# ID: svediakorp-gov2025
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,179
# sentences: 1,626
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-Vtskottets Betänkande N.o 12.
6r
Hvarjemte Fullmäglige upplyst, dels att för åstadkommande af det
lill första utbytet af hela Sedelstocken erforderliga belopp, hvilket blifvit
förslagsvis antaget till:
Stycketal Sedlar.
Görande i R:dr,
Utaf
5oo
valeuren
10,000
5,000,000
100
—
5o,ooo
5,ooo,ooo
25
—
4o,ooo
1,000,000
»
10
—
5oo,ooo
5,ooo,ooo
1*
3
—
3,ooo,ooo
9,000,000
n
1
—
5,000,000
5,000,000
8,600,000
3o,000,000
ansåge Bagge skola åtgå vid en kyp tillsammans arbetsveckor, hvilken
tid kunde förkortas, i samma mon flere kypar på en gång finge användas,
dock äfven här utan beräkning af blifvande utskotts-ark; dels
ock, att, enligt hvad Myntproberaren Broling beräknat, kunde desse
samfälde qvantiteters tryckning verkställas under 1 år och 24 dagar,
med begagnande af dubbel arbets-styrka.
Vid granskning af den text Banco-Fullmägtige sålunda fastställt, att
begagnas å de nya Sedelvaleurerne, som komma att af Banken utgifvas,
har Utskottet väl funnit, att de af Rikets sislförsamlade Ständer, uti 3
Afd. 4 Art. §. 1 af nuvarande Banco-Reglemente, meddelade stadganden,
under Litt. A.: ”att Bankens Sedlar af högre valeur än 16 sk. ställas
endast på fullt Riksdaler-tal, samt på följande bestämda summor, nemligen:
r, 3, 10, 25, 100 och 5oo R:dr,” och i mom. 4> atfc Banco»
Styrelsen finge sig uppdraget "ombesörja, alt de nya Sedelformulairen
färdiggöras i den mon nödige anstalter hinna vidtagas, samt derefter
sättas i omlopp/' leinnat Fullmägtige anledning att låta förfärdiga sedlar
af förestående 6 valeurer, ställde å R:dr Banco, men då det varit Fullmägtige
nogsamt bekant, att Rikets Ständer, uti deras underd. skrifvelse
af den 3o Januarii i83o, hos Kongl. Maj:t såsom önskningsmål framställt,
”att en lägre enhet än den närvarande R:dr Silfver Specie, måtte
för myntförhållanden och penninge-räkningen i landet bestämmas, och att
denna enhet måtte blifva ett Silfvermynt, motsvarande 1 R:dr Bancosedlar
efter myntbestämningsgrunden,” samt Fullmägtige desto hellre bordt hafva
insett, att ofvan, under Litt. A.j intagne regleraentariska stadgande blifvit
gifvet under förutsättning, att den lägre enhet å 1 R:dr Banco, Rikets
Stäuder i underdånighet förklarat sig önska, skulle af Kongl, Majit i Nåder
63
Baneo-Utskotlets Betänkande N.O 12.
antagas, som Rikets Ständer uti samma underdåniga Skrifvelse~utlryckeligen
förklarat, det de funno vara af vigt, att det framdeles i omlopp
utgående Silfvermynt Liefve till namn och värde lika med det gångbara
Banco-Sedelmyntet, och deremot Kongl. Maj t sedermera uti Dess, på
grund af Ständernes berörde underdåniga Skrifvelse, utfärdade Nådiga
Förordning angående myntfoten af den 25 Junii i83o, med frångående
af Rikets Ständers Förslag förordnat, att vid Mynt-Verket tills vidare
den förut bruklige Specie-R:drn med afdelningar af i, | och R:dr
skulle utmyntas, hvarigenom alltså de i öfverensstämmelse med sistnämnde
Nådiga Förordning präglade Silfvermynt icke blefvo motsvarande de af
Rikets Ständer bestämde nya Sedelvaleurerne, ställde å R:dr Banco, anser
dock Utskottet, det hafva ådagalagt större försigtighet å Fullmägtiges
sida om de, vid fastställandet af texten till de nya Sedel-valeurerne, fästat
närmare uppmärksamhet å de förändrade förhållanden, hvilka sålunda,
efter meddelandet af Rikets Ständers förenämnde reglementarisk»
föreskrifter, inträffat.
Vid jemnförelse dernäst af det uti Banco-Reglementets 4 Art. 2 Afd.
2 intagne stadgande: *’I texten å de nya Sedelvaleurer, som enligt
i §. i punkten Litt. a. komma att utgifvas och hvaraf redactionen öfverlemnas
åt Banco-Fullmägtige skall bestämdt utsättas det qvantum
Silfver, som på hvarje R:dr efter vid denna Riksdag fattade beslut innehålies”,
samt § §. 3 och 4 uti Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående
Myntfoten, med det uti texten till de nya Sedel-valeurerne intagne
förklarande ”R. dr innehållande i fin-Silfver ^^:dels Skålpund Victualie-
vigt/’ har det synts Utskottet, att det qvantum fin-Silfver, som
hvarje Riksdaler skall innehålla icke blifvit utsatt i fullkomlig öfverensstämmelse
med de uti ofianämnde Nådiga Förordning intagne stadganden,
hvarå Utskottet, genom Protocolls-Utdrag af den 29 sisth April, fästat
Banco-Fullmägtiges uppmärksamhet och hvaröfver Utskottet under den
16 innevarande månad infordrat Fullmägtiges förklaring.
Uti den till följd häraf afgifne förklaring, hvilken den 22 dennes
till Utskottet inkommit, hafva Banco-Fullmägtige hufvudsakligen anfört,
att af åberopade 2 §. i 4 Art. 2 Afd. af i83o års Banco-Reglemente
torde finnas ovilkorligt vara stadgadt 1:0 Att i texten skulle bestämdt utsättas
det på en Banco-R:dr belöpande Silfver-qvantum ulan tillåtelse
att hänvisa till någon förklarande Lag eller Förordning samt 2:0 att
detta qvantum vore det, som efter vid dåvarande Riksdag fattade beslut
skulle i en sådan R:dr innehållas, hvilka beslut igenfunnos i den lika
-
Ba.nco~Ut skottets Betänkande iF.-O 11.
63
Jedes äf Utskottet åberopade Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af
den 29 Januarii 1830-,
att i öfverensstämmelse med hvad idelina Skrifvelse blifvit uttryckt,
vore 1 §• affattad i den af Kongl. Majit och Rikets Ständer antagne Lag
angående Myntbeslämnrngen den 1 Mars i83o: ”såsom orubblig grund
såväl för invexlingen af Bankens Sedlar som för rolösen af dess öfriga
förbindelser, hvilka' nu med Banco-Sedlar fullgöras, f.islslälles att 128
sk. eller sf jR;</r Specie i så da ne Sedlar eller förbindelser skola gälla
lika med en Rrdr i Silfver efter den, med afseende å slagskattens beräkning
i myntet, af Kongl- Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664
års Myntfot:” samt
att då Kongl. Mynt-Ordningen af den 25 Junii i83o bestämde den af
Rikets Ständer åt Kongl. Majit öfverlemnade förändring af SilfverRrdrns
innehåll efter 16Ö4 års Myntfot pä så sätt, att dels af 2 Skålp. Victualievigt
(jemlikt I §. 12-lödigt) Mynt-silfver skola utmyntas 25 hela SpecieR:dr
o. s. v., dels å Silfver, som till myntning inlemnas, bör under namn
af Myntskatt | proc- afdragas, oell sålunda det innehåll i fin-Silfver var
kändt, hvartill en Silfver-R:dr efter 1664 års, genom Mynt- eller slagskattens
inräknande i Myntet, förändrade Myntfot uppgick,— behöfdes
endast en enkel regula de tri för att visa Fullmägtige, alt det qvantum Silfver,
sorn efter de sista Riksdag fattade beslut innehölles i det Svenska
Siffvermynt, hvarmed En-Banco Rrdr skall inlösas, utgör 5—idels Skålp.
Victualievigt och det vore i öfverensstämmelse härmed Fullmägtige föreskrifvet,
att i texten å desse nya Sedlar skulle införas orden ”Riksdalern
innehållande i fin-Silfver £§- Marker Victualie-vigt.,T
Fullmägtige, sorn hoppats- sig hafva härigenom fullständigt ådagalagt,
huru de tillvägagått med det noggrannaste iakttagande af de deni
gifna bestämda föreskrifter, hafva likväl, för ytterligare borttagande af
ulla tvifvelsmål öfver riktigheten af deras förfarande, ansett sig böla upptaga
alla de betänkligheter, sorn de kunnat föreställa sig i delta ämne
möjligen kunna uppstå, samt dervid förklarat, alt om det skulle anses
betänkligt att man vid bestämmandet af det qvantum Silfver BancoR:drn
innehåller, icke afsell den minskning eller tillökning, som genom
de i Mynt-Ordningen tillåtna remedia kunde finnas i de myiitstyci.en,
hvarmed verkligen inlösningen eli gång komme alt egarum, måste man,
för att fästa någon vigt vid denna anmärkning, förbise både hvad StiiMderne
verkligen beslutat och skilnaden emellan Myntfot och Mynt-Onlning.
Den nya Myntfot Rikets Ständer öiverlemnat åt Kongl. Maj:t att
<54
Baneo-Vlskotlets Betänkande N.o 12.
bestämma,! stället för den af år 1664. igenftinnes i i83oårs Mynt-Ordnings
2 §., som säger huru mångå Myntstycken af olika valeurer borde
utmyntas af 1 Mark Silfver af bestämd finhet; Mynt-Ordningen, eller
huru denna utmyntning skall verkställas, innehölle Lagbuden för sjelfva
Myntnings-processen. Då denna Myntnings-process ännu icke vunnit den
fullkomlighet, att man kunde utprägla myntstycken, som så väl i finhet
som vigt fullt motsvarade hvad de borde, så hade man i alla tider måst
bevilja vissa remedia eller någon viss procent, som Myntstyckena tili
så väl finhet som vigt tillätes öfver- eller understiga det bestämda förhållandet,
utan att derföre kunna casseras, men ingalunda följde häraf,
att det qvantum fint Silfver, Myntet, efter Myntfoten, borde innehålla,
nedsaltes, till det lägsta, det möjligerij efter de medgifna remedia bunde
innehålla. Det måste förutsättas, vid hvarje Myntanstalt der man
samvetsgrant uppfyllde sina åligganden, både att, så vidt inskränkningen
af Myntningskonstens framsteg någonsin tillät, Myntena blifvit utmyntade
i full öfverensstämmelse med Myntfoten och att äfven så ofta
öfverskott i finhet eller vigt förekomroe, som brist. I alla fall kunde
ingen emottagare eller innehafvare af ett Silfvermynt bestämdt säga huru
mycket fint Silfver det innehölle, emedan en möjlig, med fina vigten
utrönbar brist i vigten kunde vara ersatt af en motsvarande öfverhaltighet.
Delta kunde endast utrönas genom uppsmältning och myntprobering;
att
under desse förhållanden och då omöjligen vid utgifvandet af
en Banco-Sedel kunde förutsägas det qvantum Silfver, som, strängt räknadt,
verkligen innehölles i de Silfvermynt, hvarmed den framdeles
bunde blifva inlöst, men väl att skilnaden mot hvad de enligt myntfoten
böra innehålla, högst kunde vara de tillåtna remedia öfver eller under
och att denna skilnad icke kunde af den, som emottoge myntstycket
utrönas utan kostnader vida öfverstigande undersökningens möjliga
värde, hade man i de länder, der man i senare tider mest bemödat sig
att gifva bestämdhet och säkerhet åt Myntlagarne och åt sjelfva Myntens
påskrifter, endast afsett Myntfoten, ej de möjliga förändringar, som vid
utmyntningen af hvarje enkelt myntstycke genom de tillåtna remedia
uppkomma, och att sålunda äfven om Fullmägtige icke varit bundne af
bestämda föreskrifter, de visserligen ieke kunnat, vid utsäLtandet af en
Banco-Rrdrs Silfver-innehåll välja någonting så obestämdt, som de olika
resultat de tillåtna remedia kunde gifva hvarje myntstycke i stället för
de
r Banco-Utskottets Betänkande I7,-o ii.
65
<5fe bestämda och klara förhållanden, den lagliga Myntfoten gåfve vid
banden.
Hvad sålunda anfördt blifvit har Utskottet under noggrann pröfning
tagit och ehuru Utskottet visserligen medgifver, att Banco-R:drns Silfverqyantitet,
utan åsidosättande af den Fullmägtige uti 4 Art. 2 Afd. 2
af iff3o års Banco-Reglemente gifne föreskrift i afseende på redaction af
texten till Bankens nya Sedlar, kunnat uttryckas på sätt som skett uti
ofvan upptagne, af Fullmägtige fastställde, text, och sålunda denna Fullrnägtiges
åtgärd ej kan till åtal föranleda, likväl, då det synes vara af
vigt, att Banken i dess utgifvande nya Sedlar, hvilka ej kunna annor»
lunda, än såsom löpande Skuldförbindelser betraktas, icke utfäster sig
att för Ranco-R:drn vid inlösen betala större qvantitet Silfver, än sorn
©vilkorligen måste innehållas uti det deremot svarande Silfvermynt-stycket;
men derigenom, alt Kongl. Förordningen angående myntfoten, af
dea a5 Junii i83o, ej finnes å Sedeln åberopad, utan endast Myntets
Bormal-förhållande der blifvit utsatt, möjligen skulle kunna inträffa, att
innehafvare af Bankens nya Sedlar, vid desammas företeende lill inlösen,
1 sjelfva verket erhölle mindre qvantitet Silfver, än sorn i Sedeln
funnes bestämdt utlofvadt, oaktadt de till inlösen begagnade Silfvermynt-stycken
fullkomligen läge inom de uti Högstberörde Nådiga Förordning
möjliga, och såsom sådane medgifna, remed i a i både vigt oeh
finhet, anser Utskottet sig ej kunna undgå att detta förhållande för Rikets
Höglofl. Ständer anmäla.
Och får Utskottet derjemte vördsamt tillkännagifva, att, nied fästadt
afseende å förenämnde förhållande och då Rikets Höglofl. Ständer
ännu icke hufvudsakligen sig utlåtit öfver det af Utskottet framlagde
Förslag till nytt Myntsystem, Utskottet, med stöd af 6 §. uti dess Instruction,
ansett sig böra anmoda Banco-Fullmägtige, att tills vidare inställa
den påbegynde tryckningen och skrifningen af Bankens nya Sedlar.
Utskottet, som med anledning af Banco-Reglementets 7 Art., Litt. b
§. 3, låtit genom dertill, inom sig utsedde Deputerade, verkställa revision
af Stockholms Handels-Disconts räkenskaper och förvaltning för
sistlidet år och som jemväl tagit kännedom af de nyligen inkomne Berätteiserne
öfver verkställd granskning afHandels-Discont-Directionernes
Bihang till R. St. Prot. 1834. 6 Sami. 1 Afd. 9
g:de Häftet.
6(5
Banco-Vtskoltets Betänkande 17:0 ti.
i Götheborg och Malmö böcher och handlingar för samma tid, får
nu för Rikets Ständer framlägga de af Banco-Fullmägtigé vidtagne åtgärder*
som stå i sammanhang med de af Rikets: sist/örsamlade Ständer
fattade* och uti Banco-Reglementets 4 -drt. 5 Afd. Litt. D. intagne
beslut* om en på upplåningar grundad discontering för den större rörelsen.
På sätt Banco-Fullmägtiges till Utskottet afgifne, och medelst Memorial
N:q a till Rikets Ständer öfverlemnade Berättelse (pag. 33) upplyser,
hafva upplåningarne i och för denna serskilda discontering begynt med
den 28 Junii i83o, och utlåningarne tagit sin början här i Stockholm med
Julli månad, samt i Götheborg och Malmö från och med September månad
samma år. Det är egentligen upplåningen i Stockholm, som med någon
grad af säkerhet kunnat tillitas för Låne-behofvens fyllande, hvarföre
jemväl denna upplåning i allmänhet under hela den tid, som utgjort föremål
för Utskottets granskning, betydligt öfverstigit det förhållande af ■£
till beloppet af samfälda upplåningarnc, som vilkorligt, och till en början,
blifvit af Rikets Ständer bestämdt för upplåningen härstädes (Banco-Regl.
pag. i45).
Dock har äfven 1 Stockholm upplåningen understundom gått med
större långsamhet, än man egt anledning förmoda, så att, efter det
en summa af 400,000 Rrdr blifvit från Riksgälds-Contoret på en gång
uppsagd, funna Banca-Fullmägtige, i Julii månad i832, sig föranlåtne
vidtaga den anstalt, att, för en kortare tid, för 3 procent upplåna penningar,
äfven mot obligationer, ställda på 3 månaders uppsägning, men
sedan den, genom förenämnde uppsägning, uppkomne tillfälliga brist i
tillgångar sålunda blifvit betäckt, har upplåningen åter så fortgått, att utlånings-hehofven
kunnat någorlunda oafbrutet fyllas genom upptagne lån
för obligationer, ställde på 6 månaders uppsägning och 3 procent ränta;
hvaremot upplåningen af medel mot 2 procent, ehuru ställd på en tili
hälften kortare, eller 3 månaders uppsägningstid, sedermera visat sig icke
vara någon påräknelig tillgång för Handels-disconteringen.
Beloppet af på en gång upptagne lånefonder vid de 3:ne Handelsdisconterne
har uppgått till högst 1,257,375 R:dr, eller vid pass blott faf
hvad som, enligt Rikets Ständers beslut (Banco-Reglem. pag. i44}>
fått upplånas.
Utlåningarne hafva utgjort vid Han dels-d iscon ten i Stockholm betydligt
under | af det hela, vid Handels-disconten i Götheborg deremot utöfver
| af samfällda balancen utaf Handels*disconternes låne-fordringar, men
Banco-Utskottett Betänkande iT.-o 12.
i Malmö sällan eller aldrig den -L- deraf, som, enligt Banco-Reglementet
(pag. 146). varit till en början afsedd.
År i83o uppstod för Banken en förlust af 284 R:dr iy sk. B:co pä hela
Handels-discont-rörelsen, och omkostnaderna vid denna serskilda låne-rörelse
hafva för alla 4 åren i83o, i83f, i83a och i833 utgjort i Stockholm
219 R:dr 17 sk. 2 rst., i Götheborg 2,o65 Ridrig sk. 10 rst. och i Malmö
lod R:dr 45 sk., eller tillsammans 2,393 R:dr 34 sk.
Rikets Ständers år i83o församlade Revisorer ansågo den omständighet,
att, enligt Banco-Reglementet, det för lån i Handels-disconten ställda
hypothek ovilkorligen skulle vara till indrifvande förfallet inom lånets förfallotid,
kunde anses såsonå en verkande orsak till Handels-discontens dittills
ringa begagnande; hvilken åsigt af ämnet Revisorerne funnit sig böra
hos Rikets Ständer framställa, för att komma i betraktande vid Rikets
Ständers, i afseende på Handels-disconten, blifvande öfverläggningar.
Sedan Banco-Fuilmägtige, med begagnande af den rättighet BancoReglementet
(pag. 147) dem tillerkänner, beslutat, att, från och med Julii
månad år i83i, räntorne å de lån, som i Handels-disconterne upptogos,
finge nedsättas till 5 procent, hafva emedlertid ansökningar om så beskaffade
lån till den grad förökat sig, att Fullmägtige ansett någon anledning
icke förefinnas till den förmodan, att desse slags lån, i deras närvarande
skick, komma att, genom brist på sökande, förblifva obegagnade, och det
har synts 183a års Revisorer, att förnämsta orsaken till Handels-discontens
under senare åren ökade rörelse varit Fullmägtiges förenämnde beslut om
räntans nedsättning. (i83a års Rev. Ber. pag. 59).
Jemte det Utskottet, i afseende på utgifterne i och för Handels-disconterite,
får fästa uppmärksamhet derå, att de för Discontverken gemensamma
omkostnader blifvit allmänna Discont-fonderne påförde, anser Utskottet
sig böra upplysa, att den skillnad uti utgifter, som visar sig för
Handels-disconterne i Stockholm och Malmö, emot hvad som eger rum
vid Götheborgs Handels-discont, härleder sig derifrån, alt i omkostnaderne
för de tvenne förstnämnde Handels-disconterne, allenast ingått kostnaden
för blanketter, jemte åskillige anskaffade nya böcker, emedan den större
tjenstemannapersonal, som förut varit anställd vid Banco-Disconl-Verket i
Stockholm, gjort det möjligt för desse tjenstemän att, utan någon från
Handels-disconten erhållen tillökning i deras förut åtnjutne löner eller arfvode!!,
bestrida de Handels-disconten härstädes tillkommande göromål,
och denna låne-rörelse vid Malmö Låne-Contor varit så obetydlig, att,
oaktadt inskränktheten af dervarande tjenstemanna-personal, densamma
6&
Banco-Utskottets Betänkande If.o fi.
docl?, jemväl utan någon frän Handels-disconten erhållen tillökning i deras
arfvoden, kunnat derstädes ombesörja denna nya låne-rörelse, mea att, i
anseende till vidden och omfånget af denna låne-rörelse vid Götheborgs
Låne-Contor, Banco-Fullmägtige, uppå framställning af Directionen vid.
sistnämnde Discont, Sr i83i, funnit sig föranl&tne att åt tjenstemännei*
vid sistnämnde Låne-Conter bevilja serskilda arfvoden i och för de ökade
göromål de måst vidkännas genom Handels-discont-rörelsen derstädes.
Tili närmare uplysning, huru upplåningen här i Stockholm under
olika tider sig förhållit; huru de upplånade Fonderne vid samma lider
varit på de 3:ne Handels-disconterne fördelade, samt hvad hvardera af
dem vid de utsatta tidpunkteme haft utlånadt och ytterligare skulle kunnat
högst använda, får Utskottet allenast åberopa de till Banco-Fullmägtiges
afgifne Berättelse hörandé och vid samma Berättelse, sidan 34» under
Litt. A, B, C, D & E, bifogade Tabeller.
Af Banco-Fullmägtiges omförmälde Berättelse visar sig, att behållne
vinsten på de 3:ne Handels-diseonternes rörelse, sedan den för upplåninga
ine erforderlige ränte-utgift blifvit afdragen, förvaltnings-kostnaden ersatt
och ofvannämnde förlust på i83o års rörelse, 384 R:dr 17 sk., godtgjord,
uppgick, vid i832 års slut, lill 22,c)55 B:dr8rst, hvilken summa jemväl,
enligt Banco-Reglementets föreskrift (pag. 147), är vorden anordnad och
på upplånings-räkningen insatt till användande i enahanda låncväg.
För år 1833 har Bankens behållne vinst å de 3:ne Handels-diseonternes
låne-rörelse, efter hvad Utskottet numera varit i tillfälle inhemta,
uppgått till 15,663 R:dr 42 sk. 4 rst-> behållna vinsten för hela
lånetiden å denna rörelse uppgår till en summa af 38,6r8 R:dr 43 sk.
Yid pröfning åter huruvida de från Handels-disconterne utlånade me
del
i behörig ordning ingått, har Utskottet funnit förhållandet, vid slutet
af sisth år 1833, vara sådant, att under den något öfver treåriga tid denna
låne-rörelse då fortfarit, hade Låne-Contoret i Malmö, med en sammanräknad
utlåning af 633,6oo R:dr, icke något lån till lagsökning utlemnat;
att Låne-Contoret i Götheborg, med en samfälld utlåning, stor
3,023,700 R:dr, hade a:ne lån, å tillhopa 20,000 R:dr, hvilka voro på
concurs-utredningar beroende, utan att af den inkomne Berättelsen öfver
nu mera verkställd revision af 1833 års Räkenskaper, vid sistnämnde LåneContor,
upplyses, huruvida större eller mindre del af denna betydliga summa
kan blifva Verket godtgjord, hvaremot, af det vid samma Berättelse
fogade Protocoll, inhemtas, att Revisorerne tillstyrkt Directionen, låta
genom
Banco-Utskottcts Betänkande N.o 12.
genom Låne-Contorels Ombudsman än vidare Fullfölja allvarsamma åtgärder
mot låntagaren, hvars förfarande med sina tillgångar Revisorerne ansett vara
sådant, alt all laga ansvarighet emot honom, utan skonsamhet, förljenade
att påyrkas; samt att Stockholms Handels-discönt åter, hvars utlåning för
hela ofvannämnde tid utgjort tillsammas /i,i/\6,o5o R:dr, vid sisth års slut,
egde blott 2:ne, dels på utsökning, dels på concurs, beroende, lån, af
hvilka det ena sedermera, i slutet af Januarii månad detta år, blifvit lill
fullo liqvideradt, så att nu endast återstår det andra, utgörande 2,900
R:dr, hvilket är på concurs beroende, men hvarå, enligt meddelad upplysning,
föga förlust, efter all anledning, kan anses uppkomma.
Efter denna framställning af förhållandet med den af Rikets sistförsamlade
Ständer beslutade Discontering för handeln och den större rörelsen,
anser Utskottet sig skyldigt vitsorda, att Banco-Fullmägtige i möjligaste
måtto lämpat och afpassat upplåningarne efter låne-rörelsens utvidgning,
eller bebofvet af uppsagde medels liqviderande, så ätt hvarken tillgång
på medel för utlåningen saknats vid Handels-disconlerne, eller någon
större räntebärande behållning, utom på kortare tid, funnits qvarstående;
hvilket förhållande Utskottet anser ådagalägga den osparda möda och uppmärksamhet,
hvarmed Banco-Fullmägtige följt denna låne-rörelse, derigenom
icke obetydliga, annars för allmänna rörelsen möjligen otillgängliga
capital synas hafva kommit Handel och Näringar af en relativt större
omfattning till godo.
Efter sålunda verkställd granskning af de Banco-Fullmägtiges åtgärder,
sorn dels egt till föremål den allmänna Silfver-utvexlingens förberedande,
dels med Rikets Ständers beslut om Bancosedlarne, samt om en på upplåningar
grundad discontering för handeln och den större rörelsen stå i
samband, får Utskottet, på grund af de yttranden bär ofvan, vid hvarje
serskild punkt, blifvit meddelade, slutligen med tillfredsställelse förklara,
att Utskottet funnit någon anmärkning icke hafva förekommit, af den beskaffenhet,
att åtal, i anledning deraf, bör i laga ordning anställas, utan
anser sig ega skäl tillstyrka Rikets Högloft. Ständer,
att Banco-Fullmägtige för desse delar af förvaltningen må
tillerkännas decharge.
3:ne Ledamöters Reservationer bifogas. Stockholm den 29 Maji 1834-
Bih. till B. St. Trot- 1834- G Sami. 1 d/d.
g: tk Häftet.
JO
70
Banco-VtshottcU Betänkande N.o is.
Reservationer.
Herr Helleday: "Då Banco-Ulskottet, såsom jag tror, på goda skäl,
gillat pluralitetens inom Banco-Fullmäglige beslut den 28 November j83i,
hvarigenom det contra-förslag icke antagits, som af Comiterade bland
Fullmägtige blifvit uppg jordt, i afseende å Grosshandlaren Wigerts anbud,
till anskaffande af 700,000 R:dr Silfver, bade jag ansett Banco-Utskottet
äfven böra uttrycka sin opinion rörande Banco-Fullmägtigen Herr Grefve
F. B. v. Schwerins åtgärd, att hos Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman anmäla
de Med-Fullmägtige, som biträdt nämnde beslut, för förment afvikelse
från Rikets Ständers föreskrifter. Ett sådant yttrande af Banco-Ulskottet
finner jag lika litet ingripande i de beslut, hvilka, i följd af Justitias-Ombudsmannens
anställande åtal, möjligen må tillkomma, som det utlåtande
Utskottet meddelat rörande sjelfva saken. Jag anser mig derföre öppet
böra uttala mitt ogillande af Herr Grefve v. Schwerins ofvananmärkte förfarande.
”
Herrar Walley och Falhem: "I den af Herr Borgmästaren Helleday
afgifna reservation få vi oss förena."
STOCKHOLM, Eckstkisska Tbycmrikt, i834*
Baucc-Utikottets Mern. N\o i3.
i
N:o i3.
Antom till Exp. Utsk. d. 20 Junii kl. 2 e. m.
Merner i al, med tillstyrkan, att Rikets Ständer mutte hos Kongl.
Maj\t i underdånighet anmäla de hinder, som mött för Silfver-utvexlingens
början å den af Kongl Maj:t i Nåder föresi
agne dag den i.ste nästkommande Julii.
Enär Kong], Maj:t, uti Dess den 8 Februarii innevarande Artill Rikets
Ständer aflåtne och af samtlige Riks-Stånden lill Utskottet remitterade
Nådiga Skrifvelse, bland annat, yltrat den åsigt, att ytterligare silfverköp
icke vore af nöden för att sätta i verkställighet Myntbestämnings-Lagen af
den 1 Mars i83o, samt att således intet binder förekommer för Bankens
öppnande lill utvexling af silfver senast den 1 nästkommande Julii, så,
och ehuru Utskottet fortfarande förblifver vid dess redan yttrade öfvertygelse,
det Bankens ställning är sådan, alt densamma kan å den af Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagne dag till utvexling af silfver öppnas, likväl då Utskottets
i ämnet afgifne Belänkanden, N:ris 6 och 8, icke vunnit Rikets
Ständers bifall, ulan blifvit af samtlige Riks-Stånden till Utskottet återremitterade,
med flere sins emellan skiljaktiga, mer eller mindre vigtiga anmärkningar,
har Utskottet ansett sig böra för Rikets Ständer vördsamt anmäla,
att, till följd häraf, de beslut och förberedande åtgärder, hvilka bora
föregå Bankens öppnande till silfver-utvexling, icke numera kunna medhinnas
till den i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse omförmälde dag; och får
Utskottet i anledning häraf
vördsamt föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer måtte, isvar till Kgl.
Maj:t, i underdånighet tillkännagifva, hurusom de beslut och för
beredande
åtgärder, hvilka för silfver-utvexlingens begynnande äro
erforderlige, ännu icke hunnit vidtagas, och att Banken således
icke kan lill silfverutvexling den 1 Julii öppnas, men att, så fort
de nödiga ansedda besluten hunnit fattas, Rikets Ständer skola till
Kongl. Maj:t inkomma med underdånig anmälan om den dag, då
Banken blir i tillfälle alt utvexlingen begynna.
Hvarvid dock Utskottet anser sig böra upplysa, det Utskottets göromål i
den nion fortgått, att Utskottet hoppas vid denna månads slut kunna afgifva
dess svar å de vid förenämnde Betänkanden gjorde anmärkningar, så
Bihang tili R, St> Trot, 1834. 6 Sami. 1 Afd. ±
10.de
2
Banco-Vtskottets Uti, N:o i4.
att man icke kan befara, det Bankens öppnande till utvexling af silfver,
beliöfver uppskjutas någon längre tid utöfver den. dag Kongl. Majit i. Nåder
föreslagit.,
Några Ledamöters reservationer bifogas.»
Stockholm den i3 Junii. 1804.
Reservationer..
Herr Wedberg:,”Jag anser, att den uti recifen af detta Memorial
förekommande mellanmening: ”Ehuru Utskottet fortfarande förblifver vid
den redan yttrade öfvertygelse , det Bankens ställning är sådan >, att densamma
kan, å den af Kongl. Maj:t: i Nåder föreslagne dag till. utvexling
af silfver j. öppnas/' såsom alldeles onödig, bort utgå, emedan det är alldeles
tillräckligt yttra, att det i anseende lill de hinder,, som. mott, icke
Liefve möjligt att till omförmälde dag medhinna de åtgärder,, som böra.
föregå Bankens öppnande till utvexling af silfver.”
Hferr- Mcechel':- ”Jäg- är- destohelldre af" deni tanke,, att ofvannämnda
yttrande,, angående Bankens ställning, bort utur Memorialet, utgå,, som jag,
och möjligen flere Utskolts-Ledämöter med mig,, anser Bankens ställning
icke vara sådan, att densamma kan tilt utvexling af silfver öppnas.”
Herr Falhem: ”Jag förenar mig med Herr Wedbergmed tillägg,,
att jag anser för tidigt att ännu meddela yttrande, om. silfverfonden är för
silfverutvexlingens början tillräcklig' eller icke.”
Herr Helledaji: ”Jag reserverar mig, på deni grund,, att Utskottet
ännu icke varit i tillfälle pröfva oell besvara de mot Utskottets Betänkande
N:o 8, rörande denna fråga, afgifne anmärkningar.”
Herr Prosten Lyth och Herr, Walleij hafva uti, Herr. Wedbergs reservation
sig förenat..
N:o 14;.
Ankom till Exp.-Utsk', den 23 Junii;
Utlåtande, i anledning - af, dé inom. Riks-Stånden framställde an—
'tnärkfiingar vid Utskottets. under N:o 7 afgifne Betänkandej,
med förslag till ett. nytt: mynt-system.
Sedan; samtlige Riks-Stånden, genom aflålne protoeolls-mtdfag, hvilka
under loppet af; sistlidne Maji månad, eller. den. 10 från Hedervärda-.
B tiuco-TJ t skottets U-/. N:o 14.
3
Bonde-Ståndet, den 17 ifrån Högvördige Preste-Ståndet, den 19 ifrån Högloft.
Ridderskapet oell Adeln, samt den 27 i berörde månad ifrån Wällofl.
Borgare-Ståndet, till Utskottet ankommit, behagat återremittera Utskottets
den 16 förutgångne April under N:o 7 afgifne Betänkande, med förslag till
ett nytt myntsystem, bar Utskottet numera till granskning företagit de emot
samma Betänkande framställde anmärkningar, hvilka Utskottet anser sig
böra lill deras liufvudsakliga innehåll här upplaga, ordnade efter de serskilde
punkter nämnde Betänkande innefattar.
I första rummet förekomma de inom såväl Ridderskapet och Adeln,
som Preste- och Borgare-Stånden, gjorde anmärkningar emot de af Utskottet
antagne sattser, att dels bestämmandet af en mynt-enhet för bela landet
vore ett lagstiftnings-ämne, som af båda Stats-Magternes afgörande berodde,
dels ordnandet af mynt-enhetens fördubblingar och afdelningar vore en så
beskaffad fråga, att Rikets Ständer må anse sig befogade, att äfven i denna
del utöfva med Konungen gemensamt en Lagstiftande rätt.
Några Ledamöter inom bemälde trenne Stånd hafva nemligen ansett,
ali allenast frågan om proportionen emellan koppar och silfver uti den massa,
som vore till utmyntning ämnad, kunde utgöra föremål för gemensam
Lagstiftningsåtgärd af Konung och Ständer, men alt Konungens ensak vore
alt, af den sålunda bestämda metalliska massa, låta slå större eller mindre
myntsorter eller stycken, så att Ständerne hvarken i fråga örn mynt-enheten
eller densammas afdelningar eller silfverpiecernas namn och värde, egde
annat, än förklara deras underdåniga önskan. Till stöd för denna mening
är väsendtligast anfördt: att, enligt hvad Rinmans Bergs-Lexicon
upplyste, förstodes med skrot den tillsaltsen eller loyeringen af sämre metall,
och med korn finsilfret, samt skrot och korn tillsammans sålunda myntels
hullighet; att detta syntes vara det begrepp 1809 års Lagstiftare fästat
vid orden skrot och korn; att Konungens rättighet, alt ensam slå mynt,
vore i Sveriges statslära från forntiden stadgad; alt den förblef orubbad,
då 1720 års Regerings-Form stiftades, uti hvars 9 §. rättigheten att slå
mynt vore bekräftad såsom: 'TCronones egen sak och tillbörliga rättighet;”
att 44 §• * 1772 års Regerings-Form inneböile samina ord; att ordet ”oförkränkt”
i 79 §. af nu gällande Regerings-Form äfven tydligen hänvisade till
något förut bestående och innebure någon större rättighet bland jura majeStalica;
att också Rikets sistförsamlade Ständer, jemte då varande Statsoc.
li
ningstnål framställt frågan om förändring af mynt-enheten och dess underaldelningar,
samt alt, när Konungen, i stöd af hittills vanligt språkbruk,
* *
4
Bnnc^-lhskottets Ur/. N;o 14.
sålunda alltid ansetts ega rätt att slå mynt i den vidsträcktare mening, som
uppkomme, då man med orden skrot och korn endast förstode haltigheten,
kunde en inskränkning, hvarigenom man åt Konungamagten ej uppdroge
mer än verkställande delen af mynlningsbeslutet, möjligen anses såsom en
inkräktning från den andra Statsmagtens sida.
Hvaremot andra Ledamöter af Ridderskapet och Adeln med Utskottet
delat den åsigt, att bestämmandet af sjelfva mynt-enheten vore ett Lagstiftningsärende,
som tillhörde Konung och Ständer gemensamt, men funnit
79 §. i nu gällande Regerings-Formen icke lägga grund Lill den åsigt,
alt bestämmandet af mynt-enhetens underafdelningar och multipler äfven
skulle tillhöra bägge Statsmagterne, utan trott denna senare åtgärd tillhöra
Konungen ensam, såsom varande ett oeconomiskt mål, så att denna del aC
beslutet borde ifrån Rikets Ständers sida iklädas formen af önskningsmål.
Då Utskottet, af de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar, inhemtat,
att flere Ledamöter, med hänvisande till så väl 44 §• 1 *772 års, sora
9 §. uti [720 års Regerings-Form, ansett ock det uti 79 § af 1809 års
Regerings-Form förekommande Gnmdlagsstadgande: ”Konungens rättighet
alt låta slå mynt, dock oförkränkt,” utmärka en vidsträktare Konungslig
rättighet, än som vore förenlig med den af Utskottet yttrade åsigt, att Rikets
Ständer egde gemensamt med Konungen bestämma mynt-enheten jemte
dess fördubblingar och afdelningar, samt således innefatta rättighet för
Konungen, att ensam ej allenast låta prägla Rikets mynt, utan ock bestämma
detsammas vigt; men att deremot det i första delen af åberopade intagne
förbehåll ”ingen förändring i Rikets mynt till skrot eller korn, det
vare sig till förhöjning eller afslag, må ega rum utan Rikets Ständers bifall,
” borde så förklaras, alt med skrot förslodes kopparen, och med korn
finsilfret, eller med skrot och korn tillsammans proportionen emellan koppar
och silfver, uti den metalliska massa, såkallade lödigheten, hvaraf Konungen
egde slå Rikets mynt, så att blott bestämmandet af denna proportion
utgjorde gemensamt Lagstiflningsämne för Konung och Ständer, har
Utskottet ansett sig destohellre uppmanadt att ingå i undersökning om hvad
med skrot och korn egentligen bör förstås och från äldre tider varit menadt,
som häraf beror, huruvida den Konungen förbehållne rättighet att slå
Rikets mynt skall tagas, antingen i förenämnde vidsträcktare eller enligt
den af Utskottet uttryckta mening.
Utskottet har, till erhållande af visshet härom, egnat noga granska
ning åt de uti Banken förvarade äldre Handlingar, angående myntväsgndet,
Bunco-TJeskottets tftj. N:o i4.
5
och får till närmare upplysning i detta ämne nti för Rikets Ständer framlägga
följande utdrag af samma Handlingar, nemi.:
i:o
”Konung Carl Knutssons eller dixen Vlllrs Contract med MynteMiistaren
Höijxieman Radewjk (eller Heine van Nivdwick:)
in pr of estö Inventionis Sanct ce Crucis i\49*
"Wi Carl medh Gudz Nåde Sweriges och Giolha Konung; giöre witterligit
med thetia wårt öppna Bref, att wi äre så öfwerens wordne med
themia wår Brefwisare Höijneman Radewijk, wår Myntemästare i Slockholm,
och liafwom honom undt och befallt wår mynte i sådane mothe, som härefter
skrifwit står. I thet första skall han giöra ett mynt, som kallas Örlog,
*å godt att en marck wägen skall holla Tio lod Sölf och ett halft Quinlin
åfwan eller nedan utan {'alira, och utaf thesse marck wägne, skall han skräda
Fire och Tretigi kast_, Tvä penningar åfwan eller nedan utan fahr a;
Item skall han giöra ett mynt smaa hohla penninga, marck wägen skall
hålla Femb lod, elt heldt Quintin åfwan eller nedan utan fahra. Och uppå
themia marck weghne skall han skräda halffjerde marck och Twå öre
utan fä lira. Item af themia förrde Små penning:!’ skall lian ni j mehra få
om året än hundrade marck weghne. Item skall han nij längre förswara
the penningar, uthan uppå Stocken, ther lian skrädar och myn thar. Datum
Castro noslroStockhol mensi. lii Profesto Inventionis Sanctae Crucis,
JXostro sub Secreto, Anno Domini Milesimo Quadringentesimo nono.”
3:0
‘'Kongl. Maj:ts Mynte Ordningh dhen r September 1664”
”Wij Carl med Gudz Nåde &c. &c. gore witterligit, alt såsom —
— —-bafve Wij bemälte Wårt mynt och af oss dhei till förordnade Betjente
medh en Ordning Allernådigst försee och dher boos någre Frijheter coneedera
velat, som dhenne fattade Mynte-ordning uthi fölliande Puncter förmähler,
och Wij wele, att af alla, sorn wederböre, tillbörligen i acht tagas
och efterlefwas skall: såsom — — —
2:0. Richdaler efter förre Kora och Skrodt af Kongl. Regeringen ordinerat
d. 17 Marlii Anno 1639 skola hålla i fijnt i4 Lod 1 gren och 7 i/5
Stycke på en Marck Brutto, så alt en Marck fijn utmyntas i Rijchdaler å 5a öre,
6
Bnnco-TJtskottets 'Ucl. Nio 1.4.
på 8 Rijcksdaler 10 öre 4 844/I265 pg.
Myn le löhnen dher af 12 öre 4 84 4/I265 pg.
Behållit Rijcksdaler 7: 5o öre Silfvermynt
Till Remedium r gren i fijnt och 1 1/2 ort i Skrodt.
”Oansedt myntet, såsom en förnemlig delli af Rijcksens heder, borde
wara så nätt och correct, att hwarken i dhes IVicht eller fijnhet något manquement
tillåtas måtte, och Wij dher hoos, noogsampt förspörie af dageliga
förfarenheten, at Beskickningen sampt Skrodandet icke så pertinent sig giöra
låter, att dhen äfwen uthan någon åtskillnad emot Wår ofwanskrefne
förordning inträffar, uthan Wij således äre förordsakade wordne till at
på hwar mynte-Sort särdeles Remedium, som förbemäldt är, concedera,
måste ändock dhenna concession sålunda sparas, att Myntemästaren
altidh låter sig angeläget wara, till att så beskicka och skroda„
sorn föreskrefne Yalvation lijkmätigt är; men dhet så hände, att något
Marck uthi Skrodt swårare blefwe, än Wår förordning tillåter, eller af Beskickningen
fijnare, skall penningarnes uthlefwerering än dock skie, enär sammi
Swärdet och fijnliet icke öfwerskrijder halfparlen emot dhet Remedium
Wij uthi Lätt- och ringheten bäfwe tillåtit uppå Marken, hwaruthöfwer
Guardinen, Inspectoren och Proberaren serdeles och noga upseende hafwa
skola, såsom och at efter möjeligheten Myntet så skiötes, at dhet icke för
Remedii skuklh oachtsamligen handteras, till dhess rälta prijs, afslag eller
nachdehl af Wår Intention, för allting obserwerandes, at intet Marck må
uthi korn dhet ringaste under ofwannämnde Remedium uthgå eller uthi
Skrodten öfwer, uthan sådan Wår Förordning Stride efterlefwes, förandes
till Räkning allt hwad ofta bemälte Remedium uthi Skrodt och korn befinnes
oss till bästa clragit hafwa” — —- — — —
Mynte-lnspectoren Anders Biörns Deduction om mynt och dhess
Fundament j hwarefter dhet oestimeras d, 10 Jan. 1688.
”Såsom Pecunia är Nervus Imperij et Rerum gerendarum tecknad med
Potentaters öfwerskrift och Beläte, så stride och accurate obserwerat dhess
materie, och huru dhen till sitt egenteliga wärde är uthmyntat både i Skrot
och Korn. Och emädan jag har Mynte-Inspeclionen här i Stockholm förträcll
öfwer 20 Ahrs tidh, så medelst någon kunskap om dhes beskaffenhet
inhemtatjförmärkér öförgripeligast, at dhenna mynlé-valvationen, dher han
länge må förblifwa, torde dhen en eftertänckelig skada för Kongl. Maj:t och
Banco-Ut skatt ett Uti, N:o i4- ' 7
Grönan forordsaka; alt dherföre af underdånigste trohet pliclit och till min Eeds
hefrijelse, Bäfwer jag liär skrifteligen författat en kort Deduction om Myntets
valeur och estime, dher med at demonstrera dhen Nachdehl, som mig oförgripeligast
synes tjena och hända Kongl. Majit och Grönan. Dhetla uthi ali
underdånig och wählmehnt troskyldiget. Stockholm den 10 Jan. i688-
And. Biörn.
Mynt Brukas gemenligast af dhe förnämsta Metaller Guld och Sölfver,
och wärdéras efter dhes wicht och fijuliet > som kallas Skrot och
Häraf förmodar Utskottet det vara upplyst, att redan från äldje tider
och intills stiftandet af 1720 års Grundlag, ej mindre Sveriges Konungar
sjelfve, än äfven de personer inom landet, som öfver Mynt-Verket egt inseendet,
och hos hvilka man måste kunna förutsätta största kunskap om
livad till Myntväsendet hörer, uttryckligen förstått med ordet Skrodt Myntets
Brutto vigt,, och med Korn Myntets finhet, så att i händelse man ej
vill antaga, att Stiftarne af nämnde Grundlag nyttjat orden skrot och korn
uti en annan och inskränktare mening, än allt ditintills brukligt varit, kunna
de i 9 §. af 1720 års Regerings-Form förekommande orden: ”Det blifver.
väl, Kronones egen sak och en tillhörig rättighet att låta slå mynt; dock
förbehålla sig Rikets Ständer, när någon förhöjning eller afslag till Skrot
och Korn skulle ärnäs och förehafvas, att sådan förändring ej utan deras
vetskap och samtycke må ske,” ej annorlunda tydas, än att Rikets Ständer
uti den af Konunga-magten från äldre tider utöfvade rättighet att slå mynt,
då'gjort, dörr inskränkning, alt myn tets Brutto vigt och finhet för framtiden^
skulle af hägge Stats-Magterne gemensamt bestämmas..
Vid sådant förhållande, och enär ordalydelsen af 79 §. i nu gällanReg:s
Förm ej gifver någon anledning dertill, att Stiftarne af denna Grundlag
tagit orden Skrot och Korn i annan mening, än de förekomma uti äldre,
förut befintliga Grundlagar, eller med det i slutet, af 79 §. förekommande
uttryck: ”Konungens rättighet att låta .slå mynt dock oförkränkt”
åsyftat något annat, än att åt Konungen, fortfarande förbehålla den rättighet,
hvilken i ofvannämnde äldre Grundlagar blifvit'upptågen, såsom Kronones
egen sak, eller rättigheten att slå Rikets mynt, sedan dess brutto
vigt och finhet blifvit af bägge Stats-magterne bestämd; samt den omständighet
åter, att Rikets sist församlade Ständer vid det serskilda tillfället åt Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemna! att bestämma enheten för. landets mynt,
s
Bnacc-TJi skortets . Ut' K:o 14.
förhållanden och penninge-räkning, icke lär kunna beröfva Rikets Sländer
en dem enligt Grundlagen tillkommande rättighet, anser Utskottet sig ej
kunna frånträda dess förut yttrade öfvertygelse i fråga om sättet för myntenhetens
bestämmande, äfvensom Utskottet, då, med Rikets mynt, efter
ordalydelsen, mäste förstås ej mindre mynt-enheten, än fördubblingarne och
afdelningaine deraf, eller allt det mynt, sorn i Riket slås, ej kan dela den
lanke, att allenast den förstnämndes bestämmande skulle utgöra ett för bägge
Stats-magterne gemensamt lagstiftningsämne, men af den andra Statsmagten
ensam bero, att om mynt-enhetens fördubblingar och afdelningar
förordna, utan förblifver Utskottet jemväl i denna del vid sin redan yttrade
åsigt, för hvilken Utskottet jemväl finner ett ytterligare stöd deruti,
att Hans Maj:t Konungen, vid de tillfällen, då fråga varit om förändring
uti Rikets koppar-mynt, aldrig före sistlidne Riksdag, utan Rikets Ständers
hörande, sådan förändring vidtagit, samt jemväl vid innevarande Riksdag
till Rikets Ständer framställt Nådig proposition, rörande grunderne för utmyntningen
af Rikets koppar-skiljemynt.
I fråga dernäst om det af Utskottet föreslagna allmänna räknesättet
i handel och vandel samt vid bokföring har blifvit anmärkt:
Vid mom. i och s.
af en Ledamot inom Högvördigs Presle-Ståndet, att om skrot skulle
betyda stycke och korn halt, hade Utskottet bort i mom. i uttrycka sig
annorlunda, nemligen ”i enlighet med det korn” i stället för ”i enlighet
med det skrot och korn.”
Af en Ledamot inom Borgare-Ståndet, att han ej kunde inse vigten
af alt bestämma en mynt-enhet för hela landet, som, efter hans tanka,
mera låg i ord än i sak, i synnerhet, då denna enhet föreslogs till ett
värde, som hvarken equivalerade med Bankens nya eller gamla R:drs
^ärde eller utgjorde värdet af det största eller minsta silfvermynt, utan
ett mynt deremellan.
Af en Ledamot inom Preste-Slåndet, alt naturligast vöre att låta myntet
gälla hvad prägeln utvisade, i hvilken händelse ostridigt rälta mynt-enten
vore r R:dr i silfver och de lägre myntsorterne delar deraf.
Af någre Ledamöter inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Stånden, alt Mynt-enheten syntes böra blifva 1 R:dr B:o, till stöd för
hvilken mening blifvit anfördt, att uti Myntbeslämnings-Lagen vöre antydt,
det
Banco-TJtsfcottcts Mern, N:n >14,
9
det enheten siv tille utgöra 1 Rrdr Brco; att raan kunde med visshet antaga,
att om nya silfvermyntet bringades i öfverensstämmelse med Baneosedelns
värde och benämning, skulle, när Riksgäldssedlarne försvunno, Bancoräkliingen
innan kort blifva folkets allmänna räkningsgrund; och att då folket
under de några och 5o år, sorn förflutit efter Bancoräknesältets införande,
haft tillräckligt rådrum att dermed införlifva sig, och detta räknesätt nu
vore allmänt rådande i alla offentliga celi de flesta enskilda Förhandlingar,
syntes anledning ej vara för handen att bestämma annan enhet.
Af åtskillige Ledamöter inom så väl Preste- som Borgare-Stånden, i
öfverensstämmelse med den af Herr Biskop Lundblad afgifne vid LFtskottets
Betänkande bifogade reservation, att då Kongl. Maj:t, genom Nådig Förordning
af den 2 5 Junii i83o, redan bestämt myntsorterne och öfver
2,000,000 Speciemynt blifvit slagne, enligt Ilögstberörde Nådiga Förordning,
kunde Utskottets Förslag deslomindre bifallas, som detta skulle leda
lill betydlig kostnad genom ommyntning af det redan slagna nya silfvermyntet,
så vida icke detta skulle utgå i rörelsen med ovigtig stämpel af 1,
l, o. s. v. R:dr i stället för 4» 2, 0. s. v. Kronor.
Af en Ledamot inom Hedervärda Bonde-Ståndet, att om man genom
låg mynt-enhet sökte hålla arbets- och varuprisen i lägre värde än de,
i förhållande till andra Länders, borde vara, skulle man härigenom erbjuda
den större handeln oskäliga vinster på de arbetande classcrnes bekostnad,
derest försöket lyckades.
Af en Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln åter, att enheten
borde, på sätt Herr Grefve Löwenhjelm föreslagit, antagas att utgöra
8 sk. silfver.
Af arne Ledamöter inom, dels Högvördige Preste-Ståndet, dels Hedervärda
Bonde-Ståndet, att till enhet borde antagas ett silfvermynt, motsvarande
24 sk. Rrgs.
Af flere Ledamöter inom samtlige Riks-Siånden, att man icke borde
införa någon ny benämning å myntet.
Af en Ledamot inom Ridderskapet x>ch Adeln, att, i händelse Rrdr
Rrgs anloges till enhet, borde denna enhet benämnas blott Riksdaler, och
sålunda stadgas, att då intet annat än Riksdaler nämndes, förstodes dermed
alltid Rrdr Rrgs.
Af andre Ledamöter åter inom Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden, att Rrdr Rrgs, antagen lill enhet, kunde gifvas namn
Bihang till R. St. Prat. i3?4. 6 Sami. i A fdel. 2
io:de Häftet.
I®
Banca-Vtskottets Vt1, K:o i4.
af Riks-Ort eller Carolin,, sorn Sverige i fordna lider haftr eller R:dr
Courant.
Vid återstående 3 *4 oc^ $ morn,
M ett stort antal Ledamöter inom samtliga Riks-Stånclen,, alt Utskottet
ej bort föreslå införandet af decimal-räkning, utan låta förblifva
vid hittills vanliga räknesättet och antagne benämningar. Såsom skäl för
hvilket yrkande, blifvit hufvudsakligen anfördt: att decimal-räkningen väl
egde ett stort värde i vetenskapliga catculer, men att annorlunda vöre förhållandet
i allmänna lifvet, och då fråga vore om \ menighetens penningeräkning;
att då förändringen ifrån daler, mark, m. m. till beräkningen i
R:dr, sk. och r:st ännu i flere Provincer icke funnit insteg i dagliga rörelsen,
skulle en för allmänheten så fremmande indelning, som i decimaler,
behöfva ganska lång tid, innan den vunne burskap inom alla samhälls-classer
och möjligen aldrig vinna den; att denna nya myntberäkning skulle i
flerfaldiga år medföra betydliga svårigheter, leda till missförstånd och bedrägerier
i handel och vandel, samt göra mycken oreda i alla liq vider för
dem, sorn icke kände decimal-räkningen, hvilket drabbade massan af nationen;
att den sorn utlånat sina penningar i R:dr, sk. och r:st. skulle icke
gerna mottaga betalning i kronor, penningar och slantar; alt alla räkenskaper
mäste omgöras, skuldförbindelser omskrifvas,, redan utfärdade taxor
förändras; sjelfva Allmänna Lagen öfverses och ändras för bestämmande af
vitén, böter,, vadepenningar, o. s. v. i nya myntet samt de nu hos allmänheten
befintlige små böcker eller hjelpredor vid varuprisens uträknande
blifva obrukbara.
Af flere Ledamöter inom Riks-Slånden är åter erkändt ej mindre rigtigheten
af den princip, sorn legat till grund för Utskottets förslag, än ock
lättfattligheten af Decimal-räkningen, men emot dess antagande för närvarande
anfördt, att det visade sig alltför betänkligt, all i samma ögonblick
som värdet af det nu gängse och gångbara sedelmyntet bestämdes,, äfven
införa decimal-räkningen och sålunda besvära den mindre kunniga allmänheten
med flere nyheter på en gång; alt Realisations-fÖrelaget så litet sorn
möjligt matte åtföljas af förändringar, helst de kunde utgöra medel att uppskrämma
och förvilla den enfaldige; samt att man borde lätta framgången
af realisationen, äfven genom aflägsnande af mindre väsendlliga omständigheter,
då de kunde för allmänheten synas medföra svårigheter; hvarföre
det blifvit tillstyrkt af någre Ledamöter, att med införandet af myntets
beräkning i decimaler borde uppskjutas intill nästa Riksdag, och al andre,
Eiwcc-X}i sket tets Uil N:o 14.
11
alt det föreslagne räknesättet icke borde antagas, i afseende på myntet,
förr än detsamma koni me ätt tillämpas på mått, mål och vigt..
Hvaremot några Ledamöter trott Utskottets förslag utan svårighet
kunna genast antagas, om deruti skedde den förändring, att den under benämningen
penning föreslagna underafdelning af Kronan alldeles borttogs.
Hvarförutan blifvit erinradt af en Ledamot inom Borgare-Ståndet, att
då han ännu ej hort något förslag, huru Kronans räkenskaper böra efter
Realisationen förås, om sådant skall ske antingen i silfver Specie eller efter
Banco-beräkning, men det vöre angeläget att härom något bestämdes,,
finge han hemställa, att Utskottet måtte derom till Rikets Ständer med
förslag inkomma, samt af en annan Ledamot inom samma Stånd, att då
genom en Kongl. Förklaring öfver 17 Gap. 2 §. Rättegångs-Balken vore förordnad!,
att publike Werks räkenskaper och enskildas handelsböcker skulle
föras efter R:drs-räkning, syntes det nödigt, att Banco-Utskottet, i händelse
nu föreslagne förändring antages, anmodade Rikets Högloft..Ständers LagUtskott
att uppgöra och föreslå ett Lagstadgande i delta hänseende.
I anledning af hvad Utskottet under Litt. A, ulmyntningen, föreslagit,
är, jemte förnyande af hvad förut blifvit erinradt, emot benämningen
krona, anmärkt, dels att den i 6:te punkten föreslagne 1-1 o:dels krona,
eller penning, såsom alldeles obehöflig, om decimal-räkningen ej antogs,
och i alla fall umbärlig, borde destohellre bortgå, som ett silfvermynt,
hvari två delar voro koppar, mäste snart nog antaga kopparfärgen, och således
bade svårt, att i folkets omdöme bibehålla något silfvervärde, och
dels att det syntes skola leda till mera fattlighet, om å hvarje mynt funnes
prägladt dess värde i så väl silfver som Banco, men för öfrigt Utskottets
förslag i denna del gilladt; med allenast den önskan af en Ledamot
inom Borgare-Ståndet, att Utskottet måtte öfverväga möjligheten att jemväl
åstadkomma ett silfvermynt, motsvarande 12 sk. Banco.
I afseende slutligen på kopparmyntningen, har blifvit anfördt;
Af en Ledamot inom Borgare-Ståndet, att han ansåge 3oo R:dr böra
antagas såsom norm, hvarefter utmyntningen af kopparmyntet per Skeprd
borde verkställas, emedan han i annat fall befarade, att det snart komme
att utföras ifrån Riket, hvilket länge varit dess lott, men att han i öfrigt
ej kunde annat än gilla de af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna under-afdelningarne
af kopparmyntet.
Af en annan Ledamot inom samma Stånd, att om större kopparskiljemynt
antages, hvilket visserligen vore för rörelsen beqvämt, fruktade
han, att sådant kopparmynt skulle komma att äfven utrikes myntas och
ib. Bnnca-U t skottets JJil. N; o 14.
hit införas, i händelse detta större kopparskiljemynt, på sätt Kongl, Maj:t
i Nåder föreslagit, skulle utmyntas till 3oo R:dr af i Skep:d,
Af andra Ledamöter inom Preste-, Borgare- oeh Bonde-Stånden, att
af de skäl, som emot införandet af decimal-räkningen blifvit andragne, då
fråga varit om silfverutmyntningen, kunde de ej heller gilla de af Utskottet
föreslagne under-afdelningar af kopparmyntet, helst då härtill komme, att
en halfhet uppstode deraf, att silfvermyntet ej vöre indeladt i decimal sig
emellan, men kopparmyntet deremot skulle ega denna indelning sig emellan;
samt af en Ledamot inom Bonde-Ståndet, Piiksdagsfullmägtigen Lars
Gezelius ifrån Stora Kopparbergs Län, att då kändt vöre, det Dalarnes vapen,
arne pilar, sedan långliga tider tillbaka funnits prägladt å frånsidan
af Rikets kopparmynt, och traditionen inom orten sammanfört dess ursprung
med minnet af de vådliga skiften, då Dal-allmogen hade den lyckan,
att med Kong Göstaf deltaga uti fäderneslandets räddning, samt bans
Landsmän, ömtålige vid allt, som rörde hugkomslen af dessa tider, skulle
med serskild missbelåtenhet se detta gamla tecken borttagas ifrån kopparmyntet,
vågade han, på grund af uttryckliga uppmaningar ifrån hemorten,
begära, att Dalpilarne, vid präglandet af det nya kopparskiljemyntet, måtte
få bibehållas å deras fordna plats.
Till svar å den i första rummet gjorda anmärkning, eller att skrot
i första morn. ej behöft nämnas, får Utskottet erinra, att» då detsamma ej
kunnat undgå uppgifva storleken på den R:dr, hvaraf i-4:(lelen, enligt Utskottets
förslag, skulle komma att utgöra Landets mynt-enhet, har Utskottet,
med hänvisande tili skrotet, enligt i83o års myntordning, velat tillkännagifva,
att det förstode sådane Riksdalrar, af hvilka 12 och en half
Speciel' skrodas af 1 skålp. 12-lödigt silfver vict. vigt.
Angelägenheten af att hvarje Land med ordnadt mynt, äfven eger en
bestämd enhet för myntförhållanden och penningeräkningen, anser Utskottet
lätteligen böra inses af hvar och en, då onekligen myntets begärlighet
i rörelsen samt en större eller mindre beqvämlighet och lättnad vid beräkningar,
bero af huru enheten och under-afdelningarne af det metalliska
myntet fastställas.
Att Silfverspecie-Riksdnlern efter 1664 ^rs myntordhing är, såsom
enhet, alldeles för stor, i förhållande till de fleste andra Länders mynt,
liar redan länge varit erkänd t, och bibehållandet af denna enhet kan Utskottet
destomindre tillstyrka, sorn sådant möjligen skulle kunna gifva anledning
till den farhåga för förhöjd beräkning af skatter och räntor, hvilken
redan, enligt hvad Utskottet af en Ledamots inom Hedervärda Bonde
-
Entico-U:skott;ts Uti. N:o 14.
Ståndet yttrande erfarit, skall vara rådande hos den enfaldigare delen af
allmänheten, hvilken farhåga deremot, efter Utskottets öfvertygelse, säkrast
skulle undanrödjas derigenom, att Landets mynt-enhet bestämdes efter det
beräkningssätt, som af allmänheten vanligast begagnas vid liqvider man
och man emellan.
Ehuru Utskottet ej vill bestrida, att Bancoräkningen småningom
blifvit allt mera antagen, är det likväl Utskottets på erfarenhet grundade
öfvertygelse, att detta räknesätt icke ibland största delen af allmänheten är
brukligt.
Af denna anledning och då, med undantag af en enda penning, alla
öfriga nu präglade myntsorter utgöra bråk af Banco-Riksdalern såsom enhet,
så att denna mynt-enhet icke komme att svara emot hvarken inultipler
eller afdelningar af Landets präglade silfvermynt, har Utskottet trott
Banco-R:drn icke eller böra till enhet antagas.
Den af Utskottet föreslagne enheten deremot måste ej allenast för
allmänheten lätta uppfattandet af det 113m myntets värde, såsom enlig med
Riksgälds-räkningen, utan eger jemväl den fördelen, att fullkomligen öfverensstämma
med de nu präglade myntsorterne; oeh dess föreslående kan
destomindre billigtvis komma under benämning af försök, att på de arbetande
©lassernes bekostnad bereda åt andre medborgare oskälig vinst, sorn det ej
lär kunna bestridas, att mynt-enhetens lämpande efter allmänhetens vanligaste
beräkning, just säkrast måste förekomma de förvillelser om myntets
rätta värde, hvilka, i annan händelse, möjligen skulle kunna uppstå.
Till följd häraf och då dels deii Ledamot inom Ridderskapet oell
Adeln, som väckt motion om antagande af en mynt-enhet, motsvarande 8
sk. silfver, afstått ifrån sitt förslag i denna del, dels någon anmärkning icke
förekommit till förringande af de skäl,- uppå hvilka Utskottet i dess
förra Betänkande ansett ett silfvermynt, motsvarande en half Pudr eller z/\
ak. R:gs, ej vara lämpligt att till enhet bestämmas, har Utskottet trott sig
böra förblifva vid dess gifna tillstyrkan, att till enhet må antagas ett mynt,
motsvarande En Il:dr R:gs.
Då Utskottet föreslagit, att den blifvande enheten, fastan motsvarande
i R:dr R:gs, dock må gifvas en annan benämning, liar sådant skett,
emedan Utskottet befarat, att flerfalldige oredor skola efter silfvermyntets
återinförande uppstå i händelse 3:ne serskilda Riksdalers räkningar, eller ll:dr
Silfver, R:dr B :co och R:dr R:gs, kommo att ega runi, och Utskottet dessutom
ansett alldeles olämpligt att ett silfvermynt kallades R:dr R:gs.
Att åter, på sätt en ledamot inom Ridderskapet och Adeln hemställt,
]Bnucn-X5’skottets >Ue/ 'N:o 14.
benämna den föreslagne enheten allenast för R:dr, så att vid de tillfallen,
der ej annorlunda funnes uttryckligen utsatt, nied R:dr alltid skulle förstås
R:dr R:gs, fruktar Utskottet kunna möjligen leda till tvister och bedrägerier,
helst tillfälle härigenom lätteligen kunde beredas, att uti contexlen till
.en handling, efter summans utsättande i Riksdalrar., tillsätta antingen silfver
Specie .eller Banco, för att medelst en dylik förfalskning .åtkomma .ett
högre belopp, än hvartill Gäldenären sig verkligen förbundit.
Hvad annat namn, sorn må gifvas denna enhet är för öfrigt visserligen
ej af någon synnerlig vigt, och då Utskottet föreslagit namnet Krona,
har det allenast upptagit en i äldre lider nyttjad benämning på ett Svenskt
mynt. Utbytandet af denna benämning emot det annars vackra namnet
.Carolin har gynta Utskottet i så måtto mindre passande, sorn vid sistnämnde
benämning fästes begreppet af .ett mynt i värde .öfverstigande det nu föreslagna.
Utskottet finner ej helier den ifrågasatte benämningen Riks-Ort
hafva något företräde framför det af Utskottet föreslagna namnet Krona,
■och tror sig sålunda ej ega anledning alt i denna del frångå dess förut gifne
tillstyrkan, men skulle Rikets Höglofl. Ständer anse Rrdrs benämningen
böra bibehållas har Utskottet, på ofvanupptagua skäl och i öfverensstämmelse
med hvad åtskilliga ledamöter inom Riks-Stånden tillstyrkt, funnit
sig böra föreslå att denna R:dr må benämnas R:dr Courant.
Vid öfvervägande åter af de anmärkningar, hvilka inom Riks-Stånden
blifvit framställde emot Utskottets förslag om Kronans fördelning i
j/[o:delar eller penningar, så ehuru Utskottet ej kan frångå sin förut yttrade
öfvertygelse om vigten och nyttan af decimalräkningens införande, eller
dela den af åtskilliga ledamöter inom Riks-Stånden yttrade åsigt, att Svenska
allmogen skulle finna några synnerliga svårigheter för antagandet af,ett
räknesätt, sorn, enligt hvad kändt är, kunnat med lätthet begagnas af Nationer,
hos hvilka massan af folket står i betydlig grad under Svenska allmogen
i civilisation och upplysning, har likväl Utskottet, med fästadt afseende
å det motstånd, som inom Riks-Stånden uppstått emot Silfvermyntets fördelning
i iyio:delar vid tidpunkten af realisationens verkställande, ansett sig
böra frånträda den i mom. 3 gifna tillstyrkan att Kronan må indelas i
io:delar, hvaraf hvardera benämnes penning; samt sålunda ej mindre detta
mom. jemte efterföljande 4;de och 5:te än äfven morn. 6 under rubriken A
Ulmyntningan, samt 2 och 3 punkterne under rubriken B Haltigheten, af
.Silfvermyntet, utur Utskottets Betänkande utgå.
Beträffande dernäst den af en ledamot gjorde .anmärkning emot kopparens
.utmyntning till mindre summa än 3oo R:dr per Skep:d, så ehuru
Banco- Utskottets XJll, A7:» i4'.
Utskottet ingalunda skulle finna vådligt att kopparskiljemyntet1 utpräglades
efter 266 e/3 R:dr B:co per Skep:d vict. vigt,, ell&r kan hoppas att detsamma,
präglad t efter denna grund, skulle- kunna med fördel utföras nr Riket
för att å utrikes ort försäljas, likväl som Öfver-Styrelsen vid Kongl. Myntverket
numera fästat Utskottets uppmärksamhet derå att i händelse 5oo
Kronor = 333 1 f?> R:dr =- 5oo R:gs utmyntades af ett Skeprd vict. vigt,
härigenom uppslode de fördelar, att alla kopparmyntssorlerne blifva både
tillräckligt stora och mer beqvämliga till så väl fonn sorn tyngd; att de icke
komma att i vigt öfverensstämma med Silfvermynten, att tillverkningen
i sådan händelse, efter all sannolikhet, skulle så bära sig, att den kemnade
tillräckligt understöd för Silf v e r m y 11 In in gen, så att någre förhöjde anslag för
den sistnämnde icke behöfdes; att samma förhållande emellan koppar och
silfvermynt, som år 1800 då jemväl lomme att bibehållas, samt att kopparutmyntningen
härstädes bringades i närmare- förhållande lill andra länders,
hvilka antagit 3ao R:dr B:co per Skep;d släps, vigt eller 600 R:dr R:gs per
Skeprd vict. vigt sorn ett minimum, liar Utskottet ansett den förändring böra
ega rum i dess härom* förut afgifne förslag att 5oo Kronor == 333 !/3
Ridr Brco inå präglas utaf ett Skeprd vict. vigt, hvilken förändring Utskottet
desto hellre trott kunna- vidtagas utan fara för att det nya kopparmyn--  tet skulle komma att med fördel utrikes slas och hit införas, som, på sätt
Öfver-Styrelsen vid Kongl. Myntverket vidare förmält, de så kallade Rrgs
pollellerne, enligt det Silfvervärde de vid utgifvandet egde, blifvit utmyntade
efter 666 Rrdr 3a sk, per Skeprd släps, vigt eller 863 Rrdr 16 sk. per
Skeprd vict. vigt; men desse dock icke utgjort föremål för en så beskaffadspeculation.
Hvad åter angår de af åtskillige ledamöter inom Riks-Slånden gjorde
anmärkningar emot Utskottets förslag till Koppar-myntsorter, så medgifver
väl Utskottet det kunna synas såsom en brist i systemet, alt kopparmyntet
skulle vara indelad t i decimal sig emellan, då silfvermyntet ej egde denna
indelning,, men- enär Utskottet med synnerlig tillfredsställelse funnit, a!t
med få undantag, sjelfve de ledamöter inom Riks-Stånden, sorn talat emot
Utskottets förslag till ett nytt myntsystem, dock fullkomligen erkänt rigtiglleten
af den princip sorn för detsamma legat till grund, samt dels det väsendtligaste
skäl, som kunnat anföras emot Kronans fördelning i g/ioalelar
eller vigten af att vid det nya silfvermyntets utsläppande i rörelsen, efter
dfen långa tid allmänheten måst vara i saknad deraf, söka i möjligaste måtto
undvika allt, sorn kunde hos allmänheten ingifva förvillelse om det nya
myntets-, rälta- värde och tili eri början försvåra beräkningen deraf, icke kan
Eanco-Utfkcttet: XJtl. N:o 14.
tillämpas, i fråga om de föreslagne nya kopparmyntsorterne, hvilkas rätta
värde allmänheten lätteligen blifver i tillfälle urskilja, vid dessa myntsorters
jemförande med de nu allmänt gångbare kopparskiljemynten; dels dessutom
de af Utskottet föi’eslagne kopparmyntsorterne så noga inpassa med de
nu gångbara, att t. ex. skillnaden emellan en-slantsstycket och 2 styfver
R:gs icke uppgår till mer än i/i2:dels runstycke har Utskottet trott sig böra
fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet på det tillfälle, som nu
erbjuder sig, att utan olägenhet införa decimalberäkningen för kopparmynt-s
or terne, hvarigenom å ena sidan vunnos de fördelar, att de som önskade
af denna räkning sig begagna voro dertill i tillfälle och allmänheten småningom,
före decimalräkningens användande i mått, mål och vigt, vande
sig vid detta räknesätt, utan att å andra sidan de, som föredrogo det gamla
räknesättet af skillingar och runstycken voro i ringaste nion förhindrade
alt dermed fortfara, då i allt fall det nu brukliga kopparskiljemyntet konrme
att tills vidare i rörelsen qvarstanna, hvilka fördelar, efter Utskottets
öfvertygelse, äro af sådan väsendtlighet att Utskottet ej kunnat annat än förblifva
vid sitt förslag i denna del.
På grund af hvad här ofvan är anfördt och riied förnyande af Utskottets
redan yttrade åsigt så val att bestämmandet
af en myntenhet för hela landet är ett lagstiftningsämne, hvilket
af båda Slatsmagternes afgörande beror,
sorn ock
att, enligt nu gällande Regerings-Form, Rikets Ständer synas befogade
att, äfven i fråga örn ordnandet af myntenhetens fördubblingar
och afdelningar, utöfva gemensamt med Konungen lagstiftande
rätt, får Utskottet härmedelst till Rikets Ständers pröfning
ocli fastställande framlägga följande grunder till ett nytt myntsystem.
I. Allmänna räknings sättet i handel och vandel samt vid
bokföring.
1:0 Svenska myntets räkneenhet fastställes till jemn t 1 y'j aleis R:dr
Silfver Specie i enlighet med det skrot och korn, som Myntordningen
af år i83o bestämmer;
2:0 denna myntenhet svarande emot tolf skillingar Silfver Specie
och i räknevärde enahanda med en R:dr Riksgäldssedlar eller 2/3
af Raneo-Rlksdaiern eller 3a sk. Raneå, benämnes Krona,
eller så vida denna benämning ej skulle af.Rikets Ständer godkännas
Riksdaler Courant.
Kronan delas i 100 slantar.
11.
Banco-Vt skottets Uti, Nio i4.
*T
II. Silfv ermyntet,
A. U t my ntningen.
De serskilda Silf ver myn Len blifva tills vidare:
i:o Ett. om 4 Kronor — i li:dr Silfv. Specie = 2 2/3 R:dr Bane®
= 4 R:dr Krgs.
2:0 Ett om 2 Kronor = 1/2 R:dr eller 24 sk. Silfv. Specie = t 1 /’3
R:dr Banco = 2 R:dr Rrgs.
3:o Ett om 1 Krona = \ff\ R:dr eller 12 sk. Silfv. Specie *= 2/3 Rrdr
eller 3 a sk. Banco = 1 R:dr R:gs.
4:0 Ett om 1/2 Krona = i/B R:dr eller 6 sk. Silfv. Specie = 1/0
R:dr eller 16 sk. Banco = 1/2 R:dr eller 24 sk. R:gs.
5:o Ett om 1/4 Krona = i/iö R:dr eller 3 sk. Silfv. Specie = i/”6
R:dr eller 8 sk. Banco = 1/4 R:dr eller 12 sk. R:gs.
B. Skrot och Korn.
Ofvanstående myntsorter präglas af 12-lödigt Myntsilfver, i
enlighet med i83o års Mynt-Ordning, så alt de, hvart för sig, bö
,
ra innehålla Korn eller Finsilfver till 3/4-delar och koppar eller
beskickning till iff.åci, under förbehåll likväl af de, jemlikt samma
Myntordning lillåtne remedia, nemligen för kornet eller finheten
uti hvardera af dessa myntslag:
3/iooo:dels Skålp. Finsilfver öfver eller under å hvarje helt
Skålp. Myntsilfver i vict. vigt; och för Skrotet eller Bruttovigten:
af 4 Kronstycketj deraf 25 = 2 Skålpund,
3/1 ooordelar öfver eller under per Skrpd.
af 2 Kronstycketj deraf 5o=2 Skålp.,
4/iooo:delar öfver eller under per Sk:pd.
af 1 Kronstycketj deraf 100 = 2 Skålp.,
7/1 ooordelar öfver eller under per Sk:pd.
af i/a Kronstycketj deraf 200 = 2 Skålp.,
7/1ooordelar öfver eller under per Sk:pd.
af j/4 Kronstycketj deraf 400 = 2 Skålp.,
ic/iooordelar öfver eller under, allt per Skålp. vict. vigt.
B i/tong t iil K, St. Vrot 1834* 6 Sami. 1 Afi. 3
totde Häftet.
iS B.mco-JJiikötfts U l. /V:o ti.
/
III. Köp parmyntet.
För alla Kopparroyntsorterne bestämmes ett gemensamt ftiksdalcrtal
att af Skeppundet utmyntas.
af i Skep:d vict. vigt i koppar = 25 Lp:d Stapelstads vigt, utpräglas
i hvarje serskild myntsort 5oo Kronor = 333 j/3 R:dr B:co
= 5oo R:dr Rg:s
Köp par mynt-sort er ne blifva:
5 Slantstycken 25 st. på x Skålp. vict. vigt.
2 Slantstycken 62 1fi st. på 1 Skålp. vict. vigt.
1 Slantstycken 125 st. på 1 Skålp. vict. vigt.
1/2 Slantstycken 25o st. på 1 Skålp. vict. vigt.
IY. Ducater.
1:0 En Svensk Ducat skall innehålla 80J10,000:dels Skp:d finl Guld,
hvarigenom ett Skp:d vict. vigt sådant Guld kommer att utmyntas till jemt
ia5 Ducater, i stället för att hittills deraf blifvit präglade 125 1857/10,00©
Ducater. Sålunda komma i,25o nya Ducater att motsvara i,25o 1J1 gamla
Ducater, och följaktligen hvar och en af de nya blifva litet öfver i/8:dels
procent bättre än de nyssnämnde;
2:0 Ducaternes haltighét bibehålles i det närmaste lika med den
de hittills haft, så att 80 delar fint Guld för desse loyeras med 2 delarkoppar;
då en Ducat kommer att väga 82/1 o,ooo:dels Skp:d = 82 Korn
vict. vigt;
3:o Remedium i halten blifver !/iooo:deIs Skålpld vict. vj„t guld,
öfver eller under den lagliga halten-, på hvarje Skålp:d Ducater.
4:o Remedium i vigten blifver 3/i 000: delar öfver eller un^er den,
sorn egentligen följer af utmyntningsgrunden och den bestämda fln^eten.
5:o Myntskatt äfven för Ducater kommer att ega rum, och bestämmes
till 3/io:dels procent af det som myntas, utom skedare-lön, i fall det
till förmyntning aflemnade guldet är af lägre halt, än som för Ducaten är
bestämd.
Hvarjemte Utskottet slutligen får förnya dess förut gifne tillstyrkan,
det må Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
6:0 Myntpiecer om 2 Ducater, äfvensom myntpjecer om 5 Ducater
af samma proportionerliga vigt och lika halt med de enkla Ducaterne yard®
likaledes utpräglade, der sådant af någon åstundas.
Ettnco-ljtshfets Utl. N;o 14.
I sammanhang härmed får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer
att, i händelse Utskottets förslag bifalles, hos Kongl. Maj:t såsom
önskningsmål i underdånighet begära, att de af Utskottet föreslagne
5 silfvermynt-piecerne må å framsidan varda försedde med
Konungens bröstbild, men att till undanrödjande af Kopparmyntets
möjliga förfalskande till likhet med något af silfvermynten, de nya
koppannyntsorterne må blifva å framsidan försedde allenast med
Konungens höga Namnchiffer, med underdånigt öfverlemnande derjemte
lill Kongl. Majrt, huruvida, i anledning af den önskan som
å Allmogens i Dalarne vägnar blifvit framburen, 2:ne pilar, utgörande
Dalarnes gamla Vapen, skulle kunna på lämpligt sätt anbringas
å andra sidan af det nya koppar-skiljemyntet.
I anledning af hvad en Ledamot inom Vällofl. Borgare-Ståndet erinrat,
och i enlighet med Utskottets tillstyrkan bär ofvan, i fråga om det
räknesätt, sorn i bandel ocb vandel må iakttagas, får Utskottet likaledes
tillstyrka Rikets Ständer besluta, att Bankens ocb Riksgälds-Contorets
räkenskaper skola ifrån ocb med år 1835 föras efter den myntenhet
ocb benämning, som nu af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antages;
samt bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af Nådig Kungörelse,att Kronans och öfrige publike Verks räkenskaper
komma att så fort sig göra låter, föras efter enahanda räknesätt.
Äfvensom Utskottet, med fästad uppmärksamhet å hvad en annan
Ledamot inom Vällofl. Borgare-Ståndet anfört, och då Utskottet inhemlat,
att Kongl. Förordningen d. 27 Nov. 1776 lagger hinder i vägen för Handelsböckers
förande efter annat än Riksdalersräkning, trott sig böra slutligen
hemställa,
att Rikets Ständer, i händelse Utskottets ofvan framlagde Förslag
till nytt Myntsystem antages, anmoda «derasx Lag-Utskott, att inkomma
med Förslag till de Lagförändringar, hvilka till följd deraf
kunna anses behöflige.
Stockholm den Junii i834-
Reservationer.
Af Herr General Lefrén: ”Jag åberopar min vid Utskottets Betänkande
N:o 7 afgifne reservation, att jag anser bestämmandet af myntenhetens
under-afdelningar och multipler tillhöra Konungen ensamt, såsom
varande ett oeconomiskt mål, och tror derföre att denna del af beslutet bör,
ifrån Rikets Ständers sida, antaga formen af önskningsmål.”
Banco-lftskottctA':« i4*
Af Herr Prosten Ödmann. "Då jag nu reserverar mig emot majoritetens
beslut i afseende på mynt-enheten och dess fördelningar, får jag förklara
det jag ännu vidhåller min förr i detta ämne yttrade öfvertygelse, att Decimal-systemets
införande i vår mynträkning är förtidig, intilldess samma
system blir gällande för mått, mål och vigt, samt ©tvifvelaktigt, om det nu antages,
skulle bereda både missnöje och oreda vid den dagliga små-handeln.
Mun har trott, att svårigheterne för systemets antagande voro minskade
derigenom, att penningen eller iordelen af Kronan nu är borttagen, så
att ingen annan underafdelning äu Slant skulle finnas* Jag vill ej neka detta;
men äfven efter denna förenkling qvarstår samma svårighet, som förut vid
smärre handelstransactioner och liqvider, nemligen det inskränktare antalet
af aliquoter, som inpassa i systemet. Man har trott att genom Decimalsystemets
införande i myntet, skulle öfvergången till dess införande i mått,
mål och vigt förberedas och lättas; men jag är öfyertygad, att just genom
de svårigheter, hvilka genast yppa sig vid det nya myntets användande i
liqvid för varor efter nu gällande mått, mål och vigt, skall fruktan för ännu
större oredor af Decimal-systemets fullkomliga antagande i all slags för?
delning snart uppkomma och i icke ringa nion motverka det mål man
åsyftar. Man har trott alt det nya Kopparmyntet eller Slantarne kunde gå
i bredd med det gamla, och således hvar och en ega frihet att efter godtycke
räkna i krona och slantar eller R:dr, sk., r:st, då skillnaden emellan
en slant och en halfskdling R:gs är så obetydlig, att någon verklig förlust
å ena eller andra sidan icke egentligen kan och bör beräknas; men utom
det att enformighet i detta vigtiga fall är både nödig och nyttig, visar sig
lätt att vid hvarje liqvid, sorn understiger hela kronans belopp, en förden
minst bemedlade classen icke så obetydlig skillnad kan uppkomma, ledande till
vinst för den betalande och förlust för den som får liqvid, och ovillkorligen
är skyldig att emottaga den myntsort, honom bjudes, då den är Statens
lagliga mynt. Slutligen anser jag mig ock böra yttra, det jag icke
fullt erkänner nyttan af den föreslagna nedsättningen af mynt-enheten från
Banco till Riksgälds, hvarigenom de till ett icke så obetydligt belopp vedan
tryckte nya Bancosedlarne måste maculeras, de för Sedeltryckningen
med stor kostnad anskaffade apparater måste till en del förändras, samt
arbetet med desssa förberedelser till utvexlingen måste hvila; allt detta,
utan att någon egentlig fördel genom rubbningen af ett så allmänt antaget
räknesätt så väl för krono-uppbörd, som för egendomsköp, inteckningar
och alla större transactioner, kan bestämdt uppgifvas.”
Herr
BaMO-XJtsJtottm Vä. N:o i4.
2r
Adlerr Hof-Marskalken Hammarhjelm: ”Ja gföremu mig med Prosten
ödmann.”
Af Herr Helleday: ”Under åberopande af de skäl jag utvecklat i min
reservation mot Banco-Utskottets Utlåtande N:o 7, i hvad detsamma rörer
Ständernas rätt att med Konungen gemensamt utöfva lagstiftande magt i afseende
å bestämmandet af landets mynt-enhet med dess fördubblingar och underafdelningar;
äfvensom, så vidt samma Betänkande innehåller förslag till
införande af Decimal-räkningen, får jag äfven nu reservera mig emot samma
delar af detta Betänkande.”
Af Herr 1Vedberg: ”Uti detta Betänkande har inom Banco-Utskotlet jag
instämt af skäl, att mynt-enheten blifvit antagen till i R:dr Rg:s-Sedlar,
samt att meningen vore derefter lämpa kopparskiljemyntet och dess valeurer;
och i riglningen af denna min reservation ingår äfven att för framtiden
förena desse begge myntslagen till Courant mynt, gemensamt förden
inre rörelsen, hvarigenom i sjelfva verket Riksgälds-sedelmyntet skulle stundligen
vara ämne för realisation i ett metalliskt, som Riket inom sig i tillräcklig
mängd producerar. Men om de puncter, som min närvarande reservation
framställt skulle vinna afseende, och hvilka gå derpå ut, att i
framtiden skilja silfvermyntet och den derpå grundade Banco-Sedelslocken
från inrikes Courant-mynlet, i händelse allmän realisation löre nästa Riksdag
icke sättes i verket, och om en blifvande erfarenhet antyder en silfrets fortfarande
benägenhet att stiga i värde emot våra inhemska produeter, ville
jag, med (åstadt afseende äfven uppå de flere hos Riks-Slånden gjorde anmärkningar,
mot svårigheterne att för närvarande bringa förslagen i Betänkandet
N:o 7 till practisk tillämpning, vördsamligen föreslå, alt hela
Irågan finge hvila till nästkommande Riksdag, och alt vid den nu pågående
allt förblef på gamla foten. — Andra vigtiga frågor, såsom den af
Herr Generalen Lefren väckte, att Banken skulle, i fall af mindre silfverbehof
lill utvexlingens bedrifvande, kunna förränta en del af silfver-fonden uti goda
Utländska papper, som vore realisabla, när helst man ville, i ädlare
metaller, synas då äfven förtjena att begrundas; ty det är alltid stor vinst
för ett land, som likt Sverige redan af climatet möter hinder för en jordens
större afkastning, att kunna för fortgången af sin Industrie använda alla
Capital fruktbärande och äfven reproduclivt, samt att följaktligen, så litet
sorn möjligt, för sin inre och yttre rörelse, belasta sig med ett -lillaliggande
Inventarium af ädlare metaller, de der mindre erfordras, ju inerä liqvi
Dihang
till R, St. rrot. 18j4. 6 Sami. i Ajrl. 4
io:de Häftet.
3* Btinco-XJtshttert U//. N:» 14.
dationérne ske i inre handeln med Credit-mynt och i den utrikes handeln
genom vexeltransactioner.”
Riksdagsfullmägtigen Brisman från Skaraborgs Län åberopade sin vid
Betänkandet N:o 7 afgifne reservation, uti hvilken reservation äfven Riksdagsfullmägtige
Eric Swanberg från Wester-Norrlands Län och A. Nordmark
från Westerbottens Län sig förenade.
STOCKHOLM, i834; hos J. A. Wallda.
B<wco-Utskottets Bet, K:o i5.
I
!N:o i5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 Juli.
Betänkande j angående en af Herr Friherre Kantzow framställd,
och till Utskottets handläggning öfverlemnad motion att enskilde
Actie-egare måtte inbjudas till deltagande i Rikets Ständert
Bank och dess rörelse.
Ifrån Höglofl. Ridd. och Adeln har XJLsliotlet den i3 sisll. Mars fått
emottaga en af Herr Friherre Kantzows Johan Albert} väekt motion, att
enskilde Actie-egare malle af Rikets Ständer inbjudas till deltagande i Rikets
Ständer* Rank oell dess rörelse; hvarmed Motionairen förklarat sig hafva
till ändamål: alt, genom enskilde Actie-egares upplagande och delaktighet i
Bankens Styrelse, Bereda en gnranlie emot ensidighet i administrationen
•arnt hana väg till inträde i samma Styrelse åt män, hvilkas enskilda interesse,
förenadt med fullständig och practisk kännedom af affairer och vana
vid deras behandling, kunde i framliden hilda en Bankförvaltning, enligt
grunder allt mer och mer lämpade efter den, för förvaltningen af andre
Länders national-Banker;
alt genom denna magt, småningom utvidgad, uppställa en verklig
motvigt och control mot Rikets Ständers möjliga hugskott alt försämra mynUt
och såmedelst borttaga Sländernes öl verk lagade envälde i Rank-styrelsen,
•arnt slutligen
att genom enskilde Actie-egares tillskott af silfver ej allenast förstärka
Rankcns rcela Fond, ulan äfven öka Rörelsc-Capitalet och således
jemväl medlen till Lånerörelsens utvidgning.
Motionairen har trott, att ifrågavarande inbjudning kunde ske före
silfvcr-utvexlingen, med skyldighet för den, som deraf ville sig begagna, att
inom någon viss prsescriplionstid anskaffa Acliens silfverbelopp, samt att till
säkerhet för detta åtagande genast i Ranken insätta en mot Acliens halfva
siifver-värde svarande summa, som der reserverades intill -si-lfrets aflemnande,
då sed lar ne skulle återställas; att Aetierne borde ställas å t. ex. 5oo
R:dr eller, om så skulle finnas lämpligare, 100 R.'dr silfvcrspecie hvardera,
till viss nian eller Ordres, samt lili följd häraf alla Actie-egare inmat liculeras
efter Acliens numer och transport af Actie icke gälla utan föregången
anmälan hos Rank-styrelsen, deröfver bevis skulle utfärdas;
B i hung till 11, St. Vrot i834. C Sorni, x AfJ. i
n:te Häftet.
å
jBfiuco-u tmtttt Bet. A’:» i5-
att Actie-egarcns utdelning skulle beräknas i förhållande till der»
genom lians tillskott i silfver, enligt Rikets Ständers medgifvande, ökade penninge-
oell lånerörelsen samt den deraf, enligt serskildt Conto, erhfdlne netto
inkomst, dock så, att, i händelse denna vinst uppginge till och öfver 5 o/b
å Actiens Capital-belopp, allenast a/"3:delar af det öfverskjulande belopp skulle
Actic-egaren tillfalla, men återstående tredjedelen ingå till Bankens reier
v-fond ;
att 0111, emot förmodan, förlust å låne-rörelsen, för ett eller annat
år.uppstode, eller Bankens styrelse funne reela fonden fordra en ytterligare
förstärkning af silfver, actic-egarne skulle hafva åliggandet att, - pro
rata parte, i mou af det insatta Capitalels förhållande tillden derpå grundade
sedelstocken, lemna tillskott i silfver af hvad som erfordrades, dock
med rättighet för Actie-egarne att det sålunda lemnade tillskott återtaga sedan
erisen blifvit öfverstånden; och
att det primitiva Actie-Capitalet i silfver aldrig skulle kunna
uppsägas, utan Actien endast berättiga lill ränta, på sätt ofvan nämndt är,
efter andel i vinsten, men att actierne skulle kunna i Banken belånas till
deras lulia belopp, i enlighet med de vilkor, som för öfrige publike pappers
belåning kunde stadgas.
Hvarjemte Molionaircn yttrat den åsigt, alt ehuru Aclie-egares framtida
delaktighet i Bankens öfverstyrelse icke kunde ega rum utan förändring
af Grundlagen, Rikets Ständer likväl torde vara oförhindrade att emedlertid
i Banco-Reglemenlct föreskrifva sine Fullmäglige, att, med Ombud uf
en eller flere Actic-egare, sig rådföra i afseende på Låne-rörelsens bedrifvande.
Och har Motionairen föreställt sig, alt uppå de sålunda framställde
grunder ett enskildt Actie-bolag al både in- och utländske Capitalister ganska
lätt komma att sig bilda till deltagande i Banken.
I sammanhang med denna motion äro till Utskottet remitterade åtskilige
i anledning deraf inom Höglofl. Ridd. och Adeln afgifne yttranden,
hvaraf inhemtas, ali Förslaget blifvit understödt af Herr Grefve Gronhjelm,
dock med erinran, att missbruk syntes kunna uppkomma deraf, attActierae,
för gjorde silfver-insättningar, skulle få lill fulla beloppet belånas och
det ville förefalla såsom skulin man derigenom kunna utan Capital förvärfva
sig adier i Banken, samt af Herr Dalman, att han väl ej, för sin
del, kunde inse de stora vådorne af den ifrågasatte belånings-rälten, men
att denna clausul kunde borttagas, om så ansåges nödigt och likafullt allt
det öfriga af förslaget qvarstå; men att Herr Friherre Boye, Herr Friherre
Bancc-Uts kottets Bet. A'lo 15,
S
Cederström j Herr Friherre Ehrenborgh_, C. JV.j Herr Hegardt C. \B.} Herr
Reenstjernaj N. S.j Herr Rosenblad 11._, och Herr von Hohenhausen j M.
S.j emot förslagets antagande sig yttrat.
Utskottet inser och erkänner fullkomligt vigten deraf, att sundare
principer i afseende på förvaltningen af Rikets Ständers Bank komma att
för framtiden göra sig gällande, än de, som under en förfluten lid legat
till grund för förvaltningen af detta Verk; men om än enskilde Actie-egare
nu skulle kunna lemnäs del i Banken och dess styrelse, hvilket, enligt
hvad Molionairen insett, icke för närvarande, eller utan föregången ändring
af Reg:s Formens 72. §., låter sig göra, vore dock delta, elter Utskottets
öfvertygelse, icke ledande till förenämnde dermed åsyftade ändamål, så
vida ej lämpligare föreskrifter för Bankens förvaltning, än hitlils varda af Rikets
Ständer meddelade. Iaktlages åter detta, kan Utskottet desto mindra
Betvifla, alt samma ändamål lika väl skulle vinnas, utan den redan nog
talrika Banco-styrelsens förökande med af enskilde Aclie-egare valde Ombud,
som Utskottet är förvissadt, alt, ehuru fullkomlige insigter i ämnet och
vana med affairers behandling icke torde kunna förväntas hos hvar och en,
som, enligt nu gällande Grundlag, kan al Rikets Ständer utses lill Ledamot
i Banco-styrelsen, Rikets Ständer likväl icke skola sakna tillfälle att lill
den vigtiga och -ansvarsfulla Banco-förvallningen utse flere Personer, de der
i lika hög grad, som någre af enskilde Aclie-egare valde Ombud, innehafva
alla härtill erforderlige egenskaper samt sålunda säkerligen komma
att på förvaltningen i det hela utöfva ett lika lyckligt inflytande, som möjligen
vore att af de sistnämndes deltagande i styrelsen förvänta; helst det
mäste antagas, att Rikets Ständers öfrige Fullmäglige icke skola underlåta
att rätt värdera de råd och upplysningar, dem meddelas af Med-Fullmägtige,
egande i ämnet djupare insigter, eller sakna redlighet, att, utan
fremmande afsigter, desse råd efterfölja, då de finnas med sunda principer
öfverensstämmande och till ändamålet förande, samt de af enskilde Aclieegare
valde Ombud ej heller voro i tillfälle alt annorlunda på styrelse-å tgärdcrne
inverka, enär dem icke rimligen kunde tillerkännas större andel i
Bankens styrelse, än Rikets Ständers Fullmäglige, så att besluten i alla
händelser skulle blifva af de sistnämnde beroende.
Beträffande det andra med förslaget åsyftade ändamål, eller att
genom enskilde Aclie-egare uppställa en verklig motvigt och control
mot Rikets Ständers möjliga hugskott alt försämra myntet samt på
4
Banco-TJeskottets Bet. N:o i5.
detta sätt borttaga Stä tule ines öfverklagade envälde i Bankslyrelsen, får
Utskottet erinra, alt nu mera-, och sedan den hemlighet, hvarmed
Banken fordom slått omgärdad, och under hvars skydd allenast de
hiltills, lid efter annan, vidtagne åtgärder lill myntets försämrande kunnat
vågas, försvunnit, befinner sig Banken redan, till följd af de förändrade
förhållanden, hvilka inträdt i och med densammas ställande under
publiciteten, uti sådan ställning, att dylike missbruk icke för framtiden låta
sig tänka, utan ett uppenbart våld, hvarigenom Bankens bela credit
skulle i grund förstöras och följderne ovilkorligen blifva Bankens fullkomliga
och snara upplösning; men tänker man sig möjligheten, alt så beskaffade
missbruk äfven framdeles, oaktadt vunnen bättre upplysning, skulle
kunna af Rikets Representanter utöfvas, måste man också medgifva, alt den
Statsmagt, som sådant sig tillät, visserligen icke skulle draga i betänkande
Btt denna åtgärd vidtaga, jemväl i händelse enskilde Actie-egare vöre uti
Banken och dess styrelse delaklige; ty den ene medborgarens rättigheter
kunde, under sådant förhållande, icke anses heligare och för, våldet mera
fredade än den andres eller hvarje innehafvares af en Bankens sedel.
Hvad dernäst vidkommer det med förslaget åsyftade tredje ändamål,
elter alt medelst enskilde Aclie-egares tillskott af silfver förstärka Bankens
fond samt öka rörelse-capilalet, och således medlen till Lånerörelsens utvidgning,
så är det UtskolleLs öfvertygelse, att derest Banken erhölle fri disposition
öfver sin bela årliga vinst, samt finge tillgodonjuta sine öfrige tillgångar,
och Styrelsen derjemte berättigades å utrikes ort förskaffa sig crediliv,
att lill myntvärdets upprätthållande disponeras, på sätt och i den
ordning Utskottet uti dess afgifne Betänkande, angående grunderne för
Bankens rörelse och förvaltning, föreslagit, erfordras icke i och för siifverutvcxlingens
betryggande och fortgång den förstärkning i Bankens metalliska
fond, som genom silfvertillskott af enskilde Actie-egare uppslode, i
händelse det silfver, sorn på sådant sätt samlades, finge uteslutande an vändas
till den fria silfverutvexlingens betryggande; och skulle åter. Bankens
credit- och lånerörelse förökas i den nion nya tillskott af siifverskedde, ligger
det för hvar och en klart, att detta väl bidroge lill förökande af rörelsecapitalet
och Bankens förmåga, att sin lånerörelse utsträcka, men att, i sådan
händelse, eller genom utgifvandc af nytt sedel belopp, i proportion af
det insatta silfvret, icke vunnes det ändamål, alt tillskynda Banken någon
verklig förstärkning.
Biimo-Vrs fottet t Bit. N:o 15,
S
Ingår man härefter i undersökning, huruvida förslaget innefattar någre
så beskaffade fördelar för blifvande Äctie-egare i Banken, att man kunde
påräkna detsammas omfattande med begärlighet af dem, som dertill inbjödos,
förekommer, att Banken, med en contant rassa af 6,587,000 B:dr i
silfver, motsvarande, efter myntbestämnings-grunden, 17,565,333 R:dr 16
sk. i Banco-sedlar, på sin hela lånerörelse icke har större netto behållning
än 4oo,ooo R:dr, eller endast 2 1 fZ pr:ct; så att, med tillämpning af den
princip, att Bankens lånerörelse blefve proportionaliter ökad, i förhållande
till den af enskilde Aclie-egare verkställde insättning, förslagsvis beräknad
till 1,000,000 R:dr i silfver, icke större utdelning, än nämnde 2 ij3 pr:ot
kunde antagas tillfalla de enskilde Actie-egarne, som, derest med Actieteckningen
endast åsyftades förstärkning af Bankens metalliska cassa, och således
icke, genom det af Actie-egarne insatte silfver, någon utvidgning i
Bankens lånerörelse skedde, naturligtvis erhöllo än mindre utdelning, eller
allenast 2 priet af deras insatte capital, under hvilka föga lofvande utsigter
det ej är sannolikt att många, eller ens någre, skulle vilja såsom Actie-egare
i Banken inträda.
Hvaremot, i händelse Actie-egarne på deras insatte, här ofvan förslagsvis
till 1,000,000 Rrdr i silfver beräknade capital, borde garanteras
5 priet årlig ränta, under förutsättning att det af dem insatte silfver användes
uteslutande till-förstärkning af Bankens metalliska fond, Banken komme
att vidkännas en ränteförlust af 133,333 R:dr 16 sk. Banco, eller motsvarande
i/3 delen af dess netto-behållning, ulan att dock det sålunda beredda
silfvertillskott i högre grad betryggade utvexlingens bestånd, än anskaffandet
för Bankens räkning af creditiv i utländskt mynt å samma belopp,
med hvilket senare är förenad den förmon, att ränta ej ifrågakomma-,
utan så vida någon del af samma creditiv skulle, i och för silfverutvexlingens
fortgång, behöfva att anlitas, eller för större summa, än som då för
tillfället kunde derå lyftas.
Af nu anförde skäl, och enär alltså ifrågavarande förslag, efter Utskottets
Öfvertygelse, icke skulle uppfylla de vigtiga ändamål Motionairen
dermed åsyftat, eller ens troligen, utan uppoffring å Bankens sida, låta sig
verkställa, samt slutligen ett Reglementariskt stadgande, hvarigenom Ri
Bihnng
till R, St, Fröt, l83/j. 6 Sami. 1 A fdel. 3
1 vte Iläjtet.
6
Banco-fjtskouttt Bit.'Nio i5»
tets Ständers Fullmägtige i Banken ålades, att, i Båga om bedrifvandet af
Bankens lånerörelse, sig rådföra med af enskilde Aetie-egare valde Ombud,
intiils de sistnämnde, vid en kommande Riksdag, genom ändring i 72 §.
af nu gällande Regerings-Form, möjligen erhölle del i Bankens styrelse, synes
Utskottet icke vara lämplig eller ändamålsenlig,
anser Utskottet sig ej kanna tillstyrka Rikets Ständer, att till
ifrågavarande förslag lemna bifall.
Stockholm den 27 Junii i83/p
i
STOCKHOLM*. i834; hos J. A. Walloch.
Banco-Utskottets Utlåtande N;0 16.
I
N:o 16.
Ankom till Banco-Utsk. den 3 Julii.
Utlåtande, till svar å de inom samtlige Riks-Stånden framställdej
till Utskottet remitterade anmärkningar vid dess under
N:o 6 afgifne Betänkande med förslag till Hufvudgrunder
för Bankens rörelse och förvaltning.
Sedan Utskottet, uti dess under N:o 6 afgifne Betänkande, framställt
förslag till hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning, men
nämnde Betänkande blifvit af samtlige Riks-Stånden till Utskottet återremitteradt
samt Utskottet, under den 10, 17, 22 och 29 Maji och den
2 Junii, fått emottaga alla tili återremissen hörande yttranden, uppgående
till omkring 5oo ark, har Utskottet numera under pröfning tagit
hvad emot Betänkandet hufvudsakligen anmärkt blifvit och vill,med
all den korthet, som vidlyftigheten af de gjorda anmärkningar tillåter,
desamma upptaga och besvara.
I lörsta rummet förekommer den af en Ledamot vid sjelfva ingressen
till Utskottets Betänkande gjorde anmärkning, att den af Utskottet
åberopade 6 §. uti dess Instruction syntes icke afse något åliggande för
Utskottet eller uppdrag att afgifva Förslag till en ny plan lör Bankens
förvaltning och rörelse, utan att, så vidt han kunnat fatta Inslructionen,
vore det i 5 §. och icke i den 6, som föreskriften härom funnes, uti
hvilken §. åter vore föreskrifvet, icke att Banco-Utskottet skulle till Rikets
Ständer inkomma med något eget Förslag, utan med utlåtande öfver
det förslag till reglering, som Banco-Fullmägtige fått sig uppdraget
för Rikets Ständer framlägga, hvarföre denne Ledamot trott, att Utskottet
skulle, enligt Instructionens tydliga föreskrift, hafva upptagit till
granskning det Förslag Bankens Secreterare, efter uppdrag af Fullmägtige,
utarbetat, samt med sitt utlåtande deröfver till Rikets Ständer inkomma,
men att då icke något afseende kunnat af Utskottet fästas på §.
5 af dess Instruction, hade Utskottet åtminstone bort upplysa och för
Rikets Ständer förklara af hvad anledning Ständernes föreskrift ej kunnat
följas.
Utskottet får i anledning häraf erinra, att, på sätt Betänkandet äfven
upplyser, var det, under de af Utskottet, till följd af RegeringsBih.
till R. St. Brot. l834• 6 Sami. 1 Afd. 1
ixte Häftet.
Banco-Vtskotlets Utlåtande N.-o 1G.
Formens 53 Riksdags-Ordningöns 3a §. och den i sistnämnde § åberopade
6 §. af Instructionen, företagne egentlige Revisions- och gransknings-åtgärderne
för den förflutna tiden, som Utskottet, hvilket, enligt
Riksdags-Ordningens 3n har motions-rätiighet sig tillagd, börjat jemväl
under pröfning taga hufvudgrunderne för Bankens framtida förvaltning,
hvarigenom Utskottet kommit i tillfälle att långt förr till Rikets
Ständer ingå med dess ganska nära inbördes sammanhang egande Betänkanden
N:ris 6 & 8, än sorn möjligen kunnat ske, i fall Utskottet antingen
afvaktat samtlige inom Riks-Stånden väckte och till Utskottet remitterade
motioner i ämnet eller behandlat hvarje motion serskildt för
sig, och det är denna iakttagna ordning Utskottet, medelst citation of 6
velat i korthet antyda. Utskottet har dock ingalunda förbisett det i
5 §. gifne stadgande och skall ej heller underlåta alt ställa sig detsamma
till efterrättelse, men får fästa uppmärksamhet å, alt ehvad de der förekommande
orden ”definitiv reglering i afseende å Banco-Verkets Organisation
i det hela” skola anses åsyfta en Lagstiftning för Banken i
ett allmännare omfång, efter hvilken åsigt de af Banco-Secreteraren på
Fullmägtiges anmodan upprättade, och af Fullmägtige till Utskottet öfverlemnade
Förslag gemensamt syfta, eller allenast inre regleringen af
det Departementala, hvartill Förslag i vissa détailer äfven blifvit genom
Fullmägtiges föranstaltande utarbetade och Banco-Utskottet förelagde,
har det i sakernes nuvarande skick, då Silfver-utyexlingen ej under
tiden från sistlidne Riksdag gått i fullbordan, synts Utskottet alldeles
oundgängligt, att grunderne för Bank-rörelsen varda, i samband med
Silfverutvexlings-frågan, af Rikets Ständer bestämde, innan Utskottet vid
dessa förslag lagger sista handen, och med utlåtande i anledning af dena
till Rikets Ständer inkommer.
Utskottet går dernäst att till pröfning upptaga de anmärkningar,
hvilka blifvit gjorde vid några af Utskottet serskildt meddelade yttranden,
i afseende på åtskillige inom Riks-Stånden väckte, till Utskottets
handläggning öfverlemnade motioner, rörande hufvudgrunderne för Bankens
förvaltning och rörelse samt garantierne för Silfver-utvexlingen*
oafbrutna fortgång.
Desse anmärkningar finnas rigtade emot:
a) Det å Herr Santessons motion, om in- och utvexling af Silfver
för Bankens räkning, jemväl i Götheborg, meddelade svar, hvarigenom
Utskottet förklarat sig desto mindre kunna tillstyrka samma för
-
Banco-Utsfiottets Utlåtande N.-o 16.
3
slag, som det skulle blifva för Banken omöjligt att såsom bestämd pligt
åtaga sig Silfverutvexling pä mer än ett ställe. Dervid är anmärkt:
af Motionairen: dels att då Utskottet ej här besvarat hans motion
i hvad den anginge invexling af Silfver, förmodade han med desto större
anledning, det Utskottet ej haft för afsigt föreslå någon rubbning i det
stadgande, rörande, sådan invexling vid Bankens bägge Låne-Contor,
hvilket innefattas uti 12 §. 1 Afd. 4 .Art. af nu gällande Banco-Regleniente,
som man ej kunde undgå inse, att denna rättighets fortfarande
vore af högsta vigt för befordrande af Silfver-införseln, då Götheborg
och Malmö voro de närmaste hamnar dertill, dels ock att, då Utskottet,
i fråga om Silfver-utvexlingen från Låne-Contoren, inskränkt sig lill det
förklarande, att Banken ej kunde såsom bestämd pligt sig åtaga att å
flere ställen än i Stockholm hålla Metallisk Gassa för ulvexlingen, förmodade
han, att Banco-styrelsen skulle i blifvande Reglemente berättigas
och uppdragas alt härmed förfara, efter hvad förhållandena anvisade
blifva nyttigt och nödigt för befordrande af realisationens underlättade
gång, samt att han, under denna öfvertygelse, ej för närvarande
ville yrka vidsträcktare utvexlings-anstalt i Götheborg, än att det silfver,
som genom den större handeln frivilligt inkommit i Landet, jemväl
på denna ort, samt vid Låne-Contoret invexlades, mätte få åter hållas
der tillhanda åt dem, sorn eljest skulle med drygare kostnad behöfva
taga det från Stockholm; —
af en annan Ledamot inom Vällofl Borgare-Ståndet , att, enligt hans
öfvertygelse, tillgång på silfver nödvändigt borde finnas jemväl i Götheborg,
såsom det ställe, hvarest näst Stockholm egenteligeu vexelslut skedde;
att allt hvad som Lunde behöfvas för Silfver-utvexling i Götheborg
vore en Metallisk Gassa af E11 å En och en half million R:dr, samt att
Bankens utgifter icke, genom inrättandet af en dylik vexlingsanstalt i
Götheborg, syntes kunna i betydlig nion ökas, då Banken redan på
stället eg le en aktad man, som derstädes ombesörjer belåningen af Metaller
och säkert ej skulle anse för svårt alt äfven 0111 händer taga ifrågavarande
bestyr; —
af en Ledamot inom Höglofl. Ridd. och Adeln, att han, i afseende
på möjligheten att införskaffa Silfver för bästa köp, ansåg det skola vara
en lättnad, om Banken vid sina håla Filial-Gonlor hade Deposilionsoch
Invexlings-Contoir, enär det syntes bättre och fördelaktigare i alla
afseenden, att Silfver finge inlemnas på flere punkter, än blott i Stock
-
4
Banco-Utskottcts Utlåtande N.o 16.
holm, som vore långt aflägset från de Europeiska Handels-marknaderne,
der Silfret funnes.
I sammanhang hvarmed, dels en Ledamot inom sistnämnde Stånd
föreslagit Calmar, såsom tjenlig ort för inrättande af Vexlings-Contor,
dels ock en annan Ledamot inom samma Stånd, med erkännande utaf
de fördelar, som för Banken skulle uppstå deraf, att Depositions- och
Invexlings-Contor på flere ställen bildades, hemställt, om icke en sådan
åtgärd borde i allmänhet vidtagas vid Landt-Ränterien
Utskottet har tagit desse anmärkningar under öfvervägande och får
till en början tillkännagifva, det Utskottet ingalunda haft för afsigt att
föreslå någon inskränkning i den rättighet, som, enligt ofvan åberopade
ratte §. af Banco-Reglementet, redan finnes medgifven till in vexling af
Silfver vid Låne-Contoren, utan, vid uppgörande af förslag till blifvande
Banco-Reglemente, vill tillse, att de härom redan gifne Stadganden måga
så jemkas och förändras, att de blifva mot ändamålet i möjligaste måtto
svarande.
Men enär Utskottet befarar, att inrättandet af Vexlings-Contor å
flere ställen skulle leda till alltför kännbar kostnad för Banken samt dylike
Contors inrättande vid Landt-Ränterien icke skulle medföra tillräcklig
säkerhet för Banken och i verkställigheten måste möta svårigheter,
då det icke hilligtvis skulle kunna åläggas de Tjenstemän, som vid
Landt-Ränterien fingo härmed befattning, att anskaffa borgen, motsvarande
de summor, som kunde komma att i denna väg åt dem anförtros,
kan Utskottet till en så beskaffad utsträckning af dylike
vexlings-anstalter ej tillstyrka bifall.
Hvad åter beträffar yrkandet, att Banken för utvexling af Silfver
jemväl skulle hålla en Metallisk Cassa vid Götheborgs Låne-Contor,
finner Utskottet ej skäl frångå sitt förut häröfver afgifne
yttrande. Hvarigenom dock icke afses någon inskränkning i
hvad §. i3 af nu gällande Banco-Reglementes 4 Art. 1 Afd.
stadgar rörande Silfver-utvexling vid Låne-Contoren.
b) Utskottets yttrande, (pag. i4) i anledning af dels förslag om förlängde
betalningsterminer för Banco-Discont-Län, dels af annan Ledamot
väckt motion om borttagande af all omsättningsrätt för ej redan
beviljade Discont-Län.
Hvarvid är anmärkt:
af någre Ledamöter inom Hederv. Bonde-Slåndet, i förra hänseendet,
att det vore af vigt, att hädanefter endast en omsättning årligen
Banco-TJiskottets Utlåtande IV.o t6.
5
egde rum, emedan Discont-Lånen endast på detta sätt egentligen kunde
blifva för jordbrukaren förmonlige, oeh af 2:ne Ledamöter inom Vällofl.
Borgare-Ståndet, i senare hänseendet, att omsättnings-rättens oförändrade
bibehållande stöde i strid mot den punkt af Utskottets Förslag, som
tillstyrkte Låne-rörelsens consecutiva indragning; att, då omsältningsrätten
vore orsak till många missbruk, vore Öfvergången från etl sådant
system vigtig och nödvändig samt att inskränkning vore möjlig, om t.
ex. första omsättningen skedde efter 6, den 2:dra efter 3 månader.
Enär det ligger i naturen af all Discont-rörelse, att Lån allenast på
kortare tid och för tillfällige behof kunna lemnäs, och det är af vigt,
att Bankens Lånerörelse, för framtiden åtminstone, icke bedrifves på ett
mot dess egentliga ändamål ännu mindre svarande sätt, än som redan
eger rum,
' kan Utskottet ej annat än förnya dess förut gjorda afstyrkande
från förlängande af de för Banco-Discont-Lån nu
fastställde betalnings-terminer.
Men ehuru Utskottet erkänner rigtigheten af den från en annan sida
framställde åsigt, att omsättningsrätten för Discont-Lån borde inskränkas,
likväl då Utskottet ej kan frångå den öfvertygelse att, vid tidpunkten
af realisationens verkställande, hvarje rubbning i närvarande förhållande
bör i möjligaste måtto förekommas och, för öfrigt, bibehållande
tills vidare af den hittills tillåtna omsättningsrätten för Discont-Lån
desto mindre kan anses stridande mot Utskottets Förslag till en småningom
skeende öfverflyttning af samma Lånerörelse, som denna öfverflyttning
i alla fall, fastän på ett mindre betungande sätt, komme att ega
rum genom nedsättning af maximi-summan, i moa af medlens öfvergående
till annan ändamålsenligare lånerörelse,
anser Utskottet sig äfven böra förblifva vid dess afstvrkan
af förslaget, att omsättnings-rätten må inskränkas för
sådane Discont-Lån, som hädanefter beviljas,
c) Det yttrande, som till svar ä
dels Herr Grefve Rosens förslag, om belåning, vid Hande!s-Disconterne
i Stockholm och Götheborg, af följande Nederlagsvaror, nemi.
Bomull, Caffe, Socker, Tobak, Tobaksstjelk och Färgträd;
dels Herr Wijks förslag, om belåning, vid Götheborgs Låne-Contor,
af Americanske och West-Indiske producter, liggande på nederlag
och försäkrade hos något för solidité kändt Assurance-Compagnie;
dels Herr Santessons förslag, om jordbrukets lättande medelst öpp
-
6
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
nande af tillfälle för riad eller torr säds belånande i Rikets vestra hamnar,
att vara tillgänglig för skeppning på utrikes ort,
blifvit af Utskottet (pag. 1 [\)meddeladt.
Hvarvid är anmärkt:
af Herr Grefve Rosen, alt hans motion origtigt blifvit ställd i samma
eathegorie som Herrar Wijks och Santessons, emedan de sex af honom
till belåning föreslagne artiklar icke voro hvarken till priset föränderlige
eller underkastade försämring, och sålunda intetdera af de skäl Utskottet
anfört för dess afstyrkande, egde tillämpning å hans motion; att, lika lätt
som det vore att conlrolera de af honom uppgifne varors beskaffenhet eller
värde, lika gifvet vore det, alt de icke under 6 månader kunde falla
betydligt i pris; att han ej heller ansåge nödigt lemna sådan förmon åt
andra städer än Stockholm och Götheborg, då dessa nästan ensamme hade
all nederlagshandel i Sverige med Americanska och Westindiska producter,
om icke möjligen Gefle äfven kunde härvid ifrågakomma; men att Götheborg
borde i första rummet blifva i åtnjutande af denna förmon; hvilken
åsigt blifvit af en annan Ledamot inom Ridd. och Adeln delad; —■
af Herr Wijk, att det förefölle honom besynnerligt, att Utskottet ej
ansett säkerhet vinnas för lån å ifrågavarande varor, då någon bättre säkerhet
ej funnes, än i dylika varor, inom Nederlags-inspections läs; att
han så mycket mindre kunde instämma med Utskottet, som här vore
fråga om colonialvaror, tobak, socker, caffe, som hade vissa värden i
verldsmarknaden; att han ansåg dylika varor jemförlige med metaller, enär
de kunde genast förvandlas, och alt belåning på sådane varor, mot 5 pre.
ränta, således ofelbart skulle vara för Banken förmonlig, men att belåning
deremot ej borde ske å fluida varor, emedan derigenom förlust lätteligen
uppkomme; —
af Herr Santesson, att belåningen af effecter och ritorr spanmål vore
på en gång den för jordbruk, handel och produetiva näringar mest ändamålsenliga,
för Banken mest säkra och för realisationen minst äfventyrliga;
att erfarenheten af Götha Canal-Disconts användande i sådan väg kunde
åberopas såsom det mest talande bevis på både gagnet af en sådan belåning
för den större rörelsen och säkerheten uti panten, då, på nämnde
Disconts rörelse i denna del, fastän vid sina tillfällen utsträckt till ett par
millioner, ej en skilling gått förlorad, och att då panten för desse slags
lån vore lika lätt realiserad, som jern och metaller, borde deras belopp ej
inräknas i Sedelstocken; —
af en annan Ledamot inom Yällofl. Bcrgare-Ståndet, alt han desto
Banco-Ulskottcts Utlåtande N.o 16.
t
mindre bunde gilla afstyrkandet af spannmåls belåning, sorn OeconomieUlskottet
redan sistlidne Riksdag tillstyrkt sådan belåning, för de städer,
som sjelfve anskaffade Magasin och Rior, samt detta Utskott, i anledning
af en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion, jemväl under innevarande
Riksdag ansett sådan belåning-, på förut bestämda vilkor, böra
beviljas; —
af någre Ledamöter inom Idögvörd. Preste-Ståndet, att föränderligbeten
af priset å ritorr försäkrad spanmål vore ej af den betydenhet, att
det kunde lända Banken till förlust, om blott hälften, eller f af spanmålens
värde på 6 eller 9 månader belånades; att, vid jemförelse af 5i §.
af Rikets Ständers Beslut och Förordning om Banken den 22 September
1668, med §. i3 af Kongl. Förordningen den 8 Maji ij3g, hvarigenom,
bland andre varor, äfven ritorkad råg blifvit uttryckligen uppgifven såsom
belånbar, Utskottets förslag borde förefalla Nationen så mycket mera motbjudande;
samt att således önskligt vore, det Utskottet ville nogare begrunda
landets verkliga behof och nyttan af denna Låneanstalt, åtminstone
lills privata Banker framdeles kunde motsvara Nationens förhoppningar i
denna del; —
af en Ledamot inom Höglofl. Ridd. och Adeln, att om ej andre medel
funnes att tillgå, borde af den för Discont-rörelsen anslagne summa
nfsättas ett lämpligt belopp till belåning af spanmål, mot nedsatt ränta till
-f af årets markegångs-pris; samt af en annan Ledamot inom sistnämnde
Riks-Stånd, att Banken genom deltagande måtte befrämja upprättandet af
ett privat Bolag i Götheborg, eller en Låne-discont, som äfven belånade
spanmål, eller, om delta icke vore möjligt, genom dess Handels-discont
belåna ritorr spanmål derstädes, dock med vilkor, utom andre nödige controler,
att någre af Götheborgs för denna sak mest nitiske och deri mest
insigtsfulle Handlande fingo uti Directionen säte och stämma i allt hvad
med denna belåning egde gemenskap.
Med upprepande af de skäl, Utskottet i Betänkandet N:o 6 anfört,
emot de föreslagne varubelåningarne, hvilka skäl, efter Utskottets öfvertygelse,
jemväl ega tillämpning i afseende på de af Herr Grefve Rosen
uppgifne artiklar, om också desse i någon mindre nion än åtskillige
andre colonial-varor och spanmål skulle vara underkastade försämring samt
föränderlighet i pris, och då det dessutom vore obilligt att utsträcka belåningen
till sådane varor, som importeras, när tillräckliga tillgångar ej
ens finnas, för att, medelst belåning af inhemska produeter, kunna underhjelpa
landets näringar,
8 Banco-ZJlskottets Utlåtande No 16.
i
måste Utskottet förnya dess förut gifna afstyrkande å Herr
Grefve Rosens motion, angående belåning af ofvanuppräknade
nederlags-varor;
samt kan, på ehahanda skäl, ej heller, nu mera än förut,
tillstyrka bifall lill det af Herr Wijk framställde förslag om
belåning af åtskilliga på nederlag liggande Americanska och
Westindiska producter.
Och hvad åter beträffar den föreslagne belåningen af spanmål, så,
enär denna vara ostridigt är i ännu högre grad, än ofvanberörde colonialvaror,
underkastad både försämring, af en eller annan anledning, och föränderlighet
uti pris, helst erfarenheten visat, att till ex. priset å råg kunnat,
inom en tid af 9 månader, stiga ända till 100 å i5o procent, och i
lika förhållande åter falla, samt Banken desto mindre för det närvarande,
och vid sjelfva realisationens verkställighet, synes böra direct befatta sig
med en så beskaffad belåning, som densamma onekligen både lämpligare
och med säkrare iakttagande af nödig control, kan af enskilde associationer
verkställas,
finnér Utskottet icke anledning frångå sin förut gifne tillstyrkan
till afslag å de motioner, hvilka åsyfta att utsträcka
Bankens lånerörelse, till belåning äfven af spanmål.
Men, med erkännande af de fördelar, jordbruket visserligen tillskyndas,
genom öppnadt tillfälle till spanmåls-belåning, får Utskottet hänvisa
till hvad här nedan, i fråga om de så kallade Cassa-crediliven, blifvit föreslaget,
till understöd och uppmuntran för de enskilde associationer, som,
med belåning af spanmål, företrädesvis vilja sig befalta.
d) Utskottets anmälan (pag. 15), att vilja till annat Betänkande
uppskjuta dess yttrande öfver Herr Friherre Kantzows motion, om private
actie-egares intagande i Bänken.
Hvarvid en Bedamot inom Vällofl. Borgare-Ståndet anmärkt, att denna
motion bort efter dess beskaffenhet behandlas uti det af Utskottet afgifne
Betänkande N:o 6, samt tillkännagifva dess önskan, att Utskottet,
vid besvarandet af anmärkningarne å nämnde Betänkande, måtte äfven behandla
berörde förslag.
Utskottet har redan förut uppgifvit anledningen dertill, att omförmälde
motion ej kunnat, i sammanhang med öfrige principfrågor, behandlas;
och får Utskottet här allenast åberopa dess nu mera, under
N;o i5, afgifne Betänkande.
/
Banco-TJ(skottets Utlåtande N:o 16.
9
I ordningen följa de inom Riks-Stånden afgifne anföranden, som
hafva afseende pä hvad Utskottet, för dess delj funnit ej mindre nödigt
och nyttigt, än äfven möjligt, att iakttaga vid reglerandet af hufvudgrunderne
för Bankens förvaltning och rörelse.
Någre af desse anföranden afse sjelfva hufvudgrunderne, uppå hvilka
det af Utskottet uppgjorda förslag livi lar, eller systemet i sin helhet, andre
åter innefatta anmärkningar, framställde vid detaillerna, eller de serskilde
pnnkterne af förslaget.
Till anföranden af förstnämnde beskaffenhet, anser Utskottet egentligen
kunna räknas följande:
1:0 Det af en Ledamot inom Hedervärda Bonde-Ståndet, Biksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län afgifne yttrande, med
erinran, att, då hufvudgrunderne för Bankens rörelse bestämdes helt och
hållet af den vexlingsgrund som antoges, nödsakades han fästa Utskottets
uppmärksamhet derpå, att, i händelse denna vexlingsgrund ej bestämdes
lill det värde, hvartill Bancosedeln under en längre tid af sig sjelf salt
sig, eller 144 måste Rikets Ständers Bank bereda sig på alla de sätt
Utskottet föreslagit, och ännu kraftigare, för alt kunna motstå den brytning
ett sådant misstag nödvändigt måste medföra, men att, i händelse,
efter hvad han förmodade, vexlingsgrunden blefve bestämd i enlighet med
nämnde grundsatts, inträffade också ett helt annat förhållande; hvarföre
han jemväl, vid hvarje serskild punkt af Utskottets förslag, alternativt sig
wtlålit, nemi. i första rummet, huru förhållas borde, om Utskottet qvarblefve
vid 128 sk. såsom vexlingsgrund, och i andra rummet, om denna
ändrades till 144
Utskottet, som, vid besvarandet af Riks-Slåndens anmärkningar emot
dess under N:o 8 afgifne Betänkande, kommer i tillfälle att närmare utveckla
de skäl, uppå hvilka Utskottet ansett någon förändring uti den redan
fastställde vexlingsgrunden ej kunna ega rum, får här allenast förklara,
att då en förändring af sjelfva vexlingsgrunden, efter Utskottets
öfvertygelse, vore ej allenast stridande emot den uti Mynlheslämningslagen
af den 1 Mars i83o gifne lofveu och försäkran, utan äfven högst
menligt inverkande på Bankens hela framtida credit, har Utskottet ej kunnat
någon sudan förändring tillstyrka; lill följd hvaraf Utskottet ej heller
ansett sig böra till granskning upptaga hvad anfördt blifvit, under förutsättning,
att myntbestämnings-grunden skulle till 144 sk.,förändras; hvarBih.
till R. St. Prot. i834• 6’ Sami. 1 A/d. 2
12:te Häftet.
to
Baneo-Utskotttts Utlåtande lY.o i6~
emot Utskottet, öfver de af bemälde Ledamot gjorde anmärkningar, för
den händelse, att 128 sk» såsom vexlingsgrund bibebölles, här nedan vill
utlåtande meddela vid de serskikle punkter,, till hvilka dessa anmärkningar
hörav
2:0, Den äfen Ledamot inom Häglof!» Ridderskapet och Adeln, Herr
Gripenstedt, Jacob, g jord a framställning, att då en Vexel-Banks functioner
och förmåga, att sina åligganden uppfylla förutsatte, att den icke stördes af
fiendens- plundring eller mobbens vid en folkrörelse;, att icke missväxter,
flöden af utländska lux-artiklar och,, genom bristen på Capital, hämmad
industri vöre att befara; samt att icke strypsystem och olämpliga' författningar,
hvarigenom den ena. näringen skyddades,, utan fördel för det
allmänna, hlefvo vidtagne, hvilket alLt ofördelaktigt verkade på en fdexetBank,
så väl sorn. på allmänna välmågan, men man icke förmådde störa
en Jordbank i dess functioner, syntes det sorn Banken borde upphöra i
egenskap af J^exel-Bank och qvarstå allenast sorn en allmän Zdrae-Bank
på Jordhypothek,. sorn en Jord-Bank, med full publicitet, under antaglig
garantie af Ständ erne och under deras förvaltning, samt organiseras efter
oföränderlig grundprincip,, hvilken icke kunde rubbas■, utan med Banketts
totala upphörande; i sammanhang hvarmed Herr Gripenstedt föreslagit
några; grundstadganden, enligt hvilka han ansett en så beskaffad- allmän
Zdoe-Bank eller en Jord-Bank böra bildas, hvaraf resultatet, enligt
Herr Gripenstedts uppgift, skulle blifva, att i allmänna rörelsen snart utkomma
omkring 200 millioner R:dr B:co, sorn, efter 3 procent, skulle afkasta
3,000,000 R:dr årligen * deraf högst en million skulle erfordras till
Bankens utgifter, samt det öfriga borde blifva tillgängligt, dels till minskande
af bevillningen, dels till bildande af en krigscassa- och dels till
godtgörelse åt de allmänna cassör, som komma att förlora genom dea
räntenedsättning, hvilken blefve en följd af förslagets- antagande»
Då det icke synes fordra någon bevisning, att Myntvärdets totala förstöring
skulle blifva en oundviklig: följd af förenämnde förslags antagande,
men upprätthållandets och befästandet af detta värde utgör hufvud föremålet
för Rikets nu församlade Ständers omsorg, samt en sådan rigtning af
Bankens verksamhet, till uteslutande förmon för blött en af landets näringar,
sorn med förslaget åsyftas, ej: skulle åt landets, näringar på. det hela
bereda någon belåtenhet,
anser Utskottet något afseende ej. kunnat fästas å. berörde;
framställning
-
Banco-UlsJsotlets Utlåtande N.o 16.
T I
3:o Det af en Ledamot inom Högvördige Preste-Ståndet, Dom-Prosten,
Herr Doctor Heurlin, afgifne anförande, deruti lian, under erinran,
att ett stadigt myntvärde vöre medlet, vilkoret, men Landets industriela
förkofran samt deraf beroende oeconomiska välstånd, ändamålet, som derigenom
söktes och bereddes, anmärkt, att Utskottet under sitt berömvärda
nit att betrygga Bunkens förmåga att uppfylla sin invexlings-function,
låtit blända sig af ett skimrande hopp om Ökad t rörelse-capilal, som under
närvarande förhållanden icke kunde realiseras samt föreslagit grunder,
sorn lian befarade skola leda till det så kallade stryp-systemet, framför
hvilket lian icke tvekade att föredraga fortfarande osäkerhet; till stöd för
hvilken anmärkning blifvit åberopadt, dels, att Utskottet antagit en proportion
emellan reela fonden och sedelstocken, och den så hög sorn 2 till
5, böra efter silfverutvexlingens fortfarande bibehållas, i stället för att
allenast utsätta något visst minimum, under hvilket den metalliska Cassan
ej finge sjunka, dels de utvägar Utskottet föreslagit lill den metalliska Cas
sans
förstärkning.
Då det är lika sannt och onekligt, alt, när fråga är om en Stat,
stående i handels-förhållanden lill andra länder, industri och näringar
icke kunna märkeligen förkofras och till vexa, utan i förening med ett
stadgadt mynt, som det är obestridligt, att en jemn trefnad hos näringsrne
och en fortsatt liflighet i industrien utgöra de stödjande krafter, hvarigenom
realisationen och myntvärdets deraf beroende stadga egentligast
betryggas, och alt desse äro till och med i längden oeftergifliga vilkor för
realisationens bestånd och varaktighet, *å att myntvärdets stadga och näringarnes
lif omedelbart inflyta och verka åter tillbaka på hvarandra; då
det är genom frambringandet al producter dels för landets egne behof,
dels såsom utbyles-värden för andra länders alster, som en möjlighet uppstår
lill förvärfvande af det materiela medel, (silfver eller annan ädel metall),
hvars ständiga tillhandahållande, efter hvad erfarenheten tillfyllest
ådagalagt, ensamt förmår trygga värdet af representativerne och dymedelst
görajldem lika verksamma med den ädla metallen, inom ett land,som hunnit
öfver den låga bildningsgrad, der blotta producls-bylen komma i fråga,
och då likaledes, i den mon utsigter och möjligheter öfver allt sig
erbjuda att på företag i närings- och induslrie-väg förvärfva utkomst , bergning
och välstånd, allraminst är att befara, det personer, med egen capitalkrafl
eller stadga i credit, inlåta sig i de tvelydige och äfventyrlige specolationerne
att genom myntets ostadighet och försämring söka vinst och
fördel; skulle det i sanning hafva varit af Banco-Utskottet illa beräknadt,
13
B ane o-Utskottets Utlåtande N.o 16.
alt behandla frågan om silfver-utvexlingen såsom någonting så isoleradt
och Banken ensamt rörande, att fråga bloLt vore, huru, med uppoffrande af
dess ränte-inkomster, en silfverqvantitet årligen måtte kunna uppläggas, utan
afseende på huruvida landets näringar och handel dervid kunde bestå eller
icke; men under det Utskottet, å ena sidan, nogsamt insett dessa sanningar,
på sätt Utskottet jemväl (pag. 16) korteligen antydt, och ej kunnat
undgå finna, att en silfvertillgång, äfven vida större än den Utskottet
antagit, skulle säkert blifva otillräcklig, derest den industriela utvecklingen
qväfdes, såsom ock i omedelbar föl vi deraf det upplagda silfret komrne
att såsom egentligt betalningsmedel tillitas för de flere utländske produeter,
som för lasdet äro oller genom flerårig vana blifvit nödvändige,
liar Utskottet, å andra sidan, trott, och förmodar det ej kunna nekas, så
väl att rörelse-capitalets ökning, omedelbart följande i spåren af näringarlies
utveckling, är både i princip rig tiga re och till sina verkningar förmonligare,
än att genom i förväg ökadt rörelse-capital påskynda och utöfver
en jemn progression framdrifva en sådan utveckling, sorn ock att
den opinion, det skulle näringarne alltid behöfva samt alltid kunna åtnöjas
med en och samma numeraire af rörelse-capital, hvilar på en alldeles
falsk och origtig grund, hvaraf följer, att visserligen perioder lika
väl kunna inträffa, då löpande penninge-stocken är för stor, samt både
tarfvar och tål förminskning, som perioder gifvas, då penningestocken är
otillräcklig för behofvet och i följd deraf bör kunna förökas. Det är dock
blott under ett stadgadt myntvärde, som nyssnämnde fördelaktiga ombytlighet
kan beredas, och som näringarnes egen vunna utveckling kan på
den naturligaste väg bestämma hvad för deras ytterligare framsteg må
finnas erforderligt, ty under hvarje annat förhållande har ökningen af rörelse-capitalet
till omedelbar följd dess försämring i värde; och minskning
af rörelse-capitalet, i stället att märkeligen förbättra dét allmänna bytesmedlets
värde, verkar blott till ökad penninge-förlägenhet och vanmagt.
Af intetdera kan under en sådan ställning uppstå eller förväntas varaktiga
framsteg och fortkomst för näringar och industrie, utan hela resultatet är,
i förra fallet, ett upprätthållande för ögonblicket, men ett stillastående på
det hela; i senare fallet, ett verkligt hämmande och lillbakaskridande.
Så vida den åsigt till rigtigheten erkännes, att man bör söka främja
rörelse-capitalets ökning, blott i den nion näringarnes utveckling sådant
fordrar, vågar Utskottet alltså tro den anmärkning jemväl böra förfalla,
att Utskottet, under bemödandet alt trygga Bankens förmåga att sin vexlings-function
uppfylla, förbisett näringarnes behof af rörelse-capital samt
B anco-Ut skottets Utlåtande iF.o 16.
gifvit grundad anledning befara inträffandet af ett så kalladt strypsyste'm;
och vill Utskottet här nedan, vid upptagandet af de emot hvarje serskild
punkt af Utskottets förslag gjorde anmärkningar, söka närmare utveckla,
att lika litet bestämmandet af en viss proportion emellan reela fonden och
sedelstocken, i stället för utsättandet af allenast ett minimum, under hvilket
metalliska Cassan ej finge sjunka, som de utvägar, Utskoftet föreslagit
till proportionens bibehållande, kunna eller böra ingifva farhåga för ett
dylikt system.
4:o Det af en Ledamot inom Vällofl. Borgare-Ståndet, Herr Tottie
aflemnade yttrande, deruti han väl erkänt såsom en i allmänhet vigtig
och sann princip, att en Bank måste ega rätt, till och med i vissa fall
pligt, att minska sin sedel-utgifning samt indraga sin utlåning, men rent
af bestrid t tillämpningen af denna grundsatts på Rikets Ständers Bank,
under förklarande, ej mindre, att Rikets Ständers Bank befunne sig i en
så serskild och exceplionel ställning, att en indragning af rörelse-capitalet
och en inställelse af utlåningen icke skulle kunna ega rum ulan de olyckligaste
följder för enskilde och de största vådor för samhället, än äfven
att den möjlighet af Sedel-indragning och Lånerörelsens afbrott, hvilken
Utskottet visat i perspeclivet, men hvarifrån det vältaligt sökt aflägsna farliågörne,
vid närmare öfvervägande ådagalade sig vara helt annat, än en
blott tänkbar möjlighet, utan fastmera sannolikheten af gtt stryp-systém,
som hotade att öfvergå till snar verklighet.
För att utreda och styrka detta förhållande förklarar Herr Tottie: att
högst troligt vore, att, 1 anseende till det låga värdet i verldshandeln å
Rikets hufvudsakligaste exportvaror och den ökade import, som under första
året efter utvexlingens början kunde väntas, cursen, åtminstone under
detta första år, komme att varaktigt hålla sig öfver pari, eller 128 sk., så
att all möjlighet vore tillintetgjord, att under denna period, då påkänningen
å Bankens redbara fond blefve starkast, bereda genom Silfverköp någon
förstärkning åt metalliska valutan; att de 2,3oo,ooo R:dr Specie, som,
enligt den stadgade proportionen af 2 till 5, utgjorde Bankens hela disponibla
tillgång för mötandet af vexlings-behofven, snart voro medtagna;
samt att Creditivet å 1,000,000 R:dr, hvilket, enär inga återbetalningar
derå, i anseende till den ofördelaktiga cursen, kunde göras samt beständiga
omsättningar endast skulle medföra dryga kostnader för Banken
och ganska snart föranleda Grundfondens utvandring antingen såsom hypothek
eller till försäljning för Creditivets betäckande, äfven ganska snart
vöre och förmodligen skyndsamt blefve medtaget för vexlingen.
,4
Baneo-Vtskottcts Utlåtande N.-o 16.
Tinder antagande af hvilka förhållanden och då härefter Banken inga
andra utvägar egde till sina förbindelsers uppfyllande, än antingen Sedelindragning
eller Utlåningens inställande, Herr Tottie ansett det vara så
mycket iner sannolikt oell troligt, att det ej kunde dröja länge förr än
ögonblicket vore inne, då hela disponibla redbara tillgången, fCreditivet
inberäknade 3,3oo,ooo Rtdr Silfver, vore medtagen, som den framställda
utsigten af indragning och utlåningens afbrott, efter hans tanka, inneLölle
den allratydligaste och mest lockande uppmaning till Capilalister, penliinge-män
och fordringsegare i allmänhet att på allt möjligt satt och genom
alla länkbara combinationer snart påskynda uttagandet af Bankens
bela disponibla redbara valuta. Derjemte Hr Tottie tillkännagifvit sin
öfvertygelse, att, då utaf de arne operationerne, sedel-indragning och utlåningens
inställande, den senare vore mest effecliv och våldsam, Fullmäktige
visserligen genast och i första rummet skulle blifva nödgade att tillgripa
denna utväg, emedan detta berodde helt och hållet på Capitalisterne
sjelfva, hvilka icke kunde förutsättas handla så oklokt eller oegennyttigt,
.att de skulle köpa Bankens fastighets-inleckningar eller åt Fullmäglige gifva
lån, i en tidpunkt, då de blott genom att afhålla sig från sådana köp
och neka Banken lån, kunde tvinga Fullmäktige att afbryta hela utlåningen,
hvarmed just ratta skördetiden för Capitalisterne vöre inne.
Men under det Herr Tottie ogillat de af Utskottet uppgifne grunder,
har han dock erkännt, att realisationen ovilkorligen bör göras, samt den
närvarande osäkerheten få ett slut, och jemte del han förklarat, att man
måste se sig om efter några andra grunder, mindre uppoffrande näringarnes
och Rikets väl för Banken, ansett sådana grunder redan vara funna
och kända, samt ganska lätt kunna utföras, blott man ej vara för ömtålig
och rädd att vidröra Bankens nuvarande organisation, under tillägg,
att det syntes honom, sorn man med något skäl skulle kunna fordra, att,
i en så utomordentligt vigtig oell omfattande fråga, "Baneo-iu ter esset” borde
vika för det allmännas och hela Rikets.
För att vinna båda de lika vigtiga och angelägna ändamålen, att, i
ena sidan, fullt tillförlitlige garantier uppställdes för realisationens bestånd
eller alt åt Banken bereddes så beskaffade tillgångar och utvägar, alt hvar
och en med fullkomlig säkerhet på förhand visste, det Banken förmådde
uppfylla sin ulvexlings-förhindelse, men att ock, å andra sidan, tillgångar
och utvägar härtill blefvo beredde på ett sätt, som, under den för näringarne
så eritiske öfvergångs-perioden till ett fast mynt, icke medförde någon
sedel-indragning eller något afbrott i lånerörelsen, fordrades, enlig*
Banco-Utskotteis Utlåtande N.-o iG.
den af Herr Tottie framburna planr allenast den enida operatron, att
Bankens hela lånerörelse bie fre till Riksgälds-Contoret öfverflyttad, emot
det att Conloret lemna de Banken sine räntebärande Obligationer för
bela beloppet af de lånefordringar, som Contoret ifrån Banken öfvertagit,
hvaraf, efter Herr Totties omdöme, skulle uppkomma det lyckliga
resultat, att ingen sedelindragning och ingen rubbning i lånerörelsen
kunde uppstå, ulan utlåningen forlginge orubbad, förvaltad af RiksgäldsConlorets
Fullmägtige, i samma ordning sorn förut, och Banken, förvandlad
endast till en Vexlings- och Sedel-Bänk, hade i stället för nu
innebafvande fordringar,, å hvilka icke silfver kunde erhållas, fått i sina
händer en valuta, genom hvars hypothiserande Banco-Slyrelsen alltid
med lätthet å Utländsk ort kunde upptaga det qvantum silfver, som den
någon gång möjligen kunde behöfva, för att upprätthålla utvexlingen.
Och har Herr Tottie, uti ett ytterligare anförande, tillagt några få' hufvudgrunder
för verkställigheten af nämnde idee, utan att dock ingå uti
det egentligen reglementariska, öfvertygad, att allt dithörande säkrast ofverlemnades
till Utskottets bedömande- och utarbetning, i händelse sjelfva
ideen med bifall antoges
Den
af Herr Tottie framställda åsigt har inom Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit delad af Herrar Rydin och Waern, hvilken sistnämnde till
besvarande upptagit åtskiliige redan inom Ståndet väckte tvifvelsmål'om?
det framsta llda förslagets- verkliga gagnelighet och någre- deremot gjorde
vigliga inkast..
Ej mindre sannolikt och troligt, än Herr Tottie ansett det vara, att
icke länge- kan dröja förrän ögonblicket är inner då hela* disponibla redbara
tillgången be lin nes- medtagen och Banco-Styrelsen nödsakas börja
de så kallade- strypnings-operationerne, ej mindre sannolikt och troligt'Ar
det, enligt Banco-Ulskoltels åsigt, att,, innan ännu Bankens redbara-fond
hunnit i ut vexling s-väg efféctivt förminskas med det bär ofvan uppgifna'
beloppet af 3,3oo>,ooo R:dr, hvilket, ehvad begärlighet man än må förutsätta,
. icke-,, enligt Sveriges nuvarande penningetillgångar,, låter sig. verkställa
på blott någre få veGkor eller månader,, vexelcursen åtminstone vid
något tillfälle sjunkit lill* deri punkt,, att antingen införskrifning: af ett
eller annat hundrade tusende R:dr Silfver Specie,, mot transportkostnadens-
ersättande skulle blifva af vexelinnebafvare med begärlighet ombesörjd,
helst oro dermed förenas- förmonen- af räntefiitt förskott,, på sätt
hittills skett,, eller ock Bänco-Siyrelseu sjelf finna sig i tillfälle' att d’er•m
gå> i författning.;; hvarigenom* ej} allenast dleiv befarade- indragning^»
'Banco-Utskoltets Utlåtande Ako 16.
aflägsnades, utan äfven förstärkning i någon mon åt sedelcapitalet bereddes.
Och desto mindre möjligt är det sålunda, i Utskottets tanke, att
vexelcursen icke skulle medgifva vidtagandet af en sådan åtgärd från
Banco-Styrelsens sida under hela den vida längre lid, som måste åtgå
för att, medelst vexling ur Banken, uttaga det högst betydliga belopp silfver,
som, innan någon fråga om indragning af sedelstocken och lånerörelsen
i och för proportionens bibehållande kunde uppstå, skulle kunna
utvexlas, så vida de förändringar af Rikets Ständer godkännas, hvilka
Utskottet nu mera, på sätt bär nedan omförmäles, trott sig kunna, ulan
ingripande rubbning i det helas plan och samband, tillstyrka.
Beträffande åter den lockande uppmaning, Utskottets förslag skulle
innehålla till capitalisler, penningemän och fordringsegare, alt befordra
ett strypsystem och den lätthet desse skulle ega att tvinga Banco-Fullmägtige
till hela utlåningens afbrytande blott genom vägradt köp af
Bankens fastighetsinteckningar eller nekade lån till Banken, torde det ej
böra ulan uppmärksamhet lemnäs, alt serdeles inom hufvudstaden eapitalister
och penningemän finnas af mera än ett slag, eller förbises, att,
enligt hvad kändt är, de fleste och betydligaste capital härstädes inneliafvas
af Allmänna Cassör, Välgörenhetsstifleiser och andre Inrättningar,
hvilka använda sine ränteinkomster för vissa dertill bestämda ändamål.
Med någon rimlighet lärer icke kunna antagas, såsom med desse
capitalegares inleressen öfverensstämmande att arbeta på uttömmandet af
Bankens silfverförråd, samt i och med detsamma å myntvärdets nedsättande
och sine utestående capitalfordringars öfvergång till nonvaleurer,
utan bör man fastmera förmoda, att de ej mindre af behof alt placera
sina ofta fruktlöst liggande capital, än af förståndig omtanka, att, genom
åt Banken lemnad handräckning, om den kunde i något afseende
blifva påkallad, bet^gga sig sjelfve, skulle med begärlighet och utan
tvekan lemna lån emot hypothek af sådane Bankens document, hvilka
erbjuda den yppersta säkerhet de kunde önska, nemi. första inteckning
uti Rikets jord inom tredjedelen af taxeringsvärdet, antagen efter sorgfällig
pröfning, alt allt det blifvit enligt Lag och gällande Författningar
iakttaget, som i ena eller andra hänseendet kan erfordras till inteckningshafvares
betryggande från förlust.
Äfven bland enskilda äro egentlige capitalister, det vill säga sådane,
som önska sig en bestämd årlig afkomst af utlånade penningar, ingalunda
Bankens fiender, utan dess naturligaste bundsförvandter, så länge
ett
Banco-Ulskollets Utlåtande IV:o 16.
>7
ett stadgadt myntvärde finnes och låter sig upprätthålla och har den
motsatta syftning, som man nu velat dem tillskrifva, visserligen aldrig
framställt sig å deras sida såsom frivillig eller förutgående, utan här1
ed t sig från omständigheter, som gjort det lill en tvingande nödvändighet
för dem att i dryga räntor söka någon ersättning, oell genom cnpitals
nedläggande i faslighet sälta någon gräns för de förluster, hvilka
uppstodo å fordringar, som, efter längre tid, blefvo återguldne uti ett
till sitt värde emedlertid sjunket sedelmynt.
Så kallade penningemän eller de, hvilkas föremål är att hålla både
egna och fremmande tillgångar lätt rörliga, för alt, efter en föränderlig
conjunclur, göra vinstgifvande speculationer, kunna deremot icke sällan
hafva helt olika interessen med de nyssnämnde; och förflutna tiders
erfarenhet gifver äfven stöd åt den tanka, alt vid hämmad afsättning af
landets produkter samt deraf förorsakad knapp tillgång på vexlar och
begärlighet efter metalliskt mynt, sjelfva den fortfarande belåningsrättiglieten
i Banken blifvit från detta håll icke utan framgång begagnad, såsom
medel för konstlade curs-operationer och ett systematiskt undergräfvande
af Bankens förmåga. I brist af annan indrägtigare och mera gagnande
verksamhet, äro sådana slags operationer från de trafikerandes sida
ej oväntade, ej ens klandervärda; men det är emedlertid här egentligen,
som en Banco-Styrelse behöfver vara på sin vakt, och som den
icke utan våda kan eller får lemnäs försvarslös.
Enär ej mindre vigten och behofvet deraf, att den närvarande 0-  säkerheten måtte jå ett slut, än angelägenheten deraf, att fullt tillförlitlige
garantier för vexlingens^ bestånd uppställas, blifvit, jemväl af de
Ledamöter, hvilka framställt förslag om ifrågavarande förändrade garantier,
erkände, samt utgjort syftemål för deras, likasom för Utskottets
bemödanden, är det med tillfredsställelse Utskottet finner sig befriadt
från att söka öfvertyga härom, och ser frågan inskränkt blott dertill,
huruvida antingen Utskottets förslag eller det som desse Ledamöter
önskat i stället måtte antagas, är företrädesvis egnadt att lugna och betrygga
så väl innehafvarne af Bankens sedlar, som landets förlagbehöftande
näringar.
För att komma till närmare visshet härom, genom en utredning af
Ämnet, anser Utskottet sig böra till granskning upptaga hufvudgiunderne
för det af Herr Tottie afgifne förslag.
Bilt. till R. St. Prot. i834• 6 Sami. 1 dfd. 3
satte Häftet.
i8
B a n cq-TJ(sko t tet a Utlåtande IV; o 16.
Enligt desse grunder skulle Riksgälds-Contoret, under namn af Rikets
Ständers Låne-ochRiksgälds-Contor, öfvertaga och farväl ta Bankens hela Låne-
och Credit-rörelse, från hvilken Banken alltså för framtiden blefve skiljd,
Denna Låne- och Credit-rörelse skulle orubbadt fortgå under styrelse
af Rikets Ständers Fullmägtige i Låne- och Riksgälds-Contoret.
Bankens Embets- och Tjenstemän, som med de serskilde utgreningarne
af nämnde rörelse ega befattning, skulle jlyttas på Låne- och
Riksgälds-Contorets Stat_, med bibehållande af alla de löne-inkomster
eller arfvoden, förmoner och rättigheter, hvaraf de för närvarande äro i
åtnjutande.
Rikets Ständers Bank, skil jd ifrån ali Låne- oell Credit-rörelse,
skulle för framtiden endast blifva en Deposit-j Wexel och Sedel-Bank,
hvilken icke skulle utgifva några Sedlar, utan emot insatt metallisk
valuta.
Den skulle styras och förvaltas hädanefter, som hittills, af Rikets
Ständers Fullmägtige samt af de Embets- och Tjenstemän, hvilka vid
Contoren och Departementen för Vexlings-, Deposit- och Sedel-rörelsen
äro anställde.
Den assignerings-rörelse, som af enskilde idkas i Banken, medelst
tryckte eller graverade in visningar, skulle icke inbegripas under Deposit-röre!sen,
utan öfvergå till Låne- och Riksgälds-Contoret.
Fullmägtige uti Låne- och Riksgälds-Contoret skulle till Banco-Fullmägtiges
disposition, å Rikets Ständers vägnar och enligt deras förordnande,
utfärda obligationer svarande mot hela beloppet af de från Banken
öfvertagne låne-fordringarne; belåningssumman å guld, silfver och
metalliska effecter, beräknad öfver hufvudj efter ett medeltal af de sista
årens utlåning eller något deröfver.
Obligationerne, som blefve räntebärande med minst 4 och (kanske)
högst 41 proc., skulle ställas på jemna tusentals R:dr och på minst 6,
högst 9 års betalningstid.
Låne- och Riksgälds-Contoret skulle erlägga den å desse obligationer
utställde ränta ifrån den tidpunktj i mott som och sd länge som de
af Banco-Styrelsen begagnas till den redbara fondens förstärkning och
silfver-ulvexlingens upprätthållande.
Räntan å Bankens Grundfonds-obligationer skulle, på samma sätt
och under enahanda vilkor, hållas Fullmägtige i Banken tillhanda, utaf
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret.
Utaf vinsten å den af Låne- och Riksgälds-Contoret ifrån Banken
Banco-Utskotlets Uttalande N-.o 16.
'0
Kfvertagne Låne-rörelse, skulle hvarje år qvartaliteter eller på en gång
utbetalas:
1:0 Kostnaderne för Bankens Sedel-tillverkning, Adminislralion och
Tjensteroanna-statens aflöning.
2:0 Kostnaderne för Förvaltningen och Tjenslemännens aflöning
inom de Departement, sora ifrån Banken blifvit på Contorets Stat öfverflyttade.
Återstoden af den behållna vinsten på Låne-rörelsen skulle emellan
Riksdagarne reserveras för att betacka räntorne å de af Låne- och Riksgälds-Contoret
till Banken för Låne-fordringarne utfärdade obligationer,
i och för den händelsej alt Banco-Fullmägtige behöfde desse obligationer
använda.
Under tiden och när denna reserverade behållning af vinstmedel
ej utaf Banken disponerades, finge den af Fullmägtige uti Låne- och
Riksgälds-Contoret hållas rörlig och fruktbar genom utlåning på kortare
tider.
På samma sätt finge äfven de från Stats-Verket inflytande räntemedlen
å Grundfonds-obligationerne, genom utlåning på kortare tider
hållas rörlige och fruktbare.
I ingen händelse skulle Låne-fordringarne, eller det uti Låne-fordringarne
ifrån Banken lill Låne- och Riksgälds-Contoret öfverlåtna capilalet,
förskingras eller förminskas, ulan detta capital borde alltid hållas
oförryckt och i sitt fulla beloppsåsom en ytterligare säkerhet åt
Banken och innehafvarne af dess Sedlar, för de af Låne- och RiksgäldsContoret
till Fullmägtige i Banken utfärdade obligationer.
Fullmägtige i Banken skulle vara pligtige vaka deröfver, att Banken
alltid borde vara försedd med silf ver mynt, så att invexlingen ej
löper fara att inställas, dock utan skyldighet att iakttaga någon bestämd
proportion.
Örn Fullmägtige någon gång sågo sig föranlåtne alt använda i handom
hafvande obligationer, så borde i första rummet Grundfonds-obligationerne
begagnas, och först derefter de obligationer, som för öfverlåtne
Låne-fordringar blifvit utfärdade.
Banco-Fullmägtige skulle hafva sig ålagdt, alf icke skrida till någon
försäljning af obligationer, vare sig af ena eller andra slaget, så vidt ej
svårighet skulle möta att med begagnande af obligationerne såsom lippothek
kunna på lämplige korta tider uppnegotiera erforderligt silfver.
Låne- och Riksgälds-Contoret skulle genast upphöra med all Sedel
-
Banco- Utskottets Utlåtande N.-o 16.
utvexling , så snart förenämnde föreslagna anordningar hunno till verkställighet.
Invexlings-cassorne för redan existerande Riksgälds-sedlar skulle
förflyttas till Banken, och de dermed sysselsatte Tjenstemän upptagas på
Banco-Verkets Stat.
Utvexlingen skulle genast sättas i verket, så snart de föreslagne
anordningarne vunnit laga kraft.
Och Fullmägtige i Banken skulle hafva sig ålagt tillse så val, det
inga Sedlar å smärre valeurer (från och med 8 sk. till och med 2 R:dr)
efter denne tidpunkt ulgåfvos, som ock alt de sedlar å dess'e valeurer,
hvilka invexlades, genasl blefvo uppbrände och förstörde.
Under den närmare utveckling af desse sattser, som genom de inom
Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde erinringar emot desamma blifvit föranledd,
har Herr Waern sökt visa, att Banken ingalunda skulle förlora i
i förmåga att sina skyldigheter fullgöra derigenom, att de enskilde för»
bindelserne kommo alt utbytas emot Riksgälds-Conlorets Obligationer,
utan tvertom medelst ett sådant utbyte vinna; till stöd för hvilken lanke
Herr Waern andragit, att de enskilde låne-förbindelserne icke utgjorde
någon för Banken disponibel tillgäng, enär de icke kunde när som
helst indragas, eller, i händelse af behof, å utländsk ort användas, men
att obligationerne deremot voro omsältlige ej mindre i salu än som hypothek
både inom- och utomlands, samt sålunda i sjelfva verket utgjorde
en i hvarje ögonblick disponibel reservfond till mötande af vexlingens behof;
i sammanhang hvarmed Herr Wcern anmärkt, det första vilkoret
för credit i allmänhet vore, att vara solvent eller att kunna med contant
betalning honorera hvarje utgifven skuldsedel.
Då det ej kan vara för någon okändt, att det beslut Rikets år 1813
församlade Ständer fattat, angående afskrifning af åtskillige utländske skulder,
varit af en mindre fördelaktig inverkan på Svenska Statens credit å
utrikes ort; att Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag låtit på en gång
inom linien föra 14,000,000 R:dr af Bankens hos Statsverket och Riksgälds-Contoret
egande contanta fordringar; att de skuldförbindelser, hvilka
för 4,400,000 R:dr af dylike Stats-fordringar blifvit till Banken eller dess
Ordres utställde, likväl ännu ej utgöra annat, än ett dödt och ofruktbart
Capital (hvilket de, enligt Herr Totlies förslag, äfven för framtiden skulle
förblifva så länge de af Banken förvarades); att Banken har räntebärande
skuldförbindelser från äldre tider till belopp af 94°,000 R:dr, löpande med
4j, 4 och 3 proc. ränta, belånbara nar som helst med 99 proc., hvilka,
Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
oaktadt denna användbarhet, visa sig af föga rörlighet och omsättlighet
inom Landet; att Banken eger, till belopp af omkring 1 million R:dr,
nyare Skuld-Förbindelser mot 3 proc. ränta och 6 månaders uppsägning,
hvilka, ehuru till största delen på summor af allenast I2Ö, 25o och 5oo R;dr,
nästan aldrig äro i rörelsen eller på Börsen synlige, och svårligen låta
sig ens i ringa qvantiteter omsätta; att Riksgälds-Contorets redan utfärdade
Obligationer, i och för Statens behof, ehuru löpande med 5 proc. ränta,
äro underkastade ett ungefärligen lika förhållande; att, till ränta och amortissement
å sistnämnde Obligationer, någon annan tillgång än nya upplåningar
icke finnes för Riksgälds-Contcret anslagen; att blott emedan man
uti Sverige hittills så föga varit van, att med ränte-papper röra sig och
verkställa liqvider, ansenlig rabatt eger rum på de af Armeens PensionsCassa
nyligen utställde, visserligen i alla hänseenden goda och säkra Obligationer,
o. s. v.; kan Utskottet ej undgå att finna det vara af ganska
stor betänklighet och vågsamhet, alt, för Silfver-utvexlingens framtida bestånd,
söka åt Banken ett stöd allenast uti nya af Riksgähls-Conloret utfärdade
Obligationer, de der med en summa af icke mindre än 18 ä 19
Millioner R:dr Banco skulle öka den mängd af trögt omsättliga räntepapper
som redan finnes, och det förefaller i sanning Utskottet oförklarligt,
att just till följd af en dylik operation, såsom säkert förespeglas, att hos
allmänheten hvarje tvifvel om Bankens förmåga att när som helst för sig
göra rätt, skulle på en gång förskingras, samt hvarje behof af Obligationernes
användande sålunda försvinna.
Banco-Ulskottet skulle åtminstone för dess del tveka, både att i sådan
scala fortgå på Slats-skulds-banan och att dervid öfverlemna sig åt så
gynsamma förhoppningar, som de Ledamöter, hvilka yttrat sig för ifrågavarande
förslag, jemväl i händelse Sverige egde hvad det nu saknar, eller
en under flere år stadgad Stats-Credit, och för sina Stats-pappers omsättning
hade någorlunda jernförlige utvägar med dem, hvilka erbjuda sig
åt andra länder, t. ex. England och Frankrike; och tror Utskottet tiden
att förse Banken med nya Summor af Riksgälds-Contorets Obligationer i
och för utvexlingens understödjande, åtminstone ej vara inne förr, än sig
visat med hvad lätthet och på hvad vilkor de Obligationer, lill belopp
4.4°o,ooo R:dr, hvilka Banken redan af Riksgälds-Conloret emottagit, låta
sig vid förefallande behof in- eller utrikes omsätta eller använda.
En hufvudomständighet„ hvarå Herr Tottie sjelf fästat uppmärksamhet,
bör här ej förbigås ehuru Banco-Utskotlet redan förut i detta Betänksnde
varit i tillfälle att derom yttra sig.
22
Banco-Utskottets Utlåtande N--0 16.
Herr Tottie liar nemligen i början af sitt förslag erkänt den princip,
alt en vexlande Bank måste vara iståndsatt att kunna minska sin Sedelstock;
oell liar derigenom visat sig inse den sanning, att, sedan ett stadgadt
myntvärde finnes, Rörelse-Capitalet kail komma att ökas utan någon
Bankens åtgärd, oell följaktligen äfven, vid sina tillfällen, blifva för beliofvet
öfverflödigt. Men då Herr Tottie, det oaktadt, framställt sin plan
på sätt att Bankens i Lånerörelsen utevarande Sedel-Capital skulle förblifva
oförändradt, ehvad nya Capital derjemte bildades eller icke; så synes
i och med detsamma liela den egenteligaste grunden undanryckt, hvarpå
ulvexlingens bestånd i all framtid skulle hvila, och som Herr Tottie, lika
nied Banco-TJtskottet, förklarat sig anse så hufvudsaklig.
I fall det får såsom gifvet antagas, att för allmänt Verk, likasom för
enskild person, förtroende uppkommer och i sin raon stärkes genom öfvertygelsen
om verklig solidite, kraft och förmåga, så kan väl en Bank,
som är stängd ifrån möjligheten att sjelf något förvärfva, och vid hvarje
inträffande påkänning måste i första rummet taga sin tillflygt till lån
(Herr Tottie pag. i4) svårligen anses lika väl i stånd att upprätthålla det
gångbara myntets värde, som en Bank, hvilken, utöfver egna samlade fonder,
uppbär och disponerar årligen betydliga Ränte-inkomster; förutsatt
nemligen, att utlånings-rättigheten icke blifver, missbrukad, utan, såsom nu
är förhållandet, befinnes till belopp och beskaffenhet underkastad vederbörlig
control och publicitet. Val kan den erfarenhet ej jäfvas, att mången
enskild håller sig ganska solvent genom lånad förmögenhet, i saknad
af egen. Men den enskilde låter ej årligen trycka och utdela sitt Bokslut.
Gjorde han della, såsom Banken gör, blefve måhända hans Credit icke
mera densamma.
Den af Herr Waern framställda salts, att en Stats-Banks Credit icke
kan vara större än sjelfva StatenSj må gerna i visst hänseende och såsom
theori medgifvas; men dervid kan dock ej lemnäs oanmärkt, att
Svenska Banken vid mera än ett tillfälle haft bättre credit än Svenska
Stats-Verket; helst detta just utgjort en anledning lill de beständiga
sammanblandningar dem emellan, som icke visat sig i längden serdeles
båtande för någondera.
En ytterligare reflexion må här tillåtas.
Vore Sveriges ställning på det hela sådan, att, genom näringarnes
och handelns egna ansträngningar, alltid och vid hvarje tillfälle vunnes
för landet den behållning och förkofran, som innebär drifkraften för ny
verksamhet; det vill med andra ord säga, om ett öfverskott i ädla me
-
Banco-Ulskoltets Utlåtande N.-o 16.
2?
taller årligen sjelfmant till Sverige inginge, och icke blott någon gång,
med tillhjelp af understödjande och uppmuntrande åtgärder; då hade
förmodligen här aldrig någon Stats-Bank behöft inrättas, för att dels biträda
näringar med förlag, och dels i förening dermed, genom ständig
uppmärksamhet på förhållandet emellan Realiteter och Representativ,
söka bevara ett stadgadt myntvärde. Der ädla frukter växa i skogen,
vårdas de icke i drifhus. Men, om uti dét nyssnämnda förhållandet visar
sig den enda rimliga grunden för Bankens tillvaro, så vore, inom
det vidt utsträckta Sverige, underhållandet för gemensam räkning af en
dyr Central-anstalt, den der skulle hafva till föremål blott sedlars utställande
jemt upp i utbyte mot silfver, det minst behöfliga och det
mest gagnlösa man kän tänka sig; hvarföre Banco-Utskottets öfvertygelse
är, att, i samma stund Svenska StatsBanken göres till blott DepositSedel-
och Vexel-Bank, kan den ock ulan märkelig olägenhet och afsaknad
upphöra.
Med stöd af hvad anfördt blifvit, är det för Banco-Utskottet icke
fattligt, att någon ökad garantie vore Bancosedlarnes innehafvare gifven,
genom lånerörelsens öfverflyttning från Banken till Riksgälds-Contoret;
utan fruktar Banco-Utskottet tvärtom, att en sådan åtgärd genast skulle
hafva menlig inflytelse på båda Verkens credit. Bankens nemligen,
derföre, att den vore i allo sammanbunden med och ställd uti beroende
af ett Verk, hvars egentliga element utgöres af skuldsättning; och
Riksgälds-Contorets, derföre, att dess fonderade skuld vore på ep gång
så ansenligt förökad. Och desto synbarare blefve denna inflytelse i
mon som de utfärdade Obligationerne skulle behöfva tift Bankens consoliderande
användas, vare sig såsom hypothek eller såsom verklig valuta,
för inbringande af Silfver eller Bancosedlar.
Det återstår då att vidare utveckla, om antingen enligt Herrar Totties
och Wenrns förslag, eller efter de grunder Banco Utskottet uppgifvit,
den bästa och säkraste utsigten må vara öppnad för näringarne att, i
nion af en stigande utveckling, kunna påräkna erforderlige förlagstillgångar
mot billiga vilkor.
Så vidt Banco-Utskottet rätt fattat Herrar Totties och Wcerns förslag,
är säkerheten mot möjlig förminskning i lånerörelsen derigenom
för näringarne åsyftad och för det mesta uppnådd; men något derutöfver
finnes för dem ej heller att hos Låne- och Riksgälds-Contoret påräkna.
De en gång befintlige circulalionscapitalcn omflyttas blott från
den ena till den andra individen, och uppslå nya eller utvidgade nä
-
?4
Banco-Ulskottrts Utlåtande N.o 16.
ringar, så är förlag åt dem icke annorlunda att tillgå, än på de förut
varandes bekostnad. Herr fVcern bär visserligen antagit, hvad jernbelåningen
beträffar, alt denna skulle kunna utöfver sitt varande belopp höjas:
1:0 Genom det sätt för upplåning, af som lill Handel-Disconten nu
begagnas.
Deremot företer sig dock den svårighet, att, så vida upplåning ej kan
påräknas mot lägre än 3 proc:s ränta, och jernbelåningen, sorn nu är
förhål landet, afkastar endast temporairt 4 proc., uppstår förmodligen af
sådan rörelse förlust i stället för vinst på det hela.
2:0 Genom den redan befintliga (för silfverköp) reserverade millionen;
hvarmed utan tvifvel menas det så kallade spanmåls-creditivet af
år 1826.
Dervid må ej lemnäs obemäldt, att denna summa är från Stats-Verket
sedan år i83o återbetald lill Låne-Banken, samt i och med detsamma
amorterad; och följaktligen icke inne i nuvarande balancen af förfallen
Wexel-Banco-skuld. Den verkade således én bestämd nedsättning
i proportionen emellan Silfverfond och Sedlar, ett försämrande af Bankens
ställning såsom vexlingsskyldig; och hade, i allo, naturen af nytt
låne-anslag, derest den skulle till Riksgälds-Contorels disposition upplåtas.
3:o Genom netto-vinsten af Låne-rörelsen, som, för att reserveras
och hållas i beredskap lill möjligen erforderliga ränteliqvider å obligationerne,
kunde under tiden med fördel hållas rörlig i dylik låneväg; äfvensom
den på samma sätt reserverade räntan och capital-afbetalningen
å Gr und fond s-obligationer ne.
Dervid förekommer dock den svårighet, alt, som det icke är gifvet,
att ränteliqvid för Låne-obligationerne samt ränte- och capital-betalning
på Grundfonds-ohligationerne erfordrades just å de tider, då jernlåneni
innehafvare funne sig belåtne alt verkställa afbelalningar och relaxera
deras panter, samt när nya lån derjemte vöre för andra obehöfliga, så
lärer här egentligen våda kunna uppslå, alt den ofrivilliga indragning,
för hvars af Banco-Utskoltet blott såsom yttersta nödfallsåtgärd antydda
möjlighet, så mycken farhåga hyses, skulle till äfventyrs långt snarart
lios Lane- och Riksgälds-Contoret ifrågakomma.
Herr JVcern har yttrat den förhoppning, att vid nästa Riksdag metall-belåningen,
likasom annan lämplig varubelåning, må kunna öfverlemnas
åt under tiden uppkomna enskilda Banker, och likaså belåningen
på publika papper; samt fastigbets-inleckningarne efter band till blifvande
bypotheks-föreningar. I
Banco-Ulskotlets Utlåtande N:0 16.
25
I Herrar Tottics och Wwrns förslag finner Banco-Utskottet likväl
ej något, som skulle kunna bidraga till dylika inrättningars uppkomst och
utveckling; och föga sannolikt ar, alt, utan något slags understöd från
allmänt Låneverk, de skulle kunna hilda sig på ett ändamålsenligt, för
det allmänna ga "neli g t sätt, och tillika hafva att påräkna en skälig vinst,
i täflan med ett Verk, sorn tillhandahåller lån-biträden på så förmonliga
vilkor, sorn de inom Låne- och Riksgälds-Contoret i fråga varande.
Det är i denna omständighet, sorn Banco-Utskottet vågar tro dess
förslag hafva ett märkligt och ostridigt företräde i jemförelse med det af
Herrar fVcern och Tottie understödda.
Genom de tillfällen, som, enligt Utskottets plan, förete sig, att äfven
kunna bevilja så kallade Cassa-crediliv, i moa som proportionen emellan
metalliska Cassan och Sedelskulden befinner sig bättre än det utstakade
minimum, är, efter Utskottets öfvertygelse, åt Privat-banker och Ilypolheksföreningar,
på det för dem mest gagneliga sätt, ett understöd beredt. De
kunna, i följd deraf, utvidga sin rörelse på en ringare Cassabehållning än
eljest, och dymedelst påräkna en skälig, någorlunda ansenlig vinst, då de
nemligen så afpassa sin rörelse, att Cassa-creditivet begagnas såsom Reservfond,
endast vid starkare påkänningar å contanla Cassan. Och i samma
mon dessas utlåningar vidgas, blifver det ock en otvungen följd, att StatsBanken
kan småningom draga sig tillbaka, på lika sätt som Herr tVccrn ,
£pag. 6) i fråga om Låne- och Riksgälds-Contoret, antydt, utan att dermed
vålla rubbningar och skakningar i näringslifvet; samt då qvarstå
egentligast såsom stöd och biträdare åt de provinciela Låne-inrättningarne.
Banco-Utskottet förmodar sig genom dessa framställningar hafva ådadagalagt,
att en öfverflyltning till Riksgälds-Contoret af Bankens hela Lånerörelse,
hvarken skulle gifva fördelen af ökad trygghet för Innehafvärne
af Bankens Sedlar, eller af större gagn för Landets näringar, i jemförelse
med den plan, som af Banco-Utskottet blifvit Rikets Ständer förelagd;
hvarföre Utskottet får den oftanämnde
öfverflyttningen vördsamligen afstyrka.
5:o De af en Ledamot inom Höglofl. Ridd. och Adeln, Herr Gunther,
Carl, gjorda anmärkningar: alt, ehuru undanrödjandet af all möjlighet
och alla anledningar till de mångfalldiga olägenheter, som hade deras
ursprung i sjelfva Banco-Verkets Grund-inrättning, vore af största vigt,
så framt Banken skulle kunna återvinna ett förloradt förtroende, samt
Bilt. tilt R. St. Prot. 1834. 6 Sami. t J/d. ^
ii:te Häftet.
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 16.
delta ändamål ej kunde uppnås utan användande af 2:ne medel, nemi.
dels att inskränka den ena Statsmagtens farliga envälde öfver Banken och
dels att ordna Bankens rörelse, såj att dess hufvudändamål icke genom
bisaker emot verkades och förfelades, hade Utskottet, då det ej fästat afseende
på användandet af någotdera bland desse medel, begått ett misstag,
sorn ej allenast vore ganska farligt, utan äfven nästan oförklarligt, sedan
så väl senast uti Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, med förslag till Lag för
Banken, som ock förut under Riksdagen desse sanningar flere gånger blifvit
erkände och uttalade; att, efter hans omdöme, det Allmännas fördelar
voro bäst bevakade uti det Kongl. Förslaget lill Lag för Banken, genom
de deruti uppställde rigtige principer, af hvilka för nu församlade Ständer
ej stöde öppet mer, än att åt kommande Ständer förbereda dea delen,
som erfordrade en Grundlags-föiändring, och genast använda den andra,
nemi. Skuld väsendets skiljande från Myntväsendet; i sammanhang* hvarmed
Herr Gunther framställt den åsigt, alt en så kallad Hypolheks-inrättning
borde stiftas och blifva för hela Riket allmän; för hvilken inrättning huf*
vudgrunderne jemväl blifvit af Herr Gunther uppgifne.
Vid granskning af Herr Gunthers vidlyftiga anförande, hvars innehåll
bär endast blifvit i största korthet antydt, finner Utskottet detsamma
hufvudsakligen innefatta klander deraf, alt Utskottet icke sökt bereda åt
Konungamagten delaktighet i Bankens styrelse och förvaltning, eller tillstyrkt
Rikets Ständer öfverflyltriing af Disconl-Lånerörelsen till RiksgäldsContoret,
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj;ts under Riksdagen
afgifne Nådiga Förslag till Lag för Banken stadgar, eller meddelat något
yttrande öfver den af Herr Gunther väckte motion, om inrättandet af en
allmän så kallad Hypolheks-inrättning för hela Riket.
Hvad beträffar förstnämnde omständighet, så, då, enligt hvad Herr
Gunther sjelf insett, den garantie han trott böra i första rummet ställas
för Silfver-utvexlingens bestånd, icke kan af nu församlade Rikets Ständer
beslutas, utan måste till kommande Rikets Ständers afgörande öfverlemnas;
men det icke varit med nödig försigtighet öfverensstämmande, att, för
ett så vigtigt företag som det ifrågavarande, söka förnämsta stödet uti en
garantie, hvars antagande skulle bero af en oviss framtid, tror Utskottet
sig hafva egt fullkomlig anledning att för Silfver-utvexlingens betryggande
föreslå andra garantier.
Till svar dernäst å hvad Herr Gunther anfört, rörande angelägenheten
af Låne-rörelsens öfverflyttning från Banken till Rikets Ständers Riksgfilds-Contor,
får Utskottet blott åberopa hvad här ofvan äranfördt, i an
-
JBanco-Utskoltets Utlåtande IV.-o 16.
27
ledning af den likartade motion, som af andra Ledamöter inom RiksStånden
blifvit väckt. Vidkommande åter förslaget om stiftandet af en allmän
Hypotheks-inrättning för bela Riket, bade Utskottet visserligen långt
för detta skolat sig utlåta öfver Herr Giinthers härom väckta och till Utskottet
serskildt remitterade motion, om icke angelägnare göromål hitintills
upptagit Utskottets tid; men Utskottet skall ej underlåta att framdeles
med dess Betänkande häröfver inkomma.
Och finner Utskottet för öfrigt de tillvitelser, Herr Gunther emot
Utskottet framkastat, såsom ”att Rikets Ständers Utskott, vid behandlingen
af de vigtigaste ämnen, ej fästade något afseende hvarken på Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer, eller på de inom Riks-Stånden yttrade
opinioner” m. m., vara af sådan beskaffenhef, att Utskottet, som är
förvissadt, det hvarje upplyst och uppmärksam granskare skall inse och
erkänna origtigheten af dessa tillvitelser, icke behöfver lill svar derå något
ytterligare anföra.
6:0 De af en Ledamot inom Högv. Preste-Ståndet, Herr Professor
Agardh; gjorde erinringar, att Realisationens idee kunde uppfattas på 2:ne
alldeles olika sätt: det ena, att anse dess ändamål vara återförandet af
den så kallade Silfverliden, eller att i omlopp sätta ett så beqvämligt Silfvermynt,
att derigenom en stor del af Sedelmyntet kunde, såsom öfverflödigt,
ntur rörelsen indragas; det andra, att anse densamma icke vara något
annat, än en garanterad möjlighet att, vid hvarje tillfälle, när man
antingen tviflade på Sedlarnes verkliga värde i Silfver, eller funne räkning
vid alt betala sina utländska skulder med Silfver, kunna detta uttaga för
sina Banco-sedlar efter deras en gång stadgade värden; att Utskottet hade
emoltagit den förra åsigten så till sägandes uti arf, samt ej funnit för sig
någon annan vara i fråga, och, till följd deraf, utarbetat sin plan; att, sedan
Utskottet en gång uppfattat realisationen såsom ett iomloppsättande af
Silfvermynt emot en motsvarande indragning af egna Sedlar, ett bemödande
alldeles motsatt Banquier-systeinets idee, hvilken tvärtom bestode i
utspridandet af Sedlar mot indragning of Silfver, hade Utskottets plan delats
i a:ne delar: det ena, sättet att bringa nya Silfvermyntet i omlopp;
det andra, att tillse, det icke Banken, genom den härigenom uppkommande
uttömning, matte sältas utur stånd att fortfarande uppfylla sina förbindelser,
samt, i förra hänseendet, sökt att göra Sillvermyntet så beqvämt
sorn möjligt, och föreslagit indragning af sedlar under 3 R:dr 16 sk.
Banco, hvilket, efter anmärkarens tanke, skulle leda lill silfver-export och
högst skadliga följder; i andra hänseendet, till förekommande af en bank
-
Banco-Utskotlets Utlåtande JV.-o 16.
rutt, uppställt ett sammanhängande system, som hade sin enda garanlie i
nödvändigheten alt beständigt minska rörelse-capitalet, hvarigenom näringarna
måste lida och obelåtenhet infinna sig, hvilken obelåtenhet verkade
hela planens öfvergifvande vid en påföljande Riksdag och realisationens
störtande, emedan densamma, en gång uppfattad, på sätt Utskottet uppfattat
den, icke kunde bestå utan de restrictioner Utskottet föreslagit; men
att Herr Professoren, för sin del, vore anhängare af det andra begreppet
om realisationens ändamål, och således äfven om helt andra medel, som,
till följd deraf, skulle komma att användas lill försäkrande af densammas
bestånd; hvarefter denne Ledamot ingått i närmare granskning af de hufvudsakligasle
punkter i Utskottets förslag, betraktande den föreslagne
realisationen, såsom han sjelf sig yttrat, från synpunkten af dess egen inre
omöjlighet.
Utskottet får, i anledning häraf, förklara, att, lika med denne Ledamot,
har Utskottet föreställt sig det afsedda målet för en realisation vara
vunnet, då möjligheten är för en hvar garanterad, ”att, vid hvarje tillfälle,
när man antingen tviflar på sedlarnes verkliga värde i silfver, eller,
då man finner sin räkning vid att hellre betala sina utländska skulder
med silfver än med vexlar, kunna uttaga silfver för sina Bancosedlar, efter
deras en gång stadgade värde”, och detta mål anser Utskottet icke förfeladt,
så snart Bancoluckan är öppnad och så länge densamma fortfar att
hållas öppen; men då det föga kan bero af Banco-Utskottets eller af Rikets
Ständers regleringar, huruvida, efter Banco-luckans öppnande, rättigheten
att vexla begagnas an Lingen för den inre rörelsens behof, eller för
att tillfredsställa eli nyhetsbegär efter det sällsynta blanka myntet, eller
möjligen för att deraf, under kortare tid, skrinlägga något, eller för att
verkställa liqvider å utländsk ort, hvilket ankom på hvarje serskild sedelinnehafvare
att bestämma, måste Banken , efterUtskottets öfvertygelse, hållas
beredd att i den delen kunna gå alla olika önskningar till mötes, sedan,
det vigtiga steget en gång är taget, och ju mera öppet och oförställdt detta
sker, ju mera klart Bankens förmåga dertill af en hvar inses, destomera
måste, efter Utskottets omdöme, föi troendet för hvarje dag stadgas och
tillväxa.
Utskottets önskan, alt befordra gångbarheten af det smärre silfvermyntet,
i stället för de lägre sedlarne, härleder sig allenast dels från den
rättsgrund, att ej utestänga den ringare, mera än den förmögne, från de
fördelar, som ett metalliskt mynt medförer, dels den billiga omtanka , att,
i händelse utförsel af silfver tidtals skulle erfordras till vexel-cursens jern
-
BanCo-XJtskottets Vtlatandc N.-o 16.
29
Ilande, tillse, att verkningarna deraf, till minskning i rörelse-capitalet, måtte,
så vidt möjligt ske kan, stanna inom den större rörelsen, och, åtminstone
i första rummet, hellre drabba dem, som stå i beröring med den utlänska
handeln, än, såsom eljest vore att befara, periodiskt borttaga de nödvändige
bytesmedlen för den större allmänheten; men för öfrigt betraktar
Utskottet såsom bestämdt förmonligt, ju större belopp af Bankens sedlar
emot silfver uttages och i allmänna rörelsen kringlöper, så väl emedan ,
på sätt den värde Ledamoten sjelf erinrat, detta öfverensstämmer med Bankerings-systemets
idee, som äfven derföre, att, enligt den af Utskottet antagne
princip af ett visst minimi-förhållande emellan Silfverfond och Sedelstock,
hvarje sådant utbyte, i likhet med hvarje silfverköp, bereder
ökade tillgångar att använda till näringarnes understöd, enär de deraf
kunna finna sig i behof.
Utskottet medgifver, att, om man antoge ett penninge-system, som
bade sin enda garantie i nödvändigheten att oupphörligt minska rörelsecapitalet,
skulle häraf uppstå lidande för näringarne och obelåtenhet, men
Utskottet vågar tro och finner sig ingalunda vederlagd i den öfvertygelse,
att dess system innebär just motsatsen samt snart sagdt det enda tänkbara
sätt att, med bibehållande af ett stadgadt myntvärde, oupphörligt öka
rörelse-capitalet, och att minskning, om den för någon kort period skulle
inträffa, då antingen vore oskadlig, eller härledd från orsaker, som ingen
financiel reglering ensamt förmådde undanrödja, och hvilkas verkningar,
under ett fortfarande osäkerhets-tillstånd, vore lika, om icke mera betungande.
Och hade Utskottet för öfrigt visserligen önskat, att, i samband med
de anmärkningar Herr Professoren framställt, med hänseende till den uppfattning
af realisationens idée, som han antagit vara Utskottets, någon vidare
utveckling blifvit gifven åt den antydda uppfattning deraf, sorn Herr
Professoren förklarat sig hylla; men deröfver, att sådant icke skett, eger
Utskottet ej rätt att sig beklaga, då det för Utskottet är ett åliggande, att
föreslå, men för Riks-Stånden en rättighet, alt granska och anmärka; samt
7:0 Den af en Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Herr
Friherre Boije, Ludvig, gjorde anmärkning, att Utskottet, hänfördt af ett
vackert, men missförstådt nit, föreslagit sådana garantier, hvilka måste verka
en ofördelaktig sinnesstämning, då verkställigheten kunde blifva sådan,
att derigenom ett verkligt stryp-system inträdde, till förtryck för näringarne,
till försämring i nationens oeconoiniska tillstånd, samt derigenom
till motkraft åt realisationens eget ändamål; till stöd för hvilket påstående
3o
Banco-Vtskottets Utlåtande IV.-o 16.
Blifvit åberopadt: att ett förhällande emellan reela fonden och sedelstocken
blifvit utsatt såsom 2 till 5; att Banken skulle ega sälja eller förpanta sina
egande fastighets-lån; och alt Banken skulle tillåtas minska eller inställa
sina utlåningar; i stället för hvilka garantier Herr Friherren trott andra
böra sökas, samt i sådant'afseende hemställt:
1:0 att Utskottet ville påminna sig det beslut, sorn vid sista Riksdag
vidtagits, nemligen att upptaga ett utländskt lån af 2 millioner R:drHamb.
B:co, som skulle i silfver ingå till Banken, hvars derföre utgifvande sedlar
anslogos till lättnad åt lånebehofvet på fastigheter; 2:0 att Banken, som
aldrig borde få, hvarken för silfver eller sedlar, försälja eller förpanta de
fordringar, hvilka endast tillkommit pä grund af låntagares förlitande till
det aftal, enligt hvilket Banken, men ingen annan, vore fordrings-egare,
deremot måtte bemyndigas, att, i den mon silfverfonden hårdare anlitades,
upptaga utländske lån i silfver, svarande, elter 128 sk:s curs, icke allenast emot
de 4400»000 R;dr Banco, för hvilka Banken innehade Riksgälds-Contorets
reverser, ulan äfven, om så erfordrades, för de 6 millioner, som utgjorde
Bankens tillgångar i dels fastighets-, dels odlings- och dels så kallade silfverlånen;
då till ränta derföre ansloges den ränta Banken sjelf uppbure
och till amortissementsfond de 2 procent afbetalning Banken tillkomme;
och 3:o, alt Bancovinsten måtte Banken förbehållas, dock så, alt den användes
endast till fyllnad och förökning i förrberörde amortissementsfond
åt de föreslagne lånen: genom bifall till hvilket förslag äfven behofvet af
de så kallade Creditiven skulle försvinna.
Så vida Utskottet, genom hvad redan blifvit anfördt, lyckats rättfärdiga
sig för den fullkomligt ogrundade misstankan, att uti ett så kalladt
Stryp-system, eller skadlig indragning af rörelse-capitalet, hafva sökt ett
fortfarande stöd för Bankens silfver-utvexling, hvilken afsigt icke ingått,
eller, utan en knappt förlåtlig kortsynthet, kunnat ingå i Utskottets plan,
vågar Utskottet äfven hoppas, alt, vid den närmare uppmärksamhet, som
derefter egnas åt hvad Utskottet föreslagit och här nedan, till svar å de
vid serskilde punkter af förslaget framställde anmärkningar, ytterligare vill
anföra, skall vinnas den öfvertygelse, att ej heller några af de tillstyrkanden,
Utskottet gifvit, verkligen kunna anses ledande till ett sådant
system.
Och finner Utskottet, som icke eger att sig utlåta i fråga om det af
Herr Friherren uppgifna förslag, angående silfverlån för Statens räkning,
utländske lån, till uppfyllande af Bankens behof, icke ega något företräda
framför de af Utskottet tillstyrkte crediliv i utländskt mynt, alt begagnas
Banco-Utskoltets Utlåtande IV.-o 16. 3 i
för den händelse och i den mon, påkänningar S Bankens metalliska
cassa skulle sådant fordra.
För XJtskottet återstår nu att upptaga de till sista classen hörande
anmärkningar, eller sådana, som röra enskilde punkter af Utskottets
förslag:
Vid de af Utskottet framställde sattser: att en Sedel-Banks första
åliggande är att alltid vara försedd med så stor cassa, som rimligen
kan anses behöflig för dess sedlars inlösen med klingande mynt; att en
proportion emellan Sedelstock och metallisk Cassa bör bestämmas; samt
att Rikets Ständers Bank borde hålla snarare större än mindre cassa,
jemförelsevis med hvad inom väl styrda Banker är vanligt; och de i
sammanhang härmed inom Riks-Stånden under öfverläggning tagne
punkterne: 1:0 att med sedelstock bör förstås alla Bankens förfallna
skulder, deruti inberäknade så väl depositioner, som utelöpande sedlar;
2:0 att Bankens metalliska cassa ej måtte få bibehållas i lägre förhållande
mot denna samfällda sedelstock, än som två (2) till fem Qöf;
har inom Fiiks-Stånden blifvit anmärkt:
af flere Ledamöter, att åt en blifvande Banco-Styrelses klokhet ecb
rådighet borde öfverlemnas alt tillse, det Banken, efter silfver-utvexiingens
början, försågs med så stor cassa, som, efter noga beräkningar,
grundade på för hand varande förhållanden, erfordrades för silfver-utvexlingens
bestridande, utan alt Banco-Styrelsen i delta fall borde bindas
genom några ovilkorliga föreskrifter; i öfverensstämmelse med hvilken
åsigt dels en Ledamot ansett det böra förblifva vid hvad 1 1 i
4 Art. 1 Afd. af nu gällande Banco-Reglemente stadgar, eller allenast
åläggande för Fullmägtige, att hista den nogaste uppmärksamhet derpå,
att reela fonden städse varder bibehållen vid en nödig styrka, och en
annan Ledamot trott tillräcklig föreskrift för Banco-Fullmäglige innefattas
uti blott den satts, alt Banken, lill betryggande af ett genom förra
tiders misstag skakadt förtroende, borde hålla snarare större än mindre
cassa, jemförelsevis med hvad inom väl styrde Banker är vanligt; —
af andre Ledamöter, att Utskottets förslag till realisationens betryggande,
genom ett bestämdt förhållande emellan metallisk valnia och
Sedelstock, som allt framgent borde bibehållas, skulle leda lill eli så
kalladt stryp-system, samt vore icke blott obehöfligt, utan äfven principvidrigt,
om man anloge, alt Banken icke, ulan att i samma propor
-
32
BtWCo-ZJtskottcls Utlåtande iF.o 16.
tion öka metalliska fonden, utvidgade sin låne-rörelse eller ökade lörelsecapitalet;
men att för silfver-utvexlingens betryggande vore fullt tillfredsställande
att, i stället för föreskrift om någon proportion emellan reela
fonden och sedelstocken, stadgades ett minimum af metallisk valuta,
som alltid borde finnas i Bankens hvalf, och behofvet af förstärkning
ej ansågs inträda förr än metalliska förrådet nedsjunkit till detta minimum,
hvilket åter någre Ledamöter föreslagit till 3 millioner, andre lill
a millioner och andre till allenast 1 million R:dr Silfver;
af åtskillige Ledamöteratt en proportion emellan reela fonden och
sedelstocken väl borde utsättas, men blott till ledning för Banco-Styrelsen,
och ej med någon ovilkorlig skyldighet att förstärka den metalliska
cassan, utan så vida densamma under någon längre tid successivt
förminskats, och sålunda anledning kunde finnas alt befara, det Cassan,
utan ytterligare förstärkning, skulle blifva för realisationens jemna fortgång
otillräcklig;
af Jlere Ledamöterj alt, i händelse en proportion emellan reela fonden
och sedelstocken stadgades, borde den sistnämnde ej beräknas utan
någre afdrag; i sammanhang hvarmed en Ledamot erinrat, dels att Utskottets
förslag i denna punkt, långt ifrån att minska den oreda, som
blifvit föranledd af olika sätt alt beräkna de hittills bestämda afdragen
från sedelstocken, skulle ej allenast försvåra sjelfva beräkningen, helst
uti hela Vexel-Banco-skulden inbegrepos alla i Låne-Banken deponerade
summor, jemte alla Låne-Bunkens förfallna Capital- och Ränteskulder,
hvilka dagligen undergingo förändring, och dels att, då förändring
i de hittills oinskränkt tillåtne utlåningar på metaller, Låne-Banksobligalioner
0. s. v., som omvexlat emellan ett maximum af circa 4
millioner, och ett minimum af circa 1 million, inverkade på sedelstocken,
måste man, om de för desse Lån utgående sedlar ej fingo afräknas,
antingen inskränka samma Lån inom viss summa eller hålla reela
fonden vida större än hvad som vore föreskrifvet;
era annan Ledamot yrkat, att Deposilionerne i Vexel-Banken, lill det
belopp som Banco-Styrelsen, med ledning af redan gifven och hädanefter
samlad erfarenhet ansåg kunna antagas såsom det minsta medeltalet,
icke borde inräknas i sedelstocken;
någre Ledamöter trott, alt Statsverkets samt andre förvaltande Verks
och allmänna Cassors i Banken inneslående behållningar icke borde intagas
i beräkningen af utelöpande sedlar, utan ett för vissa år deraf
taget
Banco-Utskoltets Utlåtande N:o 16.
33
taget medium afdragas, jemte de summor Riksgälds-Contoret begagnat
på sitt creditiv;
och en Ledamot hemställt, att, jemte afdrag så väl för depositionerne,
efter ett visst medeltal, som för de å Riksgälds-Contorets creditiv
begagnade summor, skulle afdragas alla sådane poster, hvilka i motsatt
fall komma alt lili deras dubbla belopp gravera sedelstocken: såsom invexlade
men under sine nuraror icke afförde otydlige sedlar; förskott
åt Lands-orterne lill invexling af förslitne sedlar; de uti Riksgälds-sedelstocken
inbegripne kopparpoletlernes metall-värde o. s. v.;
hvarförutan en annan Ledamot väl ansett Utskottets beräkning rigtigast,
men trott, alt skäligt afseende på Depositions-medlens beskaffenhet
borde göras vid åtgärder till metalliska fondens förstärkning och
låne-rörelsens handhafvande, så alt öfverdrifven försigtighet ej måtte
föranleda lill onödige kostnader eller sträfhet i Bankens utlåningar;
af ett betydligt antal Ledamöter, alt den af Utskottet föreslagne
proportion emellan reela fonden och sedelstocken vore i alla hänseenden
för hög; att bestämmandet af ett så högt förhållande skulle leda till de
vådligaste löljder; hvarföre nedsättning af det föreslagne minimi-förhållandet
blifvit yrkad; men i fråga om gränsen för denna nedsättning,
eller hvilket förhållande i stället borde bestämmas emellan reela fonden
och sedelstocken, hafva tankarne varit i hög grad delade, så att någre
Ledamöter ansett förhållandet böra blifva såsom a: 5, andra såsom 1:4,
andra såsom 2: 7, andra såsom 3: 10, och andra åter såsom 1: 3 ;
Och är sluteligen af en Ledamot tillstyrkt, det Banco-Styrelsen
måtte meddelas föreskrift, att, derest silfveruttagningen skulle blifva betydligare,
än att förhållandet 2: 5 kunde uppehållas, ulan förminskande
af Bankens lånerörelse, då hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan
om Rikets Ständers sammankallande.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar under pröfning, och, om än
det vore till principen rigtigare att, utan närmare bestämmanden, åtBancoFullroägliges
eget ompröfvande öfverlemna alt tillse, det Bankens Metalliska
Cassa hålles vid nödig styrka, tror likväl Utskottet försigtigheten,
under närvarande förhållanden, och i en lid då anspråken å låne-understöd
från Banken ständigt växa, fordra, att någon ytterligare föreskrift
Banco-Styrelsen meddelas lill ledning för dess handlingssätt, helst i annat
fall skadliga farhågor vid sjelfva öfvergåugsperioden kunde väckas, å
Bih. till R. Sl. Prot. 1834. 6 Sami. 1 Afd. 5
i2:te Iiäftet. ,
34
Banco-Utshotlets Utlåtande N.-o 16.
ena sidan, för en öfverdrifven Sedelutsläppning och, å den andra, för en
öfverdrifven varsamhet, i fråga om Rörelse-Capitalets ökande.
Att ej blott ett minimum af Silfverfond, oberoende af Sedelstocken,
bestämmes, utan en proportion verkligen bibebålfes emellan Silfverfond
och Sedelstock, anser Utskottet vara af den vigt, att derpå, i
förening med det vilkor, att proportionen, vid Silfver-utvexlingens början
är större, änden, som sedermera behöfver bibehållas, hvilar till största
delen den förutsättning Utskottet, efter noggranna beräkningar, trott
sig kunna våga, så väl att lånerörelsens och sedel-capitalets förminskning
icke ens vid början af Silfverutvexlingen skall medföra någon olägenhet,
som äfven alt näringarne icke böra blifva i saknad af de ökade
förlag, deras efter hand stigande utveckling kan påfordra, hvilket Utskottet
långt snarare skulle befara deraf, att allenast ett minimum för
Silfver-fonden bestämdes.
Tilt tydligare ådagaläggande af de olika resultat, hvartill desse
serskilde föreskrifter skulle föra, torde det tillåtas Utskottet begagna följande
enkla ziffer-uppställ ning:
Man antager, att vid ulvexlingens början proportionen emellan reela
fonden och sedelstocken är 17 till 34 = 2 till 4» samt att inom i års förlopp
ombyte skett för 5 millioner i Bancosedelvärden; då står proportionen
såsom 12 till 29 = 2 till utan alt, hvarken efter Banco-Utskoltets
plan, eller efter föreskriften om en minimi-summa af t. ex. 2
millioner, ännu någon inskränkande åtgärd af rörelsecapitalet erfordrats,
eller någon nödvändighet uppstått alt, från Banco-Slyrelsens sida, öppna
underhandlingar lill Silfverfondens förstärkande.
Men nu hafva landets producter för tillfället vunnit någorlunda god
afsättning; en ymnigare vexel-lillgång uppslår och efterfrågan al vexlar
saknas, ty myntadt silfver, motsvarande 3 millioner Banco af utvexlade
5, har måhända åstadkommit en direct varu-import, till hvars betäckande
inga vexlar behöfvas; af vanliga åtgångs-arliklar, salt, caffe, socker,
hudar, linnas rika upplag, af specerier och lux-arliklar mera än man
tror sig på längre lid kunna föryttra; vexel-innehafvaren tvekar att för
egen räkning något införskrifva och erbjuder Banco-Styrelsen, att, på
sätt vid flere föregående tillfällen'"'} egt rum, mot räntefrilt förskott le
-
*) Anbud af denna art gjordes under 5 månaders tid år i8a5 nästan hvarje vecka
och ej sällan ännu åren i83o och r83i, ehuru mynlbestämnings-beslutet då hade
Banco-Utskottets VllatancLe N.-o l6-
35
verera, exempelvis i5o,ooo R:dr Silfv. Species 400,000 R:dr B:co, efter,
i3a sk:s rent pris.
Emot antagandet af detta anbud finnes ej något hinder; och efter
skedd leverance står proportionen 12,400,000: 29,412,500 sålunda något
bättre än 2: 4|-
Hvaraf genast inses, att, jemlikt Banco-Utskottets förslag, nära en
fjerdedels million eller 25o,ooo R:dr då kunna, till följd blott af detta
ej serdeles betydliga Silfverköp, hållas näringarne i mon af behof tillhanda,
oberäknadt de sedlar, som i och för köpet blifvit i allmänna
rörelsen utgifne.
Deremot synes det nästan påtagligt, alt, i händelse allenast förenämnde
minimibelopp varit bestämdt, under hvilket metalliska Cassan ej finge
sjunka, något Silfverköp i ofvanupptagna fall icke inträffat, emedan
Silfver-fondcn funnes förut fullt tillräcklig samt långt ifrån sitt minimum,
och man sannolikt ansåge uppoffring af en eller annan sk. per
R:dr kunna besparas genom afvaktande af tiden o. s. V. Näringarne
bade då den utsigt att möjligen efter hand få begagna högst en million,
men dermed vore äfven understödet slut, samt tiden att inskränka
lånerörelsen i och med detsamma en gång för alla inne, derest icke så
förmonlige förhållanden, utan all medverkan från Banco-Slyrelsens sida,
skulle inträffa, som, efter Utskottets förmodan, blott kunna undantagsvis
och såsom möjligheter, för en eller annan kort period, förutsättas.
Bland de anmärkningar, som blifvit framställde emot Utskottets beräkning
af Sedelstocken, förekommer först den, att Sedelstockens beräkning
härigenom skulle försvåras, helst uti Vexel-Banco-skulden inbegripas,
ej mindre alla i Låne-Banken deponerade summor, utan äfven
alla Låne-Bankens förfallne Capital- och Ränle-skulder; men dä, efter
Utskottets åsigt, Bankens förfallue ränteskulder för dagen, hvilka mer
än fullkomligt motsvaras af dess ränlefordringar, icke behöfva att iakttagas
vid de beräkningar Banco-Styrelsen vid hvarje serskildt tillfälle
Ian finna nödigt uppgöra, till utrönande af förhållandet emellan reela
bragt saten i ett alldeles förändradt stiek. Det var genom det räntefria förskottet,
som leveranteuren satles i stånd att använda, jemte egna vexlar och egen credit,
äfven andras vexel-lillgångar, vid hvilkas uppköp lian begagnade conjunctur och
omständigheter. Huruvida saten kan med ännu ringare uppoffring af Ranco-Styrelsen
sjelf besörjas genom direcla vexelköp, Ombud på Utrikes ort och sådant
mera, ingår ej i föremålet för denna beräkning.
36
Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 16.
fonden oell Sedelstocken, anser Utskottet verkan af denna anmärkning
förfalla.
Då jemväl de Sedlar, hvilka i låneväg utgå, emot pant af metaller,
skola vid anfordran inlösas och således onekligen inverka på Bankens
förmåga, alt sin vexlingsskyldighet oaibrutet fullgöra, samt det, hvad
jernbelåningen serskildt beträffar, lätteligen torde inses, alt, derest lån å
deuna metall ej skulle i Sedelstocken inräknas, några års hämmad export
kunde medföra Sedelstockens ökning lill flera millioner, som, då
conjuncturen tillät jerns utförande, skulle åter indragas, hvaraf måste
uppstå de olyckor, hvilka åtfölja en plötslig förminskning af landets
myntmassa, anser Utskottet några afdrag af Sedelstocken för lån å metaller
ej böra i fråga komma. Om man besinnar, att icke allenast för
hvarje å de innestäende behållningarne redan utställd och utelöpande
invisning, utan äfven för hvarje invisning, som å deni tid efter annan
utställes, innehafvare!! har alt uttaga silfver lika hastigt och omedelbart,
som för en Banco-sedel, och alt äfven, så säkert som under en tid af
lugn och allmän belåtenhet, hvarken det ena eller andra sloget af representativ
kunna befaras i någon ovanlig mängd inströmma lill Bancoluckan,
lika så säkert skulle, i händelse en period intraffade, då en påkänning
vore i fråga, bägge slagen af representativ komma att gemensamt
och ungefärligen lika bidraga lill proportionens nedsättande, lärer
det äfven medgifvas, alt några afdrag för depositionerne icke böra ska
från Sedelstocken.
Utskottet tror sig sålunda hafva rigtigt förfarit derutinnan, att Utskottet,
för att i fråga om proportionen emellan reela Fonden och
Sedelstocken, komma till ett resultat, som af ingen kan jäfvas, emedan
det klart grundas på räkenskaperne, antagit en sådan beräkning
af Sedelstocken , alt det närvarande förhållandet icke förblandas
med hvad som är verklig tillgång, men då följande poster, nemligen:
dels de förskott, hvilka blifvit af Banken utlemnade till invexling af förslitne
smärre sedlar, i Landsorterne, dels de otydliga transportsedlar,
hvilka under sina numror icke kunnat afföras, utan i stället blifvit af
Låne-Banken infriade och sedermera till deras belopp serskildt balancerade,
dels äfven metalliska värdet af de så kallade kopparskiljemyntspoletterne,
som finnes inberäknadt uti den Riksgälds-sedeistock, till hvars
inlösen fond år i8a3 är af Banken anvisad, icke kunna anses gravera
den utelöpande Sedelstocken, utan desse posters inbegripande deruti
skulle leda till en dubbel påföring, Saner Utskottet, med fästadt afse»
Banco-Utskottcts Utlåtande N.o 16.
3 7
emie å hvad en Ledamot härom anmärkt, förenämnde 3:ne poster, utan
rubbning af den beräkningsgrund Utskottet antagit, vara det enda, som
kan och bör från Sedelstocken afdragas.
Vidkommande åter slutligen de annyirkningar, hvilka blifvit gjorde
emot bibehållandet af en så hög proportion emellan metalliska Fonden
och Sedelstocken , som 2 till 5, så, ehuru Utskottet redan tror sig hafva
vederlagt den af några Ledamöter yttrade mening, att bestämmandet
af denna proportion skulle kunna leda till någon indragning i lånerörelsen
eller till ett så kalladt slryp-system, dertill Utskottets förslag
i sin helhet betraktadt icke skäligen kan gifva någon anledning, likväl,
då ett så stort antal Ledamöter inom samtlige Riks-Stånden yrkat en
nedsättning af den föreslagna proportionen och Utskottet, för sin del, ej
eller hyser något tvifvel, alt ett lägre förhållande emellan reela Fonden
och Sedelstocken än 2 lill 5 kan, utan våda för vexlingens bestånd, antagas,
har Utskottet, till desto säkrare undanrödjande af de inom RiksStånden
yttrade farhågor för hastigt behöfliga åtgärder lill Silfver-fondens
förstärkande, funnit någon nedsättning kunna ske af nämnde förhållande;
men då förhållandet emellan metalliska Cassan och Sedelstocken
ovilkorligen måste så bestämmas, att ej derigenom någon rimlig anledning
gifves innehafvarne af-Bankens sedlar, till fruktan eller tvifvel
om Bankens förmåga alt alltid kunna sin första pligt fullgöra, har Utskottet,
i öfverensstämmelse med dess förut yttrade åsigt, om angelägenheten
att betrygga ett genom förra tiders misstag skakade förtroende
till Rikets Ständers Bank, icke kunnat tillstyrka bestämmandet af ett lägre
förhållande, än såsom 1: 3, emellan metalliska Cassan och Sedelstocken,
den sistnämnde beräknad med afdrag af ofvanbcrörde 3:ne poster.
Och kan Utskottet ej inse behofvet af den föreskrift en Ledamot
trott höra Fullmägtige meddelas, alt hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Rikets Ständers sammankallande, i händelse proportionen ej
skulle kunna utan indragning af låne-rörelsen bibehållas.
Vid punkterne:
2: att si/fverköp för Bankens räkning icke böra komma i fråga, när
cursen håller sig öf ver pari;
och 3: att Banco-Sty reisen må, då cursen står vid eller under pari
ega att afsluta sådane köp under vilkor, alt det uppköpta silf rot likväl
ej mer får öfverstiga vexlingsgrunden, enligt Myntbestämnings-Lagen, än
med hvad som motsvarar transporten af silfret från uppköpsorten till
38
B anco-Ut skottets Utlåtande N;0 16.
Banken, samt att Banco-Styreisen för öfrigt dervid noggrant tillser, att
silfret verkligen från utländsk ort inkommer,
har blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af en Ledamot, att det syntes som andra och 3:dje punkterne stodo
1 strid med hvarandra, då det, enligt andra punkten, ålåg Banco-Sty»
reisen att införskaffa silfver, men genom 3:dje punkten vore Styrelsen
förbjudet ingå i silfverköp, då cursen stigit öfver pari;
af en Ledamot, att den af Utskottet åberopade satts i Stats-oeconomien,
”alt export och import under en längre följd af år alltid är lika,
” visserligen vore rigtig, men icke af någon författare erkänd, såsom
Utskottet tagit den, eller såsom skulle nödvändigt varuimporten vara lika
i värde med varuexporten; att, om man ansåge silfver såsom en vara,
hvilken inberäknades i exporten, vore sattsen rigtig, men då följde ej
deraf det, som Utskottet velat bevisa, eller att silfver blott utginge
det ena året för att inkomma det andra; att silfverköpen blefvo under
Utskottets vilkor icke möjliga, hvarken in- eller utrikes, då Banken
ej finge köpa silfver utan så vida cursen stöde vid eller under pari; att
då Banken, enligt förslaget, skulle införskrifva silfver, så snart cursen
folie till 128 sk., vore klart, att cursen aldrig kunde falla derunder; att,
då importen hufvudsakligen skedde från allenast 2 ställen i riket, men
exporten deremot på en vidsträckt kust, hvarifrån det allmänt utspridda
samt i öfverflöd tillgängliga silfvermyntet, hvilket Utskottet sökt göra
så beqvämt som möjligt, under det att Utskottet velat indraga alla
mindre sedler än af 3 R:dr 16 sk. Banco valeur, med lätthet och utan
kostnad öfverfördes från Rikets södra provincer till den närgränsande
utländska kusten, kunde man antaga för afgjordt eller sannolikt, eller åtminstone
möjligt, att importen på den del af kusten, som handlade med
den närliggande utländska, komme att till stor del betalas med det i
omlopp satta silfvermyntet; alt, om man antoge denna import till omkring
2 millioner R:dr årligen, hvilka åter skulle fyllas af Bankens förråd,
syntes deraf, att då, sedan 10 millioner R:dr utgått, detta förråd icke
utgjorde mer än <7 millioner, vore det redan på fjerde året ultömdt, och
Banken skulle icke mer ega någon siifver-R:dr qvar;
af en Ledamot, att man ej kunde med skäl fordra, det Banken icke
må uppoffra någon del af sin vinst för sine förbindelsers uppfyllande,
utan att ådraga allmänheten förluster och att sålunda silfverköpen för
Bankens räkning borde få verkställas, äfven om vexelcursen visade sig
vara öfver pari, dock under iakttagande, alt Banco-Styrelsen fördelade
vexelköpen på samtlige Börserna i Riket;
Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 16.
39
af andre Ledamöter åter, att silfverköp blefvo i högsta grad förderflige,
om priset för silfret skalle få ökas ens med transportkostnaden;
att, om man tänkte sig nödvändigheten för Banken att med 5 å6 sk. på
Riksdaler!) utöfver utvexlingsgrunden förstärka dess metalliska fond, skulle
cursen hädanefter som hittills uppjagas, hvarföre stadgandet i ^:de
punkten borde helt och hållet utgå samt blott bestämmas, det Banken
invexlar silfver efter 128 sk. för hvarje R:dr;
af någre Ledamöter, att både guld och silfver icke endast borde
skaffas utifrån, ulan försök äfven göras, att köpa dessa metaller inom
landet;
af andre ledamöter, att silfverköp till ett pris, som öfverstiger
myntbeslämningsgrunden, med godtgörande af transportkostnaden eller
en del deraf, icke borde få ske annorlunda, än af utländskt mjntadt
silfver; och af andre Ledamöter, alt Svenskt myntadt silfver icke borde
få inköpas med förhöjning af transportkostnaden;
samt af ätskillige Ledamöter, alt vilkoret, det Banco-Styrelsen skulle
tillse, alt silfret verkligen från utländsk ort inkomme, vore nog besynnerligt
och föga tillförlitligt; att det skulle leda till underslef;
hvarförutan slutligen en Ledamot föreslagit, att Bankens transactioner
till reela fondens förstärkning borde, i stället för silfverköpen, ske
på samma sätt, som Riksgälds-Contoret fordom begagnat, då det upphandlat
vexlar lill betalning af räntan å Rikets utländska skuld, hvaraf
denne Ledamot trott den fördel äfven kunna vinnas, att, om Banco-Fullmägtige
remitterade de, efter måttlig curs uppköpte vexlarne lill något
serskildt Handelshus, med hvilket aftal kunde träffas, att penningarne
finge stå någon lid på 2 å 3 månaders uppsägning, omkostnaden för
si 1 frets hittransporterande skulle kunna med denna ränta betäckas, men,
på det en sådan rättighet ej må kunna missbrukas, borde Bunco-Fullmägtige
erhålla ätskillige bestämda föreskrifter.
Till svar å den af en Ledamot gjorde erinran, att 2:dra och 3:dje
punkterne i Utskottets förslag skola vara mot hvarandra stridande, får
Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att väl Banco-Styrelsen, enligt 2:dra
punkten, är förbunden att förstärka metalliska cassan, då den vill sjunka
under den ant3gne proportionen, men alt deraf ingalunda följer, det
Banco-Styrelsen då skall verkställa silfverköp, ty detta utgör icke det
enda af Utskottet föreslagne medel till proportionens bibehållande.
Då Utskottet, pag. 18, yttrat, ”att ett lands export och import under
en längre följd af år mäste vara lika,” har Utskottet dervid både för
-
4o
Banco-Utskotltts Utlåtande TV. o 16
utsatt och uttalat, alt, hvad exporten tillfälligtvis understigit importen,
jemnar sig, bland annat, äfven genom utförsel af silfver, hvilket då är
exportvara, liksom införskrifvet silfver från utländsk ort, der sådant
finnes eller produceras, icke i något för Utskottet märkbart hänseende
skiljer sig från annan importvara.
Vid granskning af de förhållanden, som under förra silfvervcxlingsperioden
egt rum, finner man, alt cursen på Hamburg stod då oftare vid
47, 46 och 45 sk., än vid 48 sk. ända till 1790-talet, då Riksgälds-Contorets
sedelutgifningar kommit i gång; att under åren 1795 och 1796 höll den
sig, oaktadt uämnde betydliga sedel-emission, oftare vid 47 och 47i än
vid och öfver 48, 49 och 5o sk.; att den allenast småningom uppgick efter
1800 ända till 55 sk., och att egentligen först från 1809 dess hastiga stigande
inträffade. Första hälften af de senast förflutna 10 åren visar äfven
märkliga exempel på cursens ombyllighet ömsom till stegring, ömsom
till ansenligt fall under en period, då Bankens och Riksgälds-Contorets
sammantagne Sedelstock varit på ett eller annat hundrade tusende R.*dr
nära alldeles oföränderlig. Beräknar man bela tidrymden af 10 år från
1824 till i833, så hafva 4 af dessa år, nemligen 1825, 1828, 1829 och
1831 varit gynsamma för silfverimport, och dertill alt cursen efter sista
Riksdag icke fallit under 128 sk., finnas så flerfaldiga skäl, att det snarare
må väcka förundran, att den icke understundom stigit ännu högre
än som skett. Utskottet kan, på grund jemväl af denna erfarenhet,
icke antaga för otroligt, det cursen skulle kunna lika mycket
falla under 128 sk., som den kan tidtals stiga öfver detta belopp, utan
anser sig tvärtom hafva stöd för den förmodan, att, då silfver kan fritt
utvexlas samt fritt ut- och införas, hvarigenom cursen närmare skall
hålla sig efter det verkliga handels-förhåilandet, cursfall lill 1 å a sk.
under 128 sk. på Stockholms och Götheborgs Börser ej mindre säkert
hädanefter såsom förr kan påräknas vid en förmonlig hnndels-ställning,
än curs-stegring med 2 å 3 sk. öfver 128 sk. kan inträffa, då handelsställningen
är för landet ofördelaktig.
Att, genom Utskottets plan, något hinder blifvit satt för ett sådant
vexel-cursens temporaira fall, mäste Utskottet äfven bestrida, samt får fästa
uppmärksamheten derå, att väl, pag. 18, blifvit sagdt, ”att BancoStyrelsen
må, när cursen står vid eller under pari, ega afsluta sådane
köp”, men att dermed ingalunda är sagdtj, att Banco-Styrelsen, hvarje
gång sådant curs-förhållande inträffar, skall vara förbunden genast vid
-
Banco Utsholtels Utlåtande N.o 16.
taga en dylik ålgård. Vid den gjorda beräkningen, huruledes, genom utvexling
af 10 millioner R:dr smärre sedlar mot silfver, realisalionen skulle
blifva upphäfd, kan Utskottet ej heller undgå påminna, så väl att Utskottet
alltid såsom möjlighet förutsatt, det proportionen för längre eller kortare
tid kunde komma alt stå lägre än som 2 till 5, utan att realisationen
derföre måste anses såsom upphäfd, dels ock att nämnde beräkning icke
finnes tillämplig, utan under förutsättande deraf, att, medan desse 10 millioner
consecutivt ombyttes medelst vexling, Banco-Styrelsen tillika skulle
sakna all möjlighet att på annan väg åstadkomma Cassans förstärkning,
och således under hela den period, som härtill erfordrades, oafbrutet vara
genom conjuncturen bragt derhän, alt Styrelsen nödsakades alldeles overksamt
och passivt åse Silfverfondens dagliga förminskning.
Till svar å den af andre Ledamöter yttrade åsigt, att Banken ej ens
borde tillåtas betala hvad transportkostnaden öfversteg pari-curs, utan att
allenast borde bestämmas, det Banken invexlär silfver efter 128 sk., får Utskottet
erinra, att det sistnämnde är en Banken alltid åliggande skyldighet
ifrån och med den dag Banken till silfver-utvexling öppnas, och att det
förra desto mindre kunde medföra någon föi lust för Banken, som, enligt
Utskottets plan, och på sätt, vid besvarandet af anmärkningarne till punkterne
1 och 2, närmare blifvit visadt, Banken, i samma nion som den
metalliska Cassan erhölle förstärkning, skulle kunna antingen utsträcka eller
undvika att inskränka sin rörelse, samt sålunda i ränle-inkomster erhålla
full ersättning för en dylik utgift.
Då, i händelse Silfver inköptes, med tillägg af transport-kostnaden,
utan att det upphandlade partiet utifrån lill landet inkomme, Banco-Fullmägtige
skulle komma att medverka till cursens stegring, samt, i händelse
silfverköp inom landet tilläts, det ofelbart skulle föranleda till den för
silfver-utvexlingens bestånd skadliga speculation, alt man den ena dagen
loge utur Banken en summa silfver, för att den andra dagen till Banken
återleverera samma silfver, med en vinst, motsvarande transportkostnaden,
måste Utskottet på det högsta bestrida den mening, att försök borde inom
landet af Banco-Styrelsen göras till silfvers anskaffande.
Genom inköp af Svenskt myntadt silfver skulle en vinst för Banken
uppstå, medelst besparing af myntnings-kostnaden, och Utskottet finnér
sålunda ingen anledning att förhindra inköp jemväl af Svenskt myntadt
Bih. till R- St. Prot. i834• G Sami. t Afd. Q
tutte Häftet.
42
Banco-Ulshotlets Utlåtande N;0 16.
silfver, så snart man blott kan vara förvissad, att uppköpet deraf verkligen
sker från utländsk ort.
Någon synnerlig svårighet åter för Banco-Styrelsen, att härom göra
sig förvissad, anser Utskottet ej ega rum, då Utskottet naturligtvis förutsätter,
alt någre silfverköp icke, utan i större scala, kunna uppstå.
Ibland conlroler, som i nämnde hänseende kunde vidtagas, förekommer
t. ex , alt, när Banco-Styrelsen med något väl accrediteradt Handelshus
afslutar contract om en större silfver-leverance, fästas såsom vilkor,
att Svenske Embetsmän, vare sig Minister, General-Consul eller Consul å
de orter, ifrån hvilka silfret exporteras, skola med deras embets-intyg
styrka allastningen och med deras em bets-sigill äfven kunna förse sjelfva
emballagen. Vid första Svenska Tullkammare undersökes sedermera, i
vanlig ordning, förpassnings-handlingarne och sjelfva lasten jemföres dermed,
saint förpassas vidare till Stockholm, hvarest godset i Packhuset väges
och journaliseras, innan det af Banken emottages. En annan utväg
åter vore, att Banco-Styrelsen, i händelse den så funne nödigt, sjelf afsönde
ett Ombud alt, å utrikes ort, hemta silfret, sedan Banken, som aldrig
sjelf kan eller bör på Börsen uppträda såsom Vexelhandlare, antingen
genom något härvarande Handelshus försett sig med vexlar, eller för ändamålet
dragit sådana å de crediliv, Styrelsen egde å utländsk ort, hvilket,
då fråga vore om ett större parti silfvers införskaffande, icke heller kunde
blifva af någon kännbar kostnad för Banken.
Hvad slutligen vidkommer det af en Ledamot framställde förslag, att
Bankens transactioner till reela fondens förstärkning borde ske medelst upphandling
af vexlar, i stället för silfverköp, så har Utskottet redan visat
sig icke hafva för afsigt hindra Banco-Styrelsen alt, om eller när gynnsam!
tillfälle skulle sig dertill erbjuda, söka, å tjenligt sätt, förskaffa sig vexlar,
men vågar ej tillstyrka ett så uteslutande användande af denna utväg,
som bemälde Ledamot föreslagit.
Till följd af hvad blifvit an jordt, har Utskottet ansett sig böra
förblifva vid hvad i 3 och f punkterne af dess ifrågavarande Betänkande
finnes tillstyrkt.
Vid punkterne:
5:o alt Banco-Styrelsen må tillerkännas rättighet att, emot möjligaste
lindriga vilkor* bereda sig creditiv i utländskt mynt* till belopp motsvarande,
efter pari-curs, 2,666,666 E:dr 32 sk. Svenskt Banco, för sd
lång tid som denna Styrelse ansdge det nödvändigt, och, om så nödigt
Sanco-Utskoltets Utlåtande Nio 16.
43
pröfvades, dervid såsom hypothek jå använda Bankens egande Statsobligationer;
och
6:0 att, när Banken, genom Creditivets anlitande, råkat i utländsk
skuld, Banco-Styrelsen åligger begagna första inträff ande förmonliga
curs-förhållande, för att derå göra afbetalning;
liar blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af någre Ledamöter, att, i händelse af fortfarande ofördelaktige conjuncturer,
skulle creditivet närma sig lill naturen af stående utländskt lån,
fästande Bankens grundfond såsom ett permanent hypothek i credilgifvarens
hand; alt, om och när det af Utskottet förutsatta fördelaktiga cursförhållande
skulle, utan våldsam sedel-indragning, inträffa, syntes hvarken
Utskottet eller någon annan kunna beräkna; samt att del vore ej
mindre origtigt än oförsigtigt göra räkning på alt lill bättre curs få liqvidera
silfret, om det togs på credit, än om det straxt betaides;
af en annan Ledamot, alt han ej kunde lemna sitt bifall till creditivet,
förr än proportionen af 2 till 5 blifvit betydligt nedsatt, så att man
kunde vara säker, att det ej behöfde tillitas;
af ett stort antal Ledamöter åter, alt, på det medlet måtte blifva så
mycket verksammare, och då sannolikt syntes, att ju större creditiv toges,
desto säkrare kunde man vara, att det ej behöfde anlitas, borde detsamma
ökas utöfver dea af Utskottet fö!••slagna summa; i öfverensstämmelse
med hvilken åsigt någre Ledamöter föreslagit, att Banco-Styrelsen skulle
berättigas att negotiera ett så beskalfadt creditiv, utan att detsamma på
förhand inskränktes lill någon viss summa; andre Ledamöter hemställt,
att creditivet må bestämmas till 2 millioner R:dr Hamb. B:co, och andre,
till belopp jemt motsvarande Bankens grundfond, med rättighet för Banken
att begagna sin grundfond till hypothek, men att detta större creditiv
dock ej skulle sökas genasl till liela beloppet, ulan endast Banco-Styrelsen
auloriseras alt afhandla om creditiv till högre belopp än det nu
föreslagna, så vida Styrelsen funne det behöfligt;
af någre Ledamöter, alt creditivet ej borde betingas af ett enda Ban»
quiers- eller llandels-hus, eller i ett enda myntslag, utan på flere ställen
och i flera utländska myntsorter;
af en Ledamot, alt creditivet borde kunna begagnas äfven för
alt, i form af Bankens egne vexlar, lemnäs sådane personer, hvilka, efter
serskild öfverenskommelse, deponerade Svenske Bancosedlar eller silfver i
Banken, för alt deremot få utrikes lyfta motsvarande belopp silfver på
den plats, der Banken förskaffat sig creditiv;
44
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o iG.
af en Ledamot, att creditivet borde begagnas jemväl för att, vid inträffande
serskilde casus, möta vexelcursens oskäliga stegrande och åt Banco-Styrelsen
uppdragas, att använda detsamma till cursens hållande jemn
i möjligaste måtto, eller emellan ett visst bestämdt maximum och ett utsatt
minimum, samt
af en annan Ledamot, alt, som han förutsåge, alt svårighet torde
uppstå för creditivets erhållande, om ej Regeringen lemnade dess garantie,
borde anhållan hos Kongl. Majit ske om en sådan garantie, och creditivet
vara beredt före siifverutvexlingens början; hvarjemte en Ledamot vid
Gite punkten erinrat, att föreskriften, ”det Banken borde begagna första inträffande
förmonliga curs, för att betacka ilen del af creditivet Banken å
utrikes ort begagnat,” vore mer calhegorisk än som behöfdes, och således
en större latitud i detta afseende borde Banco-Styrelsen lemnäs, emedan
Banken skulle motarbeta sig sjelf och förlora, i stället för att vinna på operationen,
om Styrelsen skulle begagna första tillfälle att concurrera om
vexlar.
I anledning af förstnämnde anmärkningar eller att creditivet skulle
erhålla egenskapen af stående utländskt lån, fästande Bankens ' grundfond
såsom hypotliek, får Utskottet lill en början upplysa, att, efter Utskottets
öfvertygelse, någon pantsättning af Bankens Stats-Obligationer icke skulle
kunna erfordras i och för begagnandet af ett så beskaffadt creditiv, som
Utskottet föreslagit, fastän Utskottet ansett nödigt bevilja Banco-Styrelsen
rättighet^ jemväl tsga detta steg, i händelse, emot förmodan, så skulle erfordras.
vitt silfver, i likhet, med hvarje annan vara, skall blifva dyrare,
i händelse det för ögonblickets behof måste anskaffas, än om man beredt
sig möjlighet, att vid påkommande behof det erhålla, emot rättighet att detsamma
småningom och i mon af sig erbjudande tillfällen återbetala, anser
Utskottet kunna för afgjordt antagas, och får fästa uppmärksamhet derå, att
det föreslagna creditivets eventuela begagnande säkerligen skall på cursen
hafva samma verkan, som export af silfver, samt dymedelst jemväl för
Banco-Styrelsen öppna tillfälle alt å creditivet göra afbetalningar.
Enligt hvad erfarenheten visat, erhålles ett sådant creditiv, sorn Utskottet
tänkt sig, vanligen under de vilkor, att i och för sjelfva rättigheten
att, om och när så behöfves, begagna den utländska crediten, erlägges såsom
provision en viss procent å creditivets belopp, men ränta kommer ej
i fråga förr, än man af creditivet sig begagnar eller för mer än de summor,
som derå lyftas, och om än man icke tager i betraktande det mer än
sannolika förhållande, att dc utländska Handelshus, med hvilka Banken sig
Bunco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
45
engagerar, skola fästa afseende å den förtjenst, som derigenom i commissionsväg
kan åt dem beredas, är det likväl desto troligare, alt Banken,
skall undfå dylika creditiv på ganska billiga vilkor, som andre Verk i Sverige,
med credit, utan svårighet erhållit sådan, mot lägre afgifter, i provision
och ränta sammantagne, än hvad blott den sistnämnde här i landet
vanligen utgör.
Om Banco-Styrelsen skulle finna sig i nödvändighet att å creditivet
lyfta större eller mindre belopp, lärer densamma för öfrigt icke underlåta,
att, efter omständigheterna, förbehålla sig rätt till lånebeloppets återbetalning,
inom kortare eller längre tid, ända till 3 högst 5 år, så att Bankens
årliga vinst på lånerörelsen, förökad genom de medel till utvidgande deraf,
som sjelfva den ifrågavarande låncoperationen innebär, visserligen skall,
i förening med andre Bankens medel, lemna iner än tillräcklig tillgång till
återbetalning af de dragne summorne om nämnde utväg till metalliska
cassans förstärkande någonsin skulle behöfva att anlitas; och lärer jemväl,
i händelse af mindre fördelaktiga conjuncturer, en uppmärksam Banco-Styrelse,
under den tid, som sålunda kan betingas för återbetalningen af de
å creditivet lyftade summor, icke sakna tillfällen, att på förmonligt sätt
lånet betacka eller att derå, tid efter annan, göra afbetalningar.
Då det vore med Bankens rörelse oförenligt, att den uppträdde såsom
vexel-säljare och erfarenheten tillräckligen ådagalagt olämpligheten af att
söka genom någre konstlade operationer styra cursen, kan Utskottet icke
instämma uti den af en Ledamot yttrade åsigt, att ifrågavarande creditiv
skulle af Banco-Styrelsen användas, för att hålla cursen emellan något bestämdt
maximum och utsatt minimum; samt finnér för öfrigt alla föreskrifter
om sättpt för creditivets användande utgöra föremål för ett blifvande
Reglemente.
Hvad slutligen beträffar den af en Ledamot vid 6 punkten gjorde
anmärkning, att föreskriften, det Banken borde begagna första inträffande
förmonliga curs för att betacka den del af Creditivet Banken å Utrikes
ort begagnat* vore mer eathegorisk än som behöfdes, får Utskottet
upplysa, att Utskottet dermed icke velat uttrycka något annat, än
att Banco-Styrelsen, då den funne vexel- och handelsförhållandena sådant
medgifva, skulle gå i författning om afbetalning af de å Creditivet
dragne summor; hvarföre ej heller någon curs på detta ställe blifvit till
siffran utsatt.
Utskottet förblifver vid sin redan yttrade öfvertygelse, att det i
Betänkandet N:o 6 föreslagne Creditiv-belopp uti utländskt mynt, mot
-
46
Banco-Utskoltels Utlåtande N;0 16.
svarande efter pari-curs, 2,666,666 R:dr 3a slc- Banco, är fullt betryggande
för Silfver-utvexlingens oafbrutna fortgång, men, då Utskottet af
ofvananförrla skäl funnit sig föranlåtet tillstyrka nedsättning i det förhållande
Utskottet först föreslagit att ega rum emellan reela fonden och
sedelstocken, anser Utskottet det vara till principen rigligt, att ännu
verksammare medel stå till Barico-Styrelsens disposition, i händelse någonsin,
emot förmodan, metalliska Cassan skulle så sjunka, att, oaktadt
detta lägre förhållande, Crediliv å utrikes ort behöfver till densammas
förstärkande anlitas, hvarföre äfven Utskottet, med fäsladt afseende å
det af flere Ledamöter inom Riks-Slånden framställde yrkande, om ytterligare
Creditiv-rättighet för Banco-Siyrelsen, trott sig jemväl böra
i så måtto förändra nu ifrågavarande punkt, att Banco-Styrelscn ej allenast
må anmodas och berättigas att ju förr desto hellre gå i författning
om beredandet af Creditiv å förstberörde belopp, utan äfven erhålla
rättighet att framdeles, och så vida Banco-Styreisen skulle anse
omständigheterne det fordra, betinga sig ytterligare Creditiv ä lika
belopp.
Huruvida desse Creditiv må anskaffas på flere platser eller hos mer
än ett Handelshus, anser Utskottet böra öfverlemnas åt Banco-Styrelsens
ompröfvande, och har redan i sitt förra Betänkande ej lågt något hinder
för Crediti v-beloppets fördelande på sådant sätt.
Och anser Utskottet något yttrande, i anledning af en Ledamots erinran
om nödvändigheten att söka Kongl. Maj:ts Nådiga sanclion, j och
för erhållandet af berörde Crediliv, icke för närvarande erfordras.
Vid punkten:
7:0 att Banco-Styrelsen md kunna äfven genom minskning af ett för
rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt mynt bibehålla proportionen
emellan metalliska Cassan och Sedelstocken och för detta ändamål
berättigas att:
antingen förpanta eller försälja Bankens egande inteckningar i fastighet,
under vilkor, att den i skuldförbindel seme Banken serskildt förbehållne
uppsägningsrätt för hela skuldbeloppet icke får af annan innehafvare
begagnas ;
försälja till större eller mindre belopp Bankens innehafvande Statsobligationer;
upptaga
lån emot räntebärande obligationer, ställda på viss tid eller
uppsägning; samt
E. nco-Utslioltcli Utlåtande N;0 16.
47
derest sådant emot förmodan skulle af behof påkallas , minska eller
inställa Bankens utlåningar;
har blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af några Ledamöter, alt föreskri (terne i denna punkt borde helt
och hållet förfalla, emedan de skulle medföra större eller mindre olyckor,
huru de än tillämpades;
af någre Ledamöter, att då Bankens fordringar för intecknade lån
voro på sådane vilkor, alt de icke lätt blefvo afsätllige eller, om de utbjödos
till salu, kunde finna köpare, om ej till ganska lågt pris, hvarigenom
Banken skulle lida förlust å fordringar, som i öfrigt ej voro osäkra,
borde föreskriften om desssa fordringars försäljning eller förpantning
utgå eller åtminstone nedflyttas lill sisla rummet;
af 2:ne Ledamöter, att å pag. 35 uti Betänkandet förekommer räntan
å Bankens Stats-obligalioner, intagen i Bankens räntevinst, men att icke
gprna mera än ett sätt må begagnas; att alltid förlust på räntan skulle
uppkomma samt att bestämdt borde uttryckas, att försäljningen af samma
obligationer borde verkställas inom Riket;
af en Ledamot åter, att försäljningen af Stats-obligationerne borde
i första rummet vidtagas; men under uttryckligt förbehåll, alt det skulle
ske å utrikes ort;
af flere Ledamöter, att, oaktadt det vore lill principen rigtigt, alt
en Bank-Styrelse skulle kunna alslå eller bifalla lån, syntes likväl minskning
och inställande af Bankens utlåningar blifva af så vådlig verkan
under öfvergångeu, att Utskottet borde frångå sitt förslag i denna del
och antaga samma grundsatts, som sistlidne Riksdag af Rikets Ständer
gillades;
af någre Ledamöter, att rättigheten lill låne-rörelsens indragning,
om än icke begagnad, skulle väcka ökade farhågor för realisationen, och
begagnad medföra de rysliga olyckor som alltid åtfölja stryp-syslem;
af någre Ledamöter, att det vore nödvändigt bestämdt utsätta den
ordning, hvaruti nu blifvande Banco-Styrelse skulle förfara, i afseende
på de i denna pnnkt föreslagne åtgärder; och att utsätta hvilken del af
låne-rörelsen först borde indragas, i händelse denna åtgärd funnes nödig.
Lika som den af Utskottet här ofvan uttalade grnndsatts, att en
Sedel-Banks första skyldighet är, att, vid anfordran, kunna sina förbindelser
inlösa, qvarstår obestridd och ovederlagd, har Utskottet, med tillfredsställelse
funnit, att, oaktadt de flcrfalldige anmärkningar, hvilka blifvit
framställde emot förevarande punkt af Utskottets förslag, dock icke
43
Banco-TJtskotlets Utlåtande N.o 16.
någon af Ledamöter, som deremot sig yttrat, förmått bestrida, eller ens
kunnat undgå erkänna , rigtigheten af den grundsats, att hvarje välordnad
Bank bör ega rättighet att, då så nödigt linnes, förminska, tili
större eller mindre del, sina utelöpande sedlar samt, derest så påfordras,
sina utlåningar inställa.
I och med detsamma, som man inser och erkänner rigtigheten af denna
vigtiga grundsatis, måste den, efter Utskottets öfvertygelse, äfven vid
ordnandet af R. S:s Banks rörelse, iakttagas och tillämpas, emedan ingeu
Bank, som beröfvades en dylik rättighet, kan med skäl påräkna något fast
förtroende till dess förmåga att uppfylla egna förbindelser; hvarföre ej
heller vid föregångne realisations-företag denna rättighet någonsin blifvit
Rikets Ständers Bank förnekad, eller fråga uppstått om åläggande
för densamma, att nya lån utgifva jemväl i den tidpunkt sådant funnes
stridande mot vilkoren för dess eget bestånd. Och då naturligtvis Banken
aldrig skall kunna åt näringarne fortfarande bereda kraftiga understöd,
utan så vida och i den mon densamma lyckas att lugna sina fordringsägare,
samt hos dem vinna förtroende, hvilket åter säkrast erhålles
genom dess byggande på rällsenliga och sunda principer, är det åtminstone
för Utskottet klart, att också de interessen, som tro deras fördelar
icke låta sig förena med tillämpningen å Rikets Ständers Bank
af nämnde grundsalts, skulle, genom åsidosättande af denna grundsalts, i
framtiden mera skadas än gagnas.
Men under det Utskottet, å ena sidan, funnit, det Rikets Ständers
Bank icke mer än andra Banker och enskilde personer kän éller bör åläggas
att sin rörelse utsträcka eller nya lån utgifva i det ögonblick
hennes egen ställning sådant förbjöde, har Utskottet, å andra sidan, ansett
sig förpligtadt noga tillse, det Banco-Slyrelsen icke i och för bibehållandet
af det emellan metalliska Cassan och Sedelstocken bestämda förhållande
måtte varda nödsakad inskränka det för landet och näringarne
hehöflige rörelse-capital eller tillgripa någon af de i förevarande punkt
föreslagna åtgärder, utan i den händelse ett för rörelsen umbärlig! öfverskott
i representativt mynt skulle uppstå, som gjorde Bankens sedlar
till någon del öfverflödiga.
Med åberopande af hvad Utskottet här ofvan, vid besvarandet af
anmärkningarne emot Utskottets plan i sin helhet anfört, och nu ytterligare
Tid punkterne i, 3 och 5 föreslagit, vågar Utskottet jemväl hoppas,
att i denna tUi hafva lyckats, så att någre rimliga anledningar icke
kunna
Banco-Zhskottets Utlåtande If.O 16.
49
Jeunna finnas till den farhåga, att de utvägar, Utskottet i förevarande
punkt tillstyrkt, skola leda lill en menlig inskränkning af rörelse-capitalet;
samt får nu, i detta hänseende, endast fästa uppmärksamheten derå,
att, innan Bankens metalliska Gassa möjligen kan sjunka till det nu föreslagne
minimiför'hållandet af i: 3 mot utelöpande sedelstocken, den
sistnämnde beräknad med de afdrag, som nu mera jemväl blifvit tillstyrkte,
måste från Banken utvexlas något mer än 3,447»000 ^:c^r Silfver
Specie, motsvarande, efter mynlbestämningsgrunden, 9,192,000 R:dr
Banco; att, innan metalliska Cassan, förstärkt med det först föreslagne
Creditivet i utländskt myn t, kunde sjunka under det bestämda förhållandet,
utvexling kunde ske af något mer än 4>947>0°° fbdr Silfver, motsvarande
13,192,000 R:dr Banco;
•samt sluteligen, att, i händelse jemväl det nu föreslagne ytterligare
Creditivet komrae att anlitas, skulle ett sammantaget belopp i jemntlal
af ej mindre än 6,447>000 R:dr Silfver Specie, motsvarande 17,192,000
R:dr Banco, i vexlingsväg från Banken utgå, innan fråga möjligen kunde
uppstå om någon minskning uti ett för näringarne behöfligt rörelse-capital;
allt med förutsättning, alt, under hela den tid, som erfordrades
för uttagandet af berörde belopp Silfver i vexlingsväg, någon invexling
af Silfver emot Sedlar icke skett, eller Banco-Styrelsen kunnat komma
i tillfälle att till silfverköp använda det ringaste af Bankens dertill
disponible medel.
Beträffande den anmärkning, som blifvit framställd i afseende på
den tillstyrkte försäljningen eller förpantningen af Bankens egande Inteckningar,
så, ehuru Utskottet icke anser otroligt, alt Bankens fordringar,
mot inlekningar i fastighet, skulle kunna, utan förlust, både försäljas
och förpantas, i anseende till den säkerhet de onekeligen innebära,
samt Banken till båda delarne måste vara berättigad, enär de förbindelser,
uppå hvilka dessa fordringar sig grunda, äro lill Banken eller
Ordres utfärdade, likväl, då Bankens Fastighets-lån utgöra den del af
dess fonder, som, i anseende till sin mindre rörliga beskaffenhet, ej förr, än
i händelse af en slutlig utrednings inträffande, synes kunna komma i
fråga att försäljas, har Utskottet ansett sig böra på det sätt förändra sitt
lörut gifne tillstyrkande i denna del, att Bankens Fastighets-inteckningar
allenast må kunna såsom hypothek användas.
Till svar å de vid nästföljande moment, eller ifråga om försäljningen
Bih. till R. St. Prot. 1834■ 6 Sami. 1 Afd. 7
12:te Häftet.
5 o
Banco-ZJtskottels Utlåtande N-o 16.
af Bankens innehafvande Stats-Obligntioner, gjorde anmärkningar, får Utskottet
meddela, dels alt, då Utskottet, under pag. 35 i Betänkandet Nio 6,
uppgifvit, huru i allmänhet, och under Silfver-utvexlingens ostörda gång,
Bankens räntevinst kommer att användas, men förevarande punkt afser
möjligen inträffande serskilde förhållanden, eger någon motsägelse icke
rum emellan detta moment och Utskottets, under förstnämnde pagina, gifne
tillstyrkan; dels ock, att, då ett stadgande, hvarigenom Banco-Styrelsen
antingen förbjöds alt å utrikes ort försälja nämnde Obligationer eller ock
ålades att allenast å utrikes ort dem afyttra, icke synes leda till något ändamål,
men möjligen till skada för Banken', genom det hinder, som dymedelst
lades för Banco-Fullmägtige, alt berörde Obligationer försälja, på
sätt i hvarje serskildt fall kunde finnas lämpligast, har Utskottet ej kunnat
tillstyrka några närmare bestämmanden härom i öfverensstämmelse
med den ena eller andra åsigten.
Sedan Utskottet, redan i det föregående, sökt ådagalägga nödvändigheten
alt, vid ordnandet af Rikets Ständers Banks rörelse, icke för några
förhållanden, af hvad beskaffenhet som helst, beröfva Banken rättigheten
att kunna minska sitt rörelse-capilal, om och när dess egen ställning sådant
fordrar, men Utskottet tillika visat att, efter allt förutseende, icke
någon för näringarne skadlig minskning af Bankens rörelse-capital rimligen
är att befara af de i förevarande punkt föreslagne utvägar till proportionens
bibehållande, kan Utskottet icke heller frångå sin i sista momentet
gifne tillstyrkan, att Bankens utlåningar må kunna minskas eller inställas,
derest sådant skulle af behof påkallas, helst Bankens förtroende, efter Utskottets
omdöme, i hög grad hvilar på bibehållandet af denna grundsatts.
Att närmare bestämma ordningen för de i 7 punkten föreslagne utvägars
användande än som redan skett, eller att Låne-rörelsens förminskning
är den, som i sista rummet bör tillgripas, vågar Utskottet ej heller
tillstyrka, då Banco-Styrelsen alltid bäst måste vara i tillfälle att kunna
bedöma, när den ena eller andra af de öfrige utvägarne är tjenligast att
använda.
Och har Utskottet alltså funnit skäl förblifva vid dess i y punkten
gifne tillstyrkan, med allenast den jemkning, att Bankens egande Inteckningar
icke må kunna försäljas, utan allenast förpantas.
Vid punkterne:
8: att, af alla de uppgifne utvägarne till den etforderlige proportionens
underhållande, Låne-rörelsens förminskning är den, som i sista
fianco-Utskotlcts Utlåtande N.-o 16.
5i
rummet bör tillgripas, och det endast då Bunkens säkerhet sådant ovilkorligen
fordrar ; samt
g: att bestämmandet af hvilken eller hvilka, bland de för proporportionens
vidmagthållande tillåtna medel, må för tillfället begagnas,
bör vara helt och hållet öfverlemnadt åt Banco-Styrelsen, som dervid
icke lärer underlåta att afse både Bankens egen fördel, och det som
dermed står i nära samband, industriens ostörda förkofran ;
är allenast anmärkt:
af en Ledamot, att, när man försl i 8 punkten bestämt ett vilkor,
hvarunder försigtighels-målten skola begagnas, sä stöde föreskriften i q
punkten ej väl tillsammans med sann logik , hvarföre S punkten borde utgå,
och af en annan Ledamot, att 9 punkten borde förtydligas genom tillsättande
af orden i öfrigt, efter ordet ”vidmagthållande
Utskottet, som anser af vigt, att den i 8 punkten framställde satts
bestämdt ultryckes, lill lugnande af de öfverdrifna farhågor man i allmänhet
hyser för indragning af Låne-rörelsen, kan ej bifalla uteslutandet af
denna punkt, men erkänner ett förtydligande af g punkten i följd häraf
kunna erfordras, hvilket Utskottet ej heller'skall underlåta att iakttaga.
Vid punkten 10:
att, då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt Silfver och Guld
får inberäknas, ej öfverstiger delar af Sedelstocken, må denna sistnämnde
i intet fall ökas, och att, sä snart förhållandet blifvit än ytterligare
försämradt, Banco-Styrelsen åligger att skyndsamt vidtaga t/enliga
anstalter till återställande af den, emellan metalliska Cassan och Sedelstocken,
nödiga proportion af 2 till 5; /
har blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af någre Ledamöter, hvilka ansett någon proportion emellan Bankens
metalliska Gassa och Sedelstock ej böra bestämmas, att stadgandet i denna
punkt borde förfalla;
af andre Ledamöter, att väl en proportion borde bestämmas, Öfver
hvilken Sedelstocken genom utlåning ej må ökas, men senare delen af
denna punkt förfalla;
samt af någre Ledamöter, att, då Utskottets tillstyrkande i 10 p.
antydde, <1 et Banco-Styrelsen egde öka rörelse-capitalet i händelse förhållandet
emellan metalliska Cassan och Sedelstocken, visade sig fördelaktigare
än 2: 5, hade några närmare föreskrifter i detta hänseende bort meddelas;
af andre Ledamöter åter, att hela punkten borde bibehållas med allenast
den jemkning, att åläggandet om skyndsamt vidtagande åtgärder
52
Sanco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
till den nödiga proportionens återställande borde modifieras, antingen
genom uteslutande af ordet skyndsamt eller något lämpligt tillägg; hvarjemte
någre Ledamöter fästat uppmärksamhet derå, att, sedan Bankens
vexlingsoperationer med silfverköp etc. tagit sin början, syntes äfven-,
tyrligt, att tillåta hvilken som helst, att, när lian behagade, taga en öfversigt
af Bankens metalliska Cassa samt dess behof af silfverköp eller
vexlar, och att således det syntes vara af vigt, att publiciteten af Bankens
ställning så vida inskränktes, alt densamma, allenast vid Revisionerne
eller, om man så tjenligt funne, vid hvarje helt eller års slut,
från trycket meddelade en pålitlig öfversigt af sin ställning.
På grund af hvad anfördt blifvit, vid besvarandet af de emot 1 och
3 punkterne af Utskottets Betänkande gjorda anmärkningar, har Utskottet
ansett den i förevarande punkt gifne föreskrift, om en viss proportion
emellan metalliska Cassan och Sedelstocken, före hvars öfverstigande
sedelstocken ej må ökas, och vid hvars försämrande tjenlige anstalter
böra af Bancn-Styrelsen vidtagas till samma proportions återställande,
böra bibehållas; men, i öfverensstämmelse med den uti 2 punkten gjorde
jemkning, funnit proportion jemväl å detta ställe böra bestämmas, att
blifva såsom 1: 3. , '
Äfvensom Utskottet, med fästadt afseende å den af ålskillige Ledamöter
yttrade nödvä'ndigheten, att meddela någre bestämmanden för
Banco-Styrelsens rättighet, att öka rÖrelsecapitalet, i händelse metalliska
Cassan finnes slå utöfver det bestämda minimiförhållandet, trott sig böra
tillstyrka, att Banco-Styrelsen ej må ega, på grund af ett sådant fördelaktigt
förhållande, vidtaga någon åtgärd till rörelse-capitalets ökande
i annan väg, än medelst utlåning mot pant af guld, silfver, koppar,
jern jemte öfrige ejffecter, uppräknade i Banco-Reglementets 4 -drt, 4
■dfd. 10 — 15 Qpug. gy och gg').
Och enär, enligt hvad Utskottet redan förut sökt ådagalägga, publiciteten
nu mera utgör en af de väsendlligaste grundvalai för Bankens credit
och Realisationens derpå grundade framtida bestånd, anser Utskottet
någon inskränkning icke böra eller kunna göras 11 ti den Banken för närvarande
ålagde skyldighet, att, så väl hvarje halft år, för allmänheten
framlägga öfversigt af Vexel-Bankens ställning, sorn ock, vid hvarje års
slut, offentliggöra Bankens hela ställning, samt tror det ej heller böra
förvägras någon, som det önskar, att, jemväl deremellan, inhemta upplysning
om Bankens ställning, så vidt Tjenstemännens öfrige göromål
tillåta meddelandet af så beskaffade upplysningar; men då ett tillkänna
-
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
'53
gifvande, på förhand, af de åtgärder Banco-Styrelsen, i ena eller andra
fallet, kunde finna nödigt vidtaga, i och för bibehållandet eller återställandet
af proportionen emellan reela fonden och sedelstocken, skulle kunna
motverka de dermed åsyftade ändamål, har Utskottet, på grund af
86 §. Regerings-Formen, jemförd med 2 §. 4 mom. i Tryckfrihets-Förordningen
af den 16 Junii 1812, ansett det förklarande nödigt, att till
ärenden, hvilka i Banco-Verket böra hemliga hållas, skola räknas Banco-Fullmägtiges
åtgärder i berörde ändamål, samt Fullmägtige alltså
•vara pligtige, att, vid hvarje förekommande fall, då öf v erläggningar ega
rum eller beslut fattas, rörande vidtagandet af djlika åtgärder, hålla
deras öf verläggningar och beslut härom hemliga, intill dess åtgärderne
i verkställighet gått, för hvilket ändamål serskildt Protocoll bör öfver
desse ärenden hållas och, jemte alla dertill hörande handlingar, under hemligt
förvar förblifva intill nämnde tid.
Vid punkten
11: att Banken framdeles bör upphöra med ingifvande af sedlar å
mindre valeur er än 5 gånger mynt-enheten, sudan denna enhet varder
af Kongl. Maj.t och Rikets Ständer fastställd,
liar blifvit anmärkt:
af en Ledamot, att redan efter år 1835 ej mindre sedelvaleurer ån
5 gånger den föreslagne mynt-enheten måtte utgifvas;
men af ett stort antal Ledamöter, inom samtlige Riks-Slånden, att
denna punkt, såsom innefattande blott ett omdöme och tillhörande nästa
Rikets Ständers afgörande, kunde och borde uteslutas;
Och har Utskottet ej funnit något hinder för denna punkts uteslutande
utur förslaget.
Vid punkten
12: att Rikets nu f örsamlade Ständer må besluta:
a) att under loppet af innevarande år och nästkommande år i835,
sedlar å skillingtal fortfarande få tillverkas och utgifvas, likväl ej till
större belopp, än hvad under de senare åren varit vanligt;
b) att någon mindre sedelvaleur, efter slutet af år i835, icke får
utställas, än sorn motsvarar 2 gånger mynt-enheten,
har blifvit anmärkt:
af någre Ledamöter, dels alt förmonen af realisationen låge ej deruti,
att silfvermynt komme i omlopp, i stället för papper eller myntrepresentativ,
utan deruti^ att sedelmyntet finge bestämdt, icke föränderligt
värde; dels att de af Utskottet föreslagne stadganden skulle nästan
54
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 16.
alldeles uttömma Bankens metalliska Cassa, föranleda till silfvermyntets
exporterande och blifva menligt äfven för handel, rörelse och liqvider man
och man emellan; lill följd af hvilken åsigt någre Ledamöter tillstyrkt, att,
jemväl efter utvexlingens början, småsedlarne,-borde fortfarande förblifva i
rörelsen och hvarje sedelhafvare ega rätt, alt, för så väl mindre sedlar
som större sedlar, tillvexla sig andra af lika valeurer med de nu gångbara;
af
andre Ledamöter deremot, att Utskottet i denna punkt tycktes
hafva för mycket tagit i beräkning de så kallade farhågorne och tillvägagått
med för stor försigtighet, som icke uppfyllde de med realisationen
åsyftade fördelar; men att Utskottet borde behjerta folkets rättmätiga
anspråk på de fördelar, som beredas genom ärligt mynts vandring man
och man emellan, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt någre Ledamöter
yrkat, att alla smärre sedel valeurer målte, ju förr desto hellre, afskafFas;
en Ledamot framställt: 1:0 att inga nya sedlar å 8 sk» må tillverkas
efter det ögonblick utvexliogen vidtager; 2:0 alt tillverkning af
12 och 16 sk. må med detta år upphöra samt af ingendera småsedelsvaleuren
under året lill vei kas mer än förut brukligt varit; 3:o att bestämda
tidpunkter måtte utsättas så väl för ofvannämnde sedlars emottagande
i uppbörd, som för deras inlösbarhet å Bankens sida; och 4:o
minsta sedelvaleuren ej borde understiga 2 R:dr Bancosedlar; samt
en annan Ledamot tillstyrkt, att, efter slutet af år 1835, icke mindre
sedelvaleurer än 5 gånger mynt-enheten, må af Banken utgifvas;
af en Ledamot, att åt allmänheten borde öfverlemnas, alt sjelfmant
bringa skiljemyntet i omlopp, i småsedlarnes ställe, men att, om småsedlarnes
utgifning funnes ej böra oförändradt fortfara, vore lämpligast åt
Banco-Styrelsen öfverlåta, att minska denna sedelutgifning, endast i mon
som silfvermyntet genom frivillig utvexling utginge;
af andre Ledamöter, att man nästa år kunde upphöra med utgifvandel
af 8 sk. sedlar, ett år derefter upphöra med ulgifvandet af 13
sk. sedlar o. s. v., till och med år 1887.
Vid jemförelse af de emot denria punkt gjorde anmärkningar, finner
man, att desamma härleda sig ifrån 2tne hvarandra bestämdt motsatta
hufvudåsigter, nemligen den ena, alt det smärre silfvermyntet i
möjligaste måtto borde allmänna rörelsen undanhållas, samt den andra
åter, att detta mynts gångbarhet, man och man emellan, borde på allt
sätt främjas och underlättas.
Banco-Utskottets Utlåtande N".o 16.
Hvad beträffar de i öfverensstämmelse med förstnämnde åsigt gjorde
erinringar, får Utskottet hänvisa liil livad i början af detta Utlåtande
finnes anfördt, i anledning af Herr Professorn Agardhs emot Utskottets
system i sin helhet afgifne anförande, i och med Ilvars besvarande Utskottet
visat under hvad synpunkt Utskottet, för sin del, betraktar det
smärre Silfvermyntets användande vid liqvider man och man emellan, såsom
förenligt med realisationens syftemål, samt torde, i fråga om den yttrade
farhågan för Silfvermyntets exporterande, jemväl få hänvisa till hvad
här ofvan vid 2 och 3 punkterne är vordet, i denna del, af Utskottet
förklaradt; och anser sig Utskottet för öfrigt desto mindre kunna tillstyrka
de förslag, hvilka åsyfta att äfven efter silfver-utvexlingen qvarhålla i
allmänna rörelsen de så kallade skillings-sedlarne, som derigenom ökad
kostnad måste för Banken uppkomma, då tillverkningen af desse sedlar
tillskyndar Banken en årlig utgift af circa 5o,ooo R:dr Banco.
Men, ehuru Utskottet gillar den åsigt, att Silfvermyntets användande
i och för de smärre dagliga liqviderne snarare bör befrämjas, än förhindras,
tror likväl Utskottet, att någre åtgärder, till ett brådstörtadt befordrande
af silfvermyntets sättande i omlopp, icke vore med klokhet öfverensstämfxiande,
då rubbningar i prisförhållanden och allmänhetens vanor
sorgfälligt böra undvikas vid öfvergången lill ett ordnadt myntväsende,
utan har faslhellre, till ytterligare lugnande af farhågorne för silfverfondens
möjligen inträffande hårdare anlitande, trott sig höra biträda det af
andre Ledamöter framställde jemknings-förslag, — — — alt, med hvarje
framgående år, någon af de mindre sedelvaleyrerne, räknadt ifrån lägsta valeuren,
må upphöra alt vidare ntgifvas; i öfverensstämmelse hvarmed alltså
Utskottet 'vidtagit den förändring uti 12 punkten , att indragningen af småsedlarne
må successivt ske , så att sedlar må tillverkas af 8 sk. valeur
ej längre än till och med år 1835 , af 12 sk. valeur till och med i836 , samt
af 16 sk. valeur till och med i83y, dock ej till större belopp,för hvarje år,
än tillverkningen hittills af hvartdera slaget under de sist förflutna åren
varit; hvarförutan Utskottet funnit det i mom. B. förekommande ord
”utställas” böra utby t as emot ordet ”tillverkas'’.
Vid punkterne:
i3: att Banken må emottaga och å räkning föra depositioner af:
a3) Svenskt Silfvermynt eller Bancosedlar, under förbindelse för
Banken att tillhandahålla åt den, för hvars räkning insättningen blifvit
gjord, en dermed lika stor summa, som det står honom fritt att efter
behag uttaga antingen i Silfvermynt eller Banco-sedlar ;
56'
Banco-Utskoltets Utlåtande N-o 16.
b') Ducater, under förbindelse för Banken att åt räkningshafvarén
tillhandahålla ett lika stort antal, sorn insatt blif vit;
i4-‘ att Banken äfven må emottaga till förvar, för så vidt utrymme
och läglighet dertill inom Banken gifves, under försegling af insättaren,
paketer eller annan flyttbar egendom, utan att om innehållet undfå
uppgift, och utan ansvarighet å Bankens sida för oförvållad skada
och tillfällig olycka. I förhållande till tiden och det nedsatta godsets
rymd, eger Banken att för sådan deposition uppbära en afgift, som i
Reglementet kommer att bestämmas; i -
i5; att depositioner ä så kallad löpande räkning böra fortfarande,
utan afgift, hvarken vid insättning eller uttagning, få ega ruin för det
slags insättare, som icke någonsin utställa invisningar lill större beloppt
än deras hos Banken insatta behållning utgör;
16: att privata assignerings-rättigheten i Banken må tills vidare få
fortfara emot en viss afgift för hvarje folium af den löpande räkningen;
ij: att denna afgift må bestämmas till 2 R:dr Banco pbr folium om
40 rader, med förbehåll tillika, att den minsta af giften, som för hvarje
år beräknas, blifver 10 R:dr Banco, motsvarande 5 folier,
har blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af en Ledamot, att hvad som blifvit föreslaget i 14 punkten skulle
förvandla Banken till ett Nederlags-Contor, som mot hyra till den förstkommande
uppläts, hvilket vore föga öfverensstämmande med inrättningens
värde och ändamål; och
af andre Ledamöter, alt denna punkt afsåge endast att bereda fördal
för Stockholm och dess närmaste omgifning, samt att vilkoret icke befriade
Banken från all ansvarighet, enär försummelse, vangömmo och mindre
vållande, enligt Lag, utgjorde skäl för ersättningstalan;
af en Ledamot, alt Banken skäligen borde kunna fordra någon folieafgift
äfven för de depositioner å löpande rakning, der invisningarne ej
öfverstego den insatta behållningen, i anseende till den lättnad och beqvämlighet,
som bereddes depositairerne och den verkliga kostnad Banken,
för böcker, räkenskapsförares aflöning m. m., måste vidkännas, äfven genom
så beskaffade depositioner; hvilken afgift blifvit föreslagen till 2 R:dr
Banco för hvarje folium af 4° rader; samt
af en annan Ledamot, att till första classen af deponenter borde bestämdt
räknas endast sådane Cassör och Verk, hvilka, enligt Instruction
oeh Reglementen, borde hafva sina reda penningar insatte i Banken;
af
B aneo-Ut skottets Utlåtande N.o 16.
af en Ledamot, att assignations-rörelsen icke syntes så skadlig eller
äfventyrlig, sorn Utskottet antydt, utan fullkomligt förenlig med så väl
Hankens säkerhet, hvilken vida mindre dervid äfventyrades än genom de
så kallade Cassa-creditiven, som med den allmänna säkerheten, hvilken
icke kunde anses åsidosatt, derest ett Lagstadgande bestämde högsta assignations-beloppet
så högt, att desse credit-papper icke kunde blifva användbare
i den mindre och dagliga rörelsen;
aj andre Ledamöter åter, att enskilde assignerings-rätten på Banken
borde genast upphöra; alt Utskottet, vid bibehållande af privata assignerings-rätten,
mera afsett assignanternes fördel, än Bankens och Allmänhetens;
att tiden syntes vara inne för upphäfvande af delta de rikas och
anseddas privilegium att kunna, utan möda och arbete, på andras bekostnad
öka sin förmögenhet; och att åtminstone en viss lid, t. ex. af tre år,
bort föreslås, hvarefter någon öfverassignering af denna art ej tolererades;
af en Ledamot, sjelf Bruksegare, att han ej kunde fatta, huru Utskottet
i premisserne kunnat uppställa en sådan mening, som den, att någon
kännbar afsaknad, synnerligen för Bergshand teringen, skulle uppstå genom
Assignations-rältens upphörande; att Assignerings-rätten ej var af någon
vigt för Bergshandteringen, utan att de, som idkade samma handtering,
snarare önskade upphörande af Assignerings-rätten, såsom hinderlig
• för private Bankers uppkomst; samt
af en annan Ledamot, afven Bruksegare, att han instämde uti den åsigt,
att Assignerings-rätten icke vore nödig för Bergs-handteringen;
af a:ne Ledamöter, att Assignations-rätten borde bibehållass om förr,
utan afgift, men ordning iakttagas till förekommande af missbruk, emedan
Assignerings-rätt, grundad på öfver-assignering, icke vore laglig; hvarföre
en Ledamot föreslagit den control mot öfver-assignering, att alla sådana
assignationer skulle utgifvas i numerföljd; och en annan trott, att man
kunde låta Banken lemna blanketter till Assignanterne för det belopp,
hvarå de hvar för sig kunde ega credit, med skyldighet för Assignanterne
att, till erhållande af denna rättighet, lemna antingen godkända Hypothek
eller personlig borgen;
af flere Ledamöter, att, om privata Assignerings-rätten komme att
fortfara, borde åtminstone ingen dylik assignation få utgifvas å mindre än
ioo R:dr; och slutligen
af någre Ledamöter, att afgiften för de i 16 och 17 punkterne omBih.
till R. St. Fröt. 1834• 6 Sami. 1 4fd. g
ia:te Häftet.
58
Banco-Utskottcts Utlåtande N.o 16.
nämnde Assignanter borde beslämmas till 4 R:dr för hvarje folium af 4°
rader, och minimum till 20 R:dr.
Då de anmärkningar, hvilka några Ledamöter framställt emot i4punkten
utvisa, att de trott Utskottets tillstyrkan i denna punkt afse beredandet af
en ny, ej mot Bankens ändamål svarande anstalt, får Utskottet upplysa, det
tillåtelsen, att i Banken, till förvar mot vådliga händelser och tillgrepp,
under försegling inlemna flyttbart gods eller så kallade deposita, redan genom
specielt förordnande af den 3 Januarii 1670 blifvit meddeladt och sedermera
kostnadsfritt forlfarit, dock utan Bankens ansvarighet för oförvållad
skada eller till fäll ige olyckor (casus fortuitos), allt intill sistförflutne
Riksdag, då, på sätt 5 Alt. 2 Afd. §. 11 af Banco-Reglementet den 18
Mars i83o upplyser, detta stadgande undergått den förändring, alt nu mera,
vid dylika depositioners återtagande, en afgift för denna begagnade
förmon skall lill Banken erläggas; och som denna anstalt, i dess närvarande
skick, icke finnes för Banken i någon måtto menlig, finner Utskottet
icke något giltigt skäl till densammas borttagande.
Om det, å ena sidan, medgifves, att jemväl de depositioner, hvilka i
15 punkten omförmälas, medföra för innehafvarne lättnad och beqvämlighet,
kan det likväl, å andra sidan, icke bestridas, att, på sätt Utskottet
förut anfört, desse depositioner äfven innebära för Banken en fördel, och
Utskottet anser, vid sådant förhållande, billigheten fordra, att de icke, enligt
hvad en Ledamot föreslagit, jemväl med någon folii-afgift betungas.
Enär det, efter Utskottets öfvertygelse, ej kan vara svårt att bedöma,
och erfarenheten tillräckligen visat, hos hvilka Verk och Inrättningar
öfver-assignering icke eger rum, men det af en annan Ledamot föreslagne
stadgande, —att depositioner å så kallad löpande räkning icke skulle få begagnas
utan af sådane Cassör och Verk, hvilka, enligt deras Instructioner
och Reglementet, borde hafva sina reda penningar i Banken insatte, — skulle
kunna leda till orättvisa emot andre så beskaffade Inrättningar, hvilka kunde
anses till en sådan förmon fullkomligen lika berättigade, oaktadt ett
dylikt stadgande icke uti de för dem utfärdade instructioner influtit, finner
Utskottet ej heller denna anmärkning föranleda till någon ändring i
hvad Utskottet i i5 punkten yttrat.
Stridigheten af de anmärkningar, hvilka blifvit framställde emot
16 punkten, i det man ansett, å ena sidan, att privata Assigneringsrätlen
bör, såsom hvarken skadlig eller äfventyrlig, fortfara som
förr, utan ens någon afgift, men, å andra sidan åter, alt Utskottet handlat
emot det allmännas fördel, då det ej genast tillstyrkt denna rättighets
Banco-Utskoitets Ullätande N.o 16.
borttagande, utgör redan ett stöd för den tanka, att Utskottet gått den
rätta medelvägen, då Utskottet tillstyrkt nämnde rättighets fortfarande
tills vidare, fastän emot en viss afgift, och, ehuru a:ne af Riks-Ståndens
Ledamöter, sjelfve Bruksegare, trott någon kännbar afsaknad för Bergsliandteringen
icke skola uppstå genom assignerings rättens upphörande, likväl,
då denna tanka finnes vederlagd af det förhållande, att samma rättighet
verkeligen till onekligen största delen begagnas just af sådane personer,
hvilka drifva Bergs- och Brukshandleringen, kan Utskottet, med åberopande
jemväl af sina lör denna rättighets bibehållande förut anförde
skäl, ej heller frångå den öfvertygelse, Utskottet redan yttrat om den privata
assignerings-rättens fortfarande tills vidare.
Ifråga om de medel, som någre Ledamöter trott böra användas, till förekommande
af öfverassignering, får Utskottet fästa uppmärksamhet derå,
att uti sjelfva grund-ideen af en Assignations-rörelse på insatt fond ligger,
att valuta för en Assignations infriande icke nödvändigt behöfver vara deponerad
i samma stund, som Assignalionen utfärdas, meu ovilkorligen
skall vara det innan densamma till inlösen presenteras; hvarföre äfven
sjelfva öfver-assigneringen icke är någon inför Lagen brottslig handling,
utan först blifver ansvar inför Lag underkastad, då den, som på sådant
sätt begagnar sig af credilen i assignalionsväg, underlåter draga försorg,
att, till betäckande af de Assignationer, hvilka af honom utställas utöfver
hans för tillfället egande behållningar, medel insättas, i den man desamma
kunna lill inlösen förevisas. Vid det af en Ledamot uppgifne förslag, att
den, som af Assignations-rätten ville sig begagna, skulle ställa godkände
liypolhek, får Utskottet erinra, att härigenom förvandlades Deposilionsräkningarne
till så kallade Creditiv-räkningar.
Skulle åter assignations-beloppen höjas ända till roo R:dr, befarar
Utskottet, det sådana hinder härigenom lades för begagnande i allmänhet
af assignations-rätten i Banken, att dess upphörande, till stagnation i allmänna
rörelsen och många enskildes lidande, genast måste inträffa.
Och har alltså Utskottet för bilf vit vid hvad uti ofvanintagne i3 j
*5 j 16 17 punkter är vordet af Utskottet Jöreslaget.
Vid punkterne:
18: att räntefoten så väl för Mantifactur-Discontens} Jern-Contorets
och Fahlu Bergslags Creditiv å Banken, som för de så kallade Odlings-lånen
måtte till nästa Riksdag få förblifva oförändrad;
uj: att följande Bankens utlåningar mätte till nästa Riksdag fortsättasj
nemligen:
6o
Banco-ZJIskottets Utlåtande Bl:o 16.
a) de ofvannämnde Creditiven till Martufactur-Dlscorti,en, Jern-Contoret
och Fahlu Bergslag, det, mot 4 procents ränta, till belopp af högst
33,333i R:dr bestämda Credit ivet till Stockholms Stads Brandforsäkrings-Contor,
och Creditiven för Spar-Banker mot 5 procents ränta, till
det stadgade beloppet af högst 5o,ooa R:dr för Stockholms, 20,000 R:dr
för Götheborgs och 10,000 R:dr för någon af de öfrige;
b~) lån mot pant af Guld och Silfver, Koppar, Jern och öfrige ej~
feder, som finnas upräknade i nuvarande Banco-Reglementets 4 'ärt. 4
Afd. to och /5 ;
c) de sä kallade Odlings-lånen, som likväl, efter deras nuvarande
beska ffenhet, rigtigare borde benämnas Skiftes- och Odlings-lån;
dj) Fastighets-lånen med den enda inskränkning, att, dä senaste Ständer,
såsom maximum för denna utlåning, bestämde det belopp, hvartill
den vid slutet af är 182g fanns uppgående, sorn utgjorde 4,77(>KP9 B:dr
5 sk. 7 rist; summan må i rundt tal antagas till 4>77°s°0° B:dr;
20: att Banken ej hädanefter bör utgifva några nja Län till Städer
eller Corp orationer, utöfver hvad af Rikets senast församlade Ständer
är medgifvet,
liar blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:
af någre Ledamöter, att, om de af Utskottet uppgifne Creditiv skulle
qvarstå, borde räntan i alla fall uppsättas lill 4 procent;
af någre Ledamöter, att, åtminstone för Manufuctur-Diseontens, JernContorets
och Fahlu Bergslags Creditiv, räntan borde höjas till 4 procent.;
af en Ledamot, att lian ej insåge, hvarföre ej desse inrättningar på
eget ansvar kunde upptaga lån af allmänheten lika väl som Riksgälds-Contoret,
Armeens Pensions-Cassa, 111. fl., hvilket åtminstone för Jern-Contoret
icke kunde blifva svårt; att minst syntes en sådan Creditiv-rätt lämplig,
då man ifrågasatte ett orubbligt förhållande emellan Silfverfond och
Sedelstock; att hellre måtte Banken af sin vinst godtgöra skillnaden iden
högre ränta, som afManufactur-Disconten eller Jern-Contoret finge betalas
vid upplåning af allmänheten;
af en annan Ledamot, att, om Creditiv för desse inrättningar skola
beviljas, de må öfverflyttas på Riksgälds-Contoret samt ränteskilnaden , om
Jern-Conloret deraf skulle vara i behof, utbetalas sf Riksgälds-Contoret; och
af en Ledamot, att, om det vore förenligt med Bankens egenskap af
Bank att kunna lemna Creditiv, kunde det lika lätt beredas åt jordbruket,
hvilket deraf vore i behof, som det mot 3 proc. lemnades till nämnde
inrättningar;
af någre Ledamöter, att då, enligt hvad allmänt vore kändt, de så
Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 16*
kallade Odlings-Iånen ganska sällan begagnades lill de ändamål, Ii vårföre
de voro bestämde, syrttes räntan å desamma från och med 1835 böra
böjas till 4 procent;
af 2:ne Ledamöter, att det af Herr General Lefrén inom Utskottet
väckte förslag, att de afbetalningar, sorn hädanefter å Faslighels-lånen inflyta,
måtte till llypotheks-förenrugar mot 4 proc. årlig ränta utlånas, sy 11-  tes förtjena ali uppmärksamhet;
af en Ledamot, att Rikets nuvarande Ständer borde åt deras BancoStyrelse
uppdraga, att, i den mon, så väl Fastighets- sorn Discont-lån
kunna ledigt indragas, och Hypotheks-förenrngar bilda sig, på af Lagstiftningen
godkände hufvudgrunder, låta dessa föreningar emot 4 proc, ränta
och nöjaktig pant i deras hypothek få låna sådane medel;
af rulgre Ledamöter åter, att, då Utskottet velat antaga en rund summa
såsom maximum för Fastighels-utlåningen, hade det varit önskligt, att
denna summa tagits i rundt tal, öfver och icke under det belopp Rikets
»istförsamlade Ständer bestämt, emedan det annars skulle, äfven i sin mon,
bidraga lill lidande för jordbrukaren ;
af en annan Ledamot, att, så vida meningen med ao punkten vorey
att inga nya Lån till Fastigheter i Städer, i den mon eapital-afbetainingnr
derifrån inflyta, borde lemnäs till dylike Fastigheter, utan öfvergå till
Landtegendomar eller Hyp ot h e k s- för euin ga r, mäste lian bestrida en sådan
ändring.
I händelse fråga nu vöre om beviljandet af så beskaffade Crediiiv,
sorn de ifrågavarande, skulle Utskottet fullkomligen instämma uti den åsigt,
att räntan för de samma borde bestämmas högre; men, då Utskottet anser
angeläget att vid sjelfva öfvergången till ett ordnadt myntväsende söka, i
möjligaste måtto, undvika alla rubbningar, hvarigenom näringarne kunde
komma att salina något hittills påräknade stöd; och då, hvad' serskildt beträffar
det för .Tern-Conloret beviljade Crediiiv, den vinst, som uppkommer
genom differencen i räntebetalningen lill Banken mot räntan af deni
genom hankens biträde tillökade Fond, utgör en, under serskild redovisning
ställd disponibel’ tillgång för Jern-Contorets Fullmägtige, lill anställande
of rön och försök m, m. i och för införande af förbättrade methoder
till jcrnets förädling, hvilket ändamål onekligen är af stor vigt för
näringens framgång och förkofran, har Utskottet ej kunnat tillstyrka någon
förhöjning för det närvarande å den ränta, sorn från början blifvit bestämd
för de i rö p. uppräknade Greditiv..
En öfverflyttnrng af desse Greditiv till annat Rikets Ständers; Tarfe»
som sjelf begå gaae Crediiiv å. Banken, samt för egne behof ofta behöfvav
6t
Banco-Utskottets Utlåtande iV.-o 16.
att anlita sin credit till upplåning al allmänheten, synes Utskottet ej
lämplig, och då Banken eger full säkerhet för ifrågavarande creditiv, kan
Utskottet ej heller tillstyrka, att, i stället för användandet i sådan väg
af Bankens medel, antingen Banken eller Riksgälds-Contoret skulle godtgöra
skilnaden emellan den nu bestämda räntan för desse creditiv och
hvad de inrättningar, som af creditiven äro i åtnjutande, kunde nödsakas
att, vid upplåning af allmänheten i ränta erlägga, hvarigenom antingen
Banken kunde komma att godtgöra en dryg ränta eller RiksgäldsContoret
skulle en ytterligare utgift tillskyndas.
Men då Utskottet både insett och erkännt, att creditiv, under sådana
vilkor sora de ifrågavarande, icke böra lör framtiden ega rum, lärer det
medgifvas, alt Utskottet icke, på sätt en Ledamot anmärkt, bort på enahanda
vilkor föreslå dylika creditiv åt näringar, som ej förr och från
längre tid varit deraf i åtnjutande.
Dan uti 19 p. mom. c. gifne benämningen af Odlings- och Skiftes-U\n,
åt de förut så kallade Odlingslånen, härleder sig derifrån, att desse lån,
i öfverensstämmelse med Rikets sist församlade Ständers beslut, nu mera
blifvit i så måtto förändrade, att de utgå och användas till hjelp och understöd
endast åt personer, hvilka, enligt äldre Skiftes-Författningar, efter
år i8a3 gjort eller, på grund af senare Skiftesstadgar, nödsakats eller
framdeles nödsakas göra utflyttningar från byar och hemman, samt, i
förening med inrättandet af nya bostäder, dervid verkställa odlingar;
och då dessa lån, sålunda använde, visserligen kunna anses både nyttige
och nödväudige, finner Utskottet de emot berörde mom. gjorde anmärkningar
ej kunna till någon ändring i Utskottets förslag föranleda.
Äfvensom Utskottet,—uppå de skäl, hvilka uti Betänkandet N:o 6 (p.
28) blifvit anförde, och då nuvarande Fastighets Låne-fondens öfverflyttande
till fond för Hypothcks-föreningar, innan sig visat, på hvilka grunder
sådane föreningar varda inrättade, och huruvida de förmå i låneväg
erbjuda samma förmoner sora Banken, skulle kunna, åtminstone för de
mindre jordegarne, medföra lidande, — ansett sig icke kunna för närvarande
tillstyrka bifall till den af andre Ledamöter gjorde framställning, att de
afbetalningar, som hädanefter å Fastighetslånen inflyta, må till Hypotheksföreningar,
emot 4 proc. årlig ränta, utlånas.
Hvaremot Utskottet, då någre Ledamöter ansett det af Utskottet förut
i rundt tal bestämda maximum för Fastighets-utlåningen tillkännagifva
en önskan, att i denna utlåning göra någon slags indragning, till mehn
för jordbruks-näringen, ej funnit hinder för alt på det sätt jemna den af
Banco-Utshottets Utlåtande N;o 1S.
63
sistförsamlade Rikets Ständer antagne maximi-snmman för denna belåning,
att densamma hädanefter må bestämmas lill fullt 4.780,000 R:dr.
Vid jemförelse af 20 punkten med de i samma punkt åberopade pag.
101 och 102 af nu gällande Banco-Reglemente, förmodar Utskottet det
vara fullkomligen upplyst, att, med Utskottets tillstyrkan i denna
punkt, ingalunda varit afsedt att förhindra nya lån ä fastigheter i Städer;
hvarigenom den enda anmärkning, som emot 20 punkten blifvit framställd,
sålunda förfaller.
Till följd af hvad Utskottet nu anfört, komma 18, 1g och 20 punkterna
i Utskottets förslag icke att undergå annan förändring, än att
den under mom. f. i p. 1g föreslagne maxirni-summa ändras från
4,770,000 E:dr till 4>78o,000 R.dr.
Vid 21 punkten:
a) att Banco-Discontens nu egande låne-förlog af Banken, som,
med inberäkning af de dithörande, efter enahanda grunder förvaltade
Province-Låne-Conlorens Förlags-capital, utgör en summa stor 8,000,000
R.dr, måtte årligen från och med år i835 förminskas med 3 procent, eller
240,000 Rulr;
b) att sjelfva Discontrörelsen fortgår lika som hittills, endast med
den förändring, att det högsta belopp, hvarföre en person, såsom låntagare
får häfta, då fråga är om nytt låns utbekommande, bestämmes
ifrån början af är 1835 till 5ooo R.dr, samt af Banco-Styrelsen beror
att, efter i836 års slut, ytterligare sammaledes nedsätta detta högsta
lånebelopp till 4000 R.dr,
har blifvit inom Riks-Srånden anmärkt:
af ett stort antal Ledamöter, ali en företagen capital-indragning af
Banco-Discontens rörelsefond vore, under nuvarande tidpunkt och förhållanden,
ganska betänklig och vådlig; al1 den endast skulle leda till att onödigtvis
uppskräma allmänheten; att den tycktes stå i strid mot den
af Utskottet i I2:te punkten yttrade grundsatts, att silfverutvexlingen borde
i sin första början åtföljas af så få yttre förändringar som möjligt;
att, utan allt afseende på Bankens metalliska styrka, skulle denna minskning
ytterligare nedsalta rörelsecapitalet; att, då jordbruket före Hypotheks-föreningars
bildande, icke egde att påräkna någon annan penningetillgång
än genom Discontrörelsen, och denna äfven sedermera mäste
anlitas af egare till mindre hemmansdelar, funnes ingen billig anledning
till den föreslagna minskningen i Discontrörelse-capitalel;
af någre Ledamöter, alt nedsättning roed nästa års början af högsta
6|
Banco-TJtskottds Utlåtande N.o 16.
lånesumman syntes iclie lämplig’, så vida icke handeln ansågs böra uteslutas
från denna Discont;
af en Ledamot, att äfven den tillstyrkta indragningen af 3 proc. årligen
ej medförde behof af en så hastig och stark nedsättning i maxirai-lånebeloppet;
alt det vore nog sagdt, om Rikets Ständer, med godkännande af
principen, att’Discontrörelsen borde inskränkas och kunde göra det, öfverlemnade
åt Banco-Styrelsen alt, i mon sorn de öfrige, nu öppnade
utvägar för näringarnes biträde med cassacreditiv begagnades samt flypolheks-föreningar
och Privat-Banker utbildade sig, söka tillvägabringa
indragningar uti och öfverflyltning ifrån Discontutlåningen för Bankens
räkning till utlåning i provincerne, genom der etablerade institutioner.
Ehuru Utskottet icke kan frångå den öfvertygelse, att Banco-Discontfonderne
borde i alla händelser förminskas, för att till ett nyttigare slag
af lånerörelse öfveiflyttas, likväl, då det synes ligga mindre vigt uppå,
att en sådan öfverflyttning sker med någon större skyndsamhet, än att
principen nu erkännes, för att framdeles i vidsträcktare mon tillämpas,
har Utskottet, i anseende till de farhågor, ett så stort antal Ledamöter
inom samtlige Riks-Slånden yttrat mot hvarje förändring, för det närvarande,
med Discontens [onder, ansett sig böra i sä måtto inskränka och förändra
21 punkten, mom. Tätt. a., att Banco-Discont ens låneförlag af Banken
må från och med år i835 förminskas med allenast proc. eller jemnt
300,000 B:dr årligen, hvilka skola kunna användas till cassa-creditiv, pd
sätt här nedan kommer att bestämmas, men under uttryckligt förbehåll,
att, i händelse desse medel icke kunna till sådane cassa-creditiv användas,
desamma då skola i Discontväg fortfarande utlånas.
Äfvensom Utskottet, i öfverensstämmelse med den förändring mom.
Litt. a. sålunda undergått, ansett mom. Litt. b., på grund jemväl af de
dervid gjorde anmärkningar, böra på det sätt jemkas, att det högsta belopp,
för hvilket en person får såsom låntagare häfta, kommer att äfven
hädanefter förblifva 6000 R:dr, men med rättighet för Banco-Styreisen,
att, örn och i den mon fonden skulle öfvergå till cassa-creditiv, på sätt
här nedan närmare bestämmes, funna, derest så nödigt pröfvas, nedsätta
detta högsta belopp först till 5ooo R:dr och ytterst till 4000 R.dr
Banco.
Vid punkterne:
sa, att Cassa-creditiv må af Banco-Styrelsen kunna, emot nöjaktig
ställd säkerhet, beviljas enskilde personer och Bolag uppå en tid af högst
ett
Banco-VLskoltets Utlåtande N:o 16.
ett år, efter hvars förlopp (let beror af Banco-Sty reisen alt medgifva
förnyelse deraf ; ,
oell 23: att df i afgift till Banken erlägges en half procent af den
beviljade summan.,-om den uppgår till 2000 B.dr eller derutöfver. För
creditiv å alla mindre summor, erlägges 10 llulr; första folium af den
löpande räkningen erhålles utan vidare afgift, men för hvarje af de
öfi i ga erlägges 2 R:dr;
b) för de å credilivet dragna summor, beräknar Banken 5 procent
sig till godo, tills betalning sker. Utassigneringar och af betalningar få,
i moa. af behof och lägenhet, verkställas å tal af jemna 100 Rulr;
cj) alla å ereditiven dragna ylssignationer skola med görligaste första
Banken aviseras, och inbet älmås deras belopp uti B ancose dels tocken,
sd snart sådan avis ankommit;
d^) vid beviljande af Cassa-creditiv måste Banco-Sty reisen iakttaga
varsamhet, alt. d.et emellan metalliska Cassan och Sedelstocken bestämda
förhållande ej derigenom må. blifva rubbadt. De böra helst beviljas på
olika lider af året, så att, om möjligt är, hvarje månad något eller några
af dem må vara förfallna, oell, i händelse af behof, kunna indragas.
Skulle så nödigt profves, eger Banco-Sty reisen ock rättighet, att
uppsåga större eller mindre del af ereditiven, hvaraf följden i slikt fall
blifver, att credilivrättigheten 3 månader efter uppsägningen minskas
med fdel och f ör hvar tredje månad ytterligare med Udel, till dess nödig
nedsättning är vunnen, eller ock hela creditivet är till inbetalning
förfallet, sorn alltid inträffar minst, ett år efter dess beviljande;
ef Banco-Sty reisen bör i möjligaste måtto tillse, att ereditiven må
begagnas enligt deras egentliga bestämmelse, och icke lill en utsträckt
a s s ig n e rings r öre Is e för de dagliga och stundliga behofven ; hvartill de
löpande räkningarne i Depositions-Banken, grundade på erforderlige medels
successiva insättning, äro hufvudsakligen ögnade,
bär blifvit, inom Riks-Ståuden hufvudsakligen anmärkt:
af en Ledamot, att det vore eu motsägelse, att, på samma gång man
förutsa!te £i> möjlighet, att Banken genom realisationens fortgång skulle
föranlåtas inskränka sin utlåning i allmänhet edler helt och hållet, ville
nian belasta Banken med skyldighet att utsträcka den, genom Bankens
öppnande för cassa-creditiv;
af en Ledamot, alt emot Cassa-creditiven förekomma de betänkligBill.
lill R- Si. Prat. 1834. 6 Sand. 1 dfä. g
12:te Häftet.
Banco-TJtskotttts Utlåtande N.o 16
heter, alt Bankens capital kunde utan räntevinst qvarhållas; att, då det
beviljade creditivet, om än icke begagnadt, skulle aviseradt beräknas i
sedelstocken, föibundes Banken således att bålla cassan till disposition
för dem, som icke voro skyldige att uttaga och förränta de qvarhållne
medlen; att, om flere Bolag eller större Capitalister anmälde sig till dylika
creditiv, samt lemnade dem lill större delen obegagnade och tillika
utvexlade silfver, så alt proportionen nedsjönke under minimum, skulle
än större förlust tillskyndas Banken genom sifverfondens onödiga
förstärkning; alt vilkoren, i händelse crediti vet verkligen anlitades, syntes
allt för betungande, för alt, utan öfverassignering, kunna begagnas; alt åtminstone
Hypotheksföreningarne af desse creditiv icke kunde vänta något
understöd, men alt dock med desse Cassa-creditrv stöde och folie bela den
förespeglade nyttan af understöd för landris näringar, emedan, om de blefvo
obegagnade, rörelse-capitalet inom 5 år minskades med nära 5 millioner;
af flere Ledamöter, att de väl på det högsta gillade cassa-creditiven,
men ansågo dem företrädesvis böra lemnäs åt Hypolheksföreningar
och andre associationer;
af någre Ledamöter, att med beviljandet af creditiven borde uppskjatas,
till dess Banken hunnit stadga sig på sin nya bana, samt de således
ej lemnäs förr än nästa Riksdag eller åtminstone efter 2 å 3 år;
af någre Ledamöter, att Assignationerne borde gifvas en form, som
hindrade dem att blifva löpande i landet såsom mynt, i hvilket afseende
blifvit tillstyrkt, att de antingen borde vara handskrifne eller af lika
form med vanlige vexelbref;
af en Ledamot, att Banco-Styrelsen borde hafva rättighet uppsäga
creditiven, icke allenast till större och mindre del, utan äfven till hela
beloppet efter viss lid;
af en Ledamot, att, då Utskottet uti ingressen förklarat creditiven
höra beredas för tillfälliga behof af större lånebiträden, vore det stridande
mot sådant begrepp, att förutsätta creditiv å 2000 R:dr och derunder,
på sätt 23 p. innehölle;
af någre Ledamöter, att räntan borde vara billigare för Hypolheksföreningar;
af en annan Ledamot åter, att räntan vore alltför låg, så att
vinst derigenom skulle kunna uppstå för creditivtagaren; och af en an~
nan Ledamot, att den vore för låg, om den afsåg enskilde;
af en Ledamot, att aviseringen vore omöjlig, med afseende på enskildes
begagnande af creditiv;
af någre Ledamöter, att den, Banco-Fullmägtige, i mom. c., ålagda
t skyldighet syntes omöjlig att uppfylla.
Banco-Ulskollels Utlåtande if.-o 16.
67
I sammanhang härmed har hos Utskottet under profning kommit
ett den 26 sist!, Maji inom Högvördige Preste-Ståndet af Herr Professor
Agardh väckt, till Utskottet remitleradt anförande, deruti Herr Professoren,
under yttrad förhoppning, att Utskottet, i dess afgifvande nya
förslag till Bankens lånerörelse, skulle undanrödja de hinder, som hittills
förekommit för jordbrukets understödjande, hemställt, att i Banken
måtte öppnas credit för Hypotheks-Inrältningar, på följande grunder:
1:0 att hvarje Hypotheks-Inrältning finge, i mon af dess tecknade belåningssumma,
hvarför en bestämd amorteringsprocent årligen erlades,
en credit i Banken, för hvilken Inrättningens egna fordringar till samma
belopp pantsattes, så att derigenom ingen förlust för Banken möjligen
kunde uppkomma;
2:0 att denna credit finge af Hypotheks-Inrättningarne på det sätt
begagnas, alt, såsom deras egne obligationer ej kunde vara annat än uppsägbar
och Inrältningarne måste vara befriade från skyldigheten, att
till deras inlösen hålla en större cassa, de, vid förekommande fall af
en större uppsägning, kunde, till beloppet af ofvannämnde credit, utställa
sine assignationer på Banken, löpande på en viss bestämd tid, samt det
uttagna i den mon återbetala, som nya medel, dels genom amorteringsprocenten,
dels medelst åt dessa Föreningar anförtrodda medel, kunde
in fly la, och hvarvid det borde vara Inrättningarnes skyldighet att af
inflytande medlen liqvidera deras skuld bos Banken, innan de begagnade
något deraf till nya låns utlemnande;
3:o att Inrätlningarne för den begagnade delen af crediten erlade
4 proc. i årlig ränta;
4:o att, om Banco-Utskollet vidblefve sitt beslut, att begagna Bancovinsten
och åtskilliga andre medel till så kallade Cassa-creditiv, den
begärda crediten lill Hypotheks-Inrättningarne måtte beredas genom dylikt
cassa-creditiv; hvarvid den förändring i Banco-Utskottets förslag
likväl syntes böra göras, i afseende på det för desse Inrättningar möjligen
beviljande cassa-creditiv, att det icke borde inom året inskränkas, utan
oafbrutet från Riksdag till Riksdag utgå.
Till svar å den i första rummet upptagne anmärkning, eller ali Utskottets
tillstyrkan till Bankens öppnande för Cas a-creditiv innefattade
en motsägelse mot Utskottets antagande, det Banken skulle under realisationens
fortsättning möjligen föranlåtas indraga sin lånerörelse, får Utskottet
meddela, att under det Utskottet, å ena sidan, såsom ett vilkor
för Bankens förtroende, yrkat, det Banken ej måtte förbjudas att vägra
68
Banco■ Utskottets Utlåtande ffl.o 16.
nya lån, när dess egen ställning så fordrar, har Utskottet, å andra sidan,
sökt visa, det näringarne icke alltid fordra lika rörelse-capital;
hvaraf följer, alt lider lika väl kunna gifvas, då rörelse-capitalet hör ökas,
som tider gifvas, då det kan minskas; och står ifrågavarande tillstyrkan
jemväl i fullkomligaste Öfverensstämmelse med den af Utskottet
i allmänhet gillade grundsatts, alt man bör påkalla associations-andan
för de företag man önskar gynna Lill beredande af landets stigande välmåga,
men Banken allenast genom tillfälliga biträden understödja desse
associationer, i stället för att, såsom hittills varit påräknadt, utgöra första
grunden för dylika företag.
I anledning dernäst af den anmärkning, att ett beviljadt Cassacreditiv,
om än icke begagnad t, sktdle föranleda till hållandet af en
större silfvercassa, emedan det aviseradl beräknades i Sedelstocken, anser
sig Utskottet böra fästa uppmärksamhet derå, *att sjelfva rättigheten
eller contractet icke innebär någon skuldsättning, utan att först då invisningar
till större eller mindre del blifvit A Credilivet utställde, är
Banken förbunden att, efter ingången avis, hålla erforderliga medel till
hands, och del måste i sistnämnde fall äfven vara i sin tmlning, att
aviserade invisningar i Bankens calcul betraktas lika med Sedelstock.
Den förmon, sorn Hypotheks-föi eningar och Pri val-Banker kunde hemta
af de föreslague Gassa-creditiven, ligger deruti, att de härigenom våga
röra sig med en större summa; peli om t. ex. sålunda, under g månader
af året, 5 proc:s ränta kan förvärfva^ genom utlånande af cn half
million i egne sedlar, utan att Inrättningen sjelf håller större contant cassa
än t. ex. i5o,ooo R;dr för desse sedlars infriande vid anfordran,, utan,
vid förekommande behof, drager å sitt Creditiv, synes dermed ganska
väl kunna bära sig, att samma Inrättning .en eller annan gång på kortare
tid betalar 5i procent för 20 å 3o,ooo R:dr, somvid påkommande
behof begagnas. Alt åter Utskottet icke föreslagit räntan å desse Creditiv
lägre än som skett, häi leder sig derifrån, att Utskottet velat så bestämma
vilkoret för Csssa-crediti veu, att de ej skulle komma att utgöra
ett stående förlag, genom hvars blotta lyfiande och utlånande en läntevinst
för credittagaren bereddes.
Alt jemväl, i händelse dessa creditiv icke lomme, att begagnas, sådant
dock icke skulle leda lill den anmärkte minskningen i rörelse-capitalet,
lärer, vid närmare granskning af ifråga varande Betänkande, medgifvas,
då Utskottet dels i 27 punkten föreskrifva, att de der omförmälde
reserverade medel kunde göras fruktbärande i sådan låne-rörtise,
4
Banco-Ulskottets Utlåtande IV:o i5. gg
som medgåfve deras snara åleri ndragande, vid påkommande behbf, dels
i 28 punkten uppgifvit, att det belopp, som årligen inginge af BancoDiscontens
förlagsfond, finge antingen såsom fond för Cassa-cred lii v eller
annars, i mon af sig erbjudande tillfällen, till förökande af silfverfond
och rörelse-capital användas, dels ock uli 3a punkten ansett detböra
åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka öfverlemnas, att begagna''
de i Bankens vård från Riksdag till Riksdag qvarstående vinstmedel till
förökande så väl af silfverfond, som rörelse-capital; helst ej allenast belåningen
af metaller och publika papper blifvit lill oinskränkt belopp
medgifven, utan det äfven är klart, att Banken, om och när densamma bar
tillgång till egne Låne-fonder, utan proportionens förnärmande, icke lärer
underlåta, att, lill besparande af onödig ränle-utgift, använda dessa fonder
äfven tilJ- utlåning genom Handels-Disconlen.
Enligt hvad Utskottet redan i fråga om privata Assignerings-rätten
å Banken yttrat, är det Utskottets öfvertygelse, alt assignalioner å så
högt belopp som roo R:drf icke kunna blifva i landet löpande såsom
mynt, och Utskottet har sålunda ansett något ytterligare stadgande i
detta hänseende icke erfordras.
Utskottet instämmer visserligen i den åsigt, att ali varsamhet måste
iakttagas vid Cassa-creditivs beviljande, men tior, alt, då Bankens tillgångar
få an vändas till förökande af så väl rörelse-capital som silfverfond,
någon våda ej kan uppslå deraf, att sårlane creditiv redan från och med
i836 från Banken beviljas af sådane medel, som annars kunde i annan
låneväg göras fruktbärande.
De vid 23 punkten gjorde erinringar emot der förekommande föreskrifters
tillämplighet, i afseende på de Cassa-creditiv, som åt enskilde
beviljas, anser Utskottet ej kunna leda till någon förändring uli dess
förut gifue tillstyrkan.
Vidkommande åter de anmärkningar, hvilka åsyfta sådane jemkningar
i de af Utskottet föreslagne vilkor för Cassa-Crediliv från Banken, alt
desse Creditiv må blifva af större användbarhet för de Hypol heks-föreningar,
som kunna uppstå och till Cassa-Credili vs erhållande sig anmäla,
så, enär det måste medgifvas ej mindre, alt det sätt, uppå hvilket desse
Föreningar skulle komma att utöfva deras verksamhet, för alt motsvara
det med dem afsedde vigliga ändamål , gör det till en nödvändighet, att
Crediliv-rällighelen för dem utsträckes utöfver den i allmänhet föreslagne tid
af ett år, än äfven alt desse Föreningar, såsom grundade på en fortgående
amortering, hafva behof af någon lindring uti de för Cassa-Credili v i all
-
7°
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 16.
mänhet föreslagne afgifter, liar Utskottet, med skyldigt afseende jemväl å
det lifliga interesse, hvarmed frågan om dylike föreningars bildande blifvit
inom Riks-Stånden omfattad, ansett Hy/jotheks-jöreningarn? böra uppmuntras
med de fördelar, att dels de 200,000 R:dr, hvilka kunna från
Discont-Fonderne öf nerflyttas , skola uteslutande användas till CassaCreditiv
åt Hypotheks-föreningar; dels de Creditivj till hvilka desamma
sig anmäla, må af Banco-Styreisen beviljas intill nästpåfoljande Riksdag,
dels ock Cassa-Creditiv till sådane föreningar må varda befriade
frän den afgift af i proc , som af andre Creditiv-tagare måste erläggas
i och för sjelfva Creditiv-rättigheten; men under det, å ena sidan, Utskottet
sålunda sökt åt Hypotheks-föreningar bereda alla de fördelar, sorn
billigt vis kan från Bankens sida förväntas, har det, å andra sidan, varit
Utskottets pligt att tillse, det Bankens egen Credit och förmåga att sina
Sedlar vid anfordran inlösa icke må härigenom försvagas; hvarföre Utskottet
funnit nödigt föreslå, att, vid beviljandet af Cassa-Creditiv till
Hypotheks-föreningar, må uttryckas följande vilkor, nemligen: a) att
Hypotheks-Föreningarne, derest kommande Rikets Ständer besluta, att
de af dem begagnade- Creditiv upphöra, skota, 6 månader efter delfående
t af ett sådant beslut, hafva sin skuld till Banken inbetald; b) att
Banco-Styrelsen, i händelse Bankens egen ställning sådant fordrar, må
ega att Creditiveh uppsäga och föreningarne då vara skyldige att, senast
inom g månader efter uppsägningen, hufva ligviderat den skuld för hvilken
de till Banken häfta; c) att Banco-Styrelsen, i händelse densamma,
af det sätt hvarpå Cassa-Creditiven begagnas, skulle finna anledning till
den förmodan, att Cassa-Creditiven af någon Hypotheks-förening begagnas
såsom stående lån, skall, efter infordrande af föreningens förklaring
häröfver, genast till betalning efter 6 månader uppsäga det Creditiv,
som på sådant sätt blifvit missbrukadt, derest förhållandet ej anses vara
nöjaktigt förklaradt; samt d) att den Hypotheks förening, som sin
Creditiv-rättighet sålunda f örverkat, icke utan Rikets Ständers ompröfvande
må Creditiv frun Banken å nyo erhålla.
Då beredandet af afsättning åt de producter näringarne frambringa
utgör den säkraste utsigt för deras förkofran, samt det sålunda synes angeläget,
att, äfven på detta sätt, söka främja och uppmuntra den för landet
vigtiga jordbruks-näringen, hvilken onekligen, lika med öfrige landets
näringar, är i behof af förlag till sin rörelses bedrifvande, men Utskottet
af de skäl, som i början af detta Utlåtande äro uppgifne, sett sig nödsakadt afstyrka
bifall till de af flere Ledamöter framställde förslag om direct span
-
Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 16.
nemåls-belåning genom Banken, har Utskottet, t sammanhang härmed, funnit
billigheten och omtankan för jordbrukets bästa fordra, att sådane Associationer,
som pä större Handelsplatser kunna uppstå för att, medelst
upplag och belåning af Svensk spanmål, underlätta och befordra exporten
deraf, genom span målens vårdande och beredande till afsättlig handelsvara,
samt de Privat-Banker, som i större scala vilja med belåning
af spanmål, i omförmälde ändamål, sig befatta, böra företrädesvis Cassa-Creditiv
från Banken åtnjuta af de medel dertill kunna finnas disponible,
utöfver de Hy po thek s-föreningar ne serskildt förbehållne, från Banco-
Discont-fonderne öfvergående medel, samt under de vilkor och förbehåll,
för öfrigt, som här nedan förmälas.
Och har Utskottet derjemte funnit med billighet öfverensstämmande,
att andre Privat-Banker må, i fråga om Cassa-Creditiv , erhålla företräde
framför återstående bolag och enskilde personer, med den skiljaktighet
ifrån vilkor en för Cassa-Creditiv till hypotheks-föreningar, att
Privat-Bankerne skola, lika enskilde personer, erlägga i procent årligen
för Creditiv-rättigheten.
Vid punkten 24r
att belåning af adier och publika papper samt af Bankens egna
obligationer ej allenast må få fortfara, utan äfven i nion af tillgång kunna
utsträckas, likväl alltid med iakttagande, att lånebeloppet må varda
inskränkt inom hvarje hypotheks verkliga värde, har blifvit inom Riks»
Ständen anmärkt:
af någre Ledamöter, att Bankens utlåning på adier och publike
papper ej borde utsträckas till högre summa än hälften af Bankens till 5
millioner beräknade grundfond, och att hvarje hypolhek af detta slag
ej matte belånas lill mer än högst |:delar af det värde, hvartill försäljningen
deraf under månaden näst före belåningen bevisligen egt rum;
af en Ledamot, att föreskriften, det låne-beloppet må inskränkas inom
hvarje hypotheks verkliga värde, vore något obestämd, och att dessutom
Banco-Styrelsen borde hafva latitud pröfva detta värde, oberoende
af sjelfva den. å hypothekefc tecknade siffran;
af flere Ledamöter, att den för Götha Canal-actiers belånings-vurde
vid senaste Riksdag bestämde grund mätte oförändrad bibehållas,, under
det då gjorde förbehåll, att borgen tillika bör ställas för den brist,, sorn
vid hypotbokens användande möjligen skulle kunna uppkomma, samt af
en Ledamot, att lika förmon äfven mätte beviljas för Södertelje Gauaiactier.
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 16.
Utskottet inser ej någon våda deraf, att belåningen af så beskaffade
Hypolhek, som i denna punkt äro omförmälde, må, i mon af tillgång,
kunna utsträckas och tror sig deslomindre böra frångå dess tillstyrkan
härom, sorn Utskottet, vid jemförelse af de emot Utskottets förslag i sin
helhet gjorde anmärkningar, befarar, alt en inskränkning af denna lånerörelse,
inom bestämdt belopp, skulle gifva anledning till ytterligare tillvitelser
emot Utskottet, alt åsyfta en menlig inskränkning i rörelsecapitalet.
Hvaremot Utskottet medgifver, att belånings-beloppet torde böra
närmare bestämmas; samt anser, i öfverensstämmelse med hvad af någre
ledamöter blifvit yttradt, belånings-beloppet kunna i allmänhet antagas
lill ^rdelar af det värde, hvartill sådane adier och publika papper,
å hvilka lån önskaS, vanligen kunnat försäljas under månaden näst före
den, då belåningen sker.
Men, då dels de så kallade lottsedlarne för Trollhätte Slussverk
äro al en serdeles god beskaffenhet, dels Bankens obligationer, härrörande
från dess före år i83o verkställde upplåningar, (desse obligationer
äro af aine slag; de äldre så kallade Låne-Banco-attesterne mot t\—, 4
och 3 procents ränta, samt de åren 1801 —i8o3 tillkomne så kallade
silfversedkarne) inlösas af Banken, enär som helst, efter numerairen i R:dr
Banco *}; dels eck de från Riksgälds-Contoret intill år 183o utgifne obligationer
hvilka äro mot ränta af dels 6 och dels 5 proc., utgöra ett
inskränkt belopp, ställde på bestämd förfallotid, samt, enligt RiksgäldsCoutorels
Reglemente inlösas å förfillo lagen, när de i sådant ändamål
uppvisas, hvarföre någon slags rabatt vid omsättningen af dessa obligationer
veterligen aldrig ifrågakommit, har Utskottet ansett det undantag
böra
*) Låne-Bankens efter år i83o utställde obligationer för upplåningar till Tlandelsdisconten
äro deremot ställde på uppsägningstid af 3 till 6 månader, och då ändamålet
med dylika upplåningar är, att, utan förökning af Bankens -Sedelstock,
anskaffa fond för llandels-discontens rörelse, följer deraf, att desse obligationer
ej kunna bos Banken sjelf antagas såsom bvpotbek, enär detta vore att omintetgöra
upplåningens syftemål oell uppoffra räntan förgäfves,
**) Efter år i83o liar Riksgälds-Contoret utställt flere slags obligationer mot 5 och
4 procents ränta, hvilka till en del äro ouppsägbara från innehafvarens sida,
oell desse pipper kunna möjligen till deras Varde blifva underkastade ombytlig»
bet, serdeles i fall ett större belopp skulle behöfva på en gång realiseras.
Banco-Utskottets Utlåtande A'.a 16.
73
böra ega rum för desse slags hjpothek, att desamma må till fulla capital-beloppet
belånas.
Hvad beträffar Götha Canal-Aciier, så, enär Rikets sist församlade
Ständer, både till uppmuntran för Götha Canal-Bolag, att åtaga sig den
ytterligare insättning, som då äskats från Actie-egarnes sida, utöfver det
tecknade Aclie-beloppet, och till lättnad för detsamma att noggrant uppfylla
de föreskrifne vilkoren, förunnat Bolaget, bland andre förmouer,
jemväl den, att Aclierne skulle, ej allenast lills vidare, bibehållas vid
den belånings-rätt i Banco-Disconten, tiM i6| proc., af primitiva Acliecapitalet,
som förut blifvit af Rikets Ständer beviljad, ulan jemväl erhålla
belåningsrätt till högre belopp eller a5 proc. å primitiva Aclie-capitalet,
då Canalen blifvit fullbordad, dock under vilkor, att borgen tillika fordrades
för den brist, som vid Hypothekens användande möligen skulle
kunna uppkomma emellan verkets fordran och försäl jnings-beloppet;
samt Bolaget, sannolikt jemväl i förhoppning alt icke så hastigt beröfvas
den dem sålunda förunnade förmon, ordentligen fullgjort de fordrade
insättningarne, hvarigenom omsider detta verk blifvit till fullbordan bragt,
har Utskottet funnit billigheten fordra det undantag för berörde Adier,
att de md bibehållas vid deras nuvarande belåningsrätt, z5 proc. af primitiva
capitalet, under ofvanupptagne förbehåll derjemte om borgens
ställande.
Och då Utskottet befarar, att en inskränkning uti nuvarande belåningsrält
för Adier i Södertelje Canal-och Slussverks-Bolag, hvilka sisth
Riksdag blifvit bibehållne vid deras dittills åtnjutna belånings-rätt, 5o
proc. af ursprungliga capitalet, belöpande sig till 10 proc. af den summa
nuvarande Adier upptaga, dock emot serskild borgen derjemte, i likhet
med hvad för Götha Canal-Actier är stadgadt, skulle kunna så nedsätta dessa
Actiers värde, att det ej allenast orsakade flere Aclie-egares olycka, utan
ock möjligen ledde dertill, att förlust för Banken uppstode å hvad redan
blifvit belånt mot så beskaffade Uypolhek, har Utskottet trott det undantag
äf ven böra göras, att Actier i Södertelje Canal- och SlussverksBolag
må varda bibehållne vid deras nuvarande belåningsrätt.
Vid punkten
z5: att Handels-disconten , under benämning af Handels- och JVärings-discont,
må fortsättas, m ed iakttagande endast af följande förändringar
och tillägg:
Bih. till R. St. Prot. 1834. 6 Sami. 1 Afd. 10
12:te Häftet.
74
Eanco-Utskoltets Utlåtande N.o 16.
a) lån hunna beviljas å 6, eller mindre antal månader ;
b) räntan bestämmes till 6 proc.;
c) lägsta låne-beloppet bestämmes till 5oo R:dr, i stället för nuvarande
minimi-summa tooo R.dr ;
d) uti högsta tillutne skuldsättnings-belöppet, hvilket, lika som hittills,
anses böra bibehållas vid 2.0,000 R:dr för läntagare, och tillhopa
ej öfverstiga fo,ooo R.dr, under alla förhållanden i hvilka en och samma
person kan blifva hos Inrättningen häftande, inbegripes icke hvad
samma person eljest må vara antingen till Banco-disconten eller LäneBanken
skyldig. Dock att Styrelsen icke underlåter att förskaffa sig
alla de upplysningar, sorn kunna inverka på omdömet om hine-sökandes
ställning och förmåga att i allo uppfylla ingängne förbindelser;
ef såsom hypothek, kan, i stället för en revers med 2:ne namn, antagas
äfven s:ne förbindelser, hvardera för sig motsvarande hine-summans
belopp, af hvilka du endast den ena behöfver vara förfallen till
discont-lånets förfallodag. Dan andra kan till och med vara ouppsägbar,
så vida den är säljbar;
Q Discont-styrelsen ulägges, att noggrant tillse, det länen verkligen
blifva inbetalda, och ej genom omvägar af ett eller annat slag omsatta;
g) för Handels- och Närings-disconten bestämmes ett creditiv d
Lane-Banken af a5o,ooo R.dr, att begagnas endast dä Handels-disconten
nödgas återbetala uppsagda lån, innan den genom upptagande af nya,
eller indragning af egna fordringar,, hunnit dertill anskaffa tillräckliga
medel,
bar blifvit inom Riks-Stånden anmärkt:.
af en Ledamot, att återbetalnings-terminen borde utsträckas frånö
lill () månader;
af åtskillige Ledamöter, att räntan icke borde böjas öfver 5 proc.,
allraminst i en tid, då man erkände, att näringarne ej; kunde draga den
gångbar» högre, räntan, hvars nedsättande vöre en af realisationens vigtigaste
fördelar;
af någre Ledamöter, att åtminstone den af Utskottet föreslagne räntan
borde af Eanco-Styrelsen få nedsättas, om Styrelsen funne, att lånerörelsen
icke anlitades, med bibehållande af den förhöjda räntan, eller
räntefoten i allmänhet folie;
af flere Ledamöter, att lägsta fåne-beloppet borde blifva det nuvarande
riter 1000 R:dr, helst nedsättning af denna, minimi-summa skulle
gifva Ilaudcls-discouten samma felaktiga riglning sorn allmänna diseonten;
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
75
af en Ledamot, att ullånings-summan ej borde rätta sig efter annat
än säkerheten;
af andre Ledamöter åter, alt maximi-beloppet borde nedsättas till
10,000 R:dr;
af någre Ledamöter, alt säkerheten må anses tillfyllest, då en solrent
låntagares revers, jemte dertill hörande god känd t hypothek af en
eller flere reverser, till sammanlagdt belopp af låne-summan, presenterades,
hvilket borde desto hellre bifallas, som, i annat fall, man blott
lockade till vingleri, i det man föranlät jemväl annars ordentlige personer
alt förskaffa sig reverser mot contra-förbindelser, för att derefter i
Handels-disconlen belåna de förra;
af en annan Ledamot, alt stadgandet om 3:ne namn borde åtminstone
ej vara ovilkorligl, utan af Styrelsen bero alt godkänna namn,
som medförde verklig säkerhet;
af någre Ledamöter, alt onppsägbara papper ej borde såsom Hypothek
i Handels-disconlen emollagas, hvarigénom man syntes vilja
gynna Stats-Låne-systemet;
af någre Ledamöter, att som Ilandels-disconten icke syntes hafva
motsvarat sitt ändamål, borde denna rörelse icke ytterligare utsträckas
genom något Creditiv å Låne-Banken för denna disconl-rörelse; samt
af andre Ledamöter åter, alt Credilivet vere af den vigt, att nyttigt
vore, om det kunde ökas.
Då de medel, hvilka upplåna* för handels- och närings-företag, enligt
naturen af denna rörelse, vanligen icke erfordras på längre lid än
6 månader, samt dessutom de medel Banken sjelf upplånar, för alt i denna
låne-rörelse hegagnas, skola efter högst 6 månaders uppsägning återbetalas
, finnér Utskottet ej skäl frångå dess under mom. A. i förevarande
punkt gifne tillstyrkan.
Utskottet medgifver visserligen, alt, genom nedsättning af räntan &
de lån, som i Handels-disconlen upptagas, denna fond skulle blifva i
hö gre grad anlitad, men då det, elter Utskottets tanka, jemväl skulle
bidraga dertill, att det med inrättningen afsedda ändamål, att utgöra en
låne-anstalt för handels- och närings-rörelsen, skulle förfelas, samt dessutom
en nedsättning af räntan å så beskaffade lån skulle motverka uppkomsten
af Privat-Banker, hvilkas befrämjande, till lättnad för den allmänna
rörelsen, ej torde böra förbises, kan Utskottet ej eller annat än
förblifva vid dess under moni. B. gifne tillstyrkan, att räntan för lån
i Handels - och JSfärings-Disconten må till b pr00. bestämmas.
7S
Banco-Utskoltels Utlåtande IV.-o t6.
Utskottets hemställan, att Handels-Disconten måtte erhålla benämningen
af Handels- och Närings-Discont, härleder sig från den af Utskottet
hysta åsigt, alt denna Inrättning hör tjena till låne-understöd
jemväl lör den mindre närings-idkaren; och ehuru ringa en lånesumma
af 5oo R:dr med skäl kan anses i en handelsrörelse, tror likväl Utskottet,
att, vid flere tillfällen, ett låne-understöd till detta belopp kan vara
för deu mindre närings-idkaren af ganska mycken vigt; likväl, då
tilläfventyrs en ovilkorlig nedsättning af nu bestämda minimi-summan
lör lån i Handels-Disconten skulle kunna leda till denna Disconls missbrukande,
och ett så stort antal Ledamöter inom Riks-Stånden, på grund
häraf, yrkat bibehållandet af nuvarande minimi-summa för lån i nämnde
Disconter, har Utskottet ansett sig böra i sd måtto förändra dess under
mom. c') i denna punkt gijna tillstyrkan, att, allenast vid de tillfällen,
då, i anseende till större antal länsökande i Allmänna Disconten, län
ifrån densamma icke genast kunna utfalla, Handels-Discont-Directionen
må berättigas att bevilja lån till så lågt belopp, som 5oo R:dr B.co, men
att, i annat fall, eller då lån inom kort tid kunna i Allmänna Disconten
erhållas, icke mindre belopp än det nu bestämda, eller 1000 R:dr Banco,
kommer att från Handels-Disconten beviljas.
De hvarandra motsatta anmärkningar, hvilka finnas framställda vid
Utskottets under mom. d') gifne tillstyrkan, anser Utskottet ej kunna
föranleda lill någon ändring af hvad Utskottet i samma mom. föreslagit;
men, med fästadt afseende å de vid mom. ej) gjorda anmärkningar, har
Utskottet funnit sig föranlåtet på det sätt förändra detta morn.:
att, då det sökta lånet ej öfverstiger 10,000 R:dr, må af DiscontStyrelsen
bero, att meddela lån pä 2:ne fullt vederhäftiga namn, eller
ock på allenast ett namn, med hypothek af en förbindelse, motsvarande
lånesummans hela belopp, hvilken förbindelse måste vara förfallen
till den tid discont-lånet förfaller, men att, sä snart summan stiger
derutöfver, må Discont-Styrelsen ega att antaga, efter eget ompröfvande,
antingen en revers med a.-ne namn och en mot beloppet svarande
förbindelse, som likväl då ej behöfver att vara förfallen till cliscontlånets
förfallodag, eller ock allenast en revers med 3:ne namn.
Och får Utskottet, i anledning af de vid mom. g) gjorda, mot
hvarandra stridande anmärkningar, allenast upplysa, att Handels-Disconten
redan.af Banken eger creditiv, så alt härigenom icke varit afsedd
någon utvidgning af Handels-Disconts-rörelsen.
Banco-VIskoltets Utlåtande Nio 16.
7?
Vid punkten
<26: att elen vid senaste Riksdag medgifna creditiv-rättighet för Riksgälels-Contoret
måtte bibehållas,
har inom Riks-Slånden blifvit anmärkt:
af en Ledamot, att då detta creditiv med full säkerhet inginge, men
måhända hädanefter blefve för litet, då Stats-Contoret, tidigare än hittills,
behöfde i Riksgälds-Contoret lyfta hela slatsbrist-summan, syntes
detsamma böra förökas till minst ii million;
af någre Ledamöter, att, i händelse någon låne-indragning möjligtvis
skulle kunna ifrågakomma, borde sådan indragning verkställas i
första rummet af den försträckning, som på denna räkning blifvit Staten
lemnad ;
af andre Ledamöter åter, att i ingen, händelse delta creditiv borde
få indragas, och sålunda uppsägningsrält ej fästas vid dess beviljande,
emedan, i sådan händelse, ej mindre ett annat Rikets Ständers Verk,
än äfven Stats-Verket, kunde sättas i verklig förlägenhet, om uppsägningsrätlen,
emot all sannolikhet, någonsin skulle komma att begagnas.
Utskottet, som anser det vara af vigt att bibehålla den princip, att
Banco-Styrelsen må ega rättighet uppsäga hvilket eller hvilka af de från
Banken beviljade Cassa-creditiv, densamma lämpligast linner, i händelse
Bankens egen ställning skulle en sådan åtgärd fordra, men som tillika
är fullkomligen öfvertygadt, att, med antagandet af de flerfaldige medel
Utskottet föreslagit lill den metalliska Cassans förstärkning, någon sådan
uppsägning icke kan ifrågakomma, anser sig böra förblifva vid dess
gifna tillstyrkan, att uppsägnings-rätt äfven må ega rum i afseende på
'det creditiv, som Riksgälds-Contoret å Banken eger; och kati desto mindre
föreslå den af allenast en Ledamot yrkade förhöjning af detta Creditiv,
som sig visat, att Riksgälds-Contoret icke vid något tillfälle behöft till
fullo begagna dess nuvarande Creditiv-belopp.
Vid punkterne
aj: att 1 gg,6661; R:dr af de till Banken ingående capital-afbetalningar,
hvilka dock sannolikt, ett eller högst arne är före nästa Lagtima Riksdag,
då Bankens Piaster-fordran blifvit godtgjord, nedsättas till i33,ooo R:dr,
böra uteslutande användas till förstärkande af Bankens Silfver-förråd, så
snärt vexelcursen, enligt de of vanföre uppgifne grunder, sådant medgifmer.
Banco-Styrelsen må äfven vara tillåtet att, till begagnande af en
för silfverköp synnerligen fördelaktig conjunctur, anticipera på det följande
årets inkomster. Hvad som ej ett år kunnat användas, må också
78
Banco-Utsfwttets Utlåtande IV.o 16.
kunna reserveras till de följande, men utan att under tiden inberciknas
uti, eller pä annat sätt gravera Bankens utelöpande sedelstock; hvaraf
följer, att sådane reserverade medel äfven kunna, efter sig företeende
förhållanden, och med vilkor endast, att proportionen emellan metalliska
Cassan och Sedelstocken icke dymedelst öfverskrides, göras fruktbärande
i sådan Jåné-rörelse, som medgifver deras snara återindragning vid påkommande
behof ;
28: att de 240,000 B:dr, som skulle efter hand årligen ingå af Banco-Discontens
förlags fond, ej böra vara på. ett uteslutande sätt reserverade
för silfver-upphandling, utan att det må vara alldeles öfverlemnadt
åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka, att, såsom äfven, i fråga om
Bankens årligen behållna räntevinst- medel, i nästföljande punkt föreslås,
begagna deni, väre sig såsom fond för Cassa-creditiv, eller annars, i
mon af sig erbjudande tillfällen, till förökande af silf verf ond och rörelse-capital,
liar blifvit inora Riks-Stånden anmärkt:
af någre Ledamöter, alt det vore onödigt föreskrifva, att ens det i
27 punkten upptagne belopp skulle ovilkorligen användas till silfverköp,
utan lämpligare vore till Banco-Styrelsen öfverlemna, att använda så väl
detta belopp, söra de i 28 punkten omnämnde 240,000 R:dr, antingen
till silfverköp, till låne-rörelsens förstärkning, eller lill inköp af räntebärande
obligationer, så väl utländska, på sätt Herr General Lefrens oell
Herr Helsingii reservation innehölle, som afven inhemska, alltid med
hänsigt, att sorgfälligt undvika förminskning af rörelse-capitalet; samt
af åtskilige Ledamöter, alt de finge fästa Utskottets uppmärksamhet
på onaförmälda, af Herr General Lefre'n afgifne förslag, samt, uppå de
för samma förslag nppgifne skäl, yrka, att de 88,000 R:dr, hvilka utgöra
årlig capital-afbetaluirig å Riksgälds-Contorels skuld, 4>400>0°0 R'dr,
måtte användas på sätt och i ändamål samma förslag utvecklar;
af åtskillige Ledamöter, att de i 28 punkten omnämnde 240,000
R:dr borde företrädesvis, om ej uteslutande, egnas lill fond för creditiv
åt Ilypotheks-föreningar, då dessa vore i tillfälle lemna fullkomligt
säkre hypothek.
Af de skäl, hvilka blifvit anförde i Utskottets under N:o 6 afgifne
Betänkande, finner Utskottet sig ej mera nu, än förut, kunna tillstyrka
antagandet af Hr General Lefrens åberopade förslag, alt de från RiksgäldsCentoret
åiligen, såsom capital-afbetalningar, ingående 88,000 R:dr mi
Banco-Utskottets Utlåtande IV.-o i6-
7$
användas till inköp af utländske fondpapper, samt förblifver alltså vid
dess i 27 punkten gifne tillstyrkan.
Och kommer, lill följd af de förändringar, 21 och 22 punkterna i
Utsko!tets förslag nu mera undergått, 28 punkten att förfalla.
Vid punklerne
2Q: att Rikets Ständer må besluta, det Bankens vinst för år i835
och de följande åren må oafkortadt förblifva under dess Styrelses disposition
, intill nästa Riksdag, då af Rikets Ständer beror, att om användandet
af derå i behåll varande öfverskott förordna;
3o: att, i stället för deri uti f S- af 133o års Bank-Lag till ett belopp
af 4>400>000 R-dr bestämda summa, sorn, utan beräkning af Bankens
fasta egendomar och inventarier, alltid skulle komma alt utgöra en
Bankens behållning i säkra tillgångar och fordringar, utöfver de förbindelser,
för hvilka Banken ansvarar, må antagas en jemn summa af
fem millioner ;
3u alt nämnde belopp af fem millioner städse i framtiden bibehålies
såsom en Bankens grundfond, dymedelst, att möjligen inträffande capitalförminsk
n in gar varda godtgjorde med de årligen ingående vinsterne; och
32: att åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka må varda öfverlemnadt,
att begagna de i Bankens vård från Riksdag till Riksdag qvarstående
vinst-medel, då tillfälle dertill gifves, till förökande af så väl
silfver-fund som rörelse-capital
har blifvit inom Riks-Ståndens anmärkt:
af 3:ne Ledamöter, att hälften af Bankens årliga vinst må, likasom
hittills, anslås alt lill Stals-Verket utbetalas, såsom mera angeläget, än
att, genom liela vinstena accumulerande i Banken,, tillfredsställa öfverdrift)»
farhågor;
af en annan Ledamot, att Staten hädanefter icke borde betala ränta
å sin skuld, emedan det syntes obilligt, alt folket skulle betala nya
skatter, för alt Banken skulle få medel lill nya utlåningar;
af en Ledamot, alt det vore gifvet, hvaraf de 00,000 R:dr, som
nu utgjorde Bankens Grundfond, bestorfe, men ej förkläradt, hvaraf de
lillagde Goo.ooo R:dr uppkommit; och all Bankens capital-öfverskolt ej
mätte slumpvis beräknas till fulla 5 millioner;
af någre Ledamöter, alt då Ulskollet anmält, alt en eller annan af
de framställde hufvudpunkterne synles så nära röra Bankens förhållande
till allmänheten, alt, med kraft af lag, torde böra och behöfva derutinnan
stadgas, vore önskligt, att Utskottet, uti dess svar på återremisseu,
lo
Banco-Vlshotlets Tillåtande N.o 16.
ville angifva, hvilka punkter kunde vara af denna beskaffenhet; samt
slutligen af en Ledamotj att han finge yrka, att dä Utskottets Betänkande
andra gången återkommer, det mätte ske i sammanhang med frågan
om Bank-lag, emedan lagstiftning för Banken nöd vändigt måste vara
uppgjord, innan man beslutade om det reglementariska för Bankens förvaltning
och lånerörelse.
Utskottets uti 29 punkten gifne tillstyrkan, att Bankens vinst må,
från Riksdag lill Riksdag, förblifva under dess Styrelses disposition, så
att Rikets Ständer ej må ega förordna om användandet af annat, än
verkligen i behåll varande öfverskott å Banco-vinsten, innefattar allenast
förnyandet af en vid Banco-Verkets första organisation fastställd
grundsatts, uti 74 punkten af Sveriges Rikes Ständers beslut och förordning
om Banken i Stockholm, den 22 September 1668, med följande
ord: ”Den gevinst, som Gud af detta Verket förlänandes varder, samt
”ock den bekostnad, som derpå årligen uppgår, skall uti en serdeles
”sluträkning föras och balanceras. Och lära Riksens Ständer, som, un"der
Kongl. Majrts Nådigste protection, dess handhållande och försvar
”sig uppå tagit häfver, öfver bemälde salderade gevinst sedan disponera,
”sorn det med Kongl. Majrts och Fäderneslandsens heder och nytta till
"publicos usus bäst kan användas.'’
Enär det varit afvikandet från denna grundsatts, som föranled t den
oreda i Rikets penningeväsende, hvars afhjelpande nu utgör föremål för
Rikets Ständers omsorger, samt, efter Utskottets öfvertygelse, ett af de
förnämsta stöd för hela realisalions-företaget skulle undanryckas, om
denna grundsatts ej återställdes i sin hela stränghet, hade Utskottet ej
väntat, alt inom Riks-Stånden någon röst skulle böjas emot Utskottets
förslag i denna del, och kan ej tillstyrka ett anliciperande af Bankens
vinst, hvarigenom den bana å nyo skulle öppnas, som redan fört lill
förstörande af Rikets penningeväsende.
Utskottet kan ej heller gilla den åsigt, att, sedan under sistlidne
Riksdag många millioner R:dr af Statens skuld till Banken blifvit inom
linien balancerade, Staten äfven skulle undandraga sig erläggandet af
räntan å 4-400'000 B;dr, för hvilka Riksgälds-Contorets obligationer sisth
Riksdag äro utfärdade, och sålunda icke ens ärligen betala åtminstone
den del af skulden, hvartill Staten, vid uppgörandet af det nya förliknings-contraclet,
sig ovilkorligen förbundit.
Till
Banco-VIskottets Utlåtande N':0 t6. 81
Till närmare upplysning om det belopp af 600,000 R:dr, hvilket
Utskottet i 3o punkten ansett böra betraktas såsom en tillökning i Bankens
grundfond, får Utskottet allenast hänvisa lill den, under N:o 4t
vid Banco-Fullmägliges Berättelse bifogade Tableau öfver Bankens samtlige
tillgångar, jemförde till dess samtliga skulder, utvisande, att Bankens,
enligt räkenskapen befintliga, bela öfverskott eller capital utgjorde
redan vid i832 års slut 5,4°3,115 R:dr 2 sk. 5 rst.
Genom förslaget, att 600,000 R:dr af sistnämnde öfverskott måtte
iklädas egenskap af grundfond, har Utskottet åter endast velat förebygga,
att detta belopp må af kommande Rikets Ständer kunna disponeras,
i likhet med Bankens dertill ingående räntevinster, hvilket Utskottet
hoppas ej kan af Rikets Ständer ogillas.
Utskottet finnér alltså de emit 2g, 3oj 3i och 32 punklerne gjorde
anmärkningar ej vara af sådan beskaffenhet, att de kunna leda till någon
förändring i Utskottets förslag.
Och torde Utskottet, till svar å de gjorde erinringarne om nödvändigheten
af förslag till Lag för Banken, endast behöfva åberopa hvad
Utskottet, i anledning af den, emot Betänkandet N:o 6, framställde, i första
rummet af detta Utlåtande upptagne anmärkning redan anförtj hvaraf
lärer inses, att Utskottet icke ännu kunnat till utarbetning företaga något
förslag till Lag för Banken; hvarförinnan Utskottet icke heller är i tillfälle
uppgifva, hvilka punkter af Utskottets förevarande förslag möjligen
kunna komma alt iklädas egenskapen af l.igstadgar.
Slutligen, och sedan Utskottet nu sig yLlrat öfver de väsendtlignste
anmärkningar, som vid Betänkandet N:o 6 blifvit framställde, får Utskottet,
med iakttagande af de förändringar, dertill Utskottet ansett samma
anmärkningar föranleda, härmedelst vördsamt tillstyrka Rikets Högloft.
Ständer, att antaga och besluta följande lmfvudgi under för Bankens
rörelse och förvaltning, nemligen:
1:0 att med sedelstock bör förstås alla Bankens förfallne skulder,
deruti inberäknade så väl depositioner i allmänhet
och den på serskilda deposit-räkning i Vexel-Banken insatta
fond, motsvarande beloppet af utelöpande Riksgäldssedlar,
som Bankens egne utelöpande sedlar ; dock
med afdrag af dels de förskott, hvilka blifvit från Banken
utlemnade till invexling af förslitne smärre sedlar i
Bih, till R. St. Prof. i834. G Sami. 1 Afd. 11
ta:te Häftet.
8a Ban t o-TIt skottets Utlåtande- N.-o 16.
landsorterne, dels sådane transportsedlar» hvilka såsom otydlige
icke kunnat under sina numror afFöras, utan i stället
blifvit af Låne-Banken infriade, dels ock metalliska
värdet af de utelöpande» från Riksgäfds-Contoret utgifne,
koppar-skiljemyntspolletterne?
2:0 att Bankens metalliska Cissa» evatverad efter myntbestämningsgrund
till Banco R:dr» ej får bibehållas i lägre förhållande
mot förenämnde samfälde sedelstock, än sorn ett
(1) till Yre (3);
3tO att till förstärkande af metalliska Cassan» i händelse den,
genom stark utvexling, någon gång skulle blifva så minskad,
alt densamma sjunker under nyssnämnde förhållande,
Banco-Styrelsen må berättigas och anmodas, att, ju förr desto
hellre, emot möjligast lindriga vilkor» å en eller flera platser,
bereda sig creditiv i utländskt mynt, till belopp motsvarande,
efter pari curs, 2,666,666 Rtdr 3s sk. Svenskt Banco,
för så lång tid, som denna Styrelse anser det nödvändigt?
att Banco-Styrelsen, för samma ändamål, må tillerkännas
rättighet att framdeles, så vida bemälde Styrelse
skulle anse omständigheterne det fordra, likaledes emot
möjligast lindriga vilkor, samt på en elfer flere platser,
bereda sig ytterligare creditiv i utländskt mynt,
till enahanda belopp, eller motsvarande, efter pari curs,
2,666,666 Ridr 32 sk. Svenskt Banco, för så lång tid,
som samma Styrelse då anser det nödvändigt?
allt med rättighet för Banco-Styrelsen, att, i och
för anskaffandet af desse creditiv, få, såsom Hypothek,
använda Bankens egande Stats-Obligationer» om så nödigt
pröfvas?
4to att, på det en härifrån uppkommande tillfällig skuldsättning
utrikes icke må iklädas natur af stående» Banco-Styrelsen»
när Banken genom det ena eller andra creditivets
anlitande råkat i Utländsk skuld, åligger begagna första inträffande
förmonliga cursförhållande, för att derå göra afbetalningar?
5:o
att Banco-Styrelsen» då den så tjenligt Enner» må ega att
*) Se Baitco-Regferaenlet pag, 4® S* &
Banco-Utskoltets Utlåtande N.O t5.
85
förstärka Bankens metalliska Cassa medelst inköp från fremmande
länder af guld och silfver; dock att silfverköp för
Bankens räkning icke böra ifrågakomma, när cursen håller
sig öfver pari;
6:0 att, då cursen står vid eller under pari, sådane köp må
Banco-Styrelsen tillåtas, under förbehåll, att priset å det
uppköpta silfret ej mer får öfverstiga vexlingsgrunden, enligt
Myntbestämnings-Lagen, än med hvad som motsvarar
transporten af silfret från uppköpsorten till Banken, samt
att för öfrigt af Banco-Styrelsen dervid noggrannt tillses,
det silfret verkligen från utländsk ort inkommer.
7:0 att Banco-Styrelsen må kunna, äfven genom minskning af
ett för rörelsens behof umbärligt öfverskott i representativt
mynt, bibehålla proportionen emellan metalliska Cassan
och Sedelstocken och för detta ändamål berättigas att
förpanta Bankens egande inteckningar i fastighet, under
vilkor, att den i skuldförbindelserne Banken serskildt
förbehållne uppsägningsrätt för hela skuldbeloppet icke får
af annaa innehafvare begagnas;
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens inuehafvande
Stals-Obligationer;
upptaga lån mot räntebärande Obligationer, ställde på
viss lid eller uppsägning; samt
derest sådant, emot föimodan, skulle af behof påkallas,
minska eller inställa Bankens utlåningar;
8:0 att, af alla de uppgifne utvägarne lill den erforderliga proportionens
underhållande, låne-rÖrelsens förminskning är
den, som i sista rummet bör tillgripas, och det endast då
Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar.
g:0 att bestämmandet af hvilken eller hvilka bland de öfriga
för proportionens vidmagthållande tillåtna medlen må för
tillfället begagnas, bör vara helt och hållet öfverlemnadt
åt Banco-Styrelsen, som dervid icke lärer underlåta, att afse
både Bankens egen fördel, och det som dermed slår i
nära saraband, industriens ostörda förkofran;
10:0 alt då metalliska Cassan, hvaruti äfven omyntadt silfver och
guld får inberäknas, ej öfverstiger J:del af sedelstocken, må
denna sistnämnde i intet fall ökas, och att, så snart förhållan
-
84
Eanco-Utskoltets Utlåtande N.o 16.
det blifvit derunder nedsatt, Banco-Styrelsen åligger att
vidtaga tjenlige anstalter till återställande af den emellan
metalliska cassan och sedelstocken nödige proportionen af
1 till 3;
11:0 att, om också metalliska cassan någon tid skulle visa sig
fortfarande öfverstiga |:del af sedelstocken, Banco-Styrelsen
ej, på grund häraf, må ega vidtaga någon åtgärd till
rörelse-capilalets ökande, i annan väg, än medelst belåning
af guld, silfver, koppar, jern och öfrige effecter, som finnas
uppräknade i Banco-Reglementets 4 Art. 4 Afd. §§.
10—15 (pag. 97 och 99), förrän ett år förflutit från Bankens
öppnande till utvexling af silfver, samt vidare, i afseende
på:
A. Vexel-Banken.
12:0 att småsedlar ej må tillverkas längre än till och med år
1835 af 8 sk. valeur, till och med 1836 af 12 sk. valeur,
till och med år 1837 af 16 sk. valeur, samt ej till större
belopp för hvarje af dessa år, än tillverkningen af hvartdera
slaget under de sistföi flutne åren utgjort;
i3:o att någon mindre sedelvaleur efter 1837 års utgång icke
får tillverkas, än som motsvarar 24 sk. silfver Specie eller
2 gånger den mynt-enhet, Utskottet tillstyrkt alt nu antagas.
B. Depositions-Banken.
14:0 att Banken må emottaga och å räkning föra Depositioner
af:
a") Svenskt silfvermynt eller Bancosedlar, under förbindelse
för Banken att tillhandahålla åt den, för hvars räkning insättningen
blifvit gjord, en dermed lika stor summa, som
det slår honom fritt att efter behag uttaga, antingen i silfvermynt
eller Bancosedlar;
b~) Ducater, under förbindelse för Banken, att åt räkningshafvaren
tillhandahålla ett lika stort antal, som insatt blifvit;
i5:o att Banken äfven må emottaga till förvar, för så vidt ut
-
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 16.
85
rymme och läglighet dertill inom Banken gifves, under försegling
af insättaren, paketer eller annan flyttbar egendom,
utan att om innehållet undfå uppgift, och utan ansvarig»
het å Bankens sida för oförvållad skada och tillfällig 0-  lycka; med rättighet för Banken alt, i förhållande lill tiden
och det nedsatta godsets rymd för sådan Deposition
uppbära en afgift, som i Reglementet kommer alt bestämmas
;
6:0 att Depositioner å så kallad löpande räkning böra fortfarande
utan afgift, hvarken vid insättning eller uttagning,
få ega rum, för det slags insättare, som icke någonsin utställa
invisningar till större belopp än deras hos Banken
insatta behållning utgör;
till Deponenter af hvilken dass räknas: alla Kongl.
Maj:t och Kronan eller Rikets Ständer underlydande allmänna
Verk och Cassör; de under Stockholms Stads Styrelse
hörande Embets-Verk och Cassör; samt för öfrigt sådana
allmänna Inrättningar, Välgörenhels-anstalter m. fl.,
om hvilka med tillförsigt kan förutsättas, att ingen öfverassignering
kommer i fråga;
7:0 att privata assignerings-rätligheten i Banken må tills vidare
få fortfara emot en afgift af 2 R:dr Banco för hvarje folium
om 4° räder af den löpande räkningen, med förbehåll tillika,
att den minsta afgiften, som för hvarje år beräknas,
blifver 10 R:dr Banco, motsvarande 5 folier.
C. L ane-B ank en.
I. Lclne-Bankens vanliga rörelse-grenar.
8:0 att följande Bankens utlåningar måtte med oförändrad räntefot
till nästa Riksdag fortsättas, nemligen:
ö) Crediliven till Manufactur-Disconten, Jern-Contoret, och
Fahlu Bergslag;
b~) Creditivet för Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor,
bestämdt till belopp af högst 33,333^ R:dr;
Crediliv för Spar-Banker till det stadgade beloppet af
högst 5o,ooo R:dr för Stockholms, 20,000 R:dr för Göthe
-
Bmco-Utskottcts Utlåtande N.o 16.
borgs och 10,000 R:dr för en hvar af de öfrige, som dertill
sig anmäler;
J) Län mot pant af Guld och Silfver, Koppar, Jern och öfrige
effecter, som finnas uppräknade i 4 Art 4 Afd. §. §.
xo—15 af nu varande Banco-Reglemente;
e) De så kallade Odlings-Lånen, under den förändrade benämuingen
af Skiftes- och Odlings-lån;
f) Fastighets-lånen, med den enda förändring, att, i stället
för det af senaste Ständer såsom maximum antagne belopp
4»77°»9^9 ^:<^r 5 sk. 7 r:st, summan må i rundt lal antagas
till 4-780,000 R:dr;
ip:o att Banken ej hädanefter bör till Städer eller Corporationer
utgifva några nya Lån, utöfver hvad af Rikets sistförsamlade
Ständer, enligt i83o års Banco-Reglemente (p. 101
& 102) är vordet medgifvet.
II. Låne-Röretse genom Banco-Discontcn.
20:0 att ifrån Banco-Discontens nu egande Låneförlag af Banken
, som, med inberäkning af de dit hörande efter enahanda
grunder förvaltade Proviuce-Låne-Contorens förlags-capital,
utgör en summa stor 8,000,000 R:dr, må årligen, från
och med år i835, 200,000 R:dr, motsvarande 2i proc. af
hela Låne-förlaget, öfverflyttas till Cassa-Creditiv åt Hypotheks-föreningar,
i händelse dylike inrättningar uppstå och
till Cassa-Creditiv sig anmäla, under de vilkor här nedanföre
upptagas;
att sjelfva Discont-rÖrelsen för öfrigt må fortgå utan
annan förändring, än att Banco-Styrelsen, så vida förrberör--  de medel skulle kunna öfverflyttas till Cassa-Creditiv åt Hypotheks-föreningar,
må, då fråga är om nytt Låns utbekommande,
efter eget ompröfvande, och i mon af Fondens användande
i sistnämnde Låneväg, kunna nedsätta det högsta
belopp, hvarföre en person såsom Låntagare får häfta, först
till 5ooo R:dr och ytterligare till 4ooo R:dr; men att, i händelse
åter berörde medel från Banco-Discontens Låneförlag
ej skulle kunna till Cassa-Creditiv åt Hypotheks-föreuingar användas,
samma medel skola i Discont väg hädanefter såsom
hittills utlånas.
Banco-Utskottets Utlåtande iV.-o 16*
IIL Läne-iinderstöd medelst Cassa-Creditiv.
21:0 att Cassa-Creditiv må af Banco-Styrelsen kunna beviljas
dels åt Associationer, sorn på större handelsplatser kunna
sig bilda, för att, medelst upplag och Inlåning af Svensk
Spanmåt, underlätta och befordra exporten deraf genom
spanmålens vårdande och beredande tili afsättlig handelsvara,
sedan dylike Associationer visat, att de erhållit af
Kongl. Majrt i Nåder fastställde Reglementen, samt åt sådane
Privat-Banker, som i större scala vilja sig befatta med
belåning af Svensk spanmål;
dels åt de Hypotheks-Föreningar, som kunna uppstå och
hvilkas Reglementen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder gillade;
dels åt Privat-Banker i allmänhet;
dels äfven åt andre Bolag och enskilde personer;
under iakttagande:
a) att all nödig varsamhet användes, så alt det emellan
metalliska Cassan och Sedelstocken bestämda förhållande
icke genom Cassa-Creditivs beviljande rubbas; samt alt
Banco-Styreisen, vid hvarje års ingång uppgör beräkning af
hvad som till Cassa-Creditiv, kan blifva för året disponibelt;
Fy att alta för Cassa-Creditiv, enligt grunderne för Bankens
förvaltning, tillgänglige medel, med undantag af de uti ao
punkten serskildt omnämnde 200,000 R:dr af Bankens Låne-förlag
till Disconten, skola i första rummet användas till
Cassa-Creditiv åt de Associationer, som uteslutande, samt de
Privat-Banker, som i större scala befatta sig med belåning
af Spanmål på sätt och i den ordning här ofvan finnes
upptaget, om och när dylike Associationer och Privat-Banker
till sådane Creditiv kunna sig anmäla;
att de Hypotheks-Föreningar, sorn till erhållande af CassaCreditiv
i Banken sig anmäla , äro> uteslutande berättigade till
Creditiv af de 200,000 Rrdr, som i sådan händelse kunna
från Banco-Discontens fonder öfver flyttas; samt att, af öfrige
tillgänglige medel, Cassa-Creditiv böra dem beviljas näst efter
ofvannämnda Associationer och de Privat-Banker, som *
större scala med spanmllsbelåning sig befatta;
Banco-Utskoltets Utlåtande N:0 16. 1
atl, såvida hvarken Associationer eller Privat-Banker, af
förenämnde egenskap, eller Hypotheks-föreningar uppstå och
Cassa-Creditiv åstunda, eller någre medel finnas tillgänglige,
sedan dylike inrättningar erhållit de belopp, hvartill desamma
sig anmält, Privat Banker i allmänhet då lemnäs CassaCreditiv
af dessa medel;
att i sista rummet Cassa-Creditiv må beviljas öfrige bolag
och enskilde personer;
samt att, i händelse flere, inom samma dass, till CassaCreditiv,
på en gång och till större belopp, än Bankens tillgångar
för året medgifva att i sådan väg användas, sig anmäla
, de tillgänglige medlen då, efter Banco-Styrelsens ompröfvande,
fördelas emellan dera som samma dass tillhöra;
c) att på Banco-Styrelsens ompröfvande beror, att, efter tagen
kännedom af de lill Cassa-Creditiv sig anmälande Inrättningars
omfång och verksamhet, bestämma lill hvad belopp
en hvar af dem må Cassa-Creditiv erhålla; dock åt
ingen Association i och för spanmåls-belåning större CassaCreditiv
än i5o,ooo B:dr Banco, samt åt ingen Hypotheksinrältning
eller Privat-Bank, af hvad beskaffenhet som helst,
mer än 3oo,ooo R:dr Banco;
<0 att Cassa-Creditiv beviljas uppå en tid af högst ett år åt
sådane Associationer och Privat-Banker, som med spanmålsbelåning
sig befatta;
från Riksdag till Riksdag åt Hypotheks-föreningar och
vanlige Privat-Banker; samt
på högst ett år åt andre bolag och enskilde personer;
é) att de Cassa-Crediliv, som inom ett år skola inbetalas,
helst böra beviljas på olika tider af året, så att, em möjligt
är, hvarje månad något eller några af dem må vara förfallna
och, i händelse af behof, kunna indragas;
/) att Banco-Styrelsen bör i möjligaste måtto tillse, alt Creditiven
begagnas enligt deras egentliga bestämmelse och icke
till en utsträckt assignerings-rörelse för de dagliga och stundliga
behofven, hvartill de löpande räjtningarne i DepositionsBanken,
grundade på erforderliga medels successiva insättning,
äro hufvudsakligen ämnade.
aa:o
Banco-Utskottets Utlåtande N:0 16.
89
aaro Att vidare, i afseende på de Cassa-Crediliv, sora afBanco»
Styrelsen beviljas, följande stadganden må gälla:
a) för alla gemensamt:
att, innan någon lyftning af Cassa-Crediliv till större
eller mindre del får ega rum, skall den, som sådant Crediliv
erhållit, för hela det beviljade Credilivets belopp hafva
till Banken aflemnat fullgod och af Banco-Styrelsen antagen
säkerhet;
att första folium af den löpande räkningen erhålles utan
folii-aFgift, men för hvarje af de öfrige erlägges a Brdr
Banco;
alt för de å Creditivet dragne summor beräknas Banken
5 proc. till godo tills betalning sker;
att utassigneringar och afbetalningar få, i mon af behof
och lägenhet, verkställas å tal af jemna 100 Rrdr;
alt alla å Crediliven dragne assignalioner skola med
görligaste första Banken aviseras samt deras belopp inberäknas
uti Banco-Sedelslocken, så snart sådan avis ankommit;
samt i öfrigt
b) för Hypotheks föreningar :
att, om kommande Rikets Ständer skulle besluta upphörandet
af de Cassa-Crediliv, som åt Hypolheks-föreningar
beviljas, det åligger den Hypolheks-inrättning, som Crediliv
erhållit, alt, 6 månader efter erhållen del af Rikets Ständers
berörde beslut, hafva sin skuld lill Banken inbetalt;
alt Banco-Styrelsen, i händelse densamma finner Bankens
egen ställning sådant fordra, eger att, äfven emellan Riksdagarne,
Crediliven uppsäga, med påföljd, att skulden då senast
inom 9 månader derefter skall varda till Banken litjviderad;
att Cassa-Crediliven ej få begagnas såsom slående lån;
alt,derest Banco-Slyrelsen,af det sätt, hvarpå desse Creditiv
begagnas, funne anledning dertill, att desamma af någon Hypotheks-förening
begagnas såsom stående lån, Banco-Stvrelsen
skall deröfver infordra förklaring af den Hypotheks-förening,
emot hvilken sådan anledning förekommit, samt derly*.
till R. St. Prot- >834- 6 Sami. t Afd. 12
M/fe Häftet.
Banco-TJtskotlets Utlåtande N.-o 16.
effe** ega att Creditivet genast uppsäga, sä vida förhållandet
ej finnes nöjaktigt förklaradt;
alt, då Gred i ti v af sistnämnde anledning uppsäges, detsamma
skall 6 månader derefter till fullo inbetalas;
alt den Hy poth eks-fö rening, som sålunda gjort sig af det
beviljade Creditivet förlastig, icke kan, utan Rikets Ständers
ompröfva nde, nytt Cred ili v beviljas;
e) för vanlige Prival-Banker :
hvad i nåstförestående moment finnes stadgadt i afseende
pä Crediliv åt Hypotheks-föreningar, utan annan förändring,
än
att i afgift till Banken erlägges § proc, af den beviljade
summan, hvilken Blifver minst 2000 R:dr;
d) för Associationer och Privat-Banker, som i större sedia
med belåning af spantnål sig befatta:
att de till Banco-Styrelsen årligen ingifva vederbörlige
intyg derorn, ali de med belåning af spanmål verkligen sig
befatta, på sätt och 1 den ordning de för dem utfärdade
Reglementen stadga;
att Banco-Styrelsen, derest den skulle finna anledning,
att de åt desse inrättningar förunnade Crediliv icke användas
i och för de dermed afsedda ändamål, eger att, efter
infordrad förklaring och så vida densamma ej finnes nöjaktig,
ofördröjligen indraga det Crediliv, sorn på sådant sätt
blifvit förbrutet;
e) f°r ej mindre de Associationer och Privat-Banker> sorn
med belåning af spanmål sig befatta, än äfven andra, ej
serskildt nämnde Bolag samt enskilde personer:
att i afgift lill Banken erlägges \ proc. af den beviljade
summan, 0111 den uppgår lill 2000 h:dr eller derutöfver,
men för Crediliv å alla mindre summor 10 R:dr;
att af Banco-Styrelsen beror, att, efter förloppet af den
tid, uppå hvilken Cassa-Crediliv i allmänhet högst får beviljas,
eller ett år, medgifva förnyelse deraf;
alt Banco-Styrelsen, 0111 sä-nödigt pröfvas, jemväl eger
rättighet alt uppsäga större eller mindre del af desse Creditiv,
hvaraf följden i slikt fall Llifver, att Creditiv-rätlighe
-
Banco-Ulskottcts Utlåtande N.-o 16.
ten 3 månader efter uppsägningen min sleas med |:del och för
hrar tredje månad ytterligare med J;del, till dess nödig nedsättning
är vunnen, eller ock hela Credilivet är till inbetalning
förfallet, som alltid inträffar ett år efter dess beviljande.
IV. Utlåning emot Hrpothek af Adier och Publika Papper
, samt af Bankens egna Obligationer, härrörand*
jr ån dess före år i83o gjorde upplåningar.
a3:o Alt belåning af Adier och Publika Papper ej allenast må
få fortfara ulan äfven, i mon af tillgång, kunna utsträckas,
med iakttagande;
alt såsom hypothek må antagas och belånas
a)) till fidla Capital-beloppet:
Bankens egne obligationer, härrörande från dess före
i83o gjorde upplåningar;
Riksgälds Contorets före sistlidne Riksdag mot 5 proc:s
ränta utfärdade obligationer, samt de så kallade lollsedlarne
för Trollhätte Slussverk;
b) till viss bestämd procent och med vilkor, att antaglig
borgen tillika fordras, dock endast för den brist, som vid
hjpothekens användande möjligen skulle kunna uppkomma:
ej mindre Adier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag,
enligt deras hittills åtnjutna bel.iningsrätt, 5o proc. af
det ursprungligen tecknade .ca pita le t, än äfven Adier i Götha
Canal-Bolag, enligt deras nuvarande belånings-rält, a5 proc.
å primitiva capilalet;
c) till \:delar af vanliga försäljnings-priset under månaden
näst före belåningen:
alla öfrige Adier och Publika Papper*
V. Läne-Rörelse genom Handels-Disconten.
nfco Att Handels-Disconten, under benämning af Handels- och
Närings-Discont, må fortsättas, med iakttagande endast af följande
förändringar och tillägg;
Banco-Vtskottcts Utlåtande IV.-o 16.
n) lån kunna beviljas å 6 eller mindre antal af månader;
b) räntan bestämmes till 6 proc.;
c) vid de tillfällen, då lån ifrån allmänna Disconten icke genast
kunna utfalla, i anseende till större antal sökande, berättigas
Handels-Discont-Directionen utgifva lån under den
nuvarande minimi-summan, 1000 R;dr, dock ej till lägra
belopp, än 5oo R:dr;
d) uti högsta tillåtna skuldsättnings-beloppet, hvilket, likasom
hittills, hibehålles vid 20,000 R:dr för låntagare och
tillhopa ej lår öfverstiga 4°,000 R:dr, under alla förhållanden,
i hvilka en och samma person kan blifva hos inrättningen
häftande, inbegripes icke hvad samina person eljest
må vara antingen lill Banco-disconten eller Låne-Banken
skyldig. Dock må Styrelsen icke underlåta att förskaffa
sig alla de upplysningar, som kunna inverka på omdömet
om lånsökandes ställning och förmåga att i alio uppfylla ingångne
förbindelser;
e) så vida lånesumman ej öfverstiger 10,000 R:dr, må af Banco-Styrelsen
bero, att, i stället för en revers med aine namn,
antaga, såsom hypothek, lånesummans hela belopp motsvarande
förbindelse med allenast ett namn, hvilken förbindelse
bör vara förfallen till Discontlånets förfallodag; skulle
åter lånesumman stiga utöfver nämnde summa, må DiscontStyrelsen
kunna, efter eget ompröfvande, antaga såsom hypothek,
antingen en revers med 2:ne namn och en, lånesummans
hela belopp motsvarande förbindelse, hvilken likväl
då ej nödvändigt måste vara förfallen inom förfallotiden af del
sökta länet, eller ock allenast en revers med 3:ne namn;
Q Discont-Styrelsen ålägges att noggrannt tillse, det lånen
verkligen blifva inbetaide och ej genom omvägar af ett eller
annat slag omsatte;
O för Handels- och Närings-Disconten bestämmes ett Creditiv
å Låne-Banken af 25o,ooo R:dr, alt begagnas endast
då Handels-Disconlen nödgas återbetala uppsagda län, innan
den, genom upptagande af nya, eller indrag
-
Banco-Utskoltets Utlåtande N:o 16. g?
ning af egne fordringar, hunnit dertill anskaffa tillräcklige
medel.
VI. Crcditiv för Riksgälds-Contoret, att till större eller
mindre del kunna begagnas från den 1 September hvarje
år till den 1 Julii det nästpåföljande.
25:o Alt den vid senaste Riksdag Riksgälds-Contoret medgifne
creditivrättighet, hvilken i så målto skiljer sig ifrån de
förutnämnde Cassa-crediliven, att den är för Contoret kostnads-
och räntefri, samt årligen på förhand försäkrad, måtte
få bibehållas; dock med rättighet för Banco-Styrelsen,
att äfven detta creditiv uppsäga, då Bankens egen ställning
sådant fordrar.
t). Om användandet af sådana till Banken ingående Capital-afbetalningar,
som, Utom de medel, hvilka kunna frän Discont/onderne
öfverjlyttas, icke blifvit af Utskottet afsedde att omedelbart
pä lika vägar utgå *).
36:0 Att den årligen ingående betalningen för Iyftade Piastrer,
Capitalbetalningen å de så kallade Silfverfaslighetslånen samt
Capitalbetalningen å de 4-400»000 R^dr, för hvilka Riksgälds-Conlorets
Obligationer sisllidne Riksdag blifvit utfärdade,
utgörande tillsammans ett belopp af 199,666 R:dr
32 sk., hvilket dock sannolikt ett eller högst arne år föra
Dessa Capital-afbetalningar utgöras årligen of:
Statsanslaget å Allmänna Indragnings-Staten till betalning för de 1818 och 181g
lyftade Piastrer, efter <M de för dem deponerade sedlar blefvo till liqvide»
med förra Kongl. Famillen anvisade 66,666: 3a.
* procent, från och med år i83>, förbehållen Capital-afbetalning å
Riksgälds-Contorets skulj 4 4000’000
. 88,000: —
Gap i tal-afbetalning å de mot inteckning utgifne så kallade silfver
fastighetslånen,
circa
45,000: —
Summa 199,666: 3a.
Banco-Utskottets Utlåtande Ar.o 16.
nästa Lagtima Riksdag, da Bankens Piaster-fordran blifvit
godtgjord, nedsättes till 133,000 R:dr, böra företrädesvis
användas lill förstärkande af Bankens silfverförråd, så snart
Vexelcursen, enligt ofvanför uppgifne grunder, sådant medgifver;
att
Banco-Styrelsen alfven må vara tillåtet, att, till begagnande
af en för silfverköp synnerligen fördelaktig conjunclur
anticipera på det följande årets inkomster;
att hvad som ej ett år kunnat användas må också
kunna reserveras lill de följande, men ulan att under tiden
inberäknas uti eller på annat sätt gravera Bankens utelöpande
sedelstock; hvaraf följer, alt sådane reserverade
medel äfven kunna, efter sig företeende förhållanden och
under vilkor endast, att proportionen emellan metalliska
Cassan och Sedelstocken icke dymedelst pfverskrides, göras
fruktbärande i sällan lånerörelse, som medgifver deras snara
ålerjndragning vid påkommande behof;
37:0 alt Bankens vinst för år j835 och de följande åren må
oafkorladt förblifva under dess Styrelses disposition intill
nästa Riksdag, då af Rikets Ständer beror, alt om användandet
af derå i behåll varande öfverskott förordna;
38:0 att, i stället för den uti 4 §■ af i83o års Banklag till ett belopp
af 4,400,"00 R:dr bestämde summa, som, ulan beräkning
af Bankens fasta egendomar och inventarier, alltid skulle
komma att utgöra en Bankens behållning i säkra tillgångar
och fordringar utöfver de förbindelser, för hvilka Banken
ansvarar, må bestämmas en jemn summa af 5 millioner
R:dr;
39:0 alt nämnde belopp af 5,000,000 R:dr städse i framtiden
bibehålies såsom en Bankens grundfond, dymedelst att möjligen
inträff,mde Capital-förminjskningar varda godtgjorde med
de åi ligen ingående yinslerue;
3q:o att åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka må varda öfverlemnadt,
alt begagna de i Bankens vård fjån Riksdag till
Banco-Utskottets Utlåtande JV:o 16. g5
Riksdag qvarstående vinstmedel, då tillfälle dertill gifves,
till förökande så väl af Silfver-fond som rörelse-capilal.
Hvarjemte Utskottet slutligen får tillstyrka Rikets Ständer,
alt, med stöd af 86 §. Regerings-Formen, jemförd med a
§. 4 niom: i Tryckfrihets-Förordningen den 16 Junii 181a,
förklara, att till ärenden, hvilka i JBanco-Verket böra hemliga
hållas, skola räknas de beslut och åtgärder Fullmägtige
fatta och vidtaga, i afseende på bibehållandet af proportionen
emellan reela fonden och sedelstocken, så att Fullmägtiges
öfverläggningår och beslut härom ej få yppas, innan
de samma gått i full verkställighet, samt att, tili följd häraf,
serskildt Protocoll öfver desse ärenden skall hållas, som jemte
alla dertill hörande handlingar kommer att under hemligt
förvar förblifva, intills besluten i verkställighet gått.
Åtskilliga Ledamöters reservationer, jemte en Ledamots till Utskottet
aflemnade skriftliga yttrande bifogas.
Stockholm den 5 Julii i834>
STOCKHOLM, Ecks te in sk A. Tryckeriet, i834-
Hor till Banco-Utskotteis Utlåtande N:o 16.
1
Ankom till Exp.-Utsk. d. 5 Julii kl. 6 e. m.
Reservationer.
_A.f Herr Nordenankar. ”Vid vigtiga, på samhällets väl djupt ingripande
frågors afgörande är det lugnande att kunna hoppas på en högre ledning
och att hafva rådfört samvetet, och det vore'illa betänkt af mig att påstå,
det Realisationen icke kunde medföra lyckliga verkningar på Landet; tvertoin
erkänner jag gerna, att en gifmild natur, understödd af arbetsamma
medborgare — en lyckligare handelsconjunctur samt ett genom idoghet
och sparsamhet beredt Öfverskott, för den stora verldsmarknaden kunna
blifva goda bundsförvandter för att, i förening med Realisationen, äfven om
misstag vid den senares verkställande blifvit begångna, betrygga eganderätten
och upplyfta Landet till välstånd, men jag anser icke, att man i
detta fall eger rättighet att förtro sig åt naturen och lyckan; det är sannolikheterna
som böra pröfvas.
Misstroende den sorglöshet, som vill undvika hvarje grundlig pröfning
af Realisationens verkningar på Landet, och utan att falla undan för
det partisinne, som numera sökt alt åt den oeconomiska frågan gifva en politisk
färg och såsom ett brott mot allmän och enskild ära stämpla hvarje
tvifvel om de förespeglade ofelbara resultaten utaf Realisationen, äfven
sådan som den blifvit hos oss uppfattad, anser jag det såsom en pligt att
åter inför Riks-Stånden uppträda och låta Utskotts-Betänkandet åtföljas af
mina i väsendtlig mon skiljaktiga tankar, så väl om Landets ställning,
Realisationsplanens verkan derpå, som äfven rörande de ytterligare åtgärder,
hvarigenom jag trott att man borde mera kraftfullt inträda på reformernas
bana, för alt trygga myntvärdets stadga, lifva industrien och
grundlägga Landets välstånd, trefnad och lugn.
Det kan ej nekas, alt vårt jordbruk gjort betydliga framsteg och att äfven
våra fabriker äro i tillväxt, men sedan med Fransyska revolutionen de
sista lemningarne af feodalismen fallit, sedan Amerika afkastat Englands,
Spaniens och Portugals monopoliserande bojor och i synnerhet sedan
under de senare fredsåren Europas Nationer vunnit rådrum att rigta all
sin omtanka oeh alla sina krafter åt begäret att kunna förvärfva för att
kunna njuta, och slutligen, genom de så mycket lättade communicationerne,
och genom den nästan otroliga arbetsbesparing, som genom machinerien
Bihang till It. St. Prot. 1834. 6-te Sami. testa Afd. i
Håftet il*.
2 Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
vunnits, och hvaraf följden blifvit, att nästan alla varors metalliska värde
fallit, är Europeiska industrien numera helt och hållet förändrad i3~).
Vid öfver vägandet af dessa förhållanden synes mig klart: att Sverige, oaktadt
sina lofvärda framsteg efter det stora fredsslutet, icke framryckt i bredd,
med sina grannar, utan stannat allt längre efter det idoga Europa; att
Sveriges industri ej står på den ståndpunkt, hvartill folkets kraft hade bort
kunna upplyfta den; att många af dess naturliga källor förrinna i sanden,
och att nyare tidens fordringar på Statsutgifter, afpassade efter folkmängdens
och Europeiska colturens stigande, icke motsvaras af utvecklad ny
förmåga hos Nationen att bära dem. Efter en 20-årig fred är vårt Riksgälds-Contoir
tämligen skuldsatt, emedan Statsinkomsterne ej förslå att fylla
Försvarsverkets m. fl. behof, eller upplyfta Nationen till allmännare bildning;
och likväl klagas öfver skatternas tyngd, jordbrukets tryckta ställning
och brist på förlag för näringsfliten, och ser man in i det enskilda
lifvet, eller om man betraktar våra städers långsamma fortkomst, vår ringa
handelsflotta och vår i allmänhet stationaira ställning, så finner man denna
klagan ingenstädes jäfvad.
Uteslutande fästad vid den ideen, att Realisationen skall ensam förmå
att afhjelpa allt, söker man att lugna de oroade interessena genom löftet
om ökadt rörelse-capilal och ökade anslag till aldrig tillfredsställda lånebehof,
och det sista tviflet söker man häfva genom förespeglingen om
Statslånesystemets undergörande kraft. Styrd utaf härmningsbegäret, utan
att förstå ett sansadt urval emellan det onda och goda, och utan att emot
abstracta ensidiga theorier försöka en appell till sunda förnuftets enkla, ty
värr ofta förnekade röst, är nationen färdig att antaga båda delarne, utan
alt undersöka de olikheter emellan Sveriges och andra Länders Statshushåll
-
*) Jordbrukets producter hafva fallit i värde till följd af en i förvånande grad ökad
production i Frankrike, Preussen m. fl. Irland t. ex., som för 30 år sedan lemnade
circa 700 tunnor säd till England, lemnar nu öfver 4,000,000. Englands
stenkolsgrufvor lemna en afkastning af omkring 450 millioner R:dr Banco, hvarmed
15.000 angmachiner hållas i Verksamhet. Dess handelsflotta eger 2 millioner tons
drägtighet. För 20 år sedan hemtade England ingen ull ifrån Norra Tyskland, 1823
18 millioner skålpund, och 1833 omkring 27 millioner skålpund och 3 millioner
från v. Diemens land. Sedan 1823 har England ökat sina bomullsfabriker från
en förbrukning af 169 millioner till 277 millioner skålpund; sidenfabrikerne från
2.200.000 till 3,270,000 skålpund; jerntillverkningen från 470,000 till 700,000
tons. Exporten af ädla metaller till Ostindien och Levanten, som för 30 år sedan
wppgick till öfver 50 millioner R;dr Banco, ersättes nu genom Engelska fabxikiiyaror
0. s. v.
Tior till Banco-UtsTcotlets Utlåtande N:o 16.
3
ningssätt, som i sjelfva verket förefinnas, och hvaruti orsaken till de mot1
satta resultaten verkligen borde sökas.
England utpressar ofantliga skatter af sina consumenler, gifver exportpremier
och har högt uppdrifvit alla sina pris för att lifva productionen;
i Sverige lägger man tull på exporten och talar om minskning i grundskatter,
under det man i Allmänna Cassör capitaliserar vissa Statsanslag,
för att i sådan väg åter systematiskt underlägga sig jorden.
Sedan England vunnit en ofantlig öfverlägsenhet nästan i all tillverkning
samt i capitalstyrka, predikade det handelsfriheten för att lätta
sin export, och för alt blifva ett gemensamt factori för Europa. Vi
äro underlägsna i production och ännu mer i capitalstyrka, och vilja
införa handelsfriheten för alt deremot lätta importen.
Englands ofantliga rikedom gifver det magt och styrka att bära sin
Statsskuld. Vi söka endast den senare.
England upplånar capital, som handeln till öfverflöd hopat på få
händer, för att öfverlemna dem åt industrien. I Sverige talar man om
att rycka de få capital, som finnas, ifrån sina naturliga vägar, för att öfverlemna
dem åt Statsbehofven eller åt de interessen, som Statsmagterna
för ögonblicket hylla.
England har ansett Stalsoeconomiskt, att på io år öka sin jernproduction
från 470*000 till 700,000 tons, vi anse klok hushållning fordra alt
qvarhålla vår lill samma qvantitet som för 100 år sedan.
Då i det rika England det bildats en talrik dass af consumenter,
som bereda afsättning åt en del af producenterna, så prisar man hos oss
tillvaron af dessa consumenter, ehuru Englands vinst måste bestå deruti,
att deras rikedomar tillhöra detsamma.
Englands industri och credit-förhållanden alstra och sysselsätta ett 0-  fantligt rörelse-capital. Under det en alltjemnt stigande curs synts antyda,
att vårt rörelse-capital är större än våra näringar kunna absorbera, och
att Realisationen endast genom förbättrad hushållning eller sedelindragning
kan betryggas, uppstår deremot hos oss ett mägtigt parti, som talar om
nödvändigheten att öka rörelse-capitalet, utan afseende på de naturliga
vehiclen derför.
Sedan England under 25 års tid blott begagnat pappersmynt, men
derunder med hastiga steg bamryckte på sin afundade bana, underhållit
egna och andra nationers härar, och förvärfvat en stor- öfvervigt i production,
återtog det verldsmyntet, för att indraga Europas capital. Vi skildra
omöjligheten att framgå i välstånd utan ett metalliskt mynt, ehuru
4
Hor till Banco-Utslottets Utlåtande N:0 16.
hvarje procluct eger elt metalliskt värde. Fara är, att Sverige, som börjar
i motsatt ordning mot England, älven skall komma till elt motsatt
resultat.
England eger stora capital, och har derföre kunnat utställa stora
massor af mynt-representativ. — Vi vilja utställa mynt-representativen
utan afseende på capital.
Englands penningerörelse är fördelad i hvarje district och stad; åt
capitalen gifves en riglning till de mest produetiva individerne, för att
framkalla produetionen, bereda afsättning och understödja handeln. — Vi
centralisera rörelsen och låta Statsbanken utan afseende på annat än vederhäflighetsbetyget,
förlägga luxen och vingleriet, uppdrifva capital värdena
i stället för produetpriset. Öfverflöd på capital, välordnade credilförhållanden
inom hela aflairslifvet, arbetsskicklighet, högt uppdrifna machinerier
och stadgade jordvärden gifva säkerhet i England och sänka penningeräntan;
vi tro oss kunna tilltvinga oss det senare utan de förra.
England har förvärfvat, för att kunna njuta; vi vilja njuta, i afsigt
att derefter förvärfva.
England har följt ett system. — Sverige har varit kastadt emellan många
interessen och många förslag.
För min del anser jag Realisationen såsom elt angeläget medel lill en
bättre ordning, men ett medel, som ingenting förmår allena, och jag anser
för national-industrien farligt, att med ett obetingadt antagande af verldsmyntet
uppträda på den fria verldsmarknaden, så vida icke orsakerna lill Sveriges
industriela vanmakt eftersökas och åtminstone på samma gång undanrödjas.
Det är myntförsämringen som, ehuru verkande genom enskild orättvisa och således
en samvetssak att för framtiden begränsa, bibehållit våra produeter i nominalvärde,
under det att Europeiska prisen fallit, underlättat vår export och motvägt
importen , och då den stigande cursens hämmande kraft borttages, utan att
våra hande|s- och industri-förhållanden i öfrigt ändras, så är det alt frukta,
att den nya för hela Europa lika användbara exportvaran silfver så
småningom utskeppas, för att balancera handeln. Vådan af denna ställning
är vida större, så väl för Bankens realisationsförmåga som för nationalindustrien
och våra fastighetsvärden, då vexlingsgrunden nu måste blifva
128; och då man nu anser, att nationens interesse måste vika för 183o
års misstag, är det en ökad pligt för 1834 års Ständer, att, i hvad på dem
beror, tillse hvad nationens väl kräfver. Jag torde icke här behöfva tilllägga,
att åtgärder till industriens lifvande hade hellre bort sysselsätta
förra och närvarande Ständer än varierade siffer-uppslällningar, rörande
Hor till Banco-Utslcottets Utlåtande N:o 16.
5
Bankens metalliska fonder. Häremot finnes egentligen endast, arne naturliga
garantier, den ena industriens utveckling , den andra sedel-irulragning ,
det vill säga en våldsam bestraffning' åt den svaga industrien, för att genom
en ytterligare reduction af tillgångarne sänka alla värden, ruinera den
ena delen af nationen, för att tvinga den andra till behofvens inskränkning
inom tillgångarne. Detta är livad man menar, då man säger, att, omsilfaet
utgår, så kommer det nog tillbaka, och det är denna näringarnés oförmåga
alt sysselsätta ett oförminskad t rÖrelse-ca pilal, hvarom Banco-Utskotlet
yttrar sig, alt det ibland kan hända, att en viss del af rörelse-capitalet
blir för landet öfverflödig.
Den första af förenämnde garantier har man lemnat alldeles å sido,
den andra fruktar man, derföre söker man att taga sin tillflykt till lån,
det vill säga uppskof med valet emellan de tvänne.
För dem, som lifligt önska fosterlandets välstånd, och såsom medel
dertill äfven en snar stadga i myntet, men icke kunna, i likhet med förra
Ständerna och med massan af nutidens Realisalionsmän , öfverlemna sig åt
tron, hoppet och sorglösheten, måste det vara oroande att se detta ensidiga
sätt att uppfatta hela Realisationen.
Mycket att rälla beror visserligen här på den civila och oeconomiska
lagstiftningen, men nära nog lika mycket är förbisedt vid organisationen af
låneanslallerna och regleringen äf lånerörelsen. Man behöfver blott kasta
en flyktig jemförande blick på creditrörelsens ställning och organisation
i andra länder och på de olika rigtningar, hvari de tillgängliga capilalen
der ledas, för att inse, att i denna skilnad ligger den egentliga hufvudorsaken
till Sveriges induslriela vanmagt. Andra Stater hafva också varit
utan ett stadgadt myntvärde i decennier, men ändå stigit i välmåga och
industriel utveckling, men credil-föi hållandena hafva ej der såsom i Sverige
varit desorganiserade genom oförnuftiga och skadliga låne-anstalter. Af de
aderton millioner, som Slaten genom Banken utlånar, utgår måhända icke
en fjerdedel till verklig båtnad för näringar och handel. Några och sjuttio
millioner R:dr finnas inlecknade i Svenska jorden, och det torde vara tid
alt landtbruket, sedan dess capitalvärde snart ej mera förslår såsom hypothek
för en alltjemnt stigande stående skuldsättning, understödjes genom
lättade förlag och den afsättning af dess producter, som endast genom
en lifvad handel och varubelåning kan vinnas. Då den utländska producenten
uppgör leverance-contract med förlagsmannen, eller han säljer sin
vara på credit och drager vexel på köparen, så uppstår ett af industrien
sjclfgjordt rörelsecapital, eller ett på production grundadt hypothek, som i
6
Hor till Banco-Vtskoitets Utlåtande N:o 16.
närmaste Bank disconteras. Bank-agenterne ansvara för det disconterade
documentets rigtighet; den kloke, ordentlige och redlige näringsidkaren
saknar aldrig förlag eller liqvid för sin tillverkning; är åter hans vara af
den natur, att större upplag är nödigt, eller han missbjudes derå, så belånar
han sjelfva varan, oeh production utgör således vilkoret för anspråk
på lån. Ifrån det ögonblick då tillverkningen börjas, intilldess att producten
på marknaden afyttras, är detBankerne, som träda emellan, ömsom
understödjande förlagsmannen, ömsom såsom medlare emellan säljaren och
köparen, erbjudande understöd åt den förre, om han missbjudes, åt den
senare, om han vill upplägga varan. Capitalen omflyttas hastigt, utdelade
icke såsom undsättnings- eller nådegåfvor, utan i följd af verkliga
affairsslut och transactioner, der båda contrahenlernes moraliska förbindelser
äro lika. Hos oss åter ligga de flesta fordringar döda i en massa af
böcker och räkningar, ingenstädes antagliga såsom hypolhek. Den redlige
och flitige producenten anmäler sig ofta förgäfves till förlag, om han
ej eger vänner, som vilja uppställa sig såsom cautionisler, och om han under
så tunga former lyckas att framalstra en ringa product, måste han åter
sälja den på credit, och erhålla, icke ett discontabelt papper, utan en
bokförd fordran, som blottställer honom att månader och år få fruktlöst
vänta på liqvid; samt slutligen måhända, att invecklas i en concurs, hvarefter
ansvaret för hans egen skuld drabbar hans cautionerande vänner.
Om, genom den nästan uteslutande rigtning till produetionens framkallande
och handelns understöd, capitalen genom en förändrad Bank- och Lånerörelse
måste taga, en inskränktare verkningskrets åt deni beredes, så finner
hvar och en, att sådant sker helt och hållet till industriens båtnad,
emedan de blifva så mycket tillräckligare inom den anvisade kretsen. Bankerne
kunna nedsätta räntan och vinna full ersättning genom rörelsens säkerhet,
genom möjligheten att i samma mon som omsättningstiderna blifva kortare
eller liqviderna mera punktuelia till Banken, utan våda kunna röra sig
på mindre metallisk cassa, och slutligen genom den stigande industriens behof
af allt jemt ökade förlag. Bankerne utgöra äfven de närboendes gemensamma
cassa, alltid färdige att förränta hvarje besparad penning och i små
summor försträcka, att upplåna hvarje ofruktbart hvilande capital, för att
åter åt detsamma anvisa en rigtning, som öfverensstämmer med National-industriens
och Bankernes alltid gemensamma interesse.
Det är i min tanka Lånerörelsens rigtning — hufvudsakligen till belåning
af varor och förbindelser, som uppstått utur verkliga commerciela transactioner,
vare sig emelian Producenter och Köpmän eiler emellan Köpmän och
Tior till Banco- Utskottets Utlåtande N:o 16.
7
Köpmän, samt stränga fordringar på ordning i affairer och omsättnings-rättens
borttagande, sorn från Bankerna skall aflägsna improductiva Lånesökande
och göra fonderna tillräckliga till förlag för näringar och handel,
mot en ränta, som blir låg i samma nion, som insättningarne till Banken
blifva punktnela, och Bankrörelsens säkerhet och vinst inlockar flera medtäflare
i denna industri. — Under discussionen i Banco-Utskoltet har jag
sökt att utveckla de grunder, hvarigenom i min tanka vår ereditrörelse
skulle vinna en sådan till industriens framkallande förädlad organisation.
Stats-Bankens utlåningar äro icke så reglerade, och anses allmänt och
med skäl hafva illa motsvarat den nytta man haft rätt att vänta af dess betydliga
creditiv för lånerörelsen, men fordna tiders erfarenhet, den ömtålighet
och ifver, hvarmed de olika interessena alltid förstå att bestrida och
hindra hvarje förändring, äfven den nyttigaste, så väl för Banken som för
landet, och de uppoffringar af principer, som Banco-Utskottet, af skyldig
varsamhet emot interessen och opinioner, äfven nu måst göra, och slutligen
den osäkerhet i sjelfva myntvärdets oförändrade bibehållande, som ansvarslösa
Ständers Bankförvaltning alltid måste gifva, och hvarigenom äfven Statscrediten
mäste lida, har gifvit mig den öfvert}'gelse, som jag ej drager i betänkande att
uttala, ehuru måhända ännu för tidigt för att vinna nationens afseende, att
pappersmyntets laglighet såsom liqvidationsmedel borde upphöra, och att penningerörelscn
i Sverige, likasom i alla andra civiliserade Stater, borde oåterkalleligt
skiljas fiån Statsmagternas befattning, d. v. s., ställas under allmän Lag,
och att första steget dertill, medelst Lånerörelsens öfverlemnande till Privatindustrien
, för att af stora väl organiserade och noga controlerade Privata
Banker handhafvas, borde samtidigt med Realisationen vidtagas.
Denna åsigt har ledt alla mina yttranden och mina handlingar. Det
var i denna anda, som jag vid Riksdagens början yttrade, att det vore till
Privatföreningar i stället för till Statsskuld som Statsmagterna borde taga
sin tillflykt, och det var i samma anda som jag motionerade, att Götheborgs
och Malmö Låne-Contor borde till Bank-associationer öfverlemnas; men
Banco-Utskottet ansåg en sådan plan ej förtjena afseende.
Långt ifrån att genom en brådstörtad förändring vilja skada en enda
af Stats-Bankens nu egande vanliga kunder eller undanrycka det bistånd, som
åtskilliga industrigrenar derutaf funnit, är det tvertom min tanka, att det är
Lagstiftarens pligt att samvetsgrant vårda och varsamt åtskilja alla interessen,
icke att slita dem itu, och att således Stats-Bankens nu egande Låne-creditiv
böra oförminskade fortfara, och i nu utstakade lane vägar utgå, intill
-
8
Hor till Banco- Utskottets Utlåtande N:o 16.
dess att vid någon framtida Riksdag Rikets Ständer kunna finna för godt, att,
i samma rnon som landets lånebeliof blifvit i annan våg tillfredsställda,
dermed anbefalla en så småningom och omärkligt skeende förändring. —
Jag ville gå ännu längre: i händelse Rikets Ständer finna för godt att
göra så stora serskilda anslag till Riksgälds-Contoret, att vinstmedlen få
till lånerörelsens utvidgning i Banken qvarstå, hvilket, enligt den Realisasationsplan
jag går att framställa, ingalunda är nödvändigt, vill jag äfven
medgifva, att desse vinstmedel må till lånerörelsens utvidgning användas och
göras fruktbara genom lån på korta tider, ehuru pä ett för industrien förmonligare
och med Bankprinciper mera öfverensstämmande sätt, än genom de
enskilda cassacreditiv, som åt det större Possessionats- eller Embelsmannainteresset
nu blifvit beredde.
Men hvarje ytterligare utvidgning af Stats-Bankens felaktiga och skadliga
lånerörelse, anser jag mig böra motverka, dels emedan den är vådlig
för Realisationens bestånd, dels emedan den ännu mér aflägsnar oss ifrån det
hufvudsakligaste målet: lånerörelsens öfvergående till controllerad privatindustri,
dels emedan en obegränsad sedelemission i denna låneväg, äfven i den
händelse att handelsconjuncturen skulle blifva Sverige till faveur, skall motverka
all silfverimport, och beröfva nästkommande Ständer tillfälle att disponera
de besparda vinstmedlen, såsom då fästade i en mängd creditivslån,
mot hvilkas indrifvande interessena då icke lära underlåta att
protestera.
Utgående från dessa allmänna, af sakens natur och erfarenheten besannade
grundsattser, samt dels i afsigt att stärka Bankens förmåga att mera lita
på egna tillgångar, dels för att begränsa lånerörelsen och dels för att bereda
en framtida öfvergång till en annan Bankreglering, har jag inom
Utskottet understödt det af en Ledamot af Borgare-Ståndet väckte förslag
om lånerörelsens öfverflytlning till Riksgälds-Contoret , för att derifrån i en
mera passande tid kunna på det sätt utredas, att en del af privatassociationer
öfvertogs, och en annan del på långsam amortering utställdes, hvarefter
Banken således skulle komma att endast såsom Deposit-, Wexel- och SedelBank
qvarstå.
Ideen härom har redan för längesedan varit af framlidne Presidenten
Grefve IVirsén antagen, en dylik organisation utaf Englands-Banken har varit
föreslagen. Ilambm-gska Banken eger ingen Sedel- eller Lånerörelse, och
Kongl. Maj:t har i Nåd. skrifvelse till Rikets Ständer föreslagit Discontrörelsens
pfverflyttning, och i början af Riksdagen försvarades en flyttning af lånerörelsen
utaf flere af Ridderskapets och Adelns Ledamöter. U
-
lior till BanCo-UtsJcottets Utlåtande N:o 16.
9
Utskottet har, utan afseende på dessa Auctorileter, grundat sitt afstyrkande
hufvudsakligen på följande skäl:
att Bankens fordna inblandning med Statsverket gifvit anledning till
stora afskrifningar och vållat Bankens oförmåga att betala, och att således
Riksgälds-Contorets förbindelser icke skulle medföra säkerhet utan snarare
väcka misstroende;
att Riksgälds-Conloret icke egde några bestämda anslag för att upprätthålla
sin credit;
att allmänhetens ovana vid Statspapper gaf sådane ett ovisst värde
och från Börsen afhöll så väl Riksgälds-Contorets och Armeens PensionsCassas
Obligationer som äfven Bankens egna räntebärande Obligationer, ehuru
dessa senare egde ett beläningsvärde af 99 procent;
att öfverflyttningen skulle i stor scala införa oss på Statsskuldsbanan;
att en Bank utan inkomst, som måste taga sin tillflykt till lån, måste
ega mindre förtroende — Med en Låne-Bank, förutsatt nemi. att lånerörelsen
icke missbrukas (7), vore i Utskottets tanka förhållandet tvärtom;
att våra näringar ej lemna säkert öfverskott, utan behöfva Bankens
stöd, för att, liksom i ett drifhus, vårdas, men att genom öfverflyttningsför
slaget
blefve hvarje sådan utvidgning begränsad och icke en gång jernbelå
ningen
betryggad;
alt förslaget icke synes åsyfta Privat-associationers framkallande,
enär dessa behöfde de af Utskottet föreslagne understöd och troligen icke
kunde täfla med de förmonliga lånevilkor, som Låne-Contoret kunde lemna;
och slutligen vttrar Utskottet,
liar Motionairen väl erkänt principen, att en Bank bör få indraga af
sina sedlar, men icke velat tillämpa elen, och han har således sjelf undanryckt
det egentliga stöd, hvarpå vexlingens bestånd för framtiden måste
hvila.
Svagheten af de skäl, hvarpå dessa framställningar hvila, faller genast
i ögonen, också har Utskottet, vidderas uppsökande, fallit i åtskilliga emot
dess egna satser stridiga begrepp.
Då Motionairen uttryckligen föreslagit, att de till Riksgälds-Contoret öfverlemnade
lånehandlingar, som skulle fortfarande utgöra Bankens säkerhet, under
intet vilkor linge förskingras, utan att ett motsvarande belopp af Contorets
Obligationer med gångbart mynt inlöstes, och såsom control härpå ofta förnyade
inventeringar kunna anbefallas, så finnes lätt, att Riksgälds-Contorets
Bihang till R. St. Fröt. 1834. 6'te Sami. i-sta Afd. 2
Hå/let 12*.
jo Hor till Banco-Utslottets Utlåtande N:0 16.
Obligationer långt ifrån att försvaga, måste tvärtom fördubbla Bankens säkerhet,
och att, vid Banco-Styrelsens negociationer, det skullebetydligen stärka
dess credit, att vid sina egna förbindelser kunna bilägga Svenska Statens formligen
utfärdade förbindelser, att kunna visa att Nationen äfven i laglig form
iklädt sig den ansvarighet, hvarpå en Stats-Banks credit måste ytterst hvila,
och att Bankens förmåga till liqvid måste stärkas i samma mon, som den
genom Obligationernas försäljning blifver i tillfälle att anskaffa silfver utan
att engagera sitt eget namn. Men då Banken sålunda erhållit en lätt realisabel
valuta, blifver den i tillfälle att med mera trygghet, jemväl i vidriga
conjuncturer, kunna till besparing af utländsk ränta anlita sin egen silfverfond
äfven under proportionen af 1 till 3; och möjligheten att behöfva taga
sin tillflykt till obligationsförsäljningen lärer således icke under vanliga förhållanden
kunna komma i fråga.
Stats-Bankens lånefordringar få nu alldeles icke indrifvas, och gifva
således ingen säkerhet för capital endast för en viss årlig ränta; RiksgäldsContoret
skulle gifva denna capitalsäkerhet, och jemväl genast liqvidera alla
möjliga förluster.
Fordna tiders erfarenhet kommer Utskottet att frukta hvarje inblandning
med Statsverket, men deraf beror ju äfven nu Bankens säkerhet —
Mot Nationens i laglig eller olaglig väg beslutade ingrepp finnes ej heller nu
någon trygghet, och det Öppna våldet kan lika lätt emot Bankens silfverfond
användas, men deremot torde jag få åberopa den garanti mot "rubbningar i
Rikets penningeväsende” och de Jlerfaldiga olyckor, sorn uppstått genom
ansvarslösa Ständers Bankförvältning”^ som Utskottet i Betänkande N:o
8, pag, 7* trott sig finna deruti, ”att förhållandena härmed i väsendtlig nion
”förändrats, sedan ej allenast närvarande realisationsföretag vunnit stöd af
”Bankens publicitet, som måste afböja hvarje försök i en framtid att förnya
”de misstag, hvilka tillintetgjort de tillförene, tid efter annan, vidtagna för”sök,
att i myntväsendet återföra ordning och stadga, utan ock en allmänna”re
upplysning i detta ämne hunnit att spridas; ibland Nationen och dess
”Representanter.”
Att Riksgäfds-Contofet icke skulle ega bestämda anslag till sin credits
uppehållande, finner jag vara grundfalskt, då hela bevillningen genom delta
Verk ingår; men någon inblandning härmed bör ej ifrågakomma, då genom
vinsten af lånerörelsen Riksgälds-Contoret vinner alldeles samma säkerhet,
sorn Banken nu eger, att kunna betacka alla förluster och räntor.
Att en Låne-Bank måste ega mera credit än en Deposit- och WexelBank,
anser jag äfven orätt, om annars deras qapitalbehållning antages varat
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
lilia, ty om den förra eger årsinkomster, så är den senare just genom sin
rörelses enkla och säkra natur betryggad emot alla förluster, men dessutom
säger ju Motionairen, att Riksgälds-Contoret bör träda emellan och ansvara
för de förbindelser Banken utgifver så väl till capital som ränta, och detta
synes mig så mycket vigtigare, som Utskottet, i fullkomlig motsats mot egna
raisonementer, om crediten sjelf yttrar, att enskilda kunna uppehålla sin credit
genom lån, men de framlägga icke sina affairer eller trycka icke sina
Bokslut såsom Banken.
Första steget på Statsskuldsbanan är redan längesedan taget; föregående
Ständer lemnade Banken 4>400>°00 R-dr B:co och dessa anser Motionairen
i första rummet böra begagnas, men så vidt skulden icke förr göres
än länet verkligen upptages, icke då möjligheten deraf erkännes, så är det
orätt att på denna grund söka nedsätta värdet af ifrågavarande förslag,
sorn just åsyftar att genom stärkande af Bankens förmåga bereda den förtroende
och rättighet att till undvikande af skuldsättning mera lita på egen
silfverfond. Tillvitelsen synes så mycket obilligare, som just hela den
Realisationsplan, som Utskottet framställt, hvilar på en snart verkliggjord
obegränsad skuldsättning.
Under bemödandet att bevisa det osäkra värde, som allmänhetens
ovana vid Statspapper åt desamma gifver, har Utskottet gått så långt, att
det äfven sökt att nedsätta sjelfva Banco-Obligationernas värde, ehuru, såsom
Utskottet yttrar, de äro belånbara å 99 proc. Beviset synes således
rigtadt mot Utskottets eget system, till stöd för Motionairens. Hade icke
Julii-revolutionen inträffat, hade troligen vårt Riksgälds-Contor mot 4 proc.
kunnat erhålla det så kallade 2 mill. silfverlånet å 92 proc.; Norrska 4
proc. lånet är ju nyligen afslutadt till 95 proc. , och under närvarande lugna
Europeiska förhållanden är det troligt, att Svenska Statsverkets förbindelser
skola vinna afsättning lill ungefärligen lika vilkor, som andra Staters,
så vidt myntvärdet undanryckes ansvarslösa Ständers ingrepp och så vidt
den skuld som göres, verkligen, enligt Motionairens förslag, garanteras utaf
Svenska folket, men icke ensamt af en Bank, som ej får realisera sina
fordringar.
Att våra näringar ej lemna säkert öfverskott, medgifver jag, och äfven
att de behöfva stödet af en Bank. Jag finnér i förslaget intet spår till
den tanka, att Svenska näringarne skulle komma att sakna allt understöd utaf
creditpapper, hvilka i det nyare Europeiska samhällslifvet blifvit en allt
mera nödvändig fordran för industriel utveckling. Han har velat betrygga
dessa creditpappers värde, genom att de facto anvisa den garantie, hvarpå
12
Hor till Banco-UtskottetS Utlåtande N:o 16.
de måste stödjas, nemligen Svenska folkets arbetskraft och Svenska Lagen.
Motionairen har icke velat undanrycka näringarne något stöd, tvärtom erkänner
Utskottet, att han fullkomligen betryggat dem mot hvarje indragning.
Detta är också hvad han egentligen åsyftat; hvad ytterligare utvidgning
angår, tror jag mig fullständigt hafva utredt i hvad förändrad väg
sådan borde till deras större båtnad gifvas. Vinstmedlens användande tili
vidgad utlåning ingår likväl äfven i Motionairens plan, likasåväl som uti
Utskottets, och hvarje sedelemission derutöfver tror jag vi böra i närvarande
ögonblick, ehvad den ena eller andra planen vinner bifall, nu motsätta
oss, emedan den antingen måste omkullstörta Realisationen eller motverka
hvarje möjlighet af silfverimport och således Bankens consolidation.
Att förslaget icke åsyftar privat-associationer, emedan inga creditiv
åt dem kunna anvisas, tror jag vara orätt, ty dels finnas verkligen creditivmedel
disponibla och dels mäste det just vara genom begränsning af
Statsbankens utlåning, som privat-associationen måste framkallas.
Men det sista skälet synes ändock vara det mest obilliga, emedan
Utskottet anklagar Motionairen, för att icke hafva sökt en garanlie, sorn
samma Utskott berömmer sig af att alldeles icke hafva åsyftat, och hvarom
Utskottet förklarar, att hvarje misstanke vore en oförklarlig kortsynthet.
Utskottet säger nemligen, å ena sidan, att, då Motionairen icke velat medgifva
sedel-indragning, har han undanryckt det stöd, hvarpå vexlingens bestånd
bör hvila, men å andra sidan förklarar Utskottet, att det sjelf aldrig
ämnat sedel-indragning, så vidt ej brist på låneansökningar inträffar. I
detta senare fall lärer visserligen äfven, enligt Motionairens förslag, sedelminskning
komma alt ega rum, men skulle man derutöfver nödvändigt fordra
strypning, så låter detta lätt förena sig, äfven med den andra planen,
men detta anfallsvapen synes icke hafva bort af Utskottet begagnas.
Sedan jag nu, med förbigående af mindre väsendtliga misstag, tror
mig hafva besvarat de hufvudsakligaste inkasten, går jag alt i motsatt ordning
uppgifva de förmoner, som jag anser lånerörelsens öfverflyttning medföra.
Dessa äro:
1:0 Full säkerhet och trygghet för Realisationens bestånd i anseende
lill vunnen ofelbar tillgång att inlösa alla utelöpande sedlar; samt större
säkerhet mot ingrepp från Statsmagternas sida, sedan all Låne- och Creditrörelse
blifvit skiljd från Banken. Ingen anledning således följaktligen till
misstroende och fruktan hos Capitalisterne och fordringsegare; samt intet
rimligt skäl till uppsägning och större Silfveruttagning.
Hor till Banco-Utsloltets Utlåtande N:o j6. i 3
2:0 Full trygghet mot all rubbning af Lånerörelsen, och emot all sedelindragning
och strypning.
3:o Ett aflägsnande, om icke fullt undanrödjande, af utländsk skuldsättning.
4:o Besparing af minst 4o»ooo R:dr årligen genom upphörandet af utgifningen
af sedlar å smärre valeurer.
Besparing af räntekostnader och utgifter
a) för Utländska Creditiven.
b) Inrikes lån till sedelstockens minskning.
c) För silfverköp 4 5 sk. förlust på hvarje R:dr, enligt Utskot
tets
förslag.
5:o Enkelhet och lätthet att genast komma till ett beslut om Realisationens
och utvexlingens verkställighet, hvartill blott en votering behöfves och
sedan en skrifvelse lill Fullmäglige i båda Verken om utvexling och öfverflyttning.
G: o Fördelen att hela den mindre rörelsen i Landet genast grundas
på silfver, i följd af de smärre sedlarnes indragning.
7:0 Då det mål, hvartill man skall söka komma, är, att Stats-Banken
slutligen skall utan skakning upphöra, så är denna plan ett väsendtligt steg
till detta mål.
För alt gifva denna nya plan mera åskådlighet får jag, med tillämpning
af Motionairens allmänna ideer, till Riks-Ståndens pröfning framlägga
förslag till följande stadganden:
§. 1:
Rikets Ständers Bank skall hädanefter fortsätta sin rörelse i egenskap
af Vexel-j Deposit- ock Sedel-Bank; och må således icke utgifva
sedlar utan att motsvarande valuta i silfver derföre blifvit insatt. Rikets
Ständers Fullmägtige före styrelsen deröfver.
§. 2.
Riksgälds-Contoret skall, med benämning af Rikets Ständers LåneContor,
samt under Styrelse af Rikets Ständers Fullmäglige, öfvertaga
och förvalta Bankens hittills varande Låne- och Creditrörelse.
§.3.
Fullmägtige i Rikets Ständers Låne-Contor skola å Rikets Ständers
vägnar, till Banken utgifva Obligationer motsvarande fulla beloppet af de
öfvertagne lånefordringarne. Desse Obligationer utställas på jemna tusendetal
Riksdaler på minst 6, högst 10 års betalningstid Q på 6, § på 10 år),
Hor till B anco-Ut skottets Utlåtande N:o 16.
med ränta efter 41 procent för hundrade, för Sr räknadt. Samma ränta,
så ock de interessemedel, som af Fullmägtige i Låne-Contoret skola å Bankens
Grundfonds-Obligationer erläggas, utbetalas dock ej förr än Bankens
Fullmägtige blifva föranlåtne att begagna större eller mindre del af dessa
Obligationer till den redbara fondens förstärkning och silfverutvexlingens
upprätthållande och ej heller å längre tid än behofvet kräfver.
S- 4-
Af Låne-Contorets vinst å den från Banken öfvertagne Lånerörelsen
skola kostnaderne för Bankens och de ifrån Banken till Låne-Contoret öfverflyttade
Departementens förvaltning först utgå; återstoden eller den
behållna vinsten på Lånerörelsen reserveras emellan Riksdagarné till betäckning
af räntorne å de för Bankens Lånefordringar utfärdade Obligationer,
för den händelse att de för Bankens behof möjligen måste användas. Dock
må under tiden, och enär sådant behof ej yppats, såväl desse räntemedel,
som räntorne och capital-afbetalningarne å Grund fonds-Obligationerne, hållas
rörlige och göras fruktbara genom utlåning, å korta tider *^).
S- 5-
Ej må i något fall det till Låne-Contoret öfverlåtna Capitalet i Lånefordringar
skingras eller minskas, utan skall det alltid bibehållas oförryckt
såsom en ytterligare säkerhet för J3anken och innehafvare af dess sedlar,
§• &
Fullmägtige i Rikets Ständers Bank vare pligtige att vaka deröfver,
att Banken alltid må vara försedd med silfvermynt, så att utvexlingen ej
löper fara att inställas. Uppkommer behof af den redbara fondens förstärkning,
då skola Grundfonds-Obligationerne dertill i första rummet användas.
Dock må ej desse eller de för Lånefordringarne utgifne Obligationer föryttras
i annat fall, än då erforderligt silfver icke kan, genom deras användande
med fördel såsom hypothek, anskaffas.
.§• .7*
Låne-Contoret upphöre med all sedelutgifning. Invexlings-Cassorne
för de redan existerande Credit-sedlarne skola till Banken förflyttas. Banken
må ej utgifva sedlar å mindre valeur än En R:dr Specie eller 2 R:dr
32 sk. Banco. Sedlar å mindre valeurer, sorn invexlas, skola förstöras.
.*) I samma väg som jag längre fram vid granskningen af Utskottets Betänkande
föreslår.
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande 1V:o 16. 15
§. 8.
Rikets Ständers Bank öppnas till silfverutvexling enligt Mynlbestätuningslagen
af den 1 Mars i83o, så snart Rikets nu församlade Ständer
fattat beslut om Lånerörelsens öfverflyltning.
Då jag sålunda sökt att utveckla en ifrån Banco-Utskottets pluralitet
skiljaktig åsigt om realisationen, och medlen att betrygga penninge-väsendet
och gifva lif åt näringar och handel, återstår alt granska det förslag till
reglering af Bankens rörelse, som Utskottet afgifvit.
Punkt. 6.
De här föreslagne silfverköpen å 128 sk, med tillägg af transportkostnaden,
kan jag ej gilla, emedan de, i min tanka, innebära ett bemödande
att hindra hvarje cursfall under 128 sk. och således att motarbeta
hvarje siIfveriraport i naturlig väg. Är liandels-conjuncturen oss till faveur,
är det illa beräknadt af Banco-Styrelsen, att brådstörta sina köp innan de
kunna göras förmonliga; om tillgången på vexlar å 128 sk. jemnt motsvarar
behofvet eller om handeln lutar oss till förlust, skall hvarje silfverköp
just öka vexelbristen och trycka på cursen, till dess att det med uppoffring
införskrifne silfret åter blifvit utskeppadt. Man hörer alltför ofta yttras,
att det just är Bankens silfverköp, som de sista åren uppdrifvit vår curs,
att man skulle kunna tvifla på en sådan medverkan. Vådan af denna ständiga
brottning med cursen måste i längden blifva kostsam och så mycmera
farlig, som det för en kort lid införskrifna silfret emedlertid kunnat
förleda Banco-Fullmägtige, att derpå stödja en hastig och illa beräknad
ökning af sedelstocken, hvarom jag vidare i punkten 11 kommer att
yttra mig.
Banco-Styrelsen bör, i min tanka, i detta fall handla såsom vore
det för enskild räkning, nemligen endast invexla silfver emot sedlar, då det
kan ske utan förlust, således att det inlemnade silfret aldrig må kosta öfver
128 sk. Om genom räntefria förskott eller andra Fullmägtiges åtgärder
silfverinskeppning till detta pris kan underlättas, så bör sådant till Fullmägtiges
klokhet öfverlemnas.
Punkt. 3, 7, 8, g och 11.
För bedömandet af de garantier, hvarpå Realisationen hvilar, är
nödvändigt att betrakta dessa punkter i förening.
Om, genom Låne-röretsens öfverflyltning, Banken blifvit försedd med
en lätt realisabel valuta och första steget till förbättrad reglering af vår
låne-rörelse, genom privat-associalioners framkallande, blifvit taget, anser jag,
i6
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 16.
att Banken hade kunnat medgifva silfverfondens ytterligare sänkning, och
att Utländska creditivs begagnande ej hort beliöfvas, men, då man icke,
genom en reorganisation af vår creditrörelse, sökt lifva industrien och gifva
det enda rätta stödet åt en realisation, var det naturligt, att man måste,
i händelse af fortfarande ofördelaktig handels-conjunctur, kastas emellan
de båda ytterligheterne: strypning eller utländsk skuldsättning. Enligt
Betänkandet N:o 6, som stadgade en minimi-proportion af 2 till 5 emellan
silfvercassan och Bankens förfallna skulder samt ett Utländskt creditiv på
1 million, hade Utskottet förberedt sedelindragning eller creditivels anlitande,
när 2,3oo,ooo Specie vore ur Banken utvexlade. Genom proportionens
sänkning till förhållande såsom I emot 3 och creditivets fördubbling, är
sedelindragning betydligen aflägsnad, ehuru, genom stadgandet i egde punkten,
äfven möjligheten af sedelindragnings sättande i första rummet ingalunda
synes förekommen.
Sedan den för det närvarande artificiell nedtryckta cursens naturliga
tendens att stiga blifvit genom någon silfver-utskeppning mättad, fruktar
jag mindre en af speculationer framkallad hastig påkänning å Bankens silfver
fond. , än en, till följd af läge och underlägsna närings- och handelsförhållanden,
så småningom skeende förminskning. Vi böra visserligen, ehuru ej
med säkerhet, hoppas, att de sålunda disponibla tillgångarne, under naturliga
och lugna förhållanden, intill nästa Riksdag icke utvexlas, men, då jag
besinnar nationens fruktan för skuldsättning samt den årliga ränteförlusten,
som skulle uppkomma genom en ända tijl belopp af 5,333,333 R:dr 16 sk. B:co
möjlig utländsk skuldsättning, hade jag hellre önskat, att, genom antagandet
af det realisationsförslag jag understöd!, Banken blifvit satt i tillfälle
att mera begagna egna tillgångar.
Be.här föreslagna creditiv öfverensstämma ej med det begrepp jag
fästat vid ett sådant namn, emedan de lätt kunna öfvergå till stående lån,
och jag anser således blifva rättare uttryckt, och till besparing af provision
ländande, om Banco-Styrelsen helt enkelt autoriseras att efter behof upptaga
utländskt lån på längre eller kortare lider.
Stadgandet i ii:e punkten är af den vigt och våda, alt jag ej kan
undgå att derå fästa Riks-Ståndens synnerliga uppmärksamhet, och framlägga
de åsigter, som jag inom Utskottet förgäfves sökt att göra gällande.
I fruktan för den opinion, sorn så väl inom som utom Utskottet
blifvit uttalad, alt rörelse-capitalet borde efter realisationen utvidgas, och
hvarå mången synes göra sig så sangviniska förhoppningar, fästade jag Utskottets
-
lior till Banco-Utskottett Utlåtande N:o 16.
11
skottets uppmärksamhet på angelägenheten att förekomma sådana illa beräknade
åtgärder , hvarigenom realisationen skulle kunna undergräfvas; jag föreställde
mig, att ett års förlopp vore för tidigt att bedöma realisationens
utgång; att om efter denna tid 2 millioner Specie voro utvexlade, och 5|:del
million Sedlar dermed inlösta, så att inneliggande Silfverfonden motsvarade
12,266,666 R:dr 32 sk., men Sedelstocken blott utgjorde 29,166,666 R:dr
32 sk., så kunde, enligt Utskottets mening, genast en ny sedelemission af
7,633,333 R:dr 16 sk. verkställas, äfven om silfverutvexlingen ur Banken
alltjemt fortfor; blefve 2§ millioner utvexlade, så kunde, ulan afseende på
fortfarande ofördelaktiga conjuncturer, 4»866,666 R:dr 32 sk. sältas i omlopp;
till och med om 3 millioner blefve utvexlade, kunde 2,3oo,ooo
Specie nya sedlar utgifvas. Hvar och en finner, att äfven om Fullmägtige
icke begagnade hela den magt, som här blifvit alldeles obetingadt lagd i
deras händer, så vore likväl hela realisationens bestånd satt på spel, om den i alla
fall nog svaga silfverfonden skulle i realisations-ögonblicket hotas med en
af de möjligtvis segrande interessena tillvägabragt ny sedel-emission.
I afseende att förebygga sådana misstag, hvarigenom vårt myntväsende
kunde återkastas i den förvirring, hvarifrån vi söka en räddning,
har jag, dels vid denna n:te, dels vid den följande aira och 22:a punkten
föreslagit inskränkningar, nemligen, att lånerörelsen icke borde utvidgas
utöfver de tillgångar, som genom stadgandena 1 punkterrie 12, 20 och 26
blifvit disponibla, eller i fall att denna , i min tanka, rättaste åsigten ej
blefve gällande, att lånerörelsen ej måtte utvidgas eller cassa-creditiven
derutöfver förnyas, i förening med utländsk skuldsättning.
Mitt första alternativ vann Finance-afdelningens bifall, men en annan
för mig oförklarlig opinion gjorde sig i Utskottets pleno gällande med i|
röster mot 12, och Beslöt att alldeles intet tillägg skulle ega rum.
Jag hade trott, att en med omkring ^öo,000 R:dr B:co årligen växande
tillgång för så kallade cassa-creditiv, helst denna lånerörelse, i min tanka,
ej blifvit på ett för realisationen och näringslifvet förmonligt sätt organiserad,
hade bort tillfredsställa den opinion eller de interessen, som dervid
fästa så mycket hopp; men man har emot mig invändt, att rörelse-capitalets
fixation inom nu föreskrifne gränser vore till skada för näringarne,
hvilkas utveckling fordrade en i samma mon växande sedelstock, och att
alla realisationens välgörande frukter skulle genom mitt förslag tillintetgöras.
Bihang till R. St. Prot. 1834. 6:te Sami. 1 ista Afd. ,3
Håftet 12*.
lior till Banco-Utshottets Utlåtande A7: o 16.
Med någon kännedom om myntförhållanden, skall man lätt inse grund»
lösheten af denna åsigt. — Efter realisationen är hvarje fixation af rörelsecapitalet
i sig sjelf omöjlig, emedan vid förmonliga conjuncturer silfverimport
till invexling emot nya sedlar är fullkomligen fri, och således ingen gräns
emot sedelstockens ökning i förhållande lill industriens hehof af mig föreslagen.
Att öka rörelse-capitalet, under en motsatt conjunctur, vore åter onekligen
ett financielt misstag. Utskottet har grundat skimrande förhoppningar
på rörelse-capitalets tredubbla ökning vid hvarje silfverköp; jag åter anser
stadgandet härom, helst om köpen skola ske med några skillingars förlust
för Banken på hvarje Riksdaler, såsom ett för Bankens förmåga skadligt
bemödande att motverka hvarje ytterligare silfverleverance ifrån enskild hand.
Om till exempel handeln, efter en i naturlig, orubbad ordning skedd försäljning
al export- och import-artiklar, kunde lemna ett öfverskott af i§ million
Specie, men Banken, så snart \ million vöre inlevererad, genast utställde ytterligare
en million i sedlar, så skulle derigenom varuprisen höjas, exporten
försvåras men importen underlättas, handelsvågen återbringas uti jemvigt, den
ytterligare silfverleverancen uteblifva, och landet i låneväg hafva vunnit en
sedelökning, som det lika väl lill nära samma belopp, genom förstärkning af
Bankens metalliska fond, hade kunnat vinna, om Banco-Styrelsen förhållit sig
mera passiv.
Utskottets begagnade uttryck, att lånerörelsens minskning borde i sista
rummet till proportionens återställande begagnas, är, i min tanka, så tvetydigt,
att de lån, som i cassacreditivsväg blifvit utgifne, verkligen kunde, vid
ett framtida proportionens fall till 1 emot 3, sättas i lika categori med den
öfriga privilegierade lånerörelsen, hvaraf följden blefve, att Banken kunde
ådraga sig och bibehålla en betydlig utländsk skuldsättning, för att kunna bedrifva
denna nya, i min tanka, principlösa lånerörelse, hvartill medel genom
Banco-vinstens reservation, och måhända äfven genom stadgandet i denna
punkt, blifvit vunna.
Under sådane förhållanden tror jag mig uppfylla en pligt såsom Utskotts-Ledamot,
då jag, med hänvisande till hvad jag i sammanhang härmed,
rörande realisationen, går att yttra, vågar en appell till Rikets Ständer, och
såsom ett tillägg till denna u:te punkten föreslår, att den nuvarande sedelstocken
endast genom silfverinvexling bör förökas, samt att den nuvarande
Låne-rörelsens utvidgning ingalunda får i förening med utländsk skuldsättning
verkställas, utöfver beloppet af de medel, som genom inflytande capitalafbetalningar
och vinstmedel, samt endast i den ordning som här nedanföre
bestämmes.
Hor till Banco-Uklottels Utlåtande N:o 16.
19
Då jag, a ena sidan, håller före, att strypning, hvarmed jag förstår del
nuvarande rörelse-capitalets minskning, ehuru, enligt Bank-principer, riglig,
vore för vår svaga industri högst skadlig, och således äfven med uppoffring
höra undvikas, och att Banco-Fullmägtige borde anbefallas att, först sedan
det ena eller också båda utländska creditiven vore anlitade, begagna de för
sedelstockens indragning nu utan något förbehåll tillåtne medel, så anser jag
deremot, å andra sidan, på förr anförde grunder, en utvidgning af Stats-Bankens
Låne-rörelse vara för vår industri temligen likgiltig, och dan senare
vida mera betryggad, om genom disponible medlens användande till silfverköp,
rörelse-capitalet förökas _, och genom Bankens consoliderande, den vinner
ökad styrka, att jemväl under mera vidriga conjuncturer kunna hjelpa, och
gifver åt vårt myntväsende en säkrare garantie, hvarigenom det hundradefaldigt
starkare understöd, som industrien, genom enskilda creditens anlitande,
mäste vinna, vore densamma försäkradt.
Punkten 1 2.
Småsedlarnes bibehållande anser jag vara emot all god princip för realisationen
, och för Banken alltför kostsamt. Utan alt nu vilja tillstyrka deras
aflysande, anser jag dock, äfven med bibehållande af ifrågavarande realisa
tionsplan, att ifrån den dag silfverutvexlingen börjas inga nya skillingssedlar
böra tillverkas.
Punkt. 20.
Den nuvarande Discontrörelsen anser jag, lika med Utskottet, för industrien
föga båtande och således så småningom böra förminskas, och medlen
till andra för laudet vida nyttigare lånevägar öfverflyttas. De från
Discont-creditivet till årlig indragning föreslagna 200,000 B:dr B:co böra
således, i min tanka, under intet vilkor dit återgå.
Då spanmåls-associationerna i nästföljande punkt erhållit sitt rum framför
Ilypotheks-föreningarne, synes det mindre conseqvent, att i denna 2o:de
punkt hafva gifvit de senare ett bestämdt anslag, som de förra sakna.
Ilypotheks-föreningarne värderar jag högt, såsom ett medel att befria vårt
landtbruk från nuvarande tryckande skulder, åt de nuvarande innehafvarne
rädda landtegendomarnes capitalvärde, men belåning af spanmål (i fallsådane
associationer kunna uppstå), likasom all productbelåning, anser jagur
statsoeconomisk synpunkt vida mera att afse.
Punkt. 21 och 22.
Denna för Rikets Ständers Bank nya lånerörelse, tillkommen för att
återbringa i omlopp några inflytande capital-af betalningar, samt de af Riks
-
20
Hor till Banco-Vtskottets Utlåtande N:o 16.
gälds-Contoret afstådde vinstmedlen, borde, i mintanka, aldrig lill enskilda
personer utsträckas.
Den uti utländska Banker införde cassacreditivs-rörelsen, hvilken för
industrien är så fördelaktig, har med den här föreslagna rörelsen ingen annan
gemenskap än namnet. Den utländska Banken eller Bankieren är de
närboendes gemensamma casseur, verkställer de dagliga och stundliga utbetalningarne,
och fordrar täta insättningar, och den creditiv-egare, som till
större, mindre täta liqvider begagnade sin rätt, skulle snart från Banken
förvisas. Der är det äfven den mindre näringsidkaren, som mot den
minsta möjliga ränteförlust finner förlag hos Banken, med tillfälle att äfven
i små portioner afbetala sin skuld. Här åter synes understödet ämnadt
åt mägtigare enskilda interessen.
De så kallade cassa-creditiven borde således, i min tanka, endast åt
accociationer beviljas, och assigneringen endast med handskrifne anvisningar
af minst 5oo R:dr B:cos valeur kunna verkställas.
I sammanhang härmed får jag fästa Riks-Ståndens uppmärksamhet
derpå, att, om sedelstocken i cassa-creditivsväg förökas till ett förhållande
emot silfverfonden såsom 3 till 1 , så kunna de reserverade vinstmedlen
icke, utan proportionens rubbning eller en af stridiga interessen säkerligen motarbetad
lån-indragning, af nästkommande Ständer disponeras, och då synes
mig i sanning bättre, att, genom en del af vinstmedlens öfverlemnande till
Riksgälds-Contoret, låta dem i skattebesparingsväg komma hela massan af
nationen med full eganderätt till godo, än att till användande i enskild
låneväg låta deni af Banken disponeras»
Punkt. 26.
Principen för silfverköp anser jag icke vara mera än en, nemligen
att icke köpa med förlust, och jag kan lika litet inse, hvarföre de i
denna punkt afhandlade 199,666 R:dr 3a sk. skola serskildt afsättas eller få
användas till experiment på mindre principenlig silfverhandel, som jag kan
finna, att öfrige, dels från Discont-rörelsen, dels genom vinstmedlen, inflytande
tillgångar skola anses vara af olika natur och böra till skiljaktiga
ändamål anvisas.
Jag anser med redighet mera öfverensstämmande, att alla inflytande
medel på ett ställe sammanföras, för att lika anses, och att ordningen för
deras användande derefter bestämmes.
Hor till Banco-Utshottets Utlåtande N:o 16.
21
I öfverensstämmelse med de i det föregående yttrade åsigter får jag
således föreslå, att inflytande
från Disconten årligen 200,000 eller på 5 år 1,000,000.
från Stats-Contoret 66,666: 3a. „ 3 år 200,000.
Riksgälds-Contorets capital-afbetalning 88,000 „ 5 år 440»000*
Afbetalningar å silfverlånen 4^,000 „ 5 år 225,000.
Reserverade vinstmedlen 567,000 „ 5 år 2,835,000.
Besparing på småsedlarnes upphörande 40,000 „ 5 år 200,000.
1,006,666: 32. 4>900>°00'
måtte på följande sätt och företrädesvis i följande ordning intill nästa
Riksdag användas; och under iakttagande, för öfrigt, att medlen icke prenumerationsvis
må påtingas, och att de till en eller annan låneväg utassignerade
medel, då gifne föreskrifter blifvit iakttagne, icke må från en rörelse
återfordras för att till annan öfverflytlas.
a) Ränta å möjligtvis iråkad utländsk skuld.
b) Afbetalning af möjligtvis iråkad utländsk skuld, så vida sådan kan
å 128 sk. verkställas.
c) Såsom bidrag till den obegränsade silfverinvexling, äfven emot nya
sedlar, hvartill Fullmägtige böra ega rättighet, då sådan kan utan förlust
verkställas.
d) Till Riksgälds-Contorets Creditiv, hvartill andra medel saknas.
e) Associationer och Privat-Banker, som befatta sig med spanmålsbelåning
och handel, enligt Utskottets förslag, i fall sådane bildas.
f) Privat-Banker.
g) Hypolheks-föreningar.
Här kunde visserligen metallbelåningen och omkring 3oo,ooo Banco
åt Manufactur-Disconten upptagas, men då jag besinnar det stora missbruk,
som med jernbelåningen redan eger rum. och aldrig kunna från eu Stats
Bank
aflägsnas, och att all varubelåning egenteligen bör tillhöra PrivatBankernas
område, har jag ej velat härtill föreslå några ökade tillgånga»’.
h) Skulle möjligtvis medlen icke på dessa vägar kunna till fullo användas,
anser jag, att hvad, som af capital-afbetalningarne finnes odisponeradt,
bör till metallbelåning elier Manufactur-Disconten öfverlemnas, men
öfverblifna vinstmedel åt Riksgälds-Contoret disponeras, för att derifrån åt
allmänna rörelsen återgifvas.”
Af Herr Doctor Engeström: "Att bestämma ett förhållande, som icke
får understigas, emellan redbara cassan och utevarande sedelstocken* anser
22
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
jag desto mindre nödvändigt eller ens rigtigt, som vår Bank förvaltas af
Rikets Ständers egne Ombud, valde af ett på kännedomen om deras skicklighet
och deras redliga afsigter grundadt förtroende, genom Bankens publicitet
hvarje halfår controlerade af Allmänheten, för alla sina åtgärder
hvart annat år underkastade Revisorei’s anmärkningar, samt ansvarige inför
Ständerna. Dessutom måste de, till följd af deras befattning och derigenom
vunna erfarenhet, vida säkrare kunna bedöma rätta tidpunkten för
cassans förstärkning, än personer, som, från serskilda yrken församlade och
möjligtvis med högst olika interessen för hufvudsaken, på sin höjd ega
kännedom om andra Länders Bankförvallningar, utan tillfälle att på förhand
afgöra den skiljaktighet i afseende på graden af dess tillämplighet
härstädes, som oförutsedda conjuncturer kunna föranleda, men jag vill derföre
icke helt och hållet bestrida antagligheten af ett bestämdt utstakadt
minimiförhållande, så vida detta nemligen uppgöres med tillbörligt afseende
både på Bankens fortfarande säkerhet och på den slags frihet hos
dess Styrelse, som är oundgängligen nödvändig för nämnde säkerhets ständiga
bevakande. Vår närvarande erfarenhet visar mer än tillräckligt, hvad
alltför hårda restrictioner förmått uträtta till Realisationens totala hämmande.
Då således nya grunder nu skola stadgas för Realisationen, anser jag
nyssnämnde tvänne omständigheter företrädesvis förtjena afseende. Hvad
den förra, eller Bankens säkerhet, beträffar, anser jag Höglofl. Utskottet hafva
föreslagit alla de åtgärder, som möjligen kunna erfordras för dess tryggande;
men i afseende på den senare synes mig förhållandet vara alldeles
motsatt. Det är af sig sjelf tydligt, alt, ju större mängd silfver, som utlemnas
ifrån Banken, desto flera sedlar komma att dit indragas, desto
längre tid åtgår för denna indragning, och följaktligen desto rymligare
tillfälle ega Banco-Fullmägtige att, bland starkt vexlande conjuncturer,
gagna dem, som för silfverinköp äro förmonligast. Möjligtvis kan också
härigenom inträffa, att intet dylikt uppköp behöfves, och, hvad som är
ännu säkrare, Banken blottställes derigenom mindre för de försök, som
misstroendet eller illviljan kunna rigta mot densamma. Dessa skola, efter
all sannolikhet, i början visa sig mest verksamma; och hvilken blir väl
följden, om, genom ett för högt taget minimi-förhållande, Banken sättes i
nödvändighet att, efter några månaders utvexling, börja med silfverköpen,
som dessutom då troligen blifva ganska dyra? Månne icke obelålenhet med
Realisationen och totala förlusten derföre af ett förtroende, som den kunnat
bibehålla och som sedermera svårligen återvinnes?
Höglofl. Utskottet har fastställt detta förhållande såsom 1 till 3. Jiag
Hör till Banco- Utskottets Utlåtande N:o 16.
^3
Länner icke hvarifrån detta kan vara hemtadt; men visst är, att det icke
har något motsvarande uti någon utländsk Bank, och icke en gång understiger
medeltalet af hela verldens Bankers relativa metallbelopp, ehuru
detta icke är såsom minimum antaget. Således hade Engelska Banken år
i8a5 blott y^tdels valuta och fortfor att vara solvent, oaktadt då inträffade
starka anlilanden. Skoltska Banken eger föga öfver y:del, och den
Amerikanska, som eger bestånd, oaktadt alla sina strider med Regeringen,
endast |:del. Ville man hemta stöd för sitt bestämmande ifrån erfarenheten
af Utländska Banker, skulle således förhållandet af 1 till 6 här synas
tillräckligt, i synnerhet om tillika lages i betraktande de svårigheter, som
vårt Lands Mngsträckthet i läge och tröga communicationer sälta emot en
länge fortsatt hög silfverutvexling, men jag vill icke en gång härifrån söka
mina skäl, då andra och mera vigtiga kunna företes.
Hufvudsakliga föremålet för Realisationen är, att hvarje åt Banken
erbjuden sedel genast inlöses med hardt mynt. Men härtill fordras icke,
att Banken skall ega mera metallisk valuta i jemförelse med utevarande
sedelbeloppet, än blott för den del deraf, som möjligen kan lösryckas ifrån
allmänna rörelsen att presenteras i Bancoluckan. För dennas bestämmande
torde säkraste normen finnas uti totalbeloppet af årliga skattebidragen,
hvilka icke, åtminstone i längden, kunna blifva föremål för speculationer
på Bankens silfver, och hvilka, enligt Herrar Landshöfdingars femårsberättelser,
utgöra omkring 20 millioner R:dr B:co. Men antagesdetta, såkomma
yi äfven på denna väg till samma förhållande, som jag förut uppgifvit,
eller som 1 till 6; hvilket följande calcul utvisar:
utevarande sedelstocken den 3i Dec. i833 34,5o4>491* 9» 6, Banco
hvarifrån afgå, enligt Höglofl. Utskottets project,
inlöste men oafförde småsedlar 8,624: 45» 4*
Kopparpolletter 56,684: i5, 10.
Förskott till Landt-Ränterien 44>ooo: — —
109,309: i3, 2.
Verkligen utevarande sedelstock
som å 128 sk. motsvara
34,395,181: 44» 4* Banco
12,898,193: io, 8. i silfver.
i Guld
i Silfver
i gångbart Kopparmynt
Redbar tillgåtig:
12,249: 10, 5.
6,575,332: 27, 3.
20,216: 27, 9.
6,607,798: 17. 5.
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande 'N:o 16.
Poneras nu minimi-förhållandet af i till 6; så hafva, då detta upphunnits,
5,349,720 JRdr Silfver-Specie blifvit utvexlade emot 14,265,920 R:dr
Bancosedlar;
och återstoden blir:
1,258,078 R:dr Silfver-Specie i Cassan, samt i utevarande sedlar
20,129,263 R:dr Banco.
För att utvexla nyssnämnde 1,258,078 R:dr silfver fordras 3,354,875
R:dr Banco i sedlar , hvarigenom återstående sedelstocken skulle nedsättas till
endast 16,774,387 R:dr; ett belopp, hvilket är alltför ringa för att någonsin
kunna ega rum.
Antages åter minimi-förhållandet såsom 1 till 3; blir silfveråterstoden
3,145,197 R:dr och sedel- dito 25,161,579 R:dr, hvilken med nära 5
millioner R:dr Banco torde kunna vålla ytterligare silfverutvexling och till
följd deraf snart göra ett silfverköp nödigt af icke mindre än 1,875,000
R:dr Specie, hvilket med förra förhållandet undvikes, utan att i ringaste
mon_ minska förtroendet för realisationens varaktighet.
Då följderne af mitt projecterade minimi-förhållande dessutom blifva
minskning i Bankens utgifter för onödiga silfverköp, och i farhågorna för
de af Banken meddelade låns möjliga uppsägande; så anser jag mig ega tillräckliga
skäl, att, i afseende på det af Höglofl. Utskottet föreslagne minimiförhållande,
vördsamt reservera mig emot io:de och öfriga i sammanhang
dermed stående momenter af Betänkandet,’’
Af Herr Helleday. "På de grunder Herrar Nordenankar och Balhem
utvecklat, reserverar jag mig emot Utskottets Betänkande i hvad det
rörer besvarandet af Herr Totties motion om lånerörelsens öfverflyttande
från Banken till Riksgälds-Contoret; äfvensom jag icke kan gilla Utskottets
förslag i följande delar:
3:dje Punkten: För min del är jag icke fullt öfvertygad derom, att
de utländske Greditiv, hvilkas anskaffande Utskottet tillstyrkt, äro så lätt
åtkomlige, sorn Utskottet sig föreställt, helst Banco-Styrelsen, uti de till
Hypothek för desse Creditiv anvisade grundfonds-obligationerna till icke
motsvarande belopp, samt Bankens egna hvarken till hypothek eller försäljning
användbara lånehandlingar, icke eger en säkerhet, som kan erbjudas,
än mindre antagas. Efter min öfvertygelse borde således Banco-Styrelsen
genast gå i författning om anskaffande af de föreslagna creditiven
lior till Banco-Utslcottets Utlåtande N:o 16.
25
och silfver-ulvexlingen icke taga sin början förr än creditiven erhållits; likasom
creditiven, när de blifvit anskaffade, icke böra få af Banco-Styrelsen
intill nästa Riksdag uppsägas, efter som jag anser rättighet till begagnande
af dessa creditiv utgöra ett hufvudsakiigt element uti den fragila
realisationsplan Utskottet, efter förkastandet af projectet om lånerörelsens öfverflyttande
på Riksgälds-Contoret, nu uppgjort.
5:te Punkten: Då Banken icke erkänner guld såsom mynt, och någon
in- eller utvexlingsgrund derföre icke heller blifvit bestämd, torde
Banco-S ty reisen lika litet böra berättigas att köpa guld, som Banco-Styrelsen
eger att, såsom surrogat för silfver, hvilket Banken är pligtig hålla för
utvexling tillhanda, upphandla andra värdeegande metaller.
6:te Punkten: I afseende å denna punkt åberopar jag min reservation
emot Banco-Utskottets Betänkande N:o 6. Jag anser nemligen Svenskt
myntad t silfver icke böra i Banken ingå under annan än vexiingsform och
bestrider fördenskull, att dylikt silfver må utifrån köpas efter curs, med
förhöjning af transportkostnaden från inköpsorten.
n:te Punkten: Ehuru jag vid andra punkten medgifvit, att förstärkning
af cassans metalliska valuta icke behöfver ega rum förr än proportionen
emellan samma valuta och sedelstocken sjunkit som 1 till 3, kan jag
likväl icke medgifva, att, på sätt i denna punkt blifvit antydt, Banco-Styrelsen
må ega att utsläppa sedlar ända intill nämnde proportion, hvaraf
ovilkorligen skulle följa, att, vid första minsta påkänning, Cassan skulle
falla under proportionen, samt således antingen utländsk skuldsättning eller
indragning af ett i rörelsen redan utsläppt capital genast ifrågakomma. Då
jag emedlertid föreställer mig näringarnes inträffande förkofran, i behof af
ett ökadt rörelse-capital och Bankens ställning fortfarande så fördelaktig,
att genom en måttlig sedel-emission Bankens säkerhet icke pericliteras, har
jag å andra sidan icke kunnat gilla den åsigt, sorn inom Utskottet äfven
sökt göra sig gällande, att låneunderstöd genom cassa-creditiv icke skulle
beviljas eller förnyas utöfver de tillgångar, som, genom Bankens vinstmedel,
dess öfriga årliga inkomster samt indragningen af discontfonden kunna blifva
disponibla. Jag har således inom Utskottet yrkat, att Banco-Styrelsen,
efter utvexlingens början, under intet vilkor, vare sig i följd af redan befintlig
valuta eller invexling af silfvermynt, må berättigas någon sedelemission
sig företaga, då proportionen emellan metalliska cassan och myntrepresentativen
sjunkit som proportionen 2 lill 5; men då Utskottets pluBihang
till R. St. Prot. 1834. 6-te Sami. 1 '.sta Aid. 4
Håflet 12*.
2 6
Hor till B anco-Ut slottets Utlåtande N:o 16.
ralitet, långt ifrån att antaga detta förslag, just genom sin liberalitet synes
hafva förespeglat den gyldene period, som, för våra näringar och för
framlockande af industri i allmänhet, skulle, i följd af sedelemissionen,
uppkomma, såsom bevis hvaruppå må anmärkas, att då Utskottet befarat
det de summor, hvilka kunna emitteras på den befintliga valutan, icke
skulle kunna absorberas af corporationer, det äfven tillstyrkt, att enskilde
deraf skulle komma i åtnjutande, så nödgas jag begagna min reserva
tionsrätt,
för att uttrycka mitt fullkomliga ogillande af Utskottets högst betänkliga
förslag i denna del.
2o:de Punkten: Utskottet har erkännt såsom grundsats i allmänhet, att
utlåningen i Discontväg är, med afseeude å våra näringars behof, till större
delen ändamålslös. På detta skäl har ock Utskottet föreslagit, att 2 och en
half procent eller circa 200,000 R:dr årligen skulle från denna lånerörelse
öfverllyttas på Cassacreditiv-räkningen för Hypoteksföreningar. Jag gillar
dessa åsigter och detta förslag. Men af just enahanda skäl bestrider jag att
de för detta ändamål afsatte medel någonsin skola till Disconlrörelsen åter
gå.
Kunna Hypoteksföreningarne icke begagna dessa medel, så må de få
disponeras på andra för näringarne icke så otjenliga vägar, som dem, hvilka
Discontrörelsen utvisar.
22 :dra Punkten: Det tillhör, efter min åsigt, Privat-Banker, men icke
en Stats-Bank, alt tillhandahålla enskilde personer cassacreditiv. Så vida
en dylik creditivrätt skall blifva af fördel för den, som sådan begagnar,
och ej kunna gifva anledning till missbruk, måste creditivtagaren ej vara aflägse
från creditivgifvarén. Denna åsigt har Utskottet ej eller godkännt, och
jag får den således reservationsvis anmäla.
Slutligen nödgas jag i afseende å uppställningen af Utskottets Betänkande
instämma i den reservation Herr Nordenanckar afgifvit, och såmedelst
ogilla den deri förekommande korskastning af dispositioner, som Utskottet
uppgjort, för att i rörelsen kunna uttvinga de summor, till hvilkas
skapande Utskottet lemnat Banco-Fullmägtige så gynnande tillfälle.”
Af Herr Maechel: ”Jag reserverar mig vördsammast mot 3:dje, /\:de,
5:te och 6:te punkterna.
Jemte det jag åberopar min vid Betänkandet N:o 6, i afseende på utländskt
creditiv för Banken, afgifne reservation, får jag nu äfven bestrida
den i 3:dje punkten Banco-S ty reisen tilldelade rättigheten, att bereda sig ett
än större creditiv, seende deruti endast ett ökadt medel att inleda Banken
och Riket i utländsk skuld. — Yiil lemnäs Banco-Styrelsen i 4-‘de punkten
Hor till Banco-Utslottets Utlåtande N:o 16.
den föreskrift, att första förmonliga curs förhållande bör begagnas för a fbelalningsgörande
å den så kallade tillfälliga skuldsättning, som genom creditivens
begagnande uppkommit; men så vida det ej, hvad jag icke kan förmoda,
är samma Styrelse tillåtet att betala hvad som på creditiven blifvit
disponeradt efter högre curs, än hvartill 5:te och 6:te punkterne medgifva
inköp af silfver, så torde det nog komma att visa sig, i fall ej tillfälligtvis
någon serdeles förmonlig handelsconjunctur inträffar, det afbetalningarna blifva
svåra att verkställa, och att den så kallade tillfälliga skuldsättningen
verkeligen blifver en stående skuld.
Mot jule punkten.
Då svårligen kan antagas, att något för röi’elsen och näringarna umbärlig!
öfverskott af representativt mynt hos oss finnes, anser jag vådligt, att
såsom medel för bibehållandet af den bestämda proportionen emellan metalliska
cassan och sedelstocken göra indragning af den senare, så vida ej nya
Privat-Banker eller Ilypoteks-Föreningar uppstå och sätta sedlar i omlopp,
i hvilket fall jag vilie medgifva, att ett deremot svarande belopp af Bancosedlar
indrogs, så att emellan dessa Privat-Associationers sedelutgifning och
Bankens sedelindragning något visst förhållande egde rum, till förekommande
af en utöfver rörelsens behof ökad, och sålunda alltid skadlig massa af
myntrepresentativ . T. ex. då en Privat-Bank eller en Hypotheks-Förening
i någon Province uppstått, skulle Stats-Bankens utlåning till samma Province
kunna indragas i proportion till den lånetillgång, som genom en sådan inrättning
blifvit beredd.
Mot ii:te punkten.
I denna punkt har blifvit föreskrifvet, att Banco-Styrelsen, om än metalliska
cassan visade sig fortfarande öfverstiga en tredjedel af sedelstocken ,
ej må ega tillåtelse att öka rörelsecapitalet förr än ett år efter silfverutvexlingens
början. Jag anser, att detta band på en otidig sedel-emission är allt
för svagt, och att det bort stärkas genom det stadgande, att rörelse-capitalet,
eller sedelstocken, ej får ökas förr, än nämnde, eller hellre ett än bättre
förhållande oafbrutet fortfarit minst ett år.
Mot 2o:de punkten.
Då det vill synas mig origtigt, att innan nästa Riksdag och efter det
erfarenheten hunnit visa hvad verkan realisationen kan komma att medföra
på de industriel företag, som med lånade capital bedrifvas, medgifva någon
indragning af Banco-Discontens lånefond, eller af enskildas lånerätt derstädes,
28
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
så får jag ock en sådan åtgärd nu bestrida under andra vilkor, än min reservation
vid 7:de punkten innehåller.
Mot 22:dra punkten.
Cassa-Creditiv hafva blifvit föreslagne att tilldelas åt Privat-Associationer,
åt Ilypotheks-Föreningar, åt Privat-Banker samt åt andra Bolag eller
enskilde personer, i den ordning och mot de vilkor, som för hvar och en af
dessa blifvit uppgjorde, efter som de funnits förtjente af en ömmare omvårdnad.
Efter mitt omdöme borde icke den ena ega något företräde, åtminstone
ej ivilkoren, framför den andra. Under en sådan åsigt har jag bestridt
Hypotheks-Föreningarnes frikallande från erläggande af en half proc. på den
creditivsumma, som dem kan blifva beviljad, och jaganser, att de, icke mindre
än andre creditivtagare, böra denna afgift till Banken erlägga. För öfrigtfår
jag förklara mig instämma i den utaf Herr Kammarherren af Harmens
vid denna punkt gjorda reservation.
Mot af:de punkten.
Min reservation vid Betänkandet N:o 6 får jag, i afseende på räntans
förhöjande öfver 5 procent, å nyo åberopa.”
Af Herr Lake. ”Att en realisation är af beliofvet påkallad, är hvad
allmänt erkännes, det är endast fråga om garantien för dess bestånd, om
sättet och tiden då den bör ske, som jag i tankan skiljt mig från Utskottets
majoritet.
Jag har vid de anmärkningar öfver Banco-Utskottets Betänkande, som
återremitterades ifrån Borgare-Ståndet, tillkännagifvit min tro, att första
vilkoret för en Banks varaktighet och credit är förtroendet. Jag har trott,
att detta förtroende vinnes på en annan väg än genom skuldsättningssystemet,
jag upprepar det ännu, att jag anser hufvudändamålet ernås, om understöd
för vår handel och näringar, för Bergverk och Jordbruk, meddelas;
om hinder och förbud till bruk och nyttjande af en hop utländskt öfverflöd
beslutas; om Tull-Lagar beredas, som i sina följder lätta och betrygga vår
industri. Om Lagar för Banken beredas, som förutsätta, att dess medel icke
användas till fremmande föremål, då först skulle jag tro realisations varaktighet
och bestånd, utom synnerligt afseende på vår Banks silfvervalutas
storlek, så vidt allvarlig tillsyn för dessa föreskrifters efterlefnad gjorde sig
verksamt gällande.
Högloft. Utskottet har i första rummet för realisationens bestånd valt
den utvägen att upptaga lån på en eller flera punkter, till och med 2 millioner
silfver; ännu är icke utrönt, till hvad pris detta silfverlan kan erhållas,
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
29
utan är clet öfverlåtet till Herrar Banco-Fullmägtige, sora skola ombesörja ali
upptaga samma till lägsta pris. Viel en tid, sora silfverfonden bos Banken
så nedsjunkit, att silfverlånet ovilkorligt skall upptagas, då föreställer jag
mig Fullmägtiges goda vilja ingenting kunna uträtta, och om än silfverlånet
med dervid förknippade kostnader endast skulle uppgå till 6 proc., så skulle
likväl, för a mill. R:dr silfverlån, den årligen utgående räntan i silfver eller
yexlar utgöra 120,000 R:dr. Hvar skulle detta silfver erhållas, om ej genom
Bevillning, hvilken jag är viss blefve mångårig likasom skulden, enär den
är måhända lätt att erhålla och svår att återbetala, helst i ett land, hvars
oeconomiska Författningar kanske efter men ej före realisation afses. Utskottet
har antagit, att Banken är i den ställning, att den kan öppna luckan till
silfver-utvexling. Då jag betraktar sanningen deraf, att Banken kan utvexla
sin silfverfond, så tror jag dermed, att, ehuru Banken fullgjort sin skyldighet,
i enlighet med Rikets Ständers beslut, och verkställt utvexling så långt
möjligt varit, har ock Banken uppfyllt sin pligt. Om nu genom denna silfverutsläppning
hälften af rörelse-capitalet blifvit indraget från allmänna rörelsen,
om det supponerade utrikes lånet icke under något vilkor knnde erhållas,
huru illa skulle icke innehafvare af den hälften i Bancosedlar vara,
som för samma inte kunde räkna någon metallisk valuta, som skulle åtnöjas
med en intecknad jordlott i ett af Sveriges väderstreck. Man skulle väl invända,
att då Banken invexlat hälften af utelöpande sedelmassa, så är i
dennas ställe silfvervalutan i omlopp; likväl då, enligt hvad upplyst är,
vur import är så betydligt öfverskjutande vår export med tillagd fragthandel,
kan ett från Banken uttaget silfvermynt icke finna sin varaktiga hostad
i vårt land. Det måste blifva en naturlig följd, att, sedan realisation blifvit
verkställd, alla afhandlingar och skuldsedlar komma att ställas uti silfver,
eller betalas, det senare kan icke ske, och det förra är fordringsegarens lagliga
rätt — clå inträffar det dubbla onda, att möjligen silfvervalutan bortseglat
från landet och endast hälften af ett nog litet rörelsecapital utom erkänd
rörlig valuta finnes qvar för att befrämja våra näringar och lemna fordringsegare
sin lagliga rätt — i hvad belägenhet hafva vi då genom förtidig
utvexling försatt våra medborgare och hvad blefve följden?
Förra Rikets Ständer hafva med Kongl. Maj:ts Nådiag sanction beslutat
realisation efter 128 sk., men uti de reglementariska föreskrifterna bestämt,
att silfverfonden skulle vara såsom 5 till 8, innan silfverutvexlingen skulle
företagas; ännu har Banken icke uppnått denna ställning; jag har trott och
fortsätter den tanka, att, om man vill efterkomma förra Rikets Ständers beslut
i ett, borde man ock efterkomma det i andra fallet, och jag tror sä
-
3o
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:0 16.
krast vara, att Banken finge, under fortskridande af egen ökad kraft närma
sig den afsedda styrkan, under hvilken tid de oeconomiska högt påkallade
Lagar bereddes, som, efter mitt bedömande, borde kunna betaga den nuvarande
fruktan.
På förutnämnde andragna skäl, kan jag icke inse hvarken Bankens förmåga
att till varaktig nytta göra silfverutvexling, icke eller tiden bestämmas
förr än de försigtighetsreglor blifvit iakltagne, som finnas af behofvet påkallade,
i ordnandet af oeconomiska Lagar.”
Af Herr Prosten Ödman. ”Då ibland garantierne för silfverutvexlingens
orubbade fortgång det Högloft. Utskottet uti sitt nu afgifvande Betänkande
antagit behofvet af icke blott ett, utan tvenne creditiv på utländskt
lius af hvardera en million R:dr i Silfver, eller tillsammans 5 och en tredjedel
million Svenskt Banco, kan jag icke dölja, hvarken min farhåga, att begagnandet
af en sådan utväg skall ganska snart införa Nationen i en utländsk
skuldsättning, med föga sannolik anledning att lika hastigt den afbörda, eller
min öfvertygelse, att denna äfventyrliga operation icke kommer att motsvara
hvad man dermed velat åsyfta, utan hellre leder till ett motsatt mål.
Den tanke, som i det förra Betänkandet uttrycktes och vid öfverläggningen
i detta vigtiga ämne så inom Utskottet som inom det Riks-Stånd, jag tillhör,
yttrades, att blotta tillvaron af ett sådant creditiv skulle mota alla
försök att speculera på Bankens silfverfotid, itien sjelfva creditivet troligen
icke komma att begagnas, synes nu till en betydlig del vederlagd, då
Utskottet ansett nödigt att försäkra Banco-Styrelsen om begagnandet af ännu
en million silfver för vexlingsoperationerne. Ett sådant förslag ökar åtminstone
icke förtroendet till den utvexlings-förmåga, man velat tillerkänna
Banken med dess redan egande silfvertillgång; men på detta förtroende måste
dock realisationen främst hvila, om den skall i längden ega bestånd.
Med en af de mest classiska Författare i Stats-oeconomien, tror jag, att ”en.
vis inskränkning af credit-operationer till verkliga nödfall j ett sorgfälligt
undvikande af Statsskuld under lugna tider> för att vara förberedd pä
utomordentliga fallj en den möjligaste sparsamhet i alla grenar af Statshushållningen
, ett klokt användande af de för handen varande hjelpkällornaj
punktlighet i uppfyllandet af ingångna förbindelserj samt anordningar
j hvilka lemna en förstärkt säkerhet så väl emot ett ändamålslöst
förslösande af Statskrafterna som emot en godtycklig kränkning af StatsCreditorernas
rättigheter — äro de enda och sanna garantierne för en
f o) tfårande och blomstrande Statscredit.” Utan en ^dan credit skola alla
Hor till Banco-Utskotlets Utlåtande N:o 16. 3i
realisationer äfventyra att förr eller senare misslyckas. Jag är öfvertygad
derom, att vår nu tilltänkta realisation till sitt bestånd hufvudsakligen beror
derpå, att den med tillräckliga ressourcer börjar sin utvexling, sedan
förut landets financiela ställning är så ordnad, att missförhållandet emellan
export och import är, genom passande tulltaxor eller förbud emot öfverflödsvarors
införande och förbrukande i landet, någorlunda aflägsnadt, — att myntet
med lätthet och liflighet circulerar till alla orter och till alla näringar, —
att den enskilda , så val som den allmänna crediten är understödd icke till
missbruk , men till ett rätt och ändamålsenligt begagnande, så att penningebrist
förekommes , productionen inom landet tillväxer oeh Statens stigande välmåga beredes.
Endast på detta sätt kan landet betryggas mot de farliga följderne af silfrets
export, och en derigenom uppkommande penningebrist. Man borde
dessutom ej lemna ur sigte den sanningen, att i hvarje land, der folkmängden,
varuartiklarne och arbetskraften, dessa rätta källor till Statens magt
och rikedom, äro 1 tillväxt, bör man äfven vara omtänkt att hålla rörelsecapitalet
i ett afpassadt tilltagande, så framt icke varuprisen skola falla
under productionskostnaden, industrien aftyna och välmågan försvinna. Det
bar derföre förefallit mig oväntadt, att bland garantierna för realisationens
bestånd äfven antydes en möjlig förminskning af ett för rörelsens behof
umbärligt öfverskott i representativt mynt, under det man så länge och
allmänt klagat öfver vårt lands alltför inskränkta rörelse-capital; och enär
denna garantie för bibehållandet af den antagna proportionen emellan metalliska
cassan och sedelstocken är den lättaste och tillgängligaste, fruktar
jag, att en alltför vidsträckt magt blifvit lagd i Banco-Styrelsens hand, då
åt densamma helt och hållet öfverlemnas att begagna hvilka utvägar den
farner för godt till nämnde proportions vidmagthållande. Med all den
aktning jag hyser för denna Styrelse-personals möjliga insigter, visa sig för
mig de stora svårigheterne för densamma, att alltid under sina operationer hålla
jemn vigten emellan Bankens egen fördel och industriens ostörda förkofran%
För öfrigt anser jag mig böra förklara, det jag fullkomligt instämmer
i de allmänna åsigler af detta vigtiga ämne, hvilka finnas utvecklade i Herr
U edbergs reservation.”
Af Herr Doctor Lindahl: ”Jag instämmer uti den af Herr Prosten
Ödman afgifne reservation, så vidt den angår det föreslagna utländska creditivets
ökande till 1 millioner R:dr Specie.”
Af Herr Falhem: ”Emot Höglofl. Utskottets beslut, hvarigenom det
af Herr Majoren Tottie framställde förslag, till Realisationens verkställighet,
3« Hor till Bänco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
förkastas, nödgas jag vördsamt reservera mig, på följande hufvudsakliga
grunder.
Det af Herr Major Tottie utvecklade förslaget synes mig, i alla de
väsendtligaste omständigheterna, hvarpå Realisationens framgång och nytta
för det allmänna bero, ega stora och afgjorda företräden framför den plan,
som Högloft. Utskottets majoritet med sitt bifall omfattat. Således inger t.
ex. Herr Totties förslag:
1 :o Vida större trygghet och förtroende för utvexlingens framtida
bestånd, derigenom att Banken, uti en lätt realisabel valuta, erhåller full
tillgång till inlösen af hela den utelöpande sedelstocken, i fall behofvet så
skulle fordra;
2:0 Har det den fördelen, att göra utvexlingen fullkomligt oberoende
af lånerörelsen , och förekommer derigenom allt behof utaf, likasom
ock ali farhåga för sedelindragning- samt minskning eller inställelse af
utlåningen;
3:o Framkallar det icke behofvet af utländsk Skuldsättning för utvexlingens
upprätthållande, som deremot, efter all sannolikhet, måste bli följden
af de stora utländska creditiven, som Höglofl. Utskottets majoritet tillstyrkt,
samt ändtligen,
/po Gör det den silf verf ond Batiken redan eger tillräcklig för verkställighet
af utvexlingen, samt medgifver att Banken genast öppnas till silfverutvexling;
hvarjemte det äfven med för er högst betydliga besparingar i
kostnader och utgifter för det allmänna, derigenom att liela den kostsamma
fabrikationen af sedlar, i smärre valeurer, straxt vid utvexlingens början,
kan inställas, samt inom ej lång tid derefter äfven en betydlig indragning
kan påräknas vid Småsedelsinvexlings-cassorne.
För öfrigt förenar jag mig med hvad Herr Ryttmästaren Nordenankar
, uti dess ofvan upptagne reservation mera detaileradt anfört.”
Af Herr Friherre af Nordin, som i egenskap af Ledamot å BancoUtskottets
Financeafdelning, biträdt det förslag till svar å de inom RiksStånden
gjorde anmärkningar vid Utskottets under N:o 6 afgifne Betänkande,
men af sjukdom blifvit hindrad att öfvervara slutliga pröfningen af detta
förslag i Utskottets plenum, har, vidai och 22 punkterne af det förslag
Utskottet här ofvan framlagt, låtit sin reservation anmäla, med förklarande
att Herr Friherren förblefve vid Finance-afdelningens, i afseende på cassacreditiven
tillstyrkte yttrande, enligt hvilket cassa-crediliv må af BancoStyrelsen
kunna beviljas i första rummet och af alla Bankens dertill disponible
-
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
33
nible tillgångar åt de Hypotheks-föreningar, som möjligen uppstå och hvilkas
Reglementen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder gillade; dernäst, och så
vida dylika föreningar icke uppstå eller Cassa-Creditiv ej åstunda eller
medel äro tillgänglige efter det Hypotheks-föreningarne undfått de belopp,
hvarom de sig anmält, åt Privat-Banker, samt, i sisla rummet, åt Bolag
och enskilde personer, under de stadganden för öfrigt, sorn här ofvan äro
föreslagne i och för de Cassa-Creditiv, hvilka Baneo-Styrelsen skulle ega
att Hypotheks-föreningar, Privat-Banker samt öfrige Bolag och enskilde
personer bevilja.”
Af Herr Hallenborg: ”Då jag anser Hypotheks-Inrättningars uppkomst
hufvudsakligast bidraga till vårt betryckta jordbruks förkofran, så har jag
äfven trott, alt sådane inrättningar borde hafva oinskränkt företräde till
begagnande af Cassa-Creditiv, och reserverar mig således emot Utskottets
i 21 och 22 punkterne gifne tillstyrkan, enligt hvilken sådane associationer,
som befattat sig med spanmålsbelåniug, skola ega första anspråket till un4
erstöd.”
Af Herr Doctor Moren, Herrar Norman och Helsingius samt Riksdagsfullmägtigen
Svanberg ifrån Wester-Norrlands Län: "Vi förena oss med
Herr Kammarherren Hallenborg'.'
Af Herr af Harmens: ”Jag anser Utskottet hafva bort föreslå
det tillägg vid dess tillstyrkan om Cassa-Creditivs beviljande, alt jemväl
efter år i836 Cassa-Creditiv icke få utgifvas utan iakttagande af största
försigtighet, serdeles nödvändig intills realisationen vunnit fullkomlig stadga,
samt att aldrig fonder till Cassa-Creditiv få grundas på Utländsk skuldsättning.
”
Af Herrar Norman, Helsingius och Maechel samt Riksdagsfullmägli■ge
Brisman, Svanberg, Kolmodin och Lindbeck: ”Vi förena oss med
Herr Kammarherren af Harmens uti hans ofvan upptagne reservation.”
Af Herr Bruncrona: vVidhållande dess förut yttrade tanka, har
Högloft. Utskottet föreslagit fortfarande af Creditiv-rältighet i Banken för
Riksgälds-Contoret å en million R:dr, med förbehåll, i stöd afallmän princip,
att detta Creditiv, lika med de för enskilde personer och Bolag tillstyrkte
Cassa-Crediliven, borde vara tillfällig uppsägning underkastadt.
Mot detta förhållande reserverar jag mig, hvartill jag, såsom, vid ämnets
behandling förra gången, genom förfall frånvarande, icke då hade tillfälle.
Bihang till K. St. Brot. 1834- 6-te Sami. i.:sta Afd.
Håftet 12*.
.5
34
Hor till BanCo-U(slottets Utlåtande N-.o 16.
Om giltig anledning förefinnes, att skilja Stats-Verkets förhållanden
ifrån en på Bankens functioner ingripande beröring, bör dock denna sats
icke sträckas till öfverdrift, möjligen ledande till eftertänkliga följder, helst
då Bankens bestånd eller onundvikliga behof icke i någon moa påkallar
satsens tillämpning i hela dess stränghet. Utskottet har i dess förra Betänkandeerkänt,
att, genom ifrågavarande Greditivs begagnande, den betydliga
brist i rörelse-capitalet fylles, som genom Kronouppbörden uppkommer,
äfvensom att Banken eger all önskelig lätthet, att göra sig betald, då
derstädes Riksgälds-Contorets inkomster efter hand insättas. Allmän fördel
och ofelbar säkerhet äro således med detta Crediliv förenade. Icke destomindre
ställes detsamma i cathegorie med creditiv åt enskilde personer
och Bolag, hvarest förenämnde egna förhållanden icke inträffa, under det,
utan uppgift hvarföre den antagna principen blifvit frånträdd, ovilkorlig
rättighet på bestämde summor i crediliv-väg, till nästa Riksdag, blifvit
tillstyrkt för Jern-Contoret, Manufactur-Disconten, Fahlu Bergslag, Stockholms
Brandförsäkrings-Conlor, samt Stockholms och Götheborgs Spar-Banker,
änskönt dessa inrättningar, med allt det afseende deras stöd och uppmuntran
kunna förtjena, enligt min öfvertygelse, böra stå tillbaka, jemförelsevis
med Staten, vid fråga om creditiv-rättighet lill afhjelpande af påträngande
behof, enär nemligen ej minsta äfventyr är alt befara, hvilket,
hvad Riksgälds-Contorets ifrågavarande creditiv angår, Utskottet, såsom sagdt,
medgifvit vara förhållandet. Riksgälds-Contoret är icke belåtet med eventuela
anslag eller creditiv. Det måste bestämdt känna, hvad det har för
sina utgifters bestridande alt påräkna, och ett när som helst uppsägbart
creditiv är en osäker tillgång, som alldeles icke uppfyller det åsyftade
ändamålet. Då den för Riksgälds-Contoret ifrågasatte restriction icke skulle
blifva allmän, utan deremot, såsom anmärkt är, vissa creditiv, af mera enskild
natur, förklaras ouppsägbara, synes sådant vilja utvisa, huru mycket
det enskilda interesset förmår göra sig gällande framför det allmännas. För
Riksgälds-Contorets enskilda behof och utgifter beräknas ogh anslås af allmänna
bevillningen hvad som erfordras, och creditivet i Banken är egentligen
behöfligt för att sätta Contoret i tillfälle, att, till Statsbehofvens fyllande,
hålla Stats-Conloret tillhanda erforderlige förskott på anslaget utaf
denna bevillning; men genom saknad af sådane förskott skulle möjligen
Statsmachinens gång blifva uppehållen eller rubbad, hvaraf Rikets Ständers
sammankallande åter skulle kunna blifva en påföljd: och delta vill man
göra beroende af en votering inom Banco-Styrelsen, der möjligtvis, liksom hos
lior till Banco-Ulskottelt Utlåtande N:o 16.
35
cn och annan Utskottets Ledamot, den lankan kunde blifva rådande, alt Riksgäkls-Contorets
crediliv i första rummet borde uppsägas.
Enligt min öfvertygelse bör således creditivel för Riksgälds-Contoret,
under förut stadgade vilkor, få i Banken begagnas intill nästa Riksdag, ulan
det förbehåll af uppsägning Utskottet dervid lästat; och skulle BancoStyrelsen
pröfva penninge-ställningen påkalla indragning af creditiven, torde
bland andra en sådan indragning företrädesvis böi’a träffa t. ex. JernContorets
creditiv, hvilket lärer tillkommit först vid 1818 års Riksdag och
endast tjenar att öka Jern-Conlorets redan egande betydliga förmögenhet,
enär Bruks-näringen förut utan creditiv med förmon kunnat bedrifvas;
hvaremot, och om Riksgälds-Contorets creditiv skulle blifva en blott precair
utväg, Bevillningen nödvändigt måste, till Landets kännbara betungande
ökas, med ett mot samma creditiv ungefärligen svarande belopp, helst
då delaktighet i Bankens årliga vinst ej mera är att påräkna och Contoret
hädanefter kommer att graveras med ränta för Slals-Verkets skuld till Banken
4,4°°,oooo R:dr.
Icke lycklig att ens hafva förmått utverka tillstyrkande af förmonligare
uppsägningsvilkor, än för Cassa-creditiv i allmänhet blifvit föreslaglie,
eller att få bibehållet det i Finance-Afdelningens utlåtande intagne
uttryck, att uppsägning blott vid oundgängeligt behof komme i fråga, har
det blott återstått för mig alt reservera mig mot Utskottets beslut, med
anhållan, alt min yttrade serskilda tanka mätte åtfölja Utskottets Betänkande,
lill det afseende detsamma hos Rikets Ständer kan anses förtjena.”
Af Herrar Landshöfdingen af Wingård och Doctor Hvasser'. ”Vi instämma
uti Herr Cancellie-Rådet Bruncronas reservation.”
Af Herr Helsingius: ”Emot Utskottets tillstyrkan i 36 punkten får
jag mig reservera, så vidt den rörer de 88,000 R:dr, som å Riksgälds-Contorets
Obligationer från i835 års början komma att årligen afbetalas, hvilka
medel jag anser böra användas till inköp af usländska fondpapper, på
sätt Herr General Lefréns förslag, bifogadt Utskottets Betänkande N:o 6,
(pag. 14) innehåller, samt får härvid allenast åberopa de skäl, hvilka för
samma förslag blifvit anförde.”
Af Herrar Hof-Marskalken Hammarhjelm, Landshöfdingen af Wingård
, Doctor erne Hvasser, Engeström _, Elfström och More'n: ”Vi instämjma
uti Herr Helsingii reservation.”
Serskild mening.
Af Herr Wedberg. ”Den mängd anmärkningar, sora, vid föredragning
36
Hor till Bcinco-Vtskottets Utlåtande N:o 16.
i Riks-Stånden af Banco-IJtskoltets Betänkanden N:s 6 och 8, skelt, och
sorn i flesta fallen instämma med andan och rigtningen af mina mot samma
Betänkanden i Utskottet afgifna reservationer, ålägga mig pligten alt,
vid återremissernas besvarande, ännu närmare utveckla, hvarföre jag anser
nödvändigt, att, i stället för en allmän precipiteradt vidtagen realisation,
föreslå mera milda åtgärder, som likafullt afse och förena alla på billiga
anspråk stödda interessen, ehuru skiljda eljest dessa sinsemellan än må vara,
och som, icke afvikande från Konungens och förra Ständers redan
vidtagne beslut eller från de dermed afsedda ändamål, likväl försäkra löntagaren
och capitalisten 0111 skydd och belåtenhet, samt befrämja för jordbruket
och för öfriga productiva näringar bekymmerfri verksamhet samt
deraf härflytande bestånd och framtida förkofran.
Det är i all välbeställd samhällsordning ett oeftergifligt vilkor, hvad
penningen beträffar, den må bestå af metalliskt eller pappersmynt, att den
bör finnas inom landet tillgänglig, och ökas i den mon som folkmängd och
näringar tillväxa, samt alt dess, såsom numerair och liqvidalionsmedel, egande
värde bör stå till varornas i ett jemnt, så litet som möjligt, omvexlande
förhållande. Finnes detta vilkor ouppfyldt, så lider, aftynar industrien,
och detta, gånget till högre grad, skall ofelbert leda till en för
alla rättsförhållanden och den bestående ordningen vådlig utgång; ty hvarje
verksam närande medlem i samhället, han må vara Jordbrukare, Bergsman
eller i andra hänseenden förädlande naturens alster, måste alltid med tillförsigt
kunna påräkna, att, när produclionen af hans vara är fulländad, hon
inbringar, till förut calculerade nu bestående försäljningspris, genom handeln,
full ersättning för derå nedlagde kostnader och för producentens försörjning,
samt ett öfverskott dessutom, att öka landets capitalmassa , ur hvilket
öfverskott räntor till penninge-egaren samt alla anslag till Statsutgifter
och tili aflöningar måste ursprungligen hemtas. Det slår äfven fast, att
penningeräntan till den icke arbetande capitalisten bör befinnas i en billig
lägre proportion till vinsten, som den flilige näringsidkaren upphemtar af
capitalets användande, emedan eljest, om penningen blir rar och dyr, om
varorna efter hand derigenom falla till vanpris, och den arbetande näringsidkarens
bemödanden inbringa förlust i stället för vinst, mäste hans
verksamhet nödvändigt afsvalna oell minskas, samt en allmän aftyning och
sjukdomstillstånd inom Staten uppstå. Äfven capitalisten skall då på osäkra
gäldenärer, vid försäljning af deras fasta och lösa egendom, äfventyra
sin förmögenhet, och sålunda folkets välstånd under alla synpunkter mer
och mer försvinna.
Jior till Banco-Vtshottets Utlåtande N:o 16.
37
Dessa sanningar få, efter min tanka, på intet sätt lemnäs ur ögonsigite,
då man nu går att söka tillvägabringa en så vidt ingripande åtgärd, som
den, att i landets inre rörelse införa silfvermynt i stället för pappersmynt,
af hvilka det förra har egenskapen att äfven utgöra ett verldsmynt, gångbart
i alla länder, hvaremot det senare åter varit gångbart endast inom
oss sjelfva.
Förflutna tiders erfarenhet, den vi äro skyldiga rådfråga, har visat,
att fordna realisationer i Sverige haft föga bestånd. Den metalliska tillgång,
som vid deras början varit i Banken samlad, har efter hand försvunnit
och gått till utrikes ort, och man har under tiden måst för rörelsens
underlättnad tillgripa ånyo pappersmyntet. Så var händelsen efter 1777
års realisation. Den från början samlade metalliska fonden var år 1799
så medtagen, att Banken icke egde i behåll mer än 1,260,000 R:dr Specie;
och ända från 1788 hade de då införda Riksgäldssedlarne småningom utträngt
Speciemynlet ur rörelsen. Den metalliska tillgång, hvarmed realisationen
år i8o3 började för att inlösa Riksgäldssedlarne, blef, oaktadt agio
å dessa sattes till 5o i stället för 33jidels procent, som förut var afgjordt,
icke längre qvarstående i Banken, än alt man måste inom Irenne år minska
och kort derpå upphöra med vidare vexling; hvarefter Banco-sedlarne,
hvilkas antal efter 1809 års Regementsförändring ansenligt föröktes, nu i
28 års tid utgjort landets enda rörelse-capital.
Det är visserligen sannt, att nämnde pappersmynt, Riksgäldssedlarne,
för deras lid, och Bancosedlarne för sin, icke i allt uppfyllt de egenskaper
man fordrar hos penningen, hvilket medfört många olägenheter; men det
tan icke heller bestridas, att denna skapning af sedelmynt, när reela myntet
mot behofvet i den inre rörelsens liqvidationer trutit, äfven inneburit
sina fördelar.
Bland olägenheter af Riksgäldssedlarne får man räkna, att, som de voro
hvarken förblandade med Bankens affairer eller inlöstes med Bancomynt,
ett ständigt omvexlande osäkert agio uppkom och föranledde villervalla vid
enskildas liqvider uti dessa begge inom Riket gångbara olika mynten: att
som Statsverkets intrader ingingo i Riksgäldssedel-, men Staten, den tiden
betungad med stor utländsk skuld, skulle derå göra ränte-och capital-liqvider
i silfver eller vexlar efter curs, Statsinkomsterna blefvo härtill otillräcklige;
samt att, som prisen på fastigheter, varor och arbetslöner uppjagades
genom en större tillgång och osäkert värde å Riksgäldssedlarne, penningelöntagarne,
som endast i delta mynt erhöllo deras qvartal, sågo sina
rättmätiga inkomster minskas och försattes i oförtjent lidande; men, å
38
lior lill Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
andra sidan, verkade ofelbart Riksgäldssedlarne, derigenom, alt de successivt
ökade rörelse-capitalet, en förut osedd liflighet och verksamhet bland närande
och arbetande classerna; landet uppodlades oell jordbrukaren uppnådde
ett förut saknadt välstånd. Ännu lefver denna blomstrande tid för
inhemska idogheten i lifligt minne, och ett det mest talande bevis derå är,
att ännu i denna stund allmogens och arbetande classernas afslut oell liqvidationer
merendels ske i Riksgäldsberakning, äfven om Bancomynt dertill
nyttjas, samt att derföre, när en mindre Bancosedel går i betalning,
den icke benämnes då efter sin egande numeraire, utan efter sin proportion
till Riksgäldssedeln, som t. ex. alt vanligen en 8 sk. B:co kallas för 12 sk.,
en å 12 sk. B:co för 18, och en å 16 sk. B:co för 24 sk.; af hvilket allt
den slutsats kan dragas, alt om, när Riksgäldssedlarne inträdde i rörelsen,
Sverige då för tiden, såsom nu, varit, hvad det har Konungens Nådiga omsorger
att tacka, nog lyckligt att befinnas befriadt från utländsk gäld, hvarå
hvarken räntor eller capital behöft betalas i silfver, om Statsverkets en
del intrader (t. ex. importtullen) alltid blifvit erlagd i vexlar eller silfver,
om agiot emellan detta mynt och Riksgäldssedeln varit för vissa tider eller
år fixeradt eller emellan Banken och Riksgälds-Contoret regleradt, samt om
Embetsmännens löner utgått, icke i Riksgäldssedlar, ulan, såsom nu,
till hälften i Bancomynt och till andra hälften efter markegång, så skulle
Riksgäldssedeln varit och för framtiden blifvit ett inom vårt land i Stadens
och folkets inbördes liqvider förträffligt courant- eller creditmynt.
Beträffande åter olägenheterna och fördelarne af Bancosedlarne, så är
visserligen sannt, att genom deras utsläppning efter 1809 på en gång med 11
millioner, under det Götha Canals, Malmö och Götheborgs Privat-Disconter
äfven fingo ökad verksamhet, en hastig förändring inträffade i deras värde
och ledde till dessa skakningar, som merendels äro följder af nog hastig förökning,
utöfver landets behof, med en sedelmassa som icke realiseras. — En
växelcursens alltför hastiga stegring och vacklande ställning förorsakades häraf,
hvartill äfven bidrog den starka införseln och förbrukningen under Continental-systemet
af Colonial- och utländska manufacturvaror. Men just derigenom,
att dessa senare stego i pris när vexelcursen höjdes, sporrades inhemska
konstfliten att dem förfärdiga; och för Bergsrörelsen, den tiden i
lägervall, öppnades, just genom cursens stegring, möjlighet att med någon
förmon afsätta sina hemmaliggande effecter och att inträda i ett nytt lif, till
gagn för både sig och för landtmannen, hvars biträde och alster Bruksegaren
till bägges fördel begagnat. Sedan, genom Riksdagsåtgärderna 1828,
en jemnäre hållning bereddes å veielcursens lopp, och genom i83o års Bank
-
Tior till Råneo- Utskottets Utlåtande N:o 16.
lag, Bancosedelns metalliska värde blifvit bestämdt till 128 sk., i stället för
48 sk. i sedlar, för en Riksdaler i silfver, är följaktligen sedelmyntets värde
ansenligt förminskadt i förhållande till det reela; men det som mest caracteriserar
verkningarne af de bägge myntslagen på inhemska industrien under
sistförflulna tiderna är, att , oaktadt vexelcursen nu befinnes ytterligare,
stigen några skillingar öfver mynt b est eini ningen , hafva likväl produeterna
inom Riket nästan af alla slag, i synnerhet jordbrukets alster , i stället
att, likt silf ret, stiga i sedelmyntets prås, deremot och tvertom, fallit
i detta senare myntslag omkring en tredjedel, emot hvad de under realisationstiderna
efter 18o3 gällde. Sålunda har, för att blott nyttja ett
exempel, Råg, som åren i8o5 till 1809 betaides på Stockholms Börs per
tunna från 12 till 14 R:dr Riksgäldssedlar, som den tiden gällde 8 å 9 R:dr
i silfver, fallit för närvarande till endast 6 R:dr B:co, motsvarande efter
nutidens vexelcurs 2 R:dr 8 sk. i silfver. Öfrige sädeslag hafva fallit i nästan
samma proportion, och fäster man sig äler vid de utländska artiklar, som
inom Sverige mest förbrukas, såsom salt, tobak, socker och caffe, hafva
äfven dessa varor fallit i inhemska myntslagen, följaktligen ännu mer,
men ungefärligen i lika proportion, uti silfvermynt.
Å dessa omständigheter anser jag niig, såsom medlem af Banco-Utskottet,
böra, uti realisationsfrågan och hvad dermed eger sammanhang, fästa
synnerlig uppmärksamhet, emedan häraf den vigtiga slutsats måste dragas,
att silf ver, såsom vara och såsom liqvidationsmedel, blifvit icke blott inom
Riket utan i hela verldsliandeln senare tider dyr och rar, men att deremot,
genom nationernas stigande arbetsamhet och konstflit, produetionen i
flesta länder märkligt tillväxt, så att varorna, sorn der blifvit fram alstrade
, kunnat eller mäst säljas till ett successivt fallande) silfvervärde.
Om, med denna sanning utredd, man vill föreställa sig, att Sverige,
under förflutna 28 åren, bort endast ega i omlopp ett sedelmynt, som stundeligen
blifvit med metalliskt realiseradt, och att Jordbrukaren, hvars egendom
är i allmänhet mycket och beständigt skuldsatt, bort under tiden med silfver
betala skatter, räntor, och gälda uppsägbara capital, så måste med detsamma
de öden hafva af tidens och händelsernas gång blifvit ofelbart framkallade,
dels att Jordbrukaren, då hans produeter och följaktligen hans
fastighet stundeligen minskats och gälden deremot ökats i silfvervärde, slutligen
, oaktadt all ansträngning , förfallit från välstånd i fattigdom, dels att
Industriidkare, som uti mera af naturen gynnade länder kunnat för lindrigare
pris förfärdiga sina fabrikat, skulle, vid afyttring af dem hit,; egt
en bestämd öfvervigt emot yåra inhemska näringar, dels att, under dessas då
do
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N.o 16.
aftynande skick, silfvermyntet kommit att ännu mera försvinna ur landet
och derigenom, såsom ett för liqvidationerna inom oss nödvändigt bytesmedel,
blifvit än ytterligare fördyradt mot hvad det redan gällde, i och för
sig sjelf betraktadt såsom vara.
Att hafva, äfven för framtiden, ett sådant perspectiv , i händelse af en
nu hrådstörtadt skeende realisation, vore i synnerhet för jordbruket och den
inre rörelsen inom landet högst bekymmerfullt, och det är ofelbart, att från
fruktan för en sådan utgång härleder den oro, hvarmed allmänheten motser
den förestående myntutvexlingen, Visserligen bör man lugnas i någon mon
nu för tiden emot de förra derigenom, att Sverige blifvit så uppodladt, att
det sjelf kan förse sig med säd; men ännu står likväl boskapsskötseln långt
efter utländningens deri hunna förkofran; och ännn fortfara inom oss de
tvänne hufvudanledningar, hvarföre silfret vill alltid skynda från norden till
södern. Den ena af dessa hufvudanledningar är, att söderns mildare climat,
emot vårt, befordrar en större tillväxt af varumassan för lindrigare kostnad,
och att silfret har derigenom en naturlig benägenhet i handelns vanliga gång
att skynda dit, der varorna fås i största mängd och för lindrigaste pris.
Det andra är, att som jorden i söderländerna redan blifvit i sitt hela omfång
uppodlad, hvaremot Sverige stundeligen sysselsätter sig att vidga arealen
af sitt jordbruk och förbättra den redan upptagne, våra södra grannstater
alltså äro i tillfälle att öka sina capital i penningar eller silfver för
deras förj^ttrade varumassa, under det deremot våra födoämnen mäste för*
brukas och försvinna i ett ännu fortgående jordens upparbetande och samlande
af hos Utländningen redan existerande inventarier och förlag för
landtmannanäringarnes desto starkare bedrifvande. Häraf följer, att det fordras
ännu lång tid, innan vi upphöra att på sådant sätt förtära de productcr,
som eljest kunde gå till afyttring och till insamlande af egentliga silf*
ver-capital, att underhålla och i mon af behofvet öka penningemassan, samt
att, ehuru härigenom inre välståndet och Statens styrka ökas, det likväl alldeles
icke är att förvänta, det silfver inströmmar till vår nordliga aflägsna
half-ö, i mon sorn liqviderna i inre rörelsen det påfordra, utan att deremot
ett stort vanpris på både lös och fast egendom, pressande försäljningar och
stora bankrutter kunna komma att föregå förrän Rikets i inre landet boende
innebyggare, i brist af närmare communication, blifva af silfret i åtnjutande.
Uti min reservation till Banco-U.tskottets Betänkande N:o 8, har jag
tillförene sökt ådagalägga, att, vid jemförelse af i83o års Myntbestämningsdag
med Kongl. Maj:ts Nådiga sanction derå, samt Dess Nådiga Skrifvelse
öfver
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
öfver detta ämne till Banco-Fullmägtige den 3o Julii i83l, bokstafven, andan
och rigtningen af dessa Konungens och Ständers betydelsefulla Stats-acter påfordra
att, innan bestämmandet, om stunden vore den rätta, att börja realisationen,
man förut bör företaga till noggrannt skärskådande och öfverläggning
de frågor, nemligen, om proportionen af silfverfonden ännu uppgår till sedelstocken
såsom 5 till 8, samt örn Rikets inre och yttre ställning lofva tillfredsställande
utsigter och tillräckliga medel för att betrygga utvexlingens
varaktighet.
Samma reservation innehåller äfven de skäl jag haft att, efter dessa
frågors utredande, tillstyrka uppskof med realisationen; och jag får till samma
skäl, under åberopande af livad jag äfven i det föregående här mig
yttrat, göra ännu några ytterligare tillägg.
Jag åberopar då hvad Tabellen N:o 2 lill Banco-Utskottets Betänkande
N:o 8 upplyser, alt, i silfverfondens proportion till sedelstocken, som
5 till 8, på sätt förra Ständer påbjudit, ännu tryter icke mindre än 414»^77
R:dr 23 sk. 7 rst. silfver, tili betäckande hvaraf måste köpas ytterligare
silfver 895,692 R:dr i3 sk. 11 rst. Bristen af den sökta proportionen befrunes
derföre ännu lika ouppfylld, som då Banco-Fullmägtige, i slutet af
år 1831 , hos Kongl. Majit i underdånighet anmälde sig icke hafva förmått fullborda
de för silfver-utvexlingen, af Rikets Ständer, anbefallde och af Kongl.
Majit äfven nödige ansedde samt i Nåder gillade förberedande åtgärder.
Det förekommer derjemte högst betänkligt och vådligt att nu ändra eiler
förbise denna redan beslutade proportion, eftersom vexelcursen, ehuru, i
förmodan om snart instundande Realisation, sjunken från sin förra ståndpunkt,
likväl befinnes ännu hög nog, att, såsom händelserna voro åren
1806 och 1807, lenina stor vinst på export af silfvermynt till utrikes ort,
hvilket den tiden föranledde, hvad jag förut omnämnt, Realisationens inställelse
och misslyckande, redan långt innan någon ny sedelutsläppning
efter 1808 och 1809 korn i fråga.
Beträffande åter Rikets inre och yttre ställning samt förmåga att,
genom öfverproduction och ändamålsenliga credit-anstalter, bereda tillräcklig
penninge-tillgång och utvexlingens varaktighet, så, utom hvad deröfver
jag redan yttrat, förekomma ännu följande vigtiga omständigheter att
taga i betraktande, nemligen: att Sveriges rörelse-capital icke blifvit genom
införsel af metallisk valuta från utrikes ort, sedan sista Riksdag, serdeles
förökadt; att större delen af de redan existerande penninge-capitalen fin
Bihang
till R. St. Prof. 1834 6:te Sami. 1 :sta Ajd. 6
Hå/let 12*
42
Hor till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
nas concentrerade i Stockholm, färdige att, vid Realisationens början, genast
begagnas till silfvervexling; att, i brist af penningar eller bättre creditpapper,
det inre landet eger i omlopp hufvudsakligen endast en mängd
privates assignationer på 20 R:dr Banco, hvilka oftast sakna både användbarhet
och credit vid liqvidationer, men likväl måst af nödtvång emottagas;
att äfven dessa, på osäker grund h vilande papper, för hvilka, till betydlig
del, troligen saknas valuta i Banken, skola snart försvinna och icke
kunna begagnas, om minsta fruktan uppstår för Realisationens bestånd; att
redan symptomer dertill visa sig på penningeegares omsorg, att, i och för
den stundande silfverutvexlingen, hålla sina capital hastigt uppsägningshara
och lätt disponibla; att bevisen härpå ligga i svårigheten att upptaga
lån mot 5 procents ränta på Armeens Pensions-Cassas och Riksgälds-Contorets
Obligationer, oaktadt dessa hvila på den största solidité, under det
intet1 hinder möter för Banken, att på kortare terminer upptaga lån af
allmänheten för 2 a 3 procents ränta; att till och med de förra af nyssnämnde
Obligationer knappt kunnat afyltras på Börsen, utan rabatt af 10
till 16 procent, under det att Slats-Obligationer i Norrige med 4 procents
ränta säljas till 104 procent, hvilket Land otvifvelaktigt har mycket mindre
capital-förmögenhet än Sverige; alt, under en så vådlig lid, de mörkaste
utsigter äfven af dessa skäl visa sig för Hypotheks- och Privat-Banksföreningar,
hvilkas framgång och bestånd mäste bero deraf, att utan svårighet
kunna på bestämda tider upptaga lån mot lindrigare ränta; att redan
uppsägningar i Landsorten börjat af solida inteckningar, och att vilkoret
för prolongation med deras infriande antydes, bestående deri, att, så snart
Realisationen börjat, och ehvad utgång den än må taga, eller ehvad förändringar
må uppstå framdeles i myntregleringen, Gäldenären skall erlägga både ränta oell
capital i silfver, enligt Myntbestämnings-Lagen; att framdeles dylika propositioner
troligen skola allmänt framställas af borgenärer, till de gäldbundna; att om,
hvad jag icke betviflar, förtroende bör sättas till den uppgift, som, vid början af
Riksdagen, en förut Ledamot af Banco-Styrelsen gjort å Riddarhuset, att
Rikets directa och indirecta skatter skulle uppgå till omkring 18 millioner,
hvaraf han för sin del drog slutsatsen, det en större tillgång af sedelmynt
alltid skulle, för liqviden af dessa utskylder, qvarstanna och behållas i
Landets rörelse, och derigenom ytterligare betrygga Realisationens bestånd,
jag deremot häraf gör en helt annan slutledning, den att, då i brist af
penningar, men försedd med förut dertill tillräckliga egna varu-produeter,
Allmogen ville, efter Realisationens början, genom de senares afyttring förskaffa
sig de förra, men myntet icke kunde erhållas i de mindre städerna*
Hor till Banco-Utslottets Utlåtande N:o 16.
43
oberäkneliga förluster, ett otroligt missnöje och mångas oförtjenta lidande
skola uppstå vid skatternes indrifning, helst om dessa, såsom nyss nämndes,
uppgå till mjrcket mer än halfva rörelse-capitalet; att jernets mer och
mer fallna silfvervärde utrikes ger också mindre stöd än förut åt Realisationen;
att andra egentligen för export bestämda fabrikat, såsom t. ex.
alun, i denna stund knapt vinna afsättning utrikes; att, under brödrarikenas
sjö- och fragtfart med gemensam flagga, antalet af våra skepp
hafva årligen förminskats, men deremot Norriges förökats, hvarigenom en
stor delj af Sveriges fordna fragtförtjenst i klingande mynt kommer nu
mera Norrmännen till godo. Orsaken härtill torde få härledas i synnerhet
från ländernas olika läge, från en hos Norrmännens skeppare
och sjöfolk befintlig större drift, hushållande och omtänksamhet,
tillkommen deraf, att besättningar i Norrige förhyras och betalas för
resan i ett för allt, ehvad den sker fortare eller senare; men att
deremot våra skeppare och sjömän njuta månadspenning, samt också derifrån,
att Convoy-afgiften betungar Norrska betydligt mindre än Svenska
skepp. Men när nu, genom Realisationen, de bägge Ländernas Speciemyntsorter
skulle derjemte med hvarandra sättas i beröring, så synes penninge-regleringen
i Norrige, med Riksdaler papper för den inre och Riksdaler
silfver för den yttre rörelsen, samt organisation af Norrska NationalBanken
böra tagas också i noga beräkning, så vidt de hafva inflytande på
Sverige, hvars yttre ställning, eller lill fremmande Länder, utvisar, för
öfrigt, att vår förnämsta exportartikel, jernet, ännu befinner sig i svår
medtäflan med det Engelska; att en vid beredningen af det senare der
uppfunnen och nästan allmänt använd method, som vi icke ännu hunnit
tillegna oss, att begagna varm luft vid smältningen, der minskat kostnaden
af, men förbättrat varans tillverkning; att Engelska jernet sista åren stigit
i silfverpris, under det vårt Svenska småningom fallit; att i Norra America,
dit vi hittills egt vår största och bästa afsättning, införselslullen å jern
blifvit till Englands förmon betydligen från och med i år förändrad; samt
att, utom fördelen af Englands närmare belägenhet, äfven stora svårigheter
för varu-export till Norra America äro i år och kanske nästa år äfven
att befara, genom den hårda crisis i financiel! hänseende, detta land nyligen
befunnits underkastad, hvarom Ut- och Inländska Tidningar dagligen
tala, och om hvars upphörande de redan der timade olyckor och bankrutter,
den höga penninge-räntan, samt den ännu fortfarande spänningen
emellan skiljda intressen och emellan Presidenten, Senaten och NationalRepresentationen
icke lemna snar förhoppning. Äfven när blicken rigtas
44
lior till B anco-Ut skottets Utlåtande N:o 16.
till Europas närmare belägna Länder, företer sig, att, under fredens lugo,
likväl stora Statslån i silfver och extra-ordinaira rustningar der ske; och atfc
dessa omständigheter mera torde verka till hinder än till framgång af våra
bemödanden, alt bibehålla verldsmyntet i tillräckligt omlopp inom oss,
synes deras art gifva rätt att förmoda.
Vid öfvervägande af allt hvad under flera synpunkter sålunda blifvit
i det föregående anfördt och utveckladt, samt vid betraktande af otillräckligheten
i vår Banks metalliska fond, mot beslutet om dess belopp, äfvensom
af Rikets inre och yttre ställning, möta, efter min tanka, för stora svårigheter
och betänkligheter, att i underdånigt svar till Kongl. Maj:t uppå
Dess Nådiga Proposition om silfvervexlingens början den 1 instundande
Julii, nu afgifva annat yttrande derom, än hvad Banco-Fullmäglige, i underdånig
skrifvelse den 29 December 183r, äfven anmälde, att nemligen,
oaktadt alla bemödanden, de för silfverutvexlingen nödige ansedde, af
Rikets Ständer anbefallde förberedande åtgärder, att bringa metalliska fonden
till sedelstocken, såsom 5 till 8, ännu icke förmått fullbordas, samt
att derföre icke heller Realisationen kan efter myntbestämningsgrunden
ännu sättas i verkställighet,
Öfverröstad i denna mintanka, inom Finance-afdelningen och i BancoUtskoltet,
af majoriteten, som äskat, att ovilkorlig allmän silfvermynt-utvexling,
enligt Myntbestämningslagen, skall börjas på någon inom kort tid härefter
utsatt dag, har jag varit föranlåten, att på den stråt, som sålunda
blifvit utvisad för Finance-ärendenas behandling, också lämpa mig efter
majoritetens system, dervid jag således icke alltid kunnat få följa min egen
böjelse och öfvertygelse i de med silfver-utvexlingen förknippade anstalter.
Men om, inför Riks-Stånden åter, min serskilda här utvecklade tanka om
uppskof med realisationen skulle vinna afseende och komma att blifva en
annan majoritets, har jag i sammanhang dermed att framställa ännu några
egna åsigter och tillägg äfven till Betäukandena N:ri 6 och 7, hvilka tillägg
eller förändringar icke kunnat i sakernas närvarande skick få ett rum
i Banco-Ulskottets senare Finance-Betänkanden, enligt de grundsatser
hvarpå dessa komma att hvila. Med denna erinran går jag nu att häröfver
närmare yttra mig.
I händelse uppskof sker med allmän realisation innevarande Riksdag,
på obestämd tid, fordras, att kraftfulla mått och steg vidtagas i allt fall,
att sätta en gräns mot vexelcursens vidare stegring, och att tillfredsställa
opinionen, att ingen tvekan må uppstå om Rikets Ständers vilja och föresats,
att, så snart tillfället blir framdeles mera lägligt och passande, genast
Hor till Banco-Utsiottets Utlåtande N:o 16.
45
gifva åt Myntbestämningslagen sin falla helgd och verkställighet. I syfte
alt komma till detta mål, har min uppmärksamhet blifvit fästad på de
förhållanden, att de ännu utelöpande Riksgäldssedlarne finnas uti Myntbestämningslagen
icke omnämnda; att, ehuru de äro inbegripne i Bankens skulder,
och fond der afsatt för deras inlösen, Bankens ansvarighet för dem
likväl härleder från andra äldre beslut och författningar; att också deras
inlösen sker hos Banken, icke direct, utan indirect, förmedelst förutgående
förvexling eller amortering af dem i Riksgälds-Conloret emot Bancosedlar
eller invisning på Banken; att derföre, om ett stadgande nu fattades, alt
dessa Riksgäldssedlar fingo, i samma ordning som hittills i Riksgälds-Contoret
skett, amorteras, och, om deras innehafvare så behagade, då utbytas
emot invisningar på Bancomynt, och dessa invisningar inlöstes med silfver
hos Banken, efter en med nu gångbara cursen någorlunda enlig, tills vidare
bestämd, vexlingsgrund, t. ex. i36 sk. B:co eller motsvarande belopp Riksgäldssedlar
för en Riksdaler silfver, sådana provisionela Yexlings- eller realisations-åtgärdar
icke skulle strida emot Myntbestämningslagens ordalydelse;
att Riksgälds-sedelstocken, nu uppgående till 6,126,490 R:dr 42 sk. 6
r. i Bancomynt räknadt, äfven om den på sådant sätt helt och hållet amorterades
och blef realiserad, skulle medtaga icke mera silfvermynt, än en
del af hvad Banken redan har färdigt; att en sådan blott partiel realisation,
på ena sidan, väl icke skulle leda till den betydenhet, att något behof
uppstode af utländska lån eller creditiv, eller att minska Bankens egen
lånerörelse, men likväl befinnas tilltagen i så stor scala, att hållning mot
vexelcursens vidare stegring skulle synas för längre tid beredd; alt då, under
nuvarande cursförhållanden, vinsten på export af silfver till det priset
icke vore lönande, och då det medförde omgång och besvär att förut anskaffa
och förete Riksgäldssedlar i Riksgälds-Contoret, och derifrån uttaga
invisningar på Banken, innan silfver-vexlingen fick ske, denna af dessa skäl
troligen icke egde rum till den mängd, att rörelse-capitalet inom landet
blef förminskad t, ehuru allmänheten fick tillfredsställa äfven nyhetens behag
att förse sig med silfvermynt; att, om en sådan vexlingsmesyr vidtages,
det skulle då snart utveckla sig, huruvida sanna vexeltillgången i landet
nu är mindre eller större än behofvet; att, i senare fallet, en cursens
sänkning på naturlig väg komme att befrämjas, hvarunder Banco-Fullmägtige
icke borde sakna tillfällen, att, utan förlust, obemärkt genom silfverköp,
eller silfver-leverancer från utrikes ort, emot Bancosedlar, återfå den
metalliska fond, som provisionel för Riksgäldssedlarne utsläpptes; att om
liandelsställningen blefve till den grad gynnsam, att vexelcursen ytterligare
46
Hår till Banco-Utshottets Utlåtande N:o 16.
foll, det angenäma ödet kunde, förr än vitro, vara för handen, att, genom
tillåten illimiterad invexling af silfver emot 128 sk. curs, slutligen uppnå
föreskrifna proportionen 5 till 8 af Bankens reela fond till sedelstocken;
att just en sådan conjunctur vore den rätta för att, utan äfventyr, derefter
öppna allmän ovilkorlig realisation enligt Myntbestämningslagen; men
att, om åter handelsställningen toge annan vändning, om vexelcursen, i
stället alt falla, möjligen visade benägenhet att stiga, så vore i allt fall genom
den provisionela, till visst belopp utstakade, utvexlingen af silfver,
på sätt nu omnämndt är, intet äfventyr inträffadt för Bankens soliditet eller
för lånerörelsen i landet, utan blefve verkan endast den, att det komme i
sådan händelse att bero på nästa Ständers öfverläggning, hvilka åtgärder
befinnas tjenliga, att vid sakernas då egande skick begagna, för att sätta
Myntbestämningslagen 1 verket.
Dessa alla förhållanden hafva synts mig förtjena närmare begrundning,
och jag vågar tro dem med säkerhet innefatta tillförlitliga stödjepunkter
för hvad som skall i det följande föreslås.
Om en så beskaffad provisionel och limiterad silfverutvexling finge
för sig gå, skulle, som sagdt är, endera af tvänne alternativ inträffa: antingen
att genom fördelaktig handelsconjunctur och ökad vexeltillgång cursen
successive nedgick från i36 till 128 sk., eller ock att den höll sig vid
i36 sk. eller några få sk. derutöfver. I bägge händelserna vore den fördelen
redan till en början då beredd, att cursen uppnått en förut saknad
hållning, till stöd för beräkningar i utrikes handeln och i dess beröring
med National-industrien. Om, af begge, alternativen, cursen skulfe röja benägenhet
att sänka sig, och stunden således vara inne för Banken, att, åtminstone
för enahanda pris, sorn den utsläppt silfvermynt, inköpa nya
silfverförråd, dervid naturligtvis myntningskostnaden för dem tillika borde
tagas i beräkning, så kunde härtill användas de medel, dem Rikets Ständer
förra Riksdagen anslogo, men ännu icke blifvit, i brist af silfvertillgång,
disponerade; och denna upphandlingsfonden, med inberäkning af förskottsanslagen,
kunde då än vidare förökas, hädanefter som hittills, med
266,666 R:dr 32 sk, årligen af Bankens vinstmedel. Om derunder cursen
fortfar att falla till 128 sk., så borde Bankens skyldighet vara att, så mycket
allmänheten det än åstundar, alltid invexla efter myntbestämningen
silfver mot nya sedlar, emedan ju mer delta eger rum, ju förr uppnås den
äskade proportionen i reela fonden till sedlame sorn 5 till 8. — Antager
man, att slutligen denna proportion skulle möjligen innan nästa Riksdag
uppnås, med strängt iakttagande af hvad Rikets förra Ständer förordnat
lior till B ane o-Ut slottets Utlåtande N:o 16.
47
om beräkningssättet, och hvartill Tabellen N:o 2 till Banco-Utskottets
Betänkande N:o 8 ger vägledning, så bör, enligt min tanka, intet hinder
då mera uppstå, attj, under så fördelaktig conjunctur, Banco-Fullmägtige må
i underdånighet hos Kongl, Maj:t anmäla sig färdige, att, på den dag Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder bestämma, börja och fortsätta den allmänna myntutvexlingen,
enligt Myntbestämningslagens 2 §.; — ty det kan förutses, att
tidrymden icke torde blifva lång emellan en sådan epok och nästkommande
Riksdag, samt att handels-conjuncturens fördelaktighet i den stunden
bör också bidraga, alt, sedan allmänheten redan förut fått förse sig med
Specie, de stora metalliska förråden icke komma i början så mycket att
anlitas; och man eger således tryggheten, alt, om än realisationen på dessa
vilkor sattes i verket, hvarken begagnande af creditiv på utrikes ort,
eller indragning af lånerörelsen komme, innan nästa Ständers sammanträde,
i fråga, för att upprätthålla silfver-utvexlingen; men om sådant likväl
mot all förmodan komme att erfordras, så kunna de åtgärder i dessa hänseenden
då begagnas, fastän i mindre scala’, som Banco-Utskottet redan föreslagit,
i syfte att Realisationen måtte genast, med närvarande metalliska
fond, börja.
Om åter andra alternativet inträder, att, oaktadt silfverutvexlingen för
Riksgäldssedelstocken efter 136 sk., vexelcursen vill bibehålla sig kring denna
ståndpunkt, och visa benägenhet att förr stiga än falla, så alt möjligen
den dertill anslagna silfverfonden blefve medtagen; då eger man, efter min
tanka, rätt till den slutsats, att silfret har en ännu fortfarande böjelse att
stiga i värde emot varumassan; men på den ståndpunkt prisen för våra
inrikes, produeter nu befinnas, och då desse pris t. ex. hvad spanmål beträffar,
äro, om icke lägre, dock lika låga i silfvervärde, som hos våra grannstater,
tager jag för gifvet, att, om än ett sådant silfrets stigande värde emot
landets produeter eger rum inom oss, samma öde drabbar äfven Europas
öfriga länder, samt att, då denna silfrets dyrhet träffar verldsliandeln generelt,
verkan deraf skall erfaras blott småningom, och i allt fall icke medföra
svåra skakningar. Likväl uppstå då de vigtiga frågor till begrundning,
huruvida det är skäl, eller ej, för Sverige, ett af Europas nordliga, mindre
produetiva länder, att basera sin inrikes rörelse samt liqvidationerna af hvad
landet inom sig både producerar och consumerar uppå endast guld- och silfvermynt;
huruvida icke, då dessa metaller hvarken framalstras hos oss, ej
heller någon afsaknad af dem varit förflutna tider förspord, i annat afseende
än för våra vexeltransactioner och liqvider med utländningen, naturliga
fältet för dessa myntslagens verksamhet i Sverige är med detsamma antydd;,
48
Tior till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16.
huruvida icke ett mera ändamålsenligt, lämpligt och beqvämt liqvidationsinedel,
eller sedelmynt, i vår inre rörelse, bör kunna i stället tillvägabrin£vas,
som, hvarken kostsamt eller saknadt när och i den mon det erfordras,
uppfyller penningens bestämmelse och alla functioner inom oss, och som,
ehuru icke ovilkorligen egnadt alt invexlas mot silfver, likväl bibehålies för
bestämda tider, vid ett emot de ädlare metallerna någorlunda jemnt värde,
hvilket värde kunde afpassa* för vissa tider, Riksdag från Riksdag, efter
hvad våra inhemska hufvudproducter gå och gälla; eller med andra ord, att
detta nya sedelmynts silfvervärde komme i sitt stigande och fallande att bero
af det silfvervärde våra inhemska producter sjelfve per medium egde och
bibehöllo, samt huruvida ej just de Iiiksgäldssedlar, om hvilkas provisionela
inlösen mot silfver efter 136 sk. curs nu är fråga, kunde, utfärdade då under
nya data, såsom ett inom oss gagnadt courant- eller creditmvnt, gå en
sådan sin bestämmelse till möte?
Behofvet att få dessa frågor besvarade och fullständigt utredda skulle,
enligt rigtningen af hvad jag här förut anfört, hero deraf, om en ovilkorlig
realisation komme, i anseende till bristande metallisk tillgång i Bankens hvalf
och utrikes handelns mindre förmonliga ställning, att till nästa Riksdag uppskjutas.
Jag tillåter mig derföre icke att gå kommande Ständers granskning
i förväg, och i detta ögonblick häröfver inlåta mig i djupare undersökning.
Men det torde få förtjena uppmärksamhet, hurusom, med antagande, efter
dessa åsigter, af silfvermynt för Rikets yttre, och couranta creditsedlar för Rikets
inre rörelse, af hvilka det senare myntslaget sattes till det förra uti
en väl afpassad relation, ljusnande utsigter och icke tvetydiga förhoppningar
sig förete, att de olika meningar och skiljaktiga interessen, som uttalat sina
önskningar uti Riks-Ståndens flerfalldiga anmärkningar mot Banco-Utskottets
Betänkanden N:ris 6, 7 & 8, och som utan tvifvel uttrycka Nationens behof
och tänkesätt i dessa vigtiga angelägenheter, blefvo nästan alla i sådant
fall uppfyllda och tillfredsställda.
Då skulle deras förväntan, som äska myntbestämningslagens verkställighet
efter 128 sk. för Silfver-Riksdalern, gå i fullbordan inom viss tid, ty
antingen skedde realisationen på sådan grund innan, eller sist under nästkommande
Riksdag, i afvaktan af hvilken tidpunkt insättning och uttagning
af silfver på depositräkning kunde vara penninge-egaren öppen. — Sedan
ett serskildt courantmynt blifvit etablerad! för inre rörelsen, som icke derutur
flydde i utländska handeln, mötte då mera intet hinder för Banken, att
i första rummet fullgöra sin egen vexlingsskyldighet, och dädanefter icke
bero
Tior till Banco-U(slottets Utlåtande N:o 16.
49
bero af sina functioner hittills, att såsom National-Bank förlägga näringarne
och dertill hålla ett visst sedelbelopp i rörelsen, som nu deremot kunde,
utan mehn för industrien, inskränkas.
I anledning af hvad jag erfarit, att emot mitt förslag i förra reservationen,
att sanka Bankens vexlingsgrund för Bancosedlarne i 2 repriser
ifrån 136 sk. till i3a sk., och derifrån till 128 sk., det skulle i tysthet vaTa
anmärkt, det en sådan anstallt komme att framkalla 1766 års så kallade
Strypsytém, är nödvändigt vid detta tillfälle upplysa, att hela min åsyftning
i striden denna Riksdag emot en brådstörtad realisation just varit
att förekomma 1766 års så kallade Stryp-Systém, hvilket hotar i perspectiv
derigenom, att rörelse-capitalets bibehållande måste bero af antingen en
förmonlig utrikes handel, som är oviss, eller af utländska Statslån eller creditiv
i Hamburg, som, ehvad de begagnas permanenta eller temporaira, alltid
äro högst dyra, och blifva till utländningen en kännbar skatt, den vi
böra undvika. — 1766 års Stryp-Systém var följden just af rörelse-capitalets
häftiga minskning, hvilket verkade vexelcursens fall, blott inom ett år,
från 70 mark till /p mark; således ett cursens fall, inom ett år, af emellan
4o och 5o procent, hvilket medförde rysliga verkningar i industrien. Jag
föreslog åter vexlingsgrundens nedsättning inom 2 år, med iakttagen vård
om rörelse-capitalets bibehållande orubbadt, successive från i36 till 13a och
sedan till 128 sk.j således en sänkning på det hela blott af emellan 5 och
6 procent; och detta skedde just och emedan en majoritet, som jag icke kunde
annorlunda, än genom min reservation motverka, ville göra hela denna
operation till ett ögonblicks verk, i trotts af så väl inre och yttre ställningen,
som cursens höjd. Jag nödgas, säger jag, begagna detta tillfälle till förklaring
af min tanka häruti, för att icke misskännas, och tror ännu, att detta
sätt att sänka vexlingsgrunden kan med säkerhet när som helst begagnas, i
synnerhet om dervid icke behöfver afses rörelse-capitalets minskning.
Yaida mina idéer gillade, så skulle äfven, å andra sidan, deras önskningar
och behof, som föreslagit realisationen än till i36 sk., än till 144
sk., efter ny myntbestämning, och lånerörelsens öfverflyttning från Banken
till Riksgälds-Contoret, kunna blifva tillfredsställda. De hafva motiverat
dessa önskningar dels derpå, alt silfrets värde borde försättas i
mera enligt förhållande emot våra produeter, dels derpå, att rörelsecapitalets
förminskning borde förekommas. Nu börjas vexlingen, efter
deras önskan, till i36 sk., och endast, om silfrets pris, genom cursens fri
Bihang
till R. St, Brot. 1834. 6.te Sami, luta Afd. 7
Häftet 12*.
Hor till Banco-TJtskoltets Utlåtande N:o 16.
villiga sänkning och förmonlig handel, framdeles faller derunder, blir allmän
realisation före nästa Riksdag efter 128 sk. I motsatt fall åter, eller
om cursen stiger, kan, vid en kommande Riksdag, de nya Riksgälds-sedlarnes
värde lämpas derefter.
Det nya creditmyntet kunde från Riksgälds-Contoret utsläppas i låneväg
eller till fyllande af Statsbristsummor, dock med iakttagen noggrann
varsamhet, att sådant skedde icke utöfver ett emot inre rörelsens behof af
liqvidationsmedel afpassadt belopp, och att ej heller Riksgäldssedelns egenskap
af ett vårdad t creditmynt urartade. Materiela behofvet af penningar
för inre rörelsen komme således alltid att göra Riksgälds-sedlarne begärliga,
i fall de voro användbara i all Krono-uppbörd, i alla inrikes liqvidationer,
samt realiserades vid varuköpen och vid arbetsclassens aflöning. Banco-Specie,
och derpå grundade Bancosedlar, som alltid och orubbligen realiserades,
efter 128 sk, pr R:dr Silfver, blefvo åter liqvidationsmedlet i
vår utrikes och vår vexelhandel, och i öfrigt i alla större och mindre aftal,
som derpå byggdes; men i allmänhetens fria val kunde alltid stå, att,
vare sig vid fastigheters försäljning, låns upptagande och intecknande, o,
s. v., uppgöra sina contract och sina förbindelser, vare sig i ena eller
andra myntslaget. Allt hvad redan förskrifvet är i Bancomynt, borde åter
deruti erläggas. Och sålunda komme ingen rubbning heller att ske med
Bankens redan meddelade fastighets- och öfriga lån, ej heller med de medel,
som tillhöra Publika Cassör och Allmänna Inrättningar. Mig synes
för öfrigt blifva lämpligt, att vårt Koppar-skiljemynt då ställes i samband
med våra Riksgäldssedlar, och erhåller, efter deras mynt-enhet afpassade
valeurer, samt att deremot silfverstiljemyntet ställdes i samband med
Banco-Specie-myntet.
Men från dessa allmänna utkast till medlen, huru penninge-rörelsert
inom Sverige skulle i öfverensstämmelse med landets läge, naturalster och
med alla näringsclassers olika caractére och interessen, för framtiden kunna
regleras, måste jag afskilja hvad som bör bero af ett kommande Riksmötes
öfver läggningar, för att inskränka mig endast till förslag af sådant y
sorti borde i och för ändamålet vid närvarande Riksdag beslutas.
Den proponerade utvexlingen af Speciemynt emot Riksgäldssedlar
med 5o procents förhöjning, efter i36 sk. Banco för 1 R:dr Silfver, synes
mig, till vårdnad af harmonien med Rikets oeconomiska författningar, ej
förr böra taga sin början, än den blifvande Tulltaxan för importen och
exporten sättes i verket, således förmodligen från och med nästa års bör
-
Tior till Banco-Utskottets Utlåtande N:o 16. 51
jan. För framgång af utvexlingen och för förtroendet till den, är enligt
min tanka af föga vigt, om Rikets Ständer finnas vid dess början samlade
eller ej. Vigtcn ligger deremot deruti, om det vore tillåtet begagna en
liknelse, att, när canaler öppnas, alla byggnader äro så|solid uppförda, samt
alla local-förhållanden och natur-omständigheter så noga undersökte och
beräknade, att vattenmassan måste gå sin afmatta väg, och att inga vattunöden
äro att befara, hvaraf byggnaderna kunde förstöras och kringliggande
nejden försättas i gränslösa olyckor. Realisationens bestånd är vanskligt,
troligtvis illa beräknadt och förfeladt, om opinionen icke mera åtföljer den,
än att Rikets Ständers närvaro behöfs, för att åse huru den börjas och
fortgår. Denna närvaro kan i allt fall icke blifva lång, och crisis, äfven i
värsta fallet, af Realisationen, sådan majoriteten inom Banco-Utskottet reglerat
den, bör icke kunna förr, än några månader efter dess början, visa
sina symptomer.
Ibland åtgärder jag i öfrigt ville tillstyrka i sammanhang med nu
föreslagne sätt att verkställa provisionel silfvermyntutvexling, vore äfven den ,
att vid innevarande Riksdag det blefve förordnadt, att importtullen, som
förmodligen, likasom exporttullen, utsattes i Bancomynt, skall, så länge]den
allmänna Realisationen, enligt Myntbestämningslagen , icke börjat, erläggas,
antingen i Specie eller i goda vexlar eller i Bancomynt, efter den för provisionela
utvexlingen bestämda curs, i36 sk.; men att exporttullen finge
deremot gäldas i Bancosedlar. Härigenom skulle en ej serdeles kännbar
tyngd träffa öfverflödsvaror, till skydd för inhemska industrien och till
stöd för framtida Realisationen. Genom ett sådant system skulle de fördelar
i Öfrigt vinnas, att ett högre belopp i importtull inflöt till Stats-Verket,
för hvilket räntan å skulden till Banken kunde äfven besparas. De Bankens
icke disponerade vinstmedel, som förut varit för Riksgälds-Contoret
årligen anslagne, kunde sedermera äfven än vidare få afsättas och öfverlemnas
till detta Contorets disposition, eller afsättas till låne-understöd för
Pri vat-Banker; i förra fallet kunde skattebördor genom högre bevillning
undvikas, eller ock medel skapas för de behof, hvarom Kongl. Maj:t i Nåder
gjordt Proposition till Försvarsverkets bringande på en för vår sjelfständighet
mera betryggande fot. I senare fallet åter, understöddes Privatassociationer
för inre creditens och penninge-circulationens framgång. Och
jag vågar således tro, att min serskilda tanka i Realisationsfrågan röjer utsigter
af väsendtlig nytta i flera afseenden för det allmänna, ^
Jag har redan förut anmärkt, att af majoritetens beslut, i fråga om
en skyndsamt skeende Realisation, dertill bunden, jag varit tvungen, vid
Hor till Banco-Utslcottets Utlåtande N:0 16.
financeplanens utarbetande i öfriga delar lämpa mig efter majoritetens föreslagna
åtgärder i liesta öfriga fall; men om åter hvad jag vågat här föreslå
skulle följas i Realisationsfrågan, återstår för mig blott att uppfatta de
punkter, som i sådan händelse borde vid denna Riksdag genom beslut afgöras.
Jag har dervid bemödat mig framställa dem till antalet så få, och
till innehållet så korta som möjligt, och skall, efter deras andragande, äfvenledes
i lika korthet uppgifva, hvilka förändringar i sammanhang härmed
borde föranledas uti Banco-Utskoltets Betänkanden N:o 6, om hufvudgrunderna
för Bankens förvaltning och rörelse, samt N:o 7, om ett nytt
myntsystem, till hvilka bägge Utlåtanden följaktligen, sedan de blifvit i
Finance-Afdelningen vid återremissen ånyo handlagde efter N:o 8, denna
min reservation, nemligen i fall realisationen uppskjutes, äfven härmedelst
utsträckes.
I grund och i stöd af allt det nu förut framställda, får till Rikets
Högloft. Ständers öfverläggning och beslut jag vördsamt underställa följande
punkter:
1:0 Sä länge Bankens reela fond icke blifvit bringad i ett förhållandesåsom
5 till 8j emot Banco- och Riks gälds sedlarnes sammanlagda
belopp, pä sätt Rikets Ständer förra Riksdagen förordnat, må utvexling
af verkligt mynt till inlösen af Rikets Ständers Banks sedlar tills vidare
icke företagas.
2:0 Intill dess att allmän utvexling af verkligt mynt kan gä i fullbordan
i öfverensstämmelse med lagen om myntbestämningen den 1 Mars
i83rj j vare j, till förekommande af vexelcursens stegring under tiden > hvar
och en j som det ästundar j tillåtet, att vid inleverering och amortering
af Riksgäldssedlar i Riksgälds-Contoret, och för dem till motsvarande belopp
erhållen invisning pä Banken derstädes förvexla samma invisning
emot myntadt eller omyntadt silfver j beräknadt efter 136 sk. B:co för /
R:dr Specie.
Denna vexling tage sin börj an när blifvande taxan för tulla fgifter
na ä inkommande och utgående varor sättes i verkställighet. — Ifrån
den dagen vare vidare utfärdande af nya Riksgäldssedlar intill nästa Riksdag
uppskjutet.
3:o För att för Bankens räkning inköpa myntbara metaller af guld
och silfver _, efter den instruetion j som, för Bankens förfarande i denna
delj serskidt fastställd blifver j af sättes:
af Hvad som hittills är obegagnadt af, och hädanefter inflyter pä den
Hor till Banco-Utslottett Utlåtande N:o 16.
53
dertill vid förra Riksdagen bestämda upphandlingsfonden , Thed inberäkning
af förskottsanslagen ,
b) 266,666 R.dr 32 sk. Banco Transportsedlar af Bankens behållna
ärliga vinst hädanefter intill nästa Riksdag.
I öfrigt skall det vara hvar och en tillåtet, att uti Banken mot
myntbara metaller tillvexla sig Bancosedlar, beräknade till det förhållande
sorn 128 sk. för 1 R:dr Specie.
4:o Skulle härigenom, innan nästa Riksdag, det förhållande, som första
punkten omförmäler, uppnås af reela fonden till sedelstocken, eller
sorti 5 till 8, hvarvid iakttages den calcul häröfver, sorn i tabellen N:o
2 till Banco-Utskottets, denna Riksdag, afgifna Betänkande N:o 8, är
följd, vare Banco-Fullmägtiges åliggande då, att göra hos Kongl. Maj:t
underdånig hemställan om utsättande af tiden, när allmänna silfverutvexlingen
enligt Mjntbestämningslagen skall taga sin början.
Vid detta tillfälle upphöre den i andra punkten medgifne åtgärd
att utvexla silfver mot Riksgäldssedlar, hvilka sedermera äfven realiseras
enligt Myntbestämnings-lagen.
5:o Innan allmän vexling ännu kari ega rum, fortfar e, under samma
vilkor som förut, deri i 5 ,§. af Myntbestämnings-lagen medgifne tillåtelse
, att på serskild depositiomrälning insätta i Banken silfver eller
guld, och Bancosedlar tillika med attest öfver insättningen för beloppet
utbekomma.
6:0 Så långe och intill dess allmän vexling kan börja, skall tullen
på inkommande varor från utrikes ort, och alla för dem belöpande Transito-
eller Nederlags-afgifter , erläggas i Speciemynt eller i Banco- och
Riksgäldssedlar, efter den, i afseende på de senare, tills vidare föreskrifne
vexlingsgrund, i36 sk. B:co mot 1 R:dr Specie. — Efter enahanda
vexlingsgrund vare Banken öppet, att, om den så åstunda/', inlösa i
Stockholm och vid Låne-Contoren i Götheborg och Malmö det Speciemynt,
sorn sålunda i tullmedel inflyter.
7:0 Ränteberäkning å Statsverkets skuld till Banken vare intill nästa
Riksdag för Statsverket besparad; likaledes kommer, undertiden, hvad
sorn af Bankens behållna vinst för hvarje år återstår, sedan dess förvaltningskostnader
blifvit bestridda och afdrag skett för den till inköp af
myntbara metaller anslagne summa, att af sättas" till låneunderstöd för
Privat-Banker, eller öfverlemnäs till Riksgälds-Contoret, för att dermed
bestrida de utbetalningar och anslag, som blifva vid denna Riksdag af
Rikets Ständer föreskrifne. I senare fallet anordnas uppå denna andel
54
Hor till Banco-TJtskottets Utlåtande N:o 16.
i årets Bancovinstj förskottsvis vid hvart års slut_, 200,000 R:dr till Biksgälds-Contoret
j under förbehåll af behörig liqvid efter bokslutets upprättande.
—>
I händelse den första af föregående punkter skulle bifallas, och derigenom
öppnas tillfälle att kunna från Banken afsätta vissa medel för Statsverkets
behof, torde om deras disposition Stats-Utskottet tillkomma att afgifva
Utlåtande.
Såsom utgrening af förestående punkter skulle vidare följa några förändringar
uti:
Banco-Utskottets Betänkande N:o 6} om -hufvudgrunderna för Bankens
styrelse och förvaltning:
3:dje och 4:de Mom. deruti komme då att undergå den förändring,
att inköp af silfver kunna äfven få ske, när de icke kosta mer än i36 sk.,
eller utvexlingspriset för Riksgäldssedlarne, och alltid illimiteradt, när de
stå att erhålla för pari 128 sk. Dock hör Banken undvika att intaga annat
redan myntadt silfver, än som i tullintrader frivilligt inflyter, och icke från
utrikes ort inköpa annat än omyntadt silfver; stödjande jag denna erinran
derpå, att silfver-specie, sedan det blifvit courant mynt och gått i utländsk
hand, ofta genom nötning och afklippning förlorat en icke obetydlig del af
sitt värde, samt att sådana inköp äfven skulle animera till silfvermyntets
utförande ur Piiket.
5:te och 6:e Mom. I afseende på de deri nämnde utrikes creditiv
torde man få hoppas, att, i fall mina punkter gillas, dylika creditiv, såsom
för Riket dyra och kännbara, kunna undvikas intill nästa Riksdag, och
åtminstone icke komma i fråga annat än i mindre scala.
y:e, 8:dej gule och io:de Mom. angå öfrige utvägar att genom lånerörelsens
indragning m. m. garantera utvexlingens bestånd, hvilka i sådant
fall icke heller komma i fråga.
I afseende på öfrige Moment i detta Betänkande skulle, såsom utgrening
af ofvanstående punkter, min önskan i allmänhet vara: att man, i
den inom Banken bestående ordningen, gjorde vid denna Riksdag så litet
förändringar som möjligt; att likväl, för att uppmuntra Privat-Bankers och
Ilypothek-Föreningars uppkomst, man beredde dem lämpliga låneunderstöd
från Bankens fonder framför individuel’; att enskildas öfverassignering på
Banken sökte förekommas derigenom, att dessa äfventyrliga creditpapper icke
finge utställas på mindre summa än 100 R:dr B:co; samt att låneunderstöd
genom cassacreditiv icke voro medgifne för individuer, såsom mindre säkra,
då de ega öppet i allt fall, att i Banco- och Handels-Disconterne samt i
Hör till Banco-Utshottets Utlåtande N:o 16.
55
Privat-Banker söka lån; hvaremot dylika creditiv skulle endast för allmänna
Inrättningar och för ofvannämnde Associationer eller Privat-Bank-Bolag stå
öppna emot pant af deras grundfonder; samt slutligen, alt Banken i öfrigt
sökte sträcka sina biträden egentligen till näringarne, utan att fordra på sina
utlåningar ur dess Banco- och Handels-Disconter högre ränta, än sam
hittills varit stadgad.
Detta allt får vördsamligen jag underställa Rikets Höglofl. Ständers
pröfning, i hvilket ändamål jag anhåller, att denna min reservation inom
Finance-Afdelningen måtte åtfölja Banco-Utskottets Utlåtanden öfver Rikets
Ständers anmärkningar vid Utskotts-Betänkandena N:ris 6 och 8.
Stockholm den Junii 1834-
Rätt el s er.
Uti Herr JSordenankars Reservation: Sidan 1, rad 3 uppifrån, står:
på samhällets, läs: i samhällets; sid. 2, rad. 10 nedifrån, står: /;5o millioner
, läs: ä5o millioner; sid. 3, rad. 4 nedifrån, står: framryckte, läs:
framryckt; sid. 5, rad. 1 uppifrån står: Häremot, läs: Emot silf verutförsel;
sid. 10, rad. 3 uppifrån, utgår förbindelsen; sid. 11, rad. 2 nedifrån
står \Han, läs: Motionairen; sid. 12, rad. 2 uppifrån står: Motionairen ,
läs: Han; sid. 12, rad 3 nedifrån, utgår föl jakt eli gen; sid. i5, rad. 18
nedifrån, står: Vådan af denna ständiga , läs: Denna ständiga; sid 17, råd.
3 uppifrån, utgår mig; sid. 17, rad. 17 uppifrån, står: I afseende, läs:
I afsigt; sid. 17, rad. 19 uppifrån, står: den följande 21 och 22 punkten,
läs: de följande 21 och 22 punkterna; sid. 17, rad. 21 uppifrån, står:
genom stadganderna i punkt. 12, 20 och 26, läst genom inflytande capitalafbetalningar
och 'vinstmedel; sid. 18, rad. 7 nedifrån, står: realisationen,
läs: cassacreditiven; sid. 19, rad. 12 uppifrån, står: gifver, läs:
gifva; sid. 19, rad 7 nedifrån; står: åt de, läs: och åt de; sid 21, rad.
n nedifrån, står: det stora, läs: de stora; sid. 21 , rad. 10 nedifrån, står:
eger, läs: ega.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
BancaOtskotlels Utlåtande N:o 17. ,%
N:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Julli.
Utlåtande, i anledning af de inom RiksStdnden gjorde, till
Utskottet remitterade anmärkningar, vid dess under N:o
8 afgifne Betänkande, angående Bankens öppnande till
utvexling af Silfver
Af de, under den 10, 17, jg och 28 sistl. Maji, från samtlige RiksStånden
till Utskottet ankomne återremisser af dess, under N:o 0 afgifne
Betänkande, har Utskottet inhemtat, att emot samma Betänkande nedanupptagne
liufvudsaklige anmärkningar blifvit framställde.
En Ledamot inom Hedervärda BondeStåndet har förklarat, att då
Rikets Ständer sammankallades lill Riksdag, hufvudsakligen för att öfverlägga
och besluta angående Myntbestämningen, då någre Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln yttrat betänkligheter vid Kongl. Maj:ls Nådiga
Skrifvelse om Bankens öppnande till Silfverutvexling. den 1 nästkommande
Julii, samt ansett myntbesiämningsgrunden icke förenlig med de år
i83o inträffade förhållanden med myntvärdet, varuprisen, m. m.j då alla
röster i Stånden, vid den Kongl. ”Propositionens' remitterande, tystnade
angående denna angelägenhet, för att*emottaga råd och förslag af
det Utskott, som borde handlägga och utreda ärendet, och då, i förtroende
till Utskottets nit, ingen enskild motion i ämnet blifvit väckt, inom
motionstiden, var det för honom oväntadt, att detta Utskott skulle till
RiksStånden inkomma med ett förslag att antaga den Kongl. "Propositionen”,
utan att ingå i den ringaste undersökning om de förhållanden, sorn
för hela Nationen, för pennxnge och creditrörelsen, för industrien och
handeln, för egendomsvärden och skattebördor skulle uppstå, till följd af
en sådair genomgripande åtgärd; att Utskottet bordt finna ett ökadt skäl
för framläggandet af en utredning om förhållandet med MyntbestämningsLagens
bindande kraft, då Kongl. Maj:t, utan att föreslå ändring i Lagen,
sjelf förutsatte åtgärder, som stodo i tydlig strid mot §. 2 af samma Lag;
alt då man nu stöde oupplyst och oberedd i den vigligaste delen af hela
frågan, nemligen om rättvisan och möjligheten af samma allmänna liqvidationsgrund/isom
blef år 1830 beslutad, ansåge han i denna helägenBlh.
till R. St. Prål. 1834. 6 Sami. 1. AJd. 1
i3 ;de Häftet.
BaneoUlskottets- Utlåtande N:o >7
het för sin pligt att framträda, för att yrka, det BaneoUtskottet måttesätta
Rikets Ständer i tillfälle bedöma möjligheten och förd elarn e för nationen,
att uppgöra sina enskilde liqvider, skatter och onera efter den
Myntbestämningsgrund, Utskottet föreslagit att nu anses gällande för Bankens
Silfvervexiing; alt det vöre först sedan Utskottet visat Rikets Ständer,
att denna grund vore i närvarande omständigheter antaglig, som Rikets
Ständer med godt samvete kunde fatta ett sådant beslut; att för löftens
helgd i detta mer än andra fall, der Lagar utlofvat fördelar åt något
interesse, offra nationens välfärd, vore helt och ballet förkastligt; att
han ej kunde finna, hvarför de alldrig kraftvunna Hagarne af den 1, Mars
i83o hade en högre natur, än de många oeconoruiska Lagar af samma egenskap,
sorn genom Konungs och Ständers beskt förändrades; att ett nytt
rättstillstånd ej borde byggas på enskild fördel; samt att han derföre
finge underställa Utskotlet föreslå Rikets Ständer, att genom enU underdånig
skrifvelse till Kongl. Majrt framställa de betänkligheter sig företedde
för ett sådant beslut, sorn Kongl, Majrt i dess Nådiga ”Propositionr
föreslagit; i sammanhang hvarmed denne Ledamot fullständigt sökt utveckla.
.fördelame af myntbestämningsgrundens förändrande till 144 sk.
Uti denna åsigt hafva flere af Hedervärda BondeStåndets Ledamöter
instämt, med tillägg af än ytterligare skäl för en förändring af nuvarande
bestämningsgrund; och finnes i detta afseende, väsendtligast andraget:
af någre Ledamötery att, i händelse 128 sk. såsom vexlingsgrund bibehälles,
Bankens tillgångar skulle aftaga, och slutet blifva Bankens oförmåga att
fortsätta vevlingen; att 138 sk. tagits till grund, emedan cursen då höll
sig vid 124 sk., men att Rikets sist församlade Ständer ej kunde ana, det
cursen sedermera skulle- stiga till i38 sk., och derutöfver; att, om cursen
stöde betydligt öfver, blefve Silfret en exportvara lill elen störa verldsh
an deln, och svårighet motte att få det åter; att om utvexlingen nu, då
cursen vore 13b sk., ginge för sig efter ia8 sk., följde deraf, att de skuldsatte
blefvo skyldige så mycket mer, sorn skilnaden emelian 128 ock
13g sk., hvartill komme, att Creditorn då genast ulkräfde sin fordran,
hvilken Gäldenären sålunda nödgades betala, huru helst än medel dertill
skulle anskaffas; af andre Ledamöter r att då man icke: kunde neka, att
skilnaden emellan 128 och 144 sk. per Rdr. Specie, som vore de jemna
och användbara tal, hvilka kunde såsom myntbestämningsgrunder nu ifrågakomma,
sedan vexelcursen i mer än 6 år hållit sig emellan dessa tal,
sedan medförde en skilnad af 10 proc. på alt capital värde och alla skatter
BancoXJlskoliets Vilatuhde N;o 17
3
samt höjde värdet åf det Arliga interesse! för penningelån ifrån 6 till 6 3 3
proc., syntes deraf redan den ofantliga inflytelse, sorn myntbestämnings°Tundeu
utölvade, emedan man af 70,000,000, sorn utgjorde Rikets inteek aade
skuld, kunde med skäl sluta till en långt större bokförd eller reverser,ad;
att Landets fastighetsvärde, hvilket, enligt Bevillningstabellerne, utgjorde
35o millioner Rdr I3:co och skatterne, utgörande, enligt RiksHufvudboken,
18 millioner, samt årliga ränteliqviderne emellan enskilde, som med sannolikhet
kunde antagas till 20 millioner, skulle sänkas eller höjas i värde
med 10 proc. genom ett enda magtspråk af Konung och Ständer; att
skatterncs ökande i penuingevärde med 10 proc., eller med nära 2 millioner
Rdr B:co, på samma gång Landets produeter möjligen minskades
till värde i samma proportion, skulle framkalla en allmän förlägenhet samt
medföra allmän nöd, då det förenades med penninge räntans böjning och
första Capital-omsättningens ökade värde; att jordbruksnäringens, den
hufvudsakliga exportnäringens och de Handlandes anlitande om ökade
uppoffringar, syntes oklokt och orättvist, men måste blifva en nödvändig
följd, om liqvidationsgrunden skulle tagas till penningeinteressets och importhandelns
fördel; att Capitalisten skulle gömma Silfver intill dess
Bankens nya obestånd inträffat, då lian åter skulle göra en oförtjent vinst
på den skuldsattes bekostnad; att, i stället för det Bankens obestånd, de
svåraste hvälfningar inom närande classerne och vanvärde ej blott på exportarliklar
utan äfven på Landtmanna varor, skalternes ökande och
skuldernes förhöjning, m. fl. olägenheter vore att befara, om realisatlonsgrunden
icke förändrades; skulle deremot allt gå sin jenina gång, med
fullt förtroende till Banken, örn realisationen verkställdes efter den curs,
sorn de senaste åren varit gällande eller derunder, och så att Banken
med lätthet kunde honorera sina förbindelser, utan allt för stor uppoffring
å Statens sida; saint af dtskillige Ledamöter; att, genom en nedsättning
af BancoSedelns Silfvervärde, komme Capitalisterne alt mest förlora,
hvilka dertill hade bättre råd; att väl rättast kunde vara utvexling efter
den vid tillfället gällande curs, men att, då någon mäste blifva lidande
samt naturligtvis elen rike, i allmänhet Capitalisten, Borgenären och räntetagaren
hade mindre olägenhet af en liten förlust, än den fattige Gäldenären
och räntegifvaren, syntes, till undvikande af onödig delning, bäst,
alt renlisationsgrunden förändrades från 128 lill i44 sk.
Någre Ledamöter inom Högvördige PresteStdndet och Vällojlige
Bor gare Ståndet hafva väl äfven sökt visa, att realisationens verk
-
4
BancoVtsholLets Utlåtande jtfto ij
-
ställande för det närvarande, efter en myntbestämningsgrnnd af i 28 sk,,
skulle medföra flera af de olägenheter här ofran äro upptagne; men utan
att något bestämdt yrkande om förändring i myntbeslämningsgrunden
dervid blifvit framställdt.
Yarandes dock af en Ledamot inom sistnämnde RiksStänd före»
slaget, att utvexlingen skulle börja efter högre curs, eller i36 sk. i B:co
Sedi. för 1 Rdr: i Silfver, och sedermera ifrån Julii månad 1835 fortgå efter
i3a sk. samt ej förr än i och med d, 2 Januarii 183-> orubbligen fastställas
efter den nu fastställde myntbestämningsgrunden.
Hvaremot en Ledamot inom Hedervärda BondeStandet ansett någon
rubbning i Mymbestämningsgrunden icke vara af nödvändigheten påkallad,
utan trott det vara af vigt, att MyntbestäniningsLagen hålles i helgd,
då den, i egenskap af en förlikning emellan Banken och hvarje innehafvare
af dess Sedlar, 1*. ne fattade en af Piikets Ständer gifven högtidlig lofven
och försäkran att honorera derpå grundade skuldförbindelser , då en Styrelse,
sora utan yttersta nödtvång bröt sådana förbindelser, vanhedrade
sig sjelf» inför folket, samt sig och lol k et inför andre Nationer, och då en sålunda
förnedrad Nation svårligen skulle kunna återvinna det inre och yttre förtroende,
som för en Stats välstånd och förkofran ofta för dess sjelfständighet utgjorde
ett väsendtligt vilkor; men fästat Utskottets synnerliga uppmärksamhetå
nödvändigheten af, att, till de enfaldiges upplysning och förekommande
af ali inbillad farhåga för möjligheten af förhöjd beräkning af
skatter och räntor, ett bestämdt förklarande matte ske, att genom realisationen
icke den minsta förändring skall ega rum i afseende på skatternas
beräkning och utgörande, utan att de, hädanefter såsom hitlintills,
och antingen de blifvit erlagde efter Kronovärdie eller förvandling, skola
utgå till oförändvadt belopp i BancoSedlar, med rättighet för den betalande att
kunna sig desamma afbörda, antingen me l Sedlar eller Silfvermynt, hvarje
Rdr i senare fallet beräknad till 2 Rdr 3a sk. Banco eller 4 Rdr RGS.
Hvarförutan blifvit anmärkt: af 2:ne Ledamöter inom Vällojl, Bor*
gare Ståndet, att de ej kunde gilla tableaun N~:o 4 > då derigenom blifvit
afdragne ej blott utelöpande Sedlar för Jern och Metaller samt LåneBanco
Obligationer, utan äfven ole i tableaun N:o 3 såsom Sedelstock upptagne
depositioner af 2,400,000 Rdr; och af någre Ledamöter} alt proportionen
af 5 till 8 borde vara uppnådd före Silfverutvexlingens begynnande,
utan att likväl yttrande af desse Ledamöter meddelats, huruvida de
ansågo den exia eller andra af de lableauer Utskottet framlagt böra tjena
Banco-Utsloltets Uttalande IV:o r8.
5
tiil grund för beräkningarne af förhållandet emellan reda fonden och Sedelstocken.
Af en Ledamot inom Kläder skåpet och Adeln} alt allrafördelaktigast
vöre, det man väntade med vexlingen lills ej allenast proportionen af 5
till 8 vore vunnen, ulan Silfver funnes till utvexling emot de i omlopp
varande omkring 3o,000,000 Rdr i Sedlar, da präglingen skulle ske af
myntet med lii 1 ruck lige underafdelningar, så att mindre myntsorter voro
färdige, motsvarande ungefär alla de nu så kallade CassaSedlarne; alt, om
man emedlertid ej ville lemna Bankens nu egande Silfverfond orörd, denna
kunde utlånas till dem, som åstundade, emot säkerhet och återbetalning
lill capital och ränta uti Silfver, samt jemväl rilvcxlas till den, sorn
behagade, enligt för blifvande realisation fastställd vexlingsgrund, emot
någon afgift.
Af en 1 Ledamot inom Höglofi. Riddcrskapet och Adeln, att, innan
Silfverutvcx ingen började, borde ovilkorligen genom Lag stadgas, att hädanefter,
såsom hittills, Sedelmyntet blir det allmänneligen gångbara, att
i all Kronouppbörd endast Sedlar emottagas, att vid alla ränteinbetalningar
lill Banken och RiksgäldsContoret samt Kronan eller Verk, hvarom
Konung och Ständer egde laglig rätt alt sådant förordna, endast Sedelcj
Kopparskiljemynt eller mindre Silfvermynt, än Sedelvaleurerne, finge
nyttjas, äfvensom att alla utbetalningar från Statsverket och publika utlåningar
skulle ske i Sedlar.
Af någre Ledamöter inom Väilojl. BorgareStåndel och Hedervärda
BondeStåndet, att ulvexlingen icke borde vidtaga för än dels förslag om
förändring i Representationssättet, nya Tulltaxan, och BancoLagen kunnat
pröfvas oell afgöras, samt åtgärder vidtagas, hvarigenom Rikets import och
export kunde bringas i närmare öfverensstämmelse med hvarandra och
lJandelsbaiancen stadgas, så att cursen sannolikt cj komrne att öfverstiga
ia8 sk.
Af andre Ledamöter, att först sedan man erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction å den innevarande Riksdag beslutade ändring af 63 §, RegeringsFormen,
samt de af RiksStåuden gjorde anmärkningar vid Utskottets
Belänkanden N:ris 6 el 7 blifvit besvarade och afgjorde, samt möjligtvis
dervid uppslående olikheter i beslut jemnade, regleraentariska
stadganden derefter rättade och af Rikets Ständer antagne, DechargeBetänkandet
för gamla förvaltningen afgifvet, upptagande äfven den framdeles
blifvande Organisation af BancoförvaUningen, samt slutligen också nya
6
HcancoVtsTioUets TJtttlcinde Nio 17.
Förvaltningspersonalen af Rikets Ständer utsedd och vald, Utskottet borde
till Rikets Ständer inkomma och föreslå en bestämd dug för Silfverutvexlingens
början.
Af andre Ledamöter} alt Banken ej borde till Silfverulvexling öppnas
för än det utländska Credil.ivet erhållits.
Af flere Ledamöter, att utvexlingen må uppskjutas lill den 2 Januarii
j
Af andre Ledamöter, alt Silfverutvexlingen må utsättas alt taga sin
början den 1 nästkommande September,
Af en Ledamot inom Högvördige PresteStdndet, att Utskottet ieke
bort loreslå någon viss dag, utan att när Rikets Ständer hunnit fatta sina
definitiva beslut om Bankens förvaltning och rörelse’, jemte allt hvad
dc rmed står i nödvändigt sammanhang, borde Rikets Ständer i underdånighet
anmäla, att Banken genast kunde till utvexling öppnas samt K:gl.
Maj:t omedelbart derpå utsätta dagen, ju förr efter beslutets fattande,
desto fördelaktigare, samt
af en annan Ledamot inom samma RiksStänd, att, om vexlingen ej
numera kunde ske Lill den i Julii, densamma likväl måtte föreslås att
taga sin början inom 14 dagar efter det Kongl. Majrts Nådiga Svar ankommit
uppå Banco-Styrelsens anmälan, att hinder ej möter för Bancoluckans
öppnande när som helst.
Till svar å de af en Ledamot inom Hedervärda BondeSlåndet Utskottet
gjorde tillvitelser, alt Utskottet icke skulle hafva satt Rikets Ständer
i tillfälle bedöma möjligheten och fördelarne för Nationen att uppgöra
sine enskilde liqvider, skatter och onera efter den Myntbestämningsgrund
”Utskottet föreslagit, att nu anses gällande för Bankens Silfver vexling”,
får Utskottet förklara, att om, på ssätt denne Ledamot förmenat, det
verkligen tillhört Utskottet, alt nu föreslå Myntbestämningsgrunden, eller
den grund, efter hvilken Bankens Sedlar komma att med Silfver inlösas,
skulle Utskottet visserligen ej hafva underlåtit att ingå uti fullständigare
utredning af de flerfaldig» förhållanden, som derpå kunnat inverka, men
enär denna grund, efter långvariga och mogna öfvei läggningar, redan,
genom ett af Rikets sislförsamlade Ständer faltadt, af Konungen sanctioneradt
och allmänheten kungjordt beslut, blifvit J>orubbeligen?’ fastställd,
samt Kongl, Maj:ts under innevarande Riksdag aflålne, till Utskottets handläggning
öfverlemnade Nådiga Skrifvelse, om Bankens öppnande lill utvexling
af Silfver, ej afsett annat, än att till verkställighet bringa hvad
BancoUlsfiolteli Utlåtande iV:o 17.
7
Rikets sist församlade, Ständer i detta hänseende beslutat, har Utskottet,
som, för sin del, hj^sL och hyser den öfvertygelse, att lika litet allmänt
sorn enskildt väl kan med säkerhet hyggås på annat än ära och tro, eller,,
ulan helgd för ingångne förbindelser, ega framtida bestånd, ej bort sträcka
sin undersökning längre, än att dels tillse, huruvida Banken vore i
ställning att nu kunna
med Silfver inlösa, dels uppgifva de utvägar, som, till betryggande af
Silfverutvexlingens oafbrulna fortgång, vore att vidtaga; och liar Utskottet
destomindre egt anledniug att under pröfning taga, huruvida, till förmon
för det ena eller andra enskilda interesse!, den, år i83o, såsom orubblig
fastställde grunden tor inlösen af Bankens Sedlar borde förändras, sorn,
vid remitterandet af högstberprde Nådiga Skrifvelse, ej mer än arne Ledamöter
inom alla \ RiksStånden ens ifrågasatt någon rubbning af denna
grund.
Sedan emedlertid numera ett större antal af RiksStåndens Ledamöter
funnit åtskilliga betänkligheter vi<J alt uppfylla den lofven och försäkran,
Konungen och Rikets sislförsamlätle Ständer gifvit innehafvarne af Bankens
Sedlar, och många Ledamöter af Hedervärda BöndeStåndet bestämdt
förklarat, att de anse både Landets väl och Bankens säkerhet fordra eu
ytterligare nedsättning af det Silfvervärde, hvartill Banco-Riksdalern blifvit
af Rikets sisi församlade Ständer bestämd; anser Utskottet sig böra
under närmare granskning taga livad emot den fastställde myntbestämningsgrundens
bibehållande blifvit anfördt, hvilket Utskottet finnér inskränka
sig till följande hufvudsatser:
a)' att det skulle leda till allt för stor uppoffring å Statens sida;
1>.) att Bankens tillgångar skulle af alla penningeegare sä hårdt anlitas,
att Bankens oförmåga tili vexlingens fortsättande deraf klefve en
följd och Gapitalisterne skyndade att uppsäga sine fordringar för alt uttaga
Silfver, som de skulle gömma intill dess Bankens nya obestånd inträffade,
för att åter göra en oförtjent vinst på den skuldsattes bekostnad;
c) att allt Capital värde, alla årliga ränteliqvider emellan enskilde
och alla skatter skulle förhöjas; men värdet å fastigheter och landets produeter
sänkas samt sålunda största förlägenhet och nöd för landet och
dess hnfvudnäringar uppstå;
d) att Silfret skulle blifva en exportvara till den stora verldshandeln
och ej. vidare hit återkom ma.
8
Baneo&tskoltets Tillåtande N:o 17.
Hvad beträffar förstnämnde sats får Utskottet erinra, alt någon annan
upoffring från Statens sida, i och för realisationsföretoget icke blifvit ifrågasatt,
än alt dels 4 proc. ränta samt 2 proc. afbetalning årligen å det
belopp, 4,400,000 Rdr af Statens skuld till Banken, för hvilket RiksgäldsContorets
Obligationer sisllidne Riksdag äro utfärdade, skulle från och
med år iS35 få af Banken upbäras, dels Bankens vinst för nyssnämnde
år och de följande åren skulle oafkortadt få förblifva under dess Styrelses
disposition intill nästa Riksdag. Om det kan föras under benämning
af en allt för stor upoffring å Statens sida, att, efter en afskrifning, till
många millioner Rdr, af Statens skuld till Banken, förenämnde ränte- och
capitalafbetalning å allenast en obetydlig del af denna skuld finge Banken
till godo komma, är åtminstone denna upoffring redan af Rikets sist
församlade Ständer beslutad, så att, i händelse Banken år i832 kunnat till
Silfverulvexling öppnas och blifvit i behof, att å annor man öfverlåta de
Obligationer, Banken fått af RiksgäldsContoret emottaga å berörde summa,
bade, i och med detsamma, RiksgäldsContorels skyldighet att verkställa
den sålunda utfästade ränte- och capilalafbetalningen ovilkorligen vidtagit,
och denna så kallade upoffring kan följaktligen icke anses härledd från
någre sedan sista Riksdag inträffade menliga omständigheter; alt Banken
linge intill nästa Riksdag oafkortadt disponera sin årliga vinst kan åter
desto mindre rimligen benämnas en öfverdrifven upoffring å Statens sida,
som af Rikets Ständer beror att vid nästa Riksdag förordna om användandet
af de då å Bankens vinst i behåll varande öfverskott, samt det,
rinder den säkra förutsättning, att Rikets Siänder icke, vid innevarande Riksdag,
skola fatta något Bankens Credit-förstörande beslut, synes föga tvifvel
underkastadt, att Staten, vid nästa Riksdag, af Bankens under tiden samlade
räntevinster, erhåller ett betydligare öfverskott, till lindring i de
Skattdragandes bördor än liiltills varit fallet.
I fråga dernäst om Bankens förmåga att för sig göra rätt, efter den
redan bestämda grunden för BancoSedelns Silfvervärde, får ej förgätas,
att, enligt sjelfva Bankrörelsens natur och grund, alla tiders erfarenhet bestyrkt,
det förtroendet till Bankegarens vilja och förmåga alt sina förbindelser
uppfylla, utgör den största garantie för en Banks framtida
bestånd. Att detta förtroende skulle för Rikets Ständers Bank säkrast
vinnas derigenom, att Rikets Ständer, i deras egenskap af BankBolag, nu
gingo att samyelsgrannt uppfylla hvad Konung och Rikets sist församlade
Stän
-
Uanco-Thsloltcls Utlåtande T?-,o ij, ^3
9
Ständer lofvet och försäkrat innehafvarne af Bankens Sedlar, är lika klart
och ostridigt, som att icke någon åtgärd kunde blifva af menligare inflytande
(ör Bankens credit, än ett beslut, hvarigenom BancoSedlarnes värde
ytterligare nedsältes, och det måste då jemväl erkännas, att den fördel
man trodde sig åt Banken bereda, j genom den ökade proportion af
Bankens metalliska valuta mot dess utelöpande Sedelstock, som skulle
uppslå af en nedsättning i BancoSedelns Silfvervärde, icke kan i ringaste
nion jemföras med den skada Bankens credit för all framtid tillfogades,
medelst en dylik godtycklig rubbning af den redan fastställde Myntbestämningsgrunden.
Men en Bankens credit i så hög grad förstörande åtgärd skulle, efter
Utskottets öfvertygelse, ej allenast på det högsta försvåra Bankens förmåga,
att oafbrutet bålla Silfverutvexlingen vid magt, utan äfven, genom det
misstroende och den grundade farhåga, som häraf måste bos alla innehafvare
af Bankens Sedlar uppstå, säkrast leda just till den påföljd, som
man förmenat sig kunna dymedelst förekomma, eller att enskilde fordringsägare
skynda att sina fordringar uppsäga samt dem i Silfver omsätta
och lill annan ort förflytta, hvilket för landet mäste blifva desto 0-  lyckligare, som del ej heller är troligt, att någon utlänning skulle våga
att här 1 landet nedsätta sine Capital, då han funné, att man, vid sjelfva
återgången lill ett ordnadt Myntväsende, icke droge i betänkande att
bryta de högtidliga löften, hvarmed man öppnat den nya banan för Bankens
verksamhet.
Vid pröfning, sedermera, af den i tredje rummet upptagne sats, så enär
dels, enligt hvad allmänt kändt är, dagens vexelcurs, som dessutom, för närvarande,
ej uppgår till mer än circa i35 sk. per Rdr Hamburger B:co, ingalunda
ligger till grund för penningeafhandlingar , varubyten och egendomspris,
man och man emellan, inom landet, utan dessa rälta sig efter det värde,
hvartill penningen, efter en längre följd af år, satt sig, dels, redan vid i8a3
års Riksdag, 128 sk. i Sedlar för En Rdr i Silfv. Specie antagits såsom
grund för invexling af Silfver emot Sedlar; dels detta tal redan under en
längre följd af år utgjort medeleursen å Hamburg, då detsamma vid
sistlidne Riksdag bestämdes såsom grund för inlösen af Bankens Sedlar,
dels och medeleursen på Hamburg, beräknad allt ifrån den lid, då landet
förlorade fördelarne af ett stadgadt mynt, intill närvarande stund,
Bih, till R. St. Fröt. 183\. 6 Sami, x Af deln. 2
iZ:de IlAftet.
30
Eanco-Ulskottcts Utlåtande Nio 17.
icke uppgår lill fullt 128 sk.; samt för öfrigt de, under senare åren, inträffade
ofördelaktiga cursföi hållanden, hufvudsakligast härledande sig
frän de, lill följd af Rikets sist församlade Sländers beslut, företagne forcerade
Silfverköp, till förstärkande af Bankens reela fond, deslomindre
kunna anses hafva egt något märkhart inflytande på köpslut och afhand
lingar
inom landet, som delta skulle förutsätta, alt Svenska folket saknat
förtroende lill hvad Konung och Rikets Ständer, vid nästföl flutne Riksdag,
pä det högtidligaste sätt löfval och försäkrat, är Utskottet lika förvissadt,
att bibehållandet af 128 sk. såsom grund för inlösen af Bankens Sedlar
ej skall förhöja landets skulder och skaller öfver deras nu egande Silfvervärde
eller åstadkomma någon menlig rubbning i nuvarande värden å
landets egendomar och producter, som Utskottet är fullkomligen öfverty
gadl,
att följden af en våldsam Myntförsämring, hvilken måste medföra
en förstörande verkan på både allmänna och enskilda crediten, ej allenast
skall hardt drabba de gäldskyldige, hvilka under sådane förhållanden
ej kunna vänta sig alt få bibehålla nu egande lån, eller emot billigare
ränta bekomma nya låneunderstöd, utan jemväl leda snarare lill
skattebördornas betungande än lindrande, då man besinnar, att de skattdragande,
till följd häraf, skola för sina producter erhålla betalning uti
ett försam rael t mynt, men alt Statsanslagen blifvit beräknade och Vedan
sistlidne Riksdag beviljade, alt utgå enligt den då fastställde Myntbestämningsgrunden
af 128 sk. i BancoSedlar för en Rdr i Silfver, så alt, i händelse
af BancöSedelns bestämmande till ett lägre Silfvervärde, otvifvelaktigt
ökade summor skulle erfordras och svårligen kunde vägras till betäckande
af hvad skattebidragen förlorade i inre värde, på sätt verkligen
inträffat vid den år 1776 företagne realisation, enligt hvad närmare kan
inhemtas af Kongl. Kungörelsen och Förordningen den 6 December samma
år, deruti, på grund af Rikets Ständers förut fattade beslut, serskildt
stadgadt blifvit, efter hvilken Myntevalvation Kronones penningeräntor och
de så kallade persedleränlorne, för framtiden, borde utgöras.
Hvad ytterligare angar den förmodan, att Silfret skulle komma alt
ur landet utgå, får Utskottet, med åberopande af hvad dess under N:o 16
afgifne Utlåtande i detta afseende innehåller, fästa uppmärksamhet derå,
att om ett sådant förhållande skulle inträffa, hvilket ej kan ske utan en
under längre lid fortfarande underbalance i Svenska handeln, härflulen
derifrån, att antingen landet saknade egne producter till utförsel, eller
att de producter landet egde icke låto sig försälja, kunde delta ingalunda
EancoTJtskotiets Utlåtande N:o ij.
Ii
förekom tuns, genom någon nedsättning af BancoRiksdalerns Silfvervärde
eller någre förbud emot Silfvers utförande.
Utskottet anser härigenom vara ådagalagdt, att en nedsättning af
BancoRiksdalerns Silfvervärde, eller allt förutseende, omöjligen skulle
kunna för Nationen medföra någre fördelar, ulan tvärtom sannolikt måste
minska, om ej alldeles tillintetgöra de välgörande påföljder man eger att
hoppas af ert realisation, verkställd enligt redan antagen grund, och går
nu att undersöka, huruvida en rubbning af denna grund kunde vara med
billighet och rättvisa förenlig, samt närmare utveckla verkliga egenskapen
af den handling, genom hvilken BancoSedeln blifvit lill dess nuvarande
Silfvervärde bestämd.
Utskottet nödsakas härvid, ehuru med smärta, ännu en gång i minnet
återkalla, huru den i Rikets penningeväsende senast införde ordning
blifvit rubbad, hvad som varit orsaken dertill, att BancoSedeln ej nu mei
ra kan inlösas med det Silfvervärde, hvarå densamma lyder.
Enligt hvad fullständigt upplyses af det Betänkande, Rikets sislförsamlade
Ständers sammansatta Stats- och Banco-Ulskott, under N:o i, afgifvit,
igenfinnes första orsaken härtill uti det af Rikets Ständer år 1810
vidtagne system, att på Banken anvisa alla sådane utgifter för Statsbrister
och allmänna behof, som man icke ville i beskattnings- eller ordentlig
låneväg upplaga, utan att Banken för de uppburne sura moine undfått sådane
förbindelser, genom hvilkas öfverlåtande på andri den kunnat godtgöra
sig sjelf, eller erhållit någon möjlighet att i samma proportion föröka
sin cassa , hvarigenom Banken, lill afgjord förlust för innehafvare af
dess Sedlar, nödsakats, Riksdag efter Riksdag, utgifva nya Sedlar till
många millioner, utan någon verklig motsvarande valuta, samt allmän och
enskild skuld allt mer och mer blifvit till Rikets löpande mynt förvandlad.
Under sådane förhållanden har Banken allt mer och mer kommit
utur tillfälle, att sine förbindelser inlösa till det belopp, hvarå de blifvit
utgifne, och sedan stämning å Banken blifvit af enskild man lill Svea
llofRä tt utverkad, med yrkande, alt Banken måtte fullgöra sin skyldighet
att med Specie i Silfver, vid anfordran, inlösa dess Sedlar, föranlätos Rikets
Ständer, i deras egenskap af BankBolag, att år 18 r 8 hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begära utfärdandet af allmän Kungörelse derom, alt, intill dess
annorlunda af Rikets stander beslutades och behörigen kungjordes, all ulvex
-
12
BancoVlsJiOltcts Utlåtande iV:o »7-
ling af Silfver mot TransportSedlar komtne att dädanefter, likasom under
cl c då nästföi fiutne åren, vara inställd, hvilket med andra ord vill stiga,
alt Rikets Ständer, uti deras egenskap af UankBolag, lies Kongl. Majit i
underdånighet anmälde, att Banken befann sig i eoncurslillslånd, samt
anliöllo att tilis vidare undfå ett Jernbref, fredande Banken från skyldigheten
att fullgöra sine .ingångnc förbindelser.
Följden häraf har varit , att, oaktadt Specie i Silfver och Specie i
Sedlar fortfarit alt inför Lagen anses lika, en skilnad i verkligheten deni
emellan uppkommit såsom emellan 8 och 3, stundom äfven derutöfver,
och denna olikhet emellan Lag och verklighet har åter medfört förlust af
Lagens skydd för all egänderätt uttryckt i landels mynt.
Sedan man under tidens längd insett hela olyckan af detta laglöshetstillslånd
och omsider funnit nödvändigheten af en återgång till stadga i
myntväsendet, har första steget härtill måst blifva lillvägabringandet af
en förlikning om det gångbara Myntets Silfvervärde.
I betraktande deraf, att orsakerne till de, för en del medborgare, men*
lige, för andre, förmonlige följder, sorn skulle uppstå af BancoSedelns
återförande lill dess namnvärde, lage uti förr inträffade allmänna förhållanden,
hvilkas verkningar måste anses såsom en national olycka och, vid
återförandet af ordning i myntväsendet, allenast kunde till deras fortgång
hämmas, ansåg man då att, till grund för förlikningen, borde antagas det
värde, uti hvilket massan af penuingeafhandlingar inom landet, enligt
hvad med säkerhet slutas kunde, blifvit afslutade, och utgående frän denna
synpunkt öfverenskom raan då, att till förlikningsgrund antaga 128 sk.
i sedlar för hvarje Ildr Silfver, hvilket med andra ord vill säga, att, emot
det innehafvare af Bankens sedlar afstodo nära 2/ 3:delar af deras rättmätiga
fordringsanspråk, skulle de vara förvissade att återstående beloppet i
Silfver af Banken utbekomma; men då Bankens ställning för Ögonblicket
icke ansågs medgifva, alt densamma genast, lill utvexling af Silfver, efter
denna grund, öppnades, utan en ytterligare förstärkning af Bankens metalliska
Gassa dessförinnan troddes vara behöflig, och innehafvarne af Bankens
sedlar emedlertid måste gifvas någon säkerhet, att icke den ingångna
förlikningen skulle brytas samt dymedelst ytterligare förluster deni
tillskyndas, hafva Rikets Ständer begärt Kongl. Majlis Nådiga sanction å
omforma Ide förlikning, för att deråt gifva samma kraft, som en af Konung
och Ständer gemensamt, i enlighet med 87 §. R. F., stiftad
Lag bör ega, och för detta ändamål stiftades Lagen af den x Mars i83o
BancöUlskoltels Utlåtande N‘.o 17.
angående myntbestämningen, hvarigenom såsom orubbelig grand så val för i;-  vexling af Bankens sedlar, som för inlösen af dess öfrige förbindelser, hvilka nu
med BancoSedlar fullgöras, blifvit fastställdt, all i 28 sk.; eller 2 2/3 :delsRdr
Specie i sådane sedlar eller förbindelser, skola gälla lika med 1 iidr i Silfver,
efter den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl.
Majit och Rikets Sländer förändrade iG'64 års myntfot.
Vid öfvervägande häraf och då Rikets Ständer nu mera blifvit
sammankallade, för att till verkställighet bringa hvad Konung och Rikets
sist församlade Ständer, på sätt förenämndt är, innchafvarne af Bankens
sedlar löfval och försäkrat, måste hvar och en finna, att det skulle vara
i hög grad stridande emot både billighet och rättvisa, örn Rikets Ständer,.
med uphäfvande af den på förenämnde sätt tillkomne Lag af den 1
Mars i83o, nu skulle vilja ytterligare nedsätta BancoSedelns Silfvervärde,
till oförtjent förlust och lidande för hvar och en, som någon Bankens sedel
innehafver, och hvaraf följderne mäste drabba ej blott Capitalislerne
och Löntagarne, hvilka man trott lättast kunna bära denna förlust, meri
som dock lika med öfrige medborgare, inom ett Lagbundet samhälle, ega
anspråk på Lagens skydd, för hvad de ärligen sig förvärfvat, utan äfven,
och sannolikt i ännu kännbarare morr, värnlösa enkor och barn, samt
den class af medborgare, som, emot arbetslön och dagspenning, söker
alt förtjena sitt uppehälle och nödtorftig utkomst för en senare ålder.
Utskottet skulle alltså anse sig handla ernet nationens sanna fördelar,,
rättvisans och billighetens fordringar samt sin pligt, om Utskottet föreslog
Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning
om förändring af den redan fastställde myntbestämningsgrunden, och kan
destomindre till ett sådant steg gifva tillstyrkan, som Utskottet ej finner
någre så beskaffade olyckor hafva, efter sisth Ine Riksmöte, öfvermått landet,
som ens i någon 111011 kumle rättfärdiga ett detta .steg ifrån Rikets
Ständers sida; samt Utskottet dessutom är fullkomligen förvissadt, alt detsamma
ej kunde gillas eller vinna bifall af den Statsmakt, åt hvilken
Grundlagen uppdragit det dyrbara kall, att lätt och sanning skydda och
befrämja, men orätt och vrångvis© hindra och förbjuda.
Efter att nu hafva visat, det hvarje rubbning uti den redaa fastställde
vexdingsgiunden skulle strida emot ej allenast Nationens sanna
fördelar, utan äfven billighet och rättvisa, får Utskottet, lill svar å
det framställda förslaget, att, efter en högre curs, börja Silfverudvexlingen,
men sedermera den samma fortsätta enligt den antagna vexlingsgrunde»^
BancoZJtskottels Utlåtande N:o if.
i korthet meddela, att då jemväl en sådan åtgärd finnes oförenlig med
det i § t. af Lagen för Rikets Ständers Bank d. i Mars 18^0 intagne
stadgande, hvarigenom ur vordet lörklaradt, att Banken, ifrån den dag, då
utvexling af Silfver ånyo vidtager, är skyldig att, enär så på ford ras, sina
sedlar med Svenskt Silfvérmynt inlösa, efter den af Konung och Rikets
Ständer fastställde grund, samt en sådan åtgärd dessutom lätteligen skulle
leda dertill, att medel undandrogos den allmänna rörelsen intill den
tidpunkt, då Capitalen ku.nde realiseras enligt den redan fastställde
vexlingsgrunden,— har Utskottet ej kunnat en sådan åtgärd tillstyrka.
Äfvensom Utskottet, fullkomligen öfverlygadt, att hvarje inskränkning
uti den fria Silfverutvexlingen, efter det Bankens skyldighet alt sina
förbindelser med Silfver inlösa å nyo vidtagit, skulle, genom dess ofördelakliga
inverkan på opinionen om Bankens vexlingsförmåga, snarare
skada än gagna, icke linner anledning biträda det af en annan Ledamot
framställda förslag, att genom någre Lagstadgan den söka förekomma Silfvennyntets
användande i Krönouphörd samt vid in- och utbetalningar
från Statsverket med flere Allmänna Imättningar.
Och har Utskottet ej heller funnit någre så beskaffade anmärkningar
vara framställde emot de af Utskottet uppgjorde beräkningar af reela fondens
förhållande till Sedelstocken, som kunna rubba Utskottets förut yttrade
öfvertygelse,
att Banken nu är i sådan ställning, att den samma kan till utvexling
rff Silfver öppnas.
Vidkommande slutligen sjelfva tidpunkten för Silfverutvexlingens
begynnande, så, enär dels den äf Utskottet yttrade åsigt om angelägenheten
deraf, att Silfverutvexlingen ej varder till en oviss framtid uppskjuten,
blifvit, med få undantag, inom RiksStånden lill rigligheten erkänd; — dels,
genom Bankens öppnande lili utvexling af Silfver under sveppningstiden,
enligt hvad Utskottet redan uti dess under N:o 8 afgifne Betänkande
tror sig hafva visat, icke kunde komma att medföra de olägenheter någre
Ledamöter deraf befarat, — dels ock de fördelar, andre Ledamöter
trott kunna hemtas af Silfverutvexlingens uppskjutande iulills förslaget
angående representationsförändring, nya( Tulltaxan, Decharge-Relänkandet
för Banco Fullmäglige jemte flera med Silfverutvexlingsfrågan icke omedelbart
samband egande frågor hunnit inom RiksStånden afgöras, icke
lära kunna jemföras med de olägenheter, som det häraf föranledda uppskof
med Silfverutvexlingen skulle medföra, helst hvarje osäkerhet om
Banco- Utskottets Tillåtande N\o 17.
i5
dagen, då ulvexlingen sk all laga sin början, efter den grund, sorn i MyntbestämningsLagen
af den 1 Mars i83o stadgad blifvit, skulle kunna tjena
lill förevändning för återuppväckandet af de farhågor, som, vid flera tillfällen,
blifvit yttrade i afseende på verkställigheten af hvad genom samma
Lag är vordet förklarad!, har Utskottet ej kunnat underlåta, att föreslå
bestämd dag för Bankens öppnande lill Silfverin vexling.
Utskottet hyste äfven desto lilligare den önskan, alt Silfvcrutvexlingen
kunnat taga sin början på sjelfva den af Kongl. Maj:t i Nåder uppgifne
dag, elier den 1 innevarande Julii, som Rikets Ständer derigenom
blifvit i tillfälle lemna ett ytterligare bevis på den nära öfvercnstuminelse,
hvilken, i fråga örn detta för hela landet vigliga ämne, eger rum
emellan de bägge Statsmagterne; men sedan, oaktadt allt bemödande från
Utskottets sida, denna önskan, af de orsaker, hvilka finnas uppgifna 1
Utskottets under N:o i3 afgifne Memorial, ej kunnat uppfyllas, har Utskottet
funnit sig pligtigt tillse, att dagen för Silfvcrutvexlingens begynnande
måtte kunna åtminstone i möjligaste måtto närmas till förenämnde
af Kongl. Majit i Nåder uppgifne tidpunkt. Ehuru härvid förekommer,
alt Ranken, på sätt Utskottet redan förklarat, befinner sig i sådan
ställning, alt densamma, när sorn helst, kan till Silfverutvexling, öppnas,
lik väl, då Utskottet antager för gifvit, att Rikets Ständer, före besluts fattande
i denna fråga, lära slutligen pröfva och afgöra det af Utskottet
framlagde förslag tilt hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning
samt jemväl, efter det utvexlingsdagen blifvit i vederbörlig ordning bestämd,
beslutet härom måste, före utyexlingens början, kungöras öfver
hela Riket, har Utskottet emedlertid ej vågat för Sdfverutvexlingens begynnande
föreslå någon närmare tidpunkt än den 1 nästkommande
September.
Men enär Utskottet, deremot, icke kan betvifla, alt alla nödige förberedande
åtgärder dittils skola hinna fullbordas, samt hyser den förhoppning,
att det förslag till hufvudgrunder för Bankens förvaltning och rörelse,
som af Utskottet, i dess under N:o 16 afgifne Utlåtande, ärframlagdt,
varder i dess väsendtligaste delar af Rikets Ständer antaget,- drager Utskottet
icke i betänkande härmedelst tillstyrka Rikets Ständer,
att, till slutligt besvarande af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående Bankens öppnande till Silfverul Vexling den 1 Julii
innevarande år, i underdånighet förklara, att, sedan de hinder,
hvilka mött för Silfver ut vexlingens begynnande, å den af Kongl.
BancoTJtsJioliets TJJatande N-,o 17,
Maj:t i Nåder uppgifne dag, blifvit undanröjde, Rikets Ständer
nu mera finna sig i tillfälle på det sätt efterkomma Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmaning, att Banken senast den 1 nästinstundande
September öppnas till utvexling af Silfver, enligt den, uli
MyntbestämningsLagen af den 1 Mars i83o, faststälde grund för
inlösen af Bankens Sedlar.
Hval jern Le Utskottet, till desto säkrare undanrödjande af hvarje farhåga
för möjligheten af en genom realisationens verkställighet förhöjd beräkning
al räntor och "skatter, samt med fristadt afseende å hvad en Ledamot
inom Hederv, BondeStändet i delta hänseende anfört, anser
sig böra
tillstyrka Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att,-—uti den Kungörelse, som i Nåder kommer attutfärdas,
angående upphäfvande af det, medelst Kongl. Kungörelsen dea
18 Mars 1818, Allmänheten lillkännagifne Beslut, om inskränkning
i utvexlingen af Silfver emot Bankens TransporlSedlar, —>
jemväl måtte bestämdt förklaras, att, ifrån och med den dag, då
Silfverutvexlingen åter tager sin början, alla utgående skatter
och onera komma att beräknas efter enahanda grund, som i
MyntbestämningsLagen den i Mars iS3o finnes fastställd; så att,
vid deras utgörande med penningar, dea betalande eger, efter eget
godtfinnande, alt dem erlägga antingen uti BancoSedlar eller
uti Silfvermynt, beräknadt efter 2 Rdr. 32 sk. B:co eller \ Rdr.
RGS. för hvarje Rdr. Silfver Specie, eldigt den, med afseende
å Slagskattens beräkning i myntet, al Kongl. Majit och Rikets
Ständer förändrade 1664 års Myntfot.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas. Slockholm den 5 Julii
2 834-
Reservation er,
Af Herr Prosten Ödmann, ”Höglof], Utskottet har i det raisonnement,
som förutskickas, såsom inledning till bevisen för realisationens
nöd*
BancoUlhJiOUets, Utlåtande N-.o ij.
nödvändighet, aifgifvit den höga vexelcursen och fnyntets derigenom försämrade
metalliska värde, såsom egenteliga skälen* lili industriens långsamma
utveckling och näringarnes tröga förkofran, samt icke otydligen
leidla t föregående Ständers linanciela åtgärder. Utan att ingå i något försvar
flir de senare, tror jag dock, att det ladel, man synes så benägen
att pa dem kasta, i många afseende» är orättvist, samt att de af omständigheternas
tvång blifvit föranledda till de så kallade misstagen. Jag kan
icke heller biträda Utskottets tanka i afseende på deri höga vexelcursens
inverkan lill näringarnes och landets skada, utan är af de framfarna arens
erfarenhet föranledd påstå, det den höga cursen i dubbelt afseende varit
för vårt land välgörande till näringarnes förkofran. Under det våra exportvaror
viuino i pris, fördyrades importvarorne genom cursens stegring.
Da t höjda priset på isländska maruifacturer förminskade deras bruk och
uppmuntrade den inhemska omtanka» nili antingen umbära eller genom
egna fabrikat ersätta dem. Utan cursens stegring skulle Bergsbruket svårligen
kunnat lyfta sig från den olyckliga ställning, hvaruti det befann
sig från 1807 till 1815; hvarförutan, och genom den lyckliga conjunctur,
som derefter inträffade för denna vigtiga näringsgren, för landtmanneu
öppnades nya utvägar till {»förtjenst genom arbete och forsling. De olägenheter
man öfverklaga!’, anser jag derföre icke härflyta från den höjda
vexelpur5.cn
lätt föränderliga, som man bör söka correctiv, emedan näringarnes förkofran
hvilar på förtroende och säkerhet.
Slutligen.anser jag ock det Höglofl. Utskottet hafva utan tillräcklig
anledning tillerkänt sig rättigheten att föreslå ulvexlingsdagen. Den ännu
gällande MvulbestämnirigsLagen stadgar i 2 §., huru denna dag bör bestämmas.
Då det förra Betänkandet afgafs, var förhållandet annorlunda
än nu, Kongl. Majrt bade då i Nåder föreslagit en dag, och Utskottet bör
tie
yttra sin öfvertygelse, huruvida Bankens ställning var sådan, att vexlingeii
då kunde börjas. N11 är ingen sådan anledning gifven. Det är lika
möjligt, att utvexlingen kan ske förr, som senare, än den föreslagna
dagen. Utskottet har, efter mia tanka, ingen annan grund för detta förslag,
än sannolikheten, och borde då, i stället för att blottställa sig för ett nytt
misstag, halva följt Myntbesliimningslagens tydliga föreskrift".
Af Herr Carl G. Machel. "Beserverande mig mot detta Betänkande
får jag ödmjukast anföra:
”Höglofl. Utskottets pluralitet bär behagat utlåta sig, del* att Banken
Bih. till B. St. Fröt. i834■ 6 Sami. 1. AJd3
i3 :de Häftet,
BancoUtskottets Utlåtande Nio 17
me div i så rinn ställning, att den lian till Silfyerutvexling öppnas, dels att
den när sorn helst dertill är färdig och att denna mening stödjer sig
på de af Utskottet gjorda beräkningar.
Men då jag för min del icke känner andra beräkningar i afseende
p‘i Bankens stallning vara af Höglofl. Utskottet gjorda än deni, som i
fyra serskilda Tabeller åtföljt Utskottets Betänkande N:o 8;— då dessa,
genom den skiljaktighet de sins emellan ega, om oek huivudsakiigast
bestående i gjorda olika afdrag från Sedelstocken, sakna en öfver allt
tvifvel upphöjd tillförlitlighet; •— då ingen af samma beräkningar, icke
en gång den sorn mest favoriserar en brådstörtande Realisation, utvisar,
attfreela fondens förhållande till Sedelstocken uppnått den grad af 5 till 8, hvilken
vid sistlidne Riksdag stadgades böra ega rum, innan Silfverutvexlingen börjar;
— då jag desshellre anser ett sådant förhållande emellan Metalliska
Cassan och Sedelstocken dessförinnan böta vara uppnå dt, som Banken och
Riket derigenom desto senai’e skall inledas i den utländska skuldsättning,
hvilken jag vågar^tro, utan mellankommande serdeles lyckliga förhållanden,
blifva en oundviklig följd af några uti Betänkandena Ntris 6 & 16
af Högloflige Utskottet framställde förslag, mot hvilka jag der mig reserverat;
— och då härvid icke heller må lemnäs oanmärkt, att våra oecouomiska
Författningar visserligen i flera alseenden kunna sägas motarbeta
penningeväsendets stadga ‘och landets | sanna förkofran; — så mäste
jag förklara, det jag icke kan anse Banken, i berörde afseende, än hafva
uppnått den ställning, att Silfverutvexlingen nu kan, eller bör företagas,
så vida man ieke, såsom Herr Viedberg i sin, Betänkandet N':o 16
vidfogade Reservation föreslår, och hvilket val torde vara förtjent af ett
närmare begrundande, skulle till en början vilja göra en partiel Realisation.
Höglofl. Utskottet har derjemte ansett sig redan k nnna beslämma
en viss dag, på hvilken Silfverutvexlingen skulle börjas och dertill föreslagit
den 1 nästkommande September.
För min del ogillar jag, så väl att någon viss dag derföre i allmänhet
föreslås, emedan jag ansett ordningen fordra, at Rikets Höglofl. Ständer
först gillat de grunder och förhållanden, hvarpå Realisationen bör
Ryggas och kan verkställas, sorn oek att den 1 September dertill utsattes,
emedan dels säkerligen icke alla nödige förberedande åtgärder dessförinnan
kunna medhinnas, och dels ett förnya dt misstag visserligen icke kan
undgå att medföra sitt obehag.
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg 3834-
Banco -Utskotta t Bet. N:o 18.
1
N:o 18.
Ankom till Exp-Utsk. den ia Jnlii.
Betänkande j i anledning af de till Utskottet'' remitterade motioner
af Herr Prosten Östberg, angående ett Banco-lån till S:t Annee
Capell Församling, samt af Herr Hahn, rörande ett Banco-lån
till Umeå Stad.
Genom Protocolls-utdrag af den 20 sistl. Februarii, har Högvördige
Preste-Slåndet behagat till Banco-Utskottet remittera en af Herr Posten östberg
väckt motion, att, sedan S:t Annae Capell Församling af Linköpings
Stift och Hammarkinds Contract, inom en Lid af tolf år på ny grund uppfört
ett herrligt Tempel med prydligt torn, samt låtit hygga ett hytt orgelverk,
och af oländig mark upptagit en kyrkogård, som, med dagsverkslöner
kostat 8000 R:dr*B:co, allt utan något publikt understöd, men församlingen,
till följd häraf, råkat i betydliga skulder på flere händer, och
nu vore i stor förlägenhet för dessa skulder, hvilka voro till betalning uppsagde,
nämnde kyrka måtte beviljas ett Banco-lån stort 5,000 R:dr B:co ,
mot 4 procents ränta och årlig afbetalning af 4 procent å Capitalet, såsom
säkerhet för hvilken ränte- och capital-afbetalning hela Församlingen jemte
Pastor, en för alla och alla för en, erbjudit sig att gå i full borgen såsom
för egen skuld.
Sedermera är jemväl ifrån Wällofl. Borgare-Ståndet till Banco-Utskottet
remitteradt ett inom sistnämnde Riks-Stånd af Herr Benjamin Hahn
afgifvet memorial, deruti förmäles: alt Borgerskapet i Umeå stad, vid uppförande
af Rådstugubyggnad derstädes, varit för några år sedan nödsakadt
förskaffa sig ett lån, hvarå successive afbetalningaf borde göras, men att,
då ortens nu iråkade fattigdom och flere inom samhället inträffade fallissementer
äfven i större handelshus gjorde detta, snart sagdt, omöjligt, linge
Motionairen, på anmodan af bemälde Borgerskap, anhålla örn ett Bancolån
å 3ooo R:dr till undsättning för Umeå Stad; alt till säkerhet för detta
lån erbjöds första inteckningen i Stadens nybyggda Rådstuga, hvilken vore
värderad till ii,522 R:dr r2 sk. Broo, och uli Brandslods Bolaget blifvit
försäkrad till 10,000 Rrdr, men såsom en af stadens publika byggnader,
hvarföre ingen bevillning till Kongl. Maj:t och Kronan erlades, icke blifvit
år 1828 till något taxeringsvärde uppskattad, hvilket vöre ett bestämdt vilkor
för Bancolåns erhållande; och ville Stadens burskupsegände handlande
Bitning till R. St. Vrot. 1334. 6 Svnl. 1 Äple!.
1 fde Haj tet.
Bnncv-lät skottets Ber. N:o i9.
ocli handtverkare, om ytterligare säkerhet skulle fordras, ikläda sig, en för
alia och alla för en, betalningsskyldigheten för lånet.
Enär Utskottet redan, uti 2o:de punkten af dess under N:o 6 afgifne
Betänkande, med förslag till hufvudgrunder för Hankens förvaltning och
rörelse, funnit sig böra tillstyrka, att af Banken ej hädanefter böra utgifvas
några nya lån till släder eller corporationer, utöfver hvad af Rikets senast
församlade Ständer, enligt Banco-Reglemenlet (pag. 101 —102) är medgifvet,
utan att inom Riks-Stånden någon anmärkning emot Utskottets förslag
i denna del förekommit, får Utskottet, under säker förhoppning om bifall
till dess omförmälde tillstyrkan, dervid Utskottet, uti dess under N:o 17 afgifne
Utlåtande, trott sig böra förblifva, tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer förklara,
alt de låneunderstöd, hvarom Herr Prosten Östbergs och Herr
Hahns förevarande motioner handla, såsom stridande emot de föreslagne
hufvudgrunderne för Bankens rörelse, icke kunna bifallas
lill utgifvande från Banken.
Stockholm den 12 Julii 1834-
N:o 19.
Ankom till Exp. Utsk. d. 12 Julii kl. 2 e. m.
Betänkande j i anledning af Biskopen Doctor af Wingårds ifrån
Högvördige Preste-Ståndet till Utskottet remitterade motion,
om fortfarande rättighet för vissa Acadeniier att tillvexla sig
en bestämd mindre summa Riksdaler silfver mot lika antal
Bancosedlar. _
Uti en inom Högvördige Presle-Ståndet vackt, genom Protocolls-utdrag
af den 27 sistlidne Februarii till Utskottet remitterad motion, bar Biskopen
m. 111. Herr Doctor af Wingård, med erinran, att afhjelpandet af
det missförhållande, som eger rum emellan behof och anslag för vetenskaper
och sköna konster, till hvilka ej mer än 27,080 ll:dr 4° s^* Svenska
Bancosedlar voro uti 5:le Hufvud-Tileln uppförde, måste läggas på minnet
af ett folk, som i lifvets högre angelägenheter ville gå i bredd med andre,
anfört, alt, då Konungen för närvarande icke ansett lämpligt alt äska
tillökning på nämnde titel, och ordnandet af penningeväsendet vid denna,
för sådant ändamål, kallade Riksdag, syntes fordra en odelad uppmärksamhet,
torde väl sinuesodlingens billiga anspråk få afvakta bättre lider; men
att dock minst af allt minskning af det nu varande knappa anslaget borde
komma i fråga, och att således Molionairen finge anhålla, att de Acadeni»
Batico-XJtskottets Bet. AIlo 19,
3
er, som hittills fött tillvexla sig en bestämd mindre summa Riksdaler silfver
emot lika antal Banco-sedlar, derest de icke Lunde blifva försäkrade,
en gang för alla, om denna förmon, åtminstone intill nästa Riksdag mätte
få åtnjuta den; hvarvid Motionairen, till ådagaläggande, att detta vore af
behofvet påkalladt, fästat uppmärksamheten på, att den Academie, för hvilken
Motionairen nu egde serskild befogenhet stt tala, Kongl. Witterhets-,
Historie- och Antiqvilets-Aeademien, hade i anslag endast 838 R:dr och alt,
örn denna Academie vore så lycklig att ett Ar få utdela sina årliga pris, den
äfven finge känna obehaget att för utgörandet häraf beskatta sina Ledamöter.
Uti denna motion hafva åtskilige af Ståndets Ledamöter sig förenat,
Herr Biskopen Doctor Franzén med tillägg, att då Svenska Academien, genom
eftertryck af de legala kungörelserna i det officiela Bladet, Post- och Inrikes lidningarne,
förlorat en betydlig del af den inkomst, hennes Stiftare för henne
bestämde, såsom ett liufvudsakligt stöd för hennes bestånd, vore det för denna
Academie dubbelt kännbart, icke blott såsom en penningeförlust, utan ock som
ett tecken lill bristande välvilja för samma Inrättning och dess fosterländska
ändamål, om Rikets Ständer jemväl beröfvade henne den ifrågavarande
förmonen. Wid jemförelse af 4 Art. 1 afd. l\ §. med 5 Art. 2 afd. 14 §.
i nu gällande Banco-Reglemente, har Utskottet funnit, att vissa Academier,
Collegier och Allmänna inrättningar inom Hufvudstaden, erhållit tillåtelse
att, intill allmänna utvexlingens början, ifrån Banken erhålla silfver emot
Sedlar, enligt det i i8a3 års Banco-Reglemente stadgade maxim i-belopp, efter
gamla myntfoten och för år räknadt af tillsammans 2,240 R:dr, under
vilkor att delta Silfver vid utlemnandet borde Banken godtgöras efter stadgad
myntbeslämningsgrund samt att till ersättning för den förlust, sorn, i
följd af det förändrade vexlings-priset, tillskyndades samma Academier, Collegier
och Inrättningar, hvilken förlust eller tillökning i Banco-sedlar uppgick
å hela förenämnde summa till 3,733 R:dr 16 sk., finge detta belopp
årligen, i nion sorn vexling egde rum anordnas på Bankens omkoslnadsräkning,
meli alt detsamma sålunda komme att afgå på den ränte vinst, sorn
skulle till Riksgälds-Contoret levereras, intilldess denna ersättning vid nästblifvande
Riksdag kunde, om Rikets Ständer så för godt funne, såsom verkligt
anslag till hvardera Inrättningen å Riks-Staten uppföras; och har, enligt
hvad Bauco-FullmägUges denna Riksdag till Utskottet afgifna berättelse
upplyser, under loppet af de sistförflutna tyra åren, tillsammans 7,220
R:dr Silfver blifvit af omförniälde Inrättningar uttagne emot lika antal
Banco-sedlar och den derigenom uppkomne skillnad, enligt förenämnde beräkningsgrund,
Bankens omkostnadsräkning . påförd med tillhopa i2,c33
R:dr 16 sk. i Banco-sedlar.
4
Bittico-Utfkotttts Bet N:o 20.
Wid öfvervägande häraf, och då Utskottet redan uti 2<yde punkten
af dess, under N:o 6, afgifne betänkande, angående hufvudgrunderna för Bankens
förvaltning och rörelse, föreslagit, att Bankens vinst för år 1835 och
de följande åren må oafkortadt förblifva under dess Styrelses disposition,
intill nästa Riksdag, såsom en den säkraste grundval för förtroendet till
Bankens inre kraft och förmåga, att, utan störande af landets näringsförhållanden,
kunna upprätthålla, myntvärdets stadga, hvarigenom alltså bifall
till Motionairens ifrågavarande framställning skulle leda till rubbning i de
garantier, Utskottet ansett böra stallas för realisationens betryggande, måste
Utskottet, som, uti dess under N:o 17 afgifne Utlåtande, förblifvit vid hvad
berörde agrde punkt innehåller, vördsamt tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att å Herr af Wingår ds omförmäide motion meddela afslag.
Stockholm den 12 Julii 1834*
N:o 20.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julli.
Memorial j i anledning af anmärkningar emot Utskottets Memorial
N:o i3 j med tillstyrkan att Rikets Ständer mätte hos Kongl.
Maj.t i underdånighet anmäla de hinder, sorn mött för Silfver-utvexlingens
början den 1 innevarande Julii.
Ifrån Walloth Bargare-Ståndet har Utskotlet, genom Protocolls-Utdrag
den 20 sisth Junii, hvilket den 3 i denna månad kommit Utskottet
tillhanda, fått emottaga återremiss å dess under N:o 13 afgifne, ofvannämnde
Memorial, i följd af dervid gjorde anmärkningar; men som, enligt tili
Utskottet ankomne Protoeolls-Utdrag, berörde Memoiial blifvit af Högv.
Preste-Ståndel den 17, samt af Högloft. Ridderskapet och Adeln, och Hederv.
Bonde-Ståndet elen 20 nästlidne Junii bifallet; anser Utskottet, som
jem väl eger sig bekant, det underdånig Skrifvelse, i enlighet med sistnämnde
3:ne Riksstånds beslut, redan är vorden från Rikets Höglofl. Ständer expedierad,
någon annan åtgärd för Utskottet icke återslå, än
att härigenom Jemna Wälluff. Borgare-Ståndet underrättelse or»
det beslut öfrige 3:lie Riks-Stånd sålunda, i afseende på omförmäide
fråga, fattat.
Stockholm den 13 Julii 183/j.
STOCKHOLM, 1834; Lös J. A. Walldch.
Banco-Utskottets Berättelse N.-o 21.
t
N:o ar.
Ankom till Exp.-Utsk, den 4 Augusti.
Berättelse om Banco-Fullmägtiges åtgärder och förvaltning på
det hela efter nästförjlutne Pdksdag.
Sedan Rikets Ständers Revisorer, enligt de af dem till Rikets Ständer
afgifne och från samtlige Riks-Slånden till Utskottet remitterade Berättelser
för åren 1800 och i83a, sträckt deras revisions- och granskningsåtgärder
af Banco-Verkets hufvud böcker och räkenskaper till i83o års slut,
af Tumba Bruks hufvudböcker och räkenskaper till 183 1 års slut, af BaucoFullmägLiges
Protocoll till den 16 Sept. i832 och af Commissariernes Protocoll
till slutet af Julii månad sistnämnde år, samt Utskottet, vid Riksdagens
början fått emottaga ej mindre Banco-Fullmägtiges Berättelse rörande
Banco-Verket och de, vid Öfver-Styrelsen efter senast föregångne granskning
al Rikets Ständers Revisorer, förekomne hufvudsakligare ärenden, än äfven
de serskilda Berättelser, som, enligt föreskriften i i83o års Banco-Reglemente,
blifvit afgifne dels af Bankens Commissariat, angående denafCommissariatet
besörjde dagliga administration af Banco-Verket, så väl på det
hela, som inom Departementen, dels af Bankens Fiscals-Embete om de
mål och ärenden, som af detsamma blifvit handlagde och bevakade efter
aflemnandet af dess Berättelse till i832 års revision; dels ock af RevisionsCommissarien,
angående Banco-\ erkels under hans Departementala Administration
ställde revision, material och oeconomie, har Utskottet nu mera
fulländat den i 4 §• af dess Instruction stadgade undersökning och granskning
ef Banco-Verkets tillstånd och huru detsamma efter nästförflutne
Riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, dervid Utskottet, som för den tiderymd
Revisions-Berättelserne af åren i83o och i832 omfatta, lagt berörde
Berättelse lill grund för dess arbeten, samt för den sedermera förflutne tiden
jemväl hemlat ledning af öfrige, ofvanuppräknade till Utskottet afgifne
Berättelser, fortsatt revision och granskningen af Bankens hufvudböcker och
räkenskaper till 1831 års slut, af Tumba Bruks hufvudböcker tilli 832 års
slut, samt af Fullmägtiges Protocoll till den 1 Februarii innevarande år;
hvarjemte Utskottet tagit kännedom af Commissariernes Protocoll till i833
års slut-, serskildt för de allmänna och serskildt för de med fastighets- och
odlingslånens utgifvande gemenskap egande ärenden.
tili. till R. St. Prot. l834■ 6 Sami. 1 A/d. £
i5:de Häftet.
2
Banco-Utskotlets Dr fä! telse IV.o 'iu
De ämnen, som vid denna granskning företrädesvis påkallat uppmärksamhet,
eller Baneo-Fullraägtiges åtgärder dels till förberedande af den allmänna
silfverutvexlingen, dels ock i samband med Rikets Ständers Beslut
om Bancosedlarne samt en på upplåningar grundad Disconlering för den
större rörelsen, äro redan, jemlikt i mom. i ofvanåberopade §. af Utskottets
Instruction, serskildt af Utskottet upptagne med all den fullständighet,
deras vigt, efter Utskottets omdöme, fordrat, hvarföre Utskottet nu allenast
får hänvisa till hvad dess under N:o 12 afgifne Betänkande härom innehåller.
Då öfversigten af .Bankens ställning från och med år 1829 till och
med år 1802, enligt livartdera årets afslutade räkenskap, och således för ett
år längre än Bankens räkenskaper blifvit af Utskottet reviderade, är Rikets
Ständer meddelad uti de lör sådant ändamål sammanfattade sifferuppställningar,
som blifvit bifogade Baneo-Fullmägtiges vid Riksdagens böljan afgifne,
till Rikets Ständer af Utskottet öfverlemnade Berättelse, förmodar Utskottet
något utdrag af de räkenskaper, hvilkas granskning till siffran Utskottet
ombesörjt, ej heller nn erfordras, utan tår i detta afseende allenast
förklara, att Utskottet funnit de i Fullmägtiges Berättelse och dertill hörande
Tabeller upptagne summor vara till alla delar rigtige och öfverensstämmande
med Banco-Verkets räkenskaper, för de från sistlidne Riksdag
förflutne år, hvilka hittills varit revision underkastade, samt desse räkenskaper
i behörig ordning upprättade och innefattande fullständig redogörelse
för Verket på det hela.
Hvad i öfrigt under granskningen förekommit af sådan egenskap, att
det kan anses utgöra föremål för den Berättelse om Bankens förvaltning, som,
enligt Riksdags-Ordningens 03 §., bör föregå nytt val till Rikets Ständers
Fulfmägtige i Banken, får Utskottet, till uppfyllande af föreskriften uti
sista morn af ofvanberörde /pde §. i dess Instruction, här upptaga, under
vissa hufvudpunkler.
4.
Banco-Verkets Organisation.
Med förklarande, ”att det funnits icke vara möjligt hvarken för Banco”Utskottet
eller för Rikets Ständer att, innan de fattade besluten om mynt»
”bestämning samt deraf följande realisation och silfverutvexling, äfvensom
”de beslutade förändringarne dels med Bankens sedelrörelse genom trans”porträkningarnes
afskaffande m. u\. och dels med Bankens lånerörelse hun
-
Banco-Vlskultets Berättelse N:0 21.
3
nit lill verkställighet bringas, uppgöra en fullständig organisation af Bankens
”förvaltning, eller definitivt reglera om den Tjenstemannapesonal, som i och
”för denna förvaltning må vara erforderlig, och, i följd deraf, uppfatta en bestämd
aflöningsstat;” hafva Rikets sist församlade Ständer, uti Banco-Reglementels
3 Artikel j Afdeln. 4 §> jemte öfverlemnande åt Fullmäktige alt
”under mellantiden intill nästa Riksdag, utan förnärmande af någon Tjenste”mans
eller betjents rätt, göra de indragningar af tjenster, eller förändringar
af göromål och tjenstebefattningar, som ”kunde” finnas nödiga och nyt”tiga
för tillvägabringandet af en önskad, efter sakernas blifvande nya ord”ning
lämpad, definitiv reglering i afseende på Banco-Verkets organisation
"i det hela,” föreskrifvit, det skulle, ”genom Fullmägtiges försorg, ett ul”arbetadt
fullständigt förslag för denna definitiva reglering till nästblifvan”de
Ständers pröfning framläggas.”
De af Ban co-FullmägLige vidtagna åtgärder, i samband med Rikets
Ständers dem sålunda gifna uppdrag, finnas upptagne uti Banco-Fullmägtiges
vid Riksdagens början aflemnade Berättelse, (^pag. 35—44) hvarafRikets Ständer
varit i tillfälle inhemta, att ej allenast Betänkande, deruti gränslinierne för
Banco-Verkets olikartade befattningar uppdragas, uta-n ock förslag till Stadgar
för Cassa-Afdelningen och Sedel-Contoret blifvit af utsedde Comiterade
uppgjorde; att Fullmägtige, sedan frågan, hvad omfattning som borde
gifvas ät det af Rikets Ständer äskade förslags slutligen den 28
Mars 1833 afgjorts, låtit utarbeta och för Utskottet framlagt Lagförslag i afseende
på Bankens organisation, rörelse och förvaltning; samt att flere härmed
gemenskap egande yttranden och förslag, författade af nu mera framlidne
Grefve von Schwerin, äfven äro Utskottet tillställde. Det uppdrag, Rikets
sist församlade Ständer, uti ofvan intagne 4 §• af Banco-Reglementet, Fullmäktige
meddelat, kan dock ej härigenom anses vara fullkomligen uppfylldt;
men då, på sätt Utskottet uti Betänkandet N:o 12 närmare upplyst,
inträffade oförutsedda förhållanden hindrat verkställigheten af så väl
Rikets sist församlade Ständers Beslut om silfver-utvexlingen, sorn de då
beslutade förändringar ne med Bankens Sedelrörelse, genom transport-räkningarnes
upphörande, samt Fullmägtige före verkställigheten häraf ej
kunnat.en fullständig organisation af Bankens förvaltning uppgöra, eller
definitivt reglera om den Tjenstemanna-personal, som, i och för denna
förvaltning, må vara erforderlig, anser Utskottet Fullmägtige jemväl
hafva varit förhindrade, att ett utarbetadt fullständigt förslag till en,
efter sakernas nya ordning lämpad, definitiv reglering, i afseende på
Banco Verkets organisation i sin helhet, nu framlägga.
4
Banco-Utskollels Berättelse N.o zi.
B.
Formen jör de tryckta öfversigterne af Bankens ställning.
£l832 års Revisions Berättelse pag. 6— ii & 67. Fullm Ber. pag. 5 & G.)
Sedan Fullmägtige, redan uti öfversigten angående Bankens ställning
för år i83o, till vinnande af större klarhet och åskådlighet, gjort vissa förändringar
i den form, som antogs vid uppfattandet af första öfversigten
för år 1829, hafva väl Rikets Ständers år jS32 församlade Revisorer,
hvilka ansett sjelfva hufvud-räkningens uppställning skola blifva både fullständigare
och klarare, efter en annan af Revisorerne antagen form, i och
för redovisningen af Banco-Rörelsens resultat, till Banco-Fullmägtige afgifvit
yttrande om förändringar uti de öfversigter angående Bankens ställning,
som för 1831 och de påföljande åren komme att sammanfattas; men
då det gagn, som af sådane årliga öfversigle" kunde vara att hemta, till
betydlig del försvunne, i fall den likställighet i formen saknades, som
medgåfve en lätt jemförelse emellan de serskilde årens resultat, åtminstone
från Riksdag till Riksdag, hafva Fullmägtige trott den för år i83o begagnade
uppställning böra för de påföljande åren oförändrad bibehållas intill
Rikets Ständers sammankomst.
Utskottet kan ej annat än godkänna den af Fullmägtige yttrade åsigt
om angelägenheten af att likställighet i formen under flera på hvarandra
följande år iakttages vid uppfattandet af de årliga, i 5 af iS3o
års Banco-Lag anbefallde, dels partiela dels generela öfversigter angående
Bankens ställning, samt vill framdeles, och efter det Rikets Höglofl.
Ständer öfver det af Utskottet framlagde förslag till hufvudgrunder för
Bankens förvaltning och rörelse fattat deras Beslut, under pröfning taga
hvad form under tidrymden till nästa Riksmöte helst må gifvas åt desse
öfversigter, för att bäst och säkrast befrämja det med dem afsedda ändamål,
alt kännedom om Bankens verkliga ställning må af en hvar utan
svårighet kunna inhemtas.
C
Ämne stående i samband med Låne-Banken:
1:0 Angående den af Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag beslutade
belåningen i Banken af Tackjern.
(j83o års Rev. Berättelse pag. 34—36.)
(d832 års Rev. Berättelse pag. 54—56.)
Utom det, att den uti 4 Art. 4 A fil. i5 §. af nu gällande Banco
-
Banco-Utskottets Berättelse N.-_o 3f.
5
Reglemente medgifne rättighet till beläning i Banken af Tackjern förblifvit
i allmänhet obegagnad, har för belåningen af Tackjern, liggande
å Stockholms Våg, genast det hinder mött, att Stockholms Stads DrätseiCommission,
med åberopande af ordalydelsen i Kongl. K ungörelsen den
i3 Mars i83o, sig undandragit att collectivt ansvara för attesterne öfver
det Tackjern, som å Stadens Tackjerns-Våg till belåning i Banken
nedsättes.
Sedan emedlertid Rikets Ständers år i832 församlade Revisorer
funnit den omständighet, att Drätsel-Commissionen vägrat alt serskild
ansvarighet sig åtaga, icke böra hindra uppfyllandet af Rikets Ständers
afsigt med utsträckandet af belånings-rätligheten till Tackjerns-pant,
samt i följd häraf anmodat Banco-Fullmägtige, all, utan vidare uppehåll,
till verkställighet befordra Rikets Ständers Beslut, i afseende på Tackjerns-belåningen
i Stockholm, hafva Fullmägtige, uti skrifvelse af den 6
December i832, uppdragit åt Drätsel-Commissionen att utse ansvarige
Controleurer öfver belåningen af Tackjern, liggande å Stockholms Våg;
men då nämnde Commission, i anledning häraf, till Kongl Majit i under?
dånighet afgifvit förslag till förändrade formulaire till våg-attester öfver
det å Stockholms Tackjerns-Våg liggande Tackjern, sorn i Banken
belånas, hafva Fullmägtige, uti häröfver infordradl underdånigt Utlåtande,
förklarat, det Fullmägtige funno, alt någre jern-effi?cter icke finge i
Banken belånas emot en så ©fullständig garantie, sorn den, hvarmed
Drätsel-Commissionen ansett Banken kunna åtnöjas för det på Vågen i
Stockholm liggande Tackjern.
Enär Kongl. Maj;t sedermera, under den 8 Februarii innevarande år,
behagat till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition, angående controlerne
för belåningen i Banken af Tackjern på Stockholms Våg, deruti
lemnäs fullständig upplysuing om de hinder, som mött för samma belåning,
och denna Nådiga Proposition, enligt från Riks-Stånden erhållen
remiss, kommer att af Utskottet serskildt besvaras, anser Utskaltet ej
nödigt nu vidlyftigare upptaga omför malde hinder, utan får hur allenast
anmäla _, att Utskottet finnér Fullmäktige hafva rätteligen förfarit j dä
de vägrat, att, för belåning af i Stockholm väfer dt Tackjern, antaga
de af Drätsel-Commissionen föreslagne förändrade controler, såsom icke
varande med Bankens säkerhet förenlige.
2.0 Angående ett odlings-lån å 3ooo R:dr_, som blifvit till hela dess
belopp på en gång utgifvet.
(i83o års Rev. Ber, pag, 87)
6
Banco-Utihottels Berättelse Avo 21.
Sedan Banco-Fullmäglige, under den 27 Februarii i83o, bifallit, att
ett Apotliekaren J. Bergelin beviljad t odlings-lån å 3ooo R:dr finge till
hela dess belopp på en gång utanordnas, och detta, på grund af Fullraägtiges
Resolution, blifvit af Cornmissarialet verksåälldt, hafva Rikets
Ständers samma år församlade Revisorer sig utlåtit, att, då Kongl.
Kungörelsen, angående odlings-lån, af den 20 Januarii 1824, uti 2 Art.
6 §. uttryckligen föreskrifver, att till enskild person, såsom årligt biträde
för större odlings-företag, icke får utgå högre summa än 2000 R:dr,
och 1 Art. 8 §. 2 mom. i berörde Kongl. Kungörelse förmår, att låntagare,
som vill lyfta ytterligare andel af ett beviljadt odlings-lån, skall
hos Banken förete Landthushållnings-Sällskapets (Konungens Befallningsliafvandes)
bevis, att så mycket af odlingen blifvit fullgjordt, sorn, efter
de vid lånets beviljande följde grunder, motsvarar hvad deraf redan utgått,
men så beskaffade bevis icke blifvit företedde, hade Revisorerne
häruti funnit en afvikelse från de Banco-Styrelsen i dessa hänseenden
gifna bestämda och oviikorliga föreskrifter, den Revisorerne ej ansett sig
kunna undgå att hos Rikets Ständer anmäla.
Uti häröfver meddelad, i83o års Revisionsberättelse vidfogad, förklaring
hatva Banco-Fullmägtige, jemte förmälan, det tillfälle ej blifvit
dem lemnadt, att någon närmare förklaring öfver de skäl och orsaker,
som föranledt Fullmägtiges anmärkte medgifvande, till Revisorerne afgifva,
dels åberopat Banco-Utskottets den j Julii 1829 till Rikets Ständer
afgifne Betänkande N:o 5o, hvarigenom Utskottet tillstyrkt, att 87,696
R:dr, hvilka, på grund af de inom den i5 October 1828 inkomne ansökningar,
blifvit lill odlingslån beviljade, måtte få i afräkning på först
inflytande halfva afbetalningen på de äldre odlingslånen, i likstämmighet
med »823 års Författning, till lånsökanden utgifvos, dels ock fastat
uppmärksamhet derå, att någon anmärkning inom Riks-Slånden icke blifvit
gjord emot Banco-Utskottets berörde tillstyrkan, men alt, då anmälan
härom ej skett, förr än i Utskottets den 22 October 1829 afgifne Utlåtande,
hade sluteliga afgörandet af hvad Utskottet sålunda tillstyrkt
blifvit hos elt Riks-Stånd fördröjdl till den 11 Januarii i83o, hvilket
uppskof åter förorsakat, att officiel underrättelse 0111 Riks-Slåndens beslut
först genom ett från Banco-Utskoltet den 23 Januarii i83o aflåtet P10-  tocolls-Utdrag blifvit Banco-Fullmäglige meddeladt, hvaraf Fullmägtige
ansett det vara upplyst, att, då Apothekaren Bergelin den 27 Februarii
sistnämnde år hos Banco-Fullmägtige anhöll, att, på grund af bifogade
betyg» och sedan endast en fjerdedel af hela odlingen återstoje tillverk
-
Banco-Ulskoltets Berättelse N.o it.
1
ställande, honom måtte tillåtas, emot sin med vederbörlig borgen försedde
skuldförbindelse, på en gång utbekomma så väl den för året 1829
belöpande första andelen, R:dr i,5oo, som den återstod, till enahanda belopp,
hvilken varit afsedd alt kunna till honom utgifvas genast vid i83o
års början, egentliga frågan inskränkt sig dertill, huruvida ordalydelsen
uti Odlingslåne-Författningens 2 Art. 6 §. ”lill enskild person får såsom,
årligt biträde till större odlingsföretag ej utgå högre summa än 2,000
R:dr,” borde i förevarande fall så förstås och tolkas, att, i följd deraf, ett
låneunderstöd, som redan vid 1828 års slut blifvit sökt och beviljadt,
och till hvars utgifvande Rikets Ständer före 1829 års slut lemnat deras
tillåtelse, skulle ytterligare ett helt år undanhållas lånsökanden och.
blott på den grund, att Banco-Styrelsen, af ofvannämnda tillfällige anledningar,
ej fått eller kunnat före i83o års ingång något deraf anordna, för
det året inskränkas till 2,000 R:dr, samt återstoden 1,000 R:dr ej kunua
erhållas förr än år 1831, ehuruväl odlingsföretaget redan blifvit till tre
fjärdedelar fulländadt, erforderlige medel vore att tillgå och lånsökanden
aflemnat den skuldförbindelse och borgen, som, enligt Författningarne,
fordrades.
En sådan tolkning hafva Banco-Fullmägtige, på de ytterligare skäl,
som i förklaringen ingenfinnas, ej kunnat öfvertyga sig vara den rätta
samt med Rikets Ständers afsigt och syftemål ö(verensstämmande; hvarförutan
Fullmäglige yttrat sig ej kunna inse, huru ett så beskaffad!; bevis,
sora omnämnes i den af Revisorerne jemväl åberopade 1 Art. 8 §.
af Odlingslåne-Författningen, skulle kunnat af sökanden företes eller å
Banco-Styrelsens sida äskas, då sökanden ej något af lånet bekommit,
utan hans anmälan just gick derpå ut, att så väl förra som senare andelen
måtte få genast och på en gång lyftas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda upplyst och förklaradt blifvit,
finnér Utskottet det vara ädagalagdt, alt Fullmägtiges ofvanberörde af
Revisorerne anmärkte åtgärd icke innefattar någon af vikelse från andan
och syftningen af dc föreskrifter, angående odlingslåns utgifvande, som
Fullmägtige i förevarande fall egt följa, hvadan Utskottet ansett Revisorernes
berörde anmärkning böra förfalla.
3:o Angående tillåtelsen att på Bankens fastighetslån göra inbetalningar
äfven i ojemna summor å skillingar och runstycken.
(dS3o års Rev.-Berältelse pag. 36.)
Vid jemförelse af de i 4 Afd. Art. 4 af i83o års Banco-Reglemente,
ibland allmänna bestämmelser för Bankens egentliga låne-rörelse, med
-
8
Btnco-Utskottels Berättelse N.o 21.
delade Föreskrifter, att lån utgifvas af Banken ej annorlunda än å fullt
Riksdalertal, oell att afbetalningar i afseende på lån, sorn framdeles blefvo
utgifne, bestämdes i fullt Riksdalertal med de uti §. 34 af samma
Afd. och Art., ibland hufvudbestämmelser för Bankens nya fastighetslån,
upptagne föreskrifter, dels att grunden för lånesutnmans bestämmande
blifver 1828 års taxeringsvärde, deraf |:del kan såsom lån ei hållas, så
vidt maxirni-summan för låntagare dymedelst ej öfverstiges, dels ock, alt
årliga betalningsskyldigheten blifver 6 för ioo:det af lånens primitiva
summa, hafva Banco-Fullmägtige funnit dessa föreskrifter i tillämpningsen
vara med hvarandra oförenlige och, i betraktande af omöjligheten att
efter ordalydelsen dem uppfylla, ansett sig böra tills vidare antaga och
fastställa, att inbetalningar å fastighetslån hädanefter likasom förr malte
få ske äfven i ojemna summor å sk. och r:st., men begärt Revisorernes
yttrande, huruvida dervid må bero, eller om de stridiga stadgandena
hellre borde, enligt annan af Fullmägtige antydd tillämpningsgrund,
bringas till nödig enbet och öfverensstämmelse; hvarefter Revisorerne
bifallit Banco-Fulimägtiges åtgärd, att tillåta, det inbetalningarne å fastighetslån
än vidare, likasom förut, må ske äfven i brutna summor å sk.
och r:st., såsom minst afvikande från de af Rikets Ständer i öfrigt gifne
föreskrifter i berörde hänseende.
Utskottet bar tagit denna fråga under pröfning, och då det måste
erkännas, att en sådan stridighet eger rum emellan de föreskrifter nu
gällande Banco-Reglemente innehåller i ofvan anmärkte omständigheter,
att desamma ej kunnat efter ordalydelsen tillämpas, finnér Utskottet, lika
med Rikets Ständers Revisorer, Fullmägtiges härutinnan vidtagne åtgärd
böra godkännas; skolande Utskottet ej underlåta att, vid afgifvande
af dess förslag till blifvande Banco-Reglemente, iakttaga de rättelser,
som kunna finnas nödige, för alt bringa Reglementets föreskrifter idelina
del till fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra.
4:0 Angående Banco-Discont-Verkets Tjenstemän tillagd årlig discretion.
(i83a års Rev. Berättelse pag. i^-j
Af den Berättelse Rikets Ständers Revisorer år iS3a om Banco-Verket
afgifvit inhemtas, alt Fullmägtige, uppå framställning af Banco-Discont-Directionen
den 2 Junii 1831, såsom dels ny, dels tillökt discretion
för Tjenstenaännen inom Contoret vid nämnde Yerk,'lills vidare beviljat
14°t> R:dr Banco, att, utan samband med deras å Stat innehafvan
-
Banc^-Utskottets Berättelse If.o 21.
9
de löner, beräknas ifrån och med 1831 års början och utgå efter den af
Directionen lillstyrkte fördelning, nemi. till Kamereraren ny discretion 200
R:dr; i:ste, 2:dre och 3:dje Bokhållaren hvardera tillökt discretion i4o R:dr;
4:de Bokhållaren ny discretion i4o R:dr; Regislratorn tillökt discretion i4o
R:dr; 5:te Bokhållaren ny discretion 120 R:dr; 6:le och 7.‘de Bokliållarne
hvardera ny discretion no R:dr, samt dessutom personelt för nuvarande
Registratnrn 160 R:dr.
Revisorerne hafva funnit det vara tvifvel underkastadt, huruvida
Fullmägtige, på grund af Banco-Reglemenlets uti 4 Art. 5 Afd. 3 §. 8
mom. gifne stadgande, må vara berättigade, alt, efter eget godtfinnande,
bevilja nya tillökningar i de redan antagne Tjenstemännens löneförmoner;
och ehuru Revisorerne, af anförde skäl, ansett Fullraägtiges i förrberörde
afseende vidtagne åtgärd icke föranleda tili någon egentlig anmärkning,
hafva likväl Revisorerne funnit sig desto mindre kunna undgå
att å förhållandet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet, som BancoFullmägliges
förenämnde beslut syntes stå i strid med den, i fråga om
förliÖide löner för Banco-Ombuden, samt öfrige vid Låne-Contoren anställde
Tjenstemän, vid sistförflutne Riksdag, af sammansatta Stats- och
Banco-Utskotten, uti Betänkandet N:o i3, yttrade och af Rikets Ständer
godkände åsigt, att, vid jemförelse af de lönevilkor, Tjenstemannapersonalen
inom Statens Verk i allmänhet åtnjuter, sistbemälde, Tjenstemän,
äfven om ej i beräkning toges de tillfällen till enskilde förljenster, som
deras befattningar åt flere af dem erbjödo, redan funnos ega en mindre
bekymmersam utkomst vid de Verk, der de voro anställde, än deras vederlikar
i Statens Verk och kunde anses framför dem aflönade med någorlunda
billigt afseende å behofven, samt att hushållning borde iakttagas,
ej mindre vid förvaltningen af Rikets Ständers egne, än Statens Verk.
Hvad Rikets Ständers Revisorer sålunda anmält har Utskottet under
noggrann pröfning tagit, och enär så väl 2 §. af Kongl. Maj:ts den
rj Februarii 1816 i Nåder utfärdade Reglemente för Banco-Discont-Verket,
som 4 Art. 5 Afd. 3 §. 8 mom. af det vid sistförflutne Riksdag fastställde
Reglemente för Banco-Verkets Styrelse och Förvaltning berättigar
Fullmägtige att vid Banco-Discont-Verket antaga, constituera och med
lämplige löner förse nödige Tjenstemän och betjening, kunna Fullmägtige,
efter Utskottets omdöme, jemväl anses vara i åtnjutande af
Eili till R. St. Prot. 1834■ 6 Sami. 1 Afd. 1
i5:de Häftet
-
10
B unoo-Utskottets Berättelse N.o 21.
rättigheten att meddela lämplig förhöjning å dessa Tjenstemäns löner, om
och när Fullmägtige så nödigt finna.
Vid undersökning alltså, om Fullmägtige, under antagande alt de
dertill varit berättigade, bort vid ifrågavarande tillfälle bevilja BancDiscont-Directionens
Tjenstemän tillökning i deras löneförmoner, på salt
sorn skett, så, ehuru Fullmägtiges i denna del vidlagne åtgärd icke synes
fullkomligen öfverensstämma med det af Rikets sist församlade Ständer
fattade beslut i fråga om löneförhöjning för Låne-Contorens Tjenstemän,
likväl då i betraktande tages, att Banco-Discontens Contorsbetjening,
hvilken allt ifrån år 1816 lill i83o års utgång åtnjutit större löneförmoner,
än Bankens Tjenstemän under nära samma period, eller ifrån
år 1815 intill 1829 års slut, genom de af Banco-Fullmäglige nu beviljade
discretioner, kommit i åtnjutande af ungefärligen enahanda företräde
i afseende å löneförmoner, framför Bankens Embets-och Tjenstemän,
som egt rum efter den löneförhöjning, hvilken år 1815 blifvit de sednare
beviljad, samt denna olikhet i lönevilkoren emellan bägge Verkens
Tjenstemanna-Corpser låter sig förklara deraf, att Banco-Discont-Verkets
Tjenstemän, de der antagas på endast obestämd tid, enligt meddelade
förordnanden, samt äro underkastade äfvenlyret att, om och när Banco-,
Styrelsen så för godt finner, varda från deras befattningar och dermed
åtföljande förmoner entledigade, dels härigenom befinna sig uti en mera
osäker ställning, i afseende på deras framtida bergning, än Baneo-Verkets
med fullmagt försedde Embets- och Tjenstemän, dels ock i öfrigt
sakna den utsigt till vidare befordran, som står öppen för Bankens
Embets- och Tjenstemän saint Betjente, hvilka också, enligt 1668 och
i6j5 års Författningar, samt 3 Art. 2 Afd. 5 §. af i83o års Banco-Reglemente,
vid fråga om beställningar inom Verket äro fredade från allt
intrång af personer från främmande Verk, anser Utskottet Baneo-FuUtnägtige
hafva egt sådan anledning till deras beslut, om löneförhöjning för
Banco-Discontens betjening, att denna deras åtgärd icke kan vara klander
underkastad.
Huruvida åter ofvanbernälde, af Banco-Fullmägtige åt Banco-Discontens
Tjenstemän beviljade discretioner böra för framtiden oafkoi tade utgå eller
ej, samt, i förra fallet, såsom lön å Stat uppföras, blifver Utskottet i tillfälle
framdeles sig yttra i sammanhang med de ej mindre i motionsväg än
ock, enligt hvad Banco-Fullmägliges Berättelse £pag. 65) upplyser, i
ansökningsväg Utskottets pröfning underställde frågor om löne-forbältring
för Province Låne-Contorens betjening.
Banco-Utskottels Berättelse N.-o 2/.
li
5:o Angående yppad fråga om Banco-Fullmägtiges rätt och behörighet
att förordna om den inre förvaltningen af Banco-Discont-Verket,
i fall behof vet af förändring ej utaf Directionen framställes eller erkännes.
(i83o års Rev. Berättelse pag. 38).
Vid pröfning häraf har Utskottet, uppå de af Revisorerne anförde
skäl, funnit sig böra instämfna uti d?n af dem yttrade åsigt, att äfven.,
då framställningar, angående nödige förändringar i den inre förvaltningen
vid Banco-Discont-Verket icke från Directionen blifvit gjorde, B anCo-Fullmägtige
dock, med tillämpning af 29 §.4 Art. 5 Afd. af nu gällande
Banco-Reglemente, mäste anses hafva egt rättighet förordna om allt
hvad Fullmägtige, till befordrande af ordning, säkerhet och control vid
Banco-Discont-Verket, kunnat finna af omständigheterna päka/ladt.
Och skall Utskottet, vid uppgörande af förslag till blifvande BancoReglemente,
ej underlåta tillse, att Banco-Fullmägtiges omförmälde rättighet
hlifver med den tydlighet bestämd, att något tvifvel derom för
framtiden ej må kunna uppstå.
6:0 Angående inskränkning i tiden inom hvilken Vexel-Bänkens
attester, efter skedd insättning för Discont-lån, böra hos Banco-Disconten
företes.
()83o års Rev. Berättelse pag. 89.)
Sedan Rikets sist församlade Ständers Banco-Utskott, genom ProtocoMs-utdrag
af den 11 Augusti 1829, stadgat, att, till förekommande af
möjliga och befarade missbruk med insättningar i Vexel-Banken för
Discont-Verkets räkning uti andra personers namn, en praesci iptionstid
af \f\ dagar komme att fastställas, inom hvilken alla dylika attester borde
hos Directionen företes, så vida den gjorda dispositionen skulle gälla
såsom betalning och Verket icke å lånet beräkna sig stadgad öfverränta,
hafva Fullmägtige till Rikets Ständers Revisorer år i83o hemställt, burn
vida del måtte anses lämpligt och till ändamålet ledande, att praescriptions-liileti
för insättnings-attesters aflemnande i Banco-Disconten ifrån
, 4 dagar än ytterligare inskränkes till 8 dagar, hvilken framställning
blifvit af Revisorerne gillad.
Då en föreskrift om ifrågavarande attesters aflemnande till BancoDisconten,
före den tid af 14 dagar Banco-Ulskottet vid sistlidne Riksdan
bestämt, ej synes af behof påkallad, samt vid tillämpningen
skidle, i afseende på Banco-Disconten, fordra en förändring jemväl af
det uti Banco-Reglemen tels 4 ^rt* 5 Afd. 23 §. intagne allmänna stad
-
Banco-Utskottets Berättelse Njo 21.
gande, att straffränta först beräknas i4 dagar efter lånets förfallotid ,
uti hvilket senare stadgande åter en förändring serskildt för Banco-Disconten
vore desto mindre billig, sorn härigenom dess gäldenärer, så
vida de ville undvika öfverräntas erläggande, skulle för sjelfva omsättningen
och slutbetalningen af deras lån erhålla kortare rådrum än LåneContorens
gäldenärer, har Utskottet ej funnit skäl biträda den af Fullmäktige
och Rikets Ständers Revisorer härutinnan yttrade mening, utan
trott det böra förblifva vid förut gifne stadgande, om en prcescriptionstid
af 1/j- dagar, för uppvisandet i Banco-Disconten af Fexel-Bankeus
attester ä för Discontens räkning insatte medel, vid påföljd af straffräntas
erläggande.
y:o Angående förändring i lydelsen af den nedantill å Discont-Reversalen
tryckta mening, innefattande pä en gång qvitto för lånet och
ansvar för Documentens rigtighet, som utaf hvarje inlemnare af lånehandlingar
i Banco-Disconten undertecknas.
(i83o års Rev. Berättelse pag. 4°0
Utskottet får i afseende på denna fråga allenast sig förbehålla, att,
vid upprättande af förslag till blifvande Banco-Reglemenle, anmäla den
förändring, som, efter Utskottets omdöme, bör eg a rum, för vinnande
af det ändamål, hvilket med Banco-Fullmägtiges hemställan i denna del
varit åsyftadt.
8:0 Angående Vexel-Banco-Attests företeende inför Discont-Directionen
hvarje gång låns omsättning beviljas.
(A83o års Rev. Berättelse pag. 41.)
I anledning af hvad i83o års Rev. Berättelse härom förmäler,
får Utskottet upplysa, det nu mera den ordning iakttages, att vid låneomsättning
attest öfver i Vexel-Bunken insatte medel bifogas omsättningshandiingarne,
vid desammas föredragning inför Direclionen.
g:o Angående uppstådd fråga, om närmare control å de inbetalningar,
sorn ske till Malmö Låne-Contor, och i sammanhang dermed, om
Directionernes vid Låne-Contoren beroende af Banco-Styrelsen.
(i83o års Rev. Berättelse pag. 42.)
Uppå de af Revisorerne anförde skäl och vid jemförelse afstadgandena
uti §§. 1 och 2 af den för Directeurerne vid Låne-Contoren lastställde
ansvarighets-lag af den 8 April 1834» finnér Utskottet, lika med
Revisorerne, det Banco-Fullmägtige varit berättigade förordna om vidtagande
af de rättelser och reglementariska föreskrifter, Fullmägtige
kunnat finna af behofvet påkallade, till säkerhet och nödig control i
Banco-V'iskotuts Berättelse N.o 21.
afseende pä Låne-Contorens rörelsej. men förbehåller sig att i förslag
lill blifvande Reglemente meddela tydligare föreskrift härutinnan.
Emedlertid tror Utskottet sig böra upplysa, att det förslag, Directionen
vid Malmö Låne-Conlor afgifvit till qvittencer samt sättet för deras
verificering å alla till Contoret inflytande medel, blifvit af BancoFullmägtige
den a3 November 1831 i sin helhet fastställdt.
Hvad i öfrigt beträffar Bankens Discont-Rörelse, så väl genom Banco-Disconten,
som de i Götheborg och Malmö inrättade Låne-Contoren,
blifver Utskottet i tillfälle att meddela närmare upplysningar i det Betänkande,
som, efter verkstäld revision af Banco-Disconten för år i833,
hommer att af Utskottet afgifvas.
D.
Om den Riksgälds-Contoret tillkommande andel af Bankens räntevinst
för åren 182g och i83ö.
(0832 års Rev. Ber. pag. 45-—52 och Banco-Fullm, Ber. pag. 6 & 7.)
Sedan Rikets Ständers år i832 församlade Revisorer funnit så väl,
att med både andan och ordalydelsen af Rikets Ständers beslut och föreskrifter
vore öfverensstämmande, alt capital-förlust borde af räntevinsten för
året endast i den moa ersättas, som verklig under samma år influten
capitalvinst ej förslår att derföre lemna godtgörelse, som ock, att, då
Lagen för Rikets Ständers Bank ej blifvit stiftad förr, än under den 1
Mars i83o, Banco-Fullmägtiges vidtagna åtgärd att redan vid afslutandet
af 1829 års Hufvudbok, genom innehållning af medel, som eljest kunnat
tillfalla Riksgälds-Contoret, uppbringa Bankens grundfond och capital-öfverskott
till en summa af R:dr 4.4°°>oo°» icke då för tillfället varit
af någon ovilkorlig nödvändighet påkallad, hafva Revisorerne visat,
att, i händelse de af dem sålunda antydda beräkningsgrunder blifvit hos
Fullmägtige följda, Riksgälds-Contoret skolat undfå för år 1829 R:dr
95,843: 38. G. och för året i83o R:dr 4»4^c>: i4- utöfver hvad för hvardera
året är vordet dit anordnadt, samt, med åberopande af 2:dra punkten
uti den för Revisorerne meddelade Instrnction, anmodat BancoFullmägtige,
att till Riksgälds-Contoret utbetala dessa 2:ne, efter Revisorernes
förmenande, för litet anordnade summor med tillhopa R:dr
ioo,3o3: 5. 2. Banco.
Men Fullmägtige hafva, efter emottagandet af Revisorernes omförmälde
anmodan, förklarat, att de för sin del icke kunnat utur de af
Banco-Utskottets Berättelse Ar.-o 21.
Revisorerne åberopade föreskrifters ordalydelse hemta de slulföljder, i
afseende på desse föreskrifters anda och syftning, hvartill Revisorerne
funnit sig ega anledning, utan tvärtom ansågo Banco-Reglementets 4
Art. 3 Afd. §§. 8 och g, Banco-Lagens 4 §• samt Banco-Reglementets 4
Art. 3 Afd. 5 §. och slutmeningen af §. 6 ^pag-78) ganska bestämdt innebära
just de beräkningsgrunder för Riksgälds-ContoreLs andel i 1829 och
1800 årens räntevinster, som, vid hvartdera tillfället, blifvit af Fullmägtige
iaktlagne; till följd hvaraf samt uppå de flere skäl, som ej mindre
i Banco-Fullmägtiges Berättelse än ock uti deras Protocoll af den 2Z
Maji och den i3 Junii sistlidne år äro utvecklade, pluraliteten af Banco-Fullmägtige
funnit sig föranlåten att oförändradt vidhålla de beräkningsgrunder,
hvarefter Riksgälds-Contorets andelar i Bankens räntevinst
för åren 1829 och i83o biifvit bestämde och anordnade.
Utskottet har under pröf ning tagit hvad å ömse sidor i detta ämne
anfördt blifvit, samt dervid ej kunnat undgå instämma uti ofvdnupptagne,
af Rikets Ständers Revisorer yttrade åsigt.
Och emedan, vid tillämpning af den grundsats Utskottet sålunda gillat,
sig visar, att af Bankens verkliga capital förlust för år 182g utgörande
R:dr 6,45o: i3. ir.
efter afdrag af contant influten capital vinst . . „ 1,846: 7. 8.
återstått endast R:dr 4»4°4• 6. 3,
samt Riksgälds-Contoret efter sådan beräkning kunnat
och bort för samma år undfå återstoden
af behållna räntevinstens öfverskott (5 5o,6o2;
42. 11.) med
i45,gg8: 36. 8.
men erhållit blott
. „ 5o, 154: 46. 2.
således för litet R:dr 98,843: 38. 6.
alltså och då den för året i83o contant influtne capitalvinst R:dr 9,288:
17. ii. mer an väl förslog alt bestäcka samma års verkliga capitalföt lust
R:dr 4,459: 14. 8., hvars innehållning utaf räntevinsten följaktligen ej
påfordrades, Riksgälds-Contoret kunnat och bort för det året oafkortadt
undfå behållna räntevinstens öfverskott med . . R:dr 85,14p: 42- 6.
meu bekommit endast
80,690: 27. 10.
således för litet R:dr 4-45^7
får Utskottet härmedelst tillstyrka Rikets Ilöglofl. Ständer besluta:
alt af Banken skall till Puksgälds-Contoret utgifvas ett ssmmanräknadt
belopp, stort 100,3o3 R:dr 5 sk. 2 1 st. Baj.co,
Banco-Vtskoltels Berättelse N.-o 2f.
iS
såsom ersättning för hvad Banco-Fullrnäglige hittills innehållit
af den andel Riksgälds-Contoret, enligt sislnänmde
beräkningsgrund, tillkommit utaf Bankens för åren 1829
och i83o influtne ränte vinster.
Vid öfvervägande sedermera, ej mindre huruvida Fullpiägtigcs åtgärd
att utaf Bankens räntevinst för åren 1829 och i83o innehålla ofvanberörde
ioo,3o3 R:dr 5 sk. 2 rst. innefattar en sådan afvikelse från
Rikets Ständers föreskrifter, i detta hänseende, att detta förfarande kan
till anmärkning emot Fullmägtige föranleda, an äfven om Fullmägtige
gjort sig till ansvar skyldige, derigenom att de, oaktadt Rikets Ständers
Revisorers anmodan om berörde summas utbetalande till Riksgälds-Contoret,
detta icke verkställt, utan förblifvit vid de af dem först antagne
beräkningsgrunder, så enär de af Rikets Ständer sjelfve i ämnet meddelade
föreskrifter äro af den mindre klarhet och bestämdhet, att de, jemte
den mening Utskottet ansett dessa föreskrifter verkligen innebära,
kunnat medgifva den tolkning Fullmägtige antagit, samt Fullmägtige enligt
hvad Utskottet, uti förut afgifvet af samtlige Riks-Stånden bifallet
Betänkande (N:o 12 pag. 47)» sig yttrat, icke, enligt nu gällande lnstructioner,
synas vara betagne rättigheten att ingå i pröfning jemväl
af de Utlåtanden, som Rikets Ständers Revisorer under form af föreskrifter
dem meddela; finnér Utskottet Fullmägtige icke hafva' saknat
anledning till deras förenämnde åtgärder, och således ej heller för deras
förhållande härutinnan kunna något klander underkastas.
E.
Götha Canal-Verk.
£iS3o års Rev.-Berättelse pag. 10, och Banco-Fullmägtiges Berättelse
pag. 48—57.)
Af Banco-Fullmägtiges till Utskottet afgifne, Rikets Ständer meddelade
Berättelse inhemtas, att Götha Canal-Direction den 7 November 1833,
uti till Fullmägtige aflåten skrifvelse, nied åberopande deraf, alt Götha Canal,
på sätt då redan till Fullmägtige inlemnadt Besigtnings-instrument innehölle,
blifvit i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t och Rikets Strinder
lemnadc föreskrifter fullbordad, sig hos Banco-Fullmägtige anmält, att,
enligt 6 Moni. Litt. b. af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse lill Kongl.
Maj:t den 4 Januarii i83o, erhålla afskrifning och eftergift af Rikets Ständers
Banks hos Götha Canal-Verk egande fordran, samt af Fullmägtige
i6
Bamo-Vtskollels Berättelse ff.-o 2t,
undfå bevis om verkställigheten af denna afskrifning och eftergift, men alt
Fullmägtige, genom hetlut af d. 21 No v. 1833, till svar härå, meddelat, alt
Fullmägiige funnit någon åtgärd från deras sida icke då för närvarande erfordras
för verkställigheten af den begärda afskrifningen i Banco-Räkenskaperne,
hvarefter, Fullmägtige förmält, att de, i afseende på verkställigheten
af berörde afskrifning och eftergift, sami utfärdandet af deröfver hegardt
bevis, hvartill något uppdrag i senaste JBanco-Reglemente ej förefunnes,
afvaktade Banco-Utskottets förordnande.
I anledning häraf, och sedan Utskottet ej allenast af de hos Fullmägtige
hällne Protocoll inhemta!, att Götha Canal-Bolag å sin sida
uppfyllt de skyldigher och förbindelser, sorn, enligt 4 Art. 3
Åfd. §. 14 morn. 6 af i83o års Banco-Reglemente, Bolaget ålegat, för
erhållande af den afskrifning och eftergift, om hvars verkställighet anmälan
i förenämnde ordning blifvit gjord, utan ock låtit hos sig förete så
väl den af Götha Canal-Direction, å Bolagets vägnar, afgifne förbindelse,
att Canalen allt framgent underhålla, sorn den likaledes utfärdade afsägelsen
af alla anspråk på ersättning af Stats-Verket, jemte alla dervid åtföljande
Protocoll och Autorisationer, samt]! funnit dessa Document vara med föreskrifterne
eniige och i behörig form inrättade, får Utskottet, som, vid
jemförelse af §. 6 naem. 3 uti dess Instruction, ansett sig icke ega att, utan
Rikets Ståndets föregående bifall, något förordnande i denna del meddela,
härigenom, med godkännande af Fullmägliges behandling af frågan,
tillstyrka Rikets Ständer bifalla, det Götha Canal-Bolag nu
må erhålla den eltergift och afskrifning af Bankens fordran
hos Bolaget, hvarom Direetionen, på sätt berördt är, sig anmält;
i
hvilken händelse Utskottet vill åt Fullmägtige uppdraga, att låta denna
afskrifning verkställa samt det deröfver äskade bevis Direetionen meddela.
F.
Inre detail-förhållanclen.
1:0 angående Bankens Öfver-Styrelse.
(j832 års Rev.-Berättelse pag. 12.)
Uti i832 års Rev.-Berältelse är, såsom emot god ordning stridande,
upptaget det förhållande, att en af Öfverste-Lieutenanten Hjerta den
22 September 1831 hos Banco-Fullmägtige gjord, men före Protocollets
upp
-
Banco-Utskottets Berättelse N.o ■21.
•71
uppskjutna justering, den 6 derpåföljde Ocloher, Återtagen afsägelse af dess
plats, såsom Ledamot i Banco-Styrelsen, äfvensom alla i sammanhang dermed
fattade beslut förklarats skola till ali kraft beli verkan förfalla, samt
Öfverste-Lieutenanten Hjerta, i följd deraf, fått åter intaga det rum lian i
Banco-Styrelsen förut innehaft.
Utskottet anser sig icke kunna undgå, instämma uti det af Rikets
Ständers Revisorer meddelade Utlåtande, hvarigenom det af Fullmägtiges
pluralitet i denna fråga iakttagna förfarande blifvit förklaradt vara
emot god ordning stridande.; men finner, lika med Revisorerne, samma
förhållande ej kunna föranleda till annan åtgärd, än att uti blifvande
Banco-Reglemente må intagas ett bestämdt stadgande till förekommande
för framtiden af ett dylikt förfarande; och skall Utskottet, i sammanhang
med andre nödige förändringar i nuvarande Reglementes föreskrifter,
föreslå det stadgande, Utskottet, i anledning häraf, ansettTöra i blifvande
Banco-Reglemente intagas.
2.-o Angående en af Banken inlöst, men sedermera för falsk förklarad
Assignation.
(i83a års Rev.-Berättelse pag. 63.)
Af i832 års Revisions-Berättelse inliemtas, att sedan, vid verkställd
collationering af Kongl. Ränte-Kammarens räkningar med Banken för år
i83o, en af Banken den 12 Jånuarii samma år inlöst Assignation å 7,000
R:dr saknats i Kongl. Räntekammarens böcker, samt Kongl. Räntekammarens
Tjenstemän förklarat, att samma Assignation vore falsk, men Fullmäglige ansett
någon afföring af berörde summa från Kongl. Räntekammarens VexelBanco-räkning
ej kunna anbefallas, har Kongl. Stats-Contoret låtit till Kongl
Svea Hof-Rält instämma Banco-Styrelsen, med påstående, att Banken måtte
anses skyldig vidkännas den genom Assignationens inlösande uppkomne
förlust.
Enligt hvad Banco-Fullmägtige hos Utskottet anmält, är numera beTorde
rättegång, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den i3 sisllidne
Maji, afgjord på det sätt, att Kongl. Maj:t, lika med Dess och Rikets Svea
Hof-Rätt, ålagt Banken att godtgöra Kongl. Räntekammaren, å dess räkning
med Banken, Assignationens belopp 7,900 R:dr Banco, hvilket beslut blifvit
till verkställighet befordradt medelst skedd insättning för Räntekammarens
räkning, N:o %, af ifrågavarande summa R:dr 7,300, samt insättnings-attestens
aflemnande till Kongl. Stats-Contoret.
Bihang till R. St. Prot. }S34• 6 Samt. 1 Afd. 3
l5:dö Häftet.
i8
Banco-Vtskotlels Berättelse N.o 21.
Utskottet har, med föranledande af Kongl. Maj:ts omförmälde Nådiga
Dom, ansett det böra af vederbörlig Domstol i laga ördning- utredas och
pi’öfvas, huruvida tillkomsten af berörde origtig förklarade Assignation eller
den skedde inlösen deraf kan, i ena eller andra fallet, Stats-Contorets
och Räntekammarens eller Bankens Tjenstemän tilliäknas, samt, till följd
häraf, beslutat, det handlingarne i målet komma att till Bankens FiscalsEmbete
öfverlemnas, för anställande af den talan emot vederbörande, hvartill
omständigheterne kunna föranleda.
3:o Anslag å Banco-Fullmägtiges Dispositions räkning, N:o för tillfälliga
anordningar och extra behof.
(Fullmägtiges Berättelse pag. 5c)—61.)
Af Banco-Fullmägtiges Protocoll har Utskottet inhemtat närmare upplysning
om de skäl, hvilka legat till grund för de af Fullmägtige sedan
sisth Riksdag beslutade anslag å Fullmägtiges Disposilions-räkning N:o 2,
och finner de härom fattade beslut hvilande på sådäne grunder, att Utskottet,
med gillande af deni, får hemställa,
det Rikets Höglofl. Ständer måtte samma beslut stadfästa
och således tillåta, att, under de af Fullmägtige föreskrifne
vilkor, fortfarande må af Fullmägtiges Dispositionsräkning
N:o 2 utgifvas till aflidne Waktmästarens vid Banco-DiscontVerket,
Forssboms Enka, Sara Gustava, född Haglund, 75
R:dr årligen;
till Registratorns vid Götheborgs Låne-Contör C. Hageliens
5 minderåriga barn, i5o R:dr årligen;
tili afl. Waktmästaren Hasselgrens minderåriga dotter,
Euphrosina Catharina, 5o R:dr årligen;
till förrymde Bokhållaren vid Götheborgs Låne-Contor
C. D. Treffenbergs hustru, Eva Maria, född Ahlberg, med
trenne minderåriga barn, 5o R:dr årligen;
till 4 minderåriga, moderlösa barn efter Bokhållaren i
Banken Fr. Zettergren, 166 R:dr 32 sk. årligen;
till afl. Conlorsskrifvaren i Banken, Protocolls-Secreteraren
Axel Printzenskölds arne minderåriga söner, Axel oell
Pehr Edward, 5o R:dr årligen;
till afl. Waktmästaren vid Götheborgs Låne-Contor,
Wedbergs Enka, Rebecka Klebeck, 4o R:dr årligen;
till afl. Cancellisten vid Banco-Discont-Verket, Assesso
-
Baiico-TJisko Hels Berättelse N'.o 2/.
ren Claessons efterlemnade Enka, W. Marg. Malmberg, med
§ minderårige,.barn, i5o R:dr årligen; samt
till förre arbetaren vid Tumba Pappers-Bruk, Sven Wennersten
och hans hustru, Maria Sjöberg, 6 R:dr 3a sk. årligen.
Allt med förbehåll, att de tillfällen, till besparingar af
ena eller andra af dessa anslag, som möjligen kunna sig yppa,
varda behörigen iakltagne. ...
/po Förflyttningar pä Bankens Pensions-Stat.
De Bankens Embels- och Tjenstemän, hvilka Fullmägtige, med begagnande
af den i 3 Art. 4 Afd. §. 18 af i83o års Banco-Reglemente medgifne
rättighet, förflyttat å Bankens Pensions-Stat,*ulan föregången anmälan
derom, samt roed bibehållande af å Stat innehafde löner, finnas uppräknade
uti den af Banco-Fullmäglige till Utskottet afgifne och Rikets
Ständer vid Riksdagens början meddelade Berättelse (pag. 61.); och har
Utskottet, efter tagen kännedom af hvad Fullmägtiges Protocoll i dessa
frågor innehålla, funnit sädane skäl ligga till grund för de af Fullmägtige
härutinnan vidtagne beslut, att Utskottet anser någon anmärkning
emot Fullmägtiges åtgärder i denna del icke ega rum.
G.
Tumba Pappers-Bruk.
(i832 års Rev.-Berättelse pag. 64.)
Vid verkställd granskning af Tumba Bruks räkenskaper och förvaltning
för år i832, har Utskottet funnit Brukets räkenskaper vära ordentligen
förde och till siffran rigtige.
Sedan Rikets Ständers år i832 församlade Revisorer fästat Rikets
Ständers serskilda uppmärksamhet på de stora missförhållanden, som sig
visade emellan senare årens kostnader för Tumba och den deraf lemnade
afkastning, har Utskottet jemväl egnat den sorgfälligaste granskning åt allt
hvad som rörer förvaltningen af detta Bruk, dervid Utskottet inhemtat, att
egentliga orsaken till nämnde missförhållanden ligger deruti, att Bankens
förlag under senare tider i så betydlig nion blifvit till byggnads- och
reparationsföretag använde. De i sådant afseende nedlagde stora kostnader
hafva dock till betydlig del förfelat deras ändamål, genom den i Julii
månad år 1829 vid Tumba Pappers-Bruk inträffade eldsvåda, som förstörde
den ena af de derstädes då varande Yerkhusbyggnader, eller det så
a<s>
Fanco-Utskottets Berättelse IV.-o1 2f.
Sallake Öfra Verket, just vict dera tidpunkt, då detsamma Blifvit bragf
filt det fullbordade skick, att man ansåg sig der kunna- tillverka de för-^
bättrade papperssorter, Rikets Ständer funnit af behofvet påkallade; för
Bankens- nya sedlar; oell de sedermera å Bruket nedlagde stora omkostnader
hafva förnämligast härledt sig derifrån, att ett nytt Verk, J stället för
det genom branden förlorade, blifvit uppförda
Utskottet bär sålunda ansett sig först böra undersöka, huruvida det
å nyo uppförda Öfra Verket vid Tumba verkligen varit af beliofvet påkalladt
eller bort besparas, oell så väl nya sedelpapperet, sorn det förr vanliga,:
kunnat i det efter branden qvarstående gamla eller så kallade Nedra Verket
beredas;-
Härvid förekommer, alf, sedan Rikets sist församlade Ständer beslutat
en förändring af sedelmyntet, samt Fullmägtige funnit nödvändigt, att ju
förr desto hellre vidtaga åtskilliga nödiga förberedelser vid Tumba Bruk,
för att till verkställighet bringa Rikets Ständers berörde beslut, men ansett
sig icke vara- i tillfälle bedöma, huruvida för detta ändamål erfordrades,
att, i stället för det nedbrunna Verklniset å Tumba, låta uppföra
en ny byggnad, utan i denna fråga sig rådfört med Professoren Pasch,
bar bemälde Professor till Fullmägtiges Protocoll för den 3i Märs i83o>
förklarat: alt han för sin del ansåge ett nytt och serskildt Verk för det
åsyftade ändamålet aldeles nödvändigt; att det qvarstående Nedra Verket
väl möjligen skulle, hvad de yttre morarne angiiige, kunna begagnas, men
att en aldeles- förändrad inredning då erfordrades, sorn måste blifva ganska
kostsam, utan alt, det oaktadt, blifva mot behofvet fullkomligen svarande,
samt att dessutom vid en sä total förändring af detta Verk alltid förutsattes
såsom oundvikligt, att ali papperstillverkning; under tiden skulle
belt och hållet afstanna.
På grund df detta yttrande, meddeladt af en sakkunnig person, hvars
lunskaper och erfarenhet, i fråga om sättet och medlen för det nya sedelpapperets
åstadkommande, redan förut af Rikets Ständer sjelfve blifvit på
det högsta vitsordade, och då härvid sig företer, att, i händelse det å Tumba
Bruk befintlige äldre Verk skulle undergått de totala förändringar,
hvilka, enligt Professoren PascJis förklarande, varit nödvändige, för beredandet
derstädes' af nya sedelpapperet, ali papperstillverkning, i följd
häraf, skulle under en längre tid hafva afstanna!, och sålunda ingen utväg
återstått att förse Banken och Riksgälds-Contoret med de qvnntrteter sedelpapper
af nu brukliga slaget, sorn för rörelsen kunnat erfordras, och
hvilka, i synnerhet i afseende- på småsexlelstifl verkningen, uppgå lill så
Banco-lJ tskoltets Berättelse N.a 2 f.-
sr
högs C ansenlig* belopp, kan Utskottet ej annat finna, än att nys Verkhuset
på' Tumb» varit af bebofvet på kallad ti, för stt, efter de mest gotik-ände
nyare met boder o civ uppfinningar, kunna tillverka ett så beskaffad t sedelpapper,
sorn Rikets- Ständer ansett böra till Bankens blifvande ny» sedlar
begagnas,
I afseende på nämnde byggnadsföretag fnhemtäs- vidare af Fullmägtiges
Protocoll, att då mot de åtgärder, som före 1823 års Riksdag vidtogos,
i afseende på’ det vid Tumba uppbyggd» stora boningshus, intet blifvit anmärkt,
utan samma byggnad, r förhållande lill kostnaden, lemnade, hvad
utseende oell soliditet beträffar, föga öfrigt alt önska, men att deremot de
byggnadsarbeten, sorm med anledning af 1023 års Reglemente, sedermera
blefvo föranstaltade medelst entreprenad, icke voin med lika omsorg verkställde,
ehuru proportionsvis dyrare, samt det äfven syntes ligga i sakens
natur, alt, så-vida nödig uppmärksamhet vid tillsynen och redligt nit i utförandet
icke saknades, en lika god och varaktig byggnad borde vid Tumba
kunna åstadkommas för bättre pris, än det, efter hvilket någon entrepreneur
skulle kunna ett sådant byggnadsarbete öfvertaga', emedan hvarjehanda
qvanliteter af både materiel och arbetskraft vöre vid Bruket att
kostnadsfritt tillgå, och härtill kommer den hufvudsakliga omständighet,
att den lill machineriet hörande inredning omöjligen’ kunde i förväg bestämmas
med en för uppgörande af Entreprenad-Conlract erforderlig noggrannhet,
utan säkert mäste under arbetets fortgång på hvarjehanda sätt
jemkas och förändras, hafva Fullmägtige, uppå desse skäl, ansett byggnaden
böra ombesörjas utan entreprenad', dock under iakttagande, att serskilde
beting för viss» delar deraf, efter omständigheterna, fingo uppgöras och
afslutas, der sådant funnes ledande till besparing i tid och kostnad; hvarefter
ritning, för anläggandet af det nya Verkhuset vid Tumba, blifvit i
utkast sammanfattad af Ingenieur Ehingerr sorn till Fulimägtiges Protocoll
den 31 Mars 183o yttrat sina tankar 0111 sättet och ordningen för utförandet
af den tillämuade byggnaden, med förklarande, att lian vöre villig ombesörja
verkställigheten under enahanda noggranna tillsyn, sorn1 i fall en
byggnad på hans egen bekostnad vöre i fråga, samt dervid ansvara ej
mindre att byggnaden skulle innan hösten samma år vara under tak, än
äfven för dess soliditet och fullkomligt klanderfria beskaffenhet.
Och ehuru oförutsedda omständigheter och hinder, af flerfalldig: beskaffenhet,
hvilka mött för arbetets utförande, efier den af Fullmägtige
först afsedda plan, gjort det' nödvändigt alt derifrån i flera delar afvika,
samt Fullmägtige, sorn den i5 April nyssnämnde år med Ingenieur Ehin
-
2 i
Banco-Utskottets Berättelse No 21.
ger afslutat den öfverensskommelse, att Iian, emot en belöning af iooo
R:dr Banco i ett för allt, skulle ataga sig tillsynen och befattningen med.
den nu ifrågavarande byggnaden å Tumba, dels tilläfventyrs icke med
all erforderlig noggrannhet bestämt omfångetiaf Ingenieuren Eliingers befattning,
i afseende på ifrågavarande byggnads-företng i sin helhet och
det ansvar honom i sådant hänseende ålegat, dels ock tillåtit, att det
vid Motala beställda machinéri fått, utan öfverinseende af Ingenieuren
Ehingerj uppsättas utaf en serskild från verkstaden afsänd machinist,
anser likväl Utskottet sig ej kunna instämma uti den, af i83o års Revisorer
yttrade åsigt, att omförmälde byggnad blifvit utan någon egentlig
plan utförd.
Huruvida inredningen af nya Verkhus-byggnaden vid Tumba, jemte
dertill hörande machinéri, kunnat, genom någre ytterligare bemödanden
från Fullmägtiges sida, bringas till snarare verkställighet, än som nu
skett, tilltror sig Utskottet ej att afgöra, men anser sig böra upplysa,
ej mindre att det långa dröjsmålet, utöfver dgn, för verkställigheten
först beräknade tid, förnämligast härledt sig från de oväntade hinder,
som mött för erhållandet af det från Motala Mechaniska Verkstad beställde
machinéri; än äfven alt, sedan framlidne Grefve von Schwerin i
Junii månad i832 emotlog speciela inseendet å Tumba Bruks administration,
alla åtgärder, för att bringa Verket till ändamålsenlig fullbordan,
blifvit af Fullmägtige med utmärkt nit och skyndsamhet vidtagne.
Sedan det vid Tumba uppförda Verkhus till dess hela inredning
och machinéri blifvit i första dagarne af Januarii månad i832 fullbordadt,
hafva Fullmägtige, vid sammanträde å Tumba den ii i sistnämnde
månad, låtit, dels genom Directeuren G. af Uhr och Läraren vid
Bergsskolan i Fahlun Notarien J. Bagge, verkställa besigtning å de arbeten,
bestående uti varm-inrättning och hydrauliska pressar med tillhörande
rörledningar för injections-vattnet, som af Architecten Ehinger
blifvit i nya verkbus-byggnaden utförde, hvilka arbeten besigtningsmännen
godkänt, utan annan erinran, än att rörledningarne syntes
nog trånga,så att de möjligtvis hindrade inrättningen att göra all den
effect, som eljest, med större rymlighet i rörledningen, skulle kunna
åstadkommas, dels ock genom Directeuren af Uhr, å Bankens vägnar,
samt Notarien Baggej å Motala Mechaniska Verkstads vägnar, besigtiga
det från Motala ankomna, af Mechanicus Karlberg i verket insatta machineri;
hvaröfver det slutliga yttrande är af besigtningsmännen meddeladt,
att alltsammans vöre utfördt i enlighet med de förevisade ritzin
-
Baneo-TJtskotiets Berättelse N:o 21.'
23
garne, någon smärre delail undantagen, som blifvit verkställd pä ett
mera ändamålsenligt sätt, än det på ritningarne angifne; att machineriets
uppsättning samt de delar deraf, som på stället blifvit förfärdigade,
voro med mycken sorgfällighet utförde och gåfvo icke anledning
till ringaste anmärkning, samt att besigtningsmännen förenade sig i
samma fördelaktiga omdöme om piecerne, sådana de blifvit från Motala
levererade, undantagande svarfstolen, i afseende på hvilken Directeuren
af Uhr yttrat, det lian ej ansåge rörliga dockan och försättaren bearbetade
med sorgfällighet, äfvensom Bagge medgifvit, att desse båda piecer
glappade på prismerne, samt för öfrigt icke voro så fulländadt verkställde,
som arbeten från Motala Verkstad vanligtvis plägade vara, men
ansåge, det oaktadt, svarfstolen fullkomligt tjenstbar och mot sitt ändamål
svarande, hvilket Directeuren af Uhr icke heller bestridt.
De erinringar, Utskottet, för sin del, efter företaget besök å stället,
trott kunna vid nämnde arbeten framställas, äro icke af den betydenhet,
att desamma behöft här upptagas.
Hvaremot det visserligen i hög grad ådragit sig Utskottets uppmärksamhet,
att kostnaderne för det vid Tumba uppförda nya Verkhuset,
som uppgår till en total summa af 100,666 R;dr 8 sk. Banco, så
betydligt öfverstiga hvad från början varit beräknadt; men då Fullmägtige,
för utförandet af detta företag, valt den utväg, hvarigenom, efter deras
omdöme, grundadt på erfarenheten och flera förenade omständigheter,
ändamålet säkrast och med största besparing skulle kunna ernås; då
af Fullmägtiges till i832 års Revision afgifna Berättelse, angående Tumba
Bruk, jemförd med deras Protocoll i ämnet, sig visar, huru föga anledning
Fullmägtige egt att, i afseende på kostnaderne, föreställa sig det
nu inträffade resultat förr, än arbetet så till vida fortgått, att några inskränkningar
i den antagne planen icke vidare kunde ske, ulan fruktlöst
uppoffrande af de medel, derå redan blifvit använde; då de dyrbara inrättningar
och machinerier, hvarmed detta Verk finnes försedt, blifvit efter
vetenskapsmäns rådförande derstädes begagnade, såsom de tjenligaste
för tillvägabringandet af nytt sedelpapper, efter bästa å utrikes orter
följda methoder, oeh då det ej skäligen bör Fullmägtige tillräknas,
om de, under sina nitiska bemödanden för sakens framgång, stundom
mindre afsett en möjlig besparing, än vissheten att vinna de vigtiga
fördelar, som med företaget varit åsyftade, finnér Utskottctj attj om än
den nya Verkhus-hyggnaden ej skulle fullt motsvara de derpå använde
TSnnco-Utskotlets Berättelse W-o at.
stora kostnader, Fullmägtiges åtgärder i denna del dock icke äro af sådan
beskaffenhetj att desamma kunna till åtal föranleda.
Hvad för öfrigt Utskottet ansett böra iakttagas, till åstadkommande
af större hushållning för framtiden vid förvaltningen af Tumba Bruk,
vill Utskottet Fullmägtige serskildt meddela; och skall ej heller underlåta
att Rikets Ständer underställa de föreskrifter i detta hänseende, hvilka
kunna fordra att i blifvande Banco-Reglementc intagas.
Till följd af de Utlåtanden Utskottet bär ofvan meddelat öfver de
Fnllmägtiges förvaltnings-åtgärder, som varit af serskild uppmärksamhet
förtjente, och sedan Rikets Högloft. Ständer redan, med bifall till Utskottets
uti Betänkandet N:o 12 gifna tillstyrkan, behagat tillerkänna
Fullmägtige decharge för de af dem vidtagne åtgärder, dels till förberedande
af den allmänna silfver-utvexlingen, dels ock i samband med
Rikets Ständers Beslut om Banco-sedlarne samt en på upplåningar grundad
disconlering lör den större rörelsen, får Utskottet, som ej heller i
öfrigt funnit någon anledning till anmärkning hafva emot Fullmägtige
förekommit för den tidrymd, hvilken utgjort föremål för Utskottets
granskning, härmedelst, under vitsordande af Fullmägtiges nitfulla bemödande
för uppfyllandet af deras ansvarsfulla kall, tillstyrka,
att Banco-Fullmägtige, i afseende på de af dem intill slutet
af Januarii månad innevarande år vidtagne, uti deras
Protocoll för samma lid antecknade beslut och åtgärder,
måtte varda af Rikets Högloft. Ständer från all ansvarighet
frikallade.
Och anser Utskottet sig slutligen böra förklara, det Utskottet fullkomligt
instämmer uti det af Rikets Ständers Revisorer lemnade vitsord,
att ej mindre Bankens Commissariat uti vården af Verkets redbarheter,
administrationen inom Departementen och de flere på detsamma beroende
befattningar, iakttagit vederbörlig ordning och sorgfällig omtanka för
Banco-Verkets säkerhet och förmon samt jemn uppmärksamhet på efterlefnaden
af gifne stadgar och föreskrifter; än äfven Bankens FiscalsEmbete
nied utmärkt drift och noggrannhet bevakat och handhaft Verkets
vidlyftiga, med hvarje år sig ökande rättegångs-ärenden, jemte den
inre ordningen inom Verket samt Bankens Tjenstemän i allmänhet, och,
med allenast få undantag, genom flit, pålitlighet och ordning, gjort sig
af Rikets Ständers ynnestfulla bifall väl förtjente.
Trenne Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 2 Augusti i83|. Reser
-
Banco-ZJlskottets Berättelse N.-o 31.
a5
Reservation
af Herr Doctor Morén: "Ifrån Utskottet skiljer jag mig i så målto:
1:0 Att jag icke tilltror mig kunna bedöma, huruvida det nja Verkhuset
vid Tumba behöft byggas, eller icke. Behöfligheten har blifvit bestridd
på skäl, att det gamla Verkhuset kunnat med föga kostnad utvidgas
och att papper bade med full säkerhet för Banken kunnat tillverkas
vid andra Bruk. Jag anser lämpligast, att Utskottet uppgifvit de stridiga
opinionernes grunder, utan att slita tvisten.
2:0 Såsom Afdelningen tillstyrkt, hade jag, i likhet med Rikets Ständers
Revisorer år i832, velat för Rikets Ständer anföra förekomne anledningar
till den anmärkning, att nya Verkhuset blifvit uppbygdt utan
sammanhängande plan. Desse anledningar äro, att Bj^ggmästaren ej haft
arbetets hela ledning, ritning dels saknats, dels under byggnadens fortgång
ändrats, rifning skett, o. m. d.
3:o Bestämdare hade jag velat utsäga, att meranämnde byggnad synes
kosta för mycket. Machineriet lärer uppgå till 29,000 R:dr, och det ej betydliga
huset till 71,600.
4:o Min mening är således: att nödig hushållning ej vid Tumba blifvit
iakttagen, men att klandret, i den mer eller mindre men detärföranledt,
ej drabbar nu varande Fullmägtige; att Pappers-Brukets Styrelse syjies
behöfva annorlunda organiseras; att påminnelse om bättre hushållning
för framtiden borde meddelas; samt slutligen att dechargen borde hafva
blifvit sådan Afdelningen föreslagit den, nemi.: ”om, under .Herrar Banco”Fullmägtiges
ständigt ökade mångsidiga befattning, de möjligtvis icke ali”tid
medhunnit att sträcka sin uppmärksamhet till åtskilliga mindre detail”förhållanden,
som kunnat anses underordnade den nya pappersfabricatio”nens
i större scala omfattande plan; så kunna de här ofvan upptagne vid
”Tumba skedde afvikelser från en god hushållning, hvilka med full säkerhet
kunna antagas hafva timat emot deras vilja och vetskap, icke tillräknas
”dem såsom något fel, eller serdeles inverka på omdömet öfver deras för
”öfrigt visade nitfulla bemödande och omsorg att uppfylla de af Rikets
"sist församlade Ständer dem lemnade föreskrifter, i afseende på vidtagan”det
af tjenlige anstalter för beredande af ett bättre sedelpapper; hvadan
''Afdelningen hos Höglofl. Utskottet tillstyrker, alt ovilkorlig decharge måtte
Bih. lill R. St. Fröt. i83/f.. 6 Sami. 1 Afd.
i5\de Häftet.
4
26 Banco-Utskollels Betänkande AT.o 22.
"Herrar Banco-Fullmäglige meddelas för Tumba Bruks Styrelse och Förvaltning.
”
Herr Prosten ödmann och Herr Doctor Lindahl hafva i denna Reservation
sig förenat.
N:o 22.
Antom till Exp.-Utsk. den 4 Augusti.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om beläningsrätt af
Arméens Accordsfonds Obligationer.
Sedan Rikets Höglofl. Ständer lill deras Stats-Utskolt remitterat Kongl.
Maj:ts under den 25 sistlidne Januarii aflåtne Nådiga Skrifvelse om ytterligare
Statsanslag för Armeens Pensions-Cassa, om dispositionen af Accordsreglerings-anslaget
och om beläningsrätt af Accordsfondens Obligationer, samt
bemälde Utskott Utlåtande, under N:o 57, till Riks-Stånden afgifvit, öfver
Kongl. Maj:ts omförmälde Nådiga Skrifvelse, utom hvad angick sistberörde
fråga, eller belåningsrätten af Accordsfondens Obligationer, hvilken
Stats-Utskottet, genom Protocolls-Utdrag af den 12 sistlidne April, till
Banco-Utskottet öfverlemnat, jemte transsumt ej mindre af Kongl. Majrts ofvanomförmälde
Nådiga Skrifvelse, än äfven af det anförande, Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län i ämnet afgifvit, och som
från Hedervärda Bonde-Ståndet åtföljt remissen till Stats-Utskottet.
I anledning häraf har Utskottet lill pröfning företagit denna del af
Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, samt dervid inhemtat, att,
sedan Armeens Fullmägtige, i sammanhang med framlagdt förslag till amortering
af Accorden inom Armeen, gjort underdånig anhållan om framställning
till Rikets Ständer, bland annat derom, att Accordsfondens Obligationer
må få belånas så väl af Directionen öfver Armeens Pensions-Cassa som
af enskilde, till enahanda belopp och lika ränta, som för de med Rikets
Ständers garantie utfärdade Obligationer redan blifvit fastställde eller framdeles
kunde bestämmas, har Kongl. Maj:t, enär, för befrämjandet af
Accordsregleringen och den i sammanhang dermed stående amorteringen,
som voro grundade på Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma er
-
ftanco-Utikoliels Betänkande N:0 71.
27
kännande af rättvisan i utgifne och fastställde Accords återbetalande, inga
lampliga medel eller utvägar borde åsidosättas, med understödjande af
Fullmägtiges underdåniga anhållan i denna del, till Rikets Ständer öfverlemnat,
att härom ändamålsenligen besluta; och har Riksdagsfullmägtigen
sanders Danielsson, i afseende på förevarande fråga, yttrat, alt, efter hans
tanka, borde pröfningen af hvad lånerätt Accordsfondens Obligationer kunde
tillerkännas helt och hållet bero af Banco-Styrelsen, i enlighet med.
de allmänna föreskrifter, som komma att beruälde Styrelse meddelas,
helst med Bankens säkerhet och dess rörelses obehindrade gång icke öfverensstämde,
att genom sérskilde, på förhand fattade beslut gifva ovilkorlig
lånerätt till något allmänt eller enskildt Verk, som sedermera möjligen
kunde försältas utur tillfälle att sine Förbindelser uppfylla; uti hvilket anförande
åtskillige af Heder?. Boude-Slåndets Ledamöter sig förenat.
I sammanhang härmed har Utskottet företagit en af Herr Rosenblad
Bernhard, väckt, den 2 sisth Junii från Ilöglofl. Bidderskapet och Adeln till
Utskottet remitterad, motion, örn belåning i Banco-Disconten af Arméens
Pensions-Cassas Obligationer; hvilken motion, jemte dervid afgifne yttranden,
den i5 i samma månad till Utskottet ankommit.
Af Herr Rosenblad finnes anfördt, alt, då Arméens Fullmäglige beslutat
utgifvandet af Obligationer med 5 procents ränta och successiv amortering
till inlösen af Arméens Officerares accord, hade den stora
begärlighet, nära likartade, af Riksgälds-Contoret utgifne papper hos allmänheten
vunnit, ingifvit ett så stort förtroende till lättheten att kunna utan
förlust realisera jemväl ifrågavarande Obligationer, att icke allenast många
af Arméens Officerare, hvilkas accord icke till inlösen voro förfallne, emottagit
anbud utaf liqvid i dessa Obligationer, utan äfven Directionen
öfver Arméens Pensions-Cassa uppsagt hela graders accord, tiil belopp
öfverstigande Cassans, egande contanta behållning, men att orsaker, utom
Motionairens .ämne att nu undersöka, gjort upplåning emot dessa papper
vida mindre lätt, än man förmodat; att de Officerare, scm anmält sig till
erhållande af Obligationer för sina accord och rättat uppsägning af skulder
o. s. v. efter den förmodade contanta tillgången, härigenom nu befunne
sig i stor förlägenhet; att Disconten varit bestormad med efterfrågningar,
om desse papper ej der emottogos, dertill Directionen måst gifva nekande
svar; och att innehafvarne af sådane Obligationer blifvit i enskild
väg blottställde för stora präjerier af penningemän, hvilket allt föranlät
Motionairen att, såsom en interimistisk åtgärd, till vidtagande genast och
sS
Banco-Utskottets Betänkande IV.o 22.
intilldess Rikets Ständer hunno fatta sina allmänna beslut om Banken och
dess Disconters Lånerörelse, föreslå, att Armeens Pensions-Cassas utgifne
Obligationer med 5 procents ränta må af Banco-Disconten belånas på högst
6 månader, med högst 90 procent af ålydande belopp, och att till detta ändamål
Discontens fond för publika papper må interimistiskt förstärkas med
100,000 R:dr Banco, hvartill de, under löpande halfåret i Banco-vinst ingångna
och amorterade Bancosedlar lemnade full tillgång, utan verklig tillökning
i den beräknade sedelstocken; hvilken motion blifvit af Friherre
Franc Sparre understödd, hvaremot Herr Gunther, Carl Gustaf, Herr Friherre
Boije, Ludvig, Herr Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm, och
Herr Hegardt, Christian Bernhard, fästat uppmärksamheten på angelägenheten
af att ej på förhand fastställa någon bestämd summa, hvartill ifrågavarande
Obligationer skola i Banco-Disconten belånas, utan låta lånesumman
bero af Directionens pröfning, enär desse Obligationer, såsom ställde
på en lång amortissementslid, säkert skulle erhålla en ganska ombytlig
curs.
Ehuru Utskottet visserligen erkänner, ej allenast att de Obligationer,
som utgifvas för amorteririg af Armeens Officerares accord, åsyfta ett
så vigtigt ändamål, att deras upprätthållande i värde förtjenar i hög
grad i betraktande tagas," utan ock, att desse papper grunda sig på så
goda fonder, att de kunna anses af lika säkerhet med hvilka andra publika
papper som helst; likväl då Utskottet ej kan annat än fullkomligen
gilla den af flere Ledamöter yttrade åsigt om nödvändigheten deraf,
att lånerätten lör publika papper icke må på förhand af Rikets Ständer
bestämmas till någon viss procent af den summa, hvarå de lyda,
utan att sådant må få bero af Discont-Directionens pröfning, vid de serskilde
tillfällen, då dylika pappers belåning ifrågakommer, hvilken åsigt
jemväl öfverensstämmer med hvad Utskottet i 24 punkten af dess under
3Nr:o 6 afgifne Betänkande sig yttrat, samt numera, efter tagen kännedom
af de vid nämnde Betänkande inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar,
ytterligare föreslagit, angående belåningen af actier och publika papper;
och får Utskottet alltså, bestraffande frågan, om och till hvad belopp
Armeens accordsfonds Obligationer må af Banken belånas, här endast
åberopa hvad Utskottet uti 23 punkten mom. c. af dess under N:o 16 meddelade
Utlåtande redan i allmänhet tillstyrkt, eller att, med undanlag af
de under mom. a. och b. i samma punkt serskildt uppräknade hypotliek,
alla öfrige publika papper och följaktligen jemväl ifrågavarande Obligationer,
Banco-Utskoltcts Betänkande N.o 22. 2<)
tioner må af Banken antagas och belånas till delar af vanliga försäljningspriset
under månaden näst före belåningen.
Ilvail dernäst angår Herr Rosenblads förslag att, i och för belåningen
af accordsfondens omförmälde Obligationer, Discontens fond för publika
papper må interimistiskt förstärkas med 100,000 R:dr Banco, så,
enär de under löpande halfåret af Banco-vinsten ingångna och för det
närvarande amorterade Banco-sedlar, genom hvilka Molionairen ansett
tillgång till en sådan förstärkning kunna beredas, ej skulle kunna i låneväg
åter utgifvas, utan alt, i likhet med hvarje ny sedel-emission, åstadkomma
tillökning i utelöpande sedelstocken, men ali sedel-emission,
utan motsvarande reel valuta, synnerligast i närvarande tidpunkt, hör
undvikas, måste Utskottet äfven
afstyrka den af Herr Rosenblad föreslagna åtgärd, alt, genom
förstärkning tills vidare af Bankens DiscontfoiuI för
publika papper, bereda ökad tillgång, lill belåning af Arunens
accordsfonds Obligationer.
Hvaremot Utskottet, med fästadt afseende å de skäl, Herr Rosenblad
anfört för angelägenheten af, alt ifrågavarande accordsfonds Obligationer
ju förr desto hellre måtte komma i åtnjutande af den belåningsrätt
Rikets Ständer kunna åt dem bevilja, samt under förutsältning
af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet i dess ofvan åberopade Utlåtande
N:o 16, punkten 23, mom. c. tillstyrkt, anser sig slutligen bö
re
hemställa,
att accordsfondens Obligationer, i mon af sig yppande tillgång
på den redan för lån å actier och publika papper anslagna
fond, må, till ofvanuppgifne belopp eller |;delar af
deras försäljningspris under månaden näst före belåningen,
få i Banco-Disconten belånas, utan afvaktan af Rikets Ständers
fastställelse å de reglementariska föreskrifter, hvilka,
på grund af Rikets Ständers beslut angående Bankens rörelse
och förvaltning, komma att före Riksdagens utgång
af Utskottet uppgöras och för Rikets Ständer framläggas.
Stockholm den a Augusti 1834*
Ti di. lill R. St. Prot, 1834. 6 Sami. 1 Afd.
i5:de Iiäftöt.
STOCKHOLM, Eckstein ska Tryckeriet, i 834*
Banco-TJtskolltis Memorial AT.o s3.
'i
N:o a3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 8 Augusti.
Memorial, med förslag till samman jemkning af Riks-Ståndens
beslut, i anledning af Utskottets under N:o iy afgifna förnyade
Utlåtande, angående Bankens öppnande till utvexling
af silfver.
Genom erhållne Protocolls-utdrag från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln af den 23 Julii och 4 innevarande Augusti, från Högvördige Preste-Ståndet
af den 25, från Vällofl. Borgare-Ståndet af den 28, samt från.
Hedervärda Bonde-Ståndet af den 24 sistlidne Julii, har Utskottet blifvit
underrättadt om Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets under
N:o 17 afgifne Utlåtande, samt deraf inhemtat, att numera och efter
det Höglofl. Ridderskapet och Adeln, uppå inbjudning af Hedervärda
Bonde-Ståndet, biträdt den af sistnämnde Stånd och Högvördige
Preste-Ståndet yttrade mening i fråga om tiden för Silfver-utvexlingens
begynnande, är af 3:ne Riks-Stånd sammanstämmande beslutadt: ”det
Rikets Ständer, till slutligt besvarande af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående Bankens öppnande lill Silfver-utvexling den 1 Julii innevarande
år, vilja i underdånighet förklara, alt, sedan de hinder, hvilka
mött för Silfver-utvexlingens begynnande å den af Kongl. Maj:t i Nåder
nppgifne dag, blifvit undanröjde, Rikets Ständer nu mera finna sig i tillfälle
på det sätt efterkomma Kongl. Maj:ts Nådiga uppmaning, att Banken
senast den 1 nästinstunde October öppnas till utvexling af silfver,
enligt den uti Myntbestämnings-Lagen af den 1 Mars i83o fastställde
grund för inlösen af Bankens sedlar.
Hvad åter beträffar Utskottets i slutet af förenämnde Utlåtande gifna
tillstyrkan om ett ytterligare förklarande, till desto säkrare undanrödjande
af hvarje farhåga för möjligheten af en genom Realisationens
verkställighet förhöjd beräkning af räntor och skatter, hafva väl 3:ne
Riks-Stånd, Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet instämt deruti, att ett tillägg borde ske
af den anda och syftning, som Utskottet föreslagit, men i afseende på
redactionen varit i så måtto af skiljda meningar, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ansett: ”det Rikets Ständer målte förklara och stadga, att
z Pili' till R. St, Prot■ 1834. 6 Sami. 1 A/d. 1
16;de Häftet.
2
Banco-ZJtskottets Memorial N.o 'j3.
allmänna skatter och onera, deri inbegripne de räntor, hvilka i Jordeböcker
till visst belopp i penningar äro utförde, icke kunna i deras fordna
silfverbelopp beräknas och en skatteförhöjning sålunda åstadkommas,
utan skola, ifrån och med den dag Silfver-utvexlingen tagit sin början,
utgå efter enahanda grunder, som i Myntbestämnings-Lagen af den i
Mars i83o finnas fastställde, så att vid deras utgörande med penningar
den betalande eger, efter eget gödtfinnnnde, att dem erlägga antingen
uti Bancosedlar eller uti Silfver, beräknadt efter 2 R:dr 32 sk. Banco,
eller 4 RGS-sedlar för hvarje Silfver-specie, enligt den, med afse
ende
å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Majit och Rikets Ständer-förändrade
1664 års myntfot.
Att Rikets Ständer i Öfrigt måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla dels att, till förtydligande af 4 §• i Myntbestämnings-Lagen den
1 Mars i83o, förenämnde stadgande blifver till allmänhetens kännedom
meddeladt, i den Kungörelse, som i Nåder torde utfärdas, angående
upphäfvande af det, medelst Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1818,
allmänheten tillkännagifne beslut, om inskränkning i utvexlingen afsilfver
emot Bankens I ransportsedlar, dels ock att, i sammansang härmed,
nödige föreskrifter för så väl enskilde liqvider, sorn för debitering och
uppbörd af alla slags skatter och onera, må i Nåder utfärdas.”
Hvaremot Hög.vördige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
funnit ofvan berörde mening böra gifvas följande lydelse! ”Rikets Ständer
stadga och förklara, att genom Realisationens verkställighet någon förhöjd
beräkning af räntor och skaller icke får, under hvad namn det vara
må, ega rum, samt att, i följd deraf, alla skatter och onera, af hvad
slag och beskaffenhet som helst, således äfven inbegripne de räntor,
hvilka i Jordeböckerna till visst belopp i penningar äro utförde, skola
ifrån och med den dag, då silfverutvexlingen tager sin början, beräknas
att utgå efter enahanda grund, som i Myntbestämnings-Lagen den 1 Mars
i83o finnes fastställd, så att, vid deras utgörande med penningar, den
betalande eger, efter eget godtfinnande, att deni erlägga, antingen uti
Banco- eller Riksgälds-sedlar, eller uti Silfvermynt, beräknadt efter 2
Rldr 32 sk. Banco, eller 4 Rider RGS, för hvarje Silfver-Specie, enligt
den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Majit
och Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot; samt
att Rikets Ständer i öfrigt böra hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, dels att ofvan föreslagne stadgande meddelas lill allmänhetens
kännedom i den Kungörelse, som i Nåder kommer att utfärdas, angåen
-
Banco-UtskotCets Betänkande N.o 24‘
3
de upphäfvande af det, medelst Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1818,
allmänheten tillkännagifne beslut, om inskränkning i utvexlingen af silfver
mot Bankens Transportsedlar, dels ock att, i sammanhang härmed, nödige
föreskrifter meddelas, ej mindre för liquidationer enskilde emellan,
efter enahanda grund som för skatternes utgörande stadgad är, utan jemväl
för debitering och uppbörd af alla slags Kronans räntor, sä att Rikets
Ständers ofvanberÖrde stadgande må, efter ordalydelsen, blifva ti 1-  lämpadt, och all farhåga för skatteförhöjning genom realisationen såmedelst
undanröjd.”
Vid detta förhållande, och då sålunda arne Riks-Stånd varit fullkomligen
ense om den redaction ifrågavarande tillägg borde erhålla, anser
Utskottet, med anledning af ^3 §. Riksdags-Ordningen, sig böra inbjuda
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet att sig
före naom den redaction, Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
för deras del antagit.
Stockholm den 7 Augusti 1834-
N: j 24.
Ankom till Exp -Utsk. den 8 Augusti.
Betänkande, angående bestämmande af viss prcescriptionstidför
uppvisande i Banken af alla äldre utelöpande invisningar
och insäitningsbevis, de der i räkenskaperne år frän år balanceras.
Ibland de undal tidrymden fiån senaste Riksdag hos Banco-Fullmäglige
förekomne frågor, hvilka uti Fullmägtiges till Utskottet afgifne
Berättelse omförmälas vara af egenskap, alt böra till Utskottets serskilda
uppmärksamhet och vidare bepröfvaride framställas, finnes jemväl
upptagen £pag. 64 i Fullmägtiges Berättelse) en af Bankens Commissariat,
den 8 Aug. sisth år, på gifven anledning, gjord hemställan, alt viss
praescriptionstid måtte bestämmas för uppvisande i Banken af alla äldre
utelöpande invisningar och insättningsbevis, de der i räkenskaperne år
från år balanceras.
Enligt hvad Banco-Fullmägtige, uti sedermera till Utskottet afgif_
4
Banco-TJ hkotiets Betänkande N.o 2
Tet memorial, upplyst, har anledningen lill berörde hemställen varit den,
att, sedan Commissionairen vid Stockholms stora Jernvåg, A. E. Frestadius,
den 6 Julii 1833 för Låne-Bankens räkning i en af Bankens Cassör insatt
en summa stor R:dr 2,610 Banco, och såsom vanligt derå bekommit qvitto
medelst af Casseuren utgifven attest, hvilken Frestadius genast låtit på
ioreskrifvet sätt controlera och påteckna, men samma attest genom inbrott
blifvit bortstulen, har Frestadius med tillkännagifvande af detta förhållande,
anhållit, att den summa han, såsom förenämndt är, mot qvitto i attest
för Låne-Banken först deponerat, måtte varda honom återställd, då
ban för densamma icke tillgodonjutit någon valuta och någon skada för
Låne-Banken icke kunde uppkomma, helst attesten, ställd i hans namn,
efter Frestadii förmodan, icke kunde få af annan man begagnas och anledning
ej heller vore att den någonsin skulle blifva presenterad. Lenna
anhållan hafva dock Fullmägtige, af anförde skäl, ansett sig icke kunna bifalla,
men förklarat, att Frestadius finge af Låne-Banken godtgöras för beloppet
af den honom frånstulne Låne-Banco-Casseurs-Attesten, med vilkor
att han, på sätt Kongl. Förordningen af den 29 Maji 1 j3g, i fråga om förnyelse
af förkomne Låne-Banco-Attester och Vexel-Banco Transportsedlar,
föreskrifver, dessförinnan icke allenast låtit allmänneligen efterlysa omförmälde
attest och deröfver ingifva skriftliga bevis till Banken, utan ock,
jemte sin förskrifning att hålla Banken skadeslös, derest berörde attest inom
10 år blefvc till inlösen presenterad och Banken tillförbunden att den infria,
aflemnade så tillräcklig säkerhet i löst eller fast, att Bankenjji alla händelser
deruti hade en ofelbar tillgång till ersättning för hvad den i nyssnämnde
afseende kunde komma att utgifva; i sammanhang med hvilket
beslut Fullmägtige i öfvervägande tagit, huru i allmänhet förhållas borde
med Bankens ännu utelöpande, öfver 10 år gamla, Attester och således ej
mindre Casseurs-Attester än äfven de så kallade Cas&a-stdlarne elier Vexeloch
Låne-Bankens (jBokhålleriets) invisningar på Cassorne, Låne-Bankens
invisningar på Vexel-Banken och Vexel-Bankens attester öfver insättningar
för Låne-Bankens räkning, hvilka blifvit hänförde under samma cathegorie.
Härvid liar förekommit, att genom 1668 års Banco-Ordning förklaras
i 37tde punkten, att, ”när en Assignation till Cassail på någre penningar af
Commissarien eller Bokhållaren utgifvas, skall Commissarien tillse, att den,
som de assignerade penningarne emottaga bör, straxt samma dag dem derur
afhemtar, men alt, om han, deras åtvarning oaktadt, det försummar,
då första dagen derföre må plikta 2 daler, den aldra dagen 3 daler och
Banco-Utskottets Betänkande N.o 2^.
5
den 3:Jje dagen 4 daler Silfvermjmt, och att, om han längre dermed fördröjer,
då hans assignation för null och af intet värde mer att vara må declareras;”
samt i 38 punkten, ”att ock lika så med dem må förfaras och
procederas, som på deras i Cassan inlevererade penningar Casseurens med
Commissariens hand verificerade qvittence bekommit hafva och den icke
in continenti eller utan dröjsmål till Bokhållaren öfverlevererat på deras
räkning alt låta affora.”
Alt genom Kongl. Resolutionen och stadfästelsen af den 3o April 1689,
punkten 9, föreskrifves, ”alt om någon insätter eller afskrifver penningar
uti Vexel-Banken eller ock inlevererar dem uti Cassan lill Låne-Bankens
betalning, så åligger honom attesten derpå straxt i Låne-Banken presentera”;
men att ”sker det intet, kan sådan betalning ej godtgöras, utan skall interesset
likafullt beräknas till dess attesten inkommer.”
Att genom Kongl. Resolutionen af den 11 Junii 1698 förordnas, ”att
alla Cassasedlar, som till den dagen utelöpte, borde inom ett halft års tid
vara inlevererade, vid förlust af den i sedeln införde summan, men de,
som efter berörde dag utgåfvos, skulle uti Bokliålleriet inlevereras högst
inom 3 dagar och det sammaledes vid förlust af summan”, till hvilken ända
formulairet till sådane Cassasedlar således skulle ändras och rättas, samt
öfverst på attesten sättas de orden: Cassa-Sedel och på Bokhålleri-Attesterne
de orden: Bokhålleri-Sedel.
Samt slutligen att dels i 3 punkten af Ständernes Deputerades underrättelse
af den 6 Junii 1701 påminnes om stadgandena uti Banco-Ordningens
Zj och 38 punkter, dels ock i 9 punkten af Kongl. Förordningen
den 29 Maji 1739, angående förnyelse af förkomne Låne-Banco-Attester
och Yexel-Banco-Transportsedlar förklaras, ”att under denna Förordning äro
Låne-Bankens invisningar uppå Vexel-Banken eller Bokhålleriets sedlar på
Vexel- eller Låne-Bankens Cassör icke begripne, alldenstund afsigten med
dem icke är, att de skola af innehafvaren behållas eller löpa ifrån den ena
handen till den andra, ulan ofördröjligen på behöriga ställen framtes till
inlösen, eller alt sättas för Räkning, och igenom deras utelöpande icke allenast
mycken vidlyftighet uti Bankens Bokhålleri varder förorsakad, utan
också någon oredighet derstädes kunde förefalla, om de äfvenväl på förenämnde
sätt skulle förnyas, i anseende hvartill ej större förmon vid dem
beviljas kunde, än hvar och en njöt vid dess i händer hafvande reda penningar,
med hvilka det vid hvarjehanda händelser på egarens äfventyr ankommer.
”
Af ofvanupptagne stadgandea inhemtas, att Yäl både genom Bankens
6
Banco-Utskoltels Betankande N.o 24,
första Grundförfattning och en i sanuma ämne 3o år derefter utkommen
Förordning, dels en ganska inskränkt prasscriptionstid vore bestämd för
Cassa-Sedlai nes och Casseurs-Attesternes presenterande och aflemnande,
samt ett strängt ansvar stadgadt för underlåtenheten att iakttaga denna tid,
dels ock Lagstiftaren tydligen uttryckt, det meningen alldrig varit, att
Cassa-Sedlar, Casseurs-Altester, Låne-Bankens in visningar på Vexel-Banken
eller Vexel-Banco-Attester för Låne-Bankens räkning skulle blifva bland
allmänheten utelöpande, utan endast gälla inom Verket och ofördröjligen
allernnas till inlösen eller utbyte emot Vexel-Banco-Attest eller Låne-Bancoqvittence;
men Fullmägtige hafva tillika upplyst, att berörde Författningar
icke blifvit tillämpade, utan åt glömskan lemnade, dertill orsaken, efter
Fullmägtiges tanke, borde sökas ej mindre uti tillägget till Banco-Ordningens
3y punkt: ”så framt det genom hans förvållande sker,’’ hvilket ofta
skulle blifva svårt att utröna, än äfven uti den måhända nog stränga påföljd,
som blifvit stadgad för en kortare lids försummelse i dylike attesters
uppvisande.
Vid sådant förhållande och då det, å ena sidan, syntes vara så
mycket origtigare att för närvarande vilja göra berörde sladganden gällande,
som den i Kongl. Resolutionen den 1 1 Junii 1698 lemnade föreskrift,
om utsättande uti formulairet af det ansvar, dröjsmål med Cassasedlarnes
eller Casseurs-attesterues företeende skulle medföra, icke heller,
förmodligen af ofvannämnde orsak, är vorden iakttagen, hvarken uti de
nu brukliga eller för detta begagnade formulairen till Cassa-sedlar och
Casseurs-attester; men å andra sidan de utelöpande attesterne och invisningarne
af alla förenämnde slag förorsaka besvär och vidlyftighet i
Bankens räkenskaper, samt i sin mon bidroge att visa Bankens ställning
annorlunda än den verkligenär, helstdet vore troligt, att flere, om icke
de flesta af de attester och invisningar, som vore öfver 10 år, redan på
ett eller annat sätt gått förlorade och aldrig blifva presenterade, hafva
Fullmägtige lika med Bankens Commissariat ansett, att upplifvandet af
Lagen om praescriptionstid för Cassa-sedlar och Casseurs-attester samt
dess utsträckande till Låne-Bankens invisningar på Vexel-Banken, VexelBankens
attester öfver insättningar för Låne-Bankens räkning med de
modificationer, som af förändrade tidsförhållanden påkallades, och som
funnos uödvändige för att aflägsna allt undseende vid tillämpningen deraf,
vore i flera afseenden af behofvet påkalladt; hvarom Fullmägtige
alltså hos Utskottet gjort hemställan, med tillika lemnad uppgift, alt be
-
Banco-Utskoltets Betänkande N:o 24-
7
loppet af utelöpande Assignalioner, Cassa-sedlar och Attester vid i83a
års slut utgjorde:
Utgifne före 1S23 Utgifne efter 1823. Summa,
års början. års början.
1:0 Emellan Vexel-Banken
och dess Casseurer . . . 2,554- 43* 6. 8,097:46.10. 10,652:42. 4»
2:0 Emellan Vexel-Banken
och Låne-Banken .... 8,277:35. 64. 4>424:36. 9. 12,702:24.3^.
3:o Emellan Låne-Banken
och dess Casseurer . . . 2,988:23. 11 A. 4>6c)6: i3. 9. 7,884: 37. 8|.
Summa Banco-sedlar R:dr 13,821: 7. — 17,419: ~ 4- 3i,24o: 8.4.
Hvarjemte Fullmägtige, enär det icke vore någon anledning förmoda, att
Riksgälds-Contorets ännu återstående invisningar på Banken, för Piealisation
af RGS-sedlar åren i8o3—1810 någonsin blifva till inlösen presenterade,
ansett sig böra föreslå, att en praecriptionstid af natt och år inålte
utsättas för uppvisandet och aflemnandet till Banken af omför malde invisningar,
hvilka vid i832 års slut voro utelöpande till ett belopp af 5a
R:dr 28 sk. i Riksgäldssedlar eller 35 R:dr 2 sk. 8 rst. Banco, som, efter
det Realisations-räkningarne både hos Banken och i Riksgälds-Conloret
före detta blifvit afslutade, numera i följd af Banco-Utskottets
Resolution under den 25 April 1829 balanceras på en i Bankens GeneralHufvudbok
öppnad räkning, benämnd ”utelöpande Riksgäls-Contorets invisningar
till realisering af 52 R:dr 28 sk. Riksgäldssedlar”, hvarmedelst
utväg kunde beredas att få denna balance afförd utur Bankens räkenskaper,
der den eljest sannolikt komme att löpa i all framtid och som
en skuld sig visa.
På grund af hvad i detta ämne sålunda upplyst och anfördt blifvit,
samt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Banco-Fullmägtige
hemställt och föreslagit, anser sig Utskottet böra vördsamt tillstyrka,
det Rikets Höglofl. Ständer måtte besluta, alt Vexel- eller
Låne- Banco-Casseurers insättningsbevis (Cassa-Attester),
Vexel- eller Låne-Bankens invisningar på Cassorne (Cassasedlar),
Vexel-Bankens bevis (Attester) öfver skedde insättningar
för Låne-Bankens räkning samt Låne-Bankens
invisningar (Assignationer) på Vexel-Banken, hvilka äro
utgifne före år 1826, utaf Banken emottagas och infrias till
och med 1835 års utgång, men derefter icke utaf Banken
till liqvid erkännas;
3
Banco-Utskottets Betänkande N:0 2 4>
att alla insättningsbevis och invisningar afomförmälde
beskaffenhet, hvilka efter år 1826 äro utgifne eller framdeles
komma att ulgifvas, icke ega gällande kraft utöfver tio år
ifrån den dag desamma äro utgifne, samt alltså inom denna
tid böra uppvisas och nflemnas, insätlnings-bevisen uti
det Bankens Contor eller Departement, för hvars räkning
medlen blifvit insatte, samt invisningarne uti den Cassa eller
det Contor, hvarå de äro ställde, så vida de skola af
Banken godtgöras eller inlösas; samt
att jemväl de Riksgälds-Contorets åren i8o3—1810
för Realisation af Contorets Credit-sedlar på Banken utställde
invisningar, hvilka ännu äro infriade, skola hos
Banken företes och aflemnas före utgången af år i835, vid
påföljd, att de i annat fall icke till inlösen antagas.
I händelse af bifall till hvilken tillstyrkan Utskottet får hemställa,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt Kungörelse härom varder i Nåder utfärdad
före utgången af innevarande år.
Och vill Utskottet, vid uppgörande af förslag till blifvande reglementariske
föreskrifter, tillse, alt de insättningsbevis och invisningar af
ofvannämnde egenskap, som framdeles af Banken utgifvas, erhålla det
tillägg i sjelfva texten, som, till följd af en viss prasscriptionstids bestämmande,
torde erfordras, på det de, hvilka af sådana insättningsbevis
eller invisningar blifva innehafvare, ej måtte af någon okunnighet
härom gå deras rätt förlustige.
Stoekholm den 7 Augusti 1834-
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1S34*
Banco-Utskottets Betänkande N.o aS.
i
N:o 25.
Ankom till Exp -Utsk. den 8 Augusti.
Betänkande, angående afskrifning af ett från Banken till nu
mera aflidne Handlanden i Uddevalla Paul Wikström utgifva
t fastighetslån.
Uti den af Bankens Fiscals-Embete till Utskottet afgifne Berättelse,
om de mål och ärenden, som af Fiscals-Embetet blifvit bevakade och
handlamde, finnes anmäldt, att någon vidare åtgärd från Fiscals-Embetets
sida icke kunde vidtagas till indrifVande af återstoden å det lån,
som emot nu mera aflidne Handlanden Paul Wikströms och hans hustru
Maria Wikströms född Guldbrandsson, den 19 Januarii 1820 uthändigade,
samt uti deras dåvarande fasta egendom, Tomten N:o 92 och dermed
sammanlagde andel af Tomten N:o 94 med åbyggnader, i staden
Uddevalla, intecknade skuldebref, den 22 November samma år till bemälde
Wikström från Banken utgått, med 4>5oo R;dr Banco.
Af handlingarne rörande detta lån inhemlas, att, sedan Handlanden
Wikström år 1826 aflidit samt concurs efter honom gjorts anhängig vid
Rådstufvu-Rätten i staden Uddevalla, blef å inställelse-dagen den 22 Maji
1827 berörde låns dåvarande capital-återstod 4.258 R:dr 44 sk. 4 rst
jemte ränta till sistnämnde dag, 3o4 R:dr, 4' sk. 8 rst., eller tillsammans
4,563 R:dr 38 sk. Banco, å Bankens vägnar bevaka*!; att för detta belopp,
tillika med vidare upplöpande ränta, Banken, genom RådstufvuRättens
den 3i December 1828 i Wikströms concurs meddeiade dom,
tillerkändes betalning med förmonsrält uti den pantsatte fastigheten; att
för denna fastighet erhölls, vid försäljning deraf, icke mera än 3,6oo R;dr,
hvarigenom uti Bankens fordran, som, medelst ytterligare upplupne
räntor, auctions-expenser, låns påkostnader och lagfarts-umgälder, förökats
till 5,248 R:dr 27 sk. 9 rst., men, efter afdrag af influten behållen
afkastning af egendomen, vid köpeskillings-liqvidens verkställande, utgjort
5,i46 R:dr 38 sk. 5 rst, uppkommit en brist af 1,546 R;dr 38 sk.
5 rst., hvilket belopp finnes å räkningen: ”Auctions-brist på bort-auctionerade
fastighets-panter” upptagen; samt att å delta bristande belopp,
or hvilket Banken, jemlikt Concursdomen, icke erhållit annan betalfings-rätt,
än massans öfriga oprioriterade Borgenärer, har, enligt ve
Bih.
lill R. St. Prot. 1834■ 6 Samt.71 Afd. t
rj\de Häftet.
2
Banco-Utskottets Betänkande N.-o 26.
derbörandes, efter slutad utredning af concursmassan, afgifne och afBorgmåstaren
i Uddevalla AI. Baggen å Bankens vägnar, granskade och godkände
redogörelse, Banken ej i utdelning erhållit mer än 1 R:dr 44 sk.
8 rst„ så att å ifrågavarande lån ännu är oguldne 1,544 R:dr 41 sk. 9 rst.
Banco. Och enär Wikströms Slerbhus-delegure, genom förrberörde dom,
blifvit förklarade berättigade, att efter honom tillgodonjuta sökt afträdes-
och urarfva-förmon, samt omförmälde återstod sålunda mäste för
Banken utgöra en å detta lån gifven förlust, för hvilken någon ersättning
icke är att förvänta; får Utskottet tillstyrka Rikets Högloflige Ständer
besluta:
att det ännu bristande beloppet af Bankens fordran i och
för ofvanberörde till Handlanden Paul Wikström i Uddevalla
utgifne fastighetslån må afskrifvas och ur Bankens
räkenskaper få alloras.
Slockholm den 7 Augusti 1834-
N:o 26.
Antom till Exp.-Ulsk. den S Augusti.
Betänkande, i anledning af Enkefru Ulrika Silfverstolpes ansökning
om fortfarande understöd till hennes sons uppfostran.
Sedan Rikets Ständer vid iS23 års Riksdag, i betraktande af aflidne
Banco-Commissarien Silfverstolpes utmärkta och gagnande förtjenster emot
Banco-Verket, samt uppå tillstyrkan af dåvarande Banco-Utskott, behagat,
för beredande af nödig utväg till värdig och passande uppfostran åt Commissarien
Silfverstolpe$ 2:ne efterlemnade barn, en son och en dotter,
tillägga hans Enka Ulrika Silfverstolpe, född Kjölström, ett årligt understöd,
stort 200 R:dr Banco, att af Banco-Fullmägliges dispositionsräkning
iN:o 2 utgå, intills det yngsta barnet, sonen, som då varit vid pass 8 år,
uppnått 20 års ålder, hvarefter denna utbetalning skulle upphöra; så har
Enkan Silfverstolpe, uti lill Utskottet nu ingifven ansökning, med tolkarde
af sin tacksamhet för den lättnad hon, genom omförmälde understm,
hittills åtnjutit i omsorgen för sina barns uppfostran, förmält, att, då lea
-
Eanco-Ulskottels Betänkande N.-o 26.
3
nes son först till hösten innevarande år finge börja sin curs vid Academien,
och densamma, i anseende till de stegrade fordringar på kunskaper
och skicklighet, som nu mera erfordrades för genomgående af föreskrifna
examina, svårligen kunde fulländas förr än om 3:ne år, men det beviljade
understödet, enligt Rikets Ständers år i8^3 fattade beslut, skulle upphöra
redan vid medlet af nästkommande år, förutsåge hon, som äfven hade en
sjuklig dotter att försörja, svårigheten om ej omöjligheten för sig, att, efter
detta understöds upphörande, sin son vid Academien underhålla under den
tid, som derutöfver erfordrades för fullbordandet af hans Academiska curs;
hvarföre hon finge anhålla, att det hittills från Ranken gifne understöd
ynnestfullt måtte henne fortfarande förunnas 2 å 3 år utöfver den nu bestämda
tid.
Med fästadt afseende å hvad sålunda anfördt blifvit och då Utskottet
inhemtat, ej mindre, att Enkan Silfverstolpes omständigheter, hvilka vid
hennes mans död varit ganska knappa, sedan den tiden icke i någon moa
förbättrats, än äfven, alt hennes son, för hvars utbildande lill en för samhället
nyttig medlem hon sökt alt ytterligare få begagna omförmälde understöd,
lemnar ett godt hopp om sig för framliden, finner Utskottet, med
erkännande af de förtjenster Banco-Commissarien Silfverstolpe emot Verket
ådagalagt, sig ega skäl tillstyrka Rikets Ständer i så måtto bifalla berörda
ansökning:
att ett ytterligare understöd af 100 R:dr Råneo årligen', i
2:ne år, räknadt ifrån slutet sf ardra qvartalet nästkomman
de
år, då det anslag, Banco-Commissarien Silfverstolpes
Enka och barn för närvarande af Banken åtnjuta, jemlikt
Rikets Ständers år 1823 fattade beslut, upphörer, må, såsom
bidrag till fulländandet af hans sons uppfostran, ifrån Banken
utgifvas, med förbehåll att, i händelse bemälde yngling
under liden aflider, detta understöd genast indrages.
arne Ledamöters Reservationer bifogas.
Slockholm den 7 Augusti 1S34*
Reservationer:
*f Herr Cancellie-Rådet Bruncrona: "Med afseende å aflidne BancoCommissarien
Silfverstolpes stora förtjenster af Banco-Verket, anser jag
det vara en otacksamhet att icke bifalla den begärda obetydliga summan
4
Banco-Utskoltels Betänkande N:0 26.
af 200 R:dr Banco i 2:ne Sr, hvarföre jag emot Utskottets härutinnan fattade
beslut mig reserverar;1' ;1
af Herr Prosten Lyth: ”Så väl på Afdelningen som uti Utskottets pleno
har jag röstat för oafkortadt bifall tilt Enkefru Silf v er stolpes ansökning.
Det understöd, sora 1823 års Ständer till hennes sons uppfostran beviljat,
tyckes mig komma att upphöra just der det borde hörja, i händelse
den hoppfulle ynglingen med tillhjelp derutaf knappast hinner bli
Student. Den summa Utskpttet föreslår, nemligen ioo R:dr årligen i
ytterligare 2:ne år, lärer ock svårligen kunna motsvara sitt ändamål, emedan
jag cj anser möjligt, alt en enda termins vistande vid Universitetet
skulle kunna defrayeras med ioo R:dr. Skall då unga Silfverstolpe> hittills
Statens fosterson, antingen hjelplös öfverlemnas åt sitt öde vid denna
afgörande epoque, eller ock från sitt första Studentår och ännu omyndig
nödgas beträda skuldsättningens äfventyrliga bana? Af fadrens mångfalldiga
förtjenster tyckes mig ock böra komma sonen till godo, åtminstone
den, att han i så torftiga omständigheter efterlemnat enka eclr barn.
Säkerligen skall sonen icke vanslägtas, utan genom redbar och gagnande
verksamhet återgälda det förskott honom så tidigt anförtroddes, och af de
summor Riks-Banken ulbetalar skall då ingen blifva mera räntegifvande.
Hade Utskottet föreslagit åt den medellöse ynglingen ett ytterligare understöd
af 200 R:dr, att på en gång utbetalas, så hade härigenom åtminstone
någon verklig förmon för honom varit vunnen; men denna summas
fördelande på 2:ne år skall sannolikt tillintetgöra den verkan, som dermed
varit åsyftad. Hushållningen med dessa 200 R:dr kunde verkligen
anses såsom allt för småaktig och måhända föga värdig Rikets Höglofl.
Ständer.”
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834-
