# ID: svediakorp-gov2027
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 91,745
# sentences: 1,810
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-UtskoUels Memorial N;o 88.
3
med det begagnade uttrycket ”tillsatt” velat utmärka, det Chefs-befattningen
vore en verklig tjenst pä Stat, finnér Utskottet omförmälde uttryck
vara af den vigt, att Utskottet ej kan underlåta derå fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet; och får Utskottet, i öfverensstämmelse med
dess förut gifna af Högv. Preste-Slåndet och Hederv. Bonde-Ståndet bifallae
tillstyrkan,
inbjuda Höglofl, Ridderskapet och Adeln samt Vallöf]. Borgare-Ståndet,
alt jemväl för deras del besluta, att hvartdera af de serskilde
Departementen och Contoren, i hvilka Banco-Verket, enligt den nya
organisationen, kommer att fördelas, skall slå under en afFullmägtige
omedelbart tillsatt Chef; men skulle icke någotdera af sistnämnde
2:ne Riks-Stånd denna inbjudning antaga, hemställes vördsamt, att
denna fråga må i förstärkt Banco-Utskott afgöras, genom anställande
omröstning öfver följande proposition:
Den, som biträder den mening, att Chefen för hvartdera af de
serskilde Departementen och Contoren, i hvilka Banco-Verket, enligt
den nya organisationen, kommer alt fördelas, skall vara af Fullmägtige
omedelbart "tillsatt”, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Ney;
Vinner Nej, anses beslutadt, alt Cheferne blott skola af Fullmägtige
omedelbart ’’tillförordnas.”
Slockholm den 27 Januarii 1835.
N:o 88.
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 Januari! 1835.
Memorial, med förslag till åtskilliga förändringar uti 1 Art.
af i83o års Banco-Reglemente.
Enligt §. 9, i den för Banco-Utskottet nu gällande Instruction, &
ligger det Utskottet, att, vid uppgörandet af det Reglemente, som intill
trästa Riksdag bör tjena Banco-Styrelsen till efterrättelse anmäla, till
Rikets Ständers stadfästelse, sådane reglementäriske föreskrifter, som
innefatta speciela förordnanden för tillämpning af Rikets Ständers all
-
4
Banco-Utskottelt Memorial N.-o 88.
manna beslut, eller nya föreskrifter för Styrelsen, hvilka ej förut blifvit
hos Ständerne anmälde och pröfvade.
Utskottet har i anledning af detta stadgande nu mera genomgått b
Art. af i83o års Banco-Reglemente, för att tillse örn och hvilka förändringar
kunna erfordras i der förekommande stadgunden.
Utskottet har dervid funnit:
1:0 alt, sedan Rikets Ständer under innevarande Riksdag, med bifall
till Utskottets tillstyrkan i sista punkten af dess Memorial N:o 3o,
närmare förklarat, hvilka ärenden i Banco-Verket nu mera äro af beskaffenhet,
att de skola hemliga hållas, bör, jemte införande af detta
Rikets Ständers beslut, å tjenligt ställe i blifvande Banco-Reglemente,
den Ed Fullmägtige vid tillträdandet af deras befattning äro skyldige
aflägga, härefter lämpas och i Banco-Reglementet intagas;
2:0 att, enligt Utskottets, i Betänkande N:o 12, pag. 48» yttrade åsigt
om vigten och nödvändigheten deraf, att de Fullmägtige, Rikets Ständer
sjelfve utse till verkställare af deras beslut och hvilka för sina handlingar,
såsom Rikets Ständers Ombud, äro underkastade ej mindre juridiskt
än moraliskt ansvar, icke må åläggas åtlydnad af Rikets Ständers
Revisorers befallningar och föreskrifter äfven i de fall, der Fullmägtige
möjligen kunna finna desamma stridande emot Rikets Ständers egne beslut,
Fullmägliges lydnadspligt emot Revisorerne bör i Reglementet bestämmas
på ett sådant sätt, att Fullmägtige äro skyldige Revisorernes föreskrifter
och befallningar åtlyda, då desamma icke motverka eller upphäfva
deras principalers, Rikets Ständers, egne beslut;
3:o att, jemte den inventering af Bankens Cassör och öfrige Förvaringsrum,
som, enligt §. 8 pag. g af i83o års Banco-Reglemente, Fullmägtige
för del närvarande åligger, ordningen fordrar, att besigtning en
gång om året af Fullmägtige anställes öfver Bankens hus och inventarier,
så väl i Stockholm som vid Tumba;
4:o att då föreskriften i 10 pag. 10, skulle kunna så tydas, som
berodde det af Fullmägtige sjelfve, ej blott att bestämma dagen för deras
sammanträde, utan äfven att för någon vecka inställa sammankomsterne,
om de så för godt funne, men det för en hvar, som kan ega något
att hos Bankens Öfver-Styrelse andraga, är angeläget, att med säkerhet
finna denna Styrelse samlad åtminstone en gång i hvarje vecka,
bör ett uttryckligt stadgande härom i Reglementet inflyta;
5:o att, i likstämmighet med hvad för närvarande eger rum, i afseende
på Fullmägtige i Riksgäldskontoret, bör den i §. i3, morn. i, af
Banco-Ulskotlels Memorial N.o 88.
5
i83o års Banco-Regleraente intagne föreskrift, att hos FullraSgtige ej något
beslut kan fattas, så framt icke två tredjedelar af deras hela antal tillstädeskommit,
i så måtto förändras, att ibland de tillstädeskomne Fullnriglige
skall finnas åtminstone en af hvartdera Riks-Ståndet;
6:0 att, då tillkallandet af Suppleant icke synes vara behöfligt i de
fall, der a:ne Ledamöter af ett Riks-Stånd allenast för något sammanträde
äro hindrade deltaga i Fullmägtiges öfverläggningar, men deremot visserligen
ej bör uraktlåtas, i händelse mer än en Ledamot af något Stånd finnes
för en längre tid hindrad att sammankomsterne bivista, eller ock ett helt
Stånds Ledamöter ega förfall, föreskriften i nyssnämnde- i3 §., mom. 1,
bör, i öfverensstämmelse härmed, redigeras; samt tillika, enligt den af
i832 års Revisorer (^Revisions-Berättelse pag. 12) gifne tillstyrkan och
Utskottets yttrade åsigt i dess under N:o 21 afgifna Berättelse om BancoFullmägtiges
förvaltning och åtgärder, i Reglementet bestämmas, huru förhållas
skall med Suppleants inkallande, då någon Fullmägtig utur ÖfverStyrelsen
afgår;
7:0 att då, å ena sidan, det ej må vara Fullmägtige betaget att, i något
mål, der de sjelfve finna nödvändigt, infordra Commissariatets Utlåtande,
men, å andra sidan, ärendenas skyndsamma gång icke bör genom
öfverflödiga formaliteter uppehållas, der Fullmägtige sjelfve finna saken
vara i det skick, att den, utan närmare utredning, kan hufvudsakligen afgöras,
§. 14, pag. i r, af i83o års Banco-Regleraente bör i så måtto förändras,
att Fullmägtige ej föranlåtas infordra Commissariatets Utlåtande i
andra fall, än der Fullmägtige gemensamt anse målets utredning det fordra,
eller någon Fullmägtig till sin upplysning det äskar;
8:0 att, då det i §< 18, pag. i3, anbefallde åliggande för Fullmägtige
att vid Banco-Revision förfråga sig hos Revisorerne i sådane, då förekommande
frågor, som äro af vigt eller hafva inflytande på Bankens credit
eller förhållandet emellan reela fonden och sedelstocken, är öfverflödigt i
de fall, der Fullmägtige sjelfve kunna finna sig i behof af råd från Revisorernes
sida, och, i annat fall, lätteligen skulle kunna leda snarare till skada
än gagn för Bankens credit, samma §. må till sin lydelse så förändras,
att det endast under Riksdag blifver Fullmägtiges skyldighet att hos BancoUtskottet
sig rådföra i då förekommande vigtiga frågor;
g:o att, enär det icke synes rådligt ovilkorligen förbjuda Fullmägtige
att inropa någon till Banken pantsatt fastighet, i händelse Fullmägtige anse
sådant rättare, än att låta försälja densamma till ett pris, som icke står i
något förhållande till den summa, hvarmed Banken fastigheten belånt
G
Banco Utskottets Memorial N.-o SS,
men Fullmägtige dock, om de nödsakas att låta för Bankens räkning inropa
pantsatt faslighet, alltid måste vara angelägna alt snart kunna densamma
åter afyttra, dylik fastighet bör undantagas från det i §. 19, pag.
]3, intagne förbud emot fastighets försäljning;
10:0 att, i stället för den i §. 21, pag. i3, gifna föreskrift för Fullmägtige,
”att i god tidj före Revisorers eller Baneo-Utskotts sammanträdande,
låta genom Commissariatet antyda Bankens Embets- och Tjenstemän
samt Betjente, att, inom viss utsatt pragscriptionstid, inkomma med
de besvär öfver förment lidande vid befordringar eller andre framställningar
och klagomål, rörande Fullmägtiges åtgärder och beslut, hvartill de,
i en eller annan målto, tro sig finna anledning,” bör, i närmare öfverensstämmelse
med laga former, en bestämd tid för dylika besvärs anförande
en gång för alla utsättas, jemte påföljden för den, som försummar att,
inom den sålunda utsatte tiden, inkomma med sina andraganden, samt
ett stadgande härom å annan afdelningen af Banco-Reglementet meddelas,
och följaktligen förenämnde 21 §. erhålla en efter denna åsigt lämpad fönändrad
lydelse;
11:0 aLt, på enahanda skäl, nästföljande 23 pag. 14. bör undergå
sådan förändring, att den endast kommer att innehålla hvad Fullmägtige
ega att åtgöra, i afseende på de till dem möjligen inkommande, till BancoUlskottet
ställde ansökningar från personer inom Verket;
12:0 att, sedan nu mera Rikets Ständer fattat deras beslut, i anledning
af det i Utskottets Utlåtande N:o 73 framlagde förslag till hufvudgrnnderne
för Bankens nya organisation, och detta Utlåtande blifvit af
3:ne Riks-Stånd bifallet, utan annan skiljaktighet, än den, som i Utskottets
Memorial N:o 87 af denna dag finnes anmäld, samt 3:ne Riks-Stånd
jemväl lemnat bifall till Utskottets i N:o 74 gifne tillstyrkan, rörande
Bankens Under-Styrelse, böra dessa beslut i 1 Art. af blifvande BancoReglemente
införas;
samt i3:o att, i sammanhang med Rikets Ständers nu fattade beslut,
angående Bankens nya organisation, och till desto snarare befrämjande af
Rikets Ständers beslut i denna del, Fullmägtige, med upphäfvande af det
i i Afd. 3 Art. §. 4 af i83o års Banco-Reglemente gifna förbud, emot
anordnandet af andre lönevilkor för förändrade tjenstebefattningar, än som
Öfverensstämma med den sistlidne Riksdag uppgjorde och, för beräkningen
af löne-inkomsterne, uti sistnämnde Afdelnings r, 2 och 3 §§. följde Interims-staten,
i förhållande till tjenstegraden, måtte tillerkännas rättigheten
att, för nya eller förändrade tjenstebefattningar, bevilja lämpliga löne
-
B anco-UIskottets Memorial N.o 88. 7
förmoner, allenast beloppet af Bankens nuvarande Aflönings-stat icke öfverskrides.
Enligt dessa åsigter får Ulskoltet till Rikets Sländers pröfning och
stadfästelse öfverlemna följande sladganden att, å lämplige ställen, i blifvande
Banco-Reglemente intagas, nemi.
1:0 Fullmägtige äro pligtige att, vid förvaltningen af Banken, sorgfälligt
ställa sig till efterrättelse ej mindre Rikets Grundlagar, än äfven
de, i afseende å Banco-Verket, serskildt utfärdade Lagar, Ordningar, Stadgar
och Reglementen; börande Fullmägtige, vid tillträdandet af deras befattning,
lifligen aflägga samt med sina namn underteckna följande ed:
”Jag'  — utsedd och förordnad att vara Fullmägtig i Rikets Ständers
Bank, förpligtar mig härmedelst alt, vid denna mig anförtrodda befattning,
ställa mig till noggrann efterrättelse så väl Rikets Grundlagar, som de för
Banco-Verket gällande Lagar, Ordningar, Stadgar och Reglementen, samt
doldt och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden
till Banken, eller i öfrigt vid förvaltningen kan förefalla, af sådan beskaffenhet,
att det, enligt Rikets Ständers beslut, tyst vara bör; så sannt mig
Gud hjelpe till lif och själ.”
2:0 Jemte det Fullmägtige äro skyldige att åtlyda de befallningar
ecb föreskrifter, dem meddelas af Rikets Ständer eller deras Banco-Utskott,
i de fall, der Rikets Ständer åt detsamma lemnat afgörande rätt, skola
Fullmägtige ställa sig lill efterrättelse de af Rikets Ständers Revisorer, enligt
§. 3 i deras Instruction, meddelade föreskrifter, så vida Rikets Ständers
beslut derigenom icke motverkas eller upphäfvas.
Af någon annan än Rikets Ständer, deras Banco-Utskott eller deras
Revisorer, kunna Fullmägtige ej, i och forsin befattning vid Banco-Verket,
emottaga befallningar och föreskrifter; och äro Fullmägtige för samma befattning
Rikets Ständer, deras Banco-Utskott och de emellan Riksdagarne
tillförordnade Revisorer, allena redo skyldige, samt kunna ej, utan efter
deras beslut, eller ock, emellan Riksdagarne och Revisionerne, utaf Rikets
Ständers Justitiae-Ombudsman, i laga ordning, derför till ansvar ställas.
Fullmäglige åtnjute, för sina gerningar och yttranden, i egenskap af
Bankens Styresmän, den säkerhet, som Regerings-Formen, i iio och 111
§§., Riksdagsmän tillägger.
(Jemf. R. O. §. 70, Just. Omb. Instr. §§. 8 och »a, Ansvarigh. Lag §. g.)
3:o Fullmäglige samfäldt skola, hvarje år i Februarii månad, förrätta
inventering i alla Bankens Cassör och öfrige Förvaringsrum, enligt dertill
8 Banco-Utskottets Memorial N.-o 88.
af vederbörande uppgjorde fullständige och verificerade inventarii-förteckni
n gar.
Fullmägtige böra äfven en gång om året anställa besigtning å Bankens
bus och inventarier, så väl i Stockholm som vid Tumba Bruk.
4:o Fullmägtige sammanträda en gång i hvarje vecka och oftare, om
ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång sådant fordrar. Yppar sig eldsvåda
inom stadens broar, vare en hvar af Fullmägtige skyldig, att genast
sig i Banken infinna, så vidt han ej genom laga förfall derifrån hindras.
5:o Uti sammankomst skola alla, Fullmägtiges behandling tillhörande
inål och ärenden föredragas och afgöras. Beslut får icke af Fullmägtige
tagas, så framt icke två tredjedelar af deras hela antal, och deribland åtminstone
en af hvarje Stånd, tillstädes äro.
Expeditioner i Fullmägtiges namn må ej utgå, utan till följd af beslut,
fattadt i Fullmägtiges sammankomst; Secreteraren hos Fullmägtige
likväl, hädanefter som hittills, obetaget att, till vederbörandes utlåtande,
utan föregången anmälan, remittera sådane, emellan Fullmägtiges sammanträden
inkomna mål, hvilka påtagligen fordra dylik åtgärd.
(deraf. Ansv. Lagen §. 8.)
6:0 Är Öfver-Slyrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande erfordras,
eller äro 2tne Fullmägtige af något Riks-Stånd, för längre tid,
hindrade att Fullmägtiges sammankomster bivista, inkalle Ordföranden
(på sätt i §. stadgadt är) Suppleant, att, under tiden, i Öfver-S ty reise»
deltaga.
7:0 Uti de, Fullmägtiges pröfning tillhörande mål skola Commissariatets
Utlåtanden infordras, derest Fullmägtige anse sådant för målets
utredning nödigt, eller någon af Fullmägtige det äskar.
8:0 Förekomma under påslående Riksdag sådane frågor, som, i en
eller annan måtto, hafva inflytande på Bankens credit eller säkerhet, men
hvaröfver bestämda föreskrifter saknas, må beslut derom ej af Fullmägtige
fattas, innan de först rådfört sig med Banco-Utskottet.
<5:0 Någon Bankens fastighet, med undantag af sådan, som till betäckande
af Bankens deruti intecknade fordran blifvit för dess räkning
inropad, må icke af Fullmägtige afyttras eller Verket frånskiljas, utan
Rikets Ständers Banco-Utskotts tillstånd och förordnande.
10:0 Öfver de, inom behörig tid, till Fullmägtige inlemnade besvär,
som af Bankens Embets- och Tjenstemän eller Betjente hos Rikets Ständers
Baneo-Utskott eller Revisorer kunna anföras öfver förment lidande
vid.
Banco-Ulskoltets Memorial iV.-o SS.
vid befordringar, eller andra dem rörande, af Fulimägtige vidtagne åtgärder
och beslut, böra Fulimägtige, i ett sammanhang, till Rikets Stanners
Revisorer eller Banco-Utskoltet, Utlåtande afgifva.
lito Fulimägtige skola, vid hvarje Riksdags början, på en gång,
med bifogade Utlåtanden, anmäla alla, inom behörig lid, till Fulimägtige
inkomne ansökningar, från personer inom Verket, rörande arfvoden öfver
fastställd Stat, gralificationer, eftergifter eller afskrifningar.
n:o Åt Fulimägtige uppdrages att låta utarbeta och till Rikets nästsammanträdande
Ständers pröfning och fastställande öfverlemna fullständigt
förslag till en ny organisation af Banco-Verket, enligt följande, af
Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag, antagne och bestämde hufvudgrunder:
I.
Vexel-Banken, Låne-Banken, Special-Cassorne samt Småsedelsoch
Afräknings-Contoret, efter den nuvarande organisationen, komma att
motsvaras af följande 4 Hufvud-Afdelningar:
a) En C assa-Af delning,
dit allt skall hänföras, som angår behållningar i ädla Metaller och Sedlar,
äfvensom contant utgift och contant inkomst;
b) Eit Sedel-Contor,
dit allt skall hänföras, som angår Sedlars tillverkning och inlösen;
c) En Depositions-Afdelning,
som af den nuvarande Vexel-Bankens flerfalldiga functioner skall behålla
endast redovisningen för allmänna Verks och enskildes deponerade pen
ningar
samt, såsom en följd deraf, Assignationsrörelsen;
d) En Låne-Ajdelning,
sorn, med frånskiljande af cassa-redovisning och hvad i öfrigt är fördess
föremål fremmande, skall hafva att besörja och redovisa Bankens utlåningar,
beräkna och uppbära räntorne, deraf bestrida förvaltnings-kostnaderne
och eljest anbefallda utgifter, samt utreda hvad, på hvarje rörelsegren, vid
något tillfälle, förlorats, eller, på det hela, vunnits för hvarje år.
II. De granskande, controlerande, afslutande och biträdande Afdelningarne
och Contoren inom Banco-Verket blifva:
a) Ett Läne-Cancellie, motsvarande nuvarande Cancellie-Departexnentet;
b)
En Cöntrol- och Revisions-Af delning, som skall dels besörja alf,
rander årets lopp behöflig control och moträkning, samt under denna
Bih. tiil R. St. Prot. 1834 och i835. 6 Sami. 1 Afd. i Band. 2
st3:dje Häftet.
10
Banco-Utskotiets Memorial JY.o 8S.
synpunkt omfatta både Cassan, Sedel-Verket, Depositi.ons-Banken och
Låne-Banken, dels sysselsätta sig med granskning af fullt färdig och
afslutad räkenskap, ej blott lili siffrao, ulan äfven till anordningarnes
enlighet med gifne författningar;
c) Ett Hufvud-Afslutnings-Contor, hvars föremål skall vara, att
utur de serskilda Böckerne sammanfatta en möjligast förkortad samt tillika
tydlig och upplysande General-Hufvudbok öfver hela Banco-Verket.
Hvarjemte Fiscals-Gontoret, enligt dess nuvarande organisation,
bibehålies.
Börande Bankens oeconomiska ärenden, på sätt lämpligast kan anses,
antingen öfverlemnas åt Hufvud-Afslutnings-Contoret eller fördelas
emellan vederbörande Afdelningar, samt den speciela bokföringen af
hvad oeconornien tillhörer ordnas så, att all onödig vidlyftighet vid
liufvud-afslutningen undvikes,
III. Hvardera Afdelning och Conior skall stå under en af Fullmägtige
omedelbart ”tillsatt'* Chef, med åliggande att inora Afdelningen
eller Contoret dels ordna arbetet, dels vaka öfver göroinålens behöriga
och oafbrulna gång, samt med skyldighet att derföre ansvara inför Öfver-Styrelseu.
IV. Vården af Bankens, i General-Cassorne och Sedelmagasinen,
samt de öfrige förvarings-rummen, befinteliga redbarheter och tillgångar
jemte den dermed förenade nyckelvårdeu, skall öfverlemnas åt vederbörande
Departements-Chefer, gemensamt med några af de högre Tjenstemännen
inom hvardera af Bankens Afdelningar och Contor, hvilka sko*
la ega med Cheferne samfälld ansvarighet för de under deras vård förvarade
tillhörigheter.
V. Banco-Verkets Under-Styrelse kommer att utgöras af Cheferne
för de serskilde Departementen; Cassa-Afdelningen, Sedel-Contoret, Depositions-Afdelningen,
Låne-Afdelningen, Låne-Cancelliet, Control- och
Revisions-Afdelningen samt Hufvudafslutnings-Contoret, uti hvilka Verket,
enligt den nya organisationen, skall fördelas.
Tillhörande det Fullmägtige, att låta uppgöra förslag ej mindre till redovisnings-
och tjenstgörings-ordningen inom hvarje Bankens Afdelning
och Contor, än äfven till reglering af den vid Verket erforderliga Tjenstemanna-personal
samt dess lönevilkor, under noggrant iakttagande,
att controier och göromål, så vidt det utan äfventyr af förluster för
Banken låter sig verkställa, i möjligaste måtto förenklas; att Tjenstemanna-personalen
inskränkes till det antal, som för göromåtens obehin
-
Banco-Vtskotlels Memorial N:o 88.
f
1 I
drade gång oundgängligen erfordras, och alla andra ändamålsenliga medel
till förminskning i de nuvarande kostnaderne för Bankens förvaltning
blifva begagnade.
i3:o För uppfyllandet af det i nästförestående §. Fullmägtige leranade
uppdrag skola nödige åtgärder ofördröjligen af Fullmägtige vidtagas;
och berättigas Fullmägtige att under mellantiden intill nästa
Riksdag, i den mon förslaget lill Bankens nya organisation varder utarbetadt
och af dem godkändt, låta, der sådant lämpligt finnes, sätta
detsamma provisoriskt i verkställighet, på det att,, jemte den dermed åsyflade
besparing i förvaltriingskostnaderne, någon erfarenhet om fördelaktigheten
och ändamålsenligheten af de blifvande organisations-föräudringarne
måtte kunna erhållas, innan förslaget till Rikets Ständers
stadfästelse anmäles; Fullmägtige öppet lemnadt att,, under tiden, för
nya eller förändrade Tjenstebefattningar anordna de lönevilkor, Fullmägtige
finna af rättvisa och nödvändighet påkallade, dock under förbehåll,
att total-summan af Bankens nuvarande Aflönings-Stat ej får i
något fall öfverskridas.
Utskottet får derjemte erinra, att frågan huruvida, i i3 punkten
mom. III skall begagnas det af Utskottet nyttjade ultryck "tillsatt Chef”
eller orden ”tillförordnad Chef” beror på utgången af Utskottets i Memorialet
N:o 87 gjorda hemställan.
Och anser sig Utskottet slutligen böra anmäla, att, utom de ofvan
föresiagne stadganden, Utskottet icke funnit några andra förändringar
erfordras, i 1 Art. af i83o års Banco-KeglemerUe, än sådana, som röra
blott redactionen och således, vid jemförelse af åberopade g §. i Utskottets
Instruclion, icke lära utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning.
Några Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 27 Januarii i835.
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich David: ”1 afseende Jjå aldra punkten af denna
artikel måste jag reservera mig, af enahanda skäl, som de, hvilka blifvit
uppgifne i min reservation vid Utskottets förslag till Instructionen
för Revisorerne af Banco-Verket. Jag anser nemligen Fullmägtige i intet
fall böra emottaga föreskrifter af Revisorerne, ehuru jag finner, att
Fullmägtige alltför väl kunna förekomma meddelandet af några sådan*,
*
Banco-Vtsko ilens Memorial N. o 89.
c i å del i In siru el ion en för Revisor-er ne blifvit förklarad!, det, de senare ick«
•egde gifva föreskrifter i sådane ämnen, deruti Fullmägtige begärt dem;
af Herr Helledaij: "Jag reserverar mig emot aldra punkten af denna
Artikel på de skäl, som föranledt min reservation emot Utskottets förslag
till Instruction för Revisorerne af Banco-Verket;”
af Kerr Doctor Morén: "I afseende på andra punkten får jag mig reservera,
med åberopande af den reservation, jag afgifvit vid Utskottets
förslag till Instruction för Rikets Sländers Revisorer öfver BancoVerket;"
af
Herr Helsingius: "Emot Utskottets förslag i ofvanstående 6 punkt får
jag mig reservera, dels emedan jag tror det vara med andan och meningen
af Grundlagarne mer öfverensstämmande, att Öfverstyrelsen bibehålies
vid ett antal af aine ibland hvartdera Riks-Ståndet, än att beslut
skulle kunna fattas jemväl i de fall, då af något Riks-Stånd ej mer än
en Ledamot är tillstädes; dels emedan jag anser det böra med större bestämdhet
uttryckas, huru snart Suppleant skall i Öfver-Styrelsen inkallas,
än som af Utskottet är föreslaget."
Nio 89.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 37 Januari! i835.
Memorial, med anmälan om en nödig ansedd förändring i •
Art. af i83o års Banco-Reglemente.
Vid granskning af 2 Art. i i83o års Banco-Reglemente, har Utskottet
funnit, att Bankens Commissariers åligganden och befattningar i
allmänhet måste förblifva sådane de för närvarande äro, intilldess annorlunda
kan varda förordnadt, i följd af Rikets Ständers vid innevarande
Riksdag Fullmägtige lemnade uppdrag, i afseende på Bankens nya
organisation; hvadan ock någre hufvudsaklige förändringar i denna Årt.
icke synts Utskottet af behofvet påkallade, utom hvad angår den i sista
morn. af §. 7 lemnade föreskrift om tiden, då Commissariatets, eller Under-Styrelsens
m. flis Berättelser till Rikets Ständers Banco-Utskolt eller
Revisorer böra till Fullmägtige ingifvas, hvilken föreskrift Utskottet, af
-enahanda skäl, som vid 10 punkten i Utskottets under denna dag af
-
Banco-Utskottets Memorial N.o g©-.
gifne Mern. N:o 88 blifvit anfördt, trott böra på det sätt förändras, att
tiden för desse Berättelsers ingifvande till Fullmägtige i Reglementet
bestämdt utsattes.
Tiil följd häraf och då det lärer kunna med visshet antagas, att
åtminstone i4 dagar, om ej derutöfver, efter Riksdags början, åtgår,
innan Rikets Ständers Utskott hunnit organiseras, samt en tid af i4
dagar jemväl, efter all sannolikhet, blifver för Fullmägtige tillräcklig
att af omförmälde Berättelser taga nödig kännedom, innan de till BancoUtskott
eller Revisorer öfverlemnas, hemställer Utskottet, att i nu upprättande
Banco-Reglemente må stadgas:
att samma Berättelser skola till Banco-Fullmägtige ingifvas,
vid Riksdag senast dagen före Rikets Ständers sammankomst,
och vid Revisioner åtminstone i4 dagar före Revisorernes
sammanträdande.
Stockholm den 27 Januarii 1835.
N:o 90.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 Januari! 1835.
Memorial,, till svar ä de inom Högv. P reste-Ståndet framställde
anmärkningar vid Utskottets under N:o 4° afgtfne Pe~
tänkande.
Efter det Utskottet nu mera emottagit samtlige Riks-Ståndens beslut,
i afseende på Utskottets under N:o 4° aflåtne Betänkande, angående förändrade
grunder för befordringar till Commissarie-beställningar inom
Banken, får Utskottet, till svar å de vid detta Betänkande inom Högv.
Preste-Ståndet gjorde anmärkningar, vördsamt meddela, att samma Betänkande
blifvit af öfrige 3:ne Riks-Stånd bifallet, vid hvilket förhållande
de framställde anmärkningarne ej kunna till något ytterligare Utlåtande
från Utskottets sida föranleda.
Stockholm den 27 Januarii i835.
Bih. till R. Si. Fröt. l834- 6 Sami. 1 Afd. 2 Bandet.
a3:d/e Häftet.
3
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet i835.
Banco-Uislotiets Memorial N:o gr'.
i
N:o gi.
Ankom till Exp.-Utsk. den a Febr. i835.'
Memorial, med förslag lill åtsJcillige förändringar i 4
Art. 5 Afd. af 1830 års BancoHeglemente.
I sammanhang med företagen granskning af den nja redovisnings- och räkenskaps-method,
som i Banco-Disconten blifvit införd, har hos Utskottet
under öfvervägande kommit, hvilka utvägar för framtiden böra begagnas
till Discont-Verkens betryggande emot så beskaffade förluster, som Malmö
Låne-Contor redan måst vidkännas, derigenom, att den, sorn låne-reversal
för annan inlemnat och för dess rigtighet iklädt sig ansvar, numera, enligt
Kongl. Majrts i 3:ne serskilde mål, den i4 Febr. i83a, meddelade Nådiga
Domar, icke, på grund häraf, får anses behörig, att jemväl uppbära och
qvittera beloppet af det sökta lånet; och ehuru Utskottet förmodat, att en
till Disconten eller Ordres utgifven skuldsedel vore betalningsbar i hvar
mans hand, och den person, som mottagit och innehade en slik revers, för
att i Disconten belånas, sålunda vöre att betrakta, såsom Lånsökandens lagliga
Ombud, likväl då Högsta Domaremagtens beslut i omförmälde 3:ne mål,
till innehållet närmare upptagne i Banco-Utskottets Betänkande N:o 46
pag. 7, ådagalägga, att blotta innehafvandet af en till Discont-Verket eller
Ordres ställd förskrifning, försedd med Innehafvarens åtecknade ansvarighet
för Documentets rigtighet, icke berättigar till låne-beloppels uppbärande,
utan att dertill fordras annat serskildt uppdrag, har Utskottet ansett, att,
med iakttagande för samtlige Discont-Verken af hvad genast efter emottagande
af Kongl. Maj:ts omförmälde Nådiga Domar är vid Malmö LåneContor
infördt, hädanefter för lyftning af annans Discont-lån måste föreskrifvas
fullmagt af Lånsokanden; men att, då samma åtgärd för omsättning
af lån icke är behöflig, serskilde formulaire böra begagnas till skuldförbindelser
för låne-omsättningar, samt att den nedantill å reversalen till
Banco-Discont-Verken befinteliga tryckta mening, hvilken förut innefattat
ett på förhand lemnadt qvitto, samt ansvar för Documentens rigtighet,
hädanefter bör undergå den förändring, som blifver en följd deraf, att
fullmagt numera tillika måste anskaffas; och får Utskottet, under förutsättning,
att omförmälde försigtighetsmått af Rikets Ständer gillas, samt med
fästadt afseende å vigten af dessa förändringar, härigenom hemställa om
Bihang till R. S. Fröt. 1834 och 1835. 6-te Sami. 1 :sta Afd. 2‘.dra Band. i
24'de Håflet,
3
Banco- Ut slottets Memorial N:a gt.
intagande i det nu upprättande Banco-Reglemente af följande föreskrifter:
a) För lyftning af annan , persons Discont-lån erfordras fullmagt af
LånsÖkanden, hvilken fullmagt alltid skall lyda å viss man; Lånsökanden
dock förbehållet alt, om han så för godt Anner, ställa
fullmagten å vissman eller den han i sitt ställe dertill forordnar;
IF) Till följd häraf förändras den hittills å B inco-Discontens låne-reversal
tryckta mening, hvilken ansetts innefatta ett pä förhand lemnadt
qvitto, tili följande lydelse: Länehamllingar ne ciro inlemnade af
undertecknad, sorn för deras vigtighet ansvarar. Och tryckes i
stället contexten till fullmagten å sjelfva reversalen för nya lån;
c) Då revers-formulairet för nya lån alltså hädanefter blifver olika det
för omsatte lån, skall, till desto säkrare förekommande af misstag,
med större stilar ofvanföre contexten utsättas å reversalet till de
förre orden: ”Revers för nytt lån”; samt å reversalet till de
senare: ”Revers för omsatt lån”.
Vidare och sedan Revisorerne öfver Malmö Låne-Contor, i i8Ö2 års
Berättelse, jemte framställning af de olägenheter och förluster, hvilka, enligt
hvad Kongl. Maj:ts ofvanomförmälde Nådiga Domar utvisa, uppkommit
deraf, att den Tjensteman, som varit Directionens Ombud, eller Verkets
Kamererare, tillika uppträdt såsom Gommissionair för enskilde, auselt det
för framliden böra blifva Kamereraren, såsom Låne-Contorets egentliga
Uppbördsman, förbudet, att åtaga sig inbetalningar för Contorets Gäldenärer
och uppbärandet af beviljade lån, men att han deremot borde tillr
erkännas någon tillökning i sine löne-förmoner, har Utskottet under öfvervägande
tagit, huruvida ej det i 4 af 4 Art. 5 Afd. i i83o års BancoReglemente
(pag. i3o) samt §. n af i8a3 års reglementariska föreskrifter
för Province-Låne-Contoren intagne förbud, för Discont-Directionernes Ledamöter,
att, i egenskap af Commissionairer eller inlemnare, för andra med
låne-ansökningar taga befattning, bör för framtiden utsträckas jemväl till
Discont-Verkens Kamererare; och ehuru Banco-Fullmägtige, uti afgifvet
yttrande öfver Revisorernes omförmälde förslag, förklarat sig desto mindre
kunna detsamma understödja, som Fullmägtige befarade, att tillförlitlig control
på efterlefnaden af ett slikt stadgande vore i det närmaste omöjlig,
i anseende till de mångfalldiga utvägar, som kunde sig erbjuda att förbudet
eludera, hvadan Fullmägtige i stället fästat uppmärksamhet å vidtagandet
af den åtgärd, att låta vid hvartdera Låne-Contoret anställa en egen med
vederhäftig borgen försedd Casseur, som vore enda penninge-uppbördsmannen
och jemväl enda utlemuaren af både assignationer och contante medel;
Banco-Utslcottels Memorial N'.0 gi.
3
likväl då tjenstemanna-personalens ökande med en Casseur, derigenom Verket
möjligen kunde vinna säkerhet för de af Casseuren emottagne contante
medel och assignalioner, samt emot vederbörandes qvitto utgifne nya lån,
icke, om än denne Tjensteman, på sätt Fullmägtige tyckas hafva afsett,
bestämdt förbjöds att med låne-commissioner sig befatta, kunde förebygga
olägenheterne deraf, att Kamereraren fortfore att tillika vara enskildes
Commissionair, derunder han, dels genom underlåtenhet att till Casseuren
aflemna de af enskilde för slutbetalningar och låneomsättningar emottagne
medel, dels genom fördröjdt ulgifvande af redan utfallna och hos Casseuren
qvitterade lånemedel, för de i commissions-väg af Kamereraren inlemnade
låne-handlingar fortfarande skulle erhålla ett lätt tillfälle, att längre tid
dölja uppkommen balance i enskildes medel, på sätt förhållandet med f. d.
Kamereraren Lindstedt verkligen varit, hvarefter nya förluster skulle uppstå
för antingen Allmänheten eller Verket; då ej heller, efter fastställande
af fullmagter för Discontlånens uppbärande, förbudet för Kamereraren att
med Discont-commissioner sig befatta synes Lunna eluderas, utan att Låntagaren
för egen del skulle vilja dertill bidraga och såmedelst sjelf blottställa
sig för förluster, för att bereda en vid Discont-Verken anställd Tjensteman
enskild fördel, hvilket svårligen låter sig tänka; då det följaktligen
icke bör blifva omöjligare för Directionen alt tillse och controlera iakttagandet
af ifrågavarande förbud, än de flere andre, underordnade Tjenstemän
vid Discont-Verken till elterlefnad meddelade, föreskrifter, men, efter
Utskottets öfvertygelse, ej mindre Allmänhetens rätt, än Discont-Verkens
säkerhet, måste blifva, i alla hänseenden, bäst betryggad derigenom, att
den Tjensteman, hvars pligt det är att, å Directionens vägnar, samt i dess
stad och ställe, emottaga Allmänhetens låne-handlingar och inbetalningar
till Discont-Verken, icke får innehafva den dubbla egenskapen af Directionens
Ombud och enskildes Commissionair, hvarigenom honom onekligen
beredes ett lätt tillfälle att med enskildes medel betäcka möjliga balancer
och eludera den redovisnings-skyldigaet, i hvilken han slår till Directionen;
och då härtill kommer, att, vid de tillfällen, Directionen kan finna sig i
behof af upplysningar från Kamererarens sida, desamma, så länge han är
både Directionens Ombud och enskildes Commissionair, svårligen, om ej
omöjligen, kunna tillerkännas den opartiskhet och tillförlitlighet, som i
annat fall borde kunna påräknas; finnér Utskottet det vara både nyttigt
och nödvändigt, att det förbud för Discont-Directionernes Ledamöter att
vara enskildes Commissionairer, som finnes infördt i ofvanåberopade 4 §-  af i83o års Reglemente samt 11 §. i i8a3 års reglementariska föreskrifter
4
Banco- Utskottets Memorial N:o gi.
för Låne-Contoren, hädanefter utsträckes till jemväl Kamererarne vid samtlige
Discont-Vexken och Province-Låne-Contoren.
I öfverensstämmelse med denna åsigt, och då Utskottet dessutom
tror det vara angeläget, att, i de fall, der förbud meddelas, äfven utsattes
den påföljd, hvartill den sig förfallen gör, som emot den gifna föreskriften
bryter, hemställes härigenom, att å tjenligt ställe i nu upprättande BancoReglemenle
måtte intagas följande föreskrifter:
a) Så väl en hvar Ledamot i Discont-Directionerne, som Kamererarne
vid Discont-Verken, vare det uttryckligen förbjudet, att i egenskap
af enskildes Commissionair taga någon befattning med låne-ansökningar,
ehvad de afse nya lån eller omsättning af redan erhållne;
b) Närmaste tillsyn öfver noggrann efterföljd af denna föreskrift tillhörer
Ordföranden i hvardera Directionen;
c) Finnes förbudet vara öfverträdt, gore vederbörande Direction derom
anmälan hos Banco-Fullmägtige, livillfti ombesörja, att annan Ledamot
i den felaktiges ställe skyndsamligen förordnas och insättes;
d) Kamererare, som i detta fall sig för bry ter, varder ifrån tjensten
skiljd.
Beträffande åter frågan om förhöjning i Iöne-inkomsterne för DiscontVerkens
Kamererare, har Utskottet inhemtat, att desse Tjenstemäns löneförmoner
för närvarande utgöra: för Kamereraren vid Banco-Discont-Verket,
såsom lön på Stat 1000 R:dr och såsom gratification, år 1831 af BancoFullmägtige
beviljad, aooRrdr; för Kamei’eraren vid Götheborgs Låne-Contor
800 R:dr och för Kamereraren vid Malmö Låne-Contor 666 R:dr 3a sk.
Men enär dels bibehållandet för framtiden af omnämnde discretion,
200 R:dr beror af huruvida de år i83i af Bancofullmägtige åt Banco-Discontens
Tjenstemän i allmänhet beviljade discretioner böra hädanefter oafkortade
utgå eller ej, hvaröfver Utskottet, i dess under N:o ax afgifne Berättelse
om Bancofullmägtiges åtgärder och förvaltning efter nästförflutne
Riksdag, förbehållit sig att utlåtande afgifva, dels ock, enligt hvad samma
Berättelse, pag. 10, jemte Bancofullmägtiges vid Riksdagens början aflåtne
Berättelse, pag. 65, upplyser, ansökningar om löneförbättring i allmänhet
från Province-Låne-Contorens Betjening inkommit och blifvit genom Bancofullmägtige
till Utskottet öfverlemnade. har Utskottet trott sig böra till
pröfning företaga dessa frågor, innan Utskottet går att meddela dess yttrande
om den ytterligare tillökning, som möjligen torde böra Discont-Verkens
Kamererare tillerkännas, såsom en följd deraf, att de för framtiden ej skulle
tillåtas att med Discont-Coinmissioner sig befatta.
Banco-Utslcottets Memorial N:o gu
5
Hvad sålunda först angår de discrelioner, hvilka år 183 r blifvit a£
Fullmägtige beviljade, så väl Kamereraren vid Banco-Discont-Verket, sora
åtskillige andre Tjenstemän vid delta "Verk, har Utskottet, uppå de i omförmälde
Berättelse N:o 21, pag. 10, anförde skäl, till hvilka Utskottet
här får hänvisa, ansett samma discretioner jemväl för framtiden höra oafkortade
utgå, dock utan att tills vidare såsom lön å Stat uppföras.
Vidkommande dernäst Iönevilkoren för Tjenstemännen vid Götheborgs
Lane-Contor, hvilkas nuvarande Aflöningsstat är upptagen under pag. 6 i
i8a3 års reglementariska föreskrifter för Låne-Contoren, är af Contorets
Tjenstemän änfördt, att emedan göromålen vid Contoret, efter dess inrättande,
så tilltagit, att de numera kunde anses snart sagdt fördubblade, vore
sysselsättningen så trägen, att den upptog hela deras tid och ej ens å
sön- och helgedagar lemnade tillfälle till någon ledighet, hvarföre de trott
billigheten fordra en sådan tillökning i deras loner och arfvoden, som öfverensstämde
med utvidgningen af Contorets göromål; med öfverlemnande
af hvilken ansökning Directionen tillika hemställt, att åt Banco-Ombudet
måtte anslås ett lönebelopp af 1833 R:dr 16 sk., räknadt ifrån och med år
i83i, då de fleste och hufvudsakligaste af Directionens nya åligganden tagit
sin början, äfvensom Fullmägtige ansett sig böra fästa uppmärksamhet
derå, att, sedan aflöningen för Contorets Tjenstemän år 1823 bestämdes i
förhållande till de Contoret då uppdragne göromål, 2:ne nya lånerörelsegrenar
af icke ringa betydenhet, nemi. belåningen på publika papper och
Handels-Disconten, enligt Rikets Ständers sisth Riksdag fattade beslut, tillkommit;
men finner Utskottet, som utaf Revisions-handlingarne inhemtat,
att, för de efter Contorets inrättande tillkomne lånerörelser vid Götheborgs
Låne-Contor, arfvoden utöfver den vanliga Staten tid efter annan blifvit af
Fullmägtige anslagne till följande belopp, nemligen:
För Jernbelåningen R:dr 4oo: — —
För Handels-Disconten och den dermed förenade upplåningen
„ 666: 32. —
Samt för belåningen af Actier och Publika papper . „ 222: 10. 8.
eller tillsammans årligen 1288: 42* 8.
Banco, till fördelning emellan Baneo-Ombudet och Contorets Tjenstemän,
berörde ansökningar ej kunna föranleda lill annat förklarande, än attLåneContoret
i Götheborg jemväl för framliden, så länge dervarande, efter Contorets
inrättande tillkomne 3:ne lånerörelser, eller belåningen af jern ock
andra exportabla ejfecter j Handels- och 2Varings-Disconten j samt d iscon
-
6
Banco-Ulsloitsls Memorial JV:o Ql.
teringen af Adier och Publika papper bibehållas vid deras nuvarande
omfattning, årligen må för desse lånerörelser tilldelas serskilde arfvoden,
till samma belopp som de af Bancofullmägtige hittills beviljade.
Hvad åter rörer Tjenstemännen vid Malmö Låne-Contor jemte Bankens
Ombud derstädes, hvilkas nuvarande Aflöningsstat jemväl är upptagen
under ofvanåberopade pag. 6 i i8a3 års reglementariska föreskrifter, hafva
de, med upprepande af enahanda skäl, som de af Götheborgs Låne-Contor
anförde, erinrat, att, redan vid uppgörande år 1823 af förslag till de serskilde
lönings-staterne för Låne-Conloren, ej allenast flere af dåvarande BancoUlskotts
Ledamöter, utan ock Höglofl. Ridd. och Adeln, för dess del, varit
af den mening, att lika tjenstegrad borde berättiga till lika löneförmoner;
hvilket ock sökanderne förmodat vara desto billigare, som, vid omförmälde
löners bestämmande i allmänhet till ganska lågt belopp, blifvit afsedd
inkomsten af sportlar, de der naturligtvis måste vara ringare vid
Malmö Låne-Contor, då lånefonden derstädes från början utgjorde allenast
hälften af den vid Götheborgs Contor; att, utom de sedan sistlidne Riksdag
tillkomne lånerörelser, göromålen ökats genom flere förut okände controler,
till betryggande af Verkets och Lånsökandes ömsesidiga säkerhet,
samt att dessutom lefnadskostnaderne voro dyrare i Malmö än måhända på
något annat ställe i Riket, så att det vöre för Contorets Tjenstemän omöjligt
att, med deras nu innehafvande ringa lön, derstädes ega deras tarfliga
utkomst; hvarföre sökanderne anhållit, att, med upphäfvande af den, efter
deras förmenande, på ingen billig grund hvilande skilnad emellan lönevflkoren
för lika tjenster viel Låne-Contoren i Götheborg och Malmö, de måtte
.förhjelpas tili sådane lönéförmoner, som motsvara deras innehafvande
trägna befattningar.
Denna anhållan är ock, under vitsordande af de nuvarande Tjenstemännens
oförtrutna verksamhet, på det liqgsta understöd af Directionen,
söm dels föreslagit, för Kafmereraren 1000 R:dr, för Ombudsmannen, Bokhållaren
och Registratorn hvardera 5o R:dr, oberäknadt förut beviljade se-rskilde
anslag af missräkningspenningar samt arfvoden för E vtracLets utskrifning,
och ett arbetsbiträde för Registratorn, under förutsatt likhet i öfrigt med
de motsvarande lönerne vid Götheborgs Låne-Contor, dels hemställt, att
Vaktmästarens lön mätte, förhöjas till a33R:dr, med bibehållande dessuto.m
af dess julgåfva 25 R:dr, samt att ett anslag af 3oo R:dr måtte b.eriljas
för en Conto,rs-Skrifvare,* och hafva Fullmägtige förklarat, att de ej funno
något giltigt skäl till förhöjning i de, löne-inkomsler, Bankens Ombud vid
Malmö Låne-Contor innehafver, hvilka voro enahanda med de för Bankens
Banco-Utslottets Memorial N:o gu
7
Ombud vid Götheborgs Låne-Contor fastställda, oansedt rörelsens större
betydenhet och goromålens mängd å sistnämnde ställe gjorde Ombudsbefattningen
derstädes vida besvärligare; samt ej heller för deras del kunde
understödja Directionens hemställan om nytt löneanslag för en Contorsskrifvare;
men att för öfrigt Fullmägtige vore förvissade, att vederbörlig
uppmärksamhet fästades å de lill stöd för saken andragne skäl.
Och emedan sammanlagde göromålen vid Malmö Låne-Conlor numera,
i det närmaste, kunna anses motsvara dem vid Götheborgs Låne-Contor,
om derifrån undantagas de efter sistnämnde Conlors inrättande tillkomne
lånerörelser, för hvilka Götheborgs Conior erhållit serskilde årliga
arfvoden, hvaremot någon ersättning till Tjenstemännen vid Malmö LåneContor,
i och för tillökningen i deras göromål, genom de sistlidne Riksdag
tillkomne lånerörelser, icke blifvit ifrågasatt, än mindre beviljad, har Utskottet
ansett Tjenstemännen vid Malmö Låne-Contor nu böra erhålla enahanda
lönevilkor, som vid i8a3 års Riksdag bestämdes för Tjenstemännen
vid Götheborgs Låne-Contor, efter hvarderas befattningar, samt följaktligen
Ombudsmannen, Registrator!! och Bokhållaren vid Malmö Låne-Contor,
hvardera undfå en förhöjning af 166 RrdrSnsk., Kamereraren, oberäknad!
det arfvode honom serskildt kan tilläggas för den händelse, att han ej hä
danefter
tillätes med Discont-Commissioner sig befatta, 133 R:dr 16 sk.,
samt Vaktmästaren 5o R:dr, hvaremot Utskottet ej funnit skäl tillstyrka
någon förhöjning i Banco-Ombudets lönevilkor, eller det af Directionen äskade
serskilda anslag för ett Skrifvare-biträde åt Kamereraren.
Vid pröfning sedermera, om och till hvad belopp löntillökning bör
Kamererarne vid Banco-Disconten och Province-Låne-Contoren tillerkännas,
derest de, på sätt Utskottet föreslagit, hädanefter ej skulle få vara DiscontCommissionairer;
så, med fästadt afseende å vigten af desse befattningar,
och då, vid första bestämmandet af lönevilkoren för dem, sannolikt i beräkningen
ingått möjligheten att jemväl i commissionsväg kunna något förtjena,
har Utskottet ansett med billighet öfverensstämmande, att de, i
händelse sistnämnde utväg till förtjenst för framtiden dem beröfvas, må
såsom serskilde arfvoden eihålla, Kamereraren vid Banco-Discont-Verket
5oo R:dr, samt Kamereraren vid hvartdera Låne-Contoret 400 R:dr årligen.
I sammanhang härmed, och då, enligt hvad i83a års Revisions-Berättelse
pag. 14» samt Utskottets ofvanåberopade under N:o 21 afgifne Berättelse
upplyser, den i 4 Art. 5 Afd. mom. 8 intagne föreskrift, det på
Bancofullmägtige ankommer, att, efter behof, antaga, constituera och med
lämpliga löner förse den för Verket nödiga betjening, blifvit så tolkad och
!
Barico-Utslottets Memorial N:o gi.
förstådd, som skulle det vara Fullmägtige tillåtet att äfven meddela förhöjning
å Discont-Yerkets Tjenstemäns löner, om och när Fullmägtige så nödigt
finna, men denna rättighet synes böra vara Rikets Ständer ensamt förbehållen,
Utskottet ansett, att, jemte intagande i det nu upprättande BancoReglemente
af Aflöningsstaten för Banco-Discont-Verkets Tjenstemän, uttryckligen
må stadgas, att förhöjning i lönevilkoren för Banco-DiscontVerkets
eller Låne-Contorets Tjenstemän icke hädanefter kan af BancoFullmägtige
beviljas.
Uppå desse förenade skäl får Utskottet härigenom tillstyrka,
det måtte, i stället för §. 3 mom. 8 i 4 Art. 5 Afd. af i83o års
Banco-Reglemente, samt med ändring af den under §. 5 i 1823
års reglementariska föreskrifter för Låne-Contoren upptagne Aflöningsstats,
i blifvande Banco-Reglemente, der lämpligast kan
anses, intagas följande stadganden:
a) De vid Banco-Discont-Verket anställde Tjenstemän äro:
I Cancelliet'.
Förste Ombudsmannen:
Lön R:dr 800: — —
Andre Ombudsmannen:
Lön : : 600: — —
Notarien:
Lön
4oo: — —
En Cancellist:
Lön  45 0: — —
En Cancellist:
Lön . . . . ;
4oo: — —
I Contoret:
Kamereraren:
Lön ; 1000: — —
Gratification 200: — —■
Serskildt arfvode efter upphörande af rättigheten
att med enskildes commissioner i Discont-väg
sig befatta i . . . . 5oo: — —
Trenne Bokhållare:
hvardera Lön
700: — —
Gratification  l4o: -— —
Ser
-
Banco-Utskottets Memorial N:o Qf. g
Serskildt arfvode för Böckernas afslutande . ; . i5o: — —
En Bokhållare:
Lön ; . . . 7 oo: — —
Gratification .....  i^o: — —
En Bokhållare:
Lön
600: — —
Gratification ...... :  120: — —
Tvänne Bokhållare:
Lön : . . . . 55o: — —
Gratification  110: — —
Piegistratorn:
Lön 700: — —
Gratification
i4o: — —
Tvänne serskilda arfvoden tillhopa . . . , . 5oo: — —
Personelt för nuvarande innehafvaren .... 160: — —
Ett biträde för Låne-Contorens registratur, arfvode 3oo: — —
Tvänne biträden för Avis-listornes utskrifning,
arfvode hvarldera 240: — *•—
Verkets, Väkthet jelling.
Sex Vaktmästare:
Hvardera, lön  170: — —
Skopenningar
. , 3o: — —
b) Tjenstemännen vid Banco-Discont-Verket antagas och conslitueras
af Baneofullmägtige, efter af Directionen afgifvet förslag.
Af nuvarande tjenster indrages Notarie-beställningen vid innehafvarens
afgång; och öfverlemnas derjemte till Fullmägtiges ompröfvande,
huruvida ej vid inträffande ledighet åtminstone en Bokhållare
må kunna indragas;
c) Aflönings-staten fastställes till lika helopp för hvartdera
Låne-Contoret, nemligen:
Till hvar och en af de utaf Rikets Ständer förordnade 4
Directeurer 5oo: — —
Banco-Ombudet i333: 16. —
Kamereraren:
Lön 800: — —
Bihang till R. St. Prat. 1834 och 1835- 6-te Sami. lista AJcl. 2idra Band. 2
24ide liåflet.
IO
Banco-Utskottets Memorial N:o gt.
Serskildt arfvode, efter upphöiande af rättigheten
att med enskildes commissioner i Discont-väg
sig befatta
4oo
5oo
Ombudsmannen
Regislratorn:
Lön
066: 32. —
Arfvode såsom ersättning för den tredubbla registreringen
. . . . 333: 16. —
Hvarförutan de Götheborgs Låne-Contor hittills af Banco
fullmägtige
beviljade serskilde årliga arfvoden:
För Handels- och Närmgs-Disconlens lånerörelse . 666: 3a. —
För disconteringen af actier och publika papper . 222: 10. 8.
För belåningar af jern och andra vågförde eflecter 4oo: — —
må fortfarande utgå, så länge desse länegrenar bibehållas vid deras
nuvarande omfattning;
d) Uti de för Tjenslemännen oell Betjeningen vid Banco-DiscontVerket
och Låne-Contoren fastställde ofvanupptagne lönebelopp ega
Fullmägtige icke att meddela någon tillökning. Skulle fråga derom
uppstå, underställes densamma Rikets Ständers pröfning och afgörande.
Hvarvid Utskottet anser sig böra upplysa: att för' förste, andre och
tredje Bokhållaren vid Banco-Piscont-Verket upptagne arfvode för Böckernes
afslutande är, vid Verkets organisation, för de arne förstnämnde fastställdt
till ett belopp af 100 R:dr, som, enligt Banco-Fullmägtiges resolution af
den 10 Maji 1821, ökats till i5o R:dr, samt för den 3:dje under sistberörde
dag af Banco-Fullmägtige beviljadt till lika belopp; att af de åt Registratorn
anslagne arfvoden å tillsammans 5oo R:dr, det ena å 100 R:dr är beviljadt
år 1816 och, enligt Banco-Utskottets beslut den 22 Maji 1818, förhöjd t till
i5o R:dr, och det andra å 35o R:dr af Banco-Fullmägtige meddeladt den
29 Januarii 1823, enligt Fullmägtiges Protocoll för samma dag.
Utskottet får dessutom erinra, att, i händelse Rikets Sländers förslag
till förändrad mynt-enhet skulle af Kongl. Majrt i Nåder bifallas, alla ofvan
upptagne löner och arfvoden komma att i Riksdaler curant utsättas.
Och förbehåller sig Utskottet, att framdeles, så snart Utskottet emottagit
Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets under N:o 79 afgiFne
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads motion, om rättighet för
Bokhållaren
Vaktmästaren
666: 32. -
200: —
BancQ-Utslotlets Memorial N:o Qt.
Banken att upptaga lån lill förstärkande af fonden för Handels-Disconten
och belåningen af publika papper, få inkomma med förslag till de förändrade
föreskrifter, Utskottet för öfrigt anser böra intagas i den del af
blifvande Banco-Reglemente, sorn kommer att motsvara 4 Art. 5 Afd. i
i83o års Reglemente.
Några Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 3o Januarii 1835.
Reservationer :
af Herr Helleday: ”Jag reserverar mig emot Utskottets Betänkande i
hvad det rörer förslag till förbud för Banco-Discontens och Låne-Contorens
Kamererare alt befatta sig med enskildes uppdrag i låneväg. Jag anser
nemligen detta stadgande icke innefatta något correctiv för möjliga underslef
och bedrägerier från desse Tjenstemäns sida, och tror det icke vara
välbetänkt, att stifta en Lag, hvars elusion skulle blifva en följd af omöjligheten
alt controlera dess efterlefnad.”
Uti hvilken reservation Herr Grefve Frölich, Herrar Lagerheim,
Bogeman, af Rolen_, Herr Doctor Elfström, Herr He/singius samt Riksdagsfullmägtigen
Peter Pehrsson från Jönköpings Län sig förenat;
af Herr Rubin: ”Jemte det jag till alla delar förenar mig i Herr
Helledays reservation, inser jag icke något skäl, hvarföre nian skulle betaga
Disconlen och Låne-Contorets Kamererare den förmon dessa Tjenstemän
kunna draga af det enskilda förtroende, som åt dem lemnäs, då de
äro underkastade enahanda controler, som enskilda Ombud vid lånehandlingars
inlemnande och de beviljade lånens uttagande, samt derigenom icke
försumma eller åsidosätta sina åligganden inom Verket, och synes erfarenheten
icke lemna några vådliga exempel, som kunna rättfärdiga det af Utskottet
föreslagne stadgande.”
af Herr Doctor Engeström: ”Mot Ilöglofl. Utskottets projecterade förbud
för Kamereraren uti Banco-Disconten och Låne-Contoren att befatta
sig med enskildes commissioner i afseende på låns uttagande, inbetalning
eller omsättning, får jag mig härmedelst vördsamt reservera.
Till denna förändring uti förra stadganden har Utskottet ansett sig
föranlåtet af en vid Malmö Låne-Contor för fem år tillbaka upptäckt balance
hos Contorets Kamererare, hvilken han under några förutgångne
Banco-Ulslotiets Memorial N:o gu
år betäckt med de ifrån hans Committenter, eller för deras räkning, uppburna
medel. Jag fruktar likväl att ändamålet, som är Verkets tryggande
mot förluster, härigenom kan med säkerhet uppnås; och i händelse sådant
icke låter sig göra, äro de 5oo eller 400 R:dr, hvilka Höglofl. Utskottet
föreslagit såsom ersättning för Kamererarens förlorade commissionairs-arfvoden,
alldeles fruktlöst använde. Men detta sistnämnde inträffar åtminstone
hvad Kamereraren inom Banco-Disconten angår, der alla liqvider i låneväg
ske medelst assignationer på Banken eller medelst Banco-attester, och
aldrig med penningar; hvarföre jag anser det föreslagna stadgandet, äfvensom
löneförhöjningen, i afseende på honom, obehöflige.”
I denna reservation instämde Herr J. Lagerheim.
STOCKHOLM, Kokgi,. OrdenstJBoktr-sckeiiiet', i 835.
Banco-Utslottets Memorial iV.'o
t
N.o 92.
Ankom till Exp.-tlt9k. d. 6 Fela’. 1835.
Memorial, i anledning af Uanco - Commissarien Frie
Fants ansökning, att, vid sitt afskedstagande, få såsom
pension uppbära det årliga ajlöningsbelopp, som,
tillkommer dess innehafvande tjenstegrad.
Hos Ulskoltet liar Banco-Commissarien Eric Fant anhållit, att, då
vid numera återvunnen stadga i Rikets myntförhåHanden , Bankens Tjenstemän
kunde ega förhoppning att snart komma i åtnjutande at de löne- och
pensionsförmoner, som af ålder varit dem tillerkände, men en aftagande
arbetsförmåga beröfvade honom den tillfredsställelsen, att uti Verkets tjenst
någon längre tid qvarstanna, honom efter nära 54 års oafbruten tjenstetid
och uppnådd 73 års ålder, måtte tillåtas, att såsom pension få uppbära
det årliga aflöningsbelopp, som tillkomme hans under (lere år innehafde
tjenstegrad; och emedan Bancofullmägtige, uti häröfver afgifvet utlåtande,
jemte andragande, hurusom, enär, enligt i83o års Banco-Reglementes
3 Art. 1 Afd. § 3, endast det å Stat förut varande lönebelopp vid någon
Tjenstemans eller Betjentes afgång finge tagas till grund vid fråga om pensions
beräkning, men de i tjenst qvarvarande åtnjöto en ytterligare löneinkomst
af 20 proc., följden deraf blefve, att äfven personer, som, likmätigt
§. i5 i 3 Afd. af samma Art., genom uppnådd lefnadsålder, tillryggalagd
tjenstetid, eller under dessa båda förhållanden voro berättigade till åtnjutande
af högsta eller full pension, sådant oaktadt qvarstannade i tjensten,
så länge de möjligtvis kunde, samt hemställan, huruvida häraf på det hela
någon förmon eller besparing för Verket kunde påräknas, dels förklarat, att
om äfven Sökanden, som, enligt hvad Fullmugtige hade sig bekant, är den
äldste nuvarande Embetsman inom Banco-Verket, möjligen ännu ett eller
annat år skulle kunna och vilja i tjensten qvarblifva, det likväl måste räknas
till ett undantag från naturens allmänna lagar, om han vid en så långt
framskriden ålder kunde ega den oförsvagade drift och verksamhet, som
för en Chefs befattning inom Banco-Verket och deltagande i dess UnderStyrelse
vid närvarande förhållanden påkallas, dels ock lemnat Sökanden det
vitsord, alt hans skicklighet och Embetsmannaförmåga, i förening med osviklig
redlighet samt ett flärdlöst och redbart väsende, under hans långvariga
Bihang lill R. St. Prot. i834 och 1835. 6-te Sami. 1 :sta Afd, 2:dra Band. 1
25'.te Häftet,
a
Banco-Utslcottets Memorial N:o (j3.
tjenstetid förvärfvat honom grundade anspråk på allmän aktning; anser Utskottet
sig ega allt skäl, att med Fullmägtige instämma i den hemställan,
att Banco-Commissarien Eric Fant må tillerkännas deu serskilda
förmon, att vid afskedstagande undfå såsom pension, för dess ännu
återstående lifstid, ej blott det på Stat uppförde lönebelopp
af i5oo R:dr, hvartill lian, enligt i83o åis Banco-Reglemente,
är berättigad , utan äfven den derå belöpande förhöjning af 3oo
R:dr, eller tillhopa 1800 R:dr Banco.
Stockholm den 5 Februarii 1835.
N:o 93.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 6 Febr. i835.
Memorial, med hemställan om ett årligt understöd till
aflidne Vaktmästaren vid Bunco-Discontcn E. Caléns
Enka.
Uti till Utskottet afgifvet Memorial, af den 6 December sisth år, hafva
Fullmägtige förmält, att, sedan Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket
Eric Calén, under loppet af sisth September månad, aflidit uti den då
gångbara Cholera-farsoten, och hans efterlemnade Enka , Catharina Margaretha
Calén, född Sjöberg, jemte öfverlemnande af så väl Preste- och Läkarebetyg,
som utdrag af den efter hennes man upprättade bouppteckning, anhållit
om något årligt understöd lill sin framlida bergning, samt af handlingarne
inhemtats, dels att Enkan Calén, som vore 53 år gammal, i flere
år varit besvärad af svagt bröst och de tvänne senare åren äfven lidit af
en försvagad syn, samt förde en anständig vandel, dels ock att behållningen
i boet efter hennes man endast uppgått till R:dr 28 sk. 2 r. B:co,
hade Fullmägtige, i likhet med hvad Discont-Direclionen, uti infordradl
utlåtande, sig yttrat, funnit Enkan Calén vara i den ställning, alt hon
borde tillgodonjuta den förmon, som genom stadgandet i Banco-Regleraentets
4 Art. 5 Afd. §. 11 mom. 2 vore beredd för behöfvande Enkor och
Barn efter aflidne Tjenstemän och Betjente vid Discont-Verket, samt, på
grund deraf, såsom understöd åt Enkan Calén, anslagit en tredjedel af
mannens i lifstiden å Stat innehafvande lön, alt med 75 R:dr Banco årligen
Utgå från början af October månad sisth år, å hvilket anslag Fullmägtige
begärt Utskottets stadfästelse.
Banco-Utshultets Betänkande N:o g/f.
3
Utskottet har tagit delta ärende under öfvervägande, och ehuru genom
behörigt Läkarebetyg är styrkt, att förrbemälde Enka, utom försvagadt
bröst, under a:ne senare åren lidit af en försvagad syn, ”så att hon icke
som förut kan föitjena sitt uppehälle med finare söm och kläders förfärdigande”,
likväl, då Enkan Calén är barnlös, och, enligt hvad upplyst blifvit,
det till henne anslagne belopp af 75 R:dr Banco utgör det högsta, som
i egenskap af årlig gratificalion, tillföljd af åberopade §. i i83o års BancoReglemente,
blifvit någon Yaktbeljentes i Banco-Discont-Verket Enka och
Barn beviljad , samt delta högsta belopp icke utan serdeles bevekande omständigheter
synes någon tilldelas, finnér Utskottet sig ej kunna i vidsträcktare
måtto tillstyrka bifall sill Fullmägtiges berörde hemställan, än
att den gratification Fullmäglige, med stöd af \ Art. 5 Afd. §. n
mom. 2 i i83o års Banco-Reglemente, ansett böra anslås åt Vaktmästaren
Caléns efterlemnade Enka, Catharina Margaretha Sjöberg,
må fastställas, att hädanefter utgå med ett belopp af allenast 5o
R:dr Banco årligen.
Stockholm den 5 Februarii 1835.
N:o 94.
Ankom till Exp.-Utsk. den 6 Febr. i83fc.
Betänkande, i anledning af Herr Bruncronas, G. A.,
motion, om bestämmande af en proescriptionstid för de
gamla sedlarnes gångbarhet.
På grund af 56 §. R. O. har Herr Bruncrona, Gustaf Adolf , uti en
ingm Höglo Q. Ridd. och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion,
jemte åberopande af Rikets Höglofl. Ständers beslut, att, med undantag af
skillingssedlarne, de hittills i omlopp varande Banco- och Riksgäldssedlarne
icke vidare komma alt tillverkas och ulgifvas, utan skola ersättas af andra
mvnt-represeutaliv, lympade efter den af Rikets Ständer antagne förändrade
mynt-enheten, yrkat, att en praascriptionstid för de gamla sedlarnes gångbarhet
måtte hesta minas, samt i detta hänseende föreslagit, att, genom kungörelse,
hvilken tvänne gånger om året borde i Kyrkorna uppläsas, och i Ofliciela
Tidningarne införas, de gamla Banco-sedlarnes innehafvare måtte antydas, att,
senast inom tio åV, räknadt ifrån början af det år som följer näst efter inställandet
af de gamla sedel-formulairens utgifvande — och hvilket år, äfven
-
4
B anco-Ut slottets Betänkande N'.o g4*
sorn det, med hvars utgång all inlösen af de gamla sedlarne skulle upphöra,
borde bestämdt uppgifvas — till utbyte emot sedlar af det nya slaget
aflemna de gamla, hvartill i landsorterne, till lättnad för Allmänheten,
bunde, likasom utbyte derstädes för närvarande skedde af förslitne smärre
sedlar emot nya, lemnäs tillfälle.
Till stöd för denna motion är framställdt: att så snart de gamla sedlarne
utur rörelsen försvunnit, skulle svårigheten att eftergöra de nya, lill
papper och tryck konstgjorde sedlarne, hvilka komma alt ersätta de gamla,
i betydlig mon hämma, om icke alldeles utestänga alla försök att efterapa
och förfalska sedelmyntet, hvaremot den lockande lättheten att eftergöra
de gamla , af vanligt papper förfärdigade sedlarne, med deras enkla
stilar, och behofvet, i förening med anlag för brott, fortfarande, och
så länge dessa sedlar i allmänna rörelsen bibehöllos, bomme att förleda till
bedrägerier, derigenom tillika oskyldiga medborgare, serdeles bland allmogen,
tillskyndades känbara förluster; att förekommandet af brott och medborgares
förluster, hvilket skulle blifva följden af den föreslagna åtgärden,
vore ett ädlare och i sjelfva verket rättseuligare föremål för Lagstiftaren,
än bestämmandet af straff, sedan brottet redan blifvit begånget; att också
endast genom utsättandet af en praescriplionstid i omförmälde hänseende
fullkomlig visshet kunde erhållas, om beloppet af den utelöpande sedelstocken,
hvilket vore af största vigt för Banco-Styrelsen att känna vid deras
beräkningar af förhållandet emellan sedelstocken och Bankens metalliska
valuta; att, så länge de så kallade Transportsed larne fortfarande i Banken
emottagas, en fullkomlig indragning af den i och för Transportsedel-räkningen
begagnade Tjenstemanna-personal ej kunde ega rum; att bibehållandet
af en mängd olika, på skiljaktiga grunder utgifne myntrepresentativ, eller
varumätare, hvilka ingalunda, i och för deras omvexlande form och
beskaffenhet, för rörelsen erfordrades, vöre ej allenast olämpligt, utan äfven
ledande till oreda vid liqvider och bidragande att gifva utlänningen
ett mindre förmonligt begrepp om systematisk ordning i de financiela åtgärderna
inom Riket; att, genom de gamla sedlarnes fullkomliga indragning
och utbyte emot nya. Banken och Riksgälds-Coutoret skulle befrias från ulgifvandet
af de betydliga summor, hvilka för nät varande årligen utgingo
såsom belöningar för upptäckt af verkställde sedelefterapningar, förfalskningar
m. m.; att laglig anledning för stadgandet af en piaescriptioustid i
förrberörde hänseende icke heller saknades, helst Bankens och RiksgäldsContorets
sedlar icke voro annat än vanliga skuldförbindelser, af hvilka de
förre voro af Banken sjelf utgifne och för de senare betalningsansvaret af
Banco-Utskottets Betänkande N:o g 4-
5
Banken öfvertaget, så att, om Banken enligt Lag vore skyldig alt, likasom
hvarje enskild gäldenär, fullgöra sina förbindelser, Banken äfven, med åtnjutande
af enahanda lagliga rättigheter, sorn den enskilde, borde tillåtas
att uppsäga skuld och varda befriad från kraf, som icke inom tio år anställes,
och att dessutom, hvad serskildt beträffade de så kallade Transportsedlarne,
det stadgande redan uti 8 mom. af Kongl. Förordningen den a g
Maji 1739 förefunnes, att desse sedlar åtminstone hvart io:de år, räknadt
ifrån den dag, de utur Banken utgått, borde omsättas.
Och har Motionairen, uti det af honom framställde förslag, slutligen
medgifvit den modification, att, efter förloppet af den föreslagna ioråriga
praescriptionsliden, Rikets Ständers Banco-Utskott, i anledning af inkommande
ansökningar må ega att, då bevekande omständigheter sig. företedde,
hos Rikets Ständer tillstyrka inlösen-af aflysle sedlar; hvarförutan, på
det alt allmänheten småningom måtte vänjas vid de gamla sedlarnes ingifvande
till Banken, det förklarande, i likhet med hvad för de gamla kopparmyntssedlarne
iakttagits, synts Motionairen lämpligt, att Bankens sedlar
af äldre formulairer, efter fem års förlopp, icke vidare finge emottagas i
uppbörden, samt icke eller vore gällande i liqvider man och man emellan»
fastän under ytterligare 5 år i Banken inlösningshara.
Uti häröfver afgifvet Utlåtande, har pluralileten af Banco-Fullmägtige»
i likhet med Bankens Commissariat, hufvudsakligen sig yttrat, att emedan
Vexel-Bankens sedlar ingalunda vore eller kunde betraktas såsom vanliga
skuldförbindelser, utan borde bedömas lika med hardt mynt och detta senare
väl kunde aflysas, med förklarande, att detsamma efter någon viss tid
icke vore gångbart i handel och vandel eller emoltoges i uppbörd, men icke
genom någon Författning beröfvas sitt inre värde, någon praescriptionstid
för inlösen af Bankens sedlar, vid påföljd, att, om den liden försummades,
innehafvaren förlorade ali rätt att få dem utaf Banken godtgjorde, ej heller
kunde bestämmas, samt, om. äfven Bankens sedlar kunde anses såsom vanliga
skuldförbindelser» stadgandet afen dylik praescri ntionstid * i allt fall,
dels icke vöre förenligt med grunderne för praescriptions-lagar emellan enskilde,
dels oek ofelbart skulle leda till förluster för många enskilde, vida
öfvervägande de meri motionen åsyftade fördelar, men desse i det mesta torde
kunna vinnas, derest, efter en viss lids förlopp» de gamla sedfarne upphörde
alt vara gångbara- i allmänna rörelsen, finge Fullmägtige inskränka sig till
den tillstyrkan, att till en början endast måtte utsättas en viss tid, efter
hvars förlopp Bankens, sedlar af nu bxuklige formulairen icke blifva gångba
-
6
B-anco-Utskotleta Betänkande N.‘o g/}.
ra i handel och vandel eller få emottagas i uppbörd, utan att dock inlösningsrättighelen
i följd deraf äfventyras.
Enär tiden, då Banken blifver i tillfälle att, emot de nya sedelsorterne,
utbyta de nu allmänt gångbara Bancosedlarne, ännu icke kan med
någon visshet förutses, och det, så länge sedlar af de gamla valeurerne fortfarande
från Banken ulgifvas, synes vara för tidigt att gå i författning om
bestämmandet af en prascriptionstid för inlösandet af dessa sedlar,
finnér Utskottet sig ej kunna tillstyrka Rikets Ständer att, på sätt
Motionairen föreslagit, besluta utsättandet af någon viss prasscriptionstid
, med hvars utgång all inlösen af de gamla sedlarne skulle
upphöra.
Men enär Utskottet ej kan annat än instämma uti den af Motionairen
yttrade öfvertygelse, om de flerfaldige fördelar, som skulle vinnas, i händelse
en fullkomlig indragning af Bankens berörde sedlar kunde verkställas
inom en icke alltför aflägsen framtid, får Utskottet, för beredandet häraf,
hemställa,
det måtte Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdandet af en Kungörelse, hvarigenom bestämmes
en tid af 5 år, räknadt ifrån det Banken upphört att utgifva
transportsedlar eller så kallade småsedlar af de nu bruklige formulairen
, efter hvilken tids förlopp sedlar af berörde beskaffenhet,
ehuru fortfarande att tills vidare vara i Banken inlösningsbara,
icke må i uppbörd emottagas eller gälla såsom bytesmedel i liqvider
man och man emellan.
Och lära Rikets Ilöglofl. Ständer, i händelse af bifall till denna hemställan,
jemväl
anhålla om Nådig föreskrift till vederbörande, att den Kungörelse,
som i omförmilde hänseende kommer att utfärdas, årligen varder
i ofliciela Tidningarne införd, samt minst tvänne gånger livarje år
från Predikstolarne i Rikets Kyrkor uppläst.
Några Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 5 Februarii 1835.
Banco-TJtskottets Betänkande N’o g4-
7
Reservation
af Herr Helsingius: ^Att alla ändamålsenliga åtgärder, desto förr ju
hellre, böra vidtagas, för att sätta de nya Bancosedlarne i omlopp, och i
samma mon indraga de gamla, anser ]ag lika med Höglofl. Utskottet vara
så mycket mera nödigt, som de stora summor den nya sedel-tillverkningen
redan kostat, och ännu kommer att kosta, intill dess äro utan all nytta utgifna,
och förfalskningarna af de gamla synas vara i tilltagande; men då
jag i allmänhet anser det vai a orättvist, till och med vådligt, med afseende
på den oro i hela landet, som lätteligen kan åstadkommas derigenom,
att man ens ifrågasätter praescriptionstid på Rikets Ständers Banks sedlar,
hvilka ej allenast skola som mynt erkännas, utan äfven, enligt sin natur,
äro betalbara vid anfordran, och hvilka dessutom, såsom varande det egentliga
rörelse-capitalet, aldrig kunna jemföras med det obetydliga belopp gamla
dalersedlar, som ännu kunna vara ute, eller alldeles försvu*nit, än mindre
med Riksgäldssedlarna, som, sedan fond får deras realisation nu öfver
fyratio år varit i Banken afsatt, endast, i följd af vid hvarje Riksdag förnyad
tillåtelse, fått fortfara att utgifvas; och jag dessutom icke kan undgå, att
finna den åtgärd, som nu föreslås Rikets Ständer att vidtaga, i allt afseende
vara för tidig, då man ännu ej kan uppgifva eller med säkerhet beräkna
, huru snart dessa nya sedlar hinna blifva färdiga att från Banken utgifvas,
och det således, efter mitt förmenande, bör få ankomma på nästa
Ständer att derom besluta, sedan man först fått erfara, huru sedlarne blifva
beskaffade, och huru desamma af allmänheten emotlagas, så får jag häremot
vördsamt anmäla min afstyrkande reservation, då, i allt fall, hvad som
nu föreslås icke innebär något positivt, men det oaktadt kan medföra ganska
betydliga olägenheter och mångfaldiga förluster eller ledsamheter vid
liqvider man och man emellan, isynnerhet i mera aflägsna landsorter,
der till och med verkliga prejerier emot den okunnige kunna utöfvas.”
Uti denna reservation instämde Herr af RoIe'nj Herr Biskop Lundblad
j Herr Doctor Engeström samt Herrar Zander j Vallej och Rubin.
8
Banco- Ut si ol tets Memorial N:a gä.
N:o 95
Ankom till Exp.-Utsk. d. q Febr. i83!>,
Memorial, angående af Bankens Ilusdrängar sökt arf
vode såsom ersättning för den minskning i arbetsförtjenst,
som de, genom upphörande af den så kallade
sedelhvitstämplingen, måst vidkännas.
Sedan Bankens Husdrängar, uti en till Utskottet ingifven skrift, anhållit,
att då den arbetsförtjenst, som genom sedel-hvitstämplingens förrättande
under de förflutne åren varit för en hvar af dem att påräkna till ett
årligt belopp af omkring 70 R:dr Banco, till följd af Rikets Ständers beslut,
angående utgifning af nya sedelmyntet, redan blifvit till någon del
minskad och innan kort komme att alldeles upphöra, de, för den sålunda
dem tillskyndade minskning i arbetsförtjenst mätte, intilldess en sådan förlust
kunde annorledes betäckas, undfå ersättning genom ett serskildt arfvode,
samt Bankens (kommissariat, i anledning häraf, upplyst, att, enligt en af
Bankens Medailleur Gustaf Enegren meddelad uppgift, en hvar af Bankens
Ilusdrängar ifrån och med år 1824 tili och med år 1833 uti så kalladt
slagare-arfvode för sedel-hvitstämplingen per medium årligen erhållit:
för Transportsedlar
4'• l0- —*
„ 3 och 2 Riksdalersedlar
i(i: 3. —
„ Skill ingSsedlar 27: 24. —
„ Låne-Banco-assignalionei och Cassasedlar , . . . 12. —-
,, Riksgälds-Contorels Credit-sedlar i5: 43. —*
eller tillsammans B:co R:dr 63: 44- ‘—‘
ali maximibeloppet uppgått till 72 R:dr 29 sk. ooh minimibeloppet utgjort
48 R:dr 27 sk.; att af omförmälde förtjenst hittills icke något mer för Sökanderne
gatt förloradt, än hvad de förut åtnjutit för hvitstäraplingen af
Riksgälds-Contorets Creditsedlar, hvilkas tillverkning upphört från den 1
October sistlidet år, men för hvilken förlust det, enligt (kommissariatets
tanke, icke tiilkomme Banken att hålla dem skadeslöse, samt att, hvad åter
anginge hvitstämplingen af Bankens egne sedel-, jemte attest-och assignationsblanketter
m. m., hvarvid det från äldre tider tillbaka funnits lämpligast
att använda Bankens Husdrängar, utan att detta användande af deras ai'-  betskrafter på lediga stunder blifvit betraktadt hvarken såsom någon skyldighet
eller rättighet å deras sida, Sökandernes förtjenst ännu vore oförändrad,
Banco- UIslottets Memorial N:o go.
9
drad; så hafva Bancofullmägtige, uti infordradt utlåtande, förklarat, att
de ej kunde tillstyrka någon förbättring i Sokandernes löneinkomster, under
annat vilkor, än om tillgång dertill kunde beredas genom minskning i
deras antal, hvarvid dock Fullmägtige gjort det förbehåll, att, derest en
sådan inskränkning skulle kunna ega rum, men icke genast komma lill verkställighet,
det måtte vara Banco-Styrelsen obelaget att under tiden anordna
ett deremot svarande belopp i extra lön, att i sin ordning betäckas, vid
den eller de personers afgång, som innehade en på förhand till indragning
bestämd tjenstebefal tning.
Ehuru Utskottet inhemtat, alt Sokandernes tjenstgöring i Banken är
så trägen och mödosam, att den lemnar dem föga eller intet tillfälle lill
extra förtjenster, och svårigheten för dem att med deras nu egande knappa
löneförmoner finna sin utkomst visserligen synes tala för någon förbättring
i deras lönevilkor, när de måste vidkännas förlusten af den extra förtjenst,
de hitintills egt att påräkna för bvitstämplingen af Bankens sedlar,
kan likväl Utskottet icke understödja den af Bancofullmägtige gjorde hemställan
att, innan inskränkning i Sokandernes antal kunnat verkställas,
få tilldela dem något extra arfvode, då derigenom skulle frånträda»
den af Utskottet förut i dylika mål följde och af Rikets Höglofl. Ständer
godkände grundsats, alt Bankens förvaltningskostnader på det hela icke må,
genom nya löntillökningar, förhöjas utöfver det belopp, de för närvarande
utgöra; hvaremot Utskottet, med fäsladt afseende å Sokandernes svåra belägenhet,
får hemställa,
det måtte åt Bancofullmägtige öfverlemnas alt, derest någon förbättring
i löne-inkomsterne för Bankens ordinarie Husdrängar kan,
genom minskning i deras antal, beredas, tillägga dem någon lämplig
löneförhöjning, såsom ersättning för hvad de, till följd af Rikets
Ständers meddelande beslut i afseende på Bankens sedelutgifning,
kunna komma alt förlora i förut genom hvitslämplingen af
Bankens sedlar påräknad arbetsförtjenst.
Stockholm den 5 Febr. 1835-
Bihang till R. St. Fröt. 1834 och 1835- 6-te Sami. ista AJd. 2-.dra Band. 2
25-te Håftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , 1835.
IBanco-UlskoUcls Betänkande N:0 §6.
I
K: o 96.
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Februarii i835.
Betänkande, i anledning af så väl Herr Rosenblads, B.j motion,
angående grunderne för befordringar inom Banco-Verket,
sorn, i sammanhang dermed, företagen granskning af stadgandena
i i:sta och s:dra Afdelningarne af Art. 3 i i83o
års Banco-Reglemente.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet oell Adeln till Utskottet remitterad
motion, bär Herr Rosenblad, Bernhard, jemte det han fästat Utskottets
uppmärksamhet å sättet för Extra-Ordinariernes an vändande i Banken, anhållit,
att Utskottet ville under pröfning taga befordringslagarna inom
detta Verk, samt dervid afgöra, huruvida med ordét Tjenstegrad, ej inom
Banken, såsom i Statens Verk, bör förstås grader af tjenst, hvarje med
sin tour, ehuru inom dem, för olika anciennetet, yigtigare uppdrag m. m,
lönerne kunna vara olika.
Sedan häröfver blifvit infordradt Utlåtande af Banco-Fullmägtige,
sorn i ämnet hört Bankens Commissarial, har Utskottet omförmälde framställning
under pröfning tagit, vid genomgående af föreskrifterne i 3 Art.
1 och 2 Afdelningarne af i83o års Banco-Reglemente, för att tillse, om
och hvilka förändringar kunna vara i desamma af behofvet påkallade, samt
dervid låtit sig föredragas, ej mindre Commissariatets, än Banco-Fullmägtiges
Utlåtanden i ämnet, deruti hufvudsakligen blifvit anfördt;
af Commissariatet, alt det visserligen ansåg ordet Tjenstegrad i Banken,
likasom uti andra publika Verk, vara synonymt med och betvda
detsamma som grad af Tjenst, men trodde dock ingalunda deraf kunna
dragas den slutsats, att, i fråga om vidare befordran inom Verket, en
yngre Tjensteman, sorn, i afseende å Tjenstemännens classification efter
iöne-vilkoren, befunne sig i en lägre afdelning inom samma tjenstegrad,
skulle ega tour lika med dem, som tillhörde en högre afdelning deraf;
att, då i Banco-Reglementet under den 19 December i8a3, Art. 3 Afd. 1,
sorn hade till öfverskrift: ”Tjenstegrader,” och hvars 1 §. innehåller:
”Ordinarie tjenste- och bef ordrings-grader inom Banco-Verket äro åtta,”
indelningen i grader blifvit rättad efter lönernes olika belopp, under iakttagande,
att Äldste Låne-Banco-Revisoren, likasom alltid tillförene, blifvit
liili. lill R. St. Fröt. 1834 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. s
s.6:te Häftet.
2
Banco-Utskottets Betänkande N.o g 6.
hänförd till högsta Bokhållaregraden; samt uli Banco-Reglementet under
den 18 Mars i83o, 3 Art. i Afd., hvars öfverskrift äfven vore Tjenstegrader,
i §. började med: ”De egentliga tjenstegraderne inom BancoVerket
äro 4i” hvarvid graderne blifvit rättade efter de fleste inom
hvarje grad varande Tjenstemäns benämning och sysslor, med underafdelningar
efter olika löner och lönevilkor, samt hela Banco-Statén sålunda
hänförd till antingen Commissarie-grad, Kamererare-grad, Bokhållare-grad
eller Contorsskrifvare-grad, men befordringsgrader alldeles icke omtalades
i sistnämnde Reglemente, så och, med stöd af slutmeningen i samma Reglemente,
som förmår: ”kommande dock derjemte de äldre, oförändrade
”Stadganden, Instructioner och Förordnanden att iakttagas, så vidt de,
”vid förekommande serskilde händelser, utan stridighet med här utstakade
”grunder och gifne speciela föreskrifter, må kunna tjena till någon efterrättelse,
” hade Commissariatet, vid befordringsfrågors behandlande, så
mycket hellre ansett sig böra fästa afseende på den större eller mindre
lön sökande inom hvarje tjenstegrad innehaft, eller, med andra ord, i
hvilken ”Lönegrad” de befunnit sig, som senaste Banco-Reglemente uli 3
Art. 2 Afd. 8 §. bibehölle ordet ”Lönegrad” i frågan om de i början af
§. uppräknade undatitags-tjenster, och sedermera stadgade: att, ”hvad tjen”stebefatlningar
i allmänhet angår, både vid förslag och utnämningar, högesta
tjensteålder ej bör åsidosättas, så viii t den skicklighet och förmåga,
”sorn till sysslans förrättande nödvändigt erfordras, i förening med oklan”dradt
förhållande i och utom tjensten, hos äldste sökanden förefinnes;”
att det icke allenast syntes billigt, utan ock öfverensstämmande med de
allmänna befordringslagarne, att den, som tidigare, än sina medsökande,
erhållit högre lön inom samma tjenstegrad, finge tillgodonjuta detta företräde,
så vida det icke under tiden blifvit på ett eller annat sätt förverkadt
och han funnes passande till den lediga sysslan; att det äfven för
en flitig, skicklig och om sina Ijenstepligters uppfyllande nitisk Tjenstemanna-corps
blefve ganska nedslående, om, med de här ofvan anförde
befordringsgrundernas upphäfvande, vägen ”i laga ordning” öppnades för
yngre tjenstemän, med en tilläfventyrs verklig, kanske dock stundom blott
förmodad, öfverlägsenhet i förmåga att, med äldre, för den lediga sysslans
bestridande fullt skicklige, Tjenstemäns förbigående, vinna befordran till
högre tjenstegrad eller högre lön inom samma tjenstegrad; och att derföre
Commissariatet finge tillstyrka, det måtte, med förklarande, att ordet
tftnstegrader äfven inom Banken betyder detsamma som grader af tjensts
bifogas det bestämda tillägg, att tourén till befordran ifrån en lägre lill en
Baneo-Ulskottets Betankande IV.-o g6.
I
högre tjenstegrad, eller till uppflyttning från en mindre till en större lön
inom samma tjenstegrad, likväl alltid kommer all bero af tjensteålder och
den ordning, i hvilken sökanderne tidigare eller senare blifvit hugnade
med de bättre eller sämre löneinkomster de innehafva, samt att således,
med bibehållande af 4 tjenstegrader, till hvilken indelning sj^sslornes beskaffenhet
inom Banken gåfve anledning, befordringsgraderne må, såsom
förut, blifva 8, under iakttagande, att Äldste Låne-Banco-Revisoren hänföres
till högsta Bokhållaregraden, så att följaktligen den tjensteman’, som,
med företrädet i tjensteålder och lönegrad, förenar fullt pålitlighet oell
skicklighet till en ledigvarande syssla, är försäkrad att icke blifva förbigången
af en yngre kamrat, om ock sistnämnde egenskap skulle i ännu
högre mått finnas hos denne senare;
och af Banco-Fullmägtigej att det visserligen hade allt skäl för sig,
ätt, vid en allmän lönereglering för Banco-Staten, iakttaga sådane jemkningar
i aflöningsbeloppen, hvarigenom en mängd befordringssteg, med så
ringa löneskillnader, som de för Skrifvare- och Bokhållare-classerne nu bestämde
af blott qo R:dr, undvikes; att en jemkning derutinnan vöre desto
mera lämplig och behöflig, som i sysslornes nuvarande skick, hvarmed
flerfaldiga förändringar under tidens lopp inträffat, det för ingen del
kunde såsom säkert och gifvet antagas, att de inom hufvudgraden bäst
aflönade tjentser hvarken voro de trägnaste, eller de vigtigaste och ansvarsfullaste,
utan förhållandet någon gång kunde vara alldeles motsatt,
hvilket härrörde icke blott från förändrade arbetsordningar och arbetssätt,
utan äfven, och måhända hufvudsakligast, deraf, att de fleste, efter år
1800 tillkomne, nya tjenster blifvit, för vinnande af möjligaste besparing
i Verkets utgifter, ställde dels på det inom bufvudgraden lägsta lönebelopp,
dels i en lägre hufvudgrad, än som med deras art och föremål instämde,
hvarvM alltså någon jemförelse af dessas vigt och trägenhet med
förut varande sysslors icke kommit i fråga; samt att ifrån den tidpunkt,
då det nya Cassa-systemet införes och det nya Sedelcontorets befattningar
begynna, vore en lönereglering för Tjenstemannapersonalen inom dessa
båda, såsom alldeles gifven och nödvändig, förutsatt, och måste äfven i
omedelbart samband följas af de dertill motsvarige regleringar för Bankens
öfriga Departement och Conior, allt i den nion också för dera arbetsordningar
i detalj, grundade på besluten angående hvarderas föremål och
omfattning, kunna uppgöras och fastställas, men alt då, enligt den af
Motionairen framställde åsigt och tolkningsgrund, skulle följa, att med uttrycket
tjensteålder, i slutet af §. 8, pag. 28, icke kunde afses annat, än
Banco-Utskottets Betänkande N.-o g6.
dels första antagningen i Bankens tjenst, dels huru tidigt den sökande
vunnit inträde inom någondera af Bankens hufvudgrader, utan allt afseende
å den fullmagts eller det constitutorials dalum, hvarigenom uppflyttning
till bättre tjenst och lön inom hufvudgraden komme alt ega rum,
så att, i 4-de graden, en tjensteman med 36o R:dr och en tjensteman
med 45° B;drs aflöning, vid inträffad ledighet af 2rne sysslor, den ena
med 810 R:dr och den andra 54<> R:drs aflöning, skulle vara båda lika
corapelente, hvarigenom tillfälligtvis den förre kunde erhålla i ökad löneinkomst
45o R:dr, på samma gång som den senares löneförbättring inskränkte
sig till go R:dr; äfvensom, i 3:dje graden, en tjensteman med
54<> R:dr och en tjensteman med 810 R:drs aflöning vore, vid ledighet
tili 2tne sysslor med 1080 R:drs aflöning, båda lika competent», hvarigenom
tillfälligtvis den förre kunde vinna i tillökning 54o R:dr, på samma
gång tillökningen för den senare stannade vid 270 R:dr; då det alltså
skulle kunna gifva de mest besynnerliga resultat, i fall det afseende på
serskilde befordrings-steg inom viss hufvudgrad, som allt jemt, både vid
förslag och utnämningar till ledige tjenster inom Banken, legat till grund,
komme att med ens upphöra och afbrytas; och då, ehvad tjensteålderra
beräknades efter första antagningsdagen inom Verket, eller oek efter inträdet
i den hufvudgrad, hvarifrån uppfiyttning vore i fråga, et t sådant
förhållande deraf, efter sakernas nu befintlige skick, uppkomme, alt egentligen
de personer, hvilka för hvarjehanda orsaker kommit att längst qvarstå
såsom Extra-Ordinarier och ytterligare stanna i de lägsta ordinariegraderne,
saint sedermera, långsammare än andra, vinna avancement inom
den hufvudgrad, der de sig befunne, voro just de, sorn hade att åberopa
högsta tjensteålder, då fråga uppstod om täflan till äfven den yppersta
och bäst lönade plats i hufvudgraden näst ofvanföre, fann pluraliteten af
Fullmägtige sig ega allt skäl, att, i likhet med Bankens Commissariat,
tillstyrka bibehållandet än vidare af den i i83o års Banco-Reglemente
upptagne, med sysslornas art och beskaffenhet instämmande indelning uti
4 Tjenstegrader eller Glassér, utan rubbande af den städse iakttagne ordning,
enligt hvilken graderne, eller stegen för befordringar till ordinarie
tjenster, äro åtta, och med iakttagande, att befattningen af Äldste LåneBanco-Revisor,
sorn är åtföljd af något högre aflöning, än den för främsta
Bokhållareplatserne bestämde, dock icke anses Jgtgöra något eget befordrings-steg,
utan fortfarande hänföres under samma grad med desse.
Ifrån denna af Banco-Fullmägtiges pluralitet yttrade åsigt, har dock
Herr Rosenblad, i dess egenskap af Fuilmägtig, varit skiljaktig, samt, för
Banco-V[skottets Betänkande IV.-o g$.
5
dess del, förklarat, att lian, på sätt i motionen redan blifvit antydt, icke
kunde instämma med Fullmagtige i godkännande af Commissariatets sätt
att bestämma befordringsgraderne inom Banco-Verket, enligt nuvarande
Reglemente, eller, i deras åsigt, att låta nu gällande befordi ingsgrunder,
så förstådde som Commissariatet antydt, blifva oförändrade. Herr Rosenblad
trodde för sin del, alt då, i 183o års Reglemente, de förut varande
Tjenstegraderne inom Banco-Verket nedsattes till fyra, afsigten dermed
var någon annan, än alt endast minska Kronans Chartte- Sigillatse-inkomst.
Han trodde, att till det då vidtagne förändrade Stadgandet icke ringa
verkat den rika erfarenhet man egde af de olägenheter för Banco-Styrelsen
alstrades deraf, att densamma, vid ofta vigtiga befordringar, såg sig bunden
vid de färre candidater inom en mindre talrik underafdelning, som
kunde anse det med deras enskilde fördelar öfverensstämmande, att söka
den lediga platsen; dervid Herr Rosenblad ej kunde undgå erinra, att
alla de Bankens Tjenstemän, som innehafva tjenster på andra ställen, ej
kunna söka befordran till Kamererare-graden, utan afstående frän deras
annorstädes egande tjenster och utsigter till framtida bergning, hvilket för
de fleste medförde större uppoffring, än den fördel de kunde vinna af en
sådan befordran, och att det hittills varit från sistnämnde grad, under
dessa förhållanden, förstärkt från en enda afdelning af Bokhållaregraden,
alla Commissarier inom Ofrälse Classen måst väljas. Herr Rosenblad vore
äfven fullkomligen öfvertygad, att det ringa anspråk man, serdeles i äldre
tider, fästat vid ordet: nödig skicklighet, såsom vilkor för befordran, och
den stora vigt man fästat på ulnämningsdata ända fiån antagandet till
Extra-Ordinarie, voro ibland de hufvudsakligaste orsakerna till den större
personal, som funnits behöflig och som, oaktadt ansträngningar af individuel
både skicklighet och flit, dock knappt förmått medhinna de eouranta
göromålen; och ansåg sig Herr Rosenblad, med fästadt afseende härå,
böra för framtiden tillstyrka de förändringar i befordringslagarna, hvilka
till deras beskaffenhet och orsaker närmare redovisades af följande af honom
framlagde:
Förslag lill den Afdelning i nya Banco-Reglementet, som kommer att
ersätta §§• 5 — 9 i närvarande i Afdelning al 3:dje Artikeln.
§•
Vid tillsättandet af någon inom förutnämnde 4 tjenslegrader upptagen
beställning må icke någon i fråga komma, som icke redan förut finnes
6
Banco-Utskottets 'Betänkande. N;0 96.
•vid Banco-Verket anställd, med undantag endast för de bägge Fisealerne,
och komma i öfrigt att tillämpas nedanstående befordringsgrunder.
Tour och anciennelet räknas inom hvarje tjenstegrad serskildt, efter
första fullmagis datum inom densamma.
s
Secreterare-,
Notarie- och Caneellist-sysslorne vid Fulimägtiges Expedition
ega Fuilmäglige att omedelbart tillsätta, utan något band af tour
och anciennetet, eller förut upprältadt förslag.
§•
Likaledes tillsätta Fullniägtige utan förslag alla tjenster inom i:sta Tjenstegraden,
på såsätt, att lill ledig Commissarie-beställning utfärdas anslag om
en ansökningstid af 3:ne veckor, inom hvilken den eller de bland Verkets
Tjenstemän inom andra eller tredje graden, som ämna söka den lediga
sysslan, böra sina ansökningar till Fulimägtiges Expedition aflemna,
och utnämne Fullmägtige, under fästadt afseende på Verkets fördel och
anseende samt vigten och ansvarigheten af en Commissarie-befattning, den
bland de sökande, som finnes till tjensten mest skicklig och passande.
Skulle icke Fuilmäglige anse någon af de sökande vara till tjensten passande,
må nytt anslag utfärdas, då äfven sökande af lägsta graden ega att
sig anmäla.
Vid inträffad ledighet af Advocat-Fiseals-tienslen bör, jemte anslag i
Banken, kungörelse i allmänna tidningarne införas, att ansökningar dertill
af lagkloke och lagfarne sökande, inom eller utom Banco-Verket, inom 56
dagar, böra inlemnas till Fulimägtiges Expedition, hvarefter Fullmägtige
bland de sökande utnämna den, som de för skickligast och mest passande
anse.
. 5*
Till öfrige, under ordinarie tjenslegraderne inom Banco-Verket hörande
befattningar skall, efter genom vederbörligt anslag kungjord och
tilländalupen ansökningstid af 3:ne veckor, förslag af Commissariatet upprättas.
Såsom sökande må anmäla sig de inom samma eller nästa Tjenstegrad
befintlige Tjenstemän, samt till 4;de tjenstegraden Extraordinarie!-.
Det upprättade förslaget aflemnas lill Fulimägtiges Expedition, hvarest, i
händelse af flere sökande, 8 dagars anstånd lemnäs den, som är med förslaget
missnöjd, att sig deröfver besvära, innan Fullmägtige skrida till utnämning.
Banco-Ulskottets Betänkande IV;o 96.
7
Vid så väl forslags upprättande som utnämnande börafses, i afseende
på Casseurs-beställningar, den skicklighet, pålitlighet och fallenhet, som
för en sådan befattning är erforderlig, äfvensom för Referendarie-, Actuarie-,
Registrator- och Notarie-tjensterne böra afses de egenskaper, de insigter
och den serskilda erfarenhet, som för dessa tjenster erfordras. I
öfrigt bör vid alla tjenster i första rummet fästas uppmärksamhet på egandet
af fullt erforderlig skicklighet, förenad med redligt och anständigt
uppförande, och dernäst på tour och anciennetet.
I det oförmodade fall, att icke någon till den lediga tjensten lämplig
sökande anmäler sig, må Fullmägtige, på anmälan af Commissariatet,
kunna utsätta ny ansökningstid, då äfven sökande af förut icke competent
tjenstegrad må anmäla sig.
§•
Vid tillsättandet af Banco-Fiscals-tjensten förhålTes såsom vid AdvocatFiscals-tjenstens,
med undantag, att ansökniogarne böra ställas till Commissariatet,
som upprättar förslag.
Hvarvid Herr Rosenblad tillagt, dels att, ehuru lian visserligen ansett,
det ett rigtigt medel att inom Banco-Staten framkalla skickliga ämnen och
sökande till alla befattningar, vore just rättigheten att i nödfall kunna
välja utom detsamma, och en sådan rätt, äfven utan klagan öfver missbruk,
funnes vid Statens Verk, ville han likväl, då detta måhända vore
en för stark brytning af det närvarande förhållandet, afstå från försöket
att göra denna tanke gällande, men att emedlertid en ny redaction till 5
§. i 2tdra Afdelningen, Artikeln 3, af i83o års Reglemente, syntes af behofvet
högt påkallad , enär den nuvarande för öppet tycktes tillkännagifva,
det man ansett, alt Verket vore till för tjenstemännens skull, och ej tvärtom;
dels att, i händelse, vid nuvarande Innehafvarens afgång, Archivarietjensten
skulle anses böra åter tillsättas, stadgandet i i83oårs Reglemente,
om denna tjenstemans stadfästelse af ett blifvande Banco-Utskolt, torde
böra bibehållas; dels alt, då ofvanstående förslag vore upprättadt under
förutsättning af nuvarande tjenstebefaLtningars bibehållande, komine, i
händelse af någon förändring, i desse, redactionen att derefter lämpas.
Och hafva så väl Ordföranden i Banco-Styrelsen, Herr Grefve Posse, som
af öfrige Fullmägtige, Herr Capitainen v. Troil och Herr Doctor Pettersson,
instämt uti den af Herr Rosenblad yttrade serskilda mening ”i hvad
densamma angick den föreslagna förändringen af befordringsgraderne mons
Banken.”’
8 Banco--TJtskollets Betänkande N.-o 96.
Innan Utskottet till pröfning företagit frågan om grunderna för befordringar
inom Banco-Verket, har Utskottet ansett sig böra ingå i granskning
af den Afdelning i 3 Art. af i83o års Banco-Reglemente, sorn upptager
Tjenstegraderne i Verket, jemte Banco-Slatens löner, samt dervid
funnit:
att antalet af Bankens nuvarande Tjenstemannapersonal bör i blifvande
Reglemente utsättas;
att— då Rikets sist församlade Ständer uppflyttat Advoeat-Fiscalen till
irsta graden och Banco-Fiscalen till den ardra, samt tillagt den förre lika
lönebelopp med 37ngre Commissarierne, och den senare med öfrige Tjenstemännen
inom Kamereraregraden,— bör ock desto hellre all skillnad försvinna
uti sättet för desse löneförmoners utgående, som anledning ej förefinnes
dertill, att någondera Fiseals-tjensten i Banken skulle kunna vid en
blifvande organisation indragas;
att — sedan Fullmägtige (Renligt deras vid Riksdagens början afgifna
Berättelse, pag. 42> genom beslut af den 3 Junii i83o, på grund af den
i samma års Banco-Reglemente, pag. 20, dem gifne rättighet, '*alt under
mellantiden, utan förnärmande af någon Tjenstemans eller Betjentes rätt,
göra de indragningar af tjenster eller förändringar i göromål och tjenstebefaltningar,
som kumle finnas nödige och nytlige för lillvägabringandet
af en önskad, efter sakernas blifvande nya ordning lämpad, definitiv reglering”}
funnit för godt att vid Fullmägtiges Expedition antaga och på
Stat uppföra en ständig Notarie med 600 R:dr lön och 120 R:dr årl. arfvode,
till besörjande af den egentliga protocollsföringen och sådane göromål,
som, i nämnde egenskap, för öfrigt kunde blifva denne Tjensteman
ålaggde, utan att likväl tour inom Banco-Verket hittills blifvit honom
tillagd; samt härvid tillika af protocollen inhemtais, det Fullmägtige
afsett, att Notarien skulle kunna företräda Secreterarens tjenst vid de
tillfällen, då denne vore hos Banco-Ulskott eller Revisorer sysselsatt, och
sålunda, utom öfrige honom tillhörande göromål, uppfylla Archivariens
plats, hvilken beställning äfven, efter Utskottets öfvertygelse, skulle kunna,
vid nuvarande inneliafvarens afgång, indragas, — Notarien hos Fullmägtige
rätteligen bör upptagas i samma tjönstegrad som Archivarien, dock
utan att tills vidare, eller förr än Archivarie-tjensten indrages, åtnjuta
högre löne-inkomst än öfrige Notarier vid Verket, på det att Bankens aflöningsstat
ej må okas utöfver dess nuvarande belopp;
alt
Banco-Utskollets Betänkande N:o g6.
9
alt 'den tillökning af 56 R:dr, hvilken, enligt Fullmägtiges Beslut af
den 28 December i83a, blifvit tilldelad hvardera af Bankens sju Cassaskrifvare
i deras årliga arfvoden, såsom af behofvet påkallade, fortfarande
må utgå, och sålunda det i i83o års Reglemente dera anslagne årliga arfvode
af 24 Rtdr, förhöjas till 80 R:dr, med rättighet för Fullmägtige,
att framdeles, på sätt och i den ordning Rikets Höglofl. Ständer, genom
bifall till Utskottets Memorial N:o 72, redan beslutat, öka deras aflöning
till likhet med Bankens Contors-skrifvares i lägsta ordinarie lönegraden;
att sedan Rikets Högh Ständer, genom bifall till Utskottets tillstyrkan
i Memorialen N:ris 54 & 60, funnit för godt, dels bevilja Stereotyperingsföreståndaren,
Myntproberaren C. A. Broling, ett årligt löneanslag af 1200
R:dr på Stat, jemte ett årligt arfvode af 240 R;dr, dels tillägga Bankens
Condueteur ett årligt arfvode af i5o R:dr, i och för hans speciela befattning
med Bankens brand-anstalter, dessa Rikets Ständers Beslut böra i
Reglementet införas;
att, sedan behof af tillökning i Kammardrängarnas antal uppkommit
derigenom, att Commissariatet, som förut haft sina sessioner i CancellieGommissariernes
arbetsrum, enligt Banco-Fullmägtiges Resolution af den
Ig Januarii i832, fått ett serskildt sessionsrum, med eget vaktrum, och
fullmägtige, genom Resolution af den i5 Augusti i833, låtit tills vidare
constituera en vaktbetjent, som finge åtnjuta vanliga löneförmoner, denne
person må å Bankens Stat uppföras;
att, under förutsättning af bifall till Utskottets, i Memorialet N:o g5,
denna dag gifne tillstyrkan, Fullmägtige böra, genom föreskrift i Regle
mentet,
berättigas, att meddela Bankens Husdrängar någon lämplig ersättning
förden såkallade sedelhvitstämplingen, i händelse tillgång dertill kan
beredas, genom minskning i deras antal;
samt att §. 4 i 3 Art:s 1 Afdelning bör undergå sådan förändring,
som blifver en följd af det uppdrag, i afseende på Bankens nya organisation,
hvilket vid innevarande Riksdag är vordet Fullmägtige meddeladt,
och redan i r.sta Art. af nu upprättande Banco-Reglemente intaget.
Hvad sedermera beträffar befordringslagarne inom Banken, hvilka
Annas upptagne uti 2:dra Afdelningen af 3:dje Artikeln i i83o års BancoReglemente,
förekommer först till besvarande frågan, huruvida, oaktadt
tjgnstegraderne redan vid sistlidne Riksdag blifvit bestämda till allenast
fyra, i stället för åtta, befordringsgraderne, eller stegen för befordringar
Bih. till R. St. Fröt. i834 och 1&3S. 6 Sami. 1 A/d. 2 Band. 2
26:te Häftet.
IO
Banco-Utskottets Betänkande JV.o 96.
till ordinarie tienster i Banken, dock fortfarande skola anses for älta, så
att vid befordringar, företrädet sökanderne emellan skal bestammas efter
beloppet af den lön de å tjenstegraden innehafva; och ehuru sa val Cornmissuiiatet
som Pluraliteten bland Fullmägtige ansett beford rings agarnai
Banken böra pä detta sätt förstås och än vidare dlampas, likväl da Rikets
sist församlade Ständer .med den af dem vidiagne förändring, hvarieenom
tiensleeraderne i Banken blifvit ifrån åtta inskrankta lill blott fyra,
hvilken indelning Fullmägtige äfven vitsordat vara öfverensstämmande med
svsslornes art och beskaffenhet, otvifvelaktig! egt för afsigt, att samma indelning
skulle iakttagas vid befordringar för att såmedelst, vid inträffande
ledieheter till beställningar inom någondera gladen, bereda tillfälle Lill
täflan emellan ett större antal sökande, hvilket
medlet, alt för hvarje ledig tjenst erhålla den dertill mest skicklige och
passande• då delta äfven, efter Utskottets öfvertygelse, utgör ett hufvudsaklig
vilkor för möjligheten alt vid Banco-Verkels definitiva reglering
kunna bereda den minskning i Bankens tjenstemannapersonal, sorn af Rikets
Ständer varit önskad och åsyftad , med det af Rikets Ständer, i detta
hänseende, Fullmägtige lemnade uppdrag; och då det destomjndre kan
anses med billighet och rättvisa vara öfverensstämmande, alt lata företrädet
sökanderne emellan bero af de löneinkomster de inom tjenstegraden
åtnjuta, än att beräkna tourén från inträdet i tjenstegraden, som, enligt
hvad Fullmägtige sjelfve upplyst, lönerne ingalunda äro så afpassade, att
de inom graden bäst aflönade tjenster jemväl äro de trägnaste eller de
vigligaste och ansvarsfullaste, utan förhållandet kan vara alldeles motsatt,
hvaraf Utskottet anser påtagligen följa, alt sökande med lägsta lön inom
en tjenstegrad kan vara ej allenast lika, utan stundom äfven mer berättigad
att befordras till en syssla i högre tjenstegrad, än den som förut innehafver
större löneinkomster; har Utskottet ansett befordringsgraderne
inom Banken böra för framtiden, i likhet med hvad i andra Verk eger
rum, rättas efter tjenstegraderne, och följaktligen en hvar tjensteman inom
samma tjenstegrad anses lika berättigad alt söka befordran tiJI syssla i
högre tjenstegrad; under iakttagande derjemte, att tour och anciennetet
beräknas efter första fullmagts datum i hvarje grad.
Utskottet har ock desto hellre trott, att, utom de tjenstebefattningar,
hvilka tillhöra Fullmägtiges Expedition, dertill redan, enligt nu gällande
Banco-Reglemente, fullmägtige ega att, utan något band af tour och anoiennetet,
utnämna den skickligaste och, för hvardera befattningen, mest
passande, en vidsträcktare pröfningsrätt, hädanefter än hittills, bör Full
-
Banco-Utskottets Betänkande IV.o $6.
mäglige tillerkännas, då fråga är om återbesättandet af de förVerket vigtiga
beställningar, tillhörande lörsta Tjenstegraden, sorn detta fullkomligen
öfverensstämmer med Rikets Ständers redan, i anledning af Utskottets
Betänkande Nio 4°« gjorde förklarande, att, med upphäfvande af den
hittills vid Commissarie-beslällningars tillsättande följde ordning, i afseende
å frälse och ofrälse Stånden, förtjenst och skicklighet för framtiden
skola, utan afseende å de sökandes börd, utgöra grunden för befordran
till desse beställningar; hvarföre äfven Utskottet, i ^ide punkten af nedanstående
förslag, hemställt, att till 3:dje gradens Tjenstemän må utsträckas
rättigheten, att söka Commissarie-bestäIlningar i Verket; men under
det, å ena sidan, tidsandan och Verkets fördél synts Utskottet fordra,
att ej, genom skadliga band, beröfva Bankens Öfver-Styrelse möjligheten att,
till de förVerket vigtigaste tjenster, använda personer af utmärktare skicklighet
och förtjenst, har Utskottet, å andra sidan, funnit med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, att ej tillåta en lika fri pröfningsrätt i de fall,
der sysslorna äro af den natur, att de snarare fordra blott en viss vana,
än någon större skicklighet; efter hvilken åsigt Utskottet, i åberopade yide
punkt, på det sätt bestämt competencen till ledige sysslor, ^att alltid, i
mon af de lediga sysslornes mer eller mindre vigt och betydenhet, ett
större eller färre antal sökande må vara i tillfälle att dertill med hvarannan
täfla.
Det i nästföljande 8:de punkt föreslagna stadgande innefattar ej någon
annan afvikelse från nuvarande Reglemente, än att Ad vocat-Fiscalstjensten
hädanefter skulle komma att omedelbart af Fullmägtige tillsättas,
hvilket åter allenast är en följd af denne Embetsmans, sisth Riksdag beviljade
uppflyttning till Commissariegrad.
Den i gide punkten intagne föreskrift om placerande i Cancelliet af
de Commissarier, hvilka ega lagkunskap, igenfinnes under §. 7 i 3 Afd.
af 3 Art. uti i83o års Banco-Reglemente.
Det i io:de punkten föreslagne stadgande grundar sig på den af Utskottet
i allmänhet antagne tourberäkning.
Den i inte punkten intagne föreskrift, angående hvad iakttagas bör
vid tillsättandet af Bankens Casseurs-beslällningar och Äldste Bokhållaresysslan
vid luckan i Vexel-Banken, igenfinnes under §. 8 i nämnde Art.
och Afd.; dock med uteslutande af hvad sistnämnde §. innehåller, angående
Referendarie-tjensten; hvarom Utskottet ansett någon serskild föreskrift
ej erfordras.
Ehuru Utskottet gör sig fullkomligen förvissadt, det skicklige personer
Banco-Utskottels Betänkande N.o 96.
icke skola saknas, utan företrädesvis kunna erhållas, inom Verket, till
hvarje befattning derstädes, liar likväl Utskottet, enär tjensterne vid Fullmägtiges
Expedition mås.te betraktas såsom förtroende-poster, och Fullmägtige
ibland Bankens Cömmissarier böra kunna påräkna personer med
de sällsyntare egenskaper, hvilka erfordras för de vigtiga Chefsbefattningarna
i Verket, velat, genom stadgandet i i2:te punkten, förvara åt Fullmägtige
möjligheten att, i sista rummet, utom Verket, antaga till desse
befattningar dem Fullmägtige anse dertill mest skicklige och lämplige; och
har Utskottet desto hellre funnit sig föranlåtet medgifva Fullmägtige rättigheten
att, der så nödigt pröfvas, efter förnyad ansökningstid, till tjensterne
i allmänhet, i 2:dra och 3:dje graden, välja tjenliga ämnen, till och
med ibland Verkets Extra-ordinarier, som erfarenheten ådagalagt beliofvet
att, till de fleste beställningar inom dessa grader, få, med afvikande
från den hittills följde stränga anciennetets-princip, antaga personer, de
der icke varit dertill närmast berättigade, samt Fullmägtige, med fästadt
afseende härå, redan vid sisth Riksdag anmält nödvändigheten, att en
lika pröfningsrätt af competente sökanders serskilda fallenheter, skicklighet
och pålitlighet, som, i afseende på tillsättandet af Referendarie-tjensten,
Casseurs-befaltningarne och Äldste Bokhållare-sysslan vid luckan i VexelBanken,
då var medgifven, och hvarom föreskrift är intagen i §. 8, Afd.
2, Art. 3 af i83o års Banco-Reglemente, måtte få ega rum vid förslags
uppgörande till Notarie-, Actuarie- och Äldste Cancellist-beställningarne
(den sistnämnde, emedan tjenstens innehafvare måste tidtals med Notarierne
alternera vid protocollet), hvilken anmälan Fullmägtige vid innevarande
Riksdag förnyat, med tillkännagifvande derjemte, att som, genom
den, efter sisth Riksdag, enligt Fullmägtiges resolution d. 19 Januarii i83'2,
verkställde nya reglering af Bankens Canceilie-Departement, Registratoren,
bland annat, fått sig ålagdt, alt föra Cancellie-Commissariernes Diarium
eller Föredragningslista, samt, i anseende dertill, hos honom erfordrades
enahanda skicklighet, som bos den med honom i lika löningsgrad varande
Actuarien, anledning nu mera syntes vara, att den friare pröfningsrätt,
som blifvit föreslagen, i afseende på tillsättandet af öfrige ofvannämnda
sysslor, äfven tillämpades i fråga om Registrators-beställningen; hvilket allt
nogsamt visar angelägenheten, alt till dessa platser kunna välja ibland
ett större antal sökande; hvaremot tjensterne i 4:t*e graden äro af den
beskaffenhet, att någon utsträckning af hvad i ^ide punkten är föreskrifvet,
i afseende på competencen lill desse tjenster, icke erfordrats.
Baneo-Uiskottets Betankande N.o g6.
Stadgandet i r3:de punkten är förftyltadt från 4:‘^e afdelningen i
nu varande Banco-Reglemenles 3:dje artikel, der det igenfinnes under
§. §. 3o och 32.
Enär det i 3:dje art. 24 §> af i83o års Baneö-Reglemente intagne
förbud för Tjenstemän i Kamererare-graden, att tillika i annat Verk innehafva
befattning, icke kan anses hafva åt Verket be red t någon fördel,
utan delta förbud tvärtom, enligt hvad Herr Rosenblad jemväl erinrat,
utgjort ett Irland de vigligare hinder för Fullmägtige, att finna skicklige
sökande till beställningar inom Kamererare-graden, och detsamma .äfven
i så måtto synes felagtigt, som icke blott i Kamererare-graden, utan i
de fleste tjenstegrader inom Banken, åligganden förekomma af den mest
skiljaktiga beskaffenhet, hvilka till en del, bundna vid bestämde arbetstimmar,
genom sin natur utesluta möjligheten att i förening med annan
publik tjenstebefattning kunna skötas, utan att de derföre göra det 0-  möjligt för en man af drift och verksamhet, att på andra timmar besörja
äfven mera vidtomfattande uppdrag och corn missioner, till en del
åter måste på helt andra tider af dygnet, än de utstakade Expeditionstimmarne,
förrättas, och sålunda icke kunna blifva hinderlige för annan
extra befattning, om den ej erfordrar på det hela mera tid, än Tjenstemannen
finner sig i tillfälle, att deråt egna, utan åsidosättande af öfrige
tjenstepligter; samt den i åberopade 24 §. åt Bankens öfverstyrelse
lenuiade vidsträckta magt, att, om och när den ena tjenstebefattningen
finnes för dea andra hinderlig, utan vidare formaliteter, förelägga innehafvare
att från endera befattningen afgå, i alla de fall, der ej flere
personers gemensamma ansvarighet för göromålens gång försvårar controlen
å den försumlige, måste anses lemna fullkomlig trygghet, att
Bankens tjenst icke skall för främmande befattningar eftersättas, och erfarenheten
dessutom visat, alt tilltal för tjensteförsummelser sällan eller,
aldrig varit behöfligt mot de flere personer inom Banken, som, lil! någon
förbättring å deras oeconomiska ställning, begagnat sig af erbjudne
tillfällen till befattningar r andra Verk; hvilket oek lätteligen låter sig
förklara deraf, att desse Tjenstemän icke utan det noggrannaste uppfyllande
af deras åligganden i Bankens tjenst, kunna hoppas att få åtnjuta
rättigheten att vid annat Verk bibehålla derstädes förvärfvade löneförmoner,
bar Utskottet funnit sig böra föreslå det förändrade stadgande
i detta hänseende, som uti i4 punkten är upptaget;
Den uti i5 punkten intagne föreskrift igeufinnes under §, 8 i 3
art. 2 Afdelningen, med allenast den förändring, att Referendarie* befatt
-
Banco-Vtskottets Betänkande N.o g6.
ningen, dermed någon uppbörd icke är förenad, anselts böra å detta
ställe uteslutas;
punkten 16 är enlig med §. ii i 3 art. 2 Aldeln, af i83o års Reglemente,
ulan annat tillägg, än som är en följd af det Fuilmägtige lemnade
uppdrag i afseende på Bankens nya organisation;
punkten 17 motsvaras af §. 25 i 3 Art., utan någon hufvudsaklig
förändring;
den i slutet af 18 punkten föreslagne practiska pröfning af Verkets
Extra-Ordinarier eger redan för närvarande rum enligt B mco-Fullmägtiges
Resolution af den 27 Julii i83i, och-är af Fuilmägtige tillstyrkt
att än vidare fortfara;
punkten 19 innefattar det stadgande, som är upptaget under §. 14>
Mom. 1 och 2 i 3 Alt. af i83o års Reglemente, utan någon väsendtlig
förändring;
20 och 21 punkterne motsvaras af §. §, 12 och i3 i samma Art.,
med dels iakttagande deraf, alt nu mera en Stereotyperings-Föreståndare är
på stat uppförd, dels uteslutande af den förut gällande föreskrift att, vid
återbesättande af ledigheter bland Bankens Vaktbeljening, skulle tillämpas
de för Tjenstemanna-Staten stadgade allmänna grunder, hvilken föreskrift
Utskottet icke funnit behöflig ;
Och har Utskottet i 22 punkten iakttagit den förändring, som, enligt
Utskottets anmälan vid öfverlemnande af förslaget till 1 Art., synts Utskottet
böra vidtagas i afseende på tiden för besvärs anförande i befordringsmål.
Med åberopande af hvad ofvan anfördt blifvit, får Utskottet härigenom
tillstyrka att, i stället för i:sta och 2.‘dra Afdelningarne af 3:dju
Artikeln i i83o års Banco-Reglemente, jemte de serskildt omförmälda
föreskrifterna uti samma Artikels 4;de Afdelning, följande Stadganden
måtte af Rikets Högloft. Ständer antagas och fastställas, till införande, der
så lämpligast finnes, i det nu upprättande Banco-Reglementet, nemligen:
A.
Banco-Statens Indelning och Löneförmoner.
tro
Nuvarande Ordinarie Tjenste-Graderne inom Banco-Verket äro fyra,
nemligen:
Banco-Utskottets Betänkande N;o 96. i5
f:sta Graden: Bankens 21 Commissarier, Secreteraren vid BancoFullmägtiges
Expedition oell Advocal-Fiscale».
a.dra Graden: Arehivarien och Notarien vid Fullmägtiges Expedition,
Referendarien, Verkets 8 Kamererare och j Casseurer samt BancoFiscalen.
3:dje Graden: Äldste Läne-Banco-Revisorn, Actuarien, Registratorn,
a Notarier, 36 Bokhållare, 3 Revisorer och Äldste Cancellisten vid Understyrelsens
Cancellie.
4:de Graden: Cancellisten vid Fullmägtiges Expedition, samt öfrige
5 Cancellister och 33 Contors.Skrifvare,
Löne-Inkomsterne äro:
1 Första Graden:
a) För de 10 äldste Commissarierne och Secreteraren vid Banco-Fu!lmägtiges
Expedition:
Löner på Stat
. i,5oo: •— —
Årligt Arfvode  3oo: — —•
b') För Bankens öfrige 11 Commissarier samt Ad vocat-Fiscaien:
Löner på Stat
. , , 1,200:
Årligt Arfvode
. , . 240: — —
Åtnjutande dock arne af Commissarierne, såsom tjenstgörande i
Banco-Disconten, deras löner på samma Verks Stat,
1 2:dra Graden:
Löner på Stat ,, ,,, 900:
Årligt arfvode
. , 180:
Utom för Notarien hos Banco-Fullmägtige, som tills vidare uppbär:
Lön på Stat  600:
Årligt arfvode  120: — —
men i händelse af Archivarie-tjenstens indragande, eger att undfå
lika löneförmoner med öfrige Tjenstemännen i Kamererare grader.
1 3:dje Graden:
a~) För äldste Låne-Banco-Revisoren:
Lönen på Stat  —• —
Årligt arfvode
135: — •—.
F) För Actuarien, Registratorn, bägge Notarierne och 11 Bokhållare:
Lönen på Stat  600:
Årligt arfvode
120:
Banco-Utskottets Betänkande N.-o $6.
-c) För i3 Bokhållare och 2 Revisorer:
Lönen på Stat ^ . 520:
Årligt arfvode
1 o5:
d') För äldste Cancellisten, 12 Bokhållare och 1 Revisor:
Lönen på Sta 1
45o: - -
Ärligt arfvode ............ 90: — *—
I 4:de Graden:
a') För Cancellisten vid Baneo-Fullmägtiges Expedition, 2 Cancellister
och 9 Contors-Skrifvare:
Lönen på Stat .
375:
Årligt arfvode . . .
75: — —
F) För 3 Canceilister och 24 Contors-skrifvare:
Lönen på Stat ...... „ .... 3oo: — —
Årligt afvode
60: —
2:0
Utom de i nästförestående §,. upptagne Löne-Inkoraster äro anslagne:
För 7 Cassa-Skrifvare:
Årligt arfvode på Stat  120:
Förhöjning derå 80: —- —•
För 6 Extra-Ordinarier:
Årligt arfvode, eller så kallad Extra Lön på Stat 120: —■ ■*—
Förhöjning derå
a4: — •—
För 9 Extra-Ordinarier:
Årligt arfvode eller Extra Lön på Stat . . . 90: — —
Förhöjning derå
. , 18:
Med rättighet derjemte för Banco-Fullmäglige, att, så snart genom
skeende tjenste-indragningar och deraf följande Lönebesparingar erforderlige
medel blifva att tillgå, och intill dess en ny aflöningsstat för Banken
varder fastställd, åt hvardera af Bankens sju Cassa-Skrifvare anordna
ett ytterligare arfvode, motsvarande skilnaden emellan den för Cassa-Skrifvarne
här ofvan bestämda aflöning, och hvad Bankens Contorsskrifvare
och Canceilister med lägsta Löne-inkomst åtnjuta.
3:o
Å Bankens Aflönings-stat 5ro vidare, för nedannämnde befattningar»
uppförde följande belopp, nemligen:
För
Banco-Utskoflets Betänkande N.o 96. 17
För en Stereotyperings-Föreståndare:
Lon pä Slät .............
samt personelt för den nu varande:
Löneförhöjning . . . ,
och årligt arfvode
För en Medailleur:
Lön på Stat
Årligt arfvode , .
För en Conducteur :
Lön på Stat
Årligt arfvode för dess speciela befattning med
Bankens Brandanstalter
För en Stilgjutare:
Lön på Stat
Årligt arfvode
För en Bokbindare:
Lön på Stat
. .
Årligt arfvode
För en Stämplare:
Lön på Stat
Årligt arfvode
4:o
Bankens ordinarie vaktbetjening utgöres af en Vaktmästare, i5 Kam
-
mördrängar och 12 Husdrängar, hvilka åtnjuta:
Vaktmästaren
Lön på Stat .
. . . . 3oo: — —
Årligt arfvode  60: — •—
jemte boningsrum i Bankens hus och nödig vedbrand.
Kammardrängame, hvar för sig,
Lön på Stat aa5: •—
Årligt Arfvode 45:
Husdrängarne hvardera
Lön på Stat  i i5o: — —.
Årligt Arfvode 3o: — —
med öfverlemnande åt Fullmägtige, att, i den mon Husdrängarne
Bihans till R. St. Prat. 1834 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3
2Ö:te Häjtet.
200: — —-
240:
300:
i5o:
375:
75:
i5o: .— .—
3o: — >—i
45:
Banco-Utskottets Betänkande I\r-o 96.
till följd af Rikets Ständers beslut om utgifvande från Banken af ett
förbättradt sedelmynt, få vidkännas förminskning i hittills påräknad arbetsförtjenst
genom hvitstämplingen af Rankens nu bruklige sedlar, tilldela
dem någon lämplig löneförhöjning, så vida tillgång dertill genom
inskränkning i deras närvarande antal varder beredd.
öro
Total-beloppet af de Löneanslag, som uti ofvanstående §§. äro
upptagne, får ej af Fullmägtige i något fall öfverskridas. Åliggande det
Fullmäktige, att, före tillsättandet af inträffande ledigheter inom BancoVerket,
noga tillse, huruvida den lediga tjensten ytterligare är för Verket
erforderlig, samt i annat fall densamma indraga? och emedan den af
Rikets Ständer år i83o medgifna förökning å Banco Statens löner, af
tjugu procent, endast blifvit beviljad in tills en fullständig organisation
af Bankens förvaltning och definitiv reglering af den för förvaltningen
erforderlige tjenstemannapersonal hunnit till vägabringas, samt en bestämd
aflöningsstat i följd deraf fastställas, kommer, tills vidare, endast det å
Stat uppförde lönebelopp att vid någon tjenstemans eller betjentes. afgång,
ligga till grund för pensions-beräkningen.
B.
Grunderna för befordringar inom Banco-Verket och någre dermed
gemenskap egande stadganden.
6:0
Före återbesättandet af uppkommande ledighet nli någondera af de
i §, uppräknade fyra tjenstegrader, skall sådant tillkännagifva*, medelst
anslag å vanligt ställe, i Banken och dessutom, vid ledighet af Advocat-Fiscals
eller Fiscafs-tjetuterne, genom kungörande i officiella Tid»
ningarne.
Ansökningstiden beräknas hädanefter som hittills, för Bankens Fi»
scals-tjenster, till 56 dagar, och för alla öfrige, till allenast fjorton dagar
från ledighetens kungörande.
Af Banco-Fullinägtige beror att ny ansökningstid utsätta, i de falt
nedanstående §. upptager,
7:0
För competente sökande anses:
Banco-TJlskotlets Betänkande N.O Q6.
a) Till Tjenstebcfattningarne vid Fullmägtiges Expedition:
Ej mindre Ordinarie Tjenstemännen inom samtlige graderne, än äfven
de vid Banco-Verket anställde Extra Ordinarier.
b') Till Commisarie-Beställningarne:
Secreteraren vid Fullmägtiges Expedition, Advocat-Fiscalen samt
Tjenstemännen i 2:dra och 3:dje Graderne.
c~) Till Fiscals-Tjensterne:
En hvar som, fullgjort hvad Författningarna föreskrifva i afseende
pa dem, sorn uti Domarevärf må begagnas.
dj Till Tjensterne i o.:dra Graden:
Tjenstemännen inom samma eller nästföljande Grad.
e) Till Tjenster med högre löner i 3:dje och 4-de Graderne:
Tjenstemännen med lägre löner inom hvardera Graden serskildt.
jj Till Tjenster med lägsta lön i 3:dje Graden :
De Tjenstemän, som tillhöra nästföljande 4-de Grad.
gj Till Tjenster med lägsta lön i 4-'ds Graden:
Verkets Cassaskrifvare samt öfrige Extra Ordinarier med så kallad
extra lön.
8:0
Af Banco-Fullmägtige tillsättas omedelbart, efter ansökningstidens
utgång, Tjensterne vid deras Expedition, Commissarie-befattningarne
och Advocat-Fiscals-Tjensten, samt, efter af Understyrelsen upprättadt
förslag och sedan besvärs tiden , i de fall der mer än en sökande sig
anmält, tilländalupit, öfrige beställningar inom Tjenste-graderne.
9:0
Till Tjensterne vid Fullmägtiges Expedition, Gommissarie-beställ»ingarne
och Fiscals-Tjensterne utnämna Fullmägtige, med fästadt afseende
på Verkets fördel, samt vigten och ansvarigheten af hvardera befattningen,
den bland competente Sökande, som Fullmägtige finna till
den lediga platsen mest skicklig och passande, under iakttagande derjemte,
att Commissarier, hvilka ega lagkunskap, till tjenstgöring i
Cancelliet varda anställde.
10:0
Den Tjensteman inom i:sta Graden, sorn erhåller transport till Commissarie-beställning,
ege .tour till högre Commissarie-lön efter första
Ful lina g Is datum inora graden.
20
Banco-Utskotitts Betänkande N-o g6.
11:0
Vid så väl förslags upprättande som utnämningar till öfrige i
uppräknade Tjänster, skall fullt erforderlig skicklighet till sysslans bestridande,
i förening med ett redligt och anständigt uppförande, utgöra
första grunden för befordran, men den sökande, som dessa egenskaper förenar,
vare ock förvissad, att oförkränkt njuta tiligodo"dess tour och anciennetet
inom Verket; börande, vid ledigheter lill Casseurs-beställningar och
äldste Bokhållare-sysslan vid luckan i Vexel-Banken, dessuloni i betraktande
tagas den pålitlighet och serskilda fallenhet för Verkets och allmänhetens
betjenande, som dessa befattningar fordra.
Tour och anciennelet räknas ifrån första Fullmagts datum inom hvarje
Tjenstegrad.
12:0
I händelse icke inom den i §. utsatte anslagstiden competent sökande
till ledig Tjenst skulle sig anmäla, som vore dertill fullt skicklig och
lämplig, ega Fullmägtige att bestämma ytterligare ansökningstid, derunder,
utom eljest, competente sökande, kunna i sådan egenskap sig anmäla:
till T1/en stebe fattning ar vid Fullmcigtiges Expedition, personer
utom Ver ket; till Commissarie-bes t alin in gar och Chefsbefattningar, så
väl 4:de Gradens Tjenstemän och Extra Ordinarier inora Verket, som
derstädes förut icke anställde personer; samt till Tjenster inom s:dra och
3:dje Graden_, personer af eljest icke competent tjenstegrad och Verkets
Extra Ordinarier,
i3:o
Till Commissarie-béställning eller sådan Tjenstebefattning inom
Verket, hvarmed uppbörd eller godkännande af andra Verks eller enskilde
personers invisningar på Banken äro förenade, må icke befordras
någon, som ofta blottställt sig för Jagsökningar, eller eljest gjort
sig känd för serdeles oordentlighet i dess enskilda affairer, ej heller den
som, efter uppnådd myndig ålder, blifvit under förmyndare ställd, så
länge ett slikt omyndighets-tillstånd fortfar.
i4:o
Till Commissarie i Banken må ej någon befordras utan med förbehåll,
att, sedan han kommit i åtnjutande af full Commissarie-Iön oell
sålunda intjent begrafningshjelpen, lemna annorstädes innehafvande
Tjenst: och anses, för öfrigt, vid alla befordringar lill beställningar
Banco-UIskottets B flan hände N.o g 6.
21
inom ofvanuppiäknade Tjenstegrader/, det vilkor frislädt, att den, som
innehafver syssla vid annat Verk, skall, derest den ena Tjenstebefattningen
finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att från endera
afgå, enär Banco-Styrelsen sådant äskar; skolande erinran härom göras
uti de till Tjensterne ulfärdande anslag.
i5:o
Skulle Fuilmägtige frångå Under-Styrelsens förslag till CasseursBefattningar
eller äldste Bokhållare-sysslan vid luckan i Vexel-Banken,
vare Under-Styrelsen fredad från ansvar för de olägenheter, som kunna
uppstå genom desse tjensters besättande medjjandra personer än dem, för
hvilka densamma förklarat sig, ega förtroende'; dock under förutsättning,
att något å dess sida icke är vid uppsigten och controlen uraktlåtet.
16:o
Den, som varder uppflyttad till högre löneinkomst inom den Tjersstegrad,
der han förut innehafver tjenst, erhåller förordnande genom.
Protocollsuldrag, hvarvid slämpladt papper beräknas å den lön e-1 i 11 ökning,
som han genom uppflyttningen vunnit; mea vid öfrige befordringar
till sysslor inom någondera Tjenste-graden utfärdas öppen
Fullmakt för den, som tjensten erhåller; dock öfverlemnas åt Fullmäglige,
att lilis vidare allenast ined Constitulorial tillsätta sådane tjenster,
som Fuilmägtige anse vid Bankens nya organisation kunna indragas,
eller komma att väsendlliga förändringar undergå.
17:0
Då uti någondera af Bankens Cassör Cassuskrifvare-befaltning blifver
ledig, ege vederbörande Cassénr, alt hos Under-Styrelsen föreslå den
Bland Bankens Extra Ordinarie Tjenstemän, som han önskar i nämnde
befattning anställd, och anmäle Under-Slyrelsen hos Fuilmägtige den
af Casseuren föreslagna person, till erhållande af förordnande, derest
Under-Styrelsen, för dess del, icke häfver något emot honom att erinra;
varande det Fuilmägtige förbehållet, att, i fall någon Extra Ordinarie
icke skulle vara alt tillgå, nied hvilken Casseuren lunne sig belåten, efter
omständigheterne förfara.
18:0
Vid inträffande ledighet af lägsta extra-lön skall anslag i vanlig
ordning utfärdas, likväl med bestämmande af allenast åtta dagars tid,
Banco-Ulskoltets Betänkande N.O 96.
inom hvilken Verkets Extra-Ordinarier såsom sökande dertill må sig
anmäla.
Förslaget upprättas af Under-Styrelsen; och får derå ej uppföras
någon sökande, som icke inför utsedde Ledamöter af Under-Styrelsen
undergått föreskrifne prof i bokföringen, efter så väl enkla som dubbla
Bokhålleriet, och dervid blifvit godkänd.
Efter pröfning af förslaget tillägge Fullmägtige den lediga lönen
den ibland competente sökande, som Fullmägtige anse skickligast och
deraf mest förtjent. Till högre extra-löu må, vid inträffande ledighet,
uppflyttas Extra-Ordinarie med lägsta lön i den tour och ordning hittills
vanligt varit.
19:0
För att kunna antagås tfll Extra-Ordinarie vid Banco-Verket fordras,
att hafva undergått någon sådan Academisk Examen, som, enligt
nu gällande eller framdeles blifvande Författningar, berättigar till inträde
uti Konungens Cancellie eller Rikets Rättegångs- eller Räkenskaps
Verk.
Då antagande af Extra-Ordinarier pröfvas för tjenstgöringen inom
Banken behöfligt, må alla ingifne ansökningar, hvilka böra vara åtföljde
af vederbörlige Examensbetyg, communiceras med Understyrelsen;
och ankommer det på Fullmägtige att af de sökande, emot hvilka någon
giltig anmärkning icke eger rum, låta uppå Extra-Ordinarie-Listan
uppföra dem, Fullmägtige anse för Verkets tjenst mest använd bara; hvarefter,
och sedan Fullmägtige utsett dem de önska för deras Expedition,
Under-Styrelsen må utaf öfrige antagne Extra-Ordinarier, till tjenstgöring
inom Bankens Departement och Conior, anställa det antal, som
för behofvet derstädes erfordras.
20:0
Slereotyperirigs-Föreståndare-, Medailleurs-, Conducteurs-, Stilgjutare-,
Bokbindare- och Stämplare-befattningarue tillsättas jemväl af Fullmäktige,
efter af Under-Styrelsen uppråttadt förslag; dock böra å desse
befattningar, ehuru på Stat uppförde, allenast Constitutorial utfärdas, så
att deras innehafvare, h vid ka icke inom Banco-Verket åtnjuta någon tour
och befordrings-rätt, må kunna utan hinder och omgång entledigas,!
,händelse Fullmägtige Buna Verket ej vara med deras tjenst belåtet.
Banco-Utskottets Betänkande N.-o g6.
21 :o y
Ledig,heter bland Bankens Vaktbetjening tillsättas af Verkets Under-Styrelse;
Banco-Fullmägtige dock obetaget, der de så för godt finna,
att sjelfve antaga och utnämna den Vaktbetjent, som vid Fullmägtiges
Expedition till tjenstgöring anställes. Tillökning i antalet af Bankens
Vaktbetjening får ej ega rum utan Fullmägtiges dertill meddelade tillåtelse.
Extra Vaktbetjening må Under-Styrelsen, i mon af Verkets behof*
utse och. låta till tjenstgöring anställa.
2 2 ro
Under-Styrelsen vare pligtig att, samma dag justering af något dess
Beslut i befordringsmål verkställes, låta derom utfärda anslag.
Den, sorn anser sig befogad till klagan öfver någon Under-Styrelsens
åtgärd i dylika mål, ege alt deröfver hos Fullfnägtige anföra besvär,
hvilka,, vid talans förlust* skola till Fulfmägtige inlemnas innan
kl. 12 å 8:de dagen efter beslutets justering, och derom utfärdadt anslag,
den oräknad.
Den, som ej åtnöjes med Fullmägtiges beslut i hefordrings-måf, vare
berättigad att hos nästblifvande Banco-Utskott eller Revision af BancoVerket
deröfver sig besvära. Skolande besvären, vid talans förlust, till
Fullmägtiges Expedition inlemnas, i förra fallet sist å den dag Rikets
Ständers sammankomst inträffar, och i senare fallet, eller, vid BancoRevision,
sist i4 dagar före Rikets Ständers Revisorers sammanträdande,
allt före klockan 12 å dagen.
Men är Fullmägtiges beslut i så beskaffade mål meddelädt senare
än i4 dagar före utgången af den sålunda bestämda tiden, böra besvären
till Banco-Utskott eller Revisorer omedelbart ingifvas, innan kl. ix
å i4:de dagen efter det klaganden af Fullmägtiges beslut erhållit del,.
den oräknad.
Några Ledamöters reservation bifogas*
Stockholm^ den 5 Februarii i835.
Reservation
af Herr af Rolén: "Emot if>:de punkten» i den del der stadgas, hulm
Protocolls-Utdrag; angående Tjenstemäns uppflyttning till högre lön
24
Banco-Ltskottcts Betänkande N.o 96.
vid Banco-Vcrket skola med slämpladt papper förses, får jag mig reservera
på den grund, att lagstiftning för stämplade pappers-afgiflens
beräkning ej i något afseende borde få eli rum i Banco-Reglernentet.
Ehvad den föreskrift, som nu i Reglementet föreslås, funnes i sjelfva saken
billig eller ej, så vore den likväl i formen, antingen öfverflödig,
om den instämmer med Chartce-Sigillatas-Förordningen , eller ock obestridligen
origtig, om den afviker från samma Förordning, hvilken för Expeditioner
i befordrings-ärenden vid Banken måste vara lika gällande
som vid andra Verk; och åter, om charterings-skyldigheten i allmänhet
uti nu förevarande fall behöfde förtydligas eller rättas, vore det icke
genom Banco-Reglementet och i den ordning detta stiftas, en sådan ändring
kunde till vägabringas eller vinna tillämpning i de fall, då fråga
huruvida en Expedition blifvit rätteligen charterad eller ej, kunde komma
att af Domstols pröfning bero.”
Uti denna Reservation hafva Herr Friherre Stjernstedt samt Herrar
Doctorerne Morén och Hvasser sig förenat.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835*
Banco- Utskottets Betänkande N‘.o gj.
i
N:o 97.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i3 Fehr. i835.
Betänkande, i anledning af Herr Grefve Frölichs motion,
angående dels inskränkning i utgifning af smärre
sedlar från Banken, dels inlösen förskottsvis genom
Banken af Provincial- och Actie-Bankers smärre
sedlar.
I sammanhang med den plan för offentliga Bolags-Bankers uppkomst och
rörelse, hvilken Herr Grefve Frölich, David, i afgifvet Förslag till Lag
för dylika Banker framlagt, är af bemälde Herr Grefve vackt samt från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad en motion, innefattande:
1:0
att, i mon af Actie- och Provincial-Bankers inrättande inom Riket,
hvilka med successivt öfverlagande af den mindre lånerörelsen
äfven borde* till det mesta öfvertaga utgifningen af smärre
sedlar eller under 100 R:dr Courant, Banco-Styrelsen måtte, i
följd af lemnad föreskrift, kunna i möjligaste måtto inskränka
Stats-Bankens utgifning af mindre sedel-valeurer, så att ProvincialBanker
finge förse rörelsen med sedlar ifrån mynt-enheten lill
och med 10 R:dr, samt Actie-Banker med sedlar från 10
till och med 100 R:dr, hvarigenom dock, enligt Motionairens förklarande,
ingen förändring i hvad som vore eller blefve beslutadt,
rörande skillingssedlarne åsyftades; och
3:0 att, till undanröjande af de svårigheter, hvilka möjligen kunde
förmenas uppstå för dem, som göra liqvider i mindre summor än
100 R:dr, de Actie- och Provincial-Banker, hvilka på upp- och
afskrifnings-räkning med Stats-Banken placera tillräeklige assignalionsfonder,
måtte tillåtas att med Banco-Styrelsen träffa serskildt
aftal, det deras smärre sedlar varda i Stats-Banken invexlade, då
den summa, som på en gång presenteras, icke öfverstiger 100
R:dr Courant, med rättighet för Banco-Styrelsen att föreskrifva,
antingen beloppet af invexlade sedlar af Bolags-Bankerne skola en
eller flere gånger i veckan återlösas med Riks-Bankens sedlar, eller
på Assignations-fonderne afräknas.
Bihang till R St. Brot. 1834 och 1835. 6de Sami. lista AJd. 2-dra Band, 1
27ide Häftet.
2
Banco-Utskotlets Betänkande N:o gj.
Utskottet har öfver denna motion inhemtat Ba nco fuTIrn äg t iees ullå
•
o O
tande; och hvad beträffar förra punkten i densamma, så emedan en anstalt
att, genom inskränkning på förhand af Bankens sedel-utvexling, verka till
ett liksom nödtvunget spridande af Provincial- och Actie-Bankers sedlar,
de der ej för mynt i Riket erkännas, icke synes stå val tillsammans med
det bibehållna stadgandet i Regeringsformens 72 §., enligt hvilket Rikets
Ständer allena ega rätt att, genom Banken, utgifva sedlar, sorn för mynt
i Riket må erkännas, hvarmedelst landets invånare erhållit ett 1 sjelfva
samhälls-contractet grundadt anspråk, att dessa sedlar af Rikets Ständers
Bank, i vexlings- och utbytesväg, dem tillhandahållas, i nion af rörelsens
Behof, och hvarå en ytterligare bekräftelse är gifven i 3 §. af i83o års
Mynthestämnings-Lag; samt derförulan en Bank, sorn genom Lag blifvit
förpligtad att städse vid anfordran inlösa dess ^gne sedlar med hardt mynt,
genom den föreslagne anstalten, kunde, enligt sakens natur, någon gång försättas
i ganska äfventyrlig ställning, anser sig Utskottet ej kunna understödja
Molionairens förslag i denna del.
Vidkommande den senare punkten, så, enär den föreslagna anstalten
för inlösen af Provincial- och Actie-Eankers sedlar icke heller kan i grunden
Betraktas annorlunda , än såsom ett opererande från det allmännas sida, att
åt dylika Bankers papper bereda en högre grad af credit och gångbarhet,
än dessa Banker sjelfve, genom klok och omsorgsfu'1 förvaltning, äro i tillfälle
att sig förskaffa, hvilket kunde blifva nog kostsamt och betungande, i
händelse Staten deiigenom äfven skulle anses på något sätt förbunden, att
förtroendet framgent underhålla, och, i motsatt fall, åter synes vara mindre
välbetänkt, om ej rent af förkasteligt, samt för öfrigt dels ett af de
föreslagna sätten, att vid inlösningen till vägagå, synes hafva ganska mycken
likhet med den af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag bestämda ordning
för så kallade Cassa-Creditivs beviljande från Banken, men Rikets Ständer,
medelst omröstning i förstärkt Utskott, förklarat sådane Pi ivat-Banker,
som ej i större scala befatta sigsmed belåning af spanmål, oberättigade att
Cassa-Creditiv erhålla, dels det af Motionairen i sista rummet uppgifne sätt
för tillämpning af dess förslag,— hvilket sätt egentligen så till vida skil jer sig
från den form och de vilkor, hvarunder assignering på Banken, enligt Rikets
Ständers redan fattade Beslut, får ega rum, att de insatta fonderne
borde icke blott för beloppet af utställde invisningar utan äfven för andre
löpande sedlar kunna medtagas, skulle, efter Utskottets omdöme, på ett
märkligt sätt förminska invisningshafvares trygghet, —ytterst försvåra om icke
tillintetgöra möjligheten för Provincial- ooh Aclie-Bankerne, att kunna be^
B ane o-Ut skottets Betänkande N:o g8.
3
slämma deras assignering i förhållande till insalt fond, och, oaktadt sorgfälligaste
uppmärksamhet, freda sig mot invisningars oförmodade cassation,
samt medföra flerfaldiga olägenheter och äfventyr för Riks-Banken,
då densamma svårligen skulle kunna finna utväg, eller ens medhinna, att
med någon tillförlitlighet pröfva, huruvida Provincial- och Actie-Bankers,
i mängd utgifne, löpande småsedlar tilläfventyrs blifvit föremål för förfalskning,
kan Utskottet ej heller i denna del biträda Motionairens åsigt.
Till följd hvaraf och då Utskottet deremot icke betviflar, alt, om Provincial-
och Actie-Banker så ordnas och förvaltas, att de förtjena och tillvinna
sig allmänhetens förtroende, deras sedelutgifning skall, utan något
tvingande medel, kunna, i naturlig väg, ansenligen ökas och ej obetydligt
bidraga itt minska allmänhetens behof och efterfrågan af Riks-Bankens
myntrepresentativ, hvilket förhållande Bankens Styrelse ej kan ega skäl
att söka på något sätt hämma eller motverka, finner Utskottet, lika med
Bancofullmägtige, sig föranlåtet
alt tillstyrka afsiag å Herr Grefve Frölichs ifrågavarande motion.
Stockholm den 11 Februarii i835.
]\T:o 98.
Antom till Exp.-Utsk. den 14 Febr. i835.
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads motion,
med förslag till reglementarisk aföreskrifter, angående
sedelstockens framtida beräkning.
Ifrån Höglotl. Riclderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga en
af Herr Rosenblad, Bernhardj den 1 1 October sistlidet år afgifven motion,
lydande som följer: ”Med Högloft. Pudd. och Adelns tillstånd anhåller
jag att få framställa någre förslag, rörande det blifvande BancoReglementet:
1:0
Bestämmelserna, rörande beräkning af sedelstocken.
Då det af Högloft. Utskottet föreslagna och sedermera godkända förslag,
rörande beräkning af sedelstocken, hos Ridd. och Adeln förevar lill
pröfning, anmärkte jag, alt redaclionen, långt ifrån att undanröja de ol i -  ka begrepp om hvad med sedelstock i Bancostil törstodes, som sedan sista
Riksdag förekommit, skulle framkalla ännu större skiljaktigheter och, bok
-
4
BanCo-Utshottets Betänkande N:o g8.
stafligen tolkadt, förena beräkningen med större svårigheter och arbete än
som vore förenligt med nödvändigheten för Banco-Styrelsen att på dagen
kunna beräkna sedelstocken.
Rigtigheten af denna anmärkning bar redan visat sig vid första tilllämpningen.
Då Fullmägtige nemligen skulle bestämma interimistiska uppställningen
af de rapporter, som hvarje vecka komma att lill Fullmägtige
aflemnas, beslöt majoriteten att såsom sedelstock skulle beräknas, utom
verkligen utelöpande sedlar och i Vexel-Banken på räkningar innestående
depositioner, outtagna återstoden af de diverse Verk beviljade Creditiv.
Då detta, enligt min åsigt, står i rak strid med ordalydelsen af Rikets
Ständers beslut och i betydlig rnon skulle rubba de förhållanden, som varit
afsedda vid fattandet af dessa beslut, anser jag mig böra undersöka,
hvad verkligen den af Rikets Ständer beslutade definition på sedelstock bestämmer,
och i öfverensstämmelse med resultaten af denna undersökning
föreslå redactionsförslag för det blifvande Reglementet.
Ofvannämnde beslut lyder som följer :
”Med sedelstock bör förstås alla Bankens förf albia skulder,
”deri inberäknade så väl depositioner i allmänhet, och den på
”serskilda deposit-räkningar i Vexel-Banken insatte fond, motsvarande
beloppet af utelöpande Riksgäldssedlar, sorn Bankens egna
”utelöpande sedlar, dock med afdrag af dels de förskott, hvilka
”blifvit från Banken utlemnade, till invexling af förslitna smärre
”sedlar i landsorterna, dels sådana transportsedlar, hvilka såsom
”otydliga icke kunnat under sina numror afFöras, utan i stället
”blifvit af Låne-Banken infriade, dels ock metalliska värdet af de
”utelöpande från Riksgälds-Contoret utgifne kopparskiljemynls”polletterna.
”
Häraf finner man sålunda, att Utskottets af Rikets Ständer bifallna
förslag afsett att med ordet sedelstock uttrycka begreppet Bankens förfallna
skulder, med den förklaring och de undantag, som senare delen af
sjelfva förslaget innehåller.
Om man icke fäster uppmärksamhet på denna förklaring af uttrycket:
alla förfallna skulder skulle, bokstafligen tolkadt, derunder förstås äfven
Låne-Bankens förfallna skulder. Att detta likväl icke varit meningen, visar
uttryckligen Utskottets Utlåtande i ingressen till Betänkandet N:o 16,
till svar å gjorde anmärkningar, sid. 35, så lydande: ”Bland de anmärkningar,
sorn blifvit framställda emot Utskottets beräkning af sedelstocken,
Banco-Utskotteis Betänkande N:o g8.
5
”förekommer försl den, att sedelstockens beräkning härigenom skulle försvåras,
helst uti Vexel-Bancoskulden inbegripas ej mindre alla i Låne"Banken
deponerade summor, utan äfven alla Låne-Bankens förfallna capital
och ränteskulder; men då, efter Utskottets åsigt, Bankens förfallna
”ränteskulder för dagen, hvilka mer än fullkomligt motsvaras af dess
”räntef ordringar j icke behöfva att iakttagas vid de beräkningar, Banco”Styrelsen
vid hvarje serskildt tillfälle kan finna nödigt uppgöra, till utrö"nande
af föihållandet emellan reela fonden och sedelstocken, anser Ut”skoltet
verkan af denna anmärkning förfalla.” Då denna verkan icke kunde
förfalla, i händelse nämnde ränteskulder verkligen skulle inberäknas,
torde det få antagas för afgjordt, att Utskottet, genom att till orden: alta
Bankens för fallna skulder j, lägga ett uppräknande af hvad deri inbegripes,
undantagit sådana poster, som dervid icke blifvit uppräknade. För det fäll,
att man likväl af bokstafven, i motsats mot hvad sjelfva det Utlåtande, som
framställt förslaget, lill försvar derföie anfört, ville anse vara afgjordt, att
Låne-Bankens förfallna skulder borde också under sedelstocken inberäknas,
vill jag, med ledning af det sista bokslutet (för år i832) göra en analys
af de poster, på hvilka tillämpning skulle kunna komma i fråga.
Dessa äro:
a) Utelöpande räntebärande skuldförbindelsersom kunna delas i
före år i83o upptagna lån, och den sedermera gjorda upplåningen
för Handels-Disconten. Å de förra ske sällan uppsägning.
Den år i83a skedda inlösen (till ett belopp af 22,^5o R:dr 20
sk., utom mot fordringar afskrifna poster) öfverstiger hvad under
liela föregående tiden af omkring 20 år blifvit uttaget, och kan
anses motsvara verkan af den vid sista Riksdagen minskade förmonen
i belåningsvilkor af dessa fordringar. I alla fall lära aldrig
uppsagda capital lemnats oultagna öfver fÖrfallodagen.
För upplåningen för Handels-Disconten finnes alltid tillgång för
förjallna uppsagda fordringar på den serskilda fonden i VexelBanken,
(med några få undantag, då Låne-Banken på ganska kort
tid biträdt med smärre förskott.)
b) Upplupna outtagna räntor. Dessa utgjorde vid årets slut tillsammans
37,978 R:dr 33 sk. 6 r., inberäknade å upplåningen för
Handels-Disconten 11,658 R:dr 1 sk. 6 r., för hvilka mer än dubbel
fond var afsatt på serskild räkning i Vexel-Banken. Till hvad
Utskottet sjelf yttrat mot denna posts inberäkning i sedelstocken,
6
B anco-Ut skottets Betänkande N:o gS.
vill jag endast lägga, att vid samma års slut Bankens upplupna
obetalda räntefordringar utgjorde 140,214 R:dr 4° sk-, och uppgörandet
hvarje veeka af Bankens för dagen upplupna och ännu
mer af dess förfallna räntefordringar skulle, om den vore möjlig,
åtminstone fordra en personal och sålunda en kostnad, som visserligen
icke motsvarades af vigten af en sådan uträkning.
c) Utelöpande invisningar och attester j bestående af Låne-Bankens
in visningar på dess Cassör och på Vexel-Banken, samt deras attester
för gjorda insättningar för Låne-Banken (^20,58c) R:dr 4 sk.),
Låne-Bankens invisningar på Yexel-Banco-räkningen N:o 3 (yäntemedel
för upplåning för Handels-Disconten) 65 R:dr 00 sk. och
Riksgälds-Contorets realisations-invisningar 35 R:dr 2 sk. 8 r.
Denna titel kommer troligen att minskas, sedan Låne-Bankens
serskilda Cassör numera upphört; men för öfrigt, om man ej
skulle anse besväret af dagliga eller åtminstone vecko-uppgifter
öfverstiga vigten att kunna inberäkna dessa små summor bland sedelstocken,
äro dessa papper visserligen till sin natur att anse lika
med utelöpande sedlar.
d) Innestående medel (^Depositioner) bestående af:
1:0 Aldre öfverhetalningar m. m., öfverlemnade till Bancostatens
Enkecassa 544o R:dr 26 sk. 4 r- Då för dessa gamla skuldposter, lill
hvilka på längre tid ingen egare anmält sig, Enkecassan är skyldig att,
om något uttagande skulle ega rum, detsamma genast ersätta, torde denna
post anses tillhöra dem, hvilka ej behöfva afses vid beräknandet af Bankens
förfallna skulder.
2:0 Bötesmedel, till användande för de fattiga, R:dr 1478 : 4°- 2-
Då större delen af denna fond, under många år hopspard, numera af BancoStyrelsen
blifvit uttagen ur Låne-Banken och gjord räntebärande samt årsinkomsten
aldrig understigit årsulgiflen, torde äfven denna lilla post ej
behöfva öka besväret för uppgifterna vid beräkningen af sedelstocken.
3:o Auctionsöfverskott på försålde guld- och silfverpanter ^226: 18. 8.
4:o Auctions-expenser . . . .
20: 16. —
5:o Umgälder vid försäljning af förfallna guld- och
silfverpanter 4o5: 4^. 10.
6:0 Innehållning å Banco-Statens löner i3^6: 16. 11.
Om man skulle anse vigtigt , alt dessa småsummor, hvars belopp
föga omvexlar, inberäknas bland förfallna skulder, kan detta lättast vinnas,
Banco-Utskottets Betänkande N:o q8.
7
om Låne-Banken för hvar och en af dem öppnar serskild räkning i
Vexel-Banken.
■7:0 Behållning på Fullmägtiges depositionsräkning N:o 2 6317: 44- —
Större delen af denna behållning, som vid årets slut troligen nedgår till
omkring 5g5o R:dr, är uttagen ur Låne-Banken och gjord räntebärande.
För den återstående lilla summan kan samma åtgärd vidtagas, som för posterna
1 — 6.
8:0 Kongl. Slats-Contoret till silfverköp såsom ersättning för lyftade
pia ärar 42,120 R:dr 4 sk- 11 r. Då denna balancering endast derför
egt rum, alt ingen liqvid kunnat verkställas, innan man kände till hvad
pris afföringen kunde beräknas, men ingen rätt till återlyftning funnits, och
sjelfva förhållandet efter realisationen ej mera kan ifrågakomma, så kan en
dylik post ej mera blifva föremål för upptagande bland Bankens förfall
na
skulder.
cpo Kongl. Slats-Contoret för inlemnadt kopparskiljemynt
R:dr 35p7: 45. —
10:0 Kongl. Myntet för dito ...... , „ 3833: 16. —■
11:0 Behållning på serskilda deposit-räkningar
för insättning och återuttagande af guld och
silfver
. . , „ 50,3^3: 5. 4-
Sedan realisationens början har denna post i både credit och debet
försvunnit, samt kan sålunda ej komma under öfvervägande.
12:0 Afsatt reservfond för Bankens upplåning till discontering fér
handeln och den större rörelsen 2 2,rj55 R:dr 8 sk. Då denna posts uppförande
endast är en räkenskapsform och fordran tillhör Banken sjelf, som
i annan form godtgjort creditiven för denna rörelse, kan densamma ej
här komma under öfvervägande.
Af denna undersökning finner man, att samtlige de Låne-Bankens
förfallna skulder, som skulle kunna komma i fråga, alt bland sedelstocken
inberäknas, äro till sitt belopp för obetydliga, för att behöfva tagas i beräkning
vid bestämmandet af en sedelstock, hvars belopp uppgår till några
och 3o millioner; att de mer än motsvaras af Bankens egna förfallna
fordringar och dessutom för en del af dem serskilda inlösningsfonder blifvit
afsatle, — att deras intagande i de beräkningar, sorn Banco-Styrelsen
hvarje vecka måste låta uppgöra öfver sedelstocken, skulle fordra en möda
och sålunda i ökad personal föranleda en ganska betydlig, för Banken onyt
-
8
Banco- Utslcottets Betänkande N:c g8.
tig kostnad. Jag tillstyrker derföre, med ledning af livad Utskottet Q. c,)
sjelf yttrat, att i reglementariska uppställningen sedelstockens beräkning må
inskränkas till den utelöpande sedelstocken, i Yexel-Banken deponerade
summor och de af eller på denna ([och framdeles Cassan) utställda invisningar
och attester. Men skulle ej detta mitt förslag godkännas, anser jag,
till undvikande af kostsamma beräkningar, att en viss summa, öfversligande
alla de, som kunde komma i fråga, antoges såsom motsvarande LåneBankens
förfallna skulder ([äfven om denna summa upptoges till t. ex.
5o,ooo R:dr, vida öfverstigande det sannolika maximum af ifrågavarande
poster, är den för obetydlig att kunna menligt inverka på sedelstockens
beräkning).
Men en i detta hänseende vigtigare fråga, som fordrar bestämd föreskrift
i det blifvande Reglementet, har uppkommit genom af Fullmägtige,
efter fattandet af Rikets Ständers beslut om sedelstockens beräkning, vid
tagna
förändringar vid bokföringen af creditiv-räkningarna i Yexel-Banken.
Hitintills har bokföringen tillgått på sådant sätt, alt de Verk, som egt dessa
Creditiv, fått under hvarje halft år på dem assignera och på sina vederbörliga
räkningar blifvit för uppvisade assignationer debiterade, då vid
hvarje halft års slut det öfverskjutande debet blifvit Låne-Banken påförd
([för att i dess böcker iakttagas). Numera hafva Fullmägtige beslutat den
förändring, att med den i i denna månad för hvarje af dessa Creditiv en
serskild räkning blifvit i Yexel-Banken öppnad, hvilken såsom behållning
påförts hvad som nämnde dag varit å creditivheloppet outtaget. Nu uppslår
härigenom den frågan: skola de behållningar, dessa räkningar uppvisa,
inberähnas, ([på sätt Fullmägtiges majoritet provisoriskt beslutit) bland
de depositioner, som, enligt Rikets Ständers beslut, utgöra en beståndsdel
af sedelstocken?
Till skäl för ett jakande svar kan anföras:
”att, då lika så väl å behållningarne å creditiv-räkningarne, som å dem
för verkligen deponerade summor, anvisningar kunna utgifvas, hvilka inlösas
med sedlar, samma skäl finnas att inberäkna så väl de förra som de
senare i sedelstocken, äfvensom att Fullmägtige måste taga denna sedelstockens
möjliga förökning lika väl i beräkning, sorn hvarje annan, vid
vidtagandet af de åtgärder, som kunna erfordras för att bibehålla sedelstocken
inom de gränser, sorn gifna föreskrifter eller klokheten bjuda.”
Häremot förekomma:
1:0
Hör till Banco-Utskottets Betänkande N:o 98.
Afskrift.
Den 4 Octi
Bankens Sedelstock.
Riksgälds-Sedelfonden
5,947,156
2 4
8
Obegagnade Creditiv .-
För Riksgälds-Contoret
814,947
2
2
Banco-Disconten .
211,913
I
5
Götheborgs Låne-Contor
Malmö Låne-Contor
37,816
58,750
44
9
Commerce-Collegium
Jern-Contoret ....
102,018
57,290
46
6
<
7,229,892
18
6
Upplånings-Räkningen
2,252
6
1
Öfrige Depositions - Räkningar, tillhopa
med samtlige Sedel-balancerne , Du-
cater „ . . . . . 22i8: io5*.
27,722,924
26
6
Låne-Banksrräkningens saldo
Afgårr
Beloppet af Vexlingsfö r skott till Landsorterne
„
Inlöste Sedlar, som ej kunnat
å sine räkningar afföra»
.
Metalliska värdet i Riksgälds-Contorels
KopparPolletter
-
48,500
8,654
56,684 15
A5
1 o
Ducatcr.
2218: io54.
Riksdaler Banco.
34,955,069
113,839
Återstoden utgör
Tillägges: Förfallen skuld för uppsagde Obligationer i Låne
Banken
. 3^50:
Men som till största delen motsvaras af ofvanstående
behållning på Upplånings-räkningen 2252: 6,
r.
Så att endast behöfver tilläggas
Bankens Sedelstock, i enlighet med de af Rikets Ständer
utstakade grunder
2218: io5f 34,841,229
2218: 1 o5|.
1,497
34,842,727
Bihang till R. St, Prot. 1831 och 1835. 6de Sami, i;sta Afd. %'dra Band,
Tt-.de
4>
3i
11
11
io
1834.
Bankens Guld- och Si Ifver-tillgå tig.
a) Myntadt, gångbart:
I Större General-Cassan
Mindre
D:o
D:o
Special-Cassan
1.
n
n
2
n
n
3.
n
n
4.
5.
n
n
6.
n
n
7.
Bucater.
3500
1050
10
Riksdaler Silfver-Specie
efter Myntordningen
af 1770. af 1830.
794,465
4,500
16
2,167,500
185,700
JO
c)
•0
e)
Summa
Svenskt afhyst Mynt (28 st. metallplåtar)
å 3a sk. silfver
Utländskt Mynt ....
Omyntadt .....
IIos Kongl. Myntet liggande *)
4560
820
8
431
798,965! 16
2,353,200
3,152,165
18
16
3:
2,510,556 3q
28
i5
785,041
110,501
Bankens Guld- och Silfver tillgång
*) Kongl. Myntet, i enlighet med
dess Mynt-attester . . 84,064: 45. 7.
Enligt H:rr Bancofullmägtiges
Resolution af d. 0 Junii 1833,
ntleinnadt till Myntproberaren
för anställande af försök 91: 33. 3.
Mot Interims - Qvittencer till
dess fullständig Mynt-attest
kan blifva; meddelad . . 26,344: 32. 9.
5388 4 Su
-
sannna- ofvanupptagne Silfv. Rdr 110,501: 15. 7.
I Bankens ego finnes, dessutom:
Kopparskiljemynt . utgörande efter gångbart värde
Enligt Myntbestämningsgrunden motsvarande .
6,558,283 36
38,633 16
14,487)24'-
Yidi
G. Helsihgiusi.
Barico-Utskotlets Betänkande N'.o gS. g
9
1:0 att det ingalunda är alldeles samma förhållande i afseende på
lättheten att kunna föranleda den verkliga utelöpande sedelstockens förökning
med behållningarne å creditiv-räk\iingarne och å dem för deponerade
medel; ty Banken kan i ingen händelse, utan alt försättas i concurstiilstånd,
inställa ullagningarne å de senare, då den deremot har denna rättighet
i afseende på de förra. (Af nu befintliga creditiv-räkningar eger
Banken bestämdt denna rättighet, i afseende på discont-creditiv-en (genom
rättigheten att kunna minska lånerörelsen, om det mot förmodan skulle af
behofvet påkallas), och creditivet för Riksgälds-Contoret, äfvensom så väl
vilkoret för uppsägelsen af detta (J. sista rummet och sedan andra utvägar
blifvit begagnade), sorn rättigheten till lånerörelsens minskning , hvarunder
dessa crediliv obestridligen höra, synes antyda lika rättighet för
de öfriga;)
2:0 att den ovilkorliga skyldighet, som åligger Banco-Styrelsen alt
taga i beräkning de inverkningar på den verkligen utelöpande sedelstocken,
stom utlagningar å creditiv-räkningarne kunna medföra, är lika stor, i afseende
på hvarje annan del af Bankens rörelse, som härpå kan inflyta (t. ex.
uppsägande af capital-lån o. s. v.); att i afseende på ingendera klokheten
och egna omdömet kan ersättas af siffror; att, då (på sätt bifogade
formulaire öfver de nu beslutade veckorapporter utvisar) det är lätt för Fullmäglige
att känna de förändringar, dessa räkningar undergå, det bör i detta
fall ej mera än i andra vara svårt för Fullmägtige att bedöma orsakerna
och de åtgärder, de kunna påkalla.
Då jag för min del således vågar tro skälen för inberäkniagen af
crediliv-behållningarne vara undanröjde, får jag nu auföra dem, som
lala deremot.
Dessa äro:
1 :o att en sådan inberäkning står i rak strid med Rikets Ständers
beslut. På sätt jag ofvanföre fullständigare anfört, innehåller detta, att
”med sedelstock bör förstås alla Bankens förfallna skulder, deri inberäknade
så väl depositioner i allmänhet och den på serskild depositräkning i
”Vexel-Bänken insalta fond, motsvarande beloppet af utelöpande Riksgälds”sedlar,
som Bankens egne utelöpande sedlar, dock med afdrag —- — —
”polletterna.”
Låtom oss nu betrakta, huruvida ifrågavarande behållningar kunna
efler denna bestämmelse hänföras nnder sedelstocken, ehvad man afsei den
Bihang till R. St. Prat. 1334 och 1835. 6-te Sami. 1 :sta Afd. 2-dra Band. 2
27.de
IO
Banco-Ulskottets Betänkande N:o g8.
allmänne satsen (alla Bankens förfallna skulder) eller de uppräknade beståndsdelarne.
I förra fallet kan, efter klart språkbruk, aldrig under Bankens Jörj
allna skulder räknas annat än skuld, som är förfallen, och således ingalunda
poster, som, i samma Ögonblick de tillkomma, utgöra en Bankens
fordran, det vill säga, just motsatsen af skuld. I senare fallet skulle de
tillhöra någon af följande (i beslutet uppräknade) cathegorier.
a) Depositioner i allmänhet;
b) Den på serskild depositräkning i Vexel-B anken insatta fond ,
motsvarande beloppet af utelöpande Riksgäldssedlar; eiler
c) Bankens egna utelöpande sedlar.
Att ifrågavarande behållningar icke kunna anses tillhöra de bägge
sistnämnda cathegorierna, lärer icke behöfva bevisas. Lika litet lära de,
utan den mest godtyckliga tolkning, kunna räknas bland depositioner i
allmänhet, då aldrig för dem någon valuta i Banken blifvit deponerad, och
de, när Utskottets förslag afgafs och Riks-Ståndens beslut fattades, hvarken
i Vexel- eller Låne-Bankens böcker någonsin varit upptagna eller ifrågasatta
att upptagas, ehuru de creditiv, å hvilka tillämpningen nu skett, till
en del med större rättigheter, än efter dessa beslut, redan förut funnos,
och sålunda, om man velat inberäkna dem i sedelstocken, man visserligen
icke lärer underlåtit att specielt uppräkna dem. Men utom att man för
förklaringen af ordet depositioner i allmänhet (till skilnad från den deponerade
serskilda fonden för Riksgäldssedlarnes af Banken öfvertagna inlösen)
finner lätt claven i alla de från Fullmägtige, Revisorer och Utskottet utgående
ofliciela handlingar, som rört de olika meningarne inom Banco-Styrelsen,
rörande sedelstockens beräkning efter sista Ständers beslut, och i
hvilka härmed betecknas allmänna och enskilda Verks och personers i
Vexel-Banken på löpande räkning insatte (deponerade) och outtagna medel,
innehålla sjelfva Ständernas senast fattade beslut, i anledning af en
annan punkt af Utlåtandet N:o 16, ett bestämdt bevis, att man ej afsett
att under sedelstocken inberäkna creditiv-behåilningarne, Rikets Ständer
hafva nemi., i afseende på 22:a punkten, mom. a., 5:e satsen, beslutat:
”att alla å (de beviljade nya cassa-) creditiven dragna assignationer skola
”med görligaste första Banken aviseras, samt deras belopp inberäknas uti
”Banco-sedelstocken, så snart sådan avis ankommit.” Detta stadgande,
som grundar sig på den förutsättning, att troligen dessa assignationer komma
att löpa i allmänna rörelsen såsom annat sedelmynt (hvilket ej är förhållandet
med dem, som utställas å nu befintliga creditiv) skulle sakna all
Banco-Utskottets Betänkande N:o g8.
rimlig anledning, om hela creditiv-behållningen (således både för de utgifna
och de ännu outgifna assignationer) skulle inberäknas i sedelstocken.
Sjelfva Utskottets yttrande i svar å en vid detta stadgande gjord anmärkning
visar uttryckligen, att Utskottet alldeles icke afsett, att creditiv-behållningen
, hvarå anvisning icke ingått, skulle inberäknas i den sedelstock, hvars
belopp ansågs böra inverka på metalliska cassan. Lftskottetyttrar nemligen:
(1. c. sid. 68.) ”1 anledning dernäst af den anmärkning, att ett beviljadt
”Cassa-Creditiv, om än icke begagnadt, skulle föranleda till hållandet af en
”större silfvercassa, emedan det aviserade beräknades i sedelstocken, anser
”sig Utskottet böra fästa uppmärksamhet derå, att sjelfva rättigheten
”eller contractet icke innebär någon skuldsättning, utan att först, då in”visningar
till större eller mindre del blifvit å creditivet utställda, är Ban”ken
förbunden att efter erhållen avis hålla erforderliga medel till hands,
”och det måste i sistnämnda fall äfven vara i sin ordning, att aviserade
”invisningar i Bankens calcul betraktas lika med sedelstock.’ (Hvilket större
bevis kan erfordras, att sjelfva det Utskott, som föreslagit den nya definitionen
på sedelstock, ej derunder ansett böra förstås hvad som i kraft af
contract om creditiv kunde komma att utgå, men ännu icke utgått, med
undandag endast för det speciela fall, om hvilket här serskildt blifvit
stadgadt.)
Jag tror mig sålunda hafva fullständigt ådagalagt, att, ehvad man alser
beslutets bokstaf, Bankens brukliga terminologi eller klart uttryckta meningen
af de förslag, som legat till grund för besluten, creditiv-behållningarne
icke kunna inberäknas i sedelstocken, med undantag endast för det
fall, hvarom serskildt är stadgadt.
2:0 Rtt en sådan förändring i beräkningen af sedelstocken i betydlig
mon rubbar de förhållanden, som legat till grund för vigtiga af Rikets
Ständer fattade beslut.
1 sådant fall anmärka vi:
a) Bland andra hufvudgrunder för Bankens blifvande rörelse hafva
Rikets Ständer beslutit: (i anledning af io:e punkten i Banco-Utskottets
Utlåtande N:o 16) ”att då metalliska cassan, hvari äfven
”får inberäknas omyntadt silfver och guld, ej öfverstiger |:delar
”af sedelstocken, må denna sistnämnda i intet fall ökas.”
Detta hud är så positivt, att, sedan detta förhållande inträffat, BancoStyrelsen
icke utan ansvar kunde, för något ändamål, låta den minsta sedel
utgifva*, hvilket åter komme att stå i strid med både andra lagbud oeh
J3au( o-Utskottets Betänkande N:o g8.
all fortsättning af Bankens rörelse. Det blir således en af den nya BancoSlyrelsens
vigtigaste åligganden att förekomma, att ej sedelstocken nedgår
till denna punkt, men ju mera man vid beräkningen lagger till den så kallade
sedelstocken, ju större blir dess förhållande till metalliska cassan, och
således ju förr uppnår man ofvannämnda punkt, hvars minst svåra följd
vore att påkalla onödig skuldsättning utrikes och öfriga till metalliska cassans
förstärkande anvisade åtgärder. Alt tillägget af crediliv-béhållningarne
ej komme att verka obetydligt, visar bifogade afskrift af första veckorapporten
till Bancofullmägtige enligt nya uppställningen och som visar en härigenom
tillkommen förhöjning i sedelstocken utöf ver ali Vexel-Bankens verkliga
skuld både för sedlar och depositioner af nära i3 hundra tusen R:dr
Banco, och ännu större skulle verkan blifva, när flera års besparade vinster,
inbetalningar från Riksgälds-Contoret och indragningar å Discontfonden komme
att anvisas åt creditiv-fonder, dels för sådan lånerörelse, som, enligt
sin natur, är till sitt belopp så ombytlig sorn en verklig handelsdiscont,
dels för cassa-creditiv, hvars begagnande vore underkastadt icke mindre ombytlighet.
Äfven visar denna tabell, att, efter sådan beräkning af sedelstocken,
skulle, utan att afse annan inverkan på denna senare, knappast behöfvas
2 millioner R:dr silfver-uttagning i metallisk valuta, förrän metalliska
cassan komme till ofvannämnde proportion af ^:delar till sedelstocken.
b) Vidare hafva Rike,ts Ständer i sina beslut, rörande 23:e och 3o:e
punkterna af oftanämnda Utlåtande N:o 16, anvist ovilkorligen
till Banken inflytande dels capital-afbetalningar, dels vinstmedel,
till ett troligt belopp under 5 år af sammanräknade 4 millioner
R:dr B:co, att, för hvad de icke för silfverköp äro hehöflige, användas
i lämplig lånerörelse. Om, hvad som icke är sannolikt,
största delen af denna summa icke behöfde för silfverköp använ
das,
komme den troligen att af Banco-Stvreisen, (sorn måste ega
den disponibel) anvisas till fonderna för lånerörelse på kort tid,
och då skulle ovilkorligen följden blifva, att alla de oftast betydliga
behållningar, som på sådana crediti v blefve innestående, väl
skulle inberäknas bland den så kallade sedelstocken, men i det
hela utgjorde en verklig förminskning i den verkligen utelöpande,
det vill säga: i verkligheten skulle med visshet en årlig indragning
i sedelstocken, utan motsvarande silfver-utgifning, ega ruin af i medeltal
omkring 800,000 R:dr, men deremot ganska ovisst den motsvarande
sedel-utgifningen, hvilket obestridligen vöre ett för rörelsen
icke välgörande strypsystem, helst innan crediten hunnit skapa
Banco-UtsJcottets Betänkande N:o gS.
18
andra utvägar till ersättning för dem, hvars tillslutande en mindre
upplyst allmänhet möjligen kunde tillskrifva realisationen, ehuru
de visserligen icke i den ringaste mon för dess bestånd erfordras,
och sålunda ådraga denna högst välgörande åtgärd en oförtjent
ovilja.
I afseende på kopparskiljemynts-pollelternas skiljande från Riksgäldssedclstocken,
dit de lika så litet höra som de efter samma myntfot utmyntade,
nu gångbara kopparskiljemynten tillhöra Banco-sedelstocken , anser jag
ordningen fordra en sådan utgallring (vid bokföringen), hvarigenom behofvet
upphör att vid sedelstockens beräkning fråndraga deras balancerade
värde.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra, får jag, till intagande
på sina vederbörliga platser i det blifvande Banco-Reglementet (i 5:e Artikeln
efter nuvarande uppställning) föreslå:
1:0 Vid i834 års bokslut iakttages, att å den serskildt i Vexel-Banken
på Riksgälds-Contorets räkning N:o 2 innestående fond för Riksgäldssedlarnes
inlösen afFöres det bland dem inberäknade beloppet af kopparskiljemynts-polletter,
hvaremot likaledes afföres bland Bankens tillgångar deras
balancerade metallvärde.
2:0 Att för Bankens inom linien förda fordran hos Riksgälds-Contoret
för vid 1823 års slut utelöpande Riksgäldssedelstock, som Banken då till
inlösen öfvertag, afföres i iS34 års bokslut beloppet af de deri inbegripna
kopparskilje mynts-polletter na.
3:o Öfver Bankens sedelstock bör till Fullmägtige för hvarje vecka
ingifvas omständlig uppgift, hvarvid, i anledning af hvad i §§. (de hvari
besluten i ira och 23:e punkterna af Betänkandet N:o 16 införas) iakttages,
att till sedelstocken räknas: 1:0 Bänkens egna utelöpande sedlar; 2:0 den på
serskild deposit-räkning i Vexel-Banken insatta fond, motsvarande beloppet
af utelöpande Riksgäldssedel-; 3:o depositioner i allmänhet, innefattande allmänna
och enskilda Verks och personers för insatta medel på räkning i
Vexel-Banken innestående behållningar; 4:o aviserade, men ännu icke i
Vexel-Bankdn inlösta assignationer å outtagna behållningar å de cassa-creditiv,
som kunna beviljas, dock med afdrag dels af de förskott, hvilka blifvit
från Banken utlemnade till invexling af förslitna smärre sedlar i
landsorterna, dels af sådana transportsedlar, hvilka såsom otydliga icke
kunnat under sina numror afföras, dels ock, så länge de af Riksgälds-Con
-
Banco-Utskottets Betänkande N:o 98.
tbret utgifna, ännu utelöpande kopparskiljemynts-polletterna under Riksgäldssedelstocken
inberäknas, af deras balancerade metalliska värde.
4:o Alla hittills i Låne-Banken till Banco-Styrelsens disposition deponerade
summor böra öfverflyttas på lämpliga räkningar i Vexel-Banken.
5:o I Vexel-Banken föres serskild räkning öfver de creditiv, som blifvit
eller kunna blifva vissa allmänna eller enskilda Veik anvisade, på så
sätt, att det beviljade creditivet påföres vederbörande Verk såsom ett saldo
vid räkningens öppnande. Dessa räkningar få ingalunda sammanblandas med
dem, som föras öfver insatta medel, men bör för hvar och en af de förra
till Fullmägtige hvarje vecka aflemnas uppgift, utvisande behållningen.
6:0 Fullmägtige ega att, efter förslag från Commissariatet, fastställa
formulaire for vecko-rapporterna.”
Hvad af Motionairen sålunda blifvit yttradt och föreslaget har Utskottet
noga öfverväga t, med rådfrågande tillika af Rikets Höglofl. Ständers
beslut, i anledning af Utskottets under N:o 16 afgifne Utlåtande, så vidt
detsamma rörer ifrågavarande ämne, samt dervid inhemtat, att ehuru, enligt
i:a punkten af berörde Utlåtande, Utskottet tillstyrkt, och Rikets Ständer
bifallit det förklarande, att ”med sedelstock bör förstås alla Bankens
förfallna skulder,” har likväl Utskottet å pag. 35 i nämnde Utlåtande yttrat
den af Rikets Ständer ej heller ogillade åsigt, att, vid beräkningen öfver
reela fondens förhållande till sedelstocken, Bankens förfallne ränteskulder
för dagen dock icke behöfde iakttagas; med hvilket undantag afsigten varit,
att ifiågavarande beräkning skulle, utan tidsutdrägt och märkbar tillökning
i göromålen för Bankens Tjenstemän, kunna när som helst uppgöras och Öfver-Styrelsen
meddelas.
I betraktande häraf och då nämnde afsigt ej skulle kunna vinnas , dterest
de flerfaldiga af Motionairen specificerade mindre betydliga poster, hvilka
uti räkenskaperna balanceras, såsom Låne-Bankens förfallna skulder, måste
uti hvarje sådan beräkning serskildt upptagas och redovisas, samt upplyst
blifvit, dels att sammanlagda beloppet af alla dessa redan förfallna skuldposter,
hvilka numera kunna komma i fråga att vid anfordran betalas, icke
uppgå till 5o,ooo R:dr, och således, jemväl med inberäkning af upplupne
och outtagne räntor, understiger summan af Bankens Vanligen utestående
förfallna räntefordringar, dels ock att en stor del af berörde skulder under
en längre tid, utan någon betydlig förändring till deras belopp, i räkenskaperna
qvarstått, har Utskottet, i fullkomlig öfverensstämmelse med dess
Banco-UisiotteU Betänkande N:o g8.
i5
förut yttrade åsigt, i afseende på afdragen för ränteskulderne, trott ett reglemenlariskt
stadgande erfordras, hvarigenom vid beräkningen öfver sedelstocken
må kunna derifrån uteslutas, ej mindre upplupne än outtagne räntor
å de af Banken upplånte medel, än äfven Låne-Bankens förfallna skulder
, sedan för inlösen af densammas utelöpande invisningar och till betalning
förfallne äldre räntebärande skuldförbindelser, en viss lämplig summa
blifvit å serskild räkning i Vexel-Banken insatt , och på behöriga räkningar
derstädes öfverförde de till Bancofullmägtiges disposition förut i LåneBanken
deponerade summor.
Yid pröfning dernäst af frågan, huruvida från Banken beviljade, men
icke begagnade creditiv böra uti sedelstockeninberäknas, har Utskottet ansett
det vara klart, alt, i och med detsamma Rikets Ständer, med bifall till
Utskottets i 22:a punkten af åberopade Utlåtande under Litt. a. (pag. 89),
i afseende på låne-understöd medelst cassa-crediliv, beslutat, att beloppen
af de å creditiven dragna assignationer, hvilka med görligaste första borde
Banken aviseras, skall ”inberäknas uti Banco-sedelstocken , så snart sådan
avis ankommit/’ måste derigenom äfven vara afgjordt, att behållningarne
å dylike creditiv icke böra uti sedelstocken inberäknas, utan såvida och till
det belopp assignationer derå verkligen äro utställde och Banken aviserade.
Och ehuru det olika förhållande eger rum emellan nyssnämnde cassacreditiv
och de för närvarande vissa allmänna Verk och Inrättningar i
Banken medgifne creditiv, alt Banken om assignationer, dragne å dessa senare,
icke erhåller någon kunskap förr än de till inlösen företes, likväl, då
det ej kan nekas, att, på sätt Utskottet redan i Utlåtandet N:o 16, pag.
68, jemväl yttrat, blotta medgifvandet af rättigheten att utställa invisningar
icke innebure någon skuldsättning, utan detta först mäste anses inträffa
sedan creditiv-rättigheten blifvit begagnad, medelst utfärdande af invisningar
till större eller mindre belopp, i hvilken stund skyldigheten för Banken
onekligen inträder, att hålla erforderliga medel för desse invisningars
inlösen tillhanda, men en föreskrift, hvarigenom, med förändring af det
hittills uti detta hänseende antagna sätt, nuvarande creditiv-innehafvare
skulle åläggas skyldigheten att avisera de å creditiven dragna assignationer,
icke synes mot ändamålet svarande, enär assignationer å nuvarande creditiv,
vanligen lydande å större summor, icke bland allmänheten circulera,
utan genast, efter deras utfärdande, till Banken ingå, har Utskottet desto
mindre kunnat tveka att instämma uti den af Motionairen yttrade åsigt, att
outtagne behållningar å beviljade creditiv icke böra i sedelstocken inberäk
-
i6
Banco-UIskottets Betänkande AVo g8.
nas, som den händelse sannolikt aldrig inträffar, att alla innehafvare af
creditiv på en gång till liela det beviljade beloppet begagna deras creditivrätt
och således, genom inberäknandet uti sedelstocken af alla på beviljade
creditiv outtagne behållningar, sedelstocken komme att visa sig vida högre
än den i sjelfva verket vore, hvilket ingalunda skulle öfverensstämma med.
andan och syftningen af Rikets Ständers redan fattade beslut, i anledning
af livad Utskottet i Utlåtandet N:o 16 hemställt.
Men under det å ena sidan Utskottet trott sig böra vidblifva den
öfvertygelse, att innestående behållningar å creditiven icke böra uti sedelstocken
inberäknas till högre belopp, än som motsvarar derå utställde aviserade
oinlöste assignationer, hvaraf naturligtvis äfven foijer, det Rikets
Högloft. Ständers föreskrift, ”att, då metalliska cassan ej öfversliger |:delar
af sedelstocken, denne sistnämnde uti intet fall får ökas,” icke ovilkorligen
måste tillämpas till de fall, då sedelstocken, i händelse af tillägg till de
å creditiven outtagne behållningar, komme att öfverstiga omförmälde af Rikets
Ständer, vid fråga om utsträckning af Bankens lånerörelse, bestämda
proportion emellan sedelstocken och metalliska cassén, har Utskottet å andra
sidan funnit högst nödvändigt, att vid sådane tillfällen, då förökning
af sedelstocken, enligt de af Rikets Höglofl. Ständer fastställde grunder,
kan komma i fråga, beloppet af de å creditiven innestående behållningar
noga afses, på det att icke, genom craditivens anlitande i betydligare riton,
sadelstocken måtte erhålla en sådan tillökning, att den uppbringades till
ett, i jemförelse med metalliska cassan allt för högt belopp, hvarföre Utskottet
trott det blifva nödigt i Reglementet föreskrifva, att, vid förekommande
frågor om cassa-cred ili vs beviljande eller lånerörelsens utsträckning,
beloppet af outtagne behållningar å de förut meddelad"? creditiven bör
noga afses.
Den af Motionairen föreslagna och, enligt hvad Utskottet inhemtat,
af Banco-Styrelsen redan vidtagne anstalt, att öfver de creditiv, som blifvit
vissa allmänna eller enskilda Verk och Inrättningar anvisade, föras i
Vexel-Banken serskilde räkningar, vid hvilkas öppnande det beviljade creditivet
varder vederbörande Verk såsom ett saldo till godo fördt, har Utskottet,
såsom ledande till större ordning och reda i räkenskaperna, samt
lättnad vid pröfningen och bedömandet af Bankens ställning, ansett böra
äfven för framliden fortfara, dock att nämnde saldo hädanefter, i händelse
af bifall till hvad Utskottet ofvan föreslagit, icke kommer alt upptagas i
beräkningen af den förfallna Vexel-Banco-skulden, börande omförmälde
räk
-
Banco-TJtslottets Betänkande N:o g8.
*7
räkningar icke sammanblandas med dem, som föras öfver insatte medel i
allmänhet.
Deremot anser Utskottet något stadgande i Reglementet, när och huru
uppgifter om behållningarne å creditiven eller inträffande förändringar uti sedelstocken
skola Fullmäglige meddelas, icke af behof påkalladt, dådet alltid
måste vara Fullmäglige obelaget att föreskrifva , så väl formen för de rapporter
eller uppgifter i afseende på Bankens rörelse, hvilka de till upplysning
eller ledning för sina åtgärder kunna finna för godt alt ifrån vederbörande
infordra, som tiden för dylika rapporters eller uppgifters afgifvande.
Vidkommande slutligen det af Motionairen framställda förslag, att
från den för Riksgäldssedlarnes inlösen å serskild räkning i Vexel-Banken
innestående fond måtte afföras beloppet af de bland dessa sedlar inberäknade
kopparskiljemynts-polletter, samt att deremot det i räkenskaperna bland
Bankens tillgångar balancerade värdet af kopparn uti desse polletter måtte
afskrifvas, har Utskottet inhemtat: att, enligt Rikets år i8a3 församlade
Ständers beslut, en emot Riksgälds-Conlorets vid nyssnämnde års slut
utelöpande sedelstock, (kopparskiljemynts-polletterna härunder inbegripne)
svarande behållning af 4.025,095 R:dr 39 sk. Banco blifvit å omförmälde
serskilda räkning i Vexel-Banken insatt, med hvilken behållning så väl
alla utevarande Riksgäldssedlar, som de skiljemynts-polletter, hvilka antingen
invexlades eller på annat sätt ingingo till Riksgälds-Contoret, skulle
inlösas; att, lill följd af hvad Rikets Ständer vid sistförflulne Riksdag förordnat,
ifrågavarande till Riksgälds-Contoret inflytande polletter skola till
Banken aflemnas, hvarföre också ej allenast värdet af kopparn uti desse
polletter sedermera blifvit såsom en Bankens tillhörighet uti räkenskaperne
uppfördt, utan ock detta Verks ibland dess osäkra fordringar inom linien
balancerade fordran af Riksgälds-Contoret för ofvanberörde till Riksgäldssedlarnes
inlösen afsatta fond, med motsvarande belopp 56,684 R:dr i5
sk. 10 r. minskad, så att densamma derstädes finnes upptagen till 3,968,411
R:dr a3 sk. 1 r. Och emedan för inlösen af Riksgäldssedlarne och skiljemvntspolletterna,
hvilka sistnämndes myntvärde uppgår till 1 i4>956 R:dr
a sk. 3 r. Riksgälds, eller 76,637 R:dr 17 sk. Banco, någon annan tillgång
icke finnes än omförmälde fond, hvilken, i fall den, på sätt Motionairen
föreslagit, komme att med sistberörde summa minskas, möjligen, om
ock mindre sannolikt, kunde blifva för det dermed afsedde ändamål otili—
Bihang lill R■ St. Fröt. 1834 och 1835- 6:te Sami. Usta AJd. 2-dra Band. 3
27-de Häftet.
i8
B ane o-Utskottets Betänkande N'.o g8.
rneklig; så och enäi’ de polletter, sorn till Riksgälds-Contoret ingå, skola
till Banken aflemnas, samt för öfrigt något giltigt skäl, till ändring af hvad
Rikets Höglofl. Ständer vid föregående Riksdagar uti ifrågavarande hänseende
beslutit, icke förekommer, har Utskottet ej funnit skäl till afförandet af
af polletternas kopparvärde från Bankens beräknade tillgångar, eller till
deras nominalvärdes afdragande från merberörde uti Vexel-Banken för Riksgäldssedlarnes
inlösande afsatte fond.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu anfört och de af Rikets
Höglofl. Ständer , rörande detta ämne , redan fattade beslut innehålla, har Utskottet
uppgjort och får härmedelst till Rikets Höglofl. Ständers pröfning och
stadfästelse öfverlemna följande förslag till reglementariska stadganden, alt
på lämpliga ställen i det nya Banco-Reglementet införas.
§•
(imotsvarande 6 i 4 Art. 1 Afd. af nu gällande Reglemente.)
Såsom sedelstock skola hädanefter uti beräkningarne öfver Bankens
ställning upptagas och anses alla densammas skulder, deruti således inberäknade
:
a) Bankens egna utelöpande sedlar;
b) den på serskild räkning i Vexel-Banken insalta fond, motsvarande
beloppot af utelöpande Riksgäldssedel’, jemte de från RiksgäddsContoret
utgifne kopparskiljemynts-polletlerne;
e) depositioner i allmänhet, innefattande allmänna och enskilda
Verks eller personers, för insatte medel på räkning i Vexel-Banken,
derstädes innestående behållningar; och
d) aviserade, men icke inlösta assignalioner å beviljade crediliv uti
Banken.
Härifrån böra dock afdragas: v
1:0 De förskott, som blifvit från Banken utlemnade lill förslitne
smärre sedlars invexling i landsorterna;
2:0 sådana transportsedlar, hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under
sina numror afföras, utan i stället blifvit af Låne-Banken infriade; och
3:o metalliska värdet af ofvanberörde kopparskiljemynts-polletter.
Och skola likaledes ifrån sedelstocken, vid beräkningarne öfver densamma,
uteslutas upplupna men outlagna räntor å de af Banken upplåuta
medel äfvensom Låne-Bankens förfallna skulder, sedan, för inlösen af den
sistnämndes utelöpande invisningar och uppsagde samt till betalning förfallne
äldre räntebärande skuldförbindelser, en viss lämplig summa blifvit å
serskild räkning i Vexel-Banken insatt, och på behöriga räkningar derslä*
Banco-Utslottets Betänkande N:o gS.
des öfverförde de till Bancofullmägtiges disposition förut i Låne-Banken
deponerade summor.
§’
Ehuru innestående behållningar å beviljade creditiv icke böra uti sedelstocken
inberäknas till högre belopp, än som motsvarar derå utställde
aviserade men icke inlösta assignationer, skall dock vid de tillfällen, då beviljandet
af nja cassa-creditiv eller utsträckning af lånerörelsen kan, utan
rubbning af det stadgade förhållandet emellan metalliska cassan och sedelstocken,
komma i fråga, beloppet af de oultagna behållningarne å de förut
meddelade crediliven noga afses.
§•
Öfver de creditiv, som blifvit vissa allmänna eller enskilda Verk och Inrättningar
anvisade, föras i Yexel-Banken serskilde räkningar, vid hvilkas öppnande
det beviljade creditivet varder vederbörande Verk såsom ett saldo till
godo föl dt , hvilket saldo dock icke kommer att i beräkningen af den förfallna
Vexel-Banco-shulden upptagas.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den n Februarii 1835.
Reservation
af Herr Helsingius: ”Då hufvud vilkoret för bibehållande af ett återvunnet
förtroende eller retablerad credit måste vara ett fortsatt noggrannt
iakttagande af de beräkningar, hvarpå man grundat sina anspråk på nytt
förtroende; och då det lika litet lärer kunna bestridas, alt en Sedel-Banks
fortfarande existence, helt och hållet beror på fortfarande credit, som det
kan nekas, att den nu påbörjade realisationens bestånd] helt och hållet beror
på ett oförminskadt förtroende lill Rikets Ständers Bank; så anser jag
det vara hvarje Representats åliggande att noga tillse, det den garantie för
beståndet, som Rikets Ständer beslutat, genom bestämmelsen af hvad med
sedelstock bör förstås, vid beräkningen af den proportion deremot i silfver,
som bör finnas, då sedelrörelsen får utsträckas, och som blifvit för
hela nationen framställd, nu icke i någon mon förminskas; och det är i
öfverensstämmelse med dessa åsigter, hvilka jag hoppas vara delade af
samtliga Riks-Stånden, som jag föranlåtes anmäla min vördsamma reservation
emot Högh Banco-Ulskotlets nu afgifne tillstyrkande, att Banco-Styrtlsen,
vid beräkningen af sedelstocken, skulle få afdraga hvad som befinnes vara outtaget,
äfven af sådana creditiv, hvilkas totala belopp , utan all ad visering, hvad
20
Banco-Utslotlels Betänkande N:o gS.
dag som helst kan ulassigneras, och i följd deraf genast från Banken för
längre tid utgå antingen i sedlar eller i silfver, nemligen Riksgälds-Contorets,
Jern-Contorets och Manufactur-Discontens m. 11. creditiv, hvilka
sammanslagne begagnade summor, ofta inom ganska kort tid, kunnat differera
på G å 700,000 R;dr och derutöfver.
Enligt i:a punkten af Banco-Ulskotlets Betänkande N:o 16, hafva Rikets
Ständer beslutat, att med sedelstock bör förstås alla Bankens förfallna
skulder, och, till förekommande af så förvillande beräkningar, som 1829
uppgjordes, serskildt deribland inräknat och omnämnt Depositionerna och
Riksgäldssedlarne m. m., och då nu med förfallen skuld ingen lärer kunna
förstå annat, än sådan, som vid anfordran skall betalas, hvilket just är förhållandet
med hela beloppet af här ofvan nämnde creditiv, så visar sig
för mig klart, att, hvad som nu ti 11styrkes, uppenbart strider emot Rikets
Ständers förut fattade beslut, och skulle således komma att förminska den
gärantie , Bankens sedel-innehafvare en gång erhållit, så mycket mera sorn
jag inom Banken fått den upplysning, att dessa creditiv ofta till nära
deras fulla belopp varit begagnade, och, med undantag af de obetydliga
för Brand-Contoren och Sparbanken, förmodligen på samma sätt komma
att begagnas.
Höglofl. Utskottet synes mig ock hafva insett detta, då Utskottet
likväl ansett sig böra ålägga Herrar Fullmägtige, att vid sina beräkningar
fästa noggrannt afseende på förhållandet med dessa creditiv, men då det
icke kan hindras, att under det Fullmägtige i sitt sessionsrum, enligt de
rapporter, som på morgonen blifvit aflemnade, och med iakttagande af det
anbefallde afseendet fatta beslut 0111 nya sedel-emissioner, flera hundrade
tusen R:dr kunna vara på crediliven ur c.assorna uttagna, utan deras
vetskap, eller dagen derefter blifva uttagna, så torde deraf lätteligen inses,
i hvilken obehaglig belägenhet Fullmägtige skulle sättas genom så obestämda,
och jag vågar tillägga tvälydiga föreskrifter, sorn likväl skulle
ligga till grund för ett bestämdt förbud emot vidare sedel-emission.
Och då för öfrigt kändt är, att Herrar Fullmägtige, vid sina nu
verkställde beräkningar, alltid uppfattat Rikets Ständers beslut efter den
åsigt jag nu haft äran framställa, så hemtar jag äfven derifrån ytterligare
anledning att vördsamt afstyrka bifall till Höglofl. Utskottets uu föreslagna
heräkningssätt af sedelstock och creditiv, då, efter mitt* begrepp, just det
ändamål, som åsyftas, derigenom lätteligen kati komma alt mötver'kas, ock
sålunda den tidpunkt, då silfverfonden skulle behöfva först-ärkas, snarare
påskyndas än aflägsnas.”
STOCKHOLM, Kongi.. Oudens-Boktryckeiuet , r835.
JBaxco-JJrslottets Memorial K:o 99'
I
N:o 09-
Anlora. till Exp.-Utsk. den 16 Febr,
Memorial, med förslag till förändrade stad gauden uti 3:dje Afdelningen
af Art. 3 i i83o års Banco-Reglemente.
Yid granskning af 3:dje Afdelningen uti 3 Art. af nuvarande BancoReglemente,
liar Utskottet funnit det vara nödigt, så väl alt grunderna för
pensions-beräkningen i de fall 17 §. upptager, närmare utstakas, än der
skett, som ock, att en bestämdare föreskrift för de fall, då Fullmägtige må
ega rättighet att på pensions-stat med anordnande af fulla lönen förflytta
en Tjensteman, oaktadt han ej om afsked sig anmält, bör lemnäs, än som
innefattas uti nästföljande 18 och får Utskottet i detta afseende tillstyrka
Rikets Flöglcfl. Ständer, att, i stället för berörde arne §§., må, i nu uppReglemente,
der så tjenligt finnes, införas följande stad
1:0.
Den Bankens Tjensteman, sorn, efter ådngalagdt välförhållande
i och utom tjensten, sig om afsked anmäler, är, så vida han fyllt
60 år och i publik tjenst tillbragt /to år, berättigad att såsom pension
för lifstiden åtnjuta 3f\ af det löne-belopp, han på Stat innehafver.
Före uppnådda 60 lefnad s-år, i förening med 40 tjensteår,
kan afskeds-sökande endast i händelse af bevislig oförmögenhet
till vidare tjenstgöring pension erhålla. Pensions-beloppet bestämmes
då efter tjenste-åren allena, medelst afdrag å 3/4 lön af
i/4o för hvarje bristande tjenste-år. Öfverstiga deremot tjensteåren
4o och ålders.äreli 60, okas det ofvan bestämde pensions-beloppet
med j/40 för hvarje överskjutande tjenste-år, eller ock
med 1/60 för hvarje öfverskjutande ålders-år, derest detta sistnämnda
beräknings-sätt skulle för afskeds-sökanden förmonligare
utfalla.
2to. Den Banco-Fullmägtige förut medgifna rättighet, alt, i händelse
af ohjelpligt sjukdoms-tillstånd och afgjord oförmögenhet att vida
-
Bihang till R St, Prot. 1834 i835. 6 Sami. 1 Afd, 2 Bandet,
ä8:de Häftet. t
a
Bdtteo-U' skottets Memorial Nio ioo.
re gagna Verket, kunna förflytta en Tjensteman på Pensions-stat,
oaktadt han om afsked sig ej anmält, samt i sådana fall anordna
hela lönen såsom pension, fastän föreskrifne lefnads- och tjensteår
ej äro uppnådde, må fortfarande intill nästa Riksdag begagnas,
då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång eller verkställigheten
af Bankens nya organisation finnes oundgängligen
nödigt.
Hvilka äro de enda förändringar Utskottet ansett erfordras i denna
Afdelning af i83o års Banco-Reglemente.
Stockholm den i3 Februarii i835.
JJ:o ioo.
Änkor» till Exp.-Utsk. den r6 Febr.
Memorialj, med f örslag till reglementariska stadganden motsvarande
4'de -Afdelningen af Art. 3 i 183o års Banco-Reglemente.
-
Hos Utskottet har Bankens Commissariat andragit, ej mindre att Vicariats
tillförordnande alla graderne igenom, i enlighet med de derföre
uti Banco-Reglementets 3:dje Art. 4;de Afdelning §. 20 utstakade grunder,
oftast medförde hinder för göromålens behöriga gång, och jemväl vore förknippadt
med flere andre olägenheter, än ock, att Vicariat sällan kunde
föranstaltas inom samma Cantor, der förfallet egde rum; i anledning hvaraf
Commissariatet föreslagit den förändring i förenämnde §., att åt detsamma
måtte öfverlåtas, att, vid inträffande laga förfall för en ordinarie Tjensteman,
till sysslans bestridande förordna den person inom eller utom Coniord,
som Commissariatet prof vade dertill skicklig, och hvilken frivilligt åtoge
sig, alt, emot det bestådda tjenstgörings-arfvodet, den förrätta, men att,
i saknad af ett så beskaffadt åtagande, hädanefter som hittills, den äldste
oanvände och behörigen (jvalificerade i hvarje köning s-grad måtte blifva
Baneo-U t skottets Memorial N.o 100.
3
förbunden, alt, emot sin förut innehafvande aflöning, emottaga Vicariat i
nästa högre grad, samt arfvodet för tjenstgöringen tillfalla den Extra-Ordinarie,
som komme att i lägsta graden förrätta ordinarie tjenst. Äfvensom
Commissariatet, i sammanhang härmed, hemställt, om ej Bankens Extra-Ordinarie
Tjenstemän, hvilka, till följd af förestående stadgande, komma att
användas till ordinarie tjenstgöring, böra, i likhet med hvad föreskriften i 166 §.
af Rikets Ständers vid i83o års Riksdag utfärdade Reglemente för Riksgälds-Contorel
innehåller, njuta full aflöning för den tid en sådan ordinarie
tjenstgöring bestrides, hvilken hemställan Fullmägtige för deras del ansett
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Utskottets uppmärksamhet är likaledes af Commissariatet fästad derpå,
att fråga uppstått, huruvida del i berörde 20 §. intagne stadgande om
afräkning i vissa fall å Tjenstemäns tour, vid permissions begagnande, bör
å lönlöse Extra-Ordinarier tillämpas.
Hvarjemte Fullmägtige i afseende på den i samma §. lemnade
föreskrift, för de fall, då ledighet sökts för tjenstgöring hos Rikets Ständer,
deras Utskott eller Revisorer, erinrat : dels att det syntes vara ett nog långt
sträckt anspråk, att, till förmon för en Tjensteman, hvilken vunnit engagement
vid något af Riks.Ståndens Cancellier eller ock hos något Rikets Ständers
Utskott, som ej med Banco-Verket har beröring, dess kamrater skulle
såsom Ijenstepligt kunna tillförbindas Vicariat utan ersättning; dels att hvad
beträffade permission från sådan tjenst i Banken, hvilken vore af beskaffenhet,
att den närmast i ordning varande icke kunde påräkna att, vid inträffande
vacance, den undfå, borde icke gerna fordras af någon, att ulan
ersättning ombesörja ett Vicariat, som medförde trägnare och ansvarigare
göromål, än för hvilka han åtnjöte löne-inkomst; men att Banken icke heller
syntes böra med ersättningar hetungas, när d/m , som ledigheten sökt,
egde deraf betydlig förmon; dels ock, att den aflöning, som Vaklbetjente i
och för tjenstgöring hos Rikets Ständers Banco-Revisorer hade att påräkna,
icke vore af den betydenhet, att de dermed kunde godtgöra ersättningen
för den i sista rummet vicarierande Extra-Ordinarien, och derutöfver hafva
så mycket qvar, som någorlunda motsvarar deras möda och besvär, hvadan
Fullmägtige afgifvit förslag till förändrade reglementariske stadganden i
berörde hänseende.
Enär Utskottet inhemtat, att i de fall, då Vicariat ej kan föranstaltas
inom Contoret, der ledigheten eger rum, Commissariatet ej sällan är
nödsakadt, att för uppgörande af Vicariat, i enlighet med föreskriften i
4
Biweo-TJtsfattets MemorialN:o ioo\
åberopade sorde §., flera dagar sammanträda, samt att, under tiden, de till
den lediga tjenste» hörande göromål ofta, till stora olägenheter för Verket,,
blifva obestridde, men genom det af Commissariatet uppgifne förändrade
stadgande desse olägenheter synas kunna afhjelpas, har Utskottet ansett sig,
böra föreslå ett så besk afla dt förändradt stadgande i denna de i, sorn Goman
issariatet uppgifvit och här ofvan är intaget, med allenast den jemkning,,
sorn blifver en ovilkorlig följd deraf, att de såkallade lönings-graderne numera,
efter Utskottets i Betänkandet N:o g6 framställde åsigt, icke vidare
komma att betraktas såsom serskilde befordrings-grader.
Utskottet har ock funnit desto mer nied billighet öfverensstämmande,
att Bankens extra-ordinarie Tjenstemän, vid ordinarie tjänsters
förrättande, under innehafvarnes inträffade laga förfall, erhålla lika ersättning
med deras vederlikar i Rikets Ständers Riksgälds-Contor, sorn onekligen
tjenstgöring i lägsta löne-graden inom Banken är fullt ut så trägen;
och i de flesta fall trägnare än i 11 i k sg ä 1 ds - C o n t or e t.
Men hvad beträffar det i nämnde ao §. införda stadgande om afräkning
å tour för begagnad tjenstledighet, så ehuru, vid täflan emellan flere skicklige
sökande, Fullmägtige icke böra eller lära underlåta att äfven taga i betraktande
hvarderas större eller mindre flit, likväl då sådant icke alltid, eller
med säkerhet låter sig bestämma, allenast efter den tid, man tjenstgjort,.
och ett stadgande* hvarigenom en eller annan veckas längre permission
skulle beröfva en skicklig sökande den tour han eljest innehade, icke blott
vöre stridande mot de af Utskottet föreslagne befordrings-grunder, utan ock
föga förenligt med rättvisa, då onekligen lätteligen inträffar , att den, som
af ledighet sig begagnat, icke desto mindre, under den tid han tjenstgjort,
kan hafva bestiidt en på det hela både trägnare och svårare tjenstgöring,
än den, som icke sökt någon ledighet under det han vid Verket varit anställd,
har Utskottet ansett all föreskrift om afräkning å tour för begagnad,
tjenstledighet böra försvinna.
Utskottet har ej heller kunnat biträda elen af Fullmägtige yttrademening,
att, med ändring af nu gällande föreskrift i omförmälde 20 någon
skillnad för framtiden* skulle ega rum emellan dem, sorn kunna söka ledighet
för arbete hos Rikets Ständers Banco-Utskott eller Banco-Revisorer oell
elem af deras vederlikar, sorn hos Rikets Ständer sjelfve eller andre deras
Utskott eller Revisorer önska tjenstgöra, hvilket, efter Ut kottets öfvertygelse,
ingalunda vore med billighet förenligt, men fastän det icke kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, att ett stadgande, hvarigenom den, sorn
B/Uco-XJtikottets Memorial' N:o roen
5
för tjenstgöring hos Rikets Ständer, deras Utskott eller Revisorer, ville le~-  dighet begagna, nödsakades ersätta dea vicarierande Extra-Ordinarien , ej
blott dubbla beloppet af hvad hittills egt runi, utan ock, i händelse permissions-sökanden
innehade tjenst utom tour, allt hvad derutöfver kan
för Vicariat äskås, torde i hög grad försvåra möjligheten för Banco-Utskott
och Revisorer, att inom Banken erhålla skicklige personer till biträden
vid deras arbeten,- har dock Utskottet, uppå de af Fullmägtige anförde
skäl, trott sig böra föreslå den af dem önskade förändring i hvad oftaberörde
20 §. stadgar om ersättningen för Vicariat under Riksdagar eller
Revisioner.-
Och- får Utskottet, enligt dess nu yttrade åsigter, tillstyrka Rikets
Högloft. Ständer att, med ändring af 20 §• i 3 Art. af i83o års Banco-Reglemente,
följande föreskrifter må å lämplige ställen i det nu upprättande Banso-Reglementet
införas:
1:0. Blifver någon Tjensteman af sjukdom hindrad att sin syssla1
förrätta, och gört) m-ålens behöriga gång fordrar att föranstalta om
Vicariat, ege Under-Styrelsen att till sysslans bestridande förordna
den person, som Under-Styrelsen pröfvar dertill skicklig, och hvilken
i frivilligt sig åtager, att emot det arfvode, som för tjenstgör ingen
bestås, den förrätta. Skulle cj någon finnas benägen till ett så
beskaffadt frivilligt åtagande, vare, utan beräkning af transport-sö--  kande, den äldste oanvände och för sysslan skicklige, ibland competente
sökande till densamma, i händelse den ledig vore, förbunden
att, emot sin förut innehafvande aflöning, Vicäriatet emottaga;
och åtnjute Extra-Ordinarie, som användes till ordinarie tjenstgöring,
för den tid han sådan bestrider, en aflöning, motsvarande
minsta inkomsten i ordinarie tjenstegrad.
Måste Vicariat i anseende till sjukdoms-förfall föranstaltas för innehafvare
af sådan tjenste-befattning, som tillsattes utan förslag
eller utom tour, ege Fullmägtige att efter omständigheterne för-’
ordna om aflöningen för den, som Vicariatet sig åtager.
2:0. Sökes tjenstledighet för en svag helsås f01 bättrande utan egentligt
sjukdoms-förfall, eller ock för enskilde angelägenheter, ankomme
det på Fullmägtige att bestämma, huruvida Vicariat må föranstaltas,
eller sökanden sjelf bör draga försorg om sin tjensts bestridande
under permissions-tiden.
3:o. I de fall, då någon Tjensteman söker ledighet i och för tjenst
-
6
Bijni'0-U. skottets Memorial Nio 100.
göring hos Rikets Ständer, deras Utskott eller Revisorer, skola
tjensterne förrättas genom tillförordnade Vicariat likasom vid
sjukdomsförfall, dock att ersättningen för den Extra Ordinarie, scm,
lill följd häraf, kan komma att bestrida tjenst i ordinarie grad, godtgöres
icke af Banken, utan af permissions-sökanden, som, derest
hans tjenstebefattning är af sådan beskaffenhet, att den tillsättes
utan förslag eller utom tour, jemväl är skyldig att vidkännas hvad
utöfver minsta lönebelopp i ordinarie tjenstegrad möjligen kan för
Vlcariatet erfordras.
4:o. I fråga om tjenstledigheler för Bankens Vaktbetjening för fa res
hädanefter på sätt hiltils vanligt varit; skolande, vid Revisioner
öfver Banco-Verket, Vaktbetjente af Under-Styrelsen till
tjenstgöring hos Revisorerne anställas, samt Vicarier för de anställde,
såsom vid andra laga förfall, utses, och hvad, för slik
tjenstgöring, af Revisorerne beviljadt. blifver, efter billighet fördelas
emellan Verkets samtlige Vaktbetjente.
Den i 21 §. meddelade föreskrift om permission för Extra-Ordinarier
till studiers idkande, har Utskottet funnit böra utgå såsom nu mera obehöflig,
i händelse Utskottets förslag till förändrade befordrings-grunder i
Banco-Verket antages.
Då den i a3 §. Fullmägtige medgifna rättighet, att i der uppräknade
fall, ”ulan hinder af utfärdade Fullmagter och eljest gällande Författningar/’
förordna om tjenstgöringen på sätt för Verket nyttigast finnes, synes
vara af nog vidsträckt omfattning, och möjligen kunna tydas på ett sätt,
hvarigenom Tjenstemännens rättmätiga anspråk träddes för nära, får Utskottet
tillstyrka denna §:s förändrande till följande lydelse:
5:o. 1 händelse en för öfrigt oförvitlig Tjensteman finnes ega mindre
fallenhet eller icke vara tjenlig och passande för den . syssla till
hvilken han erhållit befordran, må Under-Styrelsen, derest Verkets
och Allmänhetens nöjaktiga betjenande icke genom frivilligt
uppgjorde och af Under-Styrelsen godkände tjenstebyten kan vinnas,
förhållandet hos Fullmägtige anmäla; och ege Fullmägtige, i
sådant fall, alt om tjenstgöringen förordna, på sätt de för Verket
nyttigast anse och lämpligast ske kan > utan förnärmande af någons
tour och löningsrättj eller förökande af Verkets förvaltningskostnad.
Vid denna §. liar dessutom hos Utskottet under öfvervägande kommit,
huruvida ej något stadgande borde i blifvande Reglemente inlagas i af
-
Banco-Utsr;cttctt Memorial Nio ro o.
7
seende pä Extra Ordinariers tjenstgöring i Banken, dertill Utskottet funnit
sig destohellre uppmanadt, sorn dess uppmärksamhet, uti en från Högiofl.
Ridderskapet och Adeln remitterad och till öfrige delar i Betänkandet N:o
96 besvarad motion af Herr Rosenbladblifvit fästad å sättet för Extra Ordinariernes
användande ”till förekommande deraf, att de kunskaper och den
"”bildning, man i senare lider af dem fordrat, ej må förqväfvas af själlöst
"renskrifveri"”- i anledning hvaraf Banco-Fullmägtige, uti infordradt Utlåtande,
förklarat, att då bland beståndsdelarne af tjenstemanna-duglighet inhegripes
nästan öfverallt inom delta Verk en viss grad af färdighet och vana
uti de derstädes förekommande mångfalldiga olikartade förrättningar,
som svårligen utom genom öfning förvärfvas, Fullmägtige ansågo för hufvudsak,
att Bankens Extra Ordinarier, så mycket, som görligt vore, måtte
blifva använde vid befattningar af olika beskaffenhet samt icke si anna allt
för länge på de ställen och vid de slag af göromål, som tillfälligtvis eller
efter deras egen önskan eller enligt riglningen af deras föregångne Academiska
curs blifvit åt dem från början anvisade; och får Utskottet, i öfverensstämmelse
med den af Fullmägtige yttrade åsigt, föreslå, såsom en föreskrift,
till intagande i blifvande Reglemente ;
6:0. På det att Bankens Extra Ordinarier måtte komma i tillfälle att
inhemta närmare kännedom om. de olikartade göromål, som förekomma
i Verkets serskilde Departement, samt förvärfva en viss:
färdighet och vana uti de derstädes förefallande olikartade förrättningar,
åligger det Under-Styrelsen, att, vid hvarje halft års slut,
företaga en allmän granskning af Extra Ordinarie-listan, och derefter
ej mindre inom Fullmägtiges Expedition, än vid Verkets samtlige
Departement och Contor, så jemka placeringarne för nästföljande
halfår, att ett både för Verket och Extra Ordinarierne sjelfve
behöfligt ombyte af tjenstgöring må kunna vinnas.
§§i och 25 äro till deras förändrade lydelse redan intagne uti det
af Utskottet afgifne Förslag till reglementariske stadganden, motsvarande
2 Afd. af ifrågavarande 3> Art., till hvilket Förslag Utskottet alltså här
allenast får hänvisa..
Vid jemförelse af §. 26 med stadgandet i §. 34 och då, efter Utskottets
omdöme, de fel, som kunna begås af personer, innehafvande de vigti—
gaste be ställninga me vid Verket, eller af dem, sorn tillhöra Fullmägtiges
Expedition, ingalunda böra behandlas skonsammare eller snarare undandragas
laga beifran, äii de öfverträdelser, hvartill Verkets, öfrige Tjenstemän;
"Eauco-Utskotrets Memorial Ä’:o loa*
kunna göra sig skyldige, finnér Utskottet ock fullkomlig anledning tillstyrka.
, det måtte i stället för desse beslutas följande föreskrift:
7:0. Om någon Tjensteman antingen vid mindre förseelser i tjenste»
ej låter sig rätta at Vederbörande Förmans tillsägelse och varningar,
eller ock beträdes med verklig vårdslöshet eller försummelse
i sin tjenstgöring, vare Förmannen skyldig att förhållandet anmäla
bos den Auctoritet, som det, med afseende å den felaktiges
i Verket innehafvande grad eller tjenstebefattning, tillhörer att
frågan upptaga, hvilken Auctoritet afgör, huruvida sådan anmälan
bör till åtal genom Fiscals-Embetet föranleda eller ej.
Vid pröfning sedermera af de i 27, 33 och 36 §§. förekommande
straff-bestämmelser, så, jemte det Utskottet funnit ett förtydligande af desse
sladganden erfordras, har Utskottet ansett, att, i samma nion man i allmänhet
fordrar af dem, hvilka i Bankens tjenst anställas, en högre grad af
bildning och själsodling, än som tillförene utgjort vilkoren för inträde i
detta Verk, bör man ock med skäl af dem förvänta ett sådant uppförande, både
i och utom tjensten, att de varningsgrader, hvilka, enligt nämnde
nu ega rum före någon Tjenstemans skiljande från dess befattning, skola
kunna till någon del inskränkas, enligt hvilken åsigt Utskottet tror sig böra
tillstyrka, att, i stället för §§. 27, 33 och 36, må i blifvande Reglemente,
der så tjenligt finnes, följande föreskrifter varda intagne:
8io. Den som, efter anställdt åtal, förklaras skyldig till försummelse
eller fel i tjensten, eller ock med ett ovärdigt uppförande i allmänna
lefvernet blifver beträdd, erhålle första gången inför Protocollet
en allvarsam föreställning jemte åtvarning att för framtiden
sitt uppförande rätta.
Skulle någon, efter att sålunda hafva erhållit första varningsgraden,
beträdas med den ena eller andra af förenämnde förseelser,
suspenderas han, efter omständigheterne, på längre eller kortare
tid, med förlust af större eller mindre del af lönen, ifrån sin
i Verket innehafvande tjenstemanna-befattning.
Varder han sedermera till någon så beskaffad förseelse förvunnen,
häfver lian gjort sig tjensten förlustig; ankommande det dock på
Fullmägtige att annan lindrigare bestraffning honom i sådant fall ålägga,
derest synnerligen bevekande skäl och omständigheter skulle dertill
föranleda; men gör sig någon gången skyldig till ena eller
andra
Sartco-XJtshottees Memorial N:o 100. "
9
andra förseelsen, vare han ovilkorligen tjensten förlustig.
9:0. Tilltalas någon på en gång för tjenstefel och annan förseelse, må
den bestraffning, som honom då ålägges, icke räknas för mer än
en varningsgrad; men har han varningsgrad förut undergått, bör
dock, vid bestämmandet af hans ansvar, afseende fästas derå, alt
han på på dubbelt sätt sig förbrulit,
10:0. Den Tjensteman, som öfvertygas om ärerörigt brott eller annan
förseelse i allmänna lefvernet, af den svåra beskaffenhet, att
Verkets trygghet eller anseende ovilkorligen fordrar Tans entledigande,
häfver gjort sig förlustig dess vid Verket innneliafvande
tjenst.
De i §§. 29 och 2o förekommande föreskrifter, i afseende på tjensterr.
es bestridande i de fall då någon Tjensteman gör Cession eller ställes
tinder Förmynderskap, har Utskottet trott höra tillämpas jemväl till den
Iiändeise, då någon för skuld i häkte innianas, och sålunda stadgas:
ri:o. Då Vicariat för någon Tjensteman erfordras, emedan han sin
egendom till Borgenärer afträdt eller ock blifvit för skuld i häkte
inmanad, eller under Förmyndare ställd, bör hälften af hans
lön användas till tjenstens bestridande under den lid Vicariat i
dylike fall enligt nedanstående §§. kan komma att fortfara.
För öfrigt och enär dels billigheten fordrar ett sådant tillägg till
39, att den, som genom träffadt accord lyckas att blifva från Borgenärers
kraf befriad, må, lika med. den. som genom laga Dom cessions-förmon vunnit,
vid tjensten bibehållas; dels bysättning ledan i och för sig sjelf synes
innefatta en nog allvarsam varning för den, som måste densamma undergå,
och det icke synes med billighet eller rättvisa förenligt, att den, sorn 2:ne
serskilde gånger tilläfventyrs blott på några få dagar, till följd af flera sammanträffände
oförutsedde omständigheter, eller illasinnade personers anläggningar,
blefve bysätttning underskastad, skulle anses förfallen lill lika ansvar
med den, som under en längre tid eller förloppet af 6 månader icke
kunde bereda utväg att befria sig från den skuld, för hvilken han blifvit
insatt, och sålunda måste betraktas i den ställning, att Verkets trygghet fordrar
hans entledigande, vågar Utskottet äfven hemställa, att de i §§. 29,
3o och 3i intagne straffbestämmelser måtte i nu upprättande Reglemente
förändras till följande föreskrifter:
liihanz till R. St, Fröt, ig34 och j835. 6 Sami. 1 Afl. a Bandet.
s8:de Häftet, 3
n
Banco-Ui skottets Memorial N:o t oo.
izio. Den Tjensteman, som till Borgenärers förnöjande sin egendom
afträdt, bör genast från tjenstgöring i Banken afhållas, och skall,
om lian icke genom slutlig Dom cessions-förmon tillerkännes, eller,
senast den månaden efter det Dom i hans Coneurs vunnit laga
kraft, styrker sig vara från Borgenärernes kraf befriad, skiljas
ifrån dess vid Verket innehafvande tjenstebefattning.
j3:o. Om någon Commissarie eller innehafvare af sådan tjenstebefattning
inom Verket, hvarmed uppbörd eller godkännande af andre
Verks eller enskilde personers invisningar i Banken är förenad,
varder under förmynderskap ställd, må det ej tillåtas honom att
Ijensten förrätta, så länge hans omyndighetstillslåod fortfar. Blif—
ver lian icke inom a:ne år från Förmyndares inseende befriad,
skiljes han från Ijensten.
izfto» Inmanas någon för skuld, 3:ne serskild» gånger i häkte, eller
hålles han någon gång utöfver sex månader bysatt, vare han sin
tjenst förlustig.
§., 3a igenfinnes i det af Utskottet under N:o g6 afgifna förslag till
förändrade stadganden i afseende pä i Afdelningen i 3 Art., der den i
3’o gifiie föreskrift, angående omyndig förklarad Tjenstemans förverkande af
dess befordringsrätt, jemväl är iakttagen.
Efter den förändring §§. a(> och 34, enligt ofvanstående förslag, skulle
komma att undergå, har Utskottet trott det blifva nödvändigt, att de
stadganden, som skola motsvara §. 3y, äfven innehålla, hvilka frågor tillhöra
Under-Styrelsens praeliminaira behandling och hvilka omedelbart af Öfver-Styrelsen
till pröfning upptagas; hvarförutan Utskottet ansett, dels att
besvär öfver Fullmägtiges beslut i de mål ifrågavarande 4 Afdelning omförmäler
icke må ega rum, derest icke fråga är om tjenstens förlust och sålunda
målet af den synnerliga vigt, att någon Tjenstemans hela framlida
välfärd på utgången deraf kan bero; i hvilket fall åter Utskottet ej allenast
velat åt den tilltalade bereda tillfälle att draga Fullmägtiges beslut under
Baneo-Revisorers eller Utskotts pröfning, utan ock funnit det vara med
rättvisa och laga förmer öfverensstämmande, att Ijensten förblifver otillsatt,
intills det Fullmägtiges beslut vunnit laga kraft eller stadfästelse erhållit.
.
Till följd häraf, och med’ iakttagande af enahanda besvärs-tid, som i
Betänkandet N:o g6' är föreslagen, i afseende på befordrings-mål , får Utskottet
hemställa, det mätte följande: stadganden i. nya Banco-Regiementet,
der sä lämpligt är, införas::
Banco-Utskottets Memorial N'.0 locr.
i5:o. Beträde.? någon Bankens Commissarie eller Tjensteman vid Fuflmägtiges
Expedition med sådan förseelse, att lian, enligt ofvan utstakade
grunder, anses böra varnings-grad undergå, sker anmälan
derom bos Fullmägtige; men begås slik förseelse af annan i Banken
anställd Tjensteman, eller någon Verkets Vaktbetjent, tillkom
me det Under-Styrelsen att frågan upptaga.
Uti alla så beskaffade mål ege den tilltalade, om han det äskar,
att inkomma med skriftlig förklaring öfver de emot honom gjorde
anmärkningar och påståenden; börande Fiseals-Embetet skrif—
telrgen afgifva dess slutpåstående i de fall , då strängare ansvar
än första varnings-graden är i fråga.
Vid sådant måls pröfning i Under-Styrelsen, skall af dess Le
damöter
minst 2jf3 tillstädesvara.
16:0. Uti alla de i denna Afdelning uppräknade, Under - Styrelsens
behandling tillhörande mål, ege den, sorn med Under-Styrelsens
beslut ej åtnöjes, att deröfver hos Fullmägtige anföra besvär, hvilka
skola vara till Fullmägliges Expedition inlemnade innan klockan
12 å fjortonde dagen efter af beslutet bevisligen erhållen del,
den oräknad, hvarom underrättelse bör meddelas å de exemplar
af beslutet, som i dylika mål utskrifvas.
Under-Styrelsens beslut, hvarigenom någon anses skyldig att varningsgrad
undergå, eller sorn är af beskaffenhet, att, i händelse af dess
fullgörande, besvären onyltige blefve, må ej sättas i verkställighet,
förr än det vunnit laga kraft, eller är vordet af Fullmägtige gilIadt;
och skall Under-Styrelsens beslut, hvarigenom någon förklaras
tjensten förlustig, Fullmägliges pröfning underställas..
17:0. Öfver Fullm äg tiges beslut i dessa mål ega besvär endast rum
i det fall, att någon blifver från tjensten dömd.. Den, sorn med
sådant Fullmägtiges beslut, ej åtnöjes, bör, vid förlust af talan,sitt
missnöje emot beslutet hos Fullmägtige anmäla inom
efter deraf bevisligen erhållen del, den oräknad; hvarefter harn
vare berättigad att hos nästblifvande Banco-Utskott eller Revisorer
öfver Banco-Verket sin klagan fullfölja , derest besvären till
Fullmägtiges Expedition inlem nas, i förra fallet sist å den dag Rikets
Ständers sammankomst inträffar, och i senare fallet, eller vid
Banco-Revision, sist i4 dagar före Rikets Ständers Revisorers sammanträde;
men är slikt beslut af Fullmägtige raeddeladt senare ani
Buttra-Utskottets Memorial N:o tot.
14 dagar före utgången af den sålunda bestämda liden, bora besvären
till Banco-Utskott eller Revisorer omedelbart ingifvas , innan
klockan 12 å i4:de dagen efter det klaganden af beslutet erhållit
del, den oräknad.
Och anser sig Utskottet slutligen böra upplysa, att §§. 22, 38 och 35,
efter Utskottets tanka, ej skulle komma att andergå annat än redactionsförändringar
af sådan obetydlighet, att Utskottet icke trott sig böra desamma
Rikets Ständer underställa.
Stockholm den i3 Febr. 1835.
N:o 101.
Ankom till Exp.-Utsk. den 15 Febr.
Memorial_, med öfverlemnande af uppgift på de ärendenj hvilka
ännu. återstå till Banco-Utskottets behandling.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet under den 1 i denna
månad fått emottaga Protocolls-Utdrag af näst föregångne dag, derigenom
samtlige Utskotten anmodas att innan den 1 nästkommande Mars till RiksStånden
inkomma med Utlåtanden i alla på deras handläggning beroende
mål eller, i fall det icke skulle låta sig göra, till Stånden insända uppgifter
på de mål, som då ännu kunna vara oafgjorde; och är den 4 i s^tnämnde
månad från Vällollige Borgare-Ståndet ankommet Protocolls-Utdrag
af den 2 dennes, med anmodan till Rikets Ständers samtlige Utskott alt
skyndsamt inkomma med uppgift å de ärenden, som ännu äro under deras
handläggning eller återstå obehandlade.
Utskottet får lill svar härå vördsamt meddela, att några andra ärenden,
tillhörande Banco-Utskottets enskilda behandling, icke för närvarande
återstå än:
1:0. Förslag till de reglementariska stadganden, hvilka skola motsvara
4, 5 och 6 Art. i nuvarande Banco-Reglemente.
3:0. Motioner:
af
Éaaco-Xiv kottets Mwntrral W;o j o':1»
<j) af Herrar Leffler,- Santesson och Wijk, af den *8 A a g- nasti, år,
angående förändrade reglementarisk* föreskrifter i afseende på StångjernsJhelåningen
för Götheborgs stad;
by af Herr Rosenblad, Bernhard, af den 3i sisth Januarii, méd förslag
till åtskilliga reglementariske stadganden i gemenskap med utgifiiingen
af nya Sedel-Myntet från Banken ;
c) af Herr Rosenblad,. af samma dag, dels onr reservfond förLån-Contoren
i Götheborg och Malmö, dels ock om ränte-foten samt öfrige regle^
mentariske stadganden så väl för Banco-Diseon-tens som för Lån-Contorens
reserv-fonder;
dy af Riksdags-Fullmägligeu Peter Andersson fråir Hallands Län , af
den 4 December sist], år, angående användande till en del af Odlings-Låne-fonden
i Discont-rörelsen;
ey af Herr Falhem, inom Utskottet väckt, om Bestämmandet i Blifvande
Banco-Reglemente, huru oell på hvad sätt de, som förut innehaft
assigneringr-rätt på Banken, och nu ej: vilja sig deraf begagna, må kunna5
Befrias från den fastställde folii-afgiften; öfver hvilken motion afvaklasBanco-Fullmägtiges
infordrade Utlåtande.
3:o. arne Riks-Stånds Aterremisser å Utskottets under N:ö yr afgif--  na Betänkande, i anledning af Herr Kallings motion, angående utfärdande
af allmän Kungörelse till underrättelse om det gamla Silfver-myntets gångbarhet
i rörelsen, samt orne Riks-Stånds Aterremisser å Utskottets under
Nrris 84 och 88 afgifne Memoria], med förslag, det förra till Instruction'
för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-Verket, och det senare till åt--  skillige förändringar i i Art. af i83o års Reglemente.
4:o. Banco-Fullmägtiges hemställan, af den ro sisth Januarii, oiij förhöjning
i missräknings-penningarne för Bankens Casseurer.
5:o. Förslag till Instruction för nästblifvande Banco-Utskotf.
6:0. Några administrativa, oeconomiska och besvärsmål af deri Be-’
skaffenhet, att de, enligt §§. 6 och y i 11U gällande Instruction för Banco--  Utskottet, af detsamma afgöras med Rikets' Ständers rätt.
Hvarvid Utskottet anser sig böra tillika upplysa, atty Utön! de nedah*
afeifne förslagen till förändrade stadganden i 4 Art.,- äro åtskillige andre*
till denna Art. hörande reglementariske föreskrifter äf Utskottet Beslutade,,
hvilka skyndsamligen skola5 lör Rikets Ständer anmälas, samt1 att, för
Si t,, till R. St . ?m»: »834 r’ih 18^5. ö Sttr.i. r Ajikl, 5 Bntteltt,,
Baneo-Vt skott éts Memorial Nto MW»
appgöFande af fullständigt förslag till nämnde Art., Utskottet ännu af■vaktar
Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, i anledning* af Rikets Hög lo fl» Ständers
hemställan, oro förändrad mynt-enhet för landet;
att 5 Art. är af Utskottets Caneellie-Afdelning granskad, oeb sålunda
Utskottet jemväl snart i tillfälle Rikets Ständer underställa förslag tilt
de förändrade föreskrifter, hvilka Utskottet anser böra i denna Art. ega
r-um; och att förslag till nödige ansedde föi ändringar i 6 Art., redan i början
af sisth. November månad, från vederbörande Afdelning inkommit till
Baneo-UtskoUets Plenum, men sedermera måst hvila, i anseende till då=
väckt, på bela förslaget inverkande fråga, om försäljning eller utarrendering
af Tumba Bruk, hvaröfver infordrades Banco-Fullmägtiges Utlåtande,,
och hvilken fråga föranled t lill så vidlyftiga utredningar, att densamma ej
ännu kunnat hos Utskottet till slutlig pröfning företagas;
att Utlåtande öfver den i 3 punkten upptagne återremiss å Betänkandet
Nio- 71 för närvarande hvilar å Utskottets bord, men de i; samma
punkt omnämnde återremisser å Utskottets Memorial N:ris 84' och 8fk:
hittills ej kunnat vinna handläggning af Utskottet, enär alla dertill hörande
anmärkningar ännu icke från Högloflige Ridderskapet och Adelil:
samt. Vallöf]. Borgare-Ståndet ankommit.
Baneo-Ulskoltet eger dessutom gemensamt med Rikets Höglo fl. Ständers
Lag-Utskott följande ännu oexpedierade mål, nemligen::
1:0. Samtlige Riks-Ståndens återremisser å Utskottets under N:o 2
afgifnp förslag till Lag för offentliga Bolags-Banker; uti hvilket mål Utskottens
Utlåtande för närvarande är under uppsättning;
2:0. Åtskilligt© motioner, angående förändringar i nu gällande stadganden
för så- väl inrikes som utrikes vexel-rörelse; öfver hvilka motioner
vederbörande Afdelning dess yttrande till Utskottens Plenum afgifvit ;
och 3:o Riksdags-Fullmägtigen Peter Pehrssons motion, om upphörande.
af Bänkens forum privilegialum.
Stockholm den 13 Febr. 1835"»
SlX O C LUB L M t835 hos J, A. Wwtuém
Banco-Vtskottets Memorial N.-o ioz.
i'
' N:o ioa.
!"■ ' ' • •
Ankom till Exp.-Utsk. den 18 Februarii.
Metporial, med anmälan om det uppehåll i Utskottets göromål,
sorn kan förorsakas genom längre fördröj dt afgörande af
frågan om blifvande mynt-enheten för landet.
Sedan Rikets Höglofl. Ständer, genom deras beslut, i anledning af
Utskottets, under N:o 16, afgifue förslag till hufvudgrunder för Bankens
rörelse och förvaltning, fastställt de garantier, hvilka funnits nödige, till
betryggande af sedelinnehafvarnes rätt, att af Banken, om och när så påfordras,
erhålla silfver för densammas sedlar, enligt den genom Myntbestämnings-lagen
af d. 1 Mars i83o fastställde grund för inlösen af dessa
sedlar, och den Banco-Utskottet, i §. 9 af nu gällande lnstruclion, ålagde
skyldighet att uppgöra och sammanfatta det Reglemente, sorn intill nästa
Riksdag bör tjena Banco-Styrelsen till efterrättelse, nu mera, enligt Utskottets,
i Memorial N:o ror, meddelade uppgift, hunnit så till vida uppfyllas,
att Utskottet ser sig i tillfälle, inom kort tidj till Rikets Ständer
ingå med de speciel» förordnanden, för tillämpningen af Rikets Ständers
allmänna beslut, eller de nya föreskrifter för Banco-St3nelsen, som, efter
Utskottets tanka, böra i Reglementet erhålla rum, med undantag allenast
af föreskri herne rörande Bankens nya Sedelmynt, för uppgörandet af hvilka
Ulskottet ännu afvaktar Kongl. Majrts Nådiga beslut, i anledning af den,
uti anderd, skrifvelse den 27 nasti. October, till Kongl. Majrts pröfning och
sanction af Rikets Ständer i underdånighet öfverlemnade frågan, om en
förändrad mynt-enhet för landet, anser Utskottet sig desto mindre kunna
underlåta fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på det uppehåll i Utskottets
göromål, hvartill denna för hela nationen vigliga frågas ytterligare
fötblifvande i dess närvarande oafgjorda skick kunde föranleda, som ett
af Svenska Folket lika allmänt önskadt, sorö af dess Representanter eftersträfvadt
slut på nuvarande, långvariga Riksdag möjligen* genom en sådan
underlåtenhet å Utskottets sida, kunde fördröjas.
Öfverlemnande Utskottet vördsamt till Rikets Höglofl. Ständer, huruvida
ej lämpligt vore,
att Rikets Ständer, jemte anmälan om ofvan upplyste förhållande,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit, med afseende å angelägenheten deraf, att den
vigtiga frågan om en förändrad mynt-enhet för landet oförtalt.
till R. St. Prot. 1834 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1
2g.de
1.
Banco-Utskottets Memorial N.-o tos\
dröjligen afgöres, täcktes, så snart Kongl. Maj:ts dyrbara tid
det medgifver, låta hos Sig till Nådig pröfning förekomma
det af Rikets Ständer, uti deras underd. skrifvelse af den 27
October näst!, år, framställde förslag till system för Rikets
Silfvermynt, samt Dess Nådiga Svar härå Rikets Ständer derefter
meddela.
Några Ledamöters reservationer bifogas»
Stockholm den 17 Februarii 1835.
Reservationer :
af Herr Grefve Frölich: ”Uti den syftning, sorn Hr Stuarts motion
och Utskottets derpå, af 3o voterande, med 16 röster fattade beslut, efter
anförda motiv, synes hafva, att nemi. påskynda Riksdagens slut,
har jag, naturligtvis helt och hållet instämt, men deremot hvarken kunnat
erkänna lämpligheten af medlet, ej heller förbise, att detsamma till en viss;
grad bestämdt och ii vissa falt obegränsad! kunde bidraga lili raka motsatsen.
”
”Olämpligt måste det i allmänhet vara, att, vid samma Riksdag, Sländerne
ingå roed underdånig skrifvelse till Kongl. Majrt uti ingen annan
afsigt, än att utbedja sig Nådigt Svar på en redan afläten. I hvad form
och ordalag den än må ställas, kan och mäste den anses såsom en erinran,
hvilken, i det ringaste fagdt, är obehöflig, så vida man icke mot ali
rimlighet vill förmoda, att den förra skrifvelsen icke kommit till Konungens
kunskap. Härom vill jag ej utbreda mig, men i afseende pä tidsutdrägten
synes det klart, att den måste blifva icke så obetydlig, innan, efter föregången
extradering, tryckning, bordläggning en eller flere gånger uti
Riks-Stånden och sammanjemkning af de möjligen olika besluten och derefter
af skrifvelsens ordalag, densamma hinner till Kongl Maj:t expedieras
•ch derefter föredragas.”
”Sedan man likväl hunnit så långt, men, efter hvad jag vill förmoda,
icke ens bjudit till förelägga Konungen viss tid, inom hvilken det Nådiga
svaret skulle afgifvas— huru långt har man då framskridit?- Hvilken
ny väntnings-period, hvilket nytt bemödande att gissa afsigter och tolka
uttryck? Vore det välbetänkt, att sålunda obegränsadt uppskjuta perioden
för definitiva åtgärder — i synnerhet om det kan visas, alt tiden dertill
redan är inne?”
"Det har länge varit ett allmänt samtals-ämne, att Riksdagens längd
berodde på Banco-Utskottets ofulländade göromål, och att dessa åter be
-
'Baneo-Ulskoltets Memorial N.o ioi.
3
Todde på mvntenliefsfrågan. Likväl bär det nu inom Utskottet blifvit
vitsordadt, att den Afdelning, som med Banco-Regleroentets upprättande
haft befattning, hittills icke saknat full sysselsättning, och något dröjsmål
bär sålunda ännu icke deraf uppstått. För någon tid sedan fick Utskottet
från Yållofl. Borgare-Ståndet en formlig motion, om att ingå i tydning af
meningen roed ordalagen i en från Kongl. Maj:t utfärdad Nådig Skrifvelse.
Sådant fann Utskottet enhälligt icke vara sig tillständigt; och sorn Motionairen
icke begärt få veta Utskottets tanka om något annat, eller om några
flere garantier för realisationens betryggande af Utskottet ansågos nödige,
så hade jag, efter den regel för all officiel yttring sora jag blifvit Hilard,
men nu för tiden måhända blifvit ändrad, nemi. att icke gifva svar om
mera än som blifvit frågadt — icke tillfälle att för egen del tillkännagifva,
det omskrifning af Riksgälds-Contorets Obligationer till Banken vore,
i min tanka, en ännu återstående och på Rikets Ständers beslut då beroende
garantie. Jag inskränkte mig alltså till den yttring jag ansåg af
nliet påkallad, och jag skulle nu gerna vilja undvika att offentligen framkomma
med gissningar. Men äfven detta blir en pligt — att uppföras på
de öfriga argumenternes conto, som Ordförandeplatsen i Utskott medföra,
S5 vjda man tror sig kunna visa en bättre väg åt ett nit, sorn ej allena
äfventyrar sitt eget syftemål, Riksdagens slut, utan äfven förbiser,
att en förnyad underd. skrifvelse från Rikets Ständer, med uppgift att de
vöre förhindrade besluta om Bankens sedelfabrication, vöre en mconstitutinnel
bon, sorn roan tillstyrkte Rikets Ständer att sjelfve pålägga sina
bänder Ja- nödgas derföre uttala hvad jag en tid bortåt gissat möjligen
vara anledningen till uteblilvandet af Nådigt Svar å Rikets Ständers und.
skrifvelse om ett nytt system för silfvermyntet. Och jag måste tillika ge
tillkänna, i hvilken tankegång gissningen tillkommit.
”Till en början framtog jag Regeringsformen tor att uppfriska mina
äldre reflexioner, att dess Stiftare väl uti 79 §. tillerkänt Konungen rätt
it med Rikets Ständers bifall, bestämma silfvermyntet till skrot och
korn, roen deremot ingenstädes inskränkt R. St i den sedelfabrication,
som är en naturlig följd af dess enligt 73 §. t,1 erkända förvaltningsrätt
-f Ranken Fråga uppstod sedermera, om en sådan inskränkning tillkommit
-enom Myntbestämnings-lagen af dea , Mars i83o eller Bank-lagen
samina datum, men då desse Lagar endast finnas bestämma silfvervärde
»f de redan i omlopp varande Bankens sedlar, men icke formen eller benämningen
och underafdelningarne på de nya, så blef jag naturligen inledd
till en ny undersökning om hvad en mynt-enhet 1 allmänhet är och
huruvida dess bestämmande, i och för myntning och prägling bade ett
aröd vändi-t inflytande på sedelmyntets beskaffenhet. Jag trodde mig då
Banco-Utskottfts Memorial N.o loa.
finna, att mynt-enhet i verkligheten är ingen ling annat, än en blott abstraction,
ett räknesätt, hvaraf vi Svenskar, utom dalersräkningen, hafva
Jange haft icke mindre än 3:ne, dermed vi äro rätt väl bekanta, nemi.
Specie-Riksdaler i Silfver, Baneo-Riksdaler och nu Courant, alias RiksgäldsRiksdaler.
Alt på samma sätt som man räknar Hamburger Banco, fastän
något sådant mynt aldrig funnits, och Pund Sterling, fastän först nyligen
såkallade Sovereigns af samma värde blifvit präglade, så skulle äfven vi,
utan någon våda eller olägenhet, sedan siifvei värdet blifvit bestämdt,
kunna fortfara med aila tre räknesätten, eller med ettdera; och att slutligen,
när Riksgälds- eller Courant-Riksdalers-räkningen vore den allmännaste,
Bankens Creditsedlur derefter förnämligast borde rättas, så vida ej
.den nu så mycket ventilerade mynt-enhetsfrågan till något förändradt
skick föranledt.”
. "Huru denna fråga tillkommit, derom upplyste mig först R. St:s und.
skrifvelse år i83o, hvaruti säges; ——"R. St. derjemte hos E. K. M.
''föreslå- och anhålla, att en lägre enhet, än den närvarande, måtte för
”myntförhållandena och penningeberäkningen i landel bestämmas, och att
”denna enhet måttes blifva ett Silfvermyntj motsvarande i RiksdalerBanco”sedlar.
” -7- — —
. "R. St. hade alltså, i. önsknings-väg, begärt en silfvermynt-enhet, mot
svarande
18 sk. i silfver, men da Hans Majrt icke dertill i Nådér samtyckt,
utan emellan Riksdagarna låtit slå vårt nuvarande silfvermynt likt
det ganda i värde; så upptog denna Riksdags Banco-Utskott frågan å nyo
i Betänkandet N:p 7, och resultatet deraf, efter mångfaldiga jemkningar,
bl ef, d,en und. skrifvelsen N:o 167, i Expedilions-Utskoltels Samlingar daterad
den 27 Oclober i834 — denna skrifvelse, på hvars besvarande map
med sådan otålighet väntat!!”
,”Huru ofta jag än läst detta document till titlar eller conlext, har
jag icke varit i stånd att upptäcka, att detsamma i ringaste mon sammanblandar
frågan om ett nytt system Jör Rikets Silf vermyntj sorn utgör
liufvudtiteln, med frågan om Bankens Creditsedlars form. Ej heller har
jegi kunnat .undgå göra den reflexion, att, sedan R. St. i sine, under Maji
jnånad sistlidne år, hällne öfverläggningar i detta ämne, hvaruti jag icke
deltagit, måste hafva lönt betydlig, inverkan lill sitt såkallade beslut, genom
den omständighet, att Kongl. Maj;t redan factiskt tagit Sitt, det vill
säga, genom anbefalld utmyntning,låtit verkställa det, så förefaller mig
den(und. skrifvelsen snarare sorn ett omklädt lillkännagifvande, att R. St.
lerpnat, enligt. 79 §., sitt ”bifall” till det mynt-system Konungen redan
besil) la t; och verkställt, än sorn något deras förelöpande beslut.”
”Bet är mycket möjligt, att jag misstager mig i gissningar, att H.
Banco-Utskoltcts Memorial N:o 167.
S
Majit Konungen så ansett den underd. skrifvelscn, men en annan gissning
återstår, nemligen: alt Ilis Majit, af den bestämda önskningsformen.
i förra Riksdags-skrifvelsen och de obestämda ordalagen i den af den
27 October 1834» baft anledning anse saken vara af Rikets Ständer sjelfve
betraktad såsom ett önskningsmål, hvarå något immediat svar under
Riksdagen icke var nödvändigt. I hvilketdera fallet som helst, och utan
att tro mig träda Konungens prerogativ för nära alt anbefalla hvilketdera
räknesätt som helst i uppbörden af skatteme, var jag beredd, när
tiden att fullborda Banco-Reglementet inträdde och frågan orri credit-sedlarnes
beskaffenhet skulle afgöras, destohellre instämma i elen åsigt,
sorn Fi na nce-A fd el ningen redan i Maji månad och sedermera Banco-Fullmägtige
yttrat, att ställa sediarne på courrant räkning, sorn jag
icke kunnat upptäcka det ringaste spår till någon motsatt yttring, och
hvarföre jag såsom tillägg blott velat föreslå, att å ledige rum på credit-sedel-papperet
skulle inom parentheser med siffror utmärkas valeuren
ej allena efter Silfver-Specie utan äfven den gamla Buncosedel-Räkningen.
”
”Att jag härutinnan haft orätt är en sak, som Utskottets majoritet
möjligen kunnat lyckas ådagalägga, derest man icke varit så angelägen
att ovillkorligen afgöra Herr Stua ris motton samma dag som den blif-,
vit väckt. Orsaken till detta hastande är ej svår att tinna, mern från
den plats jag i Utskottet innehar är det mig ej tillåtet mera vidröra
den. Har jag åter i saken rätt, hvilket jag nu vördsamt underställer de
respective Stånden, så hoppas jag man tillika skall göra mig den rättvisa
att erkänna, det min plan, att i rak grundlagsenlig väg framgå med.
förslag om Bankens Creditsedel-fabrication till Rikets Ständer, såsom.
Bankens Öfverförvaltare, innebär den genaste möjliga väg till slut ej allena
på frågan —■ ulan på Riksdagen;”
af Herr af Rolén: ”Herr Stuarts motion är så oförenlig med tilina
under öfverläggningen derom yttrade åsigler, alt jag ej kan undgå
anmäla reservation emot det bifall motionen vunnit genom pluralitet
af tre röster vid voteringen. Af aktning för Utskottets beslut skall jag
härvid icke inskränka mig till erinran, det behofvet att vederlägga
stundom finnes undanröjdt genom brist på grundade skäl att bifalla.
Om jag råkar i det fel, alf icke rätt hålla mig vid saken, kommer sådant
deraf, att jag ej vågar afgöra hvad som i den bifallne motionen
ar hufvudsak eller bisak. ’
"Förslaget, sådant det under öfverläggningen varit uppfaltadt och
utvecklad t, går derpå ut, att hos Kongl. Majit måtte göras underdånig
påminnelse om Svar å Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 27
6
Banco-Utskoltets Memorial IV.o to2.
October sistlidet är, rörande mynt-enheten. Anledningen till en sådan
framställning skulle liemtas deraf, att ärendet icke blifvit bos Kongl.
Maj:t afgj röt med den skyndsamhet, som svarat emot Utskottets väntan
och vore af behof påkallad: fördelen och Riksgagneligheten af den underdåniga
påminnelsen ville man finna deri, att den skulle afhjelpa ett
hinder i Utskottets göromål och att, ju förr Rikets Ständer fingo emottaga
Kongl. Maj;ts Nådiga Svar, desto snarare kunde den långvariga
Riksdagen bringas till efterlängladt slut. Utskottets nu justerade Memorial
har gifvit åt förslaget en mera putsad omklädnad, men icke förändrat
dess hallt.”
”Då jag tält emot motionen, har jag hland annat anfört min öfvertygelse,
alt ordning och skick uti Riksdagsärendenas behandling borde
i bredd med Motionairens syftemål ega något anspråk på uppmärksamhet.
Detta nämner jag nu blott i förbigående, för att ej uppehålla mig
vid skäl, hvilkas mer eller mindre värde beror af den gräns, godtycket
bestämmer för sina undantag från den vid vissa tillfällen så ifrigt förfäktade
ömtåligheten om former.”
■”Derföre alt förevarande fall lärer höra till dem, i hvilka formen
skall betyda intet, har det ock varit förgäfves, att vidröra det ovanliga
i exemplet, att Utskott eller Ständer tillegna sig en fortgående omedelbar
uppsigt öfver föredragningen och handläggningen af mål, sorn på
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning bero. Lika lätt man inser, huru detta
(exempel, en gång stadgadt, kunde framdeles åberopas till stöd för mera
vidsträckt tillämpning, lika litet kan det förbises, att åtgärden utgör
ett steg på sidan eller framom den granskning, under hvilken Grundlagen
ställt Regel ingsärendenas handhafvande. Jag har för ingen del
ansett mig tillständigt, alt lemna min röst härtill och jag förblifver vid
min erinran, alt icke en gång de myndigheter, sorn ega rättighet aflåta
påminnelser till underordnade inom området för deras verkningskrets,
pläga använda dem annorlunda, än såsom en molkraft mot försumlighet.
Emellan utöfoiugen af deras embetspligt och Rikets Ständers förfoganden
kan väl ingen jemförelse här ega rum ; men så mäste dock skillnaden
böra vara någon annan, än den som skulle bestå deri, att Rikets
Ständer ville påminna likt och olikt, utan atti ens veta ora och i hvad
måtto handläggning föregått och hinder möta för slut.”
”Det heter i Utskottets Memorial , att frågan om mynt-enheten är så
vigtig för hela nationen: att frågans oafgjorda skick förorsakar uppehåll
i Utskottets göromål och att angplägenheten fordrar densammas ofördröjliga
afgörande samt svar till Rikets Ständer, så fort Kongl. MajUs
dyrbara lid medgifver. Antingen får det antagas, alt Rikets Ständers
Banco-Utskoltets Memorial N.o toi,
7
underdåniga skrifvelse af den 27 sistl. October innebär ålit detta, eller
ock står det fast,, att Sländeme redan då ansett olämpligt derom göra
annani framställning än samma skrifvelse innehåller; ty icke var frågan
om mynt-enheten då mindre vigtig än nu: ieke är det nu först den fått
inflytande på Utskottets göromål: icke eller måtte Rikets Ständer då
mindre än nu hafva varit sorgfällige, att se dessa göromål hragte tilt
slut, så fort tiden rnedgaf. Mig synes ovedersägligt, alt Rikets Ständer,
sedan de uti ofvnnberörde skrifvelse anmält till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning deras förslag till nytt system för Rikets Silfvermynt, ej allenast
dermed iakttagit och fullgjort hvad på dem i frågans ännu oförändrade
skick kan ankomma, utan ock beredt sig full vi9«het, att ärendets
vigt icke undgår Kongl. Majds Nådiga uppmärksamhet. Den förnyade
framställningen skulle förutsätta tvifvelsmål i detta senare hänseende.
Jag ser likväl icke huru de, sorn känna sig dertill benägne,
kunna lita på två skrifvelser mera än en. Vill man uttrycka det nit
för Riksdagens förkortande, som vanligen står till hands när det gäller
uppehåll hos andra, så borde Utskottet vara beredt att nöjaktigt besvara
frågan, huruvida allt är uträttadt, som på detta Utskott ankommer
utaiusammanhang med beslutet om mynt-enheten. Jag åberopar derom
den redogörelse för Utskottets göromål, sorn innefattas i dess Memorial
till Rikets Ständer den *3 i denna månad; och jag tillägger, hvad ingen
af Utskottets Ledamöter skall kunna sanningsenligt bestrida, att
arbetet här allthilintills upptagit tiden så träget, att annat uppehåll, än
det som brist på tid förorsakat, icke någonsin varit inom Utskottet omlaladt
förr än det passade sig till det förslag, som nu framslältes. Må
hända, att, om mynt-enheten vore af Konung oeh Ständer afgjord, Utskottet
hade utarbetat de stadganden, som dermed skola ega gemenskap.
Ett sådant förhållande kan hvarken bestridas eller bejakas, eftersom det
hade berott på ordningen i hvilken ärendena fått förekomma, det ena
företrädesvis framför det andra. Emedlertid skulle något annat göromål,
som nu är fulländadt, då vara ogjordt; ty i ena och andra fallet
bar tiden varit för Utskottet lika dryg eller odryg. Det är ock visst,
att Utskottet, under afbidan, huru Kongl. Maj:t t Nåder täckes besluta
angående mynt-enheten, alldeles icke gjort sig färdigt med förslag, huru
<le föreskrifter, hvilka af samma Nådiga Beslut bero, må alternativt regleras,
å ena sidan, för den händelse att Rikets Ständers underdåniga förslag
vinner Nådig sanction.ocb å andra sidan för det fall, att Kongl.
Maj:t annorlunda beslutar. Jag skulle tro, att Utskottet, om det, så fort
dess dyrbara tid raedgifver, sysselsätter 6ig med detta göromål, gör deri
något bättre, nyttigare och ändamålsenligare, än att stanna vid en lill
-
Banco-Vlskoltets Memorial Tf.o leri.
styrkan, sora, ehvad den på ett eller annat sätt nflöper, ändock förr
elier senare måste efterträdas af något Betänkande i sjelfva saken, på
hvilket man behöfver använda tid, när en gång utvägen att finna förhinder
utom Utskottet icke mera återstår.”
Uti denna reservation hafva Herr Friherre Stjernstedt, Herrar Bogeman
oell Lagerheim, Herr Biskop af Kullberg, Herr Doctor Engeström,
samt Riksdagsfullmäktige Peter åndersson, Brisman och Svanberg instämt;
af
Herr Helledaij: ”Efter min åsigt är dec för bedömandet af ifrågavarande
motion icke erforderligt alt undersöka, huru vida uteblifvet Nådigt
Svar å Ständernas underdåniga skrifvelse den 27 sisth October må
hafva föranled t uppskof med Riksdagsgöromåiens bringande till slut eller
ej. Den opinion, sorn, i afseende härå, kan göra sig gällande, må dertill
söka sig eli lämpligare tillfälle. Ilär är endast fråga om lämpligheten
af den föreslagna åtgärden, att i underdånighet påminna Kongl. Majit
om ett snart delgifvande af Kongl. Majtts Nådiga Svar i anledning af
närande skrifvelse. För min del nödgas jag erkänna, att jag finner en
slik åtgärd i hög grad oformlig och ingalunda försvarad af våra Grundlager.
Den granlagenhet, med hvilken Representation billigt fordrar att
blifva af Regeringen behandlad, måste, så vida ett för samhället lyckligt
förhållande Stalsmaglerna emellan skall kunna bibehållas, vara reciproque,
och jag är öfvertygad, alt Representation icke med välbehag skulle
emottaga erinringar om skyndsamhet i Riksdagsärendenäs behandling,
.serdeles om anledning till den förmodan vore för handen, att Regeringen
icke kunde känna eller bedöma orsaken lill uppehållet;”
af Herr Rubin: ”Jag delar i så måtto den i Herr af Rolens reservation
uttryckta åsigt, som jag icke kan anse frågan om mynt enhetens
bestämmande vara för nationen så vigtig, som Utskottet förespeglat, äfvensom
jag, så vidt milt omdöme är tillräckligt, ej kan finna, alt BancoUtskottet
och den Afdelning hvartill jag hörer i ringaste måtto varit
uppehållna genom uteblifvet svar uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 27:de October nästlidet år, helst åtskilliga ärenden ännu lig<*a
oafgjorda på Utskottets bord;”
af Herr Falleij: ”1 Herr Rubini reservation förenar jag mig äfven,
med tillägg, att jag anser Rikets Ständer vara oförhindrade att ifrån
Banken utgifva sedlar under benämning af Riksdaler courant, i den händelse
Kongl. Maj:ts Nådiga svar uleblifver.”
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet» iS35.
Banco-Ulskottets Betänkande ZV.O lo3.
I
N:o io3.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 25 Februarii i835.
Betänkande, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen Petter Ansons
från Halland motion, att någon del af Odlings^Lånefonden
måtte i Discontrörelse användas.
Ifrån Hederv. Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en af Riksdags-Fullmägtigen
Petter Andersson från Hallands Län väckt motion, att,
enär Rikets Ständer vid innevarande Riksdag väl, i likhet med Rikets
sist församlade Ständer, beslutet, att, till odlingarnes upphjelpande och underlättande,
från Banken må ske utlåningar till högst 3oo,ooo R:dr, men
genom de föreskrifter, som äro gifna för dessa utlåningar, blott få jordegare
deraf kunna komma i åtnjutande, så att på Odlings-Låne-Fonden
en summa af circa itt,ooo R:dr funnes oanvänd, hvilket belopp ej kunde
på ett år komma att utgå, jemte de i5 å 25,ooo R:dr, som, enligt BancoReglementet
(png. 119). blifvit beräknade att i denna väg årligen åter utlånas,
samt det vore menligt både för den allmänna rörelsen och, genom
uteblifvande ränte-vinsten, äfven för Banken sjelf, att en sådan tillgång
lemnäs obegagnad, dessa i Banken inneliggande 111,000 R:dr, eller hvilken
summa det än må vara, i annan väg måtte få utlånas, såsom genom
Allmänna Disconten eller Ilandels-Diconten, fördelade dock på Discontrörelsen
så väl här i Stockholm som i Götheborg och Malmö, med vilkor,
att, då Banco-Fullmägtige den i5 November hvarje år erhålla uppgift å
de under året sökta Odlings-Lån, Fulimägtige skulle ega, om det behöfdes,
att af de under tiden serskildt begagnade Odlings-Lånemedlen från
Biscontrörelsen åter indraga så mycket, som borde för följande året i Odlings-Lån
utgå. Förmenande Motionairen, att det Beslut, hvaruti Rikets
Ständer i afseende på realisationen stannat, alt nemligen utelöpande sedelstocken
icke måtte under ett år från utvexlingsdagen ökas, äfven om
förhållandet emellan silfverfond och sedelstock vore bättre än såsom 2 lill
5, komme alt i ingen mon rubbas genom den af honom sålunda föreslagne
förändring i förvaltningen af Odlings-Låne-Fonden, då ofvanstående
3oo,ooo R:dr vore i den utelöpande sedelstocken af Ständerne sjelfve inberäknade.
Efter det Banco-Fullmägtige med infordradt utlåtande öfver denna
motion inkommit, har Utskottet densamma till pröfning företagit och kan
Bih, till R, St. Brot. 1834 och 1835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Band, 1
3o:de Häftet.
Banco-Utskottets Betänkande N.o lo/f
-
ej undgå dervid erinra, alt den förutsättning, under hvilken Motionairen dess
förslag franjställt, är så till vida origtig, att uti de uppgifter olver Bankens
sedelstock, som blifvit Utskottet meddelade, och hvilka lill Rikets
Ständer ingått, inga blott tillåtna, utan endast verkligen anordnade och
utgifna Lånefonder finnas inberäknade; samt att följaktligen utlånandet i
Discontväg af de tit.ooo R:dr, hvilka, enligt uppgift från Bankens Cornmissarier
voro vid nasti, års slut att påräkna för Odlings-Lånesftkande,
ovilkorligen och genast skulle rubba det förhållande, som emellan Silfverfonden
och Sedelstocken sig nu företer och hittills beräknadt blifvit.
I betraktande häraf och då uti Rikets Ständers bestämmelser och förfoganden
ingen anledning förefinnes, det en så beskaffad öfver'flyttning af
Odlings-Lånefonderne till Discontrörelsen varit afsedd, som den, hvilken
klarligen synes antydd i beslutet om belåning i Disconten af Bankens
skuldförbindelser, härrörande från dess före år i83o gjorda upplåningar,
men Rikets Ständer icke desto mindre afslagit Utskottets i Betänkandet
N:o 79 gjorda hemställan om verkställandet af sistnämnde öfverflyttning,
finner Utskottet sig föranlåtet
alt afstyrka bifall till Riksdags-Fullmägtigen Petter Anderssons
ifrågavarande motion.
Stockholm den 20 Februarii i835.
N;o 104.
Ankom till Exp.-Utsk. den 25 Februarii 1855.
Betänkandej i anledning af Herr Rosenblads, B, motion, angående
Reserv-Fonder för Lån e-Conto ren, och närmare reglementariska
stadganden i afseende pä den för Banco-DicontVerket
bestämda Reserv-Fond.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln bar Utskottet den 4 * innevarande
månad emottagit en af Herr Rosenblad, B, »(gifven och till Utskottet
remitterad motion, deruti, sedan Rikets Höglofl Ständer beslutit,
alt en Reserv-fond af 100,000 R:dr Banco skall vid Banco-Discont-Verket
bibehållas, Herr Rosenblad, — framställande ej mindre behofvet af närmare
reglementariske stadganden, i afseende på berörde Reserv-fond och nödvändigheten
att å Låne-Contoren tillämpa samma grundsats, som föranledt
bestämmandet af en Reserv-fond för Banco-Disconlen, än äfven lättheten
ali nu för Låne-Contoren bilda en sådan fond af den år 1835 ingåen
-
Banco-Utskottets Betänkande N.-o to4-
3
de Ännu odisponerade Discont vinsten för år 1834* under erinran tillika,
att det icke torde vara lämpligt å Reserv-fonderne beräkna högre ränta än
hvad Creditiv-fonden med full visshet i ren behållning minst kan afkasta,
eller att beräkna den å mindre summor än jemna ioo:deR:dr,— föreslagit,
att i Banco-Regieroentet måtte införas följande stadganden:
1:0 ”att såsom Reserv-fond för Discont-Lånerörelsen intill nästa Riksdag
måtte afsätlas för Banco-Discont-Verket 100,000 R:dr, för Götheborgs
Låne-Conlor 4°t°00 B:dr och för Malmö Låne-Contor 20,000 R:dr Banco.
Denna fond bildas för Banco-Diseonten genom återstoden af 1S16 års innehållna
vinst, sedan R:dr 139,16c): 28, 8 Banco vid innevarande Riksdag
blifvit af Rikets Ständer anordnade till betäckande af dels afskrifne,
dels inom linien förde fordringar;”
2:0 att å denna Reserv-fond beräknas ränta efter 4 för ioo:de om
året från 1835 års början, hvilken ränta vid hvarje års slut tillägges Reservfondens
behållning och på lika sätt göres räntebärande, dock så att
endast räntan beräknas å fullt ioo:de Riksdalertal.”
Utskottet anser sig böra fästa uppmärksamheten derå, att Rikets Ständers
förut under innevarande Riksdag tagna beslut, om en Reserv-fond för
Banco-Discont-Verket, ej innefattar annat, än förordnande för framliden
om ändamålsenligare förvaltning af en summa, hvilken redan under 17
år varit alt vid Disconl-Verket tillgå och såsom en capitaliserad räntebehållning
derstädes ansedd, utan att dock hitintills af densamma elier utaf
räntan derå, sorn årligen till Banken ingått, något blifvit användt i enlighet
med denna summas ursprungliga bestämmelse; och ehuru önskligt
det i Utskottets tanka varit, att 1816 års halfva vinstbelopp, redan vid
dess första anvisande, gjorts medelst utlåning fruktbart, sålunda, att den
derå inflytande ränta blifvit serskildt afsatt, för att derigenom vinna en
tillgång, till betäckande af de Lån, hvika måste afskrifvas, på sätt Rikets
Ständer nu mera beslulit om de af samma vinslbelopp, i Disconten såsom
Reservfond bibehållna 100,000 R:dr Banco; likväl, då den anledning,
»om vid 1815 års Riksdag förefanns, att låta såsom dylik fond uti BaneoDisconten
qvarstå en summa af påföljande årets räntevinst, nu mera icke
eger rum i afseende på Province-Låne-Contoren, enär Rikets Ständer vid
i83o års Riksdag förordnat, alt beloppet af hvad vid de årlige Revisionerne
anmäles att utaf Discont-Verkens utestående fordringar såsom osäkert
afföras i Capital-Räkningen alltid må i samma mon för året minska
den vinstsumma, som Discont-Verken böra till Banken aflemna, hvarigenom
således nu mera Discont-Verken uti sjelfva deras ränte-inkomst eg a
«n tillgång till godtgörande af de årliga förluslerue, samt, under sådant för
-
4
Banco-Ut skot tets Memorial IV.-o io5.
hållande, det icke synes lämpligt, att en serskild fond dertill afsältes af
Bankens ränteinkomster, minst i en tidpunkt, då desse för de vigtigasle
ändamål böra kunna påräknas, finnér Utskottet, med åberopande dessutom
af hvad redan i Betänkandet N:o 82 är anfördt, i fråga om disposition
af iS34 års räntevinst,
sig ej kunna tillstyrka bifall till Molionairens i första punkten
framställde förslag, att af Bankens räntevinst för år i834
någon del skulle användas till bildande af så kallade Reservfonder
för Province-Låne-Contoren.
Beträffande sedermera den i andra punkten af motionen föreslagne
xänteberäkning, så, och i betraktande deraf, att någon omkostnad i och
för förvaltningen af den i Banco-Disconten afsatte Reservfond af 100,000
R:dr desto mindre böra kunna ifrågakomma, som erfarenheten visat, att
någon serskild utgift icke erfordrats till bestridandet i Banco-Disconten af
den vid sisth Riksdag beslutade, ej obetydliga lånerörelsen genom Han
dels-Disconten,
utan densamma kunnat af Banco-Discontens vanliga tjenstemanna-personal
bestridas,
anser Utskottet sig ej heller ega skäl tillstyrka bifall till Mo
tionairens
hemställan, att räntan å Banco-Discontens Reserv
fond
må beräknas efter allenast 4 för ioo:det om året, utan
tror räntan böra denna fond godtgöras efter 5 procent om
året, från och med detta års början, och beräknad allenast
å fullt ioo:de Riksdalertal; hvarom föreskrifter böra i det
nu upprättande Banco-Reglemente intagas.
Stockholm den 24 Februarii i835.
N:o io5.
Ankom litt Exp.-Utsk. den i5 Februarii i835.
Memorial, med hemställan, ätt, till följd af Rikets Ständers
numera fattade beslut, i anledning af Utskottets, under
N:o yg, afgifne Betänkande, Bankens Obligationer, härrörande
från dess före år i83o gjorde upplåningar, tnå fortfarande
få i Låne-Banken belånas.
I Utskottets, under N:o 6, afgifne Betänkande, med förslag till hufvudgrunder
för Bankens förvaltning och rörelse, är redan den åsigt af
Utskottet framställd, att Bankens lånerörelse ej allenast skulle kunna i dess
nuvarande skick bibehållas, utan ock ökadt understöd näringarne meddelas,
Banco-Utskottets Memorial N.-o lo5.
5
i händelse af Rikets Sländers bifall till Utskottets der fraralagde förslag, och i
24 punkten af detsamma, egande lill öfverskrift ”Utlåning emot hypothek
af adier och publika papper samt af Bankens egna Obligationer, härrörande
från dess före år i83o gjorde upplåningarförklaradt, det Utskottet
ansåg belåningen af desse papper ej allenast böra fortfara, utan äfven, i
mon af tillgång, kunna utsträckas, likväl alltid med iakttagande, att lånebeloppet
må varda inskränkt inom hvarje hypotheks verkliga värde, i afseende
på hvilken belåning Utskottet sig då förbehållit, att, i förening
med öfrige reglementariska detailer, få till Rikets Ständer framdeles inkomma
med vidare förslag.
Hvad Utskottet sålunda, i Betänkandet N:o 6, yttrat, är närmare utveckladt
i dess, under N:o 16, afgifne Utlåtande, uti hvilket Utskottet
strängt bibehållit den princip, att Bankens utlåningar på det hela ej må
förminskas, så vida ej betryggandet af silfver-utvexlingens oafbrutna gång
skulle påkalla en sådan åtgärd, till förekommande af hvilken Utskottet
likväl uppgifvit flera andra utvägar, till underhållande af proportionen,
emellan metalliska Cassan och Sedelstocken, med tillstyrkan, ”det lånerörelsens
förminskning borde i sista rummet tillgripas, och det endast,
då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrarhvarjemte Utskottet,
i 23 punkten af sistnämnde Utlåtande, förnyat dess tillstyrkan, att belåning
af actier och publika papper må, i mon af tillgång, kunna utsträckas.
Oaktadt de flere förändringar R. St. i öfrigt funnit för godt besluta
i det förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning, Utskottet,
i sistnämnde Utlåtande, framställt, hafva likväl R. St. enhälligt
gillat Utskottets åsigt om bibehållandet af Bankens lånerörelse på det hela
vid dess nuvarande omfång; samt fråga jemväl hos R. St. uppstått, huruvida
ens, i något, fall, minskning i lånerörelsen borde tillåtas, och alla R. St:rs,
i anledning af omförmälde Utlåtande, fattade beslut påtagligen syftat derhän,
att, i möjligaste måtto, förekomma hvarje sådan inskränkning; i öfverensstämmelse
hvarmed R. St. äfven enhälligt bifallit Utskottets tillstyrkan, att
belåningen af actier och publika papper och Bankens egna obligationer,
härrörande från dess före i83o gjorde upplåningar, ej allenast må få fortfara,
utan äfven, i mon af tillgång, kunna utsträckas, fastän för öfrigt
skiljaktige meningar, i afseende på belåning af dylike papper, egt rum;
på sätt Utskottets, under N:o 3o, afgifna Memorial närmare upplyser.
Efter noggrannt öfvervägande häraf, och sedan Utskottet inhemtat,
å ena sidan, R. Sirs allmänt tillkännagifna önskan, att Bankens lånerörelse
på det hela icke måtte lida någon inskränkning, och å andra
sidan åter, att R. St. ej blott beslutit, det Bankens egna obligationer,
6
Banco-Utskottets Memorial V.o w5.
härrörande frän dess före i83o gjorde upplåningar, skulle, för framtiden,
genom Disconten, belånas, utan jemväl å fonden för publike papper och
actier, samt, till | af försäljningspriset, medgifvil belåningsrält, med
borttagande af belåniugsrätten för några föga betydliga, i 2:dra punkten
af§. i4 (i83o års Banco-Reglem. pag. i36), uppräknade papper, beviljat
belåningsrätt lill go proc. af capital-beloppet för Riksgälds-Contorets,
efter sisth Riksdag, utgifne obligationer med 5 proc. årlig ränta, för
Riksgälds-Contorets obligationer med lägre ränta än 5 proc. om året,
eller utan viss förfallotid eller uppsägningsiätt å fordringsegarnes sida
och för Armeens Accords-amorteringsfonds-obligationer, och såmedelst
äfven, utan någon beräkning af Bankens obligationer, medgifvit belåningsrätt
å publika pappersfonden för ett vida större belopp än förut
varit fallet, samt Utskoltet från Höglofl. Ridderskapet och Adeln emot*
tagit ej mindre en derstädes väckt motion, om rättighet för Banken att
upptaga iån till förstärkande af fonden för Handels-Disconten och belåningen
af publika papper, än äfven en annan motion, att Utskottet
ville (ill R. St. inkomma med specificeradt förslag å de publika papper,
hvilka borde såsom belåningsbara uti det nya Banco-Reglementet uppräknas,
har Utskottet, dels i Betänkandet N:o 7g, vid besvarandet af
förstnämnde motion, fästande Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att
ile 5oo,ooo R:dr, sorn B ineo-Disconten och Låne-Contoren, i ett för allt,
enligt i83o års Banco-Regi emen te., hafva att använda lill belåningen
af publika papper, icke Lunde blifva tillräcklige för den lill BancoDisconten,
eldigt R. Sttrs omförmälde beslut, öfverflyttade belåningen
af Bankens egna obligationer, tillstyrkt, bland annat, att Disconten,
ifrån samma tid den begynle med belåning af Låne-Bankens skuldförbindelser,
härrörande från dess före år i83o gjorde upplåningar, måtte
få från Låne-Banken å sig öfverlåtet det belopp, som å dylike skuldförbindelser
då lunnes outlånadt efter gg proc. af totala capitalsummari;
dels ock, under förutsättning, det R. St. nogsamt insågo, att, så vida ej
totalbeloppet af fonderne för Bankens lånerörelse på det hela skulle
inskränkas, berörde föreslagne åtgärd vore af behofvet påkallad, i och
med detsamma Bankens obligationer skulle af Disconten belånas, uti
Betänkandet N:o 80, med iakttagande al Rikets Sers förut fattade beslut,
framlagt förslag lill reglementariskt stadgande, motsvarande 4 Art. 5
Afd, §. 14 i i83o års Reglemente, enligt hvilket förslag Bankens egna
obligationer, bär rörande från dess före år i83o gjorde upplåningar, blifvit
uppräknade bland de öfriga publika papper, hvilka i Disconten skola njuta
belåningsrätt; men af dessa Betänkanden är, enligt ankomne Protocolis
-
Bxnco-Utskotlets Memorial IV.-o loS.
7
utdrag, endast det sistnämnde af R. Sl. bifallet, b varemot Riks-Stånden,.
▼ id pröfningen af det förra, fattat olika besiut, så att Hö™v. PresteStåndet
och Hederv. Bonde-Ståndet lill Betänkandet lemnat bifall, men
Högloft Ridderskapet och Adeln samt Vållofl. Borgare-Ståndet detsamma
afsiagil; lill följd hvaraf, och då sålunda 2 Stånd stannat emot 2, Utskottets,
i Betänkandet N:o 79, framställde förslag måste anses vara af
Rikets Ständer förkastadt.
Härigenom har Utskottet blifvit försatt i den belägenhet, att detsamma
icke finner någon utväg alt uppgöra reglementariske föreskrifter,
motsvarande 1 och i3 §§. i 4 Art. 5 AfJ„ af r83o års Banco-Reglernente,
hvilka ej skulle antingen råka i strid med något af Rikets Ständer
förut fattadt beslut eller ock föranleda till en vidlyftig, för göromålens
jemna gång hinderlig, och på det hela onödig omgång; i thy,.
att, om fonden för belåningen af adier och publika papper upptages
till allenast 5oo,ooo R:dr men vid §. 14 iakitages Rikets Ständers
beslut om belåning på denna fond af Bankens egne obligationer , ensamt
utgörande en summa af circa 800,000 Rtdr, följden deraf måste
blifva, alt tvärt emot Rikets Ständers, i anledning af Utskottets Utlåtande
N:o i6> tiilkännagifne önskan och beslut, Bankens lånetiligångar
på det liela skulle komma att minskas;
att om, till förekommande häraf, en tillökning i' nämnde fond föreslogs
för belåningen af Bankens egne obligationer, sådant blefve stridande
emot Rikets Ständers, i förenämnde ordning, fattade beslut i anledning
af Utskottets under Litt. a, b och c, i Betänkandet N:o 79,
framställde förslag, att Låne-Banken, från samma tid den upphörde med
belåningen af oftaberörde obligationer, skulle till Di scouten öfverlåta
det belopp, som å dylike obligationer då funnes utlånadt efter gg proc»
af totala capilal-summan; dock med förbehåll, att R:dr 200,000 må tills
vidare reserveras inom Disconten, allenast för dem af desse slags Document,
för hvilka låne-rättighet icke blifvit i Låne-Banken begagnad,
för den händelse, att de vid något tillfälle icke, jemte öfrige belånbare
publik» papper, kunna af samfällde fonden belånas;
att, om åter belåning genom Disconten af omförmälde obligationer
skulle kunna verkställas, utan att hvarken åstadkomma någon inskränkning
i Lånefondernes belopp eller erfordra den föreslägne öfverffyttningen
från Låne-Banken, blefve nödvändigt, att dels Bänco-Disconl-Directionen,
efter hvarje utlåningsdag, skulle aflemna till Låne-Banken reqvisition
å del belopp, sorn för disconteringen af desse obligationer erfordras,
samt derefter och sedan Låne Contors-Direclionerne afgifvit avi*-
3
Banco-Utskollets Memorial N.o 1o5.
listor in duplo å de för sagde belåning utfärdade assignationer, LåneBanken
å Directionernes Vexel-Banco räkning insätta de summor, sora
voro behöflige, så fort att Banco-Disconl-Directionens assignationer nästföljande
dag kunde infrias och Låne-Contorens assignationer kunde af
Vexel-Banken inlösas, sist inom ett dygn efter avislislornas ankomst,
utom då helgedag infaller; att emedlertid, och i den händelse någon assignation
dessförinnan skulle företes, föreskrifterne i 29 §. af 1668 års
Banco-Ordning, 4 §• > Kongl. Förordningen den 27 Maji 1780, samt8§.
i Kongl. Förordningen den 10 December 1741 mäste sakna tillämpning
i afvaktan på tillförlitlige uplysningar af de med Posten ankommande
avis-listor; och att, när de emot hypothek af Bankens obligationer utgifne
lån varda liqviderade, men medel icke genast kunna i enahanda
discontering användas, det belopp, som således icke blifver begagnadt,
måste till Låne-Banken återbetalas, hvilket allt skulle medföra så mvcket
besvär och vidlyftig omgång, attén ökad tjenstemanna-personai deraf
blefve den gifna följden.
Vid detta förhållande och ehuru Utskottet, fördess del, af de i Betänkandet
N:o 79 fullständigt utvecklade skäl, icke kan frångå den öfvertygelse,
att eu så beskaffad öfverflytlning från Låne-Banken till Disconten,
som i momenten a, boche af Betänkandet N:o 79 föreslagits,
vore ej mindre för Banken, än de Lånbehöfvande i alla hänseenden
ändamålsenligast samt tillika mest öfverensstämmande med andan och
syftningen af Rikets Ständer^ allmänna beslut i fråga om Bankens lånerörelse,
finner Utskottet, efter erhållet afslag å dess härom gjorde framställning,
annat nu ej återstå, än att tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
det måtte Bankens egne obligationer, härrörande från dess
före år i83o gjorde upplåningar, få hädanefter, enligt hvad
hittills vanligt varit, genom Låne-Banken belånas, till förut
bestämd ränta å 5 proc., dock numera, enligt Rikets Ständers
vid innevarande Riksdag fattade beslut, till deras fulla
capital-belopp.
I händelse af bifall till hvilken hemställan den af Utskottet i Betänkandet
N:o 8a föreslagne, af Rikets Ständer gillade 1 eglementariska
föreskrift kommer att i så måtto, förändras, att oftanämnde obligationer
uteslutas från antalet af de papper, hvilka såsom hypothek må i
Disconten antagas och belånas.
Stockholm den 24 Februarii i835.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Banco-%Jtskotuts Memorial N;o to6.
i
N:o io6.
Aokom till Exp.-Utsk. den 2? Febr,
Memorial, med anmälan om åtskillige förändringar och tillägg i
afseende på de under litt. A upptagne allmänna föreskrifter
och stad gauden i 4'-de Art. 5:te Afd. af 18So års Banco
Reglemente.
Sedan Utskottet, dels, i Memorial N:o gi, framlagt förslag till åtskilliga
förändringar i 4 Art. 5 Afdeln. af i83o års Banco-fteglemente, och några
dermed samband egande föreskrifter, uti i8a3 års Reglemente för Låne-Contoren,
dem Utskottet ansett böra i blifvande Banco-Reglemente inflyta,
dels ock, efter emottagandet af Rikets Ständers beslut, i anledning
af Utskottets under N:ris jg och 8o afgifne Belänkanden, uti Memorial af
denna dag, tillkännagifva de hinder, hvilka mott för uppgörande af redaction
till §§. i och i3 af ifrågavarande Art. och Afdeln., med anmälan derjemte
om den åtgärd, Utskottet trott numera böra vidtagas, till afhjelpande
af samma hinder, har Utskottet, till granskning företagit ej mindre öfrige
under litt A i nämnde Art. upptagne allmänna föreskrifter och regtementariske
stadganden i afseende på Bankens Discont-rörelse, än äfven de
föreskrifter och stadganden af sådan beskaffenhet, hvilka finnas införde uti
i8a3 års Reglemente för Lånc-Conloren, och dermed jemfört så väl det af
Kongl. Maj:t år 1816 i Nåder utfärdade, som det af Rikets Ständers dåvarande
Banco-Utskott serskildt gifne, i vissa delar ännu gällande Reglemente
för Banco-Diseonten, för att tillse, om och hvilka af dessa föreskrifter, med
eller utan förändringar eller tillägg, böra i blifvande Banco-Reglemente intagas;
samt dervid funnit:
i:o att, till följd af Rikets Högloflige Ständers beslut, i anledning af
Utskottets uti Betänkandet N:o 36 gifne tillstyrkan, och enligt Utskottets
uti Memorial N:o io4 denna dag gjorde hemställan, bör i blifvande Banco-Reglemente,
der så lämpligt pröfvas, i stället för morn. i i §. 2 af
nuvarande f.de Art. 5:te Afd., intagas följande föreskrift:
Sedan utaf Banco-Discont-Verkets vinst-summa för senare halfåret
Bihang till R. St, Prat, 1334 och i835, 6 Sami. 1 Afd. 2 Bandet»
Siesta Häftet. 1
Banco-Utskottett Memorial Nto 10S.
3§iö, uppgående till Rrdr 139,169: 28. 8., blifvit vid denna Riksdag använda
R:dr 39,169: 28. 8., för alt till en del godtgöra antingen afskrifne
eller inom linien förde lån , kommer, enligt Rikets Ständers
beslut, berörde vinst-summas återstod, 100,000 R:dr, att än vidare
uti Banco-Discontens låne-rörelse förblifva, samt afsättas på serskild
conto, hvarå, från oell med innevarande år, ränta, beräknad till
5 för 100, för hvarje år godtgöres, hvilken ränta åter i sin ordning
intill nästa Riksdag i låne-väg användes, för att sålunda bilda
en reserv-fond, hvarigenom framdeles å Discont-rörelsen uppstående
förluster må kunna ersättas.
3:0 Att mom. 2 i nyssnämnde §. bör gifvas följande förändrade reda
elion:
För det belopp, sorn vid de årliga revisionerne varder anmäldt,
att utaf Discont-Verkens utestående fordringar, såsom osäkert, ifrån
Capital-räkningen afforas, må för året minskning i samma moa
ega rom i den vinst-summa, sorn Diseont-Verken böra till Banken
inbetala.
3:o Ätt, med iakttagande af dels hvad stadgadt blifvit i §§. 3 och 4
af det år 1816 i Nåder utfärdade Reglemente för Rikets Ständers BancoDiscont-Verk,
dels ock hvad §§. 9 och 6 i 1828 års reglementariske föreskrifter
för Låne-Contoren innehåller, i afseende på röstberäkningen inom
Lån-Contors-Directionerne, ifrågavarande Afdelnings 3 §., mom. 4» må ändras
till följande föreskrifter:
dy Directionen sammanträder in pleno för ärendens behandling en
viss dag i hvarje vecka, med undantag allenast för den korta tid,
vid hvarje halft års slut, under hvilken Verkets låne-operationer,
i anseende till Räkenskapernes uppgörande, oundvikligen måste
hvila;
by Uppstå vid fråga om Iåns beviljande olika meningar bland Directionens
Ledamöter, får lånet ej utgå,, derest icke de flesta rösterna,
per capita beräknade, utfalla för bifall till detsamma; men
om vid andra ärendens behandling lika antal röster stanna emot
hvarandra, ege Ordföranden afgörande röst. Så i ena sorn andra
fallet böra i Banco-Discont-Pireetionen minst fem Ledamöter, och
uti Låne-Contors-Directionen åtminstone tre Ledamöter, RancoOmbudet
inberäknad, vara tillstädes;
c) Vid alla Directionens sammankomster in pleno bör ordentligt Protocoll
föras.
I
Bartea- Vt skotten Memorial K-.o 10S.
3
4:o Ali föreskriften i §. 3 moni. 7, såsom numera obehöflig, må
försvinna.
5:o Att, enär, enligt Utskottets åsigt, de för Låne-Contoren år 1823
meddelade reglementariske föreskrifter böra, såsom med ordningen mera
öfverensstämmande, införas å behörige ställen i nu upprättande Banco-fieglemenle,
kommer, till följd häraf, §. 6 jemväl alt utgå.
6:0 Att den i §. 11 mom. 2 gifna föreskrift må förändras till ett
stadgande af följande lydelse:
Under förutsättning, att en lämpligare utväg till understöd för behöfvande
Enkor och Barn efter aflidne Tjenstemän och Betjente
vid Banco-Discont-Verket och Låne-Contoren ofördröjligen genom
bemälde Tjenstemäns och Betjentes egen försorg varder beredd ,
blifver det Fullmäktige tillåtet, att, under liden intill nästa Riksdag,
fortfarande, efter noggrann pröfning af de sökandes behof och
omständigheterne i hvarje serskildt fall, hvilka till Fullmägtiges
Piotocoll antecknas, utaf antingen Fullmägtiges dispositions-medel
elier de för utredningen af f. d. Riks-Disconten möjligen inflytande
tillgångar, provisionelt till sådane behöfvande Enkors och minderåriga
Barns understöd, gratificationer anordna, hvilka dock vid
nästblifvande Riksdag skola lill Banco-Utskoltets samt Rikets Ständers
pröfning och stadfästelse anmälas.
7:0 Att, lill följd af den redaction sålunda skulle gifvas åt senare
mom. af 11 §. och med iakttagande, att äfven förra mom. i denna §. erhåller
en sådan redactions-förändring, hvarigenom detsamma blifver tillämpligt
jemväl å Låne-Contorens Tjenstemän och Betjente, §. 12 må utgå.
Men att föreskrifterne i §. 2 mom. 3, §• 3 mom. 1, 2, 3, 5, 6, samt
§§. 5, 7, 8, 9 och 10, af hvilka någre äro gemensamme för alla DiscontVerken,
andre afse allenast Banco-Discont-Verket och f. d. Riks-DiscontVerkets
utredning, och den ene eller §. 7 åter blott angår Låne-Contoren,
böra, med allenast några högst obetydlige redactions-jemkningar, bibehållas
och i blifvande Banco-Reglemente, der så tjenligt anses, intagas, ordnade
efter omförmälde deras olika beskaffenhet.
Vidare och i öfverensstämmelse med den af Utskottet ofvan yttrade
åsigt, alt, i nu upprättande Reglemente, föreskrifterne för samtlige DiscontVerken
böra till ett helt sammanföras och ordnas, har Utskottet ansett:
8:0 Att ibland allmänna bestämmelser, gemensamma för såväl BancoDiscont-Verket
sorn Låne-Contoren, bör i det nya Bauco-Reglementet upptagas
:
4
Biwco-YJtskottets Memorial Nio i o6-
få) Den under litt. c §. i iS3o års- Reglemente intagne föreskrift:
Samtlige Discont-Directionerne skola genast efter hvarje Discontdag
meddela hvarandra avis om de ander samma dag hos hvart*
dera Verket godkände låntagare jemte beloppet af de beviljade
lånen, samt tillika underrätta , om handlingar inkommit med borgensförbindelser
af personer, boende i annat Låne-Distriet.
b) Den i §. 28 (pag. i40 1 Banco-Reglementet, och §. 16 i LåneContorens
Reglemente gifn 3 föreskrift med följande redaction:
Straff-räntan beräknas, på sätt hittills skeLt, med 3 procent utöfver
ordinarie räntan för de lån, sorn ej senast 14 dagar efter förfallotiden
blifvit antingen inbetalde eller genom omsättning liqviderade,
i de fall, der den sistnämnde får ega rum..
e) §„ 26 i Fjerde Årt. 5 Afö. af 333a års Baneo-Reglemente med de
(tillägg, sorn igenfinnas dels uti §. ro- af det år 1816 af Kongl. Maj:t i Nåder
utfärdade Reglemente för Baneo-Discont-Verket, dels oek i det, samma
år, af Banco-Utslottet serskildt till efterrättelse meddelade Reglemente, på
grund hvaraf samma §. skulle erhålla följande lydelse:
Fjorton dagar före hvarje Diseont-Iåns förfallodag, skall erinran örn
lånets inbetalning ske medelst till låntagaren afgående anmaningsbref,
deruti , till upplysning för län- och ©msältnings-sökande,
jemväl meddelas formulaire till de borgens- och vittues-meningar,
sora för antagande af Diseont-Reversalen erfordrasg hvilka anjnanings-bref
utfärdas vid Banco-Discont-Verket af Förste Ombudsmannen,
samt vid Låne-Contoren af hvartderas Ombudsman.. UteMifver,
detta oaktadt, utöfver stadgad tid, inbetalning af länet ehler
omsättning deraf, i de fall, der sådan medgifven är, åligge det
Discont-Verkens Ombudsmän, livar för sitt Distriet, att, utan uppehåll,
lagsöka antingen låntagaren eller löftesmännen, eller alla
gemensamt, efter hvad omständigheterne uti hvarje serskildt fall
kunna fordra.
Diseont-Verkens Direetioner eller deras Ombudsmän ega att,
utan uppehåll, af så väl Öfver-Slåtkållare-Embetet i Stockholm,
som samtlige Konungens Befallningshafvande; och öfrige F.xecutorer,
uppå skeende anmodan, utan uppehåll, erhålla erforderlig laga
handräckning, i alla de utsökningsmål, som af Diseont-Verkens
utlåningar härröra, och att de inflytande medlen skyndsamt bekomma-.
.
Bnnco-XJlshttets Memorial N:o loG.
5
I händelse uti Discont-Verken helänte Åctier och publika papper
ej godvilligt infrias, förfares dermed på sätt i Banco-Ordningen
är vordet fc-reskrifvet, i afseende på förfallne lösa panter hosr
Låne-Banken.
*0 §. ay (j>ag. i t83o års Banco-Reglemente jemte 13 i
1823 års reglementariska föreskrifter för Låne-Conloren, förändrade Lill följande
lydelse:
Mom. r. Ålla reversal, ehvad de ntgifvas för nya lån eller omsättning
af redan erhållne, skola ovilkorligen, såvidt icke låntagagarne
eller cautionisterne äro af Direetionen kände, vara försedde
med officiela intyg om deras vederhäftighet, af antingen Länsstyrelsen,
eller Domhafvanden i orten, eller Magistraten i den stad
der de äro boende; oell bör, då dylikt betyg är af tillförordnad
Domhafvande mtfärdadt, lånsökandens och dess eautionisters vederhäftighet
dessutom bestyrkas genom åtecknadt vitsord af någon
bland församlingens Presterskap.
Morn. 3. Skulle lånsökande eller hans löftesmän förut häfla
för förbindelser till Discont-Verken, måste, så framt lånet skall
kunna beviljas, vederbäflighets-betyget innehålla, alt lånsökanden
eller hans löftesmän hvar för sig ega fullkomlig säkerhet ej mindre
för det lån som sökes, än för beloppet af deras förut ingångna
förbindelser till Discont-Verken, hvilket belopp jemväl bör
vara i betyget utsatt.
Morn. 3. Då låntagaren eller löftesmännen icke ega för Direetionen
känd namnteckning eller sjelfva kunna skrifva, skall underskrifternas
egenhändigbet eller erkännande alltid vara bestyrkt
af tvänne trovärdiga män, och således, jemväl i händelse Domaren
eller någon af församlingens Presterskap rigtigheten intygat, annan
person densamma tillika bevittna.
Hvarvid Utskottet får upplysa, att, med undantag af föreskrifterne,
dels om Presterskapets intyg, i de fall, då tillförordnad Domare vederhäftigheten
vitsordar, dels om utsättande i vederhäflighets-beviset af äldre förbindelsers
belopp, äro alla ofvan upptagne stadgande)! i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad för närvarande iakttages, samt att, af omförmälde
nya föreskrifter åter, den förra härleder sig från Utskottets öfvertygelse, att
en extra Domare, som tillfälligtvis, för någon tid, erhåller förordnande, icke
kan så noga känna iuvånarnes* och minst allmogens financiel» ställning,
6
Botten-TJt sköttel e Memorial K'.o io5.
ali ett af honom utfärdadt betyg bör anses lika tillförlitligt, som det ordinarie
Domare meddelar, samt den senare åter, eller utsättandet af de äldre
förbindelsernas belopp, mäste förekomma, att till vederhäftighcft-betygs
erhållande, lemnäs origtig uppgift om de förbindelser, i hvilka lånsökanden
eller bans löftesmän förut lill Discont-Verken häfta.
e) Nästföljande 2g (pag. l43) i Baneo-Reglementet, förenad med
25 i i8a3 års reglementariska föreskrifter för Låne-Contoren, under i
aktlagande,
dels af den omständighet, att numera en förbättrad Bokföringsxnethod
är vid Discont-Yerken införd, dels af det förtydligande, hvilket, enligt
Banco-Utskottets Berättelse N:o ar, pag. rr & 12, funnits för framtiden
nödigt i fråga om Fullmägtiges rätt, att förordna om hvad som kan befordra
ordning, säkerhet och control vid Discont-Verken, samt DiscontDireclionernes
skyldighet att Fullmägtiges föreskrifter i detta hänseende sig
till efterrättelse ställa, hvarigenom nämnde §§. skulle komma att förändras
till följande lydelse:
Ehuru genom den i B.mco-Disconten införda nya Räkenskaps-methoö,
hvilken är vorden af Banco-Utskottet gillad, ej allenast bättre
ordning och säkrare conlroler i afseende på förvaltningen erhållits,
utan ock större Öfverensstämmelse vunnits i redovisnings-sättet
vid samtlige Discont-Verken, likväl, och som ett ännu fullkomligare
system i dessa delar torde kunna beredas, öfverlemnas åt
Fullmägtige att i expeditions- och bokförings-sättet vid Discont-rörelsen
införa all den ytterligare förenkling, som är med denna rörelses
egenskap förenlig; egande Fullmägtige alt, efler ompröfvande,
vidtaga de rättelser och reglementariska föreskrifter, Fullmägtige,
för deras del, kunna finna behöflige, tili befordrandet af större
ordning, säkerhet och control vid Discont-Verken. Hvad Fullmägtige
i detta hänseende stadga och förordna, skola Discont-Directionerne
sig lill ovilkorlig efterrättelse ställa.
f) §• 4° (pag- i46_) af i83o års Banco-Reglemente, jemte §. 12 i
*823 års Reglemente för Låne-Contoren, gifne följande lydelse:
Ingen vare tillåtet, att till låns erhållande sig anmäla vid annat
Discont-Verk, än det, inom hvars Dislrict han är mantalsskrifven;
Ledamölerne i Låne-Contorens Directioner och Tjenstemännen vid
dessa Conior likväl dock obetaget att, enligt hvad §. närmare utvisar,
lån hos Banco-Discont-Verket i Stockholm undfå.
Varder någon låntagare beträdd att hafva sökt och undfått
Bnnco-Vtskottets Memorial Nio 106.
7
län vid flere än elt Discont-Verk, böra de till honom ulgifne lån
vid förfallodagen ovilkorligen indrifvas, utan beviljande af någon
omsättning; och må han i sådan händelse icke på ett års tid tillåtas
att lån i någotdera Discont-Verket upptaga eller derstädes
kunna såsom löftesman för andras lån godkännas.
Dock må låntagare, som, efter att vid ett Discont-Verk hafva
lån erhållit, till annat Låne-Dislrict afflyttar, och vid dervarande
Discont-Verk lån upptager, vid omsättnings-rätten bibehållas, men
återstoden af hans förut egande lån afräknas alltid å det maximibelopp,
han såsom lån från Discont-Verken får innehafva.
Invisnings-gifvare, Acceptant, Förskrifnings-utgifvare eller Löftesman
må äfven kunna »ntagas från andra Låne-Dislrict än det,
inom hvilket de äro bosatte, dock under noga iakttagande, att en
och samma persons ansvarighet vid Discont-Verken i intet fall må
sammanräknadt öfverskrida det maxim i-belopp, som i afseende på
hvarje låne-rörelse serskildt är bestämdt.
g'). §. 14 i i8a3 års reglementariske föreskrifter för Låne-Contoren
med tillägg, liemtadt ifrån det år 1816 af Banco-Utskottet utfärdade Reglemente
för Banco-Discont-Verket, och sålunda förändrad lill följande lydelse:
En hvar, som något låue-document till Discont-Verket inlemnar,
skall derå hafva tecknat sin ansvarighet för handlingens läglighet,
men ehuru Directionen eger att af hvarje låne-documenls inlemnare
fordra ersättning för hvad som kan utgifvas å ett document,
hvilket sedermera stjrkes vara falskt, bör likväl icke Directionen,
af förtroende till inlemnaren, ehvem han än må vara, underlåta
alt sorgfälligt iakttaga den egna granskning af ingifne lånehandlingar,
hvarigenom både förlust för Verket och andre personers
oförskylda lidande säkrast förekonrmes.
h~). Det uti §. 17 af i8a3 års Reglemente för Låne-Contoren intagne
stadgande med följande redaclion:
Anmäla sig flere (Ansökande till erhållande af större summa än
hvartdera Discont-Verkets tillgångar för tillfället kunna medgifva,
beviljas lånen i den ordning, anmälan derom inkommit; oehj får
icke något lån utgå till annan eller mindre summa, än den, hvarå
reversalet lyder. Sådane, i öfrigt goda reversal, som, i anseende
lill brist på tillgång, icke kunna genast belänas, komma att, efter
sökandens eget godtfinnande, antingen återlemnäs eller ock
8
Banco-Utskott et s Memorial N:o iq6.
vid Discont-Verket förvaras, inlills det Verket blifver i tillfälle att,
i nyssnämnde ordning, lån derå meddela.
t). Föreskrifterne i §. ig af i8a3 års Reglemente för Låne-Contoi en
oell §. 9 af i8i6års Kongl. Reglemente, sammanförde till följande stadgande:
Till upplysning för Directionen vid nya låns beviljande föres
vid Discont-Verken en med alphabetiskt register försedd Matrikel
öfver alla utgifne Lån, jemte ett lika beskaffadt register å de personer.
som å belånte låne-documenter iklädt sig ansvarighet för
betalningen.
k'). Stadgandet i 20 af 1828 års Reglemente för Lån-Contoren, med
följande redaction:
Kamereraren ansvarar, under Directionens tillsyn, för alla räkenskapers
ordentliga förande, dervid han biträdes af Contors-betje11
in gen.
f). §. 22 af 1828 års Reglemente för Låne-Contoren och §. 11 af
Kongl. Majrts Kådiga Reglemente af 1816, förändrade till följande föreskrift:
Öfver
utsökningsraålen samt skriftvexlingen i Discont-ärenden föra
Discont-Verkens Ombudsmän ordentlig Dagbok, på det Directionen
ieke inå sakna behörig underrättelse om det, sorn. vid hvarje
mål tillgjordt blifvit.
ni'). Följande, ifrån det år 1816 af Banco-Utskottet utfärdade Reglemente
hemlade föreskrifter, med de tillägg, som blifva en följd deraf, att,
enligt Utskottets åsigt, samtlige Discont-Directionerne böra tili Rikets Ständers
Banco-Utskott och Revisorer Berättelser afgifva, och desamma, på
sätt redan, vid granskning af 2 Art. i detta Reglemente angående der uppräknade
Berättelser, är föreslaget, till Fullmägtige, inom viss tid, inlemna:
Till den Revision, sorn årligen förrättas öfver hvartdera DiscontVerkets
räkenskaper och förvaltning, aflemnas Berättelse ej mindre
af detsammas Direction öfver Verkets ställning än äfven af vederbörande
Ombudsman öfver de hans behandling tillhörande
bevaknings- och utsöknings-ärenden.
Öfver hvartdera Discont-Verkets lånerörelse afgifve dessutom
Verkets Direction Berättelse till Rikets Ständers Banco-Utskott och
Revisorer öfver Banco-Verket, under iakttagande, att dessa Berättelser
till Fullmägtige inlemnas, i förra fallet, senast dagen före
Rikets
BmiiO-Utskottets Memorial Ni o roij.
9
Rikets Ständers sammankomst och i andra fallet åtminstone i \
dagar före Rikets Ständers Revisorers sammanträdande.
n). Följande alldeles nya föreskrifter.
Mom. r. Utrikes •vistande Svenske medborgare, såsom Ministrar och
Consuler m. fl. må icke i Discont-Verken, såsom Låntagare eller
Löftesmän antagas.
Mo m. 2. Skulle någon Discont-Verkets Gäldenär, vid skeende lagsökning,
icke kunna anträffas, bör den å honom utverkade kallelse
genom allmänna Tidningarne delgifvas, på det att Executoreu
må blifva i tillfälle att utsöknings-ärendet slutligen pröfva oell
afgöra.
Hvarvid Utskottet anser sig böra upplysa, att förstberörde föreskrift
bärleder sig från deri af Revisorerne öfver Banco-Discontens styrelse och
förvaltning för år 1831 gjorde anmälan, att, efter deras öfvertygelse-, lån
endast borde utgifvas åt sådane personer, de der, i händelse af uteblifven
betalning, kunde underkastas laga åtgärder genom den executiva magien i
landet, hvilket icke vore förhållandet med Ministrar och Consuler, sorn i
och för deras befattningar ständigt vistades utom Riket; vid öfvervägande
hvaraf Utskottet ej kunnat annat än dela den mening, att en för
landets näringar både behöflig och påräknad fond icke bör medtagas genom
låne-biträden till utrikes vistande Svenske medborgare; samt att det
under morn. a föreslagna stadgande jemväl bärleder sig från bemälde Revisorers
anmälan om det afbrott i utsöknings-ärendenas gång, som uppstode
i de fall, då Execulions-betjening aflemnat det förklarande, att-en'Gäldenär
icke kunnat vid lagsöknings-tillfället med kallelse anträffas, hvilket
förhållande synts Utskottet högt påkalla den nu föreslagne åtgärden, på
det jemväl i clylika fall en större, för Verket alltid fördelaktig skyndsamhet
i behandlingen af dess utsöknings-ärenden mätte vinnas.
Vidkommande sedermera Banco-Discont-Verket serskildt, så och jemte
åberopande af hvad Utskottet uti Memorialet N:o 91 i denna del föreslagit,
anser Utskottet sig böra hemställa, att, till de redan i 4 Art. 5 Afd.
af i83o års Banco-Reglemente intagne, för Banco-Discont-Verket serskildt
gällande föreskrifter, måtte i nu upprättande Banco-Reglemente tilläggas
följande, nemligen:
I. Directionen öfver Handels- och Närings-Disconten utgöres i Stockholm
af Ledamöterne i Directionen öfver Banco-Disconl-Yerket
Bihang till R, it. Vrot, i834 0<Y i835. 6 Sami, t Afå. 3 Bandet
3 testa Häftet. 3
IO
Bfiti~o-TJiskottet: Memorial N:o 106.
jemte en eller flere af Banco-FuUmägtige, inom eller utom BaneoSlyrelsen,
utsedde personer, med kännedom om Näringarne och
den större Handeln.
II; De Bankens 2:ne Gorhmissarier; sora • äro i Banco-Disconten tjenstgörande,
Åtnjuta på sistnämnde Verks Stat deras lön, med derå
hevi ljud t arfvode, efter den åldér dé i Commissäriegraden innehafva,
och öfrige Ledamöter i Bänco-Discont-Directionen uppbära
i årligt arfvode a5o Rrdr Banco hvardera; hvaremot något arfvode
ej eger rum för de Ledamöter, hvarmed Banco-Disconl-Direo
tionen förstärkes i frågor rörandé Disconlen för Handel och Näringar.
IIL Ålla Inbetalningar till Banco-Discont-Verket, med undantag aföfverräntorne,
sorn contant liqvideras;. och dé af Verket skeende
utbetalningar böra verkställas gfenom insättning och ut-assignering
på en i Vexel-Banken öppnad räkning, och på insättnings-attesterne
antecknas, hvarifrån de insatte penningar ne härröra; hvarefter
dessa Attester, jemte Anmälnings-Sedlårne, aflemnas till de i Bisconl-Directionen
deltagande Gommissarierne, sorn dem öfverkorsa
samt, efter det de blifvit hos Directionen företedde och af vederbörande
Bokhållare begagnade, desamma förvara.
IV. Alla < Låne-Documenter och Hypotbek förvaras under 3:ne lås,
hvartill aine af Bireclionens Ledamöter, till skiftes, jemte Kamereraren,
hafva hvar sin-nyckel..
V. Den Bankens Tjensteman, sorn till’ tjenstebefattning vid BancoDiscont-Verket
redan blifvit eller hädanefter varder förordnad
och derigenom linner sig föranlåten lemna dess tjenst i Banken,
må, i händelse han skulle önska att, vid inträffande ledighet, i Bankens
tjenst återgå,.derstädes tillgodonjuta dén tour och befordringsrätt
han i i samma Verk innehade, då han det lenrnadé.
Af hvilka föreskrifter de 2:ne förstnämnde ej innefatta något annat,
än livad;redan för närvarande eger rum, ehuru stadgande derom i Reglementet
saknas; äfvensom de under moni lil och IV tillstyrkte igenfinnas
under §§. 12 och i3 i 1816 års Kongl. Reglemente..
Och-ilian Utskottet ansett sig desto hellre böra tillstyrka > det under
mom. V. upptagne stadgande, sorn detsamma blifvit af Banco-Discont-Directionen
föreslaget, och i betraktande måste tagas,' att,. enligt 4‘0Ch 5 §§. i
i8a3 års reglementariske föreskrifter för Låne-Contoren, de Tjenstemän
inom Banco-Verket, sorn erhålla befattningar vid Låne-Contoren, icke allenast
bibehålla deras inom Banco-Verket förut innehafvande tjensler, med
Banco-TJtskottcts Memorial N-o ic6.
rättighet alt, nnder det de vid Låne-Gonlören tjenstgöra, blifva i deras
tour befordrade inom Banco-Verket, ulan jemväl al deras löneformoner derstädes
åtnjuta hvad ej.för vicäriåtets bestridande erfordras; vid hvilket för.*
Itai lande oell då tillämpning af samma princip,- ehuru med betydlig inskränkning,
i afseende på Bänkens Tjenstemän, sorn vid Bancö-DiscontVerket
anställas, onekligen ej allenast är med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
då tjenstebefaltningärne vid Discont-Verket, likasom vid Lå~
ne-Contpren, endast medelst Gonslitutöriål tillsättas, och deras innehafvare
således när sorn helst kunna derifrån skiljas, utan äfven synes blifva i så
målto för Banco-Discont-Terket och Banken ömsesidigt gagnelig, att, genom
berörde föreskrift, en Bankens Tjensteman, antagen till tjenste-befattning
i Banco-Discont-Verket, sättes i tillfälle' att, med afstå ende från dess tjenst
och lön i Banken, uteslutande egna sin tid och verksamhet åt Bancö-Discont-Verket,
utan att derigenom förlora utsigten att kunna lill Barico-Verket
återgå och inom detsamma’vinna vidare befordran, i händelse o förut-'
sedde förhållanden, samt hans eget eller Bankens gagn och nytta, kunde
dertill föranleda.
Beträffande åter' slutligen de Låne-Contoren serskildt rörande föreskrifter,
hvilka i nu upprättande Banco-Reglémente, enligt den af Utskottet ofvan
yttrade åsigt, böra intagas, så, jemte hänvisning till Utskottets ofvanberörde,
under N:o pr afgifne Memorial, får Utskottet allenast anmäla, ätt
Utskottet ej funnit anledning till någon annan hufvudsaklig förändring ide
för Låne-Contoren allt sedan år i8a3 gällande stadganden, som igenfinnas
under §. 3, §. 5 sista punkten samt §§. 6, 7, 8, 9, 11 och. 18 i det för
Låne-Contoren då utfärdade Reglemente, än att, till följd af den sistlidne
Riksdag inrättade Ilandels-Discont-Rörelsen, det i §.: 8 intagne förbud för
Låne-Contors-Directionerne, alt emot ränta emottaga insättningar af enskildes
penningar, bör försvinna och sålunda samma §. erhålla följande lydelse:
Directiönerne emottage icke i inbetalningar af Contorens lån och
räntor andra medel, än det i Riket fastställde gångbara mynt samt
Låne-Contorens egne assignalioner.
Och vill Utskottet, efter emottagandet af Rikets Ständers beslut, i anledning
af dess under N:ö 1 o5 afgifne Memorial, för Rikets Ständer framställa
resultatet af Utskottets granskning af nu gällande reglementariske föreskrifter,
dels för belåningen af actier och publike papper, dels för Bankens
Discont-rörelse på namn och reverser samt med omsätlningsrält, dels
slutligen för Handels- och Närings-Disconten.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den Febr. i835.
Baxco-IJ' ikattets Memorial AT!o iö6-
Reservationer:
af Herr C. Stuart: "”Det inom Banco-Ulskoltéfs Räicnskaps-Afdelriing
vackla och af Ulskoltet godkända förslag, att vederhäffighels-betyg, som af
tillförordnad Domhafvande utfärdas, skaij, för alt vara antagligt., v erid ceras
af Presten i församlingen, synes mig i hög grad olämpligt. Jag vill visserligen
ej bestrida, alt ju icke, på sätt man någon gång hört uppgifvas, själasörjare
Kunna finnas, som med omsorgsfullt nit söka att få noga reda äfven
på sina åhörares timliga egodelar och afkastningen af desamma; men jag
kan icke annat än anse pröfningen och vitsordandet af dessa egodelars större
eller mindre tillräcklighet för gäldandet af åstundade Discont-lån vara
ett för Prestens vig tiga kall helt och hållet främmande åliggande. Det förefaller
mig dessutom något besynnerligt att föreskrifva, deluppgifter, som
meddelas, rörande personers förmögenhets-omständigheler, af Tjenstemän, inför
hvilka alla lmfvudsakliga förändringar uti eganderätts-förhållanden skola
anmälas, icke få anses tillförlitliga, med mindre desamma äro bestyrkte af
någon utaf dem, som fått sig uppdraget att vårda sina medborgares andeliga
angelägenheter. Härvid torde äfven böra lagas i betraktande , huruvida
icke nödvändigheten, å ena sidan, att begära, och skyldigheten, å den andra,
alt möjligen ej sällan vägra de ifrågavarande intygen, skola ännu mera Öka
de anledningar, som olyckligtvis redan finnas, till obehagliga förhållanden
och stridigheter emellan lärare och åhörare.
Det uppgifna behofvet, af ett sådant stadgande, sorn blifvit föreslaget
för att betrygga Discont-Verken emot förluster, kan jag, för min del, icke
hedler äntaga såsom något giltigt skäl för detsammas godkännande. Enligt
hvad jag förmodar, lär lika litet någon extra, sorn någon ordinarie Domare,
utfärda yederhäftighets-betyg för okända personer, innan han erhållit tillförlitliga
upplysningar om deras förmögenhet. Varande det för öfrigt DiscontDirectionernes
oviikorliga pligt att, derest anledning till misstanka för mindre
noggrannhet härutinnan skulle emot någon sådan Tjensteman förekomma,
icke fästa afseende å de utaf honom meddelade vederhäftighets-betyg.”
Uti denna reservation hafva Herr Vallej, samt Riksdags-Fullmägtige
Olof Olsson från Wermlands Län och Peter Andersson från Hallands
Län instämt;
af Herr Nordenankar: ’’Jag instämmer i Herr Stuarts reservation och
dess utveckling af motiven, med undantag af den deruti förekommande
perioden ”Jag vill visserligen ej bestrida . , . af kastningen af desamma;”
Med
Banca-TJtskortets Memorial N:o i©S.
Med Herr JSordenankar hafva sig förenat, Herr Grefve Frölich, Herr
Lagerheim och Herr IVedberg; '
af Herr Biskop Lundblad: ”Med nådigste tillstånd frånvarande, då
Höglofl. Utskottet unde;' loppet af Januarii månad fattade delta beslut, reserverar
jag mig så vida deremot, som jag anser det vara olämpligt och
principsti idigt, att stadga, det Presterskapet må controh ra af Domare utgifna
betyg. I öfrigt anser jag ifiågavaiande åtgärd vara helt och hållet
främmande för Presterskapets egentliga embetspligt;”
af Herr Doctor Lindfors: '”Jag förenar mig med Herr Stuart i sale,
men ej i uttryck. Mina skal äro, att jag ij) anser ett alltför långt utsträckt
eontroleringssystem vara merå skadligt än gagnligt; 2) fruktar, det ifrågavarande
stadgande möjligen kan gifva anledning till hvarjehanda obehagliga
förhållanden emellan själasörjaren och åhörarne, enär ett gifvet afslag
af den förre möjligen kan väcka missnöje hos de senare; 3j) önskar, att
Presterskapet ej må öfverhopas med alltför många verldsligt bestyr, hvarigenom
det alltför mycket diages från sin egentliga bestämmelse. Skulle, allt
delta oaktadt, Prestens intyg anses be höfligt, tror jag det böra föregå Domarens,
och snarare tjena denne lill upplysning oell ledning,, än till contra!
å hans embets betyg”;
af Herr Helleday: ,J,Uti Herr Stuarts reservation instämmer jag, serdeles
i afseende på sjelfva uppställningen, som från vissa håll icke undgått
klander
af Herr Sahlin: ”Mot Utskottets beslut, att vederhäftighets-betyg, sorn
af tillförordnad Domhafvande utfärdas skall, för att vara antagligt, verilficeras
af Prosten i församlingen, får jag mig reservera; anseende det ej vara
lämpligt a'tt ålägga Presterskapet sådan befattning/’
Häruti har äfven Herr Prosten afzelius instämt;
af Herr Rubin: ”Emot Utskottets beslut, i afseende på Pastors skyl
dighet
att samtidigt med Domaren yerificera Låntagares och Löftesmäns
vederhäftighet, får jag mig reservera, emedan jag anser det vara oiformligt
fordra tvänne Auctoriteters intyg, då detta alltid måste förutsätta, att man
misstror endera. Det är äfven en högst egen procedure att ålägga Pastor
verificera Domarens på embetsansvar utgifna betyg, hvilket i vida vigligare
och mera magtpåliggande ärenden anses tillfyllestgörande. Hellre skulle
jag sett, att Högloflige Utskottet befriat Domaren från all befattning med
dessa påskrifter, än att underkasta dess åtgärd en conlrol, som, efter min
tanka, har den dubbla egenskapen att vara för honom, såsom ansvarig em
betsman,
högst nedslående och för Bankens säkerhet onödig.”
Bihang till R St, Fröt, 1834 ofå i835. 6 Sami. 1 AfJ. a Bandet,
3r.sta Häftet. 3
ST 0 C K II O L M , ,835; lios J. A. A\ am nes.
BantOrVe skottets Betänkande N;o loj.
i
N:o 107.
Ankom till Exp.-Utsk, den 2 'Mars,
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblad?, motion_, am stadgar i
gemenskap med Bankens Sedel-utgifning.
Genom Protocolls-Utdrag, af den 3i sistlidne Januarii, har Högloflig»
Ridåerskapet och Adeln till Utskottet remitterat en af Herr Rosenblad
Bemhardj vackt motion, deruti, jemte erinran, att en af de delar uti 1800
års Baneo-Reglemenle, der förändringar minst kunde undvikas, vore 4 Art.
2 Afdeln., innefattande stadgande» i gemenskap med Bankens Sedeb-otgifning,
Motionairen ansett de dit hörande stadganden kunna indelas i 3:ne
Classen:
1:0. Sådane sorn vore helt och hållet beroende af Kongl. Maj:ts bifall
til Rikets Ständers beslut om införande af så kalladt courant-mynt;
q:o. Sådana, på hvilkas uppgörande definitiva beslutet i denna fråga
kunde anses ega mycket inflytande; och
3:o. Sådana, sorn vore helt och hållet oberoende af detta beslut.
Under förutsättning, att stadganden af första Classen icke kunna komma
i fråga att ens vidröras, förrän sjelfva hufvudfrågan är afgjord, har Mo'
tionairen ansett till a:dra Classen höra frågan om de blifvande sedel-valeurerne,
i afseende hvarå icke något mera hitintills blifvit bos Rikets Ständer
afgjordt, än om SkilliRgs-sedlarnes bibehållande under samma förbehåll
som vid sista Riksdag. Och, oaktadt de Sedel-valeurer på Riksdaler-tal,
nemligen i, 3, 10, 25, 100 och 5oo, hvilka af Rikets senast församlade
Ständer bestämdes, icke komme att, efter skeende förändring till Courant*
uttrycka mera än a/3 af det värde de, då beslutet togs, voro ämnade att
föreställa, har Motionairen tillstyrkt bibehållandet af enahanda valeurer för
Courant-myntet, dock med tillägg af en ny valeur, nemligen å Fem (A)
R:dr Courant, hvartill Motionairen ansett grönt papper böra begagnas;
till stöd för denna tanka, äfvensom den, att Sedlar, jemväl å 1 R:dr Courant,
böra utfärdas, har Motionairen åberopat åtskillige af honom sistlidne
höst till Banco-Utskottet framlagda skäl, och ytterligare erinrat, att, ona
Bihang till R. St. Fröt, 1034 och i835. 6 Sami, 1 Afd. % Bandet,
3zaira Häftet. t
2
Banco-TJishttets Retankaäe N'.o 107.
ingen Sedel skulle utgifvas å lägre Riksdalers-valeur än 2 R:dr Courant»sådant
kom me, sedan all Sedel-utgifning från Riksgälds-Contoret med Silfverutvexlingens
början upphört, att medföra en ökad åtgång af de så dyra
Skillings-sedlarne till ersättning för i rörelsen 'åiu löpande i3 å 1400,000
R:dr af Riksgäldssedlar på 1 R:dr.v
Hvad Stadganden af 3:dje Classen vidkommer, så borde, enligt Motionairens
åsigt, de redan tillverkade sedel-papperssorteine godkännas, med
iakttagande endast, att alla Sedlar göras å lamelleradt papperoch att Fullxuägtige
föröfrigt måtte bemyndigas gifva åt papperet de ytterligare förbättringar,
hvilkas lämplighet en ökad erfarenhet kan vitsorda» Det i senaste
Banco-Reglementet gifna stadgande, om valeurens skrif ning, på Sedlar å 10
R:dr, och deröfver, har Motionairen ansett böra försvinna, och deriemte
tillstyrkt, att, oberoende af det nu gällande Banco-Regleraentets 5 Art. 1
Afd. §. 2, Baneo-Fullmägtige må berättigas vidtaga åtgärder till besparing i
kostnader för allt skrifnings-arbete å de nya Sedlarne, så att de kunna låta
verkställa detta arbete till större eiler mindre del medelst machineri;
samt att de äfven må kunna vidtaga anstalter till förbättring af Skillingssedlarne,
sedan valeurerne å Riksdaler-lal hunnit fullbordas; åberopande i
denna sistnämnde omständighet en af honom till Banco-Utskotlet ingifven
beräkning, enligt hvilken Skillings-sedlar på lamelleradt papper skulle komma
att kosta Banken mindre än de nuvarande.
I enlighet härmed innefattar den egentliga motionen, att Banco-Utskottet,
under förbehåll, att, sedan den hos Kongl. Maj:t hvilande frågan ont
Courant-mynts införande blifvit definitivt afgjord, fä inkomma med förslagtill
de stadganden, som i anledning derctf kunna erfordras, nu måtte
föreslå Rikets Ständer att, med upphäfvande af de i usta §. utaf nu gällande
Banco - Reglementes 4 Art. 2 Afd. innehållna föreskrifter, stadga
följande:
1:0. Alla slags Bankens Sedlar hållas på förhand färdige för att kunna
genast och utan omgång utvexlas till Allmänheten, på lika sätt som nu
sker med Sedlar å 3 R:dr och derunder; så att de följaktligen icke annulleras
vid skeende insättning, derest de icke äro förslitne.
I sammanhang härmed iakttages:
f0- att Bankens Sedlar å högre valeur än Sepcton skillingar, eller,
i händelse af Courant-myntets införande, Tjugufyra skillingar, ställas endast
på följande summor, nemligen 1, 3, 5, 10, a5, 100 och 5oo R:dr.;
bj. att de så kallade Skillings-sedlarne af de hittills bruk/ige valeurerne
(jeller i händelse af Courant-myntets införande ä motsvarande belopp
Banco-ijtskott ts Betänkande Nio 107.
3
i Courantj samt sålunda å 24j 18 och 12 skitlingar) väl må hädanefter
som hittills Allmänheten tillhandahållas, alt till den som det åstundar,
utvexlas intilldess, Rikets Ständer annorlunda förordna; dock attj Banco-Styrelsen
eger tillse, att de gamla tillgångarne, ibland hvilka Banken ännu eger
ett betydligt förråd Sedlar å 14 och 10 skillingar koppa: mynt, gällande lika
med Banco-mynt, blifva i görligaste målto använda.
2:0. De större Sedlarne af nya slaget (hvarunder räknas valeurerne
från och med 25 lill och med 5oo R:dr) skola i bokföring upplagas efter
stycketal med numer och datum; dock alltid så, att de, som tid efter
annan i Cassör na inkomma och icke befinnas förnötle, må till utvexling åter
begagnas, samt icke förr blifva annuleiade och i böckerne afförda, än de
genom nötning äro för vidare omlopp bland allmänheten otjenlige,
hvaremot de smärre Sedlarne (hvarunder, jemte Skillingssedlarne, räknas
valeurerne från och med 1 R:dr till och med 10 R:dr) behandlas lika med
nuvarande Sedlar å 8 skill, till och med 3 R:dr, och således endast i antal
och summa, men icke efter stycketal, numer och datum, i råkenskaperne
upplagas och afföras.
3:o. I afseende på de nya Sedlarnes material, beskaffenhet, med hvad
mera med tillverkningen eger gemenskap, iaktlages:
a). att till alla Sedlar å Riksdalers-valeur användes så kalladt lamelleradt
papper efter de för Utskottet upprista prof; Fullmägtige dock
obetaget att gifva papperet all den ökade förbättring, ytterligare vunna insigter
kunna påkalla;
b'), att formaten blifva likaledes i öfverensstämmelse med de för
Utskottet uppvista prof, sålunda, att 5oo och 100 Riksdalers sedlar komma
att förfärdigas af det största formatet, de å 25 och 10 R:dr af det dernäst,
samt 5, 3 och 1 Riksdalers-sedlar, af det minsta;
c), att alla dessa Sedlar tillverkas af färgadt papper, nemligen 5oo,
20 och 3 R:dr, af blått, 100, 10 och 1 R:dr af gult, samt 5 R:dr af grönt;
d) att texten tryckes på sätt de för Utskottet uppvista prof utvisa,
i såkallad Stereotyperings-form; hvarvid ovilkorligen bör iakttagas, att typen
till hvarje valeur är så olik de öfrige, att omöjligen förfalskning från den
ena till den andra kan verkställas;
e) att, i afseende på Skillings-sedlarne, det öfverlemnas åt BancoFullmägtige
att införa all den förbättring till papper, tryck och deras
öfriga beskaffenhet, sorn kan finnas ändamålsenlig, vare sig genom att till
-
4
Rinca-TJt skottets Betänkande N:o 107.
vei ka flem på lamelleradt, färgad t eller ofärgadt papper,, eller på livad annat
sätt, sorn bäst kan uppfylla Bankens interesse»;
f) att alla Sedlar böra vara underskrifneaf minst tvänne Bankens
Tjenstemän; egande Fullmägtige föröfrigt att, i afseende på deras tvumerejing
m. rn., vidtaga alla de åtgärder, sorn kunna förena säkerhet i conlrolen
med besparing i kostnaden.
4:o Be nya Sedel-foi mulairen böra färdiggöras i den mon görligt är,
så att de målte kunna sältas i-omlopp, de större valeurerne senast vid början
af år t836, och dé smärre -så fort tillräckligt antal blifvit färdigt.
5:o Ulgifvandét af Vexel-Bankens hittills- bruklige Transport-SedJar
inslulle-s, och upphör ifrån och med den dag, då utvexling af dé i andra
punkten omnämnde större Sedlär vidtaget; äfvensom tillverkning af dé nu
begagnade 3 och 2 Rrdrs-Sedtarne ej eger' rum från och med den dag, då
de i samma punkt omnämnde smärre Sedelvaleurer blifvit i omlopp satta.
Egande Bänco-Styrelsen att, genom tjenliga anstalter; befrämja de nya SedIdrnes
utvexling-i Landsorterna enrot gamla.
6:0 Banco-Fullmägtige ega att hös Kongl. Maj:t i' underdånighet an.
bålla om utfärdande af allmän Kungörelse, innehållande noggrann beskrifning
på så väl de nya Sedel - myntén , sorn de fortfarande gångbara
gamla.
Denna sistnämnda omständighet antyder Motionairen såsom varande
af vigt, då t. ex; en stor del af allmänheten ännu föga känner IvopparTnynt-SkiUings-sedlnrne,
och är osäker om betydelsen af-ordet Banco, på de
efter , den 1 • Oct. 1884 ,utgifne Sedlar, o. s. v. -
Efter emottagande af omförmälde motion, och sedan Utskottet öfverJemnat
densamma till preliminair behandling af dess Finartce-Afdelning,
liar bemälde Afdelning, jemte tillkännagifvande, att den redan i Augusti månad
-för! idé t år, efter Banco-Fullmägliges hörande, ingått i öfverläggning om
-de fleste bland de punkter, sorn i motionen innefattas och deröfver stadgat
dess tanka, fastän Afdelningen, i afvakta» på slutlig decision om det nya
Mynt-Systemet, hittills dröjt med sakens anmälande till Utskottets Plenum,
förklarat, alt, .efter Afdehungéns åsigt, fråga» om de Sedlar, Banken här alt
utgifva, icke står i så omedelbart samband med Silfver-myntets benämning
af antingen Courant eller Specie, att de reglementariske föreskrifterna Ter
Bhndc-JJt skottets Bet unnande N:o 107."
Bahcto-Föl valtivingen behöfde ovilkorligen dereftér lämpas, då det vore en
allmänt känd sals, att en Riksdaler'Courant eller Riksgäld, efter räknevärde,
eger, lill en Riksdaler Silfver Specie, förhållandet af 1 till 4> och dét således
för den vanliga penninge-räkningen i landet vöre af föga betydenhet,
antingen den Si Ifver-piece, sorn nu kallas en Specie-Riksdaleiy får än vidare
bibehålla delta namn' ellei- påtryckas valeurén af !\ Riksdaler Courant; men
att deremot visade sig nära ogörligt alt bringa ■ allmänna penninge-räkningen
man och man emellan till Riksdaler och skil lingar Banco, då det hårda
myntet, som skall jemte sedlarne kringlöpa, ej är derefter lämpadt och
icke ulan en för den oerfarne allt för invecklad evalvation låter sig till
Banco-räköinge n hänföra, till exempel hvarpå blifvit anfördt, att det för en
ovan räknare icke vore någon lätt sak att i hast förvandla 19 R:dr Silfver till
Banco 5o: 3a. —- eller 19 R;dr Banco till Silfver Specie 7: 6. — hvare
mot
någon livar'ulan mycken svårighet syntes kunna utröna, att 19 Riksdaler
Silfver Specie motsvara 76 Rrdr1 Rgs eller Courant och 19 Rrdr Riksgälds
eller Courant gälla lika med 36. Silfver Specie.
Vid hvilket förhållande, och under fästadt afseende å Regerings-formens
72 §. särn t med dén förutsättning, att Kongl. Majit, efter alt hafva
afslagit Rikets sist församlade Ständers förslag, om Banco-Riksdalerns antagande
till mynt-Gidiet, och anbefallt utmyntningen al Silfver efter 1 Rrdr
Specie såsom enhet, icke lärer bestämma till allmän mynt-enhet 1 R:dr
Banco, Afdelningen funnit sig föranlåten och befogad föreslå, att äfven, för
den händelse Kongl. Maj:t later Svenska Silfver-myntet såsom hittills utp.
räglas efter Rrdr Specie, och således icke stadfäster Rikets Ständers beslut,
att lill allmän mylit-enhet må antagas Rrdr Courant, de nya Sedlar Banken,
likmätigt derom serskildt gifne föreskrifter, liar att utfärda på Riksdalertal,
röå ställas å Rrdr Courant, hvarje sådan Riksdaler jemt motsvarande i räkne-värde
1 Rrdr Riksgälds eller if/\ af Silfver-Specie-Riksdalern och dess
nuvarande elier blifvande under-afdelningar, efter deli, med afseende å slagskattens
beräkning i Myntet, af Kongl. Majrts och Rikets Ständers förändrade
»664 års Myntfot.
Ehuru Utskottet ej kunnat undgå inse, samt jemväl för Rikets Ständer
redan i Meni. N:o 102 anmält de svårigheter, hvilka mota för uppgörande
af reglementariske föreskrifter, angående Bankens nya Sedelmynt, innan
Rikets Ständer erhållit Kongl. Majrts Nådiga svar å deras i underdånighet
framställde förslag lill förändradt mynt-system, likväl då det förväntade
afgörande! af nämnde fråga ännu saknas, och genom ytterligare af
-
6
Banco-\j!skottets Betänkande Nio 107.
vaktan på ett slutligt resultat i densamma, Rikets Ständer tilläfventyrs kunde
sättas ur tillfälle, alt före Riksdagens utgång fatta några beslut, angående
Bankens nya Sedelmynt, till grund för de reglementariske föreskrifter,
hvilka i detta hänseende böra Banco-Styrelsen meddelas, liar Utskottet
trott sig böra antaga den utväg, Finance-Afdelningens berörde Utlåtande
erbjuder, att utan längre tidsutdrägt komma till något mål i fråga om Bankens
Sedel - utgifning; och i denna afsigt jemväl, utan afvaktan af Rikets
Ständers svar å Utskottets i Memorialet N:o 102 gjorda hemställan, till pröfning
upptagit ofvanberörde af Herr Rosenblad väckte motion, egande för
ändamål, att tjena till ledning vid uppgörandet af detail-föreskrifterne om
Bankens Sedel-lili verkning; och går Utskottet nu att sig yttra öfver de
speciela punkter, hvilka i denna motion innefattas.
Punkten 1 i motionen är lika lydande med den, som befinnes i i83o
års Banco-Reglemente pag. 60, och synes af Motionairen ämnad att på enahanda
sätt förstås och tillämpas, men i slikt fall torde dock behöfva från
början uttryckas, att under mellantiden, så länge Transport-sedlars tillverkning
måste fortfara, dessa icke inbegripas i detta allmänna stadgande.
Den i mom. a föreslagna nya valeur å 5 R:dr Courant synes Utskottet
vara obehöflig, och desto hellre böra undvikas, som allmänheten utan
allt tvifvel finner sig bäst belåten med, att nya ovanliga Sedelslag icke blihs
,va flere, än som för rörelsens behof oundgängligen påkallas.
Hvad beträffar mom. b, så, enär Rikets Ständer beslutit, alt ”Sedlar å
skillingtal af de nu bruklige valeurerne komma att till nästa Riksdag bibehållas,
anser Utskottet med samma beslut mest öfverensstämmande, att de
hittills bruklige Sedlar å Skillings-valeurer bibehållas till utseendet oförändrade
intill nästa Riksdag, hvilket ock ©tvifvelaktigt af Allmänheten helst
önskas; dock att, i händelse genom tillblandning af hampa eller annat segare
ämne, ett uthålligare ocoloreradt papper till dem kan erhållas , sådant
må verkställas. Den såsom alternativ föreslagne förändringen till 24, 18 och
12 sk. Courant, synes ock Utskottet i fråga om dessa Sedlar, hvilkas räknevärde
är i alla Landsorter nogsamt bekant, icke vara af något behof påkalladt,
utan tvärtom kunna leda till förvillelse. Likaledes och i den öfvertygelse,
att ett Sedelmynts gångbarhet, i stället att underlättas, alltid försvåras
i den mon ett synbart bemödande visar sig att få detsamma utspridt,
finnér Utskottet någon annan föreskrift i afseende på de såkallade Kopparmynt-Skiilings-se
liarne å i4 och 10 sk. icke böra meddelas, än den, att dessa
från äldre tider i n "åd liggande Sedlar skola hos Banken i vexling och
Banco-Utskottets Betänkande N',o ioj.
7
Betalningar betraktas alldeles lika med öfrige Sedlar å skillinglal, samt hållas
i Cassorne städse tillgänglige för en hvar, som önskar att dem begagna.
För antagandet af punkten 2 finner Utskottet ej hinder.
Punkten 3 med tillhörande mom. litt. a anser Utskottet böra antagas.
I mom. b skulle, eldigt Utskottets tillstyrkan om uteslutande af Sedlar
å 5 Riksdalers valeur, slutmeningen förändras till "samt 3 och 1 Riksdalers-Sedlar
af det minsta.”
Äfvensom i mom. c slutmeningen skulle förändras till ”samt 100, 10 och
I af gult.”
Vid mom. d anser Utskottet allenast det tillägg böra göras, att å någon
tjenlig plats korteligen må antydas för hvarje Courant-valeur dess
molsvariga belopp så väl i Silfver-specie som i Banco.
Mom. e skulle förfalla genom antagande af Utskottets ofvan antydde
åsigt: att Sedlar å Skillings-valeurer böra oförändrade bibehållas, och någon
betänklighet i detta hänseende uppstår c.eslomindre, som förfalskningen
af 16, 12 och 8 skillingssedlar från en till annan valeur redan synas vara
med någon tillförlitlighet förekomna, samt eftergöring af sådane Sedlar
alltid varit högst sällsynt.
Vid mom.f finner Utskottet ej något att ändra eller tillägga.
Men vid punkten 4 kan Utskottet ej undgå erinra, att, eller det uppehåll,
som inträffat med nya sedel-tillverkningen, Utskottet belviflar möjligheten
att på förhand bestämma tiden, inom hvilken utgifning af hvarje
sedel-valeur skall hafva för sig gått, hvarföre Utskottet tror någon viss tid
i detta hänseende icke böra i Reglementet utsättas.
Punkten 5 är i Utskottets tanka antaglig, med endast den förändring
i slutmeningen, att Banco-Styrelsen berättigas vidtaga anstalter för de nya
Sedlarnes utvexling i landsorterne efter hvad behofvet påkallar och omsländigheterne
föranleda.
Och får Utskottet, i öfverensstämmelse med dess nu yttrade åsigter
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer besluta:
1:0. att äfven, för den händelse Kongl. Maj:t låter Svenska Silfvermyntet
såsom hittills utpräglas efter R:dr Specie och således icke
stadfäster Rikets Sländers beslut, att till allmän mynt-enhet må antagas
R:dr Courant, de nya Sedlar Banken, likmätigt, derom serskildt
gifna föreskrifter, har alt utfärda på Riksdalertal, komma
att ställas å Riksdaler Courant, hvarje sådan Riksdaler jemt motsvarande
i räknevärde En Riksdaler Riksgälds eller fjerdedelen af
: J$ancQ -XSt skottets Bet andande Ar:o i oj.
Silfver-Spede-Riksdalern oell dess nuvarande eller blifvande un,
der-afdelningar, efter den, nied afseende å slagskattens beräkning
i Myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade ,1664 års
Myntfot;
2:0. att, efter det utställandet af Sedlar genom Vexel-Banken, till
följd af Rikets Ständers före,detta vidtagne beslut, ,i här nedan
föreskrifven ordning upphört, skola Sedlar af alla till gångbarhet
bestämde valdner hållas i Ranken på förhand lärdige för att kunna
genast och utan omgång utvexlas till Allmänheten, och de
som åter till Banken ingå begagnas på enahanda sätt samt ej annuleras,
derest de icke äro förslitne;
3;o. att Bankens Sedlar af högre valeur än 16 äkjliinggr ställas endast
på fullt Riksdalerstal, samt på följande bestämda summor,
nemligen t R;dr, 3R:d,roR:dr, a5 R:dr, 100 R:dr och 5oo R;clr;
4:o. att Bankens hittills bruklige Sedlar å skilliogs-valeurer, intill
dess ,af Rikets Ständer annorlunda stadgas, komma att utställas
på 16, 12 och 8 sk. Banco, motsvarande i räknevärde 24, 18 och
12 skillingar Courant, utan annan förändring i afseende på dem, än
att ett uthåiligare ocoloreradt papper må genom tillblandning af
hampa eller annat segare ämne till desamma begagnas. Att likaledes
Bankens i Magasin förvarade äldre förråd af Sedlar, ställda
på i'4 och io sk. Koppar-skiljemynt, i räknevärde svarande emot
21 och i5 sk. Courant, får, i nion af behof och efterfrågan, begagnas
vid alla slags vexlingar och liqvider med Banken, vid utskylders
betalande samt man och man emellan, lika med Bankens alla
öfrige å Riksdaler- och Skillingtal ställde löpande Sedlar;
5:o att de större Sedlarne af nya slaget, derunder räknade valeurerne
från och med 25 till och med 5oo R:dr Courant, skola i VexélBanken
upptagas efter stycketal med numer och datum, och
alltid så, att de, som tid efter annan i Cassorne inkomma och
icke befinnas förnötta., må lill utvexling åter begagnas, samt icke
förr blifva anullerade och i böck erne afförde, än då de genom nötning
äro för vidare omlopp bland Allmänheten otjenlige; men att
smärre Sedlar å Riksdalertal, derunder räknade yaleurerne 1, 3
och ro Riksdaler Courant, icke efter stycketal, numer och datum,
utan endast till antal och summa, blifva i Räkenskaperne upptagne
och afförde;
6:0 att till alla Sedlar å Riksdalers-valeur användes såkalladt la
melieradt
-
Banco-Utskottets Betankande N;o 107.
9
melleradt papper, efter tle för Utskottet uppviste prof, Fullmäktige
dock obetaget att gifva papperet all den ökade förbättring, ytterligare
vunna insigter kunna påkalla;
7:0 att formaten blifva likaledes i öfverensstämmelse med de för
Utskottet uppvisla prof, sålunda, att 5oo och 100 Riksdaler komma
att förfärdigas af det största formatet, de å a5 och 10 Riksdaler
af det dernäst, samt 3 och 1 Riksdalers Sedlar af det
minsta;
8:0 alt alla dessa Sedlar tillverkas af färgadt papper, nemi. de å 5oo,
a5 och 3 R:dr af blått, samt de å 100, 10 och 1 R:dr af gult;
9:0 att texten, på sätt de för Utskottet uppvista prof utvisa, trycke*
i såkallad Stereotyperings-form, under iakttagande, ej mindre att
typen till hvarje valeur är så olika de öfrige, att icke förfalskning
från den ena till den andra kan verkställas, än ock, att å någon
tjenlig plats å Sedeln kortligen för hvarje Courant valeur anlydes
dess motsvariga belopp, så väl i Silfver-Specie som i Råneo,
på sätt som följer:
R:dr 5oo Courant (ia5 R:dr Silfver Specie) (333 i/3 R:dr Banco).
— 100 — (25 — Silfver Specie) ( 66 2/3 R:dr Banco).
— 25 — (6 i/4— Silfver Specie) ( 16 2/3 R:dr Banco).
— 10 — (2 1/2— Silfver Specie) ( 6 2/3 R:dr Banco).
— 3 — ( 3/4— Silfver Specie) ( 2 — R:dr Banco).
— I — ( '/4 — Silfver Specie) ( — a/3 R:dr Banco).
io:o att alla Sedlar böra vara underskrifne af minst t vänne Bankens
Tjenstemän, och Fullmägtige för öfrigt berättigas alt i afseende på
deras numerering m. m. vidtaga alla de åtgärder, som kunna förena
säkerhet i controlen med besparing i kostnaden;
11:0 att Sedlar af de nya slagen skola genom Banco-Fullmägtiges försorg
tillverkas och i omlopp sättas så snart möjligen ske kan, samt
början dervid göras med de större valeurerne, så att Vexel-BancoTransport-räkningen
ju förr desto hellre må komma att upphöra ,
för hvad Sedlars utställande beträffar, och nya Cassa-Systemet i
samband med nya Sedel-Contoret lill följd deraf komma i verksamhet;
12:0
att (enligt 5:te punkten i Herr Rosenblads motion, och g. 1
punkten 5 i 2 Afd. 4 Art. (pag. 64) af i83o års Banco-Regletill
R. •St. Prat. 1834 ec^ i835, 6 Sami. i Afd. 2 Bandet.
3z'.dra Häftet. a
io Btinco-Utskottcts Betänkande N:o 107,
raenle) utgifvandet af Vexel-Bankens hittills brukliga TransportSedlar
inställes och upphör ifrån och nied den dag, då utvexling
af de i andra punkten omnämnda större Sedlar vidtager; alt likaledes
tillverkningen af de nu begagnade 3 och 2 Riksdalers-Sed~
larne ej eger rum från och med den dag, då de i samma punkt
omnämnde smärre sedel-valeurer blifvit i omlopp salla; samt a 11
jBanco-Styrelsen berättigas vidtaga anstalter för de nya Sedlavnes
utvexling i Landso» terne, efter hvad behofvet påkallar och omständigheterna
föranleda.
Slutligen, och med fästadt afseende å hvad Herr Rosenblad i sjette
punkten af dess motion föreslagit, får Utskottet tillstyrka:
att Rikets Höglofl. Ständer, i händelse af bifall till Utskottets ofvaninlagne
tillstyrkanden, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
hvad sålunda, angående Bankens Sedel-utgiliiing för framtiden
stadgadt blifvit, med anhållan, alt Rikets Ständers beslut härutinnan
varder till Allmänhetens kännedom och efterrättelse i Nåder
kungjordt.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Reservationer:
2 §. af Regeringsformen, Rigenom
deras Bank, utgifva
af Hr Stuartj C. G.: ”Med den, uti 7:
kets Ständer tillerkända rättighet, att allena
sedlar, sorn för mynt i Riket må erkännas, måste, efter mitt begrepp, ovilkorligen
vara förenad skyldigheten för Rikets Ständer att utställa dessa sedlar
antingen på Rikets verkliga mynt eller på sådant myntvärde, som af
bägge Statsmagterne gemensamt blifvit bestämdt. Jag har således icke
kunnat dela Banco-Utskottels nu yttrade, häremot stridande åsigt, att, äfven
om det af Rikets Ständer vid denna Riksdag föreslagna nya myntsystem
icke varder af Kongl. Maj:t antaget, Banken i allt fall och oaktadt
den för inlösen af dess sedlar, uti 1 §. af Mynlbestämningslagen, fastställda
orubbliga grund, bör framdeles utgifva sedlar jemväl å Rsdr Courant, hvilkas
Silfvervärde skulle komma att understiga de nuvarande Bancosedlarnes
ined 33 i/3 procent. Ehuru jag anser Rikets Ständers fattade beslut, angående
bestämmandet af en ny mynt-enhet vara både välgrundadt och allmänt
nyttigt, samt följaktligen jemväl, för min dej, lifligt önskat dess sanctionerande
af Kongl. Maj:t, har jag likväl alid;ig kunnat föreställa mig annat,
Banco-Vtskottets Betänkande Kto 107.
’i r
Än-att detsamma, derest Kongl. Maj.t icke skulle dertill lemna bifall, kommer
att förfalla i likhet med flera andra nyttiga förslag,hvarom Statsnaagterne
hysa stridiga åsigter. Det af Utskottet nu föreslagna sätt att, äfven emot
Kongl. Majits vilja, till en del genomdrifva frågan om en gemensam räkneenhet
lör hela landet, förefaller mig deremot lika litet öfverensstämmande
med andan och ordalydelsen af Rikets gällande Grundlagar, som förenligt
med Svenska folkets sannskyldiga nytta.
Uti den underd. skrifvelse, deruti de af Rikets Ständer fastställda grunder
för det nya mynt-systemet blifvit hos Kongl.Majit anmälda, hafva Rikets Ständer
bland annat yttrat,alt för Sveriges penningeförhållanden icke funnes någon bestämd
räkne-enhet,enär Specie-Riksdalern, B:co-R:drn och Riksgälds-R:drn, hvar
för sig, kunde såsom enhet, efter hvars och ens godtfinnande, betraktas; samt alt
ett sådant obestämdt förhållande syntes icke böra för framtiden fortfara, helst
detsamma, efter numera börjad silfverutvexling, ofelbart skulle leda tili olägenheter
af flerfalldig art och på elt skadligt sätt förvilla begreppen oin
fastigheters, varors, arbetsbiträdens och fordringars rätta värde. Det var
sålunda visserligen icke för att med en ny öka de redan antagna och begagnade
räkne-enheterne, som Rikets Ständer föreslogo införandet af courantberäkningen,
utan det dermed åsyftade, uttryckligen tillkännagifna ändamålet
var, likasom med Rikets Ständers vid sista Riksdag i* samma syftning
gjorda framställning, att erhålla en för hela Riket gemensam räkne- och
mynt-enhet, lägre än Silfverspecie-Riksdalern. Men då en sådan mynt-enliet,
oansedt Utskottets nitiska bemödanden, svårligen lär kunna åstadkommas,
med mindre Kongl. Majit densamma godkänner, så skulle troligen resultatet
af Utskottets nu framställda förslag, derest det af Rikets Ständer,
emot all förmodan, godkändes, blifva alt, genom tillskapandet af ett nytt
namn på en del af det representativa myntet, den villervalla och oreda i
våra penningeförhållanden, sorn redan förut så menligt inverkar på industrien
och rörelsen inom landet, lomme att än ytterligare ökas. Så länge
den allmänna bokföringen och all uppbörd samt alla liqvider med Staten
skola verkställas i Riksdaler Råneo, kan, äfven om Bankens samtliga sedelsorter
utställas på Ridr Courant, Bancoräkningen hvarken afskaffas eller
umbäras. Den föreslagna förändringen af Bankens sedlar lomme följaktligen
endast att hos den mindre upplysta delen af folket föranleda en ökad
osäkerhet om dessa sedlars verkliga värde; så mycket mera naturlig, som
Skiliingsedlar och Kopparskiljemyntet jemväl hädanefter skulle fortfarande
bibehålla sitt nu egande myntvärde.
Biitico-TJtrkottets Betänkande N:o *07.
Ibland de allmännast förespeglade olyckliga följderne af den befarade
aamt nu verkställda realisationen, var hotelsen om de uppsägningar af i
landet utestående lån, hvartill Capitalisterne skulle, i anledning af densamma,
föranledas, för att få de för dessa lån utgifna reverser omskrifna å
R:dr Silfverspecie. Dessa följder lära dock likasom mångå andra förespådda
resultat af myntbestämningen hitintills hafva uteblifvit; men jag kan i
sanning icke inse något mera verksamt sätt att framkalla dem, än att, såsom
Utskottet nu föreslagit, bestämma olika värden för Bankens sedlar.
Enligt Utskottets förslag, skulle de nya sedlarne komma alt erhålla
ungefärligen följande lydelse: Svea Rikes Ständers Bank betalar vid anfordran
denna sedel med R:dr Courant. Utskottet har således ansett,
alt hädanefter, på enahanda sätt sorn tillförene, representativt mynt endast
hehöfver af Banken inlösas med annat representativt mynt. Hvilken credit
för dessa sedlar och hvilket förtroende för Banken sådant skulle komma
att medföra, torde en hvar lätteligen inse. Äfven om, på sätt Utskottet
hemställt, sedlarnes motsvarande värde i R:dr B:co och R:dr Specie skulle
på något ställe å sedeln antydas, befarar jag dock, alt sådant kommer alt
mera förvilla begreppet om sedlarnes rälla valeur, än att stärka desammas
credit.
För den oförmodade händelse, att Kongl. Maj:t icke skulle sanctionera
Rikets Ständers beslut rörande mynt-enheten, inser jag icke någon annan
lämplig utväg för att, efter Riksgäldssedlarnes försvinnande ur rörelsen, bibehålla
den nu vid mindre liqvider allmänt brukliga Riksgäldsräkningen, än
att utgifva smärre Bancosedlar, som jemt motsvara de nuvarande Riksgäldssedlarnes
valeurer och således jemväl ulan svårighet kunna reduceras till
R:dr Specie. I hvilket afseende jag skulle vilja föreslå, alt Bancosedlar varda
utfärdade å ?>i sk., 2 R;dr, 6 R:dr 3a sk. B:co till inlösen med 1/4,
3/4 och 3 ifi R:dr Silfverspecie, å hvilka sedlar jemväl deras värde i Riksgäld
torde på lämpligt ställe kunna utmäikas.
Tidens otillräcklighet befriar mig från deri obehagliga skyldigheten
att nu anföra en fullständig reservation emot de högst anmärkningsvärda
omständigheter, hvilka, i afseende på förevarande, sedan Augusti månad hvilande
frågas, lika hastigt som, i anseende till tidepunkten, mindre lämpligt
förelagne slutliga afgörande af Utskottet förekommit. Jag får derföre genereit
reservera mig emot hela behandlingen af denna fråga;”
af Herr Prosten Astrand: ”Jag anser, att Utskottets tillstyrkande örn
utgifning af sedlar lydande å R:dr Courant, äfven för den händelse, att
Banca-XJtiiotutj Bstnnhnnde Nio 107.
»3
Kong], Maj:t icke bifaller Rikets Ständers beslut om mynt-enheten, innebär
ett ingrepp uti Kongl. Majlis lagstiftande rätt, och jag yrkar derföre,
att Utskottets förslag endast vilkorligt antages, nemligen att blifva gällande
först sedan Kongl. Maj:t bifallit Rikets Ständers beslut om mynt-enheten";
af Herr Wedberg". ”Emot Utskottets tillstyrkan, att å sedlar af
Courant valeur jemväl må utsättas deras motsvarande belopp i Banco, föranlåtes
jag att mig reservera. Jag linner en sådan åtgärd ledande just till
motsattsen af hvad som varit åsyftadt med Courant-Sedlarnes införande,
eller att Bancoiäkningen måtte alldeles afskaffas, såsom ingalunda slående
tillsammans med det nu präglade Sifvermyntet eller det blifvande, i händelse
af Kongl. Majits Nådiga sanclion å Rikets Ständers förslag till nytt
Myntsystem. Jag kan ock destomindre inse, att ett sådant förtydligande kunnat
af Utskottet föreslås, i afsigt att tjena den enfaldigare delen af Allmänheten
till närmare upplysning om sedelns värde, som Utskottet sjelf
vid liera andra tillfällen, såsom t. ex. i fråga om Decimal-räkningens införande,
vid pröfning af Herr Hallings motion, angående Kungörelsen om
gamla Silfvermyntels värde &c., noggsamt tillkännagifvit, huru högt begrepp
Utskottet eger örn Svenska Allmänhetens förmåga alt kunna reda sig i vida
mer invecklade räineförhållanden, än den enkla evalvationen från
R:dr Riksgälds eller Courant till R:dr Banco, hvilken säkert en hvar aE
Allmänheten, som några gånger i sin lefnad handterat penningar, från
mjölkgumman till millionairen, utan svårighet skall verkställa, utan någon
serskild antydan å sjelfva sedeln, som derförutan synes tillräckligt belastad
med upplysningar;”
af Herr Lake". ”Sedan Högloflige Banco-Utskollet till Rikets Högloflige
Ständer, såsom Betänkandet N:o iOi upptager, hemställt, om icke Rikets
Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit,
med afseende å angelägenheten om en förändrad mynt-enhet för landet,
täcktes, så snart dess dyrbara tid sådant medgåfve, taga samma i Nådig
pröfning och dess Nådiga svar Rikets Ständer meddela, så anser jag högst
oformligt, att samma Utskott, innan Kongl. Majits Nådiga Svar inhemtats,
ingår lill Rikets Ständer med något Betänkande, rörande mynt-enheten, och
allraminst kan jag gilla det inconseqventa deruti, att Högloflige Utskottet
några få dagar efter sitt förra Betänkande afger ett annat, som , efter min
åsigt, står i rak strid med det förra."
Emot Utskottets tillstyrkande, om utgifning af Sedlar å Riksdaler Courant,
äfven i den händelse, alt Kongl, Majit idke biföile Rikets Ständers
>{
Btinco-Utskcttcts Utlåtande N:o 108.
beslut i afseende å mynt-enheten, hafva Herr af Rolen, Herr biskop Lundblad,
samt Herr Prosten Rosen sig reserverat.
Emot beslutet, att å Bankens nya sedlar bör å tjenligt ställe antydas
för hvarje Courant valeur dess motsvariga belopp, ej mindre i ' Silfver-Specie
än i Banco hafva Herrar Lake och Rubin, samt Riksdags-Fullmägtige
Peter Andersson och Lindbäck reserverat sig.
Herr Nordenankar har äfven emot Betänkandet sig reserverat.
N:o 108.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Mars.
Utlåtande, till svar A de inom tvenne Riks-Stånd gjorda anmärkningar,
i anledning af Utskottets under N-’0 ji afgifna Betänkande.
Vid föredragning inom Riks-Slånden af Utskottets Betänkande, N:o 71, i anledning
af Herr Haldings motion, angående utfärdande af allmän Kungörelse,
till underrättelse om det gamla Silfvermyntels gångbarhet, hafva Vällofl.
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bönde-Ståndet, enligt ankomne ProtocollsXJldrag,
samma Betänkande återremitterat, på grund af dervid gjorda anmärkningar,
inom förstnämnde Riks-Stånd af Herrar Rubin, Leffler och Santesson,
och inom Hedervärda Bonde - Ståndet af Riksdags - Fullmägtige Johannes
Svensson från Jönköpings Län och Nils Mänsson från Malmöhus Län, hvilka
erinrat:
Herr Santesson, att då, efter utfärdandet af Kongl. Förordningen den
g Jan. 1770 och den 27 Nov. 1776, angående Rikets förseende medSpeciemynt,
m. rn., en ny Författning angående Myntet nu mera tillkommit, det
vore både nödigt och gagneligt, alt Allmänheten, på sätt Molionairen föreslagit,
blc-fve upplyst så väl derom, att de äldre Förordningarne icke af den
senare förändrades, som angående förhållandet emellan det gamla och nya
Silfvermynlet;
Riksdngs-Fullmägtigen Johannes Svensson, att, ehuru de af Utskottet
åberopade äldre Författningar icke förlorat deras gällande kraft, de dock
längesedan fallit i förgätenhet hos den större delen af Allmänheten, hvilken
sålunda saknade nödig kännedom, huruvida och på hvad vilkor det gamla
Banco-Vtsk^ttets Utlåtande N.o 10S.
»5
Spcciemyntet, eRer nu vidtagne Silfver-utvexling, vore i rörelsen gångbart;
uti hvilket yttrande sig förenat, Riksdags-Fullmägtige Petter Pehrsson oeh
Anders Påhlsson från Jönköpings Län, Eric Ersson från Westerås Län, Andess
Nordmark från Westerbottens Län, Eric Svanberg från Wesler-Norrland
och Samuel Andessson från Östergöthlands Län;
samt Riksdags-Fullmägtigen Nils Mänsson, att, jemte det han instämde
med Riksdags-Fullmägtigen Johannes Svensson, Önskade lian, att uti den ifrågavarande
allmänna Kungörelsen måtte anmärkas den skillnad i lödighet,
som eger rum emellan det gamla och det nya Silfvermynlet.
Utskottet kan för dess del ej annat finna, än att i och med detsamma
man medgifver, att de af Utskottet åberopade äldre Författningar icke
Sro upphäfna genom någon sedermera utkommen Lag eller Förordning, måste
det äfven erkänmas, att en Kungörelse, hvilken hade för afsigt att för
Allmänheten tillkännagifva, det samma Författningar verkligen äro gällande,
skulle innefatta en fullkomligt öfverflödig åtgärd, snarare ledande att förvilla
än att upplysa. Utskottet förmodar äfven, alt den, som icke af redan
gällande Författningar kan inhemta ifrågavarande Silfvermynts rätta valeur,
ej skulle genom någon ytterligare Kungörelse erhålla nödig kännedom derom,
hvilken den mindre upplyste deremot ganska lätt, under myntets användande
i rörelsen, genom vanan urhem lar.
Hvad åter beträffar den af cn Ledamot framställda önskan, attidea
föreslagna Kungörelsen äfven måtte utsättas skillnaden i myntets lödighet,
finnér Utskottet en dylik åtgärd desto mindre behöflig, som redan genom
Kongl. Förordningen den 25 Junii i83o är vordet bestämdt tillkännagifvet,
såväl i §. i, att det Svenska Silfvermynt, som derefter präglades, skall innehålla
3 delar rent silfver emot en del koppar och således vara tolflödig!,
sorn ock i sjelfva ingressen, jemförd med §. 6, att å silfver, som till myntning
inlemnas, bör, under namn af myntskatt, procent afdragas, för att
till en del ersätta myntningskostnaden.
Till följd häraf, och då a:ne Riks-Stånd dessutom, med godkännande
af Utskottets åsigt, att öfverflödiga Författningar böra undvikas, redan bifallit
Utskottets under N:o 71 afgifne betänkande,
kan Utskottet ej annat än här förnya dess i oraförmälde Betänkan-*
de gifna tillstyrkan.
Stockholm den 3 Mars i835.
Banco-Utskottets Utlåtande N:o rog.
i
N:o 10g.
’ Antom lill Exp.-Utsk. d. 12 Mars.
Utlåtande, i anledning af de inom S:ne Riks-Ständ framställde
och till Utskottet remitterade anmärkningar
emot dess i Memorialet N:o 84 afgifne förslag till Instruction
för Ilikets Ständers Revisorer öfver BancoVerket.
Emot ifrågavarande förslag, hvilket, jemlikt till Utskottet aflålet Protocollsutdrag
af den 3 sistl. Februarii, är vordet af Hedervärda Bonde-Ståndet
godkändt, har inom de 3:ne öfrige Riks-Stånden, enligt Protocolls-utdrag,
som ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 7, ifrån Högv. Preste-Ståndet
den 11 och ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet den 14 i nyssnämnde månad
till Utskottet ankommit, hufvudsakligen blifvit anmärkt;
Vid $ 2.
Af en del Ledamöter inom Borgare-Ståndet, att, enär Discont-Verket
i Stockholm, äfvensom Lune-Contoren i Götheborg och Malmö undergingo
serskilda revisioner af dertill utaf Riks-Stånden utsedde Revisorer, utan att
någon föreskrift funnes, att desse åter i sin ordning voro underkastade någon
öfver-revision, det uti berörde §. morn. 2 förekommande stadgande,
att Revisorerne öfver Banco-Verket, vid deras sammanträde, egde att af
Directionerne för Discont-Verket och Låne-Contoren emottaga berättelser om
dessa Inrättningars rörelse, vöre utan allt ändamål.
Vid $. 3.
Af någre Ledamöter inom de 3:ne Riks-Stånden, att då, genom något
stadgande i Grundlagen, rättigheten att meddela Fullmägtige föreskrifter icke
vöre Revisorerne förbehållen, utan last hellre uttrycket i 70 §. 2 mom.
Riksdags-Ordningen: ”att Fullmägtige och Revisorer ej kunna i och för deras
befattning emottaga befallningar utan af Rikets Ständer allena,” ådagalade,
att Revisorer och Fullmägtige icke på något sätt voro hvarandra underordnade,
och att följaktligen den ena Autoriteten icke heller egde att
meddela den andra föreskrifter, dem de båda af Rikets Ständer allena kunde
emottaga, samt det i öfrigt vore alldeles olämpligt, att Revisorerne, som
för deras befattning blott hade en moralisk ansvarighet, skulle ega att gifva
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 6-te Sami. i ista JJd. 2-dra Band. 1
33\dje Häftet.
2
Banco-Ulsloltets Utlåtande N:o tog.
föreskrifter åt de äfven juridiskt ansvarige Fullmäktige, mom c. af §. 3
borde uteslutas.
Af åtskillige Ledamöter inom de 3:ne Riks-Stånden, att, på ofvan anförde
skäl, rättigheten att meddela Fullmägtige föreskrifter, i intet fall borde
Revisorerne medgifvas, utan dessa endast ega att göra anmärkningar, gifva påminnelser,
meddela råd och anvisningar samt tiil åtal anmäla; hvadan blifvit
yrkadt, att berörde mom. måtte, i öfverensstämmelse med denna åsigt, till
ordaljulelsen förändras: hvarförutan en Ledamot inom Ridd. och Adeln begärt,
att Utskottet måtte bestämdt förklara, huruvida Utskottet ansåge, att
föreskrifter kunde af Revisorerne åt Fullmägtige meddelas eller ef.
Af någre Ledamöter inom Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet, att
då det af Utskottet i mom. d. af åberopade §. 3 för Revisorerne föreslagna
åliggande, att i vigtigare fall gå Fullmägtige med råd tillhanda, möjligen
skulle bereda åt Fullmägtige ett skydd eller en missledning, som skulle i
vissa fall kunna medföra betänkliga följder, äfven detta morn., som derförutan
stod i strid med stadgandet i mom. c. måtte utgå, eller ock, enligt
hvad andra Ledamöter påstått, till redactionen jemkas.
Af åtskillige Ledamöter inom Preste- och Borgare-Stånden, att de i
mom. e. af samma §. förekommande stadganden, dels att Revisorerne egde
afgöra besvär uti befordringsmål, dels ock att genom deras beslut någon
befordran icke kunde återgå, innefattade en motsägelse, som borde undanröjas
;
och af någre Ledamöter inom Borgare-Ståndet, alt Revisorernes åliggande,
enligt mom. f. af meranämnde §., att ”göra erinringar vid åtgärder
och beslut, som i frågor, rörande befordringar samt tillökningar i sysslor,
löner eller pensioner, blifvit af vederböi’ande Styrelser vidtagne,” gåfve anledning
dertill, som skulle dessa Styrelser ega rätt att bestämma tillökningar
af sysslor, löner eller pensioner, hvilket doek, enligt desse Ledamöters
åsigt, endast tillkomme Rikets Ständer och i vissa fall deras vid Riksdagarne
utsedde Banco-Utskotl.
Vid $. 7.
Af en del Ledamöter inom Ridd. och Adeln, att det d berörde’§. intagne
stadgande, det Revisorerne egde att sjelfve omedelbart hos vederbörande
till laga beifran anmäla så beskaffade förseelser af Fullmägtige eller af
Verkets Embets- och Tjenstemän, som Revisorerne ansågo böra skyndsamt
till serskildt åtal föranleda, lämpligare borde iklädas egenskap af åliggande
för Revisorerne;
JBanco-Utslcottets Utlåtande JV:o /ng,
3
och af någre Ledamöter inom Borgare-Ståndet, att det i samma §.
meddelade stadgande rörande försegling af det exemplar utaf Revisorernes
Berättelse, som till Riddarlius-Archivet aflemnas, vore öfverflödigt, samt
utan allt ändamål.
Slutligen af flere Ledamöter inom Borgare-Ståndet, att det uti §. 8
för Revisorerne bestämda dagtractamenle, såsom varande alltför lågt, borde
förhöjas till 5 R:dr Banco.
Utskottet bar tagit dessa anmärkningar under pröfning, och hvad först
beträffar den, som finnes framställd vid 2 mom. 2, i fråga om Revisorernes
rättighet att erhålla Berättelser om Banco-Discontens och Låne-Contorens
rörelse, så, enär Rikets Ständers Revisorer, enligt 68 §. Riksdags-Ordningen,
ega att öfverse och granska Bankens tillstånd, styrelse och
förvaltning, samt Grundlagen icke gör något undantag i afseende på Bankens
Discont-rörelse , finnér Utskottet det dock vara med ordningen öfverensstämmande,
att bemälde Revisorer erhålla Berättelser af Directionerne
vid Banco- Discont-Verket och Låne-Contoren.
Med det uti §. 3 mom c. föreslagna stadgande, har Utskottet endast
afsett ett förtydligande af 2:dra punkten i nu gällande Instruction för
Banco-Verkets Revisorer. De skäl, hvilka föranlåtit Utskottet att tillstyrka
ett förtydligande i detta hänseende, äro förut nog allmänt kända
samt redan i Utskottets under N:o 12 afgifne Betänkande, i anledning
af verkställd granskning af Bancofullmägtiges sedan sisth Riksdag vidtagne
åtgärder till silfver-utvexlingens förberedande, så fullständigt utvecklade, att
Utskottet tror det vara öfverflödigt här ånjm upprepa desamma. De anmärkningar,
hvilka blifvit rigtade emot Utskottets förslag i nämnde moment
af §. 3, bafva ej heller kunnat rubba Utskottets öfvertygelse, att jemväl för
framtiden Rikets Ständers Revisorer böra i vissa fall bibehållas vid den dem
hittills medgifna rättighet, att meddela Bancofullmägtige föreskrifter, allenast
denna rättighet på ett sådant sätt begränsas, att Revisorerne ej derigenom
komma i tillfälle att å Bankens förvaltning, anförtrodd åt Rikets Ständers
så väl juridiskt sorn moraliskt ansvarige Fullmägtige, ulölva något skadligt
inflytande.
En sådan påföljd anser Ulskottet icke kunna uppstå af den rättighet,
som, enligt Utskottets förslag, skulle Revisorerne lemnäs, att genom erforderliga
föreskrifter söka till rättelse befordra hvad de vid granskning af
Bankens förvaltning finna vara försummadt eller eljest kräfva rättelse, dervid
dock, enligt den i Udskottels Memorial N:o 88 punkten 2 gjorde hem
-
Banco- Utskottets Utlåtande IV:o tog.
hemställan, skyldigheten att tillse, huruvida de erhållne föreskrifterne äro
med Rikets Ständers egne heslut öfverensstämmande, skulle tillhöra Fulbmägtige,
hvilka salunda alltid sjelfva måste blifva för deras åtgärder aiir
svarige. Men lika vigtigt, som det, efter Utskottets omdöme, varit att
förekomma, det Rikets Ständers egne beslut icke genom några föreskrifter
af Rikets Ständers Revisorer måtte upphäfvas, lika angeläget har Utskottet
ansett det vara, alt de å Banco-Fullmägtiges sida möjligen inträffande
misstag eller afvikelser från Rikets Ständers beslut ej må under en längre
följd af år fortgå, hvilket åter, efter Utskottets tanka, säkrast skulle före-,
lommas medelst öfverlåtandet till Rikets Ständers Revisorer af den rättighet,
Utskottet uti ifrågavarande morn af §. 3 föreslagit.
Om och när föreskrifter skulle kunna Banco-Fullmägtige af Rikets
Ständers Revisorer meddelas, finner Utskottet för öfrigt redan så uttryck-,
ligen uppgifvet, att någon ytterligare förklaring af Utskottets förslag i den
delen icke erfordras,
Den vid morn. d. 3 af någre Ledamöter framställda åsigt, det Re-,
visorernes rättighet, att i vigtigare frågor meddela Fullmägtige råd, kunde
leda till betänkliga följder, kan Utskottet ej dela, då det ligger i sjelfva
begreppet af råd, att de, som dem erhålla , sjelfve ega att bedöma, om och
i hvad mon de gifne råden böra antagas eller ej, hvilken pröfningsrält
Fullmägtige desto mindre lära underlåta att med sorgfällighet utöfva, sorn
ansvaret för deras beslut, ehvad desamma äro öfverensstämmande med eller
stridande mot Revisorernes råd, dock stannar allena på Fullmägtige; men
med fästadt afseende å gjorda erinringar vid sjelfva redactionen af detta
morn., anser Utskottet detsamma böra lill ordalydelsen förändras.
I anledning af den motsägelse någre Ledamöter trott ega rum i morn.
e. af nyssnämnde §. 3, lår Utskottet upplysa, att, i händelse Rikets Ständers
Revisorer, vid pröfning af någon Tjenstemans klagomål öfver lidande i
befordringsväg, finna desamma grundade, Revisorerne kunna lemna honom
sådan upprättelse, att han förklaras berättigad till tour framför den eller
dem, som, med hans förbigående, erhållit befordran till högre tjenst. Och
ehuru Utskottet nogsamt insett det vara med laga former närmare öfverensstämmande,
att den Autoritet, som besvären till pröfning upplager, jemväl
eger att meddela den klagande en sådan upprättelse, hvarigenom han
komme i åtnjutande af den tjenst, till hvilken lian, framför den i hans
ställe befordrade, kan anses berättigad; likväl då Revisorerne icke sammankomma
oftare, än hvart annat år, samt det, vid sådant förhållande, skulle
förorsaka allt för mycket oreda, om, till följd af en persons klagomål, en
JSanco-Utslottets Utlåtande N:o tog.
5
mängd under tiden inom Banco-Verket skedde befordringar skulle återgå,
och Revisorerne jemväl af denna anledning intill närvarande lid , enligt
så väl äldre sorn nu: gällande Instruclioner, uttryckligen varit frånkände
rättigheten, alt från sysslan ”removera” den dertill befordrade, utan att
detta, stadgande hittills medfört någon olägenhet, finnér Utskottet berörde
anmärkning ej kunna leda till någon ändring af hvad Utskottet i moni, e.
föreslagit.
Till vederläggning åter af den vid mom. /, i §. 3 gjorde anmärkning,
torde endast behöfva alt åberopas innehållet af punkten i3 i Utskottets
Memorial N:o 88, §§. ir och 12 i \ Art. 5 Afd. (pag. 134 och 135) samt
§§. 2 och 4 (pag- ,54 och i5G) i 1800 års Banco-Reglemente; hvaraf
tillräckligen upplyses, att så beskaffade beslut, som de i berörde morn. a£-  sedde, kunna, utan förnärmande af Rikets Ständers rätt, af Fullmägtige
tagas och sålunda, jemväl böra blifva föremål för Rikets, Ständers Revisorers,
granskning och bedömande.
Så vida Utskottet kunnat instämma i den mening, att Fullmägtige icke
borde i något fall vara skyldige att af Rikets Ständers Revisorer emottaga
föreskrifter, skulle Utskottet visserligen äfven hafva gillat den vid pag. 7
gjorde anmärkning, åsyftande att såsom ovilkorlig skyldighet ålägga Revisorerne,
att vederbörande till åtal anmäla, då omständigheterne anses sådant
fordra; men då, efter Utskottets öfvertygelse, en strängare föreskrift
i detta afseende, än den i 7 punkten föreslagne, icke erfordras, så länge
Revisorerne bibehållas vid rättigheten att genom tjenliga föreskrifter rätta
hvad de anse vid Banco-Verkets förvaltning försunmiadt, saknar Utskottet
anledning att sitt förslag i denna punkt frånträda.
I anledning af den inom'YäHofi. Borgare-Ståndet framställde anmärkning,
emot föreskriften i §. 7, om försegling af det exemplar utaf Revisorernes
Berättelse, som till Riddarhus? Archivet aflemnas, tror Utskottet sig
böra uppdysa, alt ifrågavarande Berättelse i sjelfva verket är en skrifvelse
från Revisorerne till Rikets Ständer, hvilken till Riddarhus-Archivet aflemnas,
för att derstädes förvaras till Rikets Ständers sammankomst, då densamma
inför Ridderskapet och Adeln öppnas och uppläses samt derefter till
de öfrige Riks-Stånden remitteras; vid hvilket förhållande Utskottet ansett
och fortfarande anser, att ifrågavarande Berättelse, på sätt förut öfligt varit,
bör förseglad lill ofvannämnde Archiv aflemnas.
Beträffande slutligen den inom sistnämnde Riks-Stånd gjorda anmärkning,
att det i §. 8 för Revisorerne föreslagna dagtractamente af 3 R;dr bör
6
Banco- Utskottets Utlåtande N:o tog.
förhöjas till 5 R:dr, så, jemte det Utskoltet fullkomligen instämmer i den
af en Ledamot inom samma Riks-Stånd yttrade åsigt, att för uppdrag,
grundade på medborgerligt förtroende, någon vinst icke bör påräknas af
dem, som dessa uppdrag erhålla, får Utskottet fästa uppmärksamhet derå,
att Rikets Ständer redan, genom lemnadt bifall lill Utskottets Memorial
N:o 75, bestämt aflöningen för Revisorerne öfver Discont-Verket i Stockholm
och Låne-Contoren i Götheborg och Malmö till enahanda belopp,
som det af Utskottet för Revisorerne öfver Banco-Verket nu föreslagne;
vid hviket förhållande Utskottet tror nämnde anmärkning icke kunna eller
böra förändra Utskottets i denna del gjorda hemställan.
Med åberopande af hvad här ofvan i anledning af hvarje serskild
anmärkning är vordet anfördt får Utskottet tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att antaga Utskottets i Memorialet N:o 84 framställda förslag till
Instruction för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-Verket, utan
annan förändring, än att mom. d. i §.3 af berörde förslag må
gifvas följande redaction: ”att öfver sådane frågor, derom Fullmägtige
kunna vilja med Revisorerne rådgöra, sina åsigter och
utlåtanden Fullmägtige meddela.”
Någre Ledamöters reservationer åtfölja.
Stockholm den 10 Mars 1835.
jReservationer:
Herr Grefve Frölich} som varit frånvarande under Utskottets öfverläggning
till detta Utlåtande, har deremot sig reserverat, under åberopande
af sin emot Memorialet N:o 84 afgifne reservation;
af Herr Stuart_, C. G.: ”Oansedt pluraliteten af Riks-Stånden, genom
återremitterandet af Banco-Utskottets Memorial N:o 84> godkänt den af
minoriteten inom Utskottet, uti dervid fogade reservationer, yttrade åsigt,
att Revisorerne öfver Banco-Verket icke borde tillerkännas rättigheten att
meddela föreskrifter rörande detta Verks förvaltning, har likväl denna åsigt
fortfarande blifvit af Utskottets majoritet ogillad. Oritgigheten i princip och
vådligheten i tillämpning af den grundsats, sorn sålunda jemväl vid återremissernes
besvarande inom Utskottet gjort sig gällande och enligt hvilken
bemälde Revisorer borde vara icke allenast en granskande, utan äfven en för
-
Banco-XJtslottets Utlåtande N:o tog.
7
valtande myndighet, har redan så väl uti de deremot afgifna reservationer,
som uti de inom Riks-Stånden framställda anmärkningar blifvit så fullständigt
utvecklad, att något ytterligare ådagaläggande deraf torde vara helt och
hållet öfverflödigt. Det synes icke heller böra ligga utom kretsen af hvarje
vanlig fattningsgåfva, att kunna föreställa sig möjligheten af den oreda och
villervalla, som kan blifva en oundviklig följd af denna från alla Rikets
landsändar sammanträdande ansvariga Öfver-Styrelses stridiga åsigter med
den, i både moraliskt och juridiskt hänseende, för sina åtgärder ansvariga
Banco-Sty reisen. Den ur minnet visserligen ännu icke utplånade erfarenhet
härom, hvilken i83o års Revision, tilldragelserne dervid och foljderne
deraf lemnat, synes också, vid den nu ifrågavarande Instructionens uppgörande,
hafva förtjent åtminstone något afseende.
Som jag dock förmodar, alt de respective Riks-Stånden, lika litet
som Banco-Utskottet, äro benägna att frånträda den öfvertygelse de i detta
afseende redan uttalat, har jag ansett mig, jemte förnyandet af min reservation
emot 3 §. morn. litt. c. uti den föreslagna Revisions-Instructionen,
böra uppgöra och Rikets Ständers slutliga pröfning underställa nedanstående,
med den af Utskottets minoritet hyllade åsigt öfverensstämmende förslag
till förändringar uti nämnde §. Den, enligt detta förslag, Revisorerne
åliggande skyldighet att, ej allenast till Rikets Ständer inberätta hvad
som funnes vara försummadt eller eljest kräfva rättelse, utan ock serskildt
derå fästa Fullmägliges uppmärksamhet, samt att dessutom till laga åtal
befordra hvad som ansåges böra dertill föranleda, torde innefatta all den
garantie emot föreskrifters åsidosättande eller öfverträdande, som Revisioner,
enligt den ide, som derföre ligger till grund, kunna medföra. Jag vågar
således hoppas, att detta förslag skall tillfredsställa äfven dem bland RiksStåndens
medlemm ir, som synas hysa så föga förtroende till de af dem
sjelfva valda Fullmägtiges nit, sakkännedom och rättrådighet, men deremot
så utmärkt fördelaktiga tankar om de, till största delen af Riks-Stånden
icke utsedda Revisorers förmåga alt, under de få veckor som egnas åt
Banco-Verkets granskning, kunna, på ett lika skyndsamt som verksamt sätt,
håde inse och rätta allt hvad som i afseende på detta Verks förvaltning
kommit i olag."
§•
Revisorernes åligganden bestå deruti:
a) lika med detta mom. uti Memorialet N:o 84;
b} dito dito.
8
Banco-Utslottets Utlåtande N:o 110.
c) alt, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte
hos Rikets Ständer förhållandet anmäla samt föreslå de åtgärder,
som, till vinnande af behörig verkställighet eller rättelse härutinnan
, anses höra vidtagas;
d} att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af Fullmägtige eller Bankens Embets- och Tjenstemän,
alt Revisorerne anse åtal, i anledning deraf, böra ofördröjligen
anställas;
ej) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige kunna vilja med
Revisorerne rådgöra, sina åsigter och utlåtanden Fullmägtige
meddela;
fj) lika med moni. litt. e. uli Utskottets Memorial N:o 84;
g) lika med mom litt. f. uti dito.
§• 7-
Ur denna §. skulle andra punkten af första morn, eller följande mening;
”Varande det Revisorerne derjemte — — — — — — åtal föranleda;
såsom upptagen bland Revisorernes åligganden enligt 3 §., komma
att utgå.”
Uti denna reservation hafva Herr Friherre Stiernstedt Herrar Nordenankar
och Lagerheimj samt Herrar Prostarne Afzelius och Åstrand
sig förenat.
Herr af Rolén har, hvad sjelfva saken beträffar, äfven instämt uli
Herr Stuarts reservation.
N:o 110.
A11 k em till Exp.-tilak. d, 12 Maro.
Utlåtande, i anledning af de inom3:ne Hiks-Stånd gjorde
och till Utskottet, remitterade anmärkningar emot Utskottets
i Memorialet N:o 88 afgifne för slag till åtskilliga
förändringar i 1 Art. af 1830 års Banco-Reglemente.
Af de under den il nästl. Februarii från llögvördige Preste-Ståndet
samt den 18 i samma månad från Höglofl. Ridderskapet och Adeln och
Vallöf!. Borgare-Ståndet till Utskottet ankomne återremiss-handlingar, angående
-
Banco- Utskottets Utlåtande N'.o t to.
9
gående Utskottets i förenämnde Memorial N:o 88 främlågde förslag, hvilket,
enligt meddelad underrättelse, blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet
bifallet, bär Utskottet inhemtat, att åtskillige Ledamöter inom förstnämnde
3:ne Riks-Stånd , under åberopande af de utaf dem emot §. 3. mom. c.
i Utskottets Memorial Nro 84, med förslag till Instruction för Rikets Ständers
Ravisorer öfver Banco-Verket, gjorde anmärkningar, yrkat, att, i enlighet
med de deruti framställda åsigter, det i Memorialet Nro 88, punkten
2, förekommande stadgande, hvarigenom det blifvit Fullmägtige ålagdt,
att ställa sig till efterrättelse de af Rikets Ständers Revisorer, enligt §. 3
i deras Instruction meddelade föreskrifter, målt'e uteslutas, och berörde
punkt undergå den ändring, i afseende å' redactionen, som häraf blif*er
en följd ;
att en Ledamot inom Ridd. och Adeln begärt, att Utskottet, innan
detsamma inginge till Rikets Ständer med svar å den erhållna återremissen,
måtte jemföra dess afgifvande förnyade förslag till reglementariska föreskrifter
med de stadganden, i afseende på Banco-Lagarne i allmänhet,
som voro' föremål för Banco- och Lag-Utskottens gemensamma handläggning,
och först derefter aflemna sådana partiela förslag, som rörande
Banco-Verkets orgamisation i Memorialet Nro 88 förekomme, på det Rikets
Ständer kunde blifva i tillfälle att i ett sammanhang upptaga och pröfva
allt hvad som till Lagstiftningen för Banco-Verket hörer;
att för öfrigt emot ifrågavarande Memorial anmärkt blifvit:
af en Ledamot inom Borgare-Ståndet, att enär, enligt 8 punkten,
Fullmägtige äro befriade från den uti §. 18, pag. i3, i i83b års BancoReglemente
för dem utstakade skyldighet, att, vid Banco-revisioner, med
Revisorerne sig rådföra i sådane då förekommande frågor, som äro af vigt
eHer hafva inflytande på Bankens credit eller förhållandet emellan ueela
fonden och sedelstocken, men detta oaktadt uti Memorialet Nro 84* §• 3,
mom. d. blifvit Revisorerne ålagdt, att i vigtigare frågor, deruti Fullmägtige
sig hos Revisorerne förfråga kunna, gå dem med råd och upplysningar
tillhanda, berörde stadganden, såsom, enligt den värde Ledamotens förmenande,
innefattande en motsägelse, måtte till nödig öfverensstämmelse
bringas;
att en bestämmelse, angående Fullmägtiges rätt att, utom i de fall
då sådant anses nödigt till Bankens fredande från förlust å gjorda ullå
Bih.
till R. St. Brot. 1834 o&h 1835- 6-te Sami, l:sta A/d. 2-dra Band. 2
ZZ'dje Håftet.
IO
Banco-Utskottets Utlåtande Nio 110.
ningar, inköpa fast egendom, måtte i det blifvande Banco - Reglementet
införas;
att förminskning af total-surajpan utaf Bankens nuvarande aflöningsstat
bör, såsom ett uttryckligt vilkor, fästas vid det Fullmägtige i punkten
12 lemnade uppdrag i afseende å den nya organisationen af Bankens
förvaltning;
att, derest ändamålet med de i nyssberörde samt i3 punkten Fu’.lmägtige
gifne uppdrag skall vinnas, dermed bör förenas den föreskrift,
att vid inträffande ledigheter af sådane befattningar, som kunna vara
i fråga att framdeles indragas, tillsättningen ej må ske annorlunda än
ad interim;
af 2:ne Ledamöter inom sistnämnde Riks-Stånd, att, med ändring af
stadgandet i punkten 5, måtte föreskrifvas, att beslut ej få af Fullmägtige
fattas, så framt icke minst a:ne Ledamöter af hvartdera Riks-Ståndet äro
tillstädes, och med större bestämdhet, än som i punkten 6 är vordet föreslaget,
uttryckas, huru snart Suppleant skall i Öfver-Styrelsen inkallas;
samt af a:ne andre Ledamöter inom samma Riks-Stånd, att den, enligt
§. 14 , pag, ir, i i83o års Banco-Reglemente Fullmägtige åliggande
skyldighet, att, uti frågor af vigt, och alla mål, som fordra utredning, inhemta
Commissariatels skriftliga utlåtande, må qvarstå och samma §. oförändrad
bibehållas.
Den i första rummet upptagne anmärkning härleder sig från
den vid Utskottets Memorial N:o 84 af åtskiilige Ledamöter yttrade
åsigt, det Rikets Ständers Revisorer ej i något fall må tillåtas att
meddela Bancofullmägtige föreskrifter, och skulle af Utskottet godkännas,
i händelse Utskottet kunnat i nämnde åsigt sig förena, men da
Utskottet, af de i Utlåtand.et N:o 109 anförde skäl, funnit sig ej böra
tillstyrka, att omförmälde, Revisorerne hittills förbehållna rättighet må fö"r
framtiden dem frånkännas, måste UtskoLtet jemväl vidblifva dess i 2:d&
punkten af Memorialet N:o 88 framställde förslag, utan annan förändring,
än att, till vinnande af större tydlighet och bestämdhet, de derstädes förekommande
orden: ”Så vida Rikets Ständers beslut derigenom icke motverkas
eller upphäfvas," må utbytas mot orden: ”Så vida de icke strida
emot Rikets Ständers beslut.”
I anledning åter af en Ledamots framställda önskan, alt Utskottet
måtte taga i betraktande det sammanhang ifrågavaranhe Afd. af BancoReglementet
eger med de Banco- och Lag-Utskottens gemensamma band
-
Banco- Utskottets Utlåtande N'o 110.
läggning tillhörande Lagstadganden, får Utskottet allenast upplysa, alt sedan
Rikets Höglofl. Ständer, genom bifall till Råneo- och Lag-Utskottens
Betänkande N:o 3, förklarat någon vidare Lagstiftning för Banken, efter
87 §. Regerings-Formen, icke under närvarande förhållanden böra ega rum,
finnes ej numera något ärende, som står i samband med de uti Memorialet
JNT:o 88 föreslagna reglementariska föreskrifter, vara på Banco- och LagUtskottens
gemensamma pröfning beroende.
Med fastadt afseende å de olägenheter, hvilka kunde uppkomma deraf,
att Fullmäglige under Rikets Ständers och deras Banco-Ulskotls sammanvaro
skulle i frågor, som hafva inflytande på Bankens säkerhet, kunna
vidtaga åtgärder, stridande emot de af Rikets Ständer sjelfve eller deras
Banco-Ulskoll i samma frågor möjligen redan fattade, ehuru Fullmäglige
ännu icke lill efterrättelse meddelade beslut, tror Utskottet det i 8:e punkten
föreslagna stadgande vara både nyttigt och nödvändigt. För Utskottet
är ej heller möjligt att inse, det samma stadgande kan,? på sätt en Ledamot
förmenat, tydas såsom slridande emot det i mom. d. i §. 4 af Memorialet
JN:o 84 Rikets Ständers Revisorer lemnade uppdrag att i vigtigare
frågor, deruti Fullmäglige kunna hos Revisorerne sig förfråga, gå Fullmägtige
med råd och upplysningar tillhanda, helst, efter borttagandet af skyldighe.
ten för Fullmäglige, att i dylika frågor sig med Revisorerne rådföra,
dock alltid rättigheten dertill, ehvad densamma är i Reglementet omnämnd
eller ej, måste vara Fullmägtige förbehållen.
Emot punkten 9 finner Utskottet ej några skäl anförde, som kunna
föranleda till ett närmare bestämmande af Fullmägtiges rättighet alt för
Bankens räkning inköpa fast egendom, än som redan genom stadgandet i
berörde punkt skett.
Den yttrade åsigten, att totalsumman af Bankens nuvarande aflöningsstat
bör vid Banco-Verkets förestående nya organisation minskas, delar äfven
Utskottet, men tror denna åsigt redan vara uti de föreslagne 12 och
i3 punklerne, med all erforderlig tydlighet framställde, och anser betänkligt
tillstyrka, att, såsom vilkor för hvarje åtgärd till verkställandet afBankens
nya organisation, föreskrifva, det förminskning af berörde totalsumma
dervid genast bör ega rum.
Det likaledes framställde yrkandet örn en föreskrift i Reglementet,
att, vid inträffande ledigheler af sådane befattningar, som kunna vara i fråga
alt framdeles indragas, tillsättningen ej må ske, ulan ad interim, är redan
uppfylld
12
Banco-Utslottets Utlåtande N:o 110,
uppfylld genom de i i5 och j6 punkterne af Utskottets Betänkande N:s
96 föreslagne, af Rikets Höglofl. Ständer godkände stadganden.
De i reservation, bifogad Memorialet N:o 88, gjorde och af samme
Ledamot inom Vallöf], Borgare-Ståndet fullföljde anmärkningar emot 5 och
6 punkterne hafva redan, före afgifvandet af nämnde Memorial, varit föremål
för Utskottets pröfning, och kunna desto mindre utgöra skäl Lill någon
förändrad tillstyrkan från Utskottets sida, som berörde reservation, deruti
en enda Ledamot sig förenat, icke för öfrigt inom Riks-Stånden föranledt
pil några erinringar emot Utskottets förslag.
Och hvad slutlier&n vidkommer det af a:ne Ledamöter inom Vällofl.
Borgare-Ståndet framställde yrkande, att föreskriften i §. 14, pag. n> af
i83o års Banco-Reglemenle må oförändradt bibehållas, så, enär de skäl,
uppå hvilka Utskottet grundat dess i punkten 7 föreslagne förändrade stadgande
i detta hänseende, icke blifvit vederlagde, saknar Utskottet all anledning
att till samma yrkande tillstyrka bifall.
I enlighet med de af Utskottet sålunda yttrade åsigter,
får Utskottet härigenom vördsamt förnya dess uti Memorialet N:o
88 Rikets Ständers pröfning underställde förslag till reglementariska
stadganden, med allenast den föländring, att punkten 2 mom.
1 i nämnde förslag må gifvas följande lydelse: ”Jemte det Fullmägtige
äro skyldige att åtlyda de befallningar och föreskrifter
dem meddylas af Rikets Ständer eller deras Banco-Utskott i de
fall, der Rikets Ständer åt detsamma lemnat afgörande rätt, skola
Fullmägtige ställa sig till efterrättelse de af Rikets Ständers Revisorer
enligt §. 3 i deras Instruction meddelade föreskrifter, stt
vida de icke strida emot Rikets Ständers beslut,
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 10 Mars 1835-
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: "Enligt den af mig uti reservationen emot
Banpe-Utskotlets Utlåtande N:o 109 yttrade åsigt om olämpligheten åf dén
föreslagna rättigheten för Revisorerne att meddela Fullmägtige föreskrifter,
och då jag icke inser någon anledning till undantag i detta fall från hvad
70
Banco-Utskottets Utlåtande N'.o 110.
i3
70 §. 2 mom. Riksdags-Ordningen, rörande Fullmägtige* lydnadspligt, i allmänhet
stadgar; får jag, på grund jemväl af de mångfaldiga inom 3:ne
Riks-Stånd i detta hänseende framställde anmärkningar, föreslå, att irsta
mom. af 2.’dra punkten uti Utskottets Memorial N:o 88 måtte utgå, samt
2:dra mom. af samma punkt erhålla följande, med ordalydelsen af åberopade
Grundlags-§. närmare öfverensstämmande redaction:
2:0 Fullmägtige kunna ej, i och för deras befattning vid Banco-Verket,
emottaga befallningar af någon annan än Rikets Ständer och deras
Banco-Utskott, i de fall detsamma eger att föreskrifter å Rikets Ständers
vägnar meddela. Varande Fullmägtige för deras befattning Rikets Ständer,
Banco-Utskottet och de emellan Riksdagarne sammanträdande Revisorer
allena redo skyldige, och kunna icke derför, utan efter deras beslut eller
ock emellan Riksdagarne och Revisionen>e, utaf Rikets Ständers Justitieombudsman,
i laga ordning, till ansvar ställas.
Fullmägtige åtnjute etc.
Skulle Rikets Hoglofl. Ständer åter, lika med Banco-Utskottets pluralitet,
tillerkänna Revisorerne rättigheten att meddela föreskrifter, anser jag
den af Banco-Utskottet i dess förra Memorial föreslagna redaction af ifrågavarande
i:sta mom. vara vida bättre, än den Utskottet i dess nu afgifna
Utlåtande föreslagit, enär, enligt den sistnämnde, Revisorernes föreskrifter
kunna motverka och således möjligen helt och hållet tillintetgöra Rikets
Ständers beslut, utan att Fullmägtige ega rättighet att genom vägrad åtlydnad
af samma föreskrifter sådant förekomma.”
Uti denna reservation hafva Herr Grefve Frölichr, Herr Friherre
Stiernstedtj, Herrar Nordenankar_, Lagerheim och af Rolen, samt Herrar
Proslarue Afzelius och Astrand sig förenat.
Bihang litt R■ St. Brot. 1834 och 1835- 6te Sami. Usta A/d. 2-dra Band. 3
33-dje Häftet.
STOCKHOLM, Kokge. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Banco-Ulskotlels Memorial N:o 111.
i
N:o in.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Mars.
Memorial, vied öfverlemnande af Förslag till reglementariska
Stadganden, motsvarande 5 Art., 1 Afd. i i83o års BancoReglemente.
I sammanhang med den af Utskottet verkställda granskning af 5 Art,
I Afd. af i83o års Banco-Reglemente, för uppgörande af de stadganden,
hvilka i nu blifvande Banco-Reglemente böra intagas, har Utskottet under
pröfning förehaft ett af Banco-Fullmägtige, enligt den i berörde Art. intagne
allmänna bestämmelse, aflemnadt Memorial, angående förhållandet
med de för närvarande bestämda dels årliga, dels tillfälliga anordningar,
som å Bankens omkostnadsräkning tid efter annan blifvit beviljade. Uti
detta Memorial äro samtliga ifrågavarande anslag uppförda under följande
liufvud-rubriker:
1:0 Bestämda årliga anslag till åt sid lii ge äf Bankens Tjenstemän
och betjening, hvilka dessutom innehafva löner å Verkets Stat;
2:0 Bestämda årliga arfvoden, i stället för eljest erforderlige fenster
med lön på Stat;
3:o Bestämda årliga gratificationer, tillagde personer utom Banco
Verket,
för meddelandet af erforderliga upplysningar, m. m.;
4:o Bestämda årliga välgörenhetsbidrag;
5:o Bestämda anslag, som hittills vid slutet af hvarje år blifvit
till Fullmägtiges disposition från Bankens omkostnadsräkning öfverförde
; och
6:0 Tillfälliga föränderliga anslag, hvilkas årliga belopp icke kan
förut bestämmas.
Till förstnämnde dass äro af Fullmägtige hänförde följande anslag,
hvilka igenfinnas å den vid i83o års Banco-Reglemente, under N:o 1, fogade
specification, nemi.
a) Till nuvarande Cassa-Commissarien R:dr 200: •—
F) Till ena Kamereraren i Låne-Banken för expedierandet af lån emot
guld- och silfver-panter R:dr 5o: —
c) Till Advocat-Fiscalen och Banco-Fiscalen, handpenningar, eller ersättning
för smärre utgifter i Bankens rättegångs-ärender, hvardera R:dr 20: —
Bihang till R. St. Prot. i834 oc/i i835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 1
34:de Häftet.
X
Banco-Utskotlcts Memorial N.-o tir.
if) Till Bankens 7Casseurer, missräkningspenningar, hvardera R:dr 2oor —
e) Till en Tjensteman, för vården af Vexel-Bankens verifications-handlingar,
intill dess desamma kunna till Archivet aflemnas . R:dr 66: 32.
fy Till Vaktmästaren, Kammardrängarne oell Husdrängarne, förarbeten
uti Baneohusets källare  . R:dr 4,:
g} Till bemälde Vaktbel jening, skopenningar, utgörande, sedan densammas
antal numera blifvit med en Kammardräng ökad, å 3o R:dr för
hvardera, tillsammans ............. R:dr 84o: ——
Hvarförutan nedanupptagna, efter sisth Riksdag af Fullmägtige beviljade,
årliga arfvoden blifvit till samma dass hänförda, nemligen:
hy Till Bankens Brandchef, ersättning för större hyreskostnader, i anseende
till dess skyldighet att bo i grannskapet af Banken, samt ökade
göromål i och för befattningen med Bankens brand-anstalter, R:dr 4oo: —
fy Till Bankens Conducteur, enahanda ersättning som för Bankens Brandchef
R:dr 100: —
Till Bankens 7 Cassaskrifvare, gralification å 56 R:dr för hvardera,
eller tillsammans .
R:dr Spa: •—■■
Åf dessa anslag kommer det under Litt. a uppförda att, enligt det
dervid fästade vilkor, för framtiden upphöra, sedan Cassa-Commissarie»
nu mera erhållit högre Commissarielön.
De under Litt. b, e> f och g har Utskottet deremot ansett böra fortfarande
utgå, intill dess den, i sammanhang med Banco-Verkets nya organisation,
förestående reglering af dervarande tjenstebefattningar och BancoStatens
aflöning hunnit verkställas, hvarefter alla så beskaffade serskilde
arfvoden och anslag torde böra indragas.
De under Litt. c omnämnde handpenningar för Bankens Fiscaler
kunna äfven, efter Utskottets tanka, framdeles försvinna; och har Utskottet
alltså ansett indragning af desamma böra ega rum, då någondera af bemälde
Tjenstemän lemnar sin befattning eller kommer i åtnjutande af den
lön, som för dess innehafvande tjenst varder uti den ifrågavarande nya
Staten bestämd.
I afseende på de under Litt. d omförmälde missräkningspenningar,,
har hos Utskottet under pröfning kommit en af Bankens Casseurer ingifven
skrift, deruti, under anmälan om den oundvikliga inflytelse pä cassagöromålen,
som måste uppstå af de vid denna Riksdag vid tagne författningar
angående silfver-utvexlingen, Riksgälds-sedelsloekens omsättande till
Bancosedlar inom viss utsatt prjmcriptionstid, och de i omlopp varande
Banco-transportsedlarnes jemte nuvarande 2 och 3 R:dr-sedlars förestående
Banco-Uiskottéls Memorial N.o tit.
3
utbyte emot 6 nya sedelvaleurer, samt dessutom sexton, tolf oell åtta skillings-sedlarnes
fortfarande utgifning och vexling till nära oförminskadt
belopp, Casseurerrve anhållit, att, i händelse, såsom troligt vore, den definitiva
löneregleringen för Bankens Embets- och Tjenstemanna-personal
komme att till annan Piiksdag uppskjutas, sökanderne dock under tiden
måtte erhålla en sådan förökning i dem tillagda missräknings-penningar,
att deras egentliga löneinkomst kunde oförminskad påräknas för
deras egen och deras famillers bergning, och icke medtagas till betäckande
af förluster, hvilka, oansedt den största varsamhet, icke skulle kunna afböjas
eller undvikas vid en så beskaffad tjenstgöring, som den sökanderne
ålåg, och hvilka för närvarande redan kännbara förluster koramo att hädanefter
blifva än betydligare; i anledning af hvilken anhållan BancoFullmägtige,
uti deröfver afgifvet utlåtande, med förklarande, att densamma
vore grundad på både billighet och rättvisa, hemställt, om icke för en
hvar af Bankens Casseurer, från början af innevarande år intill dess en
definitiv lönereglering för Bankens Embets- och Tjenstemän varder fastställd,
må, till missräkningars och tillfälliga förlasters betäckande, bestås
ett årligt arfvode af 4°o R:dr B:co i ett för allt.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, finnér Utskottet visserligen
skäl icke saknas för en lämplig förhöjning i de Bankens Casseurer
för närvarande beviljade missräkningspenningar; men i betraktande af den
utaf Utskottet antagna, och af Rikets Ständer godkända grundsatis, att
Bankens förvaltningskostnader på det hela icke böra ökas utöfver deras
nuvarande belopp, och, i öfverensstämmelse med Utskottets förut, vid
flere tillfällen, yttrade åsigt i lika beskaffade frågor, har Utskottet ansett
sig icke kunna, i vidsträcktare målto, tillstyrka bifall till Casseurernes nu
gjorde anhållan, än att missräknings-penningarne för dem, så vida tillgång
kan beredas genom en Casseurs-beställnings indragning, må af Fullmägtige
förhöjas till 3oo R:dr B:co för hvardera af de derefter återstående 6 Casseurer,
Vidkommande det under Litt. h uppförda arfvode af/joo R:dr årligen
till Bankens Brandchef, hvilket arfvode för närvarande uppbäres af Revisions-Commissarien,
så enär det, enligt Utskottets åsigt, måste åligga den
Tjensteman, som erhållit ifrågavarande uppdrag, att, likasom Bankens öfriga
betjening, utan anspråk på serskild vedergällning, söka, så vidt han
förmår, ej mindre bispringa, vid inträffande olyckshändelser för det Verk
lian tillhör, än äfven bidraga till sådana händelsers förekommande, har
Utskottet ansett anslaget till Bankens Brandchef, hvilken befattning skall
bestridas af en Tjensteman i Commissariegraden, böra inskränkas till en
4
Banco-UtskoUets Memorial N.o m.
lämplig och skälig ersättning för den ökade hushyreskostnad Brandchefen
måste vidkännas, i följd af den honom åliggande skyldighet att bo i granskapet
af Banken, hvadan Utskottet trott detta anslag icke böra fastställas
till högre belopp än 200 R:dr B:co årligen.
De under Litt. i och k upptagna arfvoden till Bankens Conducteur
och Cassaskrifvare hafva blifvit uppförda i det af Rikets Höglofl. Ständer
redan godkände förslag till reglemenlariske föreskrifter, motsvarande 3:dje
Art. i i83o års Banco-Reglemente.
Till andra classen, eller bestämda årliga arfvoden, i stället för eljest
erforderlige tjenster med lön på Stat, hafva Fullmägtige åter hänfört ne»
dannämnde anslag, af hvilka de under Litt a—h förekommande äro uti
den åberopade speeificationen upptagna, nem .
n) Till en Extra-Ordinarie Contorsskrifva e, i och för den, genom
krono-utskyldernes insättning i Banken, uppkomne tillökning uti göromål
en
B:dr 96: —
A) Till 2:ne Extra-ordinarie Contorsskrifvare, i och för trägnare tjenst»
göring inom Afräknings-Contoret, i anseende till ökade levereringar af
småsedlar, hvardera 4° B:dr, eller tillsammans. . • . . R:dr 80: —
c) Till fördelning emellan Extra-ordinarie Cancellisterne för biträde
vid protocollsföi ingen och protocollens renskrifning m. in. hos Commis
sai
latet
R:dr 4-3o. —
d~) Till en extra Stämplare för transportsedlarnes svartstämpling i5o:—■
e) Till en Vaktbetjent för maculeringsstämpling i Vexel-Banken 225: —•
f') Till 4 extra Husdrängar, för sågning, huggning och uppbäring a£
den för eldning i Bancohusen erforderliga ved, 120 R:dr för hvardera,
eller tilsammans 480: —
hvilket anslag sisllidne Riksdag bestämdes till 400 R^dr, men sedermera
blifvit af Fullmägtige till nämnde belopp förökadt.
g) Till Bankens Brandmästare a5o:
hvilket anslag, enligt förrberördc speeification, utgjorde endast 100 R:dr,
men, till följd af Fullmägtiges sedan sista Riksdag meddelade resolution
och Utskottets af Rikets nu församlade Ständer bifallna Memorial N:o 60,
blifvit förhöjdt med i5o R:dr, såsom ersättning för de ökade hyreskostnader
denne person måste vidkännas, i anseende till nödvändigheten att
bo i Bankens granskap,
h') Till Bankens Garde des Medailles ......... 166: 32.
hvilket arfvode, enligt tillåtelsen i 5 Art., 1 Afd., §. 1 (pag. i53)afi83o
års Banco-Reglemente, blifvit utbetaldt.
Banco-Utskoltets Memorial N.O 1U.
i \ Till 3:ne Sedeltryckare å x5o R:dr hvardera, tillsammans —<
hvilka arfvoden sedan sistlidne Riksdag, enligt contract med Stereotyperings-föreslåndaren
Broling, blifvit af Fullmägtige beviljade.
A) Till Caneellisten vid Fullmägtiges Expedition . . . 45?* — 1—•
och P) till en tillförordnad Kammardräng 270: ,
Af de till sistnämnde Class hörande anslag, har Utskottet ansett-de
under Litt. a. b. c. och e. uppförda böra fortfara intilldess den förestående
regleringen af Bankens Tjenstemanrrapersonal och Vaktbetjening
samt densamma tillkommande aflöning hunnit verkställas.
Det under Litt. d» omnämnde anslag har Utskottet deremot funnit
böra indragas, då utgifningen af transportsedlarne upphör, men intilldess
torde detsamma böra fortfara.
De under Litt. f. g. och h. upptagna anslag har Utskottet ansett
böra fortfarande utgå.
Det under Litt. i. omförmälde löneanslag, torde böra fortfara intilldess
aflöningsvilkoren för betjeningen vid stereotyperingen kunna uti
den nya aflöningsstaten varda bestämde.
De under Litt. k. och l. upptagna 2:ne anslag äro af Utskottet å
Bankens ordinarie aflöningsstat uppförda, och hafva Rikets Höglofl. Ständer
redan, genom gillandet af Utskottets Memorial N:o 96, härtill lemnat
bifall.
För öfrigt har Utskottet, i afseende på alla ofvanstående anslag, utgörande
tillsammans 4’£)86 R:dr, ansett den föreskrift böra meddelas,
att, jemte det ej mindre nu föreslagne än de, vid hvarje anslags beviljande
redan bestämda vilkor och förbehåll skola noggrannt iakttagas, dessa
anslag böra i möjligaste måtto, och så vidt omständigheterna medgifva,
förminskas och besparas, samt att några nya anslag af enahanda beskaffenhet
icke må intill nästa Riksdag af Banco-Styrelsen beviljas; hvarigenom
nyssberörde totalsumma kunde komma att öfverskridas.
De till 3:dje classen hörande bestämda årliga gratificationer, tillagde
personer utom Banco-Verket, för meddelande af erforderlige upplysningar
och biträden, äro till alla delar lika med specificationen N:o 2
vid i83o års Banco-Reglemente, med tillökning allenast af arfvoden till
2tne Conti olleurer vid Post-Verket, af 10 R:Jr för hvardera, eller tillsammans
20 R:dr, hvilka arfvoden blifvit af Fullm. under den 27 December
i833 beviljade.
Men då det måste anses vara ett tjernsten åtföljande åliggande för
Post-Verkets Tjenstemän, att tillse oclj controlera, det Banken, likasom
6
Banco-Ulskotlets Memorial N.o itl.
aila andre Verk, hvilka icke åtnjuta porlofrihet, behörigen påföres och
erlägger de för densamma belöpande postpenningar, har Utskottet icke
kunnat tillstyrka någon serskild ersättning till desse Tjenstemän för fullgörandet
af berörde åliggande, utan har Utskottet, på dessa skäl, ansett
©mförmälde, af Fullmägtige beviljade arfvoden icke vidare böra utbe
talas.
Hvad beträffar de till denna Afdelning hörande gratificationer till
Actuarien vid Öfver-Stäthållare-Embetets Cancellie och Registratorn vid
Police-Kammaren här i Stockholm. 16 R:dr 3a sk. till hvardera, för
uppgifters meddelande åt Fiscals-Embetet, om Bancobetjeningens förhållande
utom Banken, så, emedan det synes olämpligt, att serskildt anslag
på Bankens omkostnadsräkning anvisas, till erhållande af upplysningar
om Banco-Staten tillhörande personers förhållanden och conduite utom
Verket, har Utskottet, som icke kunnat föreställa sig, att någon serskild
utgift för ifrågavarande ändamål är mer behöflig i afseende på Bankens
betjening än för den vid andre Embets-Verk anställda personal, funnit
samma gratificationer böra hädanefter upphöra.
Vidkommande åter de till denna dass hörande gratificationer, dels
till Advocat-Fiscalerne i Kongl Götha Hof-Rätt samt Kongl. Hof-Rätten
öfver Skåne och Blekinge, 100 R:dr till den förre och 33 R:dr 16 sk.
till den senare, för biträden vid Bankens Rättegångs- och Ulsökningsärenden,
dels ock till Actuarierne vid Kongl. Svea Hof-Rätt och Stockholms
Rådhus-Rätt, hvardera 16 R:dr 32 sk., för uppgifter å derstädes anliängige
concurs- och årsproclama-mål; så, enär Banken för dess vid Domstolarne
anhängige Rättegångsärenden måste vidkännas vanlige, genom
FÖrfattningarne stadgade utgifter och omkostnader, Samt vederbörande
Tjenstemän inom Bmco-Verket, till undvikande af eget ersättningsansvar
äro förpligtade att, vid inträffande concurser och årsproclamata, Bankens
rätt och talan behörigen iakttaga och bevaka, har Utskottet ansett någre
serskilde sportler i berörde hänseende icke böra från Banken för framtiden
till Tjenstemän utom Verket utbetalas; men emedan berörde
tjensters nuvarande innehafvare till en del från längre tid tillbaka åtnjutit
ofvanupptagne anslag och det således synes vara med billighet öfverensstämmande,
att de under deras återstående tjenstetid få desamma
bibehålla, har Utskottet trott sig böra tillstyrka, att omförmälde årliga
gratificationer må lills vidare utgå, på sätt hittills vanligt varit, under
iakttagande allenast alt, derest någondera af förenämnde Ådvocat-Fiscalsoch
Actuarietjensters nuvarande innehafvare, skulle före nästa Riksdag
Eanco-Utskoltett Memorial N.-o un
7
från tjensten afgå, den för honom belöpande andel af gralificationsanslaget
bär indragas.
De till 4-de classen hänförda årliga välgÖrenbetsbidrag aroalia upptagne
uti den vid i83o års Banco-Reglemente fogade specification N:o
3, äfvensom de till 5:te classen hörande enahanda anslag, hvilka hitintills
vid slutet af hvarje år blifvit från Bankens omkostnadsräkning öfverförda
till Fullmägtiges Bispositionsräkning N:o 2, innefatta dels de i 5 Art.
1 Åfd. pag. i5j uppräknade anslag till allmänna Fattigvården och Frimurare-Barnhuset
i Stockholm samt Frimurare-Barnhuset i Götheborg å
tillsammans i,633 R:dr 16 sk., dels ock de i samma Afd:s 5 pag. 160
punkten f omförmälde ärlige julgåfvor åt fattige och nödlidande, så väl
i hufvu Istaden, som i landsorterne, till ett belopp af Rrdr 2,000. Och
då dessa anslag troligen icke utan högst kännbar afsaknad för de Barmherlighets-Inrättningar,
som deraf sedan längre tid tillbaka varit i åtnjutande,
skulle kunna indragas, har Utskottet ansett desamma äfven hädanefter
böra, under förut stadgade vilkor, fortfara och utgå på samma sätt
sorn hittills, allenast med den af Fullmägtige föreslagne förändring, att
desse utgifter, hvilka icke ega något samband med Bankens förvaltningskostnader,
må uppföras på serskildt Conto och det utbetalte beloppet hvarje
år å Bankens räntevinst omedelbart afskrifvas.
Till örte classen åter höra ej mindre de i Fullmägtiges vid innevarande
Riksdag afgifne Berättelse pag. 5g—6r upptagne anordningar på deras Dispositians-räkning
N» 2, än ock de anslag, som, enligt Rikets nu församlade
Ständers beslut, i anledning af Utskottets Memorial Nrris 33, 66,
76 och g3, komma att utgå till Kamereraren J. G. de Mares enka med
j minderåriga barn, afl. Kamereraren J. Wall mos 5 minderåriga
barn, afl. Banco-Gommissarien Silfverslolpes son och Vaktmästaren Calén»
enka, Margaretha Sjöberg; uppgående dessa anslag till en sammanräknad
summa af 2,238’ Rrdr 16 sk., hvilken dock kommer att ökas till
2,338 Rrdr 16 sk., i händelse, genom förestående votering i förstärkt BancoUtskott,
anslaget till ynglingen Silfverstolpe skulle varda bestämdt till 200
Rrdr årligen.
Tili bestridande af dessa anslag jemte öfrige för enahanda ändamål
förefallande utbetalningar, sorn af Fullmägtige kunna å omförmälde
Bispositions-räkning intill nästa Riksdag anvisas, har Utskottet ansett
en summa af 2,öoo Rrdr böra vid hvarje års slut, pä sätt hittills skett,
till denna Räkning öfverföra» från Bänkens omkostnads-räkning, dock
8
Banco-Utskottets Memorial N;o 1H.
under förbehåll, alt de tillfällen till' besparing, som möjligen kunna sig
yppa, varda behörigen iakttagna.
Kommande, enligt Rikets sist församlade Ständers beslut, Notarien
C. A. Strinnholm, att, af den på Dispositions-räkningen N:o 2 innestående
behållning, med i,o5o R:dr i ett för allt, godtgöras för de återstående
6 årgångarne af det register för åren 1800 till 1828, som Strinnholm
åtagit sig att sammanfatta och i fullständigt skick renskrifvet aflemna.
De till 6:te classen hänförde til I fäll i ge föränderliga anslag, hvilkas
årliga belopp icke kan förut bestämmas, igenfinnas under §. 2 pag. i54-
i56 i 5 Art. 1 Afd. af i83o års Banco-Reglemenle. Och har Utskottet
ej funnit skäl till föreslående af några andra förändringar eller tillägg
uti hvad i afseende på dessa anslag redan är stadgadt, än dels att,
enär vid den förestående regleringen af de vakthetjeningen åliggande
göromål, det under Litt. g. i nyssåberopade §. upptagne anslag af 33 R:dr
16 sk., för en vid de oeconomiska göromålen biträdande vaktbetjent, synes
kunna försvinna, detsamma efter regleringen bör indragas, dels ock
att åt Fullmägtige må öfverlemnas alt, sedan utgifningen af sedlar enligt
de nya formulairen börjat, för den erforderlige underskrifningen,
numereringen och dateringen samt annulleringen af desamma, så vida
sådant icke kan vederbörande-Tjenstemän, utan serskild ersättning, åläggas,
provisoriskt intill nästa Riksdag bestämma den vedergällning, som
pröfvas lämplig, dock under förbehåll, att densamma icke i något fall
får öfverstiga det belopp, sorn hittills för enahanda ändamål varit anslaget.
*
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anfördt och yttradt blifvit,
får Utskottet hemställa, att, i stället för irsta Afd. i 5 Art. af i83o års
Banco-Reglemente, må i nu upprättande Reglemente å lämplige ställen få
införas följande stadgande;
1:0 Banco-Fullmägtige läte vid hvarje Riksdags början i ett sam.
manhang meddela Rikets Ständers Banco-Utskott uppgift å de
till utgående af Bankens omkostnadsräkning beviljade, dels
årliga dels tillfälliga anordningar, jemte yttrande, om och hvilka
så beskaffade anslag Fullmägtige anse böra under tiderymden
intill Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara.
2:0 Till nedannämnde personer inom Banco-Verket må tills vidare,
utöfver deras på Stat åtnjutande löne-förmoner, följande årliga
anslag
BanCO-Vtskottets Memorial jV.-o 111.
9
anslag i hittills stadgad ordning af Bankens omkostnads-räkning
utgå> nemligen med ~:del för hvarje qvartal,
a) Till Bankens Brandchef, ersättning för de ökade hyreskostnader
han måste vidkännas genom nödvändigheten att bo i Bankens
granskap B:co R:dr 200: —
h) Till Bankens 7 Casseurer, för att dermed belacka
förluster genom möjligen förefallande missräkningar,
hvardera 200 R:dr, eller tillsammans 1,400:
c) Till Advocat-Fiscalen och Banco-Fiscalen, så kallade
handpenningar eller ersättning för smärre utgifter
i Bankens rättegångs-ärenden, hvardera, 20 R:dr,
eller tillsammans  40:
d') Till den ene Kamereraren i Låne-Banken, för expedierandet
af lån emot guld och silfverpanter . 5o:
e') Till en Tjensteman för vårdandet af Vexel-Bankens
Verifications-handlingar, intilldess desamma kunna
till Archivet aflemnas.
66:32.
samt pä en gång för hvarje år:
fj Till Vaktmästaren ......... 8: 16.
samtlige Kammardrängarne 16: 32.
dito Husdrängarne 16: 32.
för arbete uti Bancohusens källare, eller tillsammans 4r:32.
g-) Till bemälde Vaktbetjening, skopenningar å 3o R:dr
för hvardera, tillsammans 840:
Summa B;co R:dr 2,638: 16.
under iakttagande: alt missräkningspenningarne för Casseurerne
må förhöjas till 3oo R:dr Banco årligen för dem hvardera, så
vida tillgång dertill kan beredas genom indragning af någondera
utaf nuvarande q Casseursbeställningar; att handpenningarne
för Advocat-Fiscalen och Banco-Ftscalen indragas vid nuvarande
innehafvares afgång eller dåde erhålla den lön, som uti
Bankens nya Stat blifver för dem fastställd; att de under litt.
d> e, f och g upptagne anslag böra upphöra i och med detsamma
den förestående regleringen af Bancostatens löner träder
i verkställighet; och slutligen att de serskilda vilkor och för
-
Bih, till R. St. Prot. i83f och 183S. 6 Sami. 1 Af cl. 2 Band.
34-de Häftet.
jo Banco-Utskoltcts Memorial N.o n r..
behåll, hvilka för öfrigt äro vid dessa anslag fästade,, noggrann!
uppfyllas.
3:o Följande årliga arfvode», i stället för eljest erforderlig© tjenster
med lön på stat, komma tills vidare att af Bankens Omkostnads-räkning
utgå:
Efter hand och i mon af behof:
dy Till Extra-Ordinarie Cancellister för biträde vid protocollsföring
samt andra Cancellie-göromål hos Commissariatet eller
Ca nce 11 i e- Co m m issa r i er n e Btco Kalr 45°» —
Med ~:del för hvarje qvartal:
by Till en Extra-Ordinarie Contorskrifvare, mot skyldighet
till jemn tjenstgöring ........ g6: —
e). Till arne Extra-Ordinarie Contorskrifvare, mot enahanda
skyldighet, hvardera 4° R;dr, eller tillsammans
....... ..... ... 8ö: —
dy Till 3:ne Sedeltryckare, enligt med Stereolyperingsföreståndaren
Broling afslutadt Contract, hvardera
i5o R:dr, eller tillsammans . ....... 45°: —-
e) Til en Vaktbetjent, för ina euler in gs-s tärn plingen i
Vexel-Banken .... .
225:: —
fy Till en extra Stämplare, för Transport-sedlarnes
svartstämpling .... . , .... . .. . i5o: —
g) Till Bankens Gardes des Medailles.. .... .. 166: 32.
hy Till Bankens Brandmästare, för inseende och vård
öfver Bankens brandredskap, ioo* R:dr och, såsom
ersättning för ökade hyreskostnader genom nödvändigheten
att bo i Bankens granskap, r5o R:dr,
eller tillsammans
.... ., 25or —
iyi Till 4’ extra Husdrängar, för sågning, huggning och
uppbäring af deri för eldning i Bancohusen erforderlig©
ved, hvardera 120- R:dr, eller tillsammans 48ö: —
Summa Btco R;dr 2,34j: 3&.
under iakttagande: att de under litt. a, b, c, d och e upptagne
arfvoden böra indragas, då den förestående nya regleringen af
Bancostatens lönevilkor hunnit sättas i verkställighetj att det
under litt../ upptagna arfvode till en extra Stämplare likaledes
indrages^, då utgifvandet af Transportsedlar upp hörj samt att för
l
Banco-Utskoltels Memorial IV;o ut.
öfrigt de vid hvarje anslag redan fästade vilkor och förbehåll
varda noggrannt uppfyllda.
4:o Otn och när tillfälle möjligen kan sig erbjuda, alt förminska
eller bespara något af de i förestående §§. uppräknade anslag
och arfvoden, bör, i den mon omständigheterne medgifva, sådan
förminskning eller besparing verkställas; och får sammanräknade
beloppet af så beskaffade anslag icke i något fall öfverstiga
den summa af 4>9§6 R:dr, hvilken, enligt ofvanstående
§§., nu är för sådant ändamål anvisad.
5:o Till personer utom Banco-Verket, för meddelandet af erforderlige
upplysningar och biträden m. m., må tills vidare följande
hittills bestämde årliga gratificationer af Bankens Omkostnadsräkning
i vanlig ordning utbetalas, nemligen:
a) Till Advocat-Fiscalerne i Götha Hof-Rätt och Hof-Rätten
öfver Skåne och Blekinge, för biträden uti Bankens Rättegångsoch
Utsöknings-ärenden, den förre 100 R;dr' och den senare
33 R:dr 16 sk., eller tillsammans . . B:co R:dr i33: 16. —
ö) Till Actuarien i Svea Hof-Rätt och Stockholms
Rådhus-Rätt, för uppgifter å derstädes anhängiga
concurs- och ärsproclamamål, hvardera *6 R:dr
32 sk., eller tillsammans
33: 16. —
c) Till Yaktbetjeningen i Svea Hof-Rätt för kallelser
i Bankens Rättegångs-ärenden .... 6: 3a. —
d) Till Tjenstemännen vid Stockholms GeneralPost-Contor,
för afläggandet af Bankens bref och
förandet af dess posträkning  5o: *— *—
e) Till Presterskapet och Klockaren vid Storkyrko-Församlingen
i Stockholm så kallade Påskpenningar,
enligt följande fördelning:
Pastorn ......... 20: ——
3 Comministrar, hvardera 6: 3a. 20: — —
Klockaren
2: 10. 8.
eller tillsammans
43- to*
under iakttagande, att, då nuvarande innehafvarne af de under
litt. a och b omförmälde Advocat-fiscals- och Actuarie-tjenster
från deras befattningar afgå, dessa gratificationer indragas.
6:0 Följande årliga välgörenhets-bidrag nemligen;
Banco-Utsholtels Memorial N.o m.
i,5oo:
—
1,000:
—
3 00:
100:
—
100:
—
100:
—
133:
,16.
aj) Till Frimurare-Barnhuset i Stockholm . . iooo;
derå år 1815 beviljad tillökning .... 5oo;
b~) Till allmänna fattigvården i Stockholm ....
cj) Till Frimurare-Barnhuset i Götheborg . 166: 32.
derå år 1815 beviljad tillökning. 133: 16.
<T) Till Gustavianska Barnhuset i Norrköping .
e) Till Barnhuset i Gefle
fTill Barnhuset i Carlshamn
g) Till Banco-statens Enke- och Pupill-Gassa .
/1) Till smärre Julgåfvor åt fattige så väl i Hufvud
staden
som i Orterne
2,000: —
Q Till Enkan M. M. Lindbäck, som, genom ett fall
under byggnads-arbete vid Bancohusetår 1817, blifvit
vanför  66; 3a.
eller tillsammans B:co R:dr 5,3oo: ■—
komma att, intill nästa Riksdag fortfarande under förut stadgade
vilkor och på enahanda sätt som hittills, utbetalas, med iakttagande
allenast, att alla dessa utgifter, såsom icke egande något
samband med Bankens förvaltningskostnader, uppföras på serskildt
conto och att det deraf utbetalde beloppet hvarje år på
Bankens räntevinst afskrifves.
7:0 Af Fullmägtiges så kallade dispositions-räkning N:o 2 skola
följande af Rikets Ständer fastställde och beviljade anslag, under
de vid hvartdera serskildt fästade vilkor, tills vidare utgå,
nemligen:
a) Till Bokhållaren vid Baneo-Discont-Verket A. Montelii Enka,
Sophia Vernander
B:co R;dr 200: —>
b) Till Cancellislen vid Banco-Discont-Verket A.
Grubbes Enka, Christina A. Lindqvist  66:32.
c) Till förre Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket
J. Sjöbergs Enka och 5 barn  5o: —i
dj) Till förre Bokhållaren vid Banco-Discont-Verket
G. A. Oudars Enka, Annette Rundqvist .... 200: —
<0 Till Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket Forssboms
Enka, Sara Gustava Haglund  75: —
Transport 591:82.
Banco-Utskotteis Memorial lV:o m.
Tran port 5gr. 32,
f') Till afl. Registratorn vid Låne-Cortorct i Götheborg
C. Hageliens 5 minderåriga harn i5o: —
gj) Till afl. Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket G.
Hesselgrens minderåriga dotter, Euphrosina Catharina,
till och med 1837 års slut  5o: —
h) Till afvikne Bokhållaren vid Låne-Contoret i Götheborg
C. G. Treffenbergs hustru, Eva Maria Ahlberg,
jemte 3 barn .
5o: —>
1) Till försvunne Bokhållaren i Banken F. Zettergrens 4
minderåriga barn 166: 32,
A') Till afl, Contorsskrifvaren 1 Banken, Protocolls-Secreteraren
A. Printzenskölds 2tne minderåriga söner, Axel
och Pehr Edvard
I) Till Vaktmästaren vid Låne-Contoret i Götheborg,
Vedbergs Enka, Piebecka Klefbeck
in) Till Gancellisten vid Banco-Discont-Verket, Assessoren
Th. Claessons Enka, Wendela Margarelha Malmberg,
jemte 5 minderåriga barn
n) Till förre Arbetaren vid Tumba Pappersbruk Sven
Wennersten och hans hustru Maria Sjöberg
o') Till Kamereraren vid Låne-Contoret i Malmö J. G,
de Mares Enka, II. G. Reddevigh, jemte 7 minderårigabarn
« . . . , . , • , . . . . t , ,
pj) Till afl. Banco-Ombudet vid Götheborgs Låne-Contor,
Kamereraren J. Wallmos 5 minderårige barn
<7} Till afl. Banco-Cornmissarien C. G. Silfverstolpes son
till och med andra qvartalet 1837 .......
r) Till Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket Calens
Enka, Catharina Margarelha Sjöberg
Summa B:o R:dr 2,238: t6.
Till bestridande af dessa anslag, jemte öfrige, för enahanda
ändamål förefallande utbetalningar, som af Fullmägtige hä
-
5o: —•
4-o: —.
i5o: —
6: 32.
333: 16.
5oo: —
100:
*) Hvilket belopp ökes till 200 R:dr, derest den af Utskottet i ålem. N:o 76 framställda
och af Rikets Ständer godkända Nej-proposition skulle i förstärkt BaneoUtskott
vinna.
:Banco-Ulskottets Memorial No u t.
danefter beviljas, må en summa af 2,5oo R:dr vid hvarje års
slut, på sätt hitintills skett, från Bankens Omkostnadsräkning
till of vanberörde Dispositionsräkning N:o 2 öfverföras, under
iakttagande likväl, att de tillfällen till besparing af det ena eller
andra af berörde anslag, som möjligen kunna sig yppa, icke
försummas.
Och kommer, enligt Rikets sist församlade Ständers beslut,
Notarien C. A. Strinnholm, att af den på samma Dispositionsräkniug
innestående behållning, med i,o5o R:dr, i ett för allt, enligt
uppgjord öfverenskommelse, godtgöras för de återstående
sex årgångarne af det Register för åren r8oo—1828, sorn
Strinnholm åtagit sig, att, efter så väl tids-och sakordning, som
aiphabetisk ordning, utur Bankens Handlingar sammanfatta och
i fullständigt skick renskrifvet aflemna.
:8:o De nu varande tillfäilige föränderliga anslag, hvilkas ärliga belopp
icke kan på förhand bestämmas, nemi:
a) För Bankens Oonducteur, serskildt arfvode, då hans biträde
vid större byggnadsarbeten och reparationer »erfordras, 40
R:dr i månaden.
A) För hvarje iooo:de annullerade och förslitne sedlar å valen
rerne från och med 3 R:dr till och med 8 sk., som blifvit
af Commissarierne granskade, öfverkorssade, uppräknade och
förseglade •• — •• — • . . . .. . » » 42 sk. .8 r.
ic~) För hvarje iooo:de nya sedlar å berörde valeurer, utöfver
det antal, hvars expedierande såsom tjenstepligt åligger vederbörande
uti Sedel-Contoreti
Commissarieundersjtriften .. . . . .. ..... . 1: 26. 8.
Contrasignation .
— 34- 8.
Numerering och datering . . .. ... ... - — 26. 8.
Tillsammans R:dr 2: 4o. —
,(T) För hvarje iooo:de sedlar, 'från 3 R:dr till och med 8
•sk., sorn i Bankens Cassör blifvit suddade ..... 12 sk.
e) För uppträdning och ordnande af hvarje iooo:de folier
utaf Vexel-Bankens verificationer ......... i5 sk.
f) För provisionel klistring af sedlar och documenter, sorn
uti Vexel-Banken företes, under hvarje arbetsdag . . 16 sk.
1
Baneo-T/ts/iottets Memorial N.-a nn..
g:) För hvarje looorde numer utskrifne extract af transportsedelräkningarne,
utöfver hvad sora åligger vederbörande Tjenstemän
.. . .. .. .. .. .. . .. .. . . R:dr i: 12.
K) För erforderligt biträde vid de^conomiska göromålen, årligen
högst ......
Rrdr 33:: 16.
må än vidare fortfara, det förstnämnde till nästa Riksdag och
det sistnämnde eller för biträdet vid den oeconomiske befattningen
intill dess regleringen af de vaktbet jeningen åliggande
göromål och löner hunnit att, i sammanhang med Banco-Verkets
förestående organisation,, verkställas; samt de öfrige åter,,
sä länge sedlar af nu brukliga form nia i re från Banken utgifvas*
med öfverlemnande åt Fullmägtige att, sedan utgifningen.
af de nya- sedelsorterne börjat, för den erforderliga underskrifningen,
, numereringen och dateringen samt annulleringen af
dessa sedlar, så vida sådant icke kan vederbörande Tjenstemän,,
utan serskild ersättning, åläggas, provisoriskt,, intill nästa Riksdag
bestämma den vedergällning,, sorn profves- lämplig, dock
med vilkor,, att densamma ej får öfverstiga det belopp, sorn hitintills
för enahanda ändamål varit anslagit.
tpo Såsom ersättning till Bankens Medailleur G'.. Enegren,, för den
förlust af hittills påräknad arbetsförtjenst, som han,, till följd
af Rikets. Ständers; fattade beslut,, angående utgifvandet af ett
förändradt sedelmynt,, kommer att vidkännas, ega Fullmägtige,,
att„ med afseende å; hans tjenstetid och. derunder ådagalagde
förhållande, samt i öfrigt förekommande omständigheter,, tilldela
Enegren,, utöfver lönen, ett serskildt årligt arfvode,, emot
skyldighet för honom att biträda vid sådana möjligen förefallande
göromål inom; Banken,, dervid lian,, genom sin egande;
konstfärdighet,, kan tillhandagå..
Någre Ledamöters- reservationer bifogas;.
Stockholm den io> Mars; i835i.
Reservationer::
af Herr Helsingius r ”Ehuru, jag visserligen femner alf rättvisa; Sii
det berömvärda bemödandet inom Högh. Banco-Utskottet, att förekomna.»
allt förökande: och deremot åstadkomma; någon förminskning i Bankens
Banco-Vtskoltets Memorial N:o tu.
aSöningsstal samt serskilde arfvoden och utgifter, vågar jag likväl tro,
alt så väl afslaget å Herrar Fullmägtiges tillstyrkan om högre missräkningspenningur
för Bankens Casseurer, som den nedsättning i nstaAfd.
5 Art. af bestämda årsanslag lill Tjenstemän inom och utom Banco-Verket,
för enskildt ålagne göromål, hade dels förtjent ett större afseende, och
dels fordrat ett närmare skärskådande, änr Ilöglofl. Utskottet deråt egnat;
och då jag för min del hyser den öfvertygelse, att de nedsättningar,
som nu föreslås, i motsats med deras goda syftemål, säkerligen för Banco-Styrelsén
komma att medföra flera olägenheter, och för Banken verklig
misshushållning, så får jag emot besluten härom vördsamt anmäla min
reservation, under åberopande af de motiv Herrar Fullmägtige framställt;
då jag icke kan undgå att inse de svårigheter, som möta vid uppfyllandet
af deras vigtiga åliggande, då de medel fråntagas dem, som de sjelfva
anse behöfligt alt disponera;”
af Herr Rabin: 'Tlöglofl. Utskottet lur, med trenne rösters plura
litet,
frångått Afdelningens utlåtande och bifallit, under rubrikj af
missräkningspenningar, en lönetillökning för Bankens Casseurer, hvaremot
jag för min del reserverar mig, såsom hörande till Afdelningens
majoritet. Ehuru den modification vunnits, att löneförhöjningen icke
får vidtaga förr än indragning i Tjenstemannapersonalen egt rum, anser
jag ändock denna förhöjning, under benämning missräkningspenningar,
vara olämplig, enär densamma skall surrogera en påtaglig försummelse
hos Tjenstemännen, ty icke lärer man vilja påstå, att missräkning är
prof på duglighet hos den Tjensteman, hvars enda function är att räkna
penningar; och ännu mindre lärer det böra utgöra ett föremål för en
lönetillökning. Mig synes det, sorn detta löningssätt är, i det lindrigaste
sagdt, olämpligt, ty hvarje Räntmästare skulle med samma skäl kunna
fordra lönetillökning, och dess oordentlighet skulle således kunna vara
ett skäl till förökande af dess löneförmoner.
Uti hvilken reservation Riksdagsfullmägtige Peter Pehrsson från
Jönköpings Län, Erik Pehrsson från Upsala Län, Svanberg, Brisman,
Nordmark och Lindbäck sig förenat.
STOCKHOLM, Ecksteinska. Tryckeriet, 18'35.
Banco-Vtskoltets Memorial N.-o 112.
N:o 112.
Antom till Exp.-Ulsk. den 12 Mars.
Memorial; med öfverlemnande af Förslag till reglementariske
föreskrifter, motsvarande Afd. 1 af Art. 4 uti i83o års
Banco -Reglemente.
Efter verkställd granskning af berörde Afdelning uti nuvarande BancoReglemenle
(pag. 44 oc^ mec^ ^9) oc^ sedan der intagne föreskrifter
blifvit af Utskottet jemförda med Rikets Ständers under innevarande Riksdag
fattade beslut, angående grunderna för Bankens framlida rörelse celi
förvaltning, får Utskottet, som ansett de uti denna Afdelning meddelade
reglementariska stadganden böra erhålla följande förändrade, med nyssnämnde
beslut öfverensstämmande lydelse, desamma R. H. St:rs pröfning
och fastställelse härmedelst vördsamt underställa:
A.
Bankens ut- och invexling af silfver, gilld och kopp ar skiljemynt;
dess metalliska cassa och de utvägar; som till realisationens vidmagthdllande
må begagnas.
1:0
Sedan Banken nu mera blifvit å nyo öppnad lill utvexling af silfver,
är det, enligt §. 1 i Lagen för R. St:rs Bank af den 1 Mars i83o, jemförd
med §§. 1 och 2 i Lagen angående myntbestämningen af samma dag,
Bankens ovilkorliga skyldighet att, enär så påfordras, dess sedlar med
Svenskt silfvermynt inlösa, efter den grund, att 128 sk., eller 2| R:dr i
Bancosedlar, eller 4 R:dr Courant, gälla lika med en R:dr i silfver, efter
den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot.
2:0
De attester, som från Kongl. Myntverket utställas öfver derstädes för
Bankens räkning till myntning levereradt silfver eller guld, skola af
Banken inlösas med den myntsort, hvarå de lyda.
Bihang till R. St. Prot. i834 och i83S. 6 Sami. 1 Afd, 2 Bandet. I
35:te Häftet.
1
Banco-Utskottets Memor ial N:o 111.
3:o
Det Svenska silfvermynt, sora vid Låne-Contoren i Götheborg och
Malmö kan ingå, må jemväl derstädes i låne- eller vexlingsrörelse åter utgifvas,
efter ofvan stadgade grund; dock utan någon skyldighet för LåneContoren,
att silfvermynt tillhandahålla.
4:o
Derest en eller annan hos Banken, eller någotdera Låne-Contoret,
för tillfälligt behof sig anmäler, till erhållande af sådane utländske silfvermynt,
som, till följd af stadgandet i nedanstående §., dit influtit, vare
utvexling af desse silfvermynt tillåten, emot den ringa förhöjning i priset,
som härhos bifogade Tariff N:o i bestämmer.
Utöfver hvad sålunda blifvit medgifvet, må icke utländskt silfvermynt
från Banken utgifvas; och vare det Fullmägtige förbjudet att låta
någon i Banken utbekomma silfverplantsar, i stället för Svenskt myntadt
silfver.
5:o
Svenska och Holländska ducater må, i mon af tillgång och rörelsens
behof, från Banken utvexlas, efter visst, för året, utsatt pris, rättadt efter
det pris Fullmägtige, enligt nedanstående §., ega att årligen bestämma för
invexlingen af ducater; Fullmägtige öppet lemnadfc att, om så nödigt pröfvas,
det för året fastställda ulvexlingspris förhöja.
Det belopp ducater, som ännu innestår å den vid sistlidne Riksdag,
enligt 4 Art., i Afd., §. 3 af i83o års Banco-Reglemente, i Låne-Banken
öppnade serskilda Depositions räkning, vare depositions-bevisels innehafvare
berättigad att, när helst han det önskar, återtaga, emot den derå
lyftade summa i Bancosedlar, och erläggande af den i berörde §. stadgade
afgift.
6:o
Så väl i Banken, som vid Låne-Contoren i Götheborg och Malmö,
invexlas, mot Bankens sedlar, ej allenast Svenskt silfvermynt, efter den
i §. för utvexlingen deraf fastställde grund, utan ock följande utländska
silfvermynt, nemligen:
a) Holsteinska, Danska och Norrska Species; •
Engelska Kronor;
c) Tyska Conventions-Species;
d') Spanska Piastrar eller Americanska Dollars;
e) Franska Fem-Francsstycken;
Banco-Utskottets Memorial N.-o 112.
3
f) Preussiska Thaler;
g) Ryska Rubler (sedan 1807);
li) Liineburger eller Mechlenburger Zweidrittel-stycken;
under iakttagande:
1:0 att, enär af någondera bland dessa myntsorter ett partie om 5
marker Svensk victualievigt eller derutöfver erbjudes, beräkningen sker
efter sådan vigt och ej i stycketal, samt priset bestämmes, enligt bifogade
Tariff N:o 2;
2:0 att, enär ett mindre partie än 5 marker victualievigt af någondera
myntsorten erbjudes, beräkningen får ske efter stycketal sålunda, att
medelst silfvervigt utrönes, hvad hvarje piece i ass innehåller; dock må,
efter denna grund, icke andra piecer antagas, än sådane, hvilka äro till
den grad fullviglige, alt afgången eller nötningen högst motsvarar 3 proc.
af det antal ass ett sådant mynt nyprägladt bör innehålla; och bestämmes
mynlpiecernes pris med afdrag för hvarje sålunda bristande ass, på sätt
bifogade Tariff N:o 3 utvisar;
3:o att de mynt, som finnas hafva genom nötning förlorat utöfver 3
procent, och således icke äro efter Tariff N:o 3 antaglige, kunna, oaktadt
partiets vigt ej uppgår till 5 marker, emottagas och godtgöras efter marker
och lod victualievigt, jemlikt den i Tariffen N:o 2 utsatte beräkning.
7:o
Skulle vid Låne-Contoren större qvantiteter silfver erbjudas till invexling,
än som kan ske med de tillgångar Låne-Contorens cassör för tillfället
ega, äro desse Conior berättigade att för invexlingens verkställande assignera
på Banken å en för sådant ändamål derstädes öppnad serskild räkning;
dock under förbehåll, att dylika förskott icke få till förökande af
lånerörelsen vid nämnde Contor användas, utan böra Banken vid första
lämpliga tillfälle godtgöras.
8:0
Svenska och Holländska ducater emottagas i Banken efter ett visst
pris, hvilket Banco-Styrelsen hvarje år inom Mars månads utgång, med
ledning af medelpriset å guld mot silfver, under nästförutgångne året å
Börserne i Hamburg, Amsterdam och London, skall bestämma alt gälla
från och med nästderpåföliande April månad; Fullmägtige dock öppet lemnadt
att, om så nödigt pröfvas, det för året fastställda invexlingspriset
förändra.
Banco-Utskoltets Memorial N.-o 112.
Efter det sålunda bestämda invexlingspris för ducaterne emottager Banken
jemväl controleradt ducat- och arbets-guld, samt annat omyntadt guld»
enär det erbjudes.
Svenska ducater skola vid bokföring i Banken beräknas till 5 Rulr
32 sk. Banco = 8 R:dr 24 sk. Courant stycket.
9:0
Det från Stats-Verket eller Kongl. Mynt-Verket inlöste, Banken tillhöriga
kopparskiljemynt utgifves och emottages såsom fritt bytesmedel för
silfver eller sedlar.
10:0
Såsom Bankens metalliska cassa anses och beräknas endast:
a) Gångbart Svenskt Silfvermynt;
b~) Ducater, Svenska och Holländska, jemte andra utländska guldmyntsorter;
c)
Aflyst Svenskt Silfvermynt;
d) Utländska Silfver myntsorter;
e) Omyntadt silfver och guld;
Silfver- eller guld-poster, dem Kongl. Mynt-Verket, af Banken eller
andra för Bankens räkning, enligt till Banken ingångne, af Mynt-Verket
utgifne, quittencer och bevis, emottagit och under sin vård eger.
11:0
Bankens metalliska cassa får ej bibehållas vid ett belopp, som understiger
två millioner Riksdaler Silfver Specie; åliggande det Banco-Styrelsen
att, när behofvet så fordrar, för detta ändamål vidtaga förberedande
nödiga åtgärder, så tidigt, att metalliska cassan icke må qvarblifva vid
detta nedsatta belopp.
12:0
Banco-Slyrelsen må, då den så tjenligt finner, förstärka Bankens metalliska
cassa, medelst inköp från främmande länder af guld och silfver,
under iakttagande, dels att kostnaden för guld, vare sig ducater, controleradt
ducat- och arbets-guld, eller annat omyntadt guld, i Banken levereradt,
icke öfverstiger det fastställda priset för utvexlingen af Svenska och
Holländska ducater, dels ock att något köp af silfver för Bankens räkning
icke må ifrågakomma, när cursen håller sig öfver pari; samt att priset
derå aldrig får öfverstiga vexlingsgrunden, enligt Myntbestämnings-lagen,
med mer än hvad som motsvarar transporten af silfver från uppköps-orten
till Banken, äfvensom att af Banco-Styrelsen noggrannt tillses, det silfret
verkligen från utländsk ort jnkommer.
Banco-Utskottels Memorial N.o 112.
5
13:o
Allt silfver, som till Banken, eller för dess rakning, levereras, med
undantag af controleradt verksilfver, de äldre Svenska Riksdälerssorterne
och sådant utländskt mynt, som erbjudes till omedelbar invexling, efter de
af R. St. fastställde Tariffer, äfvensom allt guld, hvilket likaledes varder
levereradt, med undantag af controleradt ducat- och arbetsguld, kommer
hädanefter att, i likhet med hvad hittills vanligt varit, undergå prof af
vederbörande vid Kongl. Mynt-Verket, hvilkas deröfver utfärdande attester
skola utvisa ej mindre verkliga beloppet i fint, än äfven värdet i R:dr
eller Ducater; beroende det af Banco-Styrelsen att bestämma, huruvida
silfver och guld under den i allmänhet bestämda lägsta halt må emottagas
eller icke.
i4:o
Till förstärkande af metalliska cassan är Banco-Styrelsen serskildt bemyndigad
att, i mon behof deraf göres, och äfven med användande af
Bankens innehafvande stats-obligationer, förskaffa sig å utrikes ort credit
eller creditiv lill ett belopp, motsvarande högst två millioner R:dr Silfver,
efter den, 'med afseende å slagskattens beräkning, i myntet förändrade
1664 års myntfot.
Men på det en härifrån uppkommande tillfällig skuldsättning utrikes
icke må iklädas natur af stående, åligger det Banco-Styrelsen att på den
erhållne credilen eller creditivet göra afbetalningar så fort som lämpligen
ske kan.
15:o
Banco-Styrelsen berättigas alt, då Bankens säkerhet det fordrar,
a) förpanta Bankens egande inteckningar i fastighet, under vilkor, att
den i skuldförbindelserne Banken serskildt förbehållne uppsägningsrätt
för hela skuldbeloppet icke får af annan innehafvare begagnas;
försälja till större eller mindre belopp Bankens innehafvande Statsobligationer;
<0
uPPtaga lå11 emot räntebärande obligationer, ställda på viss tid eller
uppsägning; och
<0 minska Bankens utlåningar, derest sådant, emot förmodan, skulle
af behofvet påkallas.
16:0
Af alla de i förestående §.*) tillåtne åtgärder till realisationens vid
-
*) Motsvarande puncten i5.
6
Banco-Ulskottets Mehorial N.-o 112.
magthållande är lånerörelsens förminskning den, som i sista rummet bör
tillgripas, och det endast, då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar;
men på Banco-Styrelsen allena ankommer alt bestämma, hvilken eller
hvilka af öfriga för detta ändamål medgifne åtgärder må i hvarje serskildt
fall begagnas; och tillförse sig Rikets Ständer, det Banco-Styrelsen
icke underlåter, att dervid afse både Bankens egen fördel och industriens
dermed i nära sammanhang stående ostörda förkofran.
B.
Angående beräkningen af Batikens Sedelstock och vilkoren för utvidgningen
af Bankens Sedelrörelse.
17:0
Såsom Sedelstock skola hädanefter &c. — - -- -- i Låne-Banken
deponerade summor.
(förut af Rikets Höglofl. Ständer godkänd, genom bifall
till i:sta punkten i Utskottets Betänkande N:o 98 pag. 18)
18:0
Öfver de Creditiv &c. ----- Vexel-Bancoskulden upptagas.
(3 punkten i samma Betänkande pag. 19.)
19:0
Då metalliska Cassan ej öfverstiger |:delar af Sedelstocken, må denna
sistnämnde i intet fall, genom någon af Banco-Styrelsen beroende åtgärd,
ökas.
20:0
Om också metalliska Cassan någon tid skulle visa sig fortfarande
öfverstiga ?:delar af sedelstocken, må dock Banco-Styrelsen icke, på
grund häraf, vidtaga någon åtgärd till rörelse-capitalels ökande i annan
väg, än medelst belåning af guld och silfver, koppar, jern och öfrige effecter,
uppräknade i nedanstående §§. förr än ett år förflutit från
Bankens öppnande till utvexling af silfver.
21:0
Ehuru innestående behållningar &c. - - - - noga afses
(y:dra punkten i ofvannämnde Betänkande N:0 98 pag. 19)
*) Motsvarande $§. ro r— i5 i Art. 4 Afd. 4 af i83o års Banco-Reglemente.
Banco-ZJtskoth ts Memorial N.o 112.
7
C.
Angående utmyntningen af Bankens silfver och guld samt hvad iakttagas
bör till Bankens förseende med kopparskiljemynt.
22:0
Banco-Styrelsen bemyndigas alt, i allt hvad på den beror, vidtaga
sådane åtgärder, för uppmyntning efter hand af Bankens silfver-förråd,
att icke, genom brist å erforderliga Svenska silfvermyntsorter, något afbrott
i utvexlingens jemna gång må inträffa, eller hinder möta att med
dylikt mynt förskottsvis infria Myntverkets attester, på sätt i §. är vordet
stadgadt. Egande Banco-Styrelsen att vid myntningen, efter eget
ompröfvande, använda det Bankens silfver, myntadt eller omyntadt,
som dertill anses för Banken förmonligast; dock företrädesvis Bankens
förråd af |:dels, ^;dels, Tt_;dels och -tedels R:drs stycken.
Banco-Styrelsen läte jemväl föranstalta, det Bankens behållningar
i guld varda, i mon af behof, till ducater utmyntade.
23:o
Till underlättande af en för Myntverket nödvändig tillgång på rudimaterier
i och för myntuingens underhållande, må, uppå anmälan af
Styrelsen öfver Myntverket, dit, jemte de i nästförestående §. omnämnde
silfver-qvantiter, aflemnas de äldre kopparmyntsorter, hvarå Banken kan
erhålla tillgång.
Banco-Styrelsen må ock till Styrelsen öfver Myntverket, uppå derom
af densamma skeende anmälan och i mon af behof, låta utgifva återstoden
af den vid sista Riksdag till ett belopp af högst 4°>ooo R:dr Banco
beviljade förskottssumma i och för bestridandet af ökade myntningskostnader.
2^:0
Bankens silfver och guld skall i räkning Myntverket påföras till intrinseca
värdet efter gällande myntfot, och bör inom möjligast korta tid
i mynt återlevereras; ankommande det på Banco-Styrelsen att, successive
i mon af sådan skeende återleverering, nya qvantiteter utgifva.
Kopparn påföres Myntverket efter Bankens bokförings värde; och
skall, likasom de å serskild räkning contant anordnade förskott, balanceras
till återgäldande af Myntverket i den mon inflytande slagskatt eller
andra behållningar dertill lemna tillgång.
s
Banco- Utskottets Memorial N.o 112.
25:o
När silfver och guld finnes å Myntverket för Bankens räkning innestående
till större belopp än som kan medhinnas till uppmyntning
inom en tid af 6 veckor, föranstalte Banco-Styrelsen, att öfverskottet
genast varder till Banken aflemnadt j. plantsar, hvilkas halt och värde af
Myntverket attesteras, under iakttagande derjemte, att hvarje plants till
behörig control och säkerhet blifver med en Myntverkets stämpel försedd.
26:0
Banco-Styrelsen eger alt för hvarje qvartal utaf Myntverket erhålla
en tabellarisk öfversigt, som fullständigt redovisar för allt det af sistnämnde
Verk från Banken eller för densammas räkning emottagne silfver
och guld; och skall vid hvarje års utgång räkning emellan Banken
och Myntverket upprättas samt i bägge Verken till ömsesidigt godkännande,
afslutas.
27:0
Bancofullmägtige skola, till ett antal af minst 4> en af livartdera RiksStåndet,
deltaga i den inventering å Myntverket, som iiJanuarii månad hvarje
år, och oftare, der så nödigt pröfvas, anställes, på sätt Kongl. Majit finner
godt förordna. Skulle dervid, i hvad Banken rörer, något finnas att
erinra, må Banco-Styrelsen hos Kongl. Majit derom göra underdånig
anmälan.
28:0
Banco-Styrelsen bör, i mon af behof och åtgång af kopparskiljemynt,
sig hos Kongl. Stats-Contoret anmäla, till erhållande deraf, på det rörelsen
ej må blifva i saknad af dylikt mynt; skolande Banken, utan deltagande
i vinst eller förlust å sjelfva präglingen, vid skeende leverancer,
odtgöra Stata-Yerket kopparmyntets åsätta värde.
Nio i
Banco-Ulskottets Memorial N-0 112.
9
N:o 1.
Tariff, enligt hvilken sådana fullvigtiga utländska Myntsorter, som efter
stycketal blifvit invexlade, kunna, från Banken och Låne-Contoren,
efter allmänna Silfvervexlingens början, föryttras.
Priset i R;dr Banco
1) En Holsleinsk, Dansk eller Norrsk Specie ....
2) En Engelsk Krona
3) E11 Tysk Conventions-Specie
4) En Spansk Piaster eller Americansk Dollar . . .
5) Ett Franskt Femfrancs-stycke . , . . . . . .
6) En Preussisk Thaler
7) En Rysk Rubel (sedan 1807)
8) Ett Liineburger eller Mechlenburger Zweidriltel-stycke
R:dr
2
2
2
2
2
I
I
I
sk.
32
36
22
26
>4
37
44
•9
N:
:0 2.
Tariff, för in vexling af utländskt Silfvermynt, då af någon sort erbjudes
minst fem marker victualie-vigt och derutöfver.
1) Holsteinska, Danska och Norrska Species
2) Engelska Kronor
3) Tyska Conventions-Species ....
4) Spanska Piaster eller Americanska Dollars
5) Franska Fem-Francs-stycken . . .
6) Preussiska Thaler
7) Ryska Rubler (sedan 1807) . . .
8) Liineburger eller Mechlenburger Zwei
driltel-stycken
........
Bih. till R. St. Prot. i834 och i835. 6 Sami.
35:te Häftet.
I Banco-Sedlar, efter victualie-vigt.
För
i Mark.
För 1 Lod.
R;ilr
*k.
r;st
ftidr
sk.
r;st
38
1
8
1 I
4o
4
1 I
I
12
I
36
8
I
6
3
38
44
3
1
10
3
3P
4
8
I
10
6
32
24
11
I
—
9
37
35
7
I
8
6
43
8
I
16
8
1 Af cl. 2 Bandet.
IQ
Banco-Utskoltets Memorial N-o 112,
N:o 3.
Tariff, för invexling af utländskt Silfvermynt till stycketal, att följas,
enär af någon sort erbjudes mindre, än fem marker 'victuale-vigt.
En Holsternsk, Dansk och Norrsk Specie
En Engelsk Krona ......
En Tysk Gonventions-Specie
En Spansk Piaster eller enAmericansk
Dollar •»«**•*•«
Ett Franskt Femfrancs-stycke . .
En Preussisk Thaler .....
En Rysk Rubel (sedan 1807} . .
Ett Liineburger eller Mechlenburger
Zweidrittel-stycke
Pieeens
rätta
brutto-  vigt i
Ass. ■
Fullvigtiga
styckets
inköps-pris
i Banco-  Sedlar.
Högsta
tillåtna
under-
vigt.
Procent.
Minsta
antagli-  ga vigt
i Ass.
Minskning i
i priset föl l
hvarje fe- |
lande Ass.
R;r
sk.
r:st
R.;i
sk.
r;st
608
2
28
3
5go
—
—
a\
588
2
32
—
3
671
—
—
2§
584
3
iS
5
3
567
—
—
2i
561
2
22
5
3
544
—
—
''2
520
2
to
10
3
5o5
—
—
2±
463
J
33
6
3
449
—
—
2!
43i
1
4o
2
3
418
—
—
7A
2
272
1
i3
9
0
0
264
—
—
2
I afseende på ofvanstående, af Utskottet sålunda föreslagna stadganden
oell föreskrifter, har Utskottet dessutom ansett sig böra meddela följande
upplysningar:
usta punkten motsvarar §. 1 (pag. 44) * 1 -^d* 4 i83o års
Ranco-Regiem., med allenast de redactionsförändringar, som föranledas, dels
af Bankens öppnande till silfverutvexling, dels ock af Rikets Ständers vid
innevarande Riksdag fattade beslut, om en förändrad mynt- och räkneenhet.
2".dra punkten igenfinnes under samma Afd:s 15 §. punkten 5 (pag. 55.)
Den i 3:dje punkten gifna tillåtelse till utvexling af Svenskt silfvermynt
vid Låne-Contoren är visserligen en naturlig följd af den nu mera
medgifna fria silfverutvexlingen, men har likväl synts Utskottet böra bestämdt
uttryckas, på det missförstånd i detta hänseende, till men för rörelsen,
må förekommas.
Det i 4:de punkten lemnade medgifvande till utvexling af utländsk!
Banco-UtskotteU Memorial N.-o 1/2. TT
silfvermynt, igenfinnes under §. i3 (pag. 52) af i83o års Banco-Reglem.,
och med det i samma punkt intagne förbud mot utlemnande af plantsar,
har Utskottet haft för afsigt, ej mindre att försvåra silfrets utförsel, då
sådant kan synas förmonligt, än ock att lägga ytterligare hinder för att i
Banken uttaga silfver efter vexlingsgrunden och detsamma sedermera, mot
förhöjdt pris, till Banken åter försälja, såsom då för tillfället från främmande
länder infördt.
5:te punkten igenfinnes under §. 14 mom. 2 (pag. 52) i i83o års
Banco-Reglem., utan annat tillägg än, som blifver en följd deraf, att den
vid sisth Riksdag öppnade serskilda Depositionsräkning nu mera upphört,
men att derå ännu innestår ett belopp af 600 Ducater, hvilket det måste vara
Deponentens rättighet att, utan afseende på det pris, som för Ducaternes
utvexling kan varda fastställdt, återbekomma emot den summa i Bancosed
lar
han derå lyftat.
Punkten 6 är lika lydande med §. 12 (pag. 5o & 5i) i i83o års
Banco-Reglem, äfvensom de i denna och 3 punkten åberopade Tariffer äro
sådane de finnas bifogade i83o års Banco-Reglem., med allenast för
iindrade
ordningsnumror.
Medelst stadgandet i punkten 7 skulle, efter Utskottets tanka, befrämjas
den vid Riksdagens början af flere Ledamöter framställda önskan, att
silfver mätte kunna för Bankens räkning emottagas på flere punkter, än
blott i Stockholm, utan att sådant synes kunna för Banken medföra någon
olägenhet.
Punkten 8 motsvaras af §. i4 mora. 2 och 1 (pag. 52) i i83o års
Banco-Reglem.
Punkterne 9 och 10 innehålla ej något annat, än som redan för närvarande
iakttages; grundande sig dessutom sistnämnde punkt på Rikets
Ständers, genom bifall till p. 10 i Utskottets Utlåtande N:o 16, gjorde förklarande,
att i metalliska Cassan äfven omyntadt silfver och guld in
beräknas.
Punkten ti är redan till dess ordalydelse af Rikets Höglofl. Ständer
gillad, genom antagandet af den förändrade redaction Ridd. och Adeln, enligt
Utskottets anmälan, i Memorialet N:o 3o, pag. 1, gifvit åt andra punkten
i Utskottets Utlåtande N:o 16, pag. 82; vid hvilket förhållande Utskottet
ansett sig icke ega att föreslå någon förändring ens i redactionen
af denna punkt, oaktadt densamma, efter Utskottets omdöme, visserligen
är mindre fullkomlig.
Punkten 12 grundar sig på Rikets Ständers beslut, i anledning af 5
12
Banco-Utskotlets Memorial N.-o 112.
punkten i Utskottets Utlåtande N:o 16, pag. 82, med allenast det tillägg, i
fråga om upphandling af guld, att priset ej får öfverstiga det fastställda
utvexlingspriset, hvarigenom Banco-Slyrelsen, som hittills, enligt §. 14,
mom. 5, pag. 53, i i83o års Banco-Reglem., ej egt att köpa guld efter
högre beräkning, än det ,'ör Ducater årligen bestämda invexlingspris, måste
anses hafva erhållit all den frihet, som vid dylika köp kan vara af nöden,
ntan alt likväl någon förlust för Banken härigenom möjligen bör kunna
uppstå.
Punkten i3 är lika lydande med §. i5, mom. 6, (pag. 56) i i83o års
Banco-Reglem.
Punkten 14 är i allo lika med Högloft. Ridd. och Adelns samt Hederv.
Bonde-Ståndets af öfrige 2:ne Riks-Stånd, efter inbjudning, i Mein.
N:o 3o, bifallna redaction af 3 punkten i Utskottets Utlåtande N:o 16,
pag. 82.
Dock har hos Utskottet under öfvervägande kommit, huruvida icke
några närmare reglementariska stadganden voro nödige och lämplige, i
anledning af det Rikets Ständers allmänna beslut, som innefattas i berörde
punkt, hvarföre äfven Utskottet anmodat Fullmägtige att, efter sakkunnige
affairsmäns hörande i detta ämne, utlåtande afgifva, samt tillika upplysa,
huruvida Fullmägtige ansågo de Banken tillhörige Statsobligationerne
kunna i deras närvarande form anses användbare för det af Rikets Ständer
afsedda ändamål, eller att tjena såsom hypolhek för utländskt Crediliv.
Efter tagen kännedom af hvad till följd häraf upplyst och anfördt
blifvit, har Utskottet funnit, att de förhållanden, hvilkas utstakande och
begränsande kunde utgöra föremål för reglementariska stadganden i ett ämne
som detta, ej kunna blifva andra än följande:
«) Det minimibelopp af metallisk Cassa, betraktad antingen ensam för
sig eller proportionaliter till sedelmassan, som skulle bestämma, huruvida
ett slikt försigtighetsmått vore att anse behöfligt;
b~) Den tidpunkt, hvarförinnan förberedande underhandling derom senast
borde vara öppnad, och öfverenskommelse afslutad;
c) Den form af antingen Contract om tillfälliga uttag, eller negotiation
om verkeligt lån, som den ifrågavarande crediten borde iklädas;
(V) Det sätt alt tillvägagå, som, ibland sig erbjudande utvägar, borde
företrädesvis väljas, t. ex. omedelbar afhandling med utländsk man, eller
Svensk mans medlande åtgärd, och i båda fallen, antingen öppen concurrence
eller tyst öfverenskommelse;
Banco-Ulskoltets Memorial N;0 112.
i3
e) Det maximum af ränta, provision, afkortning och expenser, hvarinom
Banco-Styrelsen skulle vara berättigad att afsluta;
/) Den grund och method, som helst borde följas, antingen att söka
lån till pari eller deromkring mot drygare räntevilkor, eller att, mot nedsatt
ränta upptaga ringare Capitalbelopp, än hvarå förskrifning utställes;
g) Den tidrymd, under hvilken hvarje ingången skuldsättning finge i
det längsta förblifva oliqviderad 0. s. v.
Men enär hvarje i någon af desse rigtningar gifven bestämmelse, långt
ifrån att underlätta saken samt bidraga till erhållande af de möjligast förmonliga
och lindriga vilkor, skulle, efter Utskottets öfvertygelse, snarare
motverka all framgång af Banco-Styrelsens bemödanden, enligt den erfarenhet,
som ej mindre vid lånenegotiation och köp, än hvarje annan, på ömsesidig
fördel beräknad afhandling gör sig gällande, att nemi. den ene
cöntrahenteo höjer sina anspråk, i samma mon lian känner och kan bedöma
icke blott graden af den andres för hand varande behof, utan också
på h"ad punkt denne stur i afseende på förmåga och medel att dem uppfylla
och afhjelpa, bar Utskottet funnit Bikets Ständers ofvanberörde generela
beslut, i fråga om anskaffandet af credit eller creditiv å utrikes ort,
och en deraf uppkommen tillfällig skuldsättnings afbördande, böra Fullmägtige
till iakttagande meddelas, utan några bestämmande vilkor, hvarigenom
hinder kunde uppstå för Banco-Fullmägliges fria verksamhet uti
ifrågavarande hänseende.
Beträffande åter frågan om Bankens innehafvande Statsobligationers
användbarhet såsom hypothek för omförmälde creditiv, hafva Fullmägtige
yttrat den öfvertygelse, att dessa obligationer, under deras nuvarande form,
ganska ofullkomligt egna sig för ett slikt begagnande eller någon öfverlåtelse
å annor man, hufvudsakligen af följande skäl:
att genom den höga summa (10,000 R:dr Banco), hvarå hvarje obligation
lyder, antalet af concurrenter på det hela .måste vara betydligt
nedsatt;
att, när räntan utfaller blott en gång om året, föga sannolikt är,
att någon skall vilja deruti nedlägga en förmögenhet, på hvars afkastning
han vill lefva; att den årliga 2 proc. afbetalningen å hvarje serskild
obligation medförer icke mindre obeqvämlighet för dem, hvilkas
föremål är, att på inköp och försäljningar af räntepapper speculera, än
för dem, som kunna hafva för afsigt , att i sådane papper förvandla ett
samladt capital, för egen och efterlefvandes bergning, emedan capitalet
Banco-Utskoltets Memorial N;0 111.
nästan omärkbart bortsmälter genom successiva återbetalningar i poster^
för obetydliga att genast åter göras fruktbara; och ändtligen
att hos dem, hvilka kunna hysa någon farhåga för möjligheten af
myntvärdets förnyade nedsättning, förtroendet till dessa papper tilläfventyrs
skulle lida deraf, att de blifvit utställda på R:dr B‘co och icke
på R;dr Silfver-Specie.
Med fästadt afseende härå, hafva Fullmägtige derföre tillstyrkt, det
måtte i Reglementet stadgas, att, i fall Bankens innehafvande af Riksgälds-Contoret
utfärdade, obligationer skulle, på sätt Rikets Ständer beslutit,
komma att användas, Banco-Fullmägtige måtte berättigas att i
Riksgälds-Contoret utbyta de obligationer, som hvarje gång skola begagnas,
emot andra, lydande å sammanräknadt motsvarande belopp, med
samma räntefot och en sammanräknad lika årlig amortering samt med
enahanda, Rikgälds-Contoret ensamt förbehållen, uppsägningsrätt, men
att det för öfrigt måste åt Fullmägtige i Banken och Rikgälds-Contoret
öfverlemnas att ställa de serskilde nya obligationerne i det Svenska
mynt, på den summa, med den lydelse, äfvensom å de terminer för räntans
erläggande, hvilka finnas bäst främja deras credit, förtroende och
begärlighet.
Lika med Fullmägtige, inser Utskottet visserligen äfven för dess del
de väsendtliga olägenheter, hvilka äro fästade vid den nuvarande formen
af omförmälde obligationer, och huru ofullkomligt de, uti deras nu befintliga
skick, egna sig för det af Rikets Höglofl. Ständer afsedda ändamål,
men sådant oaktadt, och ehuru Utskottet anser Fullmägtiges förslag innefatta
en lätt och lämplig utväg, att, utan störandet af Riksgälds-Contorets
credit eller ringaste våda för detta Verk, göra dessa obligationer
för ifrågavarande ändamål användbare, i händelse sådant för realisationens
betryggande skulle erfordras; har Utskottet likväl, enär Rikets
Höglofl. Ständer redan, genom lemnadt bifall till Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtande N:o 51, förklarat de af enskilde Motionairer vid denna
Riksdag framställde och med Fullmägtiges likartade förslag till vinnande
af tjenligare form för samma obligationer, icke kunna till någon,
åtgärd föranleda, funnit sig vara af Rikets Ständers sålunda fattade beslut
förhindradt, att tillstyrka ett så beskafFadt reglementariskt stadgande,
som Fullmägtige i afseende på oftanämnde obligationer föreslagit.
Punkten i5 grundar sig på punkten 7 i Utskottets Utlåtande N:o
16, pag. 83, under iakttagande dels af Ridderskapets och Adelns i Utskottets
Memorial N:o 3o anmälde, af öfrige Riks-Stånden bifallne redac
-
Banco~UtskolleCs Memorial iV-o V/a.
tion af ingressen till denna punkt, dels ock af Rikets Höglofl. Ständers
den 22 sisth September i Förstärkt Banco-Utskolt, vid första voteringen,
fattade, och i samma Utskotts Memorial N:o 48» pag* io, tillkännagifna
beslut.
Punkten 16 igenfinnes under punkterne 8 & piUtlåtandet N:o 16,
sådane desamma blifvit till redaclionen bestämde genom antagandet af
Utskottets i Memorial N:o 3o, pag. 7, gjorda inbjudningar.
Punkterne 17, 18 och 21 äro af Rikets Ständer godkände genom
Höglofl. Ridderskapets och Adelns, Högv. Preste-Ståndets och Hederv.
Bonde-Ståndets lemnade bifall till Banco-Utskottets under N:o 98 afgifna
Betänkande; vid hvilket förhållande Utskottet funne Vällofl. Borgareståndets
återremiss af samma Betänkande ej kunna till någon vidare
åtgärd föranleda.
Punkten 19 innefattar Rikets Höglofl. Ständers, i Memorialet N:o
3o, pag. 8, anmälde beslut, i anledning af 10 punkten i Utskottets Utlåtande
N:o 16, med tillägg allenast af orden: ”genom någon af BancoStyrelsen
beroende åtgärd,” hvilket tillägg Utskottet ansett nödigt att införa,
då en ökning af Sedelstocken i flera fall icke kan af Banco-Styrelsen förekommas,
såsom t. ex. då invisningar utställas å af Banken redan beviljade
Cassacreditiv, hvilka invisningar, i och med detsamma de aviseras,
måste i Sedelstocken inberäknas.
Punkten 20 är till dess ordalydelse fastställd, genom Rikets Ständers
i Förstärkt Banco-Utskott, vid 3:dje voteringen, fattade och i Memorialet
]\T:o 48 anmälde beslut.
Punkterne 22, n3, 24, 25, 26 motsvaras af §. 15 morn. 1, 2, 3,
4, 7, 9 och 10 (pag. 54—57) i i83o års Banco-Reglemente med nödige
ansedde redaclions-jemkningar, dock utan annan hufvudsaklig förändring,
än att Utskottet, sedan tillräckligt antal nytt mynt numera hunnit präglas,
så att anledning ej är att äldre Silfverrnyntsorter, i brist deraf, behöfva
att för vexlingens underhållande användas, ansett de ännu i behåll
varande f, ~ och R:drs stycken böra företrädesvis till myntning
användas; helst dessa myntsorter dels icke jemt motsvara den i
mindre penningerörelsen allmänt brukliga RGS-R:drn, och således icke
eller den nu ifrågaställde nya mynténhet, dels ock såsom underhaltiga
numera synas icke lämpligen kunna i vexling utgifvas; men för öfrigt
har Utskottet funnit lämpligast att åt Banco-Styrelsens eget ompröfvande
öfverlemna, att bestämma i hvad ordning Bankens silfverförråd ina
upp myntas.
IS
Banco-Utskotlcls Memorial N.-o lii.
Punkten 27 skiljer sig allenast i så målto från mom. 8 i åberopade
i5 §•» pag- 56, att, enligt Utskottets förslag, Fullmägtige böra till ett antal
af fyra, i stället för allenast genom ett Ombud, deltaga uti inventeringen
af Kongl. Mynt-Verket.
Punkten 28 motsvaras af § 17, senare morn., och §. 18, pag. 58, 1
iS3o års Banco-Reglemente, med nödig ansedd redactions-förändring.
Kommande vid denna Afdelning af blifvande Banco-Reglemente jemväl
att iakttagas Kongl. Maj;ts slutliga Nådiga Svar, i anledning af Rikets
Ständers den 27 sisth October a-flåtna underdåniga skrifvelse, angående
förändradt myntsystem.
Efter att sålunda hafva redogjort för de reglementariska stadganden
här ofvan äro intagne och uppgifvit de Rikets Ständers beslut, hvarpå
dessa stadgandeo sig stödja, får Utskottet slutligen, i sammanhang med
förslaget till ofvanstående i/\'Aq punkt och, under godkännande af BancoFullmägtiges
åsigt, det en i serskildt document dem gifven autorisation
att upptaga utländskt creditiv, skall, vid förevisande hos utländsk man,
ingifva vida större förtroende och tillit, än ett enkelt transumt utur
Riksdagsbeslutet, eller det för Banco-Styrelsen utfärdade Reglemente, tillstyrka
Rikets Ständer förordna,
att, utom den generela föreskrift, som, i enlighet med Rikets
Ständers beslut, kommer att uti Banco-Reglementet innefattas,
Banco-Fullmäglige böra, förmedelst en serskild autorisation,
utfärdad af Herr Landtmarskalken och de trenne
ofrälse Ståndens Talmän, å Rikets Ständers vägnar, bemyndigas,
i Svenska folkets namn, att, angående credit eller
creditiv till utstakad maximisumma, omedelbart eller
genom befullmägtigadt Ombud, afsluta.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 12 Mars 1835-
Reservasioner:
af Herr Stuarty C. G. ”Då jag finner det i mångfaldiga hänseenden
vara mindre väl betänkt, att, på sätt Banco-Utskottets pluralitet föreslagit,
uti det nya Banco-Reglementet stadga ett bestämdt förbud för Bankens
Styrelse att, emot silfverplantsar eller utländska silfvermyntsorter, invexla.
Bancosedlar, har jag ansett mig böra anmäla min reservation emot
detta
Banco-TJtskotteis Memorial N.o it2.
»7
detta förslag. Jag medger visserligen, att ett sådant förbud icke strider
emot uttryckliga ordalydelsen af i §. uti i83o års Banco-lag, enligt hvilken
Banken endast är skyldig att med Svenskt silfvermynt inlösa sina sedlar.
Men det strider ovedersägligen mot andan och meningen af de beslut, som
grundlagt den nu verkställda realisationen, så vida jag rigtigt uppfattat de
samma och de grundsatser, som deruti uttalat sig. Till stöd för denna min
åsigt, torde jag endast behöfva åberopa Rikets Ständers vid sista Riksdag
fattade beslut, att silfver, i hvilken form som helst, borde, fritt från alla
afgifter, icke allenast få införas i Riket, utan ock derifrån utföras.
Vidare skulle detta förbud motverka ett af de hufvudsakligasle syftemålen
med realisationen, eller åstadkommandet af en, utaf annat än
locala förhållanden oqh tillfälliga omständigheter, oberoende orubbliglvet
i Svenska penningarnes värde på de förnämsta utländska afsättuingsorterne
för våra näringar. Ett nytt silfvermynt, ännu nästan helt och
hållet okändt äfven på Europas största marknadsplatser och hvars beskaffenhet
sannolikt icke kommer att göra detsamma derstädes synnergen
begärligt, torde ick» ensamt vara tillräckligt att för framtiden helt
och hållet förekomma de betydliga fluctuationer i våra coursförhållanden,
som uti icke ringa grad hitintills försvårat och hämmat Svenska industriens
utveckling. Då Rikets Ständers Bank hädanefter troligen kommer
att uti omyntadt silfver eller utländska myntsorter emottaga en icke
obetydlig del af det möjligen uppkommande öfverskotta å våra näringars
alster, synes Banken jemväl, emot åtnjutande af denna förmon,
böra, då handels- eller penninge-förhållandena sådant fordra, vara skyldig
att, till betäckande af de brister, som vid andra tillfällen härutinnan
kunna uppstå, eller till ökande af penningarnes fallna värde, åter
utlemna det sålunda eraottagna sil fre t i lika användbart skick. Det är
endast på sådant sätt, som Banken, med en ändamålsenlig och af inga
inrotade fördomar bunden förvaltning, kan med framgång verka i den
rigtning dess egna och industriens med hvarandra oskiljaktigt sammanhängande
sannskyldiga interessen utstaka.
Jag vill dock icke yrka någon ovilkorlig skyldighet för Banken
att, emot invexling af dess sedlar, tillhandahålla ett handelns behof
motsvarande quantum silfver eller allmänt gångbara utländska myntsorter.
Lika litet är det min afsigt att få Banken ålagd andra eller strängare
förbindelser, än dem den åberopade Banco-lagen bestämmer. Jag
Bih, till R. St, Prot. i834 och i835. 6 Sami. i Afd. a Bundet. 3
35:de Häftet.
i8
Banco-TJtskottets Memorial No na.
har, medelst antydandet af grunden för Bankens rättigheter och skyldigheter
uti ifrågavarande hänseende, allenast velat fästa uppmärksamheten
på det, efter mitt begrepp, mindre rättseniiga förhållande, som, i afseende
på näringarne, skulle uppkomma genom det föreslagna förbudet för
Banco-Slyrelsen att, äfven om Bankens och landets gemensamma fördel
sådant fordrar, det oaktadt icke uti något fall få, i stället för Svenskt
Silfvermynt, utlemna omyntadt silfver.
Men händelser, om ej sannolika, dock ingalunda otänkbara, och
hvilkas förekommande ligger utom Banco-Styrelsens förmåga, kunna
jemväl inträffa, då ett sådant förbud kunde hota eller till och med tillintetgöra
hela, realisationen, exempelvis anser jag mig i sådant afseende endast
behöfva anföra möjligheten af en betydligare eld- eller vattenskada,
eller ock annan olyckshändelse, hvarigenom Rikets enda Myntverk för
längre tid nödgades stanna. Derest, vid något sådant tillfälle, Bankens
förråd å Svenskt silfvermynt händelsevis voie mindre betydligt, kunde,
oaktadt dess möjligen egande rikliga tillgångar på omyntadt silfver och
utländska myntsorter, Banken komma i den belägenhet, som Banco-lagens
2 §. afser. Det torde för närvarande verkligen vara vida lättare
att förekomma ett sådant förhållandes inträffande, än att beräkna följderne
deraf.
Man har, såsom skäl för det ifrågastälide förbudet, hufvudsakligen
uppgifvit, att derigenom skulle silfverutförseln ur landet försvåras och
Banken befrias från äfventyret att nödgas med betydlig förlust återköpa
samma silfver, som den i utvexling utlemnat. Vigten af dessa skäl förefaller
dock åtminstone mig vara af ringa betydenhet. Hvad det första
angår, så anser jag mig deremot böra anmärka, att ju mera man
försvårar silfvers utförande ur landet, ju mera förekommer man detsammas
införande i Riket. I samma mon man söker lägga onaturliga hinder
i vägen för silfverutförseln och silfverinförseln, i samma mon minskar
man obestridligen fördelarne af realisationen och motverkar densammas
bestånd.
Vidkommande åter det andra förebragta skälet för oftaberörde proliibitiva
stadgande, så får jag erinra, dels att Banco-Styrelsen, enär den
finner förhållandena dertill föranleda, kan vägra utgifvandet af annat
än Svenskt mynt, dels ock att det, åtminstone för mig, icke är möjligt
inse, huru man skall kunna lyckas att med fullt tillförlitlig säkerhet förekomma,
det ju icke Banken får återköpa samma silfver, som dets förut
haft i sin vård. Delta silfver må från Banken utgå i den ena eiler an
-
Banto-Utskotlcts Memorial N.-o 112.
>9
dra formen, så torde den befarade möjligheten i allt fall inträffa. Men
de föregifna fruktansvärda följderna häraf synas mig icke heller så förskräckliga,
som man vill förespegla dem. Då Bankens sedlar anses mindre
värda än silfver, ingå desamma i Banken och silfver uttages ideras
sLälle. Genom den sålunda inträffade minskningen i de utelöpande sedlarnes
antal, ökes naturligtvis deras värde. Kommer detta att på sådant
sätt höja sig till ett belopp, öfverstigande silfrets värde, lär det senare,
af enahanda skäl som sedlarne, åter ingå i Banken, på hvars credit eller
styrka dessa tillfälliga uttagningar än af silfver och än af sedlar icke
kunna serdeles inverka, så tida icke några oefterlänksamma åtgärder
hindra rörelsemedlets fria gång.
Slutligen anser jag mig äfven böra, ur en annan mindre financiel,
men kanske mera oeconomisk synpunkt, ådagalägga ofördelaktigheten för
både Banken och det allmänna af en sådan inskränkning i Banco-Styrelsens
förvaltningsrätt, som nu blifvit föreslagen. I den händelse BancoStyrelsen,
emot Utskottets förslag, varder af Rikets Ständer berättigad att
i vexling, då densamma så för godt finner, utlemna till den, som det åstundar,
silfverplantsar eller ullänska myntsorter, kommer naturligtvis att
derifrån alltid afdragas ett slagskatten motsvarande belopp, på det att icke
mera silfver må härigenom erhållas, än då Svenskt silfvermynt uttages.
Nu utgör slagskatten ! proc., hvadan Banken, om iso,000 R:dr Silfverspecie
uttagas i plantsar, bespar sig slagskatten för desamma, uppgående till
2000 R:dr banco. Enligt hvad inom Banco-Utskottet vid flera tillfällen
blifvit upplyst, lära myntningskostnaderne för Stats-Verket öfverstiga slagskatten
med omkring proc., hvarigenom myntningen af 100,000 R;dr
Specie alltså förorsakar Stats-Yerket en kostnad utöfver slagskatten af
4ooo R:dr banco. Den quantitet koppar, som till aliage af dessa 100,000
R:dr Specie erfordras, uppgår till 5 Skepprd victualievigt, hvilken koppar,
jemte myntningskostnaderne, således skulle komma att besparas Stats-Verket,
äfvensom slagskatten Banken, så vida det icke blifver Banco-Styrelsen betaget
att åt den, sorn till export vill tilvexla sig en berörde summa motsvarande
quantitet silfver, utlemna sådant omyntadt eller i utländska myntsorter,
i stället för Svenskt Silfvermynt.
I öfverensstämmelse med de åsigter jag här ofvan yttrat, har jag ansett
4»de punkten af de reglementariska stadganden, som motsvara usta
Afdela. 4:de Art. af nuvarande Banco-Reglemente, böra erhålla följande
lydelse:
åt Banco-Styrelsen öfverlemnas alt, uppå derom gjord anhållan
20
Banco-Utskolltls Memorial N.-o 112.
oell flå densamma, efter serskild pröfning för hvarje fall, finner
sådant, med afseende å förekommande omständigheter, lämpligt
och för Banken fördelaktigt, kunna låta, i stället för Svenskt
silfvermynt, från Banken utgifva, i utvexling mot dess sedlar,
silfverplantsar eller någon i densammas förråd befintlig utländsk
myntsort, hvarvid dock alltid hör iakttagas, att ett belopp, motsvarande
den för Svenska myntet fastställda slagskatt, afdrages
och för Bankens räkning innehålles.
Skulle hos någotdera Låne-Contoret en eller annan för tillfälligt
behof anmäla sig till erhållande af sådana utländska silfvermynt,
som, jemlikt stadgandet i nedanstående §, derstädes influtit,
vare utvexling af dessa silfvermynt tillåten, emot den ringa
förhöjning uti invexlingspriset, som härhos bifogade Tariff,
N:o 1 bestämmer.’’
Uti denna reservation hafva Herr Grefve Frölichj Herr Nordenankar;
Herr Prosten Astrand och Herr Helsingius instämt;
af Herr Friherre Stiernstedt: ”Emot 4 punkten i Utskottets ofvanstående
förslag till reglemenlariska stadganden, får jag anmäla min reservation.
Det förbud, som der stadgas emot utbekommande af silfverplantsar
från Banken, är en orättvisa emot innehafvaren af Bankens sedlar, ledande
till förlust för det allmänna och till vinst för ingen. Då hvarje innehafvare
af en Bankens creditsedel är berättigad, att derföre utbekomma ett
visst quanlum silfver, då formen och prägeln, som gifves åt myntet,
icke hafva annat ändamål, än beqvämlighet och säkerhet, då prägeln nemligen
endast är en garantie, en försäkran, att den piece, vi kalla mynt,
verkligen innehåller så mycket silfver, som requirenten egde att fordra,
då slagskatten är en rabatt på denna fordran, ämnad att betäcka myntningskostnaden,
eller en del deraf, så torde äfven deraf följa, att om requirenten
icke önskar denna form eller denna försäkran, utan i stället för
det präglade myntet begär plantsar, som för hans behof vore tjenligare,
samt är sjelf i tillfälle att pröfva rigtigheten af den erhållna liqviden, det
icke heller borde finnas något giltigt skäl för att vägra en sådan begäran,
och således tillskynda honom eller Staten kostnaden för en onödig prägling.
Man har trott sig genom ett dylikt stadgande kunna förekomma
nedsmältning och export af silfver. Jag inser ej, att detta ändamål dermed
kan vinnas, och ej heller någon rättighet för Staten, att i detta mer
ån i andra fall inblanda sig i den enskildes förvaltning eller användning
Banco-Utskotlets Memorial N.o 112.
21
af sin egendom; hvarföre skulle han icke ega rätt, att för sitt silfver förskaffa
sig hvilken till införsel tillåten vara han behagar? eller kan det allmänna
ega någon vinst deraf, att han ålägges att först utbyta sitt silfver emot t.
ex. jern eller bräder, för att sedan emot denna vara tillhandla sig den önskade
utländska? Man har sagt inom Utskottet, att, genom de hinder, som
läggäs för utförseln af silfver, coursen håller sig hög och att detta är en
vinst, emedan det försvårar importen af utländska varor; men af samma
skäl skulle då äfven importen försvåras och exporten underlättas af det
kära silfret, som man genom reglementariska stadganden tror sig kunna
qvarhålla i landet; och detta har väl icke varit meningen? Påståendet
livilar dock på en förvillelse, som här icke torde behöfva utredas. —
Meningen med slagskatt i myntet, är visserligen att förhindra dess nedsmältning,
men om man på samma gäng försvårar tillgången på
omyntadt silfver, måste naturligtvis detta åsyftade ändamål förfelas. Den
silfverpiece, som af det nedsmälta myntet förfärdigas, eller den vara, som
derföre införskrifves, blifver endast härigenom något dyrare. Mången anser
kanske, att deruti ligger ett godt, men man bör besinna, att den ökade
utgift, som härigenom tillskyndas förbrukaren, icke åt någon le mira ren
ökad vinst, utan har uppkommit endast genom det förspilda arbets och
dea onödiga bearbetning, som silfret förut erhållit; samt dessutom, alt, med
den obetydliga slagskatt, som finnes i vårt mynt, blifver det i alla fall Staten,
som får vidkännas den största förlusten. —Det torde äfven böra tagas
i betraktande, att hvarje stadgande, i syftning att försvåra en fri silfvervexling,
naturligtvis mäste blifva menligt för betryggandet af realisationen.
Om fåfängan af dessa försök vittnar perioden från 1810 till 1818. Genom
inskränkning i beloppet af de silfverposter, som fingo från Banken uttagas,
genom inskränkning af tid och rum, för tillgodonjutandet af denna rättighet,
trodde man sig då kunna betrygga realisationen. Dessa inskränkningar
verkade dock i motsatt syftning, och, såsom det alltid skall inträffa, stegrades
begäret efter silfver, i samma mon svårigheterna för dess erhållande
ökades.
Af dessa, i korthet antydda, skäl, anser jag mig böra afstyrka förbudet
emot silfverplantsars utbekommande från Banken, samt tillstyrka, att
åtminstone det modifierade förslag, som åtföljer Herr Stuarts reservation,
måtte, sedan Utskottet ånyo blifvit bordt, af Stånden antagas.”
Bih. lil R. St. Prot. i834 och i835. 6 Sami 1 Afd. 2 Band.
35:de Häftet.
4
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Banco-\Jtskottets Memorial N:o n3-
N:o n3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 19 Mars.
Memorial 3 med hemställan om afskrifning å Tumba Bruks vinstock
förlust-räkning för de skillnader, som komma att uppstå
genom verkställd ny classification af Tumba Bruks lumpförråd
och derå nu bestämde lämplige penninge-värden.
Redan af framlidne Grefve von Schwerin har uppmärksamhet blifvit
fästad på behofvet af förändring uti de grunder, som vid Tumba Bruk under
längre tid varit följda, dels vid Lumpförrådens sortering, dels vid bestämmande
af upphandlings-prisen, och dels vid åsättande af de penningevärden,
hvarefter lump af olika slag såsom material upptages i Brukets räkenskap,
och sålunda inverkar tili vinst och förlust vid sjelfva pappers-fabricationen,
i nion som den erhållne productens försäljnings-pris motsvarar
eller icke motsvarar de för tillverkningar af jemförlig qvalitet, från utländsk
ort eller inhemska Pappersbruk, i allmänhet gällande pris.
På föranstaltande af Herr Kammarherren Rosenblad, sorn, efter Grefve
von Schwerins frånfälle, öfvertagit befattningen af inspecterande Fullmägtig
för Tumba Bruk, är sedermera, efter flere sakkunnige personers börande,
af f. d. Chefen för nja Sedel-pappers-lillverkningen, Notarien Jonas
Bagge, uppgjordt och Fullmägtige förelagdt ett motiveradt förslag i dessa
hänseenden, hvilket Fullmägtige funnit sig böra tills vidare antaga på sätt
som följer:
1:0 Lumpen vid Tumba Bruk, som, efter gamla upphandlings-profehartan,
varit upptagen under 7 bufvud-classer, deribland dock de^båda finaste
slagen, Numrorne 1 och 2, på flere år ej stålt att erhålla, hvarförutan
äfven i Räkenskapen funnits en åttonde dass., bestående af not, yllna trasor
och dylikt, hvaraf papper sällan eller aldrig förfärdigats, skall hädanefter
upptagas i 3:ne bufvud-classer, N:o 1, N:o 2 och N:o 3; men hvad
som icke kan till någon af dessa hänföras, kommer att utgöra en 4;de dass,
N:o 4, uti hvilken äfven ingår så kallad nylapp, not, yllna klutar, bomullssamt
färgad lump.
Skäring och finsortering, hvarvid, efter förra ordningen, icke mindre
än 21 under-afdelningar ifrågakommit, har ansetts böra upptaga endast Nio
Bihang till R. St, Fröt, 1334 och i835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Bandet.
36;te Häftet. 1
B. n:o-X5iskottets Memorial N:o 113.
2:0 För
för Lispunclet.
2, med. 6 sk.
gar Banco för
3:o Den
sådana, och förrättas på det salt, att
llufvud-Classén N:o 1 fördelas i 3:ne: Bäst, Medel, Groft;
— —> N:o 2 äfven i 3:ne: Bäst, Medel, Groft;
— — N:o 3 i 2:ne: Bättre, Sämre.
Grof sortering af icke förut sorterad lump, betalas 2 sk. B:eo
ig och finsortering betalas för nya Num rome, 1 oell
8 r:st Banco, och för nya Numrorne, 3 och 4> med 5 skiilinLispundet.
vid Tumba befintliga grof-sorterade utrikes lump, samt partierne
af N:s t\, 5, 6, och grof-sorterade, enligt gamla Prof-chartan, skola efter
hand och i nion af behof omsorteras i enlighet med nyssnämnde grund;
Ii varemot N:o 3, efter gamla charlan, låter sig hänföra utan omsortering,
till N:o 1, enligt den nya,
Berörde omsortering, hvarmed början till en del är gjord, i följd af
Fullmägtiges beslut den 10 förlidne September, betalas för den utrikes lumpen
samt Numrorne 4 oc^ 5 (gamla chartan) med 1 sk. 6 r:st banco, och
för Numrorne 6 och 7 (gamla cliartan) med 9 r:st banco Lispundet.
4:o Vid 1834 års utgång öfverföras Brukets Inventarii-behållnin garaf
oskurna lumpor lill ingående årets bok:
Gamla N:o 3 under . . . Nya N:o 1
Gamla N:ris 4 et 5, efter föregående omsortering,
under .... Nya N:o 2
Gamla N:ris 6 et 7, efter omsortering så vidt
den finnes behöflig, under . . Nya N:o 3
Gamla N:o 8 under . . . Nya N:o 4
och upptagas Inventarii-behållningarne af skurna fin-sorterade lumpor:
Gamla benämningen.
under Nya N:o 1
3. . — — N:o
N:o 1 af N:o 3
Bästtryck af N:o
Medel af N:o 3
N:o 3 af N:o 3
N:o 1 af N:o 4
Bästtryck af N:o 4
Medel af N:o 4
N:o 3 af N:o 4
Medel af N:o 5
N:o 3 af N:o 5
N:o
N:o
N:o
N:o
Bäst.
Medel.
Bäst.
Groft.
Medel.
Bäst.
N:o 2 Medel.
N:o 2 Groft.
N:o 2 Medel.
N:o 3 Bättre.
B.incc-V t skottets Memorial N-o n3.
Bäst af N:o 6 . . — — N:o 3 Bättre.
N:o 3 af N:o 6 — — N:o 3 Sämre.
N:o 3 af N:o 7 . . — — N:o a Samskuren.
5:o Såsom pappers-ämnestillgång upptages i Bruks-boken ytterligare:
a) Rubriken Skrif vet papper under a: ne classer Bättre och Sämre,
den förra innefattande de från Banken aflemnade äldre verificationer , m.
in. af likartad beskaffenhet; samt den senare, den från Charta-SigillataVerket
erhållna maculnturen al Chartor och Lysnings-sedlar;
b') Rubriken Band äfven under tvänne classer, Bättre och Sämre, den
förre, utgörande Band af pergament, den senare de öfrige.
6:o I penninge-värde komma Brukets uti räkning uppförda behållningar
af lump och pappers-spån att till år i835 antagas, efter Lispundet
räknadt, sålunda :
Osorterad lump
— 13. 4*
Pappersspån fin
grof
•
Banco
R:dr
1:
12.
N:o
1
•
—
2:
16.
N:o
2
•
—
—
1:
16.
N:o
3
•
—
—
—
24.
N:o
4
,
—
—
—
i3.
N:o
1
Bäst
*
_
—
3:
N:o
1
Medel
«
—
—
2:
.> \.
N:o
1
Groft
•
—
—
1:
24.
N:o
2
Bäst
a
—
—
2:
—
N:o
2
Medel .
—
—
1:
24.
N:o
2
Groft .
•
—
—
1:
N:o
3
Bättre .
4
—
—
—
36.
N:o
3
Sämre .
•
—
—
—
24.
N:o
4
'■—
•
—
—
—
20.
•
.
•
—
—
—
20.
.
• •
•
—
<_
—
i3.
4-
samt förenämnde nya rubriker:
Skrif vet papper: bättre . . . . — -— — 24. —
sämre . . . . — — — 12. —
Band: bättre . . . . . , — ■— .— 10. —
sämre . . . . . «. — — — 5. —
De af Banco-Fullmägtige sålunda vidtagne åtgärder, innefattande dels
en ny classificalion och sortering af Brukets lump-förråd, dels utsättandet
4
Banco-\Jt skottets Memorial N:o Ii3.
af en viss ersättning för lumpens skärning och sortering, dels ock lämplige
värdens bestämmande å e] mindre berörde vara än pappersspån ra. m.,
har Utskottet funnit vara af behofvet påkallade, till vinnande af ordning
och större enkelhet uti redovisningen för Brukets förråd samt fördenskull
desse åtgärder gillat och godkänt.
Och får Utskottet, till följd häraf, vördsamt, tillstyrka Rikets Höglofl,
Ständer besluta, ej mindre
att den skillnad, som, efter sålunda verkställde omsorteringar af
förflyttningar genom den på föregången pröfning af lumppartiens
egentlig» värde grundade evalvation i penningar, uppstår i
jemförelse lill behållningarnes förut, efter inköps-prisen åsatt» värden,
må på vin^t— och förlu&t-conto» vid »fslutning af Brukets bok
för år i834 afskrifva» under titel: Skillnad emellan gamla och
nja värden af Brukets: lump-behällmng j
ätt äfven,
att om och enär framdeles skeende sorteringar, omsorteringar och
skärningar af inköpt lump-förråd eller annat material för papperstillverkningen
gifva sådane resultat, att, enligt de ofvan upptagne
prisen productens värde antingen öfver- eller understiger inköpskostnaden,
så beskaffad skillnad omedelbart bör för året iakttagas på
vinst- och förlust-conto, så alt i Brukets räkenskap ett och samma
slag af rudimaterie alltid må finnas till ett enahanda värde balanceradt.
Stockholm den i3 Mars 1835-
N:o 1 j 4.
Antora till Exp.-Utsl, den 19 Mars;
.!>•
Memorial, angående försäljning: af Tumba Pappers-Bruk,. jemte
några andra Bruket rörande ärenden.
Enligt hvad §. 10 pag, 64 uti den af Rikets Ständers Revisorer år
i832 afgifne Berättelse, angående Banco-Verket, utvisar, har , vid gransk'
Bnnco-TJiikott.ti Memorial Nio 114-
5
Bing af en i Januarii månad samma år hos Fullmägtige företedd tableau
för åren 1821 till och med j83i, upptagande å ena sidan de från Banken
årligen till Tumba Pappersbruk anordnade förlags-summor, och å andra
sidan värdet, efter antagna pris, af det papper, som under hvartdera året
blifvit tillverkad t, hemäkle Revisorers uppmärksamhet fästats derå , att de
fyra första årens tillverknings-värde» per medium, för år öfverstigit förskottssummorne
med 11,000 R:dr, men deremot de 7 senare åren förskottssummorne
utgjort, per medium, för år 25,5oo R:dr mera, än det tillverkade
papperets värde.
Och hafva Revisorerne, efter utredning i hvad mon de flerfaldige af
Fullmägtige uppgifne, inverkande förhållanden kunnat, hvart och ett för
sig, bidraga till det resultat, som sålunda inträffat, funnit det vara ådagalagdt,
att Banken på det hela genom Tumba Pappersbruk mäste vidkännas
betydliga uppoffringar och förluster för hvarje år, enär Bankens oersatta
fordran för lemnade förskott från och med x8a5 till och med j831 ökat
sig med ej mindre belopp, än R:dr 129,549: 12. 2., som blott till 3o a
4o,ooo R:dr motsvarades af effectivt ökade förråd i lump och väf, m. m. ,
samt för öfrigt åtgått, dels och egentligast till Byggnader och reparationer,
dels, under de senare åren, till anställde rön och försök , i och för Pappers-fabricationens
bringande lill större fullkomlighet, hvilket allt, med inberäkning
af de för dessa båda ändamål utgifne arbetslöner och leger, funnits
i Brukets bok balanceradt bland tillgångarne, men till storsta delen
utgjorde en både ofruktbart nedlagd, och till sitt verkliga värde icke beräknelig
capital-summa; hvadan Revisorerne ansett något förändradt husbålls-syslem
för Bruket vara af behof påkalladt.
De Utskottet förelagde balancer af Brukets bokförde tillgångar oclr
skulder, vid 1824 och i834 årens ingång, utvisa,att Brukets skulder i början
af förstnämnde år utgjorde:
Till Rikets Ständers Låne-Bank för oersatte förlagssummor 12,582: 20. 10.
Tegelslageriet till godo ....... 532: 14. 7.
eller tillsammans
. R:dr r3,n4: 35. 5.
men vid 1833 års början åter:
Till Rikets Ständers Låne-Bank för oersatte förlags-summor
ej mindre än .... . . 154,252: 25. —
så att under dessa år Brukets skulder ökats med det ansenliga
belopp af . . . . . . . 141,117: 37. 7.
oaktadt det af Bruket till Bänken levererade papper, enligt från äldre ti
-
6
Banco-JJ: skottets Memorial Nio 114-
der fastställde pris, blifvit af Banken godtgjordt utöfver de vanligen gångbara
försäljningsvärden, hvartill Banken eljest kunnat, genom ren upphandling,
detsamma från andra Bruk sig förskaffa.
Vid detta förhållande, och då onekligt är, att Egendom eller Bruk,
drifvet för allmänt Verks räkning, aldrig kan gifva den vinst, som i enskild
mans hand, har hos Utskottet fråga uppstått om försäljning af Tumba Bruk,
mot vilkor, att den enskilde, som deraf blefve innehafvare, förbunde sig,
genom formligt Contract, att Banken tillhandahålla den för densamma erforderlige
qvantitet seiel-papper, af den godhet, att Banken dermed vöre
belåten.
Efter det Banco-Fullmägtiges Utlåtande i denna fråga blifvit infordradt,
samt ej mindre Bankens Commissariat, än Föreståndaren för Bankens
Stereotyperings-anstalt, Myntproberare» C. A. Broling, hörde blifvit,
den sistnämnde för besvarande af frågan, huruvida han ansåge, alt sedelpapper
till lika god qvalitet, som det vid Tumba nu tillverkas, vore att
från annat Pappers-Bruk, tillhörigt enskild person, förvänta, är vordet hufvudsakligen
upplyst och anfördt:
af Mynt-Prober aran Broling, att han icke Iviflade, det man efter
några år, då arbetsmethoderne med hamp-papperet vid Bruket blifvit
af betjening och arbetare tillförlitligt kände, samt Banken under tiden hunnit
förskaffa sig erfarenhet af den årliga förslitningen af det nya sedel-papperet,
och i proportion derefter kan förse sig med 3 å 4 års lager, skall,
i händelse Bruket icke lemnar önskade oeconomiska resultat, kunna utarrendera
det under sådane vilkor i afseende på papperets qvalitet och de
controler, hvilka vid tillverkningen anses nödvändige, att Banken, utan att
behöfva vidkännas öfverdrifna utgifter, kan erhålla det för densamma beböfliga
sedel-papper, men alt för det närvarande, då hamppappers-tillverk11
ingen vid andra Bruk vore föga eller alls intet känd, och behofvet af sådant
papper inom landet vore ringa, Herr Broling betviflade möjligheten,
att från andra Pappers-Bruk erhålla Bankens sedel-papper af hampa; att
det för öfrigt ej syntes olämpligt, att man ännu ett och annat år sökte
stadga sin öfvertygelse, dels om sjelfva egenskapen af papperet, hvilket, enligt
förre Arbets-Chefens, Notarien Baggges egen utsago, kunde i flere afseenden
förbättras, dels om priset, hvartill det genom de under tiden förenklade
och förbättrade arbets-melhoder slutligen torde kunna anskaffas,
samt att då man ej hunnit genom erfarenhet af Brukets produetiousförmåga
i dess nybyggda, förbättrade skick, och genom anställande af en sak
-
Bnnco-Utskottets Memorial N\o 114.
7
kunnig, för handteringen interesserad person, försäkra sig om möjligheten
för Banken, att sjelf med fördel drifva Bruket, Herr Broling icke vågade
tillstyrka dess utarrenderande;
af Commissariatet, at detsamma för sin del trodde någon så pålitlig
control å tillverkningen af papper till Bankens sedlar icke kunna påräknas,
i händelse det komme att förfärdigas vid något Pappers-Bruk tillhörigt enskild
person, som om del tillverkas vid Bankens eget Pappers-Bruk, enär
den högre tillsynen icke alltid ensam kan göra tillfjdlest och man i förra
fallet saknar moralisk garantie mot möjliga missbruk, som man i det senare
tämligen säkert kunde anse sig ega; och
af Banco-Fullmägtige^ att de väl icke kunde obegränsadt instämma
i den af Commissariatet yttrade tanka, som skulle någon pålitlig control
å tillverkningen af papper lill Bankens sedlar icke möjligen låta sig tillvägabringa,
i händelse detsamma komme att förfärdigas vid ett Verk, sorn
antingen ej vore Banken tillhörigt eller ock vore från den öfverlåtet till
enskild person, helst Banco-Fullmägtige ingalunda föreställde sig såronx
omöjligt, att från Bankens sida sträcka tillsynen vid papperets formning,
så i ena som andra fallet, derhän, att dymedelst vore undanröjda alla skäliga
anledningar till farhåga för missbruk, men att Banco-Fullmägtige icke
destomindre, med hufvudsakligen fästadt afseende å hvad Stereotyperingsoch
Tryckeri-föreståndaren, Mynt-proberaren Broling, i dess utlåtande, anfört,
ansågo äfven för deras del, att i närvarande tidpunkt, då man ännu icke
kunnat komma till någon ens approximativ beräkning, huruvida Bruket låter
sig antingen med vinst eller förlust drifvas för Bankens egen räkning,
sedan de betydligare kostnader, som för sjelfva underhållet och för en mängd
nya inrättningar derstädes varit erforderlige, nu, efter all sannolikhet, uppnått
deras gräns , det icke skulle vara för Banken gagneligt, hvarken att
Bruket försälja, dervid säker betydlig capital-förlust måste uppstå, eller att
på något afgörande sätt ingå i afhandlingar om dess upplåtande på arrende
till enskild person, hvaremot det icke kunde medföra någon menlig påföljd,
att, i sistberörde hänseende, införskaffa till en annan tid sådane förberedande
upplysningar, efter hvilka lämpligheten af en slik åtgärd må
kunna af kommande Ständer närmare bedömas.
Af hvad sålunda upplyst och anfördt blifvit har Utskottet väl ej funnit
skäl frångå dess förut fattade öfvertygelse, att försäljning af Tumba
Pappers-Bruk vore för Banken förmonligare, än dess bibehållande, så snart
det blifver för Banken möjligt att, det oaktadt, kunna erhålla det för
8 B(Vtco-JJ sfottets Memorial Nio u4*
i
Bankens behof erforderlige sedel-papper, tillverkadt till den högsta godhet
som sig göra låter, med iakttagande af de under senare tider förbättrade
tillverknings-methoder; men deremot, enär Bruket nu mera är försatt i det
goda och fullständiga skick, att, så vida icke några oförutsedda händelser
inträffa, detsammas fortfarande underhållande och drifvande för Bankens
räkning under de nästinstundande åren ej bör medföra någon förlust, samt
dessutom i anseende till de betydliga qvantiteter sedel-papper, som erfordras
för landets förseende med ett rörelsens behof motsvarande . antal sedlar
af de nya formulairen, Bruket äfven i dess nuvarande utvidgade skick
hufvudsakligen lärer kunna af Banken för dess egen räkning intill nästa
Riksdag sysselsättas, ansett, att dessförinnnan allenast förberedande åtgärder
till Brukets försäljning böra vidtagas, för att sätta Rikets Högloflige
Ständer i tillfälle att då kunna med full säkerhet bestämma, till hvad pris
försäljningen må verkställas.
Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, besluta,
alt Bankens Pappers-Bruk Tumba skall försäljas, dock ej före nästkommande
Riksdag; att under tiden Banco-Styelsen må ega
att låta på lämpligt sätt underrätta Allmänbeten om den beslutade
försäljningen och infordra anbud af hugade köpare, samt
att dessa anbud, jemte de öfrige vilkor och bestämmelser, som af
Banco-Styrelsen anses böra vid försäljningen ega rum, skola Rikets
näst sammanträdande Ständers Banco-Utskott underställas.
Yid undersökning sedermera, hvilka åtgärder, för den tid Banken
fortfar att af Tumba Bruk vara egare, böra vidtagas lill åstadkommande af
en ändamålsenligare hushållning vid Bruket, har det i första rummet ådragit
sig Utskottets uppmärksamhet, att den Bruket tillhörande Mjölqvarn
med 3:ne par stenar, hitintills, så länge den varit på hälftenbruk
bortarrenderad, ej ledt till annat än förlust, hvilken uppgått för 1833 till
R:dr 226: 23. Banco, oberäknadt räntan å den summa^ hvartill Qvarnen
står Bruket; dervid upplyst blifvit, alt nämnde förlust eger sin grund
egentligen i den dryga afgift lill Församlingens Comminister, som, jemte
mycket annat, är vorden bestämd såsom vederlag, då den Comminislers-Bostället
förut tillhörige Mjölqvarnen, i sammanhang med Roställs-tomtens
och Boställs-jordens utbyte samt vattendragets fria disposition, blifvit
Tumba Bruk öfverlåten; att qvarn-rörelsen är ställd på hälftenbruk, till
följd af Banco-Utskottets vid 1823 års Riksdag gifne uttryckliga föreskrift,
i då utfärdade Reglementes 6 Art. 2 Afdelning, pag. i3i; samt att ditin
-
Bntico-Vuloitu: Memorial Nio z'14; 9
ti]Js qvarnen blifvit för Brukets egen 1 filtning skött genom Förvaltaren och
årligen gifvit någon, ehuru visserligen ringa Behållning, efter aldrag af så
väl dess dryga onera som aflöning lill en serskild Qvainskrifvare.
I betraktande häraf och då, efter all sannolikhet, den årliga förlust,
Bruket för det närvarande mäste å qvarnen vidkännas, skulle kunna min
skas
eller alldeles försvinna, i händelse den, genom entreprenad, till den
mestbjudande på flere år utarrenderades, och detta, enligt hvad Förvaltaren
å stället förmält, numera skall kunna utan olägenhet för bruks-rörelsen ske,
sedan qvarnen blifvit försedd med serskildt vattenhjul, så att Brukets och
qvarnens drift kunna vara af hvarandra oberoende; men det emedlertid synes
vara angeläget, att, i händelse af Brukets försäljning, en blifvande egare
må kunna, så snart han möjligen önskar, erhålla disposition jemväl af qvarn
lägenheten,
tror Utskottet sig böra tillstyrka,
att Tumba Bruks mjölqvarn, med 3:ne par stenar må, för en lid
af flera år, genom offentlig auction, på arrende utbjudas, emot för
bindelse
för arrendatorn, att, utom erläggande af arrende-beloppet,
utgöra de qvarnen åtföljande onera, och för dess underhåll;
ansvara, men att åt Banco-Fullmägtige må öfverlemnas , att närmare
bestämma så väl tiden som öfrige vilkoren vid utarrende-i
ringen, under iakttagande likväl, alt, i anseende till Brukets skeende
försäljning, Banken eller Brukets blifvande egare förbchålles
rättigheten att contractet uppsäga.
Slutligen, och då afkastningen af Tumba jordegendom icke synes slå
i något förhållande till de dermed förenade utgifter, hvarpå torde kunna såsom
exempel anföras, att för år i832 jord-egendomens hela afkastning ej
uppgått till mer än 684 Lisp. hö, 2g tunnor 4 fjerd ingar svart-hafre eller
bland.säd, och 31 * Lisp. halm, tillsammans i Böckerne upptaget till ett värde
af 365 R;dr 16 sk. banco, deraf, utom onera, utgått underhåll till fyra
drängar, har Utskottet ansett, det en icke obetydlig besparing kunde Brukscassan
beredas, genom jord-egendomens borlarrenderande på längre tid;
och får Utskottet alltså vördsamt hemställa,
det måtte till Banco-Fullmägtige öfverlemnas, att, efter inhemtandet
af alla erforderliga upplysningar, afgöra om och under hvad
vilkor Tumba jord-egendom må på längre eller kortare tid lill
arrende, upplåtas, under iakttagande, att Banken, i händelse af Brukets
ula Trender ing, förhehålles enahanda uppsägnings-rält, som här
ofvan, i fråga om utarrenderandet af Tumba mjölqvarn, är vordet
föreslaget. Stockholm den 18 Mars i835.
BiAaag till R, it. Brot. )834 och i835. 6 Sami, 1 Ajd. % Bandet,
36:te Häftet.
STOCKHOLM, i835, hos J. A. Walldck.
Bimco-TJ: skottets Memorial K'.o i»5-
ir
N:o xi 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 20 Mars
Memorial, med öfverlemnande af reglementariske stadganden} motsvarande
6:te Art, i i83o års Banco-Reglemente.
Efter verkställd granskning af 6 Art. i i83o års Banco-Reglemente,
och under förutsättning af Rikets Högloflige Ständers bifall till hvad Utskottet
i Memorial N:o 114 af denna dag hemställt, får Utskottet till Rikets
Ständers pröfning och stadfästelse öfverlemna följande reglementariske föreskrifter
att, i stället för omförmälde Art., intagas i nu upprättande Banco-Reglemente
nemligen:
A.
Allmänna Stadganden.
1:0. Rikets Ständer, som ansett Banken för framtiden icke behöfva
ett eget Pappers-Bruk, hafva derföre beslutat, att Tumba Bruk
skall försäljas, hvilket Rikets Ständer dock ansett icke böra, före
nästkommande Riksdag verkställas. Skolande Banco-Styrelsen alltså
under tiden låta på lämpligt sätt underrätta Allmänheten om
den beslutade försäljningen samt i sådant afseende infordra anbud
af hugade köpaie, hvilka anbud, jemte de närmare vilkor och bestämmelser,
som Banco-Styrelsen anser böra vid försäljningen ega
rum, Rikets näslsammanträdande Ständers Banco-Utskott underställas.
2:0. Vid förvaltningen af Tumba Bruk, hvilket står under BancoFullmägtiges
öfverinseende, skall, jemte beredande al all möjlig
minskning i kostnaderne för Brukets drift, tillverkningen af ett
sedel-papper, som i högsta möjliga grad eger alla de för detsamma
erforderliga egenskaper, vara det förnämsta syftemålet.
3:o. Den af Fullmägtige, som eger sig uppdragen den speciela inspectionen
öfver Bruket åtnjute för dervid förefallande rese- och
andra kostnader en årlig ersättning af 3oo R:dr banco, hvilken
utaf Bruks-Cassan utgår.
Bihang öl! R. St, Fröt. 1334 och i835. 6 Smil, 1 Afd, a Bander.
3j:de Häftet. 1
Bnnco-Vtskottets Memorial N:o 115.
4:».. Brukets; egentliga förvaltning besörjes på stället af en Bruksförvaltare).
som af Banco-Fullmägtige tillsättes samt inför elem är
ansvarig så väl för Brukets, behöriga drift, som för hushållningen
derstädes och verkställigheten af de, i afseende härpå, af Fullmägtige,
eller deras inspecterande Ledamot, meddelade föreskrifter.
Närmaste tillsynen öfver pappers-lillverkniiigen tillhörer en
Pappers-mästare, hvilken af Banco-Fullmägtige antnges och entledigas;
Fullmägtige öppet lemnadt alt med någon Vetenskapsman träffa
sådan öfverenskommelse, hvarigenom hans. biträde må vara att
påräkna, i händelse det, för pappers-fabricationen, kan blifva vid
något ti llfälle af behof påkallad t.
5:o. Förvaltaren tillkommer lön och arfvode på Brukets Stat till
det belopp han nu åtnjuter, jemte ved, ljus, utfordring, inqvartering
och jordlott enligt de serskilde Staterne, Pappers-mästaren
erhåller lön, enligt den fastställda aflönings-staten, och öfrige förmoner,
på sätt derom serskildt är vordet stadgadt.
&:o. Instructiön för Bruks-Förvaltaren samt arbets-ordningar och
reglementariska föreskrifter för så väl Pappers-mästaren som öfrige
Bruks-arbelare skola af Banco-Fullmägtige, eller den Ledamot,
hvilken eger inspectionen öfver Bruket, efter dertill af Fullmägtige
erhållet uppdrag, utfärdas.
'jio. Förvaltaren antager och förafskedar Päppers-arbelarne, efter af
Pappers-mästaren upprättadt förslag, och ombesörjer, i enlighet
med den sistnämndes reqvisition, anskaffandet af de för papperstillverkningen
nödige materialier och instrumenta lier; åliggande det
jemväl Förvaltaren att föranstalta om upphandling af öfrige för
Bruket behöflige varor och effecter, alt föra cassa-räkningen och
Brukets öfriga räkenskaper, samt att ansvara och redovisa för Brukets
alla tillhörigheter af inventarier, materialier och effecter.
8io, Förvaltaren eger att till sitt biträde antaga en Bi uks-Ski ifvare,
samt att begagna den å Bruket nu varande Vaktmästaren, emot
de hittills för desse- personer bestämde inkomster och Jöne-föruioner;
men Vaktmästare-tjjensten skall, vid inträffande ledighet,
indragas..
B.
Speciela Stadgande?!.
q:o.. Före slutet af September månad hvarje år, erka lie Bruket reqvisition
af det sedel- och annat papper, sorn för följande året Lil
Bankens behof erfordras..
Banco-TJtskottcts Memorial IV:o 115.
3
Den inspecterande Fullmägligen upprätte derefter, i samråd med
Förvaltaren och Pappers-mästaren, detailerade förslag till så väl
arbetsplan, som utgift- och inkomst-beräkning för följande året,
hvilka förslag till Banco-Fullmägliges pröfning och stadfästelse
öfverlemnas.
io:o. Sedan Banco-Fullmäglige fastställt arbetsplanen för det ingående
året, upprättas och till Banco-Fullmäglige aflemnas, i början
af Oetober månad, ett af Förvaltaren och Pappers-mästaren
gemensamt upprättadt förslag till vecko-aflöning samt ved och
ljus för Brukets arbetare under nästpå följande året, räknadt från
laga flyttningstiden den 24-‘de i nämnde månad; och får icke
uli den Slat, sorn då fastslälles, någon ändring ske, utan BancoFullmägliges
bifall. Hvad beträffar öfrige Bruks-personalen tillkommande
förmoner af inqvartering m. rn., förblifver det vid an
gällande serskilde Stater.
Åf Banco-Fullmägtige bör såsom allmän grundsatts iakttagas,
att så väl vid upprättandet af den årliga vecko-aflöningen, som
vid bestämmandet af öfrige Bruksfolket tillkommande förmoner,
några förhöjningar icke beviljas i andra fall, än då desamma antingen
icke kunna utan arbetets afbrott undvikas, eller Bruket
derigenom beredes en den ökade utgiften öfverstigande förmon;
skolande i alla dylika frågor ej mindre inspecterande Fullmägtigen,
än vederbörande Tjensteman vid Bruket (Förvaltaren eller
Pappers-mästaren) höras, samt deras utlåtanden jemte skälen för
beslutet i Banco-Fullmägtiges protocoll fullständigt intagas.
n:o. Sedan bokslutet för det föregående året blifvit uppgjord t, sammanträda
Banco-Fullmägtige på Tumba, så väl för att taga närmare
kännedom af förra årets förvaltning, som ock att tillse byggnaders
och machineriers tillstånd, m. m. Börande dervid berättelser
af inspecterande Fullmägligen, för förvaltningen i dess helhet,
samt af Förvaltaren och Pappers-mästaren, för hvarderas detail,
afgifvas, om bruksdriften under nästförflutne året, upplysande
orsakerne till möjligen inträffade afvikelser från de uppgjorde
förslagen,
n:o. Alla större upphandlingar för Biukets behof skola i allmänna
Tidningarne kungöras, samt anbud derå inbegäras med uppgift å
prisen, så väl vid leverering i Stockholm som i händelse af
dess verkställande å Bruket.
Banco-TJi skottets Memorial N:o n5.
De ingifne anbuden pröfvas af Banco-Fullmägtige, hvilka i de
fall, der anbuden ej kunna antagas, ega att låta genom directä
köp upphandlingen besörja.
Anskaffandet af effecter eller varor af mindre qvantiteter eller
obetydligt värde pfverlemne Banco-Fullmägtige åt Bruks-Styrelsen.
För öfrigt iakttages noga, ej mindre att upphandlingarne rättas
efter bebofvet, så att Bruket ej hädanefter belastas med öfverflödigt
förråd af det ena eller andra slaget, än äfven att datum af
den resolution, hvarpå någon upphandling eller utgift sig grundar,
antecknas å hvar och en bland Gassa - verificationerne befintlig
räkning.
l3:o För hvarje vecka aflemne Förvaltaren till Banco-Slyrelsen en
rapport öfver pappers-tillverkningens fortgång, med hänvisning till
arbets-planen, och redovisning för afvikelse derifrån.
14:0 Jemte den control, som innefattas uti Förvaltarens och Pappers-mäsLarens
gemensamma vård öfver de i Brukets magasin i
Stockholm befintlige förråd, tillhörer Brukets Vaktmästare derstädes
en redovisande ansvarighet för denna uppbörd.
i5:o Beträdes någon arbetare med vårdslöshet och försummelser, eger
Förvaltaren, uppå finmslälluing af Pappers-mäsluren , alt för
sådan arbetare afdraga högst halfva veckolönen j hvaremot ersättning,
efter af Banco-Fullmägtige godkänd beräkning och fördelning,
bestås- för öfver-arbete och extra godt arbete.
Den arbetare, som vid Bruket tjenat utöfver femton år, och
derunder sig väl förhållit, samt med skicklighet och drift i tjensten
fortfar, berättigas att erhålla en löne-forhöjniug, till det belopp,
som af Banco-Fullmägtige för hvarje serskildt fall bestämmes.
r<6:o Tumba Bruks Mjöl-qvarn med 3:ne par stenar bör, för en tid
af flere år, genom offentlig auction på arrende utbjudas, emot förbindelse
för Arrendatorn, att, utom erläggande af arrende-beloppet,
utgöra de qvarnen åtföljande onera, och för dess underhäll ansvara
; ankommande det på Banco-Fullmägtige, att närmare bestämma
så väl tiden som öfrige vilkoren vid utarrenderingen , under
iakttagande, alt, i anseende till Brukets skeende försäljning, Banken
eller en blifvande egare af Bruket förbehålles rättigheten att
contractet uppsäga.
Bnnco-Ui skot tits Memorial N'.o n5.
5
17:0 Till Banco-Fulimägtige öfverlemnas att, efter inhémtade noggranna
upplysningar, afgöra, om och under livad vilkor Tumba
Bruks jordegendom må på längre eller kortare tid till arrende
upplåtas; och skall, i sådan händelse, uppsägnings-rätt al Contraetet
å Bankens sida förbehållas, på sätt i näst förestående angående
qvarnens utarrenderande, blifvit föreskrifvet.
18:0 Brukets alla byggnader böra försvarligt och utan onödig kostnad
vidmagthållas samt, i afseende på vården och dispositionen at Brukets
rudimaterier och effecler, den största noggrannhet iakttagas;
men någon nybyggnad eller större reparation må ej under perioden
intill nästa Riksdag, utan de mest oundgängliga behof, af
Fullmägtige företagas, innan de deröfver inhemtat yttrande af Rikets
Ständers till Stats-, Banco- och Piiksgälds-Verkens granskning
förordnade Revisorer oell deras tillstyrkan till arbetets företagande
erhållit.
Hvad beträffar andra och 3:dje punkterna i ofvan föreslagna stadganden,
så igenfinnas de under §. 1, jemförd med §. 6 i 6 Art. af i83o års
Banco-Reglemente, med allenast någon redactions-förändring.
Vid uppgörande af förslag till punkten 4> motsvarande §. 3 i nämnde
Art., har hos Utskottet fråga uppstått, huruvida en vetenskapligt bildad
man numera ouudgängligen erfordras för tillverkningen af de förbättrade
pappers-sorter, hvilka komma att begagnas för Bankens sedlar af nya
slaget; i sammanhang hvarmed Utskottet under pröfning tagit ett af nuvarande
inspecterande Fnllmägtigen vid Tumba, Herr Kammarherren Rosenblad,
framställdt förslag, att Förvaltare- och Arbets-Chefs-beställningarne
måtte förenas, samt dertill förordnas en skicklig och i pappeis-tillverkningen
kunnig man, som, jemte lön lika med nuvarande Förvaltaren, komme
att erhålla viss procent af Brukets vinst, sedan alla omkostnader och förluster
blifvit afdragna. Till följd af hvilket förslag, Brukets nuvarande
Förvaltare, Kamereraren Möller, af hvilken man icke kunde förvänta de hos
en Arbets-Chef erforderlige egenskaper, borde på indragnings-stat förflyttas,
med alla dess nu egande löne-förmoner.
Fullmägtige, öfver denna håga hörde, hafva förmält, att, oaktadt det
betydliga, som redan blifvit uträlladt för erhållande af ett sedel-papper,
som tål jemförelse med hvad i andra Länder åstadkommes, vore ändå åtskilligt
ännu öfrigt i den delen alt önska, och flere märkbara brister återstående
, som , endast under en kunnig och vetenskapligt bildad persons
Eanco-JJ; skottets Memorial N'.o 115.
uppsigt, torde, genom fortsatt öfning, minskas; att de relativt ganska belo
inliga egenskaper, att uppmärksamt följa, sorgfälligt anteckna och i minnet
förvara, hvad som blifvit gjordt och huru dervid tillgått, på sin höjd
voro egnade att bibehålla en redan vunnen konstfärdighet, men gåfvo föga
säkerhet om de ytterligare framsteg, som visserligen vore att önska, då garantierne
för sedel-myntet i en framtid voro i så hög grad beräknade på
sedel-pappers-tillverkningens noggrannhet och fullkomlighet, samt att, i betraktande
häraf, Fullmägtige ansågo sig ega skäl' instämma uti ofvanberörde,
af Herr Kammarherren Rosenblad framställda förslag, dock med förord ,
att som någon person ännu icke vore i fråga till förenade Förvaltare- och
Arbets-Chefs-befattningarnes öfvertagande, och möjligt vore, att svårighet i
Valet kunde sig yppa, en slik anstalt icke måtte varda så ovilkorligen anbefalld,
att Fullmägtige derigenom funné sig bundne, i händelse det ansågs
nödvändigt, att antingen under längre eller kortare tid förvalta Brukets
angelägenheter, på sätt som hittills, eller ock med Bankens förmon öfverensstämmande,
att på något annat sätt dermed förfara.
Enär emedlertid 2:ne af Utskottets egne Ledamöter, med närmare
kännedom om pappers-fabrication i allmänhet, efter flere dagars vistande å
Tumba Pappersbruk, för att om förhållandena inhemta noga kunskap, lemrost
den upplysning, alt Pappers-mästarne J. E. Ullander och J. R. Ullander
jemte Valsmästaren C. G. Dahlgren numera skulle kunna på egen hand
besörja allt hvad för tillverkningen af de nya sedel-pappers-sorlerne erfordras.
, så att behofvet icke skulle fordra att på stället ega en person med
vetenskaplig bildning, för att i egenskap af Arbets-Chef hafva tillsyn öfver
pappers-beredningen, har Utskottet trott den af Herr Kammarherren
Rosenblad föreslagna anstalt kunna undvikas, men, för ett säkert bedömande
af frågan, ansett sig böra inhemta yttranden af kände vetenskapsmän,
och i sådant afseende sig rådfört med Herr Professoren och Comrnendeureu
Berzelius, Herr Professoren Pasch och Herr Professoren Åkerman, hvilka
hufvudsakligen förklarat:
Herr Professoren Berzelius, att, så vida på stället allenast funnes en
person med den omdömes-förmåga, att han vid de tillfällen, då solida
förbättringar i pappers-tillverknings-methoden borde göras, kunde derom inhemta
kännedom, behöfdes visserligen icke ständigt någon vetenskapsman
å stället, till ledande af sedel-pappers-tillverkningen: Herr Professoren
Pasch, att, sedan ett papper af oklanderlig beskaffenhet nu mera kunde vid
Tumba tillverkas, och Pappers-mästaren Ullander, först under Herr Pro
-
Bnnco~Utskottets Memorial N\o ri5.
7
fessorens och sedermera under Notarien Bagges ledning, efter hvad Herr
Professoren hade anledning tro, ej allenast inhemtat den kännedom örn de
till sedel-papperels beredning och färgning hörande detailer, utan ock förvärfva
t sig den skicklighet i deras verkställande, att han borde kunna skota
hvad Lill nämnde pappers-lillverkning för det närvarande hörer, ansåge
Herr Prolessoren icke vara nödvändigt, att vid Tumba Bruk för beständigt
anställa en vetenskapligt bildad person, endast för att leda beredningen
af sedel-papperet; samt Herr Prof essoren Akerman^ att en vetenskapligen
bildad sakkunnig mans ständiga vistande å stället tilläfventyrs ej vore
af nödvändigheten påkalladt, men att en sådan mans tillsyn derstädes oundvikligen
fordrades, i den mon methoderne för pappers-beredningen med
tiden utvecklades.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, med hvad mera af
ofvanbemälde Herrar Vetenskapsmän, i anledning af ålskillige till dem
framställde speciela frågor, blifvit i ämnet upplyst, och då erfarenheten
dessutom visat, att ifrån och med detta år jemväl det nya sedelpapperet;
kunnat vid Bruket tillverkas under Pappers-mästaren Ullanders inseende,
har Utskottet ansett det kunna för gifvet antagas „ att för tillverkning af
det nya sedel-papperet, äfvensom de öfrige pappers-sor terne, ej erfordras
att vid Tumba Bruk anställa någon Arbets-Chef med vetenskaplig bildning,
utan alt, sedan den person, hvilken sist innehaft Arbels-Chefs befattningen,
Notarien Bagge, vid nasti. års slut densamma lernnat, pappers-tiirverkningen
hädanefter, på sätt före år 1827 tillgått och nu sker, kan genom
Pappers-mästaren å stället, och på dess ansvar bedrifvas, under Förvaltarens
tillsyn, allenast tillfälle beredes att kunna inhemta råd och upplysningar
af någon Vetenskaps-man, vid de tillfällen, sådant möjligen kan
vara af behofvet påkalladt.
På grund häraf, och enär sålunda det ej heller kan erfordras, att
Förvaltaren är en vetenskapligt bildad man, samt det af Herr Kammarherren
Rosenblad framställda förslag desto mindre, efter Utskottets omdöme,
bör antagas, sorn nuvarande Förvaltarens förflyttande på indragningsstat,
med bibehållande af dess löne-formoner, skulle medföra ökade kostnader,
hvilka mäste, så vidt möjligt är, undvikas, har Utskottet, med afstyrkande
af Herr Kammarherrens berörde' framställning, ansett ifrågavarande
4::de punkt böra gifvas den lydelse här ofvan är vorden intagen.
Punkten 5 är till innehållet lika med §. 4> Pag- 176» i hvad rörer
Förvaltarens och Pappersmästarens löne-vilkor
-
8
B>v>cc-\J-slottets Memorial /Vio no.
Punkten 6' innefattar ej någon annan skiljaktighet ifrån nuvarande
förhållanden, än alt, efter Utskottets förslag, den inspecterande Fullmägti
gen,
i stället för Banco-Styrelsen gemensamt, skall kunna, efter af nämnde
Styrelse erhållet uppdrag, utfärda de instruetions- och arbets-ordningar,
hvilka för Bruket kunna anses nödige.
Punkten 7 är 1 fullkomlig öfverensstämmelse med hvad för närvarande
iakttages och i ofvanstående 4 punkt är vordet föreslaget.
Punkten 8 skiljer sig allenast i så måtto från hvad §. 5, pag. 176, i
nuvarande Banco-Reglemente innehåller, att sedan en Vaktmästare blifvit vid
Bruket anställd, Utskottet funnit denna tjenst, såsom ej af behof påkallad,
böra vid inträffande ledighet indragas.
Punkterne 9 och to innehålla blott en närmare, i öfverensstämmelse
med närvarande förhållanden gifven utveckling af föreskriften i §. 7,
P;,g- i76- .
Punkten 11 igenfinnes under §. 2 och sista punkten af §. 3, pag. 175
och 176, med det tillägg, alt äfven inspecterande Fullmägtigen bör för
hvarje år redovisa för Brukets förvaltning i dess helhet, hvilket Utskottet
ansett vara för redovisningens fullständighet erforderligt.
Punkten 12 skiljer sig icke i någon annan väsendtlig måtto från §.
1 t, pag. 178, än genom föreskriften, att upphandlingarne böra rättas efter
behofvet, hvilket tillägg Utskottet, i betraktande af hvad under förflutna
tiden egt rum, funnit nödigt.
Då det synes med ordningen öfverensstämmande, att Fullmägtige för
hvarje vecka erhålla kännedom om Bruks-driftens gång, har Utskottet trott
sig böra föreslå det i i3 punkten förekommande stadgande.
Punkten \\ motsvaras af §. 10 samt punkten i5 af §. 9, pag. 177
och 178, i i83o års Banco-Reglemente,
Till förslaget i 18 punkten anser Utskottet sig hafva egt fullkomlig
anledning, då upplyst och styrkt blifvit, att egentliga orsaken till de förluster,
hvilka under senare åren uppstått å Bruket, ligger i de tid efter annan
derstädes verkställde nybyggnader och kostsamma reparationer.
Och får Utskottet slutligen anmäla, dels att §§• 12 och r4» Pag* 17^>
i nuvarande Reglemente böra, efter Utskottets tankaj utgå, såsom alldeles obehöflige,
dels ock att §§. 8, angående Lumpsorlerarens och Valsmästarens
åligganden m.4m., i3 — pag. 178, om inredande af sjukrum, i5 — pag. 179, om
liqviderande af Brukets hemmans-ränta, och 16 — angående utgifterne till församlingens
Presterskap, äro, efter Utskottets åsigt, af den beskaffenhet, att
Banco-TJtskottets -Memorial N:o ii5.
9
'de icke behöfva uti blifvande Reglemente intagas, utan lämpligast kunna genom
Protocolls-Utdrag Banco-Fullmägtige till fortfarande efterrättelse meddelas.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den i8 Mars i835.
Reservation
af Herr Stuart, C. G.: ”Hushålls- och 'förvaltningssältet vid Tumba
TPappers-Bruk under förflutna tider har ådragit sig en förtjent uppmärksamhet
af Banco-Utskottet vid innevarande Riksdag. Den i detta hänseende
'vunna erfarenhet, jemte öfvertygelse!! om ofördelaktigheten och olämpligheten
för Banken att drifva Pappers-bruks-rörelse, har också föranled t Utskottet
till dess nu‘gjorda-och, 'sorn mig synes, välgrundade hemställan, att
Banken mätte, 'genom 'delta Bruks 'försäljning, för framtiden varda skiljd
Ifrån detsamma. -Men 'dä jag jemväl delat Utskottets åsigt, att Bruket icke
hör förr än efter nästkommande Riksdag försäljas, har jag föreställt mig,
;att det vöre Utskottets skyldighet .att, i afseende på Brukets förvaltning under
tiden, föreslå Rikets Ständer, att antingen sjelfve besluta eller ock öfverlemna
åt Banco-Fullmägtige att vidtaga sådana förändringar, hvarigenom,
de med denna Bruksrörelse förenade högst betydliga kostnader skulle, så
vidt möjligt vore, under de kommande åren förminskas. Till vinnande af
detta ändamål kan jag icke inse någon, under nuvarande förhållanden, mera
bidragande och lämplig åtgärd, än beviljandet af den rättighet, som.
Fullmägtige begärt, nemligen att på Expectance-Slat öfverflytta den vid
Tumba nu anställde Förvaltare, sorn, oaktadt sin under mångårig tjenstgöring
ådagalagda redlighet och skicklighet i räkenskapsföring, icke sliulle vara
fullkomligt passande för ifrågavarande befattning, samt att, i bans ställe,
antaga en Bruksförvaltare, sorn, jemte kännedom om papperstillverkningen
och nit för sitt yrke, egde den för ett så ansenligt Bruks ändamålsenliga
förvaltande oundgängligen erforderliga drift och verksamhet. Den jemförelsevis
ringa tillökning i aflöningskostnaderne vid Bruket, sorn härigenom
kunde uppkomma intill den troligen icke aflägsna tidpunkt, då Fullmägtige
blifva i tillfälle att inom Banken, på ett lämpligare sätt, begagna den nuvarande
Förvaltaren, skulle, efter ali sannolikhet, mångdubbeltersältas, genom
en såmedelst beredd förökning i Brukets afkastning. På dessa skäl,
Bihang till R. St. Vrot. i834 och. i835. 6 Sami. i Ajd. a Bandet,
3yxle Häftet. 2
1 o
Bavco-Utskottets Memorial Nio 116.
anser jag mig böra anmäla min reservation emot Utskottets beslut, att
afstyrka hvad Fullmägtige i berörde afseende föreslagit. Likaledes får yag
reservera mig emot så väl den, efter mitt omdöme, bristfälliga redactionen
af några utaf de nu föreslagna reglementariska stadgandena för Tumba Bruks
förvaltning, som emot den alltför småaktiga beskaffenheten af dessa stadganden,
af hvilka flera synas mig dels vara af en alltför ringa vigt, för att
utgöra föremål för alla 4 Riks-Ståndens öfverläggningar och beslut, dels ock,
på ett för Rikets Ständer mindre fördelaktigt och för deras Fullmägtige
mindre lämpligt sätt, inskränka dessa sistnämndes rättigheter att ordna
Brukets förvaltning och hushållningen derstädes. Exempelvis torde jag endast
behöfva hänvisa lill föreskrifterne rörande fortfarandet af det hitintills
iakttagna kostsamma afiöiiingssättet för arbetarue vid Bruket”.
Uti hvilken reservation Herr Friherre Stjernstedt sig förenat.
N:o 116.
Ankom till Exp.-Utsk. den ao Mars.
Memorial, angående nödige ansedde förändringar i de föreskrifter,
som innefattas i 5 Art. 2 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
Vid anställd och nu fulländad granskning af 2 Afd, i 5 Art. af i82o
års Banco-Reglemente, för att tillse, om och hvilka af dervarande stadganden
böra i blifvande Banco-Reglemente intagas, har Utskottet funnit, att §.
(5, de under litt. bj c, d, e., /, g, h och i af §. 7 förekommande föreskrifter,
samt §§. 8, 12, i3 och 14 böra ur det nya Reglementet uteslutas såsom
hädanefter icke vidare tillämpliga, enär dels de dermed åsyftade ändamål,
så vidt desamma icke genom numera förändrade förhållanden förfallit,
redan blifvit uppfyllda, dels ock, hvad sistnämnde §. serskildt beträffar,
Rikets Höglofl. Ständer, med bifall till Utskottets, under N:o i<) afgifne
Betänkande, beslutat, att den förmon, som hitintills varit de i samma §.
uppräknade Academier och Inrättningar beviljad, att få tillvexla sig en
bestämd summa R:dr Silfver, emot lika belopp i Banco-Sedlar, kommer att
för framtiden upphora.
Mom. litt. a i ofvanåberopade 7 §. anser Utskottet böra gifvas följande
lydelse:
Banco-Utslmtets Memorial N:o 116.
Såsom formulaire för de uppgifter, hvilka, enligt 5 §. uti Lagen
för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars i83o, skola för hvarje
halft år, till ådagaläggande af Vexel-Bankens ställning, genom Banco-Styrelsens
försorg tryckas och med allmänna Tidningarne utdelas,
må begagnas den från trycket ulgifna öfversigt öfver VexelBankens
ställning den 3i Dec. i834; dock dels med iakttagande
af den förändring deiuti, hvartill Rikets Ständers beslut i afseende
på Sedel-stockens beräkning föranleder; dels med tillägg af en
note, upplysande Bankens behållning i gångbart Koppar-skiljemynt,
jemte anledningen hvarföre denna behållning icke blifvit bland
Bankens metalliska tillgångar inberäknad.
De öfversigter öfver Bankens hela ställning, som, jemlikt åberopade
§. uti Banco-Lagen, likaledes skola, efter hvarje års Bokslut,
tryckas och utdeles, böra äfven uppgöras i närmaste öfverensstämmelse
med de för åren i83o—(833 redan bland Allmänheten
utdelade enahanda öfversigter; Banco-Styrelsen likväl obetaget
att för framtiden låta uti desamma iakttaga sådana förändringar,
som kunna medföra en ökad enkelhet och tydlighet.
De i §§. 9 och 10 gifne föreskrifter hemställer Utskottet må bibehållas
med följande redaction:
Företes uti Banken invisning å någon räkning, der motsvarande
behållning ej öfver en natt innestått, skall sådan invisning till inlemnaren
återställas, med påteckning, att den, i anseende till saknad
behållning, då icke kunnat till inlösen antagas.
Räkningshafvaren vare i slik händelse genast förfallen att böta
3 för 100 af hvad utöfver behållningen från föregåeude dag anvisadt
blifvit. Af dessa böter tillfalla ij3 den Tjensteman, sorn felet
anmärkt, och ifi Banken, att ingå på räkningen bötesmedel, till
disposision åt de fattige.
Inträffar med någons invisningar detta förhållande 3 serskilda
gånger, sålunda, att emellan hvarje gång räkningen kunnat genom
penninge-insättning förstärkas, samt följaktligen å 3 serskilda dagar,
vare, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den ig Au g.
1789, Invisningshafvaren, jemte böterne, underkastad den påföljd,
att hans invisningar icke vidare hos Banken gälla; egande han
dock i dylikt fall, att på en gång anvisa och utbekomma hvad å
hans räkning vid tillfället, efter afdrag af bötes-beloppet, kan finnas
i behåll.
,I3 'Bvico-JJiskottets 'Memorial :N;o in'6.
Oell häfver hart dessutom för all framtid förverkat rättigheten
dill räknings öppnande, under annan titel, »ensam eller samfäldt
»med andre; åliggande det Banken att, till underrättelse »och »varning
för Allmänheten, ett sådant förhållande ä öfficiéla'Tidriipgarne
tillkännagifva.
Hvad beträffar återstående^. n,‘så enär Rikets Högloft. ‘Ständer, 1
.anledning af ?5 punkten i Utskottets Utlåtande N:o n'6, beslutat, altför deposita,
af den i berörde §. omnämnde Beskaffenhet, en afgift skall erläggas,
jsom i Reglementet ikomme att »bestämmas, har Utskottet »under pröfning tagit,
huruvida »någon förändring bör »ega runi i de afgifter, hvilka för närvarande
äro fastställde att för dylika deposita till Banken erläggas, men dervid
ej funnit skäl tillstyrka annan förändring, än dels att afgiften för depo;sita
af mindre »rymd, för att motsvara Bankens dermed förenade besvär,,
Böjas från 12 »lill u6 skill ingar, dels ock, alt, under förutsättning äfCourants
anförande, den för deposita äf 8 ;å .'8 HJ2 cubik-fot nu bestämda »afgift af 6
•sk. Banco må nedsättas lill .5 sk. 4 Kst Banco, = 8 sk. ‘Courant; och tillstyrker
Utskottet alltså, att, i stället för 11 §. uti ifrågavarande Ärt. och
Afdelning, må i blif vande Banco-Reglementa, der så lämpligt är, införas följande
stadgande:
Banken må, så vidt lägligt är »och utrymme dertill inom Banken
»gifves, under försegling af inlemnaren, till förvar emottaga paqneter
eller annan flyttbar egendom, utan att om innehållet undfå
■uppgift och utan ansvarighet å Bankens sida, för oförvållad skada
teller tillfällig »olycka; skolande vid det sålunda nedsatta godsets
åtei tagande lill Banken erläggas följande, i förhållande till detsammas
rymd och den tid det i Bankens förvar anneslätt, bestämda
afgift, nemligen, efter hvarje månad räknadt:
För depositum af 1 1/2 cubik-fot eller derunder: 16 sk. Banco,
:== ifa R:dr Courant.
För depositum derutöfver till och med 4^4 1J2 cubik-fot:
Första cubik-foten: 16 sk. B:co = 1/2 R:dr Courant;
Hvardera af de öfrige; 8 sk. B:co = i/4 R:dr Courant.
För depositum derutöfver: till och med 8 å 8 1/2:
Första 4 cubik-foten: 3*2 sk. Banco = 1 R:dr Courant.
Hvardera af de öfrige: 5 sk. 4 r‘st B:co = 8 sk. Courant.
För depositum derutöfver till »hvad storlek som helst:
Första
B/wco-Ut skott cts Memorial N;o i ;6.
Första 8 Gubik-foten: i R:dr I3:co — i iJi R:dr Courant.
Hvardera af de öfrige 4 R.'co = 6 sk. Courant.
Henna afgift utgår för minst en hel månad,, och- halfva månader
upptagas icke, men hvad derutöfver är anses för hel månad.
Ej heller upptagas halfva eubik-fot, men hvad sorn öfversliger
en half räknas såsom en hel eubik-fot..
Up pmätning af hvarje depositum sker vid detsammas inlemna
n de till Banken, då äfven afgiften, till dess månadtliga belopp
uträknad och vederbörligen eontrolerad, införes i Depositions-beviset;
kommande afgifternes belopp att redovisas på serskild conto
i Bankens Hufvud-bok.
Skulle någon inlemnare ej; åtnöjas med den afgift, som i Deposilions-beviset
blifvit bestämd, utan väcka tvist om cubik-innehållet
och hvad afgiften på grund deraf rätteligen utgöra bör,
åierställes genast hans depositum.
Stockholm den 18 Mars 1835*
Bihang till R. St. Prot. i834 och i835. 6 Sami. i Afl. a Baunet.
3y.de
STOCKHOLM, 1835, hos J. A. Walldbn.
Banco- Utsi olle/: Utlåtande N".n ny.
i
N:o 117.
Antom till Exp.-Utst. den sg Mar».
Tillåtande, i anledning af de inom, Hiks-Stånden gjorda
anmärkningar vid Utskottets under Nto 91 afgifns
Memorial,
Im n samtlige Riks-Slånden är återremilteradt Utskottets under N:o qr afgifne
Memorial, med förslag till åtskillige förändringar i 4 Art. 5 Afd. af
i83o års Banco-Reglemente. Af desse återremiss-handlingar in hem t as, alt
vid de under Litt. a., b. och c., pag. a, i nämnde Memorial upptagne föreskrifter,
angående dels fullmagt för lyftning af annan persons Discont-lån,
dels olika revers-formulaire för 113m och omsalta Ian, blifvit anmärkt:
af en Ledamot: att om, till undvikande af olägenhet och möjligen
skada för lånsökanden, serskild fullmagt för Iåns lyftning skulle uppvisas,
lånsökanden i sådant fall borde tillåtas alt utfärda fullmaglen icke blott
på viss man, med eller utan rätt alt den Öfverlåta, utan ock på innehafva!
en, såsom Lagen medgifver i rättegångssaker och andra frågor af den
största vigt;
af en Ledamot: att fullmagt för lyftning af annan persons Discontlån,
efter hans tanke, icke vore erforderlig, samt att han ej heller kunde
gilla förslaget om serskilde formulaire till reversalen för nya lån och omsättningar,
emedan föreskriften skulle i verkställigheten medföra en mängd
af olägenheter; uti hvilken sistnämnde anmärkning Riksdagsfullmhgligen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län sig förenat, dels under förmenande,
att olika revers-formulaire skulle leda till misstag för lånsökanden, dels
ock med förklarande, att, enligt den erfarenhet han både vid Banco-Disconten
och Låne-Contoret i Götheborg vunnit, omständigheter kunna inträffa,
då del för låntagarens commissionair blifver nödigt alt nilda form af ny
lånansökning använda ett lemnadt omsällnings-reversal.
För en hvar, som egnar någon uppmärksamhet åt innehållet af Kgl.
Maj:ts den 14 Fehr. i832 gifne, i Utskottets ifrågavarande Memorial åberopade
Nådiga Domar, i de mot Malmö Låne-Conlor anhängige gjorde mål,
anser Utskottet nödvändigheten af serskilde fullmagter för Disconl-låns uppbärande
vara så gifven, att all fråga om åsidosättande af detta försigtig
Bihang
lill R. St. Prot. 1834 och i835. 6-te Sami. l:s/a A/d. 2'-dra Band. 1
38 .de Häftet,
3
Sanco-Utslcottets Utlåtande N:o lin.
hetsmått måste förfalla. Beträffande åter formen för dylika fullmagter,
så medgifver UtskoLtet, att dess förslag till desamma verkligen, på sätt anmärkt
blifvit, innehåller en inskränkning uti hvad allmänna Lagen eljest
föreskrifver i afseende på fullmagters styliserande.
Onekligt är också, att genom den gjorda inskränkningen den olägenhet
för en lånsökande kunde uppslå, i händelse dess i fullmagten namngifne
ombud icke vore tillstädes vid låne-docuinentels framkomst, att documentet
en längre tid kunde förblifva hvilande.
Utskottet finner sig derföre föranlåtet biträda den mening, att fullniagterne
för Discontlåns uppbärande jemväl må kunna ställas å innehafvaren;
förbehållande sig Utskottet alt här nedan få föreslå den förändrade lydelse
ofvanberörde mom. litt. a. och b. till följd häraf bör erhålla.
Hvad åter angår anmärkningarne emot Utskottets under litt. c. framställde
förslag till olika revers-formulaire, så emedan vid låne-omsältning
medel icke från Disconten uttagas, hvaraf äfven följer, att fullmagt å
ett document, ämnadt till omsättning af lån, är både öfverflödig och obehörig,
fordrar sjelfva ordningen en olikhet emellan revers-formulairen för
nya och omsatta lån, såsom afsedda för alldeles olika ändamål. Den af
Utskottet föreslagna olikhet är ock af största vigt, just till förekommande
af de förhållanden Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson förmält hafva
egt rum, eller att revers, utgifven allenast i afsigt alt dermed omsätta ett
äldre lån och under sådan förutsättning af löflesmännen undertecknad,
skulle kunna af ombudet till nytt lån användas, hvilken åtgärd, om än
företagen med lånsökandens begifvande, dock, enligt hvad erfarenheten
visat, ofta kan hafva skett ulan löftesmännens samtycke och ostridigt åt
mången beredt betydliga förluster, för hvilka han ej skulle hafva varit
utsatt, i händelse ett sådant försigtighetsmått, som det af Utskottet nu föreslagna,
tidigare vidtagits; hvadan Utskottet ej finner skäl alt frångå dess
förslag i denna del.
Vid de af Utskottet under litt. a.j b.f c. och d. pag. 4 föreslagne
stadganden, angående dels förbud för Ledamöterne i Discont-Directionerne
och Kamererarne vid Discont-Verken, att med låne-commissioner sig be-*
fatta, dels tillsynen öfver iakttagandet häraf, dels ock straffbestämmelserne
för öfverträdelser häremot, är vordet hufvudsakligen erinradt och anmärkt:
af en Ledamot', att, ehuru många bekanta i hufvudsladen man än
bunde ega, kände man dock gemenligen bäst sitt eget Stånds utsedde Fullmäglige
i Disconten elier Låne-Contoren, hvarföre det vore hardt, om man
Baneo-UtsJcottets Utlåtande N:o 11J.
icke i sina penninge-angelägenheler finge anlita desse personer om biträde
framför andra, till hvilka man icke kunde hysa samma förtroende;
af äitskillige Ledamöter', att, enär förhållandet uti Banco-Disconten
vore emot det vid Låne-Contoren så vida olika, att, i stället för contante
medel, endast assignationer på Banken eller dess attester kommo i Kamererarens
händer, såsom Verkets Tjensteman, men aldrig penningar kunde
af honom inhändigas, utan såsom enskild commissionair, hade han bort
skiljas ifrån Kamererarne vid Låne-Contoren;
af flere Ledamöter: alt Kamererarne vid Discont-Verken origtigt blifvit
hänförde under lika cathegorie med Discont-Directionens Ledamöter, då
helt andra grunder egde rum till förbudet för de sistnämnde att med låne-commissioner
sig befatta; att Utskottets förslag vore orättvist, emedan
Kamererarne förut egt rätt att åtaga sig commissioner och derföre fått så
ringa lön, samt naturligen vid sina ansökningar till tjensten afsett de förmoner,
som densamma åtföljde och således icke borde kunna mista ett lofligt
näringsfång, då de ej missbrukat och sålunda ej förverkat detsamma;
att förslaget vöre olämpligt, emedan några ioo:de R:dr ej kunde ersätta
förlusten af någre iooo:de; att förslaget dessutom vore overkställbart, emedan
Kamererarne kunde använda Ombud, hvilka, i egna namn, bedrifva de
förres commissioner, såsom det, efter en Ledamot, Herr Biskopen Doctor
af Wingårdhs förmenande, skall hafva practiserats af en och annan Directionens
Ledamot;
af en Ledamot: att åt Diseont-Directionerne borde öfverlemnas, att,
derest Directionen vid något tillfälle skulle finna olägenhet för allmänheten,
eller risk för Discont-Verket vara förenad dermed, att Kamereraren äfven
hädanefter befattade sig med enskildes lånecommissioner, skilja honom
från rättigheten dertill och i stället tilldela honom någon lämplig löne-förliöjning;
af
åtskillige Ledamöter: att då det tillhörde alla Ledamöter i Directionen
collectivt och hvar och en i synnerhet att vaka öfver ordningen inom
Discont-Verket, vore Ulskottets under litt. b. föreslagne föreskrift om någon
närmare tillsyn för Ordföranden, i delta hänseende olämplig; samt
af flere Ledamöter: att då öfverträdelse af förbudet, å Directionens
sida, vore brottsligare än å Kamererarens, men den sistnämnde, enligt mern.
litt. d., skulle hafva genom öfverlrädelsen förverkät sin tjenst, stöde den under
mom. c. föreslagne straffbestämmelse, i afseende på Directionens Ledamöter,
icke i något motsvarande förhållande’, då de blott skulle utgå från Directionen
och det oaktadt kunna här i Stockholm fortfara att vara ibland
4
txanco- V(slottets titia tande JY'.o nj\
Rikets Ständers Banco-Fullmägtige, nian måste Ledamot i Styrelsen för en
så beskaffad öfverträdelse anses hafva förverkat icke blott det mindre
förtroendet, utan ock det högre, att vara Rikets Ständers Fullmäglig i Banken.
Då den Ledamot, som framställt anmärkning emot det under litt. a.
föreslagne förbud för Discont-Directionernes Ledamöter att med låueansökningar,
såsom Commissiönairer, taga befattning, synes hafva förmenat, alt
rättighet för närvarande är lånsökande medgifven, att i dylika angelägen-,
heter vända sig till Riks-Ståndens Fullmägtige i Directionerne, anser Utskottet
sig böra erinra, att detta förbud egt rum allt sedan 1818 års Riksdag
samt igenfinnes under pag, i3o §. 4 i i83o års Banco-Reglemente;
och vågar Utskottet desto mindre tillstyrka ett upphäfvande deraf, som med allmänt
antagen Lagprincip fullkomligen öfverensslämmer, att ej någon i egenskap
af Ombud får taga befattning med det ärende, hvaröfver han sedermera
eger att döma elfer besluta, samt vigliga skäl otvifvelaktig! föranlåtit
Rikets Ständer, att, med ändring af hvad i f. d. Riks-Bisconten raedgifvet
varit, stadga omförmälde förbud.
Enär obestridligt är, att Rikets Ständer ega både rättighet och pligt
att anbefalla alla de åtgärder Rikets Ständer finna behöflige, till antingen,
Biscont-Verkens eller enskildes betryggande från förluster, ulan afseende
på huruvida desse åtgärder kunna för den ene eller andre af Discontens
Tjenstemän medföra någon olägenhet eller minskning i förut påräknade tillfälliga
förtjenster, och beraälde Tjenstemän, ej mer än andre vid BancoVerket
anställde personer, kunna ega att undandraga sig åtlydnad af de
förändrade föreskrifter, hvilka Rikets Ständer, på grund af inträffade förhållanden,
pröfva lämpligt, alt till efterlefnad fastställa, allenast desse
Tjenstemän icke derigenom förlora, något af de löne-inkomster, hvilka medelst
constitutorial eller fullmagter blifvit dem försäkrade, samt dessutom
Utskottet sökt alt åt Discont-Verkens Kamererare, för en tillfällig, på. enskildt
förtroende grundad och alltid oviss inkomst, bereda ersättning genom
en lämplig gratification af ständig egenskap, hvarigenom de skulle erhålla
högre löne-förmoner än Bankens yngre Cömmissarier, kan Utskottet ej heller
finna någon orättvisa eller obillighet ligga deruti, att Kamererarne för
framtiden förbjödos att med låne-commissioner taga befattning.
I anledning af den anmärkta olikheten emellan Kamererarne i BåneoDisconten
och de vid Låne-Cöntoren, anser Utskottet sig jemväl böra erinra,
ej mindre att de assignationer, som Banco-Discont-Directionen utfärdar för
nya utfallande lån, ställas, på innehafvaren, och äro följaktligen löpande
Banco- Utskottets Utlåtande N:o 11J.
S
man och man- emellan eller alldeles lika med penningar, än äfven att
Vexel Bankens depositionsbevis eller attester å lör Banco-Discontens räkning
insatte medel, vare sig till slutbetalning eller omsättning af lån, äfven
måste betraktas lika med penningar i Kamererarens hand, emedan han,
derest underslef ville bedrifvas, kunde, innan handlingarne till införande
i föred ragn ings-listorne aflemnas, förflytta attester från de expeditioner desamma
rätteligen tillhöra till andra line handlingar, för hvilka ingen betalning
ännu är verkställd', samt derefter af de, näslpåföljande vecka inkommande
attester använda så många som erfordrades till betäckande af
förstnämnde expeditioner, hvarmedelst en betydlig balance kunde under
längre tid undändöljas.
Utskottet kan, lill följd häraf, icke dela den åsigt, att något undantag
för Kamereraren i Banco-Disconlen borde ega rum , i händelse Rikets
Ständer ansågo sig böra gilla den af Utskottet i Memorialet N:o 91 gjorde
framställning, om ett förbud för Discont-Verkens Kamererare i allmänhet,
att för lånsökande vara. commissionairer; men, ehuru Utskottet ej. kan frångå
den öfvertygelse, att ett så beskaffadi förbud skulle ej allenast åt Discont-Verken
bereda Ökad trygghet , utan ock i hög grad lända till allmänhetens
säkerhet; likväl, då ett så stort antal Ledamöter inom samtlige RiksSlånden
lillkännagifvit deras ogillande af Utskottets förslag i denna del; då
ett förbud för Discont-Vérkens Kamererare, att med låne-commissioner taga
befattning icke torde vara af nödvändigheten lika högt på kallad t,. som
ett dylikt förbud för Directionens Ledamöter, hvilka äro i. tillfälle att öppet
inverka på Directionens omdöme öfver de ingifne låne-ansökningerne;
d'å genom fastställandet af serskilde fullmagter hädanefter, för uppbärandet
af annan persons lån i Disconl-Verken, desse kunna åtminstone tilli någon del
anses fredade från sådana förluster, som Malmö Låne-Contor, till följd af
förre Kamereraren Lindstedts bedrägerier, måst vidkännas, och då man
bör hoppas, att dylika bedrägerier icke hädanefter skola ånyo inträffa, anser.
Utskottet sig böra frånträda dess härutinnan förut gifne tillstyrkan.
Med den under litt. b. gjorda hemställan, att närmaste tillsynen
öfver efterföljden af den i föregående mom. föreslagne' föreskrift skulle
tillhöra Ordföranden,, har Utskottet visserligen icke haft för afsigt att
frikalla Directionens öfrige Ledamöter från all tillsyn i detta hänseende;;
mea då emedlertid anmärkningarne utvisa, att Utskottets förslag, enligt
dess nuvarande lydelse, blifvit missförstådt, har Utskottet ansett sig böra
vidtaga en sådan förändring af detta inom.* hvarigenom en livar Ledamot
6
Banco- Utskottets Utlåtande N:o 11J.
i Directionen bestämdt ålägges skyldigheten att tillse omnämnde förbuds
noggranna efterföljd.
Hvad åter vidkommer anmärkningarne emot den i mom. litt. c. föreslagna
straff-bestämmelse för de af Directionens Ledamöter, som förbudet
öfverträda, så inser Utskottet visserligen, att stränghet i detta hänseende
är desto nödvändigare, som en Ledamot inom respeclive Riks-Stånden
förmält, att, oaktadt det i nuvarande Banco-Reglemenle intagne förbud
för Discont-Direclionens Ledamöter, att med enskildes låneansökningar
taga befattning, en och annan Ledamot af Directionen på det sätt brutit
häremot, alt han bedrifvit honom anförtrodde låne-cornmissioner i ett
annat antaget Ombuds namn; men lika orättvist sora det skulle hafva varit,
att ålägga en Discont-Verkets Tjensteman, som förbudet öfverträdde, att
derföre äfven lemna annan i Banco-Verkct möjligen innehafvande tjenst,
lika obilligt vore det att, på sätt några Ledamöter yttrat, den Batico-Styrelsen
tillhörande Ledamot skulle derigenom anses hafva jemväl förverkat
förtroendet att vara Fullmägtig i Rikets Ständers Bank, i hvilken egenskap
lian dessutom är underkastad serskild ansvarighetslag.
Hvad under mom. d. blifvit föreslaget, förfaller sedan Utskottet numera
frånträdt dess tillstyrkan, att Kamererarne för framtiden borde förbjudas
att vara Commissionairer i Discont-Verken.
I afseende på den i Utskottets Memorial N:o gr upptagne afiönvngsstat
för de vid Banco-Discont-Verket och Province-Låne-Contoren anställde
Tjenstemän och vaktbetjening är vordet anmärkt:
, af åt skill ige Ledamöter: att den föreslagna ersättningen af 5oo R:dr
för Kamereraren i Banco-Disconten och af 4°o h:dr för hvardera af Kamererarne
vid Låne-Contoren icke på långt när motsvarade det belopp, som
desse Tjenstemän genom commissioner kunna förtjena;
af tvänne Ledamöter: att tjenstemanna-personalen i Banco-Disconten
vore för stor; att 3:ne Bokhållare vore tillräcklige; att de 4 öfrige således
börtie indragas och att 6 Vaktmästare icke måtte erfordras, samt
af en Ledamot: att aflöningen af 2280 R:dr för en Registrator vore
olämplig.
Hvad beträffar frågan om ersättningen till Kamererarne, för den
händelse, att dem hädanefter betoges rättigheten, att med enskildes commissioner
sig befatta, vill Utskottet allenast fäst^ uppmärksamhet derå, att,
Bcinco-UIskottets Utlåtande JY.-o ny.
7
i händelse Utskottets förslag i denna del antagits, Kamereraren i BancoDisconten
erhållit 260 B:dr mer än Bankens yngre Commissarier i lön
och arfvode åtnjuta, samt Kamererarne i Låne-Contoren hvardera 120 R:dr
utöfver hvad Bankens Tjenstemän i Kainererare-graden uppbära. Vid detta
förhållande och då följaktligen Kamereraren i Banco-Disconten, hvars befattning,
ehuru ansvarsfull den än må vara, dock icke kan jemföras med.
de Bankens Commissariers, som äro Ledamöter af Directionen, härigenom
skulle komma i åtnjutande af högre löne-förmoner än de sistnämnde, när
desse äro bland de yngre i Commissarie-graden, förmodar Utskottet, ätt,
om nämnde rättighet skulle Kamererarne frånkännas, de lönförmoner på
det hela, hvaraf Kamererarne, enligt Utskottets förslag, skulle komma i åtnjutande,
måste anses stå i fullkomligt förhållande till vigten af deras befattningar;
men sedan emedlertid Utskottet numera funnit sig föranlåtet
frånträda dess hemställan, om förbud för Kamererarne att hädanefter taga
befattning med låne-commissioner, följerock deraf, att de, såsom ersättning
lill dem, föreslagna arfvoden icke erfordras.
I anledning af den anmärkta talrikheten af tjenstemanna-personalen
vid Banco-Disconten, anser Utskottet sig böra erinra, att behofvet af Tjenstemän
i nämnde Discont-Verk ej kan så noga bestämmas, efter hvad vid
Låne-Contoren eger rum eller proportionaliter efter fondernas belopp vid
hvarje Discont-Verk, emedan rörelsen vid Banco-Disconten bedrifves med
tusendetals attester och assignationer, hvilkas annotering och bokföring, äfvensom
de senares utskrifning m. m. erfordrar ett betydligt arbete, hvilket
icke är behölligt vid Låne-Contoren, der alla liqvider uppgöras medelst
conlanta medel. För öfrigt är redan indragning af en Bokhållare-beställning
af Utskottet föreslagen; och enär dels den nya räkenskaps- och redovisnings-melhoden
blott ett år varit begagnad, dels det ännu ej kan med
säkerhet förutses, om Baneo-Discontens lånerörelse, i följd af Rikets Stänjiers
innevarande Riksdag fattade beslut, kommer att ökas eller minskas,
helst den beslutade indragningen af allmänna lånefonden endast skett vilkorligen,
så alt om Hypotheks-föreningar icke uppstå och af creditivrättighet
i Banken sig begagna, denna lånerörelse förblifver oförändrad, hvaremot
disconteringen af adier och publika papper med säkerhet kommer
att betydligen ökas, anser Utskottet sig för närvarande icke kunna tillstyrka
någon ytterligare indragning af Tjenstemän inom Banco-Discontens Kamererare-Contor,
men tror likväl Banco-Fullmägtiges uppmärksamhet böra fästas
derå, alt vid inträffande ledighet inom Banco-Disconten tjenstemanna
-
8
Banco-Utslcottets Utlåtande N:o 11'],
personalen derstädes bör noga lämpas efter goromålens mängd och beskaffenhet.
Den inskränkning af Vaklbetjeningen i Banco-Disconlen, sorn en Ledamot
trott kunna ega rum, vågar Utskottet ej heller tillstyrka, då i betraktande
lages, alt denna betjening icke är antagen endast för uppassning
inom sjelfva Verket, utan dessutom har sig ålagdt alt kringbära anmaningsbrefven
till Discont-Verkets i Hufvudstaden boende gäldenärer, hvilket
åliggande i en stad af Stockholms vidsträckthet måste upptaga mycken
tid och medföra ett ganska betydligt besvär.
Den af en annan Ledamot framställda erinran, att aflöningen för
Registratorn skulle utgöra 3280 R:dr, lärer bärleda sig derifrån, att de för
Låne-Contorens registratur och avis-listornas utskrifning ansbgne arfvoden,
hvilka af serskilde personer uppbäras för bestridandet af dessa göromål,
blifvit inberäknade uti Registratorns löne-förmoner, men då berörde arfvoden
derifrån afdragas, på sätt rätteligen ske bör, finnes, alt Registratorn i
Banco-Disconten icke eger högre lönevilkor än i5oo R:dr Banco, derunder
in-begripne de 160 R:dr, hvilka endast äro personelt beviljade för tjenstens
nuvarande innehafvare.
Utskottet får derjemte anmäla, alt det arfvode, sorn lill ett biträde
för Låne-Contorens registratur är upptaget till Boo R:dr, rätteligen utgör
36o R:dr; att Vaktmästarnes i Banco-Discont-Verket lön utgör 370 R:dr,
samt att det för Låne-Conloret i Götheborg anslagna arfvode, såsom ersättning
för den tredubbla registreringen, rätteligen, lill följd af Bancofuiimägtiges
resolution den 16 Junii i8a5, utgör 600 Rrdr.
O O
Utom ofvanupptagne anmärkningar emot Utskottets förslag i Memorialet
N:o pi , har en Ledamot inom Ridd. och Adeln, Herr Rosenblad,
uti ett inom Ståndet afgifvet, till Utskottet serskildt öfverlemnadt anförande
föreslagit:
1:0 att, vid framtida tillsättandet af Ivamererare-beställningarne inom
Banco-Disconlen och Låne-Conloren, den, som till dylik tjenst ulnämnes,
ovilkorligen bör aflemna af Directionen godkänd borgen till det belopp
Bancofullmägtige, efter hvardera Directionens förslag, kan finna lämpligt
föroi dna.
Men då ansvaret och redovisningen för de till Discont-Verken anvisande
fonder tillhör Directionerne vid Discont-Verken och till förordnandet af
Karne
-
Banco-UtsLotteta Utlåtande IV.'o ny.
9
Kamererare ankommer på det större förtroende, Direclionen kan hysa för
den ena, än för den andra sökanden, anser Utskottet betänkligt att tillstyrka
föreskrift om borgen för någon viss summa, hvarigenom möjligtvis
hinder kunde uppstå för Directionens fria pröfningsrätt i valet af sökande
lill Kamererare-platserne, utan tror, att det hädanefter, som hittills, bör
få ankomma på Directionerne sjelfve att härutinnan efter omständigheterne
förfara;
2:0 att Banco-Fullmägtige måtte berättigas att för hvartdera LåneContoret,
efter Directionernes hörande, bestämma en viss summa, derutöfver
hvartdera Låne-Contorets sammanräknade cassabehållning för dess saratelige
lånerörelser, småsedelsvexlingen derunder inberäknad, icke finge stiga,
utan alt remiss al öfverskottet genast verkställdes , samt att åt Banco-Fullmägtige
borde uppdragas att uppgöra instructioner för cassaförvaltningen vid
hvartdera Låne-Gontoret, hvilka instructioner vid nästa Riksdag komma att
underställas Banco-Utskoltets och Rikets Ständers pröfning och stadfästelse.
Utskottet, som ej finner lämpligt att nu vidtaga någon förändring i
de redan fastställde stadganden, hvarigenom de medel Låne-Contoren eg a
att om händer hafva, för invexling af gamla mot nya Bancosedlar, äro fiånskilde
Låne-Contorens öfrige behållningar, och serskild redovisning underkastade,
erkänner visserligen det kunna vara till principen rigtigt, att en viss
maximisumma bestämmes, hvarutöfver Låne-Contorens sammanräknande capitälbehållningar
å de serskilde Discont-fonderne icke finge uppgå, men i
betraktande deraf, att lånerörelsen oafbrutet omvexlar, så att då den ena
Discontdagen visar en betydlig obegagnad behållning, den andra deremot företer
ett så stort tillopp af låneansökningar, att tillgångarne ej äro tillräcklige
till behofvets fyllande, är det Utskottets åsigt att fastställandet af en
viss summa, i berörde hänseende, skulle bereda ett ökadt besvär vid Contoren,
genom penningeremissernes täta afsändande och assignalionernes utskrifvande,
kort derefter å de sålunda öfverremitterade behållningar samt jemväl
menligt inverka på låneärendenas skyndsamma gång; hvadan Utskottet
ej heller i denna del finner sig böra tillstyrka antagandet af Herr Rosenblads
förslag;
3:o att rättighet måtte Banco-Fullmägtige lemnäs, att, inom nu anslagen
stat, kunna jemka personal och löner i Banco-Disconten; dervid Herr
Rosenblad dels fästat uppmärksamhet å vigten af de Banco-Commissariers
befattningar, hvilka i Directionen öfver Banco-Discont-Verket deltaga, samt
Bihang till R. St. Prot. ig34 och 183-5- 6-.te Sami. 1 :sta Afd. 2-dra, Band. %
38\de Häftet.
10
Banco-Utskottets Utlåtande N:o ny.
angelägenheten, att desse tjenstemän, å hvilkas förutgående granskning af
alla lånehandlingar, attester in. m., vården af säkerhetshandlingarne samt oafbruina
tillsyn öfver göromålens lagenliga gång inom Contor och Canceliie,
Verkets säkerhet hufvudsakligen berodde, voro så aflönade, att de sättas
utöfver de inskränktare behofven, dels med fästadt afseende härå, trott det
vara tjenligast att indraga den ena Commissarie-platsen, för att så mycket
bättre aflöna den andra, i hvilken händelse dock en Secreterare borde tillsättas,
sorn förde Directionens Expedition och Protocoll samt biträdde
Commissarien med documentens granskning.
Då det, efter Utskottets åsigt, bör vara Rikets Höglofl. Ständer allena
förbehållet att besluta om förändringar i nu gällande löneförmoner för Discont-Verkens
tjenstemän-, kan Utskottet ej understödja Motionairens förslag,
att åt Banco-Fullmägtige skulle öfverlemnas den vidsträckta rättigheten, att,
efter eget godtfinnande, .besluta om tjenstemännens löner i Discont-Verken,
vare sig till förhöjning för den ene eller minskning för den andre, allenast
den nu varande aflöningssumman icke öfverskrides; och delar för öfrigt Utskottet
visserligen med Motionairen den öfvertygelse, att de i Banco-DiscontDirectionen
tjenstgörande Commissariers befattningar äro för Verkets säkerhet
af den högsta vigt, hvarföre det ock vore önskligt, om framdeles Rikets
Ständer , utan öfverskridande af den fastställde aflöningstaten, skulle
kunna meddela någon förbättring i deras lönevilkor; men i och meddetsamma
Utskottet inser och erkänner hela vigten af dessa befattningar, finnér
jemväl Utskottet dessa magtpåliggande göromål, innefattande äfven vården
af reverser och hypothek, icke kunna eller böra öfverlemnas åt blott en
dagligen tjenstgörande ledamot, hvilken dessutom, om än han genom högsta
ansträngning skulle lyckas att, biträdd afen Secreterare medhinna ärendenas
handläggning, sannolikt icke kunde till den sistnämnde, såsom icke
med honom delande gemensam ansvarighet, hysa samma förtroende som till
en Directionens Ledamot;
4:o att Banco-Fullmägtige måtte berättigas, att använda de besparingar
för transporter af småsedlar, till och ifrån Götheborg och småsedels vexlingen
derstädes, hvilka genom den förenade cassarörelsen kunna uppkomma,
till anställande af en Casseur vid nämnde Låne-Contor, samt dess aflöning
m. m., hvilken Casseur då äfven komme att uppbära de Contoret bestådde
missräkningspenningar; att, enär tjenstemannapersonalen och aflöningsstaten
vid Låne-Contoret i Götheborg vore utan all jemförelse i det ofördelakligaste
förhållande till göromålens mängd, en Bokhållarelön vid Bänco-Disconten
måtte öfverflyttas på extra stat, för att efter den sjuklige och af mån
-
Banco-Utslottels Utlåtande N:o ity.
ga motgångar hemsökte Bokhållaren, Kameraren Ollers afgång, användas till
skrifvarebiträde i Götheborg, samt att det ena af de 3:ne, efter slutad revision,
Banco-Discontens äldste Bokhållare, för böckernes ordentliga förande
och afslutande, tilldelade arfvoden af i5o R:dr hvardera, hvilket, sedanden
så kallade Öfver-räntecontrol-boken upphört, kommer att med detta år indragas,
måtte anvisas att utgå antingen till skopenningar åt Låae-Contorens
båda Vaktmästare och till förhöjning af de arfvoden, som vid Låne-Contoren
bestås för balance-extractet m. m., eller ock lill fördelning efter Directionens
pröfning emellan flitige och förtjenle Bokhållare inom Banco-Disconten.
Hvad beträffar förstnämnde hemställan, så enär dels den upplysning
vunnits, att Directionen öfver Låne-Contoret i Götheborg hos Banco-Fullmägtige
nyligen tillkännagifvit Contorets oundgängliga behof af ett ytterligara
biträde för göromålens skötande, samt för detta ändamål begärt anslag,
dels den Ledamot af Banco-styrelsen, som i egenskap af Bankens Ombud
vid den år 1833 förrättade revision af Götheborgs Låne-Contor varit i tillfälle,
att å stället inhemta fullkomlig kännedom om förhållandena, vitsordat
behofvet af ökadt arbetsbiträde för nämnde Låne-Contor, men detta behof
torde kunna lättare afhjelpas genom anställandet af en Bokhållare än af
en Casseur, finner Utskottet sig böra i så måtto biträda Herr Rosenblads
framställning i denna del, att åt Banco-Fullmägtige må öfverlemnas att, efter
pröfning af Directionens förslag i ämnet, utöfver den för Contoret nu
fastställde stat, bevilja åt Contoret ett löneanslag, motsvarande de löneförmoner
Bokhållaren derstädes åtnjuter; men med fästadt afseende å vigten af,
att nu varande aflöningsstater för Discont-Verken icke förhöjas, utan förvaltningskostnaderne
tvärtom i möjligaste måtto inskränkas, och då det sålunda
är angeläget att tillse, det indragningar å annat håll må kunna göras, tili
betäckande af det ytterligare löneanslag Utskottet nu funnit sig föranlåtet
tillåta Fullmägtige att åt Götheborgs Låne-Contor anvisa, har Utskottet ej
kunnat annat än afstyrka Herr Rosenblads öfrige i ofvanstående 4^de punkt
framställde förslag.
Slutligen är väl af en Ledamot inom Riks-Stånden anmärkt att anmaningsbrefven
böra utfärdas icke af Discont-Verkels juridiska Ombud, såsom
det hittils skett, utan af Kamererarne i dessa Verk; men då denna anmärkning
rätteligen finnes tillhöra Utskottets under N:o 106 framställde förslag
till Reglementariska stadganden, angående Disconterrie, vid hvilket också
anmärkningar al enahanda syftning förekomma, vill Utskottet, vid besva
-
Banco- Utskottets Utlåtande N:o lif.
randet af de å sistnämnde förslag erhållne återremisser, öfver berörde anmärkning
sig utlåta.
Till följd af hvad nu anfördt blifvit samt med iakttagande af de förändringar,
hvilka Utskottet, på grund af de, vid mern. N:o pt , inom RiksStånden
gjorde anmärkningar, funnit böra ega rum, i de der föreslagna föreskrifter,
får Utskottet, till motsvarande af desamma, nu föreslå följande regJementariska
stadganden:
1:0 för lyftning af annan persons Discontlån, erfordras låncsökandens
fullmagt, hvilken, efter dennes eget godtfinnande, må ställas antingen
å innehafvaren eller å viss man, eller ock å viss man eller
den han dertill i sitt ställe förordnar. Till följd häraf förändras
den hittills å Banco-Discontens lånereversal tryckta mening, hvilken
ansetts innefatta ett på förhand lemnadt qvitto, till följande lydelse:
Lånehandlingarne äro inlemnade af undertecknad, som för
deras vigtighet ansvarar.
Contexlen till fullmagten tryckes å reversformulairet för nytt lån, och
bör nedantill xå reversalet, till lånesökandernes upplysning, införxrs
underrättelse om det sätt hvarpå de ega att fullmagterne utfärda;
a:o som reversformulairet för nya lån alltså blifver olika det för omsalta
lån, skall, till desto säkrare förekommande af misstag, med
större stilar ofvanför contexten, utsättas å reversalet till de förra,
orden: Revers för nytt lån” samt å reversalet till de senare:
”Revers för omsatt län
3:o Ledamöterne i samtelige Discont-Directionerne vare det uttryckligen
förbjudet att såsom commissionairer taga någon befattning med
låneansökningar hos det Discont-Verk, i hvxirs Styrelse de deltaga,
ehvad dessa ansökningar afse nya lån, eller omsättning af redan erliållne;
åliggande det så väl Ordföranden, som en hvar Ledamot i
Discont-Direction, att allvarligen tillse, det denna föreskrift noggrant
efterföljes, och, i annat fall, förhållandet hos Directionen samfäldt
ampäla.
Finnes förbudet vara öfverträdt, gore vederbörande Direetion derom
anmälan hos Bancofullmägtige, hvilka ombesörja , att annan Ledamot
i den felaktiges ställe skyndsamligen förordnas och insattes.
Banco- Utskottets Utlåtande N:o tiyi
o De vid JBanco-Discont-Verket anställde tjenstemän äro:
I Cancelliet:
Förste Ombudsmannen:
Lön , . . : : . 800:
Andre Ombudsmannen:
Lön
..... 600:
Notarien:
Lön 4oo:
En Cancellist:
Lön
. 450.-
En Cancellist:
Lön
4oo:
I Contoret:
Kamereraren:
Lön s 1000:
Gratificalion 200:^
Trenne Bokhållare:
Hvardera, lön
. 700:
Gratification  i4o:
Serskildt arfvode för Böckernas afslutande . . . i5o:
En Bokhållare:
Lön
700:
Gratification
140:
Eli Bokhållare:
Lön
600:
Gratification .  120:
T vänne Bokhållare:
Hvardera, lön 55o:
Gratification  100:
Registratorn:
Lön
700:
Gratification
140:
T vänne serskilda arfvoden, tillhopa ..... 5oo:
Personelt för nuvarande innehafvaren .L . . . . 160:
Ett biträde:
För Låne-Contorens registratur-arfvode ^ . t . 36o:
Banco-Utskottets Utlåtande JS:o ny.
T vänne biträden:
Hvardera för avis-listornas utskrifning arfvode . 240: — —
Vaktbeljerling :
Sex Vaktmästare:
Hvardera, lön . . , . 270: — —
Skopenningar ... *  3o: — —
Börande indragningar ske så väl af Notarie-beställningen vid nuvarande
innebafvarens afgång, sorn ock åfelt ibland de bär ofvan för
Böckernas afslulande upptagne serskilda arfvoden af i5oR:dr b vartdera,
vid i835 års utgång; hvarjemte till Fullmägtiges ompröfvande
öfverlemnas, huruvida ej vid inträffande ledighet åtminstone
en Bokhållare-tjenst må kunna indragas, och tillförse sig i öfrigt
Rikets Ständer af Bancofullmägtige, att, vid uppkommande ledigbeter
inom Banco-Disconten, tjenstemanna-personalen derstädes noga
lämpas efter göromålens mängd och beskaffenhet;
5:o Tjenstemännen vid Banco-Discontverket constitueras af Bancofullmägtige,
efter af Directionen afgifvet förslag;
6:0 allönings-staten för Götheborgs Låne-Ccntor är fastställd på
sätt som följer:
De utaf Rikets Ständer förordnade 4 Directeurer:
Hvardera
5oo: — —
Banco-Ombudet  333: 16. —
Kamereraren
800: — —
Ombudsmannen 5oo: — —
Registrator!!:
Lön • • • 666: 3a- -
Arfvode, såsom ersättning för den tredubbla registreringen
600: — —
Bokhållaren . . . ,  666: 32. —
Vaktmästaren .
200: — —
Hvarförutan de Låne-Contoret hittills af Bancofullmägtige beviljade
serskilda arfvoden:
För Handels- och Närings-Discontens lånerörelse 666: 3a. —
För Disconteringen af Adier och publika Papper 222: 10. 8.
För belåningen af jern och andra vågförda effecter 4oo: — —
'fortfarande må utgå, så länge desse lånegrenar bibehållas vid de
-
Bcinco-Utslottets Utlåtande TS\o 11 f.
i5
ras nuvarande orafaltning; och ega Bancofullmäglige, att, derest
sådant oundvikligen nödigt pröfvas , öka Verkets Tjenstemannapersonal
med en Bokhållare eller annat biträde, och honom tilldela
så stort belopp, som motsvarar lönevilkoren för Gontorets
nuvarande Bokhållare.
7:0 aflöningsstaten för Malmö Låne-Contor är vorden fastställd till
följande belopp, nemligen:
De utaf Rikets Ständer förordnade 4 Directeurer:
Hvardera
5oo: — —
Banco-Ombudet
333: 16. —
Kamereraren
• 800: — —
Ombudsmannen ............ 5oo: — —
Registratorn:
Lön
Ö66. 02» —-
Arfvode såsom ersättning för den tredubbla registreringen
333: 16. —
Bokhållaren
666: 3a. —-
Vaktmästaren
200: — —
8:0 uti de för Tjenstemännen och Vaktbeljeningen i Banco-DiscontVerket
och Låne-Contoren ofvan fastställde lönebelopp, ega Fullmäglige
icke att någon tillökning meddela. Skulle fråga derom
uppstå, underställes densamma Rikets Ständers pröfning och af
görande.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 28 Mars 1835-
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: ”Banco-Utskottet har, vid återremissernes besvarande
, frångått sitt \förra förslag i afseende påförbudet för Discont-Verkens
Kamererare, att befatta sig med enskilda personers lånecommissioner.
Denna Utskottets sålunda helt och hållet förändrade åsigt, rörande
ifrågavarande ämne, har jag dock ieke kunnat dela. Då bemälde Tjenstemän,
hvilka det, utom andra Tjenste-åligganden, tillhör att emottaga och
inför Directionerne föredraga de lånehandlingar, som till Discont-Verken
Banco-Utskottets Utlåtande N:o ny.
ingifvas, uppbära de medel, sora i afbetalning å erhållne Discontlån inflyta,
samt utgifva de lån , som blifvit beviljade , följaktligen äro på en gång
Ilegistralorer, Föredragande, Casseurer och Redogörare; så förefaller det '■
sanning mindre lämpligt att låta dem med dessa flerfalldiga befattningar
förena egenskapen af lånsökandes enskilda commissionairer. Lättheten att
med de sistnämndes inbetalda eller icke utgifna lånemedel, under en längre
tid belacka och dölja möjligen ådragna balancer, synes mig också vara
tillräcklig, för att gifva sannolikhet åt sådana förhållandens inträffande lika
så väl hädanefter som hitintills, helst de, tilFTörekommande häraf, redan
vidtagna eller nu föreslagna nya controler icke äro af den natur, att de
från underslef i detta hänseende torde serdeles afhålla och afskräcka den
Tjensteman, som derför kan hafva någon böjelse och fallenhet. Hvarken
de ifrågaställde fuUmagterne eller de föreskrifna formaliteterna vid lånemedlens
inbetalande eller uttagande lära komma att utgöra några oöfverStigliga
hinder för en sådan Tjensteman att, i behofvels stund, begagna
om förmå Ide utväg. Men, oberäknad! delta äfventyr för allmänna och enskilda
förluster, genom sammanblandning af under händer hafvande medel,
loide äfven vid förevarande frågas afgörande hafva bort tagas i betraktande
det tillfälle vederbörande Kamererare nu ega att, till förfång för andra
lånsökande, vid föredragnings-listornas uppgörande och lånehandlingarnes
föredragande, bevaka sina committenters, med Kamererarnes egna oskiljaktigt
förenade interessen. Med afseende å dessa förhållanden, hvilkas både
möjlighet och verklighet erfarenheten vitsordat, har jag, för min del, ansett
det icke vara förenligt hvarken med Discont-Verkens eller den låntagande
allmänhetens säkerhet, att merbemälde Tjenstemän äfven för framtiden,
i egenskap af enskilda personers commissionairer, få emottaga lånehandlingar
och uppbära derför utgående eller inflytande medel. Min åsigt
härutinnan har icke heller blifvit rubbad af den förespeglade svårigheten
att förekomma, det ett förbud i delta afseende icke öfverlrädes; helst jag
ej kunnat inse, hvarföre en verksam och kraftfull Styrelse skulle vara urståndsalt
att hålla hand deröfver, allett sådant, hvarken orimligt eller naturstridig!,
stadgande Liefve af vederbörande, i likhet med andra meddelade
föreskrifter, noggrant iakttaget.
I öfverensstämmelse med denna min åsigt, skulle jag visserligen önskat,
att Utskottets, uti dess förra Betänkande, framställde förslag blifvit
af Rikets Ständer antaget, så vida jag icke ansåg det betänkligt att frånkänna
nuvarande innehafvare af Kamererare-beställningarne vid Discont
Verken,
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 11J.
»7
Verken, utan att de genom sitt förhållande veterligen dertill föranledt en
med dessa beställningar, vid desammas sökande och erhållande, förenad
och ända hitintills opåtaldt begagnad förmon af den högst betydliga vigt
joni rättigheten alt befatta sig med enskildes låne-commissioner. Vid sådant
förhållande, och i anseende lill betydligheten af de uppoffringar för
det allmänna, som för desse Tjenstemäns fullkomliga skadeslöshållande i
sådant fall skulle erfordras, har jag ansett mig böra föreslå följande stadganden
, alt i det nya Banco-Reglementet å lämpligt ställe införas:
a) På Discont-Directionernes pröfning beror, huruvida nuvarande innehafvare
af Kamererare-beslällningarne vid Discont-Verken må
tills vidare, i egenskap af commissionairer, befatta sig med enskildes
låne-ansökningar. Åliggande det dock Directionerne att,
derest de vid något tillfälle skulle finna denna rättighet medföra
olägenhet eller äfventyr för den lånsökande allmänheten eller
Discont-Verket, frånkänna vederbörande Kamererare densamma,
och i stället tillägga honom, såsom ersättning, en lönförhöjning
af 600 R:dr för Kamereraren vid Discont-Verket och 5oo R:dr för
Kamereraren vid b vartdera Låne-Contoret;
b) Den, som hädanefter varder till Kamererare vid någotdera Discont-Verket
constituerad , vare ovilkorligen förbjuden, att. såsom
commissionair taga befattning med enskildes låne-ansökningar,
ehvad de afse erhållandet af nya lån eller omsättning af redan
beviljade, hvaremot honom tillkommer ol vanberörde lönförhöjning.
För den, i händelse af bifall härtill, erforderliga förökning i aflöningen
för Kamererarne vid Discont-Verken, torde tillgång lätteligen kunna
beredas genom någon, troligen utan alij olägenhet, verkställbar minskning
i det betydliga antalet af Bokhållare- och Vaktmästäre-tjenster, sorn
för närvarande finnas vid Discont-Verket i Stockholm.”
Af Herr Prosten Ödmann: ”Då Höglofl. Baneo-Ulskottet, frånträdande
sitt förra Beslut, nu icke blott tillåtit, utan liksom berättigat Kamererarne
vid Banco-Disconten och Låne-Contoren att åtaga sig låne-commissioner vid
Verket, måste jag emot ett sådant, af en ny majoritet faltadt beslut mig
Bihang lill R. St. Pral. 1834 och 1835- 6.te Sami l:sta Aid. 2:dra Band. 3
38:de Håftet,
iS JBanco-Utslottets Utlåtande N:o t/J.
reservera. Det sken af rättighet, ålskillige Ledamöter till Kamrerarnes
förmon sökt att framställa, försvinner genast, då man erinrar sig, att desse
Tjenstemän, i likhet med alla andra vid Baaco-Verket anställda, hafva äfven,
genom aflagd tjensteed, förpligta! sig att hörsamma icke blott redan
gifna föreskrifter, utan oek de stadgande», hvilk i, till följd af förändrade
omständigheter och förhållanden, Kongl* Maj:t och, Rikets Ständer finna
för godt att framdeles antaga; hvilket väl synner igast mäste gälla, då fråga
är om så väl Discont-Verkets, som enskilde låitagandes nödiga säkerhet.
Den obillighet, som andra velat uppsöka dels i förbudet för Kamererarne
alt begagna en förut tyst medgifven utväg till estra inkomster, dels i den
ringa ersättning, Utskottet för dessa eventuela nkomster föreslagit, torde
ock snart försvinna vid betraktande deraf, att det varit Utskottets pligt
att främst afse Discont-Verkets och enskilda låntagandes förmon och säkerhet,
samt att Banco-Discontens Kamererare, genom den föreslagna gratificationen
blifvit uppflyttad inom högsta lönegraden vid hela Banco-Verket.
Men den vigtigaste omständighet, hvilken den inom Utskottet nu segrande
majoriteten förbisett elier icke aktat, är den ytterligare våda, för hvilken
Disconl-Verket blottställes, att genom en Kamererares iråkade balance lida
de betydligaste förluster, utan alt sådant på något sätt kan förekommas,
så länge Kamereraren får vara enskildes commissionair i låne-transaetioner
med Disconten. Häruti finnes ingen skilnad emellan Kamereraren i BancoDisconlen
och de i Lane-Gon toren. De assignationer, som Banco-DiseontDireclionen
utfärdar för nya utfallande lån, ställas på innehafvare» och äro
följaktligen löpande sedlar eller alldeles det samma som penningar. VexelBankens
depositionsbevis eller attester å för Discontens räkning insatte medel
äro ock lika goda som mynt i Kamererarens hand, enär han, innan
lånehandlingarne allemnas lill införande i föredragningslistorna, kan förflytta
attester från de expeditioner, de rätteligen tillhöra, lill andra, för hvilka
ingen inbetalning ännu är verkställd, samt derefter af de följande veckan
inkommande atlester använda så många, sorn erfordras, till betäckande af
de första expeditionerne, hvilka således slutbetalas eller omsättas en eller
annan vecka senare, än de rätteligen borde. På detta, sätt kan underslefvet
oafbrutet fortgå, och en betydlig balance länge undandöljas. Till förekommande
häraf hade Räkenskaps-afdelningen, efter noggrannaste pröfning
och sorgfällig efterfrågan, icke funnit någon annan lämplig åtgärd, än alt
stadga ett bestämdt förbud för Kamererarne att befatta sig med låne-commissioner.
Huru stor halancen och således möjliga förlusten för DiscontYerket
skulle, i händelse af undgrslef, kunna blifva, kan lätt inses deraf*
Banco-Utslcottels Utlåtande K:o 117.
>9
att de medel, hvilka hvilka hvarje vecka gå igenom Banco-Discont-Kamrerarens
händer, vanligen stiga lill i5o,ooo R:dr och derutöfver. Det fordras
en ovanlig sinnesstyrka och en för inga slags consideralioner vacklande
redlighet hos en sådan Uppbördsman, alt icke gifva efter för en nödställd
väns eller enträgen Committents sollicitationer om förskott eller ett
litet extra lån, hvilket man hoppas och bestämdt lofvar att under följande
veckan återgälda eller betäcka. Om hoppet bedrager eller löftena lemnäs
ouppfyllda, är straxt banan för fortsatta underslef öppnad ; och hvad i början
skedde utan någon brottslig afsigt alt förskingra andras medel, blir
genom nödvändighetens tvång atveekladt till ett system af falsarier. Alt
sådant inträffat vid vårt Discont-Verk, och att högst betydliga förluster
derifrån härflutit, är ingea hemlighet;, hvarföre jag ock ansett det vara
Banco-Ulskottets ovilkorliga pligt att föreslå Rikets Ständer det enda correcliv,
som för framtiden kunde betrygga så väl Disconl-Verket som enskilda
låntagare emot dylika operationer.”
Uti Herr Prosten Ödmanns reservation hafva Herrar Falhem och Lakeinstämt.
Åf Riksdagsfullmägtigen Brissman: ”För min del kan jag icke gilla
Afdelningens förslag i hvad det angår förbud för Discont-Direclionernas
Ledamöter att befatta sig. med låne-commissioner. I betraktande af nödvändigheten,
, serdeles för allmogen, som icke, lika ined öfriga Riks-Stånden,
eger lätt tillgång på
lig sådan, borde man icke i otid söka försvåra lånevägen, och nödga allmogen
på god tro lemna- sina vigtiga döcumenter i mindre kände personers
händer; för öfrigt torde- ihågkommas , att stadgandet i allt fall aldrig kan
eontroleras, enär det är ganska lätt för nämnde Tjenstemän att låta en
skrifvare eller någon annan person ombesörja sjelfva, uppdraget och ändock
sjelf vara den, egentliga comnussionairen.
Hvad Afdelningen nämnt, angående jemförelsen emellan DiscontDireclionernes
Ledamöter och t. ex, ^Ledamöter af Collegiér eller Domstolar,
som ej få bevaka parters talan, saknar allt skäl, emedan förhållandet
är tydligen helt olika. Allmogen är vanligast alltid i brist på commissionair
å den ort, der länet tages, så vidt man ej finge vända sig till sitt
Stånds Ombud. Jag yrkar alltså, på grund af hvad jag anfört, att ur
Art, 5, Afd. af 1800 års Banco-Reglemente måtte borttagas förbudet äfven;
för Discont-Pirgcteurerne att vara lånsökandes Ombud,”
20
Banco- Utskottets Utlåtande JV:o 11J.
Med Riksdagsfullmägtigen Brissman hafva Riksdagsfullmägtige Peter
Andersson Olof Olsson j Peter Pehrsson och Svanberg sig förenat.
I afseende å Utskottets frånträdande af dess uti förra Memorialet
stadgade förhud för Discont-Verkens Kamererare att befatta sig med låne«ommissioner,
har äfven Herr Friherre Boyej Fredric, sig reserverat.
•
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Enn:c-\J'skå!tets Utlåtande K:o 118.
*
JN:o 118
AnLom till Exp.-Utsk. den 5 April
Utlåtande, i anledning af de inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar
vid Utskottets Memorial N:o 106.
Efter från samtlige Riks-Stånden erhållne återremisser af Utskottets
under N:o 106 afgifne Memorial, med förslag lill ålskillige förändringar
och tillägg i afseende på de under litt. A i 4 Art. 5 Afdeln. af i83o års
Banco-Reglemenle upptagne allmänna föreskrifter och stadganden, har Utskottet
under pröfning tagit inom Riks-Stånden, vid ålskillige punkter af förslaget,
gjorda anmärkningar, och får samma anmärkningar härigenom i korthet
till besvarande upptaga.
Då Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derå, att af den i 3 punkten
under litt. a upptagne föreskrift om tiden för Directionens sammanträden
skulle kunna dragas den slutsats, att de ej kunde utsättas oftare, än
en dag i hvarje vecka, hvilket vore hinder]igt för göromålens behöriga
får Utskottet, erkännande rigtigheten af denna erinran, tillstyrka, att
ifrågavarande föreskrift må erhålla följande redaction:
Directionen sammanträder in pleno för ärendenas behandling någon
viss dag i hvarje vecka eller oftare, derest göromålen sådant
fordra., med undantag allenast för den korta tid, vid hvarje halft
års slut, under hvilken Verkets låne-operationer, i anseende till
räkenskapernes uppgörande, oundvikligen måste hvila.
Vid den i 3 punkten under litt. c intagna föreskrift, om protocolls
förande vid Directionernes sammankomster, är af en Ledamot erinradt, att
det vore olämpligt att i protocollet anteckna alla lån , som bifallas eller
afslås, emedan, om ett sådant protocoll i allmänna Tidningarne införes, enskilde
personers credit i det allmänna kunde derigenom lätteligen förstöras;
hvaremot samme Ledamot, derest meningen vore, att i protocollet endast
skulle intagas beslut om inställande af vissa strängare åtgärder emot
gäldenärer, eller enskilde princip-frågor, ansett icke något vara vid föreskriften
att påminna.
Utskottet får i anledning häraf upplysa: att ifrågavarande föreskrift
är införd ilrån det år 1816 för Banco-Discont-Verket utfärdade Kongl. Reglemente;
att som, enligt den vid Discont-Verken nu följda ordning, DirecBihang
till R. St. Prat. 1834 och i835. 6 Sarnl^ 1 ARI, 2 Bandet
3y.de
2
Banco-Utskottets Viaumåe N'J> 1i&
tionens beslut antecknas uti serskild colutnn i föredragnings-listorne För
hvart lån som sökes, har det ansetts tillräckligt att uti protoeollet upptages,
utom tillstädesvarande Ledamöter, allenast summan af sökta, beviljade,
afslagna och utassignerade lån, med hänvisning till berörde listor, samt
För Öfrigt sådane inom Directionen förekommande ärenden, som pröfva*
vara af den beskaffenhet, alt de böra i protoeollet antecknas; och enär med
visshet bör förutsättas, det en hvar af Biscont-Bireetionerne noggrant tillser,
att något utdrag af dess protocoll icke varder utlemnadt, hvarigenom
yppas någon Låntagares förhållanden till Verket, anser Utskottet den vid
omför malde föreskrift gjorda erinran ej kunna till någon ändring föranleda»
Vid det i 8 punkten under litt. c foreslagne stadgande, angående tiden
och sättet föF anmanings-hrefs utfärdande, är vordet anmärkt:
af åtskilige Ledamöter, att an manings-brefvens utfärdande i/j dagar
före lånets förfallodag icke lem nåd e tillräcklig tid för aflägse boende Låntagare,
utan att dessa bref borde i stället expedieras en månad före förfallotiden,
samt af andre Ledamöter, att anmanrngs-brefven, böra, på sätt
i Låne-Banken sker, utfärdas af Kamererarerr, och icke af det Juridiska
Ombudet, enär, efter den i Baneo-Diseonten införda nya räkenskapsmelhod,
dessa bref -uppsättas efter anmälnings - sedtarire, sorn utgjorde
angelägna verificationer för Kameieraren, samt, i annat fall, de antecknade
annotationernes innehåll under tiden obehörigen kunde meddelas åt
personer, emot hvars kunskapande Kamererarens tysthels-ed utgjorde ett
©öfverstigligt och i organisationen påräknadt hinder; hvarjemte är vordet
yrkadt, alt Banco-Fullmägtiges Utlåtande mätte häröfver infordras;
Beträffande lämpligaste tiden för Ånmanings-brefvens utfärdande, sä
ehuru Utskottets förslag i denna del innefattar samma föreskrift, sorn finnes
införd i ro §. af Kongl. Majrts för Banco-Diseont-Verket åF i8'16 fastställde
Reglemente, och det synes Utskottet, att anma ning en, med iakttagande
af denna föreskrift, bör kunna komma aflägset boende gäldenärer till
handa så tidigt, att de inom dagar efter lånets förfallotid må kunna
inbetala eller omsätta sina lån, utan erläggande af mer än enkel eller 5»
procents ränta; likväl då det för Discont-Verken är likgiltigt, om dessa
bref expedieras några dagar förr eller senare, får Utskottet, sedan flere af
nationens Representanter ansett i^j dagar vara för korrt tid, i så måtto förändra
dess förslag härutinnan,
att tiden för anmanings-hrefveris utfördande, i stället för de i $
punkten litt. f. bestämda *4 dagar, må utsättas tili en månad före
lånets förfallodag.
Hvad åter angår frågan, af hvilken person anmanings-brefven höra
Btmco-Utskottets VtiStnnäe N'.o 118.
3
expedieras, så emedan denna enkla fråga synts Utskottet ej fordra någon
närmare utredning af Banco-Fullmägtige, samt deras hörande allenast skulle
föranleda till en onödig tidsutdrägt och fördröja alslutandet af Utskottets
göromål, har Utskottet ansett sig böra densamma omedelbart till pröfning
upplaga.
Härvid förekommer, dels att, i likhet med hvad vid f. d. Riks-Disconten
egt rum, redan Kongl. Majrts Nådiga Reglemente för Rikets Ständers
Banco-Discont-Verk den 7 Februarii 1816, $. 1 o, stadgar, det Ombudsmannen
tillhörer, att skriftligen erinra Låntagarne om lånens inbetalning, dels ock,
att 3:dje punkten §. 1, af samma års Reglemente för Banco-Discontens inre
förvaltning, innehåller, att ”i förste Ombudsmannens namn utfärdas de i
Diseont-Reglementet föreskrifne anmanings-bref till Låntagare,” hvaraf nogsamt
synes, att, allt ifrån Discont-Verkets första inrättande, det ålegat Ombudsmännen
att besörja anmanings-brefvens utfärdande, hvilket ock måste
vara desto lämpligare, som Diseont-Verkens hela correspondence med så väl
auctoriteter, som enskilde personer, föres vid Banco-Disconten af förste
Ombudsmannen, och vid Låne-Contoren af deras Ombudsmän, då deremot
Kamererarnes befattning inskränker sig till göromål inom Verket och allmänhetens
expedierande å stället, hvarmed äfven hans tid tillräckligen
Upptages.
Det skäl till förändring härutinnan, som en Ledamot velat hemta
från den omständighet, att anmanings-bref från Låne-Banken skola utfärdas
af Kamereraren, är så till vida origtigt, att, då anmanings-brefven i
Disconten expedieras genom Ombudsmannen förr än lånen äro förfallna,
tillgår det deremot i Banken på det sätt, att, sedan District-Commissarieti
till Boksluts-Conloret aflemnat förteckning å de lån, hvarföre erforderlig
inbetalning uteblifvit, uträknas i detta Conior beloppet till någon viss dag
samt införes i anmanings-brefven, ulan att hvarken Fiscals-Embetet eller
Låne-Banken dermed laga någon befattning.
Uppgiften, att anmälnings-sedlarne begagnas för anmanings-brefvens
expedierande i Banco-Disconten, är åter visserligen i så måtto med sanna förhållandet
öfverensstämmande, att desse sedlar under några timmar hvarje
vecka och å de tider, då de samma icke äro för göromålen i Contoret behöflige,
begagnas för anmaningsbrefven, men ingalunda förvaras anmälnings-sedlarne
såsom angelägna verilicationer under Kamererarens serskilda
vård, utan äro de, sammanhäftade för ett pär veckor i hvart band, lika med
Öfrige böcker att tillgå uti Verkets Bokhålleri. Huru någon större våda
för yppandet af Låntagarnes ställning till Verket skulle uppstå, om anma
-
4
Banco-Utskottets Ullat/wdc N:o 118.
nings-brefven fortfarande komma att af DisoonUYerkens juridiska Ombud
expedieras, än om detta öfverlemnades till Discont-Verkens Kamererare,
kan Utskottet desto mindre inse, som den tysthets-ed Tjenslemännen i Discontens
Cancellie aflagt, måste anses lika helig och bindande, som Tjenstemännens
i Contoret,
Utskottet vidblifver, uppå desse förenade skäl, dess tillstyrkan, att
anmanings-brefven hädanefter må utfärdas af de Discont-Yerkens Tjenstemän,
som hitintills egt detta åliggande.
Vid de i 8:de punkten under litt. d antagne föreskrifter, är vordet
anmärkt:
af en Ledamot, att vederhäftighets-bevis icke böra meddelas af Magistraten,
utan af Magistratens Ordförande, i likhet med hvad å landet sker,
der Härads-Rättens Ordförande utgifver dylikt bevis;
af flere Ledamöter: att sista perioden af mom. i., eller att vederhäftighets-bevis,
utfärdadt af tillförordnad Domhafvande., bör förses med vitsord
af någon bland församlingens Presterskap, vore olämplig, helst Lånsökanden
kunde vända sig till hvilken Prest i församlingen han behagade,
och sålunda äfven till en nykommen Adjunct, hvilken alldeles icke kunde
llänua församlingens Ledamöter bättre, än den tillförordnade Domhafvanden;
att en dylik föreskrift vore för Domaren sårande; att den innefattade
en skyldighet, främmande och opassande för Presterskapets egentliga kall,
samt att en dylik skyldighet ej heller kunde Presterskapet af Rikets Ständer
åläggas, ulan måste det bero af Presterskapets eget godtfinnande, att med vederhäftighets-betyg
betjena Lånsökande;
af någre Ledamöter, att föreskriften i 2 mom. innebure en lill omöjlighet
gränsande skyldighet för Domaren, att uti vederhäftighets-beviset införa
beloppet af Lånsökandens eller dess Cautionisters äldre förbindelser
till Discont-Verket, hvilket åliggande förutsatte, att Domaren skulle hålla
Conto med Lånsökanden och Löftesmännen i Debet och Credit öfver deras
enskilda affairer, hvilket icke vore förenligt med Domarens öfrige embelshefaltningar;
och
af 2:ne Ledamöter, att hvad i 3 mom. blifvit föreslaget vore mindre
rigtigt, emedan man icke borde tillåta sig emot Domare-embetet ett
misstroende, som det icke förtjenar, hvarföre dessa Ledamöter yrkat, alt
slutet af berörde mom. må utgå.
I anledning af den jemförelse, som af en Ledamot blifvit gjord emellan
Ordföranden i Magistraten och Ordföranden i Ilärads-Rälten, i de fall,
t Bimco-Vtskottets Utlåtande IV: o i1 g.
5
sier fråga är om utfärdande af vederhäftighets-bevis , får Utskottet fästauppmärksamhet
derå, att då Härads-Ting blott å vissa tider af året hållas,,
bar det varit oundvikligen nödvändigt att åt Ordförande i Härads-Rätten
uppdraga rättigheten till intygs meddelande om personers vederhäftighet,
men att, enär deremot Magistraterne i städerne är en permanent Embetsmyndighet.
, hvars Ledamöter otvifvelaktigt bäst böra känna och kunna afgifva
intyg öfver de i staden boende och under Magistraten lydande personers
financiela ställning, så förefinnes icke någon anledning att, med frångående
af hvad hittills stadgadt varit, tillerkänna Magistratens Ordförande
enskildt någon så beskaffad rättighet till vederhäftighets-betygs utgifvande,
som Ordförande i Härads-Rätten åtnjuter.
I fråga dernäst om skyldighet för Presterskapet att lemna något ytterligare
vitsord om vederhäftigheten, i de fall, der densamma blifvit af
tillförordnad Domhafvande intygad, kan Utskottet ej annat än erkänna rigtigheten
al de vid Utskottets förslag framställda anmärkningar,och anser sig
sålunda böra dess tillstyrkan i denna del förändra.
Med stadgandet, att i vederhäftighels-betygen måtte utsättas beloppen
af de äldre förbindelser, för hvilka Lånsökande eller Löftesmän till DiscontVerken
häfta, skulle just, efter Utskottets tanka, förekommas den. nödvändighet
för Domaren, en Ledamot ansett af förslaget följa, alt hålla Conto
med Lånsökande och Löftesmän i debet och credit, enär det ändock är
en skyldighet för Domaren, att i betyget intaga, om Lånsökande och Löftesmän
äro vederhäfLige jemväl för deras äldre förbindelser till DiscontVerken,
hvilket naturligtvis, utom i de mer sällsynta fall, då Låntagare och
Löftesmän äro vederhäftige för högsta belopp, i hvilket någon får till Discont-Verk
en häfta, icke för närvarande kan ske, utan att Domai’en sjelf
med visshet känner beloppet af de äldre förbindelser, Lånsökande och Löftesmän
till Diseont-Verken ega; hvaremot, i händelse i vederhäftighets-betygen
införes beloppet af de äldre förbindelserna, efter de vid betygets erhållande
för Domaren gjorde uppgifter, han, utan behof af några egna anteckningar,
är fullkomligen fredad, derest han finner sig kunna visorda vederhäftigheten
för de sålunda uppgifna belopp. Domaren kan äfven vara desto
tryggare, att desse uppgifter skola blifva med sanna förhållandet öfverensstämmande,
som Discout-Directionerne då hvar för sig äro i tillfälle att
deras vigtighet conlrolera och, derest förbindelserne öfverstiga det uppgifna
beloppet, icke lära underlåta alt lånen afstå. Utskottet tror sig alltså hafva
egt fullkomlig anledning till dess förslag i denna del; men då flere Le
-
(S Bnnee-TJt skotten T't1 ut ande No i:3
damöter inom Riks-Stånden yrkat borttagandet af nämnde föreskrift , och
densamma visserligen utan någon egentlig våda för Discont-Verken kan uteslalas,
helst det ändock beior på en samvetsgrann Domares eget oinpröfvande,
att af en dylik utväg sig begagna, i de fall der lian så nödigt anser,
liar Utskottet jemväl i denna del dess förslag frånträda
Vidkommande åter anmärkningarne vid den i morn. 3 införda föreskrift,
enligt hvilken, utom Domaren, annan person tillika bör bevitlna underskrifternes
egenhändighet, så, jemte det Utskottet får erinra, att ett så
beskaffadt stadgande redan är vordet intaget i i8a3 års reglementariska föreskrifter
för Låne-Contoren, anser Utskottet sig böra upplysa, att i uppstådd
rättegång, om utbekommande al ett odlings-lån, för hvars återbetalande
lagsökning anställdes emot Borgesmännen , oell hvarvid den ene af
dem nekade sin namnteckning, ehuru dess rigtighet blifvit af Domaren å
Embetets vägnar vitsordad, har Kongl. Majit, genom meddeladt Nådigt Beslut,
förklarat Domarens intygande, emot Borgesmännens bestridande, icke
vara tillfyllestgörande, på grund hvaraf Kongl. Majit jemväl befriat den
sistnämnde ifrån betalningen af dess ifrågaställde borgen; och torde härigenom
nödvändigheten af föreskriftens bibehållande vara tillräckligen ådagalagd;
men, efter frånträdandet af Utskottets tillstyrkan i mom. t, angående
Presterskapets vitsordande af vederhäftigheten, bör jemväl ifrån mom. 3
uteslutas all föreskrift, huru förhållas skall i de fall, då egenhändiga namnteckningar
af någon Prestman intygas.
Till följd af hvad nu yltradt blifvit, hemställer Utskottet, att de uti
ofvanberörde 8 punkt, under litt. d, upptagne föreskrifter må förändras till
följande:
Mom. i. Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning
af redan erhållne, skola ovilkorligen, så vidt icke Låntagare
eller Cautionister äro af Directionen kände, vara försedde med
officiela intyg om deras vederhäftighet af antingen Län-Styrelsen
eller Domhafvande» i orten, eller Magistraten i den stad, der de
äro boende.
Mom. 2. Skulle Lånsökande eller hans Löftesmän förut häfta
för förbindelser till Discont-Verken, måste, så framt lånet skall
kunna beviljas, vederhäftighets-betyget innehålla , att Lånsökanden
och hans Löftesmän, hvar för sig, ega fullkomlig säkerhet, ej mindre
för det lån, som sökes, än för beloppet af deras förut ingångne
förbindelser till Discont-Verken.
Bincd-TJtskottets 'Utlåtande Nio uS.
7
Mom. 3. Dä Låntagaren eller Löftesmännen icke ega för Directionen
känd namnteckning, eller sjelfve kunna skrifva, skall underskrifternes
egenliändighet eller erkännande alltid vara bestyrkt
af tvänne trovärdige män, och således jemväl, i händelse Domaren
namnteckningens rigtighet intygat, annan person densamma tillika
bevittna.
Vid det i punkten 8 under litt. e föreslagna stadgande är väl af en
Ledamot anmärkt, att deraf den slutsats kunde dragas, att Banco-Fullmägtige
ega lemna reglementariske föreskrifter, upphäfvande Rikets Ständers,
hvadan denne Ledamot förrr.odat föreskriften allenast afse räkenskaps-methoden,
som borde vara lika vid Ranco-Disconten och Låne-Contoren; mell
enär Rikets Högloflige Ständer gillat Utskottets, i dess Berättelse N:o ar,
gjorda framställning, alt Discont-Directroner ne borde (Örpligtas ställa sig till
ovilkorlig efterrättelse, hvad Fnllmägtige i afseende på ordningen och controlen
vid Discont-Verken föreskrifva, samt ifrågavarande reglementarisk»
stadgande är redigeradt i öfverensstämmelse med Rikets Ständers omförmälde
beslut, finner Utskottet hvad i denna dei anmärkt blifvit icke kunna
tili ändring föranleda.
Vid litt. f af 8 punkten, bar en Ledamot erinrat, att han saknade
det uti i8a3 års regfemen taris ka föreskrifter, §. 12, införde stadgande "att
borgen, meddelad af en person boende inom annat Låne-District, icke godkännes
förr än 8 dagar efter sedan Documentet inkommit,” hvarigenom
inan hade rådrum att efterse, om någon borgat för en för stor summa,
Utskoltet får i anledning häraf tillkännagifva, att då Utskottet ansett
omförmälde föreskrift icke böra i blifvande Reglemente införas, har så
dant
härled t sig derifrån, att den upplysning, man genom en sådan föreskrift
önskat bereda, icke vunnits, emedan låne-förhållandena vid det ena
Discont-Verket icke kunna vara kunnige vid de andra Discont-Verken till
närmare tid än 8 dagar tillbaka, och af de förteckningar, som då öfver omsatte,
beviljade och slutbelalde lån inkomma, ställningen synes sådan den
var näst före sista sess ion s-d agen, men de förändringar derutinnan ej visa
eig, som under samma veckas föredragning inträffat.
Vid föreskriften under litt. g. i 8 punkten är val af en Ledamot anmärkt,
att den samma, såsom utan all nytta, borde utgå, men ehuru det
åligger Discont-Directionen att med sorgfällighet granska alla inkommande
låne-handlrngar, har likväl Utskottet desto mindre funnit olämpligt att i
Reglementet inlaga delta stadgande, till samtlige Discont-Verkens elienai
-
Bäticos^XJ!skottes Utlaawiie 'K’.o n-5
telse, sora detsamma allt sedan 1816 varit för Banco-Discont-Verket serskildt
gällande.
Vid fcireskrifterne under litt. m. och b. i 3 punkten är anmärkt:
af en Ledamot, att det vore nog, om en berättelse af livartdera Discont-Verket
till Banco-Fullmägtige allemnades; oell
af 2‘.ne Ledamöter, att morn. 2 under litt. n. kunde utelemnas, enär
Bankens Ombud och Fiscaler hafva att vid utsökningar ställa sig laga Författningar
till rättelse, hvilka stadga, alt en gäldenär, som håller sig undan
skall kallas genom allmänna Tidningarne, hvilket dock icke skedde till följd
af en Executions-betjents blotta -bevis.
Enär Rikets Ständer, medelst bifall till 2 i Utskottets under N:o
88 afgifne förslag till Instruction för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-Verket,
redan förklarat, det Revisorerne ega att erhålla berättelser af
Discont-Direcliouerne, farner Utskottet något afseende ej kunna fästas å förstnämnde
anmärkning; och anser Utskottet den vid morn. 2 under litt. n.
framställde anmärkning ej eller kunna, eller böra i hufvudsaken förändra
Utskottets tillstyrkan, hvadan Utskottet densamma vidblifver, dock med hemställan,
att berörde mom. måtte erhålla följande redaction:
•Förekommer anledning, att någon Discont-Verkels gäldenär sig
undanhåller, så alt lagsökningen icke kan genom Execulions-betjeningen
honom delgifvas, gore Ombudsmannen härom anmälan
hos vederbörande Executor, med påstående, att sådan gäldenär
må genom allmänna Tidningarne varda kallad att öfver lagsökningen
höras.
I afseende på de Banco-Discont-Verket serskildt rörande föreskrifter,
är vid punkten I. anmärkt, dels att af der föreslagne stadgande kunde inträffa,
det Banco-Fullmägtige utsågo så många extra biträden, att dessa i
sjelfva verket besörja utlåningen, dels ock, att ieke Vöreskrifvet blifvit, om
desse extra Ledamöter akola hafva rösträttighet.
Utskottet medgifver visserligen, att man kan tänka sig en Banco-Styrelse,
som skulle, på sätt anmärkt blifvit, kunna eludera ifrågavarande föreskrift,
ehuru Utskottet trott sig ej ens böra förutsätta möjligheten deraf,
aien sedan anmärkning härom blifvit inom Riks-Stånden gjord, får Utskottet
,emedlertid, till förekommande af ett sådant missbruk å Banco-Styrelsens
sida, föreslå, att nämnde stadgande må gifvas följande redaction:
Directionen öfver Handels- och Närings-Disconten utgöres i Stockholm
af Ledamöterne af Directionen öfver Banco-Discont-Verket,
jemte
B nucc-Vt skott,ets Betänkande N:o I19.
9
jemte högst 4> utaf Banco Fullmäktige inom eller utom BaucoSty
reisen utsedde personer, som ega kännedom om naringarne och
den större rörelsen.
Hvaremot Utskottet anser det vara gifvet, att i och med detsamma,
som i Reglementet förklaras, del Handels- och Närings-Discontens Bireclion
utgöres ej blott af Ledamöterne i Banco-Discont-Direclionen, utan ock
af andre personer, utan att de sistnämnde beröfvats den rösträttighet, som
måste dem tillhöra i sjelfva deras egenskap af Direetions-Ledamöter, erfordras
icke i denna del det förtydligande., sorn en Ledamot ansett nödigt.
Sedan Utskoltet nu besvarat alla de anmärkningar, hvilka blifvit
framställde emot Utskottets Memorial JNm 106, med anmälan tillika om de
förändringar, hvartill anmärkning arne efter Utskottets åsigt böra föranleda,
får Utskoltet hemställa,
det måtte Utskottets i Memorialet N:o io6 framställde förslag till
reglemenlariska föreskrifter af Rikets Högloflige Ständer gillas och
godkännas, med allenast ofyanupptagne förändringar.
Stockholm den 3 April i835.
N:o 119.
Ankotu till Exp.-Utsk. den 5 April.
Betänkande, i anledning af Herrar WijkSj Santessons och Lefflers
motioner, angående förändrade föreskrifter i afseende på
iernbelåningen i Stockholm och Götheborg.
I ett från Välloflige Borgare-Ståndet till Utskottet remilleradt memorial
af Götheborgs stads Riksdags-Fullmägtige, Herrar fVijkj Santesson och Leffler,
har uppmärksamheten blifvit fästad derå, alt, oaktadt Rikets Ständer, vid
sisla Riksdag, i afseende på belåning af jern och våg-efFecter både i Slockholm
och Götheborg, medgifvit det undanlag från äldre sladganden, i 2:dra
Bihang till R. St, Fröt, 18 3A och 1835. 6 Sami, 1 Afd. a Bandet
3g\de
Häftet. 2
io Banco-Vcskottets Befattande Nio 119.
mom, af Kongl. Förordningen den 18 Febr. ij35, att uti Våg-attesten
panten må upptagas-endast efter vigt samt till namn och sort, men icke
till stämplar, dimensioner, stånga och stycketal, så att vid utlåning och
relax å Stockholms och Götheborgs vågar någon skillnad icke göres mellan
stämplar och dimensioner af en och samma jernsort, samt följaktligen egaren,
af en : pant'kan, efter egen i önskan,. utbyta en gifven qvantitet af en
stämpel och dimension,emot en lika stor qvantitet af en annan, allenast det
qvantum, sorn af hvarje sort och benämning är af en person till Banken panlförskrifvet,
å.Vågen qvarstår såsom Bankens pant* det stadgande dock blifvit bibehållet,
att uti panlegarens till Våg-betjeningen angifvande reqvisition, af hvilken
ett exemplar bör våg-attesten åtfölja, skall specificeras stämpel, dimension, stångoch
stycketal; men att då detta stadgande medförer nödvändigheten för
Våg-betjeningen att , genomgå en h var persons*- uppsattnihgs-listå, jemte alla
dess stämpel- och dimensions-contos, hvartill ofta kunde fordras flere dagars
omgång,, uppstode härigenom för pantegarne flerfalldiga olägenheter,
hvarföre ock, , vid hastigt inträffande nödvändighet för Brnksegande och
Handlande, att deras jern belåna, desse,,, till undvikande af sådan omgång,
måst söka länet! hos-enskilde; och hafva bemälde Herrar Kiksdägs-Fulimägtige,
uppå desse och flere uppgifne skäl, hemställt, .”att Rikets Ständer måtte
”anbefalla deras Fullmägtige i Banken att medgifva, det den uti oflanämn"de
reglementariska < stadgande af Rikets- sist församlade Ständer före"skrifna,
men för controlen alldeles öfverflödiga specifikation'' af olika
'•'stämplar, dimensioner, .stång- och stycketal tilles-vidaret ej jbfehöfver veder--  ”börande afförd ras- fora belåning, i Götheborgs Låne-Cön tor, af å Götheborgs
"Våg stående jern;i utan att det må vara tillräckligt, att endast totala viggen
utaf: det; belånade quantum af hvarje serskild benämning af Bruks”Stångjern,
ordinarie eller; extra Bérgsmans-jern ochi så vidare, må atteste”ras
ochk bestyrkas.”
För närmare utredning af denna fråga, har Utskottet häröfver infordrat
utlåtande, af Bänco-Fullmägtige, hvilka, efter Göra missa lia tets-hörande, ,
förklarat, att, efter Fullmågtiges åsigt, den control, sora för Banken elier
Låiie-Göntoret,! i egenskap af Långifvare! uppkommer, genom en vid Våg- -  attesterne.' bilag4 ispecification öfver hvarje pants stämplar,dimensioner, stångoch
stycktals .egentligast i inskränkte sig' dertill,'.att af samma uppgift äfven
varit synligt, hliru lång tid förflutit ‘sedan" posterne invägdes, men att, då
äfven denna upplysning ej varit till något ! verkligt gagn, enär Författningarne
ej lågt hinder: emot belåning af panter, sorn i 3o år och derutöfver
Banco-\Jt skottets Betänkande' N:o iig.1
ii
funnits å Vägen ligande, utan att hafva blifvit å nyö uppvägde, samt till
deras fullgoda beskaffenhet granskade och pröfvade, Fulhnägtige trodde, alt,
derest något förordnande,-till förekommande af så beskaffadt förhållande,
vidtoges, det icke kunde vara nödvändigt att bibehålla' omförmäldé speci-'
ficationer i och för1 de i Stockholm och Götheborg’vågförde panteri
\id
öfvervägande häraf, med ■ hvad ytterligare blifvit af Corn missa-'
riatet i ämnet anfördt, och då de reglementariskå föreskrlfterlie för utlåning'
på jern- och ellecter i öfrigt'äro för Stockholm enahanda som för Götheborg,
samt skäl ej helleriförefihnes' till något1 undäntåg ’i1 förevarande fäll, ■
får Utskottet, lika med Fullmägtige, tillstyrka det för framliden måtté stadgas:
att pantegare1 så - F Stockholm" söm* Götheborg- må1 vära' fri tagne
från det åliggande,,att1 vid reqvisition, till erhållande"af våg-attest,-  specificera! pantén till stämplar, dimensioner,- stång- och stycketal,
äfvensom'från skyldigheten att- dylik specificatiön, jemte våg--  attestén,- tilli Bänken * eller’ Låne-Gontöret aflemna ;äfvensom Utskottet,
uppå de' af"Fullmägtige anförde skäl, anser1 en sådan förändring
i nuvarahde allmänna > stådganden för* Bänkens"' belåning
å jern och våg-effectén böra ega rum: 'att intet'slågof vågförde eflecter
få i Banken eller Götheborgs Låne-Contor belånas, sorn icke
under loppet' af senast förflutna tio ! åren undélgått! uppVägning’
och dervid' blifvit, enligt Författningarne, tilT sin fullgoda beskaf--  ffenhet granskada och !pvöftad t,’1, h varom' våg-a Westen skall innefatta 1
bestämdt intyg. •
Bhnco-Fullmägtige hafva i sammanhang' härmed fästat Utskottets uppmärksamhet
derå, att Förmulairen för de ännu bruklige skuldförbindelser-'
ne för lån å vågförde effecter utsätta betalningstiden till October månads
slut påföljande året, mere att Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse1' af den i3
Februarii i83o , utfärdad i enlighet med > Rikets sist församlade Ständers
beslut, innehölle föreskrift för gäldenär, att årligen föranstalta, det‘alla hos
Banken i Stockholm ellers Uåne-Contöret i Götheborg qy^arliggande våg-attester,
som äro utfärdade till och med den 15 November, då all skeppning
från vågarne gemenligen' upphört, blifva,’ under samma löpande år, inom
den i December; omsatte och förnyade, sålunda, att Banken eller LåneContoret
tillställes ett af våg-beljeningen utfärdadt ytterligare bevis, sorn,
med'åberopande- af förra Våg-attestens numer och datum, -styrker, att samma
panter äro qvarliggande; hvilken anstalt, såsom högst nödvändig för ordning
och redighet ' i våg-räkenskaperne, - blifvit af Tjenstemänuen här i1
Stockholm förbehållen och yrkad.
I betraktande1 häraf, och emedan omförmäldé skilnad af femton da
-
Banco-U! skottets Betänkande N'.o no;
.gar, emellan lånens vanliga 'betalningstid och afslutoiingen för skeppningen,
med förer den följd, att en gäldenär, sora i rättan tid fullgjort, sin liqvid
med Banken eller Låne-Conloiet, men genast ville uttaga våg-attest till ny
belåning af den qvarliggande panten, skulle nödsakas att, inom årets utgång
och således blott efter omkring anie månaders förlopp, åter anskaffa och
förete sådant förnyelsebevis, sorn ofvan nämndt är, hvilken olägenhet, genom
låne-tidens förlängning med allenast femton dagar, lätteligen kan afJijelpas,
får Utskottet jemväl föreslå,
det måtte dels betalningstiden för lån emot pant af eilecter å
Stockholms och Götheborgs Vågar, i stället för den sista October ,
•utsättas till den i5 November nästpåföljande år; dels ock skuM■förbindelserne
för belåning af dylika effecter i nämnde städer erhålla
ett tillägg, hvarigenom Låntagaren utfäster sig, vid påföljd
af lånets utsökning, att iakttaga den i Kongl. Kungörelsen den i3
Fehr. i83o punkteu 5 meddelade föreskrift, om inlemnande af
förnyelse-bevis.
Kommande, i händelse af bifall till hvad nu tillstyrkt blifvit^ föreskrifter
i öfverensstämmelse dermed att i blifvande Banco-Reglemente inlagas.
T vänne Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den 3 April 1835.
Reservationer:
af Herr Rubin: ”Ehuruväl jag i hufvudsaken gillar Höglofl. Utskottets
Betänkande om utsträckt frihet för Götheborg lika med Stockholm, i afseende
på jern-belåningen, kan jag icke förena mig med Utskottet deruti, att
Götheborgs Våg skall ega företräde framför de öfrige städers i befrielse från
specification af der vågfördt och belånadt jern, till stämpel, slång- och stycketal,
ooh detta så mycket mindre, som, utom denna öfverflödiga formalitet,
hvilken på intet sätt betryggar Bankens säkerhet, de tvänne här omförmälte
lyckligare lottade städer äro befriade från en skyldighet, sorn ännu för
öfrige städer står qvar, den att försegla den belånla jern-posten. Jag hemtar
så mycket större anledning till denna min reservation, som Herr Valley
s af Banco-Utskottet afslagna motion i denna syftning icke kan underställas
Rikets Ständers granskning, annorledes än i sammanhang med denna
motion, hvars expedierande äfven för sådant ändamål blifvit fördröjd, och
får vördsamt anhålla, att den genom motionen vunna fördel mätte få utsträckas
äfven till de öfriga städer, der vågar finnas;”
af Herr Valley: ”Såsom Motionair i Höglofl. Banco-Utskottet, lill den af
Herr Rubin omnämnde motion, instämmer jag så myokel heldre uti Herr
Rubins Reservation.”
STOCKHOL ivt, 1855 ; hos J. A. W alldcs.
