# ID: svediakorp-gov2026
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,994
# sentences: 2,248
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


/
BIHANG
TILL
M*TU6t MS8-ST»a®®88
II D 'J' D Ii 0 Ii L
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
»««
SJETTE SAMLINGEN.
1= Afdelningen:
Banco-Ut skottets Memorial, Utlåtanden och Betän
handen.
J
BancoVttkottels Betänkande Bf:o 07.
lån upprättades och reviderades, hvilket arbete icke möjligen kunde af
Låne-Bankens eller Revisions-Conlorets Tjenstemän, i förening med dera»
vanliga och dagliga göromål medhinnas, utan oundvikligen mäste verkställas
emot serskild betalning af Bankens omkostnadsräkning och således^
efter enahanda grund* sorn vid dyliks uträkningars upprättande och reviderande
hiltils öflig: varit, komme att tillskyndas Banken en ökad kostnad
af omkring' sex tusende Rdr. B:co- årligen, dels ock, att sedan detta
arbete blifvit v-erkslälldt dock före expedierandet af något qvittence, fördelning
af det inbetalda beloppet, för alt bestämma hvad deraf skulle
användas till godtgörande af oliqviderade Lånspåkostnader och upplupen
ränta till betalningsdagen, äfvensom till alföring å Capitalet, uppgjordes
och reviderades samt bokföring i enlighet dermed verkställdes, med dm
tillökning emot hvad nu brukligt är, att Gapilal-återstoden utsattes,, och
således vid hvarje inbetalning skedde ett slags afslutning af Länet, sorn
också genast borde revideras* hvilket allt åter skulle hafva till påföljd,
ej allenast omöjligheten att, såsom hittils, expediera quilteneerne samma
dag insättningsattesten uti Låne-Banken aflemnades, utan äfven en förökning
af så väl den bokförande, som den coutrolerande tjenstemanna-peisonalen;
alltså, osli då* vid de tillfällen, någon Låntagare kan vara i behof
alt bestämdt ådagalägga huru myckel, efter lill Banken skedd inbetalning,
återstår å Gapital-skulden, olficielt bevis härom, grundadt på
reviderad uträkning, nu redan kan, med ringa kostnad, erhållas, sämb i
de fall åter, der någon Låntagare blott till egen efterrättelse önskar
upplysning härom, de icke officiela uppgifter, hvilka af Låne-Bankens
tjenstemän vid skeende inbetalningar, uppå anhållan, meddelas om beloppet
af Gapi tal-återstoden, enligt Böekernes föranledande, och hvilket de,
fastän endast i brädden och utan underskrift, jemväl å- qvittence ine vid
skeende begäran anteckna, desto hellre synas för Låntagaren tillfyliestgörande,
som stadgandet i 4 Art, 4 Afd.. §. 41 af B:co Reglementet, och
33 punkten af Kongl. Kungörelsen den i3 Maji i83o bereder hvarje Låntagare
tillfälle att sjelf kunna uträkna, huru. mycket af Lånets primitiva
belopp återstår efter hvarje verkställd inbetalning; får Utskottet
afstyrka bifall till Riksdagsfullrnägligen Peter Perssons omforma
Ide motion;
Stockholm den 7 Augusti i834>
BancoUtskoltets Betänkande N:o 27.
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Aug.
Betänkande, i anledning af Riksdagsfullmägligen Veter
Perssons frän Calmar Län motion} angående utsättande,
i de från Banken utgående qvittencer öfver ränte-inie
talningar} af det primitiva Lånets återstående Capitalbelopp.
Uti en, från Hedervärda Bonde-Ståndet, till Utskottet remitterad
motion, har Riksdagsfullmägtigen Peter Persson från Calmar Län hemställt,
att, till nödig upplysning, samt besparing jemväl af omgång och
kostnader för dem, hvilka i Rikets Ständers Bank hafva sådane fastighetslån,
som årligen minskas med vissa procent af räntan, efter derå förut
gjordt afdrag af uppkomne Låne-umgälder, Rikets Ständer måtte besluta,
att på de ifrån Banken utgående qvittencer öfver ränteinbetalningar alltid
utsattes det derefter återstående Capitalbelopp af primitiva Länet, uti
hvilken motion Riksdagsfullmägtigen Olof Olofsson från Östergöthlands
Län sig förenat.
Efter hörande af så väl Banco-Fullmägtige som Bankens Commissariat,
har Utskottet under slutlig pröfning tagit denna motion; och enär
dervid förekommit, aLt, om uti de från Låne-Bankeu utgående qvittencer
-officielt skulle utsättas, samt med Commissariernes underskrifter och Kamererarens
contrasignation bestyrkas, huru mycket, efter hvarje skedd in»
betalning, återstår af piimitiva Capitalskulden, man mäste vara fullt säker,
ali något misstag icke egt rum hvarken vid bokföringen eller fördelningen
af den senast verkställde, eller de förut, allt ifrån Lånets utgifvande,
gjorde inbetalningar, helst Banken, vid sedermera inträffande bevakning
eller utsökning af sin fordran, icke kunde göra anspråk på större summa,
än hvad den sålunda i officiel väg erkänt å Lånet återstå, jemte ränta
från sista inbetalningsdagen och derefter tillkomne Lånspåkostnader, men
för vinnande af en sådan fullkomlig säkerhet ovilkorligen erfordrades,
dels att, innan den föreslagna nya ordning infördes, uträkningar Öfver
alla intill den tiden utgifne och då ännu obetalde räntebärande fastighetsDih.
till li. St. Prot, i83j$.. 6 Sami. 1. AJd. a Band. j,
\tsta
BancoUtskollett Ectdnkanda iY;s 28,-
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsi', den 16 Äng.
Betänkande, i anledning af Herr Grefve Pipers, Carl Fre
diric,
motion, angående ytterligare ersättning till Öfycrste-Lieutenanten
G. TJ. Adlerstam, för det lidande, sorn
genom en rättegång med Rikets Ständers Batik skall blifvit
bemälde Öfverste-Lieutenant förorsakad.
Uli en inom Högloflige Ridderskapet och Adeln'väckt, deri 4 sistlidrle
Mars till Utskottet remitterad motion, hav Herr Grefve Piper, Cari
Fredric, såsom Fullixräglig för Adlige Ätten, under N:o 2,087, efter af
Ältemannen erhållet uppdrag, förnyat dea vid nästforflutne Riksdag inför
Rikets Ständer gjorde framställning, om bestämmandet af ersättning åt
Öfverste-Lifeufenanten G. TJ. Adlerstam för den betydliga förlust han, enligt
i motionen gjord uppgift, lidit genom flere administrativa och juridiska
åtgärder, de der skola sammanverkat att Beröfva honom anie Landt
Egendomar
i Götheborgs och Bohus- Län, Norrkärr och Strömsvik kallan
de,
hvilka Öfverste-LiéuteHanteil genom laga fång sig förvärfvat.
Till närmare upplysning om beskaffenheten af desse om för malde åtgärder,
jemte det lidande, som derigenom blifvit Herr Adlerstam, med
maka och 10 barn, lillskyndädt, och huru desse åtgärder äro af Rikets
sistlorsamlade Ständer bedömde, finnas af Molionaherr åberopade, ej mindre
Banco-Ut skottets vid sistiidne Riksdag, under N:o 71, algi lim Betänkande
i ämnet,än äfven det Memorial, samma Utskoltrsedermera, den 1 2 Februaiii
i83o, under N:ö 123, tili jemkning af de hos RiksSlånden i frågan fattade
skiljaktiga beslut, aflåtit. Och har Motionairen, under förmenande,
det ersättningsfrågan icke blifvit af Banco-Utskotiet, vid sistiidne Riksdag,
behandlad i enlighet med föreskriften i ^3 §. af Riksdags-Ordnmgen, i
thy, att Utskottet skall hafva uraktlåtit, alt Riks-Ståndens då yttrade
skiljaktiga meningar, så nära möjligt varit, sammanjemka, vid detta förhållande,
samt i belragtande deraf, att Herr Adlerstam, med de sina, ännu
befunne sig i ganska behöfvande omständigheter, hemställt, att Rikets ira
församlade Ständer, måtte, efter skäliga grunder, i ersättning åt Herr Adlerstam
bevilja den summa, 16,000 Rdr B:co, sorn Ridderskapet och Adelli,
för dess del, redan sistförflutne Riksdag ansett böra Herr Adlerstam förunnasAf
Banco-Utskottets, vid sistiidne Riksdag, under N:o 71 afgifne Betänkande
och de handlingar, hvilka, till närmare upplysning om förhållandet
med förevarande fråga, blifvit Utskottet tillställde, inhemtas hufvud
-
4
BancoUlskottels Betänkande I7:o 28,
sakligen, att, sedan hemmanen Norrkärr och Strömsvik, uti hvilka Banken
egt en intecknad fordran, stor 3,777 R^r- sk. 4 rst-> en den 15
December 1821, för Norbergska Concurs-massans räkning, anställd auction,
blifvit af Öfversle-Lieulenanten Adlerstam inropade för 8,200 Rdr,
B:cö, men berörde egendomar, i anseende till underlåten inbetalning å
Bankens omnämnde fordran, måst, efter föregångne laga uppbud, anslås
lil] försäljning å Banco-Auction den 18 Mars 1824 och då blifvit för 8^900
Rdr, B:co inropade af Öfverste-Lieutenanlen Adlerstam och bans Fru;
hafva desse, i stället att, på sätt Kongl. Förordningarne den 19 Augusti
1789 och den 18 December 1823 stadga, inom 7ö:te dagen efter auctionsinropet,
med Kongl, Maj:ts Befallningsbafvandes laga kraftvunne Utslag
-visa, för huru stor del uti köpeskillingens erläggande de borde njuta
minskning, omedelbart hos Bankens Commissariat, å 74;de dagen efter
auctionen, företett- de handlingar, på grund af hvilka de ansett sig berättigade
lill lyftande af köpeskillingens öfverskott; hvaraf uppstått den följd,
ätt nämnde egendomar, enligt Banco-Fullmägliges beslut af den 20 Januarii
1825, anslagits tili försäljning å ny auction, vid hvars företagande,
den 3o Junii sistbe,rörde år, General-Intendenten och Riddaren Dorchimont,
för 4>3oo Rdr. Banco, samma egendomar inropat; hvarefter väl
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rält, der Öfverste-Lieutenanlen Adlerstam
yrkat ogillande af Banco-Fullmägtiges oinförmälde beslut och deraf
föranledde åtgärder, funnit, det Öfverste-Lieutenanten vore berättigad,
att köpet om egendomarne Norrkärr och Strömsvik tillgodonjuta, samt
att således den sist hällne auctionen borde återgå och Banken för beroälde
Öfverste-Lieutenant och hans Fru köpebref utfärda; men Kongl.
Maj:t, medelst Dom af den 5 Juni! 1828, i Nåder förklarat, att, enär Öfverste-Lieutenanten
Adlerstam och hans Fru ej giltat ådagalägga, det
Banco-Styrelsen i afseende på dess klandrade beslut och vidtagne författning,
att låta egendomarne å ny Banco-auction försäljas, i någon måtto
öfverskrida de uti Författningarne stadgade föreskrifters ordalydelse; utan
Öfverste-Lieutenanten och. harts Fru deremot åsidosatt hvad Lag
och dermed förenlig omtanka af dem fordrat och sålunda mäste
skylla sig sjelfva, som sig ej bättre föresett, pröfvade Kongl. Maj:t
i Nåder rättvist, att, med upphäfvande af Höf-Rättens öfverklagade Dom,
ogilla Öfverste-Lieutenantens och hans Frus till Hof-Rätten instämda påslående,
i följd hvaraf frågan om återgång af den å fastigheterne den 3®
Junii i8a5 hällne auction kom att förfalla.
Banco-Vi skottek Betänkande 2V;o 28.
S.
fjäder sistförflutne Riksdag Täcktes sedermera af Herr J. Gripenstedt
motion, om ersättning åt Öfverste-Lieutenanten Adlerstam, för det lidande
Iran, på förenämnde sätt, fått vidkännas,, dervid Molionairen, under an»
tagande af egendomarnes rätta värde till 13,546 Rdr. 18 sk., enligt deit
år j82’3 derå sist förrättade Baneovärdering, uppskattat de förluster, Hr
Adlerstam» genom rättegången med Banken,lidit, till en sammanlagd summa
af 27,4?x Rdr .39 sk* 4 rst. B:eo.
Vid jemförelse af det Betänkande- Rikets Ständers Banco-XJlskott,,
under N:o 71, meddelade öfver Herr Gripeastedts Berörde motion, med
"Utskottets under Nro §j afgifne ytterligare utlåtande» i anledning af demoin
Riks-Stånden gjorde anmärkningar, finner man, det Baneo-Ulskottef,.
r betraktande af den nödställda belägenhet, hvaruti Öfverste-Lieutenanten
Adlerstams tio Barn Blifvit försatte, genom deras Faders oförmåga» ate.
dera försörja, sedan hans fasta egendom,, på ofvanoinförmäLde sätt, till
underpris bortgått, tillstyrkt, att eix gåfva af 4>65o Rdr* Banco,, utgörande
skillnaden emellan inropssumman för Norrkärr och Strömsvik, vid den
förra och vid den senare Banco-auetionen, måtte, under ålski Ilige foreskrifne
vilkor, trll Öfverste-Lieutenanten Adlerstams barn anordnas; hvilken
tillstyrkan Bögvördige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
i allo bifallit;- hvaremot HöglöfL Ridderskapet och- Adela bes!amf tferv
summa, hvilken skulle, såsom ersättning, beviljas» till 16,000 Rdr. Bimco*
alt af Banken tili' Öfverste-Lieutenanten Adlerstam sjelf utbetalas, samt
Välloflig^ Borgare-Ståndet beviljat en ersättning af Rdr. 7,294 Banco, att
utgå af Bankens ränte vinst och öfyerlemnas till Öfversle-Lieutenantens
egun disposition.
Och lior Banco-Utskottet sedermera, uti det af Herr Grefve Piper'
åberopade Memorial N:o t"3, till jemkning af förenämnde hos Riks-Stånden
fattade "olika- beslut, inbjudit Högloflige Ridderskapet och Adeln samt
Tälloflige Borgare-Ståndet alt med öfrige arne Riks-Stånd sig förena» s&s
väl i afseende på sjelfva summan sorn grunderne och sättet för dess anordnande;
h varigenom summan blifvit af 3:ne Riks-St ånd slutligen bestämd
till det af Banco-Utskoltet föreslagne belopp; deremot för öfrigt den ändring
skett, att Öfverste-Lieutenanten Adlerstam blifvit Berättigad att
denna summa sjelf uppbära.
Hvad nu först beträffar det skäl Herr Grefve Piper för sin ifråga»
Bih,. till R. S, Fröt. 1834 6 Sami. \ Afd. 2 Rund.
1 :sta Häftet
g; BkncoUlskvtlets Betänkande N:e 2.8.
> . »
varande motion-, velat hemta, derifrån, alt frågan icke på grundlägsenligt
sätt skall blifvit af Rikets -sist församlade Ständers Bänco-Utskott behandlad,
så finner Utskottet sig icke tillständig! att ingå i någon pröfning, huru
härmed sig må förhålla.
För (ifrigt och om än å ena sidan anlages,, att möjligen mindre klarhet
och bestämdhet 11 lii de Författningar, rörande Bäncoauclioner, hvilka-,
bort Öfverste-Lieutenanten Adlerstam lill efterrättelse tjena, kan i någon
nion hafva föranledt de förluster,. Öfverste-Lieutenanten fått vidkännas
genom dem senast vid tagne försäljningen af egendomarne; Mörrkärr och
Strömsvik, likväl, då a andra' sidan i Betraktande tages ej’ mindre, att en
bestämd försummelse af Öfverste-Lieutenanten Adlerstam, eller Hans, oaktadt
erhållen anmaning, fortsatte åsidosättande af föreskrifne årliga- inbetalningen
på det i fästigheterne iiUecknade Baneo-Lånet: varit orsaken, dertill,
att fasljglieterne måst den 18 Märs-. 1824. å Banco-auction försäljas, än
äfven, ali vid den då verkställde försäljningen, på upp- och afslag ej högre
anbud å samma läsligheter skett,, än det af Öfveiste-Lieulenantem Adlerstam
sjelf gjorda, 8,()5o lidi-., samt, vid sådant förhållande, Rikets- sistförsamlade
Ständer mäste anses hafva, gjort allt hvad af deras; medlidande
högst bort . förväntas och med något sken af billighet kunnat begäras,
då Rikets Ständer, af deltagande för Herr Öfverste-Lieutenanten: Adlerstam
och hans (o oförsörjda harn, Beviljat honom,, af Bankens medel, lier
la det belopp, 4J>5o lldr- B:co, som utgjort skillnaden emellan det pris,
till hvilket Öfverste-Lieutenanten sjelf å Bänco-auctiönen, den 18 Mars
18^4 inropat egendomarne Norrkärr och Strömsvik, och det pris,, hvartill
de, vid senaste auctionslillfället, den 3ö Junii e825v då. Öfveiste-Lieulenantem
Adlerstam icke egde rättighet sjelf derå bjuda, Bortgått, finnes,
efter Utskottets öfvertygelse, icke någon anledning för Rikets Ständer, att
till förmon för Öfverste-Lieutenanten Adlerstam och hans familj göra den
af Herr Grefve Piper nu föreslagna ytterligare penninge-uppofFring,. som
skulle i sin morn bidraga lill; minskning ! det belopp Staten framdeles,
i och för angelägnare behof,, eger att af Bankens räntevinsl påräkna, utan
nödsakas Utskottet tillstyrka Rikets Ilöglofl. Ständer
ali å Hr Grefve Pipers ifrågavarande motion meddela afslag..
Stockholm; den 7 Augusti i83.f..
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg, i83.4*
Banco-Utskoltels Memorial M-o 2g.
1
N:o 2g»
Antom till Exp -Ulsk. den 16 Augusti.
Memorial, med Förslag till jemkning af Riks-Ståndcns Beslut,
i afseende på Utskottets, under JV:o 14., ajgifne Utlåtande.
Vid granskning af de inom Riks-Stånden fattade Beslut, i anledning
af Utskottets afgifne förslag till ett nytt myntsystem, b vilka Beslut,
genom Prolocolls-Utdrag af den 1 innevarande månad från Höglofl.
Ridd. och Adeln, den 11 sisth Julii från Högv, Preste-Slåndet, den
7 Julii från Vällofl. Borgare-Ståndet och den 22 i samma månad från
Hedervärda Bonde-Ståndet, blifvit Utskottet meddelade, har Utskottet
funnit dessa Beslut i vissa punkter vara af sådan skiljaktighet, att Utskottet,
enligt ^3 § Riksdags-Ordningen, uppgjort och härigenom får
framlägga förslag till deras sammanjemkning.
Sedan Utskottet, under yttrad åsigt, ej allenast, att bestämmandet
af en mynt-enhet jör hela landet är ett Lagstiftnings-ämne, hvilket af
båda Stals-magternes afgörande beror, utan ock, att Rikets Ständer, i
fråga om ordnandet af myntenhetens fördubblingar och afdelningar, utöfva
gemensamt med Konungen lagstiftande rätt, framlagt till Rikets
Ständers pröfning grunderne till ett nytt myntsystem, i h^ars första
punkt blifvit föreslaget: ”att Svenska myntets räkne-enhet fastställes till
jemnt en fjerdedels Riksdaler Specie, i enlighet med det skrot och korn,
som Mynt-Ordningen af år i83o bestämmerså hafva väl samtlige RiksStånden
antagit den sålunda föreslagna räkne-enhet, men dels Högv. Preste-Ståndet,
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet gemensamt
ansett, att Rikets Ständers yttrande, i fråga om ordnandet af Myntenhetens
fördubblingar och afdelningar, må i önskningsväg till Kongl.
Majit i underdånighet framställas, dels ock förstnämnde 2:neRiks-Stånd funnit,
att bestämmandet af en myntenhet för hela Landet äfven är ett ämne,
hvilket må såsom önskningsmål hos Kongl. Maj.t af Rikets Ständer i
underdånighet anmälas; I afseende på hvilken fråga åter Utskottets åsigt
blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet gillad; hvaremot Höglofl. Ridd. och
Adeln alldeles underlåtit, att något yttrande häröfver meddela.
Vid detta förhållande och då för expedierandet af Rikets Ständers
Bihang till R. St. Prot. 1834• 6 Sami. 1 Afd. a Band.
a.dra Häftet.
3
Banco-Utskottets Memorial JY.-o agv
beslut erfordras, att med visshet känna, huruvida Rikets Ständer antingen
gilla Utskottets af Hederv. Bonde-Ståndet antagne åsigt t att myntenhetens
bestämmande beror af båda Stats-magternes afgörande, eller
dela Högv. Preste-Slåndets och VällofL Borgare-Ståndets ofvanupptagne
mening, finnér sig Utskottet, i saknad af allt utlåtande härutinnan från
Ridd. och Adelns sida, föranlåtet
först inbjuda, så väl Höglo fl. Ridderskapel och Adeln, sorn
Hedervärda Bonde-Ståndet, alt sig förena med de sene
Riks-Stånd, hvilka gemensamt förklarat bestämmandet af
en myntenhet för hela landet vara ett ämne, hvilket må
såsom önskningsmål hos Kongl. Majit af Rikets Ständer I
u n der då n ig het anmälas.
Men i händelse denna inbjudning icke antages hvarken af Ridderskapet
och Adeln eller af Bonde-Ståndet, får Utskottet
inbjuda Ridd. och Adeln, att med Hederv. Bonde-Ståndet
sig förena uti det förklarande: att bestämmandet af en
Mynt-enhet för hela landet är ett lagstiftnings-ämne, hvilket
af båda Stats-magternes afgörande beror.
Hvarefter, i händelse denna inbjudning antages, omröstning uti förstärkt
Banco-Utskott kommer att anställas öfver följande proposition:
Den, som anser att bestämmandet af en mynt-enhet för hela
landet är ett ämne, hvilket må såsom önskningsmål hos
Kongl. Majit af Rikets Ständer i underdånighet anmälas,,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva förklarat, att bestämmandet
af mynt-enheten är ett lagstiftnings-ämne, hvilket af
båda Stats-magternas afgörande beror.
Af Högv. Preste-Ståndet, Yällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. BondeStåndet
gemensamt är ock beslutadt: att blifvande myntenheten, svarande
mot ia sk. Silfver-Specie och i räknevärde enahanda med en Riksdaler
Riksgälds, eller fidelär af Bänco-Riksdalerir, eller 3 a sk. Banco, benämnes
Riksdaler Courant, och att hvarje Ridr Courant indelas uti 4.S sk-> men Hs
-
Banco-Utskottets Memorial IV:o ig.
dervärda Bonde-Ståndet har härvid gjort det tillägg: att hvarje sdädn
skilling delas i 12 rst ;
och lära förstnämnde arne Riks-Stånd, då de antagit, a 16
R;drn delas i 48 sk., ej heller linna något hinder att instämma
uti berörde tillägg.
Åf Höglo fl. Ridderskapet och Adeln och Hederv. Bonde-Ståndet är beslutad
t, att de serskilda Silfvermynten blifva tills vidare ett om 4 R:dr Cour.,
ett om 2 R:dr Cour., ett om en Rrdr Cour., ett om en half Rrdr Cour.,,
ett om en fjerdedels Rrdr Cour. Af Yällofl. Borgare-Ståndet äro dessa 5
serskilde Silfvermjmtstyeken jemväl bifallne, men med tillägg af en tredjedels
Rrdr Cour., svarande mot 16 sk RGS, och af llögv. Preste-Slåndefc
är förklarad t, att de Silfvermynt, som. hädanefter präglas, utan förändring
af dej som hittills blifvit utmyntade, blifva fyra, nemligen om en, en half»
en tredjedels och en fjerdedels R:dr Courant.
Häraf visar sig, att de af Utskottet föreslagne fern serskilde Silfvermyntstyckena
blifvit af 3:ne Riks-Stånd bifallne med iakttagande dock,,
att benämningen Krona utbytits mot den af R:dr Courant_, men att 2:110-  Riks-Stånd, llögv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet, för deras,
del, ansett ett mynt tillika höra slås af en tredjedels Rrdr Courant, motsvarande
16 sk. RGS.
Som emedlertid erne Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hederv. Bonde Ståndet, i allo vidblifvit Utskottets förslag, i fråga om defem
serskilda silfvermyntstyckena, tror Utskottet sig ega desto- större an—
ledning
inbjuda Högv. Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden, att afstå)
från de af dem gjorda tillägg, angående ett silfvermynt af
en tredjedels Rrdr Courant,
sorn detta myntstycke Liefve till storleken så nära öfverensstämmande’
med fjerdedels Riksdalersstycket, att de svårligen kunde åtskiljas..
Men skulle; emot förmodan, denna inbjudning-icke af någotdera Ståndet
antagas, lärer omröstning i förstärkt Banco-Utskolt böra verkställas öfver
följande proposition r
Den, sorn anser att, utom de fern af Bänco-Utskoffet föresslagna
serskilde silfvermynten, må slås ett silfvermynt af em
tredjedels Rrdr Courant,/motsvarande 16; sk. RGS,. röstar.
Ja;;
4 Banco-Utskotlels Memorial 2V.0 29.
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anse Rikets Ständer något silfvermynt af |:dels
R:dr Cour., motsvarande 16 sk. RGS, icke behöfligt.
Hvad dernäst beträffar myntets skrot och korn, är väl Utskottets förslag
af samtlige Riks-Slånden bifallet, men under erinran: af Högv. Preste-Ståndet,
om iakttagande af de förhållanden, som Ståndets i nästförestående
punkt innefattade beslut fordrar; af Yällofl. Borgare-Ståndet, att dervid
skulle tilläggas proportionerligt remedium för den af samma Stånd beslutade
en tredjedels R:dr Courant; samt af Hedervärda Bonde-Ståndet, att
ordet Kronstycke skulle förändras till R:dr Courant.
Atl, på sätt llederv. Bonde-Ståndet erinrat, benämningen Kronstycke
kommer att undergå förändring, följer af Riks-Ståndens fattade beslut: att
namnet Krona skall utbytas mot det af Riksdaler Courant;
Och lära Rikets Högloft. Ständer, i händelse ett silfvermynt
af en tredjedels Riksdaler Courant anses erforderligt, till
följd deraf, jemväl vid denna punkt besluta det tillägg, angående
proportionerligt remedium för ett sådant mynt, som
Yällofl. Borgare-Ståndet för dess del nödigt funnit.
I afseende på alla öfrige uti Banco-Utskottets förslag förekommande
punkter, äro sammanstämmande beslut af 3:ne Riks-Stånd fattade; hvarföre
Utskottet ej finnér nödigt att desamma här upptaga.
Stockholm den «4 Augusti i834-
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834-
Banco-ZJtskotlcis Memorial N.-o 3o.
r
N:o 3o.
Ankom till Exp.-Utsk. dea 16 Augusti.
Memorial> med anmälan om respective Riks-Ståndens beslut, i
afseende pä Utskottets i Utlåtandet N:o 16 framställde förslag
till hufvudgr under för Bankens rörelse och förvaltning.
Under den 26 och 3o sistlidne Julii samt den 1 innevarande Augusti,
har Utskottet fått emottaga Riks-Ståndens beslut, i anledning af
Utskottets under N:o 16 afgifne Utlåtande; och då Riks-Ståndens meningar
funnits, i vissa delar, vara af sådan skiljaktighet, . att något Rikets
Ständers beslut ej med bestämdhet kan på dem grundas, får Utskottet,
i stöd af Riksdags-Ordningens 78 §., detta förhållande nu anmäla,
med framläggande derjemte af förslag, alt de olika meningarne
sammanjemka till antingen ett enda gemensamt beslut, eller tvänne alternativa
meningar, i och för omröstnings anställande i förstärkt BaneoUlskott.
I anseende till mängden af de punkter, hvilka innefattas uti Utskottets
förenämnde Utlåtande, har Utskottet, för att undvika vidlyftighet
och sätta Rikets Ständer i tillfälle desto lättare bedöma i hvilka
delar Riks-Ståndens beslut sig från hvarannan skilja, låtit öfver samma
beslut upprätta en tableau, der de finnas ordagrannt upptagne, och till
hvilken Utskottet får hänvisa i alla de frågor, der Rikets Ständer kunna
anse nödigt anställa närmare jemförelse emellan de olika meningarne.
Sedan 3:ne Riks-Stånd afslagit Utskottets i a:dra punkten gifne tillstyrkan,
angående bestämmandet af ett visst förhållande emellan metalliska
Cassan och Sedelstocken, så och emedan 2:ne Riks-Stånd, IIöglofL
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, sig förenal om.
enahanda redaction, med allenast den obetydliga skiljaktighet, att ordet
nödige blifvit af sistnämnde Riks-Stånd uteslutet, fårUtskottet hemställa,
det^måtte ifrågavarande punkt gifvas den af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln beslutade redaction: att Bankens metall
iska Gassa ej får bibehållas vid ett belopp, som understiger
2,000,000 R:dr Specie; åliggandes Banco-Styrelsen
att, när behofvet så fordrar, för detta ändamål vidtaga
förberedande nödiga åtgärder, så tidigt, att metalliska Cassan
ej må qvarblifva vid detta nedsatta belopp.
litt, till R. St. Pr et. 1834- 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. r
3:dje Häftet.
2
Banco-Utskottets Memorial N. o 3o.
Hvilken redaclion Utskoltet desto mindre betviflar skola af Rikets Ständer
bifallas, som Hedervärda Bonde-Ståndet ej kan finna något hinder
för tillsättandet af ofvanberörde ord, samt med visshet måste förutsättas,
att Högvördige Preste-Ståndet, genom dess förklarande, ”att Bankens
metalliska Gassa ej får understiga ett belopp af 2,000,000 R:dr Specie",
icke åsyftat, det silfverutvexlingen skulle inställas, i händelse metalliska
Cassan, för något tillfälle, möjligen kunde komma att sjunka under det
utsatta beloppet, hvilket dock skulle följa af den redaction, Högvördige
Preste-Ståndet gifvit åt denna punkt.
Enär Vällofl. Borgare-Ståndet, genom bifall till Utskottets förslag i
3:dje punkten, medgifvit rättighet för Banco-Styrelsen, att bereda sig
creditiv i utländskfmynt, motsvarande, efter pari-curs, 2,666,666 R:dr 32
sk. Sv. Banco, samt ej mindre Höglofl. Ridderskapet och Adeln, än äfven
Hedervärda Bonde-Ståndet tillåtit, att Banco-Styrelsen å utrikes ort
får förskaffa sig credit eller creditiv till ett belopp, motsvarande högst
2,000,000 R:dr Silfver, efter 1664 års förändrade myntfot, finnes, medelst
3:ne Riks-Stånds beslut, bestämdt till hvad belopp utländsk credit
högst får för Bankens behof aniitas; äfvensom genom desse 3:ne
Riks-Stånds sammanstämmande beslut är afgjordt, att, i och för detta ändamål,
må användas Stats-obligationer, som Banken tillhöra; hvarföre
Högvördige Preste-Ståndets serskilda mening härom förfaller; och då
2:ne Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet,
jemväl, i afseende pä sjelfva redactionen af ifrågavarande
punkt, fullkomligen öfverensstämma;
anser Utskottet sig böra inbjuda så väl Högvördige PresteStåndet
som Vällofl. Borgare-Ståndet, att sig förena uti den
af öfrige 2:ne Riks-Stånd antagna redaction: att, till förstärkande
af metalliska Cassan, Banco-Fullmägtige bemyndigas,
att, i den inon behof deraf göres, och äfven med
användande af de till Bankens grundfond hörande Statsobligationer,
förskaffa sig å utrikes ort credit eller creditiv
till elt belopp, motsvarande högst 2,000,000 R:dr Silfver,
efter 1664 års förändrade myntfot.
Skulle, emot förmodan, denna redaction icke bifallas hvarken af
Högvördige Preste-Ståndet eller Vällofl. Borgare-Ståndet, får Utskottet,
under förusättning, alt ofvan föreslagne redaction till 2.'dra punkten an
-
Banco-Utskoltets Memorial N.o 3o.
3
tages, inbjuda Högvördige Preste-Ståndet att instämma uti Borgare-Ståndets
redaction, dock med uteslutande af orden: "i händelse den genom
stark utvexling någon gång skulle blifva så minskad, att densamma sjunker
under nyssnämnde förhållande’', hvilken förändring blifver en ovilkorlig
följd af öfrige 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut i a:dra
punkten.
Och komtner, i sådan händelse, omröstning sedermera att, i förstärkt
Utskott, anställas öfver Höglofl. Ridderskapets och Adelns samt Hedervärda
Bonde-Ståndets redaction, å ena sidan, och Vällofl. Borgare-Ståndets
sålunda förändrade redaction, å andra sidan.
Ehuru alla Riks-Ståndens beslut i 4;de punkten äro till anda och
syftning med hvarandra nära öfverensstämmande, förekomma likväl, iafseende
på sjelfva redactionen, mer eller mindre olikheter dem emellan;
hvarföre Utskottet ingått i undersökning, hvilkendera af de serskilde
redactionerne kan anses både bäst uppfylla det med Utskottets tillstyrkan
i 4:de punkten åsyftade ändamål och klarast uttrycka hvad öfrige
Riks-Stånden, hvar för sig, finnas hafva åsyftat; och emedan Utskottet
ej kan inse annat äu att desse egenskaper företrädesvis tillhöra den af
Ridderskapet och Adeln antagna redaction,
får Utskottet, till sarnmanjemkning af Riks-Ståndens beslut
i denna punkt, föreslå, alt densamma må gifvas följande
lydelse: alt, på det en härifrån uppkommande tillfällig
skuldsättning utrikes icke må iklädas natur af stående,
Banco-Styrelsen åligger att på den erhållna crediten
eller creditivet göra afbetalningar, så fort som lämpligen
ske kan.
Hvilken redaction dock, i händelse icke Ridderskapets och Adelns samt
Bonde-Ståndets redaction till 3:dje punkten bifalles, torde böra så förändras,
att orden: ”den erhållne crediten eller creditivet" utbytas emot
orden: det erhållna»creditivet.
Men bifalles Höglofl. Ridderskapets och Adelns redaction lill 4:de
punkten icke af något eller allenast af ett bland öfrige Riks-Stånd,
måste Utskottet sig förbehålla, att framdeles få afgifva förslag till proposition
för frågans afgörande i förstärkt Utskott.
4
Banco- Ulskotlett Memorial Ti', o 3oi
Af alla Riks-St&nden är bifallet Utskottets i 5:te punkten gifne tillstyrkan:
"ätt Banco-Styr.elsen, då den så tjenligt finnér, må ega att
förstärka Bankens ms täll iska Gassa, medelst inköp från fremmande länder
af guld och silfver.”
Och enär ej mindre Vällofl.*Borgare-Ståndet, än äfven Hedervärda
Sonde~Si; luict, godkänt det af Utskottet härvid, föreslagna vilkor, "att
silfverköp för Bankens räkning icke bör ifrågakomma när cursen håller
sig öfver pari’’,..samt Högvördige Preste-Ståndet, då detsamma beslutat,
att priset på silfver icke får öfverstiga vexlingsgrunden enligt Myntbestämnings-lagen,
mäste anses jemväl hafva medgifvit, att silfverköp ej
böra ifrågakomma, när cursen håller sig öfver pari, finner Utskottet
delta vilkor också vara af 3:ne Riks«Stånd godkändt; vid hvilket
förhållande Högloft. Ridderskapets och Adelns i slutet af denna punkt
gjorde tillägg: ”så framt ej upprätthållandet af Bankens credit det oundgänligen
fordrar”, förfaller; samt redactionen förblifver sådan Utskottet
densamma i Utlåtandet N:o 16 föreslagit.
Det af Vällofl. Borgare-Ståndet vid 6:te punkten gjorde tillägg: ”att
Svenskt silfvermynt icke emottages annorledes, än genom vexling i Banken”,
måste förfalla, såsom icke af något annat Riks-Stånd antaget.
Och då för öfrigt denna punkt, med allenast obetydlig reti a c tion sföränclring,
blifvit af 2tne Riks-Stånd, "Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, gillad, samt dels Höglofl. Ridd. och Adeln, genom
dess ofvanberörde tillägg till 5:te punkten, enligt hvilket silfverköp
för Bankens räkning skulle få ske, äfven när cursen holle sig öfver
pari, så framt upprätthållandet af Bankens credit det oundgängligen
fordrar, måste anses hafva bifallit Utskottets i 6:te punkten yttrade åsigt,
att, då cursen står vid eller .under pari, silfverköp må Baneo-Styrelsen
tillåtas, om än priset å silfret skulle öfverstiga vexlings-grunden enligt
Myntbestämnings-lagen, med hvad som motsvarar transporten deraf från
uppköps-orlen till Banken; dels åter Högvördige Preste-Ståndet, tillföljd
a t' dess vid 5:te punkten fattade beslut, ”att priset på silfret icke får
öfverstiga vexlings-grunden enligt Myntbestämnings-lagen, Banco-Styrelsen
dock obetaget, att för detta ändamål göra läntefria förskott,” måste
anses hafva godkännt den af Utskottet i 6:te punkten gjorda inskränkning,
att priset å det uppköpta silfret ej får öfverstiga vexlingsgrunden
med mer än förenämnde transport-kostnad; dels slutligen Höglofl. Rid
-
Banco-Uiskoltets Memorial N;0 3o.
derskapet och Adeln, lika med Vällofl. Borgare-Ståndet Och Hedervärda
Bonde-Ståndet, ansett det böra åläggas Banco-Styrelsen ätt tillse, det
siifret verkligen från utländsk ort inkommer; finnér Utskottet de i 6:te
punkten framställde satser vara, hvar för sig, af 3:ne Riks-Slånd gillade,
så att fråga endast är, huruvida ^antingen Borgare-Ståndets eller
Bonde-Ståndets redaction af denna punkt tnå antagas; och emedan sistnämnde
Stånd i allo bifallit Utskottets förslag i denna del,
tror Utskottet sig ej kunna underlåta alt inbjuda öfriga
Riks-Stånden tili antagande af Hedervärda Bonde-Ståndets
redaction.
Men antager icke någotdera äf öfrige Riks-Stånden denna inbjudning,
lärer Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga
Preste-Ståndet icke finna betänklighet vid att instämma uti
den af Vällofl. Borgare-Ståndet beslutade redaction till ifrågavarande
punkt, med uteslutande allenast af förstnämnde
förfallne tillägg.
Hvad beträffar 7.'de punkten, så enär, i afseende på ingressen till
densamma, förekommer, dels att Utskottets, af Vällofl. Borgare-Ståndel
bifallna, redaction icke kan bibehållas oförändrad, sedan, genom 3:ne
Riks-Slånds beslut vid 2:dra punkten, bestämmandet af ett visst förhållande
emellan metalliska fonden oeh sedelstocken ej eger rum, dels
ock att ej mindre det af Högvördige Preste-Ståndet begagnade uttryck:
"Banco-Styrelsen må kunna, till bibehållande af det stadgade minimum
i metalliska Cassanf än äfven den af Hedervärda Bonde-Ståndet godkände
redaction: ”att Banco-Styrelsen må kunna, äfven genom minskning
af ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt
mynt, bibehålla det stadgade minimum af metalliska Cassan och för
detta ändamål berättigas &c.M, synes mindre klart och enkelt uttrycka
hvad samtlige Riks-Stånden med denna punkt otvifvelaktigt afsell, än
den af Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt ingressen gifna lydelse:
”Banco-Styrelsen berättigas, då Bankehs säkerhet det fordrar, att” &c.,
hvilken redaction jemväl står i närmaste öfverensstämmelse med så väl
Ridderskapets och Adelns, som Bonde-Ståndets redaction af 2:dra punkten,
får Utskottet hemställa,
alt Höglofl. Ridderskapets ocli Adelns redaction af ingressen till
7.‘de punkten måtte jemväl af öfrige Riks-Stånden godkännas.
6 Banco-Ut i kol l ets Memorial N.o 3o.
Men låta ej meningarne på delta sätt sig sammanjemka, måste Utskottet
anhålla, att framdeles få afgifva förslag till propositioner, att i
förstärkt Utskott komma under omröstning, för afgörande af Riks-Slåudens
olika meningar i denna del.
Då 3:ne Riks-Stånd bifallit y:de punktens irsta moment, eller hvad
rörer förpantningen af Bankens egande inteckningar i fastighet, förfaller
Högvördige Preste-Ståndels till detta moment gjorde tillägg, ”att
dessa inteckningar skola hembjudas ål Riksgälds-Conloret emot Statsobligationer.
”
4:de och 5;te momenten förblifva, enligt Rikets Ständers beslut,
oförändrade.
Och ehuru Högvördige Preste-Slåndet icke vid yrde punkten antagit
sista morn.: "derest sådant, emot förmodan, skulle af behof påkallas, minska
eller inställa Bankens utlåningar”, likväl då samma Stånd vid <):de
punkten beslutatr ”att om de uppgifne utvägarne, till bibehållande af
det stadgade minimum, icke förslå, Banco-Slyrelsen må ega rättighet
att minska Bankens utlåningar”, samt ej mindre Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, än Vällofl. Borgare-Ståndet, bifallit Utskottets förslag till
detta moment, finnes genom 3rne Stånds beslut afgjordtr att Banco-Styrelsen
skall ega minska Bankens utlåningar.
Vid sådant förhållande, och som ej mindre Höglofl. Ridderskapet
och Adeln än Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit, att Bankens utlåningar
jemväl må kunna inställas, tror Utskottet
sig ega full anledning inbjuda Högvördige Preste-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, att med förstnämnde 2:ne
Riks-Stånd sig förena derom, att Bankens utlåningar jemväl
må kunna inställas, derest sådant, emot förmodan,
skulle af behof påkallas.
Antages ej denna inbjudning af någotdera Ståndet,
lärer omröstning i förstärkt Utsko*t böra verkställas öfver
följande proposition: Den, som anser, att Bankens utlåningar
må kunna ej allenast minskas, 'utan äfven inställas,
derest sådant, emot förmodan, af behof påkallas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Banco-Styrelsen allenast ega rättighet
att minska, men ej i något fall inställa Bankens utlåningar.
Banco-Utskottcls Memorial N:o 3o.
7
Söm, till följd af 3:ne Rits-Stånds vid ardra punkten fattade beslut,
ej heller Utskottets, af Vällofl. Borgare-Ståndet bifallne, redaction till
S:de punkten kan oförändradt bibehållas, men den redaction, Ridderskapet
och Adeln gifvil åt 8:de punkten, närmast öfverensstämmer med
Borgare-Ståndets beslut, samt öfrige 2:ne Riks-Stånd, hvar för sig, i afseende
på denna punkt, yttrat olika meningar, anser Utskottet sig böra
hemställa,
det måtte 8:de punkten erhålla den af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln beslutade redaction: att, af alla de i föregående
punkt tillåtne åtgärder, är Låne-rörelsens förminskning
den, sorn i sista rummet bör tillgripas, och det endast,
då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar.
Till hvilken hemställan Utskottet med visshet vågar hoppas bifall
af 2:ne bland öfrige Riks-Stånden, helst Hedervärda Bonde-Ståndet, sedan
vid yrde punkten blifvit afgjordt, att minskning af Bankens utlåningar
får ske, nogsamt lärer inse angelägenheten af alt 8:de punkten
bibehålies, fastän med ofvanberörde förändring, som står i fullkomlig
öfverensstämmelse med den af Hedervärda Bonde-Ståndet gemensamt
med HÖglofl. Ridderskapet och Adeln antagna redaction af 2:dra punkten.
Då den af Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid g:de punkten beslutade
redactions-förändring, genom hvilken i stället för ordet "proportionens”
blifvit infördt ordet ”realisationens”, är blott en följd af
beslutet vid aldra punkten, samt ej mindre Vällofl. Borgare-Ståndet än
Hedervärda Bonde-Ståndet gillat p:de punkten, tror Utskottet sig kunna,
med säkert hopp om bifall, hemställa,
det måtte g:de punkten gifvas den af Ridderskapet och Adeln
antagna redaction: att bestämmandet af hvilken eller
hvilka bland de öfrige för realisationens vidmagthållande
tillåtne medlen må för tillfället begagnas, bör vara helt
och hållet öfverlemnadt åt Banco-Styrelsen, som dervid
icke lärer underlåta att afse Bankens egen fördel,' och det
som dermed står i nära samband, industriens ostörda förkofran.
8
Banco-Uiskotlett Memorial N.-o .To
-
llen af Hedervärda Bonde-Ståndet beslutade nya punkt: ”skulle, oaktadt
de utvägar, som nu blifvit lagde i Banco-Styrelsens händer, sådane
omständigheter dock, emot förmodan, inträffa, som hos Banco-Styrelsen
väcka grundad farhåga, alt realisationen genom Banco-Styrelsens
försorg icke kunde upprätthållas, så åligger det Banco-Styrelsen att derom
gora underdånig anmälan hos Kongl. Majit, som då, i fall Kongl.
Majit skulle finna behofvet det fordra, lärer sammankalla Rikets Ständer
för vidtagande af de beslut och åtgärder, hvartill de inträffade förhållandena
kunna föranleda, måste förfalla, då icke något af öfrige 3:ue Riksstånd
funnit ett så beskaffadt stadgande behöflig!.
Genom 3:ne Riks-Stånds beslut, anser Utskottet, i afseende på io;de
punkten, afgjordt, att, då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt silfver
och guld får inberäknas, ej öfverstiger |;delar af Sedelstocken, må
denne sistnämnde i intet fall okas; och måste Utskottets i samma punkt
gifne, allenast af Vällofl. Borgare-Ståndet godkände tillstyrkan; ”att, så
snart förhållandet sjunkit såsom i aldra punkten omförmäles, eller under
i till 3, Banco-Styrelsen åligger vidtaga tjenliga anstalter till återställande
af sistnämnde proportion", förfalla.
Till följd af Rikets Ständers beslut i io:de punkten och enligt Sine
Riks-Stånds förklarande i den inte, kommer det i sistnämnde punkt
utsatte belopp, ”en tredjedel af Sedelstocken", att förändras till; ”två femtedelar
af Sedelstocken.” Och då tvänne Riks-Stånd, nemligen Högv.
Pi este-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet, för öfrigt bifallit Utskottets
redaelion till i i;te punkten, men Vällofl. Borgare-Ståndet förändrat slutet
af samma punkt: "förrän ett år förflutit från Bankens öppnande till
utvexling af silfver”, till följande lydelse: "förrän vid nästkommande
Riksdag Rikets Ständer derom annorlunda besluta”; samt Högloft. Ridderskapet
ecb Adeln åter aldeles borttagit cfvanberörde af Utskottet
tillstyrkte slutmening,
får Utskottet inbjuda Högiofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hederv. Bonde-Ståndet att med öfrige 2ine Riks-Stånd jsig
förena om den i inte punkten förekommande slutmening;
"förrän ett år förflutit från Bankens öppnande till utvexling
af silfver.
An tagea
Banco-Utskotleis Memorial N.o 3o.
9
Åntages icke dénna inbjudning af hvarken Ridderskapet och Adeln
eller Borgare-Ståndet,
anser Utskottet sig böra inbjuda Höglofl. Ridderskapet och
Adeln att med Yällofl. Borgare-Ståndet sig förena om slutorden:
"förr än vid nästinfallande Riksdag, Rikets Ständer
derom annorlunda besluta", såsom mest närmande sig
till hvad öfrige arne Riks-Stånd för deras del yttrat.
Men afslås äfven denna inbjudning,
måste först genom votering inom förstärkt Utskott utrönas,
huruvida antingen Yällofl. Borgare-Ståndets eller^ Högloft.
Ridderskapets och Adelns åsigt skall i Contra-proposition
intagas, hvarefter omröstning slutligen kommer att verkställas
öfver Ilögv. Preste-Slåndels och Hederv. BondeSlåndets
beslut, å ena sidan, samt den mening, å andra
sidan, som vid berörde föregående votering erhåller flesta
rösterne.
Sedan ej mindre Högloft. Ridderskapet och Adeln än Högv. PresleStåndet
alldeles afslagit i2:te punkten, finner Utskottet
sig föranlåtet först inbjuda öfrige 2:ne Riks-Stånd, de der
fattat sinsemellan skiljaktige beslut, att med förstnämnde
aine Riks-Stånd sig förena derom, att I2tte punkten må utgå.
Afslås denna inbjudning af bägge de Riks-Stånd, till hvilka densamma
skett, så i betraktande deraf, att Hederv. Bonde-SLåndets mening,
enligt hvilken småsedlar af nu bruklige valeurer väl icke skulle tillverkas
längre än till 1836 års slut, men deremot den småsedels-valeur,
Banco-Styrelsen funne lämpligast, borde intill nästa Riksdag tillverkas
och utgifvas, närmast öfvereusstämmer med Högloft, Ridderskapets och
Adelns samt Högv. Preste-Ståndets beslut, utan att dock stå i någon eoentlig
strid emot Utskottets af Vällofl. Borgare-Ståndet bifallna redaelion
till i2;te punkten, inbjudes Vällofl. Borgare-Ståndet att med Hederv.
Bonde-Ståndet sig förena om den redacrion:
att småsedlar, af alla nu brukliga valeurer, icke må tillverkas
längre än till och med i836, men att den småsedelsvaleur,
som, sedan det nya myntet utkommit i rörelsen,
Bilt. till R- Si. Prot. 1.334- S Sami. 1 Afd. 2 Band. 2
3:dje Iläftet
10
Banco-Ucskoltets Memorial N.-o 3o.
Banco-Styrelsen till en början finnér mest lämplig att underlätta
vexling och poslremisser m. m., må intill nästa
4 Riksdag fortsatt tillverkas och ulgifvas.
Men antages ej heller denna inbjudning, lärer
omröstning i förstärkt Utskott först böra företagas emellan
Hedervärda Bonde-Ståndets och Yällofl. Borgare-Ståndets redaclion
af iatle punkten, samt derefter genom votering
utrönas, huruvida antingen denna puukt skall förfalla eller
qvarstå, med den redaclion, som vid voteringen emellan
Borgare-Ståndets och Bonde-Ståndets olika meningar blifvit
godkänd.
I händelse vid i2:le punkten antingen de ajne Riks-Stånds mening
skulle blifva gällande, som afslagit samma punkt, hvarigenom måste anses
vara beslutadl: att småsedlar af nu brukliga valeurer komma att
fortfarande tillverkas och utgifvas, eller Hederv. Bonde-Ståndets åsigt,
enligt hvilken den småsedels-valeur, Banco-Styrelsen lämpligast funné,
lomme att intill nästa Riksdag fortsatt tillverkas och ulgifvas, skulle af
Rikets Ständer antagas,
lära Rikets Höglofl. Ständer finna, att, till följd deraf, jemväl
stadgandet i i3:de punkten måste förfalla.
Antages åter vid i2:te punkten Borgare-Ståndets med Utskottets
förslag öfverensstämmande mening, och således beslutas, att sedlar af
skillings-valeur ej må tillverkas längre än till och med år 1887, blifver
derigenom i3:de punkten försatt i sådant skick, att den icke kan
förfalla, utan bestämdt måste förklaras, hvilken den minsta sedelvaleur
skall blifva, som, efter berörde års utgång, får tillverkas.
Men då förekommer åter, att, sedan Rikets Ständer numera ansett ett
mynt, motsvarande en R:dr RGS eller 12 sk. silfverspecie, böra, under
benämning af R:dr Courant, till mynt-enhet antagas, måste Utskottet, i
händelse denna mynt-enhet skulle utaf Kongl. Maj:t i Nåder fastställas,
till Rikets Höglofl. Ständer ingå med serskildt utlåtande, angående de
valeurer å hvilka Bankens nya sedlar må lyda, vid hvilket förhållande
Rikets Höglofl. Ständer torde finna lämpligast uppskjuta afgörande! af denna
punkt, intills Utskottet blifver i tillfälle att berörde utlåtande afgifva.
Det af Yällofl. Borgare-Ståndet vid iyide punkten gjorde tillägg:
”hvilken afgifts-beräkning kommer att taga sin begynnelse den 3 Janua
-
Banco-U/.skottets Memorial Är:o 3o.
II
rii 1835” förfall-er, då icke någotdera af öfrige Riks-Stånd, för deras del,
beslutat ett sådant stadgande.
I betraktande för öfrigt deraf, att a:ne Riks-Stånd , Höglofl. Ridderskapet
och Adeln och Högv. Preste-Ståndet, bifallit hvad Utskottet i
i^cde punkten föreslagit,
får Utskottet inbjuda Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet att med förstnämnde a:ne Riks-Stånd i denna
punkt sig förena.
Antages ej denna inbjudning,
lärer dock Hederv. Bonde-Ståndet, sorn, efter bortfallandet
af ofvan omförmälde tillägg, endast i så måtto skiljer sig.
från Borgare-Ståndet, att Bonde-Ståndet bestämt folii-afgiften
en R;dr högre med beräknande af 4 i stället för 5
folier för årsafgiften, utan svårighet med Borgare-Ståndet
instämma.
Och kommer då votering inom förstärkt Utskott att ega rum öfver
följande proposition:
Den, som anser att privata Assignerings-rätten i Banken
må tills vidare få fortfara emot en afgift af 2 R:dr Banco
för hvarje folium om 4° räder af den löpande räkningen,
med förbehåll tillika, att den minsta afgiften, sorn
för hvarje år beräknas, blifver io R:dr Banco, motsvarande
5 folier, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften att bestämmas lill 4 Rtdr
Banco för hvarje folium af 4o rader af den löpande räkningen,
med förbehåll tillika, att minsta afgiften, som för
hvarje år beräknas, blifver 20 R:dr Banco, motsvarande 5
folier.
Uti punkten 18 äro mom. a, b} c, d och e af samtlige Riks-Stånden
bifallne; äfvensom mom. f blifvit af 3:ue Riks-Stånd giiladt, men Höglofl.
Ridderskapet och Adeln har tili sistnämnde moment gjort det tillägg'.
"att om Hypotheks-föreningar uppstå, fastighets-lånerörelsen till
dem öfverflyttas, och de till Banken af fastighetslån inflytande capitalafbetalningar
åter utgå såsom creditiv för Hypotheks-föreningar, dock att
alla de lån, hvartill fastighetsegare innan den i nästinstundande danu
-
\2
Bunco-Utskollcts Memorial Tf.o 3o.
arii inlemna fullslämliga låne-handlingar, må, i förut stadgad ordning,
utgå”; hvilket tillägg Höglofl. Ridderskapet och Adeln inbjudit de öfrige
Riks-Stånden att jemväl bifalla.
Och förbehåller sig Utskottet, att framdeles inkomma med jemknings-förslag
rörande detta moment, derest den af Ridderskapet och Adeln
gjorde inbjudning skulle erhålla sådan utgång, att en sammanjemkning
af Riks-Ståndens meningar möjligen kunde erfordras.
Som ej mindre Höglofl. Ridderskapet och Adeln än äfven Högvördige
Preste-Slåndet och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit Utskottets
tillstyrkande i 2o:de punkten, med allenast den skiljaktighet, att årtalet
i835 blifvit af Ridderskapet och Adeln och Bonde-Ståndet förändrad t
till i836, kan, vid denna punkt, endast uppstå fråga, huruvida en sådan
förändring skall ega rum eller ej; och anser sig Utskottet, på grund af
2:ue Riks-Stånds sammanstämmande beslut, böra hemställa,
det måtte förändringen i denna punkt af årtalet 1835 till
årtalet i836 jemväl af Högv. Preste-Ståndet och Vällofl»
Borgare-Ståndet godkännas.
Till hvilken hemställan Utskottet med säkerhet förutsätter bifall.
Yid 21 punkten har Utskottet först ingått i undersökning, huruvida
Rikets Ständer ansett Cassa-Creditiv kunna beviljas åt så väl enskilde
personer, som alla de föreningar Utskottet uppgifvit; och finner det vara
genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut afgjordt, alt Cassa-Creditiv
må af Banco-Styrelsen kunna beviljas, dels åt Associationer, som på
större handelsplatser kunna sig bilda, för att, medelst upplag och belåning
af Svensk spanmål, underlätta och befordra exporten deraf genom spanmålens
vårdande och beredande till afsättlig handelsvara, sedan dylika Associationer
visat, att de erhållit af Kongl. Maj:t i Nåder faståtällde Reglementen,
samt åt sådane Privat-Banker, som i större scala vilja sig befatta
med belåning af Svensk spanmål; dels åt de Hypolheks-Föreningar,
som kunna uppstå och hvilkas Reglementen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder
gillade.
Hå 2:ne Stånd, nemi. Ilögvördige Preste-Ståndet och Hederv. BondeSlåndet
bifallit Utskottets förslag, att creditivrältigheten äfven må utsträckas
till Privat-Banker i allmänhet, andre Bolag och enskilde personer;
får Utskottet inbjuda så väl Höglofl. Ridderskapet och Adeln
som Vällofl. Borgare-Ståndet, att med förstnämnde 2:ne Riksstånd
härom sig förena.
Banco-Utskottcts Memorial N.o 3o.
i3
Antages ej denna inbjudning, kommer omröstning i förstärkt Utskott
att ega rum öfver följande proposition:
Den, som anser, att Cassa-Creditiv må kunna beviljas ej mindre
åt Associationer, som möjligen sig bilda till belåning af
Svensk spanmål samt sådnne Privat-Banker, som i större
scala vilja sig med spanmålsbelåning befatta, och åt Hypotheks-Föreningar,
än äfven åt andre Bolag och enskilde personer,
röstar
Ja;
den det ej anser, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att CassaCreditiv
ej kunna beviljas åt andra, än Associationer och Privat-Banker,
som med belåning af spanmål sig befatta, samt
åt Ilypotheks-Föreningar.
■* 5-
»
Beträffande dernäst de iakltaganden, Utskottet för öfrigt uti 21 punkten
föreslagit, i afseende på de från Banken utgående Cassa-Creditiv; så,
enär 3:ne Riks-Stånd bifallit hvad under Litt. a. är föreslaget, utan annan
förändring, än att förhållandet emellan Cassan och Sedelstocken blifvit af
2:ne Riks-Stånd till siffran utsatt, i öfverenstämmelse med Riks-Ståndens i
io:de punkten fattade beslut, förfaller Högloft. Ridderskapets och Adelns redaction
af stadgandet under Litt a.; hvaremot tillägget af 2: 5, efter ordet
"förhållande”, torde af Rikets Högloft. Ständer godkännas.
*2?
Hvad Utskottet under Litt. b. föreslagit, är af 3.'ne Riks-Stånd bifallet,
så vidt det rörer Hypotheks-Föreningar samt de Associationer, sorn
uteslutande och de Privat-Banker, som i större scala befatta sig med belåå
ning af spanmål; men då allenast 2:11c Riks-Stånd, Högvördiga Preste-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, uti ingressen till 21 punkten, medgifvit,
att Cassa-creditiv-rätligheten må utsträckas till Privat-Banker i allmänhet
samt öfrige Bolag och enskilde personer, hafva allenast dessa RiksStånd
kunnat bifalla mom. 3 och t\ under Litt. b.
Skulle desse 2:ne Riks-Stånds mening blifva gällande i fråga om till
hvilka Cassa-creditiv från Banken må beviljas,
lära emedlertid Högloft. Ridderskapet och Adeln och 1 al
-
Banco-Vtskottets Memorial N.o 3o.
Ion. Borgare-Ståndet jemväl, för deras de], godkänna den i
förrberörde 3:dje och /pde morn. bestämda ordning för dylika
Credilivs utgående;
hvaremot, derest förstnämnde fråga så afgöres, att Cassa-Creditiv endast få
beviljas åt de Associationer och Privat-Banker, som på föreskrifvet sätt med
spanmålsbelåning sig befatta, samt Ifypotheks-Föreningar, omförmälde 3:dje
och 4;de mom. måste af sig sjelf förfalla.
Hvad beträffar sista mom. under Litt. b, eller alt, i händelse Dera
inom samma dass till Cassa-Creditiv på en gång och till större belopp än
Bankens tillgångar för året medgifva, att i sådan väg användas, sig anmäla,
de tillgänglige medlen då, efter Banco-Styrelsens ompröfvande, fördelas
emellan dem, som samma dass tillhöra; så, enär det finnes vara af den
beskaffenhet, att detsamma, ehvad ena eller andra af förestående 2:ne meningar
antages, eger tillämpning, samt ej mindre Högvördiga Preste-Ståndet
än Hedervärda Bonde-Ståndet Utskottets förslag i denna del bifallit,
anser Utskottet sig ega skäl inbjuda Högloft. Ridderskapet
och Audn samt Vällofl. Borgare-Ståndet, att jemväl, för deras
del, godkänna det under Litt. b. upptagne sista moment.
Men skulle denna inbjudning icke antagas af någotdera bland sistnämnde
a:ne Riks-Stånd, torde omröstning inom förstärk^Utskott böra ske
öfver följande proposition:
Den, som anser det böra stadgas, att, i händelse flere inom
samma dass lill Cassa-creditiv på en gång och till större
belopp än BJnkens tillgångar för året medgifva, att i sådan
väg användas, sig anmäla, de tillgänglige medlen då, efter
Banco-Styrelsens ompröfvande, fördelas emellan dem, som
samma dass tillhöra, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anses något så beskaffadt stadgande icke behöfligt.
Vidkommande åter det af Högloft. Ridderskapet och Adeln under Litt. b.
gjorde tillägg, angående de från Bankens fastighetsbelåning inflytande Cnpitalafbetalningars
användande i första rummet till Cassa-Creditiv åt omförmälde
Associationer och Privat-Banker, hvilka med spanmålsbelåning sig be
-
Banco-Utskollets Memorial N:o 3o.
i5
falla, finner Ulskottet samma tillägg förfalla, så vida icke Ridderskapet och
Adelns vid 18 punkten Litt. /. gjorde inbjudning antages.
«.* e
#
Då
de 2tne Riks-Stånd, som ansett Cassa-Crediliv kunna beviljas åt
Privat-Banker i allmänhet, jemväl bifallit Utskottets under Lilt c. gifna
tillstyrkan, att åt ingen Privat-Bank, af hvad beskaffenhet som helst, må
såsom Cassa-Creditiv beviljas mer än 3oo,ooo R:dr Banco, men Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, som, enligt hvad ofvan nämndt är, funnit CassaCreditiv
icke böra beviljas åt andre Privat-Banlfer än dem”,som med spanmålsbelåning
i större scala sig befatta, under Litt. c. förklarat, alt ej heller
åt sådane Privat-Banker större Creditiv än i5o,ooo R:dr må förunnas,
får Utskottet hemställa,
det måtte, ehvad Cassa-creditiv-rättigheten skulle blifva utsträckt
till Privat-Banker i allmänhet eller inskränkas till de
slags Privat-Banker, som företrädesvis med spanmålsbelåning
sig befatta, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet, för deras del, godkänna den af öfrige
2:ne Riks-Stånd antagna mening, att det högsta belopp någon
Privat-Bank kan, såsom Cassa-Creditiv, från Banken erhålla,
blifver 3oo,ooo R:dr.
Bifalles ej denna hemställan hvarken af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
eller Vällofl. Borgare-Ståndet, tror Utskottet sig åtminstone kunna
med visshet förutsätta,
att Vällofl. Borgare-Ståndet, som icke åt några Privat-Banker
velat Cassa-Creditiv bevilja, skall med Höglofl. Ridd. och
Adeln sig föreua derom, att icke åt någon Privat-Bank, som
kan förklaras berättigad Cassa-Creditiv från Banken undfå,
må beviljas större Creditiv-belopp än i5o,ooo R:dr.
Hvarefter votering lärer i förstärkt Utskott företagas öfver följande
proposition som anser> att högsta belopp, någon till Cassa-Creditiv
i Banken berättigad Privat-Bank kan såsom Creditiv erhålla,
blifver 3oo,ooo R:dr Banco, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Baneo-ZJtskottcts Memorial N.o 3c.
vinner JVejj anses Rikets Ständer hafva beslutat, att icke någon
Privat-Bank kan, såsom Cassa-Creditiv, i Rikets Ständers
Bank, erhålla mer än i5o,ooo R:dr Banco.
Beroende i öfrigt på utgången af den inbjudning Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vid Litt. c. gjort, huruvida dertill må göras det af samma
Riks-Stånd beslutade tillägg: ”åt ingen Hypotheks-Inrättning mer än
3oo,ooo R:dr, utom hvad den kan tillkomma från afbetalningar på Bankens
fastighetsbelåning.”
« *•
Genom 3:ne Riks-Stånds beslut finnes afgjordt, att Cassa-Creditiv, på
säll Utskottet under Litt. d. föreslagit, beviljas på en tid af bögst ett år
åt sådane Associationer och Privat-Banker, som med spanmålsbelåning företrädesvis
sig befatta, samt från Riksdag till Riksdag åt llypotheks-Föreningar.
Erhålla icke andre Privat-Banker rättighet till Cassa-Creditiv i Banken,
än de, som i större seala med spanmålsbelåning sig befatta, förfaller
af sig sjelf hvad under Litt. d. är föreslaget, i afseende på andre Privat-Banker.
Blifvcr åter den af Ilögv. Preste-Ståndet och Ilederv. Bonde-Ståndet
yttrade mening gällande, att äfven andra Privat-Banker må kunna CassaCreditiv
från Banken beviljas, uppslår dernäst vid Litt. c?, fråga, huruvida
Privat-Banker, som ej med spanmåls-belåning i större scala sig befatta, böra
undfå Cassa-Creditiv från Riksdag till Riksdag; och emedan Utskottets
tillstyrkan i denna del blifvit af 2;ne Riks-Stånd bifallen, kan Utskottet
ej annat än hemställa,
att, så vida vanliga Privat-Banker erhålla Cassa-Creditiv
i Rikets Ständers Bank, Höglofl. Riddersknpet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet måtte biträda den af öfrige
2:ne Riks-Stånd yttrade mening, alt Cassa-Creditiv må vanlige
Privat-Banker beviljas från Riksdag till Riksdag.
Men bifalles ej denna hemställan, hvarken af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln eller Vällofl. Borgare-Ståndet, kommer genom omröstning i förstärkt
Utskott att utrönas, huruvida
Cassa-Creditiv från Banken må åt sådane Privat-Banker, som
ej med spanmåls-belåning sig befatta, beviljas, antingen från
Riksdag till Riksdag], eller allenast på ett ir.
B«=
Ranco-Ulskottels Memorial N.-o 3o.
»7
Beträffande åter sista mom. under litt. d-, så, i händelse de 2tne
B.iks-Ståndens mening, som ansett andre Bolag och enskilde personer till
Creditiv berättigade, skulle blifva rådande, vågar Utskottet med visshet
förutsätta, det Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt yällofl. Borgare-Ståndet
jemväl skola bifalla Utskottets förslag derom, att de Cassa-Creditiv, andre
Bolag och enskilde personer i Banken erhålla, ej kunna beviljas på mer
än étt år.
Det af Ridderskapet och Adeln under Litt. d. gjorda tillägg, angående
den andel i Fastighets-låne-fonden, hvarje Hypotheks-Förening skulle
erhålla, kommer att förfalla, derest Höglofl. Ridderskapets och Adelns inbjudning
i denna del icke antages.
« *
a
Då, till följd af 3:ne Riks-Stånds beslut, Cassa-Creditiv från Rikets
Ständers Bank kunna åt en del Creditiv-sökande beviljas på år, samt af
desse Riks-Stånd 2:ue, Högv. Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet,
äfven gillat Utskottets under Litt. e. gifne tillstyrkan, får Utskottet inbjuda
Höglofl.
Ridderskapet och Adeln och Yällofl. Borgare-Ståndet,
att jemväl, för deras del, det under Litt. e. upptagne stadgande
antaga.
Men om, emot förmodan, icke någotdera af sistnämnde Riks-Stånd
denna inbjudning antager,verkställes i förstärkt Utskott votering öfver följande
proposition:
Den, som anser det böra stadgas, att de Cassa-Creditiv, som
inom ett år skola inbetalas, helst böra beviljas på olika tider
af året, så att, om möjligt är, hvarje månad något eller
några af dem må vara förfallna och, i händelse af behof,
kunna indragas; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nejj förfaller detta stadgande.
Varande Litt. f. af samtlige Riks-Slånden bifallen.
Bihang till R. St. Prot. 1834• 6 Sami. 1 Afd. a Band.
3:dje Häftet.
3
Banco-Uukollcts Memorial N.o So.
Sedan 3:ne Riks-Stånd anlagit de i 22;dra punkten under Litt. a. fÖreslagne
stadganden utan tillägg, förfaller den af Hederv. Bonde-Ståndet
vid Litt. a. morn. 4 beslutade förändring: ”att utassigneringar och afbelalningar
må verkställas med minst 5oo R:dr och på tal af jemna ioorde
deröfver, då det ej är fråga om en rest.
o
Hvad Utskottet under Litt. b. tillstyrkt, är jemväl af Rikets Ständer
bifallet.
e- e
y-.
Skulle Rikets Ständer, vid afgörandet af 2irsta punkten, stanna i det
beslut, att icke andra Privat-Banker, än de som med spanmåls-belåning i
större scala sig befatta, undfå Cassa-Creditiv af Banken, förfaller af sig
sjelft mom. c. i 22:dra punkten.
Bifalles åter Creditiv-rätligheten för Privat-Banker i allmänhet samt
vid mom. d. i 2irsla punkten den mening blifver gällande; att CassaCrediliv
böra åt vanliga Privat-Banker beviljas från Riksdag till Riksdag,
lära
ej mindre Iloglofl. Ridd. och Adeln, än Vällofl. Borgare
Ståndet,
till följd deraf, jemväl för deras del antaga hvad
Utskottet under Litt c. tillstyrkt.
Om Rikets Ständer, i afseende på Litt. d. i 2irsta punkten, besluta, alt
Cassa-Creditiv åt Privat-Banker i allmänhet icke beviljas för längre tid än
ett år, kommer också, till följd deraf, irsta mom. under Litt. c. i 22ldra
punkten att förfalla; hvaremot senare mom. i samina punkt äfven i sådan
händelse
otvifvelaktigt lärer af Höglofl. Ridd. och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet godkännas.
Enär de stadganden, Utskottet under Litt d. och e. af 22:dra punkten
föreslagit, i afseende på Cassa-Creditiv till Associationer och PrivatBanker,
som i större scala med spanmåls-belåning sig befatta, blifvit af
orne Biks-Stånd bifallne, utom i hvad rörer afgiften till Banken i och för
Creditiv-rätligheten, samt äfven i denna del Högv. Presle-Ståndet och
Hederv. Bonde-Ståndet Utskottets förslag i allo biträdt, anser Utskottet
sig ega fullt skäl
Banco-Utskollets Memorial IV.-o 3o.
inbjuda Höglofl. Ridd. och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
att med öfrige 2:ne Riks-Siånd sig förena om det stadgande:
att i afgift till Banken skall af dylika Associationer
och Privat-Banker erläggas i procent af den beviljade summan,
om den uppgår till 2000 R:dr, eller derutöfver, men
för Creditiv å alla mindre summor 10 R:dr.
Antages icke denna inbjudning af någotdera Riks-Slåndet, till hvilket
densamma skett,
kommer genom votering i förstärkt Utskott att utrönas, huruvida
omförmälde afgift skall ega rum eller ej.
Hvad uti morn e. är vordet tillstyrkt, i afseende på Cassa-Creditiv till
andra, ej serskildt uppräknade Bolag samt enskilde personer, måste af sig
sjelft förfalla, derest, i sirsta punkten, den mening blifver gällande, enligt
hvilken Cassa-Creditiv ej skulle beviljas åt andre, än sådane Associationer
och Privat-Banker, som med .spanmåls-belåning sig befatta, samt
JIvpolheks-Föreningar; men skulle Creditiv-räLtigheten utsträckas till andre
Bolag och enskilde personer, lära
äfven Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. BorgareStåndet,
för deras del, godkänna hvad under Litt. e. blifvit
föreslaget och af öfrige q:ne Riks-Stånd bifallet.
I afseende på 23:dje punkten hafva samtlige Riks-Stånden beslutat,
dels att belåning af actier och publika papper ej allenast må få fortfara,
ulan äfven i mon af tillgäng kunna utsträckas, dels ock att såsom Hypothek
må antagas och belånas, till fulla capital-beloppet, Bankens egne Obligationer,
härrörande från dess före i83o gjorde upplåningar samt de så
kallade Lolisedlarne för Trollhätte Slussverk.
Då tvänne Riks-Stånd, Vällofl. Borgare- och Hederv. Bonde-Stånden,
bifallit hvad Utskottet under Litt. a. föreslagit, rörande belånings-rätten af
Riksgälds-Contorets Obligationer, samt Högv. Preste-Ståndet, genom borttagande
af orden: ”före sistlidne Riksdag”, velat utsträcka denna rättighet
utöfver Utskottets förslag, måste det anses genom 3:ne Stånds beslut afgjordt,
att åtminstone Riksgälds-Contorets före sistlidne Riksdag mot 5 procent
utfärdade Obligationer skola till fulla capital-beloppet i Banken belånas.
Beträffande åter frågan, oni och till hvad belopp de Riksgälds-Contorets
Obligationer, mot 5 procents ränta, sorn efter sistlidne Riksdag redan äro
20
Banco-Utskottets Memorial N.o 3o.
eller framdeles kunna blifva utfärdade, skola i Banken belånas; så, ehuru
Vällöfl. Borgare-Ståndet, medelst bifall lill mom. a. men afslag af mom, c. i Utskottets
förslag, måste anses hafva beslutat, det icke några andra PuksgäldsContorets
Obligationer få i Banken belånas, ii 11 de, som äro före sistlidne
Riksdag utfärdade, likväl, då dels Hedervärda Bonde-Ståndet, genom bifall
till mom. a. och c. i Utskottets förslag, måste hafva medgifvit, att så väl
Riksgälds-Contorets ifrågavarande Obligationer, som öfrige ej serskildt uppräknade
publika papper, må i Banken belånas till tre fjerdedelar af vanliga
försäljningspriset under månaden näst före belåningen, dels Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln beslutat, att Riksgälds-Contorets Obligationer, med 5
procents årlig ränta och försedde antingen med viss förfallotid eller uppsägbara
å fordringsegarnes sida, må belånas till 90 procent af capitalbeloppet,
dels ock, att Högv. Preste-Ståndet, medelst bortlagande af de uti mom. a.
förekommande ord ”före sistlidne Riksdag ” medgifvit desse Obligationers
belåning till fulla capitalbeloppet, är genom beslut af 3:ne Riks-Stånd afgjordt,
att Riksgälds-Contorets ifrågavarande Obligationer skola i Banken
belånas.
Hvaremot å andra sidan, vid jemförelse af Vällofl. Borgare-Ståndets ofvanberörde
beslut med hvad Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
Bonde-Ståndet i denna del beslutat, måste för afgjordt anses, att
Riksgälds-Contorets efter sistl. Riksdag utfärdade eller framdeles lifgifvande
Obligationer emot 5 procents ränta icke få i Banken belånas Ntill fulla
capitalbeloppet.
Emedan således lika litet Högv. Preste-Ståndets som Vällofl. BorgareStåndets
i denna fråga yttrade meningar kunna antagas, samt af öfrige
2:ne Riks-Stånd, det ena, nemi. Hederv. Bonde-Ståndet, i allo biträdt den
af Utskottet yttrade åsigt, hvilken äfven kan anses såsom en medelväg emellan
Höglofl. Ridderskapets och Adelns samt Vällofl. Borgare-Ståndets
meningar; får Utskottet hemställa,
det måtte ej mindre Höglofl. Ridderskapet och Adeln, än
llögv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet, med Hederv.
Bonde-Ståndet sig förena derom : ”att Riksgälds-Contorets
sedan sistlidne Riksdag utfärdade eller framdeles utgifvande
Obligationer med 5 procents ränta icke må i Banken
belånas till högre belopp, än tre fjerdedelar af vanliga
försäljningspriset under månaden näst före belåningen.”
Vinner icke detta förslag bifall af åtminstone 2:ne Riks-Ståud, utom
Banco-Utskotttts Memorial N.o 3o.
21
Hederv. Bonde-Ståndet, lärer omröstning i förstärkt Utskott böra verkställas
öfver följande proposition:
Den, som bifaller, att Riksgälds-Contorets sedan sistlidne
Riksdag utgifne eller framdeles utgifyande Obligationer med
5 procents ränta få belånas till tre fjerdedelar af vanliga
försaljnings-priset under månaden näst före belåningen,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, komma Riksgälds-Contorets efter sistlidne Riksdag
utgifne Obligationer med 5 procents årlig ränta oell försedde
antingen med viss förfallotid eller uppsägbara å fordringsegarnes
sida, att till 90 procent af capitalbeloppet belånas.
* c
*
Mom. b. är af samtlige Riks-Stånden bifallet.
*
*
Sedan 2:ne Riks-Stånd, Högv. Preste-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet,
bifallit Utskottets under Litt. c. gifne tillstyrkan,, enligt hvilken
de under Litt. a. och b. ej serskildt uppräknade publika papper blifvit
ti Hägde belåningsrält till tre fjerdedelar af deras försäljningspris månaden
näst före belåningen, utan något undantag för Riksgälds-Contorets Obligationer
med lägre ränta än 5 procent, men öfrige 2:ne Riks-Stånd i denna
del fattat hvarandra motsatta meningar; anser Utskottet sig ej kunna till
jemkning af de stridiga åsigterne föreslå annat, än hvad de 2.:ne Riks-Stånden
sammanstämmande beslutat, samt får alltså hemställa,
det måtte ej mindre Högloft. Ridderskapet och Adeln, än äfven
Vällofl. Borgare-Ståndet, med öfrige 2:ne Riks-Stånd sig
förena derom, att Riksgälds-Contorets Obligationer med lägre
ränta än 5 procent ora året icke i Banken belånas till
mer än tre fjerdedels procent af deras försäljningspris under
månaden näst före belåningen (kanske rättare till tre
fjerdedelar af vanliga försäljningspriset under de 3:ne näst
före belåningen förflutne månaderne).
*a Banco-TJiskotlcls Memorial N,f> Ho.
Hvilken hemställan UtskotteL med visshet förutsätter skola bifallas.
Hvad äter angår det af llöglofl. Ridderskapet och Adeln väckte förslag,
att likaledes till 90 procent af vanliga försäljningspriset under de 3:ne
näst före belåningen förflutne månaderne må belånas Armeens Accordsamorteringsfonds
Obligationer, med 5 procents årlig ränta, finnes samma
fråga beroende på utgången af Höglo fl. llidderskapets och Adelns inbjudning
till öfrige Riks-Stånden, att i detta beslut deltaga; men skulle denna
inbjudning icke föranleda till förändring uti de af öfrige Riks-Stånden*
vid a3 punkten, mom. c., yttrade meningar; så, enär 2:ne Riks-Stånd, Högvördiga
Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, medelst bifall till
Utskottets tillstyrkan, under sistnämnde mom. måste anses hafva medgifvit, att
ej mindre desse Obligationer, än öfrige ej serskildt uppgifne publika papper,
må i Banken belånas lill tre fjerdedelar af försäljningspriset under månaden
näst före belåningen, vågar Utskottet, med säkert hopp om bifall, hemställa,
det måtte Höglofl. Ridderskapet oell Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet med öfrige Riks-Stånd sig förena derom,
att Arméens Accords-amorteringsfonds Obligationer må i
Banken belånas ”till tre fjerdedelar af deras vanliga försäljningspris
under månaden näst före belåningen,” (eller till
tre fjerdedelar af vanliga försäljningspriset under de 3:ne
näst före belåningen förflutne månaderne).
Och som ej mindre llögvördige Preste-Ståndet än Hedervärda BondeStåndet
jemväl, medelst antagande af Utskottets tillstyrkan Litt. c., bifallit,
att öfrige publike papper må i Banken belånas till tre fjerdedelar af vanliga
försäljningspriset under månaden näst löre belåningen,
anser sig Utskottet böra inbjuda Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet, att med förstnämnde
arne Riks-Stånd om denna mening sig förena.
Men antages icke denna inbjudning, hvarken af Ridderskapet och
Adeln eller Borgare-Ståndet, synes omröstning i förstärkt Utskott böra
verkställas öfver följande proposition:
Den, som anser, att alla adier och publike papper, för hvilka
icke belåoingsrätt serskildt blifvit af Rikets Ständer bestämd,
må i Banken belånas till tre fjerdedelar af deras försäljningspris
under månaden näst före belåningen, röstar
Ja;
Banco-Utskotlets Memorial if.o 5o.
33
den det ej vili, röstar
Nej;
vinner Nej, anses någon belåningsrätt i Banken för öfrige ej
serskildt uppräknade actier och publike papper icke kunna
tnedgifvas.
Hemställande dock Utskottet, huruvida ej äfven å delta ställe orden:
”under månaden näst löre belåningen,” må förändras till uttrycket: ”under
de 3:ne näst före belåningen förflutne månaderne.”
Det af Högvördige Preste-Ståndet vid 23 punkten gjorde tillägg, angående
serskild belåningsrätt för Ull-Diseontens Invisningar på 3:ne månader,
ställde på Riksgälds-Contoret och af detsamma accepterade, förfaller,
såsom icke af något bland öfrige Riks-Stånden deladt.
Vid punkten 24 är väl Utskottets tillstyrkan, under Litt. a., af Hedervärda
Bonde-Ståndet i så måtto afslagen, alt Ståndet ansett, det lån
skulle kunna beviljas å 4 eiler mindre antal månader, men genom öfrige
3:ne Riks-Slånds bifall lill Utskottets förslag i denna del, förfaller Hedervärda
Bonde-Ståndets sålunda yltrade serskilda mening.
s »
c
Som
Utskottets tillstyrkan under Litt. b. är af 2:ne Riks-Stånd, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln och' Vällofl. Borgare-Ståndet, förändrad, på
det sätt, alt räntan blifvit bestämd till 5 i stället för 6 procent, får Utskottet
inbjuda
Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet,
hvilka, i fråga om räntans belopp, fattat sins emellan
skil jäktige beslut, att i denna del med öfrige 2:ne RiksStånd
sig förena.
Afslås denna inbjudning af så väl Preste- som Bonde-Stånden, anser
sig Utskottet böra inbjuda iiögv. Preste-Ståndet, att
si" förena uti deri af Hedervärda Bonde-Ståndet yttrade, med
öfrige 2:ne Riks-Stånd närmast öfverensstämmande mening:
ali räntan bestämmes till 6 procent, som kan af Banco-Styrelsen
nedsättas till 5 procent, örn så nödigt pröfvas.
H
Btinco-Utskottets Memorial N.o 3o.
Men antages ej heller denna inbjudning, sker först
omröstning i förstärkt Utskott, till utrönande, huruvida antingen
Högv. Preste-Ståndets eller Hedervärda Bonde-Slåndets
mening må till contra-proposition antagas, hvarefter votering
anställes emellan Ridderskapets och Adelns och Vällofl. Borgare-Ståndets
sammanstämmande beslut, å ena sidan, samt
det Riks-Stånds mening å andra sidan, som vid föregående
voteringen gjort sig gällande.
Enär allenast Hedervärda Bonde-Ståndet ansett nödigt vid Litt. c.
bestämma lägsta lånebeloppet till 1 ,ooo R:dr, samt ej heller för öfrigt mer
än ett Riks-Stånd, Vällofl. Borgare-Ståndet, funnit något att erinra vid
Utskottets, under moni. Litt. c._, gifne tillstyrkan, förblifver detta mom. oförändradt.
Höglofl. Ridderskapets och Adelns, Vällofl. Borgare-Ståndets och Hedervärda
Bonde-Ståndets vid 25:te punkten fattade beslut äro i så måtto
med hvarandra öfverensstämmande, att desse 3:ne Riks-Stånd gemensamt
ansett, det Riksgälds-Contorets Creditiv å Banken bör kunna af BancoStyrelsen
uppsägas, hvarföre afseende ej kan göras å Högvördige PresteStåndets
serskilda tanke, om borttagandet aldeles af uppsägningrätten; och
då allenast förstnämnde Riks-Stånd vid uppsägningsrätten fästat andre vilkor,
än Utskotttet föreslagit, tror Utskottet sig först böra hemställa,
det måtte ej mindre Höglofl. Ridderskapet och Adeln än äfven
Högvördige Preste-Ståndet med öfrige 2:ne Riks-Stånd
sig förena om den i a5:te punkten förekommande slutmening:
”dock med rättighet för Banco-Styrelsen att äfven detta Creditiv
uppsäga, då Bankens egen ställning sådant fordrar.”
Men bifalles ej denna hemställan, lärer Högvördige Preste-Ståndet instämma
uti Höglofl. Ridderskapets och Adelns mening i fråga om vilkoren
för uppsägningsrätten.
Och kommer i sådan händelse omröstning uti förstärkt Utskott att anställas
öfver följande proposition:
Den, som antager Banco-Utskottets af Vällofl. Borgare- och
Hederv. Bonde-Stånden bifallne redaction till a5:te punkten
i Utskottets under N:o 16 afgifne Utlåtande, röstar
lJanco-Utskottets Memorial N.-o 3o.
den det ej vill, röstar
Neji , ... .
vinner Nej, anses af Rikets Högh Ständer beslutadt: att den vidi
senaste Riksdag Riksgälds-Contoret medgifne Creditiv-rättighet,
hvilken i så måtto skiljer sig från de förutnämnde CassaCreditiven,
att den är för Contoret kostnads- och räntefri,
sami årligen på förhand försäkrad, må bibehållas,. dock med
skyldighet för Baneo-Styrelsen att i sista rummet och sedan
andra utvägar blifvit begagnade, äfven detta Credrtiv uppsäga,
då Bankens egen ställning sådant fordrar.
Till följd af 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut vid 2o:de
punkten, förfaller den af Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde förändring uti den
under Litt. D. upptagne rubrik framför 2Ö:te punkten.
Beträffande omsider slutperioden uti Utskottets Utlåtande N:o 16
(pag. 95), så är väl genom 3:ne Riks-Stånds beslut afgjordt, att en föreskrift,
till närmare bestämmande af hvilka ärenden i Baneo-Verket böra
hemlige hållas, skall ega rum; men då jemväl de Riks-Stånd, sorn biträdt
denna åsigt, varit i afseende på sjelfva redactionen af slutperioden från hvarandra
skil jäktige, och således samtlige Riks-Slånden i denna del fattat serskilde
beslut, har Utskottet ansett sig höra uppgöra en ny redaetion till
sammanjemkning, i möjligaste måtto, af de olika meningarne, samt får i
sådant afseende föreslå, det må ifrågavarande slutperiod förändras till följande
lydelse:
att Rikets Ständer må, med stöd af 86 §. Regerings-Formen,
jemförd med 2 §. 4 'norn Tryckfrihets-FÖrordningen den 16’
Junii 1812, förklara,. att lill ärenden, hvilka i Bänco-Yerket
böra hemliga hållas, skola räknas de beslut och åtgärder,,
Fullmägtige fatta och vidtaga i afseende på den reela fondens
vidmagthållande, så alt Fullmägttges öfverlaggningar
och beslut härom ej få yppas, innan desamma gått i full
verkställighet, samt alt, lill följd häraf,,, serskildt protocoll
Bih. till R. St. Fröt. i834. G Sami. 1 J/J. 2 Band.
4»
Mancc~Utikott<sl$ Memorial N.o So,,
öfver desse ärenden skall bållås, sorn, jemte alta dertill hörande
handlingar, kommer att under hemligt förvar förblifva,
intills besluten i verkställighet gåttj.
Stockholm den »4. Augusti i834.
Biks-Ståndens.
STOCKHOLM, Egkst.eihsila Tryckeriet, i834
Hör till Banco-Utsk. Mern. N:o 3a.
\
RIKS-STÅNDENS BESLUT,
i anledning af Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Ridderskapet och Adeln.
l:sta Punkten.
Bifallen.
P reste-St ändet.
l:sta Punkten.
B or g are^St rindet.
l:sta Punkten.
Bifallen.
Bifallen.
2:dra.
Att Bankens metalliska Cassa ej får bibehållas
vid ett belopp, sorn understiger 2 millioner R:dr
Specie; åliggandes Banco-Styrelsen, att, när behofvet
så fordrar, för detta ändamål vidtaga förberedande
nödige åtgärder så tidigt, att metalliska Cassan
ej må qvarblifva vid detta nedsatta belopp.
2: dra.
Att Bankens metalliska Gassa ej får understiga
elt belopp af 2 millioner B:dr Specie.
2:dra.
Bifallen.
3:dje.
Att, till förstärkande af metalliska Gassan, Banco-Fullmägtige
bemyndigas, att, i den mon behof
deraf göres, och äfven med användande af de till
Bankens Grundfond hörande Stats-Obligationer, förskaffa
sig å Utrikes ort Credit eller Creditiv till
ett belopp, motsvarande högst 2 millioner R:d Silfver,
efter 1664 års förändrade myntfot.
4:de.
Alt, på det en härifrån uppkommande tillfällig
skuldsättning utrikes icke må iklädas natur af stående,
Banco-Styrelsen åligger alt på den erhållne
Credilen eller Creditivet göra afbelalningar, så fort
som lämpligen ske kan.
3:dje.
Alt ibland de utvägar, som Banco-Styrelsen be- Bifallen;
myndigas att välja till bibehållande af det stadgade
minimum i metalliska Cassan, äfven må vara begagnandet
af utländsk Credit på kortare tid af en
million R:dr Specie.
4:de.
#
Skulle, till följd af beslutet vid 3:dje punkten, Bifallen,
förfalla.
3:dje.
4:de.
Bih. lill R. Sl. Prot. 1834, 6 Sami. 1 Afd. 2 Dd. 3-dje Häftet.
Bonde-Ståndet.
lista Punkten.
Bifallen.
2:dra.
Lika Ridd. och Adeln, med uteslutande af ordet
”nödige.”
3:d je.
Lika Ridd. och Adeln.
4:de.
Bifallen, med följande förändring: ”att, på det
en härifrån uppkommande tillfällig skuldsättning utrikes
icke må iklädas natur af stående, Banco-Styrelsen,
när Banken, genom det ena eller andra Creditivets
anlitande, råkat i utländsk skuld, åligger begagna
inträffande förmonliga curs-förhållanden, för
att derå göra afbelalningar.”
2
Ridderskapet och Adeln.
5:te.
Så lydande:
”Alt Banco-Styrelsen, då den så tjenligt finnér ,
må ega att förstärka Bankens metalliska Cassa medelst
inköp från fremmande Länder af Guld och
Silfver; dock att Silfverköp för Bankens räkning icke
böra ifrågakomma, när cursen håller sig öfver pari;”
Bifallen, med tillägg i slutet af orden: ”så
framt ej upprätthållandet af Bankens Credit det
oundgängeligen fordrar.”
6:te.
Afslagen, och i dess ställe insatt en ny punkt
af följande lydelse: ”Banco-Styrelsen åligger noggrann!
tillse, att det Silfver, som från fremmande
Länder uppköpes, verkligen också från utländsk ort
inkommer.”
7:de.
Ingressen har erhållit följande lydelse: ”BancoStyrelsen
berättigas, då Bankens säkerhet det fordrar
att &c.”; men det öfriga af punkten godkändt.
Pr este-Ståndet.
5:te.
Att Banco-Styrelsen, då den så tjenligt finner,
må ega att förstärka Bankens metalliska Cassa medelst
inköp af Guld och Silfver, dock att priset på
Silfver icke får öfverstiga vexlings-grunden, enligt
Myntbestämnings-Lagen; Banco-Styrelsen dock obetaget,
att för detta ändamål gifva räntefria förskott.
6:te.
Skulle, till följd af beslutet i 5:te punkten, förfalla.
7:de.
Kunde sammanbindas med den 3:dje och 5:te
till serskilda moment af en och samma punkt, och
skulle erhålla följande lydelse: ”alt Banco-Styrelsen
må kunna, till bibehållande af det stadgade minimum
i metalliska Cassan:
upptaga lån mot räntebärande Obligationer,
ställde på viss tid eller uppsägning;
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens
innehafvande Stats-Obligationer; samt
förpanta Bankens inteckningar i fastighet, under
vilkor, att den i skuldförbindelserne Banken serskildt
förbehållne uppsägningsrätt för hela skuldbeloppet,
icke får af annan innehafvare begagnas, och
att dessa inteckningar hembjudas åt Riksgälds-Con-,
törel emot Stats-Obligationer.”
Borgare-Ståndet.
5:te.
Bifallen.
6:te.
Att, då cursen står vid eller under pari, sådane
köp må Banco-Styrelsen tillåtas under förbehåll, att
priset ej mer får öfverstiga vexlings-grunden, enligt
Myntbestämnings-Lagen, än med hvad som motsvarar
transporten från uppköpsorten till Banken, samt
att för öfrigt af Banco-Styrelsen noggrannt tillses, att
transporten skett från utländsk ort; dock må Svenskt
Silfvermynt ej emottagas annorledes än genom vexling
i Banken.
7:de.
Bifallen.
Bonde-Ståndet.
5:te.
Bifallen.
6:tc.
Bifallen.
7:de.
Kommer att, med uteslutande af sista morn. i
Utskottets förslag, erhålla följande förändrade redaction:
”Att
Banco-Styrelsen må kunna, äfven genom
minskning af ett för rörelsens behof umbärlig! öfverskott
i representativt Mynt, bibehålla det stadgade
minimum af metalliska Cassan, och för detta ändamål
berättigas, att förpanta Bankens egande inteckningar
i Fastighet, under det vilkor, att den i
skuldförbindelserne Banken serskildt förbehållne uppsägningsrätt
för hela skuldbeloppet, icke får af annan
innehafvare begagnas; försälja, tili större eller mindie
belopp, Bankens innehafvande Stats-Obligationer; och
upptaga Lån mot räntebärande Obligationer,
ställde på viss tid eller uppsägning.”
Ridderskapet och Adeln.
Preste-Ståndet.
S:de.
Att af alla de i föregående punkt tillåtne åtgärder
är Låne-rörelsens förminskning den , sorn i
sisla rummet bör tillgripas, och det endast, då Bankens
säkerhet sådant ovilkorligen fördrar.
9:de.
Bifallen, med den förändring, alt ordet: proportionens;
skulle utbytas mot or del: realisationens.
8:de.
Borde med någon förändring af den <):de i Betänkandet
lyda såluuda: ”att bestämmandet, af hvilken
eller hvilka af de för Minimi-Cassans vidmagthållande
tillåtne medel må för tillfället begagnas,
bör vara helt och hållet öfverlemnadt åt Banco-Styrelsen,
som dervid icke lärer underlåta att afse både
Bankens egen fördel och det, som dermed står i nära
samband, industriens ostörda förkofran.”
9:de.
Skulle, med förändring af slutet i den y:de och
hela den 8:de i Betänkandet, få följande lydelse:
”att, om de uppgifne utvägarne till bibehållande af
det stadgade minimum icke förslå , må Banco-Styrelsen
ega rättighet alt minska Bankens utlåningar.
Denna rättighet må dock i sista rummet tillgripas,
och det endast, då Bankens säkerhet det ovilkorligen
fordrar.”
10:de. 10:de.
Att, då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt Lika Ridd. och Adeln.
Silfver och Guld får inberäknas, ej öfverstiger J af
sedelstocken, må denna sistnämnde i intet fall ökas.
litte. litte.
Alt om också metalliska Cassan någon tid skulle Bifallen, med den förändring, alt i stället för
▼isa sig fortfarande öfverstiga § af Sedelstocken, I A Sedelstocken borde heta § af Sedelstocken.
Banco-Slyrelsen likväl ej må vidtaga någon åtgärd
Bih. lill R. St. Prot. 1834> 6 Sand. 1 Afd. 2 Bd. 3.dje Häftet.
Borgare-Ståndet.
8:de.
Bifallen.
Bonde-Ståndet.
8:de.
Skulle, till följd af beslutet i y:de punkten, utgå.
9:de.
Bifallen.
10:de.
Att, då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt
Silfver och Guld får inberäknas, ej öfverstiger
§ af sedelstocken, må denna sistnämnde i intet fal!
ökas, och alt, så snart förhållandet sjunkit, såsom i
andra punkten omförmäles, eller under 1 till 3,
Banco-S tyrelsen åligger att vidtaga tjenlige anstalter
till återställande af sistnämnde proportion.
ll:te.
Att om också metalliska Cassan någon tid skulle
visa sig fortfarande öfverstiga f af Sedelstocken,
Banco-Styrelsen ej på grund häraf må ega vidtaga
Side.
Bifallen (upptages såsom den 8:de).
I en ny g:de punkt stadgas: ”Skulle, oaktadt
de utvägar, som nu blifvit lagde i Baaco-Styrelsens
händér, sådane omständigheter dock, emot förmodan,
inträffa, som hos Banco-Styrelsen väcka grundad
farhåga, att realisationen genom Banco-Styrelscns
försorg icke kunde upprätthållas; så åligger det
Banco-Styrelsen, att derom göra underdånig anmälan
hos Kongl. Maj:t, som då , i fall Kongl. Maj:t
skulle finna behofvel det fordra, lärer sammankalla
Rikets Ständer, för vidtagande af de beslut och åtgärder
, hvartill de inträffade förhållanden kunna
föranleda.”
10:de.
Att, då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt
Silfver och Guld får inberäknas, icke öfverstiger
| af sedelstocken, må denna sistnämnde i intet
fall ökas.
lille.
Bifallen.
4
Ridder skåpet oqh Adeln.
till densammas ökande i annan väg än medelst belåning
af Guld, Silfver, Koppar, Jern och öfrige
metall-effecter, som finnas uppräknade i 4 Art. 4
Afd. §§. to—15 af i83o års Banco-Reglemente.
12:te.
Afslagen.
Afslagen.
13:de.
AJslagen.
Afslagen.
14:de.
Bifallen.
Bifallen.
15:de.
Bifallen.
Bifallen.
16:dc.
Bifallen.
Bifallen.
17:de.
Bifallen.
Bifallen.
P reste-Ståndet.
12:te.
13:de.
14:de.
15:de.
16:de.
17:de.
Borgare-Ståndet.
Bonde-Ståndet.
någon åtgärd till rörclse-Capitalets ökande, i'annan
väg, än medelst belåning af Guld, Silfver, Koppar,
Jern och öfrige effecter, som finnas uppräknade i
Banco-Reglemenlets 4 Art. 4 Afd. §5- IO—(PaS97
och 99), förr än vid nästinfallande Riksdag Rikets
Ständer derom annorlunda besluta.
12:te.
Bifallen.
13:de»
Bifallen.
14:de.
Bifallen.
15:de.
Bifallen.
16:de.
Bifallen.
17:de.
Bifallen med den förändring, att en afgift bestämmes
af 4 Rtdr Banco för hvarje folium af 4°
rader af den löpande Räkningen, med förbehåll
tillika, alt minsta afgiften , som för hvarje år beräknas
, biifver 20 R:"dr Banco, motsvarande 5 folier;
hvilken afgifts beräkning kommer att taga dess
begynnelse den 2 Januarii i835.
12:te.
Att små Sedlar af alla nu bruklige valeurer
icke må tillverkas längre, än till och med i836,
men alt den Småsedelvaleur, som, sedan det nya
Myntet utkommit i rörelse, Banco-Styrelsen till en
början finner mest lämplig att underlätta vexling och
post-remisser ro. m., må intill nästa Riksdag fortsatt
tillverkas och utgifvas.
13:de.
Att i öfrigt ingen mindre Sedelvaleur får utfärdas
än den, som motsvarar nya Silfvermynt-enheten.
14:de.
Bifallen.
15:de.
Bifallen.
16:de.
Bifallen.
17:de.
Bifallen med den förändring, att afgiften för
hvarje folium om 4° »'ader bestämdes till 5 R:dr
Banco, samt minsta afgiften för hvarje år till 20 R:dr
Banco, motsvarande 4 folier..
18:de.
Ridderskapet och Adeln►
18:de,
Lill. a. b. c. d. och e., bifallna; men åt litt. f.
gifven följande lydelse: ”Fastighets-lånen med den
förändring, att i stället för det af senaste Ständer
såsom maximum antagna belopp 5. 7.
summan må i rundt tal antagas till 4*780,000 R:dr,
likväl så, att om Hy pol h cks-fören ingar uppstå, denna
Låne-rörelse till dem öfverflyttas, och de till
Batiken af Fastighets-lånen inflytande Capital-afbetalningar
åter utgå såsom Crediliv för Hypotheks-föreningar;
dock må alla de Lån, hvartill
Fastighets-egare innan den 1 nästinstundande Januarii
inlemna fullständige Låne-Handlingar, i förut
stadgad ordning utgå.
19:de.
Preste-Ståndet*
I8:de.
Bifallen*.
19:de.
Bifallen.
Bifallen..
20:de.
Bifallen, med förändring endast af årtalet 1835
till i836.
20:de.
Bifallen.
2l:sta.
Erhöll följande lydelse: Alt Cassa-Creditiv må;
af Banco-Styrelsen kunna beviljas, dels åt Associationer,
som på större Handelsplatser kunna sig bilda,
för att medelst upplag och belåning af Svensk
Spanmål underlätta och befordra exporten deraf,
genom Spanmålens vårdande och beredande till
afsättlig Handelsvara, sedan dylika Associationer visat,
att de erhållit af Kongl. Maj:t i Nåder fastställde
Reglementen, samt åt sådane Privat-Banker, som
i större scala vilja sig befatta med belåning af Svensk
Spanmål;
Bih. till R. St. Brot. 1834. 6 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 3:dje Häftet
21:sta.
Bifallen, med det tillägg, alt mom. a. skulle få
följande lydelse: ”Att all nödig varsamhet användes,
så alt det emellan metalliska Cassan och Sedelstocken
bestämda förhållande af 2 till 5 icke genom
Cassa-Creditivs beviljande rubbas” m. m.
Borgare-Ståndet.
18:de.
Bifallen
Bifallen.
Bifallen.
19:de.
20:de.
Ståndet ogillade förslaget om indragning af
200,000 R:dr årligen å Banco-Discontens nu egande
Låne-förlag af Banken, utan ansåg Discont-fonden
böra bibehållas, sådan den nu är, med enahanda
maximi-belopp af Lån, sorn för närvarande eger rum.
21:sta.
Att Cassa-Creditiv må af Banco-Styrelsen kunna
beviljas åt de Hypotheks-föreningar, som kunna
uppstå, och hvilkas reglementen blifvit af Kongl.
Maj:t i Nåder gillade, under iakttagande:
Att all nödig varsamhet användes, så att det
emellan metalliska Cassan och Sedelstocken bestämda
förhållande af 2 till 5 icke genom Cassa-Creditivs
be,viljande rubbas, samt att Banco-Styrelsen vid
hvarje års ingång, uppgör beräkning af hvad sorn
till Cassa-Creditiv kan blifva för året disponibelt.
Bifallen.
Lika Ridd.
Bifallen.
Boiule-Ståndet.
18:de.
I9:de.
20:de.
och Adeln.
21:sta.
a
Ridderskapet och Adeln.
Preste-Ståndet.
dels åt de Hypotheks-föreningar, som kunna uppslå.
och hvilkas Reglementen blifvit af Kongl. Majjt
i Nåder gillade, under iakttagande:
a) att all möjlig varsamhet iakttages, så att de.
för Cassa-Creditiven användbare tillgångar ej öfverskrida*,
samt att Banco-Styrelsen vid hvarje års ingång
uppgör beräkning af hvad som till Cassa-Creditiv
kan blifva för året disponibelt;
b) alt alla för Cassa-Creditiv, enligt grunderna
för Bankens förvaltning tillgänglige medel, med undantag
af de uti 2o:de punkten serskildt omnämnde
200,000 R:dr af Bankens Låne-förlag till Disconten,
samt de uti i8:de punkten litt. f. nämnde från Bankens
Fastighets-belåning inflytande Capital-afbetalningar,
skola i första rummet användas till CassaCreditiv
åt de Associationer, som uteslutande, samt
de Privat-Banker, som i större scala befatta sig med
belåning af Spanrnål, på sätt och i den ordning
här ofvan finnes upptaget, om och när dylike Associationer
och Privat-Banker till sådane Creditiv kunna
sig anmäla;
alt de Hypotheks-föreningar, som till erhållande
af Cassa-Creditiv i Banken sig anmäla, äro uteslutande
berättigade till Creditiv af de 200,000 R:dr,
sorn i sådan händelse kunna från Banco-Discontens
fonder öfverflyttas, samt af de från Fastighets-beiåningen
inflytande Capital-afbetalningar, samt att
af öfrige tillgänglige medel Cassa-Creditiv böra dem
beviljas, näst efter ofvannämnde Associationer och
de Privat-Banker, som i större scala med Spanmåls-belåning
sig befatta;
c) att på Banco-Styrelsens bepröfvande beror,
att, efter tagen kännedom af de till Cassa-Creditiv
sig anmälande Inrättningars omfång och verksamhet,
bestämma till hvad belopp en hvar af dem må
Cassa-Creditiv erhålla; dock åt ingen Association
eller Privat-Bank i och för Spanmåls-belåning
större Cassa-Creditiv än i5o,ooo R:dr Banco, samt
Borgare-Ståndet.
Att på Banco-Styrelsens ompröfvande beror,
att, efter tagen kännedom af de till Cassa-Creditiv
sig anmälande Hypotheks-Inrättningars omfång och
verksamhet, bestämma till hvad belopp en hvar af
dem må Cassa-Creditiv erhålla , dock åt ingen Hypotheks-förening
mer, än 3oo,ooo R:dr Banco.
Att sådane Cassa-Creditiv beviljas från Riksdag
till Riksdag, och att Banco-Styrelsen bör i möjligaste
måtto tillse, att Creditiven begagnas, enligt deras
egentliga bestämmelse, och icke till en utsträckt
Assignerings-rörelse för de dagliga och stundliga
behofven, hvartill de löpande räkningarne i Depositions-Banken,
grundade på erforderiige medels
successiva insättning, äro hufvudsakligen ämnade.
Ridder shapet och Adeln.
P re ste-Ståndet.
åt ingen Hypotheks-Inrättning mer än 3oo,ooe R:dr
R:co, utom hvad den kan tillkomma från afbetalnin- '
gar på Bankens Fastighets-belåning;
d') alt den andel i Fastighets Låne-fonden,
4,780,000 R:dr, den hvarje Hypotheks-förening erhåller,
ej må blifva större än som svarar mot det
medeltal af de fem sista årens taxerings-värde, i
förhållande till hela Rikets taxerings-värde, de Län
ega, hvilka utgöra Hypotlieks-föreningens område,
och att den återstående delen i Fastighets Lånefonden
oafbrutet utlånas, såsom hittills, till sådane
Fastighets-egare i allmänhet, hvilka ej egt rätt att
i Hypotheks-förening ingå;
e) alt Gassa-Crediliv beviljas uppå en tid af
högst ett år åt sådane Associationer och Privatbanker,
som med Spanmåls belåning sig befatta,
och för Hypotheks-föreningar intill nästa Riksdag;
f) att Banco-Styrelsen bör, i möjligaste måtto,
tillse, att Creditiven begagnas enligt deras egentliga
bestämmelse, och icke till en utsträckt Assigneringslörelse
för de dagliga och stundliga behofven, hvartill
de löpande räkningarne i Depositions-Banken ,
grundade på erforderliga medels successiva insättning,
äro hufvudsakligen ämnade.
22:dra.
Litt. a och b bi föl los. Litt. c afslogs. Bifallen.
Litt. d skulle erhålla följande lydelse: "för
Associationer och Prival-Banker, som i större scala
med belåning af Spanmål sig befatta;
att de till Banco-Styrelser. årligen ingifva vederbörliga
intyg derom , att de med belåning af
Spanmål verkligen sig befatta, på sätt och i den
ordning de för deui utfärdade Reglementen stadga;
att Banco-Styrelsen, derest den skulle hnna
anledning, att de ål desse inrättningar förunnade
Creditiv icke användas i och för de dermed afsedde
ändamål, eger att, efter infordrad förklaring och så
Bih.
till. R. St. Prot. 1834> 6 Sami. 1 Jfd. 2 Bd. 3.dje Rafiel.
22:dra.
Borgare-Ståndet.
7
Bonde-Ståndet.
22:dra,
Morn. under Litt. a och b antogos, med uteslutande
af den der gjorde skillnad, att det förra
gäller för’ Cassa-Greditiv till flere slag af Creditivtagare,
och det senare för Cassa-Creditiv till Hypotheks-föreningar,
då alla de stadganden, som uti
berörde 2;ne mom. förekomma, i följd af Ståndets
beslut öfver 2i:sta punkten, endast angå Cassa-Creditiv
till Hypotheks-föreningar.
Mom. under Litt. c, d och e skulle uteslutas.
22:dra.
Bifallen, endast med den förändring under litt.
a 4:de morn.: "att utassigneringar och afbetalningar
må, i nion af behof och lägenhet, verkställas med
minst 500 R.-dr och å tal af jemna ioo:de deröfver,
då det ej dr fråga om en rest.
3
Ridder skåpet och Adela.
vida densamma ej finnes nöjaktig, ofördröjligen indraga
det Creditiv, som på sådant sätt blifvit förbrutet;
att
af Banco-Styrelsen beror, att, efter förloppet
af den tid, uppå hvilken Cassa-Creditiv i
allmänhet högst får beviljas, eller ett år, medgifva
förnyelse deraf;
att Banco-Styrelsen, om så nödigt pröfvas,- jemväl
eger rättighet att uppsäga större eller mindre del
af dessa Creditiv, hvaraf följden i slikt fall blifver,
att Creditiv-rätligheten 3 månader efter uppsägningen
minskas med en fjerdedel, och för hvar tredje
månad ytterligare med |:del till dess nödig nedsättning
är vunnen, eller ock hela Creditivet är till inbetalning
förfallet, som alltid inträffar ett år efter
dess beviljande; hvaremot Litt. e skulle utgå.”
23:dje.
Att belåning af Actier och publika Papper ej
allenast må fortfara, utan äfven i mon af tillgång
kunna utsträckas med iakttagande:
att såsom hypothek må antagas och belånäs:
a) till fulla Capital-béloppet:
Bankens egne Obligationer, härrörande från dess
före år i83o gjorda upplåningar, samt de så kallade
Lotlsedlarne för Trollhätte Slussverk.
b) till 90 proc:t af Capital-beloppet:
Riksgälds-Contorets Obligationer med 5 procUs
årlig ränta, och försedde antingen med viss förfallotid
eller uppsägbara å fordringsegarnes sida;
c) till 90 proc:t af vanliga försäljningspriset, under
de 3:ne näst före belåningen förfiutne månader:
Riksgälds-Contorets Obligationer med lägre ränta,
än 5 proc:t om året, eller utan viss förfallotid
eller uppsägningsrätt å fordringsegarnes sida, samt
Arrae'ens Accords-Amorteringsfonds Obligationer,
med 5 proc:ts årlig ränta;
cl) till viss bestämd procent och med vilkor att
antaglig borgen tillika fordras, dock endast för den
P reste-' St ändet.
23:dje.
Bifallen, med den förändring, att vid mom. a
orden Jföre sist/. Riksdag” skulle utgå; och vid
slutet tilläggas: ”Ull-Discontens Invisningar på 3
månader, ställde på Riksgäids-Contoret och af detsamma
accepterade, dock med afdrag af räntan.”
Borgare-Ståndet.
23:dje.
Bifallen, med undantag af mom. Litt. c., som Bifallen,
blifvit afslagen.
Bonde-Ståndet.
23:dje.
brist,
Ridder skåpet och Adeln.
Prestc-Stdndet.
brist, som vid Hypothekens användande möjligen
skulle kunna uppkomma:
Ej mindre Actier i Södertelje Canal- och Slussverks-BoIag,
enligt deras hittills åtnjutna belåningsrätt,
5o proc:t af det ursprungligen tecknade Capitalet,
än äfven Actier i Götha Canai-Bolag, enligt
deras nuvarande belåningsrätt 25 proc:t å primitiva
Capilalet.
Litt. c. afslugen.
24:de.
Bifallen, endast med den förändring, att räntan
bestämmes till 5 proc:t.
25:te.
Att den vid senaste Riksdag Riksgälds-Contoret
medgifna Creditiv-rätlighel, hvilken i så måtto
skiljer sig från de förutnämnde Cassa-Crediliven, att
den är för Contoret kostnads- och räntefri, samt
årligen på förhand försäkrad, måtte få bibehållas,
dock med skyldighet för Banco-Styrelsen, att i sista
rummet och sedan andra utvägar blifvit begagnade
äfven detta Creditiv uppsäga, då Bankens egen
ställning sådant fordfar.
26:te.
Bifallen, med den förändring, att sista moni.
skulle erhålla följde lydelse: ”Att hvad som ej ett
år kunnat användas, må också kunna reserveras till
de följande, samt emedlertid göras fruktbärande i
sådan lånerörelse, som medgifver deras snara återindragning
vid påkommande behof.”
24:de.
Bifallen.
25:fe.
Bifallen, med undantag af slutmeningen: “dock
med rättighet för Banco-Styrelsen j att äfven detta
Creditiv uppsägadå Bankens egen ställning sådant
fordrar// hvilken skulle utgå.
26:te.
Bifallen.
Bil,, lill R. St. Brot. 1834. 6 Sami. 1 Afd. 2 Bd. 3.dje Häftet.
Borgare-Stå ndet..
9
Bonde-Ståndet.
24:de.
Bilallen, med de förändringar att:
b) räntan bestämmes till 5 proc:t;
c) vid detta mom. skulle tilläggas: ”alt de som
underteckna de uti berörde morn, omförmälde reverser,
böra vara, hvar för sig, fullt vederhäftige.”
25:te,
Bifallen.
Rubriken under Litt. I). näst framför 26 punkten
ansågs, i följd af beslutet öfver 20 punkten, böra
lyda salunda: “Om användande af sådane till
Banken ingående Capital-afbetalningar> som icke
blifvit af Utskottet afsedde att omedelbart på lika
vägar utgå."
24:de.
Bifallen, med följande förändringar vid Litt.
«. b. c.
a) Lån kunna beviljas å 4 eller mindre antal
månader.
b) Räntan bestämmes till 6 proc:t, som kan af
Banco-Styrelsen nedsättas till 5 proc:t, om så nödigt
pröfvas.
c) Lägsta Lånebeloppet bestämmes till 1000 B:dr.
25:te.
Bifallen.
26:t<*.
Bifallen.
Bifallen.
26: te.
10
Ridder skåpet och /tdelo.
27:de.
Bifallen.
28:de.
Bifallen.
29:de.
Bifallen.
30:de.
Bifallen.
Slutmeningen skulle erhålla följande lydelse:
”Att Rikets Ständer, med stöd af 86 5 RegeringsFormen,
jemförd med 2 J 4 mom. TryckfrihetsFörordningen
den 16 Junii 1812, förklara, att till
ärenden, hvilka i Banco-Verket böra hemliga hållas,
skola räknas de beslut och åtgärder, Fullmägtige
fatta och vidtaga i afseende på, den reela fondens
vidmakthållande, så att Fullmägtiges öfverläggningär
och beslut härom ej utan deras medgifvande
få yppas, innan desamma gått i full verkställighet,
samt att, till följd häraf, serskildt Protocoll
öfver desse ärenden skall hållas, som, jemte
alla dertill hörande Handlingar, kommer att under
hemligt förvar förblifva, intill dess besluten i verkställighet
gått.”
P reste-Ståndet.
27:de.
Bifallen.
28:de.
Bifallen.
r
29:de.
Bifallen.
30:de.
Bifallen.
”Att Rikets Ständer må, med stöd af 865 Regerings-Formen,
jemförd med 2 § 4 mom. i Tryckfrihets-Förordningen
den 16 Junii 1812, förklara,
att lill [Henden, hvilka i Banco-Verket böra hemliga
hållas, skola räknas de beslut och åtgärder,
Fullmäglige fatta och vidtaga både i afseende på
bibehållande af Silf verf onden vid det stadgade minimum,
och i afseende på det, såsom vilkor för
Sedelstockens förökning bestämda förhållande af 2
till 5, så att Fullmägtiges öfverläggningar och beslut
härom ej få yppas, innan desamma gått i full
verkställighet, samt att, i följd häraf, serskildt Protocoll
öfver desse ärenden skall hållas, sorn, jemte
alla dertill hörande Handlingar, kommer att under
hemligt förvar förblifva, intills besluten i verkställighet
gått.”
Bor gare-Ståndet.
27:de.
Bifallen. •
58:de.
Bifallen.
29:de.
Bifallen.
30:de.
Bifallen.
Sltilperioden godkänd.
Bonde-Ståndet.
27:de.
Bifallen.
28:de.
Bifallen, med förändring af Bankens Grundfond
från Fem till 4i millioner R:dr.
29:de.
Bifallen, med samma förändring som i 28:de
punkten.
30:de.
Bifallen, med tillägg af följande, såsom ett
nytt morn.:
”1 annan väg eller ordning, än som nn blifvit
stadgade, må Banco-Styrelsen icke i någon Lånerörelse
eller försträckning sig inlåta.”
Hemlighållandet af vissa Banco-ärenden ansågs
icke vara af behofvet påkalladt.
ET SÖNE», 1834. *r—3W
Baneo-Vlskottets Memorial N:o 3(.
I
N;o 3i.
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 Augusti.
Memorialj angående tractamente åt en Protocolls-föråndc,
samt serskildt renskrifnings-arfvode åt en Cancellist.
Då Utskottet, som, enligt erhållen tillåtelse den 14 sisth Mars, lill
sitt biträde antagit 2tne Cancellister, funnit för arbetets fortgång nödvändigt,
att från och med den 25 i samma månad förordna en af desse
Cancellister, vice Notarien N. W. Thyselius, alt föra Utskottets Protocoll
in plenis, samt bemälde Cancellist ifrån samma tid oafbrutet med
denna Protocolls-föring fortfarit, hvarigenom han måste vidkännas ett
arbete, mer ån fullkomligt motsvarande det, som tillhört de personer,
hvilka å hvardera Afdelningen bestridt Notarie-befattning, utan att likväl
bemälde Protocolls-förande hittintiiis för denna tjenstgöring egt att
påräkna högre tractamente, än det honom såsom Cancellist tillkommer,
men bijligheten synes fordra, att hans aflöning bestämmes i likhet med
de å Afdelningarne tjenstgörande Notariers, får Utskottet vördsamt hemställa
,
att åt den Cancellist, hvilken fört Protocollen i Utskottets
plena, må af Rikets Ständer för tiden ifrån och med den
25 sisth Mars beviljas en sådan tillökning 1 dess tractamente,
att detsamma bl i f ver till beloppet lika med det
tractamente, sorn Rikets Ständer behaga bestämma för
hvardera af de hos Utskottets Afdelningar tjenstgörande
Notarier.
Utskottet kan ej heller undgå fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derå, att Banco-Utskottets Cancellie-betjening, framför öfrige
Utskotts, eger det åliggande, att bestrida renskrifningen af Utskottets
samtlige Pleni-Protocoll, som skola vara för Rikets Ständers Revisorer
och kommande Banco-Utskott alt tillgå, hvilken renskrifning, under
föregående Riksdagar, då Utskottet egt till sitt biträde 3:ne Cancellister,
blifvit af desse fullgjord, emot de tractamenten, som af dem under
Riksdagen uppburits, men att, sedan numera detta antal blifvit inskränkt
till allenast 2;ne, af hvilka den ene dessutom, på sätt här ofvan
är upptaget, bestridt Protocolls-föring, renskrifningen af Utskottets högst
Bill, tiU R. St. Prot. iS34• 6 Sami. 1 dfd. 2 Band. 1
4 de Häftet•
Eanco-Utskollets Memorial N.-o 3'2v
vidlyftiga Protocoll hommer alt egentligen åligga en enda person,
hvilken härigenom onekligen tillskyndas elt i hög grad ökadt arbete,
framför Cancellisterne i Rikets Sländers öfrige Utskott; och anser sig
Utskottet,, vid sådant förhållande, ega allt skäl jemväl hemställa,
att denne Cancellist i och för det honom åliggande arbete,
att efter Riksdagens slut verkställa rensk rifning af Utskottets
samtlige Pleni-Protoeoll , måtte tillerkännas serskild
vedergällning af 166 Rrdr 3:2 sk. Banco, att på ert
gång vid Riksdagens slut uppbäras.
Stockholm den 27 Augusti 1834-
N:o 3.2.
Ankom tili' Exp.-Utsk. dea 28 Augusti.
Memorialangående anskaffandet af en Militairpost till Bevakning
vid Malmö Låne-Contor..
Vid granskning af den Berättelse Revisorerne afgifvit öfver Malmö
Låne-Contors förvaltning under sisth år i833, har Utskottet inhemtat,
att, sedan Directionen vid nämnde Cantor i början af sisth år hos Kongl.
Maj:ts General-Adjutant för Armeen sökt utverka, att till Låne Cöntorets
större säkerhet en militairpost måtte bestås lill vakthållning vid Contorets
lius;: men ersättnings-kostnaden för en sådan militairpost blifvit
äskad lill ett belopp af 821 R*dr 12 sk., för året, oberäknadt ersättning
för beklädnadens slitning, hvilket belopp Banco-Fullmägtige ansett vara
nog högt, samt Directionen af sådan anledning låtit frågan härom förfalla,
hafva Revisorerne uttryckt den önskan, att utväg kunde beredas
till erhållande af en sådan bevakning utan någon utgift för Låne-Contoret,
till befordrande af hvars trygghet en dylik försigtighet syntes
höra iakttagas, änskönt Contorets säkerhet för öfrigt, i afseende på hvalf
och cassakista, vöre med sorgfällighet iakttagen..
Utskottet har tagit denna fråga under öfvervägande, och då under
<Te senare åren sig visat, att utbrott och rymning ålskil lige gånger
skett från den i Malmö varande Corrections-Inrättning, samt genom dylike
företags förnyande Låne-Gontorets säkerhet, synnerligen under den
Uanco-Utslcoitets Memorial N.o 32. 3
mörka årstiden, lätteligen kunde äfventyras, i händelse militair-bevakning
vid Contorets hus ej funnes, anser Utskottet, lika med Revisorerne,
att till Låne-Contorets betryggande, för det derstädes förvarade och
i dess hvalf nedlagde belopp af penningar, reverser och hypothek,
en miiitairpost vid Contorets hus, åtminstone nattetiden, vore erforderlig.
Hvad åter beträffar kostnaden för en sådan bevakning, så, enär
härvid förekommer, att vid de Banken härstädes tillhörige hus, utan
serskild ersättning från Bankens sida, alltid funnits och jemväl för närvarande
bestås 2;ne vaktposter, hvilka förut tagits af Stadens MifitaireGompagnie,
men ifrån sistlidet år utgöras af de härstädes förlagde Gardes-Regennnten,
samt upplyst blifvit, att, utaf Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens. Husar-Regemente, en garnison af 3oo man finnes i Malmö
förlagd och inqvarterad, sorn årligen i inqvarterings-penningar kostar
Staden flere iooo:de R;dr, utan att någon vakthållning af denna garnison
bestrides på mer än några få ställen i Staden, så att jemväl bevakningen
vid Gorrections-Inrättningen derstädes lärer besörjas genom coramenderingar
från indelta Arméens serskilda Corpser, har Utskottet trott,
att, i händelse af underdånig anmälan hos Kongl, Maj:t, hinder ej kunde
möta för erhållande af militair-bevakning nattetid vid Malmö LåneContor,
såsom en det allmänna tillhörande Inrättning, utan någon ersättning
af Contoret.
Och får Utskottet på grund häraf tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majt i underd. anhålla, det måtte en miiitairpost
i Nåder medgifvas, till bevakning nattetid utanför
Rikets Ständers Låne-Contors hus i Malmö, utan annan
kostnad för Låne-Contoret, än anskaffandet af vaktkur, och,
om så erfordras, vaktpels till en sådan miiitairpost, på sätt
förhållandet nu är med de '2:ne militairposter, hvilka utgöra
bevakningen af Rikets Ständers Banks härvarande
hus.
Stockholm den 27 Augusti x 834-
4
JBanco-Vtskottets Memorial N.-o 33,
N:o 33.
Antom till Exp.-TJlsk. den 28''Augustt
Memorial, angående understöd af Banco-Fullmägtiges dispositionsräkning,
N:o 2, för Enkan H. C. de Mare' med y
minderåriga barn.
Sedan Directionen vid Låne-Contoret i Malmö, uti skrifvelse af dea
29 sisth April, till Banco-Fullmägtige insändt en af afl. Kamereraren vid
dervarande Contor, J. G. de Mares Enka, Henriette Ch. Redevig, till
Directionen ingifven ansökning, att varda anmäld till undfående af ett
årligt understöd från Banken, såsom hjelp i sin nödställda belägenhet;
vid hvilken ansökning blifvit bilagde så val afskrift af den efter Karnereraren
de Mare den i5 sisth April upprättade bouppteckning, utvisande,
att boets tillgångar, osäkre fordringar inberäknade, utgjorde 2,159
R:dr 35 sk. 8 r:st. och dess skulder 6,o52 R:dr 27 sk. 9 r:st., som äfven
ett af Kyrkoherden Gullander afgifvet betyg, vitsordande Enkans aktningsvärda
vandel och beklagansvärda belägenhet, såsom betagen allt
Lopp, att emot de efterlemnade 7 späda barnen kunna uppfylla moderspligterne,
samt Baneo-Fullmägtige, med afseende å de synnerligen bevekande
omständigheter, som förekommo till bifall af Enkan de Mares
omförmälde, af Låne-Contorets Direction på det högsta understödda
ansökning, pröfvät, i förmågo af 4 A.rt. 5 Afd. 11 och 12 §§. uti
i83o års Banco-Reglemente, skäligt, att, till understöd för bemäldeEnka
och hennes 7 minderårige barn, å Fullmägtiges dispositionsräkning N:o
2, anslå en årlig gratification af 222 R:dr 10 sk. 8 r:st., motsvarande
en tredjedel af Kamereraren de Mares å Låne-Contorets Stat innehafde
årliga lön, hvilken gratification komme att, från och med den 1 April
innevarande år, utgå med 55 R:dr 26 sk. 8 r:st. för hvarje qvartal; hafva
Banco-Fullmägtige, med åberopande af 11 §. 2 mom. i ofvanberörde
Art. och Afd. af Banco-Reglementet, Banco-Utskoltets stadfästelse underställt
det sålunda beviljade anslag.
Hvarjemte Enkan de Mare lill Banco-Utskottet inkommit med serskild
skrift, deruti hon, med tacksamt erkännande af den ynnest BancoFullmägtige
henne sålunda bevisat, men förklarande tillika, att hon trodde
sig kunna antaga, det B.inco-Fullmägtige, vid bestämmandet af det
henne tillagde gratificalionsbelopp, funnit sig bundne vid vissa allmänna
grunder, hvilka icke medgifvit fullt afseende å de serskilda omstän
-
Banco-Ulskottets Betänkande NtO 34~
$
digheter, som bevittnade ett större behof af understöd för henne, än för
de fleste pensionssökande Enkor, anhållit om någon tillökning i det af
Banco-Fullmägtige beviljade årliga understöd.
Sedan Utskottet inhemtat, att Kamereraren de Marés bemälde Enta,
H. C. Redevig, och efterlemnade barn, utom förenämnde gratifikation
af 322 R:dr io sk. 8 r:st., icke till lefnadsbergning eger mera, än en årlig
pension af allenast i5o R:dr Banco uti Banco-Statens Enke- och Pupill-Cassa,
så, och i betraktande ej mindre deraf, och efter det upplyst
blifvit, alt, enligt de upplysningar Utskottet sig förskaffat, Kamereraren
de Maré med serdeles nit och skicklighet fullgjort dess befattning såsom
Bankens Ombud vid Rikets Ständers Låne-Contor i Malmö, än äfven
af de högst utblottade omständigheter, uti hvilka Enkan de Maré
sig befinner, som, qvarlemnad på en främmande ort, hvarest ingen enda
anhörig hvarken till henne eller hennes afl. man finnes, af hvilken hon
kan påräkna något biträde, eger pligten att uppfostra och försörja 7 minderåriga
barn, af hvilka vid mannens frånfälle, enligt Utskottet tillhålldakommet
prestbevis, det äldsta varit i3 år och det yngsta endast några
få veckor gammalt, —• anser Utskottet sig ega skäl tillstyrka, det
Rikets Höglofl. Ständer måtte ej allenast meddela stadfästelse
å ofvanberörde, utaf Banco-Fullmägtige, å Fullmägtiges
Dispositionsräkning N:o 2, åt Kamereraren de Marés Enka
med 7 minderårige barn beviljade årliga gratification, utan ock
tillåta, det omförmälde gratification får förhöjas till ett belopp
af 333 R:dr 16 sk. Banco, att, från och med den första
April, innevarande år räknadt, utgå med 83 R:dr 16 sk.
nämnde mynt i hvarje qvartal.
Stockholm den 27 Augusti 1834*
N:o 34.1
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 Augusth
Betänkandej i anledning af väckte frågor om ytterligaré utvägars
beredande till underlättande af förslitne småsedlars
utbyte i landsorterne.
Ifråa Wällöf!, Borgare-Ståndet har Utskottet under den 24 och 27
6
B aneo-Vt skottets Betänkande N.o 34-
sistL Februarii fått emottaga de af Herrar Leffle^ Forssberg oell Hahn.
inom Ståndet afgifne och till Utskottet remitterade anföranden, angående
ytterligare utvägars beredande till underlättande af förslitne småsedlars
utbyte i landsorterne, i hvilket ämne blifvit yttradt:
af Herr Leffler: att då Låne-Contoren i Götheborg och Malmö,
hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, icke äro berättigade att göra någon
ny reqvisition af sedlar förr än ett redan emoltaget vexlingsförskott
blifvit till fulla beloppet redovisadt och till Hanken åter inlevereradt,
men härigenom inträffade, att Contoren icke beständigt kunde vara försedde
med nya sedlar, utan ofta under flere veckor voro i saknad deraf,
under hvilken tid ingen utvexling kunde ske, till stort mers i synnerhet
för lill nämnde Städer inkommande allmoge och resande, finge Herr
Leffler, tili förekommande af denna olägenhet, föreslå, att Låne-Contoren
hädanefter må, på sätt Utskottet tjenligast finner, städse förses med
erforderligt belopp nya Bancosedlar, så alt omvexlingen vid Låne-Contoren
kunde fortgå lika oafbrutet, som uti Banken; uti hvilket anförande
Herr ylndersson sig förenat;
af Herr Forssberg: att han finge yrka, det måtte uti alla städer med
2,000 invånare och derutöfver inrättas Vexlings-Contor, hvarest stadens
invånare och menige allmoge vore berättigade, att, med iakttagande
af de grunder, som för inlösen af bristfällige Bancosedlar kunde bestämmas,
få ulan afgift utbyta förslilna sedlar emot andra goda, samt
följande stadgande fastställas: af invexlingsmän antagas emot viss procent
beräknad på inlösningssummans belopp; Zf)-redovisning sker hvart
halfår, och inlöste förslitna sedelbeloppen tillätes portofri insändning
tilt Landt-Ränterien; cf behörig och godkänd borgen ställes för hvad
som emottages; df invexlingsmännen kunna tillsättas af LandshöfdingeEmbetet
och borgensförbindelsen pröfvas af samma Embete; samt
af Herr Hahn: att den af Herr Forssberg yrkade förmon för städer
med minst 2,000 invånare äfven måtte tillerkännas de mindre städerne,
i synnerhet de från hufvudstaden mest aflägsne; och att, på det hvarken
Slaten eller de, som voro i behof af att utbyta obrukbäre småsedlar
emot nya, måtte någon kostnad derföre tillskyndas, Landt-Räntmästarne
kunde åläggas att, utan serskildt arfvode, hålla Länets invånare
för utvexling tillhanda nytt sedelmynt, till ett efter ortens rörelse och
behof lämpadt belopp.
J sammanhang härmed har hos Utskottet förekommit den af Bankens
Commissariat, — uti 9 §. af dess tili Utskottet afgifne Berättelse, jemte till
-
Banco-Ut skol tets Betänkande N.-o 3/f.
7
kännngifvande, att Läns-Slyrelserne i Westmanlands, östergöthland?.
Gefleborgs, Westerbottens, Norrbottens och Stora Kopparbergs Län, varit
de enda, som begagnat den genom Banco-Reglememtets stadgande i
4 Art. 2 Afd. 5 §, af Rikets Ständer beredde utväg för underlättandet af
förslitne Bancosedlars utbyte i landsprterne,— gjorde anmälan, att, ehuru
den förlust på de i.April månad sisllrdne år för Westerbottens Län utlemna.
de
förrättaren Brukspatron H. Bjuhr och hans bägge cautionister deras egendom
till borgenärers förnöjande afstått, blifvit, genom vidtagne åtgärder,
afböjd, den inträffade händelsen likväl syntes påkalla ett bestämdare
stadgande i afseende å Läns-Styrelsernes egen ansvarighet för de
vexlingsmedel, sorn af dem hos Banken reqvirerades; hvarefter Corn missaria
tet jemväl, uti afgifvet och af Fullmägtige till alla delar godkändt
utlåtande, föreslagit, att, till ytterligare befrämjande af Rikets sistförsamlade
Ständers afsigt med den uti Banken öppnade utväg till förslitne
sedlars utbyte i landsorterne, Rikets Ständer nu mätte hos Kongl, Majit
i underd. anhålla, att den person, åt hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i hvarje Län uppdrege vexlingens besörjande, mätte, för de medel,
som i sådant ändamål från Banken reqvireras och till vexlingsförskottens
godtgörande uppsändas, åtnjuta fribrefsrättigliet, i likhet med
hvad Kongl. Majit uti Nådig skrifvelse af den 31 Augusti 1816 täckts
medgifva för dåvarande vexlingsförrättaren i Götheborg, men det stadgande
meddelas, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande 1 Läner, och, i deras
frånvaro, Landsliöfdinge-Embetena, skola personligen ansvara för rigtiga
återbetalningen till Banken af de vexlingsmedel, sora, uppå deras
reqvisitioner och i grund af deras vederhäftighelsbevis, ifrån Bänken utlemna
s,. sä att, i händelse vexlingsförrättaren eller hans löftesmän underläto*
ait inom behörig tid fullgöra berörde återbetalning, Banken må
ega att derföre hålla sig till Kongl. Majrts Befallningshafvande.
Vid pröfning först af Herr LeJJlers ofvanberörde motion, finnér Utskottet
sig böra, till undanrödjande af de uppgifne hindren för vexlingens
oafbrutna fortgång, tillstyrka,
det måtte den förändring i nu gällande föreskrifter beslutas,
att ej allenast Låne-Gontoren i Götheborg och Malmö, utan
äfven i allmänhet de vexlingsförrättare, sorn uti landsorterne
antagas, varda Berättigade, att, sedan till Banken blifvit
återlevereradt minst hälften af ett erhållet vexiingsförskott,
, hvilket hädanefter, sorn hittills, icke får öfversti
-
s
Baneo-Ulshottets Betänkande N;0 34-
ga, för Låne-Contöret i Götheborg 20,000 R:dr, för Låne-Contoret
i Malmö 10,000 R:dr och för vexlingsförrättare i
landsorterne 5,000 R:dr, reqvirera och utaf Banco-Styrelsen
erhålla ytterligare vexlingsförskott, Låne-Contoren, efiaol
Directionernes fortfarande ansvars- och redovisnings-skyldig*
het, samt enskilde vexlingsförrättande, emot presterande af
behörig säkerhet för det belopp, som ytterligare reqvireras;
dock så, att Banco-Styrelsen icke eger att utaf sistnämnde
belopp utassignera mera, än högst skilnaden emellan
det oredoyista vexlingsförskottet och de serskildt för
bvartdera Låne-Contoret samt enskilde vexlingsförrättare
stadgade högsta förskoltssummorne, under förbehåll derjemte,
att återstoden af det reqvirerade ytterligare beloppet
icke utgår förr, ände äldre oredoviste förskottsmedlen blifvit
till Banken inlevererade och till fullo redoviste.
Hvad åter vidkommer de af Herrar Forssberg och Hahn framställde
förslag om inrättandet af Vexlings-Contor i städerne i allmänhet, så, enär
inrättandet af sådane Contor skulle för Banken medföra betydliga kostnader,
utan att Banken genom desse anstalter tillskyndades någon fördel,
anser Utskottet
sig ej kunna tillstyrka bifall till hvad Herrar Forssberg och
Hahn härutinnan föreslagit.
Beträffande dernäst Commissariatets ofvanintagne anmälan, så, enär
det synes Utskottet betänkligt att föreslå någon ytterligare uppoffring å
Bankens sida, till förhöjning af det uti Banco-Reglementets 4 Art. 2 Afd.
5 §. för vexlingsförrättare i Landsorterne bestämda arfvode, utgörande
i allmänhet en half procent af vexlingssumman, men detta arfvode, åtminstone
hvad de aflägsnare Länen beträffar, knappast lärer förslå, till
betäckande af omkostnaderne för penningarnes fram-och återsändande samt
de med vexlingen förenade„förluster på falska, förfalskade och stympade
sedlar m. m., så och med fästadt afseende derå, att ifrågavarandervexlingsanstalter
icke afse Bankens, utan allmänhetens nytta och beqvämlighet,
samt att de medel, hvilka för vexlingens underlättande, i följd af Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref till Dess oeh Rikets Stats-Contor af den 22 Maji 18rcy,
(se ofvan åberopade §. i Banco-Reglementet) fram- och återsändas emellan
Kongl. Stats-Contoret och Landt-Ränterien både komma och gå mod.
fri
-
Banco-Vtskottets Betänkande N.o 34~
frihrefspost, finner Utskottet, i enlighet med hvad Bniico-Fullmägtige och
Cominissariatet hemställt, sig böra tillstyrka,
alt, för ytterligare befrämjande af Rikets Ständers afsigt med
den redan uti Banken öppnade utväg till underlättande af
förslitne sedlars utbyte i landsorlerne, Rikets Stander måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den person,
åt hvilken Kongl. Majlis Befallningshafvande i hvarje Län
uppdrager vexlingens besörjande, må, förde medel, som i sådant
ändamål från Banken reqvireras och till vexlings-förskottens
godtgörande uppsändas, åtnjuta fribrefs-rättighet, i
likhet med hvad genom Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse af
den 21 Augusti 1816 blifvit medgifvet för då varande vexlings-förrättaren
i Götheborg, eller ock att Kongl. Majit, i
händelse berörde underdåniga anhållan icke skulle bifallas,
i Nåder täcktes anbefalla Räntmästarne i Länen alt, emot
tillgodonjutande af förut stadgadt vexlings-aifvode samt portofrihet
för vexlingsmedlens fram- och återsändande, gå allmänheten
3:ne dagar i veckan, en timma hvarje dag, tillhanda,
med utbyte af förslitne Bancosedlar af 10 Ridrs va
leur
och derunder emot nya.
Men hvad angår det af Banco-Fullmägtige och Commissariatet framställde
förslag, om åläggande för Läns-Slyrefsernc, att personligen ansvara för
rigtiga återbetalningen till Banken af de vcxlingsinedel, hvilka, uppå deras
reqvisitioner och i stöd af de vederhäftighetsbevis, som af dem ut
färdas,
komma alt ifrån Banken utgå; så, emedan det kan för säkert antagas,
att ett så beskaffadt åläggande skulle hafva till påföljd, att någre vederhäftighetsbevis
för vexlings-förrättare i landsorlerne och deras Löftesmän
icke utaf vederbörande Läns-Styrelse utfärdades, samt således sannolikt
skulle tillintetgöra hela det med ifrågavarande anstalt åsyftade ändamål,
har Utskottet ej kunnat samma förslag biträda.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 37 Augusti 1834*
Reservationer :
af Herr Nordenankar: ”Genom Kongl. Maj.-ls Nådiga Bref till Dass
Bihang till R. St. Prot. i834• 6 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3
4'de Häftet.
Banco-Utskottets Betänkande N. O 33.
ech Rikets Stats-Contor under den 22 Maji 1819 är sädan anstalt vidtagen,
att, ora Kongl. Majlis Befallningshafvande till Kongl. Stats-Contoret med
posten till omvexling insänder Ett å Tvä Tusen R:dr, blifva nya småsedlar
lill enahanda belopp med omgående post dem tillsände, hvilken omsättning
så ofta behofvet kräfver kan förnyas; och dessutom har Banken
medgifvit samtlige Kongl. Majlis Befallningshafvande rättighet, att antaga
Ombud, hvilka, emot trllgodonjutande af en half procents provision, verkställa
ifrågavarande omvexling. Landsorternes öfverklagade förlägenhet för
vexling torde således mindre böra tillskrifvas någre frän Bankens sida
deremot lagde hinder, än det mindre afseende Läns-Styrelserne lernnat
åt orternes behof och redan erbjudne förmoner; och då Banken efter
strängaste grundsats icke eger annan förbindelse, än att på sitt eget Conior
inlösa sine förbindelser, anser jag omvexlingen böra öfverlennäs åt
privat-industrien, och att något tillägg i nu gällande stadgar så mycket
mindre behöfver göras, som de små sedel-valeurerne efter realisationen
troligen komma alt indragas, då hvarken deras fortfarande omlopp bör
Underlättas, eller Bankens i och för sedel-tillverkningen nog betydlig»
kostnader än ytterligare ökas;”
af Herr Helledaij: ”Jag kan icke biträda det af Utskottet alterna
tivt
framställde förslag om åläggande för Landt-Ränlmästarne alt, utöfver
hvad deras tjénstepligt redan påkallar, tillhandagå allmänheten med omvexling
af småsedlar,”
K:o 35,
Ankarn till Exp.-Utsk. (ten 28 Augnst?,
Betänkande , i anledning af Herr Rytlins, C. G., motion, angående
ytterligare stadganden i afseende på granskning och
cassation af förslilne sedlar.
Uti en al Vällofl. Borgare-Ståndet den 17 sistl. Febmarii till Utskottet
remitterad motion,Tiar Herr Rydin, fästande uppmärksamheten å det ©-  bestämda uti de af Rikets sist församlade Ständer, enligt 53 §. af i83oårs
Riksdagsbeslut, utstakade grunder för sedlars antagande eller cassation, anfört,
att, 0111 den hufvudsakligaste af desse föreskrifter, hvilken innefattades
Btmco-Ulskctuts Betänkande N.o 35.
11
utl T.dra punkten: ”i» 11 den fjerdedel nedantill å höger, hvarf* namnteckningarne
befinnas, och hvilken, genom olikheten i det så kallade fina trycket,
utvisar ensamt för sig sedelns rätta valeur, inlöses, då denna fjerdedel
är fullständig och sammanhängande, utan att afseende göres på de stycken
af andra sedlar, som dervid må finnas bifogade'’, skulle, såsom vid många
tillfällen i Rikets Ständers Bank skett, efter ordalydelsen tillämpas, så
liefve följden, att ingen sliten sedel kunde antagas; att likväl Rikets
Ständer, uti ingressen lill nämnde föreskrift förutsatt, att det hädanefter
som hittills blefve beroende på vederbörande Commissariers urskiljning
och uppmärksamhet, att icke, å ena sidan, genom för långt sträckt eftergifvenhet,
hvarjehanda svekfulla företag och försök underlättas och befordras
samt Banken förlust tillskyndas, eller, å andra sidan, sedelhafvarens
hilliga anspråk blifva genom öfverdrifven stränghet vid granskningen åsidosatt,
' men att, till ådagaläggande’, huru vederbörande motsvarat Rikets
Ständers förtroende till deras urskiljning och uppmärksamhet idelina del,
iinge Herr Rydin bifoga arne från Banken utgifne 8 sk. sedlar, hvilka bägge
hade det gemensamt, att, å den högra fjerdedelen af dem båda, namnen
funnos qvar, roed så mycket att dess valeur ostridigt kunde utrönas; att
då emedlertid största delen af i omlopp varande Sedelstocken, åtminstone
de mindre valeurerne deraf, vöre på sådant sätt att anse såsom oduglige,
skulle dymedelst, och om uppbördsmännen på lika sätt ratade folkets penningar,
åtminstone de mindre bemedlade träffas af ett ganska hardt slag;
att då Rikets Ständer uti 3:dje punkten af deras ofvan åberopade föreskrifter
meddelat det synbart liberala,, ehuru, efter Herr Rydins tanka, icke
rigtiga stadgande, att, om ock båda namnen på en. sedel saknades, densamma
skulle kunna inlösas, blott det öfriga fanns, finge Herr Rydin, för
att göra taflan complett, äfven bifoga en casserad 8 sk. Banco-sedel, deraf
kunde inhemtas, att Commissarierne icke heller uti' denna del följt föreskrift;
att då häraf kunde inses, att de stadganden, vid senaste Riksdag
meddelades för sedlars antagande eller cassation, icke motsvarat ändamålet,
men det emedlertid vore af stor vigt, att ett ändamålsenligt stadgande
härom erhölles, finge Herr Rydin, lill vinnande af en föreskrift i detta
ämne, som vore legal, lättfattlig och utestängande all godtycklighet, föreslå,
att Bankens sedlar skola inlösas, då så mycket af sedeln är qvar
sammanhängande med namnen, att valeuren med visshet bestämmas kan;
Uti hvilket stadgande likväl den moderation till äfventyrs borde ega rum,
att sedeln i öfrigt så beskaffad, sorn förenämndt är, äfven skulle inlösas,
om nedersta namnet till någon del eller helt och hållet saknades, erne
-
Banco - Utskottets Betänkande l\r.o 35.
dan ofta nog hände, att på äldre brukade sedlar nedra namnteckningen vore
försliten.
I sammanhang med hvilken motion XJtskotlet fått emottaga ett af
Herr Halling dervid afgifvet yttrande, uti hvilket- han, som funnit det
hafva variL en väl betänkt utväg af Rikets sistförsamlade Ständer, att genom
olikheten i tryck hastigt skilja Bankens skillingssedlar från hvarandra,
tillkännagifvit sin önskan, att det Utskott, som komme att behandla
Herr Rf dins motion, måtte tillse, huruvida icke, genom något serskildt format
eller tryck för hvarje slag af Riksgaldssedlar, desse kunde lika säkert utmärkas
och såmedelst öfverklagade förlusten å desamma förebyggas; hvarjemte
Herr Halling, till bevis att många tvister, äfven med nu gällande föreskrifter
om grunderne för antagande eller cassation af i omlopp varande förslitne
sedlar, kunde uppstå, och alt stadgandet om söndrige sedlars uppklistring
gåfve mycken anledning lill svek och bedrägeri, åberopat ej mindre
de sedlar Herr Rydin företett, än ock 2:ne af Herr Halling bifogade;
och har Herr Halling slutligen erinrat, att det ville synas, som skulle
ett förbud emot all klistring af sedlar, vid påföljd af sedelns cassation,
hvilket i andra länder egde rum, utgöra ett correctiv emot sedelmyntets ovarsamma
behandling.
Då de nu gällande, uti Banco-Reglementets 4 Art. 2 Afd. 4 §• meddelade
föreskrifter, i afseende på granskningen af förslitne och bristfällig®
sedlar från och med 3 R:dr till och med 8 sk. valeur, af de hittills bruklige
formulairen, hvilka lill Banken inlevereras eller till utbyte företes, så
vida desse föreskrifter varda rätteligen tillämpade, ej allenast synas uppfylla
allt hvad å sedelhafvarens sida billiglvis kan fordras, utan ock i så
måtto äro för sedelinnehafvaren mer fördelaktige, än de af Herr Rydin
nu föreslagne, att, i stället för det Motionairen, såsom oeftergifligt vilkor
för sedelns inlösande, fordrat, att bägge namnen eller åtminstone det öfversta,
skulle vara i behåll, sammanhängande med så mycket utaf sedeln,
alt dess valeur med visshet kunde bestämmas, det, enligt nu gällande stadganden,
är medgifvet, att, om än på denna fjerdedel båda namnen saknas,
sedlen likafullt är antaglig, enligt sin rälta valeur, derest, i sådan händelse,
det öfriga utaf en sådan sedel eller åtminstone återstoden af dess nedra
hälft är sammanhängande, utan att dock den vidsträcktare skyldighet.
Banken sålunda 1111 eger till inlösning af förslitne sedlar, är för Banken äfventyrlig;
samt, i händelse åter nu gällande stadganden skulle vid något
tillfälle
Banco-U Iskottets Betänkande N‘.o 35. i3
tillfälle på ett origtigt och godtyckligt sätt af Bankens Commissarier
tillämpas, sådant utgör iett fel, hvilket,, ehvad förändrade föreskrifter än
meddelades, skalle kunna inträffa, men hvaröfver den lidande egt och eger
att söka rättelse hos Verkets Öfver-Styrelse, sorn, vid pröfning af den klandrade
åtgärden, icke lärer underlåta att meddela dea rättelse omständigheterne
kunna påkalla,
finnér Utskottet sig ej ega skäl tillstyrka antagandet af de
förändrade stadganden Herr Rydin nu föreslagit, för granskningen
och inlösandet af förslitne Bauco-sedlar. Och anser
Utskottet ej heller för öfrigt någon förändring nödig uti
de redan stadgade grunderne, i 'afseende på inlösandet af
Bankens förslitne sedlar af de hittills brukliga formulaire
och papperssorter.
Hvad åter betiäffar den af Herr Halling väckta fråga, om förändring
af formulairen till Riksgälds-Contorets sedlar, finnér Banco-Utskoltet densamma
ej tillhöra dess pröfning.
Stockholm den 27 Aiigusti 1834.
M‘. (Hl K. Si. Fröt. 1S34.
6 Sami. 1 Afd. 2 Band.
4. de Häftet.
STOCKHOLM, EgksTeinsua Tnvwonur.T, iS34-
Banto-lJiskotten Bet. N:o 36.
i
N:o 36. j
Ankom tiil Exp. Utsi den 29 Augustt.
Betänkande, i anledning af förrättad revision af ej mindre Banco-
Discont-Verkels räkenskaper och förvaltning, än äfven för~
ra Riks-Discont-f^erkets fortsatta utredning för år i833.
Med stöd af 7 Art. 3 §. uti Banco-Reglementet af den 18 Mars i83®
isar Utskottet låtit, genom dertill inom sig utsedde Deputerade, vederbörlig
revision öfver Discont-Verkets förvaltning och räkenskaper, samt f, d.
Riks-Diseont-Verkets fortsatta utredning för nästlidet år i833, ombesörja,
saint får härmedelst till fortsättning af de redovisningar för Ilufvud-resultalen
af Banco-Discont-Verkets rörelse, hvilka uti i83o och i832 årens Allmänna
Revisions-Berättelse finnas upptagne, meddela följande, efter enahanda
grunder uppställde öfversigt af Baneo-Discont-Verkets rörelse för åren 183a
och i833.
Discont-Verkets skuld till Vexel-Banken (enligt Discont-Räkenskaperne
oeh således äfven med inberäkuing af utelöpande assignationer) utgjord®
Den sista December
i832. i 833.
a) På allmänna fonden eller för lån
mot reverser och borgen .... 4*9^6,160: 5 — 4>99^>90^* 36 7
å denna fonds totala belopp fem millioner
R:dr, således i behåll .... 63,989: 43 — 3,oo3: 11 5
5,oooooo: — — 5,oooooo:
—
b) på Fonden för lån å publika papper
. .......... 128,170: 36 6 178,006: 4i 6
Då från denna fonds totala belopp,
5oo,ooo R:dr, afdrages deraf anvisade
medel till Götheborgs LåneContor
år,i83a, 200,000 R:dr och 1833
Bi/miig tiil R Å, tiof. 1Ö34. 6 Sami. t AfMn, a Baudef, S
5; te Häftet.
i Butico-Uttkottets Btt. bco S.S
25o,ooo R:dr samt till Låne-Conloret
i Malmö hvartdera året i 5,ooo R:dr,
blifver alltså behållningen .... 156,829: it 6 56,gg3: 6 é
2 85,000: — —- 335,ooo: — —
Utestående Lån
a) af allmänna fonden ..... 5,3a5,5oo: 39 1. 5,385,546: 4« —
Häruti ej inbegripne hvarken
Verkets inom linien förde och förut af
ärs-inkomsterne såsom förluster godtgjorde
Capital-fordi ingar eller upplupnc
räntor å förfallne lån, hvilka, enligt
den vid Discont-Verket följda
grundsats, icke bland Verkets tillgångar
upptagas förr än de inflyta, men
till Control vid redovisningen blifva
serskildt bokförde.
10 På publika papper ..... 134.396: 44 6 184,643: a3 6
Inkomst i-SSa. i833.
Räntor innehållne
a) af utlåningen emot reverser och
borgen ........... atn,^j3: 8 — 217,608: 40 —
b) af utlåningen på publika papper . 6,226; 8 — 6,636: 3
Contant erlagde
9
<0 för lån af båda slagen, de der icke
blifvit r behörig tiel liqviderade , 53,223: ro 8 56,060: 45 1»
*1) Influtet i förut afförde osäkre ansedde
fordringar. ........ 44; 37 ro 868: 6 ~
Summa inkomst 275,967: 6 6, 28917-44 -5 1 4
Utgift
Förvalinings-kostnader
18 32. 18331
4 flön i n gar 16,970; 16,84,0:
Discretion er
«eh Arfv oden 3,516: jo— 3,269:16 —
Bitua-XJcsketms Bit. Nio 36,
Ljuspenningar 824: 7
8
n36:
i
Skrifmaterialier 2,525: 34
5
1,180: 16 —
Böckers bjudning 677:11
—
574:39-
Tryckning af re-
versal 111. in. 74o: 4
8
C)6S: 27 3
Porto .... 1,700: 12
—
1,7 ! O: I O
Lagsökn i ngskos t-
nad . . , . 3,o68: 10
9
2,929:12 4
Diverse . . . 631: 20
7
295: 4 —
Revisionskostna-
«Ur .... 2,815: 14
—
2,75o: T 4 6
33,46g: 11 1 3t,s53: 43 —
Vinst 242,497: 43 5 249,930: 3o 11
hvilken vinst för år i832 blifvit använd och för iS33 skull* komma att
användas på sätt här nedan finnes upptaget.
Sammanräknade beloppet af de i Banco-Disconten primitivt bifallna
och utassignerade Lån har utgjort
i832. 1833.
3,147 styck. 3,35o,35o — ■— 3,126 styck. 3,363,6oo — —
»pplysande Bilagan N:o 1 ej mindre, huru detta belopp blifvit fördeladt
•mellan Hufvudstaden och de inom Banco-Discontens Låne-District belägne
17 Län, än äfven till hvilka näringar och yrken de personer hört, som
af nämnde belopp åtnjutit lånebiträden.
Sammanräknade summan af de vid hvarje års slut beviljade, men
först under loppet af följande året utassignerade lån, hvilken summa tillförene
omvexlat emellan 4 och 5oo,ooo R:dr samt ett år (i83o) utgjorde
utöfver 600,000 R:dr, har deremot vid slutet af år 183a ej uppgått till mer
än 326,370 Rtdr, och utgjorde vid slutet af år i833 allenast 71,910 R:dr,
hvarigenom äfven det missförhållande emellan godkände lån, å ena sidan,
•«h lånetillgångar, å den andra, som omförmäles uti Banco-Ulskottets, vid
sisth Riksdag, under N:o 72 afgifne Betänkande, angående Banco-Discont▼erket,
småningom så förbättrats, att Discont-Verket från och med senare
hälften af år i832 icke behöft, under längre tid än de vanliga ferieveckorna,tillslutas
för ingifvare af nya lånansökningar, och att sista lånedagen af ål' i833,
endast de samma dag beviljade lån måste lemnäs oassignerade.
4
Banco-Utskottets Bet. A':o 36.
Och utgöra Discont-Yerkets på utsökning, concurser och andra Rättegångar
beroende fordringar, förfallne före den 1 Januarii i833inom
Stockholms Stad 99,176: 38 1
och i Landsorterne  124.101: 35 10
samt under loppet af år 1833förf aline
inom Stockholms Stad  23,83y: 3y 2
®eh i Landsorterne
t06.72.5: 3r> 1
123,o 14 • 27 3 2Ö0,827: 26 11
tillsammans R:dr 353,842: 6 2
Sedan, till följd af Rikets sist församlade ^tänders fattade beslut, i
anledning af dels då varande Banco-Utskolts Betänkande N:o 72, dels ock sammansatte
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande N:o 41. utom då afskrifne
«4 st. lån till ett belopp af 7,14* • 20 3 blifvit i balance-extract å serskilda
blad efteråt upptagne ej mindre 100 osäkra ansedde lån med en
sammanlagd summa af 54,161 R:dr 7 sk. 4 r:st, än äfven de lån, för hvilka
f. d. Lagmannen Kleman .och Landshöfdingen af Wingård blifvit betalningsskyldighet
ålagde med i4,5ol R:dr 4< sk. 4 r:st, samt desse stinnior,
jemlikt Banco-Reglementets 4 Art. 5 Afd. §. 2 Mom. 2 blifvit - af
1828 och 1829 årens Discont-vinster godtgjorde med tillsammans
R:dr 68,663: — 8
äro vidare, enligt Discont-Yerkets Revisorers, på grund
af sistnämnde reglementariska stadgande, fattade beslut
godtgjorde:
j83i af i83o års vinst  8,591: 19 4
i832 af r831 års vinst
20,297: 32 7
i§33 af 183a års vinst  16,349: 3 2
Summa 113,901: 7 g
hvaraf dock sedermera ingått och för de löpande åren
blifvit Verkets vinst-conto tillagde ....... 1,879: 10 10
så att återstoden af desse inom linien förde summor,
hvilka af Discont-vinsten godtgjorts, utgör , , . . . lia,5st: 44 11
Men då Rikets sist församlade Ständer, till äfven tyrs för att icke i
allt för hög nion belasta de första årsvinsteme, i allmänhet endast låtit afiora
sådane lån, för hvilka, efter afslutade concurser och verkstälde lagsökningar,
nästan hvarje möjlighet till någon betalning försvunnit, och derejwot
låtit qvarstå ett stort antal, å hvilka, om än icke af fullkomligen lika
Banco-Tltskottéts Bet. Nie 36.
5
osäker beskaffenhet, dock med all sannolikhet ganska betydliga förluster måste
uppstå, har Direetionen funnit sig böra anställa ytterligare noggrann undersökning
af Verkets före i832 års slut förfallne och under lagsökning varande
fordringar, hvilken undersökning ledt till det resultat, att Direetionen
nu till afskrifning anmält 41 st- lån å tillhopa 18,487: a 4 samt ansett
inom linien böra föras 197 st. lån å tillsammans 131 ,Sa5: 16 8.
Efter tagen kännedom af hvad, å Directionens sida, i detta afseende
anförd t och upplyst blifvit, har Utskottet jemväl sorgfälligt genomgått de af
Banco-Discont-Verkets Ombudsmän afgifne Berättelser samt dervid inhemtat:
1:0. att af de till lagsökning utlemnade lån, som från och med år 1817
till och med åi 1827 till inbetalning förfallit, 39 st., hvilka primitivt uppgått
till 22,670 R:dr, deraf ännu återstå obetalde 17,010 R:dr 38 sk. 9 r., finnas
så beskaffade, att de personer, som i en eliev annan egenskap för dem
hos Diskont-Verket häftat, äro veterligen döde samt deras concnrser afgjorde,
så att ingen vidare betalning, än sorn redan kommit Verket till godo,
kan för dessa lån vara ali förvänta;
2:0. att af de för indrifning och bevakning till Ombudsmännen remitterade
lån, förfallna till inbetalning efter hand, från och med 1817 till
och med i832, ytterligare finnes ett antal af 15 f stycken, hvilka primitivt
uppgått till 158,090 R:dr, hvaraf ännu återstå obetalde 101,210 R:dr
29 sk. 2 r:st, af den högst osäkra beskaffenhet, att desamma ej kunna
anses innefatta någon verklig tillgång och följaktligen icke böra i Verkets
Capitalsumma inberäknas eller annorlunda i balance-extractet uppföras, än
på serskildt blad efteråt i den ordning här ofvan nämndt är samt BancoReglementets
åberopade \ Art. 5 Afd. §. 2 stadgar till framtida afskrifning
i den nion all möjlig utsigt till vidare ersättning för dem upphör;
3:o. alt uppå fyra stycken utaf de under åren 1821 1828 och i83o
utgifne lån, emot hypothek af publika papper och aetier har, sedan hypotheken,
bestående af aclier uti Södertelje och Götha Canal, blifvit försålde, en förlust
uppkommit å tillsammans 1,066: 44 6, till hvilkens ersättande vederbörandes
Cencursmassor, efter anställd bevakning synas lemna föga eller ingen tillgång.
Wid öfvervägande häraf anser Utskottet sig böra tillstyrka,
så väl att, för de i i:sta pnnkten omförmälde 39 st. lån full afskrifning
må af Rikets nu församlade Ständer beviljas med en sammanlagd
summa af 17,010 R:dr 38 sk. 9 r., som ock att de i 2:dia
och 3:dje punkterne omnämnde 155 st. lån må i balance-extractet
på serskildt blad efteråt specificeras med tillhopa r02,277 B:dr 2$
sk. 8 r.; dock under samma uttryckliga förbehåll, som i afseende
t
Buncc-XJtsfot/cti Bie AT:» 35.
pA ile förut på sådant sätt uppförde lån egt rum, att Omhuds»
männen lemna Al desse lån en fortsatt noggrann uppmärksamhet
samt vid de årliga revisionerne i sina afgifvande berättelser för
dessa lån redogöra, intilldess hoppet om någon afbetalning å dem
så alldeles försvunnit, att de, lill större eller mindre del, måste' i
sin ordning lill full afskrifning anmälas.
Under de här ofvan till afskrifning föreslagne 09 st. lån å tillsammans
17,010 R:dr 38 sk. 9 r. äro inbegripne 36 stycken, lån, hvilka, enligt
Revisorernes beslut, förut blifvit inom linien loide med 14.710 R:dr 38
»k. 9 r. och således redan blifvit godtgjorde af Verkets räntebehållning för
föregående åren; och vid undersökning åter huru ersättning ej mindre för
de afskrifna lånens återstod, R:dr 2,3oo, än äfven det i adra och 3dje punkterna
upptagne belopp, 102,277 Rdr 25 sk. 8 r., eller tillsammans 104,577
Rdr a5 sk. 8 r., bör Discont-Verk£t tillgodokomma; så och efter det Rikets
ilöglofl. Ständer; enligt Mom. 1 uti ofvanåberopade 2 §. (pag. 126) af
wu gällande Banco-Reglemente, tillåtit, att uti Banco-Disconl-Verkels rörelse
knge såsom en besparingsfond till betäckande af förluster tills vidare qvarblifva
detta Verks behållne vinst-summa för senare halfåret 1816, utgörande,
enligt bokslut, 139,169 Rdr 28 sk. 8 r., anser Utskottet, att b vad nämnde
vinst-summa öfverstiger jemt 100,000 Rdr nu mera kunde användas att
godtgöra en del af ofvanberörde lånebelopp, 104,577 Rdr 25 sk. 8 r, samt
får alltså hemställa
att lill Discont-Verkets betäckande för omförmälda dels till afskrifning
och dels lill förande inom linien upptagne summa må
användas ej allenast, med stöd af 2 mom. 2 §. uti nu gällande
Banco-Reglcmentets 4 Art. 5 Afd., utaf sisth års ränte-inkomét
från allmänna fonden 64,341: — 6
och från belåningen på publika pap
Per
1,066: 44 6 55,407: |5 .
utan ock af den vinstsumma för
senare halfåret 1816, som hittills i
Discont-Verkets rörelse fått) qvarblifva
39,169: »8 i
S:a Rdr 104,577: 8
hvaremot de af förenämnde vinst-summa öfrige 100,000 Rj lr skulle
än vidare uti Discontrörelsen förblifva samt beloppet afsatt as på
serskild Conto, som för hvarje år godtgöres ränta derå, hvilka» å
-
Bhk«j-IJ t skot tits Ett. N;o 36. 7
ter i sin ordning i länsväg användes intill nästa Riksdag, ftrf- »It
deraf bilda en reserv-fond för blifvande förluster.
Sedan af 1802 års vinst å Banco-Dicsont-Verkets
rörelse • . • • • • » . . . . • « • * • . * 4'^ ä
afgå 11 det, enligt pröfning af i833 års Revisorer, i och lör
•säkre Capital-fordringar afförde belopp
j6,34o- ' 2
btifver återstoden af i832 års vinst ........ 226,14*8: 3
hvilken är till Bankens disposition levererad;
• eli då från 1833 års vinst-summa ........ 24,9,920: 3© ii
afgår det till godtgörande af afskrifne och osäkre Capital-fordringar
här ofvan upptagne belopp 60,407: 4 5 —
blifver 1833 års behållning
184,012: 38 tr
hvilken summa är för Bankens räkning afsatt samt bör inom nästinslunda*-  ,de September månads utgång från Baneo-Discontens Vexel-Baneoräkning ®f'Verliyttas
och till Bankens disposition ingå.
Af den, genom Rikets sistförsamlade Ständers beslut, införd! wider
17 inom. 2 4 Art. 5 Afd. af i8?o års Banco-Reglemente, Sparbanken
»e i Riket xnedgifna rättighet, att emot 3 procents ränta hos Banken insätta
Capital till bestämdt belopp, att användas till utlåning genom BancoDisconlen
och Låne-Contoren, har Stockholms Sparbank på det sätt sig begagnat,
att densamma insatt
År i83o .
R:dr 28,000
1831
. „ 34,000
r83a  „ i5,ooo
1833
„ aS.ooo
i 03,000
samt åtar uttagit:
År i83o i . ; S . ; . , . R:dr 20,000
2 83 ■
„ 36,ooo
i83a
. ; „ 7,000
2 833 „ 89,000
102,000
så att vid sistnämnde års slut några Sparbanken tillhöriga medel icke vor#
»ti Baneo-Diseouteu iuneslåeade
-
3
Banco- U skottet: Bff. N:o 35.
TTfskottnt kan dessutom ej oanmäldt lemm, att af Directionen Öfver
Banco-Discont-Verket hafva blifvit til! Utskotlit öfverlemnade serskilde med
utmärkt noggranhel upprättade Tabeller oell specifika förteckningar, dels öfver
Lånerörelsens olika förhål la rulén under den tiderymd Disconten bedrifvits
för Bankens egen räkning dels öfver alla på utsökning beroende lån,
classificerade efter den mer eller mindre säkra beskaffenhet de ansetts ega
samt fördelade på orter, näringar och yrken, dels ock öfver de under sistföiflutne
orne åren ulgifne nya lån, uppställde efter enahanda grunder,
hvarigenom LTlskottet är i tillfälle upplysa, att ifrån medlet af år 1816 till
och med näst lidet år har uti nya lån
af allmänna fonden .......
och emot hypothek af publika papper
samt att brutto-inkomsten utgjort
af de . förra fonden
och å deli senare .......
eller
Om härifrån afräknas
dels de vid sista Riksdag afskrifne Lån
dels dc vid samma lilifällle saint sedermera
vid de årlige revisionerne inom
linien förde lån
dels den af Utskottet här ofvan upptagne
stimma till betäckande af de
ifrån Verkets säkra fordringar nu föresiagne
ufföringur
dels ock beloppet af förvaltnings-kostnadcrne
under samma lid, som endast
blifvit Allmänna Discont-Fonden påförde
...........
samt dessutom såsom ersättning lill
Lånebanken för förskjutne räntor, för
utgifvils:
. . . . R:dr 65,o5a,5oo: — —
■— —
tillhopa K:ur 71,016,120: — —
5,534,735: 34 f)
i52,3o2: 14 4
tillsammans R:clr 5,687,118: 1 1
7,141: 20 3
112,5a r: 44 11
104,077: 25 8
234,240: 42
489,547: 24 —
de
B.ucr-U kr t ts Bet. A':o 3 6
9
de, åren i83o—1833, af Stockholms
Sparbank insatte medel, som kommit
allmänna Discont-Fonden lill godo . !>74.0: 4^ — 15 538: 16 io
så finnes Bankens egentliga vinst uppå Banco-Discontens
Lånerörelse under förenämnde tidrymd utgöra ej mindre än 4>973a 3
eller nära g5 p:t af Bankens i denna rörelse nu befintliga Capital, hvaremot
förlusterne 224,240: 42 I0> äfven
utan allt värde, ej uppgå till fullt i-3:dels p:t af verkliga utlåningen och
något öfver 4 och en half procent af Bankens behållna vinst under tiden.
I sammanhang med den verkställde revision af BäVico-lDiscont-Verkets
räkenskaper för år 1833, bar bos Utskottet under pröfning kommit åtskilige
frågor, angående dels sökt fullkomlig eftergift af till Verket förfallne
skulder, dels visse Gä Idena re rs befrielse från vidare kraf samt eftergift
af antingen al! öfverränta eller den efter förfallodagen upplupne och vidare
upplöpande straffränta, emot erläggande af antingen hela Capital-skiliden eller
någon del deraf, dels ock serskilde lättnader i betalningsvilkoren för
andre Verkets Gäldenärer, utan afkortning af skuldbeloppet på det hela;
af hvilka frågor Utskottet, — som, enligt den i §. 6 mom. 2 af dess Instruction
meddelade föreskrift, ej eger beslutanderätt i de fall då afkortning å
Capital eller l äntefordran anses böra ega rum, —på grund häraf får till Rikets
Ständers pröfning och decision öfverlemna följande:
1:0. Den af Handlanderne P. Z. Rosenlöf och J. F. Sederholm gjorde
ansökning alt, så vida de, genom vänners och anhöriges biträde, kunde
sammanbringa Capital-bcloppet af deras återstående skuld till Banco-Discont-Verket,
utgörande gi3 R:dr 24 sk. B:co samt, inom 3:ne månader efter
derom erhållen underrättelse, till Discont-Verket inbetala nämnde
summa, dem måtte förunnas eftergift af den från skuldens förfallodag derå
■uplupne. ränta; i hvilken fråga blifvit upplyst, att sökanderne redan år i8a3
anhållit, att, emot en erbjuden summa af 3oo R:dr Banco, som några deras
vänner då lofvat för dem förskjuta, varda från vidare kraf befriade, men
att Rikets Höglofl. Ständer funnit sig icke kunna härtill i vidsträcktare
måtto bifall lemna, än att sökanderne skulle från personligt ansvar åtnjuta
befrielse, derest det utfästade beloppet, 3oo R:dr B:co, inom 3:ne månader,
efter erhållen del af Rikets Ständers Beslut, blefve i Banken för DiscontVerkets
räkning deponeradt; till följd hvaraf då varande Handelshuset LundBihang
till R. St, Prot. 1334. 6 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. %
5:te Häftet.
Banco- Utskottets Bet. A':o 36.
holm & C:o för sökandérnes räkning inbetalt desse 3oo R:dr, och hvarefter
utdelningar dessutom erhållits i sokandernes concurser; hvaremot vederbörande
Executions - betjening, efter anställde ytterligare utmälningsåtgärder,
intyrgat, att icke hos någondera af Sökanderne ringaste tillgång
numera finnes.
Vid detta förhållande och då föga sannolikt är, alt någondera af sökanderne.
hvilka bägge hunnit till äldre år, framdeles kunna komma i så
förbättrade vilkor, att de förmå till så vål ränta sorn Capital fullgöra
deras ifrågavarande förbindelse, anser Utskottet, såsom med Discont-Verkets
fördel mest förenligt, sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att till ifrågavarande ansökning lemna bifall.
2:0. Den af Tull-Förvaltaren i Örebro, Majoren C. A. Dahlfeldt
framslälda anhållan, att, sedan det af hans broder, Majoren F. Dahlfeldt i
Danco-Discont-Verket upptagne , den 5 November 1S19 förfallne Lån å 570
R:dr, för hvilket Sökanden borgen ingått, blifvit till Capital med enkel Discont-ränta
liqvideradt, honom måtte förunnas eftergift af straffräntan.
Upplysande handlingarne, alt, efter det ej mindre Sökanden, än dess
broder blifvit, genom Öfver-Slålhållare-Embetets Cancellies, den i3 Junii
1820 meddelade Utslag, ådömd betalningsskyldighet för ofvannäm-nde Capital,
jemte stadgad ränta, men hos båda, af hvilka ilen ena eller Låntagaren
åtnjuter underhåll på Invalid-Inrättningen vid Ulriksdahl, alla tillgångar,
vid verkställde utmätningsförsök, saknats, samt Discont-Verket, vid sådant
förhållande, sökt och vunnit införsel uti de Sökanden, såsom Tullförvaltare
i Örebro, tillhörige löne-inkomster, hafva desse inkomster, efter det
äldre fordringsegares rätt dertill först utgått, blifvit af Kongl. General-TullStyrelsen
qvartaliter redovisade och i afräkning afförde på skulden, som
den 8 September i83i är vorden till Capitalet slutbetald med derå belöpande
enkel Discontränta, eller 33o R:dr 35 sk. 7 r., efter 6 p:t från Lånets
förfallotid lill den 1 Januarii 1824 och sedermera beräknade 5 p:t till
Capitalets slutbetalning.
Discont-Directionen har lill ifrågavarande ansökning tillstyrkt bifall,
scb anser sig Utskottet, vid det sålunda upplyste förhållande, eg a skäl
hemställa,
det måtte Majoren C. A. Dahlfeldt förunnas eftergift af straff-räntan
å ofvanomförmälde, af hans broder upptagne Lån, för hvilket
han borgen sig ikläd t.
3:o. Det af nu mera frami. Hans Excellence, Presidenten m. m. Herr
Grefve Carl Stellan Mörner i lifstiden gjorde anbud, att, å den skuld uti
Bniue-Utskottets Ett iV;o 36. ti
hvilken Öfverste-Lieutenanlen och Riddaren C. E. Lode häftar till BancoDiscont-Verket,
i följd af dess horgen å aflidne Häradshöfdingen P. I.
Fischerströms i Verket upptagne lån å 1,600 R:dr, hvilket vid l83i års
Revision blifvit tili dess återstående belopp, 621 R:dr 2.5 sk. 1 r:st, inom linien
förd t, efter hand och inom 1835 års slut, inbetala återstående Capi talet,
så vida all ränta u Öfverste-Lieutenanten Lodes berörde skuld efterskänktes,
till stöd för hvilket anbud 200 R:dr redan blifvit af H. E. deponerade.
Enär någon ytterligare tillgång efter Låntagaren ej är att påräkna,
sedan den honom i lifstiden tillhörige fastighet blifvit försåld, samt å lånet
afförd t hvad Discont-Verket af köpeskillingen för samma tillkommit,
och de emot Löftesmannen anställde utmätnings-försök fruktlöst aflupit,
anser Utskottet sig böra tillstyrka Rikets Ständer
alt ifrågavarande anbud, hvarigenom Capital-beloppet af förenämnde,
redan inom linien förde Lån förvandlades till en säker tillgång,
antaga, såsom förenadt med Discont-Verkets sanna fördel.
4:o. Det af Prosten J. Brunnii efterlemnade Enka, Friherrinnan
Fredrika Rehbinder, gjorde erbjudande att, oaktadt hon i concursmålet efter
sin man vunnit boskillnads- och urarfva-förmon, inbetala hans återstående
Capilal-skulder till Discont-Verket emot vilkor, att all ränta derå blefve eftergifven.
I anledning häraf har erhållits den upplysning, att aflidne Prosten
Brunnius häftade för tvänne förbindelser hos Banco-Discont-Verket, hvaraf
den ena, för eget lån på primitivt, R:dr 2860, utgör i Capital-återstod R:dr 40:
45 9, samt den andre, grundad på borgen för afl. Protocolls-Secreteraren C. F.
Hyckertslån å 2,3oo R:dr, utgör i Capital-återstod R:dr 20: i5 10, alt, i följd
af anställde bevakningsåtgärder, så väl i Brunnii som Hyckerts concurser,
Discont-Verket erhållit de pu desse lån utfallne utdelningar, hvilka, hvad
Prosten Brunnii massa angår, blifvit successive afförde utaf hans afträdde
halfva löneinkomster, intill hans år 1828 inträffade död, att lånens återstående
belopp blifvit ytterligare bevakade uti de efter bemälde Gäldenärer
anliängige gjorde afträdes-, boskillnads- och urarfva-mål, men att, sedan
Sterbhusdelegarnes ansökningar om boskillnads- och urarfva-förmon blifvit
genom Domstolsbeslut bifallne, någon vidare afbetalning ej vöre att förvänta,
hvarken ifrån Brunnii eller Hyckerts senare concursmassor, hvarföre
; mväl Banco-Discont-Verkets år i83o församlade Revisorer, för deras del,
ansett ofvanberörde, af Friherrinnan Rehbinder gjorde anbud förenligt ej
allenast med högsta billighet, utan äfven med Verkets eget interesse, men
löreskrifvit, att, utom inbetalningen af berörde Capital återstoder, Friherrin
-
12
Bfinco-\Jnkott(ts Bet. Nr.o 36.
nan Rehbinder borde anskaffa och till Discont-Verket aflemna Curatorernes
i bennes afl. mans första concurs förbindelse, att återbäring till större eller
mindre del af hvad Di.seon I-Verket deruti lyfta t ej mätte ifrågakomma.
Vid öfvervägande häraf och sedan förenämnde Caj'V.d-pester blifvit
af Fribo! rinnan Rehbinder -deponerade, samt .Discont-Vei ket jem väl fält einotlnga
dm af Sysslomannen i hennes majis första concurs äskade förbindelse,
alt, ehvad utgång en o.å ännu oafgjord rättegång med enskild Börgenär,
om bättre lätt till de i Prosten Brunn» concurs redan lyftade utdelningar,
kunde erhålla, någon Aterbäiing af Discont*Verket ej skulle fordras,
anser Utskottet sig ega skäl tillstyrka Rikets Tinglöf!. Ständer
att ifrågavarande af Fi iben innan Rehbinder gjorde anbud, innefattande
en uppoffring å hennes sida, derigenom förenämnde gamla
fordringar kunde blifva till Capitalet beläckte, må antagas och sålunda
räntan å förenämnde lån utur öfverränte-hah.ncen. afföras.
5:o. Den af Discont-Revisörerne år i83a, i anledning af Kryddkramhandlare»
P. U. Wallbeigs då framställde ansökning, gifne tillstyrkan,
att, derest bemälde Wallberg, som ensamt borgat för f. d. Grosshandlaren
G. A. Fogelmarks den So April 1829 förfallne lån på i,45o R:dr, inom en
månad derefter anskaffade sådan säkerhet, sorn af Directionen godkändes för
fulla Capilalels erläggande, enligt de i Disconl-Reglemcnlet bestämde vilkor,
alt sådant skedde inom 2 och ett halft år med i-5:dels afbetalning hvar
sjette månad, straffräntan å ifrågavarande Discontlån måtte Wallberg efterskänkas.
Då Kryddkramhandlare!! Wallberg på det sätt fullgjort förberörde
af Revisorerne gifne föreläggande, att, sedan Capital-summan, 1,480 R:dr,
blifvit betald, genom ett den 21 Maji i832 af Directionen beviljad t lån på
lika belopp åt Diversehandlaren Otto Rosengren, möt borgen af Läderhandlaren
G. E. Rubert, delta senare lån ordentligen är inom föreskrifven tid 2:11c
gånger omsatt, så att derå i sisth Junii månad återstod endast 55o R:dr samt
medelst omförmälde åtgärd en möjlighet blifvit Verket beredd att erhålla
godtgörelse för hela Capitalet af ifrågavarande, enligt uppgift, högst osäkre
lån, kan Utskottet ej annat än tillstyrka Rikets Ständer
att, med bifall till den af Disconl-Verkels år 183a församlade Revisorer
gifne tillstyrkan, efterskänka öfverräntan å ifrågavarande af
Grosshandlaren C. A. Fogelmark, emot Kryddkramhandlare» P.
Sf U. Wallbergs borgen, upptagne lån.
-nmain*
JS<iwco-Ut skottets Bet, No 36.
Och sorn vid verkställd granskning af öfverränte-balancen inhemlats, att, sedan
nedan specificerade lån, nemligen
lånet N:o 3i3o upptaget af N. Hammarin år 1817 å R:dr 460
3131 Dito 260
4ol.S O. Rönberg 1,000
Öi 4a E. S. Lindencrona 1818 2,600
10.84}) Dito 660
36oq A. Svensson 3oo
35to M. Persson 1827 5oo
70 r 2 O. Persson goo
blifvit lill deras Capital-belopp genom dels utmätningar, dels ifrån con
eursniassor
erhållne utdelningar, dels ock gjorde uppoffringar af Låntagarnes
eller Cautionislernes vänner och anhörige, liqviderade, men ej mindre
Låutagarne än Löflesmännen numera öro veterligen döde, någon godtgörelse
lör de å samma lån balancerade öfverränlor icke möjligen kan påräknas
hvarken nu eller framdeles, anser Utskottet sig böra derjemte hemställa,
ali de för berörde lån balancerade öfverränlor måtte få afloras.
Elter att sålunda hafva redogjo. t för den genom Utskottet verkställ
de
revision af Banco-Discont-Verket samt upptagit de dermed gemenskap
egande, Rikets Ständers pröfning underkastade frågor, går Utskottet nu alt
för Rikets Ständer framlägga resultatet af dess granskning i afseende på f. d.
R i ks-Discon Is-Verkets utredning. Denna utredning besörjes fortfarande af
Expeditions-Secreleraren J. A. Dahlström, dels såsom innehafvare af de enskilde
delegarnes andel i f. d. Riks-Discont-Verket, och dels efter erhållet
uppdrag, att, under vanlig redovisningsskyldighet, äfven indrifva Bankens 2-  3:delar i samma Verk utestående fordringar, emot åtnjutande af 33 och 1-  3:de!s procent af hvad, genom hemälde Expeditions-Secreterares åtgärder,
eller i accordsväg, varder å Bankens andel i fordringarne godlgjordt.
Å Verkets vid 1829 års slut utestående fordringar har i .afräkning is
Öu
ti t:
År i83o
R:dr 40,: 2 3
1831  281: 22 g
i83a .
• . 822: 4 —
1033 *  4?: »8 - |7
hvarförutan låne-balancen, till följd af för 3:ne lån antagne
accord, är förminskad med 2,760: 47 3
tillsammans B.co R:dr 4,3ia: 4^ 3
Biinco-iJtskottets B t. A'.‘o 36,
Men, vid genomgående af Verkets räkenskaper, hafva Revisorerne, efter Expeditions-Secreteraren
Dahlströms begifvande och tillstyrkan, å serskildt blad
i halauce-extractet, för att hos Rikets Ständer till afskrifning anmälas, låtit
aflura
År iS3a lån till belopp af R:dr 14,1 r o: 14 6
i833 d:o d:o 7>°99*‘ 7 6
Och har Utskottet, vid noggrnnnt genomgående af så väl Revisorcrnes afgifnc
berättelser som låne-balancen och Ombudsmannens redogörelse, funnit, det cj
mindre berörde, af Discont-Verkets Revisorer anmälde lån än äfven ytterligare
q st. lån å tillhopa 1i,834: 22 9 äro af den beskaffenhet, att Verket icke för dem
Kan förvänta någon vidare ersättning; hvarföre Utskottet, efter ExpeditionsSecreteraren
Dahlströms begifvande, anser sig höra hemställa,
att omförmälde lån måtte få, genom Discont-Directionens försorg,
afskrifvas med tillsammans R:dr 33,o43: 44 9•
I händelse af bifall till hvilken hemställan, f. d. Riks-Discont-Verkets
på vidare utredning och concurser beroende fordringar komma att utgöra
E:co R:dr 34>888: 11 10.
Af Expeditions-Secreteraren Dahlström är för öfrigt anmäldt, att, sedan
Landshöfdingen i Wermlands Län Herr af Wingård^ efter af förre Lands-Secreteraren
i samma Län Kleman åsamkad balance för af denne uppburne medel,
tillhörige dels enskilde personer, dels åtskillige publike Verk och Cassör,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag den 12 Augusti i8a5 blifvit ålagd
att, så till Capital som ränta, ansvara för hvad i berörde hänseende kumle
hos Kleman brista, hvarmedelst f. d. Riks-Discont-Verket hos Herr Landshöfdingen
af Wingård fått en fordran af 1,091 R:dr 6 sk. 10 r., jemte ränta
derå från de tider medlen bordt från Lands-Cancelliet insändas, samt Ex peditions-Secreteraren
Dahlström, ej mindre såsom disponent af de private
Aclieegarnes andel i f. d. Riks-Discont-Verket, än till följd af den träffade
Öfverenskommelse!! om indrilvande af Rankens andel i samma Verk, sökt
att af Herr Landshöfdingen utbekomma f. d. Riks-Discont-Verkets genom
högstberörde Nådiga Utslag fastställde fordran; men Herr Landshöfdingen
invändt, att besagde fordringar vore inbegripne under Bankensfordringspost
3,ioo: 47 6, för hvilken Herr Landshöfdingen af Rikets sistförsamlade
Ständer erhållit befrielse, så hade Kongl. Svea HofRätt, i Utslag af den 18
November i833, förklarat, att krafvet vöre tvistigt samt alltså stämning derom
till vederbörlig Domstol borde, inom natt och år från sistnämnde tid,
anställas, derest icke all talan skulle förloras, tillföljd hvaraf och då, enligt
hvad numera till Expeditions-Secreterarens kunskap kommit, f. d. Riks
-
Eaticc-V t skottets Bet. N:o 36*
i5
Discont-Verkets ifrågavarande fordringspost skall, uti sammansatta Stats-oell
Banco-Utskotlens i December månad 1829 under N:o 4* afgifne Betänkande,
vara upplagen såsom en bland dem, tor hvilka Landshöfdingen af Wingård
korame att erhålla eftergift, så att någon sammanblandning af allmänna
och enskilda medel syntes härvid hafva egt rum, Expeditions-Secreteraren ansett
sig böra vördsamt hemställa, huruvida f. d. Riks-Discont-Verkets ifrågavarande
fordran verkligen skall anses såsom eftergifven och, i sådant fall, på
livad sätt Expeditions-Secreteraren, såsom innehafvare af de private Actieegarnes
andel, må betryggas vid sin enskilda eganderätt och hvad honom, i följd
af ofvannämnde med Banken träffade öfverenskommelse för denna fordran
som ofelbart kunde ingå, tillkomma borde.
I anledning af hvad sålunda anmäldt och hemstäldt blifvit, bar Utskottet
tagit noga kännedom om förhållandet och sammanhanget med omförmälde
afskrifnings-åtgärd, samt dervid inhemta t, att sedan, lill följd afdlere
enskilde personers i början af år 1822 hos Landshöfdingen af Wingård
gjorde tillkälinagifvande, att medel, dem dåvarande Lands-Secrelerarcn
Kleman å tjenstens vägnar emottag it, icke kommit vederbörande] tillhanda,
undersökning företagits, hvilken ledt dertill, alt Svea Hofrätt, genom Utslag
den 20 Maj 1824» jemte bestämmande af Klemans ansvars- och ersättningsskyldighet,
ålagt Landshöfdingen af Wingård att ansvara för hvad hos Kleman
kunde brista i full betalning för åtskillige, enligt serskilde anmärkningspunkter,
af Kleman lillgripne och förskingrade summor, samt uti Kongl.
Maj :ts, efter målets underdåniga fullföljande, meddelade Nådiga Utslag af
den 12 Aug. 1825, ibland de af Kleman förskingrade medel, för hvilka betalningsskyldighet
Landshöfdingen af Wingård ålåge, jemväl blifvit upptagne,
under anmärkningspunkten N:o 1: Odlingslån, afsände af Commissarie™#
i Rikets Ständers Bank den 21 Januarii 1822 till Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Wermland, att tillställas Olof Ersson i Tveten 1000 R:dr, Jaa
Nilsson i Korssbyn 297 R:dr 24 sk. och Enkan U. L. Uggla 810 R:dr eller
tillsammans 2,107 R:dr 24 sk.; under anmärkningspunkten N:o 10 mom.
1, R:dr 42°: 42 IO> som utgjort f. d. Riks-Discont-Verkets återstående fordran
hos Commissions-Landtmätaren Carl Laurell; och under anmärkningspunkten
N:o 10 mom. 2, 670 R:dr 12 sk., sorn icke kommit Riks-DiscontYerket
tillhanda af influtne medel för Capitainen B. A. Laurells, emot borgen
af Commissions-Landtmätarne A. Zetterberg och C. Laurell, i nämnde
Discont-Verk upptagne lån; så har Landshöfdingen af Wingård, dels uti en
den 12 Dec. 1820 till Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift, anhållit ej
mindre, att de allmänna medel, hvilka förre Lands-Secreteraren Kleman tillgripit
Eancc-V !>•<■t'-t! Ber. /V:o 36.
och som stannat pä Landshöfdiftgens ansvar, måtte få i Nåder afskrifvas,
till den del hvaröfver omedelbar disposition Kongl. Maj:t tillkom, ån oek
att, genom Kongl. Majrts höga la medling hos vederbörande, Landshöfdingen
måtte beredas anstånd med krafvel för de öfrige ersättningsposterne intill
Rikets Ständers sammankomst, dels sedermera, uti en den 24 Februarii
1829 ingifven underdånig skrift, uppgifvit de skuldposter, för hvilka Landshöfdingen
ansåge sig föranlåten begära eltergift, samt dervid, med åberopande
af anmärkningspunkterne N:ris i och 10 mom. 1 och 2, efter afdrag från
sistnämnde arne poster af de redan å Lands-Cancelliet godfgjörde räntor och
omkostnader, upptagit under titel: "Rikets Ständers Bank”., en summa af
3,ioo: 47 ö; att Kongl. Maj:t uti derefter aflåten Nådig Skrifvelse af "den
ro April 1829 Rikets då församlade Ständer öfverlemna t, att, genom bifall
till Landshöfdingen af Wingårds i förrberörde afseende gjorde anhållan,
bereda honom lindring i dess af en underlydande tjenstemans bedrägliga
förhållande förorsakade olyckliga belägenhet; samt att Rikets Ständer, efter
deras sammansatt!) Sprts- och Banco-Ulskotts hörande, tili svar härå, uti underdånig
Skrifvelse af Februarii månad i83a> (se Bih. lill Riks-Slåndens
Fröt. io Sami. 2 Bandet N:o 338 pag. 2i5j) yttrat: ’’det Landshöfdingen
''af Wingård, så vida Iian visade sig inom fern år derefter hafva till ful”lo
betalt de genom ofvanberörde Nådiga Utslag fastställde ersättningsbe”lopp
åt enskilde och sådane publike Cassör, hvilka icke slå under Rikets
”Ständers disposition, matte njuta befrielse från allt ersättningsansvar för de
”Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor, Slals-Contoret, General-Tull”Styrelsen
samt Banco-Disconten genom omförmälde Nådiga Utslag tiller”kände
medel, utgörande, enligt Kongl. Maj:ts aflåtne Nådiga Skrifvelse i äraJ’net,
jemförd med den utaf Landshöfdingen af Wingård Jemnade specifice”rade
uppgiften, en sammanlagd summa af B:co R:dr 29,0041 41 11, °befräknade
de upplnpne räntorne.”
Vid öfvervägande häraf, och då Rikets {händer icke under annat vilkor
eflergifvit Landshöfdingen af Wingård betalningen af de medel, öfver
hvilka Rikets Ständer egt disponera, än att Landshöfdingen inom bestämd
ti<l skulle till fullo betala de fastställde ersältnings-bcloppen åt enskilde och
sådane- publika Cassör, hvilka icke stå under Rikets Ständers disposition;
men upplyst blifvit, att uti den sammanlagde summa 29,004.: 41 1 r* hvaröfver
Rikets Ständer, enl. deras omföimälde underdåniga skrifvelse, ansett sig
ega dispositions-rätt och deruti finnes inberäknade det belopp 3,100 R:dr
47 sk 6 r:st, hvilket under titeln ”Rikets Ständers Bank” blifvit tili afskaf
-
Banco -U t skot tus Bet. K', o 36.
afrifning anmäldt, influtit 2:ne f. d. Riks-Discont-Verkets fordringar å tililiopa
1,091 R:dr 6 sk. io r., oaktadt enskilde, på grund af adier, egde i
detta Verk i-3:del, hvilken rätteligen tillhörde Disponenten af de enskilde
Aclie-egarnes andel i f. d. Riks-Discont-Verket, anser Utskottet nödigt, det en
förklaring öfver Rikets Ständers beslut i förenämnde fråga meddelas, hvarigenom
bemälde Disponent må komma i åtnjutande af den rätt, hvilken
genom samma beslut är vorden öfrige enskilde uttryckligen förbehållen.
Hvad dernäst beträffar frågan, huruvida något af Bankens andel i f.
d. Riks-Discont-Yerkets förenämnde fordringar hos Landshöfdingen af Wingärd
bör Expeditions-Secreteraren Dahlström tillkomma, till följd af den
med Expeditions-Secreteraren träffade öfverenskommelse, om indrifvande af
Bankens a-3:delar i samma fordringar, anser Utskottet sig böra upplysa, att den
åberopade öfverenskommelse!! är grundad på det i 5 Afdeln. 20 §. af i8a3 års
Banco-Reglemente intagne stadgande, att, lill] vinnande ett af möjligast skyndsamt
/lut med indrifvande af Verkets återstående fordringar, alla serskilde
bevakningsåtgärder i och för Bankens andel i fordrinmarne borde inställas
oell för öfverenskommelse i dess ställe ingås, helst med Disponenten af de
private Actie-egarnes tredjedel, det lian, under vanlig redovisningsskyldighet,
skulle besörja utredningen och bevakandet af Bankens i Verket egande
a-3:delar i sammanhang sned den derifrån oskiljaktiga bevakningen af
dess enskilda rätt, och sådant mot åtnjutande af vissa procent på hvad genom
hans åtgärd för Bankens räkning inflyter; hvilken provision blifvit
bestämd först till 25 och vid sisth Riksdag (Y83o års Banco-Reglemente
pag. i33) till 33 i-3 procent.
Då emedlertid denna öfverenskommelse icke med Expeditions-Secretsraren
Dahlström afslutats förr än Bankens andel uti f. d. Riks-DiscontVerkets
ifrågavarande, af förre Lands-Secreteraren Kleman förskingrade medel
redan blifvit indrifne och till Lands-Cancelliet i Carlstad aflemnade samt
någon Lagsöknuigs-åtgärd i och för desse medels utbekommande af Herr
Landshöfdingen af Wingård ej heller från Expeditions-Secreteraren Dahlströms
sida vidtagits, förr än eftergift af samma medel blifvit hos Rikets
Ständer sökt, kan Utskottet ej annat inse, än att Ri,kets Ständer egt, att
öfver Bankens a-3:delar i dessa medel, utan Expeditions-Secreterarens hörande,
förordna; men för den händelse, att, vid denna- frågas möjliga pröfning
i Domstolsväg, Expeditions-Secreteraren Dahlström, på grund af förenämnde
nied Banken träfiade öfverenskommelse, skulle anses berättigad, att
Bihang till R, >5"c. Brot. i83^, 6 Sami. 1 AfJ. 2 Bandet, 3
5: te Häftet,
Banco-Uiskottets Bet.. N:o 36.
af Bankens andel i desse medel undfå de, för indrifningen deraf, utfäste
procent, finnér Utskottet äfven i detta hänseende en sådan förklaring afRikets
sistförsamlade Ständers ofvanintagne beslut nödig, att Banken icke, i
afseende på f. d. Riks-Disconl-Verkets omförmälde fordringar hos Landshöfdingen
af Wingård må tillskyndas någon ytterligare förlust, än Bankens
liela, andel i oftanämnde fordringar.
Gell får Utskottet, till följd af hvad nu anfördt blifvit, tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet tillkännagifva,
att som Rikets sistförsamlade Ständer, vid fattandet af
deras beslut i afseende på Landshöfdingen af Wingårds genom K.
Maj:s Nådiga Skrifvelse den 10 April 1829 till R. St. öfverlemnade
anhållan, om befrielse från ersättningsansvar för de af förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskingrade medel, icke
kunnat och, enligt hvad Rikets Ständers Beslut i denna fråga utvisar,
ej; heller haft för afsigt att eftergifva några andre meckl, än
sådane, öfvej hvilka Rikets Ständer egt dispositionsrätt; men upplyst
blifvit, att uti den summa af 29,004 R*dr 41 sk. 11 r. Banco, hvilken
uti Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i ämnet upptagits, såsom
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor, med flere allmänna Verk
tillhörig, kommit att inflyta arne under titeln ”Rikets Ständers Bank*
af Landshöfdingen till afskrifning anmälde fordringar å tillsammans
1*091 : 6 10, utom räntor, och sålunda blifvit inblandade medel, tillhörige
Disponenten af de enskilde Actieegarnes i-3:del i f. d RiksDisccnt-Verket,
samt fråga jemväl uppstått, huruvida Rikets sistförsamlade
Ständer egt full dispositionsrätt öfver de återstående
2-3:delarne af f. d. Riks-Discont-Verkets omförmälda hos Landshöfdingen
af Wingård fastställde fordringar, finna R. St., till undanrödjande
af ali ovisshet om rätta meningen af Rikets sistförsam.
lade Ständers Beslut i denna dfel, sig föranlåtne i underdånighet
förklara, det Rikets Ständers Beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts
ofvannämnde Nådiga Skrifvelse, icke länder Landshöfdingen af
Wingård till befrielse från ersättningsansvar för sådane af förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskingrade medel, till
hvilka enskilde visat eller framdeles lagligen kunna styrka deras,
eganderätt.
Omsider får Utskottet härmedelst anmäla: att, ej mindre hvad
Båneo-Discont-Verkets förvaltning, än f. d. Riks-Discont-Verkets utredning
beträffar, Directionen finnes hafya med sorgfällighet iakttagit och följt densam
-
Bnnco-lhskottets Btt. N:o 35.
*9!
ina till efterrättelse meddelade föreskrifter; att nödig säkerhet och behörig:
ordning sig visat i afseende på vården af Verkets* lånehandlingar; att i'
allmänhet Verkets Embets- och Tjenstemän med skicklighet och drift sina
åligganden fullgjort,, samt alt Utskottet med tillfredsställelse funnit utmärkt
verksamhet, drift och ordning vara vid Lagsökningsärendenas handläggning
iakttagne, så att icke någon försummad åtgärd i denna vigtiga
och grannlaga del af Banco-Discont-Verkets förvaltning kunnat emot Ombudsmännen
anmärkas; hvarföre också Utskottet låtit i förut vanlig form meddela
Directionen fullständig Decharge, med frikännande från allt ansvar för
nu och framtiden, i afseende på hvardera förvaltningen för den tiderymd,
tom nu varit Utskottets granskning underkastad*
Utskottet, som, efter sålunda slutad granskning af Banco-Discont-Ver-'
kets samt f. d. Riks-Discont-Verkets utredning, fått emottaga Berättelserne
öfver de verkställde Revisionerne af Låne-Gontorens i Götheborg och Malmö’
Räkenskaper oell Förvaltningar för sistl. år, har ansett sig jemväl böra för
Rikets Ständer framlägga hufvudresultaten af dessa Verks Lånerörelse för
åren i83a och 1833 samt får, till upplysning härom, åberopa Bilagorne
N:ris 2 och 3.
Hvarförutan Utskottet slutligen, i afseende på Malmö Låne-Contor,
anser sig böra meddela, att sedan, till följd af Banco-Fullmägtiges föreskrift
och Herr Justitiae-Ombudsmannens derpå grundade förordnande, ansvars--  och ersättningstalan emot ej mindre nu mera aflidne Öfversten m. m. Gt
Callerholm; Kongl. Hof-Predikanten m. m. Doctor P. Gullander, Borgmästaren
och Rådmannen Jöns Kjellander samt Riksdagsmannen Nils Månsson i
Skumparp och Anders Nilsson i Tottarp, såsom Ledamöter uti Directionen
af Malmö Låne-Gontor, än äfven Bankens förre Ombud derstädes, Casseuren
Ji A'. Bjorkman blifvit anställd, för det de, den sistnämnde af egennyttiga’
afsigter och öfrige genom försummelse vid förvaltningen af nämnde Låne--  Gontor, skulle felagtigt sig förhållit, har Kongl. . Svea Hof-Rätt, enligt af Herr
Justitioe Ombudsmannen meddelad underrättelse, genom Utslag af den 17
December i833, hvilket dock ej förr än den 24 sistl. April blifvit expedieradt,
i målet sig utlåtit, samt förklarat* att någon pröfning af aflidne
Öfverste af Callerholms ansvarighet- för förvaltningen af Låne-Contoret i'
Malmö lagligen icke egde rum, och bemälde Öfvers tes Sterbhusdelegare ej
lieller kunde någon ersättningsskyldighet i målet ådömas: att då de Deeharger,
som för förvaltningen af Låne-Contoret,. intill slutet af år 1828’
20
Banco- Uiskottttfs Bet. Nio 36,
blifvit Directionen meddelade, borde lända till befrielse ifrån åtalet, så vidt
det rörde Conterets förvaltning intill 1829 års början; frikändes IS'ils Mänsson
och Anders Nilsson från all ansvarighet i målet: att Prosten, Doctor
Gullander och Borgmästaren Kjellander, hvilka gjort sig skyldige lill försummelse
vid förvaltningen af Låne-Conloret, skulle från deras Directeursbefattningar
derstädes skiljas; alt Casseuren Björkman, hvilken i egenskap af
Bankens Ombud vid nämnde Låne-Contor varit att anse såsom en Ledamot i
Directionen af samma Verk, genom sitt derutinnan ådagalagde försumliga och
egennyttiga förhållande samt dess förfarande att under tiden hafva upptagit lån
afen underhafvande Uppbördsman och Redogörare, ansåges gjort sig ovärdig
så väl Rikets Ständers, som annat allmänt medborgerligt förtroende, samt förlustig
sill i Rikets StändersBank innehafvandeCasseurstjenst; samt ock, att det dessutom
skulle åligga Prosten Doctor Gullander, Borgmästaren Kjellander och
Björkman, vid bristande tillgång hos Låne-Contorets förre Kamererare
Lindstedt, till gäldande af de honom, genom Kongl. Hof-Rättens Utslag under
den ra Julii i83r, åd öm de skadeersättningar, att gemensamt, eller hvilkendera
bäst gälda gitte, godtgöra Låue-Contoret ej allenast de af Lindstedt
tillgripne 1,840 R:dr B:co, med 6 för t oordet i ränta, ulan äfven hvad
Låne-Contoret kunde i laga ordning kännas skyldigt att utgifva till en.
eller liera af dess låntagare, såsom ersättning för de dem tillhörige men af
Lindstedt, efter 1828 års slut, i Låne-Contoret åtkomne och förskringrade
snede!.
Emedlertid hvilar ännu hos Banco-Fullmägtige den af Ordinarie
Re visor er ne öfver Malmö Låne-Contors förvaltning år 1829 föreslagne Decharge;
och hafva Fullmägtige, vid öfverlemnandet lill Directionen af Decharge
för år i83o, uttryckligen undantagit sådane ansvars-och ersättningsfrågor,
sorn emot flere eller färre emot Directionens Ledamöter blifvit elior
blefvo väckte i sammanhang med eller i följd af förre Kamereraren
Lindstedts bedrägerier; men för åren 1831, 1802 och iS33 har Directionen
öfver Malmö Låne-Contor erhållit fullkomlig Decharge för Verkets styrelse
och förvaltning; äfvensom fullkomlig Decharge för hela tiden till och
med i833 blifvit Directionen öfver Götheborgs Låne-Contor för dess förraltning
meddelad.
Stockholm den 37 Aug. 1834»
STOCKHOLM, iS34; hos J. A. Walldon.
Hör till -iB anco-Ut skottets Mern. N:o 36,
Bil. N:o 1.
Fördelning på DistricSer, Näringar och Yrkan af de vid Banco-Disconten i
Stockholm åren i832 och 1833 utgifna Lån enligt gjorda anteckningar.
Utgiftia lån . . . . . . • • • • •
Hvaraf tili personer inom:
Stockholms siad .
Dito län
Nyköpings D:o
Upsala D:o
Westerås D:o
Örebro D:o
Carlstad D:o
Kopparbergs D:o
Gefleborgs D:o
Wester-Norrlands D:o
Jemtlands D:o . . . . • .
Westerbottens D:o
Norrbottens D:o
Östergöthlands D:o
Jönköpings D:o
Kronobergs D:o
Calmare D:o
Gottlands D:o
Utom districtet
Fördelta på Näringar och Yrken:
Jordbrukande inom Bonde-Ståndet . . . .
Dito utom Bonde-Ståndet ....
Bergsidkare inom Bonde-Ståndet
D:o utom Bonde-Ståndet
Fabriksidkare
Handlande
Handtverkare
Tjenstemän . . .
Diverse
eiler
Landtmanna-Näringar
Stadsmanna-Näfingar
Tjenstemän och diverse personer . . . .
Den 3
D e c e ni b e r
1 83 2.
183 3.
3,350,3 501 —
-
3,363,6001 —
-
854,500
763,190
12&650
—
—
147,580
93,000
—
109.930
98,310
—
—
117,690
151,870
—
—
141,150
260,750
—
—
237,410
361,330
—
—
306,070
296,300
—
—
318,760
—
54,990
—
—
69,000
40,480
—
—
15,700
31,380
—
—
32,800
60,280
—
—
46,790
32,460
—
26,650
—
388,300
—
—
502,470
93,230
—
—
71,040
52,610
—
—
77,570
268,180
—
—
278,300
80,630
—
97,050
5,100
—
—
6,450
~
—
3,350,350
-
3,3631)00
~
267,770
_
275,010
i
480,120
—
—
638,700
108,630
—
—
137,290
,
409,680
—
—
396,090
153,470
—
—
86,860
768,260
—
•—
789,460
183,170
—
199,880
929,960
—
777,920
56,890
—
62,390
3.350,3501 —
—
3,363,600| —
i-!
1,258,600
1,447,090
/
1,104,900
—
—
1,076,200
—
986,850
—
—
840,310
—
—
3,350,3501 —
1-
| 3,363,600j —
P
Bilt. till R. St. Prot. i834, 6:1c Sand, usta Afd. :>:dra Bandet 5:te Häftet.
Hör till Banco-Utskottets Mern. /V.-o 3G,
Bil. N:o '2. Litt. A.
Sammandrag öfver de i Götheborgs Låne-Contors rörelse begagnade Bankens Fonder, afkastningen
deraf, och dess användande för Åren i832 och 1833.
l:o Utlåning mot Reverser och Borgen:
Skuld.
Till Vexel-Banken för begagnadt Creditiv .......
— Låne-Banken, balancerad vinst ........
— Ombudsmannen för levererade Lagsökningsmedel utöfver erhållet förskott
Tillgång.
Den 31 December
1832.
1,971,641
109,245
2,080,886
Cassa behållning -
Utestående Lån
Osäkre ansedde Lån, serskildt balancerade .......
Behållne Expence-medel hos Ombudsmannen .
Fordran hos lagsökte Gäldenärer för Contoret åbragte Lagsöknings-kostnader
Serskild fordran hos en Gäldenär enligt Dom .......
Fordran för små Sedelsvexlingen
Under remiss till Banken
Af Creditivet i behåll vid årets slut
På Lagsökning beroende ....
Inkomst.
Influtne förskotts- och öfverräntor
Utgift.
Förvaltnings-kostnader, enligt specification
41
1833.
11
1,953,641
126,993
28
2,080,662
9,124
2,058,383
12,646
70
388
273
23
8
27
46
16
16
2,080,886
Vinst
Sorn blifvit använd:
A Till godtgörande af de efter Itevisorernes beslut, på serskildt blad, såsom osäkre balancerade lån
B Till Bankens disposition dels levererade och dels afsatte ......
2:o Utlåning på Publika papper:
Dertill anslagen fond i832 B:dr 200,000 och 1833 R:dr 25o,ooo:
Skuld.
Till Banco-Disconten för aflemnade Contanta medel och reverser .
Utelöpande Assignationer på Banken
Balancerad Vinst .
28,358
123,629
113,319
13,749 9
41
20
22
99,569 45
22,035
77,534
99,569
1,029
2,026,583
31,474
166
1,408
20,000
33
25
26
36
24
11
11
2,080,662133
11
45
• •
Tillgäng.
Cassa behållning
Utestående Lån . . . .
Hos Vexel-Banken innestående medel
Tnflutne räntor .
Förvaltnings-kostnader
Inkomst.
Utgift:
200,000
10,483
210,483
3,623
200,310
6,550
26
26
26
210,483
10,740
Vinst
Sorn blifvit
Till Bankens disposition levererad med
Bilt. till H. St. Brot. t834. 6:te Sami. t: St a Afd. ä:dra Bandet 5:te häftet.
46,358
114,078
110,437
15,155
95,281
3,435
91,846
11
20 4
47 7
44
45 9
46 5
95,281 461
250,01X1
21,650
12,239
12
7
283,889 12 7
26 6
19
236,220
47,650
283,889
12,466
256 27 8
227 12
12
12
25
10,483 26 6
10,483
26
12,239 12
12,239
12
lior till Panco*Utsfottets Mein. N:o 36.
Bil. N;o 3 Litt. A.
Sammandrag öfver de i Malmö Låne-Contors rörelse begagnade Bankens fonder, afkastning^ deraf,
och dess användande för åren i83a och 1833.
l:o Utlåning mot Reverser och Borgen:
Skuld.
Till Vexel-Bänken för begagnadt Creditiv
— Låne-Bänketr, balariceräd vinst
Tillgång.
Cassa behållning
Utestående Lån *
Fordran hos f. d. Katnereraren Lindstedt för Balance
På Lagsökning beroende
Inkomst.
Influtne räntor .
Dito Lagsökningstnedel
Dito livresmedel .
Utgift.
Förvaltnings-kostnader, enligt specification
Vinst
Sorn blifvit använd:
A Till godtgörande af 3:ne, enligt Kongl. Majlis Nådiga Domar, vederbörande titan erhållen valuta
återställde Låne-Document, hvartill medlen blifvit af förre Kamereraren Lindstedt
uppburne och förskingrade .......
B Till Bankens disposition levererad ....
2:o Utlåning på Publika papper:
Dertill anslagen fond R:dr i5,ooo
Skuld.
Till Banco-Disconten för aflemnade Conlanta medel och ie\cisei
Rikets Ständers Bank, balancerad Vinst . . . -
Tillgång.
Cassa behållning
Utestående Lån . • • •
Uti Vexel-Banken innestående vid årets slut .
Inkomst.
Influtne räntor
Som blifvit till Bankens Disposition levererade
Den 3
i December
1832.
1833.
1,000,000
1
1,C30,000
41,995
34
10
42,278
11
11
1,041,995
34
10
1,042,278
11
.11
1,652
43
5
92
24
9
1,038,502
39
5
1,037,306
6
—
1,840
—
—
4,940
—
—
1,041,995
34
10
1,042,338
30
9
58,042
18
4
58,708
29
2
52,490
44
5
51,988
15
5
826
23
4
1,039
2
7
120
—
—
153
16
—
53,437
19
9
53,180
34
—
11,441
32
11
10,902
22
1
41,995
34
10
42,278
11
11
1
3,100
41,995
34
10
39,178
11
lil
41,995
34
10
42,278
11
11
15,000
15,000
285
10
8
252
28
2
15,285
10
8
15,252
28
2
285
10
8
637
33
6
5,500
—
—
5,364
42
8
9,500
—
—
9,250
—
—
15,285
10
8
15,252
28
2
285
10
8
252
28
2
Bih. till R. St. Prof. 7834• e.tf. Sami. usta Afd. lidra Pandet S:te häftet.
Bil. N:o 3. Litt. B.
Fördelning på Näringar och yrken, af Malmö Låne-Contors utestående fordringar mot reverser och
borgen, enligt gjorde anteckningar.
Jordbrnkande allmoge
Dito .Ståndspersoner
Handlande ....
Fabrikanter ....
Handtverkare ....
Militairer .
Civile och Ecclesiastike Tjenstemän
eller
Landtmanna näringar ,
Sladsmanna dito
Tjenstemän
Den 3i December.
1832.
1833.
308,860
36
8
309,494
285,438
—
—
222,609
193,340
—•
—
137,142
6
—
61,432
18
5
51,612
—
—
24,320
40
—
27,910
—
74,250
—
—
124,649
—
92,860
40
4
. 163,890
—
1,038,502
39
5
1,037,306
6
—
592,298
36
8
532,103
—
279,093
10
5
216,664
6
167,110
40
4
288,539
—
1,038,502
39
5
1,037,306
6
Bil. N:o 2. Litt. B.
Fördelning på Näringar och yrken af Götheborgs Låne-Contors utestående fordringar mot reverser
och borgen, enligt gjorde anteckningar *).
Den 3i
Dec.
1832.
59,420
—
—
528,617
8
9
296,031
38
5
542,912
31
7
50,140
30
1
101,360
35
10
157,611
—
10
278,097
45
9
56,837
36
3
2,071,029
35
6
884,068
47
2
694,414
1
6
435,708
46
7
56,837
36
3
2,071,029
35
6
Bergsbrukande ....
Jordbrukande allmoge .
Dito Ståndspersoner
Handlande .....
Fabrikanter . . .
Handtverkare ....
Militairer .....
Civile och Ecclesiastike Tjenstemän
Diverse personer . . .
eller
Landtmanna näringar .
Stadsmanna dito
Tjenstemän
Diverse Personer....
*) Orsaken dertill, att endast för i83a fördelningen finnes utsatt är den, att Götheborgs Låne-Contor, som vid Riksdagens början
aflemnat fullständig redovisning för hufvudreeultaten af Contorets rörelse till och med år i83a, icke vid den sedermera till Revisorerue
afgifne Berättelse bifogat någon så beskaffad fördelning för år i833.
i
frefrtK&i&*H?ME*9S0Si5S
Banco- Utskottets Memorial N:o 3j.
s
N:o 37.
Ankom tili Exp.-Utsk. den € Sept, 183 J..
Memorial, med öfverlemnande af de 'propositioner , öfver
hvilka omröstning korumcr att verkställas i Förstärkt
Banco-Ut skott.
tjenom Protöcolls-Utdrag från samtlige Riks-Stånden, hvilka under den
3o sistl. Aug. och den 3 innevarande manad Utskottet tillhandakornmit,
hafva de beslut, Riks-Stånden fat tat, i anledning af Utskottets under N:o
3o aflåtne förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens serskilda meningar
i afseende på Utskottets i Utlåtandet N;o 16 gifne tillstyrkanden, nu mera
blifvit Utskottet medd.elade; och ehuru, i de fall, der de af Utskottet
gjorde inbjudningar icke antagits, Rikets Ständer bifallit frågornes afgörande
medelst omröstning, på sätt och i .den ordning Utskottet föreslagit,'
likväl då Utskottet funnit, att ett Riks-Slånd, Vallöf!. Borgare-Ståndet, afvakta?
voteringspropositioner, der desamma icke förut varit Lill ordalydelsen
upptagne, anser Utskottet sig härmedelst bora öfverlemna samtlige
ordagranna propositioner, öfver hvilka, till följd af Rikets Ständers beslut,
omröstning i Förstärkt Banco-Utskott kommer att anställas:
i:sta Voteringen:
Den, sorn anser, att Bankens utlåningar m& kunna ej allenast minskas
utan äfven inställas, derest sådant emot förmodan af behof påkallas, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar
-JM1 ej;
Vinner Nej, anses Banco-Styrelsen allenast ega rättighet alt minska,'
men ej i något fall inställa Bankens utlåningar.
aldra Voteringen:
Den, som anser, att såsom contra-proposition, till Banco-Ulskotlets i
n:te punkten af Utlåtandet N:o 16 gifaa tillstyrkan, må antagas den i«-  duction, Högloft. Ridd. och Adeln gifvit åt senare delen af denna punkt,
hvarigenom slutorden "förr än ett år förflutit från Bankens öppnande tili
utvexling af Silfver" blifvit uteslutne, röstar
Ja;.
Bihang till &. St. Prot, 18,34. 6-te Sami. f.sia Aid. T-dra Bandat.
<5;te Ilåflbi.
2
Banco-Ulslcottets Memorial N:o 3y.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifver contra-propositionen den af Vällofl. BorgareStåndet
godkända redaction lill denna punkt, hvarigenom slutorden ”förr
än ett år förflutit ifrån Bankens öppnande till utvexling af Silfver” förändrats
till orden: ”förr än vid nästinfallande Riksdag Rikets Ständer
derom annorlunda besluta”,
3:dje Voteringen:
I förra fallet, eller derest Ja vid nästförestående votering vinner:
Den, som anser, att, om också metalliska Cassan någon tid skulle visa
sig fortfarande öfverstiga |:tedelar af sedelstocken, Banco-Styrelsen ej, på
grund häraf, må ega vidtaga någon åtgärd till Rörelse-Capitalets ökande i
annan väg, än medelst belåning af Guld, Silfver, Koppar, Jern och öfrige
Effecter, som finnas uppräknade i Banco-Reglementety 4 Art. 4 Afd. §§.
i o—15, förr än ett år förflutit från Bankens öppnande till utvexling af
Silfverj röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva heslutit, alt orden ”förr än
ett är förflutit ifrån Bankens öppnande till utvexling af Silfver” skola
uteslutas,
I senare fallet, eller derest Nej vid den i andra rummet upptagna
voteringen vinner:
Den, som anser, att, om också metalliska Cassan någon tid skulle visa
sig fortfarande öfverstiga |:tedelar af sedelstocken, Banco-Styrelsen ej, på
grund häraf, må ega vidtaga någon åtgärd till Rörelse-Capitalets ökande, i
annan väg, än medelst belåning af Guld, Silfver, Koppar, Jern och öfrige
Effecter, som finnas uppräknade i Banco-Reailementets \ Art. 4 Afd. §§.
io—15, förr än ett är förflutit från Bankens öppnande till utvexling af
Silfver, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, komma ofvanintagne slutord: ”förr än ett år förflutit
ifrån Bankens öppnande till utvexling af Silfver” att förändras Lill orden:
förrän vul nästinfallande Riksdag Rikets Ständer derom annorlunda besluta”.
Banco-JJislcottets Memorial N’.o 3j.
3
4'de V oter ing en:
Den, som anser, att privata Assigneringsrätten i Banken må tills vidare
få fortfara emot en afgift af 2 R:dr Banco för hvarje folium om 4°
rader af den löpande räkningen, med förbehåll tillika, att den' minsta afgiften,
som för hvarje år beräknas, blifver 10 R:dr Banco, motsvarande 5
folier, röstar
. Ja 5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften att bestämmas till 4 R:dr B:co för hvarje
folium om 4° räder af den löpande räkningen, med förbehåll tillika, att
minsta afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 20 R:dr B:co, motsvarande
5 folier.
5:te Voteringen:
Den, som anser, att Cassa-Creditiv i Rikets Ständers Bank må kunna
beviljas ej mindre åt Associationer, som möjligen sig bilda till belåning af
Svensk spanmål, samt sådane Privat-Banker, som i större scala sig med spannmåls
belåning befatta, och åt Hypotheks-Föreningar, än äfven åt andre Bolag
och enskilde personer, röstar
Ja;
Den det ej anser, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, att Cassa-Creditiv ej
kunna beviljas åt andra, än Associationer och Privat-Banker, som med belåning
af spanmål sig befatta, samt åt Hypotheks-Föreningar.
6: t e V o teringen:
Den, som anser, att högsta belopp, någon till Cassa-Creditiv i Banken
berättigad Privat-Bank kan såsom Creditiv erhålla, blifver 3oo,ooo R:dr
B:co, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, att icke någon PrivatBank
kan, såsom Cassa-Creditiv, i Rikets Ständers Bank, erhålla mer än
i5o,ooo R:dr B:co.
I händelse 5:te Voteringen skulle så utfalla, att andre Privat-Banker
än de, som med spannmåls belåning sig befatta, må Cassa-Creditiv i Rikets
Ständers Baxmk eibålla, blifver
£ J3anco-ULshotleta Memorial Ar.-o 3/.
y:de V oter Ing en:
Den, som anser, att Cassa-Creditiv från Rikets Ständers Bank kör beviljas
från Riksdag till Riksdag åt vanlige Pri vat-Banker, röstar
Ja;
Den det ej vill, rostar
Nej;
Vinner Nej , komma Cassa-Creditiv från Rikets Ständers Bank att beviljas
uppå en tid af högst ett år åt vanlige privåt-Banker.
8:de V oter ing en:
Den, som bifaller, att Riksgälds-Contorets sedan sisth Riksdag utgifne
eller framdeles utgifvande Obligationer nied 5 proc. r inta få belånas tili
J:dedelar af vanliga försäljnings-prisat under månaden näst före belåningen,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
. Nei;
Vinner Nej, komma Riksgälds-Contorets efter sistlidne Riksdag utgifne
Obligationer med 5 proc. årlig ränta och försédde antingen med viss förfallotid
.eller uppsägbara å fordringsegarnes sida, att lill 90. proc. af Capitalbeloppet
belånas.
'g:de Voteringen:
Den, sorn, anser, att alla actier och publike papper, för hvilka icke belåningsrätt
serskildt blifvit af Rikets Ständer bestämd, må i Banken belånas
till |:dedelar af deras försäljningspris under de 3:ne näst före belåningen
.förflutna månaderne, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses någon belåningsrätt i Banken för öfrige, ej serskildt
uppräknade actier och publika papper icke kunna medgifvas.
io:de Voteringen:
Den, som anser, att räntan i Iiandels-Disconten bör bestämmas lill 5
procent, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer räntan att bestämmas till 6 proc., sorn kan af
Banco-Styrelsen nedsättas till 5 proc., om så nödigt pröfvas.
Banco- Ntélotlets Memorial Nto 3y.
'.5
n:te Noteringen:
Den, som antager Banco-Utskottets af Yällofliga Borgar^- och Hedervärda
Bonde-Stånden bifallne redaction till 23 punkten i Utskottets under
N:o 16 afsifne Utlåtande, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;’
Vinner Nej, anses af Rikets Högloft. Ständer beslutadt, att den vid senaste
Riksdag Riksgälds-Contoret medgifne Creditiv-rättighet, hvilken i så
måtto skiljer sig från de förutnämnde Cassa-Creditiven, att den är för Contoret
kostnads- och räntefri, samt årligen på förhand försäkrad, må bibehållas,
dock med skyldighet för Banco-Styrelsen att, i sista rummet och sedan
andra utvägar blifvit begagnade, äfven detta ^Creditiv uppsäga; då Bankens
egen ställning sådant fordrar. Stockholm den 5 September 1834*
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, p834.
Eanco-TJIskottets Utlåtande Nio 38.
i
N:o 38.
Ankom tili Exp.-Utsk. den 7 Sept.
Utlåtande öfver det på grund af 3 Art. 1 Afd. 4 $. i i83o års
Banco-Reglemente upprättade och till Utskottet öfverlemnade
förslag til Departemental-lndelningen af Banco-Verket,
samt Redovisnings- och Tjenstgörings-Ordningen inom
detta Verk.
Syftemålet med det i 3 Art. 1 Afd. 4 §• i83o års Banco-Reglemente
(pag. 25) Banco-Fullmägtige gifna uppdrag, att till nästblifvande
Ständers pröfning framlägga ett fullständigt utarbetadt förslag för en, efter
sakernas blifvande nya ordning lämpad, definitiv reglering i afseende
på Banco-Verkets organisation i det hela, bar, enligt hvad Banco-Fullmägtiges
vid Riksdagens början afgifne Berättelse upplyser, blifvit uppfattad
under a:ne olika synpunkter, nemi. dels den allmännare synpunkten af
organisation och lagstiftning för Banken i egenskap af samhälls-inrättning,
dels den mera inskränkta synpunkten af Departemental-Indelning samt
ordnande i fråga om redovisning och arbetssätt uti det inre af denna
samhällsinrättning. Den olikhet i åsigter, som i detta hänseende hos Fullmägtige
egt rum, har led t dertill, att innan ännu hos Banco-Fullmägtige
var afgjordt och bestämdt, att förslag borde ombesörjas och uppfattas rörande
organisationen och lagstiftningsgrunderne för Bankens framtida verksamhet
såsom samhällsinrättning, har en tillsatt, serskildt för sig arbetande
Comité, bestående af 5 Bankens 'Embetsman, med stöd af de vid sistlidne
Riksdag tagne beslut om myntbestämning, silfverutvexling, transporträkningarnes
upphörande, de större sedelvaleurernes tillverkande på förhand,
deras ut- och in vexlande genom Bankens Cassör och några föga hufvudsaklig
förändringar med lånerörelsen, uttänkt, sammanfattat och till pröfning
framlagt, så väl generelt Betänkande om en förändrad DepartementalIndelning
inom Banken och hvarje Departements egande befattning, som
Special-Betänkanden öfver de med silfverutvexlingen och nya sedelsystemet
egentligast samband egande båda Departementens, nemligen CassaAfdelningens
och Sedel-Contorets under a:ne bestämdt skiljaktiga förutsättningar,
blifvande åligganden samt för hvardera behöflig ansedd Embetsoch
Tjenste mannapersonal.
Bill. lill R. St. Brot. 1834■ 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1
7: de Häftet.
2
Banco-Utskottets Utlåtande IV.-o 33.
Det sedermera upprättade Lagförslag i afseende på Bankens organisation,
rörelse och förvaltning, hvarx utarbetande varit åt Banco-Secreteraren
enskildt uppdraget, är, enligt hvad förut af Utskottet anmäldt blifvit, redan
vid Riksdagens början till Utskottet öfverlemnadt, och under den 25 sisth
April har Utskottet jemväl fått från Fulimägtige emottaga det af Comiterade
uppgjorde förslag till Departemental indelningen samt Redovisningsoch
Tjenstgörings-Ordningen, tillika med dervid afgifne Utlåtanden från
Bankens Commissariat, samt det under förslagens förehafde granskning hos
Fulimägtige förde serskilde Protocoll, innefattande hvad Fulimägtige dervid
ansett böra förändras, jemkas och ytterligare bestämmas.
Utskottet hade visserligen önskat att, såsom med ordningen mest öfverensstämmande,
kunna, före pröfningen af sistnämnde förslag meddela
dess Utlåtande öfver de utarbetade förslagen till Lag för Banken, men då
sådant, af de skäl Utskottet förut uppgifvit, ännu icke är möjligt, finner
Utskottet, till tidens vinnande, sig föranlåtet, att först till Rikets Ständers
afgörande öfverlemna de framlagde förslagen till Departemental indelningen
samt Redovisnings- och Tjenstgörings-Ordningen inom Banken.
I detta hänseende och på det att Rikets Ständer, utan behof af samtlige
handlingarnes speciela genomgående, må vinna åskådlighet af hvad
förändringarne hufvudsakligen innebära och åsyfta, får Utskottet till en
början här lemna följande korta öfversigt af Bankens nuvarande Departemental-Indelning
samt Arbets- och Redovisningssätt, med antydan derjemte
af de brister, hvilka roan förnemligast haft för ändamål att afhjelpa.
Det egentligen gående Banco-Verket i dess förhållande till allmänheten,
innefattande depositrörelsen, lånerörelsen och vexlingsrörelsen, hvilken
sistnämnde nu mera är inskränkt till nästan blott sedelutbyten, bedrifves
för det närvarande genom Vexel-Bankens Departement, Låne-Bankens De-<
partement, Sju Special-Cassor samt Småsedels- och Afräknings-Contoret.
Vid granskning af desse Departements nuvarande organisation finner
man, att, oaktadt det för Styrelsen af en Bank, hvilken vid anfordran skall
inlösa sine sedlar, är ej allenast lmfvudsakligt, att tillfälle må gifvas, för
en lätt och skyndsam öfversigt af Bankens ställning i det hela, utan ock
alldeles nödvändigt, att denna öfversigt må kunna erhållas i hvad som rörer
metalliska Cassans förhållande till utelöpande sedelstocken och till
sådane skuldposter i öfrigt, hvilka Banken skall hållas beredd alt genast
vid anfordran med metalliskt mynt gälda, så att Styrelsen ej må sakna
tid och rådrum att vidtaga nödige åtgärder till betryggande af vexlingens
bestånd och befästandet af allmänna förtroendet, är likväl Banken för det när
-
Banco-TJtskotttts Utlåtande N:o 38.
varande organiserad på ett sätt, hvarigenom, snart sagdt, oöfvervinneliga
hinder möta för en sådan daglig öfversigt.
Detta har sin grund i följande förhållanden:
1:0 Bankens Cassa är icke behandlad såsom något för sig afskiljdt
helt, utan befinner sig under årets lopp delvis både i Låne-Banken och i
Vexel-Banken.
Låne-Banken har v sin Bokföring att redovisa för alla de egentliga
större förvaringsrummen af omyntadt Guld och Silfver och utländska
myntsorter, för den såkallade Större General-Cassan, beslående af Svenskt
myntadt Guld och Silfver, samt för det i förråd liggande Kopparskiljemyntet;
och hvad de dagliga utbetalningarne från Låne-Banken beträffar,
så begagnar L5ne*Banken dertill anvisningar, icke blott på Vexel-Banken,
utan derjemte på a:ne egne Special-Cassor.
Vexel-Banken åter har i sin Bokföring att redovisa för den så kallade
Mindre General-Cassan, beslående af både mynt och sedlar; för hela
Transportrörelsen, för alla förvaringsrummen af i förråd Järdigskrifne
sedlar och för 5 Special Cassör.
Sålunda är Bankens totala Cassa i ädla metaller, i mynt och i sedlar,
under loppet af ett år, spridd på skiljda Contos både i Låne-Bankens
och Vexel-Bankens bokföring. Först vid årets slut göres, i följd af en enkel
summarisk otnföringsoperation, så väl Cassans som skuldens totalbelopp
åskådligt i General-Hufvud-Bokens Balance-Extract; men denna sammanföring
sker blott i och för årsafslulningen. Någon öfversigt af de förändringar
totala Cassan undergått för hvarje dag later sig, utan ett odrägligt
besvär, ej tillvägabringa efter ett sådant system, fastän det, å
en annan sida betraktadt, lärer af en hvar, som deråt egnar en närmare
uppmärksamhet, finnas fullkomligen väl uppfattadt och mot sitt ändamål
svarande, då Bankens ställning skulle hållas hemlig, samt en redig och
fullständig insigt derom, till och med hos Embets- och TjenstemannaCorpsen,
blifva blott några få personer förbehållen.
2:0 Sedeltillverkningen och sedelinlösningen i deras hela omfattning
besörjas och redovisas icke på ett ställe.
Under årets lopp befmnes nemi. sedelrörelsen, såsom inbegripen uti
Vexel-Bankeus lrofvudbok,föring, ställd i ett sådant samband med Depositionsrörelsen,
att Bankens skuld för Depositioner och för utelöpande sedlar
väl skulle kunna möjligtvis uppgifvas sammantagen, om så erfordrades,
hvarje dag; men deremot kan beloppet af Depositionsskulden och af sedelskulden
hvart och ett för sig, icke bestämdt och med någon säkerhet ut
-
4
Banco-Utskottcts Utlåtande. N.-o 38.
rönas på annat salt, än medelst uppgörande af specificerad t Balance-Extraet,
efter en vidlyftig afslutning, som omfattar det hela; hvilket allt icke låter
sig verkställa för dag, utan fordrar åtminstone en eller annan veckas
träget arbete.
3:o Bankens egen lånerörelse är icke till alla sina specialiteter besörjd
och redovisad på ett enda ställe under loppet af året.
Vexel-Bunken är nemligen i och genom de på densamma omedelbart
ställda Creditiv, som begagnas medelst invisningar, hvilka ej grunda sig på
föregående penninge-insättning, äfven försatt i förhållande af lane- eller
förskottsgifvare under årets lopp. Det är först sedan ett halft eller helt
år gått till ända, som dessa förskottsräkningars hela Debels- och Creditssummor
alföras från Vexel-Bankens och ingå i Låne-Bankens räkenskap.
Denna omföring måste således också dessemellan, åtminstone calculationsvis,
försiggå under nuvarande förhållanden, enär det fordras, att totalt och
i bestämd siffra uppgifva antingen Låne-Bankens' fordringar eller VexelBankens
skulder.
4:o Tiderna för control- eller mellan-afslutningar af Låne-Bankens
och af Vexel-Bankens räkenskap äro icke desamma.
Låne-Bankens control-afslutningar äro nemligen ställde på månad,
men Vexel-Bankens på vecka; hvarigenom äfven nödiga beröringspunkter
esomoftast saknas, för att under årets lopp kunna åstadkomma sådanesammanfattningar
utur bådas specialräkenskaper, som eljest kunde tjena att
bibringa en snabbare öfversigt af de serskilda delarnes inverkan på det
bela af Verkets ställning.
De egentligen granskande, controlerande, afslutande och biträdande
Contoren och Departementen inom Banco-Verket äro åter, enligt nuvarande
Organisation:
1:0 Cancellie-Departenientetj som har sig uppdraget:
a) Juridisk granskning af de för meddelande af lån på längre tidér
erforderlige säkcrhetshandlingar;
F) Bestämmandet, på grund af denna granskning, af det utgående lånebeloppet;
c)
Bevakningen öfver gäldenärers fullgörande af de för lånens bibehållande
utstakade vilkor, med härtill hörande intecknings- och borgensförnyelser,
anmanings- och lagsöknings-åtgärders ordnande, jemte den i
samband med detta allt nödvändiga protocollsföring och correspondance.
2:0 Cassa-Commissarie-Contorj sora har controlen å Special-Cassorne
sig uppdragen.
Banco-Vtskollets Utlåtande IV:o 38.
5
3:o Vexel-Banco Control-Contor, sorn coatrolerar Vexel-Banken
medelst förkortad motföring efter samma verificationer, samt uppgö'r
vecko- och hufvudslut Öfver dess rörelse.
4:o Gener cil-Boksluts-Contor, som i de fleste fall, dock icke i allt,
controlerar Låne-Bankens ränte-uträkningar, förer dupplettnumerböcker
öfver dess serskilda gäldenärer, verkställer uträkningarne till anmaningar,
expedierar sjelfva anmaningsbrefven, uppsummerar och afslutar LåneBanco-Hufvud-Bokens
samtlige räkningar per månad, och uppgör, på
grund af dessa afslutningar, Bankens General-Hufvud-Bok.
5:o Revisions-Contor, som controlerar under årets lopp vissa af
Låne-Bankens uträkningar, reviderar ali afslutad räkenskap, vårdar och
fordrar redo för materialen af sedelformulairer och Blanketter m. m. oeh
har närmaste bestyret med det oeconomiska, ehuru hvarje serskild utbetalning,
sådant oaktadt, upptages antingen i Commissariatets eller Fullmägtiges
Protocoll och i detail ingår uti Låne-Bankens bokföring.
Emot hvilka 3:ne sistnämnde Contor blifvit anmärkt, alt deras befattningar
under tidernas längd synas hafva lämpats mera efter tillfälliga
förhållanden än någon viss plan, hvarigenom de till någon del förlorat
enhet och bestämdt syftemål för hvarandra.
6:0 Fiscals-Contor , som har att besörja dels den inre policen, dels
de yttre exsecutiva och öfrige rättegångsärenden.
Hvarjemte Utskottet anser sig böra korteligen omnämna de förhållanden,
som för närvarande inom Banco-Verkets serskilda Departement
ega rum, i afseende på handhafvandet och bevakandet af göromålens
ordentliga gång.
I Banco-Reglementets 2 Art. 1 §. tillägges Bankens Commissarier
en fyrfaldig bestämmelse, nemi.:
a) att vara Ledamöter uti den Fullmägtige underordnade Auctoritet,
med egen och serskild ansvarighet i afseende på Verkets förvaltning
i det hela, som benämnes Commissariat;
b) att vara vårdare af Bankens redbarheter;
c) att såsom Chefer förestå Banco-Verkets serskilda Departement;
d)
att såsom Tjenstemän inom Verket bestrida utstakade göromål
för dagen; samt serskildt de Commissarier, som tjenstgöra i Verkets nuvarande
3 Hufvud-Departement, Vexel-Banken, Låne-Banken och Cancelliet,
att hafva vården öfver större General-Cassan och de allmänna
förvaringsrummen, både för silfver och sedlar, enligt 4 §• af samma Art.
g Banco-Vtshottets Utlåtande ZV.O 38.
Tnom Vexel-Banken, der 5 Commissarier äro placerade, hafva, enligt
dem emellan träffad öfverenskommelse, arne besörjt m- och ut-leve■
T vid mindre General-Cassan, en tredje fort Boken ofver samma
fass"?J en 4'de beordrat och redovisat alla Sedel- och Attest-Blanquetter,
samt devi 5:te egt tillsynen på och omsorgen för de dagliga goromålens
iemna och oafbrutna gång.
S nf J-sse Commissarier ambulator.skt, utom i v,sse förekommande
J ii lnm vid förslags upprättande till ledige tjenster m. m, hvilka kun“nitali.
Commiss;!riernes fulltaligare delffandei äfvensom Weiel-Bani
rnmmissarier gemensamt förrätta Expeditions-arbetet, samt efter lid
o?hS tillfälle med Commissarierne från Låne-Banken och Cancelliet deltaga i
SlllVT'^rÄ1-iåkttages, lill följd af inbördes öfverenskommelse
emellan dess 3:ne Commissarier, att en af dera skoter utlåningen på jern
oSi effecter samt relaxer å dylik pant den andra förer Bok ofver större
rpneral-Cassan Silfverhvalfven och Slanlkällrarne, och den 3.d,e har beSvret
med utlåningar», på Guld- och Silfve,-pant. Ordningen inom detta
rnntnr handhafvesaf den äldste tillstädesvarande Commissarie,,, expeditionsårbetet
förrättas af desse Commissarier gemensamt, och ej mindre uti
Commissariatets sammankomster än ofvan,lamnde Silfvervagmng och Källargång
^'^^^“göromålen på det sätt fördelade enielia,, dervarande
5 Commissarier, att 4 .f -'em besörja Fast,ghets-Låne-Vig,lancén samt
flen 5-te lemle skötande af Odlings-Låne-vig, ance,,, samt förandet af Magasin
s-Bo\ en j öfver Bankens samtlige Sede beha 1,ungar, eger alt tillse göromålens
gång derstädes på det liela och handhafva ordningen , afseende
lfa de vid desse Commissariers Cancelhe anstajlde Tjensteman. - Silfvervägnf
Källarcång, m. m. besörjes af desse Commissarier växelvis, och de
samteliae i Commissariatets sammankomster.
Cassa Contoret Revisions-Contaret, saint General-Boksluts och
Wexel-Banco-Control-Contoret ega tillhopa, hvart för sig, blott en Ad
administreras
af 2:ne Commis
Sari6Hveafföfutfn’en
Commissarie, med benämning af Expeditions-Commissarie
i Comniissariatet föredrager der förekommande raul, samt jemte bevakn
n-en af alla mot serskilde vilkor och förbindelser utgifne lan 1,11 Stader
och Corporationer, handhafver ordning öfver den tjenstemanna-per
-
Eanco-Utskollets Utlåtande N.o 38.
7
sonal, hvilken hos Commissariatet, i dess egenskap af Under-Styrelse, är
till tjenstgöring anställd.
För att undanrödja de svårigheter, hvilka här ofvan blifvit antydda,
såsom förenade med Bankens nuvarande organisation, hafva Comiterade,
uti det af dem afgifne Princip-Betänkande, föreslagit, alt Vexel-Banken,
Låne-Banken, Special-Cassor, Småsedels-och Afräknings-Contör, efter den
nuvarande organisationen, skulle komma att motsvaras af följande 4 Hufvud-Afdelningar,
nemligen:
i:o En Cassa-Afdelning, dit allt skulle hänföras, som angår behållningar
både i Ädla Metaller och i Sedlar, äfvensom contant utgift och contant
inkomst.
2:0 Ett Sedel-Contor, dit allt skulle hänföras, som angår Sedlars
tillverkning och Sedlars inlösen.
3:o En Depositions-Afdelning, sorn, af den nuvarande Vexel-Bankens
flerfaldiga funclioner, skulle behålla endast redovisningen för allmänna
Verks och enskildas deponerade penningar, och såsom en följd deraf Assignations-rörelsen.
4:o En Låne-Afdelning, som, med frånskiljande af Cassa redovisning
och hvad i öfrigt är för dess föremål främmande, skulle hafva att besörja
och redovisa Bankens utlåningar, beräkna och uppbära räntorne, derafbestrida
förvaltnings-kostnaderne och eljest anbefallda utgifter samt utreda
hvad på hvarje rörelsegren, dels vid något tillfälle förlorats, dels på det
hela vunnits för hvarje år;
Inom hvilka 4 Afdelningar således skulle inbegripas det egentligen
gående Verket.
Af de granskande, controlerande, afslutande och biträdande Contoren
och Departementen inom Banco-Verket skulle Cancellie-Departementet,
under benämning af Utlånings- och Bevaknings-Af delning för inteknad
Pant, utan någon liufvudsakligare förändring, i dess nuvarande skick bibehållas;
Cassa-Commissarie-Contoret,
hvars functioner ingått uti den föreslagna
regleringen af Cassa-Departementet, skulle såsom serskild controlanstalt
upphöra ;
Vexel-Banco-Control-Contoret, General-Boksluts^Contoret samt Revisions-Contoret
skulle komma alt motsvaras af:
a) En Control-Afdelning, som skulle besörja ali under årets lopp
8
Banco-Vtskottcts Utlåtande N.o 33.
jbeliöfligf control och moträkning’, samt under denna synpunkt omfatta
både Cassan, Sedel-Verket, Depositions-Banken och Låne-Banken;
En Revisions-Afdelning, sysselsättande sig endast och allenast
med granskning af fullt färdig och afslutad räkenskap, ej blott till zifiran,
utan äfven till anordningarnes enlighet med gifne Författningar;
c) En Oeconomie-Af delning, som skulle i sina detailer redovisa
hela oeconomien, under bestämda titlar, och derigenom möjligt göra ett
mera summariskt upptagande af dithörande zifferförhållanden i LåncBankens
räkenskap;
<0 . Ett Hufvud-Afslutnings-Contor, hvars egentliga och enda föremål
skulle vara, att utur de serskilde böckerne sammanfatta en möjligast
förkortad samt tillika tydlig och upplysande General-Hufvudbok
öfver hela Bunco-Verket.
Hvarjemte Bankens Fiscals-Contor, utan någre bufvudsakliga förändringar,
skulle bibehållas enligt dess nuvarande organisation.
Och hafva Comilerade, i anledning af bos Fullmägtige väckt fråga,
huruvida för framtiden antingen Chefskap eller collectiv Styrelse skulle i
Banco-förvaltningen införas, förklarat, det Comiterade, för deras del,
befarade: att införandet af Depai tements-Chefer, tillsatte af Bankens Öf■ver-Styrelse,
hos hvilken desse Chefer voro allenast ansvarige i och för
det dem lemnade uppdrag, så alt öfrige vid Contoret anställde Commissarier
blott svarade hvar för sin detail, af vård, göromål eller administrations-åtgärd,
skulle åstadkomma hvarjehanda olägenheter; att split
och afund Commissarierne emellan säkerligen skulle blifva ofelbara verkningar
deraf; att ett sträfvande efter Chefskap sannolikt skulle framkallas
äfven bos personer, som dertill voro minst tjenlige; alt den yttersta
sorglöshet för Verkets bästa skulle uppstå hos en hvar, som i ett sådant
sträfvande misslyckades; att, då han vöre genom Öfver-Styrelsens beslut
i opinionen nedsatl till ett blott machinelt arbetande redskap, syntes
ej underligt, i händelse han, obekymrad om, kanske äfven glad öfver
de fel och oordningar i gången af det hela, som han möjligen kunde
här eller der upptäcka och varseblifva, endast skulle söka uppfylla sitt
åliggande, samt att för en åldrig Embetsman, som längre lid med beder
bestrid t Chefsbefattningen, rren genom år och krämpor började
sakna sin förra kraft och verksamhet, skulle det säkerligen blifva mera
påkostande, att, genom Öfver-Styrelsens beslut, såsom oduglig derifrån
entledigas, för att lemna rum åt en yngre kraftfullare kamrat, än om
sådant
Banco-Ulskotlrti Utlåtande N.O 38.
9
sådant skedde genom Comrnissarierne sjelfve, vare sig med hans egna
begifvande och genom hans egen frivilliga medverkan, eller i följd af
kamraters ambulatoriska val, eller genom utslaget af en gemensamt med
dem anställd lottning; i anseende till hvilka omständigheter och under
yttrad öfvertygelse derjemte, så väl, alt den samfällda ansvarigheten
hos Bankens Commissarier icke varit eller vore för Bankens säkerhet
likgiltig, som ock, att den moraliska förbindelsen en person serskildt
iklädde sig inför kamrater, då han af deras förtroende erhöll ett upp»
drag, hvilket han i främsta rummet, men de likväl gemensamt med honom
voro pligtige att inför Öfver-Styrelsen ausvara, icke borde kunna
alstra mindre uppmärksamhet och tjenstenit å hans sida, än ett med
blott juridiskt ansvar förknippadt uppdrag, omedelbart af Öfver-Styrelsen
gifvet, Comiterade, i fråga om Cassa-Departementet och Sedel-Contoret,
hvilkas organiserande då företrädesvis varit afsedt, för deras del, under
förutsättning, att förstnämnde Departement skulle administreras af en
enda person, hvilken således blefve dess sjelfskrifne Chef, tillstyrkt,
att, med bibehållande af det collectiva ansvaret, väl en af de tre Com
missarier,
som förmodades komma att förvalta det blifvande Sedel-Contoret,
måtte erhålla den befattning, att såsom Chef för viss bestämd
tid handhafva ordningen inom Contoret och tillse, att göromålen derstädes
med noggrannhet och utan afbrott förrättas, men att samma befattning
måtte erhållas antingen genom val af Contorets Commissarier
gemensamt, eller genom lottning eller genom ambulatoriskt tillträdande
i fastställd ordning, allt som Comrnissarierne sjelfve för hvarje tillfälle
funne lämpligast.
Denna Comiterades åsigt i fråga om Chefskapet är jemväl af Cornraissariatets
pluralitet gillad, b varemot andre Ledamöter af Commissariatet
yttrat den öfvertygelse: att fördeiarne af Chefskaps-inrältningen icke
kunna vinnas endast genom den af Comiterade sålunda föreslagna förändring
i afseende å inspectionen öfver göromålen och ordnings-bestyret;
att ett Chefskap öfver underhafvande Tjenstemän samt en vård af Bankens
redbarheter, sora ålåg Comrnissarierne hvar inom sitt Departement,
bättre besörjdes af en mindre, dock icke allt för fåtalig personal, som
oafbrutet kunde lemna sin omsorg deråt, än af en större, som endast
vexelvis deltoge deruti; att då, genom 36 p. af Banco-Ordn., Comrnissariernes
antal vore upptaget till 6, af hvilka 4 hade sine anviste platDih.
till R- St- Prot. t834. 6 Sami. t Å/d. 2 Dand. a
y:de Häftet.
TO
Banco-UtsRollets Utlåtande IV.-o 3S.
ser, som Chefer för Bankens dåvarande Departement, och de öfrige
arne voro ”f ör p 1 ig ta de dem om vexlingsvis i Banco-expeditionerne att secundera”;
men den tillökning, som tid efter annan skett, varit en följd
af det misstag man begått att, i den moa expeditions-arbelet tillväxte,
göra Commissarierne lill både Chefer och arbetande Tjenstemän inom
Verket, hvilken sammanblandning af befattningar ovilkorligen måste
leda derhän, att antingen den ena eller den andra försummades, enär
bägge icke kunde på en gång försvarligen bestridas, borde man söka
återgå till en enklare och ändamålsenligare sammansättning af UnderStyrelsen;
att således ett Öfver-Commissariat borde med tiden bildas,
som lomme att utgöra den i 2 Art. 1 §. af Banco-Reglementet, under
den 18 Mars i83o, omtalade, Fullmägtige underordnade, Auctoritet, hvilken
nu benämnes Commissariat; att detta Öfver-Gommissariat, hvars
åligganden i afseende på Banco-Verkets förvaltning på det hela, vården
af större General-Cassan och de öfrige vanlige förvaringsrummen för
Bankens redbarheter samt communicationens underhållande med ÖfverStyrelsen,
skulle blifva detsamma som det nuvarande Commissariatets,
borde bestå af Commissarierne från de Conior, hvarest blott en sådan
vöre anställd, samt af en Ledamot ifrån hvartdera af de Departement
och Contor, hvarest flere Commissarier funnos; att desse Öfver-Commissarier
tillika skulle vara Chefer uti de Departement eller Contor, hvardera
af dem i Öfver-Cotnmissariatet representerade och befriade ifrån
deltagande i expeditions-arbetet, utom hvad beträffade underskrifters
meddelande på vissa vigtigare expeditioner, på det de så mycket bättre
måtte kunna uppfylla sina pligter såsom Ledamöter i Under-Styrelsen,
Departements- eller Contors-Chefer» samt vårdare af redbarheteme; att
följaktligen Cheferne för hvarje Departement skulle af Öfver-Styrelsen
utses och befullmägtigas, inför den ansvara för sina pligtérs collecliva
uppfyllande oeh collective motsvara det nuvarande Commissariatet; samt
att de öfrige Commissarierne deremot, hvilka icke egde sate och slämma
i Ölver-Commissariatet, skulle besörja de göromål för dagen, hvilka
det, enligt Litt. d. i öfvannämnde Art. och §. i Reglementet nu åligger
Commissarierne, såsom Tjenstemän inom Verket, att bestrida, med både
rättighet och skyldighet att inhemta Chefens yttrande och råd i förekommande
frågor om tillämpningen af gifne föreskrifter för Departementets
Verksamhet; på grund hvaraf Commissariatets minoritet lillst
vrkt, det måtte, vid organiserandet af Cassa-Depai tementel och Sedt lCo
nior et, desamma, hvar för sig, erhålla en verklig, af Öfver-Styrelsea
Banco-Viskottets Utlåtande IV:o 38.
utnämnd Chef, sam tills vidare benämnes Commissarie, med åliggande
att ordna arbetet inom Departementet, vaka öfver götomålens behöriga
och oafbrutna gång derstädes, och såsom Departements-representanter
deltoge i Commissariatets allmänna sammankomster, samt i vården af
Bankens redbarheter, m. m., sorn genom blifvande Instruclion närmare
lomme alt bestämmas.
Ofvanintagne, af Comiterade uppgjorde, förslag till departementala
indelningen inom Banken finnes af Fullmägtige godkändt, utan annan
förändring, än att, i stället för deri föreslagne benämningen ”UtläningsocJi
Bevaknings-Jfdelning för intecknad Pant” j hvilken ändock icke
syntes nog tydligt och åskådligt innebära hvad till Cancellie-Departementets
befattning hörde, skulle bibehållas termen Cancellie. I fråga
åter huruvida Chefskap eller collectiv Styrelse skulle i Bance-Verket
ega rum, hafva Fullmägtige ansett den serskilda mening, som af Cominissariatets
minoritet blifvit yttrad, närma sig såväl ideen af en bättre
organisation, äu den nuvarande, som äfven de hufvudgrunder, hvilka, enligt
36 §. i BancoiOrdningen, blifvit för denna Inrättning från början
utstakade, samt till följd häraf, med 8 röster emot 2, afgjort, att till
grund för Styrelse-organisationen inom de blifvande Gassa- och SedelDepartementen
skulle läggas det af Commissariatets minoritet afgifna
Utlåtande, hvilket afsåge af Fullmägtige tillsatte Chefer; hvarvid dock
Fullmägtige förklarat sig vilja uppskjuta frågan om organisationen af
Bankens Under-Styrelse på det hela, tills Comiterades förslag så väl för
Depositions- och Låne-Banken, som de i öfrigt biträdande Contoren,
blifvit i detailen uppfattadt.
Vid pröfning af det förslag Comiterade sålunda uppgjort till en
förändrad Departemental-Indelning af Banco-Yerket, finner Utskottet,
lika med Banco-Fullmägtige, detsamma ledande till en så förbättrad
ordning, alt Utskottet ej kan underlåta tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
alt Comiterades, genom Banco-Fullmägtige' framlagde, förslag
i denna del godkänna, med allenast den obetydliga
förändring, att åt Cancellie-Departementet må gifvas benämningen
Låne-Cancellie, såsom något närmare än ordet
Cancellie uttryckande egentliga egenskapen af detta Departement.
Banco-Utskotlels Utlåtande N:o 33.
Och hvad beträffar frågan om Chefers tillsättande för de Departement
inom B.uico-Vevket, der flere Commissarier erfordras, så, emedan
dessa Chefers utnämnande af Öfver-Styrelsen, på sätt Fullmägtige
ansett med begreppet om Chefskap mest öfverensstämmande, skulle, efter
Utskottets tanka, i betydlig nion försvaga den 'säkerhet Verket nu
eger uti Commissariernes gemensamma ansvarighet, samt uppå de af
Comiterade i öfrigt anförde skäl, anser Utskottet, med frånträdande af
Fullmägtiges mening i denna del, sig böra tillstyrka,
det måtte Rikets Höglofl. Ständer i så måtto bifalla hvad
Comiterade härutinnan föreslagit, att, med bibehållande
af den Bankens Commissarier åliggande gemensamma ansvarighet
inom Contor, der flere Commissarier finnas, väl
alltid en af desse må ega den befattning, alt, i egenskap
af Chef, handhafva ordningen inom Contoret, samt tillse,
det göromålen derstädes med oafbruten noggrannhet förrättas,
men att samma Chefs-befattning ej annorlunda må
tillsättas, än genom val, för viss bestämd lid, af Contoreis
Commissarier sins emellan.
Förbehållande sig Utskottet härvid, alt, i fråga om organisation af
Bankens Under-Styrelse, framdeles få serskildt Betänkande afgifva, i
anledning af de inom Riks-Ståuden i delta ämne framställde', till Utskottet
remitterade motioner.
Med uteslutande allenast af några högst speciela föreskrifter, rörande
sjelfva sättet för fullgörandet af vissa, Tjenstemännen tillhörande mechaniska
arbeten, samt iakttagande af några mindre väsendtliga jemkningar
i redaction, får Utskottet nu meddela hufvud-innehållet af de i
detail utarbetade stadgarne för Cassa-Afdelningen och Sedel-Contoret,
sådane desamma, enligt Banco-Fullmägtiges åsigt, borde blifva; med
framställning derjemte af de förändringar stadgarne för Sedel-Contoret
skulle komma att undergå, i händelse den af Utskottet biträdde princip»
i fråga om Chefskapet, skulle godkännas.
Cassa-Afdelningen.
Allmänna Satser.
Nya Cassa-Departementet vexlar, emottager och utbetalar, jemte
silfver- och kopparmynt, Ufven alla slag af så väl äldre som nyare
Baneo-Utskottets Utlåtande N:0 38.
13
Bancosedel-valeurer; samt redovisar i sin bokföring för Bankens alla
både myntade och omyntade metalliska Cassa-behållningar, äfvensom
för magaziuerade 3 och 3 R:drs och skillings-sedlar, hvilka kunna fin»
nas i behåll, då dess befattning vidtager.
Till vexlingens underlättande inrättas en så kallad Dagvexlings
Carsa,
att begagnas endast till vexling emellan Myntsorterne, dels un
der
gående Expedition och dels vid Casseurernes dag-afslutningar, hvilken
Gassa blifver oföränderlig lill sitt belopp, sorn till en början fast
ställes
lill 100,000 R:dr B:co.
* . '*
A. Bokföring.
Allmän sats.
Cassa-Afdelningens Bokföring har till Hufvud-föremål:
att inom Banken åstadkomma en enda fortgående Cassa-Räkning;
det vill säga: en öfversigt för dag och på ett ställe, af förändringarna
genom intägt och utgift, med alla penningebehållningar, som hos Banken
finnas, både uti metaller, mynt och sedlar, specielt för hvarje förvaringsställe
och gencrelt för alla förvaringsställen sammantagne.
Cassa-Afdelningens Bokföring har till biföremål, såsom vighetsanstalt
för en hastigare öfversigt af Banco-Verkets hela ställning:
att fortgående och enär så äskas, för dagen kunna framvisa och
uppgifva:
a) Sammanlagda beloppet af Bancosedlar, både utelöpande och i
Gassa liggande;
b) Sammanlagda beloppet af de för räkningar i Depositions-Banken
stående medel;
c) Det sammanlagda beloppet af skuld i utelöpande sedlar, ställde
på anfordran, till hvars godtgörande Banken saknar metallisk valuta,
men eger sin tillgång i flerfaldige fordringar.
i:o Allmänna Cassa-Boken
föres i fortgående ordning för dag, utan concept, efter egna veri*
ficationer. Sådane blifva af 2:ne slag, nemligen:
A. Qvitterade reversaler å totala Cassans förökningar och förminskningar
samt å öfverjlyttningar från ett till annat förvaringsrum.
Dessa ingå i allmänna Cassa-Boken specifikt, eller post för postj
vare sig flera eller färre för dagen.
t4
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 38.
B. Dagslut eller sammanfattningar öfver speciela Cassornes intägter
och utbetalningar i hänseende till allmänheten.
Dessa redovisas post för post i Special-Böcker, men intagas i allmänna
Cassa-Boken endast summariskt eller flere poster tillhopalagde.
a:o Cassa-Special-Boken
utgör en blott dagbok eller förteckning, som uppsummeras och slutas,
hvarje dag för sig, året igenom, utan balance eller fortgående totalsumma.
Den innefattpr a:ne serskilde Contos med Debet och Credit,
nemligen ett Conto mot Låne-Banken och ett Conto mot DepositionsBanken.
Läne-Bankens Contoj upptagande i Credit hvarje från Cassa-Departementet
utställdt, till Låne-Banken hörande Insättnings-bevisj och i Debet
hvarje uti Cassa-Departementet infriad från Låne-Banken utställd
Invisning.
Depositions-Bankens Conto, upptagande i Credit hvarje från CassaDepartementet
utställdt, till Deposilions-Banken körande Insättningsbevis,
och i Debet hvarje uti Cassa-Departementet infriad från Depositions-Banken
utställd Invisning.
3:o Dagve selin gs-Cassans Specialbok
utgör en dagbok eller förteckning i columner, som uppsummeras och
slutas hvarje dag för sig, utan balance eller fortgående totalsumma året
igenom. Dess Debet innefattar hvad som blifvit för de gående Cassorne
till ombyte inlemnadt i Ducater, Riksdaler Silfverspecie och Riksdaler
Bancosedlar, och dess Credit hvad deremot i dessa 3:ne myntslag är
vordet utlemnadt. Sammantagne beloppet af hvarje post, alltid enahanda
för intägt och utgift, visar sig genom en summarisk column, så i
Debet som Credit.
4:o Diarium inom hvarje Cassa
föres med en column för Ducater och en column för Riksdaler
Banco, vare sig metalliskt mynt eller sedlar, intägten i Debet och utgiften
i Credit; fortsätles med transport från årets början till dess slut,
och har följaktligen också in- och ut-gående balance. För hvarje dag
uppgöres en afslutning serskildt.
B. Dagliga Expeditionen.
Allmän sats.
Hufvudföremål för Cassa-Afdelningens dagliga verksamhet är att med
den minsta omgång och tidsutdrägt, som under nödig control och säker
-
Banco-Utskottels Utlåtande N.-o 38.
het för Banco-Verket, och utan ett oskäligt förspillande af kostnad och
arbetskraft må kunna åstadkommas, betjena allmänheten i desspenningeJör
hållanden till detta Ver k.
1:0
Penninge-insättningar, med eller utan vexling, emottagas i Cassaafdelningen
från kl. g till 11 söknedags-förmiddagarne.
Vexling af sedlar till mynt och af mynt till sedlar, samt utbyten,
olika valeurer emellan, då insättning ej tillika sker, förrättas från kl.
9 till 1 söcknedags-förmiddagarne.
2:0
Den, som i Cassa-afdelningen vill inlemna penningar, har att infinna
sig å de bestämda tiderna samt för öfrigt iakttaga:
d) att Banco-transportsedlar ej sammanblandas med åndre sedlar,
vare sig större sedlar af den nya sedelsorten*) eller småsedlar, utan
ordnas för sig, med bilagd specificerad förteckning, uppställd efter enahanda
grunder, som för Vexel-Banken varit föreskrifne. De emottagas
icke efter kl. 11 förmiddagarne, vare sig för insättning eller till förvexling;
bf)
att äfven vid öfrige penninge-levereringar af något betydligare
omfång, hvarje valeur i sedlar och i metalliskt mynt skall för sig afskiljas,
och specificerad nota åtfölja, som uppgifver huru mycket inbetalas
serskildt för Låne-Banken och serskildt för Depositions-Banken
samt om, och i hvad sorter af mynt och sedlar något återbegäres.
3:o
En Bankens Commissarie är Chef för Cassa-afdelningen. Hån benämues
Cassa-Commissarie, och är förpligtad, att, vid tillträdandet af siri
berörde befattning, ställa Banken vederhäftig borgen eller annan nöjaktig
säkerhet för en summa af R:dr \ooo Banco.
af) Cassa-Commissarien reqvirerar från mindre General-Cassan det be*
lopp af Ducater, äfvensom af olika silfvermynt och sedelsorter, samt kopparskiljemynt
af serskilde slag, sora för Cassa-rörelsens jemna gång erfordras.
*) Dertill räknas, enligt Banco-Reglementet af år i83o, sedlar å 25, roo och 500
Rtdr, samt till mindre iq Rldr och derunder.
Banco-Utskoltett Utlåtande N.o 38.
Hans reqvisition stall grunda sig på till honom ställde special-reqvisitioner
från en eller flere Casseurer för enahanda belopp, vara annoterad af
Cassa-afdelningens Kamererare, och åtföljas af en specification, hvilken,
med biläggande af de tillhörige special-reqvisitionerne, återgår, underskrifven
af nyckelvårdarne för mindre General-Cassan, till Cassa-afdeiningen,
när penningarne dit aflemnas, och stannar såsom verification för
allmänna Cassa-Boken.
Det belopp af 100,000 R;dr B:co, som tills vidare förbi i f ver
Dagvexlings-cassans stående behållning, reqvireras ifrån mindre General-cassan,
gemensamt af Gassa-Corn missar ien och den, som med honom
delar första veckans nyckel vård för Dagvexlings-Cassan.
Specification åtföljer, som af nyckelvårdarne för mindre Generaleassan
undertecknas och till Cassa-Afdelningen återgår, samt der såsom
verification qvarstannar.
c) Cassa-Commissarien aflemnar till de honom underlydande Casséarer
hvad en hvar af dem reqvirerat, dervid reqvisitionerne med behörigt
qvitto förses.
d') Till Cassorne för in- och utbetalningar aflemnar Cassa-Com*
missarien, efter behof och åtgång, blanquetter för insättnings-bevis, i
enlighet med de för en hvar af dem stadgade numerföljder.
e') Cassa-Commissarien har att för hvarje skeende ombyte i Dagvexlings-cassan
låta af den, som till vexling sig anmäler, uppgöra specificalion
med Debet och Credit, såsom verification för Dagvexlingscassans
Special-bok.
f) Derest Cassa-Commissarien finner rörelsens obehindrade gång
erfordra, att, i och för det hårda myntets uppräkning och fördelande i
lämplige portioner, en serskild penningeräknare antages, samt vill
ikläda sig ansvaret för denna åtgärd, må en sådan person, emot erhållande
aflöning, anställas; och beror det af Cassa-Commissarien, så väl
att dertill bland Bankens Tjenstemän, med dess eget begifvande utse
den, för hvilken han hyser det mesta förtroende, som att honom ifrån
samma befattning, efter godtfinnande, entlediga.
g) Cassa-Commissarien har att hvarje söcknedags middag, efter
slutad expedition, äska och ©mottaga afslutning öfver dagens rörelse
från en hvar af de speciela Cassorne.
Dervid skall åtfölja:
1:0 Inlösta Invisningar
a) Från Låne-Banken.
Bancc-TJlskoltets Utlåtande N.o 38.
17
b) Från Deposilions-Banken.
2:0 Interims-qyitteneer från Sedel-Contoret.
a) För ingångne Banco-transportsedlar.
b) För ingångne förslitne sedlar, större och mindre.
3:o Qvittencer för Nyckel vårdarne för mindre General-Cassan.
a) På återlemnade Ducater.
b) På återlemnadt Silfvermynt.
c) På återlemnadt Sedelmynt. •
(t) På återlemnadt Kopparmynt.
fi) Cassa-Commissarien är ansvarig för att någon Cassas behållning,
enligt alslutningen för dagen, icke öfverstiger den summa, tills vidare
Imstämd till R;dr 4000 Banco, för hvilken Banken af hvarje Casseur
undfått vederhäftig borgen eller annan säkerhet. Så vidt möjligen ske
kan, skall Cassa-Commissarien äfven vaka deröfver, att, till det i Afslutnings-docuraentet
uppgifne belopp, behållning verkligen finnes i Cassan
tillgänglig, Han är i sådant hänseende skyldig att hvarje dag taga en
allmän pfversigt af Special-Cassornes behållningar, samt berättigas att,
så ofta han för godt finnér, improvisoriskt uti dessa Cassör anställa special-inventering.
i) Cassa-Commissarien har ätt låta genom den honom biträdande
skrifvare pröfva och med dennes namnteckning bestyrka dagsafslutningarnes
öfverensstämmelse med Cassa-special-boken.
Cassa-Commissaren har alt, sedan afslutningarne blifvit till siffran
pröfvade, aflemna de i Cassorne infriade invisningar till de Tjenstemän,
sorn föra Cassa-special-boken, att af dem ordnas, Låne-Bankens
för sig och Depositions-Bankens för sig. Invisningarne qvarstanna såsom
Debets verificationer för denna Bok.
I) Cassa-Commissarien har att hvarje söcknedagsmorgon för Expeditionens
början låta anställa collationering af Cassa-specialens poster,
så i Debet som Credit, mot vederbörande Bokförare i så väl Låne- som
Depositions-Banken, och på grund af denna collationering låta uppställa
extract öfver utelöpande invisningar och depositions-bevis för hvardera,
efter hvilka extract uppgöres så kallad conform mot Cassa-afdelningen
till hvarje förfluten veckas utgång.
Se Låne-Bank. Depositions-B arik.
m) Cassa-Commissarien har att tillse, det de document på hvilen.
till R. St. Trot. l834• G Sami. 1 Afd. 2 Band. 3
j:do Häftet.
18
Banco-ZJtskotlets Utlåtande N.-o 38.
ka antingen utlevereringar ifrån eller inlevereringar till förvaringsrummen
för omyntadt silfver eller utländske myntsorter sig grunda, finnas
behörigen annoterade, så väl af Cassa-afdelninger.s Kamererare, som af
Special.Bokens förare# innan han låter dem till vederbörliga ställen aflemna.
n) Cassa-Commissarien har att, vid hvarje leverering från SedelContoret
till Sedel-Magasinen, få deröfver sig tillställd en specification,
hvilken blifver verification för allmänna Sedel-Boken.
o') Cassa-Commissarien har att, vid hvarje från något förvaringsrum
för guld- och silfver- sedel- eller kopparmynt skeende leverering
till mindre Geueral-Cassan, få deröfver sig tillställd en specification,
hvilken blifver verification för allmänna Cassa-Boken.
pCassa-Commissarien har att, vid hvarje afleverering från mindre
General-Cassan, till något förvaringsrum för guld-och silfver-sedeleller
kopparmynt, få deröfver sig tillställd en specification, hvilken blifver
verification för allmänna Cassa-Boken.
Cassa-Commissai ien har att hvarje söcknedagsmiddag få sig tillställd
af de. bokförande en sammanfattning för dagen öfver Cassa-specialbokens
debet och credit, serskildt för Låne-Banken och serskildt för
Depositions-Banken.
Sedan dessa sammanfattningars öfverensstämmelse, med Cassornes
afslutningar tilihopalagde, blifvit af Cassa-Commissariens skrifvare intygad,
stanna de såsom verificationer för allmänna Cassa-Boken.
r) Cassa-Commissarien har alt hvarje söcknedagsmiddag af sin
nyssnämnde skrifvare undfå dagssumman at Dagvexlings-Cassa Specialen
för debet och credit, efter de olika mynt- och sedelsorterne, Den stannar
såsom verification för allmänna Cassa-Boken.
,y) Om, emot hvad förmodas bör, balance i någon af Bankens Specialcassor
skulle förefinnas, till ett belopp, som med Casseurernes egne tillgångar
och anlitande af deras ställde borgen icke kan genast beläckas,
uppstår för Cassa Commissarien skyldighet att bristen ersätta, endast i
de fall, alt han låtit Casseuren från den ena dagen till den andra ega
större behållning, än den högst medgifna, eller, på annat sätt, genom
uppsåtlig vårdslöshet eller försummelse i utöfningen af den honom såsom
Chef för Ca ssa-a fdel ningen åliggande conti olerande befattning, varit
vållande dertill att balance hos Casseuren kunnat uppstå eller fördöljas;
men han har icke att ansvara, hvarken för den brist, som, oaktadt
all använd uppmärksamhet och punktligt uppfyllande af hans tjeu
-
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 38.
»9
stepligter, det icke slått i hans magt att förebygga, eller för en tilläfventyrs
saknad förmåga hos Casseurens Löftesmän att till Banken utbetala
hela det belopp för hvilket de borgat.
4:o
Cassa-Commissarien har under sitt omedelbara inseende (inom samma
local):
1) Fyra Casseurer för incassering och utbetalning jemte sådan vexling,
som dermed står i omedelbart samband.
Dessa Casseurer tillhörer ock all emottagning af Banco-transporlsedlar,
ehvad vexling allena, eller insättning derjemte är i fråga.
2} Fyra Skrifvare , en hos hvardera Casseuren.
3) Tvä Skrifvare, hvilkas egentliga sysselsättning blifver Cassa
Special-Bokens
förande,, jemte dermed gemenskap egande annotation,
dagliga collationeringar och sammanfattningar, samt vecko-extract m. m.
4) En Skrifvare , hvars åliggande är att vara Öfver-Casseuren till
biträde samt att föra Dagvexlings-Cassans Special-Bok; m. m.
5) En Kamererare, som förer allmänna Cassa-Boken, med iakttagande,
att allt, hvad till en dagsrörelse hörer, skall finnas der infÖrdt och
räkning-arnes inbördes öfverensstämmelse vara controlerad, innan påföljande
söcknedags,utgång.
Denna Kamererare åligger vidare, att annotera de penninge-reqvisitioner,
som göras ifrån Special-cassorne och derjemte tillse, alt enhvar
af Casseurerne bekommer och qvittera!' det belopp, som reqvireras.
Kamereraren är skyldig, att, då Cassa-Commissarien af sjukdom
eller annat förfall, för längre eller kortare tid, är hindrad att sjelf sin
syssla bestrida, utan vidare förordnande inträda i utöfningen deraf och
dermed fortfara intill dess Banco-Styrelsen annorlunda beslutar.
6) En Fenninge-Räknare för det hårda myntets uppräknande och
fördelning i lämplige portioner, derest Öfver-Casseuren, för rörelsens oafbrulna
gång, skulle finna en sådan person erfordras, och vill ansvaret för
denna åtgärd sig ikläda,
5:o
Cassa-Commissarien har vidare under sitt inseende, (men ej nödvändigt
inom samma local.)
7) Tre Casseurer, hvilkas dagliga befattning är, att endast vexla
(Banco-transportsedlar undantagne) så väl sedlar, som guld-, silfver- och
20
Banco-Utskottets Utlåtande W-o 38.
kopparmynt, utan rättighet att mottaga insättningar för räkning eller verkställa
utbetalningar.
8) Tre Skrijvare, en hos hvardera Vexlings-Casseuren; skolande dessa
skrifvare tillika biträda efter behof med collationeringar, ropningar,
summeringar och afslutningar för Cassa-Afdelningen.
c>) En Vaktbetjent att biträda vid det härda myntets uppräkning och
lämpliga fördelning, synnerligen hvad kopparmyntet angår.
C. Personal.
(Ilär ofvan upptagen.)
D. Nyck
Större General-Cassan i gångbart f
mynt. I
Silfver-förvaringshvalfven (inberäk- 1
nadt förfallne silfverpanter, sedan \
de blifvit Bankens tillhörighet) i
Slantkällrarne.
Allmänna magasinen för de åtskilli- 1
ge slagen af färdige Bancosedlar. >
Mindre General-Cassan för Ducater,
Silfvermynt, Sedlar och Kopparmynt.
Dagvexlings-Cassan för Ducater, Silfvermynt,
Sedlar och Kopparmynt.
eivår d.
Gemensam ansvarighet af Commissarierne
i Depositions-Banken, Låne-Banken
och Sedel-Contoret• 3:e
nycklar, en för hvartdera Departementet.
Gemensam ansvarighet af Commissarierne
i Depositions-Banken> Läne-Banken
och Cancelliet. 3:ne
nycklar en för hvartdera Departementet.
Gemensam ansvarighet af de i Depositions-Banken
anställde Commissarier.
2:ne nycklar att förvaras
hos 2:ne serskilda personer.
Cassa-Cominissarien och någon af
Bankens Commissarier. Sistnämnde
person ombytes hvarje vecka
och gör sig vid öfvertagandet förvissad
om behållningens vigtighet.
2:ne nycklar, en för hvardera. Förvaltarne
hålla fortgående inventarium
eller magasinsbok öfver hvad
i förvaringsrummet finnes.
Eanco-Utskottets Utlåtande IV.-o 38.
Ifrån deltagandet i denna nyckelvård befrias Comtnissarierne i Sedel-Contoret
och Expeditions-Commissarien hos Commissariatet, de förre,
i följd af den antagne princip, att någon Embets- eller Tjensteman
inom det Departement, sorn eger befattning med nya sedlars tillverkning
och obrukbara sedlars förstöring icke får hafva det ringaste att skaffa med
i magasin liggande brukbara sedlars vård och förvar, samt ExpeditionsCommissarien,
i anseende till beskaffenheten af hans befattning, som fordrar
hans ständiga närvaro uti Commissariatets Plena.
Nyckelvårdarne för mindre General-Cassan reqvirera hvad behöfligt
är från Större General-Cassan och Sedelmagasinen.
Med dessa reqvisitioner verificeras Credit i större General-Cassans
och Sedel magasinens inventarie-böcker.
Nyckelvårdarne för större General-Cassan och Sedelmagasinen meddela,
jemte leverancen, reversal in duplo.
Med^det ena exemplaret verificeras Debet i mindre General-Cassans
inventariebok.
Nyckelvårdarne för mindre General-Cassan afleverera dess öfverskottsbeliållningar
till större General-Cassan och Sedelmagasiuen jemte reversal
in duplo.
Med det ena exemplaret verificeras Debet i större General-Cas?-  sans och Sedelmagasinens inventarieböcker.
Njmkelvårdarne för större General-Cassan och Sedelmagasinen meddela
å det andra exemplaret deras qvitto.
Dermed verificeras Credit i mindre General-Cassans inventariebok.
Alla inlevereringar till förvaringsrummen för utländskt mynt och o
myntadt
silfver åtföljas af reversal in duplo, som upplysa anledningen till
leverancen, under åberopande af den Författning eller det contract, hvarpå
den sig grundar. Utaf reversalen tjenar det ena exemplaret till verification
för inventarie-boken; men det andra förses med nyckelvårdarens
qvitto och annoteras i Cassa-Afdelnihgen både af Kamererarcn, som genast
i allmänna Cassa-Boken Debiterar förvaringsrummet och af den Tjensteman,
som förer Specialen, deruti Låne-Banken eller Depositions-Banken Crediteras
för beloppet, hvarefter detta exemplar af reversalet aflemnas till den
vidare behandling, som i hvarje serskildt fall erfordras.
Alla utlevereringar ifrån nyssomförmälde förvaringsrum ske i grund
af Låne-Bänkens invisningar på Cassa-Afdelningen, hvarest dessa invisningar
annoteras, både af den Tjensteman, sora förer specialen, uti hvilken
32
Banco-Utskottels Utlåtande N.-o 38.
Låne-Bariken för beloppet Debiteras, och af Kamereraren, sora derför i
Allmänna Cassa-Boken omedelbarligen crediterar förvaringsrummen, till
hvilkas nyckelvårdare invisningarne derefter aflemnas för att vid Inventarii-Böckerne
verificera utlevereringarne.
Sedelmagasinens behållningar ökas, tid efter annan, genom leverancer
från Sedel-Contoret. De åtföljas af reversal in duplo, af hvilka det ena
verificerar Debet i Sedelmagasinens Inventarii-Böcker.
Ivopparrnyntsförvaringsrummets behållningar ökas genom leverancer
från Cassa-Afdelningen, hvilka åtföljas af reversal in duplo; och minskas
genom reqvisitioner från Cassa-Afdelningen.
Med det qvarblifvande reversalet och med reqvisitionen verificeras Debet
och Credit i Inventarii-Boken.
Sedel-Contor e t.
Allmän Sats.
Sedel-Contoret åligger alt besörja, controlera och redovisa, så väl Bankens
Sedeltillverkning, från och med .papperets förfärdigande vid Tumba,
som Bankens Sedelinlösning, till dess de annullerade sedlarne blifvit antingen
i brännugnen förstörde, eller till förvar aflemnade i Bankens Räkenskaps-Archiv.
A. Bokföring.
Den redovisning, som genom] Sedel-Contorets Bokföring skall sökas
och beredas, är lill föremål och omfattning trefalldig:
a') att redogöra för sedlars tillverkning och alla dermed gemenskap
egande behandlingar ifrån och med papperets fabrication vid
Tumba, ända till dess sedlarne blifvit färdige aflemnade till allmänna
magasinen, under behörige nyckel vårdares förvar och Cassa-Afdelningens
Bokföring ;
b~) att redogöra för hvarje sedel, som af Banken blifvit inlöst för
att icke åter utgifvas, ifrån det att Contoret densamma emottagit,
tills den är antingen förstörd genom bränningsanstalten, eller
aflemnad till förvar i Bankens Allmänna Räkenskaps-Archiv;
c') att frambringa en lätt och städse tillgänglig öfversigt af hvarje
Sedel-Contos balance, och alla balancernes sammanlagde summa,
på sätt, att, då, enligt Cassa-Afdelningens räkenskap, afdrag sker
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 38.
för hvad, sora ligger inom Bankens egna Magasin och Cassör,
Verkets skuld för ibland allmäheten löpande representativt Bancomynt
kan, enär sora helst, i Sedel-Contoret utrönas och uppgifvas.
Redovisningen Litt. a. hlifver föremål för en bok: SedeltillverkningsSpecialen.
Redovisningen Litt. b. likaledes för en bok: Sedelinlösnings-Specialen.
Summarisk redovisning till Banken för hvad Sedel-Contoret uti papper,
blanketter, färdiga nya Sedlar och annullerade gamla Sedlar har under
sitt förvar, uppställas på grund af nyssnämnde specialer uti SedelContorets
Magasinsbok.
Redovisningen Litt c. (^Bankens förhållande till Sedelinnehafvare) uppställes
likaledes summariskt, på grund af Specialerne, uti Bankens Sedelbok.
1:0 Sedeltillverknings-Specialen har så många Contos med Debet och
Credit, som erfordras för att, efter tidsordning, redovisa alla serskilda
handläggningar, ifrån och med befalld Sedelpappers-fabrication, till oell
med den sista namntekningen, hvarigenom en sedel göres fullt färdig;
och så många längder eller numer- och valeur-listor med blott Credit,
sorn erfordras för att fördela efter numer och datum denna samma redovisning,
såsom ock aflevereringarne till allmänna Sedelmagasinen pä de 0»
lika Sedelslagen.
2:0 Sedelinlösnings-Specialen har blott ett Conto med Debet och
Credit, för att redovisa de till slutlig granskning och korsning utlemnade
förslitne Sedlar af alla slag, och utlevereiingarne deraf, efter tidsordningen;
men så många längder med blott Debet, som erfordras, för att fördela
denna redovisning, såsom ock summorne af emottagne förslitne sedlar,
af förbrände sedlar och af till Räkenskaps- Archivet lemnads sedlar,
efter de olika sedelslagen.
Längderne uppsummeras hvar för sig veckovis. De hafva sin summariska
control, dels i Specialernes Contos, dels i MagasinS'Bokens Contos,
för samma tidrymd.
Emot längderne öfver inlöste Transport-Sedlar fordras till control en
summarisk motbok inom Sedel-Contoret.
3:o Sedel-Contorets Magasins-Bok har så många Contos med Debet
och Credit, som erfordras för att visa hvad Contoret, uti sedelpapper,
blanketter och färdige sedlar, af hvarje valeur, liar att svara för.
4:o Bankens Sedel-Bok har så mångå Contos med Debet och Credit,
sora erfordras för att visa balancerne af hvarje slags sedlar, utelöpande
Banco-Ulskoltels Utlåtande N:o 3S.
och magasinerade tillhopa, och sammantagna balancesumrnan vid hy ad tidpunkt
som helst.'
B. Daglig sysselsättning.
Enligt den af Banco-Fullmägtige Med iakttagande af de förän
yltrade
åsigt, om införande af stan- dringar, som Blifva en följd of Utdige
Chefskap inom Departementen, skottets åsigt i fråga om Chefskapen
inom Departementen.
i:o
Hufvudföremålet för Sedel-Contorets dagliga verksamhet är:
a) att dels inom sig förrätta, dels under sin tillsyn låta af andra
förrätta allt, hvad som står i samband med anbefalld tillverkning
af nya sedlar för Bankens behof;
att dels inom sig controlera, dels under sin tillsyn låta af andra
controlera inlösningen af Bankens Sedlar till Verkets betryggande
emot förluster och missbruk i sådant hänseende.
2:0
En Bankens Commissarie är Chef
för Sedel-Contoret, så i afseende på
tillverkningen, som inlösningen, samt
den i och för redovisningen derstädes
skeende Bokföring.
2:0
Genom val af Commissarierne
inom Sedel-Contoret utses en af dem,
för viss bestämd tid, till Chef inom
Contoret, i hvilken egenskap honom
åligger, att hafva noggrann uppsigt öfver
ordningen derstädes. Öfrige 2:ne
Commissarler ega gemensamt med
den sålunda utsedde Chefen tillsyn
öfver så väl Sedlarnes tillverkning
och inlösning, som den i och för redovisningen
inom Contoret skeende
Bokföring.
3:o
3:o
Under Chefens för Sedel-Contoret
omedelbara uppsigt
höra, äfven utom Contoret, alla slags åtgärder, som stå i samband
gen med sedeltillverkning eller med skedd slutlig sedelinlösning.
Sådane
Under Commissariernes i SedelContoret'
gemensamma uppsigt
antin
-
Banco-Utskottets Utlåtande Ario 38. a5
Sådane äro:.
Sedelpappers-fabricalionen vid Tumba, siereotyperings- och tryckningssamt
(så länge de fortfara) skärings- och stämplings-anstalterne inom Banken;
sedelskrifning af personer ej tillhörande Sedel-Contoret (der sådant
kan finnas nödvändigt); förslitne sedlars verkställde suddning i Cassorne,
samt den skeende ändtliga granskningen, korsningen och förseglingen af de
sedelvaleurer, som komma alt förbrännas, och slutligen sedelförbränningsanstalten.
De såkallade patricerne eller plåtarne lill de nya sedelsorterne förvaras
uti en afdelning af det uti föreståndarens för stereotyperingen och
tryckningen arbetsrum befintlige jernskåp;
hvartill bemälde föreståndare och hvartill beinälde föreståndare eger
Chefen för Sedel-Contoret hafva en nyckel samt Commissarierne i
hvar sin nyckel. • Sedel-Contoret under gemensam vård
en nyckel.
När dessa palricer behöfva begagnas för stereotypers förfärdigande,
ske afgjulningarne så väl i gips sorn i bly
under ständig tillsyn af Chefen för under ständig tillsyn af en ibland
Sedel-Contoret eller den Commissa- Contorets Commissarier.
rie inom samma Contor, som han i
sitt ställe dertill förordnar.
Efter hvarje gjutning böra de dervid begagnade gipsformar genast sönderslås
och utaf stereotyperne få icke flere vara framme på en gång, än
de som äro i bruk uti pressarne, utan skola de öfrige deremellan, och intilldess
de behöfvas i och för sedeltryckning,
förblifva under föreståndarens för förblifva under föreståndarens för
denna anstalt och Chefens för Sedel- denna anstalt och Commissariernes
Contoret samfälda vård, i likhet i Sedel-Contoret samfälda vård, i
med hvad om patricerne är vordet likhet med hvad om patricerne är
stadgadt. vordet stadgadt.
4:o 4:o
Chefen för Sedel-Contoret Den Commissarie, som i Sedel
Contoret
innehafver Chefskapet
har, att hvarje vecka äska och undfå ifrån Cassa-Afdelningen uppgift öfver
Bih. lill R. St. Prot. i834. 6 Sami. i Afd. 2 Band. 4
y:de Häftet.
l(j
Banco-Utskottcts Utlåtande N.o 38.
Sedelbehållningarne inom hvarje serskildt magasin och i mindre GeneralCassan.
Han afpassar derefter sina förslag dels angående sedelpappers förfärdigande
i förråd, dels angående tillverkning af Sedlar.
5:o 5:o
Chefen för SedeEContoret Den Commissarie, som i Sedel
Conloret
innehafver Chefskapet
ingifver sina förslag angående Sedelpappers förfärdigande eller Sedlars tillverkning
directe till Eanco-Fullmägtige.
6:0 6:0
Chefen för Sedel-Conloret Den Commissarie, som i Sedel
Contoret
innehafver Chefskapet
återbekommer genom Commissariatet sina förslag i nyssberörde hänseende,
påteknade hos Öfver-Styrelsen, att verkställas med eller utan förändring.
7:0 rjlo
Chefen för Sedel-Conloret Den Commissarie, som i Sedel
Contoret
innehafver Chefskapet
uppgör med Tumba Bruks förvaltare, efter föregången anmälan hos den
Bruket inspicierande Banco-Fullmägtigen, angående dagen, då formning af
Sedelpapper kan begynna.
Han bestämmer Han bestämmer gemensamt med
Contorels .öfrige 2tne Commissarier
huru många och hvilka personer, som komma att öfvervara formningen
och pressningen, samt aflemnar till dem formarne jemte märken till det för
tillfället behöflige antal pappersfiltar. Det qvitto å einotlagne formade och
pressade ark, sorn Arbets-Chefen meddelar,
skall förblifva i Chefens för Sedel- skall förblifva i Commissariernes för
Contoret förvar, tills denne, Sedel-Contoret förvar, tills desse,
i förening med allmänna Sedelmagasinets nyckel vårdare, gifvit Arbets-Chefen
behörig decharge; påteknas då med orden: ”decharge lemnad den--”
och aflemnas till Låne-Banken att verificera dess räkenskap i afseende på
betalningen för sjelfva leverancen.
Ett remissen serskildt åtföljande reversal från Tumba utgör verification
för Sedel-Contorels räkenskap.
B anco~Ut skottets Utlåtande N.-o 58.
8:0 8:0
På grund af Bänoo-Fullmägtiges sedellillverkningsordres
föranstaltar Chefen för Sedel-Conto- föranstaltar den Commissarie, sorn
ret ' inom Sedel-Contoret innehafver Chef
skapet
om
Sedelpappers aflemnande emot qvitto till stereotyperings- och trycknings-anstalterne
och till Sedel-Contorets magasin, för de i afseende på
dagliga ombyten nödvändiga öfverlopps-ark. Dessa ombyten verificeras genom
ett reversal
till Chefen för Sedel-Contoret. till Commissarierne i Sedel-Contoret.
Misslyckade eller felaktiga aftryck ingå till Sedel-Contorets Blanquettrnagasin,
lika med de användbare. Hvarje erforderlig inellan-åtgärd verificeras
med qvittencer ifrån den ena till den andra.
9:0 9:0
Chefen för Sedel-Contoret . Den Commissarie, som inom Se
del-Contoret
innehafver Chefskapet
bestämmer huru och i hvad ordning de färdige Sedelhlanquetterne skola till
Sedlar förvandlas, iakttagande dervid, att så väl vuleurpåteckning, sorn numerering,
datering och underskrift å alla sedlar af öfver 10 R:drs valeur
ovilkorligen verkställes på eri gång och samfäldt af de Emhets- och Tjen
stemän,
som dermed taga befattning, så att aflevereringar från den ena
till den andra, med deraf följande mellantider och förnyade omräkningar,
undvikas. Feltryckte äfvensom felskrifne Blanqueller ombytas härvid genast
för dagen i Sedel-Contorets Blanquettmagasin, med bifogande af reversal.
Tdlverkningslistorne tjena till verification för bokföring.
10:0 10:0
Allt i den mon Sedlarne färdige ingå i Sedel-Contorets eget magasin,
förordnar Chefen för Sedel-Contoret, förordnar den Commissarie, som inom
utan uppskof, om deras aflemnande Sedel-Contoret innehafver Chefska
till
Bankens allmänna Sedeltnagasiner, pet, utan uppskof, om deras aflemnan
dervid
trefallt reversal åtföljer, de till Bankens allmänna Sedelma
gasiner,
dervid trefallt af honora
jemte en af Contorets öfrige Commissarie!’
underskrifvet reversal åtföljer,
hvaraf det ena exemplaret verificerar allmänna Gassa-Boken, det andra nyc
-
s8
Banco-Utskottels Utlåtande N;o 38.
kel vårda rnes In ventarii-Bok och det 3:dje, med dessas qvitto försedt, blifver
verification för Sedel-Contorets bokföring.
11 :o ii :o
Chefen för Sedel-Contoret, eller Cornmissarierne i Sedel-Contoret
den han i sitt ställe dertill skriftligen emottaga
förordnar, emottager
från Cassa-Afdelningen, jemte reversal in duplo, de dit ingångne Transport-Sedlar
med åtföljande notor, äfvensom de derstädes inlöste och suddade
förslitne Sedlar af alla slag, efter sina fördelningar ordnade, och inlägger
desamma uti magasinet för förslitne sedlar. De valeurer, som komma
att redovisas summariskt och sedermera undergå förstöring, skola vid
emottagandet (åtminstone till bundtantal och slag) jemföras med reversalet,
å hvars ena exemplar då tecknas qvitto ad interim, med blott contrasignation
af en Sedel-Contorets Tjensteman; hvaremot samma qvitlence completleras
genom påteckning af en Commissaries namn, så snart uppräkning
af stycketalet blifvit i Sedel-Contoret verkställd.
Det qvarblifvande exemplaret af reversalet tjenar till verification för
bokföringen.
12:0 12:0
Chefen för Sedel-Contoret Den Commissarie, som inom Se
del-Contorel
innehafver Chefskapet
har att utan uppskof låta till Stycketalet uppräkna de sedlar, som specifikt
afföras samt, efter hand, så fort ske kan, föranstalta afven om de lill förstöring
ämnade annullerade sedlars uppräkning. Ordningen blifver, att
uppräkning sker på en gång och samfäldt af vederbörande Tjenstemän i
öfvervaro
af arne utaf Chefen för Sedel-Conto- af minst atne utaf Cornmissarierne i
ret derom anmodade Commissarier Sedel-Contoret.
i nämnde Contor.
Hvad af det uppräknade partiet ej tillhör den speciela bokföringen inlägges
genast åter i Sedel-Contorets magasin för inlösta sedlar, och, efter
det en skedd leverance från Cassa-Afdelningen blifvit uppräknad och controlerad,
fulländas det afgifne qvittencet medelst en af de närvarande Commissariernes
namnteckning.
Banco-TJIskottets Utlåtande -V'.o 38.
i3:o 13:o
De inlöste förslitne sedlarne af öfver 10 R:drs valeur, äfvensom Baneo-Transport-Sedlar
allemnas
genom Chefens för Sedel- aflemnas genom Commissarierne inom
Contoret försorg Sedel-Contoret
till vederbörande för att folieras, i numerlistorne afprickas, bokföras samt
derefter såsom verificationer till förvar inbindas. De tillhöra, äfven i detta
skick, Sedel-Contorets magasin för förslitne sedlar, tills de derifrån, ef
ter
hand, sedan räkenskaper och extract blifvit hoptagne, ingå från Sedel-Contoret
uti Bankens allmänna Räkenskaps-Archiv, emot vederbörligt
qvitto.
i4:o 14:0
Chefen för Sedel-Contoret Den Commissarie, som inom Se
del-Contoret
innehafver Chefskapet
låter vecko-, månads- eller qvartalsvis (allt efter som det inlösta sedelantalet
är större eller mindre) uppgöra emellan Bankens Commissarier fördelning
af de sedelbundtar, hvilka skola, genom bränningsanstalten, förstöras,
i ändamål att dessförinnan af dem genomgås, korssas och förseglas.
En hvar qvitterar i uppgjord fördelningslista hvad han emottager, och
qvitto tecknas på samma lista å Sedel-Contorets vägnar, då bundtarne förseglade
återställas.
Listan stannar såsom verification för räkenskapen.
15:o i5:o
Chefen för Sedel-Contoret Slig- Minst 2:ne Commissarier inom
ger, hvarje gångj sådan ålerlevere- Sedel-Contoret skola hvarje gång
ring sker, att, i och för ytterliga- sådan återleverering sker, i och för
recontrol, innan bränningen för- ytterligare control, innan brännin
snstaltas,
sjelf uttaga gen föranstaltas, gemensamt uttaga
och låta med något märke af en hvar levererande förse en och annan
bundt för hvardera valeuren af de med dess sigill förseglade bundtar;
samt att sedermera, enär tillfälle gifves, i närvaro af samma person,
öppna förseglingen, och då genast förrätta eller låta förrätta uppräkning
och ny försegling. Härvid stanna åtgärderne i afseende på inlösta sedlars
granskning efter stycketalet.
Banco-UtskottetS Utlåtande N:o 38.
16:0 l6;o
Chefen för Sedel-Contoret Den Commissarie, som inom
Sedel-Conloret innehafver Chefska
pet
har
att gifvä 2. q g Bankons högre Em hetsman ^exempelvis Revisionsoch
Conlrol-Coro missa rieme) tillkänna då inlöste sedlar och, i sammanhang
dermed, maculaturer
a) af utbytt obrukbart papper i Sedelpappers-Magasinet,
af utbytte oanvändbara blanquelter i Blanquett-Magasinet skola
genom brännings-anstalter förstöras. Han öfverlemnar då till
dem specinceradt inventarium att, vid inläggning i ugnen, följas;
och 3 samma document bevittna dessa båda Commissarier
den i enlighet dermed förrättade bränning.
Detta document utgör verification för Sedel-Contorets Magasinsbok.
i7:o 17:0
Chefen för Sedel-Contoret Den Commissarie, som inom
Sedel-Contoret innehafver Chefskapet
förordnar
om afleverering efter hand utaf inbundna sedlar af öfver 10
Rrdrs valeur, äfvensom af Banco-lransporlsedlar, från Sedel-Contoret, till
Bankens allmänna Räkenskaps-Archiv. Levereringarne åtföljas af reversalet
in duplo, af hvilka det ena, försedt med Archi v-förvaltarens qvitto,
verificerar Sedel-Contorets Magasinsbok.
18:0 18:0
Chefen för Sedel-Conloret har Utom den Commissarie, som
till sitt biträde inom Contoret: inom Sedel-Contoret innehafver
Chefskapet, tjenstgöra derstädes:
Två Commissarier, hvilka jemte honom controlera sedelpappers-tillverkningen
vid Tumba, deltaga i sedel-fabricatipnen, hålla ordning på
uppräkningar och annulleringar af ingångne försl i tne sedlar, och hafva
nyckelvård vid Sedel-Contorets Magasiner för sedelpapper till ombyte,
för sedél-blanquetter, för färdiga nya sedlar och för annullerade
sedlar;
En Kamererare, hvars hnfvudsakliga göromål är ätt föra Bankens
Sedelbok och Sedel-Contorets Magasinsbok, men sorn äfven kan be or
-
Banco-TJtskotttls Utlåtande N.o 38.
3»
dras att biträda vid pågående sedel-fabricationer eller skyndsamhet fordrande
uppräkningar af försl i t ne sedlar;
Sju Bokhållare, hvilka hafva den speciela bokföringen öfver tillverkning
och inlösen af sedlar sig emellan fördelad, men tillika kunna
beordras till biträde vid tillsyn å sedelpappers-tillverkningen, vid sedelfabricationen
inom Contoret och vid skyndsamhet fordrande uppräkningar
af förslitne sedlar;
(3 af dessa Bokhållare tillbringa förmiddagarne ifrån kl. g till
12 i Cassa-Afdelningen.)
Nio Skrifvare, hvilkas dagliga göromål är, att dels uppräkna förslitne
sedlar, dels förfärdiga nya, dels gå tillhanda med all erforderlig utskrifning
af reversal och qviltencer, same i öfrigt biträda efter tid och
omständigheter.
Oberäknadt den för uppassning samt maculerings-stämpling å sedlar
af öfver io Rkirs valeur nödig blifvande vaklbetjening.
Af d.e för Sedel-Contoret sålunda beräknade 7 Bokhållare och q
Skrifvare uppföras Ijkväl icke mera än 3 Bokhållare och 6 Skrifvare på
ordinarie Stat. De öfrige 4 Bokhållarne och 3 Skrifvarne, såsom icke ansedde
behöflige längre än inlills de gamle sedelsorterne blifvit åtminstone
till större delen inlöste, upptagas på Extra ordinarie Stat.
Vid granskning af det här ofvan till hufvud-innebållet intagne förslag
tili nya Cassa-Deparlementet har Utskottet för sin del ej funnit något
annat att dervid erinra eller tillägga, än
1:0 att, då den så kallade Dagvexiings-Cassan, hvilken icke kunde
ökas eller minskas, utan blott exfsterade såsom en vighets-anstalt, hvarigenom
kail undvikas den tätare commursication, som annars skulle ega
rum emellan Special-C*ssorne och General-Cassan den mindre, och sålunda
Banken egentligen ej kunde anses ega mer än arne verkliga Cassör,
eller General-Cassan den större och den mindre, samt det belopp
Casseurerne innehafva destohellre måste anses tillhöra sistnämnde Cassa,
som, i den händelse Casseuren vid middagstiden aflemnade hela sin
Cassa och följaktligen äfven det belopp han egde öfver natten, behålla,
detta belopp skulle till mindre General-Cassan ingå, böra, efter Utskottets
tanka, ej mindre de 100,000 R:dr, som lills vidare komma att utgöra
den så kallade Bagvexli-ngs-Cassan, än äfven de summor, hvarmed Bankens
7 Casseurer, den dag, som den nya ordningen införes, komma alt
3a
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 38.
för vexlingens början förses, anses inberäknade uti det belopp af en
million R:dr Banco, hvilket blifvei det högsta, General-Cassan den mindre
får innehålla; hvaraf alltså följer, att mindre General-Cassans Inventariibok,
serskildt för sig, ej vid något tillfälle får sluta sig på ett större
belopp än 872,00a.R:dr Banco, samt, i följd häraf, å förenämnde dag till
hvardera af de 7 Casseurerne från General-Cassan den mindre, aflemnas
en summa af 4>ooo R.vlr Banco, motsvarande det belopp, hvarför en
hvar af dem är skyldig att ställa borgen eller annan godkänd säkerhet;
2:0 alt, så vida den af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag antagne
myntenhet af R;dr courant skulle af Kongl. Majit i Nåder fastställas,
då i afseende på bokföringen iakttages, att den, enligt förslaget, inrättade
column för R;dr Banco kommer att i stället upptaga Riksdaler
courant;
3:o att, då Cassa-Commissariens ständiga tillsyn i Cassorne synes
af behofvet högt påkallad, jemväl bör stadgas, så väl att Cassa-Commissarien,
icke utan laga förfall, får sätta annan person i sitt ställe att hafva
öfversigten öfver Cassorne, som äfven, att han ej i andra fall, än då 8-  renden rörande hans Departement till handläggning förekomma, är skyldig
att såsom Ledamot deltaga i Commissariatets öfvei läggningar;
4:o att, sorn i de fall, då laga hinder för Cassa-Commissarien uppstår,
att uti Cassan personligen tillstädes vara, Kamereraren inom samma
Departement är den, hvilken det synes närmast åligga att Cassa-Commissariens
plats förestå, ingen må till Kamererare-beställning inom Departementet
befordras innan han ställt borgen eller annan godkänd säkerhet
för lika summa som Cassa-Commissarien, eller R;dr 4ooo Banco;
5:o att Cassa-Commissariens uti 3 p. Litt. S. utstakade ansvarsskyldighet
i och för de fall, alt balauce i någon af Bankens Special-Cassor
uppslår, måtte bestämmas på det sätt; "att om, emot hvad förmodas bör,
balance i någon af Bankens Special-Cassor skulle förefinnas till det belopp,
som, med Casseurens egne tillgångar och anlitande af dess ställde
borgen, icke kunde genast betäckas, vare Cassa-Commissarien skyldig
att bristen ersätta, derest icke balancen uppkommit genom ett så utstuderadt
bedrägeri, att Cassa-Commissarien, oaktadt ali använd uppmärksamhet
och ordentligt uppfyllande af sina t jens t epl i g ler, icke kunnat densamma
förekomma; och vare Cassa-Commissarien fri från ansvarsskyldighet
för den brist, som kan komma alt uppstå derigenom, att Casseurens löftesmän
-
Baiico-Utskottets Utlåtande IV.o 38.
33
män sakna förmåga till Banken utbetala hela det belopp, hvarföre de
borgat; samt slutligen
6:0 att, i enlighet med hvad Fullmägtige i afseende på Sedel-Contoret
beslutat, allenast 5 Casseurer må på ordinarie Stat uppföras, samt
de 3.*ne öfrige, derest de vid skeende afgång af nuvarande 7 Casseurer
ännu skulle anses för göromålens behöriga gång behöflige, tillsätta medelst
constitutorial.
Beträffande åter det af Fullmägtige framlagde förslag till Sedel-Contorets
organisation, har Utskottet ej funnit något annat dervid att anmärka
än hvad som varit en följd af den olika åsigt, från hvilken Utskottet
utgått i fråga om Chefskapet för Banco-Verkets serskilda Departement.
Hvadan alltså Utskottet får tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att med ofvanberörde af Utskottet nödige ansedde förändringar
och tillägg antaga de af Banco-Fullmäglige framlagda
förslag till organisation af de 2:ne Departement,
Cassa-Afdelning och Sedel-Contoret;
hvarjemte Utskottet får anmäla, att då den tidpunkt, vid hvilken
silfver-utvexlingen, enligt Rikets Ständers beslut, skall taga sin början,
nalkats så nära, att de framlagde förslagen till organisation af omförmälde
med silfverutvexlingen och nyå sedelsystemet egentligast samband
egande Departement, troligen icke hinna så snart slutligen fastställas,
att desamma genast vid silfverutvexlingens begynnande kunna
införas, Utskottet låtit anmoda Banco-FuIImägtige ombesörja den interims-reglering,
som finnes nödig i och för verkställandet af Rikets Ständers
fattade beslut, om Bankens öppnande till silfverutvexling senast
den 1 nästkommande October.
Enär i öfrigt, efter Utskottets Öfvertygelse, de af Comilerade uppgjorde
förslag till förändrade Departemental-indelningar af Banco-Verket,
samt förenämnde i detail utförde förslag till organisation af Cassa-Afdelning
och Sedel-Contor, innefatta ett i hög grad förtjenstfull system,
förenande klarhet, åskådlighet och skyndsamhet med full control och
säkerhet samt, en gång infördt och tillämpadt på Bankens samtliga nfdelningar,
synas skola lemna Styrelsen den dagliga öfversigt af Verkets
ställning i sin hela vidd, som dermed i hufvudsaklig nion varit åsyftad,
men dels de beslut, som af Rikets nu församlade Ständer komma att vidtagas,
angående Bankens Depositions- och Låne-rörelse, måste blifva di
Bih.
till R. St. Brot. f834> 6 Sami. 1 A/d. 2 Dand, 5
j;de Häftet.
Banco-Ulskoltels Utlåtande N:0 38.
rect inverkande på den speciela utarbetningen, i afseende så val på De*
posilions-Banken som Låne-Banken, dertill grunderne i allt öfrigt blifvit
på förhand bestämde i och genom deri utbrytning af hvad till Gassaredovisning,
till Sedeltill verkning och till Sedelinlösning hörer, som innefattas
uti de af Utskottet nu granskade fullständiga förslagen till stadgar
lör Cassa-Afdelning och Sedel-Contoret, dels åter, delta oaktadt, möjligtvis
någre jemkningar, tillägg och förändringar i detailerne skulle kunna
visa sig vid utförandet nödvändige och med lätthet åsladkomne, anser
Utskottet sig derjemte böra till Rikets Ständer hemställa,
ej mindre det måtte Bmeo-Styrelsen tillåtas, att, i enlighet
med de här ofvan utstakade grunder samt efter enahanda
form och uppställning, som blifvit begagnad vid utarbetandet
af stadgandena lör Cassa-Afdelningen och Sedél-Contoret,
låta ordna stadgandena för Låne-Banken och Depositions-Banken,
så snart Rikets Ständer slutligen afgjort om
och i hvad moa hvarderas föremål och omfattning kommer
alt ytterligare utvidgas eller inskränkas, än äfven ati,
ehvad på det hela bestämmas må, angående Cassa-Afdelningen
och Sedel-Contoret, Fullmägtige matte få sig öfverlålet
att uti detailerne göra sådane jemkningar, tillägg och förändringar,
som erfarenheten, efter det den nya ordningen
blifvit i verket ställd, kan visa vara af behofyet påkallad
e.
Och vidkommande de egentligen granskande, controlerande, afslutande
.och biträdande Contoren och Departementen inom Bänken, finner
Utskottet jemväl de härutinnan föreslagne förändringar så ändamålstnlige,
att Utskottet ej kan undgå tillstyrka Rikets Ständer
åt Banco-Fullmägtige uppdraga, att, i enlighet med de allmänna
grunder, som blifvit utstakade, låta i fortgående ordning
för Control-Afdelningen, Rev i s i ous-Afd e 1 ri i ng.e n, Oeconomi
e-Afdelningen och Hufvud-Afslutnings-Contoret utarbeta
speciela stadgar, afp-assade efter deni, sorn- blifva antagne
för de 4 Hufvud-Departementen, C assa-Afdelningen,
Sedel-Contoret, Depositions-Banken och Låne-Banken; dock
med härvyd tillika fästad! afseende å hvad Rikets Ständer
finna för godt besluta, i anledning af dea utaf Herr ilosenblad
väckte, till Utskottet remitterade motion, angå-ends
Banco-Utskoliels Utlåtande N.-o 33.
35
granskning af Bankens och Banco-Discont-Verkels räkenskaper;
hvaröfver
Utskottet ofördröjligen vill med serskildt Betänkande till Rikets
Höglofi. Ständer inkomma.
Slutligen, och då det, enligt ofvanåberopade 5 §. af Banco-Utskottets
Instruction, jemväl ålegat Utskottet att fästa uppmärksamhet å resultaten
utaf de förändringar medj Tjenstemanna-befattniugar och göromål
inom Banken, som Fullmägtige, enligt de dertill .gifna anledningar, under
tiden sedan sisth Riksdag, vidtagit, får Utskottet, jemte hänvisande
till Banco-Fullnnigtiges vid Riksdagens början afgifne och till Rikets
Ständer serskildt öfverlemnade Berättelse, pag. uti hvilken upptages
de beslut Fullmägtige fattat, till följd af dea dem upplåtne rät
tighet,
alt under mellantiden, utan förnärmande af någon Tjensteman»
eller Beljentes rätt, göra de indragningar af tjenster eller förändringar af
göromål och ijenstebefattningar, som kunde finnas nödige och nyttige,
lör UUvägabringandet af en önskad, efter sakernas blifvande nya ordning
lämpad definitiv reglering, härmedelst anmäla, att Utskottet funnit Fullmägtiges
i detta hänseende vidt3gne åtgärder både af behofvet påkallads
oeh emot ändamålet svarande.
Någre Ledamöters reservationer bifogas»
Stockholm den 5 September i834*
Reservationer
Herr Friherre Hermelin, Herrar Helleday , Valley och Wedberg samt
Riksdagsfullmägtige Peter Andersson från Hallands Län oeh Anders Andersson
från Westmanlands Län hafva, emot Utskottets Utlåtande i hvad
det rörer Chefskaps-Inrättningen inom Banken, sig reserverat, samt, uppå
de af så väl Baneo-Fullmägtige som Commissariatets minoritet anförde
grunder, ansett Cheferne för de serskilde Departementen böra al
Bane o - S ty r e Is e n »t n ä m n a s»
STOCKHOLM, Ecksteinska Tuyckeiubt, i834.
Btmco-lJtskottets Bet. N;o 3g.
t
N:o 3g.
Antora till Exp,-trisk, den io Sept,
Betänkande, i anledning af väckt motion om Bankens och BanedDiscontens
räkenskapers granskning i Kongl. Kammar-Rätten.
Sedan Höglo fl. Ridderskapet och Adeln behagat till Utskottet remittera
en af .Herr Rosenblad, Bernhard, väckt motion derom, att Bankens och
dess Discont-Yerks räkenskaper måtte, de förra från och med för är i835,
samt de senare från och med för innevarande år, underkastas Kongl. Kammar-Rättens
granskning, under samma vilkor, förbehåll och Tjenstemännen
för stadfästade anmärkningar till ersättning beviljade procent, som i afseende,
på• Stats-Verket nu egä rum, jemte de i afseende på denna motion,
afgifno yttranden af Hr Friherre Kantzow, -J. A., Hr Hegardt, C. B., Herr
Grefve Cronhjelm, O. Ä., ooh Hr Friherre Cederström, Jhvilka alla talat
emot förslagets antagande: Herr Friherre Kantzow, under förklarande, ej
mindre att Herr Friherren finge fästa Utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
att närmare utreda förhållandet med den i Banco-Disconten
férefunne balance, samt huruvida den blifvit Disconten godtgjord, än äfven,
att de Discontens Tjenstemän, till hvilka Directionens assignationer å utgifne
lån lemnäs, böra prestera en betydlig borgen; — har Utskottet funnit
nödigt i denna fråga infordra utlåtande af så väl Banco-Fullmägtige
sorn Bankens Commissariat och Directjonen öfver Banco-DiscontYerket,
af hvilka den sistnämnde, fästande uppmärksamheten å dels
de olägenheter, hvilka mäste uppstå genom räkenskapernes granskning af
ett Kronans Embetsverk, hvars institutioner och arbetssätt icke förutsatte
den hemlighetsfulla behandling af revisionsärendena, att enskilde personers
skuldförhållanden kunde från offentlighet bevaras, dels den nog långa utsträckning,
hvilken, till följd af en sådan granskning, skulle gifvas åt tiden
för meddelande af den årliga decliargen för förvaltningen, som, i anseende
lill de Collegiala formérnes långsamhet, icke kunde på förhand bestämmas
och hvaraf tiden för Rikets Ständers Revisorers sammanträde blefye beroende,
dels ock de hinder, som mötte genom försvårad ständig tillgång till "Verkets
böcker och verifikationer under revisionstiden, för sin del, till vinnande.af deri
ytterst möjliga tillit till Discont.räkenskapernes vigtighet, innan de till Ri
Bihtwg
till R. St. Brot. 1834, 6 Sami. 1 Aftl. 2 Bandet, 3
8: de Häftet.
/
Banco-Vr skot tets Bet. N:o 3p.
kets Hoglofl. Sländers Revisorer aflemnas, föreslagit, antingen att en eller
arne, ef Banco-Fullmägtige årligen dertill utsedde, räkenskapskunnige personer
utom Diseont-Verket må erhålla uppdrag alt granska den afslutade
räkenskapen, eller ock att samma controlerande åtgärd må öfverlåtas till
den afdelning inom Renken, som med revision af delta Verks räkenskaper
får befattning, så vida samma afdelning komme att organiseras på ett så
ändamålsenligt sätt, som roan egde skäl hoppas; i händelse af bifall till
hvilket förstnämnde alternativ-, tysthetsed, borde åläggas de personer, som
med revisionen fingo befattning, äfvensom i båda fallen tiden för Rikets
Ständers Revisorers sammanträde skulle framflyttas till den i April hvarje
år, eller en månad senare, än nu är föreskrifvet, på det dén förberedande
granskningen före deras sammanträde desto säkrare måtte kunna fullbordas.
Vid pröfning af Herr Rosenblads omförmälde motion förekommer,
att den granskning af Bankens räkenskaper lill siffran och deras enlighet
med verificationernr. in. m., hvilken föregår deras framläggande för Rikets
Ständers Banco-Utskolt och deras Revisorer, hittills blifvit af Bankens Revisions-Contor
på ett så~ oklanderligt sätt uppfylld, alt man ej för fiamtiden
kan vänta, att, genom förslagets antagande, större säkerhet och skyndsamhet
skulle vinnas, helst hoppet om anmärkningsprocent hos Kongl. KammarRättens
Revisorer ej heller eydes kunna utgöra en kraftigare driffjäder, till
användandet af omtanka och nit vid Revisionsarbetet, än den utsigt till
vidare fortkomst inom Verket, hvilken genom noggrann! fullgörande utaf åliggande
pligter öppnas för de af Bankens egne Tjenstemän, hvilka det nu
tillhörer att Resvisisionssrbetet förrätta och hos hvilka man med skäl eger
alt förvänta närmare bekantskap roed Bankens räkenskaps-method och författningar;
att, i stället för det Baneo-Styrelsen nu sjelf ar i tillfälle att vaka
öfver verkställigheten inom föreskrifven tid af den Revisions-Conloret
anbefallda revision af Bankens räkenskaper, ej mindre Banco-Utskottet än
Hrr Revisorer, genom räkenskapemes öfverlemnande till granskning af annat
Verks Tjenstemän, måhända ofta nog skulle nödgas, att antingen revidera
förut till siffran ieke granskade räkenskaper, eller ock förblifva i saknad
af en eller flere böcker, som icke hunnit i Kongl. Kammar-Rätten genomses;
att, så vida ändamålet med revision af Bankens räkenskaper till siffran
och deras öfverensstämmelse ej mindre med verificationerne, än med
dc för bokföringen stadgade grunder, icke skall i betydlig mon förfelas, angeläget
synes, att samma revision, på sätt nu tillgår, lill en stor del verk
-
Btincc-XJtskottas Bet. N:o 39,
3
stlilles efter liand, under årets lopp, innan skeende afslutniog, hvarigenom
de misstag, sorn vid utstakning eller bokföring tilläfventyrs egt ram, kunna
lättare rättas, samt en ovigtig framställning äf förhållandena i så väl
månads- som årssluten förekommas; att dernest åter denna del af Revisionen
förfarande skulle förrättas i Ranken, men granskningen af de fullständige
räkenskaperne öfverlålas på Kongl. Kammar-Rätten, derigenom uppstode
antingen dubbel tidspillan, i fall Kongl. Kammar-Rättens Revisorer skulle
omgöra hvad redan i Banken äi gjordt, eller ock den oformlighet, att
samma räkenskaper blifvit reviderade till en del af Bankens och till endel
af Kongl. Kammar-Rättens Tjenstemän; att Banken icke heller kan skilja
sig ifrån sina räkenskaper och verificatiöner för så lång tid, som skulle erfordras
för deras granskning i Kongl. Ksmmar-Rätten, utan att ärendena i
Banken, till oberäkneligt hinder, tidspillan och förlust för håde Banken och
Allmänheten, skulle i åtskilliga delar helt och hållet afstanna, helst många
böcker äro så inrättade, att de fortgående begagnas för flere år, samt de äldre
räkenskaperne och verificationei ne nästan dagligen måste rådfrågas, Låne-Bankens,
vid upprättandet och reviderandet af uträkningar å Lån, som
skola omsättas eller slutbetalas, bevakas i concurser eller årsproelamata eller
genom lagsökning indrifvas m. m., samt Vexel-Bankens, vid afpriekningen
af inkommande transportsedlar, derå lunn rome blifvit ändrade o. s.
v.; att, i händelse Bankens och dess Diseont-Verks räkenskaper skulle i Kongl.
Kammar-Rätten revideras, de enskildes förhållanden lomme att gifvas till
pris ål offentligheten, hvilket icke, på sätt Motionaireu trott, lärer kunna
unda oröd jas medelst föreskrift, att berörde räkenskaper skulle granskas afen
eller a:ne serskilde dertill förordnade Revisorer i Kongl, Kammar-Rätten,
sorn aflade lysthets-ed, då Bankens räkenskaper påkalla ett större antal 10-  videramle, och dessutom ej allenast Kongl. Maj:ts Nådiga Inslruclion för
Kongl. Ksmrnar-Rätten af den i5 Oct. 1831 förbjuder Revisorerne derstädes
att omedelbart någre räkenskap r till revision emottaga eller några anmärkningar
aflemna, hvilket måste ske genom Chefen för Öfver-RevisionsDepartementet
och Contors-förmannen, utan rict äfven blefve omöjligt att
stänga Kongl. Kammar-Rät tens Ledamöter eller Cancellie-betjening från tillgång
till räkenskaperne, när anmärkningar skulle föredragas, bedömas och expedieras,
1 Iler att vid dylika mais underdåniga fullföljande vägra alt räkenskaperna
j,(lemna lill Kongl. Majrts Justitiae-Revisious-Expedition, uppå derom skeende
reqvisition; hvilka omständigheter, snmmanlagde med de olägenheter, hvilka
jemväl, enligt Banco-Discont-Direclionens ofvanberörde utlåtande, skulle
I
Banco-Utsfcottets Bet. N:o 39.
följa af Banco-DiscoJitens räkenskapers granskning genom. Kongl. KammarRätten,
synas Utskoltet vara af elen vigt, att Utskottet, i likhet med de i
ämnet hörde Aucloriteter, finnér sig föranlåtet tillstyrka,
det måtte Rikets floglofl. Ständer å Herr Rosenblads ifrågavarande
motion meddela afslag.
Hvad dernäst beträffar Banco-Discont-Directionens, uti dess ofvanupp.
tagne Utlåtande gjorde framställning, att Biscont-Verkets räkenskaper,
före revisionen, af Rikets Högloft. Ständers Revisorer skulle undergå praelimjhair
granskning, antingen genom af Banco-Fullmägtige utsedde riåenskapsk
unn ige personer eller ock uti Bankens R e visions-Con tor, efter detsammas
organiserande på ett ända na ålsen ligare sätt; så, enär dels Banco-Discon tens
räkenskaper, efter de förändrade uppställningar deraf, som nu meia blifvit
införde, vika sig både enkla, lättfattliga och af sådan beskaffenhet, att de
nästan för hvarje session sdag controlera sig sjelfva, dels genom den i Banco-Uisconten
nu iakttagne ordning, att, före Låneärendenas föredragning hos
Direclionen, ej mindre alla liqvider, än äfven Kamererarens Cassa-bok elier
Sammanfattning af hvarje veckas expedition undergå revision, så att med
skäl kan förmodas, att, om något misstag vore begånget, detsamma oförtöfvadt
skall kunna upptäckas och varda rättadt, samt dessutom i betrak landb
tages, att Province-Låne-Contorens räkenskaper, hvilka i det närmaste äro
med Bankens lika beskaffad o, icke undergå någon förberedande granskning,
finnér Utskottet någon sådan revision af Banco-Diseont-Verkets böcker
och Handlingar, som, enligt Discont-Directionens framställning,
skulle komma att föregå den revision, hvilken af Rikets Högloft.
Ständer besörjes, icke heller vara af behofvet påkallad.
Och får Utskoltet slutligen, i anledning af Herr Friherre Kantzows,
under discussion rörande Herr Rosenblads motion, inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln afgifne yttrande, i korthet upplysa, att visserligen, sedan sistförflutne
Riksdag, Banco-Discont-Verket varit hotadt med förluster, tili följd
af svårigheten att, efter den derstädes begagnade äldre räkenskapsmethoden,
skyndsamt kunna upptäcka hvarje uppkommen balance, men att, sedan det
genom Ordförandens i Banco-Discont-Birectionen, Herr Kammarherren Rosenblads
sorgfälliga och mödosamma forskningar, lyckats att uppdaga förhållandet,
har Discont-Verket blifvit från förlust fredadt; hvarefter ett enklare
©eli i sig sjelf mera controlerande redovisnings- och bokföringssätt, än det
förut begagnade, jemväl med innevarande år är vid Verket infördt.
Stockholm den 9 Sept. x 834-
Banco-Viskoticts Bet. IV: o 40.
S
JNT:o 4o.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Sept.
Betänkande, i anledning, af väckt fråga om förändrade grunder för
befordringar till Comniissarie-beslällningar inom Banken.
Genom remiss fran dels Vallöf!. Borgare-Ståndet, dels Hedervärda
Bonde-Ståndet, ära Lill Utskottets handläggning öfyerlemnade:
1:0. En af Herr Santesson inom Borgare-Ståndet väck t motion, deruti
lian, utgående från den åsigt, att, vid upppkommande frågor o t» ledighets
tillsättande, alla andra afseehden borde vika tor känd personlig insigt, erfarenhet
oell redlighet, yrkat, att den ännu i Rikets Ständers Bank sedan längre tid gällande
ord ning, att ett bestämd t antal af Verkets Embets- och Tjenstemämskuile vara
af Fralse och dé'öfrige af Ofrälse Stånd, måtte upphäfvas, såsom! ej mera enlig
med tidens anda och den i allmänhebgällande Öfvertygelse, alt i desse Stånds1
iakttagelser icke läge någon ökad säkerhet för Banco-I jcnslernes ordentligt
skötande, hvaremot genom så dane stadganden ofta band mäste uppstå på
deras fria val, sorn det tillkomme, altt dessa platser tillsätta; och
2:0. Memorial af RiksdagS-Fullmägtigen Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, deruti han, såsom en ibland de vidunderligheter, hvilka ännu
ifrån äldre tiders förhållande qvarstodo, anmärkt den föreskrift, att en
del af Bankens Tjenstemän skola antagas inom Frälse Ståndet, deraf under
lidernes lopp så da ne hinder, efter hans tanke, måste uppslå för befordringar
nes ändamålsenliga fördelning, att denna föreskrift ej mer kunde vara
redlig för Banco-Verkets gång; hvarföre och då denna föreskrift vore stridande
emot den utveckling tiden gifvit åt begreppen om likheten i lagliga
rättigheter, han ansett densamma ej längre böra fördragas.
Af Banco-IJtskottets redan vid 1S18 års Riksdag, under N:o i5, afgifne
Betänkande, i anledning af då väckt, lika beskaffad fråga som den förevarande/upplyses,
ej mindre att det endast är vid Commissariers tillsättande
i Rikets Ständers Bank, sorn någon skillnad eger rum emelian frälse
och ofrälse Stånden, än äfven att den ordning, som ännu inom Banken iaktlages,
att dess Comrnissariat utgöres till i-3:del af frälsemän och till 2-3:delar
af ofrälse Ledamöter, leder dess upprinnelse ifrån Banco-Verkets första
inrättning år 1668, då de 3 Riks-Stånden, som detta Verk först stiftat och
garanterat, på ett mera omedelbart sätt besörjt förvaltningen af deras penningeverk,
dymedelst att de hvar för sig utnämnt i-3:del af Bankens Gömmissarier,
åt hvilka Verkets hufvud-styreise då egenteligen varit anförtrodd,
6
Biincc-U i skottets Ect. Klo 4o,
samt att på enahanda sätt äfven vid 1G72 års Riksdag föhållils med återbesättandet
af de ledigheter, sorn bland de af hvarldera Ståndet utsedde
Commissarier då inträffat; att efter berörde tid denna vid Bankens första
stiftelse öfverenskomma rättighet icke blifvit af de anie Riks-Stånden annorlunda
begagnad, än medelst bibehållande af proportionen emellan frälse
och ofrälse Commissarier nes antal till i-3:del af de förre och 2-3:delar af
de senare, så alt endast frälsemän ansetts competente till ledigheter efter
adelige Commissarier och deremot ej kommit i åtanka vid tillsättandet af
Commissarie-beslällningar i ofrälse-classen; samt att, vid de tid efter annan
nödige befunne tillökningar i antalet af Commissarierne, enahanda ordning
oafbrutet blifvit följd, sedan den jemväl af Baneo-Deputationen år 1^56, vid
då väckt fråga om tillsättande af en ny Commissarieljenst, blifvit ytterligare
bekräftad och förnyad.
Och ehuru ej allenast vid 1818 års Riksdag Höglofl. Ridderskäpet
och Adeln, i anledning af den då väckta frågan örn en förändring i förenämnde
ordning, med åberopande af 1 14 §• Regerings-Formen, yrkat denna
ordnings bibehållande, såsom en Ridderskapets oell Adelns Stånds-rättighet;
hvarvid Högv. Preste-Ståndet, med frånträdande af dess förut i frågan fattade
beslut, jemväl låtit bero, utan ock Banco-Utskoltet, elter det enahanda
fråga vid i8a3 års Riksdag ytter ligare blifvit framställd, uti dess under N:o
,4 afgifne Betänkande, för klarat, alt, i sakens så beskaffade skick, något dess
Yttrande öfver sjelfva hufvudfrågan, med stöd af Regerings-Formens 8r §.,
icke erfordrades, likväl då Utskottet, för sin del, ej kan inse, huru något
Rik-Stånds privilegium kunde kränkas genom afskaffandet af deri på förenämnde
sätt tillkomne ordningen, hvartill grunden dessutom, redan vid
Riksdagen år 1800, genom Hedervärda Bonde-Ståndets då började deltagande
uti Bankens styrelse och garantie blifvit väsendtligen förändrad, finner
Utskottet sig ej förhindradt att nu till hufvudsaklig pröfning denna fråga
aler upptaga.
Vid öfvervägande alltså af hvad å Motionairernes sida i cämnet anfördt
blifvit, och då bibehållandet af en ordning, som, efter afvikandet från
dess ursprungliga grund, iklädt sig egenskapen af en blott vid börij fästad
befordringsrätt, olvifvelakligt är i sig sjelf så väl förnärmande för den skicklige
och förljente äldre Tjenstemannen, sora utan gagn, men möjligen Ledande
till skada för Banco-Verket, anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer
alt, med upphäfvande af den ordning i afseende på frälse och o.r ä -
se Stånden, hvilken vid återbesättandet af ledige Commissarie-be
-
Banco-Utskott ts Bet. A:o 4i*
7
ställningar inora Banco-Verket hiltills varit iakllagen, besluta, att för
framtiden förtjenst och skicklighet skola, etan afseende på de .Sökandes
börd, utgöra grundén för befordran till Commissarie-beställningar
inom Banco-Yerket.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den 9 September 183^.
Reservation :
Af Friherrre Hermelin. ’JEhuru jag visserligen icke anser mig böra
yrka, alt frälsemän skola hafva något företräde till vissa Commissarie-tjenster,
så anser jag likväl, alt något emot förra stadganden stridande beslut
ej må ega ruin, med mindre än att deras rätt bevaras, hvilka, under förmodan
af åtnjutande al vissa förrnoner, ingått i Bankens tjenst. Jag anser
således, att billigheten fordrar, det ordinarie Tjenstemän af FräJse-Stånd, sorn
hädanefter söka lediga tjenstår inom Banken, skola hafva samma rätt som
hiltills, så vida de ega lika skicklighet och pålitlighet, som någon eiler några
medsökande af ofrälse Stånd.
JX:o 41.
Ankom till Exp.-Utsk. den io Sept.
Betänkande, i anledning af väckt motion_, ont rättighet för Bankens
Gäldenärer att i Landt- Rän ter ien eller annat anvisadt ställe
ä den ort} der de äro boende, erlägga ränta och capital-ajbetalningar.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har blifvit till Utskottet remitteradt
ett af Riksgälds-Fullmägtigen Tufve Mänsson från Malmöhus Län angifvet
memorial, deruti fästas uppmärksamhet å den omständighet, att för
alla dem, hvilka i landsorterne hade intecknade lån hos Rikets Ständers Bank,
uppslode olägenhet genom nödvändigheten att, för afbördandet af räntorne
och inbetalningarne å desse lån, anlita en i hufvudstaden vistande Commissionair,
hvars pålitlighet och ordentlighet icke alltid kunde vara af låntagaren
känd, samt att misstag i detta afseende ofta kunde bereda låntagaren
betjdlige och oersättlige förlustciy hvilka det ej stålt i hans magt att albo
-
& Bam-Vtskottets Bet. A':o 4«. ^
ja; i anseende till hvilket förhållande, och då härtill komme de kostnader,
sorn genom en dylik omväg blefvo oundvikliga, Motionairen föreslagit, att
det hädanefter må stå ifrågavarande låntagare öppet,, att i närmaste LandtPiänteri,
eller på annat anvisad t ställe i deras ort och province, .insätta de
räntor och afbetalningär, som till Banken horde erläggas.
Utskottet har under öfvervägande tagit om förmälde motion jemte de
Utlåtanden så väl Banco-Fuilmägtige som Corn missaritt tet deröfver meddelat;
och enär, för den händelse att den föreslagne deposition skulle beviljas
i öfverensstämmelse med de grundsatser, hvilka i fråga om deposition af
silfver, till afbetalning å fastighetslån, blifvit stadgade, dels uti 4 Art. 4 Afdeln.
21 §. mom. 2 af Banco-Keglementet under den ig Dec. iÖ23, samt \
§. 5 morn. Kongl. Kungörelsen den 20 Jan. 1824, dels ock ytterligare uti
4 Art. 4 Afdeln. 27 §, mom. 3 af i83o års Banco-Reglemente, samt 1 Afd.
Litt. clj punkten 20 af Kongl. Kungörelsen den i3 Maji sistnämnde år, det
ändock måste åläggas Låntagare, att, sedan han afbetalningen uti Ränteriet
verkställt och behörig attest deröfver erhållit, densamma tillika med uppgift
å den lånenumer, hvartill afbetalningen hörde, sjelf elter genom någon
härvarande Commissionair, aflemna till Banken, sorn lät anteckna den
verkställda inlevereringen, utan att den å länet afföra, förrän den erlagde
summan till Banken ingått, samt låntagaren emedlertid skulle löpa det äfventyr,
att, i fall det deponerade beloppet under tiden förskingrades eller
under transporten gick förloradt, för andra gången nödsakas betala hvad
han i Ränteriet deponerat, hvarigenom således låntagaren ingenting kunde
vinna, men Banken mäste förlora, icke allenast i anseende till mångdubblad
Kostnad för bref, lösen och postporto, utan äfven i aflöning till ett ökadt
antal Tjenstemän i och för de flerfaldige göromål 50m deraf blefvo en följd ;
och i annat fall åter, eller derest Rikets Höglofl. Ständer, såsom Motionai■
ren synes hafva åsyftat, skulle, tvärt emot den grundsats som blifvit antagen
i fråga om de silfver-depositioner, hvilka i Räntericn få verkställas,
lill afbetalning å fastighetslån, nu skulle medgifva, att låntagaren befriades
från allt ansvar, så snart han i Ränteriet eller å annat anvisadt ställe penningarne
deponerat, och Bänken sedermera för dem vidkännas, risquen, desto större
förluster derigenom kunde för Banken uppkomma, s.om Banken, vid utsökandet
af hvad i Lnndt-Ränterien eller annorstädes kunde blifva för dess räkning deponeradt
och sedermera förskingrad t, icke hade att påräkna en så beskaffad företrädesrätt,
som genom Kongl. Förordningen den 18 Dec. är vorden densamma
tillagd hos dem af Bankens egne Embets- och Tjenstemän, hvilka dess
medel
Ejsbcj-Ujtskotttv Esf. Nio 4*.
V
Miedel under uppbörd hafva; samt härförutan icke förmodas kan, det LandtJtänlerien,
sorn icke velat eller kunnat Släggas, alt »utan ersättning sig åtaga
utvexling af de medel, som till underlättande af förslitne småsedlars utbyte
i landsorterne från Banken utgifva®■ till nytta för Länets samtlige invånare,
skulle kunna förmås att, lili båtnad endast för ett mindre antal invånare,
utan vedergällning besörja ifrågavarande betydliga uppbörd för Banken,
deröfver hålla räkning och om medlens remitterande draga försorg,
finnér Utskottet sig föranlåtet tillstyrka,
det matte ifrågavarande motion af Rikets Högloft, Ständer afslås.
Stockholm den 9 Sept. 1834-
N:o 42.
Ankom tiil Exp. Utsi, den 10 Sept,
Betänkande } i anledning af Herr Forssbergs motion > angåenda
förändring i vi/koren för aune frän Banken Staden Uddehall*
beviljade Län,
Uti ett af Hr Forssberg afgifvet memorial finnes anfördt, ej mindra
att, sedan vid 1818 års Riksdag Staden Uddevalla, för dess Kyrka, erhållit
ett lån från Banken å i6,6Gö R:dr 3a sk. Banco emot 4 procents ränta oeh
2 procents årlig afbetalning å Capitalet, för hvilket lån således tili Banken
årligen ingått 1000 R:dr, hvarigenom berörde lån nu minskats till
circa 11,000 R:dr, men Kyrkans inkomster icke räckte till bestridand»
af berörde utbetalning jemte öfriga utgifter, utan Staden måst, i och för
uppfyllandet häraf, underkasta sig taxering, omförmälde lån, i likhet
medhvad vid i8a3 års Riksdag beviljades för Bankens lån till Stadens
Rådhus, omsättas till det belopp, detsamma utgör efter nästa gång skedd
inbetalning, och så väl ränte- som capitalafbetalningen derefter beräknas och
erläggas, än äfven, att, i anseende till de kännbara kostnader, hvilka Staden
Uddevalla skall fått vidkännas i anseende till flere gånger, genom extra
RådhusRält, skedt förnyande af den inteckning, hvilken, utom serskild af
Stadens Borgerskap, en för alla och alla för en, iklädd ansvarighet, blifvit
leornad till säkerhet för det lån, stort 28,000 R:dr Banco, hvilket vid 1812
års Riksdag från Banken beviljades till uppbyggande af Rådhuset i nämnd»
lidi, till JU. St, Bita, i83<. 6 Sami. 1 Afl. 2 Bundet, a
8:dtt Häftet.
10
'Bnnco-Xitskottets Bet, Nio 42,
Stad, af hvilket län nu äterslode circa i5,ooo R:dr, inteckningsrättigheten
för ifrågavarande lån målte få förfalla, och sålunda Banken, som för lån
liil öfrige Städer ansell sig cga fullkomlig säkerhet uti den ansvarighet Stadens
Borgerskap en för alla och alla för en ingått, åtnöjas med allenast sistnämnde
säkerhet jemväl för detta lån.
Enar återstoden af det till Uddevalla Stads kyrka år 1823 beviljade
lån, genom en omsättning, under de af Hr Forssberg föreslagne vilkor, skulle
komma att helt och hållet iklädas naturen af ett nytt lån, men Rikets
Höglofl. Ständer, medelst bifall lill 1 egde punkten i Utskottets under N:0
16 afgifna utlåtande, gillat den af Utskottet framställde grundsats, att nya
lån till Städer elier Corporationer, utöfver hvad Rikets sistförsainlade Ständer
bifallit, icke numera må från Banken ulgifvas, samt, vid fråga åter om
det Staden Uddevalla till Rådhusets uppbyggande beviljade lån, de kostnader,
hvilka för Staden kunna uppstå, medelst förnyande hvart t erde år af
den Banken rnedgifne inteckning, icke, efter Utskottets omdöme, utgör giltiga
skäl att eftergifva något af den säkerhet Rikets"' Ständer vid lånets beviljande
ansett fordras, lill Bankens betryggande för möjlige förluster, finner
Utskottet sig föranlåtet
alstyika bifall till så väl förra som senare delen af Hr Forssbergs
i fr å g a v a rån d e mot i on.
Stockholm den g Sept. 183/{.
N:o 43.
Ankom t 11 Exp.-Utsk, den 11 Sept.
Betänkande j i anledning af Herr /Ferms motion om afskrifning
af en Bankens äldre fordran hos Riksgälds-Contoret.
Ifrån Vä Hofi. Borgare-Ståndet har blifvit till Utskottet remitterad en
af Hr PFairn vackt motion, att då, utom de 4,400,000 R:dr, som Rikets sistförsanrlade
Ständer erkänt böra till Banken, betalas och för hvilken nva på
tid ställda obligationer blifvit af Riksgälds-Contoret utfärdade, funnes en annan
summa af omkring 4>OI4>000 R;dr, hvilken i Riksgälds-Contorets och
Banke! s räkenskaper vöre balancerad, såsom det heter, inom linien, och således
qvarstående såsom en Bankens äldre fordran af Riksgälds-Contoret,
men det lunnes uppenbart af förra Rikets Ständers förhandlingar, att sist
-
Bvieo-Vtskottets Bet, No 43.
11
nämnde summa utgjorde ett föremål för afskrifning samt något gagn ieke
kunde vinnas utaf denna afskrifuingssummas ytterligare balancerande i råkenskaperne,
men viii våda peli oreda kunde derigenom uppstå, vid behandlingen
af detta ämne, i händelse laga Domstol komme att utgöra skiljeman emellan
Banken och Riksgälds-Conloref, Rikets Ständer nu måtte medgifva
och besluta, att omförmälde afskrifningssumma linge utur Bankens och Riksgälds-Contorets
räkenskaper hädanefter försvinna och Riksgälds-Contoret, i
sammanhang dermed, af Banken åteibekomma de äldre obligationer, hvilka
med afseende på denna balance tills vidare i Banken voro förvarade.
Utskottet instämmer visserligen uti Motionairens tanke, att Rikets sisfeförsamlade
Ständer, med det fattade beslutet, alt ifrågavarande summa, rätteligen
utgörande 4,0 <4-852 R:dr 16 sk. 3 r., skulle förås inom linien, å~
syftat densammas afskrifvande i framtiden, men enär det af sammansatta
Stats- och Banco-Utskotten vid sistlidne Riksdag andragne skäl £Bet.
N:o 3, Del. t\, Band. 3 pag. 92 & g3) för berörde summas balaneerande
tills vidare inom linien ”vöre det ock endast såsom en påminnelse
om det framfarna och en varning för det tillkommande/’ att nemligen ”förtroendet
till den nja ordning man ginge att Jastställa skulle försvagasj genom
antagandet af den vådliga grundsats, att på kommande Ständer skulle
bero, att efter godtfinnande, till samtidens lättnadj utstryka eller tillintetgöra
en af Staten gjord och af föregående Ständer högtidligen erkänd skuld,
desto hellre för det närvarande i oförminskad kraft qvarstår, som den ordning
i penningeväsendet, hvilken Rikets sistförsamlade Ständer sökt tillvägabringa,
vid det tillfälle, omförmälde summas balancerande inom linien beslutades,
ännu icke kommit lill full verkställighet, så och då likväl redan,
genom den af Rikets sistförsamlade Ständer vidtagne åtgärd, blifvit tillräckligen
antydt, att någon godlgörelse för denna Bankens fordran icke- är att
påräkna, samt för öfrigt den våda och oreda, sorn Motionairen ansett kunna
uppstå af fordrans fortfarande balancerande inom linien, ej synes vara
a*tt befara, då man besinnar, att något steg till oftanämnde fordrans utkräfvande
icke från Bankens sida kan tagas, utan föregånget beslut af Rikets
Ständer, hvilka, i en så oförmodad händelse, icke rimligen kunde underlåta
irtt jemväl sätta Deras Riksgälds-Contor i tillfälle densamma betala, finnér
Utskottet, i öfverensstämmelse med den af sammnnsatta Stats- och BancoUtskotten
vid sistlidne Riksdag i ämnet yttrade åsigt, sig böra tillstyrka,
alt Rikets Högloft. Ständer måtte ifrågavarande motion afslå.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den g September 1834-
I»
0rt«cd-ljftkttuu Bet. N:o 42.
Reservation:
af Friherre Hermelin': "Med fästad t afseende på vigten alt betrygga RiksgSl
ds-Conlorets credit, och linder antagande, att förhållandena emelian Banke»
och Riksgälds-Contoret böra vara uppgjorde, anser jag mig böra instämma
i Herr W(erns ifrågavarande motion, och får jag, i grund häraf, reservera
mig mot del af Ilöglofl. Utskottet, i anledning af berörde mot ion, fattade
befclut,
STOCKHOLM, iS3.fj hes J. JL Wittd«k,
Banco-Utdottets Betänkande N:o /fA
-
i
N:o 44.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 17 Sept.
Betänkande, i anledning af Herr Professor Agardhs
motion, om rättighet för Banco-Styrelsen, att utställa
och försälja vexlar till curs, då Silfver-export är för
den enskilde förmonlig, samt att uppköpa vexlar, då
cursen håller sig vid eller tinder 128 skillingar.
rån Hög vördige Preste-Ståndet är den 28 sistlidne Julii till Utskottet
remitterad en af Herr Professor Agardh väckt motion, att, sedan det en
gång blifvit såsom princip vid realisationen anlaget, att cursens stigande
öfver en viss gräns skulle förekommas genom export af det Silfver, som
Banken under föregående tiden uppsamlat och förvarat, men följden häraf
blefve, att Banken måste införskaffa samma Silfver-qvanlum, som på nämn
de
sätt exporterades, derest icke Rörelse-Capitalet i Landet skulle till näringarnes
förfång allt för mycket minskas, Banco-Styrelsen måtte bemyndigas
att, synnerligen under den årstid, då export kunde egarum, utställa
och- försälja vexlar till curs, när Silfver-export blefve för den enskilde
fördelaktig, och deremot åter uppköpa vexlar, när cursen folie till och
under 128 skillingar.
Varande lill stöd för denna mening af Herr Professoren anförd t, att
en enskild man, hvilken egde en sådan Bankrältighet, som Rikets Ständers
Bank, aldrig skulle vidtaga de anstalter, som för den senares bedrifvande
blifvit föreslagne, ulan långt ifrån att bekymmerslöst låta till export uttaga
Silfver, som med förlust komme att återköpas, skulle söka qvarhålla det
och på allt sätt förekomma exporten deraf; att han i det ögonblick luckan
öppnades, antingen sjelf afsönde några millioner Silfver till Hamburg eller
öpnade vexel-förbindelse med utländske hus och i det ögonblick cursen
uppsteg till den punkt, att fara vore om Silfvers exporterande, droge vexlar
till detta pris på sitt eget exporterade Silfver, eller på sin öpnade credit,
samt deremot, så snart cursen folie till pari, uppköpte vexlar, hvilka
han åter vid den stigande cursen försålde; af hvilken vexel-handel Herr
Professoren förväntat sig den förde!, att Silfret antingen icke skulle gå ur
Banken eller endast göra det, då cursen vore låg, och således förblifva i
Landet; hvarjemte Professoren slutligen förklarat, att, ehuru den rörelse,
Bihang till R. St. Prot, 1834* 6'-te Samt. p.sta AJd. %dra Bandet. 1
9-.de
2
Banco-Utskottets Betänkande N:0 /f/f.
som härigenom uppkomme, blefve motsatt den, som, enligt de fattade besluten,
komme att ega rum, vore det likväl icke Professorens mening, att
upphäfva ett redan fattadt beslut, som numera icke kunde hjelpas, utan
endast att, med bibehållande af detta beslut, tillika lemna Banco-Styrelsen
rättigheten alt vidtaga berörde af Professoren föreslagna utväg., så att BancoStyrelsen
kunde vid hvarje tillfälle välja det medel, samma Styrelse fann
fördelaktigast.
Och har Domprosten Doctor Heurlin förklarat sig anse den af Professoren
Agardh sålunda framställde åsigt i synnerhet lämplig, då fråga
vore alt låna utrikes eller begagna credit på utländska orter.
Utskottet erkänner visserligen Molionairens om förmälde förslag vara
till principen fullkomligen rigtigt, i fråga om enskilde personer, hvilka, jemväl,
efter Utskottets öfvertygelse, sannolikt skulle kunna draga ej obetydlig
vinst af så beskaffade curs-speculationer, sora-dem Motionairen ansett BancoStyrelsen
böra ega rätt att ingå; men Utskottet tror förhållandet vara
annorlunda med en .Stats-Bank , som eger till hufvudföremål, att förse
Landet med mynt samt upprätthålla detta mynts värde, och är ställd
under publiciteten.
Nämnde hufvudföremål kunde ej anses vunnet eller befrämjadt medelst
den föreslagne vexelhandeln, derigenom elfectivt mynt lika litet till Landet
indroges, som det komme att derifrån utföras, och då, till följd af Bankens
publicitet, det vöre af en hvar kändt, om och när behof för Banken
inträffade att köpa vexlar, till betäckande af den skuld, i hvilken Banken,
genom skedd vexel-försäljning, blifvit försatt, skulle derigenom den, som
för tillfället egde tillgång till vexlar, uppmuntras alt i möjligaste måtto
höja priset på dera, hvarmedelst cursen säkerligen stegrades, och således
Baneo-Styreisens åtgärder, i afseende på den föreslagna vexelhandeln, lätteligen
motverkades och ledde just till motsatsen af hvad Banco-Styrelsen
åsyftat dermed befrämja.
Vid öfvervägande häraf, och enär realisationens upprätthållande ej
synes fordra något medgifvande för Banco-Styrelsen, att med den föreslagne
vexel-rörelsen sig befatta, men öfverlåtandet af en sådan rättighet, i
händelse Banco-Styrelsen den begagnade, desto lättare kunde blifva för
Banken vådligt, som dess Styrelser icke kunde vara i tillfälle med säkerhet
känna de utländska handelshusens ställning, på hvilka vexlarne drogos,
samt härtill kommer att, genom förslagets antagande, jemväl skulle förfelas
det vigtiga ändamål, att sälta Regeringen i tillfälle med säkerhet bedöma
Landets ställning i dess handels-förhållanden till andra Länder, hvilket
Baneo-UIskottets Betänkande N:o 44'
3
Utskottet trott kunna vinnas, medelst den fria Silfvervexlingen, får Utskottet,
i öfverensstämmelse med dess redan i Utlåtandet N:o 16 yttrade öfvertygelse,
om olämpligheten deraf, att Banken såsom vexelsäljare, uppträder,
eller söker att lill cursens stegrande begagna sin utländska credit,
härmedelst
tillstyrka afslag å ifrågavarande motion.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den iC Sept. 1834-
Heservation
af Friherre HermelinAugust: ”Då liöglofl. Utskottet tillstyrkt afslag
på Herr Professor Agardhs motion, får jag mig deremot reservera och
anser mig i korthet böra framställa min åsigt af ifrågavarande ämne.
Banco-Styrelsen bör städse hafva till högsta ögonmärke att bibehålla
sedelmyntet i dess, genom myntbestämningeu, stadgade Silfvervärde, och i
sammanhang härmed lärer det ©.tvifvelaktigt tillkomma samma Styrelse,
att genom köp eller annorlunda, på sätt i hvarje fall finnes lämpligt, bereda
Banken tillgång på vexlar. Möjligheten af credit-rörelse ligger i förutsättningen,
att, fastän Banken icke, i ett visst ögonblick, har uti sin
Gassa så mycket mynt, som motsvarar hela massan af utgifne Greditsedlar,
har den dock nog för det qvantum deraf, som på en gång till invexling
presenteras. Nu kunna vexlar ersätta metallisk valuta, och finnes häraf,
att vexel-rörelse tillhörer en väl ordnad Bank, och den är af så mycken
mer vigt, sorn vid tillfällen, då vexelbehofvet är stort, (hvilket alltid inträffar,
då betydligare skulder å utländsk ort skola betalas) och ej blir tillfredsställd
t , så uppdrifves cursen, lill skada för Bankens Credit, om ock
den nytta!liska valutan är ganska betydlig. Att större transporter af Silfver
tul och från Banken skola medföra kostnader, är lika bestämdt och
gifvet, som äfven, alt de till god del kunna undvikas genom en välafpassad
vexel-rörelse.
Om vexlar dragas å säkra hus, är det icke att förmoda, det några
förluster skulle kunna derigenom Banken tillskyndas.”
4
Banco-Utskottets Betänkande N:o 45.
N:o 45.
Antom till Exp.-Utst. den 17 Sept,
Betänkande, i anledning af Herr Professor Agardhs
motion, om en lämplig tull för exporteradt Silfver.
Uti ett, inom Högvördige Preste-Ståndet afgifvel och den 28:de sisth
Julii till Utskottet öfverlemnadt, anförande, har Herr Professoren Agardh
fästat uppmärksamhet derå, att, sedan vid förra Riksdagen beslut fattades
om upphäfvande af det dittills gällande förbud mot Silfvers exporterande,
under antagande tillika, alt icke ens någon utförselstull skulle derföre erläggas,
ehuru det syntes som man bort lemna för frihet export-tull åJern,
Koppar och sådane Metaller, som i Landet produceras, men deremot pålägga
tull å Silfret, hvilket ej af Landet i tillräcklig mängd frambringades,
hade följden af detta beslut redan visat sig vara den: att, under det
Bauken till högt pris öfver pari uppköpte utländskt Silfver, utfördes Silfver
för mycket bättre pris än pari; alt en af bristerne uti den antagna
realisationsplanen vore, att cursens stigande skulle hädanefter bestämmas,
icke af förhållandet emellan Silfrets export och import, utan af Silfrels
transportkostnad, hvaraf följde, att ju mera man kunde, genom en lämplig
export-tull, förhöja transport-kostnaden, destomindre skulle denna brist i
realisationsplan inverka på näringarne, enär nroduetionen skulle få i samma
mon bibehålla en del af sitt förlorade stöd i den något förhöjda cursen,
och förbrukningen af inhemska varor tilltaga i samma proportion, som
derigenom de utländska fördyrades; samt att de sammansättningar, för att
störta realisationen, hvarom man ofta talat, skulle, om de verkligen finnas,
försvåras i samma mon, som Silfver-exporten blefve mindre lönande; uppå
hvilka skäl Herr Professoren föreslagit, att, i sammanhang med realisationsplanen,
en lämplig tull för exporteradt Silfver må bestämmas.
Med åberopande af de fullständiga skäl, Utskottet redan uti dess
under N:o 16 afgifne Utlåtande framställt, till vederläggning af den åsigt,
att en fri Silfver-export skulle blifva för realisationens bestånd menlig,
så och enär hvarje nu mera vidtagen åtgärd till försvårande af Silfrets
fria in- och utförsel, genom någon afgifts läggande å hvarje Silfver-Riksdaler,
som till utrikes ort utginge, onekligen ej allenast vore stridande
emot dels den af Rikets Höglofl. Ständer antagna hufvudide för realisationen,
dels äfven det beslut, hvarigenom en hvar, som någon Bankens
sedel innehafver, blifvit utan förbehåll förvissad, att för densamma åtnjuta
betalning, enligt den fastställda mynlbestämnings-grunden, utan ock skulle
Banco-Utskottets Betänkande N:o /j-6.
B
motverka Silfrets införande, då de handlande, hvilka annars kunde önska,
alt, vid sina tillfällen, denna metall, i stället för andra varor, införskrifva,
måste derifrån aftiållas, i och med detsamma Silfret icke sedermera, utan
erläggande af afgift för dess utförande, kunde användas till liqvider å
utrikes ort, samt dessutom cursen ovilkorligen skulle stiga, i samma mon
som Silfrets utförsel med afgift belädes, och således ett af de med realisationen
åsyftade ändamål förfelas, finner Utskottet sig ej kunna undgå tillRikets
Högloft. Ständer
alt afslå det af Herr Professoren Agardh framställde förslag, om
bestämmande af någon afgift å det Silfver, som utur Landet föres.
Hvad åter vidkommer den af Motionairen tillika yttrade mening, att,
sedan utförsel-tullen å Silfver blifvit upphäfven, densamma jemväl med
desto större skäl borde försvinna å de metaller, hvilka i Landet produceras,
instämmer visserligen Utskottet deruti, att en sådan åtgärd skulle i -  betydlig mon bidraga till realisationens vidmagthållande, men finner denna
del af motionen icke tillhöra Utskottets behandling.
Stockholm den 16 Sept, 183^.
N:o 46.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept.
Betänkande, i anledning af Herr Doctor Pettersons motion,
om nedläggande af all ersätttiings-talan emot enskilde
■personer för de medel, hvilka från Malmö iLåne^
Cantor utgifvits, menför hvilka C ont or et, tillföljd af
f örre Kamereraren Lindstedts bedrägliga f örhållande,
blifvit i saknad af godtgörelse.
Ifrån Ilögvördige Preste-Ståndet har Utskottet fått emottaga en af
Herr Doctor Pettersson väckt motion, så lydande: ”Genom Justitias-Ombudsmannens
Berättelse för år i83i, äro Rikets Ständer underrättade om de
förluster, som i Malmö Låne-Contor tillskyndats flere enskilde personer
genom en bedräglig Tjenstemans förfarande. Rättegång är börjad, men
endast för 3:ne, genom serskilda Högsta Domaremagtens Utslag, afgjord
på det sätt, alt de blifvit förklarade berättigade att, utan betalning, återfå
sine reversal. Fullföljden af Lagsökningarne har emedlertid hvilat, hvad
6
Banco-Utskottets Betänkande N:o /j6.
alla de öfriga beträffar, som ännu icke fått tillbaka sina namn. Nu då
Högsta Domaremagten afgjort 3:nemål, med hvilka de ännu oafgjorde äro
alldeles lika, och det således torde kunna förutses hvad utgång åtalet, fullföljdt
äfven emot de öfriga, skall taga, får jag hos Bankens Principal, Rikets
Ständer, vördsamt anhålla, att det måtte blifva bestämdt, huruvida
Rättegången skall fullföljas, fastän utsigten icke lofvar annat resultat, än
de redan billdé 3:ne Domarne gifvit, eller om icke, på grund af de redan
gifne praejudicaten, talan emot de oskyldigt lidande må nedläggas, och
de berättigas alt sine oguldne skuldförbindelser återfå. Svenska Lagen
skyddar deras rätt, men någon gång skall trasslet redas och det är detta
jag önskar, då jag önskar, att Principalen sjelf bör afgöra, huruvida han
vi 11 lå ta sig nöja med de redan fällde Domarne, och på grund deraf nedlägga
talan emot de ännu icke dömde, eller han, utan afseende på de
betydliga, med en fullföljd Rättegång förknippade kostnader, vill låta saken
gå till samma höga instance, der troligen likartade mål blifva efter förut
följde grunder afgjorde. De redan fällde Domarne äro hos Banco-Styrelsen
befintlige, äfvensom allt hvad Lill ämnet hörer, hvarföre Höglo!!. BancoUlskoltet,
till hvilket jag anhåller om remiss å detta mitt memorial, icke
behöfver besväras med någon från mig utgående delail, den detsamma
erhåller albira bäst genom Banco-Styrelsen.”
Åf i83a års Revisions-Berätlelse för Malmö Låne-Contor upplyses
alt, sedan dels Handlanden J. M. Båth korrt efter förfallotiden af elt dess
Ros, Malmö Låne-Contor upptagne lån, å 2000 R:dr, till Låne-Contorets
då varande Kamererare, Lindstedt, aflemnat capital-afbetalning, 400 R:dr,
och nödige räntemedel, jemte ny revers å 1600 R:dr. för att dermed omsätta
berörde lån, men Lindstedt, i stället för att sådant fullgöra, innehållit
omsättmngssumman och på Båths senare revess upptagit nytt lån
hos Contoret, hvilket Lindstedt äfven sig tillegnat, dels åter Öfversten och
Riddaren J. Elfving samt Bonden Ola Stenkilsson i Öfreby till Lindstedt
aflemnat sine reverser, den förre å 5oo R:dr oell den senare å 600 R:dr,
för att på grund deraf utbekomma lån från Malmö Låne-Contor, men
Lindstedt, som ej mindre å desse reverser än å Båths förenämnde revers
tecknat sig såsom inlemnare, i följd hvaraf han jemväl fått desse lån qvittera
och uppbära, medlen sedermera förskingrat, samt vid detta förhållande
ej mindre Handlanden Båth, än Öfverste Elfving och Bonden Ola
Stenkilsson, emot Direclionén vid Malmö Låne-Contor anställt rättegång,
med yrkande, att de af dem utgifne reverser återbekomma, Bålh på den
grund, att han varit skyldig för omsättningens fullgörande anlita Lindstedt
Banco-Utskottets Betänkande N:o /f6.
7
såsom Verkets Kamererare, samt Öfverste Elfving och Ola Stenkilsson under
förnekande, att Lindstedt, i egenskap af Ombud lånen uttagit, dertill han
ej erhållit deras fullmagt; så har Kongl. Maj:t, genom Nådiga Domar den
i4 Februarii i832, på det sätt afgjort desse mål, att Kongl. Maj:t, lika
med samtlige Domstolarne, ansett, det så väl Handlanden Båth, genom
aflemnande till förre Kamereraren Lindstedt utaf afbetalnings- och räntemedlen,
jemte nya reversalet för omsättning af sitt lån, stort 2000 R:dr,
som Herr Öfverste Elfving och Ola Stenkilsson dymedelst, att de tillställt
Lindstedt reversalen till de nya lån, som af dem blifvit sökte, iakttagit
hvad dera, enligt 9 §. i 1823 års Reglemente för Låne-Contoren, ålegat,
Samt alt Lindstedts egenskap af deras Ombud ingalunda vore gifven genom
bans, utan bevisligl uppdrag, gjorde påteckning å reverserne såsom inlemnare
deraf och ansvarig för desammas rigtighet; lill följd hvaraf, och enär
Båth behörigen omsatt sitt förfallna lån, 2000 R:dr, samt Öfverste Elfving
och Ola Stenkilsson icke fått tillgodonjuta de af dem förskrifne belopp,
Låne-Contoret blifvit förpligtadt, alt återställa den omtvistade reversen,
eller ock Lill utgifvaren erlägga de summor, hvarå samma reverser voro
lydande.
I anseende till den utgång omförmälde Rättegångar sålunda erhållit»
och under anmälan derjemte, att Låue-Contoret, utom ofvanberörde 3:ne
reverser, innehade 89 st. lika beskaffade, uppgående till några och Trettio
Tusen Riksdaler Banco, emot hvilkas infriande jäf blifvit gjorde, på enahanda
grund, eller alt Kamereraren Lindstedt derå tecknat sig såsom inleranare
och medlen sedermera förskingrat, har Directionen vid Malmö
Låne-Conlor redan vid i832 års Revision derstädes hemställt, att, så snart
de af Låne-Conloret tagsökte Gäldenärer, hvilka genom förre Kamereraren
Lindstedts åtgärd blifvit lidande, efter instämning af deras i Konungens
Befallningshafvandes Utslag medgifne återvinningstalan, utaf en Domstol
förklarades berättigade till återvinning, eller ock Domaren, hos hvilken saken.
på sådant sätt gjordes anhängig, ansåge den omtvistade reversen icke betalningsgild,
Låne-Contoret måtte ega vid sådane beslut, änskönt utaf första
Domstolen meddelade, låta bero, och reverserne i följd deraf till utgifvarne
eller deras rättsinnehafvare återlemna, så vida icke serskilde skäl
skulle föranleda till fullföljd äfen eller annan dylik fråga, hvilken hemställan
1882 års Revisorer af Malmö Låne-Contor jemväl hos Banco-Fullniägtige
understödi; och har Fullmägtiges pluralitet, uti infordradt utlåtande,
förklarat, att, ehuru föga hopp omförmälde Domslut lemhadé, att genom
anställande rättegång någon ersättning kunde blifva Låne-Contoret tiller
-
8
Banco- Utskottets Betänkande N:o /jC).
känd för de nu ifrågavarande, till Conloret utgifne, reverser, Fullmägtige
likväl, enär prajudieat icke vore Lag, och en annan åsigt i förevarande
fråga möjligen kunde hos Domstol göras gällande samt leda till ett för
Verket förmonligare resultat, ansett sig icke böra tillstyrka hvarken Doctor
Petterssons motion eller ofvan upptagna, af Låne-Contorets Direction gjorda,
af Revisorerne understödda hemställan.
Utskottet har noga öfvervägat hvad sålunda förekommit; och ehuru,
vid jemförelse af den vid ofvannämnde Revisions-Berättelse Lilagde förteckning
öfver alla de serskilde Discont-lån, hvilkas betalning, i följd af
förre Kamereraren Lindstedts bedrägerier, blifvit vägrad, desamma synas
rara af den beskaffenhet med den ena eller den andra af omförmälde,
genom Kongl. Maj:ts Nåd. Domar redan afgjorde, tvistefrågor, likväl då,
för ett säkert bedömande af förhållandet i hvarje serskildt mål, en fullständig
utredning deraf vid Domstol blifver alldeles nödvändig,
anser sig Utskottet ej kunna tillstyrka, att ifrågavarande reverser
må, på sätt Herr Doctor Pettersson föreslagit, till deras utgifvare,
utan föregången laga pröfning, återställas.
Men enär emedlertid den tillförene vid Låne-Contoren antagna grund,
alt den person, som å dit inlemnadt Låne-reversal tecknat ansvarighet för
Documentets vigtighet, borde anses vara af revers-utgifvaren auctoriserad
att det sökta lånet uppbära och qvittera, blifvit genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Domar i ofvanomförmälde 3:ne mål ogillad, och föga hopp synes
återstå, att, emot de sålunda lemnade prcejudicaten, utgifvarne af de återstående
reverserne, emot hvilka jäf yppats, skulle blifva betalnings-tkyldighet
ålagde; så och då, i händelse alla öfrige likartade frågor skulle lill
Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, en kostnad af omkring 10,000 R:dr
Banco troligen skulle Låne-Contoret tillskvndas samt öka dess slutliga, genom
f. d. Kamereraren Lindstedts bedrägerier, lidna förlust, hvilken, efter
den utdelning Lindstedts Concursmassa lemnat och den ersättning Contoret
undfått, i följd af den borgen Lindstedt, vid Kamererare-tjenstens tillträdande,
ställt för sin uppbörd, derförutan redan uppgått till omkring 28,000
R:dr, finner Utskottet, i öfverensstämmelse med den af så väl i832 års
Revisorer öfver Malmö Låne-Contor, som äfven åtskillige af Banco-Fullxnägtige
yttrade åsigt, sig böra tillstyrka,
att, när de af Låne-Contoret lagsökte Gäldenärer, hvilka genom
förre Kamereraren Lindstedts åtgärd blifvit lidande, efter instämning
af deras, i Konungens Befallningshafvandes Utslag medgifne
åter
-
B anco-Ut slottets Utlåtande N:o /fy.
9
ålervinnings-talan, varda af behörig Domstol ansedde berättigade
till återvinning, eller ock vederbörande Domare, hos hvilken
saken på sådant sätt göres anhängig, förklarar en omtvistad revers
icke vara betalningsgild, Låne-Contoret må ega att vid första Domstolens
beslut i sådane mål låta bero, och i följd deraf reverserne
till ulgifvarne eller deras rättsinnehafvare återlemna; dock med
skyldighet för Direciionen att, efter erhållen del af första Domstolens
beslut, för hvarje serskildt fall pröfva, huruvida icke sådane
skäl förekommit, som kunna föranleda lill vidare fullföljd af
någon fråga.
Stockholm den 16 Sept. 1834-
N:o 47-
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. i834-
Utlåtande, i anledning af fr amst alde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 27 af gifna Betänkande, angående
väckt motion, om utsättande i de från Banken utgående
qvittencer öfver ränteinbetalningar, af det primitiva
lånets återstående c api t al-belopp.
Sedan Vallöf]. Borgare-Ståndet, på grund af gjorde anmärkningar,
behagat, genom Prolocolls-Uldrag af den 29 sisth Augusti, till Utskottet
återremittera dess under N:o 27 afgifne Betänkande, hvarigenom blifvit
tillstyrkt afslag å Riksdagsfullmägtigen Petter Perssons från Calmar Län
motion, att i de från Banken utgående qvittencer öfver verkställde inbetalningar
å fastighetslån måtte utsättas det primitiva lånets återstående
eapital-belopp, får Utskottet härigenom lill svar meddela, att, som Utskottets
ifrågavarande Betänkande redan är vordet af öfrige 3:iie Riks-Stånd
bifallet, kan berörde återremiss ej till någon vidare åtgärd från Utskottets
sida föranleda. Stockholm den 16 Sept. 1834*
Bihang till R. St. Fröt. 1831. 6-te Samt. 1 -.sta Afd. 2-dra Bandet. 2
9-de Häftet.
IQ
Förstärkta Banco-Utslottets Memorial N:o f8.
N:o 4^»
Ankom till Exp.-Utsk. den S2 Sept.
Memorial, med anmälan om utgången af den omröstning,
som inom Förstärkta Banco-Utskottet blifvit anställd
öfver dtskillige frågor, rörande hufvud gr under na för
Bankens rörelse och förvaltning.
Efter det skil jäktige beslut inom Riks-Stånden blifvit fattade, i afseende
på åtskillige delar af Baneo-Utskottets, i Utlåtandet N:o 16, framställde
förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning, samt respective
Riks-Stånden, uti tili. Banco-Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag, meddelat
deras beslut i anledning af Utskottets under N:s 3o—afgifne Memorial,
till de skil jäktige meningarnes afgörande, medelst votering, liar
Banco-Utskottet, förstärkt till det antal Ledamöter Rg §. Regerings-Formen
bestämmer och enligt den ändring samma §. föreskrifver,. denna dag anställt
omröstning öfver de stridige frågorne» efter följande af samtlige Riks-Stånden
godkände propositioner:.
Första Voteringen:
Den, som anser, att Bankens utlåningar må kunna ej allenast minskas„
utan äfven inställas, derest sådant, emot förmodan, af bebof påkallas»
röstar
Ja i
Den. det ej vill, röstar
Nej» , ,
Vinner Nej, anses Banco-Styrelsen allenast ega rättighet att minska,,
men ej i något fall inställa Bankens utlåningar..
Voteringen, härom utföll,, sedan en sedel blifvit casserad, med 46 Ja
och 72 Nej
Och
som Nej sålunda vunnit, var beslutadt,. att Banco-Styrelsen allemast
skall ega rättighet att minska» men ej i något fall att inställa Bankens
utlåningar
Andra
Voteringen :
Den, som anser,, att, såsom contra-proposition, till Banco-Ulskottets
i inte punkten af Utlåtandet N:o 16 gifna tillstyrkan, må antagas den
redaction, Höglofl., Ridderskapet och Adeln gifvit åt senare delen af denna
punkt», hvarigenom slutorden y'förr än ett år förflutit frän Bankens öppnande
till utvexling af Silfver” blifvit uteslutne, röstar
Förstärkta Banco-TJtskottets Memorial N:o if8.
il
Den det ej vill, rostar
Nej;
Vinner Nej, blifver contra-propositionen den af Vällofl. BorgareStåndet
godkände redaction till denna punkt, hvarigenom slutorden ”förr än
ett år förflutit ifrån Bankens öppnande till utvexling af Silfver” förändrats
till orden: ”förr än vid nästinfallande Riksdag Rikets Ständer derom
annorlunda besluta”.
Denna votering utföll med 70 Ja samt /fp Nej.
Och sorn Ja således vunnnit, blef
Tredje Voteringen
Den, sorn anser, att, om också metalliska Cassan någon tid skulle visa
sig fortfarande öfverstiga |:tedelar af sedelstocken, Banco-Styrelsen ej på
grund häraf må ega vidtaga någon åtgärd till röreJse-capitalets ökande i
annan väg, än medelst belåning af Guld, Silfver, Koppar, Jern och
öfrige eflecter, som finnas'uppräknade i Banco-Reglementets 4 Art. 4 Afd,
§§. 10—15, förr än ett år förflutit från Bankens öppnande till utvexling
af Silfver, röstar
Jay
Den det ej vill,, 1 östar
Nej;
Vinner Nej, komma slutorden: ”förr än ett är förflutit från Bankens
öppnande till utvexling af Silfver” att uteslutas;
Hvilken votering utföll med 76 Ja och 43 Nej.
Och enär Ja sålunda vunnit,, var beslutadt, att, om också metalliska
Cassan någon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga f:tedelar af sedelstocken,
Banco-Styrelsen ej, på grund häraf,, må ega vidtaga någon åtgärd
till rörelse-capitalets okände,, i annan väg, än medelst belåning af Guld,
Silfver, Koppar, Jern och öfrige eflecter, som finnas uppräknade i BancoReglementets
4 Art. 4 Afd. §§. 10—15, förr än ett år förflutit ifrån Bankens
öppnande till utvexling, af Silfver..
Fjerde Voteringen r
Den, sorn anser, att privata assigneringsrätten i Banken må tills
vidare få fortfara emot en afgift af 3 R:dr Banco för hvarje folium om
4o rader af den löpande räkningen, med förbehåll tillika, alt den minsta
afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 10 R:dr Banco’, motsvarande
5- folier, röstar
Ja;>
12
Forstårlta Banco-Utslottets Memorial JY-o /j8.
Dea det ej vill, röstar \
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften all bestämmas lill 4 R;dr Banco för
hvarje folium om 4° räder af den löpande räkningen, med förbehåll tillika,
att minsta afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 20 R:dr Banco,
motsvarande 5 folier.
Denna votering utföll med 3o Ja och 89 Nej;
Och som Nej sålunda vunnit, var beslutadt, att privata assigneringsrätten
i Banken må tills vidare få fortfara emot en afgift af 4 R:dr Banco
för hvarje folium om 4° räder af den löpande räkningen, med förbehåll
tillika, att den minsta afgiften, som för hvarje år beräknas, blifver 20 Piidr
Banco, motsvarande 5 folier.
Femte Voteringen:
Den, som anser, att Cassa-Crediliv i Rikets Ständers Bank må kunna
beviljas ej mindre åt Associationer, som möjligen sig bilda till belåning af
iivensk Spanmål, samt sådane Privat-Banker, som i större scala sig med
Spanmåls-belåning befatta, och åt Iiypotheks-Föreningar, än äfven åt andre
Bolag och enskilde personer, röstar
Ja;
Den det ej anser, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, alt Cassa-Creditiv
ej kunna beviljas åt andra, än Associationer och Privat-Banker, som med
belåning af Spanmål sig befatta, samt åt Hypolheks-Föreningar.
Voteringen härom utföll med i5 Ja-och io4 Nej.
Oeh som Nej vann, var beslutadt, alt Cassa-Creditiv ej kunna beviljas
åt andra än Associationer och Privat-Banker, som med belåning af
Spanmål sig befatta, samt åt Hypotheks-Föreningar.
Sjette Voteringen:
Den, som anser, att högsta belopp, någon till Cassa-Creditiv i Banken
berättigad Privat-Bank kan såsom Creditiv erhålla, blifver 3oo,ooo R:dr
Banco, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, att icke någon Privat
-
Förstärkta Banco-Utskottets Memorial N:o 4$' ) 3
Bank kan, såsom Cassa-Creditiv i Rikets Ständers Bank, erhålla mer än
15o,ooo R:dr Banco.
Denna votering ulföll med 3a Ja och 87 Nej.
Och som Nej sålunda vunnit, var beslutadt, att icke någon Privat
Bank
kan, såsom Cassa-Creditiv i Rikets Ständers Bank, erhålla mer än
j5o,ooo R:dr Banco.
Sjunde Voteringen:
Den, som bifaller, att Riksgälds-Contorets, sedan sista Riksdag utgifne,
eller framdeles utgifvande Obligationer med 5 procents ränta, få belånas
till |:dedelar af vanliga försäljningspriset under månaden näst före
belåningen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma Riksgälds-Contorets efter sista Riksdag utgifne
Obligationer, med 5 procents årlig ränta och försedde antingen med viss
förfallotid eller uppsägbara å fordringsegarnes sida, att till 90 procent af
capital-beloppet belånas.
Denna votering utföll med 3o Ja samt 89 Nej.
Och som Nej sålunda vunnit, var beslutadt, att Riksgälds-Contorets
efter sista Riksdag utgifne Obligationer, med 5 procents årlig ränta och
försedde antingen med viss förfallotid eller uppsägbara å fordringsegarnes
sida, komma alt lill 90 procent af capital-beloppet belånas.
Åttonde Voteringen :
Den, som anser, att alla Adier och Publike papper, för hvilka icke
belåningsrätt serskildt blifvit af Rikets Ständer bestämd, må i Banken belånas
till frdedelar af deras försäljningspris under de 3:ne näst före belåningen
förflutne månaderne, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses någon belåningsrätt i Banken för öfrige ej serskildt
uppräknade Adier och Publike papper icke kunna medgifvas.
Voteringen härom utföll med 56 Ja och 63 Nej.
Och som Nej vunnit, hade blifvit beslutadt, att någon belåningsrätt
i Banken för öfrige ej serskildt uppräknade Adier och Publike papper icke
medgifves.
Förstärkta Banco-Utshottets Memorial JV:o ^8.
Nionde Voteringen:
Den, som anser, att räntan i Handels-Disconten bÖ£ bestämmas till
5 procent, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer räntan att bestämmas till 6 procent, som kan
åf Banco-Styrelsen nedsättas lill 5 procent, om så nödigt pröfvas.
Denna votering utföll med 33 Ja och 86 Nej.
Och som Nej vunnit, var beslutadt, att räntan i Handels-Disconten
bestämmes till 6 procent, som kan af Banco-Styrelsen nedsättas till 5 procent,
om så nödigt pröfvas.
Tionde Voteringen:
Den, som antager Banco-Utskottets af Vällofl. Borgare- och Hedervärda
Bonde-Stånden bifallne redaction till a5 punkten i Utskottets under
N:o 16 afgifne utlåtande, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses af Rikets Högloft. Ständer beslutadt, att den vid
senaste Riksdag Riksgälds-Contoret medgifne Creditiv-rättighet, hvilken iså
måtto skiljer sig från de förutnämnde Cassa-Creditiven, atf den är för
Contoret kostnads- och räntefri, samt årligen på förhand försäkrad, må
bibehållas, dock med skyldighet för Banco-Styrelsen att, i sista rummet
och sedan andra utvägar blifvit begagnade, äfven detta Creditiv uppsäga,
då Bankens egen ställning sådant fordrar.
Voteringen härom utföll med a4 ocb 95 Nej.
Och enär Nej sålunda vunnit, var beslutadt, att den vid senaste
Riksdag Riksgälds-Contoret medgifne Creditiv-rättighet må bibehållas, dock
med skyldighet för Banco-Styrelsen att, i sista rummet och sedan andra
utvägar blifvit begagnade, äfven delta Creditiv uppsäga, då Bankens egen
ställning sådant fordrar.
Hvilket Förstärkta Banco-Utskottet skolat hos Rikets Högloft. Ständer
Vördsamligen anmäla.
Slockholm den 22 Sept. 1834-
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i 834-
' B anco-Utelottets Betänkande N:o jg.
i
N:o 4g.
Antom till Exp.-Utsk. den 25 Sept.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående controlerne för belåning af Tackjern
på Stockholms Väg, jemte 2:ne dermed sammanhang
egande motioner.
Ifrån samtlige Riks-Stånden är till Utskottet remitterad Kongl. Majrts till
Rikets Ständer under den 8 sistl. Febr. aflåtne Nåd. Proposition, angående
controlerne för belåning i Banken af Tackjern på Stockholms Våg, af följande
innehåll:
”Sedan Rikets Ständer genom Reglemente för Banco-Verkets Styrelse
och Förvaltning, utfärdadt den 18 Mars i83o, uti 4;de Afdelningen och
15 §. förordnat, att Tackjern, liggande på Stockholms Taekjerns-Våg, får
af Banken belånas med vilkor, bland annat; att våg-attesten skall vara
underskrifven af Inspectoren vid Vågen, tillika med t vänne af DrätselCommissionen,
på dess ansvar, utsedde Stadens Embets- och Tjenstemän,
hvilka alla tre derigenom, en för alla och alla för en, ikläda sig ansvarigheten,
att den i attesten uppgifna Tackjerns-post oförryckt qvarhålles för
Bankens räkning, samt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, dels om vissa förordnanden, till större control och säkerhet, specielt
i hänseende ttll Tackjerns-belåningen i Stockholm, och dels om Nådig
Kungörelses utfärdande, angående några iakttaganden, hvad i allmänhet
belåning af elfecter å Stockholms och Götheborgs Vågar beträffade; så, och
efter det Stockholms Stads Drätsel-Commission, hvars underdåniga utlåtande],
i afseende å de föreslagne eontrolerna, blifvit infordradt, den 24 Januarii
i83o afgifvit den underdåniga förklaring, att Commissionen icke
kunde åtaga sig ifrågasLällde bestyr med belåningen af det å Stockholms
Våg, under en enda persons vård och inseende befintliga Tackjern och
ansvarigheten derför, enär Commissionens Ledamöter, bestående af fyra
Magistratspersoner och fem af Borgerskapets medlemmar, för hvarje år af
Öfver-Ståthållaren och Borgerskapet utses och förordnas, och således kunna
årligen ombytas, samt Drätsel-Commissionens Ledamöter bland Borgerskapet,
hvilka icke kunna förpliglas att med den, genom deras medbröders
förtroende, dem uppdragna befattning längre fortfara, än de sjelfva finna
Bihang till R. St. Fröt, 1834. 6-te Sami. 1 :sta AJd. 2-dra Bandet. 1
10:de Hdflet.
Banco-Utskottets Betänkande N:o dg.
för godt, förklarat sig sinnade afsäga sig Ledamotskapet i Drälsel-Commissionen,
så framt en sådan ansvarighet, som Rikets Ständer föreslagit, varder
Commissionen ålagd, elt förhållande, som, efter Commissionens förmodan,
skulle inträffa med andra Ledamöter af Borgerskapet, hvilka komme
att till Commissions-Ledamöler utses; hvarföre Drätsel-Commissionen
underdånigst anhållit, det Kongl, Maj:t i Nåder läcktes befria Diälsel-Commissionen
från det af Rikets Ständer föreslagna ifrågaställa bestyr, har
Kongl. Maj:t uti tredje punkten af Dess under den i3 Mars i S3o utfärdade
Nådiga Kungörelse förordnat: att attest å sådant Tackjern, liggande å Stockholms
Våg, som belånas i Banken, skall vära underskrifven af Inspectoreu
i Vågen, tillika med tvänne af de Magistratspersoner, som äro Ledamöter
uti Drätsel-Commissionen, under dessa Tjenstemäns gemensamma ansvarighet,
en för alla och alla för en; att den i attesten uppgifna Tackjernspost
oförryckt qvarhålles för Bankens räkning; äfvensom Kongl. Maj:t genom
Nådig Skrifvelse, under samma dag, till Öfver-Slåthållaren meddelat de
föreskrifter till vederbörandes förständigande, dels, att ingen skeppningsattest
öfver något slags inlastadt lånbart Tackjern må från Stockholms Våg
kunna utfärdas, som icke är försedd med underskrift af ofvannämnde trenne
personer, dels ock alt förpassning å sådant Tackjern icke får af vederbörande
Embetsman vid Tull-Verket meddelas, med mindre skeppningsaltesten
befinnes vara på nyssnämnde sätt verificerad.
Till underdånig åtlydnad af Kongl. Majrts sålunda fattade Nådiga
Beslut och under den föreställning, att det personliga ansvar, som, jemlikt
nyssberörde Nådiga Förordning, borde hvila å Drätsel-Commissionens tvänne
Ledamöter, tillika med Vägaren i Tackjerns-Vågen, icke skulle kunna inträda
till påföljd i annan händelse, än då behörig tillsyn och uppmärksamhet
vid attestens utfärdande försummades, och alt ersättnings-skyldighet
skulle drabba endast den försumlige, har ock Drätsel-Commissionen, under
den 21 April oftanämnde år, utsett dåvarande, men sedermera aflidne
Borgmästaren Weser, samt Rådmannen Spångberg, att besörja of vanberörde
conlrol för besagde år, hvilken dock ej kommit till någon verkställighet i
afseende å låneattester.
Då Fullmägtige uti Rikets Ständers Bank, uti skrifvelse lill DrätselCommissionen,
den 28 Augusti samma år, begärt underrättelse, huruvida
tvänne Magistratspersoner bland Drätsel-Commissionens Ledamöter blifvit
utsedde, att på Drätsel-Commissionens ansvar, jemte Våg-Inspectoren, underskrifva
attesterne för det Tackjern, som å Stockholms Tackjerns-Våg,
till belåning i Banken, under loppet af år 1831, nedsaltes, bar Commis
-
Banco- Utsholtets B elanhan, le N:o 4g.
3
sionen , uti svin’ den i September i83o, meddelat Fullmäglige, att, som,
enligt innehållet af Kongl. Maj:ls Ilögstberörde Nådiga Förordning, ansvar
för ifrågakomne vågattester icke åligger Drätsel-Commissionen colleclivt,
samt Co m mission en hvarken ville eller kunde något sådant sig underkasta,
utan ansvaret i det fallet endast tillkomme dem, som attesterna underteckna,
bade Corn missionen jemväl, under sudane vilkor, utsett Borgmästaren
Weser oell Rådmannen Spångberg alt, jemte Vägaren, underteckna altesterna
år i83o; men att Commissionen, enär dess Ledamöter af Magistraten
årligen lill deras befattningar af Öfver-StåthållaVen utnämnas, följaktligen
icke varit i tillfälle att, till vågatlesters undertecknande för påföljande
år i S3i, -några Ledamöter bland sig utse; hvilket Commissionens yttrande,
så vidt det innefattade undandragande af det föreslagna collectiva
ansvatet, Commissionen förmenade hafva föranledt Banco-Fullmäglige till
den af dem den 3o December i83o bos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
hemställan, om förpligtande för Drätsel-Commissionen alt intill kommande
Riksdag nämnde ansvarighet sig ikläda', i anledning hvaraf Commissionen,
deröfver i Nåder hörd, i underdånighet förklarat, att Commissionen, i anseende
till omöjligheten att collectivt utöfva någon bestämd control å det
under Inspectorens eller Vägarens vård befintliga Tackjern, i underdånighet
undandroge sig att då eller för framtiden ansvara för i Banken förpantadt
Tackjern, och förbehållit sig, att, på sätt Kongl. Maj:ls Nådiga Förordning
och Bref af den i3 Mars l83o innehålla, ansvarigheten i detta fall ensamt
måtte stanna på Vägaren, jemte de tvänne Magistratspersonerne, hvilka
underteckna Vågaltesterne; derefter Kongl. Majit under den 26 Mars i83i
i Nåder förklarat, att Kongl. Majit, vid ofvanberörde förhållande, funnit
någon vidare åtgärd i förevarande mål, i hvad på Kongl, Majit ankommer,
icke kunna vidtagas,
Drätsel-Commissionen hav sedermera, uti underdånig skrifvelse af
den 6:te Februarii förlidet år, anmält, ätt ofvan omförmäldeangelägenhet,
så vidt den berodde på någon handläggning af Drätsel-Commissionen, i
detta skick Hvilat, - intill dess Commissionen fått emottaga Banco-Fullmägtiges
skrifvelse af den 6 December i832, innefattande tillkännagifvande,
att, jemlikt Banco-Slyrelsens beslut, Banken med förlidet års början komme
att utgifva lån emot pant af Tackjern, stående på Stockholms Våg, på
sätt och i enlighet med hvad i tredje punkten af Kongl. Maj;ts Nådiga
Kungörelse af den 10 Mars 183o finnes föreskrifvet, samt att Commissionen,
i anledning af delta tillkännagifvande, väl funnit ansvarige Controleurer
öfver Tuck jernsbelå ningen böra, jemlikt Kongl. Majits Nådiga Beslut, utses;
Banco-Utskottets Betänkande N:o 49'
men att likväl dervid sådane betänkligheter uppstått, att Commissionen, i
den säkra öfvertygelse, att de förtjena Kongl. Maj:ts synnerliga Nådiga uppmärksamhet
och kunna föranleda till bestämdare föreskrifter, än hittills
blifvit i Nåder meddelade, ansett sig böra göra framställning af de ämnen,
som, under öfverläggning, angående berörde på allmän och enskild säkerhet
inverkande angelägenhet, förekommit, samt, efter en sådan framställning,
på anförde skäl, föreslagit:
1:0 att den attest, som en lånsökande eger att utbekomma från
Tackjernsvågen, må utfärdas af Vägaren, i öfverensstämmelse med specialen,
och sålunda innehålla namnet å egaren till Tackjernsposlen, densammes
vigt, tillverkningsstället, hyttstämpel och galtarnes elter styckenas antal,
jemte uppvägnings datum;
2:0 att denna attest sedermera förses med påskrift af de dertill utsedde
Magistrats-personer, innehållande betyg öfver attestens öfverensstämmelse
med vågspecialen;
3:o att ingen skeppningsattest eller så kallad frisedel öfver något
slags till belåning i Banken anmäldt Tackjern får utfärdas förr än låneatteslen
återlemnas;
4:o att försummelse i ett eller annat fall, af hvad ofvan nämndt är,
anses såsom tjenstefel och medför skadeersättning för den eller dem, som
felat; samt
5:o att, då någon eller bägge af de tili Iånealtesters underskrifvande
utsedde Ledamöter från Drätsel-Commissionen afgå, förteckning af honom
elier dem bör upprättas å alla såsom belånta i Banken antecknade Tackjernsposter,
och denna förteckning tillställas efterträdaren eller efterträdarne,
hvilka böra, efter föregången inventering, densamma qvittera, från
hvilken stund deras ansvar för vården vidtager.
Uti det underdåniga utlåtande Fullmägtige i Rikets Ständers Bank,
till följd af erhållen Nådig remiss, under den i8:de nästlidne April, häröfver
afgifvit, hafva Fullmägtige underdånigst anfört, att, enär Drätsel-Commissionens
ofvanberörde framställning, efter Fullmägtiges förmenande, vore
föranledd egentligen af det utaf Banco-Styrelsen afgifna och Drätsel-Commissionens
underdåniga skrifvelse vidfogade attest-formulaire, ansåge Fullmägtige
sig hufvudsakligen tillkomma:
1:0 alt utreda, huruvida samma Formulaire är förenligt med hög stberörde
Nådiga Kungörelse af den i3 Mars i83o samt föreskriften i senaste
Banco-Reglemente.
Banco-Ulshottets Betänkande N:o 49'
5
I sådant afseende hafva Fullmägtige yttrat, att det utaf Banco-Slyrelsen
afgifna Formulaire till Våg-attest är upprättadt i ordagrann öfverensstämmelse
så väl med högstberörde Nådiga Kungörelse, såsom ock med 4
Art. 4 Afdeln., i5 §. 3 punkten i Banco-Reglemenlet af den 18 Mars i83o,
med det till följd af aldra punkten erforderliga tillägg, att något stamp-,
skrot- eller klotjern icke är inbegripet i den till belåning anmälde TackjernspoSten;
2:0
att yttra sig, huruvida Bankens säkerhet, i och för ifrågavarande
belåning, kan anses vederbörligen tryggad genom det af Drätsel-Commissionen
uppgjorde ocb bär ofvan intagne Förslag.
I delta hänseende hafva Banco-Fullinäglige anmärkt, att, ehuru Drätsel-Commissionens
Ledamöter icke underteckna de från Stångjernsvågen i
Stockholm utfärdade våg-attester, dessa altester likväl blifva underskrifna af
trenne, dels Kronans, dels Stadens Tjenstemän, hvilka, en för alla och alla
för en, ansvara för rigligheten deraf, samt att det belånta jernet skall till
Bankens säkerhet å vågen qvarhållas; och att våg-attesterne i Götheborg
undertecknas af fyra ansvarige Tjenstemän, nemligen tvänne å Kronans och
tvänne å Stadens sida, samt åJernvågarne i de öfrige släderne af hela Magistraten,
med förbindelse att ansvara, det panten oförryckt skall hållas
Banken tillhanda och på intet sätt rubbas eller förskingras; — b varemot Fullmägtige
ansåge första och andra punkterne af Drätsel-Commissionens ofvanuppgifne
Förslag förbinda Banken till utgifvande af lån på Tackjern,
mot en enda persons ansvarighet, hvilket så mycket mindre vore förenligt
med Bankens erforderliga säkerhet, som, enär Drätsel-Commissionens Ledamöter
befriades ifrån tillsyn derå, att det i attesten upptagne och beskrifne
Tackjern verkligen fanns på vågen, Banken lätt kunde förledas att
utgifva lån på falska attester och fingerade panter.
Vid sådant förhållande, och då Drätsel-Commissionens Förslag, i afseende
på Taekjerns-belåniagen i Stockholm, vore af den beskaffenhet, att
detsamma ej allenast erbjuder en för Bankens erforderliga betryggande otillräcklig
borgen, utan ock i grunden afviker så väl från de i Kongl. Majlis
derom utfärdade, högstberörde Nådiga Kungörelse gifna föreskrifter, som ock
från hvad Rikets Ständer i detta afseende bestämdt stadgat, hafva Fullmägtige
ansett lån på Tackjern icke kunna på de af Drätsel-Commissionen föreslagna
vilkor af Banken utgifvas.
Kongl. Majit, som, vid underdånig föredragning häraf, den 4 nästlid
n« Maji, funnit detta ärende då ej föranleda lill någon Dess åtgärd, vill
nu i Nåder lemna Rikets Ständer kännedom om de för verkställigheten af
6
Banco-rUtskotieCs Betänkande N:o /fg.
Tackjerns-belåningen i Stockholm sålunda uppkomna oförväntade hinder, på
det Rikets Ständer niå blifva i tilllä!'e att vidtaga sådane åtgärder och beslut,
hvarigenom dessa hinder för framtiden kunna undanrödjas.”
I sammanhang hvarmed Utskottet från Hedervärda Bonde-Ståndet
emottagit, dels ett af Riksdagsfullmägtigen Johan Eric Jansson från Wermlands
Län afgifvet memorial, deruti han, under erinran, att det nu gällande
•vilkor om vågföring af Tackjern, sorn i Banken belånas, utgjort ett hinder
för de fleste Bergsmän i Riket att af den erbjudne Tackjerns-belåningen sig
begagna, yrkat sådan ändring i vilkoren för denna belåning, sorn vöre lör
ändamålet nödvändig och medgifvas kunde, utan åsidosättande af Bankens
säkerhet, hvilket Motionaircn föreställt sig kunna vinnas, om t. ex. jernet,
i närvaro af ortens Bergs-Fogde och under hans ansvar, invägdes och förvarades
i en serskild, vid hyttan för ändamålet uppförd bod, hvartill
Bergs-Fogden förvarade den ena nyckeln och hyttelaget den andra, samt
hela hyttelaget iklädde sig inbördes proprie ansvarighet för den möjliga förskingringen
af Jern, hvilket af en eller flere liylt-interessenter fått belånas,
och förbindelsen härom blefve försedd med vederhäftigbets-bevis af ortens
Bergmästare-; uti hvilken åsigt' Pehr Pehrsson och Anders Ericsson från
Örebro Län samt Lars Pehrsson från Westmanlands Län förklarat sig instämma;
dels ock ett af den sistnämnde inlemnadt memorial, deruti hän, fästande uppmärksamheten
derå, att Tackjerns-ti 11 verkaren, genom det olämpliga och allt
för stränga stadgandet i nuvarande Banco-Reglementet, blifvit i saknad af
den förmon, som med rättighet till Tackjerris-belåning i Rikets Ständers
Bank varit åsyftad, somt med ytterligare åberopande ar den framställning,
10m i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition igenfi-nnes, yrkat, att Banco-Reglementets
föreskrifter, rörande den nödige ansedde controlen för det i Banken
belånta Tackjernets tillhandahållande, måtte upphäfvas, och Utskottet i afseende
på denna control inkomma med förslag till sådane föreskrifter, som
kunna trygga Banken för återbetalningen af det utgifna lånet och sätta den
lånebehöfvande i tillfälle att, utan för stora uppoffringar och omkostnader,
komma i åtnjutande af den en gång beslutade Tackjerns-rbelåningen; uti
hvilket yrkande Riksdagsfullmägtige Anders Ericsson och Nils Pehrsson
från Örebro Län jemväl sig förenat.
I anledning af de hinder, hvilka, enligt Kongl. Majrts ofvanintagna
Nådiga Proposition mött för belåningen af Tackjern, liggande å Stockholms
Våg, har Utskottet först ingått i undersökning, huruvida Stockholms Stad
rätteligen kan sig undandraga att ansvara för det Tackjern, som å Stadens
Tackjerns-Yåg nedlägges; och som härvid förekommer, ej mindre att, enligt
Banco-UtskoUets Betänkande N:o Jg.
7
Kongl. Brefvet till Bergs-Collegium af den 29 Mars 1748, jern förd t med
den af Stockholms Stads Magistrat under den 6 Febr. 17/jg utfärdade Kungörelse,
Staden blifvit ålagdt och sig åtagit, att hålla Yåg för det Tackjern,
sorn genom Staden går, emot rättighet att, för hvart skeppund Tackjern sorn
derstädes vågföres, åtnjuta något visst i vägarpenningar, än ock att Allmänna
Lagen, uti n Gap. Handels-Balken, uttryckligen förpligtar den, som
inlagsfä eller förtrodt gods om händer häfver, att det vårda som sitt
eget, och fullt åter gälda hvad deraf genom hans vangömmo eller vållande
missfares eller förkommer, kan Utskottet ej annat inse, än att Stockholms
Stad måste vara ovilkorligen förbunden att ansvara för det Tackjern, som å
Stadens Yåg nedlägges.
Till följd häraf, och enär den Staden sålunda, efter Utskottets öfvertygelse,
tillhörande skyldighet icke kan i någon mon förminskas derigenom,
att egaren till vågfördt Tackjern det till annan man, såsom pant, öfverlåter,
samt Tackjernsegaren i och med detsamma har, genom ofvanåberopade
Nådiga Bref af år 1748, vid det stränga ansvaret af Taekjernets confiscation
eller bot af dess värde, blifvit förbjuden att låta föra Stockholms Våg
Förbi något Tackjern, sora genom Staden går, jemväl, enligt allmän rättsgrund,
måste kunna fordra, att för det Tackjern,-sorn han sålunda nödsakas
låta, emot afgift, vågföra, erhålla sådan säkerhet, hvarmed han i alla
händelser kan finna sig fullt belåten, så ock vid jemförelse af hvad, i afseende
på belåning af Jern och expor table effecter, uti Kongl. Majits Nådiga
Förordning af den 18 Februarii 1705, samt de deröfver under den 12 Januarii
17% och den i5 Februarii 1779 utfärdade Förklaringar, stadgadt
blifvit, rörande Magistraternes i allmänhet ansvarighet för det Jern, sorn i
Banken belånas, linner Utskottet sig böra tillstyrka,
det mätte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Stockholms Stad, i likhet med hvad för andra Städer, hvarest
Tackjern kan varda till belåning vågfördt, redan gäller, måtte förklaras
skyldig lemna sådan säkerhet för det Tackjern, som å Stockholms
Våg nedlägges, att egaren dertill blifver i tillfälle detsamrria
i Rikets Ständers Bank belåna.
Ankommande det sedermera på Stockholms Stads Styrelse, att för
nämnde ändamål föranstalta, det Banken, till sin säkerhet, erhåller ej mindre
Våg-Inspectorens, än äfven aine af berörde Styrelse och på dess ansvar
utsedde Embets- och Tjenstemäns intyg, att det belånta Jernet, för Bankens
räkning, oförryckt varder på Vågen qvarhållet.
Beträffande åter den af Riksdagsfullmägtigen Johan Eric Jansson
8
Banco- Utskottets Betänkande N:o So.
från Wermlands Län väckta fråga, huruvida, till Tackjerns-helåningens underlättande,
sådant Jern hädanefter, allenast det vore under Bergs-Fogdens
ansvar invägdt och förvaradt i en vid hyttan uppförd bod, må i Banken
få belånas, emot borgen af hyttelaget; så emedan erlarenheten nogsamt
ådagalagt omöjligheten att behörigen controlera Tackjern, utan detsammas
vågförande och ställande i förvar under publik Auctoritet, hvilken erfarenhet
just föranledt det i Kongl. Brefvet af den 29 Mars 1748 förekommande
stadgande angående Tackjernets vågföring, samt en sådan belåning jemväl
vore stridande emot hvad 2 §. 1 Mom. af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
den 18 Februarii 1^35 i afseende på Jernbelåningen i allmänhet loreskrifver,
nödsakas Utskottet
afstyrka bifall till Riksdagsfullmägtigen Johan Eric Janssons omförmälde
förslag,
1 såsom, efter Utskottets öfvertygelse, icke med Bankens säkerhet förenligt.
Stockholm den 24 Sept. 1834-
N:o 5o.
Antom till Exp.-Utsk. d. 25 Sept.
Betänlcande, i anledning af Herr Rosenblads B. motion,
dels om åtskilliga ändringar i Bankens Hufvud-Bok
samt upptagandet i densamma af värdet å Bankens
Fastigheter och Inventarier, dels om afskrifning af
den för skott ssumma, 105,904 R:dr 37 sk., som af LåneBanken
till och med 1829 blifvit Tumba Bruk lemnad.
Uti en af Herr Rosenblad, B., väckt samt af Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Utskottets handläggning öfverlemnad motion, harg Herr Rosenblad
j under tiilkännagifvande af dess förhoppning, att nuvarande BancoUtskott
måtte uppfylla den lucka tiden ej medgaf Rikets sist församlade
Ständers Banco-Utskott att fylla, i afseende på uppgörandet af Bankens
Bokslut, i hvilket borde synas Bankens Fastigheter och Inventarier, förklarat,
dels att väl, å ena sidan, Låne-Bankens fordran för förskott till och
med 1829 för Tumba borde afskrifvas, men att, å en annan sida, ej mindre
denna Egendom med Inventarier än äfven Bankens Fastighet och Inventarier
i Staden borde värderas, och, jemte Sedelpappers-behållningen, påföras ett
, serskildt
Banco-TJtskotlets Betänkande N:o 5 o.
9
serskildt Conto i Hufvud-Boken, då, sedan Bankens saldo var gifvet, detta
fördelades i Grundfonden, —reservfonden, (när sådan funnes) samt fastigheter
och inventarier; dels ock att bestämda föreskrifter borde meddelas för
uppgörandet af Bankens vinst- och förlust-conto, samt hvad andelar af dess
behållning må kunna för Riksgälds-Contoret disponeras; hvarvid Motionairen
slutligen hänvisat till de anföranden, han i dessa ämnen till Banco-Fullmägtiges
Protocöll afgifvit.
Beträffande först Motionairens framställning derom, att Bankens fastigheter
och inventarier, jemte Tumba Bruk och dess tillhörige effecter borde
värderas och derefter i Hufvud-Boken ingå, har hos Utskottet förekommit,
att, sedan Revisions-Commissarien Brakel, uti dess till 1827 års Banco-Revision
afgifne Berättelse, utvecklat de skäl, på grund hvaraf han ansett sig
ej kunna eller böra vid i8a5 års General-Hufvud-Bok bilägga inventarierne
öfver Bankens fastigheter och lösöre-persedlar, efter den form, sorn derutinnan
förut brukat följas, samt i förening dermed hemställt, om icke ordentlig
värdering öfver Bankens alla fastigheter och lösören borde ombesörjas,
men Revisorerne, uti deras till Rikets Ständers Banco-Utskolt vid sisth Riksdag
aflåtne serskilda Berättelse, af upptagne skäl, funnit den föreslagna värderingen
ej blifva för ändamålet tillfyllestgörande, utan trott det vara tillräckligt,
att fastigheterne uti inventarium endast uppräknades och korteligen
beskrefvos, samt lösöre-persedlar och inventarier uppfördes allenast efter
stycketal uti behörige columner, utan bifogande af några penningé-värden;
och Rikets sistförsamlade Ständers Banco-Utskott, som funnit de vid i8a5
och 1826 årens Hufvud-Böcker bilagde inventarii-instrument vara upprättade
i likhet med den af Revisorerne sålunda yttrade åsigt, beslutat, att
derefter skulle på lika sätt förfaras, och derom låtit meddela vederbörande
underrättelse, till behörigt iakttagandé; så hafva Rikets Ständers Revisorer
år i83o sig utlåtit: att det skulle vara både af interesse och i sin nion upplysande,
i afseende på kostnaden af Bankens fastigheter och inventarier, om
deras värden vore uti inventarii-instrumentet utförde; att uppmärksamheten
derå skulle möjligen medföra väckelse eller ledning vid framtida byggnadsföretag
eller inköp; att den olikhet emellan ett och samma Verks räkenskaper,
som nu förefinnes deruti, att det vid Tumba Bruks Hufvudbok bilagda
inventarium upptoge sådana värden , derigenom äfven skulle undanrödjas,
samt att, då dessa värden alldeles icke borde ingå uti sjelfva Bokslutet
utan endast upplysningsvis vara att finna uti det bifogade inventarii-instru
Bihane
till R. St, Prot. 1834. 6'te Sami. 1 :sta Afd. 2-dra Bandet. %
10-.de
i O Baned-Utskottets Betänkande JY:o 5o.
mentet, någon irring eller missförstånd om Bankens verkliga tillgångar ieke
eller häraf skulle uppkomma, helst om, der så nödigt kunde anses, de utförde,
och möjligen i ett eller annat afseende tvekan förorsakande värden
med upplysande anmärkningar förklarades; hvilken mening Revisorerne ansett
sig böra hos Rikets Ständer anmäla, med hemställan, att Rikets Ständer
sjelfve i detta ämne ville för framtiden besluta.
Vid pröfning af Motionairens framställning i denna del, i sammanhang
med förenämnde, af Rikets Ständers Revisorer år 183o gjorde hemställan
i ämnet, finner väl Utskottet, att värdet af Bankens fastigheter och inventarier,
så i Staden som vid Tumba, rätteligen bort ifrån Verkets första
inrättning hafva upptagits å ett serskildt, uti Hufvud-Boken fortlöpande
Conto, med iakttagande af de derå under tiden timade förändringar, och
kan således ej annat, än gilla den af Motionairen, jemte i83o års Revisorer,
framställda princip; men då räkenskaperna för den förflutna tiden icke blifvit
på sådant sätt uppställde, samt en nu företagen värdering af Bankens
alla fastigheter och lösören sannolikt skulle leda till en ej obetydlig kostnad,
utan att dock medföra något egentligt gagn, då ifrågavarande tillgångar icke
äro användbara i och för Bankens financiela functioner, eller förr än vid
Verkets totala upplösning behöfva att i beräkning tagas, samt en dylik anstalt,
för att blifva emot ändamålet fullt svarande, oftare torde behöfva att
förnyas, enär värden å Bankens fastigheter och lösörepersedlar allt jemnt
komma att förändringar underkastas, anser Utskottet
sig ej kunna tillstyrka bifall till det framställda förslaget, att Bankens
fastigheter och inventarier jemte Tumba Bruk och dess tillhörige
effecter nu må undergå värdering och derefter i HufvudBoken
uppta gas».
Hvaremot Utskottet, på det att blifvande Revisorer af Banco-Verkets
räkenskaper mätte komma i tillfälle med lätthet granska och bedöma kostnaden
för de inventarier och effecter, som, under hvarje års förlopp, uppköpas
och för hvilka räkningarne nu måste uppsökas bland Låne-Bankens verificationgr,
trott det böra, till framtida iakttagande, fastställas,
att Revisions-Commissarien, vid instrumentet öfver Bankens fastigheter
och lösörepersedlar, upprättadt efter dess nu befintliga, af
senaste Banco-Utskottet gillade form, och tillökadt med hvad
som ytterligare kan vara behöfligt att upphandlas, bifogar en serskild
förteckning å de för året uppköpte inventarier, upplagande
kostnaden för hvarje persedel..
Banco-Utskottets Betänkande iS~:o 5o.
Vidkommande dernäst frågan om afskrifning af Låne-Bankens fordran
Tor de Tumba Bruk till och med år 1829 lemnade förskott, finnes upplyst,
att Tumba Bruks skuld, som vid början af år 1821 utgjorde 45,632
R:dr 8 sk. 10 r., och under de näst derpå följande åren något förminskats,
men sedermera successivt ökats, vid slutet af sisth år uppgick till 133,007
R:dr 25 sk.; varande skilnaden emellan denna summa och Brukets skuld till
Banken vid 1829 års slut 105,904 R:dr 37 sk., enligt föreskriften i 4 §• af
i83o års Bank-Lag, för hvarje år af räntebehållningarne godtgjord; och enär
det sålunda allt ifrån år 1829 i Bankens Böcker balanceracle belopp, 105,904
R:dr 87 sk., endast småningom möjligen kan Banken godtgöras, samt följaktligen
icke är att anse såsom någon för Banken disponibel tillgång, finner
Utskottet sig ega fullkomligt skäl tillstyrka
bifall till Hr Rosenblads hemställan, att förenämnde, i Bankens
Böcker ibland påräknade tillgångar balancerade summa, io5,go4
R:dr 37 sk. B:co, vid upprättandet af i833 års Bokslut må inom
linien balanceras.
Hvad för öfrigt angår uppställningen af Bankens Hufvud-Bok samt
Motionairens yrkanden, det måtte Bankens saldo i grund- och reserv-fond
fördelas, sedelpappers-behållningarne i Hufvud-Boken upptagas och föreskrifter
meddelas för uppgörandet af Bankens vinst- och förlust-conto, samt
hvad andelar af dess behållning må kunna för Riksgälds-Contoret disponeras,
så, emedan dels utaf Banco-Fullmägtiges Protocoll, jemförde med den öfversigt
af Bankens ställning, sorn för år i83n är vorden Allmänheten meddelad,
inhemtas, att uppställningen af Bankens räkenskaper i flere delar redan
blifvit i det närmaste lämpad efter Motionairens åsigt, dels Rikets Höglofl.
Ständer, medelst bifall till hvad Utskottet i dess under N:o 21 afgifne
Betänkande tillstyrkt, i fråga om Riksgälds-Contorets andel af Bankens behållna
vinst för de förflutna åren, redan bestämdt godkänt den princip, att
capital-förlust bör af räntevinsten för året genast i den nion ersättas, som
verklig, under samma år influten capital-vinst ej förslår att derföre lemna
godtgörelse, dels ock Rikets Ständer likaledes, i afseende på Bankens räntevinst
för år 1835 och de följande åren intill nästkommande Riksdag, redan
afgjort, att densamma oafkortadt må förblifva under Banco-Styrelsens
disposition, samt det dessutom synes böra på Banco-Fullmägtige, hvilka ega
den speciela styrelsen öfver Verket , ankomma att, i fråga om uppställningen
så väl af Hufvud-Boken som Verkets öfrige Böcker, förordna örn de ändringar
och rättelser, hvilka kunna leda till den enklaste och tydligaste fram
-
13
Banco-Vt slottets Betänkande N:o 5i.
ställning af räkenskaps-förhållandena, utan förbiseende af nödiga oell tillförlitliga
controler,
finnér Utskottet Herr Rosenblads motion i dessa delar icke nu
påkalla någon vidare åtgärd.
Stockholm den 24 Sept. r 834-
N:o 5i.
Antom till Exp.-Utsl. den a5 Sept.
Memorial, i anledning af lill Utskottet inkomne ansökningar
om eftergift af öfver-ränt or för åtskillige, dels
hos Läne-Contoren i Götheborg och Malmö, dels hos
JBanco Discont-Verket upptagne lån.
Genom Banco-Fullmägtige äro till Utskottet öfverlemnade följande ansökningar
, nemligen:
1:0 af Kamereraren vid Låne-Contoret i Götheborg G. S. Winberg,
att, sedan Sökanden emottagit och till Götheborgs Låne-Contor för belåning
inlemnat:
a) ett Reversal, med underskrifter af Anders Bengtsson i Harplinge'
såsom Låntagare samt Pehr Svensson i N:o 5 Heberg, Pelir Svensson
i N:o 6 Heberg och Sven Nilson i Harplinge å 1000 R:dr, deraf
466 R.:dr 3a skillingar blifvit inbetaide;
b) ett Reversal, med underskrifter af Fanjunkaren C. G. Ulfsköld
såsom Låntagare samt N. J. Ulfsköld och A. G. Stålhane såsom
Löftesmän å 320 R:dr, förfallet den i3 December 1826;
c) ett Reversal, med underskrifter af bemälde C. G. Ulfsköld såsom
Låntagare samt Cajsa Ulfsköld och Fredrika Arosin såsom Cautionister
å 35o R:dr, förfallet den 28 Februarii 1827;
d) ett Reversal, med underskrifter af Fredrika Ulfsköld såsom Låntagerska
samt Cajsa Ulfsköld och C. G. Ulfsköld såsom Cautionister
på 200 R:dr, förfallet den 21 Maji 1827; och
e) ett Reversal, med underskrifter af Anders Jonsson i Olofsbo såsom
Låntagare, samt Sven Bengtsson i Agerör och Christian Hindrikson
i Skrea såsom Löftesmän å 5oo R:dr, förfallet den 16 Julii
1827, hvilka alla låne-document varit försedde med betyg af vederbörande
autoriteter om vederhäftigheten hos de personer, som i egenskap
af Låntagare eller Löftesmän varit å desamma tecknade, men,
Bcinco-Utslcottets Betänkande JV:o 37.
13
viel anställde lagsökningar samt derefter hällne ransakningar, upplyst
och utredt blifvit, cj mindre att Sven Nilssons i Harplinge namn
varit utan hans vetskap och begifvande skrifvet af Nämndemannen
P. O. Hallander, än äfven att A. J. Ulfskölds, A. G. Stålhanes,
Cajsa Ulfskölds, Fredrika Arosins, Fredrika Ulfskölds, Anders
Jonssons, Sven Bengtssons och Christian Hindrikssons å lånedocumenten
tecknade namn, alla varit förfalskade samt vid detta
förhållande och efter det dels Fanjunkaren Ulfsköld utfattig aflidit
å Länshäktet i Mariestad, dels Nämndemannen Hallander, som,
vid saknad tillgång hos Löftesmännen å förstnämnde Reversal, är
vorden ålagd betalningsskyldighet för samma Iåns återstående belopp,
533 R:dr 16 sk., i lika fattigdom aflidit å Mariestads Länshäkte,
Låne-Contoret vändt sine fordrings-anspråk emot Sökanden,
såsom inlemnare af de falska låne-documenten, Sökanden, som
redan varit nödsakad att betala capital-beloppet af det i Andreas
Jonssons namn upptagne lån å 5oo R:dr, samt ej heller kunde eller
ville undandraga sig att till fullo liqvidera capi tal-beloppet af
återstående fyra lån, men af Banco-Fullmägtige, uppå gjord framställning,
tills vidare erhållit anstånd med öfver-räntornes betalande,
måtte varda befriad från skyldigheten att godtgöra den för
omförmälde 5 lån upplupne eller vidare upplöpande öfver-ränta;
2:0 af Registratorn vid Malmö Låne-Contor II. Gullander, att, sedan
han, år 1824, till Malmö Låne-Contor inlemnat 2:ne reverser, hvardera
å 1000 R:dr, hvilka befunnits undertecknade med Carl Olssons i Faråkra
och Nils Svenssons i Siggarp namn såsom Låntagare, samt lånebeloppen
uppburit och för dem redovisat hos den person, från hvilken reverser
ne
blifvit i commissionsväg honom tillsände, men vid förfallotiden och efter
skedd lagsökning så väl de uppgifne Låntagarne, som Löftesmännen deras
namnteckningar förnekat, och utredt blifvit, att desamma tillkommit genom
förfalskning af Ki’ono-Skogvaktarén S. P. Broberg i Tararp, som för
detta brott äfven bestraffning undergått, samt Sökanden, —enär Brobergs tillgångar
icke medgifvit fordringarnes uttagande till fullo hos honom, utan vid
slutredogörelse för hans massa en brist uppstått af 872 R:dr 17 sk. 8 r. på
capitalet, jemte 8 procents ränta å 1000 R:dr från den 4 April i8a5, och
å 381 R:dr 37 sk. 8 r från den 18 Maji 1828, —- är vorden förklarad skyldig
att gälda nämnde capital-återstod, jemte derå upplupne och vidare upplöpande
ränta, Sökanden, som redan verkställt capital-inbetalningen, men,
uppå tillstyrkan af Revisorerne vid Malmö Låne-Contor, blifvit, genom Banco^
Banco- Utskottets Betänkande N:o 51.
Fullmägtiges beslut af elen 21 Julii rS3r och elen 17 Maji i83a, förunnad
anstånd med straffräntans erläggande, måtte från inbetalningen 'deraf ynnestfullt
befrias; och
3) af Ombudsmannen vid Malmö Låne-Contor, Auditeuren G. Knoch,
att, sedan en af honom till Malmö Låne-Contor ingifven revers, undertecknad
med Hemmansegaren Bengt Nilssons från Kyrkoköpinge namn, i egenskap
af Låntagare, blifvit af Låne-Conloret belånad, men densamma sedermera
falsk befunnits, och Kyrkoherden J. E. Areschoug, genom vid Domstol
hållen undersökning, blifvit öfvertygad, att hafva bestyrkt rigtigheten af så
väl Låntagarens som Löftesmännens namn, samt Sökanden, efter det LåneContoret
erhållit öppen rätt att i ersättningsväg anställa laglig talan emot
bemälde Kyrkoherde, men han dessförinnan med döden afgått, förklarats
skyldig att gälda Låne-Contorets fordran. a5o R:dr B:co, med upplupen
straffränta derå från den 11 September 1828, Sökanden, som capitalsumman
godtgjort, måtte vinna befrielse från den honom jemväl ålagde straffräntas
erläggande; och hafva Victualie-Handlanden Anders Åkerblom samt
Bryggaren J. F. Lundh till Utskottet inlemnat en skrift, deruti förmäles,
att, så vida allt anspråk på ränta efterskänktes å Discont-Yerkets egande
fordringar hos Tobaks-Fabrikören Abraham Westman Abrahamson samt
Bryggaren Isac Westman Abrahamson och Johan Jacob Westman, hvilka
deras egendom till Boi’genärerne afstått, bemälde Åkerblom och Lundh ville
sig åtaga, att omför malde fordringar fullt liqvidera till det capital-belopp,
1,919 R:dr 3^ sk. 6 rst., som ännu återstode af den summa, 4>720 R;dr,
samma fordringar från början utgjort.
Hvad först beträffar de af Winberg, Gullander och Knoch gjorde,
genom Banco-Fullmägtige öfverlemnade ansökningar, så, enär någon anledning
för Sökanderne icke förefunnits, att misstänka rigtigheten af ofvanberörde,
af dem till Låne-Contoret för belåning inlemnade document, helst
de personer, som bestyrkt namnteckningarnes rigtighet å desamma, ditintills
gjort sig kända för tillförlitlighet, samt i afseende på det af Knoch
inlemnade låne-document serskildt förekommer, att han med visshet bort
kunna sig trygga till det intyg en offentlig Embetsman utgifvit om nämnteckningarnes
egenhändighet, och Sökanderne, vid sådant förhållande, synas
redan vara nog hårdt straffade genom godtgörande af lånens capital-belopp,
.anser Utskottet sig ega skäl tillstyrka,
att Kamereraren Winberg, Registratoren Gullander och Ombudsmannen
Knoch, till någon lindring i de uppoffringar, som de på
förenämnde sätt, genom andras bedrägerier, måst vidkännas, måtte
Banco- Uislotlets Memorial N:o 52.
förunnas eftergift af öfver-räntorne å ofvanupptagne lån, för hvilka
de blifvit betalnings-skyldighet ålagde, dock under vilkor för Kamereraren
Winberg, att ofördröjligen lill Götheborgs Låne-Contor
inbetala återstående af honom tili betalning erkände, men ännu ej
liqviderade capital-låne-beloppen.
Och hvad åter vidkommer det af Yictualie-Handlanden Åkerblom samt
Bryggaren J. F. Lundh gjorde, här ofvan upptagne anbud, så enär af BancoDiscont-Directionen
upplyst blifvit, det utsigten till slutlig utredning af
Gäldenärernes Cöncurs-massor ännu visar sig aflägsen samt den ytterligare
utdelning, som hvardera Concurs-massan möjligen kan lemna, enligt Sysslomannens
intyg, sannolikt blifver högst obetydlig i förhållande till fordringarne,
och ganska ovisst är, om och när Gäldenärerne möjligen kunna komma
i den förbättrade oeconomiska ställning, att Verket kan af dem hoppas
full liqvid, finnér Utskottet, i likhet med hvad Banco-Discont-Directionen
tillstyrkt, sig böra hemställa,
det måtte Rikets Höglofl. Ständer tillåta antagandet af förrberörde
af Victualie-Handlanden Åkerblom och Bryggaren Lundh gjorde
anbud, hvarigenom Banco-Disconten kunde med säkerhet påräkna
att blifva till capital-beloppen godtgjord för ifrågavarande under
flere år balancerade lån..
Stockholm den 24 Sept, 1834-
N:o 5z.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o Sept. 1834.
Memorial, angående beviljande af en gratification till
Banco-Discont -Verte et s Vaktmästare för deras besvär,
i följd af den genom Ut skott et verkställde revision af
Banco-Discont-Verkets räkenskaper.
Uti en lill Utskottet ingifven skrift hafva Banco-Discont-Verkets 6 Vaktmästare,
dels, på anförde skäl, framställt begäran om någon förbättring i
deras löner, dels ock anhållit, att, efter slutad Discont-revision, hugnas med
någon gratification, i likhet med hvad de under förflutne Riksdagar åtnjutit.
Vid jemförelse af de löne-vilkor Bånco-Discontens Vaktmästare redån
ega, utgörande 270 R:dr för dem hvardera i årlig lön samt 3o R:dr i
skopenningar, förutom serskild discretion af j8o R:dr, till lika fördelning
dem emellan, vid de tillfällen de bestrida vaktgöring hos Discont-Verkets
16
]3anco-Utshotlels Memorial N:o 53,
Herrar Revisorer, med de löne-förmoner, deras vederlikar i Banken och
vid andre publika Verk åtnjuta, har Utskottet funnit sig icke kunna fästa
afseende på Sökandernes anhållan om årlig löne-förbättring på Verkets Stat;
roen då Banco-Discontens Vaktmästare, ehuru dem icke tillhörer någon
egentlig uppassning hos Utskottet, likväl, under revisionen af Discont-Verkets
räkenskaper, fått i så måtto vidkännas ett ökadt besvär, som deras
biträde varit nödigt vid upp- och nedhemtniiig af verificationer och Böcker,
hvilka som oftast varit behöflige uti Banco-Disconten, samt upplyst blifvit,
att Discontens Vaktmästare, vid sistlidne Riksdag, i och för lika beskaffadt
besvär, blifvit utaf-Banco-Utskottet tillagde en gratifieation af 6o R:dr, finner
Utskottet billigt,
att ett lika belopp, eller 6o R:dr Banco, nu må såsom gratifieation
förunnas Discontens Vaktmästare att af Verkets omkostnads-räkning
utgå, till lika fördelning dem emellan;
hvilket dock Utskottet, på grund af 8 §. uti Dess Instruction, anser sig
böra Rikets Ständer vördsamt underställa.
Stockholm den 3o Sept. 1834.
N:o 53.
Ankom till Exp.-tJtsk. den 3o Sept.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utskottets
under N:s 34, 35 och 36 afgifne Betänleanden.
På grund af gjorde anmärkningar äro till Utskottet återremitterade,
från Hedervärda Bonde-Ståndet, genom Protocolls-Utdrag den ii i denna
månad, Betänkandet N:o 34, i anledning af väckte frågor om ytterligare
utvägars beredande till underlättande af förslitne småsedlars utbyte i Landsorterne,
från Högled. Ridd. och Adeln, genom Protocolls-Utdrag af den 3
dennes, Betänkandet N:o 35, i anledning af Herr Rydins, C. G._, motion,
om ytterligare stadganden i afseende på granskning och cassation af förslitne
sedlar, och från Vällofl. Borgare-Ståndet, genom Protocolls-Utdrag af
den i5 dennes, Betänkandet N:o 36, i anledning af förrättad revision! af
ej mindre Banco-Discont-Verkets räkenskaper och förvaltning, än äfven
förra Riks-Discont-Verkets fortsatta utredning för år 1833; och får Utskottet
till svar härå allenast vördsamt meddela, att förenämnde Betänkanden,
hvart för sig, enligt Utskottet tilihandakomne Protocolls-Utdrag, blifvit af
öfrige
Råneo- Utskottets Memorial Nio 5/f- 17
öfrige 3:ne Rilss-Stånd godkände; vid hvilket förhållande UtskotteJ; finnér
de ei;hållne å lenera issel ne icke påkalla någon vidare åtgärd från Utskottets
sida.
Slockholm d,ep 3o Sept, i834*
N:o 54.
Ankom till Exp.-Utsk, tl, 3o Sept. :
Memorial, angående löne-förbättring åt StereotyperingsFÖreständaren
i Banken, Myntproberare C. A. Broling.
Uti en lill Utskottet ingifven skrift har Föreståndaren för Bankens
Stereotypering, Myntproberare!! C. A. Broling, med tillkännagifvande af
dess förmodan, att, sedan tillverkningen af de nya Banco-sedlarne, hvilken,
i afseende på gravur, stereotypering och tryckning, blifvit af Broling ombesörjd,
redan öfver 3:ne månader fortgått, under hvilken tid Blanketter blifvit tryckte
till ett antal af 170,000 st. af 1 R:dr valeur och iGBjOOO st. af 10 Rldr valeur, nu
mera vore ådägalagdt, det uppfinningen och methoden att med stereotypera^
konstgravur tillverka sedelmynt till minsta kostnad, som med säkerhet
och skyndsamhet kan förenas, eger full användbarhet, fästat Utskottets
uppmärksamhet derå: alt en person, anställd som Qraveur och Föreståndare
för stereotyperingen och tryckningen, i Banken icke kunde, i likhet
med andre Bankens löntagande Tjenstemän, påräkna något avancement
inom Banco-Verket; att samma person, i anseende lill den honom
åliggande ständiga tillsyn vid alla för tillverkningen nödige operationer,
hvarförutan ett nitid och noggrannt sedelmynt icke kunde åstadkommas,
vore nödsakad att åsidosätta alla privata arbeten; att, genom de betydlig
qvantiteler af dels sedelpapper, dels färdigtryckta sedlar, som under Stereotvperings-Föreslåndarens
egen vård och tillsyrn måste handteras, ifrågavarande
tjenstebefattning medförde ett större personligt ansvar, än de fleste
andre sysslor inom Verket; samt att, enär han måste använda io a 12
timmar dagligen inom Banken, unpstode deraf en nödvändighet för honom
att bo i Bankens granskap, hvarest hushyrorne voro synnerligen dyra, på
hvilka skäl Broling hos Utskottet framställt anhållan om ett ökadt löneanslag,
såsom af behofvet påkalladt för den befattning lian i egenskap af
Bihang till R. St. Fröt, 1834. 6-fe Sami. i ista AJd. 2-dra Bandet. 3
iQ.de
Banco~Uuhott«ts Memorial A7:o 5 4*
GraVeur dolf Föreståndare får Stereotyperingen och tryckningen af Bankens
iiya sedlar nu innehar, med hemställan tillika, att della löneänslag mätte
förhöjas till enahanda belopp, med hvad, efter den vid senaste Riksdag
beslutade löne-förhöjning, nu vore bestämdt för Commissarie i Rikets Ständers
Bank; och hafva Banco-Fullmägtige, uti afgifvet utlåtande öfver berörde
ansökning, vitsordat, att de Sökandens befattning tillhörande egentliga
göromål, bestående uti gravering af plåtar för hvarje olika sedelvaleur,
gipsformars och stereotyp-plåtars gjutning samt deras i anseende till afnötningen
erforderliga retouchering och ombytning, jemte öfrige dermed
följande åtgärder nied sedelpapperets dagliga lill- och frånräknande, arbetarnes
aflöning, redovisning för uppburne förskottsmedel, författande af föréskrifne
veeko-rapporler öfver tillverkningen, i förening med oafbruten
noggrann tillsyn öfver göromålens ordentliga förrättande, i den nion medinge
Slereotyperings-Föreslåndarens tid, alt ingen stund af dagen återstode
att begagna till vimlande arf annan arbetsförtjenst.
I betraktande häraf oell då, vid det af Banco-Fullmägtige sålunda
upplyste förhållande, den åt Sökanden för närvarande på Stat ansiagne årliga
lön af 1000 R:dr ej kan anses motsvara de med hans tjenstebefattning
förenade Éiifgna och maglpåliggande göromål, samt det icke heller kan bestrida^,
' att Sökanden eger en för lians befattning ovanlig skicklighet, hvilken
gör det äf vigt alt fästa honom vid Verket på ett sådant sätt, att han
icke tVingas söka sin utkomst A annat håll, då hans plats svårligen Skulle
kunna i Banken åter fyllas, finner Utskottet, såsom med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, sig böra, i likhet med Banco-Fullmägtige, på del
sätt understödja Brolings omföl malde ansökning, alt Ulskoltet härmedelst
får tillstyrka,
det måtte ett årligt löneänslag af 1200 R:dr på Stat samt ett serskildt
årligt arfvode af 2.40 R:dr allt B:co beviljas Myntproberaren
C. A. Broling för dess befattning såsom Föreståndare vid
Bankens stereotyperiug, alt utgå från och med den 1 nu instundande
October; dock utan rättighet för honom till beräknande af
någon tour eller befordran inom Banco-Verket, samt med det uttryckliga
förbehåll tillika, att denna förhöjning uti StereotyperingsFöreståndarens
löneförmoner endast gäller för nuvarande innehafvaren
af denna tjenst.
Stockholm den 3o Sept. j 834-
STOCKHOLM, Kokcl. Ojidens-Boktrvckeriet, i834-
Banco~U'tskottets Mern. N;o SS,
i
N:o 55.
Antora till Exped.-Utskottet den 4 Oct.
Memorial, i anledning af de beslut Riks-Stånden fattat.j i afseende på
Utskottets under N:o 29 framställda förslag till jemkning af de
skilj aktige meningar, uti hvilka Riks-Stånden stannat vid af görandet
af Utskottets under N:o 1 f afgifne Utlåtande.
1 ill svar å Utskottets under N:o 29 afgifne Utlåtande, hafva Högvördige
Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet hvar för sig behagat meddela,
att de af Utskottet föreslagne Voterings-propositioner till skiljande af den
fråga, huruvida bestämmandet af Landets mynt-enhet borde såsom önskning
nål hos Kongl. Majit anmälas eller anses för ett Lagstiftnings-ämne,
hvilket "af båda Statsmagternas afgörande beror, af desse Riks-Stånd godkändes;
hvaremot Hedervärda Bonde-Ståndet, uti Protocolls-Utdrag af den
21 sisllidne Augusti sig yttrat, att Ståndet fann, ”att det varit olämpligt,
att göra Ståndet inbjudning om frånträdande af det beslut, hvarigenom
Ståndet förklarade, att bestämmandet af mynt-enheten utgjorde ett Lagstiftningsämne
för bägge Statsmagterne; och att föreslå Rikets Ständer att
genom votering afgöra, huruvida frågan vore af denna beskaffenhet eller att
hänföra till egenskap af önskningsmål, enär Bonde-Ståndets beslut grundat „
sig på antaget begrepp om Grund-Lagens rätta förstånd i denna del samt
Utskottet icke bort undfalla, att skiljaktigheter emellan Riks-Stånden, angående
Grundlagens rätta mening icke kunde blifva föremål för afgörande i
den väg, som Utskottet föreslagit; i följd hvaraf proposition icke kunde meddelas
på hvad Utskottet derutinnan tillstyrkt, och det ansågs icke föranleda
till annan åtgärd från Ståndets sida, än att läggas till Handlingarne;” och
har Högloft. Ridderskapet och Adeln ej annorlunda sig utlåtit öfver den till
Ståndet gjorde inbjudning, än att Ridderskapet och Adeln ”biföll att Rikets
nu församlade Ständer hos Kongl. Maj:t skola anhålla, det Kongl. Majrt täcktes
gifva Sitt Nådiga samtycke till Rikets Ständers beslut, angående bestämmandet
af mynt-enheten och dess underafdelningar.”
Då n:ne Riks-Stånd sålunda redan bifallit de af Utskottet föreslagne
voterings-propositioner, finnér Utskottet sig ej kunna undgå vidblifva dess
förslag, angående omröstnings anställande i förstärkt Utskott.
Bih. till R. St. Prot. 1834- 6:te Sami. i.-sta Afd. 2:dra Bandet.
Häftet 11.
2
Baneo-Utskottets Meni. iy.-o SS.
Till följd häraf och då Rikets Ständers i frågan yllrade meningar icke
innefatta något Rikets Ständers Beslut, som kan tjena Expeditions-Utskottet
till rättelse vid uppsättandet af förslag till den underdåniga skrifvelse i ämnet,
som, ehvad ena eller andra meningen blifver gällande, ovilkorligen måste
till Kongl. Majit expedieras, finner Utskottet, vid jemförelse af RiksdagsOrdningens
^3 §, någon annan utväg, att i denna sak komma till ett slut,
icke återstå, än
att omröstning i förstärkt Utskott först verkställes, öfver följande proposition:
”Den, som anser, att till contra-proposition emot de 2:ne
Riks-Stånds mening, hvilka förklarat frågan om mynt-enhetens bestämmande
böra i önskningsväg hos Kongl. Majit anmälas, skall antagas
Utskottets, af Hedervärda Bonde-Ståndet gillade åsigt, att bestämmandet
af en mynt-enhet för hela Landet måste hos Kongl. Majit
anmälas under formen af elt Lagstiftnings-ämne, hvilket ai'båda Statsmagternas
afgörande beror, röstar Ja; den det ej vill röstar Nej;
Vinner Nej, kommer att till contra-proposition antagas Höglofl. Ridderskapets
och Adelns förklarande, ”att Rikets nu församlade Ständer
hos Kongl. Majit skola anhålla, det Kongl. Majit täcktes gifva Sitt Nådiga
samtycke till Rikets Ständers Beslut, angående bestämmandet af
mynt-enheten.”
Hvarefter votering inom Förstärkt Utskott kommer att anställas öfver
den af Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet yttrade mening:
”att bestämmandet af mynt-enheten är ett ämne, hvilket må såsom
önskningsmål hos Kongl. Majit af Rikets Ständer i underdånighet anmälas”,
å ena sidan, samt den mening, å andra sidan, som vid föregående
omröstning varder till conlra-proposition antagen.
Hvilket dock Utskottet härmedelst får Rikets Höglofl. Ständer vördsamligen
underställa. Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm
den 3 October i33/j.
Reservationer.
Af Herr Grefve Frölich: ”Det misstag, som Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
begått, att yttra sig i frågan om injmt-enhetens bestämmande
på ett sätt, som innehåller en före sjelfva beslutets fåttande i sak afgifven
formlig Grundlags-tolkning, hvilken dessutom af de båda förstnämnde Stånden
är fattad i rak strid med 83 § Regerings-Formen, har påtagligen blif
-
Banco-Utskottets Mern. N;o 55.
3
vit föranledd genom Banco-Utskottets uppställning af frågan i denna origtiga
form, i dess Betänkande!! Kn is 7 & 14 ? hvarföre ock, sedan förenämnde
grundlagsvidriga förfarande utgör enda orsaken och materien för skiljaktighet
i samtlige Riks-Ståndens beslut och Utskottet åligger dem sammanjemka,
jag anser Utskottet hafva bort, under erkännande af sitt misstag,
derom upplysa de tre förenämnde Stånden och ytterligare inbjuda dem, att
antingen förena sig i den redaction, som Ridderskapet och Adeln nyttjat
eller, som alternativ: att de måtte i underdånighet anhålla hos Kongl. Majit
att bestämma mynt-enheten.”
Herrar Friherre Stjernstedt_, Friherre Boije och Stuart förenade sig
med Herr Grefve Frölich.
Herr Biskopen, Doctor Hedren och Herr Cöntracts-Frosten Afzelius
förklarade sig derutinnan instämma med Herr Grefve Frölich, att Utskottet
bort inbjuda ej mindre Preste- och Borgare-Stånden, än äfven Bonde-Ståndet
att antingen förena sig i den redaction Ridderskapet och
Adeln godkänt eller hos Kongl. Majit i underd. anhålla om bestämmandet
af Myntenheten.
*Af Herr Doctor Elfström: ”Jag reserverar mig äfven emot det fattade
beslutet att förevarande fråga skall till förstärkt Banco-Utskotts afgörande
hänskjutas och anser, att, vid det förändrade skick, uti hvilket denna fråga
sig nu mera befinner, för Utskottet ej återstått annan utväg, än att tillstyrka,
det frågan om Myntenhetens bestämmande måtte till Kongl. Majit öfverlemnas
under den af Höglofl. Ridderskapet och Adeln antagne form.”
Af Herr Helleday: ”Jag reserverar mig emot Utskottets Memorial, och
tror att då Ridderskapet oell Adeln, i anledning af Banco-Utskottets Betänkande
Nio 14, alldeles intet och öfver Betänkandet Nio 29 endast evasivt
utlåtit sig i förevarande fråga, Utskottet för närvarande ej haft annat att
tillgöra, än anhålla, det Ridderskapet och Adeln hufvudsakligen utlåter sig,
eller också uppgifver de skäl, på grund af hvilka Ståndet undandrager sig
att i ämnet meddela yttrande.”
Af Riksdags-Fullmägtigen Peter Andersson från Hallands Län: ”Emot
Höglofl. Banco-Utskottets beslut, hvarigenom Utskottet ansett sig böra ånyo
till Rikets Ständer ingå med förslag till Voterings-propositioner i förstärkt
Banco-Utskott för afgörande af frågan, huruvida mynt-enhetens bestämmande
utgör ett Lagstiftnings-ämne eller önskningsmål, nödsakas jag mig reservera.
Sedan det Stånd jag har tyckan att tillhöra, uppå den grund, att nämnde
fråga innebure en Grundlags-förklaring, redan bestämdt vägrat densammas
afgörande genom, omröstning i förstärkt Banco-Utskott, såsom olämpligt och
4
Banco-Utkottets Meni. JV.o SS.
grundlagsvidrigt, hvilken åsigts läglighet Banco-Utskottet ingalunda vederlagt,
kan, efter min öfvertygelse, det ytterligare förslag i samma anda Utskottet
nu går att framlägga, icke inom Bonde-Ståndet erhålla annan utgång,
än Utskottets förra förslag rönt, eiler att läggas till Handlingarne; och jag
hemställer, huruvida, under sådant förhållande, Bonde-Ståndet, om än öfrige
Riks-Stånd gillade Voterings-Propositionerne, skulle kunna för mås att inställa
sig till votering i förstärkt Utskott eller hela den nu föreslagna åtgärden kan
leda till annat resultat, än en ytterligare tidsutdrägt, den vi alla lära vara
angelägna att undvika. Uppå dessa skäl anser jag, att, i det skick frågan
nu sig hefinner, Utskottet bort tillstyrka Rikets Ständer att af deras Constitutions-Utskott
infordra förslag till Grundlags-förklaring för framtiden i
denna del; men att, enär samtlige Riks-Stånden redan instämt uti den mening,
att Mynt-enheten bör blifva ett Silfvermynt, motsvarande r R:dr Rgs,
och denna vigtiga fråga icke kan eller får hvila utan åtgärd intills vid en
kommande Riksdag omförmälde Grundlags-förklaring kunnat i föreskrifven
ordning beredas, samt Conslitutions-Utskoltet emedlertid redan, med Rikets
Ständers beslutande rätt, förklarat den af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
antagne redaction icke vara stridande mot Grundlagens lydelse, Utskottet
nu hort tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t anmäla frågan 0111
Mynt-enhetens bestämmande under den form Ridderskapet och Adeln för
deras del gillat, och sålunda hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
gifva Sitt Nådiga samtycke til! Rikets Ständers beslut angående bestämmandet
af Mynt-enheten.”
Uti denna Reservation instämde Riksdags-Fuilmäglige Olof Olsson
från Wermlands Län, Eric Svanberg från Wester-Norrlands.Län saint Eric
Pehrsson från Upsala Län.
STOCKHOLM, 1834. P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco-Utskottets Mern. N.-o 56.
i
N:o 56.
Ankom till Exped.-Utskottet den 10 Oct.
Memorial,, i anledning af vcickt fråga, huruvida de, enligt Kongl. Förordningen
angående Myntfoten af den 25 Junii 183o, präglade ~-:dels
Rulrs-stycken, må från Banken utvexlas.
Sed an Ilikets Ständer, med bifall till hvad Utskottet i dess under N:o 14
afgifne Utlåtande föreslagit, ansett, att Silfver, tills vidare, skall utmyntas
endast till hela, ~, i, 1 och A R:dr, men alt någon utmyntning af de, i
enlighet med Kongl. Förordningen angående Myntfoten af den 25 Junii i83o,
präglade A:dels R:dfrs-stycken icke för framtiden kommer att ega rum, har
ej allenast inom Utskottet fråga uppstått, huruvida det vid sådant förhållande
vore lämpligt, alt nu ifrån Ranken utvexla A:dels R:drs-stycken, utan
ock denna fråga, efter framställning af Bankens Commissariat, blifvit, uti
Memorial af den 2g sisllidne September, af Banco-Fullmägtige Utskottet
underställd; och emedan det icke synes vara i sin ordning att i omlopp sätta
ett mynt, som Rikets Ständer funnit mindre passande att bibehålla såsom
underafdelning af den myntenhet, Rikets Ständer ansett böra blifva
för framtiden gällande, samt härtill kommer, att, i anseende till den obetydliga
skillnaden i både storlek och vigt emellan de redan präglade
A;dels Rrdrs-stycken, och de blifvande A;dels R:drs-stycken, förblandning
af dessa myntsorter, till skada och förlust för både Allmänheten och Banken,
eller åtminstone den senares Casseurer, lätteligen kunde inträffa genom desse
aine mynts gångbarhet på samma tid i allmänna rörelsen, men deremot den
våda, som varit att befara genom de vid Kongl. Myntet präglade 1 skistyckens
förfalskning till likhet med Silfvermynt af Aldels R:dr, hvarmed de
ega enahanda storlek, vigt och nära lika prägel på' framsidan, alldeles försvunne,
om sistnämnde myntsort icke blefve utgifven, finner Utskottet sig
böra tillstyrka Rikets Ständer besluta, att de, i enlighet med Kongl. Förordningen
angående Myntfoten af den 25 Juni i83o, präglade Alde Is
R:drs-stycken tills vidare icke må från Banken utvexlas;
i sammanhang hvarmed Utskottet får upplysa, ej mindre att Bankens hela
förråd af denna myntsort för närvarande utgör R:dr iö2,85o, än äfven att,
i anseende till Silfver-utvexlingens början, redan den 1 i. denna månad,
Utskottet, på det att Rikets Ständers beslut i detta ämne icke måtte förfela
Bill. till R. St. Prot. 1834- 6.-te Sami. i;sta Afd. 2:dra Bandet x
12'.te Häft.
2 Banco-Utskottets Bet. 2V.-0 Sy.
det dermed åsyftade ändamål, redan ifrån vexlingens första början, låtit förständiga
vederbörande, att, intill dess annorlunda förordnadt varder, innehålla
med utvexling ifrån Banken af J_:dels R:drs-stycken. Stockholm den
8 October 1834-
N:o 57.
Antora till Exned.-Utsk. den xo October.
Betänkande, i anledning af åtskilliga inom Riks-Stånden väckte motioner,
angående anstånd med inbetalningar och lagsökningar för Discontgerkens
räkning för de orter, der Chöler af ar soten härjat.
Till Utskottets behandling hafva, genom Protocolls-Utdrag af den 18 sisllidne
Augusti, blifvit öfverlemnade, från Vällofl. Borgare-Ståndet, ett af Herrar
Santesson, Wijk och Leffler, i egenskap af Götheborgs Stads Riksdags-Fullmägtige
undertecknadt Memorial, samt, från Hedervärda Bonde-Slåndet, ett
af Riksdags-Fullmägligen Anders Danielson från Elfsborgs Län afgifvet anförande,
hvarmedelst uppmärksamheten blifvit fästad derå, alt ehuru gränsen
ännu icke kunde bestämmas för de härjningar Cholera-farsoten komme
att medföra för Götheborgs Stad, jemte öfriga delar af Götheborgs-och Bohus
Län samt kringliggande orter, måste likväl, om äfven dessa härjningar,
genom försynens nåd, snart skulle upphöra, följderne af den förstnämnde
ort öfvergångne svåra olycka, blifva af den mest eftertänklig^ och på många
samhällsförhållanden ingripande art; att, såsom ofelbar följd af den olyckliga
farsoten, vore handeln och sjöfarten på stället snart sagdt totalt afstannad;
den för staden och orten vigtigaste, ej obetyd liga Larsmesso-Marknaden
hade måst alldeles indragas, och så väl varu-omsättning, som liqvider
man och man emellan hade stoppats; att, igenom de många dödsfallen,
förhållanden redan inträdf, och med hvarje dag måste sig ytterligare utveckla,
som för mängden gjorde det ytterst svårt, ja i många fall omöjligt,
alt göra en hvar rätt, i den ordning som sig bort; alt den häraf uppstående
förlägenhet, oro, misstroende, missräkning och stagnation i rörelse och
iiqvider, ej inskränkte sig blott till Götheborgs stad och dess invånare,
utan drabbade i nästa hand alla dem, som med Götheborg hade affairér,
samt deribland, serdeles känbart landsortens innevånare och allmogen, i afseende
på deras der påräknade dagliga handel och afsättning, samt inverkade
från desse, vidare på hela samhället; i anseende till hvilket olyckliga
Banco-Utskottets Bet. IV.-o Sy.
3
tillstånd, och då nödvändigheten sålunda syntes påkalla, att man föresåg,
huru lättnader och utvägar möjligen kunde beredas, att i någon mon förekomma,
hämma och lindra dessa olyckliga följder, hvilkas betydenhet och
vida utsträckning eljest kunde komma att öfverstiga all ännu möjlig föreställning,
ej mindre förenämnde representanter för Götheborgs Stad, än äfven
Riksdags-Fullmägligen Anders Danielson hemställt och föreslagit:
1:0 att Rikets Ständer för detta utomordentliga fall behagade leuterera
föreskrifterne i Reglementet för deras Låne-Contor i Götheborg, i afseende
på Låne-omsättnings-rätt, straffränta och tiden, inom hvilken förfallna Lån
skola lagsökas och detta, för så lång tid, som Rikets Ständer, efter BancoUtskottels
hörande, finna skäl alt det medgifva.
2:0 att likaledes dervarande Handels-Discont mätte momentelt få ett
Crediliv af 200,000 R:dr, och minimisumman för denna Disconts begagnande,
äfven af mindre närings-idkare, måtte nedsättas till 5oo R:dr, dock
blott för någon tid t. ex. ett år; vid hvilket créditiv Herrar Santesson,
Wijk och Leffler, för deras del, jemväl velat fästa det ytterligare förbehåll,
alt det skulle lemnäs att begagna ”intill dess genom upplåning nödige medel
derföre kunde anskaffas',”
3:o att publike pappers-belåningsfonden äfven må genast få begagna
den af Rikets Ständer för densamma redan ökade Creditiv-rätt från instundande
Nyår; och
4:o alt Sterbhusen efter innehafvare af Baneo-Lån, vare sig från Låne-Banken
å fastighet eller i Discontväg från Låne-Contoret i Götheborg,
må serskildt förunnas en utredningstid af 6 månader, derunder all tillämpning
emot dem och deras borgesmän, af de i Banco-Reglementet stadgade
påföljder för underlåten liqvid, så väl med straff-ränta, som förverkande af
rätt till omsättning eller lånets bibehållande, blifva hvilande.
Uti förstnämnde Memorial hafva sig förenat Herrar Arnberg, Olbers,
Rjdin, Forssberg, Melbin och Malmberg'; hvaremot Herrar Ekerman, Egnell,
Zander, Rubin, Bruse, Pehr Winblad, Maechel, Halling och Helsingius,
m. fl. bestridt bifall till förslaget; äfvensom uti Anders Danielssons
anförande instämt ett högst betydligt antal af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter, under yrkande af Riksdags-Fullmägligen Nils Månsson från
Malmöhus Län, jemte öfrige' Fullmägtige från sistnämnde och Christianstads
Län m. 11., att då, i händelse sjukdomen skulle sprida sig till Skåne och
de Södra orterne, äfven der, efter all sannolikhet, skulle uppkomma samma
stagnation i rörelsen, och samma bedröfliga närings-tillstånd, som i Götheborgs-
och Bohus Län, enahanda frihet och förmoner, som blifvit föreslagne
4
Banco-TJtskottets Bet. JY.-o Sy.
för Låntagare oell Löftesmän vid Götheborgs Låne-Contor, äfven matte
tilläggas Låntagare och Löftesmän inom Malmö Låne-Gontors District, i
fall smittan skulle dit framtränga ; samt af Johan Eric Jansson från Wermlands
Län, Anders Andersson från Westerås Län, m. fl., att de undantag
och de mildrande föreskrifter, som Rikets Ständer kunna medgifva, med afseende
å den härjande farsoten, måtte erhålla den utsträckning, att de tillgodokomma
alla orter, hvilka nu äro eller framdeles blifva hemsökte af farsoten,
och således blifva gällande, ej blott för Låne-Contorens, utan äfven
för Banco-Discontens Gäldenärer.
Yarandes till Utskottet, under handläggningen af förenämnde motioner,
ankommet ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln den j5 sistlidne September
aflåtet Protocolls-Utdrag, med en af Herr Silfverhjelm, Carl Adam,
väckt motion, i så måtto öfverensstämmande med de här ofvan upptagne,
att Herr Silfverhjelm tills.tyrkL:
1:0 att anstånd af minst 3 och högst 6 månader må af Banco-Styrelsen
kunna medgifvas för alla förfallne eller lagsökte Lån uti Banco-Discouten
och dess Låne-Contor, räknadt från den tid Cholera-sjukdomen i provineen
utbrutit, och att ingen straff-ränta må ifrågakomma för de Lån, som
inom den sålurida stadgade tid icke omsättas eller inbetalas, så vida Låntagaren
under liden ställer antaglig säkerhet för hela skuldbeloppets oeh
räntans derefter skeende återbetalning, i den för DLscontrörelsen i allmänhet
stadgade ordning; och
2:0 att alla Lagsöknings-åtgärder, för Banco-Disconten och dess LåneContor,
må under den sålunda bestämda tid inställas, utom i de enskilda
fall, der, efter serskild pröfning, Directionen anser Bankens säkerhet kunna
gå förlorad, derest icke utsökningen fullföljes hos så väl Låntagaren som
dess Löftesmän gemensamt; varandes Herr Silfver hjelms förslag beslridt af
Herr Stuart, C. G. och Herr Gunther, Carl.
Och hafva Banco-Fullmägtige, efter det deras utlåtande öfver förstnämnde
2:ne Motioner blifvit infordradt, anmärkt:
Vid i:sta punkten, att eftergifter och leuterationer, i fråga om straffränta
och lagsökningstid, äro för Allmänna Låne-Verk, sådane som Bankens
Discont- och Låne-Contor, af den menligaste påföljd, i det att, mot
tio gäldenärer, som tilläfventyrs skulle kunna ega något billigt anspråk på
en slik mildring i och för farsotens skull, blefve den, för minst ioo:de, blott
en förnyad anledning till efterlåtenhet och försummelse; och att hvad verkan
häraf uppstode, i afseende på möjligheten att biträda äfven de. bäst
qvalificerade sökande, som anmälde sig om nya Lån, behöfde icke vidlyf
-
Banco-Utskottets Bet. 2V.-o Sy.
5
tigt utredas enär kändt vore, att endast hvad under nästföregående vecka
blifvit inbelaldt, å hvarje Discont-dag, kau utlånas, äfven om nya Lån till
vida större belopp varda sökta 'och beviljade.
Vid a:dra punkten: att för de så kallade Hundels-Disconlerne, så i
Provincerne som i Stockholm, några andra Fonder, än som kunna anskaffas
genom upplåning, aldrig blifvit afsedde eller medgifne; i följd hvaraf
också något annat Creditiv till denna rörelse icke är vordet vid sista Riksdag
anslaget, än att Låne-Banken eger förskjuta det belopp, som fordras
till infriande af Bankens, efter föregången uppsägning, förfallna Obligationer,
under uttryckligt vilkor, att förskottet återgäldas så snart tilllgång genom
ny upplåning eller genom Discont-Låns inbetalning hunnit beredas;
Och att då erfarenheten tillfyllest visat, att Banken, i täflan med andra inrättningar,
som erbjödo högre ränta, icke kunde, enär så åstundas, få upplåna
penningar, skulle det med Handels-Disconten afsedda ändamål att kunna
biträda handeln och den större rörelsen, sålunda också ovilkorligen förfelas
i samma nion som de upplånade Fonderne, genom meddelande af
små Lån, kunde komma alt upptagas af de slags Gäldenärer, för hvilka de
från Allmänna Discorit-Fonden under orasättnings-vilkor utgående biträden
egentligen voro beräknade; hvaraf Banco-Fullmägtige trott det kunna
inses, att antagandet af denna punkt skulle väsendtligen rubba sjelfva de
hufvudgrunder, hvarifrån Rikets senast församlade Ständer, vid beslutet om
den så kallade Handels-Disconten, utgått.
Vid 3:dje punkten: att Rikets Ständer icke hittills beslutat rörande någon
ökning i Creditiv för Publika Pappers belåning, utan endast bestämt,
att belåning af sådane Document skulle komma att fortfara och äfven konna
utvidgas, i den moa Silfverfondens förhållande till Sedelstocken, efter
börjad utvexling, sådan! medgåfve; hvaraf klarligen visade sig, att ökadt
Creditiv för d^nna'rörelsegren nu för tillfället icke kunde beredas på annat
sätt, än antingen genom inbesparing på något annat slag af Lånerörelse eller
genom anbefalld ny Sedel-emission; deribland Fullmägtige för deras del
ansett intetdera kunna stå tillsammans med de af Rikets Ständer i förening
med beslutet om Silfvervexling uttalade åsigter.
Tid 4;de punkten: att densamme syntes Fullmägtige till sin princip
helt och hållet oförenlig med 7 § uti Bank-Lagen af den 1 Mars i83o, som
förmår, att alla stadgar och reglementen angående Bankens rörelse och förvaltning
skola upprättas i noggran öfverenstämmelse med de i samma Lag
fastställde grunder; helst Banken icke kunde förpligtas att uppfylla egne förbindelser
och, i och med detsamma, förbjudas att i nion af behof göra
6
Banco-Utskotteis Bet. N-o Sy.
gällande de vilkor, som uli innehafvande skuldförbindelser äro vordne
utfästade.
Uppå hvilka skäl Banco-Fullmägtige yrkat och anhållit, alt Utskottet
måtte tillstyrka afslag å de i förslaget upptagne’ fyra punkter i det skick desamma
blifvit af Motionairerne framställde; men derjemte förklarat att, så
vida Stats-anslag icke kunde bär påräknas, och man tillika finge antaga, att
Banken i egenskap af Borgenär borde så handla, som hvarje klok och omtänksam
enskild man under lika beskaffade omständigheter förmodligen ieke
skulle underlåta, så och då en tillåtelse åt Administrationen, att för
tillfället mildra, vore någonting helt annat, än upphäfvande af grundsatser
och frånträdande af lagliga rättigheter, ansågo sig Banco-Fullmägtige ega skäl
Utskottets bepröfvande underställa, om icke lill Rikets Ständer måtte
föreslås:
1:0) att Directionerne öfver Banco-Disconten och Låne-Contoren må
berättigas att åt sådane Gäldenärer, som visa sig genom Cholera-farsoten eller
de emot densamma vidtagne anstalter hafva varit förhindrade i laga
ordning fullgöra åliggande omsättningar, återställa försuten prasscriptionstid,
dock utan hinder i fortgående executiva åtgärder och med vilkor, att
ansökningar i denna väg, för att kunna till pröfning upptagas, måste anmälas
inom en månad sedan vanliga praescriptions-tiden tilländagått, derjemte
vanlig afbetalning och förskotts-ränta borde vara insatt.
2:0) att den Banco-Disconten åliggande inbetalning lill Banken af hela
behållna vinsten, utaf Discont-rörelsen för år 1833, äfvensom den icke aflemnade
andra hälften af vinsten på Låne-Contorets 1 Götheborg rörelse
för samma år, må kunna levereras på sätt att en sjettedel af hvardera
summan insattes inom slutet af hvardera månaderne October, November
och December innevarande år och Januarii, Februarii och Mars nästkommande
år 1835; samt att enahanda fördel beviljas Låne-Contoret i Malmö för
det fall att inom dess Låne-District Cholera-farsoten skulle blifva gångbar.
Hvarförutan, på det att Bankens vinst vid 1834 ^rs slut genom
Fullmägtiges omförmälde förslag måtte blifva någon rubbning underkastad,
Fullmägtige funnit lämpligast vara, det Boksluts-Commissarien finge sig
anbefaldt, att vid afslutningen öppna en räkning, hvarå den omsalta årsvinsten
till sitt kända belopp upptoges för att genast, såsom i Låneväg använd,
åter afföras.
De olyckliga verkningar, hvilka af Cholera-farsotens härjningar redan
uppstått eller ännu torde uppstå, ej blott i Götheborg och de till denna
Barico-UtskQttets Bet. IV.-o Sy.
7
Stad angränsande provincer, utan äfven nu mera i de fleste andre orter
inom Riket, vare sig omedelbarligen, der denna farsot redan hunnit sig
kringsprida, eller indirecte, genom de spärrnings- eller quarantaines-anstalter,
som för vissa hitintills fredade trakter blifvit vidtagne, äro beklagligen
på ett så smärtande sätt vitsordade, att en hvar måste ej allenast
inse och erkänna desamma, utan äfven med Motionairerne lifligt instämma
i den önskan att från Rikets Ständers sida någon åtgärd kunde vidtagas,
till förminskande af det menliga inflytande denna farsot för närvarande, å
så väl enskilde förhållanden, som allmänna rörelsen, i flerfaldiga hänseenden
utöfvar; men under det Utskottet, å ena sidan, ledd af denna önskan,
funnit sig på det högsta uppmanad att söka i närvarande bekymmersamma
ställning bereda den af Motionairerne åsyftade mildring, har det å andra
sidan för Utskottet varit en oeftergiflig pligt, att härvid ej förbise de vigtiga
grundsatser Rikets Ständer numera antagit såsom nödvändiga för en
ändamålsenlig förvaltning af deras Bank eller, af känslan för en tillfällig
olycka, huru ömande den än må vara, låta sig hänföras, att med sin röst
medverka till något, som kunde leda till ringaste eftersättande af Bankens
hufvudföremål. Vid den sorgfälliga granskning Utskottet, till följd häraf,
egnat åt de i ämnet framlagde förslagen, har det ej kunnat undfalla Utskottet,
att beviljandet af så beskaffade eftergifter och leuterationer, som
i i:sta och /\:de punkterne blifvit af Motionairerne tillstyrkte, ej allenast i
det derigenom sådane Låntagare, som egde att erbjuda full säkerhet, nödgades
stå, tillbaka för äldre Borgenärers beqvämlighet, skulle på ett kännbart
sätt rubba både allmänna och enskilda Credit-förhållanden och sålunda
moLverka det af Motionairerne dermed åsyftade ändamål, utan äfven i
det Banken, under fortfarande skyldighet å dess sida, att sina förbindelser
ovilkorligen inlösa, beröfvades den motsvarande rättigheten, att sina fordringar,
efter förbindelsernas lydelse, utkräfva, skulle innebära en vådlig
afvikelse från en af de hufvudgrunder, hvarpå Silfver-utvexlingens framtida
upprätthållande hvilar; att anslåendet af det i a:dra punkten föreslagne
Creditiv lill Handels-Disconten desto hellre skulle kunna hos allmänheten
uppväcka farhåga för återgången till det vådliga system, att, i nödens stund,
af Bankens medel, genom nya Sedelmissioner fylla tillfälliga behof, som erfarenheten
gifver tillräcklig anledning befara, att de medel, Banken sålunda borde
i Crediliv-väg utgifva, svårligen och åtminstone icke så snartåter kunde af enskilde
upplånas; samt att den i 3:dje punkten föreslagne tillökning uti Fonden
för Publika Pappers-belåningen, ej heller kunde åstadkommas, utan genom
en ny Sedelemission, hvilken åtgärd kunde blifva af desto förderfli
-
8
Banco-Utskottets Bet. IV.-o 5-j.
gare inverkan på Bankens framtida Credit, sorn dess vidtagande innebure
ett åsidosättande af de hufvudgrunder, Rikets nu församlade Ständer sielfve
fastställt för Bankens förvaltning och rörelse.
I betraktande häraf och då Rikets Ständer lära inse angelägenheten af
att på det nogaste i helgd bibehålla de af Rikets Ständer redan i afseende
på realisationen fattade beslut, onekligt är, att i samma moa den eftergift
och mildring, som från Bankens sida vid närvarande tillfälle påkallas,
ej vidare har egenskapen af en blott ögonblicklig lättnad för en enda
province och dess närmaste omgifning, utan måste sträcka sig lill Bankens
Gäldenärer i allmänhet, ökad våda jemväl uppslår af de ifrågasatta undantagen
från de allmänna stadganden, hvilka utgöra grundvalarne för den beslutade
och nu mera jemväl påbörjade Silfver-utvexlingen; och då dessa
undantag, tillåtne redan i första tidpunkten af Bankens nya verksamhet,
lättligen kunde skaka det förtroende, som utgör ett nödvändigt vilkor för
Silfver-ulvexlingens fortfarande bestånd, i bredd med näringarnes oförminskade
tillgodonjutande af hittills från Banken påräknade och begagnade Lane-understöd,
föranlåtes Utskottet, med åberopande i öfrigt
Fullmägtiges sida anförde skäl,
att afstyrka bifall å samtlige punkter, hvilka innefattas uti de 3:ne
inom Riks-Slånden framställde här ofvan upptagne förslagen.
Beträffande dernäst irsta punkten i det af Fullmägtige framlagde för
slag,
eller frågan om återställande af försuten prasscriptions-tid åt sådane
Gäldenärer, som visa sig genom den gängse farsoten eller de mot densamma
vidtagne anstalter hafva varit förhindrade att i laga ordning fullgöra de
dem åliggande omsättningar, måste Utskottet deremot anmärka, ej mindre
att äfven, med noggrannaste urskiljning, det lärer blifva, i de flesta, om
icke alla händelser, omöjligt för Discont-Directionerne, att afgöra, om och
när en Gäldenär, antingen af förenämnde orsaker varit förhindrad sin inbetalning
å föreskrifven tid verkställa, eller af egen vårdslöshet eller oförmåga
densamma underlåtit, så att härvid till någon del gälla de skäl, som
af Fullmägtige blifvit anförde emot antagandet af irsta punkten i Motionairernes
förslag; än äfven att den fördel, en eller annan Gäldenär, den der
verkligen genom farsoten eller de deraf föranledda åtgärder, varit hindrad
sin omsättning i Discont-Verken fullgöra, kunde erhålla, genom praescriptionstidens
återställande, icke vore så kraftigt bidragande till olyckans mildrande,
att fördelen motsvarade olägenheten af det afbrott sålunda uppstode i Discont
ären
-
/
Banco-Vtskotlets Bet. N.-o Sy.
9
Scendenas jemna gång; och hvad äler angår senare punkten af Fullmägliges
förslag, eller medgifvande!; af en till Mars månad 1835 förlängd intetalnings-tid
af så väl 1833 års behållna vinst från Banco-Disconten, som
samma års halfva vinst från Låne-Contoren, under iakttagande, att det
hela icke desto mindre komme att i Hufvud-Bokslutet anses såsom en Banken
tillfallen vinst för året i833, så enär Utskottet ej kan inse annat, än
alt en tillåtelse det de sedlar som vid en gifven tidpunkt bort i Banken
inflyta, få under längre eller kortare lid derutöfver hos Discontens Gäldenärer
qvarstanna, eger på förhållandet emellan Silfverfond och Sedelstock
samma inverkan, som om Banken erhållit hvad den borde, men i dess ställe
såsom lån, utöfver de bestämda Discont-Fonderne, utgifvit en lika summa
i nya Sedlar, och följaktligen blefve till resultatet enahanda med anslåendet
af ett så beskaffadt Creditiv sorn några af Motionairerne föreslagit,
men Fullmägtige äfven för deras del afstyrkt, samt alltså, emot antagande
af denna punkt i Fullmägliges förslag, förekommer enahanda skäl som här
ofvan blifvit anförde emot de af Motionairerne ifrågasatte Creditiv;
vägar Utskottet ej heller biträda det af Fullmägtiges pluralitet framlagde
förslag, utan nödsakas att jemväl derå tillstyrka afslag.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 8 October i834-
Reservationer.
Af Herr Zander: ”Jag instämmer hufvudsakligen uti de motiv som
ligga till grund för Banco-Utskotlets afslag på de inom 2:ne Riks-Stånd
väckte motioner, om ett Creditiv i Banken af 200,000 R:dr B:co, att genast
af FHial-Disconlen i Götheborg få disponeras, för en vidsträcktare utlåning
inom Götheborgs Discont-Dislrict, till lättnad för dem som, genom
den härjande farsoten, kommit i momentel penninge-förlägenhet; dock hade
jag trott att Utskottet utan skada för Banken och dess grundvalar hade kunnat
utfinna en möjlighet, att gå Motionairernas önskningar lill mötes, och
utan alt derigenom prejudicera någon annan Låneberättigad inom Riket.
Min öfvertygelse är således den: alt Disconten i Götheborg, såsom Creditiv
kunde tillåtas att genast på Banken få disponera nämnde 200,000 R:dr
Bih. till B. St. Brot. i834j S.te Sami. i.-sla Afd. a.dra Bandet.
12 Häftet. 2
10
B anco-Ut skottets Bet. N.-o 5j.
B:co, och att Banken lill denna summas betäckande, ökade den privata upplåningen
för den så kallade Ilandels-Disconten med samma belopp; och om
Rikets Ständer derjemte, till ändamålets säkrare vinnande, tilläto Banken
att i stället för förut bestämde 3 procent betala 4 procents ränta, tror jag
att upplåningen icke skulle möta något hinder. Utlåningarne deremot böra
verkställas till 5 procent och föreskrifven säkerhet: vare sig mot deposition
af godkände publika Papper eller de vilkor och den säkerhet, som för Handels-Discontcn
äro bestämde.
På detta sätt lemnadt kan jag omöjligen fatta, att det önskade biträdet
från Banken skulle på något sätt kunna rubba Realisationen eller de
principer, hvarpå Rikets Ständer grundat densamma.
Detta är min enskilda tanka, som troligen kommer att delas af flera
Ledamöter inom respective Riks-Stånden.”
Häruti instämde Riksdags-Fullmäglige Peter Andersson från Hallands
Län och Anders Brisman från Skaraborgs Län.
Af Herr Lake: ”Emot Höglofl. Utskottets afstyrkande af den föreva
rande
motionen, får jag mig vördsamt reservera.
Den förlägenhet som Motionairerne på förhand befarat af de genom Cholera
farsoten inträdde svåra förhållanden för Götheborg och kringliggande
ort, har inträdt till en grad, som ej allenast rättvisar Motionairernes omtänksamma
förutseende, utan äfven efter min tanka hade påkallat en helt annan
behandling af frågan, än den llögloll. Banco-Utskottet nu gifvit densamma.
Yid den tid, slutet af Julii och början af Augusti, som Cholera-farsoten
utbröt i Götheborg, var handeln der som lifligast på året. — De Handlande
hade då furnerat Uppstäderna och Laudsorterne, så sjö som Landet med si
na
behof för sommaren af Köpmanna-varor, och den vanliga tiden för deras
liqviderande är Lars-Messo Marknad d. io Augusti, då plötsligt för farsotens
hämmande och att hindra dess ytterligare vida kringspridande, denna
Marknad inställdes; äfvensom snart derefter, af lika skäl, den för omsätt
ning
af varor till höst- och vinter-behofven ej mindre vigtiga Mats-MesseMarknad
som efter vanligheten var bestämd till d. 12 September äfven indrogs
jemte alla Marknader i de nästgränsande Länen denna tid. — Detta
och lika hufvudsakligt de mångfaldige Spärrningar som af Städer och enskilda
communer med större och mindre urskillning gjordes betog på en gång de
Handlande i Götheborg tillfälle att erhålla sina fordringar och att afsätta
varor på ny räkning, som ock de Handlande i Uppstäderna lika med alla
tralikerande i orterna, alt kunna afbörda deras skulder, och de små capitaler
Banco-Utskottets Bet. IV.-o Sy.
dessa senare kunde ega eller åtkomma vändes vid dessa förhållanden åt
andra håll, der, för att hörja upphandling af de varor af alla slag, hvarmed
de eljest furnerat sig i Götheborg, nu erfordrades att betala Contant och således
använda de penningar, som förut voro ämnade till de gamla skulder
i Götheborg, der ny Credit stod dem öppen.
På den inre sjöfarten iuverkade Farsoten och spärrningarna tillika derhän,
att de som ej af spärrning instängdes, vände sig åt andra orter, Stockholm,
Norrköping o. s. v. men de öfrige till större delen upplade och aftacklade
sina fartyg, samt nu ej mera finna sig föranlåtne för den korta återstående
tiden af årets Segelfart sätta dessa fartyg i gång, hvarigenom ock
hösthandeln blifvit betydligt reducerad.
Den stagnation, brist i omsättning och följaktligen uti penningar och
credit som häraf uppstått och kommer alt vidare uppstå, måste lätt inses
af en hvar, som gör sig någon reda för hvad rörelse vill säga och hvad
den fordrar. — Följderna hafva ock redan visat sig, penningebrist så i Götheborg
som orten deromkring är obeskriflig och den enda ressource till lättnad
härföre som varit att tillita hvilken varit ganska ringa.
Låne-Contoret i Götheborg har genast till den grad blifvit otillräckligt,
och hvarken i Ilandels-Disconten eller publika Pappersbelåningsfonden minsta
tillgång är för närvarande. Den var redan förut nog knapp, då Herrar
Banco-Fullmägtige i början af sommaren från Götheborgs Låne-Contors Handels-Discont
indrogo ett belopp af 3o,ooo R:dr, hvarmed denna alltså fick
minska sina utlåningar, och hvarigenom redan en känbar inskränkning var
gjord, innan denna svåra extra catastrof inställde sig.
Senare Götheborgs Låne-Contors rapport till Banken för sist passerade
månad, visar ock, att lagsökningarne ökat sig inom Låne-Contoret med omkring
4°>ooo R:dr öfver vanligt. Ku är emedlertid högsta förlägenheten inne,
som, om den icke blir afhjelpt, mäste medföra, ej blott för Götheborg
och de Vestra orterne de olyckligaste följder, utan äfven efter min öfvertygelse
på det mest menliga sätt inverkar på Bankens egen säkerhet för dess
fordringar der, samt göra realisation förhatad, i stället för välsignad af Landets
innevånare.
I andra länder har man vid sådana tillfällen, då handeln och näringarne
synts komma i trångmål, och deribland i synnerhet vid öfvergången
till ett mera ord nåd t Bancoskick, i stället ansett ingen! ing så vigligt, som
att understödja och underlätta rörelsen och circulationen i Landet, och man
har, långtifrån begagnande sistlidne vår, i stället för att indraga från den
12
B anco-Ut skottets Bet. IV.-o Sy.
i alla fall redan knappa HanJcls-Discontens Lånetillgångar i Götheborgs
Låne-Gontor, skulle hafva lindrat mycket i de nu varande omständigheterna.
Sist må jag säga, att det för mig visat sig klart, det den utväg bort
kunna tillstyrkas och vidtagas, att för detta serskilda extra behof, sådane
Gäldenärer hvilka i smitta frånfallit, och hvars bo behöft utredas, erhållit
på ansökan derom 6 månaders prolongerande betalningsrätt för sina liqvider,
att de hvilka af denna sjukdom hemsökte eller i beröring varande, och icke
i tillfälle kunna liqvidera, skulle erhålla 3:ne månaders anstånd, öfver mot
hvad förr varit vanligt, och allt detta med rätt af omsättning, och utom
beräkning af straffränta, grundande sig min tro derpå, att Banken eller
realisation deraf icke lider skada, utan tvertom bereder sig sjelf tillfälle att
erhålla sin rätt, utom att försvåra den nog nedtryckta och olyckliga belägenhet,
hvaruti den är stadd, hvilken genom en så oförutsedd händelse inkdmmit
i det obehagliga skick, att ej kunna med bästa vilja pä rätt dbg
betala sin skuld. Jag hade äfven trott, att för detta serskilda tillfälle en
upplåning medgifvits till 4 ja 0111 ^et var*t ^ proc. för ett års lid på
200,000 R:dr lill nämnde Låne-Contor, hvarvid väl Banken icke förtjent
något, men också dervid icke förlorat, dock verkat för landet, det allmännas
och eget väl.
Vid sådane af Banco-Utskottet kände och der framdragne förhållanden,
har jag trott, ali den remiss Utskottet erhållit ifrån ej mindre än 3:ne Riksstånd,
borde föranleda ett helt annat resultat, och jag kan derföre ej undgå
att dels reservera mig såsom skiljaktig från pluralitelens åsigt, och all
delaktighet i ansvaret för följderne deraf, dels fästa Riks-Ståndens uppmärksamhet
på den efter min åsigt i Utskottets anförda motiver alldeles saknade
giltighet och antaglighet.”
Med Herr Lake förenade sig Riksdags-Fullmäglige Peter Pehrsson
från Jönköpings Län och Olof Lindbeck från Hallands Län.
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Banco-Utikottcts Fetdnkande iV.-o 58.
i
N:o 58.
Ankom till Exp.-Utsk. den a3 October.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om präglande af en
skådepenning till minne af den nu verkställda realisationen.
Frän Hederv. Bonde-Ståndet liar blifvit till Utskottet remitteradt ett
af Riksdagsfullmägtigen Petter Jonsson från Calmar Län den 28 nasti.
Augusti a [gifvet memorial, deruti anföres, att, sedan af Rikets Ständer beslutadt
blifvit, att Banken i en, som man borde hoppas, för handeln, näringarne
och jordbruket lycklig tidpunkt, till silfverutvexiing åter komme att
öppnas, syntes Svenska folket böra genom yttre tecken för samtid och efterverld
bevara minnet af denna glada< händelse; hvarföre Motionairen finge
föreslå, att en minnespenning öfver denna för Svenska folket vigtiga
händelse måtte, i vanlig ordning, genom Banco-Styrelsens försorg, varda på
Bankens bekostnad präglad, och af Riks-Slånden, genom en stor Deputation
eiler på annat passande sätt, till Kongl. Muj:t och öfriga Kongl. Famillen
i djupaste underd. öfverlemnad, samt tiliräcklige exemplar dessutom af
denna minnespenning slås, på det alt de Riksdugsfullmägtige, som det åstundade,
matte kunna till köps erhålla samma penning; vid hvilken motion
åtföljt de yttranden Riksdagsfullmäktige Hans Jansson från Elfsborgs
Län och Nils Mänsson från Malmöhus Län i anledning deraf afgifvit.
Ehuru Utskottet finnér sig ega all anledning dela det af Motionairen
hysta hopp, att den numera verkställda realisationen skall medföra de lyckliga
följder, hvilka dermed varit åsyftade, och åt landets näringar återgifva
det lif, hvaraf de måst vara i saknad, under den långvariga tid Svenska
folket sett sig beröfvad! ett, stadgadt mynt, anser likväl Utskottet rätta
tidpunkten att genom en skådepenning föreviga denna händelse ej vara
inne förr, än erfarenheten ådagalagt verkliggörandet af det hopp man för
närvarande hyser om realisationens lyckliga inflytande; hvarföre Utskottet,
lika med de Ledamöter inom Hederv. Bonde-Ståndet, hvilka i frågan sig yttrat,
få tillstyrka,
det ifrågavarande motion nu må förfalla.
Slockholm den 21 October 1834-
Bihane till R. St. Prot. l834• 6 Sami. 1 Afd. 2 Band.
i3:de Häftet.
c
i Banco-Utskoltels Betänkande N-o 5g.
N:o 5g.
Ankom till Exp.-Ulsk. elen 23 October.
Betänkande, i anledning af åtskillige från Häglof. Riks-Stånden
till Banco-Utskoltet remitterade motioner, rörande åtgärders
vidta gande till befordrande af Hypotheks-Föreningar.
Till Banco-Utskottet hafva blifvit remitterade:
från Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
i:o En af Herr Grefve von Fersen, Ascel, väckt motion, deruti lian,
under andragande, alt, i sammanhang med de finauciela åtgärder, som denna
Riksdag vidtagas, Hypotheks-Inrältningar syntes på det högsta förtjenta
af bistånd till en-skyndsam utveckling, hvilken genom credit kunde beredas,
om den för dem öppnades, i det eller de Verk, som hittills ombesörjt
eller framdeles? komme alt ombesörja Statens lånerörelse i allmänhet,
föreslagit, alt för Hypolheksföreningar, som lill Banken, eller, i fall lånerörelsen
derifrån skiljdes, till det Verk, hvarpå den öfverflyttades, inkomna
o med begäran om assigneringsrält och för sådan begäran, i det sätt
hvarpå de voro organiserade, lemnade antaglig säkerhet, möjlighet och
rättighet, att af denna fördel sig begagna, nu måtte beredas.
I anledning af hvilken motion blifvit yltradl:
af Herr Friherre Ehrenborgh,'Casper IVilhelm: att han funnit den
bästa idéen uti detta ämne utvecklad i det Betänkande, som i8a3 åis Finance-Comité
afgifvif; att en stor Statsman då redan yttrat den tankan,
att öfverflytta 6o millioner R:dr skuld från enskilde på HypotLeksföreningar,
ehuru han ej vågat framställa den under den communala forin, hvari
den nu mera framkommit, emedan tiden då ännu icke tillkännagifvit, att man
kunde gå till sådane föreningar i provincerne, men att Herr Er i herren
trodde förhållandena riu nästan tvingade dertill; att, om emedlertid än desse
Inrättningar kunde Bestå utan något bidrag af Staten, densammas mellankomst
dock skulle åt dem gifva mera styrka och säkerhet; alt jordbruket
för närvarande vore den enda näring, som ej bade någon bestämd hjelp,
med undantag af de så kallade fastighetslånen i Banken; alt dessa lån,
som redan stöde i Hypotheksform, kunde anses såsom en typ för den stora
planen; och att Herr Friherren vore försäkrad, att, så vida Banco-Utskottet
toge i öfvervägande det nyttiga inflytande dessa Inrättningar skul
-
Banco-Utskottets Betänkande JY.-o 5Q.
3
Je hafva på jordbruket, Utskottet icke skulle tveka att bidraga till förslagets
antagande i den mon det syntes möjligt, utan att på något vis inverka
på myntvärdets bestånd;
samt af Herr Rosenblad, Bernhard, aLL lian ej heller insåge, huru Hypotbeksföreningar,
äfven väl inrättade, kunde snart vinna fortgång, utan
biträde af Statens credit, och att, då denna credit kunde lemnäs utan våda,
han icke hade någon betänklighet vid dess begagnande blott man tillsåge,
att förlust för Staten icke uppkomme.
2:0 En af Herr Gunther, Carl: afgifven motion, deruti hufvudsakligen
anföres, att, sedan grunderna för realisationen voro af förra Ständer bestämda,
första och vigtigaste föremålet för närvarande Ständers omsorg
syntes vara ordnandet af crcditrörelsen, på ett sätt, som uppfyllde och
motsvarade behofvet, ej endast vissa classers, utan hela nationens, ej endast
penningeegarens och utrikes handelns, utan alla näringars och i synnerhet
jordbrukets, hvilken näring bure Sveriges tyngsta och största Statsbördor
och utgjorde Sveriges hufvudnäring; att, ehuru skuld ofta vore
förderflig för den enskilde genom ett oförståndigt eller lättsinnigt användande
af de lånade penningarne, man dock ej finge antaga, det all slags
skuld vore förderflig, eller påstå, att jordbruket icke finge vara skuldsatt,
emedan det då skulle hållas tillbaka från de kraftiga framsteg, hvaraf det
vore möjligt, samt snart allt mer och mer förfalla, genom den oändliga
hemmansklyfning, som deraf blefve en följd; att det sålunda vore af vigt
för hela nationens välstånd, sjelfständighet och förkofran, att creditrörelsen
ordnades i ett helt sammanhängande system, som uppfyllde nationens
behof enligt tidens kraf; aLt af svårigheten för detta problems lösande kunde
äfven skönjas, huru magtpåliggande det vore, att Rikets Ständer egnade
åt detta vigtiga ärende all deras omsorg, för att kunna motsvara deras
dyra kall i den stund de häröfver beslutade; att Motionairen ej insåge,
hvarföre Sverige längre skulle dröja att begagna sig af de fördelar fondsystemet
innebure, då äfven dess motståndare medgåfve detta systems fördelaktiga
användande till allmänt nyttiga företag; att, på grund häraf,
Motionairen, med erkännande af sin bristande förmåga, att till fyllest utveckla
detta djupt ingripande ämne, funne sig föranlåten föreslå inrättandet
af en allmqn Hypotheksjörening, hvartill grunddragen funnos uppgifne
i Finance-Comiteens Betänkande af år 1828; samt, att Banco-Utskottet
måtte utarbeta ett förslag till creditrörelsens reglerande, äfven innefattande
bestämda värderinsgrunder och allt hvad till inteckningsväsendet hör
-
Banco-Utskottets Betänkande N:0 5g.
de; hvarjemte Molionairen fästat uppmärksamhet på nödvändigheten att
afskaffa de nu löpande reverser, ställda till innehafvaren, såsom, efter Motionairens
tanka, förorsakande mycket vingleri och oändligt mycket ondt.
Och har Herr Gunther uti ett sedermera aflemnadt anförande närmare
utvecklat de skäl, hvilka talade för inrättande af en allmän Hypotheks-Förening,
samt fästat uppmärksamhet derå, att, om ett annat Verk
än Banken använde Statsci editen för att uppfylla näringarnes och inre rörelsens
lånbehof mot hypothekarisk säkerhet i fastighet eller annan antaglig
valuta, och Banken, (Tor alltid befriad från all sådan lånerörelse, som ej
vore förenlig med dess bestånd) finge ostörd sköta sina functioner, någon
rubbning ej borde kunna uppstå i myntväsendet eller lånerörelsen,
utan Banken återbringades till ett serskildt helt, som verkade för sig
efter en alldeles orubblig plan och befästades i sin solidité, så att den
alltid skulle kunna uppfylla siLt åliggande, att bibehålla stadga uti myntväsendet,
samt att, om det Stats-Låueverk, Herr Gunther föreslagit, byggdes
på en annan grund än Bankens silfvermassa, nemligen på all slags
valuta, som, med iakttagande af full säkerhet för Staten, kunde till Hypothek
användas, ett sådant Låne-Verdt borde kunna direete utvidga siw rörelse
allt efter sorn produetionen tillväxte; hvarvid Herr Gunther, under
förklarande, det han ej vill ingå i reglerandet af détailerne, endast
såsom princip framställt, att ränta och amortissement tn. ra. skulle bestämmas
på ett för jordbruket så fördelaktigt sätt som möjligt, under förklarande
tillika, att då Banken och Låne-Verket hvardera komme att
hvila på serskilda grunder af olika natur och ämnade till olika rörelse,
dessa Verk borde vara fullkomligt åtskiljde och Låne-Verket erhålla underlydande
Conior i landsorterne, helst ett i hvarje Län, så väl för^låntagarues
beqvämlighet som för Verkets säkerhet i afseende på granskningen
af hvarje Hypothek.
Varandes Herr Gunthers anförande i detta ämne åtföljdt af de yttranden
Herr Friherre Boije, Ludvig, Herr Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm, Herr Lefrén, Johan Peter, Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm
, Carl Axel, och Herr von Troil, Emil, i anledning deraf afgifvit,
Från Llögvördige Preste-Ståndet:
Genom Prolocolls-utdrag af den ar sisth Mars, ett af Herr Professor
Agardh aflemnadt anförande, deruti han, enär associationer i flere
Rikets provincer bildat sig, under namn af Hypotheks-Föreningar, för
Banco-Utskottets Betänkande N.o 5 g.
5
att. göra de skulder, hvarunder jordbruket för närvarande vore nedtryckt,
dels ouppsägbara dels amorlabla, och nian i allmänhet syntes vara öfverens,
att dylika allmänna Inrättningar utgjorde det enda naturliga sätt,
att befria jordbruket från en sådan tryckande börda, men dessa föreningar
emedlertid, såsom vilkor för deras möjlighet, förutsatte erhållandet
af öppen credit på någon viss bestämd summa uti ett af Rikets Penninge-Verk,
trott sig böra fästa Banco-Utskottets uppmärksamhet på omförmälde
vigtiga ämne, dådetta Utskott tillkom att för Rikets Ständer uppgifva
förslag till en ny credit-rörelse för hela Riket i sammanhang med
den nya myntregleringen.
Frun Välloflige Borgare-Ståndet.
Genom Prolocolls-utdrag af den 2 sistl. April, tvänne inom samma
Riks-Stånd väckte och till Stats-Utskottet först remitterade, men af sistnämnde
Utskott, såsom dess handläggning icke tillhörande, återställde
motioner, nemligen:
1:0 af Herr Hemberg, som andragil: alt i sammanhang med den
reglering af Rikets Penninge-Verk, som under närvarande Riksdag komme
att utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning och beslut, äfven
vore nödvändigt, att den enskilda crediten ordnas och utvägar beredas
till densammas utvecklande i bredd med den allmänna; att, efter Motionairens
öfvertygelse, säkraste utvägen härtill vore, att underlätta utbildande
i Sverige af Hypotheks-Förenings-systemet, hvars fördelaktiga inverkan
på jordbruk och näringar i andra länder vore af erfarenten tillräckligt
ådagalagd; att ett väl ordnadt Hypotheks-Förenings-system, ehuru
egentligen afseende jordbrukets förkofran, likväl äfven måste medföra
oberäkneliga fördelar i andra hänseenden, då det vore genom ett
lifvadt jordbruk, som handel och statsmanna-näringar i allmänhet sattes
i ett florerande tillstånd, samt att vid detta förhållande, och då så väl
i Skåne, som andra Rikets provincer, en allmän håg visade sig till bildande
af Hypotheks-Föreningar, ehuru de, i anseende till svårigheten
att anskaffa nödige medel, ännu varit hindrade från att träda i verksamhet,
Motionairen ansåg sig ega anledning föreslå och yrka, att Rikets
Höglofl. Ständer måtte understödja och befordra dessa Föreningars utveckling,
medelst sådane bidrag eller åtgärder, sorn, utan rubbning af
grunderne för myntregleringen, kunde åt dem bereda tillgångar, alt med
mera säkerhet och i större scala, än annars kunde ske, fortgå på den ba~
6
Banco-Utskottets Betänkande N.o 5Q.
11a, sam för deni vore bestämd, och uppnå det nyttiga ändamål, som
med dem vore åsyftadt.
2:0 af Herr Santesson, som, för öfrigt i allo instämmande uti Herr
Hembergs förrberörde motion, fästat uppmärksamhet derå, att för stadgandet
af de i f rå gas t a 11 d e Hypotheks-Föreningarne, ej mindre i de
ilere orter, der frågor redan härom blifvit väckte, än äfven i de orter,
der sådane Föreningar möjligtvis efter hand troligen skola bildas,
det vore af vigt, så väl lill vinnande af enhet i hufvudpunklerne för
desse Hypotheks-Föreningar, som äfven för Bankens 1 ealisations-förhålland
en, att vissa generela grunder blefve af Kongl Maj;t och Rikets Ständer
bestämde för desse föreningar, hvarefter sedermera locala olikheter
kunde, för hvarje ort, föranleda till och fordra tillägg, samt serskilde
reglementariska stadganden, som ej borde vägras hvarje ort serskildt för
sig, då de ej rubbade de allmänna grunderne, hvadan Herr Santesson
ansett vederbörande Utskoit böra anmodas uppgöra förslag till sådane
allmänna grunder, sorn af Rikets Ständer sedermera finge pröfvas; under
anhållan derjemte, alt i serskild motion få fästa uppmärksamhet på de
lagförändringar och öfrige institutioner, som syntes böra gå före eller
åtminstone i bredd med dessa nyttiga Hypotheks-Föreningars ordnande
och stadgande.
Vid hvilka alne motioner blifvit bifogade de i afseende derpå afgifne
yttranden af Herrar Ekerman, Levin och Helsingius, bland hvilka
den förstnämnde ansett det icke vara försigtigt af Rikets Ständer att
uppgöra, huruledes Ily.pötheks-Föreningar finge sig bilda, hvilket vöre
en alldeles enskild sak; att det icke kunde nekas enskilde i provincerne
att efter local eller andra förhållanden inrätta assosiationer och derefter
söka- Kongl. Majlis Nådiga sanction å desamma, men att för Ständerne
det icke vore lämpligt att dermed sig befatta, och att, om Rikets
Ständer för dylika Föreningar stiftade lag och de sedermera medförde
ondt, t. ex. gingo öfver ända, kunde man tilläfventyrs göra anspråk, att
desse Föreningar då skulle af Rikets Sländer understödjas; lill afböjande
hvaraf Herr Ekerman bestridt alla anslag från Banken eller RiksgäldsContoret
för dylike anstalter, uti hvilket yttrande Herrar Lundin, Langenberg,
Zander, öhrnberg, Lundgren, Pehr Winblad, Frodell, Malmberg,
Jsr. Winblad, Sjöblom, m. fl. af Ståndets Ledamöter tig förenat;
samt frän sd väl Hederv. Bonde-Ståndet som Höglojl. Ridderskapet
och J deln, genom Protocolls-utdrag af den 7 nasti. April, 2.-ne inom
förstnämnde Stånd aflemnade, till Stats-Utskottet remitterade memorial,
Banco-Vtskottets Betänkande N:o 5g.
7
hvilka detta Utskott återställ t, såsom ej tillhörande dess handläggning,
nemligen:
j:o af Hans Jansson från Elfsborgs Län, som hufvudsakligen anT
fört: det man nu mera vore temligen ense i den mening, att Svenska
jordbrukets vanmagt eller rättare den förlägenhet, hvaruti dess idkare
genom mångfaldig skuldsättning blifvit under senare tider fördjupade,
hufvudsakligen kunde härledas från bristande fös lags-capital på sådane
vilkor och med sådan ränta jordbruket här i landet möjligen kunde draga
; att främmande länders erfarenhet ock tycktes ådagalägga, att jordbruket
egde inom sig sjelf ett enkelt, naturligt och osvikligt hjelpmedel
genom bildande af Hypotbeks-eredii-föreningar emellan jordegare, på
grund af ingående gemensam solidarisk ansvarighet; att åtminstone nu
mera syntes vara utredt, att slika förmedlande inrättningar, klokt grundlagde
och förståndigt förvaltade, ofelbart skulle tillskynda jordegare den
fördel att vid behof kunna erhålla ouppsägbara lån eller sL kallade amortissementslån,
sorn, emot erläggande afgift årligen i stadgad proportion
till låne-capitalet, afliqviderade sig inom viss lid, hvarmedelst samma
inrättningar skulle kraftigt bidraga, att från undergång rädda den nu
skuldsatte jordegaren; att också jordegarne i Elfsborgs Län, med fästad uppmärksamhet
å fördelarne af så beskaffade inrättningar, redan beslutat
att inom Länet bilda en dylik förening och hos Kongl. ”Majit i underdånighet
anmält uppgjord t förslag till Reglemente; men att. jemte det
Motionairen ansåg sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
i allmänhet, att de Flypolheks-Föreningar, sorn bildades emellan
jordegare, finge påräkna Rikets Ständers stöd och medverkan lill
ändamålets vinnande, ansåg Motionairen, såsom Riksdagsfullmäglig för
3;ne Härad inom Elfsborgs Län, sig böra serskildt tillkännagifva, att
framgången af den Hypolheks-Förening jordegarne inom berörde Län
öfverenskomma att stifta, berodde hufvudsakligen af statsmagternas gemensamma
beskydd, och af det directa understöd, Rikets Ständer kunde åt
Föreningen meddela; samt att, med afseende härå, och under öfvertygelse
om Hypotheks-Inrättningars stora nytta, Motionairen finge anhålla,
att Rikets Höglofl. Ständer mätte, på sätt och i den ordning lämpligen
ske kunde, afsätta och anvisa ett tillräckligt creditiv, att begagnas på
möjligast lindriga vilkor, af de Hypotheks-Föreningar, hvilka dels hittills
bildat sig, dels hädanefter och intill nästa Riksdag kunde komma att
bildas, emot det alt desamma för creditivens återbetalning kunde erbjuda
sådan nödig garantie, sorn Rikets Ständer funno godt föreskrifva;
8
B rf nco-TJtskot tets Betänkande N.o 3g,
hvarjemte 'Motionairen sig förbehållit, att framdeles få närmare utveckla sina
tankar i ämnet;
2:0 af Anders Mårtensson från södra Jemtland, sorn, under erinran,
att intet land kunde vara i sådant behof af ett mindre tryckande skuldsystem,
som Sverige, ansett landet kunna uppbjelpas genom klokt stiftade
Hypolheks-Inrättningar, hvilka, efter Motionairens tanka, skulla hafva till
följd frihet för uppsägelse, inbetalning af skulder i små portioner, och sakel
het, att skulden inom ett bestämdt antal år blefve betald, men derjemte,
under tillkännagivande, att ett fullständigt förslag i ämnet icke kunde
al honom genast uppgifvas, förklarat, alt han genom motionen endast velat
bereda sig tillfälle, att i detailerne afgifva utlåtande, då han hunnit
forska lfa sig afskrift af det förslag till Hypotheks-Inrättning, som Bruksegarne
uppgjort redan den 12 December >832, jemte flere andre till saken
hörande upplysningar.
I betraktande af den högst tryckande ställning, uti hvilken Sveriges
jordbruk onekligen, för närvarande, sig befinner, och med kännedom af
det lyckliga inflytande Hypotheksföreningar i andra länder egt på jordbruk
och näringar, inser Utskottet ej allenast, lika med Motionairerne, behofvet
af utvägars vidtagande lill afbördande af den stora skuld, hvarmed Rikets
jord är belastad, utan eger ock den öfvertygelse, att Hypotheksföreningar
skola blifva för Rikets jordbruk i hög grad gagnande, så vida desamma
uppföras på fullkomligt säkra grunder, samt hyser jemväl det hopp, alt,
sedan landet nu mera återvunnit ett stadgadt mynt, den tidpunkt ej är
aflägsen, då dylika Föreningar skola kunna härstädes sig bilda på lika säkra
grunder, som de bästa utländska, ibland hvilka företrädesvis torde kunna
åberopas den i Stor-llerligdömet Posen stiftade; men hvad beträffar
Herr Giinthers förslag, att, medelst öfverflyttning af Bankens lånerörelse
till annat Statens Verk, grundlägga en för hela landet allmän HypotheksInrättning,
så, enär Rikets Höglofl. Ständer redan, uppå de af Utskottet
i Utlåtandet N:o 16 anförde skäl, funnit godt afslå öfverflyttningen af
Bankens lånerörelse till annat Verk, och dä, efter Utskottets omdöme, Staten
lika litet som Banken bör uppträda i egenskap af omedelbar Hypthekslångjfvare,
utan, enligt andra länders erfarenhet, lämpligast synes, att enskilde
härutinnan endast af Staten understödjas, allt efter som Hypotheksföreningar
-
Banco-Utskottets Memorial N.-o 60.
9
föreningar uppstå öch sådant understöd fordra samt Statens tillgångar kunna
det medgifva, måste Utskottet
afstyrka stiftandet af en så beskaffad allmän Hypoteksförening,
som af Herr Gunther blifvit föreslagen.
Vidkommande dernäst frågan, i hvad mon de serskilde Hypotheksföreningar,
hvilka inom landet kunna sig bilda, må ega att af Rikets Ständers
Bank påräkna biträde, finnes densamma redan afgjord, genom de beslut
Rikets Höglofl. Ständer, i anledning af 21 och 22 punkterne i Utskottets
ofvanåberopade Utlåtande N:o 16, fattat; till följd hvaraf och då den
af en Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorda framställning,
det Bankens fastighetslån, såsom redan stående i hypotheksform, skulle
till dessa föreningars understödjande användas, destomindre kän föranleda
något tillägg i Rikets Ständers berörde beslut, som den af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Med-Ständerne gjorda inbjudning, om de å Bankens
fastighetslån ingående afbctalningnrs användande såsom Crediliv till Ilypotheksföreningar,
blifvit af öfrige 3:ne Riks-Stånd afslagen,
finnér Utskottet sig ej i tillfälle, att nu för Hypotheksföreningar
tillstyrka något annat eller kraftigare understöd, än
de Cassa-Creditiv, hvilka redan blifvit af Rikets Höglofl.
Ständer beviljade, att för detta ändamål från Rikets Ständers
Bank utgå.
Och anser Utskottet sig icke tillhöra att, på sätt af åtskillige Motionairer
blifvit yrkadt, uti någon lagstiftning för omförmälde föreningar ingå.
Stockholm den 21 October 1834-
N:o 60.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 23 October.
Memorialj med hemställan om förhöjda arfvoden för Bankens
Brandmästare och Conducteur.
. Sedan Banco-Fullmäglige den 27 October i83o, i sammanhang med
förebafd pröfning af uppgjorde förslag till Brand-Reglemente för Banken,
Bih. till R. St. Fröt. iS34- 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. a
i3:de Häftet.
lO
Eanco-utshoUets Memorial IV.o 60.
och innan då ännu någon Brand-Styrelse hunnit alt ofganiserås, beslutat,
att, såsom årliga arfvoden åt Brandmästaren och Conducteuren, anslå 100
B:dr Banco till hvardera; så har Bankens Revisions-Commissarie, i egenskap
af Verkets Brand-Chef, uti dess till Utskottet afgifna Berättelse, anmält, att
efter nu mera vunnen noggrannare kännedom om de åtgärder, hvilka åligga
förenämnde befattningar, han funne sig föranlåten anhålla, att för Conducteuren
och i synnerhet för Brandmästaren någon tillökning måtte beviljas
i de dem sålunda förunnade arfvoden; uti hvilken anhållan jemväl BrandInspecteuren,
efter Brand-Styrelsens .hörande, instämt, äfvensom BancoFullmägtige
infordradt Utlåtande i frågan afgifvit; och då i betraktande
tages den betydliga tillökning Conducteuren och Brandmästaren i hushyreomkostnader
måste vidkännas, i anseende till nödvändigheten att, i och för deras
befattningar, välja deras bostäder i Bankens granskap, för att desto hastigare
kunna sig infinna, vid möjligtvis påkommande behof af deras biträde, hvarigenom
de för dem bestämda arfvoden lida en sådan minskning, att desamma
icke kunna anses slå i behörigt förhållande med de besvär och åligganden
dessa befattningar åtfölja, finner Utskottet, i likhet med BaneoFullmäglige,
sig böra tillstyrka,
att de, genom Banco-Fullmägliges beslut af den 27 October
i83o, Conducteuren och Brandmästaren anslagne ofvanomförmälde
arfvoden af 100 R:dr Banco må förhöjas till 100.
R:dr för dem hvardera, att beräknas ifrån och med den 1 i
denna månad.
Stockholm den 21 October 1S34-
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834.
*
Hirinco-Utskottets Memorial A’: o Cs»
"k
N:o 61.
Ånlora till Exp.-TJtsk. den i4 Not.
'Memorial, i anledning af liiksdags-Fullmägtigen Nils Strindlunds
motion ■, angående upplåtande af rum i Riksgälds-Contorets
förra hus till begagnande af Rikets -Ständers Fulltnägtige i
Fanken -och Riksgälds-CoUtorét,
Under •■den fde innevarande månad, liar Utskottet från Hedervärda
Bonde-Ståndet enrot tagit en af 11 i k s d a g s - Fu 11 m ä gli g e n Nils Strindlund från
Vester-Norrlands Län väckt, till Stäts- och Banco-Utskotlen remitterad motion,
att då de rom i Riksgälds-Contorets förra hus , sorn blifvit inredde
■och användas till de ofrälse Ståndens och åtskilliga Utskotts sessioner under
Riksdagarne, deremellan, om de stodo obegagnade, kanske icke obetydligt
lomme att missfaras i brist pä tillsyn, Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret,
såsom något bidrag jemväl lill vedergällning för deras möda,
måtte tillåtas emellan Riksdagarne begagna och bebo desse ruin 5 uti
hvilken motion åtskillige af Ståndets Ledamöter sig förenat.
Men då Banco-TJtskottet ej eger att ingå i någon disposition öfver den
byggnad, nti hvilken Rikets Ständers Fullmägtige, enligt Molionairetas förslag,
skulle erhålla boningsrum, utan på Siats-Utskottet allena synes ankomma
att yttra sig öfver dispositionen af samma byggnad, hvilken står tinder Riksgälds-Contorets
vård, finner Banoo-Utskottet sig föranlåtet, att, med begagnande
af den i 44 §• 3 Mom. Riksdags-Ordningen medgifne rättighet, härmedelst
återlemna förevarande mål, såsom tili Banco-Ulskottets befattning ej hö*
rande.
Stockholm den i2 No v. 1834'
Bihang till R. St. Vrot. 6 Sorni, i Afl 2 Bandet«
1/pde Häftet.
1
Hattco-HSisJmttts Memorial N:o <$%■
N:o 6x
Ankom till Exped.-tJtsk., den i4 I?ov:
Memorial], i anledning af erhållen återremiss.. d. Utskottets Betänkande
Nio, 52^
På grund af gjorde anmärkningar, har Hedervärda Bonde-Ståndet, genom
Protocolls-Utdrag den 2» sisth 0ctonér, till Utskottet återremitterat
Betänkandet N:o 5,7*, i- anledning af- åtskilliga inom Riks-Stånden väekte motfenev,
. angående- anstånd med inbetalningar ock lagsökningar för BiscenfrYerkens
räkning, för de orter, der Clio!eraniarsoten härjat,- oell får Utskottet
tili svar härå allenast vördsamt meddela,, att berörde Betänkande, enlig,t'
Utskottet lillhandakomne Pr o toco 11 s-Utdrag, blifvit af Hoglofl. Ridder skap et
ocli Adeln samt Vä 11 o fl, Borgare-Ståndet den af, och af Högvördige PresteStåndet
den 30 si-stlidne Oetober gpdkändt;. vid' hvilket förhållande Utskottet
finner den eeindtne ålerremissen, icke påkalla någon vadare åtgärd, från*
Utskottets sida..
Stockholm den id Nav.. r 834'-
3ST:o 63i.
Ankom till' Exp.-Utsk. den t.f N'or.
Betänkandei anledning af Herr Rosenblads^.. B.x motionangående
rättighet för Banco-Fnllmägtige att temporairl förstärka
Fonderne för publika papper samt för handeln, och den
större rörelsen;
Under den 22 sisth September, har Hoglofl. RidderskapeJfc och Adeln
behagat till Utskottet remittera en af Herr Rosenblad,Bernhard, väckt motion,
hvarigenom såsom Supplement till Herr Silfverhjelms motion, angående
anstånd med inbetalningar samt lagsökningar för Discont-Verk ens räk
-
Banco-Utskotters B'ei andande N\o 65.
3
ning, för de orter, eter Ghelera-farsoten härja t, blifvit föreslaget, a tt BancoFullmägtige
måtte berättigas att temporairt kunna till fördelning emellan
Discont-Verken förstärka
Fonden för publika papper med 200,000 R:dr; samt
Fonden för handeln och den större rörelsen nied 2 5q,ooo R:dr,
allt Banco, under vilkor, alt berörde temporaira Giediliv återgäldades Banken
till halfva beloppet inom April månads slut i835 , och återstoden inom
samma års slut.
Dervid Motionairen, för dem, sorn kunde anse en. sådan sedcl-emission
farlig, trott sig höra fusta uppmärksamheten deråt
1:0 att rörelsens behof af mynt bestämmes af dess mer eller mindre
liflighet, så att, under ett hämmad t omlopp, större summa rörelse-medel
eller penningar behöfdes än under ett lifligt, samt alt, om nuvarande stagnation
skulle upphöra, och således rörelsen ej behöfva den ökade Sedelstocken,
de nya Sedlarne ej komma att utgå, ekler i alla bill ingå, sä fort
behofvet upphört;
2:0 att ingen Bank, ej ens den varsammaste enskilde, dragit i betäckande
alt under sådane conjuncturer (ylå circulationm behöfver nya Sedlar)
öka sin discontering på kort tid;
3:o att Banken allt sedan- börj_an af i83r genom inställde Siffver-uppköp
m. in. indragit sin Sedelstock, hvilken minskning under innevarande
första halfår utgjorde 1,000,000 R:dr Banco;
4:o att Bankens Silfver-fond är så rikligen försedd, att icke. den affägsnaste
farhåga finnes, att densamma inom den tid, då det föreslagna förskottet
skulle vara till fullo ersatt, kunde nedsjunka till någotdera af de i
2:dra och 1 o:de punkterne af Rikets Ständers beslut, i anledning af BancoUtskottets
Betänkande N:o r5, afsedda förhållande; och
5:o att Banken, enligt samma beslut, vore numera berättigad att för
hvad förekommande fall sorn helst begagna sin credit.
Uti häröfver infordradt Utlåtande hafva Banao-Fullmäglige, med åberopande
af dess förut nfgifne yttrande öfver den af Herr Silfverhjelm
ifrågasatte ökning af Creditiven för Discont-rörelsen, förklarat sig fastmindre
behöfva iugå i speciel pröfning af Motionairens, till stöd för dess tanka
framställda uppgifter, satser och motiv, som det icke kunde vara tvifvel
underkastadt, att dessas antagande hos Rikets Ständer komma alt för
Banco-Fullmägtiges handlingssätt bestämma helt andra synpunkter än Fullmägtige,
enligt de för Baneo-Styrelsen ännu gällande instruetioner, oell under
tillika fästadt afseende å kända beslut, tillkomne dels genom Stånds
4
Bnnco-Vtskotteu Bet'inkande N:o 63.
pluralitet, dels genom omröstningar i förstärkt Utskott, ansågo sig under
närvarande förhållanden böra följa och vidblifva.
Och sorn 3:ne Riks-Stånd redan, uppå de af Utskottet uti Betänkandet
N:o 57 anförda skäl, afslagit det af Herr Silfverhjelm framställda, här
ofvan omförmälda Förslag, dertill nu ifrågavarande motion, enligt hvad antyd
t blifvit, endast utgör ett Supplement, finner Utskottet, i likhet med
Banco-Fulimägtige, sig på samma skäl kunna och böra tillstyrka Rikets Högloflige
Ständer,
alt jemväl meddela afslag å Herr Rosenblads ifrågavarande
motion.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den i3 No v. i834-
Reservation:
af Herr Grefve Frölich: "Emot ofvanstående beslut får jag mig re
servera,
och för min del, uppå de 1 motionen uppgifue grunder, tillstyrk*
bifall till de föreslagna Credi liven".
STOCKHOLM, 1834 ; bos J. A. W al ldoti.
B/wco-XJtsksttett Memorial N:o 64»
i
N:o 64.
4.
Antom tili Exp.-Utsk. den al Not.
Memorial, i anledning af 3;ne Riks-Stånds beslut, angående åt~
gärders vidtagande till Riksdagens snara af slutande.
Sedan så val Högvördige Preste-Ståndet som Yällofl. Borgare-Ståndet,
med antagande af Hedervärda Bonde-Ståndets inbjudning af den a3 sisll.
OeLober, beslutat ej mindre, alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes utsätta Riksdagens, afslutande till någon dag emellan
den 15 nästinstundande December och Jul, än ock, att Utskotten skulle
föreläggas, att med sine Betänkanden i alla oafgjorda ämnen inkomma
inom den 1 December, samt Bonde-Ståndet, genom Protocolls-Utdrag af den
1 o innevarande månad, lemnat Utskottet del af omförmälde föreläggande, anser
Utskottet sig skyldigt till svar härå vördsamt meddela, att, ehuru Utskottet
lika litet hädanefter som hitintills skall lemna någon möda ospard, att med
möjligaste skyndsamhet fullgöra de Utskottet tillhörande arbeten, likväl, enär
det, enligt c) §. i Banco-Utskotlets Inslruclion, tillhörer Utskottet att uppgöra
och sammanfatta det Reglemente, som, intilldess vid följande Riksdag
annorledes förordnas, kommer att tjena Banco^Styrelsen till eften ättelse, samt
härtill fordras Rikets Ständers föreskrifter och beslut i alla de mål, hvilka utgöra
föremål för samma Reglemente, men härvid möter:
att en till Utskottet remitterad motion om totalt förändrande af
Bankens Öfver-Styrelse, i afseende på dess functioner och verksamhet,
ännu icke hunnit behandlas, hvarförinnan 1 Art. af Banco-Reglementet, egenlligen
handlande om Bankens Öfver-Styrelse, icke kan uppgöras;
att det förslag till alldeles förändrad reglering af hela Bankens nuvarande
Departemenls-Indelning, hvilket blifvit uppgjordt och till Rikets
Ständer öfverlemnadt, är vordet af 3;ne Riks-Stånd återremi tterade, och motion,
afseende upphäfvandet af Bankens Commissariat, såsom Collegial beredande
Under-Styrelse betraktadt, i sammanhang härmed ännu är under
Utskottets behandling, samt före dessa frågors definitiva afgörande atdra
Art. af Banco-Reglementet ej kan redigeras;
Bih. till R. St. Vrot. x834* 6 Sami. 1 A/d. 2 Bandet, *
i5:de Häftet.
2
Banco Ut shot tets Memorial N:o 64
alt tjenstegrader och löne-reglering bero af Departemenls-Indelningen;
att Befordrings-Lagarne bero i hufvudsaklig mon af frågan, huru Chefskapet
inom hvart Departement skall uppfattas och förstås, och att de
framtida grunderne för pensions beräkning svårligen kunna uppgöras innan
nyssnämnde förhållanden blifvit bestämde, hvaraf följer , att Banco-Reglementets
3 Art. icke kan till slutlig pröfning företagas, innan desse frågor
äro af Rikets Ständer slutligen pröfvade och afgjorde;
samt att utlåtande olver den till nu gällande J3anco-Reglementets 4
Art. hörande fråga, angående Bankens nya Sedelmynt, ej kan af Utskottet
afgifvas, innan Kongl. Maj:t meddelat Dess Kådiga beslut rörande blifvande
mynt-enheten;
så och då flere väsendtliga reglemenlariska stadganden äro beroende
af, huru den vigtiga frågan om ytterligare Lagstiftning för Rikets Ständers
Bank blifver af Rikets Ständer afgjord, hvilken fråga måste af Banco-Utskottet
gemensamt med Rikets Ständers Lag-Utskott behandlas, kan Utskottet
ej inse möjligheten, alt intill den r December kunna afgöra alla Utskottet
tillhörande mål, de der hvart för sig äro af sådan vigt och omfattning,
att de påkalla sorgfälligare pröfning, än att densamma, oaktadt alla
använda bemödanden, skulle kunna verkställas samt utlåtanden i dessa ämnen
binna upprättas och expedieras inom de få dagar, hvilka ännu återstå
till den tidpunkt, då ofvan omförmälde föreläggande borde vara fullgjordt.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 20 November i834*
Reservationer:
af Herr Biskop Hedren: J’£mot den nu af Utskottet beslutna skrifvelsen
måste jag reservera mig. Rlksdags-O dningens 44 §• medgifver åt
Rikets Ständer rättighet att förelägga Utskotten tid till deras Belänkandens
afgifvande, utan att någon anledning i samma stadgande innehålles för Utskotten,
att å sådant föreläggande meddela annat svar, än att vid den utsatta
lidens förlopp inkomma med de äskade Beiänkandena. Att nu gennäst
aflemna ett svar, med förklarande af omöjligheten att verkställa föreskriften,
anser jag dels sakna allt stöd i Grundlagen, dels kunna föranleda
helt annat resultat, än det som åsyftas. Man vill nemligen öfvertyga
Rikets Höglofl. Ständer om omöjligheten att uppfylla den förelagda åtgär
-
Ei:kli-U >ko:rets U ilat au de N:o 65.
3
den. Men då Rikets Ständer icke kunnat öfvertygas af cle i Stånden varande
Ledamöters yttranden, ulan ansett sig, oaktadt dessa/ändock böra begagna
sin rätt att förelägga tid, så lärer en skrifvelse från Banco-Utskottet
verka något helt annat än en förändrad öfvertygelse i denna del. Jag har
icke nied min l öst velat bidraga till den nya tids-ödelse, måhända äfven
obehagliga ofverläggningar, som den nu beslutna skrifvelsen möjligen ksn
åstadkomma. Jag hade ansett lämpligast, att, ulan vidare tidsspillan, genom
oförtrutna bemödanden söka motsvara Ständernas fordran: hvarefter, och då
möjligen äfven i min tanka den utsatta tiden skall finnas otillräcklig, anser
jag vid densammas förlopp rätta tillfället vara inne, att anmäla de orsakar,
som förhindrat Utskottet från alt fullgöra Ständernas och sin egen önskan:
öfvertygad, att Rikets Ständer snarare på en sådan väg, än på den nu valda,
skola bedöma förhållandet med lika sorgfällig pröfning, som vanlig
rättvisa.”
Uti denna reservation instämde Herr Grefve Frölich, Herr Biskop
Lundblad, Herr Prosten Ödmann och Herr Doctor Hvasser.
Herr Prosten Åstrand och Herr Doctor Morén hegärde antecknadt,
att de ej varit närvarande, då Utskottet fattat dess beslut i denna fråga.
N:o 65.
Ani. till Exp.-Utsk. den ai Nov.
Utlåtande_, till svar å de inom Höglojl. Ridderskapet och Adeln
samt Hogvard. Preste-Ståndet framställde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o a63 angående fortfarande understöd
till ynglingen Silfverstolpe.
Yid Utskottets förenämnde Betänkande har blifvit anmärkt, inom
Tlöglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Friherre Ehrenborgh, att då egentliga
ändamålet med de.t af Rikets Ständer år i8a3 beviljade understöd åt
Enkan Silfverstolpe varit alt bidraga till fulländningen af hennes barns
uppfostran, men sonens uppfostian ännu icke kunnat fullbordas, och bifall
till Enkan Silfverslolpes nu ifrågavarande ansökning utgjorde ett vilkor derföre.
4
Banco-TSt skottets Utlåtande N:o 65.
någon nedsättning i beloppet af den hittills till Enkan Silfverstolpe årligen
utgångne gratifikation ej borde ega runi, utan det begärda ytterligare understödet
bestämmas till 200 R:dr Banco årligen, under arne år; uti hvilket
yttrande Herr Friherre v. Schultzenheim_, samt Herrar Rosenblad, B., och
Hartmansdorff', A., sig förenat, samt inom Ilögvörd. Preste-Ståndet af Herr
Doctor Moren, att sedan Utskottet genom den föreslagna gratiflcationen erkänt,
att skäl till gåfva vore för banden, men ett så ringa belopp, som Utskottet
tillstyrkt, ej uppfyllde ändamålet, ådagalade detta en sådan njugghet,
som ej vore Ständerna värdig, utan borde man antingen afslå allt understöd,
eller ock gifva så mycket, att den medellöse ynglingen, för hvilken det söktes,
blefve dermed liulpen; i hvilket afseende Herr Doctorn föreslagit, alt
understödet malte bestämmas antingen till 200 R:dr årligen, i 2:ne år, eller
ock till 4°° R:dr samma mynt, att på en gång utbetalas; deruti flere af
Högvörd. Preste-Ståndels Ledamöter instämt.
Jemte det Utskottet anser sig böra upplysa, att Utskottets under N:o
26 afgifne Betänkande i ämnet redan blifvit af 2:ne Riks-Stånd bifallet, får
Utskottet till svar å ofvanupptagne anmärkningar meddela: alf. Rikets Ständer,
genom det vid 182S års Riksdag åt Enkefru Silfverstolpe beviljade understöd,
redan synas hafva lemnat ett ganska betydligt bidrag till hennes
sons uppfostran, såsom en gärd åt aflidne Banco-Commissarien Silfverstolpes
förtjensler mot Banco-Verkel; att då unga Silfverstolpe, vid den tid berörde
understöd kommer alt upphöra, redan uppnått 20 års ålder och sålunda
kommit till de år, att han lika med andra obemedlade ynglingar
bör kunna genom information sjelf fullända sin uppfostran, måste det nu
föreslagna ytterligare bidrag af 100 R:dr Banco i aine år, elium i och för
srg sjelf otillräckligt, icke kunna anses såsom någon för honom obetydlig
hjelp, samt ali, derest unga Silfverstolpe icke sjelf sökte medverka till sin
utkomst, det af ålskillige Ledamöter yrkade högre bidraget af 200 R:dr B:oårligen,
visserligen ej heller skulle blifva tillräckligt för bans underhållande
vid Åcademien; och finner Utskottet på grund häraf sig böra vidhålla dessförut
gjorda tillstyrkan:
att ett understöd af allenast 100 R:dr Banco årligen, i arne år,,
räknadt ifrån slutet af andra (jvarlaJef nästkommande år, må, såsom
bidrag, till fulländandet af afl. Banco-Commissarien Silfverslolpes
sons uppfostran,, ifrån Banken utgjfyas, med förbehåll, att,
Banco-Utskottcti Utlåtande Kto 65. 5
i händelse bemälde yngling före utgången af samma år aflider,
detta understöd genast indrages.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 20 Nov. i834-
Reservationer:
af Herr Sinart: ”Då jag fullkomligen erkänner giltigheten af de uti
Banco-Utskot tels förra Betänkande, rörande de'ta ämne, anförda skäl till
stöd för Utskottets tillstyrkan af ett fortfarande understöd till ynglingen
Silfverslolpes uppfostran, har jag icke kunnat instämma uti Utskottets nu
förnyade förslag, att afpruta 100 R:dr årligen, eller tillsammans 200 R:dr ä
det, till uppfostran för aflidne Banco-Conrmissarien Silfverslolpes efterlemnade
arne barn vid 1820 års Riksdag, beviljade understöd, om hvars fortfarande
under a å 3 år utöfver den då bestämda- tiden Enkefru Silfverstolpe
anhållit. En sådan oegennyttig och nästan outtröttlig arbetsamhet
och ihärdighet, som bemälde ynglings Far och Farfar, Banco-Commissarierne
Fredric och Carl Gudmund Silfverstolpe ådagalagt vid samlandet och
ordnandet af Banco-Verket rörande handlingar, är både inom och utom
Banken, åtminstone nu för tiden, allt för sällsynt, för att icke vara väl förtjent
af ett jemförelsevis så obetydligt vedermäle af Representationens erkänsla,
som det nu ifrågavarande. Den Banco-Commissaiierne Silfverstolpe
och deras arfvingar tillerkända vedergällning för de af dem lill Banken öfverlemnade
arbeten synes i alli fall icke blifva öfverdrifven, enär endast
för ett af dessa arbetens fortsättande från år 1800 till 1828 Banken måst
under de senare åren utbetala 4000 R:dr. Såsom en förtjent belöning för
förfäders, mer för det allmänna än för dem enskildt gagnande verksamhet,
och såsom en möjligen icke onyttig uppmuntran för Bankens nuvarande
Tjenstemän, att åt detta Verk uteslutande egna sin lid och sin arbetsförmåga,
tillstyrker jag, alt äfven det för ynglingen Silfverstolpes uppfostran
nu sökta ytterligare understöd af 20a R:dr årligen,, under 2:ne års tid, måtte
oafkortad t varda bevi 1 jaell.”
Med Herr Stuart förenade sig Herr Friherre Stjernstedt; Herr Lagerheim,
Herrar Doctorerne Engeström och Elfström samt Herr Helleday.
6
Sauel—XJ.skcttifs Bi t Mamie /V: > C6.
J\:o 60.
Ank. till Exp -Utsi. den ai JVov
Betänkande, i anledning af åtskilliga inom Riks-Stånden väckte
motioner, om beviljande af pension för aflidne Kamcreraren
J. Wallinäs Enka och Barn.
Till Utskottet hafva blifvit remitterade de, af Herr Rosenblad, B., hos
Högh Ridderskapet och Adeln, Herr Biskopen af Wingård, inom Högvördiga
Preste-Ståndet, Herr Santesson inom Väliofl. Borgare-Ståndet, samt
Riksdags-Fulimägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte motioner, att, med fästadt afseende å aflidne
Banco-Om budet vid Götheborgs Låne-Contor Kamereraren J. Wallmos ovanliga
embelsmanna-skicklighet och det utmärkta gagn Banco-Verket samt serdeles
Götheborgs Låne-Contor, hvarest han senast varit anställd, af honom egt,
och då dels han i mindre lyckliga omständigheter efterlemnat en talrik famille,
som, genom hans bortgång, funne sig, å en främmande ort, beröfvad
del enda stödet för sin lefnads-bergning, utan annan utsigt för framtida
utkomst, än den pension af allenast 200 R:dr Banco årligen, som de efter
Wallmo, hvilken i Banken endast innehaft Bokhållaregrad, hade alt utur
Bankens Enke- och Pupill-Gassa uppbära, dels ock bans Enka, såsom sjuklig,
icke kunde skänka hans eflerleninade 5 minderårige barn erforderlig
vård, en pension af 5oo R:dr Banco måtte beviljas Kamereraren Wallmos
Enka och Barn; i sammanhang hvarmed Riksdags-Fulimägtigen Nils Månsson
från Malmöhus Län gjort framställning om enahanda förmon för aflidne
Kamereraren vid Malmö Låne-Contor de Mares Enka och Barn.
Utskottet har desse motioner under öfvervägande tagit; och enär jemväl
Banco-Fullmägtige, uti infordradt Utlåtande, fullkomligen vitsordat Kamereraren
Wallmos utmärkta förtjenster såsom Embetsman, under derjemte
yttrad öfvertygelse, att den aflidne, som haft en talrik famille att försörja,
icke varit i tillfälle att förvärfva någon enskild förmögenhet, anser Utskottet,
lika med Fullmägtige, sådane skäl i närvarande fall förefinnas, alt Utskottet
härmedelst får tillstyrka Rikets Ständer,
att lill aflidne Banco-Ombudet vid Götheborgs Låne-Contor, Kamereraren
JT. Wallmos efterlemnade Enka och 5 minderårige Burn
bevilja en årlig pension af 5oo R:dr Banco, att ifrån början af
sisth September månad med 125 R:dr i qvartalet utgå och till lika
Bnvco-Utskottets Betänkande K\o 66.
7
andelar tillfalla hvarje Barn, intilldess detsamma uppnått 21 års
ålder eller döltrarne ingått gifte, så vida detta inträffar före
uppnåendet af nämnde ålder, efter hvilka förhållanden pensionssumman
för de återstående kommer att proportionaliter minskas.
Och får Utskottet, enär af FullmägLige anmäldt blifvit, att sedan, å
deras Dispositions-räkning N:o 2, ett årligt anslag af i633 R:dr 16 sk. förut
vore af Rikets Ständer anvisad t, berörde räkning ej kunde för framtiden
lenina tiiigång till ifrågavarande pension, hemställa,
att den del af pensions-beloppet, som, i anseende lill bristande
tillgång, möjligen ej skulle kunna utgöras af Fullmägtiges Dispositions-råkning
N:o 2, må tills vidare af Bankens Omkostnads-räkning
utgå.
Förbehållande sig Utskottet att, vid upprättandet af förslag till blifvande
Banco-Reglemeiite, närmare tillse, på hval sätt detta och dylika anslag
af enahanda beskaffenhet må kunna fyllas.
Ilvad åter angår Riksdags-Fullmägligen Nils Månssons ofvanberörde
motion, om beviljandet af lika pensions-förmon för aflidne Kamereraren de
Ma res Enka och Barn, så, enär Rikets Högloflige Ständer redan, medelst bifall
till Ulskoltets under N:o 33 afgifne Betänkande, bestämt det belopp,
sistbemälde Enka och Barn komma att i pension erhålla, finner Utskottet
något vidare Utlåtande i denna del ej nu erfordras.
Stockholm den 20 November i834*
STOCKHOLM, i834, hos J. A. Wat.ldcn.
B ancoUt skottets Betänkande iV.-o 6-f.
i
N:o 67.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Dec.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, att Banken måtte åter
komma i åtnjutande af de fördelar af Mynt-verket, hvilka
af ålder varit Banhem förunnade.
Med stöd af 37 §. Riksdags-Ordningen, har en af Utskottets Ledamöter,
Herr Contracls-Prosten L. P. Afzelius, inom Utskottet framställt
följande förslag:
■”Då, genom Kongl. Brefvet, af den 17 September 1668, Sveriges Rikes
Bank inrättades, och om vissa fördelar till sitt framlida bestånd försäkrades,
lemnades väl Kongl. Myntet under Kongl. Kammar-Collegii disposition
eller förvaltning, men åt den nyss stiftade Banken förunnades likväl,
efter Myntväsendet häfver en synnerlig gemenskap med Bancoverket,,
såsom orden i Kong!. Brefvet lyda, att efter den varande Myntordningen,
, samt flere andra omständigheter njuta deraf (jaf Mvntetj) alla de
fördelar, vilkor och för möner, som det Perke t kunde kasta af sig. Banken
borde dock deremot ansvara för alla med Myntverket förenade omkostnader,
Myntmästarens m. fl. betjentes underhåll, &c. Detta Kongl, löfte
stadfästades och försäkrades ytterligare, i nästan samma ordalag, på
Riksdagen i Upsala i6j5, samt genom Kongl. Brefven af den 21 Maji 1719
och den 1 Julii 1720. Af hvad anledning Banken sedermera skiljdes från
denna förmon, är mig obekant; men lärer detta hafva inträffat omkring
1734. Myntverket fortfor likväl allt framgent att stå under Kongl. Kam■mar-Collegii
Öfver-styrelse, intill dess Kongl. Majit fann i Nåder för godt
besluta, det denna Styrelse borde till Kongl. Bergs-Collegium öfverflyttas,
sedan dess förändrade organisation blifvit fullbordad, samt provisoriskt, genom
Kongl. Skrifvelsen af den 24 Julii i83o, tillförordnade Stats-Secreteraren
för Handels- och Finance-Ärendena, att under tiden förestå Myntverket,
efter det de för detsamma? reorganisation tillsatte Comiterade blifvit
från all vidare åtgärd entledigade. Enär nu är att förmoda, detKgl.
Bergs-Collegium snart kommer, enligt Kongl. Maj:ts förr fattade Beslut, att
öfvertaga nämnde Öfver-styrelse, anser jag högst magtpåliggande, att fästa
Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten och vigten
Bih. till R. St. Prof. lS34, B Sami. 1 Afd. 2 Bandet, 1
i6:de Häftet.
2
Banco-Utskollets Betänkande N.o Gj,
deraF, alt de fördelar af Myhtverket, hvilka af ålder varit Banken förunnade,
inåtte till densamma återgå, samt dessa håda Verk sättas i en närmare
gemenskap med hvarannan, än de nu en längre tid haft. Så väl för
Bankens consolidering, som för den orubbade fortgången af myntning lill
vexlingens bedrifvande, synes mig denna förening vara ytterst vigtig och
förmonlig.”
För bedömande af detta förslag har Utskottet funnit nödigt inhemta
närmare kännedom om de förhållanden och vilkor, under hvilka Banken
senast innehaft förvaltningen af Myntverket, samt dervid inhemlat, alt sedan
Kongl. Kammar-Collegium, uti Skrifvelse af den 3 Januarii 1719, med
tillkännagifvande, det Hennes Maj;t Drottningen i Nåder för godt funnit,
att Dess Myntverk icke vidare skulle drifvas för utländske förpaktares räkning,
begärt Banco-Fullmägtiges yttrande, om de ville att Myntet skulle åt
Banken å nyo upplåtas, samt FullinägLige till svar härå lemnat, att ehuru
Fullmäglige nogsamt visste, det Banken, för bekante orsaker, skall ganska
ringa eller alls ingen fördel kunnat hafva af Kongl. Maj:ts Silfver-Mynls
förlag och drifvande, Fullmäglige dock, ej mindre i betraktande deraf, att
Ständerne vid Bank-Verkets inrättande funnit nödigt, att dessa bägge Verken
skulle hållas tillsammans, hvilket jemväl uppå framfarne Sveriges Konungars
Nådiga tillåtelse allt framgent öfver 47 continuerat, än ock att
härutinnan befordra Kongl. Maj;ts tjenst och Publici bästa, voro benägne
Kongl. Majlis Silfver-Mynt alt emottaga, under förmodan, att vilkoret! i de
svåra tiderne gjordes för Banken dräglige; så och efter det Bergs- och
Kummar-Collegierne, för deras del, tillstyrkt Myntets öfverlemnande till
Bankens förvaltning, såsom för Kronan gagneligast, har, i följd af Hennes
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse den 18 April 1719, Contract om Myntets
öfverlåtande till Banken den 5 derpåföljde Maji blifvit af Kammar-Collegium,
i samråd med Ständernes lill Bancoverkets öfverseende förordnad*
Herrar Deputerade och Fullmäglige, afslutadt, under följande hufvudsukiiga
vilkor, nemligen:
1:0 att Banken, vid Myntets förvaltande, skulle alldeles rätta sig efter
Kongl. Mynt-Ordningen af den 1 Sept. 1664;
2:0 alt allt bergs-silfver, som lill staden ankommer och förmyntas,
skall levereras till Bankens betjente och Mynlmästaren på Myntet;
3:o att lör allt det, som myntadt blifver, skulle bestås Banken i
myntarelön, för dess förlag och omkostnader, en viss bestämd afgift efter
de olika myntslagen;
Eanco-Vtskotlels Betänkande N.o 6f.
3
4:o ntt Kongl. Maj:t förbehalles allt remedium i skrot och korn, sedan
Verken, hvar emot annat, i förrnågo af Mynt-Ordningens 8 §. samt
Collegiernes Resolution af den 4 Junii 1717, blifvit compenserade; äfvensom
Kongl. Maj:t förbeliålles, så af dess eget som utaf allt privat silfver,
som myntades, till en besparing af slagskatt, en äfvenledes bestämd afgift
efter de serskilda myntsorterna;
5:o att, emot ofvanberörde myntarelön, Banken sjelf måste stå och
draga ali afbränning och omkostnad vid Myntet, undantagandes efterskrefne
betjentes lön på Kongl. Maj:ts Stat, såsom Guardien, Inspectoren, Proberare!!
samt Penninge-räknaren: och ehuru Myntmästaren äfven stöde på Kgl.
Maj:ts Stat, skulle han icke desto mindre af Banken erhålla årlig lön; och
innan den senare platsen, i händelse af dödsfall eller avancement, återbesattes,
skulle Banken först deröfver blifva hörd samt äfven ega rättighet
att en eller flere dertill passande personer föreslå;
6:0 att Banken hyresfritt finge disponera de i stora Mynthuset crforderlige
rum och lägenheter samt inventarier;
7:0 att det ålåge Banken, att hålla vid Myntet goda och dugliga ar
betare
samt goda verktyg m. m.;
8:0 att ingen betjente vid Myntverket vore det tillåtet att befatta
sig med inköp af guld,och silfver, så väl som med främmande och ogångbart
mynt, vid derför stadgadt ansvar; och
9:o att Contractet toge sin början ifrån den 5 Maji 171,9 och varade
uti 12 års tid, så vida icke sådane oförmodade hinder och förändringar
skulle infalla, att Banken icke kunde hålla Myntet uti sin rätta gång, då
Banken icke vore förbunden till de nu utsatta åren, utan egde frihet sitt
Coutract halft år förut att uppsäga.
Vid öfvervägande häraf, och då enahanda skäl, som förmått Rikets
Ständers Fullmägtige att år 1719 öfvertaga förvaltningen af Myntverket,
jemväl för det närvarande synes tala för denna åtgärd, och ett sådant öfvertagande,
uppå lika vilkor, som vid sistnämnde tillfälle bestämdes, visserligen
skulle lända Banken till fördel, ej allenast såsom befrämjande en
jemn och orubbad gång af sjelfva myntningen, i nion af Bankens behof,
utan äfven genom Banken deraf tillflytande vinst, samt det synes med en
klok omtanka öfverensstämmande, att, sedan Banken numera börjat med.
hardt mynt infria sina utelöpande förbindelser, ingen åtgärd åsidosättes,
som kan tjena till Bankens consoliderande och véxlingens obehindrade fortgång,
finner Utskottet sig böra biträda det af Herr Conlracts-Prosten Af~
4
Banco-Utskcttets Betänkande JV.o 67.
zelius framställde förslag; hvadan alltså Utskottet härmedelst får tillstyrka
Bikets Höglofl. Ständer,
att uti lill Kongl. Majit' aflåtande underdånig Skrifvelse, med
framställning om nyttan och behofvet för Banken, alt åter
erhålla förvaltningen af Myntverket på ungefärligen enahanda
vilkor, som vid Bankens senaste förpaktning deraf betingade
och öfverenskomne blifvit, till Kongl. Maj:ts eget Nådiga
ompröfvande denna fråga öfverlemna.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 28 Nov. 1834*
Reservationer:
af Herr Stuartj C. G”Oaktadt allt hvad som, både skriftligen och
muntligen, blifvit inom Banco-Utskottet anförd t, till ådagaläggande af den
föregifna fördelen och nödvändigheten af Myntverkets förenande med Banken
under samma styrelse, har jag dock icke härom kunnat blifva öfver
tygad.
För min fattningsgåfva åtminstone har det varit och fortfar ännu
att vara lika omöjligt att inse det omtalade behofvet af den föreslagna
föreningen, som att begripa på hvad sätt densamma skulle, enligt uppgift,
kunna medföra någon vinst för Banken eller nytta för Svenska folket.
Det är allmänt kändt, att Myntverket hur i Stockholm, genom dess
styrelses oth tjenstemäns nitiska bemödanden, blifvit under de senare firén,
med icke obetydliga uppoffringar för det allmänna, försatt i det vida
förbättrade skick, deruti detsamma för närvarande befinner sig. I följd af
dessa inom Myntverket sålunda tillvägabragta förbättringar, Verkstulles myntningen
nu mera ej allenast med en hastighet, sorn i detta afseende icke leninar
något hufvudsaklig! att önska, utan ock med en sådan konstfärdighet,
att derstädes präglade nya mynt uthärda jemförelsen med de fleste utländska
myntsorter. Sådant oaktadt är silfver-myntningen dock, hädanefter
likasom hittills, förenad med förlust för Myntverket, emedan kostnaderne
dervid, oansedt all möjlig sparsamhet och omtanka, icke kunna bestridas
med den obetydliga afgift, sorn för myntningen erlägges, eller den så kallade
slagskatten. Varande denna afgift den enda kostnad, som Banken,
lika med hvarje enskild, är skyldig att för myntningen af dess silfver vidkännas.
För silfvermyntningens bedrifvande har derföre, sedan längre tid
tillbaka, ett årligt Slats-anslag varit beviljad t, men då delta anslag i senare
lider, genom myntvärdets försämrande, befunnits otillräckligt, hafva Ri
-
Banco-Ulskottets Betänkande N:o 6j.
5
kets nu församlade Ständer dessutom för berörde ändamål anvisat den påräknade
vinsten å kopparns utmyntning, enligt de derföre vid denna Riksdag
fastställda grunder. De af Myntverkets ställande under Baucoslyrelsens
förvaltning väntade oeconomiska fördelarne för Banken synas följaktligen
icke komma att i någon väsendtlig nion öka dess tillgångar, helst dea
redan vunna erfarenheten om de anmärkningsvärde kostnader Banken fått
vidkännas för drifvande! af dess pappersbruk icke gifyer anledning till den
förmodan, alt någon synnerlig besparing af arbets- och förvallnings-kostnaderne
vid Myntverket skulle genom det framställda förslaget åstadkommas.
Beträffande åter den om förmälda ytterligare controlen å Bankens uti
Myntverkets vård befintliga silfver, så tyckes Banken under nuvarande förhållanden
redan vara tillräckligt betryggad fcr all förlust i sådant afseende,
enär dess Styrelse, enligt gällande föreskrifter, är både berättigad och
förpligtad att deltaga uti inventeringarne å Myntverket samt hos Kgl. Majit
anmäla hvad sorn dervid kan finnas att erinra; hvarförutan Rikets Ständer
och deras Revisorer ega att granska detta Verks förvaltning ochräkenskaper.
Deremot anser jag det för allmänhetens betryggande emot visserligen icke
otänkbara förluster på Bankens penningerörelse vara oundgängligen nödvändigt,
att denna Bank, hvilken utgifver sedlar, som med klingande mynt
skola inlösas, och det Verk, hvarest detta mynt preglas, icke stå under
samma Styrelse. Ett motsatt förhållande förefaller mig i sanning så olämpligt,
att jag icke tror, att detsamma i något ordnadt samhälle eger rum.
Af dessa skid och då, enligt min åsigt, Myntverkets ställande under
en af Rikets Ständer tillsatt Styrelse strider emot den Konungen uti 79 §.
af Regerings-Formen uttryckligen förbehållna rättigheten att slå mynt, har
jag icke kunnat biträda det uti ifrågavarande hänseende af Banco-Utskottet,
med en rösts pluralitet, fattade beslut.
Af Herr Helleday: ”Jag instämmer i denna reservation, och tror,
alt, om, emot 79 §. Regerings-Formen, ärendet kunnat upptagas, detsamma
bort af sammansatta Stats- och Banco-Utskotten behandlas.”
Med Herr Stuart förenade sig jemväl Herr Grefve Frölich, Herr
Friherre Stjernstedt, Herr Biskop Lundblad, Herr Doctor Elfström och
Herr Helsitigius.
Af Herr Doctor Moren: ”Icke derföre, att 79 §. Regerings-Formen
lägger något hinder emot Myntets öfverlåtande till Banken, emedan Kgl.
6
Banco-Utskottets Betänkande AT:o 68.
Maj:t, clio ock som Myntet förvaltar, bibehåller elen i Grundlagen försäkrade
rättigheten att låta då mynt och föra öfverstyrelse!!; utan derföre,
att Banken, såsom Myntets förvaltare, skulle, till följd af detta regale, till
Kongl. Maj;t och Kronan komma uti ett annat förhållande, än 72 §. Regerings-Formen
bestämmer, reserverar jag mig emot beslutet.”
N;o 68.
r
Ankom till Exp.-Utskottet den 2 Dec.
■ C
Bi
t 'inkantle.j i anledning af Riksdags fullmägtigen Peter Anderssons
motion j om förhöj dt arfvode för Rikets Ständers
Fullmägtige uti Ranken och Riks g älds-Co/itoret_, samt Ombud
vid Låne-contoren.
Genom remiss har Utskottet fått. ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet
emottaga ett af Riksdagsfullraägtigen Peter Andersson från Hallands
Län afgifvet memorial, deruti lian, med fästadt afseende å otillräckligheten
af det honorarium eller arfvode, Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Contoret, samt Ombud vid Lånecontoren i Götheborg
och Malmö, för närvarande åtnjuta för deras mödosamma
och i högsta måtto ansvarsfulla befattningar, samt, under erinran, alt
det endast vore inom Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden,
som omförmälde platser kunde besättas med personer boende på stället,
ehui u äfven inom dessa Stånd innehafvandet af samma platser icke borde
vara ett monopolium för Stockholm, Götheborg och Malmö, yrkat, att
nu gällande arfvoden för Rikets Ständers samtlige, ofvanuppräknade Ombud,
måtte, i förhållande till viglen af deras befattningar, förhöjas.
I sammanhang med hvilken motion Utskottet under pröfning tagit en af
Directionen vid Götheborgs Låneconlor gjord, och genom Banco-Fullmägtige
lill Ulskollet öfverlernnad, ansökning om en sådan tillökning i de för Rikets
Ständers Ombud vid Lånecontoren bestämde arfvoden, hvaraf de, i anseende
till göromålens vigt och omfattning, syntes vara förtjente, hvilken tillökning
Directionen föreslagit till 5oo R;dr för hvarje Ombud, så,att årliga
ailvodet för ett Rikets Ständers Ombud vid Lånecontoret skulle fastställas
Baneo-Utskollels Betänkande N--o 68,
7
lill 1,000 R:dr banco, att beräknas fran oell med år 183 r, då de fleste och
hufvudsakligaste af Direclionens nya ■ åligganden tagit sin början.
Varande, till stöd för denna anhållan, af Direclionen hufvudsakligen
anfördt: att, utom de åligganden och göromål, som vid Låncontorens inrättande,
till följd af Rikets Ständers vid i8a3 års Riksdag fattade Beslut,
blifvit för Lånecontoret och dess Direction utstakade, sedermera tillkommit
en mängd nya göromål, till följd af de under Riksdagen åren 1828,
1829 och i83o ytterligare tillförordnade Discont-Afdelningar, ej mindre för
u låningen å actier och publika papper, än ock till handeln och den större
rörelsen; att derförutan ett serskildt uppdrag blifvit till Lånecontorens
Direclioner öfverlemnadt, medelst liandhafvandet och vården af den beslutade
invexlingen af gamla emot nya banco-sedlar, från och nied 8 sk.
till och med 3 R:dr valeur och redovisningen derför; att likaledes det nya
åliggande tillkommit för Directionen af Götheborgs Lånecontor, att af actieegare
i Götha Ganal-Bolag emottaga actier i Bolaget i afseende på såmedelst
beredd rättighet till talan vid Bolagsstämmorne, samt att öfver
actiernes deposition meddela bevis och dem förvara, intill dess att de, med
bevisens återlemnande, fordrades tillbaka, för hvilka alla tillökningar i göromålen,
emot hvad de vid Lånecontorens primitiva inrättande blifvit uti
då utfärdade Reglemente föreskrifvet, Directionen hittills icke åtnjutit någon
godtgörelse. •
Enär, serdeles under nuvarande förhållanden, ali möjlig sparsamhet
med Bankens medel måste iakttagas samt ökade anslag, för de af Motionairen
uppgifne ändamål, destomindre synas vara af behofvet påkallade,
som allt hittills icke saknats skicklige medlemmar af samhället, hvilka, emot
de nu bestämda honorarier af årligen 666 R:dr 3a sk. för Fullmägtig
’ — • . “o
i Rikets Ständers Bank och Doo R:dr allt banco för Rikets Ständers Ombud
vid Lånecontoren, åtagit sig dessa förtroendeposter,
finnér Utskottet sig ej kunna tillstyrka någon tillökning i de
honorarier och arfvoden, Rikets Ständers Fullmägtige i Banken
och Ombud vid Lånecontoren för det närvarande åtnjuta.
Och lärer Rikets Högh Ständers Stats-Utskott sig utlåta öfver motionen,
så vidt densamma rörer ökade honorarier för Herrar Fullmägtige i
Riksgälds-Contoret. Några Ledamöters, reservationer bifogas.
Stockholm den 28 No v. 1834-
S
Banco-Utskottels Betänkande N:o 68.
Reservationer:
af Riksdagsfullmägtigen Peter Andersson från Hallands Län ”Jag
föranlätes att reservera mig emot Utskottets nu afgifna Utlåtande.
Om det, på ena sidan, skulle kunna synas, som, att de Fullmäglige
i Banken, som äro bosatte i hufvudsladen, borde vara belåtne med
det nu utgående årliga arfvode, då detta arfvode utgör en ren behållning
för bemälde Fullmägtige, för hvilka icke kommer i fråga beräknandet al
hushyra och lefnadskostnad på stället; så måste det deremot, på den andra
sidan, icke kunna ernotsägas, alt detta arfvodes belopp är alldeles ot
i H i äcklig t för de Fullmägtige, som väljas och inkallas ifrån landsoiterne,
hvilket nödvändigt måste ega rum, i anseende till alla Fullmägtige af Bonde-Ståndet,
och äfven någon gång, fastän högst sällan, inträffat inom de
öfriga Riks-Standen, som likväl i allmänhet gjort och nödgats göra Ombudsmanskupet
i Banken och likaså i Riksgälds-Gont.oret tili ett monopolium
för Stockholmsboerne.
I afseende på de Fullmägtige, som inkallas ifrån landet, måste nödvändigt
tagas i beräkning hushyra och lefnadskostnad här i hufvudsladen,
samt förlusten, genom saknadt tillfälle, att vårda egna angelägenheter i
liembyggden; och vore det icke heller obilligt, om arfvodet medgaf kostnaden
för en resa en gång om året lill hemorten, för att efterse sitt hus och
bern. I öfrigt förljenar en annan omständighet ett serdeles afseende, den
nemligen, alt arfvodet lill Fullmägtige i Banken ända till år 1809 utgick
med 5oo R:dr i silfver, motsvarande, efter nu fastställda realisationsgrund,
2,000 R:dr courant; och, då hushyror och lefnadskostnader sedan år 1809
icke minskats, utan snarare förökats, så föreslår jag denna summa, eller
2oco R:dr courant, Lill årligt arfvode för Rikets Ständers Ombud i Banken,
deruti, med afseende på vigten och ansvarigheten af dessa Ombuds befattning,
någon nedsättning skäligen icke hör ega ruin, åtminstone för dem
ibland Ombuden, sorn icke hafva deras bo och hemvist bär i Stockholm.
Det förhållande, sorn jag här anmärkt, inträffar också i anseende till
Ombuden vid Lånecontoren i Malmö och Götheborg, ibland hvilka endast
de Ombud, sorn äro boende, i nämnde städer, kunna, utan egna uppoffringar,
åtnöjas med den högst ringa penning, som de nu åtnjuta. Jag föreslår till
årligt arfvode för dessa Ombud en summa af 1200 R;dr courant,”
Uti denna reservation instämde Riksdagsfullinägtige Olof Olsson,
Anders Andersson, Brisman, Peter Pehrsson, Lindbeck och JSordmark.
STOCKHOLM, lios B. M. Brkdbkrg, 1834.
Banco-Utslcottets Betänkande N:o 6g.
i
N:o 6g.
Ankom till Exp,-Utsk. d. 22 Dec.
Betänkande, i anledning af Herr Lakes motion, om
ofördröjligt utbetalande från Banken af Brandförsäkrings-B
olagets der innestående medel, hvilka blifvit
uppsagde för Wenersborgs stads bispringande.
(jenom remiss af den 3 sistlidne November, har Vallöf!. Borgare-Ståndet
behagat lill Utskottet öfverlemna ett af Herr Rådman Lake afgifvet Memorial,
deruti förmäles, att Wenersborgsstads Brandförsäkring i städernes Allmänna
Brandstods-Bolag väl billigtvis borde kunna af de brandskadade genast
påräknas, men att, som Bolaget hade de dertill nödige medel insatte uti
Rikets Ständers Bank, emot 6 månaders uppsägning, kunde, före utgången
af denna tid, Bolaget icke annorlunda verkställa sin liqvid till de husville,
än att detsamma, enligt hvad Herr Lake hade sig bekant, ämnade aflemna
till hvar och en fordringsbevis, hvilka likväl i närvarande tid, helst i
en olycklig och fattig landsort, efter Herr Lakes öfvertygelse, icke kunde
förbytas i penningar; i anseende hvartill, och då de olycklige Stadsboernes
snara förhjelpande till hvad de hade att af Bolaget påräkna vore desto
angelägnare, emedan de derigenom komrao i tillfälle att under vintermånaderne
uppköpa och sammandraga de byggnadsmaterialier, som vid första
vårdag på stället erfordrades, Herr d^ake framställt den anhållan, att
Banco-Fullmägtige måtte genom BancorUtskottet anmodas genast gå i författning
derom, att af Banken blefve till Brand försäkrings-Contoret betald
den ar B ridförsäkrings-Bolaget uppsagde summa,
T vottet, som funnit nödigt att i detta ämne höra Banco-Fullmägtige,
har , kunnat annat än, lika med dem, finna allmänna BrandstodsBolagets
förbindelse, att åt de brandskadade tillhandahålla den ersättning,
hvartill Bolaget sig förbundit, så klar och ovilkorlig, att Brandstods-Bolaget,
sedan ersättnings-beloppet blifvit bestämdt, icke kan hafva i sin magt
att utbetalningen egenmägtigt fördröja, eller att, i stället för contanta penningar,
lemna åt ersättningstagaren, utan dennes frivilliga begifvande, skuldförbindelse
eller säkerhetshandlingar af hvad slag som helst, innan de åtgärder
föregått, som i 44» 4^ och 4 6 §§• 3 Gap. af det för Allmänna
Brandstods-Bolaget den 3o Junii 1828 utfärdade Reglemente oraförmälas;
Bihang till R. St. Fröt. 1834- 6-.te Sami. 1 -.sta Afd, 2\dia Band. 1
17ide Häftet
2
Banco- Utskottets Betänkande N:o 6g*
hvarföre Utskottet äfven ansett det hafva varit Brandstods-Bolagets sak, att,
sedan detsamma styrkt sin oförmåga, att genom disponibel cassa-tillgång
eller utestående fordringars inbringning, eller låns upptagande, eller annorledes
fullgöra sina förbindelser emot Wenersborgs stad, hos Rikets Höglofl.
Ständer söka utverka ett medgifvande af nu ifrågavarande beskaffenhet,
hvilket, enligt sin natur, innebär en tillfällig eftergift och jemkning i de
för Bankens upplåningsrörelse utstakade, af Bolaget, redan i den stund medlen
insattes, fullkomligen kände allmänna grunder.
Under denna synpunkt och då Brandstods-Bolaget sjelft hos BancoStyrelsen
aldrig anmält dess önskan vara, att, med uppoffring af annars påräknelig
ränta, genast utbekomma en först i April månad nästa år efter
uppsägning förfallen summa, framställer sig frågan nu i ett mindre utredt
skick; men under förutsättning emedlertid , att det ifrågaställde undantaget
från Bolagets sida önskas och påkallas, såsom ett nödvändigt medel att underhjelpa
dess betalningsförmåga i uppgifne fall och från de brandskadadc
afböja de af Motionairen framställde, onekligen ganska svåra och kännbara
olägenheterna af hvarje dröjsmål, har Utskottet trott sig böra ingå i undersökning,
huruvida Banken möjligen, utan förlust och utan en alltför menlig
inverkan på egen ställning,, skulle kunna främja det af Motionairen åsyftade
ändamål.
Utskottet har härvid inhemtat, att 200,000 R:dr, Allmänna Brandstods-Bolaget
tillhörige, hvilka i Låne-Banken innestå för 3 procents ränta
emot en mängd till innehafvaren ställde skuldförbindelser, blifvit den
11 nästl. October uppsagde; och ehuru Utskottet ej kunnat förbise, att
Handels-Disconternes fonder icke befinna sig i den ställning, att de för
närvarande kunna återbära en sådan summa, så att följaktligen tillgång dertill
endast låter sig bereda genom förskott från Låne-Banken; likväl, då
en sålunda förskottsvis, skeende liqvid af nämnde capitai-summa, hvilken
efter 4 månaders förlopp utgör en ovilkorligen förfallen skuld, icke för tillfället
kan anses medföra det ringaste menliga inflytande på Bankens ställning,
helst, enligt af Banco-Fullmäglige gjord anmälan, redbara fondens
förhållande till sedelstocken nu, efter flera veckors fortsatt silfver-utvexling,
befinner sig till och med något fördelaktigare än i den stund utvexlingen
begynde, utan nämnde capilal-summas utbetalande på förband snarare kunde
anses för Banken fördelaktigt, genom inbesparande af den derå löpande
räntan, för 3 å 4 månader, får Utskottet, förvissadt om Rikets Ständers
öma deltagande i den svåra olycka, som öfvergått Wenersborgs stad, härigenom
tillstyrka Rikets Höglofl, Ständer
Banco-Utskottets Betänkande 1S:o Jo.
3
att, med bifall till ofvanberörde capital-belopps liqviderande förskottsvis,
genom Låne-Banken, tillåta, att de af Allmänna Brandstods-Bolaget
uppsagde, den ii April 1835 förfallne Låne-BancoObligationer,
till sammanlagdt belopp af 200,000 R:dr B:co, må,
å enskildt förskotts räkning, omedelbart af Låne-Banken inlösas,
med ränta till inlösningsdagen, om och i den moa samma Obligationer
derstädes företes och aflemnas.
Viljande Utskottet, i händelse Rikets Höglofl. Ständer täckas denna
åtgärd bifalla, ofördröjligen låta meddela Låne-Banco-Deparlementet de föreskrifter,
hvilka för verkställigheten deraf erfordx^as.
Stockholm den g December 1834-
N:o 70.
Antom till Exp.-Utst. den 22 Dee.
Betänkande, i anledning af Herr Linderholrns motion,
angående af skaff ande af öfver-räntor vid liqvider af
Biscontlån m. m.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet framställd och till Utskottet
remitterad motion är af Herr Linderholm yrkadt:
1:0 att den så kallade straffräntan, eller 3 procents förhöjning i den
cirkla Disconträntan, som för närvarande eger rum å Discontlån, hvilkas
betalning öfver förfallotiden uteblifver, måtte afskaffas, såsom, efter Herr
Linderholrns förmenande, stående i strid med allmänna Lagens förbud emot
ocker, eller betingande; af högre ränta än 6 procent; men att, detta oaktadt,
den Discontverkets Gäldenärer nu beviljade tid af en, högst två respit-månader.
till inbetalande eller omsättning af sina lån, måtte fortfara,
dock så, att vid omsättning hvarje reversal skulle erhålla det datum, då
gamla lånet förföll, hvarigenom icke respit-månaderne skulle kunna många
och ända till 10 månader verka dröjsmål med sista inbetalningen, och
2:0 alt en så beskaffad förändring i arbetssättet vid Disconterne måtte
vidtagas, att Gäldenären blefve berättigad att, å hvilken söknedag det vore
för honom lägligt, inlemna bevis öfver i Banken insatta liqvider och räkna
sig insättningen till godo från den samma dag, eller, att, om något hinder
emot verkställigheten häraf mötte, Gäldenären åtminstone i de tryckte
4
Banco- Utskottets Betänkande N:o 70.
blanketterne lill Discont-reversalen erbölle underrättelse, hvilken eller hvilka
dagar i veckan omsättning eller liqvid finge ske. Dervid blifvit bifogade
åtskillige inom Ståndet i frågan afgifne yttranden.
Efter inhemtande af så väl Banco-Fullmägliges sorn JBanco-DiscontDirectionens
Utlåtande öfver omförmälde motion, har Utskottet densamma
till slutlig pröfning företagit; och hvad först angår frågan om afskafFandet
af den nu föreskrifne straffräntan för Disconllån, som efter för fa Höliden inbetalas
eller omsättas; så, enär Rikets Höglofl. Ständer, i anledning af Utskottets
i Utlåtandet N:o 16 ^punkt. 20 pag. 86) gifne tillstyrkan , angående
lånerörelsen genom Banco-Disconten, beslutat, att sjelfva Discontrörelsen
md fortgåj utan annan förändringj än att Banco-Styreisen, så vida de för
Cassa-creditiv åt Hypolheks-föreningar af Disconlfonden anvisade medel
icke till detta ändamål komma att användas, eger rättighet att nedsätta
maximi-lånesumman i Disconlen, anser Utskottet det redan vara af Rikets
Ständer afgjordt, att någon så beskaffad förändring, som i denna del blifvit
af Herr Linderholm föreslagen, icke bör ega rum; och Utskottet kan deslomindre
understödja Herr Linderliolms förslag i denna del, som det af en hvar,
med kännedom och erfarenhet af ett Discont-Verks förvaltning, måste inses
och erkännas, alt i en lånerörelse med limiterad fond, der tillgången till
ny utlåning alltid är beroende af den större eller mindre ordentlighet,
hvarmed förut utgifne lån inbetalas eller omsättas, borttagandet af straffräntan,
derigenom det kraftigaste bandet på försumlige Gäldenärer tillintetgjordes,
skulle kunna medföra högst menliga följder, hvarföre äfven i alla
tider tillåtelsen till sådan räntas beräknande ansetts af lika väsendtlighet för
Discontrörelses bedrifvande, som vid en vexelrörelse rättigheten till högre
än laglig ränta för återgångne vexlar.
Beträffande dernäst förslaget att vid de vid omsättningar, som göras efter
förfallotiden, nya lånereversalet skulle erhålla det datum , då gamla lånet förföll,
i stället för det, då nya reversalet hos Verket belånas; så, utom det
att Rikets Ständers ofvanåberopade beslut jemväl, efter Utskottets omdöme,
lägger hinder emot vidtagandet af en sådan förändring, fimner Utskottet Herr
Linderliolms yrkande i denna del innefatta en så uppenbar stridighet
emot Discontverkets hela expeditionsordning och bokföringssätt, att deraf
oundvikeligen skulle följa oreda i räkenskaperne; och anser Utskottet i flera
afseenden ej mindre betänkligt, att gifva de till Discontverket ställda skuldsedlar
en retroactiv belåningstid, af ända till tvänne månader före deras
utgifvande, bevittnande och förseende med vederhäftighetsbevis, än alt de
-
B anco-Ut slottets Betänkande J\7 ■'o jo.
rigtnom borttaga oell förkorta den lånetid på det bela, som så länge varit
Discontverkets Gäldenärer medgifven, och hvilket rådrum för det mesta
äfven ländt lill Discontens fördel.
Äfvensom Utskottet slutligen, i anledning af Herr Linderholms yrkande,
att hvarje Discontens Gäldenär må ega , att, å hvilken söknedag det
finnes för honom tjenligt, till Discont-Contoret inlemna bevis öfver i Banken
insatta medel och räkna sig insättningen till godo från den dag han
densamma verkställt, anser sig böra erinra, dels att denna rättighet redan
är medgifven i afseende på de lån, som till fullo inbetalas, och DiscontContoret,
enligt Directionens tilikännagifvande, för sådant ändamål öppet
alla söknedags-förmiddagsr, då de inlösta reversalen återfås emot Bancoattest
å Capitalsumman och contant liqvid af derå tilläfventyrs upplupen
ränta; dels att, ehuru omsättningar endast å en viss dag i veckan, som nu
mera är Thorsdagen, föredragas och pröfvas hos samfälda Directionen, det
likväl, enär, enligt hvad allmänt blifvit lillkännagifvet, omsättnings-reversalen
med bifogad attest å afbetalning och ränta dessförinnan vid Discont-Contoret
emoltagas, från och med Lördagen till och med Tisdags-eftermiddagen,
samt de genom omsättning infriade lånereversalen följande Fredag och
Lördag i Contoret återbekommas, icke rättvisligen kan bestridas, att Allmänhetens
beqvämlighet äfven i denna del, så vidt sig göra låter, i förening
med nödig ordning och säkerhet för Verket, redan är behörigen afsedd,
dels och att ränta å den större eller mindre del af ett Discontlån,
som i Banken insattes, aldrig beräknas längre än till attestens datum, (så
vida nemligen attesten inom den föreskrifna tiden af i4 dagar hos Discontverket
presenteras,) men att, då återstoden af lånet icke kan anses betald
förr, än omsättningen, efter hos Directionen föregången pröfning, varder
beviljad, blifver deraf en naturlig följd, att räntan å denna återstod måste
beräknas till omsättnings-dagen.
Och får Utskottet, på desse förenade skäl, tillstyrka,
att Herr Linderholms ifrågavarande motion må förfalla.
En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 19 December 1834-
6
Banco-Utskottets Betänkande A":o Ji.
Reservation
af Herr Falhem'. ”Sedan jag inför Höglofl. Utskottet, i likhet med.
hvad jag inom Räkenskaps-Afdelningen framställde, nemligen att vid BanDiscont-Verket
den anstalt måtte vidtagas, att låntagare, som uti Vexel-Banken
insatt penningar för Verkets räkning, må berättigas att för de insatta
medlen blifva crediterade under den dag, som attesten till Discont-Verket
aflämnas, och icke såsom nu sker nödgas afvakta den dag, då Directionen
har sitt sammanträde; hvilken hemställan likväl Höglofl. Utskottet, uppå
derom af Herr Grefven och Ordföranden framställd proposition, afslog; och
då denna anstalt inom Höglofl. Utskottet ansågs oförenlig med det Reglemente
och Arbetsordning, som inom Discont-Verket nu är vidtagen, så
hemställer jag till Höglofl. Rikets Ständer, om orden uti Betänkandet — —
— den större eller mindre ordentlighet, hvarmed förut utgifne lån inbetalas
eller omsättas — i kunna vara på sitt ställe oller rätt lämpliga,
och utan att jag dervid för närvarande kan se, huru någon rättelse deruti
skall ernås, har jag dock ej velat underlåta att framställa detta factum,
såsom ett stöd för dem inom Representationen, som uti Real isa tions-frågan
ansett Bankens Discont-rörelse icke allenast oförenlig med Bankens sanna
functioner, utan äfven bevist, att den varit skadlig för jordbruket och] näringarne.
”
N:o 71.
Antom till Exp.-Utsl. d. 22 Nov,
Retänlcande, i anledning af Herr Hallings motion, om
utfärdande af allmän Kungörelse, till underrättelse
om det gamla Si Ifver myntets gångbarhet i allmänna
rörelsen.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet är till Banco-Utskottet remitterad
en af Herr Halling3 med åberopande af 56 §. Riksdags-Ordningen, väckt
motion, att, sedan silfver-utvexling i Banken nu åter börjat på de i Myntbestämnings-Lagen
den 1 Mars i83o stadgade grunder, och sålunda ett
nytt silfvermynt blifvit i omlopp satt, utvägar måtte vidtagas, att i allmänna
rörelsen åter framlocka äfven det gamla silfvermyntet, serdeles det
mindre, samt för detta ändamål, genom allmän Kungörelse i Riket förklaras,
att äfven det gamla silfvermyntet numera bör gå och gälla i all
-
Bcinco-Utshottets Be Länhem de N:o ju
7
niänna rörelsen, samt emottagas i all allmän uppbörd, efter dess innehafvande
prägel och värde, efter högst åberopade Myntbeslämnings-Lag, med
utsättande tillika af hvarje myntstyckes värde, i förhållande till Bancooch
Riksgälds-sedlar, hvarigenom äfven den fördel, efter Motionairens åsigt,
skulle uppkomma, att flere bytesmedel erhöllos; och har Motionairen
trott den föreslagna åtgärden åtminstone i Landsorterna vara af erkänd nytta,
emedan, i annat fall, isynnerhet det mindre gamla speciemyntet, hädanefter
som hittills, endast godtyckligt skulle i värde anses och skattas,
samt således den mindre upplysta delen af Allmänheten, okunnig om myntets
rälla värde, ofta tillfogas en orättvis förlust, och derföre endast i
verkligt nödfall tillgripa sitt gamla silfvermynt.
Enär, enligt hvad en Ledamot inom Yällofl. Borgare-Ståndet, vid
motionens remitterande, jemväl erinrat, Kongl. Förordningarne af den q
Januarii 1770 och den 27 November 1776, angående Rikets förseende med.
speciemynt m, m., icke blifvit genom Myntbestämnings-Lagen af den 1
Mars j83o upphäfde, utan ännu äro till deras kraft och verkan gällande,
samt vid sådant förhållande, och då en hvar redan känner, att 1 R:dr
Silfver-specie, efter 1664 års myntfot, motsvarar, enligt Myntbestämningsgrunden,
R:dr B:co, en Kungörelse, af den beskaffenhet, Motionairen
föreslagit, måste anses i allo öfverflödig,
finnér Utskottet sig ej kunna tillstyrka bifall till Herr Halling
ifrågavarande motion.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 19 Dec. 1804.
Reservation
af Herr Rubin: ”Emot Höglofl. Utskottets, i strid med Afdelningen»
tillstyrkan fattade beslut får jag mig reservera, och derjemte förklara, att,
ehuru jag i allmänhet icke ifrar för tillökning i den mängd Förordningar,
de der upplifva redan gällande stadganden, kan jag likväl icke annat än
till alla delar gilla Motionairens åsigt, att en Kongl. Förordning till Allmänhetens
underrättelse i omförmälde ämne både är af behofvet påkallad,
och svårligen kan anses höra till dem, hvilka öfverflödigt belasta våra
Författningssamlingar. Då Rikets Ständer ännu icke fått emottaga Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut, som bestämmer myntenheten, hade jag trott, att i
8
Banco-Vtslcottets Memorial JV:o ja.
händelse Motionairens välmenande förslag vunnit bifall, den underdåniga
skrifvelsen kunnat så tidigt uLfärdas, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med
myntenhetens bestämmande, varit i tillfälle äfven yttra Sig om det gamla
silfvermjmtet och dess användbarhet i allmänna rörelsen.
Med Herr Rubin förenade sig Riksdagsfullmägtige Peter Andersson>
Peter Persson, And. Brisman, Er. Svanberg och And. J\örmark.
N:o 72.
Ankom till Exp.-Utsk. den 22 Dce.
Memorial, angående anordnande af arfvoden dt Bankens
Cassa-Skrifvare.
Sedan Bankens nuvarande sju Cassa-Skrifvare, uti en till Banco-Fullmägtige
ingifven skrift, med yttrad förhoppning, att vid en framdeles skeende
allmän löne-reglering komma i åtnjutande af lika vilkor, som för
Contors-Skrifvarne i lägsta graden varda bestämde, anhållit, att under tiden,
i anseende till den trägna beskaffenheten af deras befattningar, undfå
en lämplig löne-förhöjning, åtminstone till det belopp, att hela arfvodet
blefve enahanda med hvad som bestås deras mindre trägen tjenstgöring
underkastade vederlikar i Rikets Ständers Riksgäbls-Contor, och således provisoriskt,
i ett för allt, erhålla hvardera 36o R:dr B:co årligen, att räknas
ifrån den 1 October innevarande år; så hafva Baneo-Fullmägtige, uti till
Utskottet afgifvet Utlåtande, jemte förmälan, att, sedan det förhållande
år i832 inträffat, alt af Bankens då varande Extra Ordinarie!- ingen velat
åtaga sig de trägna Cassa-Skrifvare-göromålen, emot det derföre bestämda
arfvodet af 144 R;dr B:co årligen, nödvändighet för Fullmägtige uppstått,
att för år i833 af Bankens Omkostnads-räkning tillägga hvarje Cassa-Skrifvare
ett extra anslag af 56 R:dr, sorn äfven för innevarande år fått fortfara,
yttrat, alt den Cassa-Skrifvarne i Banken sålunda beviljade aflöning,
till ett belopp af 200 R:dr B:co årligen, i förhållande till det trägna arbetet,
hvilket, långt ifrån att minskas, betydligen ökats genom den började
silfver-ulvexlingen och än vidare komme att tilltaga, serdeles under de
år, som till sjelfva öfvergången erfordras, då de nya sedelvaleurerne efter
hand skola ersätta de gamla samt hela den hittills af Vexel-Banken besörjde
rörelsen med Transportsedlar kommer att successive öfverflyttas på
Cassorne,
Banco-UtsJcottets Memorial N:o ys.
9
Cassorne, onekligen vöre för ringa; att uti det uppgjorde oell till Rikets
Ständer öfverlemnade Förslaget angående Cassa-Departementet äfven vore
afsedt, alt Skrifvare-befatlningarne inora Special-Cassorne skulle i allo, och
äfven hvad lönevilkoren beträffade, anses lika med öfrige Skrifvare-befattningar
inom Verket; att billigheten af den grund, hvarpå Cassaskrifvarnes
ifrågavarande anhållan hvilade, sålunda på förhand vore insedd och erkänd,
äfvensom det för säkert kunde antagas, att, vid en allmän lönereglering
för hela Verket, en slik förbättring i Cassaskrifvarnes vilkor vore
möjlig, ulan ökning af Bankens utgift på det hela, men att det emedlertid
berodde af åtskillige ännu icke i allo bestämde förhållanden; huru
snart det nya Cassa-systemet, hvarmed det nya Sedelsystemet hade ett
oskiljaktigt samband, kunde blifva infördt, samt att vid sådant förhållande,
och då, i händelse detta öfvergångs-tillstånd någon längre lid komme
att fortfara och en bestämd aflöningsstat för Banco-Verket eller de bägge
Departement deraf, för hvilka arbetsordning i detail är vorden uppgjord,
icke vid denna Riksdag kunde upprättas, Fullinägtige funne det
vara med all billighet öfverensstämmande, att Bankens Cassaskrifvare
blefve, från och med den i nästlidne October räknadt, i åtnjutande af lika
aflöning, som för närvarande utginge till Contorsskrifvare eller Canzlisler
inom lägsta Ordinarie-graden, nemligen 36o R;dr Banco för året,
dock med vilkor, att anslaget varder inbegripet uti nuvarande Totalsumma
af Löner och Arfvoden för Banco-Staten, och följakteligen borde genom
motsvarande lönebesparing på annat håll, vid inträffande ledigheter,
med möjligaste första betäckas.
Utskottet, som, lika med Bancofullmäglige, finnei Cassaskrifvarnes nuvarande
lönevilkor icke motsvara de trägna tjensteåligganden dem, enligt
Fullmägtiges vitsord, tillhöra, kan ej undgå inse, att en förbättring i desse
Tjenstemäns aflöning af billigheten påkallas; men då Utskottet jemväl till
alla delar instämmer uti Fullmägtiges åsigt, alt det belopp, hvartill BancoSlatens
löner, jemte derå såsom arfvode sist lid ne Riksdag beviljade tillökning
af 20 procent, för närvarande uppgå, ej bör, genom ifrågavarande anslag,
förhöjas, vågar Utskottet icka tillstyrka någon löneförbättring, som
skulle för närvarande förorsaka tillökning i berörde Aflöningssumma, om
än deremot svarande minskning framdeles, genom skeende besparingar,
skulle kunna åstadkommas; och kan Utskottet således icke i vidsträcktare
måtto tillstyrka bifall till omförmälde anslag, än att Utskottet, med fästadt
Bihang till R. St. Brot. 1834. 6-te Sami. l;sta A)d. %\dra Band. 2
i7-de Båftet.
io
Barico-Utslcoltels Memorial I\r:o "2.
afseende å de trägna göromål £ som med Cassaskrifvare-befattningarne äro
förenade, får hemställa,
det måtte Rikets IlögloO. Ständer berättiga Bancofullmägtige, att,
så snart genom skeende tjenste-indragningar och deraf följande lönebespåringar
erforderlige medel blifva att tillgå, och intill dess
en ny Aflönings-Stat för Banken varder fastställd, åt hvardera af
Bankens sju Cassaskrifvare anordna ett ytterligare arfvode, motsvarande
skillnaden emellan den Cassaskrifvarne för närvarande bestådda
aflöning och hvad Bankens Contorsskrifvare och Canzlister
i lägsta Ordinarie lönegraden åtnjuta.
En Ledamots reservation medföljer.
Stockholm den 19 Dec. 1834*
Reservation
af Herr Hélsingius: ’’Émot Höglo fl. Utskottets beslut, att för Bankens
Cassaskrifvare tillstyrka förbättring i deras lönevilkor endast i den mon genom
skeende tjenste-indragningar erforderliga medel dertill blifva att tillgå,
får jag mig reservera; och anser att, då Cassaskrifvarne i Riksgäldskontoret
redan länge åtnjutit enahanda lönevilkor med Bankens Contorsskrifvare
i lägsta lönegraden, ehuru deras göromål i trägenhet ingalunda
kunna anses jemförlige med deras Vederlikars i Banken, hvilkas dagliga
tjenstgöring från kl. 9 f. m. till kl. 3 e. m. icke lemnar dem någon tid öfrig
att, såsom andre Extra Ordinarie Tjenstemän, kunna förskaffa sig biförtjenst,
desse äro fört jente af enahanda löneförmoner, som de förstnämnde.
Genom HögloQ. Utskottets tillstyrkan kunna visserligen i en framlid
Cassaskrifvarnes lönevilkor komma att förbättras, men de, som nu innehafva
dessa befattningar, hafva deraf ingen fördel, då det klarligen synes, att, åtminstone
för närvarande och innan Bankens blifvande nya organisation
blifvit satt i verkställighet, inga tjenste-indragningar kunna verkställas. Jag
yrkar derföre bifall till hvad Herrar Bancofullmägtige i denna del tillstyrkt.
”
Med Herr Hélsingius förenade sig Herr Doctor Moren.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834.
Bänco-Utikottets Utlåtande N:o 73.
t
JNT:o 73.
Ånk. tili Exp.-Utsk. den 22 Dac.
Utlåtande, till svar å de inom irenne Riks-Ständ gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 38 jramlagäe förslag till
Departemental-indelning af Banco-Ver ket samt redovisningsoch
tjenslgörings-ordningen inom detta Verk.
Ifrån Höglofl. Riddeaskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet äro,, genom Protocolls-Utdrag af den 8 October
samt 3o och 28 September innnsvarande år, återremitterade Utskottets under
N:o 38 afgifne Utlåtande öfver det, på grund af 3 Art. 1 Afdein. 4
§. i i8?o års B u 11 c o - R eg 1 e m e n te, upprättade förslag till Departemenlal-indeluing
af Banco-Verke t, samt redovisnings- och tjenstgöring s-ordning inom
detta Verk.
Åf desse Sterremisshandlingar inhemtas:
alt, inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, åtskilHge Ledamöter uppmanat
Utskottet att förklara orsaken till det långa dröjsmålet med afgifvande af
Utskottets första Utlåtande i ämnet; tvänne Ledamöter ansett,att Utskottet,
före framläggandet af något förslag till departemental-indelning af BancoVerket,
bort meddela Utlåtande öfver den af Herr Rosenblad , Bernhard,
väckte och till Utskottet, remitterade motion, om förändring ej mindre i
fördelningen af styrelse-åtgärderne inom Banken, än äfven i sammansättningen
af under-styrelsen: och tvänne Ledamöter framställt den åsigt, att
Utskottet borde sätta sig i förening med Constitutions-Utskottet, för tillvägabringande
af ett förslag till en af behofvet påkallad ändamålsenlig Grundlagsförändring,
i afseende å organisationen af Bankens Öfver-Styrelse, hvarförinnan
desse Ledamöter trott det vara öfverflödigt att ingå i granskning
af det organisations-förslag, Utskottet framlagt;
alt vidare flera Ledamöter, inom så väl Höglofl. Ridderskapet och
Adeln som Hedervärda Bonde-Ståndet, varit af den tanka, att då något
fullständigt Förslag till en förändrad organisation af Banco-Verket i det bela
icke kunnat af Utskottet meddelas, och således Rikets Ständer icke vore
i tillfälle inhemta huru stor Tjenstemannapersonal efter Bankens reorganisation
erfordrades, eller till hvad belopp aflöningen för densamma lomme
Bihang till R. ht. 1’rot. i834. 6 Sami. r Afd. 2 Bandel, t
i8:de Häftet.
3
Banco-Ut skottets Utlåtande N:o jZ.
att uppgå, och det, under sådane förhållanden, vore betätikligf, att definitivt
fastställa a flön ingen och antalet af Tjenstemän, hvilkas behöflighet och
åligganden först efter ett eller annat års förlopp kunde med säkerhet bestämmas,
borde för det närvarande endast hufvudgrunderne för den nja organisationen
fastställas, samt åt Banco-Fullmägtige öfverlemnas alt, i enlighet
dermed, uppgöra förslag till en efter sakernas nya ordning lämpad
förändring af Bankens organisation i det hela och provisoriskt intill nästa
.Riksdag till verkställighet befordra samma förslag, hvilket derefter, med de
ändringar och rättelser, som erfarenheten visade vara af behofvet påkallade,
eller eljest kunde finnas ändamålsenliga och fördelaktige, borde Rikets näst
sammanträdande Ständers och deras Eanco-Utskolts pröfning underställas;
att en Ledamot af Ridderskapet och Adeln ansett, det borde, sedan
Låne-Bankens och Depositions-Bankens omfattning och bestämmelser nu
mera vore af Rikets Ständer i det närmaste afgjorde, och hinder således ej;
mötte för organiserandet af desse tvänne Departement, Utskottet låta utarbeta
och före Riksdagens slut till Rikets Ständer inkomma med förslag
lill Stadga för Låne- och Depositions-Banken, dock med öfverlemnande åt
Banco-Fullmägtige, att uppgöra serskilde Instructioner för Departementens
inre förvaltning och Tjenstemännens befattningar;
samt att månge Ledamöter inom ofvannämnde 3:ne Riks-Stånd yrkat,,
det mätte nuvarande antal af Bankens Tjenstemän vid den nya organisationen
minskas och nödige besparingar i Bankens förvaltningskostnader derigenom
beredas; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt någre Ledamöter
inom Hedervärda Bonde-Ståndet yttrat, det organisationen borde grundas
på en trägnare Embetsmanna-verksamhet än den nuvarande, äfven om högre
lönevilkor för dessa mera träget sysselsatte Embets- oeh Tjenstemän,
deraf skulle blifva en följd.
Hvarförutan blifvit anmärktr
af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln, att Cancelliet, i stället
för benämningen : ”Utlånings oeh Bevaknings-Af delning för intecknad
pant ” mätte benämnas: ■’Intecknings-Afdelning.”
af åtskillige Ledamöter inom så väl Ridderskapet och Adeln sorn
Bonde-Ståndetatt Controll- och Revisions-Conloren borde sammanslås och
ställas under en gemensam Chefs npsigt;
af någre Ledamöter inom Ridderskapet och Adeln: att någon serskild
Afdelning för besörjandet af oeconomiske ärenden icke borde annorlunda
organiseras, äli såsom ett Contor med en eller tvänne Tjenstemän af
lägre grad;
Bavco-TJtsftottctf Utlåtnncle Nio 73.
3
af andre Ridderskapets och Adeina Ledamöter: att Hufvud-AfdelmngsContoret
borde, i likhet med hvad uti Rikets Ständers Riksgälds-Contor för
närvarande eger rum, förestås af en Kamererare, som tillika skulle föra
Hufvud-Boken;
af någre Ledamöter inom Bonde-Ståndet: att en Öfver-Commissariebeslällning
måtte finnas, på det ett sammanhållande och i befordringsväsendet
nyttigt inflytande på hela Banco-Verket måtte kunna vinnas;
af ett stort antal Ledamöter inom bemcilde Irenne Riks-Stånd: att, i
enlighet med den af Banco-Fullmägtige yttrade åsigt, en Chef inom hvarje
Departement, för att ordna arbetet, samt vaka öfver göromålens behöriga
och oafbrutna gång, borde utaf Banco-Fullmägtige, eller, i händelse
Herr Rosenblads ofvan om förmälde motion bifölles, på sätt deruti blifvit
föreslaget, af Banco-Directionen tillsättas, med skyldighet, att ensam, eller
i första rummet, ansvara för förvaltningen på det hela, och att, såsom en
följd häraf, alla Expeditions- och Räkenskapsgöromål, hvarmed Commissarierne
nu hafva, eller, enligt Organisations-Förslaget, skulle komma att erhålla
befattning, borde förrättas af Kamererare, eller andre underordnade
Tjenstemän, hvilkas antal, i förhållande till göromålen, kunde okas;
af tvänne Borgare-Ståndets Ledamöter: att, vid tillsättandet af Chefsbefattning
inom Departementen, Commissarierne målte ega att sins emellan
på förslag till den lediga Chefsbefattningen uppföra två eller tre Ledamöter,
af hvilka Banco-Fullmägtige eller Bimco-Directionen bade att utvälja
en till Chef för Departementet;
af någre Ledamöter inom Ridder skåpet och Adeln samt BorgareStåndet:
att den collectiva ansvarigheten för Bankens 21 Commissarie!’, såsom
orimlig, för ärendenas skyndsamma gång hinderlig, och i sitt resultat
mindre säker, borde försvinna;
af flere Ledamöter inom Riks-Standen: att vården af Bankens redbarheter
borde uppdragas åt Departements-Cheferne, och desse, samfälldt eller
gemensamt, ansvara för Cassavården;
samt af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln: att Chefernes ansvarighet
kunde blifva samfälld med underordnade Tjenstemäns;
Och är emot det utarbetade Förslaget till redovisnings- och arbetsordning
för Cassa-Afdelning och Sedel-Contoret serskildt erindradt:
af någre Ledamöter inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet:
att samma Förslag vore för mycket omständligt och upptoge ämnen, hvarmed
Rikets Ständer icke borde sig befatta, utan hvilka ensamt kunde ankomma
på Utskottet och Banco-Fullmägtiges bepröfvande och afgörande;
4
Banco-XJtskettets Ut lat findé N;o j3,
af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln: dels' att tili en pag*
i4 af Utlåtandet förekommande mening, så lydande: ,J f.o Diarium inom
J’hvarje Gassa föres med en column för Ducater och en column för R:dr
"Banco; vare sig metalliskt mynt eller sedlar/’ orden 'Vare sig" förmodligen
af misstag kommit att inflyta, och att slutmeningen i stället borde erhålla
följande lydelse: ”serskildt för metalliskt mynt och serskildt för sed’’lar
” dels ock att det å pag. 18 litt. S, hvarest Cassa-Commissariens ansvarsskyldighet
finnes utstakad, begagnade ordet *’uppsåtlig” borde borttagas,
helst detsamma, i förening med orden: ”vårdslöshet eller för sammel$e/’innebure
en motsägelse;
af en annan Ledamot inom Ridderskapet och Adeln: att den af Utskottet,
pag. 3a punkt. 5, föreslagna förändrade redaction af den §. i Organisations-Förslaget,
som bestämmer Cassa-Commisariens ansvarsskyldighet,
måtte rättas, enär berörde punkt, sådan den för närvarande lyder, ehuru
innefattande samma mening, som Banco-Fulimägtiges redactions-förslag pag.
18 litt. S, vore alltför tvåtydig och underkastad en mångsidig tolkning, samt
al en annan Ledamot inom sistnämnde Riks-Stånd: dels att det i Organisations-Förslaget
stadgade förbud för Casseuren att från sig lemna större
eller mindre del af det belopp, 4»ooo R:dr Banco, för hvilket borgen borde
af hvarje Casseur ställas, vöre olämpligt, dels oek att af Banken inlöste förslitne
Transportsediar och sedlar af de högre valeur erne, enligt nya formulär
ren, borde, i likhet med hvad i afseende å de så kallade småsedlarne,
eller sedlar af io R:drs valeur och derunder, blifvit stadgadt, förbrännas,
i stället för att, på sätt Utskottet föreslagit, serskildt inbindas och
förvaras.
Hvad sålunda blifvit ytlradt och anmärkt har Utskottet under noggrannt
öfvervägande tagit, och anser sig först, till svar ä den erhållne uppmaningen
att förklara orsaken till det långa dröjsmålet med afgifvandet af
Utskottets första Utlåtande i ämnet, böra erinra, att, enligt hvad Utskottet
redan i samma Utlåtande tillkännagifva, Förslaget till en förändrad organisation
af Banco-Verket, icke vid Riksdagens början, utan först den sSrte
sistl. April, ifrån Banco-Fullmägtige till Utskottet inkommit; att besvarandet
af de sedermera ankomne återremisserne af Utskottets Betänkande Nrris
6, <1 och 8, angående Bankens öppnande till utvexling af Silfver, och med
Förslag tilt sä väl hufvudgrunderna för Bankens rörelse och förvaltning,
som ett nytt mynt-system, både i anseende till desse ärendens stora vigt
och de dervid gjorde anmärkningarnes ovanliga mängd och omfattning, under
en längre tid nästan uteslutande sysselsatt Utskottet, samt att jemväl,
Bnnco-TJtskotiens Utlåtande Nio y3.
5
den inom Utskottet verkställda noggranna pröfning och granskning af Organisations-förslaget,
ej mindre i följd af ämnets beskaffenhet, än de Förslaget
åtföljande handlingars vidlyftighet, erfordrat en icke obetydlig tid,
hvilka omständigheter, i förening med det afbrott i göromålens jemna gång,
som blifvit en oundviklig följd utaf ofta inträffade ombyten af Ledamöter
inom Utskottet, serdeles efter Cholera-farsotens utbrytande i Riket, gjort
det för Utskottet omöjligt, att förr, än som skett, dess Utlåtande i förenämnde
ämne afgifva.
I anledning dernäst af den erinran, att Utskottet, innan detsamma
för Rikets Höglofl. Ständer framlade Förslaget till Depärtemental-indelningen
af Banco-Verket, bort afgifva Utlåtande öfver den af Herr Rosenblad
väckta motion om förändring i Bankens Styrelse, får Utskottet förklara, att,
ehuru Utskottet ej skulle underlåtit att i ett sammanhang pröfva dessa frågor,
i händelse de samtidigt blifvit till Utskottet öfverleinnade, kan likväl
Utskottet icke finna dem ega så oskiljaktigt samband med hvarandra , att
ej granskningen af det genom Fullmägtige öfverlemnade Förslag till Bankens
Departcmental-indelning, hvilken granskning blifvit Utskottet uti .5 §.
af dess Instruelion anbefalld, både kunnat och bort, utan afvaktan af
Banco-Fullmägliges öfver Herr Rosenblads motion infordrade och först i
Junii månad Ulskottet tillhandakomne yttrande, företagas, samt resultatet af
denna granskning för Rikets Ständer anmälas, före den slutliga profningen
af om förmälde motion; men på det emedlertid Rikets Höglofl Ständer, derest
så skulle önskas, må kunna i ett sammanhang pröfva dessa tvänne frågor,
bar Utskottet trott sig böra under denna dag jemväl afgifva dess Betänkande
öfver Herr Rosenblads berörde motion, till hvilket Betänkande,
upptaget under N:o y'3, Utskottet alltså här får hänvisa.
Beträffande sedermera det framställde yrkandet, att Banco-Utskottet
måtte, i förening med Constitutions-Utskottet, uppgöra förslag till en ändamålsenlig
Grundlags-förändring i afseende på Organisationen af Bankens
Öfverstyrelse; så enär det, enligt gällande Grundlagar, tillkommer sistnämnde
Utskott ensamt, att hos Rikets Höglofl. Ständer föreslå de Grundlagsförändringar,
som detsamma anser nödige eller nyitige, och Banco-Utskottet,
vid sådant förhållande, icke synes vara hvarken förpligtadt eller berältigadt,
att biträda vid utarbetandet af något Förslag tili förändradt Grundlags-stadgande
i berörde hänseende, samt Utskottet ej heller, för sin de], kan
inse, det någon sådan förändring erfordras, för att sätta Rikets Ständer i.
tillfälle att pröfva det Förslag, rörande Bankens reorganisation, hvarom frå
-
6
Banco-Ucskottets Utlåtande Nio 73.
ga nu är, liar Utskottet funnit berörde yrkande ej kunna till någon åtgärd
från Utskottets sida föranleda.
Hrad deremot angår den af flere Ledamöter framställda åsigt, att endast
hufvudgrunderne för den nya Organisationen af Banco-Verket bort
för det närvarande göras till föremål för Rikets Ständers Ständers pröfning;
så, i betraktande deraf, att, sedan Rikets sist församlade Ständer, hvilka funnit
det icke vara möjligt för dem eller deras Banco-Utskotl, att, före verkställigheten
af Siifver-utvexlingen och de då beslutade förändringarne med
Bankens sedelrörelse uppgöra en fullständig organisation af Bankens förvaltning,
eller definitivt reglera den för nämnde förvaltning erforderlige Tjenstemannapersonal,
uppdragit åt Banco-Fullmägtige, att låta utarbeta och till
Rikets näst derefter sammanträdande Ständers pröfning framlägga ett fullständigt
Förslag i afseende på Banco-Verkets organisation i det hela, sådane
omständigheter inträffat, alt Banco-Fullmägtige varit förhindrade, att vid
innevarande Riksmöte framlägga något utarbetadt fullständigt Orgauisationsförslag;
att den vid sistlidne Riksdag beslutade förändringen i afseende på
Bankens sedelutgifning ej eller ännu, af inför Rikets Ständer redan uppgifne
orsaker, hunnit bringas till verkställighet; att, ehuru Banken numera
blifvit lill Silfver-utvexling öppnad, den tid, som från utvexlingens början
förflutit, likväl visserligen icke varit tillräcklig, att samla någon fullt tillförlitlig
erfarenhet om densammas inverkan på göromålen inom Banken, än
mindre för att, med ledning deraf, uppgöra något fullständigt OrganisationsFörslag,
ulan hufvudsakligen samma hinder, som vid sistlidne Riksdag, mötte
för uppgörandet och fastställandet af ifrågavarande Organisation , ännu
fortfara, alt vara nästan lika gällande; samt alt en partiel fastställelse af
Organisationen möjligen kunde komma att motverka den enbet och öfverensslämmelse
uti Banco-Verkets alla serskilda delar, som utgör ett hufvudvilkor
för densammas ändamålsenlighet, har Utskottet ansett de skäf hvilka
tala för, att tili endast fastställa de hufvudsakligaste grunderna för ifrågavarande
nja Organisation af Banco-Verket, ega sådan vigt^ att Utskottet
äfven för dess del uti denna åsigt instämt.
Utgående från denna synpunkt tror Utskottet det vara angeläget, alt
Rikets Höglofl. Ständer nu bestämma, huru sjelfva indelningen af BancoVerket
bör blifva; huruvida Chefskap inom Departementen bör införas,
samt huruvida den collectiva ansvarigheten för Verkets redbarheter bör för
framtiden bibehållas.
I fråga sålunda först om Departepxental-indelningan, finner Utskottet
Banco-Ut skottets Utlåtande N',o 73.
7
rleslomindre stal frångå dess gifne tillstyrkan till Banco-Vei kets indelning
i fyra Hufvui-Af deln ingar, pä sätt Comileradc oell Banco-Fullmägtige föreslagit,
som någon anmärkning emot Utskottets Utlåtande i denna punkt icke
blifvit inom Riks-Stånden framställd; oell kan Utskottet, hvad beträffar
de granskande och biträdande Contoren och Departementen, icke dela den
af en Ledamot yttrade mening, att den i Comiterades Förslag upptagne
Utlånings- och Bevaknings-Afdelningen för intecknad pant, eller det nuvarande
Cancelliet skulle lämpligare benämnas Intecknings-Afdelning, än Låne-Cancellie,
såsom Utskottet, till skillnad från Fullmägtiges och Commissariatets
Cancellie, samt utmärkande af denna Afdelnings egentliga befattning
föreslagit.
Men som hufvudsakliga föremålet för Controll- och Revisions-Afdelningarne
skulle komma att bestå uti controllerandet och granskningen, dels
af serskilde räkningar, dels af afslutade räkenskaper, har Utskottet, efter inhemtad
ytterligare kännedom om desse tvänne Afdelningars blifvande göromål,
funnit d< samma utan olägenhet kunna, pä sätt dtskil/ige anmärkningar
åsyfta sammanslås tili en enda Afdelning under gemensam Chef.
Äfvensom Utskottet, då den af flere Ledamöter inom Ridderskapet
och Adelil anmärkte olämpligheten af en serskild Afdelning för Bankens
oeconomi måste till någon del medgiTvas, och befattningen med de ärenden,
hvilka tillhöra den oeconomiska detailen af Bankens förvaltning, torde,
i öfverensstämmelse med hvad någre af bemälde Ledamöter yrkat,
kunna åt Tjenstemännen vid Hufvud-Afslutnings-Contoret uppdragas, ansett
sig böra frånträda sitt förut gifne tillstyrkandeangående organiserandet
af en serskild Oeconomie-Afdelning.,
Förblifvande deremot Utskottet vid dess öfvertygelse om nödvändigheten
af ett Huf vud-Af slutnings- Contor och ett Fiscals-Contorj i afseende
på hvilka någon egentlig anmärkning emot Utskottets förslag ej heller inom
Riks-Stånden förekommit.
Vid pröfning af den andra Hufvud frågan, eller om Chefskap bör i Bankens
Departement införas, har Utskottet funnit nyttan och nödvändigheten
deraf, att en Chef inom hvarje Contor handhafver ordningen samt tillser
göromålens förrättande med oafbruten noggrannhet, icke vara af någon
bestridd, men anmärkningarne i desto högre grad riglade emot den af Utskottet,
i dess förra Utlåtande, yttrade åsigt, att dylike Chefs-befattningar
ej annorlunda må tillsättas, än genom val, för viss bestämd tid, af hvartdera
Departementets Commissarier sins emellan; och enär det måste med
-
8
B,vtco-Ut slottets Utlåtande N-.i 73.
gifvas, så val alt en dylik valrätt icke inom något annat allmänt Embetsverk
eger rum, som äfven att både den juridiska och den moraliska ansvarighet
för Bankens förvaltande, som inför Rikets Ständer åligger deras
Banco-Fullmägtige, ej billigtvis kunde dem affordras, om desse Fullmägtige
betagas rättigheten att utse de personer, hvilka, under nuvarande förhållanden,
måste ega det vigtigaste inflytandet på göromålens gång inom Verket;
så, och då den enhet och kraft, som utgör ett bland hufvudvilkoren
för hvarje förvaltnings ändamålsenlighet, svårligen kunde vinnas utan desse
Chefers tillsättande af Öfver-Styrelsen, samt med fästadt afseende å hvad
de emot Utskottets Förslag i denna del framställde anmärkningariie i öfrigt
innehålla, har Utskottet föranlåtits, att, med frånträdande af dess förra
yttrande i denna del, biträda den mening, att ifrågavarande Chefer
höra af Banco-Fullmägtige tillsättas.
Hvad sedermera vidkommer frågan, huruvida den coliecliva ansvarigheten
för Bankens redbarheter och contanta tillgångar m. m., samt den
dermed förenade nyckel vården, bör bibehållas, har Utskottet, efter öfvervägande
af hvad i denna del blifvit inom Riks-Stånden yttrad t, väl nogsamt
insett, att flere personers deltagande uti ifrågavarande ansvarighet måste, i
väsendtlig mon bidraga lill Bankens ytterligare betryggande, men ej funnit
något lunder möta för samma ansvarighets delande af vederbörande
Departements-Chefer med dem underordnade Tjenstemän.
Och får Utskottet, på grund af hvad nu anfördt blifvit, med frånträdande
af dess förra tillstyrkan, om fastställande af det genom Fullmägtige
framlagde Förslaget till Gassa-Afdelningen och Sedel-Conlorets organiserande,
vördsamt hemställa:
1:0 att endast de lrufvudsakligaste grunderne för den ifrågavarande
nya Organisationen af Banco-Verket måtte vid denna Riksdag
varda af Rikets Ständer fastställde;
2:0 att såsom hufvudgrunder nu mätte antagas och bestämmas:
a) att Banco-Verket skall komma alt bestå af följande fyra
Hufvud-Afdelningar nemligen: Gassa-Af delning, Sedel-Contor,
Depositions-Af delning och Låne-Afdelning, hvardera med de
befattningar, sorn af Utskottet i dess Utlåtande N:o 38 finnas
uppgifne; samt de granskande, controllerande, afslutande och
biträdande Contoren och Departementen blifva: ett LåneCancellie,
en Controll- och Revisions-Afdelning under gemensam
-
Biinco~Utsbttets XJtldtatide I\’:o] 73.
9
sam Chef, ett Hufvud-Afslutnings-Gontor och ett Fiscals\Coniorj
med iakttagande af de förändringar i dessa DepurtemenLs
befattning, som blifva en följd deraf, att den i första
Förslaget tillstyrkta serskilda O econornie-Äfdelningen komme
att försvinna;
att bvartdera af de serskilde Departementen och Contoren i
hvilka Banco-Verket, enligt den nya organisationen, kommer
att fördelas, skall slå under en af Fnllmägtige omedelbart tillsatt
Chef, med åliggande, att inom sitt Departement ordna arbetet,
vaka öfver göromålens behöriga oell oafbrulna gång,
samt inför Öfver-Slyrelsen derföre ansvara;
att vården af Bankens i General-Cassorne och Sedel-Magasinen
samt de öfrige Förvarings-rummen befintlige redbarheter
och tillgångar, jemte den dermed) förenade njmkelvården,
kommer att uppdragas åt vederbörande Departementschefer,
gemensamt med någre af de högre Tjenstemännen inom
bvartdera Departementet, hvilka alltså skola ega samfäld
ansvarighet för de under deras vård förvarade tillhörigheter;
3;o det Rikets Sländers Banco-Fullmägtige må lemnäs uppdrag,
att, i öfverensstämmelse med ofvanberörde lmfvudgrunder, låta,
innan nästkommande Riksdag, utarbeta ett fullständigt Förslag till
en ny organisation af Banco-Verket i alla dess delar, och således
jemväl till reglering af den vid detta Verk erforderliga Tjenstemanna-personal
samt dess lönevilkor, äfvensom till redovisningsoch
tjenstgörings-ordningen inom hvarje Bankens Afdelning och
Contor, med skyldighet för Fullmäglige, att, vid fullgörandet af
detta uppdrag, för hvars utförande nödige åtgärder ofördröjligen
böra vidtagas, på det noggrannaste tillse, att controler och göromål,
så vidt det utan äfventyr af förluser för Banken låter sig
verkställa, i möjligaste måtto förenklas; Tjenstemanna-personalen
inskränkes till det antal, som för göromålens obehindrade gång 0-
undgängligen erfordras, och alla andra ändamålsenliga medel till
förminskning i de nu varande koslnuderne för Bankens förvaltning
varda begagnade; samt
4:o det Banco-Fullmägtige måtte berättigas, under mellantiden intill
nästa Riksdag, i den nion ifrågavarande Organisations-Förslag
1Bihang till R, St. Prot. 1834. 6 Sami. 1 Afd, a Bandet,
i8:de Häftet. 2
io Bnnco-12tskottets TJtlatntide N.o 73,
hlifver utarbetadt och af dem godkändt, låta, der sådant finnes
lämpligt, bringa detsamma provisoriskt i verkställighet, på det att,
jemte den dermed åsyftade besparing i förvaltnings-kostnaderne,
någon erfarenhet om den föreslagna organisationens fördelaktighet
oell ändamålsenlighet mätte kunna erhållas, innan den varder till
Rikets näst sammanträdande Ständers pröfning och fastställande
öfverlemnad.
Slutligen och för den händelse, att Rikets Ständer, emot hvad Utskottet
nu hemställt, skulle vilja, vid innevarande Riksdag, under pröfning
taga det utarbetade, för Rikets Ständer framlagda Föislag till organisation
af Cassa-A(delningen och Sedei-Contoret, vill Utskottet lill svar å de emot
s.imma Förslag specielt framställde anmärkningar meddela: att, enär det för
Bankens Special-Cassor föreslagna Bokförings-System hvilar på den grund ,
att, vid införandet i Diarium af Inkomster och Utgifter, någon skillnad icke
hör göras emellan Sedlar och metalliskt Mynt, det senare evalveradt tili
Riksdaler Banco., kan den af en Ledamot gjoiula anmärkning emot föreskriften
angående Columnerne uti Special-Cassornes Diarier (Utlåt. N:o 38,
pag. 14) ej annat än härleda sig från ett misstag å anmärkarens sida ; att
elen origlighet uti föreskriften, angående Cassa-Commissariens ansvars-skyldighet,
(Utlåt. N.:o 38, pag. i3, Litt. S.) hvilken blifvit af en Ledamot
anmärkt, icke förefinnes uti den förändrade föreskrift Utskottet i detta häuseende
föreslagit, (Utlåt. N:o 38, pag. 3a, mom. 5) hvilken ej heller, efter
Utskottets åsigt, kan, på sätt en annan Ledamot förmenat, gifva anledning
till någon misstydning; att uti de af Utskottet föreslagna stadganden, rörande
Cassa-Afdelningen, icke förekommer något sådant förbud för Casseurerne,
att äfven aflemna större eller mindre andelar af de summor, för
hvilka borgen skall af dem ställas, som uti en anmärkning uppgifvits; samt
att då hvarje åtgärd, som kan tjena till Bankens betryggande mot förluster
genom förfalskningar, onekligen är af högsta vigt, då Rikets sist församlade
Ständer för detta ändamål ansett nödigt besluta, att inlöste Transportsedlar
och förslitne Sedlar å högre valeurer, derunder räknade de från och med
25 Rdr lill och med 5oo Rdr, skola i Räkenskaperne upptagas efter stycketal
roed numer och datum, hvaremot de smärre Sedlarne endast till antal
och summa derstädes upp- och afloras, och då härtill jemväl kommer,
att den, enligt Kongl. Förordningen den 29 Maji 1 y3p, Allmänheten medgifne
rättighet, alt, emot ställd säkerhet, erhålla förnyelse af förkomne Transport-Sedlar,
hvilken rättighet tydligen grundar sig på hvad då redan, i af
-
B.mco-TJtikottets U t låtande Nio 73.
11
seende på clylika Sedlars förvarande i Banken iakltogs, måste upphöra, derest
up| bränning af ifrågavarande Sedlar hädanefter skulle ega runa, sedan
de blifvit slutligen inlöste,
vågar Utskottet icke tillstyrka den af en Ledamot yrkade förändring,
alt äfven inlöste Transport-Sedlar och de större förslitne
Sedlarne af nya slaget skulle förbrännas, på sätt som sker med
de så kallade Småsedlarne.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den ig December 1834»
Reservation
af Herr Helsingius: ”Instämmande i Höglofl. Utskottets beslut, att, i
följd af återremissen, nu uppskjuta med definitivt detailleradt Förslag, till
Rikets Ständer, angående Bankens organisation i det hela, intill dess följderna
af de betydliga förändringar, Banken den senare tiden undergått, hinna
utveckla sig, äfven i afseende på göromålens gång, och deraf följande
behof af Embetsmanna-personal, och att emedlertid öfverlemna detta, på
sätt Betänkandet nu innehåller, åt Fullmägliges nitfulla omtanka, anser jag
äfven intet hinder vara, att det oaktadt bestämma hufvudgrunderna förden
liva organisationen; men har deremot icke kunnat förena mig om den vigtiga
och efter min tanka på Bankens säkerhet ingripande förändring i under-styrelsen,
som nu föreslås i enlighet med tvänne Commissariers ‘ och
Pluralitelens af Herrar Fullmägtiges Utlåtande, då resultatet deraf, efter
min åsigt, blifver, alt det collectiva ansvar, för vården af Bankens redbarheter
samt göromålens ordentliga gång, som nu åligger Bankens Commissarie)',
en för alla och alla för en, i sjelfva verket öfverflytlas på Hrr Fullmägtige,
såsom följd af deras rättighet att omedelbart tillsätta de ansvarige Cheferne,
ehuru Fullmäglige hvarken lära kunna åtaga sig, eller åläggas, någon
daglig eller beständigt verksam tillsyn, öfver göromålens gång, än mindre öfver
redbarheterne.
Jag har dervid icke förbisett, att man nu vill söka bibehålla samma
ansvar för de tillförordnade Cheferne och deras underordnade, men tror
mig ha mer än en anledning Lill den öfvertygelse, att, i händelse det nu
föreslagna ansvaret någon gång skulle behöfva tillämpas, på samma sätt sorn
hittills verkligen vid ett eller annat tillfälle inträffat, man då skall finna,
alt det endast slår på papperet som collectivt, men deremot just i följd
deraf, alt tillsättningen af Personen icke berott på dem, som med honom
skola anses dela ansvaret, aldrig kommer att leda lill någon ansvars-påföljd,
12
Banco- U:skottets Utlåtande K:o 73.
för någon annan än den, som kan befinnas till händelsen vållande, och ersättningen
således ej sträcka sig öfver tillgångarne bos samma person.
Och då jag äfven tycker mig klart inse, alt den uppmärksamhet på
hvarandra, som hittills varit en nöd vändig följd af den verkliga gemensamma
ansvai ig heten, inom ett Verk, hvarest, i' motsats med de flesta administrativa
elier Expeditions-Verk, nästam allt, som vidröres, är penningar, ekler
af samma användbara egenskap, efter förändringen skall komma »It helt
och hållet försvinna,, oell förvandlas till den visserligen mera beqväma omta
n kan,, for hvar och en af de underordnade, i samma Departement, att
blott sopa rent för egon don-, och uträtta jemt så mycket som fördras, för
att undvika tilltal, ulan minsta omtanka om Verkets gång i det hela, och
lian. hända någon gång, med hemlig afund emot den bättre lottade Chefen,
snarare understödja un undanröja oordningar, då de kunna tillkomma på
ett sätt, som kun sälta honom i ansvar; så föra lilires- jag, att emot betänkandet
i denna del anmäla min vördsamma Reservation, så mycket hellre,
sorn det i ålit fall tolde vara gifvet, alt Chefskap aldrig kan fullt uträtta
Hvad-dermed1 åsyftas, utan myndighet att afsätta, lika egenmägtigt, sorn tillsätta,
sina underordnade; hvilket icke här lärer kunna komma i fråga, ej
ens hos Fullmägtige, hvad afsätlandét beträffar; då jag för öfrigt icke kan
under trycka den öfvertyg.elsen, att den nu föreslagna Reformens slutliga
resulsat, i Händelse den
af Nyckel vård och Källaregång då torde inträffa, medi flera omständigheter
inom få år skäll visa sig vara ett nära lika antal Tjenstemän, med samma
löner sorn nuvarande Commissarier åtnjuta, och dessutom sju Chefer med
vida högre löner.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, som jag: anser icke vara af
Utskottet vederlagda, föreslås vördsamt, till antagande, det sätt alt tillsätta
Departemenls-Gheferne, som i Betänkandet N:o 38 blifvit föreslaget.’!"
N:o 74..
Ankom till Exped.-Utsk. den 34' Déft'
Betänkande, 1 anledning af Herr Rosenbi ads, Bernhard, motion'
om förändring i fördelningen af styrelse-åtgärderne i Banken
och i sammansättningen af Bankens Under-Styrelse.
Jemte det Utskottet-från Vallöf}.. Borgare-Ståndet emoltagit ett af
Herr Sanlesson, vid Riksdagens början algifvet yttrande i realisalionsfrågan,
Bnnco-Vtskottets BetJnkawie Nio 74.
i3
deruti harr bland* garantierne' för realisationens Bestånd föreslagit eil så mycket
som möjligt förenklad förvaltning af Banco-Verket under någre få ständige
Styresmän, val aflönade men ock alldeles hufvudsakligen eller ensamt
dermed sysselsatte; med full' ansvarighet för deras befattning, likväl under
control och öfverinseende af Rikets Ständers FulImäglige i Banken, har sedermera
blifvit från Högloft Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad
en af Herr Rosenblad, Bernhardj väckt motion, deruti han såsom
Supplement till den förändrade organisation af göromålén m. m. inom Bunken,
sorn Banco-Fullmägtige Utskottet underställt, föreslagit en förändring i
fördelningen af sjelfva styrelse-åtgärderne äfvensom i sammansättningen af
TJnder-Styrelsen, samt tillstyrkt en Öfver-Styrelse, (Banco-Fullmägtige) en
Under-Styrelse, (Directionen) och Departemcntal-Styrelse ( Afdelningarne
för de serskilde detailerne af förvaltningen), med följande befattningar:
1:0. Öfver-Styrel send
Banco-Fullmägtige skulle i denna egenskap (oberäknad! dé serskilda
uppdrag, Grundlagarne lemna dem) tillkomma, att noggrannt vaka öfver
den Directionen och de serskilda Afdelningarne tillhörande Special-förvaltningen,
samt alt till den ändan låta, minst en gång i månaden, till sig
aflemna rapport, jemte öfversigt af Verkets ställning, med rättighet för hvarje
Ledamot, att, när som helst, öfvervara öfverläggningärne, inom hvilken
gren som helst af Under-Styrelsen eller Departémedtal-styrelserne, äfvensom
de dagliga göromålcn i Bankens alla Departement och Gontor:
att från vederbörande infordra förklaring i allt hvad sorn kunnat finnas
påkalla anmärkning:
att ulan Förslag så val utnämna Tjenstemännen vid sin Expedition,
sorn .interimistiskt, emellan Riksdagarne, tillsätta uppkommande ledigheter
inom Directionen, och
att stadfästa dé af Directionen gjorde utnämningar till tjenster, samt,
om desse icke vunno Fullmägtiges bifall, återförvisa dem lill ny behandling
af Directionen, med rättighet för Fullmägtigé, att; då målet andra gången
lill dem inkomme, utnämningen antingen stadfästa, eller annan besluta,
för hvilkét senare fall dock borde erfordras, att minst två tredjedelar af
de närvarande Fullmägtigé i beslutet instämde,; hvarjemte, i händelse Motionairens
serskilda Förslag, att åt Kongl. Kammar-Rätten måtte uppdra-*
' gas granskningen af Bankens och dess Diseonters räkenskaper, icke skulle
>4
Banco-TJtskottets Betänkande I\':o 74.
godkännas, Revisions-Departementet borde omedelbart lyda under ÖfverStyielsen
och detta Departements Tjenstemän af densamma tillsättas.
2:0. Under-Styrelsen eller Directionen.
Denna skulle bestå af en Ordförande, samt tre eller fyra Direcleurer,
som, utan afseende på om de tillhörde något Riks-Stånd, eller innehade
tjenster inom Banken, eller ej, valdes af Banco-Utskollet, förstärkt till
Nämnd.
Ordföranden skulle tillika kunna vara Banco-Fullmägtig. Vid hvarje
Riksdag borde Banco-Utskottet ega rätt, alt på uppgif/ie skäl föreslå en eller
flere Ledamöter af Directionen till entledigande, hvaröfver Stånden, efter
pluralitet, beslutade; och skulle Directionens Ledamöter vara berättigade
att vid viss ålder eller tjenstetid, (hvarvid den i andra Statens Verk
finge tillgodoräknas) erhålla pension, ”när de lemnade tjensten annorlunda,
än genom Dom." „
Diiectionen borde tillkomma den allmänna och inre förvaltningen
af Banken samt i vissa afseenden dess Disconter sålunda: att i första rummet
afsåges bibehållandet af Bankens Credit och dess orubbade förmåga,
att noggrannt uppfylla ingångne förbindelser; att vid så val upp- som utlåningen
Bankens fördel iakttoges och dess säkerhet aldrig lemnades a sido,
äfvensom att, så vidt sig härmed läte förena, näringarnes billiga anspråk
.med omsorg' afsåges; i hvilket afseende förslag hvarje vecka borde upprättas
Öfver de förändringar upp- och utlåningen i alla dessa grenar, sedelrörelsen
och reela fonden (Cassan) undergått, hvilka förslag sedermera
underställdes Fullmägtige;
alt tillse göromålens orubbade och ordentliga gång inom alla Bankens
Departement och Conior; till hvilken ända Inspecliouen borde fördelas
emellan Directeurerne;
samt att utnämna (med vissa förut omnämnde undantag) Bankens
Tjensteman och tillsätta Vakt-beljeningcn.
3:o. Departements-Sty relserne.
Dessa skulle beslå af:
a) Cancellie-Afdelningen, hvarunder hörde Cancellie-Deparlementaloch
Fiscals-Contoret.
Banco-JJtskottets Betänkande N',o 74.
i5
b~) Låne-Banco-Afdelningen med under sig lydande Låne-Banken,
([Guld och Silfver Pant-Conloretj) Boksluls-Conloret och Oeconomie-Contoret.
c) Vexel- Banco-Af delningen „ hvarunder hörde Vexel-Banken, samt
Gassa- och Sedel-Departementen, jemte Tumba.
d) Discont- Af delningen j omfattande Banco-Disconten med dess härvarande
utgreningar.
Hvarje Afdelning borde bestå af Ordförande i Directionen så ofta han
vore närvarande, en Directeur Äfdelningens Inspecteur, med skyldighet att
specielt tillse alla derunder hörande Departement och Conior, Departementets
Chef, när de lill Departementet hörande ärenden förekomma, samt
åtmins one en annan Commissarie.
Desse Styrelser skulle tillkomma att afgöra speciela endast Departementen
rörande ämnen, att i sådane frågor, hvilka anginge dero, afgifva
Utlåtanden till Directionen och att upprätta Förslag till sådane tjenster,
som uteslutande voro vid visst Departement fästade.
I sammanhang härmed har Motionairen, i afseende på Banco-Disconten
framställt den åsigt, att förvaltningen deraf med dess redovisning,
ansvar, m. m. borde, under Directionens Öfverseende, tillkomma Diseont-Afdelningen
([sammansatt af Ordföranden och en annan Ledamot af
Banco-Directionen samt två Commissarie!-); men att vid utlåningen Afdelningen
skulle förstärkas med fyra Fullmägtige och, om man ville, t vänne
Bankens Tjenstemän, samt, för Handels-Disconten, med tvänne Handlande,
utsedde årligen af Stockholms Grosshandels-Societet.
Äfvensom Motionairen, i afseende på Låne-Conloren, ytfrat, alt ehuru
deras afstånd mäste göra deras förvaltning mera oberoende afBanco-Slyrelsen,
de likväl syntes böra derunder sortera; hvarföre ock vid Götheborgs
Låne-Contor borde vara anställd en Banco-Directeur, med samma immuniteter
och på lika sätt tillsatt, som de i Stockholm, samt vid Malmö Låne-Coirtor
en Commissarie eller Kamererare skulle inlaga nuvarande Banco-Ombuds
plats.
Och har Motionairen, efter det Banco-Fullmägtiges Utlåtande i urane4;
blifvit infordrade, uti ett, af honom, hoä Banco»FulImägtige afgifvet och
lill Utskottet såsom reservation öfverlemnadt yttrande, ej allenast med
hänvisning till de §§. af i83o 7>rs Banco-Reglemente, eller 1 Art. §. 2. sidan
5, 2 Art. §. 2 sidan 16, hvilka bestämma nuvarande Öfver-och Undej--  Styrelses functioner, samt §§. 7, 36, 47> 5°, 72 och 73 m. fl. uti Ri
kets
Ständers Beslut och Förordning om Banken af den 22 September 1668,
sökt visa, huru, då detta Verk befann sig i sitt ursprungliga skick, Sty
-
Banco-Ueslottets BctJukande N:o y4.
gelsen i form och gör.omåjens fördelning hade mycken likhet med livad
Motionairen ny föreslagit samt att således, och då nästan hvarje Rikets
Ständers för deras Bank utgifne lagbud, vare sig i Grundlagsform eller reglementarisk
väg, uttryckt detta ursprungliga skick, såsom det mål, man
Önskade återvinna, ifrågavarande förslag icke innefattade någon stridighet
nied 11,u gällande Grundlagars positiva hud, eller med andan af Bankens
QrundförfatLning; utan ock närmare utvecklat motiven till dess förslag;
i hvilket hänseende Motionairen hufvudsakligen anfört; att idcerna af
förslaget vöre en Öfver-Styrelse, från Riksdag till Riksdag, vald inom
RiksrStånden, den der sålunda borde anses representera de opinioner, sorn
i besluten angående Banken gjort sig gällande, och hvilken det tillhörde,
att i allt vaka öfver och tillse, att Banken blefve förvaltad i andan af dessa
beslut —; en Under-Styrelse (ÖDirectkmj) sammansatt af personer med
förmåga och lid, att egna sig åt den egentliga administrationen — tillämpningen
af de från Ständer, Utskott och Fulimägtige utgående föreskrifter,
samt att dervid, alltid under Öfver-Styrelsens bevakande ledning, föra Bankens
verksamhet på ett sätt, som efter hvarje tids förhållanden, bäst både
motsvarade Bankens interesse och näringarnes sanna behof; delande tillika,
inom sig, tillsynen öfver Bankens olika Departement, och slutligen en
Departemental- eller Ajdelnings-Styreise för de få, hvarje Afdelning spedell
rörande frågor, genom hvilken organisation skulle vinnas en systematisk
fördelning af göromålen och möjligheten af dessas uppdragande just åt
de personer, som vore dertill mest lämplige, under det ledningen af det
hela lemnades åt Riks-Stånd,ens Ombud, utan att likväl desse, som sällan
kunde åt sin Banco-Fullmägtig-befattning egna mer än få stunder, undanryckte
ordinarie embeten eller lefnads-yrken, behöfde ingå i den speciela
förvaltningen, hvilken tillkom en Corps, hvars Ledamöter, utan inskränkning,
kunde nises bland de skickligaste ämnen, för uppfyllandet af de olika fordringarne
å en duglig Banco-Directeur, hvars tid icke borttages af detailgöromål
verkställighets-åtgärder).
Hvarjemte Herr Rosenblad, i afseende på nu varande sammansättning
af Commissariatet, såsom Under-Styrelse, anmärkt, att, utom det lika litet
af en blifvande Commissarie, på sätt denne Embetsman under sin Tjenstemånnabana
i Banken utbildades, som af mängden bland Fulimägtige, kunde
påräknas, att han skulle blifva förtrolig med de slags insigler, hvilka fordrades
för Styrelsen af en Bank, som utan andra monopolier eller jernbref,
än klokheten af dess förvaltning, vore ämnad att gifva näringarne
fintico-U' ''kotms Betänkande N:o 74.
»7
oell allmänna rörelsen allt det biträde och allt det skydd, som med en sådan
inrättning vore förenlige, hvarföre äfven sådane insigler måste blifva hos
Bankens Embetsman sällsynte, läge i nuvarande sammansättningen, jemväl
för de mera hvardaglige Styrelse-göromålen, en felaktighet, sora, i den moll
de Styrande erhöllo och måste erhålla sjelfständighet, icke kunde undgå att
menligt inverka på resultaten; att, då af Bankens 21 Commissarie!’ alla,
utom Expeditions - Commissarien , egde hvar och en sin serskilda dagliga
Tjenstemanna-befattning inom nugot af Bankens Departement, vanligen
fordrande nära all den tid man billigtvis kunde begära att en Embetsman
skulle uteslutande egna åt sine tjenste-åligganden, och sålunda vid Commissariatets
sammanträden, såsom Under-Styrelse, sällan mer än få Ledamöter,
ulan åsidosättande af löpande göromål, kunde sig infinna, följd - häraf, att
personalen vid denna Corps, hvilken den speciela och dagliga förvaltningen
af Banken tillhörer, vöre i högsta grad ombytlig, så att, när senare beslut
skola fattas i samma sak, helt andia personer kunna komma att utgöra de
beslutande, än vid sakens föregående behandling; alt få egde tillfälle annorlunda,
än genom muntliga afhörandet af en mer eller mindre väl och fullständigt
uppgjord föredragning, stadga sine omdömen i de saker, hvaröfver
de borde besluta; alt ännu färre kunde följa beslutens uppsättande med den
noggranna tillsyn, i afseende på uppfattningen och motiveringen, som vore
desto angelägnare, då de vigtigaste af desse beslut skulle underställas en
högre Auloritet, den de vore ämnade att upplysa; att Expedilions-Commissarien,
allena fri från alla andra serskilda göromål, än just skyldigheten att
föredraga och expediera alla i Commissariatet förekommande ärenden, samt
att vara Chef för Commissariatets eget Cancellie, och således ensam i tillfälle
att egna sig åt Styrelsedelen af Commissariets-befattningen, härigenom
äfven oberoende af personliga förhållanden erhölle e.n öfvervigt, hvaröfver
man ofta klagat, utan att under närvarande organisation ens kunna föreslå
ett botemedel; hvilken öfvervigt vore desto mera gifven, då ej heller Ordförandeskapet
inom Commissariatet tillhörde någon viss Ledamot, och hvilka
förenade olägenheter, efter Herr Rosenblads tanka, ej heller skulle kunna
undanröjas genom de från annat håll väckta förslag till förminskning af
dfc i Under-Styrelsen deltagande Commissariernes antal, emedan man derigenom
icke ginge till roten af det onda, som vöre sammanblandningen af
Styrelse-befattningen med verkställande Tjenstemanna-åligganden.
Bihang tiil R, St. Tror. 1834* 6 Sami. 1 Ajd. 2 Bandel,
i8:de Häftet.
3
Banco-Xhskottets Betdnkande K-.o 74,
Hvarförutan Motionairen dels erinrat, att en vigtig och stor, men i
alla äldre förslag till Organisations-förändringar förbisedd olägenhet af
närvarande Styrelse vore det ringa samband emellan Öfver- och UnderStyrelserne,
som föranleddes af deras fullkomligt olika tillkomst, i det Öfver-Styrelsen
tillsattes endast af Riksdagsmanna-förtroendet, samt Under»
Styrelsen lika uteslutande efter tjenstgöring inom Banken och, intill senare
tider, merendels efter ren anciennitet; dels ock slutligen erinrat derom, alt
så länge man tilltrodde sig kunna på förhand bestämma inom Arilhmetiska
föreskrifter hvarje Bankens function, sammansättningen af dess Styrelse
visserligen vore mera likgiltig; men ali, om en gång della förtroende tili
egit förutseende upphörde, biefve en Styrelse, som kunde uppfylla de högsta
fordringar å insigter och verksamhet, ett oeftergilligt vilkor för förvaltningen.
Uti det af Banco-Ful 1 mägtige, efter Commissariatets hörande, i ämnet
afgifna Utlåtande, har pluraliteten af Fullmägtige, fästande uppmärksamheten
derå, att Förvaltningen af Banco-Verket, i det skick den nu befinnes,
inbegriper tvänne bestämdt ski!jäktige beståndsdelar, den ena den ambulatoriska,
utgörande en Corps, sammansatt af de fyra Riks-Ståndens egne medlemmar,
hvilken Corps, benämnd Fullmägtige, det ålåge, att, med ansvarighet
inför sine Comitenler, styra och förvalta Verket under mellantiden
från Riksdag till Riksdag, men efter denna tids förlopp lemna sin befattning
åt nyvalde Fullmägtige, samt den andra, den permanenta, utgörande
en, den förra underordnad Corps af de främste Embetsmännen inom Verket;
hvilken Corps, hittills ansedd såsom Under-Styrelse och benämnd
Commissariat, ej blott under personligt och gemensamt ansvar vårdade redbarheter
och säkerhets-handlingar, samt skötte det departementala, ulan
också, med afskild ansvarighet och redovisnings-skyldighet inför Rikets
Ständer, stod till den nyssnämnde Öfver-Styrelsen i förhållande ömsom af
nedre instance, och ömsom af föreslående och förberedande Coilegium,
dels funnit alt Motionairens förslag innefattade så väl en total förändring
af den Ambulatoriska Corpsens befattningar och verkningsförmåga , som ett
totalt upphäfvande af den permanenta beståndsdelen såsom Corps , samt i
betraktande häraf, och vid jemförelse af 72 §. Regerings-Formen med 66
§. Riksdags-Ordningen, ansett en så beskaffad förändring i de Bankens Öfverstyrelse
nu tillhörande åligganden, som biefve en följd af berörde förslag,
ovilkorligen fordra en föregående Grundlags-förändring, dels ock förklarat ,
att Under-Styrelsen väl, utan binder af Grundlagarne, syntes kunna, när som
helst, * erhålla den mer eller mindre förändrade organisation, som för hand
Banco-Vtskottens Betänkande Nio 74, ig
varande omständigheter möjligen kunde anses påkalla, men att emedlertid Fullmägtige
jemväl derutinnan, i motsats med Motionairens syftning, Amre af
den tanka, att en fortfarande collectivt agerande Och gemensamt ansvarig
Corps, som icke hlott delvis vore införlifvad bland medlemmar af ÖfverStyrelsen,
torde för flerfaldige, i den inre Banco-Förvaltningen förekommande
ärendens behöriga utredning vara af vigt och än vidare böra bibehållas;
och att, under iakttagande af delta vilkor, ingenting, efter Fullmägtiges
öfvertygelse, vore förloradt, ulan tvärtom åtskilligt vunnet på en förändring,
hvarigenom ej allenast underordnade och eurania saker kunde
något mera än hittills skötas, hvar inom sitt Departement, och den Colie■giala
behandlingen sparas åt det mera vigtiga och maktpåliggande, utan äfven
den Corps, hvilken hade att med sådane ärenden taga befattning , till
sin personal reduceras från talrikare till fåtaligare, helst det icke vore för
den Collegiala Förvaltning-en, ulan i följd af ett förökadt Expeditions-arbete,
sorn Banken nu bade 21 Commissarie!’, i stället för att allenast 6 af ålder,
enligt 'jule punkten i 1668 års Banco-Ordning, dertill af Rikets Ständer
förordnades.
Utskottet har ansett sig först böra ingå i undersökning, om och i
hvad mon de af Herr Santesson antydde, och uti Herr Rosenblads ofvanintagne
förslag utvecklade principer äro förenlig® med Rikets gällande Grundlagar;
och enär det, genom stadgandena i 72 §. Regeringsformen och 66
§. Riksdags-Ordningen, är vordet beslämdl utstakadt, hvilka det tillhör, att,
jemlikt vid hvarje Riksdag af Banco-Utskottet ulfärdadt Reglemente, förvalta
Bankens medel och tillhörigheter, med skyldighet att för de af Rikets
Ständer tillförordnade Revisorer redovisa, nemligen de Fullmäktige, tre af
hvarje Stånd, som, vid hvarje Riksdag, af Rikets Ständer, hvart Stånd för
sig, samfäldt och ej medelst Eleclorer, väljas; men Herr Rosenblads förslag,
på sätt Banco-Fulimagtige jemväl anmärkt, innefattar ej blott ett totalt upphäfvande
af Bankens hittils varande Under-Styrelse, eller Commissariaiet,
såsom Corps betraktadt, utan ock en total förändring af de, i förenämnde
ordning, utaf Rikets Ständer valde 12 Fullmägliges befattningar och verkningsförmåga,
genom hvilken förändring desse Fullmägtige (jorn ock med
litel af Öfver-Styrelse samt under förbehåll att fortfarande besörja de serskilde
för det mesta icke lill sjelfva Banco-Förvaltningen hörande uppdrag,
som i Regeringsformens 63, 86 och 109 §§., Riksdags-Ordningens 26
och 69 §§., samt Justitire-Ombudsmans-Instructionens 26 §. äro uppräknade)
skulle försättas i cathegori af blotta bevakande och redofordrande Inspecteurer,
i stället för sådane lagbundet beslutande och ansvarigt förval
-
no
Brttico-Uiskettets Betänkande N:o 74.
tande Stjrresmän från Riksdag till Riksdag, som nu gällande Grundlagar
afsell; finner Utskottet lika med Fullmägtige, Herr Rosenblads ifråga vavarande
förslag icke kunna i sin helhet antagas utan en föregående Grundlagsförändring.
Till följd häraf, och då det ej tillkommer Utskottet att ingå i bedömande
af en så beskaffad Grundlagsförändrings nytta eller nödvändighet,
samt onekligt är, att den af Herr Rosenblad föreslagna Under-Styrelsen
skulle komma att i betydlig rnon öka Bankens redan dryga förvaltningskostnader,
och det i öfrigt vore ändamålslöst, att på förhand, eller innan
de från principerne härledde speciele punkterne kunna grundlagsenlig!,
med eller utan jemkningar, antagas, egna en närmare pröfning åt detailerne
af det väckta Förslaget; hvilket, så vidt det rörer fördelningen af Departementen,
icke Öfverensstämmer med den af utsedde Comiterade, efter
sistlidne Riksdag uppgjorde, af Banco-Styrelsen, för dess del, gillade och
af Utskottet redan i Utlåtandet N:o 38 tillstyrkte, samt efter öfvervägande
af de inom Riks-Stånden emot samma Utlåtande gjorde anmärkningar, uti
denne dag, under N:o 73, afgifvet Utlåtande, till Rikets Ständers fastställelse
å nyo anmälde departemental-indelning af Banco-Verket, föranlåtes Utskottet
tillstyrka,
det Herr Rosenblads ifrågavarande motion må förfalla.
Men då Utskottet ej kunnat undgå inse den väsendtliga fördelen af
en i möjligaste måtto förenklad förvaltning af Banco-Verket, så vidt den
kan till vägabringas utan förnärmande af gällande Grundlagsbud, och nogsamt
finner, att ärendenas behandling skulle i flerfalkligt hänseende vinna
genom en sådan förändring af Under-Styrelsen, hvarmedelst densamma
uppdroges åt ett inskränktare antal Ledamöter, än som för närvarande
eger rum; så och i öfverensstämmelse med den redan inom Riks-Ståuden
allmänt yttrade åsigten om nyttan och nödvändigheten af Chefskaps införande
i Banco-Verkets serskilde Departement, samt Utskottets härpå grundade
tillstyrkan, i dess ofvan åberopade Utlåtande N:o 73, får Utskottet
hemställa,
ej mindre att vid den nya organisationen af Banken, detta Verks
Under-Styrelse må komma att utgöras af allenast de personer,
hvilka af Banco-Fullmägtige utnämnas tili Cheler för de serskilde
Departement, i hvilka Verket, enligt Organisations-Förslaget,
varder indeladt; än ock att åt Fullmägtige må lemnäs uppdrag,
att, vid slutliga utarbetandet af Förslaget till Banco-Verkets regle
ring
-
JSnnco-Xjrskotteti B<tank(inäe N:o ]$■
21
rins; i sin helhet, jemväl tillse huru Styrelse-åtgärderne inom detta
Verk må kunna lämpligast fördelas.
Oeh anser Utskottet det billiglvis och utan något menligt inflytande
både kunna och höra medgifvas,
att hemähle Ledamöter af Under-Styrelsen, må, genom årligen
anstäldt val, ibland sig utse Ordföranden i samma Styrelse.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 20 Dec. 1S24-
Reservation
Af Herr Stuart, C. G., ''Sedan Banco-Utskottet nu funnit sig böra,
med frånträdande af dess förut i detta afseende gjoida hemställan, tillstyrka,
att Cheferne flir Bankens serskilda Departement måtte af Banco-Fullmägtige
tillsättas, hade jag förmodat, att Utskottet, i öfverensstämmelse med
denna åsigt, jemväl skulle ansett Fullmägtige böra tillerkännas rättigheten
att utse Ordföranden inom Bankens Under-Styrelse, Men då ifrågavarande
för Bankens ändamålsenliga reorganisation högst vigtiga grundsats, ehuru
godkänd i det ena afseendet, blifvit af Utskottet ogillad i det andra,
liar jag ansett mig böra anmäla min reservation emot det af Utskottet, angående
bemälde Ordförandes tillsättande, fattade och emot Utskottets, i fråga
om Departements-Cheferne, afgifna yttrande stridiga beslut. På samma
skäl, som, i afseende, på sistnämnde Tjenstemän, ej mindre inom 3:ne Riksstånd,
än nu jeni val 'inöm ‘Utsköttet gjoit sig gällande, böra, enligt min
tanka, Fullmägtige äfven vara ' berättigade alt tillsätta Under-Styrelsens
Ordförande," ” V’’ ■
to&Mig rtä th ■$:. trot. W'xA. fi tuni. i-Afrf. 2 tian/fet.
fS.de
4
STOCKHOLM, i835, hos J. A. WiLiieK.
Baneo-TJtskattets Betänkande N.-o 75.
1
N:o 75.
Ankom till Exp.-Utsk. elen 2 Januarii i83£7.
Betänkande, i anledning af Herr Grefve Cronhielms motionj
om utarbetande af fullständiga Instructioner för DiscontDirectionerne
och dessa Verks Revisorer.
Uti en af numera framlidne Grefve Cronhielm, Otto Augustq den
3 sistl. Mars väckt cch lån Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet
remitterad motion, har blifvit föreslaget, att fullständiga Instructioner
ej mindre för Discont-Directionerne än äfven för desse Verks Revisorer
måtte af Utskottet utarbetas samt uti Direclionernes Instruction,
bland annat, föreskrifvas:
1:0 att intet lån får beviljas, utan vederbörligt vederhäftighetsbetyg,
så framt ej den eller de af Directionens Ledamöter, som, på grund
af sin kunskap, lånedocumentet för godt förklara, till dagens Protocoll
låter sitt eller sina namn anteckna;
2:0 att, om Discont-Directionen utan vederbörligt vederhäftighetsbetyg
beviljar lån till fattighjon, eller sådane personer, som de nästföregående
åren varit för fattigdom af Pröfnings-Comite'en antingen från
skatter befriade eller för minimiafgifter debiterade, Directionen, utan
afseende på den decharge, söm kan af Revisorer vara lemnad, innan
detta förhållande blef bekant, må kännas skyldig, att Discout-Verkets
derigenom uppkommande förlust ersätta;
3:o att Discont-Directionen är förpligtad, att ovilkorligen hos Justitice-Cancelleren
begära åtal mot det Landshöfdinge-Embete, som försumligt
går till väga med, eller mot FÖrfattningarne fördröjer lagsökningsåtgärderne
för de till deras handläggning öfverlemnade förfallna Discontdocument,
samt att Directionen ej må beviljas decharge, om den
sådant åtal hos Justitise-Cancelleren försummat begära;
4:0 att icke från samma stad eller ort för många serskilde personer
må tillåtas utfärda antaglige vederhäftighetsbetyg; så att t. ex. ifrån
samma stad ej må antagas vederhäftighetsbetyg, så väl af Borgmästaren,
sorn serskildt af Stadsfiscal, flere Rådmän o. s. v.
Hvarförutan Motionairen, då något stadgande, efter hans tanka, visserligen
vore af nöden emot det oskick, att Augtoriteler utgifva veder
Bih.
till R. St. Brot. 1834 och 7835. 6 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1
ig:de Häftet.
a
Banco-Utskottets Betänkande N.o 75.
häftighetsbetyg för personer, hvilka i sin ort icke voro såsom vederhäftige
kände, derigenom Disconten tillskyndades betydliga förluster, trott
det vara lämpligast, att till Kongl. Maj:t framställdes underd. anhållan
om utfärdande af Nådig påminnelse till samtlige Auctoriteter i Riket,
hvilka utgifva vederhäftighetsbetyg, att vid utgifvandet deraf med försigtighet
tillvägagå.
Efter inhemtadt Utlåtande af Banco*Discont-Directionen, har Utskottet
under pröfning tagit omförmälde motion; och hvad först angår fr|-  gan cm upprättandet af Inslruction för Discont-Directionerne; så, enär
Rikets nu församlade Ständers beslut angående Discont-Lånerörelsen, i
alla dess grenar, komma att i blifvande Banco-Reglemente intagas, och
desse beslut, i förening med de bibehållne stadgandena i 4 Ari. 5 Afd.
af nuvarande Banco-Reglemente innefatta alla för Discont-Verkens styrelse
och förvaltning, under perioden intill nästa Riksdag, erforderlige
föreskrifter,
anser Utskottet någon serskild Instruction för Discont-Directionerne
icke vara af behofvet påkallad.
Men då de af Motionairen i detta hänseende föreslagne föreskrifter,
i händelse de skulle linnas lämplige, visserligen böra i blifvande BancoReglemente
intagas, vill Utskottet förslaget i denna del punktvis till
granskning företaga.
Härvid förekommer:
1 ;o att en föreskrift, hvarigenom Ledamöterne i Discont-Directionerne
nödsakades låta till protocollet anteckna deras namn, i alla de
fall, der antingen nytt lån eller omsättning af ett äldre bifölls, utan företedt
vederhäftighetsbetyg, skulle medföra en tidsödande vidlyftighet, utan
större gagn på det hela, än som måste anses vunnet, genom det redan
vid 1823 års Riksdag af Rikets Höglofl. Ständer meddelade förordnande,
”det skola, såsom ett oe ftergi fli g t vilkor för nya låns erhållande
'"och omsättningsrätt af redan bekomne lån, alla reversal, så vidt icke
”Låntagame och Cautionisterne äro af Directionen kände, vara försedda
?’med officiela betyg af antingen Landshöfdingen, Domaren eller Magistraten
i den landsort eller stad, der Låntagare eller Löftesmän äro bo”ende,
om Låntagares och Cautionisters vederhäftighet;” under iakttagande
af hvilken föreskrift lån för det närvarande icke kunna utan officiela
vederhäftighetsbetyg beviljas, derest icke Discont-Directionens Ledamöter
ega enskild kännedom om Lånsökandens och hans Löftesmäns
fyllkomliga vederhäftighet;
Banco-Utskottets Betänkande IV.-o 75.
3
2:0 att, enligt hvad Banco-Discont-Directionen erinrat, någre lån
hittills icke blifvit af densamma beviljade åt personer af den kända fattigdom,
som Moliouairen i 2;dra punkten af dess Förslag förutsatt, utan
att det förhållande, sora synes hafva legat till grund för Motionairens
framställning i denna del, rätteligen torde hafva varit, att då personer,
hvilka funnits fullt vederhäftige vid lånens primitiva beviljande, efter
en längre tids förlopp råkat i obestånd, deras återstående omsatta lån
blifvit efter den gamla räkenskapsmethoden upptagne och balancerade
såsom nya, utan hänvisning till det år eller den numer, då de först ingingo;
hvarförutan ett stadgande, genom hvilket en redovisande, sedan
dess räkning eller förvaltning blifvit aflemnad och af den granskande
Auctoriteten utan anmärkning lemnad, för samma förvaltning underkastades
ersättningsanspråk i en oviss och obestämd framtid, vore oförenlig
med den säkerhet emot framtida kraf, hvarje redovisandeeger rätt
att åtnjuta, sedan han i vederbörlig ordning erhållit bevis eller qvitto
öfver fullgjord redovisning;
3:o att då Discont-Directionerne icke för det närvarande lära underlåta
att i laga ordning till beifran anmäla de verkliga försummelser, hvilka
med säkerhet kunna bevisas vara af vederbörande begångne vid ulsöknings-ärendenas
behandling, men nu gäilande Författningar icke innefatta
så uttryckliga föreskrifter angående dessa ärendens handläggning,
att icke de Ernbets- och Tjenstemän, hvilka det tillkommer alt utsökningarne
verkställa, äro i tillfälle att dylike ärenden uppehålla, utan
att derföre kunna tillvitas, än mindre öfverbevisas om en så beskaffad
försumlighet, att laga ansvar derå skulle följa, ett åläggande för Discont-Directionerne,
att, vid äfventyr af vägrad decharge, hos JustitiaeCancelleren
begära åtal emot det Landshöfdinge-Embete, hos hvilket
Direcliouen trodde sig förmärka bristande nit vid behandling af Verkets
utsöknings-ärenden, sannolikt icke medförde någon fördel för Discont*
Verken; samt
4:0 att af Rikets Ständer redan är bestämdt, hvilka personers vederhäftig
hets be ty g få af DisconUDirectionerne antagas; att en inskränkning
i detta hänseende åtminstone i landsorterne säkerligen skulle tillskynda
allmänheten betydligt ökade besvär och kostnader för erhållande
af dylike betyg, samt att dessutom, vid den af Banco-Utskoltet senast
anställde inventering af Banco-Discontens Låne-document, någon
anmärkning emot dylika betyg icke förefunnits, vid hvilket förhållande
förslaget ej heller i denna del torde förtjena afseende.
4
Eanco-Utskottets Betänkande Nio -5.
Och anser Utskottet, på grund häraf,
att ofvanberörde, af Motionairen för Discont-Directionerne
föreslagne föreskrifter icke äro af sådan beskaffenhet, att
desamma böra af Rikets Högloft. Ständer gillas, till intagande
i blifvande Banco-Reglemente.
Finnande Utskottet ej heller lämpligt
tillstyrka den af Motionairen ifrågasatta åtgärd, att hos
Kongl. Majit anhålla om utfärdande af Nådig påminnelse
lill vederbörande, att framdeles, vid utgifvandet af vederliäftighetsbetyg,
iakttaga nödig försigtighet.
I anledning åter af Mötionairenss yrkande, att Instruction för Discont-Yerkens
Revisorer mätte af Utskottet uppgöras, har Utskottet genomgått
de af Rikets Högloft. Ständer, tid efter annan, för bemälde Revisorer
meddelade föreskrifter, dervid Utskottet funnit dessa föreskrifter
hufvudsakligen kunna i en blifvande Instruction bibehållas, dock under
iakttagande, att då den tid af 2;ne månader, hvilken hittills varit bestämd
för afskrifningen på det hela af det nästföregående årets räkenskaper,
med fastadt. afseende å det vidlyftiga baläoce-extractet öfver de
vid årets slut utestående länv hvilket omfattar öfver åtta månaders expedition,
synes nog inskränkt för alt kunna verkställas i förening
med den dagliga expeditionens skötande, och denna knappa tid icke
lemnar Directionen något rådrum öfrigt, att preliminariter kunna
genomgå och granska Verkets räkenskaper, innan de till Revisorernes
öfverseende öfverlemnas, den årliga revisionen; sora hittills börjat den
i Mars hvarje år, må framflyttas till den i5 April; att, då ej mindre i
Banco-Författningarne,; än i de för Banco-Utskottets samt Rikets Ständers
Revisorer öfver Banco-Verket utfärdade Instructioner föreskrifves
afläggande af ed derom, alt tyst och förtegadt skall hållas hvad söm
rörer enskildes ställning till dessa Verk,- enahanda stadgande jemväl bör
inflyta i afseende på Revisorerne öfver Discont-Verken; att, i likhet med
hvad i 4:fle punkten uti Instructionen för Rikets Ständers Revisorer öfver
Banco-Verket blifvit förklaradt, bestämd tillåtelse måtte lemnäs Revisorerna
öfver Discont-Verken, att luta anställa åtal emot de förseelser
eller afvikelser från gifna föreskrifter, hvilka kunna finnas vara begångne af
Directionens Ledamöter eller Discont-Verkets Embets- och Tjenstemän;
att då, enligt hvad Revisorerne, vid granskning af Discont-Verkets omkostnadsnadsräkning
för år i83o, anmärkt, nyssnämnde års Revisorer,
ehuru de, valde bland Riksdags-Fullmägtige, varit härstädes närvarande
Banco-Utskotlels Betänkande IV.-o 75.
5
vid Revisionens början, likväl i sine afgifne räkningar upptagit skjutsoch
dagtractahiente för deras h i tresa från hemorten, men någon ersättning
för rosekostnaderne till stället icke i dylika fall synes böra éga
runi, hvaremot de ibland Riksdags-Fullmägtige valde Revisorer, när revision
öfver Baneo-Discont-Verket vidtager allenast några få dagar efter
Riksdagens afblåsning, rättvisligen ega anspråk på dagtractamente för den
tid, som förflutit ifrån Riksdagens afblåsande intill revisionens början,
ett stadgande i öfverensstämmelse härmed i blifvande Instruction intages.
Och får Utskottet, med iakttagande af förenämnde förändringar och
tillägg, härigenom till Rikets Ständers pröfning och fastställelse öfverlemna
följande
Förslag
till Instruction för Rikets* Ständers Revisorer öfver Banco-Xfiscont-Verket,
jemte f. d. Riks-Discontens utredning, samt Province-Låne-Contoren i
Götheborg och Malmö.
Punkt. i.
Revisorerne sammanträda i hvartdera Verket den r5 April] hvarje år,
eller, om Helgedag då infaller, nästföljande sökendag, legitimera sig medelst
afleimiande af Fullmagter eller Förordnanden och aflägga derefter1
lifligen följande ed: ”Jag, — — — , utsedd och förordnad, att granska
Banco-Discontens (Låne-Contorets i Götheborg) (Xåiie-Contorets i Malmö)
Räkenskaper, Styrelse och Förvaltning, förpligta!* mig härmedelst, att, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, nu och framgént tyst Och
förtegadt hålla hvad sorn rörer enskilde personers förhållanden lill detta'
Verk; så sannt mig Gud) hjelpe till lif och själ!” hvilken edy skrifteligen
författad, jemväl af Revisorerne undertecknas.
Revisionsarbetet bör vara verkställdt och afslutadt uti Banco Diseonten
inom sex veckor och i Låne-Contoren inom en månad.
Punkt. n.
Revisorerne skola taga en noggrann kännedom om Verkets Styrelse och
Förvaltning, samt granska det föregående årets afsliitäde Räkenskaper, Cassabehållning.
Handlingar och Lånedocument, dervid sorgfälligt tillses, att
lånen blifvit inom fastställde tider antingen till fullo hetalde, eller, med
erläggande af föreskrifne eapitalafbetalningav, omsatte; att förskotts- och
öfverräntor, rigtigt beräknade, kommit Verket till godo; alt lagsökningsärendena
blifvit med all erforderlig skyndsamhet och nit handlagde och
bedrifne samt Verkets rätt och bästa, genom nödige bevakningars anställande,
med noggrannhet iakttagits,
6
Banco-Ulshottets Betänkande N:0 jo.
Punkt. 3.
Finna Revisorerne, under förrättningen, sådane förseelser eller afvikelser
frän gifne föreskrifter vara begångne, antingen af Directionen eller af
Verkets Embetsman och Betjening, att åtal derå följa bör, ega Revisorerne,
i förra fallet, att derom omedelbart bos vederbörande göra anmälan
och, i senare fallet, att emot den eller de felaktige åtal anbefalla.
Punkt. 4-
Revisorerne vare förbjudet att ingå i något slags disposition af Verkets
medel under hvad titel och till hvad behof det vara må utöfver de
anordningar, som här nedan i y:de och 8:de punkterne omnämnas.
Punkt. 5.
Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej förekommit,
Direciionen decharge, hvilken dock, hvad Låne-Contoren beträffar,
kommer att till Banco-Fullmägtiges godkännande öfverlemnas, samt låta
författa och Banco-Fullmägiige tillställa berättelse öfver det verkställda Revisionsarbetet
och Verkets dervid befunna ställning, åtföljd af alla dit hörande
Protocoll, för att, genom Banco-Fullmägtige, aflemnas till Rikets
Ständers Revisorers öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken närmare
granskning,
Punkt. 6.
De för året utsedde Revisorerne för Låne-Contoren i Götheborg och
Malmö kunna ock under årets lopp anställa improvisoriska revisioner, i
hvilket afseende de äro berättigade att på stället taga kännedom af LåneContorens
alla handlingar och räkenskaper, dock under iakttagande, att
derigenom någon rubbning eller uppehåll i Contorens vanliga göromål
icke må förorsakas; skolande dylike revisioner förrättas af minst a:ne
Revisorer.
Punkt. 7.
Revisorerne bestås skjuts efter fyra hästar till och ifrån revisionsstället,
samt tractamente af 3 R:dr Banco om dagen, så väl under den
för revisionsförrättningen bestämda tid, som under resan fram och åter,
vid hvilken åtta mil beräknas för dagen; men skulle revision öfver Banco-Discontens
räkenskaper inträffa inom en tid af åtta £8) dagar ifrån
det Riksdag, i Stockholm, afblåses och till Ledamot i samma revision
vara utsedd någon af Riksdags-Fullmägtige, åtnjute sådan Ledamot icke
ersättning för resekostnaden till hufvudstaden, hvaremot honom tillkommer
tractamente ifrån den dag, Riksdagen afblåstes, till den, då revisionsförrättningen
tog sin början.
Banco-Utskotlets Memorial N:o 76.
7
Punkt. 8.
Lämplige arfvoden åt den i och för revisionsförrättningen anställde
Cancellie- och Waktbetjening, ega Revisorerne, att, i mon af arbetets
vidd och beskaffenhet, bestämma, samt anordnandet deraf åt Directionen
uppdraga.
Stockholm den 3o December 1834*
N:o 76.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 1 Januarii 1835.
Memorial, nied förslag till sammanjemkning af Riks-Ständens
olika beslut, i anledning af Utskottets under N:o 65 afgifne
Utlåtande, om fortfarande understöd till ynglingen
Silfverstolpe.
Af de från Riks-Stånden till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag
inhemtas: att Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet bifallit
Utskottets i Betänkandet N:o 26 framställde och i Utlåtandet N:o 65 förnyade
tillstyrkan, att ett understöd af roo R:dr Banco årligen, i tvänne
år, räknadt ifrån slutet af aldra qvartalet nästinstundande år 1835, må,
såsom bidrag till fulländandet af aflidne Banco-Commissarien Silfverstolpes
sons uppfostran, ifrån Banken utgifvas, med förbehåll, att, i händelse
bemälde yngling före utgången af de sålunda bestämde år aflider, detta
understöd genast indrages; men att öfrige 2:ne Riks-Stånd ansett omför -  malde understöd böra utgå med 200 R:dr Banco årligen.
Vid detta förhållande anser Utskottet sig böra inbjuda så väl Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, som Högv. Preste-Ståndet, att med Borgan
re- och Bonde-Slånden sig förena derom, att beloppet af ifrågavarande
understöd må bestämmas till allenast roo R.dr Banco ärligen.
Skulle denna inbjudning icke antagas, hvarken af Ridd. och Adela
eller Preste-Ståndet, måste genom omröstning i Förstärkt Banco-Utskott
utrönas, till hvad belopp samma understöd bör utgå; och får Utskottet,
för denna händelse, föreslå följande voteringsproposition:
Den, som anser, att ett understöd af allenast 100 R:dr B:o
årligen, under 2.‘ne år, räknadt ifrån slutet af andra qvartalet
år i835, må, såsom bidrag till fulländandet af afl.
Banco-Commissarien Silfverstolpes sons uppfostran, ifrån
8
Banco- Utskottets Memorial N'.o 77.
Banken utgifvas, med förbehåll, att, i händelse bemälde yngling
före utgången af de sålnnda bestämde år aflider, delta
understöd genast indrages, röstar Ja;
Den det ej vill röstar Nej.
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att
berörde understöd, under den tid och med det förbehåll,
ofvan är utsatt, bör utgå med 200 R:dr Banco årligen.
Slockholm den 3o December 1834*
N:o 1717.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2'Januarii 1835.
Memorial, i anledning af de från Hedervärda Bonde-Ståndet
erhällne återremisser af Utskottets under N:ris 66 och 68
afgifne Betänkanden.
Sedan Utskottet fått från Hederv. Bonde-Ståndet emottaga återremisser
af Utskottets Betänkanden Ntris 66 och 68, innefattande, det förra tillstyrkan,
att till afl. Banco-Ombudet vid Götheborgs Låne-Contor, Kamerejaren
J. Wallmos efterlemnade enka och 5 minderåriga barn måtte beviljas
en årlig pension af 5oo R:dr Banco, att ifrån början af sisth Sept. månad
utgå, nied is5 R:dr i qvartalet, och till lika andel tillfalla hvarje barn,
in ti lis detsamma uppnått 21 års ålder eller döttrarne ingått gifte, derest
detta inträffade före uppnåendet af nämnde ålder, efter hvilka förhållanden
pensionssumman för de återstående komme att proportionaliter minskas,
samt det senare, eller Betänkandet N:o 68, tillstyrkan till afslag å
Riksdågs-Fullmägtigen Petter Anderssons motion, om tillökning i de honorarier
och arfvoden, Rikets Ständers Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret
samt Ombud vid Låne-Contoren för det närvarande åtnjuta, får
Utskottet, till svar härå, vördsamt upplysa, att berörde 2:ne Betänkanden
redan äro af öfrige 3:ne Riks-Stånd bifallne; hvadan någon ytterligare åtgärd
från Utskottjets sida, i anledning af de från llederv. Bonde-Ståndet erhåll»
ne återremisser, med dervid bifogade anmärkningar, icke erfordras.
Stockholm den 3o December 1835.
STOCKHOLM, Eckst.eikska Tryckeriet, i835.
, Matt ca-Ut skotta s 'Betänkande Aio 7S,
Jnt:o 78. - b.
t
Ån k. till Exp.-Utsk. den 7 Jan,
JBeitänkande, i anledning af Herr Grefve Frölichs motion, angående
föreskrifters meddelande i afseende pä undervigt igt Guldoch
SilfvermjTit, sorn till Banken ingår.
Ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln är till Utskottet remitterad, en
af Herr Grefve Frölich, David, vackt motion, att Guld- och Silfvermynt»
som, sedan det från Banken fullvigtigt utlemnats, blifvit, af hvarjehanda orsak
eller vållande, undervigtigt, ej må i 'liqvid eller vexel emot lagas annorlunda,
än såsom omyntadt Guld eller Silfver eldigt vigt.
Och har Utskottet, vid pröfning af denna motion, funnit betänkligt
att, på sätt Molionairen åsyftat, meddela någre bestämda föreskrifter, burn
förhållas skall i de fall, då undervigtigt mynt till Banken inlemnas, utan
trott sig böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att, med afslag å det af Molionairen framställde förslag, besluta,
det enahanda försigtighetsmått, sorn under föregående Silfver-utvexlingsperioder
varit begagnade till Bankens fredande i möjligaste
måtto från förluster, genom undervigtigt Guld- och Si ifve enry rits
emottagande, jemväl för framtiden må iakttagas.
Stockholm den 7 Jan. 1825.
* N:o 7 cp
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Jan,
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads, Bernhard, motion
om rättighet för Batiken att upptaga lån, till förstärkande
af fotiden för Handels-Disconten och belåningen af publika
papper.
Ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga en
af Herr Rosenblad, Bernhard, vackt motion ”alt Banken måtte berättigas»
Bih, till R, St, Brot, i834 och 1835. 6 Sorni. 1 ÄJd« 2 Bondeg
svede IiäfteL *
a
Banco-tjiskott ts Betänkande Nio 79.
till förstärkande af fonden för Handels-Di^conterne och belåningen af publika
papper, upptaga lån till ett maxim i-belopp af 5 ä 600,000 R:dr B;co,
eller motsvarande summa i Silfver, utan annan inskränkning, än att ränta
och alla kostnader till fullo betäckas af räntan vid återutlåningen.
Uti häröfver infordradt, den n 1 nästlidne November afgif vet Utlåtande,
hafva Banco-Fullmägtige, under förmälan, att den dåjpågående uLlåningen
för Handels-Disconten, emot 3 procents ränta, blifvit, enligt den i BancoReglementet
lemnade tillåtelse, så vida utsträckt, att penningar af Banken
emottagas äfven på trenne månaders uppsägning och nyssnämnde ränta, förklarat,
att en ytterligare leuteration af upplånings-vilkoren, vare sig till
räntans förhöjande eller uppsägningstidens förkortande, efter Banco-Fullmägtiges
öfvertygelse, oberäknadt vigten af, att ej för tillfälliga förhållanden
rubba allmänna beslut, skulle medföra åtskillige betänklige följder, för
tillfället inverka högst menligt på Riksgälds-Contorets upplåningar och sedermera
för Banken kanske för alltid, och åtminstone ganska länge, försvåra
möjligheten att, på förut stadgade grunder, lån upptaga, samt af dessa
skäl motionen afstyrkt; men hvarjemte pluraliteten af Banco-Fullmägtige,
såsom ett sätt, till förekommande af Handels-Discont-rörelsens och publika
pappers-belåningens totala afstannande, trott sig böra föreslå:
a) att Banco-Disconten må tillåtas genast begynna med belåning till
fulla c apil albel oppe t af Lane-Bankens skuldförbindelser, härrörande från
dess före är i83o gjorde upplåningar;
fr) att Låne-Banken må från samma tid upphöra med nämnde belåning
och till Disconten öfverlåta det belopp, som å dy like skuldförbindelser
då finnes outlånadt efter gg procent af totala capital-summan ;
c) att R:dr 200,000 må, tills vidare, reserveras inom Disconten allenast
för dem af desse slags documenter, för hvilka leiner åttighet icke blifvit i
Låne-Banken begagnad, för den händelse att de vid något tillfälle icke,
jemte öfrige belånbare publike papperj kunna af samfällde fonderne belånas
;
d) att Disconten beviljar lån till fullt belopp, äfven å sådane Bankens
skuldförbindelser, som finnas till större eller mindre del i Låne-Banken
graverade, under förbehåll, att Disconten, i och med detsamma, lie/viderar
Låne-Banken , efter uträkning, medelst afdrag å det nya lånet;
e) att de summor, som Låne-Banken upplånar mot 2, högst 3 procent,
pä tre hög$t 6 månaders uppsägning, göras tillgänglige sä väl för
belåningen af publike papper, som för den s. k. Handels- och NäringsDisconten
i Stockholm och vid Province-Låne Contoren;
Eanco-Ut skottets Betänkande N:o 79.
5
fj att den summa af 5oo,ooo R:dr, som vid sistlidne Riksdag anslogs
för publike pappers belåning, i förening med hvad från Låne- Ranken utöfver
förenämnde 200,000 R:dr erhållits, skall anses såsom reserve-tillgång,
ej mindre för Handels- och JVärings-Disconten, än för publike papper
sbelåningen i Stockholm och vid Province-Låne-Contoren, i den nion lånebehofven
ej kumm genom upplåningar fyllas.
Uppå de af Banco-Fullmägtige anförde skäl, och sedan Motionairen,
afven för dess del, i egenskap af JBanco-Fullmägtig, förklarat sig vilja i stället
antaga det af Fullmägtiges pluralitet framställde förslag, till vinnande
af det med motionen åsyftade ändamål, finnér Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer,
alt alslå Herr Rosenblads ofvanomförmälde motion.
Men Utskottet kan ej undgå inse, att den ställning, uti hvilken Handels-Disconten
och publika pappers-Disconten, så väl här i Stockholm, sorn
i Orterne befinnas, i det de ej allenast äro betagne möjligheten att understödja
Lånesökande, medelst nya lån, utan äfven nödsakade att inskränka deras
lånrörelse, under en tidpunkt, hvilken flere förenade omständigheter
gjort brydsam för enskildes liijvider, samt omsättningar af mynt och varor,
innebär ett för hela samhället känbart ondt, och äfven för Banken kan blifva
af menligt inflytande, emedan ett sådant skick, under längre tid fortfarande,
väcker oro och klagan, som, då olägenheten har hunnit en viss höjd,
möjligen kunna fordra en betydligare uppoffring, än den, hvarigenom de
första och svåraste verkningarne af stagnationen nu skulle kunna undanröjas;
hvarförutan silfver-utvexlingen, fastän härmed icke egande något samband,
helst den från början haft en till och med lugnare och önskligare
gång, än nian vågat förmoda, likväl, såsom samtidig, kunde af mängden anses
såsom orsak till penningeförlägenheten och under denna synpunkt med
missnöje botraktas. v
Af en hvar måste också erkännas, att ett eller annat 100,000
R:dr i Bankens Sedlar, småningom utgifne på korta lider, icke, i och för sig
sjelf, kunna hafva den lingaste inverkan på Bankens solidile och förmåga,
att, under detta Verks nuvarande goda ställning, uppfylla sina förbindelser,
om från ett beslut, åsyftande en så beskaffad sedelutgifning, låt sig skilja
farhågan för prejudicat i detta hänseende och alstrandet af den opinion,
alt Rikets Ständer sedermera möjligen äfven i vigtigare fall torde afvika
från grundsatser, deni de uppställt, att såsom hufvuögrunder iakttaga, tili
betryggande af den nu återförda ordningen i Rikets penninge väsende.
'Banea-Unhtteti' Betanlinnäxe Nis jgi
Vid undersökning sålunda, huru de olägenheter, sorn onekligen åtfölja
den hämmade Discont-r öre Isen, må kunna undanröjas eller mildras, utan
förnärmande af Rikets Ständers redan fattade Beslut, synes enda utvägen vara,
att anlita det slag af fonder, för hvilka något bestämdt maximum icke
finnes och som kunna utgå till större belopp, än de i den för dem ursprungligt
anvisade väg sannolikt blifva begagnade; och då härvid förekommer,
att Rikets Ständer vid innevarande Riksdag, gillande den af BaneoUtskottet
framställde allmänna sats, att, under förutsättande af en inskränkbande
rätt hos Banco-Slyrelsen, om och när behofvet möjligen kan sä fordra,
Bankens fleste lånerörelse-grenar skola i deras förut egande omfattning
bibehållas, upptagit den i fjerde Ärt.. 4 Afdela, pag 96 af i83o års BreoReglemente
hos Låne-Banken medgifne belåning på Hypothek af Banker®
egne skuldförbindelser, icke i den Artikel, som handlar om Låne-Bankens
vanliga rörelsegrenar, utan i en påföljande Artikel under hufyud-rubriken
"Discont-rörelse,” deruti förklaras, ”att belåning af Adier och publike
papper icke allenast må fä fortfara, utan äfven i mon af tillgång kunna
utsträckas, under iakttagande att, såsom hypothek må antagas och
belånas,” ibland andra papper, Aili fulla capitalbeloppet Bankens egne
obligationer, härrörande från dess före år t83o gjorde upplåningarhvaraf
lärer följa, att hos den egentliga Låne-Banken meddelandet af lån på
Bankens egne obligationer hädanefter kommer att upphöra, samt denna ufclånings-åtgärd
således besörjes af Disconten men de 5oo,ooo R:dr, som
Baneo-Disconten och Låne-Contoren i ett för allt, enligt i33o års BancuReglemente,
hafva att använda till Belåning af publika papper , icke kunna
blifva tillräcklige för den till Baneo-Disconten sålunda öfverflyttade Lånerörelsen:
att den i i83o års .Banco-lteglemente gifna tillåtelse, att hos.
Låne-Banken på Hypothek af Bankens egne skuldförbindelser, härrörande
från dess före i83o gjorda upplåningar, enär som helst upptaga lån ända
till 99 procent af Capitalet, onekligen är af egenskap att kunna Begagnas
till vida större belopp, än som vanligen skett och sker, hvilket visar sig
deraf, att, enligt i833 års Bokslut, hvarifrån det nu befintliga förhållandet
säkerligen föga afviker, de lånbare obligationemes totalsumma uppgick till
Banco Rulr - .. , 839,896: 9. 2,
derå 99 procent utgör . .. .. , - ... 831,497:, ■— —-
hvaremot summan af utestående lån på sådane obligationer
var  - . . , 270,0 46: — —
så att följaktligen, jemlikt i83o års Reglemente, yHerli
-
’ Émco^XJis kottets Berdnfan& Nio 79 >•
5
gare, på eferina väg, kan af Banken utgifvas ett lånebelopp
af nf) r 1 - ^
derigenom Banken i verkligheten endast komme alt liqvidera egne räntedragande
skulder på en procent nära, oell altså bespara sig* en ränte-utgiftr
alt Diseonten, sä snart den förklaras böra begynna med denna lånerörelse,
mäste hafva att tillgå så mycket, som i Låne-Banken blifvit obegagnadt,
eller sistberörde belopp 561,45r R;dr, hvarefter densamma småningom,
enligt Fullmägtiges Förslag, erhåller öfriga andelen af eireulations-fonden,
i den mon redan belånade obligationer komma alt der antagas som
Hvpolhek, och Låne-Banken undfår sin liqvid medelst afdrag å utlåningsbeloppet,
samt slutligen att, i händelse 200,000 R:dr till en början reserveras
allenast i och för sådane Bankens obligationer, sorn ytterligare kunna
till belåning företes, sistnämnde summa, sammanlagd med redan utevarande
lån mot dylika obligationer, lemnade tillgång att belåna ett större
belopp af desamma, än sorn hittills under en lång följd af år högst pä en
gång i denna lånerörelse kunnat användas, utgörande 420,000 R:dr Banco;
linner Utskottet ej hinder för biträdande af Fullmägtiges förslag i först upptagne
fyra punkter, såsom, efter Utskottets omdöme, icke rubbande de af
Rikets Ständer fastställde grundsatser, eller ledande till någon sedel-emission,
som möjligen kunde medföra ringaste våda för Banken,
Beträffande sedermera frågan om sammanslående af fonderne för publika
pappers-belåningen samt Handels- och Närings-Diseonten, så visar sig
af Baneo-Utskottets vid sistlidne Riksdag, under N:o 2 pag. 85, afgifne utlåtande,
att Utskottet då redan, för dess del, förklarat sig anse ganska svårt,
om icke ogörligt, att grunda en betydligare Discont-rörelse endast och aU
lenast på tillfällige upplåningar, utan ali egen fond, i hvilka fall Styrelsen,
enligt Utskottets då yttrade omdöme, skulle, till följd af de vanligaste händelser,
blifva nödsakad, att för längre eller kortare tid upphöra med utlåningen
samt hela anstaltens liufvud-ändamål, i och med detsamma, förfelas.
I betraktande hvaraf dåvarande Baneo-Ufskottet tillstyrkte, det ofvannämnde
5oo,ooo R:dr borde införlifvas med Upplånings-Fonderne, fastän
denna tillstyrkan icke af mer än aine Riks-Stånd bifölls, och sålunda Lief
för afslagen ansedd; och enär erfarenheten numera visat, att Båda slagen
af låne-rörelse, genom det i förenämnde ordning emot Banco-Utskottets
tillstyrkan, sistl. Riksdag af Rikets Ständer fattade beslut, förfelat ändamålet,
samt det ej kan betviflas, att den summa af 3(5i,45i R:dr, hvarmed Banso-Bisconten,
genom antagande af Fullmägtiges Förslag,komme att forstär
-
6
Banco-Utskottets Betänkande N:o 79.
kas, är fullt lilli äcklig alt nu för tillfället motsvara både Handels-Discontens
och publika pappers-fondernes behof af förstärkning, allenast dessa båda
icke bibehållas i den afsöndring ifrån hvarandra, som hittills egt rum ;
finner Utskottet sig ega allt skäl att jemväl i denna del biträda hvad af
Fullmägtige blifvit föreslaget, samt får alltså härmedelst tillstyrka Rikets
Högloft. Ständer,
att det af Fullmägtige framlagde, ofvan intagne Förslag i dess
helhet gilla och antaga.
Trenne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 12 Jan. 1835.
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G.: ”Det åsyftade vigtiga och välgörande ändamålet
med den nyligen verkställda realisationen och de af Rikets nu församlade
Ständer, för reglerandet af Bankens rörelse, fattade beslut, har varit alt
bereda en olyckligtvis allt för länge saknad stadga och säkerhet i landets
mynt- och credit-väsende, samt att för framtiden upprätthålla och betrygga
denna myntvärdets för allmän och enskild välmåga oundgängligen nödvändiga
stadga. Men varaktigheten och oryggligheten af dessa beslut och öfriga
uti berörde hänseende vid innevarande Riksdag vidtagna "ändamålsenliga åtgärder
är det enda vilkor, hvarunder desamma kunna medföra det lyckliga
resultat, som utgör föremålet för realisationens vänners lifliga önskningar
och förhoppningar. Förflutna tiders tilldragelser, till hvilkas utplånande
ur minnet de nuvarande i sanning icke varit synnerligen bidragande, hafva
dock beklagligtvis hos mången väckt ett ännu fortfarande och till någon
del kanske ursäktligt misstroende till beståndet och orubbligheten af den
nu inom våra penninge-förhållanden införda nya ordning. Detta misstroende
liemtar en förnyad, lika verksam som skadlig näring af de under mångfaldiga
former sig alltjemt uppenbarade försöken att åstadkomma större ell^r
mindre modificationer och förändringar uti de till realisationens betryggande
redan fattade beslut. Så länge dessa försök fortfara och understundom
icke sakna framgång inom representationen och dess underafdelningar,
tofde icke heller ett fullt och odeladt förtroende och tillit till den nya
ordningens framtida bestånd rimligtvis kunna fordras.
B/wco-U tkottets Betänkande N’.o 7g,
7
Dessa åsigter, i förening med en orubblig öfvertygelse om den ovilkorliga
nödvändigbeten för Rikets Ständer och deras Utskott att respectera
belgden af deras en gång' tagna beslut, hafva föranledt mig alt anmäla min
reservation emot det förslag, sorn Banco-Utskottets nu justerade Betänkande
innefattar.
i fall detta Betänkande af Rikets Högloflige Ständer godkännes, kominer
på det gamla sättet en ytterligare sedel-emission, af något öfver 3oo,ooo
R:dr, utan tillökning i Bankens reela fond, att ega rum , samt följaktligen
ett af Rikets Ständer vid denna Riksdag fattadt beslut att upphäfvas , för
att kunna åt Handels-Disconten bereda ökade låne-tillgångar. Beloppet af
denna sedel-emission, uppgående endast till eri procent af den nuvarande
sedel-stocken, väcker i detta afseende hos mig visserligen icke den ringaste
farhåga för Bankens förmåga att kunna oafbrutet underhålla silfver-utvexlmgen.
Men delta fölslag förekommer mig deremot högst betänkligt, såsom
innefattande en bestämd rubbning af ett för realisationens vidmagthållande
och betryggande, uppå Banco-Utskottets hemställan fattadt beslut, enligt
hvilket någon åtgärd till rörelse-capitalets ökande i atinaji väg, än medelst
belåning af Guld, Silfver, Koppar, Jern och åtskilliga andra vågförda
effecter, icke skulle vidtagas förrän ett år förflutit från Bankens öppnande
till utvexling af Silfver.
Så vida de ifrågavarande nya sedlarne endast fingo användas till
Bankens egna obligationers belåning, skulle jag medgifva, att något skäl,
till deras utgifvande förefunnes, det kunde nemligen anses för Banken likgiltigt,
om densamma utbyter sina genast uppsägbara skuld-förbindelser emot
sådana, som vid uppvisandet skola infrias.
Men då belåningen af terörde obligationer hädanefter icke lär blifva
mycket betydligare än hitintills, skulle sedel-emission hufvudsakligen
komma att verkställas blott för att skapa en nu mera , sedan Handels-Disconten
i sådant afseende kan begagna sina besparda i ante-vinster, mindre
behöflig grundfond för denna Discont;’*
af Herr Doctor Moren: ”1 likhet med hvad Herr Capitamen Tröii
förklarat, uti dess hos Fullmägtige afgifne reservation, anser jag mig icke
kunna instämma i förslaget att Sammanblanda Handels-Disconten med belåningen
af Bankens egne obligationer och öfrige publika papper, och det
af följande skäl:
i:o att det strider emot Rikets Ständers beslut, att låne-rörelseu ej
må, genom nya Banco-Sedlars utgifvande, utsträckas utöfver hvad nu är
8 Bunco-Tf t stoftets B etfinfande Aio yg, 1
med gifvet, förr an ett &r efter Silfver-utvexlingeus början. Det tili belaniug
at' Bankens egne skiftdförbindelser afsatt® • crediliv, motsvarande tyg
procent af dessas sammonlagde belopp, 83c),ooo R:dr, hvilket varit beråknadt
att endast till .eri mindre del utgå,, kamme genom sammanslåendet i
i dea förändrade ställning, alt det troligen oftast blefve belt och hållet
uttaget;
2:0 emedan de medel, sorn kunna blifva tillgänglige för belåning af
publika papper, böra, efter mitt förmenande, oförryekte användas i denna
gren af fåne-rörelsen, hvilken jag af alla anser vara den för en Stats-Bank
mest passande ; och
3:o emedan hufvudsakligen ändamålet med Handels-Disconten var
att sätta i omlopp de Cassa-behållningar, som annars voro dragne utur allmänna
rörelsen, hvilket ändamål måtte på något annat sätt vara vunnet,
om liandels-Disconten ej kan erhålla penningar på de förmonliga vilkor
den nu erbjuder de Långifvande. Af detta skäl anser jag denna Disconls
minskade rörelse vara af vida ringare betydenhet, än vid första påseendet
skulle tyckas;’’
af Herr Helleday: ”Rikets Ständer hafva, genom bifall till Banco-Ulsko,
itets Betänkande 3N:o 16, stadgat, att någon sedel-emission till ytterligare
belopp än det för handen varande icke skulle få ega rum förr än ett år
-efter ulyexlingens början. Alt, vid detta besluts fattande, Ständerna afsell
de låne^rörelse-greuar, sorn då funnits, och icke andra, tillkomne genom öfverflyttning
från en till en annan utlånings-anslalt, torde vara klart , enär
detta stadgande är lika o vilkorligt, som Ständ emes öfriga beslut, hvilka afse
realisationens betryggande. Då Utskottet nu tillstyrkt öfverflyttning till
Handels-Disconten af Låne-Bankens fond för belåning af Bankens obligationer,
af det skäl, att tondén hittills blifvit till ett inskränktare belopp anlitad,
och alt den af Handels-Disconten skulle kunna i vidsträcktare moll
begagnas, har Utskottet i sjelfva verket tillstyrkt en ytterligare sedel-emission,
hvilken dock, enligt ofvannämnde beslut, ej får ega rum förr än ett år
elter utvexlingen; och det är af sådan anledning jag reserverar mig emot
Utskottets Betänkande, i så måtto, att jag tror, att den nu föreslagna öfve
rfly Ilningen ej bör ega rum förr än den 1 October detta år.”
N;o 8®.
Banco-Utskotteu Bet dr. knit de N:o 8o
»
N:o
80.
9
Ankom tilHExp t-Utsk. den »3 Jan,
Betänkandej i anledning af Herr. von Troils motion > angående afgifvande
af specijiceradt förslag ä de publika , papper > hvilkaj
enligt Rikets .Ständers , beslut, komma att i Banken be.
lånas.
Vid genomgående af 4 Art.'5 Afd. af nu varande Banco-Reglemente,
för ali, enligt p §. i Baiico-Utskottets Instruelion, upprätta det Reglemente,
hvilket skall tjena till efterrättelse för liderymden intill nästa Riksdag,
har af Utskottet under öfvervägande tagits en af Herr von Troila E.,
väckt och från Hoglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad
»notion, att Utskottet ville till Rikets Höglöfl. Ständer inkomma med specificeradt
förslag å de publika papper, hvilka böra såso»n belåningsbara uti
det nya Baneo-Reglementet uppräknas, med utsättande af de procent af norn
inal-beloppet, hvartill papper af hvarje serskildt slag höra såsom Hypothek
godkännas; hvilken motion blifvit af Herr Lefren tinderstödd, wilder
framställning derjemte, att, vid bestämmandet af den belånings-rätt Herr
von Troil ifrågasatt, måtte antagas ett uttryck, hvarigenom det blefve Banco-Styrelsen
obetaget att minska den bglånings-rätt, som i allmänhet bestämmes,
emedan det borde vara maximum, som utsattes, helst det kunde
kända, att papper så fallit i värde, att det vöre oklokt detsamma belåna
till det belopp, hvilket blifvit såsom maximum bestämdt.
Hvad först beträffar Herr von Troils ofvanberörde framställning, vill
Utskottet desto hellre densamma efterkomma, som Utskottet genom dess
Instruelion anser sig hafva varit förbundet, alt, äfven utan serskild framställning
i detta ämne, för Rikets Ständer framlägga ett så beskaffadt förslag
till reglementarisk! stadgande, att deraf med tydlighet må kunna urskiljas,
hvilka publika papper af Banken belånas och till hvad belopp belånings-rätten
för en hvar af dessa papper är af Rikets Ständer fastställd.
Utskottet vill, för detta ändamål, här noggrannt upptaga de beslut
Riks-Stånden, hvar för sig, i ämnet fattat:
Milling till R, åt. Vrot, »834 oeh 1835, 6 Sami, t Afd, 2 Bandu, a
ao.de
Banco- Vt skottets Be tanlund'* N:o 801
I det af Rancö-Utskottet afgifna Utlåtande,.N:o 16, liar Utskottet Höder
titeln: IV. Utlåning emot Hypothek af adier och publika papper „
samt af Bankens egne obligationerhärrörande frän dess före år i83o gjorde
upplåningarj punkten 23, jemte yttrande af den åsigt, alt belåning af
actier och publika papper ej allenast må få fortfara, utan äfven i moa af
tillgång kunna utstiäckas, till iakttagande tillstyrkt: "att såsom .'hypothek må:
antagas oell belånas
af till fulla Capital-heloppet :■
Bankens egne obligationer, härrörande från dess före år i83o gjorde
upplåningar.
Riksgälds-Contorets före sist!.. Riksdag mot 5 procents ränta utfärdade
obligationer, samt de så kallade lottsedlarne för Trollhätte Slussverk;
bf till viss bestämd procent och med vilkor, att antaglig borgen tillika
fordras, dock endast; för den brista sorn vid hjpothekens användande
möjligen skulle kunna uppkomma:
ej mindre actier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, enligt deras
hittills åtnjutna belånings-rätt, 5o procent af det ursprungligen tecknade
Capitalet, än äfven actier i Götha Canal-Bolag, enligt deras nuvarande
belånings-rätt, 25 procent å primitiva capitalet;
c) till 3J4 af vanliga försäljnings-priset under månaden näst före
belåningen :
alla öfrige actier och publika1 papper.’"
Vid föredragning af denna punkt inom Riks-Slånden är förklarad t,
af Högloft. Ridderskapct och Adeln, enligt Protocolls-Utdrag af den irsta,
sisth Augusti:
”att såsom hypothek må antagas och belånas::
till fulla capital-beloppet:
Bankens egne obligationer, härrörande från dess före år i83o gjorda*
upplåningar, samt de1 så kallade lottsedlarne för Trollhätte Slussverk ;
bf lill 90 procent af capital-heloppet:
Riksgälds-Contorets obligationer med 5 procent årlig ränta,, och för—
sedde antingen med viss förfallotid,, eller uppsägbare å fördrings-egarnes
sida ;
cf till 90 procent af vanligas försäijnings-priset under de 3:ne näst
före belåningen förflutne månader:
Riksgälds-Contorets obligationer med lägre ränta än 5 procent om
året, eller utan viss förfallotid eller uppsägningsrätt å fordriugs-egarnes sida,
samt.
:B<\ncoA]t^ottets Betänkande !\lo So.
Årmeens Accords-Ammorterings-Fonds obligationer med 5 procents
årlig ränta;
c/) till viss bestämd procent och med viltor, att antaglig borgen tillita
fordras, dock endast för den brist, som vid hypothekens användande
■möjligen skulle kunna uppkomma:
ej mindre adier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, enligt deras
hittills åtnjutna belånings-rätt, 5o procent af det ursprungligen tecknade
capitalet, än äfven adier i Götha Canal-Bolag, enligt deras nuvarande
belånings-rätt, 25 procent å primitiva capitalet;
men att Momentet Litt. C, i 23 punkten af Utskottets Ullåtaude, af
slogs;”
af
Högvörd. Pr este-Ståndet, enligt Protocolls-Utdrag af den och
15 Julii:
att i morn. a orden: före sisliidne Riksdag, skulle utgå och vid slutet
tilläggas: Uil-Disconlens invisningar på 3 månader, ställde på RiksgäldsContoret
och af detsamma accepterade, dock nied afdrag af räntan, men
ali det öfriga af 23 punkten bifölls;
af Vällofl. Borgare-Ståndet, enligt Protocolls-Utdrag af den 26 Julii:
att a3 punkten morn. a och b antogos; men monn c afslogs;
samt af Hedervärda Boude-Ståndet, genom Protocolls-Utdrag af den
a5 Julii:
att o3 punkten godkändes.
Efter inhemtandet af desse beslut, fann Utskottet det vara afgjordt,,
ej mindre att till fulla Capital-beloppet skola i Banken belånas Bankens
■egne obligationer, härrörande från dess före år i83o gjerde upplåningar ;
Riksgähls-Contorets före -sisth Riksdag emot 5 procents ränta utfärdade obligationer,
samt de så kallade lottsedlarne för Trollhätte Slussverk; än äfven
att de i mom. b uppräknade adier skola erhålla den af Utskottet föreslagna
belånings-rätt; men ansåg sig föranlåtet uti Memorialet N:o 3o
hemställa:
1:0 att Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden mätte
med Bonde-Ståndet sig förena derom, ”att Riksgälds - Contorets sedan sisth
”Riksdag utfärdade ellci framdeles utgifvande obligationer med 5 procents
'”ränta” (iubegripne under den i mom. c förekommande benämningen: ”alla
öfriga''') ”icke må i Banken belånas till högre belopp, än 3/4 af vaulina
försäljuings-priset, under månaden näst före belåningen.”
I sammanhang hvarmed Utskottet, för den händelse, att nämnde in
-
Btinco-Utskottcts Betänka nät No 80,
bjudning icke -antöges, föreslog voterings-proposition: till afgörande i Förstärkt
Banco-Utskott af frågan, huruvida desse obligationer skulle i Banken
belånas, antingen till 3/4 af .vanliga försäljnings-priset, under månaden näst
före belåningen, eller till 90 procent af capital-belöppet;
2:0 det måtte ej mindre Bidderskapet och Adeln, än äfven BorgareStåndet,
med öfrige tvänne Riks-Stånd sig förena derom, att Riksgälds-Contorets
obligationer med lägre, ränta, äii 5 procent om året, icke må i Banken
belånas till mer, än 3/4 ;af deras försaJjnings-pris under månaden näst
iöre belåningen (eller såsom rättare, ”till 3/4 af vanliga försäljnings-priset
”under de 3:ne näst före belåningen förflutne månadei ne”J);
3:o det måtte Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet med öfrige
Riks-Stånd sig förena derom, /"ätt Armeens Accords-Amorterings-FomU
”obligationer må i Bänken -belånas till 3/4 deras vanliga försäljnings”pris
under mårtaden näst före belåningen (eller till 3/4 af vanliga försälj"nings-priset
under de 3:ne näst före belåningen -.förflutne månaderne/);
4:0 alt, som Preste- och Bonde-Stånden, medelst antagande af Utskottets
tillstyrkan i morn. c, bifallit, att jemväl öfriga publika papper må
i Banken belånas till 3/4 af vanliga försäljnings-priset under månaden näst
före belåningen, Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet - mätte med
förstnämnde arne Riks-Stånd om denna mening sig förena. •
Hvarjemte Utskottet, för den händelse, att sistnämnde inbjudning ieké
anloges, föreslog till 'omröstning :i förstärkt Utskott i följande voteringsproposition:
”Den,
som anser, alt alia actier och publika 'papper,1 för hvilka icke
”bélånings-rätt serskildt blifvit af Rikets‘Ständer bestämd, må i Banken be*
”lånas till 3/4 af deras försäljnings-pris undermiånaden .näst före belåningen,
röstar Ja;”
"Den det ej vill,-röstar sNej.” ”
• Vinner Nej, anses någon belånings-rätt i Banken för öfrige ej j ser-,
”skildt uppräknade actier och publika papper icke kunna medgifvas.”
Dervid .Utskottet hemställde, huruvida ej äfven å delta ställe orden:
”lindel’ månaden näst före belåningen,” mätte förändras till uttrycket: ''under
de 3:ne näst före belåningen förflutne månaderne.” '
Hvaremot Utskottet förklarade, att det af Presle-Stålidet gjorda tillägg,
angående belånings-rätt till fulla capital-belöppet för Ull-Discontens in visningar
förfölle, såsom icke af något bland öfrige Riks-Stånd deladt.
Till svar å hvad Utskottet sålunda i Memorialet N:o 3o hemställt
Btntc-Wifo-ittt) EmMtarn N:o 80.
och föreslagit, Sr meddeladt' af Högl-ofl. Ridderskapet och' Adeln, géiism
ProtocoiIs-Utdrag af olen 24 sisth Augusti:
'att R i ksgälds-Con lorets obligationer, nied lägre ränta än 5 procent
03m året, samt Arméens Accordr-amorterings-fonds obligationer, må i Banken
bidånas‘till 3/4 af vanliga försäljiiings-piiset under de- 3:ne näst före
belåningen förflutna månaderna,” men att i öfrigt Ridderskapet och Adeln
vidblef sina förut fattade beslut/ samt1 gödkände dé föiesiagne voteringsp;
opositionerne, under medgifvafide, att i den, sorn anginge ,belåningen af
alla adier och publika papper, för hvilka icke1 belånings-iätt serskildt
blifvit bestämd, orden: ”under månadCn näst före belåningen,” fingo utbytas
emot orden: "under de 3:ne näst före belåningen förflutne månadeine;
af Högvörd. Preste-Ståndetgenom Pi olocolls-Uldrag af den aegde
Augusti, . att Utskottets jemknings-förslag öfver a3 punkten J Litt a, rörande
belånings-rätten af Riksgälds-Cönlorets obligationer, icke kunde antagas/
men att den i anledning deraf föreslagna vötérings-proposition gillades;
att den i samma punkt Litt. c föreslagna förändring till 3/4 af vanliga förläljnings-priset
under de 3:ne näst före belåningen förflutne månadeine gilSStles;
att äfven, i afseende på Arméens Accords-Åhiöiterings-Fonds obligationer,
den af Utskottet föreslagna förändringen'4gillades; samt att sista
Voteriiigs-proposilionen vid -Litt. c godkändes med den föreslagna * förändringen;
. , , .
af Vällojl, Borgare-Siändet,’ genom Protocolls-Utdrag af sistnämnde
dag, att inbjudiiingarne, • dels i afseende på Armeéns Accörds-amorteringsfonds
obligationers belåning uti Banken, dels angående de uti mom. c, af
a3 punkten, -omförmälde publika pappers belåning, icke gillades; men att. de
framställde voterings-propositioneine godkändes; saint
af Hedervärda Bonde-Ståndet,’ genom Protocolls-Utdrag den 28 i nyssnämnde
månad, alt Ståndet antog oell godkände de af'Utskottet till Ståndets
'åtgärd anmälde inbjudningar och förslag.
Sedan sålunda, genom Ridderskapet och Adelns, Preste- och BondeStåndens
sammanstämmande beslut, ytterligare var afgjordt, att så viii Riksgä/ds-Contorets
obligationer med lägre ränta, än 5 procent om året, sorn
ock Anneens Accor ds - amorterings^ fönäs obligationer, må i Ranken belåmts
till 3-4tdelar af deras vanligd försäljningspris under de 3 näst före belåningen
' förflutne ■■ mänaderne,' återstod att få bestämdt, dels lill hvad belopp
Riksgäkls-Gontorets eller sisllidne Piiksdag utfärdade 5 procents obligationer
Baiico-TJtskottets Betänkande T\lo 8®,
finge belånas, dels ock huruvida så dane adier och publika papper, för hvilka
ieke belånings rätt serskildt blifvit af Rikets Ständer medgifven, skulle
få i Banken belånas, och desse 2:ne frågor blefvo, enligt Förstärkta BancoUtskottets
Memorial N:o ^S, på det sätt afgjorda, att Riksgälds-Contorets
efter sist a Riksdag utgifne obligationer, med 5 proccjits ärlig ränta och försedde
antingen med viss förfallotid eller uppsägbara å fordringsegarnes sida,
kom/no att till po procent af capitalet belånas_, rnen att någon belåningsrätt
i Banken för de ej serskildt uppräknade adier och publika papper icke
kunde medgifvas.
På grund af Rikets Sländers of vanupptagne beslut, och då derigenom
jemväl måste anses vara upphäfven den i i83o års Banco-Reglementes 4
Ari. 5 Afd. §. 14 morn. 2 meddelade tillåtelse lill belåning af ej mindie
Stockholms Diätsel-Commissions samt Börs- och Brobyggnads Directionens
obligationer, än äfven adier i Trollhätte, Strömsholms och Hjelmare Slussverks-bolag,
får Utskottet härigenom hemställa,
att, i stället för om för må Ide 14 §• af i83o års Banco-Reglemente,
malle i det nu upprättande Banco-Reglemenle och den del deraf,
som rörer Bankens belåning af adier och publika papper, införas
det stadgande, att ”såsom hjpothek må antagas och belånas:
::o. till fulla Capital-beloppet:
Bankens egne obligationer, härrörande från dess före år 183o gjorde
upplåningar; Riksgälds-Contorets före sistlidne Riksdag utfärdade
obligationer med 5 procents ränta, samt de så kallade lottsedlarne
för Trollhätte Sluss-verk:
i>:o. till po procent af capital-beloppet:
Riksgälds-£ontorets efter sisla Riksdag utgifne obligationer, med
5 procents årlig ränta och försedde antingen med viss förfallotid
eller uppsägbara å fordringsegarnes sida;
3:o. till S/gdelar af vanliga försäljningspriset under de 3:ne näst
före belåningun förflutne månaderne:
Riksgälds-Contorets obligationer med lägre ränta , än 5 procent
om året, eller utan viss förfallotid eller uppsägningsrält å fordringsegarnes
sida; och Armeens Accoi ds-amorterings-fonds obligationer,
/f.:o emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Verkets fordran
j som vid hypolhekens användande möjligen skulle kunna
uppkomma:
af) actier i Sodertelje Canal och Slussverks-Bobg till 5o procent af
Bnnto-Utskotten EnrJtikamle N:o ga.
<Ie£ ursprungligen tecknade capita let* belöpande sig till ro- procent
af den summa, nuvarande aclierne upptaga;
badier i Götha Canal-JBolag, till a5 procent å primitiva actie-capitalet,
med iakttagande tillika, att inga andra af dessa adier få belånas,
än de för hvilka den för åren i83o, 1831, i83a och i833-  förfallna actie-insältning, efter c och en half procent å gamla
actierne, blifvit, enligt Canal-Directionens bevis, fullgjord.
Men enär Rikets Ständers beslut icke gifva någon anledning dertill,,
att på Banco-Syrelsen får bero att minska den belånings-rätt, hvilken sålunda
för hvarje serskildt slag af publika papper är vorden af Rikets Ständer
bestämd, har Utskottet ej tilltrott sig, att, på sätt en Ledamot önskat,,
vid uppgörande af de reglementariska föreskrifterne, i fråga om publika'
pappers-belåningen, föreslå ett tillägg, hvarigenom en. dylik pröfningsrätfc
skulle Banco-Styrelsen tillerkännas.
Stockholm dien 12 Jan. 1833.
STOCKHOLM, 1835, U«s J. A.
Banco- Cksiotlet* Memorial N:o 8u
1
N:o 81.
Ankom till Exp—UtsTt. d*n ij J»n. i855.
Memorial, angående revisionerna öfver Bänto DiscontVerkets
förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riks
Discontens utredning.
A.rt. 7 §. 3. af iS3o års Banco-Reglemente föreskrifvet, att revisionen'
öfver Rikets Ständers Banco-Discont-Verk samt f. d. Riks-Discontens utredning
skall emellan Riksdagarne årligen förrättas oell taga sin början den i
Mars, eller, om helgedag då infaller, nästföljande söknedag, samt innehåller
slutligen: ”Vid infallande Riksdag är det deremot Rikets Ständers Banco—
Utskott förbehållet, att genom dertill inom sig utsedde Deputerade, vederbörlig
revision öfver förvaltning och räkenskaper besörja, hvadan någon anmälan
hos Kongl. Maj:t, i fråga om Revisorers utväljande, ej eger rum, så
vida Banco-Styrelsen inom December månads början föregående året fått säker
kunskap, att Riksdag året derefter under loppet af de första 3:ne månaderna
kommer att inträffa.”
Sedan, i enlighet härmed, revisionen af i833 års förvaltning och räkenskaper
blifvit af Banco-Utskottet besörjd, ankommer nu på vidare afgöraude,
dels huru förhållas bör med revision öfver förvaltningen och räkenskaperna
för nasti. år iS34> då vid den lid, som samma förrättning, enligt
ännu gällande föreskrifter, skulle taga sin början, eller den 2 instundande
Slars, Riksdagen tilläfventyrs torde vara antingen appi öst eller så nära sitt
slut, alt förrättningen icke kan af Banco-Utskottet medhinnas, dels ock hvad
för framtiden härvid iakttagas bör.
Hvad beträffar revision af nästlidne års förvaltning och räkenskaper*
får Utskottet upplysningsvis nämna, att under sisla Riksdag, då ett nära
fika förhållande, som nu sig företedde, Ledamöter blefvo, hos hvartderaRiks-Ståndet,
serskildt för tillfället utsedde, till deltagande i den revisionsförrättning,
som begynde den 1 Mars j83o.
1 falt ordningsföljden, på sätt den vid sista Riksdag bestämdes för
de 3:ne ofrälse Stånden, och förlidet år 183^ blifvit tillämpad, derest urtima
Riksdag ej mellankommit, skulle än vidare tagas till ledning, vore det
Strengnäs och Westerås Stift för Högv. Preste-Slåndet, samt arne ibland
5:te classens städer för Vallört. Borgare-Ståndet, hvilka det tillhörde, att
Bihang till Jl. St. Prot. j834 och 1835. Gite- Sami. ixsta Af d< atåra BancL
21 .sta Häftet,
2
Banco-Utskottets Memorial N:o 8/.
Revisorer för näsla gång välja; och emedan för H. Bonde-Ståndet den till
revisions-förrättningen 1834 i första rummet utsedde Ledamot, Riksdags
fullmagtigen
G. Fahlander i Marnäs, Kopparbergs Län blifvit, i anseende
till anmälde förfall för Anders Jansson i Tå, Westmanlands Län, afStåndets
Cancellie-Direction inkallad till revisionen år i 833, bade Petter Pehrsson
i Slätthult, Jönköpings Län, och förste Suppleanten Lars Nilsson i
Rosvik, Norrbottens Län, skolat, på grund af förra Riksdagens val, deltaga
i revisionen år 183^, så framt icke denna förrättning blifvit af BancoUtskottet
besörjd.
Jemte det Utskottet anser sig böra å dessa förhållanden fästa respective
Riks-Ståndens uppmärksamhet, anhåller Utskottet att få emottaga RiksStåndens
Beslut: i:o om hvilka Ledamöter Riks-Stånden, hvart för sig, be
haga
utnämna till revision öfver Banco-Disconl-Verkets förvaltning och räkenskaper
samt f. d. Riks-Discontens utredning för året 1834; och 2:0 om
sättet och ordningen för de derefter blifvande årliga revisionerne öfver BancoDisconten
och f. d. Riks-Disconten intill nästa lagtima Riksdag, med hvad
dervid af Banco-Fullmägtige iakttagas bör, i händelse urtima Riksdag ejunder
tiden skulle inträffa.
Och får Utskottet tillika, under förutsättning af Rikets Höglofl. Ständers
bifall till Utskottets i Betänkandet N:o 7b gifne tillstyrkan, angående
Discont-revisionernes framflyttande, till R. H. Ständer hemställa,
att revisionen öfver Banco-Diseont-Verkets förvaltning och räkenskaper
samt f. d. Riks-Discontens utredning för året 1834 mätte
få företagas den i5 instundande April, i stället för den tidpunkt
af den 2 Mars, då densamma, efter i83o års Banco-Reglemente,
skulle taga sin början.
Stockholm den 16 Januarii i835.
STOCKHOLM, Kongi.» Ordens-Boktryckekiet, i835.
Banco-Utskottets Betänkande N:o Ss.
i
N:o 82.
Auborn till Exp.-Utsk. d. ai Jan. I835;
Betänkande, i anledning af Herrar Lagerhjelms och
Nordenankars motioner, angående användandet af
Bankens räntevinster.
Ifrån Höglofl. Rid Jer skåpet och Adeln äro till Utskottet remitterade motioner,
dels af Herr Lagerhjelm , Behr, "att då Banken, enligt bokslutet
den 3i December i832, egde en behållning utöfver de förbindelser, för
hvilka den ansvarar, stor R:dr 5,4o3,ii5 B:co, och således ett öfverskott
af R:dr 4o3,ii5 utöfver den af Rikets nu församlade Ständer till forn
millioner R:dr fastställde grundfonden, samma öfverskott måtte till Riksgälds-Contorets
disposition öfverlemnas; äfvensom att de öfverskott, som
bestämdes genom i833 och i834 årens bokslut måtte på samma sätt disponeras,
” samt af Herr Nordenankar, Fr. Wilh., ”att elen behållning, som
Banken, enligt 1834 bokslut, kan finnas ega utöfver sin grundfond, och
som kunde antagas i rundt tal lill R:dr 900,000 B:co, måtte till Riksgäldskontoret
öfverlemnas;” i sammanhang hvarmed Motionairen förklarat■, att
”hvad sjelfva 1‘iqvidationssättet angår, så enär Rikets Ständer icke velat
tillåta, alt nuvarande utlåningar annat än vid fråga om Bankens säkerhet
må föi minskas, och, genom stadgandet i punkten 11 af Betänkandet N:o
16, beslutat, alt den nu utelöpande sedelstocken ej må ökas,” finge han
vidare föreslå, ”alf de till Bankens disposition öfverlemnade, från och med
1835 inflytande vinslmedel måtte, för sistnämnde år och en del af i836,
i fullkomlig öfverensstämmelse med stadgandet i punkten 27 i nämnde Betänkande,
få af Banco-Slyrelsen till nämnde ändamål disponeras, helst ett
sådant öfverlemnande af en redan nu gjord besparing ingalunda verkar till
minskning af den genom fleråriga vinstmedels reservation uppslående capbtalsumma,
som Rikets Ständer påräkna att vid nästa Riksdag kunna disponera,
” hvilken sistnämnde motion blifvit af Herr Nordenankar, i ett senare
yttrande, lill sitt syftemål närmare utvecklad; varandes vid desse motioner
i öfrigt bifogade de i anledning deraf afgifne anföranden, dels af
Herr 'Rosenblad, Bernhard, som tillstyrkt den jemkning, att summan R:dr
900,000 måtte utgå på fem terminer med 180,000 R:dr i början af hvardera
åren 1835 till och med 1839, och, derest öfverskotta möjligtvis, ef
Bihang
till R. St. Prat. 1834 och 1835- 6:te Sami. 1 :sta Afd. 2
22-dra Häftet.
2
Banco- Utskottets Betänkande N:a 82.
ler fulländad räkenskapsafslulning, icke funnes uppgå till denna summa,
skillnaden afkortas vid utbetalningen i83g, dels af Herr Friherre Ehrenborgh
_, C.j som yttrat den önskan, att Banco-Ulskoltet måtte, i anledning
af motionen, begrunda, huruvida icke en del af Bankens netlo-vinst kunde
användas på ett bättre sätt för realisationens consoliderande, än att möjligtvis
annulera sedlar oell derigenom verka minskning i rörelse-capitalet,
dervid Friherren, såsom bättre medel, uppgifvit, att inköpa utländska statspapper,
t. ex. Norska och Preussiska, eller att öfverlemna till RiksgäldsConloret
en del af Bankens räntevinst , för att dermed öka den amorlissementsfond,
sorn blir nödig för att realisera räntebärande obligationer, dels
slutligen af Herr HegardtC. B., som yttrat sig emot den föreslagna dispositionen.
Utskottet, som öfver omförmälde motioner infordrat Bancofullmägtiges
utlåtande, samt dervid jemväl fått emottaga ett af Herr Rosenblad, B
i egenskap af Bancofullmägtig, under form af reservation emot öfrige Fullmägtiges
mening i ämnet, afgifvet yttrande, deruti skälen för hans tillstyrkanden
blifvit fullständigt upptagne, bar desse motioner, med hvad i anledning
deraf anfördt blifvit, under noga öfvervägande tagit. Och beträffande
först frågan, huruvida på förhand bör till ulgifvande anordnas mer eller
mindre af den Bancovinst, som under åren 1833 och 1834 är influten,
ehuru ännu icke genom ordentligt bokslut till sitt belopp på siffran bestämd,
finner Utskottet härvid, alt då Rikets Ständers beslut och förklarande,
i fråga om Bankens vinstmedel, ännu inskränker sig dertill. att dels
Bankens grundfond ej må understiga ett belopp af två millioner R:dr, oberäknad!
fastighets- och inventarie-värden, dels Bankens från och med 1835
inflytande vinster skola förblifva under Styrelsens disposition intill nästa
Riksdag, vore det visserligen för Rikets nu församlade Ständer möjligt att,
utan förnärmande af något deras beslut, kunna förändra den föreskrift uti
i83o års Banco-Reglemente pag. 4g, som bjuder, att för år ]833 R:dr
266.666 3a sk., och för år (834 R:dr 266,666 3a sk., eller tillhopa R:dr
53o,333 16 sk. skola af Bancovinsten innehållas, till stärkande af Bankens
silfverfond, samt i det stället förordna, att desse fonder mätte lill Riksgälds-Contoret
öfverlemnas; men Utskottet anser sig skyldigt fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derå, alt, enär tillfälle ej erbjudit sig att berörde
medel, efter deras bestämmelse, till silfverköp använda; kan denna
åtgärd icke vidtagas, utan att betydligen försämra det förhållande emellan
redbara fonden och sedelstocken, som egde rum, då Rikets Ständer, i be
-
Banco-Ut.skottels Betänkande N’.0 82.
3
traktande af Bankens ställning, ansåg silfver-utvexlingen kunna omedelbart
för sig gå, oaktadt den vid sista Riksdag åsyftade proportionen af 5 till 8
icke var uppnådd; hvilket lätteligen lärer medgifvas, om man besinnar huru
annorlunda förhållandet måste blifva, derest, efter verkställdt uppköp af
silfver, en mot vinstbeloppet svarande summa utgår, emot det förhållande
som uppstår, om samma vinstbelopp, fastän det utgöres allenast af maculerade
sedlar, varder, på nu föreslagne sätt, till utgifvande från Banken anvisadt;
hvarjemte Utskottet, i anledning af den, till stöd för förslaget, yttrade
mening, att rörelse-capilalet skulle, sedan sistlidne Riksdag, hafva lidit
en betydligare inskränkning, tror sig böra upplysa , alt Vexel-Bankens skuldbelopp,
i sedlar och på räkningar, icke i någon betydlig nion förändrat
sig från 1829 års slut intill den 3o Junii innevarande år, så att, i fall ofvanberörde
R:dr 533,333 16 sk. blifvit till silfverköp använde, sedelstocken
visserligen kommit alt effectivt ökas, men genom motsatsen icke blifvit i
någon märklig måtto effectivt minskad, hvilket nogsamt inhemtas af bifogade
Tableau öfver Vexel-Bankens skuld eller Sedel-balancerne och dep0-  sitionerne tillhopalagde; vid hvilken bör ihågkommas, att Riksgälds-Contorets
crediliv-rältighet vid hvarje års utgång kan finnas begagnad ända till
belopp af en million R:dr, men, vid slutet al Junii hvarje år, måste vara
helt och hållet obegagnad.
Vid undersökning sedermera, huruvida det öfverskott af R:dr 4o3,i 15
2 sk. 5 r., som, enligt i83a års bokslut, sig visar utöfver den summa af
fem millioner R:dr, Rikets nu församlade Ständer förklarat böra såsom
Bankens grundfond anses och bibehållas, är af egenskap, alt nu kunna åt
Riksgälds-Contoret afstås, förekommer, att då af denna behållning, enligt
Rikets Ständers serskildt fattade beslut, redan afgått R:dr ioo,3o3 5 sk. 2
v., till godtgörelse af livad Riksgälds-Contoret för åren 1829 och iS3o,
enligt det af Rikets Ständers Revisorer år i832 antagne, af Rikets Ständer
gillade beräkningssätt, för litet erhållit; att, oberäknadt några mindre betydliga
balancerade fordringsposter, hvilka icke som egentlig tillgång kunna
anses, inbegripes uti förenämnde capital-öfverskott en post, stor 105,904
R:dr 3^ sk., balancerad såsom fordran hos Tumba Bruk för oersatte förskott
till Brukets drift och byggnader m. m., som säkerligen icke blifver,
åtminstone före nästa Riksdag, genom Brukets afkastning, till fullo återgulden;
samt slutligen, att uti capital-öfverskottet på det hela äfven inbegripes
den tillökning af 77 R:dr 39 sk. 4 r. för hvarje i lån på fastighet mot
vilkor af silfver-återbetalning utgifne 100 R:dr, hvilken är en följd af det
bokföringssätt, sorn vid i8a3 års Riksdag för desse lån föreskrefs och se
-
4
Banco- Utskottets Betänkande N:o 82.
dermera fortgått; så att, enär de förskottsvis beräknade och bokförde tillökningarne
af detta slag, ensamt för de åren i83o, 1831 och i83a utgångne
lånen utgjort tillhopa R:dr 222,470, 22 sk. 8 r., det synes sorn någon
betydligare del af förstberörde R:dr 4°3,ii5, 2 sk. 5 r. icke kan disponeras,
utan den påföljd, att grundfonden dymedelst, om icke till siffran,
dock till beskaffenhet och värde i verkligheten nedsättes; och har pluraliteten
af Bancofullmägtige, under förmälan, att någon fullt tillförlitlig
beräkning i detta hänseende icke låter sig uppgöra, innan en omföringscalcul,
hvad sistnämnde lån beträffar, alltifrån första utgifningsdagen föregått,
inskränkt sig till det yttrande öfver denna del af förslagen, att, derest
en så beskaffad utredning till och med i832 skulle visa, att utöfver
den senast bestämda grundfondssumman af fem millioner större eller mindre
verkligt capital-öfverskott förefinnes, det visserligen är med Rikets
Ständers beslut öfverensstämmande, alt nämnde capital-öfverskott varder
användt på sätt Rikets Ständer nu finna godt förordna.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, och då en disposition å
omförmälde R:dr 533,333 16 sk., innannågon tillökning i silfverfonden genom
dem kunnat beredas, skulle afleda dessa fonder från den väg, som åt
deni vid senaste Riksdag anvisades, samt ej allenast i närvarande stund
oundvikligen försämra Vexel-Bankens ställning, utan äfven för en framtid
inskränka Bankens förmåga att biträda näringarne med låneunderstöd,
hvilket förhållande visserligen kan genom en föreslagen successiv utbetalning
i någon mon undanskymmas, men icke destomindre i verklighelen
qvarstår; då beloppet af Bankens netto vinstbehållning ej heller för året
1833 och ännu mindre för i834 är genom ordentligt bokslut bestämdt,
hvadan ännu är okändt, huruvida capital-behållningen under dessa tvänne
år verkligen ökat sig lill berörde belopp 533,333 R:dr 16 sk., hvilket, enligt
hvad de nästföregångne årens bokslut visar, icke varit förhållandet, emedan
capitalets tillväxt år 1831 inskränkt sig till R:dr 258,094» 26 sk. 5r.,
och år i832 till R:dr 265,492, 21 sk. 8 r., eller tillhopa R:dr 523,587, i r.,
oaktadt den tillökning anticipationsvis af 24,138 R:dr 2 sk. 3 r. det förra
och 2,266 R:dr 14 sk. 2 r. det senare året, i och genom silfverfastighelslånens
bokföringssätt, inbegrepes uti nyssnämnde capital-ökning; och då slutligen
någon fullt tillförlitlig beräkning icke för närvarande kan uppgöras
öfver det belopp, som är disponibelt af den summa 4°3,ii5 R:dr 2 sk. 5
r., hvilken, enligt i832 års bokslut, visar sig såsom en Bankens capitaltillgång,
utöfver dess grundfond, fem mill%ner R:dr, finner Utskottet ifrågavarande
motioner icke kunna föranleda Ull någon annan tillstyrkan, än
Hor till Baneo-Vtskottels Betänkande N.o 82.
Tableau öfver Vexel-Bankens Skuld eller Sedel-Balanceme 'och Deposition erne tillliopalagde *).
År 1829.
r>
Av
QO
g
År 1831-
e>
Ax
1832.
År 1833-
Ar
1834.
Den 31 December.
Den 3o Junii.
Den 3i December.
Den 3o Junii.
Den 31 December.
Den 3o Junii.
Den 3i December.
D(jn 3o Junii.
Den 3i December.
Den 3o Junii.
Den 4 October.
Den 11 October.
Den 18 October.
Baneo-Scd ekstock
24,705,046
25
3
23,859,806
43
7
24,698,551
21
2
24,606,179
10
4
1
25,412,092 36
—
24,606,563
10
2
25,022,345
8
1
24,334,151
38
IO
24,695,617
1
8
24,176,038
i3
I
Deposition s-Räkningar
(Ducater Silfver Banco)
3,966,584
22
3
4,170,946
3o
4
4,031,460
4
6
3,831,842
33
3
3,281,418 a5
6
3,607,475
39
8
3,644,016
10
3
3,541,392
*4
2
3,587,664
12
2
3,408,677
24
4
28,671,630
47
6
28,030,753
25
11
28,730,011
23
8
28,438,0-21
43
7
28,693,511 i3
1
6
28,214,039
1
10
28,666,361
18
4
27,875,544
5
—
28,283,281
i3
10
27,584,715
37
5
27,735,494
46
5
27,548,829
5
6
27,479,180
23
9
Riksgäld s-Scdcls t ock
(eyalverad i Banco)
5,707,040
5
—
5,502,665
4
4
5,821,597
28
10
5,788,309
12
—
1
6,234,392 16
6
6,004,765
22
—
6,080,339
i5
IO
5,970,694
45
—
6,203,128
12
—
5,894,341
47
—
5,947,156
24
8
6,108,156
24
8
6,108,156
24
8
På Råne Banks Upplånings-Räkningcn
influtet och ej disponeradt
(Upplåning ej
börjad.)
(Upplåning ej
börjad.)
32,250
—
207,000
—
2,500 —
—
(Intet.)
107,706
3i
8
79,081
3i
8
18,081
3i
8
88,330
—
8
2,252
6
I
1,252
6
I
750
—
—
Total Summa
34,378,671
4
6133,593,418 |3o
! 3)34,583,859
6
6)34,433,331
7
1 7
! 34,930,40313o
j —
|34,218,804!23
10
) 34,854,407
1*7
i 10
33,925,32o|33
18)34,504,491
1 9
| 6)33,567,387
137 i 1
33,684,903| 29
l 2
33,658,237|36
3)33,588,087
-
5
***) **) t) tt)
Obs. Piiksgälds-Contorets Creditiv å En million skall alltid vara liquidcradt den sista Junii, men är nära uttaget vid hvarje års slut; endast härpå kunde således differera omkring 8 å 900,000 R:dr. Det visar sig ock, att Decetnber-sumniorne
nästan öfverallt äro drygare än Junii-summorne, skillnaden likväl mindre än i följd häraf kunde förmodas.
Stockholm den 23 October 1834.
G. Helsingi us.
*) Rent Utdrag från Boksluten; enahanda princip alltigenom; intet slags afdrag eller arbitrair tillämpning.
**) Riksgiilds-Contoret hade den 4 October 1S34 8i4>947 R:dr 2 sk. 2 rist. outtagne på *in Creditiy-rättighet.
***) Riksgälds-Contoret hade den 3i Dec. ;83o 3o8,2i8 R;dr 2t sk. 8 rist. outtagne på sin Creditiy-rättighet.
rf) Silfycrmynt har utgifyits för 3o,8oo Ridr Banco; Riksgälds-Contoret hade 694,555 Ridr 3a sk. 2 rist. obegagnade på sin Creditiy-rättighet dea it October.
rj~f) Silfrermynt har utgifyits för 18 g33 R;dr 16 sk. Banco; Riksgälds-Contoret hade ?49>744 Ridr 19 sk. 3 rist. obegagnade på sin Creditiy-rättighet dea 18 October.
iBihang till R. St. Prot. 1934 och 1835. 6-te Sami. lista Afd. 2-.dra Band.
22-dra Håftet,
Banco-Utskottets Betankande IV:o 83.
5
alt, derest, efter verkställandet af ofvanberörde, numera anbefallde,
utredning, i afseende på Bankens fastighetslån mot återbetalning
i silfver, från första utgifningsdagen till och med i832,
skulle sig visa, att något capital-öfverskott utöfver Bankensgrundfondsbelopp,
fem millioner R:dr, finnes disponibelt, samma öfverskott
då må till Rikets Ständers Riksgälds-Contor öfverlemnas.
Stockholm den 20 Januarii i835.
N:o 83.
Ankom till Exp.-Utsk. d. a3 Jan. i835.
Betänkande, i anledning af Herr Hallings motion, om
lindring i betalningspit koren för de lån, uti hvilka
Wenersborgs stads invånare häfta till Götheborgs
Låne-Contor.
Från Yällofl. Borgare-Ståndet är till Utskottet remitterad t ett af Herr
Rådmannen Halling afgifvet Memorial, deruti, med andragande, alt olvifvelaktigt
många af de invånare i Wenersborgs stad, hvilka blifvit lidande
genom den olyckliga eldsvåda, som den 4 October sistlidet år staden öfvergått,
och med förutsättning, att lånens utkräfvande med all den under
vanliga förhållanden nödiga stränghet skulle medföra ej blott låntagarnes
oeh deras löftesmäns nästan oundvikliga undergång, utan jemväl, i följd
deraf, tilläfventyrs större förluster för långifvaren, än om lindriga medel
vidtogos, blifvit föreslaget, det måtte, oberoende af de hjelpmedel, som, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, kunde för Wenersborgs
stad, på andra vägar, beviljas, Rikets Ständer bemyndiga Directionen vid
Götheborgs Låne-Contor, att åtminstone icke på 3 å 6 månader vidtaga
några executiva åtgärder mot sådane låntagare inom Wenersborgs stad,
hvilka blifvit lidande genom den derstädes timade branden, dock under
iakttagande, att låntagarnes och deras löftesmäns förbindelser icke dymedelst
förlora något af deras gällande kraft; att för lån, hvaraf omsättning
är tillåten, rättigheten dertill under tiden ej går förlorad, och att ingen
straffränta å lån beräknas längre än till den dag olyckshändelsen inträffade;
i sammanhang hvarmed Motionairen framställt den önskan, att, till
ledning för Rikets Ständer, upplysning måtte, genom Utskottet, införskaf
-
6
Banco-Ut skottets Betänkande N'.o 83.
fas, åtminstone ungefärligen, om den summa, för hvilken invånarne i Wenersborg
hos Låne-Contoret \ de bägge serskilde Discontvägarne häfta.
Uti häröfver infordradt utlåtande, är förenämnde motion på det sätt
af Banco/ullmägtige understödd, att Fullmägtige tillstyrkt, det måtte Direetionen
öfver Götheborgs Låne-Contor berättigas:
a) att åt sådane gäldenärer inom Wenersborgs stad, som visa sig,
genom den derstädes timade olyckliga eldsvådan, hafva blifvit urslåndsalle
i laga ordning fullgöra åliggande omsättningar, återställa försuten prasscriptionstid,
dock med vilkor, dels att ansökningar i denna väg, för att kunna
till pröfning upptagas, måste anmälas inom en månad sedan den vanliga
prasscriplionstiden tilländagått, samt af dem bland nyssnämnde gäldenärer,
för hvilka sådant inträffat innan Direclionen fått del af Rikets Ständers
beslut i ämnet, senast en månad efter detta delfående; och i båda
fallen vara åtföljde af den till omsättning erforderliga afbetalning och förskottsränta;
dels att återgång af vidtagen execuliv åtgärd, som till verkställighet
kommit, ej må i något fall ega ruin, och dels att tillåtelsen ingalunda
må sträckas till lån, som efter den 4 sistlidne October utgått eller
blifvit omsatte;
b) att med sådane gäldenärer inom Wenersborgs stad, som visa sig,
genom den oftanämnde olyckan, hafva blifvit urståndsätta att i laga ordning
återgälda sina af Götheborgs Handels-Discont, eller af Lånefonden för
publika papper eller mot pant af jern och effecter erhållna lån, kunna, efter
sig företeende omständigheter, öfverenskomma om vissa betalningsterminer;
dock under uttryckligt förbehåll, att yttersta betalningsterminen ej
infaller senare, än ett vid tillfället erhållet nytt lån, enligt Författningarne,
skulle komma att fullt återgäldas; alt den säkerhet, Verket redaneger,
icke vid sådana öfvei enskommelser förringas, utan fasthellre förstärkes;
att Directionens rättighet och pligt att gå executivt tillväga, der den anser
sådant för Verkets betryggande erforderligt, icke häraf i någon måtto inskränkes;
och att tiden, inom hvilken öfverenskominelser af detta slag må,
vara afslutade, ej sträcker sig utöfver a månader från den dag, Rikets Ständers
beslut i ämnet blifvit Direclionen meddeladt;—och hafva Fullmägtige
derjemte till Utskottet öfverlemnat från vederbörande infordradt extract
öfver utestående lån den 26 November 1834 Låne-Contoret i Götheborg
hos personer inom Wenersborgs stad, hvaraf visar sig, att desse lån
sistnämnde dag utgjorde i Låne-Contorets allmänna Discontrörelse 49>99°
R:dr, och i Handels-Disconten ?5,ooo R:dr eller tillsammans 74,990
R:dr B:co.
Banco-Utslottets Memorial N:o 84-
7
Ehuru Utskottet, lika med Motionairen, lifligt önskar, att någon lindring
kunde beredas åt det talrika antal invånare af Wenersborgs stad,
sorn blifvit lidande genom den derstädes timade eldsvådan, och Utskottet
afven finner omständigheterna i närvarande fall ännu högre tala för någon
eftergift från Bankens sida, än de menliga verkningar Cholera-farsoten medförde
för ganska många låntagare i Disconterna; likväl då samma hufvudskål,
sorn föranlåtit Utskottet afstyrka flere Ledamöters inom Riks-Stånden
förut väckte motioner om anstånd med inbetalningar och lagsökningar för
Disconternes räkning i de orter, der Cholera-farsoten härjat, eller att beviljandet
af en sådan eftergift skulle i någon mon leda till rubbning i den
af Rikets Ständer fastställda grundsats, alt Banken, i och med detsamma
den eger oeftergiflig pligt att inlösa egna förbindelser, om och när så påfordras,
icke för några tillfälliga omständigheter, af huru ömande beskaffenhet
de än må vara, bör beröfvas rättigheten att göra gällande vilkoren
i de förbindelser, som äro lill Banken utfärdade, jemväl eger tillämpning
i afseende på förevarande fall, samt det Utlåtande, Utskottet öfver
förstnämnde motioner meddelat, blifvit af Rikets Ständer gilladt, finner luftskottet
sig nödsakadt att, i öfverensstämmelse med samma Utlåtande,
afstyrka bifall tili den af Herr Halling uu framställde motion.
Stockholm den 20 Januarii 1835.
V
N:o 84.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Jan, i835.
Memorial, med öfverlemnande af Förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-Verlcet.
Då Rikets Högloft. Ständer, genom bifall till sista punkten i BaiicoUtskottets
under N:o 3o afgifne Memorial, funnit för godt förklara, att de
beslut Banco-Fullmäglige fatta och vidtaga, i afseende på den reela fondens
vidmaglhållande, skola hemliga hållas, intill det Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut derom gått i full verkställighet; men detta stadgande ej
lärer kunna betaga Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-Verket rättighet
att äfven i dylika frågor taga kännedom om Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut, före verkställigheten deraf, har Utskottet funnit en "sådan förändring
i den nu föreskrifne ed för Banco-Verkets Revisorer af behofvet
8
Banco-Utslcottets Memorial JY:o 8/f.
påkallad, att derunder inbegripes skyldigheten för Revisorerne att tyst och
fprtegadt hålla hvad de i desse frågor kunna vid Banco-förvaltningpns
granskning erfara.
Utskottet har ock trott, att enär det blifvit Bankens Fullmägtige,
Discont-Directionerne, Commissariatet m. fl. ålagdt, alt till Revisorerne afgifva
fullständiga berättelser, angående så väl Verkets förvaltning på det
liela, som vissa grenar deraf serskildt, ordningen fordrar, alt Revisorerne,
uti den för dem utfärdande Instruction, underrättas, att de ega så beskaffade
berättelser, till deras ledning, fordra.
De olika begrepp, hvilka i senare tider uppstått om rätta gränsen
för Revisorernes befattning eller principenligheten af att åt desse öfverlåta
rättigheten att meddela Rikets Ständers Fullmägtige, fastän underkastade
egen juridisk ansvarighet för deras gerningar, så beskaffade föreskrifter,
som i 4 och 5 §§. r Art. af i83o års Banco-Reglemente finnas omnämnde,
såsom tjenande Fullmägtige till åtlydnad, har vidare påkallat Utskottets
uppmärksamhet å hvad i a:a punkten af i83o års Instruction för BancoVerkets
Revisorer härom finnes stadgadt, dervid Utskottet ansett nödvändigt,
att för framtiden närmare, än hittills skett, bestämmes, éj mindre i
hvilka fall det må vara Rikets Ständers Revisorer tillåtet att meddela
Bancofullmägtige föreskrifter, än äfven huruvida Bancofullmägtige skola
vara förbundne att, utan föregången pröfning, ovilkorligen åtlyda hvarje
föreskrift, som de af Revisorerne möjligen få emottaga.
Hvad angår senare frågan, eller Fullmägtiges lydnadspligt emot Rikets
Ständers Revisorer, utgör dénsam.na ett föremål för blifvande BancoReglemente,
vid hvars upprättande Utskottet' sålunda vill den under öfvervägande
taga.
Beträffande åter den förra eller frågan, huruvida rättighet att lemna
Bancofullmägtige föreskrifter, bör i något fall Revisorerne medgifvas, har
Utskottet väl, å ena sidan, trott det vara behöfligt, att i blifvande Instimolion
för Banco-Verkets Revisorer intaga ett uttryckligt förbud för RevisÖrerne,
att, i vigtigare mål, hvaröfver Fullmägtige kunna önska att inhemta
deras åsigter , förvandla de råd och upplysningar, Fullmägtige i sådane fall ega
a.tt af Revisorerne förvänta, uti föreskrifter, hvarigenom möjligen skulle kunna
motverkas de beslut Rikets Ständer sjelfve fattat och Banco-Fullmägtige
till efterlefnad meddelat; men^å andra sidan, det visat sig fpr Utskottet
angeläget, att åt Revisorerne bibehålla rättigheten till föreskrifters gifvande,
- i händelse de skulle finna, att antingen Fullmägtige eller Bankens Under
-
Banco-Utslottets Memorial N:o 84"
9
der-Styrelse i någon måtto försummat hvad af Rikets Ständer anbefalldt varit,
samt enligt gällande Ordningar och Stadgar dem ålegat, eller handlat emot
Rikets Ständers egne heslut och syftemål.
Slutligen och då så väl 6 som 8 punkten 1 nuvarande Instruction för
Banco-Revisorerne synas vara i allo obehöflige, har Utskottet trott desamma
både kunna och böra ur blifvande Instruction uteslutas.
Med iakttagande af ofvanantydda förändringar i nuvarande Instruction
för Banco-Verkets Revisorer, får Utskottet, till Rikets Ständers pröfning
och stadfästelse, öfverlemna följande:
Förslag till Instruction för Rikets Stcinclers Revisorer öfver BancoVerket.
. §• »•
Revisorerne, utsedde och förordnade på det sätt och till det antal
Riksdags-Ofdningen uti 68 och 70 §§. stadgar, skola å den i förstberörde
§. bestämda tid i Banken sammanträda och, sedan de sin behörighet styrkt,
lifligen aflägga samt med sine namn underteckna följande Ed: ”Jag — —
utsedd och förordnad att granska Banco-Verkets räkenskaper, tillstånd, styrelse
och förvaltning, förpligtar mig härmedelst att doldf och förtegadt
hålla hvad som rörer enskilde personers förhållanden till Banken, eller för
öfrigt i afseende på detta Verks förvaltning, enligt Rikets Ständers beslut,
tyst vara bör, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!
(Den åberopade 68 §. uti Riksdags-Ordningeu innehåller, att Rikets
Ständer skola i den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast finna, vid
hvarje Riksdag förordna om Revisorer, att emellan Riksdagarne, enligt af
Pjjkets Sländer utfärdad Instruction, öfverse och granska Stals-Verkets,
Bankens-och Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse och förvaltning, likväl
hvad Stats-Verket angår, utan rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar
besluta. Desse Revisorer, sorn skola vara sex af hvarje Riksstånd,
böra emellan Riksdagarne sammanträda så ofta, att hvarje Revision
må kunna omfatta t vän ne'års afslutade räkenskaper, och tage derföre alltid
Rerisian^förrättningen sin börja# den i5 September; skolande så väl Rikets
Ständer, sorn afgående Revisorer, i likstämmighet härmed, utsätta tiden
till nästpåföijando Revision, till hvilken Revisorerne böra af Konungen kallas.
Och må ingen Revision öfverskrida en tid af tre månader. Med Revkorernes
röstberäkning förhålles enligt de uti 66 §. utstakade grunder.’*
Bihang till R. St. Prat. 1834 och 183-5. 6-te Sami. 1 :sta djd, 2‘dra Band. 2
22-dra Ilåftet.
io
Banco-Utahotteis Memorial N:o 84•
Enligt i:a mom. af Riksdags-Ordningens 70 §. skola ”till Revisorer
öfver Stats-Yerket, Banken och Riksgälds-Contoret ej andre väljas än sådane
af Ståndets Ledamöter, hvilka kunna i detsamma vara Riksdagsmän och
Ledamöter af Utskott. Ej heller må dertill utses någon person, som vid ett
eller flera af desse Verk är redovisande, njuter lön eller annan inkomst.
Sker vid Revisorsval annorlunda, skola Revisorerne om en annan persons
utseende i föreskrifven ordning skyndsamt föranstalta.”)
§• 2.
Revisorerne ega att, vid deras sammanträde, emottaga följande berättelser,
nemligen;
1:0 af Bancofullmägtige, dels om Bankens tillstånd, rörelse och förvaltning
i sin helhet, dels ock om förvaltningen af Tumba Pappersbruk;
2:0 af Directionerne för Discont-Verket i Stockholm samt Låne-Contoren
i Götheborg och Malmö, örn dessa Discont-Inrättningars rörelse;
3:o af Commissariatet eller Bankens Under-Styrelse, om den, samma
Styrelse, äfvensom Departemental-Styrelserna åliggande förvaltning;
/po af Revisions-Commissarien eller Chefen för Revisions-Afdelningen;
och
5:o af Bankens Fiscals-Embete, om de till hvarderas befattning hörande
ämnen,
_
Revisorernes åligganden beslå deruti:
a) att granska Banco-Verkets tillstånd i alla dess delar och huru detsamma,
efter den tid som senast församlade Banco-Utskotts eller Revisorers
granskning omfattat, blifvit styrdt och förvaltadt;
b) att härvid noga tillse, huruvida så väl Fullmägtige, som Bankens
samtlige Emhets- och Tjenstemän ställt sig de för detta Verk gällande Lagar,
Ordningar och Reglementen till efterrättelse samt behörigen iakttagit
och Yårdat hvad dem för öfrigt ålegat eller varit anförtrodt;
c) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, söka med ali sorgfällighet detsamma i behörig ordning till verkställighet
eller rättelse befordra, med rättighet att i sådant fall erforderliga
föreskrifter meddela;
d) alt i vigtigare mål, deruti Fullmägtige sig hos Revisorerne förfråga
kunna, gå dem med råd och upplysningar tillhanda, hvilka likväl icke
få innefatta någre föreskrifter;
Banco-UtsLoltets Memorial N:o 84-
il
e) alt pröfva och afgöra besvär, som af Bankens Embets- och Tjenstemän
eller Betjente blifvit uti befordrings- eller andra dem rörande mål
hos Revisorerne i föreskrifven ordning anförde; dock kan, genöm Revisorernes
i följd häraf fattade beslut, någon befordran icke återgå; och
f) att, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar vid åtgärder och beslut, som i frågor rörande befordringar
samt tillökningar i sysslor, löner eller pensioner, blifvit af vederbörande
Styrelser vidtagna.
■ §• 4-
För öfrigt böra Revisorerne vid deras förrättning noggrannt iakttaga ej
mindre hvad Riksdags-Ordningen, i afseende på dem, innehåller, än ock
hvad den för Bancofullmägtige under den 12 Mars i83o utfärdade Ansyarighets-Lag
stadgar och förmår.
§• 5.
Revisorerne vare det förbjudet att, med undantag af de uti 8 och g
§§. af denna Instruction omförmälda arfvoden och ersättningar, ingå i någon
slags disposition af Bankens medel, under hvad titel eller till hvad behof
det vara må; Revisorerne ega icke eller att på annat sätt, ån i ofvanstående
3 §. stadgadt är, befatta sig med befordringsärenden eller frågor
om tillökningar i sysslor, löner eller pensioner.
$• 6-
Till befordrande af Revisions-Förrättningens skyndsammare gång, kunna
Revisorerne sammanträda på Afdelningar, för ärendenas beredning, men
alla frågor om anmärkningar och anmälanden skola slutligen in pleno föredragas
och afgöras. Uppstår vid Revisorernes öfvérläggningar skiljaktighet
i meningarne, böra de till Protocollet afgifva sina röster, hvilka, enligt
Riksdags-Ordningens 66 §., beräknas per capita, med afgörande röst för
Ordföranden, då rösterne ärp lika: hvarje Ledamot dess reservationsrätt dock
förbehållen.
§• 7-
Efter fulländad förrättning, låta Revisorerne deröfver författa Berättelse
till Rikets näst sammanträdande Ständer, uti hvilken Berättelse skall meddelas
fullständig underrättelse om Banco-Verkets tillstånd, samt huruvida
anledningar till anmärkning vid någon del af förvaltningen under förrättningen
förekommit. Varande det Revisorerne derjemte obetaget, att sjelfve
omedelbart hos vederbörande till laga beifran anmäla så beskaffade förseel
-
12
13 anco-Ut slottets Memorial JV:o 84•
ser af Fullmägtige eller af Verkets Embets- och Tjenstemän, att Revisorerne
anse desamma böra skyndsamligen till serskildt åtal föranleda.
Af Revisorernes Berättelse, hvartill det justerade coneeptet bland Re
visjonshandlingarne
förvaras, skola 2:ne exemplar utskrifvas och af Revisorerne
undertecknas, det ena för att under försegling genast till RiddarhusArchivet
aflemnas, och det andra, för att, enligt Revisorernes föranstaltande,
befordras till trycket och, så fort sig göra låter, till Allmänhetens kännedom,
med ofliciela Tidningarne utdelas.
§. 8.
Jemte det Revisorerne bestås skjuts efter Fyra (4) hästar till och
ifrån Stockholm, komma samtlige Revisorerne att uppbära tractamente af
Tre (3) R:dr Banco om dagen, hvilket tractamente utgår så väl under den
för Revisions-förrättningen bestämda tid, som under resan till och från
Stockholm, då 8 mil beräknas för dagen; börande hälften af desse Revisionsomkostnader,
efter hvad förut vanligt varit, af Banken utgifvas.
§• 9*
Lämplige arfvoden åt den i och för Revisions-förrättningen viri BancoVerket
anställde Cancellie- och Vaktbetjening ega Revisorerne att, i nion af
arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma samt anordnandet deraf åt Fullmägtige
uppdraga.
Någre Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 20 Januarii 1835.
Reservationer:
af Herr Grefve Frölich: ”Sedan det af Utskottet blifvit antaget, och
med rätta, att 68 §. Raksdags-Ordningen hvarken stadgar eller förbjuder, det
Rikets Ständers Revisorer må erhålla rättighet lemna föreskrifter åt BancoStyrelsen,
och det alltså måste stå Rikets Ständer öppet i dess utfärdande
Instruction uppdraga eller icke uppdraga en sådan myndighet åt Revisorerne,
alltsom Rikets Ntänder finna det nyttigt eller lämpligt, och sorn det
måtte ligga i sjelfva begreppet öm rättigheten att gifva Instruction, det denna
efter omständigheterne mätte, enligt klokare och af erfarenheten uppdagade
åsigter, kunna ändras från hvad den förut varit, så kan jag destomindre göra
mig redo för de motiver, på grund af hvilka Högloft. Utskottets majoritet
velat tillstyrka ett fortfarande af Revisorernes så beskaffade administrationsrätt,
sorn det under discussi®nen blifvit upplyst, att de ordformer, under
Banco-Utslottets Memorial N:o 8f• 13
. -
hvilka sagde rätt blifvit medgifven, jemte några andra onödige fraser, influtit
från llevisions-Instructioner så gamla som alltsedan i77o:talet, det vill
säga från en tid af helt olika förhållanden än de nuvarande. Det har tillika
blifvit medgifvet, att blott ett enda exempel vöre bekant derom, att Fullmäglige
någonsin erhållit föreskrifter eller begärt råd, hvaraf man skulle,
efter min tanka, böra draga den slutsats, att föreskrilts-gifvandet på det hela
vore onödigt eller ändamålslöst —• men att just i detta enda fall, nemligen
conflictcn emellan Fullmägtige och Revisorer år i83o, hade det åtminstone
för mångas begrepp blifvit klart, att Revisorernes så beskaffade myndighet,
utan att åstadkomma något godt resultat, endast ledde till splittring och
förlamande af Banco-Styrelsens funclioner. Det har ytterligare blifvit medgifvet
inom Utskottet, att föreskrifter af Revisorerne alldeles icke i de fall
borde kunna lemnäs, då Banco-Styi’elsen begärde dem i form af råd, emedan
sådant möjligen kunde leda till det missbruk, alt Banco-Styrelsen, i
företag, hvars våda den insåg bättre än de i Bancosakerne mindre hemmastadde
Revisorerne, begärde de senares råd och föreskrifter blott för att få
sin egen ansvarighet minskad, och lika fullt har Utskottets majoritet velat
bibehålla åt Revisorerne en rättighet att gifva Banco-Styrelsen föreskrifter,
hvilka, således inskränkte till de fall, när de icke påkallas af de senare,
måste antagas för det mesta inträffa rakt i strid med Styrelsens åsigter.
Ett sådant förhållande må vara öfverensstämmande med deras åsigter,
som anse Rikets Ständers Banco-Fullmägtige för en underordnad Auctoritet
af Revisorerne, dem de benämna för Öfver-Styrelse; men jag får lör min
del förklara, att jag hvarken af Grundlagen eller hvad jag anser såsom grundsatsmässigt
rätt, kan komma till annan öfvertygelse, än att Styrelsen af
Banken,, endast subordinerad Ständerne, är i allo och under ansvar lemnad
åt Fullmägtige, hvaremot Revisorernes göromål och pligter, ulan legalt ansvar,
icke borde genom tillkomst af speciel Instruction utsträckas till mera
än att revidera, granska och anmärka, samt deröfver afgifva Utlåtande.
Att Revisorerne icke utgöra Öfver-Styrelse, eller en länk emellan Fullmägtige
och Rikets Ständer, det ådagalägger uttrycket i 70 §. 2 mom. Riksdagsordningen,
”att Fullmägtige och Revisorer kunna ej , i och för deras
befattning, emottaga befattnirjgar utan af Riksens Ständer allenahvaraf
jag ej kan finna annat än att Grundlagen ställt båda Auctoriteterne bredvid
hvarannan, med hvar sina serskilda funclioner, hvilka icke böra sammanblandas,
och än mindre underordnas hvarandra.
Det är på sådane grunder, och då några officiela' råd för Banco-FuHmägtige,
med full tillgång till nödige upplysningar, synas mig i det minsta
>4
Banco-Utskottet» Memorial N:o 85.
öfverflödige, jag reservationsvis måste yrka, att bägge momenten C. och D.
i 3:dje punkten måtte utgå.”
Med Herr Grefve Frölich förenade sig Herr Prosten Afzelius och
Herr Doctor Elfström.
Af Herr Doctor Moren: ”Emot den åt Revisorerne tillerkända rätt, att
gifva föreskrifter till Banco-Fullmägtige, reserverar jag mig, hufvudsakligen
af det skäl, att rättigheten att befalla är utan all betydelse, så länge Fullmäglige
få sjulfve pröfva och afgöra, huruvida de skola lyda: och att förbindelsen
till lydnad ej kan åläggas dem, utan att med detsamma upphäfva
deras ansvarighet, hvilket ei är rådligt. Revisorerne må derföre göra anmärkningar
j gifva påminnelserj meddela råd och anvisningar, anmäla
till åtal-; men icke föreskrifva och befalla.”
Herr Friherre Stjernstedt förenade sig med Herr Doctor More’n.
Herr Stuart: ”Jag instämmer uti Herr Grefve Frölichs reservation,
så vida densamma afser den af Banco-Utskottet Revisorerne tillerkända rättighet
att meddela Fullmägtige föreskrifter.”
Herr af Role’n och Herr Helleday instämde uti Herr Stuarts reservation.
N.o 85.
Antom till Exp.-Utsl. d. 34 Jan. i83.>
Memorial, till svar å Herr Pelrés motion, om erhållande
af åtskilliga upplysningar, i anledning af de uti Kgl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 3 dennes uppgifne
hinder för JRiksdagens af slutande.
Utskottet har låtit sig föredragas en af Herr Petre’ sisllidne gårdag
vackt, från Vällofl. Borgare-Ståndet remitterad och denna dag till Utskottet
ankommen motion* deruti, sedan Kongl. Maj:t, i Nådig Skrifvelse af den
3 i denna månad, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att de hufvudsakligaste
hindren för Riksdagens afslutande förefinna» deruti, att oafgjorde
frågor ännu återstå, dels om de, i följd af Myntbestämnings-Lagen den i
Mars i83o Banken åliggande garantier till Sedelinnehafvares betryggande,
dels ock i afseende på Lagen för Rikets Ständers Bank af samma dag, Herr
Petre’j med hänsigt till angelägenheten deraf, att Rikets Ständer opåminde
Banco-Utskotlets Memorial JV:o 85.
fullgöra deras åliggande, serdeles hvad beträffar ämnen, hvilka röra Rikets
Ständers Penninge-Verk och äro af Sländernes enskilda pröfning beroende,
anhållit, det Banco-Utskottet mätte anmodas att ofördröjligen lill Rikets
Ständer inkomma med fullständig upplysning om arten och beskaffenheten
af de utaf Kongl. Maj:t i ofvanomförmälde måtto i Nåder antydde, för
Sländerne ännu obekanta frågor, med anmälan derjemte om de hinder,
som kunnat verka, att desse frågor ännu efter en redan årslång sammanvaro
icke blifvit af Utskottet Ständerne underställde, samt sålunda inträffat,
att Ständerne, ehuru de redan den 17 näsllidne November hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit om utsättande af viss dag för Riksdagens
afslutande, likväl, till följd af högstberörde Nådiga Skrifvelse, synas vara
vållande dertill, att den önskan i nyssnämnde hänseende, som Kgl. Majit
i Nåder förklarat Sig dela med hela Nationen, icke kan uppfyllas; och får
Utskottet, lill svar härå meddela, att Utskottet anser det icke sig tillständigt,
att ingå i någon förklaring af Kongl. Majits omförmälde Nådiga
Skrifvelse; kommande Rikets Ständer för öfrigt ofördröjligen i tillfälle att
sjelfva bedöma arten och heskaffenheten af de frågor, som ännu äro på
Utskottets handläggning beroende, enär Utskottet med det första skall till
de respective Riks-Stånden inkomma med ej mindre Utlåtanden öfver dessa
frågor, än ock förslag till de reglemenlariska stadganden för Bankens framtida
rörelse och förvaltning, hvilka, enligt Banco-Utskottets Instruction,
böra Rikets Ständers bepröfvande och fastställande underställas.
Stockholm den 20 Januarii 1835.
STOCKHOLM, Kongt.. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Banco-Ut skottets Memorial N:o 85.
t
N:o 86.
Ankom till Exp.-Utsk. den a8 Januarii i835.
Memorial, till svar å HögloJl. Ridderskapets och Adels åter•
remiss af Utskottets under N:o j4 afftfne Betänkande.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln, enligt ankommet ProtocollsUtdrag,
af den 12 i denna månad, på grund af gjorde anmärkningar,
återremitterat Utskottets, under N:o 74» afgifne Betänkande, i anledning
af Herr Rosenblads, Bernhard, motion, om förändring i fördelningen
af Styrelse-åtgärderne i Banken, och i sammansättningen af Bankens
Under-Styrelse, får Utskottet härmedelst vördsamt underrätta Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att Utskottets berörde Betänkande, enligt ankomne
Protocolls-Uldrag från Högv. Preste-Ståndet, af den 8, Yällofl.
Borgare-Ståndet, af den i5, och Hederv. Bonde-Ståndet af den 12, uti
innevarande månad, är vordet af desse 3:ne Riks-Stånd bifallet; i anseende
hvartillnågon ytterligare pröfning af de anmärkningar, som vid samma
Betänkande blifvit inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln framställde,
icke erfordras.
Stockholm den 27 Januarii i835.
N:o 87.
Ankom till Exp.-Utskottet den 28 Januarii x835.
Memorial, medförslag till samman jemkning af Riks-Ståndens skiljakiige
beslut; i anledning af Utskottets under N:o y3 af•
gffne Utlåtande.
Efter föredragning hos Rikets Höglofl. Ständer af Utskottets Utlåtande
N:o 73, till svar å de af 3:ne Riks-Stånd gjorde anmärkningar vid
Utskottets, under N:o 38, framlagde förslag till Departeraental-indelning
af Banco-Verket, samt redovisnings- och tjenstgörings-ordningen inom detta
Verk, hafva Rikets Ständer, enligt till Utskottet ankomne ProtocollsUtdrag,
förklarat;
Sih. till R. St. Fröt■ iS34 och i835. 6 Sami. 1 Åfd. 2 Rand. i
ä3:dje Häftet.
B
Banco-Utskoltets Memorial N:o 87.
Högloft' Ridderskapet och Adeln: att Utlåtandet bifölls med följande
förändringar, nemi. 1:0 att de uti 2 punkten litt. a omtalde Hufvud-Afdelningar
skulle ökas med en 5:te, eller det i samma pnnkt omförmäldB
Låne-Cancellietj som skulle till de öfrige Hufvud-Afdelningarne uppflyttas;
2:0 att det i 2 punkten litt. b förekommande ord tillsatt skulle utbytas
emot ordet tillförordnad;
Högv. Preste-Ståndet: att Ståndet fann skäl, med frånträdande af
sitt förut fattade beslut, bifalla Utlåtandet;
Vällofl. Borgare-Ståndet: att 1 punkten pag. 8,2 punkten morn. a, 3
ooh 4 punklerne samt slutperioden, pag. 11, i Utlåtandet N:o ^3 bi föl los;
att, i afseende på 2 punkten mom. bj beslöts, alt, vid tillsättandet af
Chefs-befattningar inom Bankens Departement, Commissariatet må ega,
att sins emellan på förslag till den lediga Chefs-beställningen uppföra
3 Commissarie!’, af hvilka Banco-Fullmägtige hade alt utvälja en till
Chef för Departementet; att mora. c borde undfå den lydelse: ”att vården
af Bankens i General-Cassorne och Sedel-Magasinen samt öfrige
förvaringsrummen befintlige redbarheter och tillgångar jemte den dermed
förenade nyckelvården fortfarande kommer att uppdragas åt vederbörande
Depurtements-Chefer och samtlige öfrige Commissarier, hvilka
alltså skola ega samfälld ansvarighet för de under deras vård förvarade
tillhörigheter,” och alt i allt öfrigt, der Betänkandet N:o 38 ické blifvit
förändradt genom Utlåtandet N:o ^3, blef det förra bifallet; samt
slutligen
Hederv. Bonde-Ståndet: alt Utlåtandet N.‘o 7 3 bifölls.
Häraf behagade Rikets Höglofl. Ständer inhemta, att, utom hvad
Jbeträffar 2 punkten mom. b, Utskottets ofvanberörde Utlåtande,
N:o 73, blifvit af 3:ne Riks-Slånd i allo godkändt; och att, hvad sistnämnde
mom. beträffar, någon annan skilnad ej heller förefinnes emellan
Ridderskapets och Adelns samt Preste-och Bonde-Ståndens beslut, än att,
i stället för det af Utskottet nyttjade uttryck, alt hvartdera af de serskilde
Departementen och Conloren, i hvilka Banco-Verket, enligt den
nya organisationen, kommer att fördelas, skall stå under en afFullmägtige
omedelbart ”tillsatt” Chef, Ridderskapet och Adeln förklarat ordet tillförordnad
böra begagnas, meri enär denna förändring synes ådagalägga,
att Ridderskapet och Adeln, för dess del, ansett Chefs-befattningen ej
Böra betraktas annorlunda, än såsom ett af Fullmägtige, för längre eller
kortare tid, lemnadt förtroende, från hvilket innehafvaren, efter Fullxnägtiges
eget godtfinnande, kunde entledigas, då deremot Utskottet
