# ID: svediakorp-gov2029
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 37,067
# sentences: 1,144
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco- och La«-Utskoltens Utlåtande N.o 4*
3i
18 §•
Till svar å anmärkningen derom, att bestämmandet af teckningssummans
och actiens minsta belopp borde ankomma på Kongl. Maj:t, i
hvarje serskildt fall, må anföras, att Utskotten trott lagstiftningen böra,
genom bestämda stadganden i alla de frågor, sorn möjligen kunna för det
närvarande bedömas, närma sig en sådan fullständighet, atl Kongl. Maj:t
högst sällan skulle behöfva utöfva Dess i i §. omförmälda höga rätt, att
vägra privilegium för ett Bolag, som vill organisera sig i enlighet med
förevarande Lag.
Genom den nu föreslagna nedsättningen af minimi-beloppen, till hälften
al hvad förra förslaget innehåller, hafva Utskotten gått en, i deras
tanka, tjenlig medelväg emellan olika meningar.
Hvad angår den uppkastade frågan, huruvida actie må ställas till innehafvarén,
så lärer det finnas tydligt, att, enär den löpande egenskapen
ingalunda strider emot naturen af actiebref i allmänhet, och berörde fråga
af Lagen med tystnad förbigås, densamma måtte ankomma på Bolagets
eget afgörande.
J9 §•
Att påbjuda nedsättning i allmän vård af mera än 25 proc. af teckningssumman,
hafva Utskotten, i betraktande af öfrige föreslagna garantier,
trott icke vara nödvändigt, och utan verkligt behof bör man ej minska
de tillgångar, som för Bankrörelsens bedrifvande kunna behöfva användas.
— Några öfvervägande fördelar af de öfrige inom Riks-Stånden
framställde olika förslag i detta ämne hafva Utskotten ej kunnat ipse.
Anmärkningarne derom, att inteckningar, så vida de skola, eftef denna
§., såsom säkerhet godkännas, ej borde öfverstiga | af den intecknade
pantens taxeringsvärde, äfvensom att ej andra än ”allmänna.” räntebärande
papper skulle få till den ifrågavarande nedsättningen användas,
finna Utskotten ej tillräckliga skäl alt biträda. Intecknings-säkerhet kan
mången gång vara fullgod, om den än något afviker från nyssnämnde förhållande
till taxeringsvärdet; och bland andra räntebärande papper äro
t. ex. sådane som Trollhätte-Bolags-actier, obestridligen goda, ehuru de
icke kunna rätteligen kallas ”allmänna”. Skulle, under tidens lopp, värdet
på säkerhelshandiing af det ena eller andra slaget nedgå under hvad
som fordras, så bör anmärkning derom göras vid den årliga revisionen,
och annan säkerhet genast sättas i stället.
32
Banco- och Lag-Vt skottens Utlåtande N.o 4'
De nu gjorda tillägg till hvad 19 §, i förra förslaget innehåller förmoda
Utskotten till rigtigheten icke bestridas.
20 §.
Det bär blifvit påmint, dels att den här stadgade nedsättningen möjligen
icke skulle erfordras till så stort belopp, dels ock att inbetalningens
verkställande med Bankens egna sedlar borde förbjudas; men för Bankens
soliditet anse Utskotten åtminstone 25 proc. af leckningssumman böra
inom viss kort tid ställas under Banco-styrelsens disposition; och det omförmälde
förbudet vore utan ändamål, enär påföljden endast blefve den,
att man i den ena bancoluekan, för Bankens egna sedlar, vexlade till sig
det mynt, hvarmed man straxt derpå gjorde insättningen vid den] andra.
21 §-
Man bar vélat härigenom lemna Banken en lätt utväg alt bereda sig
rättighet till vidgad rörelse utöfver leckningssumman, med bibehållande af
oförminskad säkerhet åt dess borgenären
22 §.
Den åsigt, att Acliebankerne hafva deras rätta sphere i en större rörelse,
än de solidariska Bankerne, utgör motivet för skillnaden i den för
hvardera utsatta minsta sedelvaleur; 5 B:dr Courant, såsom minimum för
Actiebanks creditsedel, innefattar en medelväg emellan de härom yttrade
olika meningarna.
23 §.
Hvad angår de i förra förslaget gjorda bestämmelser, rörande tepkningssumraans
och lottbrefvens minsta belopp, samt minsta antalet af
delegare, så hafva Utskotten icke funnit skäl till ändring förekomma;
och beträffande de gjorda framställningarna derom, att 10 till 20 delegare
borde hafva hvar för sig insatt ett större capital, så tycks behofvet
af ett stadgande derom till det mesta förfalla, enär, af en millions
teckningssumma, 20,000 R;dr belöpa sig, per medium, på hvar och en
af deiegarne, antagne till antalet 5o.
24 §.
Sedan Utskotten förut i 9 §. bestämt fordringsegarnes rätt emot Directeurerna,
har 24 §• ansetts bora handla endast om delegarnes ansvarighet.
Banco- och Lag-Utskoltens Utlåtande N:0 4'
33
righet. Utskotten hafva frångått den mening, som i förra förslaget uttalades,
att ej någon delegare skulle kunna sökas för mera än som på
hans lott i Bolaget belöpte, med mindre brist hos någondera yppats,
då denna brist borde fyllas af de andre delegarne, en för alla och alla
för en. Det har nemligen icke undfallit Utskotten, att en sålunda begränsad
excution skulle för borgenären medföra serdeles stora svårigheter
att göra sin betalningsrätt fullt gällande, och Utskotten hafva derföre
nu tillåtit borgenären att, så snart tourén kommer till delegarne, få för
hela sin fordran vända sig emot hvilkendera bland dem, som honom
godt synes. Ehuru utmätning hos Directionens Ledamöter bör hafva
föregått, har man likväl, på det borgenärens rätt icke måtte uppehållas
af en möjligtvis långsam realisering af dessas fasta egendom, inskränkt
omförmälde vilkor af utmätning endast till lösören. Har Banken kommit
i concurs-tillstånd, och Directeurernes förvaltning således upphört,
så äro de att betrakta såsom andra delegare, och följaktligen måste frågan
om föregående utmätning hos Directeurerne i sådan händelse förfalla.
Det har utgjort föremål för öfverläggningar, hvad rätt den delegare,
sorn sålunda måst betala Bolagets gemensamma skuld, sedermera skall
åtnjuta emot sina med-delegare. Men denna fråga hafva Utskotten ansett
vara al den för Bolagsmännen inbördes enskilda beskaffenhet, att
något stadgande derom icke behöfde i förevarande Lag inflyta. Den
kan utomdes äfven efter allmän Lag bedömas,
25 §.
Enär man visserligen af giltiga skäl tillåter den i personelt ansvar
varande Bolagsmannen att frånträda Bolaget och ansvarigheten, utan
borgenärernts hörande, så fordrar deremot dessas rätt, att den afgångne
Bolagsmannens ansvar fortfar åtminstone så lång tid efter det förändringen
tiraat och blifvit kungjord, att borgenärerne, derest de anse sin
säkerhet minskad, må, före samma tids utgång, hinna uttaga deras fordran
hos Banken, och, om betalning der brista skulle, göra deras anspråk
emot den omförmälde Bolagsmannen gällande.
Är denna åsigt rigtig, så lärer man äfven böra godkänna stadgandena
i a morn., såsom en följd af det föregående.
I fråga om solid: delegarens enskilda borgenärs rätt, att i den
Bih. till R. St. Prot. i834 och 1835. 6 Sami. i Afd.
3:dje Häjtet.
5
34
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4.
förres ställe ingå i Bolaget, äfvensom i afseende å afliden delegare® arfvinges
rättigheter, är något undantag icke gjordt ifrån de grunder allmän
Lag innefattar.
26 §.
Då Lagen bjuder, att de solidariske delegarnes antal skall vara minst
5o, och icke tillåter någon minskning derunder genom Bolagets frivilliga
åtgärd, synes man, för den händelse, att en sådan minskning af annan
orsak skulle inträffa, såsom till följd af delegares dödsfall, concurs
eller bortflyttning ur landet, också böra, genom något tjenligt äfventyr,
tillhålla Bolaget att söka med sig införlifva nya lika ansvarige delegare
i de afgångnes ställe, till det erforderliga antalet. Detta skulle eljest,
efter någon tids förlopp, möjligen komma att stå betydligt under det
stadgade minimum; och att medgifva ett sådant förhållande, vore detsamma
som att förklara, det man ansåge hela lagbudet om ett visst antal
delegare vara af föga vigt.
28 §.
I anledning af det gjorda yrkandet, att, äfven af solidarisk Bank,
nedsättningen borde ske i allmän vård, må erinras, att Utskotten ansett
delegarnes solidariska ansvarighet uppväga den garanti för slutlig betalning,
sorn, hvad Actie-Bank angår, är med nedsättningen under allmän
Yård åsyftad,
3o §.
För en del af de här nämnde fall stadgades redan i 7, 8, 21 och
27 §§. af förra förslaget privilegii förlust. Ansvarsbestämmelserna på
dessa ställen äro nu sammanförda; och för öfrigt hafva Utskotten dels
tillagt enahanda äfventyr för sådane lagöfverträdelser, hvilka till deras
orsaker och följder äro för allmänheten af en serdeles hotande caracter,
dels ock till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att, derest Bank i annat hänseende
bryter emot denna Lag, efter omständigheterna, förelägga vitén eller
förlust af privilegium.
Ännu återstår att redogöra för några af de beslut, hvarifrån ofvanberörde
lagförslag utgått.
De stadganden som i 14» >5 °ch 26 §§. af förra förslaget finnas
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N--0 4-
35
intågne, ii ro icke i senare förslaget bibehållne. Hvad 14 §• angår, så
förmoda Utskotten hvarje stadgande i detta ämne vara af beskaffenhet,
att svårligen kunna utaf Domstol tillämpas, och dessutom mindre behöfligt,
så snart Banken är underkastad behörig offentlighet. Den Bank,
sorn, genom lidna förluster, råkat på veterligt obestånd, och icke genom
delegarnes tillskott erhåller nödig förstärkning, måste ofelbart, i
saknad af credit, nödgas upphöra. i5 §. åter blir öfverflödig, derest,
enligt Utskottens gjorda hemställan, en serskild Författning kommer att
utfärdas i det ämne, hvarom denna §. handlar; och 26 §. synes äfven
kunna och böra utgå, uppå de i reservationerne emot förra förslaget i
denna del upptagne skäl.
Det är vordet påmindt, att Actie-Banker och solidariske Banker borde i
denna Lag upptagas såsom ett enda slag, utan all skiljaktighet. Men den serskilda
garanti, sorn solidarisk Bank, framför Actiebank, erbjuder uti delegarnes
större ansvarighet, tyckes utgöra ett tillräckligt motiv för skiljaktiga
lagbestämmelser i afseende å hvartdera slaget. Huruvida gränslinien dem
emellan blifvit rigtigt uppdragen, är hvad som kommer att af Rikets
Höglofl. Ständer närmare skärskådas.
Alt, såsom vidare blifvit yrkadt, förbjuda anläggandet af Actiebanker
på andra ställen, än i de stapelstäder, der börser och mäklare finnas,
vore, efter Utskottens tanka, en af behofvet icke påkallad och,
möjligen för vissa orter, menlig inskränkning i delta hänseende.
Ett stadgande, som ålade Bankerne att ständigt hafva en viss minimi-cassa,
i förhållande lill den utelöpande sedelstocken, hafva Utskolten
ansett tilläfventyrs icke kunna uppfyllas. I denna fråga synes
dessutom Bankernes eget interesse för deras bestånd göra Lagens bud öfverflödigt.
Att den nu föreslagna Lagen icke må ega tillämpning på de Privatbanker,
som redan uppkommit och organiserat sig i öfverensstämmelse med
en äldre Författning, nemligen Kongl. Kungörelsen den 14 Januarii 1824»
lärer finnas uppenbart, men att förbud äfven för dem emot utgifning af
alltför små sedelvaleurer synes likväl vara af behofvet påkalladt; och Utskötten
få således hemställa, alt
Rikets Ständer hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhålla,
det måtte, antingen såsom ett tillägg till Lagen för en
-
36
Banco- och Lag-Ulskoltens Utlåtande N.o 4-
skilda Låne- o c A Sedel-Banker, e//er genom serskild Kungörelse*
förklaras:
att, hvad Kongl. Kungörelsen den 14 Januarii 1824
stadgar, angående enskilda Banker eller Disconter, hädanefter
skall gälla, endast i afseende på sådane Banker, som
redan äro inrättade, hvilka vid deras undfångne privilegier,
under den derföre återstående tiden, måga orubbadt bibehållas,
derest de ej sjelf ve önska att före samma tids utgång
få deras statuter förändrade till öfverensstämmelse
med ofvanberörde Lag; åliggande dem likväl, vid vite af
5oo K:dr Courant, att icke utfärda eller sätta i omlopp
tryckta eller graverade skuldförbindelser, sedlar eller depositionsbevis
på mindre belopp än 3 R:dr Courant.
Vidare få Utskotten, under åberopande af de grunder förra Betänkandet
upptar, å nyo, med någon redactionsförändring, framlägga det i
samma Bet. pag. 16, intagne och utan anmärkning, lemoade förslag:
det måtte Rikets Högloft. Ständer, för deras del, besluta
utfärdandet af en Författning derom , att i5 Cap. Handels
Balken
och Kongl. Förordningen den 28 Junii iyg8, an
gående
hvad Bolag iakttaga böra, som under så kallad
firma, eller serskild antagen handteckning , vilja Handelsoch
Fabriksrörelse idka, böra tjena till efterrättelse äfven
för sådane Bolag, som ingås i ändamål att upp- och utlåinings-röreise
bedrifva, utan dermed förenad rättighet att
utgifva tryckta eller graverade sedlar.
Emot den i förra Betänkandet, pag. 28, föreslagna anhållan hos Kongl.
Maj:t, att, vid utfärdande af Bank-privilegier, desamma måtte, så vidt
möjligen ske kan, så ställas, att den bestämda tiden för hvartdera Bolagets
verksamhet lomme alt ungefärligen på samma gång för dem alla
utlöpa, har man anfört, att försigtigheten snarare fordrade en framställning
i motsatt syftning, emedan, om privilegierne för de Privatbanker,
som inom en tid af i5 å 20 år hädanefter kunde bildas, skulle vid en
och samma tidpunkt löpa till ända, penningeförlägenheten och stock
ning
i näringarne sannolikt skulle dervid uppkomma; och få Utskotten,
i betraktande häraf,
omförmälde, i förra Betänkandet gjorda hemställan nu
frånträda.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:o 4-
37
Det förslag till stadgande om straff för efterapning och förfalskning
f Privatbankernes sedlar, sorn i förra Betänkandet, pag. 28 5:te raden
nedifrån, förekommer, torde, fastän någon anmärkning deremot icke blifvit
gjord, böra till redaotionen jemkas och erhålla förändrade följande lydelse:
att hvar, som eftergör eller Jörfalskar enskilt Låne- och
Sedel-Banks tryckta eller graverade creditsedel, äfvensom
den, hvilken utpränglar sådan veterligen eftergjord eller
förfalskad sedel, skall fällas till det straff, som, i afseende
å Rikets Ständers Banks sedlar, för enahanda brott
stadgadt är.
Slutligen få Utskotten vördsamt öfverlemna,
om icke, derest Kongl. Maj:t skulle vägra Nådigt bifall
till Rikets Ständers i underdånighet gjorda hemställa71, om
antagande af Riksdaler Courant såsom myntenhet, de här
ofvan stadgade penningebelopp måga i annan myntsort bestämmas,
utan rubbning af de härigenom uttryckta värden.
Flere Ledamöters serskilda meningar bifogas.
Stockholm den 3 Mars i835.
(Efterföljande Häfte 3* innefattar Reser valro nense emot föregående
Utlåtande N:o 40
Bihang tili R. Se. Prot. 1834 och i83S. 6 Sami. a Afä. <5
3:dje Häftet.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4- r
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich, D.:
”Det torde böra medgifvas afven af dem, som icke anse Lagstiftning
För enskild Bankrörelse såsom ett af de vigtigaste mål vid denna Riksdag,
att uppgiften derom varit en af de svåraste. Skulle det lyckas, så kan
Sverige skryta att vara det enda land, i verlden, hvars Bankrörelse systematiskt
grundades på Lag, — och hvad betydde väl då mödan man
användt för alt få en sådan? Icke nog eljest dermed, att enskilda Banker
baft både förutfattad motvilja och måhända sakinteressen emot sig,
grundsatserne derföre hafva varit mångfaldigt olika, nya och främmande
för mångå och hittills outredda. Ändtligen har den practiska svårigheten
att bereda och redigera ett Lagförslag med 3o §§. varit så stor,
att det efteråt måste väcka förundran, huru man ens vågaL företaga ett
sådant opus. Man föreställe sig en samling af 52 personer, deraf en dei
ambulatoriskt deltagit i öfverläggningar och partiela beslut, hvarefter andra
senare majoriteter måst rätta sig, en del reaclionsvis sökt återgå
till äldre förkastade, alldeles stridiga åsigter och på köpet en, sedan återremissens
ankomst, alldeles ny uppsättning af Utskottens Cancellie; så lärer
man finna, i synnerhet med någon erfarenhet om hvad lagredaction
vill säga, att det gränsar till det omöjliga att efterkomma afla postulale?,
deraf jag endast vill uppräkna: skyldigheten att, utan hufvudgrundsätsernes
förnärmande, efterkomma de i Riks-Stånden gjorde anmärkningar
vid det äldre förslaget; urskilja den fria gränsen emellan föremål för organisations’,
ag och reglemente; alt göra så få ändringar som möjligt i redan
exsisterande, men till denna nya sak icke fullt til!ärppligarf Lagar för
Bolag, försträckning, utsökning och concurs; samt slutligen uppställa alla
de genom partiela voteringar till det mesta på olika tider tillkomne besluten
i en sådan form, ett sådant sammanhang, att tydlighet och en icke alltför ringa
grad af fullständighet derjemte uppkommo. Redan tidigt insåg jag dessa
svårigheter och har nu mera kommit till den öfvertygelse, rörande all
lagredaction, att den aldrig kan frambringa något dugligt, derest icke de,
som under öfverläggningar finnas af stridiga och oförenliga syftningar
hvar lör sig utarbeta alternativa förslag — det enda sätt, hvarigenom
enhet kan vinnas. Här hade jag tillräckliga anledningar att befara, det
resultatet möjligen skulle kunna bli en väfnad af så heterogena, hvar för
Eskäng till R. St. Prof. i83å och i83S. 6 Sami. a Afd. i
Häjtet 3*
i Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
sig bristfälliga och ojemna trådar, att de omöjligen kunde bära sig i slycke,
jag skyndade alltså att tillsammman med några män, som ville åt samma
håll, göra en egen uppränning, hvilken före discussionens början öfver
återremisserne var färdig, och lemnade mig en stor fördel framför
dem, som blott hade en punkt i sender till föremål, den nemi. att vid
hvarje tillstyrkt förändring i det gamla förslaget, jag kunde inse det helas
blifvande sammanhang och derjemte under det jag fick ytterligare tillfälle
granska egna åsigter och begagna alla motsidans invändningar för att rätta
fel i mitt eget förslag, mig, såsom icke bunden af något beslut,
var öppet att undvika alla de misstag jag hos motsidan kunde upptäcka.
Jag har ansett mig böra nämna, att det är på detta sätt, som, efter
otaliga correctioner, milt alternativa förslag tillkommit. Jag skall söka
närmare motivera detsamma i del följande, men anser nödigt dessförinnan
utpeka några af de, efter min tanka, väsendtliga felaktigheter, hvarmed Utkottens
förslag äro behäftade.
Anmäi lenin" ar.
N:o i. Fastän lemnad utan anmärkning i Stånden, har Lagens titel
blifvit alldeles omändrad, och dermed hela offentligheten — en så vigtig
distinction, såsom motsats emot Privat-Banker af några få personer, utan
delegation — blifvit kastad åter i skuggan. Sannt är likväl, att den förra
titeln hade det felet, att icke utmärka dessa Banker såsom Sedel-Banker
i motsats emot dem, som röra sig endast med Stats-Bankens mynt,
N:o a. Något godtyckligt och utan att någonting derigenom vunnits,
har man förändrat uppställningen i de 4 första §§. emot hvad den var
i gamla förslaget, hvarigenom händt, att icke mindre än 5 serskilda ämnen
influtit i §. i. nemi. ci) den halfqväfda distinctiva grundsatsen om
vilkoren för Creditsedel-utgifningen, b) om sättet att få privilegium, c) om
Kongl. Maj:ts pröfningsrätt, d) om octroytidens maximum och e) om förbud
att påräkna understöd af allmänna medel.
Deremot har man, med frånryckande af hvad borde genom mellanmening
uttalas i punkten a) nemi. delegationen till en Direction i §. 3,
apphöjt denna detalj till värdighet af serskild §.; som det vill synas, utan
ändamål, omnämnt, att Directionen kunde förses med instruetion, hvilket
endast då behöfde sägas, derest man ville föreskrifva, alt instruetionea
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4.
3
skulle kungöras — och glömt stadga, att Directionen egde lagligen tala
och svara i Bankbolagets namn. '
N:o 3. Att punkten Litt. e) influtit i 1824 års Lag, kort efter sedan
Likets Ständers Bank fått öfvertaga Filial-Disconterne, kunde försvaras
då, emedan opinionen stundom fordrar sådane onyttiga yttringar, men att
man nu skulle omskrifva en sådan strof och förbjuda ”påräknandet” af
”Statens” bidrag, synes vara mer än öfverflödigt.
N:o 4- I 4 §• hafva Utskotten uttryckt en opinion, alt Banker möjligen
kunde få uppstå på landet. Jag hade för min del velat fästa Actie
Banker
vid Stapelstäder och solidariska vid Provincial-hufvudstäderna, men
har ej fått någon enda röst inom Utskottet med mig.
N:o 5. I 5:te §. hafva Utskotten icke nog bindande, genom ordet
utoirij uttryckt Sedel-Bankers rätt, att, enligt de Författningar, som gälla
för praeexisterande categorier, få begagna assignationsrätt å Rikets Ständers
Bank,
N:o 6. Såsom oegentligt uttryck anmärkes äfven: ”Bank-bolaget utfärdar.
” Det är Directionen, icke Bolaget, som utfärdar förbindelser.
N:o 7. Huru Invisningarne skola underskrifvas, torde vara mer föremål
för Öfverenskommelse med Rikets Ständers Bank, än för denna Lag.
N:o 8. Det moment, som börjas med ”uppgift,” har fått en trög hållning,
derigenom att detta ord såsom object blifvit satt i det rum, subjectet,
(Bolaget) bort intaga.
N.’o 8. Någon förändring med underskrifter bör ej komma i fråga,
men väl med underskrifvandet.
N:o g. Innan Utskotten i 6 §. gått alt stadga grunderne för Sedelemissionen
och dervid icke kunde undvika att använda de olikartade capital
eller tillgångar, hvaraf en Banks grundfond kunde och borde få
bestå, hade de först bort i en serskild §. derom lemna en bestämd föreskrift,
derigenom, utom en större redighet vid Sedelrörelse-frågans uttänkning
och uppställning, äfven vunnits den fördel, alt i ig §. slippa detaljen
om Hypothekens beskaffenhet — (der förklaringen synes komma nog
sent, och är såvida felaktig, som den ej utesluter enskildas ointecknade
reverser, hvilka också kunna vara räntebärande > men aldrig borde få antagas
såsom grundfonds-elementer).
N:o 10. Men denna 6:te §. har flere andra nog besynnerliga sidor:
af Den börjar med btt alltför liberalt medgifva utvidgning, 5o proc.
öfver tillgångarne (den innestående Grundfonden) af Creditsedel-emissio*
nen. Hvilken Bank skulle våga sådant?
4
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4-
b) Den ålägger sedermera, vid beräkningen, afdrag för af Banken gjorde
upplåningar;
c) För dessa upplåningars relativa storlek till Grundfonden, eller dess
qvarvarande behållning, har ingen föreskrift blifvit lemnad och således
skulle kunna hända, att en Bank lånte upp emot lägre och åter utlånte
emot hegre ränta lika stort eller större capital, än dess egen teckningssumma.
Då skulle kunna hända, derest vexling minskat contanta casssan och
”behållningen’* alltså sjunkit, att, efter dea nu föreskrifna beräkningsgrunden,
det ej tilläts Banken hålla ute ens så mycket creditsedlar, sorn
svarade emot dess cassa.
Exempel:
Å Grundfond insatt 5oo,ooo. i Hypotheker
D:o D:o Soo.ooo. i Confanter
1,000,000.
Om Banken ej idkar upp- och utlåning, skulle den få utgifva
ytterligare 5o proc. creditsedlar ^°0,000* i ,5oo,000»
Men genom vexling kan ingå 3oo,ooo, hvarmed Cassan minskas till
noosooo och behållningen på det hela till 700,000.
Oin nu Banken idkat depositions-rörelse, hvarföre enligt §:n bör
ske afdrag .  600,000.
så blir Saldo 100,000.
Och då kommer man till det besynnerliga resultat, att, ehuruväl, enligt
paragrafens första period, sedelstocken skulle få vara 3oo,ooo R:dr
mindre än i ,5oo,ooo, d, ä. 1,200,000, så blir den genom den stigande upplåningen
och dess afräkning begränsad till i5o,ooo! l Upplåningssumman
600,000 har således en mer än aritmetisk, ja nästan magisk inverkan på
sedelstocken, ehuru upplåningen kunde vara för Bankens sedelrörelse ganska
oskyldig, t. ex. om Banken suceessive på 6 månader upplånat Bancosedlar
eller silfvermynt och, utan att derpå grunda sedelemission, blott emot
högre ränta åter utlånat dem på 6 månader. Det är likväl icke min mening,
att upplåningsrörelsen skall få vara obegränsad, (se derom min §. 8.)
men jag tror, att den ej, vid föreskrifts meddelande i Lagen om creditsedelemission,
bör uppställas såsom factor. — Den hörer icke egentligen
till den frågan.
d) Det ytterligare lagbudet i §:s senare moment innehåller en sifferföreskrift,
hvars gagnelighet jag icke kan inse. Sådant må vara mitt feb
Debet:
Lottegare
inbetalt.
Influtit.
Innestaende
på Upp- och
Afskrifriings-  Räkning.
Diverse
Inkomster
och
Räntor.
Gcneral-CasSan
påför Casseuren.
å
Discont
Räkning.
å
Cassa-Credit-
Räkning.
Creditsedlar.
Ränte-®
Ohiigati
ner. |
Carlstad . . .
176,803
16
—
350,443
—
—
381,796
7
—
18,291
3 2
—
11,326
24
6
405,700
—
—
250
—
Philipstad . .
—
—
—
78,470
—
—
89,570
—
330
—
—
2,274
27
11
—
—
— —
— ■
Christinehamn
„
—
—
———
—
—
72,340
-
—
—
— «-
—
—
»
—
—
— -
lith tilt R. St. Prat. i8?>4 ach i835. 6 Sam/. 2 Afd.
Häftet J®.
Hör till Banao- och Lag-UtskoUcnt Utlåtande If.o 4-
Tableau den 28 October i83_4-
Credit:
Insatte medel
mot 4 procents
Kanta.
30,000
Utlånt.
Bank-Afdelning.
Diverse Utgifter.
Behållning.
a
Discont
Räkning.
Cassa-Credit
Räkning.
528,110
131,810
528,384
130,960
118,030
2 3
Philipstad.
110,439
CHristince
hamn.
59,194
Invenlarier.
Om tost naclér
och
Räntor.
Uti RiksBanken.
1,820
50
28
4,805
9
11
230
9
8
7
16
5,994
Uti General
Cassan.
Uti Lilla
Cassan.
Summa.
23
45,000
30,861
[3
7
18,083
47
2 >1,344,610
1
3.
6
107,110
20
6
369,863
—-
13,007
3
3^
Upplysningar.
Riks-Banke
Sedelionden.
Utelöpande
Crcditsedlar.
lior lili Råneo- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
5*
och det är möjliqt, att för elt på vissa arbitraira siffror bygg dt förhållande i
ett visst exempel, man finner sig nöjd med caleulen; men för mig står delta
lagbud, såsom en ruinlik hälft qvar af en ramlad byggnad, hvartill fordom
hörde en annan för det hela oumbärlig hälft i viss cassaföreskrift,
inen som, egentliga yrkaren af beslutet om den 6:te §., icke varit i stånd
att emot majoritetens veto, kunna i Lagförslaget någorstädes intränga.
Jag gör honom den rättvisa att erkänna detta, i fall det vid hans reservation
kan något båta, men jag kan för öfrigt icke recommendera, alt en
proportion föreskrifves i Lag emellan contant cassa och utelöpande creditsedlar;
emedan fluetuationen i vexliugsväg gör sådan Lag omöjlig att efterlefva,
emedan hvad som å en local vore en alltför stor cassa vore å
en annan alltför liten, och emedan slutligen Bankernes egen existens gör det
till ett hufvudmärke för dem, att med försigtighet inhemta erfarenhet uti
denna punkt.
Det latituden, att få utgifva ereditsedlar och assignalioner lill ett belopp
5o proc. större än tillgängarne, är alltför liberal och farligt missledande,
trodde jag ieke skulle bli min lott att ådagalägga. Min tanka är
derom att en Bank kan förtjena ändå rätt vackert utan alt sträcka siu
sedelrörelse ens så långt söm innestående behållningar medgifva, och då
inom Riks-Stånden blifvit yttrad en önskan att erhålla uppgift om den
genom Wermländska Bankens tillvaro vunna erfarenhet, får jag på detta
sät t såsom bilagor meddela anie tableauep, öfver dess ställning vid olika tillfällen,
jemte dess vinst och förlust-räkning vid sista årets slut; hvaraf en
hvarje kan se, att med 552,ooo Rrdrs fond och en cassa stundom öfverstigande
den conlanta insatsen Banken aldrig färdiggjort, mindre utsläppt mer
än circa 4oo,ooo R:dr ereditsedlar.
6 Hör till Banco och Z-g—Utskottens Utlåtande IV-o 4-
Tableau öfver IVermlands Provincial-Banhs
Banco.
152 Lottegare, sora en för alla och alla för en äro roed allt hvad de
ega ansvarige för Provincial-Bankens förbindelser, hafva, till all-  mänhetens desto större säkerhet, deponerat godkände Adier och
Inteckningar på högst 6 månaders uppsägning till ett
belopp af  355,866: 32. —
Och uti Hypoteks-Fonden contant aflemna!, som, en-  ligt 5 §. 3 Mora. Bolags-Reglorne och ii Art. In-  structionen, blifvit emot godkände Inteckningar ut-
Jånte
12,400: — —
368,266
32
Lottegare hafva å Teckningssumroan 552,4oo Riksdaler Contant inbetalt
183,166
32
Lottegares innestående räntor
455
3o
11
Å Upp- och Afskrifnings-Räkningen häremot 3 procents ränta varit in-  satte i5o,797 R:dr 32 sk., deraf nu innestå
38,911
l7
2
2,250
___
Utelöpande Assignationer på Rikets Ständers Bank
4,230
—
__
Utelöpande Credit-Sedlar å io, 5, 3 och 2 R:drs valeur, att vid upp-  visandet betala
376,925
_
Diverse personers fordran
607
4
_
Provincial-Bankens vinst
19,024
32
5
Summa
993,837124
6
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o
ställning den 3i December i834-
Uteslående Discont-Lån root 5 procents ränta
Af beviljade Cassa-Creditiv mot 6 procents ränta hafva 852,224 R:dr
23 sk. varit uttagne, men vid årets slut utestod deraf begagnade
endast  , . . .
Fordringar af diverse personer
Inventarier till ett värde af
Uti Depositions-kistan inneliggande säLerhets-handlingar till ett värde af
Cassa-Behållning:
Ränte-Obligationer å 4 procent å utlånte Banco-Sedlar till återbetalning
å i4 dagars sigt  30,000. — —
Uti Rikets Ständers Bank innestående ..... 6,617: 3g.—
Uti Genera l-Cassa-kistan inneliggande Banco-Trans
port-
och Riksgälds-Sedlar
139,000.
Uti Central-Cassan och uti Bank-Afdelningarnes i
Philipstad och Christinehamns Cassör dit» ditO' . 32,374: 35. 3.
Banco.
203,940
121,950
481 32
1,206 29
[368,266 3a
207,992
26
■Summa |993.837U4l 6
Carlstad å Provincial-Bankens Contor den 3i December i834*
C. G. Ny ström*
HÖr till Banco- och Lag-Utshotlcns Utlåtande N.o 4-
IV ermicmds Provincial-Banks Inkomster och Utgifter år 1834-
Debet:
Banco.
. 243:16.-
. 12,718: to.-  . 11,590: 24- 2.
812: — 6
96: i3. -
Influtne Räntor å 4 procent
h 5 procent
h 6 procent
Dito ölVer-räntor . . .
Räntor at Lottegare .. ,
R:dr 25,460: i5.8.
hvarifrån afgår:
Ulbetalte räntor å 3 p:ct 708: 33. 4-
a 6 p:ct 1,39.3:43. 2g_ 5
Behållen vinst enligt förra årets Bokslut
123,357
3,686
Summa 27,044 3 9
Credit’.
Utgifter;:
Aflöning . .. . . 4,455: io. 8.
Hyra, Postporto, Ved,
Ljus, Skrifmaterialier,
Tryckningskostnad ,
Böcker, Annoncer,
Provisioner och Rese
-
Banco.
kostnader .... 1,792:38.8.
Blanketter till Credit-
Sedlar . . . . 1,704: 27.4-
7,952
28
8
Af Inventariernes värde afskrifves
66
38
8
Behållning af Provincial-Bankens
rörelse sedan den i4 Junii i833
19,024
3?
5
Summa |27,044| 3
Carlstad å Provincial-Bankens Conior den 3i December i834.
t
C. G. Nyström.
Nr* 11.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:0 4.
9
N:o II. Vid 7 §. vill jag ej vara mångordig. Den åsyftar, att Kongl.
Maj:t genom Handels- och Finance-Expeditionen skall calculera för Bankerne;
att dessa skola vara underkastade en obestämd indragningsmagt,
och att cursen, som endast har inverkan på Stats-Banken, men ej
på de enskilde Bolagens Banker, skall tjena till praetext. Jag torde exempelvis
med Wermlands Bank få ådagalägga, hvilket sammanhang dess rörelse
haft med cursen. Ifrån skeppningens afstannande höstetiilen har alltid
vexel-cursen stått som högst ända till dess början ånyo påföljande vår.
Under denna lid fordrar ortens rörelse största myntmassan, hvilken åter
ifrån och med April till hösten går ut från provincen, i anseende till skatter,
betalning af uppstädernes skulder till stapelstäderne o. s. v., hvilka då
liqvideras. Efter 7 §. skulle således Wermlands Bank minska sin sedelstock,
när den utan fara af den slukande rörelsen uppsuges, men deremot
vidga den, när vexlingen för remisser kommer cassan att sjunka!!
N:o 12. Straffränta å 8 proc, under en concurstid, som, då Utskotten
medgifvit 3 års anstånd med praesentationen af creditsedlar, skulle kunna
räcka lika länge, är ett stadgande, som synes utmärka öfverdrifven omsorg
för borgenärer. Dessa skulle verkeligen under cessionstiden komma i tillfälle
af en, med den fordna Bankens, lika lönande rörelse.
N:o i3. Sedan den föregående 8 §. medgifvit 8 procents ränta, så är
det visserligen sannt, att Bank-Bolag icke gerna skulle vilja komma i concurstillstånd;
men nödigt torde vara (om detta, som jag förmodar rättas,) äfven
förekomma, att de sjelfve onödigt begära concurs, hvilket kunde vara
c-n fördel för solidarisk Banks Lottegare — nemligen för att få tid på
sig. Den 9 §. har ej förebyggt detta.
N:o 14. Af sista mom. i §. 10 ser det ut, som Utskotten medgifvit
någon förmonsrält för visse fordringsegare. Meningen är dock icke härmed
lika med den, jag uttryckt i min §. 8, mom. 3, eller prioritet för innehafvare
af creditsedlar och invisningar, hvilket här upplysningsvis omnä
innes.
N:o i5. Ingressen till 12 §. är onödig.
N:o 16. Sista mom. af denna §. är en förändring af allmän Lag och
har alltså fått ett origtigt rum i slutet af en §. om lånerörelsen.
N:o 17. Vid §. i5 anmärkes, att Revisorer äfven böra utses — att or
det
öfrige bör utgå.
Bih, till R. St. Prot. 1834 och 1835. 6 Sami. 1 Afd.
Häftet. 3*
1
IO
Hor till Banco- och Lag-Ulikoltens Utlåtande N:o 4-
N:o 18. Mot §.17 — att månadtligen synes vara bättre än 8 dagar
efter hvarje (, ånads slut.
Vid 2:dra Capitlet.
N:o 19. Vid 18 §. åberopas hvad förut blifvit vid förra Betänkandet
sagdt om allt för små ch derföre veka Banker. I början af ett nytt Banksystems
införande borde man synnerligen akta sig för att få för många.
Finnes, efter 5 års förlopp, att Lagen var för sträng, då den tillexempel
föreskref 4 millioner, så kan en ändring deri ske ulan svårighet. När
åter systemet fått utbreda sig såsom i Skottland, då blifva de små Bankerne
qväfde af de större och landels rörelse, i kinkiga conjuncturer, af
dem uppehållne.
N:o 20. Vid §. 19 jemför anmärkningen N:o 9.
N:o. 21 Att nyttja termen procent, uti en Lag, synes ej nödvändigt,,
då samma förhållande kan uttryckas med i &c.
N:o 22. 4;de morn. synes vara illa redigeradt.
N:o 23. 5:te mom, synes alldeles obehöfligt och bättre vöre troligen
att i första momentet, vid föreskrift om nedsättningen, hafva tillagt: ‘ för
allmänhetens säkerhet.” Qse det alternativa förslaget § 19.)
N:o 24. Hela 21 §• är öfverflödig, då man ställt en Banks sedelrörelse
inom behörige gränsor i irsta Capitlet. Den är, om icke overkställbar,,
då en Banks totalförbindelser naturligtvis måste undergå nästan daglig förändring,
åtminstone till den grad svår att efterkomma, attingen Bank skulle
vilja uppstå på sådana vilkor. Må denna anmärkning besinnas, såsom
kommen från den, man trott motarbeta uppkomsten af Actie-Banker!!!
N:o 28. Då man från flera håll och kraftigt hört yrkas, det gamla förslaget
var för mjmket reglementarisk!, förundrar det mig, att Utskotten velat
bibehålla stadgandet om Minimi-Sedelvaleur, som onekligen ilia paraderar
i en Civil-Lag och dessutom är af egenskap att vara underkastadt
föränderlighet i afseende på nyttan för olika localer och olika rörelser.
Sannt är, att jag i mitt första förslag infört äfven ett sådant stadgande,
men som förklaring häröfver må nämnas, att mitt förslag var ett motstycke
lill Hr Stats-Secreteraren Skogmans, som sökte stadga 5 R:dr Banco
såsom minimum. Jag ansåg det nemligen nödigt, att frågan skulle utredas
genom discussionerne. Den har så blifvit nu, och faran är öfver,.
Jag tror, att denna bör utgå, och att diet bör öfverlemnas åt Kongl,
Majrts pröfningsrätt att efter olika förhållanden bestämma mrnimi-valeure»,
då privilegium meddelas.
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N: o 4.
Vid 3:dje Cap.
23 §.
N:o 2g. Det torde vara fåfängt längre strida för att i Lag få ett
hinder för små associationer till .solidariska Banker, jag hoppas dock det
egna intresset, rätt förstådt, skall leda lill det mål jag åsyftat med att föreskrifva
minst 100 personer.
24 §.
N:o 3o. Att stadga, på sätt här är gjordt, det, utan förnyad lagsökning,
Lottegare skola blottställas för under-execulors påhelsning för fel, begångne
af Direclionens Ledamöter, måste i sanning anses vara höjden af
stränghet och vida öfver höfvan. Detta stadgande innefattar en väsendtlig
ändring i hittills städse följd grundsats, för allt kraf, att nemligen
gäldenären först måste höras. En sådan ändring kan, för att bereda ali
möjlig skyndsamhet med fordringens utbekommande, vara nödvändig att
stadga inom samma categorier ; d. v. s. inom Directionen må Ledamöterne
utmätas på grund af samma utslag, den ena efter den andra eller
samfält; äfvensom £på sätt jag, i det alternativa förslaget tillstyrkt) inom
öfrige lottegare sins emellan, då en person godtyckligt blifvit krafd framför
de öfrige; men Utskotten, sorn icke velat godkänna denna skilnad, som
till och med motsatt sig det amendement, som det allt för stränga i denna
§. behöfde ecb som jag sökt åstadkomma genom nyssnämnde regress
af en Ledamot till en annan, (hvilket Utskotten, efter min tanka, alldeles
origtigt, ansett föremål för reglemente inom Bolaget) hafva derigenom
lågt ett absolut hinder för uppstående af solidariska Banker, i hvilka bemedlade
personer skulle vilja inträda. Mycket kunde vara att säga, i form
af commentarier, öfver de åsigter, som härtill legat till grund, men om de
icke uttalas, kunna de förmodligen lika väl fattas.
N:o 3i. Att raan alldeles uteslutit det i gamla förslagets 22:dra §.
oanmärkt lemnade senare moment om lottegares inbördes ansvarighet
— sorn icke är absolut reglementariskt och hvilket uteslutande icke skett
på grund af något Utskottets beslut, förtjenar äfven anmärkas.
25. §.
N:o 32. Genom en origtig uppfattning af ett redan efter långvariga
discussioner vid 2:ne serskilde tillfällen med votering fattadt beslut, och
under en uppenbar för vexling af de tvänne olika satserne; — att delega
-
1 2
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV;o /f.
re ej skulle få träda ur Bolaget utan dess samtycke — och attlottbrefvens
öfveilåtelse skulle beläggas med vissa restrictioner, hade denna §:s
redaction tillkommit; men blef icke dessmindre, oagtadt förhållandet
utreddes med Protocollet, vid slutliga justeringen af Utskotten gillad sådan
den nu står. I mitt alternativa förslag finner man motstycket —
med någon redactionsförändring öfverensstämmande med voterings-propositionen.
Här är en vigtig Lag- och principfråga å bane. Visserligen stadgar
allmänna Lagen i i5 Cap, H. B., att uti Bolag, ’’som drifva handel samman”
(se i §) beror det på ”the andre” (Bolagsmännen se 6 §.)
om Bolagsman ”får träda af och annan i sitt ställe sätta.” Lagstiftaren
som onekligen hade ett godt skäl, att skydda delegare i ett litet Han
dels-Bolag,
vanligen bestående af högst 3 å 4 personer, från den rubbning
i deras rörelse, som enderas godtyckliga frånträdande före släm
rnodags
slut — hvarmed menas Contractets tilländalöpande, skulle åstadkomma,
har dock tydeligen ådagalagt, genom införande af orden ”annan
i sitt ställe sätta” att det icke var absolut sjelfva af trädandet
utan fastmer, iställetsättandet som var förbjudet; hvarföre ock detta motiv
blifvit ytterligare uttryckt i de efterföljande orden: ”Ej må någon emot
theres vilja tränga sig i Bolaget in.” Den, sorn vill tvifla om denna
tolknings vigtighet, får jag hänvisa till cpde §. af samma Cap. och
Balk, hvilken tydeligen, såsom ett undantag — för den händelse: att
”Bolagsman tränges för gäld &c. eller häfver förverkat — •— stadgat
— — träde målsegande i hans stad och rättj ther the andra Bolagsmän
hans del ej lösa vilja.”
Nu hafva Utskotten uppenbarligen gjort det vida svårare för en
lottegare i Bank bland femtio, att utträda, än förm bland 3 å 4- ! • I
förra fallet eller för en Bank måtte det i de fleste fall betyda ingenting.
De förmenta skälen till denna stränghet, efter hvilken en lottegare skulle
fasthållas äfven mot sin vilja liksom i skrufstäd, uppgåfvos vara:
i :o Att det vore contradiction förbjuda lottbrefvens rörlighet genom
öfverlåtelse; dd man ti/lät annan innehafvare söka ut beloppet hos
Bolaget.” hvartill svaras:
Förbudet åsyftade och borde endast åsyfta: att hindra hvem som
helst intränga i Bolaget; att förena ombytet af Bolagsmän med sådane
vilkor och sådan tidsutdrägt, all, i fall Bankens soliditet, egentligen
med afseende på den solidariska ansvarigheten, skulle förlora derigenom,
allmänheten skulle hafva tillräcklig tid återtaga en motsvarande del af
lior till Banco- och La "-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
13
sitt förtroende, under hvilken tid den förra lottegaren stannade qvar jemte
den nya i ansvar. Det finnes ingen contradiction emellan en begränsad
och villkorlig rörlighet å ena, och resultatet af sådan öfverflytning
3 den andra sidan.
2:0 ”Att Bankens soliditet skulle förminskas, om en och annan af
de rikare ftngo träda ur Bolaget.” svar:
Ligen har ingen skyldighet att upprätthålla Bankens soliditet, endast
att gifva allmänheten tillfälle bedöma soliditelens förändring •—.
hvarföre ock årlig publication af delegares namn är anbefalld i 27 §.,
samt att, i den mon, genom dödande af några lotter, Bankens fonder
skulle minskas — inskränka sin creditsedelrörelse —• (Se altern. förslaget
§. 7.)
En Lag, som har den egenskp att vilja stänga in rikt folk i BankBolag
— ett Bolag på 20 års tid — lägger hinder i vägen för deras
inträdande. I synnerhet då man ställt så till, som Utskotten i föregående
24 §., att dessa skulle, utan regress till meddelegare, annorlunda
än genom inbördes öfverenskommelse!’ — hvilka ingen excutiv myndighet
har att befatta sig med - blifva städse i första rummet blottställda,
sedan Directionens lösa egendom blifvit medtagen.
o ©
0:0 ”Att Lagens imperativa biul om minimum af 5o Ledamöter
skulle rubbas i fall en och annan egde tvinga Bolaget inlösa lottbref,
dä han ville afträda.” svar:
En hvar torde finna, att detta skäl hvilar på förutsättning, att Bolagets
personal icke öfversteg minimum. Nå väl! må då Bolaget vid
dess stiftelse tillse, att den får några flere Ledamöter än Lagen såsom
minimum föreskrifver. —.
Skälets rigtighet är märkvärdig i sitt slag. Månne det är siffertalet
5o, som innebär någon talismanna-kraft för Bolagets sammanhållning?
Man synes tro detta, genom tillsatsen af 26 §. Jag hade trott
att det var endast ett begrepp om ett större antal> som i Lagen borde
uttryckas och hvilket begrepp, i anseende till dess relalivitet, behöfde
en siffra för att bli åskådligt —. men alldeles icke en absolut qvantitet.
4:o ”Att, om flere Lottegare eller nya innehafvare på en gång skulle
fordra inlösen, kunde Bolaget derpå komma till korta.” svar:
Är antalet måttligt stort,'så kan jag ej se annat, än att genom ålerförsäijning,
vid en Bolagsstämma och om inrättningen bär sig, Bolaget
kan bibehålla sitt primitiva antal personer och fondbelopp. —
ä4
fjor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
Är mängden större, så kunna hypothekerna försäljas och grundfonden
jemte rörelsen minskas. Är åter mängden alltför stor, så är det väl,
både för Bolaget och Allmänheten, att Banken upplöses i tid. De förra Bolags-männen
stå emedlertid qvar i ansvar ett år — om Banken är solid
vid den tiden — eljest fortfar ansvaret tills efter slutad utredning och
liqvid.
De, sorn med alla medel motsatt sig beslutet i dess primitiva skick ,
hafva slutligen för det 5:te påstått, att i Wermländska Bankens Bolagsreglor
förbud vore stadgadt för afträde ur Bolaget. Till vederläggning
häraf mäste jag anföra gtde §.:s ordagranna lydelse:
”Ingen Lottegare håfve rätt öfverlåta sin lott, utan serskildt tillstånd,
det Central-Directionen, på sätt instructionen föreskrifver kan
lemna. Anmälan göres derom lill Central-Directionen och eger Bolaget
i hvarje fall förmonsrätt att till sig lösa den eller de lotter, någon Lottegare
finner sig bugad aflåta.”
§. 28.
N:o 33. Genom den form och bestämdhet, som föreskriften rörande
Sedelrörelsen borde få, och som jag tror mig hafva iakttagit i §§. 5, 6
& *7 af det alternativa Förslaget, blir hela denna §. öfverflödig (_se anmärkn.
N:o g.)
N:o 34- Bör utgå på samma skäl som blifvit anförda 1 N:o 25.
Vid 4 Cap.
N:o 35. Hela detta Capitel, hvilket, innefattande allmänna bestämmelser,
fått ett så olämpligt rum, då redan första Cap. skulle upptaga
dylika, kan försvinna och ändamålet bättre vinnas genom ett tillägg i
sista §. af 1 Cap. på sätt altera, försl, upptager.
Då det ligger i egenskapen af ett privilegium — företrädesrätt under
vissa vilkor — att dessa vilkors åsidosättande medför rätt hos den
sora gifvit privilegium att återtaga det — om lian så nödigt pröfvar;
och då hela Lagen ej är annat än en sammanfattning af vilkoren; så
måste det vara klart, och sammanstående med föreskrifter rörande rapporter
och controll — att privilegium är förverkadt, om gifvaren vill återtaga
det, när Lagen i det ringaste brytes. Att nedlägga sådan magt
i Begeringens händer är hvarken mer eller mindre än den i afla andra
lior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o /f.
för Ti Allander» lika med detta eger, och sorn, när samhällets välfärd kara
blottställas, den mäste ega. Bolaget synes i alla fall säkrare för missbruk
af en sådan magt, om ett obetydligt frånvikande af Lag är begånget,
än om, på grund af en peremptorisk Straffbalk, sådan som 4:de Capitlet,
en hvar skulle kunna förstöra en Banks credit genom releverande
af en bagatell såsom ett lagbrott.
Genom en sådan åsigt, hvarunder jag bar uppfattat privilegium, bär
jag sökt vinna en annan fördel, sorn uppenbarar sig i f):de §. af Altern.
Förslaget, att nemi. Lagen fick göra ett undantag från Kongl. Majus
pröfningsrätt af begångna förseelser i så måtto, att lian ej skulle ega tillåta
en Bank fortsätta sin rörelse, som en gång brustit uti inlösen afsina
förbindelser af hvad namn de vara må.
Många hafva ansett detta för strängt. Jag anser det nödvändigt och
creditgilvande åt verkligen solida Banker — andra önskar jag aldrig
måtte uppstå.
Slutligen måste jag ej alfena reservera mig utan högeligen protestera
emot Utskottens försök, att med föreskrift rörande minimi-valemen pä
de credit-sedlar redan existerande Banker kunna utgifva, vilja åstadkomma
i den förslaget åtföljande serskildt tillstyrkte underdåniga skrifvelsen„
en retroacliv Lag.
Förslag till Lag
för
Sedel-Banker under enskilda,, offentliga Bolag
t
CapitletA11
m än n a bes t arn m e Ise r.
S- f‘
Bankrörelse med egna tryckta eller graverade creditsedlär må hädanefter
endast drifvas af större Bolag, hvilkas delegare välja ibland sig ansvarig
och afsättlig Direction, att, efter kungjord Instruction och under
control af Statsmyndigheter, besörja förvaltningen, samt i alla mål för
Bank-Bolaget lagligen tala och svara.
»6 Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV;o 4.
$■ 2.
Sådane Banker grandas antingen på Adier, med delegares ansvarighet
endast för det tecknade beloppet, eller på Lotter, under gemensam
ansvarighet en för alla och alla för en.
Banker af det senare slaget, eller solidariska, vare obetaget, att med
sig förena serskilde, endast med tecknad Actiesumma ansvarige så kallade
Corn mandit» delegare.
Alternativ. 3.
— — — — — — — •— De, som vilja inrätta Sedel-Banker,
— — — — — — — — söke hos Kongl. Majrt privilegium
— •— — *— — — — — derå, hvarvid företes ej mindre de,
— — — — — — — — för inrättningen uppgjorde Förslag
— — —- —• — — — *— till Bolags-Reglor och Låne-Regle
—
— — — — — — — menle, än äfven prof-blanketter till
creditsedlar. På Kongl. Majlis nådiga creditsedlar. Och ankomme på Kongl,
pröfning ankommer, huruvida Actie- Majrt att, efter pröfning, huruvida
banker må förläggas i andra än Ri- Bank-inrättningen kan vara för lan
kets
större stapelstäder, samt solida- det fördelaktig eller menlig, det sökta
riska Banker på andra ställen än i privilegium bevilja eller förvägra.
de släder, hvarest Länestyrelser hafva
säte; äfvensom alt, i öfrigt med afseende
på hvad som för landet kan
vara fördelaktigt eller menligt, det
sökta privilegium bevilja eller förvägra.
S- 4-
På längre tid än 20 år må privilegium ej förunnas; men önskar BankBolaget
fortsätta sin rörelse utöfver den i privilegium bestämda tiden,
söke då förlängning deraf minst 18 månader före octrojens utgång.
§• 5.
I den stad, hvarest Sedelbank har sitt Hufvudcontor, skall Bolaget
inför Rådhus-Rätten, före Bankens öppnande, förevisa så väl det af Kongl.
Maj:t utfärdade privilegium, som ock Bolags-reglorna, för att i Inteckningsprotocollet
ordagrannt intagas.
Ratten
Hor till Banco- och Lag-Utsköttcns Utlåtande N:o 4-
!7
Rätten läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
6.
Såsom grundfond för Sedelbank må begagnas ej allena reda penningar
samt controlleradt guld och silfver, än äfven fastighets-inteckningar, eller
goda actier och lottbref (Bankens egna och andra Sedelbankers undantagne),
eller Allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer; dock skola
alla dylika bypotheker, med thy åtföljande handlingar, vara till säkerheten
pröfvade «f Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, gemensamt med
Bolaget, och af bägge godkände.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
S- 7•
Sedelbanker må ej utgifva andra tryckta eller graverade fordringsbevis
till innefeafvaren än:
Co Credit-sedlar att vid anfordran, men utan ränta, inlösas i den
Bank, hvarifrån de blifvit utgifne;
2:0 In visningar å Rikets Ständers Bank, i enlighet med derföre gällande
Författningar.
Skolande creditsedlar och invisningar alltid vara försedde med handsk
rifne namn af tvänne Direclionens Ledamöter och Bankens Kamererare
eller annan Tjensteman.
Genom Bank-Bolagets försorg skall, inom \\ dagar från Bank-Inrättningens
öppnande, uppgift å de personer, som komma alt underskrifterne
meddela, ej allena tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan
äfven i allmänna Tidningarne kungöras; Och åligger det Bolaget, att, på
enahanda sätt, tillkännagifva, då, genom ombyte af personer, någon förändring
med underskrifvandet inträffar.
$• 8.
Ej må Sedelbank utgifva creditsedlar och invisningar å Rikets Ständers
Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af 1:0 behållningen
i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar, 2:0
af återstoden å deposition i Rikets Ständers Bank, och 3.'o af sådane Boört.
till R. St. l'rot■ 1834 och i835. 6 Sami. 2 A/d. 3
Häftet 3*.
18 Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande JV.o 4-
lagets odisponerade tillgSngar i guld och silfver samt hypotheker, som i 6 §,
omnämnas. Bankens egna lånebandlingar sålunda icke härvid inräknade.
g.
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej heller af Sedelbank ske till ett belopp, som öfverstiger hälften af
hvad å tecknad grundfond blifvit i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordringsbevis skola ställas till
viss person eller Verk, samt uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf
ej må ske, utan till viss man och efter föregången anmälan i Banken.
I händelse af concurs, ege innehafvare af dy like fordringsbevis, derföre
pant icke blifvit ställd, ej rätt till betalning förr, än sedan, under
Bankens utredning, alla inom nedan stadgad prescriptionstid anmälde creditsedlar
och invisningar å Rikets Ständers Bank blifvit inlöste; men
lyftning, emot ställd säkerhet, kan af Rätten, efter omständigheterna, beviljas
®).
w.
Derest Sedelbank ej med Rikets metalliska mynt, eller med sådane
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser dess credit-sedlar,
eller för bristande betalning återkomne invisningar, eller öfrige
förbindelser af hvad namn de vara må, kan Bolaget ej tillstädjas Bankröselsen
längre fortsätta, och vare skyldigt, jemte kostnads-ersättning, betala
sex för hundradet om året å det oguldne beloppet tills betalning sker.
Åliggande det Konungens Befallninghafvande i Länet, att, efter gjord anmälan
och företedt bevis om vägrad inlösen eller betalning, låta ofördröjligen,
såsom för ostridiga fordringar af den mest executiva egenskap,
*) Mycken ventilation har den idd varit underkastad, som är uttryckt i detta moment;
men de öfvervägande skälen voro:
att Lagen egentligen är gjord för alt skydda den allmänhet, som i vanlig rörelse
ej alltid kan vägra emottaga en Frivat-kanks sedlar — hvaremot den, sona
vill låna till Bank, kan se sig för och troligen icke der sätter in sina penningar,
innan han gjort sig reda för soliditeten;
att, genom en uppdragen bestämd skilnad emellan creditsedlar och assignationer
å ena samt andra förbindelser å den andra, så väl 8 § omsedelrörelsen kunde
bli bestämd och klar, som ock, vid möjlig concurs, utredningen ske med större
lätthet; och
att ingen Bank kunde härigenom förlora i credit, vid fråga om upplåning, helst
dea alltid bade en betydlig del af sina hypotheker disponibel för temporaira behof.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4.
'9
meddela handräckning till beloppets utbekommande hos en eller flere af
Directionens Ledamöter. Utfärde ock Konungens Befallningshafvande
skyndsam mcligen allmänna Kungörelser om Bankens iråkade obestånd och
upphörande *).
Huruvida Bolaget, vid sådant förhållande, må tillåtas, eller lagligen
förmås, träda i concurs, ankomme, efter derom skedd ansökning, på Rådhus-Rättens
pröfning**). Varande i allt fall Directionens Ledamöter,
med egendom och personer, fortfarande i ansvarighet för alla Bankens
förbindelser.
11.
I alla de fall, då Ledamot af Directionen ej med Lagsökning träffas
hemma eller å Bankens Contor, eller då flere Directions-Ledamöter skola
på en gång eller alla samfäldt sökas, läte de, som Konungens Befallningshafvandes
eller Rättens bud gå, å Bankens Contor bevisligen aflemna, eller,
om det finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig kallelse eller resolution;
och gälle sådan åtgärd såsom laga delgifvande.
12.
Den, genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda praascriptionstid af tio år ege ej rum i afseende
på de af Sedelbanken utgifne creditsedlar och invisningar; ej heller
erfordras, vid inträffad concurs eller års-proclama, bevakning af desamma,
på sätt i Concurs-Lagen eljest för fordringar är stadgadt; hvaremot, då
tiden för privilegium tilländalupit, eller detsamma af annan orsak upphört,
hvilket Kongl. Majlis Befallningshafvande bör utan dröjsmål till Kongl!
Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t låter utgå Nådig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af Banken
innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt, förbindelsen till inlösen
uppvisa i Banken inom trenne år från den dag, hvarunder Kungörelsen
utfärdas; börande, under tiden, samma Kungörelse årligen från predikstolarne
uppläsas.
*) Detta sista stadgande åsyftar tydligen att förekomma, det uppgörelser till någon
fordringsegares förfång må kunna ske, äfvensom att i de solidariska Eankerne erinra
lottegare om hvad som dem i lagsökningsväg kan förestå.
**) Del har redan blifvit antydt i Anmärkn. N:o 13, att, vid fråga om concurs för
Bank-bolag, Domstolens pröfningsrätt borde sträcka sig så val till förbud derför
som tvärtom.
20
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4-
Kan inlösen ej ske, vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig,
alt, inom sagde tid, till bokföring och erhållande af påskrift derom,
uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende till*
förordnar.
$. i3.
I afseende på ullånings-rörelsen iakttages:
1:0 att adier eller lottbref icke få belånas i den Sedelbank, der de
äro utgifne;
2:0 att, med undantag af cassacreditiv, lån icke må beviljas på längre
tid än nio månader;
3:o alt, i de fall, der räntan för meddelade lån ej är utfäst till
mer än fem för hundradet om året, Banken eger, vid låns lifgifvande,
afdraga räntan för hela lånetiden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta
sig till godo beräkna | procent i månaden, eller 8 procent för året,
dock med skyldighet för Banken, att, så vida den af sistnämnde förmon
sig begagna vill, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande, sist
inom en månad efter förfallotiden deraf, varder anställd, och, i allt hvad
på Banken ankomma kan, skyndsamligen utföres. Vid fordringars indrifvande
njute Banken samma handräckning, som för Rikets Ständers Banks
Diseontverk stadgas.
$. 14-
Varor och gods, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning
eller uppbud, genom offentlig auction försäljas.
Banken vare berättigad sjelf inropa pantsatt eller utmätt egendom,
som på auction för dess räkning utbjudes, med iakttagande likväl, att sådan
egendom åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken
ske kan; men all annan handel, med undantag af guld och silfver, vare
för Sedelbank förbjuden.
$• i5- .
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, dervid Ledamöter
i Directienen och Revisorer utses, samt beslut fattas om Bolagets
angelägenheter.
Före ordinarie Bolagsstämma böra Revisorerne, jemte ett af Kongl.
Maj:t ulsedt allmänt Ombud, sammanträda, för att taga kännedom om
7
ljur till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
Bankens hela ställning, samt granska, ej mindre Bankens förvaltning, i
alla dess delar, än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves Berättelse, hvilken,
sedan den vid Bolagsstämman undergått granskning, genast skall insändas
till Kongl. Majit, och, på Directionens föranstaltande, till allmänhetens
kännedom befordras.
4*. 17.
Bank-Directionen åligger att månadlligen till Kongl. Maj:t insända en
öfversigt af Bankens ställning, samt dessutom ofördröjligen meddela alla
de upplysningar, med undanlag af hvad som rörer enskildes förhållanden
lill Banken, hvilka af Kongl. Majit infordras. Ställe sig ock Directionen
och Bolaget noga till efterrättelse allt hvad denna Lag föreskrifver, så
kärt dem vara må, att vid sina privilegier varda bibehållne.
3. Capitlet.
O m A c t i eb an k.
$• ’8-
För Åcliehanks stiftande fordras, att den af delegare tecknade summa
uppgår till minst (en million Silfver Riksdaler) (4 millioner R:dr Banco
Courant.) Pröfvar Kongl. Majit ändock, i anseende till rörelsens storlek
i den del af landet, der Inrättningen är i fråga, att en större Bank behöfves,
fastställe då teckningssumman till än högre belopp.
Ej vare någon berättigad till mindre teckning i Actiebank, än (r.ooo
R:dr i Silfver) (4,000 R:dr Banco Courant), hvilket belopp räknas för en actie.
4*. 19.
Hvarje delegare i Actie-Bank skall, vid actie-brefvets emottagande,
ehvad det ställes till viss man eller till innehafvaren, utfärda förskrifning
till Bolaget å det belopp, som icke redan är insatt»
&. 20.
Actiebank tillätes ej träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom den
contanta inbetalning, som lör rörelsens början pröfvas nödig, insatt uti
guld eller silfver, eller sådana hypotheker, som 1 Cap. 6 § omförmäler,
ett belopp, motsvarande minst en fjerdedel af hela det tecknade actie-capita
le t eller grundfonden, hvilken insatts skall, till allmänhetens
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4.
säkerhet, uti Landt-Ränteriet eller annat allmänt förvaringsrum nedläggas
i en cassa-kista med tvänne läs, hvartill Konungens Befallningshafvande
förvare den ena nyckeln och Bank-Directionen den andra.
Öfver berörde insatts må Bolaget ej annorlunda disponera, medan
Bank-rörelsen fortsattes, än att de nedsatte hypotheken må utbytas emot
andre, hvilka, efter pröfning på ofvan stadgadt sätt, anses jemngode med
dem, som återtagas; men vid Bankens upplösning och utredning må delegare
återlyfta hypotheken i den mon de kunna ådagalägga, att depositionen
öfverstiger beloppet af Bankens utelöpande och gällande förbindelser.
§. s.t.
Delegare i Actie-Bank vare ock skyldige, så väl att inom ett år
från Bankens öppnande contant inbetala minst en fjerdedel af det tecknade
actie-capitalet, å de terminer Bolaget funnit för godt bestämma,
som ock alt, i den mon Bolaget föreskrifvit och Directionen i enlighet
dermed infordrar, fullgöra inbetalning af återstoden, vid påföljd för
den delegare, som någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, att varda
förlustig sin actierält och sina förut gjorda insaltser, hvilka i sådant
fall Bolaget tillfalla.
$. 22.
Den sålunda förverkade actien kan, efter att genom Kungörelse i
allmänna Tidningarne hafva blifvit till viss numer uppgifven och dödad,
under annan numer utfärdas.
3:dje Capitlet.
^ Om solidarisk Bank.
§. s3.
Solidarisk Bank må ej stiftas med en tecknings-summa under
(25o,ooo Silfver R:dr), (1,000,000 R:dr Banco Courant.) Antalet af delegare
med solidariskt ansvar må icke understiga femtio eller något deras
lottbref lyda å mindre än (100 Silfver R:dr) (4°o R:dr B:co Courant).
«$*. s4.
Lottegare uti Solidarisk Bank, Commandit-delegare alltså undantagne,
skola på det sätt ansvara en för alla och alla för en, att sedan
Hör till Banco- och Lag-ViskoUtns Utlåtande IV.o 4-
i3
Directionens samtlige Ledamöter först undergätt utmätning, men full
tillgång saknats i deras lösa egendom, bristen kan genom ny lagsökning
utkräfvas hos den eller dem bland Lottegare, fordringsegaren finner
för godt
S- vS.
Lottegare, som sålunda blifvit nödsakad för Bolagets skuld erlägga
betalning, håfve rätt låta densamma, utan ny lagsökning, men efter en
mellantid af åtta dagar, genom underexecutor återuttaga hos annan Lott
-
*) Man äynes ej vara belåten dermed, ehuru solidariskt ansvar är en garanti, som alldeles
saknas i Actie-Banker, att detta ansvar stannar vid en gemensam laga borgen
Jör ali brist i Bankens eapital-upplag. Man fordrar, att ansvarigheten skall vara
sådan i det närmaste, som borgen Jör egen skuld. Sådan borgen iträdes dock
icke utan med kännedom ora bestämd summa och tiden, när krafvel kan inträffa,
1— hvarom solidarisk Lottegare, — i händelse han vistas på afstånd från Bank,—
alldeles icke kan ega någon kännedom. Men å andra sida när onekligt, att, om blott
förmögna män kunna förmås ingå i solidariske Bank-Bolag, så bör dessas credit
bli orubblig och Lottegares personer och enskilda förmögenhet just derföre förblifva
oantastade. För att minska den likfullt möjliga farhågan eller rättare,
för att undanröja den misstanka, som hos de rikaste i en ort kunde afhålla dera
från inträde, att nemi. en möjligtvis ondskefull Direction, sedan den i comploU
gjort sin egen förmögenhet oåtkomlig, skulle kunna, för chikan skull, vilja rigla
ett lagsöknings-anfall mot den rike (en supposition, som väl blott har möjlighet men
ej rimlighet för sig) — så har man uttänkt en regress eller återvinningstalan,
på sätt näststående a5 § visar, hvarigenom den rike åtminstone såg sig i tillfälle,
att nästan ögonblickligen försätta sina med-delegare i samma klämma, och hvars
följd borde förmodas bli, att de alla, vid första notis, skyndade till hans befriande.
Några i öfrigt liktänkande härom hafva skiljt sig från min åsigt i så måtto: att
en del trott stadgandet genom Reglemente i Bolaget kunna fyllas — hvilket vederlägges
dermed, att executor ej befattar sig med Reglementet; — alt andra ansett
definitiv liqvid böra ske, så att hvarje delegare får vidkännas sin rätta andel
i bristen; hvilket likväl föl utsätter, att utmätningen skulle fortgå till sista man och
dessutom möjligen medföra tvist om rätta beloppet lör ajdrag. Jag bör derföre
bär tydligen ge tillkänna, att afsigten med denna, vexel-rätt liknande regress, blott är,
ali den skall innefatta den högsta grad af skyndsamhet till samtliga Lottegare*
bemödande att hålla hvarandra skadeslösa. — Liqviden om definitiva bristen kan
då få anstå, utan att differencen, frivilligt åtagen af den, som har pengar inne,
kan vara af betydenhet.
Åndtligen har, som jag tror, en Ledamot, Assessor Hessle vägrat med mig förena
sig derföre, att han anser ändringen i förut gällande Lag för stor. Jag skulle
vilja fråga: hvad betyder huru stor andi ingen är för ett visst fall, om deo är
nödig?
*4
Hör till Banco- och Lag-Ut skottens Utlåtande N.-o 4-
egare. På samma sätt och med samma vilkor éger hvar efter annan, i
den ordning honom godt synes, förfara med återvinning, till dess, genom
utredning af Bankens tillgångar, eller inbördes öfverenskommelse,
annorlunda Lottegare emellan blifvit uppgjordt.
$. 26.
Återvinning, enligt nästförestående § , får icke af Directionens Ledamot
emot annan Lottegare anställas, så vida ej denne jemväl är Ledamot
af Directionen.
Vid slutlig utredning fördelas den brist, som i Bankens tillgångar
kan yppas, emellan samtlige Lottegare, i mon af hvarderas lotten
$• 27.
Lottbref skall ställas till viss man. Och medför öfverlåtelse deraf
icke rätt att i Bolaget inträda, utan Directionens, för dess del, lemnade
och af Bolaget, vid nästföljande Bolagsstämma, stadfästade samtycke.
Då lottbref, genom laga fång, kommit i annor mans ego och nye
innehafvaren vägras inträde i Bolaget, eller då nya egaren icke vill i
Bolaget inträda, vare-Bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd anmälan
till Directionen, minst tre månader löre ordinarie Bolagsstämma,
alt lottbrefvet, för Bolagets räkning, inlösa med det belopp, som deri
blifvit insatt.
$. 28.
Vid inträffadt ombyte af egande-rätt till lottbref, förblifve alltid
förre innehafvaren, eiler hans arfvingar, qvar i solidarisk ansvarighet,
intill den, ett år efter nästa ordinarie Bolagsstämma, påföljande Stämmans
slut, då förre Lottegaren, i fall Banken ej iråkat obestånd, eger
återfå sina förbindelser.
S- *9-
Jemte den, enligt 5 §., i allmänhet stadgade inprotocollering ock
Kungörelses utfärdande, skall Rådhus-Rätt, beträffande solidarisk Bank,
i sitt Protocoll och Kungörelserne låta inflyta namnen å samtlige Lottegare
i Bolaget. Och skall Directionen ofördröjligen, efter hvarje ordinarie
Bolagsstämma, till Rätten inlemna uppgift å alla dåvarande Lottegare,
hvarefter densamma, på Bolagets bekostnad, af Rätten, i vanlig
ordning, & nyo kungöres.
Med
lior till Banco* och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o 4.
Med Herr Grefve Frölich hafva instämt: Herr Bogemanj Herr Prosten
Afzelius och Herr Doctor Engeström.
Herr Friherre Stjernstedt: "Då Högloflige Banco- och Lag-Utskotten
vidblifvit sitt i Bet. N:o 2 gifna tillstyrkande, att enskilde Läne- och
Sedel-banker skulle ega rätt att, med fond af creditsedlar, utfärda egna
dylika skuldförbindelser, utan skyldighet alt dem i något fall med verkligt
mynt inlösa, så anhåller jag, att få mot detta beslut åberopa mia
vid nämnde Bet. afgifne reservation, jemte tillkännagivande, att jag befarar,
om detta tillstyrkande vinner kraft af Lag, se oss ånyo, fast på
en omväg, iuledde på den olycksaliga myntförsämringsbana, som vi så
nyligen lemnat. Förflutna tiders erfarenhet har visat omöjligheten, att
genast indraga det öfverflödiga pappersmyntet, när man för sent funnit,
att det metalliska blifvit otillräckligt, för att i sitt fulla värde bibehålla
det förra i omlopp; och min öfvertygelse är, att samma förhållande
kommer att inträffa, fastän sedel-emissionerna skett med biträde af Privatbanker.
”
Herr Stuart, C. G.: ”Genom den nyligen verkställda realisationen,
har äfven vårt fädernesland ändlligen erhållit ett verkligt mynt, en förmon,
hvaraf det olyckligtvis alltför länge varit i saknad. Sålunda är visserligen
numera det väsendtligaste hindret för landets förkofran i industriell och
oeconomiskt hänseende undanröjdt. Men, så vida icke detta mynt, genom
ett ändamålsenligt och väl ordnadt Banksystem, hålles rörelsen
och industrien, på ett för densamma fördelaktigt sätt, tillhanda, komma
de efterlängtade nyttiga verkningarne af realisationen, i afseende på den
enskilda och allmänna förmögenheten och välmågan, otvifvelaktig! att
visa sig vara, om jag så kan uttrycka mig, af mera negativ än positiv
natur. I sådant fall kommer densamma nemligen, efter all sannolikhet,
att på ett vida verksammare sätt bibehålla den redan förvärfvade förmögenheten
vid oförminskadt värde, än att, genom industriens och näringarnes
lifvande, framkalla en ökad och mera allmän välmåga hos Svenska
folket. — Det oskiljaktiga sammanhang regleringen af Rikets penningeväsende
eger med ordnandet af både allmänna och enskilda creditförhållanden,
har derföre bort föranleda så väl Regeringen som Representationen,
att samtidigt egna sin uppmärksamhet åt dessa vigtiga
föremål för deras gemensamma omsorger. En icke aflägsen framtid
kommer också att utvisa, i hvad mon och till hvad grad de bägge
IUh. till Ii. St. Prat. i83A och i83S. 6 Sami. 2 Afd. A
Häftet 3*.
[Ior lill Banco- och Lag-IJIskoilens Utlåtande N o 4-
Statsmagternes bemödanden och åtgärder vid innevarande Riksdag motsvarat
Nationens rättmätiga anspråk i berörde hänseenden. På grund rf
min enskilda öfvertygelse och enligt den erfarenhet jag vunnit under
Banco- och Lag-Utskottens öfverläggningar om det nu afgifna Lagförslaget,
anser jag mig dock på förhand både kunna och böra förklara,
att, derest Regeringen inför Rikets nu församlade Ständer framlaggt ett
behörigen utarbetadt förslag till Lag för enskilda Bank-inrättningar,
densamma gifvit, ej mindre folket än dess representanter, ökade anledningar
till belåtenhet och tacksamhet. Saknaden af den ledning för
Utskottens arbeten, som endast härigenom skulle kunnat vinnas, har
också, oaktadt alla enskilda, i flera fall berömliga och förtjenstfull*
ansträngningar, nödvändigt måst föranleda ett ungefärligen dylikt resultat,
som det nu justerade Betänkandet utvisar. Ätt en * så sammansatt
representation som den Svenska, bunden af de mest invecklade och olämpliga
former, skall kunna uppgöra och i sin helhet utarbeta ett alldeles
nytt och antagligt Lagförslag, torde icke heller med något sken af
rimlighet kunna begäras, helst om, pä sätt händelsen, i afseende å
den nu föreslagne Lagen, varit, de hufvudsak ligaste grunderna för densamma
måst hemtas, mindre från härstädes kända och till sina verkningar
pröfvade förhållanden, än från vetenskapliga theorier eller erfarenhetens
lärdomar inom fremmande länder. Jag anmäler således icke min
reservation emot det af Utskotten uppgjorda Lagförslaget, i ändamål alt
uttala något klander emot de tillfälliga majoriteter, sorn åstadkommit
de, efter min tanka, i flera afseenden sinsemellan mindre öfverensstämmande
och föga ändamålsenliga föreskrifter. Skiljaktigheten i åsigter och
begrepp hos mer än 5o personer, som ofta vexelvis deltagit i besluten
och sorn, med få undantag, hvarken egt tillfälle eller anledning, att
förr än vid afgörande! begrunda det till deras behandling hänskjnlna
ämne, torde äfven vara en fullt tillräcklig förklaringsgrund både i det
ena och det andra hänseendet.
Jemte dessa, af förevarande Betänkande framkallade allmänna åsigter,
anser jag mig skyldig, alt reservationsvis inför R. 11. St. anmäla de
hufvadsakligaste omständigheter, i afseende på hvilka jag varit af skiljaktig
mening med Utskottens pluralitet. Jag får således vördsamt förklara,
att jag icke kunnat inse behofvet af, och derföre ej heller bidragit
till de flerfaldiga reglementarisk» föreskrifter, som uti Lagförslaget
förekomma, och hvilk», enligt mrn åsigt, skola erhålla en mera lämplig
och naturlig plats i de Bolags-reglor, sorn, före Banket nes organise
-
Hör lill Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:o 4.
a7
rande, bora af Kongl. Majit granskas och fastställas. Derrmot befarar
jag högeligen, alt dessa pä Bunkernes förhållanden till allmänheten föga
inverkande detailföreskrifter, i deras nuvarande form, komma att, uti
icke obetydlig grad, försvåra oell hindra enskilda B mk-inrättningars
uppkomst. Likaledes har j.ig ansett denna Lag icke böra innehålla sådana
stadganden, sorn, genom förut utfärdade, ännu gällande Lagar och
Författningar, äro till allmän efterrättelse meddelade. Enligt min tanka,
har det förnämsta föremålet för den ifrågavarande lagstiftningen bort
vara, alt förekomma förluster för innehafvarne af Bankernes sedlar,
vare sig genom dessa sedlars alldeles uleblifna eller fördröjda inlösen,
livad de så kallade solidariska Binkerne beträffar, anser jag också sede!-  innehafvarnes säkerhet emot sådana förluster vara behörigen betryggad.
Men deremot synes mig, i afseende på Actiebankernes sedlar, garantierne
ej vara tillfyllestgörande, med mindre actieegarne åläggas, genom
ingångna förbindelser, ikläda sig en bestämd ansvarighet för de tecknade
acliebeloppen. Dessutom har jag ansett, alt Bankerne bort förklaras
skyldiga, alt med klingande mynt inlösa sina sedlar, efter en viss
tids förlopp (t. ex. från och med år 1843), derest icke Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer skulle dessförinnan finna skäl annorlunda förordna.
Den tidepunkt torde åtminstone böra förberedas, då icke all penningerörelse
och all contant förmögenhet inom Svea Rike uteslutande skall
bestämmas af silfvermassan uti hvalfvén af Rikets Ständers Bank. Vigten
af de mångfaldiga, både politiska och financiela skäl, som tala för
en förändring uti nuvarande förhållanden i detta afseende, lär icke
kunna af någon med skäl bestridas. — Beträffande beloppen af grundfouderae
och acfiesummorna, så hade jag önskat, att Utskotten, i högre
grad än Lagförslaget ådagalägger, erkännt den vida öfvervägande nyttan
och fördelen för landet af några få stora och solida Bank-inrättningar,
i jemförelse med flera mindre betydliga Banker.
Slutligen får jag förklara, att jag, för min del, anser det af Herr
Grefve Frölich, uti dess reservation, framställda förslag till Lag för
enskilda Banker i de flesta full ega ett afgjordt företräde framför det
Lagförslag Utskottens Betänkande innehåller. Jag är derföre äfven benägen,
att med min röst understödja förstnämnde förslag, sedan detsamma
undergått några förändringar i vissa delar. Efter dessa förändringars
iakttagande, i afseende hvarpå jag får åberopa dels mitt nu
afgifna yttrande och'dels Iierrar Hessles oeh Sahlins reservationer, deruti
jag jemväl instämmer, torde detta Lagförslag, såsom det ändamåls
-
28
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N--o 4-
enligaste, som under nuvarande förhållanden sannolikt kan åstadkommas,
både kunna och böra af Konung och Ständer antagas.”
Herr Nordenankar: ”Vid den omarbetning, som Lagförslaget rö
rande
enskilda Banker nu undergått, har det ovanliga förhållande inträffat,
att en del af de förenade Utskottens Ledamöter redan i början
skiljt sig ifrån majoriteten, för att förena sig om ett serskildt Lagförslag
och dermed ingå till Rikets Ständer. Följden af denna oformlighet har
blifvit, att intetdera af dessa båda arbeten vunnit den fullkomlighet,
som man kunnat vänta, i fall ett gemensamt förslag hade blifvit med
mera enighet och under idéernas friare utbyte, af de förenade Utskotten
handlagdt, och Riks-Ståndens villrådighet vid valet emellan de 2:n«
måste ökas, då Utskotts-majoriteten icke reservationsvis kunnat eller
bort antyda contraförslagets brister.
Utan att vilja gå den allmänna pröfningsrätten i förväg, vill jag
dock öppet uttala, att jag anser hvartdera förslaget ega sitt serskilda
värde, men att de förenade Utskottens närmast öfverensstämmer med
min öfvertygelse, och jag upptager således detta senare till ledning för
mina anmärkningar och reserverar mig i de delar, d<rr jag anser, att
misstag blifvit begångne och att rättelse kan vinnas, utan att för mycket
rubba det hela.
Genom enskilda motioner och under Lagförslagets förra behandling
var en betydlig skilnad emellan solidariska och Actiebanker uppdragen,
så att man icke utan skäl ansåg de förra allt för mycket gynnade
på de senares bekostnad. Denna skilnad har under beredningens
olika stadier alif mera och mera bortfallit, och genom en slutlig förening
af hvad som ännu i Lagens 3 och 3 Capitel finnes åtskiljdt, kan
man nu, i min tanka, utan skada för det hela, öfva än mera rättvisa
och gifva hela Lagförslaget mera logisk enhet.
Min mening är ingalunda, att icke solidariska Banker äfven må få
bildas, och jag anser således, att man bör tydligen i Lagen, med bibehållande
af 24 §•, bestämma, huru den solidariska ansvarigheten, der den.
af Bolagen frivilligt ingås, bör förstås och tillämpas, men någon serskild
lagstiftning kan jag ei anse nödig, sedan Utskotten fordrat lööf
procents säkerhet ^låntagares förbindelser inberäknade) för ulgifne creditsedlar,
och dessutom sådana garantier, att äfven Acliebankerne kunna
ega anspråk på allmänhetens förtroende, och att de, i likhet med solidariska
Banker, böra få njuta af en genom lagstiftning controlerad, mesa
icke onödigtvis begränsad frihet.
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande &o 4>
Ur denna synpunkt vill jag i det följande visa, huru en sädan
sammanjemkning af Lagens flera Capitel kunde verkställas.
12 §. Man har i Sverige sökt att göra låne-änstaiterna så beqväma
för alla classer af lånsökande som möjligt, och den skuldmassa, sorn.
trycker nationen, är endast en naturlig följd af den lätthet man beredt
att kunna balancera slående skulder. Så länge credilbruken i detta afseende
icke genom Lagstiftarnes mellankomst förändras, skall, såsom
hittills, hvarje ny låneanstalt blott medföra ökade skulder, capitalen
afledas från varuomsättningen, och näringarne fortgå i onaturliga riktningar
eller afstanna i brist af förlagsman. Man vill uti Privatbankerna
blott se nya medel, att till vingleriets näring, i vanlig discontform,
öka landets lånetillgångar och utsprida ett nytt pappersmynt, som man
ännu så nära realisationens början icke vågar alt öppet begära directe
från Tumba, och, med förbiseende af landets allmännare interesse, undviker
man att begagna den tillfälliga frihet, som en ny lagstiftning för
Privatbankerne erbjuder, att, utan band af några äldre anspråk, gifva
åt creditsystemet i landet en förbättrad organisation, hvilken det väl ar
modernt alt säga sig hylla, men som man, i bakvänd ordning, genom
liypotheksföreningar, ökade mynlrepresentativ och ökade lånetillgångar,
tro sig kunna vinna.
Endast såsom ett medel till en reorganisation af crediten och endast
med vilkor af en sådan, ega Privatbanker för mig något värde; ty
såsom pappersmyntsfabrik eller undsättnings-anstalt ega, i min tanka,
Statsbanker i allmänhet ett afgjordt företräde.
Huru låneanslalternas organisation måste olika inverka på landets
rörelse är lätt att inse. Om t. ex. Privatbankernas längsta ullåningstermin
bestämdes lill 3:ne månader, och lagsökning derefter borde genast verkställas
(en stränghet som jag likväl är långt ifrån att nu yrka), så
blefve den närmaste följden, at Bankerne icke gåfvo stöd åt egendomsspeculationer
eller långa och ovissa beräkningar; det i Sverige ovanliga
förhållandet skulle inträffa, att låneanstalterna blefve fullt tillräckliga
för hvarje säker, hastig och vinstgifvande speculalion; i stället för att,
såsom de fordna filial-disconlerne, söka vinna på rörelsens sjelfsvåld,
skulle Bankerne sins emellan täfla att accomodera mot nedsatta räntor;
producenten skulle alltid ega öppet tillfälle att belåna sina säljbara varor,
eller den vexel han dragit på köparen, och i samma mon som
omsättningstiderna i landet förkortades, kunde rörelsecapitalet förökas,
»tan nedsättning af dess inre metalliska värde.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande H:o 4-
Jag har här velat antyda en grundsats, enligt hvilken jag önskat,
att man i sjelfva denna Lagstiftning, genom föreskrift om lånterminernas
förkortning och ökade fordringar på säkerhet och ordning, gifvit åt hela
lånerörelsen en förändrad caraclere, som, i min tanka, skulle gifva bank*
rörelsen en ny rigtning till understöd åt näringar och handel, i stället
för att öka discontvingleriet på myntvärdets bekostnad. För grundsatsens
tillämpning vågar jag likväl ej nu föreslå mera, än alt längsta lånetiden
målle förkortas till 6 månader och alt lagsökning bör ske inom
i4 dagar efler förfallodagen.
j8 §. kan förenas med den 23, om man utan åtskilnad Bankerna
emellan stadgar en minimisumma af ii million R:dr och ett actievärde
af iooo R:dr courant. Vill man bibehålla de skiljaktigheter, som Utskotten
i dessa delar föreslagit, så kunna likväl dessa i olika momeut af samma
§ upptagas.
ig §. anser jag innebära ett stadgande, sorn äfven för solidariska
Banker är högst nödigt. Denna §. bör således, äfven om Lagens delning
bibeliå 1 les, uppflyttas ibland allmänna bestämmelser; — hvaremot 28 §.
kan helt och hållet utgå.
Sista momentet af Grefve Frölichs 8 §., rörande prioritet för creditsedlarne
tror jag förtjena att afses och kunde finna sin plats såsbm ett
nytt moment i denna Utskottens 19 §.
20 §. bör lika så väl som den 19 utgöra en allmän bestämmelse.
Om man sill medgifva fördelen af stora Banker, sora ega styrka att
bibehålla en lugn och oafbruten lånerörelse och som icke svigta för ternporairt
vidriga conjuncturer, så måste man på det högsta ogilla, att den
nu föreslagna Lagen, rörande solidariska Banker, icke innehåller någ«en
bestämmelse, motsvarande denna 20 §, med föreskrift, att icke allenast en
hög teckning utan äfven en derefter proportionerad insats skall verkställas.
Då man icke velat på solidariska Bnnkerne tillämpa samma grundsats,
som 20 §. uttrycker, och då man i 28 §. velat till Bolagets egen
disposition öfverlemna alla säkerhetshandlingarne, så har man eluderat
allt stadgande om minimibelopp för bankanläggning, samt öppnat vägen
för missbruk och rörelsens sjelfsvåld.
21 §. kan helt och hållet utgå eller dess innehåll uttryckas i ett
nytt moment till den 19 §.
Hvarföre icke solidariska och actiebanker skulle få utgifva sedlar på
lika valeurer, kan jag ingalunda inse. Sedlarne röra sig icke på olika
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande lV;o 4*
Sr
planer, och flå säkerheten är gifven, böra actiebankscdlarnes circulation
jå landsbygden lika litet försvåras, som de solidariska Bankernas sedlar
kunna eller böra förvisas från städerna.
Bestammandet af sedelvaleurernes minimum utgör ett vigtigt lagstiftningsärende,
emedan derpå beror förhållandet emellan massorna af
ett lands metalliska och representativa mynt, och ju större andel i den
allmänna rörelsen man åt det förra har inrymt, således ju större sedelyaleurer
man fordrar, ju mera är det representativa myntets värde betryggad!.
Å andra sidan måste rörelsens beqvämlighet och metalliska
lör lådens tillräcklighet afses.
För mig är det således oförklarligt, huru de emot Utskottens lagförslag
sammanstämmande reservanterne ansett, att sedelvaleurerne böra
föi bigås och så likgiltigt betraktat ett ärende, sorn i andra länder anses
så vigtigt »eli alltid utgjort föremål för grundliga öfverläggningar, Parlaments-
och Congress-A^ter.
Jag föreslå'', att de olika sedelvaleurerne, som Utskotten uti 22 och
20 §§. föreslagit, måtte sammanjemkas och blifva motsvarande vår nuvarande
siifverenhet, eller 4 Brdr courant.
23 se 18.
25 bar irgjoi t föremål för vidlyftiga öfverläggningar. Om solidariska
ansvarigheten skall innebära någonting, har man ansett, alt actierne
n äste vara ställde på viss man och att de icke böra kunna utan Bolagets
samtycke transporteras. Reservanterna hafva velat skydda eganderätten, då
de ålagt Bank-Bolaget att inlösa Adier, hvilkas öfverlåtelse till annan man
blifvcr vägrad. Del förra stadgandet störer rättsbegreppet och skall måhända
hindia solidariska Bankers uppkomst, det senare upphäfver lill endel
ansvarigheten» betydelse. Jag kan således i detta afseende hvarken
gilla Utskottens eller Grefve Fr Michs förslag', men anser, ali allas interesse
kun bevaras genom ett stadgande, att äfven solidariska bankaclier
kunna flitt öfverlåta» till viss inför Directionen uppgifven' man, men att
den afgående delegarens solidariska ansvarighet! för Banken» före dess afgång
ntgifne förbindelser fortfar i 3:ne års lid.
Baukactierna kunna då fritt antaga sitti rätta värde. Allmänhetens
risk, att Bolaget skall blifva sammansatt af mindre förmögna personer,
sia ej större än vid första stiftelsen. Hvad sorn vid det ena ombytet af
delegare förloras, vinnes vid ett annat, och om verkehren den garantie,
•örn Bolagets sammansättning erbjuder, skulle förminskas, så eger allmän
-
Hor lill Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4.
helen under de 3:ne åren tillräcklig tid att återtaga förtroendet, helst
en fullständig förteckning på delegare alltid finnes tillgänglig.
Om detta förslag antages, kunde en serskildt §. derom uppställas,
hvarmed äfven den här nedanföre omnämnde 27 §. kunde förenas.
27. Ett ständigt införande i Tidningarne af hvarje ombyte af delegare
i Rikets åtskilliga Banker, anser jag icke lämpligt. Nyfikenheten
kan visserligen någon gång derigenom blifva tillfredsstäld, men för affairsmannens
bedömande af Bankers soliditet, blifver en sådan stående
tidningsartikel af ringa värde. En på Bankens hufvudcontor alltid för
hvar man tillgänglig förteckning öfver Bolagets interessenter och öfver de
afgångne ledamöter, hvilkas ansvarighet ännu ej upphört, anser jag vara
en tillräcklig och ändamålsenlig ledning för bestämmandet af den credit
man vill tillerkänna åt Banken.
28 se 19.
29 se 22.”
Herr Prosten Mittag har reserverat sig emot den af Utskotten beslutade
8 §. af förslaget och i afseende härå åberopat den af Herr Grefve
Frölich afgifna reservation.
Herr Prosten Åstrand har reserverat sig under åberopande af Herr
Doctor Hvassers reservation emot förra Betänkandet.
Herr Holm: ”Emot Höglofl. Banco- och Lag-Utskottens senare förslag
till Lag för så kallade enskilde Låne- och Sedelbanker, reserverar jag mig
i afseende å nedan antecknade §§. nemligen:
4 §• Jag anser, att enskild Bankrörelse icke bör få bedrifvas annorstädes,
än i stad, i följd af denna rörelses art och beskaffenhet, alt vara
till egentligen för den större rörelsen och att underkastas lätt och hastigt
verkställbara controler, hvilket endast inträffar på städerne, der trafiken
och följaktligen äfven omsättningen af rörelsecapital är lifligast, och
der permanent Domstol finnes. —. Jag kan nemligen vid Rådhusrätt, när
som helst, få uppgift på Bankens actie- eller lottegare, men icke så vid
Härads-Rätt, och ojemförligt lättare har jag att utföra min talan emot Banken
vid stads än vid lands Domstol. Början af 4 §• bör således, enligt
min åsigt, erhålla denna lydelse: ”Bankrörelse får ej drifvas annnorstädes
än i stad, och skall, före Bankens öppnande, Bolaget till Rådstufvu-Rätten
aflemna etc.
5 2 Mom. Det måste vara klart, att vid hvarje Bank skall finnas
åtminstone en oificierande person utom Directionens Ledamöter, han må i
öfrigt
Hör till Banco- och Lag-Utshollcns Utlåtande N.-o 4- 33
öfrigt benämnas för Kamererare, Bokhållare, Casseur m. m., och denne
person anser jag böra underskrifva Bankens sedlar och invisningar jemte
2:ne dess Directeurer. Det innefattar åtminstone en anledning mer till
control, än om underskrifterne verkställas blott af Directionens Ledamöter.
y $. Denna som lemnar för mycket rum åt godtycket och dessutan
synes mig till det dermed åsyftade ändamål vara teniligen problematisk,
bör, efter min åsigt, helt och hållet utgå.
8 §. Ej mera, än den högsta lagliga ränta eller 6 proc , bör kunna
åläggas ett Bankbolag, som ej genast uppfyller sina förbindelser.
Denna skillnad emellan Bankens och dennes gäldenärers förbindelser
anser jag vara rättsenlig, och torde en högre räntebefäkning dessutan, i
händelse af concurs, komma att föranleda till densamraas fördröjda utredning.
ia §. 2 mom. anser jag böra erhålla denna lydelse: ”Actie- eller lollbref
må icke belånas i den Bank, der de äro utgifne, och ej heller i någon
annan enskild Låne- och Sedelbank.” Jag anser det nemligen vara
vådligt att tillåta desse credit-associationer, att intrassla sig med hvarandra.
Förtjena Bankerna förtroende, så uteblir detta icke i afseende å deras
actie-och lottbref, och i sådant fall bör de senares innehafvare icke
hafva svårt, alt hos enskild man eller i publik Gassa erhålla ett tillfälligt
lån emot hypolliek af actie- eller lottbrefvet. J allmänhet är att önska,
det ingen annan gör sig till delegare uti ifrågavarande Banker, än den,
som kan undvara det insatta capitalet.
i5 §■ Häruti bör, på sätt Herr Grefve Frölich uti dess reservation
föreslagit, jemväl intagas, att Revisorer skola utses lill förrättande af den
granskning, som bör föregå nästa ordinarie Bolagsstämma.
iy I likhet med hvad Herr Grefve Frölich i dess reservation föreslagit,
anser jag, att ett tillägg till denna §. kan och bör ske, som gör
hela 4 Gap. öfverflödigt, och torde detta tillägg kunna erhålla följande lydelse:
”Ställe sig ock Directionen och Bolaget till noggrann efterrättelse
allt hvad denna Lag föreskrifver och hvad Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
dermed kan finna nödigt att, vid privilegiets utfärdande, förordna,
vid äfventyr, att eljest hafva Bankprivilegiet förverkat.”
18 §• Under förutsättning, att Lagstiftningen i förevarande fall hufvudsakligast
bör afse allmänhetens säkerhet emot förluster genom enskilde
Bik, till R. St. Fröt, i834 och t83S. 6 Sami. i A/d.
Häjtet 3*.
5
34
Hor till Banco- och Lag-TJtskottens Utlåtande N.-o 4-
Låne- och Sedelbankers operationer, för hvilket ändamål det ock varit
angeläget att stadga ett visst minimibelopp, samt att utvidgningen af en
Banks rörelse bör blifva en otvungen följd af sådana omständigheter, som
sjelfmant framkalla densamma, anser jag den åt Konungen i denna §. öfverlemnade
pröfningsrätt vara öfverflödig. Mellanmeningen från ordet
pro/var till och med ordet belopp bör således, efter min åsigt, utgå.
24 §• 1 mom. bör, efter min åsigt, erhålla följande tillägg: ”Och vare
den lottegare, som sålunda måst godtgöra Bankens skuld, berättigad,
att, på grund af det inlöste utslaget, hålla sig till den eller de bland öfriga
lotlegarne, han för godt finnér, för återbekommande af den utbetalda
summan, med afdrag likväl af hans andel i den gemensamma skulden.
” Det måtte icke erfordras någon vidlyftig deduction för att ådagalägga
rättvisan och billigheten deruti, att lottegare i solidarisk Bank, som
måst betala densammas skuld, skall ega rättighet att hålla sig till öfrige
lottegarne, de der ingått i Bolaget under enahanda äfventyr, som han.
Att han likväl icke bör kunna utsöka sin egen andel i skulden måtte äfven
vara temligen klart, och svårt kan det aldrig blifva att få denna andel
bestämd. A till exempel, som måste betala Bankens skuld å 100 R:dr,
eger 4 lotter i Banken. Han återsöker således detta belopp, minus ^delar
eller Riddar, allt efter lotternes antal, hos B, som sedermera procederar
på enahanda sätt, om han så för godt finner. Hvar och en lottegare
får sålunda vidkännas sin andel i skulden, men icke heller mera.
25 4P. torde böra erhålla ett nytt eller tredje mom. så lydande: ”Vill
ny innehafvare af lottbref ej i Bolaget inträda, eller vägras hans begäran
derom, åligge det Directionen, att lottbrefvet för Bolagets räkning, sist vid
nästa ordinarie Bolagsstämma, inlösa med det belopp, som derå blifvit insatt,
ocb varde i thy fall förre loltegarens förbindelser återställde.” Detta
tillägg ventilerades inom Utskotten, men råkade i en tvär vändning att
förfalla. Nyttan och nödvändigheten deraf torde emedlertid icke behöfva
bevisas.
27 I öfverensstämmelse med de åsigter jag förut yttrat angående
Bankrörelses bedrifvande endast i stad, torde, om samma åsigter gillas, orden
”eller Domhafvanden” böra utur denna §. utgå.
3o med tby åtföljande hela 4 Capitlet torde saklöst kunna utgå,
om det föreslagna tillägget till 17 §. antages. Gradationer af ansvar för
öfverträdelser af en Lag, som har ett enda bestämdt ändamål, det nemligen,
att hindra de ifrågavarande credit-associationerna att blifva skadliga
för samhället i allmänhet och för dess medlemmar enskildt, synas mig vara
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:o /J..
35
olämplige. Det enda lämpliga ansvaret, och det oeftergifligen, bör vara
förlust af rättigheten att vidare drifva Bankrörelse samt skyldighet att gifva
skadeersättning.
Då jag i flere hänseenden delat ena reservanten Herr Grefve Frölichs
åsigter, utbeder jag mig slutligen att 1 dessa delar få instämma uti bemälde
Herr Grefves fullständigt utvecklade motiv.”
Herr Cederborgh har instämt uti Herr Holms reservation.
Herr Helsingius: ”Då jag- trott mig finna, att Höglofl. Banco-och LagUtskotten,
lika med mig, vid behandlingen af återremissen, insett svårigheten,
att åstadkomma en verklig control på Privatbankers rörelse, genom
en ändamålsenlig redaction af 6 §., då intet stadgande deruti skall inflyta
angående Bankers skyldighet atl alltid hålla till minimum bestämd contant
cassa, i proportionerligt förhållande till creditsedlar och invisningar; och flera
anmärkare inom Riks-Stånden behagat biträda min mening om nödvändigheten
af ett sådant stadgande i Lagen, så får jag nu å nyo vördsamt
åberopa min vid förra Betäokandet derom afgifna reservation.”
Herr Fahlhem: "Högh Banco- och Lag-Utskottens nu afgifne svar
på återremissen af Betänkandet, rörande Privat-Bank-Lagen, synes mig
ej lända lill mycken nytta för denna Lag, tvärtom ha nya bestämmelser
tillkommit, obehöfliga och oroande för associationerna, utan att lemna
nya eller bättre garantier för allmänheten. Man bör visserligen vara
försigtig på denna nya, förr obeträdda Lagstiftningsbana, men försigtigheten
har ock sin gräns. Jag icke allenast önskar starka garantier
och säkra controler, utan har äfven påstått, äfvensom jag ännu påstår
sådana vara behöfliga; men dessa böra vara enkelt och tydligt
uppfattade, och ej för ofta åberopas eller onödigt begagnas, emedan de
då endast leda till chikan. Jag gillar fullkomligt det allmänna stadgandet:
att hvarje Bank, som vägrat inlösen af en utgifven ereclitseclel,
har förverkat sitt privilegium; men att delta stadgande skall förnyas
äfven i en mängd mindre vigtiga och magtpåliggunde fall, synes mig
endast leda till förminskande af dess essentiela betydelse. Jag håller
således före, att åtskillige §§ uti det nu öfversedda Lagförslaget, hvaruti
detta stadgande repeteras, äro öfverflödiga och kunna utgå, och tror
ändå, att blott stadgandet om privilegii förlust, för vägrad inlösen, bibehålles,
så uthärda de nya Bank-inrältningarne, i afseende på deras
säkerhet och gagnelighet för allmänheten, fullkomligt jemnförelsen med
Rikets Ständers Bank, isynnerhet som Directionerne uti de förra, icke
allenast äro personligen ansvarige, utan äfven på närmare håll kunna
36
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.-o 4•
bedöma näringarnas nytta och lånsökandes behof samt tillgångar att
punktligt fullgöra sina förbindelser; hvaremot Statsbanken, utan ansvarig
Direction, med en rörelse utsträckt öfver hela Riket, måste agera
på en vida osäkrare fot, samt understödet blifva helt olika verksamt
och nyttigt för mer eller mindre närboende, men dock alla lika berättigade
och garanterande medborgare. Skulle äfven denna senare, eller
Stats-Banken, genom de uppstående Privat-Bankerna, inskränkas till en
naturligare verkningskrets, så blefve densamma derigenom troligen äfven
allmänt nyttigare, och kunde göra en stor besparing, medelst nedsättning
af den orimligt höga förvaltningskostnaden, utan att ändå på det
bela förlora det stora företräde, som den alltid måste bibehålla, dels i
följd af dess monopolium, eller den exclusiva förmonen, att dess sedlar
utgöra ett lagligt mynt och emottagas i uppbörden_, dels genom dess
läge i hufvudstaden. Jag. tinner derföre ock så mycket mera orimligt
och orättvist, att, jemte nyssnämnde monopolier eller exclusiva förinoner,
Stats-Banken äfven lika exclusivt skulle tilläggas rättigheten att
ensam utgifva småsedlar. Det synes kunna vara nog med de öfriga mouopolierna;
i denna punkt, eller rörande Sedelvaleurerna, tyckes åtminstone
någon jemnlikhet och rättelse böra få ega rum, helst Slats-Banien
aldeles icke kan vara i något behof af att utgifva småsedlar: en
fabrication, som endast för småsedlarne kostar Slaten den orimliga summan
af 5o,ooo Riksdaler om året. Det vore af vigt för Staten att kunna
bespara denna årliga utgift; och skulle allmänheten ändå vilja hafva
sedlar å smärre valeurer, så är det alltid en fördel, om den dermed betjenas
af Privat-Bankerna, utan någon gravation och kostnadJör Staten.
Om denna besparade årliga utgift af 5o,ooo R:dr i stället skulle få användas
att växa med ränta på ränta, så har man af General Lefréns
calcul, uti Banco-Utskottets Betänkande N:o 6 sidan 14» hvilken otrolig
summa deraf på en mansålder skulle uppkomma.
Jag kan ej frånträda den öfvertygelsen, alt, i följd af realisationen,
det numera blifvit en skyldighet för Rikets Ständer, att i stället
för de förhastadt medgifna garantierna, till ex. lånerörelsens indragning,
lemna näringarna möjligheten att på andra båll erhålla det stöd, som
ifrån Statsbanken hädanefter ej kan eller bör påräknas. Ett vigtigt steg
dertill är en ändamålsenlig Privatbanks-Lagstiftning; och tyckas Rikets
Ständer med så mycket mera nit böra omfatta och befordra detta ärende
till ett lyckligt slut, som, för Privatbankerna, hvarken begäres något
understöd, eller någon borgen ifrån Statens sida, utan endast en en
-
HÖr till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N;o 4.
3?
kel och verkställbar Lag, som utstakar deras verkningskrets, samt sältet
och vilkoren för deras uppkomst.
Dessa äro de allmänna grundsatser, jag har trott mig böra antyda,
i afseende på Lagförslaget i dess helhet; jag tillägger dertill blott några
få erinringar i afseende på en och annan speciel §.
Emot 1 §. anser jag mig böra erinra, alt då minimiteckningssumman
för solidarisk Bank bibehålies vid en million, så synes det vara
temligen öfverflödigt alt göra tillåtelsen till sådane Bankers stiftande beroende
af Kongl. Maj:ts pröfning och privilegium. Jag gillar deremot
detta vilkor för Actiebankers stiftande, då minimisumman för dessa senare
Banker blifvit nedsatt ifrån 10 millioner, hvartill den hade föreslagits
af en motionair, ända till 2 millioner.
Bestämmelserna i 6 §. vågar jag anse öfverflödigt och endast ländande
till chican, på sätt jag i de allmänna grunderna antydt. Stadganderne
om privilegii förlust, och, i solidarisk Bank, om utmätningsoch
bysättningsrätt emot delegare i Banken synas mig vara aldeles tillräckliga
att förekomma missbruk. Jag förstår ej ens, huru en Bank på
hederligt sätt skall kunna återställa sin cassa, eller förskaffa sig conlante
medel, för ett påkommande vexlingsbehof, då den ej får begagna sina
document, och derpå negociera ett ögonblickligt lån, utan att bryta
emot Lagens stadgande i denna 6 §. Bank-Bolaget skulle på detta
sätt kunna tvingas till concurs, fastän dess fordringar och hypothek
mångdubbelt öfverstiga den tillfälliga bristen i cassan,
I afseende på 7 §. anmärker jag, att skyldigheten för Bankerna att
rätta sin sedelutgifning efter cursförhållandena synes vara i nog obestämda
och generela termer antydd. Det blifver säkerligen svårt att
tillämpa detsamma, då det efter ali anledning i första rummet borde
träffa Rikets Ständers Bank och dernäst större Actiebanker. Utaf mycken
skada fruktar jag detta stadgande kan blifva för solidariska Banker,
stiftade i landsorterna, för att förnämligast understödja Bergsbruket,
hvilket just som mest behöfver understöd och ökadt förlag, då en hög
curs uppkommit i följd af minskad export.
Nedsättningen af minimi-teckningssumman för Actiebanker till 2 millioner
ifrån 4 bär jag förut i förbigående klandrat; vid 18 §., som specielt
handlar om delta ämne, förnyar jag anmärkningen. Om Bankerna allt för
mycket, så att säga, klyfvas och sönderdelas, så bli de skadliga för hvarannan,
och för det hela. Huru många Banker på 2 millioner skulle ej
t. ex. på detta sätt kunna uppkomma i liufvudstaden, när mani en fram
-
38
Hor till Råneo- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o d
-
tid finnér Statsbankens fane tioner i vissa delar kunna uppbära. Skulle
deremot denna nedsättning för Actiebankerne bibehållas, så tror jag
oekså, att den i 23 §. utstakade minimisumman för solidarisk Bank bör
nedsättas till \ million, helst detta slags Banker äfven kunna ega eommandit
delegare.
4;de Capitlet anser jag helt och hållet böra utgå.
Slutligen anser jag stadgandet, alt delegare i en solidarisk Bank
skulle kunna pantas och inmanas i bysättningshäkte, fastän Banken
i vederbörlig ordning blifvit försatt i concurs-tillstånd, och änskönt
densamma eger tillgångar, vida öfverstigande dess skulder, vara både
orimligt och råitsvidrigt, samt ingalunda ledande till det ändamål, som
bör sökas, att uppmuntra personer med förmögenhet och credit, att ingå
uti och stifta dylika föreningar.”
Herr Sahlin, M.: ”1 hufvudsaken instämmande i det förslag Herr
Grefve Frölich låtit åtfölja vid sin reservation, förenar jag mig om, att
detsamma biträda med följande undantag:
i:o I sjelfva rubriken måtte ordet enskilda utgå, då ordet Bolag
tillräckligt förklarar, alt föreningen är inom sådan begränsning;
2:0 vid 18 att minimibeloppet må förblifva vid beslutade 2 millioner
R:dr Courant, eller deremot svarande värde i annat mynt, åtminstone
till nästa Riksdag, då jag motser flere svårigheter, serdeles i början,
för sådan Banks uppkomst;
3:o att minsta sedelvaleuren må bestämmas till 5 R:dr Courant för
Actie- och 3 R:dr för solidariska Banker.”
Herr Helleday: ”Emot de sammansatta Utskottens nu afgifue Betänkande
anser jag, i följd af yttrade åsigter inom Utskotten, mig böra
reservationsvis anmärka:
1:0 att någon serskild Lagstiftning för de olika egenskaperna af
Actie- och solidariska Banker ej bort ega rum. Genom lagstiftningen
bör, i alla möjliga fall, allmänhetens säkerhet vara betryggad, och att
lagstifta för bägge, olika garantier erbjudande slagen af Banker, anser
jag innebära eli tyst medgifvande, att Lagstiftaren velat tillåta ett slag
uppkomma, oaktadt ett annat finnes, som kan medföra större säkerhet.
Det hade således, efter min tanka, varit icke allenast tillfyllestgörande,
utan fast hellre principenligare, att endast uppgöra fullt ändamålsenligt
förslag för Actiebanker, med dessas delegare öppen lemnad rätt att, i
händelse de funnit en större credit för Bankrörelsen det fordra, inträda
i sådan solidarisk ansvarighet, hvarom de sjelfve kunde öfverenskomma;
Flur till Bartea- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4.
3»
3:0 Skulle Ater, med bifall lill Utskottens förslag, en sådan dubbel
lagstiftning, som nu är föreslagen, anses ändamålsenlig, så nödgas jag
reservera mig emot det stadgande, att i solidarisk Bank icke må finnas
färre delegare än femtio. Det är icke allenast falskt att tro, det 5o
personer kunna vara vederhäftigare och mer garantiegifvande och mer
control-utöfvande, än 5 å 6 ■— det är fastmer för sjelfva sakens skull
orätt att, genom ett i sjelfva verket reglementariskt stadgande, hindra
uppkomsten af dessa inrättningar.. Ser man åter på det correctiv Utskotten
uppgjort för möjligheten af denna personals minskning, i händelse
af dödsfall, fallisement o. m. d., så finner man, att Konungen har
blifvit tillagd rättighet att medgifva antalets inskränkning. — Nå väl,
hvarföre icke vid octrojens meddelande lemna Regeringen beslutande
rätt i en reglementarisk fråga, der samma Regering, en månad derefter,
i samma fråga kan utöfva denna rätt? — Min öfvertygelse är, att defegarnes
antal i en solidarisk Bank icke bör i Lag bestämmas, enär behofvet
af ett större eller mindre helt och hållet är individuell och ofta
äfven kan vara localt,
I öfrigt förenar jag mig med Herr Stuart i hvad första punkten
af hans reservation innehåller.”
Herr Rubin: ”Till undvikande af allt för stor vidlyftighet vid de
reservationer behofvet synes påkalla mot Banco- och Lag-Utskottens
Betänkande, med förnyadt förslag till Lag för enskilde Låne- och Sedelbanker,
lår jag åberopa de reservationer Herr Rådman Holm afgifvit;
dock skiljer jag mig från honom i afseende på 4 oc^ 27 §§., emedan
jag icke kan antaga såsom en positiv omöjlighet, att Bolägsbanker äfven
kunna uppstå i en större köping, och, i händelse sådant skulle inträffa,
finnes då icke något forum för dessa Banker. Uppstå de icke å sådane
ställen, så är ju icke något ondt deruti, att denna anvisning står qvar,
så öfverensstämmande med Lagens allmänna princip, hvilken äfven i 5
§ finnes uttryckt. Äfven kail jig icke anse 4 Gap. öfverflödigt, ty der
kunna inträffa sådana försummelser af mindre betydenhet, då det vore
hårdt och obilligt, att tillämpa förlust af privilegier.”
Herr Hessle "instämde i Herr Grefve Frolichs reservationsvis afgifna
förslag, utom hvad angick 1:0 3 Ärt. 3 mom. i 18 samt hela rg §,,
dem Hr Hessle ansåg böra utgå, då det mäste antagas, att, sedan minimisumman
blifvit bestämd, obegränsad rätt att det förändra ej kan väl
stå tillsammans med lagstiftning, då det är likgiltigt hvad belopp actien
innehar, och då det ej kan rättsenligt påbjudas., att actieegare skall åläg
-
4o
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4'
gas annat ansvar för underlåten inbetalning, än förlust af hvad han kan
redan hafva insatt, samt all vidare delaktighet i Bolaget; och 2:0 25 §.,
hvilken Herr Hessle ansåg rättast böra erhålla den lydelse Rådman Holms
reservation derom innehåller."
Herr Bååth har ansett 8 §. böra erhålla följande lydelse: "Derest
icke Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådane sedlar, som,
efter gällande realisationsgrund vid Bankens stiftande, lika med mynt
i Riket gälla" &c. — För öfrigt har Herr Bååth instämt i Herr Grefve
Frölichs reservation, med de modificationer deraf, som innefattas i Herr
Holms reservation.
STOCKHOLM, Ecksteinskk Tryckeriet, i335.
Banco- ock Log- Utskottens BctSnkatuio N;o 5.
I
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 April.
Betänkande, i anledning af Biksdags-Fu/hnägtigen Peter Perssons
motion om uppkörande af Bankens forum privilegiaturn.
Utskotten hafva till behandling företagit en från Hedervärda BondeStåndet
till Utskotten remitterad motion al Riksdags- Fullmägtigen Peter
Persson från Calmare Län, deruti föreslås upphörandet af Bankens i Kongl.
Ma j:ts och Rikets Svea Hof-Rätt egande forum privilegiaturn uti alla de mål,
i hvilka Banken är kärande, äfvensom i afseende å de brottmål Banken röra,
utan att innefatta åtal emot någon af dess Tjenstemän och Betjente ; i
sammanhang hvarmed Utskotten låtit sig föredraga en af Bankens FiscalsEmbete,
uti dess vid. Riksdagens början till Banco-Utskotlet afgifne berättelse,
gjord framställning, att som Rikets Högloll. Ständers vid sista Riksdag
tili Kongl. Majrt aflutne underdåniga skrifvelse,— med begäran, all Kongl.
Brefven till Götha Hof-Rätt af den 17 Februarii 1776 (rätteligen 1742)
och till Svea Hof-Rätt af den 16 April 1776, rörande hvad vid pröfningen
af Bankens fordringar i concursmål, hvilka göras anbängige vid någon annan
Domstol än sistbemälde Hof-Rätt, iakttagas bör, kunde erhålla den bestämdare
förklaring, att pröfningen af Bankens fordringar i concursmål ,
som göras anhängige vid någon annan Domstol än Svea Hof-Rätt, komme
att till merbemälde Hof-Rätt Öfverlemnas, endast i de fall då någon med
Bankens fordrings-anspråk gemenskap egande anmärkning eller invändning
förekommit, men i annat fall målet i sin helhet behandlas af den Domstol,
der bevakningen egt rum, — till Kongl. Majrt inkommit så nära Riksdagen*
slut, att den i dylike frågor föreskrifna grunalagsenliga behandling icke kunnat
under Rikets Ständers sammanvaro försiggå, samt i följd häraf den underdåniga
skrifvelsen icke till någon åtgärd föranledt, utan vid de härom
förut gifne sladganden kommit att bero, Rikets Ständer alltså måtte med
förnyad underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t ingå och 1 sammanhang
dermed anhålla om ett, enligt Fiscals-Embelets åsigt, för bevarandet
af Bankens rätt erforderligt tillägg lill berörde stadgande, af följande lydelse:
”dock vare det Banken öppet lemnadt att, i fall Concurs-Domai en annorBihang
t kl R. St- Fröt. och i835. 6 Sami. 2 Afd.
4'de Häftet. 1
s Btitco- och Lag-\J:skottcm Betänkande N'o 5.
lunda eller i afvikelse från bevaknings-skriften förfar, hemställa sitt anspråk
eller sin talan till Kongl. Svea Hof-Rätts pröfning.”
Uti af Bankens Fiscals-Embete afgifvet yttrande öfver den väckta
frågan om upphörande af Bankens forum privilegiatum är af FiscalsFmbelet
hufvudsakligen andraget, att enär Banken, så framt den genom
motionen åsyftade ändring tillvägabringades, otvifvelaktig! skulle blifva utsatt
för vådan af icke obetydliga förluster, funne Fiscals-Embetet, med tillbörligt
afseende å Banco-Verkets bästa och den rätt till omvårdnad utan
andras förnärmande, som detsamma för allmänt gagn borde ega , sig icke
kunna frånträda den åsigt, som vid sistförflutne Riksdag, i anledning af då
väckt enahanda fråga, blifvit af Fiscals-Embetet i strid emot motionens syftemål
yttrad, utan linge endast åberopa hvad af ej mindre Fiscals-Embetet
än Bankens Commissariat då är vordet uti denna fråga andraget.
Commissariaiet, som jemväl nu blifvit i ämnet bordt, har, uppå ytterligare
anförde skäl vidhållit dess uti Memorial af den 28 Febr. 182g yttrade
mening, att Banco-Verkets säkerhet och bästa i så väsendtlig mon berodde
på bibehållandet af det med Bankens stiftelse jemnåriga , vid flere
tillfällen, på väl grundade skäl, stad fästade och af ingen öfverk lagade privilegium
för Banken, att i både tviste- och brottmål samt concurser hafva
sitt forum i Kongl. Svea Hof-Rätt, ehvad Banken vore kärande eiler svarande,
att borttagandet deraf skulle lägga grunden till de känbaraste förluster
och kostnader för Verket; till följd hvaraf Commissariatet tillstyrkt,
att, med ogillande af motionen, Banken måtte blifva vid sitt privilegierade'
forum bibehållen, men att den af Fiscals-Embetet ifrågaställde förnyade
framställning till Kongl. Maj:t med omförmälde tillägg måtte varda expedierad;
och har pluralilelen af Banco-Fullmägtige uti infordradt Ullåtande yttrat,
alt Fullmägtige med all den uppmärksamhet, ämnets vigt fordrade, tagit
densamma under öfvervägande, äfven med hänsigt A hvad Höglofl. Banco-
och Lag-Utskottens vid sistlidne Riksdag afgifne sakrika Betänkande
N:o 69 till styrka för den motsatta, af Motionairen understödda åsigten,
innefattade, samt dervid ansett de af Bankens Commissariat och FiscalsEmbete
så väl vid förra som vid innevarande Riksdag andragne skäl vara
öfvervägande, hvadan pluraliteten af Fullmägtige sig förenat uti Corn missaria
tets hemställan.
Ifrån hvilken åsigt dock Herr Grefve Posse} Herrar Rosenblad och
von Troil varit skil jäktige, samt för deras del, med åberopande af Bancooch
Lag-Utskottens förenämnde Betänkande, motionen understödt.
Banco- och Lag-Vt skottens Betänkande N.o 5.
Enär Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Banco- och LagUtskottens
under N:o 3 afgifne Betänkande, i anledning af andre väckte
frågor om ytterligare lagstiftning för Rikets Ständers Bank , meddelat det
förklarande, att någon ytterligare lagstiftning för Banken, efter 87 §. Regerings-Formeu,
icke under närvarande förhållanden bör ega rum,
finna Utskotten sig vara förhindrade att i någon hufvudsaklig pröfning
af Riksdags-Fullmägtigen Peter Pehrssons nu ifrågavarande
motion ingå, samt anse af enahanda skäl den utaf Bankens FiscalsEmbete
gjorde framställning, rörande en bestämdare förklaring om
stället för pröfningen af Bankens fordringar i concursmål, höra
för närvarande förfalla.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den g April 1835.
Reservationer:
af Herr Stuartj C. G.: ”Ben af Banco- och Lag-Utskotten nu besvarade
motion synes mig, i anseende till innehåll och syftemål, hafva så ringa
gemenskap och samband med det af Utskotten åberopade lagförslag, alt
Rikets Ständers, i anledning af detsamma, meddelade yttrande ingalunda
bort hafva berättigat Utskotten alt vägra ifrågavarande motions upptagande
till pröfning. Omförmälde af Rikets Ständer icke antagna lagförslag åsyftade
alt, i den ordning 87 §. Regerings-Formen utstakar, tillvägabringa
en ytterligare lagstiftning för Banken, hvarigenom Rikets Ständers skyldigheter
och åligganden, i följd af deras föp densamma ingångna garantie, skulle,
i afseende på innehafvarne af Bankens utgifna förbindelser, närmare bestämmas.
Föremålet för Motionairens framställning är deremot endast att
åstadkomma en med tidsandans fordringar på enhet i lagskipningen öfverensstämmande
modificalion uti ett Banken, vid dess stiftelse, lillerkändt,
emot numera allmänt antagna och stadgade rättsformer stridande privilegium.
Den tillfälliga omständigheten, att enahanda fråga, sorn motionen innefattar,
blifvit alternativt framställd uti ofvanberörde förslag till Lag för
Banken, synes icke heller böra betaga Rikets Ständer rättigheten att pröfva
denna motion, och, i anledning deraf, besluta en med de, Svenska folket
uti Regerings-Formens 16 §. tillerkända rättigheter och de i Rikets allmänna
Lag gällande grundsatser förenlig förändring uti den för Banken stadgade
4 Banco- och Lag-Utskottcm Memorial A'» 6.
serskilda rättegångs-ordning. Jag anser mig derföre böra tillkännagifva, att
jag icke med min röst bidragit till det Utlåtande, de förenade Utskottei»
nu afgifva.”
Uti denna Reservation hafva sig förenat Herrar Vallej och Rubin.
N:o 6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 April.
Memorial, med förslag till samman jemkning af de inom RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottens
under N:o f aJ§{f na Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet JS:o 2, med förslag till
Lag för offentliga Bolags-Ranker.
Då endast Högvördige Preste-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet
yttrat sig öfves Utskottens lagförslag, i den ordning, hvari ämnena der förekomma,
hvaremot Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet uppgjort serskilda förslag, både till form och sak betydligt
afvikande så väl från hvarandra, som ock från Utskottens, och då således
någon fullt noggrann jemförelse punktvis emellan alla de olika meningarne
icke är verkställbar, finna Utskotten sig föranlåtna, att här nedan upptaga
hvartdera Ståndets beslut ordagrannt och i dess helhet, tinder åberopande
tillika af den sammandragna Tableau, som för meddelande af en lättare öfversigt
efteråt bifogas. j
Ridderskapet och Adeln har för dess del beslutat en så lydande Författning;
"Lag
för enskilda Sedel-B anker.1*
t Gap.
Allmänna bestämmelser.
Bank-rörelse, med rättighet alt utfärda tryckta eller graverade credit
-
Banco- och Lag-XJt skot: ens Memorial i\;:c 6. &
sedlar, må af enskilda personer endast drifvas i förening till Bolag, hvilket
inom sig bör utse en ansvarig och, eller Bolagets godtfinnande, afsättlig Direction,
lör att, enligt kungjord instruelion och under control af offentlig
myndighet, Banken förvalta samt i alla mål för Bolaget lagligen tala
och svara.
2 §•
Sådan Bank-inrättning skall vara grundad, antingen på delegarnes ansvarighet
endast för beloppet af deras tecknade actie-summa och kallas då
j4ctie-Bank, eller på delegarnes ansvarighet, en för alla oell alla för en, för
fulla beloppet af Bankens förbindelser, i hvilket fall den kallas Solidarisk
Bank.
Är Banken af det senare slaget, vare Bolaget dock obetaget att med
sig förena serskilda, endast i mon af gjord teckning ansvarige, så kallade
Commandi t-delegare.
3. §,
De, sorn vilja inrätta Sedel-Banker, söke hos Kongl. Majit privilegium
derå, hvarvid företes ej mindre de för Inrättningen uppgjorde förslag till
Bolags-reglor och Låne-Reglemente, än äfven prof-blankelter lili créditsedlar.
Och ankomme på Kongl. Maj:t att. efter pröfning, huruvida Bank-inrättningen
kan vara för landet fördelaktig eller menlig, det sökta privilegium
bevilja eller förvägra.
I hvar je Bank-pi ivilegium kommer att inlagas det uttryckliga förklarande,
att Banken ingalunda, mera än andra enskilda företag, må kunna påräkna
understöd af allmänna medel, eller att Staten på något skit skall bidraga
lill Bankens upprätthållande och utredning.
4 §•
På längre tid, än 20 år, må privilegium ej förunnas; men Önskar
Bank-Bolaget fortsätta sin rörelse utöfver den i privilegium bestämda tiden,
söke då förlängning deraf, minst 18 månader före oelrojens utgång.
5 §.
Enskild Sedel-Bank får endast i stad inrättas; och skall Bolaget inför
dervarande Rådhus-Rätt, före Bankens öppnande, förevisa så val det af
Banco- och Lagutskottens Memorial iV:o 6.
Kongl. Ma|:t utfärdade privilegium, som ock Bolags-Contractet, för att uti
intecknings-protocollet ordagrannt intagas.
Rätten läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
6 §• "
Såsom grundfond för Sedelbank må begagnas ej allena reda penningar
samt controleradt Guld och Silfver, än äfven sådane fastighets-inteckningar,
actier eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer,
som för sådant ändamål äro i Bolags-reglorne godkände. Bankens
egne och andra Bankers actie-bref få aldrig såsom grundfond användas.
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
Bankens grundfond må ej, utan Kongl. Maj:ts tillstånd, ökas utöfver
den 1 privileg.um utsatte teckningssumma.
7 §•
Sedel-Banker må ej utgifva andra fordrings-bevis till innehafvaren, än:
i:o Credit-sedlar, på valeurer af minst i R:dr Silfver-Specie, alt vid
anfordran, men utan ränta, inlösas i den Bank , hvarifrån de blifvit utgifne.
2:0 Invisningar å Rikets Ständers Bank, i enlighet med derföre gällande
Författningar.
Skolande credit-sedlar alltid vara försedde med handskrifne namn af
tvänne Directionens Ledamöter och Bankens Kamererare eller annan Tjensteman.
Genom Bank-Bolagets försorg skall, före Bank-inrättningens öppnande,
uppgift å de personer, som komma att underskrifterne meddela, ej allena
tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven i allmänna
Tidningarne kungöras; och åligger det Bolaget, att, på enahanda sätt, tillkännagifva,
då, genom ombyte af personer, någon förändring med underskrifvandet
inträffar.
8 §•
Ej må Sedel-Bank utgifva credit-Sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, äu sorn motsvaras af: i;o be
-
Banco- och Log-XJtikottens Munorial Nso 6.
7
hållningen i dess egna Cassör af Rikets gångbara mynt i Silfver eller Sedlar,
2:0 af återstoden å deposition i Rikels Sländers Bank, och 3:o af sådane
Bolagets odisponerade tillgångar i Guld och Silfver samt hypotliek,
sorn i 6 §. omnämnas; Bankens egna Lånehandlingar sålunda härvid icke
inberäknade.
9 §•
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej heller af Sedel-Bank ske till ett belopp, sorn öfverstiger hälften af
hvad å tecknad grundfond blifvit i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fo)drings-bevis äfvensom depositions-bevis
skola ställas lill viss person eller Verk, samt ultryckligen innehålla,
alt öfverlåtelse deraf ej må ske, utan lill viss man och efter föregången
anmälan i Banken.
I händelse af roncurs, ege innehafvare af dylike fordnngs-bevis, äfvensom
depositions-bevis, derföre pant icke blifvit slälld, ej rätt lill betalning
förr, än sedan, under Bankens utredning, alla inom nedan stadgad
pi aesciiptionstid anmälde credit-sedlar och invisningar å Rikets Ständers
Bank blifvit inlöste; men lyftning, emot ställd säkerhet, kan af Rätten, efter
omständighelerne, beviljas.
.0 §.
Derest Sedel-Bank ej med Rikels metalliska mynt eller med sådane
sedlar, sorn lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser dess cralitsedlar,
eller för bristande betalning återkomne invisningar, eller öfrige förbindelser
af hvad namn de vara må, kan Bolaget ej tillåtas alt Bank-rörelsen
fortsätta; hvarom Konungens Befallningshafvande åligger att genast utfärda
Kungörelse.
Innehafvare af Bankens Creditsed-lar, hvarföre betalning blifvit fordrad,
men ej erhållen, åtnjute laga ränta derå från uppvisnings-dagen, samt
handräckning till sin fordrans utbekommande såsom för till innehafvaren
slälldt skuldebref.
11 §.
Directionens Ledamöter vare med deras personer och egendom, en för alla
och alla för en, ansvarige för betalning af all Bankens gäld. Afgår Ledamot
Bitfico- och Lag-\J>sköttens Memorial N\o 6
utur Directionen, fovtfare under loppet af ett år derefter dess ansvarighet
för de intill dess afgång utfärdade credit-sedlar samt andre Bankens skuldförbindelser.
Yrkar någon Bankens borgenär, att dess tillgångar mätte till concurs
afträdas och varder lian ej genast för sin fordran förnöjd, döme Rätten till
concurs.
Belrädes någon Directionens Ledamot eller annan delegare i Bolaget,
att hafva begått svek eller bedrägeri, eller genom uppenbar vårdslöshet vållat.
Bankens obestånd, straffes enligt Lag såsom bedräglig eller vårdslös gäldenär
och ansvare för all Bankens gäld.
12 §.
Den, genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda prasscriptions-tid af 10 år ege ej ruin i afseende
på de af Sedel-Banken utgilne credit-sedlar och invisningar; ej heller
erfordras, vid inträffad concurs eller års-proclama, bevakning af desamma,
på sätl i Conours-Lagen eljest för fordringar är stadgadt; —hvaremot då tiden
för privilegium tilländalupit, eller detsamma af annan orsak upphört,
hvilket. Kongl. Majits Befallningshafvande bör utan dröjsmål till Kongl.
Magt inberätta, Kongl. Majit later utgå nödig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af Banken innehafver,
alt, vid förlust af all betalnings-rätt, förbindelsen till inlösen uppvisa
i Banken inom trenne år från den dag, hvarunder Kungörelsen utfärdas;
börande under tiden samma Kungörelse årligen från predikstolarne
uppläsas.
Kan inlösen ej ske, vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig att,
inom sagde lid lill bokföring och erhållande af påskrift derom, uppvisa
förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende tillförordnar.
r3 §.
I afseende på utlånings-rörelsen iaktlages:
rio att adier eller lottbref icke få belånas i den Sedel-Bank, der de
åro utgifne;
210 att, med undantag af cassa-creditiv, lån icke må beviljas på längre
tid, än 9 månader.
3 io
Banco- oa/i Lag-Vtskottens Memorial Nio 6.
9
3:o att i rle fall, eler räntan för meddelade lån ej är utfäst till mer
än 5 för ioo om året, Banken eger, vid låns utgifvande, afdraga räntanför
hela låne-tiden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta sig till godo beräkna
i/4 procent i månaden, dock med skyldighet för Banken alt såvida
den af sistnämnde förmon sig begagna vill, föranstalta, det lagsökning till
lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfallotiden deraf, varder anställd,
och i allt, hvad på Banken ankomma kan, skyndsamligen utföres.
Vid fordringars indrifvande njute Banken samma handräckning, som för
Rikets Ständers Banks Discont-Verk stadgas.
>4 §.
Varor och gods, sorn i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning eller
uppbud, genom offentlig auction försäljas.
Banken vare berättigad sjelf inropa pantsatt eller utmätt egendom,1
sorn på auction för dess räkning utbjudes, med iakttagande likväl, alt sådan
egendom åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken ske
kan; men all annan handel, med undantag af guld och silfver, vare för Sedel-Bank
förbjuden.
. > 5 §.
En gång hvarje år skall ordinarie Bolags-stämma hållas, dervid Ledamöter
i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fattas om Bolagets
angelägenheter.
16 §.
Före ordinarie Bolags-stämma böra Revisorerne, jemte ett af Kongl.
Maj:t ulsedt allmänt Ombud, sammanträda för att taga kännedom om Bankens
hela ställning, samt granska ej mindre Bankens förvaltning i alla dess
delar, än äfven dess säkerhets-handlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse, hvilken,
sedan den vid Bolags-stämman undergått granskning, genast skall insändas
till Kongl. Maj:t och, på Directionens föranstaltande , till allmänhetens
kännedom befordras.
Bihang till R. St. Prat. i834 och iS35. 6 Sami. a Af i.
4-äe Häftet.
I0„
Banco* och . Lag-Utskottens . Memorial A':o 6.
I7' §:-
Bunk-Directiönen åligger att månadtligen lill Kongl,. Maj:t insända1
eli öfversigt af Bankens ställning samt dessutom ofördröjligen meddela alla
de upplysningar,, medi undantag'af hvad sem rörer- enskildes.' förhållanden:
till Banken, hvilka af Kongl. Majit infordras. Ställe sig ock Direclionen
och' Bolaget noga: till: efterrättelse allt; hvad! i: denna' Lag; föreskrifves,. och'
heror det: i1 annat: fall af, Kongl. Majit att, genom vite i penningar, tillhålla ■
Bolagett alt dött felaktiga : rättar eller, ock privilegium : upphäfva. .
21- Capr.
O in A c t i e - B a n k..
18 §-
För Actie-Banks stiftande fordras; att den af delegarne tecknade summa
. uppgår till minst ^5o,ooo.;R:dr silfver; specie. .
»9 §:
Actie-Bank1 lillå tes ej träda i verksamhet förr, än Bolaget.,, utöm den
emi tanta inbetalning, som-för rörelsens Början pröikas- nödig, insatt, iiti
guld eller, silfver eller sådane hypothek som i Gap. 6 omförmäler,
ett belopp, motsvarande minst1 1/4 af hela det tecknade aetie-capitalét eller
grundfonden,.hvilken insats skall,, till' allmänhetens säkerhet,, tili LandtÉåntériet
eller annat allmänt förvaringsrum nedläggas i en cassakista med
tVänne lås, hvartill Konungens Befallningshafvande förvare den ena nyckeln
och: Bank-Direclionen den andra.
Öfver berörde insatts må Bolaget ej annorlunda disponera, medan
Bänk-rörelsen fortsattes, än alt de nedsatte hypotheken må utbytas emot
andre, hvilka, efter pröfning på ofvan stadgadt sätt, anses jemngoda med
dem sorn återtagas;: men vid Bankens upplösning och utredning må delegarne
återlyfta hypotheken i den nion, de kunna; ådagalägga ,. att depositionen
i öfvers tiger; beloppet af. Bankens .utelöpande och gällande förbindelser,
3 Gap.'.
Om: Solidarisk Banle.
2 0 §.
Solidarisk1 Bänk’ må" ej;stiftas med' en- téckniiigssumraai undérr 25ö,ooo»
iBanco- och Lng<-JJiskottens MemorialNio fö, j.g
R:dr silfverspecie. Antalet af delegare med solidariskt ansvar må icke
nndeistiga 5o, eller något deras lollbref lyda å .mindre jin 2.5o R:dr silfverspecie.
21 '§.
Delegare i Solidarisk Bank, co mm n ndit-de 1 egare lik viii undan tagne,
ansvara med egendom och personer för uppfyllande af alla Bankens förbindelser,
i sådan ordning, att, derest, vid anställande utmätnings-försök
bos Dii ectiouens Ledamöter, tillgång i lösören saknas för betalning af
fordran, den någon hos Banken eger, borgenären är berättigad för bristen
vända sig emot den eller de delegare, honom godt synes.
Har Banken kommit i concurs-lillstånd, ege. borgenärerne emot hvardera
delegaren den rätt nu sagd är, änskönt försök till utmätning hos Di.
reclionens Ledamöter icke föregått.
.22 §.
Delegare med solidarisk ansvarighet eller dess arfvingar, eller dess
sterbhusdelegare vare ej berättigade alt, inom privilegii-tidens slut, frånträda
Bolaget, med. mindre Bolaget härtill samtycker, och det i ao ^.stadgade
minsta antal af delegare derigenom. icke understiges; fortfare ock i
ansvarigheten till Bankens borgenärer under . ett år från det underrättelse
om den timade > förändringen blifvit * till Rätten aflemnad och i allmänna
Tidningar ne kungjord.
Är nyssnämnde tid tilländalupen, vare den afgångne sedan ej ansvarig
för annan Bankens skuld än den, hvarföre han derförinnan blifvit lagsökt,
med mindre Bank-Bolaget under tiden kommit i concursliilstånd, i
hvilket fall hans ansvarighet till borgenärerne skall än vidare fortfara, lika
med deras, som i Bolaget qvarstå.
§.
Förr än. Solidarisk Bank öppnas, äfvensom sedermera, inom hvarje års
slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar i Bolaget varande delegare,
af deni egenhändigt underskrifven, till Rätten eller Domhafvande!! aflemnas,
för att varda uti intecknings-protocollet ; intagen, och, på sätt i 5 J.
; sagdt är, kungjord.”
i a
Botten- och Log-Vt shott em Monarki N:o 6.
P reste-Ståndets beslut lyder sorn följer:
vDen nya Titeln: Lag för enskilda Lån- och Sedel-Banker, gillades,
1 Cap. Allmänna Bestämmelser:
i §. gillades.
3 §. gillades, med det tillagg i slutet af senare momentet: eller så
kallade Commandit-delegare.
3 §. gillades, med den rättelse, alt i stället för: delegarne bland deln
sjelf ve utvälja, skulle sättas: delegarne bland sig sjelf ve utvälja.
4 gillades, med förändring, alt orden: ”eller Härads-Rätt" och:
"eller landsort” skulle uteslutas.
Näst efter f\ skulle., enligt ståndets beslut, insättas följande tillägg,
som då hillver:
5 §.
Såsom grundfond för Sedel-Batik nid begagnas ej allena reda penningar
samt controleradt guld och silfver, utan äfven fastighets- inteckningar,
eller goda adier och lottbref, (Bankens egna och andra Sedel-Bankers
undantagne) eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande
obligationer; dock skola alla dylika hy pol hek, med thy åtföljande handlingar,
vara till säkerheten pröfvade af Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
i Länet, gemensamt med Bolaget och af bägge godkände:
Ej må insatt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
Och bor i enlighet härmed numerfoljden vid de öfrige §§. rättas.
5 §. gillades, med den förändring, att a morn., med uteslutande af
det ena alternativet, skulle erhålla följande lydelse:
Om förmälde invisningar och creditsedlar böra egenhändigt underskrifvas
af minst tvänne Directeurer och en Inrättningens Tjensteman.
6
I hänseende till frågan om bestämmandet af den gräns,
Inom hvilken en enskild Sedel-Bank bor vara förbunden att inskränka
sitt Utgifning af creditsedlar och invisningar, fann Preste-Ståndet,
-t- vid jemförelse emellan de tvänne olika grunder För utställningar
af denna gräns, hvilka äro uppgifne, å ena sidan, i Utskottets förslag
Banco- och Lcg-Xhshottetis Memorial N.o 6.
§. fr> oell, å den andra , i Herr Grefve Frölichs förslag §. 8, — att båda
principerna, så vida deras iakttagande behörigen controleras , medföra tillräcklig
säkerhet för allmänheten, men att den förre eller den senare bör
för Banken blifva fördelaktigare, dels i den nion Banken eger tillfälle att
emottaga ett mindre eller större belopp af depositioner, och dels i den moa
dea antingen använder dessa depositioner lill inköp af säkra och lätt rea lisa
bia räntebärande papper eller till utlåningar; i följd hvaraf,— och då det
synes böra öfverlemnas åt hvarje Banks delegare, att vid Bolagsföreningens
ingående afgöra, huruvida de, med afseende på locala förhållanden, finna
för Banken fördelaktigare att drifva en inskränktare eller vidsträcktare rörelse
med deponerade och utlånla medel, — Ståndet beslöt, att ifrågavarande
§. borde erhålla följande lydelse:
Får bestämmandet af det högsta sammantagna beloppet af en Banks
credit-sed/ar och invisningar, galle antingen den grund, att Banken ej må
utgifva credit-sedlar och invisningar pä Rikets Ständers Bank till större
belopp än som med 5o procent öfverskjuter summan af de hos Banken ooh
för dess räkning uti allmänt förvar innestående, Bolaget tillhörige tillgångar
i petinin gar och säkra hypothek, efter förut från tillgun gar ne sked t
afdrag af hvad som till fullo motsvarar de utaf Banken gjorde upplåningar
och hos densamma skedda depositioner, samt under f örbehåll, att ibland
ti/lgångarne icke inberäknas Bankens låntagares skuldförbindelser eller
till säkerhet derföre lemnade hypothek; eller ock den grund, alt Banken
ej må utgifva credit-sedlar och invisningar A Rikets Sländers Bank
till större belopp, än som motsvaras af c 1:0 behållningen i dess egna Cassör
af Rikets gångbara mynt i Silfver eller Sedlar; 2:0 af återstoden å deposition
i Rikets Ständers Bank; och 3:o af sådane Bolagets odisponerade
tillgångar, som i 5 (enligt Preste-Ståndets ofvanföre gjorda tillägg emellan
4 och 5 af Utskottets förslag') omnämnas; Bankens egna lånehandlirigar
sålunda icke härvid inräknade. Och eger hvarje Bank-Bolag
att, dd Bolags-Reglorne till Kongl. Majct i underdånighet ingifvas, anmäla,
efter hvilkendera af dessa grunder den önskar att bestämma sin utgifning
af credit-sedlar och invisningar, samt att derå, vid privilegiets beviljande,
erhålla Nådig stadfästelse.
Derest, genom vexling eller amian orsak, det sålunda bestämda förhållandet
emellan en Banks tillgångar samt beloppet af dess credit-sedlar
och invisningar skulle komma att rubbas, åligge det Banken alt inskränka
sin utlånings-rörelse, och inom en månad hafva återställt del rubbad c förhållandet
-
ti'4 rJBttrtco- och Pag-Vt fkott ens Memorial ,\;o ■ (j,
cSlåndet beslöt vidare, att näst efter denna §. borde, onder serskild
i numer, insättas den i Herr Grefve Frölichs förslag förekommande g §.,
likväl med den förändring, att dess första moment kommer att erhålla följande
lydelse:
Upplåning, vare sig i form af ■för sträckning, deposition eller creditiv,
■ må ej af Sedel-Bank ske till ett belopp, sorn öj verstiger hälften af hvad å
tecknad och inbetald grundfond finnes i Banken och för dess , räkning i
allmänt förvar innestående.
7 §. antogs med någon förändring, så lydande:
Pröfvar Kongl. Maj:t, för myntvärdets orubbade bibehållande, nödigt,
att utgifvandet af predit-sedlar under det i denna Lag stadgade maximum
nedsättes, må föreskrift derom m. m.
8 §. bifölls med den förändring i i morn,, att, i stället för: efter 8
för 100 om året, ^skulle sättas: efter 6 för 100 om året.
g •§.. i morn. antogs med den förändring, att dess början .skulle erhålla
följande lydelse:
Sä snart Banken brustit i betalning af någon af dess creditsedlar eller
för vägrad inlösen återkommande invisningar på Rikets Ständers Bank, ege
borgenären genast m. m.
9 §. z mom. skulle erhålla följande . lydelse :
f Har: Bank brustit i betalning af någon af dess här omförmälde credit-sedlar
eller invisningar, åligge Konungens Befallningshaf vande, att genast
undersöka Bankens hela ställning. Gitter Directionen då ej visa, att
den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergäende tillfällighet,
och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligger Konungens
Befallningshafvande att Bank-rörelsen inställa låta, och, i fråga om ActieBank,
öfverlemna målet ät Rätten, sorn beslutar, att Banken skall till concurs
af trädas, men i fråga om solidarisk Bank, sammankalle Konungens
Befallningshafvande skyndsammast Bankens delegare och höre dem, om de
kunna genom ny insatts genast sätta Banken i tillstånd att Bank- rörelsen
fortsätta. Förmå de det ej, öfverlennäs målet till Rätten, sorn försätter
Banken i concurs tillstånd.
9 §. 3 mom. gillades.
,io §. gillades med den förändring, att i i morn., i stället för: inom
frenne är, antogs: inom tvänne år, hvadan äfven 3 morn. skulle t derefter
rättas.
ii §. gillades,
Banco- och . Lag-Utskottens Memorial t Nio ål
-
id
t2 §, gilindes med elen förändring, att i 3. mom.. Olden;, och velix
omsättning deraf förbuden, skulle utgå..
i3 och 14 §§• gillades.
i5 §. erhöll följandéf lydelse::
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, ■ dervid Le--  damöter i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fättas om Bolagets
öfrige angelägenheter',
tili följd hvaraf 16 §j,.som i öfrigt gillades, borde sålunda förändras:
Före den ordinarie Bolagsstämman< böra de vid den föregående valide
Revisorerne, jemte m. mc.
17 §»■ gillades».
2 Gap. Örn Aclie-Bank.
18 §; r morn. gillades, men 2 morn. ansågs böra utgå.-
19 §. Imorn. skulle erhålla följande lydelse:
Actie- Vank tillätes ej träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom den1
contäntn inbetalning,, sorn för rörelsens början prof vas nödig, insatt uti
guld ellen silfver eller sadane hypothek, sorn nCapi 5- Qenligt PresteSländets
beslutf omförmäler, ett belopp;, motsvarande minst en fjerdedel af
hela det tecknade Actie-capitalet eller grundfonden, hvilken insatts skall, till
allmänhetens säkerhet!, uti Landt-Ränterict eller annat allmänt förvaringsrum
nedläggas i em cassa-kista med tvänne läs, hvartill Konungens Befallningshafvande
f örvare elen ena nyckeln och Bank-Directionen den andra.
2, 3, och 4 momenten gillades.•
20 §. gillades, dock så, ait, lill följd af Ståndets beslut vid 19 §.,,
minst 9.5 procent: skulle föränd ras till:' minst en fjerdedel, och de återstå--  ende 5o procenten,, till: den. återstående hälftens
21 §. skulle utgå.
22 §. gillades..
3 Gap. Om Solidarisk Bank..
23 §. förändrades sålunda::
Solidarisk Bank må stiftas med en tecknings-summa ‘ af minst 1,000,000»
IG dr Courant; Och s må ingen sådan Bank stiftas med mindre antal delega- -  re än 5o.
24 §• förändrades sålunda:-
Delegare uti Solidarisk Bank, Commandit-delegare likväl undantagne,
skola pä det sätt ansvara, en för alla och alla för en, att, sedan Directio
-
Banco- och Lag-\Jtskotteus Memorial Nio 6.
iiens samtlige Ledamöter först undergått utmätning, men full tillgång saknats
i deras lösa egendom, och derest Bolagets delegare, sammankallade på
sätt i ig ,§\ sägs, ej förmå gälda kr af vet, bristen kan genom ny lagsök
ning utkräfvas hos den eller dem bland lottegare, for drings egar en finnér
för godt.
Huru delegare må i sådant fall af med-delegare erhålla ersättning
bör i Reglementet stadgas.
a5 §. gillades med tillägg af ett nytt moment:
Har delegare sin egendom till borgenärers förnöjande afstått, utbjude
desse, å öppen auction, hans lottbref, och vare den, som högsta anbudet
gör, berättigad, att i Bolaget inträda, derest icke Bolaget vill lottbrefvet.
till samma högsta anbud inlösa.
36 §. gillades, med uteslutande af de orden : utan Bolagets begifvande.
27, a8 och 29 §§. gillades.
4 Cap. Om ansvar för öfverträdelser af denna Lag.
3o §• gillades, med uteslutande af sisla momentet."
Borgare-Ståndet har, jemte förklarande, att titeln på omförmälde Lag
borde blifva ”Lag för enskilde Banker,” stannat i följande beslut:
"( Cap. 1 och 2 §§. Utlåtandet N:o 4 bifölls, dock med iakttagande,
1 2 morn., 1 , af orden: Sådan enskild Bank, i stället för de nu der
varande: Sådan enskild Låne- och Sedel-Bank.
3 §. Utlåtandet N:o Ij, bifölls, med tillägg vid slutet af denna §. af
följande mening: hvilken instruetion bör genom tryck offentliggöras.
4 §■ ansågs böra undfå denna lydelse: Före Bankens öppnande skall
Bolaget till Rådstufvu-Rätten i den stad, der Banken förlagd är, aflemna
så viii det af Kongl. Maj.t utfärdade privilegium, som ock Bo/ags-Contractet,
för att i Rättens intecknings-protocoll ordagrannt intagas. —* Rätten
låte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna Tidningarne
införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
5, 6, 7, 8, 9, 10, n, ia, i3, 14, i5, 16 och 17 §§. Utlåtandet N:o
4 bifölls, med förändring i 8 §. al orden: den enskilda Låne- och SedelBanken,
till dessa ord: den enskilda Banken.
2 Cap.
Bnnco- ock Log-Vs thott ens Memorial N.o 6.
f7
2 Cap. 18 §. anlogs af denna lydelse: För Actie-Banks stiftande
fordras, att den af delegarne tecknade summa uppgår till minst a,000,000
R:dr Courant. — Ej vare någon berättigad till mindre teckning i ActieBank,
än 2,000 R:dr Courant, hvilket belopp räknas för en Actie.
19 §. Utlåtandet N;o 4 bifölls, med förändring af orden: andre enskilde
Låne- och Sedel-Bankers till dessa ord: andre enskilde Bankers.
20 §. Utlåtandet N:o 4> bifölls, endast med tillägg af ordet: ytterligare
näst frammanföre dessa ord: minst 25 procent.
21 och 22 §§. Utlåtandet N:o 4. bifölls.
3 Cap. 23 och 24 §§• Utlåtandet N:o 4> bifölls.
25 <$. ansågs böra undfå denna lydelse : Lottbref skall ställas till
viss man, och medför öfverlåtelsen deraf icke rätt att i Bolaget inträda,
utan Directionens, för dess del, lemnade och af Bolaget, vid nästföljande
Bolagsstämma, stadf östade samtycke.
Då lottbref, genom laga fång, kommit i annan mans ego, och nye
innehaf varén vägras inträde i Bolaget, eller dd nye egaren icke vill i Bolaget
inträda, vare Bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd anmälan
till Directionen, minst 3 månader före ordinarie Bolagsstämma, att lottbref
vet för Bolagets räkning inlösa, med det belopp, som derå blifvit
insatt.
Vid inträffadt ombyte af egande-rätt till lottbref, förblifve alltid
förre innehaf varén eller hans arfvingar qvar i solidarisk ansvarighet intill
den, ett år efter nästa ordinarie Bolagsstämma påföljande stämmans slut,
då förre lottegaren, i fall Banken ej iråkat obestånd, eger återfå sina förbindelser.
26 §. Utlåtandet N:o 4. bifölls.
27 §. Utlåtandet N:o bifölls, med uteslutande af orden; eller Dom
hafvanden.
28 §. Utlåtandet N:o 4» bifölls.
29 §. ansågs böra undfå denna lydelse: Solidarisk Bank må ej utgifva
tryckta eller graverade credit se diar å mindre belopp, än 5 Riksdaler
Courant.
4 Cap. 3o §. ansågs böra undfå följande ordalydelse: Allt hvad uti
denna Lag fåre skrifves, ställe Bank-Bolaget och dess Direction sig noga
Rikansi till R. St. Fröt. 18 34 och i835. 6 Smil. 2 Ajd.
4'de Häftet. 3
,g Banco- och Lag-Utskattens Memorial N:o 6,
till efterrättelse,, sd kart deni vara md} att vid sina privilegier varda libe--  haline:'
Bonde-Sländet har förklarat sig, med bibehållande i allt Öfrigt af
Svad Kongl. Kungörelsen, om inrättande af enskilde Banker eller DisconLer,
den 14 Jari aari i 1824, innehåller, såsom ändringar och tillägg i nämnde
Kungörelse, antaga efterföljande, dels af Banco- och Lag-Utskotten föreslagna,
dels af Ståndet eljest nödige prof vade nya stadganden, nemligen:
1:0 att tiden för beviljandet af sådan Bank-rörelses bedrifvande i
Bolag får utsträckas ända till 20^ år*
2:0 att med denna rörelse åtföljer, jemte rättigheten att, i öfverensstämmelse
med redan gällande allmänna Författningar, utgifva tryckta eller
graverade in visningar på Rikets Ständers Bank, också att ega utfärda tryckta
eiler graverade credit sedlar, ställda på innehafvar en och till betalning
vid anfordran, utan ränta, likväl icke på mindre belopp, än sorn motsvarar
4 R:dr Courant eller Riksgälds; och böra- invisningarne och ereditsedlarne
vara inrättade efter af Kongl. Maj:t fastställde formulairery
3:o att Bank icke eger att träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom
den contanta inbetalningen, sorn för rörelsens början pröfva? nödig, insatt
uti guld; silfver, reda penningar eller sådane fustighets-inteckningar; allmänna
Verks och Inrättningars räntebärande obligationer samt adier, med undantag
likväl af Bankens egna, och andra Sedel-Bankers lotlbref, som Bolaget
godkänt, i och för bildandet af dess grundfond, ett belopp, motsvarande
minst en fjerdedel af grundfonden, eller hela det tecknade aelie-capilalet,
hvilken insats skall, till allmänhetens säkerhet, uti Landt-Ränteriet
eller annat allmänt förvaringsrum, nedläggas i en cassa-kista med två läs,
Hvartill Kongl. Majrts Befallningshafvande förvarar den ena och Bank-Directionen
den andra nyckeln. Bank-Bolaget erhåller åter dispositionen öfver
denna insättning först, sedan Bank-rörelsen upphört och i den mon,
gom delegarne då kunna visa, att depositioner öfverstiga beloppet af Bankens
utelöpande och gällande skuldförbindfelser; och får grundfonden icke
minskas genom utdelning, så länge Bankens rörelse fortfar;
4jo att Banken ej må utgifva invisningar på Rikets Ständers Bank
ecb credit-sedlar till större sammantaget belopp, än sora motsvaras af: r:o>
behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbar* mynt i silfver eller- seth
-
uB.wf- och Lng-TJtskättem Mt meri al Nio 6.
19
lar; 3:0 depositioner i Mikels Sländers Bank; och 3;o sådane Bolagets oclis—
ponerade tillgångar i guld, silfver och bypothek , -som ingått i bildandet
af grundfonden, Bankens egna lånehandlingar sålunda icke inberäknade;
5:o att, derest Banken icke med .Rikets metalliska mynt eller med
sådane sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran, inlöser dess
eredit-sediar eller för bristande betalning återkomna invisningar på Rikets
Ständers Rank, åtnjute borgenär ränta, efter sex för hundrade om året, ifrån
den ilag, då inlösen sålunda vägrad blifvit; äfvensom borgenär eger att
utsöka beloppet bos en eller flere af Direclionens Ledamöter samt, i fall
tillgång i ilösören hos dem saknas, vända sig emot den eller de delegare
honom godt synes; vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och
wr af Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande
i concurs-lillslånd, derom anmälan bör ske hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
sorn genast undersöker Bankens béla ställning. Gitter Bireclionen
då icke visa, att den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående
tillfällighet, och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan,
åligge det Kongl Maj:ls Befallningshafvande att låta inställa Bankrörelsen
aili öfverlemna målet till Domstolen, som beslutar, alt Banken till concurs
skall afträdas;
6:0 alt den, genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för bevakning
af fordringar, i allmänhet stadgade prasscriptionstid af 10 år icke
eger rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade invisningar och
ci edit-sedlar, och alt ej heller erfordras, vid inträffad concurs eller årsproclatna,
bevakning af desamma, på sätt i concurs-lagen för fordringar är
stadgadt; hvaremot, då tiden för privilegium tilländalupit eller detsamma
af annan orsak upphört, hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bör, ulan
dröjsmål, till Kongl. Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t lalér utgå Nådig Kungörelse
derom, med föreläggande för en hvar, sorn någon så beskaffad förbindelse
af Banken innehafver, alt, vid förlust af all belalningsrätt, förbindelsen
till inlösen uppvisa i Banken inom två år ifrån den dag, hvarunder
Kungörelsen utfärdas; börande under tiden samma Kungörelse årligen kungöras
från predikstolarne samt införas i Stats-Tidningen eller Post- och
1 n ri k es-Tid n i n gar ney
j:o alt Banken, till sin förvaltning och hela ställning, årligen undergår
revision, sorn bekostas af Banken och verkställes af Revisorer, valde af
Bolagel, i förening med två, i Bolaget icke delegande, allmänna Ombud,
hvilka utses, det ena af Kongl. Majit samt det andra af Rikets Ständer
30
Banco- och Lng-Xh skottan Memorial A'lo 6.
Fullmäglige i Banken och Riksgälds-Contoret; och skall berättelse öfver
revisionen, sedan den blifvit granskad vid Bolagsstämma, genast insändas
till Kongl. Maj:t, för att Kongl Maj:t inå komma i tillfälle att tillse, huru
Banken sine åligganden fullgör; äfvensom berättelsen bör, på Directionens
föranstaltande, genom trycket befordras till allmänhetens kännedom; och
8:0 att Directionen och Bolaget skola ställa sig till noggrann efterrättelse
allt hvad sålunda är och nu blifvit stadgadt, jemte hvad Kongl.
Majrt, vid utfärdandet af privilegium samt fastställandet af Bolags - reglor,
kan, i reglementarisk! afseende och med anledning af förekommande serskilda
förhållanden, finna nödigt att föreskrifva och eger, vid inträffande
öfverträdelse häraf, Kongl. Maj:t att, genom vite i penningar, tillhålla Bolaget
att det felaktiga rälta, samt, om det ej uppfyller ändamålet, att privilegium
upphäfva.
I öfrigt förklarade Ståndet, att det ansåg några vidare lagbestämmelser
i detta ämne för närvarande icke böra komma i fråga; och borde Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, derest Kongl.
Maj:t i Nåder gillar nu föreslagna lagstadganden, en ny förordning måtte
utfärdas, sammanförande allt hvad sålunda nu blifvit beslutet med hvad,
som fortfarande kommer att tjena till efterrättelse af föreskrifterne i Kongl.
Kungörelsen den 14 Januarii 1824.
I anseende till den korta tiden som för Riksdagen återstår, blir det
nödvändigt att göra den yttersta skyndsamhet i behandlingen till ett hufvudsakligt
ögonmärke, och Utskotten tro sig i detta skäl ega en ursäkt för
den händelse, att motiven för Utskottens här nedan gjorda tillstyrkande
skulle på vissa ställen anses mindre fullständigt utvecklade, än sakens vigt
kunde synas förtjena.
Att nu genast framlägga alla de alternativ, hvartill de mångfaldiga
skiljaktigheterne kunde gifva anledning, skulle, efter Utskottens tanka, förorsaka
en allt för stor vidlyftighet, tidsutdrägt samt oreda, och Utskotten
torde alltså för det närvarande böra inskränka sin åtgärd dertill, att såsom
jemknings-förslag framställa endast de alternativ, för hvilkas framgång Utskotten
anse den största sannolikheten vara för handen. Skulle ändamålet icke
härigenom till fullo vinnas, så hoppas Utskotten likväl, att endast få skiljaktigheter
skola blifva qvarstående af beskaffenhet, som påkallar ytterligare
Banco- och. Lag-Vt skottens Memorial N-.o 6.
ai
förslag till jemkning eller votering i förstärkt sammansatt Utskott.
Några smärre förbättringar af redaclionen, hvilka tillfället nu erbjuder,
och som kunna ske ulan att saken derigenom på minsta sätt förändras,
förmoda Utskotten ej behöfva motiveras.
Då Borgare-Ståndet ansett benämningen å ifrågavarande Bank-inrättningar
böra blifva: ”Enskilda Banker” och Bonde-Sländet äfven lärer få antagas
vara häri ense, enär Bonde-Ståndet åberopat Kongl. Kungörelsen den
i4 Januarii 1824, uti hvilken samma benämning förekommer, hvaremot
de öfrige 2:ne Ståndens härifrån afvikande beslut äro sins emellan skil jäktige,
hemställa Utskotten,
om icke benämningen af ”Enskilda Banker” må varda äjven af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet anlagen.
Preste- och Borgare-Stånden hafva i det närmaste godkänt den ordning
emellan sladgandena , och den numerföljd för §§., som Utskotten i
Utlåtandet N:o 4 föreslagit; och då tvänne Stånd således äro härutinnan
ense, hvilket åter icke är förhållandet med Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets skiljaktiga uppställningar,
torde Utskottens förra förslag, i nyss omförmälde hänseenden, få.
läggas till grund för det förevarande jemknings-förslaget.
Sedan Kongl. Maj:t numera i Nåder tillkännngifvit Dess vägrande
svar å Rikets Ständers hemställan, om antagande af Riksdaler Courant, såsom
mynt-enhet, hemställa Utskotten,
om icke, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln redan beslutat,
jemväl de öfrige 3:ne Stånden skulle finna för godt antaga,
det penninge-beloppen må i denna Lag bestämmas uti Riksdaler
Silfver Specie.
Indelningen i 3:ne Capitel, af hvilka det första skulle innefatta allmänna
bestämmelser, det andra handla om Actie-Bank, och det tredje om
Solidarisk Bank,
lärer böra bibehållas, såsom af 3:ne Stånd godkänd.
1 $. är, ulan annan afvikelse, än den som följer af Bank-inrättningens
förändrade benämning, helt och hållet godkänd af Preste- och BorgareSlånden,
samt öfverensstämmer jemväl till principerne, dels med Ridderskapets
och Adelns, dels med Bonde-Ståndets beslut, hvadan Utskotten
hemställa, det 1 §. måtte bibehållas, så tydande:
Bank-rörelse med rättighet att utfärda tryckta eiler graverade
credit-sedlar må utaf enskilde personer, endast i förening till Bo
-
9 2
&*»«!>- p<JÅ Lt'g- Uiihttens Memorial JK‘.o 6.
/jg, bedrifvas, efter dera af Kongl. Maj:t meddeladt privilegium;
börajule, vid ansökningen härom, till granskning och stadfästelse
bifogas, éj mindre de för Hank-Bolaget uppgjorde grundreglar och
utlånings-reglemente, fin äfven pr oj-blanketter till credit-sedlar, och
antomine pä Kongl. Majit att,.efter pröfning, huruvida Bank-inrättningen
kan vara för landet fördelaktig' eller menlig, det sökta
privilegium bevilja eller förvägra.
.Ej må privilegium för sådan enskild Bank förunnas pä längre
tid, än högst ao dr; Bolaget likväl obetaget att, minst 18 månader
före privilegii-tidens utgång, söka dios Kongl. Maj:t förlängande.
deraf.
1 hvarje Bank-privilegium kommer att intagas det uttryckliga
förklarande, att Banken ingalunda, mera än andra enskilda
företag, .må kunna påräkna tauler stöd af allmänna medel, eller att
Staten på något sätt skall bidraga till Banketts upprätthållande
eller utredning.
2 §. 1 inom. är gilladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt af Ridderskapet
och Adeln med någon redactions-förändring; varande äfven aldra
mom. gilladt af Borgare-Ståndet, samt med någon redactions-förändring af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvadan Utskotten, sorn få fästa
uppmärksamheten derpå, att Preste- och Borgare-Stånden äro ense om.
Benämningen Actie-delegare, samt att ett tillägg dervid af orden: ”eller stl
jtallad Comrnandit-delegareutom att tjena på minsta sätt till stadgandets
förtydligande, skulle öka delsammas vidlyftighet, vördsamt hemställa, att
omförmälde §. mätte antagas så lydande :
grundas Bank-inrättningen å delegarnes ansvarighet, endast för beloppet
af deras tecknade actie-summa, kallas den Actie-Bank;-grundas
den på delegarnes ansvarighet, en f ör albi och alla för en,
för fulla beloppet af Bankens förbindelser, hallas den Solidarisk
iBajik.
Ar Banken af det senare slaget, vare Bolaget dock obetaget,
att med sig förena serskildt, endast i nion af gjord teckning, ansvarige
Acl le-delegare.
3 linnés vara till principen godkänd af både Ridderskapet och
Adela samt Preste- och Borgare-Stånden; oedi få Utskotten , för sammanjemkning
af Ståndens skiljaktigheter i afseende på rcdactionen, vördsamt föreslå,
det denna §. må erhålla följande lydelse.:
Sid co- och Log- Uti kotten; Memorial i Nyp 61
Belégame i Bolaget böra inom sig utse• en ansvarig och, efter Bo*
lagets godtfinnande, afsättlig Direktion, för att, enligt kungjord in*
st nidion, och ander sådan control af offentlig myndighet, sorn i
denna Lag stadgas, B alken förvalta, samt i alla mål för Bolaget"
lagligen tala och svara.
4 §. 1 morn. är af Preste- och' Borgare-S fändén gilladi, med uteslutande
af ordeny "eller Härads-Rätt?' och "eller Landsort," saint enligt sistnämnde
Stånds serskilda mening, med utbyte af ordet "Bolagsreglörne" emot
”Bol,\gs-contractetf och som dessa förändringar äfven instämma med
den af Ridderskapel och Adeln beslutade redaction utaf ett häremot svarande
moment, hvilket, i likhet med Preste- och Borgare-Ståndens beslut,
ulgär från den grundsats, att enskild Bänk ej må få anläggas annorstädes
än i stad, samt för öfrigt innefattar enahanda stadganden med Utskottens
förslag, hemställes, att nyssnämnde redaction af i momentet må antagas så
lydande:
Enskild Bank får endast i stad inrättas; och skall Bolaget inför
dervarande Rådstufvurätt; före Bankens öppnande, förevisa, så
vul det af Kongl. Majit utfärdade privilegium,' som ock Bolagscontractet,
för att i intecknings-protoco/let ordagrannt intagas.
4 $. a morn, är af nyssnämnde 3me Stånd godkändt, och bör alltså
klifva oförändradt, lydande som följer:
Rätten läte sedermera ofördröjligen på Bolagets bekostnad i alL
manna Tidningar ne införa Kungörelse om det ingångna Bolaget.
Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet hafva ansett härefter böra
införas en ny §. ”om hvad såsom grundfond må begagnas;" och få Utskotten
hemställa, att denna §., som blifver den 5 i ordningen, kunde, i enlighet
med den af Ridderskapet och Adelli beslutade redaction, erhålla följande
lydelse:
Såsom grundfond för enskild Bank må begagnas ej allenast reda
penningar samt controleradt guld och silfver, utan äfven sådane
fastighets-inteckningar, adier eller allmänna Verks och Inrättningars
räntebärande obligationer, som för sådant ändamål äro i Bolagsreglorne
godkända; Bankens egne och andra Bankers actie-byef
få aldrig såsom grundfond användas.
Ej må insatt grundfond genom utdelning] minskas, så länge
Banketts rörelse fortfar.
flidderskap.els och Adelns serskilda mening om behofvet af ett stad
-
Banco- och Lagutskott ens Memorial i\:o 6,
gande derom, ”att Bankens grundfond ej finge utan Kongl. Maj:ts tillstånd
ökas utöfver den i privilegium utsatta tecknings-summa,” finnes ej vara af
något annat Stånd biträdd, och torde således
icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
5 §. är gillad af Borgare-Ståndet och., med uteslutande af orden ”utaf
3:ne Directeurer eller,” äfven hos Preste-Slåndet. Ridderskapets och Adelns
beslut finnes ej till principerne innefatta vidare skiljaktighet, än att,
jemte uteslutande af det alternativa stadgandet om 3:ne Directeurers underskrift,
Banken ansetts böra förbjudas utgifva andra skrifna förbindelser,
ställde till innehafvaren, än credit-sedlar. Af Bonde-Ståndet är åter Utskottens
förslag i så måtto bifallet, som sistnämnde Stånd ansett föreskrifterne
i detta ämne böra inskränkas till tryckta och graverade förbindelser.
För öfrigt har Ridderskapet och Adeln, i sammanhang med hithörande
stadganden, antagit såsom en allmän föreskrift, gällande för båda slagen
af enskilda Banker, alt minsta valeuren förderas credit-sedlar bör fastställas
till x R;dr Silfver Specie; och i denna fråga finnes äfven BondeStåndet
vara med Ridderskapet och Adeln ense; hvaremot Preste-Slåndet
bifallit Utskottens i 22 och a3 §§. gjorda förslag om bestämmande af minsta
sedelvaleuren, för Actie-Bank, till 5 R:dr Courant, eller 1 \J4 R:dr Silfver
Specie, och för Solidarisk Bank till 3 R:dr Courant eller 3f/f R:dr Silfver
Specie, men Borgare-Ståndet åter antagit minsta valeuren för båda slagen
af Banker till 5 R:dr Courant eller 1 \J\ R:dr Silfver Specie.
Vid sådant förhållande, och då det af Utskotten föreslagna alternativet,
rörande 3:ne Directeurers underskrifter, endast blifvit af ett Stånd
gilladt; då Ridderskapet och Adelns mening, angående förbud för Banken
att utgifva andra till innehafvaren ställda, skrifna förbindelser, än creditsedlar,
icke finnes vara af något annat Stånd biträdd; då anie Stånd är©
ense om minsta sedel-valeurens fastställande, för både Actie-Bank och Solidarisk
Bank, till 1 R:dr Silfver, men de öfrige aine Stånden åter äro i
denna fråga sins emellan af skiljaktiga åsigter, samt Utskotten förmoda, a(t
meningarne härom lättast sammanjemkas i den syftning som med de förra
Ståndens beslut instämmer, helst man, efter de andra meningarne, ej kan
undvika att uttrycka valeuren genom bråk, vare sig af mynt-enheten eller
räkne-enheten; och då slutligen, i fall stadgandet blifver gemensamt för båda
slagen af Banker, detsamma rätteligen förekommer ibland stadgandena
i 5 §., som nu blifver den 6:te i ordningen; hemställes, att denna § måtte
antagas så lydande:
Utom
Banco- c c'i Lag-\JtsJ:ottens Memorial iVio 6.
25
Utom invisningar pä Rikets Ständers Bankj må ej af enskild Bank
utfärdas andra tryckta eller graverade förbindelser, än creditsedlar,
ställde till innehafvar en, att af den enskilda Banken, vid
anfordran, utan ränta inlösas; och hvilka ej må lyda å mindre belopp,
än sorn motsvarar 1 R:dr silfver Specie.
Omförmälde invisningar och credit-sedlar böra egenhändigt underskrifvas
af minst 2 Directeurer och en Inrättningens Tjensteman,
Genom Bank■ Bolagets försorg skall, före Bankens öppnande, uppgift
å de personer, soia komma att underskrifterne meddela, ej allenast
tillställas Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven
i allmänna Tidningarne kungvräs; och åligger det Bolaget,
att, pä enahanda sätt, tillkännagifva, dä, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrijvandet inträffar.
6 §. 1 mom. är giiladt a t Borgare-Ståndet och af Preste-Ståndet; men
detta sistnämnde Stånd har tillika., såsom alternativ, antagit 8 §. i Herr
Grefve Frölichs förslag, hvilket senare jemväl är af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet godkändl; och Utskotten förmoda således jemknings-förslaget
böra upplaga den på sådant sätt af 3:ne Stånd omfattade
mening. 2 mom. är väl uteslutet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde
Ståndet,
men Utskotten tro likväl, enär detsamma blifvit af Borgare-Ståndet
gilladt och, med någon jemkning till redactionen , jemväl af PresteStåndet,
sig icke böra underlåta att derå framställa proposition.
I sammanhang med lemnadt bifall till 8 §. i Herr Grefve Frölichs
förslag, hafva Ridderskapet och Adéln samt, med någon förändring, äfven
Preste-Ståndet antagit den af bemälde Herr Grefve föreslagne 9 §.; förmodande
Utskotten, att det stadgande, som i berörde 9 §. förekommer, bör
erhålla den lydelse., Preste-Ståndet beslutat.
På grund häraf hemställes att, i stället för den senast af Utskotten
föreslagna 6 §., måtte i Författningen införas 2:ne §§., hvilka blifva den 7
och den 8, lydande som följer:
7 $. Ej må enskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar d
Rikets Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras
af: 1:0 behållningen i dess egna Cassör af Rikets gångbara
mynt i silfver eller sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets
Ständers Bank; och 3:o sådane Bolagets odisponerade tillgångar i
Bihang till R. St. Prat. 1834 °ch i835. 6 Sami. 2 Afd.
4-'de Häftet.
4
»6
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N:o 6.
guld och silfver samt hypothek, sorn i 5 omnämnas; Bankens
egne låne-handlingar sålunda icke härvid inberäknade.
Derest genom vexling eller annan orsak det sålunda bestämda
förhållandet emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess
credit-sedlar och invisning ar skulle komma att rubbas, åligge det
Banken att inskränka sin utlånings-rörelse och, inom en månad,
hafva återställt det rubbade förhållandet.
8 $. Upplåning, vare sig i form af försträckning , deposition eller
creditiv, må ej af enskild Bunk ske, till ett belopp, som öfverstiger
hälften af hvad å tecknad och inbetald grundfond finnes uti
Banken inne stående.
Alla för dylik upplåning utgifvande ford rings-bevis , äfvensom
depositions-bevis, skola ställas till viss person eller Bank, samt
uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, ulan till
viss man och efter föregången anmälan i Banken.
I händelse af concurs, ege innehafvare af dylika fordringsbevis,
derföre pant icke blifvit ställd, ej rätt till betalning, förr,
än sedan, under Bankens utredning, alla inom nedan stadgad
prcescriptionstid anmälde credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank blifvit inlöste-, men lyftning, emot ställd säkerhet,
kan af Rätten, efteromständigheterne, beviljas.
Ehuru 7 § icke finnes hafva något motsvarigt stadgande uti Ridderskapets
och Adelns eller Bonde-Ståndets beslut., anse Utskotten likväl, enär
densamma blifvit af Preste- samt Borgare-Stånden gillad, sig böra hemställa
om icke berörde § , som skulle blifva den eyde i ordningen, må, med
en obetydlig jemkning till redactionen, bibehållas så lydande:
Prof var Kongl. Maj:t för myntvärdets orubbade bibehållande nödigt,
att inskränka rättigheten till credit-sedlars utgif vande inom
det i denna lag stadgade maximum, må föreskrift derom, genom
dess Handels- och Finance-Expedition, efter vederbörande BankDirections
hörande, meddelas till den eller de Banker, som genom
creditens största utsträckning, till behof vet af omförtnälde åtgärd
mest bidragit.
8 ,$*. i mom. är gilladt af Borgare-Ståndet och, med fastställande af
räntan till 6 procent, jemväl af Preste-Slåndet. De öfrige Ståndens beslut
äro ock lill principerne, utom i afseende på räntan, hvilken de, lika med
Preste-Slåndet antagit till 6 procent, nära öfverensstämmande med Utskottens
förslag.
Banco- och Lag-Uisköttens Memorial No 6. 27
I följd häraf och då, genom räntans bestämmande till 6 procent,
det senare eller 2 mom. blifvit öfverflödigt, emedan de ifrågavarande Borgenärernes
rätt alt, i likhet med andra borgenärer, under concursen åtnjuta
vanlig ranta på deras fordringar, så vidt lillgångarne förslå., icke kan
vara något tvifvelsmål underkastad, hemställa Utskotten, alt den blifvande
Jo §. må erhålla följande lydelse:
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådané
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla , vid anfordran inlöser
sina tryckta eller graverade credit-sedlar , äfvensom , derest af
densamma utfärdad invisning på Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet
derstädes ej inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilda
banken., efter 6 för 100 om året, ifrån den dag, dä inlösen
sålunda vägrad blifvit,
g §. 1 mom. är gilladl af Borgare- och Preste-Slånden, med den utaf
sistnämnde Stånd beslutade förändring,, att, i stället för orden: ”någon oslridig
skuld, af hvad namn den vara må,” det skulle heta: '"'någon af dess
credit-sedlar, eller för vägrad inlösen återkommande invisningar på Rikets
Ständers Bank;” varande, i fråga om borgenär s rätt, att, för fordran af hvad
natur som helst, lagsöka Direclionens Ledamöter, den af Utskotten antagne
grundsats af Ridderskapet och Adeln bilalien.
Då nu Directionens Ledamöter, så länge de fortfara med förvaltningen
af Bankens tillgångar, nödvändigt mäste svara uti alla lagsökningsmål
sorn emot Banken göras anhängige, samt Direclionen icke lärer underlåta
att, till betalning af Bankens gäld, i främsta rummet använda Bankens egna
tillgångar och, i händelse af möjlig brist, äro skyldige att i tid afträda
Banken, så hemställa Utskotten ytterligare, alt Utskottens förra förslag i 9
§. 1 mom. må antagas såsom 1 mom. i den blifvande 11 §., och erhålla
följande lydelse:
Har Banken brustit i betalning af någon ostridig skuld, af hvad
namn den vara må, ege borgenären genast, för hela beloppet, lagsöka
en eller flere af Directionens Ledamöter, med samma rätt,
att använda utmätnings- och bysättnings-lvång, som Lag i allmänhet
emot gäldenär medger; börande härvid Bankens tryckta eller
graverade invisningar och credit-sedlar anses i likhet med skuldebref,
hvilka lyda å bestämd förfallotid, och jemväl i öfrigt äro
af den mest e.xecutiva beskaffenhet,
g §. 2 mom. är jemväl af Borgare-Ståndet gillad t, men icke af de öf
-
Ei!nen- och Lflg-Utskottens Memorial N:o 6.
lige Stånden, som, hvart för sig, fattat skiljaktiga beslut. De, sorn närmast
synas kunna sammanjemkas, äro Preste- och Bonde-Ståndens, och Utskotten
finna sig deraf ega anledning hemställa, om icke, då de stadganden, hvaruti
nämnde arne Stånd äro ense, fullständigt upptagas i den af BondeStåndet
beslutade redaction, det ifrågavarande 2 mom. kunde, i enlighet
dermed, antagas så lydande:
Vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och en af
Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande
i concurs-tillstånd, derom anmälan bör ske hos Konungens
Befallningshafvande, sorn genast undersöker Bankens hela ställning:
Gitter Directionen då icke visa, att den inträffade oför
mågan
härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att
Banken alla sina borgenärer förnöja kan, å/igge det Konungens
Befallningshafvande, att låta inställa Bank-rörelsen och öfverlemna
målet till Domstol, som beslutar, att Banken till concurs
skall afträdas;
hvilket stadgande komme att utgöra 2 mom. i den blifvande 1 r §.
Då 3 mom. i g §. blifvit gilladt af Preste och Borgare-Standen. men
hvart och ett af de öfrige Stånden finnes vara ensamt i dess serskilda mening,
hemställa Utskotten, att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
måtte förena sig med förstnämnde arne Stånd om antagande af ifrågavarande
mom-, hvilket i den blifvande 11 §. komme att utgöra det 3:dje, så
lydande:
Den rättighet, som 1 punkten af denna §. tillerkänner borgenär,
emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega rum, sedan
dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller att de
i behörig ordning af gått från Directionen, eller att Banken blifvit
försatt i coneurs-tillstånd; dock vare, i sistnämnde fall, de Directeurer,
under hvilkas förvaltning concursen inträffat, i fortfarande
ansvar med egendom och personer för alla Bankens utgifna
tryckte eller graverade credit-sedlar och invisningar; är lagsökning
börjad emot Directions-Ledamot, uman dess ifrågavarande
förvaltning upphört, må kr af vet i laga ordning fortgå)
to 1 mom. är till principen godkändt utan annan skiljaktighet, än
att Preste- och Bonde-Stånden ansett den föreslagna treåriga praescriptionstiden
böra till 2:ne år förkortas, och i denna omständighet torde meningarne
lättast sammanjemkas genom proposition på nämnde 2:ne Stårtd's me
-
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 6.
29
liing. — 2 mom. är af Preste- och Borgare-Stånden gilladt, samt öfverensstämmer
äfven med Ridderskapets och Adelns beslut, utan annan afvikelse,
än att Ridderskapet och Adeln uteslutit orden: ”i anseende till af
Banken iråkadt concurstillstånd.” Men vid en sådan förändring få Utskotten
erinra, att hela stadgandet uteslutande afser den händelse, att Banken
kommit i concurs, och att detsammas ändamål är att förordna, huru, i sådant
fall, med bevakningen af credilsedlar och invisningar skall tillgå.
3 mom. är uteslutet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, och
bör, såsom egentligen afseende creditsedlar och invisningar, icke numera
bibehållas, så vida dessa fordringsbevis, enligt stadgandet i den ofvan till.
styrkta 8 §., erhålla företrädesrätt till betalning.
Utskotten hemställa således, alt den blifvande 12 §. må erhålla följande
lydelse:
Den genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för bevakning
af fordringar i allmänhet, stadgade pr anseriptionstid af 10
år, ege ej rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade
creditsedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf,
uti sådan ordning som Concurs-Lagen föreskrifver, erfordras
i Bankens concurs eller i anledning af ärsstämning, som, vid
Bolagets upplösande, utfärdas ä dess borgenärer; hvaremot, när
Bolaget upplöses, vare sig i följd deraf, att tiden för privilegium
tilländalupit, eller att detsamma af annan orsak upphört,
hvilket Konungens Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till
Kongl. Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t låter utgå Nådig Kungörelse
derom, med föreläggande för en hvar, som någon så beskaffad
förbindelse af Banken innehafver; att, viel förlust af
all betalningsrätt, förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken,
inom två år ifiån den dag, hvarunder Kungörelsen utfärdas;
börande under tiden samma Kungörelse årligen från predikstolarne
uppläsas.
Kan inlösen ej ske, i anseende till af Banken iråkadt concurstillstånd,
vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig
att, inom sagde tid, till bokföring och erhållande af påskrift
derom, uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant
afseende förordnar.
11 $. finnes väl icke hafva något motsvarigt uti Ridderskapets och ABih.
till R. St. Prot. 1834 och t83S. 6 Samt. 2 Afd. 5
4-de Häftet.
3c
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 6.
delns eller Bonde-Ståndets beslut, men är deremot af de öfrige Stånden
bifallen; och hemställa Utskotten således, att Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet äfven måtte antaga densamma, såsom den i3 i ordningen,
lydande, som följer:
För upptagande och behandling af concursmålet, äfvensom för meddelande
af års stämning å Bankens andre borgenärer, än innehafvare af tryckta
eller graverade creditsedlar och invisningar, vare behörig Domstol den
Rätt, sorn i 4 §• omförmäles.
12 S- i morn. har icke något motsvarande uti Ridderskapets och Adelns
eller Bonde-Ståndets beslut, och torde, vid sådant förhållande,
samt enär detta Moment ej innefattar något egentligt lagstadgande, få
utgå. Samma Ss- 2, 3, 4 °ch 5 mom. äro gillade af Preste- och Borgare-Stånden,
och till principerne jemväl af Ridderskapet och Adeln, endast
med den skiljaktighet, att Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
ansett sista perioden af 3 morn. ”och vare omsättning deraf förbjuden”
böra uteslutas.
På grund häraf hemställa Utskotten, alt den blifvande i4 §. må erhålla
följande lydelse:
Aclier eller lollbref må icke belånas i den Bank, der de äro utgifne.
Med undanlag för cassa-creditivj må län icke beviljas på längre tid
än 9 månader.
Är räntan för lån, som Banken meddelar, ej utfäst högre, än lill S
för 100 om året, ege Banken, vid lånets utgfvandej afdraga räntan Jor
!. hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren ej betalar å förfalloda
gen,
berättigad derefter såsom straffränta sig tillgodo beräkna £ procent i
månaden utöfver förenämnde ränta,- dock att Banken, så vida den af sistlerörde
förmon sig begagna vill, är skyldig Jöranstalta, det lagsökning
till lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfallotiden, varder anställd,
och, i allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen utförd.
Varor, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke inlösas vid
förfallotiden, genast derefter, ulan föregången hembjudning eller uppbud,
genom offentlig auction, föryttras.
13 och 14 SS- äl'° gillade af Preste-och Borgare-Stånden, samt äfven
till principerne af Ridderskapet och Adeln; och hemställes alltså vördsamt,
örn icke desamma må, framflyttade i numerföljden, bibehållas så
lydande:
i5 Banken ege ej alt drifva handel med annat än guld och sifver,
men vare oförhindrad alt inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.-o 6.
auctionj för Bankens räkning, ulbjudes, dock med iakttagande deraf, att sadan
egendom åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken ske kan•
16 §. Vid fordringars indrijvande, n/ute Banken enahanda handräckning,
som för Rikets Ständers Banks Discont-Ftrk nu är eller framdeles
varder beviljad.
15 §. är gillad af Borgare-Ståndet och äfven af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, med tillägg af orden:” och Revisorer”, näst
efter orden: ”Ledamöter i Directionen”; hvadan Utskotten hemställa,
att den blifvande 17 §. må antagas så lydande:
En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, dervid Ledamöter
i Directionen och Revisorer utses, samt beslut fattas, om Bolagets angelägenheter.
16 sorn blifver den 18 i ordningen, torde, till undanröjande af
yppade skiljaktigheter i afseende på redactionen, erhålla följande lydelse:
Före ordinarie Bolagsstämma böra Revisorerne, jemte ett af Kongl. Maj:t
ulsedt allmänt Ombud, sammanträda för alt taga kännedom om Bankens
hela ställning, samt granska ej mindre Bankens förvaltning, i alla dess delar,
un äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse, hvilken,
sedan den vid ordinarie Bolagsstämman undergått Bolagets granskning, genast
efter samma Bolagsstämmas slut, bör till Kongl. Maj.-t insändas och,
på Directionens föranstaltande, genom trycket till allmänhetens kännedom
befordras.
17 <$*• är gillad af Preste- och Borgare-Slanden, samt Öfverensstämmer
äfven i det närmaste med Ridderskapets och Adelns beslut. I denna
§. kan, på sätt Ridderskapet och Adeln funnit, lämpligen införas det
stadgande, som Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Slåuden,
ehuru med någon inbördes skiljaktighet hvad redactionen vidkommer,
ansett böra sättas i stället för den af Utskotten föreslagne, men
af nyssnämnde 3:ne Stånd icke antagne 3o§.; och Utskotten hemställa
således, att den blifvande 19 §. må varda af följande lydelse:
Directionen vare skyldig, sä väl att morn 8 dagar efter hvarje månads
slut till Kongl Maj.-t insända en öfversigt af Bankens ställning, likväl
utan att dervid yppa enskildes förhållanden, som ock att ofördröjligen
meddela alta de upplysningar i ämnet, hvilka Kongl. Maj.-t later infordra.
Ställe sig ock Directionen samt Bolaget noga till efterrättelse allt hvad
i denna Lag föreskrifva t och beror det i annat fall af Kongl. Majit, alt,
3*
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 6.
genom vite i penningar, tillhålla, Bolaget att det felaktiga rälta, eller ock
privilegiet upphäfva,
18 $. är till 1 punkten gillad af sä väl Ridderskapet och Adeln
sora äfven Preste- och Borgare-Stånden, utan annan skiljaktighet, än att
Ridderskapet och Adeln ansett minsta teckningssumman böra bestämmas
till 750,000 R:dr Silfverspecie, hvilket de öfrige Stånden ej biträdt. Andra
punkten är deremot endast af Preste-Ståndet gillad, och 3 punkten eller
2 morn., har endast Borgare-Ståndet bifallit.
Utskotten hemställa, på grund deraf, att 20 §., hvilken skulle komma
att börja det 2 Capitlet om Actiebank, må blifva så lydande:
För Acliehanks stiftande fordras, att den af delegarne tecknade summa
uppgår till minst 500,o 00 R.dr Silfverspecie.
1Q §. 1 morn, bör, i öfverensstämmelse med Ridderskapets och Adelns
samt Preste-Slåndets beslut, erhålla en förändrad redaction.
2 mom. är gilladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt finnes ej
heller stå i någon strid med de öfrige Ståndens fattade beslut.
3 mom. är gilladt af Preste- och Borgare-Stånden, samt af Ridderskapet
och Adeln med någon förändring af redactionen, hvilken Utskot
ten
anse böra till närmare öfverensstämmelse dermed jemkas.
4 mom. är gilladt af Preste- och Borgare-Stånden, och innefattar
endast ett förtydligande af den mening, som alla Ståndens beslut måste
anses innebära.
Således hemställa Utskotten, att den blifvande 21 §. må erhålla följande
lydelse;
Actiebank tillätes ej träda i verksamhet förr, än Bolaget, utom den contanta
inbetalning, som för rörelsens början pröfvas nödig, insatt uti sädane
hypothek, sorn 1 Cap. 5 §. om förmäler, ett belopp motsvarande minst en
fjerdedel af liela det tecknade Actie-capilalet eller grundfonden, hvilken insats
skall, till allmänhetens säkerhet, uti Landt-Ränteriet, eller annat allmänt
förvaringsrum, nedläggas i en Cassa-kista, med 2.-ne lås, hvartill Konungens
Befallningshafvande förvarar den ena nyckeln och Bank-Directionen
den andra.
Finnes, vid den i 16 §. stadgade revision, att någon af förenämnde
säkerhets-handlingar blifvit till dess värde försämrad, åligge Bolaget alt, i
utbyte deremot, annan fullgod säkerhet genast aflemna.
Öfver det sålunda nedsatta får Bolaget ej annorlunda disponera, tne(lan
Bankrörelsen fortsattes, än att hypotheken må utbytas emot andra,
hvilka,
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N:0 6.
35
hvilka, efter profning i ofvan stadgade ordning, anses jemngode med denij
som utlagas; men vid Bankens upplösning och utredning, må delegarne
ålerlyfla hypotheken i den mon ådagaläggas kan, alt desamma öfverstiga
beloppet aj Bankens utelöpande och gällande förbindelser af alla slag.
Skulle Banken komma i concurs-tillständ, förhålles med det till säkerhet
nedsalta beloppet efter allmän Lag.
Något stadgande, sorn motsvarar 20 §. i förra förslaget, igenfinnes
väl icke uti Ridderskapets och Adelns eller Bonde-Ståndets beslut; men
då samma § blifvit af arne Stånd, nemligen af Preste- och BorgareStånden
antagen, finna Utskotten sig böra hemställa, alt den blifvande
22 §. må e 1 hålla följande lydelse:
Delegare i Acliebank vare ock pligtige, så val att, inom ett år från Bankens
öppnande, dit contant inbetala minst en fjerdedel af det tecknade actie-capitalet,
å de terminer Bolaget bestämmer, som äfven att den återstående
hälften inbetala, i den mon Bolaget sådant föreskrifver, vid äfventyr
för den delegare, sorn någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, att varda
förlustig dess actie-räU, samt förut gjorda insats, hvilken hemfaller till
Bolaget; hörande i nämnde händelse den förverkade actien, till dess nunier
och beskaffenhet, uppgifvas i allmänna Tidningarne.
Stadgandet i 2/ §. är af ett Stånd, nemligen af Borgare-Ståndet, gilladt,
men deremot af de öfriga 3;ne Stånden uteslutet, och
torde således böra anses hafva förfallit.
22 §. skulle, i öfverensstämmelse med hvad Utskotten här ofvan vid
5 §. hemställt,
komma att utgå.
Utskottens förslag i 23 örn minsta tecknings-summan och om
minsta antalet af solidariska delegare är godkändt af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden. I fråga åter om lottbrefvens
minsta belopp, äro meningnrne delade, i det att Ridderskapet och Adeln
fastställt detsamma till a5o R:dr Silfver Specie, Preste-Ståndet uteslutit
föreskriften härom, Borgare-Ståndet, efter Utskottens förslag, bestämt beloppet
till 5oo R:dr Curant eller 125 R:dr Silfver Specie, och BondeStåndet
ansett hela §:n vara öfverflödig, hvadan Bonde-Ståndet, i nyssnämnde
serskilda fråga, lärer kunna anses vara ense med Preste-Ståndet;
hemställande Utskotten, med anledning häraf, att omförmälde § , sorn
skulle komma att börja det 3 Cap. om Solidarisk Bank, erhåller följande
lydelse:
Bill. till R. St. Brot- i83/t och 1835. 6 Sami. 2 Afd. 6
4-'de Häftet.
34 Banco- och Lag-Utskoltens Memorial N:o 6.
Solidarisk Bank må ej stiftas med mindre tecknings summa än a5o,ooo R:dr
Silfver Specie j och må ej antalet af delegare med solidariskt ansvar understiga
5o.
1 morn. är, till och med orden: ”honom godt synes,” gilladt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, och i det närmaste
jemväl af Presle-Ståndet; hvaremot den följande perioden, om rättighet
för borgenär att, efter lagsökning å Directionens Ledamöter, kunna undfå
verkställighet af Utslaget emot de solidariska delegarne, utan serskild
lagsökning, endast är af Borgare-Ståndet antagen. Hvad Preste-Ståndei
i sammanhang härmed tillagt, är icke af något annat Stånd biträdt.
2 morn., som blifvit uteslutet af Preste- och Bonde-Stånden, är deremot
gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet; och det
utgör, efter Utskottens förmenande, ett icke allenast rigtigt, utan äfven
nödigt undantag från det första momentet, emedan om Banken
kommer i concurs-tillstånd, och Directionens Ledamöter således skiljas
ifrån Bankens förvaltning, borgenären, enligt 11 §.,ej har rätt att för
fordringar i allmänhet vända sig emot Directionen, och således måste vara
berättigad att direele utföra emot de solidariske delegarne, så vida
ej dessa möjligen skulle kunna komma att gå alldeles frie.
Utskotten hemställa, på grund häraf, att ifrågavarande § målte erhålla
följande lydelse:
Delegare i Solidarisk Bank, A elie-delegare likväl undantagnej ansvara, med
egendom och personer, för uppfyllande af alla Bankens förbindelser i sådan
ordning, all derest, vid anställda ulmätnings-försök hos Directionens
Ledamöter, tillgång i lösören saknas för betalning af fordran, den någon
hos Banken eger, borgenären är berättigad, för bristen, vanda sig emot den
eller de delegare honom godt synes.
Har Banken kommit i concurs-tillstånd, ege borgenären emot hvardera
dede gar en den rätt nu sagd är, änskönt försök till utmätning hos Direc
tionens
Ledamöter icke föregått.
25 $. är gillad af Preste-Ståndet, och äfven af Ridderskapet och
Adeln med tillägg, i första perioden, af orden: ”eller dess arf
vingar,
eller dess sterbhusdelegare,” hvilket tillägg Utskotten anse
blott såsom ett förtydligande af hvad Utskotten föreslagit. Borgare-Ståndet
är deremot ensamt om antagande, i stället, af 27 och 28 § §.
i Herr Grefve Frölichs förslag; cch i Bonde-Ståndets beslut finnes ej
någon hithörande lagbestämmelse. Det serskilda stadgande Preste-Ståndet
beslutat, med afseende på den händelse, att delegare gör concurs, är
icke eller af något annat Stånd biträdt.
Banco- oell Lag-Utskottens Memorial N;0 6, 35
På grund häraf hemställes, att a5 §. måtte bibehållas utan annan
förändring, än det förtydligande till redactionen, som Ridderskapet och
Adeln ansett behöfligt, samt följaktligen komma att lyda sålunda:
Delegare med solidarisk ansvarighet, eller dess arfvinge eller sterbhusdelegare,
vare ej berättigad att, före privilegiitidens slut, frånträda Bolaget,
med mindre Bolaget härtill samtycker, och det i 23 §. stadgade minsta antal
af delegare derigenom icke under stige s > fortfara oek i ansvarighet till
Bankens borgenärer under ett år från det underrättelse om den limade förändringen
blifvit till Rätten afl enmad och i allmänna Tidningarn e kungjord.
Är nyssnämnde lid tilländalupen, vare den af gangne sedan ej ansvarig
för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han derförrinnan blifvit lagsökt,
med mindre Bankbolaget under tiden kommit i concurs-tillstånd, i
hvilket fall hans ansvarighet till borgenärerne skall än vidare fortfara, lika
med deras, som i Bolaget qvarstå.
Då 26 blifvit af Preste- och Borgare-Stånden gillad, endast med
den af förstnämnde Stånd beslutade redactionsföiändring, att orden;
”utan Bolagets begifvande” skulle utgå; hemställa Utskotten, det samma
§. må antagas så lydande:
Händer det, att antalet af delegare med solidariskt ansvar så minskas, att
det ej uppgår lill bo, och kan ej Bolaget, minotti ett år efter härom erhållen
kunskap, med sig förena andra lika ansvarige delegare till det
erforderliga antalet; pr öfve Kongl. Maj.-t, huruvida privilegium, vid sådant
förhållande, må fortfara eller icke.
sy dT- är gillad af Preste- och Borgare-Stånden samt jemväl af Ridderskapet
och Adeln, med ett tillägg derom, alt uppgiften borde vara af
delegarne egenhändigt underskrifven; och ehuru Ridderskapets och Adelns
mening om behöfligheten af omförmälde tillägg icke blifvit af
något annat Stånd uttryckligen biträdd, finna Utskotten likväl, med afseende
A vigten deraf, att samma offentliga document, som meddelar
uppgift på de ansvarige delegarne, tillika må utgöra laglig bevisning
om uppgiftens rigtighet, sig böra hemställa, om icke berörde tillägg må
uti §. intagas, och således densamma erhålla följande lydelse:
Förr än Solidarisk Bank öppnas, äfvensom sedermera inom hvarje års
slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar i Bolaget varande delegare,
af dem egenhändigt underskrifven, till Rällen aflemnas, för alt
varda uti intecknings-protocollel intagen, och, på sätt i 4• §• sagd( år,
kungjord.
28 1 morn. har blifvit gilladt af Preste- och Borgare-Stånden samt
äfven af Bonde-Ståndet på det sätt, att sistnämnde Stånd antagit ett all
-
36 Banco- och Lag-Utskottens Memorial ]Y.o 6.
mänt'stadgande för enskilde Banker, angående den föreskrifna depositionens
insättande under allmän vård. 2 mom. är jemväl af Preste» samt
Borgare-Stånden bifallet oell öfverensstämmer till sjelfva meningen med
alla 4 Ståndens beslut; hvadan Utskotten hemställa, det berörde §. må
varda bibe hållen, så lydande:
Solidarisk Bank må ej uti verksamhet träda förr, än ddegar ne uti sådane
säkerheter, som i 5 §. beskrifvas, tillskjutit ett belopp, som motsvarar
minst en Jjerdedel af hela tecknings-summan, hvilket belopp, sedan alla dithörande
handlingar blifvit af Konungens Befallningshafvande, gemensamt
med Bolaget, till säkerheten pröfvade och af bagge godkände, skall sättas
i säkert förvar, till Bolagets disposition.
IVar och till hvad belopp, contanta insatser uti sådan Bank göras skola,
ankomme på delegarne sjelfve att bestämma.
29 och 3o §. §. skulle, efter hvad ofvan blifvit yltradt,
komma att utgå.
Det stadgande, Utskotten föreslagit, pag. 36, rörande sådana enskilda
Banker, som redan uppstått, är bifallet af Riddersknpet och Adeln samt
Preste-Ståndet, men dels uteslutet och dels afslaget af de öfriga Stånden;
förslaget pag. 36, rörande Bolag, som ingås i ändamål att bedrifva
upp- och utlånings-rörelse, utan dermed förenad rättighet att utgifva
tryckte eller graverade sedlar, är bifallet af Preste- och Borgare-Stånden,
men dels uteslutet och dels afslaget af de öfrige Stånden; och Utskottens
hemställan, pag, om ansvar för efterapning och förfalskning
af enskild Banks tryckta eller graverade Creditsedlar, är gillad af Ridd.
och Adeln samt Preste-Ståndet, men dels utesluten och d<ds afslagen af
de öfrige Stånden; hvadan dessa 3:ue frågor, enär de hvarken utgöra delar
af Lagen för enskilde Banker eller finnas stå i något oskiljaktigt sammanband
med densamma,
torde böra anses hafva förfallit.
Behofvet af den i Utlåt. N:o \ slutligen föreslagne underd. framställning
till Kongl. Maj:t med afseende på den händelse, att Kongl.
Majit skulle vägra Nådigt bifall till Rikets SLänders hemställan, om antagande
af Riksdaler Curant såsom mynt-enhet, har numera upphört, sedan
Kongl. Maj:ls Nådiga Svar i berörde ämne till Rikets Ständer ankommit,
och de i Rikets Ständers blifvande förslag till Privatbank-Lag förekommande
penningebelopp följaktligen böra i annan myntsort uttryckas.
Stockholm den 18 April 1835.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet 1S35.
Bil, till Banco- och Lag-Utsk. Mern. N:o 6.
Sammandragen jemförelse emellan Riks-Ståndens beslut i anledning af Banco
och
La g-Utskottens Utlåtande N:o 4-
Ull »tu 11(1 c t
N:o 4.
Bidderskapet och Adeln.
Preste-Ståndet.
Borgarc-Standct.
Bonde-Stå lidet.
Rubriken.
”Lag för Enskilde Sedel-  Banker.”
Gillad.
"Lag för Enskilde Banker."
Åberopat 1824 års Förord-  ning, der det heter: "Enskilde
Banker eller Disconter."
1 5) U 2 och 3
Moni.
Äro godkände till principer-  ne, men med iakttagande af
annan ordning stadgarne emel-  lan: Jfr. i,3 och 4 Sj afRid-  derskapets och Adelns förslag.
Gillade.
Gillade.
Bonde-Ståndet har endast
upptagit stadgandet om octroy-  tiden, i afseende hvarå försla-  get är till principen gilladt.
2 J. 1 Moni.
”Sådan Bank-inrättning skal!
vara grundad antingen på <Stc.”
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
2 J. 5 Moni.
I stället för”dcnsamma”skul-  le heta: "Bolaget dock;” och i
stället för "Actiedelegare": "så
kallade Commandit-delägnre.”
Gilladt med tillägg af: "el-  ler så kallade Connnändit-del-
egare.”
Gilladt.
Uteslutet.
3 5.
Principen igenfinnes uti Rid-  derskapets och Adelns i §.
"dem” förändradt lill "sig.”
Tillagt: "Hvilken Inslruction
bör genom tryck offentliggöras.”
Utesluten.
4 §■ 1 Moni.
”Enskild Sedel-Bank får en-  dast i stad inrättas; och skall
Bolaget, inför dervarande Råd-  hus-Rätt, före Bankens öpp-  nande, förevisa så väl det af
Kongl. Maj:t utfärdade privi-  legium, som ock bolagscon-  tractet, för att i intecknings-  protocollet ordagrant intagas.”
— Se Ridderskapet och Adelns
5 $.
"eller Härads-Rätt” och "el-  ler landsort” utcslutes.
"eller Härads-Rätt” och "el-  ler landsort” uteslutes. "Bolags-  reglorna” förändras till "Bo-  lagscontractfet.”
Uteslutet.
4 S- 2 Moni.
Gilladt. — Sc Ridderskapets
och Adelns 5 §.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
E11 ny §., kallad den 6:te,
så lydande: "Såsom grundfond
lör Sedelbank må begagnas ej
allenast reda penningar, samt
controleradt guld och silfver,
än äfven sådane fastighets-in-  teckningar, adier eller allmän-  na Verks och Inrättningars rän-  tebärande obligationer, sorn för
sådant ändamål äro i Bolags-  reglorna godkända. Bankens eg-  ne och andra Bankers actiebref
få aldrig såsom grundfond an-  vändas.”
”Ej må insatt grundfond ge-  nom utdelning minskas, så län-  ge Bankens rörelse fortfar.”
"Bankens grundfond må ej,
ulan Kongl. Maj:ts tillstånd,
ökas utöfver den i privilegium
utsatte teckningssumma.”
En ny §., kallad den 5:le,
så lydande: "Såsom grundfond
för Sedelbank må begagnas ej
allenast reda penningar samt
controleradt guld och silfver,
utan äfven fastighets-intecknin-  gar, goda actier och lottbref,
Bankens egne och andra Sedel-  Bankers undantagne, eller all-  männa Verks och Inrättningars
räntebärande obligationer; dock
skola alla dylika liypolhek,
med ihy åtföljande handlingar,
vara till säkerheten pröfvade
af Konungens Befallningshaf-  vande i Länet, gemensamt med
Bolaget, och af bägge god-  kände.”
”Ej må insatt grundfond ge-  nom utdelning minskas, så län-  ge Bankens rörelse fortfar.”
A.
5 §. 1, a oell
3 Moni.
Se Ridderskapets och Adelns
7 §., hufvudsakligen efter Gref-  ve Frölichs reservation, med
den förändring, att ej heller
skrifna förbindelser lill inne-  hafvaren skulle få utges af an-  nat slag, än Creditsedlar och
Invisningar, samt alt Credil-  Sedel-valeuren skulle blifva
minst 1 R:dr silfver specie uti
både Actie- och Solidariske
Banker.
Gillade nied uteslutande från
2 Moni. af orden: "utaf 3:nc
Directeurer eller.”
Gillade.
Gillade i det hufvudsakliga,
med fastställande af 4 R:dr
courant såsom minsta sedelva-  leuren, utan åtskillnad för den
ena eller andra Banken. Se
2:<lra Punkten.
6 J. 1 Moni.
Se Ridderskapets och Adelns
8 §. (Enligt Grefve Frölichs
Reservation.)
Gilladt, men med tillägg af
Grefve Frölichs förslag, såsom
alternativ.
Gilladt.
Grefve Frölichs, med någon
olikhet lill redactionen. Se 4:de
punkten.
6 J. a Moni.
Uteslutet.
”Derest, genom vexling eller
annan orsak, det sålunda be-  stämda förhållandet emellan
eli Banks tillgångar samt be-  loppet af dess Creditsedlar
och Invisningar skulle komma
att rubbas, åligger det Banken
att inskränka sin utlåningsrö-  relse och, inom en månad, haf-  va återställt det rubbade för-  hållandet.”
Gilladt.
Uteslutet.
3:nc nya stadganden, (upp-  tagne såsom 1, 2 och 3 Mom.
i 9 5.) så lydande: ”upplåning,
vare sig i form af försträck-  ning, deposition eller creditiv,
må ej heller af Sedelbank ske
till ett belopp, sorn öfversli-  ger hälften af hvad å tecknad
grundfond blifvit i Banken
insatt“
3:ne nya stadganden, som
borde upptagas under serskild
N:r: "Upplåning, vare sig i
form af förstäckning, deposi-  tion eller creditiv, må ej af
Sedelbank ske till ett belopp,
som öfverstiger hälften af hvad
å tecknad och inbetald grund-  fond finnes i Banken och för
dess räkning i allmänt f örvar
innc slående.’'
Uih. Ull R. St. Prot. tS34 & iS35, 6/te Sami. 2 Afd. 4-de Häftet.
”Alla för dylik upplåning
utgifvande fordrings-bevis, äf-  vensom depositions-bevis, sko-  la slällas lill. viss person ellei
Verk, samt uttryckligen inne-  hålla att öfverlåtelse deraf ej
må ske ulan till viss man, och
(aldra och 3:dje Moni. lik;
med Ridderskapcts och Adelns.
I
i
;; .
.Banken.”
”[ händelse af Concurs, ega
innehafvare af dylika fordrings-  hevis, äfvensom depositions-  bevis, derföre pant icke blifvit
ställd, ej rätt till betalning förr
än sedan, under Bankens ut-  redning, alla, inom nedan stad-  gad praescriptiönstid, anmäldt
Greditsedlar och Invisningar ;
Rikets Ständers Bank blifvit
inlöste, men lyftning,emot ställ»
säkerhet, kan af Rällen, eftei
omständigheternc, beviljas.”
7 i-
Utesluten.
Gillad, med någon förändring
af början, som skulle blifva
så lydande: ”Pröfvar Kongl
Majit, för myntvärdets orub-  bade bibehållande, nödigt, att
utgifvandet af Creditsedlar un-  der det i denna lag stadgade
maximum ncdsältes, må före-  skrift derom (Sto.”
Gillad.
. ... ■ 1 o ny ,. > •
Utesluten.
B §. i Morn. i
Gilladt till principen, dock
med den förändrings att räntan
blifvit nedsatt* till 6 procent,
och med det tillägg: ”Kail Bo-  laget ej tillåtas alt Bankrörel-  sen fortsätta; hvarom Konun-  gens Befallningshafvande ålig-  ger att genast utfärda Kun-
Gilladt med den förändring
all räntan blifvit nedsatt lil
ti procent.
Gilladt.
Prineipengodkänd; dock med
nedsättning af räntan till 6
procent. — Se 5:le punkten.
görelse.”
(Jfr. Ridderskapcts och Adelns
i o §. i och 2 Moni.)
B §. 2 Mom.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
9 §. i Moni.
Gilladt till principen. Se
Ridderskapcts och Adelns io
§. 2 Moni.., samt 11 §. i Moni.
Gilladt med den förändring,
att, i stället för orden: ”någon
ostridig skuld af hvad namn
den vara må,” skulle liela: ”nå-  gon af dess Greditsedlar ellei
för vägrad inlösen återkom-  mande invisningar på Rikets
Ständers Bank.”
Gilladt.
Gilladt till principen, hvad
angår Greditsedlar och Invis-  ningar på Rikets Ständers Bank,
med det tillagg, att, om hos
Directionens Ledamöter till-  gång i lösören skulle brista^
borgenären egde vända sig emot
den eller de delegare honom
godt syntes. Se 5:te punkten.
9 f. 2 Mom.
V - *
”Yrkar någon Bankens bor-  genär, alt dess tillgångar måt-  te lill Concurs afträdas, och
varder han ej genast för sin
fordran förnöjd, döme Rätten
till Concurs.” Se Ridderska-  pets och Adelns n a Moni.
”Ilar Bank brustit i betal-  ning af någon af dess bär om-  förmälde Greditsedlar eller In-  visningar, äliggc Konungens
Befallningshafvande att genast
undersöka Bankens licia ställ-  ning. Gillia- Direetionen då ej
visa att den inträffade oförmå-  gan härrört af en skyndsamt
öfvergående tillfällighet, och
Gilladt.
”Vare det ock, när Bank
brustit i betalning, hvar och
en af Bankens borgenärer obe-  taget, att väcka fråga om
Bankens försättande i Concurs-  ti 1 Istånd, derom anmälan böl-  ske hos Kongl. Majlis Befall-  ningshafvande, som genast un-  dersöker Bankens hela ställ-  ning. Gitter Direetionen då icke
..y\ u.f.:-.
att Banken alla sina borgenä-  rer förnöja kan, åligger Ko-  nungens Befallningshafvande att
bankrörelsen inställa låta, och,
i fråga om actiebank, öfver-  lemna målet ät Rätten, som
beslutar, att Banken skall till
Concurs afträdas; men, i fråga
om Solidarisk Bank, sanunan-  kalle Konungens Befallnings-  hafvande skyndsammast Ban-  kens delegare och höre dem,
om de kunna genom ny insatts
genast sätta Banken i tillstånd
att Bankrörelsen fortsätta. För-  må de ej det, öfvcrlcmnas må-  let lill Rätten, som försätter
Banken i Concurs-t Bistånd.”
visa, alt den inträffade oför-  mågan härrört af en skynd-  samt öfvergående tillfällighet,
och att Banken alla siria bor-  genärer för nöja kan, åligge det
Kongl. Majlis Befallningshaf-  vande, alt låta inställa bank-  rörelsen oell öfverlemna målet
Lill Domstolen, sorn beslutar,
att Banken skall till Concurs
afträdas.”
Se 5:te punkten.
V
t
9 §. -3 Mörn.
.
”Afgår Ledamot utur Di—
rectionen, fortfare under lop-  pet af ett år derefter dess an-  svarighet för de intill dess af-  gång utfärdade creditscdlar
»arnt andre Bankens skuldför-  jindelser.”
V » ' » »
”Beträdes någon Directionens
Ledamot, eller annan delegare
Bolaget, att hafva begått
ivek eller bedrägeri, eller ge-  10m uppenbar vårdslöshet vål-  at Bankens obestånd, straffes
■nlig t lag såsom bedräglig eller
vårdslös gäldenär, och ansvare
or all Bankens gäld.” Se Rid-  lerskapets och Adelns 11 §. i
3 Morn.
Gilladt.
Gilladt.
_ V
Uteslutet. j
io $. i Moni.
Gilladt med någon afvikelse
ill redactionen. Se Ridderska- i
jets och Adelns i a §. i Mom.
Gilladt, med den förändring
ilt 2 i stället för 3 år.
Gilladt.
: a
i
Gilladt, med den förändring
tt a i stället för 3 år, och
icd någon afvikelse till reda-
!i
'
Lonell, nära såsom Ridderska-  lels och Adelns, och med til-
■
ägg alt Kungörelsen skulle in-  öras i Ståts-Tidningen. Se 6:te
lunk ten.
i o §. 2 Morn.
<
Gilladt, med uteslutande af
irden: ”i anseende t ill af Banken
råkadt Concurs-tillstånd.” Se
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
lidderskapéts oell Adelns 12
). 2 Mom.
10 <j. 3 Moni.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
II s-
Utesluten.
Gillad.
Gillad.
Utesluten.
12 §. I Moill.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
12 5- 3 Muni.
Gilladt lill principen. Se Rid-  dcrskapets och Adelns i3 5» 1
Moni.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
la §. 3 Moni.
Gilladt till principen, med
uteslutande af sista perioden
”och vare omsättning deraf för-  buden.” — Se Ridderskapets
och Adelns i3 §. 2 Mom.
Gilladt med uteslutande af
sista perioden: ”och vare om-  sättning deraf förhuden.”
Gilladt.
Uteslutet.
12 §. 4 Moill.
Gilladt till principen. Se
Ridderskapets och Adelns i3
(j. 3 Moni.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
i 2 4- 5 Monk
Gilladt till principen. Se
Ridderskapets och Adelns 14
J. 1 Mom.
Gi Liad t.
Gilladt.
Uteslutet.
i3 $.
Gillad till principen. Se Rid-  derskapels och Adelns 14 §•
2 Mom.
Gillad.
Gillad.
Utesluten.
■4 i'*
Giilad till principen. Se Rid-  derskapets och Adelns i3 §■ 3
Moni. sista punkten.
Gillad.
Gillad.
1
Utesluten,
15 §.
Giilad, med tillägg efter or-  det Directionen, af orden ”och
Revisorer ,” och med uteslu-  tande af ordet ”öfrige”. Se Rid-  dcrskapels och Adelns 10 5*
Gillad, med tillägg af orden:
”och Revisorer.”
Gillad.
Utesluten,
iti §. i Morn.
Gilladt, med den redaktions-  förändring af början: ”Före
ordinarie bolagsstämma höra
Revisorerne, ike.” Se Ridder-  skapets och Adelns iGjj. 1 Mom.
Gilladt med sadanredactions-  förändring af höl jan ”Före den
ordinarie Bolagsstämman, höra
de vid den föregående valde
A>
Revisorerne, jemte Ove.”
Gilladt.
Gilladt till principen med den
förändring, att 2:ne allmänna
Ombud utsedde, det ena af
Kongl. Maj:t, och det andra af
Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Contoret,
skulle deltaga i Revisionen, och
med tillägg, att den sker på
bolagets bekostnad. Se 7:de
punkten.
i(> jj. 2. Moni.
Gilladt, med de förändrin-  gar att: 1:0 ”Ordinarie” uteslu-  les; 2:0 ”Bolagets” 1):0; 3:o
slutet får följande lydelse: ”ge-  nast skall insändas till Kongl.
Gilladt.
Gilladt.
Gilladt till principen. Se y:de
punkten.
Maj:t och, pa Di reel ionna., för-  anstaltande, till allmänhetens
kännedom befordras:” Se Rist—
derskapels och Adelns 1G jj. 2
Mom.
‘7 §■
”Bank-Direction åligger, att
liiånadtHgen lill Kongl. Maj:t in-  sända en öfversigt af Bankens
Gillad.
Gillad,
1
Utesluten.
i
dröjligcri meddela alla de upp-  lysn ingar, med undantag af livad
! ' * •: -  1
sorn rörer enskildes förhållan-  den till Banken, hvilka af Kongl.
Magt infordras.” Se Ridderska-  pets och Adelns 17 §.
Med uteslutande af 3o §.,
skulle här stadgas: ”Ställe sig
Prosle-S tåndet har deremot
bibehållit 3o §. 1, 2 och 3
3o §. skulle ändras lill föl-  jande lydelse: ”allt hvad lili
Med uteslutande af 3o
skulle stadgas: ”Att Directio-
■ock Directionen och Bolaget
noga till efterrättelse allt hvad
i denna Lag löreskrifves; och
heror det i annat fall af Kongl.
Maj:t ali, genom vite i pennin-  gar, tillhälla bolaget att det fel-  aktiga rätta, eller ock privile-  gium upphäfva.” Se Ridder-  skapets och Adelns 17 f. sista
punkten.
Mom., men uteslutit 4 Moni.
denna lag föreskri! ves, ställe
Bank-Bolaget och dess Dire-  clion sig noga till efterrättelse,
så kärt dem vara inå, alt vid
sina privilegier varda bibe-  hållne.”
nen och Bolaget skola ställa
sig till noggrann efterrättelse,
hvad sålunda är och nu blif-  vit stadgadt, jemte hvad Kongl.
Maj: t vid utfärdandet af Privi-  legium samt fastställandet af
Bolagsreglorna kan, i reglemen-  tarisk! afseende och med an-  ledning af förekommande ser-  skilda förhållanden, finna nö-  digt att föreskrifva; och eger,
vid inträffande öfverträdelse
häraf, Kongl. Maj:tatt, genom
vile i penningar, lillhålla.bola-  get att det felaktiga rätta, samt,
0111 det ej uppfyller ändamålet,
alt privilegium upphäfva.” Se
Bale punkten.
18 §. i Mom.
t Punkten gillad, med den
ändring, att teckningssumman
skulle vara minst 750,000 R:di
Silfver Specie — 2:dra punk-  ten utesluten. Se Ridderska-  pets och Adelns 18 §.
Gilladt.
1 punkten gillad, men den
2 utesluten.
Uteslutet.
18 §. 2 Moni.
Uteslutet
Uteslutet.
Gilladt.
Uteslutet.
ig §. i Moni.
Gilladt till principen, mec
en förändrad redaction, S
[ Lika med Ridderskapet oel
: Adeln,
1 Gilladt.
Principen gillad, men ut-  sträckt till alla Enskilda Rån-
Ridderskapets och Adeliks ii
§■ 1 Mom.
1
ker, således äfven till de Soli-  dariska. Se 3 punkten.
. c
cs
CTi
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
19 5- 3 Morn.
Gilladt till principen med et
förändrad redaction. Se Rid-  derskapets och Adelns ig §.
Morn.
1 Gilladt.
Gilladt.
Gilladt till principen. Se 3:dje
punkten.
19 §. 4 Moni.
Uteslutet.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
20 §.
Utesluten.
Gillad, med förändring a
”25 proc.” till ’ och "5o proc.’
till §.
Gillad, med tillägg af orde
’ "ytterligare” framföre 25 proc
Utésluten.
21 §.
Utesluten.
Utesluten.
Gillad.
U tesluten.
22 §.
Utesluten, Se anmärkning»
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 §.
Gillad.
Gillad.
Utesluten. Se anmärkningen
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 §.
23 $.
"Solidarisk Bank må ej stif-  tas med en teckningssunimc
under 25o,ooo R:dr Silfver spe-  1 cie. Antalet af delegare inec
solidariskt ansvar må icke un-  derstiga 5o, eller något dera.'
j lotlbref lyda å mindre än 25t
R:dr Silfver specie." Se Rid-  derskapets och Adelns 20 §.
"Solidarisk Bank må stifta
med en tcckningssumma a
minst 1,000,000 R:dr courant
och 111a ingen sådan Bank stifta
med mindre antal delegare äi
5o.”
Gillad.
'
i
Utesluten.
24 §. 1 Mom.
Gilladt, till och med orden:
”honom godt synes." Det öf-  riga af 1 Mom. är uteslutet. Se
Ridderskapets och Adelns 21
§. 1 Mom.
"Delegare uti solidarisk Bank,
Commandit-delcgare likväl un-  dantagne, skola på det sätt
ansvara, en för alla och alla
för en, att sedan Directionens
sarnlelige Ledamöter först un-  dergått utmätning, men full till-  gång saknats i deras lösa egen-  dom, och, derest Bolaget;; del-  egare , sammankallade på sätt
i 9 §. sägs, ej förmå gälda kraf-  vet, bristen kan genom ny lag-  sökning utkräfvas hos deli eller
dem bland lottegarne, fordrings-  egaren linner för godt."
"Huru delegare må i sådant
fall af meddelegare erhålla er-  sättning, bör i Reglementet
stadgas.”
Gilladt.
Gilladt till hufvudprineipen.
Se 5 punkten.
24 §• 2 Mom.
Gilladt.
Uteslutet.
Gilladt.
Uteslutet.
25 §. 1 och 2
Morn.
Gillade, med tillägg i 1 Moni.
af orden: ”eller dess arfvingar,
eller dess sterblmsdclgeare ”ef-  ter orden: ”delegare med Soli-  darisk ansvarighet.” Se Rid-  derskapets och Adelns 22 §. 1
och 2 Morn.
Gillade, med tillägg af eli
så ledande moment: ”Har del-  egare sin egendom till borge-  närernes förnöjande afstått, ul-  bjude desse å öppen auction,
hans lotlbref, oell vare den,
sorn högsta anbudet gör, berät-  tigad att i bolaget inträda, der-  est ieke bolaget vill lottbrefvet
till samma högsta anbud inlösa."
Grefve Frölichs i Reserva-  tionen föreslagne 27 & 28 $§•
äro i stället antagne.
(
Uteslutne.
26 §.
U tesluten.
Gillad, med uteslutande al’
orden: "utan bolagets begif-  vande.”
Gillad.
Utesluten.
27 §•
Gillad, med tillägg elter or-  den "varande delegare" af föl-  jande: ”af elem egenhändigt
underskrifven." Se Ridderska-  lets och Adelns 23 f.
Gillad.
Gillad, med uteslutande af
orden, "eller Domhafvande!).”
Utesluten.
28 §. 1 och 2
Mom.
Uteslutne.
Gillade.
Gillade.
Se anmärkningen vid ig §. c
1 Moni. liäi’ ofvan.
29 S-
Utesluten, men observera an-  närkningen vid den af Utskot-  ten föreslagne 5 §•
Gillad.
Ändrad så att minsta sedel-  valeuren blefve 5 Rdr.
Utesluten. Se anmärkningen
vid den af Utskotten föreslag-  ne 5 $.
3o §. 1, 2, 3 och
4 Morn.
Se anmärkning*»»-, efter 17 §.
Se anmärkningen efter 17 Jj.
Se anmärkningen efter 17 $.
Se anmärkningen efter 17 §.
Förslaget p. 35
& 36, angående
redan inrättade
Pri val-Banker.
Gilladt, mellden förändring,
att minsta sedel valeuren skulle
vara En R:dr Silfver specie.
Gilladt.
Afslaget, med förklarande,
att de nuvarande Privat-Ban-  icrnc ansågos, enligt Borgare-  Ståndets fattade beslut, ej ega
tillstånd att utfärda eller sätta
omlopp tryckta eller gravera-  de skuldförbindelser, sedlar el-  er depositions-bevis, på min-  dre än 5 R:dr courant.
Uteslutet.
Förslaget p. 36,
angående bank-  bolag utan rät-  tighet att utgif-  va tryckta sed-  lar.
Afsl åge t.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
Förslaget p. 'Sy,
angående sedel-  efterapning och
förfalskning.
Gilladt.
Gilladt.
Afslaget.
Uteslutet.
Förslaget p. 37,
angående Mynt-  enheten.
Afslaget.
Gilladt.
Gilladt.
Uteslutet.
STOCKHOLM, i835. Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.o 7.
1
N:o 7.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Maji kl. 11.
Memorial, i anledning af vissa skiljägtigheter uti Kiks-Stdndens
senast fattade beslutj rörande lagstiftningen för enskilde
Banker.
Utskottens i Memorialet N:o G aflåtne jemkningsförslag liar blifvit af
samtlige Riks-Stånden anlaget, utom i följande 3:ne omständigheter:
Ridderskäpet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva afslagit inbjudningen
om antagande, i öfverensstämmelse med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, af den 9 §. så lydande: ”Pröfvar Kongl. Maj:t, för myntvärdets
orubbade bibehållande, nödigt, att inskränka rättigheten till creditsedlars utgifvande
inomdet i denna Lag stadgade maximum, må föreskrift derom, genom
Dess Handels- och Finance-Expedition, efter vederbörande Bank-Directions
hörande,meddelas till den eller de Banker, som, genom creditens
största utsträckning, lill behofvet af omförmälde åtgärd mest bidragit.”
Utskottens gjorda hemställan, om antagande, i enlighet med Presteoch
Borgare-Ståndens beslut, af det 3:dje momentet i 11 §., hvilket har
följande lydelse: ”Den rättighet, som 1 punkten af denna §. tillerkänner
borgenär emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega rum, sedan
dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller att de i behörig
ordning afgått från Directionen, elier att Banken blifvit försatt i
concurstillstånd; dock vare, i sistnämnde fall, de Directeurer, under hvilkas
förvaltning concursen inträffat, i fortfarande ansvar med egendom och
personer för alla Bankens utgifna tryckta eller graverade creditsedlar och
invisningar; är Lagsökning börjad emot Directions-Ledamot, innan dess
ifrågavarande förvaltning upphört, må krafvet i laga ordning fortgå;” — är
bifallen af Bonde-Ståndet, men deremot afslagen af Ridd. och Adeln, som
vidblifvit sitt beslut, om meddelande i stället af följande stadgande!):
”Afgår Ledamot utur Directionen, forlfare undet loppet af ett år derefter
dess ansvarighet för de intill dess afgång utfärdade creditsedlar samt andra
Bankens skuldförbindelser; beträdes någon Directionens Ledamot, eller annan
delegare i Bolaget, att hafva begått svek eller bedrägeri, eller genom
uppenbar vårdslöshet vållat Bankens obestånd, straffes enligt Lag, såsom
bedräglig eller vårdslös gäldenär, och ansvare för all Bankens gäld."
Bih. lill R. St. Prat. 1834 och t83S. 6 Sami. a Afd. I
5:te Häftet.
i Banco- och Lag-Utskottens Memorial N.-o 7.
I öfverensstämmelse med Ridd. och Adelns mening, hade Utskotten
föreslagit ett tillägg i 27 §. derom, att förteckningen uppå delegarne i Solidarisk
Bank borde vara af dem egenhändigt underskrifven; men omförmälde,
af Preste-Ståndet antagna tillägg är deremot hvarken af BorgareStåndet
eller Bonde-Ståndet godkändt.
Nu emedan det af Utskotten föreslagne 3 mom. i 11 §., såsom af 3:ne
Stånd bifallet, måste anses utgöra Rikets Ständers beslut, samt g §. åter,
likasom det angående Bolagsmännens egenhändiga underskrifter i 27 §.
föreslagna tillägg, hvilka delar al förslaget ofelbart kunna, utan rubbning
af det helas sammanhang, borttagas, lära förfallit derigenom, att Två Stånd
stannat emot Två, hafva Utskotten förmodat någon vidare åtgärd i detta
ärende för Utskotten icke återstå, men likväl trott sig böra en sådan åsigt
lios Rikets Ständer vördsamligen anmäla, under hemställan derjemte,
attj enär g utgår, de senare $$:s nUmerföljd må på
det sätt ändras, att den nu antagne 10 blifver den g:de
i ordningen, och så vidare.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 11 Maji i835.
Reservationer :
af Herr af Rolén: att då alla Lagstadganden i ett ämne utgjorde ett
helt för sig, och ingen serskild del deraf kunde förklaras förfalla, ulan att
derigenom Lagstiftarens åsigt af systemet tubbades, Herr af Rolén reserverade
sig emot Utskottens i afseende på 9 och 27 §§. afgifne yttranden.
Uti Herr af Roléns reservation hafva sig förenat Herrar Zander och
Maechel.
Herr Helleday har äfven emot Memorialet sig reserverat.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N. o 8.
3
N:o 8.
Antora till Exp.-Utsk. den n Maji kl. 12.
Betänkande, öfver Herr Friherre Ludvig Boyes och Herr N.
V. Stråles anföranden, angående af skiljande af de ceconomiska
och /mandela delarne i förslaget till Lag för enskilde
Banker, från de delar, som röra allmän Civil-Lag.
Till Utskottens behandling har Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
2:ne, med afseende på lagstiftningen för enskilda Banker, afgifne
anföranden, nemligen:
i:o af Herr Friherre Boye, som föreslagit, ”att sedan Rikets Ständers
beslut i berörde ämne blifvit fattade, och man, för bevarandet af
det sammanhang, som ämnets serskilda delar sig emellan ega, varit nödsakad
att sammanfatta och på enahanda sätt framställa de §§., eller de
delar deraf, som, till följd af deras egenskap utaf civil lagstiftning, utgöra
föremål för båda Stalsmagternas gemensamma afgörande, med de
§§., hvilka äler, såsom varande af oeconomisk beskaffenhet, ankomma
på Kongl. Maj:ts ensamma lagstiftning, och uti hvilka Rikets Ständer
blott ega att deras underdåniga önskningar afgifva, Rikets Ständer måtte,
uti den und. skrifvelse till Kongl. Maj .t, som kommer att med Ständernas
lagförslag afgå> afskilja och bestämma de lagbud, som, efter Ständernas
förmenande, tillhöra den civila lagstiftningen, ifrån de bud, sorn
åter tillhöra den ceconomiska; hvarjemte Herr Friherren yrkat, att, intill
dess denna motion varder af Rikets Ständer afgjord, med insändandet
till Kongl. Maj.t af Ständernes beslut angående Lagförslaget, måtte
anstå;”
och 2:0 af Herr Stråle, hvilken äfven trott en sådan åtgärd, som
den Herr Friherre Boye föreslagit, vara af behofvet påkallad, och till
närmare utveckling af frågan yttrat den åsigt: att de uti i Cap. i, 2
och 7 §§., g §. i hvad den angår creditsedlarnes förmonsrätt till betalning,
10, 11, 12, i3 och 14 §§., samt 3 Cap. 21, 22 och 23 §§. (utaf
Ridderskapet och Adeln, vid förehafvande af Utlåtandet N:o 4- upprättade
lagförslag), förekommande stadganden dels utgjorde undantag frän
hvad nu gällande Lagar och Författningar innehålla, dels innefattade
sådane för ändamålet nödiga lagbestämmelser, som äro föremål för Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma beslut, af hvilken egenskap äfven
voro de föreslagna stadgandena om vilkoren, hvarunder nu inrätta
-
4
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N.o 8.
de Banker egde utgifva creditsedlar, samt straffbestämmelser för sådana
sedlars förfalskning och efterapning; men att hvad lagförslaget i öfrigt
innehölle, hufvudsakligen utgjorde reglementariska föreskrifter, åsyftande
att vinna säkerhet derföre, att sådane Banker ej måga leda lill förluster
för allmänheten; hvarföre, och då man med säkerhet kunde påräkna, alt
Kongl. Majrt icke allenast fästade allt tillbörligt afseende på hvad sålunda
blifvit föreslaget, utan ock vidtoge de ytterligare föreskrifter och åtgärder,
som Kongl. Majrt, till ändamålets vinnande, nemligen allmänhe*
tens betryggande, kunde finna nödige, Rikets Ständer vid Lagförslagets
öfverlemnande, borde förklara, attj derest Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
att Jr ängd eller förändra hvad Rikets Ständer i sistnämnde delar föreslagitj
hinder deraf ej mötte för Lags utfärdande i ämnetj hvarvid
äfvenj uti de stadganden, som utgöra lagbestämmelserj sådan jemkning
uti redactionen måtte ske_, som för uppställningen kunde finnas nödig,
och som icke förändrade innehållet.
Till bemötande häraf få Utskotten vördsamt andraga, att Utskotten,
vid upprättande af deras afgifna förslag till Lag för enskilde Banker,
med sorgfällighet sökt följa den grundsats, att i lagstiftningen icke upptaga
några för Civil-Lagen i allmänhet främmande stadganden, med
mindre desamma betraktades utgöra nödiga vilkor för det undantag från
allmänna Civil-Lagen, som tillåtelsen af tryckta creditsedlars utfärdande
innebär; och enahanda åsigt bör, efter Utskottens tanka, äfven antagas
ligga till grund för Riks-Ståndens i ämnet fattade beslut.
Af sådan orsak, och då ett nytt försök att classificera ifrågavarande
stadganden, såsom mera och mindre väsendtlig», i sjelfva verket skulle
åsyfta ett upprifvande af omförmälde beslut, samt, genom expeditionens
fördröjande, möjligen blefve menligt för sakens framgång, finna Utskotten
sig
icke kunna biträda Herr Friherre Bojet och Herr Stråles
ofvanberörde förslag.
Stockholm den ii Maji 1835-
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteisska Boktryckeriet iS35.
Förteckning
å Banco- och Lag-Utskottens vid i834 och i835 årens Riksdag
till Rikets Ständer gemensamt afgifne Betänkandenj Utlåtar.
äen och Memorial.
t. Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen Peter Perssons från Calmare
Län motion, om åläggande för Rikets Ständers Bank ,
att till vederbörande Domare årligen aflemna förteckning på
intecknade fordringar.
а. — noed Förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker,
3. —- i anledning af väckte frågor om ytterligare Lagstiftning för
Rikets Ständers Bank.
4« Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 2, med Förslag till Lag för offentliga BolagsBanker.
5. Betänkande, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen Peter Perssons
motion om upphörande af Bankens forum privilegialum.
б. Memorial, med Förslag till sammanjemkning af de inom Riks-Stån
den
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottens
under N.'o 4 afgifne Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 2, med förslag till Lagfor
offentliga Bolags-Banker.
7. — i anledning af vissa skiljakligheter uti Rikets Ständers senast
fattade beslut, rörande lagstiftningen för enskilde Banker.
8. Betänkande, öfver Hr Frih. L. Boyes och Herr N. W. Stråles an
föranden,
angående afskiljande af de oeconomiska och financiela
delarne i förslaget till Lag för enskilde Banker>
från de delar, som röra allmän Civil-Lag.
m. till R. St. prot. 1834 o<h i$35. 6 Sami. % d/d.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
