedlar böra egenhändigt underskrifvas
af minst 2 Directeurer och en Inrättningens Tjensteman.
Genom Bank Bolagets försorg skall, före Bankens öppnande, uppgift
å de personer, sorn komma att underskrifterne meddela, ej allenast
tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven
i allmänna Tidningar ne kungöras; och åligger det Bolaget,
att. pä enahanda sätt, tillkännagifva, då, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrijvandet inträffar.
6 §. 1 mom. är gilladl af Borgare-Ståndet och af Preste-Ståndel; men
detta sistnämnde Stånd har tillika., såsom alternativ, antagit 8 §. i Herr
Grefve Frölichs förslag, hvilket senare jemväl är af Ridderskapet och Adeln
samt Bondeståndet godkändi; och Utskotten förmoda således jemknings-förslaget
böra upplaga den på sådant sätt af 3:ne Stånd omfattade
mening. 2 mom. är väl uteslutet af Ridderskapet och Adeln samt BondeStftndet,
mea Utskotten tro likväl, enär detsamma blifvit af Borgare-Ståndet
gjlladt oell, med någon jemkning till redactionen , jemväl af PresteStåndet,
sig icke böra underlåta att derå framställa proposition.
I sammanhang med lemnadt bifall till 8 §. i Herr Grefve Frölichs
förslag, hafva Ridderskapet och Adeln samt, med någon förändring, äfven
Presle-Slåndet antagit den af bemälde Herr Grefve föreslagne 9 §.; förmodande
Utskotten, alt det stadgande, som i berörde 9 §. förekommer, bör
erhålla den lydelse,, Preste-Ståndet beslutat.
På grund häraf hemställes att, i stället för den senast af Utskotten
föreslagna 6 §., måtte i Författningen införas arne §§., hvilka blifva den 7
och den 8, lydande som följer:
7 ,§. Ej må ejiskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar å
Rikets Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras
af: 1:0 behållningen i dess egna Cassör äf Rikets gångbara
mynt i silfver eller sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets
Ständers Bank; och 3:o sådane Bolagets odisponerade tillgångar i
Bihang till R. St. Prat. 1834 ock iS35. 6 Saini. 2 Afd.
4'de Häftet.
4
a6
Banco- och Lag-Ut slör ens Memorial Nio 6.
guld och silf ver samt hypothek, som i 5 ff. omnämnas: Bankens
egne låne-handlingar sålunda icke härvid inberäknade.
Derest genom vexling eller annan orsak det sålunda bestämda
förhållandet emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess
credit-sedlar och invisningar skulle komma att rubbas , å/igge det
Banken att inskränka sin utlånings-rörelse och, inom en månad,
hafva återställt det rubbade förhållandet.
8 Upplåning, vare sig i form af försträckning , deposition eller
creditiv, må ej af enskild Bank ske, till ett belopp, som öfverstiger
hälften af hvad å tecknad och inbetald grundfond finnes uti
Banken innestående.
Alla för dylik upplåning utgifvande ford rings-bevis , äfvensom
depositions-bevis, skola ställas till viss person eller Bank, samt
uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan till
viss man och efter föregången anmälan i Banken.
I händelse af concurs, ege innehafvare af dylika fordringsbevis,
derföre pant icke blifvit ställd, ej rätt till betalning, förr,
än sedan, under Bankens utredning, alla inom nedan stadgad
prcescriptionstid anmälde credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank blifvit inlöste; men lyftning, emot ställd säkerhet,
kan af Rätten, efter omständigheterna, beviljas.
Ehuru 7 §. icke finues hafva något motsvarig! stadgande uti Ridderskapets
och Adelns eller Bonde-Ståndets beslut, anse Utskotten likväl, enär
densamma blifvit af Preste- samt Borgare-Stånden gillad, sig böra hemställa
om icke berörde §, som skulle blifva den c>:de i ordningen, må, med
en obetydlig jemkning lill redactionen, bibehållas så lydande:
Prof var Kongl. Maj.t för myntvärdets orubbade bibehållande nödigt,
att inskränka rättigheten till credit-sedlars ingifvande inom
det i denna lag stadgade maximum, må föreskrift derom, genom
dess Handels- och Finance-Expedition, efter vederbörande BankDirections
hörande, meddelas till den eller de Banker, som genom
creditens största utsträckning, till behofvet af omförmälde åtgärd
mest bidragit.
8 §. 1 morn. är gilladt af Borgare-Ståndet och, med fastställande af
räntan till 6 procent, jemväl af Preste-Ståndet. De öfrige Ståndens beslut
äro ock lill principerne, utom i afseende på räntan, hvilken de, lika med
Preste-Ståndet antagit till 6 procent, nära öfverensstämmande med Utskottens
förslag.
Banco- och Lag-Vit skottens Memoria] No 6.
27
I följd häraf och då, genom räntans bestämmande till 6 procent,
det senare eller 2 mom. blifvit öfverflödigt, emedan de ifrågavarande Borgenärernes
rätt alt, i likhet med andra borgenärer, under concursen åtnjuta
vanlig ranta på deras fordringar, så vidt lillgångarne förslå, icke kan
vara något tvifvelsmål underkastad, hemställa Utskotten, alt den blifvande
10 §. må erhålla följande lydelse:
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådane
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfor dratt inlöser
sina tryckta eller graverade credit-sedlar , äfvensom , derest af
densamma utfärdad invisning pä Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet
derstädes ej inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilda
Banken, efter 6 för 100 om äret, ifrån den dag, då inlösen
sålunda vägrad blifvit,
g §. 1 mom. är gilladl. af Borgare- och Preste-Slånden, med den utaf
sistnämnde Stånd beslutade förändring, att, i stället för orden: ”någon ostridig
skuld, af hvad namn den vara må,” det skulle heta: ,Jnågon af dess
credit-sedlar, eller för vägrad inlösen återkommande invisningar på Rikets
Ständers Bank;” varande, i fråga om borgenärs rätt, alt, för fordran af hvad
natur som helst, lagsöka Directionens Ledamöter, den af Utskotten antagne
grundsats af Ridderskapet och Adelil bifallen.
Då nu Directionens Ledamöter, så länge de fortfara med förvaltningen
af Bankens tillgångar, nödvändigt måste svara uti alla lagsökningsmål
som empt Banken göras anhängige, samt Direclionen icke lärer underlåta
alt, till betalning af Bankens gäld, i främsta rummet använda Bankens egna
tillgångar och, i händelse af möjlig brist, äro skyldige att i tid afträda
Bunken, så hemställa Utskotten ytterligare, att Utskottens förra förslag i 9
§. r mom. må antagas såsom 1 mom. i den blifvande 1 1 §., och erhålla
följande lydelse:
Har Banken brustit i betalning af någon ostridig skuld, af hvad
namn den vara må, ege borgenären genast, för hela beloppet, lagsöka
en eller flere af Directionens Ledamöter, med samma rätt,
att använda utmätnings- och bysättnings-tvång, som Lag i allmänhet
emot gäldenär medger; börande härvid Bankens tryckta eller
graverade invisningar och credit-sedlar anses i likhet med skuldebref,
hvilka lyda å bestämd förfallotid, och jemväl i öfrigt äro
af den mest e.xecutiva beskaffenhet,
g §. 2 mom. är jemväl af Borgare-Ståndet gillad t, men icke af de öf
-
a»
Biwco- och Lag-Vt skottens Memorial N:o 6.
lige Stånden, som, livart för sig, fattat skiljaktiga beslut. De, som närmast
synas kunna sammanjemkas, äro Preste- och Bonde-Ståndens, och Utskotten
finna sig deraf ega anledning hemställa, om icke, då de stadganden, hvaruti
nämnde 2:ne Stånd äro ense, fullständigt upptagas i den af BondeStåndet
beslutade redaction, det ifrågavarande 2 mom. kunde, i enligliet
dermed, antagas så lydande:
Vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och en af
Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande
i concurs-tillstånd, derom anmälan bör ske hos Konungens
Befallningsliaf vande, som genast undersöker Banketts hela ställning:
Gitter Directionen då icke visa, att den inträffade oför
mågan
härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att
Banken alla sina borgenärer förnöja kan, å/igge det Konungens
Befallningshafvande, att låta inställa Bank-rörelsen och öfverlemna
målet till Domstol, som beslutar, att Banken till concurs
skall af trädas)
hvilket stadgande komme att utgöra 2 mom. i den blifvande ir §.
Då 3 mom. i g blifvit gilladt af Preste och Borgare-Standen. men
hvart och ett af de öfrige Stånden finnes vara ensamt i dess serskilda mening,
hemställa Utskotten, att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
måtte förena sig med förstnämnde 2:ne Stånd örn antagande af ifrågavarande
morn., hvilket i den blifvande 11 §. komme att utgöra det 3:dje, så
lydande:
Den rättighet, som 1 punkten af denna §. tillerkänner borgenär,
emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega rum, sedan
dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller att de
i behörig ordning af gått från Directionen, eller att Banken blifvit
försatt i concurs-tillstånd; dock vare, i sistnämnde fall, de Directeurer,
under hvilkas förvaltning concursen inträffat, i fortfarande
ansvar med egendom och personer för alla Bankens utgifna
tryckte eller graverade credit-sedlar och invisningar; är lagsökning
börjad emot Directions-Ledamot, innan dess ifrågavarande
förvaltning upphört, må kr af vet i laga ordning fortgåt
10 fl. 1 mom. är till principen godkändt utan annan skiljaktighet, än
att Preste- och Bonde-Stånden ansett den föreslagna treåriga pi aescriptionstiden
böra till 2:ne år förkortas, och i denna omständighet torde meniugarne
lättast sammanjemkas genom proposition på nämnde 2:ne Stånds me
-
Banco- och Lag-Ulskottetis Memorial N.o 6.
29
nin». •— 2 mom. är af Preste- och Borgare-Stånden gilladt, samt öfverensstämmer
äfven med Ridderskapets och Adelns beslut, utan annan afvikelse,
än att Ridderskapet och Adeln uteslutit orden: ”i anseende till af
Banken iråkadt concurstillstånd.” Men vid en sådan förändring få Utskotten
erinra, att hela stadgandet uteslutande afser den händelse, att Banken
kommit i concurs, och att detsammas ändamål är att förordna, huru, i sådant
fall, med bevakningen af creditsedlar och invisningar skall tillgå. —
3 moni. är uteslutet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, och
bör, såsom egentligen afseende creditsedlar och invisningar, icke numera
bibehållas, så vida dessa fordringsbevis, enligt stadgandet i den ofvan tillstyrkta
8 §., erhålla företrädesrätt till betalning.
Utskotten hemställa således, alt den blifvande ra §. må erhålla följande
lydelse:
Deri genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för bevakning
af fordringar i allmänhet, stadgade prcescriptionstid af to
år, ege ej rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade
creditsedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf,
uti sådan ordning sorn Concurs-Lagen föreskrifver, erfordras
i Bankens concurs eller i anledning af årsstämning, som, vid
Bolagets upplösande, utfärdas ä dess borgenärer; hvaremot, när
Bolaget upplöses, vare sig i följd deraf, att tiden för privilegium
tilländalupit, eller att detsamma af annan orsak upphört,
hvilket Konungens Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till
Kongl. Majit inberätta, Kongl. Maj.t låter utgå Nådig Kungörelse
derom, med föreläggande för en hvar, sorn någon så beskaffad
förbindelse af Banken innehafver, att, vid förlust af
all betalningsrätt, förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken,
inom tvä år ifrån den dag, hvarunder Kungörelsen utfärdas;
börande under tiden samma Kungörelse årligen från predikstol
ar ne uppläsas.
Kan inlösen ej ske, i anseende till af Banken iråkadt concurstillstånd,
vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig
att, inom sagde tid, till bokföring och erhållande af påskrift
derom, uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant
afseende förordnar.
11 <$*. finnes väl icke hafva något motsvarigt uti Ridderskapets och A
15ih.
till R. St. Prot. 1834 och i835. 6 Sami. 2 dfd. 5
4:de Häftet.
3o
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.-o 6.
delns eller Bonde-Ståndets beslut, men är deremot af de öfrige Stånden
bifallen; och hemställa Utskotten således, att Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet älven måtte antaga densamma, såsom den i3 i ordningen,
lydande, som följer:
För upptagande och behandling af concursmålet, äfvensom för meddelande
af årsstämning å Bankens andre borgenärer, än innehafvare af tryckta
eller graverade creditsedlar och invisningar, vare behörig Domstol den
Rätt, sorn i 4 §• oniförrnäles,
12 S- 1 morn. har icke något motsvarande uti Ridderskapets och Adelns
eller Bonde-Ståndets beslut, och torde, vid sådant förhållande,
samt enär detta Moment ej innefattar något egentligt lagstadgande, få
utgå. Samma §s. 2, 3, 4 °°h 5 mom. äro gillade af Preste- och Borgare-Stånden,
och till principerne jemväl af Ridderskapet och Adeln, endast
med den skiljaktighet, att Ridderskapet och Adelil samt PresteSlåndet
ansett sista perioden af 3 mom. ”och vare omsättning deraf förbjuden”
böra uteslutas.
På grund häraf hemställa Utskotten, att den blifvande i4 §. må erhålla
följande lydelse:
Aclier eller loltbref må icke belånas i den Bankj der de äro utgifne.
Med undantag för cassa-creditivj må län icke beviljas på längre lid
än 9 månader.
Är räntanför lån, sorn Banken me ddelar, ej utfäst högre, än till S
för 100 om året, ege Banken, vid lånets ulgifvande, afdraga räntan för
hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren ej betalar å forfallodagen,
berättigad derefter såsom straffränta sig- tillgodo ber ajina £ procent i
månaden utöfver förenämnde ränta / dock alt Banken, så vida den af sistlerörde
förmon sig begagna vill, är skyldig föranstalta, det lagsökning
till lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfalloliden, varder anställd,
och, i allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen utförd.
Varor, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke inlösas vid
förfalloliden, genast derefter, utan föregången hembjudning eller uppbud,
genom offentlig auction, föryttras.
13 och 14 SS- är0 gillade af Preste-och Borgare-Stånden, samt äfven
till principerne af Ridderskapet och Adeln; och hemställes alltså vördsamt,
om icke desamma må, framflyttade i numerföljden, bibehållas så
lydande:
1S §. Banken ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver,
men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på
Banco- och Lag-Utskottens Memorial IV.-o 6.
3i
auction, Jör Bankens räknings utbjudeSj dock med iakttagande deraf, att sådan
egendom åter varderförsåld, sä snart det utan förlust för Banken ske kan16
Vid fordringars indrif vande, njute Banken enahanda handräckning,
somför Rikets Ständers Banks Discont-Fcrk nu är eller framdeles
varder beviljad.
15 §. är gillad af Borgare-Ståndet och äfven af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, med tillägg af orden:” och Revisorer”, näst
efter orden: ”Ledamöter i Directionen”; hvadan Utskotten hemställa,
att den blifvande 17 §. må antagas så lydande:
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, dervid Ledamöter
i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fattas, om Bolagets angelägenheter.
16 sorn blifver den 18 i ordningen, torde, till undanröjande af
yppade skiljaktigheter i afseende på redactionen, erhålla följande lydelse:
Före ordinarie Bolagsstämma böra Revisorerna, jemte ett af Kongl. Maj. t
utsedt allmänt Ombud, sammanträda för alt taga kännedom om Bankens
hela ställning, samt granska ej mindre Bankens förvaltning, i alla dess delar,
än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse, hvilken,
sedan den vid ordinarie Bolagsstämman undergått Bolagets granskning, genast
efter samma Bolagsstämmas slut, bör till Kongl. Maj.-t insändas och,
på Directionens föranstaltande, genom trycket till allmänhetens kännedom
befordras.
iy §. är gillad af Preste- och Borgare-Stånden, samt öfverensstämmer
älven i det närmaste med Ridderskapets och Adelns beslut. I denna
§. kan, på sätt Ridderskapet och Adeln funnit, lämpligen införas det
stadgande, som Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
ehuru med någon inbördes skiljaktighet hvad redactionen vidkommer,
ansett böra sättas i stället för den af Utskotten föreslagne, men
af nyssnämnde 3:ne Stånd icke antagne 3o och Utskotten hemställa
således, att den blifvande 19 §. må varda af följande lydelse:
Directionen vare skyldig, sä väl alt inom 8 dagar efter hvarje månads
slut till Kongl. Maj.t insända en öfversigt af Bankens ställning, likväl
utan att dervid yppa enskildes förhållanden, som ock alt ofördröjligen
meddela alla de upplysningar i ämnet, hvilka Kongl. Maj.-t låter infordra.
Ställe sig ock Directionen samt Bolaget noga till efterrättelse allt hvad
i denna Lag föreskrifves t och beror del i annat fall af Kongl. Majit, att,
3*
Banco- och Lag-Utskotlens Memorial N.o 6.
genom vite i penningar, tillhälla Bolaget att det felaktiga rätta, eller ock
privilegiet upphäfva.
18 S. är till 1 punkten gillad af så väl Ridderskapet och Adeln
som äfven Preste- och Borgare-Stånden, utan annan skiljaktighet, än att
Ridderskapet och Adeln ansett minsta teckningssummau böra bestämmas
till j5o,ooo R:dr Silfverspecie, hvilket de öfrige Stånden ej biträdt. Andra
punkten är deremot endast af Preste-Slåndet gillad, och 3 punkten eller
2 moni., har endast Borgare-Ståndet bifallit.
Utskotten hemställa, på grund deraf, att 20 §., hvilken skulle komma
att börja det 2 Capitlet om Actiebank, må blifva så lydande:
För Actiebanks stiftande fordras, att den af delegarne tecknade summa
uppgår till minst 5oo,ooo R.dr Silfverspecie.
ig §. 1 mom. bör, i öfverensstämmelse med Ridderskapets och Adelns
samt Preste-Ståndets beslut, erhålla en förändrad redaction.
2 mom. är giiladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt finnes ej
heller stå i någon strid med de öfrige Ståndens fattade beslut.
3 mom. är giiladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt af Ridderskapet
och Adeln med någon förändring af reductionen, hvilken Utskot
ten
anse böra till närmare öfverensstämmelse dermed jemkas.
4 mom. är giiladt af Preste- och Borgare-Stånden, och innefattar
endast ett förtydligande af den mening, som alla Ståndens beslut måste
anses innebära.
Således hemställa Utskotten, att den blifvande 21 §. må erhålla följande
lydelse:
Actiebank tillätes ej träda i verksamhet förr, an Bolaget, utom den contanta
inbetalning, som för rörelsens början pröfvas nödig, insatt uti sädane
hypolhekj som 1 Cap. 5 §. om förmäler, ett belopp motsvarande minst en
fjerdedel af hela det tecknade Actie-capitalet eller grundfonden, hvilken insats
skall, till allmänhetens säkerhet, uti Landl-Ränteriet, eller annat allmänt
förvaringsrum, nedläggas i en Cassa-kisla, med 2:ne läs, hvartill Ko- .
nungens Befallningshafvande förvarar den ena nyckelnjock Bank-Directionen
den andra.
Finnes, vid den i 16 §. stadgade revision, att någon af förenämnde
sakerhets-handlingar blifvit till dess värde försämrad, åligge Bolaget att, i
utbyte deremot, annan fullgod säkerhet genast aflemna.
Öfver det salunda nedsatta fär Bolaget ej annorlunda disponera, medan
Bankrörelsen fortsattes, än att hypotheken må utbytas emot andra,
hvilka,
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.-o 6. 33
hvilka, efter pröfning i ofvan stadgade ordning, anses jemngode med dem,
sorn utlagas; men vid Bankens upplösning och utredning, må delegarne
återlyfta hypotheken i den nion ådagaläggas kan, att desamma öfverstiga
beloppet af Bankens utelöpande och gällande förbindelser af alla slag.
Skulle Banken komma i concurs-tillstånd, förhållcs med det till säkerhet
nedsatta beloppet efter allmän Lag.
Något stadgande, som motsvarar 20 §. i förra förslaget, igenfinnes
väl icke uti Ridderskapets och Adelns eller Bonde-Ståndets beslut; mea
då samma § blifvit af 2:ne Stånd, nemligen af Preste- och BorgareStånden
antagen, finna Utskotten sig böra hemställa, att den blifvande
22 §. må erhålla följande lydelse:
Delegare i Acliebank vare ock pligt i ge, så väl att, inom ett år från Bankens
öppnande, dit contant inbetala minst en fjerdedel af det tecknade actie-capilalet,
å de terminer Bolaget bestämmer, som äfven att den återstående
hälften inbetala, i den mon Bolaget sådant föreskrifver, vid äfventyr
för den delegare, som någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, att varda
förlustig, dess aclie-rätt, samt förut gjorda insats, hvilken hemfaller till
Bolaget; börande i nämnde händelse den förverkade adiell, lill dess numer
och beskaffenhet, uppgifvas i allmänna Tidningarne.
Stadgandet i 2/ §. är af ett Stånd, nemligen af Borgare-Ståndet, gillad
t, men deremot af de öfriga 3;ne Stånden uteslutet, och
torde således böra anses hafva förfallit.
22 fj. skulle, i öfverensstämmelse med hvad Utskotten här ofvan vid
5 §. hemställt,
komma alt utgå.
Utskottens förslag i 23 om minsta tecknings-summan och om
minsta antalet af solidariska delegare är godkändt af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden. I fråga åter om lottbrefvens
minsta belopp, äro meningarne delade, i det att Ridderskapet och Adeln,
fastställt detsamma till 25o R:dr Silfver Specie, Preste-Ståndel uteslutit
föreskriften härom, Borgare-Ståndet, efter Utskottens förslag, bestämt beloppet
lill 5oo R:dr Curant eller 126 R:dr Silfver Specie, och BondeStåndet
ansett hela §:n vara öfverflödig, hvadan Bonde-Ståndet, i nyssnämnde
serskilda fråga, lärer kunna anses vara ense med Preste-Ståndet;
hemställande Utskotten, med anledning häraf, alt omförmälde § , sorn
skulle komma alt börja del 3 Cap. om Solidarisk Bank, erhåller följande
lydelse:
Bih. till R. St. Vrot t83f och 1835. 6 Sami. 2 Afd. 6
4'de Häftet.
Banco- och Lag-Ulskottcns Memorial N.o 6-
Solidarisk Bank ma ej stiftas med mindre tecknings summa än a5o,ooo R.dr
Silfver Specie; och ma. ej antalet af delegare med solidariskt ansvar un
derstiga
5o.
24 <$*• 1 morn. är, till och med orden: ”honom godt synes," gilladt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, och i det närmaste
jemväl af Preste-Ståndet; hvaremot den följande perioden, om rättighet
för borgenär att, after lagsökning å Direclionens Ledamöter, kunna undfå
verkställighet af Utslaget emot de solidariska delegarne, utan serskild
lagsökning, endast är af Borgare-Ståndet antagen. Hvad Preste-Slåndet
i sammanhang härmed tillagt, är icke af något annat Stånd biträdt.
2 mom.j som blifvit uteslutet af Preste- och Bonde-Stånden, är deremot
gilladt af Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet; och det
utgör, efter Utskottens förmenande, elt icke allenast rigtigt, utan äfven
nödigt undantag från det första momentet, emedan om Banken
kommer i concurs-lillstånd, och Direclionens Ledamöter således skiljas
ifrån Bankens förvaltning, borgenären, enligt 11 §., ej har rätt att för
fordringar i allmänhet vända sig emot Directionen, och således måste vara
berättigad att directe utföra emot de solidariske delegarne, så vida
ej dessa möjligen skulle kunna komma att gå alldeles frie.
Utskotten hemställa, på grund häraf, alt ifrågavarande § måtte erhålla
följande lydelse:
Delegare i Solidarisk Bank, A elie-delegare likväl undantagnej ansvaraj med
egendom och personer, för uppfyllande af alla Bankens förbindelser i sådan
ordning, att derest, vid anställda ulmätnings-försök hos Direclionens
Ledamöter, tillgång i lösören saknas för betalning af fordran, den någon
hos Banken eger, borgenären är berättigad, för brislen, vända sig emot den
eller da delegare honom godt synes.
Har Banken kommit i concurs-tillstånd, ege borgenären emot hvardera
(leiegarell den rätt nu sagd är, änskönt försök till utmätning hos Direc
tionens
Ledamöter icke föregått.
25 $. är gillad af Preste-Ståndet, och äfven af Ridderskapet och
Adeln med tillägg, i första perioden, af orden: ”eller dess arf
vingar,
eller dess sterbhusdelegare,” hvilket tillägg Utskotten anse
blott såsom ett förtydligande af hvad Utskotten föreslagit. Borgare-Ståndet
är deremot ensamt om antagande, i stället, af 27 och 28 § §.
i Herr Grefve Frölichs förslag; och i Bonde-Ståndets beslut finnes ej
någon hithörande lagbestämmelse. Det serskilda stadgande Preste-Slåndet
beslutat, med afseende på den händelse, att delegare gör concurs, är
icke eller af något annat Stånd biträdt.
Bahco- och Lag-Utshottcns Memorial N:o 6.
35
På grund häraf hemställes, att 25 §. måtte bibehållas utan annan
förändring, än det förtydligande till redactionen, som Ridderskapet och
Adeln ansett behöfligt, samt följaktligen komma att lyda sålunda:
Delegare med solidarisk ansvarighet, elter dess arfvinge eller sterbhusdelegare,
vare ej berättigad att, färe privilegiitidens slut, frånträda Bolaget,
med mindre Bolaget härtill samtycker, och det i 23 §. stadgade minsta antal
af delegare derigenom icke understiges! fortfarc oek i ansvarighet till
Bankens borgenärer under ett år frän det underrättelse o/n den timade förändringen
blif vit till Rätten aflernnad och i allmänna Tidningarne kungjord.
Är nyssnämnde tid tilländalupen, vare den af gangne sedan ej ansvarig
för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han derförrinnan blifvit lagsökt,
med mindre Bankbolaget under tiden kommit i concurs-tillständ, i
hvilket fall hans ansvarighet lill borgenärerne skall än vidare fortfara, lika
med deras, som i Bolaget qvarstå.
Då a6 blifvit af Preste- och Borgare-Stånden gillad, endast med
den af lörstnämnde Stånd beslutade t edactionsförändring, att orden;
”utan Bolagets begifvande” skulle utgå; hemställa Utskotten, det samma
må antagas så lydande:
Händer det, alt antalet af delegare med solidariskt ansvar sä minskas, att
det tj uppgår till bo, och kan cj Bolaget, inom ett är efter härom erhållen
kunskap, med sig förena andra lika ansvarige delegare lill det
erforderliga antalet; pröfve Kongl. Maj.t, hunt vida privilegium, vid sådant
förhållande, må fortjara eller icke.
27 är gillad af Preste- och Borgare-Stånden samt jemväl af Ridderskapet
och Adeln, med ett tillägg derom, alt uppgiften borde vara af
delegarne egenhändigt underskrifven; och ehuru Ridderskapets och Adelns
mening om behöfligheten af omförmälde tillägg icke blifvit af
något annat Stånd uttryckligen biträdd, finna Utskotten likväl, med afseende
å vigten deraf, att samma offentliga document, som meddelar
uppgift på de ansvarige delegarne, tillika må utgöra laglig bevisning
om uppgiftens riglighet, sig böra hemställa, om icke berörde tillägg må
uti §. intagas, och således densamma erhålla följande lydelse:
Förr än Solidarisk Bank Öppnas, äfvensom sedermera inom hvarje års
slut, skall uppgift pä alla med solidariskt ansvar i Bolaget varande delegare,
af deni egenhändigt underskrifven, till Rätten aflcmnas, för alt
varda uti intecknings-protocollet intagen, och, pä sätt__ i 4■ §' sagdi är,
kungjord.
28 1 morn. har blifvit gilladt af Preste- och Borgare-Stånden samt
äfven af Bonde-Ståodet på det sätt, att sistnämnde Stånd antagit ett ali
-
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 6.
mänt stadgande för enskilde Banker, angående den föreskrifva depositionens
insättande under allmän vård. 2 mom. är jemväl af Preste- samt
Borgare-Stånden bifallet och öfverensstämmer till sjelfva meningen med
alia 4 Ståndens beslut; hvadan Utskotten hemställa, det berörde §. må
varda bibehållen, så lydande:
Solidarisk Bank må ej uti verksamhet tråda förr, ån dede garn e uti sådane
säkerheter, sorn i 5 §. beskrifvas, til/skjutit ett belopp, som motsvarar
minst en fjerdedel af hela tecknings-summan, hvilket belopp, sedan alla dithörande
handlingar blifvit af Konungens Befallningshafvande, gemensamt
med Bolaget, till säkerheten pröfvade och af bagge godkände, skall sältas
i säkert förvar, lill Bolagets disposition.
När och till hvad belopp, contanta insatser uti sådan Bank göras skola,
ankomme på delegarne sjelfve att bestämma.
29 och 3o §. skulle, efter hvad ofvan blifvit yttradt,
komma all utgå.
Det stadgande, Utskotten föreslagit, pag. 36, rörande sådana enskilda
Banker, som redan uppstått, är bifallet af Ri iderskapet och Adeln samt
Presle-Ståndet, men dels uteslutet och dels afslaget af de öfriga Stånden;
förslaget pag. 36, rörande Bolag, som ingås i ändamål att bedrifva
upp- och utlånings-rörelse, utan dermed förenad rättighet att utgifva
tryckte eller graverade sedlar, är bifallet af Preste- och Borgare-Stånden,
men dels uteslutet och dels afslaget af de öfrige Stånden; och Utskottens
hemställan, pag. Z7, om ansvar för efterapning och förfalskning
af enskild Banks tryckta eller graverade Creditsedlar, är gillad af Ridd.
och Adeln samt Preste-Ståndet, men dels utesluten och dels afslagen af
de öfrige Stånden; hvadan dessa 3:ne frågor, enär de hvarken utgöra delar
af Lagen för enskilde Banker eller finnas slå i något oskiljaktigt sammanband
med densamma,
torde böra anses hafva förfallit.
Behofvet af den i Uilåt. N:o \ slutligen föreslrgne underd. framställning
till Kongl. Maj:t med afseende på den händelse, att Kongl.
M.ajrt skulle vägra Nådigt bifall lill Rikets Ständers hemställan, om antagande
af Riksdaler Curant såsom mynt-enhet, har numera upphört, sedan
Kongl. Maj:ts Nådiga Svar i berörde ämne till Rikets Ständer ankommit,
och de i Rikets Ständers blifvande förslag till Privatbank-Lag förekommande
penningebelopp följaktligen höra i annan myntsort uttryckas.
Stockholm den 18 April i835.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet t835.
Bil. till Banco- och Lag-lTtsk• Mern. N:o G.
Sammandragen jemförelse emellan Riks-Ståndens beslut i anledning af Bancooch
Lag-Utskottens Utlåtande N:o 4-
Utlåtandet
W:o 4
Ridderskapet och Adelil.
Prest e-Ståndet.
Borgare-Ståndet.
Bonde-Ståndet.
Rubriken.
”Lag för Enskilde Sedel-  Banker.”
Gillad.
”Lag för Enskilde Banker.”
Åberopat 1824 års Förord-  ning, der det heter: ”Enskilde
Banker eller Disconter."
I 1,2 Oell 3
Morn.
Äro godkände till principer-  ne, men med iakttagande af
annan ordning stadgarne emel-  lan: Jfr. i,3 och 4 afRid-  derskapets och Adelns förslag.
Gillade.
Gillade.
Bonde-Ståndet har endast
upptagit stadgandet om octroy-  tiden, i afseende hvarå försla-  get är till principen gilladt.
2 §. 1 Moni.
”Sådan Bank-inrättning skall
vara grundad antingen på ike.”
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
2 §. 2 Moni.
I stället för’'densamma”skul-  le heta: ”Bolaget dock;” och i
stället för ”Actiedelegare”: ”så
kallade Commandit-delägare.”
Gilladt med tillägg af: ”el-  ler så kallade Commandit-del-  egare.”
Gilladt.
Uteslutet.
3 J.
Principen igenfinnes uti Rid-  derskapets och Adelns 1 §.
”deni” lörändradt till ”sig.”
Tillagt: ”Hvilken Instruction
börgenom tryck offentliggöras.”
Utesluten.
4 §• 1 Morn.
”Enskild Sedel-Bank får en-  dast i stad inrättas; oell skall
Bolaget, inför dervarande Råd-  hus-Rätt, före Bankens öpp-  nande, förevisa så väl det af
Kongl. Maj:t utfärdade privi-  legium , som oek bolagscon-  tractet, för alt i inteeknings-  protocollet ordagrant intagas.”
— Se Ridderskapet och Adelns
5 S.
”eller Härads-Rätt” och ”el-  ler landsort” uteslutes.
”eller Härads-Rätt” och ”el-  ler landsort” uteslutes. ”Bolags-  reglorna” förändras till ”Bo-  lagsconlractet.”
Uteslutet.
4 §■ 2 Moni.
Gilladt. — Se Ridderskapets
och Adelns 5 §.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
En ny §., kallad den Öde,
så lydande: ”Såsom grundfond
för Sedelbank må begagnas ej
allenast reda penningar, samt
eontröleradt guld och silfver,
än äfven sådane fastighets-in-  teckningar, adier eller allmän-  na Verks och Inrättningars rän-  tebärande obligationer, som för
sådant ändamål äro i Bolags-  reglorna godkända. Bankens eg-  ne oell andra Bankers actiebref
få aldrig såsom grundfond an-  vändas.”
”Ej må insatt grundfond ge-  nom utdelning minskas, så län-  ge Bankens rörelse fortfar.”
”Bankens grundfond må ej,
utan Kongl. Maj:ts tillstånd,
ökas utöfver den i privilegium
utsatte teckningssumma.”
En ny §., kallad den 5:le,
så lydande: ”Såsom grundfond
för Sedelbank må begagnas ej
allenast reda penningar saint
controleradt guld och silfver,
utan äfven fastighets-inteeknin-  gar, goda actier och lotthref,
Bankens egne och andra Sedel-  Bankers undantagne, eller all-  männa Verks och Inrättningars
räntebärande obligationer; dock
skola alla dylika hypothek,
med thy åtföljande handlingar,
vara till säkerheten pröfvade
af Konungens Befallningshaf-  vande i Länet, gemensamt med
Bolaget, oell af bägge god-  kände.”
”Ej må insatt grundfond ge-  nom utdelning minskas, så län-  ge Bankens rörelse fortfar.”
5 §. 1, 2 och
3 Mom.
Se Ridderskapets och Adelns
7 §., hufvudsakligen efter Gref-  ve Frölichs reservation, med
den förändring, att ej heller
skrifna, förbindelser lill inne-  hafvaren skulle få utges af an-  nat slag, än Creditsedlar och
Invisningar, samt alt Credil-  Sedel-valeureu skulle blifva
minst 1 R:dr silfver specie uti
både Actie- och Solidariske
Banker.
Gillade med uteslutande från
2 Mom. af orden: ”utaf 3:ne
Directeurer eller.”
1 -
Gillade.
Gillade i det luifvudsakliga,
med fastställande af 4 R:dr
courant såsom minsta sedelva-  leuren, utan åtskillnad för den
ena eller andra Banken. Se
2:dra Punkten.
%
6 §. 1 Mom.
Se Ridderskapets och Adelns
8 §. (Enligt Grefve Frölichs
Reservation.)
Gilladt, men med tillägg af
Grefve Frölichs förslag, såsom
alternativ.
Gilladt.
Grefve Frölichs, med någon
olikhet till redactionen. Se /jtde
punkten.
6 §. 2 Mom.
Uteslutet.
\
”Derest, genom vexling eller
annan orsak, det sålunda be-  stämda förhållandet emellan
en Banks tillgångar samt be-  loppet af dess Creditsedlar
och Invisningar skulle komma
att rubbas, åligger det Banken
att inskränka sin utlåningsrö-  relse och, inom en månad, haf-  va återställt det rubbade för-  hållandet.”
Gilladt.
Uteslutet.
3:ne nya stadganden, (upp-  tagne såsom 1, 2 och 3 Mom.
i 9 §.) så lydande: ”upplåning,
vare sig i form af försträck-  ning, deposition eller creditiv,
må ej heller af Sedelbank ske
till ett belopp, som öfversli-  ger hälften af hvad å tecknad
grundfond blifvit i Banken
insatt"
3:ne nya stadganden, sorn
borde upptagas under serskild
N:r: ”Upplåning, vare sig i
form af förstäckning, deposi-  tion eller creditiv, må ej af
Sedelbank ske till ett belopp,
som öfverstiger hälften af hvad
å tecknad och inbetald grund-  fond finnes i Banken och för
dess räkning i allmänt förvar
inncstående.”
i
Bilt. lill R. St. Prot. i834 & l835, 6:le Sami. 2 /l/d. Häftet.
;
''Alla för dylik upplåning]
lifgifvande fordrings-bcvis, äf-  vensom depositions-bevis, sko-  la ställas lill viss person eller
Verk, samt uttryckligen inne-  bålla att öfverlåtelse deraf ej
må ske ulan till viss man, och
efter föregången anmälan i
Banken."
”1 händelse af Concurs, ega
innehafvare af dylika fordrings-  bevis, äfvensom depositions-  bevis, derföre pant icke blifvit
ställd, ej rätt till betalning förr,
än sedan, under Bankens ut-  redning, alla, inom nedan stad-  gad proescriptionstid, anmälde
Creditsedlar och Invisningar å
Rikets Ständers Bank blifvit
inlöste, men lyftning, emot ställd
säkerhet, kan af Rätten, efter
omständighetcrne, beviljas.”
(aldra och 3:dje Mom. lika
med Ridderskapets och Adelns.)
7 '§•
U tesfiiten.
Gillad, med någon förändring
af början, som skulle blifva
så lydande: "Pröfvar Kongl.
Majit, för myntvärdets orub-  bade bibehållande, nödigt, att
utgifvandet af Creditsedlar un-  der det i denna lag stadgade
maximum nedsättes, må före-  skrift derom &c.”
Gillad.
Utesluten.
-8 §. i Mom.
Gilladt till principen, dock
med den förändring, alt räntan
blifvit nedsatta till 6 procent,
och med det tillägg: ”Kan Bo-  laget ej tillåtas att Bankrörel-  sen fortsätta; hvarom Konun-  gens Befallningshafvande ålig-  ger att genast utfärda Kun-  görelse.”
(Jfr. Ridderskapets och Adelns
io §. t och 2 Mom.)
Gilladt med den förändring
att räntan blifvit nedsatt till
Ö procent.
Gilladt.
Principen godkänd; dock med
nedsättning af räntan till 6
procent. — Se 5Ue punkten.
8 §. 2 Mom.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
g j. i Morn.
Gilladt till principen. Se
Ridderskapets och Adelns io
§. 2 Morn., samt 11 §. i Morn.
Gilladt med den förändring,
att, i stället för orden: "någon
ostridig skuld af hvad namn
den vara må,” skulle liela: "nå-  gon af dess Creditsedlar eller
för vägrad inlösen återkom-  mande invisningar på Rikets
Ständers Bank.”
Gilladt.
Gilladt lill principen, hvad
angår Creditsedlar och Invis-  ningar på Rikets Ständers Bank,
med det tillägg, att, om hos
Directionens Ledamöter till-  gång i lösören skulle brista,
borgenären egde vända sig emot
den eller de delegare honom
godt syntes. Se 5:te punkten.
y *). ■>. Mom.
”Yrkar någon Bankens bor-  genär, att dess tillgångar måt-  te till Concurs af trädas, och
varder lian ej genast för sin
fordran förnöjd, döme Rätten
till Concurs.” Se Ridderska-  pets och Adelns 11 §. 2 Mom.
”Har Bank brustit i betal-  ning af någon af dess bär om-  förmälde Creditsedlar eiler In-  visningar, åligge Konungens
Befallningshafvande att genast
undersöka Bankens bela ställ-  ning. Gitter Directionen då ej
visa att ilen inträffade oförmå-  gan härrört af en skyndsamt
öfvergående tillfällighet, och
att Banken alla sina borgenä-  rer förnöja kan, åligger Ko-  nungens Befallningshafvande att
bankrörelsen inställa låta, och,
i fråga om aetiebank, öfver-  lemna målet åt Rätten, som
beslutar, att Banken skall till
Concurs afträdas; men, i fråga
om Solidarisk Bank, samman-  kalle Konungens Befallnings-  hafvande skyndsammast Ban-  kens delegare och höre dem,
om de kunna genom ny insatts
genast sätta Banken i tillstånd
att Bankrörelsen fortsätta. För-  må de ej det, öfvcrlemnas må-  let lill Rätten, som försätter
Banken i Concurs-tillstånd.”
Gilladt,
"Vare det ock, när Bank
brustit i betalning, livar och
cn af Bankens borgenärer obe-  taget, att väcka fråga om
Bankens försättande i Concurs-  tillstånd, derom anmälan böl-  ske bos Kongl. Majlis Befall-  ningshafvande, som genast un-  dersöker Bankens hela ställ-  ning. Gitter Directionen då icke
visa, alt den inträlläde oför-  mågan härrört af en skynd-  samt öfvergående tillfällighet,
och att Banken alla sina bor-  genärer f örnöja kan, åligge det
Kongl. Maj:ts Befallningshaf-  vande, att låta inställa bank-  rörelsen oell öfverlemna målet
till Domstolen, som beslutar,
att Banken skall till Concurs
afträdas.”
.Se 5:te punkten.
9 5- ^ Mom.
"Afgår Ledamot utur Di-  rectionen, fortfare under lop-  pet af ett år derefter dess an-  svarighet för de intill dess af-  gång utfärdade creditsedlar
samt andre Bankens skuldför-  bindelser.”
>f » iJ >}
"Beträdes någon Directionens
Ledamot, eller annan delegare
i Bolaget, att hafva begått
svek eller bedrägeri, eller ge-  nom uppenbar vårdslöshet vål-  lat Bankens obestånd, straffes
enligt lag såsom bedräglig eller
vårdslös gäldenär, och ansvare
för all Bankens gäld.” Se Rid-  derskapets och Adelns 11 §. 1
& 3 Morn.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
C
g'
O
Gilladt med någon afvikelse
till redactionen. Se Ridderska-  pets och Adelns 12 f. 1 Mom.
Gilladt, med den förändring
att 2 i stället för 3 år.
Gilladt,
Gilladt, med den förändring
att 2 i stället för 3 år, och
med någon afvikelse til! reda-
dionen, nära såsom Riddel-ska-  >ets och Adelns, och med til-  ägg att Kungörelsen skulle in-  Öras i Stats-Tidningen. Se 6:te
lunkten.
io §. 2 Morn.
Gilladt, med uteslutande af
mlen: ”i anseende lill af Banken
ra k ad t Goncurs-t il Island.” Se
lidderskapets och Adelns 12
. 2 Morn.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
10 §. 3 Moni.
Uteslutet,
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
I! S-
Utesluten.
Gillad.
Gillad.
Utesluten.
12 5. 1 Moni.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet»
12 §. 2 Mom.
Gilladt lill principen. Se Rid-  lerskapets och Adelns 13 §. 1
Vlom.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
12 §. 3 Moni.
Gilladt till principen, med
iteslutande af sista perioden
'och vare omsättning deraf för-  luden.” — Se Ridderskapets
och Adelns i3 §. 2 Mom.
'Gilladt med uteslutande af
sista perioden: "och vare om-  sättning deraf förbuden.”
Gilladt.
Uteslutet.
12 §. 4 Moni.
Gilladt till principen. Se
Ridderskapets och Adelns i3
5. 3 Mom.
■Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
12 §. 5 Morn.
Gilladt till principen. Se
Ridderskapets och Adelns 14
§. 1 Mom.
Gilladt.
Gilladt,
Uteslutet.
i3 §.
Gillad till principen. Se Rid-  derskapets och Adelns 14 '§.
2 Mom.
Gillad.
\ .
Gillad.
Utesluten.
>4 §•
Gillad till principen. Se Rid-  derskapets och Adelns i3 §. 3
Mom. sista punkten.
Gillad.
Gillad,
Utesluten.
t
.3 §.
Gillad, med tillägg efter or-  det Directionen, af orden ”och
Revisorer,” och med uteslu-  tande af ordet ”öfrige”. Se Rid-  derskapets och Adelns i5 §.
Gillad, med tillägg af orden:
”och Revisorer.”
Gillad.
Utesluten.
*
16 §. 1 Morn.
Gilladt, med den redaktions-  förändring af början: "Före
ordinarie bolagsstämma böra
Revisorerne, &c.” Se Ridder-  skapels och Adelns 1 (i §. 1 Mom.
Gilladt med sådan redaclions-  förändring af början "Före den
ordinarie Bolagsstämman, böra
de vid den föregående valde
Revisorerne, jemte &c.”
Gilladt,
Gilladt till principen med den
förändring, att 2ine allmänna
Ombud utsedde, det ena af
Kongl. Majit, och det andra af
Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Gontoret,
skulle deltaga i Revisionen, och
med tillägg-, att den sker på
bolagets bekostnad. Se 7ide
punkten.
16 §. 2. Moni.
Gilladt, med de förändrin-  gar att: 1 :o "Ordinarie” uteslu-  tes; 2:0 "Bolagets” D:o; 3:o
slutet får följande lydelse: "ge-  nast skall insändas till Kongl.
Majit och, på Directioncns för-  anstaltande, till allmänhetens
kännedom befordras.” Se Rid-  derskapets och Adelns 16 §. 2
Morn.
Gilladt.
Gilladt.
Gilladt till principen. Se 7lde
pimkten.
*7 §■
"Bauk-Direction åligger, att
inånadtligen till Kongl.Majit in-  sända en öfversigt af Bankens
ställning, samt dessutom oför-  dröjligen meddela alla de upp-  lysningar,tued undantag af livar
sorn rörer enskildes förhållan-  den till Banken, hvilka af Kongl.
Majit infordras.” Se Ridderska-  pets och Adelns 17 §.
Gillad.
Gillad.
Utesluten.
!
1
Med uteslutande af 3o §.,
skulle här stadgas: "Ställe sig
ock Directionen och Bolaget
noga till efterrättelse allt hvad
i denna Lag föreskrifves; oell
beror det i annat fall af Kongl.
Majit att, genom vite i pennin-  gar, tillhälla bolaget att det fel-  aktiga rätta, eller oek privile-  gium upphäfva.” Se Ridder-  skapets och Adelns 17 §. sisla
punkten.
V
\
Préste-Ståndet har deremol
bibehållit 3o §. 1, 2 och 3
Moni., men uteslutit 4 Mom,
3o §. skulle ändras till föl-  jande lydelse: "allt hvad uti
denna lag föreskrifves, ställe
Bank-Bolaget och dess Dire-  ction sig noga till efterrättelse,
så kart dem vara må, att vid
sina privilegier varda bibe-  hå II ne,"
Med uteslutande af 3o §.,
skulle stadgas: "Att Directio-  nen och Bolaget skola ställa
sig till noggrann efterrättelse,
hvad sålunda är och ttu blif-  vit stadgadt, jemte hvad Kongl.
Majit vid utfärdandet af Privi-  legium samt fastställandet af
Bolagsreglorna kan, i reglemen-  tarisk! afseende och med an-  ledning af förekommande ser-  skilda förhållanden, finna nö-  digt att föreskrifva; och eger,
vid inträffande öfverträdelse
häraf, Kongl. Majit att, genom
vite i penningar, tillhålla bola-  get att det felaktiga rätta, samt,
0111 det ej uppfyller ändamålet,
att privilegium upphäfva,” Se
8:de punkten.
18 §. 1 Morn.
1 Punkten gillad, med den
ändring, att teckningssumman
skulle vara minst 750,000 R:di
Silfver Specie — 2:dra punk-  ten utesluten. Se Ridderska-  pets och Adelns 18 §.
Gilladt.
■
1 punkten gillad, men dei
2 Utesluten.
Uteslutet»
t ; ■ ■; ' • ■' "
18 §. 2 Moni.
Uteslutet
Uteslutet.
Gilladt,
Uteslutet.
kj 5. 1 Moni.
Gilladt till principen, niet
en förändrad redaction, S
1 Lika med Ridderskapet oe1
■ Adeln.
1 Gilladt.
Principen gillad, men ut-  [stVäckt till alla Enskilda Ban-
Bidderskapels och Adelns 1
§• t Moni.
3
i
ker, således äfven till de Soli-  dariska. Se 3 punkten.
19 5- 2 Morn.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
19 §• 3 Morn.
Gilladt till principen med ei
förändrad redaction. Se Rid
derskapets och Adelns iq f.
Mom.
1 Gilladt.
Gilladt.
Gilladt till principen. Se 3:dje
punkten.
19 §. 4 Moni.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
20 §.
Utesluten.
Gillad, med förändring a
”20 proc.” till t och ”5o proc.’
till §.
Gillad, med tillägg af orde
”ytterligare” framföre 25 proc
Utesluten.
21 §.
Utesluten.
Utesluten.
Gillad.
Utesluten.
22 §.
Utesluten. Se anmärkningei
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 §.
Gillad.
Gillad.
Utesluten, Se anmärkningen
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 5.
23 §.
”Solidarisk Bank må ej stif-  tas med en leckningssunimt
under 25o,ooo R:dr Silfver spe-  cie. Antalet af delegare mec
solidariskt ansvar må icke un-  derstiga 5o, eller något dera.
lotlhrcf lyda å mindre än 7.5i
R:dr Silfver specie.” Se Rid-  derskapets och Adelns 20 §.
”Solidarisk Bank må stiftas
med en teckningssumma a
-minst 1,000,000 R:dr courant
och må ingen sådan Bank stiftas
med mindre antal delegare äi
5q.”
Gillad.
U tesluten.
24 §. 1 Moni.
Gilladt, till och med orden:
”honom godt synes.” I)et öf-  riga af 1 Moni. är uteslutet. Se
Ridderskapels och Adelns 21
). 1 Mom.
”Delegare uti solidarisk Bauk,
Cominandit-delcffare likväl 1111-
O
dantagne, skola på det sätt
ansvara, en för alla och alla
för en, alt sedan Directionens
samtelige Ledamöter först un-  dergått utmätning, men full till-  gång saknats i deras lösa egen-  dom, och, derest Bolagets del-  egare, sammankallade på sätt
i 9 Jj. sägs, ej förmå gälda kraf-  j vet, bristen kan genom ny lag-  sökning ulkräfvas bos den eller
dem bland lottegarne, fordrings-  egaren finner för godt.”
”Huru delegare må i sådant
fall af meddelegare erhålla er-  sättning, bör i Reglementet
stadgas.”
Gilladt.
Gilladt till hufvudprincipen.
Se 5 punkten.
24 §. 2 Moni.
Gilladt.
Uteslutet.
Gilladt.
Uteslutet.
25 5. t och 2
Morn.
Gillade, med tillägg i 1 Moni.
af orden: ”eller dess arfvingar,
eller dess sterbhusdelgeare ”ef-  ter orden: ”delegare med Soli-  darisk ansvarighet.” Se Rid-  derskapels och Adelns 22 §. 1
och 2 Moni.
Gillade, med tillägg af ett
så lvdande inomenl: ”Ilar del-  egare sin egendom till borge-  närernes förnöjande afstått, ut-  bjudc desse å öppen auction,
hans lottbref, och vare den,
sorn högsta anbudet gör, berät-  tigad att i bolaget inträda, der-  est icke bolaget vill lottbrefvet
lill samma högsta anbud inlösa.”
Grefve Frölichs i Reserva-  tionen föreslagne 27 & 28 §§.
äro i stället antaqrne.
Uteslutne.
26 5.
Utesluten.
Gillad, med uteslutande af
orden: ”utan bolagets begif-  vande.”
Gillad.
Utesluten.
37 S-
Gillad, med tillägg efter or-  den ”varande delegare” af föl-  jande: ”af dan egenhändigt
underskrifva!.” Se Ridderska-  Liets och Adelns 9.3 §.
Gillad.
Gillad, med uteslutande af
orden, ”eller Domhafvandcn.”
Utesluten.
28 §. 1 och 2
Mom.
Uteslutne.
Gillade.
Gillade.
Se anmärkningen vid ig §.
1 Mom. bär ofvan.
29 $•
Utesluten, men observera an-  märkningen vid den af Utskot-  :en föreslagne 5 C.
Gillad.
Ändrad så att minsta sedel-  valeurcn b lefve 5 Rdr.
Utesluten. Se anmärkningen
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 §.
3o J. 1, 2, 3 och
4 Moni.
Se anmärkningen efter 17 §.
Se anmärkningen efter 17 §.
Se anmärkningen efter 17 §.
Se anmärkningen efter 17 §-
Förslaget p. 35
& 36, angående
redan inrättade
Pri val-Banker.
Gilladt, med den förändring,
il t minsta sedel valeuren skulle
vara En R:dr Silfver specie.
Gilladt.
,
Afslaget, med förklarande,
itt de nuvarande Privat-Ban-  terne ansägos, enligt Borgare-  Ståndels fattade beslut, ej ega
tillstånd att utfärda eller sätta
omlopp tryckta eller gravera-  le skuldförbindelser, sedlar el-  er depositions-bevis, på min-  Ire än 5 R:dr courant.
Uteslutet.
Förslaget p, 36,
angående bank-'
bolag ulan rät-  tighet att utgif-  va tryckta sed-  lar.
Afs laget.
Gilladt.
u
Gilladt.
Uteslutet.
Förslaget p. 3y,
angående sedel-  efterapning och
förfalskning.
Gilladt.
Gilladt.
Afslaget.
Uteslutet.*
Förslaget p. 37,
angående Mynt-  enheten.
Afslaget.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
STOCKHOLM, t835. Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco- och Lag-Utskollcns Memorial N.-o 7.
r
N:o 7.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 11 Maji kl. 12.
Memorial, i anlecini/i" af vissa skiljagtigheter uti Riks-Ståndens
senast fattade beslutj rörande lagstiftningen för enskilde
Banker.
Utskottens i Memorialet N:o 6 aflåtne jemkningsförslag har blifvit af
samtlige Riks Stånden anlaget, utom i följande 3:ne omständigheter:
Riddcrskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva afslagit inbjudningen
om antagande, i öfverensstämmelse med Preste- och Borgare-Ståndens
Beslut, af den 9 §. så lydande: ”Pröfvar Kongl. Maj:t, för myntvärdets
orubbade bibehållande, nödigt, att inskränka rättigheten lill creditsedlars utgifvande
inomdet i dennajLag stadgade maximum, må föreskrift derom, genom
Dess Handels- och Finance-Expedition, efter vederbörande Bank-Directions
hörande,meddelas till den eller de Banker, som, genom creditens
största utsträckning, till behofvet af omförmälde åtgärd mest bidragit.”
Utskottens gjorda hemställan, om antagande, i enlighet med Presleoch
Borgare-Ståndens beslut, af det 3:dje momentet i 1 t hvilket har
följande lydelse: ”Den rättighet, som 1 punkten af denna §. tillerkänner
borgenär emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega rum, sedan
dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller att de i behörig
ordning afgått från Directionen, eller att Banken blifvit försatt i
concurstillstånd; dock vare, i sistnämnde fall, de Directeurer, under hvilkas
förvaltning concursen inträffat, i fortfarande ansvar med egendom och
personer för alla Bankens utgifna tryckta eller graverade creditsedlar och
invisningar; är Lagsökning börjad emot Directions-Ledamot, innan dess
ifrågavarande förvaltning upphört, må krafvet i laga ordning fortgå;” — är
bifallen af Bonde-Ståndet, men deremot afslagen af Ridd. och Adeln, sorn
vidblifvit sitt beslut, om meddelande i stället af följande stadganden:
”Afgår Ledamot utur Directionen, forlfare undet loppet af ett år derefter
dess ansvarighet för de intill dess afgång utfärdade creditsedlar samt andra
Bankens skuldförbindelser; beträdes någon Directionens Ledamot, eller annan
delegare i Bolaget, att hafva hegålt svek eller bedrägeri, eller genom
uppenbar vårdslöshet vållat Bankens obestånd, straffes enligt Lag, såsom
bedräglig eller vårdslös gäldenär, och ansvare för all Bankens gäld.”
Bih. till II. Si. Fröt. i83/f och i835. 6 Sami. 2 Afd. *
5:te Häftet.
2
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 7.
I öfverensstämmelse med Ridd. och Adelns mening, hade Utskotten
föreslagit ett tillägg i 27 §. derom, att förteckningen uppå delegarne i Solidarisk
Bank borde vara af dem egenhändigt underskrifven; men omförmälde,
af Preste-Ståndet antagna tillägg är deremot hvarken af Borgareståndet
eller Bonde-Ståndet godkändt.
Nu emedan det af Utskotten föreslagne 3 mom. i 11 §., såsom af 3:ne
Stånd bifallet, måste anses utgöra Rikets Ständers beslut, samt 9 §. åter,
likasom det angående Bolagsmännens egenhändiga underskrifter i 27 §.
föreslagna tillägg, hvilka delar af förslaget ofelbart kunna, utan rubbning
af det helas sammanhang, borttagas, lära förfallit derigenom, att Två Stånd
stannat emot Två, hafva Utskotten förmodat någon vidare åtgärd i delta
ärende för Utskotten icke återstå, men likväl trott sig böra en sådan åsigt
hos Rikets Ständer vördsamligen anmäla, under hemställan derjemte,
attj enär g $. utgår, de senare §§:s nitmerföljd må på
det sätt ändras, att den nu antagne 10 blifver den g:de
i ordningen, och så vidare.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 11 Maji 1835.
Reservationer:
af Herr af Rolen: att då alla Lagstadganden i ett ämne utgjorde ett
helt för sig, och ingen serskild del deraf kunde förklaras förfalla, ulan att
derigenom Lagstiftarens åsigt af systemet rubbades, Herr af Rolen reserverade
sig emot Utskottens i afseende på 9 och 27 §§. afgifne yttranden.
Uti Herr af Rotens reservation hafva sig förenat Herrar Zander och
Maechel.
Herr Helleday har äfven emot Memorialet sig reserverat.
Banco- och Log-Utskottens Betänkande Ar.-o 8.
3
N:o 8.
Antom till Exp.-Ulsk. den it Maji kl. 12.
Betänkande, öfver Herr Friherre Ludvig Boyes och Herr IV.
f7. Stråles anföranden, angående af skiljande af de ceconomiska
och financiela delarne i förslaget till Lag för enskilde
Banker, från de delar, sorn röra allmän Civil-Lag.
Till Utskottens behandling har Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
2:ne, med afseende på lagstiftningen för enskilda Banker, afgifne
anföranden, nemligen:
1:0 af Herr Friherre Boye, som föreslagit, ”att sedan Rikets Ständers
beslut i berörde ämne blifvit fattade, och man, för bevarandet af
det sammanhang, som ämnets serskilda delar sig emellan ega, varit nödsakad
att sammanfatta och på enahanda sätt framställa de §§., eller de
delar deraf, som, lill följd af deras egenskap utaf civil lagstiftning, utgöra
föremål för båda Stalsmagternas gemensamma afgörande, med de
§§., hvilka åter, såsom varande af oeconomisk beskaffenhet, ankomma
på Kongl. Maj:ls ensamma lagstiftning, och uti hvilka Rikets Ständer
blott ega att deras underdåniga önskningar afgifva, Rikets Ständer mätte,
uti den tind. skrifvelse till Kongl. Maj.t, som kommer att med Ständernas
lagförslag afgå, afskilja och bestämma de lagbud, som, efter Ständernas
förmenande, tillhöra den civila lagstiftningen, ifrån de bud, som
åter tillhöra den ceconomiska; hvarjemte Herr Friherren yrkat, att, intill
dess denna motion varder af Rikets Ständer afgjord, med insändandet
till Kongl. Maj:t af Ständernes beslut angående Lagförslaget, måtte
anstå;”
och 2:0 af Herr Stråle, hvilken äfven trott en sådan åtgärd, som
den Herr Friherre Boye föreslagit, vara af bthofvet påkallad, och tili
närmare utveckling af frågan yttrat den åsigt: att de uti 1 Cap. 1, 2
och 7 §§., g §. i hvad den angår creditsedlarnes förmonsrätt till betalning,
10, 11, 12, l3 och 14 §§•• samt 3 Cap. 21, 22 och 23 §§. (utaf
Ridderskapet och Adeln, vid förehafvande af Utlåtandet N:o 4 upprättade
lagförslag), förekommande stadganden dels utgjorde undanlag från
hvad nu gällande Lagar och Författningar innehålla, dels innefattade
sådane för ändamålet nödiga lagbestämmelser, som äro föremål för Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma beslut, af hvilken egenskap äfven
voro de föreslagna stadgandena om vilkoren, hvarunder nu inrätta
-
4
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande ff.-o 8.
de Banker egde utgifva credilsedlar, samt straffbestämmelser för sådane
sedlars förfalskning och efterapning; men alt hvad lagförslaget i öfrigt
innehölle, hufvudsakligen utgjorde reglementariska föreskrifter, åsyftande
att vinna säkerhet derföre, att sådane Banker ej måga leda lill förluster
för allmänheten; hvarföre, och då man med säkerhet kunde påräkna, alt
Kongl. Maj:t icke allenast fästade allt tillbörligt afseende på hvad sålunda
blifvit föreslaget, utan ock vidtoge de ytterligare föreskrifter och åtgärder,
som Kongl. Maj:l, till ändamålets vinnande, nemligen allmänhetens
betryggande, kunde finna nödige, Rikets Ständer vid Lagförslagets
öfverlemnande, borde förklara, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
att frångå eller förändra hvad Rikets Ständer i sistnämnde delar föreslagit
, hinder deraf ej mötte för Lags utfärdande i ämnet, hvarvid
äfven, uti de stadganden, som utgöra lagbestämmelser, sådan jemkning
uti redactionen måtte ske, som för uppställningen kunde finnas nödig,
och som icke förändrade innehållet.
Till bemötande häraf få Utskotten vördsamt andraga, atfUtskotlen,
vid upprättande af deras afgifna förslag till Lag för enskilde Banker,
med sorgfällighet sökt följa den grundsats, att i lagstiftningen icke upptaga
några för Civil-Lagen i allmänhet främmande stadganden, med
mindre desamma betraktades utgöra nödiga vilkor för det undantag från
allmänna Civil-Lagen, som tillåtelsen af tryckta credilsedlars utfärdande
innebär; och enahanda åsigt bör, efter Utskottens tanka, äfven antagas
ligga till grund för Riks-Ståudens i ämnet fattade beslut.
Af sådan orsak, och då ett nytt försök att classificera ifrågavarande
stadganden, såsom mera och mindre väsendtliga, i sjelfva verket skulle
åsyfta ett upprifvande af omförmälde beslut, samt, genom expeditionens
fördröjande, möjligen blefve menligt för sakens framgång, tinna Utskotten
sig
icke kunna biträda Herr Friherre Boyes och Herr Stråles
ofvanberörde förslag.
Stockholm den ii Maji 1835.
STOCKHOLM, tn^ckt i EcksteinskA Boktryckeriet iS35.
M CO
V
Förteckning
å Banco- och Lag-Utskottens vid i834 och i835 årens Riksdag
till Rikets Ständer gemensamt afgifne Betänkandenj Utlåtanden
och Memorial.
3V:o
i. Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen Peter Perssons från Calmare
Län motion, om åläggande för Rikets Ständers Bank ,
att till vederbörande Domare årligen aflemna förteckning på
intecknade fordringar.
, — med Förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker.
— j anledning af väckte frågor om ytterligare Lagstiftning för
Rikets Ständers Bank.
4- Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 2, med Förslag till Lag för offentliga BolagsBanker.
5. Betänkande, i anledning af Riksdags-Fullmägligen Peter Perssons
motion om upphörande af Bankens forum pri vilegialum.
6. Memorial, med Förslag till sammanjemkning af de inom Riks-Stån
den
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottens
under N:o 4 afgifne Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 2, med förslag till Lag för
offentliga Bolags-Banker.
7. — i anledning af vissa skiljaktigheter uti Rikets Ständers senast
fattade beslut, rörande lagstiftningen för enskilde Banker.
8. Betänkande, öfver Hr Frih. L. Boyes och Herr N. W. Stråles an
föranden,
angående afskiljande af de oeconomiska och financiela
delarne i förslaget till Lag för enskilde Banker,
från de delar, som röra allmän Civil-Lsg.
JBilt. till R. St, Prot. iS34 och l83S. 6 Sund. 2 d/d.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, iS35.
