# ID: svediakorp-gov2028
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,346
# sentences: 2,631
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B i H A N G
TILL
u«ni« iiM-ntniu
IP ii t) 'i' 0 0 D Ii I,
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1834 och 1835.
SJETTE SAMLINGEN.
1—: Hftielnin gen:
Banco-U t,skot tets Memorial, Utlåtanden och Be
tänkanden.
rd* b Mm mm m
*
Barico-Utskottets Betänkande Ar:o 120.
1
N:o 120.
Ankom till Exp.-Utsk. den 9 Aprfl.
Betänkande} i anledning af Herr Nordenankars motion, angående
de till Bankens disposition reserverade vinst-medels användande
till uppköp af Riksgälds-Contorets Obligationer.
Genom Protocolls-Utdrag. af den 16 nasti. Februarii, har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterat ett af Herr Nordenankar,
Fredr. fVilh., framstäildt förslag, att, i händelse de till Bankens disposition
reserverade vinst-medel, eller de från vissa utlåningar inflytande capilal-afbetalningar,
uppgående till ett sammanräknadt belopp af omkring
720,000 Rdr Banco årligen, icke kunna lill silfver-köp eller i lån på korta
tider förmonligen användas, Banco-Fullmägtige måtte tillåtas, icke åläggas, att
på Stockholms Beurs uppköpa, och, då sådant, utan förlust ske kan, eller fortsättningen
af Bankens vanliga låne-functioner sådant fordrar, jemväl försälja
Riksgälds-Contorets för upplånte medel utgifne Obligationer, hvaraf fördelarne,
efter Motionairens åsigt voro:
1:0 alt allmänna rörelsen betryggas emot all skadlig sedel-indragning;
2:0
att åt Banken beredes tillfälle att förränta medel, som annars
skolat ligga ofruktbara;
3:o att Bankens upphandlingar bereda åt Obligationerne ett Beurs-pris
och göra dem mer begärlige, hvarigenom Riksgälds-Contorets upplåningar,
äfven till lägre ränta, underlättas och grunden lägges till
en inhemsk Stats-credit;
4:o att Rikets Ständers Bank, likasom utländska Banker, kommer i
besittning af realisabla Stals-papper, genom hvilkas försäljning en
för Bankens säkerhet någon gång nödig tryckning på penningemarknaden
kunde verkställas.
Och har Motionairen ansett, att på kommande Ständer må bero, att,
genom de inlöste Ohligalionernes återlemnunde till Riksgälds-Contoret, låta
liihmtS' till R. St. Prot. 1334 och i835. 6 Simi. 1 Afd. 3 Bandet
usta Häftet. 1
2
Bnnco-Vtskottets Betänkande /Vvc 120,
verkställa liqviden för de reserverade vinst-medlen, eller 1Ata Banken än vidare,
i enahanda ändamål, dem disponera.
Uti häröfver till Utskottet afgifvet Utlåtande, har pluralitetenaf Fullmäglige
väl funnit., att, i bredd med de af Motionairen antydde fördelar, också flerfaldige
olägenheter och vådor skulle kunna, genom den ifrågavarande anstalten,
uppstå; men under förutsättning, dels alt, såsom Motionairen uttryckligen
åntyclt, uppköp af Obligationer icke eger rum, då tillfälle gifves för
jänle-vinstens förmonligare användande, vare sig till silfver-köp eller till
utlåning pu korta tider, dels ock, alt alli, hvad med anstalten eger gemenskap,
komme att för Banco-Styrelsen innebära blott en tillåtelse, ej ett åJäggande,
ansett berörde anstalt kunna blifva i de flesta hänseenden oskadlig,
samt jemväl i sin nion verkande till allmänt gagn, om dervid fastades
följande inskränkningar och förbehåll, nemligen:
ad) att lill inköp af Riksgälds-Contorets Obligationer blott får användas
Bankens verkligen influtna, salderade vinst, och icke derjemte, såsom
Motionairen föreslagit, de frän vissa utlåningar inflytande capital - afbetaluingar;
b)
alt, då, vid nästkommande Riksdag, Bankens, efler afslutad räkenskap,
egande behållning, utöfver det till 5 millioner R:dr bestämda grundcapitalet,
jemlikt Rikets nu församlade Ständers beslut, öfverlemnas åt Riksgälds-Contoret,
dess hos Banken befintlige inköpte Obligationer ovägerligen
skola af Riksgälds-Contoret, derest sådant å Bankens sida begå res, i stället
för contant, uti liqvid emottagas til! deras fulla capilal-belopp.
Ifrån den mening Banco-Fullinägtige sålunda ytliat, hafva dock trenne
Bancu-Slyrelsens Ledamöter, Herr Kyrkoherden Bergvall, samt Herrar
Ekerman och Norman varit skil jäktige, samt för deras del förslaget i allo
afstyrkt.
Rikets nu församlade Ständer hafva, dels med bifall till Utskottets i
Utlåtandet N:o 16 punkten 26 gifne tillstyrkan, beslutat, alt de till Banken
ingående årliga capital-afbetalningar, hvilka icke blifvit afsedda alt omedelbart
på lika vägar utgå, skola företrädesvis användas till förstärkande
af Bankens silfver-förråd, under medgifvande tillika, att hvad ej ett år kunnat
användas finge till de följande reserveras och under tiden göras fruktbärande,
dock i sådan lAne-rörelse, som med "ifver deras snara äterindragning
vid påkommande behof, dels med bifall till 27 och 3o punkterne i åberopade
Utlåtande, förklarat, all Bankens vinst för år 1835 och de följande
åren bör oafkortad förblifva under dess Styrelses disposition intill nästa
Baiico-Vtskottees Betänkande N:o iao.
S
Riksdag, saint åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka öfverlemnat alt begagna
de i Bankens vård qvarstående vinst-medel, till förökande af så val
silfver-fond som rörelse-capital, då tillfälle dertill gifves, dels åter, medelst
bifall till omförmälde 27:de punkt, bestämdt förbehållet Rikets Ständer, att
vid nästa Riksdag om användandet af de å samma vinst-medel i behåll varande
öfverskott förordna.
Onekligt är, att Rikets Ständer genom desse beslut sorgfälligt afsett,
ej mindre att åt handel och näringar bereda ökade låne-understöd, än äfven
att åt realisationen gifva nödig styrka, och genom Rikets Ständer lemnadt
tillfälle, att för framtiden, vid hvarje Riksdag, kunna disponera verkliga
öfverskott af Bankens vinst-medel, förebygga vidtagandet af den åtgärd,
från Rikets Ständers sida, att anticipations-vis göra anvisningar på
Bankens ränte-vinsler för kommande år, hvilket alltid måste blifva för
Bankens säkerhe t vådligt.
Alt den lugna och fördelaktiga gång, hvarmed silf v^er-utvexlingeu
från sin bö-jan, den i sisllidne October, intill närvarande tidpunkt, fortgått
och ännu fortgår, bör i hög grad lillskrifvas de af Rikets Ständer sålunda lagné
beslut, toide ej heller kunna bestridas, men i samma mon, som dessa beslut
och Rikets Ständers hitintills kraftigt ådagalagda vilja och föresats, att
dem orubbligen i helgd hålla, lyckligt inverkat på allmänna opinionen, i
samma mon måste man äfven frukta, att en afvikelse från Rikets Ständers
i delta hänseende lillkännagifne grundsatser skall på opinionen utöfva ett
menligt inflytande, desto vådligare under närvarande tidpunkt, som dei förutan
den omständighet, att den förhöjda lull, hvilken af Rikets Ständer blifvit
fastslälld å åtskillige utifrån inkommande varor, ej förr än nästa år
vidtager, otvifvelakligt lärer för i år utöfver vanligheten öka importen, samt
med detsamma äfven behofvet af vexlar, och derigenom leda till så väl
större utvexling af Silfver från Banken, som äfven export deraf.
Alt emedlertid de till silfverköp företrädesvis anvisade årliga capitalafbelalningarnes
användande lill uppköp af Riksgälds-Contorets Obligationer
är stridande emot Rikets Sländers förut fattade beslut, i anledning a£
ofvanåberopade 2Ö:te punkt i Utskottets Utlåtande N:o 16, är klart, då derigenom
dessa tillgångar, i stället för att vara för deras hufvud-ändamål
tillgänglige, skulle, då de dertill kunde begagnas, vara liggande i papper,
ställde på längre betalnings-lider, och följaktligen af sådan beskaffenhet, att
deras snara indragning icke vore verkställbar utan förlust för Banken och
skada för Riksgälds-Contorets credit, hvilket jemväl Banco-Fullmägtiges
4
Banco-XJr skottets Be dukande Nio 120.
pluralitet synes Lafva insett, då densamma ej vågat att i denna del tillstyrka
antagandet af Motionnirens förslag.
För Utskottet visar det sig ock tydligt, att användandet af Bankens
ränte-vinster till inköp af Riksgälds-Contorets Obligationer , om än dervid
fästes det af Fullmägtige i andra punkten uppgifne inskränkande vilkor, eller,
”att då vid nästkommande Riksdag Bankens, efter afslutande räkenskap
^'egande behållning, utöfver det, till 5,ooo,ooo R:dr bestämda grund-eapitalet,
'at Riksgälds-Contoret öfverlemnas, dess bos Banken inköpte Obligationer
*’ovägerligen skola af Riksgälds-Contoret, derest sådant å Bankens sida belgares,
i stället för contant, uti liqvid (ill deras fulla capital-belopp, emotla”gas,
” skulle innebära en kränkning af det vid innevarande Riksdag förut fattade
beslut, hvarigenom Rikets nästblifvande Ständer blifvit förbebållne en fri
disposilions-rätt öfver Bankens då i behåll varande öfverskott, helst Rikets
nu församlade Ständer icke, på sätt Fullmägtige förutsatt, beslutat, all desse
öfverskott skola ”åt Riksgälds Contoret” öfverlemnas, utan det måste blifva
beroende på kommande Rikets Ständer att förordna om samma öfverskott,
sätt dem bäst synes, till allmänt nyttiga ändamål. I händelse af förslagets
antagande kunde emedlertid inträffa, att nästkommande Ständer, i stället
för påräknadt öfverskott af Bankens vinstmedel, ej egde annat att disponera
än de. af Riksgälds-Contoret ulgifne reverser på längre betalningstider; hvilket
lätteligen ledde dertill, att Rikets dåvarande Ständer, på grund af
deras rätt att till Statens behof eller allmänt nyttiga ändamål disponera
Bankens behållne vinst-medel, anbefallde desammas utbetalning
contant och deremot låto Riksgälds-Contorets af Banken inköpte Obligationer
hos Banken förblifva och öka antalet af de millioner, Riksgälds-Contoret
tillförene af Banken upptagit, utan att sedermera kunna dem återgälda.
Ehvad förslaget skulle antagas med eller utan de inskränkningar Banco-Fullmägliges
pluralitet tillstyrkt, anser följaktligen Utskottet deraf lätteligen
kunna och sannolikt skola framdeles uppstå den sammanblandning
med Rikets pein i inge-verk och dess skuld väsende, hvars förekommande anses
utgöra ett hufvudvilkor, för betryggande af Bankens förmåga att egne
förbindelser uppfylla och så medelst i värde uppehålla dess i landet gångbara
mynt. Fruktan för ett dylikt steg måste åtminstone förutsättas ho«
en allmänhet, som, under förflutna tider, mer än en gång sett likartade åtgärder
af Rikets Ständer vidtagas och af erfarenheten lärl inse de vådliga
följder, sorn under tidernas längd deraf uppstått; och en hvar lärer
Banco-Vr skottets Betänkande IV.o 120.
5
lä t* eligen finna, huru menligt en sådan opinion skall inverka på realisationens
lyckliga fortgång och Bankens förmåga alt kunna med understöd biträda
landets näringar.
Det menliga inflytande förslagets antagande, äfven med de af Fnllmäglige
tillstyrkte inskränkningar, skulle ega på handeln och näringarne, visar
sig än tydligare, om man besinnar, att, derest, antingen lill följd af ökad
eller jemnt underhållen export af jern, belåningen deraf under ett eller flere
år mindre begagnades, eller i följd af frisk omsättning och låga inhemska
varupris under samma tid lånebehofven något år minskades, samt
Fullmägtige, med föranledande deraf, till uppköp af Riksgälds-Contorets
Obligationer i större mängd, använde Bankens inneliggande obegagnade vinstmedel,
men lider sedermera inträffade med alldeles förändrade förhållanden,
eller hämmad jern-export och höjda varupris, hvarigenom uppstode ökad
utvexling af silfver, under ökade behof af lån för näringarne, Banco-Fullmägtige
omöjligen skulle kunna efter önskan biträda med lån, äfven emot
den bästa säkerhet och på de kortaste tider, hvarmedelst alltså tillintetgjordes
de fördelar, handlande och näringsidkare trott sig kunna påräkna af
Rikets nu församlade Ständers förut fattade beslut, angående hufvudgrunderne
för Bankens rörelse och förvaltning.
Uppå desse förenade skäl, samt med erinran tillika om den motsägelse
eller eludering af förut fattade beslut, sorn skulle uppslå derigenom, att en
innehafvare af Riksgälds-Contorets Obligationer skulle genom försäljning till
Banken erhålla deras fulla capital-värde, under det en annan innehafvare
af sådane Obligationer icke ens, emot skyldighet till snar återbetalning, kunde
i Banken få dem belånade lill mera, än go procent af deras capitalvärde,
och dä jemväl den pluralitet af Banco-Fullmägtige, som, på ofvanberörde
sätt, förslaget tillstyrkt, allenast i de fleste fall ansett åtgärden kunna
blifva oskadlig och i sin mon ledande till allmänt bästa;
finner Utskottet sig föranlåtet, alt i allo afstyrka bifall till det framställda
förslaget.
Några Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 8 April 1335.
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: ''Herr Nordenankar synes med sin motion
hafva åsyftat, dels att förekomma en, i följd af 1 ealisationen, befarad minskning
i rörelse-capitalet, och dels att uppehålla värdet af Riksgälds-Contorets
6 Banco -Ur skottets Betänkande N:o 120.
Liand allmänheten utelöpande Obligationer. Oaktadt den obestiidliga fördelaktigheten
af dessa med motionen sålanda åsyftade resultat, har jag dock,
lika med Banco-Utskottets pluralitet, funnit högst betänkligt att tillstyrka
ovilkorligt bifall till densamma. Men jag har deremot föreställt mig, alt,
genom vissa modificationer uti det af Motionairen framställda förslag, hans
syftemål i det närmaste skulle vinnas, utan ringaste våda för realisationens
bestånd eller någon afvikelse från de vid innevarande Riksdag stadgade
grunder för Bankens framtida rörelse och förvaltning. Jag har i sådant
afseende inför Utskottet föreslagit, att, för det af Motionairen uppgifna ändamål,
endast Bankens behållna vinstmedel skulle få användas, så vida ett
betydligare belopp af desamma icke kunnat under en längre tid, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, begagnas lill utvidgande af Bankens
lånerörelse eller till förstärkande af dess metalliska cassa. Likaledes
liar jag ansett, ali en viss maximi-summa borde bestämmas, hvarutöfver
något af vinst-medlen icke finge till upphandling af Riksgälds-Contorets OLligationer
vara på en gång användt, på det alt icke hela beloppet af Butikens
behållna vinst måtte vid en kommande Riksdag utgöras af dylika OLligationer;
i hvilket fall anledning icke torde saknas till den inom Utskottet
yttrade farhågan, att Rikets då sammanträdande Ständer icke skola
åtnöja sig med allenast dessa Obligationer, istället för den uti Bankens vinstmedel
påräknade contanla tillgång, till Stats-behofvens fyllande. Dessutom
kunna sådana förhållanden äfven dessförinnan inträffa, hvarunder BancoSlyrelsen
varder nödsakad att, för silfver-utvexlingens underhållande, realisera
de af Banken inköpta Obligationerne. E11 då möjligen ound viklig försäljning
eller pantsättning af ett alltför betydligt belopp af dessa Obligationer
skulle obestridligen komma att på ett högst menligt sätt inverka på desammas
värde och credit, samt upphandlings-operaliouen följaktligen mera
skada än gagna Riksgälds-Conloret. Vidare har jag trott, alt, derest Bankens
uti berörde räntebärande papper nedlagda vinst-medel skulle kunna,
med ömsesidig fördel för Banken och penninge-rörelsen, inom landet användas,
i låneväg, Banco-Styrelsen borde vara berättigad alt, i sådan händelse,
för delta med Bankens egentliga rörelse mera öfverensstämmande ändamål,
med nödig urskiljning, föryttra ifrågavarande Obligationer. Slutligen
har jag ansell högst nödvändigt, att Rikets Stunder måtte bestämdt förklara,
att de af Banken uppköpta Obligationerne skola, vid nästa Riksdag,
såsom liqvid för Bankens behållna ränte-vinst, af Stats- eller RiksgäldsVerken
ovägerligen emotlagas eller ock inlösas.
Bt.n;o-Ui ikattets Be ånka tide \’:o 110.
7
Dessa mina åsigter hafva dock icke blifvit gillade af JBunco-UlskoUet,
hvilket förkastat så väl Heil Nordenankars motion, som mitt i anledning
deraf framställda förslag. Jemte anmälan af min reservation emot delta
Utskottets beslut, har jag derföre, under uttrycklig förutsättning, att de,
inom Borgare- och Bonde-Stånden, väckta frågorna om förökning af Riksgälds-Contorets
Creditiv uti Banken komma att förfalla, ansett mig böra underställa
Rikets Högloft. Ständers vidare bepröfvande samma förslag, deruti jag
tillstyrkt, att Rikets Ständer, med anledning af Herr Nordenankarsnu ifrågavarande
motion, måtte falla följande beslut:
"I händelse Bankens behållna räntevinst för innevarande år, och
de kommande åren intill nästa Riksdag, icke skulle, på ett sätt,
öfverensstämmande med de af Rikets nu församlade Ständer i sådant
afseende stadgade grunder, kunna användas, hvarken till förstärkande
af Bankens metalliska cassa eller till utvidgande af dess
lånerörelse, äro Banco-Fullmägtige berättigade att, till uppköpande
af Riksgälds-Contorets bland allmänheten utelöpande Obligationer,
begagna den, enligt afslutade räkenskaper, uppkomna och för Bankens
lånerörelse och silfvert! t vexling' icke disponerade behållning
af Bankens vinstmedel, hvarvid dock bör iakttagas:
1:0, att, af omförmälde vinstmedel, ett belopp, öfverstigande 5o,ooo
R:dr banco, under en tid af minst 3:ne månader, icke kunnat utgå
hvarken i låneväg eller lill metalliska fondens förökande,
ulan af sådan orsak varit i Banken innestående;
2:0. att, till upphandlig af ofvanberörde Obligationer, en större summa
än högst 5oo,ooo R:dr banco icke får, af Bankens behållna
räntevinst, på en gång, vara använd; och
3:o. alt, enär tillfälle till dessa medels begagnande för Bankens lånerörelse
åter erbjuder sig, och sådant, utan förlust för Banken, ske
kan, eller om desamma för realisationens vidmagthållande erfordras,
skola Fullmägtige ega att de sålunda uppköpta Obligationerne,
så vida de icke af Riksgälds-Contoret inlösas, försälja på det
sätt, som Fullmägtige finna på en gång mest fördelaktigt för Banken
och minst menligt för nämnde Contors credit.
I sammanhang med della beslut torde Rikets Ständer böra bestämdt
förklara och förordna:
att de Riksgälds-Contorets Obligationer, som, i följd häraf, kunna
varda för Bankens räkning uppköpta, icke vid något tillfälle få inberäknas
uti den för Banken bestämda grundfond af 5 millioner
8
Bnncos-XJIskott ts Memorial A':o i2t
Riksdaler, samt att desamma således alltid böra anses såsom en
delta Verks behållna räntevinst; i hvilken egenskap de också vid.
den liqvid om denna vinst, som, enligt Rikets nästsammanträdande
Ständers beslut, kommer att uppgöras, skola af Stats- eller
Riksgälds-Verken ovägerligen inlösas eller emottagas.”
Uti denna reservation har Herr Friherre Stiernstedt sig förenat.
Herr Prosten Astrand har äfven reserverat sig emot Utskottets beslut.
N:o i2t
Ankom till £xp.-Utsk. den 9 April
Memorial, med öfverlemnande af förslag till samman jemkning af
Riks-Ståndens beslut _, i anledning af Memorialen N.ris 84
och 88.
Af de från samtlige Riks-Slånden lill Utskottet ankomne ProtocollsUtdrag,
med underrättelse om Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets
Memorial JNT;ris 84, nied förslag lill Instruction för Rikets Ständers
Revisorer öfver Banco-Verket, samt 88, med förslag till åtskillige förändringar
i 1 Art. af i83o års Bancm-Reglemenle, inliémtas, dels att Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet förstnämnde Memorial bifallit,
med den af Utskottet i Utlåtandet N:o roj) tillstyrkta förändring, att
mom. d i §. 3 af förslaget skulle gifvas följande redaclion: '”alt öfver sådane
frågor, derom Fullmägtige kunna vilja med Revisorerne rådgöra, sina åsigter
och utlåtanden Fullmägtige meddela,v dels ock att sistnämnde Riksstånd
bifallit Memorialet N;o 88, med antagande af den i Utlåtandet N:o
iro tillstyrkta förändring, att i punkten 2, morn. t, slutorden: "så vida Rikets
Ständers beslut derigenom icke motverkas eller upphäfvas," utbytas emot
orden: ’sä vida de icke strida emot Rikets Ständers beslutJ’ samt att
Välloflige Borgare-Ståndet gillat samma Memorial, endast med den olikhet,
att slutorden uti punkten 2, mom. 1, skola blifva, i stället för de af Utskottet
-
Bntiee-Utikottets Memorial Nio ut.
»'kolfet föreslagna följande: ”sä vida Banco-Fullmägtige finnaj att dessa föreskrifter
icke strida emot Rikets Ständers beslutmen alt deremot Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt Högvörd. Preste-Ståndet, med bifall i öfrigt
till förenämnde Memorial, förklarat, alt 3 och 7 §§. i Memorialet N:o 84 samt
aldra punk ten i Mern. N:o 88 skulle erhålla den lydelse, sorn blifvit föreslagen af
Herr Stuart uti dess, Utlåtandena N:ris 109 och ilo åtföljande reservationer.
Enär sålunda 2:ne Eiks-Stånd bifallit Utskottets Memorial N:o 84,
med den i Utlåtandet N;o 109 föreslagna förändring, anser Utskottet sig
Jböra inbjuda öfrige arne Riks-Stånd, Högloflige Ridderskapet och Adeln och
Högvördige Preste-Ståndet, alt i samma mening sig förena.
Antages icke denna inbjudning, föreslås till omröstning i förstärkt
Banco-Utskott följande proposition:
Den, sorn bifaller Banco-Utskottets Memorial N:o 84» med den förändring,
sorn innefattas i Utskottets Utlåtande N:o 10g, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Hej;
Vinner Nej; anses Rikets Högloflige Ständer hafva bifallit omförmäb
de Memorial N:o 84, med dea förändring, att, i stället för mom. c. och rf.
å §. 3, skall insättas följande:
"c. alt, derest något skulle finnas vara försummadt elier eljest kräfva
rättelse, härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet, och derjemte hos Rikets
Ständer förhållandet anmäla samt föreslå de åtgärder, sona, till vinnande
af behörig verkställighet eller lättelse härutinnan, anses böra vidtagas;
d. att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af Fulimägtige eller Bankens Embets- och Tjenstemän, att
Revisorerne anse åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
e. att öfver sådana frågor, derom Fulimägtige kunna vilja med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och Utlåtanden Fulimägtige meddela; kommande,
i händelse af bifall härtill, dels mom. e. och f. i §• 3 af Memorialet
N:o 84, att betecknas med f. och g.; dels ock utur §• 7 i samma Mer
morial att utgå den der upptagna mening; ”varande det Revisorerne derjemte
— — —• åtal föranleda.”
Hvad dernäst beträffar Riks-Ståndens beslut i anledning af Memorialet
N;o 88, så följer af det sammanhang dessa Memorial med hvaranT
dra ega alt, derest ofvannäinnde inbjudning antages, måste ock godkän
Bik,
eill R. St. Prof. 1834 och 1835. 6 Sami. t Afä. i Bundet. -1
resta Häftet. 3
lö
BrwcoUtskott ts Memorial Nio m.
nas Utskottets förslag till mom. i punkten 2 i Memorialet N:o 88, dock
antingen med den af Utskottet tillstyrkta eller den af Välloflige BorgareStåndet
beslutade redaction.
Och förmodar Utskottet, att, såvida sjelfva saken gillas, jemväl 2.'ne
Riks-Stånd skola med Hedervärda Bonde-Ståndet sig förena om bifall till
Utskottets redaction.
Men skulle, i anledning af inbjudningen vid Memorialet N:o 84. icke
erhållas 3:ne Riks-SLånds bifall å Utskottets förslag till §. 3. i samma Memorial,
med den i Utlåtandet rot) uppgifna förändring, eller ock vid anställd
omröstning i förstärkt Utskott öfver den här ofvanupptagna proposition,
Ja vinna, får Utskottet föreslå lill omröstning i förstärkt Utskott följande
proposition:
Den, som bifaller Banco-Utskottets Memorial N:o 88, på det sätt, att
punkten 2 mom. 1 förändras lill följande lydelse: ”jemte det Fullmäktige
gro skyldige att åtlyda de befallningar och föreskrifter dem meddelas af
Rikets Ständer eller deras Banco-Utskott i de fall, der Rikets Ständer åt
detsamma lemnat afgörande rätt, skola Fullmägtige ställa sig till efterrättelse
de af Rikets Ständers Revisorer, enligt §. 3 i deras Instruction, meddelade
föreskrifter, ”såvida de icke strida emot Rikets Ständers beslut” röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej; komma slutorden i berörde 2 punkt mom. 1. att blifva
följande: ”så vida Banco-Fullmägtige finna, att dessa föreskrifter icke strida
emot Rikets Ständers beslut.”
Skulle åter, vid omröstning i förstärkt Utskott öfver den här ofvan föreslaga
proposition i anledning af Riks-Slåndens beslut vid Memorialet N:o
84. Nej vini a och sålunda bifallas den af Höglofiige Ridderskapet och Adeln
samt Högvördiga Preste-Slåndet i samma Memorial beslutade förändring,
lärer ock, till följd deraf, bifallas den förändrade redaction., dessa
Riks-,Stånd ansett böra ega rum i Memorialet N:o 88; och alltså, med uteslutande
af första mom. 2 punkten i sistnämnde Memorial, 2:dra mom. af
denna punkt erhålla följande redaction:
”Fullmägtige kunna ej i och för deras befattning vid Banco-Verket
emottaga befallningar af någon annan än Rikets Ständer och deras Banco-Utskott,
i de fall detsamma eger att föreskrifter å Rikets Ständers vägnar
meddela. Varande Fullmägtige för deras befattning Rikets Ständer,
Banco-Utskottet, och de emellan Riksdagarne sammanträdande Revisorer
Biwc o-Vts kottet t Memorial 1\JU> lia
allena redo skyldige, och kunna icke derför, utan efter deras beslut, eller
ock emellan Riksdagarne och Revisionerne, af Rikets Ständers Justitia?-Ombudsman
i laga ordning till ansvar ställas.1'
Stockholm den 8 April 1835.
N:o 122.
Ankom till Ex,p.-Utsk. den 9 April,
Memorial, till svar å de ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet ankomne
återremisser ä Utskottets Betänkande N.o g8 samt Memorialen
JV:ris 100, 111 och u6.
Från Välloflige Borgare - Ståndet äro lill Utskottet återremitterade
Betänkandet N:o g8, i anledning af Herr Rosenblads förslag lill reglementariska
föreskrifter, angående Sedelslockens framtida beräkning, samt Memorkilen
N:ris roo, lii och i 16 , med förslag, dels till reglementariska
stadgande!!, motsvarande 4 Afd. af Art. 3, dels till reglementariska stadganden,
motsvarande i Afdeln. af Art. 5, dels till vissa förändringar i de
föreskrifter, som innefattas i 2 Afdeln. af sistnämnde Ali. i i83o års Banco-
Reg lera en te; och får Utskottet, i anledning häraf, vördsamt tillkännagifva,
att så väl förstnämnde Betänkande som öfrige oraförmälde Memorial redan
vunnit bifall af öfrige 3:ne Riks-Slånd; hvadan något ytterligare Utlåtande
från Ullkottets sida, i anledning af de inom Vällofl. Borgare-Ståndet
vid samma Betänkande och Memorial gjorda anmärkningar, icke erfordras.
Stockholm den 8 April i835.
Banco-Vt skott ett Memorial N:o ia3.
N:o 123»
Ankom till Exj>..~XJtsk. den 9 Aptit.
Memorial» med öfverlemnande af förslag till Instmction för Rikets
Ständers Banco-Utskott vid nästkommande Riksdag.
Till fullgörande af den» i 10 af Banco-Utskottets nu gällande In»
■struction» Utskottet tillhörande skyldighet alt» under fästadt afseende å de
angående Baneo-Verfcet vidtagne Författningar» hos Rikets Ständer föreslå
Instmction för Banco-UtskotleS vid nästföljande Riksdag, har Utskottet till
granskning företagit de stadgande», hvilk» innefattas i Utskottets nuvarande
Instruction, samt dervid funnit någre andra hufvudsak liga röt ändringar icke
erfordras, än som blifva en följd af Rikets Ständers beslut» dels om
närmare förklaring af de ärenden, hvilka i Banco-Verket böra hemliga hållas,
dels af de förändrade förhållanden, hvilka inträffat derigenom, att den
af Rikets sist församlade Ständer beslutade realisationen nu mera gått i
verkställighet, dels ock af det fullständigare uppdrag, sorn vid innevarande
Riksdag blifvit Baneo-Fulimäglige leronadt i afseende på Bankens nya
organisation.
Med iakttagande af hvilka förändringar Utskottet får till Rikets Ständers
pröfning och stadfästelse öfverlemna följande
Förslag
tilt
Instmction för Rikets Ständers Banco-Utskott vid
nästkommande Riksdag.
§■• 1-
Ledamöterne af Utskottet skola vid deras inträde lifligen aflägga sam*
Med sina namn underteckna följande ed: ”Jag —- — —, utsedd alt vara
Ledamot af Rikets Ständers Banco-Utskott, forpligtar mig härmedelst att
doldt och förtegadt bålla hvad sorn rörer enskilda personers förhållanden
till Banken, eller för öfrigt,, i afseende på detta Verks förvaltning, enligt
Rikets Ständers beslut, tyst vara bör, så saunt mig Gud hjelpe till lif och
Banco-Urskotteti Memorial A?;r. ia3.
»3
Enahanda ed skall ock af den hos Utskottet anställde Cancellie-Retjeningen
afläggas,
§•
Utskottet eger att vid dess första sammanträde emottaga följande berättelser
, nemligen :
ilo af Banco-Fullmägtige, dels om Bankens tillstånd och rörelse i
sin helhet, dels ock om förvaltningen af Tumba Pappersbruk;
2:0 af Direclionerne för Discont-Verk et i Stockholm samt Uåne-Contoren
i Götheborg och Malmö, om dessa Discont-Inrätlningars rörelse.
3:o af Commissariatet eller Bankens Under-Styrelse, om den, samma
Styrelse, äfvensom Departemental-Styrelserna åliggande förvaltning;
4:o af Revisions-Comraissarien eller Chefen för Revisions-Afdéluingen;
och
5:o af Bankens Fiscals-Embete, om de till hvarderas befattning hörande
ämnen; åliggande det Utskottet att förstnämnda Berättelse, jemte öfriga
upplysningar, till befordrande af en fullständig kännedom om Bankens
ställning vid Riksdagens början, Rikets Ständer skyndsamligen meddela.
§ 3;
Vid Utskottets öfverläggningar, så väl angående ändring 1 redan gjorda
Författningar, som nya Författningars föreslående, åligger det Utskottet,
att i det nogaste följa Banco-Inrättningens hnfvud-grunder, ursprungligen
intagna i Rikets Ständers Beslut och Förordning om Banken , af den 22
September 166S, samt numera, efter de förändringar närvarande förhållanden
påkallat, bestämda genom de af Kongl. Maj:t oell Rikets Ständer år
i82o faslställda Lagar, angående Mynt-bestämningen, oeh för Rikets Stäm»
ders Bank. Varande det Utskottet uttryckligen förbjudet, att ©medelbart
till öfverläggning upptaga något, som syftar till rubbning eller förändring
i dessa Bankens hufvud-grunder.
$• 4-
Vid den UlskoLtet åliggande undersökning och granskning af BancoVerkets
tillstånd, oeh huru detsamma, efter nästförflutne Riksdag, styrdt och
förvaltadt blifvit, bör Utskottet med synnerlig uppmärksamhet följa de
Banco - Styrelsens åtgärder, som afse Siifyer-utvexlingens fortgång och
bestånd,
'4
Baneo-JJt sint tits Memorial Ar;o 125.
Efter fulländandet af denna granskning, skall Utskottet, pä sätt uti
3a §. Riksdags-Ordningen föreskrifves, Berättelse deröfver till Rikets Ständer
afgifva, och i sammanhang dermed yttra sig, huruvida Utskottet anser
Fullmäglige höra för deras förvaltning tillerkännas decharge, eller om anmärkning
förekommit af den beskaffenhet, att Utskottet funnit åtal i anledning
deraf böra anställas.
§. 5.
Sedan Utskottet noga granskat de förslag till en ny organisation af
Banco-Verket samt till reglering af den vid detta Verk erforderlige tjenstemanna-personal
och dess löne-vilkor, som Banco-Fullmägtige vid innevarande
Riksdag fått sig uppdraget att, enligt antagne och bestämda hufvudgrunder,
låta utarbeta, skall Utskottet, som jemväl bör taga en fullständig
kännedom om den då redan vunna erfarenheten om dessa forslags fördelaktighet
och ändamålsenlighet, desamma, med deruti möjligen nödiga och
nyttiga ansedda ändringar och tillägg, till Rikets Ständers pröfning och
fastställelse Öfverlemna. Börande Utskottet dessutom, i sammanhang härmed,
pröfva och lill framtida efterrättelse fastställa de genom Fullmägtiges
försorg uppgjorda förslag till redovisnings- och tjenstgörings-ordningar för
Bankens serskilda Afdelningar och Contor.
§• 6,
Rörande sådana administrativa, oeconomiska, eller räkenskaps-ärenden,
som endast afse tillämpning af redan utaf Rikets Ständer gifna stadganden,
eger Utskottet att med Rikets Ständers rätt besluta och förordna , hvarvid
Riksdags-Ordningens 38 §. länder till efterrättelse.
Öfver anbud och ansökningar, som af Banco-Discontens gäldenärer
bos Utskottet kunna blifva gjorda, i fråga om accord, har Utskottet att definitivt
besluta, så vida dervid blott afses förlängning i den föreskrifna tiden
för skuldens betalande, utan minskning eller afskrifning å sjelfva fordrings-beloppet;
hvaremot, om verklig afkortning å capital- eller räntefordran
anses böra få ega ruin, sådant skall af Utskottet till Rikets Ständers
slulliga pröfning och afgörande anmälas.
Sä skall ock, i allt hvad som afser upp- eller utlåning genom Banken
, eller de utstakade allmänna grunderne för Verkets förvaltning
och Styrelse, eller nya anslags beviljande, eller balancerade fordringars
Banco-Uiskottits Memorial flj:o 123.
afskrifning 1 räkenskaperne, intet förordnande af Utskottet meddelas utan
Rikets Ständers föregående bifall; hvadan Utskottet åligger att, i afseende
på de förändringar, som i dessa ämnen kunna pröfvas nödige, ingå medi
utlåtande och förslag till Rikets Ständer, iakttagande dervid, uti dess tillstyrkanden,
den öfverensstämmelse med hufvudgrunderne för Banco-Inrättuingen,
hvilken uti 3 §• här ofvan finnes föreskrifven.
§• 7-
Utan Rikets Ständers vetskap och samtycke må icke någon ny Stat
eller Lön vid Ranco-Yerket fastställas. Med tillsättning af Tjenstemän eller
Betjente derstädes eger Utskottet ej heller alt sig befatta, utan hör sådant
besörjas af Fullmägtige, under vedel börligt ansvar inför Utskottet, som,
uppå inkommande besvär, eger piöfva, huruvida någon i dess tillständiga
befordran kunde vara för när skedt, samt den, som lidande befinnes, till
rättelse förhjelpa.
§. 8.
Utom den aflöning, som för Utskottets Betjening, i likhet med hvad
för Betjeningen vid Rikets Ständers öfrige Utskott eger rum, fastslälles, och
af de till Riksdags-koslnadernes bestridande anslagne medel utgår, eger Utskottet
att, vid slutet af Riksdagen, lör den Tjensteman vid Banko-Verket,
sorn, jemte sin egentliga befattning, har sig uppdraget att ordna, registrera
och vårda Banco-Utskottens och Revisorernes handlingar och protocoll, bestämma
en efter tiden och handlingarnes vidlyftighet afpassad vedergällning,
hvilken å Bankens omkoslnads-räkning anordnas. Men derest någon gratification
för öfrigt skulle anses oundgänglig, bör densamma, i öfverensstämmelse
med stadgandet uti ofvanstående §. 6, Rikets Ständers pröfning och
godkännande underställas.
§• 9-
Sådane reglementariska föreskrifter för Bankens rörelse och förvaltning,
som härleda sig från Rikets Ständers eller Utskottets under Riksdagens
lopp fattade beslut, skola af Utskottet hos Rikets Ständer till deras
fastställelse anmälas; hvarefter UlskoLtet bör i ett helt sammanfatta och utlärda
det Reglemente, som, efter Riksdagens slut, si-all vid Bankens förvalt
uing
tjena lill efterrättelse. De föreskiiller, sorn gemensamt böra gälla för
Bmco-TJiskotffts Bct.hikttalc ,\;a u4>
Rikets StimrJers Banco- och Riksgälds-Verk, skola, innan de varda Fullmäktige
meddelade, till vinnande af nödig enhet, undergå justering inför Rikets
Ständers Stats- och Banco-Utskott, antingen serskildt eller vid sammanträde
dem emellan.
§• io
Utskottet
åligger att, före Riksdagens slut, under fästadt afseende å
de angående Banco-Verket vidtagna Författningar, hos Rikets Ständer föreslå
Instructionen för Banco-Utskottet vid den nästpåföljande Riksdagen, hvilken
Instruction, sedan den af Rikets Ständer blifvit pröfvad och fastställd,
kommer att tjena till efterrättelse, intilldess Rikets Ständer, efter Utskottets
börande, någon förändring derutinnan besluta.
Stockholm den 8 April i835.
N:o 12/f”
Ankom till Exp.-Utsk. dea g ApriL
Betänkande, i anledning af Herr Grefve Frölichs motion, att af
den i Banken, för fastighets-inteckningar A landet, af satta
summa endast de af Sveriges Allmoge må kunna blifva delaktige,
hvilkas hemmansdelar icke uppgå till ett värde af
10,000 R:dr banco.
Uti en från Hogloflige Ridderskapet och Adeln tili Utskottet remitterad
motion, har Herr Grefve Frölich, David, fästat uppmärksamhet derå,
att Hvpotheks-Föreningar ieke gerna hvarken borde eller kunde ibland sig
upptaga de mindre jordbrukarne, men att en utväg borde beredas dem af
Allmogen, som icke, med ett ininiini-belopp af io.ooo R:dr banco taxeringsvärde,
kunna inträda i sådane föreningar, att erhålla lån med nedsatt ränta,
hvilken utväg, efter Herr Grefvens tanka, funnes deruti, att öfrige jordegande
classer afstode devas rätt att med Allmogen tälla om lån i Rikets Ständers
Bank af de medel, som i egenskap af capital-afbetalningar inflyta å fastighets-lånen
4 och 5 procent, hvilka medel, enligt Rikets Hogloflige Ständers
-
Baneo-Utskottets Betänkande "Nto ia4-
>7
ders vid förra oell denna Riksdag fattade beslut, skola åter på fastigheter
Utlånas intill nästa Riksdag, emot 4 procents ränta och 2 procents afbetalning;
till följd hvaraf Herr Grefven, under åberopande af 56 §. Riksdagsordningen,
såsom ett tillagg till hvad Rikets Ständer i afseende på nämnde
utlåning redan beslutat, föreslagit att, i stället för den 14 Art. 4 Afdeln.
35 af i83o års Reglemente intagna föreskrift, måtte stadga.', alt ”af de för
lästighets-inleckningar å landet afsatte 4 procent endast de af Sveriges Allmoge
kunna blifva delaktige, hvilkas hemmansdelar icke uppgå lill 10,000
R:dr banco eller deröfver, samt då för öfrigt den erbjudna panten finnes
med Författningarne enlig och innebär för Ranken nödig säkerhet.”
Varande vid denna motion bifogade yttranden af Herr af Billbergh,
J. P,, Herr Gunther, C., Herr Stuart, C, och Herr Dalman, F. IV.,
hvaraf inhemtas, att den förstnämnde biträdt Motionairens mening, dock
så, alt det föreslagna stadgandet borde tillämpas blott för de provincer,
inom hvilka Hypotheks-Föreningar bilda sig, samt under önskan tillika,
dels alt orden ”af Sveriges Allmoge’’ måtte utbytas mot ordet "Fastighetsegare,
” dels att Utskottet ville eftersinna, om icke minimi-summan af
10,000 R:dr vore för hög och borde bestämmas till endast 5ooo R:dr;
hvaremot öfrige ofvanbemälde Ledamöter motionen i allo bestridt.
Då Rikets Ständer, vid fastställandet af hufvudgrunderne för Bankens
rörelse och förvaltning, beslutat, att fastighets-lånen från Banken må fortfara,
med den enda förändring, att, i stället för det af Rikets sist församlade
Ständer såsom maximum antagne belopp, 4>77°>939 R:dr 5 sk. 7 rst.,
summan må i rundt tal antagas lill 4>7bo,ooo R:dr, och genom 35 §. i 4
Ärt. 4 Afdeln. af i83o års Banco-Reglemente en hvar i Sverige bosatt och
under Svenska Lagarne lydande medborgare förklarats berättigad att af
Fastighets-Låne-Fonden kunna erhålla delaktighet, allenast den erbjudna
pantén finnes med Författningarne enlig och innebär den för Banken nödiga
säkerhet, kan ifrågavarande motion, efter Utskottets öfvertjrgelse, ej bifallas,
utan en högst väsendtlig rubbning i hvad Rikets Ständer förut under
innevarande Riksdag beslutat, i afseende på Bankens fastighets-belåning.
Vid detta förhållande och då dessutom Banco-Fullmäglige, hvilkas
Utlåtande i ämnet är vordet af Utskottet infordradt, jemte flere emot förslaget
anförde skäl, förmält, att den länge åsyftade och nödige ansedde förjainskningen
af Banco-Verkets Tjenstemanna-personal och förvaltnings-kost
-
H/Adng till R, éSr. Vrot. 1834 00^ i835. 6 Sami. 1 Aji. 3 Bandet»
i.sta Häftet. / 3
i8
Banco-Uishttets Memorial iV;o ra5.
»ad skulle genom motionens antagande till en del komma alt motarbetas,
finner Utskottet sig ej kunna till Herr Grefve Frölichs ifrågavarande
motion tillstyrka bifall.
Stockholm den 8 April j835.
N:o I2&.
Ankom till Exp.-Utsk. den 9 April.
Memorial, mecl öfverlemnande af j örslo g till reglementariska föreskrifter
, i anledning af Rikets Ständers beslut om foliiajgifts
erläggande till Banken af privata Assignanter.
Sedan Rikets Högloflige Sländer, enligt förstärkta Banco-Ulskottets
Memorial N:o 4&> i anledning af 17 punkten i Banco-Ulskottets Utlåtande
N:o i6j förklarat, att privata assigne! ings-rätligheten i Banken må Lills vidare
få fortfara, emot en afgift af 4 R-'dr Banco för hvarje folium om ho
rader af den löpande räkningen, med förbehåll tillika, att den minsta algiften,
som för hvarje år beräknas, hlifver Tjugu R:dr banco, motsvarande
5 folier, har Riksdags-Fullmägtigen för Fahlu Bergslag, Herr Bruks-Palrooen
E. E. Falhem, i egenskap af Ledamot uti Banco-Utskottet, derstädes
väckt motion, att bestämmas måtte, huru oeh på hvad sätt de, sorn förut
(utan folii-afgift) innehaft aSsignerings-rätlighet på Banken, men nu mera
ej vilja af denna rättighet sig begagna, må kunna varda befriade från sådan
afgifls erläggande.
Uti häröfver infordradt Utlåtande hafva Banco-Fulfmägtige, med antagande
af den åsigt Bankens Commissariat i ämnet yttrat, förklarat, att
då, enligt allmänt erkänd regel, icke någon Författning kan ega retroactiv
verkan, minst när 3:dje mans rätt på ett eller annat sätt derigenom förnärmas,
kunde den fastställda folii-afgiften icke rättvisligen alfordras do
Assignanter, hvilka låtit öppna assignerings-räkning: i Banken före ilen dag
ifrån och med hviken, enligt den Kungörelse som sannolikt vore att förvänta,
beräkningen af berörde afgift k om me alt vidtaga, sä framt de innan
nämnde dag icke allenast hos Commissariatet skiiflligen anmäla, det
de ämna upphöra med sin assignering å Banken, och dervid tillika uppgifva
beloppet af simi utevarande assignationer, ulan ock, derest det icke
förut skett, på sina räkningar i Vexel-Banken insätta detta belopp eller
fyllnaden deruti, så alt någon fortsättning af räknmgarnes credit icke korn
-
Baiico-Utskotteis Memorial Xio 125.
>9
ra er i fråga, helst det icke beror af Assignanterne sjelfva, utan af assignationernes
innehafvare, att förr eller senare till inlösen i Banken presentera
de utelöpande assignalionerne, och det skulle blifva alltför mycket betungande
för räknings-hafvaren, om han nödgades i folii-afgift et lägga 20 R:dr
banco årligen, så länge hans räkning stod öppen i Bankens Bok, men att,
till förekommande af missbruk och elusion af Författningen å Assignanlens
sida, medelst assignationers anlidaterande eller för liten insättning, vid anmälan
om assigneringens upphörande och så vidare, tillika borde stadgas,
att den räkningshafvare, som, af hvilken orsak och i hvad ändamål som
helst, efter ofvanberörde dag insätter eller later insätta penningar på sin
räkning, och såmedelst fortsätter densamma, icke kan undgå att för det år
sådant skett betala deri fastställda folii-afgiften.
Hvarjemte Fullmägtige, då sannolikt inträffar, alt flere eller färre
af dem, som fortsätta deras assignerings-räkniugar i Banken, eller låta öppna
sådane efter den dag då folii-afgiften vidtager, sedermera, förr eller
senare, vilja dermed upphöra och tyckas böra hafva dertill rättighet, utan.
att i en obegränsad framtid belastas med en afgift, ifrån hvilken det icke
står i deras förmåga att sig befria, så vidt det skall hero af de utelöpande
assignationernes mer eller mindre snara inlösen i Banken, hemställt, att
jemväl dessa Assignanter, då de fullgjort hvad ofvan är vordet nämndt
innan utgången af det år, då de inställa sin assignering å Banken, må åtnjuta
befrielse från folii-afgiftens erläggande.
Med fästadt afseende å hvad sålunda anfördt blifvit, och under iakttagande
af hvad Rikets Högloflige Ständer redan, på sätt förenämndt är,
genom omröstning i förstärkt Banco-Ulskott beslutat, får Utskottet härigenom
föreslå, att å lämpligt ställe i nu upprättande Banco-Reglemente må
intagas följande föreskrifter:
1:0. Privata assignerings-rättigheten i Banken får tills vidare fortfara,
emot en afgift af 4 R?dr banco för hvarje folium om 4° rader
af den löpande räkningen; och blifver minsta afgiflen, som för
hvarje år beräknas, 20 R:dr banco, motsvarande fem folier;
2:0. Ej mindre de privata Assignanter, sorn hafva räkning i Banken
före den dag ifrån och med hvilken, enligt utfärdande Kungörelse,
beräkningen af berörde afgift kommer att vidtaga, men dessförinnan
hos Bankens Under-Styrelse skriftligen anmäla, att de
ämna upphöra med sin assignering på Banken, än äfven de, som,
elter den dag då folii-afgiften vidtager, fortsätta deras assignerings
räkniugar
i Banken eller der låta öppna sådane, men framdeles
Banee-JJtskpttett Memorial N:o ta5.
vilja dermed upphöra, och derom göra anmälan före utgången
af det år, då de sin assignering på Banken inställa, varda ifrån
omförmälde afgift befriade, derest de, vid anmälandet af assigneringens
upphörande, tillika uppgifva beloppet af sina utevarande assignationer
och då, så vida det icke förut skett, samma belopp,
eller skillnaden deruti, på deras räkningar i Vexel-Banken insätta;
hvaremot bemälde Assignanter, om de sedermera, af hvilken orsak
och hvad ändamål som helst, insätta eller låta insätta penningar,
på dessa räkningar böra betala den fastställda folii-afgiflea
för det år, sådan insättning egt rum.
Stockholm den 8 April i835.
STOCKHOLM, i835, hos J. A. Wiu»es
BnHco-Ut,kottets Utlåtande A’:o i;6.
i
N:o 126.
Ankom till Exp.-Utsk. den i4 April.
Utlåtande, i anledning af de, inom s:ne Riks-Stdnd, framställde
och till Utskottet remitterade anmärkningar emot Utskottets,
i Memorial N:o tis, afgifne förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande Af deln. 1 af Art. 4 t83o års
Banco-Reglemente.
Emot ifrågavarande, af Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet godkända, förslag liar, inom de 2:ne öfrige Riks-Stånden,
enligt Protocolls-Utdrag, som från Högloflige Ridderskapet och Adeln, dea
5 innevarande månad, samt från Välloflige Borgare-Ståndet, den 28 nästlidne
Mars, till Utskottet ankommit, hufvudsakligen blifvit anmärkt:
Uid Fjerde punkten,
af åtskilige Ledamöter inom sistbemälde 2:ne Riks-Stånd, att, i enlighet
med hvad de emot denna punkt af förslaget afgifna reservationer innehålla,
något så beskaffadt förbud, som i senare mom. af densamma blifvit
föieslaget, i afseende å utgifvandet från Banken af silfver-plantsar och
utländske myntsorter, i stället för Svenskt myntadt silfver, icke borde stadias,
utan deremot åt Banco-Sljuelsen öfverlemnas, att, då densamma, efter
serskild pröfning för hvarje fall, funné sådant, med afseende å förekommande
omständigheter, lämpligt och för Banken fördelaktigt, kunna låta,
i stöllet för Svenskt silfvermynt, från Banken, i utvexling mot dess sedlar,
utgifva silfvei-plantsar eller någon i densammas förråd befintlig utländsk
myntsort, under iakttagande likväl, att ett belopp, motsvarande den för
Svenska myntet fastställde slagskatt afdrag* s och för Bankens räkning innehålles.
Härförutan har, rörande ifrågavarande ämne, blifvit yrkadt, af
någre Ledamöter inom Välloflige Borgare-Ståndet, att, vid utlemnande från
jBinken af plantsar och utländske silfvermynt-sorter, ej blott den så kallade
slagskatten, utan ett hela den med myntningen förenade kostnad motsvarande
belopp måtte innehållas; äfvensom utaf en Ledamot af Höglofli,
ga Ridd erskapet och Adeln, alt då, vid bokföringen i Bankens räkenskaper
.al Utländska mynt och plantsar, slagskatten alltid vore afdragen å deras
.deruti upptagna värden, Banken måtte lör plantsar, som från densamma
. BUtang tili R. St. Prat. i834 och iS35. 6 Saini. 1 Ajd. 3 Bandet>
s.dra Häftet. i
Btnco-Utskottets Vtim milie N:o ii6-
titgifvas, varda godtgjord efter dess bokföringspris, med tillägg af 3/4:deIs
procent; och har samme Ledamot i öfverenstsämmelse härmed föreslagit
följande förändrade redaction af ifrågavarande punkt:
"Derest någon hos Banken sig anmäler till erhållande, vare sig af
plantsar, eller af de i bifogade Tariff N:o i upptagne utländska silfvermynt,
så vida deraf behållning finnes, må det bero på Banco-Fullmägtiges
pröfning, att sådan anmälan medgifva, hvarvid iaktlages, att för de
utländska silfvei mynten betalningen erlägges efter det i nämnde Tariff upptagne
pris, och att plantsarne godtgöras Banken efter bokföringspris med
tillägg af 3/4 procent."
"Finnes vid Låoe-Cotifore» tillgång af derstädes inlösta utländska
silfvermynt, må de kunna utlemnas efter det i Tariffen N:o t bestämda
pris.’*
För öfrigt har en Ledamot af Borgare-Ståndet ansett, att, vid slutet
af denna punkt, borde tilläggas orden: "eller Banco-Sedlar
Vid Femte punkten,
af en Ledamot utaf Högloflige Ridderskapet och Adeln, att, enär
erfarenheten visat, det priset på guld understundom un de rg inge hastiga förändringar,
och således den händelsen möjligen kunde inträffa, att, i fall
det allmänna priset å denna metall under loppet af någre månader betydligt
stigit, Bankens hela guld-förråd komine att medtagas, idan alt Fullmäglige,
som, enligt det uti denna punkt föreslagne stadgande, icke skulle
vara berättigade att, under årets lopp, förändra det bestämda utvexlingspriset
& duealer, kunde sådant förhindra. Till förekommande häraf, har
derföre bemälde Ledamot ansett det vara angeläget, att Fullmägtige tillerkändes
rättigheten att, derest omständigheterne skulle sådant påkalla, äfven
under årets lopp, utvexlings-priset å dueater förändra.
Derjemte har en Ledamot af Borgare-Ståndet erinrat, att någon föreskrift,
motsvarande to §. i 4 Art. ,:sta Afdeln. af i83o års Baneo-Reglemente,
icke förefunnes uti Utskottets afgilna förslag till reglementariska stadganden;
hvarförutan någre Ledamöter af samma Riks-Stånd yrkat, att, på
det Banken måtte, så vidt möjligt vore, kunna undvika behofvet att från
främmande länder inköpa silfver till metalliska eassans förstärkande, det
borde vara en hvar tillåtet, att, emot det i Myntbestäronings-Lagen utsatte
pris, vid Låne-Contoren aflemna controleradt verk-silfver, och att följaktligen!
ett stadgande borde införas uti det nva Baiieo-Reglementet, hvarigenarn
Låne-Contoren erhölle rättighet att kungöra, det controleradt verksilfver
derstädes emottoges och beta Ides efter dea i Myntbestämnings-Lage®
Banco-\Jiikct-(t‘ 'Utlåtande N:o 126.
fastställda grund; äfvensom för samma ändamål borde stadgas, att den,
som skall verkslställa ny inbetalning i Banken, skulle ega rättighet att, "bos
Låne-Conloret i orten der han bor, deponera en motsvarande summa i
silfver, och med depositions-beviset vända sig till Banken-”
Vidare hafva någre Ledamöter af Ridderskapet och Adeln dessutom
fästat Utskottets uppmärksamhet derå, att de förslaget bilagde Tariffer för
ut- och invexling af utländskt silfvermynt icke i allo upptogo de serskilde
myntsorterne till deras lätta värden, samt en Ledamot anmärkt, alt öfverskriften
å Tariffen N:o 2 vore otydlig, och följaktligen borde till redactionen
rättas.
Hvad sålunda blifvit anmärkt har Utskottet i noggrannt öfvervägande
tagit, och hvad först beträffar anmärkningarne emot det i 4=de punkten af
förslaget stadgade förbud för Fullmägtige att från Banken utlemna silfverplanlsar
och utländske silfvermynt; så finner Utskottet så mycket mindre
skäl, att, på grund af samma anmärkningar, hvilka Utskottet redan under
öfverlägga ingarae lill det ifrågavarande förslaget haft tillfälle pröfva, förslaget
i denna del frånträda, som samma förslag blifvit af 2.‘ne Riks-Stånd
godkändt, och derförutan flere Ledamöter inom Borg-are-Ståndet instämt uti
Utskottets åsigt, den Utskottet alltså vidhåller; och lärer, i följd häraf,
någon pröfning icke erfordras af de utaf flere Ledamöter föreslagne modificationer
uti det förändrade stadgande, motsvarande ifrågavarande punkt,
*0111 den Memorialet bifogade Reservation innehåller; hvaremot Utskottet,
med föranledande af hvad utaf en Ledamot inom Välloflige Borgare-Ståndet
är vordet i den delen yltradt, anser sig, lill beredande af en fullständigare
redaction utaf senare delen af 4^de punkten, böra föreslå, att densamma
må erhålla följande lydelse:
J’och vare det Fullmägtige förbjudet att låta någon, i stället för
Svenskt myntad t Silfver eller Banco-Sedlar, från Banken utbekomma
silfver-plantsar.”
Vidkommande åter den emot 5:te punkten framställda anmärkning,
så kan Utskottet val icke dela den Ledamots åsigt, som ansett Fullmägtige,
på grund af det uti denna punkt föreslagna stadgande, vara förhindrade
alt det för utvexling af ducater stadgade pris, äfven under årets lopp, förhöja;
utan anser Utskottet tvärtom samma stadgande just innefatta rättighet
för Fullmägtige, att en sådan förhöjning i utvexlings-priset besluta; men
då, enligt hvad anmärkningen utvisar, detta stadgande, sådant detsamma i
förslaget lyder, gifvit anledning till misstydning, får Utskottet, för undanröjande
af allt missförstånd i detta afseende, hemställa, att orden:
4
Bjtico-TJrskotteti Utltitmde N\a 126
”Fullmägtige öppet lemnadt att, om så nödigt pröfvas, det för årets
fastställda utvexlings-pi is förhöja;” må utbytas emot följande förtydligade
stadgande; ”Fullmäktige dock Öppet lemnadt, alf, om så
nödigt pröfvas, äfven under årets lopp, det fastställda utvexlingspriset
förhöja.”
I anledning af hvad som blifvit anmärkt rörande saknaden af etl, 10
§. uti 4 Art. 1 Afd. af nu gällande Banco-Reglemente, motsvarande stadgande,
har Utskottet ansett sig böra upplysa, att ien åberopade §;n, hvilken
eger enahanda lydelse med 3 §. uti i83o års Myntbestämnings-Lag,
uttryckligen innehåller, att, hvad deruti stadgas, skall, ”före allmänna silf—
ver-utvexlingen/’ iakttagas; och har, vid sådant förhållande, Utskottet, sedan
silfver-ulvexlingen börjat, funnit denna §., såsom numera icke vidare tilllämplig,
böra, i likhet med flera andra föreskiifter om åtgärders vidtagande
intill dess realisationen blefve verkställd, utgå ur det Banco-Reglemente,
som vid innevarande Riksdag kommer att utfärdas.
Någre ytterligare och meia detailerade stadganden , i afseende på
Låne-Conlorens in vexling och upphandling af Silfver, än dem, som innefattas
uti 6 och 7 punkterna af det återremitterade Memorialet, har Utskottet,
oaktadt det inom ett Riks-Stånd derom framställda yrkande, ansett icke
behöfva uti det nya Banco-Reglementet intagas, helst det i allt fall tillkommer
Banco-Styrelsen all meddela de närma e föreskrifter , som kunna
erfordras för verkställigheten af hvad Rikets Höglofl. Ständer i detta hänseende
besluta. Med afseende härå, och enär Utskottet för öfrigt finner betänkligt
att tillstyrka en ovilkorlig skyldighet för Låne-Conloren alt uppköpa
allt Verk-Silfver, som kan deni erbjudas, får Utskottet alltså , nied
anledning jemväl deraf, ali hvad de föreslagne stadgandena i denna del
innehålla blifvit godkändt af arne Riks-Stånd, och lemnadt utan anmärkning
af det 3:dje, hemställa, alt de, uti
ifrågavarande hänseende framställda anmärkningar må förfalla.
1 anseende till de anmärkningar, hvartill Tarifferne för in- och utvexlings-prisen
å vissa utländska Silfver-myntgorler föranledt, har Utskottet
ånyo granskat dessa Tariffer och dervid funnit, dels att någre tryckfel, ej
mindre uti dem, än uti de nu varande Banco-Reglemente bifogade enahanda
Tariffer, kommit att ega rum, dels ock, att det bestämda ulvexlings-priset
å 5-Francs-styckena understiger deras verkliga värde, äfvensom Utskottet
inhemtat, alt den Förordning, sorn för Ryska Silfver-Rubler bestämmer
ett visst oförändradt värde, först år 1810 utkommit. Utskottet har derföre
låtit, med iakttagande af dessa rättelser, uppgöra följande nya fin lag till
omförmälde Tariffer, hvilka alltså härmedelst lill Rikets Högloflige Ständers
fastställelse öfverlemnas.
Baucc-Ut hörtets VäJivide A!:o la6.
N:o i.
Tariff\ enligt hvilken sådana full vigti ga utländska mynt.sorter, som efter
stycketal blifvit invexlade, kunnafrän Banken och Låne-Contoren, efter
allmänna Silfver-vex/ingens början„ föryttras.
le ■war?«r«a.
1) En Hollsteinsk, Dansk eller Norrsk Specie
2) En Engelsk Krona .....
3) En Tysk Conventions-Specie .
4) En Spansk Piaster eller Americansk Dollar
5_) Pilt Franskt Femfrancs-slycke
6) En Preusisk Thaler ....
7) En Rysk Rubel (sedan 18 m)
8) Ett Liineburger eller Mechleuburger Zweidriltel-stycke
N:o 3.
Tarijf, för invexling af utländskt Silfverniynt, dä af någon sort erbjiules
minst fem marker victua/ie-vigt och derutöfver.
Priset i R:d B:co
R;dr
sk.
2
3 2
2
36
2
22
2
36
2
18
1
?,7
I
44
1
T Banco-Sedlar, efter victualie
-vigt.
För
1 Mark.
För 1 lod.
R;dr
sk.
.ut
H «.
sk.
| r:st
1) Holsteinska, Danska oell Norrska Species
38
T -
1
8
I I
3) Engelska Kronor ....
40
4
5
1
1 2
1
3) Tyska Convenlions-Species .
36
8
I
6
3
4) Spanska Piaster eller Amerie. Dollars .
38
44
3
I
10
3
5Ä Franska Fern-frnncs-stycken
3.9
4
8
I
10
6
6) Preusiska Thaler ....
32
24
i r
I
-
9
7} Ryska 1111 bier (sedan 1810)
37
35
7
I
8
6
8) Luneburger eller Mecblenburger Zwei-
/
driltel-stycken .....
43
8
—
I
16
8
Banco-Vtskottets Utlåtande Nto ia6,
N:o 3.
Tariff, för utvexling af utländskt Silfvermynt till stycketal, att följas,
enär af någon sort erbjudes mindre, än fem marker victualie-vigt.
Piecens
rätta
brutto-  vigt i
Ass.
Fulivi' iga
styr .ets
in kö /s-pris
i Tanco-  ,edlar.
Högsta
tillåtna
under-
vigt.
Procent.
Minsta
antagli-  ga vigt
i Ass
Minskning i
priset för
hvarje fe-  lande Am.
En Holsteinsk, Dansk och Norrsk Specie
608
1 d
2
sk.
28
r.
3
5go
Rd
sk
r.
2 ^
2
En Engelsk Krona
588
2
32
—
3
571
—
—
En Tysk Conventions-Specie . . .
584
2
18
5
3
567
—
—
2*
En Spansk Piaster eller en Ameri-  cansk Dollar
561
2
32
5
3
544
——
0 -  2 a
Ett Franskt Fem-fraucs-stycke . .
53 0
2
10
r 0
3
5o5
—
—
2.
En Preusisk Thaler ......
463
1
33
6
3
449
—
—
En Rysk Rubel (sedan 1810) . .
43t
I
+0
2
3
418
—
—
Ett Liineburger eller Mechlenburger
Zweidrittel-stycke
272
1
.5
9
3
264
—
—
2ä
Dock sorn, enligt hvad erfarenheten vid åtskilliga tillfällen ådagalagt,
de utländska mynt-sorternas värde och beskaffenhet understundom undergå
större eller mindre förändringar, har Utskottet, som icke heller egt tillfälle
att med erforderlig noggranhet undersöka och bestämma ofvanberörde
myntsorters nuvarande intrinseca värde och förhållande till Svenska Specie-Riksdalern
efter i83o års myntfot, häraf funnit anledning tili den hemställan:
att
det måtte öfverlennäs åt Banco-Styrelsen, att, derest de officiela
upplysningar, som årligen skola från vederbörande infordras,
eller förekommande omständigheter skulle dertill föranleda, uti
ifrågavarande Tariffer, lill bestämmande af deri upptagne utländska
Silfver-mynt-sorters in- och utvexlings-pris, besluta sådane
jemkningar och förändringar, som, utan äfventyr af förlust lör
Banken, kunna lill vexlingeus befrämjande bidraga.
B.iHcc-TJtskattets lhl it andt Nx ia6.
f
Slutligen får Utskottet, i anledning af anmärkningen vid öfverskriflcn
å Tariffen N:o 2, tillkännagifva, att Utskottet ej kunnat inse, hvaruti denna
ej uppgifna eller ens antydda otydlighet egentligen består, hvadan Utskottet
icke varit i tillfälle att å hvad sålunda blifvit anmärkt göra något afseende.
Några Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den 10 April 1835.
Reservationer:
Af Herr Stuart, C. G.: ”Då Banco-Ulskotlets majoritet, oaktadt de inern
Riks-Stånden deremot framställda anmärkningar, förklarat sig icke finna
anledning frånträda dess förslag i afseende på förbudet för Banco-Styrelsen
att, i stället för myntadt Silfver, låta utlemna Silfver-plantsar eller utländskt
Silfvermynt, har jag ansett mig jemväl böra, för min del , tillkännagifva,
det jag icke heller funnit den ringaste anledning att frånträda min åsigt om
origtigheten och olämpligheten af ett sådant förbud. På de flerfaldiga, lill
stöd för denna åsigt, uti min, Utskottets Memorial N:o 112 bifogade reservation,
anförda, och icke i något hänseende vederlagda skäl, fortfar jag således
att anse det nu ånyo föreslagna förbudet stridande emot de uti realisations-besluten
uttalade grundsatser, motverkande de med den verkställda
realisationen åsyftade ändamål, äfvenlyrligt för densammas bestånd, menligt
för Bankens credit samt ofördelaktigt för ej mindre Banken, än det allmänna.
Under åberopande af hvad berörde reservation innehåller, får jag
derföre härmedelst förnya det deruti Rikets Högloft. Ständers pröfning underställda,
något förändrade förslag till sladganden, motsvarande 4-'de punkten
uti det återremitterade Memorialet J\:o 112.
Ät Banco-Styrelsen öfverlemnas att, då densamma , uppå derom
gjord anhållan och efter serskild pröfning för hvarje fall, finner
sådant, med afseende å förekommande omständigheter, lämpligt
och för Banken fördelaktigt, kunna, i utvexling emot dess sedlar,
låta från Banken utgifva Silfver-plantsar eller någon i densammas
förråd befintlig utländsk myntsort; hvarvid dock alltid bör iakttagas,
att plantsarne godlgoras Banken efter deras bokförings-pris,
med tillägg af ett, den för Svenska myntet fastställda slagskatt,
motsvarande belopp, och att det utländska myntets värde beräknas
till de uti härhos bifogade Tariff N:o 1 bestämda pris.
Skulle en eller annan hos någotdera Låne-Contoret, för lill
-
8
Bittico-Utskottets Utätande X'.o ia6.
fälligt behof, anmäla sig till erhållande af sådana utländska silfver-mynt,
som, jemlikt stadgandet i nedanstående §., derstädes influtit,
vare utvexling af dessa silfver-mynt jemväl tillålen, emot
det pris, som ofvanberörde Tariff N:o i bestämmer.”
Uti hvilken reservation sig förenat: Herr Grefve Frölich,Herrar Frill
er rarne Stjernstedt och Hermelin, Herr Lagerheim samt Herrar Helsingius,
Helleday och Falhem;
af Doctor Engeström: ”Utan att härstädes vilja ingå uti utvecklingen
af theorien lör penningar och mynt, anser jag det likväl nödigt att först
fiamställa några af denna läras på förevarande fråga tillämpliga resultater.
Dessa äro följande:
1:0 att mynt icke är något annat än den materia, hvaraf det allmänna
bytesmedlet, penning, beslår;
2:0 alt denna materia måste ega ett högl intrinsect värde, emedan
myntet i annat fall icke är begärligt, och man således icke alltid kan vara
säker att derföre få tillbyta sig den afsättliga vara, som man önskar; och
3:o att det bör vara med lätthet flyttbart, för att äfven på de mest
aflägsna orter kunna verkställa bytet, och således af dylikt ämne, som inom
en ringa volum rymmer en större mängd materia. Det förstås häraf sjelfmant,
att myntets form icke heller bör förbises.
Men dessa egenskaper inträffa företrädesvis hos de ädla metallerna,
hvilka följaktligen äro till mynt af stöi’sta användbarheten. Likväl kan en
skillnad ega rum i afseende på bytes-rörelsens större eller mindre vidsträckthet,
emedan, ilona fallet, ett verkligt mynt behöfves, då, i det senare,
detta kan beqvämligen ersättas genom repri-sentativer. Följaktligen kan
man för den inländska rörelsen vara fullt belåten med pappersmynt, med
undantag endast af de minsta valeurerna, hvilkas tillverknings-koslnad inorn
kort tid öfverstiger det värde, de representera, och hvilka derföre böra med
bårdt mynt ersättas. Men detta slags mynt är mest blottställdt för nötning
genom dess dagliga eller nästan stundliga bruk, och de ädla metallerna
äro i sitt rena tillstånd mjukare än deras föreningar med andra; derföre
försättas de med metaller af mindre värde i sådana förhållenden, hvari
föreningen blir minst nötlig. Denna tillsats får likväl icke sträckas för
långt, dels emedan dess egna värde aldrig inräknas uti myntets, i händelse
detta skulle gå till ufländningen, och dels emedan detta derigenom är desto
mera blottställdt för förfalskning. Att förekomma eller åtminstone försvåra
-
Biiiicj-TJesketttts Utlåtande N:o 1*6.
9
svåra denna, äfvensom till ga rån Lie för ett sådant mynts lagliga vigt och
halt, förses detta med prägel; — hvaraf tydligen följer, att denna icke utgör
något nödvändigt villkor för mynt i allmänhet, ulan endast för den
del deraf, som mera närmar sig naturen af mynt-representativ. — I transactioner
med andra länder deremot blir förhållandet alldeles motsatt; der
upphör myntet att vara representant för allt annat än vara, eller rättare—
der blir det ensamt vara, ehuru af en allmänneligare natur än hvarje annan;
— der blir också präglingen högst öfverflödig, emedan man genom egna
försök öfvertygar sig om det lemnade myntets både vigt och halt,— och
denna pröfning blir deslo mera besvärlig, uti ju flera mindre stycken myntet
förekommer, hvilket alltid är fallet med de präglade. Följaktligen 1 jena
r på utrikes ort präglingen lill intet annat, än att försvåra myntets emottagande,
och således att derstädes öka den inhemska myntnings-kostnaden
med förlust äfven i afseende på den ädla metallen. Det senare skall
•i det följande tydligen ådagaläggas; — och det föregående torde vara tillräckligt
för ådagaläggandet deraf, alt ett mynt för veildshandelri icke beli
öfver prägling, eller snarare att denna för ett sådant medför i flera än ett
afseende förluster i stället för gagn.
Eller dessa förutsättningar, hvilkas vigtighet ingen lärer kunna neka,
inskränker sig således hufvudlrågan derinom, huruvida vår realisation, som
vi, icke utan både svårigheter och förluster, ändtligen hunnit tillkämpa oss,
har till föremål endast inre förhållanden, — huruvida vi åtagit oss dessa
/rån realisationens fortfarande bestånd oskiljaktiga uppoffringar, öfver hvilka
Riksgälds-Contoret redan så bittert klagat, endast för alt tillfredsställa
nyfikenhylen hos en eller annan sedel-innehafvare, sorn, titan egentligt behof,
önskar sig egandet af det under några decennier osedda Riksdalers och SkilJings-stycket,
— eller om den blifvit företagen och ' full brag t med företrädande
afseende på utlänningen, hvars förtroende vi ville förskaffa oss
genom öfverlemnande! i ulbyle mot haus varor, sam vi behöfva, af en pålitlig
och fullgod vara från oss? -— då ingen lär kunna neka det senare,
föi falla också alla de anmärkningar mot silfverplantsars utlemnande från
Banken, som hemtals så väl ifrån vårt mynts låglödighet för alt hindra
nedsmältning, som från §. i af Banklagen den i Mars rS3o, hvilket senare
stadgande icke ålägger Banken alt med prägladt myntv inlösa sina sedlar,
utan blott med silfvermynt, hvartill plantsen också och hufvudsakligen
hörer, samt.således icke frikallar Banken från den sistnämndas afyttring.
Bihang till R. St. Prat. i g34 och i835. 6 Sunil. 1 Afd. 3 Bandet
adra Iluftet. 3
B/wco-Utskottets Utlåtande A';o 1*6.
Det är en afgjord sanning, att de föreskrifter och stadganden, so»
icke stå i den noggrannaste öfverensstämmelse med naturen af den sak, d«
»ngå, alltid äro mera hindrande än befordrande densamma, och äfven ofta
i hög grad skadlige. Jag har derföre hitintills sökt att, ehuru i korthet,
utreda förhållandet från ämnets theoretiska sida, för att nu Öfvergå till den
practiska eller erfarenhetens.
Då vi, i stället för silfverplantsar, såsom mynt, till utlänningen lemna
detta prägladt; så
1:0) förlorar Banken slagskatten med 1. . . 3f/\ procent
och Slaten myntningskostnaden , den i
myntet ingående kopparns värde inberäk
lUidt,
med omkiing ........ a procent
Summa 2 ZJ\ procent
som för hvarje 1000 R:dr göra 27 1/2 R:dr Specie.
2:0) är transporten af dessa 1000 R:dr vida besvärligare än plantsens
af samma värde, hvilken senare utgör en parallelipiped af endast 12,
5 och 4 tums dimensioner.
3:o om betalningen skall erläggas i Hamburg, som lär vara det vanligaste,
så tar dess Bank alldeles icke emot prägladt utan endast oprägladt
silfver, som icke får ega lägre halt än i5 lod 12 grän, och som der betalas
med g b/24 Hamb. Banco för hvarje Cöllnisk mark fint silfver. Detta instämmer
med 3 silfverrunstyckens högre värde för vår Specie-Riksdaler än för
R:dr Hamb. Banco. Men, som vår, för sin lägre lödighet,icke kan emottagas
uti Hamb. Bank, måste den föryttras till Handlande derstädes, hvilka
för densamma gifva föga Öfver 47 sk.; och således göres äfven här en ytterligare
förlust af i5 rst. silfver eller af 2 2gj\S procent. Lägges denna
till den förra af .2 3/4 procent; så uppgår totalförlusten till icke mindre
än 5 >7/48 procent, och för 1000 R:dr Specie till 53 1/2 R:dr Specie,
hvilken onödigtvis drabbar oss och kunde undvikas genom tillåtelsen för
vår Bank att utvexla äfven silfverplantsar.
För att undgå dylika utgifter, har derföre den alltid rigtigare beräknande
och sparsammare utlänningen tillåtit plantsars uttagande i stället för
prägladt mynt, hvarpå både den Engelska och Hamburgska Banken lemnar
exempel, och uti den senare hvarken emotlages eller fås någonsin
hardt mynt. Då härjemte tages uti betraktande, att de nämnde länder ega
vida fattare commumcationer än vårt, så äro dessa exempel fullt tillämplige
hit och värde att efterfölja, så vida icke meningen är att genom ytterligare
prohibitiver försämra vår ceconomiska ställning.
B/wco-TJtsfotttti Memorial N:o 137.
K
På de sålunda anförda anledningar reserverar ja g mig emot Högioflige
Utskottets beslut emot silfverplantsars utvexling från Banken, och instämmer
uti Herr Kongl. Secreteraren Stuarts i stället uppgifna förslag
till stadgande."
N:o 127.
Antom till Exp.-Utsk. den 16 April.
Memorial, med öfverlemnande af Förslag till återstående reglamentariska
föreskrifter angående Bankens belåning af atti er
oell publika papper.
Sedan Utskottet, uti Betänkande N:o 80, till Rikets Höglofl. Ständer
afverlemnat fett på Rikets Ständers beslut vid innevarande Riksdag grundadt
förslag till reglementarisk! stadgande, motsvarande i83o års Banco-Reglexnentes
4 Art. 5 Afdeln. §. i4> i hvilket förslag uppräknas de serskilda
Adier och publika papper, för hvilka belånings-rätt i Banken blifvit rnedgifven,
samt Rikets Höglofl. Ständer numera, genom bifall till Utskottets i
Memorial N:o io5 gjorde hemställan, funnit för godt tillåta, att Bankens
egne Obligationer, härrörande från dess före år i83o gjorde upplåningar,
må, hädanefter som hittills, i Låne-Banken belånas, har Utskottet till slutlig
granskning företagit återstående i i83o års Banco-Reglemente upptagna
föreskrifter, angående Bankens belåning af actier och publika papper; hvarvid
Utskottet funnit:
1:0 att, lill följd af Rikets Höglofl. Ständers, i öfverensstämmelse med
a3 punkten i Banco-Ulskottets Utlåtande N:o 16, gjorda förklarande, att
belåning af actier och publika papper ej allenast må få fortfara, utan äfven
i mon af tillgång kunna utsträckas, §. i3 i ofvanberörde 4 Art. 5 Afd.
pag. 135 bör erhålla följande lydelse:
För de actier och publika papper, hvilka, enligt nedanstående §., *)
få i Discont-väg såsom Hypothek antagas, är bibehållen den hittills
för enahanda ändamål anvisade serskilda fond af 5oo,ooo Riksdaler,
med rättighet derjemte för Fullmägtige, att, i händelse denna
>) Upptagande Rikets Ständers beslut t anledning af Memorialen N;ris 80 & io5.
B.mco-V' slottets Memorial A/to 127.
fond ej finnes svarande emot behofvet, kunna densamma öka, örn
och när tillfälle dertill gifves,, under iakttagande af de i §§. *)
meddelade föreskrifter.
I afseende på dispositionen af denna fond gäller såsom allmän
grund, att vid pass af3 afses för Ilufvud-Contoret i Stockholm,
1y*4 för Låne-Conloret i Götheborg och 1/12 för Låne-Contoret i
Malmö; Bnnco-Fullmägtige dock förbehållet att efter sig företeende
omständigheter kunna dessa proportioner förändra;
2:0 att, då någon anledning ej synes för medgifvande af lån till mindre
belopp å fonden för actier och publika papper, än som redan är fast
siälldt
för lån af allmänna Lårie-Fonden, eller 100 R;dr Banco, men bestämd
föreskrift i detta hänseende för närvarande saknas och sådant föranJédt
till olika tillämpning i de serskilda Disconl-Contoren, §. i5 pag. 137
må förändras till följande lydelse:
Räntan å desse lån är bestämd till 5 procent och läner tid en för
dem blifver hädanefter sorn hittills högst 6' månader utan någon
omsätlnings-rätt.
Lån utgifvas icke å mindre belopp än 100 R;dr , eller annorlunda
än å jemna ro-tal R:dr derutöfver; och skola de LåneDocument,
som ej vid förfalloliden infrias, skyndsamligen till
lagsökning utlemnas;
3:o att,—då det synes desto angelägnare förekomma, det en persons
borgen för lån emot adier och publika papper, ehuru endast meddelad
för den brist, som vid hypolhekets realiserande kan uppstå, må antagas för
ett pbegränsadt belopp, som de hypolhek (Actier i Södertelje och Götha
Canal-Bolag) för hvilka en slik borgen enligt Rikets Ständers beslut erfor-,
dras, för närvarande belånas till ett deras gångbara värde öfverskjutandebelupp
, så att, i händelse af deras realiserande, möjligen en icke obetydlig
brist skulle yppas, för hvilken borgesmannen vore skyldig ansvara,—är det
angeläget, att löftes-förbindelser i denna låne-rörelse icke antagas för högre
belopp än den redan bestämda högsta lånesumma af 20,000 R:dr Banco,
hvadan §. 16 pag. bör erhålla följande lydelse;
I denna låne-rörelse får ej någon häfla för mer såsom låntagare,
*) De §§ hvilka upptaga Rikets Ständers beslut i anledning af punlterne 19 och ao i
Utskottets Memorial N;o tia, samt a5 och 3o i Utlåtandet JN:o 16,
Bitnco-Utskottets Memorial N:o 128;
Bn sammanräknadt 20,000 R:dr Banco, ej heller för större belopp
i borgens-förbindelser, än denna summa.
Stockholm den g April 1835.
N:o 128.
Ankom till Exp.-UtsL den 16 April.
Memorial, med öfverlemnande af förslag lill reg/ementariska st adgar
den ^ angående Bankens Discont-rörelse på namn och re~
verser.
Till Rikets Ständers pröfning och stadfästelse får Utskottet öfverlemna
följande timslag till reglementariska sladganden om Bankens Djsconl-röreJse
på namn och reverser med omsättnings-rätt, molsvaiande §§. 1 r—o.q
i 4 Art. 5 Aid. af i83o års Banco-Reglemente.
1:0 Ordinarie fonden för denna rörelse är 8,000,000 R:dr. Häraf tillhandahållas
5,ooo,ooo R:dr Banco-Discont-Verket i Stockholm, till
utlåning för Rikets samtlige provineer, med undantag al dem, som
ega belånings-rätt i Låne-Gontoren, enligt hvad bär nedanföre stadgas;
2,000,000 R:dr Låne-Contoret i Götheborg för prpvincerne
Westergöthland, Dahlsland, Bohuslän och Halland, samt 1,000,000
R:dr Låne-Contoret i Malmö, till utlåning för provinoerije Skåne
och Blekinge.
x*o Ilrån Bankens berörde förlags-capital må årligen från och med
i836 lill Cassa-Creditiv åt Hypotheks-Föreningar öfveiHyttas R.dr
200,000, motsvarande 2 1/2 procent af hela låne-förlaget, i händelse
dylike Inrättningar uppstå och till erhållande af Gassa-Creditiv
i Banken sig anmäla, under de för beviljandet deraf serskildt
föreskrifne vilkor.
Den årliga öfverföring, hvilken sålunda kan komma att inträffa,
sker ifrån hvarje Discont-Cuntoi proportionaliter efter dess nu
anvisade fond; men om dessa medel icke kunna till Cassa-Creditiv
åt Ilypotheks-Inrättningar användas, skola desamma hädanefter såsom
hittills i Discont-väg utlånas.
'Bttico-TJiskottets Memorial Nio 128.
3:o Spar-Bankerne i Riket, under det förbehåll, att de äro nied In»
damålsenliga stadganden försedda, tillåtas att emot 3 procents ränta
insätta Capilal hos Banken, att återbatalas efter 6 veckora
uppsägning; dock må Stockholms Spar-Bank ej kunna ega utöfver
5o,ooo R:dr, Götheborgs Sparbank icke utöfver 20,000 R:dr, och
af de öfrige Sparbankerne icke någon utöfver 10,000 R;dr sålunda
mot ränta innestående. Upplåning från Spar-Bankerne får ske i
Stockholm, i Götheborg och i Malmö, allt efter de District, soia
för hvarldera Låne-Contoret äro anvisade.
Upplånade medel från Spar-Bankerne ingå och användas *ti
Banco-l)iscontens och Låne-Con lorens vanliga rörelse.
Province-Låne-Contoren återbetala de upplånude medlen i dea
mon de efter föregången uppsägning förfalla, samt advisera derom
Låne-Banken, som då genast låter insätta beloppet å hvarje LåneContors
Vexel-Banco-räkning, på sätt, och med enahanda vilkor,
som angående Jern-belåningen uti Götheborg år 1823 blifvit
stadgadt.
Å invisningar, som af någotdera Låne-Contoret i sådant afseende
utställas, skall vara underlecknadt: N. N. Spar-Bank.
4:o Af denna fond rafi ingen såsom låntagare på samma gång innehafva
större belopp, än sammanräknadt 6000 R:dr; och må, derest
de ofvan i §. omnämnde medel kunna öfverflyttas till Cassa-Creditiv
åt Hypolheks-Föreningar, på Banco-Slyrelsens ompröfvande
bero, alt, i mon al fondens användande i sistnämnde låneväg,
derefter för nya lån, som från Discont-Vei ken utlemnas, nedsätta
det högsta belopp, hvarföre någon såsom låntagare får häfta,
först lill 5ooo R:dr, och ytterligare lill 4000 R:dr.
Såsom Borgesman får hädanefter som hittills icke någon uti
denna fond sammanräknadt häfta för mer än 6000 R:dr.
Blifvande alltså det högsta betalnings-ansvar,, någon får ikläda
sig till denna låne-fond, tillhopa beräknad för samtlige Cont®-  ren, för det närvarande 12,000 R:dr och sedermera i förhållande
till den maximi-låne-summa, som Banco-Styrelsen, på sätt ofvan
nämnd t är, eger bestämma,
fco Lån af denna fond utgifvas ej till mindre belopp, än loo R:dr
oeb de derutöfver ej annorlunda än å 1 o-tal R:dr.
Ordinarie räntan bibehålles vid 5 procent och afdrages vid
'Btinco+Utskotttts Memorial N',o 198.
ib
lånets utgifvande för liela låne-tiden, som ej får öfverstiga 6 månader.
Lånen må såsom hittills omsättas på högst 6 månader hvarje
gång. Vid omsättning på jemna 6 månader fordras minst i/5 afbetalning
efter ursprungliga Capitalet, samt i förhållande derefter
vid kortare omsättnings-tider till och med 3 månader, då afbetalningen
blifver minst 1/10, och får ingen inbetalning till ringare
än detta sistnämnda belopp ega rum, oaktadt omsättning skulle sökas
på kortare tid än 3 månader.
6:0 Tvänne såkallade respit-månader (ill omsättning efter förfallo-dagen
bibehållas endast för de lån, som varit upptagne på 6 månader;
men för de lån, som varit utgifne på kortare tid, får vid omsättning
deraf ej mer än en respit-månad begagnas; dock med det
undantag som i §. här nedan omförmäles.
7:0 Banco-Discont-Verkets gäldenärer på ön Gottland komma hädanefter
som hittills att vid hämmad post-gång varda bibehållne
vid omsättnings-rätten, så vida de minst 3:ne veckor före respitmånadernes
slut till Lands-Cancelliet i "Wisby inlemna de bref
till deras ombud i Stockholm, som innehålla Låne-handlingarnc
jemte afbelalnings-summan, samt förskotts- och öfverräntan ; skolande
dervid, på enahanda sätt sorn angående fatalier i Rättegångsmål
är föreskrifvet, nödige post-penningar på förhand till LandsCancelliet
erläggas; och varda sådane bref, efter det communicationen
blifvit åter öppnad, med först afgående post, genom Landsliöfdinge-Embetets
försorg, enligt de ålecknade adresserne öfversända,
med anteckning å hvarje bref af det dalum, då detsamma
lill Lands-Cancelliet inlemnades; hvarjemte vid samma tillfälle en
specificerad förteckning öfver sålunda afgående bref alltid skall
upprättas och till Banco-Discont-Verkets Direction för vederbörlig
control afsändas.
8:0 Enskildes reverser kunna såsom hittills i Banco-Disconten eller
Låne-Contoren hypothiseras, då de äro af löpande egenskap, samt
betraktas, då fråga är om beräkning af den högsta summa, för
hvilken någon persons namn till denna fond får häfta, lika med
en caution på utgifvarens namn.
!") Denna §. kommer att motsvara sista moni. i här nedan upptagna 9 punkt.
Banco- Utsbttitt Memorial Nio 128.
§:o Skulle vid omsättning af Discont-lån någon felaktighet på det
inlemnade reversalet föiefinnas, får ett sådant Docuinent mot ett
nytt fullständigt reversal utbytas; dock under vilkor, att den föreskrifne
inbetalningen blifvit vid första Documéntets inlemnande
verkställd, samt att Discontens säkerhet i öfrigt är behörigen förvarad;
börande det nya Doeumentet i fullständigt skick inlem nas
inom den vanliga respit-tiden, derest lånet varit laget å 6 månader,
samt det felaktiga reversalet blifvit inom den första respitmånaden
ingifvet och ogilladt.
Är åter första Doeumentet irilemnadt och afslaget under loppet
at den andra resplt-månaden, eller under den enda respit-månad,
som för lån å kortare lid än 6 månader eger rum , måste
det nya fullständiga Doeumentet ovilkorligen inom én månad
derefter ingifvas, så vida lånsökanden skall kunna vid omsättnings-rätten
varda bibehållen.
I sistnämnde fall och om Doeumentet senare än 8 dagar efter
den vanliga respit-lidens förlopp varder ånyo aflemnadt, förkortas,
vid skeende omsättnings låne-tiden med en månad.
För dylika lån, ämnade att omsättas på 6 månader, men af
berörde orsak endast omsatta på 5 månader, få, vid ytterligare
omsättning af desamma, tvänne respit-månader tillgodonjutas.
Af ofvanstående stadganden är första punkten lika lydande med §.
17. mom. 1 pag- ^7 i i83o års Banco-Reglemente.
Andra punkten innefattar respective Riks-Slåndens beslut i anledning
af punkten 20, mom. 1 i Utskottets Utlåtande N:o 16.
Tredje punkten är hufvudsakligen lika lydande med mom. 2, §• 17.
pag. 138 i i83o års Banco-Reglemente, under iakttagande likväl deraf, att
då, i följd af Rikets Ständers beslut vid punkten 18 litt. c i Utlåtandet N:o
16, Spar-Bankerne erhållit Crediliv på Banken, och allt hvad som rörer nt^ifvarldet
af dylika Creditiv-lån rätteligen måste hänföras till den §. i
blifvande Banco-Reglemente, som upptager denna Creditiv-rättighet, Utskottet
ur ifrågavarande mom. uteslutit hvad som rörer Creditiv-lånens utgifning.
Punkten 4 igenfinnes under §. 20 pag. 140 af i83o års Reglemente,
med det tillägg, rörande högsta betalnings-ansvar, för hvilket någon tillåtes
häfta, som blifver en följd af Rikets Höglofl. Sländers beslut i anledning af
20 punkten, senare mom. i Utskottets Utlåtande N.‘o s6.
1 5:t«
B,ihcö-Uiikottets Memorial N:o 128.
17
5:le punkten motsvaras af dels sista punkten i åberopade 20 dels
§§. 21 och 22, pag. 14 *» i i83o års Reglemente.
Punkten 6 är lika lydande med §. 22, mom. 2, pag. i/\.i uti samma
Reglemente.
Punkten 7 innehåller enahanda föreskrift som för närvarande tillämpas
i fråga om Discont-Verkets Gäldenärer på ön Gottland, och grundar
sig ]aå Banco-Utskottets beslut af den 23 No v. 1829.
Punkten 8 är lika lydande med §. 24, pag. 142., i 1832 års Reglemente.
Till förslaget i g punkten, hvilken motsvaras af §. 25, pag. 142, i ännu
gällande Banco-Reglemente, har Utskottet hemtat anledning deraf, att
Revisorerne öfver Malmö Låne-Contors räkenskap och förvaltning för år
i83a anmält, att vid de tillfällen, då omsättning af Discont-lån derstädes
skett, efter en, i anseende till felaktigt reversal förut afslagen omsättning,
förtal lod agen, utan förkortande af låne-liden, antagits från den dag, då omsättningen
beviljades, så vida tiden emellan ingifvandet af det felaktiga och
det rälta omsättnings-reversalet icke uppgått till nära en månad, i hvilket
senare fall lörfallo-dagen på 6 månaders lån blifvit inskränkt till jemna 5
månader, vid pröfning af hvilket förhållande Revisorerne, med åberopadt
stöd af 20 §. 4 Art. 5 Afd. i83o års Banco-Reglemente, ansett nödigt, det
borde, vid beviljandet af förut vilkorligt afslagne omsättningar, iakttagas,att
med förkortande af låne-tiden, förfallodagen beräknas efter den dag, då det
felaktiga omsättnings-reversalet inlemnades, ehvad den godkända omsättningen
inträffar inom 1/4, 1/2, 3/4 eller en hel månad efter det förra Docuinentets
ingifvande; hvaremot Fullmägtige, enligt hvad deras Protocoll för
den 3o Maji i833 upplyser, förklarat, att, enär Lagstiftaren genom 22 §. 2
mom. af den åberopade Art. och Afd. bibehållit tvänne såkallade respitmånader,
med allenast den inskränkning att för lån, som sökas eller omsättas
på kortare tid än sex månader, ej mer än en respit-månad finge begagnas;
samt dels det med nämnda inskränkning bibehållne äldre stadgande
härom, sådant det uti Art. 4* Afd. 5 §. i3 af 1823 års Reglera, finnes intaget,
innehåller, att den Gäldenär, som ej inom 2 månader ifrån förfallodagen
gått i författning att sitt lån omsätta , förverkat omsättnings-rätten,
dels ock, det vore med billighet och rättsgrund oförenligt, att den Gäldenär,
som före utgången af de sålunda beviljade 2 respit-månaderne, ej alle
nast
fullgör den föreskrifne inbetalningen, utan äfven det först inlemnade
felaktiga Documentet ombyter emot nytt fullständigt reversal, skulle svårare
anses, än den Gäldenär, som först i yttersta stunden af den medgifnaan
Bihang
till R. St. Prot. 1834 och i835. 6 Sami. 1 Ajd. 3 Bandet•
utdra Häftet. 3
Bituco-Uishttétt Memorial N‘.» 1*9,
ståndstiden ginge i någon författning att sitt lån omsätta, borde den låntagare,
sorn, enligt ofvanberörde §. 22, vöre berättigad till tvänne respit*
månader, men icke förr än utgången af första respit-månaden lill omsättning
sig anmäler, vara berättigad att inom en månad från inlemnandet af
rlet felaktiga omsättnings-documentel ombyta det emot ett nytt fullständigt
reversal.
Till följd häraf, och då låne-tidens ställande på jemna månader vora
fullkomligt öfverensstämmande med ideen af hvarje utlåning i Diseont-Verken,
och låne-tidens bestämmande äfven till dagar onekligen skulle medföra
flerfaldiga svårigheter och mindre redighet i räkenskaperne, hafva Fullmägtige
redan år i833 funnit en likartad föreskrift med den, som innefattas
i Utskottets ifrågavarande punkt, vara nödvändig.
Slutligen får Utskottet erinra, att hvad för öfrigt under litt. c om
Bankens Discont-rörelse på namn och reverser samt med o in sätt n ing s- rät~
tighet uti §§. 18, 19, 23, 26, 27, 28 och 29 är vordet stadgadt, redan på
sätt Utskottets Memorial N:o 106 och Utlåtande N:o 1 r8 närmare upplyser,
blifvit föreslaget, alt under allmänna föreski ifler, med eller utan förändringar,
intagas, i den Afd. af nu upprättande Banco-Reglemeule, som kommer
att motsvara 4 Art. 5. Afd. af det närvarande.
Slockholm den 14 April 1835.
N:o 129.
Ankom till Exp.-Utsl. den 16 April.
Memorialj med öfverlemnande af Jörslag till reglementariska föreskrifter
, angående Bankens låne-rörelse genom Handelsoch
JSärings-Disconten.
Efter verkställd granskning af de i 4 Art. 5 Afdeln. af i83o Ars
Banco-Reglemente under litt. D intagne stadganden, ”angående Bankens pä
upplåning grundade discontering för handeln och den större rörelsen-,
och sedan Utskottet dermed jern fört deafRikels Ständer under innevarande
Riksdag, i afseende på denna låne-rörelse, fattade beslut, får Utskottet häl medelst
till Rikets Ständers pröfning och stadfästelse öfverlemna följande för
-
Bitncu-Utjkonen
slag till reglementai iska stadgande»!, motsvarande §§. 3o — 44* 1 4 Art. E>
Afdeln. af nu gällande Reglemente.
Bankens låne-rörelse genom Handels och Närings- Diskonten.
t:o Till fond för denna discontering eger Banken alt upptaga
lån emot Obligationer af a högst 3 procents ränta, under ömsesidigt för-*
behåll af 3, högst 6 månaders uppsägning och med vilkor, alt räntans beräknande
för uppsagdt lån genast vid för fallodagen upphörer; Banco-Fulljnägtige
dessutom öppet lemnadt, att för denna discontering jemväl använda
Bankens egne tillgångar, om och när lillhälle dertill möjligen sig
erbjuder, under iakttagande af de i §§. intagne föreskrifter samt med
vilkor, att aldrig högre sammantaget belopp må i denna låneväg ulgjfvas,
än hvad utlaningssumman högst får utgöra.
2:0 Upplånings.summans hela belopp får utgöra högst 3 millioner
R:dr Banco, men icke mera uppfanas, än som i föreskrifven låiieväg kan
åter utgå.
3:o Upplåningen skei' vid Banken i Slockholm, äfvensom vid LåneConto'en
i Götheborg och Malmö, samt endast i fulla 125, 2Ö0 och 5oo
Riksdalertal,
4:0 Ej inå lån emottagas af någon Staten tillhörande Gassa, med un:
dantag af nya Passevolance- och Armeens T ross-Pa sse v o 1 a n ce - Gasso r, hvilka
erhållit serskild tillåtelse att på upplånings-räkningen insätta deras
ofr uk t b a r a beha Ilningar.
5:o Upplåningen fördelas sålunda, att af den bestämda summan 2/0
upptagas i Stockholm, ry4 i Götheborg och 1/12 i Malmö, med rättighet
dock för Banco-Fullmägtige, att, efter sig företeende omständigheter, kunna
dessa proportioner jemka och förändra.
Gro Upplåningen i Slockholm verkställes genom Låne-Banken, medelst
serskild derstädes för Banco-Disconl-Verket öppnad räkning.
7:0 Banco-Fullmägtige ega alt fördela sammanräknade summan af de
genom upplåning inflytande medel emellan Banco-Discont-Verket och Lån«-  Conloren, utan afseende på upplåningens belopp å hvartdera stället.
8:0 Det för Handels- och NäringsDisconten bestämda Crediliv å Låne-Banken,
af 25o,ooo Rrdr, må ej begagnas, utan då denna Discont nödgas
återbetala uppsagde lån, förr än den hunnit dertill anskaffa medel, ge
-
*) Be §§ * hvilka komrjTa att upptaga Rikets Ständers beslut i anledning af dels
pufkterne »9 och 2Ö i Utskottets Memorial ?i;o 112, dels punkterue a-6 och 3o
i Utlåtandet N;o 16.
20
Biwcn-Utskottets Memorial N:o 129.
norn upplagande af nya eller indragning af egne fordringar, dervid dock
ett allt för menligt afbrott uti låne-ärendenas vanliga gång bör i möjligaste
måtto undvikas.
g:o Utlåningen besörjes vid Banco-Disconten i Slockholm, vid LåneContoret
i Götheborg och vid Låne-Contoret i Malmö. — Dervid gäller
för sammanräknade fondernes disposition, såsom allmän grund, att vid
pass 2-3:delar afses för Hufvud-Contoret i Stockholm, i-4:del för LåneContoret
i Götheborg samt i-ia:del för Låne-Contoret i Malmö; BancoFullmäglige
likväl förbehållet, att, efter sig företeende omständigheter, kunna
dessa proportioner jemka och förändra.
10:0 Mindre lån, än å 1000 R:dr, må icke från denna Discont ulgifvas,
utom vid de tillfällen, då län icke genast kunna ifrån allmänna Disconten
utfalla, i anseende till större antal sökande derstädes, i hvilket fäll
Directionen öfver Handels- och Närings-Disconten är berättigad att utgifva
lån, tinder den sålunda i allmänhet bestämda minimisumman; dock ej till
lägre belopp än 5oo Riksdaler, ej heller någonsin derutöfver annorlunda,
Sn å jemna hundradetal R:dr.
Lånen meddelas på sex eller mindre antal månader, och utan omsättning.
Räntan är bestämd till 6 procent, dock med rättighet för BancoFulimägtige
att densamma åter nedsätta till 5 procent, om så nödigt
prof vas.
1 1:0 Såsom hypothek, med gemensamt afseende på Låne-sökandens
samt Invisnings- eller Vexelutgifvarens och Acceptantens, eller Förskrifningsntgifvarens
och Löftesmannens, hvar och en för sig egande fulla vederhäftighet
för lånet, må antagas enskildes accepterade invisningar och vexlar,
eller löpande förskrifningar, försedde med borgen såsom för egen skuld;
dock med rättighet för Directionen, att, så vida lånesumman ej öfverstiger
10,000 R:dr, kunna såsom hypothek, i stället för en revers med 2:ne namn,
antaga en, lånesummans hela belopp motsvarande förbindelse med allenast
ett namn och följaktligen jemväl utan borgen, under vilkor, att förbindelsen
är förfallen till Discont-lånets förfallodag, samt att, i händelse åter lånesumman
öfverstiger 10,000 R:dr, kunna såsom hypothek antaga antingen
en revers med 2 namn och en, låne-summans hela belopp motsvarande förbindelse,
hvilken likväl då ej nödvändigt måste vara förfallen inom förfallotiden
af det sökta länet, eller ock allenast en revers med 3:ne namn.
12:0 Uti högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet, hvilket, likasom hittills,
bibehålies vid 20,000 R:dr för Låntagare och tillhopa ej får öfverstiga
-
BnHec-XJukotttts Memorial N-.o t ty
-
ll
ga 4°»°oo R:dr, under alla förhållanden, i hvilka en och Samma larson
kan blifva hos Inrättningen häftande, inbegripes icke hvad samma person
eljest må vara till Banco-Disconten skyldig. — Dock må Directionen icke
Underlåta att förskaffa sig alla de upplysningar, som kunna inverka på omdömet
om Lån-sökandes ställning och förmåga att i allo uppfylla ingångna
förbindelser.
i3:o Det åligger Directionen att noggrannt tillse, det lånen verkligen
blifva inbetaide och ej genom omvägar af ett eller annat slag omsatte.
Vid uteblifven liqvid å förlälloliderne böra Låne-documeirten -genast till
lagsökning utlemnas.
1.4:0 De på denna serskilda låne-rörelse dels redan influtne och besparda,
dels ock intill nästa Riksdag blifvande årliga ränte-inkomster skola
icke ingå på Bankens vinst-räkning, utan serskildt upptagas och balanceras
såsom en reserv-fond, hvars behållning äfven hädanefter, enligt hvarje
års bokslut, användes i enahanda låneväg.
i5:o Banco-FulJmäglige är förbehållet att, om och enär vigtiga skål
dertill förefinnas, kunng, för någon lid, inställa så val upplåningen som
den derpå grundade ullåningsrörelsen.
Af föreslående stadganden är första delen af irsla punkten lika med
§. 3o, pag. 144» * nu gällande Reglemente; och enär Rikets Högloflige Ständer
ej allenast förklarat, att de i 36 punkten af Utskottets Utlåtande Nft
16 om förmälde medel få göras fruktbärande i sådan låne-rörelse, sorn medgifver
deras snara återindragning vid påkommande behof, under vilkor att
proportionen emellan metalliska Cassan och Sedelstocken ej öfverskrida»,
utan ock, genom bifall till 37 och 3o punkterne i berörde Utlåtande, jemte
förordnande att Bankens vinst för år 1835 och de följande åren må
oafkortadl förblifva under dess Styrelses disposition intill nästa Riksdag,
öfverleranat ål Banco-Slyrelsens klokhet och omtanka att, då tillfälle dertill
gifves, begagna de i Bankens vård från Riksdag till Riksdag qvarstående
vinstmedel till förökande af så väl Silfver-fond som Rörelse-capital; s&nri^
onekligt är, att medlens användande i Handels-Disconlens rörelse lättast
medgifver deras snara indragning vid påkommande behof, har Utskottet,
till undanröjande afall tvätydighet om jätta meningen af Rikets Ständers
förordnande, i fråga om disposition af de i berörde 26 och 3o punkterne
af Utlåtandet N:o 16 omnämnde medel, trott sig böra genom ett så bcskaffadl
stadgande, som innefattas i senare delen af ofvanstående första
punkt, bestämdt ant)da rättigheten för Fidlmägtige, att jemväl uti ifrågavarande
lörelse kunna använda Bankens egna medel, då tillfälle dertill gifves.
Punkterne 3 och 3 äio lika lydande med §§. 3i och 32, pag. \éfå.
Bilt. till R. St. T/oj. i83/{ »ch 1835- 6 Sami. \ Afd, 3 Bttrdtr,
dra Neij tet.
O-'
aa Btitico-TJtslottet 3 Memorial N:o mg.
Punkten 4 igenfin-nes under §. 33, samma pag., med iakttagande af de
förändringar, som blifva en följd, dels af Rikets Högloft. Sländers beslut i
anledning af Stats- och Baneo-Ulskotlens under N.-o 5» afgifna Betänkande,
dels wek deraf, att lika litet några behållningar för Riksgälds-Contoret, sorn
medel hörande till Låne-fonden för jordbruket, nu kunna blifva ali insätta,
sami med uteslutande af förbudet för Cassa, som i Banken eger Credilrvrätt,
a.Lt medel insätta, såsom öfverflödigt, då ränta för dvlike Credit'.v till
Banken erlägges, så alt någon fördel för dylike Cassör ej kunde uppstå genom
Creditivens begagnande för medels insättande å Bankens upplåningsTäkniug.
Punkterne 5, 6 och 7 äro lika lydande med §§. 34, 35 och 36, pag»
»44 0°h *4^-
Punkten 8 grundar sig på Rikets Högloft, Ständers meddelade bifall till
24 punkten litt. g i Utskottets Utlåtande N:o 16; dervid lik väl Utskottet ansett
sig böra föreslå ett så beskaffad! tillägg, att, i händelse af det för Handelsoch
Närings- Disconten bestämda Creditivs anlitande, låne-rörelsen icke, för
en brådstörtad återbetalning deraf, måste, för en eller flere föredragningstlagar,
i nställas.
Punkten g är lika lydande med §. 33, pag. 147»
Punkten io motsvaras af §§. 4i °ch 42> med iakttagande af Rikets
Ständers beslut vid Utskottets Utlåtande N:o 16, punkten 24, litt. a, b och c.
Punkten 11 motsvaras af 3g Jf., pag. 146, sådan denna §. blifvit förändrad
genom Rikets Ständers bifall till berörde 24 punkt litt. e; hvarjemte
Utskottet, enär Kongl. Majrts Nådiga Reglemente för Banco-DiscontVerket
af den 7 Febr. 1816 innehåller den sedermera icke upphäfna föreskrift,
att vexlar må i Disconten belånas, funnit lämpligast, att här intaga
tillåtelsen till sådan belåning, såsom onekligen rätteligen tillhörande den
numera inrättade Handels- och Närings-Diseontens rörelse.
Punkterne 12 och i3 grunda sig på Rikets Ständers bifall till punkten
24, litt. d och f i Utskottets Utlåtande NtO' 16, med tillägg vid det
sistnämnde om Låne-Documenter,s skyndsamma utlemnande till lagsökning
vid uteblifven liqvid.
Punkterne 14 och l5 äro ordagrannt lika lydande med §§. 43 och
44, pag. 147.
Hvad för öfrigt i §§. 4® och 42, pag. r4ö och i£j, i i83o års B;meo-Reglemente
finnes föreskrifvet, dels örn förbud för låntagare att sig anmäla
vid annat Discont-District, än det inom hvilket han är manta ls-sk 1 ifven,
dels ock om räntas afdragande vid låns meddelande, tillhörer allmänna
stadgandena för Discont-rörelsen. 1
Stockholm den 14 April i835.
5 T O C K H O L M , 1835 5 hos J. A. W
Banco-Utskottets Betänkande N.o l3o.
N:o 13o.
Ankom lill Exp.-Utsk. den 16 April.
Betänkande, i anledning af Herr TVcerns och Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielssons motioner, omytterligare Creditiv
u Banken för Riksgäldskontoret.
Vid föredragning inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Höglofl. Statsutskottets
under N:o 4'9 afgifne Utlåtande, i anledning af väckt motion
om de vilkor, uppå hvilka Fullmägtige i Riksgälds-Contoret ega att lån
upptaga, har Ståndet, enligt Protocolls-Utdrag af den r2 i denna månad,
ej allenast, på grund af gjorda anmärkningar, omförmälde Utlåtande till
Stats-Utskottet återremitterat, utan äfven till Stats- och Banco-Utskottens
behandling öfverlemnat en af Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, under åberopande af 56 §. Riksdags-Ordningen, väckt
motion, att sedan Hedervärda Bonde-Ståndet numera beslutat, det Riksgälds-Contorets
Fullmägtige företrädesvis böra begagna lånesättet emot lägre
ränta och betalning vid anfordran samt på kort uppsägning, Rikets Ständers
Bank, utöfver det Creditiv, Riksgälds-Contoret förut på Banken begagnade,
måtte tillhandahålla nämnde Contor, i och för denna lånerörelse,
ett serskildt så kalladt Cassa-Crediliv af 5oo,ooo R:dr, emot 3 procents
ränta för hvad deraf begagnas, hvarjemte Molionairen föreslagit, att hvad
å Riksgälds-Contorets äldre Creditiv under året funnes begagnadt, icke må
ovilkorligt blifva Banken återbetaldt den i Julii, utan att räkning deröfver
må få uppgöras i Augusti månads slut.
Varande dessutom till Banco-Utskottet allena från VälloQ. BorgareStåndet
remitterad en af Herr kVcern derstädes väckt motion, att, lill underlättande
af Riksgälds-Contorets upplåningar, ställde på liqvid vid anfordran
eller å korta uppsägningstider, Rikets Ständers Bank må, utöfver
det Creditiv Riksgälds-Contoret förut på Banken eger, meddela Contoret ett
serskildt så kalladt Cassa-Creditiv, till belopp af R:dr Soo.ooo Banco, emot
3 procents ränta för hvad deraf begagnas, samt på i öfrigt enahanda grunder
och vilkor, som för sådane Creditiv å Banken, såsom till Hypotheksföreningar
med flere, äro vid denna Riksdag redan antagna och stadgade;
- och äro vid sistnämnde motion, som den 27 nästlidne Mars till Utskottet
ankommit, bifogade yttranden af Herrar Falhem, Rydin, Helsingius, Val
Bihang
till R. St. Prot. 1834 och 183S. 6 SamL 1 Afd. 3 Bandel. 1
3:dje Häftet.
Banco-Utskottets Betänkande N:o i3o.
ley, Winblad Isr.j Halling, Bruse, Langenberg, Wijk, Sahlin, Lake,
Rubin, Holm, Norman, Winblad Pehr, Ekerman, Wedberg och Lejf ler,
af hvilka de Elfva sistnämnde å motionen yrkat afslag, förnämligast ur
det skäl, att densamma vore stridande emot de beslut, Rikets Ständer innevarande
Riksdag fattat, till realisationens betryggande, helst Rikets Ständer
ej allenast, alltsedan den beslutade realisationen, alhållit sig alt anvisa
några Creditiv på Banken, saknande motsvarande valuta, utan äfven gilvit
sitt hedersord, det Banken hädanefter skulle vara fredad för alla möjliga
inblandningar med Statens behof, samt afvikandet från denna grundsats,
genom att nu å nyo bevilja Riksgälds-Contoret ett Creditiv på ofvannämnde
summa, skulle för tillfället ganska menligt inverka på allmänna
opinionen, till våda för realisationens bestånd, och blifva för nästkommande
Rikets Ständer ett prasjudicat att å Banken anvisa ytterligare Creditiv,
flerdubbelt större, hvarmedelst Banken fortgående komme alt blifva en
nödhjelpsanstallt för Statens intrasslade aflairer.
Utskottet har tagit förenämnde förslag under den noggranna pröfning „
som ämnets vigt påkallar, och medgifver i så målto rigtigheten af de inom
Vällofl. Borgare-Ståndet dervid gjorda erinringar, alt, derest R. St. skulle å
Banken, för Riksgälds-Contoret, anvisa ytterligare Creditiv från Riksdag tilt
Riksdag, på sätt för Hypotheksföreningarne är vordet beviljadt, en sådan åtgärd
i framtiden möjligen skulle leda till den af flere Ledamöter inora YätlofL Borgare-Ståndet
befarade ytterligare sammanblandning emellan Rikets penningeverk
och Rikets skuldväsende, samt åtminstone hos mången väcka den opinion,
att, sedan man sålunda börjat att med Bankens tillgångar åter understödja Riksgälds-Contorets
credit, nästkommande Rikets Ständer, med stöd af det gifna
praejudicatet, torde å Banken anvisa Creditiv för Statens behof, intill
dess Bankens egen credit härigenom tillintetgöres, och den nu i Rikets
penningeverk införda ordning å nyo gå förlorad, hvadan Utskottet ej heller
vågar, att det föreslagna Creditivet tillstyrka, under de för Creditiven
lill Hypotheks-Inrältningarne bestämdt vilkor.
Men vid undersökning, huruvida ej eli Gassa-Creditiv till ifrågavarande
belopp, utan rubbning af de för Bankens rörelse och förvaltning
redan af Utskottet uppgjorde och af Rikets Ständer antagne hufvudgrunder,
skulle kunna Riksgälds-Contoret beviljas, på den korrla tid dylikt
Creditiv, för bedrifvande af Contorets upplåningar, kan anses erforderligt,
förekommer, att vid den tidpunkt, då Riksgälds-Contorets nu egande
Creditiv å Banken, under innevarande Riksdag, af Rikets Ständer fast—
slälldes lill belopp af allenast En million R:dr Banco, sådant härledde
B ane o-Vt skottets Betänkande N.o i3o.
3
S«g från den på erfarenheten grundade, i Utskottets Utlåtande N:o 16,
pag. 64, bestämdt yttrade öfvertygelse: alt för det ändamål, som med
samma Creditiv var afsedt, eller för liqviden af Statsfylinadssumman
och bestridandet af Riksgäids-Contorets egna behof, högre Creditivbelopp
än En million R:dr icke för Contoret erfordrades; att Utskottet, långt
ifrån ali anse låneunderstöd, genom Cassa-Creditiv, i allmänhet vara för
Bankens rörelse främmande eller af vådlig beskaffenhet, tvärtom, med afseende
å den till Banken från Riksdag till Riksdag ingående räntevinst,
trott sig kunna tillstyrka dylike Creditiv, ej mindre åt Hypotheks-Inrättningar,
än åt Privat-Banker i allmänhet och Associationer, som på större
handelsplatser möjligen sig bilda, för att, medelst upplag och belåning
af Svensk spanmål, befordra exporten deraf, och det för förstnämnde
Inrättningar till ett belopp af ej mindre än 3oo,ooo R:dr, och för öfrige
till en summa af i5o,ooo R:dr Banco hvardera, under hemställan tillika,
alt 200,000 R:dr Banco årligen måtte från allmänna Discontrörelsen
öfverflyttas till Cassa-Creditiv åt Hypolheks-Inrätlningar; dock alltid
med de hufvudsakliga vilkor, att fullgod säkerhet till Banken aflemnades
för Creditivens belopp; att Banken för de derå dragne summor erhölle
lämplig ränta och att Banco-Styrelsen, när den så nödigt pröfvar, skulle
kunna Crediliven uppsäga, samt att Rikets Ständer, med godkännande i
öfrigt af Utskottets åsigt, gjort den inskränkning i de då föreslagne
Cassa-Creditiven, att af Pri vat-Banker, ej andra än de, hvilka med spanmålsbelåning
i större senia sig befatta, skola Creditiv erhålla och det till
ett belopp af högst i5o,ooo R:dr.
Efter öfvervägande af dessa beslut, med hvarandra jemförda, och
då i betraktande tages: att sådane förändrade omständigheter numera
inträffat, hvarigenom behof för Riksgälds-Contoret uppstått, att erhålla
ett Creditiv såsom reservfond för Contorets upplåningar; att, genom den
af Rikets Sänder gjorda inskränkning i de för Pri vat-Banker föreslagne
Cassacreditiv, det nu ifrågavarande Creditiv-beloppet skulle kunna beviljas
utan öfverskridande af hvad Utskottet från början påräknat att i
låne-understöd i creditiv-väg utgå; att ganska osäkert är, huruvida några
Hypolheks-Inrättningar eller sådane Privat-Banker och Associationer,
som med spanmålsbelåning i större scala vilja sig befatta, ännu på flera
är kunna här i landet uppstå; att dessutom Rikets Ständer nu mera
sökt åt Hypotheks-Föreningar bereda från Statens sida ett kraftigare
understöd, än den åt dem förunnade Creditiv-rältighet å Banken, hvaraf
synes sannolikt, att, äfven i händelse dessa Inrättningar härstädes vin
-
4
Banco-Utskottels Betänkande N.-e l3o.
na framgång, de likväl icke lära begagna deras creditiv-rätligliet i Banken,
åtminstone till det för dem högst medgifna belopp af 3oo,ooo R:dr
hvardera; att den summa af 533,333 R.'dr 16 sk., som för åren 1833
och 1834* enligt §.714 Art. 1 Afd. af i83o års Banco-Reglemente, varit
till Silfverköp anslagen, för närvarande, i saknad af tillfälle lill sådane
köp, finnes i Banken innehållen, utgörande ett Bankens öfverskott
utöfver den behållning af 5,000,000 R:dr, som vid innevarande Riksdag
är bestämd att vara Bankens grundfond, samt slutligen, att, enligt Rikets
nu församlade Ständers beslut, så väl de i punkten 26 af Utskottets
Utlåtande N:o 16 uppräknade årliga capitai-afbetalningar, afsedda
att företrädesvis till Silfverköp användas, som Bankens årliga räntevinster,
få i lånerörelse på kortare tid göras fruktbärande, under iakttagande
likväl, att den emellan Metalliska Cassan och Sedelstocken utsatta
proportion af 2 till 5 ej öfverskrides, anser Utskottet, det Rikets Ständer,
utan någon rubbning i de för Bankens rörelse och förvaltning redan
fastställde grunder, eller någon för realisationen vådligare sammanblandning
emellan Banken och Riksgälds-Contoret, än sorn redan eger
rum, kunna åt Riksgälds-Contoret, såsom reservfond lör dess upplåningar,
bevilja från Banken ett Creditiv af 5oo,ooo R;dr Banco, så vida
allenast det sker på kortare tid, samt under sådane vilkor för öfrigt,
som Bankens rörelse fordrar.
Till följd häraf, och då, efter Utskottets öfvertygelse, jemväl Riksgälds-Contoret,
för dess del, bör vara belåtet, om nu ifrågavarande Creditiv
Riksgälds-Contoret förunnas för den tid, som åtgår innan Coniord
kan komma i åtnjutande af de ökade inkomster, hvilka, till följd af
Rikets Ständers vid innevarande Riksdag fattade beslut om förböjd tull
å utländske varor och ökad bevillning på bränvinet ra, m , kan vara alt
påräkna, finner Utskottet ej hinder att tillstyrka,
det ett Cassacreditiv å 5oo,ooo R:dr må Riksgälds-Contoret
från Banken beviljas till begagnande såsom reservfond
i och för dess upplåning, under vilkor:
1:0 att, innan någon lyftning af delta Creditiv lill
större eller mindre del får ega rum, Riksgälds-Contoret, i
likhet med hvad i allmänhet angående Cassacreditiv från
Banken stadgadt blifvit, skall för hela det beviljade Creditiv-beloppet
ställa Banken säkerhet i sådane lånedocument,
som Riksgälds-Contoret innehafver;
Banco-Ut skottets Betänkande N.o i3o>
5
a:o att Banken för de å Creditivet dragne summor beräknas
5 procent till godo tills betalning sker;
3:o att detta Creditiv ej förr än i sista rummet och
då sådant för Contorets upplåningsrörelse oundvikligen
erfordras, får af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret begagnas;
4:o att Creditivet ovilkorligen skall vara till fullo inbetaldt
senast den i September 1837;
5:o att Banco-Slyrelsen, om så nödigt pröfvas, jemväl
eger rättighet att uppsäga större eller mindre del af Creditivet,
hvilket leder till den påföljd, att creditiv-rättigheten
minskas 3 månader efter uppsägningen med £:del och
för livar 3:dje månad ytterligare med |:del till dess den
nödige indragningen är verkställd, eller hela creditivet till
inbetalning förfallet.
Och anser Utskottet ej behöfligt, att de å Creditivet dragne summor
Banken aviseras.
Hvad åter beträffar Riksdagsfullmägtigen Anders Danielssons förslag
derom, att hvad å Riksgäids-Coutorets äldre Creditiv under året finnes
begagnadt icke må ovilkorligen Banken återbetalas den 1 Julii, utan
räkning deröfver få senare uppgöras; så, enär detta förslag är stridande
emot Rikets Ständers förut fattade beslut i frågan,
finnér Utskottet sig ej kunna härtill bifall tillstyrka.
Flere Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den i5 April 1835.
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich, D.: ”Om det också kunde visas, att åtgärden
af extra Creditiv för Stats-Verkets behof vore en för vanlige Bankers
rörelse oskadlig operation, och att ingen permanent sedel-emission
emot Rikets Ständers beslut derigenom komme att ega rum; så vore
dock opinionen om Rikets Ständers fasthet uti att undvika äfven det
ringaste sken af en sådan tydning eller utsträckning af redan fattade
beslut, som kunde leda till äfven temporair sedel-emission utan valuta,
härigenom så väsendtligen försvagad, att, derest en opinion om
vackling i de grundsatser, hvilka äro caracteristika för Rikets Ständers
Bank, hvaribland den, att dess förvaltning hvilar på orubbliga och högst
minutiösa detalj-föreskrifter, snarare än på allmänna reglor för Bank-ope«
6
Baneo-V(skottets Betänkande N.o i3o.
rationer, skulle utbreda sig, sannolikligen äfven till utrikes orter; så skulle
den ena af de grundpelare, hvarpå all Bankrörelse efter min tanka beror,
nemi. opinionen om dess soliditet, så undergräfvas, att den andra eller
verklig soliditet, endast känd af dem, sorn hade tillfälle närmare undersöka
Bankens ställning, torde få svårt att ensam uppbära hela tyngden,
på hvilka tillagde gruuder jag mig reserverar;”
af Herr Stuart, C. G.: ”Rikets nu församlade Ständer hafva, vid
fastställandet af hufvudgrunderne för Bankens framtida rörelse och förvaltning,
bland annat, beslutat och förordnat:
a) att Riksgälds-Contoret må bibehålla dess, vid sistförflutne Riksdag,
erhållna rättighet till Creditiv i Banken å högst i,000,000 R:dr, från
den 1 September det ena året lill den sista Junii det påföljande; (enligt
den af Rikets Ständer hufvudsakligen bifallna a5:te punkten i BancoUtskottets
Utlåtande N:o 16, hvarigenom således det, inom ett af RiksStånden
framställda, men af Utskottet afstyrkta förslag, att delta Creditiv
måtte ökas lill i,5oo,ooo R:dr, blifvit ogiiladt);
b) att Bankens vinst för år i835 och de följande åren skall, oafkortad,
förblifva under Banco-Styrelsens disposition intill nästa Riksdag,
då af Rikets Ständer beror att om användandet af derå i behåll varande
öfverskott förordna; (enligt Rikets Ständers lemnade bifall lill
a^rde punkten af berörde Utlåtande);
c) att någon åtgärd till rörelse-capitalels ökande i annan väg, än
medelst belåning af guld och silfver samit andra vågförda metaller, icke
får af Bauco-Styrelsen vidtagas förr, än ett år förflutit från Bankens
öppnande till utvexling af silfver, (enligt Förstärkta Banco-Ulskottets
Memorial N:o 48 Pag* ‘O*
och d') att Cassa-creditiv ieke få beviljas andra, än Hypotheks-föreningar
samt Associationer och Privat-Banker, som med belåning af
spanmål sig befatta; (enligt samma Memorial pag. 12).
Med fullkomligt åsidosättande af dessa, till betryggande af realisationens
bestånd, fattade beslut, har Banco-Utskottets majoritet tillstyrkt
Rikets Ständer att, tvärtemot de grundsatser, sora, i afseende på penningeväsendets
reglering, blifvit, under hela denna Riksdag, oafbrutet godkända
och allt hittintills noggrannt iakttagna, nu genast bevilja, för
Riksgälds-Contorets lånerörelse, ett serskildt Cassacreditiv i Banken å en
half million R:dr. En åtgärd, genom hvars vidtagande, ej allenast ofvanberörde,
inför Sveriges Konung redan anmälda beslut skulle, på
ett grundlagsstridigt sätt, upphäfvas, utan ock Nationens förtroende till
Banco-Utskotlets Betänkande JY.o t3a.
7
den nu senast verkställda realisationen och den större varaktigheten deaf
än af de föregående myntbestämningarne helt och hållet rubbas.
Sedan, under 2:ne decennier eller under åren 1808—1828, tre och.
trettio millioner R:dr Banco blifvit tagna från Banken till fyllande af
Statens behof, och sedan Rikets sist församlade Ständer låtit af dessa
medel, på en gång, i sjelfva verket afskrifva nära femton millioner R:dr,
ehuru detsamma ”till en påminnelse om det framfarna ock en varning
för det tillkommandeännu inom linien i Bankens räkenskaper balanceras;
så hyste jag i sanning den säkra förhoppning, att något ytterligare
tillgripande af Bankens tillgångar, för bestridandet af Stals-Verkets utgifter,
ej skulle, åtminstone icke vid denna Riksdag, ens komma i fråga.
Banco-Utskottets med 6 rösters pluralite nu fattade beslut har dock ådagalagt
bedrägligheten af denna förhoppning, grundad på den allmänna
erfarenheten om de följder, som detta af Rikets Ständer begagnade sätt
att förvalta, vårda och garantera Banken, för Svenska Nationen redan
medfört.
I anledning af ett, utaf Riksdagsfullmäktige!! Anders Danielsson,
förut framstäfldt dylikt förslag, som det nu ifrågavarande, eller att ett
Creditiv af 5oo,ooo R:dr måtte, lill underlällaude af Riksgälds-Contorets
låneoperationer, varda å Banken anvisadt, har Stats-Utskottet, uti dess,
så vidt Protocolls-Uldragen upplysa, i denna del af Riks-Stånden godkända
Utlåtande N:o 4*7» yttrat, att detta förslag "stöde i strid med de
af Rikets Ständer fastställda hufvudgrunder för realisationen och Banketts
penningerörelse.” Rigtigheten af denna Stats-Utskottels åsigt har
jag icke hört bestridas ens af de Ledamöter utaf Banco-Ulskotlet, hvilka
förut visat sig vara realisationens häftiga motståndare och nu uppträdt
såsom det ifrågaställde nya Creditivets ifriga förfäktare. Till försvar
för detta Creditivs föreslående, har, jemte deri gamla, mångfalldiga gånger
vederlagda, men ändock lika envist yrkade satsen, att ”Banken vore
Statens egendom,” blifvit anfördt, att detsamma vore afsedt allenast
för ett par år, hvarefter det skulle komma att upphöra.
En Ledamot har dock, redan inom Utskottet, visat den upprigtigheten
att förklara, det han ansåg denna tiderymd vara alltför kort och
otillräcklig, hvadan lian också yrkat densammas förlängning. Beviljas
det föreslagna Creditivet af Rikets Ständer och beträdes såluuda å nyo
denna visserligen beqväma, men till sina verkningar nogsamt pröfvade
bana, att låta Banken fortfarande liqvidera Statens utgifter, i stället
för alt genom skattebidrag bestrida dero, så är äfven min fasta, på för
-
3
Banco-Utskottets Betänkande N. o i Jo.
flutna tiders erfarenhet grundade öfvertygelse, att densamma icke lemnäs,
hvarken inom den tid Utskottet till en början föreslagit, eller vid
den tidpunkt den åberopade Ledamoten uppgifvit. För likhetens
skull, torde det tillåtas mig att nu upprepa det inför Utskottet
anförda förhållandet med de, vid 1812 års Riksdag, beviljade
Crediliv för Riksgälds-Contoret. Vid denna Riksdag erhöll
nämnde Conior, utom det, för dess räkning, af Rikets år 1810
församlade Ständer å Banken anvisade Creditiv af 1,000,000 R:dr, ett extra
Crediliv af en half million, af hvilket senare dock |:delar skulle återbetalas
vid 1813 års slut och återstoden innan den 3i December
1814- Detta extra Creditiv, som således borde hafva upphört före i8i5
års ingång, blef likväl, sådant oaktadt, bibehållet vid den samma år inträffade
Riksdag, då Riksgälds-Contorets ordinarie Creditiv dessutom bestämdes
till 2,000,000 R:dr. På sådant sätt hade Riksgälds-Contorets Creditiv
vid hvarje Riksdag blifvit ökadt, så att detta Verks creditivskuld
till Banken vid 1823 års slut öfversteg 8,000,000 R:dr, hvilken skuld
Rikets sist församlade Ständer måste låta afskrifva eller, som det kallades,
föra inom linien uti Bankens räkenskaper. Med undantag af tiderymden
emellan 1823 och 1828—i83o årens Riksdagar, hvarunder
Riksgälds-Contoret kom i åtnjutande af opåräknade öfverskott, dels å
Stats-Verkets inkomster, och dels 3 allmänna Bevillningen, lill ett sammanräknadt
belopp af omkring 1,000,000 R:dr, har således, oaktadt ett
oafbrutet fredslugn och alltjemt ökade Statsintrader, någon minskning
af Contorets Creditiv å Banken, sedan desamma en gång blifvit beviljade,
icke kunnat, genom afbetalningar, åstadkommas. Vid sådant förhållande
torde minnet af det förflutna ensamt utgöra en tillräcklig anledning
till farhågor, att enahanda beslut äfven för framtiden skola medföra
samma följder. Det är också endast uti den dagligen vitsordade beskaffenheten
och sammansättningen af Svenska folkets representation,
som det är för mig möjligt att finna en förklaringsgrund dertill, att,
vid en Riksdag, till hvilken Nationens Representanter blifvit sammankallade,
för att bringa realisationen till verkställighet, just det Utskott,
som det ålegat att föreslå de för detta ändamål erforderliga åtgärder,
sedan de föreslagna besluten blifvit af Rikets Ständer fattade, tillstyrker
desammas upphäfvande. Sådana föredömen, lemnade vid sjelfva
Realisations-Riksdagen, komma sannolikt icke att sakna efterföljd vid
framtida
Baneo-Utikottets Betänkande N.o 13o. p
framtida Riksdagar, då den naturliga omsorgen för upprätthållandet af
det egna Verket icke, såsom nu, kan hos Rikets Ständer påräknas.
Man har vidare inom Utskottet sökt framställa det ifrågavarande
Creditivet såsom ett lån af Banken, hvilket Rikets Ständer ämnade att
i föreskrifven ordning låta återbetala. Samma föresats har äfven tillförene
vid hvarje tillfälle, då någon plundring af Banken varit i fråga,
blifvit af Rikets Ständer offentligen uttalad. Till godtgörande af de
Stals-Verket utaf Banken lemnade försträckningar, anslogo visserligen
Rikets år 1809 församlade, i många fall verkligen ärliga Ständer, ganska
betydliga skattebidrag i förhållande lill Fäderneslandets dåvarande
högst betryckta och utblottade belägenhet. Men sedan Sveriges fortfarande
sjelfständighet var fullkomligen betryggad samt freden å alla sidor återställd,
och sedan Rikets hela utländska skuld blifvit dels afskrifven
och dels på annat sätt liqviderad, funno Rikets Ständer vid 1817 och
1818 årens Riksdag öfverflödigt att vidare bekymra sig om den, uti Regeringsformens
66 dem ålagda skyldighet att bibehålla och vårda
Rikets credit. I sammanhang med öfriga financiela beslut, hvarigenom
sistnämnde Riksdag på ett så ofördelaktigt sätt blifvit utmärkt, stadgades
derföre då, att den årliga afbelalnings-summan å Stats-Verkets skuld
till Banken skulle nedsättas från 720,000 till 5oo,ooo R:dr. Denna summa
minskades ytterligare vid derpåföljde Riksdag till 15o,000 R:dr, hvilket
belopp, ehuru detsamma årligen afbetaltes å Stats-Verkets skuld,
dock ieke kom Banken lill godo, utan disponerades af Riksgälds-Contoret
för derå anvisade utgifter. Främtiden kommer naturligtvis att ådagalägga,
huruvida den nu utlofvade betalningen af den ifrågaslällde nya
skulden varder verkställd på enahanda sätt, som Statens äldre skulder
till Banken blifvit liqviderade. Emedlertid anser jag mig böra, för min
enskilda del, förklara, att, om någon likhet i detta fall skulle komma att
ega rum emellan resultaten af den nya och den gamla sammanblandningen
af Staten och Banken, sådant ingalunda skall förefalla mig oväntadt.
Banco-Utskottet har, bland annat, föreslagit, att Riksgälds-Contoret
måtte, i likhet med enskilda Verk, åläggas aflemna säkerhetshandlingar
för det Cassacreditiv, som varder beviljadt. I anledning häraf, anser
jag mig böra meddela några upplysningar om beskaffenheten af de säkerhetshandlingar,
nämnde Verk kan för detta ändamål erbjuda.
Enligt Rikets Ständers vid denna Riksdag fattade beslut, skola Riks11
ihan g till R. St. Prof. tS34 och i83S. 6 SamL 1 Afd.. 3 Bandet 1
3:dje Häftet.
IO
Banco-VlsköUéts Fel',lakande N:o i3o.
gälds-Contorets fordringar af städerna Malmö och Ystad öfverlemnas lill
Kongl. Majit Gon!orets egande inteckningar för utlånta medel af Lappmarks
Ecclesiastikfonden, Bergs-Collegii f. d. Cassa samt f. d. allmänua
Hingstmedels- och Skånska Hingstprasmie-Cassorna ega Fullmägtige att serskildt
disponera, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets af R. St. gillade
Betänkande N:o 4°8- Efter afdrag af berörde tillgångar, uppgå RiksgäldsContorets
återstående räntebärande fordringar för närvarande icke till
4oo,ooo Rldr, deraf största delen är utlånad emot 3 prccents ränta och 3
procents årlig capital-afbetalniug. Då härtill derjemte kommer, att dessa
fordringar icke äro uppsägbara å Riksgälds-Contorets eller dess rätts-innebafvares
sida, och att frågor om desammas afskrifning, eller åtminstone
om lindring i betalnings- och räntevilkoren, vid hvarje Riksdag förekomma,
torde en hvar således lättligen inse, huru föga antagliga och lämpliga
de derför utgifna skuldförbindelser äro att såsom hypothek begagnas.
I afseende på den föregifna ovilkorliga nödvändighfien för RiksgäldsContoret,
att erhålla det föreslagna Creditivet, hyser jag jemväl en med
Utskottets majoritet skiljaktig åsigt. Under förutsättning, att endast halfva
beloppet af det beviljade Creditivet för cholera-farsoten, och icke något i
afräkning å mindre Creditivet dessförinnan varder lyltadt, tror jng mig nu
mera kunna såsom sannolikt antaga, alt de Riksgälds-Contoret åliggande
utgifter, intill början af nästkommande September månad, då den redan
medgifna creditiv-räfligheten i Banken å nyo får begagnas, icke komma
ätt öfverstiga Contorels påräknade och förväntade inkomster med mer än
5 a 6oo,ooo Rldr. Ätt i låneyäg af allmänheten erhålla detta belopp,
torde väl icke möta synnerlig svårighet, helst om långifvarne blifva berättigade
att, efter 3 ä 6 månaders uppsägning, återfå sina, Riksgälds-Contoret
försträckta medel. För att kunna medgifva en sådan uppsägningsrätt
å lån, icke öfversligande berörde summa, lär visserligen icke heller något
serskildt Greditiv å Banken vara ett oundgängligt vilkor. Efter vunnen
kännedom om det icke obetydliga anslag, utgörande, utom alla tillfälliga
inkomster, en half million R:dr årligen, som, vid denna Riksdag, blifvit
beviljadt till liquidernnde af Riksgälds-Contorets skulder, skall allmänheten,
så snart den är förvissad, att de härom fattade besluten icke, under Rikets
Ständers sammanvaro, varda ändrade eller upphäfna, säkerligen icke komma
att hysa något tvifvelsmål i afseende på detta Verks förmåga alt kunna
behörigen fullgöra sina ingångna förbindelser. Under mellantiden intill
nästa Riksdag blifva förmodligen, så vida icke krig eller andra oförutsedda
händelser derunder inträffa, de förstå månaderna af nästkommande år, då
Banco-Uttkollets Betänkande N.o i3o.
nära goo.ooo R:dr af Riksgälds-Conlorets utelöpande obligationer förfalla
till betalning, den för Contoret mest brydsamma tidpunkt. Men derest
innehafvarne af dessa obligationer dessförinnan icke få några serskilda anledningar
att betvifla myntvärdets fortfarande upprätthållande och Riks-'**4
gälds-Contorets noggrannhet vid liquiderandet af dess skulder, så är jag
öfvertygad, att obligalions-innehafvarne i allmänhet skola komma att visa
vida större benägenhet att få sina fordringar omsatta än inlösta. För
den olyckliga händelsen åter, att Rikets Ständers beslut skulle föranleda
något allmännare misstroende i det ena eller andra hänseendet, torde det
nu ifrågavarande Credilivet, äfven om detsamma fördubblades, blifva otillräckligt
för upprätthållandet af Riksgälds-Contorets credit.
Så vida Rikets SLänder skulle vilja, i annan väg, än medelst ökade
anslag, underlätta meranämnde Contors låne-operationer, hvilket jag för
min del visserligen icke anser oundgängligen nödvändigt, finnes för sådant
ändamål troligen icke någon, med beståndet af realisationen och de i afseende
derpå redan fattade beslut Öfveiensslämmande, mera lämplig åtgärd
att vidtaga, än den Herr Nordenankar, uti sin motion, föreslagit, med de
modificalioner, sorn äro uppgifna uti den, Banco-Utskottets Betänkande derom
bifogade reservation. Sedan berörde motion blifvit af Utskottet helt
och hållet afstyrkt, på skäl, ojemförligt mindre tillämpliga, i afseende på
den föreslagna, med Rikets Sunders beslut icke oförenliga dispositionen af
den behållna räntevinst, som icke kan på annat sätt med fördel afBaricoStyrelsen
användas, än i afseende på den nu ifrågavarande, emot både meningen
och ordalydelsen af samma beslut uppenbarligen stridande emission
af nya sedlar; så har det i sanning förefallit mig i högsta grad oförväntadt
och obegripligt, att Utskottet, genom det ifrågaställa Creditivets
tillstyrkande, velat göra sig skyldigt till en så obestridlig motsägelse, som '
förefinnes uti dess yttranden rörande dessa bägge frågor.
Jag har redan inom Utskottet sökt vederlägga det påstående, hvarmed
man derstädes framkommit, eller att det föreslagna Credili v-beloppet skulle,
utan ökning af Bankens sedelstock, kunna genast utbetalas af odisponerade
vinstmedel. Förhållandet med dessa vinstmedel har Utskottet upplyst uti
dess under N:o 82 afgifna Betänkande, i anledning äf väckta frågor om
den behållna Banco-vinsteus öfverlemnande till RiksgäldsContoret. I anseende
till den nu å nyo framställda uppgiften om denna tillgång, tror
jag mig dock böra meddela några upplysningar rörande densamma. Vid
sistförflulna Riksdag anslogos, till förstärkande af Bankens metalliska fond,
utom andra medel, 266,666 R:dr 3a sk. årligen utaf Banco-vinslen för
12
Banco-Utskotlels Betänkande N;o i3o.
åren i83o— iS34- Detta anslag har visserligen icke, under de senare
åren, kunnat, enligt dess bestämmelse, användas till upphandling af silfver;
men vid silfver-utvexlingens beslutande afsågs, enligt hvad Utskottets
härom afgifna Betänkanden utvisa, alt, medelst amortering af de sedlar,
som utaf de för berörde ändamål anslagna vinstmedel icke blifvit utgifnp,
åstadkomma den, vid realisationens början, nödvändig ansedda proportion
emellan Bankens metalliska cassa och utelöpande sedelstock. Skulle nu ett
motsvarande belopp nya sedlar utfärdas, komme följaktligen denna proportion
alt på ett högst betänkligt salt rubbas. I afseende åter på öfverskottet
af Bankens behållna räntevinst utöfver berörde derå anvisade anslag,
beslöto Rikets sistförsamlade Ständer, att 200,000 R:dr skulle häraf
förskottsvis, vid hvarje års slut, till Riksgälds-Contoret öfverlemnas. Dock
som den behållna Banco-vinsten för den sedan sista Riksdag förflutna
tiden, enligt Bankens afslutade räkenskaper, vida understigit det sålunda
påräknade beloppet af 466,666 R:dr 32 sk. årligen, så har RiksgäldsContoret
varit nödsakadt att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut,
till Banken för hvarje år återbetala en betydlig del af det erbållna
förskottet; utgörande det för år 1833 af Contoret ålerguldna belopp icke
mindre än 127,000 R:dr. Huru mycket Riksgälds-Contoret kommer att
återbära af det, vid innevarande års början, emottagna förskott å räntevinsten
för år 1834» kan naturligtvis icke bestämdt uppgifvas, innan Bankens
räkenskaper för det sistförflutna året blifvit afslutade. Emedlertid
torde det icke vara för högt beräknadt, om man antager, att RiksgäldsContoret,
utaf sistlidet års Banco-vinst, erhållit omkring 100,000 R:dr mer
än Contoret slutligen tillkommer. Yid sådant förhållande, och enär den
för innevarande år redan influtna och afsatta räntevinsten lär utgöra ett
föga betydligt belopp, synes »let böra vara klart för en livar, alt någon
annan utväg, för att kunna inlösa de anvisningar, som å det föreslagna
Creditivet skulle komma alt utfärdas, nu icke finnes, än att begagna den tillförene,
då Banken måst tillskjuta medel för Statens behof, alltid anlitade
sedelfabricationsmethoden.
Fullkomligt trygg, i afseende på Bankens förmåga att kunna inlösa
sina redan utgifna förbindelser, vill jag äfven medgifva, att en ökad sedelskuld
af en half million R:dr, i och för sig sjelf, icke borde föranleda något
grundadt misstroende till realisationens bestånd. Det är således icke
beloppet af det nya Creditivet och den derigenom uppkommande nödvändigheten
att öka sedelstocken, som bos mig väcker oro och fruktan för
följderna af den föreslagna åtgärden. Men då densamma ådagalägger en
Banco-Utshottets Betänkande N-0 l3o.
fortfarande benägenhet att å nyo tillvägabringa den villervalla i Rikets
mynlförhållanden och de mångfaldiga financiela oredor, som, ännu icke
till fullo aihjelpta, enligt min öfvertygelse, ända hitintills utgjort den förnämsta
orsaken till den fattigdom och det ceconomiska betryck, hvaruti
Svenska folket allmänneligen befinner sig; så kan jag icke annat än anse
det af Utskottet nu tillstyrkta beslut, ur denna synpunkt betraktadt, såsom
högst skadligt och olycksbådande för vårt fädernesland. Jag har således
velat offentligen protestera emot detsamma, på det att åtminstone
mitt minne måtte varda fredadt från förebråelsen, att jag, med min röst,
bidragit till en åtgärd, sora hotar att återkasta Svenska Nationen i dess,
så nyligen undansluppna rälllöshets-tillstånd i afseende på måttstocken för
alla värden och all egande-rätt, samt att, i och med detsamma, tillintetgöra
all håg till förkofran och all säkerhet om oeconomiskt oberoende hos
Nationen, äfvensom allt förtroende till dess Representanters löften och
försäkringar.”
Uti Herr Stuarts reservation hafva Herr Grefve Gyldenstolpe och
Herr Doctor Engeström instämt;
af Herr Doctor Lindforss: ”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut,
rörande Riksdagsfullmägtigen Herr JVosrns motion, om Creditiv i Banken
för Riksgälds-Contoret å 5oo,ooo R:dr, och åberopar såsom skäl Utskottets
egna motiv för afstyrkande af Herr Nordenankars motion, rörande
Bankens rättighet att inlösa Riksgälds-Contorets obligationer, emedan jag
anser dessa bägge motiv i grunden ega enahanda syftning.”
Häruti har Herr af Rolen sig förenat;
af Herr Prosten Åstrand: ”Då Banco-Utskottet väl utvecklat, att det
äskade Creditivet med de af Utskottet föreskrifna vilkor hvarken strider
emot andan eller bokstafven af Rikets Ständers vid denna Riksdag om Bankens
rörelse fattade beslut, men underlåtit att framställa de förhållanden,
hvilka göra samma Creditiv för Riksgälds-Contoret oundgängligen nödvändigt;
vill jag kortligen utveckla dessa förhållanden och skäl för tillstyrkande
af Creditivets beviljande.
Af Stats-Utskottets Betänkande N:o 4^0 ser man, att 3:ne Riksstånd
beslutat, att Fullmägtige i Riksgälds-Contoret skola för Contorets behof företrädesvis
begagna lån, betalbara vid anfordran eller på uppsägning. Så
vida nu icke Conloret skall tvingas, att ständigt hålla en ganska stor Cassa
för betalning af ett större antal obligationer, som möjligtvis kunde oförmodadt
presenteras till skyndsam inlösen, hvilken Cassa, upptagen genom
slående lån, skulle genom den drygare räntan uppfräta hela den vinst,
«4
Banco-ZJlskotttls Betänkande N.-o i3o.
Contoret af sin lånerörelse med obligationer, betalbara yid anfordran eller
pä uppsägning och löpande med låg ränta, skulle erhålla, så måste Contoiet
nödvändigt ega tillgång till ett Reserv-creditiv för tillfälligt begagnande,
då oförmodadt en större mängd fordrings-egare anmäla sig till erhållande
af liqvid. Ått hos enskild man i Stockholm eller på så nära ort, att Contoret
dermed vore fullt belåtet, erhålla ett sådant Creditiv till nog sto:t
belopp, torde näppeligen låta sig göra, eller om det ock kunde ske, bléfve
säkerligen vilkoren för Contoret alltför betungande. Af dessa skäl, som
ådagalägga nödvändigheten att bevilja det äskade Creditivet, så vida man
vill bereda Fnllmägtige i Riksgälds-Contoret en möjlighet att verkställa Rikets
Ständers ofvanbesagde beslut om Contorets låne-rörelse, och sora fortfara
att oupphörligen vara gällande, så länge Contoret eger någon betydligare
skuld, att med en sådan lånerörelse betacka, lärer man finna, att ifråga
varande Creditiv bör, så vida icke realisationens bestånd annorlunda
fordrar, eller de Bankens besparda räntemedel, som för Creditivet afses,
behöfva att af Banco-Fullmägtige begagnas till silfverköp, få af RiksgäldsContoret
intill nästa Riksdag begagnas, dock icke så, att Contoret derå har
eq ständigt stående skuld till Banken, ty hufvudsyftemålet med detta Creditiv
måste, utom den lättnad Contoret deraf erhåller, att till betalning af
sina lån på kort uppsägning endast behöfva bålla en måttlig Cassa, vara
att stärka Contorets credit, derigenom att de, som på kort uppsägning eller
lill betalning vid anfordran meddela Contoret lån, äro öfvertygade, att
Contoret har förmåga att efter obligationernas lydelse fullgöra sina förbindelser;
men detta ändamål kan icke vinnas, om Creditivet är hardt eller
ständigt anliladt. Följaktligen bör stadgas, att Fullmägtige i RiksgäldsContoret
skola, om medel å Creditivet lyftas, söka så skyndsamt som möjligt
få Creditivet åter ograveradt, hvarjemte de böra åläggas, att årligen i
slutet af September, då restantierna å bevillnings-medlen inflyta, betala allt,
sorn då finnes å Creditivet uttaget. På grund häraf tillstyrker jag, att det
i Utskottets förslag otydliga 5:le momentet, som lemnar obestämdt, om
Riksgälds-Contoret efter den i Sept. 1887 skall ega att begagna Creditivet,
eller icke,och möjligen kunde emellan Fullmägtige i Riksgälds-Contoret
och Banken föranleda en obehaglig tvist om Creditivets fortfarande efter
nämnde dag, må erhålla följande förändrade lydelse:
”Om Fullmägtige i Riksgälds-Contoret nödgas för ett tillfälligt behof
”anlita Creditivet, skola de söka, så fort möjligt är, återgälda hvad å detsamma
är lyftadt, och skall all skuld å Creditivet ovilkorligen hvarje år
>’den 3o September vara till fullo inbetald."
Banco-Utskolteis Betänkande N.-o 73o. i5
t
Ett synnerligen vigtigt skäl för Credilivets beviljande finner jag deri, att
då Rikets Ständer måhända icke tillåta Riksgälds-Contoret att för sina förbindelsers
uppfyllande upptaga ett utländskt lån eller införa ett fond-system,
lära Conlorets Fullmägtige, om Creditivet icke erhålles och de således
icke kunna upptaga lån, betalbara vid anfordran eller på kort uppsägning,
snart se sig urståndsalte att fullgöra de Contoret åliggande utbetalningar.
Sker detta under Riksdagens lopp, så lära väl Ständerna, i afseende
derpå, blifva inkastade i nya svåra öfverläggningar, hvilka mycket
komma att förlänga denna Riksdag, som eljest synes nalkas sitt mycket
efterlängtade slut. Sker det åter efter Riksdagen, så lärer följden oundvikligen
blifva ett nytt sammankallande af Rikets Ständer. Bägge alternativen
torde befinnas leda lill samma obehagliga följder: dryga kostnader
och Nationens missbelåtenhet.
Jag anhåller, att, om förslaget ickeblifver af Stats- och Banco-Utskotlen,
i hvad jag anlydt, ändradt, denna min reservation måtte få till RiksStånden
Betänkandet åtfölja ”
Uti Herr Prosten Åstrands reservation har Herr Doctor Moréa instämt;
af Herr Rubin: ”Då jag nu vördsamt får anmäla min reservation
emot ifrågavarande, af Höglofl. Banco-Utskottefs pluralitet fattade beslut,
utbeder jag mig alt här i korthet få redogöra för mina åsigter, hvilka
jag hoppas skola, om icke helt och hållet, åtminstone tili någon del, gillas
äfven af dem, hvilka för öfrigt ifra för bifall till motionen.
Rikets Höglofl. Ständer hafva vid innevarande Riksdag enhälligt varit
ense och äfven beslutat derom, att Statsverket borde för alltid skiljas
från Banken, och äfven motionens försvarare erkänna öppet, att Bankens
egenskap såsom Bank icke bör eller Kndamålsenligt kun med Statsverket
sammanblandas: att dessa Verks funclioner icke tåla någon amalgamering,
och man lyckönskade sig således öfver denna tillvägabragta
boskillnad. Från andras erfarenhet jemte den jag hunnit sjelf förskaffa
mig i ett ämne, som för mig hittills, jag erkänner det öppet, varit
främmande, har jag emedlertid erfarit nog, för aft ej allenast glädja
mig öfver denna separation, utan ock, så vidt det på mig ankommer, motsätta
mig alla sådana åtgärder, hvarigenom Rikets Ständers beslut i denna
del motverkas och den bana å nyo beträdes, den raan, ehuru med
icke ringa uppoffring tillryggalagt, och hvarunder man strängt juridiskt
kunnat tillvita Rikets Ständers I3ank egenskapen af till det minsta en
vårdslös gäldenär. Denna tillvitelse, ehuru rättvis, mäste utan tvifvel
vara föranledd icke sä mycket af Bankens egna operationer, ty desse
iG
Banco-Ulslottets Betänkande N.o l3o.
Lora icke kunna medföra förlust, utan helt och hållet tillskrifvas den andra
Bolagsmannens obegränsade speculationer och de anordningar Rikets
Ständer funnit för godt utgifva, hvilka sedermera måst till en stor del
afskrifvas. Med verklig tillfredsställelse erfor jag det öde. som träffat
Herr Rjttmästaren Nordenankars motion, under den tid jag med mitt
Stånds tillåtelse afhållit mig från Riksdagsgöromålen, och trodde mig i
de motiv, Högloft. Utskottet användt för afslag, se den säkraste borgen
för ett conformt resultat uppå Herr Wcerns motion, hvilken, med
ganska ringa modification, påtagligen är uppställd i samma syftning och
skall efter min öfvertygelse leda till samma vådliga resultat. Utgången
af voteringen gäckade likväl min förhoppning, då en ringa pluralitet
afgjorde frågan, och således återstår för mig endast att mot beslutet nedlägga
min reservation, och vördsamt tillstyrka, ”att Herr Wcerns motion
-”såsom icke allenast stridande emot ordalydelsen af Rikets Höglofl. Stanners
beslut, utan ock åsyftande inträde på en vådlig bana i framtiden,
”måtte afslås.”
Herr Lake och Riksdagsfullmägtigen Swanberg hafva instämt uti
sistnämnde reservation.
Herr Friherre Stiernstedt har äfven emot beslutet sig reserverat.
STOCKHOLM, Ecksteirska Tryckeriet, 1335.
Banco- Utskottets Memorial N:o i3u
i
N:o 131.
Ankom till Exp.-Utsl. den 17 April,
Memorial, med hemställan, att i blifvande Banco-Reglemente
måtte intagas ett stadgande, hvarigenom Fullmägtige
berättigas att anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga
biträde för upptagande af Utrikes Creditiv, till
förstärkande af Bankens silfverfond.
J3å det torde kunna anses gifvet, att Kongl. Maj:ts garantie för begagnande
af Credit eller Creditiv å utländsk ort för Bankens räkning skulle medföra
större trygghet åt dem, som härom med Banken inlåta sig i transaktion,
än den garantie, som finnes uti en af Rikets Ständer i Svenska fol
kets
namn Fullmägtige lemnad autorisation, underskrifven af Herr Grefven
och Landt-Marskalken samt de öfriga respective Riks-Ståndens Talmän, finner
Utskottet, efter af Herr Prosten Astrand inom detsamma väckt motion,
sig böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer,
det måtte, genom ett stadgande i nu upprättande Banco-Reglemente,
Fullmägtige lemnäs rättighet, att, då begagnande af Credit
eller Creditiv å utrikes ort, till förstärkande af Bankens silfverfond
erfordras, ingå till Kongl. Maj:t med anmälan derom, jemte
underdånig anhållan, att Kongl. Majit, för afhandlingen om samma
Credit eller Creditiv i Nåder täcktes lemna det biträde, som
kan blifva af behofvet påkalladt.
Stockholm den if) April i835.
Reservationer:
Emot förestående beslut hafva Herrar Stuart, Helsifigius, Valley,
Lake och Falhem, samt Riksdagsfullmägtige Peter Persson, Lindbeck,
Eric Pehrsson och Lars Olsson sig reserverat.
Bihang till R. St. Fröt. 1834 och 1835- 6-te Sami. i:sta Äfd. 2>'d\e Band.
4:-.de Häftet.
Banco-Utslcottets Memorial N:o 182.
N:o i32.
Antom till Exp.-Utsk. d. 17 April.
Memorial, med hemställan, att Rikets Ständer, före deras
åtskiljande, måtte till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna Stadgar och Reglemente för Bankens
rörelse och förvaltning.
Efter tillkomsten af Bank-Lagen den 1 Mars i83o, hvars 7 §. förmår,
att alla Stadgar och Reglementen, angående Bankens rörelse och förvaltning,
skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i Lagen
fastställde grunder, måste det anses oundgängligt, att Hans Majit Konungen,
som enligt 87 §. Regerings-Formen stiftat denna Lag, tillsammans med Rikets
Ständer, och sålunda har att öfver densammas efterlefnad vaka, bl ifver
satt i tillfälle sin Konungsliga pligt och rättighet dervid utöfva.
Med fästadt afseende härå och efter af Herr Grefve Frölich inom
Utskottet väckt motion, finnér Utskottet, på grund af 3 §. i den för Utskottet
gällande Instruction, sig böra tillstyrka,
att Rikets Högloft. Ständer, sedan Stadgar och Reglemente för
Bankens rörelse och förvaltning hunnit fullbordas, måtte dem till
Kongl. Maj:ts Nådiga kännedom i underdånighet öfverlemna, innan
Rikets Ständer åtskiljas, och i vidfogad underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit, i händelse Han finnér förenämnde Stadgar
och Reglemente icke strida med de i Bank-Lagen af den r
Mars i83o fastställde grunder, i Nåder täcktes desamma, i hvad
de röra Allmänheten, låta på vanligt sätt kungöra.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 16 April 1835..
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: ”Då jag anser det vara hvarje Piepresentants
»vilkorliga skyldighet att ställa sig Rikets gällande Grundlagar till efterrättelse
och sorgfälligt söka afböja hvarje afvikelse derifrån, helst om densamma
lätteligen kan föranleda lika obehagliga sorn skadliga stridigheter emellan
de bägge Statsmagterne, så har jag röstat för afslag af Herr Grefve
Bcinco-TJtshottets Memorial iV:o 132.
3
Frölichs först inom Banco-Utskottets Finance-Afdelning väckta, men der
förkastade och sedermera hos Utskottet med större framgång förnyade förslag,
att det Banco-Reglemente, som vid denna Riksdag bör utfärdas, måtte,
för alt pröfvas och i vissa delar kungöras, varda till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnadt. Regerings-Formens 72 §. tillerkänner Rikets
Ständer uttryckligen rättigheten att allena fastställa och utfärda de för Bankens
förvaltning erforderliga stadganden och reglementen. Så länge denna
§., med sin nuvarande lydelse, deruti man förgäfves vid denna Riksdag
sökt åstadkomma eller förbereda någon betydligare förändring, finnes qvar
nti våra Grundlagar, lär derföre icke, utan uppenbar kränkning af desamma,
omförmälde rättighet kunna Rikets Ständer, på det ena eller andra sättet,
betagas. Att sådant varit syftemålet med den åberopade Banco-Lagen
af den 1 Mars i83o, anser jag mig äfven kunna med desto större skäl betvifla,
som densammas tydning och tillämpning vid den Riksdag, då den
af Konung och Ständer stiftades, icke dertill gifver den ringaste anledning.
Man har visserligen äfven nu, ”för att icke uppskrämma opinionenJ’ sökt
undvika orden: Kongl. Maj:ts sanction å Banco Reglementet; men derest
man vid slutet af innevarande Riksdag lyckas, genom en tillförene icke ens
ifrågasatt tydning af Banco-Lagens 7 §., vänja opinionen vid sjelfva saken,
lär man, vid en kommande Riksdag, icke underlåta att begagna den rätta
benämningen deraf. Utom denna grundlagsstridighel finner jag det ifrågavarande
förslaget jemväl, i anseende till dess olämplighet, helt och hållet
oantagligt. Ordställningen af detsamma antyder nemligen en för Representationens
värdighet förnärmande tvekan, rörande lagligheten af dess fattade
beslut, i afseende på Bankens rörelse och förvaltning. Af dessa anledningar
och då Banco-Reglementet vid denna, likasom vid förflutna Riksdagar,
troligen icke hinner fulländas förr än sista dagarne af Piikets Ständers sammanvaro,
hvadan detsammas öfverlemnande till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och deraf möjligen föranledda nj^a Propositioner till Rikets Ständer
otvifvelaktig! skulle komma att i högst betydlig mon aflägsna nuvarande
Riksdags efterlängtade slut, har jag ansett mig böra inför Rikets Höglofl.
Ständer förklara, att jag icke bidragit till den pluralitet af en röst, hvarigenom
Herr Grefve Frölichs motion blifvit af Ranco-Utskottet gillad”.
Uti denna reservation hafva sig förenat; Herrar Helsingius, Valley,
Zander och Falhem, samt Riksdagsfullmäglige Pehr Pehrsson, Erik
Pehrsson, Lars Olsson, Normark och Lindbäck;
af Biskopen Herr Doctor Lundblad: ”Jag anser nödvändigt, och har
icke kunnat betvifla, att Rikets Ständer vid innevarande Riksdag, i likhet
4
Banco-Utskottets Memorial JV:o l3%.
med hvad alltid hitintills iakttagits, skola före deras åtskiljande draga försorg,
att det Banco-Reglemente, som intill nästa Riksdag kommer att tjena
till efterrättelse, blifver till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnadt.
Jag finnér äfven destomer oundvikligt, att till Kongl. Maj:t framföra
underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes kungöra de stadgar i
Reglementet, hvilka röra allmänhetens rätt, som en dylik åtgärd obestridligen
måste erfordras, för att åt dessa stadganden bereda laga tilllämpning.
Men jag tror, att Rågan om sättet för Reglementets öfverlemnande
antingen af Rikets Ständer sjelfva, före deras åtskiljande, eller, enligt hvad
förut vanligt varit genom deras Fullmägtige, icke bör eller lämpligen kan afgöras
förr, än Utskottet är med detta arbete färdigt, och sålunda i tillfälle
att bedöma, huruvida tiden, utan Riksdagens förlängning, medgifver Rikets
Ständer möjligheten, att sjelfve Reglementet i underdånighet öfverlemna,
ooh jag reserverar mig af detta skäl emot Utskottets nu gjorda
hemställan; ”
af Herr Doctor Hvasser: ”Sedan den af Herr Doctor Moren föreslagna
eontra-proposition, hvaruti jag instämt, blifvit genom votering förkastad,
nödgas jag emot det fattade beslutet mig vördsamt reservera. Jag kan icke
gilla ordställningen uti ifrågavarande underdåniga skrifvelse, utan Önskar,
att uttgycken måtte förändras till följande enkla tillstyrkan: att Rikets
Högloft: Ständer må till Kongl. May.t i underdånighet öfverlemna de
Stadgar och Reglementen, hvilka, i öfverensstämmelse med Bank-Lagen
af år i83o, vid denna Riksdag blifvit uppgjorde, med underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta promulgera dé delar deraf, som böra
komma till allmänhetens kännedom.”
Herr Doctor Moren, Herr Prosten Afzelius och Riksdagsfullmåtjtigen
Peter Andersson hafva häruti instämt;
af Herr Helleday: ”Emot det slut, hvari Utskottet startnat i afseende
å ifrågavarande motion, får jag mig reservera, under förklarande, att jag,
enär motionen måste besvaras, för min del trott, det ”Utskottet bort tillstyrka
Rikets Ständer, att, med öfverlemnande af det under Riksdagen
af Rikets Ständer antagna Reglemente för Banken, i underdånighet anhålla
, det behagade Kongl. Maj:t låta promulgera sådana af RiketsStänder
beslutade stadganden, hvilka röra rättsförhållanden Banken och enskilde
emellan, och således böra komma till allmänhetens kännedom
Banco-Utskotlets Memorial N:o i3%.
5
af Herr Rubin: "Jag reserverar mig mot detta beslut, emedan jag
anser den föreslagna åtgärden vara, på sätt Herr Stuart utvecklat, endast
ledande till tidsutdrägt, oell att någon annan behandling af denna fråga icke
är behöflig, än att, sedan det nya Reglementet blifver färdigt, Rikets Ständer
uppdraga och autorisera deras Banco-Fullmägtige att till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemna en afskrift af Reglementet för den behöfliga åtgärd,
i afseende på promulgering af sådana Ständernes beslut, hvilka icke
under Riksdagens lopp hunnit från Rikets Ständer sjelfve i underdånighet
anmälas.”
Med Herr Rubin hafva sig förenat: Herrar Lake och Ekelund.
Herr Sahlin har äfven emot beslutet sig reserverat.
Bihang till R. St. Prot. 1934 och <835. fy.fe Sami. i-.sta A(d. 2yJje Randel. 2
4-de Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Bcinco-Utslotlets Memorial N:o i33.
I
N:o 133.
Ankom till Exp-Utsk. den ai April.
Memorial, med öfverlemnande af Förslag till reglementarisk
a föreskrifter, motsvarande 4 Art. 4 Afd. i 1830
års Banco-Megiemente.
Efter att hafva granskat de stadganden, hvilka finnas införde i 4 Art.
4 Afdelningen (pag. g3) i i83o års Banco-Reglemente, och dermed jemfört
de beslut, Rikets Höglofl. Ständer vid innevarande Riksdag fattat, angående
Bankens låne-rörelse emot pant, hypothek och serskilde förbindelser, anser
Utskottet sig böra tillstyrka, att, i stället för de föreskrifter, hvilka
äro intagne i omförmälde Afdelning, måtte uti nu upprättande Reglemente,
der så lämpligt finnes, inflyta följande stadganden:
i:o
Utlåning frän Banken emot pant af Guld och Silfver, vågförde
Ejfecter och Läne-Bankens Obligationer samt emot inteckning
i fast egendom.
A. Allmänna Bestämmelser,
I. Lånen utgifvas ej annorlunda än å fullt Riksdalertal.
II. Banken emottager af sina gäldenärer, enär de det åstunda, i afräkning
å deras skuld, afbetalningar utöfver hvad i förbindelserne blifvit
utfäst; dock under vilkor, att, dersådan öfverbetalning serskildt för sig verkställes,
den sker å fullt Riksdalertal, och ej till ringare belopp än io Riksdaler
Banco.
III. Vid. ränteberäkningen iakttages, att, så framt det utgifne capitalbeloppet
öfversliger 5 Riksdaler Banco, det upplupne interesset vid hvarje
sex månaders förlopp tillägges capitalskulden, så att för nästföljande sex
månader, eller till betalningsdagen, i händelse den derförinnan inträffar,
räntan uppiöper jemväl å den uträknade och, såsom obetald, vid halfårets
slut tillagde interesseskulden.
B. Belåning af Guld\ och Silfver.
i :o.
Af Låne-Banken i Stockholm utgifvas lån emot pant af Guld och Silf
Bihang
till R. St. Prot. 1834 och 1835. 6-le Sami, usta Afd. 3-dje Band. 1
5:te Häftet.
Banco-Ut skottets Memorial N:o i33é
ver, arbetadt eller oarbetad!;, som är försedt med Svensk ControlslämDel,
Svenska och Holländska Specie-Ducater, samt Gäld- och Silfver-Medailier,
dock ej något lån lill mindre belopp än En Riksdaler Banco,
2:0,
För sådant lån utställer gäldenären ej någon skuldförbindelse, utan
undfår ett bevis eller så kallad pantsedel, gällande uti Innehafvarens hand
för utlösen af panten eller omsättning af lånet, så vida det namn eller den
chiffer, som enligt Bankens Böcker tillhörer samma pantsedel tillika kan af
honom uppgifvas,
3: o»
Ullåningsvärdet är bestämdt till En Riksdaler Banco-Sedlär för ett
lod controleradt Silfver, och Fem R:dr Banco-Sedlar fön en Ducat i Guld;
andre halter, t, ex. Medaille-Silfver och controleradt Arbetsguld belånas i
lika förhållande, enligt evalvation efter halten. De sålunda bestämde lånebeloppen
utgå oafkortade och utan allt afdrag å fullt Riksdalertal; en hvar
likväl obetaget att på sin pant kunna undfå ringare lån, om han så för
godt finnér,
4:o.
Räntan förblifver 4 procent årligen och beräknas från den dag lånet
utgått till dess Banken blifvit för detsamma godtgjord.
5:o,
Lånetiden bestämmes alltid till 12 månader; Låntagaren dock obetaget
att dessförinnan sitt lån infria. Efter förfallodagen förblifver det under
en tid af 3 månader Pantegaren öppet lemnadt, att anlingen panten
utlösa, eller det erhållne lånet, emot erläggande af den derå upplupne
räntan, för en lid af 12 månader, omsätta; skolande, till närmare upplysning
för dem, som ega i Banken pantsatt Guld eller Silfver, vid början af
hvarje månad, i Stockholms Dagblad och Dagligt Allehanda införas ordningsnumrorne
och dala af de pantsedlar, sorn under nästförflutne 2:ne månader
förfallit, jemte erinran om samma panters infriande eller lånens
omsättande,, vid påföljd af lösningsrättens förlust,
Bro,
De panter, för hvilka utlösen eller omsättning forsummas, blifva
till försäljning utbjudne å öppen auction, som, i närvaro af någon utaf Fullmägtige,
anstäiles inom Bancohuset; och hvarvid iakttages, att panterne för
Bankens räkning inropas, så vida anbud derå icke sker till myntvärdet.
Banco-Utskottels Memorial N‘.o i33.
3
Skulle, sedan Bankens fordran i capital, ränta oell omkostnader blifvit
godtgjord, öfverskott uppslå, bör detsamma hållas Pantegaren tillhanda
under en tid af 10 år, efter hvars förlopp han förlorat all vidare rätt till
nämnde öfverskott, som då kommer att öfverföras på Banco-Fullmägtiges
Dispositionsräkning N:o 2, såsom tillökning å derstädes innestående besparingsmedel.
C. Belåning af Jernj, Koppar och andra vå g förde EJ) eder.
7:0.
Å Stångjern, Bergsmansjern, Bultjern, Sänksmide, eller rundt Bultjern,
Bandjern, Skärjern, Gallerjern, Knippjern, Saltpanneplålar, Jernplatar,
Bomeras eller Plogämnen, Skyfflar, Jernankare, Storspik, Småspik, förtennt
Jernbleck, Garfstål, Brännstål, Alco eller Gjutmessing, Lalunmessing,
Messingstråd, Garkoppar, smidd Koppar, extra Kopparbleck, myntade Kopparplåtar,
Blindmynt, Kopparspik, Alun och Svenskt Bly, utgifvas lån, ej
mindre vid Låne-Banken i Stockholm än vid Låne-Conloret i Götheborg,
efter den fördelning, att utlåningen emot pant af dylike effecter, slående
på Vågarne inom detta Låne-Contors Dislrict, besörjes derstädes, men för
öfriga delen af Riket i Stockholm, allenast med det undantag, som i §. här
nedan är vordet upptaget.
8:0.
Lånen utgifvas lill högst |:delar af pantens försäljningsvärde, som,
efter Mäklareattester, af Banco-Styrelsen bestämmes i Junii och December
månad hvarje år för påföljande balfåret.
9: o.
Räntan kommer alt fortfarande intill nästa Riksdag blifva 4 procent
årligen, och låneliden utsättes hädanefter sorn hitintills, vid belåning af
vågfördc effecter, liggande annorstädes än i Stockholm och Götheborg, till
October månads slut det nästpåföljande året.
10:0.
Effecter, upplagde på extra Vågar eller Lastageplatsen, de der icke
äro med vederbörlige privilegier och ansvarige Embetsman försedde, få
ej till belåning antagas; men som Byelfs Metallvåg i Wermland står under
Magistratens i Åmål vård, samt är försedd med en af Kongl. Bergs-Collegium
tillsatt serskildt ansvarig Vågmästare, må derstädes vågförde effecter
belånas, mot det att nyssberaälde Magistrat för desamma åtager sig
4
Banco-Utslcottets Memorial N:o i33.
enahanda tillsyn och ansvarighet, som Magislraterne i allmänhet, enligt Författningarne
åligger, för de å Stapel- och Upp-städernes Metall vågar belånta
effecter; kommande belåningen af effecter å Byelfs Våg, att af Låne-Contoret
i Götheborg verkställas..
Vid belåningen af jern och andre efFeeler, liggande annorstädes, än å
Stockholms och Götheborgs Vågar, skall uti Vågattesterne vara uttryckligen
uppgifvet, huruvida panterne finnas, antingen i sjelfva Våghuset eller å andre
serskild e för var ingsstä Ilen..
11 ro. 1
Hvarje halfår före den tid, då belåningsprisen å effecter för en ny
låneperiod fastställas, skall uppgift meddelas Fullmägtige öfver qvantiteterne
af sådane effecter, sorn å hvar och en Våg utom Stockholm finnas såsom
Bänkens pant förvarade; hvarefter Fullmägtige, enligt sig företeende anledningar,
bestämma, om inventering, eller besigtning öfver panternes behöriga
vårdande, bör, genom serskildt utsedt Ombud» å flere eller färre Vågar
verkställas..
i aro.
Hvad för öfrigt hittills är vordet stadgadt, dels i afseende på denna
belåning i allmänhet, dels ock serskildt för de i Stockholm och Götheborg
vågförde: effecter, kommer än vidare att tjena till efterrättelse, dock med följande
af Rikets. Ständer vid innevarande Riksdag beslutade förändringar,
ne ml ige nr
a) att intet slag åf vågförde effecter hädanefter må i Banken eller
Götheborgs Låne-Contor belånas, som icke under loppet af de näst före belåningen
förflutne tio åren undergått upp vägning samt dervid blifvit, enligt
Förrattningarne, till sin fullgoda beskaffenhet granskadt och pröfvadt;
hvarom Vågattesten skall innefatta bestämdt intyg;
b) alt egare till belånte effecter å Stockholms, eller Götheborgs Vågar
äro. fritagne från åliggandet att, vid reqvisition till erhållande af Vågattest,
specificera panten till stämplar, dimensioner, stång och stycketal, äfvensom
från skyldigheten att dylik specification, jemte Vågatteslen, till Banken
eller Låne-Cöntoret aflemna;;
c) att betalningstiden för lån emot pant af effecter å Stockholms och
Götheborgs Vågar, i stället för den sista October, är bestämd till den
1.5 November det näst påföljande året; i öfverensstämmelse hvarmed skuldförbindelserne
för lån å derstädes vågförde effecter alltså böra förändras;
äfvensom ett tillägg deruti skall intagas, hvarigenom Låntagaren utfäster sig
Banco-Utskottets Memorial N:o l33.
5
alt, vid påföljd af Iånels utsökning', iakttaga den i Kongl. Kungörelsen
den 13 Febr. i83o, punkten 5, meddelade föreskrift,, om inlemnande af förnyelsebevis.
i3:o.
Mom. i. Tackjern, som, på sätt 4 §• 1 morn. af Kongl. Maj:ts den
17 Maji 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående Jernvräkeriet 1 Riket
föreskrifter, är behörigen stämpladt oell märkt samt upplagdt antingen å
Stockholms Tackjernsvåg, å Vågen i Götheborg, eller öfriga inom Riket befintlige
Jernvägar, hvilka äro försedde med Vågmästare samt slå under tillsyn
och ansvarighet af Städernes Magistrater, men ingalunda sådant Tackjern
som förvaras i enskilde personers utom Stadens Våg befintlige bodar,
må jemväl, emot aflemnandet af behörig Vågattest, belånas af Banken i
Stockholm och af Låne-Contoret i Götheborg, enligt den för hvardera utstakade
Districtsfördelning.
Mom. 2. Lånebeloppet, som före slutet af hvarje år fastställes lill
grund för det nästföljande årets utlåning, bestämmes af Banco-Fullmägtige,
med afseende å conjunetur och öfrige omständigheter, till högst |-:delar af
det pris, Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne samt Stats-Contoret årligen,
för hvarje Bergslags serskilde tillverkningar såsom lösen för Kronans
Tionde-Tack jern, fastställa»
Mom. 3. Räntan beräknas till 4 procent efter år och lånen beviljas
på högst nio månaders tid, med förbindelse för Låntagaren, att, om så
foidias, äfven dessförinnan, efter sex veckors uppsägning, lånet återgälda.
Omsättning af dessa lån eger icke rum, utan skola desamma vid förfallotiden
ovilkorligen till fulla beloppet inbetalas.
Morn. 4. Vågattesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn
och den Hyttas stämpel, hvarest Tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt
antalet af Galtar eller Stycken. Attest öfver Tackjern, liggande å Vågen i
Götheborg eller å någon af de öfriga Vågarne i Riket, utom Stockholm, undertecknas
på enahanda sätt, som För Stångjerns och andre vågförde effecters
belåning finnes stadgadt..
Hvad serskildt beträffar Tackjernsbelåningen x Stockholm,, så hafva
Rikets Ständer, i anseende till de hinder, hvilka mött för denna belåning,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att Stockholms Stad måtte förklaras
skyldig lemna sådan säkerhet för det Tackjern, som å Stockholms
Våg upplägges, att egaren dertill blifver i tillfälle detsamma i Rikets Stän
-
6
B anco-Utslcottets Memorial N:o i33.
ders Bank belåna; och har, med anledning häraf, Kongl. Maj:t, uti Nådig
Skrifvelse af den 22 November 1834, förständiga! Öfver-SlAlhållare-Embelet
alt i behörig ordning tillse, det nödige åtgärder varda af Stockholms Stad
vidtagne för fullgörande af Rikets Ständers vid denna belåning fästade vilkor,
nemligen: att Stockholms Stad, genom Våg-Inspectorens och 2.:ne af
Stadens Styrelse och på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemäns intyg,
bör lemna full säkerhet för Jernets qvarhållande å Vågen;1' skolande
alltså Attest öfver Tackjern, liggande å Stockholms Våg, vara underskrifven
af Inspectoren vid Vågen, tillika med 2:11c af Stockholms Stads Styrelse och
på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemän, hvilka intyga, att den i
Attesten uppgifne Tackjernspost oförryckt skall för Bankens räkning å Vågen
qvarhållas.
Mom. 5. Innehafvare af så beskaffad, å honom ställd eller behörigen
transporterad, Vågattest, som i nästförestående mom. är föreskrifven,
skall, vid Tackjerns belånande, jemte afgifvande af Skuldförbindelse till
Banken eller Låne-Contoret enligt serskilde tryckte Blanketter, samma Attest,
genom åtecknad transport, å Banken eller Låne-Contoret öfverlåta.
Mom. 6. I afseende på relaxationer till större eller mindre delafbelånadt
Tackjern, lånens Successiva afbetalning, pantens försäljning vid uteblifven
liqvid m. m., skola de för belåningen af Stångjern och öfrige Vågeffecler
gällande författningar och föreskrifter tjena till efterrättelse.
i4:o.
Stamp-, Skrot- och Ivlotjern är från belåningsrälten undantaget,
D. Utlåning mot pant af Låne-Bankens Obligationer.
15:o.
Obligationer, af Låne-Banken, härledande sig från dess före år i83o
gjorde upplåningar, belånas derstädes till deras fulla capitalbelopp eller
derunder, om Lånsökanden det önskar.
För desse lån erlägges ränta efter fem procent om året, utan afseende
å den ränta Banken för sjelfva Obligationerne betalar.
16:0.
Så snart Banco-lånet med ränta hunnit uppgå till lika belopp med
Obligationen och dess upplupne ränta, skall Banco-Slyrelsen i allmänna
Tidningarne 3:ne serskilde gånger derom tillkännagifva och med upptagan
-
Barico-Utskottets Memorial JV:o i33.
7
de af så väl Obligationens som lånets numer, summa och namn, utsätta
en praescriptionstid af ett år, inom hvars förlopp Låntagaren, så framt han
önskar att Obligationen vidare begagna, eger att till liqvid sig infinna, vid påföljd,
att Bankens skuld i annat fall emot dess fordran qvittas, samt Obligationen,
såsom fullt infriad, afskrifves och dödas.
E. Utlåning mot inteckning i fast Egendom.
i!
i öm
Mom.
j. De lån, hvilka blifvit från Banken utgifne emot inteckning
i fast Egendom och förbindelse att liqvideras på 33 friels år med 2
procent årligen i Silfver utaf Låne-Capitalets primitiva belopp, inbetalas efter
hitintills gällande grunder; kommande alitsa, i händelse ett dylikt lån
till sitt återstående belopp, på en gång, före utsatt termin varder liqvideradt,
de derå redan förut i föreskrifven ordning och till ofvanberörde procent
verkställde årsbetalningar att evalveras lill Bancosedlar efter myntbeslämningsgrunden,
och att derutaf för hvarje förflutet år beräknas 4 procents
ränta, samt det öfriga minska eapitalskulden, hvarefter blifvande återstod
bestämmer den summa, sora för lånets slutliga liqviderande erfordras.
Morn. 2. De gäldenärer, som hos Banken häfta för lån emot återbetalnings-skyldighet
i Silfver, må äfven hädanefter begagna den, i 4 §., 4
mom. af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 20 Januarii 1824, dem.
medgifne rättighet atty i afbetalning å desse lån, uti Ränlerien, för Bankens
räkning, insätta Svenskt Siifvermyut eller conlroleradt Verksilfver,
under dervid förut gjorde förbehållr att Banken fritages från ali kostnad
för de Silfverremisser, sorn med vanlig Ränteripost kunna till Banken afsändas
och att, derest från något Län en sådan remiss icke skulle afgå inom
ett år ifrån den tid Silfret blifvit för Bänkens räkning inlemnadt,, detsamma
bör, portofritt för Banken, med vanlig fripost afsändas.
Mörn. 3. Om användandet af de å dessa lån ingående capital-afbetalningar
stadgas i
r j:ck
Morn. r. Bankens egande, i Banco-sedTar ställde, samt i fast Egendom
intecknade fordringar, härunder dack icke inbeg.ripne sådane lill visse
Städer, Dom-Capitel och Kyrkor, på serskilda- vilkor, utgifne, nedan omförmälde
Lån, för hvilka inteckning, till större eller mindre del, blifvit
leornad,, komma att i förut fastställd ordning liqvideras, nemligen FastighetsMnen,
emot 4 procents ränta, medelst inbetalning af 6 för hundrade
-
8
Banco-Utskottets Memorial JV:o i33.
årligen, räknadt på capitalålerstoden vid 1814 3rs slut, utaf de lån, som före
den tiden utgått, oell på primitiva capitalet af de sedermera utgifne eller
i omsättnings-eller transportväg beviljade; samt Fastighetslclnen emot 5 procents
ränta, genom inbetalning af 7 för hundrade årligen, likaledes räknadt
å capitalåterstoden vid 1814 års slut, utaf de före denna tid utgifne, och
å primitiva capitalet å de sedermera i omsättnings- eller transportväg beviljade.
Mom. 2. Någon transporträttighet på annan pant eger icke rum, utan
böra de å lånen inflytande capital-afbetalningaf, ehvad de utgöra högre eller
ringare belopp, ovilkorligen ingå till allmänna lånefonden, att enligt nedan
stadgade grunder användas.
18:0.
I afseende på låns omsättning iakttages, att ingen förändring i det
fastställda, årliga afbetalningsbeloppet för Bankens Fastighetslån får ega rum,
tili följd deraf att panten till annan egare öfvergått.
1.0'0,
Commissavierne låta, genom Öfver-Ståthållare-Embetet, fortskaffa och
vederbörande tillställa anmaningsräkningar för ännu återstående lån på fast
Egendom i Stockholms Stad.
20:0.
Mom. 1. Någon utlåning från Banken till Städer eller Corporationer
eger hädanefter ej rum utöfver hvad i i83o års Banco-Reglemente är vordet
medgifvet; hvadan alltså allenast följande belopp må i sådan låneväg
af Banken tillhandahållas, nemligen;
aj) återstoden Rdr 3ooo Banco af det åt 'Calmar Dom-Capilel vid
1818 års Riksdag beviljade låneunderstöd emöt 4 procents ränta och under
de vilkor i öfrigt, som äro utfäste uti nämnde Dom-Capitels för totalbeloppet
23,000 Rdr till Banken afgtfne skuldförbindelse; och
b) intill dess af Rikets Ständer kan varda annorlunda besluladt, det
låneunderstöd af 3o, högst 33,000 Rdr, som, under förbehåll af en för
Banken nöjaktig säkerhet, 5 procents ränta och enahanda årliga afbetalningsskyldighet,
som gäller för Bankens fastighetslån mot dylik ränta, blifvit vid
i83o års Riksdag medgifvet att reserveras åt Lunds Domkyrka.
Mom. 2. I afseende på så väl de redan lyftade som de i nästföreslående
mom. omnämnde, ännu outgifne lånebiträden till Städer och Corporationer
-
Banco- Utskottets Memorial N‘.o i33.
9
rationer emot enskildes ansvarsförbindelser, ehvad inteckning till större eller
mindre del blifvit lemnad, skall, med afvikelse från hvad angående fastighetslån
i allmänhet stadgadt är, fortfarande iakttagas att, i fall betalning
ej inom behörig lid värder verkställd, icke hela lånet, utan endast det belopp,
hvilket för året bort inbetalas, må såsom förfallet anses och indrifvas.
Mom. 3. Del lån, stort Rdr 25,ooo, som, enligt Beslut vid 1812 års
Riksdag, blifvit Uddevalla Stad meddeladt för iståndsältande af dess publika
Byggnader, kommer, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer år i8a3
medgifvit, att liqvideras genom inbetalning till Banken af allenast 1200
Rdr årligen, hvarå afräknas 4 procents ränta och det öfriga går i minskning
på capitalskulden; beroende det på Banco-Styrelsen, att, under iakttagande
af de grunder, som för intecknade lån i allmänhet gälla, uppå skeende behörig
anmälan från Uddevalla Stads sida, besluta öfver den vid 1828 — i83o
årens Riksdag väckte fråga, om eftergift af Bankens inteckningsrätt i afseende
på den å Uddevalla Stads utmark befintlige ståndskog.
Mom. 4. Öfrige till Städer och Corporaliorier redan utgifne lån,
nemligen:
till Calmar Dom-Capitel, (Renligt beslut vid 1818 års
Riksdag) R:dr 22,000: — —
till Landskrona Stad, (enligt beslut vid 1828 års Riksdag),
iojooo: — —
till Uddevalla Stads Kyrka, (enligt beslut vid sistnämnde
Riksdag),
16,666: 82. —
lill reparation af Calmar Dom-Kyrka, (enligt beslut vid
1828—i83o årens Riksdag), 16,666: 3a. —•
till Landskrona Stads Kyrka, (enligt beslut vid samma
Riksdag) 12,000: — —
och till S:t Petri Kyrka i Malmö, (enligt dito dito), 8,000: — —
återbetalas enligt lydelsen af de för hvart och ett utaf dessa lån utgifne
skuldförbindelser.
31:0
Mom. 1. Den af Rikets sist församlade Ständer beslutade utlåning
från Banken, emot inteckning i fast egendom, kommer än vidare att fortsättas,
under iakttagande, att en summa af 4.780,000 R:dr utgör circulations
Bihang
till R. St. Prot. 1834 och 1835- 6-te Sami. 1 -.sta AfsL 3-dj« Band. *
i-te Uåftet,
Banco- Utskottets Memorial N:o 1.33.
capitalet i denna rörelse; och få de ingående capital-afbelalningarne årligen
användas till lån i denna väg.
Mom. 2. Vid denna belåning gälla följande hufvudsakliga bestämmelser
:
a) hvar och en i Sverige bosatt och under Svenska Lagarne ledande
medborgare är berättigad att af Lånefonden erhålla delaktighet, dä den erbjudna
panten finnes med Forfattningarne enlig, och innebär den för Banken
nödiga säkerhet;
b) de medel, sorn till utlåning hvarje år äro att tillgå, skola så fördelas,
att 84 af ioorde hållas till handa för inteckningar i egendom å Landet
och 16 af roorde för inteckningar uti hus. och jord i Städerne utom
Stockholm
c) grunden för lånesummans bestämmande blifver i833 års taxeringsvärde,
enligt behörigen styrkte utdrag utaf Vederbörande® taxeringslängder;
och må, efter pröfning af omständigheterna i hvarje serskildt fall, en tredjedel
af detta värde kunna såsom lån meddelas, dock under iakttagande,,
att maximi-summan för låntagare ej i något fall får öfverskrida?.
Är pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande företrädesrätt
framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma inteckning från
den jtdel at taxeringsvärdet, hvarutöfver lån icke får meddelas;
d), högst 6000 R:dr må utaf denna fond till en låntagare utgifvås,,
samt mindre lån än i5o R:dr ej beviljas.
Till innehafvare af förut i Banken belånad fastrghetspant utgifves ej
såsom nytt lån större summa, än hvad sorn utgör skilnaden emellan dess
redan innehafvande lån och nämnde maximi-belopp af 6000 R:dr.
I afseende på lån, sorn af Bolagsmän samfäldt såkas,, gäller det stadgande,
att den Bolagsman, som förut enskildt häftar för lån till ringare
belopp än 6000 R:dr, kan för sin andel i Bolaget erhålla sä mycket som
fordras till fyllnad i denna summa, eller, om han åtagit sig delaktighet uti
ett Bolagets gemensamma lån, derjemte ega sin enskilda lånerätt öppen för
hvad utöfver hans andel i sådant lån belöper; samt att för öfrigt i de fall,
då interessenter antingen redan häfta för fulla lånebeloppet, icke kunna
styrka sig vara frie från förmynderskap,, uppbörd m. m., eller på annat
sätt brista i erforderliga pra“standa> afdrag sker på dessas andelar,, utan inskränkning
af de öfriges lånerätt;
e) å lånen beräknas 4 procents ränta;;
BanCo-Uiskottets Memorial JV:o l33.
1 K
f) årliga inbetalnings-skyldiglieten utgör 6 för 100 om året af lånets
primitiva summa och fortfar oafkortad lill dess allt är liqvideradt; åliggande
det dock Bankens Commissarier, att derförntan vid omsättningar af beviljade
lån infordra en större inbetalning, derest det skulle befinnas, att den
pantsatte egendomen betydligt fallit i värde. Upplupen ränta och förskjutne
lånepåkostnader godlgöras vitt hvarje skeende betalning, och hvad deraf
sedan öfrigt är minskar capital-skulden.
Mom 3. Såsom pant antagas:
a) pä landet: Frälse-, Berustade- och andra Skatte-Säterier, Rå- och
Rörs- samt andra Frälsehemman och Lägenheter, Frälse- Skattehemman och
Lägenheter , Krono-Skatte-Rustliåll och andra Krono-Skattehemman och Lägenheter,
Jernbruk, belägne på egen Säteri-, Frälse- eller Skattegrund samt
försedde med egne underlydande hemman, äfvensom de så kallade Hyttor
i Bergslagen, ehuru ej upptagne under vanligt hemmantal; likväl endast, så
vida dessa ega tillydande jord, hvars betydlighet och värde Mifver enda
grunden för deras lånerättighet;
b) i Rikets städer, med undantag af Stockholm: Hus och Byggnader,
som blifvit försäkrade antingen i Städernas Allmänna Brandstods-Bolag,
eller i Skånska Brandförsäkrings-Inrättningen j eller i Götheborgs Nja
Brandstods-Förening, eller i den är i8i3 uti Götheborgs Stad, under
namn af Götheborgs Brandstods-Förening, inrättade Brandf örsäkringsanstaltj
samt Tomter, Arf och egna Åkrar och Vretar i och utom städerne.
dock under iakttagande, vid belåningen af hus och byggnader, af de serskilda
föreskrifter, hvilka finnas intagne uti i:a Afdelningen, 2<):de punkten
af Kongl. Majtts Nådiga Kungörelse den i3 Maji i83o; varandes det för
Götheborgs Nya Brandstods-Förening upprättade och under den 23 October
1829 af Kongl. Maj:t i Nåder fastställde Reglemente numera granskadt, utan
att något dervid, i hvad Bankens säkerhet rörer, varit att erinra.
Mom. 4. Vid omsättning på ny egares namn af sådane äldre Baneolån
emöt pant af fastigheter i städerne, hvilka, enligt Rikets Ständers BancoUtskotts
Prolocolls-utdrag af den 26 Januarii i83o, få bibehållas, sedan
styrkt blifvit, att panterne äro försäkrade antingen uti Allmänna BrandstodsBolaget,
Skånska Brandförsäkrings-Inrättningen eller Götheborgs Nya Brandstods-Förening,
skall serskild borgensförbindelse, utan afseende å Brandförsäkringen,
men för det fall, då panten vid utmätning ej uppgår till
Bankens fordran, aflemnas för det belopp, sorn af den nye egaren får
öfvertagas.
12
Banco~Utskottets Memorial J\:o i33.
Mom. 5. I afseende på lånehandlingarnes pröfning och beskaffenhet,
samt hvad för öfrigt med lånens utgifvande gemenskap eger, länder till
efterrättelse hvad hittills stadgadt finnes; Banco-Styrelsen dock förbehållet
att föreskrifva sådana jemkningar, som kunna af behofvet påkallas.
Banco-Styrelsen må ock hädanefter, på sätt hittills stadgadt varit,
dels tillse, att granskning af lånehandlingar, som till Banken blifvit inlemnade
eller inlemnas, så tidigt af vederbörande Commissarier verkställes, att
antingen lånet, i händelse tillgångarne det medgifva, kan utbetalas, eller
anmärkningar, i fall de förekomma, meddelas Lånsökanden eller hans Ombud
inom 14 dagar efter lånehandlingarnes inlemnande, derest icke sjukdom
eller annat förfall skulle göra sådant omöjligt, dels jemväl låta genom
en tryckt Promemoria, som vid nya låns utgifvande låntagare tillställes,
lemna underrättelse om grunderne för det under benämning af Banco-stil
iakttagne ränteberäknings-sätl; börande beloppet af de lånepåkostnader, som
Banken förskjutit, antecknas å qvittencet för den inbetalning, al hvilken
desamma blifvit godtgjorde.
Mom. 6. I afseende på Bankens Iånefordringar emot pant af hus i
.städerne utom Stockholm bör årligen infordras, så väl upplysning från vederbörande
Magistrater, huruvida de Löftesmän, hvilka för lånen ikläd t sigansvarighet,
, lefva och fortfara att vara vederhäftige, som underrättelse angående
Brandförsäkrings-afgifternes fortsatta inbetalning, på sätt uti ofvanåberopade
punkt af i83o års Kongl. Kungörelse finnes såsom vilkor för husegares
lånerättighet föreskrifvet.
Morn. 7. Enär vid ett låns årsdag, som alltid förblifver oförändrad,
den föreskrifna betalningsskyldigheten, så i capital-procent som ränta, ej
befinnes tili oafkorladt belopp fullgjord, anmanas gäldenären i följd deraf
ofördröjligen för det bristande; och förhålles i öfrigt med lånet, enligt
Kongl. Kungörelsen af den 22 December 1818, vid tillämpningen hvaraf
de verkställande dock ej böra lemna ur sigte, att ändamålet med der intagne
stadgande är , att på tröga och tredskande betalare ega ett ytterligare
band, men ej alt för obehagligheter blottställa personer, som endast
af ovarsamhet eller förhastande för litet erlagt en eller annan
Riksdaler.
22:0
Ännu återstående odlingslån, hvilka blifvit ifrån Banken utgifne, under
de vilkor> som för dylika lån varit gällande, före tillämpuingen af de
Banco-Ut&hottets Memorial iVro i33.
i3
förändrade grunder, Rikets Ständer viel sisth Riksdag för Bankens utlåning
i denna väg bestämt, skola i förut stadgad ordning liqvideras.
20:0
Mom. i. Odlingslån komma än ytterligare att från Banken utgifva*
under den förändrade benämningen af skiftes- och odlingslån; och förbi i fver
circulations-snmman för dessa lån, såsom vid sista Riksdag bestämdes,
3oo,ooo R:dr Banco.
Capital-afbetalningarne få årligen användas såsom lån till hjelp och
understöd, dels åt personer, hvilka, till följd af äldre Skiftes-Förfatlningar
efter år i8a3, gjort, eller på'grund af sedermera gällande Skiftes-Stadgar nödgats
och än vidare nödsakas göra utflyttningar från byar och hemman, samt
i förening dermed inrätta nya bostäder; dels ock åt hemmansegare, hvilka,
ehuru qvarboende, vid skiften fått emottaga ouppodlad mark i stället för
odlad jord, dock med iakttagande, att, af 2:ne eller flere lånsökande, den
som nödgats utflytta bar rätt lill låns erhållande före den, som fått bo
qvar. Hvad af låne-tillgångarne möjligen kan under ett år lemnäs obegagnadt,
må till det följande året reserveras.
Mom. 2. I afseende på betalningsvilkoren och Bankens säkerhet för
dessa lån, iakltages, enligt 3:dje Art. §§. 11—14 i Kongl. Maj:ls Nådiga
Kungörelse af den i3 Maji i83o, följande:
a) 2 procents årlig ränta, beräknad från den dag utassignering i
Banken skett, skall för dessa lån erläggas.
Återbetalningen af capitalet tager sin början efter 3 år från samma
utgifningsdag, och skall sedermera verkställas med ^:del årligen, jemte räntan,
så lill förslående, att 4;de årsdagen blifver förfallodag för första femtedelens
inbetalning och i lika förhållande för de öfrige fyra femledelarne;
på det alt liela lånet må vid åttonde årets slut varda inbetaldt;
b) till säkerhet för lånesumman utgifves skuldebref, försedt med
borgen såsom för egen skuld af tvänne personer, som, en för hägge och
bägge för en, ikläda sig denna ansvarighet, hvilken, för hvarje capital-afbeta
In ing, kommer att fortfara tolf månader från den dag, då en sådan afbetalning,
enligt den i föregående punkt utstakade grund, senast bort
erläggas.
Desse Löftesmäns vederhäftighet beslyrkes af Konungens Befallningshafvande
eller Domaren i orten; hvarjemte egenhändigheten af så väl gäldenärens
som lÖltesmännens underskrifter bör, så framt de ej tecknas inför
Konungens Befallningshafvande eller Domstolen i orten, vara intygad af
i4
Banco-Utskottets Memorial N:o i33.
Pastor i Församlingen eller närmaste Kronobetjent, jemte ett annat på en
gång närvarande ojäfvigt vittne. Berörde borgen förnyas hvarje år, och,
om löftesman dör eller kommer på obestånd, vare låntagaren skyldig att
nv borgen genast auskaffa. Löftesman, som tillika är låntagare i odlingslånefonden,
får icke häfta för högre summa än 4000 R*'dr i ett för allt,
både såsom låntagare och löftesman;
c) låutagare är tillåtet, att, i stället för borgen, låta för lånesumman
inteckna honom tillhörig fast egendom, så framt densamma icke förut
häftar för intecknad skuld till det belopp , alt, då odlingslånet dermed sammanräknas,
hela inteckningssumman öfversliger hälften af i833 års taxeringsvärde;
kunnande äfven annan säkerhet, efter Banco-Slyrelsens pröfning,
antagas;
d) då lånsökande, i stället för borgen, låter inteckna sin fastighet,
böra eganderätts- och säkerhets-handlingar företes, i enlighet ined hvad, i
afseende på fastighetslåns meddelande, af Banken äskås.
Mom. 3. Högsta tillåtna lånesumman blifver hädanefter, sorn hittills,
2000 R:dr Banco, i fall utflyttning sker till oupptagne utmarksegor, samt
allenast 1000 R:dr, derest betydligt af inegor och odlad mark i skiftet ingår;
och länder för öfrigt, i afseende på denna lånerörelse, till efterrättelse
de föreskrifter, som finnas upptagne uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den i3 Maji i83o, Afd. 2, Art. 1, 2, 4 och 5, med den enda förändring,
alt mindre lån än 200 R:dr Banco ej få beviljas.
23 :o
Enär stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran,
oaktadt skedd anmaning, uteblifver, bör handräckning hos Konungens vederbörande
Befallningshafvande sökas till den intecknade fastighetens utmätning
och försäljning, på sätt Lag och Författningar i allmänhet föreskrifva;
dock må Bankens Commissarier, i händelse den utmätte fastigheten
vid en eller två auctioner icke uppgår till Bankens hela fordran, då
kunna bestämma hvarest ytterligare skeende auction skall förrättas, antingen
å Länets Lands-Cancellie eller å Tingsstället i det Härad eller Tingslag,
der egendomen är belägen; och är det Konungens Befallningshafvande ålagdt,
alt, då handräckning till fastighets utmätning af Banken äskas, sådan
handräckning skyndsamt meddela; att tillse, det Bankens säkerhet varder
i allo iakttagen, samt att, i enlighet med Kongl. Kungörelsen den 22 December
1818, vid dylika executiva försäljningar, likaledes vid ansvar tillse,
icke allenast att egendomen ej bortgår under Bankens fordran, om hvars
Banco- Utskottets Memorial N:o i33. 15
Belopp lill auctionsdagen tidig uppgift dessförinnan bör, på anfordran, från
Banken meddelas, utan ock, alt salubref icke utfärdas förr, än med bevis
från Banken styrkes, att nämnde fordran blifvit till fullo liqviderad, eller
angående lånets omsättning på köparens namn med Banken öfverenskommits;
äfvensom Konungens Befallningshafvande böra, i de fall, dä en å Bankens
fastighetspant utlyst execuliv auction, af] en eller annan anledning, varder
inställd, med näst derefter afgående post lill Banken insända utdrag af det
vid tillfället å Lands-Cancelliet deröfver förde protocolh
24:0
I den oförmodade händelse, att, vid försäljning af någon Fastighetspant,
, betalning för Bankens fordran icke annorlunda skulle kunna erhållas,
ege Banco-Styrelsen, att, sedan 3:ne auctioner förgäfves blifvit anställde,
endast med vilkor, att till auctionsdagen upplupen och ogulden ränta,
samt låne-omkostnaderne till Banken inbetalas, bevilja köparen ali erforderlig
lättnad i afseende på liqviden af Bankens återstående fordran..
Utskottet får här i korthet redogöra för de fä väsendtlig? förändringar
ofvanstående förslag innefattar emot hvad redan hitintills i afseende på
ifrågavarande delar af Backeus utlåning är vordet stadgadt och uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den i3 Maji r83o blifvit allmänheten till efterrättelse
meddeladt.
Ibland de hittills gällande allmänna bestämmelser för denna lånerörelse
förekommer under Litt. A., att lån från Banken ej utgifvas annorlunda
än å fullt Riksdalertal, och, under Litt. B., likaledes att afbetalningarne
skola bestämmas å fullt Riksdalertal, men i afseende på fastigliets-belåningen
förklarar pag. 109 i i83o års Banco-Reglemente, ej mindre att grunden
tor lånesummans bestämmande blifver taxeringsvärdet, deraf en tredjedel
kunde såsom lån erhållas, än äfven att årliga betdningsskyldigheten
blrfver sex för hundrade af lånens primitiva belopp, vid jemförelse af hvilka
föreskrifter med hvarandra finnes, att i och genom betalningsskyldighetens
bestämmande efter procent uppstår en stridighet emot hvad de under
Litt. a. & b. upptagne allmänna bestämmelser är vordet stadgadt.
Till undanröjande af denna stridighet och dä det onekligen för låntagaren
innebär en stor förmon, att få göra tillfälliga afbetalningar å dess
skuld, hvilken, förmon ej erbjuder sig hos andre långifvande Cassör eller
Enskilde, men det skulle för Banken medföra lindring i kostnader och besvär,
om ett minimum utsattes, derunder dylika albetalningar, derest de
serskildt för sig verkställas, ej få ske, har Utskottet ansett sig böra föreslå
i6
Banco-Ut skottets Memorial N:o i33.
sådan förändring uti den under Litt. b. upptagne allmänna bestämmelse,
som i förestående p. II. innefattas.
De förändringar, i afseende på Bankens belåning af Jern och Eftecter,
hvilka uti punklerne i4 och i3 äro upptagne, grunda sig dels på Utskottets
i Betänkandet N:o 119 gjorde hemställan, dertill 3:ne Riks-Stånd
leinnat bifall, dels ock på Rikets Högloft. Ständers beslut, i anledning af
Utskottets Betänkande N:o 49-
Punkten 20 stöder sig på Rikets Ständers beslut i anledning af punkten
19, i Utlåtandet N:o 16, med iakttagande derjemte af de inbetalningar,
som efter sistlidne Riksdag blifvit verkställde, å de tillförene från Banken
utgifne, uti i83o års Banco-Reglemente, pag. ioi—io5, uppräknade lån till
Städer och Corporationer.
p. 21. Morn. i. Är redigeradt i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut vid punkten 18, Litt. f., i berörde Utlåtande N:o 16.
Den förändrade redaction, som genom mom. 2, i sistberörde punkt,
blifvit gifven åt §. 34, p. 2, pag. 109, i t83o års Reglemente, härleder sig
från en af Bankens Cancellie-Commissarier gjord hemställan, alt, så vida utlåning
emot pant af fast egendom i Städer utom Stockholm, ulan undantag
komme att fortfara, och någon del af ett visst års taxeringsvärde stadgades
såsom grund för lånesumman, hvilket taxeringsvärde Commissarierne ansett
böra blifva det för år i833, bland öfrige allmänna vilkor, som i det nya
Reglementet varda utstakade i afseende på Bankens nu varande fastighetsbeiåning,
äfven måtte intagas en föreskrift, hvarigenom Commissarierne berättigades
att, vid låns beviljande, fästa afseende å inköpssumman och öfrige
förekommande omständigheter, ledande lill nedsättning af béloppet å ett
sökt lån, i nion af det förhållande med den erbjudne panten, som af de ingtine
handlingarne kunde utrönas.
Det i samma mom. under Litt. f. intagne stadgande om skyldighet
för Bankens Commissarier alt fastighetslån till större eller mindre del uppsäga,
i händelse värdet af den pantsatte egendomen finnes i betydligare
nion hafva fallit, är jemväl en följd af den från Cancellie-Commissarierne
gjorde anmälan om redan för Banken inträffade förluster å ifrågavarande utlåning,
helst i allmänhet Brandförsäkringsvärdet, hvarmed Taxeringsvärdet,
hvad sjelfva åbyggnaden beträffade, nästan alltid sammanstämde, vore ganska
högt upptaget, så att vid hittills sökte omsättningar af lån å fastigheter
synnerligast i en del Städer sig visat, att de för samma fastigheter senast
erlagde
Banco- Ulshotlets Memorial Nio i3f.
l7
erlagde köpesummor vida understigit deras Taxerings- och Brandförsäkringsvärden.
I betraktande deraf, att ofta vid verkställigheten jaf laga skifte inträffar,
att den utflyttade undfår lika mycket och stundom mer odlad jord än
han förut innehafver, men att deremot den eller de, som qvarbo, undfå
ganska liten eller ingen odlad mark, har Utskottet ansett sig böra föreslå
det i p. 23, mom. i, förekommande förändrade stadgande i afseende på
giunderne till odlingslåns utgifvande från Banken, på det alt jemväl de sistnämnde
Hemmansåboerne, efter pröfning af loella förhållanden, må kunna
komma i åtnjutande af understöd genom skiftes- och odlingslån.
Utskottet har ock trott, att, så vida desse lånebilräden skola motsvara
deras ändamål, desamma icke böra utgifvas till huru lågt belopp som helst,
utan en viss minimisumma lämpligen kunna bestämmas, hvilken Utskottet,
enligt hvad p. 22, mom 3, utvisar, funnit sig böra föreslå till 200 Rdr.
För öfrigt äro alla ofvan intagne stadganden i närmaste öfverensstämmelse
med hvad vedan för det närvarande finnes föreskrifvet.
Och får Utskottet slutligen upplysa, att då i det nu framlagda förslag
icke någon föreskrift blifvit vidtagen, motsvarande §. 16 i 4 Art. 4 Afd.
af i83o års Reglemente, härleder sig sådant derifrån, att Utskottet, med
iakttagande af den ordning, som blifvit följd uti den af Rikets Ständer antagne
18 punkten i Utskottets Utlåtande N:o 16, ansett föreskriften i berörde
16 §. tillhöra den Afd. af nu upprättande Banco-Reglemente, som upptager
de Creditiv, hvilka äro från Banken beviljade.
Slockholm den 18 April i835.
N:o i34.
Ankom till Exp.-öt»k. d- 31 Api il.
Utlåtande, i anledning af de inom\ Riks-Stånden gjorde
anmärkningar vid Utskottets under J¥:s, 114 oell 115
afgifne Memorial.
Sedan Utskottet uti Memorial N:o r 14 gjort hemställan till Rikets
Möglofl. Ständer, dels om försäljning af Tumba Bruk, dels ock om bortarrenderande
för flere år af Brukets Mjölqvarn och den Bruket tillhörande Jord
Bihang
till R. St. Prot. 1834 och 1835* 6-te Sami. i:sta Afd. 3:dje Band. 3
5:te Häftet.
»8
BanCo-ULslcottets Memorial N:o /3rf.
egendom, liar Vällofl. Borgare-Ståndet, på grund af gjorde anmärkningar,
funnit nödigt återremittera berörde Memorial; men som, enligt ankomne
Protocolls-utdrag, Höglofl. Ridd. och Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet afslagit
Utskottets omförmälde förslag och sålunda, ehvad Vällofl» BorgareStåndet
biträder desse 2:ne Riks-Stånds mening, eller ock, lika
med Högv. Preste-Ståndet, Utskottets berörde Memorial bifaller, följden
deraf dock måste olifva, att Utskottets förslag, i förra fallet, på grund af
3:ne Riks-Stånds beslut, och, i senare fallet, enligt stadgandet i j5 §. R.
O., förfaller, finnér Utskottet de inom 'Vällofl. Borgare-Ståndet emot förslaget
framställde anmärkningar icke påkalla någon närmare pröfning.
Beträffande dernäst de vid Memorialet N:o. ii5J, så väl inom Högi.
Ridd. och Adeln som inom Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
gjorde anmärkningar, så enär i:sla, r6:de och i^ide punklerae i
detta Memorial innefatta sådane reglementariska föreskrifter, hvilka varit
grundade på förutsatt bifall till hvad Utskottet i Mem:t N:o i i4 hemställt,
förfalla, nu mera, af sig sjelf desse punkter, till följd af hvad här ofvan,
yltradt blifvit.
Öfrige anmärkningar vill Utskottet, i den ordning de förekomma, här
till pröfning och besvarande upptaga.
Vid punkten 3 är af en Ledamot anmärkt, att någon viss årlig summa
icke borde tilldelas, den Fullmägtig, som hade en speciel inspection öfver
Bruket, utan att hans omkostnader borde godtgöras efter afgifvande
räkning, emedan un sådan utgift eljest skullo ovilkorligt utgå, fastän kostuaderne
ifiko uppginge till det beviljade beloppet.
Utskottet, som bibehållit detta stadgande oförändradt, sådant det finnes
i i83o års Reglemente, förmodar , att obehaget, dels för en inspecterande
Fullmägtig, att afgifva räkningar och bestrida omkostnader för resor till och
ifrån Bruket, dels för Rikets Ständers Revisorer, att dessa räkningar granska,
har föranlåtit Rikets Ständer alt, vid föregående Riksdagar, i stället anslå
en viss summa , till: betäckande af dylike kostnader, och då den för ändamålet
beviljade ersättning icke kan anses för stor, finnér Utskottet den.
gjorde anmärkningen, icke kunna leda, till någon förändring.
Vid det i; 4^de punkten, intagne stadgande, att Förvaltaren skall ansvara
för verkställigheten af de föreskrifter , sorn af Fullmägtige eller deras
inspecterande Ledamot meddelas, är anmärkt, att detta mom. skulle kunna
tydas derhän, att den inspecterande Fullmägtigen kunde lemna, hvilka föreskrifter
som. helst, hvilket, icke vöre rätt, utan att det. vöre ifrån Banco
-
Banco-Ulskottets Memorial IV'.O
L9
Fullmägtige, som Bruksförvaltaren borde, genom den inspecterande Ledamoten,
emottaga föreskrifter..
Med fästadt afseende 3 hvad i denna del anmärkt blifvit, och till
undanröjande af en tvälydighet, sorn möjligen kunde gifva anledning till
obehagliga tvister, har Utskottet ansett orden: ”eller deras inspecterande Ledamot”
böra ifrån berörde 4‘de punkt uteslutas.
Vid 7:de punkten har blifvit erinradt, att Förvaltaren icke borde
hafva rättighet att Brukets arbetare afskeda, utan den inspecterande Fulimägtigens
hörande och af honom dertill lemnadt bifall.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att, intilldess Rikets sist församlade
Ständer, på sätt 3 §. af 6 Alt. i i83o års Reglemente utvisar, beslutade,
att en serskild Arbetschef vid Bruket borde anställas och i sammanhang
dermed förklarade, att ”denne och Förvaltaren skulle samman verka till
erhållande af goda materialier, arbetare m. m.”, har rättigheten att antaga
och afskeda Brukets arbetare alltid varit åt Förvaltaren allena: öfverlemnad.
Sedan nu mera en serskild Arbetschef icke vidare funnits behöflig, utan
närmaste tillsynen öfver Pappersfabrieaiionens behöriga gång, enligt ^:de
punkten i Utskottets, förslag, ansetts böra tillhöra Pappersmästaren, har Utskottet
velat åt denne förbehålla rättigheten att föreslå de arbetare, som
böra antingen uti Brukets tjenst antagas eller derifrån, entledigas, Utskottet
tror hvarje egenmägtig åtgärd från Förvaltarens sida vara härigenom förekommen,
och eger desto mindre anledning tillstyrka det äskade ytterligare'
tillägget, sorn den inspecterande Fullmägtigen i allt fall icke lärer underlåta
att efterse, så väl det skickligt och arbetsfört folk vid Bruket finnes,
som att en hvar af dem rätt sker.
Vid io:de punkten är anmärkt att det skulle vara fördelaktigt och;
ledande till. besparingar, om en förändrad method för arbetarnes aflönande
iakttog.es-.
Då arbelarne vid Pappers-Bruk icke lyda under Tjenstehjpns-Stadgan,
utan kunna-, enligt Hall-Ordningen, efter en månad förut skedd uppsägning,
afflytta, har del hittills ansetts- lämpligast att öfverenskomma om deras
aflöning, antingen för vecka eller månad; och då nu icke- blifvit uppgifvet,
hvad annat aflöningssätt skulle- vara. för menligare, så att Utskottet ej varit
i tillfälle pröfva,, huruvida, det ena. eller andra Ikfvidalions-sättet vöre mest
ändamålsenligt, anser Utskottet ej. heller denna anmärkning; kunna verka
någon ändring i hvad hittills, egt rum.
Vid i3:de punkten liar af en Ledamot blifvit tillstyrkt , att veckorapporter
borde aftemnas; endast, till dea inspeeterande Fullmägtigen,, sorn
20 Banco-Utslottets Memorial N:o l34-
månadtligen egde att rapporters till Banco-Styrelsen; men, efter Utskottets
åsigt, böra Banco-FuIImägtige, vid deras vanliga sammanträden, lika litet
sakna kännedom om pappers-lillverkningens fortgång vid Tumba Bruk,
Som om de serskilda grenarne af Bankens lånerörelse, angående hvilka
sistnämnde rapporter ej mindre ifrån Bankens serskilda Departement,
än ifrån samtlige Discont-Verken till Fullmägtige hvarje vecka ingå,
hvadan Utskottet icke finner skäl till den förändrade redaction af i3:de
punkten, som i nämnde hänseende blifvit yrkad.
Slutligen och i anledning af Utskottets yttrande öfver det af Herr
Kammarherren Rosenblad framställde förslag om rättighet för Fullmägtige,
att förflytta Tumba Bruks nuvarande Förvaltare på indragningsstat, hafva
arne Ledamöter erinrat, att förvaltningen på stället icke vore ändamålsenlig,
så länge den vore uppdragen åt en person, som egentligen befattar sig
endast med bokföringen; att nuvarande Förvaltaren icke eger skicklighet
för sin befattning, samt att, då Bruket skall fortfara för Bankens räkning,
det vore angeläget, alt Styresmannen på stället blefve en person med sakkännedom,
drift och kunskap, på det förvaltningen måtte erhålla all den
ändamålsenlighet som ske kan.
Enär dels Herr Kammarherren Rosenblad, som för närvarande är
inspecterande Fullmäglig vid Tumba, meddelat nuvarande Förvallaien det
vitsord, att Iran i de honom tillhörige oeconomiska och räkenskapsgöromål visat
nit och skicklighet, deraf synes kunna dragas den slutsats, att Förvaltaren icke
lärer vara så oskicklig och oanvändbar, som berörde anmärkningar lyckas antyda,
dels tillsynen öfver papperstillverkningen egentligen tillhörer Pappersmästaren,
af hvilken man eger skäl all fordra kännedom om allt, hvad med pappersberedningfen
eger gemenskap; så och med åberopande af hvad de i frågan
liörde Herrar Vetenskapsmän yttrat, samt för öfrigt i Memorialet N:o i 15
blifvit anfördt, till stöd för Utskottets tanka i denna del, finner Utskottet
ej heller dessa anmärkningar förtjena något vidare afseende.
På grund af hvad sålunda här ofvan, till svar på hvarje serskild an
märkning,
är vordet af Utskottet upplyst och yttradt, finner Utskottet
sig böra vidblifva dess i Memorialet N:o 115 framlagde, af Högv.
Preste-Ståndet redan i allo godkände förslag till reglementariska
stadganden, motsvarande 6 Art. i i83o års Banco-Reglemente,
utan andra förändringar, än dels att punkterne i, iG och 17 ur
förslaget utgå, dels ock att orden ”eller deras inspecterande Le
damot”
varda utur 4;de punkten i:a mom, uteslutne.
Banéo-Utskottets Memorial N:o i34‘ 21
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 17 April i835.
Reservation
af Herr Stuart, C. G.: ”Då 2:ne Riks-Stånd förkastat det af BaneoUtskottet
framställda förslag, att, till beredande af en högst ansenlig besparing
i Bankens årliga utgifter, och derigenom äfven ökade tillgångar för
Stats-Verket, Tumba Pappersbruk måtte varda försåldt; så är det visserligen
föga sannolikt, att de utaf den enskilda Utskotts-Ledamoten uppgifna
medel att tillvägabringa någon, om än jemförelsevis mindre betydlig inskränkning
i de kostnader delta Bruks egande för Banken medför, skola af
Representationens pluralitet godkännas. Men för att jemväl vid detta tillfälle
inför Rikets Höglofl. Ständer anmäla min med Utskottets skiljaktiga
mening, har jag dock ansett mig böra åberopa hvad sora blifvit anfördt
uti den Utskottets Memorial N:o ii5 af mig bifogade reservation. Genom
begagnandet af den deruti omförmälda utväg att hädanefter åstadkomma en
mera ändamålsenlig förvaltning af nämnde Bruk, skulle det troligen icke/
blifva omöjligt alt för framtiden i någon mon minska den förlust Banken
måste å dess Pappersbruks-rörelse årligen vidkännas, hvilken förlust, enligt
Bankens nyligen afslutade räkenskaper för år i833, endast under detta år
uppgick till 55,344 R-dr 9 sk. Banco.
Rättelse i 3:clje Häftet:
Sid. i3, rad. 23j står: motiv läs: motioner
Bihang till R. St- Prot. 1834 och 183.5- 6:te Sami. i:sta J/d. 3'dje Bandet. 4
5:te Hceflet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryxkeriet, i835.
Banco-Utskottets Utlåtande N-o 135.
Nio i35.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 April.
Utlåtande, i anledning af de inom respective Riks-Stånden
framställde anmärkningar vid Utskottets under N:o 107
afgifne Betänkande.
Sedan Utskottet, i dess Betänkande Nio 107, Rikets Ständers pröfning
oell stadfästelse underställt förslag till reglementariska Stadganden i gemenskap
med Bankens sedel-utgifning, meu berörde Betänkande blifvit från
samtlige Riks-Stånden till Utskottet återremitteradt, på grund af åtskillige
dervid gjorde anmärkningar, har Utskottet af de ankomna återrémisshandlingarne
inhemtat, att emot förslaget hufvudsakligen blifvit anmärkt:
Af ett stort antal Ledamöter inom samtlige Riks-Stånden: att Utskottets
tillstyrkan om utgifvandet af sedlar å Riksdaler Courant, äfven
derest Kongl. Maj;t icke biföll Rikets Ständers beslut om myntenheten,
innebure ett ingrepp i Kongl. Majrts lagstiftande rätt; att Bancosedeln
måste representera ett mynt som funnes, men att Courant icke funnes
eller kunde komma att finnas, innan Kongl. Majit och Rikets Ständer sig
derom förena; samt att det vore olämpligt hafva smärre eller skillingssedlar
ställde å Banco, men öfriga sedlar lydande å Courant, hvadan, för
den händelse, att Kongl. Majit ej biföll Rikets Ständers förslag angående
en förändrad myntenhet, blifvit yrkadt, af några Riks-Ståndens Ledamöter,
att Bankens utgifvande nya sedlar måtte ställas å Silfver Specie,
på valeurer jemt motsvarande hittills gångbara Riksgäldssedlar, med utsättande
derjemte af de nya sedlarnes värde både i Banco och Riksgälds,
hvarigenom man kunde, så vidt möjligt vore, närma sig samma resultat,
som, medelst Kongl. Majlis Nådiga sanction af den räkneenhet Rikets Ständer
bestämt, skulle vinnas; af andre Ledamöter åter, att Bankens nya
sedlar borde lyda å Baneomynt, men derå tillika utsattas beloppet i Silfver
Specie; och af en Ledamot inom Vällofl. Borgure-Ståndet, att andra
sedlar än de hittills brukliga ej tills vidare må från Banken utgifvas.
I afseende på de speciela föreskrifter Utskottets förslag innefattar, är
vidare anfördt;
vid punkten 3, eller hvad beträffar de valeurer, hvårå Bankens nya
sedlar böra utgifvas, af någre Ledamöter, alt sedlar borde utgifvas på
Bih. till R. St. Prot. i834 och 1835. 6 Sami. 1 Afd. 3 'and. 1
6:te Häjtet.
Banco-Utskottets Ullätande N.o l3S.
32 sk., 2 R:dr, 3 R:dr 16 sk. och 6 R:dr 3a sk. B:co; af åt skil lige Ledamöter,
att alla de vanliga Riksgäldsvaleurerne borde genom de nya
Bancosedlarne representeras, och således sedlar på 33f, 66§, if R:dr
samt io sk. 8 rst. tillverkas och sättas i omlopp;
vid punkten 4> angående de så kallade skillingssedlarnes bibehållande
och de i förråd varande kopparskiljemynt-sedlarnes fortfarande utgifning;
dels af s:ne Ledamöter inom Högloft. Bidderskapet och Adeln, att till
Banco-Fullmägtige borde öfverlemnas att införa ali den förbättring till pap~
per, tryck och sedlarnes öfriga beskaffenhet, som kan finnas ändamålsenlig,
vare sig genom dessa sedlars tillverkning af Iamelleradt färgadt eiler ofärgadt
papper, eller på hvad annat lämpligt sätt sora helst; dels ock af
flere Ledamöter inom Hedervärda Bonde-Ståndet, att kopparskiljemyntssedlarne
å i4 och io sk. icke hädanefter borde från Banken utgifvas, utan
det nu befintliga förråd deraf uppbrännas;
vid punkterna 6 och 7, eller hvad rörer papperet och formaten för
Bankens nya sedlar, af åtskillige Ledamöter: att tillverkandet af 1 och 3
R:drs-sedlar utaf Iamelleradt papper skulle medföra alltför betydliga kostnader;
att formaten till de smärre vaieurerne icke borde bestämmas enligt
de företedde profven, emedan derigenom dessa sedlar blefvo så små, att
de svårligen kunna af allmänheten handteras;
och vid punkten 8, att till högsta sedelvaleuren borde användas ocoloreradt
papper.
Hvarförutan blifvit föreslaget, af en Ledamot inom Häglof. Bidderskapet
och Adeln, att, med uteslutande af den så kallade silfvermeningen,
såsom obehöflig och numera origlig, texten lill de nya sedlarne borde blifva
af följande lydelse: ”Svea Bikets Ständers Bank inlöser denna Sedel
med 00 B:dr Specie efter i83o års mjntfot,” samt af en Ledamot inom
Högv. Preste-Ståndet, att texten måtte blifva: ”Rikets Ständers Bank inlöser
denna Sedel vid anfordran med 00 B:dr Silfver, motsvarande 00
B:dr Banco.”
Och är slutligen till Utskottet, från Höglofl. Ridd. och Adeln, öfverlemnadt
ett af en Ledamot inom nämnde Riks-Stånd ingifvet fullständigt
förslag till reglementariska stadganden, motsvarande 4 Art. 2 Afd. af i83o
års Banco-Reglemente.
Sedan de sålunda emot Utskottets ofvanberörde Betänkande N:o roy
inom Riks-Stånden framställda anmärkningar kommit Utskottet til! handa,
bar Utskottet till förnyad pröfning förehaft de, dess behandling tillhörande,
frågor om beskaffenheten, formen och utseendet af de sedlar, som hädan
-
Banco-Utskottets Ut låtande ff.ö l3S.
3
efter komma att af Rikets Ständers Bank utgifvas; och har Utskottet, i
sammanhang härmed, noga öfvervägt hvad Kongl. Maj;t, rörande detta
ämne, i Nåder yttrat, uti dess, under den 6 innevarande månad, till Rikets
Ständer aflåtna och Utskottet meddelade Svar å Rikets Ständers underdåniga
framställning i afseende på mynt- och räkne-enhetens bestämmande
till En R:dr Conrant. {Infördt under N:o 76 i irsta Sami., irsta
Afd., 2f>:te Häftet af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.)
Då, enligt högstberörde Nådiga Skrifvelse, Kongl. Majrt, uppå anförda
skäl, i Nåder ansett Sig böra för det närvarande vägra bifall till Rikets
Ständers förslag, att Svenska myntets räkne-enhet måtte fastställas lill | R;dr
Silfver Specie eller 1 Rrdr Courant, och deremot funnit godt bibehålla det
gamla räknesättet i Rrdr Banco, har följaktligen frågan om bestämmandet
af en gemensam mynt- och räkne-enhet för hela Riket vid denna Riksdag
förfallit. Vid sådant förhållande, och enär Utskottet icke kan annat än i
flere hänseenden medgifva rigligheten af de, inom samtlige Riks-Stånden,
yttrade anmärkningar emot Utskottets, uti det återremitterade Memorialet,
gjorda hemställan, att, äfven för den händelse Rikets nu församlade
Ständers beslut angående mynt-enheten icke skulle varda af Kongl, Majrt
stadfästadt, Bankens nya sedlar måtte lyda å Rrdr Courant, har Utskottet
nu mera funnit sig
böra samma hemställan frånträda.
Deremot kan Utskottet ingalunda dela den, utaf en Ledamot inom
Vällofl. Borgare-Ståndet yttrade åsigt, att, i fall den föreslagna myntenhelen
icke antoges af Kongl. Majrt, utgifningen af Bankens sedlar borde
hädanefter oförändrad fortfara. Det alltsedan början af 1700-talet vid
Svenska Banken iakttagna sätt alt utgifva sedlar å så kallad transporträkning,
i följd hvaraf alla Bankens sedlar öfver 3 R:drs valeur, ännu endast
i den nion de requireras, få göras färdiga till utvexling, har redan
länge, i anseende till den dermed förenade omgång och tidsförlust, å allmänhetens
sida gifvit grundade anledningar till klagomål, äfvensom detsamma
ända hitintills utgjort ett oundvikligt hinder emot hvarje förenkling
af göromålen och minskning uti tjenstemannapersonalen inom den egentliga
Vexel-Banken. Sedan uppmärksamheten härå vid flera Riksdagar
blifvit fästad, beslöto omsider Rikets sistförsamlade Ständer, att, till beredande
af en större beqvämlighet för allmänheten och en betydlig besparing
i kostnaderna för Bankens sedelutgifning, transportsedel-räkningen
skalle upphöra, och i stället det vid andra Sedelbanker antagna cassasystemet
äfven härstädes införas. Att nu, sedan de flesta förberedande
4
Banco-Utskottets Utlåtande N.o i3S.
åtgärderna för denna räknings afskaffande blifvit vidtagna och ett derpå
grundadt högst förtjenstfull! förslag till ett förenkladt bokföringssält inom
Banken redan blifvit uppgjordt och af vederbörande godkändt, upphäfva
det vid sista Riksdag i detta hänseende fattade beslut, anser Utskottet sig
således ega ali anledning att på det högsta afstyrka. Utskottet har tvärtom,
med afseende dels ä det, i följd af vexlingens upphörande i RiksgäldsContorel,
ökade behofvet för allmänheten af en skyndsammare vexling i
Banken och dels å angélägenheten deraf, att, genom göromålens förenkling
och tjenstemanna-personalens inskränkning, Bankens förvallnings-kostnader
måtte snart kunna minskas, funnit sig böra föreslå,
att utgifningen af sedlar å den såkallade transporlsedelräkningen
måtte genast upphöra, så snart ett till vexlingens underhållande
erforderligt antal sedlar å högre valeur blifvit
förfärdigade och öfriga, i samband med transportsedelräkningens
upphörande stående, nödvändiga förändringar inom
Banken hunnit verkställas.
Beträffande åter beskaffenheten och lydelsen af Bankens sedlar, så
har, i anledning af Kongl. Maj:ts vägran att för närvarande bifalla räknecnhetens
bestämmande till en R:dr Courant, fråga blifvit väckt, huruvida
icke de nu brukliga sedlarne borde intill nästa Riksdag, då en ny myntoch
räkne-enhel möjligen kunde blifva antagen, förblifva oförändrade till
text, form och utseende, endast med begagnande af ett bättre och ändamålsenligare
papper för desamma och med deras inskränkande till vissa
valeurer, i följd af transportsedelräkningens afskaffande. Denna mening
har dock Utskottets pluralitet icke heller kunnat biträda. Delande äfven
härutinnan hufvudsakligen de af Rikets sistförsamlade Ständer yttrade åsigter,
anser Utskottet en förändring till så väl beskaffenheten som lydelsen
och formen af ifrågavarande sedlar, hvilka i alla liqvider skola såsom
mynt erkännas och hvaraf hela Rikets rörelsecapital nästan uteslutande
utgöres, vara af behofvet i högsta grad påkallad. Sedan realisationen nu
mera blifvit verkställd och Bankens skyldighet att med klingande mynt
inlösa sina sedlar åter inträdt, lär ej heller skäligen kunna bestridas, att
ju icke, under sådana förändrade förhållanden, den hittills begagnade texten
å dessa sedlar är både olämplig och origtig. Likaledes torde det böra
medgifvas, att, derest sedlarnes silfvervärde å desamma varder uttryckt,
sådant uti icke ringa mon kommer alt stärka deras credit, äfvensom förtroendet
till realisationens bestånd, samt försvåra hvarje rubbning af den
stadgade myntbestämningsgrunden. Dessutom torde härvid jemväl böra
V
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 135.
5
lagas i betraktande, hurusom, oaktadt de flerfaldiga serskilda åtgärder, som
tid efter annan blifvit föreskrifna till förekommande af de nu brukliga
Banco-sedlarnes förfalskning och efterapning, dagliga erfarenheten dock
visar, att de i sådant afseende anbefallda försigtighetsmått hvarken äro
tillfyllestgörande eller ändamålsenliga. Om äfven de förluster Banken, i
följd af dylika förfalskningar och efterapningar, fått vidkännas, i allmänhet
varit föga betydliga och merendels inskränkt sig till rättegångskostnaderna
och belöningarna tor desammas upptäckande; så måste det likväl, sedan
lättheten att förfalska och eftergöra de sedlar, Rikets Ständer för det närvarande
låta utgifva, blifvit ådagalagd, vara en helig pligt för R. St. att,
så vidt möjligt är, söka förekomma, det enskilde samhällsmedlemmar lockas
till brott, som möjligtvis hufvudsakligen föranledas af denna lätthet
att dem begå, och genom hvilka ofta högst kännbara förluster andre samhällsmedlemmar
tillskyndas. Härtill kommer för öfrigt, att de allmänna
klagomålen öfver de nu brukliga Banco-sedlarnes olämplighet och obeqvämlighet
vid remisser samt föga uthållighet, hvilken sistnämnde omständighet
dagligen förorsakar mångfaldiga enskilda förluster, äfven vid denna
Riksdag torde förtjena skäligt afseende och de återstående åtgärderna alltså
ofördröjligen böra vidtagas, för att förse allmänna rörelsen med ett sedelmynt,
hvars beskaffenhet motsvarar nationens rättmätiga anspråk. På
dessa förenade skäl, hvilkas vigt icke lär kunna förnekas, anser Utskottet
högst betänkligt, att till en obestämd framtid uppskjuta den nu omsider
allmänt förväntade verkställigheten af Rikets Ständers vid förra Riksdagen
fattade beslut om förbättrandet af Bankens hitintills begagnade sedelformulair;
hvadan Utskottet, som, i anledning af förevarande fråga, tror sig
derjemte böra erinra om de under senare åren använda ansenliga kostnader
för den nya sedelutgifningen och om de icke obetydliga löneanslag,
som af R. St. redan blifvit beviljade den för detta ändamål vid Banken
anställda personal, får vördsamt tillstyrka,
att de sedlar, som framdeles af Banken utgifvas, måtte, med
undantag af de nuvarande skillingsedlarne, erhålla en förändrad
form och lydelse, äfvensom att erforderliga föreskrifter
i sådant afseende måtte varda meddelade i det Banco-Regle
mente,
som vid denna Riksdag skall utfärdas.
Hvad sistnämnde sedlar deremot vidkommer, så, ehuruväl Rikets
Höglofl. Ständer, med afslag till Utskottets, i Betänkande N:o 16, gjorda
framställning, i afseende på dessa sedlars upphörande, förklarat, att desamma
skola intill nästa Riksdag bibehållas, vågar Utskottet dock förmoda,
6
Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 135.
att, sedan silfvermyntet blifvit i landsorterna allmännare kändt ocb kringspridt,
Banken skall, inom en icke aflägsen framtid, befrias från skyldigheten
att fortsätta den kostsamma tillverkningen af berörde sedlar. Under
sådan förutsättning, och då tillfället för den mindre upplysta delen af folket
att jemföra de nya sedelvaleurerne med de nuvarande väl kända och
i alla landsorter befintliga skillingsedlarne, torde i väsendtlig mon undanröja
den i början befarade osäkerheten i afseende på de nya sedlarnes
rätta värde, har Utskottet, oansedt de deremot framställda anmärkningar,
funnit sig böra förnya sin, uti Betänkandet N:o 107, gjorda hemställan,
att Bankens nuvarande sedlar å 16, 12 och 8 sk. måtte under
tiden intill nästa Riksdag icke undergå annan förändring,
än att ett mera uthålligt ofärgadt papper lill dem begagnas.
Till besvarande af hvad som inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
yltradt, angående inställandet af de i Bankens förråd befintliga kopparskiljemynls-sedlarnes
vidare utgifning, får Utskottet endast erinra, att då
dessa sedlar finnas färdiga och icke äro för allmänheten okända, desammas
ullemnande i vexling till dem, som önska dermed varda försedde, synes
destomindre böra vägras, som derigenom behofvet af de andra skillingssedlarne
sannolikt skulle ökas. Utskottet hemtar dock öf detta yttrande
en ökad anledning att, utan afseende å den af en Ledamot inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln dervid gjorda anmärkning, förblifva vid sin förut
yttrade åsigt,
att den i i83o års Banco-Reglemente meddelade föreskrift,
i ändamål att befordra ifrågavarande sedlars utspridande,
bör ur det nya Reglementet uteslutas.
Utskottet finnér ock desto mindre skäl, att, på sätt en Ledamot af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit, tillstyrka, att, i stället för de
förut af Riksgälds-Contoret utgifna sedlar å 16 sk. Rgds, Banken måtte
hädanefter utfärda skillingssedlar äfven å 10 sk. 8 rst., som delta vore
stridande mot det antagna myntsystemet, i sin helhet, af hvilken anledning
R. St. jemväl redan beslutat, att det 16 sk. Rgs motsvarande silfvermyntet
å ~ R:dr Specie icke får i allmänna rörelsen ullemtias.
Vidkommande lydelsen af Bankens nya sedlar, så, enär Utskottet befarar,
att desammas utställande å mynt-enheten, eller R:dr Silfver Specie,
troligen skulle komma att föranleda en högst betänklig och skadlig rubbning
och oreda uti de nu allmänt gängse begreppen om penningars och
varors inbördes värden, anser Utskottet sig föranlåtet tillstyrka, att äfven
dessa sedlar må lyda å R:dr B:co, hvilket räknesätt, enligt hvad Kongl.
Banco-Utskollets Utlåtande N.o 135.
7
Maj:t i Nåder förklarat, kommer att fortfarande bibehållas. Men, lika med
flera Ledamöter af de respeclive Riks-Stånden, finner Utskottet det vara
origtigt, att ett representativt mynt utställes, att med samma mynt inlösas.
Utskottet får fördenskull föreslå,
att Bankens nya sedlar, ehuru de fortfarande komma att lyda
å R:dr Banco, utställas, lill inlösen med deremot, enligt
myntbestämningslagen, svarande belopp i Silfver Speciemynt.
Då, i den händelse Rikets Höglofl. Ständer gilla hvad Utskottet sålunda
föreslagit, hvarje sedels text följaktligen kommer alt innehålla sedelns
värde i R:dr Silfver Specie, torde den vid sista Riksdag meddelade föreskrift,
att å sedlarne borde utsättas huru mycket fint silfver hvarje R;dr
innehöll, kunna förfalla, helst Specie R:drns silfvervigt uti gällande myntordning
en gång för alla blifvit bestämd.
Hvad redaclionen af sjelfva texten å sedlarne för öfrigt angår, så anser
Utskottet det vara mest lämpligt,
att uppgörandet af sedlarnes text, hvilken tryckes i så kallad
stereotyperingsform, öfverlemnas åt Raneo-Fullmägtige, dock
med erinran, dels att den bör vara i högsta möjliga grad enkel,
tydlig och bestämd, dels att sedelns valeur så väl i R:dr och
sk:r Banco, som i R:dr Silfver Specie bör å sedeln vara uttryckt
med både bokstäfver och siffror, dels ock alt å sedlarne
icke begagnas för den större allmänheten mindre kända eller
genom främmande tillsatser svårlästa bokstäfver.
För bestämmandet af de nya sedlarnes valeur, har Utskottet hemtat
en hufvudsaklig ledning, ej mindre af de åsigter, som inom Riks-Stånden,
vid antagandet al en Riksgälds-Rifcsdalern motsvarande mjmt- och räkneenliet,
gjort sig gällande, än ock af Kongl. Maj:ts, uti Dess ofvan åberopade
Nådiga Skrifvelse, meddelade yttrande, att den enda åtgärd Kongl. Maj:t
nu funne böra vidtagas, fö,r att komma till det mål Rikets Ständer synte'!
åsyfta, vore att fastställa Silfverrnyntets af delningar och Bancosedlarnes
valeur er på ett sätt, som lättade bruket att räkna i Riksgäldssedlar,
förmedelst deras sammanfattande uti lämpliga summor med sistnämnde
räknesätt; och ansåg Kongl. Maj:t det för sådant ändamål vara
nyttigt att hafva i omlopp sedlar på 3a. skillingar Banco, svarande emot
den förra Riksdalern Riksgäldssedlar o. s. v. Med afseende härå och enär
Riksgälds-Riksdalern och dess underafdelningar, utgöra det utaf största delen af
Svenska folket begagnade räknesätt, samt dertill jemväl kommer, att densamma
äfvensom dess icultipler låta med ojemförligt större lätthet än Banco Riks
-
8
Banco-Ulskottcts Utlåtande N.-o i35.
dalem reducera sig i R:dr Silfver Specie, håller Utskottet före, att de nya
sedlarne böra utställas å sådana valeurer, som kunna uttryckas med jemna
tal R:dr Riksgälds. Härigenom förmodar Utskottet, att all den reda,
enkelhet och oföränderlighet i varuvärden och penningeafhandlingar, som
under nuvarande förhållanden är möjlig att åstadkomma, skall kunna vinnas.
Derjemte tror Utskottet sig med säkerhet kunna antaga, att, i fall
dessa sedlars värde enligt Riksgäldsberäkningen äfven varder å desamma
utmärkt, den nu allmänt brukliga benämningen af de mindre Bancosedlarne,
enligt deras värde i Riksgälds, skall oförändrad fortfara, jemväl efter
den snart inträffande tidpunkt, då de nuvarande Riksgäldssedlarne försvunnit
ur rörelsen, och sålunda förekomma den af dessa sedlars förestående
indragning befarade följd, att alla värden småningom varda bestämda
i R:dr Banco. Vidare anser Utskottet, på sätt Kongl. Maj:t jemväl i
Nåder antydt, omförmälde utväg vara den mest lämpliga och ändamålsenliga,
att för framtiden lätta och förbereda antagandet af en enda gemensam
mynt- och räkne-enhet för hela landet, motsvarande den vid innevarande
Riksdag af Rikets Ständer i sådant afseende föreslagna Courant R:dr. Slutligen
hyser Utskottet den förmodan, alt, på berörde sätt, den öfverklagade
svårigheten alt, vid utbytet af de nuvarande Bancosedlarne emot silfvermynt,
bestämma deras motsvariga värden, skall i möjligaste måtto undanröjas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, tvekar Utskottet alltså icke
att föreslå;
a) att Bankens nya sedlar måtte utgifvas å sådana valeurer, som
jemt svara mot R:dr Rgs och dess multipler;
b) att vissa af dessa sedlar varda utställda å samma belopp som
en del af de hitintills i allmänna rörelsen begagnade Riksgäldssedlarne
; och
c) att de nya sedlarnes värde, enligt Riksgäldsberäkningen varder
å tjenligt ställe på ett i ögonen fallande sätt utmärkt.
Hvad för öfrigt beträffar det antal serskilda valeuret, hvarå Bankens
nya sedlar böra utställas, så anser Utskottet samma grundsats, som i detta
hänseende vid sista Riksdag godkändes, äfven nu böra antagas, nemligen
att dessa valeurer, så vidt, utan men för penningerörelsen i landet, sig
göra låter, skola till antalet i möjligaste moa inskränkas. Utskottet finner
sådant vara destomera nödvändigt, som motsatsen otvifvelaktigl skulle komma
att, ej allenast för Banken förorsaka en kostsam och vidlyftig bokföring
samt på mångfalldigt sätt ökade göromål, utan ock för allmänheten i
betydlig
Banco-Utskottels Utlåtande IV.-O 135.
Betydlig grad försvåra möjligheten att snart blifva bekant med de nya
sedlarne och kunna skilja de olika sedelvaleurerne från hvarandra. I
öfverensstämmelse härmed får Utskottet, som icke kan inse behofvet a£
den sedelvaleur, motsvarande 2 R:dr Rgs, hvilken en Ledamot af Högh
Ridd. och Adeln föreslagit, och som förmodar, att sedlar å 3 R:dr 16 sk.
Råneo åtminstone tills vidare kunna utan olägenhet umbäras, vördsamt
tillstyrka,
alt till en början sedlar, enligt nya formulairen, endast må
utfärdas å följande sju valeurer, nemligen:
3 32 sk. B:o alt inlösas med £ R:r Silfver Specie motsvarande i R:rRgs
å 2 R:r B:o — — 1 — ■— —. — 3
3 6 R:r 32 sk. — *— 2i
10
3 i6R:r32sk. — — — — — —. a5 — —
3 33 R:r 16 sk. — — 12^ — — — -— 5o — —
3 100 R:r B:o — — 374— —• — — i5o —• —
å 5oo R:r B:o — ■— ^7^— — — — ^5o — —
Dock anser Utskottet sig derjemte böra hemställa,
att Banco-Fullmägtige må varda berättigade att, derest, utom.
dessa sedelvaleurer, någon annan skulle finnas vara för allmänna
rörelsen serdeles nyttig och nödvändig, låta, enligt
de af Rikets Ständer nu stadgade grunder, utgifva en, högst
2:ne andra valeurer emellan 2 R:dr och 100 R:dr Banco.
Enär det, enligt hvad Utskottet föreställer sig, måste för allmogen
och den mindre upplysta delen af nationen, såsom van vid de allmänt
gångbara 16 sk. Banco eller de vanligen benämnda 24 skillingssedlarne,
vara vida lättare att fatta förhållandet emellan 16 eller 3a sk. och en R:dr,
än emellan |:dels eller f:dels och en hel R:dr, har Utskottet, af denna anledning,
trott sig icke böra understödja det af en Ledamot utaf Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framställda förslag, alt Bankens nya sedlar måtte
utfärdas å -f R:dr, 6| R:dr i stället för 32 sk., 6 R:dr 3a sk, 0. s. v.
Men då deremot Silfvermyntet preglas i halfva och fjerdedels Riksdalrar,
och benämningen af skillingsstycken nästan helt och hållet upphört,
får Utskottet tillstyrka,
att de brutna talen å R:dr Silfver Specie måtte 3 sedlarne
varda uttryckta med ?, i eller i R:dr.
Till alla ofvan föreslagne nya sedelsorter, anser Utskottet så kalladt
Jlih. till R. St. Brot. 18 34- och i835. 6 Sami. 1 Afd. 3 Band. 2
6:te Häftet.
10 Banco-Utskoltets Utlåtande N. o i 35.
lamelleradt papper, deruti sedelns Riksgäldsvaleur är utmärkt, böra begagnas,
helst detta pappers utseende och beskaffenhet innebär en af de
mest tillförlitliga garantierne emot sedlarnes förfalskning och efterapning.
Att, på sätt inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit yrkadt, härifrån göra
ett serskildt undantag för de sedlar, som komma att motsvara nuvarande
Riksgäldssedlar å en R:dr, saknar Utskottet allt skäl att tillstyrka,
helst, enligt Utskottet meddelade upplysningar, koslnaderne för tillverkningen
af berörde papper lära föga öfverstiga lillverkningskostnaderne
för det hittintills begagnade sedelpapperet.
I afseende på sedlarnes färg, får Utskottet, med godkännande af
den derom utaf en Ledamot af Höglofl. Ridderskapet och Adeln yttrade
åsigt, hemställa,
att till sedlarne af den högsta valeuren måtte begagnas ofärgadt
papper, men deremot till de öfriga nya sedlarne färgadt
papper, dock med iakttagande, att till hvarannan af
de redan bestämda valeurerne användes gult och till hvarannan
blått papper.
Beträffande sedlarnes format, så är Utskottet af den tankan, att detsammas
bestämmande bör öfverlemnas åt Banco-Fullmäglige, och i afseende
derpå endast stadgas,
att formatens storlek bör lämpas efter sedlarnes valeur, så
att sedlar af de högsta valeurerne tryckas å det största formatet
och sedlar af de lägsta valeurerne å det minsta, hvilket
sistnämnde format dock ej bör vara mindre, än alt de
derå tryckta sedlar kunna utan svårighet af allmänheten
handteras.
Rörande ordningen och tiden för da nya Bancosedlarnes förfärdigande
och utgifvande, har Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka någon
bestämd föreskrift, utan anser det böra öfverlemnas åt Banco-Fullmägtige
att härom, med afseende å förekommande omständigheter och
förhållanden, förordna; dock hemställer Utskottet,
att, till fyllande af den för penningerörelsen i landsorterne
menliga och redan märkbara bristen på Riksgäldssedlar
å io R:dr, Fullmägtiges uppmärksamhet måtte serskildt fästas
derå, att den sedelsort, som kornmer att motsvara nyssberörde
sedlar, varder företrädesvis förfärdigad oqh utgifven.
Banco-Utskottcls Utlåtande N.o 135.
i r
I likhet med hvad Utskottet i 5:te punkten af Memorialet N:o 7
föreslagit, tillstyrker Utskottet,
att sedlarne å valeurerne frän och med 16 R:dr 32 sk. och
deröfver måtte uti Bankens Räkenskaper blifva upptagna
efter stycketal med numer och datum, men de öfriga sedlarne
endast till antal och summa.
Slutligen anser sig Utskottet böra hemställa,
att Banco-Fullmägtige mätte få sig uppdraget att, innan någon
af de nya sedelsorterne från Banken utgifves, derom göra
underd. anmälan hos Kongl. Majrt, med anhållan, att, till
allmänhetens underrättelse, Kungörelse om formen och beskaffenheten
af det nya sedelmyntet måtte varda på vanligt
sätt i Nåder utfärdad.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda yttrat och föreslagit
rörande beskaffenheten och formen m. m, af de sedlar som hädanefter
komma att från Banken utgifvas, har Utskottet oppgjort och till tidens
vinnande ansett sig bora, i sammanhang härmed, till Rikets Höglofl.
Ständers pröfning och fastställelse öfverlemna följande Förslag till reglementariska
stadganden rörande Bankens sedelutgifning och dermed gemenskap
egande ätnnenj (motsvarande 2 Afdeln. af 4 Art. i nu gällande
Bane o-Reglemente.)
1:0 (ny)
Alla Bankens sedlar komma att fortfarande utställas å Bancomynt,
deruti en Riksdaler, enligt Myntbestämnings-Lagen af den 1 Mars i83o,
motsvarar tre åttondels Riksdaler Silfver Specie, efter den, genom Kongl.
Förordningen af den 25 Junii i83o, förändrade 1664 års myntfot.
2:0
(motsvarande 1 §. 1 punkten i berörde Afdelning.)
Med undantag af de så kallade Transportsedlarne, hvilka, intilldess
utgifniogen deraf, enligt hvad här nedan uti §. stadgas, varder inställd,
komma alt på hittills vanligt sätt utfärdas, skola alla Bankens sedlar
hållas på föi liand färdiga, för att kunna genast och utan omgång utvexlas
till allmänheten; börande de sedlar, som tili Banken åter ingå, fördetta
ändamål äfven användas och således icke annulleras, så vida de ej äro
försl i tua.
Banco-Utskoltets Utlåtande N.-o 135.
3:o
(motsvarande i §. i punkten mom. Litt. a.)
I stället för «ie nu brukliga Banco-transportsedlarne äfvensom sed»
larne å 3 och 2 R:drs valeur, utgifvas från Banken, i den mon ett för
vexlingens oafbrutna underhållande erforderligt antal af någon sedelsort
hinner förfärdigas, sedlar, att inlösas med Silfverspeciemynt, endast å
följande bestämda summor, nemligen:
å 32 sk. B:o alt inlösas med i R:r Silfver Specie, motsvarande 1 R:r Rgs
å 2
å 6 R:r 32 sk. ■—■ —-. 2| — — — — i0 — —
å iGR:r32sk. — — 6i— — — — 25 — —
å 33 R:r 16 sk. — — 1 — — — — 5o — —
å 100 R;r B:o — — 37^— — •—. — i5o — —
å 5oo R:r B;o — —• 187^ — — .— — 750 — •—
Dock ega Banco-Fullmägtige att, i händelse, utom dessa valeurer,
någon annan skulle finnas vara för allmänna rörelsen serdeles nyttig
och nödvändig, låta, enligt de af Rikets Ständer nu stadgade grunder,
utgifva sedlar å en, högst 2:ne andra valeurer emellan 2 R:dr och 100
R:dr Banco.
4:o
(motsvarande mom. Litt. b.)
Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar få fortfarandé, intill nästkommande
Riksdag, förfärdigas och utgifvas på samma sätt som hittills,
endast med iakttagande, att ett, genom tillblandning af hampa eller annat
segare ämne, mera uthålligt, ofärgadt papper till desamma begagnas.
Likaledes må Bankens äldre förråd af färdiga sedlar å 14 och 10 sk.
kopparskiljemynt, gällande lika med Banco-sedlar, i mon af behof och
efterfrågan, användas vid alla slags vexlingar och liqvider.
5:o
(motsvarande 1 §. 2 punkten.)
De större sedlarne enligt nya formulairen, eller de, som lyda å va»
leurerne från och med 16 R;dr 32 sk. till och med 5oo R:dr Banco,
skola i Bankens räkenskaper upptagas efter stycketal med numer och
datum, hvarvid dock alltid iakttages, alt sedlar, som tid efter annan i
Bankens Cassör inkomma och icke befinnas försl i tna, skola till utvexling
åter begagnas, samt att desamma således icke varda annullerade och
Banco-TJtshottcls Ulålatande IV.o i35.
i3
i räkenskaperne afförda förr, äa de, i följd af nötning, äro till vidare
gångbarhet bland allmänheten otjenlige. Bankens smärre sedlar, hvartill
räknas de, som lyda å mindre valeur än 16 R:dr 32 sk., böra deremot
icke efter stycketal, numer och datum, utan endast till antal och summa,
dock hvälrje valeur serskildt, uti räkenskaperne upptagas och afföras.
6:0
(motsvarande 3 punkt. mom. Litt. a, d och e)
Till alla de sedlar, som, i följd af Rikets Ständers vid denna Riks*
dag fattade beslut, komma att erhålla en förändrad lydelse, användes så
kalladt lamelleradt papper, enligt de inför Rikets Ständer derå företedda
prof, uti hvilket papper sedlarnes Riksgäldsvaleur bör finnas utmärkt; varande
Banco-Fullmägtige dock obetaget att, före sedelutgifningens början,
låta delta papper erhålla den ökade förbättring, som ytterligare vunna
insigter kunna föranleda.
Sedlarne å 5oo R:dr Banco tillverkas af ofärgadt, men de öfrige sedelsorterne
af färgadt, dels gult dels blått papper, med iakttagande, att
till hvarannan af de redan bestämda valeurerne begagnas gult och till
hvarannan hlått.
7:0
(motsvarande 3 punkt. Litt. b.)
Formaten för de nya sedlarne lämpas efter sedlarnes storlek, så att
sedlar af de högsta valeurerne tryckas å de,t största formatet och sedlar
af de lägsta valeurerne å det minsta, hvilket sistnämnde format dock ej
bör vara mindre, än att de derå tryckta sedlar kunna utan svårighet af
allmänheten handteras.
8:0
(motsvarande 3 punkt. mom. Litt. c. och d. samt 2 §.)
Texten å ifrågavarande sedlar, hvilken tryckes i så kallad stereoty
peringsform,
ega Fullmägtige att fastställa, dervid dock följande omständigheter
iakttagas:
a') alt t3'p8n till hvarje valeur göres så olik de öfrige, att icke förfalskning
från den ena till den andva valeuren kan verkställas;
b~) att texten blifver i högsta möjliga grad enkel, tydlig och bestämd;
c) att å sedlarne icke böra begagnas för den större allmänheten mindre
kända eller genom främmande tillsatser syårlästa bokstäfver;
>4
Banco-Ulskoltels Uttalande N.o i35.
d') alt sedelns valeur, så väl i R:dr och skil 1 ingar Banco, sorn i R:dr
Silfver Specie, varder å densamma uttryckt med både boksläfver och
siffror;
e) att sedelns värde enligt Riksgälds-beräkningen likaledes bör å
tienli^t ställe på ett i ögonen fallande sätt utmärkas;
A att straffet för sedelns efterapning eller förfalskning samt belöningen
för upptäckandet deraf å sedeln utsattes.
9:o (ny)
Alla sedlar, som från Banken utgifvas, skola vara underskrifna af
2’ne delta Verks Tjenstemän. I afseende på sedlarnes numerering och
datering m. m. ega Fullmäglige att vidtaga alla ile åtgärder, sorn kunna
förena säkerhet, hvad controien beträffar, med besparing i kostnaderne.
10:0
(motsvarande 4;de punkten.)
t)e nya sedelsorterna böra, genom Banco-Fullmägliges försorg, tillverkas
och sättas i omlopp, så snart möjligen ske kan; ankommande det
på Fullmägtige alt, med afseende å förevararande omständigheter och
förhållanden, bestämma, i hvilken ordning sedlar af de serskilda valeurerne
skola förfärdigas och utgifvas; dack böra, med fästadt afseende å
rörelsens behof af ett de indragna 10 R:dr Riksgäldssedlarne motsvarande
sedelmynt, tillverkningen celi utgifningen af sedlarne å 6 R:dr
32 sk. Banco företrädesvis ega rum.
liro (ny)
Innan någon af de nya sedelsorterna från Banken utgifves, åligger
det Fullmägtige att derom hos Kongl. Maj;t göra underd. anmälan, med
anhållan, att, lill allmänhetens underrättelse, Kungörelse om formen och
beskaffenheten af det nya sedelmyntet måtte varda, på vanligt sätt, i
Nåder utfärdad.
12:0 (ny)
Till befrämjande af de nya sedlarnes utvexling i landsorterna ega
Banco-Fullmäglige att, i öfverensstämmelse med hvad här nedan uti §.
(angående förslitna Banoosedlars utbyte vid Landt-Ränterien och LåneConloren)
stadgas, vidtaga sådana anstalter, som behofvet påkallar och
omständigheterna föranleda.
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o l3S.
13:o
(motsvarande i §. 5 och 6 punkterna, pag. 64)
Ulgifningen af sedlar å den så kallade Vexel-Banco-transporträkningen
inställes alldeles och det nya Cassa-systemet sättes i full verkställighet
från och med den dag, då utvexling af alla de i §. bestämda sedelsorterna
å valeuren från och med 16 R:dr 3a sk. och derutöfver kan
börjas. Likaledes upphör tillverkningen af nu brukliga 3 och 2 R:drssedlar,
så snart de nya sedlarne å den sistnämnde valeuren komma att
sättas i omlopp.
14:o
(motsvarande §. 3 pag. 65.)
Så länge transportsedelutgifningen ännu fortfar, iakttages, i afseende
på densamma: att några transportsedlar icke få utgifvas å mindre summor
än ro R:dr; atl utgifvandet af dessa sedlar å brutna tal inskränkes
till följande fyra valeurer, nemligen: 13: 16., 16: 32., 33: 16. och 66:
32., dock så, att dessa valeurer äfven sammanslagna med jemna 5oioo-
och looo-tal må kunna erhållas; samt alt för öfrigt transportsedlar
må kunna utbekommas efter insättarens åstundan, å hvarje fullt Riksdalertal
utöfver io R:dr.
i 5:o
(motsvarande §. 4 P3g- 66 i i83o års Banco-Reglemente, hvilken
till följd af Rikets Ständers lemnade bifall till Utskottets Betänkande
N:o 35, är till dess nuvarande lydelse oförändrad bibehållen.)
I afseende på granskning af förslitne och bristfälliga sedlar, från
och med 3 R:dr till och med 8 skil 1 ingars valeur utaf de hittills brukliga
formulairen, hvilka til! Banken inlevereras eller till utbyte företes,
kommer det, hädanefter sorn hittills, att bero af vederbörande Commissariers
urskiljning och uppmärksamhet att icke, å ena sidan, genomför
långt sträckt eftergifvenhet, hvarjehanda svekfulla företag och försök till
enfaldiges förvillande måtte underlättas och befordras, eller Banken tillskyndas
förlust medelst dubbel inlösen af en och samma sedel, men
sedelinnehafvarnes billiga anspråk också icke heller, å andra sidan, genom
öfverdrifven stränghet vid granskningen, må blifva åsidosatta. Börande,
i sådant afseende, såsom allmänna grunder gälla och iakttagas:
i:o att en sedel antingen må blifva till fulla värdet antagen, eljer ock
helt och hållet casseras;
i6
Banco-Utikollels Utlåtande N.o 135.
2:0 att den fjérdedel, nedantill åt höger, hvarå naranteckningarne befinnas,
och hvilken, genom olikheten i det så kallade fina trycket, utvisar,
ensam för sig, sedelns rälta valeur, inlöses, då denna fjerdedel är
fullständig och sammanhängande, utan att afseende göres å de stycken
af andra sedlar, som dervid må finnas bifogade;
3:o alt om, på denna fjerdedel, antingen båda namnen eller fina
trycket saknas, eller om delar af någotdera, eller af dem alla, blifvit
från det qvarvarande skiljda och icke kunna företes, sedeln likafullt är
antaglig, enligt sin rätta valeur, så vida då det öfriga utaf en sådan
sedel, eller åtminstone det återstående af dess nedre hälft, är helt och
sammanhängande;
4:o att deremot sådana hopfogade ofullständiga bitar, af hvilka ingendera
för sig är inlösningsbar, ej kunna, genom blotta sammanklistringen,
vinna ett eljest saknadt värde, och på sådan grund ovilkorligen måste
casseras.
Och bör, vid tillämpningen af dessa stadganden, för öfrigt ej lemnäs
utan uppmärksamhet, huruvida, af en sedels utseende och beskaffenhet,
skulle kunna förmodas, att den antingen med föresats blifvit
stympad, för att på ett svekfullt sätt bereda vinst genom dubbel inlösen,
eller ock visar sig, att det ofullständiga skick, hvari den befinnes,
blifvit endast genom tillfälliga händelser eller nötning förorsakadt; så
att, i förra fallet, ett strängare, men i det senare, ett lindrigare behand^
lingssätt må kunna ega rum. Göras åter hos Commissariatet eller Fullmägtige
ansökningar om ersättning för sådana sedlar, hvilka genom
olyckshändelser blifvit till den grad stympade och skadade, att deras
infriande icke kan, enligt ofvanintagne grunder, medgifvas; så att bifall
eller afslag beror, icke af sjelfva sedlarnes granskning, utan på
undersökning och pröfning af serskilde skäl och omständigheter; då
skola djdika ansökningar hvila till en kommande Riksdag, och till BancoUtskottets
afgörande öfverlemnas.
16:0
(motsvarande §. 5, pag. 67, med iakttagande af Kongl. Majrts den 1
Nov. i834 fattade beslut, i anledning af Rikets Ständers und. skrifvelse
af den'29 Sept. s. å. N:o 135.)
Till befordrande af förslitne sedlars utbyte i landsorterna, beslår
Banken, hädanefter såsom hittills, i allmänhet och i ett för allt, f procent
-
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o i35.
*7
cent, fnen, hvad Götheborgs och Bohus Län serskildt beträlTar, | procent
å de summor, hvilka tili utvexling blifva genom Länens Styrelser, emot
behörig säkerhet, såsom förskott, requirerade; hvarjemte de personer, hvilka
erhålla uppdrag, alt i landsorterna ombesörja invexliug af förslitna Bancosedlar,
nu mera, dels enligt Kongl. Majrts,' uppå Rikets Ständers anhållan,
i Nåder meddelade tillåtelse, komma att för vexlingsmedlens
fram- och återsändande njuta portofrihet, under den control emot missbruk,
som Öfver-Post-Directeurs-Embetet eger föreskrifva; dels ock äro
berättigade, att, sedan till Banken blifvit återlevereradt minst hälften af
ett erhållet vexlings-förskott, hvilket ej får öfverstiga 5ooo R:dr, erhålla
ytterligare véxlingsförskott emot posterande af behörig säkerhet för det
belopp, å nyo requireras; egande dock Banco-Styrelsen icke, att utaf
sistnämnde belopp utassignera mera, än högst skilnaden emellan det
oredovista vexlings-förskottet och den stadgade högsta förskotts-summan, ej
heller att återstoden af det requirerade ytterligare beloppet utgifva förr,
an de äldre ortdovisade förskottsmedlen blifvit till Banken inlevererade.
Med remissernes fram- och återsändande eller controlen på medlens
behöriga begagnande, tager Banco-Styrelsen ej någon befattning, ulan
bero desse åtgärder på Kongl. M<q:ts vederbörande Befallningshafvande,
i händelse de, lill båtnad för rörelsen uti de dem anförtrodda Län, finna
för godt att begagna den uti.Rikets Ständers Bank sålunda öppnade utvä1*
till förslitne sedlars utbyte i landsorterne; fortfarande i öfrigt, till
befrämjande af sådant utbyte, den anstalt, hvilken, genom Kongl. Majlis
Nåd. Bref lill Dess och Rikets Stats-Contor den aa Maji 1819, blifvit för
detta ändamål vidtagen.
17:0
(motsvarande §. 6, pag. 68, lämpad efter nuvarande förhållanden, och
Kongl. Majlis Nåd. Beslut i anledning af Rikets Ständers underd. skrifvelse
den 39 September 18340
Mom. 1. Den, till följd af 6 § uti 4 Art. 2 Afd. af i83o års BancoReglemente,
vid Götheborgs Låue-Contor öppnade invexling af gamla emot
nya Bancosedlar från och med 8 sk. till och med 3 Rrdrs valeur,
hommer än ytterligare att fortfara, under iakttagande af den för berörde
invexling den 28 Mars 1833 af Banco-Fullmäglige fastställde Ordningsstadga,
dock med den förändring, att, jemlikt hvad i nästförestående §.
blifvit för Vexlingsförrätlare i allmänhet medgifvet, Låne-Contoret berätiih.
till R. St. Prot. i834 och i83S. 6 Sami. 1 -Afd. 3 Band. 3
6;te Häftet.
i8
Banco-Utskoltets Utlåtande IV.-o 135.
tigas, alt, sedan lill Banken blifvit återlevereradt minst hälften af etterhållet
vexlingsförskott, hvilket icke får öfverstiga 20,000 R:dr Banco, requirera
och utaf Banco-Styrelsen erhålla ytterligare vexlingsförskott emot
Directionernes fortfarande ansvars- och redovisningsskyldighet, samt
med det vilkor, att Banco-Styrelsen icke utaf det ytterligare requirerade
beloppet utassignerar mera, än högst skilnaden emelian det oredovista
vexlingsförskoltet och den för Låne-Contoret fastställda högsta förskottssumma,
ej helier utlemnar återstoden af det requirerade ytterligare beloppet
förr, än de äldre oredovisade förskottsmedlen blifvit till fullo redovisade
och till Banken inlevererade.
Mom. 2. In vexling af gamla mot nya Bancosedlar, från och med 8
sk. till och med 3 R:drs valeur, får jemväl besörjas vid Rikets Ständers
Låne-Contor i Malmö, så vida Låne-Contorets Direction, för en dylik
vexlingsåtgärd samt de dertill från Banken erforderlige förskott, vill och
är i tillfälle att ansvara och redovisning sig åtaga, samt under iakttagande,
alt högsta förskottssumma, som på en gång får meddelas Malmö
Låne-Contor blifver 10,000 R:dr; och länder för öfrigt, i afseende på
denna invexling, till efterrättelse, hvad redan angående invexlingen vid
Götheborgs Låne-Contor finnes stadgadt; likväl med rättighet för BancoFullmägtige,
att, vid fastställandet af Ordnings-Stadga för möjligen blifvande
invexling vid Malmö Låne-Contor, göra de jemkningar i föresktifterne,
hvilka kunna anses af behofvet påkallade.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 22 April 1835.
Reservationer:
af Herr Helsingius, D : ”Lika varmt som upprigtigt deltagande i den
allmänna önskan, att en gång få se vår nuvarande trefaldiga eller rättare
fyrfaldiga mynt- och räkne-enhet utbytt emot en enda för vårt land och
våra förhållanden passande, samt lifligt öfverlygad, att, under afvaktan
deraf, det nu är af största vigt, att det begrepp man i hela landet länge
fästat vid de vanliga enkla benämningarna 100 R:dr, 5o R:dr, 41 Rld-r,
3 R:dr, eller en trea, en R:dr, en 24 sk., en 18 sk , en 16 sfe., en 12
sk., 3 daler, en 6 styfversslant, o. s. v.; nemi. begreppet om Riksgäldsvärdet,
oförändradt bibehålies, — såsom jemt qvadierande med de myntstycken
Kongl. Maj:t efter senaste Riksdag låtit prägla, och än vidare låter utmynta,
då det synes vara allmänt erkändt, att deruppå till stor del be
-
Banco- Utskottets Utlåtande N:0 >35.
»9
ror ett oförändradt bibehållande af nuvarande egendoms- och varuvärden,
löner och arbetslöner, m. m , — har jag inom Banco Utskottet med min
röst bilrädl alla hittills fattade beslut, hvilka jag ansett åsyfta detta vigliga
ändamål; och ehuru, med skyldigt underdånigt afseende på Kongl. Majrts
skrifvelse lill Rikets Ständer af den 6 dennes, som blifvit Utskottet meddelad,
jag icke kan undgå att finna, det llöglofl. Utskottet nu, äfvensom
med anledning af anmärkningarna, bör frångå sin, i Betänkandet N:o 107,
gjorda tillstyrkan, att Bankens sedlar efter nytt formulair skulle ställas på
R:dr Courant lill hufvudtext, så anser jag det likväl fortfarande vara af
största vigt, att icke tillstyrka sådana åtgärder, hvarigenom begreppet om
Biksgäldsvärdet skulle komma att förvillas och småningom utrotas för framtiden,
för att i allo suppleeras af Bancovärdet, så mycket betänkligare nu,
sedan Riksgäldssedlarna komma att upphöra, då således snart inträffar, att
intet sedelmynt med denna enhets-benämning kommer att finnas, och då
deremot ingen myntpiece svarar emot 1 R:dr B:co, hvilket senare värde i
sk. och rst. icke heller qvsdrerar med Silfver Specie.
Under sådana ådgter, och då äfven inom Utskottet den fullkomligaste
enighet visat sig, i afseende på det mål, som åsyftas, ehuru olika meningar
sökt göra sig gällande för medlen dertill, har jag med uppmärksamhet
uppfattat de discussioner, som sedan genom votering med knapp pluralitet
undertryckte Finance-afdelningens förslag, alt intill nästa Riksdag
fortfara med Bancosedlarne efter gamla formulairet, och deremot åstadkom
det förslag, som för Rikets Höglofl. Ständer nu framslälles.
Oaktadt allt, som blifvit anfördt för det nu afgifna Betänkandet, och
deremot med ytterligare skyldigt afseende, samt ledning af Kongl Maj:ts
i Nåder tillkännagifna åsigt, om bibehållande af det, sorn redan finnes och
genom bruket är befäsiadt, under nuvarande öfvergångs-period till ordning,
hvilket Kongl. Majit i Nåder förklarar föranleda till vägran för närvarande
å Rikets Ständers begäran, om mynt-enhetens bestämmande till
R:dr Courant, under fästad uppmärksamhet på nyttan att äfven bibehålla
Riksgäldsiäknesältet, vid hvilket förhållande endast en provisorisk åtgärd
måste vara bäst passande, har jag, så inom Utskottet som i Afdelningen,
blifvit allt mer öfverlygad derom, att det lämpligaste och säkraste medel
ti1! bibehållande af begreppet örn Riksgäldsvärdet vid närvarande förhållande
är, att, på samma sätt som med Bankens skillihgssedlar redan blifvit
beslutadt, intill nästa Riksdag fortfara med utgifvjlndet af alla Bankens
sedlar på hvilt papper, med lika tryck och efter samma formulair som
hiliills, synnerligen sorn, efter den or ganisation af Vexel Banken, som na
Banco-Utsköltels Utlåtande N.o i35.
blifvit beslutad, och genom inrättandet af ett serskildt sedelmagasin, hela
transporträkningen det oaktadt genast kan upphöra, och på förhand färdiga
sedlar vara i Cassorna tillgängliga, samt begagnas så länge de icke
äro förslitna, och då det i alla fall kan öfverlennäs åt Fullmagtige alt,
så fort ske kan, begagna hvilt hamp-papper, i stället för det nu brukliga
lump-papperet, samt att fortsätta tillverkningen vid Tumba af färgade
papperssorter till begagnande framdeles, hvarigenom sålunda, i det närmaste,
samma hushållning, äfven under detta förhållande, kan åstadkommas,
som med de nya sedlarne varit åsyftadt, och allmänheten, utom
vinsten, att i Cassorna genast kunna erhålla alla sedelsorter, ännu någon
tid, intill dess silfvermyntet hinner spridas och blifva kändt i landet, får
behålla ett sedelmynt, som, oaktadt all dess ofullkomlighet, likväl af alia
lätt igenkännes, för att vara penningar, och efter vanan valveras till Riksgäldsvärde
och benämning.
Då jag deremot, ehuru med erkännande af de flera fördelar, det nya
sedelmyntets beskaffenhet eger framför det gamla, icke kunnat förbise, att
dess utfärdande genast med hufvudtext på Banco, och serskilda påteckningar
af R:dr Specie och Riksgäldssedel-, hvilket nu icke kan undvikas,
ehuru olämpligt det är, att en Bancosedel skall gå med stämpel på Riksgäld,
ovilkorligen måste medverka tili ett mångårigt bibehållande af aila
dessa serskilda mynt- och räkne-enbeler, hvilkas olägenheter likväl allmänt
inses, och således motverka den lika allmänt uttryckta önskan, att,
så fort sig göra låter, och Kongl. Majit kan finna de omständigheter undanröjda,
som för närvarande förhindra Dess Nådiga medverkan dertill,
erhålla en enda för våra förhållanden passande mynt- och räkne-enhet,
med den benämning, som då kan finnas mest lämplig; hvilken motverkan
blir så mycket ögonskenligare, då man besinnar, att sedan en ny sort
sedelmynt, med förut okändt utseende, några år varit gångbar, så att allmänheten
börjat vänja sig dervid, så skall det just bli minnet af de olägenheter
vid ombytet, som man då tjmker sig för det mesta hafva öfvervunnit,
äfvensom den kostnad, som åtföljer förändringar, som kraftigast
kommer att motverka det i annat fall lika lätt verkställbara sorn önskade
införandet af enda lämplig mynt- och räkne-enhet; och då härtill kommer
den olägenhet, alt då man nu mäste begagna Bancovaleuren, man likväl
icke kan använda en enda af de färdigtryckta och skrifna nya sedlarna,
och icke en gång de färdiga stereotyperna och plåtarna utan förändring,
hvaraf följer en längre tidsutdrägt, så anser jag härigenom vara ådagalagdt,
att
BancoJJtskoileis Uttalande N.o i55.
at
att Rikets Höglofl. Ständer utan giltig anledning, genom bifall till Banco»
Utskottets nu gjorde tillstyrkan att utgifva nya sedlar på R:dr Banco,
sjelfva skulle motverka fullbordandet, framdeles, af sin nu allmänt uttryckta
önskan, och nedlägga verkliga hinder, samt undanröja anledningen
för Kongl. Maj;t och Rikets Ständer att vid en blifvande Riksdag
taga saken i närmare öfvervägande, efter sig då företeende omständigheter.
I betraktande af sakens vigt, i följd af hvad jag nu haft aran i
korthet res#rvationsvis anföra, och i öfverensstämmelse med Finance-afdelningens
beslut, vågar jag således vördsamt föreslå Rikets Höglofl.
Ständer, alt, med gillande af i punkten af Utskottets nu afgifne Betänkande,
der Utskottet frångår sin gjorde tillstyrkan att utställa Bancosedlar
på R:dr Courant, samt 2 punkten om transporträkningens upphörande,
och afslag till det i Öfrigt föreslagna, — nu besluta:
1:0 att Bankens så kallade transportsedlar hädanefter, och intilldess
annorlunda af Rikets Ständer förordnas, hållas på förhand färdiga på
livilt papper efter nu brukliga formulairer lill tryck och påskrift, och
förvaras i Sedelmagasinet, för att i Cassorne hållas allmänheten tillhanda,
på sätt nu med 3 och a R:dr samt småsedlarne tillgår, men på följande
valeurer nemi. 1000 R:dr B:co; 5oo: — 100: — 66: 32. — 33; 16. och
16: 3a.;
2:0 att alla dessa sedelsorter, äfvensom redan utelöpande transportsedlar,
in- och utve.vlas så länge, de icke äro förslitne, och då först afprickas
och annulleras;
3:o att de vid utfärdandet bokföras till numer och datum på sätt
nu tillgår med transportsedlarne;
4;o att en ny sort Bancosedlar på 6 R:dr 3a sk. Banco utställes på
samma sätt som nuvarande 3 och 2 R:dr sedlar utan skrifven valeur,
och med iakttagande af försigtighetsmått emot förfalskningar ifrån den
senare till den nya valeurenj;
5:o att alla i 4:cle punkten omnämnde sedlar anses för småsedlar
och som sådana bokföras;
6:0 att åt Banco-Styrelsen öfverlemnas att, så fort sig göra låter, använda
hvitt hamppapper till alla Bankens sedlar;
7:0 att tillverkning af sedlar på 10 R:dr Banco upphör, så snart
sedlar på 6: 32. hinna utgifvas;
8:0 alt Banco-Sdyrelsen anmodas att under tiden låta tillverka fär
Eihane,
till R. St. Prot. i834 »ch i83S. 6 Sami. 1 A/d. 3 Bandet. 4
6:te Häjtet.
23
Banco-Vtskotlets Utlåtande N.-o i35.
gade papperssorter vid Tumba efter hvad i Betänkandet J\T:o 107 blifvit
föreslaget på sätt £!t de lamelierade valeurerna i papperet icke innehålla
annan benämning än R:dr eller skillingtalel;
9:0 att ändamålsenliga sladganden i härom Reglementet intagas.
Jag bär härvid icke förbisett de mindre olägenheter, som möjligen kunna
åtfölja bibehållandet ännu några år af det gamla sedelmyntet, men
anser dem sila vara så underordnade, i jemförelse med de, efter min
lanka, vigliga fördelarna, att de icke ens böra tagas i beräkning; anhållandes
vördsamt, att detta får Betänkandet till Rikets Högloft. Ständer
åtfölja.”
Uti denna reservation hafva Herrar Bogeman, Sahlin, Wedberg och
Falhem, samt Riksdagsfullmägtigen Peter åndersson sig förenat.
Herr Biskop Lundblad instämde uti Herr Ilelsingii reservation och tilläde
ytterligare, att det är både oformligt och obehöfligt, alt på de nya
Bancosedl.irne utsätta äfven deras värden i Riksgäldsmynt. Det är oformligt,
emedan meningen med de beslut, sorn vid denna Riksdag blifvit
fattade, måtte vara den, att Riksgälden skal upphöra. Det är obehöjligt,
emedan allmänheten, såsom hittills, äfven hädanefter, intill nästa Riksdag
åtminstone, tvifvelsutan lärer ihågkomma, att 10 Rtdr Banco motsvara
|5 R:dr Rgs, o. s. v. Biskopen styrktes i denna sin öfvertygelse äfven
deraf, att man i de landsorter, der Silfvermynts-eller Kopparmyntsräkningerr
följes, väl känner, att 16 sk. B:co motsvara 8 daler silfvertr^ynt
eller 9 daler kopparmynt i Riksgäldsmynt o. s. v., ehuru dessa
värden på långliga tider icke varit å sedelmyntet utsatte. Sedan ändtligen
Rikets Ständer beslutat, alt småsedlar på 8, 12, 16 sk. B;co skola,
intill nästa Riksdag, oförändrade, d. ä, utan på dem utsatte värden i Riksgäldsmynt,
utgifvas, vore det — utöfver hvad redan anmärkt blifvit —
enligt Biskopens tanka, äfven inconsequent, alt på de nya Bancosedlarne
utsätta Riksgäldsvärdet. Har man hittills funnit det vara obehöfligt, att
å en Bancosedel utsätta dess värde i Riksgäldsmynt, så trodde Biskopen,
att denna åtgärd väl icke då först lämpligen kunde anses nödvändig,
när man vill skilja sig ifrån Riksgälden.
|
-
STOCKHOLM, tryckt i Eckstein ska Boktryckeriet iS35.
•Banco- Utskottets Memorial Is'.o i36.
t
N:o 136.,
Ankom :till Exp.-Utsk. d. 29 April.
Memorial, med förslag till sammanj emie ning af HiksStändens
slciljaktiga beslut, i anledning af Utskottets
under N:o 117 afgifne Utlåtande.
Af de från respective Riks-Slånden ankomne Prötocolls-Utdrag, har Utskottet
inhemta t, att dess under N:o 117 afgifne Utlåtande, i anledning af
de inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar vid Utskottets Memorial N:ogi,
blifvit af Högv. Presbe-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet, med
allenast det undantag, att sistnämnde Riks-Stånd ej antagit Utskottets i 6:e
punkten gjorda tillstyrkande, att Banco-Fullmägtige skulle ega, derest sådant
oundvikligen nödigt pröfva», öka Götheborgs Låne-Contors tjenstemanna-personal
med en Bokhållare, eller annat biträde, och honom tilldela
så stort belopp, som motsvarar lönevilkoren för Contorets nuvarande
Bokhållare.
Högled. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
hafva deremot gemensamt skiljt sig från Utskottets förslag i följande delar,
nemligen:
1:0 att i 4;de punkten, der adönings-staten för Banco-Disconten fastställes,
äfven borde intagas följande mening:
JJ Directionen.”
”Fyra Banco-Fullmägtige, hvardera R:dr a5o. Två Commissarier,
inberäknade bland antalet af Bankens Commissarier, njuta, i mön af sin
anciennetet, lön efter för desse Tjenstemän bestämd Stat;”
2:0 att i samma punkt tillika borde införas, ej mindre ”att en Bokhållaretjenst
med 55o R:drs lön och tio R:drs grätification ovilkorligen indrages
vid en af de bägge äldste Bokhållarnes afgång,” än ock ”att för
öfrigt det öfver lemnäs åt Banco-Fullmägtige att, sedan erfarenheten närmare
visat behofvet af göromålens fördelning under nuvarande arbetsordning,
kunna, efter Directionens hörande, reglera ijenstemanna-personalen
till sammansättning, antal och aflöning, på säLt för Verket lämpligast
finnes, dock med vilkor, att den nu fastställda Stat, efter afdrag af indragningar,
som, enligt hvad stadgadt blifvit, ovilkorligen bör ega rum, icke
Bihang till R. St. Vrot. 1831 °cli 1835. 6-te Sami. t ista A/d. 3-dje Band. ±
"7-.de
3
Banco-Utslottcts Memorial N:o l36.
öfverskrides, utan snarare, om det utan rubbning i göromålens ordentliga
och noggranna gång, låter sig verkställa, ytterligare besparing beredes;”
3:o att i 6:ta och y:de punkterna, eller de som angå aflöningsstaten
för Låne-Contoren, borde intagas dels serskildt arfvode, för böckernas afslutande,
till Bokhållaren vid Götheborgs Låne-Contor 100 R:dr, och till
Bokhållaren vid Malmö Låne-Contor 60 R:dr; skopenningar till Vaktmästaren
vid hvartdera Låne-Contoret 3o R:dr, samt missräkningspenningar för
Låne-Conloret i Götheborg 200 R:dr, och för det i Malmö 100 R:dr; dels
ock följande stadganden, lika för bägge Låne-Contoren: ”den af Riks-Ståndens
Ledamöter i Directionen, hvilken bor mera än 2 mil från Låne-Contoret,
erhåller i rese-ersättning 66 R:dr 32 sk. Banco.
Om Banco-Ombudet eller någon af Tjenstemännen innehafver ordinarie
tjenst i Banken, åtnjuter han, så länge han detta uppdrag vid LåneContoret
innehafver, sin halfva lön med åtföljande arfvode i Banken.”
4:o att åt 8:de punkten borde gifvas följande lydelse:
”Uti den för Tjenstemännen och Vaktbetjeningen vid Låne-Contoren
här ofvan fastställda aflöning ega Fullmägtige icke att någon tillökning meddela.
Skulle fråga derom eller om förhöjning i lönevilkoren vid BancoDiscont-Verket
uppstå, underställes densamma Rikets Ständers pröfning och
afgörande;" och
5:o att en ny eller g:de punkt borde tilläggas, så lydande: ”Öfverstiger
contanta eassa-behållningen vid Låne-Contoren sammam äknadt för alla
rörelsegrenar, derunder småsedels-vexlingen inberäknad, för Låne-Contoret
i Götheborg 100,000 R:dr, och för det i Malmö 3o,ooo R:dr Banco, då
åligger det Directionen att ofördröjligen till Banken insända öfverskotta.”
Hvarförutan Hederv. Bonde-Ståndet serskildt beslutat, dels alt de i
första och andra punkterna intagne n3ra föreskrifter ej komma att tjena till
efterrättelse förr, än från och med början af år i836, dels ock att, med
ogillande af Utskottets tillstyrkan i i:a morn. af 3:dje punkten, stadgandet
i 4 §• 4:de Art. och 5:te Afd. af i83o års Banco-Reglemente borde bibehållas,
med det tillägg, sora innefattas i 2:dra eller sista mom. af nyssberörde
3:dje punkt.
Hvad nu först beträffar aflöningen för Banco-Discont-Directionen, så
är det stadgande, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
i detta afseende önskat intaget i 4:de punkten, redan till redactionen
bestämdt, genom samtlige Riks-Ståndens antagande af Utskottets tillstyrkan
i Memorialet N:o 106, punkt. II, pag. 10. Hvadan alltså samma
stadgande, enligt sistnämnde redaction, kominer att i Reglementet intagas.
BanCo-Uiskotlets Memorial N:o i36.
3
Då 3.'ne Riks-Stånd bifallit det af Utskottet i fade punkten föreslagna
stadgande, ”att till Fullmäktiges ompröfvande öfver lemnäs j huruvida
ej vid inträffande ledighet, åtminstone en Bokhållaren jernt må kunna
indragas /’
anser Utskottet sig böra inbjuda Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet, att om samma stadgande jemväl
sig förena; men antages ej denna inbjudning af någotdera RiksStåndet,
torde omröstning i förstärkt Banco-Utskott böra anställas
öfver följande proposition:
Den som anser, att i nu upprättande Banco-Reglemente bör
intagas ett stadgande, hvarigenom ”till Fullmägtiges ompröfvande
öfverlemnas, huruvida ej, vid inträffande ledighet, åtminstone en
Bokhållare-tjenst i Banco-Disconten med 55o R:drs lön och it©
R:drs gratification må kunna indragas;” röstar
Ja;
Den det ej anser, röstar
Nej,
Vinner Nej, kommer att i Reglementet intagas den föreskrift,
att en Bokhållare-tjenst med 55o R:drs lön och 110 R:drs gratification
ovilkorligen indrages vid en af de närvarande bägge äldste
Bokhållarnes afgång.
Emedan ett så beskaffadt tillägg, hvarigenom åt Fullmäglige öfverIcmnades,
att reglera tjenstemanna-personalen i Banco-Discont-Verket, till
sammansällning, antal och aflöning, innefattar en ny föreskrift, hvilken
allenast Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
för deras del beslutat, mäste detta tillägg i hufvudsaken förfalla, sedan öfrige
a:ne Riks-Stånd afslagit den till dem gjorda inbjudning att för deras
del berörde tillägg antaga. Vid sådant förhållande, och då ej mindre Högv.
Preste-Ståndet än Vällofl. Borgare-Ståndet gillat den af Utskottet föreslagna
redaclion, "och tillförse sig i öfrigt Rikets Ständer af Banco- FullmägtigCj
att_, vid uppkommande ledighet er inom Banco-Disconten, tjenstemannapersonalen
derstädes noga lämpas efter göromålens mängd och beskaffenhetsamt
den förändrade redaction, Ridderskapet och Adeln och BondeStåndet
gifvit åt denna mening, ej kan betraktas annorlunda, än såsom en
följd deraf, att dessa tvänne Riks-Stånd velat åt Fullmägtige öfverlemna
•mförmälda vidsträcktare uppdrag, lärer ock redaclionen af sistnämnde föreskrift
böra förblifva sådan densamma af Utskottet är föreslagen.
4
Banco- Utskottets. Memorial N:o i36'..
Enär 2:ne Riks-Stånd’, Högloft. Ridd. och Adeln samt Ilederv. BondeStåndet
ej, allenast bibehållit,, utan för deras del jemväl beslutat förhöjning
af dels, de serskilda arfvoden, k vartdera Låne-Contorets Bokhållare för det
närvarande åtnjuta för böckernas; afslutande, dels; ock de Låne-Cöntoren
hittills tilldelade missräkningspennjngar,, måste dessa» poster, jemväl anses,
för framtiden bibehåBIne, dock ej; till högre belopp än det nuvarande; och
finner Utskottet, vid sådant förhållande, ett tillägg böra göras lill 6:e och •yre
punkterna, hvarigenom förklaras, att berörde arfvoden och missräkningspenningar
hädanefter, må, utgå till enahanda belopp, som för det närvarande..
Hvaremot hemäide tvämie Riks-Stånds; beslut om skopenningar till LåneGontorens;
Vaktmästare måste förfalla', då. ett så beskaffadt: anslag ej tillförene
utgått och öfrige 2:ne Riks-Stånd ej heller nu dertill bifall Jeni nät..
Det af Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
vid 6:te och y:de punkterna gjorda tillägg, angående dels resepenningaråt
Rikets Ständers Ledamöter i Låne-Contorens Directiöner, dels ock huruförhållas
skall , då Banco-Ombudet eller andra af Låne-Contorens Tjenstemän
innehafva ordinarie tjenst i. Bänken,, igen finnes, redan i nu gällande regie—
mentariska föreskrifter för, Låne-Gontoren af år 1823, §• 5, sista punkten,
hvilken punkt Utskottet i Memorialet N:o 106, pag.. 11, anmält, att jemväl,
i: nu upprättande Reglemente inflyta, hvadan skiljaktigheten i denna del inskränker
sig lill allenast sjelfva redäctionen, hvilken åter Utskottet funnit
Så; enkel, att densamma icke behöft eller behöfven blifva föremål för Rikets;
Ständers, serskilda pröfning,
Den, af Ridd, och; Adeln samt Bönde-Ståndet föreslagna cfide punkt
mäste,, såsom innefattande en alldeles ny fråga, förfalla, sedan öfrige 2:ne
Riks-Stånd; icke antagit de i denna del till dem, gjorda inbjudningar.
Den, vid 8:de punkten af Ridd. och Adeln samt Bonde-Ståudet gjorda
förändring synes Utskottet vara, af så ringa betydenhet,, att Utskottet,,
med säkert hopp» om framgång} vågar inbjuda desse 2:ne Riks-Stånd, att äfven
för deras del Utskottets, redaction af denna punkfcgtllä,. men om , emot
förmodan, denna, inbjudning icke af någotdera bland dessa. n:ne Riks-Stånd
antages, lärer omröstning i förstärkt Utskott öfver sjelfva redaction blifva
nödvändig,, och, föreslås, för. denna händelse vördsamligen följande pro~-  position
Den,, sorn anser, att, efter upptagande af aflöningsstaten för
Låne-Gontoren,, böra, i nu upprättande' Bånco-Reglemente intagas ett
stadgande af denna, lydelse:: ”Uti de för Tjenstemännen och Yakthetjeningen,
vid, BancorDiscont-Verket och, Låne-Contoren, ofvan»
Banco- Utskottets Memorial N:o l3j.
5>
fastställde lönebelopp ega Fullmäktige icke alt någon tillökning;
meddela. Skulle fråga derom uppstå', underställes, densamma Rikets,
Ständers pröfning och afgörande, röstar
Ja,,
Den; det ej; anser,, röste'
Neji
Vinner Nej, kommer ofvanberörde stadgande att införas med’
följande redaction: Uti den för Tjenstemännen och Vaklbetjeningen
vid Låne-Conloren här ofvan' fastställde aflöning ega Fullmägtige
icke itt någon tillökning meddela. Skulle fråga derom eller om
förhöjning i lönevilkoren vid Banco-Discont-Verket uppstå,, underställes
densamma Rikets Ständers pröfning, och afgörande.
Beträffande de förändringar i Utskottets förslag, hvilka blifvit gjorde,
dels af Hederv. Bonde-Ståndet i afseende på 3:dje punkten, dels ock af
Vällofl.. Borgare-Ståndet i 6:te punkten, så, emedan hvardera afdesse punkter
blifvit af 3:ne Riks-Stånd antagen,, måste det förblifva' vid Utskottets
förslag i dessa delar;
I' anledning af Hederv. Bonde-Ståndets* vid i:sta och a:dra punkterne
beslutade tillagg, angående tiden för deder föreslagne föreskrifters tillämpning;,
får Utskottet'slutligen' erinra», att alla så beskaffade reglémentariska
föreskrifter,, hvilka hafva afseende på Bankens, lånerörelse, hädanefter, på
sätt sorn hitintills, ej kunna taga deras (början, förr,, äm allmänheten egt tillräcklig
tid att örn dem inhemta kännedom;; och kommer tillämpningen af
ifrågavarande föreskrifter att vidtaga å samma tid, sorn öfrige reglementarisk»
stadganden , hvilka; äro af beskaffenhet,, att de böra; allmänheten till efterrättelse
meddelas.
Stockholm; den 28 April; i835l.
Nco- 187..
Ankomi tilt Exp-Utsk. den 29 Aprii.',
Memorial, med: forslagg till' sammanjémkning af Riks—
Ståndens beslut", i anledning af Utskottets Memorial N:o
106 ocä Utlåtande N:o; 118.
Vid föredragningen inom respective Riks-Stånden; af dels; Utskottets;
Memorial N:o xo6„ angående åtskilliga: förändringar och; tillägg; i: afseende:
Banco- Utskottets Memorial JN:o i3y.
på de under Litt. A. upptagna allmänna föreskrifter och stadganden i 4
Art. 5 Afd. af i83o års Banco-Reglemente, dels Utskottets Utlåtande N:o
118, i anledning af de inom Riks-Stånden vid förstnämnde Memorial gjorda anmärkningar,
hafva Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit
Memorialet N:o 106, med de förändringar, som innefattas i Utlåtandet Nro
118, dock med den skiljaktighet å sistnämnde Stånds sida, att 1 morn. uti
8 punkten, Litt. d., skulle undfå denna lydelse: ”alla reversal, ehvad de utgifvas
för nya lån eller omsättning af redan erhållne, skola ovilkorligen, så
vidt icke Låntagaren eller Cautionister äro af Directionen kände, vara försedde
med officiela intyg om deras vederhäftighet af antingen Länsstyrelsen
eller Domhafvanden i Orten, eller Borgmästaren, eller Magistraten i
den Stad, der de äro boende”; hvilken sistnämnde redaction jemväl Hederv.
Bonde-Ståndet för dess del beslutat.
Hvarförutan så väl Höglofl. Ridderskapet och Adeln som Hedervärda
Bonde-Ståndet i Utskottets förslag gjort följande förändringar, nemligen:
1:0 Vid 8 punkten mom. c., att anmaningsbref ej af någon underskrifvas,
utan utfärdas i Directionens namn;
2:0 Vid 8 punkten mom. Litt. 11., att detta mom. blifver så tydande:
”Utrikes i Diplomatiske eller Consulatbeställningar anställde Svenske Embetsman
må ej i Discontverken erhålla nya lån;” samt
3:o Vid 4 punkten af de Banco-Discont-Verket serskildt rörande föreskrifter,
att orden "till skiftes" derutur bör utgå.
Beträffande först det af Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. BondeStåndet
fattade beslut vid 8 punkten, mom d., så emedan detta beslut innebär
en förändring i nu gällande stadganden £§. 27 pag. 142 i i83o!års BancoReglemente
och §. i3 i i8a3 års reglementariska föreskrifter för Låne-Contoren)
men öfrige a:ne Riks-Stånd, genom bifall till Utskottets förslag, beslutat
bibehållandet af hvad för närvarande i denna del finnes bestämdt,
förfaller Vällofl. Borgare-Ståndets och Hederv. Bonde-Ståndets härutinnan
yttrade serskilda mening.
Likaledes och då allenast a:ne Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet, beslutat förändring i hvad för närvarande
är vordet stadgadt, om sättet för anmaningsbrefs utfärdande samt
vården om Banco-Discont-Verkets Låne-Document och Hypothek, måste
det förblifva vid Utskottets af Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare
-
Banco-UtsJsotteta Memorial JV:o i38.
7
Ståndet bifallna tillstyrkan, så väl i ofvannämnde 8:de punkt mona. c., som
i 4;de punkten af de Banco-Disconten serskildt rörande föreskrifter.
Slutligen och då 2:ne af respective Riks-Stånden lenanat deras bifall
till det under 8:de punkten, Litt. n., föreslagna nya stadgande: ”Utrikes vistande
Svenske medborgare, såsom Ministrar och Consuler, m. fl. må icke i Discont-Verken
såsom Låntagare eller Löftesmän antagas,” anser sig Utskottet böra
inbjuda så väl Höglofl. Ridderskapet och Adeln som Hederv. Bonde-Ståndet
att om samma redaction sig förena; men för den händelse, att denna inbjudning
icke af någotdera bland desse Riks-Stånd antages, får Utskottet till
•mröstning i förstärkt Banco-Utskott föreslå följande proposition:
Den som anser, att i nu upprättande Banco-Regleraente bör
införas följande föreskrift: ”Utrikes vistande Svenske Medborgare
såsom Ministrar och Consuler m. fl. må icke i Discont-Verken så«om
Låntagare eller Löftesmän antagas,” röstar
Ja;
Den det ej anser, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer istället att i Banco-Reglementet införas
en föreskrift af följande lydelse: ”Utrikes i Diplomatiska eller Conaulatbeställningar
anställde Svenska Embetsman må' ej i DiscontVerken
erhålla nya lån”.
Stockholm den 29 April i835.
N:o i38.
Ankom till Exp.-UUk. d. 39 April.
Memorial, i anledning afinkomne accordsanbud för 2:ne
Banco-Discont- Verkets fordringar.
Till Utskottet hafva blifvit ingifne:
1:0 en skrift, deruti Sterbhusdelegarne efter Slagtare-Åldermannen
Rytlmästaren P. A. Askergren erbjudit sig att, emot eftergift af straffränta,
inbetala den capitalskuld i5oo R:dr Banco, för hvilken f. d. Capitainen
C. W. af Trolle samt dess Löftesmän, f. d. Capitainen F. Martin och
f. d. Lieutenanten P. af Trolle, hos Banco-Discont-Verket häfta, och för
'8 Banco-ZJtslottets "Memorial N:o n3S. m
w
hvilket belopp Ryltmästaren Askergren i lifstiden tecknat betalningsansvar;
och
■2:0 en skrift, deruti Registratorn Nils Limnelius och Hökaren J.'Weidenhaijn,
såsom Syssloman uti Skorstensfejare-Enkan Carolina Christina Norbergs
Concursmassa, hvilken Enka,-såsom kautionist gemensamt med f. d.
Tapetseraren Anders Bylin för nu mera afl, Fält-Cancellisten Johan Gustaf
Bergöö , häftar till Banco-Discont-Verket för ett lån å 600 Rdr;, förfallet den
i4 Dec. i83a, sig erbjudit inbetalning af hela Banco-Discontens beröråe
capitälfordran inom en tid af 3:ne månader från delfående af beslutet, derest
straffränta för den förflutne och blifvande tiden efterskänktes.
I anledning af förstnämnde accordsanbud har blifvit upplyst: att vid
lånets förfallotid den 4 April 1828 f. d. Capitainerne af Trolle och Martin
redan till Borgenärernes förnöjande afstått deras tillgångar, hvarefter Discont-Verkets
fordringsanspråk blifvit i concurserne bevakade., men att den
förres concurs ännu vore under utredning af Sysslomannen Grosshandlaren
Åström; att tillgångarne i Martins bo åter, enligt intyg af Sysslomannen
Handlanden Magnusson, ej uppgå till mer än i5o Rdr 4 7 lst-> deraf
-endast 5o Rdr 4 7 rst. kunnat redovisas, hvilka, fördelade på hela be
vakade
skulden Rdr iS,o44: 25> 8, lemnade en utdelning af 9 Rdr 1 y sk.
6 rst. på Banco-Discontens hela fastställde fordran i lån- oell borgensförbindelser
345o Rdr, samt att emot förre Lieutenanten P. af Trolle väl executiv
handräckning i laga ordning sökts och erhållits, men utan alt den ringaste
afbetalning å skulden derigenom kunnat beredas.
Hvad åter angår senare aecordsanbudet, eller del af Enkan Norbergs
Sysslomän framställde, har andre Ombudsmannen i Banco-Disconten, Häradshöfdingen
Ljungberg meddelat de upplysningar: att förre Fält-Cancellisten
Bergöö förlidet år i C höler a 11 afl idit, och derför in nan i flere månader
liållits i bysättningshäkte, enär för gäldandet af hans genom Utslag den 11
Mars s83a fastställde Discont-skuld, 600 Rdr, icke funnits den ringaste tillgång;
att lånebeloppet nu mera uti concursmålet efter honom bevakats,
men att sannolikt icke någon utdelning derstädes Vöre att förvänta; att
Cautionisterne före lånets förfallotid afträdl sin egendom till Borgenärernes
förnöjande; att Bylins concurs ännu ej vore afdönad, men denne person
utfattig, samt att Enkan Norbergs concursmål berodde på Kongl. Maj.ts
Nådiga pröfning i anseende till den förmonsrätt, sorn blifvit en fordringsegare
tillerkänd.
J
Banco- Utskottets Memorial N'.o i38.
9
I betraktande af de sålunda upplyste förhållanden, finner Utskottet,
lika med Baneo-Discont-Dircctionen, det vara med Verkets sanna fördel förenligt
att antaga ofvanberörde 2:ne accordsanbnd, samt får alltså tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer:
ej mindre att Ryttmästaren Askergrens Sterbhusdelegare, emot inbetalning
af Capitainen C. G. af Trolles i Banco-Discont-Verket
upptagne lån, stort i5oo Rdr, för hvilket Askergren betalningsansvar
sig iklädl, må förunnas eftergift af straffräntan å samma lån,
derest inbetalningen af nämnde capitalbelopp verkställes inom a:ne
månader från delfåendet af Rikets Högloft. Ständers i ämnet meddelade
beslut; än äfven a*tt, så vida Sysslomännen i Enkan Norbergs
concursniassa till Banco-Discont-Verket inom arne månader
ifrån delfåendet af Rikets Ständers beslut öfver Sysslomännens
nu gjorde anbud, till Banco-Discont-Verket inbetala Verkets i Enkan
Norbergs concurs bevakade capitalfordran 600 Rdr, all ränta
å samma belopp må Enkan Norberg eftergilvas.
Stockholm den 2g April 1835-
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835- Cy.te Sami. issia A fel- Salje Band. 2
T.de Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ohdens-Boktryckeriet, i835.
Banco-Ulskottels Memorial No l3g.
i
N:o i3g.
Ankom till Exp-Utsk. den i Maji.
Memorial, med cijverlemnande af förslag till reglementariska
stadganden, motsvarande /j. Art. 3 Afd. af i83o års BancoReglemente.
Sedan Utskottet under granskning tagit de stadganden, angående Bankens
förhållande till Staten och vissa allmänna Inrättningar, hvilka äro intagne
i 3 Afd. 4 Art. at i83o års Banco-Reglemente, och dermed jemfört
de beslut, Rikets Ständer i detta hänseende vid innevarande Riksdag fattat,
får Utskottet vördsamt hemställa, att, i stället för §§ 4, 5, 6, 7, 14,
i5 och 16, pag. 72—79 samt 84—91, måtte å lämpligt ställe i nu upprättande
Reglemente införas följande föreskrifter:
1:0
Det belopp, 150,828 R:dr 18 sk. 5 r:st B:co, som ännu återstår af
Bankens fordran hos Stats-Verket, härledande sig från i Piastrar meddelade
förskott, i och för liqviden med f. d. Kongl. Familjen, kommer att
af Riksgälds-Contoret liqvideras på det sätt, alt till Banken inbetalas före
1835 års utgång R:dr 66,666: 3a. —
före 1836 års slut likaledes ........ — 66,666: 32.
och inom 1837 års förlopp öfrige — 17,498: 2. 5.
allt Banco.
2:0
Sedan Banken år i83o af dess då hos Stats-Verket återstående fordran,
4,401,432 R:dr i3 sk. 2 r:st., för 18u8 års försträckte krigskostnader;,
erhållit contant 1,432: 13: 2: samt Riksgälds-Contorets å Rikets Ständers
vägnar till Banken eller ordres utfärdade förskrifrringar för öfrige 4 40O>0°0
R:dr Banco, kommer, enligt samma förskrifningars lydelse, att årligen ifrån
och med 1835 af Riksgälds-Contoret, i afräkning å primitiva capitalet, inbetalas
2 procent, jemte ränta å 4 procent på hvad utaf skuiden, efter
senast skedd capiial-afbetalning, återstår, under förbehåll, ej mindre att
Riksgälds-Contoret derutöfver må göra större eller mindre afbetalningar å
Bilt. till R. St. Brot. i834 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 3 Band.
8:de Häftet.
5 Banco-Utskottets Memorial N.-o i3g,
capitalet, än ock att samma forskrifningar skola Riksgälds-Contoret till
inlösen hembjudas, innan Banken tillätes dem å annan man öfverlåta.
3:o
Bankens öfrige fordringar hos Staten, nemligen:
a) för af Riksgälds-Contoret hegagnadt creditiv emot ränta till i8a3
års slut R:dr 4,014,85a: 16: 3.
b) för Riksgalds-Contorets utelöpande credit-sedlar
vid i823 års slut, afdrag af Koppar-poletternes metalliska
värde •
3,968,4*2.
c) för den af f. d. Allmänna Magasins-Inrättningen
begagnade invisningsrätt emot ränta åren 1812 till och
med 1823
ri) för Riksgalds-Contorets utredning af Malmö f.
d. Discont-Yerk,
e) för samma Contors utredning af Götha Canal
Bolags f. d. Discont-Yerk,
/) för lyftadt Creditiv, af f. d. Allmänna MagasinsInrättningen,
till uppköp af myntbara metaller
komma fortfarande att, uti Bankens Räkenskaper, inom
skolande emedlertid i Bankens vård iörblifva följande till densamma utfärdade
skuldförbindelser, nemligen:
Riksgalds-Contorets af den 17 Mars 1792 å . R:dr 600,000:
Stats-Contorets af den 7 Sept. 1812 å . . . - . • R.dr 40°>000:
och Riksgälds-C.ontorels af den 28 Sept. 1815 å . . . R:dr 1,000,000:
hvilka förbindelsers belopp är inbegripet uti Riksgälds-Contorels här ofvan
■under Litt. a upptagne Creditiv-skuld.
Hvad som efter 1835 års början kan varda afbetaldt å de i denna §,
uppräknade fordringar, kommer att öka Bankens Capital-behållning, hvaremot
i samma mon de inom linien balancerade summor minskas.
4:o.
Uppå den serskilda räkning, som, enligt Rikets Ständers beslut vid
1823 års Riksdag, finnes för Riksgälds-Contoret öppnad i Vexel-Banken
till inlösen af Cr edit-sedelslocken, derunder koppar-poletterne inbegripne,
eger ej Riksgälds-Contoret att utställa invisningar för andra behof, än till
Credit-sedlars inlösen, så att denna räknings saldo alltid jemt uppgår emot
1,800,000:
f till det belopp
dessa fordringar
den 31 December
I i834 utgjorde,
linien balanceras;
B atico-Ut skottets Memorial N-o i3g.
3
den utevarande Riksgälds-sedelstockens belopp i Bancomynt, koppar-poletterne
derunder inberäknade, utaf hvilka de, sorn tilläfventyrs i vexling
inflyta, skola till Banken levereras. Delta saldo bör följaktligen, till förekommande
af missförstånd och irringar, finnas, afven i Bankens generela
hufvudslut, afskiljdt från den öfriga Vexel-Banco-skulden.
5:o
(Stats- och Banco-Utskotlens bifallna Utlåtande N:o Co, jemte §. 14 p.
4 mom. h. och x (pag. 88) af i83o års Banco-Reglemente.)
Fullmäglige i Banken och Riksgälds-Contoret må för framtida uppsigten
och controlen öfver Götha Canals vidmagthållande gemensamt utse
och välja en person, att, å Stals-Yerkets och Bankens vägnar, såsom Leda
mot
deltaga uti Götha Canal-Directionf; skolande nylt val dertill hvarje
år anställas, hvarvid dock det förut utsedde Ombudet kan åter inväljas.
Bemälde Fullmäglige må ock gemensamt utse ett Ombud, att, å StatsYerkets
och Bankens vägnar, deltaga i de årliga revisionerne af CanalVerkets
räkenskaper, hvilka föreskrifter Rikets Jlöglofl. Ständers Stats-Utskott
jemväl, för dess del, gillat till intagande i nu upprättande Reglemente
för Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Utskottet tillstyrker derjemte, att §§. 17 och 18 (pag. 91 och 92) i
i83o års Banco-Reglemente må gifvas följande lydelse:
6:0
(Stats-Utskoltels af Rikets Höglofl Ständer bifallna Betänkande N:o 376.)
Rikets Ständer hafva vid innevarande Riksdag medgifvit, att
den fond till Hjelmare Canals framtida underhållande, hvilken
skall till ett belopp af i5,ooo R:dr Banco, enligt Rikets
sistförsamlade Ständers beslut, såsom vilkor för den beviljade
eftergiften och afskrifningen af Canal-Bolagets skuld till
Banken och Riksgälds-Contoret, samlas och afsättas, må, i
stället för contant, innan år 1840, till Riksgälds-Contoret afletnnas
uti Directionens för Hjelmare Canal- och Slussverksbyggnad,
å Canal-Bolagets vägnar, utgifna och med första inteckningen
uti Bolagets fastigheter, Stora Vallby och Oppeby, försedda
skuldförbindelse å i5,ooo R:dr med löpande 5 proc.
4
?
Banco-Utskottets Memorial N;o 13<).
årlig ränta; oell komma alltså Bankens hos nämnde Bolag
egande fordringar, tillsammans 240,000 R:dr, alt, intill
dess Bolaget visar sig hafva om förmälde reparations-iond, på
sådant sätt, behörigen aflemnat, fortfarande inom linien uti
Bankens räkenskaper balanceras.
7:o
Bankens hos Södertelje Canal Bolag återstående fordran af 100,000
R:dr, för år iSi5 lemnadt lånebilräde, kommer än ytterligare att inom
linien balanceras.
Hvad dernäst beträffar de stadganden uti ifrågavarande 4 Art, 3 Afd.,
hvilka angå Riksgälds-Contorets med fleres Crediti v-rältighet å Banken,
eller §§. 3. 10. 11. 12 och i3, anser sig Utskottet böra föreslå, att åt dem,
sammanförde med §. iG i 4 Art. 4 Afd., må gifvas följande redaction:
8:0
(Förstärkta Banco-Utskottets beslut, enligt Mern. N:o 48, pag- 14>
samt R. St. beslut i anledning af Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16,
i hvad rörer uppsägning af Cassa-creditiV i allmänhet.)
För liqviden af Statsfyllnads-summan och för bestridandet af Riksgälds-Contorets
egne behof eger Riksgälds-Contoret, att i Banken räntefritt
begagna Creditiv, till belopp af högst 1 million R:dr Banco, från
den 1 September det ena året till den sista Junii det nästpåföljande,
då de å Creditivet dragne summor alltid ovilkorligen skola vara af inflytande
medel till Banken liqviderade.
Banco-Fullmägtige ega skyldighet att, då Bankens ställning sådant
fordrar, delta Creditiv uppsäga, dock ej förrän i sista rummetjoch sedan
andra utvägar blifvit begagnade.
Sådan uppsägning leder lill den påföljd, alt Creditivet månadtl igen,
till den sista påföljande Junii, indrages till så stor andel, som motsvarar
antalet af de för Credit! v-rällighetens begagnande till sistnämnde dag
återstående fulla månader.
9:o
(Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16, p. 18, mom. litt. a} jemf. med B.
Regi. §. 1®, pag. 79)
De till Manwläcturernes och Fabtikernes understöd vid 1818 års
Banco-Utskottets Memorial N.o i3g.
5
Riksdag beviljade Creditiv för Kongl. Commerce-Collegii Discont,
nemligen:
a) det af Kongl. Commerce-Collegium på dess Räkning N:o 8 till
understöd för Manufacturfonden begagnade stående eller så kallade tillökte
Discontlån, utgörande ett belopp af Banco R:)r 89,101: 5, A,
b') återstoden af det på Kongl. Commerce-Collegii
räkning N:o 5 från äldre tider tillbaka, under Discont»
vilkor, beviljade anslag till Manufactur-Disconten, utgörande
202,185: 6. 1.
c) Den vid iSi5 års Riksdag emot
lika ränta medgifne tillökning å berörde
summa 200,000: •—.—
d.') Hvad år 1818, emot enahanda
ränte beräkning, bestämdes, såsom yiterterligare
tillökning af den å samma räkning
beviljade Disconl-rättighet till . . 5o8,7i3: 36. 7. „ „ .
1 .-910,898: 8.
R:dr 1,000,000: — —
kommer, att, efter hittills stadgade grunder, emot 3 procents årlig ränta,
bibehållas till nästa Riksdag; skolande behörige liquider öfver dispositionen
af berörde Creditiv-summa, 1,000,000 R:dr Banco, vid hvarje halft
års förlopp upprättas.
X 0;o
(Uti. N:o 16, p. 18, morn. litt. a., jemf. med B.Regl. §. 1 r, pag. 81.)
Det vid 1817 och 1818 årens Riksdag Jern-Contoret beviljade Crediliv
å Banken ege Fullmäktige i samma Contor, emot förut bestämd 3
procents ränta, att, i följd af deras under den 20 October 1818 till Banken
utfärdade skuldebref och emot derå tecknad fortfarande ansvarsförbindelse,
till nästa Riksdag disponera. Beroende det af bemälde Fuilmägtige,
att, i öfverensstämmelse med det af Banco-Styrelsen stadfästade
Reglemente, bestämma på hvad sätt och i hvad ordning detta Creditiv
bäst ma till Bruksrörelsens nytta och båtnad användas under noggrann!
iakttagande af de vilkor och förbehåll Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
fastställt, nemligen:
1:0 Att en del af Creditivet, minst Ett Hundrade Tusend (100,000)
6
Banco-Utshollets Memorial N.o 13g.
R:dr, icke m5 i vanliglåneväg permanent disponeras, utan serskildt afsättas
eller innestå såsom Reservfond, användbar egentligen vid de terminer,
då köpslut om Jern vanligen ega rum, på det att, derest conjuncturen
för tillfälle, gåfve anledning till ofördelaktiga anbud, tillverkarens
derigenom iråkade förlägenhet, måtte, genom Jern-Contorets mellankommande
åtgärd, kunna serskildt underlättas;
2:0 Att den vinst, som uppkommer genom differencen i Räntebetalningen
till Banken emot räntan af den genom Bankens biträde tillökade
Fond, bör serskildt redovisas, och anses såsom tillgång, disponibel för
Jern-Contorets Fulimägtige, till ändamål, som med näringens framgång
och förkofran genom anställande rön och försök m. m. hafva gemenskap,
men ej utgöra någon tillväxt i Jern-Contorets enskilda Låne-Fond. Och
kommer framdeles, såsom hittills, Banken, att uti den årliga Revisionen
öfver ofvannämde Fond deltaga genom ett dertill utsedt Ombud.
11:0
(Uti. N:o 16, p. 18, mom. a., jemf. med B.Regl. §. 16, pag. ior.)
Den Fahlu Bergslag förut medgifne creditiv- eller lånerättighet å så
kallade kopparsedlar, till ett belopp af högst 3,000 Skepp:d råkoppar,
fortsattes till nästa Riksdag, emot hittills bestämd ränta å 3 procent
om året.
12:0
(Uti. N:o 16, p. 18, mom. b., jemf. med B.Regl. §. 12, pag. 82.)
Den Stockholms Stads Brandförsäkring-Contor, enligt Rikets Ständers
Secreta Utskotts beslut af den 4 Mars 1756, medgifne creditiv- eller lånerältighet
i Banken, till belopp af högst 3'3,333 R;dr 16 sk. Banco,
kommer att till nästa Riksdag bibehållas, emot förut bestämd 4 Pr0*
cents ränta för hvad å Creditivet uppttages, nnder iaktagande af hvad
för öfrigt i 1823 års Banco-Reglemente, pag. 70, derom finnes stadgadt,
nemligen:
а) Lånerättigheten är afsedd att kunna anlitas, enär Contoret af inträffande
större eldsvådor finnér sig deraf i behof, för att icke, medelst
hastiga uppsägningar hos egne gäldenärer, nödgas inbringa de lill ersättning
erforderlige medel;
б) Contoret skall, till säkerhet för hvad utaf summan begagnas, aflemna
till Banken sådana, i fast egendom intecknade förskrifningar, hvilka
Contoret, såsom hypotheker, för egne fordringar innehar;
BancoJJtskotlets Memorial N.o 13g.
7
c) Dessa stola innehålla så stor summa, att det utaf Contoret upptagna
Lånebelopp icke öfverstiger |;delar af Hypothekens värde;
(T) Desamma böra till beskaffenheten serskildt pröfvas af BancoCommissarierne,
medelst tillämpning af de i allmänhet för Bankens fastighetslån
gällande föreskrifter;
e) De summor, som i enlighet härmed å Creditivet lyftas, böra ofeR
bart inom ett år derefter vara återbetolde.
13:o
(Uti. N.-o 16, p. 18, mom. c., jemf. med B.Regi. §. i3, pag. 83 och §. 17,
mom. 2, pag. 138.)
Den Sparbankerna i Riket förunnade Creditiv-rättighet i Banken, till
belopp af högst 5o,ooo R:dr B:co för Stockholms, 20,000 R:dr B:co för
Götheborgs och 10,000 R:dr för en hvar af de öfriga Sparbankerne, som
dertill sig anmäler, kommer att till nästa Riksdag fortfara, emot förut
bestämd 5 procents årlig ränta för de summor å Creditivet upptagas,
samt under hittills gällande förbehåll, att de Sparbanker, som häraf vilja
sig begagna, äro med ändamålsenlige stadganden försedde; att de
summor, som å Creditivet dragas, skola återbetalas inom en tid af högst
tolf månader, och att för dem sättes pant af goda fordrings-documenter,
som till ett belopp af minst hälften i värde öfverstiga den utgående
låne-summan. Province-Låne-Contoren utgifva livartdera för sittdistrict
berörde Creditiv-lån till Sparbankerne, samt advisera derom Låne-Banken,
som då genast låler insätta beloppet å hvarje Låne-Contors VexelBanco-räkning,
på sätt och med enahanda vilkor, som år 1823 i afseende
på jernbelåning i Götheborg bestämdes.
Å invisningar, som af någotdera Låne-Contoret för dessa Creditivlån
utställas, skall vara tecknadt N. N. Sparbank.
i4:o
(Uti. N:o 16, p. 24, mom. litt, g.)
Ett Creditiv å R:dr 25o,ooo för Handels- och Närings-Disconten är
af Rikets Ständer medgifvel, alt kunna begagnas i de fall, då nödvändighet
uppstår att återbetala uppsagde lån, innan, genom upptagand» af nya,
eller indragning af Handels- och Näfings-Discontens fordringar, erforderlige
medel dertill kunnat anskaffas.
Hvaremot 1 och 2 §§. af 4 Art. 3 Afd. i i83o års Banco-Reglemen
-
s
Banco-Utskottets Memorial N.o i3<).
le uu mero, efter den af Rikets Ständer beslutade förändring i 63 §. Regeiings-Formeu,
komma att alldeles försvinna; och är redaction af de föreskrifter
i nu upprättande Reglemente, hvilka komma att motsvara återstående
§§. 8 och 9, pag. 79, beroende af Rikets Höglofl. Ständers definitiva
beslut, i anledning af den i Utskottets Betänkande N;o 1 ao behandlade,
men till Utskottet åter remitterade frågan, om användandet af Bankens
räntevinster till uppköp af Riksgälds-Contorets Obligationer.
• ,
Stockholm den 29 April i835.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1835.
Banco- Utskottets Utlåtande Nio 140. i
N:o 140.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 4 Maji.
Utlåtande, i anledning af de inom 3:ne Riks Stånd
gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 120.
Tfrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet oell Hedervärda
Bonde-Ståndet är, på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremifteradt dess under N:o 120 afgifne Betänkande, innefattande afstyrkande
af Herr Nordenankars till Utskottets behandling öfverlemnade
motion, om användande af Bankens vinstmedel, till uppköp af RiksgäldsContorets
obligationer; hvaremot Utskottets omförmälde Betänkande blifvit
af Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet.
Af återremiss-handlingarne inhemtas, att de arne Ledamöter, Herr
Cederschiöld, P. G., och Herr Friherre rvon Schultzenheim, hvilka, jemte
Herr Stuart, C., yrkat återremiss å nämnde Betänkande, till stöd derför,
allenast åberopat den af sistnämnde Ledamot afgifne, Betänkandet bifogade
reservation.
De inom Högvördige Preste-Ståndet af åtskillige Ledamöter gjorda
anmärkningar åsyfta jemväl antagandet af hvad Herr Stuart i dess reservation
föreslagit, såsom nödiga inskränkningar i Herr Nordenankars motion;
till stöd lör hvilken åsigt hufvudsakligen blifvit yltradt, att då Rikets Ständer
intill nästa Riksdag afsagt sig dispositionen af Bankens behållna räntevinst,
meningen dermed icke varit, att desse medel skulle undandragas den
allmänna rörelsen och i Banken skrinläggas, utan att de skulle åter utgå
dels till silfverköp vid låg curs, dels i låneväg, medelst beviljandet af
cassa-creditiv åt Pri vat-Banker, Hypotheks-Föreningar, Associationer för
spanmålshandel o. s. v., men att, om Banken icke kunde eller behöfde förstärka
sin cassa eller förenämnde inrättningar icke uppkommo, deraf inträffade
den oundvikliga följd, att den reserverade räntevinsten qvarstannade
i Banken, och det redan otillräckliga rörelse-capitalet årligen förminskades
med omkring 600,000 R:dr, eller på 5 år icke mindre än 3 millioner;
att ehuru någon direct fördel icke genom förslagets antagande bereddes
Riksgälds-Contoret, skulle likväl dess upplåning deraf underlättas och
Bihang till R. St. Prol. 1834 och 1835- 6-te Sami. 1 :sta Afd. 3-dje Band.
9-.de Häftet.
a Banco-Utshottets Utlåtande N:o. 140-
dess credit upprätthållas, då deremot bifall till Utskottets Betänkande
skulle uttrycka ett misstroende emot landets egna statspapper, hvarigenom
enskilde personer jemväl skulle förlora, förtroende till det Släudernes Verk,,
sorn, dem utgaf..
Och hafva jemväl de Ledamöter inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
hvilka talat för återremiss af Utskottets ifrågavarande Betänkande, grundat
deras yrkande härom på ofvanberörde af Herr Stuart afgifne reservation;
hvarjemte en af Ståndets Ledamöter, Banco-Fullmägtigen Johan Ericsson
från Stora Kopparbergs Län, med tillkännagifvande, att lian biträdt det Utlåtande,
hvarigenom Fullmägtige, under vissa vilkor,, tillstyrkt Banco-vinstens
användande till inköp af Riksgälds-Contorets obligationer, erinrat, att
meningen icke varit, att de inlösta obligalionerne skulle före nästa Riksdag
af Banken disponeras,, utan att de borde till dess hos. Banken qvarblifva,,
och då såsom Bankens, vinstmedel anses-.
Då anmärkningarne utvisa,, att flere af de Ledamöter, hvilka yrkat
bifall till det af Herr Nordenankar framställde förslag, med de modificationer,
sorn innefattas i Herr Stuarts reservation, stödt sig uppå det skäl,
att i annat fall, och derest icke Prlvat-Ranken eller Associationer till spanmålshandelns
befrämjande eller Hvpotheks-Föreningar uppstå, som begagna
cassa-creditiv 1 Banken,, de intill nästa Riksdag till Banken, inflytande räntevinster
skulle komma att. skrinläggas, föranlåtes Utskottet i minnet återkalla
Rikets Höglofh. Ständers beslut, i anledning af Utskottets Utlåtande
N:o 16 och hvad på. grund deraf blifvit föreslaget i Utskottets under N:s
1,27 och 12g afgifne,, af 3:ne Riks-Stånd bifallne Memorial.
Af dessa beslut inhemtas^ att så väl Bankens, räntevinster som vissa
till. Banken ingående årliga capital-afbetalningar få göras fruktbärande, ej
mind fe i Discontrörelsen för den, större handeln och näringarne, än äfven
uti Fonden för publika pappersbelåningeu, utan, någon begränsning i senare
fället eller någon annan inskränkning i det förra, än att icke utöfver tre
millioner får i Håhdels-DiScont-rörelsen utlånas;, att Rikets Ständer, sorn,
under innevarande Riksdag, uppgjort förslag till en, förändrad Vexel-Stadga,
afven médgifvit, att vexlar få af Handels-, och Närings-Disconten belånas,
såmt att belåningen af publika, papper, blifvit utsträckt ej blott till Rjksgälds-ContoretS
efter sisth. Riksdag utgifne obligationer, med 5 procents
ränta eller derunder,, utan. jemväl, till, Armeens AccordsrAmorteringsrfonds
obligationer..
HcinCo-tJtskotlets XJtlåtande N:0 l4o.
Vid jemförelse af om förmälde beslut med hvarandra, och om tillika
lages i betraktande, dels att redan för det närvarande Handels-och NäringsDisconten
saknar tillfälle att med de summor, som ingå på Upplåningsräkningen,
kunna, i den mon rörelsen kräfver, bispringa med lån i denna
väg, dels att den fond af allenast 5oo,ooo R:dr, hvarmed belåningen af
actier och publika papper nu bestrides, ingalunda kan motsvara behofvet
från den stund de af Rikets Ständer nu fattade beslut , om belåningen af
Riksgälds-Contorets och Armeens Accords-Amorterings-fonds obligationer
sättas i verkställighet, dels ock att de 200,000 R;dr årligen, hvilka
varit ernade att företrädesvis användas till cassa-creditiv åt HypotheksFöreningar,
i händelse de skulle uppstå och vilja deraf sig begagna, i annat
fall komma att fortfarande förblifva i allmänna Discont-rörelsen, tror Utskottet
det vara alldeles klart, att, om också icke några cassa-qreditiv från
Banken utgifvas, så tillräckliga utvägar, utan begagnande af den nu föreslagna,
återstå till allmänna rörelsens underlättande med Bankens medel,
att man måste snarare befara, det medlen blifva otillräckliga för de lånerörelser,
i hvilka de kunna göras fruktbärande, än hysa någon fruktan
för medlens skrinläggning 1 Banken, och deraf naturligtvis uppstående
olägenheter,
I anledning af den anmärkning, att bifall till Utskottets Betänkande
skulle uttrycka ett för Riksgälds-Contorets credit skadligt misstroende emot
Landels egna Statspapper, får Utskottet erinra, att om icke Riksgälds-Contoret
befinner sig i den svåra ställning, att dess credit skall, på bekostnad
af Bankens, för ögonblicket upprätthållas, i hvilken händelse åter maneger
allt att Irukta för realisationens bestånd, kan förstnämnde Verks credit
deslomindre lida genom en vägran, att lill inlösen af dess obligationer
använda Bankens medel, som Rikets Högloflige Stander, redan vid uppgörandet
af hufvudgrundeme för Bankens rörelse och förvaltning, icke funnit
med Bankens säkerhet förenligt, att ens någon ringa del af dess medel användes
till uppköp af utländske fondpapper af åtminstone lika högt värde,
sorn Riksgälds-Contorets obligationer, och derjemte af den vigtiga egenskap
alt vara allmänt kände och sålunda för Banken lätt apvändbare, då deremot,
efter all sannolikhet, Riksgälds-Contorets obligationer, ännu länge
skola sakna rörlighet och omsältlighet, i ett Land dejr man hittills så föga
varit van att med räntepapper röra sig och verkställa Jicjvider,
Den af en Ledamot inom sjelfva Banco-Styrelsen lemnade upplysning,
att meningen med Banco-Fullmägtiges förslag i detta ämne icke varit nå
-
4
Banco-ZJtskoltets Utlåtande N:o /./o.
gon annan, än att de Riksgälds-Contorets obligationer, som af Banken inköptes,
skulle derstädes förvaras intill nästa Riksdag, då det åter beror på
kommande Rikets Ständer att om desamma förordna på sätt dem bäst synes,
gifver ett ytterligare stöd åt öfvertygelsen, att desse obligationer skola
förblifva lika orörlige som dem, Banken förut af Riksgälds-Contoret innehafver,
och ådagalägger tillräckligt, att förslagets antagande, äfven med de
af Herr Stuart önskade inskränkningar, skulle leda till rubbning af en
ibland de väsendtligaste hufvudgrunderne för Bankens rörelse och förvaltning.
Med åberopande för öfrigt af livad i Utskottets afgifna Betänkande
blifvit anfördt, till besvarande jemväl af Herr Stuarts då redan framställda;
sedermera af flere Ledamöter inom Riks-Stånden understödda förslag, samt
under den fullkomliga öfvertygelse, att hvarje användande af Bankens medel
till uppköp af Riksgälds-Contorets obligationer, åtminstone så länge
Banken ännu innehafver dylika obligationer, till belopp af flere millioner
Riksdaler, åt hvilka icke ens gifvits den form, att de kunna anses uppfylla
det med dem åsyftade ändamål, skulle blifva för Bankens credit och realisationens
bestånd menligt,
får Utskottet här förnya dess i Betänkandet N:o 120 gifne, af ett
Riks-Stånd redan bifallna tillstyrkan.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 4 Maji i835.
Reservationer'.
af Herr Stuartj C. G.: ”Då de anmärkningar, som föranledt 3:ne RiksStånd
att återremittera Banco-Utskottets Betänkande JV:oi20, synas hufvudsakligen
hafva åsyftat att få det förslag, i afseende på upphandlingen af Riksgälds-Conlorets
obligationer antaget, som uti den samma Betänkande bifogade
reservation blifvit af mig framställdt, så och enär Utskottet, vid återremissens
besvarande, sådant oaktadt, icke funnit godt detta förslag understödja,
har jag ansett mig böra reservationsvis å nyo underställa detsamma
Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande. Det har för min fallningsgåfva icke
varit möjligt att kunna inse den föregifna stridigheten emellan hvad jag
Banco- Utskottets Utlåtande N:o i/}o.
5
sålunda föreslagit och hvad Rikets Ständer redan beslutat rörande användandet
af Bankens räntevinst för innevarande år och de kommande åren
intill nästa Riksdag. Förefunnes verkeligen en sådan stridighet, skulle jag
i sanning sjelf vara den förste att återkalla berörde förslag, af enahanda
skäl som jag alltid, så vidt min förmåga medgifvit, sökt och oafbrutetskajl
söka motarbeta de vid denna Riksdag, under mångfalldiga former, framalstrade
och ännu dagligen förnyade försöken att åstadkomma större eller
mindre afvikelser från och rubbningar uti de af Representationen i financiela
ämnen redan fattade beslut. Man har, bland annat, emot det ifrågavarande
förslaget erinrat, att detsamma skulle inskränka den Banco-Styrelsen
af Rikets Ständer tillerkända rättighet att, under tiden intill nästkommande
Riksdag, disponera Bankens vinstmedel. Men som, enligt förslagets
uttryckliga innehåll, Banco-Fullmäglige skulle endast berättigas, ingalunda
åläggas, att, i den händelse räntevinsten icke kunde användas hvarken till
förstärkande af metalliska fonden eller till lånerörelsens utvidgande, begagna
en del deraf till uppköpande af Riksgälds-Contorets bland allmänheten
utgifna obligationer; så torde det icke kunna bestridas, att ju detsamma
snarare skulle föranleda en utsträckning än en inskränkning af Fullmägtiges
dispositionsrätt i berörde hänseende. Jag anser åtminstone ett sådant berättigande
icke böra betraktas annorlunda, än såsom en ny utväg för Fullniägtige
alt, på ett så väl för Banken som för Stats-Verket och den enskilda
penningerörelsen fördelaktigt sätt, använda den besparade Bancovinsten.
Jag kan icke heller dela .den inom Utskottet yttrade farhågan för det menliga
inflytande på Riksgälds-Contorets credit, den likaledes föreslagna rättigheten
för Banco-Styrelsen att föryttra Contorets af Banken uppköpta obligationer
skulle komma att medföra. Alla grundade anledningar till en sådan farhåga
synas mig vara fullkomligen undanröjda, enär dels den summa, som påen
gång kan vara på omförmälde sätt använd, icke får öfverstiga 5oo,ooo Rdr,
och dels den föreskrift skulle Banco-Fullmäglige meddelas, att, derest de
af Banken upphandlade obligationerne icke varda af Riksgälds-Contoret inlösta,
då deras realiserande möjligtvis kan komma i fråga, låta verkställa
försäljningen af desamma, på det sätt, som Fullmägtige finna på en gång
mest fördelaktigt för Banken och minst menligt för nämnde Contors credit.
Lika litet kan jag föreställa mig, att ett så beskafFadt användande af
Bankens odisponerade vinstmedel, som nu blifvit föreslaget, skulle, under
behörigt iakttagande af dervid fästade vilkor, komma att ofördelaktigt inverka
på realisationens bestånd eller allmänna omdömet derom. Tvärtom
skulle, genom Bankens annars ofruktbara liggande räntemedels förvandlande
6
Banco- Utnkottets Utlåtande N'0 iJfo.
i räntebärande obligationer^ densammas inkomster naturligtvis okas, och den
ä dessa obligationer upplöpande rönta skulle troligen i alla händelser komma
alt vida öfverstiga den visserligen icke otänkbara, ehuru osannolika capitalföi
lust, som vid obligationernes föryttrande till Riksgälds-Contoret eller
allmänheten möjligen kunde uppkomma.
På grund af så väl dessa som de uti ofvanåberopade reservation anförda
skäl , och till beredande af en för det allmänna fördelaktig lättnad
vid bedrifvindet af Riksgälds-Contorets förestående låneoperationer samt
till förekommande af den befarade, för näringarne menliga minskningen
i Landels nuvarande rörelsecapkal, får jag alltså ånjm vördsamt
föreslå, att Rikets Högloflig® Ständer, med anledning af Herr JS ordenankars
i detta hänseende väckta motion, måtte fatta följande
beslut:
”1 händelse Bankens behållna räntevinst för innevarande är och
de kommande åren, intill nästa Riksdag, icke skulle, på ett sätt,
öfverensstämmande med de af Rikets nu församlade Ständer i sådant
afseende stadgade grunder, kunna användas, hvarken till
förstärkande af Bankens metalliska cassa eller till utvidgande af
dess lånerörelse, äro Banco-FuUmäglige berättigade att, lill uppköpande
af Riksgälds Contorels bland allmänheten utelöpande obligationer,
begagna den, enligt afslutade räkenskaper, uppkomna
och för Bankens lånerörelse och silfverulvexling icke disponerade
behållning af Bankens vinstmedel, hvarvid dook bör iakttagas:
1:0 alt, af omförmälde vinstmedel, ett belopp ölverstigande 5o,ooo
Rdr banco, under en tid af minst 3:ne månader, icke kunnat utgå
hvarken i låneväg eller till metalliska fondens förökande, utan
af sådan orsak varit i Banken innestående;
2:0 att, till upphandling af ofvanberörde obligationer, en större summa
än högst 5oo,ooo Rdr banco icke får, af Bankens behållna
räntevinst, på en gång vara använd; och
3:o ajtt, enär tillfälle till desse medels begagnande för Bankens lånerörelse
åter erbjuder sig, och sådant, utan förlust för Banken, ske
kan, eller om desamma för realisationens vidmagthållande erfordras,
skola Fullmägtige ega att de sålunda uppköpte obligationerne,
så vida de icke af Riksgälds-Contoret inlösas, försälja på det
Bcinco-Utskottets Utlåtande N:o i fo.
7
salt, som Fullmägtige finna på en gång mest fördelaktigt lör Banken
och minst menligt för nämnde Cöntors credit.
I sammanhang med detta beslut torde Rikets Ständer böra bestämdt
förklara och förordna:
att de Riksgälds-Contorets obligationer, som, i följd häraf, kunna
varda för Bankens räkning uppköpta, icke vid något tillfälle få
inberäkna^ uti den för Banken bestämda grundfond af 5 millioner
Rdr, samt att desamma således alltid böra anses såsom en detta
Verks behållna räntevinst; i hvilken egenskap de också vid den
liqvid om denna vinst, sora, enligt Rikets nästsammanträdande
Ständers beslut, kommer att uppgöras, skola af Stats-elfer RiksgäldsVerken
ovägerligen inlösas eller emotlagas”.
Uti denna reservation har Riksdags-Fullmägtigen Anders Andersson
från Vestmanlands Län sig förenat.
1
I*- 1 1 "" 1 1 1 ■— '  I. I. .1. »■■■■ —
-■ T*
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Banco-Utskoltels Utlåtande IV.-o 14
i
N:o 141 •
Ankom till Exp.-Utsk. den 6 Maji kl. 7 e. m.
Utlåtandet i anledning af de inom aine Riks-Stånd gjorda anmärkningar
vid Utskottets under Nio 182 ajlåtna Memorial.
Sedan Utskottet i förenämnde Memorial tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer
att, efter det Stadgar och Reglemente för Bankens rörelse och förvaltning
hunnit fullbordas, dem till Kongl. Maj:ts Nådiga kännedom i underdånighet
öfverlemna, innan Rikets Ständer åtskiljas, och i vidfogad
underd. skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, i händelse Han finnér förenämnde
Stadgar och Reglemente icke strida med de i Bank-Lagen af den
1 Mars i83o fastställde grunder, i Nåder täcktes desamma, i hvad de röra
allmänheten, låta på vanligt sätt kungöra, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln behagat att till Utskottets omförmälde tillstyrkan lemna bifall;
hvaremot Yällofl. Borgare-Ståndet densamma afslagit, samt Hög v. PresleStåndet
och Hederv. Bonde-Ståndet Memorialet återremitterat.
Af handlingarne inhemtas, att någre Ledamöter inom Högv. PresteStåndet
yrkat, att, med förändring af den form Utskottet tillstyrkt för
ifrågavarande underd. skrifvelse, skrifvelsen må gifvas följande hufvudsakJiga
ordställning: ”Sedan Rikets Ständer, med fästadt afseende på 7 §.
i Bank-Lagen af den 1 Mars i83o, uppgjort Stadgar och Reglemente
för Bankens rörelse och förvaltning, få Rikets Ständer nu desamma till
Kongl. Maj:ts kännedom i underdånighet öfverlemna, samt dervid anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes på vanligt sätt låta kungöra hvad allmänbeten
röra kan.” • —• •.
Och har ett stort antal Ledamöter inom Hederv. Bonde-Ståndet dels
erinrat, alt det i Utskottets hemställan förekommande uttryck: ”i händelse
Kongl. Maj:t finnér nämnde Stadgar och Reglemente icke strida med de i
Bank-Lagen af den 1 Mars i83o fastställde grnnder,” måtte uteslutas, så-_
sorn icke förenligt med den i 72 §. Regerings-Formen Rikets Ständer
försäkrade rätt, att ensamme förordna om Bankens styrelse och förvaltning,
dels ock yrkat, att med Reglementets öfverlemnande till Kongl.
Maj:t vid innevarande Riksdag måtte förhållas såsom vid den sistförflutne.
Med erkännande, att en underd. skrifvelse från Rikets Ständer, affattad
i de af Utskottet föreslagne ordalag, lätteligen, på sätt någre Leda
Bih.
till R• St. Prot. 1334 oc^* i835. 6 Sami. 1 AJd. 3 Band.
loide Häftet.
Banco-Utskottels Utlåtande N.o 14 f •
/
möter anmärkt, skulle kunna tydas, såsom stridande emot det grundlagsbud,
hvarigenom Rikets Ständer äro förbehållne rättigheten att deras
Bank förvalta efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka redan
gjorde äro eller vidare af Rikets Ständer göras kunna, och då, utom det
Riks-Stånd, hvilket redan afslagit Utskottets hemställan i denna del, ett
annat Riks-Stånd, vid återremitterandet af Utskottets Memorial, nästan enhälligt
tillkännagifvit dess fullkomliga ogillande af Utskottets hemställan, samt
det, vid jemförelse af det förhållande, som under förflntna Riksdagar egt
rum, i afseende på Banco-Reglementets slutliga ordnande och utskrifning,
är anledning befara, att Banco-Reglementets öfverlemnande till Kongl.
Maj:t, före Rikets Ständers åtskiljande, skulle lägga binder för innevarande
Riksdags afslutande, inom den nära tidpunkt, å hvilken, i annat fall, enligt
Hans Maj:t Konungens och Rikets Ständers gemensamma önskan,
Rikets Ständer skulle kunna hemföl lofvas, anser Utskottet sig föranlåtet
frånträda dess i Memorialet JV:o i3z gifna tillstyrkan.
Hvaremot Utskoltet, enär emedlertid ordningen synes fordra, att Rikets
Högloft. Ständer, före deras åtskiljande, foga anstalt, att en afskrift
af det nu upprättande Banco-Reglemente blifver till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnad och flere af de i Reglementet intagne föreskrifter,
nu likasom tillförene, torde vara af beskaffenhet, att desamma ej kunna
vinna tillämpning eller verkställighet, innan de blifvit till allmänhetens
underrättelse vederbörligen kungjorde, tror Utskottet sig böra vördsamligen
hemställa,
att, i likhet med hvad vid sista Riksdag egt rum, enligt
dåvarande Banco-Utskotts skrifvelse af den 18 Mars i83o,
införd i ännu gällande Banco Reglemente af samma år, Utskottet
måtte få lemna Banco-Fullmägtige uppdrag och autorisalion,
att till Kongl. Majit i underd. öfverlemna en afskrift
af det nu upprättande Banco-Reglemente, samt anmoda
Fullmägtige, att, i händelse flere eller färre utaf de i
samma Reglemente befintliga stadgande!), som äro af den
egenskap, att Nådig Kungörelse för deras allmänna tillämpning
och verkställighet bör föregå, icke vid Riksdagens afslutande
hunnit blifva från Rikets Ständer i underdånighet anmälde,
då hos Kongl. Majit göra underd. anhållan i detta
-s hänseende.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 6 Maji 1835.
i
Banco-V'iskottets Utlåtande N:0 1^7.
Reservationer:
Af Herr Doctor Moren: ”Enär Kongl. Maj:t icke blott, i Följd så väl
af 16 §. Regerings-Formen, som 7 §. af Bank-Lagen den 1 Mars i83o,
bar behof af att känna Ständernes beslut om Bankens rörelse och förvaltning,
utan ock, under Riksdagens lopp, uti Nådigt Rescript omförmält behöfligheten
af de i detta afseende fattade beslutens meddelande, så föreslås
vördsamt,
alt Rikets Ständer aflåta en underdånig skrifvelse, hvaruti
uttryekes, att de (antingen nu sjelfve, eller framdeles, när
Reglementet hinner blifva renskrifvet, genom sina Fullmägtige)
till Kongl. Maj:ts kännedom öfverlemna Banco-Reglementet
och anhålla, att hvad allmänheten deraf torde behöfva känna,
hvilket då af Fullmägtige anmäles, måtte på vanligt sätt
blifva publiceradt.”
Herr Doctor Hvasser har instämt uti denna reservation, under åberopande
af sin vid Utskottets Memorial N:o 131 fogade reservation.
Af Herr Helleday: ”Emot Utskottets nu beslutade afslag å ifrågavarande
motion nödgas jag reservera mig, under förklarande, att jag beklagar,
det Rikets Ständer vägrat att efterlefva en Lag, den de, gemensamt
med den andra Statsmagten, stiftat. För min del hade jag trott, att
Ständerna bort till Kongl. Maj:t öfverlemna Banco-Reglementet, med anhållan
, att Kongl. Maj:t behagade låta kungöra sådana reglementariska
stadganden, hvilka röra rättsförhållanden Banken och enskilde emellan,
och således böra komma till allmänhetens kännedom.”
Med Herr Helleday hafva sig förenat Herrar Doctorerne Engeström
och Elfström. . ,V
Herr Biskop af Kullberg har instämt uti Herr Doctor Morens och
Herr Ilelledays reservationer.
Af Herr Biskop Lundblad: ”Ständernes skyldighet att författa och
Kongl. Maj;ts rättighet alt fordra ett med gällande Lagbud öfverensstämmande
Banco-Reglemente är gifven. Gifvet är ock, att samma Reglemente
bör, antingen såsom hittills tillgått, genom Fullmägtige, eller ock genom
Ständerne sjelfve, lill Kongl. Majit i underdånighet öfverlämnäs. Men då
det är tvifvel underkastad t, huruvida detta Reglemente, utan Riksdagens
förlängande, under Ständernes sammanvaro, må kunna utskrifvas och öfverlemnas,
borde Ständerne, uti underdånig skrifvelse, öppet sådant förklara,
samt tillika anhålla, det måtte Kongl. Majit täckas låta kungöra de
4 Banco-Vtskottels Utlåtande N.-o 141•
derutinnan leranade föreskrifter, hvilka finnas röra rättsförhållanden emellan
enskilde och Banken. Och vore den nämnda underdåniga skrifvelsen
så mycket tillbörligare, som Kongl. Maj:t, uti dess till Landtmarskalken
och Talmännen nyligen afgifna Nådiga tillkännagifvande, satt frågan om
Riksdagens allmänt önskade snara afslutande i nära sammanhang med
Banco-Utskottets hos Ständerne, i afseende på Reglementet, gjorda förslag,
och det beslut, som Ständerne, i anledning deraf, kunna komma att fatta.”
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, iS35.
Banco-Vtdottct; TJllatvide Nio i4*.
t
N:o 142.
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Maji.
Utlåtande, i anledning af de inom 2:ne Riks-Stånd gjorde ananmärkningar
vid Utskottets under N'.o i3i afgifne Memorial.
A
Enligt från inspect i ve Riks-Stånden ankomne Protocolls - Utdrag är
Utskottets Memorial iS:o 131, angående intagande af ett stadgande i blifvande
Banco-Réglemeiite, hvarigenom Fullmäglige berättigas att anhålla om
Kongl. Mäjrts Nådiga biträde för upptagande af crediliv å utländsk ort till
förstärkande af Bankens Silfver fond, bifallet af Höglofl. Ridderskapet och.
Adelil, men afslåget af Vallöf]. Borgare-Ståndet och till Utskottet återremilteradt
af öl Vige anie Riks-Stånd, på grund af åtskillige dervid gjorde anmärkningar.
Af berörde anmärkningar inhemtas, att åtskillige Ledamöter inom
Högvördige Presle-Slåndet väl gillat, att en så beskaffad föreskrift, som den
af Utskottet föreslagna, bor i nu upprättande Banco-Reglemente införas,
men der jemte funnit det vara nödvändigt och passande, att Rikets Ständer
omedelbart hos Kongl. Majtt underdånigst tillkännagifva hvad de i detta
hänseende af honom önska och sig tillförse, hvadan desse Ledamöter yrkat
ett sådant tillägg till Utskottets förut afgifne Memor ial, att Rikets Ständer
måtte uti underdånig skrifvelse inför Kongl. Majit anmäla, att de gifvit sina
Banco-Fullmägtige ett sådant uppdrag, som i Memorialet ornförmäles,
samt anhålla, alt Kongl. Majtt täckes lemna det önskade biträdet, om oell
när det af Fullmäktige begäres; hvarförutan någre Ledamöter inom Hedervärda
Bonde-Ståndet yrkat Memorialets återremitterande, med anmodan lill
Utskottet att bringa den föreslagna föreskriften i likhet med den, som Rikets
Ständer förut vid de tillfällen, då utländska lån för Riksgälds-Co 11 lorets
räkning blifvit beslutade, till Fullmägtige i nämnde Conior öfverlemna
t.
Hvaremot af åtskillige Ledamöter inom så väl Högvördige PresteStålidet
sorn Hedervärda Bonde-Ståndet är vordet anmärkt, att hela förslaget
Borde förfalla såsom obehöflig! och obehörigt, då man ieke kunde tän
-
Riåmig til! R. St. Prot. 13 34 och i835. 6 Sami, 1 Af i, 3 Bandet
sr.tc Häftet. 1
%
Éaitco-XJitkotteti Ur litande Nio 144.
ta sig, att Rikets Ständers Bank vore så utan credit, alt den ifrågasatta åhgården
behöfdes eller att Kongl. Maj:t skulle vägra dess Nådiga biträde,
i händelse svårighet för Banken skulle möta att å utländsk ort erhålla ett
lån eller creditiv på 1 å 3 millioner H;dr, och denna svårighet kunde höfvas
genom någon åtgärd från Kongl. Maj:ts sida.
Utskottet finner visserligen, att, derest ett så beskaffadt stadgande,
tom det af Utskottet föreslagna, eller ett dermed likartadt, skulle i nu
upprättande Banco-Reglemente införas, ordningen jemväl fordrade, alt Rikets
Höglofl. Ständer uti underdånig skrifvelse för Kongl. Maj:t anmälde
hrad de sålunda åt deras Fullmägtige öfverlemnat, samt, på sätt åtskilliga
Ledamöter inom Högvörd. Preste-Ståndet yrkat, anhöllo om det Nådiga biträde
från Kongl. Majus sida, som för upptagande af utländskt creditiv, till
förstärkande af Bankens silfverfond, möjligen kunde erfordras; men efter
noga öfvervägande af de inom så väl Högvördige Preste-Ståndet, sorn Hedervärda
Bonde-Ståndet framställde anmärkningar, om obehöfligheten af någon
ytterligare reglementarisk föreskrift i berörde hänseende, än den, som i
Utskottets Memorial N:o 112 finnes intagen, och då äfven de tvänne Riksstånd,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet, hvilka
i vissa delar återremitterat Utskottets sistnämnde Memorial, nu mera
lemnat deras bifall till det under punkten 14 i samma Memorial, angående
ifrågavarande creditiv föreslagne stadgande; då dessutom Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken, efter kunnige affairsmäns hörande, uppå väl grundade
skäl, ansett någre närmare reglemenlariska föreskrifter i denna del, än
sistnämnde, af samtlige Riks-Slånden godkände stadgande, icke vara nödige
eller lämplige; då härigenom Banco-Fullmägtige, i händelse credit eller
creditiv å utrikes ort, till förstärkande af Bankens silfverfond, kommer i
fråga att upptagas, måste anses vara oförhindrade alt, för verkställigheten
af det Fullmägtige lemnade uppdrag, vidtaga de åtgärder, Fullmägtige sjelfve
finna omständigheterne påkalla; sedan Rikets Höglofl. Ständer, med
ändring af Utskottets i Utlåtandet N;o 16 p. 3 gifne tillstyrkan, till skyndsamt
föranstaltande om ifrågaställde creditiv, beslutat, att det allenast, i rnon
behof deraf göres, må förskaffas, visar sig ganska sannolikt, alt BancoFullmägtige
icke skola sättas i nödvändighet, anlita denna utväg, till förstärkande
af Bankens silfverfond; och då slutligen, jemväl i det oförmodade
fall, att Banco-Fullmägtige, oaktadt den af Herr Grefven och LandtMarskalken,
tillika med öfrige respective Riks-Ståndens Talmän, för Fnllmägtige
utfärdade autorisalion, skulle, för erhållande af creditiv å utrikes
Buncc-Utskotttts Utlåtandt N:o l4*.
©r*. behöfva biträde från Regeringens sida, i diplomatisk eller annan väg,
något tvifvel icke bör ega ruin, att Kongl. Maj:t, uppå af Banco-Fullmägtige
skeende underdånig anmälan, i Nåder täckes till ändamålet medverka,
i hvad på Kongl. Maj:t möjligen kan ankomma;
finner Utskottet sig föranlåtet frånträda dess i Memorialet N:o i3i
framställda, redan af Vällofl. Borgare-Ståndet afslagna hemställan.
Någre Ledamöters reservationer bilögas.
Stockholm den 7 Maji 1835.
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich: ”Då Utskottet vid motiveringen af sitt nu'
fattade beslut anfört, "alt Banco-Fullmägtige voro oförhindrade alt vidtaga
nödige åtgärder till credits anskaffande,” samt på ett annat ställe, ”att
tvifvel icke borde ega rum, det Kongl. Maj:t, uppå af Banco-Fullmägtige
skeende undcidånig anmälan, i Nåder läcktes till ändamålet medverka, i
i hvad på Kongl. Maj;t möjligen kan ankomma," synes deraf, som om Utskottet
trott, alt någon möjlighet skulle finnas för Banco-Fullmägtige alt i
underdånighet göra anmälan hos Kongl. Maj:t om något biträde af hvad
beskaffenhet sorn helst; men då Fullmägtige i grund af Reglementet icke
fått någon automation att vända sig lill Kongl. Majit, utan tvärt om r
Art. 4 §• synes åsyfta deremot det aldra strängaste förbud; så ansel' jag
Utskottets ofvannämnde moliver kumm missleda Rikets Ständer vid beslutets
fattande, hvaremot jag dessutom mig reserverar, då jag tillhört dea
majoritet, som tillstyrkt delta först fattade beslut under Nio i3ij”
af Herr Biskop Lundblad: ”Jag kan och vill icke tänka mig möjligheten
deraf, att Statsmagterne skulle hafva stridiga interessen. Tvärtom är
jag derom fullt öfvertygad, alt, der den ifrågavarande utländska creditca
verkligen behöfves, Kongl. Majit icke lärer vägra Dess Nådiga biträde för
densammas anskaffande. Jag tror likväl, alt, sedan en dylik fråga blifvit
väckt, Ständerne i en underdånig skrifvelse böra anmäla, att de gifvit sina
Fullmägtige det uppdrag alt, till realisationens betryggande, och på Sätt nödigt
pröfvas, anskaffa ifrågavarande credit.”
Uti denna reservation har Herr Silfverstråle instämt;
af Herr Doctor Moren: ”För att undanröja de hinder» hvilka af
någon anledning skulle kunna mola upplagandet af utländskt crediliv, till—
styrkes vördsamt,
det Rikets Ständer, genom stadgande i Banco-Reglementet, berättiga
Fullmägtige alt, derest creditivet erfordras och annorledes
-
4
Banco-Ut skottets Utlåtande A io i/fa.
ej lian erhållas, i underdånighet begära Kongl. Maj:ts biträde,
samt att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anmäla denna i
afseende på creditivet beslutna åtgärd och anhålla, alt Kongl.
Majrt täckes det omförmälda biträdet meddela, om och när det
af Fullmägtige begäres.”
Herr Lagerheim och Herr Doctor Hvasser hafva förenat sig i denna
reservation;
af Herr Doctor Elfström: ”Emot Banco-Utskottets nu fattade be
slut
får jag mig reservera. Jag anser detsamma
1:0 skadligt j emedan om credit eller creditiv å utländsk ort, till förstärkande
af Bankens Silfverfond, skulle Lomma att af behofvet
påkallas, det åtminstone är högst sannolikt, att, vid försöket att
uppgöra en dylik transaction, stora, om ej oöfvervinneliga svårigheter
skola mola Banco-Fullmäglige, dåde ega att åberopa endast
Ständernas garantie, men ieke Kongl. Mnj:ts höga medverkan;
2:0 högst oformligt, för att ej säga grundlagsvidrigt, emedan i en
Monarkisk Stat, så beskaffad som Sverige — man må betrakta dess
Grundlagar till anda eller ordalydelse — det ingalunda kan vara
tillbörligt, alt Ständerne skola få inleda Riket i utländsk skuldsättning,
vare sig för upprätthållandet af deras Bank eller för
vinnandet af något annat vigtigt ändamål, utan att Sveriges Konung
dertill samtyckt. Denna min åsigt vinner ytterligare styrka,
då jag fäster uppmärksamhet på innehållet i 16 och 76 §§. Regerings-formen,
af hvilken sistnämnde det åtminstone synes mig
otvunget följa, alt, enär en obetingad rättighet att åsamka Riket
skuld blifvit Konungen förvägrad, samma rättighet med ännu mindre
skäl bör den andra Statsrnagten ensam tillerkännas;’’
af Herr Doctor Engeström: ”Jag kan icke finna annat än alt det
beslut, som af Högloflige Utskottet nu blifvit fallalt, grundar sig
på ett missförstånd så väl af Betänkandet N:o r3i, som af den motion,
hvilken föranledt detsamma. Att döma af de skäl, som för sistnämnde
Betänkandes frånträdande blifvit anförde, har man ansett deraf kunna
följa ett inrymmande för Regeringen uti Bankens styrelse och förvaltning,
som skulle vara oförenligt med den bibehållna redaclionen al 72 §. Regerings-Formen.
Sådant bar likväl icke, och kan icke hafva varit meningen.
Frågan rör alldeles icke bedömandet, hvarken när creditivet behöfver
anlitas, eller när de d rpå dragna summor skola återgäldas — hvilket
Rikets Ständer Öf Verlein na t åt Banco-Fuli.mägtiges egen pröfning —, utan
endast
B.-inco-Ut skottets Vildt an de JV.o ufi.
t
endast en förberedande åtgärd att, då behofvet påkallar detsamma, vara
förvissad om dess erhållande. Del är nemligen mera än sannolikt, och för
mig gränsande till full öfvertygelse, att det ifrågaställa creditivet antingen
alldeles icke, eller åtminstone icke utan onödiga både svårigheter och kostnader,
får af Banco-Fullmägtige lyftas ensamt på den af Ständerna dem
lemnade autorisation; då deremot Kongl. Majrts Nådiga medverkan onekligen
skall bereda lättad och säker utväg till dess erhållande. — Möjligtvis
har det uti motiveringen för förra Betänkandet influtna ordet garantie vållat
misstaget. Men då af det föregående torde vara klart, att detta ord
härstädes icke betyder borgen för Rikets Ständers i afseende på creditivel
ingångna förbindelser, utan endast säkerhet för deltas erhållande, — för
verkställigheten af Ständernes lill realisationens betryggande vidtagna beslut;
finnér jag mig föranlåten att vidblifva min förra mening om Banco-Fullmägtiges
berättigande att, då meranä'mnde creditiv behöfves, derom göra underdånig
anmälan, äfvensom att Rikets Ständer förut böra i underdånighet anhålla
om Kongl. Majrts Nådiga biträde för afliandlingen om samma creditiv»
när det af behofvet påkallas.
Af dessa sammanlagde anledningar nödgas jag således att emot Högloflige
Utskottets beslut mig vördsamt reservera;”
af Herr Helleday: *’Jag reserverar mig emot Utskottets nu fattade beslut,
och beklagar, det Utskottet, med frånträdande af sitt förra Betänkande,
nu tillstyrkt Rikets Ständer alt inskränka möjligheten för Banco-Fnllmägtige
att, i behofvets stund, realisera en af Sfänderne sjelfve anvist garantie
för silfver-utvexlingens oafbrutna gång, hvilken genom slika ineonsequenla
åtgärder ingalunda kan betryggas.’'
Herr Biskopp af Kullberg har förklarat sig instämma uti Herrar
Doctorerne Morens, Engströms och Elf ströms reservationer.
Herrar Bogeman, af Rolén och Doctor Lindfors hafva äfven emot beslutet
sig reserverat.
Bikung till R, St. Pmr. i8>4 eth iSJ5, 6 Sdml. i Afd. i Bandit,,
ii/:le Hiijtet, a
6
Bamo-Unkmts Bet dukande N;o i/Ji*
N:o i43.
Ankom till Exp.-Utsl, den 7 Maji.
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads motion, om underdånig
skrifvelse från Rikets Ständer, med anhållan om
Kongl. Maj:ts Nådiga biträde, för upptagande af utländskt
creditiv för Banken.
Genom Protocolls-Utdrag, af den 4 i denna månad, hvilket sisllidne
gårdag Utskottet tillhandakomma, är från Hoglofl. Eidderskapet och Adeln
till Utskottet remitterad en af Herr Rosenblad, B., väckt motion, att Rikets
Ständer i underdånighet måtte anhålla, det Kongl. Maj:t, då BancoFullmägtige
derom göra underdånig anmälan, måtte lemna dem sitt Nådiga
Biträde för upptagande af utländskt creditiv för Banken, tillika med de åtskilliga,
i anledning af samma motion, inom Högloft. Ridderskapet och Adeln
afgifne yttranden; och får Utskottet, till svar härå, allenast åberopa de skäl,
som finnas anförda i Utskottets denna dag, under N:o 142, afgifne Utlåtande,
på grund af hvilka
Utskottet icke kan tillstyrka bifall tili Herr Rosenblads ifrågavarande
motion.
Stockholm den 7 Maji 1835.
STOCKHOLM, i835; hos J. A. Wålm,en.
Banco-Vtskottets Memoria] N‘.o 144.
t
N:o i44.
Ankom tiil Exp.-Utsk, den 9 Maji.
Memorial, med förslag till sammanjemhning af Riks-Ståndens serskilda
beslut, i anledning af Utskottets under N:o i35 afgifna
Utlåtande.
Genom Protocolls-Utdrag från Högloft. Ridderskapet och Adeln af d.
4, från Högvörd. Preste-Ståndet af den 1 och 7, från Vällofl. Borgare-Ståndet
af den 1, samt från Hedervärda Bonde-Ståndet, af den 4 i denna månad,
hafva respective Riks-Slånden behagat meddela Utskottet deras beslut,
öfver Utskottets Utlåtande N:o 135, i anledning af framställde anmärkningar
vid dess under Piro 107 afgifne Betänkande; hvarjemte förstnämnde
arne Stånd sig yttrat öfver de till dem af Hedervärda Bonde-Ståndet i ämnet
gjorda inbjudningar; och äro samtlige Riks-Ståndens beslut, till desto
lättare öfversigt af skiljaktigheterne dem emellan, upptagne å den härhos
bifogade tableau.
Då ordalagen uti det från Vällofl. Borgare-Ståndet aflåtne ProtocollsUtdrag
möjligen kunna så tydas, som vore Ståndets beslut, dels i afseende
på sedlarnes valeurer, dels ock öfver åtskillige andre speciela punkter allenast
fattade under förutsättning af afslag till Utskottets tillstyrkan, att de
sedlar, som framdeles af Banken utgifvas, mätte, med undanlag af de nu
varande skillings-sedlarne, erhålla en förändrad form och lydelse , har hos
Utskottet först under öfvervägande kommit, huruvida, sedan numera trenne
Riks-Stånd bifallit Utskottets omförmälde tillstyrkan, de af Borgare-Ståndet
tagne beslut kunna anses oberoende af den utgång nämnde princip-fråga erhållit
eller e,j; och enär, i senare fallet, eller derest Vällofl. Borgare-Ståndets
yttranden öfver de serskilda, underordnade frågorne, skulle anses meddelade
allenast under det vilkor, att Bankens sedlar intill nästa Riksdag
varda till form, lydelse och utseende oförändrade bibehållne, ett RiksSlånds
beslut komme att alldeles saknas öfver flere af de reglementariska
föreskrifter, Utskottet'föreslagit, enligt en motsatt, numera af öfrige trenne
Riks-Stånd gillad åsigt, har Utskottet ansett Vällofl. Borgare-Ståndets be
Bihang
till R. St, Prat. 1334 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 3 Bandet
iX.te Häftet. t
%
Btitico-U: Slottet t Memorial N'.o 144.
slut, i afseende på de serskilda delarne af Ulskottets förslag, icke böra annorlunda
tolkas, än såsom oberoende af ofvanberörde princip-frågas utgång,
samt under antagande häraf uppgjort det jemknings-förslag, Utskottet nu
går att för Rikets Ständer framlägga.
Vid jemförelse af Riks-Slåndens beslut, i anledning af 3:dje punkten
i Utskottets förslag, inhemtas: att frenne Riks-Stånd bifallit sedlars utgifvande
å 32 sk., 2 R:dr, 6 R:dr 32 sk. och 33 R:dr iG sk. Banco; att likaledes
3:ne Riks-Stånd godkänt utgifvandet af sedlar å 16 R;dr 32 sk., 100
Brdr och 5oo R.dr Banco; att derförulan ej mindre Höglofl. Ridderskapet
och Adeln gemensamt med Vällofl. Borgare-Ståndet beslutat en sedel-valeur
å 66 Rrdr 32 sk. Banco, än äfven Hedervärda Bonde-Ståndet gemensamt
med Välloflige Borgare-Ståndet antagit en sedel-valeur å ioR:drB:eo;
men att Hedervärda Bonde-Ståndet icke godkänt Utskottets förslag, om sedlar
å 16 R;dr 32 sk., ej heller Höglofl. Ridderskapet och Adeln för dess del
bifallit de föreslagne sedel-valeurerne å 100 och 5oo R:dr; att deremot
sistnämnde Riks-Stånd allena beslutat sedlars utgifvande å 333 Rrdr 16 sk.
Banco, samt Vällofl. Borgare-Ståndet allena önskat sedlar jemväl å valeurerne
3 Rrdr, 5o Rrdr, 200 Rrdr, 3oo Rrdr och 1000 Rrdr Banco; och slutligen
att 3:ne Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvörd. PresteSlåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, medgifvit, att Banco-Fullmägtige,
j händelse att Fullmägtige skulle finna alt, utom de valeurer hvartdera af
desse Riks-Stånd bestämt, någon annan vore för allmänna rörelsen serdeles
nyttig och nödvändig, må låta, enligt de af Rikets Ständer nu stadgade
grunder, utgifva sedlar å en, högst 2., andra valeurer, dervid dock Presteoch
Bonde-Stånden gillat den af Utskottet föreslagna inskränkning, att de
sålunda möjligen tillkommande valeurer skulle vara emellan 2 Rrdr och
och 100 Rrdr Banco, men Ridderskapet och Adelli, utan någon sådan inskränkning,
lemnat Fullmägtige rättighet alt utfärda tvänne andra valeurer
öfver 2 Rrdr Banco.
Enär således dels Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
tillagt en sedel af 10 Rrdr valeur, dels Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet beslutat en sedel-valeur å 66 Rrdr 32
sk. Banco; men Högv. Preste-Slåndet, genom bifall till 3 punkten af Utskottets
förslag, ansett ingendera af sistnämnde urne valeurer böra införas,
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln i så måtto bifallit Utskottets hemställan,
alt detta Riks-Stånd icke antagit någon sedel-valeur å 10 Rrdr,
samt Hedervärda Bonde-Ståndet instämt med Utskottet derutinnan, att icke
ilUgon sedel må utgifvas å 66 Rrdr 32 sk.;
Batico-U‘skottets Memorial I\r:o 144-
3
får Utskottet först hemställa till Vallöf!. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, att afstå ifrån dess Beslut om en sedelvaleur
å 10 R:dr;
men skulle hägge sistnämnde Riks-Stånd förblifva vid deras beslut i denna
del, lärer omröstning i förstärkt Utskott böra ske öfver följande pro
position :
Den, som anser, att Rikets Ständer icke böra bestämma utgifvandet
af någon sedel-valeur å io R:dr, röstar Ja;
den det ej vill, röstar Ne/;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att sedlar å 10
R:dr Banco jemväl efter införandet af det nja sedel-systemet böra
från Banken utgifvas.
Vidare får Utskottet inbjuda Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet att med öfrige 2.*ne Riks-Stånd sig
förena derom, att ej någon sedel-valeur å 66 R:dr 32 sk. Banco,
enligt nya förmulairen, må bestämmas till utgifvande från
Banken;
men anlages ej heller denna inbjudning af någotdera Riks-Ståndet, föreslås
vördsamligen, till omröstning i förstärkt Utskott, följande proposition:
Den, som anser, att Rikets Ständer icke böra bestämma utgifvandet
af någon sedel-valeur å 66 R:dr 32 sk. Banco, röstar Ja',
den det ej vili, röstar Nej-,
Vinner Nej anses Rikets Ständer hafva beslutat, att sedlar å 66
Rtdr 3a sk. Banco jemväl efter införandet af det nya sedel-syslemet
böra från Banken utgifvas.
Deremot, då allenast Ridderskapet och Adeln ansett sedlar böra utgifvas
jemväl å 133 R:dr 16 sk. samt ej heller mer än ett Riks-Stånd, eller
Vällofl. Borgare-Ståndet, beslutat utgifvandet af sedlar å 3, 5o , aoo,
3oo och iooo R:dr Banco, förfaller all fråga om bestämmandet af sedlar å
den ena eller den andra af dessa sex valeurer, men emedan så väl Högloflige
Ridderskapet och Adeln som Ilögvörd. Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, hvar för sig beslutat, alt Banco-Fullmägtige, i händelse
någon annan än de af Rikets Ständer fastställde valeurer skulle finnas vara
för allmänna rörelsen serdeles nyttig och nödvändig, må ega, alt, enligt de
af Rikets Ständer nu stadgade grunder, låta utgifva sedlar å en, högst 2 andra
valeurer, dock med den skiljaktighet, att sistnämnde 2 Riks-Stånd härvid
gjort den af Utskottet i sisla mom. af 3:dje punkten föreslagna inskränk
-
4
Bunco-TJtshttets Memorial A':o 144.
»ilig, att de nya valeurer, Fullmägtige på grund häraf kunna komma att
utgifva, skola vara emellan 2 Rrdr och 100 Rrdr Banco,
finnér Utskottet sig ega skäl inbjuda Iiöglofiige Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet, att instämma uti det inskränkande
vilkor, öfrige arne Riks-Slånd sålunda beslutat,•
men anlages icke denna inbjudning af någotdera Riks-Ståndet, får Utskottet,
till omröstning i förstärkt Utskott, föreslå följande proposition:
Den, som anser, att Banco-Fullmägtige böra, genom ett stadgande
i blifvande Reglemente, berättigas alt, utom de sedel-valeurer,
hvilka, enligt Rikets Ständers beslut, skola från Banken utgifvas,
låta, enligt de af Rikets Ständer nu stadgade grunder, utgifva sedlår
å en, högst 2:ne andre valeurer, i händelse det skulle finnas vara
för allmänna rörelsen serdeles nyttigt och nödvändigt, dock under
vilkor, att de valeurer, Fullmägtige tillföljd häraf ega utgifva, skola
vara emellan 2 Rrdr och 100 R:dr Banco, röstar Ja-,
den det ej vill, röstar Nej-,
vinner Nej, förändras nämnde vilkor sålunda, att de nya valeurer
Fullmägtige ega att ytterligare utgifva, skola vara öfver 2
Rrdr Banco.
Som ej mindre Högloll. Ridderskapet och Adeln än äfven Högvörd.
Freste-Ståndet, bifallit Utskottets hemställan i 4 punkten, samt Välloflige
Borgare-Ståndet, genom dess beslut, dels att Bankens sedlar intill nästa
Riksdag skola bibehållas till form, lydelse och utseende oförändrade , dels
att Banco-Styrelsen, så fort sig göra låter, bör använda hvitt hamp-papper
till alla Bankens sedlar, måste anses hafva bifallit, att också Bankens sedlar
å 16, 12 och 8 sk. må fortfarande intill nästkommande Riksdag förfärdigas
och utgifvas, endast med iakttagande, alt ett genom tillblandning af
hampa eller annat segere ämne mera uthålligt, ofärgadt papper tili desamma
begagnas, samt Borgare-Ståndet tillika gillat Utskottets gifna tillstyrkan,
att .den i i83o års Banco-Reglemente meddelade föreskrift, i ändamål
att befordra koppa r-sk il jemy nts-sed lars kringspridande, bör utur det nya
Reglementet uteslutas,
finner Utskottet hvad i 4;de punkten blifvit föreslaget vara medelst
3:ne Riks-Stånds beslut bifallet.
5:(e punkten är bifallen af Högvörd. Preste-Ståndet, utan förändring
eller tillägg, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, med endast den förändring,
att, i stället för siffran 5oo Rrdr, skall införas 333 Rrdr 16 sk., samt
af Hedervärda Bonde-Ståndet, på det sätt, att, i stället för det, enligt
Bnncc-Vtskotteis Mtmorml Nio i44.
5
Utskollets förslag, lill Bankens större sedlar skulle räknas, oell såsom sådane
bokföras vuleurerne från och med 16 R:dr 3a sk. Banco, sistnämnde
Biks-Slånd förklarat valeurerne öfver 10 R:dr Banco böra anses såsom
Bankens större sedlar; men berörde, af Ridderskapet och Adeln beslutade,
förändring måste lemnäs utan afseende, sedan genom öfrige 3:ne Riks-Stånds
beslut vid 3:dje punkten blifvit afgjordt, att sedlar å den af Utskottet föreslagne
valeur, 5oo R:dr Banco, komma alt utgifvas; och finner Utskottet
skiljaktigheten emellan Bonde-Ståndets och förstnämnde 3:ne Riks-Stånds
beslut i denna punkt icke leda till annat förklarande, än alt, derest
, genom omröstning uti förstärskt Utskott , vid tredje punkten
varder beslutadt, att sedlar jemväl komma att utgifvas å 10 Riksdaler
Banco, då, såsom en följd deraf, kommer att i denna punkt stadgas, att valeurerne
öfver 10 R:dr Banco anses såsom större sedlar.
Ilvad beträffar G:te punkten, så är genom 3:ne Riks-Stånds beslut afgjordt,
att ur denna punkt skall utgå föreskriften, alt sedlarnes Riksgä/dsvaleur
bur finnas uti papperet utmärkt', äfvensom i öfrigt denna punkt är af
samma 3:ne Riks-Stånd bifallen, utan annan skiljaktighet, än att Högled.
Ridderskapet och Adeln samt Heder-v. Bonde-Ståndet, med uteslutande af
2.'dra morn., förklarat, att till alla sedlar af förändrad lydelse bör användas
färgadt lamelleradt papper; och emedan sålunda 2:ne af de Riks-Stånd,
hvilka ansett lamelleradt papper böra till desse sedlar användas, varit ense
derom, att samma papper bör vara färgadt,
vågar Utskottet, med säkert hopp om bifall, inbjuda Högv. Preste
Ståndet, såsom det 3:dje Riks-Ståndet hvilket beslutat lamelleradt
papper, alt med bemälde 2:ne Riks-Stånd sig förena derom, att
papperet lill alla de i denna punkt nämnde Sedlar bör blifva
färgadt.
Men antages icke denna inbjudning, så med fäsladt afseende derå, alt
Valloflige Borgare-Ståndet, ehuru det icke antagit lamelleradt papper, likväl
beslutat, att hvitt hamp-papper skall användas till Bankens aila sedlar
och följaktligen jemväl lill dem å 5oo R:dr valeur, får Utskottet, till omröstning
i förstärkt Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
Den, som anser, alt Bankens sedlar å 5oo R:dr Banco böra tillverkas
af färgadt lamelleradt papper, röstar Ja',
den det ej vill, röstar Nej-,
vinner Nej komma dessa sedlar alt tillverkas af ofärgadt lamelleradt
papper.
Enär 2:ne Riks-Stånd, Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, för deras del, sammanstämmande beslutat, det berörde
a
Baitco-Utskottett Memorial N:o 144*
moment må erhålla den lydelse: ”att i sedeln utsattes så väJ dess valeur i
Banco, som det belopp i Silfver hvarmed den inlöses,”
anser Utskottet sig höra inbjuda öfrige 2,’ne Riks-Stånd att sig förena
uti den af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet antagne
redaction af 8 punkten mom. d.
Men erhålles ej genom denna inbjudning 3:ne Riks-Stånds beslut i nämnde
fråga,
torde Välloflige Borgare-Ståndet med Högvördiga Preste-Ståndet
instämma i den af Utskottet föreslagne redaction;
hvarefter omröstning i förstärkt Utskott kommer att verkställas Öfver följande
proposition:
Den, som anser 8 punkten mom. d i Banco-Utskottets Utlåtande
N:o t35 böra erhålla den lydelse, "att i sedeln utsattes så väl dess
valeur i Banco som det belopp i Silfver hvarmed den inlöses.’'
röstar Ja;
den det ej vill röstar Nej;
vinner Nejf erhåller samma moment den lydelse: ”att sedelns
valeur så väl i R:dr och skilling Banco sorn i R.dr Silfver-Specie
varder å densamma uttryckt med både bokstäfver och siffror/’
Nästföljande mom. e af 8 punkten eller Utskottets tillstyrkan, att sedelns
värde, enligt Riksgälds beräkning, bör å tjenligt ställe af sedeln, på
ett i ögonen fallande sätt, utmärkas, står i oskiljaktigt sammanhang med
hela det af Utskottet uppgjorda system för Bankens blifvande sedlar, grundadt
på det af Rikets Högloflige Ständer vid innevarande Riksdag fattade
beslut, om antagandet af en, Riksgälds-Riksdalern motsvarande mynt- oeh
räkne-enhet, för hvars införande framdeles Kongl.Maj:t jemväl redan i Nåder
fastslällt Silfvermyntets afdelningar på ett sätt, lättande bruket att räkna
i Riksgälds. Vid sådant förhållande och då a Riks-Stånd, Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet, redan godkänt ifrågavarande
moment,
finner Utskottet sig ega allt skäl inbjuda Vällofligej Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, af hvilka det förstnämnde icke
något bestämt yttrande i denna punkt meddelat, att jemväl för deras
del bifalla ifrågavarande moment af Utskottets förslag.
Men skulle icke härigenom erhållas åtminstone 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut,
föranlåtes Utskottet inbjuda Välloflige Borgare-Ståndet, att med
Bnnco-Urskottets Memorial K:o 144.
7
Hedervärda Bonde-Slåndet sig förena om den mening, att förevarande
moment må försvinna;
och kommer omröstning i förstärkt Utskott sedermera att verkställas öfver
följande proposition:
Den, som bifaller Banco-Utskotlets i 8:de punkten mom. e af Utlåtandet
N:o 135 gifne tillstyrkan, att sedelns värde, enligt Riksgäldsberakningen,
bör å tjenligt ställe af densamma på ett i Ögonen fallande
sätt utmärkas, röstar Ja;
den det ej villj röstar Nej;
Yinner Ne/, förfaller detta moment.
Hvad angår i3:de punkten, är densamma af 3:ne Riks-Stånd gillad,
med allenast den förändring å Hederv. Bonde-Ståndets sida, att orden: 5
valeurer från och med 16 Rdr 3a sk. och derutöfver förändras till: å valeurer
öfver 10 Rdr; och som denna förändring är en följd af sistnämnde
Riks-Stånds vid 3:dje punkten fattade beslut, örn införandet af en sedelvaleur
å 10 Rdr, kommer, i händelse detta Riks-Stånds mening vid 3:dje punkten
segrar, jemväl i3:de punkten att erhålla den af Bonde-Ståndet antagne
redaction; hvaremot det i annat fall förblifver vid Utskottets, af Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Hög v. Preste-Slåndet bifallne redaction till
13;de punkten.
Vidkommande slutligen i7:de punkten, så ehuru aine Riks-Stånd,
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet, beslutat de
förändringar, att i i:a momentet införas 5o,ooo Rdr i stället för 20,000
Rdr, samt i 2:dra momentet 20,000 Rdr i stället för 10,000 Rdr, likväl sorn.
Utskottets förslag i denna del är grundadt på Rikets Ständers förut under
innevarande Riksdag lemnade bifall till Utskottets i Betänkandet N:o 34
gifne tillstyrkan, enligt hvilken vexlingsförskott lill Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, hädanefter såsom hittills, icke får öfverstiga, för det förra
20,000 Rdr och för det senare 10,000 Rdr, samt Ilögv. Preste-Ståndet
icke i vidsträcktare måtto bifallit Bonde-Ståndets nu gjorde inbjudning i
denna punkt, än att Preste-Ståndet ansett det böra åt Fullmägtige öfverlennäs,
att öka beloppet af det vexlingsförskott för Låne-Contoren, hvilket i berörde
i^tde punkt är bestämdt, dock ej öfver det af Bonde-Ståndet föreslagne belopp,
anser Utskottet, att det måste förblifva vid den reglementariska föreskrift,
Utskottet i tytde punkten föreslagit.
Alla öfrige, här ofvan ej serskildt upptagne punkter af Utskottets Utlåtande
N:o 125 äro antingen af samtlige Riks-Stånden bifallne eller genom
'3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut godkände.
s
Bnnco-Urskottets Memorial N:o 144'
arne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 9 Maji x835.
Reservationer:
af Herr Va.ley: ,JEmot detta Utskottets beslut får jag i så måtto mig
reservera, som jag, i följd af Ståndens beslut, anser det hafva bort utgöra
föremål för inbjudning och omröstning i förstärkt Banco-Utskott, att Banco-
Fullmägtige måtte ega rättighet utgifva 2:ne sedelvaleurer emellan 1 och
5oo Rdr., äfvensom jag anser åt Banco-Fullmägtige böra öfverlemnas, att utgifva
sedlar å Ett Tusende R:drs Valeur, i händelse de skulle finna sådant
medföra lättnad för allmänna rörelsen.
Häruti har Herr Lake instämt.
STOCKHOLM, x835; hes J. A. Wallbo».
®}r hti Banco-Utskötléts Memoria/ Mo >44'
1
RIKS-STÅNDENS BESLUT,
i anledning af Banco-Utskot ets Utlåtande N:o l55.
Ridderskcipei och Adelfi.
l:ata Punkten.
Bifallen.
Bifallen.
2:dra Punkten.
3:dje Punkten.
I stället för de nu brukliga Banco-transportsedlafne,
äfvensom sedlarne å 3 och 2 R:drs valeur, utgifvas
från Banken, i den moa ett för vexlingens oafbrutna
underhållande erforderligt antal af någon sedelsort
hinner förfärdigas, sedlar, att inlösas med Silfverspeciemynt,
endast å följande bestämda summor, nemligen:
å
32 sk. B:co att inlösasmed !:dels R:dr Silfver-Specie,
motsvarande 1 R:dr Rgs,
2 R:dr |:dels R:dr 3 ,,
6 R:dr 32 sk. 2å R:dr iO „
46 R:dr 32 sk. 6j R:dr 25
33 R:dr 46 sk. 12^ R:dr 50 „
66 Rdr 32 sk. 25 R:dr 100 „
333 R:dr 46 sk. 125 R:dr 500 „
dock ega Banco-Fullmägtige att, i händelse, utom dessa
valeurer, någon annan skulle finnas vara för allmänna
rörelsen serdeles nyttig och nödvändig, låta, enligt
de af Rikets Ständer nu stadgade grunder, utgifva sedlar
Banco.
ä en, högst tvänne andra valeurer öfver 2 Rulf
4:de Punkten.
Bifallen.
Bifallen.
Bifallen.
Bifallen.
Preste-Ståndet.
lista Punkten.
2:dra Punkten
3:dje Punkten.
4:de Punkten.
Bifallen.
B or gare-Ståndet.
Ståndet har ansett:
4;o Utskottets hemställan i Betänkandet N'0 107, att,
äfven för den händelse, som ock nu inträffat, att Rikets
Ständers beslut, angående myntenhelen, icke skulle
varda af Kongl. Maj:t stadfästadt, Bankens nya sedlar
matte lyda å R:dr Courant, förfallen, i enlighet
med hvad Utskottet, pag. 3 af Utlåtandet N:o 135, tillstyrkt
;
2:o Utskottets förslag, att utgifningen af sedlar å den
så kallade transport-sedelräkningen måtte genast upphöra,
så snart ett till vexlingens underhållande erforderligt
antal sedlar å högre valeurer blifvit förfärdigade
och öfriga, i samband med transportsedelräkningens
upphörande stående nödvändige förändringar inom Banken
hunnit verkställas, är vordet gilladt;
Ståndet, som afslagit
3:o Utskottets tillstyrkande, att de sedlar, sora framdeles
af Banken utgifvas, malte, med undantag af de
nu varande skillingssedlarne, erhålla en förändrad form
och lydelse, äfvensom att erforderlige föreskrifter i sådant
afseende måtte varda meddelade i det Banco-Reglemente,
sorn skall vid denna Riksdag utfärdas, har
beslutat, att Bankens sedlar intill nästa Riksdag skola
bibehållas till form, lydelse och utseende oförändrade,
i sammanhang hvarmed dels sedelvaleurerne blifvit bestämde
till följande: 32 sk., 2 Rdr, 3 Rdr, 6 Rdr 32
sk., 10 Rdr, 16 Rdr 32 sk., 33 Rdr 16 sk., 50 Rdr,
66 Rdr 32 sk., 100 Rdr, 200 Rdr, 300 Rdr, 500 Rdr
och 1000 Rdr allt Banco; dels ock är vordet beslutadt;
a) alt alla dessa sedelsorter, äfvensom redan utelöpande
transportsedlar, in- och utvexlas, så länge
de icke äro förslilne och då först afprickas och
annulleras;
Bifallen.
Bifallen.
Bonde-Ståndet.
lista Punkten.
2:dra Punkten.
3: d j e Punkten.
I stället för de nu brukliga Banco-transportsedlar,
äfven som sedlarne å 3 och 2 R:drs valeur, utgifvas
från Banken, i den mon ett, för vexlingens oafbrutna
underhållande, erforderligt antal af någon sedelsort
hinner förfärdigas, sedlar att inlösas med Silfver-Speoie-mynt,
endast å följande bestämda summor, nemligen:
å
32 sk. Banco att inlösas med J R:dr Silfver-Specie.
2 R:dr f ,, ,,
6 R:dr 32 sk. 21 „ ,,
10 R:dr 3! „ „
33 R:dr 16 sk. 12* „ „
100 R:dr 37j „ „
500 R:dr 187' „
dock ega Banco-Fullmägtigé, att, i händelse, utom dessa
valeurer, någon annan skulle finnas vara för allmänna
rörelsen serdeles nyttig och nödvändig, låta, enligt
de af Rikets Ständer nu stadgade grunder, utgifva sedlar
å en, högst två andra valeurer emellan 2 R;dr och
100 R:dr
4:iie Punkten.
Sedlar på 16, 12 och 8 skillingar få fortfarande
intill nästkommande Riksdag förfärdigas och utgifvas;
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835- 6.te Sami. ista Aid. 3-dje Band.
12.te Häftet,
Ridder skåpet och Adeln. Preste-Ståndet.
5:te Punkten. 5:te Punkten..
Bifallen, endast med den förändring, att, i stället Bifallen,
för siffran 500 IV.dr, skall införas 333 IVdr 16 sk.
6:te Punkte».
Till alla de sedlar, sorn, i följd af Rikets Ständers
vid denna Riksdag fattade beslut, komma att erhålla
t n förändrad lydelse, användes färgadt, så kalladt lamelleradt
papper, enligt de inför Riks-Stånden dera
företedde prof; varande Banco-Fullinägtige dock obetaget
, att, före sedel-utgifningens början, låta detta
papper erhålla den ökade förbättring, som ytterligare
vunn^ insigter kunna föranleda.
Genom denna redaction skulle 2 mom. af denna
punkt alldeles utgå.
8: te Prrnktenv
Bifallen,' med allenast den, efter inbjudning af
Bonde-Ståndet, beslutade förändring, att Riksgäldsvaleuren
i vattenstämpeln ej utsättes, samt att, i följd
deraf, orden: ”uti hvilket papper sedlarnes Riksgäldsvaleur
bor finnas utmärkt” komma att utgå,
Bifallen.
7;de Punkten,
fide Punkte».
Bifallen.
Side Punkten.
Bifallen, endast med den förändring, att mom. d.
skall erhålla följande lydelse: ”alt i sedeln utsättes,
så väl dess valeur i Banco , som det belopp i silfver,
hvarmed den inlöses.”
8:de Punkte».
Bifallen,
B otr gare Ståndet.
b) att de, vid utfärdandet, bokföras till numer och
datum, på sätt nu tillgår med transportsedlarne;
c) att alla sedlar, till och med å 6^ Rdr 32 sk.
Banco, anses för småsedlar och såsom sådane
bokföras.
d) att åt Banco-Styrelsen öfverlemnas, att, så fort
sig göra låter, använda hvitt hamp-papper till alla
Bankens sedlar;
och e) att ändamålsenliga stadganden härom i Reglementet
intagas.
4:o Utskottets hemställan, att den i 1830 års BancoReglemente
meddelade föreskrift, i ändamål att befordra
kopparskiljemynts-sedlars utspridande, bör utur det nya
Reglementet uteslutas, är bifallen.
B onde-Ståndet.
och är det Banco-Fnllmägtige obetaget, att i afseende
å text, tryck och papper vidtaga de förändringar, som
unna finnas ändamålsenliga och medföra besparing.
5:te Punkten.
De större sedlarne, eller de, som lyda på valeurer
öfver 10 R:dr Banco, skola i Bankens räkenskaper
upptagas efter stycketal, med numer och datum,
hvarvid dock alltid iakttages, att sedlar, som, tid efter
annan , i Bankens Cassör inkomma, och icke befinnas
förslitne, skola till utvexling åter begagnas,
samt att desamma således icke varda annullerade och
i räkenskaperna afförde förr, än de, i följd af nötning,
äro till vidare gångbarhet bland Allmänheten otjenlige.
Bankens smärre sedlar, hvartill räknas de, som lyda
på 10 R:dr och derunder, böra deremot icke efter
stycketal, numer och datum, utan endast till antal
och summa, dock hvarje valeur serskildt, uti räkenskaperna
upptagas och aflöras.
fi:te Punkten.
Lika med Ridderskapet och Adeln.
i:de Punkten.
Bifallen»
8:de Punkten.
Gillad ända till och med morn- c.
Mom. d. skulle erhålla enahanda lydelse, som Ridderskapet
och Adeln beslutat.
JRiddersJcapet och Adeln.
Preste-Ständet.
Sale Punkten.
Godkänd.
10:de Punkten.
Bifallen.
litte Punkten.
Bifallen.
12:te Punkten,
Bifallen.
13:de Punkten.
Bifallen.
14:de Punkten.
Bifallen.
15:dc Punkten.
Bifallen.
I6:dc Punkten.
Bifallen.'
l<:de Punkten.
Bifallen, med de förändringar, att i I mom.
införaa 50,000 R:dr i stället för 20,000 R:dr,
samt i 2 mom. 20,000 R:dr i stället för 10,000
R:dr.
9:de Punkten.
Godkänd.
10:de Punkten.
Bifallen.
litte Punkten
Bifallen.
12:te Punkten.'
Bifallen.
IStde Punkten.
Bifallen.
14:de Punkten,
Bifallen.
15;de Punkteu
Bifallen.
16;de Punkten.
Bifallen.
17:de Punkten.
är af Preste-Stån3et först bifallen, men efter inbjud-1
ning ifrån Bonde-Ståndet, har förstnämnde, Stånd beslutat
: att det må öfverlemnas åt Banco-Fullmägtige,
att öka beloppet af det vexlings-förskott för Låne-Contoren,
hvilket i l:a och 2:a mom. af denna punkt är
bestämdt, dock ej öfver de af Bondé-Ståndet föreslagna
belopp.
3
Borgare Ståndet.
B onde-Ståndet.
Morn. e. borde försvinna.
Mom. f. bifallet.
9:de Punkten.
Godkänd.
10:de Punkten.
Bifallen.
Uste Punkten.
Bifallen.
12:te Punkten.
Bifallen.
13:de Punkten.
Gillad, dock med den förändring,' att oijden:
S’Ä valeur er från och med 16 R:dr 32 slc. och derutöfver’
förändras till: ”Ä valeur er ofver 10 R.dr.”
14:de Punkten
Bifallen.
15:de Punkten.
Bifallen.
16:de Punkten.'
Bifallen,
lJtde Punkten.'
Bifallen^ med de afRidderskapet och Adeln föreslagne
förändringar.
STOCKHOLM, Kongl.. Ordens-Boictryckeiuet , i835*
Banco-Utskoltets Memorial N-o i4». i
lT ; . N:o «45u
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Maji kJ. 5 e. ra.
Memorial, med öfverlemnande af reglementarisk stadgande,
angående tiden för tillämpningen af de utaf Rikets Ständer
beslutade förändrade föreskrifter, angående Bankens
lånerörelse.
Sedan fråga inora Utskottet blifvit väckt, att, i anseende till de vid
denna Riksdag vidtagne förändringar i förut meddelade föreskrifter, angående
Bankens förhållande till Allmänheten samt detta Verks lånerörelse,
någon viss lämplig tid måtte utsättas, då de nya föreskrifterne taga deras
början, och enär det onekligen är af vigt, att de stadgande», hvilka, i
omförmälde hänseende, komma att i nu upprättande Banco-Reglemente intagas,
icke vinna tillämpning förrän efter den tidpunkt, då Allmänheten
kunnat om dem taga fullständig för densamma nödig kännedom, anser
Utskottet sig böra tillstyrka,
att, vid slutet af den Artikel i. nu upprättande Banco-Reglemente,
hvilken kommer att handla om Bankens lånerörelse,
måtte intagas en serskild §., hvarigenom förklaras, att de
der meddelade förändrade föreskrifter, i afseende på Bankens
utlåningar, icke förr än från och med den 1 Januarii r836
komma att tillämpas.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 11 Maji i835.
Reservationer:
Af Herr Stuart, C. G.: ”Enligt Rikets Höglofl. Ständers beslut, eger
Banco-Styrelsen alt, till rörelsecapitalels ökande, sedan ett år förflutit från
Bankens öppnande till utvexling af silfver, utvidga densammas lånerörelse.
Jag anser derföre denna tidpunkt, eller den 1 nästkommande Octoher,
vara den mest lämpliga och naturliga för verkställigheten af de, vid innevarande
Riksdag, stadgade nya eller förändrade föreskrifter, i afseende på
Bankens utlåning. Då det nu gällande, under den 18 Mars i83o, ulfärBih.
till R. St. Fröt. iÖ34 cc^ >835. 6 Sami. 1 yljd. 3 Band.
t3:de Häftet.
Eanco-Utskotteis Memorial N.o i4$-
dadé Banco-Reglemente, som, i förut varande förhållanden, hvad denna
del af Bankens rörelse beträffar, stadgade ojemförligt betydligare och vig»
tigare förändringar, än dem, som det nya Reglementet kommer att innehålla,
kunde, utan någon mig veterlig olägenhet för Allmänheten, i berörde
hänseende tillämpas från och med den i derpåföljde julii, synes
mig en tid af mer än 4 månader emellan det nu ifrågavarande Reglementes
utfärdande och tillämpning vara fullkomligt tillräcklig. Deremot
anser jag billigt, alt, till förekommande af ökade kostnader för lånsökanderne,
de handlingar, som, till erhållande af fastighetslån, varda, innan
den i October detta år, ingifna, pröfvas efter hitintills gällande grunder;
äfvensom att desamma få, intill nästkommande års början, tillämpas vid
omsättningar af förfallna Discontlån.”
Uti denna reservation instämde Herr Helsiagius.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Fcrslärkta Banco-Uukoltets Memorial jf.-o 1^.6,
3
JN:t> 146.
Ankom till Exp.-Ulsk. den i.8 Maji.
Memorial, med anmälan om utgången af de omröstningar, som
inom Förstärkta Banco-Lits kott et blifvit anställda öfver åtskilliga
frågor, upptagne i Banco-Utskottets under N.ris
j6, 121 och i3y afgifne Memorial.
Genom denna dag anställde omröstningar, i Förstärkt Banco-Utskott
öfver de i Banco-Utskotlels Memorial N:ris 76 pag 7, 121 pag. 9, samt
137 pag. 7 upptagne propositioner, är vordet beslutadt:
Vid första Voteringen
(sedan Irenne felaktige sedlar blifvit casserade),
medelst 61 Ja emot 55 Nej, alt ett understöd af 100 R:dr Banco årligen,
under 2:ne år, räknadt ifrån slutet af andra qvartalet år i835, må, såsom
bidrag till fulländande af aflidne Banco-Commissarien Silfverstolpe® sons
uppfostran ifrån Banken u gifvas, nied förbehåll, att, i händelse bemälde
yngling före utgången af de sålunda bestämda år aflider, detta understöd
genast indrages.
Vid andra Voteringen
(sedan 2 felaktiga sedlar blifvit casserade},
medelst 100 Nej emot 17 Ja, alt Banco-Utskoltets Memorial N:o 84 godkännes
med den förändring, att, i stället för morn. c och d i § 3, skall
insättas följande:
”c} att, derest något skulle finnas vara försummadt, eller eljest kräfva
rättelse, härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet, och derjemte hos Rikets
Ständer förhållandet anmäla samt för esla de åtgärder, som, lill vinnande
af behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, böra. vidtagas;
d) alt dessutom, till laga beifran af vederbörande, befordra så beskaffade
förseelser af Fullmägtige eller Bankens Einbets- och Tjenstemän, alt
Revisorerne anse åtal, i anledning deraf, böra ofördröjligen anställas;
ej) att öfver sudane frågor, derom Fullmägtige kunna vilja med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och utlåtanden Fullmägtige meddela; till följd
hvaraf dels morn. e och f i §. 3 af nyssnämnde Memorial kommer att
betecknas med j och g, dels ock utur §. 7 i samma Memorial skall utgå
/ii/i till H. St Fröt. 1834 och i835. ■ fi- Sam/. 1 Afd. -J Band
i4. de
a Förstärkta Banco-Utskotlets Memorial N.o 146.
den der upptagne mening: ”varande det Revisorerne derjemte
.
Stal föranleda.’"'
Vid tredje Voteringen
medelst 64 Ja emot 55 Nej, att i nu upprättande Banco-Reglemente bör
införas en föreskrift af följande lydelse: ”Utrikes vistande Svenske Medborgare,
såsom Ministrar och Consuler, m. fl., må icke i Discont-Verken
såsom låntagare eller löftesmän antagas.”
Stockholm den 18 Maji 1835.
1 Högloft. Ridderslapet och Adelns
Ledamöters vägnar
Carl Clas Piper.
A Vällofl. Borgare-Ståadets
Ledamöters vägnar
D. Hels ingi us.
A Högvördiga Preste-Ståndet»
Ledamöters vägnar
Sv. Lundblad.
A Hedervärda Bonde-Ståndet»
Ledamöters vägnar
Anders Andersson.
J. A. Heurlin.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Banco-Utshottets Memorial N.o i4l‘
t
N:o 147-
Ankom till Exp.-Utsk. den 18 Maji kl. 7 e. m.
Memorial, med öfverlemnande af voterings-propositioner i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid Utskottets
under JY:o 143 afgijne Utlåtande.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottets i Memorialet
N:o i3i gifna tillstyrkan; men Yällofl. Borgare-Ståndet densamma afslagit
samt öfrige 2.*ne Riks-Stånd omförmälde Memorial till Utskottet återremitterat,
och Utskottet derefter i Utlåtandet N;o 142 funnit sig föranlåtet
frånträda dess i Memorialet N;o 131 gjorda hemställan, hafva respective
Riks-Stånden, enligt ankomne Protocolls-Utdrag, vid föredragning
af Utlåtandet N;o \/[2 förklarat:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, alt Ståndet vidblef dess beslut,
rörande Memorialet N:o 131;
Högv. Preste-Ståndet, att Ståndet ogillade Utskottets Utlåtande och
beslöt, ”det Rikets Ständer genom stadgande i Banco-Reglementet berättiga
Fullmägtige, att, derest Creditivet erfordras, i underdånighet begära
Kongl. Maj:ts medverkan, samt att Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse anmäla denna i afseende på Creditivet beslutade åtgärd;” och
har Högv. Preste-Ståndet inbjudit respective Medstånden att i detta beslut
instämma;
Vållofl. Borgare-Ståndet, att Utlåtandet N:o lades till Håndliijgarne;
Hederv.
Bonde-Ståndet, ”det böra Rikets Ständer ingå till Kongl.
Maj:t med underd. anhållan, att, derest Fullmägtige i Banken kunde blifva
i behof af Kongl. Maj:ts bemedling i ministeriel eller annan väg för
att till realisationens upprätthållande bereda Banken Credit eller Creditiv
på utländsk ort, samt Fullmägtige derom göra underd. anmälan,
Kongl. Majit då täcktes en sådan bemedling meddela;” uti hvilket beslut
Bonde-Ståndet inbjudit respective Medstånden att sig förena.
Varande så väl Högv. Preste-Ståndets som Hederv. Bonde-Ståndets
i ämnet gjorda inbjudningar af öfrige resp. Riks-Stånden afslagne.
Bihang till R. St. Prot. i83/j. och i835. 6 Sami. t Afd. 3 Bandet.
i5:de Häftet.
2 Banco-Ut skol tets Memorial N:o >47-
Vid jemförelse af dessa beslut och då, på sätt ofvan nämndt är, 2:ne
Riks-Ståndens inbjudningar till sammanjemkning af de ski 1 jäktige besluten
redan blifvit afslagne samt det måste för gifvet antagas, attHederv.
Bonde-Ståndet, enär Ståndet beslutat aflåtandet af underd. skrifvelse till
Kongl. Maj;t, jemväl anser ett stadgande i öfverensstämmelse härmed böra
i Reglementet inflyta, till underrättelse för Banco-Fullmägtige, och
sålunda, enligt 3:ne Riks-Slånds beslut, en ytterligare reglementarisk föreskrift
i afseende på ifrågavarande utländska Creditiv bör ega rum, men
dessa Stånd icke kunnat sig förena om redactionen af ett så beskaffadt
reglementariskt stadgande, finner Utskottet, alt genom omröstning i För*
stärkt Utskott måste utrönas, burn sjelfva redactionen skall blifva; hvarvid
den af Utskottet i Memorialet Nro 13r uppgifna reduction såsom af
ett Stånd, Ridderskapet och Adeln, bifallen, torde böra till Ja-proposition
antagas; och hemställer Utskottet:
i:o att genom serskild votering i Förstärkt Utskott afgöres, om till
Contra-proposition skall antagas antingen Högv. Presle-Ståndets redaction
eller ett stadgande, uppgjordt i öfverensstämmelse med den af Hederv.
Bonde-Ståndet beslutade underd. skrifvelse; i hvilket afseende Utskottet
får vördsamt föreslå följande proposition:
Den, som anser Conlra-proposition böra blifva den, alt genom ett
stadgande i nu upprättande Banco-Reglemenle föiklaras, ”att, derest Fullnaägtige
i Banken kunna blifva i behof af Kongl. Maj:ts bemedling i ministeriel
eller annan väg, för att till realisationens upprätthållande bereda
Banken Credit eller Creditiv på utländsk ort, Fullmägtige ega att
om en sådan bemedling hos Kongl. Maj:t göra underd. anmälan,” röstar
Ja /
Den det ej anser, röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Contra-proposition böra blifva den: "att genom
ett stadgande i Banco-Reglementet Fullmägtige berättigas, att, derest Creditivet
erfordras, i underdånighet begära Kongl. Maj:ts medverkan;"
samt
2:0 att derefter omröstning målje anställas emellan Utskottets i N:o
131 gjorda hemställan, ”det måtte genom ett stadgande i nu upprättande
Banca-Reglemente Fullmägtige lemnäs rättighet att, då begagnande af Credit
eller Creditiv å utrikes ort till förstärkande af Bankens Silfverfond er
-
B anco-Uishotlets Memorial N.-o 147-
3
fordras, ingå till Kongl. Maj:t med anmälan derom, jemte underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t för afhandlingen af samma Credit eller Creditiv
i Nåder täcktes lemna det biträde, som kan blifva af beliofvet påkalladt,”
å ena sidan, samt
den mening, å andra sidan, hvilken vid första voteringen till Contra-proposition
antages.
Hvad åter beträffar frågan, huruvida Rikets Ständer böra, uti till
Kongl. Maj:t afgående serskild underdånig skrifvelse, anmäla ifrågavarande
åtgärd eller ej, så, enär ett Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
ännu icke häröfver lättat dess beslut, finner Utskottet sig för det närvarande
ej kunna meddela annat Utlåtande i denna del, än att, om medelst
3:ne Riks-Stånds beslut afgöres, att en serskild underdånig skrifvelse
i ämnet skall från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t expedieras, komma
ordalagen i densamma att lämpas efter den redaclion, som i Förstärkta
Utskottet godkännes för ofvanberörde regleraentariska stadgande,
hvaremot, i annat fall, eller derest i denna del 2:ne Riks-Stånd stanna
emot hvarandra, någon serskild underdånig skrifvelse från Rikets Ständer,
i afseende på ifrågavarande Creditiv, icke kommer att expedieras.
Stockholm den 18 Maji 1835.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, x335.
Baneo-Utskoticts Vilai ande IV-O >4$.
i
N:o r 48.
Ankom till Exp.-JJtsk. den 20 Maji kl. 1 e. n>.
Utlåtande3 i anledning af de inom Högloft. Ridderskapet och
Adeln framställde anmärkningar vid Utskottets, under Nio
if3_, afgifna Betänkande.
Utskottets Betänkande N:o 143, deruti Utskottet, med åberopande af
dess samma dag afgifne Utlåtande N:o 142, förklarat sig icke kunna tillstyrka
bifall till den af Herr Rosenblad, B.y väckta motion, om underdånig
skrifvelse från Rikets Ständer, med anhållan om Kongl. Majits Nå
diga
biträde för upptagande af utländskt Creditiv för Banken, är af Borgare-Ståndet
bifallet, af Preste- och Bonde-Stånden lagdt till handlingarne,
sedan sistnämnde 2ine Riks-Stånd redan förut, vid afgörandet af Utskottets
Utlåtande N:o i4a, hvart för sig beslutat en underd. skrifvelse i
ämnet lill Kongl. Majrt; men af Ridderskapet och Adeln återremitleradt,
på grund af dervid gjorde anmärkningar.
Utskottet har redan i Utlåtandet Nio 142 tillkännagifva dess åsigt,
att, i händelse Banco-Fullmägtige genom ett stadgande i Reglementet skulle
få något uppdrag, att anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga biträde för afhandlingen
om Creditiv å utrikes ort till förstärkande af Bankens Silfverfond,
ordningen då jemväl fordrade, att Rikets Ständer uti underd.
skrifvelse till Kongl. Majit anmälde det uppdrag, de sålunda åt deras
Fullmägtige öfverlemnat, samt anhöllo om det Nådiga biträde från Kongl.
Maj:ls sida, som i delta hänseende möjligen kunde erfordras. I öfverensstämmelse
med den af Utskottet sålunda yttrade åsigt, och sedan det nu
mera, på sätt Utskottet i dess al 3;ne Riks-Stånd bifallna Memorial Nio
147 närmare upplyst, måste anses vara af 3:ne Riks-Stånd beslutadt, att
ett stadgande i förenämnde syftning, ehuru till redaclionen olika, skall
i Banco-Reglementet intagas, och 2ine af dessa Riks-Stånd tillika, livart
för sig, beslutat, att underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne bör
af Rikets Ständer aflåtas, finner Utskottet, efter' öfvervägande af de inom
Ridderskapet och Adeln gjorda anmärkningar, sig ega allt skäl att nu
mera tillstyrka:
det måtte Rikets Ständer besluta, alt i omförmälde ämne
till Kongl. Majit aflåta underd. skrifvelse, hvilken kommer
Bihang till R. St. Prat, 1834 och i83S. 6 Saini. 1 d/d. 3 Bandet.
i6;de Häftet.
a
Banco-Utskottets Memorial N;c 149-
att, till ordalagen, lämpas efter det reglementariska stadgande
som, medelst omröstning i förstärkt Banco-Utskott,
förklaras, skola Fullmägtige till efterrättelse meddelas, för
den händelse att Credit eller Crediliv å utrikes ort till förstärkande
af Bankens Siifverfond erfordras.
Stockholm den 19 Maji 1835-
N:o 149.
Ankom till Exp.-Utsk. den ao Maji ld. 1 e. m.
Memorial, i anledning af ett Riks-Stånds åter remiss å Utskottets
Memorial JS:o i45.
Enligt från HögloQ. Ridderskapet och Adeln ankommet ProtoeollsUtdrag,
är, på grund af de inom samma Riks-Stånd gjorde anmärkningar,
återremitteradt Utskottets, under N:o 145, aflåtne Memorial, med öfverlemnande
af reglementariskt stadgande, i, afseende på liden för tillämpningen
af de utaf Rikets Ständer beslutade förändrade föreskrifter angående
Bankens lånerörelse; men som öfrige 3:ne Riks-Stånd Utskottets omförmälde
Memorial bifallit, Högv. Preste- och Hederv. Bonde-Stånden under
den förutsättning, att Utskottets tillstyrkan afsåg endast förändrade reglementariska
föreskrifter, hvilket också Utskottet anser klart följa af ordalydelsen
i dess tillstyrkan, finner Utskottet
den från Ridderskapet och Adeln ankomna återremiss icke
kunna leda till någon vidare åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den 19 Maji 1835.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1835.
Fdrs tirktafBanco- Utskottets Memorial N',o i5®.
N:o 15o.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 21 Maji.
2
Memorial med anmälan om utgången af de i Förstärkta Banco-Utskottef anställde,
i Banco-Utskottets Memorial N:o hff föres/agna förändringar,
Sedan Irenne Riks-Stånd, vid afgörande af Banco-Ulskoilels Memorial
N:o i3i och Utlåtande N:o ife, fnnnit ett stadgande i nu upprättandeBaneo-Reglemente
böra inflyta, hvarigenom Fullmägtige berättigas, att i
underdånighet begära Kongl. Majrts medverkan för afhandling af Credit eller
Creditiv å utrikes ort, om det, till förstärkande af Bankens silfverfond, erfordras,
men de Irenne Riks-Stånd, som yttrat denna åsigt, varit skil jäktige
i afseende på redaetionen af ifrågavarande reglementarisk» stadgande , och
Banco-Ulskoltet af sådan anledning, uti Memorialet N:o 147, framställt Voterings-proposi
tioner, till utrönande af hvilkendera redaetionen skall antagas,
äro omröstningar denne dag i Förstärkt Baneo-Utskott anställde Öfver
de i sistnämnde Memorial uppgifne, af samtlige Riks-Stånden , enligt ankomne
Protocolls-Utdrag, godkände Yolerings-piopositioner, hvilka omröstningar
så utfallit,
alt vid lista kvoteringen,
sedan en sedel såsom dubbel blifvit casserad, Hedervärda Bonde-Ståndets
redaction till omförmälda reglementarisk» stadgande blifvit genom ng Ja
emot 39 Nej lill Contra-proposition antagen, samt"
att vid andra Voteringen
Hedervärda Bonde-Ståndets i Contra-propositionen intagne redactfon blifvit;
medelst 79 Nej emot \oJa godkänd, samt alltså beslutadt, det skall genom ett
stadgande i nn upprättande Banco-Reglemente förklaras: ”alt derest Fullmägl i<m
i Banken kunna blifva i behof af Kongl'. Majrts bemedling i ministeriel eller
annan väg, för att till realisationens upprätthållande bereda Banken credit
eller creditiv på utländsk ort, Fullniägtige eg» att om en sådan bemedling
bos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan.” Slockholm den 21 Maji i835>.
På Högloft. Ridderskapets och Adda» På FTogv, Prrsle-Ståndet*
jueuumotei j v ucpiui
CARL CLAES PIPER.
Ledamöters vägnar i
Ledamöters vägnar:
SV. LUNDBLAD.
På Vallöf!. Borgare-Slån de ta
På ITederv. Bonde-Ståndelv
Ledamöters vägnar
G. ZANDER,
ANDERS ANDERSSON
-
N. A. Heurlin..
Edian# till R. St, Fröt. i834 och 1835. C Smal. t Afl % Bav&tt
tf.de Häftet..
STOCKHOLM, i835, hos J. A. Wuim»,
Sanco-VtshoUets Memorial IV.-o i5i.
N:o i5i.
t
Ankom till Exp.-Utsk. dea 21 Maji kl. 7 c. m.
Memoriali anledning af Höglojl. Ridderskapets och Adelns
samt Högv. Preste-Ståndets Utskottet gifne åläggande, att
inkomma med anmälan, huru Utskottet uppfattat Rikets
Ständers beslut i fråga om Banco-Reglementets underdåniga
öfverlemnande till Kongl. Maj:t.
Under denna dag äro till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag af sistl.
gårdag, dels från Höglojl. Ridderskapet och Adeln, så lydande:
”1 anledning af inom Ridderskapet och Adeln gjord anmälan derom,
att Banco-Utskottet icke ansett sig böra till Rikets Ständer anmäla del
resultat, som Utskottet ansett följa af Riks-SLåndens olika beslut, i frågan
om sättet för Banco-Reglementets öfverlemnande till Kongl. Majit, beslöt
Ridderskapet och Adeln ålägga Banco-Ulskotlet, att inom kortaste tid, och
senast inom instundande Fredag, den 22 dennes, inkomma med berättelse
och anmälan om förhållandet med ofvannämnde mål, i hvilket beslut de
öfrige respective Stånden vänligen inbjudas att sig med Ridderskapet och
Adeln förena
dels ock från Högv. Preste-Ståndet, af följande lydelse:
”På derom väckt fråga, beslöt Ståndet ålägga Banco-Utskottet, att till
Rikets Ständer, genast efter delfåendet, inkomma med anmälan, huru Utskottet
uppfattat och ansett Rikets Ständers beslut, i frågan om BancoReglementets
öfverlemnande åt Kongl. Majit.”
Utskottet får, i anledning häraf, till svar meddela, alt då 2:ne Stånd
afslagit den af Herr Grefve Frölich inom Banco-Utskottet väckte, i Utskottets
Memorial N:o i3a och Utlåtande Nio 141 afhandlade fråga om
Banco-Reglementets underdåniga öfverlemnande till Kongl. Majit af Rikets
Ständer sjelfve före deras åtskiljande, har Utskottet funnit denna motion,
på grund af 75 §. Riksdags-Ordningen, vara förfallen, och det följaktligen
förblifva vid hvad tillförene, i afseende på Banco-Reglementets underdåniga
öfverlemnande till Kongl. Majit, egt rum, enligt hvad under pag. t83
i i83o års Banco-Reglemenle är vordet stadgadt.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 21 Maji i835.
Bihang till R. St. Prot. lS3f och i835. 6 Sami. 1 Afd. 3 Bandet,
iS:de Häftet.
Eanco-Utskoltets Memorial N;o tSf.
Reservationer:
Af Herrar Stuart och Hels ingins: "Vi föranlåtas att oss reservera
emot Utskottets förestående Memorial, såsom, efter vår öfvertygelse, innefattande
en åtgärd, som strider emot både form och Grundlag. I hög
grad oformligt måste det nemligen alltid vara, att Utskottet, utan afvaktan
af Vällofl. Borgare-Ståndets och Hederv. Bonde-Ståndets beslut öfver
Bidderskapets och Adelns lill dem gjorda inbjudning, ingått i något besvarande
af hvad Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet för deras
del funnit för godt att Utskottet ålägga, så vida icke Utskottet, tvärtemot
ordalydelsen af de till detsamma ankomna Protocolls-Utdrag, skulle anse
de af sistnämnde 2:ne Riks-Stånd gifne förelägganden allenast innefatta en
deras önskan, att i ämnet erhålla ytterligare upplysning, i hvilket fall det
åter blifver stridande emot både form och hittills antaget bruk, att Utskottet
icke ställt dess syar allenast till de 2:ne Riks-Stånd, hvilka upplysningen
begärt, utan till samtlige Rikets Ständer. — Grundlagsvidrigt
är det ock onekligen, att Utskottet sålunda å nyo gör till föremål för öfverläggning
inom respective Riks-Stånden en fråga, som redan förfallit,
och vi frukta, att, om ett sådant förfarande godkännes, detta praejudicat
skall i framtiden leda till de betänkligaste följder.”
Af Herr Prosten Ödman, Herrar Zander, Maechel, Falhem, Wedberg
Sahlin, Lake, samt Riksdagsfullmaglige Per Ericsson, Johannes Olsson,
Eric Persson och Nils Pehrsson.
Herr Doctor Engeström har i si* oåtto emot Memorialet sig reserverat,
att han ansett, det ett tillägg bor. göras derom, att Utskottet fattat
formligt beslut, att ej hos Riks-Stånden anmäla, det Utskottet ansett frågan
om Banco-Reglementets öfverlemnande genom Rikets Ständer tili
Kongl. Maj:L hafva förfallit.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, r835.
Banco-Vtskottets Memorial N-o i>2.
i
N:o i52.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 23 Maj!.
Memorial, angående anordnandet af en gratification till delning
emellan Bankens Uaktbetjening.
Hos Utskottet hafva Vaktmästaren och samtlige Vaktbetjeningen
inom banken, med undantag af de hos Utskottet till tjenstgöring serskildt
anställde, anhällit, att, i anseende till det ökade arbete, som för
denna betjening, genom Utskottets sammanvaro, uppkommit, och i likhet
med hvad under sisth Riksdag egt rum, någon gratification eller drickspenning,
äfven vid närvarande Riksdag, ynnestfullt mätte, på sätt lämpligast
finnes, dem tillerkännas, till understöd i deras knappa omständigheter.
Och finner Utskottet sig ega skäl till berörde anhållan, på det sätt
tillstyrka bifall,
att, i likhet med hvad sistlidne Riksdag egt rum, en gratificalion
af 45o Rrdr Banco må af Bankens omkostnadsräkning
få anordnas åt Bankens Vaktbetjente i allmänhet, att,
efter lämpliga grunder, dem emellan fördelas.
Stockholm den 22 Maji *835.
N:o i53.
Antorn till Exp.-Utsk. den 25 Maji.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser d Utskottets Memorial
N:o 128 och Betänkande N:o i3o.
Enligt lill Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag, har Högvördige
Preste-Slåndet, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat Utskottets
Memorial N;o 128, med öfverlemnande af förslag till reglementariska
Stadganden angående Bankens Discont-rörelse på namn och reverser,
samt Betänkande N;o i3o, i anledning af Herr FFcerns och Riksdagsfullmägtigen
Anders Daniclsons motioner om ytterligare Creditiv å Ban
Bihang
till li. St. Prof. 1834 °eh i835. 6 Sami. 1 A/d. 3 Bandet.
tg.de
3
8cmco-Uiskotlds Memorial No i53.
]jen för RiksgSlds-Contoret; men som förstnämnde Memorial blifvit al
öfrige 3:ne Riks-Stånd bifallet, och Betänkandet N;o i3o af desamma afslaget,
så farner Utskottet de erhållne ålerremisserne icke kunna till någon
åtgärd föranleda.
Slockholm den 22 Maji i835.
A Högloft. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar
C. G. Stuart.
X Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar
E. E. Falhem.
A Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar
Sv. Lundblad.
A Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar
Eric Ersson.
N. A. Heurlin.
STOCKHOLM, EcKstEiNSfcA Tryckeriet, 1 »35.
Förteckn ing
å dt af Rikets Ständers Banco-Utskott, under i834 och i835 årens
Riksdag, afgijne Memorial, Betänkanden och Utlåtanden.
N|'.° angående revision öfver Låne-Contoirens i Götheborg och i Malmö
förvaltning och räkenskaper år 1833.
tued öfverlemnande af Banco-fullmägtiges Berättelse till Utskottet
3. med^anhåltm oro Notarie-arfvoden åt 3:ne Protocollsförande och an
tagande
af ytterligare 2tne Cancellisler.
4. i anledning af Ridderskapels och Adelns Utskottet gifne anmodan,
att ofördröjligen inkomma med cathegoriskt svar i fråga om silfver-utvexlingen.
5 i anledning af Irån arne Riks-Stånd erhållne remisser utaf Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse, med förslag lill Lag för Rikets Ständers Bank.
6. med förslag till hufvudgrunder för Bankens förvaltning och rörelse.
7.' med förslag till ett nytt mynt-system.
8. i anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtne och af samt
lige
Riks-Stånden till Utskottet öfverlemnade Nådiga Skrifvelse
af den 8 Febr. 1834, angående Bankens öppnande till utvexling
of silfver»
f>. i anledning af så väl från Höglofl. Ridderskapet och Adeln erhållen
återremiss å Utskottets under N:o 4 afgifne Memorial, angående
infordradt cathegoriskt svar i fråga om sill ver-utvexlingen, som ock
ett af Grefve v. Schwerin afgifvet anförande, rörande anmaning
till Banco-Utskollet, att skyndsamligen inkomma med Utlåtande
angående vexlings-tidens utsättande till den i Julii 1834-  i« rörande Herr Wedbergs ifrån Yällofl. Borgare-Ståndet remitterade
motion, med hemställan, att beredandet af realisationens verkställighet
måtte ske i Stats- och Banco-Utskotten gemensamt,
i», i anledning af ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet erhållen anmodan, att inkomma
med Utlåtande öfver de nu varande Banco-Fullmägtiges
förvaltning.
»2. i anledning af den, enligt §. 4 uti nu gällande Inslruction för BancoUtskottet,
verkställde granskning af Banco-Fullmägiiges åtgärder
Bih. till fl, St. j'rot. 1834 och i835. 6 Sami. i Afd- t
3
fl:o
till förberedande af den Allmänna silfver-utvexlingen, samt i samband
med Rikets Ständers beslut om Baucosedlarne och en på
upplåningar grundad disconlering för den större rörelsen.
i3 med tillstyrkan, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla de hinder, som mött för silfver-utvexlingens
början å den af Kongl. Rlaj:t i Nåder föreslagne dag den i Julii
i834-
14- i anledning af de inom Riks-Stånden framställde anmärkningar vid
Utskoltes under N:o 7 afgifne Betänkande, med förslag till ett
nytt mynt-system
15. angående en af Herr Friherre Kantzow framställd motion, om in
bjudning
af enskilde Actie-egare lill deltagande i Rikets Ständers
Bank och dess rörelse.
16. till svar å de inom samtlige Riks-Stånden framställde, till Utskottet
remitterade anmärkningar vid dess under N:o 6 afgifne Betänkande,
med förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning.
17. i anledning af de inom Riks-Stånden gjorde, till Utskottet remitte
rade
anmärkningar vid dess under N:o 8 afgifne Betänkande,
angående Bankens öppnande lill utvexling af silfver.
18. i anledning af de till Utskottet remitterade motioner af Herr Prosten
Öslberg, angående ett Baneo-lån lill S:t Annae Capell församling,
samt af Herr Hahn rörande ett Banco-iån till Umeå §tad.
19. i anledning af Biskopen Doctor afWingårds från Högvördige Preste
Ståndet
till Utskottet remitterade motion, om fortfarande rättighet
för vissa Academier att tillvexla sig en bestämd mindre summa
Riksdaler silfver emot lika antal Bancosedfar.
ao. i anledning af anmärkningar emot Utskottets Memorial N:o »3». med
tillstyrkan att Rikets Ständer måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet
anmäla de hinder, som mött för silfver-utvexlingens början
den 1 Julii i834«
a«. om Banco-Fullmägtiges åtgärder och förvaltning på det hela efter
nästförflutne Riksdag,
aa. i anledning af väckt fråga om belåningsrätt af Arméens Åccortfsfonds
obligationer.
a3. med förslag till samman jemkning af Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Utskottets under N:o 17 afgifne förnyade Utlåtande, angående
Bankens öppnande till utvexling af silfver,
angående bestämmande af viss praescriptionstid för uppvisande i Ban
-
N:o
ken af alla äldre utelöpande invisuingar och insättningsbevis, de
der i räkenskaperne år från år balanceras.
a5. angående afskrifning af ett från Banken till nu mera aflidne Hand»
landen i Uddevalla Paul Wikström utgifvet fastighetslån.
36. i anledning af Enkefru Ulrika Silfverstolpes ansökning om fortfarande
understöd för hennes sons uppfostran.
37. i anledning af Riksdagslullmägtigen Peter Pehrssons från Calmare
Län motion, angående utsättande, i de ifrån Banken utgående
qvittencer öfver ränte-inhetulningar, af det primitiva lånets åter*
slående capital-belopp.
38. i anledning af Herr Grefve Pipers, C. F., motion, angående ytter
ligare
ersättning till Öfverste-Lieutenanten G. U. Adlerstam, för
det lidande, som genom en rättegång med Rikets Ständers Bank
skall blifvit bemälde Öfverste-Lieutenant förorsakad.
39. med förslag till jemkning af Riks-Ståndens beslut, i afseende på
Utskottets under N;o 14 afgifne Utlåtande.
30. med förslag till jemkning af Riks-Ståndens beslut, i anledning af
Utskottets under N:o 16 afgifne Utlåtande.
31. angående tractamente åt en Prolocollsförande, samt serskildt ren
skrifnings-arfvode
åt en Cancellist.
за. angående anskaffandet af en militairpost till bevakning vid Malmö
Låne-Conlor.
33. angående understöd af Banco-Fullmägtiges dispositions-räkning, N:o
a, för Enkan H C. de Mare' med 7 minderåriga barn.
34. i anledning af väckta frågor om ytterligare utvägars beredande till
underlättande af förslilne småsedlars utbyte i landsorterna.
35. i anledning af Herr Rydins, C. G., motion, angående ytterligare
sladganden i afseende på granskning och cassation af förslilne sed lär.
зб. i anledning af förrättad revision af ej mindre Banco-Discont-Verkets
räkenskaper och förvaltning, än äfven förra Riks-Discortt-Verkets
fortsatta utredning för år i833.
87. med öfverlemnande af de propositioner, öfver hvilka omröstning
kommer att verkställas i förstärkt Banco-Utskott.
38. öfver det, på grund af 3 Art. 1 Afd. §. 4 > i83o års Banco-Reglemente,
upprättade och till Utskottet öfverlemnade förslag till
Departemental-indelningen af Banco-Verket samt Redovisnings^
och Tjenstgörings-ordttingen inom detta Verk.
i anledning af väckt motion om Bankens och Banco-Discontens räkenskapers
granskning i Kongl. Kammar-Rätten,
i anledning af väckt fråga om förändrade grunder för befordringar
till Commissarie-heställningar inom Banken,
i anledning af väckt motion, örn rättighet för Bankens gäldenärer
att i Landt-Ränterien eller annat anvisat ställe å den oit, der de
äro boende, erlägga ränta och cjpiul-afbetalningar.
i anledning af Herr Forssbergs motion, angående förändring i vilkoren
för a:he från Banken staden Uddevalla beviljade lån.
i anledning af Herr Wasnäs motion, om afskrifning af en Bankens
äldre fordran hos Riksgälds-Contoret.
i anledning af Professor Agardhs motion, om rättighet för BaneoStyrelsen
att utställa och försälja vexlar till curs, då silfverexport
är för den enskilde förmonlig, samt att uppköpa vexlar,
då kursen håller sig vid eller under 138 sk.
i anledning af Professor Agardhs motion, om lämplig tull förexporteradt
silfver.
i anledning af Doctor Petterssons motion, om nedläggande af all ersättnings-talan
emot enskilde personer för de medel, hvilka från
Malmö Låne-Contor utgifvits, men för hvilka Contoret, tillföljd
af förre Kamereraren Lindstedts bedrägliga förhållande i dess
egenskap af Låne-Departeraenternes inlemnare, blifvit i saknad
af godtgörelse.
i anledning af framställde anmärkningar vid Utskottets under N:o 37
afgifne Betänkande, angående vackt motion, om utsättande i da
från Banken utgående qvittencer öfver ränteinbetalningar af det
primitiva lånets återstående capital-belopp.
med anmälan örn utgången af den omröstning, som inom förstärkta
Banco-Utskottet blifvit anställd öfver åtskilliga frågor, röranda
hufvudgrunderna för Bankens rörelse och förvaltning,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående conlrolerne
för belåning af tackjern på Stockholms Våg, jemte 3:ne dermed
sammanhang egande motioner,
i anledning af Herr Rosenblads, B., motion, dels om åtskilliga ändringar
i Bankens Hufvudbok samt upptagandet i densamma af
värdet å Bankens fastigheter och inventarier, dels om afskrifning
af den förskotts-summa io5,go4 R:dr 3^ sk., som af Låne-Bankeu
till och med 1839 blifvit Tumba Bruk leni nåd.
K:o
5i. i anledning af till Utskotlet inknmne ansökningar om eftergift af
öfver-räntor för Atskillige dels hos Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, dels hos Banco-Disconl-Verket upptagne lån.
5a. angående beviljande af en gralification till Banco-Discont-Vei kets
vaktmästare för deras besvär, i följd af den genom Utskottet
verkställde revision af Banco-Disconl-Verkets räkenskaper.
53. i anledning af erhållne återremisser å Utskottets under N:ris 34» 35
och 36 afgifne Belänkanden.
54- angående löneförbättring åt Föreståndaren för stereotyperingen och
tryckningen af Bankens nya sedlar, Myntproberaren C. A Broling.
55. i anledning af de beslut Riks-Stånden fattat i afseende på Utskottets
under N:o 29 framställde förslag till jemkning af de skiljaktiga
meningar, uti hvilka Riks-Stånden stannat vid afgörande! af Utskottets
under N:o 14 afgifne Utlåtande.
56. i anledning af väckt fråga, huruvida, enligt Kongl. Förordningen
angående Myntfoten af den a5 Junii i83o, präglade Tr- R: Iisstycken,
må från Banken utvexlas.
57. i anledning af åtskilliga inom Riks-Stånden väckta motioner, angå
ende
anstånd med inbetalningar och lagsökningar för DisconlVerkens
räkning, för de orter, der Cholera-farsoten härjat.
58. i anledning af vackt motion om präglande af en skådepenning tili
minne af den nu verkställde realisationen.
59. i anledning af åtskillige från Riks-Stånden till Banco-Ulskoltet re
mitterade
motioner, rörande åtgärders vidtagande till befordrande
af Hypotheks-Föreningar.
60. med hemställan om förhöjda arfvoden för Bankens Brandmästare
och Conducleur.
61. i anledning af RiksdagsfuHmägtigen Nils Strindlunds motion, angående
upplåtande af rum i Riksgälds-Contorets förra hus, till begagaf
Rikets Ständers Fullinägtige i Banken och Riksgälds-ConLoret.
62. i anledning af erhållen ålerremiss å Utskottets Betänkande N:o 5^.
63. i anledning af Herr Rosenblads, B., motion, angående rättighet för
Banco-Fullmägtige, att temporairt förstärka fonderna för publika
papper samt för handeln och den större rörelsen.
64. i anledning al 3:ne Riks-Stånds beslut, angående åtgärders vidtagande
till Riksdagens snara afshitande.
65. till svar å de inom Högloft. Ridderskspet och Adeln samt Ilögvörd.
Preste-Slåndet framställde anmärkningar vid Utskottets Belän
-
6
N:o
kande N:o 36, angående fortfarande understöd för ynglingen
Silfverstolpe.
66. i anledning af åtskillige inora Riks-Stånden väckte motioner, om beviljande
af pension för aflidne Kamereraren J. Wallmos enka och harn.
6*7. i anledning af väckt fråga att Banken måtte åter komma i åtnjutande
af de fördelar af Myntverket, hvilka af ålder varit Banken förunnade.
68. i anledning af Riksdagsfullmägtigen Peter Anderssons motion, om
förhöjdt arfvode för Rikets Ständers Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoret samt Ombud vid Låne-Contoren.
69. i anledning af Herr Lakes motion, om ofördröjligt utbetalande från
Banken af Brandförsäkrings-Bolagets der inncstående medel,
hvilka blifvit uppsagde för Wenersborgs stads bispringande.
70. i anledning af Herr Linderholms motion, angående alskaffande af
öfverräntor vid liqvider af Discontlån.
71. i anledning af Herr Hadings motion, om utfärdande af allmän Kun»
görelse till underrättelse om det gamla silfvermyntets gångbarhet
i allmänna rörelsen.
<72. angående anordnande af arfvoden åt Bankens Cassa-skrifvare.
^3. till svar å de inom 3:ne Riks-Stånd gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 38 frumlagde förslag till Departemental-indelning
af Banco-Verket samt Redovisnings- och Tjenstgöring9-  ordningen inom detta Verk.
74. j anledning af Herr Rosenblads, B., motion, om förändring i för
delningen
af styrelse åtgärderne i Banken och i sammansättningen
af Bankens Under-styrelse.
75. i anledning afHerrGrefveCronhjelms motion, om utarbetande af fullstän
diga
Instructioner för Discont-Direclionerne och dessa Verks Revisorer.
76. med förslag till sammanjemkning af Riks Ståndens olika beslut, i
anledning; af Utskottets under N:o 65 afgifne Utlåtande, om
fortfarande understöd för ynglingen Silfverstolpe.
77. i anledning af de från Hedervärda Bonde-Siåndet erbållne äterre
misser
af Utskottets under Ntris 66 och 68 afgifne Betänkande!).
78. i anledning af Herr Grefve Frölichs motion, angående föreskrifters
meddelande i afseende på undervigtigt guld- Gch silfvermynt,
som till Banken ingår.
79. i anledning af Herr Rosenblads, Bernhard, motion, om rättighet för
Banken att upptaga lån till förstärkande af fonden för IlandelsDisconten
och belåningen af publika papper.
80. i anledning af Herr von Troils motion, angående afgifvande af spe
cificeradt
förslag å de publika papper, hvilka, enligt Rikets Stän
ders
beslut, komma att i Banken belånas.
81. angående revisionerne öfver Banco-Discont-Verkets förvaltning och
räkenskaper samt f. d. Riks-Discontens utredning.
8a. i anledning af Herrar Lagerbjelms och Nordenankars motioner, angående
användandet af Bankens räntevinster.
83. i anledning af Herr Hallings motion, om lindring uti betalnings
vilkoren
för de lån Wenersborgs stads invånare häftat uti Göthe
borgs
Låne-Contor.
84 med öfverlemnande af förslag till Instruclion för Rikets Ständers
Revisorer öfver Banco-Verket.
85. till svar å Herr Petris motion, om erhållande af åtskilliga upplys
ningar
i anledning af de uti Kongl Maj:ts Nådiga Skrifvelse »f
den 3 dennes uppgifne hinder för Riksdagens afslutande.
86. till svar å Höglofl. Ridderskapets och Adelns återremiss af Utskottets
under N:o 74 afgifne Betänkande.
87. med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i anledning af Utskottets under N:o 73 afgifne Utlåtande.
88 med förslag till åtskilliga förändringar uti 1 Art. af i83o års BancoRegleroente.
89. med anmälan om en nödig ansedd förändring i 2 Ari. af i83o års
Banco-Reglernente.
90. till svar å de inom Högv. Preste-Ståndet framställde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 4° afgifne Betänkande.
gt. med förslag till åtskilliga förändringar i 4 Art. 5 Afd. af i83o års
Banco-Reglememente.
93. i anledning af Banco-Commissarien Fants ansökning alt, vid sitt afskedstagande,
få såsom pension uppbära det årliga aflöningsbelopp,
som tillkommer dess innehafvande tjenstegrad.
9). med hemställan om ett årligt understöd lill aflidne Vaktmästaren
vid Banco-Disconten E. Cälens enka.
94- i anledning af Herr Bruncronas, G. A., motion, om bestämmande
af en prsescriptions-tid för de gamla sedlarnes gångbarhet.
95. angående af Bankens husdrängar sökt arfvode, såsom ersättning för
den minskning i arbets-förtjenst, som de, genom upphörande af
den så kallade sedel-hvitstärnplingen, måst vidkännas.
96. i anledning af så väl Herr Rosenblads, B., motion, angående grun
-
' s
IS:»
97-
p8.
99-
100.
101.
102.
io3
104.
105.
106.
107.
ioS.
1,09.
derne för befordringar inom Banco-Verket, som i sammanhang
dermed företagen granskning af sladganderne i 1 och 2 Afd. af
Art. 3 i i83o års Banco-Reglemente.
i anledning af Herr Grefve Frölichs motion, angående dels inskränk*
ning i utgifning af smärre sedlar från Banken , dels inlösen förskottsvis
genom Banken af Provincial- och Actie-Bankers smärre sedlar,
i anledning af Herr Rosenblads motion, med förslag till reglementariske
föreskrifter, angående Sedelstockens framlida beräkning,
med förslag till förändrade stadganden uti 3 Afd. af Art. 3 i i83o
års Banco-Reglemente.
med förslag lill reglementariska stadganden, motsvarande 4 Afd. af
Art. 3 i i83o års Banco-Reglemente.
med öfverlemnande af uppgift på de ärender, hvilka ännu återstå
till Banco-Ulskoltets behandling,
med anmälan om det uppehåll i Utskottets göromål, som kan förorsakas
genom längre fördröjdt afgörande af frågan om blifvande
mynt-enheten för landet,
i anledning af Riksdagsfullmägtigen Petter Anderssons från Halland
motion, att någon del af Odlings-lånefonden måtte i discontrörelse
användas.
t' anledning af Herr Rosenblads, B , motion, angående reservfonder
för Låne-Contoren och närmare reglementariska stadganden i afseende
på den för Banco-Discont-Verket bestämda reservfond,
med hemställan att, lill följd af Rikets Ständers nu mera fattade beslut,
i anledning af Utskottets under N:o 79 afgifne Betänkande,
Bankens obligationer, härrörande från dess före år i83o gjorde
upplåningar, må fortfarande få i Banken belånas,
med anmälan om åtskilliga förändringar och tillägg i afseende pi de
under Litt. A. upptagne allmänna föreskrifter och stadganden i
4 Art. 5 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
i anledning af Herr Rosenblads motion, om stadgar i gemenskap
med Bankens sedelulgifning.
till svar å de inom 2.-ne Riks-Stånd gjorde anmärkningår, i anledning
af Utskottets under N:o 71 afgifne Betänkande,
i anledning af de inom 3:ne Riks-Stånd framställde och till Utskottet
remitterade anmärkningar emot dess i Memorial N:o 84 afgifne
förslag till Instruclion för Rikets Ständers Revisorer öfver BancoVerket.
110.
9
N:o
i 10. i anledning af de inom 3:ne Riks-Slånd gjorde oell till Utskottet remitterade
anmärkningar emot dess uti Memorial N:o 88 afgifne förslag
till åtskilliga förändringar i Art. i af i83o års Banco-Reglemente.
ni. med öfverlemnande af förslag till reglementariska stadganden, motsvarande
5 Art. i Afd. i i83o års Banco-Reglemente.
na. med öfverlemnande af förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande
Afd. i af Art. 4 nti i83o års Banco-Reglemenle.
113. med hemställan om afskrifning å Tumba Bruks vinst- och förlusträkning
för de skillnader, som komma att uppstå genom verkställd
ny classificalion af Tumba Bruks lumpförråd och derå nu
bestämda lämpliga penningevärden.
114* angående försäljning af Tumba Pappersbruk, jemte några andra Bruket
rörande ärender.
115. med öfverlemnande af reglementariska stadganden, motsvarande 6
Art. af i83o års Banco-Reglemente.
116. angående nödige ansedde förändringar i de föreskrifter, sorn inne
fattas
i 5 Art. 2 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
117. i anledning af de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar vid Ut
skottets
under N:o 91 afgifne Memorial.
118. i anledning af de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar vid Ut
skottets
Memorial N:o 106.
11g. i anledning af Herrar Wijks, Santessons och LefHers motioner, angående
förändrade föreskrifter i afseende på jernbelåningen i
Stockholm och Götheborg.
130. i anledning af Herr Nordenankars motion, angående de lill Bankens
disposition reserverade vinstmedels användande till uppköp af
Riksgälds-Contorets Obligationer.
131. med öfverlemnande af förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens
beslut, i anledning af Memorialen Nrris 84 och 88.
122. till svar 3 de ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet ankomne återremisser å
Utskottets Betänkande N:o 98 samt Memorial N:ris ioo, rn & 116.
133. med öfverlemnande af förslag till lnstruction för Rikets Ständers
Banco-Utskott vid nästkommande Riksdag.
134. i anledning af Herr Grefve Frölichs motion, att af den i Banken för
fastighets-inteckningar å landet afsatte summa endast de af Sve
riges
allmoge må kunna blifva delaktige, hvilkas hemmansdelar
icke uppgå till ett värde af 10,000 R:dr.
Bik. tili R. St. Prof. t834 och i835. 6 Sami 1 Afd. 3
10
n.u
125. med öfverlemnande af förslag till reglementariska föreskrifter, i an
ledning
af Rikets Ständers beslut om folii-afgifts erläggande till
Banken af privata assignanter.
126. i anledning af de inom 2:ne Riks-Stånd framställde och till Utskottet
remitterade anmärkningar emot Utskottets i Memorial N:o 112
afgifne förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande AfcL
1 af Art. 4 i83o års Banco-Reglemente.
127. med öfverlemnande af förslag till återstående reglementariska före
skrifter,
angående Bankens belåning af actier och publika papper.
128. med öfverlemnande af förslag till reglementariska stadganden, angå
ende
Bankens Discont rörelse på namn och reverser.
129. med förslag till reglementariska stadganden ». angående Bankens låne
rörelse
genom Handels- och Närings-Disconten.
130. i anledning af Herr Wasrns och Riksdagsfullmägtigen Anders Danielssons
motioner, om ytterligare Creditiv å Banken för Riksgälds-Conloret.
131. med hemställan, att i blifvande Banco-Reglemente måtte intagas ett
stadgande, hvarigenom Fullmägtige berättigas att anhålla om
Kongl. Maj:ts Nådiga biträde för upptagande af ett utrikes Creditiv
till förstärkande af Bankens Silfver-fond.
132. med hemställan, att Rikets Ständer, före deras åtskiljande, måtte till
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna Stadgar och Reglemente
för Bankens rörelse och förvaltning.
133. med öfverlemnande af förslag till reglementariska föreskrifter, mot
svarande
4 Art. 4 Afd. i i83o års Banco-Reglemente.
,34. i anledning af de inom Riks-Slånden gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 114 och ii5 afgifne Memorial,
j 35. i anledning af de inom respective Riks-Stånden framställde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 107 afgifne Betänkande.
i36. med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i anledning af Utskottets under N:o 117 afgifne Utlåtande.
937. med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Utskottets Memorial N:o 106 och Utlåtande N:o 118.
2 38. i anledning af inkomne accords-anbud för arne Banco-Discont-Verkets
fordringar.
139. med öfverlemnande af förslag till reglementariska stadganden, mot
svarande
4 Art. 3 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
140. i anledning af de inom 3:ne Riks-Stånd gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 120.
3 «
N:o
i41. i anledning af de inom 2tne Riks-Stånd gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o i3a nflåtne Memorial.
j;}a. i anledning af de inora arne Riks-Stånd gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 131 afgifne Memorial.
»43. i anledning af Herr Rosenblads motion, om underd. Skrifvelse från
Rikets Ständer, med anhållan örn Kongl. Majrls Nådiga biträde
för upptagande af utländskt Crcdiliv för Banken.
*44- '»ed förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens serskilda beslut,
i anledning af Utskottets under N:o 135 afgifna Utlåtande.
i45. med öfverlemnande af reglementariskt stadgande, angående tiden för
tillämpningen af de utaf Rikets Ständer beslutade förändrade föreskrifter,
angående Bankens lånerörelse.
146* med anmälan om utgången af de omröstningar, som inom förstärkta
Banco-Utskottet blifvit anställda öfver åtskilliga frågor, upptagne
i Banoo-Utskottels under Ntris 76, 121 och i3y afgifne Memorial.
147* ,ued öfverlemnande af voterings-propositioner, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid Utskottets Memorial N:o 1B2.
148. i anledning af de inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln framställde
anmärkningar vid Utskottets under N:o i43 afgifne Betänkande.
i49 i anledning af ett Riks-Stånds återremiss å Utskottets Mern. N:o
150. med anmälan om utgången af de i förstärkta Banco-Utskottet an
ställde,
i Banco-Uiskottets Memorial N:o 147 föreslagne, voteringar.
151. i anledning af Höglofl. Ridderskapets och Adelns samt Högvörd.
Prés te-Ståndets Utskottet gifne åläggande att inkomma med anmälan,
huru Utskottet uppfattat Rikets Ständers beslut i fråga om
Banco-Reglementets underdåniga öfverlemnande till Kongl. Majrt.
j52. angående anordnandet af en gratification till delning emellan Bankens
Vaktbetjening.
* 53. i anledning af erhållne återremisser å Utskottets Memorial N:o 128
och Betänkande N:o i3o.
[
STOCKHOLM, tryckt i Ecks tf.inska Boktryckeriet i835.
BIHANG
TILL
unuet ®iss.®såa»®B8
YID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
SJETTE SAMLINGEN.
2 n* g&fti ellung en:
Banco- samt Lag-Utskottens gemensamma Memorial,
Utlåtanden och Betänkanclen.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o /.
i
N:o 1.
Ankom till Exp.-Uuk. den i Nov. i834-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen Peter
Perssons frän Calmar Län motion, om åläggande för R. St:s Bank,
att till vederbörande Domare årligen af emna förteckning på intecknade
Jordringar.
1 ill Lag-Utskottets handläggning har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat
ett till Ståndet ingifvet memoria), deri Peter Persson, efter framställning
om de besvär och olägenheter Domare tillskyndas genom den dem ålagde
skyldighet att tillse, det tredje uppbud icke meddelas å fastigheter, inlecknade
till säkerhet för lån hos vissa allmänna cassör, innan skulden blifvit
inbetald eller omsatt, föreslagit, antingen alt gravationsbevis alltid borde
företes, då Lagfart sökes, eller ock, att den i Kongl. Brefvet den 16 September
1820 gifne föreskrift, alt de Verk och Inrättningar, hvilka njuta
den förmon, att tredje uppbudet å hos dem pantsatte fastigheter ej får
meddelas förr, än köparen hos Domaren upplett bevis, att han sitt köp
derstädes anmält, och antingen inbetalt lånet eller ock erhållit tillåtelse till
omsättning deraf, böra, med undantag af R. St':s Bank, vid hvarje års
början till vederbörande Domare aflemna förteckning å de inom dess domvärjo
belägna fastigheter, i hvilka samma Verk och Inrättningar ega inteckningar,
jemväl måtte till Banken utsträckas.
Sedan Lag-Utskottet, sorn öfver Molionairens framställning, angående
skyldighet för Lagfarts-sökande att förete Gravationsbevis, uti serskildt
Betänkande N:o redan sig yttrat, ansett frågan i Öfrigt böra gemensamt
med Banco-Utskottet behandlas, hafva Utskotten tagit detsamma i öfvervägande;
och ehuru det å ena sidan lärer böra medgifvas, att de af Motionairen
omförmälde olägenheter för Domaren, att vid hvarje Lagfart med köpt
fastighet undersöka tio års Inlecknings-Protocoll, för att inhemta, huruvida
fastigheten hos Banken häftar för inteckning, innefatta skäl för bifall till
förslaget, har å andra sidan i betraktande kommit, att då, på sätt inom
Banco-Utskottet blifvit upplyst och anfördt, det undantag, som i Kongl.
Brefvet den 16 September 1820 blifvit gjordt i afseende på skjddigheten
att aflemna ifrågavarande förteckningar, är en följd af det serskilda förhållande,
som eger rum i afseende på Bankens intecknade fordringar, hvilka
icke allenast tillhöra ett för hela Riket allmänt Penningeverk, der ”hvar och
Bihang till R. St. Prot. 1834■ ö.te Sami 2:dra dfd. 1
i:sta IPft.
2
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JY.O 2.
eli i Sverige bosatt och under Svenska Lagarne lydande medborgare är berättigad
till lån,” ulan ock äro så många, att det icke vore möjligt för
Banken att, utan en allt för stor kostnad, undvara främmande embetsbiträde
vid lånerörelsens bevakning och handhafvande, hvaremot andra
Verk och Inrättningar, åt hvilka ifrågavarande förmon blifvit förunnad, i
mer eller mindre mon inskränka sin utlåning, antingen till vissa egendomar
eller vissa provincer och i allmänhet icke hafva behof af en lika vidsträckt
handräckning som Banken, samt sällan på en gång ega mer än ett eller
annat hundrade lån utestående, då hela antalet af Bankens fastighetslån,
enligt de af General-Boksluts-Contoret uppgjorde extract, vid i833 års
slut, sammanräknadt uppgick till 6689 och månadlligen ökas, samt då härtill
kommer, att stundom flera, ända till 20 eller 3o serskilda hemman
eller hemmansdelar äro pantsatte för ett och samma lån, hvaraf inses, huru
vidlyftigt och tidsödande det för Banken skulle blifva, att årligen upprätta
de föreslagne förteckningarne, hvilket dessutom icke kunde verkställas af
den nuvarande Gancellie-Betjeningen, hvars antal, oaktadt göromålens betydliga
tillväxt, i synnerhet efter i8i5års Riksdag, då den större utlåningen började,
är oförändradt sådant det varit sedan å'r 1778; så anse Utskotten sig
böra tillstyrka:
att Petter Perssons förslag icke må lif allas.
Stockholm den 21 October 1834-
N:o 2.
Ankom lill Exp.-Utsk. ilen 11 Noy. iS3/j
Betänkande
, med Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
Från Höglofl. Ridd. och Adeln äro till Banco-Utskottet remitterade:
1:0. Genom Protocolls-Utdrag af den 20 Februarii innevarande år,
en af Herr Skogman, Carl David, väckt motion, hvarigenom, under erinran
orri viglen, att, medelst bestämda föreskrifter och controler, både betrygga
allmänheten emot förluster på enskilde Bank-Inrättningar och hindra desse
ifrån åtgärder, som kunde ega menligt inflytande på Rikets Penninge-Verk,
Motionairen, då Kongl. Kungörelsen, af den 24 Januarii 1824, angående inrättande
af enskilde Banker eller Disconter, icke syntes innefatta alla i berörde
afseenden nu mera erforderlige bestämmelser, föreslagit följande:
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2.
3
Lag för enskilde Banker.
§ 1.
Enskilde stånde det fritt att inrätta Bolag till Bankrörelses bedrifvande.
1:0. I afsigt att emottaga insättningar af penningar, ränlefritt eller emot
ränta, och utlåna penningar och meddela cassa-crediter, men utan rättighet
att utgifva hvarken tryckta eller graverade till innehafvare!! ställda skuldförbindelser,
med eller ulan ränta, eller så beskaffade sedlar eller depositionsbevis.
Sådane Bolag kallas Enskilde Låne-Banker.
2:0 I afsigt alt emottaga insättningar af penningar, räntefrilt eller emot
ränta, och utlåna penningar och meddela cassa-crediter, med rättighet derjemte,
att utfärda tryckte eller graverade till innehafvaren ställda skuldförbindelser
med eller utan ränta, äfvensom lika beskaffade sedlar eller depositions-bevis.
Sådane Bolag benämnas Enskilde Låne- och Sedel-Banker.
§ 2.
De, som vilja inrätta Enskilde Låne-Banker, gore anmälan derom bos
vederbörande Domstol i den ort, der Bank-rörelsen är ämnad att bedrifvas,
och late i Domstolens Protocoll införa det upprättade Bolags-Contractet.
Domstolen åligger att, på delegarnes bekostnad, låta i Allmänna Tidningarne
införa Kungörelse om sådane Bolag, med uppgift om alla delegare
derutinnan, hvilken Kungörelse bör vid hvarje års början, likaledes på delegarnes
bekostnad, förnyas, under iakttagande af inträffade förändringar af
delegare, som alltid böra hos Domstolen amrlälas.
Delegare i enskild Låne-Bank svare, en för alla och alla för en, för alla
Bolagets förbindelser.
§ 3.
De, som förena sig om inrättande af Enskilde Låne- och Sedel-Banker
j gore hos Kongl. Maj:t underd. ansökning om Privilegium derå, hvilket,
efter pröfning af Bankens grundreglor och Utlånings-Reglemente, må på
högst 20 år beviljas, under iakttagande af här nedan stadgade vilkor.
Delegare i sådant behörigen privilegieradt Bank-Bolag svare för Bolagets
förbindelser, endast med beloppet af den actie eller andel^ hvarför
han sig i Bolaget tecknat.
4
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
§ 4.
Enskilde, såväl Låne-Banker som Lane- och Sedel-Banker ege, att,
vid Låns ineddelande, afdraga den högsta lagliga ränta, dock icke för längre
tid än ett år, äfvensom att, efter förfallotiden, åtnjuta en half procents
ränta i månaden, äfven då lägre ränta förskrifven är, men med vilkor, att
Lagsökning sist 2 månader efter förfallotiden anställes. Förenämnde enskilde
Banker njute ock till sina fordringars utsökande och indrifvande enahanda
handräckning, som Allmänna Penninge-Verk.
§ &•
Enskilde Lane- och Sedel-Banker må ej inrättas och privilegieras med
mindre delegarnes tecknade Capital uppgår till minst 3oo,ooo R:dr Banco.
§ 6.
Innan en enskild Lane- och Sedel-Bank må träda i verksamhet, höra,
för en tredjedel af det tecknade Capitalet, sådane räntebärande säkerheter,
som af Kongl. Maj:t för ändamålet godkännas, under allmän vård nedsättas
i den ordning Kongl. Maj:t vid Privilegii meddelande föreskrifvit. Bolaget
njule räntan å dessa säkerheter, men erhålle ej åter disposition af dem,
förr än, efter Bolagets upplösning, alla dess förbindelser blifvit behörigen
fullgjorde.
§
Enskild Låne- och Sedel-Bank må, vid förlust af sitt Privilegium, ej utgifva
tyckte eller graverade skuldförbindelser, med bestämd förfallotid, eller
betalbara efter föregången uppsägning, å mindre summor än iso R:dr Banco,
samt ej heller, med enahanda påföljd, utgifva tryckta eller graverade
sedlar, eller depositionsbevis, sorn alltid böra vara betalbara vid anfordran,
på mindre summor än 5 R:dr Banco..
§ 8.
Enskild Låne- och Sedel-Bank åligge, att alla dess utgjfna Sedlar eller
depositionsbevis, betalbara vid anfordran, efter lydelsen med BancoSedlar
infria, äfvensom att sina andra skuldförbindelser vid förfallotiden
till innehafvarnes nöje fullgöra.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. jV.o 2.
§ 9.
Brister sädan Bank i de åligganden, hvarom j §. handlar, betale ränta
efter en half för hundrade i månaden å hvad som ej efter förbindelsens
ordalydelse guldet blifvit.
Dess Privilegium vare ock i thy fall genast förverkadt och Banken
ställd under utredning.
§ 10.
Beloppet af alla en enskild Lane- och Sedel-Banks skuldförbindelser,
vare sig för deponerade medel, för utgifne Obligationer med eller utan ränta,
för utlöpande Sedlar elier under hvad annan benämning som helst, må,
vid förlust af Privilegium, ej öfverstiga sammanlagda summan af dess inbetalde
Capital och egande fordringar, med afdrag af den, till säkerhet för
uppfyllandet af Bankens förbindelser, under allmän vård satta tredjedelen
al' det tecknade Capitalet.
Vid enahanda påföljd må enskild Lane- och Sedel-Bank ej meddela
Lån uppå sina egna Actier.
§ n.
Styrelsen af enskild Låne- och Sedel-Bank åligge, att för hvarje månad,
vid början af den nästpåföljande, till Kongl. Maj:t genom Stats-Secreteraren
för Handels- och Finance-Ärendena inlemna specifik uppgift, upprättad
efter faslslälldt formulaire, öfver alla Bankens tillgångar och förbindelser.
Kongl. Maj:t må ock, när som helst, låta, genom dertill förordnadt
Ombud, taga kännedom af sådan Banks Böcker och Räkenskapef jemte alla
dertill hörande Handlingar.
§ 12-
Efter hvarje år verkställd revision af Bankens förvaltning ock räkenskaper,
åligge det Bankens Styrelse, att, så fort sig göra låter, genom trycket
offentliggöra Revisorernes Berättelse.
5 13..
I alla de fall då fråga uppstår, att enskild Bank ej uppfyllt sina förbindelser,
eller att den vidtagit åtgärder till förfång för den eller dem, som
6
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N;o 2.
till den satt förtroende, vare Banken, efter åtal vid vederbörlig Domstol,
underkastad det ansvar och de påföljder, denna Lag och Allmänna Lagen
stadga.
Enskild man, som anser sig befogad att i dylikt fall talan föra, njute
dervid biträde af publik åklagare, då han sig derom hos Justitise CancellersEmbetet
anmäler.
§ 14.
Denna Lag galle ej för redan inrättade enskilde Banker under återstående
tiden af deras Privilegier. Dock åligge dem, vid 5oo R:drs vite, ati
efter oo års slut icke utfärda eller i omlopp sätta tryckta eller graverade
skuldförbindelser, sedlar eller deposilions-bevis under de uti 7 §. bestämda
minimi-belopp.”
Dervid yttranden af Herrar Hammarhjelm, Carl Fredrik, och Friherre
Cederström, Jacob, blifvit bifogade; och
2:0. Genom Protocolls Utdrag af den 18 sistl. Augusti, en af Herr
Grefve Frölich, David, väckt motion, att som Kongl. Kungörelsen af den
24 Januarii 1824 medgifvit Bank-rörelse åt så kallade enskilde Banker och
Disconter, att stiftas af Bolag, utan att vidare bestämma grunderna för
Bolagens inre beskaffenhet, hvarigenom Bank-Bolag kunnat uppstå, och på
ett ställe uppstått af blott 3:ne personer, de der sjeifve omedelbarligen
förvaltade sin Bank-rörelse och alltså lika väl, som vanlige Handels-Bolag,
förmådde derigenom bibehålla en nästan ogenomtränglig hemlighet; men
Rikets Ständer, efter att nu hafva fixerat till silfvervärde Stats-Bankens Sedelmynt,
jemväl syntes böra tillse, alt dylike Privat-Banker, eller Disconter,
som, till våda för så väl Sedelmyntets stadga, som allmänna säkerheten,
kunde utgifva ett obegränsadt belopp credit-sedlar, utan all control, hädanefter
icke må uppkomma, Rikets Ständer för deras del, med underdånig
tillstyrkan till upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januarii 1824,
måtte antaga följande:
Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
Irsta Kapitlet.
Allmänna Bestämmelser.
§ 1.
Privata Banker, hvarmed endast bör förstås sådane som, utan annan
organisation än vanlige handelscontor, förvaltas omedelbarligen af en eller
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
7
flere intressenter, må väl, hädanefter som hittills, under allmän lag, idka
Bankrörelse med egna eller upplånte medel; men förbjudas att utgifva
tryckte eller graverade creditsedlar af hvad namn de vara må.
§ 2-
I den mon såkallade Skånska Privatbanken i Ystad, genom dess år
i83o den i4 October erhållne privilegium på io års tid, fått rättighet utgifva
creditsedlar och löpande depositionsbevis, skall den under återstående
octrojtid tillgodonjuta densamma, men kan ej erhålla nytt privilegium, förr
än den förändrat sin inrättning i enlighet med hvad redan är föreskrifvet
för Bolagsbanker.
Samma lag vare med Wermländska Privatbanken i de mindre väsendtliga
delar, hvari den skiljer sig från denna lags bestämmelser. — Inom ett
år förr än bådas octrojer tilländalupit, böra, för vinnande af nya, förandringarne
vara verkställde och underdåniga anmälanden till Kongl. Majit
derom göras.
§ 3.
Endast Offentliga Bolags-Banker, hvarmed förstås de, hvilka med förening
af ett större antal delegare i Bolag alltid förvaltas af en serskild
Direetion, som Bolaget inom sig till- och afsätter, samt förser med instruetion,
kunna hädanefter erhålla privilegium till bedrifvande af Bankrörelse
med egna, tryckte eller graverade creditsedlar.
Offentliga Bolags-Banker kunna vara grundade antingen på actier eller
på lotter med delegarnes solidariska ansvarighet.
§ 4.
Då, till vinnande af privilegium, underdånig ansökning hos Kongl.
Majit göres, böra Bolagsreglor, uppgjorde i enlighet med denna lag, samt
förteckning öfver subscriptionen jemväl företes; och ankommer det på Kongl.
Majits Nådiga pröfning att skärskåda, dels huruvida industriens upphjelpande
å den ort, der ny Bank vill inrättas, sådant klafver, dels om och när den
ökning i Rikets gemensamma sedelstock, som genom stiftelserne af nya
Banker uppkommer, kan blifva ofördelaktig för sedelmyntets metalliska värde
i allmänhet. Börandes i sådant fall icke någon ytterligare Offentlig Bolagsbank
octrojeras, såvida ej Stats-Banken i samma proportion minskar sin
sedelstock.
8
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
För pröfningen häraf samt vidmagthållande i öfrigt af nu stadgade föreskrifter,
ville Kongl. Majit, enär sådant pröfvas nödigt, från Rikets Ständers
Bankofullmägtige infordra, jemte deras utlåtande, de till dem från samtlige
offentliga Banker månadlligen inkommande tableauer, äfvensom serskilde
underdånige berättelser från Bank-Directionerne.
§ 5-
Den Bank, som, å utsatt tid och ort, icke genom sin Direction inlöser
sine creditsedlar med Rikets metalliska mynt eller med sedlar af den
Bank, under Rikets Ständers garanti och vård, som eger utgifva sedlar,
hvilka för allmänt mynt i Riket äro förklarade att gälla, bar förverkat sin
octroj på Bankrörelse. Och åligger det Konungens Befallningshafvande i orten,
att, på anmälan och bevis, det sådan inlösen blifvit vägrad, genast till
krafvets förnöjande låta verkställa utmätning hos de Direclions-Ledamöter,
som creditsedlarne underskrifvit, och derpå hos Bolaget, hvarefter Bolaget
dessutom, genom skeende anmälan hos vederbörlig Domstol (som i detta fall
är Rådstugu-Rätt i den stad Banken är förlagd), kan sättas i concurstillstånd
och utredning enligt concurslagen.
§ 6-
Ingen Offentlig Bank må inlåta sig i handel af varor och gods, ej heller
andra metaller än guld och silfver. Dess lånerörelse må bestå i att emottaga
penningar på upp- och afskrifningsräkning, meddela Cassacrediliv,
discontera reverser, vexlar och varor. Börandes till Kongl. Majits Nådiga
fastställelse företes serskildt af Bolaget uppgjordt Lune-Reglemente , dervid
hufvudsakligen iakttages:
1:0 att Bankens egne actier eller lottbref icke få belänas;
3:0 att stående lån på pant af fastighet ej få beviljas;
3:o alt Discontlån ej må beviljas på längre tid än nio månader;
4:o alt Banken må ega vid Låns meddelande afdraga högsta lagliga
ränta, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta, ?;dels procent i månaden.
Dock att Banken skall, vid förlust af samma ränta, föranstalta, det lagsökning
vid fordringarnes indrifvande, så snart två månader efter förfalloliden
förflutit, varder anställd, och utan sådane uppskof, som i dylika mål endast
af den sökande bero, med ali drift fortsatt;
5:o
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.-o 2. 9
5:o. att viel försäljning af belänte varor och effecter 2 § 10 Cap.
Handels-Balken skall ijena till efterrättelse.
.§
Ordinarie Bolagsstämma skall i hvarje Offentlig Bank hållas en gång om
året, då val sker af Directions-Ledamöter och Revisorer, itVstruclioner meddelas
och beslut om Bolagets angelägenheter i öfrigt fallas. De fleste rösterna
afgöra besluten, och frånvarande skola ålnöjas med de närvarandes.
En Actie eller ett Lottbref gäller i en mans hand för en röst, 5 för
två, 10 för tre, 20 för fyra, 3o för fem, l\o för sex, 5o för sju, 60 för
åtta, 80 för nio, 100 för tio röster, öfver hvilket antal det icke lillåles
någon att beräkna rösträttighet.
§ 8-
Revision skall årligen hållas före ordinarie Bolagsstämma och berättelse
deröfver afgifvas, hvilken, sedan den ondergått Bolagets granskning och godkännande,
genast efter släminans slut, skall till Kongl. Maj:t i underdånighet
insändas och på Direclionens föranstaltande genom trycket till allmänhetens
kännedom befordras. Thyförulan uppgöre Direclionen månadtligen
och tillsände Rikets Ständers Bancofullmägtige en Tableau öfver Bankens
ställning. — Meddele ock ofördröjligen alla de upplysningar, som Kongl.
Maj:t eller sagde Bancofullmägtige vid andra tillfällen kunna infordra.
§ 9.
På det de i öfverensstämmelse med denna Lag inrättade Offentliga Bolags-Banker
må tillgodonjuta allt det förtroende och allt det skydd, de förtjena
i afseende på den säkerhet de erbjuda och den 113'tta de medföra för
jordbruk, handel och näringar, beviljas dem enahanda handräckning till
sina fordringars indrifvande, sorn för Stats-Banken är eller blir beviljad;
äfvensom ansvar och straff härmed stadgas för efterapning eller förfalskning
af deras creditsedlar och invisningar samt för utprångling af de förfalskade,
lika med hvad för Rikets allmänna Sedelmynt är eller blir stadgadt.
§ 10.
Den tid, intill hvilken nya Octrojer af Kongl. Maj:t hädanefter i Nåder
beviljas och äldre Octrojer kunna förlängas, bestämmes gemensamt till år
Bihang till R. St. Prof. 1834- 6:te Sami. 2:dra Afd. 2
t :sta Htift.
io Banco- och Lag-Utskottens Bet. JY.-o 2.
1860. Före denna termins utgång, vid näst förut limad Riksdag, skall
Systemet af hela Rikets Bankrörelse och Myntväsende undergå granskning
af lagstiftningen, i händelse ändringar i vissa delar finnas nödige, men ditintills
skall samma Lag förblifva oförändrad. I öfrigt försäkras de Banker,
som under denna Lag uppstå och vunnit privilegium, mot alla ingrepp i dem
förunnade fri- och rättigheter, så länge de icke genom öfverträdelse af denna
Lag de samme förverkat.
2:dra Kapitlet.
Om Actie-Banker.
§ 11.
Actie-Banker, deri delegare ansvara endast för beloppet af deras tecknade
Actie-summa, må icke förläggas annorstädes, än i Rikets större stapelstäder,
der ordentlig Börs och Mäklare finnas. Bankens namn eller
firma utmärke alltid, att den är en Actie-Bank, och skall sådant jemväl på
dess creditsedlar och invisningar tydligen utsättas.
§ 12- ,
Totalbeloppet af en Actie-Banks grundfond eller teckning får uti intet
fall understiga tio millioner Riksdaler Courant. Pröfvar Kongl. Majit ändock,
alt rörelsen, i någon stad, skulle kräfva en större grundfond, utsätte
då en högre Minimi-summa.
Ingen Actie får ställas på mindre summa än Tiotusende Rrdr Courant.
§ 13.
Af nämnde Totalbelopp skall minst 10 procent vara af Actie-egare inbetalt
i reda penningar, innan eller vid Bankens öppnande, samt lika mycket
inom en månad derefter. Ytterligare J*5:delar eller 3o procent böra antingen
med contanter, eller lätt realisabla papper, inbetalas terminvis sist
inom sex, nio ocb tolf månader efter Bankens öppnande.
Af öfrige Aidelar eller 5o procent skall Actie-Bankens Direction kunna,
till större och mindre delar, infordra hvad som behöfves, efter Kungörelse i
allmänna Tidningarne en månad förut. Inbetalningarne må äfven i dessa
fall ske, antingen med reda penningar eller lätt realisabla papper.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o 2.
Då i stället för penningar realisabla papper erbjudas, och Directionen
ej kan genast förvandla dem i penningar, eger den, att, jemte desse papper
såsom Hypothek, till det värde de apses ega, fordra insättarens revers,
ställd på rätta insättningsbeloppet.
§ 14
Den Actie-egare, som icke inom föreskrifven tid fullgör sina inbetalningar,
på sätt i nästföregående §. är stadgadt, bafve förlorat hvad han förut å
Aetien insatt, hvilket tillfaller Bolaget: Och vare Actien, till viss numer
uppgifven, genom Kungörelse i allmänna Tidningarna dödad.
§ 15-
Ej må Actie-Bank, vid förlust af dess privilegium, någon tid finnas
hafva utgifvit ett större belopp af creditsedlar och invisningar, än som
motsvaras af tre fjerdedelar af totala Actiebeloppet, tillsammanlagdt med
summan af gjorda depositioner på löpande upp- och afskrifnings-räkningar.
' § 16
På det depositionsbevisen, som af Banken för upplånte pengar utgifvas,
äfvensom de obligationer, med eller utan ränta, med eller utan uppsägning,
som för tidtals görande lån kunna utställas, icke må göra en ofunderad ökning
i Bankens sedel-emission, skola de lyda endast på insättarne eller långifvaren,
med förbud att transporteras utan anmälan och tillåtelse af Banken.
Öfverflyttning från förra Depositariens eller Långifvarens Conto till
nya Innehafvarens Credit måste då göras.
§ 17.
Önskar Aclie-Banken ytterligare utsträcka sin rörelse med creditsedlar,
då mäste den dessförinnan anmäla sådant hos Rikets Ständers Bancofulimägtige
och visa^ att ett motsvarande belopp af värde egande papper eller
inteckningar, till säkerheten pröfvade af Konungens Befallninghafvande i orten,
derstädes blifvit deponerade; hvarå räntan väl får af Banken uppbäras,
men icke i öfrigt kunna af Banken disponeras förr, än de inlösas med contanta
pengar, eller sedan Banken fullgjort alla sina förbindelser.
12
Banco- och Lag-Utskottens Bet. iY.-a 2.
§ 18.
Minsta sedelvaleur, som Actie-Bank får utgifva, är i o Riksdaler Courant.
§ 19-
För att vara gällande och för Actie-Ranken förbindande, skola alla
creditsedlar, in visningar och förbindelser, af hvad namn de vara ma, underskrifvas
af 2:ne Directions-Ledamöter samt Kamereraren.
§ 20.
Directions-Ledamöter, som af Bolaget erhålla det serskilda uppdrag alt
underteckna de sedlar och förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, skola
hos Konungens Befallningshafvande i Landt-Ränteriet deponera minst femtio
Actier hvardera, och stånde dessutom med all deras öfriga förmögenhet,
en för alla och alla för en, i full ansvarighet för den förlust, som Bolaget
eller Sedel-Innehafvare genom uppsåtligen oredliga eller olagliga åtgärder
möjligen kunna iråka.
§ 21.
Inom 14 dagar efter Bankens öppnande bör uppgift till Konungens
Befallningshafvande i Länet, samt till allmänheten, genom kungörande i allmänna
Tidningarne, meddelas, hvilka bland Directionens Ledamöter sorn
erhållit förenämnde uppdrag. Och denna uppgift skall förnyas, så ofta förändring
inträffar.
3:dje Kapitlet.
Om Provinciul-Banker.
§ 22.
Offentliga Banker med solidarisk ansvarighet må uppstå i landsorterna
eller Rikets större städer, så framt minst Etthundrade Lottegare derom genom
Bolags-Contract förena sig och iakttaga hvad uti i Gap. af denna Lag
och bär nedanföre stadgas.
§ 23.
Provincial-Bank må ej inrättas eller privilegieras, med mindre delegare
sammanskjuta en fond af minst en million R;dr Courant.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.-o 2.
Uppgår icke grundfonden öfver nätnnde belopp till två millioner, sä
mäste den, lill minst en tredjedel, bestå i cort tan ta penningar, hvilkas in»
betalning skall ske terminvis, nemligen en femtondedel eller 6| procent af
grundfonden före eller vid Bankens öppnande; en annan, en månad derefter,
och de öfrige tre femtondedelar inom årets slut.
Återstående |:delar af Bankens grundfond kan bestå uti till Directionen
eller ordres sliillda reverser, på högst 6 månaders uppsägning, med hypothek
af fastighets-inteckningar samt andra värde-egande papper, till säkerheten
pröfvade såväl af Bolaget, sorn af Konungens Befallningshafvande i Länet,
och böra nämnde hypotheker ställas under gemensam vård af sistnämnde
autoritet samt Bolagets Direction, till den senares disposition.
Uppgår grundfonden till två millioner, må den contanta insättningssuinman,
enligt Kongl. Majrts Nådiga ompröfvande, med afseende på localen
för Banken och ortens rörelse, tillåtas vara mindre än t af grundfonden,
dock ej under en femtedel såsom minimum, der Bankens grundfond stiger
till 5 millioner R:dr Courant.
K 24. •
y
Lottbref till deltagande i Provincial-Bank, på minst femhundrade R:dr
Courant, skola ställas till viss man, med förbud att desamma öfverlåta annorlunda,
än efter af Directionen tillstyrkt oell af Bolaget vid påföljande
Bolagsstämma, i afseende på viss uppgifven annan person, stadfästadt samtycke.
Börandes alltid en fullständig förteckning öfver samtlige Lottegare
hållas och vara att tillgå hos Kongl. Majrts Befallningshafvande, samt anteckning
derå göras, så ofta någon förändring i personalen inträffar.
§ 25.
Samtlige Lottegare skola förbinda sig'till solidarisk ansvarighet, en för
alla och alla för en, för alla de förbindelser, af hvad namn de vara må,
som af Directionen i Bolagets namn utfärdas. Varandes denna ansvarighet
så att förstå (i olikket med proprie borgen, den någon personligen åtecknat),
att ansvarigheten ej kommer i fråga förr, än sedan, efter anstäldt kraf mot
Directionen, enl. i Cap. 5 §., Bank-Bolaget blifvit lagsökt att gemensamt
gälda hvad som i Bankens redbara tillgångar brista kan, och dervid, der
någon Lottegare icke förmår sjelf gälda sin andel, denna andel måste fyllas
af någon eller någre bland öfrige Lottegare, mot hvilka fordringsegaren finner
godt alt vända sin talan.
»4
Banco- och Lag-Utskottens Bel. N.-o 2.
Vid slutlig utredning skall dock förlusten fördelas lika bland alla Lottegare,
i moa af hvarderas lotter.
§ 26-
Ej må Provincial-Bank, vid förlust af dess privilegier, någon tid finnas
hafva utgifvit ett större belopp af cteditsediar och in visningar, iin som
motsvarar dess totala grundfond, tillsammanslagd med summan af gjorde depositioner
på löpande upp- och afskrifningsräkningar.
I afseende på depositions-bevis och obligationer, som Provincial-Bank
utgifver, galle hvad för Actie-Banker i § 16 stadgadt är.
§ 27.
Provincial-Bank får icke utgifva creditsedel på mindre valeur än den af
Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade mynt-enhet.
Hvad beträffar utfärdande af Provincial-Banks sedlar och kungörelser till
Konungens Befallningshafvande samt allmänheten, gälle hvad i 19 och 21 §§. för
Actie-Banker är föreskrifvet.
§ 28.
Provincial-Banks Bolag ege i provincens mindre släder eller köpingar,
der sa görligt finnes, förlägga Bahk-Afdelningar, hvilka ombestyra utlåningar
och incasseringar samt hålla räkningar med enskilda personer, på sätt
Reglemente, Instruction och Central-Bank-Directionen föreskrifva; men BankAfdelningen,
ehuru inrättad med serskild Direction, må ej utfärda andra
förbindelser, än invisningar på Central-Directionen, och vare ej heller skyldig
invexla Bankens sedlar eller förbindelser.
Så snart en Bank-Afdelniug beslutas, skall ett enskildt district för dess
lånerörelse bestämmas.”
Hvilket förslag, grundadt på uppgifne motiv, sorn ej torde behöfva
här närmare upptagas, då samma förslag finnes serskildt tryckt och till
Riks-Ståndets medlemmar utdeladt, blifvit beledsagadt af de yttranden,
Herr Gunther, Carl och Herr Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm, vid
dess remitterande afgifvit.
Banco-Utskoltet, som ansett för dess pligt att göra till föremål för sina
första öfverläggningar frågan om verkställigheten af den genom Rikets
sist församlade Ständer beslutade realisationen, såsom det ämne, hvilket varit
förnämsta anledningen lill Rikets nuvarande Ständers sammankallande,
samt åt delta ämne, jemte den dermed förenade frågan örn hufvudgrunder
-
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2. i5
ne för Rikets Ständers Banks förvaltning och rörelse, föranlåtits, snart sagdt
uteslutande, egna dess tid under första delen af Riksdagsgöromålen, har
dock, med fäsladt afseende ej mindre å vigten i allmänhet af en väl ordnad
creditrörelse, än äfven å det nära samband hvarje åtgärd, till vinnande
deraf, onekligen eger med det numera verkställde rea lisa lion s-förelaget,
genast efter aflåtandet af Utskottets första Betänkande, angående Bankens
öppnande till ulvexling af silfver och hufvudgrunderne för Bankens rörelse,
till pröfning företagit Herr Skogrnans ofvanberörde motion, under önskan
och hopp att med slutligt Utlåtande deröfver kunna till Rikets Ständer ingå,
om ej samtidigt med, åtminstone omedelbart efter afgifvandet af BancoUtskottets
svar, å de vid förstnämnde Betänkanden inom Riks-Stånden
framställde anmärkningar; men sedan Banco-Utskottet behandlat de delar af
samma motion, hvaröfver Utskottet ansett dess yttrande egentligen erfordras,
bar Utskottet funnit nödigt, att, med begagnande af den rätt 43 §. Riksdagsordningen
lernnar, sammanträda lill öfverläggning i frågan med Rikets Högloflige
Ständers Lag-Utskott, derunder Utskotten jemväl till gemensam handläggning
företagit det sedermera af Herr Grefve Frölich afgifne, här ofvan
införde förslag; men ehuru lifligt Utskotten gemensamt önskat, att ju förr
desto hellre kunna till Rikets Ständer ingå med deras Utlåtande i denna
vigtiga fråga, hafva likväl till en början de ej mindre raagtpåliggande ärenden,
som påfordrat behandling af hvartdera Utskottet serskildt, samt derefter
inträffade oförutsedde omständigheter, genom hvilka en längre Lids afbrott i
Utskottens verksamhet uppstått, lagt sådane hinder för Utskottens arbeten,
att omförmälde förslag ej förr än nu kunnat af Utskotten slutligen pröfvas.
Yid denna pröfning bar bos Utskotten fråga först uppstått, huruvida,
på sätt föreslaget blifvit, någon ytterligare Lagstiftning kan erfordras för så
kallade enskilde Låne-Banker, eller de Bolag, hvilka vilja sig befatta med
upp- och utlåning, utan någon rättighet derjemte att utgifva tryckte eller
graverade skuldförbindelser, sedlar eller depositionsbevis. Och då de enskilde,
hvilka kunna sig förena, i afsigt att emottaga insättningar af penningar,
vare sig räntefritt eller emot ränta, samt utlåna penningar och meddela
Cassacreditiv, efter Utskottens öfvertygelse, ej kunna annorlunda betraktas,
än såsom hvarje annat Bolag, hvilket kan uppstå, att under så
kallad firma eller serskild antagen handteckning någon rörelse idka, och skäl
således ej förefinnes att tillägga de Bolag, som sådan lånerörelse vilja bedrifva,
någre andre förmoner eller för dem bestämma någre andre skyldigheter än
som för Handels- och Fabriks-Bolag i allmänhet redan genom i5 Cap. Hand.
Balken och Kongl. Förordningen den 28 Junii 1798 äro stadgade, men Bolag,
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
för bedrifvande af sådan lånerörelse dock icke i berörde Lagrum äro bestämdt
omnämnde, finna Utskotten någon annan Lagstiftningsåtgärd i afseende på
dessa Bolag ej erfordras, än att Utskotten härmedelst få tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer, för deras del, besluta utfärdandet af en
Författning derom, att hvad i5 Cap. Handels-Bglken och Kongl. Förordningen
den 28 Junii 1798 förklarar böra iakttagas af de Bolag, som
under så kallad firma eller serskild antagen namnteckning vilja Händelsoch
Fabriksrörelse idka, hädanefter skall tjena till efterlefnad äfven för
sådane Bolag, som önska att med upp- och utlåningsrörelse sig befatta,
utan dermed förenad rättighet att utgifva tryckte eller graverade skuldförbindelser,
sedlar eller depositionsbevis.
Hvad åter vidkommer de Bolag, hvilka kunna önska att uppstå till bedrifvande
af Bankrörelse med egne tryckte eller graverade creditsedlar, så
och med erkännande å ena sidan af den' visserligen rigtiga grundsats, att
en sådan Bank, som Rikets Ständers, egande rättighet att utgifva, ett creditmynt
inför Lagen gällande i alla liqvider och i all uppbörd, måste låta
alla andra afseenden vika, der sådant fordras, för uppfyllandet af dess första
åliggande, att genom inlösen af dess sedlar, med klingande mynt, när
helst så påfordras, bibehålla värdet å dessa sedlar; samt å andra sidan inseende
de svåra påföljder, som för alla näringar mäste uppkomma, i händelse
en sådan Bank, efter att under en lungre tid hafva utgjort näringarnes förnämsta
understöd och snart sagd t deras enda förläggare, skulle, för uppfyllandet
af dess omförmälde pligt, oaktadt alla begagnade försigtighetsmått, nödsakas
att vidtaga en inskränkning i dess öfver hela Riket utvidgade låne-rörelse,
hafva Utskotten väl kommit Lill stadgad öfvertygelse derom, att bildandet
af Bolag till Bankrörelsens bedrifvande med egne tryckte eller graverade
creditsedlar, de der måste anses såsom medel alt småningom tillvägabringa
ett fullkomnadt Bank-System, så ordnande, både den collectiva och parliela
credit, Nationen, på grund af i landet befintlig massa guld och silfver,
eger, att under den högsta besparing och största relativa tillgång på bytesmedel,
underlättade penninge-transactioner tillväxa i bredd med ökad stadga
i myntvärdet, vore för landet och näringarne af väsendtlig fördel, men
tillika nogsamt funnit nödvändigheten af, att för desse Bolag ingå i en Lagstiftning,
gifvande åt allmänheten all den trygghet, hvarpå densamma eger
anspråk i förening med all den frihet åt Bolagens Bankrörelse, som af tidslynnet
och industriens kraf påkallas.
I betraktande af de svårigheter, hvilka onekligen möta för tillfredsställandet
af de olika fordringar sålunda mäste uppslå, vid stiftandet af en
Lag
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2.
J7
Lag i della ämne, kunna emedlertid Ulskolten icke hoppas, ali i detta företag
fullkomligen lyckas; men våga dock tro, att man skulle närma sig det
sökta målet, genom antagandet af följande hufvudgrundsatser för en sådan
Lagstiftning, nemligen:
alt då rörelse-capitalel ej bör i förväg ökas till påskyndande af näringarnes
utveckling och framdrifvande utöfver en jemn progression, och perioder
visserligen lika väl kunna inträffa, då löpande penningestocken är för
stor, samt både larfvar och tål förminskning, som perioder gifvas, då densamma
är för behofvet otillräcklig, och då vid Bolags stiftande noga bör
tillses, att localen dertill är tjenlig, att fonden ej blifver för knapp i jemförelse
med ortens rörelse, och att ej heller en skadlig concurrence med redan
existerande Bolag uppkommer, men ej på förhand kan förutses de serskilda
fall, i hvilka tillåtelse till Bankrörelses bedrifvande möjligen kan böra
förvägras, måste de personer, som önska dylikt Bolag stifta, alltid derom
förut göra anmälan hos högsta Magten, som otvifvelaktigt bäst är i tillfälle,
och ej bör betagas rättigheten att pröfva de serskilde förhållanden,
hvilka kunna verka till bifall eller afslag;
att första vilkoret för tillåtelse till sådan Bolagsrörelses bedrifvande alltid
blifver Bolagets ställande under största möjliga offentlighet, såsom utgörande
den säkraste garantie emot missbruk och öfverträdelser af de för detsamma
gällande föreskrifter;
att då det å ena sidan är för Bolaget af högsta vigt, att blifva förvissadt
om en ej allt för korrt tid för dess rörelses bedrifvande, under vilkor
att uppfylla de lagar och föreskrifter, hvilka vid Bolagets stiftande tjenat till
efterrättelse, hvarigenom sådant Bolag, lika med enskilde Handelshus, sättes i
tillfälle förvärfva sig en accrediterad firma; men, å andra sidan, en allt för
lång utsträckning af tiden för Bolagets verksamhet skulle betaga möjligheten
att för ett ingånget Bolag göra gällande de förbättringar i lagstiftningen, som
erfarenheten visat vara nödvändige, en lämplig tidrymd alltid bör af
högsta Magten, vid Bolags-rörelsens beviljande, bestämmas för densamma;
dock med rättighet för Bolaget, hvars upplösning vid den först utsatta tidens
slut möjligen kunde blifva högst äfventyrlig för den ort, der dess rörelse
varit förlagd, att söka förlängd Octroj-tid;
att de förbindelser, Bolaget utgifver, erhålla sådane kännetecken, hvarigenom
allmänheten i möjligaste måtto tryggas för vådan, att genom dessa
förbindelsers förfalskning blifva lidande; •
Bihang till R. St. Prat. 1834■ 6;te Sami. 2.-dra Afd. 3
i:sta Haft.
i8
Banco- och Lag-Utskottens Bet. iV.-o 2.
alt då hvarje Bolag lill Bankrörelses bedrifvande måsle anses förtjena
större credit, i den nion detsamma formerar sig i stort, omfattande antingen
större Släder eller hela Provincer, hvars invånare af alla classer, mer
och mindre förmögne, sålunda bilda och utveckla ett gemensamt interesse,
hvarmed hela ortens handels- och närings-rörelse är på det närmaste införlifvad,
men deremot små Banker i allmänhet onekligen äro både vådliga
och otjenliga, ett visst, ej för lågt belopp bör bestämmas, såsom det minsta,
hvartill Bolagets tecknings-summa skall uppgå;
att, till borgen för uppfyllandet af de förbindelser Bolaget kommer att
utfärda, en viss andel af det tecknade Capitalet bör af Bolaget, före öppnandet
af dess rörelse, insättas i goda Hypolhek, samt att, till förekommande
3f hvarje möjlig brist i Bankens tillgångar, till följd af inträffande
förluster å dess låne-rörelse och till allmänhetens desto säkrare betryggande
för vådan af, att Banken genom försummelse hos dess gäldenärer skulle
kunna sättas ur tillfälle att sina förbindelser fullgöra, Bolaget bör förbjudas
att någonsin utgifva större belopp af credit-sedlar eller andra förbindelser,
af hvad beskaffenhet som helst, än som motsvarar den insatta och innestående
andelen af det tecknade Capitalet jemte de contanta medel Banken
derutöfver innehafver och summan af dervarande depositioner;
att, till förebyggande af den oreda i penninge-rörelsen, som lätteligen
kunde uppkomma, i händelse alla de serskilda slags förbindelser, hvilka af
Bank-Bolag utgifvas, skulle blifva på en gång i rörelsen såsom mynt löpande,
dels ett. visst ej för lågt minimi-belopp bestämmes för de af BankBolag
utgifvande tryckte eller graverade skuldförbindelser med bestämd förfallotid,
dels ock dess bevis öfver å räkning deponerade medel skola utställas
allenast på insättaren;
att då ett land med vidsträckt, men glest bebodd yta ej synes kunna
vara belåtet med ett långt utvidgadt bruk af metalliskt mynt; då Sverige
eger en Central-Bank, med det åliggande i första rummet, att med klingande
mynt vid anfordran inlösa dess credit-sedlar, och med en i förhållande
till dess Sedel-stock ganska betydlig metallisk fond; och då rättigheten för
Bank-Bolag att grunda dess rörelse på Stats-Bankens credit-Sedlar, såsom
valuta, allenast kan göra det möjligt för Banker i landsorlerne, alt, ulan
alltför stor kostnad, drifva sin rörelse, det ej må åläggas blifvande BankBolag
att sina förbindelser med silfver inlösa; men alt, så väl lill stadgande
af desse Bolags egen credit, sorn till allmänhetens fredande från förluster,
hvarje innehafvare af Bank-Bolags credit-sedel bör vara försäkrad att af
executiva magten åtnjuta skyndsam handräckning til! utbekommande af sin
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o t. ig
rätt, i händelse Bolags-Bank någonsin skulle vägra att en förevisad creditsedel
inlösa, efter lydelse, med Rikets gångbara mynt;
att, i anseende till de högst betydliga olägenheter och möjliga förluster,
sorn för allmänheten kunde uppstå, derest innehafvare af Bank-Bolags
credil-sedlar skulle vid möjligen inträffande concurs nödsakas desamma bevaka,
eller för desse sedlar blefve gällande den för skuldfordringar i allmänhet
bestämde praescriplionstid, undantag i dettaj hänseende bör ske för BankBolags
credit-sedlar;
att, i afseende å sådan Bank-inrättuings Låne-rörelse, väl några visse allmän
ne bestämmelser må meddelas, men på Kongl. Majit ankomma, att, före
beviljandet af privilegium, under granskning taga det för hvarje Bank serskildt
uppgjorde Utlånings-reglemente; samt att i öfrigt Lag-stadgandena
för ifrågavarande Banker, såsom nästan hittills okände inrättningar, böra vara
så specifika, som lämpligen ske kan, utan att träda för nära hvarje
Bank-Bolags rätt, att efter serskilde localförhållanden afpassa sina Bolags-reglor. '
Enär offentligheten utgör en af de förnämste garantier, hvilka, enligt
förestående grundsatser, böra iakttagas vid inrättandet af Bolag till Bankrörelses
bedrifvande med egne tryckte eller graverade credit-sedlar, hafva
Utskotten ansett desse Bolag böra benämnas Offentlige Bolags-Bankerj
hvarigenom äfven kunde uttryckas motsatsen af de föreningar, som, utan
rättighet till egne tryckte eller graverade credit-sedlars utgifvande, vilja idka
upp- och utlåningsrörelse, hvilka egentligen torde böra kallas Privat-Banker.
Efter att nu hafva antydt de grunder, hvilka, enligt Utskottens öfvertygelse,
böra tillämpas å alla de offentliga Banker, som möjligen kunna uppstå
, anse Utskotten sig böra fästa uppmärksamheten derå, att då så väl
penningerörelsen, som personers förhållanden till hvarandra mäste blifva
olika, allt efter de serskilde ställen, der offentliga Bolags-Banker kunna inrättas,
dela sig desse i arne bestämdt olika slag, det ena hvilande på större
verklig penninge-förmögenhet, under delegarnes större oafhängighet af
hvarandra, oc-h det andra på inbördes kännedom och förtroende, hvaraf sig
visar, att i förra fallet betydligheten af det tillskjutna Capitalet och i senare
fallet gemensam ansvarighet utgör lnifvudsakliga säkerheten.
Offentlig Bolags-Bank af förstnämnde egenskap, grundande sig på Aclier,
ulan skyldighet å delegatens sida att ansvara för mer än hans tecknade
Åctiebelopp, hafva Utskotten trott böra benämnas Actie-Bank.
Offentlig Bolags-Bank åter af den egenskap, att Lottegarne i densamma
ikläda sig ansvarighet, en för alla och alla för en, för Bolagets samtlige
förbindelser, har synts Utskotten böra benämnas Solidarisk Bank.
20
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV;o 2.
Utskotten hafva funnit visse serskilde stadganden för hvardera af dessa
2:ne olika slags Bolags-Banker böra i Lagen intagas, väsendtligast i så måtto
skiljande sig från hvarandra:
att då för en Actie-Bank någon bättre och naturligare garantie, änden
som ligger i Capitalets storlek, svårligen kan uttänkas och föreskrifvas, men
en solidarisk Banks styrka ligger ej allena i dess sammanskjutne Capital, utan
äfven i den solidariska ansvarigheten jemte storleken af Lottegarnes antal,
så väl minsta beloppet af en Actie-Banks grundfond fastställes högre, än
minsta teckningssumma i Solidarisk Bank, med bestämmande deremot i
den sistnämnde af något visst antal Lottegare, såsom det minsta för bildandet
af Solidarisk Bank.
att då de, sorn deltaga i Actie-Bank synas böra vara verklige Capitalister
men i Solidarisk Bank folk af alla classer böra kunna ingå, måste
äfven minsta teckningssumman i Actie-Bank utsättas till vida högre belopp
än i Solidarisk Bank;
och, att då den större personliga ansvarighet, Lottegarne i en Solidarisk
Bank sig ikläda, leinnar hvarje innehafvare af en sådan Banks förbindelser
rättighet att hos Bolaget gemensamt utsöka hvad i Bankens redbara
tillgångar brista kan, har åt sådant Bolag blifvit lemnadt en dispositionsrättighet
öfver dess i liypothek först insatta andel af teckningssumman,
hvilken måste förvägras Actie-Bank.
Med iakttagande af ofvananförde grundsatser, hafva Utskotten, efter
sorgfälligt rådfrågande af de i ämnet afgifne, i flere hänseenden högst upplysande
motioner, uppgjort, och få härmedelst Rikets Ständers pröfning vördsamt
underställa följande:
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N:o 2.
2'1
Förslag till Lag för Offentliga Bolags-Banker.
Irsta Kapitlet.
Allmänna Bestämmelser.
§ I
Med
Offentlig Bolags-Bank förstås en till Bankrörelses bedrifvande
stiftad Inrättning, deruti ett större antal, personer äro delegare-, och som,
ställd under control af offentlig myndighet, är förvaltad af en Direction,
hvilken delegarne, ibland dem sjelfve genom val, utse, med Inslruction
förse och kunna efter godtfinnande afsätta.
Offentlig Bolags-Bank är grundad antingen på Actier, i hvilket fall
den kallas Actie-Bankeller på Lotter med solidarisk ansvarighet, då den
kallas Solidarisk Bank.
§ 2.
Vilja enskilde inrätta Offentlig Bolags-Bank, söke hos Kongl. Maj:t i
underdånighet privilegium derå, med öfverlemnande tillika af de för Inrättningen
uppgjorde grundreglor och Utlånings-Reglemente.
På Kongl. Maj:t ankomme att, efter granskning häraf och pröfning,
huruvida den anmälda Bank-Inrättningen kan vara för landet fördelaktig
eller menlig, det sökta privilegium bevilja eller förvägra.
Dock må privilegium ej förunnas för längre tid än högst i5 år,
§ 3.
Önskar Bank-Bolaget att sin rörelse fortsätta utöfver den i privilegium
bestämda tid, gore hos Kongl. Majit underdånig ansökning derom 18 månader
före privilegiitidens utgång.
§ 4-
Endast Offentliga Bolags-Banker, inrättade på sätt och i den ordning
här ofvan är vordet stadgadt, kunna erhålla privilegium till bedrifvande af
Bankrörelse med egne tryckte eller graverade creditsedlar.
aa Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2.
§ 5.
Offentlig Bolags-Banks credit-sedlar, invisningar och öfrige förbindelser
äro icke till inlösen af densamma gällande, ulan att vara försedde med
egenhändiga underskrifter af minst 2:ne Bank-DirecLionens Ledamöter, jemte
Bankens Kamererare; skolande, genom Bank-Bolagets försorg, inom dagar
från Bank-Inrättningens öppnande, uppgift å de personer, hvilka komma
att underskrifterne meddela, ej allenast tillställas Konungens Befallningshafvande
i Länet, uLan äfven i allmänna Tidniugarne kungöras; och åligger
det Bolaget, att på enahanda sätt tillkännagifva, då, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrifterne inträffar.
§ 6
Ej må Offentlig Bolags-Bank utgifva credit-sedlar, invisningar och andre
förbindelser till större sammantaget belopp, än som motsvarar den af
delegarne, i contanter och hypothek insatte och innestående grundfond,
jemte de contante medel, Banken derutöfver innehafver, och summan af
dervarande depositioner.
§ *
Offentlig Bolags-Bank vare, vid förlust af dess privilegium, förbjudet, att
utgifva tryckte eller graverade skuldförbindelser, med bestämd förfallotid
eller efter föregången uppsägning betalbara, å mindre summor än 2Öo
R:dr Courant.
Depositionsbevis, som af Bolags-Bank utfäi'das, må ej ställas annorlunda,
än å den person, för hvars räkning medlen blifvit deponerade.
§ 8.
Skulle så inträffa, att Offentlig Bolags-Bank icke, vid anfordran, sina
credit-sedlar inlöser med Rikets gångbara mynt, håfve Bolaget förverkat
dess privilegium, samt betale ej mindre ränta, i för 100 i månaden, å
hvad som ej guldet blifvit, än äfven alla de kostnader, Sedelinnehafvaren kan
få vidkännas, för utbekommandet af dess rält; åliggande det Konungens
Befallningshafvande i Länet, att, på skeende anmälan och förebragt bevis
om sålunda vägrad inlösen, genast, till krafvets förnöjande, låta verkställa
utmätning hos Ledamöterne i Bank-Directionen samt, om de ej förmå krafvet
gälda, hos Bank-Bolaget. Och kan efter yrkande hos vederbörlig Dom
-
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 2. aj
stol, Bolaget sättas i concurs-tillstånd och Banken varda ställd under utredning
enligt Concurs-Lagen.
§ 9.
Den genom Kongl. Förordningen af den i3 Junii 1800 för skuldfordring
i allmänhet bestämde praesci iptionstid af 10 år ege ej rum i afseende på de
af Offentlig Bolags-Bank utgifne credil-sedlar; ej heller erfordras vid inträftande
Concurs eller års Proclama, bevakning af desamma på sätt i Concurs-Lagen
eljest för fordringar är vordet stadgadt; men en hvar, som någon
Bolags-Bankens credit-sedel innehafver, skall, vid förlust af dess betalningsrält,
den till inlösen anmäla inom en tid af 2:ne år ifrån det Bolaget blifvit
i laga ordning upplöst; och vare Bolaget ovilkorligen förpligtadt, att,
löre privilegii-tidens slutliga utgång, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af Nådig Kungörelse, hvarigenom allmänheten bestämdt
underrättas, när prasscriptions-tiden för Bolags-Bankens credit-sedlar tilländagår.
§ 10.
Offentlig Bolags-Bank ege ej att drifva handel med annat än guld och
silfver , men vare berättigad, att, till undvikande af förluster, inropa panter
eller utmätt egendom, som på auction, för Bankens räkning, utbjudes, dock
under iakttagande, att sådan egendom åter försäljes, så snart det utan förlust
för Banken ske kan.
Dess lånerörelse må bestå uti ej mindre att emottaga penningar på
upp- oell afskrifnings-räkning och mot räntebärande, på viss betalningstid
ställde reverser, än äfven att utgifva penningar mot reverser, vexlar och
varor, samt att. meddela Cassa-Creditiv.
I afseende på utlåningen lände till efterrättelse:
1:0 att Bankens egne Adier eller Lott-Bref icke få belånas;
2:0 att, med undantag af Cassa-Creditiv, Lån ej må beviljas på längre
tid än f) månader;
3:o att Banken i de fall, der räntan för af den meddelade lån ej
är utfäst till högre belopp än 5 för 100 om året, eger att vid låns utgifvande
afdraga räntan för hela lånetiden, samt, efter förfallodagen, såsom straffränta
sig lill godo beräkna i procent i månaden utöfver ordinarie räntan;
dock med skyldighet för Banken att, såvida den af sistnämnde förmon sig
begagna vill, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande sist inomen
24
Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV;o 2.
månad efter förfallotiden deraf varder anställd och i allt hvad på Banken
ankomma kan skyudsammeligeu utförd;
4:o att varor och gods, som i Banken belånas, kunna, utan föregån
gen
hembjudning eller Uppbud, genom offentlig auction föryttras genast
efter det förfallotiden för de å samma varor och gods meddelade lån lilländalupit.
§ 11.
Offentlig Bolags-Bank njute, vid sina fordringars indrifvande, lika rätt
till handräckning af Embetsman och Auctoriteter, som för Rikets Ständers
Banks Discont-Verk nu är eller framdeles varder beviljad.
§ 12-
En gång hvarje år skall i Offentlig Bolags-Bank hållas ordinarie Bolags-Slämma,
dervid bör ske val till Ledamöter i Directionen, Instructioner
meddelas och Beslut om Bolagets angelägenheter i öfrigt fattas.
Alla vid Bolags-Stämma förekommande frågor afgöras genom de fleste
rösterne, beräknade efter den rösträttighet, som för hvarje Bolags-Bank serskildt
varder i Bolags-Reglorne bestämd.
De frånvarande delegarne skola åtnöjas med de närvarandes beslut.
§ 13-
Före den ordinarie Bolags-Stämman böra af delegarne valde Revisorer,
jemte ett af Konungen utsedt allmänt Ombud , sammanträda, för att taga
kännedom om Bankens hela ställning samt granska ej mindre Bankens förvaltning,
i alla dess delar, under nästföregående år, än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställde Revisionen afgifves Berättelse, hvilken,
sedan den vid ordinarie Bolags-Stämman undergått Bolagets granskning,
genast efter samma Bolags-Stämmas slut skall till Kongl. Maj:t i underdånighet
insändas och, på Directionens föranstaltande, genom trycket till allmänhetens
kännedom befordras.
Ty förutan åligge det Bank-Directionen att månadtligen till Kongl.
Majtts Handels och Finance-Expedition insända en öfversigt af Bankens ställning,
samt ofördröjligen meddela alla de upplysningar 1 ämnet, hvilka genom
samma Expedition kunna varda infordrade.
§ 14-
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o 2.
20
§ 14-
I den högst osannolika händelse, att Bolags-Bank finnes hafva gjort
förluster till en fjerdedel af dess teckningssumma, skall dess rörelse genast
upphöra och Bolaget, efter gjord utredning, upplösas.
§ 15-
Den, som Offentlig Bolags-Banks sedel förfalskar, efterapar eller utprånglar,
vare underkastad det straff, som i afseende på förfalskning, efterapning
och utprångling af Rikets Ständers Banks sedlar finnes utsatt.
§ 16.
I alla de fall, der någon vill talan föra emot Offentlig Bolags-Bank,
vare Allmän Domstol, i den stad eller ort der Bankens hufvud-rörelse
förlagd är och till hvilken målet, 1 afseende på dess beskaffenhet, enligt Lag
hörer, behörig att sådan talan upptaga.
2:dra Kapitlet.
Actie-Bariker.
§ 1?
Delegare uti Actie-Bank svare endast för beloppet af deras tecknade
Actie-summa.
Bankens namn eller firma utmärke alltid, att den är en Actie-Bank,
och vare sådant jemväl tydligen utsatt å de förbindelser, som af den utgifvas.
§ 18.
Actie-Banks teckningssumma utgör dess grundfond och får ej i något
fall understiga 4>ooo,ooo R:dr Courant. Pröfvar Kongl. Maj:t ändock, att rörelsen
i den del af landet, der Actie-Bank anlägges, kräfver en större grundfond,
ege Kongl. Maj;t att fastställa minimi-summan till än högre belopp.
Ej vare någon berättigad till mindre teckning i Actie-Bank än 4000
R:dr courant, hvilket belopp räknas för en Actie.
§ 19-
Actie-Bank tillätes ej i verksamhet träda, förrän Bolaget nedsatt, i
controlleradt guld och silfver eller räntebärande och lätt realisabla papper
eller inteckningar, ett belopp, som motsvarar a5 pr. af hela det tecknade Actie-Capitalet,
eller den så kallade Grundfonden, hvilket belopp, sedan alla
Bihang till R. St. Prot. 1834• 6-te Sami. 2-dra A/d. 4
USta Häft.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.o 2.
dithörande papper och handlingar blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Länet gemensamt med Bolaget till säkerheten pröfvade och af bägge
godkände, skall vid Landt-Ränteriet förvaras uLi en Cassa-Kista med a;ne
las, dertill Konungens Befallningshafvande ege den ena och Bank-Bolaget
den andra nyckeln.
Öfver berörde belopp återbekomme ej Bolaget disposition, förr än alla
dess förbindelser blifvit behörigen fullgjorde; men vare dock berältigadt
att de nedsatte Ilypotheken utbyta emot andre, hvilka, efter pröfning i ofvan
stadgade ordning, anses jemgode med dem, som återtagas.
§ 20.
Delegare i Actie-Bank vare ock skyldige, så väl att, inom ett år från
Bankens öppnande, contant inbetala minst 20 pr. af det tecknade Äclie-Capitalet,
å de terminer Bolaget kan finna för godt bestämma, sorn äfven
att inbetalningen af återstående 5o pr. af Actie-Capitalet fullgöra, i den nion
Bolaget sådant föreskrifver, vid påföljd, för den delegare, som någondera
af desse inbetalningar uraktlåter, att varda förlustig dess förut gjorde insättningar,
hvilka i sådant fall Bolaget tillfalla, och yare den förverkade
Actien, till viss numer uppgifven, genom Kungörelse i Allmänna Tidningar
ne, dödad.
§ 21.
Actie-Bank må ej, vid förlust af dess privilegium, utgifva tryckte eller
graverade Credit-Sedlar å mindre valeurer än 5 R:dr Courant.
3:dje Kapitlet.
Solidariska Banker.
§ 22.
Med den solidariska ansvarighet, hvartill Lottegare i sådan Bank sig
förbinda, förstås Lottegarnes skyldighet, att, en för alla och alla för en, ansvara
för Bolagets samtlige förbindelser, af hvad namn de vara må, hvilken
ansvarighet dock icke sträcker sig längre, än att, efter anställdt kraf
emot Directionen och sedan Bank-Bolaget gemensamt blifvit lagsökt för
hvad i Bankens redbara tillgångar brista kan, lill krafvets gäldande, skall, derest
någon Lottegare dervid icke sjelf förmår sin andel gälda, denna andel
fyllas af någon eller någre bland de öfrige Lottegarne, mot hvilken eller
hvilka fordrings-egaren då finner för godt att vända sin talan.
Banco- och Lag-Utskottens Bet. IV.-o 2. 27
Vid slutlig utredning fördelas den förlust, någon eiler någre Lottegare
sålunda kail komma att vidkännas, lika bland alla Lottegarne i 111011 af
h rard eras lotter.
§ 23.
ULi Solidarisk Bank skall teckningsumman, utgörande Bankens grundfond,
uppgå till minst 1,000,000 R:dr courant, och får antalet af Lottegare
icke understiga 5o.
Hvarje Lott-Bref lyde å minst 5oo R:dri courant och ställes lill viss
man, med förbud, att detsamma annorlunda öfverlåta, än på viss, annan,
inför Bank-Directionen uppgifven, person, efter af Directionen, för dess
del, lemnadt samtycke, och derå af Bolaget, vid nästpåföljande Bolags-stämrna,
meddelad stadfästelse.
§ 24.
Lottegare i Solidarisk Bank vare förbundne att före Bankrörelsens början
till Domstolen i den stad eller ort, der Bankens hufvudrörelse förlägges,
aflemna så väl det af Kongl. Maj:t utfärdade Nådiga privilegium, som
sjelfva Bolags-Contractet, för att i Domstolens intecknings protocoll ordagrannt
inlagas.
Domstolen låte sedermera ofördröjligen, på Lottegarnes bekoslnad,
i allmänna Tidningarne införa kungörelse 0111 det ingångne Bolaget, med
uppgift tillika å alla delegarne uti detsamma
Och åligge det Bolaget ytterligare, alt, inom hvarje årsslut, till Domstolen
inlemna uppgilt, å alla dåvarande delegare i Bolaget, hvilken uppgift
likaledes genom Domstolens försorg kungöres, på sätt här ofvan sagdt är.
§ 25.
På delägare sjelfve må bero alt bestämma förhållandet emellan deras
Grundfond och contanle insatser derå. Åliggandes dem likväl alt före Bankens
öppnande häfva aflemnat minst a5 procent af deras teckning, i lätt
realisabla papper eller inteckningar, hvilka, jemte Grundfondens öfrige andelar
af samma beskaffenhet, lill säkerheten pröfvade af Konungens Befallningshafvande
gemensamt med Bolaget, skola för Bolagets räkning sättas i
säkert förvar lill dess disposition.
Controleradt Guld och Silfver må äfven såsom insatts å Grundfond
emottagas.
§ 20.
Solidarisk Bank ege, att å de ställen, der det lämpligen sig göra låter
och Kongl. Maj:t pröfvar skäligt sådant i Nåder medgifva, förlägga Bank
-
28
Banco- och Lag-Utskottens Bet. N:0 2.
Afdelningar under serskilde Directioner, hvilka ombestyra utlåningar och
incasseringar samt hålla läkningar med enskilde personer, på sätt genom
Reglemente, Instruction och Conlral-Bank-Directionens föreskrifter närmare
bestämmes; men ej må Bank-Afdelningen utfärda några tryckte eller graverade
förbindelser; ej heller vare den skyldig att invexla Central-Bankens
sedlar och förbindelser. Så snart en Bank-Afdelning blifvit beslutad, skall
ett visst Dislrict för dess stående rörelse bestämmas.
§ 27.
Solidarisk Bank vare, vid påföljd af privilegii förlust, förbjudet, att utgifva
tryckte eller graverade Credit-sedlar på mindre valeur än den lägsta,
hvarå det nu eller framdeles kan varda Rikets Ständers Bank tillåtet, att
utfärda sedlar i Riksdalertal.
Utskotten böra dessutom anmäla, alt, ehuru det, efter Utskottens
öfvertygelse, icke varit lämpligt, att i Lagen för ofientlige Bolags-Banker
intaga något stadgande, hvarigenom en gemensam tidpunkt bestämdes
för upphörandet af deras privilegier, hafva likväl Utskotten icke kunnat
undgå inse den väsendtiiga fördelen deraf, att alla nödige ansedde förändringar
i Lagstiftningen för desse Banker kunde, i händelse af deras fortfarande,
göras på en gång för dem alla gällande, hvarföre äfven Utskotten nu
få hemställa:
att Rikets Högloft. Ständer, vid öfverlemnande af deras förslag till
Lag för Offentliga Bolags-Banker, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majrt, vid utfärdandet af privilegier för de Of- '
fentlige Bolags-Banker, som derom kunna göra ansökning, i Nåder
läcktes, så vidt möjligen ske kan, så ställa desse privilegier, att den
bestämda Liden för hvartdera Bolagets verksamhet, måtte ungefärligen
på samma gång för dem alla utlöpa.
Och få Utskolten slutligen tillstyrka, att, till desto säkrare undanröjande
af hvarje okunnighet om det straff, hvartill den sig förfallen gör, sorn
någon Bolags-Bankens sedel förfalskar, efterapar eller utprångla!’, Rikets
höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Majrt jemväl i underdånighet anhålla,
att serskild Nådig Kungörelse måtte utfärdas derom, att förfalskning,
efterapning och utprångling af Offentlig Bolags-Banks sedel
straffas som förfalskning, efterapning och utprångling af Rikets Ständers
Banks sedlar.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm d. 8 Nov. 1834*
Reservationer.
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.o 2.
1
Reservationer.
Af Herr Biskop Hedrén: ”Den 6 punkten i närvarande förslag till Lag för
offentliga Bolags-Banker har, efler långvarig öfverläggning, formlig proposition,
samt derefter fattadt och med klubbslag befästadt beslut, fått denna
lydelse: Offentlig Bolags-Bank må icke utgifva creditsedlar, invisningar
eller förbindelser af hvad beskaffenhet som helst till högre sammantaget
belopp_, än som svarar emot den af delegare insatta grundfond i contanta
medel och hypotheker m. m. Vid redactionen af denna punkt hafva de
Högloft. Utskotten funnit för godt alt, medelst anställd votering, besluta den
förändring, alt i stället för orden: ”insätta grundfond/’ skulle utrycket blifva
”insätta och innestående grundfond.” Då denna förändring af ordalydelsen
innehåller en fullkomlig rubbning af sjelfva grunderna för denna Lag,
och sålunda gör en mängd af dess öfriga stadganden helt och hållet öfverflödiga
och meningslösa, äfven troligen hela Lagen oanvändbar, måste jag
emot densamma, likasom emot sättet hvarpå den tillkommit, anjnäla min
reservation. Jag vill icke bestrida Utskottens rättighet, att förändra sitt en
gång fattade beslut, ehuru väl en så total rubbning icke varit förväntad, Men
sedan den egt rum, borde ock hela den öfriga Lagen, med sina controler
och garantier, i öfverensstämmelse dermed hafva blifvit omarbetad. Sådant
har icke skett. Hela den öfriga Lagen är lämpad efter den lydelse, som denna
6:te punkt först erhållit: hvilket nogsamt synes af dess stränga och noggranna
controler och garantier, som blifvit ställda lill motvigt för den åt
crediten derigenom lemnade latilude. Jag har vid alla tillfällen stridt för
dessa motvigters bibehållande, såsom nödvändiga för 6:te punkten efter dess
första lydelse. Sedan nu denna punkt blifvit så märkligen förändrad, hade
jag väntat af den pluralitet, som samma förändring åstadkommit, att hela
den öfriga Lagen skulle derefter blifvit modifierad. Jag vill endast reservera
mig för de motsägelser och det osammanhang, som i följd häraf uppstått.
Mig har så mycket mindre tillhört att häremot göra någon anmärkning, som
jag yrkat, och yrkar, och på Rikets Ständers ännu återstående upplysta pröfning
vågar hoppas, att merberörde 6:te punkt återgår till dess första lydelse,
då äfven hela Lagförslaget återfår sitt sammanhang och inre öfverensstämmelse.
Sådan den 6:te punkten nu finnes uttryckt, anser jag den stridande
mot all Bank-principj upphäfvande alla öfriga garantier, såsom öfverflö
Bihang.
till R. St. Prot. i834j 6.te Sami. 2:dra Afd,
Häftet, i6 i '
2
Hor till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N;o 2.
diga och orimliga, och slutligen motarbetande alla så beskaffade creditinrättningars
uppkomst.
För att med desto större tydlighet och korthet detta ådagalägga, torde
mig tillåtas att, med några få ord, söka åskådliggöra innehållet af hvad som
här är i fråga. Utskottens första beslut stadgade, alt Bolags-Banks ulgifna
creditsedlar och förbindelser fingo uppgå till en summa, svarande mot hvad
delegare insatt af grundfonden, men icke högre. Utskottens senare beslut
stadgar, att denna insats äfven skall vara innestående. Dermed kan icke
menas, att den af delegare icke får till större eller mindre del åter uttagas;
en supposition så orimlig, alt den icke kan ens sättas i fråga, då Bankens
delegare under octrojtiden aldrig kunna komma i disposition af mera än vinsten.
De, som djupare se in i saken, lära icke härom tvifla: och skulle möjligtvis
någon betänklighet härvid återstå, så kunde lättligen ett tillägg göras
vid den i2:te punkten, som handlar om Bolagsstämma, der det kunde stadgas,
att Bolaget under intet vilkor egde att disponera öfver någon större eller
mindre del af den en gång insatta grundfonden, utan endast öfver vinstmedlen.
Stadgandet att den insatta delen af grundfonden äfven skall vara
innestående måste således innebära, att den skall vara oförminskad. Förminskning
kan ske dels genom inträffade förluster, som dock under en klok
och varsam styrelse måste blifva få och ringa, och dessutom endast, genom
Bankens fortsatta, oförhindrade functioner kunna ersättas: dels genom vexling
i den contanta cassan emot de utgifna och dagligen återgående creditsedlarna.
Denna sistnämnda förminskning kan icke undvikas. Det ligger i
Bankens natur, att den måste ega rum. Den kan gå i olika proportion till
hälften, tredjedelen, fjerdedelen af contanta cassan emot de utelöpande sedlarna.
Sedan nu utlåningen upphunnit sitt maximum, och invexlingen fortgår,
så kan, enligt nu varande lydelse af 6:te punkten, Banken icke*mera utlåna
en skilling, om ock näringarna och allmänheten vore deraf i största behof,
om ock Banken egde den högsta tänkbara soliditet. Genom upplåning kan
ingenting uträttas, ty den tillökning cassan derigenom vinner, motsvaras jemt
af de derföre utställda förbindelser. Med vexling blir alldeles samma förhållande.
Banken mäste i sådana händelser alldeles upphöra med hela sin
lånerörelse, såvida icke delegare göra nya contanta tillskott. Deremot skulle,
enligt punktens förut antagna lydelse, lånerörelsen kunna fortsättas intill
det bestämda maximum och dervid alltid bibehållas, ehvad förändring contanta
cassan, genom invexling, kunde undergå. Ehuru väl ingen proportion
mellan denna cassa och de utelöpande förbindelserna blifvit stadgad, så är
dock just genom denna underlåtenhet nogsamt förklaradt det välgrundade för
-
Hör j.ill Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N:0 2.
3
troende man fästat vid en klok och af stränga garantier banden Bankstyrelses
omtanka i denna del. Exempel torde närmare upplysa det. Ett ActieBolag
bildar sig med 4 millioners teckning. Deraf insättas i allmän vård
säkerheter för i million. Inom första året inbetalas contant i million. Banken
utgifver derefter sedlar eller förbindelser för 2 millioner, som då blir
tills vidare maximum. Men genom vexling utgår snart af den contanta cassan
till exempel ända till hälften. Återstår sålunda hälften eller 5oo tusen
R:dr. Genom samma vexling är ock sedelstocken förminskad till motsvarande
belopp, nemligen ii million, eller i million utöfver de i allmänt förvar
liggande säkerheterna. Denna proportion måste beständigt under Bankens
fortgående operationer fluctuera. Nu blir dock skillnaden den, att enligt 6:te
punktens första lydelse kan Banken, oberoende af dessa fluctuationer fortsätta
sin rörelse inom gränsen af den insatta grundfonden, 2 millioner, då naturligtvis
hvad som i den contanta cassan understiger den utelöpande sedelstocken,
hvilar på Bankens credit, som dock aldrig kan tänkas längre möjlig
än till den insatta fjerdedelen, hvilken genom vexling kan åter utgå. Enligt
punktens senare lydelse måste deremot Bankrörelsen alldeles afstanna,
emedan Banken icke tillätes att begagna sin credit på en enda sedel, som ej
motsvaras af full cassatillgång, enär hela summan af grundfonden skall icke
blott vara af delegare insatt utan äfven innestäende. Jag har yrkat bibehållandet
af det först beslutna, emedan jag anser Bank, såsom ali bandel,
utan credit, en fullkomlig omening. Det senare beslutna vill deremot, att
Bank, fastän med mångfaldiga ansvarigheter hunden, ändock skall vara förbjuden
att begagna någon slags credit, utan nödvändigt förpligtad att ega
full valuta i sina hvalf, innan den får utställa en enda förbindelse af hvad
slag som helst.
Jag anser detta stadgande fullkomligen Bankvidrigt. Också tviflar
jag, att det i någon Bankinrättning står att igenfinna. Bankrörelse måste
i synnerhet och par exellence höra till capitlet om handel. Handel är ingenting
annat än en fri bemedling mellan producent och consument. Bank
åter är bemedlingen af sjelfva bytesmedlet, penningen. Handel utan förtroende,
det vill säga utan credit, är en contradiction. Ännu mera Bank, sorn
livilar på crediten i högsta instanlien, penninge-crediten. Att förmena en
Bankrörelse all slags credit, och att stadga detta genom ett formligt lagbud,
måste fördenskull innebära en orimlighet. Hvarföre stiftar sig ett Bank-Bolag,
om det icke får röra sig med någon enda utgifven förbindelse, som icke
har motsvarande inneliggande valuta. Eller kan det behöfvas något serskildt
tillstånd att begagna verkliga förhand varande capitaler jemt opp, men
4
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. IV.-o 2.
aldrig en skilling derutöfver; och detta äfven då Bolagsmännen skola vara
kända för verklig förmögenhet, skola i vissa fall ställa sig under solidarisk
ansvarighet och allmän control? Ett vanligt Handels-Bolag lemnar ju alldeles
inga sådana garantier. Men hela verld en vet, att det drifver sin rörelse
till betydlig del med credit; och ingen enda drager i betänkande, blott
på denna grund, att blifva dess kund. Huru långt skulle det ock väl kunna
komma, om det icke fick utsträcka sina affairer ett enda steg utom den
valuta, som ligger inne på contoret? Och om äfven denna vore föga betydlig
emot dess utelöpande förbindeler, skall då icke dess utestående stora fordringar
få tagas i minsta beräkning vid bedömandet af dess . soliditet? I
denna Lag fordrar man nu, att Bolags-Banker aldrig få göra någon affair, som
icke fullt motsvaras af innestående cassa, aldrig få begagna sin credit, oaktadt
det just är sjelfva crediten, eller det allmänna förtroende de taga i anspråk,
då de förena sig under Lagens föreskrifter, under offentlig tillsyn , med
försäkran om vederhäftighet, ja solidariskt, ansvar, med tillskjutna och i allmänt
förvar ställda tillgångar, med årlig och stundlig redovisnings-skyldighet.
Och för alla dessa uppoffringar skulle de få njuta den i sanning högst oförväntade
fördelen, att få utgifva förbindelser jemt svarande emot den contanta
valutan, som de äro förpligtade att hafva inneliggande i sin cassakisla,
men icke det ringaste derutöfver på credit. Jag måste bekänna min oförmåga,
alt inse, huru någon slags handelsrörelse, ännu mera, huru någon Bank
kan stå tillsammans med sådana grunder. Alt gränser behöfva bestämmas
för Bankers creditrörelse, och att sådant är vid denna rörelse af större vigt,
än ali annan handel, är obestridligt: och denna varsamhet är, som mig synes,
i hela denna Lag för öfrigt ganska strängt iakttagen. Men att gränserna
blifva så trånga, alt dessa inrättningar skola hafva allsingen credit att begagna,
lärer icke kunna med några rimliga skäl redovisas.
Jag anse^ fördenskull äfven för det andra detta stadgande, sådant det
nu lyder i 6:te punkten, göra. nästan alla andra garantier öfverflödiga ,
orättvisa och härda. Då en Bankinrällning förbinder sig att alltid hafva
innestående medel fullt ut svarande emot alla dess utelöpande förbindelser af
hvad namn som helst, huru kan man fordia någon ytterligare säkerhet? Är
icke denna enda nog stor, för alt kunna lemna åt en Bankstyrelse full frihet
att i öfrigt handla, som den behagar? Den enda control, som ytterligare
erfordras, vore alt tillse, det vilkoret uppfylles, således blott en så lätt
som möjligt skeende revision, som försäkrade om cassans beständiga fulla motsvarighet
emot de utelöpande credil-papperen. Nu har man deremot reglementera!
utan allt behof och utan all rimlighet. Man har fordrat ett visst
Hor till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JY.-o 2.
5
minimum af teckningen; man har föreskrifvit, att delegarne skulle vara kända
för vederhäftighet och förmögenhet, eller att de skola ingå i solidariskt
ansvar; man har påbjudit, att de skola i Bankers början insätta ända till 5o
procent, att deras Directeurer skola personligen ansvara, i händelse af tillfälligt
bristande cassatillgång, att de skola oupphörligen inspecteras af offentliga
magten; och detta allt, sedan man i första rummet, såsom allmän bestämmelse
förklarat, att de icke få utställa ett enda credit-papper, ulan motsvarande
innestående reel valuta. I sanning torde ettså långt sträckt misstroende
till sundt förstånd och vanlig redlighet hos ett Handels-Bolag förgäfves i
någon annan lag sökas. Säkert synes emedlertid, att, om emot all förmodan
något Bank-Bolag kunde förmå sig att organiseras jrå vilkor, att dess credit
skulle vara ingenting annat, än dess contanta cassa, så skall det väl dock
ingalunda derjemte underkasta sig alla dessa onödiga, hårda och orättvisa
controler, som, med det förstnämnda vilkoret förenade, icke annorlunda kunna
anses, än som orimliga och löjliga vexationer.
Och detta är ändlligen mitt tredje och hufvudsakliga skäl emot den 6:te
punktens nu beslutade förändring. Jag anser den nemligen i nuvarande skick
motarbeta alla B olags-B ankers inrättning. Det är klart, att dessa inrättningar,
likasom alla handelsföretag, icke kunna uppstå eller fortsättas, ulan
gifven utsigt till vinst. Men härtill fordras ju nöd vändigt begagnande af credit,
hvilken bär är totalt förbjuden. Huru skulle capilalisten, faslighets-egaren,
den förmögne fabrikanten kunna förmås att inlemna sina penningar eller
pantsätta sin egendom i en rörelse, der han alldeles icke får högre ränta,
än sorn faller på sjelfva det insatta capitalet, men ingen ränta på den
derigenom tillvägabragta crediten: och måste dock för detta nöje bekosta en
dyr förvaltning, äfventyra flera förluster och stå under beständig control
och ansvarighet? Skall hail icke heldre förvalta sitt capital sjelf, utan alla
dessa afbränningar, utan alla dessa äfventyr och mortificationer, och dervid
behålla räntan oafkortad, kanske ock af tillfälligheter förökad och förhöjd.
Ty ibland de många goda verkningar, som väl inrättade Banker medföra, är
äfven den, att de döda procenteriet. Capitalerna, som i alla fall hafva sina
gifna vägar, dem ingen mensklig lagstiftning tillstänger, hafva inga farligare
medtäflare, än Banker. Vinna dessa förtroende, så äro capitalerna förlorade,
så vida de icke förena sig med dem. De måste fördenskull välja denna utväg,
om äfven mindre vinstgifvande, än deras egen arbitraira despotism. Vinsten
under Lagen blir väl mindre: men den blir säker, och likväl skälig. Och
då den blir den enda för dem möjliga, måste de hålla den till godo. På
detta indii ecia sätt skall procenteriet försvinna, då det directe trotsar alla
6
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betank. N--o a.
samhällets magter. Jag tror mig för denna digression ega en ursäkt, om
deraf kan visas, huru nödigt och nyttigt det vore, äfven i nyssnämnde afseende,
att offentliga Bolags-Banker icke möttes af för många och för svåra
hinder. Och det svåraste af alla är ovedersägligen, att de med alla på dem
lagda ansvarigheter icke få begagna någon credit. Man invänder väl, att
den insatta och innestäende grundfonden, som är här föreskrifven, kan få allt
framgent, intill tecknings-summans sista skärf, beslå i säkerheter, inteckningar
m. m., ulan att contanter erfordras annorlunda än till vexling. Men härtill
svaras först, att flera delegare sakna fastighet, och måste sålunda betala in
contant, andra åter hafva sina fastigheter förut intecknade för allt hvad de
kunna bära, andra åter hvarken kunna eller vilja besvära sina egendomar
med nya gravationer, som skola komma under Domstolarnas och Landshöfdingarnes
pröfning. I alla fall skola sådana successiva inlemningar af säkerlietshandlingar
åstadkomma för Bolagsmännen sådana oupphörliga omvägar,
besvär och förluster, som nödvändigt skola hålla dem tillbaka från inrättningar,
der ingenting är att vinna, men mycket att förlora, och der de för öfrigt
måste låta sig fästas för en längre tid. Skulle ock en Bankinrättning
varda på nu antagna grunder stiftad, så skola säkerligen Bolagsmännen, till
bibehållande af den insatta grundfondens oförminskade belopp, hellre, än att
underkasta sig det vidlöftiga besväret till säkerhetshandlingars anskaffande
gång efter gång, inbetala den erforderliga quoten contant. Men i sådant fall
säger sig sjelft, att Bolagets vinst förminskar sig; och hvad märkligt är, men
lika klart, att vinsten blir mindre, ju större rörelse Banken drifver. Exempel
upplyser det bäst. En Actie-Bank stiftas med 4 millioners teckning. Före
Bankens öppnande insättas i allmänt förvar säkerheter för 25 procent, eller
i million, och inom första årets förlopp inbetalas contant 25 procent eller i
million. Under första året antages utlåningen stiga till i million, som efter
5 procent gifver 5o tusen Rrdrs ränta. Derifrån afräknas minst 2 procent
omkostnader. Rester sålunda 3 procent första årets netto-inkomst på i million
contant. Andra året antages sedelemission kunna gå till maximum, eller
den af delegare insatta grundfonden, 2 millioner. Räntan blifver då efter
samma beräkning 8 procent af i million contant. Tredje året börjar invexlingen
minska contanta cassan till exempel till hälften I samma moa
skall nu utlåningen nedsättas till samma belopp, för att motsvara endast
hvad som innestår. Således blir räntan endast 5i procent på den insatta
millionen; hvilken ränta mer och mer nedsjunker i mon afcassans förminskning.
För att kunna fortsätta Bankrörelsen, måste nu delegarne åter insätta
till e\. a5 procent, eller t million. Men då den egentliga ränte vinsten en
-
Tior till Banco- och Lag-V t sk. Betänk. TV.-o 2.
dast uppkommer på den delen af grundfonden, sorn blifvit insatt i säkerbetshandlingar,
hvilken, enligt hvad förut är nämnd t, kan beräknas till 3 procent
af i million, eller 3o tusen Riksdaler, så måste nu denna räntevinst blifva
relativt mindre, då den fördelas på 2 millioner contant insatts, än på 1
million. Snart måste äfven den sista eller 3:dje contanta millionen infordras,
så vida eljest rörelsen skall kunna fortsättas. Då måste förrberörde räntevinst
ytterligare fördelas på 3 millioner, som gör jemt 1 procent af hela den contanla
insatsen, utom de 5 procent, som genom utlåningen inbringas. Förhållandet
kan lätteligen blifva sådant, som här är framstäldt. Yid solidariska
Banker blifver det ännu mera nedstående alt, för en så vidsträckt ansvarighet,
icke kunna åtnjuta någon credit-utvidgning. Och då frågas, om
de förmögne fastighets-egare, de driftige närings-idkare, de kloke penningernännerna
skola känna sig synnerligen frestade att, först med stort besvär inteckna
sina fastigheter eller ock fästa sina disponibla papper, och derefter successivt
inbetala 3 millioner contant på terminer, sorn icke säkert kunna bestämmas,
derjemte vara underkastade en mängd bestyr och besvär med Bolagsstämmor,
revisioner, resor, Directeursval, creditivs-accorder, allmänna opinions
fluctuationer, till och med solidarisk ansvarighet med en stor massa
okända delegare, m. m., endast för en inkomst af netto 6 procent på sina
penningar, och detta äfven i lyckligaste fall och med vilkor af inga inträffande
förluster: då de deremot alla kunde sitta i stillhet vid sina pulpeter
och förtjena måhända 10 ä 12? Skola de icke med åtlöje betrakta en Lag,
som lill utseendet vill hjelpa näringarna och tygla procenteriet, men i sjelfva
verket bevisar omöjligheten deraf, genom sin oanvändbarhet? Vill man
Bolags-Banker, så måste man medgifva dem credit. Garantierna emot denna
credils missbruk måste vara stränga och väl beräknade, sådana, som i öfrigt
delta Lagförslag, i min öfvertygelse, uppställt, men icke orimliga, sorn utesluta
allt bruk af crediten.
Man har anfört exempel ifrån 1817 af Gölha-Canal-Discont. Onekligen
är effecten af denna jemförelse väl beräknad. Mången torde ock hafva
vid den framställda skräckbilden bäfvat tillbaka. Den, som djupare ser in i
förhållandet, låter dock ej skrämma sig afen jemförelse, som saknar all grund
och rimlighet. Eller i hvad del hade nämnde Discont likhet med de här föreslagna
Banker? Den summa, som Bolagsmännen tecknat, var den väl bestämd
för Disconten, eller tillhörde den icke canal byggnaden ? Likaså alla
insatserna af grundfonden? Var icke canalbyggnaden Discontens förnämsta
och största låntagare, som ock slutligen stannade i nära 1,100 tusende R:dr
skuld, som måste afskrifvas? Hvilka garantier hade denna Discont för sin
8
Hor till Banco- och Lag-Ulsk. Betänk. N.-o 2.
sedelutgifning, då till och med, genom allmän författning, dess creditpapper
gjordes gällande i allmänna uppbörden? Hvad ansvar fanns bestämdt för Directionen
eller för Bolags-männen, i händelse Discqnlen upphörde att betala?
Man kan icke jemföra en inrättning, som egde en credit utan all begränsning,
så till summa som till ansvar, med de 1111 ifrågavarande, som blifva behörigen
begränsade på alla sidor. Om man nu ville besluta, att, emedan den
förstnämnde rörelsen hade en credit utan gränser, så skola Bolägs-Bankerna
hafva allsingen credit, så vore visst skillnaden emellan dessa penningeverk
ganska bestämd. Men hufvudsakliga skillnaden skulle dock troligen blifva den,
att Götha-Canal-Discont, som hvar man och i synnerhet Rikets Ständers
Banco-Utskott väl vet, verkligen existerat, men Bolags-Banker deremot aldrig
skulle kunna uppkomma, åtminstone aldrig med framgång fortgå.
För min del har jag den öfvertygelse, att, sedan Bolags-Bankernas ansvarigheter
blifvit så skarpt bestämda, som i detta Lagförslag, ingen proportion
behöft bestämmas för deras sedelutgifning, utan att denna kunnat utan
fara öfverlemnas åt Bolagens och deras styrelsers egen klokhet och förutseende.
Men då denna frihet ansågs för vida sträckt, så har jag icke velat göra
svårighet vid det af de Högloll. Utskotten först antagna stadgande, som inskränkte
sedelutgifningen inom den af delegare insatta grundfonden. Men då
Högloll. Utskotten genom ett senare beslut gjort deruti den hufvudsakliga
förändring, aLt denna motsvarande del af grundfonden skulle icke blott vara
insatt utan äfven innestående, hvarigenom sålunda vid minsta invexling hela
Bankrörelsen måste afstanna, får jag emot ett sådant beslut mig reservera,
och yrkar, att den ti:le punkten måtte återställas till dess första lydelse så
lunda:
Offentlig Bolags-Bank må icke utställa creditsedlar, invisningar eller
förbindelser af hvad beskaffenhet sorn helst, till högre sammantaget
belopp, än som svarar emot den af delegare insatta grundfond i c ont anta
medel och hjpotheker. — — — <—. — — — — — .—
Denna min reservation, hvars vidlyftighet af ämnets vigt torde lill
någon del ursäktas, anhåller jag måtte få de Högloll. Utskottens Betänkande
åtfölja, för alt Rikets Höglollige Ständers upplysta pröfning vördsammast
underställas.”
Med Herr Biskop Hedrén förenade sig Herrar Stuart, Bogeman, Zander
och Rubin, den sistnämnde med tillkännagifvande, alt han ej varit närvarande
då beslutet i 6 §. fattades.
Herr Friherre Stjernstedt: ”Jag reserverar mig emot förenade Utskottens
beslut i 8:de §., der det blifvit stadgadt, att Bolags-Banker skola inlösa
sina
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. IV.o 2. g
sina creditsedlar med Rikets gångbara mynt. Så länge Rikets Ständers Banco-sedlar
kunna erhålla värdighet af Rikets gångbara mynt, anser jag, att genom
Lag hör stadgas skyldighet för Bolags-Banker, att med verkligt eller metalliskt
mynt inlösa sina förbindelser. Något hinder för ett sådant stadgande
kan ej hemlaS från 73 §. Regeringsformen, som väl säger, att Rikets Ständers
Bancosedlar må för mynt erkännas, men alldeles icke, att de vid alla
tillfällen derföre skola erkännas. — Mina skäl, hvarföre jag anser ofvannämnde
skyldighet höra åläggas Bolags-Banker, anhåller jag att här närmare få utveckla.
De utgå från en åsigt, hvars rigtighet redan vid föregående Riksdag erkändes
af förenade Stats- och Banco-Utskotten i deras Bet. N:o 1, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående myntvärdets
upprätthållande, och hvaraf följande torde förtjena att i minnet återföras.
”Det finnes dock ett inkast af högre vigt att göra i anledning af ofvan
”angifne resultat af Bankens historia, det nemligen: att en Bank, stående
”under ledningen af en auctoritet, som anser sig berättigad att sjelf och en”sam
stifta Lagar för sin förvaltning, aldrig kan erbjuda lika garantie med en
”Bank, som innehafves och förvaltas af enskilde män, bundne af Lagar, som
”utgått från en opartisk Lagstiftande magt. Detta inkast kan icke vederläggas.
”Men,” tillägga Utskotten längre fram: ”Banken är, under närvarande för”liållande,
medel, icke ändamål, och åt en kommande tid måste öfverlemnas,
”att, i afseende på Bank- och creditväséndets definitiva reglerande, göra erfarenhetens
dyrt köpta läror i sin helhet gällande.”
Då man nu synes vara hågad att ingå på ett Bank- och Creditsystem,
bundet nf lagar sorn utgått frän en opartisk lagstiftande magtj borde man
ihågkomma dessa af erfarenheten dyrt köpta läror, och icke göra BolagsBankernas
skyldighet, att med verkligt mynt inlösa sina förbindelser, beroende
af Riks-Bankens vilja eller förmåga att med metalliskt mynt inlösa
s-ina. Om Bolags-Banker skola lemna en större säkerhet än den Riks-Banken
kan erbjuda, måste naturligtvis en inhiberad silfverutvexling af den senare
ej lemna den förre rätt att med ett i värde fallande papersmynt inlösa sina
förbindelser, ty i sådant fall qvarstår ju alltid den osäkerhet man förebrått
Rikets Ständers Bank, tillökt med möjligheten af ett obestånd, som äfven den
bäst inrättade Bolags-Bank kan vara underkastad.
Ett inkast anhåller jag att här på förhand få upptaga: nemligen, att
det nödvändiga behofvet af Riks-Bankens sedlar icke skulle erhållas, om det
af mig föreslagna stadgandet blefve anlaget; jag tror, att detta inkast skall
Bihang, till R. St. Prot. 183/jj 6:te Sami. 2:dra Afd.\
Häftet. 1* 3
10
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.o 2.
förfalla, om man besinnar, att ingenstädes finnes anbefalldt eller ens lärer kunna
anbefallas, alt Bolags-Banker skola hafva sin cassa i Riks-Bankens sedlar,
men att det deremot af flerehanda skäl synes otvifvelaktigt, alt de skola finna
sin fördel uti att hålla metallisk cassa så länge silfver-utvexlingen från
Riks-Banken oafbrutet fortgår; först då, om af en eller annan orsak den senares
creditsedlar skulle börja falla i värde, torde Bolags-Bankerna finna med
sitt interesse förenligt, att med dem inlösa sina egna förbindelser. Dessutom,
torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, alt något förbud aldrig yrkats eller
åsyftats för begagnande af hvilka creditsedlar som helst vid liqvidei* emellan
Bolags-Banken och dess fordringsegare, när båda parterna dermed finna sig
belåtna.
Slutligen anser jag mig äfven böra förklara, att jag vissei ligen icke i
ringaste målto betviflar viljan eller förmågan hos Rikets Ständers Bank att
för närvarande fullgöra sina förbindelser, men hvad som redan tvänne gånger
skett kan visserligen i en framtid ännu en gång förnyas, och fastän de
åtgärder, som Rikets Ständer vid denna Riksdag vidtagit, otvifvelaktigt äro
egnade alt återföra och befästa det förtroende, som föregående misstag gjort
vacklande, så fattas dock ännu de Lagar som borde betrygga allmänhetens
rätt för kommande Ständers möjliga magtmissbruk. Ännu finnes icke i Lag
bestämdt, huru Rikets Ständers utlofvade garantie för Banken skall fullgöras
och tillämpas, och ännu afgöras de vigtigaste eganderätts förhållanden genom
Reglementen från Riksdag lill Riksdag af en enväldig och genom den slutna
voteringssedeln ännu mera ansvarslös Lagstiftning. Under sådana förhållanden
har jag trott, att framtiden ej bör emotses med alltför mycket tillförsigt,
och att man med fästadt afseende härpå bör ordna gränsorna för creditföreningarnes
välgörande verksamhet.”
Herr Professor Grubbe: ”-Jag instämmer hufvudsakligen i Herr Biskopen
Hedrens reservation, och tror, i likhet med honom, att om en Bolags-Banks
utelöpande creditsedlar till sitt sammanräknade belopp aldrig skulle få öfverstiga
den summa, som i Banken finnes innestuende i conlanta penningar och
räntebärande papper eller andra säkerheter, så skulle Bankrörelsen derigenom
blifva inskränkt inom alltför trånga gränsor. Detta af Utskottens pluralitet
tillstyrkta Stadgande skulle således i min tanka motverka uppkomsten
af de för industriens lifvande nyttiga och behöfliga Inrättningar, om hvilka
bär är fråga. Emedlertid, ehuru jag tror mig inse olämplighelen af delta
Stadgande, och ehuru jag äfven finner det mindre ändamålsenligt, att Banken
skulle åläggas alltid hålla en contant cassa i bestämdt förhållande lill
dess creditsedelmassa, synes det mig likväl till allmänhetens betryggande
lior till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. 1V:0 2.
nödigt, att Banklagen må innehålla något moment, ämnadt att förebygga ett,
eljest möjligt, alltför stort missförhållande mellan beloppet af Bankens utelöpande
creditsedlar och summan af dess, i händelse af Bankens upplösning,
användbara tillgångar. Om man, för att med ett exempel upplysa förhållandet,
föreställer sig en Actie-Bank, som utgifvit creditsedlar till ett belopp
af fyra millioner Riksdaler courant, svarande emot en dylik af Actie-egarne
insatt summa i contanta penningar och räntebärande papper, och man vidare
tänker sig denna Bankens primitiva grundfond successivi förminskad
genom creditsedlars dagliga inlösning o. s. v., men medgifver Banken rättighet
alt, oaktadt denna grundfondens förminskning, genom nya sedlars digifvande
alltid hålla sin creditsedelmassa vid dess primitiva belopp af fyra
millioner Riksdaler; så skulle det möjligtvis kunna hända att, vid Bankens
slutliga upplösning, dess återstående grundfond nedsjunkit till föga mer än
de tjugufem procent af dess ursprungliga belopp, hvilka vid Bankens stiftande
blifvit nedsatte i allmän vård, och öfver hvilka Bolaget ej egt fri disposition.
I sådant fall skulle, vid skeende utredning, Bankens tillgångar lill
inlösning af en till fyra millioner Riksdaler uppgående sedelmassa ej utgöras
af mera än dessa tjugufem procent af den insatta grundfonden tillika med
de låntagares till Banken afgifna skuldförbindelser, mot hvilka creditsedlarne
blifvit utgifne; hvilka tillgångar, ehuru vid första påseende tillräckliga, likväl, i
följd så val af de förluster Banken kunde lida på sina låntagare, som af omkostnaderna
vid Bankens utredning, i sjelfva verket kunde blifva otillräcklige till
inlösandet af alla de utelöpande creditsedlarne. Till förekommande häraf skulle
jag vilja föreslå ett Stadgande, genom hvilket hvarje Actie-Bank må åläggas
att, utom de under allmän våld nedsatte tjugufem procent af de utelöpande
sedlarnes totalbelopp, alltid vara försedd med minst tjugufem procent deröfver
i contanta penningar, räntebärande papper m. m., ställde' under Bolagets
egen disposition, så att vid en skeende utredning alltid en summa,
motsvarande femtio procent af de utelöpande sedlarnes totalbelopp må finnas
för att betäcka de möjliga förlusterna på Bankens utlåningar och kostnaden
af dess utredning. Detta Stadgande, hvars verkliga iakttagande skulle
controleras, så väl genom de årliga Bolagsstämmorna, som genom de hvarje
månad till Stats-Secretei arén för Handeln och Financerne ingående redovisningarne,
skulle på ena sidan, såsom mig synes, bereda allmänheten en tillräcklig
säkerhet mot eljest möjliga förluster vid Bankens upplösning, och likväl
på den andra lemna åt Bankrörelsen den grad af frihet, som erfofdras
för att göra densamma tillräckligt lönande för delegarne. I hänseende åter
till de solidariska Bankerna, hvilka genom delegarnes solidariska ansvarig
-
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.o 2.
liet lemna allmänheten cn garanlie, hvilken Actie-Bänkerna sijkna, skulle det
här föreslagna stadgandet måhända vara mindre behöfligt. Likväl skulle jag,
för att ännu ytterligare mot förluster betrygga innehafvarne af dessa Bankers
creditsedlar, vilja yrka, att äfven de solidariska Bankerna alltid borde vara
försedde med åtminstone tjugufem procent,af sina utelöpande sedlars belopp
i co n tan ta penningar och räntebärande papper m. m., hvaröfver con trolén*
likasom vid Aclie-Bankerna, tillhörde de årliga och månadtliga redogörelserna.”
Herr Sahlin förenade sig med Herr Professor Grubbe, och Herr Fahlhem
hufvudsakligen med Herr Biskop Hedrén och Herr Professor Grubbe.
Herr Doctor Hvasser: ”Jag reserverar mig emot detta Lagförslag i sin
helhet, emedan jag fruktar, att det strängt reglementariska system, man härvid
följt, skall motarbeta Bolags-Bankers uppkomst, i stället att uppmuntra tili
deras fria bildande, och sålunda verka just emot det ändamål, som åsyftas.
Mig vill synas, att Rikets Högh Ständers åtgärd vid denna sak, som icke
kan vara annat än ett önskningsmål, borde inskränka sig endast dertill, att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t framställa de allmänna grunder och
vilkor, som Rikets Ständer anse nödiga för organiserandet af ifrågavarande
Banker, om de skola blifva för landet nyttiga, samt de garantier för allmänhetens
betryggande, utan hvilka de icke synas böra tillåtas. Sådana liufvudgrunder
innefattas i de uti början af Betänkandet framlagde motiv. Deremot
synes, hvad lagbestämmelserna och detailfrågorna angår, alltsammans
böra öfver]emnås till Kongl. Majit, som i alla fall eger alt pröfva, gilla eller
förkasta de förslag till Reglementen, beroende af localföihållanden och
andra omständigheter, hvarom serskilda Bolag för stiftande af Bankrörelse i
olika trakter af Riket kunna öfverenskomma. Skulle dock detta Lagförslag
varda anlaget, torde stadgandet i åtskillige punkter, såsom t. ex. bestämmandet
af ett visst antal lottegare, ett visss minimum lill grundfond m. m.
lägga hinder i vägen för så väl actie-teckning, som solidariska Bankers inrättande.
”
Herr Doctor Lindahl: ”Jag får vördsamt anmäla min reservation emot
beslutet att bestämma minsta teckningen i Actie-Bank till 4ooo R:dr courant,
och grundar sig denna reservation förnämligast derpå, att då delaktighet
för mindre summor endast medgifves uti solidariska Banker; så följer deraf
med all sannolikhet, alt mindre förmögna medborgare blifva uteslutna ifrån
delaktighet uti Banker så väl af nämnde slag, som de så kallade Aclie-Banker;
ty hvarje mindre förmögen man, som kunde umbära och till räntebärande
capital använda t. ex. 5oo R:dr. Sp., hvilken summa jag ville föreslå
såsom minimum för teckning af en Actie uti Actie-Bank, skulle gerna vilja
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. TV.-o 2.
teckna sig för en Actie uti en Bank af sislbesagde slag, emedan lian vet,
att lian icke risquerade att förlora mera, än denna summa: men lianville deremot
piatt icke insätta denna summa uti en solidarisk Bank, der lian risquerade
att möjligen icke allenast gå i mistning deraf, utan ock, i händelse af denna
Banks bristande förmåga att uppfylla sina förbindelser, vara blottställd
för och icke kunna undgå förlusten af hela sin egendom. Om ändamålet
med dessa inrättningar är att, så allmänt som möjligt, gagna, och att äfven
derigenom för medborgare i allmänhet bereda tillfällen lill ökad trefnad och
förkofran; så synes detta ändamål, genom ett sådant stadgande, hvilket, uteslutande
mindre förmögne ifrån denna inrättning, som just för dem vöre
mest passande, komma alt förfelas för desse, och deras fortfarande lott blifva
att, missgynnade af sjelfva Lagen, accumulera de rikas skatter.”
Herr Helsingius: ”Vid Högh Banco- och Lag-Utskottens Betänkande
med förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker, anhålles vördsamt att få
bifoga min reservation emot följande beslut, nemligen:
1:0 Emot beslutet om 4 millioner courant minimum, för Actie-Banker;
emedan jag anser denna summa, motsvarande jkrdel af närvarande rörelsecapital,
vara så högt tilltagen, att stadgandet derom en längre tid kommer
att motverka sådana Bankers uppkomst, och Lagen sålunda motverkar sitt
eget ändamål. 1
3:0 Emot beslutet alt ifrån Lagen utesluta allt stadgande, om Bankernas
skyldighet alt alltid hålla en till minimum bestämd contant cassa, i proportionerligt
förhållande till deras utelöpande creditsedelslock. Då i sjelfva
inrättningens natur och benämning af Offentlig Bank j i rättigheten att utfärda
tryckta mynt-representativ eller creditsedlar, med skyldighet att vid
anfordran inlösa, redan blifvit nedlagdt begreppet, om en bos Banken alltid
befintlig tillräcklig contant cassa, är det för mig alldeles oförklarligt,
hvarföre man likasom fruktar att insätta detta i Lagen. Deremot fruktar
jag, att detta stadgande snart nog kommer att inlaga ett rum bland sådana,
sorn man den ena tiden anser till den grad öfverflödiga, att de till och med
framställas som löjliga, men som erfarenheten en annan tid, kanske försent,
finner hafsta varit af vigt; jag går ännu längre, jag fruktar, att uteslutandet
af denna garantie, i en, må hända icke långt aflägsen framtid, kan befinnas
vara egentliga orsaken till hela det önskvärda och nyttiga Banksystemets totala
upplösning, och alla deraf följande olyckor i flera landsorter: den bä
sta
och säkrast funderade Bank kan lätt exponeras, om den hushållar med för
knapp cassa. Man invänder, att Bank-Bolagen sjelfva nog lära akta sig för
sådan hushållning; detta medgifves, isynnerhet i början, kunna vara att på
-
Hör till Banco- och Lag-Vtsk. Betänk. N;0 2.
räkna, men medgång inger mod, och’ den stora vinsten af liten cassa blir
alltid lockande: jag föreställer mig då flera Banker i åtskilliga orter etablerade,
efter denna Lags bestämmelser, och blott en enda deribland oförsigtig; Lagen
bar då icke lemnat något medel i den controlerande auctoritetens hand,
att i förväg anbefalla försigtighet; den oförsigtiga faller, och skall då säkert
äfven draga de försigliga med i fallet, ty crediten faller ohjelpligt, vid en
hastigt förändrad opinion, och bristen i Lagen skall då troligen äfven medverka
till följder, som ingen nu kan beräkna.
Jag önskar, att man under ett lika välment som välberäknadt bemödande,
att stäcka Capitalisternas välde, icke måtte förbise beskaffenheten af
de vapen, som alltid uteslutande, eller företrädesvis, befinnas i deras händer,
i händelse de skulle finna sin räkning vid, att uppstå som Bankernes
fiender; och föreslår vördsamt, på grund af dessa i korthet antydda motiver,
att i Lagen för offentliga Bolags-Banker i allmänhet intages samma
stadgande angående Bankernes skyldighet att hålla Cassa, som Borgare-Slåndet
vid denna Riksdag, angående Rikets Ständers Bank, i detta afseende
beslutat.
3:o Tillåtelsen för solidariska Banker att bålla Bank-afdelningar, anser
jag icke blott öfverflödig, då ingen kan hindra Banker att hålla privata
agenter hvar som helst, men äfven skadlig genom den aucloritet Lagstiftningen
meddelar en sådan inrättning, sorn blir ett medel att assignera på
sig sjelf, samt alt motverka andra Bankers uppkomst i närbelägna orter, och
således den lägre ränta, som genom täflan skulle kunna åstadkommas.
4:o Åliggandet för Actie-Banker att inom viss tid hafva insatt 25 proc.
contant af tecknade capitalet, utan afseende om de kunnat utfärda motsvarande
förbindelser, anser jag vara en ytterligare stränghet emot dessa, som
äfven torde motverka deras uppkomst.
5:o Att förbud blifvit i Lagen utsatte emot åtskilliga åtgärders vidtagande
af Bolags-Banker, utan att tillika blifvit bestämd påföjden af desse
förbuds öfverträdande, anser jag slutligen olämpligt och stridande mot sunda
lagstiftnlngsprinciper.”
Herr Hohn: ”Emot förslag till Lag för offentlig Bolags-Bank får jag i
nedannämnde delar mig reservera.
§ 14. Det häruti intagne stadgande anser jag främmande för den lagstiftning,
som nu är i fråga, och oformligt är det utan tvifvel, att genom
Lag förbjuda samhällets medlemmar, de må drifva bankrörelse eller hvilken
annan näring som helst, alt göra förluster. Att sådant deremot tillhör
den reglementariska lagstiftningen för Bank-Bolagets organisation och bör ut
-
Hör till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.o 2.
i5
göra ett vigligl moment i Bolags-Contractet, anser jag naturligt och tviflar
ingalunda, att ju icke berörde stadgande der får sitt rum oell det med iakttagande
af en lägre procentberäkning.
§ 18. Jag anser nemligen minimi-summan vara för högt tilltagen och
böra nedsättas till två millioner courant, samt hvarje Acties belopp bestämmas
till hälften mot hvad föreslaget blifvit, eller till 2000 R:dr courant, af
det skäl, alt Aclie-Bank eljest icke torde i det penningefattiga Sverige någonsin
komma alt uppstå, och att ändamålet med Lagen sålunda genonj
densammas beskaffenhet motarbetas.
§ ig. Mom. 2. Bank-Bolaget bör, efter milt begrepp om rättvisa och
billighet, efter octroij-tidens slut och sedan dess rörelse upphört, vara berättigad
att återbekomma deponerade säkerhetshandlingar i den nion det visar
sig hafva inlöst sine sedlar och sålunda uppfyllt sine förbindelser till
allmänheten; ty eljest skulle Bolaget i två års tid vara beröfvadt dispositionen
af desse handlingar till ett belopp af ej mindre än en million R:dr,
örn ock ej mera än enda sedel vore utelöpande.
§ 23. Minimi-beloppet af tecknad t capital torde, utur enahanda skäl
som vid 18 § blifvit anförde, böra nedsättas till hälften eller 5oo,ooo R:dr
courant, helst det efter min öfvertygelse blifver nära nog omöjligt, att inom en
trångare krets, der solidarisk Bank endast kan uppstå, finna femtio personer,
sorn kunna teckna sig för 20,000 R:dr hvardera, och om antalet af lottegare
skulle ökas lill etthundrade, i likhet med hvad åtskilige Ledamöter inom
Utskotten yrkat, torde det blifva lika svårt, att finna detta större antal, som
vilja och kunna ingå solidarisk ansvarighet, äfven med den lill hälften minskade
teckningssumman af 10,000 R:dr courant.
§ 26. De i denna §. tillåtne Bankafdelningar kan jag för min del icke
godkänna, emedan det, dels efter min öfvertygelse, alltid skall blifva förenadt
med stor svårighet för Central-Directionen alt behörigen contfolera
desse Filial-Bankers operationer, och dels synes mig strida mot ideen af Privat-Bank,
(hvilket är offentelig Bolags-Banks egentliga natur) att utgrena sig
i flere afdelningar. Jag fruktar, alt den tillåtne divisionen kan menligt inverka
på Bankens egen och allmänhetens säkerhet.
Dessutom instämmer jag med Herrar Strussenfeldt och Hessle uti deras
reservation mot 16 och 18 §§. i Lagförslaget.”
Herr Biskopen Lundblad och Herr Prosten Afzelius förenade sig med
Herr Holm.
Herr Helleday: ”Då vid behandlingen af ifrågavarande ärende inom
förenade Banco- och Lag-Ulskollen svårigheter af serdeles art förekommit tor
iG
Hör tili Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.-o 2.
en enskild Ledamot att göra sina åsigter gällande, liar det icke eller lyckats
mig att få kunna påräkna någon lacksamlielsgärd från Ständernas sida för
utarbetningen af ifrågavarande Lagförslag. Jag nödgas tvärtom deremot mig
reservera, under förbehåll att, då tiden för det nu justerade Betänkandets öfverlemnande
till Expeditions-Utskottet icke medgifver att författa en fullständig
reservation emot förslaget i sin helhet, få inom det stånd jag tillhör
utveckla skälen för mitt ogillande deraf.”
Herr Lake: ”Jag förenar mig uti den reservation, sorn Herr Biskopen
Hedrén anfört, med den förändring Herr Professor Grubbe uttalat och ber
endast få tillägga, det jag icke anser nödigt vara, att en Actie-Bank, såsom
vilkor för sin tillkomst, hör ega såsom grundfond fyra millioner. Jag önskade
dess bildande kunna bestämmas med grundfond af 2 millioner och Adier
vara stälda endast på 1000 R:dr Courant stycket. Jag tror icke Actie-Banker
kunna uppstå med 4 millioner fond, och om detta kan ske, lära de
blifva, kanske endast å en eller ett par puneter i Riket och således ej tillfyllest
göra den lättnad man med dem velat åse. Jag tror det vara lättare
att bilda 2:ne Actie-Banker å 2 millioner än en å 4 millioner. Mig synes
äfven att actierne höra blifva å 1000 R:dr stycket derföre, att'den, som icke
kan afse 4000 R:dr, likväl icke hör vara förhindrad att ingå för 1000. Jag
föreställer mig äfven, att måhända en Actie-egare dör, en annan cederar, då
blifva väl actierne i båda fallen mer användbara i förra fallet, emellan arfvingar
att dela, och i senare, att kunna för en Concoursmassa försälja. Den rika
mannen har ju ingenting förlorat, det är honom öppet att ingå för så stor
summa han behagar, enär Bankens maximi-summa blir obestämd, och alt
han innehar flere Actiebref, fast mindre synes mig för honom ieke blifva besvärande.
Mot förenade Utskottens beslut rörande solidariske Bankers grundfond
nödgas jag äfven reservera mig. Vill man med allvar det goda, som åsyftas,
bör icke försvårande föreskrifter läggas till hinder för möjligheten af det godas
uppkomst.
Carlstads Bank uppkom med grundfond af icke 1 million. Ystads med
420,000 R:dr; hvarföre skulle just nu stadgas, alt hvarje solidarisk Bank såsom
vilkor skall för sin uppkomst ega grundfond af i,5oo,ooo R:dr. Min
önskan vore, att en solidarisk Banks grundfond blefve till sitt minimibelopp
bestämd till 5oo,ooo R:dr och hvarje Actie ställd på 5oo R:dr courant. Må
det äfven blifva Rikets Ständer likgiltigt, om actie-egare blefve till antalet
100 stycken eller mindre än femtio,”
Herrar
lior till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. IV.-o a.
Herrar Strussenfeldt och Hessle: ”Då det Lagförslag för offentliga Bolags-Banker,
Lag- och Banco-Utskotten uppgjort, tillkommit genom voteringar,
och således icke alltid samma system kunnat göra sig gällande, samt dessutom,
på sätt i Herr Biskopen Hedrens reservation är anmärkt, beslut kunnat,
ehuru en gång fattade, efter annan plurali tet-s tanka, vid senare tillfälle
ändras och rubbas, följer äfven, att i förslaget ej kan råda den öfverensstämmelse,
som erfordras för att utgöra ett sammanhängande helt.
Tiden har för redactionen af förslaget måhända varit nog korrt, och
likaså för justeringen. Brådskan med aflenmandet af Betänkandet från Utskottet
har ock hindrat oss att så fullständigt som vi önskat affatta vår reservation.
i Cap. i §, innehåller en definition på Bolags-Bank, men denna definition
är efter vår tanke icke serdeles lyckad. Såsom felaktigt torde anses, att
liktydiga ord gagnats både i definitum och definiendum.
Utan alt vidare sysselsätta oss med möjliga brister i redactionen, hafva
vi ansett oss böra lemna en definition, som, efter vår tanka, närmare uttrycker
det ifvågavarade begrepp.
”Med offentelig Bolags-Bank förstås en sådan, som, af flere personer i
förening inrättad, förvaltas af serskild Direction, hvilken, vald bland delegarne
och försedd med instruction af dem, är underkastad control af Statens
styrelse.
Offentelig Bolags-Bank grundas på Actier utan eller med solidarisk ansvarighet;
i förra fallet kallas den Actie- och i senare, Solidarisk Bank.”
I afseende på 6 § åberopa vi hvad Herr Biskopen Hedren derom anfört.
8 §. Utom det att redactionen i denna § ostridigt är i behof af förbättringar,
synes stadgandet, om Banks skyldighet alt inlösa sina sedlar med
Rikets gångbara mynt, vara i så måtto stridande mot de i motiven uttryckta
åsigter, som Bolags-Banker, enligt desamma, skulle berättigas ställa creditsedlar
ej blott på Rikets gångbara mynt utan ock på Stats-Bankens sedlar,
hvilka icke i följd af något lagbud kunna blifva hvad med mynt förstås.
Det torde således anses nödigt, att tillägg härom i §:n göres, hvaremot
från samma § borde såsom alldeles öfverflödigt utgå stadgandet örn kostnadsersättning,
enär densamma är en laglig följd af ett godkändt rätts-anspråk.
9 §. Jemte det denna § torde fordra åtskillige förändringar i redactionen,
få vi anmärka, att stadgandet, det Bankbolag skulle anmäla hos Kongl.
Maj:t tiden för Bolagets upplösning, bort vara gifvet såsom vilkor för åtnjutande
Bihang till R. St. Prot. i834j 6:te Sami. a .-dra Afd,
Häftet, 3
iS
lior till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.-o 2.
af den föreslagna pra?scriptionen, och att tiden derför hort räknas från
Kongl. Maj:ls Nådiga Kungörelse härom.
14 §. Denna § torde med bibehållande af dess syftning bättre uttryckas
i följande redaction.
”1 händelse Bolags-Bank finnes hafva lidit förluster lill a5 procent af
”grundfonden, skall Bankens rörelse inställas.”
15 §. torde böra helt och hållet utgå fran detta förslag, såsom icke
utgörande föremål för Straff-Lagstiftning, samt det med §:n åsyftade ändamål
sökas i serskildt Betänkande, hvilket Utskotten äfven lill en del tyckas
hafva insett, då de vid slutet afUtlåtandet föreslagit serskild hemställning lill
Kongl. Maj:t i delta afseende.
16 §. anse vi sådan, att, i stället för anmärkningar, vi trott bäst vara
uppgöra ny redaclion.
”Vill någon talan föra mot offentelig Bolags-Bank, vare Rådhus-Rätt i
”Stad och Härads-Rätt å Landet, der Bank förlagd är, rätter Domstol.”
2 Gap. 18 §. 2 mom. lemnar åt Kongl. Majit att godtyckligt bestämma
minimi-summan för en Banks grundfond, men med ett sådant stadgande
synes det förut gifna budet om bestämd rainimi-summa vara alldeles ändamålslöst,
och torde derföre böra från förslaget utgå.
19 §. Härvid åberopas hvad Herr Rådman Holm i sin reservation anfört.
3 Cap. 22 §. är till sin uppställning så svårlöst och invecklad, att man
icke bör vänta sig densamma lika tolkad knappt af Utskottens egna Ledamöter.
Någon så beskaffad säkerhet, som af Bank fordras, medför ej heller det
stadgande denna §, efter beslutet derom, skulle innehålla, och vi tro oss derföre
böra tillstyrka följande:
”1 Solidarisk Bank svare Actie- eller Lottegarne, en för alla och alla
för en, för Bankens förbindelser, af hvad namn de vara må: och är sedelinnehafvares
rätt, att, sedan Bank-Direclionen före vägrad inlösning af Bankens
förbindelser, blifvit dömd undergå utmätning, låta densamma verkställa hos
den eller de Lottegare honom godt synes.
Vid slutlig utredning af Banken skall den utgift en eller flere Lottegare
i följd häraf vidkänts, bland alla lottegarne i nion af en hvars andel i
Banken lika delas.
23 §. har bestämt minsta antal Ledamöter i solidarisk Bank till 5o,
men bibehållit minimi-summan å teckningen till 1,000,000 R:dr Courant.
Vi anmärka detta och reservera oss mot det ringa antalet Ledamöter, hvilket,
efter vår tanka, bort vara bestämdt till minst 100.
Hor till Banco- och Lag-TJ t sk. Betänk. 2V.-0 2. ig
26 §. synes oss böra ur förslaget utgå.
De deruti nämnde Bank-afdelningar lära icke kunna annorlunda betraktas,
än som agenter eller commissionairer för Banken, och, då rättighet
härtill tyckes lika litet kunna förnekas Bankbolag som hvarje enskild person,
äro Lagbestämmelser härutinnan öfverflödige; men om § skall bibehållas, bör
den förflyttas till Gap. om allmänna bestämmelser, enär gillige skäl svårligen
kunna finnas, hvarföre Actie-Banker icke skulle ega samma förmon i delta
fall, sorn de solidariska blifvit tillerkänd.”
Herr Grefve Frölich: ”Ehuru jag haft den tillfredsställelsen, att S:a U.
Utskottet antagit min motion i de fleste af dess caracteristiska delar, och bibehållit
det system, jag vågat föreslå för Sveriges hela Bank-väsende, hvaraf
offentliga Bolags-Banker böra utgöra integrerande delar, anser jag mig dock
genom serskild reservation böra fästa uppmärksamheten å de ofullkomligheter
i Lagförslaget, hvilka, såsom resultat af partiela voteringar inom Utskotten,
jag hoppas måtte af de respective Riks-Stånden rättas, så att en i allo
god, fullständig och conseqvent Lag till Kongl. Majrts Nådiga sanction kan
framlemnas. Innan jag likväl går att uppgifva de punkter, i hvilka jag tror
Lagförslaget böra rättas, begagnar jag detta tillfälle att vördsamt få uppgifva
skälen, hvarföre jag omfattat detta ämne likasom ”con amore,” skäl, hvilka,
enuru ej af de Högloft. Utskotten motsagde, de likväl ej behöft directe pröfva
eller derom uttala sin collectiva opinion, på samma sätt som jag gjort det
inom Utskotten och nu gör det inför Rikets Ständer.
Under mångårigt forskande efter orsakerne till Sveriges industriela och
commerciela vanmagt i jemförelse med andra nationer, om hvars institutioner
jag ej sökt endast tlieoretisk kunskap, utan ock till en del undersökt
på stället, har jag trott mig finna, lika med hvad många andra yttrat före
mig, men som jag fruktar ännu i denna stund icke är tillfyllest insedt och
erkändt, att Sverige saknat, jemte ett stabelt myntvärde, sådane annorstädes
antagna creditbruk, utom hvilka äfven med fixt mynt rörelse och handel
icke kan trifvas i dess fullkomligare scala. Centralisationen af all penningeoch
förlagsröreise i Stockholm har varit det ena grundfelet, ett dåligt eller
snarare intet creditsystem det andra, hvarmed jag menar synnerligast ett väl
ordnadt Bankväsende och en fri vexel-rörelse. Jag vågar påstå, att, om vid
den lid, då Sverige i början af detta sekel ännu egde mynt, ändamålsenliga
enskilda Banker (för hvilka jag för ingen del vill anse de såkallade FilialDisconterna)
blifvit inrättade, så hade ej allena Landets näringar sett ut på
annat sätt, utan ock operationerne år 1809 med sedel-emission af Rikets Ständers
Bank utan valuta varit rent af omöjliga, emedan solida Banker, såsom
20
Hor till Banco- och Lag-UlsL Betänk. N:0 2.
capitalisler i stort, skulle ej allena hafva ställt sig i spetsen för alla de mindre
sedel-innehafvarne, utan ock bort ega håde credit och kunskap nog inom
sitt eget sköte, för att kunna suppleera hvad i dessa delar möjligen saknades
hos den skakade Slaten. Hade Statsmaglerne icke dessmindre fortfarit
att göra skuld lill mynt, så hade troligen de enskilda Bankerne, om de
rört sig med eget creditmynt och icke med assignationer på Banken, egt
guld och silfver i sina cassör, när Rikets Ständers Bank såg sina tömmas,
deras creditmynt gått med agio mot Statens. Dessa reflexioner må anses öfverflödiga
och chimeriska skapelser med elementer från en förfluten tid; de
torde dock för dem, som vilja öfverskåda ämnet i hela sin vidd, tjena dels
till en anledning att af kända fada söka rigtiga slutledningar, dels att häntyda
åt dem, som nu måhända skulle vilja basera de enskilda Bankerne på
metalliskt mynt, att andre likså väl sorn de sjelfve kunna föreställa sig en
framtid, då Bankerne skola finna det i sitt och Landets interesse att förse sig
med myntbara metaller, faslän man icke anser denna tidpunkt vara inne nu,
utan bekymren derom kunna uppskjutas, efter den gamla regien: ”ali hvar
dag må hafva sine egne.” Ännu hafva vi icke rika Städer på korta afstånd
från hvarandra — afstånd, som ännu mer kunna förkortas genom viga, reguliera
diligencer, ännu hafva ej våra köpmän återbragt i ordning en till större delen
i utlänningars händer fallen grosshandel. Denna lemnar ännu icke Sikel
något öfverskott och kan icke göra det förr, än Landels produetion blir
rigtad i närmare förbund med verldshandel, och framför allt försedd med så
pass tillräckliga inrikes bytesmedel, att icke en vara måst säljas för halfva
värdet mot hvad den gäller några månader senare, blott för det egaren icke
kan erhålla ett ögonblickligt förlag.
Då det står så till som nu, var det derföre väl, alt Rikets Ständer i
sina dispositioner rörande Banken icke par force uttvingat silfver i rörelsen.
Jemte de skäl emot ett sådant system, som äro upptagne i motiven lill
Utskottets Betänkande, ber jag få tillägga ännu ett, alt, när den tid en gång
inträffar, då Sveriges rörelse kan gagna ett metalliskt mynt, så måste detta
till större delen bestå i guld och icke i silfver; af denna senare metall
hafva vi öfver nog, för Rikets Ständers Banks behof, och jag hoppas den öff
vertygeise snart skall bli allmän, alt, hvad ökning i myntmassan Sverige än
framdeles kan behöfva, den icke må ske under det hittills följde system af
centralisation uti Rikets Ständers Bank, hvilken, i anseende lill siri organisalion,
dessutom aldrig kan bedrifvas med adequat vinst för sig och Landet,
och derföre icke vidare bör hopsamla ofruktbara skatter, hvilka, efter min tanka,
lior lill Banco- och Lag-Utsk. Betänk. N.O 2.
21
äro öfverflödige för upprätthållande i värde af det qvantum sedelmynt denna
Bank Lör utgifva.
Rikets Ständer hafva på ett berömligt sätt sökt stadga sedelmyntets
värde; men de hafva gjort det med uppoffring och på Landets bekostnad.
Banken har indragit på de senare åren ungefär 1 millioner courant af sin sedelstock,
och detta har skett, under det ymniga skördar verkligen ökat varumängden
och sålunda gjort missförhållandet än mera kännbart. Intet
under derföre, att den redan i några år fortgående så kallade strypningen
skulle komma till slut att kännas äfven för hufvudstadens affairsmän, vidden
dubbla anledning till crisis och stagnation i den befintliga myntmassans
cirCulation, som den inbrytande Choleran och ännu af mången nästan lika
mycket fruktade utvexlings-epoken samtidigt framkallade. Hurudan penningebristen
i Landsorterna varit och är, borde icke vara obekant för Representanterne.
Hittills hafva de dock deröfver iakttagit tystnad. Den paniska fruktan och
de fictiva anledningarne till strypning kunna väl nu vara i aftagande; men otvifvelaktigt
stå de verkliga ännu ohulpne qvar. Mjmlvärde såsom en negativ fördel,
hvilken skyddar för förluster genom myntfluetuationer, håfve vi väl förvärfvat
oss, men de positiva fördelarne, lifvad rörelse och produetion, vinnas
ej genom att nu lägga händerna i kors, såsom mången synes tro. Otvifvelaktigt
skulle, under det åter inträdda rättstillståndet, under en fortsatt
fred, en sparsam Regering och under en rigtning af produetionen till annat
än bränvin, som inom Landet uppsupes, tillräckliga capilal kunna så småningom
uppkomma, utan tillhjelp af creditens häfstång, men då så väl jordbruket
som alla andra de betydligare näringarne äro behäftade med stark
skuldsättning lill hög räntefot, under hvilken producenten arbetar hufvudsakligen
för alt betala räntor och med föga utsigt att någonsin förvärfva något
öfverskott; så blir mången nödsakad fortfara med en näring, som han tydeligen
ser icke bär sig, och hvars produetion, på en låg ståndpunkt i jemförelse
med andra Länders, han saknar förmåga att förbättra, änskönt han
dertill eger kunskap och skicklighet. Huru mången jordbrukare tvingas ej
att forcera sin sädesproduetion under jordens utmattning, huru mången Idkare
af Bergs- och Bruksrörelsen fortfar ej att tillverka Tackjern, Stångjern
och Spik, ulan vinst och under skogarnes alltför -starka afbrukning? Ali sådan
forcerad produetion, i synnerhet då den består af råämnen, utgör en i
många fall oersättlig, riksförlust. Numera, sedan upplysningen i desse fall
stigit, skulle delta missförhållande upphöra i den stund ökade capital eller
ökad credit anskaffas.
22
Hur till Banco- och Lag-Utsk. Betänk. JV.-O 2.
Finnér man i betraktande häraf, att lifligare och mera vinstgifvande production
troligen icke på lång tid kan uppkomma, derest den icke får nödig
hjelp ur sin vanmagt, finner man, att de vanliga utvägar, hvarigenom Banken
plägade i låneväg bispringa, af hvarjehanda orsaker upphört, så att Handels-disconten,
belåningen på publika papper och actier de facto afstannat,
och att något afgörande steg, hvarken till den närvarande förlägenhetens aflijelpande
eller till näringarnes varaktigare förkofran, kunnat komma till stånd
under en ii månaders Riksdag, och hädanefter föga lärer vara att hoppas i
den vägen, så borde dock Nationen, som länge väntat förgäfves, slutligen få
veta, att all den hjelp den kan behöfva måste den sjelf söka i enskilda föreningar,
och att allt, hvad Banco-Utskottet kan i den vägen åtgöra, är detta Lagförslag
om offentliga Bolags-Banker och ett annat, snart, som jag hoppas, efterföljande
till ny Vexel-Stadga. Jag kan ej förmoda annat, än att närvarande
förslag, efter erhållne rättelser, skall på det hela bli beståndande och kan derföre
ej underlåta härmed ytterligare offentligen uppmana både representation och alla
vederbörande att skyndsamt skrida till verket, medelst att öppna subscriptioner,
välja Commissarier, sorn utarbeta Bolags-Reglor, gå i författning med plåtars,
stämplars och pappers anskaffande till creditsedlar och så vidare. Inom ett
par månader kunna då flere Banker vara i verksamhet. För icke längesedan
ansåg man sådant omöjligt, ja både chimeriskt och skadligt; men opinionerne,
äfven från de håll man minst väntat det, synas märkligen hafva förändrat
sig till erkännande af de ofantliga fördelar, som ett väl regleradt system
af offentliga Bolags-Banker i detta ögonblick kan medföra, och äfven capitalisterne
bö'rja finna, att man sörjt för deras interesse, då tillfälle öppnas
att, med begagnande af egande inteckningar, allmänna papper och contantér,
få deltaga i inrättningar, som lemna både hög och säker inkomst.
Mina anmärkningar mot förslaget äro följande:
Rörande r Cap. 6 §., att ordet ”och innestäende” bör utgå, hvarom
åberopas Biskop Hedrens med fleres reservationer. Orimligheten af ett stadgande,
som innebär: alt en Bank i hvarje ögonblick skall hålla lika stor contant
cassa sorn vid första insatsen, eller ock, alltsom vexlingen går ut och in,
öka sin räntebärande grundfond, (hvilket är alldeles omöjligt utan att sammankalla
Bolaget, helst de vid utlåning bekomne reverser med deras Hypolhek
ej såsom ”insatt grundfond” få räknas) skulle knappt kunna ursäktas,
Utskotten, på annat sätt, än, såsom händelsen velat, genom misstag och
öfverraskning vid justering af ett redan fattadt beslut, vid ett tillfälle, då
många af Utskottets Ledamöter varit frånvarande.
Hör till Banco- och Lag-TJt sk. Betänk. IV-0 2.
23
2:0 Att Actie-Banker icke borde tillåtas uppstå annorstädes än i Rikets
större stapelstäder, der ordentlig Börs och Mäklare finnas. Motiven
dertill har ja^ uppgifvit i mitt tryckta förslag, noten N:o 10.
3:o Att antalet personer., som fä stifta solidarisk Bank, borde vara
minst Etthundrade. Det vore serdeles, om i en landsort, der man tror sig
kunna finna 5o personer, som tillsamman teckna p5o,000 R:dr courant, man
icke skulle kunna uppleta ännu femtio, som teckna 5o,ooo eller 1000 hvardera!
Det ligger alltså en stor inconseqvence i proportionen af femtio personer
och en million såsom minimum, Ett, som jag tror, missförstudt nit
sträfvar att förminska summan till 5oo,ooo R:dr. Jag kan ej härvid undgå beklaga,
om en sådan opinion inom Stånden skulle göra sig gällande, helst de
Landsorter, som icke för närvarande ega förmåga stifta egen tillräckligt stor
Bank, gjorde bättre att, för ett visst bestämdt antal år, förena sig med andra,
under tillgodonjutande af samma fördelar medelst Bankafdelningar, hvilka i
sinom lid, under tillväxt, rörelse och vunnen erfarenhet, kunna framstå såsom
Banker med egen creditrörelse; och att emedlertid, intill dess Nationen hunnit
vänja sig vid det nya Banksystemet, icke alltförmånga och veka Banker uppstå.
4:o Att då Utskotten i principen gillat mitt förslag att anvisa för Actie-
och Solidariska Bankerne en samfälld verkningskrets eller horizont fastän
i olika planer, så hade de bort bibehålla den proportion af minimi sedelvaleurer
jag föreslagit, nemligen 10 R:dr courant för de förre och en R:dr courant
för de senare.
De motiv, som ligga till grund för bestämmande, i en Lag, af blotta
sifferförhållanden, måste synas de fleste godtycklige; men för dem, som uppfatta
systemet af en central- eller Hufvudmynt-Bank, sådan som Rikets Ständers
Bank slutligen bör blifva; Handels-Banker i Sjö-och Stapelstäderne, ställde
på Adier deremellan och, underst, solidariska Banker i Provincernes Uppstäder;
för dem få siffrorne af 10 och 1 R:dr, såsom minimum, betydelse
och vigt; för dem blir det också klart, hvarföre Actie-Banker, dragande vinster,
hvartill de solidariska icke ega tillfälle, icke böra få hålla Bankafdelningar,
hvilka dessutom, med 10 R:drs sedlar, skulle vara föga gagnelige för
Cassa-credilivs-tagare och den mindre rörelsen, för hvilkas räkning desse Bankafdelningar
egentligen böra inrättas.
5:o Att i4 § bör utgå, som, ehuru ganska tillämplig Bolagsmän emellan
alt inflyta i deras Bolagsreglor, aldrig borde finnas i Lag.
I afseende på redactionen af i:sta, 8:de, i6:de, 22:dra §§. förenar jag
mig med Herrar Hessle och Strussenfelt; äfvensom med desse Herrar och
Herr Holm i afseende på § 19, 2.‘dra Momentet.
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco- och Lag- Utsholtens Betänkande N:0 3.
i
N:o 3.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 29 Nor.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om ytterligare
Lagstiftning för Jtikets Ständers Bank.
Oedan Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse af den 8 Februarii innevarande
år, gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit endast afvaktade det
slutliga afgörandet af det sedan sista Riksmöte hyllande Förslag till förändrad
redaclion af Regeringsformens 72 §., för att till Rikets Ständer öfverlemna
Dess Nådiga Förslag till Banco-Lag, samt Kongl. Majit sedermera,
genom Nådig Skrifvelse af den 3 derpåföljde Mars, i Nåder behagat
meddela Rikets Ständer sagda Lagförslag, liar detsamma blifvit af samtlige
Riks-Stånden till Utskotten remitteradt,. lydande sora följer:
Rikets Ständers Bank (Sveriges Rikes Bank), för alltid skiljd från
Rikets Statsverk, vare under Konungs och Ständers gemensamma garantie,
men under Rikets Ständers egen vård , ostördt förvaltad af de Fullmägtige,
hvarje Stånd dertill förordnar efter de Lagar och Stadganden för Banken
och dess rörelse, hvilka nu äro gällande eller af Konungen och Rikets
Ständer varda stiftade; dock ege Rikets Ständer, som genom sina Fullmäktige
tillsätta Tjenstemännen inom Banken, att allena fastställa Reglementen
lör Bankens inre förvaltning och arbetssätt, samt för dess Tienstemäns befordringar
oeh aflöning.
I öfverensstämmelse med åberopade Lagar och Stadganden ege Banken
allena rätt att, på sätt 10 §. af denna Lag innehåller, utgifva sedlar
eller myntförskrifningar, hvilka må lika med mynt i Riket erkännas och
•skola af Banken med mynt efter deras lydelse inlösas.
X. Cap„
Allmänna Stadganden,
§• 2.
Bihang till R. St. Prat. 1834. &:te Sami. laira Jfd.
‘laira Häftet,
i
2
Banco- och Lag-Utsköttens Betänkande A7'.o 3.
§• 3.
Rikets Ständers Bank (Sveriges Rikes Bank) forlfare såsom Deoositions-
och Låne-Bank under noggrannt iakttagande af hvad denna Lag
stadgar.
§• 4-
Alla i Banken insatta penningar eller fordringar hos densamma, inföddes
eller främmandes, af hvad namn och beskaffenhet som helst, må
ej, till förfång för innehafvare af löpande anvisning derå, på ett eller annat
sätt med qvarstad beläggas, och ej heller vid infallande krig med främmande
magt indragas.
§. 5.
Bankens sedlar skola, efter åsatt värde, såsom mynt emoltagas uti
alla betalningar till Kongl. Maj:t och Kronan, uti alla utbetalningar från
Statens Cassör, samt i liquider enskilde emellan, der ej genom uttryckligt
fördrag annorlunda förordnadt är.
$. &
Alla medel, tillhörande Statens Cassör i Hufvudstaden, skola på räkning
i Banken insättas och genom assignering derå disponeras.
§• 7 •
Af Bankens årliga inkomst godtgöres i första rummet omkostnader
och möjligen inträffande förluster. Öfver användandet af Bankens årligen
behållna vinstmedel ege Rikets Ständer att allena besluta, så framt dessa
medel icke till bibehållande af Bankens grund-fond eller till dess förstärkning
af Konungen pröfvas erforderliga, på sätt Konungen vid hvarje Riksdag
derom till Rikets Ständer gör framställning.
§.8.
Den summa af 4>400>000 R:dr, som Rikets Ständer vid sista Riksdag
till Banken anslagit, skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom och
inventarier, utgöra en Bankens behållning, utöfver dess förbindelser, och
användas endast till styrka för uppfyllandet af Bankens åliggande att vid
anfordran sina sedlar med mynt inlösa.
Hvad utaf grund-fonden vid något tillfälle användes, skall derefter
af Bancovinsten ersättas, så att fonden, så fort ske kan, återbringas till
sitt ursprungliga belopp.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JV'o 3.
3
§• 9-
Banken må ej ega annan fastighet än som för bedrifvandet af dess
rörelse oundgängligen fordras, på sätt derom vid hvarje Riksdag af Konung
och Rikets Ständer beslutas.
§• *o.
Alla beslut och instructioner rörande Bankens redbara fondj lifgifvande
t af dess sedlar, dess lånerörelse och öfrige förhållanden till allmänheten
, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i denna
I/ag stadgade grunder och af Konung och Ständer gemensamt fastställas.
Stat för Bankens utgifter, med undantag af löningar och arfvoden
för dess Tjenstemän, varcle vid hvarje Riksdag likaledes af Konung och
Ständer bestämd.
§• ii
För
hvarje qvartal skall, inom en månad efter förloppat deraf, en
uppgift 0111 summan af de vid halfårets slut utelöpande Bancosedlar och i
Banken på räkning inneslående medel, genom Banco-Fullmägtiges försorg,
tryckas och med allmänna Tidningarna utdelas, samt efter hvarje års
bokslut, på lika sätt, en öfversigt, som visar Bankens hela ställning för
det året.
Det Ombud, som af Konuiigen nises, erhålle, när så nödigt profves,
uppgifter på beloppet af Bankens capital-fond och fordringar, på penningar,
som der blifvit nedsatte, på utelöpande Bancosedlar eller andra
förbindelser och till hands varande metalliska tillgångar.
Finner Konungens Ombud nödigt att öfverlägga med Banco-Fullmägtige,
gifve han det tillkänna för Ordföranden ibland Fullmägtige, som det
åligge att dem genast för sådant ändamål sammankalla, äfvensom att Ombudet
tillkalla, då frågor till öfverläggning förekomma, som röra förstärkning
af Bankens redbara fond, eller Lånrörelsens utvidgning eller inskränkning.
Konungens Ombud läte i Protocollet anteckna sina, under öfverläggningen
meddelade yttranden, men öfver vare icke besluten.
§.12.
Hvad uti 6 §. af Lagen för Banken ätf den 1 Mars i83o är stadgadt,
angående enskilda Bankinrättningar, förblifve till kraft och verkan gällande.
4
Banco- och, Lag-Utskottets Betänkande iY’"o 3.
II. Gap.
Om Bankens rörelse såsom Depositions-Bank.-
§. i3.
Enskilde personer eller Bolag må på räkning i Banken insalta Svenskt
Guld- eller Silfvermynt, eller Banco-sedlar, eller godkände anvisningar å
Banken och på beloppet assignera till utbetalning, vid anfordran, utan
räntas tillgodonjutande, och under iakttagande för öfrigt af de reglementariska
föreskrifter, sorn, till förekommande af missbruk, kunna finnas
af nöden.
t§- *4'.
Banken vare pligtig att lill en hvar, sorn kostnadsfritt för Banken
der inlevererar silfver, utgifva motsvarande summa i Bancosedlar, beräknad
efter 128 sk. för rå- skålpund victualiefint silfver, utgörande, enligt
Kongl. Förordningen om Myntfoten af den 2$ Junii i83o, En Riksdaler
Specie.
§■..5.
Bankens sedlar skola lyda pä bestämda summor;: börande sedlarnes
högsta och lägsta belopp, samt deras mellanafdelningar serskildt fastställas,
på sätt i 10 §. stadgadt är.
I sedelns text insättes Bankens förbindelse att densamma, vid anfor*
dran, inlösa, i öfverensstämmelse med 1 och 2 §§. uti Myntbestämningslagen
af den r Mars i83o, hvarjemte åberopas den Lag, som stadgar
straff för efterapning eller förfalskning af Bancosedlar, samt för utprånglande
af falska eller efterapade sedlar, äfvensom belöningen för upptäckten af
dylika brott.
§. 16.
Ifrån den dag då Myntbestämnings-lagen af den 1 Mars i83o träder
i verkställighet, enligt hvad serskildt derom förordnas, åligge det Banken
att, enär så påfordras, sina sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa ,
efter 128 sk. i Bancosedlar för hvarje Riksdaler Specie, af den vigt och
halt, sorn Kengl. Förordningen om Myntfoten af den Junii i83o bestämmer.
Banco- och Lag-Utslcotiens Betankande N'.o 3,
t ,
§• l7-
Banken må ock,, efter serskild öfverenskommelse, i utbyte mot Svenskt
silfvermynt, lemna guld och silfver i plansar, utländskt guld- elfer silfvermynt,
eller vexlar på utländsk metallisk valuta, härrörande från det creditiv
å utrikes ort, sorn vid hvarje Riksdag för Banken öppnas bör ,f genom
ett af Konungen och Rikets- Ständer fattadt beslut.
§. lä,
Föreskrifterna uti 2 och 3 §§. af Lagen för Banken af den 1 Mars
i83o om hvad iakttagas bör, i händelse af Bankens vägran att sedel vid
uppvisandet med faststäldt belopp inlösa, förblifve till kraft och verkan
gillande, likasom vore de i denna Lag ordagrannt intagne,
IIL Gap,
Om Bankens rörelse såsom Lane-Bank..
§• 19*
Banken må, i den ordning och under de vilkor, som serskildt varda
uti Instructionen örn Bankens förvaltning fastställda, bevilja Cassa-creditiv
åt Allmänna Verk, Corporationer , Föreningar och Bolag, att inom
bestämda maximi-summor pä löpande räkning begagnas, under iakttagande
af full säkerhet för Banken och med förbehållen rättighet för Banco-Fullmägtige
att, när uppfyllandet af Bankens egna förbindelser det fordrar,
minska eller indraga dessa Cassa-creditiv; börande formligt contract eniellan
Banken och Creditiv-innehafvaren upprättas,'
§." 2 ov
Vidare må lån utgifvas emot ränta, icke öfverstigande 5 för hundrade
:
a) emot pant af guld och silfver till fulla värdet på 12 månaders
förfallotid och med omsättning utan inbetalning;
F) emot pant af koppar, stångjern och andra vågförda bruksefjecter
, samt tackjern, högst | af värdet, och ej för längre tid än 9 månader,
utan omsättning, dock så, att, efter skedd inbetalning, nytt lån å
samma pant raå beviljas, derest omständigheterna det i öfrigt medgifva.
6
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
§• 2I
Bankens
nuvarande Discont-rörelse på namn och på publika papper
skall, vid den lid, i den ordning och på de vilkor, som, genom ett af
Konungen och Rikets Ständer gemensamt fattadt beslut, varda bestämde,
på Riksgälds-Contoret öfverflyttas.
§• 23-
Beloppet af de summor, som Banken vid 1833 års slut har fästade
uti Lån på lång tid j nemi.
Lån emot underpant af Fastighet,
Lån till Städer , Kyrkor och Ccrrpctrationer
Lån till befordrande af Enskiftenmå icke ökas.
§. 23.
Instructionen om Bankens förvaltning bestämmer räntefoten å hvarje
utlåning inom ett maximum af 5 för hundrade, och huruvida räntan skall
förskottsvis afdragas eller icke.
§• 24-
Uti annan Låne-rörelse, af hvad namn och beskaffenhet den vara må,
ån denna Lag uttryckligen medgifver, må Banken sig ej inlåta.
IV. Capi
Serskilde Bestämmelser.
§. 25.
Om ansvar å Rikets Ständers Fullmägtige i Banken för öfverträdelse
af denna Lag och andra rörande Bankens förvaltning meddelade föreskrifter,
varde genom serskild Lag stadgadt.
§. 26.
Denna Lag, hvarigenom äldre Lagar och Författningar, angående
grunderna för Bankens förvaltning, äro afskaffade, för så vidt de här ej
åberopade ärc, må ej annorlunda ändras, än på sätt i Regeringsformens 87
§., oan Allmän Civil-lag, stadgadt är, och ege, i afseende på verkställigheten,
samma kraft och verkan, som Rikeks öfrige Lagar.”
Banco- och Lag-TJtslottens Betänkande N:o 3.
7
Dervid blifvit bifogade de i anledning af berörde Lagförslag afgifne
yttranden’ inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt , G. , Hans Excellence Herr Grefve Mörner, A. G.,
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm, C. A., Herr Grefve Spens,
C. G., Herr Grefve Cronhjelm , O. A., Herr Grefve Horn, C. F., Herr
Grefve v. Fersen, II., Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke, G.,
Herr Friherre Cederström, J., Herr Friherre Boye, L., Herr Friherre
Kantzow, J. A., Herr Friherre Palmstjerna, C. O., Herr Friherre Ehrenborgh
, C.W., Herr Friherre Åkerhjelm, G. L., Herr Friherre af Nordin,
C. J.j samt Herrar Dalman, W. F., Cederschiöld, P. G., Stråle, N.W.,
Rosenblad, B., Lefren, J. P., v. Troil, E., Lagerhjelm, P., v. Herne,
Hartmansdorff, A., och v. Hohenhausen; inom Vällofl. Borgare-Ståndet,
af Herrar Helsingius, Holm, Norman, P. Winbladh, Frodell, Hallgren,
J. Winblad, Ekstrand, Winberg, Cederborg, Mechel, Santesson, Leffler,
Bååth, Ekerman, Bruse, Helleday, Hessle, Petre’, Langenberg, Biörck,
Lundgren, Egnell, Modin, Halling, Linderholm, Strehlenert, Hök och
Fries; samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, i hvars villande ett betydligt antal af
Ståndets Ledamöter sig förenat.
Vidare och efter det Banco-Fullmägtige, med åberopande af det i 3
Art. i Afd. 4 §• af i83o års Banco-Reglemente (pag. 25) dem gifne uppdrag,
att lill nu församlade Ständers pröfning framlägga ett ularbetadt fullständigt
förslag för en efter sakernas nya ordning lämpad definilitiv reglering,
i afseende på Banco-verkets organisation i det hela, till Banco-Utskollet,
vid Riksdagens början, öfverlemnal ett af Bankens Secreterare, enligt
uppdrag af Banco-Fullmägtige, utarbetadt och lill trycket befordradt
Lagförslag, i afseende på Bankens organisation, rörelse och förvaltning, har
hos sammansatta Utskotten till behandling förekommit sistberörde förslag,
hvaröfver Banco-Fullmägtige utlåtande afgifvit.
Hvarjemte under ärendets behandling en Ledamot af Banco-Utskottet,
Herr Helsingius, med stöd af Riksdags-Ordningens 3^ §., såsom tilllägg
till Bank-Lagen af år i83o föreslagit följande, med Banco-Secreteraren
Helsingö ofvannärande förslag hufvudsakligen öfverensstämmande stadjanden:
J>A.
Allmänna Bestämmelser.
$. «•
Rikets Ständers Bank kommer att fortfara såsom Depositions-, Vex
-
8 Banco- och Lag- XJIskottens "Betänkande N'.o 3,
lings- oell Låne-anstalt, med förpligtelse, att dess sedlar, hvilka, enligt Regerings-Formens
72 §., för Mynt i Riket erkännas, med Svenskt Silfvermynt
vid anfordran infria, på sätt genom Lagen för Rikets Ständers Bank af
den 1 Mars i83o är vordet stadgadt, samt nämnde Lag jemte deuliMyntbestämnings-Lagen
af den 1 Mars i83o till fortsatt iakttagande afsedda
Stadgar, i allo sig till rättesnöre .ställa; och under de hufvud vilkor i öfrigt,
sorn här nedan finnas upptagna.
Den garantie af Banken, som, jemlikt Regerings-Formens 72 Rikets
Ständer tillhör, skall förstås på sätt som följer:
1:0 Ordningar, Stadgar och Reglementen för Bankens förvaltning,
dem Rikets Ständer, i deras egenskap af Bank-Bolag, hafva att allena uppgöra
och meddela , skola vara grundade på och öfverensstämmande med de
Lagar, som af Statsmagterne gemensamt, till ordnande af Landets penningförhållanden
och betryggande af hvars och ens äganderätt, antagna blifvit,
och hvilka icke måga dymedelst förnärmas eller göras kraftlösa; på grund
hvaraf, och 0111 under Ständernes sammanvaro, uti förhandlingarne och de
vidtagne besluten, ett eller annat af motstridig syftning skulle förekomma,
Konungen vare, enligt Regerings-Formens 16 oförhindrad att sådant då
till behörig rättelse anmärka.
2:0 För det i Banklagens 2:dra §. upptagna oväntade fall, att Banken,
under den från nästföregångna Riksmöte förflutna tid skulle hafva vägrat
att någon dess sedel inlösa, och denna vägran härrört från Bankens oförmåga
att sina förbindelser genast uppfylla, skola Rikets Ständer vara, såsom
Ombud för Svenska Folket, förbundna att, genast eiler det ett slikt
förhållande blifvit hos dem anmäldt, återförsätta Banken i det skick BankLagens
1 §. antyder, medelst uppdrag åt Riksgälds-Contoret alt, för hvad
dertill behöfligt är och icke genast tillgängligt, utställa skuldförbindelser
med löpande ränta , och medelst bestämmande i samband dermed af sådan
tillökning å den för Statsbehofven i öfrigt erforderliga Bevillning, att till
ränta och amortissement för en sådan Statens skuldsättning nödiga medel
beredas och anvisas.
3:o Ej må Rikets Ständer gemensamt eller något Riks-Stånd serskildt
kunna frånträda egenskapen af Bank-Bolag och garantien för Banken, innan
samtlige sedel-innehafvare blifvit efter i83o års Bank-Lag lill fullo förnöjda.
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
9
nöjda, och Bankens alla öfrige Borgenärer fått sina fordringar antingen betalda
eller mot skulder till Banken qvittade.
§• 3.
Till den summa af 4>4oo,ooo R:dr B:co, sora, enligt 4 §• af i83o
års Bank-Lag, skall, utan beräkning af Bankens fasta egendomar och inventarier,
alltid utgöra en Bankens behållning i säkra tillgångar och fordringar,
utöfver de förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, lägges ytterligare
ett belopp af 600,000 R:dr, så att en jemn summa af 5,000,000 R:dr
B:co hädanefter och framgent kommer att bibehållas såsom Bankens öfverskott.
Detta belopp skall i de årliga Boksluten upptagas under benämning
af Bankens Grundfond. Dess oförminskade bibehållande betryggas enligt
4 §. här nedan.
§• 4*
Af Bankens årliga inkomster skola dess ränte- och förvaltnings-utgifter
jemte möjligen inträffade förluster for året i första rummet godtgöras.
Hvad derefter öfrigt är| har Banco-Styrelsen under tidrymden från Riksdag
till Riksdag att, i och för Banco-Verkels consoliderande , förvalta, på sätt
Rikets Ständer, i egenskap af Bank-Bolag > förordna. Det öfverskott, som
sedermera utöfver den i 3:e §. uppgifna summa af 5,000,000 R:dr B:co
qvarstår, skall vid afslutningen upptagas under benämning Blankens Reservfond.
Beloppet deraf vare Rikets Ständer vid kommande Riksdag, i
egenskap af Ombud för Svenska Folket} oförhindrade att jemväl till andra
allmänt nyttiga ändamål, efter godtfinnande, använda.
§. 5.
Ibland Banco-Verket rörande ärenden, som, enligt Regerings-Formens
86 §., skola hållas hemliga, inbegripas Banco-Styrelsens öfverläggningar
och beslut, i afseende på den reela fondens (metalliska cassans) vidmagthållande,
intills besluten i verkställighet gått.
§. 6.
Infödd eller främmande, som penningar sig till godo å räkning i
Banken häfver, eller något till förvar hos Banken ander försegling inlemnar,
eller emot förskrifningar af Banken någon valuta utgifver, vare för
Bihang
till R. St. Prot. 1834- 6-te Sami. 2-dra Afd, 2
%ulra Jdåfteti
10
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande 2V'.o 3.
vissat!, att han eller hans rätts innehafvare skall, efter eget behag och de i
hvarje fall utstakade vilkor, kunna deröfver anordna och förfoga; så att,
hvarken under krigs- eller fredstid, det hos Banken nedsatta eller till densamma
försträckta må för allmän eller enskild räkning konfiskeras eller med
qvarstad beläggas. Vid insträffadt dödsfall, eller der egendom till Borgenärers
förnöjande blifvit afträdd, ege vederbörande rätlsinnehufvare alt
om innestående tillgångars utbekommande serskildt anmäla sig Iros BancoSlyrelsen,
och sina anspråk lagligen styrka.
§• 7 •
Kongl. Svea Idof-Rätt i Stockholm
skall allena och i första rummet
vara Bankens lagliga Domstol,
antingen Banken är kärande eller
svarande, der icke i serskilda fall
blifvit annorlunda uttryckligen stadgadt.
Fordringsanspråk, hvilka af
Banken bevakas efter Concurs-Lagen,
vid serskilda Domsäten, måga hos
dem pröfvas och afgöras, så framt
icke någon invändning eller anmärkning
uppstått mot giltigheten af ett
slikt Bankens fordringsanspråk; men
om så sker, skall tvisteämnet till
pröfning och afgörande hos ofvanbemälde
Hof-Rält hänskjutas.
• §■ 8.
Konungens Befallningshafvande, Magistrater, Executorer, Domare
och öfrige Auloriteter samt Embets- och Tjenstemän i Riket skola, vid ansvar,
vara pligtige att lemna Banken behörig och skyndsam handräckning
uti de mål hvarom de för Bankens rätt och bästa varda anlitade.
$• 9-
Banken bibehålies vid rättigheten att sjelf låta anställa auctioner till
försäljning af lös pant, för sina fordringars utbekommande; samt att, medelst
anbuds-auctioner, föryttra egne öfverflödige Inventarier och Effecter.
Alternativ.
Kongl. Svea Hof-Rält i Stockholm
skall allena och i första rummet
vara Bankens lagliga Domstol, der
någon såsom kärande mot Banken
uppträder. I fråga om Bankens käromål,
galle allmänna Rättegångsordningen
och hvad för serskilda
fall finnes stadgadt.
Banco- och Bag- Utskottens Betänkande lV:o 3.
§• »o.
Hos Konungen skola anmälas alla sådana Banco-Verket rörande regleringar
vid eller emellan Riksdagarne, som äro af beskaffenhet att föranleda
Påbud elier allmän Kungörelse till serskild Autoritets eller till Allmänhetens
efterrättelse. Af Konungen beror att, efter pröfning, saken, i
det skick den blifvit framställd, bifalla, afslå eller uppskjuta.
§. ii.
Rikets Ständers lill Bankens förvaltning utsedde Fullmägtige gifva, till
följd af Rikets Ständers meddelade Ordningar, Stadgar och Reglementen,
sådana speeiela föreskrifter åt de dem underlydande, som af behofvet påkallas;
och vare äfven berättigade att, i den nion erforderligt finnes, låta
genom allmänna Tidningarne meddela underrättelser om hvad till iakttagande
föreskrifvet ar.
B. Banken såsom Depositions- och Vexlings-anstalt.
§. 12.
Banken emottager under sin vård de penningar, som derstädes, allmänna
och enskilda Verk, Cassör och Bolagsföreningar, äfvensom viss person,
till godo, insättas; utbetalar eller öfver förer, på annans räkning, sedan
medlen öfver en natt innestått, de andelar deraf, som, genom utställda
behöriga invisningar, anordnas, och håller fortgående räkenskap öfver omförmälda
på- och afföringar, samt den behållning en hvar, i följd deraf,
tillkommer.
§• 13.
Alla till Statens allmänna Cassör i och utom hufvudstaden ingående
penningar skola, tid efter annan, i stadgad ordning, uti Depositions-Banken
insättas, att derstädes för Statens räkning fritt för afgift men utan ränta
innestå, tills de för afsedda ändamål behöfva lyftas och användas.
§• l/f’
Depositions-Bankens bevis, att penningar blifvit af en å annans räkning
der insatta, skola, uti de allmänna Cassornas och Embets-Verkens räkenskapsredovisning,
vid Domstolar, och inför Exécutorer, fortfarande gälla såsom
beloppet vore af Insättaren till Räknings-hafvanden erlagdt; b varemot
qvitto af Depositions-Banken för penningar, dem Räknings-liafvare
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
på sin egen räkning insätter för att å beloppet anvisa , är för ingen slags
liqvid användbart, samt i hvarje annans band ogiltigt.
§. i5.
Ibland Banco-Yerket rörande ärenden, som, enligt Regeringsformens
86 §., skola hållas hemlige, inbegripes beloppet af hvad för någon enskild
persons Bolagsförenings eller Cassas räkning vid gifven tidpunkt hos Depositions-Banken
innestår. Dock att Räkningshafvare för egen del har sig
öppet att, enär som beläst, upplysning derom inhemta.
§• *16.
Banken emottager till förvar under försegling, och utan alt om innehållet
undfå uppgift, Contanta penningar, Document och hvarjehanda
flyttbar egendom, så vidL utrymme och läglighet dertill inom Banken gifves;
dock utan ansvarighet å Bankens sida för oförvållad skada och tillfällig
olycka.
§• *7-
Om och i hvad nion afgift må beräknas för Depositioner, som ej, enligt
i3 §. i denna Lag, äro derifrån uttryckeligen fritagne, samt om nödige
controler och öfrige iakltaganden i samband med Depositionsanstalten, bestämmes
af Rikets Ständer efter förhand varande omständigheter; och galle
härutinnan hvad i §§. 10 och 11 här ofvan stadgadt blifvit.
§. 18.
En hvar, som i Depositions-Banken har behållning af Ducater innestående,
skall vara berättigad att Ducater anvisa och utbekomma; för andra
penningbehållningar å Depositions-räkningarne, ehuru som helst tillkomna,
skäll Banken vara förbunden att utgifva, efter hvar och ens eget
val, antingen Svenskt silfvermynt efter gällande myntordning, eller Bancosedlar.
§• '9-
I förening med den uti Lag förvarade rätt att af Banken för dess
sedlar enär som helst utbekomma silfver efter myntbestämnings-grunden,
skall det ock förblifva en hvar obetaget att, till hvilken ort som helst
inom eller utom Riket, fritt för all utförsel-afgift, medföra eller öfversända
myntadt och omyntad t silfver.
Banco- och Lag-Utslottens Betänkande N:o 3.
13
§. 20.
Den i Myntbeslämnings-Lagens 3 §. en livar förbehållne rättighet att
före utvexlingens början tillbyta sig Bankens sedlar för silfver, efter den
i i §. af närande Lag stadgade grund, såsom ock alt med silfver, efter samma
grund, skuld till Banken godlgöra, skall, efter börjad silfverutvexling
och allt framgent, förblifva orubbad.
§• 21.
Bankens sedlar af löpande egenskap komma för framtiden att utställas
såsom skuldförbindelser å vissa för allmänheten kända silfvermyntvaleurer,
och må icke, på sätt förut öfligt vaiit, iklädas formen af bevis
öfver insatta penninge-belopp.
§. 22.
I allt hvad som rörer Bankens löpande sedelmynt skall sorgfälligt
afses allmänhetens skäliga beqvämlighet för penninge-remisser och betalningar
samt möjligaste trygghet mot förlust, genom sedlars förnötning, eller
förfalsknings- och eftergöringsförsök.
§. 23.
Alternativ. Anses behöfligt, att något nytt
Utan föregånget beslut af Ri- slag af sedlar genom Banken utgif
kels
Ständer och Konungens begif- ves, eller alt en gång fastställda se
vande,
kunna de en gång bestämda delsorters form och utseende för en
sedelvaleurerne ej förändras. framlid märkeligen förändras, varde
sådant alltid i förväg till Kongl.
Majrts bifall, med anhållan om Nådigt
kungörande, anmäldt.
C. Banken såsom Läine-anstalt.
§. 24.
Banken upplånar penningar för ränta i den mon tillfällen erbjuda
sig, alt mot fullgod säkerhet och med vinst använda dem i utlåningsväg.
§. ^5.
Bankens skuldförbindelser för upplån, enligt 19 skola ställas på
bestämd uppsägningstid.
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande B:o 3.
§. 26.
Banken utlånar penningar mot ränta och säkerhet af:
a) Lös pant.
b) Fastighets-inteckning.
c) Actier och Publika papper.
Personlig credit.
Föremålen för belåning och låne-vilkoren bestämmas i Reglementet.
Låne-rörelsens utsträckning eller inskränkning beror af tillgång och förevarande
omständigheter.
§. 27.
Banken tillåter sina låntagare att göra afbetalningar till gälds afbördande,
äfven utöfver hvad de sig lillförbundit. Dock att i Reglementet
bestämmes ett visst belopp, hvartill sådan öfverbetalning, serskildt lör sig
verkställd, i det minsta må uppgå.
§• 28.
För utlåningar mot lindrigare ränta än allmänna Lagen högst tillstädjer,
och sorn icke äro af Discontnatur, så att ränte-afdrag på förhand
sker, bibehålles Banken vid den hittills hafda rättigheten att halfårsvis räkna
sig till godo ränta på ränta.
§• 2f>
Ibland Banco-Verket rörande ärenden, som, enligt Regerings-Formens
86 §., skola hållas hemliga, inbegripes sammanräknadt belopp lör viss
tidpunkt, af Persons eller Bolagsförenings hos Banken begagnade credit,
vare sig uti ett eller flere slag af penninge-försträckning.
§• 3°-
Om öfrige grunder och vilkor, som för Bankens lånrörelse i allmänhet,
eller någon serskild gren deraf må gälla, ankommer på Rikets Ständer
att efter förhand varande omständigheter förordna; dock under orubbadt
bestånd af ömsesidiga öfverenskommelser, som emellan Banken och någon
dess Gäldenär redan förefmnas.
Och hafva Utskotten slutligen i sammanhang härmed under öfvervägande
tagit,
dels etL från Höglofl. Ridderskapet och Adeln lill Banco-Utskoltet re
-
B anco- och Lag-Utslcottens Betänkande Nio 3.
mitteradt, af Herr Lagerhjelm _, Pehr, väckt förslag, att 5 §. i BancoLagea
af elen i Mars mätte erhälla följande lydelse:
”Efter hvarje ärs Bokslut skall, genom Rikets Sländers Fullmägliges
försorg, en öfversigt, sorn visar Bankens hela ställning, tryckas och med
allmänna Tidningarne utdelas;”
dels ock ett från Vällofl. Borgare-Ståndet remilteradt anförande af
Herr Wiem, deruti hemställes, huruvida den af Rikets Ständer beslutade
förändring i beloppet af Bankens Grundfond måste anses föranleda någon
ändring i Lagen för Rikets Ständers Bank af den i Mars i83o.
I hvilken fråga Herrar Santesson■, Helsingius, Bååth och Ekerman
inom Ståndet sig uLlåtit.
Beträffande först det af Kongl. Maj:t i Nåder afgifne, bär ofvan intagne
förslag lill Banco-Lag, så enär — af den i Regerings-Formens 87 §.
gifne föreskrift för behandlingen af de Lagfrågor, Konungen kan finna för
godt alt för Rikets Ständer framställa, hvarigenom blifvit stadgadt, att
Rikets Ständer skola öfverlemna Konungen deras svar uppå Riks-Salen, om
de i dylik fråga bifallit Konungens Proposition, men skriftligen genom
Talmäunerne, om de densamma afslagit, —synes följa, att ett af Konungen
framställdt Lagförslag ej kan annorlunda än i sin helhet antingen antagas
eller afslås, men nu ifrågavarande Lagförslag, enligt hvad af flere Ledamöter
inom Riks-Stånden anmärkt blifvit, innehåller åtskilliga stadganden, de
der stå i strid emot den af Rikets Ständer vid innevarande Riksmöte bibeliållne
redaction af 72 §. i 1809 års Regeringsform, finner Utskottet sig
föranlåtet tillstyrka Rikets Ständerj till svar å Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
i detta ämne i underdånighet tillkännagifva,
alt, som det af Kongl. Majit i Nåder aflemnade Förslag till BancoLag
finnes i vissa delar stridande emot den af Rikets Ständer bibehållne
redaction af 72 §. i 1809 års Regerings-Form, anse Rikets
Ständer sig förhindrade, att kunna samma Lagförslag antaga.
Hvad dernäst angår de i öfrigt väckte Förslag till ytterligare Lagstiftning
för Rikets. Ständers Bank, hafva Utskotten, för bedömandet af frågan,
om någon annan Lag, än den nu gällande bör, efter 87 §. Regerings-Forraen,
för Rikets Ständers Bank stiftas, lill en början ingått i undersökning
af det förhållande, hvaruti Rikets Ständers Bank egentligen står till så väl
Statsmagterne som Allmänheten, samt dervid funnit, att denna Bank icke
i6
Banco- och Bag-V(skollens Betänkande N:o 3.
är hvarken en fullkomlig Stats-Bank, hvartill skulle fordras, alt hägge Statsmagterne
egde en i Grund-Lag uttalad bestämd andel i garantien och förvaltningen
deraf eller en så beskaffad inrättning under enskildes ego och
ansvarighet, att, i den händelse de tillgångar skulle finnas otillräckliga,
hvilka äro lemnade i vård och förvaltning af Rikets Ständers Fullmägtige
och Bankens Commissariat, Bankens egentlige egare och garanter, eller
hvad som kunde kallas Bank-Bolaget, nemi. Svenska folket, genom deras
representanter, Ständerne, någonsin kan, efter allmän Lag, ställas inför
rätta eller underkastas laga dom; vid hvilket förhållande det synes Utskotten
ligga utom möjligheten att närmare bestämma, huru långt anspråket
mot Rikets Ständer, såsom garanter af Banken, skall kunna sträckas och
verkliggöras, än i den mon sådant redan skett, i det Konungamagten, på
grund af 16 §. Regerings-Formen, eger lemna skydd mot allt ofog och
all orättvisa.
Lag för Banken åter, som icke skulle sträcka sig utöfver Civil-Lags
föremål, således*icke angå Rikets Ständer såsom disponenter och garanter,
utan endast Banken i dess förhållanden lill Allmänheten, innefattas, efter
Utskottens omdöme, uti de Ordningar, Stadgar och Reglementen, 73 §. Regerings-Formen
omtalar.
Ehuru sistberörde Grundlags §. icke nyttjar benämningen Lagar utan
instället begagnar uttrycket: Ordningar och Stadgar, dertill anledningen jemväl
torde finnas deruti, att endast ena Slatsmagten dem beslutar, på sätt
förhållandet är med de Stadgar och Påbud, Kongl. Maj:t i oeconomiska mål
eger utfärda, måste likväl de, af Rikets Ständer i afseende på Banken utfärdade
Ordningar och Stadgar vara af samma förbindande kraft som Lagar,
då dessa Ordningar och Stadgar äro behörigen uppgjorde af den Statsinagt,
som icke allenast i Lagstiftningen i allmänhet eger andel, utan ock,
jemlikt besörde Grundlags §., blifvit, i fråga om Banken, tillagd sådan
rättighet allena.
I betraktande häraf och då sålunda en åtgärd att ikläda så beskaffade
Stadgar Civil-Lags form, enligt 87 §. Regerings-Formen, vore ett verkligt
inrymmande åt andra Statsmagten af andel i en Lagstiftningsrätt, som den
nu icke eger; då likväl Rikets Höglofl. Ständer redan, genom förkastandet
af det sedan förra Riksdag hvilande förslag till ändring i 72 §. RegeringsFormen,
ådagalagt, att de icke velat medgifva en rubbning i deras nu bestående
constitutionela förhållanden till Banken; då det jemväl torde i längden
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JY.-o 3.
den blifva skadligt, att, på oregelmessig bana, stifta Grundlag i Civil-Lags
form; då den så kallade Bank-Lagen af den i Mars i83o, såsom en Extraordinair
Lag, står fast och följaktligen, så långt den går, gäller till efterlefnad;
och då alla öfrige nödige Stadgar kunna i vanlig ordning af Rikets
Ständer beslutas, för att, genom Reglementet eller serskilde Kungörelser,
till efterrättelse meddelas,
anse Utskotten någon ytterligare lagstiftnings-åtgärd för Rikets
Ständers Bank, efter 87 §. Regerings-Formen, icke under närvarande
förhållanden böra ega rum.
Atskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 29 Nov. 1834-
JZeservationer :
af Herr Grefve Frölich D: ”Instämmande för öfrigt i Utskottens
beslut får jag dock så vida reservera mig deremot, som jag anser de ännu
i mångas opinion hit och dit vacklande begreppen, hvarifrån ett slags
sträfvande alt få ytterligare garantier emot Rikets Ständer troligen sig
härleder, hafva bort så, en gång för alla, utredas, att frågan derefter
fått en behörig hvila lills den å nyo, under andra bestämda cathegorier,
helt olika de nuvarande, åter möjligen kunde förekomma.
Jag hade derföre trott, att Utskotten bort, i afseende på Bankens icke
fullt regelmässigt uppställde constitutionela och legala förhållanden, förklara,
att desse icke effectivt kunna iordningsättas med mindre en af två mera
genomgripande reformer af Rikets Ständers Bank företagas nemligen
antingen:
alt Banken af enskildt Bolag öfvertages med samma förbindelser i
öfrigt i afseende på ständig vexling; hvarigenom, efter borttagande ur
Regeringsformen af allt som angår Banken, densamma ställdes under allmän
Lag —- eller ock:
att, sedan andra enskilde Banker bildat sig samt öfvertagit större
delen af den mindre lånerörelsen, Rikets Ständers Bank, såsom pur Central-
och Mynt-Bank, inskränktes till endast den sedelrörelse, som vore nö
Bihang
lill II. St. Prat. 1834- 6-te Sami. lidra AJd, 3
2-dra Häftet,
18 Banco- och Lag-Utskottets Betänkande IV:o 3.
dig för dess bestyr med Rikets allmänna Verks Cassör, med Skatte-uppbörden
och med utfärdande af legalt sedelmynt för offentliga Bolags-Bankers
rörelse; hvarefter och sedan det förhållande inträffat, att Reglementet
för förvaltningen under en ändamålsenligare styrelse kunde blifva vida
enklare och i de fleste fall knappast nånsin i behof af en periodisk förändring,
hvarom då också olika meningar svårligen kunde uppstå, Rikets
Ständer funno för godt förändra deras Bank till en verklig Stats-Bank
derigenom, att de, i grundlagsenlig väg, öfverlemnade åt den andra Statsmagten,
Konungen, en sådan andel i Lagstiftning, rörande Banken, som uti
andra länder, der Stats-Banker finnas, alltid tillkommer Statens högste
Styresman.
Utskotten hade då äfven, för sin del, bort erkänna företrädet åt det
senare alternativet j helst en färsk erfarenhet, så vidt man kunnat inhemta
af Tidningarne, om den splittring för hvilken förenta Nord-Amerikanska
Staterne nyligen, i följd af deras stora Central-Banks operationer, under
en af Regeringen nog oafhängig Styrelse varit blottställd, synes ådagalägga,
huru vådlig en alltför stor Bank, såsom en Stat i Staten, kan blifva, då
Regeringen icke deröfver har någon controlerande magt. I öfrigt står det
mera tillsammans med det System för Rikets Bankväsende i allmänhet,
hvilket Utskotten i deras förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker utvecklat,
lill hvilket ovilkorligen hörer, att en Central Mynt-Bank, såsom Statsinrättning
orubbligen funderad, bibehålies.
Härförutan och i afseende på de Utlåtanden Banco-Utskottet redan
fällt i sina Betänkanden N:ris 6 och 16, rörande tillökningen i Grundfonden
med 600,000 R:dr, torde böra nu sägas, att detta beslut, som Rikets
Ständer troligen fattat under dåvarande förmodan, att Bankens credit skulle
vara i behof af sådan tillökning, förblifver i alla fall gällande intill nästa
Riksdag och af kommande Ständer kan då ytterligare förnyas om så
behöfves.
Slutligen anser jag Utskotten böra tillstyrka Rikets Ständer att i deras
underd. skrifvelse till Kongl. Majit, med svar på Dess Nådiga Proposition,
yttra: att de, under samma åsigter, hvilka lågo till grund för deras
år i83o tagne åtgärder, då de genom så kallade Myntbestämningslagen af
den 1 Mars i underdånighet begärde och erhöllo hos Kongl. Majit ett temporairt,
för deras Bank nödigt ansedt stöd, äfven nu önska få tillkännagifva
sin förtröstan till Kongl. Majit, att Han, med den i 16 §. RegeringsFormen
stadgade Konungsliga magt, icke lärer underlåta vaka deröfver, att
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande IV-o 3.
Banken gör hvar man rätt; äfvensom i lika underdånighet anhålla, att, derest
Banco-Styrelsen skulle finna nödigt Begagna credit eller creditiv på
utländsk ort, och detta creditiv icke mot dess egna förbindelser kunde tillvägabringas,
Kongl. Maj:t då, på derom af Banco-Styrelsen framställd underdånig
anmälan, täcktes lemna sin höga autoriration och garantie i egenskap
af Rikets högsta Målsman och Chef.”
Af Herr Professoren Grubbe: ”Det armin öfvertygelse, alt den egentliga
Lagstiftningen för Banken_, hvilken har till föremål något annat än
blott reglementariska stadganden, rörande Bankens förvaltnings rätteligen
bör utöfvas af hela den lagstiftande Magtenoch således, i en coustitutionel
Monarki, af Konungen och National-representationen i förening. I öfverensstämmelse
med denna åsigt antogs af båda Statsmagterna vid sistförflutne
Riksdag Lagen för Banken af den i Mars i83o. Om denna i sjelfva
verket innefattade allt hvad en Bank-Lag bör innehålla, så vore visserligen
all fråga om en ytterligare Lagstiftning för Banken nu öfverflödig;
men jag tviflar, att man med skäl kan tillerkänna denna Bank-Lag en sådan
fullständighet. Delta oaktadt inser jag likväl äfveji att, så länge Regerings-Formens
72 §. förblifver oförändrad, skulle försöket att tillvägabringa
en fullständig, på båda Statsmagternas sammanstämmande beslut
grundad Lagstiftning för Banken troligen möta stora svårigheter. Man skulle
nemligen vid ett sådant försök målunda ej kunna förena sig om en fullt
noggrann bestämning af den rätta gränspunkten emellan de Ordningar, Stadgar
och Reglementen för Bankens förvaltning, hvilka det tillhör Rikets
Ständer allena att uppgöra, och den af båda Statsmagterna beroende Lagstiftningen
för Banken. Endast genom en förbättrad redaction af Regerings-Formens
72 §. torde denna svårighet en gång kunna häfvas. Emedlertid,
då ett med sorgfällighet utarbetadt Förslag till en mera omfattande
Lag för Banken blifvit till Utskotten af en Ledamot inlemnadt, tror jag,
för min del, alt man, i stället för att utan all granskning ogilla detsamma,
hade'bort ingå i en närmare pröfning deraf, för att undersöka, huruvida
ej åtminstone några äf de deruti föreslagne Stadganden äro af den
beskaffenhet, alt de kunde och borde af samma Statsmagter, som antogo
i83o års Bank-Lag, antagas såsom nödiga tillägg till densamma, och dermed
tillika såsom nyttiga förberedelser till en framtida fullständig och
fullt ändamålsenlig Lagstiftning för Banken.”
Uti denna reservation instämde Herrar Lagerheim, Helleday och
Cederborg samt Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Westerås Län.
20
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
Af Herr Doctor Elfström: "Emot de Höglofl. Utskottens ifrågavarande
Betänkande får jag först anmärka, att, då man eger en Bank-Lag, gemensamt
stiftad af Konung och Ständer, om hvars upphäfvande motion
icke blifvit väckt, har det varit öfverflödigt, att, när fråga uppstått endast
om denna Lags fullkomnande, inlåta sig i undersökningar, om en sådan
Lag rättsenligen kunnat stiftas, och om båda Slatsmagterna ega i en sådan
Lagstiftning deltaga. Då detta senare af de Ilöglofl. Utskotten blifvit
bestridt, kunde det lill och med varit conseqvent, om upphäfvandet
af i83o års Bank-Lag på anförde grunder blifvit tillstyrkt.
För alt komma till det resultat Betänkandet innehåller, hafva inom
Utskotten användts en argumentation, stödjande sig på följande theser: att
vår Bank ingalunda är en Stats-Bank, enär båda Stalsmagterne ej ega andel
i garantien och förvaltningen deraf; att den ej heller är en så beskaffad
Bank, hvars egare och garanter kunna ställas inför allmän Lag och underkastas
laga dom; att Bank-Lagen således endast anginge Bankens förhållande
till allmänheten, men ej delegarne eller sjelfva Svenska folket, och
att så beskaffad Lagstiftning vore att hänföra till de i 72 §. R. F. omnämnde
Ordningar, Stadgar och Reglementen.
Ehuru åtskilligt torde vara att erinra äfven emot de arne första satserna,
vill jag icke dervid uppehålla mig, utan öfvergå till den sista, som utgör
slutlänken i argumentationen. Befinnes denna sats falsk eller vacklande,
måste det derpå grundade omdöme icke heller gälla såsom stabelt.
För mig åtminstone faller sig svårfättligt, att en Lag, angående Bankens
förhållanden till allmänheten, icke äfven skulle röra sjelfva delegarne
i Banken. Om man ock med Bank vill förstå en afskiljd massa af förmögenhet,
måste man doek medgifva, alt de derföre gällande Lagar egentligen
röra egarne till denna massa och de personer, hvilka med dem komma
i förhållande; ty en Lag kan väl icke stiftas endast och allenast för
ett physiskt ting, utan för de personer, som dermed äro eller kunna komma
i beröring. Efter den förra åsigten skulle det icke angå Rikets Stan- 1
der, om deras Bank eger något att betala med eller icke — en mening,
som troligen aldraminst, under närvarande förhållande af en nyligen börjad
realisation, lärer godkännas.
Vidare har pluraliteten inom Utskotten ansett alla Lagar för Banken
böra subsumeras under Ordningar, Stadgar och Reglementen. De apparenU
skal, som i denna syftning blifvit anbragle, kunna icke jemna den skar
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 3.
21
pa glänslinien emellan Ordningar m. m. å ena, samt Civil-Lagar å andra sidan.
En sådan skilnad förefinnes ej blott i våra Grundlagar, utan stöder
sig på sjelfva förhållandenas beskaffenhet. Med Civil-Lag förslås de regler,
hvarefter rättsfrågor afgöras och bedömas. Ordningar, Stadgar och Reglementen
afse endast de för organisationen eller förvaltningen af ett Verk gällande
regler. Civil-Lagar tillämpas af Domare-magten, för hvilken de utböra
ett rättesnöre; men de senare tillämpas af de administrativa Autoriteter,
hvarunder Verket lyder. Sjelfva uttrycken i 72 §. hänvisa på en
sådan åtskilnad. Orden ”förvaltas af de Fullmäktige , hvarje Ständ förordnar/’
ådagalägga delta ljusligen. Hvarje Lagstiftning för Banken kan
således ingalunda hänföras till blott Ordningar &c. Den frågan t. ex., om
Bankens fordringar i Concursmål böra underställas Svea Hof-Rätt, som enligt
1668 års Riksdagsbeslut är Bankens forum, eller af Goncurs-Domstolen
pröfvas, lärer icke kunna annorlunda anses, än såsom en Civil-Lagbeslämmelse,
flera andra förhållanden alt förtiga.
Då jag är af den öfvertygelse, att Rikets Ständers Bank ingalunda
bör eller kan, utan de största vådor, vara ställd utom Lag, så önskar jag äfven,
att Lagstiftningen för densamma må ega erforderlig fullständighet.
I 1734 års allmänna Lag och deröfver utkomna förklaringar med tillägg
saknas allt stadgande i detta ämne. Bank-Lagen af i83o fastställer blott
några få generela förhållanden, men lemnar många luckor ouppfyllda. Säkerligen
kunna åtskilliga rättsfrågor uppslå emellan Banken och enskilde, för
hvilkas afgörande Domaremagten med skäl lärer tveka att lägga Lill grund
blotta Ordningar och Reglementen, och tilldela dessa en med Civil-Lag
lika gällande kraft.
Betänker man vidare Bankens garantier, så skönjer man genast, att
desse äro helt och hållet öfverlemnade åt Ständernas godtycke. Ständernas
i förra tider missbrukade envälde öfver nämnde Penningeverk berättigar
ock till hvarjehanda farhågor. Hvad hindrar väl Representanterna vid kommande
Riksmöten att t. ex. besluta nya sedelemissioner, att frånrycka
Banken sin nu tillerkända räntevinst, eller anvisa på densamma större eller
mindre creditiver m. m., och såmedelst omstörta grunderna för det nu stadgade
myntvärdet? Man har i allmänhet ansett lån eller åtminstone creditivrättighet
på utrikes ort nödvändige för Realisationens upprätthållande i händelse
af missväxter och försämrade handels-conjuncturer, då Bankens silfvervaluta
säkerligen komme ait starkt påkännas; men huru blir väl möjligt att
vinna ett sådant förtroende hos utländningen, då Konungen ej är berättigad
22
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande IV:o 3.
deltaga i Lagstiftningen öfver Banken, ej en gang med Sitt veto förekomma
sådana beslut af Rikets Ständer, som kunna föranleda förskingring af Bankens
medel? Regeringens uteslutande i detta fall innefattar en till sina möjliga
följder vådlig anomali med hela vår öfriga Lagstiftning, och så länge
denna oformlighet qvarstår, synas mig följande ord i Reg. Formens 16 §.:
”Konungen bör — ingen förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig
frihet och välfärd” i vissa hänseenden sakna all betydelse.
Jag har i korthet velat antyda de förnämsta hufvudpunkter, från hvilka
förevarande ämne, efter mitt omdöme, bör skärskådas, och då jag nödgas
medgifva, att, så länge Reg. Formens 72 §. förblifver i sitt närvarande
skick, det Kongl. Bank-Lagsförslaget svårligen kunnat i sin helhet godkännas,
vidhåller jag dock derjemte den öfvertygelsen, att flere delar deraf bort antagas
och erhålla rum i ett välbehöfligt supplement till i83o års Bank-Lag.
Herr Friherre Stjernstedt och Herr Prosten Mittag förenade sig med
Herr Doctor Elfström.
Af Herr Helsingius: ”Jemte det jag hufvudsakligen förenar mig uti
den af Herr Doctor Elfström afgifne reservation anser jag mig här böra
närmare utveckla motiven för de af mig föreslagne, i Utskottens Betänkande
intagne Lagstad ganden.
Den vigliga fråga, som sysselsatt förenade Utskotten, och genom deras
nu afgifne Betänkande skolat utredas och besvaras, har varit: om och huruvida,
utöfver hvad som finnes i de vid sista Riksdag stiftade Lagarne angående
myntbestämningen och för Rikets Ständers Bank, s,amt hvad förut
är vordet bestämdt genom Bankens Grundstadgar af år 1668, nemligen
Kongl. Maj:ts Nådiga Tillstånds-Bref för Rikets Ständer att taga Banken
under sin förvaltning, Kongl. Maj:ts Nådiga försäkring om Banco- och
Rikets Ständers beslut och förordning om Banken i Stockholm; genom de
sedermera tid efter annan i fråga om Banken utfärdade allmänna Författningar;
och genom 72 §. i Regeringsformen af år 1809: något ovilkorligt
behof nu kan anses påkalla uppgörande af ny Lagstiftning för Banken.
För denna frågas utredande hade jag trott uppmärksamhet böra fästas
å följande omständigheter:
1:0 I 1668 års Grundstadgar för Banken förekommer icke det ringaste
om dess rörelse såsom Sedel-Bank. Tvärtom innehåller Bank-Ordningens
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JV'o 3. '
23
n i §. uttryckligen: ”såsom igenom Credit-sedlar före detta (i Palmsrucks
Bank nemligen) ett större missbruk och oreda år förelupen; alltså skola
inga sådana sedlar eller andra, som dertill kunna hafva liknelse, till någons
gravation, praejudice och förfång härefter i detta Verket brukas, men alldeles
vara afskaffade och förbudne”. Delta försigtighets-vilkor hade dock icke
längre varaktighet än till 1701, då en verklig och, såsom af åtskillige förhållanden
ådagalägges, icke obetydlig sedelrörelse infördes; men på det alt
bokstafven ändå icke måtte blifva förnärmad, utgåfvos sedlarne under form af
flyttbara Depositions-bevis. (se Ständ. Deput. Underr. punkt 4-) Så uppkom
den såkallade Transport-räkningen och den stilisation, som ännu finnes begagnad
i alla sedlar, såväl Bankens som Riksgälds-Contorets, alt de nemligen
hafva formen af qvittencer eller depositions-bevis, icke af skuld-förbindelser.
2:0 Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse och Förordning af den 27 November
1776, utfärdad med åberopande af serskildt gifven öfverlåtelse från
Rikets Ständer, ålade Banken alt, i stället för de förut brukliga , på daler
kopparmynt slälda Transportsedlar, förse allmänna rörelsen med ett till sitt
gångbara värde behörigen stadgadt guld- och silfvermynt (hvilket dock i
sammanhang dermed så bestämdes, att 18 daler i stället för 9 daler skulle
motsvara 1 R:dr Specie, och således 5o för 100 af dalersedlarnes ursprungliga
siffervärde rabatteras,) och att de på detta Specie Riksdalermynt grundade
Bancosedlar, som, för mera vighets skull, blefve med samma mynt
omlöpande, alltid vid anfordran med Speciemynt inlösa.
3:o 72 §. af 1809 års Regeringsform lyder: Riksens Ständers Bank
förblifver, som den hittils varit, under Riksens Ständers egen garantie och
vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, hvarje Stånd]dertill
förordnar, efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka redan gjorda
äro eller vidare af Riksens Ständer göras kunna; egande Riksens Ständer
allena rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för myoti Riket må erkännas”.
Detta senaste Grundlags-stadgande angående Banken, hvarigenom
1776 års Realisations-Förordning var de facto omintetgjord, och de ofvannämnde
orden uti densamma, för mera vighets skull, blefvo utan någon
slags betydelse, är också det enda af båda Statsmagterne erkända, hvaruti
man kan upptäcka något spår af monopolium i fråga om Bankens sedelrörelse
och lånrörelse. Endast för Depositions-rörelsen kan, såsom varande
af slik egenskap, betraktas det begifvande från Konungens sida år 1668,
att alla Statens medel skulle gå genom Banken.
24
Banco» och Lag- Utskottens Betänkande N:o 3.
4:o Kongl. Kungörelsen af den 18 Mars 1818, angående fortfarande
inskränkning tills vidare i utvexlingen af silfver emot Bankens Transportsedlar,
lyder: Gore veterligt: alt Rikets nu församlade Ständer uti skrifvelse
af den 2 i denna månad hos Oss i underdånighet tillkännagifvit, att,
sedan Rikets Ständer åren 1809 och 1810 funnit Rikets belägenhet fordra,
att deras Banco-Verk ålitades i den mon, hvaraf sedermera inskränkning
tills vidare i utvexlingen af silfver emot Bankens Transport-sedlar blifvit
en följd , samt Riketä Ständers Banco-Utskott, å deras vägnar, vid Riksdagarne
åren i8ro, 1812 och 1815 äfven gifvit Banco-Fullmägtige dermed
öfverensstämmande föreskrifter till efterrättelse, Rikets Ständer ansett denna
inskränkning ännu icke kunna upphäfvas, och att således, intill dess
annorlunda af dem beslutes och behörigen kungöres, utvexling af silfver
emot Transportsedlar kommer hädanefter, likasom de senast förflutna åren,
att vara inställd, utom i de serskilda fall, hvarom Rikets Ständer låta meddela
Banco-Fullmägtige nödige föreskrifter.
Delta förhållande har Kongl. Maj:t, på Rikets Ständers underdåniga
begäran, härigenom velat allmäneligen kungöra. Det alle, som vederbör,
håfve sig liörsamligen att efterrätta”.
5:o Lagen, angående Myntbestämningen af den 1 Mars i83o, fastställer
den blifvande utvexlmgs-grunden sålunda, ätt 128 skill ingar, eller
2 | Riksdaler Specie i Bankens sedlar eller förbindelser, skola gälla
lika med E11 Riksdaler i silfver efter den, med afseende å Slag-skattens
beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664
års myntfot.
6:0 Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars i83o förklarar
Banken skyldig att, från den dag då utvexling af silfver ånyo vidtager,
enligt hvad derom vid Riksdagen beslutadt blifvit, enär så påfordras, sina
sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter den grund Konung och Rikets
Ständer fastställt; stadgar, huru förhållas skall, om denna förbindelse varder
åsidosatt; bestämmer, att en Summa af 4>4°°>000 B'dr alltid skall utgöra
Bankens öfverskott, och inträffande Capital-förminskning under året af
vinsten ersättas; föreskrifver, att uppgifter, dels om Vexel-Bankens , dels om
Bankens hela ställning, skola periodiskt utdelas med allmänna Tidningarne;
och lemnar åt enskilde öppet, att Bolag inrätta till Bank-rörelses bedrifvande;
men nämner icke ett ord om Rikets Sränders Banks befattningar,
åligganden
B arno- och Lag-BJ(slottens Betänkande Nio 3,
Åligganden och rättigheter, hvarken såsom Depositions- eller Låne-anstalt,
7:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 10 innevarande September
innehåller; Alltså håfve Vi funnit för godt att upphäfva Vår, uppå Rikets
Ständers underdåniga begäran vid 1817 och 1818 årens Riksdag, den
18 Mars 181S utfärdade Kungörelse om inskränkning tills vidare i utvexling
af Silfver emot Bankens sedlar, samt att, enligt 3 §• af Lagen örn Myntbestämningen
af den 1 Mars i83o, härmed i Nåder förordna och kungöra:
Att Rikets Ständers Bank skall den I nästkommande October öppnas till utvexling
af Silfver emot Bancosedlar efter den grund, som är fastställd i 1 §,
af Lagen om Myntbestämningen af den i Mars i83q så lydande; Såsom
orubblig grund &c. &c,
Vid en blick på denna series af Författningar, sorn dels i allo upphäfva,
dels betydligen modifiera hvarandra, kan man svårligen för sig dölja,
att Banken i närvarande stund befinner sig, uti flera vigtiga hänseenden, så
att säga, utom Lag. Icke i den mening, som skulle de för hela Landet gällande
executiva Lagar och allmänna rättsförhållanden ej äfyen vara tillämplige
på Banken; ty, att de det äro och alltid varit, äfven sedan Regeringsformens
72 §. år l8o() uppställdes, visar sig bäst af den nödvändighet hvaruti
Rikets Ständer sig befunno år x 818, att vända sig till Konungen, då ett
Moratorium behöfdes till värn emot dessa executiva Lagar, icke för Bankens
skull, utan för att afböja enskildas mångdubbla lidande; likasom ock att
utbedja sig Konungens samtycke och sanction, då de ville, på andra grunder
än de i Lag utstakade, låta genom Banken utreda de till Concurstillstånd
bragta Fiiial-Disconterne, icke för dessas eller Bankens skull, utan
jemväl då af nyssnämnde orsak, eller för att afböja enskildas mångdubbla
lidande. Men så till vida står Banken deremot utom Lag, att dels sjelfva
Bank-Inrättningen icke har något i Lag gifvet stod för fortfarandet af det
hägn och de biträden af verkställande magten och dess organer, som ursprungligen
densamma tillerkändes, enär vilkoren derföre blifvit på så mångahanda
sätt underkastade rubbningar och förändringar, och ett helt nytt
statsskick under tiden inträdt; och deisy att allmänheten icke eger någon
lagligen grundad visshet om, hvad större eller mindre fördelar den afBancoinrättningen
må kunna hemta, så länge allt sådant skall bero, äfven till
sjelfva hufyudgrunderne, af den för dag rådande opinionen och tillfälliga
röstpluraliteten hos ombytliga Representanter.
Bihang till R. St. Brot. 1834. 6-te Sami. %-.dra Afd, 4
2•dra Häftet.
Banco- och Lag-XJtskottens Betänkande N:o 3.
Skyddad af hemlighet i i5o år, har emedlertid Banco-inrältningen
kunnat upprätthållas under de mest skiljaktiga Regeringssätt, envälde, herrevälde,
partivälde, nytt envälde och slutligen constitutionelt samhällsskick.
Den liknar en gammal byggnad, som fatt stå qvar på sina från början lagda
grundstenar och syllar, ofta färdig att falla, men tidtals nödtorfteligen reparerad.
Blott i sammanhang med de orden i Regeringsformens 7a §.,.yom
den hittills varit, — skulle i våra tider en mängd specialfrågor kunna uppstå
, lnilka blefve för de lagkloka icke mindre kinkiga alt afgöra, än det
blefve för forskaren svårt att utreda, om och hvarföre allt det, som ännu
af vana gäller, rätteligen bör och måste för en framtid gälla, äfvensom, på
hvad skäl och grunder, allt hvad utaf äldre Stadgar småningom bortfallit,
framgent skulle böra anses öfverlemnadt åt glömskan. I och med detsamma
Banken åter begynt en ny bana, hvars bestämdt sig utmärkande rigtning är
publicitet i stället för hemlighet, har den också, efter min tanka, behof af
en ny stödjepunkt, en slags Octroyens förnyelse, som bestämmer i allmänhet
så väl föremålen för dess verkningssätt, som dess rättigheter och dess
pligter; likasom äfven samhället synes hafva det anspråk, att begreppen:
Rikets Ständer Bank-Bolag, och Rikets Ständer Statsmakt och Lagstiftande
, blifva, så vidt ulan Grundlagarnes förnärmande görligt är, något
tydligare utredda och bestämda, än de ännu för närvarande befinnas.
Man kan icke längre förbise, att orsaken, hvarföre Banken så ofta både i äldre
och n3fare tider varit ett mål för stridande viljor och häftiga oviljor,
igenfinnes nästan ensamt i förblandning emellan dessa Ständernes olika attributioner.
En reglering härutinnan, sorn försäkrar om någon varaktighet och
derigenom bereder trygghet, lärer icke kunna tillvägabringas utan Lagstiftning;
det vill i vårt nuvarande samhällsskick säga: öfverenskommelse emellan
de håda Statsmagteme gemensamt, att sätta gränser för deras egen
förmåga att handla isoleradt.
Uti sådana hithörande delar, der antingen Grundlag eller Civil-Lag
redan blifvit stiftad, kan det icke vara nödvändigt alt återupptaga de stadganden,
som i dem finnas, och inpassa dem i den nya Lagen, blott för
den systematiska ordningens och fullständighetens skull. Det synes tvertom
af vigt, att de Lagstadganden, som med båda Statsmagternes samverkan
vid sista Riksdag lillkommo, egentligen i och för utvexlingens ordnande,
måtte få stå qvar och i deras urspi ungliga skick tillämpas, äfven efter
det den verkställighet inträdt, hvarpå de i förväg syftat, och någon
annan rubbning deruti ej göras, än som befinnes alldeles nödvändig.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande Nio 3.
27
Det är i stöd af denna åsigt som jag håller före, att, med förbigående
af allt, som antingen i Grundlags- eller Civil-Lags form redan finnes, det
Nya Lagförslaget borde uppfattas endast såsom Tillägg till Bank-Lagen af
är i83o. • ,
Nödvändiga föremål för Lagstiftningsåtgärd hafva synts mig, i enlighet
härmed, böra blifva:
yl. Allmänna Bestämmelser.
ilo Att förnya aulorisationen för Banken såsom Depositions-, Vexlingsoch
Låne-anstalt, med åberopande af i83o års Bank-Lag och
Mynlbestämnings-Lag.
Delta utgör 1 §:s syftemål.
2:0 Att i Lag bestämma hvad med Ständerties garanlie bör förstås.
Detta utgör 2 §:s syftemål.
3:o Att i laglig form befästa Rikets Ständers nu fattade beslut om
Grundfondens ökning från 4>400>000 tiU 5,000,000 R:dr.
Delta utgör 3 §:s syftemål.
4-o Att i laglig form befästa Rikets Ständers nu fattade beslut, att
Banco-vinslen skall från Riksdag till Riksdag lemnäs orubbad och
icke på förhand utan först af kommande Ständer disponeras.
Detta utgör 4 §:s syftemål.
5:o Alt i laglig form befästa Rikets Ständers nu gifna förklarande, att
beslut och öfverläggningar, i afseende på reela fondens vidraagthållande,
skola förblifva hemliga, intills besluten i verkställighet
gått.
Detta utgör 5 §:s syftemål.
6:0 Att i laglig form betrygga en hvar, i afseende på penningar och
penningars värde, som åt Bankens vård anförtros.
Detta utgör 6 §:s syftemål.
S;o Att i laglig form utstaka, angående behörig Domstol för Banken,
elta utgör 7 §:s syftemål; och är denna §. alternativt uppställd.
8:0 Alt i laglig form försäkra Banken om nödig handräckning af Autoriteter,
Domstolar, Executorer, Embetsverk och deras underlydande.
Detta utgör 8 §:s syftemål.
s
Banco- och Lag- Utskottens Betänkande N',o 3,
<7:0 Att i laglig form förvara den Banken från ålder tillerkända förmon,
att på lös pant och egna effecter kunna hålla serskilda
auetioner.
Detta utgör q §:s syftemål.
10:0 Att i laglig form bestämma om föremålen, dels för allmänna
kungöranden genom Konungen, dels för omedelbara underrättelser
från Banco-Styrelsen till allmänheten, i Banco-ärenden.
Detta är afsigten med 10 och ii §§.
B. 1 hvad Banken såsom Depositions- och Vc x 1ings-ansta 11 rörer.
n:o Att i laglig form förvara allmänhetens rätt att DepositionsBanken
begagna,
Detta utgör 12 §:s syftemål.
12:0 Att i laglig form försäkra Banken, det Statens medel må komma
att fortfarande der deponeras och innestå.
Detta utgör i3 §:s syftemål,
i3:o Att i laglig form befästa allmän-giltigheten af Depositions-Bankens
bevis öfver skedd penninge-insättning utaf en, å annans
räkning.
Detta utgör i4 §:s syftemål.
i4:o Att i laglig form betrygga Räkningshafvande, emot yppandet af
deras för tillfället innestående behållningsbelopp.
Detta utgör i5 §:s syftemål,
i5:o Att i laglig form åt allmänheten förvara den alltifrån år 1670
medgifna förmon att, efter utrymme och läglighet, få begagna
Banken såsom förvaringsställe för flyttbart gods.
Delta utgör 16 §:s syftemål.
16:0 Att i laglig form försäkra åt Banken rättigheten alt, enligt af
Rikets Ständer nu fattadt beslut, tillgodonjuta afgift för depositioner,
ej mindre af penningar än af gods, sorr ej blifvit derifrån
uttryckligen fritagne.
Detta utgör 17 §:s syftemål,
17:0 Att i laglig form förvara den af Rikets Ständer allmänheten nu
tillerkända rättighet att för insatta Ducater utbekomma Ducater,
och att för öfrige anvisningar på Depositions-räkningarne utbekomma,
efter eget val, antingen Silfvermynt eller Bancosedlar,
Detta utgör 18 §:s syftemål.
Banco- och Lag- Ut shott ens Betänkande N:o 3.
29
18:0 Att betrygga så väl Banken som allmänheten emot betydligare
förändringar af Vexel-cursen, i och genom lagligen förvarad rätt
att obehindradt och fritt för afgift kunna ut- och införa myntadt
och omyntadt silfver.
Detta utgör 19 §:s syftemål.
19:0 Att i laglig form försäkra allmänheten om ett fortfarande bestånd
af Mvntbestämningslagens 3 §., så att sedlar för silfver kunna
efter önskan erhållas, äfven efter det Silfver-utvexlingen tagit
sin början.
Detta utgör 20 §:s syftemål.
20:0 Att genom Lag-bud utstaka formen och egenskapen af Bankens
löpande sedlar och hvad till förändringars åstadkommande erfordras.
Detta utgör 21, 22 och 23 §§:s syftemål. Den sistnämnde §:n är
alternativt uppställd.
C. 1 hvad Banken såsom Låne-anstalt rörer.
21:0 Att i laglig form befästa den Banken vid dess stiftelse tillerkända
men sedermera under längre tider ej till begagnande medgifne
rätt att för sin utlåningsrörelse upplåna penningar.
Detta utgör 24 §:s syftemål,
22:0 Att i laglig form betaga Banken rättighet att kunna på anfordran
utställa förbindelser för dylik upplåning; såsom möjligen
vådligt för dess bestånd.
Detta utgör 25 §:s syftemål.
2 3:o Att genom Lagbud bestämma generelt utlånings-rörelsens serskilda
grenar, samt, på sätt Rikets Ständer nu fastställt, att dess
utsträckning eller inskränkning skall vara beroende af Bankens
egen ställning.
Detta utgör 26 §:s syftemål.
24:0 Alt i laglig form förvara åt Bankens Gäldenärer den förmon,
att utöfver deras ingångna förbindelser kunna till Banken afbörda
skuld, enär de finna sådant för sig lägligt.
Detta utgör 27 §:s syftemål.
25:o Att genom Lagbud förvara åt Banken dess från år 1689 bafda
prerogativ att beräkna ränta på ränta; så vidt nemligen räntevilkoren
ej uppgå lill hvad allmän Lag högst tillåter.
Detta utgör 28 §:s syftemål.
3o
Banco- och Lag-Utslottens Betänkande N'-o 3.
26:0 Att i laglig form betrygga Bankens Gäldenärer emot yppande af
det summariska belopp, för hvilket de i låneväg vid viss tidpunkt
kunna hos Verket häfta.
Detta utgör 29 §:s syftemål.
27:0 Att i laglig form försäkra Bankens varande Gäldenärer om orub‘
hadt bestånd af förut ingången ömsesidig öfverenskommelse dem
och Bankeu emellan, der fråga uppstår om lån-rörelsens förändring
för en framtid.
Detta utgör 3o §:s syftemål.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Banco- ock Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4.
t
N:o 4.
Antom till Exp.-TJtsk. den 4 Mars.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskotteni
Betänkande N:o a, med förslag till Lag för offentliga
Bolags-B anker.
Emot omförraälde, från samtlige Riks-Stånden återremitterade Betänkande
hafva en mängd anmärkningar blifvit framställde, såsom:
1:0 Att Privatbanker ej borde i Lag tillåtas, utan Bankrörelsen förbehållas
Statsbanken, som deremot skulle inrätta flere Filialcontor. Den vinst,
som uppkommer genom iomloppsätlande af sedlar, hvilka kunna gå, man
och man emellan, såsom mynt, ansågs aldrig böra vara någon enskilds
tillhörighet. Det vore det allmännas rätt att utgifva mynt, och således
vore det äfven det allmänna, som deraf borde draga fördelen. Om man
öfverlemnade åt enskilde att förse rörelsen med dess behof af circulerande
bytesmedel, troddes följden blifva den, att än en ökad speculationsanda
uppfyllde landet med öfverflöd af creditpapper, än att störtade Banker
eller inskränkande Reglementen medförde indragning af deras belopp, så
att allmänna rörelsen på delta sätt komme alt lida af en oupphörlig intermittent
feber, af öfverflöd eller brist; och de correctiv, som kunde
sättas emot de enskilde Bankernes missbruk af deras rättigheter, blefve
antingen otillräckliga, eller ock hinderliga för Bankernes uppkomst.
3:0 Att nöjaktiga upplysningar, angående vunnen erfarenhet i afseende
på fördelarna och olägenheterna af redan inrättade Privatbanker, borde af
Utskotten framläggas för Rikets Ständer.
3:o Alt Rikets Ständers åtgärd vid saken borde inskränka sig dertill,
att, i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, endast framställa de allmänna
grunder och vilkor, som Rikets Ständer ansågo nödiga för organiserandet
af ifrågavarande Banker; hvaremot lagbestämmelserna och detailfrågorna
troddes böra öfverlemnas åt Kongl. Majit, som i alla fall egde pröfva,
samt gilla eller förkasta de förslag till Reglementen, beroende af localförhållanden
och andra omständigheter, hvarom serskilda Bolag, för stiftande
af bankrörelse i olika trakter af Riket, kunde öfverenskomma.
4:o Att annat stadgande om Bank-bolag ej borde meddelas, än att de
ställas under gällande Lag för Bolag i allmänhet.
Bilt- till R. St. Prot. 1834 och i835. 6 Sami. 2 dfd. x
3:dje Häftet.
*
'Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:0 4,
Vid serskilda SS'
2 §.
5:o Det rättigheten att stifta Bank, efter de grunder, som i Lagen Bestämmas,
borde vara i det närmaste ovilkorlig, och således den pröfning,
som öfverlemnas åt Kongl. Majit, endast hafva för ändamål att tillse inrättningens
lagenlighet, samt huruvida den erbjuder de garantier, som är»
nödvändiga för allmänhetens säkerhet, och för bibehållande af myntets
oförändrade värde.
6:0 Att tiden för privilegiets meddelande borde utsträckas till 20 år.
5 §.
7:0 Att Bankbolaget borde hos Kongl. Majit till granskning och stadfästelse
förete blanketterna och formulairen till deras tryckta eller graverade
sedlar, hvilka borde vara så oefterhärmliga som möjligt.
8:0 Att sedlar, som ej är» rätteligen underskrifne, val må förbjudas till
utgifning, men icke lill inlösen, i 4’ail de kommit att af Banken utgifvas.
6 §.
«j:o Att, enär stadgandet derom, att Banken ej må utgifva förbindelser
till större sammantaget belopp, än som motsvarar den insatta och
innestäende grundfonden, jemte de contanta medel Banken derutöfver innehar
och summan af dervarande depositioner, skulle hafva en sådan påföljd,
att lånerörelsen inskränktes genom hvarje utvexling af silfver emot
de dagligen återgående creditsedlarne, ehuru Bankens soliditet vore oförminskad,
och oansedt det behof af lån, hvari näringarne och allmänheten
kunde befinna sig, vore ökadt, ordet "innestående” borde utgå, desto
hellre, som, i fall meningen endast vore att förekomma, det den af delegarne
gjorde insats icke måtte tili större eller mindre del åter uttagas, ett
tillägg derom, ehuru öfverflödigt, lätteligen kunde göras i I2§., sorn handlar
om Bolagsstämma, och hvarest det kunde stadgas, att Bolaget under intet
vilkor egde att disponera öfver någon större eller mindre del a£ den en
gång insalta grundfonden, utan endast öfver vinstmedlen.
10:0 Att, i utbyte emot ofvanberörde stadgande i 6 §., Bankerae
borde åläggas att, af de utelöpande sedlarnes total-belopp, alltid vara försedde
med minst a5 proc. i contanta penningar, räntebärande papper,
m. m., under Bolagets egen disposition, således, hvad Acliebanker angår,
utöfver de 25 proc., som komrne att i allmän vård nedsättas.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N:0 4-
3
ri:o Att undantag borde göras för sådane förbindelser, som Sro utgifne
för upptagna lån på längre tid; och att, hvad öfrige förbindelser
angår, man icke borde fordra, alt fulla motsvarande beloppet, utan endast
| eller ■* deraf skulle hos Banken finnas innestående uti penningar
eller säkerheter, sorn Bolaget tillhöra.
7 §•
12:0 Ått de här omförmälde skuldförbindelser, ställde att betalas å viss
förfallotid, eller efter uppsägning, ej borde få vara tryckte eller graverade.
i3:o Att minimivaleuren borde nedsättas från 2Öo lill 15o R:dr Courant,
14:0 Ått det vore likgiltigt, om förbindelserna lydde å större eller mindre
summa, endast det stadgades, alt de alltid måste ställas lill viss man.
8 §.
i5:o Att enskild Bank alltid borde inlösa dess credilsedlar med metalliskt
mynt.
16:0 Att stadgandet derom ej borde vara ovilkorligt, utan endast sådant,
att sedelinnehafvare må kunna, om han vill, fordra inlösen med
metalliskt mynt.
17:0 Att rättigheten att inlösa med sedelmynt må medgifvas blott på
viss tid, eller ock tills vidare, och således ankomma på blifvande Ständers
beslut.
18:0 Att, om Statsbankens sedlar upphöra alt vara lagligt betalningsmedel,
det då må åligga enskild Bank alt inlösa dess sedlar med klingande
mynt; — eller efter metalliska värdet, och ej efter de förra sedlarnes
fallna värde.
19:0 Att, om Banken icke vid uppvisandet inlöser sina sedlär, deln
bör vara skyldig gälda ränta till 8 å 12 för 100 om året.
20:0 Att man, för allmänhetens eget bästa, icke borde brådstörta
med en Banks försättande i concurs-tillstånd, utan först lemna den någon
tid att reda sig.
21:0 Att, om en Bank under 8 dagar brustit i fullgörande af dess
förbindelser, Konungens Befallningshafvande borde vara pligtig att, genom
allmän åklagare, hos Domstol yrka Bankens försättande i concurs och utredning
efter concurs-lagen.
22:0 Alt stadgandet, det Directionen skulle med sin enskilda förmögenhet
ansvara för inlösen af Bankens förbindelser, äfven om Directionen
icke begått fel i förvaltningen, syntes vara för strängt, och böra så modi
-
4
Banco- och Lag-Ulskoltens Utlåtande IV.-o 4-
fleras, att bristande inlösen af Bankens sedlar i allmänhet endast medförde
skyldighet för Directionen alt sätta Banken under concurs, vid äfventyr,
om detta inom viss tid icke skedde, att derefter stå uti personlig ansvarighet.
a3:o Alt inlösen af creditsedlar borde ske ej allenast vid Bankens hnfvudstalion,
utan ock å den ort, dit penningarne med allmänna rörelsen
mest draga sig, t. ex. i Stockholm; — men, efier ett annat förslag, uti
flere större städer, såsom Stockholm, Götheborg, Norrköping, Gefle och
Malmö; — eller jemväl, efter ett tredje förslag, vid marknads-lillfällen
på landet.
24:0 Att hvad i 8 §. stadgas, angående creditsedlar, borde gälla i afseende
på alla Bankens förbindelser.
9- §•
a5:o Att denna §. syntes vara i strid med 8 § , när i 8 §. talas om
utredning efter Concurs-lagen, och i 9 §. åter, att creditsedlar ej behöfva
bevakas.
26:0 Att creditsedlar borde i concurs bevakas, likväl utan behof af
edgång.
27:0 Att den till 2:ne år föreslagna prsescriptions-tiden för creditsedlars
anmälande till inlösen borde, efter någras förmenande, förkortas,
men deremot, efter andras tanka, förlängas till 3 å 5 år.
28:0 Att stadgandet icke upplyste, huruvida Domaren skall vänta med
concursdomen, tills de 2lne åren äro förlidna, för alt kunna pröfva, hvilka
sedelinnehafvare iakttagit prasseriptionstiden, eller må på förhand förklara
den, som berörde tid försitter, vara förlustig sin betalningsrält.
29:0 Att stadgandet, det Bankbolag skall hos Kongl. Maj:t anmäla tiden
för Bolagets upplösning, bort vara gifvet såsom vilkor för åtnjutande
af den föreslagna proescriptionen, och alt tiden derför bort räknas från
Kongl. Majlis Kungörelse härom.
3o:o Att rättigheten för arfvinge efter delegare i solidarisk Bank, att,
genom urarfvagörelse, vinna befrielse från gäld, icke syntes stå tillsammans
med stadgandet i förevarande §.
10 §.
3i:o Att af stadgandet i första momentet syntes, såsom skulle Banken
icke få rättighet att, för dess egen rörelse, inköpa ett hus, hvilket dock
ej rimligtvis borde förvägras.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande IV.o /£■
5
32:0 Att stadgandet i 2:dra momentet, hvaruti lånerörelsen må bestå,
desto hellre kunde helt och hållet utgå, som, enligt 2 §, BolagsReglementet
måste underställas Kongl. Majrts pröfning.
33:o Att, likasom om hvarje Banks egna reverser eller lotlbref är föreslaget,
ej heller andra enskilde Bankers adier eller lotthref borde få belånas.
34to Att lån på de reverser, Bankens delegare sjelfve utgifvit, icke
borde tillåtas.
35:o Att längsta tiden för låns beviljande borde förkortas till 6 månader;
men, efter andras förslag åter, utsträckas till ett år.
36:0 Att omsättning af meddelade lån borde uttryckligen förbjudas.
37:0 Att lån på fastighet ej borde tillåtas.
38:o Att cassacreditiv, de der ingalunda vore ämnade till egentliga
lån, utan endast till besparande af ränteförlust på creditivtagarens cassa,
borde inskränkas lill viss kort tid, eller, efter ett annat förslag, endast
meddelas på ett år i sender.
39:0 Att lagsökning för lån , sorn icke inbetalas å förfallodagen, borde
följa inom 14 dagar derefter, vid förlust af rättigheten lill öfverränta.
4o:o Att öfverskoltet af pantens försäljnings-summa borde öfverflyttas
på Bankens upplåningsräkning, om sådan föres, och i annat fall deponeras
i Landl-Ränteriet, derest det icke genast af vederbörande uttages.
12 §,
4i:o Att hela eller åtminstone 2:dra momentet, vore af alltför reglementarisk
beskaffenhet.
42:0 Alt ett stadgande borde tilläggas, det ej någon må beräkna mera
än ett visst antal röster, huru många adier han än eger.
43:o Att, på det ej något, för frånvarande bolagsman personligen menligt
beslut måtte fattas, 3:dje momentet borde erhålla sådan lydelse, att
de frånvarande delegarne skola åtnöjas med de närvarandes beslut, ”i alla
frågor om actieegares allmänna skyldigheter, eller Bankens öfriga ärenden.”
.3 §.
44-0 Rikets Ständers Bank måtte ega ej allenast deltaga i de allmänna
revisionerna, ulan äfven när sorn helst anställa undersökningar och
adviseras om alla från de enskilde Bankerne beviljade lån.
45:o Att månadsrapporterne måtte först insändas till Rikets Ständers
Banco-Fullmägtige.
46:0 Att dessa rapporter mätte insändas tilt Comraerce-Collegium.
6
Banco- och Lag-Utshollens Utlåtande IV.-o 4-
47:0 Att de uppgifter, sora komma att ingå till Finance-Expeditionen,
tillika måtte, från hvarje serskild Bank, meddelas de öfriga Bankerne i Riket.
48:o Att dessa uppgifter likväl icke raå yppa Bankens räkningar med
enskilde personer.
4y:o Att uppgifterna borde afletnnas minst hvar annan vecka, eller,
efter ett annat förslag, endast qvartaliter.
5o:o Att Konungen må, när som helst, låta, genom Dess ombud, undersöka
ställningen, och Directionen vara skyldig gå tillhanda med upplysningar.
51:0 Att Justitiae-Ombudsmannen äfven borde hafva tillträde lill Bankerne
och af dem, uppå skeende recjuisitioner, erhålla erforderliga upplysningar.
i4 §•
Sato Att stadgandet vöre af nog mycken reglementarisk beskaffenhet.
53:o Att det vore nog, om, i fall Banken gjort förluster, som medtaga
någon del af teckningssumman, rörelsen endast inskränktes i förhållande
till den återstående fonden.
54:0 Att, så snart förluslerne uppgingo till §:delaf teckningssumman,
Bolagets rörelse borde upphöra.
«5 §.
55:o Att stadgandet, såsom tillhörande Straff-Lagen, borde från nu
förevarande Lag utgå, desto hellre som Utskotten tillika gjort hemställan
om en serskild Författning i samma ämne.
18 §.
56:o Att heslarhmandet af tecknings-summan och actiens belopp borde
ankomma på Kongl. Majit för hvarje serskildt fall.
5-7:0 Att Utskotten fixerat ett för högt minimum för grundfonden,
hvilken borde, efter derom uppgifne olika förslag, medgifvas till 3 millioner,
2 millioner, eller 1 million.
58:o Att det föreslagna tillägget, det minimi-sommans fastställande
lill ännu högre Belopp, än i Banklagen kommer alt utsättas, skulle ankomma
på K. Mits pröfning i serskilda fall, borde alldeles uteslutas.
Sty.o Att actiens minimibelopp borde nedsättas, efter olika förslag,
till 2000, fooo, 5oo och 100 R:dr Courant.
60:0 Att, om actien icke skulle komma att medgifvas på mindre summa
än 4000 R:dr Courant, det då mätte tillåtas att försälja densamma i hälfter
och fjerdeparter.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande M-o 4- ' ^
61:0 Att i Lagen saknades stadgande, om aetiebref får ställas till
innehafvare».
*9 §•
62:0 Att, innan Banken finge börja sin rörelse, deri borde hafva insatt
5o proc. af teckningssumman i allmän vård, deraf 25 proc. contant
och 25 proc. i räntebärande papper.
63:o Att, innan Banken öppnades, 75 proc. borde vara inbetaide,
och hälften deraf satt under allmän vård.
64:0 Alt 10 proc. borde contant insättas i Banken såsom cassa,
innan rörelsen börjades, vidare inom r månad derefter: i5 proc. äfven
tili Banken, och ytterligare, inom första årets slut, 25 proc. uti allmänt
förvar.
65:o Alt Bolaget borde vara skyldigt, före Bankrörelsens början,
insätta 20 proc. contant i Rikets Ständers Bank, med rättighef, att under
årets lopp utassignera hälften, emot åliggande, att, vid nästa års
början, hafva åter insatt fulla beloppet.
66:0 Att, om inteckningar användas till insättning å grundfonden,
de icke borde få öfverstiga f af den intecknade egendomens taxeringsvärde.
67:0 Att, i stället för 'lätt realisabla papper,” borde heta: ”lätt re»
alisabla allmänna papper.”
68:0 Att Bolaget borde, efter octrojtidens slut och sedan dess
rörelse upphört, vara berätt igadt återbekomma sina säker hetshandlingar,
i den roan det visar sig hafva inlöst sina sedlar.
69:0 Alt man tycktes hafva förbisett: det Banken kunde förläggas
i annan stad, än der Konungens Befallningshafvande vore; att utrymme
för en större mängd guld och silfver möjligen saknades i Landt-Ränleriel;.
att Konungens Befallningshafvandes lid skulle mycket upptagas genom
de, kanske ofta påkommande utbyten utaf handlingar, som förslaget
medger; och att Landt-Räntmästaren vöre en tredje person, som äfven
skulle hafva vården om hvad i Ränteriet nedsatt blifvit.
20 §•
70:0 Att man icke borde stadga s5 procrs insats under första året,
utan afseende derpå, om Banken kunnat utfärda motsvarande förbindelser.
71:0 Att inbetalningens verkställande medelst Bankens egne sedlar
borde förbjudas.
B (theo- oell La^-UIskollens Uttalande IV: o 4-
21 §.
72:0 Att creditsedlarnes minimi-valeur borde bestämmas lika för
Actie-Bank sorn för solidarisk Bank.
73;o Att den borde fastställas, efter gjorda olika förslag, till 20
R:dr, 10 R:dr eller 3 R:dr courant.
74:0 Att denna valeur framdeles torde kunna bestämmas till 5 R:dr
courant, för båda slagen af enskilda Banker, men att, så länge Rikets
Ständers Bank fortfar att utgifva sedlar på mindre valeurer, det vöre
omöjligt för de enskilde Bankerne att täfla med denna ulan en dylik
rättighet.
22 §.
75:0 Att de borde mera uttryckligen tillåtas fordringsegaren, att
vända sig emot hvilkendera Directeuren sorn helst.
76:0 Att, så snart Directionen blifvit dömd undergå utmätning, denna
må få verkställas emot hvilken af loltegarne sorn helst.
77:0 Att, om någon lottegare får betala annans del, borde den förre
ej behöfva vänta på slutlig utredning, för ersättningens utbekommande.
23 §.
78:0 Att bestämmandet af teckningssumman för solidarisk Bank, liksom
för Actie-Bank redan är anmärkt, borde ankomma på Kongl. Maj:ts
pröfning i hvarje serskildt fall.
79:0 Att minsta teckningssumman borde bestämmas till 5oo,ooo
R:dr courant.
80:0 Att den till 5oo R:dr föreslagna summan för hvarje lottbref
mätte nedsättas derunder, eller, efter hvad i motsats häremot blifvit
yrkadt, höjas till minst iooo R:dr courant.
81:0 Att lottegarnes antal borde uppgå tillminst 100, hvaraf 20 skulle
hafva insatt minst i5,ooo R;dr hvardera, eller, efter ett annat förslag,
10 lottegare hafva hvardera minst 3o lottbref.
82:0 Att Lagbestämmelse saknades, huruvida lottbrefven kunna utmätas
för gäld, samt säljas och gå i arf utan Bolagets tillåtelse.
=>4 §.
83:o Att det i 1 mom. föreslagna stadgandet borde blifva generelt
för både Actie-Bank och solidarisk Bank, och af sådan lydelse, ”att Banken
-
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4• q
ken borde, minst i månad innan sedlar utgifvas, låta i Rättens inleckningsprotocoll
intaga samt i allmänna tidningarne tillkännagifva Bankens
öppnande, samt offentliggöra Bolagsreglorna och Utlåningsreglementet.''
a5 §.
84^0 Att, äfven af solidarisk Bank, nedsättningen borde ske i allmän
vård, såsom i 19 §. blifvit angående Actie-Bank föreslaget.
26 §.
85:o Att stadgandet om inrättande af Bankafdelningar syntes böra utgå,
såsom dels öfverflödigt, dels ock genom den vidsträckta aulorisation,
sora detsamma innefattade, tilläfventyrs skadligt och hinderligt för andra
Bankers uppkomst.
86:0 Det rättigheten alt hafva Filialcontor icke borde uteslutande
förbehållas solidariska Banker, utan äfven tillkomma Actie-Bank.
87:0 Att ifrågavarande Afdelningar eller Filialcontor alldeles icke
borde få inrättas, utan hellre Banker tillåtas med mindre grundfond,
än nu blifvit föreslaget.
27 §•
88:0 Att creditsedelns minimivaleur för solidarisk Bank mätte bestämmas,
efter derom uppgifne olika förslag, till 20 R:dr, 10 R:dr, 5
R:dr och 3 R:dr, eller ”till något visst belopp öfver 2 R:dr” courant.
Mera i allmänhet
89:0
Att blandning af Actie-Bank och Solid.-Bank icke borde kunna
förmenas, utan att snarare endast sådane blandade Banker borde få
uppstå.
90:0 Att Actie-Banker och solidariske Banker borde i allt ega lika
rättigheter, samt Lagen upptaga blott en slags Bank, Bolagsmännen likväl
obetaget att, till förstärkande af Bankens credit, åtaga sig det solidariska
ansvaret.
91:0 Att Actie-Banker endast borde få förläggas i de större stapel
Städerne,
der Börser och Mäklare finnas.
92:0 Att Bankerne borde åläggas hålla en viss cassa, i förhållande
till deras rörelse.
Bih till R- St. Fröt. l834 och i83S. 6 Sami. 2 Afd.
3:dje Häftet.
2
io Banco- och Lag-Viskoltens Utlåtande N.o 4-
g3:o Alt Bankerne, då cursen är hög, borde hafva åliggande indraga
Sedelstocken.
g4:o Att den ifrågavarande Bank-Lagen, i likhet med hvad Kongl,
Kungörelsen den i4 Januarii 1824 redan innehåller, borde innefatta ett
uttryckligt förklarande, det enskilda Banker aldrig må påräkna understöd
af allmänna medel.
95:o Att ansvarsbestämmelserne i vissa serskilda §§. borde samman*
föras på ett ställe.
96:0 Att man syntes hafva origtigt förfarit, då man meddelat en
mängd föreskrifter, utan att stadga någon påföljd för underlåtenhet
deraf.
97:0 Att uttryckligt undanlag i den nu förevarande Lagstiftningen
borde göras för redan uppkomna Privat-Banker, och således en §. tilläggas
i öfverensstämmelse med Herr af Skogmans förslag.
98:0 Att, i motsats mot Utskottens tillstyrkande, pag. 28, Rikets
Ständer borde hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes ställa octrojerna så, alt de ej alla utlöpa vid samma tid.
För öfrigt finnas äfven åtskilliga erinringar vara rigtade mot redactionen
af Utskottens förslag.
Hvad nu först angår den fråga, huruvida Privat-Bankers inrättande
borde tillåtas, så hafva väl betänkligheter af en och annan blifvit
framkastade emot desamma, men de flestes meningar synas likväl vara
ense om nyttan och behofvet deraf. Man är i allmänhet öfvertygad:
att Sveriges Stats-Bank illa motsvarat induslriens behof af en väl ordnad
penningerörelse; att penningerörelsen sjelf är en industrigren, och
just den, som mägtigast inverkar på samhällets materiela förkofran, samt
alltså företrädesvis bör få naturligen utveckla sig, under en så fri täflan
som möjligt; samt alt den vinst, som Staten kunde skörda af ett i dess
hand än vidare bibehållet roonopolium på sjelfva vilkoret för andra näringars
fortkomst, icke motsvarar de fördelar af en vexlande production
och en lifligare handel, som förbättrade och åt dessa föremål rigtade cr^ditanstalter
sannolikt skola framkalla.
Till svar å den anmodan Utskotten emottagit, att meddela Rikets
Ständer upplysningar angående vunnen erfarenhet, i afseende på fördelarne
och olägenheterne af de i landet redan inrättade Privat-Banker,
få Utskotten förklara, alt de icke försummat att inhemta och begagna
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4. j£
sådana upplysningar, som derigenom varit tillgänglige, alt Utskotten
ibland sina Ledamöter räkna åtskillige personer från de orter, der dessa
Banker äro förlagde, och att, enligt dessa Ldamöters enstämmiga vitsord,
Pi i vat-Bunkerne, hvar i sin ort, obestridligen visat sig medföra
välgörande verkningar.
Den yttrade åsigten, att Rikets Sländer borde inskränka sig dertill,
att i underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t endast framställa vissa allmänna
grunder för organiserandet af Privat-Bankcr, kunna Utskotten icke
biträda. Sedan Utskotten emottagit arne motioner i ämnet med utarbetade
Lagförslag, den ena motionen at Herr Stats-Secreteran för Ilandelsoch
Finance-Arendena, och sedan Utskotten jemväl, i anledning häraf,
uppgjort ett utförligt förslag till Privat-Banklag, hvilket framkallat en
mängd sakrika och vigtiga anmärkningar, vore det förmodligen icke välbetänkt,
om Representationen nu stannade vid de såkallade allmänna
grundsatserna, i stället att jemväl söka visa deras tillämpning uti fullständiga
lagbud. Här är utomdess fråga om så väsendtliga undantag
från vissa i allmän Lag bestämda rättsförhållanden, att de lagstiftande
magiernes samverkande i flere hänseenden synes erfordras.
Huruvida, såsom man äfven förmenat, redan gällande lagstiftning
för Bolag kan anses göra tillfyllest för vinnande af de med Bank-inrättningar
egentligen åsyftade ändamål, och för betryggande af allmänhetens
derunder beroende rätt, kommer att bäst visa sig vid granskningen
af de serskilda stadganden, hvilka Utskotten, både såsom tillägg och såsom
undantag från allmänna Lagen, här nedan föreslå.
De mera speciela anmärkningar, som mot serskilda delar af förra
förslaget blifvit gjorda, hoppas Utskotten skola finnas till större delen
nöjaktigt besvarade, dels genom det nya förslagets förändrade innehåll,
dels ock genom de motiv och upplysningar, som här nedan följa.
Utskottens förnyade förslag, hvars afvikelser från det föregående härleda
sig så väl ifrån de inom Riks-Stånden gjorda påminnelser, som ock
från den närmare undersökning, Utskotten, vid ytterligare förehafvande
af ämnet, sjelfmant deråt egnat, är af följande lydelse:
ti
Banco och Lag--Utskottens Utlåtande N.o 4'
Förslag till Lag
för
Enskilda Lane- och Sedel-Banker.
1 Capitlet.
Allmänna bestämmelser.
/ $•
jemftfr i, Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller graff
förra4flf- verade Creditsedlar, må, utaf enskilde personer, endast i föreslaget,
liing till Bolag bedrifvas, efter derå af Kongl. Majit meddeladt
privilegium; börande, vid ansökningen härom, till granskning
och stadfästelse bifogas ej mindre de för Bank-Bolaget uppgjorde
grundreglor och utlånings-reglemente, än äfven profblad*
quetler till creditsedlar; och ankomme på Kongl. Majit att, efter
pröfning, huruvida Bankinrättningen kan vara för landet fördelaktig
eller menlig, det sökta privilegium bevilja eller förvägra.
Ej må privilegium för sådan enskild Låne- och Sedel-Bank
förunnas på längre tid än högst 20 år; Bolaget likväl obetaget,
att, minst 18 månader före privilegiitidens utgång, söka hos
Kongl. Majit förlängande deraf.
I hvarje Bank-privilegium kommer att intagas det uttryckliga
förklarande, att Banken ingalunda, mera än andra enskilda
företag, må kunna påräkna understöd af allmänna medel, eller
att Staten, på något sätt, skall bidraga till Bankens upprätthållande
eller utredning.
2. $.
Jemfor 1 Bank-inrättningen må grundas antingen å delegarnes anoch2J7
§mi svårighet, endast för beloppet af deras tecknade acliesumma,
liom. förra och kallas då Actiebank, eller på delegarnes ansvarighet, en
tor slaget. ajja aj|a p»r en ^ f^jr fui|a beloppet af Bankens förbin
delser,
i hvilket fall den kallas solidarisk Bank.
Är Banken af det senare slaget, vare densamma obetaget
Banco och Lag—Utskottens Utlåtande IV: o 4.
Jemför 1
Jj. 1 Mom.
förra Förslaget.
Jemför n\
JJ. 1 oell 1
Morn. förra
Förslaget.
Jemför 5
och 7 $. §.
förra Förslaget.
Jemför 6
§. förra
Förslaget.
att med sig förena serskilde, endast i mott af gjord teckning
ansvarige actiedelegare.
3. $.
Banken stär under control af offentlig myndighet på sätt i
denna Lag stadgas, samt förvaltas af en Direction, hvilken delegarne
bland dem sjelfve utvälja, med instruetion förse, och
kunna efter godtfinnande afsätta.
4.
Före Bankens öppnande skall Bolaget till Rådstufvu-Rätten
eller Härads-Rätten i den stad eller landsort, der Banken förlagd
är, aflemna, så val det af Kongl. Majit utfärdade privilegium,
sorn ock Boiagsreglorna, för alt i Rättens intecknings-prolocoll
ordagrannt intagas.
Rätten låte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad,
i allmänna tidningarne införa kungörelse om det ingångna
Bolaget.
5 $.
Utom invisningar på Rikets Sländers Bank, må ej af Bolaget
utfärdas andra tryckte eller graverade förbindelser, än
credilsedlar, ställda till innehafvaren, att af Bolaget, vid anfordran,
utan ränta inlösas.
Omförmälde invisningar och creditsedlar böra egenhändigt
underskrifvas utaf 3:ne Direcleurer, eller af minst arne Directeurer
och en inrättningens Tjensteman.
Uppgift å de personer, hvilka komma att underskrifterne
meddela, skall Bolaget, före Bankens öppnande, ej allenast aflemna
till Konungens Befallningshafvande i Länet, utan äfven
i allmänna tidningarne kungöra; och bör, på enahanda sätt,
anmälan och kungörelse ske, då, genom ombyte af personer,
någon förändring med underskrifterne inträffar.
6 $.
Ej må Banken utfärda tryckta eller graverade in visningar och
creditsedlar, till större sammantaget belopp, än som med 5o
procent öfverskjuler summan af de hos Banken, och för dess
räkning uti allmänt förvar, inneslående, Bolaget tillhöriga, till
-
>4
Banco- och La%-Utskottcns Ullålande IV.-o 4‘
Jemför 8
§. förra
Förslaget*
Jemför 8
s. förra
Förslaget.
gångar i penningar och säkra hypothek, efter förut frän ti11-  gångarne skedt afdrag af hvad som till fullo motsvarar de utaf
Banken gjorda upplåningar och hos densamma skedde depositioner;
börande ibland tiilgängarne icke inberäknas Bankens
låntagares skuldförbindelser, eller lill säkerhet härföre lemnade
hypothek.
Derest, genom vexling eller annan orsak, nyssnämnde återstod
af tiilgängarne så minskas, att den ej motsvarar det förhållande
nu sagdt är, eller | af Bankens utelöpande sedelstock
uti tryckte eller graverade invisningar och cneditsedlar, åligge
det Banken att inskränka sin utlånings-i örelse, och inom en
månad hafva återställt det rubbade förhållandet.
7 $■
Pröfvar Kongl. Majit, för myntvärdets örn b bady bibehållande,
eller för allmänna rörelsens säkerhet, nödigt, att ulgifvarnlet
af creditsedlar, äfven inom det i denna Lag stadgade
maximum, inskränkes, må föreskrift derom, genom Dess Handels-
och Finance-Expedition, efter vederbörande Bankdirections
hörande, meddelas till den eller de Banker, som genom creditens
största utsträckning till öfverdrifven mest bidragit.
8
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med
sådane sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran
inlöser dess tryckta eller graverade creditsedlar, äfvensom, derest
ej Bankens utfärdade invisning på Pikets Ständers Bank vid
uppvisandet derstädes inlöses, åtnjute borgenären ränta af den
enskilda Låne- och Sedel-Banken, efter 8 för hundrade om året,
ifrån den dag då inlösen sålunda vägrad blifvit.
Kommer Banken i concurs, njute alla innehafvare afBankens
nyssnämnde förbindelser enahanda ränta ifrån aflrädesdagen,
dock ej borgenärer emellan förr, än allas fordringar, i hufvudstol
och före concursen upplupen ränta, äro betalde.
9 $■
Så snart Banken brustit i betalning af någon ostridig skuld,
af hvad namn den vara mä, ege borgenären genast, för hela
Banco- och Lag-Vtskollens Utlåtande IV.-o 4-
i5
beloppet, lagsöka en eller flere af Directionens Ledamöter, med
samma rätt att använda utmätnings- och bysättningstvång, som
Lag i allmänhet emot gäldenär medger; börande härvid Bankens
tryckta eller graverade invisningar och creditsedlar anses
i likhet med skuldebref, hvilka lyda å bestämd förfallotid och
jemväl i öfrigt äro af den mest executiva beskaffenhet.
Vare det ock, när Banken brustit i betalning, hvar och en
af Bankens borgenärer obetaget, att hos Rätten yrka, det Banken
må sältas i concurs-tillstånd; gitter ej Directionen, dåden
hörd varder, genast visa, att den inträffade oförmågan att betala,
härrört af en öfvergången tillfällighet, och att Banken
alla sina borgenärer förnöja kan, beslute Rätten, att Banken
skall till concurs afträdas.
Den rättighet, som i punkten af denna §. tillerkänner borgenär
emot Directionens Ledamöter, skall i allmänhet ej ega ruin,
sedan dessas förvaltning upphört, vare sig genom dödsfall, eller
att de i behörig ordning afgått från Directionen, eller att
Banken blifvit försatt i concurstillstånd; dock vare, i sistnämnde
fall, de Directeurer, under hvilkas förvaltning ooncursen iuträffat,
i fortfarande ansvar med egendom och personer för
alla Bankens utgifne tryckta eller graverade creditsedlar och
invisningar; är lagsökning börjad emot Directious-Ledamot,
inan dess ifrågavarande förvaltning upphört, må krafvet i laga
ordning fortgå.
10 S
Jemt.
g§. Den genom Kongl. Förordningen den i3 Junii 1800, för
ffaect. F°r" bevakning af fordringar i allmänhet, stadgade praescriptions-tid af
10 år ege ej rum i afseende på Bankens tryckta eller graverade
credit-sedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf, uti
sådan ordning som Concurslagen föreskrifver, erfordras i Bankens
concurs, eller, i anledning af årsstämning, som, vid Bolagets upplösande,
utfärdas å dess borgenärer. Hvaremot, när Bolaget upplöses,
vare sig i följd deraf, att tiden för privilegium tilländalupit,
eller att detsamma af annan orsak upphört, hvilket Konungens
Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till Kongl. Majit
inberätta, Kongl. Majit låter utgå Nådig Kungörelse derom, med
föreläggande för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af
Banken innehafver, att, vid förlust af ali betalningsrält, förbin
-
i6
Banco- och Lag-Utskollens Utlåtande N.o 4'
delsen till inlösen uppvisa i Banken, inom 3:ne år ifrån den dag,
hvarunder Kungörelsen utfärdas; börande under tiden samma Kungörelse
årligen ifrån predikstolarne uppläsas.
Kan inlösen ej ske, i anseende till af Banken iråkadt concurs-tillstånd,
vare ändock förbindelsens innehafvare skyldig, att,
inom sagde tid, till bokföring och erhållande af påskrift derom,
uppvisa förbindelsen inför den eller dem, Rätten i sådant afseende
förordnar.
Till följd häraf kommer, i Bankens concurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmonsrält, att anstå, intill dess
berörde 3:ne år förflutit.
11 <$■
Jemt. iC §. För upptagande och behandling af concursmålet, äfvensom
»laget. ’ för meddelande af årsstämning å Bankens andre borgenärer, än
innehafvare af tryckta eller graverade credilsedlar och invisningar,
vare behörig Domstol den Rätt, som i 4 §• omförmäles.
12 $.
jemfiir iö Bankens lånerörelse må bestå uti upptagande af penningar,
jandåCmom" äfvensom i utlåning af penningar och meddelande af cassa-creditiv.
förra För- Adier eller lottbref må icke belånas i den Bank, der de äro
5,''"et- ulgifne.
Med undantag för cassacreditiv, må lån icke beviljas på längre
tid, än g månader; och vare omsättning deraf förbuden.
Är räntan för lån, som Banken meddelar, ej utfäst till högre
belopp, än 5 för roo om året: ege Banken, vid lånets utgifvande,
afdraga räntan för hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren
ej betalar å förfallodagen, berättigad derefter såsom straffränta
sig till godo beräkna ? procent i månaden utöfver förenämnde
ränta; dock att Banken, så vida den af sistberörde förmon
sig begagna vill, är skyldig föranstalta, det lagsökning till
lånets indrifvande, sist inom en månad efter förfallotiden, varder
anställd, och, i allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen
utförd.
Varor, som i Banken belånas, kunna, derest desamma icke
inlösas vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning
eller uppbud, genom offentlig auction föryttras.
i3 $.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4- 17
13 $.
Jemf. 10 §. Banken ege ej att drifva handel med annat än guld och
FöMhiget!** silfver, men vare berättigad att inropa annan pantsatt eller utmätt
egendom, som, på auction, för Bankens räkning utbjudes,
dock med iakttagande deraf, att sådan egendom åter varder försåld,
så snart det utan förlust för Banken ske kan.
14 $.
Jemf. 11 §. Vid fordringars indrifvande njute Banken enahanda hand
slaget.
*^" räckning, som för Rikets Ständers Banks Discontverk nu är eller
framdeles varder beviljad.
15 $.
Jemt. i2§. En gång hvarje år skall ordinarie Bolagsstämma hållas, der
shget,
F°r" Ledamöter i Directionen utses, samt beslut fattas om Bolagets
öfrige angelägenheter.
16 $.
Jcmför i3 Före den ordinarie Bolagsstämman höra Revisorer, valde af
mom °f5rra delegarne, jemte ett af Kongl. Majit utsedt allmänt Ombud, samFörslaget,
manlräda, för att taga kännedom om Bankens hela ställning,
samt granska, ej mindre Bankens förvaltning, i alla dess delar,
än äfven dess säkerhetshandlingar.
Öfver den sålunda verkställda revisionen afgifves berättelse,
hvilken, sedan den vid ordinarie Bolagsstämman undergått Bolagets
granskning, genast, efter samma Bolagsstämmas slut, bör till
Kongl. Majit insändas, och, på Directionens föranstaltande, genom
trycket till allmänhetens kännedom befordras.
17
jemf.i3$. Directionen vare skyldig, så väl att inom 8 dagar efter
l?°u2r" hvarje månads slut till Kongl. Majit insända en öfversigt af Ban
Ur*
* kens ställning, likväl utan att dervid yppa enskildes förhållanden,
som ock att ofördröjligen meddela alla de upplysningar i ämnet,
hvilka Kongl. Majit låter infordra.
Bih. lill R. St* Brot. 1834 och i835. 6 Sami. 2 Afd.
3:dje Häftet.
3
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4'
s. Capitlet.
Om Actiebank.
18 $.
Jeraf. 18§• För Actiebanks stiftande fordras, alt den af delegarne teck
förra
För- na(je summa uppgår till minst 2,000,000 R:dr Courant. Pröfvar
Kongl. Maj:t ändock, alt rörelsen i den del af landet, der Actiebank
anlägges, kräfver en större teckningssumma, ege Kongl. Maj:t
fastställa densamma till än högre belopp.
Ej vare någon berättigad lill mindre teckning i Actiebank,
än 2,000 R:dr Courant, hvilket belopp räknas för en actie.
' 19 $.
Jemf. ig§. Actiebank ege ej träda i verksamhet förr, än Bolaget nedsatt
förra För-. reda penningar, conlroleradt guld eller silfver, goda inteckningar,
eller andra räntebärande och lätt realisabla goda papper,
likväl med undantag af Bankens egne och andre enskilde Låneoch
Sedel-bankers actier och lottbref, ett belopp, som motsvarar
minst 25 procent af hela teckningssumman, hvilket belopp, sedan
alla dithörande handlingar blifvit at Konungens Befallningshafvande
i Länet, gemensamt med Bolaget, lill säkerheten pröfvade
och af bägge godkände, skall i Landt-Ränleriet, eller annat
allmänt förvaringsrum, nedläggas uti cassakista, med serskilde
lås, dertill Konungens Befallningshafvande och Bolaget hafva
hvar sin nyckel. _
Finnes, vid den i 16 §. stadgade revision, alt någon af förenämnde
säkerhetshandlingar blifvit till dess värde försämrad,
åligge Bolaget att, i utbyte deremot, annan fullgod säkerhet genast
aflemna. .
Öfver berörde nedsättning återbekomme ej Bolaget fri disposition
förr, än efter privilegiets upphörande, och sedan Banken
infriat dess förbindelser af alla slag, till så stort belopp, sorn
öfverskjuter nedsättningen, samt då endast i den mon Bankens
återstående förbindelser jemväl äro inlöste; dock må, under tiden,
de nedsatte hypotheken få utbytas emot andra, hvilka, efter
pröfning i ofvan stadgade ordning, anses jemngode med dem
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
»9
som återtagas; äfvensom Bolaget eger uppbära den ränta eller
afkastning, som på omförmälde hypothek belöpa kan.
Skulle Banken komma i concurs-tillstånd, förhålles med det
till säkerhet nedsalta beloppet efter allmän Lag.
20 S
fOrr“fFör-
Delegare i Actiebank vare ock pligtige, så väl att, inom ett
»laget. är från Bankens öppnande, dit contant inbetala minst 25 proc.
af det tecknade aclie-capitalet, å de terminer Bolaget bestämmer,
som äfven att de återstående 5o procenten inbetala, i den mon
Bolaget sådant föreskrifver, vid äfventyr för den delegare, som
någondera af dessa inbetalningar uraktlåter, att varda förlustig
dess actierätt, samt förut gjorda insatts, hvilken hemfaller till
Bolaget; börande, i nämnde händelse, den förverkade actien, till
dess nummer och beskaffenhet, uppgifvas i allmänna tidningarna.
2/ j».
Sammantagne beloppet af Actiebanks utfärdade förbindelser,
af alla slag, må ej öfverstiga den teckningssumma, hvarå Bankprivilegiet
lyder, med mindre den i 19 §. omförmälde nedsättning
af säkerheter, under allmän vård, förut blifvit ökad, i sådant
förhållande, att den motsvarar minst 25 procent af förbindelsernes
totalsumma.
22 S'
förFör- Actiebank må ej utgifva tryckta eller graverade creditsedlar
slaget. å mindre belopp än 5 R:dr Courant.
3. Capitlet.
Om Solidarisk Bank.
s3
Jemf §■ Solidarisk Bank må stiftas med en teckningssumma af minst
»läget. f f.000,000 R:dr Courant; börande antalet af delegare med solidariskt
ansvar ej någonsin understiga 5o, eller någonderas lottbrcf
lyda å mindre belopp än 5oo R:dr Courant.
20
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-O 4*
24 $.
Jemf.23§. Delegare i solidarisk Bank, commandit-delegare likväl unslaget.
F01" dantagne, ansvara med egendom och personer, för uppfyllande
af alla Bankens förbindelser, i sådan ordning, att, derest, vid anställde
utmätningsförsök hos Directionens Ledamöter, tillgång i
lösören saknas för betalning af fordran, den någon hos Banken
eger, borgenären är berättigad, för bristen, vända sig emot den
eller de delegare honom godt synes; och må borgenären, efter
lagsökning å Directionen, erhålla gemensamt utslag å både dess
Ledamöter och öfrige delegarne i Bolaget; samt, i den ordning
nyss omförmäld är, utan förnyad lagsökning, undfå vederbörande
Konungens Befallningshafvandes förordnande om verkställighet
emot hvar och en af desse sistnämnde.
Har Banken kommit i concurs-tillstånd, ege borgenärerne
emot hvardera delegaren den rätt nu sagd är, änskönt försök till
utmätning hos Directionens Ledamöter icke föregått.
25
icmf. 23 §. Delegare med solidarisk ansvarighet vare ej berättigad att,
?aIFö”s]aget."*nom pri vilegii ti dens slut, frånträda Bolaget med mindre Bolaget
härtill samtycker, och det i 23 §. stadgade minsta antal
af delegare derigenom icke understiges; fortfare ock i ansvarigheten
till Bankens borgenärer under ett år från det underrättelse
om den timade förändringen blifvit till Rätten aflemnad
och i allmänna tidningarne kungjord.
Är nyssämnde tid tilländalupen, vare den afgångne sedan
ej ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han
derförinnan blifvit lagsökt, ined mindre Bank-Bolaget under tiden
kommit i concurs-tillstånd, i hvilket fall hans ansvarighet
till borgenärerna skall än vidare fortfara lika med deras, sora
i Bolaget qvarstå.
2 6 $.
Händer det att, utan Bolagets begifvande, antalet af delegare
med solidariskt ansvar så minskas, att det ej uppgår till 5o,
och kan ej Bolaget, inom ett år efter härom erhållen kunskap,
med sig förena andra lika ansvarige delegare till det erforder
Ä
*
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o
liga Antalet; pröfve Kongl. Maj:t, huruvida privilegium, vid
sädant förhållande, må fortfara eller icke.
27 s.
3 mom 2för ^°rr s°l‘darisk Bank öppnas äfvensom sedermera inom
»a Förslaget.hvarje års slut, skall uppgift på alla med solidariskt ansvar i
Bolaget varande delegare till Rätten eller Domhafvanden aflemnas,
för att varda uti inteckningspi otocollet intagen, och på
sätt i 4 §• sagdt är, kungjord.
2 8. $.
. Solidarisk Bank må ej uti verksamhet träda förr, än del
äiagct/1
°r egarne uti penningar eller sådane säkerheter, som i 19 §. heskrifvas,
tillskjutit ett belopp, som motsvarar minst 25 proc.
af liela teckningssumman, hvilket belopp, sedan alla dithörande
handlingar blifvit af Konungens Befallningshafvande i Länet,
gemensamt med Bolaget, till säkerheten pröfvade och af
bägge godkände, skall sättas i säkert förvar, till Bolagets disposition.
När och till hvad belopp contanta insattseruti sådan Bank
göras skall, ankomme på delegarne sjelfve att bestämma.
®9
. Jemföra? Solidarisk Bank må ej utgifva tryckte eller graverade cre
dage"*
dr*ditsedlar å mindre belopp än 3 R:dr Courant.
4 Capitlel.
Örn ansvar för öfverträdelser af denna Las.
3o .
JemfCr^7, Bank-privilegium förverkas: 1:0 derest Banken ej fullgör
«I V*°förra 8*n betalningsskyldighet i afseende på inlösen af tryckta eller
Förslaget, graverade crediisedtar och in visningar; 2:0 derest Banken utfärdar
andra tryckta eller graverade förbindelser, än 5 § medgifver
eller lill större sammantagen summa, än i 6 §. sägs;
3:o derest tryckta eller graverade creditsedlar utgifvas af Actiebank
på mindre belopp än 5 Rrdr, och af solidarisk Bank på
2*
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.-o 4-
mindre belopp än 3 R:dr Courant; 4:o derest Banken beträdes
med falsk bokföring, eller med falsk berättelse angående Bankens
ställning i den månadtliga uppgift, hvarom 17 § förmäler;
och 5:o i allmänhet, derest Banken bryter emot någon sådan af
Kongl. Maj:t uti privilegium meddelad föreskrift, vid hvilken
Kongl. Maj:t fästat äfventyr utaf privilegii förlust.
Har Banken i annat afseende afvikit från de föreskrifter,
som uti denna Lag gifne äro, ankomme på Kongl. M.ij:t, att,
uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i
penningar, eller, uti svårare fall, äfventyr af privilegii förlust,
tillhålla Bank-styrelsen att det felaktiga rätta.
Stånde för öfrigt Direclionen och Bolaget lill ansvar efter
allmän Lag, i alla de fall, der sådant ansvar kan finna tillämpning.
Frågor, så väl derom, huruvida Bank-privilegium skall anses
förverkadt, som ock angående tillämpning af annat emot
Direetionen eller Bolaget yrkadt ansvar, pröfvas af Domstol.
Motiv och upplysningar.
Den nu föreslagne rubriken har synts Utskotten, närmare än den
förra, uttrycka hufvudbegreppet af ifrågavarande Banker, såsom utgörande
inrättningar af enskilde personer och grundade på rörelse med
egne creditsedlar, således skiljde från Statsbanker i förra afseendet, och
från annan enskild penningerörelse i det senare*
1 §•
Rättigheten att utgifva tryckta skuldförbindelser, tjenliga såsom
mynt-representativ, utgör den egentliga caracteren af ifrågavarande
Banker. Alla andra, rättigheter hafva de antingen såsom accessorier till denna
hufvudsakliga, eller ock gemensamt med andra enskilda föreningar.
Förstberörde rättighet måste således blifva den förevarande lagstiftningens
främsta ögonmärke, hvarifrån öfrige bestämmelser utgå.
Frågan, huruvida rättigheten att stifta enskild Bank borde vara
oberoende af annat vilkor, än det, att Banken organiseras i full öfverensstämmelse
med Lag, har utgjort föremål för flere öfvejdäggningar.
Dervid hafva Utskotten visserligen erkänt den i anmärkningen yrkade
Banco- och Lag-Utskottens tillåtande N.o 4-
43
princip vara i allmänhet giltig, men likväl trott, att vid della tillfälle
ett lemporairt undantag påkallades af försigtigheten. De ifrågavarande
Bankerne äro för vårt land så nya inrättningar, att man ej bör alltför
mycket lita på ofelbarheten af den lagstiftning, som nu kan för dem
uppgöras; och det vore dessutom möjligt, att en alltför hastig tillökning
af rörelse-capitalet skulle visa sig menligt inverka på myntvärdet och
på elen nyss verkställda realisationen. Det är farhågorna i båda dessa
hänseenden, som föranledt Uiskotten att, med fastställande af vissa
beslämda vilkor för enskilda Låne- och Sedel-Bankers bildande, öfverlemna
åt Kongl. Majrt alt tillse, huruvida det kan blifva nödigt, att antingen
af privilegiisökanderne fordra ytterligare garantier, eller också
rent af vägra nya Bankers tillkomst.
2 §.
Den föreslagna tillåtelsen för solidarisk Bank, att med sig förena
actie-delegare, hvarigenom Bankens soliditet icke kan försvagas, men väl
vinna i styrka, lär ej behöfva närmare motiveras.
4 §.
Det här för båda slagen af Banker meddelade stadgande, uppflyttadt
från de i förra förslaget gifna bestämmelser i afseende på solidariska
Banker, är lill sin natur sådant, att det eger full tillämplighet äfven
på Actiebanker.
5. §.
Så vida controlérna öfver Bankernes utelöpande egentliga myntrepresentativ
icke skola alltför mycket försvåras, böra de tryckta förbindelserna
inskränkas till så få slag som möjligt. Af detta skäl hafva
Utskotten trott sig böra föreslå, att, utom tryckta eller graverade invisningar
på Rikets Ständers Bank, hvilka, efter redan gällande Författningar,
äro i allmänhet tillåtna, likväl med det vilkor, som äfven skulle
komma att gälla i afseende på Privatbank, att de ej understiga 20
R:dr Banco, utgifvandet af andra tryckta eller graverade förbindelser,
än credilsedlar, af den beskaffenhet, som 5 §. utvisar, ej måtte genom
förevarande Lag medgifvas.
Hvad angår formen och beskaffenheten af handskrifna förbindelser,
så synes man icke hafva orsak att här meddela några serskilda föreskrifter
derom, utöfver hvad allmän Lag redan innefattar; och om den
-
24
Banco- och La»-Utskoltens Utlåtande N.o 4-
na åsigt är riglig, kommer behofvet af de stadganden, 7 §. i förra förslaget
innehåller, att förfalla.
6 §.
Stadgandet i 1 mom. skiljer sig från 6 §. i förra Förslaget hufvudsakligen
genom nu leornad tillåtelse för Banken, att till 5o procent öf
verstiga
det först fastställda maximum för creditsedlar och invisningar.
Man hade i förra Betänkandet icke lemnat nog uppmärksamhet deråt,
att Bankers fordringar för meddelade lån ofelbart måga antagas innefatta
någon valuta, om än ej lill deras nominalvärde, och man hade
derföre kommit att gå längre uti' inskränkning, än behofvet verkligen
kräfver.
Banken innehar t. ex.:
i;o af delegare lemnade säkerhetshandlingar till belopp
af  » . 5oo,ooo R:dr
2:0 af delegare tillskjutne penningar 5oo,ooo —
3:o depositioner 200,000 —
oell 4:o upplånta medel  25o,ooo —
Summa i,5oo,ooo R:dr
Då har Bolaget, för depositionerne och upplåningarne, utgifvit förbindelser
å lika summor, och denna del af fonden, eller 5oo,ooo R:dr,
utgör således icke någon behållen tillgång för Banken, hvadan ej heller
någon utlåning bör derå grundas. Men en million återstår såsom säkerhet
för de förluster Banken möjligen kan få vidkännas på dess lånerörelse.
Om nu Banken får, enligt Utskottens förslag, utlåna creditsedlar
och invisningar till ett belopp, som med 5o proc. öfverskjuter
denna million, eller för ii million, så finnes i Banken, såsom tillgång
för betalningen deraf, 2^ millioner, nemligen 1 million uti af delegar
ne
tillskjutne penningar och säkerheter, och ii million i fordringar hos
Blinkens gäldenärer; och då man väl bör kunna antaga, att, äfven i
värsta fallet, åtminstone i af dessa fordringar ingår, synes all anledning
till farhåga för Bankens borgenärer vara förebygd.
Omförmälde exempel förutsätter, att de genom depositioner och upplåningar
influtne 5oo,ooo R:dr äro hos Bankeu i behåll. Hafva de å-,
ter derifrån utgått, t. ex. blifvit utlånte, så måste hälften af delegarnes
insatta million afräknas för depositionerna och upplåningen, och blott
en
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande Bl.o 4-
en half million återstår såsom fond för creditsedelrörelsen, hvilken i sådant
fall ej får utsträckas längre än till ^öo.ooo R:dr.
Af det anförda följer, att Utskotten icke kunnat biträda deras mening,
hvilka ansett ordet innestående höra från stadgandet borttagas
och tillräckligen surrogeras af ett uttryckligt förbud för delegarne att
återtaga deras gjorda insatser. Det är nemligen klart, att den sålunda
insatta fonden kan minskas på många andra sätt, än genom utdelning
till sjelfva Bolagsmännen, t. ex. genom inlösen af Bankens utgifna sedlar,
ja äfven genom stöld, eldsvåda och andra förluster, samt alt, hvilken
orsaken till minskning af lil.jgångarne än må hafva varit, Banken i
allt fall är derigenom försvagad, och således icke dåmera bör utsträcka
sin credit lika långt, som under en fördelaktigare ställning.
Derföre hafva också Utskotten, sedan de i i mom. sökt förebygga
sedelemission utöfver ett visst förhållande till de befintliga tillgångarne,
vidare, i 2 morn., föreslagit ett sådant tillägg, att, i händelse nämnde
förhållande skulle, genom vexling eller annan orsak ^ komma att rubbas,
det bör inom 1 månad derefter varda återställdt, för hvilket ändamål
flere utvägar erbjuda sig, såsom dels inskränkning af Bankens utlåningar,
en åtgärd, som i de fleste fall säkerligen skall vara ensam tillräcklig,
dels uppsägning af de på kort uppsägningstid meddelade lån,
och i synnerhet utaf de på Cassa-creditiv lemnade försträckningar, hvilka
senare, efter naturen af en väl ordnad Bank, böra vara de mest
rörliga af alla dess uteslående tillgångar, dels ock tillskott af delegarne,
eller föryltrande af Bankens fordringar.
7 §•
Det är otvifvelaktigt, att en alltför hastig tillväxt af myntrepresentativ
från de enskilde Bankerne kan verka till nedsättning af mjmtvärdet,
samt följaktligen lill cursstegring och silfverexport. Följden
häraf kunde blifva, ej allenast en våldsam påkänning på Statsbanken,
landets egentliga silfverdepot, utan ock en äfventyrlig återverkan på de
enskilde Bankerne sjelfve, enär den minskning af Statsbankens utelöpande
sedelstock, som sker i ändamål af silfverexport, måste lör de enskilde
Bankerne medföra samma våda, som minskningen af silfver för Siats
banken.
Sannolikt skall blotta tillvaron af det correctiv, sora i denna fråga
Bih. till R. St. Prot. 1834 och i83S. 6 Sami. 2 Afd. 4
3:dje Häftet.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o /[.
är Regeringen förbehållet, aflägsna behofvet att använda detsamma. Ett
sådant behof kan emedlertid uppstå, och Regeringen är då, af de till
Handels- och Finance-Expedition ingående månadtliga rapporterne, i tillfälle
bedöma, hvilken eller hvilka Banker, inom en viss tid, galt längst
i sedelemissioner, samt att, med ledning häraf, genom indragningens
rättvisa fördelande, återföra jemvigt dem emellan, och förekomma, att
någondera Banken gör sig fördelar på de andras bekostnad.
Det har inom Utskotten blifvit anmärkt, att correctivet emot Bankrörelsens
alltför stora utsträckning redan vore nedlagdt uti den prörningsrätt,
som genom i §. blifvit Kongl. Maj:t tillerkänd, och att en
ytterligare inskränkning skulle slöra den industriens frihet, sorn tidslynnet
fordrar. Men vid betraktande deraf, att nya Bankers framlida
verkan på rörelsen, ingalunda kan vid tidpunkten af deras anläggning
tillräckligen bedömas och att rörelsens behof utaf creditpapper för de
kommande 20 åren, hvarunder Banker få octrojeras, lika litet låter på
förhand beräkna sig, som conjuncturernas förändringar och de lagstiftningsåtgärder,
hvilka ega inflytande på landets creditbruk och behof utaf
rörelsemedel, så tyckes man böra medgifva, att i § icke för sig
sjelf innebär den garantie, som, mindre vid Bankrörelsens öppnande, än
under dess fortgång, påkallas af behofvet, och att den princip, som i
I §. blifvit erkänd, fordrar ett stöd genom stadgandet i 7 §. Uti valet
emellan de sålunda föreslagne 2tne c urectiven anse också Utskotten det
sistnämnda ega ett afgjordt företräde. Efter hvad Utskotten här ofvan
anfört, tro de, att stadgandet fullkomligen instämmer med Bankens eget
sanna interesse; och ett så beskaffadt band på friheten är ofta både lyckligt
och nödvändigt. Skulle lagbudet emedlertid någon gång råka i strid
med Bankernes enskilda fördel, så bör ju denna vika för det allmännas
anspråk, vid de vigtiga tillfällen då myntvärdet är i fara.
8 §•
Att stadga, det Privatbankerne bordé ovilkorligen inlösa deras sedlar
med metalliskt mynt, hafva Utskotten trott hvarken vara nödigt
eller nyttigt. Ett sådant stadgande skulle, efter Utskottens tanka, innefatt
s ett uttaladt misstroende till den nyligen verkställda realisationen,
och tilläfventyrs, i mon af Privatbankernes uppkomst, vålla en så
stark utvexling af silfver från Statsbanken, att det fastställda förhållandet
emellan dess metalliska fond och utelöpande sedlar derigenom rubbades.
Det skulle dessutom ofta blifva både för allmänbeten serdeles
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4. ,7
obeqvämt alt nödgas af Privatbankerne emottaga liqvid uti metalliskt
mynt 1 stället for Stalsbankens sedlar, och för Bankerne svårt att hålla
cassa 1 det förra slaget, då de måste låta sig nöja med deras egne fördringars
inbetalande uti det senare.
Ett stadgande i enlighet med det modifierade yrkandet, att sedel
innehafvaren skulle kunna, om han så ville, fordra inlösen med metalliskt
mynt, gagnade Banken lill föga eller intet. Banken skulle nemligen
, 1 allt fall, för dess egen trygghet, nödsakas hålla full cassa uti
klingande mynt, utom den för allmänhetens beqvämlighet jemväl oumbärliga
cassan uti Statsbankens sedlar.
Beträffande anmärkningarna derom, att invexlingen borde ske icke
allenast vid Bankens hufvudstation, utan äfven på andra orter, torde det
vara tillräckligt att påminna, det ett stadgande härom skulle 'förutsätta
skyldighet för Banken alt på hvartdera stället hålla i det närmaste lika
stor cassa, som vid hufvudstalionen, hvarigenom all vinst utaf Bankrörelsen
möjligen ginge förlorad. Men hvad som i detta hänseende icke
kan 1 Lag påbjudas såsom ett åliggande, blir dock sannolikt påkalladt
af de fleste Bankers eget interesse, enär den fi ivilliga inlösen, som Bankens
Commissiouairer kunna på serskilda orter ombesörja, med en jemförelsevis
liten cassa, måste i hög grad befordra sedlarnes gångbarhet
Enär Banken förklaras berättigad att af sina gäldenärer, derest de
brista i betalning på förfallodagen, åtnjuta straffränta, hafva Utskotten
trott det vara rättvist, att också Banken i sin ordning erlägaer lika
ränta, i händelse den icke fullgör sitt åliggande att, vid anfordran, inlösa
Bankens utgifne myntrepresentativ. Utskotten hafva också velat
härigenom i möjligaste måtto uppehålla de ifrågavarande sedlarnes värrte,
derest Banken råkar i concurstillstånd, samt förekomma, det Bankbolaget
skulle kunna, af sjelfva concursiillståudet och den medföljande
långsamma uliedningen, hemta räntevinst på borgenärernes bekostnad.
9- §•
Påbudet om Direclionens ansvarighet, med personer och enskild egen
dom, för prompt betalning af alla Bankens förbindelser, kan väl vid första
påseendet förekomma nog strängt; men man finner, vid närmare eL
tersinnande, att denna stränghet är en af de säkraste garantier, sorn
kunna i L*geu nedläggas derföre, att Directeurerne skola uppbjuda omtanka
och krafter, till afvärjande af allt, som hotar Bankens säkerhet. Eraotta
gandet af Baukförvaltningen är frivilligt, och den, som väljes till Directeur,
20
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
kan och bör naturligtvis, förr än han tillträder detta kall, noga underrätta
sig om Bankens ställning, och öfverväga det med befattningen förenade
äfventyr.
Då Banken kommit på obestånd, är det, för bevarande af alla borgenärernes
lika rättigheter, angeläget, att den icke, under en fortsatt rörelse,
liquiderar de förstkommande, med uppoffring af de öfriges anspråk. Från
en sådan åsigt utgår förslaget om Bankens skyndsamma försättande i concurs-tillstånd,
hvilket förslag Utskotten sökt bringa i närmaste öfverensstämmelse
med de grundsatser, som för concurs-mål i allmänhet äro gällande.
10 §.
Enär Bankens tryckta invisningar i andra hänseenden sältas i parité
med tryckta creditsedlar, böra äfven, hvad bevakningen deraf angår, enahanda
stadganden gälla; och afvikelsen från förra förslaget i denna del
skall således förmodligen godkännas.
I Bankens concurs behöfva, enligt förslaget, Bankens tryckta förbindelser
icke beräknas annorlunda, än medelst uppvisandet inom den treåriga
praescriptions-tidens slut; hvaremot alla andra fordringar skola, i
vanlig ordning, bevakas och med ed fästas. Likaså, derest Bankbolaget
erhåller årsstäinning å dess borgenärer, kommer, i anledning deraf, icke
alt erfordras någon anmälan af de tryckta förbindelserna; men andra fordringar
måste, på vanligt sätt, före eller å proclamadsgen tillkännagifvas.
Utskotten anse concursmålets afdömande ingalunda behöfva uppehållas
i afvaktan på den treåriga praescriptions-tidens utgång; men någon utdelning
till oprioriterade borgenärer kan ej lämpligen ega rum förr, än
man fått säker kännedom, angående beloppet af Bankens skuld.
Sista anmärkningen emot q §. af förra förslaget synes grunda sig på
ett missförstånd, föranledt af redactionens bristfällighet. Der åsyftades
naturligtvis endast Bankens concurs, eller sådan årsproclama, som, vid
Bankbolagets upplösning, å dess borgenärer utfärdas, men icke concurs
eller årsproclama för någon serskild bolagsmans borgenärerl Om desse,
såsom innehafvare af Bankens förbindelser, icke åtnöjas med den rätt och
talan, hvilken de ega emot Bankbolaget samfäldt, utan vilja förvissa sig,
att, för möjlig brist, undfå utdelning i solidarisk delegares concursmassa
(om aclie-egaren kan här icke vara fråga), så måste bevakning ske 1 den
ordning Concurslagen föreskrifver. Det är således äfven klart, att man
icke velat upphäfva afliden solidarisk Bolagsmans arfvingars rätt, att genom
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande N.o 4-
29
urarfvagörelse befria sig från det ansvar för Bolagets gäld, hvilket ålegaf
den döde i lifstiden.
11 §.
Vid inträffande eoncurs för sådant Handels- eller Fabriks-bolag, deri
Frälseman är delegare, synes, efter allmän Lag, målet tillhöra Hof-Rätts
upptagande. Att likväl, derest Bankbolag gör eoncurs, målet bör behandlas
af Concurs-Domstolen i orten, anse Utskotten vara påtagligt; och denna
grundsats innefattas redan i 16 §. af förra Förslaget, hvilken §. Utskotten
i öfrigt icke bibehållit, såsom dels öfverflödig, till följd af allmänna Lagens
föreskrifter om rätter Domstol, och dels felaktig, såsom innebärande
en lagförändring, den der icke varit åsyftad, nemligen att Banken, uti
mål som röra fastighet, hvaraf Bolaget blifvit egare, för exempel genom
inrop på executiv auction, skulle svara, icke vid den Rätt, under hvars
dom värjo fastigheten ligger, utan vid Domstol i den stad eller ort, der
Bankens hufvudrörelse förlagd är.
12 §.
Alt, på sätt yrkadt blifvit, förbjuda belåning i den ena Banken af
den andra Bankens actier, eller förbjuda den, som har andel i en Bank,
alt der få upptaga lån, skulle, efter Utskottens tanka, vara en orättvisa
emot dessa inrättningar och motverka deras uppkomst. Uti bemödandet
att omgärda dem med stränga garantier, för att bevara allmänhetens rätt,
bör man icke gå så långt, att man betager dem den frihet, som utgör
vilkor för deras tillvaro.
Ändamålet med Bankinrältningar är icke att meddela stående lån,
helst tillgångarne böra vara hastigt och lätt användbara. Utlåningarne
böra således fixeras till viss kort tid, utan omsättningsrält; och på sådane
vilkor skola de äfven säkrast komma productiva yrken till godo.
Rättigheten att belåna intecknade reverser bör så mycket mindre,
efter hvad en anmärkning åsyftar, vara Privatbankerne förmenadt, så snart
stadgandet om längsta förfallotiden icke öfverträdes, som dessa panter ofta
innefatta den bästa säkerhet, hvilken kan erbjudas.
I fråga om liden för lagsökningen, tro Utskotten sig hafva förekommit
all obehörig tidsutdrägt, då de föreslagit, att lagsökning skall sk,®
inom en månad.
3o
Banco- och La g-Uisko Hens Utlåtande N.o 4-
Öfverskotta af köpesumman för lios Banken pantsatt egendom redovisas
af vederbörande executor, antingen panten blifvit såld för Bankens
eller för annan borgenärs räkning; och den, i afseende på vården af
samma öfverskott, framställda anmärkningen lärer således finnas icke föranleda
till något serskildt stadgande.
.3 §.
Inköp af hvad som fordras för Bankens rörelse, vare sig fast eller
lösegendom, kan destomindre, efter hvad påmint blifvit, anses förbjudet,
genom det här upprepade och från i o §. i morn. af förra förslaget hemtade
stadgande, sorn en slik åtgärd icke motsvarar livad man förstår med
talesättet: att drifva handel.
. 7 «5 §• \
De i 2 och 3 mom. af 12 §. i förra förslaget intagne bestämmelser
hafva Utskotten ansett vara af den regiementariska beskaffenhet, att de
icke behöfde i denna Lag inflyta.
*7 §•
Att, såsom en del anmärkningar åsyfta, ställa Privalbankerne under
Rikets Ständers Banks omedelbara inseende, hafva Utskotten desto mindre
velat tillstyrka, som man, i fall detta skedde, möjligen i en framtid, med
åberopande af förment uraktlåtenhet vid conlrolen, skulle lyckas att på
Statsbanken hvälfva ansvaret derföre.
Månadsrapporternas insändande till Kongl. Maj:t instämmer med sjelfva
hufvudgrunderna för denna lagstiftning i öfrigt; och att fördela controlerna
åt alltför många håll, torde mera motverka än främja ändamålet.
Anmärkningen, att ifrågavarande månadtliga uppgifter borde från hvarje
Privatbank meddelas de öfrige Privatbankerne, hafva Utskotten icke biträdt
derföre, alt det står hvar och en af dem öppet att sjelf förskaffa
sig del häraf ifrån Handels- och Finance-Expedilionen.
Att Kongl. Maj: t eger infordra alla de upplysningar Ilan finner nödige,
är i den nu föreslagne 17 §. stadgadt. Sättet åter ankommer på Kongl.
Maj:ts eget Nådiga ompröfvande; och Utskotten ville icke , alt man i Lagen
serskildt föreslog utvägen af undersökning genom Ombud, enär denna
åtgärd möjligen skulle göra uppseende, och derigenom skada Bankenses
alltid ömtåliga credit.
