# ID: svediakorp-gov2023
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 93,347
# sentences: 2,139
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
1MTUU MM-ntlUH
J»'il 0 <1*0 C DLL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
FEMTE SAMLINGEN.
2^ ftfto eltttugen:
Bevillning#- samt Allm. Besv. och Oecon. med flere
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden och Be
tlin
handen.
OE2
■
ti '
.
• v ■; ■< --;.
../ -
.
.
•- , T
*’
. - • ' • •
-
. v.' • . ,v ■ ■;
• ' ,.. ;
'
■ .. -* *
■ ■
• . '■ rr
■
-
.
• >■ a -
*»
,,
■
. . . -
;
Hevilla-- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Betänkande IV.-o 1. i
N:o 1.
Antom till Exped.-Utsk. d. 3 April, kl. 6 c. m.
Betänkande, i anledning af Herr Gustaf Montgomerys motion,
angående bränvins-bränhingens inställande.
Från Ilöglofl. Ridclerskapet och Adeln har, lill Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten blifvit remitterad en af Herr Gustaf
Montgomeryj i sammanhang med Herr Friherre Ludvig Boijes förslag
till förändrade sladganden om husbehofs-bränvius-bränningen, väckt motion,
om angelägenheten, alt hos Kongl. Majit Rikets Ilöglofl. Ständer ofördröjligen
framställde den underdåniga önskan, att all bränvins-bränning genast
måtte varda inställd, intilldess den hos Rikets Höglod. Ständer förekomne
fråga om en ny författning i ämnet blifvit afgjord, genom hvilken åtgärd,
utom det nyttiga deraf både i Stats-oeconomiskt och moraliskt afseende vore
att förvänta, Motionairen ansett kunna förekommas en under tiden af vinningslystnad
och osäkerhet om den författning, som framdeles kunde blifva
gällande, lill ytterlighet uppdrifven bränvins-tillverkning, som möjligen under
flere påföljande år skulle omintetgöra en åsyftad inskränkning i förbrukning
af bränvin.
Sedan, hvad sålunda blifvit föreslaget, tagits i behörigt öfvervägande af
Utskotten, bland hvilka Lag-Utskottet funnit frågan om bränvins-bränningens
inställande nu genast vara af den beskaffenhet, att Lag-Utskottets yttrande
deröfver icke erfordrades, anse Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten sig böra vördsamligen anföra: att, som den ännu
gällande Förordningen af den 25 Junii i83o, angående bränvins-bränningen,
uttryckligen medgifver tillverkning af bränvin hela året igenom, så framt
icke högst vigtiga omständigheter skulle föranleda densammas inställande,
för hvilken händelse Utskotten äro fullkomligt öfvertygade, att, om ett sådant
förhållande under sommaren skulle visa sig, Kongl. Maj:t Nådigst derå
fäster afseende; men Utskotten icke hafva sig bekant, att några så beskaffade
omständigheter för närvarande förefinnas; hvarunder Utskotten anse de vid
denna Riksdag väckte mångfaldige förslag om förändrade stadganden för
bränvins-bränningens utöfning, eller en tilläfventyrs på andre än hillills antagne
grunder blifvande författning i ämnet, icke kunna hänföras; vid hvilket
förhållande bränvins-bränningens inställande, utan att vara af någon allmän
spanmålsbrist påkalladt, endast skulle betaga landtmannen tillfälle, att
sine producler för ett redan påräknadl ändamål använda och sätta honom i
Bihang; till R. St. Prot. 1834, $ Sami. 2 Afd.
usta Häftet.
2 Sevillu.- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Ulskottens Betänkande IT.-o t,.
förlägenhet att desamma afyttra; alltså, och då det dessutom är att förmoda,
att endast en framställning om bränvins-hrännings-förbud, hvarom underrättelsen
snart kringspriddes, ofelbart skulle föranleda en större ansträngning
i bränvinstillverkningen, så att, om också ett förbud af Kongl. Maj:t
bifölles, sedan Rikets Höglofl. Ständer, måhända icke utan tidsutdrägt, ventilerat
och afgjort ämnet, de fleste bränvins-tillverkare, innan detsamma blifvit
utfärdadt, i allt fall skulle medhinna den tillämnade tillverkningen för
året, hvarigenom således den med ett förbud i berörde afseende åsyftade
verkan i det närmaste skulle alldeles förfelas,
finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka någon framställning hos Kongl.
Maj:t, att bränvins-bränningen genast må varda inställd.
Under bifogande af flera Ledamöters inom Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
afgifne serskilda mening i ämnet, varder sådant allt till
Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 25 Mars 1834-
På Bevillnings Utskottets vägnar
På Höglofl. Pudderskapets och Adeln* Leda- På Högvördige Preste-Ståndets Ledamöters
vägnar möters vägnar
G. E. Frölich. Pehr P. Svedelius.
På Vallöf!. Borgare-Ståndets Ledamöters På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledavägnar
möters vägnar
M. Grapengiesser. Gustaf Larsson.
På Lag-Utskottets vägnar
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns Leda- På Högvördfge Preste-Ståndets; Ledamöters
vägnar möters vägnar
O. TV. Stael von Holstein. L. G. Mittag.
På Vällofl. Borgare-Ståndet* Ledamöters På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledavägnar
möter* vägnar
G. Holm. Jöns Persson
På
Allmänna Besvärs- och Oeconom ie-Utskottet s vägnar
Pä Höglofl. Ridderskapets och Adelns Leda- På Högvördige Preste-Ståndets Ledamöters
vägnar möters vägnar
Arv. Arvtson Posse. F. M. Franzén..
På Vällofl. Borgare-Ståndets; Ledamöter* På Hedervärda Bonde-Ståndets; Leda
vägnar
möters vägnar
P- Winbladh- Nils Månsson.
G. M. Gyllenhoff
-
B evilla.- Bag- sami Allm. Besv. och Occon.-Ut skol tens Betänkande IV'o 1. 3
Reservation
af Herr Leffler:
”Sorn jag, inom Yällofl. Borgare-Ståndet, väckt en motion af nära lika
innehåll med den af Herr Montgomery, hvilken senare nu utgör ämnet för
llöglofl. Utskottens Betänkande, men Utskotten icke funnit lämpligt att uti
densamma tillstyrka Rikets llöglofl. Ständer att vidtaga den åtgärd, Herr
Montgomerie föreslagit; får jag mig deremot reservera. Skillnaden emellan
min och Herr Montgomerys motioner är den, att jag föreslagit att bränvins-bränningen
måtte med den förste nästinstundande Maji elier Junii månader
upphöra. Jag hade helst omfattat Herr Montgomerys idce, att inställelsen
borde ske genast; men jag befarade, att det icke kunde låta sig göra
ej eller vunne bifall. Jag hade emedlertid förmodat att, ehuru llöglofl. Utskotten
på de uti Dess Betänkande anförde skäl icke ville tillstyrka bifall
till bränvins-bränningens upphörande genast, skulle Utskotten dock haft full
anledning att göra det, för upphörandet inom bestämd kortare tid. Skälen
derföre äro, enligt min öfvertygelse, så talande alt de icke lära kunna jäfvas.
Den som känner RIksdags-ärendenas vanliga gång, finner lätt att den nya
Bränvins-Förordningen, med de helsosamma förändringar, som vi deruti
hoppas, icke komme att till allmän efterlefnad blifva utgifven förr än nästkommande
år. Således skall, om krig eller missväxt icke mellankommer,
bränvins-productionen inom landet fortgå hela det innevarande året på det
hittills förderfliga sättet. De redan varande ofantliga bran vins-lagren skola,
särdeles genom de större Fabrikernes ansträngning, fördubblas, och den lika
allmänt uttalade sorn gillade grundsattsen, att enda sättet till hämmande af
det olyckliga fylleriet är alt minska bränvins-qvantiteten och bringa det uti
tillräckligt högt pris, ännu längre tid icke komma uti verksamhet, om ock
den nya Författningen blifver än så god och Lill ändamålet ledande. De
skäl, man anför emot bränvins-bränningens snara upphörande, torde vid närmare
betraktande finnas mindre gällande. Man anser, att derigenom skulle
de personer, som, under hopp om dess fortfarande hela året, dertill beredt
sig, blifva för mycket lidande; men dä man eftersinnar, att, om bränvinsbränningen
upphörer den r Junii, hafva de likväl redan, under innevarande
år, idkat denna näring 5 månader med hittills tillåten pannerymd, och att,
i den händelse landet äfven detta år får hugna sig af en god skörd, det
är troligt, att brän vins-bränn ingen, vid slutet deraf, någon månad blifver frigifven,
kommer densamma på della sätt att blifva öfverflödigare än behofvet
påkallar, och lemna sine idkare tillfälle nog, att uppdrifva productionen
öfvermåttan. Få af dem lär det dessutom vara, soin icke redan anat em
4 B erilin.- Lag- samt Allm. Bes v. och Oecon.-Ulskottens Betänkande ÄT.-o 1.
sådan inställelse, som den nu föreslagne, dä uti alla landsorter en gemensam
klagan höres öfver bränvins-bränningen och fylleriet. Man anförer ytterligare
sorn skäl emot den snara inställelsen af oftanämnde bränvins-bränning, att
vi hafva förråd af spanmål i landet, hvilka, i händelse deraf, icke lika’ lätt
kunna afsättas. Men utom det att senare tiders erfarenhet ådagalagt, att
span målen kan på förmonligare sätt och till varaktigare nytta för jordbruket
användas, än till bränvin, lärer det derjemte tillhöra en klok hushållning,
att af denna lifvets första nödvändighetsvara hafva ett tillräckligt förråd uti
beredskap, på det, när ett hårdt år inträffar, hvilket erfarenheten lärt oss
icke sällan sker, och kan vara oss närmare än vi förmoda, landet, efter flere
pa hvarandra följande goda skördar, icke genast må tryckas af hungersnöd,
eller man, för att undvika denna svåra landsplåga, må se sig nödsakad, att
till stort mehn för vårt myntväsende, införskrifva utländsk spanmål.
lill följd af nu anförde skäl, och då det utan tvifvel utgör en bland
Svenska folkets varmaste förhoppningar, att dess representanter vidtaga
skyndsamma och kraftiga åtgärder tili hämmande af det olyckliga fylleriet
inom landet, anhåller jag, att Rikets Höglofl. Ständer täckas besluta en underdånig
skrifvelse lill Kongl. Maj:t, med anhållan derom, att bränvins-bränningen
måtte med den irsta instundande Junii varda inställd, och alt, till
följd deraf, alla bränvinspannor, med tillhörande apparater, vid samma lid
inå varda förseglade.”
Häruti instämde Herrar von Wahrendorff; Pejron och af Forsell
Herr Biskopen Franzen och Herr Winbladh.
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Bevillnings- ock Oecon.-Utskottets Bet, N:o 2,
(
N:o 2.
Ankom till Exp,-Utsk. den 23 April kl. 2 e. in.
Betänkandei anledning af väckte motioner om Jagt-bevillnmg
till pr cemier för roj djurs dödande.
Under den irsta sistl. Mars liar Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottens
handläggning remitterat memorial af
1:0 Johan Eric Jansson från Wermlands Län, som, för beredande
af tillgång till premier för rofdjurs dödande, föreslagit: att en hvar, sona
viii idka jagt, borde derföre erlägga årlig afgift eller bevillning, den Motion
a i rim ansett böra bestämmas för ståndspersoner lill 1 Rrdr, och allmogen
till 24 sk. Banco; att denna bevillning, som till Riksgälds-Contoret
skulle ingå och i serskild räkning af Uppbördsmännen uttagas och redovisas,
ej under någon förevändning borde få användas till annat ändamål än
premier för rofdjurs dödande; att rätt lill premier borde anmälas och
stjrkas i öfverensstämmelse med hvad derom i 1808 års Jagt-stadga funnes
föreskrifvet; att reqvisitioner af premier borde, inom viss tid, årligen
af Kongl. Majrts Befallningshafvande i hvarje Län, efter granskning, insändas
tili Riksgälds-Contoret, som derefter skulle uträkna huru höga skottpenningarne,
beräknade i jemna Riksdalertal, kunde blifva, och de erforderlige
medlen till Kongl. Majrts Befallningshafvande öfversända; att till
hvarje Kyrka årligen skulle aflemnas förteckning på alla de personer, som
vid mantalsskrifningen uppgifvit sig till erläggande af bevillning för jagt,
hvilken förteckning borde från predikstolen uppläsas och vid Kyrkan vara
att tillgå; att den, som funnes utöfva jagt elier djurfångst, eller utom rätter
farväg eller farled medförde laddadt eller oladdadt skjutgevär, utan att
lill erläggande af bevillning för jagt hafva sig behörigen anmält, borde
hafva förverkat jagtredskap och gevär, samt vara förfallen till Tio Riksd,
böter, till lika fördelning emellan augifvaren och premiefonden, oberäknadt
ansvar enligt nu gällande Jagt-Ltgar; att enahanda påföljd borde drabba
den, som utom den Sockens eller Stads område, der han hade sitt rätt*
hemvist, funnes i utöfning af villebrådsjagt och ej genast vid anfordran
kunde förete vederbörande Uppbördsmans bevis att han bevillning för året
erlagt, eller till erläggande deraf sig anteckna låtit, hvadan sådane bevis
Bihang till R, St. Fröt, 1834. 5 Sami, 2 Af elei, ±
2: dr a Häftet,
3
Bevlllnings- och Oecon.-Uahtttts Eet. N:o 2.
borde af Uppbördsmännen, åt dertill berättigade, som det begärde, emot
någon ringa lösen utgifvas: att böterne för öfver maga, eller sådana personer,
som i mantal ej uppfördes, borde af föräldrar eller målsmän erläggas; alt
åtal i dessa mål borde af en hvar få anställas; och slutligen att den,
som ej erlade bevillning för jagt, borde anses oberättigad till prasmium för
rofdjurs dödande; hvarjemte Motionairen, med åberopande af sin vid förra
Riksdagen i ämnet väckte motion och Friherre Sprengtportens emot Utskottens
Utlåtande afgifna reservation, anfört, att, då värdet af kreatur, som
af rofdjur under loppet af ett år dödas, funnits uppgå till 200,000 R:dr
Banco, vore det af största vigt, att ändamålsenliga och mera verksamma
åtgärder, än de hittills påbjudne visat sig vara, vidtogos, för att skydda
landtmannen, serdeles den minst bemedlade, frän kännbara förluster, bland
hvilka åtgärder, efter Motionairens tanka, ingen vöre lämpligare, än den
föreslagne.
2:0 Johannes Olsson ifrån Wermlands Län, hvilken, äfven i afseende
på rofdjurens utödande, yrkat bevillning å jagt, beräknad till högst
24 sk. och minst 12 sk. personen, af hvad stånd lian än vore.
Motionairernes förslag har blifvit bestridt uti anföranden af Nils
Strindlund från Wester-Norrlands Län och Nils Insulin ifrån Stockholms
Län, hvilka framställt obilligbeten af ifrågavarande bevillningsafgift, som
i Norra Länen, der jagt utgör en nödig binäring och nästan allmänt idkas,
skulle uppgå till ett så betydligt skattebidrag, att den blefve tryckande;
och hafva med bemälde Riksdagsfullmägtige sig förenat Johan Bengtsson
ifrån Wester-Norrlands Län, Anders Johansson ifrån Upsala Län, Eric
Hansson ifrån Örebro Län, Peter Persson ifrån Calmar Län, Olof Jeppsson
ifrån Blekinge, Nils Mansson ifrån Malmöhus Län m. fl.
Vid behandlingen af detta mål hafva förenade Utskotten inhemtat,
att Jan Eric Janssons vid nästförflutne Riksdagen räckte motion, af enahanda
syftning, blifvit af Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
afslyrkt i Utlåtande, N:o 7, (5 Sami. 2 Afdeln. 4 Häftet af Bihang
till Riks-Ståndens Protocoll) som af samtlige Riks-Stånden bifölls.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget, anse
sig Utskotten böra anföra, att Utskotten väl erkänna vigten deraf, att lämplige
åtgärder vidtagas till rofdjurs utödande, hvarigenom de förluster förekommas,
eller åtminstone minskas, som af dem tillfogas landtmannen; men
att Utskotten icke tro detta ändamål kunna ernås på det af Motionairerne
föreslagna sätt. I Utskottens tanka skall ändamålet snarare befordras genom
Bevillnings- och Oecon.-ijts kottets Bet. N:o i.
i
serskilde öfverenskommelserj' inom hvarje Län eller mindre district, angående
förhöjning i pramier för rofdjurs utödande och medelst lämplige förändringar
i Jagt-lagarne, samt derigenom att, vid fördelning af böter för
oloflig jagt, åklagare erhölle en betydlig andel, i hvilket afseende Utskotten
anse sig böra upplysa, att Kongl, Maj:t, på anledning af Rikets Ständers,
i underdånig Skrifvelse N:o 27, härom gjorda framställning, dels genom
Nådig Kungörelse den 19 Junii i83o, msd förändring i vissa delar
af 1808 års Jagt-stadga, bland annat förordnat, att böter, som, enligt berörde
Författning, ådömas, böra lika mellan åklagare och jagt-cassan fördelas,
dels ock; i Nådig! Circulaire-bref af samma dag, anbefallt Landshöfdingarne,
utom dem i Malmöhus och Goltlands Län, att uppmana invånarne
i Länen, att ingå öfverenskommelse!- om bidrag till förhöjning i
skottpraemierne, hvarefter och sedan dylika öfverenskommelser från de fleste
Län lill Nådig pröfning inkommit, desamma blifvit under den 28 December
i832 fastställda.
Vid sådant förhållande, och då härtill kommer, att fördelarne af
den föreslagna beskattningen hvarken kunna beredas utan intrång i egandeoch
dispositions-rätten till jorden, eller uppväga de olägenheter, som vid
afgiftens erläggande och controlers handhafvande skulle uppkomma, samt
det dessutom med principen för en utvidgad allmän nationalbeväring ej
synes fullt öfverensstämmande, om, medelst beskattning, rättigheten att begagna
skjutgevär inskränkes; så finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer att bifalla Motionairernes
framställning, det bevillning, för utöfvande af jagt-och djurfångst,
må erläggas.
Hvilket dock, jemte 3:ne Ledamöters serskilda meningar i ämnet, vördsamt
underställes Rikets Högloft. Ständers egen upplysta pröfning. Stockholm
den 19 April 1834-
Reser vation:
Herr von Wahrendorff anförde: det lian reserverade sig mot det
fattade beslutet på den grund, att han egde mångfaldig erfarenhet af de
olägenheter, som åtfölja närvarande frihet för en hvar att begagna jagtbössa,
och hvarföre han med fägnad hade bemärkt Motionairernes försök att tillvägabringa
någon bättre reglering i anseende till jagträttighetens utöfvande.
Under närvarande förhållanden vore det ganska vanligt, att bonddrängar
äfvensom statfolk vid större herregårdar på söndagarne olofligen
4
Bevillnings- och. Oecon.-Utskottets Bet, Ni» 2.
genomslröfvade sine husbönders eller grannars skogsparker och, utan afseende
på förbjuden eller tillåten jagttid, dödade elier förstörde hvad helst
villebråd, sorn kunde åstadkommas, samt med detsamma ofta nog, genom
vårdslöshet, förordsakade skogseldar.
Herr von Wahrendorff trodde, att, om de föreslagne afgifterne för
rättigheten att begagna jagtbössa ansågos för höga, kunde man gerna minska
dem till endast 12 å 8 sk., om blott det Beglemeutariska i öfrigt fick
stå qvar. Detta senare trodde Herr von Wahrendorff' redan tara godkändt
i de flesta civiliserade länder, der man beflitade sig om att vårda skog
och jagt.
Häruti instämde Herr Peijron.
> Af Herr Hohenhausen'.
Jag kan icke dela pluralitetens inom Utskotten beslut att afstyrka
erläggandet af bevillning på idkandet af jagt, ef skäl att jag är fast öfvertygad
om, att en sådan bevillning skulle kraftigare än allt annat bidraga
till införandet i alla provincer af en lika förnuftig hushållning med nyttigt
villebråd, som nu med denna näringsgren i Norrland eger rum, ty genom
en sådan bevillning vunnes i hvarje province en mängd personer, sorn
hade interesse uti att bevaka efterlefnaden utaf stadgandena rörande jagt peli
djurfång, hvilket svårligen står att vinna genom de inrättade jagtförbunden
allena. Dessa jagtförbund äro till personal inskränkta och till nitet
för saken, jag fruktar, ephemeraire beskaffenhet.
Antages deremot bevillning å jagt, skola n}?ssnämnde föreningar
erhålla ett varaktigt bestånd till både oeconomisk och physisk nytta för
'Nationen, — oeconomisk, ty jagten är en näringsgren för idkaren, och villebrådet,
om dermed förnuftigt hushållas ett godt och ymnigt födoämne,
hvem kan förneka det? — Physisk nytta, emedan jagten i alla länder erkännes
vara ett på en gång lifvande och stärkande nöje, som är af verkligt
behof hos oss, då våra nöjen mer och mer inskränka sig till mat sch
spelborden samt dryckeslagen, skall yppighet, flärd och försoffning utgöra
ungdomens nöjen, må vi fåfängt vänta någon framtida duglighet af dem.
Jag tror ingen jägare skulle vilja neka ett bidrag för vinnande af
det ändamål, att med jagten tillbörligen förfares — han ser nu huru äggen
borttagas, huru honan ofta skjutes på ungarne, och huru, utan allt interesse,
de fleste landtman blunda för detta lagstridiga förhållande, som Kronobetjeningen
icke förmår hindra, äfvensom han finner huru otillräckliga jagteassorne
Uro att efter behof belöna utödandet af rofdjuren.
vt
-
BtvMtihut- it/i Otten.-Vtskottets Bet. A"W *.
*
Utskotten hafva hufvudsakligen grundat sitt afstyrkande på den förutsättning,
att en bevillning å idkandet af jagt, skulle vara ett intrång uti
egande- och dispositions-riitten af jorden; samma ogrundade skäl skulle likaväl
kunna anföras emot bevillning å bränvinsbränning och flesta speciela
skattebidrag som dervid för serskild industri kan ega rum.
I flere länder skattar jordegaren för jagträttighet, utan afseende på
om de idka jagt eller icke, och inkomsten går till Skattkammaren, hvaremot
hos oss aldrig kan fråga uppstå att bidraget skulle utgöras utaf andra
än dem, som vilja idka jagt på egen grund eller med behörig tillåtelse af
egaren på andras; och denna afgift för öfrigt uteslutande användas till Landtmännens
fördel, utrotande af rofdjuren.
Att begära ett förbud för andra än Jägare, att hära gevär och öfva
sig med skjutande, anser jag högst olämpligt, men är deremot fullt öfvertygad,
Rikets Ständer åstadkomma ett verkligt gagn om de bifalla, att intill
nästa Riksdagj en årlig bevillning å idkandet af jagt må åläggas och
uppbäras inom hvarje Län, till det belopp _, som kan öfverenskommas, på
sätt sorn för åtagande och uppbärande af Curhus-afgiften stadgadt är;
dock icke högre än 24 sk. för dem af allmogen _, och 1 R:dr af alla andr
a, samt, att inkomsten uteslutande användes till prcemier för r of djurs
ut ödande inom Länet, och att redovisningen för dessa medels användandef
årligen uti en allmän Kungörelse } af Konungens Befallningshafvande
meddelas.
Uti Norrland, der redan till invånarnes stora förmon, en god hushållning
med villebrådet iakltnges, är visserligen icke af behof att afgiften
högre åtages än 1 å 1 sk. för allmogen, och dubbelt för dem af andra
elasser, och denna lindriga afgift skulle dock bidraga till jägarnes egen fördel
genom ett högre praemiebelopp å fällandet af rofdjur, hvilka, »ynnerligast
räfvar, borttaga mycken fogel under liggetiden.
Bihang till R, St. trot. 1834. * 2 dfild'..
2:dra Häftet.
t
STOCKHOLM, i834; hos J.
A. W ALI.DCN.
Bcv.- och Oecon -Vtsk. Betänkande N.o 3.
t
N:o 3.
Ankom till Exp.-Utsk. den ll Junii.
Betänkande, angående grnnderne för förändrade föreskrifter
om bränvinsbränningen och hvad dermed har gemenskap.
Jemte det Kongl. M;ij:t uti Nådig Skrifvelse den 8:de sisll. Februarii
tillkänna»ifvit, att Kongl. Majit, betänkt att, lill inskränkning af bränvinets
dfverdrifna oell skadliga bruk, bidraga genom alla åtgärder, som i
denna hushålIsgren af Kongl. Majit bero, bar för afsigt, att in skränka
tiden för bräuvinsbränningens utöfning i .allmänhet till endast Sex månader
af året, och meddela bestämdare Stadganden emot missbruk vid
redskapens form och sammansättning samt utfärda förnyade föreskrifter,
angående minut försäljning af bränvin; hafva inom Biks Stånden motioner
och yttranden i ämnet blifvit framställde:
IIos Högloft. Riddcrskapet och Adeln:
tf Herr Grefve Lewenhaupt, Patrik , Herr Grefve Horn, Herrar Friherrarne
Boye, QLudvigf) Toll, (Gustaf,') von Strokirch, Löwen, Sprengtporten
och Palmstjerna, samt Herrarne Montgommery, Ramsay, Carleson,
Rothlieb, Ascel Fredric, Charpentier, Gripenstedt, von Wahrendorff, af
Robsahm, Stedt, von Troil och af Ekenstam.
Hos Högvördige Preste-Ständet:
af Herrar Biskopparne, Doctor af Wingård, Doctor Faxe, Doctor Thyselius,
Doctor Iledre'n och Doctor Franzén, Herrar Professorerne Doctor
Engeström, Doctor Hasselroth och Doctor Agardh, Herrar Prostarne, Doctor
Elf ström, Doctor Björkman, Docl or Hvasser, Doctor Ruus, Doctor Heurlin,
Doctor Petersson, Doctor Bexell, Rosén, P. P. Svedelius, Bjursten,
Öhrnberg, Mittag, Ödmann, Ahlgvist, Edvall, Stenhammar, Östberg, Nordin,
Holmström och Astrand saint Herr Kyrkoherden Bergvall:
inom Fä Hofi. Borgare-Stdndet:
af Herrar Leffler, Petré, Halling, Rubin, Andersson, Maechel, Wijkman,
Hessle, Egnell, Olbers, Cederborg, Levin, Waern, Helleday, Helsingiu$,
Jrnberg, Langenberg och Wijk;
Sihy till R' ät, Prot, j834' 3 Sami. 2 Af cl. ,
3:dje Häftet.
Bevoch' Oecon.-Utsk. Betankande IV.-o 31
inom Hedervärda, Bonde-Ståndét:
af Riksdagsmännen ifrån Malmöhus Län: Tufve Månsson, Anders Nilsson
och Nils Månsson; ifrån Stockholms Län: Nils Insulin, Jan Petter
Jansson, Eric Ersson och Gustaf Larsson; ifrån Södermanlands Län :
Gustaf Gustafsson; ifrån Östergöthlands Län: Samuel Andersson, Lars
Jönsson, Olof Olofsson, Anders Andersson, Anders Nilsson och Botvid
Jonsson; ifrån Skaraborgs Län: Anders Brisman och Lars Larsson; ifrån
Elfsborgs Län: Anders Danielsson, Lars Ifarsson och Hans Jansson;
ifrån Götheborgs och Bohus Län; Lars Hansson, Olof Svensson och Olof
Eriksson; ifrån Kronobergs Län:. Sven Heurlin, Johan Christoffersson
och Göran Jonsson; ifrån Christianstads Län: Per Nilsson, Per Jonsson
och Jöns Jönsson;. ifrån Westernorrlands Län:. Johan Olof Dahlberg,
Erik Svanberg, Johan Bengtsson och Nils Strindlund; ifrån Jönköpings
Län: Johannes Andersson, Johannes Svensson^ Peter Jönsson, Anders
Pålsson och Per Persson; ifrån Blekinge Län: Vice Talmannen Jon
Jonsson, Ola Jeppsson, B, G. Appelqvist och Olof Mänsson; ifrån Wermlands
Län : Bengt Eriksson , Johan Erik Jansson, Olof Olsson, Jonas
Kylander, Johannes Olofsson och Per Ersson; ifrån Calmar Län: Johannes
Andersson, Peter Persson, Nils Magnusson och Samuel Jönsson;
ifrån Hallands Län: Peter Andersson, Bengt Gudmundsson och Anders
Svensson: ifrån Stora Kopparbergs Län: Erik Ersson; ifrån Jemtlands
Tjärs: Erik Nilsson och Anders Mårtensson; ifrån Westerbottens Län;
Jölun Larsson Wiklund, Olof Olofsson och AndersNormark; ifrån Örebro
Län: Anders Eriksson,. Nils Persson och Lars Olsson; ifrån Gefleborgs
Län: Erik Persson; ifrån Upsala Län '.Johan Andersson och Nils
Larsson; samt ifrån Westmanländs Län: Erik Ersson och Andeis Andersson;
hvilka motioner blifvit remitterade dels till Bevillnings-, Lagoch
Oeconomie-Utskotlen gemensamt, dels. serskildt tilL något af desse.
Utskott..
i..
Yid granskning af Motionerne hafva Utskotten funnit, det en Motionaire,
Jonas Kylander ifrån Wermland, föreslagit, att bränvinslillverkningen
måtte helt och hållet förbjudas, hvilken fråga således först torde
till besvarande böra upptagas; och som bränvinsbränningen under en
längre tid utöfvat det inflytande på jordbruket, att densamma för närvarande
icke utan menliga påföljder kan derifrån skiljas,, samt sjelfva
varan äfven närmat sig till ett. behof för nationen,, anse,
Eev.- och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 3.
3
Utskotten något afseende å berörde motion icke kunna
fastas.
§•
Då i öfrigt flere motioner åsyfta serdeles genomgripande förändringar
i nu gällande föreskrifter om bränvinsbränningen och dermed gemenskap
egande ämnen, hafva Utskotten ansett lämpligast för en ändamålsenlig
behandling af ärendet, att nu föreslå allmänna grunder för rättigheten
och vilkoren af bränvinslillverkning, samt beskattningen deraf,
och atti sammanhang dermed besvara motionerne, så vidt de sträcka
sig till de i dessa delar föreslagna förändringar, hvilka väsendtligast
kunna innefattas i följande momenter:
i:o Att en gräns måtte bestämmas emellan husbehofs- och fabriksbränvinsbränning,
samt den förra vara medgifven alla jordegare med en
mindre pannerymd och den senare tillåten för hvar och en, som dertill
sig anmäler med hvad redskap sorn helst;
2:0 Alt husbehofs-bränvinsbränningen måtte upphöra samt tillverkning
af bränvin endast fabriksmessig! få utöfvas och vara en och hvar
tillåten;
3:o att Städernes bränvinstillverkningsrättighet måtte alldeles upphöra
och en sådan rättighet hädanefter åtfölja endast jord på landet;
/po att, till hämmande af bran vinets omåttliga bruk, genom förminskad
tillgång och varans fördyrande, icke allenast tiden för bränvinsbränning
mätte inskränkas och beskattningen å tillverkningen förhöjas,
Utan ock all slags konst-apparat förbjudas och endast enkel bränvinsbränningsredskap
tillåtas lill begagnande med en bestämd construction
och inskränkning i den nu löfgifna pannerymden.
5:o att beskattningen å bränvinsbränning måtte fästas antingen vid
redskapen eller tillverkningen och de hittills erlagde bevillnings-afgifter
af hemman- och stadsjordsvärdet samt för öfverproduction försvinna;
6:0 att öfverlåtelse af den bränningsrättighet, som innehafvare deraf
icke sjelf begagnar, hädanefter ej måtte få ega rum.
§.3.
Innan Utskotten meddela hufvudsakligt yttrande öfver de nu framställde
förslag, angående bränvinsbräningens utöfning, anse Utskotten
sig böra angifva de grundsatser, hvarpå Utskottens åsigter i ämnet sig
stödja.
4
Bev- och Oecon.-TJtsk. Betänkande N:o 3.
Sorn en ymnig tillgång på bränvin, i förening med lågt pris derå,
bidrager lill ett omättligt och skadligt förtärande af denna vara inom
nationen, hafva Utskotten funnit, alt åtgärder böra vidtagas, lill fördyrande
af bränvinet och minskning i tillgången derpå; och då det utgör
en fördel för jordbrukaren att till bränvinshränuing kunna använda sine
understundom i annan väg oafsällbara producter af jorden, dels för egel
behof, dels till afsalu och dels för att tili ladugården anskaffa ett tjenligt
ulfudringsämne, hafva Utskotten ansett brån vinsbränuings-rältigheten
böra, såsom en jordbrukets förmonliga tillhörighet, utslutaude ålföl»
ja jord på landet och i Städerue.
§•4. .
Med tillämpning häraf, finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka, atfe
bran vinsbränningen må såsom fabriksnäring bedrifvas; hvaremot
Utskotten, i likhet med hvad i irsta Art. 2 §. af
i83o års Förordning om hränvinsbränningen finnes stadgadt,
föreslå, att branvinsbrännings-rälligheten må på landet
åtfölja hemman och hemmansdelar med åsatt mantal
efter Jordeboken, bebyggda, med serskild åbo försedd*
utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller
extra-ordiuarie rotering deltaga eller rotelrihets-afgift utgöra,
äfvensom icke roterade, men med serskild ränta till
Kongl. Majrt och Kronan eller till Innehafvare af Kongl.
Majlis och Kronans räll belagde torplägenheter, samt i Slftderne
den lill hvarje Stads område hörande Jord.
§. 5.
Då Utskotten hysa den öfvertygelse, att de sammansatte eller konst»
hränneri-redskapen, genom den dermed till betydlig höjd uppdrifne produclion,
synnerligast bidraga lill en öfverflödig tillgång på bränvin och
lågt pris derå, hvilka omständigheter Utskotten redan uppgifvit såsom
befrämjande fyllerilasten, hafva Utskotten, dels för att, så vidt det i
denna väg låter sig göra, hämma ett omättligt bränvinssupande genom
en förminskad tillgång, och dels i beli aktande deraf, alt brönvinsbrännin>
gen, sådan den nu bedrilves, kan, ulan afsaknad för jordbruket, hvars
förmon den egentligen bör afse, tåla inskränkning, funnit nödigt att,
genom förändrade föreskrifter i afseende på redskapens beskaffenhet,
åstadkomma ett förmiuskadt tillverkuings-belopp, för hvilket ändamål
Utskotten föreslå, alt
Bev.- och Occon.-Utsk. Bestänkande N.o'3.
5
bränvin sbränn ing hädanefter må utöfvas med enkel redskap,
hvartill , med afseende å besparing af bränsle, endast
mäsk värmare, utan. rectifications-apparat, bör få begagnas,
samt alt ali annan konst-apparat forbjudes.
§• 6.
Till enkel redskap räknas panna med balt, bröst och nfkylningsredskap;
hvaremot all annan apparat, med undantag af mäsk värmare,
anses böra lill konstredskap.
För alt undanrödja aIl<C underslef i afseende på redskapens construction,
hafva Utskotten ansett nödigt bestämma, alt panna icke får vara
lägre än sex tum ifrån bottens kant till bröstets kant in vändigt och pannans
öppning icke större än hälften af pannbottncns diameter; att ifjdlningslucka
på halt eller bröst lill panna utan mäskvärmare ej må finnas;
att halsen icke får vara högre än 3 tum; att hattens rymd ej må
öfverstiga två tredjedelar af pannans; att, å inmurad panna, limmingen
icke får gå högre än på halfva halsen; och att, vid utrönande af pannans
innehåll, densamma uppmätes ifrån bottnen till halsens nedre kant;
äfvensom Utskotten, vid mäskvårmares begagnande, fästat sådarte vilkor,
att densamma må användas endast för lillmäskningens uppvärmande
och icke öfverstiga pannans rymd med mera än en femtedel, samt
»eke vara inmurad eller af eld vidröras.
§• 7-
Med bibehållande af det lii'lills vanliga maximum i pannerymd af
90 kannor, anse Utskotten en panna af nämnde storlek böra vara
det högsta, som af jordegare på en bolstad eller egendom,
som nyttjas under eget bruk, må till brån vinsbränning
begagnas; hvarvid jemväl bör iakttagas, att den panlierymd,
hvarmed egare eller innehafvare af jord är berättigad
att bränna, icke må fördelas i flere pannor, utan
skall bränvinsbränningen ulöfvas endast med en panna;
finnande Utskotten, att egare af tvänne eller flere egendomar
på landet må vara öppet lemnadt alt antingen på ett
ställe för alla eller vissa af egendomames sammanslagna
värde, eller ock på hvarje af dessa egendomar idka bränvinsbränniug
med den pannerymd, som efter jordvärdet får
begagnas.
6
Ber*- och öecon.-XJtsk, Betalande IV.o St
$. a
Hvad i sistnämnde omständighet beträffar Städernes jord, finna Utskotten
skäligt tillstyrka,
att af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden
tillhör Staden, må bero att, i den ordning, som uti
hvarje Stad för beslut om Stadens inkomst eller utgift iakttages,
bestämma, huruvida den bränvinsbränning, hvartill
Staden, efter värde af de serskilde jordlolterne, är berättigad,
skall åt desses innehafvare upplåtas eller för Stadens
gemensamma räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen
skall ske med serskilde pannor efter hvarje jordlotts värde,
eller ock i ett eller flere sammansatte verk efter alla
eller flere jordlotters sammanslagne värde; men att åter i
de Städer, der jorden är med egande rätt fördelad på Stadens
invånare, det må ankomma på det beslut, som ibland
dem af pluralitelen, beräknad i mon af jordvärdet, fattas,
samt att, i den händelse förhållandet är blandadt, enahanda
grunder skola följas, under förbehåll likväl, att, derest
Kongl. Maj:t ej, i betraktande af serskilde omständigheter,
annorlunda redan förordnat eller framdeles förordnar, stadgandet
om högsta pannerymden skall för sådane föreningar
tjena till efterrättelse; börande för öfrigt, vid utöfningen
af Städernes bränvinsbrännings-rättighet, iakttagas, alt de
brännerier, som hädanefter för detta ändamål anläggas,
varda utom Stadens staket på lämpligt afstånd ifrån andra
byggnader uppförde.
§■ 9-
För att i möjligaste måtto undvika förändring af den enkla brän
vinsbrännings-redskap,
som hittills varit begagnad, finna Utskotten skä
ligt
föreslå,
att den pannerymd, som får nyttjas, må bestämmas efter
innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med den
i 3 §. af i83o års förordning om bränvins-biänningen intagne
tariff, hvilken under J\T:o i härjemte bifogas.
Eev.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o X
U
§'■ io..
Med afseende på den hastighet i averkningen,. sorn kan åstadkommas
genom begagnande af mäsk värmare,, anse Utskotten,
att den nu föresfagne pannerymden bör,, då mäskvärmare’
nyttjas, med en tredjedel förminskas..
§■. i r.
Då Utskotten antagit,, att bränvinsbräanings-rätligheten bör åtfölja*
jorden,, linna Utskotten skäligt tillstyrka,
att i det egendomsvärde, hvarföre bran vinstillverkning får
utöfvas, ej må inbegripas någon öfverflöds-åbyggnad eller
sådan, som öfverstiger en femtedel afjordens taxeringsvärde,
med afseende hvarpå skillnad bör af Taxerings-Comile'erne
uppdragas emeliam nödig, och öfverflödig; byggnad,
. der den finnes..
§■. 12..
För att med rättvisa och billighet tillämpa grunderne för bränvinsBrännings-rättigheten,
hafva Utskotten funnit sig för större egendomar,,
hvilka, med en större tillgång af jordprodueter, kunna vara i behof af
en mera utvidgad bränvinsbränning, böra bereda tillfälle dertill; och få
Utskotten derföre föreslå,.
att, för egendomsvärde af 22,5oo R:dr och derutöfver, må,,
utan förminskning i pannerymden, begagnas en panna oro
cjo kannor, jemte mäskvärmare, hvilken förmon äfven bör
i proportion tillkomma egendom i, värde öfver i5>ooo Rtdrr
odi intill; förstnämnde belopp.
§•. i3.
Sorn Utskotten anse bränvins-bränning icke vara för jordbruket erforderlig
under hela året,, och en förkortning i bränningstiden äfven kan;
i betydlig mon bidraga till en förminskad tillgång på bränvin,, finna»
Utskotten; sig böra föreslå,
att tiden för bränvins-bränning roå inskränkas till sex månader
om året, ifrån den i November till April månads;
slut; hvar och en till bränvinsbränning berättigad 1 i k vä U
öppet lemnadt, att vid mantalsskrifning! uppgifva,,] antin.1-
8
T.ev.- och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 3.
gen han vill begagna hela eller halfva denna termin, ellef
den första eller senare hälften deraf, med skyldighet, i händelse
första hälften af terminen begagnas, alt sjelf vidkännas
kostnaden för redskapens försegling; och kommer afgiften
för bränvinsbränning alt, i förhållande derefter beräknas.
§• *4-
Beträffande bevillnings-afgifterne för bränvins-bränning, finna TJltlotlen
skäligt föreslå den förändring i nu varande beskattning,
att ej mindre den utöfver minimibeloppet stadgade afgift
af E11 skilling för hvarje kanna bränvin, som 0111 året tillverkas,
än ock den efter hemmans- och Stadsjordsvärda
utgående bevillning må upphöra, samt alt afgiften hädanefter
fästes endast vid redskapen, beräknad efter en billig
grund af den tillverkning, som med den kart åstadkommas,
i hvilket afseende Utskotten antagit, att för pannor till
och med 16 kannor skatten bör utgå efter 8 sk. för kanneryinden;
ifrån 16 kannor till och med 3o kannor efter
en tillökning af 1 sk. på kannerummet; ifrån 3o kannor
till och med 4° kannor, efter tillökning af 2 sk. på kannan;
ifrån 4° kannor lill och med 5o kannor efter tillökning
af 3 sk. på kannan; ifrån 5o kannor till och med 60
kannor efter tillökning af 4 sk. på kannan, ifrån hvilken
sistnämnde kannerymd till och med go kannor, då
vid produclionen någon förmon af ökad bräktvins-qvantitet
på pundet icke vinnes, afgiften tillökas med 2 sk.
på kannerummet, hvilket förhållande af bilagde tariff N:&
% närmare utvisas.
§. i5.
Då Utskotten föreslagit, alt pannerymden, om mäsk värmare begagnas,
skall med en tredjedel förminskas, anse Utskotten någon serskild
afgift för mäskvärmare icke böra ega rurn i annan händelse,
än då den nyttjas till den för egendom öfver tS.ooo R:dr
värde ti 1 i ät ne pannerymd, hvarvid bör iakttagas, att, efter
förhöjning å pannerymden af 5o procent, afgiften beräkna*
med tillökning af 2 sk. på kannerummet utöfver hvad för
en
Bevilln.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 3.
9
en 90 kannors panna belöper, på sätt tariffen närmare utvisar.
§. 16.
Hos Utskotten liar väl fråga förekommit, oro någon viss tid borde
bestämmas, hvarunder innehafvare af pistoriska verk eller konstbrännerier
skulle, såsom en billig ersättning för den förlust, sora kommer alt
drabba dem genom desse inrättningars upphörande, tillåtas att desamma
vidare begagna; men som Utskotten, vid närmare öfvervägande häraf,
funnit en sådan tillåtelse dels i betydlig mon och för en längre thi motverka
det åsyftade ändamålet af förminskad tillgång på bränvin och dels
föranleda ett kännbart lidande för de enkla pannorna, hvilka, med den
föreslagne högre beskattningen, kunna mindre än förut täfla med konstbrännerien
i tillverkningens afsättning, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att rättigheten, att till bränvinsbränning begagna annan redskap
än den Utskotten föreslagit, må upphöra så snart den
nya Författningen om bränvinsbränningen blir till efterlefnad
gällande.
§• >7-
Hvad angar den af en del Motionairer väckte fråga, huruvida öfverlåtelse
på annan person af bränvinsbrännings-rättighet, som innehafvare
deraf icke sjelf begagnar, hädanefter må ega rum, så.enärbränvinsbrännings-rättigh*
ten bör åtfölja jorden och Utskotten icke funnit
skäligt, ali innehafvare af jord skulle förbjudas att på annan person öfverlåta
en jorden tillhörande rättighet, den han icke sjelf utöfvar, helst
en sådan öfverlåtelse icke kan blifva för någon annan förnärmande, anse
Utskotten sig böra tillstyrka,
att den hittills lofgifne transporträltigheten i berörde afseende
äfven hädanefter må fortfara, hvarvid, utom de föreskrifter,
som derom redan linnas i nu gällande Författning
upptagne, Utskotten likväl anse det vilkor böra fästas, att
innehafvare af bränvinsbrännings-rättighet, då han densamma
på annan person öfverlåter, ,jemväl skall ansvara för
öfverlrädelser emot Förfatlningarne om bränvinsbränningen,
som af en sådan person kunna begås; och få Utskotten,
Bik. till R. St. Prat. 1834■ 5 Sami. 2 A/d. a
3:dje Häftet,
I»
Bevillnoch Occon.-Ulsk. Betänkande N:0 5.
i sammanhang härmed, föreslå, att då flere åboer å samma
hemman eller å serskilde hemman inom samma byalag
förena sig om en gemensam utöfning af deras bränvinsbrännings-rätlighet
med en gemensam panna, bränvinsbränningen
bör verkställas på viss uppgifven lägenhet inom hemmanets
eller byalagets område, i hvilka omständigheter Utskotten
uti det reglementariska vilja föreslå de Stadgandeu,
som, till förekommande af missbruk , kunna finnas af nöden.
§• 18.
Vidkommande de i åtskil 1 ige motioner framställde yrkanden , deh
att minuterings-rättfgheten af bränvin måtte hvar och en tillåtas emot
afgifter till Staten, och dels att berörde rättighet måtte alldeles upphöra
eller åtminstone krogarnes antal inskränkas; så enär Utskotten anse en
obegränsad minuterings-rättighet af bränvin understödja fyllerilasten,
samt att åter ett allmänt förbud emot minutering af bränvin skulle föranleda
till lömtkrögeri, finna Utskotten sig icke kunna biträda dessa motioner
i vidsträcktare måtto, än att Utskotten tillstyrka:
det nödig inskränkning i minulerings-rältigheten må vidtagas,
i hvilket afseende, äfvensom angående beskattningen
af denna rättighet, Utskotten vilja meddela yttrande i det
Betänkande, som kommer att åtfölja Förslaget till reglementariska
föreskrifter om brön vinsbränningens utöfning;
i sammanhang hvarmed Utskotten gemensamt med LagUtskottet
äfven torde få besvara öfrige delar nf de i ätnnet
framställde motioner.
Hvad Utskotten här ofvan föreslagit, varder till Rikets Höglofl. tstSu»
ders pröfning vördsamt öfverlemnadl.
Flere Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 10 Junii i834-
Bsvsiln.- och Oecon.-Utsk. Betaande JY.o 3.
N:o r.
Pannerymds Tariff".
För hammrin, lägenhet eller stadsjord, som i värde nnderstiger, eller »ippgår ti K
•eli med 500 R:dr, må begagnas en pannerymd nf 20 Kannor.
■För ett värde öfver 500: till och med 750: — 25 —
750: — — — 1000: — 30 —
1000: — — — 2000: — 35 —
2000: — — — 3000: — 40 —
3000: — — — 4000: — 45 —
4000: — — — 5000: — 50 —
5000: — — — 6000: — 55 —
6Q00: — — — 7000: — 60 —
7000: — — — 8000: — 65 —
8000: — — — 9000: — 70 —
9000: — — —10 000: — 75 —
10 000:— — —11000: — 78 —
11000:— — —12 000: — 81 —
12 000:— — —13 000: — 84 —
13 000: — — — 14 000: — 87 —
14 000: — — _ 15,000: — 90 —
Då mäsk värmare nyttjas, förminskas panneryrnden med ^:del.
Den pannervmd , sorn för egendom öfver 15,000 Rtdrs värde får begagnas, jemte
mask värmare, ninn förminskning i panneryrnden, beräknas
för ett värde öfver 15 000 till och med 16 600 R:dr till 65 kannor.
16 000 — — — 17 000 — — 70 —
17.000 — — — 18 000 _ _ 75 _
18 000 — — — 18 900 — — 78 —
18 900 — — — 19 800 — _ 81 —
19 800 — — — 20 700 — — 84 —
20,700 — — — 21600 — — 87 —
21600 — — — 22,500 — — 90 —
Bevittna och Oeeon.-UtsK.. Betänkande■ IV.o 3l.
N:o 2.
Tariff på Pannerymds-afgiften ::
12 kannoärs- panna
- - -
2 R:dr
lä
-
2:
8.
14
——
— - -
2:
i6w
15
_
. - -
2;
fp
16
- - -
2:
3.2.
17
-—
k
9
sk-
3:
9-
18
ar
I o.
-
3:
36,
12
a
i t*
-
4:
*7-
20
h
r
-
5:
21
a
13*.
-
5:
33-
22
a
»4
-
6:
20*
23
a
15.
-
7:
9'
24
a
16.
-
8:
25
a
*7-
-
8;
4..
26
.
—
a
18.
-
9:
36»
27
a
>9-
•
10:
33.
28
,
—
a
ao».
11:
3 a.
2a
a
21.
-
12.
31.
30
å
22.
-
13:
36.
31
å
24
-
15:
2 4
32
—...
a
26.
-
17:
16.
33
!L
28.
-
19:
12.
34
a
3.0.
-
21:
1-2.
35
a
32.
-
23:
16.
30
a
34
-
25:
24.
37
a
36.
-
27:
36.
38
—-
a
38.
•
30:
4-
39
a
4o.
-
32:
24.
40
h
42.
-
35:
—
41
a
45.
•
38:
21.
42
a
1 R:dr
-
42:
—
43
a
1: 3.
-
45:
33.
44
..
a
1: 6.
-
49:
24.
45
—
å
1: 9.
-
53:
21.
40
_
å
1: 12.
-
57:
24.
47
——
å
1: 15.
-
61:
33.
48
•I—
. •
a
1: 18.
-
66:
—
49
.
a
1: 21.
-
70:
21.
50
å
1: 24.
-
75:
—
51
t.
—
a
1: 28.
-
80:
36.
52
a
i: 32.
-
86:
32.
& sk., pes kannerum,
Be vilh.- och Occon-Utsk. Betänkande N:o 3,
För 53 kannors- inanna
a 1;
36.
-
92:
3 6.
54
__
a 1: 4*0.
-
99:
—
55
ä i:
44.
-
105:
20.
56
å 2:
_
112:
—
57
' .-T
a 2:
4-
-
118:
36.
58
•
a 2:
8.
-
125:
32-
59
——
a 2-
I2V
-
132:
36.
60
-
—-
a 2:
l6.
-
140:
—
61
a 2:
.6.
144:
42- Progression-
62
ä 2:
ao-
-
149: 4».
63
—
å 2:
22.
-
154:
42.
64
-
å 2:
2 4;
—
160:
—
65
„
—
å 2:
26.
_
165:
10.
66
å 2:
28.
-
170:
24.
67
—
» 2:
3o.
-
175: 42.
68
a 2:
3'2.
-
181:
16;
69
ä- 2:
34.
-
186: 42.
70
—e
å 2:
36.
-
192:
24.
71
—
h 2:
38.
-
198:
10.
72
—
a 2:
4#>•
-
204:
—
73
a 2:
42.
-
209:
4>
74
'
å 2:
44.
-
215:
40.
75
—
a 2:
46.
-
221:
42-
76
- - ■
--
å 3:
-
228:
77
——
a 3:
2.
_
234:
10.
78
å 3:
4-
-
240:
24.
79
- - -
» 3:
6i
-
246:
80'
——
h 3:
8;
.
253:
|6.
81
å 3:
10.
-
259:
42.
82
„
å 3:
12.
-
266:
li-
83
.
å 3:
.4-
-
273:
to.
84
å 3:
.6.
-
280:
—-
85
i, i„r
å 3:
.8.
-
286:
42.
86
—
rs 3:
20.
-
293:
40.
87
—
å 3
22-
-
300:
42.
88
- -
a 3:
’4-
-
308:
89
ä 3:
26-
-
315:
10..
90
.
a 3:
28.
-
322; 24.
DS mäsk värmare nyttjas till elen för egendom öfver id,ooo ft:d» värde tilläfne j»ae
nerywd.
beräknas afgiften, efter 5o* procents förhöjning å pannerymden, med fortgå
ende
tillökning af a sk. på kannerummel, utöfver hvad för en 90 kannors panna belöper,
nemligenr
För 91 kannors pannerymd a 3: 3o. - 329: 42.
92 — — a 3: 3a. - 337: ,6.
93 — — k 3: 34. - 344: 42.
Besvilln.- och Öecon.Utskotlels Betänkande If.-o 5.
För 94 kannors panneryrod å 3: 36. - 352: 24.
95
—
—
a
3
38.
-
360:
10.
96
—
—
ä
3
4"-
-
368:
—
97
—
—
a
3
4a.
-
375:
41.
98
—
a
3
44.
■-
383:
40.
99
—
—
a
3
46.
-
391: 42.
100
—
—
a
4
_
400:
—
101
—
*—
a
4
2.
_
408:
10.
102
—
—
X
a
4
4-
_
416:
2.4.
103
—
—
a
4
6.
-
424: 42
104
—
—
a
4
8.
-
433:
16.
1(5
—
—
a
4
10.
441:
42.
106
—
—
a
4
12.
.
450:
24.
107
—
—
a
4
• 4-
_
459:
10.
108
—
—
a
4
16.
_
468:
—
10.9
—
—
a
4
18.
_
476:
42.
110
—
,—
ä
4
2.0.
.
485:
40.
lil
—v
—
a
4
22.
_
494;
42.
112
—
—
å
4
24.
_
504:
113
—
—
ä
4
26.
_
513:
10.
114
—
—
a
4
28.
-
522:
24.
115
—
—
a
4
3o.
_
531:
42.
116
—
—
a
4
32.
„
541:
16.
117
—
—
a
4
34.
_
550: 42.
118
—
—
a
4
36.
_
560:
24.
.119
—
—
a
4
38.
570:
lo.
120
—
—
a
4
4o.
580:
121
—
—
a
4
42.
-
589:
42-
122
—
—
a
4
44-
-
599:
4o.
123
—
—
a
4
46
-
609: 43.
124
—
—
a
5
_
620:
125
—
—
a
5
2.
_
630:
IO.
126
—
—
a
5
4-
.
640:
'iL
127
—
—
a
5
6.
-
650: 4?..
128
—
—
a
5
' 8.
_
661:
16.
129
—
—
a
5
10.
-
671:
4a.
130
—
—
a
5
12
-
682:
24.
10.
131
—
—
å
5
14.
693:
132
—
å
5
16.
704:
133
' -—
—
X
a
5
.8.
-
714:
42.
134
—
—
a
5
20.
-
725:
40.
135
—
—
a
5
22-
-
736:
42.
Sevillu.- Och Occon.-TJtsk. Betänkande N.o 3.
Reservationer.
1:0 af Herr Grefve Frölich, G.E.: ”1 egenskap af Ordförande uli de
sammansatta Bevilinings- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
Jjar jag icke varit i tillfälle tillkännagifva min åsigt i afseende å de fattade
beslut rörande grunder för bränvins brännings-rätligheten, hvilka nu öfveriemnas
till Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande, och då jag icke för enskild
del kan biträda de principer, som, genom pluralitetens beslut, blifvit uttalade,
så begagnar jag den utväg, mig blifvit lemnad, att deremot anmäla min
reservation, och inskränker densamma dertill, att jag ansett såsom fördelaktigt,
det så väl husbehofs- soin fabriks-bränvins-bränning hade blifvit tillåten,
med inskränkt pannerymd och lindrig skatt för den förstnämnde,
samt för den senare med all slags lill verknings-apparat inom 90 kannor»
joannerymd, men med dryg skatt, lämpad efter productions-fÖrmågan.” *
”Till vinnande af den moraliska syftning, hvartill allmänna rösten
gifvit anledning, att förminska tillgången på bränvin och fördyra varan,
bär jag trott säkraste medlet vara, inskränkning inom viss tid för ulöfningen
af bränvins-bränningen samt hög skatt på tillverkningen, men att lägga
strängare band på industriens förkofran i delta, som allt annat afseende,
tror jag icke lända till allmänt och enskildt gagn.”
Med Herr Grefve Frölich förenade sig Herr M. von JFithrendorJf
och Herr Hallgren.
2:0 af Herr Grefve Horn, C. F.: ”Emot de förenade Utskottens förslag
lill grunder för en blifvande bränvins-brännings-rättighet, får jag till
alla delar mig reservera.”
”Jag skulle, äfven med antagandet af den paradox, att bränvinsbränningen
är för jordbruket en uteslutande rättighet, dock bestrida, att
den är för jordbruket förmonlig så som denna näring allmänneligen bedrifves
i Sverige; men vill gerna medgifva, alt den kan vara för jordbrukaren
vinstgifvande såsom binäring. Regering och Ständer hafva under ett
halft sekels förlopp oaflålligt arbetat på dess häfdvunna besLånd, och den
båldt beskattade jordbrukaren, i ett land utan mynt och med ett ytterst
inskränkt rörelse-capilal i papper, kan rättvisligen ej förebrås att hafva
tillgripit det sätt som erbjöds, att, genom producerandet af en begärlig
vara, skapa sig en inkomst utan serdeles förlag. Jag skulle derföre anse
det lika oklokt som oiättvist, att nu söka motverka husbehofs-bränningen
på annat sätt än genom vidtagande af den naturliga utväg, att jordbrukaren,
med minskade skatter och utan förlägenhet för bytesmedel eller bri
-
»6
Sevilla, och Oecon.- TJtsk. Betänkande N.-o 3. ®
stande förlag till en förbättrad landthushållning, insåg sin fördel vid frånträdandet
af bränvins-bränningen åt den fria tädan emellan dem, som förmonligast
för landet kunde bedrifva denna näring.”
”Man borde derföre, med afseende på närvarande missförhållande, lemna
dea egentliga husbehofs-bränningen fullkomligt ostörd, måhända alldeles
obeskattad, men beskatta den större bran vins-till verkningen såsom en
näring, hvilken väl icke borde undertryckas, men icke heller i högsta
måtto uppmuntras, förr än landets financiela ställning och deraf beroende
oeconomiska tillstånd sådant medgåfve.*’
”Jag respecterar den mägtiga opinion, som fordrar nationens emanciperande
utur bränvins-oket, ehuru jag ej kan godkänna den väg, hvarpå
man söker vinna målet. Det torde nu mera vara förgäfves att vilja bestrida
brän vinets bruk i Norden såsom en nödvändighetsvara; naturen uttalar
deröfver sin ojäfaktiga dom, och filantropen bör ej vilja mer än hämmandet
af en öfverflödig bränvins-consumtion inom landet. Productionens
storlek må sedan rätta sig. derefter och till exporten af sprit, sorni verldshandel
lätteligen kan utgå ifrån Sverige, så väl som från Preussen och
Ryssland, hvilka länder i mer än ett afseende torde speculera på undertryckande
af Svenska industrien. Den med skäl öfverklagade så vederstyggliga
fylleri-lasten torde, lika med allt annat ondt som Försynen tillstädjer,
omsider medföra sitt eget correctiv, det enda verksamma, nemi.
lankan på nödvändigheten af folkbildningens rigtande till sedlighet och
sann religiositet. Jag vill derföre endast i förbigående hafva antj^dt, hvarest
den rätta roten till det onda skall uppsökas och alt moralens bud icke
bör förvexlas med industriens godkände theoner.”
”Det torde icke kunna nekas, att den allmänt spridda bränvins-bränningen
i smått måste uppmuntra en fullkomligt ocontrolerad consumtion,
emedan det naturliga behofvet, att afsätta en ringa och dyrt tillverkad vara
till högsta pris, identifierar producentens fördel med consumentens förderf;
men att den egentliga bränvinsfabrikanten eger ett annat interesse än krögarens,
då dess produet ingår uti den större handeln, och då krognäringen
är derpå grundad, kan densamma både controleras och beskattas så,
att consumtionen derigenom inskränkes.”
"De förenade Utskottens pluralitet har, i motsats med verkliga förhållandet,
antagit, att mängden af det bränvin, som i Sverige öfverflödigt
consumeras, är en produet af de större bränvinsverken i Riket, eller sorn
de benämna konstbrännerier; hvarföre desamma, till fylleriets hämmande,
borde
Bevilln. och Oecon.-Utsh Betänkande iV.-o 3.
»7
borde utrotas, och bränvinet sålunda, genom försvårad tillverkning, hög
skatt på tillverkningen och bränningstidens inskränkning, fördyras. Med
någorlunda visshet kan man beräkna, att de större brännerien för närvarande
lemna i handeln högst 6,000,000 kannor bränvin, hvaremot de
l3o,ooo små pannor, som finnas i Riket, säkerligen tillverka fyra gånger
så mycket och ega ostridigt en förmåga tit mångdubbla detta qvantum.
Skulle derföre bränvins-priset, tillföljd af lagde hinder mot fabricationen,
stegras, skall färdigheten att begagna små bränvinspannor snart utveckla
sig under täflan alt begagna den gynsainma conjuncturen, men denna orsak
skall hastigt framkalla sina verkningar, nemi. ökad production med
både gamla och nya tusendetals småpannor, samt fällda pris, och allrasäkrast
skall ett oiiämmadt bränvins-supande följa den fullkomnade småbränningen
i spåren. Om Utskotten conseqvent velat följa sin idé, hade
åtminstone bränningstiden bort inskränkas till högst 3 månader af året på
samma gång man genom hög beskattning velat göra husbehofs-bränningen
vigtig.”
”De såkallade konstapparaternes aflysande, eller, med andra ord,
bränvins-bränningens nedtvingande till ett spanmåls-, tids- och skogsförödande
hushålls-bestyr, är deremot en conseqvent följd af Utskottens
lagstiftnings-princip, som genom denna utveckling tillräckligt ådagalägger
sitt värde i statsceconomiskt afseende. I motsats härmed skulle jag önska,
att en ärligt af både Regering och Ständer uttalad öfvertygelse om denna
riksangelägenhet icke måtte uteblifva, enär en ren lagstiftnings-grundsats,
i detta fall stadgad, skall otvifvelakligt medföra helsosamma verkningar
för framtiden.”
”Jag föreslår, att bränvins-bränningen förklaras vara en fri och loflig
näring alt, under nödige controler, ulöfvas af hvarje Svensk man, som,
enligt serskilde stadganden, ställer borgen för skattens utgörande, men att
för närvarande en nödig skillnad göres emellan den så kallade husbehofsöch
fabriks-bränningen. Den förra må, enligt nu gällande författningar,
ulöfvas, under 6 månader al året, med enkla pannor ända till 3o kannors
rymd, utan tillsats af mäskvärmare eller reclifications.apparat. Fabriksbränningen
deremot lemnäs en obegränsad frihet, så lill tid som sättet,
och beskattas, på grund af högsta tillverknings beloppet, sålunda, att för
hvarje bränvins-verk, deri enkla pannor öfverstiga 3o kannors rymd, eller
der mäskvärmare och reclifications-apparater, samt andra kände eller upp
Bih.
till R. St. Prot. t834‘ $ Sami. 2 Afd. 3
3:dje Iduftet.
Ip
Sevillu, och Oecon.-Utsk. Betänkande IV.-o 3.
funné nja tillverknings-methoder begagnas, af hvad form och beskaffenhet
som belst, uträkning skall ske af bogsta möjliga lillverknings-förmåga i månaden,
då hvarje sålunda till afverkning calculerad kanna bränvin af 6 graders
styrka, belägges med 2 sk. B:co afgift, och må hvar och en, som fabriksbränning
utöfvar efter denna beräkning, för hvarje serskildt fall, skatta
för så lång tid af året han bränna vill.”
”Controlen öfver bränvins-författningens efterlefnad bör ej uteslutande
lemnäs åt kronobetjeningen, utan äfven och hufvudsakligen utöfvas af de
Socken-ombud, hvilka hafva" sig församlingens enskilde angelägenheter anförtrodde,
och bör Staten aflemna tili dessa Communers enskilda gagn en
viss procent af deras bränvins-skatt, som lill folkskolornes befrämjande
skulle användas.”
Med Herr Grefve Horn förenade sig Herr Grefve Hermansson.
3:o af Herr Grefve von Fersén, H.: ”Då jag ej inser något giltigt
skäl h varför bränvins-bränningen, mer än alf annan loflig industri och
näring, skall tillbaka hållas ifrån förnuftsenlig utveckling, får jag vördsammast
reservera mig emot den hämmande princip, sorn legat till grund för
förenade Utskottens utlåtande i denna fråga, huru vackra de skäl än äro,
som philantropien härvid kan lemna till stöd. Mig synes nemligen, sora
måhända det egentliga och rätta skälet för ett slikt beslut bäst skulle återfinnas
uti den enkla sats: att hvar och en önskar i sin mon, så mycket
man kan, söka begagna en vinstgifvande rättighet, mera lönande ja inskränktare
den får begagnas. Emot ett sådant obesmyckadt och rent utta
la cl t skäl hade jag visserligen ej haft något att invända, sanningen hade
varit dess stöd, och kländervärdt kan aldrig vara, att en hvar söker på
loflig väg bereda sig den största förkofran. — Utskottens antagna utgångspunkt
kan jag lika litet, som de derför anförde skälen, gilla, och i tillämpningen
har jag således äfven varit af stridig åsigt med pluraliteten.
Jag hade trott, att för landet ändamålseniigast och nyttigast skulle hafva
varit, alt en gång antaga oell följa ett syslem, som vore ledande till bränvins-bränningens,
såsom näringsgren betraktad, fullkomnande. Den är redan
på den ståndpunkt i allmänhet, att den kan betraktas såsom en näringsgren,
men uti ett halfulbildadt skick, och halfutvecklingen i denna del,
liksom i mycket annat, medför måhända mera skada än gagn, då vägen
tili vidare utveckling och fullkomnande tillstänges.”
”Utskotten hafva, genom i Betänkandet frandagde grunderne, sökt
ytterligare och kraftigt befästa detta halfatvecklings-tillstånd, som jag för
ingen del kan gilla, oeh det är af denna anledning, som jag reservationsvis
Bevilln*. Och Oecon.-Utsh Betänkande N:0 3.
*9
hal* vågar bifoga några få borta grunder, åsyftande att, utan förnärmande
af billiga fordringar, inleda på den väg, sorn, enligt min öfvertygelse,
skulle i ed a Lill bränvins-bränneri-handteringens mera systematiska ordnande
till utveckling och fullkomnande.
1:0 Beskattning af bränvins-lillverkning synes mig böra delas i h:ne
slag;
a) för Husbehofs-bränvins-bränning.
för Fabriks-bränvins-bränning.
2:0 Husbehofs-bränvins-bränning vare jorden åtföljande, fabriksbränvins-bränning
tillåten en livar som sig dertill anmäler och skatt derför
på förband för året erlägger.
3;o Med husbehofs-bränvins-bränning förstås den bran vins-bränning,
sorn eger rum med panna af t. ex. 10 å i5 kannors rymd ulan tillsats
af mäskvärmare eller något apparat af hvad beskaffenhet det vara må; med
fabriks-bränvins-bränning, när bränvin med högre pannerymd, eller med
tillsats af något apparat till pannan, tillverkas.
4;o Husbehofs-bränvins-bränning, med den redskap ofvanstående 3:dje
punkt bestämmer, vare fri ifrån skatt, t. ex. 2:ne månader om året. Vill
jordegare begagna längre lid till husbehofs-bränvins-bränning, anmäle han
sig hos Konungens Befallninghafvande, som dertill meddela tillslånds-bevis,
emot det ätt skatt för den begärda tiden, hvilken ej må understiga en
månad eller 3o dagar, af den sökande på förhand erlägges. Skatten härföre
må beräknas lågt, t. ex 1 sk. för hvarje kanna, som under den begärda
tiden kan afverkas med den panna, för hvilken brännings-tillåtelsc
begäres.
5:o För fabriks-bränvins-bränning betalas skatt, t. ex. fyra eller sex
gånger af hvad för husbehofs-bränning erlägges, afgiften beräknad per kanna
efter årsproductionen med det hittills kända största och bästa apparat.
Resultat om dessa grunder antagas:
a) Ingen är förnekad att begagna denna, lika litet som hvad annan
näringsgren, till sin förkofran och fördel; men skillnad i beskattningen är
gjord för den, som an vander denna näring blott för sitt behof, och för
den, som vill bedrifva den såsom cn vinstgifvande handtering eller rörelse.
b) Brän vins-fabriker uppkomma i bredd med skälig och billig husbehofs-bränvins-bränning,
liksom fabriker al alla slag nu finnas i bredd med
lius-slöjden, utan att den senare röner menligt inverkande af den förra.
c) Stats-intraden å bränyins-fabrikation kunde, i följd häraf, göra circa
ÖO
B evilla. oc/i Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 3.
i million R:dr; ty om jag antager, att årliga bränvins-behofvet, som skall
fylias, år circa 16,000,000 kannor, hvilket gör omkring 2:ne supar per dag
tor hvarje mansperson; och vidare att en fjerdedel deraf brändes skattfritt
genom husbehofs-bränning, afverkades genom fabriks-bränning 12 millioner
kannor, hvilket, å 4 sk- per kanna, gör ofvanstående inkomst-summa.”
Med Herr Grefve Fersen förenade sig, i afseende på grunderne för
bränvins-bränningen, Herr Friherre Wrede och Herr Friherre Hermelin3
August.
4:o af Herr Friherre Hamilton, H.: ”Emot de af de llöglofl, förenade
Utskotten, rörande grunderne för en ny bränvins-förordning, fattade beslut,
som nu framställas till Rikets Högloft. Ständers bepröfvande, får jag i alla
delar vördsamt anmäla min reservation. Jag gör det emot Betänkandet i
sin helhet, emedan alt jag anser de förenade Utskotten dervid hafva utgått
ifrån en i min öfvertygelse origtig grund."
”De hafva nemligen ej betraktat saken uren statsoeconomisk synpunkt,
utan blott ifrån en moralisk, då de såsom grund för sina beslut antagit,
att, till fylleriets hämmande, åtgärder borde vidtagas till bränvinets fördj
rande och minskning i tillgängen.”
"Härvid har jag trott, att detta visserligen ädla och i många provincer,
ty i mängden är det ej, af behofvet högt påkallade mål hade bort på en
annan väg eftersträfvas. För ögonblickets behof trodde jag man borde söka
det genom bränvinets fördyrande genom hög skatt, och genom bränvinsminuteringens
försvårande och inskränkande, samt för framliden genom att
på allt sätt befordra folkets upplysning och förädling genom en ändamålsenligare
och mera allmänt kringspridd god barna-uppfostran. Ett bufvudsakligt
medel lill detta ändamåls vinnande, trodde jag vore en förändring
i vårt skjutsväsende, och serdeles hållskjutsens afskaffande, ty i ungdomens
lif i hållstugan tror jag att den förderfligaste plantskolan och källan
lill denna last, äfvensom till lättja och oduglighet, bör sökas.”
”Då således det vackra moraliska ändamålet, efter min öfvertygelse,
hade bort eflersträfvas på en annan väg, kan jag ej annat än tro, att en
fråga, som så ingriper i hela Sveriges hushållning, som denna, hade bort
af Representationen endast betraktas ur den statsoeconomiska synpunkten.”
”Dervid framställer sig för mig endast tvänne synpunkter, hvarur den
bör betraktas.”
"Antingen är bränvins-bränningen, såsom näring och lill sina följder,
så skadlig för landet, att det onda den medför öfverväger det goda. Då
anser jag det vara Styrelsens och Representationens gemensamma pligt, att
Bevilla, och Occon.-Ulsk. Betänkande N.o 3.
51
gä lil! roten af delta onda, och förbjuda det, om också verkställigheten
af förbudet måste ske småningom. En sådan åsigt har hvarken hos Utskotten
eller hos allmänna opinionen förmått göra sig gällande, utan hafva
tvärtom de förenade Utskotten förklarat bränvins-bränningen för en jordbrukets
förmonliga tillhörighet.’'
"Är den det, så måste den ock få fortfarande utöfvas, och då uppstår
för Statsoeconornen den andra frågan, huru skall den ändamålsenligast bedrifvas,
så att den på en gång ger den enskilde den största nytta, relativt
till det dertill använda råämne, och att den lemnar Staten den största
inkomst.”
"Detta bade jag trott vara det mål, som i en bränvins-förordning
borde eftersträfvas, för att bygga den på sunda och orubbliga grunder,
hvarigenom denna rörelse en gång kunde upphöra att vara ett experimentalfält
för hvarje ny Ständernas sammankomst.”
"Efter min öfvertygelse, som måste vara felaktig, då den ej i det ringaste
förmått göra sig gällande inom de förenade Utskotten, kan detta mål
blott vinnas genom den grundprincips antagande, att bränvins-bränningen
må behandlas i likhet mert all annan laglig rörelse, och njuta lika skydd
inför lagen med den, det vill säga frihet emot skatt.”
"Såsom princip derföre tror jag således, att den bör vara fri för hvarje
Svensk man, så i stad som å land, att utöfvas med hvad apparat, huru
stor pannerymd och på huru lång tid af året han sjelf uppgifver sig för,
blott han vid uppgiften dertill erlägger den derföre fastställda skatten.”
”Hvad denna beskattning beträffar, har jag trott, att bränvins-bränning
med mindre än 20 kannors enkel panna, utan mäskvärmare, samt för en
inskränkt tid af högst 6 månader, borde beskattas efter pannerymd, såsom
lindrigare, och som ett emot fabriks-bränningen nödigt skydd, som är behöfligt
för husbehofs-brännaren, åtminstone till dess allmogen, genom ett
förändradt hushållnings-sätt, småningom hinner göra sig oberoende af denna
näring.”
"All annan bränvins-bränning borde skatta efter hvad det till bränvins-bränning
uppgifne apparatet anses möjligen kunna tillverka på den
uppgifna tiden, med en viss afgift per tillverkad kanna”
"Härtill skulle en tariff upprättas af Kongl. Vetenskaps-Academien, i
förening med någre tillkallade erfarne bränvins-brännare.”
"Sjelfva beloppet för beskattningen med flere andra mindre hufvudsakliga
punkter tror jag mig ej här böra vidröra, såsom mera hörande lill
det reglementariska.”
'Sevillt. Och Oecon.-Utsh Betänkande JV.-o 3j
”Genom dessa hufvudgrunders antagande hade jag hoppats, att Lådd
en vida högre och lättare eontrolerad Statsintrad hade kunnat uppstå, och
äfven att det af allmänna opinionen önskade raålet, fyllerilastens hämmande
genom bränvinets fördyrande, härigenom skulle hafva med större
säkerhet vunnits, än genom det af de förenade Utskotten föreslagna sätt.”
"Äfven med antagande af den synpunkt, som ligger till grund för Utskottens
Betänkande, tror jag nemligen, att ändamålet ej kan vinnas pi
den väg de gått. — Bränvinet kan ej fördyras, då tillgången af egen tillverkning
utsträckes till mängden af consumenter. Genom en inskränkning
af den större bran vins-bränningen, till förmon för den mindre, kan möjligen
en mindre försäljning deraf på torgen åstadkommas, men deremot
skall fylleriet i de enskildes boningar med säkerhet tilltaga, genom det att
Utskotten satt husbehofs-bränningen utöfver ali medtäflan af de större
brännerierne.”
”Allmänna erfarenheten visar, hvar fylleriet är störst, om i de provincer,
der liusbeliofs-bränningen är mindre allmän och der allmogen köper
sitt behof deraf, eller i de, der husbehofs-bränningen idkas snart sagdt
fabriksmessig t i hvarje koja. De af Justiliae-Statsministem årligen utgifne
brottmåls-längder tala emot de senare, och upphäfva således, genom allt
för beklagansvärda facta, allt hvad som talats till förmon för de små,
emot de stora brännerierne.”
”Jag kan derföre slutligen ej annat än öppet uttala min öfvertygelse,
ätt den väg, de förenade Utskotten vandrat i moraliskt afseende, leder
lika rakt till motsatsen af det mål de efterstrafvat som den i statsoeconomiskt
hänseende är grundfalsk.”
Med Herr Friherre Hamilton förenade sig, i afseende på grunderne
för bränvins-bränningen, Herr Friherre Wrede:
5:o af Herr Friherre Kantzow: ”Emot de sammansatta Utskottens beslut
i åtskilliga omständigheter, får jag afgifva min reservation.”
”Jag har utgått ifrån den synpunkt, att bränvinet borde fördyras, på
det att consumtionen af denna i både fysiskt och moraliskt hänseende förderfliga
vara måtte minskas; äfvensom alt, genom en högre beskattning å
denna industrigren, bereda Staten högre inkomster.”
”Jag hade önskat, att på den principenligasle väg komma till detta
mål, eller kunna utrota den högst skadliga husbehofsbränningen genota
fabrikerna och en hög beskattning å de senare. Men på denna väg förutsåg
jag ett oöfvervinneligt binder uti en tätt sluten colonn af det Hedervärda
Bonde-Ståndets Ledamöter, hvilkas medgifvande lill en dylik ärendets
F. erilin.- och Oecon.-TTlsk. Betänkande N.o 31
Behandling icke kunde erhållas, och af både politiska och billighetsskäl,
måste således en annan väg väljas, deruppå åtminstone till en del det
önskade snålet kunde hinnäs."
"Jag har således, för att förekomma en alltför stor production af brännvin,
medgifvit bränvins-bränningen såsom ett monopol i um för jordbruket
jag har, för alt minska productionen, lemnat min röst för konstapparaternas
af lysande, m. m. i samma interesse.”
”Men å andra sidan har jag ej utan förundran funnit, att sedan dessa
iegifvanden skett åt husbeliofsbränningen, så sökte dess försvarare undvika
alla concessioner åt dem, hvars ändamål varit någonting helt annat,
än att skydda husbehofspannorna.”
"Uppå dessa i yttersta korthet angifna grunder reserverade och reserverar
jag mig emot Utskottens tillstyrkande i nedannämndejpunkter
Den tredje. Jag anser rättigheten lill bränvinsbränning icke böra
åtfölja jard af lägre värde än 5eo R:dr. Det nu befintliga Stadgandet
leder dertill, att bränvin kommer att tillverkas i hvar stuga, hvarigenom
det onda fortfar att sprida sig på ett fruktansvärd! sätt ibland de torftigare
classerna medborgare.
Vid torde punkten. Lika med afdelnrngens tillstyrkande har jag
ansett ett Egendomsvärde af 3o,ooo R:dr B:co böra erfordras för begagnandet
af 90 kannors panna, genom mäsk vä r ra ar en lill ka rine ty ruden
progressivt ökad till /f5,ooo R:dr och derutöfver.
”Ett alltför lågt egendomsvärde för go kannorspannor befordrar nemligen
productionen i alltför stor seala.”
Vid rute punkten. Brännmgstiden tror jag böra inskränkas lill fern
månader, eller ifrån den r December till den sista April.
Vid n:te punkten. Jag har trott beskattningen böra blifva 8 sk.
B:co för hvarje tillverkad kanna, beräknadt efter möjligheten af tillverkningens
(jvantilet med de olilia slagen pannor, enligt en af sakkunnige
personer uppgjord allmän tariff under den tid, för hvilken anmälan till
bränning sker, samt med skyldighet för den, som anmäler sig, att för
hvarje månad förskottsvis betala skatten.
”De välgörande resultaten häraf blefve sannolikt;
1:0 Ätt mången jordbrukare, sorn na mindre afser förlusten på
sjelfva bränningen, genom åtgång af säd, potäter och bränsle till högre
värde, än den deraf uppkomne produet af bränvin, och sorn icke tänker
uppå att betala sin skatt mer än en gång om året, sedan krän vinet är
fÖrtärdt* då sådant till något betydligare belopp skedde på förhand* skulle
■>4
Bevilln.- och Oecon.-XJlsk. Betänkande A.-o 3.
no"a besinna sig, och beräkna sin förlust på denna rörelse, hvarigenom
den kornme alt inskränkas och slutligen öfvergå till en inskränkt näringsgren
i naturlig väg.
2:0 Alt Statsintraderna ifrån denna titel derigenom komme alt betydligen
ökas, hvilket åter lemnade medel öfriga lill alt på samma gång
hilda en stark kustbevakning emot oloflig införsel af så väl bränvin,
sorn andra varor, och göra början till ett seglande Sjöförsvar och årliga
öfningar för vår flotta.
Vid i5:de punkten. Jag anser icke bränvinsbrännings-rältigheten
böra kunna öfverlålas på annan person. Detta är principvidrigt i den
rigtning Utskotten framgått, och måste nödvändigt leda till missbruk.”
6:0 af Herr Stedt. ”Emot de sammansatte Ilöglofl. Bcv’"*'ingsoch
Oeconomie-Utskottens Betänkande, angående förslag till ny bräuvinsbrännings-förordning,
får jag, i anseende till min tillärnade afresa
härifrån på någon tid, som sätter mig utur tillfälle att inom Ståndet
yttra mina åsigter, härmed vördsamt anföra min reservation, hvilken jag
ödmjukast anhåller, må få till Riks-Stånden medfölja Betänkandet i ämnet.”
”Det lärer icke vara Rikets Höglofl. Ständer obekant, att uppmärksamheten
inom liela landet är serdeles fästad på utgången af Rikets Ständers
åtgärder, i afseende på bränvinsbränningen, och uti landsorterne
har icke otydligen låtit sig märka ett välgrundadt missnöje med den,
till för stor utsträckning, drifna bränvinshränningen, till skada för hela
nationens moralile och isynnerhet till mehn för den inuti provincerne
boende skattdragande jordbrukaren. — Det tillhör hvarje Representant,
att söka medverka till en billig jemkning i denna hushållningsgren, med
fästadt afseende derpå, att hvad som i öfrigt kan vara Stats-oeconomiskt
rigtigt och som i andra mera befolkade länder, der tätheten med större
städer befordrar afsätlningen pä bränvin, lika beqväm för alla tillverkare,
icke är i tillämpningen användbart i vårt kära Fädernesland, der
localförhållandens olikhet verka ända derhän, att hvad som kan vara
nyttigt för ena provincen, icke är gagneligt för den andra; — en medelväg
bör således sökas, hvilken ej, som nu, på sätt bränvinsbränningsrältigheten
utöfvas, närmar sig till någon dedicerad monopolicerad avantage
för dem, hvilka hafva sitt jordbruk nära intill deras för denna vara
enda afsättningsort Stockholm, och således icke få vidkännas de kostnader
af förlag, magasinering, kärl, leccnge, transporter och piovisioner,
som tungt drabbar den i aflägsnare landsorten boende jordbrukaren
Bevillti.- och Oecon.-Utsk. Belänkande N.-o 3.
a5
oell hvars verkningar, utan djupt betänkande, lära kunna fattas, och
hvilka, i händelse icke en lämplig hränvinsförfattning nu stiftas, skall
medföra högst belänklige följder för den inne i landet, förut nog mycket
betryckte, skattdragande landtmannen. ■— En sådan medelväg, hvilken
jag åsyllar, så väl i denna, sorn i andra-näringsgrenar, synes omöjligen
kunna vinnas, om de sammansatte Utskottens förslag skulle antagas.
Ehuru jag uti vissa delar instämmer i Utskottens beslut, så är det
likväl i flere, som jag nödgas alldeles bestrida antagandet af de i betänkandet
uppgifna förslag, och utbeder mig Rikets Höglofl. Ständers tillstånd,
att få med mina anmärkningar följa samma ordning, som i berörde
Betänkande är vidtagen, äfvensom antyda, hvad jag deraf för mine
åsigler, dels gillar, dels; bestrider. Utskotten anse branvinsbräningen
såsom en jordbruket förmonlig tillhörighet. — Häruti instämmer jag, NB,
då jag med bränvinsbränning meriar en måttligt stor tillverkning och
icke den öfverdrifna fabriksinrältningen. Med den måttliga bräuvinsbi
'finninge» afser jag då en jordbrukare kan, på sin egendom, till bränvin
förädla en del, och må hända större delen, af den spanmål och potatoes,
han icke behöfver till ladugården, till sitt hushåll och de arbetare,
som för egendomens skötsel och häfd erfordras; men då tillverkningen
ulsträckes så långt, att man måste köpa i udimaterier, och således
ingå uti förlagsrörelse, skall det blifva en skadlig fabriksrörelse, sora
tillskapar en vara, hvilken är, i myckenhet, onyttig för nationen ock
bör derföre förminskas; och hemtar j.g för denna lära än mera stöd
deraf, att bränvinstillverkningen, i fabriksmässighet, icke kan betraktas
lida med andra nyttiga näringar, helst dagliga erfarenheten visar, att
missbruket af bran vinet lemnar bedröfliga följder, och den öfverflödiga
tillgången af denna vara undergräfver alla gagneliga fabriker; och då
nationen icke otydligt, ifrån alla håll, låtit förslå dess önskningar vara,
att tillverkningen må minskas, samt Kongl. Maj:t sjelf Nådigt föreslagit,
alt inskränkning deri bör ske; så tvekar jag ej, att anse det vara förenligt
med landets fördel, att bran vins-bränningen lämpligt bör inskränkas,
dock icke längre, än det befordrar någon förmon för jordbruket. ■—
När man på sådant sätt måttligt inskränker denna tillverkning, och i
följd deraf använder ganska måttligt af drank åt sina kreatur, så har
jag, och mängden med mig, en långvarig erfarenhet af, att dranken är
nyttig och synnerligast potatoesdranken, och att man med den i mått
Bih.
till R. St. Prat. i834• 5 Sami. i Af A. 4
3:dje Häftet.
Bevilln- och Oecon.-Vlsk. Betänkande N.-o 3.
lig stala kan uppfodra en mängd grofloder som icke annars kan för ladugården
användas, och hvaraf följer en ökad gödningstillgång, samt att
egendomarne ovilkorligen, genom detta medels rigtiga och måttliga användande,
fortare nå målet af större production, och flere kreaturs framfödande,
än bran vins-bränningen förutan, och äfven, att det skattdragande
folket kan få en styfver i sin cassa, hvartill medel vissa årstider
är svårt att finna, men lill hvilken åtgärd bränvinet oftare, än andra
Landtmannaproducter, lemnar utvägar. —- Jag har ock, under de 39
år, jag som jordbrukare practiserat i flere Rikets provincer, nästan aldrig
liört någon, som icke instämt deruti, att en förnuftig och ej öfverdrifven
bränvinsbränning är för jordbruket nyttig. — Någre Ledamöter af
Utskotten hafva likväl uttryckt sin mening vara, alt brän vinsbränningen
vore för jordbruket skadlig och obehöflig. — Att jag icke kan möjligen
utfundera någon slags orsak härtill, det må jag erkänna, och tillstyrker
sålunda bifall till denna del af Betänkandet. — Äfven delar jag den åsigten,
att, genom en minskad tillverkning och högre skatt, bränvinet
hör fördyras, för att derigenom bereda ett mindre förtärande af denna
skadliga vara; men det sätt, hvarpå Ilöglofl. Utskotten i sitt Betänkande
tillämpat desse ideer, är visserligen icke, i de fleste delar, förenligt med
min längre erfarenhet och mine derpå grundade åsigter. — Jag anser,
att något minirni-värde borde åsätlas den jord, som skulle hafva rättighet
att bränna, till exempel 200 eller minst i5o R:dr, ty den, hvars
jord är mindre värd, har visserligen icke spanmål eller potaloes mer,
an sora behöfves till dess hushåll och ladugård, och tror jag denne klokare
hushålla, att köpa sitt bränvinsbehof, än att uppbränna sin säd och
potatoes, samt sedan fram på våren och sommaren blifva nödsakad upphandla
samma förnödenheter till hushållets bergning, då oftast händer,
att penningetillgången är ganska knapp; men om, efter hvad någre Ledamöter
påstått, hemmansklyfningen skulle vara så långt utsträckt i vissa
orter, alt en del verkligen besutne jordbrukare, i händelse ett sådant
minimivärde stadgades, icke finge begagna den jorden åtföljande bränvinsbrännings-rättigheten,
torde i dessa fall undantag böra ega rum.”
”Högloft. Utskotten vilja afskaffa all konstredskap, och till begagnande
endast tillåta den enkla, med mäsk värmare i vissa fall. Detta är alldeles
för långt uti ytterligheter på ena sidan. — Jag anser det vara orimligt,
att ens önska få radicala förändringar på en gång, ifrån ena ytterligheten
lill den andra, och skulle detta, i min tanka, origtiga och
okloka stadgande införas, så kan följden blifva, (jag säger likväl icke,
Bevilln.- och Occon.-Ulsk. Betänkande N.o 3.
att så allestädes blifver} att all bränning med större pannor måste upphöra,
men alla små pannorne komma alt florera, och den ringare jordegaren,
i stället för jordbrukare, blir en bran vinsfabrikant, och rigtar
bela sin uppmärksamhet ditåt, då den, för drinkamlet fallne, skulle få
ett vidt fält för sin passion, helst lian af den lockande, jemt inträffande,
vinsten, kunde underhålla ett beständigt rus, och detta slutades icke
förr, än hela famillen blefve offer för bränvinets öfverflödiga tillgång
inom huset, och man hade just understödt och framtvingat hvad man
ville motverka, som var fylleriet.”
”Såsom en medelmåtta, och på de allmänna principer, som jag förut
bär bar uppfattat till jordbrukets gagn, till fylleriets hämmande tili nytta
för bela landet, kan jag icke erkänna någre förmoner, lutande, hvarken
åt ena eller andra sidan, hvarföre jag å nyo vördsamt anhåller att med
den åter-remiss af Betänkandet, som jag lika vördsamt påyrkar, Utskotten
måtte antaga: att, jemte mäskvärmaren, en liten enkel förändring i
konstredskapen må tillvägabririgas, så att endast en sådan apparat, hvaruti
ångorna i ett enda rum kunna omkokas och rectifieras, må varda
tillåten, emot lämplig skatt, och jag tror mig kunna bevisa hvarje bränvinsbrännare,
att denna invention är nyttig så väl för de större, som
ända ner till lyftpannorna, och hvilka enkla klarnings-apparalcr, äfven
nu begagnas af mångfalldige ibland allmogen. — Med ea sådan apparat
kan ett ganska tillräckligt qvantum bränvin med en go kannors panna,
tillverkas, till och med 12,000 kannor på 6 månader; och det bör vara
nog och maximum. — Nyttan af denna projecterade apparat har blifvit
erkänd af skicklige jordbrukare ifrån flere provincer, och hvilka icke
ensamt genom theorier, utan ock genom långvarig erfarenhet äro öfvertygade,
att denna redskap är en passande medelväg till allas nytta. —
Detta är en billig öfvergång och som medförer belåtenhet. —Denna belåtenhet
visar sig för den större egendomsinnehafvaren derigenom, att
bans revenue af handteringen blir lika stor, ty ett mindre qvantum bränvin,
med högre pris, lemnar lika stor summa i penningar, bans ladugård
blir förbättrad och mera inkomstgifvande, utom det, att han har
en del spanmål och potaloes i behåll, att till andra nyttiga ting användas,
och för den mindre bränvinsbrännaren, så, om han inrättar denna
enkla och högst litet kostsamma redskap jag föreslagit, och hvilken redan
mycket begagnas, kan han äfven njuta samma fördelar och erhålla
lika mycket bränvin per Lispund säd och Tunna potatoes, som genom
större pannor. — Man må ej låta irra sig af dem, som påslå, att med
28
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
små pannorna icke kan erhållas lika mycket bränvin af Lispundet, som
med de större, — derföre att deras egare vanligen äro mindre skicklige
att bränna. — Såsom resultat af nyssnämnde minskada tillverkning, skulle
alla bränvinsbrännare och hela nationen få erfara, att supandet blefve
mindre, ty den säd som icke brännes kan ej supas upp etc., och jag tror
med alldeles fullkomlig visshet, att, om alla Sveriges jordbrukare finge
serskildt yttra sitt omdöme, skulle åtminstone po ibland ioo:de gilla
det af mig nu föreslagne, och endast de, som drifva den stränga statsoeconomiska
theoretiska principen, utan att besinna de hinder, som i
•vårt land gör dessa satsers användande olämplige, ogilla detsamma. Jag
är så mycket säkrare derpå, som jag i fyra provincer, der jag haft egendom,
beständigt hört önskas, under loppet af många år, att desse billige
ideer kunde göras gällande, och att man må undvika beständigt öfverrumplas
ifrån Riksdag lill Riksdag, med omstörtningar ifrån ena ytterligheten
till den andra. — Jag har således tillstyrkt, på alla dessa skäl,
och skall kunna uppgifva ännu flere, att afskaffa de så kallade egentliga
konstbrännerierne, med hvilka den aldra största tillverkningen åstadkommes,
och att endast panna, hatt, mäskvärmare och en sådan af mig
nu föreslagen helt enkel, icke kostsam och lätt skötbar, klarnings-apparat,
må varda tillåten, — hvarvid torde komma i betraktande, alt denna
apparat, till hvars enahanda beskaffenhet, alla nu varande konst-apparater
kunna, utan ringaste kostnad, förändras, kan vara af hvad form
som helst. — Jag får äfven förklara, att om någon tviflar derpå, att
redskapen kan härtill förändras, åtager jag mig, att leda det i bevis,
helst härtill ej erfordras mer, än att borttaga de flere rum, eller så kallade
tallrickar, hvaruti ångorna mer än en gång omkokas; — för öfrigt
kunna pannor, mäskvärmare, lör och kylfat, i deras fordna skick oföräudrade
bibehållas.’
"Högloft. Utskottens förslag, att pannan bör vara sex tum hög, och
pannans öppning på bröstet, hvaruti hatten sättes, icke större än hälften
af pannebottens diameter, gillar jag till alia delar, såsom af erfarenheten
bestyrkt vara rigtigt, och det bästa alt förekomma underslef; —
dock böra pannorna få vara väl djupare, men aldrig mindre än sex tum;—.
hvarföre jag tillstyrker detta förslag.”
”Högloft. Utskotten hafva yttrat, att ifyllningslucka ej må finnas, då
icke mäskvärmare begagnas. — Detta anser jag så mycket mera origtigt,
sorn det blott ökar ett onödigt besvär för bran vins-tillverkaren derigenom»
att hatten måste tagas af hvar gång pannan ifylles, hvarigenom
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande I\T.o 3.
29
mera smetningsdeg åtgår. Genom en lucka, på bröstet anbragt, fordras
mindre häraf i samma mon, som den är mindre i peripherien än hattens
mynning. Dessutom är hatten tung och het, svårare att handtera, och
något missbruk kan omöjligen ske med luckans applicerande på pannans
bröst, men väl om den tillåtes på hatten, hvilket senare bör vara förbjudet.
— Man märke noga, att då ingen mäsk värmare nyttjas, det ej blir
möjligt, att, genom luckan på pannans bröst, verkställa någon olaglig
ifyllning, ty denna lucka sitter ju lägre än pannans hals, hvaruti hatten
sättes, — och att således, om begagnandet af lucka på bröstet skulle förbjudas,
följde deraf endast ett onödigt försvårande af tillverkningen. Den som
känner förhållandena härmed, lärer otvifvelaktig! intyga sanningen häraf.”
”Att halsen på pannans öppning icke rnå vara mer, än tre rum , har
jag tillstyrkt, men att baltens rymd skulle få utgöra två tredjedelar af
pannans, bestrider jag, emedan det är alldeles tillräckligt för averkningen,
att deri är hälften emot pannans rymd, och ju mindre den är, dess mindre
leder den till missbruk. — Deremot har jag tillstyrkt, att murningen aldrig
får gå högre upp än lill halfva halsen på pannan, men att mäta pannan
ända till och med halsen, är så mycket mera orimligt, som det blefve
ogörligt, att med en redskap, sådan som den nu beskrifne, kunna bränna
med fullare panna, än till öfra kanten af pannans stomme, så vida man
icke vill bränna med förlust. Jag tillstyrker således, att pannorna mätas
till halsens början, med afdrag af det i nu gällande författningar bestämda
kokrum, äfven oberäknadt, hvad som inrymmes uti urtappnings-röret;
ty hvarföre skall man åläggas betala för det kannerum man icke utan förlust
kan begagna; — man bör åsyfta att förekomma missbruken, menick*
betunga det loiliga och rigtiga.”
”Jag har äfven tillstyrkt, att mäskvärmaren icke må öfverstiga mer än
femtedelen af pannans rymd, och aldrig af eld beröras.”
”Jag har uti mitt, till Höglofl. Utskotten, ifrån Höglofl. Ridderskapet
och Adelil, remitterade memorial, begärt ett förtydligande af ordet Bolstad,
hvad dermed menas; ty om en by innehåller t. ex. 8 hela hemman,
klufna t. ex. uti \ mantal, med serskild åbo på hvarje, så vore en sådan
by berättigad, att på hvar £ begagna en panna af t. ex. 15 kannor, sorn
gör på liela byen 48° kannor. — Men om det förslag, som Utskotten
uppgifvit, skulle antagas, finge icke på hela bolstaden begagnas mer än go
kannors pannerymd, hvilket icke kan vara meningen, och hvilket har vållat,
enligt nu gällande författningar, mycket bråk och oreda.— Jag anhåller
således att delta blir förtydligadt.”
3o
Bevilln.- och Occon.~Utsk. Betänkande N.o 3.
”Utskotten hafva föreslagit, att 1834 års taxeringsvärde å jorden skulle
ligga till grund för rättigheten att utöfva bränvins-Kränningen.— Jag bestrider
delta, och får vördsamt påminna, alt, uti de provincer, som hafva ett
lörmonligt läge, relativt lill nästan enda afsättningsorten Stockholm, egendomsegare
uppdrifvit egendomarnes värde, vid taxeringarne, till det allra
högsta möjliga, och till den grad, att det ofta är ganska svårt att få sälja
dem till taxerings-värdet.—• Desse egendomar äro ock af ett högre värde,
än andre längre ifrån Stockholm belägne, derföre, att alla sträfva efter
den beqvämligheten att hafva egendom nära Slockholm. — Deremot, uti
inånga andra provincer, der egendomar hafva lika god jord, lika areal,
producera lika mycket, föda lika många och flera kreatur, mea hvilkas läge
gör dom icke säljbara till annat än låga pris, icke alls gängse i köp
man och man emellan, och i följd deraf mycket lägre taxerade, skulle således
på få af dessa egendomar kunnä begagnas de större pannorne; osli
derigenom, som jag har nämnt, hela bränvins-brännings-rättigheten blifva
en förmonlig tillhörighet, endast för Stockholms omgifning; hvilken omgifning,
i alla ofseenden, har många och stora fördelar af bränvins-tillverkningen,
genom en oftare omsättning, icke behöfvande belasta handteringen
medförlag, magasinering, leccage, kärl, kostsamma transporter och alla försäljnings-umgälder.
Jag kan således icke tillstyrka annat, än alt jordvärdet
för bränvins-brännings-rättigheten må bestämmas efter i835 års blifvande
taxérings-värde, hvilket noga bör justeras, ty en del jord måste sättas ned
och en del höjas, eller, med ett ord, taxeras efter vissa enahanda grunder,
i mon af areal, jordens godhet och öfriga förrnoner. — Ett annat förhållande
skulle upptäcka ett välgrundadt missnöje hos största delen jordbrukare.”
”Om, som jag hoppas, den egentliga konstredskapen blir afskaffad,
och den af mig nu framställda enkla, men tillräckliga, redskap antages,
så är detta redan nog ingripande i första steget på konstbränneriernes bekostnad,
och jag tillstyrker, alt mäskvärmaren och denna enkla klarningsmachin,
såsom ändamålsenliga, och befordrande en måttlig industri, må
få, utan nedsättning af pannerymden, utaf alla bränvins-brännare begagnas,
samt afslyrker således den af Utskotten föreslagne tredjedels minskning
i pannans rymd, då mäskvärmare skulle få nyttjas. Sex månaders
brännings-tid ören medelväg, convenable för alla jordbrukare, och tillstyrkes,
ty kortare får den icke vara, om den skall medföra någon nytta för
ladugårdarne, vid utfodringen.”
”Ändtligen kommer jag till beskattningen, och torde icke behöfva
nämna mycket derom, för att ådagalägga olämplighcten af ett sådant en^
Bevilln.- Och Oecon.-TJlsk. Betänkande N.o 3.
sidigt beskattnings-sätt, som det nu af Utskotten föreslagna. •—Jag vill blott
citera tvänne exempel:— A, han må vara ståndsperson eller bonde, eger
ett hemman, som är värderadt till 4,000 R:dr, och B eger ett dylikt. Dessa
bägge egare få hvardera begagna en panna om 45 kannor, tillsammans 90
kannor;— C har ett hemman, värderadt till 1 5,000 R:dr, för hvilket värde
han får begagna en go kannors panna;— deraf blir en gifven sak, att om
A, B och C sköta sina brännerier lika väl; så kunna A och B på samma
tid tillverka lika mycket bränvin tillsammans, som C med sin 90 kannors
panna; men desse två förstnämnde skola skatta tillhopa endast 106 R:dr
4a sk., men C. skall deremot betala 322 R:dr 24 sk-, således 2i5 R:dr
3a sk. mera, eller 3 gånger högre beskattning för lika tillverkning, och
ändock behöfva de tvänne mindre tillverkarne icke mer än 7,000, men
C. i5,ooo R:drs jordvärde för enahanda afverkningsqvantitet.— Jag frågar
ödmjukast om det är rätt? —Ännu värre blir jemförelse!!, om jag föreställer
mig, att tre jordegare, boende rundt omkring mig, som hafva ett jordvärde
af j5o R:dr hvardera, för hvilket de få begagna hvar sin panna om
3o kannor, äfven kunna tillverka på samma tid lika mycket bränvin tillhopa,
som jag med min 90 kannors panna, och dessa tre skatta sammanlagdt 4»
R:dr 12 sk., då jag måste erlägga 322 R:dr 24 sk.; •— jag frågar vördsammast,
om sådant har någon rimlighet för sig? — Betraktar jag nu, alt
man behöfver med tre stycken 3o kannors pannor ett jord värde af 2,?.5o
R:dr, för att få rättighet att bränna lika mycket bränvin, som jag med
min 90 kannors panna, men till hvilken senare rättighet fordras 15,000
R:drs jordvärde, så häpnar jag öfver dylika förslag, såsom alldeles förstörande
vissa klasser af jordbrukare. — Som princip för beskattningen af
bränvins-bränningen bör man väl hufvudsakligen afse huru mycket man
på lika tid kan med ena och andra pannan tillverka, och då, enligt Yetenskaps-Akademiens
betänkande, är styrkt, att om man antager 6 tums
djupa pannor som norm för beskattningen, så kan en liten och en stor
panna afverkas på lika tid, hvaraf följer, att beskattningen, i principväg,
bör ske i förhållande till pannornas storlek. — Vill man sedermera, i considerationsväg,
afse, alt i en del provincer innehafvare af små pannor
bränna sämre och mera sällan,— det blir en helt annan sak;— och om
denna consideration blir rimlig, har jag deremot intet att påminna. -—
Man säger väl, att desse innehafvare af små pannor icke begagna sin bränvins-brännings-rättighet
såsom de kunde; men derpå svarar jag, att i vissa
orter, såsom t. ex. Blekinge, delar af Skåne, Öster- och Westergöthland,
samjj Småland och delar af Södermanland och Upland, jag precis kanner,
32
Bevilln.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande JY.o 3.
att Allmogen drifver en stark bränvins-bränning med pannor emellan 20
och 4° kannors rymd, och erhålla af lispundet säd och tunnan potatoes
lika mycket som någon stor brännare. Skulle detta, af Utskotten föreslagne,
beskattnings-projekt antagas, så är ju alldeles uppenbart, att ingen menniska
kan begagna de större pannorne, äfvensom att hela den mindre jordegande
klassen skall animeras till bränvins-brännare.—■ Huruvida ett sådant system
är att önska och för nationen nyttigt, det underställes vördsamt hvarje
tänkande medborgare. •— Jag tror att följderne äro så gifna, altjagbäfvar
vid blotta tanken derpå.— Jag afslyrker således helt och hållet detta ensidiga
och, efter min fullkomliga öfvertygelse, högst orimliga beskattningssält,
och vidhåller den medelväg, som jag förut föreslagit, nemligen att
bibehålla 1830 års beskaltningstabell, med de förändringar, att afgiflen för
alla pannor, om till och med 25 kannor, ökas med roo procent, derifrån
till och med 5o kannor med procent, och derutöfver till och med go
kannor med 661 procent; — hvilken beskattning lätt justerar det missförhållande,
som förut uti i83o års beskaltningstabell egt rum, och har
till påföljd, att alla jordbrukare kunna måttligt begagna bran vins-bränningen,
och då först blir bränvins-tillverkningsrättigheten funderad på billiga
grunder, icke förnärmande någons interesse. — Denna beskattning skulle äfven
inbringa en säker Kronans inkomst af nära 800,000 R:dr B:co, hvilken
summa kunde med mera t i 11 fö r 1 i t påräknas, än hvad som komrae att
inflyta, om den af Utskotten föreslagne, så orimligt höga, beskattningen
antages, ty mängden af pannor begagnas då ej.”
”Den af Utskotten föreslagne ännu orimligare tillökning af skatten för
begagnandet af mäskvärmaren måste jag alldeles afstyrka. Orsakerna härtill
äro redan här förut motiverade.”
”Det behöfves visserligen ingen tid alt behålla de pistoriska eller konstbrännerierna
såsom ersättning för den förlust de skola lida derigenom, alt
deras redskap icke finge begagnas, ty jag har förut bevisat, alt redskapen
kan, utan serdeles kostnad, och troligast för ingen kostnad, lätt omgöra*
till denna nu föreslagna ändamålsenliga redskap, och dessutom kommer
med delta bränuings-sält icke konstbrännaren att förlora i penninge-inkomster,
utan tvertom vinna och hafva den tillfredsställelsen, alt bidraga till
allmän förkofran, så i moraliskt som oeconomiskl afseende, hvilket var det
sora skulle åstadkommas.”
( ”Slutligen tillstyrker jag Utskottens förslag, att öfverlåta bränvin9-  bränniisgs-räklighelen på annor person, och slutligast får jag vördsammast
fästa
Sevillu.- och Oecon.-Utsk. Betänkande No 3.
33
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att brännvins-bränningen i
fabriksväg omöjligen kan, efter mina åsigter, betraktas under samma
synpunkter sorn andra fabriker; ty då de senare frambringa för samhällena
nyttiga alster, tillskapa de förra en förstör myckenhet afen vara,
som just genom myckenheten är skadlig för nationen. Således bör undantagen
appliceras här, emot de annars Stats-oeconomiska stränga theorierne,
och som inskränkning i tillverkningar i förening med fördelen för
jordbruket icke kan ske genom minskning af bränningstid utöfver 6 m.;
så finnes ingen annan utväg, än att förenkla redskapen. Billigheten talar
äfven för denna lära, ly den medförer båtnad för den behöfvande Jordbrukaren.
— Skulle deremot deras principer blifva rådande, att bränvinsb
ränningen blefve fri och obegränsad, så är ju uppenbart af skäl jag förut
åberopat, att tillverkningen skulle mångfalldigt förstoras omkring Stockholm,
— och all bränning i de aflägsne Provincerne upphöra. Högh Utskottens
uti Betänkandet framställde satser skulle visserligen som jag förut
sagt kunna lända till en öfverflödig tillverkning med småpannorne,
men jag får upplysa, att så icke sker, ty allmogen göra ej om sin
redskap. — Den som lite eller inte begagnat den förut, fortfarer på samma
sätt—men ganska många, som förut bränt, komma att hädanefter upphöra,
derföre att skallen är högre.”
Af Hr Peyron^ emot de af Utskotten antagne principer för bränv
ins-bränningen.
7:0 Af Herr von Hohenhausen> M. S.: ”Det sammansatta Be vi 11-  nings-och Oeconomie-utskottet har förändrat beredningens förslag uti några
vigtiga delar, som medfört väsendtlig rubbning i tillämpningen af
de hufvud-principer för bränvins-bränningens utöfvande, hvilka beredningen
föreslagit och Utskotten jemväl antagit; detta störande af sammanhanget
emellan princip och tillämpning omintetgör lill en del uppnåendet
af det ändamål, som de 2tne fastställde principerna uttrycka.
Jag reserverar mig häremot och får vördsamt till Rikets Ständers bedömande
underställa detta förhållande.”
”Beredningen hade föreslagit bestämmandet af ett minimi värde å jord
till 3oo R:dr för rättigheten till bränvins-bränning, emedan en jordlott
måste gifva något utöfver den nödtorftiga födan för att kunna å denaamma
med någon nytta för hushållet bränna bränvin; allt minimi-värde
Bihang till R. St. Prof. i83/f. S Sami. 2 j4fd. g
3:dje Häftet.
34
Besvilln.- och Oecon.Utskottets Betänkande N.o 3.
liar blifvit afslagit, hvilket endast gynnar en större bränvins-bi anning
bos andra, genom begagnad öfverlåtelse af rättigheten.”
”Beredningen hade äfven föreslagit fördubbling i tariffen af jordvärden
för pannor öfversligande 3o kannor, för att utan rubbning i den
mindre, med afseende å knappa tillgångar, egentligen endast lill husbehof
drifna bränningen, rättare och billigare fördela den större bränvinsbrännings-rätten
till olika jordvärden, och dermed följande olika behof
deraf; Utskotten hafva deremot antagit tariffen uti iS3oårs Förordning,
som medgifver att för ett jordvärde af i5,ooo R:dr den högsta pannerymd
får begagnas, hvilket stadgande erfarenheten redan visat gifvit anledning
till tacita försäljningar af andelar i samma egendom samt dylika
arrende-contract, utan att någon förändring blifvit spord uti egendomens
förvaltning, men vållat en fördubblad bran vins-rätt och stora invid
hvarandra belägna bränneriet Utskottens beslut i denna del är i
strid emot de båda grund-principerna, som Utskotten antagit och till
Rikets Ständers gillande föreslagit.”
”Beredningen hade icke allenast bibehållit 5:te §. uti nu gällande
förordning för bränvins-bränningen, utan äfven mera bestämt uttryckt
dess stadgande. Utskotten hafva förkastat densamma —skulle detta gillas
af Rikets Ständer, blifver en speculant i tillfälle att inrätta en mängd
hrännerier genom arrendering, verklig elier fingerad, afen hop jordlotter
i h varand ras granskap, så väl af stadsjord, som äfven på landet i samma
byalag, emedan Utskotten icke ens antagit del föreslagna vilkoret,
att sådan lägenhet å landet skulle i jordboken vara serskildt införd. Föreskrifterne
uti i83o års förordning äro lätt uppfyllde, ty bebyggd blifver
en sådan lägenhet, då en koja för brän vins-pannan der' uppföre*
och serskild åbo erhåller densamma uti bränkarJen eller qvinnan.”
”Slutligen får jag äfven reservera mig emot Utskottens beslut, att emot
hvad hitintills öfligt varit, ingå till Rikets Ständer med förslag till grunder
lör brän vins-bränningen, utan att på samma gång insända ett förslag
till författningen; olägenheten deraf är icke allenast saknaden af
den lätthet att bedöma grundernas användbarhet genomett bifogndt förslag
till deras tillämpning med åtföljande controler, utan äfven den stora
tidsutdrägt delta förfarande kommer att orsaka, genom de vidlyftiga
discussioner inom Riks-stånden, sorn i detta ämne alldrig uteblifva, det
må endast röra grunderne eller författningen, och hvilka discussioner
förorsaka en tidsutdrägt af3:ne veckor, ja kanske af en månad, innan Protocollet
ifrån Cuncellierne kunna blifva expedierade till Utskotten.”
Btvilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N\o 3.
”Skall det sammansatta Bevillning- och Oeconomie-utskottet afvagta
tiden för uppgörande af Förslag till Författningen, ända lill dess Rikets
Ständer, efter skedd återremiss, ånyo lill sig fått remitterade grunderne,
dessa blifvit beslutade af hvarje Stånd, jemkningspropedur föregått
och de oförenliga skiljakligheterne i förstärkt Stats-Utskott slutligen afgjorde;
— så torde, när samma vidlyftiga förfaringssätt sedermera föreslode,
förslaget lill sjelfva författningen, dess slutliga afgörande af Rikets
Ständer icke kunna emotses förr, än i November, om Riksdagen så länge
skulle komma att fortfara.”
8:0 Af Hr Ekenstam, Israel’.
”Förslag till grunder för bränvins-bränningens utöfning jemte de
närmast mecl den gemenskap egande bestämmelser.
1:0 Brön vins-bränningen fördelas i 2:ne slag, nemligen i Husbehof soch
i jFni/vVis-bränning.
2:0 Husbehofsbränning sker med högst 20 kannors panna. Det höga
kannetal som man gifvit åt största husbehofspannan, afser de angifna,
ehuru missförstådda, behof, både för folk och kreatur. Man anser
denna bestämmelse såsom en tvungen gärd åt vanor och opinioner,
hvilka endast småningom kunna förändras och upplysas. Tabellen Litt.
A, härjemte fogad, specificerar närmare bränvins- och dranktillgången,
som husbehofspannorne kunna lemna.
3:o Vid husbehofsbränning begagnas såkallad enkel redskap* som i
i4 punkten närmare bestämmes.
4:o Denna husbehofs-rättighet må tillsvidare endast tillhöra jordegendom,
stor eller liten, som är i jordebok upptagen och vederbörligen
skattlagd, antingen den är belägen på landet eller vid städerne.
5:o Till förekommande af mycken enskild förlust bibehålies i83o
års tariff för bestämmande af husbehofs-pannans storlek, reia tift till egendoms-värdet
inom förenämde 25 kannors pannerymd.
6:0 Beskattningen för husbehofbränning torde skäligast kunna bestämmas
till endast hälften af hvad i83o års bränvins-förordning upptager
för tillverkad kanna, eller i sk. kannan, medelst afverkningsförmågans
öfverfl}'ttande för de tillåtne bränningsterminerne till en motsvarande bestämmelse,
häftad vid pannerymden. Lyftpannor äro serskildt tagne i
beräkning, äfvensom vederbörlig skilnad är gjord emellan inmurade husbehofs-pannor
af större och mindre höjd vid olika rymd, medelst förhöjning
af 5o lill 100 procent, på sätt tabellen Litt. A. närmare upplyser.
Dervid erinras alt man uppställ den billiga beräkning, att husbehofs
-
36
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
brännaren skall ega rätt att endast betala halfva skatten eller för 3tne
månader, då bränning endast idkas halfva maximi tiden (6 månader).
n:o Bränvins-brännings-tidens längd föreslås alldeles i enlighet med
de förenade Utskottens bestämmelser, så väl för hel som half tid.
8:o I afseende på tjenligaste årstiden för husbehöfs-bränvins-bränning,
äro dess skiften så skiljaklige emellan Haparanda och Ystad att
man för hvarje län loide böra rätta sig efter den bestämmelse, som af
länens representanter nu hvar för sig kunna uppgöras. Största bevisen
för behofvet af sådade local-bestämmelser äro de ständigt olika åsigter
som framställas då fråga är om tjenligaste årstiden för bränvinsbi
anning.
g:o Fabriks-bränvins-bränningen sker ifrån och med a5 till och
med högst go kaunors panna, uti ett käti, eller fördelad i flera.
io:o Vid Fabriks-bränning begagnas såkallad sammansatt redskap.
Hvad dermed förstås uppgifves närmare uti i5 punkten.
lito Denna Fabriks-rättighet tillhör hvarje såsom Svensk medborgare
qvalificerad person, som sig dertill vederbörligen anmäler, och derföre
vederbörligen skattar.
12:0 Beskattningen af Fubriksbränniagen bör beräknas efter skälig
afverkning, som, till undvikande af underslef i uppgifter, bör häftas vid
apparaten. Tnbellerne Litt. B. C. och D. jemte 15, 16, i g, 20 och
2itsta punktérne upplysa närmare horn detta skall ske, och huru misstag
eller missbruk kunna vederbörligen rättas då de sig yppa. Innan
dessa hufvudprinciper vunnit vederbörlig granskning hos Rikets Ständer,
anser man öfverflödigt att framställa flera detailer än Tabellerna
upptaga, för de serskilda slagen apparater, tillhörande Fubriks-Bränvins-bränningen.
i3:o Bestämmelserna i afseende på tiden och årstiden för FabriksBränningen
skulle vara desamma som för husbehofs-bränningen äro föreslagne
i 7 och 8 punkterna.
i/j:o Med enkel bi änvins-bränningsredskap menas sådan, som Utskottet
föreslagit, dock med undantag af mäsk värmare, och med hattens
nedsättning till endast hälften af pannans rymd.
15:o Med sammansatt redskap, deremot, menas alla slag hittills
inom landet kända och brukade iuventioner tillhörande bränvins-bränning,
äfvensom de hvilka framdeles kunna blifva upptäckte och bruka»
de. De nu brukliga samm insalta brån vinsredskap äro endast att aris®
Ör 4 slug» då raan classificerar dera med hänseende lill beskattningen
B ev ilin. och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 3.
37
nemligen a) enkla pannor med tillsatte mäskvärmare en till hvarje panna;
endast för tillmäskningens uppvärmande utan att vidröras af eld.
Halten med dess rör, räknadt ända fram till mäsk värmaren, får i denna
beskatlnings-class endast innehålla hälften af pannans rymd. Denna
dass beskattas efter 6 sk. af tillverkad kanna; skatten häftad vid apparaten.
b) Pannor med så kallad enkel rectijications-apparat. Denna beskattas
efter beräkning af jemväl 6 sk. på tillverkad kanna, häftad vid
redskapen. Den dubbla rectifications-apparaten med endast en panna
eller den så kallade Elglundska inrättningen eller den enkla Pistoriska,
med flere mäskvärmare, anser man här såsom hörande till samma dass,
ehuru den »ifver genast ett starkare bränvin eller sprit, hvaremot den
genom sin mycket sammansatta egenskap och deraf följande kinkighet
att sköta icke lemnar de fördelar som den vid första påseendet lofvar.
Också har denna senare invention mångstädes blifvit aflagd och lemnat
rum åt den härefter i ordningen följande, nemligen:
c) Den dubbla eller egentligen Pistoriska inrättningen, med a:ne
pannor, af tillsammans högst po kannors rymd. Denna dass beskattas
» gX sk. på tillverkad kanna fästad vid redskapen.
d) Förändrade dimensioner af de såkallade Hallarne: Desse intaga
sitt rum uti beskaltnings-serien, på det sätt, att kannelalet af hattens
rymd, som öfverskjuter det vid husbehofs-bränningeu bestämda behofvet
(hälften af pannan), förökar beräkningen af pannans rymd till beskattning
med like många kannor, som delta öfverskott; alltid iakttagandes
att pannerymden, tillsammans med sådant öfverskott, aldrig får
öfverstiga qo kannor.
Hattar, som sjelfve innehålla rectificatorer, hänföras till förenämnda
andre (L) dass, med endast förhöjd beskattning för det rum i hatten,
^utöfver halfva pannerymden) som icke upptages af rectificatorn. All
skattförhöjning genom ökad Hattrymd, vid fabriksbränning, bör naturligtvis
alltid hänföras lill den beskattningsclass hvartill den öfriga redskapen
hörer. Tabellerne Litt. B. C. och D. torde gifva vid handen så
tillräcklige bestämmelser, som under rubrik af grunder kunna erfordras.
16:0 Likasom tryckfriheten hehöft för sin ändamålsenliga reglering
en Tryckfrihels-Comile, tror jag också att brånvins-bränningsfriheten
behöfver för sin reglering en permanent, väl sammansatt Comité, som
skulle vara skyldig afgifva bestämmelser, förklaringar och upplysningav
öfver alla de med handteringen gemenskap egande omständigheter, på
38
Bevilln. och Oecon.-Utsk. Betänkande JV.-o 3.
uppmaning af enskilde eller af Auctoriteter. Jag tror att ett yrke som
sätter i verksamhet eller förlamar hela nationens moraliska, fysiska och
oeconomiska krafter förtjenar detta afseende. Sådane bestämmelser, förklaringar
och upplysningar skulle emedlertid aldrig ega någon offentligt
gällande kraft, så vida de icke af Kongl. Maj:t blifvit i Nåder gillade,
och derefter ifrån Stats-Expeditionerne emanerat. — Jag har ansett den
ständiga tillvaron af en sådan Comité vara enda medlet att åstadkomma
bestämmelser, som fordras nya för hvarje steg, hvarmed Chemien och
Teknologien ytterligare biträder denna närings område. Af detta sanningsenliga
förhållande synes mig tydligt framstå omöjligheten att härutinnan
på förhand gifva absoluta och ofelbara bestämmelser till efterlefnad
under en kommande lid, utan tillförlitligt medel ätt kunna tiden
följa uti dess dagliga framskridande, så väl i bruk som missbruk. De
förenade Utskotten, som ej kunnat bestämma sig för något medel att
med conlroler följa industriens utveckling i denna näringsgren, hafva
derföre helt knapphändigt förbjudit ali sådan utveckling; utan att likväl
vilja besinna, huruledes det inom trånga gränsor intvingade yrket
har säkerligen, jemväl derinom, ett obegränsadt fält förnya speculationer
och missbruk, som hittills icke behöflige, kunna derföre ej eller ännu,
ens till arten, på förhand uppgifvas, likasom det förhållit sig allt hitintills
med detta frestande yrke Den här föreslagna Comiteen skulle
vara sammansatt af 5 Ledamöter: en sakkunnig Ledamot ifrån Vetenskaps-Academien,
en sådan ifrån Teknologiska Institutet, en lagkunnig,
samt 2:ne uti handteringen practiskt erfarne män, den ena ifrån landet,
den andra ifrån stad. Comiteen skulle ega rättighet att för tillfället med
sig adjungera personer af erforderlige kunskaper då den det för godt
finner. Hvarje Ledamot, Ordinarie eller Adjungerad, skulle vara skyldig
att till protocollet, som af Vetenskaps-Academiens Ledamot föres,
yttra sin mening, såvida den varit i någon mon skiljaktig ifrån pluralitetens.
17:0 Af bränvins-skatten skulle, vid anmälandet till bränvins-bränning,
erläggas halfva beloppet, samt andra hälften efter brännings-tideus
*) Hvad jag dock, såsom ett litet exempel, vill nämna, Sr att ett alldeles oväntadt
resultat i afverkning kan vinnas endast genom eldstädernes ändaraålsenligare anbringande
än hittills, och detta utan att någon den ringaste afvikelse skulle behöfvas
ifrån de inskränkningar i redskapens former, hvilka de förenade Utskotten
hafva trott sig kunna fixera och ifrån ali tillkommande eludering fritaga.
Sevilla, och Oecon.-Utsk. Betankande N.-o 3.
39
slut. Delta jemknings-stadgande torde rätteligen kunna anses såsom ett
medium, då liär tillförene hela bränvins-skatten blifvit erlagd på förhand
när anmälning skett senare än mantals-skrifningen. Husbehofs-brännaren
skulle ej behöfva sätta någon borgen för den senare hälftens vederbörliga
erläggande, men fabriks-brännaren skulle för densamma satta antaglig borgen.
18:0 Hvarje person, vare sig husbehofs- eller fabriksbrännare, skulle,
vid anmälandet till ny bränvins-bränning, genom bevis styrka, att föregående
årets bränvins-skatt blifvit erlagd, såvida anmälandet skall anses
leda till någon brännings-rättighet.
19:0 Till undvikande af lagbrott, så väl med, som utan afsigt, anser
jag, att till bränvins-förordningen bör vidfogas i stentryck, ritning och
beskrifning på all slags här i landet nu kände och begagnade bränvinsb
ränni ngs-red skaper.
20:0 All afvikelse ifrån föreskrifter i bränvins-förordningen förverkar
redskapen, och medför det ytterligare ansvar, som blifvande Lagstadganden
böra uttala. Landshöfdinge-Embetet är första forum för sådan angifvelse
och redskapen träder genast ur verksamhet efter dess fällande utslag.
Begäran att till fabriks-bränning få begagna nya inventioner, som
icke uti Bränvins-förordningen äro upptagne, göres äfven hos Landshöfdinge-Embetet,
som remitterar målet till Bränvins-Comitéen, hvars yttrande
underställes Kongl. Majit. — Nya uptäckter, som egaren vill uteslutande
för sin enskilda del använda, behandlas enligt Patent-förordningen i
Handels-Collegium.
21:0 Taxerings-Comiléerne åligga, att årligen anmärka och anmäla hos
Landshöfdinge-Embetet, huruvida dem är kändt, att inom deras områden
något missförhållande emot Bränvins-förordningens anda synes vilja göra
sig gällande till andra resultater, än samma Förordning åsyftar, för undvikande
af missbruk och mannamon.
32:0 Då mången, med stöd af erfarenheten, torde anse problematiskt,
liururuvida den välmenande afsigt, att hålla bräuvinet uppe i ett passande
pris, kan vinnas genom de stadganden, som nu på förhand komma att
uppgöras, så får jag, såsom correctiv emot alltför starka aberrationer i
denna väg, vördsamt föreslå, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit i Nåder täcktes begagna sin rättighet
till brännings-tidens inskränkande eller utvidgande, med ändamål att
hålla bränvins-priset på Stockholms Börs i närheten af 1 Ridr 24 sk. Bibo
kannan. Priset på denna lätt transportabla vara tager lätteligen i landsorterna
sin luturliga rigtning, med hänsigt till afsätlningen på Stockholms Börs.
4°
T evilla.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 3.
a3:o Sedan chemie» nu förvissat derom, att all tillsats af erg i bränvinet
absorberas fullkomligen af dermed blandad pulveriserad krita; så
bör ett åläggande vid vite finnas för tillverkaren, att en sådan rening oeftergifligen
verkställa. Införande af ett sådant stadgande uti Bränvins-förordnir.
gen skall jemväl leda till den allmänna nytta, att detta enkla medel
blifver kändt af alla dem, sorn med samma Förordning komma i beröring.
24:0 Af de förenade Utskottens Betänkande kan och bör jag införlifva
med denna framställning stadganderne i dess här nedan specificerade punkter,
nemligen:
§. 3. Första momentet, rörande förminskandet af tillgång på bränvinet,
jemte förhöjande af dess pris.
4^,6. Beslämmelserne af bränvins-brännings-redskapen, nemi. endast
med hänsigt till Husbehof s-bränningen, dock med uteslutande af tillåtelsen,
att till samma slags redskap få nyttja mäskvärmare, hvilken är classificerad
bland den sammansatte redskapen; äfvensom, i afseende på hattens
rvmd, förändring föreslås ifrån | till endast hälften af pannerymden.
§. 7. Om fördelning eller sammanslående al serskilde pannerymder,
allt med hänsigt endast till husbehofs-hränningen.
§. 1 r. Att öfverbelopps-byggnad icke bör komma i beräkning vid
bran vins-pannans rymd-bestämmelse för husbehofs-bränning.
§. i3. Med den förändring, som 8:de punkten i denna reservation
innehåller om årstiden för bränvins-bränning, med det tillägg, att med
al! bränvins-brännings-rättighet följer skyldigheten att bekosta redskapens
försegling och brytning, hvarje gång, som desse operationer till verkställighet
förekomma.
§. 14. Det moment af §., som föreslår all afgiften efter hemmans
ocli
stadsjords-värde skall försvinna.
§. 17. De trenne momenter, som bestämma rättigheten till öfverlå
telse
af bränvins-bränning, samt ansvarighet dervid, jemte medgifvande
för fattige byamän att sig om en och samma panna till husbehofs-bränning
förena.
§. 18. Om inskränkning uti bränvins-minuterings rättigheten.
a5:o Slutligen får jag nämna, att framställningen af mina åsigler till
bränvins-skattens fördelning skulle vara belt olika, om jag ej misströstade
alt kunna göra sådana mina meningar gällande, som, enligt min tanka,
skulle vara mera öfverensstämmande med rättvisa och landets väl. Si
länge opinionen hos vår Hedervärda Allmoge slår på den punkt, som dea
ännu
Bevilln.- och Oecon. Ut sk. Betänkande N.o 3.
ännu befinner sig, i afseende på bränvinsbränningen, så tror jag clet är fåfängt
eller för tidigt att framkomma med förslag till mera genomgripande
och rättsenligare stadganden. De Reglementariska bestämmelser, som
här o fran träffas i numerföljd efter grnnderne , har jag ej dragit i betänkande
alt jemväl härvid andraga, då jag ansett dem ifrån grunderna oskiljaktigc.
Icke troende mig ofelbar, har jag endast framställt den erfarenhet,
sorn jag, fordom i 30’ket sjelf deltagande, kunnat para med praktisk och
thcoretisk kännedom om ång-apparater, kok-kärl och eldstäder, med hvilka
jag egt skäligen vidsträckt befattning under de sednare åren.
B ihan" till R. St. Prof. iSl{, S Sami. 2 d/d.
3:dje Häftet.
G
Litt. A.
Resu Itat
'viddén före slagne Husbehof s-bränn in gen, ( utan Mäskvärmarc).
-t
Pannans stor-  lek.
>
<>
0
II
C/q
n
Ca
SD
trq
Tillverkning pr
2 ?
gr =
3 B
ttro m
O-
fi> s_1 '
co T"
månaders forän-  vins-bränning å
£ sk. å tillver-  kad kanna.
FT-
SD
O!
CO
n
Kannor.
Säd. £&■
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor
6 grader.
B:dr
sk.
12
*) 3
3
48
225
2
r7
13
32
3^
52
244
2
26
cl
14
3i
32
56
263
2
36
1—
0
15
32
32
60
282
2
45
<H
IG
4
4
64
301
3
7
5ö
17
32
42
68
319
3
16
n
18
4
42
72
338
3
25
19
4?
42
76
356
3
34
20
5
80
375
3
44
O*
21
4?
5^
84
394
4
5
<
0
»-J
22
41
52
88
413
4
1 5
CnJ
0
23
5^
92
432
4
24
O
tö
24
52
6
96
451
4
34
c.
25
51
62
100
470
4
43
A n m i i' t 11 i n 5 a r.
> Såsom lyft-pannor ansedde.
Beskattningen af dessa pannor
ökas med 5o procent, då deras
höjd nedsättes till, eller
under \ af vidden.
Beskattningen af dessa pannor
i okas med 100 procent, då
deras höjd nedsiittes till, eller
under § af vidden.
*) Lispundet säd, svarande vanligen i större afyerkning närmast emot 7 å 8 kappar potatis,
torde vid bränning med dessa mindre fördelaktiga jemlikas med io| kappe potatis eeh
derutöfver.
Litt. B.
Resultat
af första clas sens Fabriks-bränning med enkel panna och
mäskvärmare.
SO
>
3 03
< 0 5 £
v> B P3
D
cT £2
V>
V»
O
o
»Sr
CI* g.
' 3
oq
*-ö
o
Till ver knin g per
dag.
invins - tol-  kning på 3
månader.
att .för 3:ne
naders brän-  s-branning å
k. för till-  rkad kanna.
A n m :i r k 11 i u g a r.
Kannor.
Säd.
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor6
grader.
R:dr
sk.
25
8i
12?
2
160
938
117
12
30
10
15
190
1,125
140
3o
35
17?
220
1,313
164
6
40
20
250
1,500
187
2 4
45
15
22?
280
1,688
211
—
50
161
25
310
1,875
234
18
55
181
27?
1 2
340
2,063
257
42
60
20
30
370
2,250
281
I 2
65
21?
3
32?
400
2,438
304
36
70
23?
35
430
2,625
328
6
75
25
37?
460
2,813
351
3o
80
26?
40
490
3,000
375
—
85
28?
42?
520
3,188
398
24
90
30
45
550
3,375
421
4 2
Öfverlopps-utrymme i hall
beskattas enligt i5 punkten
i ReservatioBew , Momentet
Litt. C.
Resultat
af 'X.dra classens Fabriks-branning med panna och mäshvärmare,
jemte enkelt Hamin g s-apparat eller rectificator.
Pannans stor-  lek.
Afverkning per
dag.
Tillverkning per
dag. " '
Bränvins - till-  verkning på 3
månader.
Cä c g c/>
2 » 3'e°gr
s*'.*' 1 E;
p- -g-
■“»s aJ: 5 Sfi
3 -■='«: H>
M £2 39 5 p
i w- i n
Kannor.
Säd. XU-
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor 6
grader.
R:dr
sk.
25
16
20
320
1,500
187
24
30
20
25
400
1,875
234
18
35
231
291
466
2,188
273
24
40
m
331
486
2,500
312
24
45
271
371
546
2,813
351
3o
50
271
41?
555
3,125
390
3o
55
301
45?
610
3,438
429
36
60
331-
50
666
3,750
468
36
65
36Å
541
720
4,063
507
42
70
381
'58‘
775
4,375
546
42
75
411
621
835
4,688
586
—
80
441
66?
890
5,000
625
—
85
471
705
945
5,313
664
6
90
50
75
1000
5,625
703
6
Anmärk-pin g* i\
Öfveiiopps - utrymme i k a 11
beskattas enligt i5 punkten
i Reservationen, Momentet
d).
Bevil/n.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
45
Litt.
Resultat af 3:dje dassens Fabriks
mäskvärrnarej jemte sammansatt
dubbla Pistoriska Pannor.
Pannornas eller
kokkarlens sam-  manlagde rymd.
Afverkning per
dag.
Tillverkning per
dag.
Kannor.
Säd m
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
50
33x
50
660
60
40
60
800
70
46f
70
930
80
53x
80
1,060
90
60
90
1,200
D.
bränning j med dubbla pannor och
klarnings-apparatj under namn af
Bränvins-till-  verkniitg på 3
månader.
Skatt fö:
månaders
vins-brän
6g sk. fö
verkad k;
Anmärkning.
B ” S. te
P e+ Ö 1
P M-Ciq p:
T p- i
OJ
b
CD
Kannor 6
grader.
R:dr.
sk.
3,750
507
%
4,500
609
18
5,250
710
45
6,000
812
24
6,750
914
3
Ofverl opps-utrymme i
Hattar beskattas en-
ligt i5 punkten i Reservationen,
momentet
d}.
Bihang till B. St. Brot. i834j S.-te Sami. 2.-dra Afdela.
3.-dje Häftet.
7
46 Bevilln.- och Oecon.Utsk. Betänkande N:o 3.
9:0 Af Herr Doctor Grenander. ”1 tillbörligt medvetande af min pligt,
i öfverenstämmelse med den bästa vilja, att vidtaga allt, som kan bidraga
till hämmmande af bränvinets omåttliga bruk, erkänner jag mig anse den
väg, som blifvit tagen af Högl. Utskotten, icke leda till målet, som sökes.
Det må vara godt att flere slags minskning af production fördyrar varan
och att varors fördyrande skall borttaga bruk ock missbruk ; men min öfvertygelse,
lika visst som den ej frånkänner de Högl. Utskottens majoritet
förtjensten af många mödosamma och grannlaga åtgärder att komma till det
sökta målet, det att minska productionen och fördyra den producerade varan,
har icke kunnat blifva, att den här beträdda banan förer till önskadt
hämmande af den genom ett oförnuftigt bruk förgiftande varans omåttliga
förtärande. Gerna medgifves nödvändigheten af inskränkande prohibitiva
åtgärder och deras gagneliga medverkan härtill, men ej, att det här föreslagna
är antingen det enda eller det lyckligen valda och yrkade, serdeles
hufvudsakliga. Smärre hemmansdelars husbehofs bränning emot lindrig
afgift, ifrån 10 till och med 16 kannors pannor, och för öfrigt vidtagande
af Grefve Fersens förslag med hög beskattning, hade bäst verkat till
ändamålet. Annars skulle jag anse lgjo års Bränvins-Stadga, genom någon
liten förändring och i nödig proportion väl höjda afgifter, med minsta
bråk föra till det mål som bör åsyftas!”
10:0 Af Herr Prosten Nibelius ”Då de sammansatte Utskotten, såsom
en ledande princip för de åtgärder som borde föreslås, antagit, att den
öfverflödiga tillgången på bränvin borde minskas och priset derå fördyras,
för att derigenom i någon rnon hämma det omåttliga bruk af bränvin, sorn
under de senare tiderne mer och mer tilltagit, nödgas jag reservera mig
emot det förslagne beskattningssättet, emedan jag befarar att detta beskattningssätt
skall i förening med de åtgärder, som Utskotten för öfrigt föreslagit,
locka till en forcerad bränning och således motverka det ändamål,
som åsyftades.”
”Följderna af det beskattningssäft, af den förhöjda Tariff för pannerymdsafgiften,
och af den reglering rörande bränvins-bränningen, som Utskotten
föreslagit, synas mig blifva: att flere ibland dem, som bränt endast
till husbehof, skola, genom den förhöjda skatten, blifva föranlåtne att
upphöra med deras bränning 5 att så väl härigenom, som än mera genom
konstbränneriernas afskafFande, tillgången på bränvin i början skall minskas
och priset derå fördyras; att det stigande priset åter i sin ordning skall locka
alla dem, som med bränningen fortfara, att mer och mer utvidga deras
Bevillnoch Oecon - Utsk. Betänkande N-o 3.
47
tillverkning, i synnerhet som skatten för en bränvinspanna blifver densamma
, antingen man med henne bränner mer eller mindre-, att den fordna
bränvinsbränningen blott till husbehof således efter hand skall upphöra,
och bränningen med både större och smärre pannor mer och mer öfvergå
till en forcerad bränning 3 samt att, till följe af denna forcerade bränning,
som både med större och smärre pannor kommer att ega rum, tillgången
på bränvin inom 2 å 3 år skall blifva lika öfverflödig, som den nu är,
och priset på varan nästan lika djupt nedsjunka.”
Vill man att tillgången på bränvin skall minskas, att priset derå
skall fördyras, och att denna minskning och denna fördyring skall ega bestånd,
då borde beskattnings sättet vara så beskaffädt, att det, långt ifrån
att uppmuntra till en utvidgad bränvins-bränning, i sig innefattade en <?-  terhållande kraft emot den forcerade bränningen. Sådant är beskattnings-sättet
efter mäsk-karens rymd. I samma mon, som en bränvinsbrännare vill utvidga
sin bränning, i samma mon måste han afverka en större qvantitet
mäsk, i samma mon blir han altså äfven i behof af flere eller större tillinäsknings-kar3
och om skatten beräknas efter rymden af dessa kar, så blir
det ej möjligt för honom att forcera sin bränning, utan att i förehållande
derefter äfven träffas af en högre beskattning. Detta beskattnings-sätt är
väl ej tillämpligt på den bränvins-bränning, som med mindre pannor utöfvas,
i anseende till svårigheten att kunna controlera de dertill begagnade
kar3 men vid alla Brännerier äfven för enkla pannor, der bränningen drifves
i något större scala, torde det kunna användasj och i händelse Kongl.
Majit skulle i nåder finna för godt att tillåta, det bränvins-bränning med
konst-apparater äfven hädanefter får fortfara, så anser jag, så vida afgiften
för dessa skall beräknas efter den tillverkning, sorn med dem åstadkommes
oundgängligt att dessa blifva beskattade efter rymden af de till
mäskningskar,
som ör dem begagnas, emedan dessa konstapparater kunna
på ett så mångfalldigt sätt modifieras, att det torde vara hardt nära omöjligt,
dels att uppgifva några säkra och för dem, sorn skola controlera författningen
om bränvins-bränningen, fattliga kännetecken, hvarigenom de
serskilda arterna af dessa konst-apparater kunna skiljas ifrån hvarannan, dels
att bestämma, huru mycket bränvin med hvarje serskild art af dessa apparater
inom en gifven tid kan tillverkas.”
Med Herr Prosten Nibelius förenade sig Herrar Prostarue Svedelius och
Bergqvist, den sistnämnde, med tillägg, att som det förekom honom högst
obilligt, att, för samma kannerymd, lika afgift skulle erläggas då 10 gånger
större qvantitet bränvin tillverkades med lika stora pannor af olika
43
Sevillu.- och Oecon,~ Utsk. Betänkande N:o 3.
bränvins-brännare, ansåg han den princip, att skatten skulle utgå i proportion
efter den råmateria, sorn afverkades, vara den enda rättvisa
li:o
af Hr Prosten Lignell: ”Det hade varit mer än önskligt, att
bränvins-brännings-frågan blifvit behandlad af orne serskilda, ej sammansatta,
Utskott, — den ceconomiska delen af Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut_skottet,
och först derefter beskattnings-frågan af Bevillnings-Utskottet.
Ärendets förra del är ett önskningsmål, som måste underställas Kongl.
Majrts Nådiga pröfning och bifall3 den senare deremot, eller Bevillningen,
tillhör Rikets Ständer allena. Det synes mig innefatta en oformlighet och
strida emot Riksdags-Ordningens gi och 34 §. §. att i ett sammanhang, på
en gång, företaga dessa till afgörande. Det kunde nemligen hända att Rikets
Ständer i den ceconomiska delen föreslogo sådane stadgar, dem Kongl.
Maj:t i sin vishet icke funne skäligt godkänna, men hvilka hade ett väsendtligt
inflytande på beskattningen: och det är icke osannolikt att sådane
just i förevarande betänkande förekomma. Beskattnings-åtgärden vore i sådant
fall tillintetgjord och måste föranleda till ny öfverläggning och tidsutdrägt.
Mig synes äfven hvartdera af Utskotten vara manstarkt nog för
att, utan förstärkning, kunna uppgöra och till Ständerne inkomma med
förslag i dessa ämnen.”
”Hvad angår sjelfva förslagen i förevarande betänkande, så synas de
mig i sitt sammanhang vara sådane, att de omöjligen kunna af Rikets Ständer
godkännas, och det skulle till och med icke förefalla mig underligt)
om de sammansatta Utskottens alla 96 Ledamöter, hvar och en för sig,
afletnnade en reservation. För min del kan jag icke annat än förklara mig
emot Betänkandet i dess helhet, samt önskar en total omarbetning deraf,
hvarvid man, med iakttagande af rättvisa och billighet emot alla och en
hvar, bör, mer än som nu skett, söka fördyra och derigenom minska förbrukningen
af en vara, som visat sig så skadlig för nationens moraliska
och ceconomiska välstånd.”
Med Hr Prosten Lignell förenade sig Hrr Prostarne Rosén, Bruzelius,
och Bolander, samt Ht Comminister Dahlgren; äfvensom Hr Friherre Wrede
och Hr Friherre Hermelin instämde i den af Hr Prosten Lignell yttrade
åsigt om målets behandling.
12:o af Hr Doctor Grevillius: ”Emot sammansatta Utskottens beslut, att
till bränvins-bränning helt förbjuda begagnandet af konstapparater reserverar
jag mig3 dels emedan jag ansett den stats-ceconomiska nytta, i besparing
af tid, ved och arbete, äfvensom i ökad product, genom sådane apparater
vinnes, icke böra alldeles förbises3 dels emedan jag fruktar, det
Beviiln.' och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3. 4g
speculationen på vinst af brän vins-till verkning skall nedflyttas till de mindre
pannorne och husbehofs-bränningen sålunda urarta till små bränvinsfabriker,
hvilka, drifne i hvarje bondstuga, om än med skenbar vinst,
skola sprida förderf öfver både jordbruket och jordbrukaren; dels ändtligen
emedan jag anser stridande emot rättvisa och billighet, att med ett penndrag
tillintetgöra en näring, på hvilken medborgare, under förlitande på
beståndet af Rikets Ständers beslut, nedlagt, om ej hela sin förmögenhet,
dock betydliga capital, hvilka på en gång skulle gå förlorade.”
”Det åsyftade ändamålet, bränvinets fördyrande och en deraf följande
minskad consumtion, har jag trott böra sökas, ej allenast genom hög beskattning,
utan ock genom inskränkning i tiden för bränvins-brännings-rättighetens
utöfning; hvarföre jag äfven reserverar mig emot beslutet att
derföre bestämma 6 månader; och anser för min del 4 månader vara ganska
tillräcklige för producerandet af hvad som kan fordras till behofvets
fyllande.”
13:0 af Hr Lands-Secreteraren Halling: ”Då jag icke mer än uti 2:ne
punkter instämt med pluraliteten inom sammansatte Utskotten i frågan om
grunderne för bränvins-bränningen, får jag, i följd af derom serskildt gjorde
förbehåll, emot Betänkandet i sin helhet anmäla min reservation, och det
uppå de skäl jag går att framlägga.”
”Bränvins-bränningen i Sverige har beständigt utgjort ämne för många
tvister och ofta satt stridiga interessen i rörelse.”
”Tankarne hafva ock i allmänhet varit, såsom de ock nu äro, mycket
delade derom, hvilka som egenteligen borde vara dem, de der egde att
åtnjuta de så högt beprisade fördelarne af sjelfva näringen. Man kallar
denna ännu för husbehofs-bränvins-bränning, under det man likväl enhälligt
erkänner en enda sats, nemligen den, att bränvins-bränningen längesedan
tagit en sådan öfverhand, att producten utgör en betydlig handelsartikel
öfver hela landet. Att nu återföra fabrikationen och consumtionen
till måtta och det på en enda väg genom en författning, torde vara för
mycket hegardt. Emedlertid utgör möjligheten att inskränka och fördyra
varan ett säkert steg till minskning uti dess omåttliga förbrukning och detta
vinnes, efter min tanka, genom förkortning af tiden för bränningen
och dess så höga beskattning, att den måste hafva ovilkorligt inflytande på
priset, eller ock genom den utväg att förvandla hela handteringen till en
fabriksnäring, på hvilken man, med full säkerhet om utfåendet och utan fara
för följderne, kunde välta en betydlig del af beskattningen, som nu
hvilar tungt och således nedtrycker många andra mera uppinuiltransvärda
50
Bcvilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3,
näringar. Med fästad uppmärksamhet å det starka motstånd utvecklingen
af denna senare idée mött inom de sammansatta Utskotten, leder jag mig
till den slutsats, att tiden ännu icke är inne att tillvägabringa en så ingripande
förändring, som, obegripligt nog, till och med betraktas som vore
den ett ingrepp uti häfdvunna rättigheter. Om jag således måste gifva vika
för ett sådant motstånd, kan jag likväl icke antaga den sats, som inom de
sammansatta Utskotten gjort sig gällande , att bränvinsbränningen bör betraktas
såsom en jordbruket uteslutande tillhörig fördelaktig rättighet,
utan blir orubblig i tron, att densamma måtte i sin natur vara sådan, att
dess utöfning må stå hvarje samhällsmedlem öppen, så vida han underkastar
sig de skyldigheter de begge Statsmagterne, Konung och Ständer, dermed
förena. Till följe häraf och för att å ena sidan icke afskära någon
fördelen af bränvinsbränningen, utöfvad i eller utan sammanhang med jordbruket
och å den andra förorsaka så liten rubbning i nuvarande förhållandet
som möjligt är, anser jag, i betraktande af det ändamål man söker:
i:o Bränvinsbränningen böra få utöfvas uti fem månader af året med
alla hittills kända apparater.
2:0 Till förekommande af alltför öfverflödig tillgång på bränvin, hittills
antagna högsta pannerymden af 90 K:r böra bibehållas.
3:0 Kongl. Maj:t ega att, när landets väl det fordrar, ytterligare inskränka
bränningstiden.
4:0 Beskattningen böra utgöras med 4 sk. B:co bevillning till KonglMaj:t
och Kronan för hvarje kanna bränvin, som anses kunna med hvarje
slag och storlek af redskap tillverkas i öfverensstämmelse med deröfver
uppgjord TarilF.
5:0 Denna beskattning böra utgöras, innan någon får sättas i utöfning
af bränvinsbränningsrättigheten.
6:0 En hvar må ega att för en kortare tid af minst en månad idka
bränvinsbränning, emot erläggande af bevillning i förhållande derefter.
7:0 Att, om man så vill, egandet af jord må fordras såsom vilkor
för delaktighet uti bränvinsbränningen, och i sådant fall blott den inskränkning
iakttagas, att 300 R:drs jordvärde är det minsta, för hvilket bränvinsbränning
får verkställas, men för öfrigt den uti 3 §. af nu gällande bränvins-författning
intagne tariff bibehållas} dock så, att nödig förklaring sker
till förtydligande uti föreskriften uti berörde författning, angående dem,
som besitta flere egendomar.
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
51
gro Nödiga föreskrifter erfordras att förebygga det icke, såsom hittills
någon gång skett, idkare af ättike- och andra fabriker må kunna under
tillåten eller förbuden bränvinsbränning tillvälla sig större rättigheter i
afseende härpå än andra, vare sig till pannerymd eller på annat sätt.
Efter dessa hufvudgrunder, om de med mer eller mindre förändring
antagas, kan, efter min tanka, det reglementariska utan serdeles svårighet
uppgöras.
5.2'
B evilla.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
BILAGA.
Tillverkning och afgift, beräknad per månad, månaden 26 dagar, dagen 16 timmar,
tillsatsen |tdelar Råg, J Malt, afkastningen i| kanna 6 gr. per Lil.; 3o kannrum
i pannan intager på en gång tillsats efter 1 LH. — Allt är beräknadt under förutsättning
af lika minimi-liöjd på alla pannor, således, större och mindre, 6 tum. — För
pannor utan eller med enkel mäsk värmare, räknas 20 drankdagar och 6 klardagar,
för pannor med rectificerande mäskvärmare 22 drankdagar, 4 klardagar. —
NB. de små numrorna utmärka antalet af pannor, som afgå efter 4 sk. per dag.
p
3
0
5
Enkel
Panna.
'
Enkel Panna
med Mäsk-  värmare.
Enkel Panna
med rectifi-  cerande
Mäsk-  värmare.
Panna med
Mäskvärmare
och enkel
Rectificator.
Panna med
Mäskvärmare
och arne
Rectificatorer.
Pistoriskt verk,
hvarmed af-  verkning sker
utan uppehåll.
p-
p
3
3
0
p 3 pz
5 3* ^
>-* c/o ^
0 . >1
P ^
1
S s^s.
3 *
p <-*■
p-
Tillverk-
ning.
Kannor.
^5;
D
B * *-*2
►■j P-*
& ä
p B ►—
Ö
0^1-  r* ’
•
4** •>
B * S
S3 *1}
4 M'
s bM
!*1
• 1
p cn
B Pr
P?.
*-!
>
e?
P-
Tillverk-
ning.
Kannor.
pr*
B pP
t ^ I-r<
P X
* »-5
>
*+5
so.
£5
P'
^ ;?
P S3 —
s b' 7
o« S
r- »v
•
P M
B *
P
^ P>
20
5
I 00
8
16
12
240
20
_
i5
33o
27
24
—iir~
468
39
24
624
52
25
I 25
10
20
3oo
25
—
4oo
35
tö
5oo
4»
32
700
58
16
—
—
—
3o
i5o
12
24
IO
3io
25
4o
12
420
35
i5
55o
45
4°
18
75o
62
2 4
.
.
—
35
175
i4
28
315
26
12
43o
35
4o
575
47
44
775
64
28
•—
—
—
40
5
200
16
32
8
320
26
32
IO
44o
36
32
12
624
52
_
16
832
69
16
3o
156o
j 3o
45
225
18
36
36o
3o
—
49°
4o
4°
7°4
58
32
.93 2
77
32
1750
i45
40
5o
250
20
4o
4oo
33
16
540
45
—
784
65
.6
I o32
86
—
•94°
161
32
55
275
22
44
44o
36
32
600
5o
—
860
72
—
I I 32
94
16
2l3o
177
24
60
5
3oo
25
_____
8
480
4o
IO
660
55
936
78
16
1248
104
3o
2840
r95
65
325
27
4
520
43
.6
7 10
5.9
8
to 16
84
32
i348
112
16
253o
210
4°
7°
35o
29
8
56o
46
32
760
63
16
I096
9'
16
>443
[20
32
2720
226
32
75
5r]5
31
12
600
5 o
—
810
67
24
1176
98
—
r548
1 29
—
2910
242
—
78
390
02
24
625
52
4
840
71
32
1256
104
32
1608
.34
—
3o3o
252
2 4
81
4o5
33
36
65o
54
8
870
74
8
1290
107
2 4
1668
13p
—
315o
263
2 4
84
420
35
—
675
56
12
9°°
76
32
1335
111
[ 2
1738
,44
—
3270
272
24
87
435
36
12
700
59
16
f)'Jo
79
84
8
1370
n4
8
[788
*49
—
33<)o
282
24
9°
5
450
37
24
8
720
61
—
IO
99°
8
12
1404
1 ‘7
—
16
1872
[56
—
3o
35 [O
29 2
24
x-
Mec
!
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o j.
53
Med Herr Lands-Secreteraren Halling förenade sig Herr Gyllenkrook,
Hr Wijk, Hr Prosten Bruzelius och Hr Kyrkoherden Bergvall, den sistnämnde
endast med den skillnad, att han ansåg bränvinsbränningen böra
inskränkas till 4 månader; samt Hr Gyllenhaal, med tillägg, att om något
minimivärde borde finnas å jord, för att vara till bränvinsbrätining berättigad,
han, lika med Hr Friherre Kantzow, ville hafva ett sådant värde tili
500 R:dr, samt att skillnad i afgiften på stora och små pannor måtte iakttagas,
så att afgiften för de mindre pannorne kom att utgå efter kannerymden
enligt 1830 års Förordning, och de större, från och med 50 kannor,
belädes med afgift efter tillverkningen, på sätt Hr Halling föreslagit.
Hr Klingvall reserverade sig emot den af Utskotten föreslagne beskattning,
hvilken han trodde komma att medföra den olägenhet, att endast ganska
få skulle anmäla sig till bränvinsbränning, hvarigenom minskning i Statens
inkomst af denna bevillning skulle uppstå; äfvensom han ansåg, att den
höga skatten skulle både åstadkomma ett vanvärde å spannemål och hafva
till påföljd lurendrejeri af bränvin.
14:0 Af Herr Lefjler: ”Sorn jag icke i allo kan finna mig med någon
af de nu uppläste Reservationer, icke heller kunnat gilla Utskottets Betänkande
i alla dess punkter, får jag, för att undvika vidlyftighet och
upprepande af hvad än i den ena än den andra Reservationen är anfördt,
endast i allmänhet emot bemälde Betänkande anföra min Reservation, för
att inom Borgare-Ståndet fullfölja de anmärkningar, som jag mot detsamma
finner mig befogad att göra; och hvilken Reservation jag anhåller må få
Betänkandet åtfölja.”
Med Hr Lefjler förenade sig Hr Lector Laurenius, Hr P. Winblad
och Hr Ståhl.
15:0 Af Riksdagsmännen Nils Månsson och Anders Nilsson från Malmöhus
Län , Gustaf Larsson från Stockholms Län, Pehr gönsson och Pehr
Nilsson från Christianstads Län, Olof Olofsson från Östergöthlands Län, Ola
jeppsson från Blekinge Län, IJeter Persson från Calmar Län, Göran jonasson
från Kronobergs Län, johannes Svensson från Jönköpings Län, Anders
Ericsson och Eric Olofsson från Örebro Län, Anders Mårtensson från
Jemtlands Län, Eric Ersson från Gefleborgs Län, Olaus Ericsson från Bohus
Län, Lars Pehrsson från Westerås Län och Lars Larsson från Skaraborgs
Lån; ”Emot de sammansatte Utskottens förslag, angående bestämmandet af
Bihavs till R- St. Prat. , $Ae Sami a tära Af deln.
3'.aje Häftet. 3
54
Bevittna och Oecon.- Ut sk. Betänkande N:o j.
afgifterne för bränvins-tillverkningen, få vi, å egne och våra comittenters
vägnar, på det kraftigaste protestera.”
”Vid granskning af detta förslag finnes ovedersägligt, det Utskottens
pluralitet, med åsidosättande af den förut antagna grundsats, att rättigheten
till bränvinsbränning vore en ”'jordbrukets förmonliga tillhörighet,” för ut■öfvandet
af nämnde rättighet stadgat sådane beskattnings-villkor, i följd
hvaraf en stor del af den jordbrukande classen skulle utestängas från möjligheten
att, med någon förmon, idka en för husbehofvet och ladugårdsskötseln
oumbärlig brån vins-tillverkning; och ehuru den uti Betänkandet
antagne tariff innehåller en känbar tillökning jemväl uti nuvarande afgift
för de större pannorna, har likväl den egentliga och jemförelsevis drygaste
förhöjningen blifvit lagd på den mindre redskapen, serdeles å pannorna
af 50 till 60 kannors rymd, hvilket förhållande synes utmärka, det
beskattnings-förslaget hufvudsakligen åsyftar, att, på bekostnad af den
jordbrukande mängdens och medelclassens fördel, otillbörligen gynna de
stora bränneriernas skadliga öfverflöds-tillverkning.”
”De åboer, som bränna med pannor under 30 kannor och hvilkas
hemmansdelar i allmänhet äro så små, att afkastningen lemnar föga tillgång
för bränvins tillverkning, skulle, enligt Utskottens fastställde beskattningsgrund,
för rättigheten att anställa någre få bränn till fyllande af ett inskränkt
husbehof, komma att erlägga en afgift, så hög, att den nära upp*
ginge till värdet af en hvars för året erforderlige qvantitet af bränvin.
Detta resultat inträffar ännu påtagligare i anseende till innehafvare af pannor
emellan 30 och 60 kannor, och vi fråge, om det t. ex. är tänkbart,
att en hemmansegare med någon fördel skulle kunna till husbehofsbränning
begagna en 60 kannors panna, då han för densamma måste skatta lqoRtdr
B:co, eller mera än sex gånger det belopp, sorn nu gällande minimi-tariff
föreskrifver? ”
”Under förutseende, att ett förslag, sorn innefattar sådane bestämmelser,
genast skulle röja sig såsom högst tryckande för den jordbrukande
allmogen, har man, till stöd för dess antagande, åberopat åtskillige fördelar,
hvilkas ernående dock ingalunda lärer få antagas såsom gifvet.”
”1 främsta rummet har man utaf den nya beskattningen väntat sig
en högst ansenlig Siats inkomst; men vi hyse den förmodan, att resultatet
i detta afseende icke på långt när komme att motsvara föreställningen. En
mängd af hemmansegare afsade sig ofelbart brännings-rättigheten; andre,
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o gg
sorn nu bränna och skatta hvar för sig, begagnade tillåtelsen att ingå i
förening om gemensamma verk, och likasom öfverdrifna tullafgifter framkalla
lurendrejeri och tullförsnillning, skulle den oskäligt höga bran vinsskatten
gifva en ökad anledning till bedrifvande af den förut nog allmänna
lönnbränningen, hvaraf åter följde minskning uti Statens påräknade inkomst,
beslag å otillåtne brännerier med dervid vanlige uppträden, folkets
lagförande och sakfällande samt ytterligare demoralisation och fattigdom. —
I öfrigt, om ock antagas finge, att elen fastställde afgiften öfverallt fullt
erlades, på sätt uti förslaget förutsättes, så hemställe vi likväl, huruvida
det må vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att, på det redan
mer än tillräckligt betungade jordbruket, ytterligare lägga bördan af
en utöfver det beräknade inkomst-beloppet sjelfmant ökad bevillning, hvar*
igenom andre näringar och medborgare-classer, utan egen uppoffring,
skulle komma att erfara en motsvarande lindring uti deras skattebidrag.”
”Vidare har man ock föreburit, att en hög beskattning skulle medföra
minskad produetion, högre pris och i följd häraf måttligare förtärande
af bränvin; men vi befäre, att man äfven härutinnan misstagit sig. För
egare af pannor ifrån minsta till och med 60 kannors rymd erbjudes blott
en enda utväg att värja sig emot förlust vid bränvins-tillverkningen, den
nemligen, att utvidga och forcera bränningen, idka den i ännu större scala
än hittills, dertill använda både egna och köpte jordalster, samt sålunda
ända till öfverflöd öka tillgången på bränvin, i följd hvaraf varans försäljningspris
komme att nedsättas, men icke att förhöjas.”
”Då vi sålunda ej förmå inse någre fördelar, som kunna motväga
eller rättfärdiga det öfverdrifna och ojemna uti de af Utskottens pluralitet
antagne bränvinsbrännings-afgifter, håfve vi funnit nödigt, att, emot hvad
Betänkandet i denna del innehåller, nedlägga vår alfvarliga reservation, i
Förhoppning, att ett mera billigt och ändamålsenligt resultat skall tillvägabringas
genom frågans handläggande inom Riks-Stånden, der man torde
taga i öfvervägande, att all bränvinsbeskattning directe eller indirecte
drabbar jordbruket, att denna näring redan är öfverhopad och nedtryckt
utaf skattebördor, att i följd häraf en så dryg tillökning härutinnan, som
den nu föreslagna, ofelbart skulle hos Rikets talrika allmoge väcka ett
allmänt och måhända vådligt missnöje, samt att, då beskattningsfrågan ensamt
tillhörer Rikets Ständers afgörande, Ständerne äfven kommo att ansvara
för en sådan missbelåtenhets följder, hvaribland vi, ingalunda till de
minsj oroande, räkna en stigande ovilja emot bättre lottade medborgare
-
56
Bevillnoch Oecon.-Utsk. Betänkande N--o j.
classer, förakt för lagarne och benägenhet att dem öfverträda samt misstroende
till den lagstiftande representationen och dess åtgärder.”
Uti denna reservation förenade sig Anders Olsson från St. Kopparbergs
Län, Eric Ersson från Stockholms Län, Bengt Ericsson från Wermlands
Län och Carl Gabrielsson från Östergöthlands Län.
Nils Månsion tilläde serskildt: ”att som under discussionerna om
bränvinstillverkningen, flere yttrat den meningen, att skatten för hvarje
tillverkad kanna bränvin, som med ett forceradt verk kunde åstadkommas,
skulle på förhand erläggas; så, och ehuru något beslut derom icke blifvit
i Utskotten fattadt, ville han likväl deremot reservera sig, så mycket
hellre, sorn hvar enda bonde vore föranlåten, att genom bränvinsbränningen
förskaffa sig penningar till både denna och de öfrige skatterna.”
Häruti instämde Olof Olofsson från Östergöthlands Län och Peter
Persson ifrån Calmar Län.
l6:o Af Peter gönsson ifrån Jönköpings Län: ”1 afseende på det
beslut Högh Utskotten fattat i lO.'de punkten, rörande inskränkning i tiden
till endast 6 månader om året, eller från den 1 November till April månads
slut, nödgas jag reservera mig. Sedan Utskotten i föregående beslut
afgjort, att bränvinsbrännings-rättigheten skall, som jag anser rättvist,
tillhöra jordbruket, kan jag ej annat förstå, än denne rättighet är till
hälften återtagen, åtminstone Öctober månad är för min hemort den mest
behöfliga för bränvinsbrännings-rättigheten både för bränvinet, som nästan
alltid är slut i Augusti månad, och än mera för dranken, som begagnas
till slagtboskapens gödande; och som vidare skäl vill jag blott åberopa
min i Ståndet ingifna motion. Och när härmed äfven observeras den i September
månad nästan alltid infallande frost, hvarefter potatisväxten upphör,
och i följd häraf potäterne upptagas, som då i October månad en de! användes
till bränvin, både för husbehof och till afsalu, för att till någon
del biträda till tjenstefolkets aflöning, som utgår i nämnde månad. Landcmannen
kan ej sälja hvarken säd eller potäter denna månad utan förlust,
i anseende till bristande afsättning. För inskränkning af tiden har Höglofl.
Utskottet trott sig i någon mon kunna hindra den så allmänt
fyllerilasten, som äfven jag skulle hafva all möda ospard att hindra denna
högst förderfliga last; men jag tror man bör först efterse i hvilken folkclass
denna last mest utöfvas. För att få säkrast underrättelse härom kan
man genomse förteckningen öfver de personer, som finnas i fängelser och
Bevilln- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o j.
57
eorrcctionshusen i Riket. Som det föregifves är fyllerilasten orsaken till
de flesta brottens begående, hvaraf dessas antal så betydligen ökat sig under
de senare åren. Jag betviflar ej detta, men jag vill ytterligare förnya
hvad jag i Utskottet framställt, att det synes för mig orättvist, att dea
förståndige och laglydige jordbrukaren skall till hälften förlora sin bränvinsbrännings-rättighet
för desse vanartige personers skull. När härtill
lägges den kända erfarenhet, att ganska få af dessa brottslingar varit jordbrukare,
eller berättigade att tillverka bränvin, blir det mera orimligt att
hela jordbruket skall beskattas för dessa personers brott. Detta tror jag
är ett främmande förhållande hos ett fritt och sjelfständigt folk, och skall
förorsaka ett allmänt missnöje; ty hvar och en, som beskattas för en annans
brott, lider. När äfven här tillägges det besvär, som uppkommer
med förseglingen och öppnandet af bränvinspannorna, som, om jag ej missminner
mig, skola utgöra ett antal af omkring 200,000, samt den kostnad
för lack m. m. Vid hvarje föisegling, som det för mig blifvit uppgifvit,
skall uppgå till omkring 10,(00 R:dr. Af dessa sammanlagda skäl reserverar
jag mig emot det beslut Höglofl. Utskottet fattat i ofvannämnda
punkt, och föreslår jag att hvarje jordbrukare må tillåtas att utöfva sin
bränvinsbrännings-rättighet hela året, eller åtminstone 8 månader om året,
med förbehåll att ej besväras med någon försegling af brån vins-redskapen,
oftare än då missväxtår inträffar och Kongl. Majit derom serskildt påbjuder.”
”Emot det beslut, som Högh Utskottet fattat, genom votering af
den 12 punkten, är jag nödsakad att reservera mig mot den öfver höfva»
höga beskattning, som är mera än fyrdubbelt emot hvad den hitintills har
varit. En del af Utskotts-Ledamöterne hafva haft ett ganska välljudande
skäl att fördyra bränvinet, och minska denna varans tillgång, under hopp
att fyllerifaspen härigenom skulle betydligen förminskas, men jag har ej
varit så lycklig att kunna tro det vara rätta medlet; ty utan att man eger
en hederskänsla för medborgerlig aktning och förtroende, och en grundlig
upplysning om den ansvarsfulla redogörelse efter jordlifvets slut för allt
vårt handlingssätt här i tiden , både mot Gild och Nästan och sig sjelf,
utan, säger jag, att man eger en grundlig upplysning, i desse delar, tror
jag ej någon hg eller annat tvångsmedel kan utestänga begärelserna från
en ond inöfvåd vana hos någon. Ty derigenom att ett rus, skulle kosta
några sk i 1 lin t» ar mera, smakar det kanhända så mycket bättre, och endast
medtager snarare dens tillgångar, som härpå är begifven. Det är min Iuilkomliga
öfvertygelse, att pålägga en så omåttlig stor brån vins-skatt i afsigt att fördyra
denna vara, kan jag på intet sätt finna vara rätt, ty derigenom blif
-
gg Beotlin.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
ver den pålagd en utgift, som aldrig misbrukat eller missbrukar denna vara.
Icke vågar jag säga alla, men största delen som eger jordbruk och i
följd häraf äro berättigade till bränvins-tillverkning, nyttjar bränvinet till
sin verkliga fördel på det sätt, att om morgon och någon gång om aftonen
under den trägnaste arbetstiden tilldelar man sig och sitt arbetsfolk en sup,
sorn gifver både styrka och uppmuntran till arbetets fortsättning. Kan väl
någon säga det vara rätt att straffa den, som så nyttjar denna vara, med en
så hög skatt som Utskottet har föreslagit. I händelse det är rätt att kalla
bränvinet en öfverflödsvara, det jag ej vill yttra mig öfver, så tror jag det
varit rättare att högt beskatta alla krogar, hvarigenom bränvinet blefve
fördyradt och kanhända härigenom det omåttliga bruket kunde till någon
del försvinna, och dernäst öka straffet på den som öfverlastar sig af starka
och rusgifvande drycker. Detta tror jag varit rättare än pålägga allmänheten
en skatt, som öfverstiger mera än dubbelt hvad Kongl. Maj:t har
föreslagit. Skulle åter bränvinets förminskning bidraga till sedlighetens
förbättring, som Högloft, Utskottet tror, det jag ock tror, för att rättast
finna ändamålet härmed borde ej någon bränvinspanna tillåtas öfver 50
kannors rymd, ty en sådan panna svarade fullt emot ändamålet, som förr
varit kalladt husbehofsbränning, men den af Höglofl- Utskottet med få
rösters pluralitet nu antagna beskattning, skall helt säkert tvinga hvar och
en till att bränna långt mer än till husbehof, för att kunna förtjena något
till biträde till den stora skatten, och i följd häraf skall bränvinstillgången
blifva långt större i stället för den bordt förminskas. Af dessa grunder
och skäl nödgas jag reservera mig mot det fattade beslut, och ytterligare
förnya mine gjorde påståelser, att 1830 års tariff för beskattningen måtte
antagas med go procents förhöjning på alla pannor under 30 kannor, och
100 procents förhöjning på alla som äro öfver 30 kannors rymd. Denna
förhöjning tror jag svarar fullt mot den bränvins-afgift, som förr utgått af
hemmansvärdet, sorn nu, efter fattadt beslut, skall upphöra.”
Ola jeppsson från Blekinge Län reserverade sig serskildt, i afseende
på den åt egare af 2:ne eller flere egendomar på landet medgifna rättighet,
att idka bränvins-bränning antingen för egendomarnes sammanslagne
värde, eller särskildt för hvarje egendom, hvarigenom, enligt hvad han
förmodade, en mängd brännerier skulle uppkomma.
17:0 Af Anders Olsson från Stora Kopparbergs Län: ”Jag får anmäla
serskild reservation emot det föreslagna stadgandet, att der flera åboer vilja
begagna tillåtelsen att, emot samfäld afgift idka bränvins-bränning med
Bevilln.- och Oecon - Ut sk. Betänkande N:o 3.
39
gemensam redskap, sådant icke må ske, utan med villkor, att pannan är
inrättad och nyttjas endast på en och samma, vid mantalsskrifningen bestämdt
uppgifven, lägenhet. Uti Öster-och Westerdalarne af Stora Kopparbergs
Län, äfvensom på många andra orter, är det ganska vanligt, att
smärre hemmansegare inom byalagen med hvarandra ingå föreningar rörande
gemensamt utöfvande af deras åbelöpande bränningsrättighet j men, så
väl i anseende till obetydligheten af sjelfva tillverkningen och den begagnade
pannrymden, sorn i följd af osäkerheten angående ett långvarigare bestånd
utaf de uti hvarje bränvins-författning antagne grunder, kommer härvid
icke i fråga, att inrätta någon egen byggnad för den samfälde redskapens
nyttjande och förvarande, utan anställes bränningen hemma vid de litt
gårdarne redan varande eldstäder. Det inses likväl, att detta förhållande
måste medföra en mängd olägenheter, då pannan icke får flyttas ifrån
den ena gården till den andra, utan alltid skall finnas på ett enda
ställe, i följd hvaraf de fleste delegarne nödgas att, med betydlig förlust
af arbetstid och materialier, ombesörja forslandet fram och tillbaka utaf
bränsle, tillmäsknings-ämnen, drank, m. tn. Den åbo, i hvars värjo pannan
finnes, lärer ej heller vara belåten att hos sig emottaga främmande
folk samt att oupphörligen vidkännas obehaget af en förnyad bränvins*
bränning, och man må icke undra om han understundom utaf de öfrige
delegarne, såsom ersättning härföre, fordrar en serskild afgift, hvars erläg.
gande således kommer att för dessa sednare medföra en tunga, sorn kunde
besparas, derest en hvar af delegarne uti pannan vore berättigad att hemma
hos sig sjelf verkställa bränningen. Jag yrkar derföre, att en sådan
tillåtelse uttryckligen måtte meddelas uti den blifvande Bränvins-författningenj
och anser jag otvifvelaktigt, att, om derjemte föreskräfves, att alla
delegare uti hvarje serskild panna skola vid mantalsskrifningen uppgifvas,
att pannan bör med serskildt märke af kronobetjeningen stämplas, o.
s. v., tillräcklige controler äro för handen att, så vidt möjligt är, förekomma
det befarade missbruk, att den gemensamma pannan skall brukas utom
bolaget eller att någon af delegarne skall begagna främmande redskap.”
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, 1834*
Bevilln.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.-o 3. 6‘
Rättelser:
a3 råd. i4 uppifrån står.- Den tredje läs- 4 V
, — io:de punkten — 9 §•
— n:te punkten — i3 §.
Nl_
i2:te punkten —, i4 §•
y
— i5:de punkten — 17 §• 1 M°n1,
53
i rj — — finna förena
56 16 — — io:de punkten — -i3 $•
*9
25
27
•>7
16 nedifrån — i2:te punkten
Bilt. till B. St. Prot. i834, 5 Sami., 2 AJd.
3:dje Haj tet.
*v.
.
■
Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o /f. )
N:o 4.
Ankom till Exp.-Utsk. dea jy Julii.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 2, * fråga om jagtbevillning
till pr cemier för r of djurs dödande. *
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln under
den 10 sistlidne Maji återremitterat Utskottens uti berörde ämne afgifna
Betänkande, hvaremot detsamma blifvit af Högvördige Preste-Ståndet under
dén 16, af Yällofl. Borgare-Ståndet under den 10, samt af Hedervärda BondeStåndet
under den la i samma månad, bifallet; och då altså trenne af de
respective Riks-Stånden gillat Betänkandet, finna Utskotten någon annan
åtgärd icke dervid vara erforderlig, än att om delta förhållande Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vördsamligen underrätta.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den 16 Julii i834-
Beservation
af Herr von Hohenhausen: ”Såsom reservation får jag hos Rikets
Ständer anmäla en anmärkning mot formen i behandlingssättet af denna
fråga och alla som äro i samma cathegorie, hvilka stundom på ena handasätt
blifvit behandlade af Bevillnings-Utskottet och i Riks-Stånden.
Så länge icke uti Grundlagen är införd en serskild föreskrift för behandlingen
af motioner, innehållande förslag till oeconomiska inrättningar,
såsom förslaget i Betänkandet om eurhus-afgiften m. m., till hvilkas bekostande
bidrag genom bevillning föreslås, måste, i afseende å bekostandet medelst
bevillning, frågan behandlas på grund af 71 §. Reg. F. och §. R.
Ordn. Alltså, för att icke onödigtvis inveckla ämnet, synes mig BevillningsUtskottet
höra, då det tillstyrker en sådan bevillnings utgörande, vid gemensam
handläggning af motioner med Oeconomie-Utskottet, .göra det reservationsvis,
att sjelfva saken af Rikets Ständer bifalles, och likaså, när det
afstyrker en sådan bevillnings utgörande, göra det reservationsvis för så vida
Rikets Ständer icke skulle, emot Utskottets förslag, bifalla först oeh
främst sjelfva saken och sedan äfven det föreslagna bekostandet genom den
i motionen föreslagna bevillning.
Bihang till R. St, Prot. 1834. 5:te Sami, %dra Afd
<&:de Håltet.
Bevillning»- och ©eeanomie- Utskottens Utlåtande JS:o f.
Denna form i framställningssättet af sådane Belänkanden anser jag
derföre nödig, alt Grundlagen föreskrifver en betydligt skiljaktig form för
Eeviltningsfrågors afgörande emot hvad den stadgar för oeeonomiska mål.
71 §. uti R. F. stadgar: ”Bifalla 3 Stånd hvad emot Bevillningsutskottets
förslag i en eller annan del anmärkt blifvit, varde förslaget i dessa
delar förkastadt. Af slå 3 Stånd hvad ett serskildt Stånd härutinnan yrkatj
men detta ändock vid sin mening förblifver, eller stanna a Stånd
emot 3, då skall saken öfverlemnas till afgörande på det sätt 69 §. föreskrifver.
” Söm i förevarande fråga Ridderskapet och Adeln endast återremitterat
Betänkandet,, men ännu icke detsamma afgiort, så kan Bevillningsutskottet
icke känna hvad detta Stånd häruti yrkar och frågan är således
ännu oafgjord. Denna inveckling af frågan hade undvikits,, om den lorm
jag ofvan anfört uti första Betänkandet blifvit iakttagen.
Inom Bevillnings-Utskottet har en del Ledamöter ansett, att icke
efter 69 §. R. F. beliöfver afgöras andra Bevillningsfrågor, än dem Bevillnings-Utskottet
föreslagit, och ingalunda dem samma Utskott afstyrkt. En
sådan tydning anser jag stridande mot 71 §:s senare morn., från hvars andra
moment det förmenta stödet för deras mening hemtas, pä så sätt, att
de utbytta orden "sorn Sevillnings-Ut skott et föreslagit” , ur en mening,,
sorn handlar om den oförmodade händelsen, att ett Riks-Slånd allena skulle
söka undandraga sig deltagande uti den fastställde SeviUningssumman
och för sådant serskildt fall föreskrifver en serskild modus för sakens afgörande.
I det skick, genom inväfdt förhållande af den oeeonomiska delen och
Bevillningsfrågan, motionen kommit genom Bevillnings-Utskottets första
Betänkande, anser jag med Grundlagens föreskiifler rättsenligast, att Betänkandet
blifver hvilande intill dess Ridderskapet och Adeln afgjort, huruvida
de besluta att åtaga sig eller icke den föreslagna Bevillningen; för egen
del skall jag icke påyrka bifall dertill, men endast af det skäl allena, att 3 Stånd ,
redan genom sitt bifall till Utskottets förra Betänkande, tillkännagifva , att
de icke vilja bifalla andra än nu redan befintliga allmänna sammanskott
till rofdjuis utödande och införande af en bättre hushållning med det
ayttiga villebrådet.
STOCKHOLM, Kongl. Oiujess-Böktryckerlet, i834*
B evilla.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk, Utlåtande N:0 S.
t
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Sept.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande JV:o 3, angående grunderne för förändrade föreskrifter
om bränvin sbränningen och hvad dermed har
gemenskap.
Enligt ankomne Protocolls-Uldrag från Högloft. Ridderskapet och Adeln
af den 7, från Högvördige Preste-Slåndet af den 1, från Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet af den 4 sistl. Julii, har Utskottens
ofvanberörde Betänkande N:o 3 blifvit från samtlige Riks-Stånden
återremittera dt, på grund af dervid gjorde anmärkningar af nedannämnde
Ledamöter inom
Högloft. Ridderskapet och Adeln:
Herr Grefve Horn, Herr Grefve von Fersen, Herr Friherre Cederström,
Jac., Herr Friherre Raab, Herr Friherre Boije, Ludvig, Herr Friherre
Ehrenborgh, Herr Friherre Palmstjerna, Herr Friherre Hermelin,
Carl, Herr Hallenborg, C. J., Herr Tham, IV., Herr Lagerhjelm, Pehr,
Herr von Hohenhausen och Herr af Ekenstam;
Högvördige Preste-Ståndet:
Herr Stats-Rådet Poppius, Herrar Biskoparne Doctor af Wingård,
Doctor Faxe, Doctor Thyselius och Doctor af Kullberg, Herrar Professorerne,
Doctor Engström, Doctor Hvasser, Doctor Agardh, Doctor Grenander
och Doctor Hasselroth, Herrar Prostarne Öhrnberg, Hallström,
Astrand, Hallbeck, Östberg, Nordin, Ahlquist, Doctor Elfström, Ödman,
Nibelius, Rose'n, Hylander, Bruzelius, Senell, Doctor Mored, Doctor
Heurlin, Doctor Björkman, Holmström, Doctor Petersson, Mittag, Doctor
Lindahl, Doctor Bexell, P. P., Svedelius och Bolander, Herr Lifmedicus
Doctor Ekström, Herr Lector Laurenius, Herr Kyrkoherden Bergvall
och Herr Comminister Dahlgren;
Hällo fl. Borgare-Ståndet:
Herrar Helsingius, Warn, Zander, Lake, Norman, Hallgren, Winberg,
Langenberg, Cederborg, Halling, Arnberg, Andersson, Sahlin,
Bill. till li. St. Prot. i83f S Sami. 2 Afd. j
5:te Häftet.
a Bevillnsamt Allm. Besvocä Oecon-Ulsk. Utlåtande N.o 5.
B'läth, Fries, Falleij, Maechel, Holm, Ståhl, Levin, Petre', Leffler, Luft*
din, Forssberg, Hessle, Frodell, Malmberg, Olbers, Santesson, Rydin,
Hahn, Hemberg, J. Winblad och Sjöblom;
Hedervärda Bonde-Ståndet:
Riksdagsmännen Olof Persson, Nils Insulin, Johan Peter Jansson,
Jan Olsson och Eric Ersson från Stockholms \&x\, Anders Johansson, Anders
Larsson, Anders Jansson, Eric Pehrsson, Nils Larsson och Johan
Andersson från Upsala Län, G. A. Kolmodin och Per Isaacsson från Gottlands
Län, Lars Jönsson, Anders Nilsson, Carl Gabrielsson, Anders Andersson,
Samuel Andersson och Olof Olofsson från Östergöthlands Län,
Anders Andersson, Eric Norberg och Eric Ersson från Westmanlands
Län, Peter Persson, Daniel Danielsson och Nils Persson från Örebro Län»
Olof Olofsson, Bengt Ericsson och Per Ericsson från Wermlands Län, Jon
Jonsson, Olof Månsson, Ola Jeppsson och Gustaf Apelquist från Blekinge
Län, Johannes Andersson, Peter Pehrsson, Anders Pålsson och Peter Jönsson
från Jönköpings Län, Jöhan Jacob Rutberg och Pehr Henricsson från
Norrbottens Län, Johan Larsson Wiklund,Olof Olof sson och Anders Normark
från Westerbottens Län, Anders Brisman, Peter Ekbom och J.ars Larsson
från Skaraborgs Län, Eric Ersson och Lars Gezelius från Stora Kopparbergs
Län, Nils Magnusson, Per Jonsson, Samuel Jönsson och Peter Persson
från Calmar Län, Sven Heurlin från Kronobergs Län, Lars Hansson, etlof
Svensson och Hans Hansson ifrån Götheborgs och Bohus Län, Gustaf
Gustafsson och Nils Persson ifrånSödermanfands Län, Johan Olof Dahlberg,
Eric Svanberg, Nils Strindlund och Johan Bengtsson ifrån WestdrNorrlands
Län, Peter Andersson, Anders Svensson, Bengt Gudmundsson
och Olof Lindbeck ifrån Hallands Län, Nils Ersson, Eric Ersson och Eric
Persson ifrån Gefleborgs Län, Sven Jonsson och Anders Mårtensson
ifrån Jemtlands Län, Anders Danielsson och Hans Jansson ifrån Elfsborgs
Län, Tufve Månsson, Nils Månsson, Jöns Persson och Anders Nilsson
ifrån Malmöhus Län samt Per Nilsson och Jöns Jönsson ifrån Christianstads
Län,
Under granskning af de emot Betänkandet framställde anmärkningar,
hafva Utskotten inhemta!» att, i sammanhang dermed, förekommer en inom
Hedervärda Bonde-Ståndet af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län
fäckt, af Hans Jansson ifrån samma Län understödd och lill Utskotten
remitterad motion, att, för deri händelse Rikets Ständer skulle besluta
konstbränneriens afskaflande, men Regeringen sedermera förklarade» atil
Bevitln.- samt Allm. Besvoch Oecon.-Utsk. Uttalande N.o S.
S
beslutet derom, såsom innefattande ett våld emot eganderätten, ej finge
sättas i verkställighet, hvarigenom kunde inträffa, att Rikets Ständer ieke
mera voro i tillfälle alt för sådané brännerier stadga afgifter, och alt de
således kunde få förblifva obeskattade, eller utan annan skatt, än för enkla
pannor, intill nästa Riksdag, Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, alt Kongl. Majit täcktes låta Ständerne med erforderlig
skyndsamhet få del af de hufvudgrundet, Kongl. Majit ansåg Sig
böra stadga i ceconomisk väg för husbehofsbränvinsbränningens ulöfvande,
på det Ständerne måtte sättas i tillfälle alt för densamma bestämma den
bevillning, som med enskild rättvisa och allmän fördel kunde förenas.
Yid öfvervägande häraf, hafva Utskotten funnit, att, då Kongl. Majit
vid Riksdagens början redan allåtit skrifvelse i ämnet tili Ständerne, någon
åtgärd, i det afseende motionen omförmäler, vid den nu mera långt framskridue
liden, icke är lämplig; hvarföre Utskotten
anse sig icke kunna tillstyrka bifall å motionen.
Åf åtskilliga Talare har, med åberopande af en vid Betänkandet bifogad
reservation, blifvit framställd den anmärkning, att bränvinsbränningsfrågan
bort blifva behandlad af serskilde, ej sammansatte Utskott, nemligen
den oeconomiska delen af Allmänna Besvärs- och Oeconom ie-Utskottet,
och först derefter beskattningen af Bevillnings-Utskottet; men då de
fleste-angående bränvinsbränningen väckte motioner blifvit remitterade ensamt
till Bevillnings-Utskottet, och de olika delarne af frågan ega med
hvarandra det sammanhang, alt de kunna gemensamt behandlas, .anse Utskotten
berörde
anmärkning icke förtjena vidare uppmärksamhet.
Hvad i öfrigt angår de emot Betänkandet gjorde mångfalldiga anmärkningar,
hafva Utskotten ansett sig böra upptaga endast dem, sorn innefatta
yrkanden och förslag om ändring eller tillägg i grunderne för rättigheten
och vilkoren af branvinslii!verkning samt beskattningen deraf; i hvilka
omständigheter blifvit aumärkti
Vid 3, 4 °°1' 5 §§• af Betänkandet:
o) att det är orätt lill princip och skadligt till sina följder, attbrän
vinsbränniugen
skall utgöra ett uteslutande privilegium;
b~) att, då Utskotten ansett bränvinsbränningen såsom en jordbrukets
förmonliga tillhörighet, det innefattar motsägelse, att viija åstadkomma
minskning i tillgången på bränvin, och alt förbjuda sådan redskap, hvarmed
tillverkningen mera ändamålsenligt kan bedrifvas;
c) att bränvinsbränningen, då den icke utgör någon förmon för jord
-
4
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S.
brutet, icke uteslutande bör åtfölja jorden, utan vara en fri näring, samt
att i senare afseendet en gräns hiålte bestämmas emellan husbehofs- och
fabriksbränning;
cT) att bränvinstillverkningen emot 60 §. Regerings-Formen, hvilken
åsyftar endast husbehofsbränning, blifvit under senare tider utsträckt längre
än med berörde stadgande kan stå tillsammans; hvarföre bandteringen
bör till dess i Grundlagen antydde beskaffenhet återföras, samt det i \ §.
af Betänkandet uppgifne förslag stödja sig på ofvannämnde § i RegeringsFormen,
hvilket förhållande närmare bör undersökas, utredas och framställas;
c~)
att då den jordegare, hvilken icke producerar tillräcklig spanmål
eller potatoes för sitt hushåll, utan för bränvinstillverkningen måste köpa
råämnet, är i samma belägenhet med den, som icke eger jord, ett minimum
af jordvärde, hvarunder bränningsrältighet ej får utofvas, bör
bestämmas, i hvilket, afseende oljka belopp blifvit föreslagne; dock att
innehafvare af jordvärde under minimibeloppet må vara obelaget att förena
sig om gemensam redskap till ambulatoriskt begagnande;
f') att husbehofsbränning, då hvarken städernes sädesproduction synes
dertill lemna något öfverskott, eller en sådan till intrång i landtmannanäringen
bör vara tillåten, ej må sträcka sig till städernes jord, såsom primitivt
ämnad, icke till sädesproduction, ulan till odling af hampa, lin, tobak
m. m.;
g') att någre i de oeconomiska förhållandena djupt ingripande förändringar
icke må vidtagas, och att således, då brån vinsbränningen förut idkats
icke endast såsom husbehofsbränning, utan ock med hvarjehanda
konstapparater, såsom en art fahriksrörelse, desse serskilde slag, inskränkte
så väl till tid som pannerymd, än vidare må tillåtas, fästade ovilkorligen
vid jorden, samt med sins emellan olika men högre beskattning, än hittills
varit ålagd;
hj) att all slags sammansatt eller konstredskap väl må tillåtas, men ej
emot ökad skatt, utan emot en, i förhållande till apparatens afverkningsförmåga,
med vissa procent nedsatt pannerymd;
/) att den förändring i afseende på konstredskap, som får begagnas,
må ega rum, att endast en sådan apparat, hvaruti ångorna i ett enda
rum kunna omkokas och rectiEeras, må, jemte mäsk värmaren, tillåtas; och
k') att, för den händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna för godt alt
förbjuda konstapparaters begagnande, beskattning å desamma bör af Utskotten
föreslås.
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. 5
Vid 6 § :
a) att det är olämpligt, att Rikets Ständer befatta sig med bestämmande
af redskapens construcliori, hvilket bör öfverlemnas åt hvars och
ens egen omtanka, efter hvad man kan finna beqvämt och förmonligt;
Z>) att ifyllningslucka på bröst till panna utan mäskvärmare må få
finnas, hvarigenom, då denna lucka sitter lägre än pannans bals, något
missbruk, medelst olaglig ifyllning af tillmäskning, icke kan åstadkommas,
hvaremot ett förbud härutinnan endast skulle medföra ett onödigt försvårande
af tillverkningen;
c) alt, i den händelse halsen är något högre än tre tum, motsvarande
afräkning må göras på kokrummet, och pannan då uppmätas till halsens
öfversta kant;
c/) att då hatten, ju mindre den är, dessminde leder till missbruk,,
haltens rymd må inskränkas lill hälften mot pannans, hvilken storlek är
alldeles tillräcklig för afverkningen; och
e) att, vid utrönande af pannans innehåll, densamma, af hvad construclion
som helst, bör fyllas och mätas till halsens öfversta kant eller så
kallad lekande brädd, ulan alla afdrag för bals, tapp eller kokrum.
Vid 7 §:
a) alt maximum i pannerymd bör inskränkas till 6o kannor;
b) alt ordet bolstad bör förtydligas och meningen med detta ord bestämdt
uttryckas;
c) att rättigheten att för flere egendomars sammanslagne värde utöfva
bränvinsbränning på ett ställe icke bör ega rum i annat fall, än att de
serskilde egendomarnes åbyggnader äro belägne inom en half mils afstånd
från bränneriet, helst man eljest kan sammanslå hemmansvärden från olika
provincer;
d) att rättigheten för egare af flere egendomar att idka bränvinsbränning
på hvarje serskild egendom, antingen aldeles icke bör vara tillåten,
på det icke en mängd smärre brännerier må upplifvas, eller åtminstone
inskränkas lill de egendomar, der serskild, egaren tillhörig ladugård finnes;
och
e) att, i fråga om rättigheten att för flere egendomars sammanslagna
värde utöfva bränvinsbränning på ett ställe, vid 5 §. i i83o års Förordning
bör förblifva.
Vid 8 §.:
a) att bränvinsbränning ej bör få utöfvas af en allmänhet;
i) att på slädernes invånare icke bör bero att bestämma, om bran
-
s
Bevilln,- samt AUm, Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N-o 5.
vinsta änningen skall ulöfvas med serskilde pannor efter hvarje jordlotts
värde, eller i ett eller flere sammansatte verk efter alla eller flere jordlotters
sammanslagne värde, hvaraf kan inträffa, att den, som har den minsta
jordlapp, får tillverka bränvin, och alt lyftpannor komma alt finnas
i de fleste hus, hvilket åter skall medföra ökad tillgång på bränvin, tilltagande
fylleri, betydligt större vedconsnmtion, och fai'a för ofta inträffande
eldsvådor;
c) att, slädernes bränvinsbränningsrällighet bör såsom fabriksnäring
bedrifvas och på entreprenad upplåtas; och
tT) att då bränningsiätligheten kommer att utöfvas i nion af jordvärdet,
något serskildt stadgande för städerne icke bör finnas; men att, om
någon serskild §. för städerne kommer att qvarstå, densamma endast må
innehålla, alt angående bränvinsbränning i stad komma de, sorn ega jord,
att besluta.
Emot g, 10 och n §§:
a) att, till förekommande af förändringar å nu befintlige pannor,
i83o års taxeringsvärde bör tagas till grund för pannerymden;
b') att pannerymden bör bestämmas efter i835 års taxeringsvärde;
0) att högre jord värde för pannerymden bör erfordras, än i 1800
års Förordning finnes föreskrifvet, samt för begagnande af högsta pannerymden
utsättas ett jordVärde af 3o,ooo R:dr;
cT) att mindre pannerymd än 20 kannor ej bör tillåtas;
e3 att för hemman af 5oo R:drs taxeringsvärde bör få nyttjas pannor
om 15 kannor samt ökas med en kanna för hvarje 100 R:dr till och med
1,000 R:dr, hvilket sistnämnde belopp skulle medföra rätt til! 20 kannors
panna; men alt ifrån 1,000 Rrdrs lill och med 15,000 R:drs taxeringsvärde
pannerymden bör få ökas endast med en half kanna för hvarje 100 R:dr;
jQ att, då go kannor utgöra maximum i pannerymden, bör å ett mantal,
om än bebodt af aldrig så mångå åboer, icke få begagnas större än
sammanlagdt 90 kannors pannerymd, den de må ega alt vid mantalsskrifningen
sig emellan fördela, så vida de icke förena sig att i ett eller flera
mindre verk fördela pannerymdskantalet, hvilken grundsats bör tillämpas
äfven på slädernes jord;
g) att mäskvärmare icke bör föranleda minskning i pannerymden,
utan serskildt beskattas, der den finnes, på större eller mindre pannor;
h') att pannerymden, då mäskvärmare begagnas, icke bör nedsätta»
med mer än en fjerdedel;
1) att, i anseende till svårigheten att bestämma skilnad emellan nö
-
Bevilln.* sami Allm, Besv.- och' Occon.-Ulsk. Utlåtande N.o 5.
7
dig och öfverflödig åbyggnad och till undvikande af de stridigheter, som
i berörde afseende kunna uppkomma emellan egare och Taxerings-Comiteen
samt emellan dess Ledamöter inbördes, vid stadgandet i 3 §. afi83o
års Författning bör förblifva, likväl med den förändring att åbyggnaderna
ej beräknas i jordens värde, hvarför bran vinsbränning får ulöfvas lill högre
belopp an en femtedel af jord värdet; och
k') att, då den af Utskotten, i fråga om öfverflödig åbyggnad, antagne
grundsats icke med något skäl kan lämpas till mindre egendomar, bör för
hemman lill och med i,5oo R:drs taxeringsvärde, antingen en tredjedel
beräknas för nödige byggnader eller ock inga byggnader å hemman, uppskattade
till denna summa eller derunder, anses öfverflödige» så vida de ej
öfverstiga en tredjedel af jordens taxeringsvärde.
Vid 12 §:
alt jord i värde öfver i5,ooo R:dr bör få tillgodonjuta det öfverskjutande
värdet med t. ex. en fjerdedels kannerymd för hvarje ioo R:dr,
till anbringande af rectificator och mäsk värmare eller motsvarande konstapparat,
allt efter, samma princip, som Utskotten antagit för den tillåtne
mäskvärmaren, dock att någon gräns bör bestämmas, hvaröfver denna rättighet
ej må sträckas.
Vid 13 §.:
a) att bränvinsbränningen bör få ulöfvas, dels utan inskränkning till
liden, och dels endast under 3, 4* 5, 7 eller 8 månader af året, samt vidtaga
vid annan, än den af Utskotten föreslagne termin;
b) att livar och en lill brön vinsbränning berättigad må ega alt anmäla
sig för en eller flere månader och att indela dem i tvänne eller flera
smärre terminer, efter beqväraligheten, emot derefter lämpad skatt; och
c) att förseglingskosluaden bör af den till bränvmsbränning berättigad#
vidkännas.
Emot 14 och »5 §§:
a') att beskattningen å de små pannorne bör ökas ifrån 8 till 12 sk.,
för kanoerummet;
b~) att beskallningsgmnden bör hemtas ifrån tilTverkningsbeloppel af
enkel panna och tillämpas efter uträkning på pannerymden å den mindre
sorten, med förhöjning å de större paimorne i förhållande till dessas vinst
i sparadt arbete och bränsle;
e) att det i i83o års Förordning stadgade beskatlningssält bör bibehållas,
med borttagande af bevillning, efter hemmans och stadsjord» värde;
dy att beskattningen å pannor under 5o kannor ejbörökas öfver det vai
8 Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 5.
1823 års Riksdag fastställde belopp, men väl för pannor deröfver, om det
pröfvas nödigt;
att Utskottens förslag bör jemkas sålunda, att panna om 90 kannor
med mäsk värmare må kunna begagnas emot den af Utskotten för sådan
panna utan mäskvärmare föreslagna afgift af 322 R:dr 24
f) att för pannor till och med a5 kannor den af Utskotten föreslagna
beskattning bör gälla och för pannor deröfver bestämmas efter tillverkningen
;
g~) att, med antågande af Utskottens förslag till afgift för pannor
till och med 3o kannor, densamma för pannor deröfver till och med
qo kannor bör beräknas med en skillings progression för hvarje förökadt
kannerum;
h') att den i i83o års Författning fastställde beskattning bör antagas,
med förhöjning, enligt derom uppgifne flere förslag, och afgiftens
öfverflyttande på redskapen;
i') att den af Utskotten föreslagna beskattning bör nedsättas med
5o procent;
k') att för pannor ifrån i5 till och med 20 kannor skatten bör utgöras
med 4 sk*» ifrån 20 till och med 25 kannor med 6 sk. och ifrån
a5 till och med 3o kannor med 8 sk. för kannernmmet;
Z) alt bränvinsbränning med 25 kannors panna och derunder bör
betraktas såsom husbehofsbränning och lägre beskattas, samt den med
pannor af 5o kannor och deröfver anses som fabrication och efter högsta
möjliga till vei kningsbelopp taxeras; men då med pannor emellan 25
och 5o kannor bränvinsbränning kan bedrifvas dels fabriksmässigt och
dels endast till husbehof, bör för dessa pannor i berörde afseende uppgöras
dubbla beskattningstariffer, hvilkas tillämpning må på BeredningsComitéernes
pröfning bero;
att bevillning efter hemmans- och stadsjordsvärde antingen aldeles
icke må upphöra, då bränvinsbrännings-rättigheten uteslutande åtföljer
jorden, eller åtminstone icke förr, än sig visat, att bränvinsskatten
utfaller till 5o procent högre belopp, än den de sista åren utgjort,
i hvilken senare händelse Rikets Ständer skulle till Kongl. Maj;t Öfverlemna,
att berörde bevillning aflysa; och
rc) att mäskvärmare icke bör beskattas annorlunda, än med tillökning
af 5o procent i skatten för den enkla pannan, hvartill mäskvärmare
begagnas.
Vid
Bevilln.- samt Allm, Besv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande N;o 5.
9
Vid 16 §:
att konstbrännerier, om de komma alt afskaffas, böra åtminstone
till Maji månads slut nästkommande år oförändrade få begagnas.
Emot 17 §:
ä) att öfverlåtelse på annan parson af bränvinsbrännings-rättighet,
som innehafvare deraf icke sjelf begagnar, bör förbjudas;
b~) att någon rättsgrund icke finnes dertill, att innehafvare af bränningsrättighet,
då han densamma på annan person öfverlåter, skall ansvara
för öfverträdelser emot Författningarne om bränvinsbränningen,
som af en sådan person kunna begås; och
c) alt, då flere åboer $ samma hemman eller å serskilde hemman
inom samma byelag förena sig om gemensam utöfning af bränningsrättigheten
med gemensam panna, det bör vara tillåtet att flytta redskapen
ifrån den ena gården till den andra, med föreskrift, i afseende på controlen,
att sådan redskap bör af Kronobsljeningen med serskild stämpel
förses.
Dessa anmärkningar hafva Utskotteu i öfvervägande tagit, och som,
i händelse Utskotteu skulle besvara hvarje serskild anmärkning, sådant
skulle föranleda en synnerlig vidlyftighet, utan att bidraga till ett närmare
utredande af saken, hafva Utskotten ansett lämpligt inskränka sig
dertill, att, i afseende på rättigheten och vilkoren för bränvinsbränningen
samt beskattningen dsraf, meddela resultaten af Utskottens förnyade
öfverläggningar i ämnet, hvilka resultat innefattas under följande
moment:
1:0
Du Utskotten icke funnit anledning frånträda deras förut afgifna
förslag, att bränvinsbrännings-rättigheten bör vara fästad endast vid jord
på landet och i städerne; tillstyrka Utskotten ytterligare,
att denna rättighet må på landet åtfölja hemman och hemmansdelar
med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda,
med serskild åbo försedde utjordar och andra lägenheter,
hvilka uti ordinarie eller extra ordinarie rotering deltaga
eller rotefrihetsafgift utgöra, äfvensom icke roterade, men
med serskild ränta till Kongl. Maj:t och Kronan eller till
innehafvare af Kongl. Majrts och Kronans rätt belagde torp
Bih.
lill R. Si. Prot. tS34• 5 Sami. 2 Afd. 2
5;te Häftet
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o 5.
lägenheter, samt, i släderne, den till hvarje stads område
hörande jord; deruti Utskotten likväl, med afseende på det
ringa öfverskott i spanmål och potatoes, sorn en mindre
jordlägenhet kan lemna för bran vinsbränningen , funnit skäl®
ligt föreslå den inskränkning, att bränvinsbränning ej må
ulöfvas för jord å landet eller i släderne, som i taxeringsvärde
icke uppgår till 3oo R:dr, under annat vilkor, än alt
innehafvare af sådan jord, efter sammanslående af deras
jordvärden, som då böra uppgå tili berörde belopp och
deröfver, vilja förena sig om gemensam redskap, att begagnas
på sätt Utskotten längre fram i detta Utlåtande erna
föreslå.
2:0
För att icke motverka begagnandet af sådan redskap, hvarigenom
besparing af bränsle, tid och arbetskostnad kan vinnas vid bran vin,sbränningens
utöfning, finna Utskotten, med frånträdande af hvad i detta
afseende i deras förra Betänkande blifvit föreslaget,
skäligt tillstyrka, att bran vinsbränningen hädanefter, såsom
hittills skett, må ulöfvas med alla slags konstapparat.
3.'o
Med kännedom af de flere underslef, som vid brän vins-till verkningen
hittills egt rum, medelst användande af sådana inrättningar, i afseende
på redskapens construction, att redskapen hvarken tili tless rätta
innehåll eller al verkningsförmåga kunnat, i enlighet med stadgade föreskrifter,
controleras, hafva Utskotten, lill förekommande deraf, så vidi
det låter sig göra, icke funnit olämpligt, alt angående redskapens construction
föreslå vissa bestämmelser, i hvilken omständighet Utskotten
»ti tillstyrka;
alt panna må vara af hvad form som helst, men att hela
dess cubik-innehåll mates till öfversta kant eller lekande
brädd; alt halten, hvartill äfven räknas ett fastsitlaride ångrör
af minst 6 tums längd, ej må innehålla öfver två tredjedelar
af pannans ry.md; att, om hatten är försedd med
lucka eller öppning, skall halten vid uppmätningen påsättas
och redskapen mätas till öfversta luckans eller öppnin
-
Sevillu.- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N:o 5. 11
gens nedre kant, eller lill så stor del, som mäsk derintill
kan fyllas; och att mäsk värmare må användas endast för
tillmäskningens upp värmande och icke öfverstiga pannans
rymd med mera än en femtedel, samt icke vara inmurad,
ej eller af eld helier ånga vidröras.
4:o
Hvad maximum i pannerymd beträffar, anse Utskotten sig sakna anledning
frångå deras förslag,
att en panna om <50 kannor må utgöra det högsta, sora af
jordegare på en holstad, hvarmed förstås egendom, som
nyttjas under eget bruk, må till brön vinsbränning begagnas;
i sammanhang hvarmed Utskotten tillstyrka, att, om
någon vill uti flera smärre pannor inom samma verk, ehvad
de brukas tili drankning eller klarning, fördela den på det
hela belöpande pannerymden, sådant må vara oförvägradt,
dock utan förändring i den efter pannornas sammanräknade
rymd utgående skatten; samt att egare eller brukare af
tvänue eller flere egendomar, eller bebyggda och till bränvinshränning
berättigade hemmansdelar med ladugårdar,
der ulfordring sker, må vara öppet lemnadt, att på hvardera
af desse idka brön vinsbränning, eller sammanräkna taxeringsvärdet
å egendomar inomen mils afstånd till bränvinsbrännings
ulöfvande i ett bränneri.
5:o
H«»d Utskotten förut föreslagit angående slädernes hränvinsbränmngs-rätlighet,
finna Utskotten skäligt vidhålla, och få således ytterligare
tillstyrka ,
att af'de flest a röstägande invånare i hvarje stad , derjorden
tillhör staden, må bero, all i den ordning, sorn uti hvarje
stad för beslut om stadens inkomst eller utgift iaklinges, bestämma,
huruvida deu brån vinsbi anning, hvartill staden, efter
välde af de serskiide jordlo! terne , är berättigad , skall åt
dessas innehafvare upplåtas eller för stadens gemensamma
räkning ulöfvas, och om bi än vinsbränningen skall ske med
serskiide pannor efler hvarje jordlotts värde, eller ock i
ett eller flere sammansatte verk, efter alla elter flere jord.
12 Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 5.
lotters sammanslagne värde; men, att åter i de städer, der
jorden är med eganderätt fördelad på stadens invånare, defc
må ankomma på det beslut, som ibland dem af pluraliteten,
beräknad i mon af jordvärdet, fattas, samt att, i händelse
förhållandet är blandadt, enahanda grunder skola följas,
under förbehåll likväl, att, derest Kongl. Majrt ej, i betraktande
af serskilde omständigheter, annorlunda redan förordnat
eller framdeles förordnar, stadgandet om högsta
pannerymden skall för sådane föreningar tjena till efterrättelse;
börande för öfrigt, vid utöfningen af städernes
bränvinsbränningsrättighet, iakttagas, att de brännerier, som
hädanefter anläggas, varda utom stadens staket på lämpligt
afstånd ifrån andra byggnader uppförde.
Härtill anse Utskotten sig likväl böra föreslå det tillägg, att
bränningsrättighet för jord å landet och i städerne icke må
i något fall förenas, eller efter sammanräknadt taxeringsvärde
å ett ställe utöfvas.
6:0
I fråga om åbyggnads inberäknande i jordvärdet, finna Utskotten,
med ändring af hvad deras förra förslag derom innehåller, skäligt tillstyrka,
att, i det egendomsvärde, hvarföre bränvinsbränning får ut-^
öfvas, hvarken någon öfverflödsbyggnad eller den nödige
byggnaden må beräknas högre än till en femtedel af jordens
taxeringsvärde.
7;o
Då, i Utskottens tanka, bibehållande af innevarande års taxeringsvärde
för pannerymdens beräkning skall föranleda den minsta förändring
i den hittills begagnade bränvinsbränningsredskapen, finna Utskotten
Sig böra vidhålla deras förslag,
att den pannerymd, som får nyttjas, må bestämmas efter
innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med den
i 3 §. af i83o års Förordning om bränvinsbränningen intagne
tariff, med iakttagande likväl, att om, i följd af Utskottens
ofvanberörde förslag angående åbyggnadens beräkning,
taxeringsvärdet minskas, skall nedsättning i panne
-
Eevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. i3
rymdeu äfven ega rum; kommande jemväl, i anledning af
det utaf Utskotten föreslagne minimivärde å jord, hvarunder
bränvinsbrännfng för jorden ej må utöfvas, pannerymds-tariffen,
att, i enlighet dermed, förändras på följande sätt:
För hemman, lägenhet eller stadsjord, som i värde uppgår
ifrån och med 3oo till och med 5oo R:dr, får begagnas
en pannerymd af ............ 20 k:r
för ett värde öfver 5oo till och med ^öo R:dr 2 5 —
rj 5o — •— 1,000 '— 3o —
&c. &c.
14,000 — —- 15,000 — 90 —
8:0
Sedan Utskotten nu mera föreslagit, att alla slags konstapparater må
vid bränvinsbränning nyttjas, finna Utskotten skäligt frånträda deras
förslag angående vilkoren för mäskvärmares begagnande; och få i ställlet
tillstyrka,
att mäskvärmare må nyttjas, utan förminskning i pannerymden,
men emot den beskattning, sorn Utskotten komma
att föreslå,
9:0
På de i förra Betänkandet anförde skäl änse Utskotten sig böra vidhålla
deras förslag i afseende på tiden och densammas indelning i terminer
för bränvinsbränningens utöfning, samt tillstyrka således ytterligare,
att tiden för bränvinsbränning må inskränkas till sex månader
om året, ifrån den 1 November till April månads slut;
hvar och en till bränvinsbränning berättigad likväl öppet
lemnadt, att vid mantalsskrifning uppgifva, antingen han vill
begagna hela eller halfva denna termin, eller den första eller
senare hälften deraf, med skyldighet, i händelse första
hälften af terminen begagnas, att sjelf vidkännas kostnaden
för redskapens försegling; och kommer afgiften för
bränvinsbränning att, i förhållande efter tiden, beräknas.
ro: cr
Vidkommande bevillningsafgifterne för bränvinsbränning, finna Utskotten
sig sakna anledning frångå deras redan afgifne förslag,
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 5.
att ej mindre den utöfver minimibeloppet stadgade afgift af
i sk. för b varje kanna bränvin, sorn om äret tillverkas, än
ock den efter hemmans och stadsjordsvärde utgående bevillning
må upphöra, samt att afgiflen, beräknad efter den afverkuing,
som kan åstadkommas, med billigt afseende åden
vinst i sparad arbetskostnad och bränsle, som en större panna
lerunar mera, än en mindre, fästas endast vid pannerymden.
Hvaremot Utskotten, i fråga om beloppet af skatten, finna skäligt tillstyrka
den förändring,
att, med antagande af en enkel pannas afverkningsförmåga i
månaden tilt sex gånger pannans innehåll, afgiften för en
45 kannors panna, sorn under sex månader afverkar 1,620
kannor bränvin, beräknas, efter 1 sk. 6 r:st. för hvarje kanna
bränvin, lill 5o R:dr 3o sk.; att, för pannor öfver 45 till
och med 90 kannor, afgiften ökas med två tredjedels runstycke
för hvarje kanna tillverkadt bränvin; att, för pannor
under 45 till och med 25 kannor, afgiften minskas med ett
halft r:st. för hvarje kanna bränvin, som kan tillverkas, med
uteslutande af runstycken i tariffen; att, för pannor under a5
lill och med 17 kannor, afgiften, med beräkning af raRidr
för en 24 kannors panna, minskas med 1 R:dr på knnnernmmet;
och att afgiften för pannor under 17 kannor utgår
efter 12 sk. på kannerummet.
För mäskvärmare finna Utskotten skäligt tillstyrka den beskattning,
att den nu för enkel panna föreslagne afgift må, då mäskvärmare
begagnas lill sådan redskap, ökas med 5o procent.
Beträffande beskattningen A konstapparater, hafva Utskotten antagit lill
grund derföre, att desamma böra beskattas i nion af påskyndad afvei klling
och fördelen af en större produclion; hvarvid Utskotten ansett enkel rec
tificator,
hvarunder äfven inhegiipes den vanliga klarkulan eller klarblåsan,
till 70 procent, dubbel rectificator lill 100 procent, enkel reclificator och
mäskvärmare till 175 procent, och dubbel rectificator jemte mäskvärmare
till 200 procent, bidraga till afverkningeris skyndsamhet, hurusom helst
dessi* apparater till den enkla redskapen appliceras, samt den dubbla pisloriska
pannan med 5oo procent öka afverkningsförmågan; finnande Utskotten
i beskattning å konstapparaler skäligt föreslå,
Sevilla.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.-o S.
|5
att afgiften för de enkla pannorna ökas med 4 för hvarje
kanna bränvin, som, med begagnande af dessa apparater,
efter ofvan antagne grunder anses kunna tillverkas
nied hvarje sammansatt apparat, utöfver det afverkningsLelopp,
som blifvit fästadt vid den enkla redskapen, hvilken
tillökning i afgiften beräknas lika för de mindre oeb
större pannorna.
Och få Utskotten,' till närmare upplysning om bela beskattningen,
hänvisa lill den härvid bilagde tariff, samt, i afseende på den inkomst,
som deraf kan inflyta, åberopa bilagde i tabellarisk forin uppgjorde approximativa
calcul, som utvisar detta förhållande.
Hvad åter angar de konstapparater, som icke kunna hänföras under
någon af ofvannämnde sorter, och hvilkas tillverkning öfverstiger
den för dubbla pistoriska pannorna antagna samt hittills fått begagnas
under de vilkor sisla momontet af i3 §. i i83o års Förordning föreskrifver,
finna Utskotten skäligt tillstyrka
en beskattning af 4 sk< pä hvarje kanna bränvin, som med
sådan Jbränningsredskap kan tillverkas,
11:0
I betraktande af de missbruk, sorn kunna ega rpm genom brön vinsbränn
i ngs-r atti g lie tens öfverlåtande på annan person, linna Utskotten,
med förändring af hvad deras förut afgifna förslag derom innehålla, skäligt
tillstyrka,
att, då egare eller innehafvare af jord icke sjelf vill utöfva
sin rättighet lill bränvinsbränning, honom ej må vara ti i 1-  låtet att denna rättighet på annan person öfverlåta.
Hvaremot Utskoiten vidhålla deras förslag i afseende på gemensam
»löfning- af bränvinsbränning med gemensam redskap, och således ytterligare
tillstyrka,
att, då flere åboer å samma hemman eller å serskihle hemman
inom samma byelag förena sig om gemensam utöfning
af deras bränvinsbrännings-rällighef. med gemensam panna,
bran vins bran n i ogen bör på viss uppgifven lägenhet inora
hemmanets eller byelagets område verkställas; skolande
jemväl i de fall, då innehafvare af jord lill mindre vä.rde
än 3oo I\:dr sammanslå staa jordvärden till gemensam
i6 Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N-o 5.
brånvinsbränning, bestämdt uppgifvas>den lägenhet, hvarest
bränvinsbränningen kommer att ega rum,
Hvad Utskotten sålunda föreslagit varder Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt understälidt.
Flere Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 32 September s834-
Reservationsr :
1:0 af Herr Grefve Horn: "Mod åberopande af min till Betänkandet
3Nf:o 3 afgifne reservation, som antyder den princip, hvarpå jag önskar,
att man ville bygga Författningen om bränvinsbränningen i Riket, kan
jag ej godkänna den utväg raan sökt alt sammanjemka de stridiga opinionerne
i frågan; nemligen den ena, sora uteslutande hyllar den så
kallade husbehofsbränningen, och den andra, som vill hafva en näring
att beskatta.
Jag reserverar mig således emot detta förslag, sorn, enligt min öfvertygelse,
är både oklokt och orättvist.
Oklokt, derföre att detsamma, med för hög beskattning på en genom
restrictioner bunden .näring och sålunda genom sn fördyrad produetion af
varan bränvin, missleder industrien derhän, att den lofligen skall anlita de
små brän vinspannor nas mångdubblade afverknings-förmåga och olofligen
begagna alla sig erbjudande tillfällen att utöfva bränning med otillåten
eller obeskattad redskap samt idka lurendrejeri och tullförsnillning.
Orättvist, derföre att, då man uteslutande åt jordbruket upplåter bränvinsbrännings-rättigheten
såsom en förmonlig hushållsgren, monopoliserar
man likväl åt den förmögnare jordbrukare-classen denna rättighet,
som fråntages en stor del af enstaka hemmansboer uti bergs- och skogsorterne,
hvilka icke innehafva jord af3oo R:drs uppskattnings-värde, eiler
icke kunna sig om begagnande af en panna förena.
Under närvarande omständigheter synes mig derföre bäst vara, att
då bränvinsbränningen icke får anses såsom en fri näring, hvilken, lindrigt
eller intet beskattad såsom hushållsbestyr, deremot såsom fabrikshandtering
kunde bära en betydlig skatt och derföre borde skiljas i 2;ne
classer, man tills vidare hufvudsakligen vidhåller grunderne för i83o
års Författning, med den förändring i bevillningens ulgörarfde: att skillings-afgiften
upphör, och komma sålunda minimi-tarifferne för alia deri
b c
-
Bevilhi.- samt Allm. Bcsv - och Occo/i. Ulsk. Utlåtande N.o 5-
'7
beskrifne Bränneriverk att blifva gällande, dock med i oo procents förhöjning
för alla pannor till och med 16 kannors rjund, samt 5o procents förhöjning
för alla pannerymder derutöfver; hvarjemte stadgas, att ännu okände
eller i Sverige obegagnade bränvinsapparater blifva uppskattade efter deras
högsta productionsförmåga under 20 timmars arbete på dygnet, å ii
sk. per tillverkad kanna bränvin af 6 graders styrka eller motsvarande
qvantum sprit;”
2:0 af Herr Friherre Raab: ”Så väl emot bibehållandet af j83o års
panneryrods-tariff, som emot den af sammansatta Utskotten föreslagna beskattning,
reserverar jag mig.
Då jag delat Utskottens åsigt, att bran vinsbränningsrältiglveten bör åtfölja
jorden, har jag ansett, att denna förmon bort med möjiigaste jemnhet
fördelas efter den, för en sådan fördelning antagna grunden, nemligen
jordens taxeringsvärde, hvilket också måtte vara afsigten med en pannerymds-tariff.
Att i83o'års tariff ingalunda motsvarar detta ändamål
är uppenbart; ty den bestämmer väl ett maximum af 90 k:rs pannerymd
vid 15,ooo R:drs heinmansvärde, men iemnar Öppen rättighet lör en specuiant
att, genom sönderdeluing af en i5,ooo R:drs egendom och anbringande
af konstapparater till bran vinsredskapen, tillverka circa 20 gånger
så mycket bränvin, som man antagit, att den högsta tillåtna enkla
pannerymd kan åstadkomma. Huru långt har man icke härigenom aflägsnat
sig ifrån det mål, som Utskotten, i frågan om beskattningen, haft för
ögonen, nemi. bränvinsbränningens inskränkning? — Och det enda skäl,
man kunnat anföra för bibehållandet af gamla pannerymds-tariffen, har varit
att ej föranleda behofvet af bränvinsredskapens förändring — ett skäl,
som synes böra förfalla, då mångfaldiga redskap i alla fall äro undei kastade
tvånget att ändras, i anseende Jill den föreskriften, att hatten ej får
innehålla större rymd än tvåtredjedelar af pannans; — då man har sig
bekant, alt bränvinsredskap, efter 2 å 3 års begagnande, vanligen tarfvar
lagning, och då Utskotten haft sig öppet att, likasom det skedde med de
år i83o afskaffade större brännerien, föreslå bränvinsbränningens fortfarande
vissa år, efter i83o års tariff.
Efter min öfvertygelse, den jag ej lyckats att inom Utskotten göra gällande,
hade ett högre hemmansvärde, än 15,000 R:dr, bort ei fordras för
begagnandet af sådana bränvinsredskap, som anses ega större afverkningsförmåga,
än en enkel 90-kans panna, och pannerymden af all konstredskap
Bilt. till R. St. Fröt. t834• 5 Sami. 2 Afd. 3
5:te Häftet.
i8 Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S.
bestämmas med afseende å afverkningsbeloppet, i förhållande lill hemmansvärdet.
För att göra denna min åsigt åskådlig, har jag bifogat ett förslag
till tariff, sorn dock, till undvikande af vidlyftighet, endast upplager
vissa pannerymder.
I afseende på beskattningen, ehvad den är högre eller lägre, anser
jag, att skilnaden i skatt emellan de större och mindre redskapen bör bestämmas
i förhållande lill den vinst i sparadt arbete och bränsle, som de
förra kunna lemna emot de senare. Efter denna princip var också sammansatta
Afdelningens beskattningsförslag utarbctadt, men hade det missödet,
att i Utskottens pleno blifva fördubbladt.
Jag anser den nu föreslagna beskattningen för hög; ty onekligt är,
att producenten, d. v. s. jordbrukaren, fick deraf vidkännas största bördan,
— ej blott derföre, att penningebehofvet nödgade honom att, oaktadt den
högre skatten, producera en afsättlig vara, troligen till lika qvantitet, som
förut, hvarigenom den lika stora tillgången skulle bibehålla bränvinet vid
samma låga pris, som då skatten var mindre; — utan äfven derföre, att
consumtion onekligen är störst vid jordbruket, hvars tunga arbete fordrar
mycket arbetsfolk, som ej afstår ifrån sina vanliga supar, bränvinet må
kosta hvad som helst. Och en irring skulle det vara, om någon på allvar
tror, att bränvinets omåltliga bruk skall förekommas genom prisets
möjliga förhöjning af 2 å 3 sk. per kanna.
jag anser beskattningen obilligt fördelad emellan större och mindre
bränvinsredskap, hvilket torde med största korthet genom ett exempel kunna
ådagaläggas:
Enligt Afdelningens förslag, skulle skatten för en go limpanna
utgöra
135 R:dr — sk.
D:o d:o för 2:ne 45 k:rs d:o å 25: i5. , 5o — 3o —
Ett. lika qvantum* bränvin, produceradt med en 90 kans panna, skulle
således i skatt kostat 85 R:dr mera, än om det blifvit produceradt med
arne 45 kans pannor; men denna summa betäckes ungefär af vinsten i
yed och arbete nemligen:
vedbesparing circa 28 famnar å 1 R:dr 16
famnen . . . , • . • * . • . . • 33. 16.
arbetsbesparing, en dräng under 6 månaders
tid .*..... 5o: —
83: 16.
Bevllln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S. ig
Enligt Utskottens beskattningsförslag, uppkommer deremot
följande calcul:
Skatt för en 90 kans bränvinsredskap .... 270: ■—
Dito för 2:ne 45 kans dito . .  101: 12.
Ett lika qvantum bränvin skulle således i skatt kosta, då det produceras
med cn 90 kans panna, 168 XI.dr 3G sk. mera, .in om det tillverkas
med 2:ne 45 kans pannor; men af dessa 168 R:dr 36 sk. ersättas endast
83 R:dr 16 sk. af arbets- och vedbesparing, hvadan en ren förlust af 85
R:dr 20 sk. uppstår, om man tillverkar samma qvantitet med 90 kans
panna, emot om roan brännt densamma med 2:ne 4^ kans pannor.— Till
denna förlust kommer älven den, att underhållet af den större redskapen
är kostsammare, än af de 2:ne mindre, hvaremot roan, enligt Vetenskaps*
Academiens intygande, kan tillverka mera bränvin med de senare, än med
den förra. Följden af detta missförhållande i beskattningen blifver naturligtvis
den, att stora bränvinsredskap ej i allmänhet begagnas. Och att
hränvinstillverkningen, utöfvad med smärre redskap, lemnar en lika stor production,
som hittills, emot en mindre skatt, än man påräknat, men med 0-  ersättlig skada, så väl för Staten, som den enskilde, genom ändamålslöst
förspilld arbetskraft och förstöring af de redan medlagne skogarne. Jag
kan ej gilla, att man, för att vinna en tillfällig inkomst åt Staten, så aldeles
förbiser hvad som på det hela är Statens, liksom den enskildes vinst.
Då Utskotten, som erkände, alt det af Afdelningen uppgjorda beskattningsförslag
stod i ett jemt afvägdt förhållande emellan större och mindre redskap,
°med afseende å de förras besparing i ved och arbete, funno skäligt
att föreslå en högre beskattning, hade de ej bort multiplicera tariffen, utan öka
skatten med vissa runstycken eller skillingar å hvarje kanna bränvin, ehvad
det tillverkats af mindre eller större redskap, och efter uträkning tillämpa
denna förhöjning på pannerymden. Om beskattningen på sådant sätt blifvit
ökad, och i förening dermed en rättvis pannerymds-tariff antagen, så
skulle jag anse det vara möjligt att, till mindre känning för producenten,
än consumenten, draga en dryg skatt af denna näringsgren; men att, såsom
ni) skett, utan att beräkna andra resultat, äif skattebeloppet såsom inkomst
för Slats-Cassan, fördubbla en erkändt billig beskattnings-tariff, och
genom denna åtgärd göra den obillig, det har jag ej kunnat gilla, utan
får deremot på det högsta reservera mig.”
20 Bevittna samt Allm. Besvoch Oecon.~Utsk. Utlåtande TT.-o 5.
Förslag till Pannerymds-Tariff med afseende d bränvinsredskapens
af verkningsförmåga.
55
»
0
1
SJ
s
c*
w;
cL
n i
Den pa
nnerymd med olik
vt redskap, hvartill hemnransvärde
aerättigar.
a te I
H 3 5,
tf> CA 0
O 3
irsta Classen,
eller enkel red-  skap*
a;dra Classen, som
anses öka averk-  ningen med 5o
procent.
s ; «
g-« 0-
cg 8 »'
3 S
ra ^ 0
r $=—j 3
«2 §
4;de Classen, som
anses öka afVerk-  ningen med 100
procent.
C 0 Ut
5' £ zr~
ao ra
1 3 c,°
° 3^S
0 ö w £
3 2 <ra>
P- £J c
; -+> v
<
M O CO
VJ -j O
u'f 3
6:te Classen, som
anses öka afverk-  ningen med 200
procent.
9:dé Classen, som
anses öka averk-  ningen med 5oo
procent.
lor bränvin, som
; kunna till ver—
under 6 måna-  der.
Btco R:dr.
5oo
1.5
54o
1,000
20
—
•—
—
—
•—•
•—•
720
2,000
25
i5
13
I 0
9
5
900
3,000
3o
20
18
1 5
I I
10
5
1,080
4,00°
35
24
20
18
13
12
6
1,260
b,ooo
4o
27
23
20
15
*4
7
i,44°
7,000
5o
34
29
25
'9
17
9
1,800
9,000
60
40
35
3o
22
20
10
2,160
1 1,000
70
47
4o
35
26
2 4
12
2,520
13,ooo
80
54
46
40
00
27
14
2,88o
15,000
90
60
52
45
33
3o
15
3,24o
17,500
—
70
60
53
39
35
18
3,780
20,000
—
80
6.9
60
44
4o
20
4»320
22,500
—
9°
78
68
5o
45
23
4.860
25,000
—
88
75
55
5o
25
5,400
27,5oO
—
—
—
83
60
55
28
5,940
3o,ooo
—
—
.—
90
65
60
3o
6,480
35,000
—
—
■—
77
70
35
7,560
4°, "00
—
—
—
—
88
80
40
8,640
43,0 00
—
—
—
—
——
90
45
9,720
5o,ooo
—
—
—-
—
—
5o
10,800
60,000
— .
—
—
—
—
60
12,960
70,000
70
15, r 2 0
80,000
80
17,280
90,000
9°
19,440
Obs. att bråk blifvit fyllda till hela tal.
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o 5.
3:o af Herr Hjerne: ”Jag reserverar mig emot de hufvudsakliga
Asigter, som ledt sammansatta Utskotten vid de beslut, som delta Betänkande
innehåller.
Alla enskilda och corporalionsintressen måste gifva vika i striden med
det allmännas, i synnerhet när det galler större samhällsfrågor. Det är
bedröfligt att nödgas erkänna, att bran vinsbränningen, i Sverige, numera
utgör ett ibland de vigligaste ämnen för vår oeconomiska lagstiftning; men
sådan är den olyckliga följden af menskligt svagbeten och vinningslystnaden,
att de skapa en mängd enskilda intressen, som utbreda sig mer och mer
och, ehuru omedborgerligt hvart för sig, slutligen sammanväxa till en
massa, hvarpå man missbrukar den collecliva benämningen: Statens interesse.
En skadlig vara klandras Iros individen, men när den spridt sig
till ett helt folk, säger man, att den vunnit häfd, och den kallas då behof.
På delta sätt tillskapas, under tidernas längd, mången onaturlig utväxt
på samhällskroppen, som medtager dess fysiska krafter och verkar
förslappning vid samhällets moraliska utveckling.
Detta är bränvinsbränningens historia. De första bränvinsbrännare i
vårt land ansågos med ovilja; men egennyltan tillegnade sig snart öfverallt
den lönande uppfinningen, och omsider fanns ingen mera som klandrade;
ty hvar och en antingen tillverkade eller förtärde bränvin. Det
har slutligen kommit så långt, att man ej drar i betänkande att förklara
hränvinet för en nödvändighetsvara och tillverkningen för ett nästan o~
umbärligt vilkor för jordbrukets vidmagthållande. Häfden är, i detta fall,
vunnen, och mängden kallar den en opractisk man, som ej vill erkänna, att
den grundar sig på en helig och omistlig rättighet, — förglömande, att
Sverige beboddes af ett kraftfullt slägte och idkade boskapsskötsel, in naii
det ännu gifvit bränvin åt meuniskorna och drank åt kreaturen.
Yisheten lärer, att, då man ej kan upphäfva eller förekomma ett o tute,
bör man söka mildra dess verkan och deraf, om det är möjligt, hemta ett
motsvarande godt. Yid tillämpningen af denna sats på hrännerihandterrngen,
har jag trott mig böra betrakta den såsom en ny industrigren — en
ny näring. Det osedliga missbruket af bränvin mäste upphäfvas genom moraliska
medel, — och dessa har Herr Grefve Horn, i sin reservation lill
förra Betänkandet, utförligen- antydt. Alt genom ökade straffbestämmelser
och lättad fiseaUsalion inverka på osedligheten, bar jag alltid ansett såsom
falska correctiv.-.
22 Bevilln,- samt Allm. Besv.- och Occon -TJtsk. Utlåtande N;o 5.
Det återstår således endast att se saken ur en allmän oeconomisk synpunkt,
och då måste bran vinsbränningen sättas i bredd med hvarje annan
allmän industrigren eller näring.
Sådan är min allmänna åsigt af detta ämne, och jag har, i följd
deraf, trott,. att, i en tid, då man med skäl yrkar en utvidgad näringsfrihet,
man ej borde behandla detta ämne skråmessigt.
Sammansatta Utskotten hafva ansett bränvinsbränningen såsom en
jordbrukets uteslutande rättighet. Detta är att stifta ett nytt skrå till
förmon för jordegare. Jag bar således ej kunnat gilla detta förklarande.
Man har bestämt 3oo R:drs jord värde såsom minimum för rättigheten
att bränna bränvin, oell man har classificerat rättigheterna med
afseende på olikheten i fastighetsvärde. Detta är att stifta ett ytterligare
skrå inom skrået.
Man har bestämt ett maximum för det kärl , som får användas vid
tillverkningen, och man har föreskrifvit vissa former och dimensioner
för den apparat, som får begagnas. Detta är alt lägga band på industrien
och att hindra uppfinnings-förmågan i dess verksamhet.
Det är beslutadt, att bran vins-tillverkningen bör vara förbjuden 6
månader af året. Man liar stadgat detta för att , motverka en alltför
ymnig bränvins-produetion, sedan man likväl öppnat möjlighet för tillverkning
af så mycket, som kan vara tillräckligt för att gifva ett rus om
dagen åt hrarje mansperson i Sverige. —. Härom gäller samma anmärkning
som om föregående punkt; och detta stadgande innebär dessutom
den serdeles besynnerliga sats, att det, som bör uppmuntras om vintern,
är brottsligt om sommaren.
Såsom näring betraktad, har bränvinsbränningen således blifvit belagd
med alla de fjettrar, ifrån hvilka man, i allmänhet, önskar befria
alia andra näringar.
Utskotten hafva, vid beskattningen, tagit pannerymden lill grund.
Jag har ej ansett detta beskattnings-sätt vara det rätta; emedan det måste
gå i bredd med fiscalisation, som alltid är ett ondt, äfven der den
behöfves, — och gifva ökade anledningar till underslef och försvårade
controler. Det har dessutom synts mig svårt att rättvist fördela en skatt
på grunder, som det beror på tillverkarens skicklighet att betydligt förändra.
Att beskatta produetionen, genom en viss afgift för hvarje tillverkad
panna — bestämd efter gjorda försök med hvarje, till bränning
uppgifven apparat — är den grund, hvarefter jag trott, att skatten bort
Bevillnsamt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. a3
bestämmas, och jag delar i delta fall, hufvudsakligen, hvad Herr af
Ekenstam, i sin reservation emot förra Betänkandet, yttrat.
Slutligen får jag tillägga, att, såsom jag uppfattat ändamålet med
all oeconomisk Lagslifning, man, när hyllningen åt hvarandra motsatta
interessen icke kan afvägas så, alt alla blifva lika lottade, bör glömma,
att dessa enskilda interessen kunna finnas, och endast tänka på Statens
gemensamma fördel, hvilken dock slutligen mäste utgöra äfven hvarje
enskild medborgares.
Jag anhåller, att denna reservation må få åtfölja Betänkandet till
Riks-Slånden”; *
4:o af Herr von Hohenhausen, som ansåg fördelningen af tiden i de af
Utskotten föreslagna terminer oförenlig med nuvarande uppbördssätt och
fordra en serskild skattskrifning för bränvins-bevillningen.till förekommande
hvaraf den rättelse borde ega rum, att första terminen bestämdes till
fyra månader, eller Januarii, Februarii, Mars och April, samt andra terminen
till 2:ne månader, eller November och December; äfvensom, då
Utskotten, emot Afdelningens förslag, tillstyrkt konstapparaters bibehållande,
Ilr-nora Hohenhausen ansåg den föreslagna beskattningen vara för hög.
Med Herr von Hohenhausen förenade sig Herr Doctor Grenander,
Herr Rubin, Per Hindriksson ifrån Norrbottens Län och Carl Gabrielsson
ifrån Östergöthlands Län”;
5:o af Hr Doctor Grevillius: ”Emot de sammansatta LItskottens beslut,
som bestämmer ett minimum af hemmansvärde, hvarunder rättighet att
utöfva bränvinsbränning icke får. ega rum, reserverar jag mig. Då man
förklarat branvinsbränning som en förmon tillhörig jordbruket, finner
jag intet skäl, hvarföre en sådan förmon skulle betagas innehafvare af de
minsta hemmansdelarne, eller dem, som i värde understiga 3oo R:dr.
Åboen af en sådan hemmansdel mäste mer än någon annan draga dagens
tunga och för sin bergning anstränga den yttersta arbetskraft; månne
det vore billigt att derunder beröfva honom tillgången till vederqvickelsen
af en sup, då man låter bränvin flöda hos den bättre lottade dagdrifvaren?
Eller skall man tvinga den förre till afnämare af den senares öfverproduction?
hvarifrån skall han hemta medel dertill? väl kan den svagare
jordbrukaren genom oförtruten möda uppbryta jord för frambringande af
en eller annan tunna potäter, utöfver behofvet, och med lätthet förvandla
den till bränvin för sin nödtorft, men penningar för dess inköpande
af den lyckligare grannen skall han ej magta anskaffa. — Skälet, som
anföres; att de små hemmanslolterne icke producera säd eller poläler
Bevilln.- satnt Allm. Besvoch Oecon.-Ulsk. Utlåtande N-o 5.
tili bränning, anser jag således vacklande. Poläter kunna produceras,
penningar icke. Dessutom, månne de stora bran vins-patronerne endast
afverka egen sädesproduclion ? Man bör icke beröfva den ena medborgaren
en förmon, blott för det lian är fattig, och tillägga den en annan,
endast för det han är rik , således icke heller tillägga brnnvinsbränningsrätt
åt den större jordegaren, under det man betager den mindre begagnandet
deraf. Jag anser således innehafvarne af mindre hemmansdelar
böra bibehållas vid den bränningsrätt, som dem uti 1023 och
i83o årens Bränvinsförfattning blifvit tillerkänd, och som Utskottet äfven
i sitt förra Betänkande medgifvit.
Att begagnandet af konstapparater nu blifvit snedgifvet, bär jag väl
intet emot, emedan deras utdömande, enligt förra beslutet, skulle inneburit
en orättvisa; men som en ineonsequence vill jag dock anmärka,
att, då man gifvit den högsta möjliga utsträckning åt bränningsrälten i
stort, man på samma gång velat borttaga denna rätt från de svagaste
jordbrukarne, sorn högst inskränkt kunna och vilja begagna den”;
6;o af Riksdagsmannen J. Kihlblom ifrån Södermanlands Län: "Jag
föranlåtes reservera mig emot Höglofl. Utskottens fattade beslut i afseende
på bränvinsbräoningens utöfning.
Den i början af Riksdagen så högt uttalade önskan, att bränvinsbränningen
borde inskränkas till hämmande af fylleri-lasten, —- och den
uttryckta känslan för mensklighetens väl', som då lät böra sig, har
försvunnit —• och i dess ställe har ett illa förstådt sätt alt utöfva denna
handtering, eller egennyltans förföriska öfvermagt, intagit de fromma
önskningarnas plats — ty genom konstbränneriens fortfarande har allt”
hopp om hämraadt fylleri bortdunstat.
Utskotten hafva i hela sin vidd föreslagit bibehållandet al dessa
springkällor för bran vinstill verkningen , hvarigenom en likartad verkan
måste inträda för menniskans moraliska lif, som syndafloden utöfvade
på det physiska. — Bran vinsfloden skall fortfarande stiga .— ymnig
tillgång och dermed förenadt lågt pris skall underlätta consumtionen,
—• och man har icke vunnit annat än förstorandet af det enda
nyttiga brån vinsbränningen medfört, nemligen understödet för ladugårdsskötsel.
Den orimligt förhöjda skatten skall osvikligen för det mindre
jordbruket tillintetgöra begagnandet af de små pannorna, och den fördel,
som genom dem kunnat för utfodringen uppkomma, upphöra.
Tusende bränvinspanuor under tjugu kannors rymd tillverka ungefär
-
Bcvilln.- samt Allm. Besv.- och Occon.-Utsh. Utlåtande N.o 5. 25
fär samma qvantum bränvin, som en enda konstpanna, men hvem kan
ens påstå att samma nytta i utfordringsväg dermed möjligen kan åstadkommas
— den ceconomiska förlusten ligger här i öppen dag.
Jag vågar tro, alt ganska få af de tre Ståndens Herrar Ledamöter
inom Utskotten ansett mödan värdt undersöka det mindre jordbrukets
ställning och behof, och i sådant fall vore det icke utan sin nytta att
lyssna till hvad erfarenheten uttalar.
Elden iir nyttig och nödvändig under menniskors vård! men huru
ryrsl i g är den icke då den ohejdad får rasa ! Konstbrännerien kunna
närmast jemföras med vådelden! men jag hoppas, att Riks-Stånden skole
förekomma utbrottet, och återföra brån vinsbränningen till nyttig utveckling.
Det har inom Utskotten högt blifvit utlaladt, att man mindre fästat
sig vid det nyttiga eller skadliga af bränvinsbränningen, än vid en förhöjd
Statsinkomst derutaf; j«g kan ingalunda dela denna åsigt, der penningen
skattas högre än menniskors belåtenhet och moralite, och öfverlemna!’
helt och hållet äran af dylika grundsatser åt dess uttalare.”
7:0 af Hils Mänsson från Malmöhus Län: ”Sedan jag reserverat mig
emot de sammansatta Utskottens förra Betänkande, i fråga om grunderna
för bränvinsbränningsbevillningen; så är det med ännu mera skäl,
som jag går att anmäla min reservation emot Utskottens sista Utlåtande
i ämnet, hvarigenom Utskotten, eller rättare de Ledamöter, som icke ega
jord och beskattningen sålunda ej drabbar, uppsatt afgiften ännu högre,
och i denna del ålagt jordbruket en beskattning så dryg, alt serdeles den
mindre hemmansegaren måste upphöra med idkandet af bränvinsbränningen,
åtminstone i loflig väg.
Jag åberopar härvid hvad jag, mera utveckladt, anförde uti min förra
reservation, eller att då, äfveh efter Utskottens tanka, bränvinsbränningen
är att anse för en jordbrukets förmonliga tillhörighet, det vore
att handla i strid dermed, att belägga densamma med en så dryg beskattning,
alt handteringen icke lönade sig, att en så beskaffad beskattning
skulle, på det mindre jordbrukets bekostnad, gynna fabriksinleresset,
— att det är just fabriksbränuingen, som med det att den bereder
öfverflöd på bränvin, alstrar fylleri och sedeslöshet — alt jemväl skulle
uppkomma och frambringas lönnbränning, med alla derifrån oskiljaktiga
beslag, våldsmål och böter, samt ändtligen, att allmogens skiljande, på
Uth. lill R. St. Prot. 1'S34. 5 Sami. 2 Afd. ^
5:te Häftet
aS Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N-o S.
delta sätt, från allt lofligt idkande af denna näring, skulle väcka ett allmänt
och måhända vådligt missnöje ibland denna talrika folkclass.
Enligt den af sammansatta Utskotten antagne tariff, har afgiften för
de små pannorna och med en bränningslid af allenast 6 månader blifvit
förhöjd till 6 gånger af hvad den utgjort hittills, med rättighet för jordegaren
att bränna liela året om. En åbo på, för exempel, ett sextondedels
mantal och med rättighet att begagna en 16 kannors panna skulle,
efter denna tariff, komma att skatta 4 R."dr Banco, eller icke långtifrån
värdet af det bränvin, som hemmansafkastningen tillåter honom att afverka
och han för sitt husbehof erfordrar. Jag frågar: kan detta förena
sig med rättvisa och billighet?
En lika skarp förhöjning har icke egt rum i anseende till de större
pannorne. Tvärtom har, i mon af pannornas stigande kanntal, proportionen
för skattens förhöjning blifvit nedsatt, så att, för exempel, en 90
kannors panna hädanefter kommer att skatta endast tredubbelt emot förut.
Så är äfven förhållandet med de så kallade koustapparaterne; och
jag frågar: framlyser icke häruti det ojäfaktigaste bevis på egennytta till
fördel för de större jordegarne, eller de egentliga bränvinsfabrikörerne?
Man misstager sig alltför mycket, om man tror, att den öfverdrifna
beskattningen skall inbringa till Staten den summa, som uppkommer,
då man beräknar de nu befintliga bränvinspannor i Riket. Mångå och
kanske de fleste ibland allmogen skola afsäga sig att bränna, då det, såsom
Utskotten synas hafva åsyftat, icke kan ske utan förlust; och bifalles
Utskottens förslag, att egare af hemman under 3oo R:drs värde icke
få bränna, så skola flera tusende pannor upphöra att mera finnas till.
Jag inser också icke någon anledning till att uppdrifva bränvinsbevillningen
i det hela till den, i alla fall, orimligt höga summa, som antagandet
af Utskottens tariff skulle åstadkomma. Kongl. Maj:t har inskränkt
sitt förslag till vida mindre belopp. Det är icke skäl, att derutöfver
höja beskattningen; och jag tror, för min del, det vara vida bättre, att
bibehålla allmänna bevillningen vid dess nuvarande belopp, än att söka
bereda nedsättning deri, genom förhöjning i bränvinsbeskattningen, som,
på det redan för mycket tryckta jordbruket, skulle öfverföra en ännu
drygare utgift, till fördel för medborgare, som, genom beskaffenheten af
deras näring och beskattningens beroende af deras egna uppgifter på inkomst,
för närvarande skatta tili Staten mindre än de borde.
I öfrigt får jag förklara, det jag icke heller kan understödja beslutet
om bestämmandet af ett rninimivärde på hemman, för rättigheten att få
Bevilla.- samt Allm. Besv.- och Otcon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. 27
bränna. Utgör det, såsom Utskotten rätteligen yttrat, en rättighet för
jordbruket och hemman i allmänhet, att få tillverka bränvin, så måste
denna rättighet vara lika helig och hållas lika oförkränkt för den mindre
sorn för den större hemmansdelen, likväl i förhållande lill deras skiljaktiga
värden. Och får jag ödmjukast anhålla, att denna min reservation
får åtfölja sammansatta Utskottens Betänkande lill Rikets Högloft. Ständer,
sorn tvifvelsutan inse behofvet af nedsättning uti den föreslagna orimliga
beskattningen.”
Uti denna'reservation instämde Altiders Nilsson och Tufve Månsson
från Malmöhus Län, samt Per Nilsson och Per Jönsson från Christianstads
Län, Erik Persson från Gefleborgs Län, Per Hindriksson från Norrbottens
Län, Lars Persson från Westmanlands Län och Lars Larsson från
Skaraborgs Län.
8:0 Af Peter Jönsson ifrån Jönköpings Län: ”Jemte det jag å
beropar
min vid förra Betänkandet afgifne reservation, rörande beskattningen
på bran vins redskapen, kan jag ej annat förstå, än att Utskottet
frångått den då rådande öfvertygelsen, att tillgångarne på bränvin
borde minskas, ty Utskottet afslog då en stor del af konstapparaterne
och beskattade de större pannorne någorlunda i likhet med de små; men
nu åter är förhållandet omvändt, ty de små pannorne, som ej åstadkomma
något öfverflöd på°bränvin, äro nu alldeles förtryckte genom tillökningen
i skatten. Enligt förra Betänkandet med 6 månaders brännihgstid, uppgick
skatten för en 20 k:rs panna tili 5 R:dr — 1111 till 8 R:dr; för en 3o
k:rs panna till i3 R:dr 36 sk. — nu till 19 R:dr 3a sk. Med de större
pannorne åter är förhållandet motsatt, ty för en 80 k:rs panna uppgick
skatten, enligt förra Betänkandet, till a53 R:dr, nu deremot endast till
206 R:dr 32 sk.; likaså är beskattningen på en co k:rs panna, som, efter
Utskottets förra beslut, uppgick till 322 R:dr 24 sk., nu nedsatt ända till
270 R:dr.
Häraf synes mig tydligt och klart, att husbehofsbränningen härigenom
alldeles undertryckes, under det fabriksbränningen bibehålies; hvarföre jag
på det högsta reserverar mig emot Utskottets beslut, och åberopar ännu
en gång min vid förra Betänkandet härutinnan afgifne reservation.
Emot Höglofl. Utskottets fattade beslut, rörande minsta hemmansvärtlal
för utöfvandet af bränvinsbränningsrättigheten, som af Utskottet är bestämdt
till 3oo R:dr efter 1834 års taxeringsvärde, måste jag reservara
mig, af de skäl, som jag, jemte flera af mina Ståndsbröder, under discussionen,
flerfalldiga gånger framställt.
a8 Bcvilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 5.
Jag tror nemligen det vara ett alltför stort misstag af Utskottet,
att fråntaga nära ?:del af hemmansegarne möjligheten att kunna begagna
sig af bränvinsbränningrältigheten, som, efter Utskottets förra beslut,
skulle vara jordens eller jordegarens förmonliga tillhörighet och uteslutande
åtfölja jord på landet och i släderne. Denna förmonliga rättighet
har Utskottets pluralitet nu fråntagit Sveriges fattigare jordegare, och i
stället tillåtit alla sorter konstapparater, sorn allenast lära komma alt
begagnas af de mera förmögna eller, rättare sagdt, bränvins-fabrikanten ,
hvilken vi således hädanefter, likasom hittills, få att tacka för det öfverflöd
af bränvin, som alltid varit ansedt såsom orsak till den tilltagande
fyilerilaslen.
Genom Utskottets nu fattade beslut tror jag ej att bränvinstillgången
minskas; men en följd deraf är, att denna vara fördyras på de mindre
jordegarnes bekostnad, ty efter det af Utskottet nu antagna minimum å
fastighetsvärde, för att få utöfva bränvinsbrännings-rätten, lärer minst
20,000 jordegare blifva betagna utvägen att till bränvin få förvandla den
säd och potatoes, som ej till annat kan begagnas. Detta Utskottets beslut
är en följd af den origtiga lära, som i Utskottet gjort sig gällande,
att antalet af jordegare, hvilkas hemmansvärde ej uppginge till 3oo R:dr,
vore för obetydligt, att man borde fästa afseende på deras missbelåtenhet.
Jag kan ej dela denna åsigt, utan anser det för en orättvisa emot
den fattige, om det också blott voro io, som utgjorde skatt och lunga
för sina hemmansdelar och ej finge åtnjuta samma rättigheter och förmoner
i och för jorden, sorn deras förmögnare grannar. Till följd af
denna min öfvertygelse, var jag förliden dag i Kongl. Kammar-Rätten
och begärde ett utdrag af senare arens taxeringslängd, innehållande uppgift
på alla i min hemort, eller Tveta, Wista och Mo Härader af Jönköpings
Län, som är indelt i 5 Fögderier, och utgöra dessa Fögderier ?:del
af Länet. Utdraget ifrån Kongl. Kammar-Rätten är af följande innehåll*
De, som bränna för jord under 3oo Rrdrs värde, äro till antalet
56o; de åter, som utöfva brän vinsbränning för jord öfver 3oo R:drs värde,
uppgå till 1,939 hemmansegare.
Häraf synes, att blott för Jönköpings Län, med samma beräkning
för de öfrige ädelarne af Länet, utgör antalet på hemmansegare, som,
genom Utskottets ifrågavarande beslut, blifvit betaget utvägen att, genom
förädling i bränvin, använda den säd oell potatoes, som tili intet
annat är tjenlig, 2,800.
Jag hoppas, att de respective Med-Ståuden skola finna obilligheten
BeDilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N;o 5. za
af Utskoltets beslut i denna del, och derföre förordna så, att egare af
hemmansdelar, sorn ej uppgå i värde till 3oo R:dr, må få bränna med
en 16 kannors panna. I annan händelse hoppas och anhåller jng, att
de måtte frikännas ifrån alla utgifter till Staten, ty på samma gång, sorn
deras rättigheter dem beröfvas, höra äfven deras skyldigheter upphöra af
hvad namn och beskaffenhet de vara må.
En annan sak måste äfven härvid tagas i betraktande såsom en oundviklig
följd af Utskottets beslut. Folket får nemligen derigenom största
anledning lii! lönnbränningar, och komma således att vänja sig vid
lagbrott, sorn de förr alldrig tänkt på; och förgäfves skola åklagare- och
domare-maglerne anlitas, att tillintetgöra de hemliga bränningarne, som
skyddas håde af folkets föreställning, att en orättvisa emot dem blifvit
begången, och af de för policemagten otillgängliga skogarna.
Jag anhåller om respective Med-Ståndens behjertande af hvad jag
här sökt framställa, ty jag är öfvertygad, att mina åsigter i förevarande
ämne enhälligt delas af Bonde-Ståndet, som, derest Med-Stånden skulle
vidhålla Utskottets beslut, lärer se sig nödsakadt, att hos Hans Maj;t
Konungen i underdånighet anhålla derom, att, vid Bränvins-Förfatlningens
utfärdande, de mindre hemmansegarne äfven tillerkännas bränvinsbrännings-räLtighet
på sätt jag här ofvan framställt”
Häruti instämde Lars Larsson från Skaraborgs Län, Carl Gabrielsson
från Östergöthlands Län, Göran Jonasson från Kronobergs Län, Gustaf
Larsson och Erik Ersson från Stoekholms Län, Olof Olofsson och Erik
Olofsson ifrån Örebro Län, Anders Olofsson och Erik Ersson ifrån Stora
Kopparbergs Län samt Anders Mårtensson från Jemtlands Län.
Enligt Stats-Contorets räkenskaper för år i83a, hafva de då begagnade
bränvinspannor af olika dimensioner utgjort det antal, som nedanstående
Tabell utvisar. Antager man, att ett lika antal pannor med samma
dimensioner fortfarande komma att begagnas, skulle pannerymds-afgiften,
efter den föreslagna beskattningen, för 3 månader, uppgå till en
summa af 808,344 fhdr. Men då icke allenast bränvinspannornas antal
under de senare åren uti icke ringa mon minskats, utan ock den föreslagna
ökade skatten tilläfventyrs skall föranleda, att många flera jordegare
upphöra med buinvinsbränningen, torde en betydlig nedsättning
i den beräknade inkomsten böra göras. Vid calculen får i öfrigt anmärkas,
alt då Stats-Gonlorets räkenskaper icke utmärka till hvilka pan
-
Bevilln.- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o S.
lior konslapparater varit begagnade, har beräkningen blifvit uppgjord endast
efter afgiften för enkla pannor; dock torde afgiten för sex månader
komma att uppgå minst till det i calculen upptagna belopp af 808,344
Riksdaler.
Pannornas
storlek.
Pannornas
anta 1.
Skatt för hvarje panna
under 3 månader.
Summa.
t-
R:dr
sk.
rist.
Rnlr
sk.
r:st.
4
7
—
24
3
3 4
5
3
—
3o
—
1
42
—
6
32
—
36
24
7
11
—
42
9
3o
—
8
178
I
•—
178
—
9
262
I
6
294
36
•—
10
1,223
I
12
•—
1,528
36
—
11
*•»97
I
18
1,645
36
—
1 2
5,655
I
24
8,482
3 4
—
13
5,092
I
3o
8,274
24
i4
14.280
I
36
24,990
—
i5
i i,55o
I
42
19,656
12
■—
16
22,807
2
—
—
45,6x4
—
*7
9,071
2
24
•—
22,677
24
18
12,743
3
—
•—
08,229
—
—
*9
4-3o4
3
24
—.
15,o64
—
20
8,3 16
4
—
33,264
—.
21
5.547
4
24
—
15,961
24
—.
2.2
6,081
5
—
—
3o,4o5
—
23
4.674
5
24
25,707
—
24
5,o 16
6
—
,
30,096
—
25
6,146
6
x 2
38,413
32
—
26
2,853
6
43
—
*9.674
—
27
2,920
7
28
2 2, ? 4 3
16
28
2,228
8
i5
—
18,524
.—
29
1,196
9
3
—
10,834
—
3o
3,8oo
9
4o
—
37,366
32
—
3i
1,072
10
3i
x i,4o6
—
32
i,586
11
24
—
17,239
—
— ,
Bcvillnsamt Allm. Be sv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o S. 3i
33
1,524
12
18
—
18,859
24
—-
34
i,o38
i3
i3
—
13,774
—
—
35
2,638
i4
10
—
37,482
—
—
36
487
15
9
—
7,386
—
—
37
' 547
16
9
—
8,843
—
—
33
482
ll
10
—
8,294
—
—
39
342
18
13
—
6,241
—
—
4°
780
*9
18
—•
i5,i 12
—
—
4l
365
20
24
—
7,482
—
—
42
256
21
3i
—
5,54i
—
—
43
i83
22
40
—
4,398
—
—
44
i63
24
3
—•
3,Q2 2
—
—
45
349
25
15
—
8,833
—
—
46
112
26
4°
—
3,oo5
—
—
47
357
157
28
19
—
10,137
—
—
48
3o
—
—
4,710
—
—
49
,7,
31
3i
—
5,411
—
—
5o
845
33
16
—
28,166
—
—
51
87
35
3
—
3,o5o
—
—
52
9°
36
40
—
3,3 r 5
—
—
53
19'
38
31
—
7,380
—
—
54
36
4o
2 4
—•
i,458
—
—
55
5.
42
'9
—
2,162
—
—
56
33
44
! 6
—
1,463
—
57
100
46
15
—
4,631
—
—
58
74
48
16
—
3,676
4>o31
—
—
59
So
5o
‘9
—
—
■—
60
168
52
24
—
8,820
—
—
61
3?
54
31
—
2,02 I
—'
62
43
56
4o
—
2,443
—
63
71
59
3
—
4,193
—
64
19
6.
16
—
1,16 5
—
65
24
63
3 1
—
1,527
—
66
12
66
—
—
79 2
—
67
36
68
'9
—
2,462
—.
—
Sevillu,- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh. Utlåtande N.o 5.
68
69
70
7r
72
7/
74
1°
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
o7
88
89
9°
34
70
4o
—.
2,408
—
*7
73
i5
—
i,a46
—
42
75
4°
—
3,185
•
_
*9
78
19
■—
1,486
.—
38
81
—
3,078
—.
i4
83
3i
—
1,170
i3
86
16
—
/
1,122
I
- -r.
23
89
3
—
2,048
,
6
91
4°
—
551
,
*7
94
3i
—
1,608
-
16
97
24
.—1
i,56o
, —
9
100
*9
—
9°3
24
io3
16
—
2,480
- | u
- - -
i3
106
x5
.—
1,382
—-
9
109
16
—
984
—*
8
112
•9
—
899
—
9
115
24
—
1,039
_
8
118
3i
—
949
—
7
121
4o
—
852
63
I 25
3
—
7,878
—-
11
128
16
—
1,41 r
-
21
131
3r
—
2,764
i7,55o
-
i3o
135
—
—
—
mraa skatt för 3
månader
8o8,344 1 —
1 -
Tariff
Bevilln.- samt Allm. Besv. och Occon.-V tsk. Vt lä tande IV.o S. 33
Tariff' på Pannerynidsajgiften.
Cl
3
3
n
'<
B
fl-
redskap eller panna
med hatt, bröst och
afkylningsredskap.
Afgift för enkel
värmare.
Afgift för enkel
redskap med mäsk-
ö
0
n
D
0
p
Afgift för enkel
redskap med-enkel
er
n
ei
n
0
El
O
p
Afgift för enkel
redskap med dub-
3 3
pj; ry
T n
’ tu
tu:
3 2.
“ c
a 0
Afgift för enkel
redskap med enkel
...» 1
rectiticator och
mäskvärmare.
I iedskap med dubbel
>
jp
p
31
n
3
wr
to
Afgift för den
dubbla pistoriska
pannan.
R:dr
sk.
r.
R;dr
sk.
r.
R;dr
sk.
r.
R;dr
sk.
r.
R;dr
sk.
r.
Ridr
sk.
r.
R.-dr
sk.
r.
it)
2
24
—
3
36
1 1
2
36
—
4
6
12
3
—
—
4
24
i3
3
12
—
4
42
>4
' 3
24
—
5
12
i5
3
36
—
5
3o
16
4
—
—.
6
_
*7
5
—
—
7
24
18
6
—
—
9
—
—
J9
7
—
—
10
2 4
—
20
8
—
—
12
—
—
53
—
—
68
—
I 1 3
—
—
I 28
—
—
3o8
21
9
—
—
r3
24
56
I 2
—
72
—
—
* »9
! 2
—
>35
—
—
324
—
_____
22
10
—
—
i 5
—
—
59
24
—
76
—
—
I 25
24
>42
—
—
340
23
11
—
—
16
24
—
62
36
—
80
—
—
131
36
—
■ 49
—
—
356
24
12
—
—
18
—
—
66
—
—
84
—
—
138
—
—
156
—
—
372
.
25
12
24
—
18
36
—
68
36
—
87
2 4
—
>43
36
—
162
24
—
387
24
26
13
38
—
20
33
—
72
>4
—
91
38
—
15o
•4
—
169
38
—
4o3
38
27
15
8
—
22
36
—
75
44
—
96
8
—
156
44
—
>77
8
—
420
8
28
16
3o
—
24
45
—
79
3o
—
100
3o
—
160
3o
—
.84
3o
—
436
3o
o9
18
6
—
27
9
—
83
18
—
io5
6
—
170
18
—
192
6
—
453
6
_
3o
W
32
—
29
24
87
8
—
109
3a
—
177
8
—
•99
32
—
469
32
,.
31
21
• 4
—
3i
45
—
91
2
—
114
<4
—
>84
2
—
207
»4
—
486
>4
32
23
—
—
34
24
—
95
—
—
1 '9
—
—
191
—
—
215
—
—
5o3
33
24
36
—
37
6'
—
99
—
—
123
36
—
>98
—
—
222
36
—
519
36
_
34
26
26
39
39
100
2
—
128
26
2o5
2
—
23o
26
—
536
26
—
lUli. till R. St. Prot. 1834. S Sami. 7. A/d.
5:te Häftet.
34 B evilla.- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.o 5.
35
28
20
—
42
3o
—
107
8
—
.33
20
212
8
—
238
20
553
20
36
3o
18
—
45
27
—
111
(8
—
. 38
.8
2I9
18
—
246
.8
670
18
.
37
32
iS
—
48
27
—
..5
3o
—
.43
.8
—
22§
3o
—
254
.8
587
.8
38
34
20
51
3o
—
1 W
44
—
.48
20
—
233
44
—
262
20
604
20
3Ö
36
26
—
54
39
—
124
>4
—
. 53
26
—
241
'4
—
270
26
621
26
-
4o
38
36
—
58
6
—
. 28
36
—
.58
36
—
248
36
—
278
36
638
36
,
4>
4'
—
—
61
2 4
—
133
12
—
.64
—
—
256
.2
—
287
656
42
43
>4
—
64
45
—
,37
38
—
.69
l4
—
263
38
—
295
•4
673
• 4
, -1
43
45
32
—
68
24
—
.42
20
—
17*4
32
—
271
20
—
3o3
32
690
32
44
48
6
7r
9
—
'47
6
—
>80
6
—
279
6
—
3.2
6
708
6
45
5o
3o
—
73
45
—
151
42
—
185
3o
—
286
42
—
320
3o
725
3o
46
53
32
—
80
24
—
.57
8
—
'9'
32
—
295
8
—
329
32
743
32
47
56
38
—
85
9
—
162
26
—
J97
38
—
3o3
26
—
338
38
—
761
38
■
48
60
14
—
9°
—
[68
—
—
2o4
—
—
312
. —
—
348
■ —
780
.
49
63
—
94
45
—
i j3
26
—
2 1 0
<4
-r-
320
26
—
357
4
798
■ 4
5o
66
32
—
c 00
—
—
‘79
8
—
2(6
32
329
8
—
366
32
816
32
51
70
6
—
t o5
9
—
i 84
42
—
223
6
33?
42
—
376
6
834
6
52
73
32
—
1 10
24
—
190
32
—
229
32
346
32
—
385
32
863
32
53
77
14
—
r 15
45
—
(96
26
—
236
'4
355
26
—
3g5
•4
872
14
5 4
81
—
—
[21
24
—
202
24
—
243
—
364
24
—
4o5
891
.
55
84
38
—
1 27
9
—
20S
26
—
249
38
3y3
26
—
4.4
38
9°9
38
56
88
32
—
133
—
—
214
32
—
256
32
302
32
—
424
32
928
32
r*
37
02
3o
—
i38
45
—
220
42
—
203
3o
3g,
42
—
434
3o
947
3o
58
96
32
—
i45
—
—
227
8
—
270
32
4o i
8
—
444
32
9 66
32
49
100
38
—
i5 1
9
—
233
26
—
277
38
4.0
26
—
454
38
985
38
60
io5
—
—
l5J
^4
—
240
—
—
282
—
420
—
—■
465
-
<,oo5
6,
.09
>4
—
163
4o
—
246
26
—
292
l4
429
26
—
475
■ 4
1.024
l4
62
113
32
—
170
2 4
—
253
8
—
299
32
439
8
—
485
32
i,o43
32
63
118
6
—
177
9
—
259
42
—
3o7
6
448
42
—
496
6
_
i,o63
6
64
12 2
32
—
.84
—
—
266
—
—
314
32
458
32
—
5o6
32
.,082
32
65
127
■4
—
[9°
45
—
273
26
—
322
•4
468
26
—
5.7
14
1,102
14
66
l 32
—
—
.98
—
—
280
24
—
33o
—
478
24
—
528
(,.22
-
67
136
38
—-
205
9
—
287
26
—
337
38
488
36
—
538
38
*, 141
38
-
68
r 41
32
—
2 [ 2
24
—
294
32
—
345
32
498
32
—
549
32
.,.6.
32
,
6.9
.46
3o
—
219
45
—
3o 1
42
353
3o
5o8
42
—
56o
3o
1,181
3o
70
15 1
32
—
227
2 4
3o9
8
361
32
519
8
—
571
32
1,201
32
71
156
38
—
235
9
—
3 i (5
26
36 9
38
529
26
—
582
38
1,221
38
1
72
162
—
—
243
—
324
'
378
—
540
—
—
594
—
.,242
—
—
Bevilln.- samt Allm. Desv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.-o S.
36
73
167
‘4
—
2Ö0
45
—
331
26
—
386
'4
—
55o
26
—_
6o5
'4
1,262
14
74
172
32
—
25y
—
—
339
8
—
394
32
—
561
8
616
32
—
1,282
32
75
178
6
—
267
9
346
42
—
4o3
6
—
571
42
—
628
6
—
i,3o3
6
76
18 3
32
—
275
24
—
354
32
—
in
32
—
582
32
639
32
—
i,323
32
77
189
14
—
283
45
—
362
26
—
420
‘4
—
5Ö3
26
651
4
—_
i,344
14
■
78
i95
—
—
292
24
—
370
24
—
429
—
604
24
663
—
i,365
79
200
38
—
3oi
9
—
378
26
—
437
38
—
615
26
674
38
i,385
38
80
206
32
—
310
—•
—
386
32
—
446
32
—
626
32
686
32
1,406
32
81
212
3o
—
3i8
45
—
394
42
—
455
3o
—
637
42
—
698
3o
—
1,427
3o
82
218
32
—
328
—
—
4o3
8
—
464
32
—
649
8
710
32
—
i,448
32
■
83
224
38
—
337
9
—•
411
26
—
478
38
—
660
26
722
38
—
1,460
38
84
2 3 I
—
—
346
24
—
420
—
—
483
—
—.
672
—
735
—
—
■ c7
i,4qi
__
85
287
i4
—
355
45
—<
428
26
—
493
‘4
—
683
26
747
'4
—
1,512
14
86
243
32
—
365
24
—
437
8
—■
5oi
32
—
695
8
758
32
—
i,533
32
87
25o
6
—
375
9
445
42
—
5i 1
6
—
706
42
772
6
—
r,555
6
1
88
256
32
—
385
—
454
32
—
520
32
—
718
32
784
32
—
1,576
32
—
89
263
1.4
—
394
45
—
463
26
—
53o
14
—
73o
26
797
14
—
1,598
*4
9°
270
—-
4°5
—
—
47 2
2 4
—
54o
—
—
742
24
810
—
—
1,620
—
STOCKHOLM, Ecksteihska Thyckeiuet, i834*
Bet’.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Ulsl':s Betänkande JS:o 6. r
N:o 6.
Ankom till Exp.-Utsk. elen 3 Oct.
Betänkande, angående reglem eniar isie a föreskrifter för
bränvins-bränningens utöfning samt försäljningen af
bränvin och beskattningen derå.
Till Rikets llöglofl. Ständer få do sammansatta TTiskotten härjemte vördsamt
öfverlemna eli förslag lill ny Förordning, angående vilkoren för bränvins-bränningens
utöfning och afgifterne derför, samt om hvad vid försäljningen
af bränvin och beskattningen å denna försäljning iakttagas bör.
Detta förslag är, så vidt det rörer bränvins-bränningens utöfning och
beskattning, npprättadl i enlighet med de grunder, som al Bevillningsoch
Oeconomie-Utskotten i deras Betänkande N:o 3 blifvit föreslagne, med
de förändringar, i anledning af gjord återremiss deraf, som Utlåtandet
N:o 5 innehåller.
Beträffande åter vilkoren för brån vins-försäljningen och afgifterne
derföre, äfvensom nödige conlroler å Författningens efterlefnad, hafva de
sammansatta Utskotten ej underlåtit alt, vid upprättande af förslag till
deniia Författning, sorgfälligt öfverväga de motioner, som i dessa hänseenden
ifrån Riks-Slånden blifvit lill Utskotten remitterade; och då det nu
öfverlernnade förslaget lill ny redaction af ifrågavarande Författning utvisar
det afseende, som de sammansatta Utskotten ansett sig böra fästa på hvar
och en af dessa motioner, torde ett serskildt upptagande och besvarande
af nämnde motioner airses vara af behofvet mindre påkalladt.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 3o Sept. iS34*
Förslag till Förordning, angående vilkoren för bränvins-bränningens
utöfning och afgifterne derföre, samt om hvad vid försäljning af
bran vin och beskattning deraf iakttagas bör.
Lörsta Artikeln.
Om bränvins-brännings-rättigheten.
1 §•
Bränvins-bränning, af hvad tjenligt ämne eller växt söra helst, skall,
med den pännerymd samt emot de afgifter och öfrige vilkor, här nedan
Bihang lill R. St. I}rot. 1834. 5-te Sami. laira Afd, 1
6-te Häftet,
2 Bea.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Ulsl:s Beiänlancle N:o 6.
föreskrifvas, vara tillåten under sex månader af året, så framt iGke högst
vigtiga omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning.
Bränvins-drstillering vare under nämnde tid tillåten; men endast för
dem, sorn till bränvins-bränning äro berättigade.
2 §•
Rättigheten till bränvins-bränning skall, på landet, åtfölja hemman
och hemmansdelar, med äsau mantal efter Jordebokcn, bebyggda, med
serskild åbo försedde, utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie
eller extra ordinarie rotering deltaga, eller rotefrihets-afgift utgöra, äfvensom
icke roterade, men med serskild ränta till Kongl. Maj.t och Kronan
eller till innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt i Städerne,
den till hvarje Stads område hörande jord; dock tillkommer denna rättigheten
icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till 3oo R:dr, utom
i de händelser 6 §. upptager.
3 5-
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes att bränna, skall beräknas
och till och med nästa Riksdag bestämmas efter hemmanets, hemmansdelens,
lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1834 års taxeringar, sålun
i
n- i i.. i . n ■» • t * •
och med
rymd af
3oo R:dr till
och med
5oo R:dr, må begagnas
en
20
panne-
kannor.
För ett
värde öfver
5oo till
och
med 760
R:dr
20
9 9
99
99
700
99
1,000
99
00
99
99
99
1,000
99
2,000
99
35
99
99
99
2,000
99
3,ooo
99
4 0
99
99
99
3,ooo
99
4,000
99
45
99
99
99
4,000
99
5,ooo
99
5o
99
99
99
5,ooo
99
6,000
99
55
9 9
99
99
6,000
99
7,000
99
60
99
. 99
99
7,000
99
8,000
99
65
99
99
99
8,000
99
9,000
99
70
99
99
99
9,000
99
10,000
99
75
99
99
99
10,000
99
11,000
99
78
99
99
99
1 r,ooo
99
1 2,000
99
81
99
99
99
12,000
99
13,ooo
99
84
99
99
99
r 3,ooo
99
14,000
99
87
99
99
99
14,000
99
15,ooo
99
.9°
99
B ev.-, Bog- samt Allm. Besa.- och Oeeon.- Utskts Betänkande JY'.o 6. 3
Hä rvid iakttages, att, såsom grund för bränvins-bränningsrältigheten,
värdet af åbyggnaden ej får i taxalionen ingå Lill högre belopp, än som
motsvarar högst en femtedel af jordens värde; åliggande det derföre Berednings-
och Taxerings-Comiteerne för år i835, alt vid egendomar, i
hvilkas taxeringsvärde åbyggnadens värde ingått till högre belopp, serskildt
bestämma, i enlighet med den här gifna föreskrift, det fastighetsvärde, för
hvilket bran vinsbränning vid dylika egendomar får ega rum, i följd hvaraf
den inskränkning i bränvins-bränningsrättigheten , hvartill detta stadgande
för ifrågavarande egendomar kan föranleda, ej blifver gällande förr än
ifrån och med början af år i836.
4 §•
Mel- än en bränvinspanna af po kannors rymd, eller flera pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfversliger po kannor, kokrummet oberäknad!,
må icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade konstIxrännerier,
får sammanräknade kannetaiet af alla dithörande pannor, mäskvärmaren
oberäknad, icke öfverstiga den högsta panneryrad, hvarmed bränvinsbränning
med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om
4o kannors rymd och derunder, samt 3 kannor, då pannerymden öfverstiger
4° kannor.
Inga vid ättiksfabrikör varande pannor må under något vilkor till
bränvinsbränning begagnas.
5 §.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt att, såvida hemmanet,
hemmansdelen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som emot jordvärdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till bränvinsbränning berättigade hemman, hemmansdelar
eiler lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen förderas
sammanslagna värde, vare sådant tillåtet under vilkor, att ifrågavarande
egendomar äro belägna inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad till åbyggnad
räknadt, ifrån' det ställe, der hränvinsbränningen utöfvas, samt
alt pannerymden i intet fall får öfverstiga den i fjerde §. bestämda höjd.
Bränvinsbränniugs-rättighet för jord å landet och i Städerne må icke i
något fall förenas eller efter sammanräknade taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
/[ Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon. Utshls Betänkande JV:o 6.
6 §•
På Lindet vare Ivänne eller flere åboer i samma hemman eller i serskilda
hemmansdelar eller lägenheter inom samma byelag obelaget alt, emot
samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvinsredskapen belöpande
bränvinsbrännings-afgiften och behörig anmälan vid mantals-och skattskrifningen,
deras bränvinsbränningsrätlighet utöfva med en gemensam panna
på en viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byelagets område,
hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå till 3oo R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper,
som, enligt 2 §., erfordras för rättigheten att utöfva bränvinsbränning,
åtnjute äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagna
jordvärdet uppgår till minst 3oo R:dr.
All öfverlåtelse af bränvinsbränningsrätlighet vare förbjuden.
7 §•
Af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden tillhör
Staden, må det bero att, i den ordning, som uti hvarje Stad för beslut
om Stadens inkomst eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den bränvinsbränning,
hvartill Stadeu efter värdet af de serskilda jordlolterne är
berättigad, skall åt dessas innehafvare upplåtas, eller för Stadens gemensamma
räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen skall ske med
serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller flera
sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna värde;
men i de Städer, der jorden är med eganderätt fördelad på Stadens
invånare, må det ankomma på det beslut, sorn ibland dem af pluralitelen,
beräknad i mon af jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är
blandad t, skola enahanda grunder följas; likväl under förbehåll alt, derest
Kongl. Majit ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda redan
förordnat eller framdeles förordnar, 4 §• af denna Kungörelse skall
tjena till efterrättelse, i afseende på den högsta pannerymd , som af sådane
föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen af Städernes
bränvinsbrännings-rätlighel, iakttagas, att de bränneriet-, som hädanefter
anläggas, varda utom Stadens stake* på lämpligt afstånd ifrån andra byggnader
uppförde
8 §*
Vid de årliga mantalsskrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
som ock det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka
bränvinsbränningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det
Bcv. j I.ag- samt Allm. Bes v.- och Oecon. Utsl'.s Betänkande JV:o 6. 5
af Justeraren åsalte kannetal, med utsättande af den dass, hvartill pannan
liänföres; och vare det en oell hvar till bränvinsbränning berättigad obelaget
att anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande, antingen för hela
eller hälften af den tillåtna tiden; skolande i senare fallet bestämdt uppgifvas,
hvilkendera termin, antingen November, December och Januarii
eller Februarii, Mars och April dertill begagnas; och kommer afgiften för
bränvinsbränningen att i förhållande derefter beräknas. Ej vare skattskyldig
förbunden, alt vid mantalskrifningen uppvisa stämplingsaltest, icke heller
mätnings betyg, undantagande å oslämplade tackjernspannor; och ege
han dessutom rält att hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
med åliggande att för uppgiftens rigtighet ansvara; dock bör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet
af den pannerymd, hvartill han sig anmält, som ock det fastighetsvärde,
hvarefter bränvinsbränning får ega rum, lill upplysning om den pånnerymd,
som i grund deraf får begagnas.
Den mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
4 §> af kokrumraet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannornfe
äro inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i beräkningen.
.0 §•
Alla å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak, eller å
»amma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pannor skola väl, för
nödig, säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas! men vid debiteringen
bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, och denna grund jemväl
följas vid redogörelsen i afseende på pannerymden, så väl ifrån TaxeringsComiteerna
och Konungens Befallningshafvande, som ifrån Kongl. Majrts och
Piikels Stats-Contor; dock må den sålunda sammanslagne pannerymden aldrig
öfverstiga det i 4 §• bestämda maximibelopp.
i° §•
Mantals- och Skattskrifva^ åligge det att, inom medlet af Januarii
månad, efter mantals- och skattskrifnings-liandlingarne socknevis upprätta
förteckningar på de lill bränvinsbränning berättigade personer, som antingen
afsagt sig utöfningen af denna rätt, eller någon pannerymd till afgift*
beräknande vid mantalsskrifningen icke uppgifvit, eller ock uppgifvit en
mindre pannerymd, än den hvaraf de ega rättighet att sig begagna, äfvensom
å dem, hvilka anmält sig till bränvinsbränning endast under hälften af
<len tillåtna tiden, med utsättande af hvilken termin dertill användes; börande
å dessa förteckningar upptagas de hemman, hemmansdelar och lagen
-
6 B ev.-, Bag- samt Allm. Besa,- och Oecon. Utshs Betänkande N:o 6.
beier, å hvilka antingen ingen eller en inskränktare htänvinsbränning utöfvas,
Dessa förteckningar insändas till Konungens Befallningshafvande, som
ega att deraf lenina vederbörande del för control och eftersyn , börande dessutom
en sådan förteckning för hvarje Socken uti hvarje Församlings Sockenstuga
anslås.
Ir. §‘
Den som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit, eller ock anmält sig till mindre pannerymd,
än hvartill han egt rätt, ma, om han sedermera åstundar bränvinsbränning
för en del elier hela värdet utöfva, anmäla sig derom hos Konungens
Befallningshafvande, som eger alt det sökta tillståndet meddela, såvida
Sökanden styrker sig hafva behörigen till Kronouppbördsmannen erlagt belöpande
pannerymdsafgift, beräknad för den återstående delen af tillåtna
bränvinsbräunings-tiden, ifrån och med den månad, hvarunder han tillståndet
erhåller.
Andra Artikeln.
Om bränvins-r edskapen.
12 §•
lör alt undanrödja alla anledningar till tvister om bränvinspännors
beskaffenhet, och ej motverka en loflig industri, som, genom förbättringar i
redskapens sammansättning, söker besparing af bränsle, tid eller arbetskostnad,
skola hädanefter pannor eller kittlar, och öfrige för bränvinsbränning
nödiga redskap, vara tillåtna af hvad metall eller annat tjenligt ämne som
helst, under lika vilkor för alla,^att pannerymden bestämmes endast efter
iordvärdet.
i3 §.
Bränvinsbrännings-redskapen indelas i sju Classer:
lista Classen.
Enkel redskap.
Härtill räknas panna, som drifves omedelbart af eld, af hvad form
som helst, med löst bröst, der sådant finnes, hatt eller stängselskifva och
ångrör samt afkylningsredskap.
Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum, och hvartill räknas
ett fastsittande ångrör af minst 6 tums längd, får ej innehålla mer än två
tredjedelar af pannans rymd.
Intet ångrör, som bill bränvinsredskapj begagnas, får i diameter hålla
ofver 6 tum.
Ber.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utst.s Betänkande N:o 6. 7
2: dr a Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare.
Mäsk värmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd och endast
användas för tillmäskningens uppvärmande, ej heller vara inmurad eller af
eld eller ånga vidröras.
3:dje Classen.
Enkel redskap med enkel rectificator.
Enkel rectificator eller klarkula eller klarblåsa, hvarhelst den till
redskapen appliceras, är en sådan apparat, som innehåller blott ett enda
tomt rum, och hvari ångorne omkokas, för att derifrån utgå såsom sprit
eller bränvin, utan att denna apparat vidröres af eld eller ånga.
4-'de Classen.
Enkel redskap med dabbel rectificator.
Med dubbel rectificator förstås en sådan apparat, hvarhelst den till
redskapen appliceras', hvari ångorna uti flera rum omkokas, för att derifrån
utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vidröres af eld eller ånga.
5:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och enkel rectificator.
6:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och dubbel rectificator.
y.de Classen.
Den sä kallade dubbla pistoriska apparaten,
hvarmed förstås tvänne pannor, så förenade, att ånga går ur den ena i
den andra, och till hvilka äro applicerade dubbel eller enkel rectificator
och mäskvärmare.
.'4 §•
Då bränvins-redskap förfärdigas på Bruk eller i Stad, vare den, som
redskapen tillverkat, vid Trettiotre Riksdalers 16 skillingars vite skyldig,
innan han bränvins-redskapen ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna
och hatt, äfvensom då löst bröst, rectificator eller mäskvärmare tillhöra
redskapen, dessa sistnämnde apparater med stämpel af sitt namn, hemvist
och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade Landtmätare eller Justerare.
8 Bev-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 6.
Förfärdigas bränvins-redskap pä landet, åligge det egaren, vid enahanda
vite, att, innan lian sig af densamma begagnar, ombesörja ofvannämnda
uppmätning af dertill förordnad Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af bränvins-redskap, genom nya bottnars eller aftappningsrörs
insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af
mäskvärmare eller reclificator, eller annorledes vidtages, skall redskapen å
nyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo stämplas,
och den förra stämpeln utplånas samt nytt mätnings- och stämplingsbevis
uttagas.
Verkställes ändringen på Bruk eller i Stad, vare den, som redskapen
ändrat, vid ofvan utsatte vite skyldig att uppmätningen och slämplingen
föranstalta innan redskapen till egaren ullemnas.
Sker ändringen på landet, åligge egaren vid enahanda vite, som
ofvan nämndt är, att, innan redskapen begagnas, låta fullgöra nyssberörde
föreskrifter.
Å bränvins-pannor af Tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerymdeh
och Bruksstämpeln jemte årtalet utsättas i pannans öfre kant, vid
det vile för Bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
>5 §•
Till uppmätning och stämpling af nya, elier förändrade eller förut
ej uppmätta och stämplade bränvins-redskap, förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal af Landtmätare eller Justerare i Länen
och Städerne, och tilldele dem vissa district, lämpade efter hvars och ens
hemvist; och vare för denna förrättning Landtmätare eller Justerare lika
ansvarig, sorn för målkärils justering i allmänhet.
Uti de Städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare
icke är -boende, må till Justerare för bränvins-redskapens mätning och
stämpling en Magistrats-person kunna antagas.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst,
då sådant linnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfrige tillbehör,
som, enligt nästföljande §. äro underkastade stämpling. Pannans
béla cubik-innehåll mätes med vatten eller annat flytande ämne till öfversta
kant eller lekande brädd. Om hatten är försedd med en eller flere
luckor eller någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen
påsättas och redskapeu uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre
kant, till så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten,
JBev.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Oecon. Utshs- Betänkande N:o 6.
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt cubik-innehåll
uppmätas och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då panna, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall lappen
eller vridkranen isättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
*7 §•
Med undantag af Tackjernspannor, skall på alla andra pannor och
dertill hörande hatt eller stängselskifva, lösa pannebröst, rectificatorer och
mäskvärmare, ehvad desse senare äro af metall eller träd, Landtmätaren
eller Justeraren å hvarje af desse delar med stämplar utmärka initial-bokstäfverne
af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte
å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på panna sättes å
halsen eller dess öfversta del; på de öfrige ofvanuppräknade delarne, å de
ställen, der den blir. väl synlig, utan alt skada redskapen.
I den händelse Landtmätaren eller Justeraren finnér, ätt redskapen
qj hörer till någon af de i i3 §. nämnde classer, vare han skyldig att
derom genast inlemna skriftlig anmälan hos Konungens Befallningshafvande,
som eger att föranstalta en fika undersökning och vidare förfara’ som uti
2Q §. föreskrifves.
18 §.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta och stämpla bränvins-redskap,
kallas ifrån sitt hemvist af enskild man-, åtnjutfe derför af
denne sistnämnde reseköstnads-ersättning och arfvode såsom för andra erabets-förrättningar;
men sker matningen och justeringen å det ställe, der
Landtmätare ejler Justerare bor och vistas, uppbäre han Sex r:st. för
hvarje kanna, som den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt
handtlangare-bilräde vid förrättningen må Landtmätare eller Justerere
kunna af panne-egaren äska; men med behörigen justerade och kröntå
målkäril bör han sjelf sig förse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulaire 7 så väl öfver mätning, sorn stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar oCh deras
dimensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer; och
Bihang lill B- St. Fröt. 1834. 5-te Sami. %:dra Jfd,
6.te Håftet.
2
10 B ev.-, Lag- samt Allni. Bcsv.- och Oecon.- Ut shs Betänkande JST:o 6.
skall lian jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen till Konungens Befallningshafvande
lemna fullständig del.
*9 §*
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvinsredskap än panna inmuras,
hvarvid iakltages, att stämplingen alltid skall vara synlig; ej heller
må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller lödning.
20 §,
Innehafvare af bränvinsredskap vare ifrån allt åtal i afseende på dess
beskaffenhet fri, derest den finnes i oförändrad enlighet med Justerarens
betyg och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd lill hvars begagnande
innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält.
Enär kannerymden i en bränvinsredskap befinnes större än den uppgifvits,
men öfverskoltet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvartill
pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva
tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
ej derföre underkastad beslag, utan må, vid derom yppad fråga, egaren
debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans ökade
rymd föranleder och redskapen genom egarens försorg å nyo mätas och
stämplas innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, som uti i/j §.
af denna'Art. utstakas.
21 §.
Beträdes Justerare att hafva orätt stämplat bränvinspanna, skall han,
utom det ansvar, som, följande på ett behörigen verkstäldt beslag, bort
drabba egaren, om denne låtit med afsigt förändra eller omgöra redan
stämpladt bränvinsredskap, dömes tjensten förlustig eller på längre eller
kortare tid ifrån utöfningen deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida
förseelsen härrört af uppsåt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, sorn tillverkar bränvins-redskap, som synbarligen är beräknad
på missbruk emot denna Författning, bote första gång 33 R:dr 16 sk.,
and längången 66 R:dr 3a sk. och tredje gången ico R:dr; och vare då
jemväl, så vida han är Borgare, burskapet förlustig.
22 é
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof
begagnas, böra mätas och stämplas i likhet med hvad om brävinspannors
mätning och stämpling i allmänhet stadgadt är och under enahanda ansvar.
*3 §.
Ifrån och med den i Maji till och med den 3i October hvarje år,
äfvensom under den eller de öfrige månader af året, då tilläfventyrs Kgl.
Bev.~] T.ag- samt Allm, Besv.- och Oecon.- Utsk:$ Betänkande JSf:o f>, r i
Majit i Nåder skulle finna för godt att bränvinsbrsjnning inställa eller förbjuda,
skall ali hränvinsredskap antingen inlemnas å allmänna förvaringsrum,
eller, om den befinnes i enskildt förvar, förseglas.
Den till denna försegling åtgående kostnad kommer att af Kronans
medel ifrån Landtränterien förskjutas och ersättning derför af Kongl.
Majlis och Rikets Stals-Conlor meddelas, emot behörig redo och räkning i
Landsboken; dock må vid desse tillfällen rese- och traetaments-penningaraf
Krono-Betjeningen icke beräknas.
. 24 §•
Äfven under den för bränvins-bränning Iofgifne tid, må icke egare af
hränvinsredskap, som till bränvins-bränning sig icke anmält, eller icke vederbörligt
tillstånd erhållit, på sätt 11 §. otnförmäler, innehafva oförseglad
hränvinsredskap; utan anmäle iios vederbörande Krono-Betjent sådan redskap
till försegling å första söknedag, sorn hans rättighet att densamma
begagna upphörer.
* Den, som, enligt 8 §., sig endast lill första hälften af bränvins
brännings-termin
anmält, åligge samma skyldighet för den tid, som han ej
till bränvins-bränning får redskapen begagna.
Kostnaden för denna försegling ersättes Krono-Betjeningen af egaren
med sex rst. per kannerum, jemte skjuts för en häst, då resor för detta ändamål
erfordras.
Stadgandet i denna och nästföregående må likvist ej tillämpas på
ny redskap, som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, som är
under arbete på Kopparslagares verkstad.
25 §.
Den, som förskaffar sig flere, större eller annorlunda beskaffade bränvins-brännings-redskap,
än dem, till hvars begagnande lian berättigad är
elfcr sig anmält, vare skyldig att inom 8 dagar i stad och i4 dagar på
landet, efter det han egare deraf blifvit, sådant hos Magistraten i stad
eller hos närmaste Krono-Betjent på landet anmäla, och dessa redskap antingen
försegla låta eller ock till förvar å allmänt ställe aflemna,
Åstundar någpn att, i stället för den redskap, som lian rätteligen
inndhar, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat, vare delta tillåtet,
så vida hans uppgift till mantalsskrifningen berättigar honom att sådan
redskap få begagna, eller han hos Konungens Befallningshafvande dertill
erhållit tillstånd; åliggande honom dock, innan han får begagna den senare
redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap,
sorn Iran förut innehaft, eller oekså inför Magistraten eller Krono-Beljenin
-
12 Bee.-, Lag- samt AUm. BeSvec7' Oecon.=■ Uishs Betänkande JV:o 6.
gen styrka, att densamma blifvit till bränvins-bränning obrukbar gjord,
eller till annan person öfverlåten.
Då någon ti 11 handla t sig nya eller förut brukade brännings-redskap
och dem afhemtar eller afhemta låter, bör han, för att icke genom innehafvandet
af sådane redskan, åtal och ansvar underkastas, derå taga forsedel
af säljaren, samt, när bränvins-bränningen är förbjuden, tillika under
transporten hafva berörde brännings-redskap behörigen förseglade,
2(3 §.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst,
hattar, lösa pannebröst, pipor och slang eller andra afkylnings-redskap
sältas ur stånd alt nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor,
hvilka ej hafva fast bröst, till andra hushålls-förnödenbeter.
Om förseglingen å landet ege Konungens Befallningshafvande att antyda
vederbörande Krono-Betjente, som bestämma tid och ställe dertill
inom hvarje församling i förut utfärdade Kungörelser, likväl så, att försegling
af inmurade pannor med fast bröst alltid för sig går på hvarje
ställe, der de äro uppgifne att finnas. I släderne, hvarest nyssnämnde
redskap, med undantag af inmurade pannor, böra i allmänt förvaringsrum
insättas, vare detta allt Magisiratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål, och sedan hopknytes genom en
linne- eller blångarnslapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill,
hvilka det blifvit anbefaldt att denna förrättning verkställa.
27 §• *
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §., egä att, i afseende på bränvins-bränning,
vjsitationer och beslag göra, vare berättigade, enär de, för
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt och lill control emot underslef, anse sådant
nödigt, att i stad eller på landet låta å nyo uppmäta förut uppmätt och
stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och
betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagdt är,
och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvel bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln,
om Bevillnings-afgifterne.
28 §.
Beskattningen för bränvins-bränningen kommer att utgå endast efter
pannerymden, i enlighet med nedanstående Tariff, som bestämmer den
afgift, hvilken för sex. månaders bränningslid skall erläggas för hvarje serskild
class af bränvins-brännings-redskap.
JBev.-, Lag- samt Allm. Besaoch Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 6. i3
Tariff pä V annerjmds-afgiften
Pannerymd.
*s
p:
5.
OQ
Caj
1
rS
Q-
C/)
T
Afgift för i:sta
classens bräuvins-
Afgift för 2:dra
classens bränvins-  brännings-redskap. !
1
Afgift för 3:dje
classens bränvins-  brannings-redskap.
Afgift för 4:de
classens bränvinr-  brännings-redskap.
Afgift för 5:te
classens bränvins-  brännings-redskap.
brännings-redskap.
Afgift för 6:te
classens bränvins-
Afgift för 7:de
classens bränvins-  brännings-redskap.
K:r
R:dr
sk.
r,
R:dr
Siv.
r.
Pvrdr |sk.
r.
R:dr
Siv.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
I 0
2
2 4
3
36
I I
2
3G
4
6
■
I 3
3
—
—
4
34
13
3
I 3
—•
4
4 2
14
3
2 4
5
12
i5
3
36
5
3o
16
/
r,
0
'7
5
—•
—.
' n
1
24
1
18
6
—
—
9
—
*9
7
10
24
}
30
8
I 3
—
53
—
68
I I 3
_
.12.8
—
3o8
3 I
9
i3
24
56
12
72
—
”9
12
135
—
3a4
—-
33
10
—
15
—
—
59
2 4
- ■
76
I 25
24
142
—
34o
_
s3
11
16
24
—-
62
36
80
131
36
14,9
—
356
- ■ - -
3 4
I 3
)S
—
66
_
84
i38
i56
372
a5
I 3
34
18
36
68 36
87
24
i43
36
162
2 4
387
24
..
36
I 3
38
20
33
7?
»4
—
91
38
15o
J4
169
38
4oo
38
37
i5
8
22
36
—
1°
44
—
96
8
156
44
177
8
420
8
38
16 3o
1 —
—
34
45
79 3o
—
r 00
3o
163
3o
184
3o
__
436
3o
z
2 9
18
37
9
—
83
18
—
1 o5
6
170
18
.192'
6
453
6
3o
*9
33
2 9
24
87
8
109
3a
177
8
199
3a
46013a
—
31
3 [
*4
31
45
91
2
1 '4
14
184
2
207
!4
486
^4
*
—
3a
33
—
34
24
—
95
u.9
;
I9I
215
—
5o3
33
Z
36
37
6
99
—
123
36
198
222
36
51 q 36
34
3 G
36
A9P9
ro3
2
—
I 28
26
2o5
2
23o
26
536 26
35
28
20
42
3o
107
8
—
133
20
2 I 2
8
238
20
553
20
—r
14 B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- bch Oecön.i Eftsfcs Betänkande N:o6.
36
3o
18
—
45
27
111
18
—■
138
18
—
219
18
246
i8>—
870
i»8
—1
37
32
18
—
48
27
115
3o
—
i43
18
—
226
3o
•
254
18
58?
18
38
34
20
—
5i
3o
ll9
44
—-
148
20
—
233
44
262
20
604
20
b
36
26
54
3q
124
14
—
153
26
—
24,
>4
270
26
621
26
—
40
38
36
—-
58
6
128
36
—
i5S
36
—
248
36
J.—
378 36
638 36
4-i
4>
—
—
61
24
133
12
—
>64
—.
256
12
_
28-
656
.
4.2
43
>4
—
64
45
i37
38
—
>69
>4
—
2 G S
38
295
>4
673
>4
43
45
3a
-—
68
24
—
r 42
20
—
J7l
32
—
2~ l
20
3o3j32
:4''’
690
32
--
44
48
6
—
7?
9
—
147
6
—
i So
6
—
2 79
6
_
3i 2
6
708
6
...
4a
5o
3o
—
73
45
151
42
—
185
3o
—
286
42
320
3o
720
3o
46
53
32
—
80
2 4
—
i5 7
8
—
191
0
02
2Q5
8
_
3:>0
32
743 32—
47
56
38
—
85
9
—
162
26
—
>97
38
—
3o3
26
338 38
_
76,
38
48
60
—
—
9°
—
—
168
-—-
—
204
—
—
3 r 2
—
_
348
—
780
49
63
>4
—
94
45
173
26
—
2 I 0
>4
—
320
26
33 7
>4
708
>4
5o
66
32
—
100
—
—
>79
8
—;
2l6
32
—
3 29
8
366
32
8,6,32
—
r7
a 1
7°
6
—
1 o5
9
—
184
42
—
223
6
—
337
346
42
376
6
834
6
'52
73
32
—
110
24
—•
>9°
32
—
229
32
—
32
—-
385
32
853
32
53
77
>4
115
45
—
> 9fi
26
—
2 36
>4
—
355
26
39a
>4
872
>4
_
54
81
—•
—
121
2 4
102
24
—•
243
—
—
364
2 4
4o5
891
55
56
84
38
—
127
9
208
26
—
2 49
38
—
373
26
4,4
38
909
38
•
88
32
—
»33
—
2 I 4
32
—
256
32
—
382
32
_
424
32
028 32
67
58
92
96
3o
32
_
13S
,45
45
220
227
42
8
_ T
263
270
3o
32
—
39>
401
4 2
8
434
444
3o
32
.
947
966
3o
32
59
100
38
—
151
9
—
a33
26
—
277
38
—
410
26
454
38
985
38
60
io5
—
—
‘57
24
—
24°
—-
—
285
—
—
420
.—
465
rf
»
ioo5
—
61
109
»4
—
163
4:>
—
246
26
—
292
>4
—
4*9
26
47 5
>4
1024
>4
62
113
32
—
170
24
253
8
—
2 99
32
—
439
8
485
32
J.—
io/i3 32
63
118
6
—
177
9
—
25 9
42
—-
3c>7
6
448
42
496
6
io63
6
64
122
32
—
184
—
—
266
—
3,4 32
—
458 32
5o6
32
10S2
32
_
65
I 27
>4
—
190
45
—
273
26
—
32 2
>4
—
468
26 —
517
>4
,
1102
>4
_
r6
I 32
—
—
198
—
280
24
—
33o
—
478
2 4
528
_
,122
-
!7
i36
38
—
2 o5
9
—
287
26
—
337 38
—
488 26
538
38
114 >
1161
38
(58
141
3 2
—-
O 1 O
2.4
294 3 2
—
345
32
—
498
32
349
32
32
—~
°9
146
3o
—
219
45
3oi
42
—
353
3o
—
5o8
42
56o
3o
_
1,8,
3o
•f
70
151
32
—
2 21
24
.
309
8
—
361
32
—
3 >9
8
57i
582
32
, 201
3^
71
156
38
0 K
2
9
316
26
—•
069
38
—
829
26
38
1221
38
:
72
162
—
243
—
3 24
—
—
378
—
—
540
—
394
—
1242
—
,
73
167
*4
—
25o
45
33i
26
—
386
>4
—
55o 26
6o5
>4
v.62
>4
—
B ev.-) Lag- samt Allm. Best’.- och Oeeon.- Utshs Betdrilafide N’.o 6. l5
74
172
32
—
209
—
—-
33q
8
—
394
32
—
56.
8
—
616! 3 2
—
1282
32
—
75
178
183
6
—
267
9
—
346
42
—
4o3
6
—
57i
42
—
628
6
—
1363
6
—
76
77
7«
32
—
270
24
—
354
32
—
4 L 1
32
—
582
32
—
63p
32
—
1323
32,
—
[89
i4
283
45
—
362
26
—
420
‘4
—
593
26
—
651
*4
—
'344
i4
—
,95
—•
392
24
—
370
24
—
429
—
—
6o4
24
—
663
—
—
.365
—
11
200
38
3oi
9
—
378
26
457
38
■
615
26
—
674
38
—
.385
38
—
206
32
310
386
32
.
446
32
626
32
—
686
32
.4o6
32
—
8r
2 12
3o
—
3 r 8
45
—
394
42
—
455
3o
—
637
42
—
698
3o
—
1427
3o
83
218
32
—
3a8
—
—
4o3
8
—
464
32
—
649
8
—
7.0
32
—
.448
32
—
83
224
38
—,
337
346
0
—
4«*
26
473
38
—
660
26
—
722
38
—
.469
38
—
184
23i
—
—
2*4
—
430
—
483
—
—
672
—
—
735
—
1491
—
—
85
287
243
>4
355
45
—
428
26
—
492
>4
—
685
26
—
747
»4
—
15i 2
*4
—
86
32
—
365
2 4
437
8
—
5o.
32
695
8
758
32
i533
32
—
87
38
200
6
—
375
9
—
44-5
42
—■
511
6
—■
706
42
—
772
6
—
.555
6
—
286
32
—
385
—
454
02
—
520
32
—
718
32
—
784
32
—
1576
32
.—
89
263
•4
394
45
—
463
26
—
53o
•4
—
73o
26
—
797
14
—
1598
14
—
90
270
4o5
—
47 2
24
—-
540
"
——
742
24
~
8.o
—
—
1620
—
För pannor under tio kannor skattas äfven efter 12 sk. kannerummct.
För dem, som anmäla sig att endast under trenne månader utöfva bränvinsbränning,
blifver den i Tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
29 §•
Vill någon begagna sig af ett annorlunda beskaffadt brån vinsredskap, än
som bestämdt kan hänföras till de i i3 §. beskrifne classer, såsom t. ex, redskap,
hvilka drifvas med ånga, eller åsyfta oafbruten afverkning 0. s. v., upprätte
lian cn fullständig ritning å redskapen och anmäle sig hos Konungens Befallningshafvande,
som eger att, så fort ske kan, på egarens bekostnad, inhemta
noggrann upplysning om redskapens sammansättning, dess enlighet med den inlemnade
ritningen, dess rymd m. m., och, om så nödigt pröfvas, låta verkställa
en profbränning, vid hvilken egaren samt tväline af honom tillkallade
vittnen må närvara och jemväl underteckna Protocollet, hvarefter redskapen
förseglas.
Efter sålunda inhemtad kännedom om den nya redskapen, ege Konungens
Befallningshafvande, att, med afseende å redskapens afverkningsförmåga, i förhållande
till de i Tariffen upptagne bränvinsredskap, föreslå beskattningen med
4 sk, för hvarje kanna, som med densamma kan tillverkas under sex månader
af året, och derefter till Kongl. Maj:t insända så väl alla till målet hörande
handlingar, som dess eget beskal tnings-förslag; beroende^ sedermera pu Kongl»
i6 B ev.', Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsh:s Betänkande N:o 6.
Majtts Nådiga pröfning till hvad storlek, och emot hvilka afgifler bruket
deraf må vara tillåtet.
De af detta slag redan befintlige redskap höra på ofvan föreskrifne sätt
undersökas och beskattas; dock behöfver icke, i afvaktan härå, deras begagnande
inställas.
30 §.
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 7 §./ af denna
Författning, för en eller flere städer Nådigst tillåta större pannei^md än
90 kannor, förhålles med beskattning af en sådan bränvins-redskap såsom
i ofvanstående §. stadgadt är.
31 §'
Den till bränvins-bränning berättigade, som ej åstundar utöfva den
i 1 Art. 3 §. bestämda rättighet med så stor pannerymd, Tariffen efter
egendomsvärdet tillåter, betale panneafgift endast i fnon af den pannerymd
han nyttjar.
3a §.
Vill någon uti flere smärre pannor inom samma verk, ehvad de
brukas till drankning, eller klarning, fördela den på det hela belöpande
pannerymden, vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fastställde,
efter pannornes sammanräknade rymd utgående afgiften; och hvarvid
iakftages, att tillökning för mäskvärmare eller rectificator, eller anbringandet
af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika
apparater begagnas, dock må denna medgifna rättighet ingalunda tydas till
för vexling med de i 7: de Classen afsedde redskap.
33 §.
I de händelser, då Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna nödigt, att för
Ringre eller kortare tid påbjuda bränvins-bräliningens inställande, skall
pannerymds-afgiften förminskas med en sjettedel för hyarje månad ett slikt
förbud varar.
34 §•
Distilleringspannor af högst sex kannors rymd, kok rummet inbegripet,
må utan serskild afgift och beräkning nyttjas på de vilkor och fqir den
tid , som 1 §. omförmäler. Apothekare i Riket tillåtes att, utan serskild afgift,
betjena sig af distilleringspannor till högst tjugu kannors rymd, och
der Apotheks-rörelsen gör bruket af flere pannor af nöden, må likväl ej
öfver tre sådane nyttjas, nemlig.en en på tjugu, en på tolf och en på sex
kannor, utan allt afdrag för kokrummet.
Ber,-, Bag- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utsl‘.s Betänkande JV:o 6. 17
35
För salu af bränvin komma Gästgifveriet’ att, utom den vanliga Bevillningen,
erlägga ifrån Sex lill och med Femtio R:dr samt tillåtne krogar
oell värdshus, med flere ställen, der spirituösa drycker utminuteras, ifrån
och med Tjugu till och med Etthundrade R:dr, efter deras mer och mindre
förmonliga rörelse, enligt pröfning af Taxeringsmännen, hvilka icke
allenast må, utan äfven böra, bestämma en högre afgift, än den bär i
allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara alden utmärkta betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra Krogar och Värdshus, skäligen fordrar
en sådan förhöjning.
De Gästgifveriet, hvilka anses endast såsom skjuts-ombytnings-ställen
och, på sådan grund, äro ifrån Bevillning efter 2 Art. i Bevillnings-StaRgan
fria, erlägga icke denna afgift.
Den, som vid marknader, Regements-möten, auetioner och andra
sammankomster utöfvar bränvins-minutering med vederbörligt tillstånd,
bör vid Berednings- och Taxerings-Comiléerne åläggas lämplig Bevillnings-*
afgift i mon af sin rörelse.
36 §•
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen inflyter,
skall innehållas, och till Kongl. Maj:ls och Rikets Stats-Contor ingå,
för att, enligt hvad af Kongl Maj:t, efter Pröfnings-Comitéens underdåniga
förslag, för hvarje Län fastställes, användas till ersättning för det ökade
besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af
denna Bevillning äro förenade,
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfverträclelser af, hvadj rörande bränvinsbränningen
, förordnats.
37 §•
Om någon till bränvins-bränriing berättigad bränner eller distillera*-  bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han
eger rätt och stämplings-beviset innehåller, eller under tillverkningen, genom
hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen utöfver det
kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra utvägar
till bränvins-bränning, än lian vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad
redskapen är lians egen eller andras, hvarje gång trefaldt det belopp, hvar
Bihang
till R. St. Prat. 1834. 5-te Sami. 2:dra Afd. 3
6-te Häftet,
18 B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och OeCon.- Ulshs Betänkande N:o 6.
till afgiften för den dervid olofligen brukade bränvinsredskap efter behörig
mätning skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad, dock när, efter sådan
beräkning, böterne icke stiga till Trettiotre R:dr 16 sk., pliktfälles förbrytaren
till detta minsta belopp.
Beträdes någon, som till bränvins-bränning ej är berättigad, eller
icke behörigen dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering
af bränvin anställt eller anställa låtit, bote han såsom här ofvan är stadgadt;
men om, efter sådan beräkning, böterne icke uppgå till 5o R:dr,
pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp. Befinnes någon nyttja
en eller flere bränvinspannor, som hvardera eller gemensamt innehålla
öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas bölerne till tre gånger afgiften
för den högsta pannerymden, på sätt förut är stadgadt, och dessutom
till femton R:dr för hvarje öfverskjutande kannerum. Vare ock i alla ofvanberörde
fall de vid förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid
beslagstillfället befintlige bränvinet förbrutne, den händelse undantagen, i
afseende på redskapen, all egaren gitter bevisa, att de blifvit från honom
stulne.
Då, enligt 3 Alt. 34 §•, distillerings-pannor af högst sex kannors rymd
få af de till bränvins-bränning berättigade obehindradt brukas ifrån den i
November till påföljande April månads slut, må icke, äfven om bränvinsbränningen
inställes, distillering under den eljest lofgifne tiden med sådane
pannor anses oloflig eller leda till ansvar.
38 §•
Verkställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, af någon, ehvad
han dertill eljest vore berättigad eller icke, bote han fem gånger beloppet
af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvinsredskap, orri den lofligen
varit brukad, skolat erläggas, efter samma beräkningsgrund, sorn i
nästföregående^. säges, likväl så, att böterne ej må understiga Sjuttiofem
R:dr, hvarförutan de nyttjade redskapen och det tillverkade i bränneriet
befintlige bränvinet alltid vare förbrutne. Begår han sådan förbrytelse
tredje resan, blifve han dessutom för två år förlustig rättigheten att bränvin
tillverka. Anställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, uti bränneri,
hvarom flere sig förenat, skali, jemte det redskapen och det tillverkade
i bränneriet befintelige bränvinet derigenom förverkas, bolaget i hvarje
fall erlägga dubbla böter emot de här ofvan utsatte; och om öfverträdelsen
tredje gången eger rum, vare tillika de i bolaget deltagande för
två år förlustige rättigheten att i någon sammansättning om bränvins-brän
-
B ev.-, Bag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Utsk:s- Betänkande JS:o 6. iq
Nyttjar någon till bränvins-bränning, när den inställd är, redskap
af större rj-md än den högst tillåtne, straffes han serskildt derför, såsom
i § säges.
Beträdes någon lill bränvins-bränning berättigad och antecknad att
densamma utöfva med ostämplad bränvins-brännings-redskap, bote han
derföre Tjugu R:dr och vare den nyttjade redskapen och det tillverkade
i bränneriet befintlige bränvinet tillika förlustig. Bolag, som häremot bryter,
erlägge dubbla böter.
39 §•
Skulle den hemmansegare eller brukare, hvilken, jemlikt i Art. 5 §.,
är berättigad alt på ett enda ställe utöfva bränvins-lillverkning för flera,
nära hvarandra belägna, honom tillhörande hemman och lägenheter, beträdas
att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, bote han lika med den, som, utan lof och rättighet, bränvinsbränning
idkar.
40 §.
I alla de fall, då oloflig bränvins-lillverkning å Sön-och Helgedagar
föröfvas, plikte den brottslige jemväl för sabbatsbrott,
4' §•
Egare af Ättiks-Fabrik, som öfvertygas att hafva med de pannor, hvilka
för ättiksberedningen begagnas, tillverkat bränvin eller afyttrat förbränna eller
så kallad lank, skall icke allenast vara underkastad här ofvan stadgadt ansvar
för oloflig bränvins-bränning, hvarvid bötesbeloppet derutöfver tredubblas,
utan ock förlora rättigheten att, för lättnad vid ältiks-beredningen, nyttja
större pannor.
Apothekare, som nyttjar distillerings-pannor till större rymd eller antal,
än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska behof, skall vara sitt
privilegium förlustig, och för hvarje olofligen nyttjad panna böta såsom för
olaglig bränvinsbränning.
42 §•
Den innehafvare af bränvinsredskap, sorn öfverträder hvad i ig §. är
föreskrifvet, bote hvarje gång han dermed beträdes Sexton R:dr 32 sk. Lag
samma vare för öfverträdelse af hvad i 24 §• stadgadt är; men sker sistnämnde
förbrytelse under den tid af året, då bränvinsbränning förbjuden
eller inställd är, bote dubbelt. Vare ock i alla ofvanberörde fall bränvinsredskapen
förbruten.
20 B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utshs Betänkande N:o 6,
. 43 §•
När innell afvan (le af bränvinsredskap eller bränvinstillverkning eller
försäljning, såsom olofliga åtalas, ansvare mannen för hustruns åtgärd, änskönt
hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och vetskap
tillkommit; äfvensom husbonden för hvad eget husfolk och tjenstehjon på
stället, der han hor och vistas, kunna företaga, utom i afseende pä försegling
eller oloflig bran vinsförsäljning, då husbonden vistas å annan ort, i hvilken
händelse tjenstehjonet derföre ansvarar sjelf, om han icke bevisligen begått
den åtalade förseelsen på husbondens befallning. Är i slikt fall husbonde
oskyldig, behålle han det honom tillhöriga redskap, hvars värde af
förbrytaren utbetalas hör.
Femte Artikeln.
Om Bränvinsförsäljning.
44 §-
Försäljning af bränvin å landet vare i allmänhet icke lofgifven under
en kannas belopp å andra ställen, än Gästgifvaregårdarne, och, om gästgifvarehållningen
är emellan flere åboer fördelad, endast hos den åho, hvilken
efter tour densamma besörjer.. Jordbrukare må dock obehindradt kunna till
underhafvande och sådane personer, som hos dem förrätta arbete, försälja
ett ringare qvantum, men icke under en fjerdedels kanna åt en hvar.
Konungens Befallningshafvande ega dessutom att sparsamt, och efter
noga ompröfvande, sedan Pastor och Socknemän blifvit hörde, tillåta försäljning
af bränvin i minut, å ett eller annat ställe vid segelled samt vid
sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas,
äfven ock, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna
lands- och farvägar, samt jemväl, der sådant ske kan, indraga öfverflödiga
krogar.
Så väl i Stockholm, som i Rikets öfrige städer, må icke å andre, än
lagligen tillåtne minuteringsställen försäljas bränvin i mindre partie, än en
kanna; dock, hvad Stockholm beträffar, utan rubbning af den försäljningsrätt,
distillerings-bolaget enligt contract tillkommer.
45 §.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
höte första gången Tio R:dr, samt, om han oftare dermed heträdes, Tjugu
R:dr hvarje gång.
46 $-
All försäljning af bränvin på öppna farvägar vare förbjuden, och då
bränvin till salu föres, må utdelning eller mätning deraf icke ske på torg,
Bev-, Lag- samt Allm, Besv.- och Oecon,- Utshs Betånkahde JV:o 6. 21
i hamn eller a öppen gata inom stad, icke heller under marknad å landet,
vid det ställe, der stånd eller hodar för sjelfva marknaden äre uppsatte,
utan bör säljaren föra bränvinet, i stad, till köparens hemvist, eller eljest
inom hus och gård, samt, vid marknad å landet, på serskildt dertill af
Kronobetjeningen anvisadt ställe, för att till köparen uppmäta hvad han till
minst en kanna åstundan Den häremot bryter, höte som i nästföregående^
stadgadt är, och blifve derjemte, vid hvarje slik händelse, förlustig det
bränvin, han å sådant olofligt ställe medfört.
47 §•
Uti öppna salubodar och på apotheken må icke bränvin i minut försäljas,
utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar, som för oloflig
minutering i ^5 §. stadgas.
Den, som vid bruk och herregårdar, efter serskildt aftal med egaren,
lemnar spisning åt hans husfolk eller åt resande och deras betjening, bote
Tjugu R:dr, om han vid andra tillfällen än måltiderne, eller till andre personer
än ofvannämnde, utminuterar bränvin. Förbry ler han sig oftare,
bote Fyratio R:dr, och håfve icke vidare frihet, änskönt han derom med
gårdsegaren öfverenskommit, att mat och dricka till förtäring på stället
afyttra.
Om, vid grufvor, större bruk och manufacturier, värdshus för resande
erfordras, skall tillstånd för inrättandet deraf sökas hos Konungens
Befallningshafvande, som, efter Pastors och Socknemäns hörande, derom
förordnar.
43 §•
Vid Kyrkor på landet, och inom en fjerdedels mil deromkring, må
ej å Sön- och helgedagar, hvarken å gästgifvaregårdar, eller å andra minuteringsställen,
hränvin i minut försäljas, utom till resande och vägfarande,
eller vid måltider, ej heller, af hvem det vara må, bränvin i större parti.
Bryter någon häremot, plikte första gången Tjugu R:drj sker sådan förbrytelse
andra gången, bote förbrytaren Fyratio R:dr; återkommer han tredje
gången, eller oftare, bote enahanda belopp och vare näringsrätten för alltid
förlustig.
Vid enahanda ansvar vare i städerne all bränvins-försäljning och utminutering
under Gudstjensterne förbjuden.
49 §• . . . ,
Försäljer någon, som rättighet till bränvins-minutering icke innehafver,
bränvin i minut till en eller flere personer af den menighet, som å
landet är samlad vid ting, uppbördsstämmor, mantalsskrifning, mönstrin
-
22 B ev.', Bag- samt Allm. BeSv.- och Oecon.- Utsl:s Betänkande JS :o 6.
gar, husförhör, auctioner, kronoskjutsningar, skallgångar och andra sådane
till större sammankomster ledande förrättningar och anstalter, höte han första
gången Tjugu R:dr och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej heller,
under marknader, bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som
antingen ega rättighet att på stället bränvin utminutera, eller ock fått Konungens
Befallningshafvandes serskilda tillståndsbref att der, under marknader,
spisqvartersnäring idka, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt,
som behofvet möjligen medgifver.
5° §•
Beträffande rättighet till försäljning af bränvin i minut i städerne,
utom Stockholm, hvarom är serskildt forordnadt, ege Konungens Befallningshafvande
att, efter Magistratens och Stadens Äldstes hörande, bestämma
det antal af värdshus, källare och näringsställen, som för hvarje stad
kan finnas oumbäidigt, hvilket antal bör vara så inskränkt som möjligt är;
skolande Magistraten noga tillse, att endast ordentlige och välfrejdade personer,
som antingen ställa borgen för skattens utgörande eller i förskott erlägga
densamma, få uti städerne bränvin utminutera.
51 §.
Å alla näringsställen i Städerne skall, då ulminutering af bränvin der
är tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
52 §’
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan
är synbarligen öfverlastad, bote serskildt derföre såsom för oloflig bränvinsminutering.
53 §.
Ingen, som utminuterar bränvin, ege rätt till utbekommande af fordringar
för det bränvin, han utlemnat på räkning eller credit.
54 §;
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är forordnadt,
må icke lämpas på den, som, under påstående tåg, med vederbörande Befälhafvares
eller Kronobetjeningens vetskap och tillåtelse, utgifver i minut
bränvin åt dem af manskapet, hvilka blifvit hos honom inqvarterade.
55 §.
Ej må köpare tili vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
om försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, hvaremot köpare,
derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna derom, att bränvin blifvit till
andra personer vid samma tillfälle försåldt.
Jdev-, Lag- saint Allm. Bes v.- och Oecon.-Utsh:s Betänkande N:o 6. -6
56 §.
Till förekommande af Utländskt bran vins insmjrgande, bör å bränvin,
då det sändes ifrån Stad med fartyg, som passerat saltsjö, tagas förpassning,
hvilken icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas innan försändaren
aflemnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne tillverkningsbevis;
äfvensom, när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverkningsbevis
bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landväg till större
parti än sextio kannor, detsamma åtföljas af ett lika beskaffad! tillverkningsbevis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt till \ kannor på man, ej inbegripes, vare det
utan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis
eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma är af inhemsk
tillverkning. Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt, straffes
förbrytaren såsom för oloflig införsel.
57 §• . .
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utmmutering af
bränvin, gälle äfven för andra spirituösa drycker, som i mindre qvantitet
än en fjerdedels kanna försäljas.
Sjette Artikeln.'
Föreskrifter i afseende på Författningens 'verkställighet.]
58 §.
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i
denna Författning stadgadt blifvit bålla allvarlig band; och skall det ovillkorligen
åligga Krono- Stads- och Policebetjente, samt andre vederbörligen
förordnade personer att förbrytelser deremot på det allvarsammaste beifra;
egande derförutan alle och en hvar rättighet, att förbrytelser emot denna
Författning angifva och åtala, undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon,
under den tid de i tjensten äro, emot husbondefolk; men endast
Kronofogdar och Länsmän samt andre personer, hvilka antingen äro eller
framdeles kunna blifva dertill af Justitias-Cancelleren eller Konungens Befallningshafvande
förordnade, vare berättigade att, så i städerne som pålandet
inom de Län, der de äro tjenstgörande, anställa visitation och göra beslag.
Denna rättighet tillkommer äfven Police- och Stadsbetjente inom Städerne
samt Krono-Fjerdingsmän på landet, hvar och en inom sitt district.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och
efter det bränvinsredskapens egare eller dennes på stället varande ombud
blifvit tillsatt; åliggande det nämnde publike betjente att, enär förbrytelser
24 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh.s Betånhande N:o 6.
hos deni af andra angifvas, niålen lagligen instämma och utföra; dock på angifvarens
äfventyr och ansvar, örn angifvelsen saknar grund eller anledning,
eller diktad är.
De fall undantagne, då bränvinsredskap finnas af större innehåll än
egaren får dem bruka, eller ock mera än en femtondel större, än hvartill
han sig anmält, må, vid skeende beslag hos någon till bränvinsbränning berättigad
och i behörig ordning antecknad, hvarken pannan utbrytas och*jemte
tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättigheten till bränvinstillverkning
honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i
målet förklarat redskapen förbruten, såvida egaren för redskap och böter
gitter ställa tvänne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed
beslagaren sig åtnöjer. Skulle egaren ej gitta eller ej vilja ställa den ofvannätande
borgen eller nöjaktig säkerhet, då må den, sorn beslaget gjort,
låta utbryta pannan och henne med tillhörande redskap i taka händer sätta;
åliggande det beslagaren att, vid slike confiscatians^tillMlen, låta i ojäfvige
vittnens närvaro verkställa pannans uppmätning ;och märka redskapen
medelst påslående af tjenlig stämpel.
' ... % §.
Undersökning eller visitation i afseende på öfverträdelser af det som
i denna Författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som om
bränvinsredskapens innebafvande och försegling, må alla tider på dygnet anställas
uti hrännerier, kök, brygg- och bageristugor, ättiksfabriker och andra
rum eller byggnader, hvilka för bränvinstillverkning kunna begagnas.
Beslagarne, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen tillkommer,
böra, vid dylika tillfällen, synbart på sig bära deras brickor eller
andre för dem påbjudne tecken, eller, i brist deraf, deras fullmagter eller
förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göras, skola på stället
uppvisas; vare likväl Ordinarie, i orten kände och boende Krono- och
Stadsbetjente frikallade ifrån skyldigheten att deras behörighet till sådana
förrättningar styrka.
Ingen må, vid Trettiotre R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar
för densamma underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, såvida
icke visitationen företages emellan kl. 10 om aftonen och 4 Gm morgonen,
då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången, beslagaren
böter Sex R:dr 3a sk., egarens ensak.
Våldföres, vid desse och dylika tillfällen, Krono- eller Stadsbetjente,
eller andre tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan
gjordt
Bev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsl’.s Betänlande N‘.o 6. 2§
gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed
såsom allmänna Lagen i 18 Cap. 8 och 9 §§. Missgernings-Balken,
jemförda med Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779, för slika fall
utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas,
när han sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så
att undersökningen icke må för panneegaren medföra olägenhet eller skada.
60 §.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna
.författning, sjelf bryter deremot förmedelst olofligt innehafvande af bränvinsredskap,
bränvinstillverkning eller försäljning, vare han förfallen till
' dubbla böter, och miste tjensten; begår han sedermera sådan förbrytelse,
vare han, hvad böterne beträffar, ansedd som annan enskild man.
61 §.
Beträdas de i 58 §. omförmälde betjente, eller de, som förordnas att
bränvinsredskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse i
deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger öfver hörsammandet af
hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldeles eller på viss
tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med det
i 1 Cap. 7 §. Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
62 §.
Alla i denna Förordning utsatta böter fördelas sålunda, att Kronan
tillfaller en tredjedel, och målseganden, der han saken vid Domstol sjelf utförer,
två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos Fiscaler eller Kronobetjente
eller andra för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt målen
af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda och utförda, då skall målsegande-rätten,
eller två tredjedelar af böterna, till hälften emellan angitvaren
och åklagaren fördelas.
Bränvinsredskap eller bränvin, som förbrutits, skall fördelas på enahanda
sätt; börande så väl redskapen, som bränvinet på offentlig auction
försäljas, och beloppet i Saköreslängden redovisas; hvadan ock vigten af
kopparen eller den metall, hvaraf annars redskapen består, skall ned
auctionsprotocoll bestyrkas.
Till redskap, som förbrutna anses, räknas bränvinspanna eller kittel,
pannebröst, hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare
Bihang till R. St. Prot. 1834. 5-te Sami. 2-dra AJd. 4
6:te Håflet.
2 6 B tu.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk :s Betänkande N;o 6.
och rectiftcator samt-hvad konstredskap soia helst, dock ej till större del,,
an sorn oloiligen nyttjas eller innehafves.
63 §.
Böter och vitén skola gäldas af elen pliktfälldes egendom i löst och
fast, så långt den räcker, med förvandling éndast af bristen, hörande Kongl.
Majlis och Kronans rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel njutit.
Vid böters och vitens förvandling, som skall ske till fängelse, svare
emot böter och vitén af till och med io R:dr ..... i vecka.
ifrån —• —■ io “ till och med a5 R.‘dr a veckor.
— — -—25“ — — 5o “ 3 veckor.
— —- — 5o “ —■ — —- ioo “ i månad.
Gå de öfver i oo R:dr, ökes straffet med en månads fängelse för det överskjutande
beloppet till och med nästa hundradetal; så att två månaders
långelse svarar emot böter från ioo till och med 200. R:dr, tre månaders
fängelse emot böter ifrån 200 R:dr till och med 3oo R:dr o. s. v. Ej må
dock någon för bristande tillgång till gäldande af böter och vitén mer än
ett år i fängelse hållas, ehvad belopp desamma må utgöra.
Under fängelsetiden bör fången till arbete hållas.!
64 §.
Besvär, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eller
försäljning af bränvin bestämda afgifter fullföljas i den ordning, som förbehandling
af frågor om debitering eller taxering af allmänna bevillningen,
ar föreskrifven.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, så i stad, som å landet,
vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om
oloflig bränvinsförsäljnirig i de städer, der Police-inrättning finnes, och i
hvilka dylika frågor uti hittills vanlig ordning behandlas.
65 §.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje minute'-  sringsställe i försäljningsrummet uppspikadt vid vite 10 R;dr.
Bet>.-y Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl\s Betänkande JY:o 6,
Formulaire
till
| {Matnings- och Ståmplings-bevis d brånvins-redskapen Nia
_ med fast -  Dubbd } Psnna } 1Öät } blBst
C^T^drisk} batt med oo tums ångrör
Dubbel} rcct‘^cator| fästad hatten
Ätt sättes emellan pannan
och afkylnings-redslapen
Mäskyärmare
{
o
Pj;
c-'
CO
pr4
Koppar
ö
H.
5*
Cfq
fot
t:m. fot t:m fot
oo- oo oo
t:iB
B *-a
• *T5
§ 3
»3
B S
tö'
a> i —
-T
-i-r
I St.
oval
af 6 t.
diam.
i st.
rund
af i t.
diam.
rt
c
SL! O
Jö
|
crq I 5^*j O
p
r*| iJ
*S B 03
s i e i §
Redskapens pannerymd är stämplad åpanpans| |*|y*rsta cje| | —00.
På panna, hatt, mäskvärmare och rectificator åsatt min namnstämpel S. S. 1Q35»-  N, N. den — — 183-
(Justerarens namn.)
Reservationer.
rro Af Herr Hjärne: "Då jag förut reserverat mig emot de hufvudsakliga
åsigter, som sammansatta Utskotten lagt tili grund för denna För»
28 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oeeon.-Utsl‘.s Betänkande N‘.o 6.
fattning, är deraf en gifven följd, att jag äfven reserverar mig emot de §§.
i detta Betänkande, hvilka stå i omedelbart sammanhang med de antagna
grunderne; och begär derföre att denna reservation må få åtfölja till Stånden”.
2:0 Af Herr Prosten J. J. Nibelius: ”Emot 1 och 8 §§. af Förslag till
ny Författning rörande bränvinsbränning och bränvinsförsäljning, får jag anmäla
följande reservation:
1. 1 Mom. Jag anser nödvändigt, att i detta moment bestämmes
ej blott att bränvinsbränningen är tillåten under sex månader af året, utan
att det äfven angifves, hvilka dessa sex månader äroj samt att dessa sex
månader uppräknas i den ordning> som i min anmärkning emot 8 §. är
föreslagen.
2 Mom. Enligt den ännu gällande Författningen för bränvinsbränning,
hav distillering varit för dem, som till bränvinsbränning äro berättigade,
tillåten alla tider på året, och denna tillåtelse har äfven egt rum, då bränvinsbränning
varit inställd (se 41 §• 2 Morn. i83o års Förordning). Då distillering
endast åsyftar att förädla en redan producerad qvantitet af bränvin,
och då det ej är att befara, det så små pannor, som till distillering
äro tillåtne, skola till bränvinsbränning missbrukas, anser jag den nu föreslagna
inskränkningen i distillerings-rättigheten ej vara af behofvet påkallad,
och yrkar derföre att 2 Mom. i 1 §. af i83o års Författning må oförändradt
bibehållas.
$. 8. I denna §. antydes, att den årliga bränningstiden beräknas
ifrån d. 1 November till d. 3o April, och i händelse någon åstundar att begagna
endast förra eller senare hälften af denna termin, förklaras den förra
hälften utgöras af November, December och Januarii månader, samt den
senare hälften af Februarii, Mars och April. — Men då uppgiften för
bränvinsbränning skall vid Mantalsskrifningarne aflemnas, och Mantalsskrifningarne
för sig gå ifrån medlet af November till slutet af December, samt
då det ej låter sig göra, att vid mantalsskrifningen anmäla sig för en bränningstermin,
som redan börjad är; så blir följden häraf den, att man nära
ett hell år förut, innan bränningsterminen tager sin början, måste anmäla
sig dertill; den t. ex., som vill utöfva bränvinsbränning under den termin,
som börjas d. 1 Nov. i836 och slutas d. 3o April 1837, måste vid den
Mantalsskrifning, som hålles i slutet af år i835, derom göra anmälan. Huru
olägligt det måste blifva, att så lång tid förut, innan bränvinsbränningen
tager sin början, bestämma sig, om man vill utöfva densamma eller
éj, lärer en hvar lätteligen inse. Också insågs detta af den sammansatta
Afdel
-
Ber.-, Lag- sami Allm, Bear.- et/t Oecon.-Utal:*■ Betänkande N:o 6. »a g
Afdelning , sorn uppgjorde förslag till dé reglementariska föreskriftarrie; men
Afdelningen ansåg sig Lunden af 13 §. i Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens
Betänkande N:o 3, hvilken §. i Utlåtandet N:o 5 blifvit oförändrad
bibehållen, emedan det i denna §. beter, att tiden för bränvinsbränningen
må inskränkas till sex månader om året, ifrån d. 1 November till April
månads slut.
Då sistnämnde Utlåtande, N:o 5, ännu ieke blifvit af Rikets Hägloil.
Ständer pröfvadt, hoppas jag att, vid denna pröfning, oftanämnde i3 §. af
Betänkandet N:o 3, bljfvcr sålunda förändrad: att liden för bränvinsbränningen
må inskränkas till sex månader om året, nemligen Januariij Februariiy
Mars > April, November och December.
Om denna förändring, som rörer öj sak, olau endast redaction, antages
, så bör 8 §. i Förslag lill Författning för bränvinsbränningen i enlighet
dermed rättas, genom hvilken rättelse de ofvannämnde olägenhelerne blifva
undanröjda. Sistnämnde §. börtie da lyda sålunda:
”Vid de årliga Mantalsskrifningarna — — — liela eller hälften af
”ilén 'tillåtna tiden; skolande i sönare fället bestämdt uppgifvas; hvilkendera,
”termin, antingen J andar ii 7 Februarii och Mars r eller April, November
”och December dertill begagnas ,— — med uteslutande af Jiråk i b,e->
”räkningen.”
Uti denna reservation instämde Ilerr Doctor Grenander.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , 1834-
B ev.- samt Allm. Besv.- och Qecon.-Utshs Memorial N:o 7. 1
N:o 7.
Ankom till Exp-Utsk. den i/j November iS34*
Memorial, med förslag till sammanj cmkning af Ihks-Ståndens
Beslut, angående grunder ne för bränvinsbränningsrättigheten,
samt till ojoteringspropositiorier i fråga om
brån vinsbränningens beskattning.
Då Resp. Riks-Slånden vid pröfning af Utskottens Utlåtande N:o 5, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande j\T:o 3, angående
grunderne för förändrade föreskrifter om bräll vinsbränningen oell
livad dermed bar gemenskap, i vissa delar stannat i skiljaktiga Beslut;
få Utskotten härmed, jemlikt 71 §. Regeringsformen och 70 $. Riksdagsordningen,
afgifva förslag ej mindre till sammanjemkning af de skiljaktiga
meningarne, än ock till voterings-propositioner i fråga om bränvinsbränningens
beskattning, för att af Förstärkt Stals-Ulskott afgöras, i händelse
icke alla Stånden skulle i cLt Beslut sammanstämma. Varandes Utskottens
Utlåtande N:o 5 i aila de full, som i detta Memorial icke finnas
omnämnde, af samlelige Riks-Stånden bifallet.
Af i:sla Momentet i berörde Utlåtande har Hederv. Bonde-Ståndet
ogillat Utskottens tillstyrkande af ett visst jordvärde för rättigheten att
idka brän vinsbränning; men då detta moment blifvit af de Irenne öfrige
Stånden bifallet oell således utgör Rikets Ständers Beslut;
anse Utskotten Bonde-Ståndets skiljaktiga mening icke föranleda
annan åtgärd, än att berörde förhållande anmäla.
Vid 3:dje Mom. liar Högv. Prestc-Ståndet fattat Beslut om åtskillige
förändringar i afseende på bränvinspannans uppmätning och redskapens
construclion; hvaremot de Irenne öfrige Stånden samma moment bifallit;
vid hvilket förhållande Utskotten
anse sig endast böra anmäla, att frågan genom Irenne Stånds
Beslut är afgjord.
Bihang till R. St. Prot. 1834. 5:te Sami. 2 Afd,\
g-.dt Häftet. 1
s B ev. samt Allm, Be sv.- och Oecon.-Utshs Memorial N:o 7.
Uti 5:le Mom. har Heder v. Bonde-Slåndet beslulit ett tillägg, rörande
anläggningen af Städernes brannerier; men då de Irenne öfrige Stånden
detta moment oförändrad t bifallit;
finna Utskotten Bonde-Ståndets Beslut icke föranleda någon åtgärd.
Vid 6 Mom. hafva Ilögv. Presle-Ståndet och Hederv. Bonde-Slåndet
beslulit den förändring, att i det egendomsvärde, hvarföre brön vinsbi anning
ulöfvas, åbyggnad må beräknas till X. af jordens taxeringsvärde;
hvaremot de Ivaline öfrige Stånden bifallit Utskottens förslag i detta moment,
att åbyggnad ej må beräknas högre än lill X af jordens taxeringsvärde.
Då i denna fråga två Stånd stannat emot 2 i olika Beslut,
anse Utskotten dess förslag i detta moment, jemlikt ^5 §. Riksdags-Ordningen,
böra förfalla och i denna omständighet komma
alt förblifva vid hvad förut varit stadgadt.
Vid y:de Mom. har Hederv. Bonde-Ståndet, med ändring af Utskottens
förslag, slamrat i det beslut, att den pannerymd, som får nyttjas,
må bestämmas efter innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med
den i 3 §. af i83o års Förordning om bran vinsbränningen intagne tariff;
äfvensom Högv. Preste-Ståndet ansett den mening i detta moment böra
utgå, som rörer pannerymdens nedsättning, i händelse taxeringsvärdet,
i följd af Utskottens förslag, angående åbyggnadsberäkning, skulle minskas;
hvaremot de tvänne öfrige Stånden ifrågavarande moment gillat;
och sorn denna skiljaktighet härleder sig deraf, dels alt Bonde-Ståndet ogillat
Utskottens tillstyrkande åfelt visst jordvärde för rättigheten att
idka bran vinsbränning, och dels att Preste- och Bonde-Stånden beslutit,
alt åbyggnad må till X af jordens taxeringsvärde ingå uti det egendomsvärde,
hvarföre bran vinsbränning ulöfvas; men Irenne Stånd, på sätt ofvanberördt
är, gillat Utskottens förslag i afseende på ett minimivärde af
jord för rättigheten alt bränna; hvadan den i motsats dermed af BondeStåndet
beslutade förändring i detta moment kommer att förfalla; samt
af utgången af Utskottens förslag i nästföregående moment följer, alt något
stadgande om nedsättning i pannerymden på grund af minskadt taxeringsvärde
vid åbyggnads beräkning icke är af nöden;
alltså finna Utskotten annan åtgärd icke erfordras, än alt berörde
förhållande tillkännagifva.
Uti 8:de Morn., som af Vallöf]. Borgare-Ståndet blifvit bifallet, hafva
de frenne öfrige Stånden stannat i olika Beslut, om förändring af redaclionen;
med anledning hvaraf
B ev.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsfcs Memorial N:o 7.
3
Utskotten föreslå, att ordalydelsen i detta moment förändras på
följande sätt: ”att mäsk värmare må nyttjas, utan förminskning i
pannerymden, men emot den beskattning, som Rikets Ständer
bestäm ma.”
Vid quie Momentet, som af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit bifallet,
hafva Ilögl. Ridder'skåpet och Adeln samt Vallöf]. Borgare-Ståndet fallat
beslut om annan indelning af bi änningsliden "sålunda , att första terminen
utgöres af Januarii, Februarii, Mars och Ap 1 il, samt andra terminen af
November och December månader; och har Hög v. Presle-Ståndet beslutit,
att branvinsbränningsåret bör räknas från början af Januarii månad; att
branningsliden indelas i 2 terminer, af hvilka den förra innefattar Januarii,
Februarii och Mars, den senare April, November och December,
och alt hvar och en till bräll vinsbränning berättigad må vara öppet lemnadt,
alt vid mantalsskrifning uppgifva, antingen lian vill begagna hela
brähningstiden eller-endera af desse terminer, med skyldighet för den,
som endast begagnar endera terminen, att sjelf vidkännas kostnaden för
redskapens försegling vid slutet af den termin han begagnat.
Då Utskotten af den från Hederv. Bonde-Ståndet ankomne ålerremiss
af Betänkandet N:o 6, angående reglementariska föreskrifter för bränvinsbränningens
utöfning, inhemtat, att den mening inom Ståndet allmänt
blifvit yLtrad, alt biänningsliden måtte indelas i terminer, på sätt Presle-Ståndet
redan beslutit,
finna Utskotten, på det Bonde-Ståndet må hafva dess rätt förvarad
att göra en sådan dess mening gällande, skäligt hemställa,
örn icke skiljaktigheten i delta moment så väl i fråga om bränningslidens
indelning i terminer, som angående kostnaden för
redskapens försegling, då endast endera terminen blifvit begagnad,
må gemensamt med besvarandet af ofvanberörde återremiss
behandlas och i sammanhang dermed slutligen afgöras.
Med ändring af Utskottens förslag i 10 Momentet, har. HÖgv. PresteSlåndet
ansett enkel rectificator och mäskvärmare med xa5 proc:t, dubbel
reclificalor och mäskvärmare med i5o promt öka afverkningens skyndsamhet
och i samma proportion böra beskattas, hvadan tariffen skulle derefter
rättas; och har Hederv. Bonde-Ståndet i alla delar till hälften nedsatt
den af Utskotten i tariffen utsatte beskattningen, hvilken hälft kommer
att utgöra hela skatten för sex månaders bränning; äfvensom afgiften
för bränvin, ti i 1 ve r k a cl t med konstapparater, som icke kunna hänföras under
någon af de beskrifae sorterna, blifvit nedsatt lill hälften eller 2 sk.
4 Beu.- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Memorial N:o 7.
för hvarje kanna; hvaremot de tvänne öfrige Stånden gillat Utskottens
förslag i detta moment.
Då Irenne Stånd godkänt den af Utskotten antagne grund för beräkning
af den enkla pannans större afverkningsförmåga, medelst an vändande
af enkel eller dubbel rectilicalor, jemte mask värmare,
hemställa Utskotten, om icke Högv. Preste-Slåndet täckes biträda
öfrige Ståndens beslut i denna del;
kommande i motsatt fall frågan att afgöras af Förstärkt Stats-Utskolt, för
hvilken händelse Utskotten föreslå följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
af Irenne Stånd gillade förslag i 10 Mom. af
Utlåtandet N:o 5, att enkel reclificator och mäsk värmare med
175 proc:t samt dubbel reclificator och mäskvärmare med 200
proc:t ökar den enkla pannans afverkningsförmåga och alt dessa
apparater i förhållande derefter böra beskattas; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; kommer, i likhet med Högv. Preste-Ståndels Beslut,
afverkningens skyndsamhet att anses ökad för enkel reclificator
och mäskvärmare med 12b proc:t, samt för dubbel reclificator
och mäskvärmare med i5o proc:t, i nion hvaraf desamma böra
beskattas.
Hvad angår Hederv. Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut om beloppet af
afgiften för bran vins-bränning; så enär Utskottens förslag härutinnan blifvit
af de frenne öfrige Stånden godkändt;
finna Utskotten skäligt hemställa lill Bonde-Ståndets bepröfvande
om icke Ståndet skulle läckas att med de öfrige Stånden sig
förena;
men för den händelse sådant afslås, kommer frågan alt till Förstärkt
Stats-Utskolt öfverlemnas; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande
voterings-proposition:
Den, sorn godkänner den af Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskolten uti io:de momentet af Utlåtandet N:o 5
föreslagne, af trenne Stånd gillade pannerymds-afgift för bränvins-br'anning,
på sätt den vid Utlåtandet bifogade tariff utvisar,
likväl
s
JJeu.- samt Ailm. Btsvs och Occon.-Utsk.s Memorial N:ö 7. 5
lik viii med den förändring deruti, som afgörande! af nästföregående
v o te rings-proposition kan föranleda, samt att skatten för sådane
konstapparater, hvilkas tillverkning öfversliger den för dubbla
pisloriske pannorne antagne, utgår med 4 sk. på hvarje kanna
bränvin, som med sådan bränningsredskap kan tillverkas;
voterar
Ja;
Den del ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej; kommer, i enlighet med Hederv. Bonde-Ståndets Beslut,
den i ofvanberörde tariff utsatte beskattning, med iakttagande af
den förändring, som deruti genom nästföregående votering kan uppkomma,
alt i alla delar till hälften nedsättas, samt denna hälft
utgöra hela beskattningen för sex månaders bränningstid; och
skall afgiflen för konstapparaler, som icke kunna hänföras under
någon af de beskrifna sorterna, nedsättas äfven lill hälften eller
till 2 sk. för hvarje kanna bränvin, som med dem kan tillverkas.
Af 11 :té Momentet har första punkten, angående transporträttigheten,
af samtlige Riks-Stånden blifvit bifallen, med tillägg, enligt Högv. PresteSlåndets
Beslut, af ordet: ”brukareOch sorn della tillägg endast innefattar
eli föi lydiigande af denna punkt, finna Utskotten sig böra
föreslå följande förändrade ordalydelse: alt då egare, brukare
eller innehafvare af jord icke sjelf vill utöfva sin rättighet lill
bränvins-bränning, honom ej må vara tillåtet alt denna rättighet
på annan person öfverlåta.
Af senare punkten i della Moment har Ilederv. Bonde-Ståndet endast
bibehållit hvad Utskotten till iakttagande föreslagit, då flere åboer å samma
hemman eller å serskilde hemman, inom samma byelag, förena sig om
gemensam utöfning af deras bränvins-brännings-rätlighet, med gemensam
panna, och deremot, i följd af Ståndets^Beslut om ogillande af ett minimivärde
af jord för rättigheten alt bränna, ansett böra förfalla hvad i enahanda
afseende blifvit af Utskotten tillstyrkt, då innehafvare af jord, lill
mindre värde än 3oo R:dr, sammanslå sine jordvärden till gemensam
Bränvins-bränning; men då de Irenne öfrige Stånden, genom hvilkas sammanstämmande
beslut, ett minimivärde åfjord för rättigheten alt bränna,
Billan* till R. St. Vrot. tS34- o./e Sand. 2 djd.
7.(le liijtet. 2
6 B ev.- samt Allm. Besv. och Uecon. Utshs Memorial N:u 7.
hommer att qvarstå, gillat Utskottens förslag uti ifrågavarande omständighet,
finna Utskotten Bonde-Ståndets skiljaktighet icke erfordra annan
åtgärd, än att berörde förhållande tillkännagifva.
Beträffande Högv. Preste-Ståndets Beslut vid senare punkten af urte
Morn., att nemligen början deraf skulle erhålla följande förändrade lydelse:
'*att dä flere åboer å samma hemman eller å ser skilde hemman inom
samma byalag _, eller å ser skilde hemman och lägenheter inom \ mils
afstånd feresia sig” &c; så enär de Irenne öfrige Stånden bifallit Utskottens
ifrågavarande förslag sådant det i Utlåtandet N:o 5 lyder:
finna Utskotten frågan vara genom Rikets Ständers Beslut afgjord
och således icke föranleda annan åtgärd än alt detta förhållande
anmäla.
De, i anledning af della Memorial afgifne reservationer bifogas. Stockholm
den i3 November 1834-
Reservation
af Herr Friherre Paykull. "Emot Utskottens beslut, alt frågan »huruvida
åbyggnader borde till 3 eller -L inberäknas i jordens taxeringsvärde, skulle
betraktas såsom varande endast af oeconomisk natur och således böra förfalla,
får jag anmäla min reservation. Jag anser den äfven vara af Bevillnings
natur och till. följe deraf böra afFörslärkt Slals-Utskoll behandlas.
Mina anledningar härtill äro, alt dess afgörande utöfvar en bestämd
verkan på Bevillningens belopp, i thy alt skatten måsle, i hvilkeldera
fall, som antages, blifva olika. Om saken vore af den beskaffenhet, alt
den oeconomiska delen deraf kunde frånskiljas, skulle denna förfalla, men
den öfriga, ehuru liten den än vore, öfverlemnas till Förstärkt Slats-Utskolt,
dit den, enligt min tanka, derföre nu i sin helhet måsle hänskjutas.
Då Utskotten dessutom utgått från den grundsats, alt bran vins-bränningen
borde vara fästad vid jorden, anser jag det conseqvent att åtminstone
i möjligaste måtto söka förekomma, att den utöfvas till följd af ett
högt beräknadt åbyggnadsvärde, och jag ville för min del ogerna understödja
det redan öfvade missbruket alt på en liten jordlapp uppföra präktiga
byggnader, för att der anlägga en Bränvins-Fabrik. Jag anser i för
högt beräknadt oell hyser den förhoppning, att, i händelse Rikets Stander
skulle finna, det frågan borde i Förstärkt Slals-Utskolt afgöras, i;del kunde
komma att såsom maximum antagas.
Häruti förenade sig Herr Grefve von Platen och Herr Friherre Ehrensvärd.
STOCKHOLM, H. G. Nordström, 1834.
B ev.-, Bag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsh.s Utlåtande N:o 8. i
N:o 8.
Antom till Exp—Utst. den 5 Jan. i835.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 6, angående reglementariska
föreskrifter för bränvinsbränningens utöfning samt försäljning
af bränvin och beskattning derå.
Från samtlige Riks-Slånden har Utskottens ofvanberörde Betänkande blifvit
återremilteradt, på grund af gjorde anmärkningar,
inom Höglojl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Grefve Horn, Herr Friherre Boje, Herr Hjärne, H., Herr
Gunther, C. G., Herr Cederschjöld, P. G., Herr Stuart, Fr., Herr af
Ekenstam, J., och Herr af Dahlström, G. J.;
inom Högvördige Preste-Ståndet :
af Herr Stals-Rådet Poppius, Herrar Biskoparne Doctor af Wingård',
Doctor Hedre'n och Doctor Thyselius , Doctor Lundblad, Herrar
Professorerne Grubbe, Doctor Moren, Doctor Grenander och Doctor Hasselroth,
Herrar Prostarne Astrand, Nordin, P. G. Svedelius, J: J. Nibelius,
Ödmann, Doctor Björkman, Doctor Lindahl, Edvall, Mittag,
Öhrnberg, Doctor Heurlin, Hallström, Hylander, Doctor Elfström, Doctor
Nibelius, Afzelius, Doctor Bexell, Rosen och Stenhammar, samt H«rr
Lector Laurenius;
inom Vällofl. Borgare-Ståndet :
af Herr Halling, Herr Höök, Herr Helsingius, Herr Holm, Herr
Hessle, Herr Wedberg, Herr Rubin, Herr Olbers och Herr Leffler;
inom Hedervärda B onde-Ståndet :
af Riksdagsmännen Botvid Jonsson, Olof Olofsson, Samuel Andersson
och Carl Gabrielsson från östergöthlands Län, Anders Danielsson ,
Lars Larsson och Haris Jansson från Elfsborgs Län, Nils Pehrsson, Anders
Ericsson, Daniel Danielsson, Eric Hansson och Eric Olofsson från
Örebro Län, Peter Pehrsson, Johannes Andersspn, Anders Paulsson och
Peter Jönsson från Jönköpings Län, Anders Brisman och Anders Anders
-
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. vära A/d. i
§:de Håflet.
2 B ev.-. Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh'.s Utlåtande N:o 8.
son från Skaraborgs Län, Nils Pehrsson från Södermanlands Län, Sven
Heurlin från Kronobergs Län, Nils Magnusson från Calmar Län, Jan
Peter Jansson, Eric Ersson och Hils Insulin från Stockholms Län, Jon
Jonsson, Ola Jeppsson och Gustaf Appelqvist från Blekinge Län, Lars
Gezelius från Stora Kopparbergs Län, Nils Larsson från Upsala Län,
Tufoe Månsson och Nils Månsson från Malmöhus Län, LJeter Jönsson
och Pehr Nilsson från Christianstads Län, Anders Svensson och Peter
Andersson från Hallands Län, Olof Olofsson från Westerbottens Län, Johan
Jacob Rutberg från Norrbottens Län och Nils Strindlund från WesterNorrlands
Län
Bland
anmärkningarne förekommer en af innehåll, att Betänkandet
N:o 6 i allmänhet bör rättas till öfverensstämmelse med de af Riks-Stånden
fattade beslut vid Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 5,
angående grunderne för förändrade föreskrifter om bränvinsbränningen och
hvad dermed har gemenskap..
De frågor, som med denna anmärkning stå i sammanhang, äro:. i:o
fördelning i terminer af den till bränvinsbränning tillåtne tid samt kostnaden
för redskapens försegling, då endast endera terminen begagnas; 2:0
det belopp, hvartill åbyggnad får i taxeringsvärdet ingå; och 3m beskattningen.
På sätt Bevillnings- och Oeconomie-Utskotten uti Memorialet N:o 7,
med förslag till sammanjemkning af Riks-Slåndens, beslut, angående Utlåtandet
N:o 5, tillstyrkt och samtlige Riks-Stånden bifallit, har frågan om
fördelning i terminer af den för bränvinsbränningens utöfning tillåtne tid
samt kostnaden för redskapens försegling, då icke hela tiden begagnas,
Blifvit uppskjuten, för att gemensamt vid besvarandet af återremissen af
Betänkandet N:o 6 behandlas, och i sammanhang dermed slutligen afgöras;
i anledning hvaraf Utskotten ånyo få anmäla, att, vid föredragning af Utskottens
Utlåtande N:o 5, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet beslutit, att första terminen borde utgöras af Januarii, FeBruarii,
Mars och April, samt andra terminen af November och December;
och har Högv. Preste-Ståndet fattat det beslut, att första terminen borde
Tara Januarii, Februarii och Mars,, samt andra terminen April, November
ooh December; hvaremot Heder v. Bonde-Ståndet bifallit Utskottens förslag
i berörde Utlåtande; men vid återremissen af Betänkandet N:o 6 allmänt
yttrat den mening, att tiden måtte indelas i öfverensstämmelse med Högv.
Preste-Ständets derom fattade beslut; och som Utskotten anse den af sistnämnde
Stånd antagna fördelning af tiden icke allenast vara för jordbru
-
B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande I\7:o 8. 3
karen lämpligast, i afseende på kreaturens utfodring, ulan ock kunna i så
måtto bidraga till en inskränktare bränvinsbränning, som jordbrukaren icke
sättes i nödvändighet att för ladugårdens behof anmäla sig till begagnande
af hela den tillåtna tiden; alltså finna Utskotten skäligt tillstyrka,
att den ena terminen må utgöras af Januarii, Februarii och Mars,
samt den andra af April, November och December.
Hvad angår kostnaden för redskapens försegling; så finna Utskotten,
tmed afseende på den större inkomst, sorn den redan fastställde högre beskattning
å bränvinsbränningen Skommer att till Staten inbringa, skäligt
tillstyrka,
;att berörde kostnad, ehvad hela den tillåtna tiden eller endast
endera terminen deraf till bränvinsbränning begagnas, må af
Kronans medel ersättas; dock att rese- och tractamentspenningar
ej få af Kronobetjeningen beräknas.
Vidare få Utskotten anmäla, att då samtlige Riks-Stånden bifallit
Memorialet N:o 7 i den del, sorn angår Riks-Ståndens beslut vid Utskottens
förslag om åbyggnads beräkning i det egendomsvärde, hvarföre bränvinsbränning
utöfvas, och i följd deraf samma förslag kommer att förfalla,
samt i detta ämne förblifva vid hvad förut varit stadgadt, har sådant blifvit
iakttaget uti förslaget till Förordning om bränvinsbränningen.
Sedan 'Förstärkta Stats-Utsköttet numera afgjort frågan om bränvinsbränningens
beskattning, har Tariffen på pannerymds-afgiften samt beskattningen
i öfrige delar, i öfverensstämmelse dermed, blifvit ändrad.
I öfrigt är anmärkt:
JVid vsta <5*.
a) att senare momentet af denna §. är otydligt i orden ”för demi
sorn till bränvinsbränning liro berättigadedå skillnad sedermera
göres uti 10, 31 och 37 §§. emellan hemman, sorn till bränvinsbränning
äro berättigade, och dem, sorn anmält sig vilja utöfva
denna rättighet:;
b) att rättighet till distillering med sex kannors panna bör utsträckas
äfven till dem, som icke bränna bränvin, och få utöfvas under
hela året.
Vid 2:dra
.3) att denna i afseende på minirai-yärdet, är stridande emot 7
4 B ev.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Ut slas Utlåtande N:o 8.
§., och bör sålunda rättas, att vid slutet uttryckes: ”utom i de
händelser 6 och y SS- upptaga
Vid 3:dje S
a)
alt, till förekommande af missförstånd, bestämdt bör uttryckas,
huruvida den för de serskilda jordvärden fixerade pannerymd får
beräknas med eller utan afdrag af det i följande §. omnämnde
kokrum;
b) att alla de, som ega enkel bränvinsredskap, med löst eller fast
bröst, må ega rättighet att oförändradt bibehålla och bruka sin
redskap under hvad form som helst, och att hatten, under dessa
vilkor, äfven må nyttjas så stor, som egaren den nu innehar.
Vid 5:te S
a)
att 5, 6 och 7 §§. innefatta i så måtto en motsägelse, att 2 mom.
i 5 §. innehåller, att bränvinsbränningsrättighet för jord å Landet
och i Städ erne ej må i något fall förenas eller efter sammanräknadt
taxeringsvärde å ett ställe utöfvas, då deremot 1 mom. i 5
§. samt hela 6 och 7 §§. innefatta tillåtelse för egare af serskilda
hemmansdelar och jordlotter, alt, för gemensam räkning, utöfva
bränvinsbränning; i följd af hvilken anmärkning föreslås, att 2
mom. i 5 §. bör utgå ;
b) att i denna §. bör utsättas, huruvida i de fall, då innehafvare
af flere till bränvinsbränning berättigade hemman och lägenheter
på ett ställe idkar bränvinsbränning för alla egendomarne, egaren
må vara berättigad att flytta redskapen från det ena stället till
det andra;
c) att meningen bör förtydligas i afseende på den i denna §. omförmälde
en mil och huruvida densamma skall räknas fogelvägen
eller landvägen.
Vid 6:te S
a)
att denna §. bör sålunda förändras, att rättigheten, att förena sig
i utöfning af bränvinsbränning med gemensam redskap, må utsträckas
till en hel socken, i stället för hemman och byar;
b) att i sista mom. af §. bör tilläggas: ”utom i de fall, dd öfverlåtelse
genom utarrendering af den egendom hvarpå bränvinstillverlnings-rättigheten
sig grundar j på samma gäng skerV
Bet*.-', Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. 5
Vid y:de
att den i 7 och 3o §§. Kongl. Maj:t förbehållna rättighet, i afseende
på högsta pannerymden i Städerna, bör utsträckas äfven till Landet.
Vid 8:de §.
a) att denna §. väl föreskrifver, att vid Mantalsskrifning skall uppgifvas,
hvilkendera terminen vill begagnas, men att deremot uti
11 §. förekommer ett stadgande, som gör det till en möjlighet
att bränna och erlägga skatt blott för en månad;
b) att uti denna §. ett tillägg borde inflyta, af innehåll, att hvar
och en, som anmäler sig till bränvinsbränning, bör förete bevis,
att han erlagt afgiften för det föregående året;
c) att §:n bor innehålla, att panna skall uppgifvas till hela dess innehåll,
och att Mantals-Commissarien sedan afdrager kokrummel.
Vid w.de ff.
att i denna §. bör tilläggas, att Mantals- och Skattskrifvare bör
inom viss kort tid öfverlemna förteckningarne till vederbörande
Presterskap, som skulle föranstalta, att de till nästa helgedag anslås
i Sockenstugan, der hvar oell en kunde tillse, om hans anmälan
blifvit rätt upptagen.
Vid ii:te
a) att, då bränningstiden indelas i två terminer, är stadgandet i duenna
§. öfverflödigt och skall leda till minskning i Stats-inkomsterna;
b} att sista mom. bör förändras på följande sätt: ”ifrån och med
den månad hvarunder han begagnar det erhållna tillståndet
emedan eljest, om någon anmäler sig, den i5 eller 3i October,
att bränna i November månad, skulle han, enligt förslaget, erlägga
skatt för October månad, då bränvinsbränning icke är tillåten.
Vid i3:de
a) att den bestämda diametern på ångröret skall föranleda många
förändringar och dermed förenade kostnader, i anseende dertill,
att röret på en mängd gamla hattar, vid utgången från hatten,
merendels öfverstiger 6 tum i diameter, ehuru vanligen mindre
vid öppningen;
b) att beskrifningen på andra classens redskap bör sålunda ändras,
att mäskningen i miiskvärmareri får af ånga vidröras;
Ber.-, Lag• samt Allm. Besv.- och Oecon.- XJtsk:s Utlåtande i\7:o 8.
c) att det vid tredje oell fjerde classerne uppgifne förhållande med
ångornas omkokning är origtigt, emedan de uppstigande ångorna
i reclificatorn hastigt afkylas och sålunda rectifieras derigenom,
att de affälla de gröfre och tyngre beståndsdelarne;
dj) att beskrifningen på 7:de classens pannor bör förtydligas, så att
ingen må taga sig anledning alt förena t vänne c>o:kannors pannor;
e) att i beskrifningen på första classens redskap bör nttryckas: ”med
fast eller löst bröst;” att andra punkten bör förändras sålunda:
”Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum, och hvartill
räknas ett fastsittande ångrör, hvaraf b turn närmast hatten ingå
i uppmätningen i sammanhang med densamma, får ej innehålla
mera än två tredjedelar af pannans rymd;” och att i tredje
punkten ångrörets diameter ändras till 8 turn;
Q att ångröret bör kallas afkylningsrör.
Vid
att det i denna och 21 §§. stadgade vite för förfärdigandet af annan
redskap, än i förslaget beskrifves, lägger ett band på näringen,
emedan man kan tänka sig, att redskap förfärdigades för en
ulläunings räkning af annan beskaffenhet, hvaraf exporten ej
borde hindras.
Vid 16: de
a) att denna §. är ofullständig i den omständigheten, att missbruk
icke blifvit förebygdt, då panna eller hatt är försedd med ifyllningsrör;
i hvilket afseende åberopas Rikets Ständers vid förra
Riksdag afgifne förslag;
b) att innehållet af aftappriingsröret bör fråndragas vid uppmätningen,
för att undvika förändring af redskapen;
cj att denna §. bör innefatta förbud emot begagnande af lösa halsar
och ifyllriingsrör på panna eller hatt, samt att mäskvärmaren icke
får stiga högre, än pannans öfre kant;
d) att, till förekommande af missbruk med halten, bör stadgas, att
pannehalsens öppning ej må vara större, än hälften af pannans
vidd.
Vid i8:de
att det kan vara tillräckligt, om den i denna §. föreskrifna anmälan
hos Konuugens Befallningshafvande sker tvänne gånger om året., i
stället för hvarje månad.
Ber*-,, Lag- samt Allm. Be&v*- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8. n
Vid sr.sta S
a}:
att denna sora ålägger böter för den, sorn tillverkar redskap,
synbarligen beräknadt på missbruk emot Författningen, är i strid
med äg som omtalar, kuru förhållas skall med redskap, som ej
finnes serskildt'uppräknad bland de tillåtne slagen; i följd hvaraf
denna §. bör utgå;
b) att orden ”med afsigt” böra i §:n uteslutas..
Vid z3:dje $.
att i denna §. tydligen bör utsättas, hvaruti denkoslnad består, som
af Kronans, medel ersättes.
Vid af:de §.
att,, då någon bränner kortare tid än 6 månader, och försegling
skall ske, bör något möte utlysas, på det vederbörande ej må
allt för mycket betungas..
> Vid 2,5:te $.
af alt forsedel kan undvikas, då redskapen är ny och obrukad, och
således icke heller missbrukad; men viss tid bör föreläggas, alt låta
verkställa förseglingen;
b) att i 2 mom böra orden:: ”sorn han rätteligen innehar/’ utbytas
mot orden:, ”sorn harr är berättigad att innehafva och bruka.”
Vid <z6\te
af att det kan vara tillräckligt, då panna,, hatt och bröst förseglas;
b) att pannor med fast bröst böra förseglas så, att de kunna användas
till andra hushållsbehof, men ej till bränvinsbränning;
c) att, med afseende på föreskriften i denna §., i Författningen bär
antydas, att, då nya pannor förfärdigas, må för förseglingen nödige
hål å redskapen anbringas..
Vid
alt i denna §. bör utsättas af hvem ersättning för kostnad och besvär
vid den omförmälde controllerande åtgärden skall godtgöras.
Vid a8:de «$*.
a) att då 3 §. ger anledning dertill, att 20 kannors panna är den
minsta, sorn får nyttjas, bör ett förtydligande meddelas i afseende
på den, för pannor under 20 kannor upptagne beskattning;
Bev-, Lag- samt Allm, Bes v.- och Oecon.- Utskls Utlåtande JY:o 8.
b) att stadgandet om afgiften för pannor under ro kannor står så
isoleradt, att det kan tillämpas på distilleringspannor.
Vid 2g:de ,§\
a) att ordslällningen i denna §. är i så måtto tvåtydig, som den ger
anledning dertill, att det skulle bero på Konungens Befallningshafvande
att bestämma skatten;
b)|att bela denna §. är orimlig och bör försvinna, samt i mom i
i3 §. af i83o års Förordning ordagrannt bibehållas, med tillägg,
att de nya verk, som ej kunna hänföras lill de i i3 §. af förslaget
uppräknade, må begagnas äfven förr än Kongl. Maj:t fastställt
skatten, med vilkor, att densamma beräknas retroactivt från den
tid bränvinsbränning börjades;
c)^att, i anledning af denna §., jemförd med andra stadganden i
förslaget, villrådighet kan uppstå om rätta meningen med redskap
af alldeles ny construction; till förtydligande hvaraf bör antydas,
att derunder inbegripas både större och mindre förändringar, som
på något sätt göra vedskapen afvikande från de i i3 §. uppgifne
sorter, samt att, i afseende på sådane förändringar, alltid bör efter
denna §. förfaras.
Vid 3o:de i$‘.
att det synes liårdt att till denna §. hänföra tillämpningen af föreskriften
om beskattningen i 29 §.
Vid 33:dje
att bränvinsbränningsförbud kan taga sin början vid annan tid, än
månadens slut, och afgiften således komma att förminskas annorlunda,
än med jemna sjettedelar.
Vid 34'de
a) att, till förekommande af missförstånd, bör i denna §. eller på
annat tjenligt ställe bestämdt uttryckas, alt distilleringspannor
skola förseglas, under den tid, då innehafvaren icke är berättigad
till bränvinsbränning;
b) att den åt Apothekare medgifna rättighet, att begagna 3:ne distilleringspannor,
bör nedsättas till 2:ne om högst 20 kannor tillsammans,
emot afgift af hälften af hyad för bränvinsbränning stadgas.
Vid
B ev.-, I.ag- samt Allm. Besv.- och Occon.- Ulsl'.s Utlåtande N :o 8. q
Vid 35:te $.
a) att afgiflen för krogar och värdshus bör bestämmas från 5o till
och med 5oo R:dr;
b) att i 2:dra Momentet af denna §. bör utläckas, att skjutsombyte
mngsslällen icke ega rättighet lill bränvins-minutering;
c) att då Berednings- och Taxerings-Comitéerne icke ega kännedom
om dem, som utminutera bränvin på marknader och Regementsmöten
med flere ställen, kunna Comitéerne icke efterkomma stadgandet
i 3:dje Momentet;
d) att i sistnämnde Moment äfven borde nämnas Garnizon&rnes med
Befälets tillåtelse inrättade Spisqvarter, der bränvin före och efter
maten utdelas;
e) att de i depna §. föreslagne minimi-afgifter äro för ringa och
böra höjas för Gästgifverier till 12 § R:dr, samt för krogar och
värdshus till 25 R:dr, hvarigenom de i båda fallen kommo att
utgöra en fjerdedel af det utsatte maximum;
f) att minimi-afgiften för Gästgifverier bör nedsättas till 3 R:dr;
g) alt, då Gästgifveriet är fördeladt emellan flere åboer, afgiften äfven
bör i förhållande derefter på dem fördelas.
Vid 3y §.
alt boterne i 1 Mom. böra beräknas lika, ehvad redskapen är större
eller mindre.
Vid 38
a) att böterne så väl i denna som nästföljande §. äro för höga;
b) att §:n bör innehålla, att bränvinet, jemte det kärl, hvaruti det
ligger, och redskapen, äro, i händelse af öfverträdelse, förbrulne;
c) att, i afseende på de för Bolag utsatte dubbla böter, §:n bör förtydligas,
så att hvar och en i Bolaget interesserad person får vidkännas
hela den påföljd Lagen bestämmer, ehvad den utgöres af
enkel eller dubbel bot;
d) att då i 3^ §. omtalas det fall, då redskapen är stulen, bör sådant
anmärkas äfven i denna §.;
e) att stadgandet om dubbla böter för Bolag är principlöst och till
sin natur hårdt och orättvist.
Bihang till R. St. Prof. 1834 och 1835. 5de Sami. 2-dra Afd. %
&de Håftet.
Bev.-j Lag- samt Allm. Be sv.- och Oecon.- Ut sles Utlåtande N:o 8.
Vid 4 ! &•
a) att böterne äro för höga;
b} att i §:n bör uttryckas stadgande om förlust af rättigheten att vidare
tillverka ättika;
c) att böterna böra sexdubblas.
Vid /j3:dje §.
att Husbonde icke bör stå i ansvar för öfverträdelse!' emot Bränvinsbrännings-Förordningen,
då han icke bor på stället.
Vid 44-'de ,§.
a) att på landet icke bör få säljas bränvin under en half ankare på
andre ställen, än för hvilka minuterings-afgift erlägges, men lill
jordbrukares underhafvande eller sådane personer, sorn hos dem
förrätta arbete, en fjerdedels kanna;
b) att vid ardra Mom. bör tilläggas, alt Konungens Befallningshafvande,
efter vederbörande Pastors och Socknemäns hörande, i början
af hvarje år bör meddela yttrande, huruvida alla då befintlige
krogar må lör det året fortfara;
c) att försäljning af bränvin å landet ej bör andra medgifvas, än
dem, som tillverka bränvin;
d) att i stad ingen bör få sälja öfver en kanna bränvin, som ej är
berättigad till handel, eller bränvins-producent;
e) att i denna §. bör tilläggas: ” skal tiagde krogar.”
Vid 4-r>:te §.
a) att böterne i denna §. böra höjas och 20 R:dr blifva minsta bötesbeloppet;
att,
vid oloflig bränvins-minutering, varan bör vara förbruten,
emedan eljest den motsägelse uppkommer i nästföljande §., att
bränvinet der förklaras förbrutet, för det att en loflig försäljning
‘ skett på olofligt eller icke anvisadt ställe.
Vid 4d:te §.
att orden: ”då bränvin till salu föres” böra utgå, för att göra stadgandet
tydligt.
Vid 47-'de S
a)
att värdshus vid Bruk och Herregårdar böra anses lika med andra
krogar och på samma sätt beskattas;
'ev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl-.s Utlåtande N:o 8. i i
b) att orden: ”vid andra tillfällen än vid måiltiderne” böra utgå;
c) att denna §. bör förändras på följande sätt: ”Uti öppna salubodar
j bodkamrar och på Apotheken må icke bränvin i minut försäljas
_, skänkas, utdelas &c.;”
d) att i andra Mom. bör tilläggas: ”attili egaren ankommande resande
och &c.”
Vid 48:de
a) att stadgandet för landet bör förändras till likhet med livad för
städerne är föreskrifvet;
b) att orden: ”ej eller af hvem det vara må j bränvin i större
partiböra utgå;
c) att i meningen: ”utom till resande och vägfarande eller vid
måltider,” ordet eller bör utgå;
d) att ordet Predikodagar bör tilläggas;
e) att denna §. bör börjas sålunda: ”Vid kyrkor pålandet och inom en
fjerdedels mil deromkring må på Gästgifvaregårdar bränvin ej
säljas/’ m. m.;
Q att stadgandet, att krog vid kyrkor på landet och en fjerdedels
mil deromkring ej får finnas, bör upplifvas;
g} att i senare Momentet ordet: ”Gudstjensterne” bör utbytas mot
orden: ”sä väl Sön- som Helgedagar;”
t) att det är olämpligt, att Gästgifvare för oloflig bränvins-försäljning
skall mista näringsrättigheten; ty då Gästgifveriet icke kan
skiljas från hemmanet, skola resande och vägfarande komma att
sakna tillgång på bränvin; men, i stället för rättighetens förlust,
böra bölerne höjas;
i) att i denna §. föreskrift saknas för den händelse Landskyrka är
belägen i stad eller inom en fjerdedels mil derifrån.
Vid 5olde S
a)
att, vid bestämmandet af det antal Värdshus, Källare och Näringsställen,
som för hvarje stad är oumbärligt, bör äfven Pastors-Embetet
höras;
b) att i denna §. bör tilläggas, att ingen hädanefter uti stad må å
bränvins-minutering erhålla burskap.
Vid 5lista §.
att stadgandet i denna §., såsom skråmässigt och utan ändamål, bör
utgå.
Bev,-, Lag- samt Allm, Besp.- och Oecon,- Utslls Utlåtande N:o 8.
Viel 52'.dra §.
att i denna §. bör tilläggas, att krögare böter, såsom för oloflig minutering,
derest han tillåter någon på försäljningsstället öfverlasta
sig.
Vid 53:dje §.
a) att stadgandet strider emot Lag och rättsprinciper och kan lätt
eluderas derigenom, att krögaren täger skuldsedel förut, hvarigenom
utgifvaren af sedeln uppmuntras att supa till dess han fått
valuta;
b) att Yinskänkar, Krögare och Tracteurer, de der ära Borgare, ega
att med ed fästa rigtigheten af deras bok öfver utborgningar,
hvarigenom deras fordran blir betalningsgilld.
Vid 55:te §.
att köpare må till vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin
han sjelf sig tillhandla^
Vid 56:te §.
a) att stadgandet är orimligt, då man vill förekomma införande af
utländskt bränvin derigenom, att Tullkammares förpassning bör
åtfölja varan, då den sändes från stad med fartyg, som passerat
saltsjö; men detsamma ej stadgas för allt bränvin > som fores på
saltsjön;
b) att orden: ”under edelig förpligtelse” böra utgå..
Vid
a) att Utskotten gått öfver sina gränser och trädt inom en annan
lagstiftning; hvarföre denna §. bör utgå.
Vid 58:de
d) att det icke kan blifva af fördel eller till större säkerhet, att
Länsman får göra beslag inom hela Länet;
b) att i denna §. äfven bör nämnas Stads-Fiscaler;
c) att Stads-Fiscaler böra få göra beslag å landet, då Kronofogdar
och Länsmän hafva sådan rättighet i städerna;
i.) att ett tillägg bör inflyta derom, att då enskild person, söm icke
år berättigad att anställa visitation och göra beslag, för sådant ändamål
påkallar behörig Tjenstemans handräckning, den ovilkorligen
och vid ansvar såsom, för tjenstefel skall meddelas;
Bev.-3 Lag- samt jillm. Besvoch Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. i3
e) att jemväl bör tilläggas, att Krono- Stads- eller Police-betjent,
som öfverbevises att hafva baft kännedom om att Författningen
öfverträdes, men den brottslige icke åklagar, bör suspenderas med
förlust af lön, 3 månader första gången, sex månader andra gången
och mista tjensten tredje gången;
f) att beslags-anspråk icke må ega rum i annat fall, än att redskapen
är falsk, då den ock genast bör utbrytas;
g) att Krono-Fjerdingsmäns beslagsrält är olämplig, åtminstone på
alla de ställen och orter, der denna tjenst går tourvis och ömsas
hvarje år från det ena hemmanet till det andra ;
hj) att då bränvinsbränningen nu mera är så kringspridd, alt den
bedrifves nästan i hvar koja, och när man tillika anser den vara
af nytta för landet, ar det förgäfves man använder vanliga controller
mot oloflig tillverkning och försäljning; till upptäckande a£
desse brott, är således enda verksamma medlet att tillskapa ett
hemligt Police-system, genom tillåtande af hemliga angifvelser.
Vid 5g'.de §.
a) att böterne i denna §. böra höjas, samt i korthet nämnas hvad
som förstås med redskap, som är beslag underkastad;
att de i denna §. omnämnde brott närmast kunna jemföras med
det i 44;de §. af Kongl. Förordningen den 9 November i83oom
lurendrejeri m. m. om förmälde fall, då Tillsyningsman vägras visitation
eller uppehälles, hvilket straffas med 200 R:dr, samt då
sådant motstånd göres, att visitation derigenom hindras, hvarå
utsattes 5oo R:dr böter; i likhet hvarmed böterne böra i 59 §.
af Förslaget förhöjas;
c) att visitation icke Bör få ega rum ifrån klockan 10 om aftonen
till klockan 4: om morgonen..
Vid 6o:de §.
a} alt sista perioden från orden: ”begär han sedermera” bör uteslutas,
helst denna period icke innefattar annat än hvad eljest äs
tydligt och klart.
Vid 6z:dra §.
a,) att böterne böra till ena hälften tillfalla beslagare», samt, till1 åem
andra hälften, treskiftas emellan Kronan, Åklagare»! ©ck. Sockne»*
fattige;
i4 Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk;s Utlåtande ]\T:o 8.
b) alt åklagarens två tredjedelar af böterne böra förskjutas af Staten,
sora sedermera återfår hvad den pliktfällde förmår betala.
Vid 63:dje §.
att böter, vid bristande tillgång, böra förvandlas till ett allvarligare
och i anseende till verkställigheten för Staten mindre kostsamt
straff.
Vid 6/j-de §.
a) att förbrytelser emot Författningen böra få upptagas äfven hos
Konungens Befallningshafvande;
b) att vid denna §. bör tilläggas:
”Eho som, under den tid lian är under tilltal för ölöf ig bränvins
försäljning,
beträdes med fortsättning af denna förbrytelse,
skall, för hvarje gäng han bevisligen olofligen försålt bränvin,
plikta 10 R:dr Banco”
Då Utskotten, som tagit dessa anmärkningar i noggrannt öfvervägande,
funnit ett serskildt besvarande af hvarje anmärkning endast åstadkomma
en onödig vidlyftighet, helst detta Utlåtande åtföljes af Förslag till
Förordning angående bränvinsbränningens utöfning samt hvad vid försälj
ning
af bränvin iakttagas bör, med de förändringar deruti, som af de
gjorde anmärkningarne blifvit föranledde, hafva Utskotten ansett sig till
svar å samma anmärkningar endast böra hänvisa till berörde förslag, hvilket,
jemte' hvad Utskotten här ofvan tillstyrkt, Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt underslälles.
ÅtskilJige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 3o December 1834-
Förslag till Förordning, angående vilkor en för bränvinsbränningens
utöfning och afgifterne derföre, samt om hvad vid försäljning af
bränvin och beskattning deraf iakttagas bör.
Första Artikeln.
Om bränvinsbrännings-rättigheten.
. 1 .§■
Bränvinsbränning, af hvad tjenligt ämne eller växt som helst, skall,
med den pannerymd samt emot de afgifter och öfrige vilkor, här nedan
Be v.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. i5
föreskrifvås, vara tillåten under sex månader af året, nemligen Januarii,
Februarii, Mars, April, November och December, så framt icke högst vigtiga
omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning.
Bränvins-distillering vare under nämnde tid tillåten; men endast för
dem, som lill bränvinsbränning äro berättigade.
2 §•
Rättigheten till bränvinsbränning skall, på landet, åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter Jordeboken, bebyggda, med
serskild åbo försedde utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie
eller extra ordinarie rotering deltaga, eller rotefrihets-afgift utgöra, äfvensom
icke roterade, men med serskild ränta till Kongl. Majit och Kronan
eller till innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt, i Städerne,
den lill hvarje Stads område börande jord; dock tillkommer denna rättighet
icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till 3oo R:dr, utom
i de händelser 6 och 7 §§. upplaga.
3 §.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillåtes alt bränna, skall beräknas
och lill och med nästa Riksdag bestämmas efter hemmanets, hemmansdelens,
lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1834 års taxeringar, under
iakttagande, att, såsom grund för bränvinsbrännings-rätlighelen, värdet af
åbyggnaden ej får i taxationen ingå till högre belopp, än som motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde.
För hemman, lägenhet eller stadsjord i värde från och med 3oo
R:dr till och med 5oo R:dr, må, kokrummet oberäknadt, begagnas en
pannerymd af
med 750
R:dr
20
kannor.
För ett värde
öfver
5oo
till och
25
99
99
99
75o
99
1,000
99
3o
99
99
99
1,000
99
2,000
99
35
99
99
99
2,000
99
3,ooo
99
4°
99
99
99
3,ooo
99
4,000
99
45
99
99
99
4,000
99
5,ooo
99
5o
99
99
99
5,ooo
99
6,000
99
55
99
99
*
99
6,000
99
7,000
99
60
99
99
99
7,000
99
8,000
99
65
99
99
99
8,000
99
9,000
V
7e
99
99
99
9,000
99
10,000
99
75
99
i G Be,v.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsfos Utlåtande JS:o 8.
99
99
10,000
99
I 1,000
99
78
99
99
99
T 1,000
99
12,000
99
81
99
9 9
99
I 2,000
99
13,ooo
99
84
99,
?•>
99
13,000
99
14,000
99
87
99
99
99
14,000
99
15,000
99
9°
99
4 §•
Mer än en bränvinspannn af 90 kannors rymd, eller flera pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt,
må icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas;
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
honst-brännerier, får sammanräknade kannetalet af alla dit hörande pannor,
mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd,
hvarmed bränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om
4o kannors rymd och derunder, samt tre kannor, då pannerymden öfverstiger
4° kannor.
Inga vid Ättiksfabrikör varande pannor må under något vilkor till
bränvinsbränning begagnas, ,
5 $.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, srtm till bränvinsbränning berättigade äro och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt alt, såvida hemmanet,
heintnansdelen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som ^mot jordvärdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till bränvinsbränning berättigade hemman, hemmansdelar
eller lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen
för deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet under vilkor, att ifrågavarande
egendomar äro belägna inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad
till åbyggnad räknadt, ifrån det ställe, der bränvinsbränningen ulöfvas,
samt att pannerymden i intet fall får öfverstiga den i fjerde §. bestämda
höjd.
Bränvinsbrännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall
förenas med bränvinsbrännings-rättighet för jord i Städerne, eller efter
saramanräknadt taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
6 §.
F B ev.-, Bag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande IS to 8. 17
6 §.
På landet vare tvänne eller flere åboer i samma hemman eller i serskilda
hemmansdelar eller lägenheter inom samma byelag obelaget att, emot
samfäldt erläggande af den på gemensamma hränvinsredskapen belöpande
bränvinsbrännings-afgiften och behörig anmälan vid mantals- och skattskrifningen,
deras bränvinsbränningsrättighet utöfva med en gemensam panna
på en viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byelagets område,
hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå till 3oo R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper,
som, enligt 2 §., erfordras för rättigheten att utöfva bränvinsbränning,
åtnjute äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagna
jordvärdet uppgår till minst 3oo R:dr.
Bränvinsbrännings-rättighet må ej å annor man öfverlåtas, utan i
sammanhang med jorden.
7 §•
Af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden tillhör
Staden, må det bero alt, i den ordning, som uti hvarje Stad för beslut
om Stadens inkomst eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den bräuvinsbränning,
hvartill Staden efter värdet af de serskilda jordlotterne är
berättigad, skall åt dessas innehafvare upplåtas, eller för Stadens gemensamma
räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen skall ske med
serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller flera
sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna värde;
men i de Städer, der jorden är med eganderält fördelad på Stadens
invånare, må det ankomma på det beslut, som ibland dem af pluraliteten,
beräknad i nion af jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är
blandadt, skola enahanda grunder följas; likväl under förbehåll att, derest
Kongl. Majrt ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda redan
förordnat eller framdeles förordnar, 4 §• denna Förordning skall
tjena till efterrättelse, i afseende på den högsta pannerymd, som af sådane
föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen af Städernes
bränvinsbrännings-rättighet, iakttagas, att de brännerier, som hädanefter
anläggas, varda utom Staden på lämpligt afstånd ifrån andra byggnader
uppförde.
Bihang till R• St. Prot. i834 och 1835. o-te Sami. 1 :dra Aid. 3
8’.de Uåftet.
18 Bev.-) Lag* samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskts Utlåtande Nio 8.
8 §•
Vid de årliga mantalsskrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
som ock det elier de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, lor hvilka
brän vinsbränn ingen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det
at Justeraren åsatte kannetal, med utsättande af den class, hvartill pannan
hänföres; och vare det en och hvar till bränvinsbränniug berättigad obetaget
att anmäla sig till brän vinsbränningens utöfvande, antingen för hela
eiler hälften af den tillåtna tiden, skolande i senare fallet bestämdt uppgifvas,
hvilkendera termin, antingen Januarii, Februarii och Mars ejler
April, November och December dertill begagnas; och kommer afgilten för
bränvinsbränningen att i förhållande derefter beräknas. Ej vare skattskyldig
förbunden, att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplingsattest, icke heller
mätningsbetyg, undantagande å ostämplade tackjernspannor; och ege
han dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
ined åliggande att för uppgiftens vigtighet ansvara; dock bör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet
af den pannerymd, hvartill lian sig anmält, som ock det fastighetsvärde,
hvarefter bränvinsbränning får ega rum, till upplysning om den panneryrnd,
sorn i grund deraf får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
4 §•> kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorne
ära inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i beräkningen.
9 §•
Alla å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak, eller å
samma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pannor skola väl, för
nödig säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas; men vid debiteringen
bor deras rymd ovilkorligen sammanslås, och denni grund jemväl
följas vid redogörelsen, i afseende på pannerymden, såväl ifrån TaxeringsComitéerne
och Konungens Befallningshafvande, som ifrån Kongl. Majrts
och Rikets Stats-Contor; dock må den sålunda sammanslagne pannerymden
aldrig öfverstiga det i 4 §• bestämda maximi-belopp,
10 §.
Mantals- och Skattskrifvare åligge det, alt inom Januarii månads utgång,
enligt Mantals- och Skattskrifnings-handlingarne, Socknevis upprätta
förteckningar på de till bränvinsbränning berättigade personer, som antingen
afsagt sig utöfningen af denna rätt eller någon panneryaid till afgift*
Bcp.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oeeon.- Utshts Utlåtande N:o 8. iq
beräknande vid Mantalsskrifningen icke uppgifvit, eller oek uppgifvit en
mindre pannerymd, än den hvaraf de ega rättighet att sig begagna, äfvensom
å dem, hvilka anmält sig till bränvinsbränning endast under hälften af
den tillåtna tiden, med utsättande af hvilken termin dertill användes; börande
å desse förteckningar upptagas de hemman, hemmansdelar och lägenheter,
å hvilka antingen ingen eller en inskränktare bränvinsbränning utöfvas.
Desse förteckningar insändas till Konungens Befallningshafvande, som
ega att deraf lemna vederbörande del för control och eftersyn. Mantalsoch
Skattskrifvare vare dessutom skyldige, att inom ofvan utsatte tid till
vederbörande Kronobetjent insända Socknevis upprättade förteckningar å alla
dem, som inom Socknen sig till bränvinsbränning anmält; börande sistnämnde
förteckningar, som i Församlingens Sockenstuga eller å annat lämpligt
ställe skola anslås, upptaga så väl pannerymd, som den dass, hvartill
redskapen hörer, och äfven den tid, hvartill hvar och en sig anmält.
!I. §*
Den som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid Mantalsskrifningen
antingen icke angifvit, eller ock anmält sig till mindre pannervmd,
än hvartill han egt rätt, må, om han sedermera åstundar bränvinsbränning
för en del eller hela värdet utöfva, antingen under hela den tilllåtna
tiden, eller under någon af de i 8 §. oroförmälde terminer, anmäla
sig derom hos Konungens Befallningshafvande, som eger att det sökta tillståndet
meddela, såvida sökanden styrker sig hafva behörigen till Kronouppbördsmannen
erlagt belöpande pannerymds-afgift, beräknad i förhållande
efter ofvannämnda tid.
Andra Artikeln.
Om bränvinsredskapen.
12 §.
För att undanröja alla anledningar till tvister om brönvinspannors
beskaffenhet, och ej motverka en loflig industri, som, genom förbättringar
i redskapens sammansättning, söker besparing af bränsle, tid eller arbetskostnad,
skola hädanefter pannor eller kittlar, och öfrige för bränvinsbränning
nödige redskap, vara tillåtne af hvad metall eller annat tjenligt ämne
som helst, under lika vilkor för alla, att panneryrnden bestämmes endast
eftergjord värdet.
20 Bev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- UtsL.s Utlåtande N:o 8.
i3 §.
Bränvinsbrännings-redskapen indelas i sju Classer:
v.sta Classen.
Enkel redskap.
Härtill räknas panna, som drifves omedelbart af eld, af hvad form
som helst, med fast eller löst hröst, der sådant finnes, hatt eller stängselskifva
och ångrör samt afkylningsredskap.
Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum, och hvartill räknas
ett fastsittande ångrör, hvaraf 6 tum närmast hatten ingå i uppmätningen,
i sammanhang med densamma, må ej innehålla mer än |-:delar af pannans
rymd.
Intet ångrör, som till bränvinsredskap begagnas, får i diameter hålla
öfver 8 tum.
z:dra Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare.
Mäsk värmare vare. tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än en femtedel utölver pannans rymd och endast användas
för tillmäskningens uppvärmande genom den från pannan utgående
ånga.
3:dje Classen.
Enkel redskap med enkel rectificator.
Enkel rectificator eller klarkula eller klarblåsa, hvarhelst den till redskapen
appliceras, är en sådan apparat, som innehåller blott ett enda tomt
rum, och hvari ångorne omkokas, för att derifrån utgå såsom sprit eller
bränvin, utan att denna apparat vidrores af eld eller ånga.
4’.de Classen.
Enkel redshap med dubbel rectificator.
Med dubbel rectificator förstås en sådan apparat, hvarhelst den till
redskapen appliceras, hvari ångorne uti flere rum omkokas, för att derifrån
utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vidröres al eld eller ånga.
5:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och enkel rectificator.
Bev-, Lag- samt Allm '. Besv.- och Oecon,-Utsl:s Utlåtande N'-o 8. 21
6\te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och dubbel rectificator.
y.de Classen.
Den så kallade dubbla pistoriska apparaten j
hvarmed förstås tvänne pannor, så förenade, att ånga går ur den ena iden
andra, och till hvilka äro applicerade dubbel eller enkel rectificator och
mäskvärmare.
Lösa halsar må icke till någon redskap begagnas.
[4 §•
Då bränvinsredskap förfärdigas på Bruk eller i Stad, vare den , som
redskapen tillverkat, vid hot af Trettiotre Riksdaler 16 sk, skyldig, innan
han bränvinsredskapen ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna och hatt,
äfvensom då löst bröst, rectificator eller mäskvärmare tillhöra redskapen,
desse sistnämnde apparater med stämpel af sitt namn, hemvist och årtalet,
då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte och stämplade
af dertill förordnade Landtmätare eller Justerare.
Förfärdigas bränvinsredskap på landet, åligge det egaren, vid enahanda
hot, att, innan han sig af densamma begagnar, ombesörja ofvannämnde
uppmätning af dertill förordnad Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af bränvinsredskap, genom nya bottnars eller aftappningsrörs
insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af
mäskvärmare eller rectificator, eller annorledes vidtages, skall redskapen
ånyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo
stämplas, och den förra stämpeln utplånas samt nytt mätnings- och stämplingsbevis
uttagas.
Verkställes ändringen på Bruk eller i Stad, vare den, som redskapen
ändrat, vid ofvan utsatte böter, skyldig att uppmätningen och stämplingen
föranstalta, innan redskapen tili egaren utlemnas.
Sker ändringen på landet, åligge egaren, vid enahanda hot, som ofvan
nämndt är, att, innan redskapen begagnas, låta fullgöra nyssherörde
föreskrifter.
Ä bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, hör pannerymden
och Bruksstämpeln jemte årtalet utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar
för Bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
22 Bev.~, Lag- samt Allm. Besv- och Oecon.- UtsLs Utlåtande N:o 8.
i5 §.
Tili uppmätning och stämpling af nya eller förändrade eller förut ej
uppmätta ecb stämplade bränvinsredskap, förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal af Landtmätare eller Justerare i Länen och
Städerne, och tilldele dem vissa district, lämpade efter hvars och ens hemvist;
och vare för denna förrättning Landtmätare eller Justerare lika ansvarig,
som för målkäriJs justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare icke
är boende, må till Justerare för bran vinsredskapens mätning och stämpling
en Magistratsperson kunna antagas.
«5 §.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst, då
sådant finnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfrige tillbehör,
som, enligt nästföljande §., äro underkastade stämpling. Pannans bela
cubik-innehåll mates med valten eller annat flytande ämne till öfversta
kant eller lekande brädd. Om hatten är försedd med. en eller flera luckor
edler någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen påsättas,
och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre kant,
till så stor böjd, som musk deri kan inrymmas.
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt cubikinnehåll
uppmätas, och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen.
Likaså uppmätes inäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då panna, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tappen
eller vridkranen isättas, och intet afdrag för rörets innehåll ega runa.
*7 §•
Med undantag af tackjernspannar, skall på alla andra pannor och dertill
hörande hatt elier stängselskifva, lösa pannebröst, rectificatorer och mäskvärmare,
ehvad desse senare äro af metall eller träd, Landtmätaren eller
Justeraren å hvarje af dessa delar med stämplar utmärka initial-bokstäfverne
af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte å pannan
redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på panna sättes å halsen
eller dess öfversta del; på de öfrige ofvanuppräknade delarne, å de ställen,
der den blir väl synlig, utan alt skada redskapen.
Bea.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecori.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. :i3
I den händelse Landtmätaren eller Jnsteraren finnér, att redskapen ej
hörer lill någon al de i 13 §. nämnde classer, vare han skyldig att derom
genast inlemna skriftlig anmälan kos Konungens Befallningshafvande, sorn
eger att föranstalta en lika undersökning och vidare förfara, som uti 29 §.
loreskrifves.
iS §.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta och stämpla bränvinsredskap,
kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derför af denne
sistnämnde resekostnads ersättning och arfvode såsom för andra embetsförrättningar;
men sker mätningen och justeringen å det ställe, der Landtmätare
eller Justerare bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för
hvarje kanna, som den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt
handliangarc-b träde vid förrättningen må Landtmätare eller Justerare
kunna af panne-egaren äska; men med behörigen justerade och krönta
målkäril bör han sjelf sig lörse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulaire, så väl öfver mätning sorn stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner,
med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer; och skall
han jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen lill Konungens Befallningshafvande
lemna fullständig del.
»9 §•
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvinsredskapen än panna
inmuras, hvarvid iakttages, att stämplingen alltid skall vara synlig, ej heller
må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller
lödning.
20 §.
Innehafvare af bränvinsredskap vare ifrån allt åtal, i afseende på dess
beskaffenhet fri, derest den linnes i oförändrad enlighet med Justerarens
betyg och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd till hvars begagnande
innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält.
Enär kannerymden i en bränvinsredskap befinnes större, än den uppgifvits,
men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvartill
pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva
tilikornmit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen ej
derföre underkastad beslag, ulan må, vid derom yppad fråga, egaren debi
-
it\ B ev.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande iV/o 8.
teras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans ökade
rymd föranleder och redskapen genom egarens försorg ånyo mätas och stämplas
innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, som uti 14 §• af
denna Art. utstakas.
21 §.
Beträdes Justerare att hafva orätt stämpladt bränvinsvanna, skall han,
utom det ansvar, som, följande på ett behörigen verkställdt beslag, bort
drabba egaren, om denne låtit förändra eller omgöra redan stämplad bränvinsredskap,
utan att iakttaga hvad 14 §• i sådan händelse föreskrifver, dömas
tjensten förlustig eller på längre eller kortare tid ifrån utöfningen deraf
skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört af uppsåt
meller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, som tillverkar bränvinsredskap af större rymd, än den nu tilllåtna,
utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export eller beställd
till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ts serskildt gifna Nådiga
tillstånd, höte första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången 66 R:dr 32 sk.
och tredje gången ioo R:dr.
22 §•
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behef
begagnas, böra mätas och stämplas i likhet med hvad om bränvinspannors
mätning och stämpling i allmänhet stadgadt är och under enahanda
ansvar.
,23 §•
Ifrån och med den i Maji till och med den 3r October hvarje år,
äfvensom, då bränvinsbränning af någon utöfvas, endast under hälften af
den tillåtna tiden, vid hvarje termins slut, nemligen vid Mars och December
månaders utgång, samt under den eller de öfrige månader af året, då
tilläfventyrs Kongl. Maj:t i Nåder skulle linna för godt att bränvinsbränning
inställa eller förbjuda, skall ali bränvinsredskap antingen inlemnas å allmänna
förvaringsrum, eller, om den befinnes i enskildt förvar, förseglas.
. 24 §• .
Afven under den för bränvinsbränning lofgifne tid, må icke egare af
bränvinsredskap, som till bränvinsbränning sig icke anmält, eller ieke vederbörligt
tillstånd erhållit, på sätt n §. omförmäler, innehafva oförseglad
bränvinsredskap; utan anmäle hos vederbörande Kronobetjent sådan redskap
till
B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utéh:s Utlåtande N:o 8. 2ö
till försegling å första söcknedag, sorn hans rättighet alt densamma begagna
upphörer.
Stadgandet i denna och nästföregående §. må likvist ej tillämpas på
ny redskap, som är i tillverkarens vård, eller på gammal redskap, som är
under arbete på Kopparslagares verkstad.
25 §.
Den, som förskaffar sig flere, större eller annorlunda beskaffade brän
vinsbränningsredskap,
än dem, till hvars begagnande han berättigad är el
ler
sig anmält, vare skyldig att inom 8 dagar i stad och 14 dagar på landet,
efter det han egare deraf blifvit, sådant hos Magistraten i stad eller
hos närmaste Kronobetjent på landet anmäla, och dessa redskap antingen
försegla låta, eller ock till förvar å allmänt ställe aflemna.
Åstundar någon alt, i stället för den redskap, som han innehar och
är berättigad att bruka, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat,
vare detta tillåtet, såvida hans uppgift till mantalsskrifningen berättigar honom
att sådan redskap få begagna, eller han hos Konungens Befallningshaf
vande
dertill erhållit tillstånd; åliggande honom dock, innan han får begagna
den senare redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar ställa
den redskap, som han förut innehaft, eller också inför Magistraten eller
Kronohetjeningen styrka, att densamma blifvit till bränvinsbränning ©brukbar
gjord, eller till annan person öfverlåten.
Då någon tilhandlat sig nya eller förut brukade bränvinsredskap och
dem afhemtar eller afhemta låter, bör han, för att icke, genom innehafvandet
af sådane redskap, åtal och ansvar underkastas, derå taga forsedel
af säljaren, samt, när bränvinsbränningen är förbjuden, tillika under transporten
hafva berörde bränningsredskap behörigen förseglade.
26 §.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst,
hattar, lösa pannebröst, slang eller andra afkylningsredskap sättas ur stånd
att nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva
fast bröst, till andra hushållsförnödenheter. De i smärre brännerier till ångornas
afkylning begagnade pipor] vare från försegling frie.
Om förseglingen å landet ege Konungens Befallningshafvande att antyda
vederbörande Krono betjente, som bestämma tid och ställe dertill inom
Bihang till R. St. Prof. 1834 och 1835. 5>te Sami. 2'.dra Afd. i
8-de Håftet.
26 Bep.~, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsl‘.s Utlåtande N:o 8.
hvarje församling j förut utfärdade Kungörelser, likväl så, att försegling af
inmurade pannor med. bröst och dithörande redskap alltid för sig går på
hvarje ställe, der de äro uppgifna att finnas. I städerne, hvarest nyssnämnde
redskap, med undantag af inmurade pannor, höra i allmänt förvaringsrum
insättas, vare detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål, och sedan hopknytes genom en
linne- eller blårgarns-lapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill,
hvilka det blifvit anbefalldt att denna förrättning verkställa.
Den till förseglingen åtgående kostnad kommer att af Kronans medel
från Landt-Ränterien förskjutas, och ersättning derför att i vanlig ordning
af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Cönlor meddelas emot behörig redo
och räkning i Landsboken; dock må vid dessa tillfällen rese- och tractamenlspenningar
af Kronobetjeningen icke beräknas.
2 7 §•
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §., ega att, i afseende på bränvinsbränning,
visitationer och beslag göra, vare berättigade, enär de, för
Kongl. Majrts och Kronans rätt och till control emot underslef, anse sådant
nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt
och stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel
och betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagdt
är, och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen
deltagit.
Tredje Artikeln.
Om Bevillnings-afgijterne.
28 §.
Beskattningen för hränvinsbränningen kommer att utgå endast efter
pannerymden, i enlighet med nedanstående Tariff, sorn bestämmer den
afgift, hvilken för sex månaders bränningstid skall erläggas för hvarje serskild
dass af bränvins-brännings-redskap.
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8. 27
Tariff på Pannerjmds-af giften.
Pnanerymd.
brännings-redskap.
Afgift för l:sta
classens bränvins-
brännings-redskap,
Afgift för 2:dra 1
classens bränvins-
1
brännings-redskap.
Afgift för 3:dje
classens bränvins-
brännings-redskap.
JL
p
03
03
0
s
03
Gr*
>-i
p:
p
<
5'
C/l
1
Afgift för 4:de
tr*
p:
SS
s.
5’
m
03
* 1
cd
Cl.
03
pr*
p
7
Afgift för 5: te]
classens bränvins-
brännings-redskap.
Afgift för 6:te
classens bränvin6-
Afgift för 7:de
classens bränvins-  brännings-redskap.
K:r
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk,
r.
R:dr
sk.
r.
ro
1
I 2
—
I
4 2
11
1
x 8
—
2
3
—
1 2
1
2 4
2
12
i3
I
3o
2
21
•4
I
36
2
00
i5
1
42
—
2
39
16
2
—
3
17
2
2 4
3
36
18
3
4
2 4
—
IQ
3
2 4
5
12
20
4
—
6
—
26
24
—
34
—
56
24
64
—
I 54
_
21
4
24
—
6
36
28
6
36
—
—
59
3o
67
24
162
—0—
22
5
—
7
2 4
2 9
36
38
—
62
36
—
71
—
170
28
5
24
—
8
1 2
31
18
—
4o
—
65
42
74
24
178
__
24
6
"
—
9
—
33
—
—
42
—
6.9
—
78
186
.. „ „l
25
6
I 2
.—
9
18
34
18
43
36
7i
42
81
12
193 36
2 G
G
43
—
10
16
36
7
—
45
43
?5
7
84
43
201
43
27
7
28
11
18
37
46
—
48
4
—
78
22
88
28
210
4
28
8
10
—
12
22
9
39
—
5o
i5
81
39
Q2
i5
218
,5
29
9
3
—
13
28
4*
33
—
52
27
—
85
9
—
96
3
226
40
3o
9
4o
—:
i4
36
43
28
—
54
4°
88
28
—
99
40
234
3x
x 0
31
—
ib
46
45
2b
L7
7
92
1
—
io33i
—.
243
24
')?.
11
2 4
—
17
12
—
4?
24
—
J9
2 4
95
24
107
24
25x
33
12
18
—
18
27
49
24
61
42
99
111
18
—
25q
42
34
13
i3
*9
43
51
2b
—
64
.3
102
25
—
115
x3
268
T 3
35
«4
10
21
.5
53
28
66,34
106
4
—
IJ9
10
—
276
34
—.
2 8 Bev.-) Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o S.
36
i5
9
—
22
37
—
55
33
37
16
9
—
24
i3
—
57
39
38
x7
10
—
25
39
—
59
46
39
18
i3
—
27
f9
—
62
7
4°
J9
18
—
2.9
3
—
64
18
—
41
20
24
—
3o
36
66
3o
42
21
3i
—
32
22
-
,68
43
43
22
4o
—
34
12
10
44
24
3
—
36
3
—
73
27
45
25
>5
—
37
46
—
75
45
46
26
4°
4°
12
—
78
28
47
28
»9
42
28
—
81
13
48
3o
—
45
—
—
84
—
.
4.9
3i
3i
•—
47
22
—
86 37
5o
33
16
—
5o
—
—
89 28
—
5i
35
3
—
52
28
—
92
21
52
36
40
—
55
12
—
93
.6
53
38
3i
—
57
46
—
98
13
54
4o
24
—•
60
36
—
• 01
12
—
55
42
>9
—
63
38
—
1 o4
13
—
56
44
16
—
66
24
—
107
16
_
57
46
15
—
69
22
—
110
2!
58
48
16
—
72
24
—
113
28
—
59
5o
l9
—
75
28
—
116
37
60
52
24
—
78
36
—•
120
61
54
3i
—
81
46
_
I 23
i3
——
62
56
4o
—
85
12
—
12 6
28
63
59
3
—
88
28
—
129
45
—-
64
61
16
—
92
—
—
133
-
65
63
3i
—
95
22
—
136
37
66
66
—
—
99
—■
—
140
i 2
67
68
*9
—•
102
28
—
i43
37
—
68
70
4o
—
106
12
—
147
16
69
70
73
75
i5
40
-
i°9
113
46
36
i5o
154
45
28
—
7‘
78
19
—
1*7
28
—
158
13
81
—
—
121
24
—
162
.
73
83
3i
—
125
22
—
i65
37
69
9
109' 33
—
123
9
285
9
—
33
—
113
15
—
127
9
293
33
—
74
10
—
116146
—.
i3i
10
—
3o2
10
—•
76
3 7
—
120
31
—
135
i3
—
3i 0
37
79
18
—
1 24; 18
—
139
18
—
819
18
—
82
—
—
1 28
6
—
i4'3
24
—
3a8
—
—
84
3 !
—
131
43
—
147
3i
—
336
3i
—
87
16
—
135
34
—
151
4°
—
345
16
—
9°
3
—
139
27
—
i56
3
—
354
3
—
93
39
—
143
21
—
160
i5
—
362
39
—
95
40
—
147
28
—
164
4°
371
40
—
98
4 3
—
151
37
—
169
*9
38o 43
—
02
—
—
i56
—
—
174
—
—
89°
—
—
o5
7
—
160
13
—
178
3i
—
399
7
—
08
16
—
164
28
—
i83
16
—
4o8
16
11
27
—
168
45
—
188
3
417
3
—
• 4
4.0
—
173
16
—
192
40
—
426
40
—
18
7
—
‘77
37
—
>97
3i
—
436
7
—
21
24
—
182
12
—
202
24
—
44 5
24
—
2 4
43
—
186
37
—
207
*9
—
454
43
—
28
16
19*
16
212
16
—
464
16
3i
39
—■
195
45
—
217
• 5
473
39
—
35
16
—
200
28
—
222
16
—
483
16
38
43
—
205
i3
—
227
•9
—
492
43
42
24
—
2 I 0
—
—•
232
24
—■
502
24
46
7
—
2l4
37
—
237
3i
—
5l2
7
_
49
4°
—
2 19
28
—
242
4o
—
02 [
4°
53
27
—
224
21
—
248
3
—
531
27
57
16
—
229
16
—
253
16
—
54 *
16
61
7
—
234
• 3
—
258
3i
—
551
7
65
—
23p
12
-
264
—
—
56i
68
43
—
2 44
i3
—
2 69
*9
—
570
43
—
40
—
249
16
—
274
4°
—
58o
40
76
39
—
254
21
—
280
i5
—
5go
39
_
80
4o
—
2 59
28
—
285
4 0
—
600
4°
84
43
—-
264
37
—
291
19
—
610
43
—
89
—
—
270
—
—
397
—•
—
621
—
,
93
7
—
275
i3
—
3q2
3i
—
631
7
—
Bea.-, Bag- samt Allm. Besvoch Oecon.- Utsh:s Utlåtande JV:o 8. 29
74
86
16
129
24
—
169
28
—
197
16
—
280
28
—
3o8
16
—
64 il
16
—
75
89
3
133
28
—
irj 3
21
—
201
27
—
285
45
—
3i4
3
—
651
27
—
76
91
4°
i37
36
—
177
16
—
2o5
40
—
291
16
—
819
4o
—
661
4o
—
77
94
3i
i4i
46
—
181
i3
210
7
—
296
87
•—
325
3i
—
672
7
—
78
97
24
—
146
12
—
185
12
—
214
24
—
3o2
12
—
351
2 4
—
682
24
—
7.9
100
l9
—
i5o
28
—
189
1 3
—
218
43
—
3g7
87
—
337
l9
—
692
43
—
80
1 o3
16
—
155
—
—
198
16
223
16
3i3
16
—
343
16
—
7o3
16
—
8 £
106
i5
—
159
22
—
E97
21
•—
227
89
—
318
45
—
849
i5
—
7*3
J9
—
82
I09
16
—
164
—
—
201
28
232
16
—
824
28
—
355
16
—
724
16
—
83
112
'9
—
168
28
—
2o5
37
—
236
43
—
33o
13
—
361
'9
—
734
43
—
34
115
24
—
i73
12
—
210
—
241
24
—
336
—
—
367
24
—
745
24
—
85
118
3i
177
46
—
214
13
—
246
7
—
341
87
3n3
3i
—
7 56
7
—
86
121
40
—
182
36
—
2l8
28
—
25o
4°
—
347
28
0
-*79
4o
—
766
40
—
87
125
3
'
187
28
—
222
45
255
27
—
353
21
—
386
3
—
777
27
—
88
128
16
192
24
227
16
—
260
16
—
359
16
—
392
16
—
788
16
—
89
131
3i
—
•97
22
—
23i
87
—
265
7
—
365
13
—
398
3i
—
799
7
—
9°
135
—
202
24
—
236
12
—
270
—
371
12
s—
4o5
—
—
I 8ao
—
För pannor under tio kannor skallas äfven efter 6 sk. kannerummet.
För dem, som anmäla sig alt endast under trenne månader utöfva
bränvinsbränning, blifver den i Tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
29 §.
Vill någon begagna sig af ett annorlunda beskaffadt bränvinsredskap,
än som bestämdt kan hänföras lill de i i3 §. beskrifne classer, såsom t;
ex. redskap, hvilka drifvas med ånga, eller åsyfta oafbruten afverkning o.
s. v., upprätte han en fullständig ritning å redskapen och anmäle sig hos
Konungens Befallningshafvande, som eger att, så fort ske kan, på egarens
bekostnad, inhemta noggrann upplysning om redskapens sammansättning,
dess enlighet med den inlemnade ritningen, dess rymd m. m., och, om
så nödigt pröfvas, låta verkställa en profbränning, vid hvilken egaren sam*
tvänne af honom tillkallade vittnen må närvara och jemväl underteckna
Protocollet.
Efter sålunda inhemtad kännedom om den nya redskapen, ege Konungens
Befallningshafvande, att, med afseende å redskapens afverkningsförmåga,
i förhållande till de i Tariffen upptagne bränvinsredskap, föreslå
beskattningen med 2 sk. för hvarje kanna, som med densamma kan tillverkas
under sex månader af året', och derefter till Kongl. Maj:t insända
3o B ev-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- ZJtsl\s Utlåtande J¥: o 8.
så väl alla till målet hörande handlingar, sorn dess eget beskatlnings-förslag;
beroende sedermera på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning till hvad storlek,
och emot hvilka afgifter bruket deraf må vara tillåtet, dock att dessa
icke understiga den för Pistoriska pannor af samma rymd bestämda
afgift.
De af detta slag redan befintlige redskap böra på ofvan föreskrifne
sätt undersökas och beskattas. Med så väl desse, som de redskap, hvilka
hädanefter anmälas, må likväl, sedan undersökningen blifvit verkställd,
bränvinsbränning utöfvas, under afvaktan på Kongl. Maj:ts Nådiga Utlåtande,
emot det att afgiften beräknas från den tid bränvinsbränningen bör
3°
§•
Skulle Kongl. Majit, med anledning af stadgandet i 7 §. af denna
Författning, för en eller flere städer Nådigst tillåta större pannerymd äu
90 kannor, förhålles med beskattning af en sådan bränvins-redskap, såsom
i ofvanstående §. stadgadt är.
3r §.
Den till bränvinsbränning berättigade, sorn ej åstundar utöfva den i
1 Art. 3 §. bestämda rättighet med så stor pannerymd, Tariffen eftev
egendomsvärdet tillåter, betale panne-afgift endast i mon af den pannerymd
han nyttjar.
.3a §.
Vill någon uti flere smärre pannor inom samma verk, ehvad de brukas
till drankning eller klarning, fördela den på det hela belöpande pannerymden,
vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fastställde,
efter pannornes sammanräknade rymd utgående afgiften; och hvarvid iakttages,
att tillökning för mäskvärmare eller rectificator, eller anbringandet
af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater
begagnas; dock må denna medgifna rättighet ingalunda tydas till förvexling
med de i ^ide Classen afsedde redskap.
33 §.
I de händelser, då Kongl. Majit skulle i Nåder finna nödigt, att för
längre eller kortare tid påbjuda bränvinsbränningens inställande, skall pannerymds-afgiften
förminskas med en sjettedel för hvarje månad ett slikt
förbud varar.
Bev.-j, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande JY:o 8. 3i
34 §•
Distilleringspannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må utan serskild afgift och beräkning nyttjas på de vilkor och för
den tid, sorn 1 §. omförmäler. Apothekare i Riket tillätes att, utan serskild
afgift, betjena sig af distillerings-pannor till högst tjugu kannors lymd,
och der Apolheks-rörelsen gör bruket af flere pannor af nöden, må likväl
ej öfver två sådane nyLtjas, nemligen en på tjugu, och en på tolf kannor»
utan allt afdrag för kokrummet»
35
För salu af bränvin komma Gästgifverier att, utom den vanliga Bevillningen,
erlägga ifrån Sex till och med Femtio R:dr samt tillåtne krogar
och värdshus, med flere ställen, der spirituösa drycker utminuteras, ifrån
och med Tjugu till och med Etthundrade R:dr, efter deras mer och mindre
förmonliga rörelse, enligt pröfning af Taxeringsmännen, hvilka icke
allenast må, ulan äfven böra» bestämma en högre afgift, än den här i allmänhet
stadgade, då afsättningen anses varå af den utmärkta betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra krogar och värdshus, skäligen fordrar en
sådan förhöjning.
De Gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjuts-omhytnings-ställen
och, på sådan grund, äro ifrån Bevillning efter 2 Art. i Bevillnings-Stadgan
fria, erlägga minst 3 R:dr» med rättighet för Taxeringsmännen att denna
afgift förhöja»
Den,, som vid marknader» Regementsmöten, auctioner och andra
sammankomster utöfvar bränvins-minulering med vederbörligt tillstånd, äfvensom
Marketentare i Garnisons-orter, bör vid Berednings- och TaxeringsComitéerne
åläggas lämplig Bevillnings-afgift i raon af sin rörelse; och
skola, till upplysning i berörde afseende, de Auctoriteter, som lemnat tillståndet,
meddela vederbörande Skattskrifvare underrättelse om de personer»
som erhållit tillåtelse att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva»
36
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen inflyter,
skall innehållas» och till Kongl. Majrts och Rikets Stats-Contor ingå,
för att, enligt hvad af Kongl. Maj:t» efter Pröfnings-Comite'ens underdåniga
förslag, för hvarje Län fastställes, användas till ersättning för det ökade
besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af denna
Bevillning äro förenade.
32 Bev.-j Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande JV:o 8.
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfverträdelser af hvad, rörande bran vinsbränningen
, förordnats.
37 §•
Om någon till bränvinsbränning berättigad bränner eller distillerar
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han
eger rätt och slämplings-beviset innehåller, eller under tillverkningen, genom
hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen utöfver det
kannetal, hvartill den är stämplad ocla anmäld, eller begagnar andra utvägar
till bränvinsbränning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad
redskapen ar hans egen eller andras, hvarje gång trefaldt det belopp,
hvartill afgiften för den dervid olofligen brukade bränvinsredskap efter behörig
mätning skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock när, efter
sådan beräkning, böterne icke stiga till Trettiotre R:dr i6 sk., pliktfälles
förbrytaren till detta minsta belopp.
Belrädes någon, som till bränvins-bränning ej är berättigad, eller
icke behörigen dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering
af bränvin anställt eller anställa låtit, bote han såsom här ofvan är stadgadt;
men om, efter sådan beräkning^ böterne icke uppgå till 5o R:dr,
pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp. Belinnes någon nyttja
en eller flere bränvinspannor, som hvardera eller gemensamt innehålla
öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterne till tre gånger afgiften
för den högsta pannerymden, på sätt förut är stadgadt, och dessutom
till Femton R:dr för hvarje överskjutande kannerum.
Då, enligt 3 Art. 34 §•» distillerings-pannor af högst sex kannors
rymd få af de till bränvinsbränning berättigade obehindradt brukas ifrån
den i Januarii till påföljande April månads slut samt vidare från den i
November till årets slut, må icke, äfven om bränvinsbränningen inställes,
distillering under den eljest lofgifne tiden, med sådane pannor anses oloflig
eller leda till ansvar.
38 §.
Verkställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, af någon, ehvad
han dertill eljest vore berättigad eller icke, bote han fem gånger beloppet
af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvinsredskap, om den lofligen
varit brukad, skolat erläggas, efter samma beräkningsgrund, som i
näst
-
Jjev.-t Lag- samt ÅUm'. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande iV.'o 8. 33
nästföregående §. säges, likväl så, att böterne ej må understiga Femtio
R:dr. Begär han sådan förbrytelse tredje resan, blifve hail dessutom för
två år förlustig rättigheten alt bränvin tillverka.
Nyttjar någon till bränvins-bränning, när den inställd är, redska"p
af större rymd än den högst iillåtne, straffes han serskildt derför, såsom
i 37 §. säges.
Beträdes någon tili bränvins-bränning berättigad och antecknad att
densamma utöfva med ostämplad bränvinsbrännings-iedskap, bote han derföre
Tjugu R:dr.
Uti alla i denna och nästföregående §. omförmälde fall, vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfäilet befintlige
bränyinet, jemte de kärl, hvaruti det förvaras, förbrutne; den händelse
undantagen, 1 afseende på redskapen, alt egaren gitter bevisa, att de
blifvit från honom stulne.
3p §•
Skulle~den hemmansegare eller brukare, hvilken, jemlikt 1 Art. 5 §.
ar berättigad alt på ett enda ställe utöfva bränvinslillverkning för flera,
nära hvarandra belägna, honom tillhörande hemman och lägenheter, beträdas
att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, bote han lika med den, som, utan lof och rättighet, bränvinsbränning
idkar.
4o §.
I alla de fall, då oloflig bränvins-tillverkning å Sön- och Helgedagar
föröfvas, plikte den brottslige jemväl för sabbatsbrott.
4» §•
Egare af Ättiks-fabrik vare ej berättigad att bränvinsbränning utöfva,
så vida han ej är innehafvare af jord, för hvilken en sådan rättighet
honom tillkommer. Öfvertygas egare af Ättiks-fabrik att hafva med de
pannor, hvilka för Ättiks-beredningen begagnas, tillverkat bränvin eller afyttrat
förbränna eller så kallad lank, skall han icke allenast vara underkastad
här ofvan stadgadt ansvar för oloflig bränvinsbränning, hvarvid bötesbeloppet
derutöfver tredubblas, utan ock förlora rättigheten alt ättikaberedning
såsom fabriksnäring bedrifva.
Bihang till Proi. i834 och 1835. S-te Sami. v.dra Afd. 5
fi-.de
34 Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskls Utlåtande N:o 8.
Apothekare, sora nyttjar distillerings-pannor till större rymd eller antal,
än tillåtet är, eller för andra än pharmaceuliska behof, skall vara sitt
privilegium förlustig, och för hvarje olofligen nyttjad panna böta såsomför
olaglig bränvinsbränning.
4a §.
Den innehafvare af bränvins-redskap, som öfverlräder hvad i i3och
19 §§. är föreskrifvet, med undantag, på grund af 16 §., af hvad om hattens
rymd bestämmes, bote hvarje gång han dermed belrädes Sexton R:dr
32 sk. Lag samma vare för öfverträdelse af hvad i 24 §. stadgadt är;
men sker sistnämnde förbrytelse under den tid af året, då bränvinsbränning
förbjuden eller inställd är, bote dubbelt. Vare ock i alla ofvanberörde
fall bränvins-redskapen förbruten.
43 §.
När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvins-redskap, eller för
oloflig bränvins-tillverkning eller försäljning, ansvare mannen för hustruns
åtgärd, änskönt hon förebära skulle, alt förbrytelsen utan hans vilja och
vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för förbrytelser emot denna
Författning, med undantag af förseglings brytande å bränvins-redskap
eller oloflig bränvins-försäljning, så vida visas kan, att sådant skett å den
tid, då han vistats å annan ort. Är i slikt fall husbonde oskyldig, behålle
han den honom tillhöriga redskap, hvars värde förbrytaren betala
bör.
Femte Artikeln.
Om bränvins-Jörsäljt ling.
44 §-
Försäljning af bränvin å landet vare i allmänhet icke lofgifven under
en kannas belopp å andra ställen, än Gästgifvaregårdarne, och, om gästgifvarehållningen
är emellan flere åboer fördelad, endast hos den åbo, hvilken
efter tour densamma besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt kunna
till underhafvande och sådana personer, som hos dem förrätta arbete,
försälja ett ringare qvantum, men icke under en fjerdedels kanna åt en
hvar.
Konungens Befallningshafvande ega dessutom att sparsamt, och efter
noga ompröfvande, sedan Pastor och Socknemän blifvit hörde, tillåta för
-
Bev.-, Bag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl'.s Utlåtande JY:o 8. 35
säljning af bränvin i minut, å ett eller annat ställe vid segelled samt vid
sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas,
äfven ock, der beliofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid
allmänna lands- och farvägar, samt jemväl, der sådant ske kan, omflytta
eller indraga öfverflödiga krogar. Pastor på landet vare pligtig, att hvarje
år vid Walborgsmässa Sockenstämma inhemta Socknemännens yttrande, huruvida
någon krog inom Socken bör indragas och anmälan derom ske hos
Konungens Befallningshafvande.
Så väl i Stockholm, som i Rikets öfrige städer, må icke å andra, än
lagligen tiliåtne minuterings-ställen försäljas bränvin i mindre partie än en
kanna; dock, hvad Stockholm beträffar, ulan rubbning af den försäljningsrätt,
Distillerings-bolaget enligt contract tillkommer.
45 §:
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången Tio R:dr, samt, om han oftare återkommer, Tjugu R:dr
hvarje gång. Beträdes han under den tid han är ufider tilltal för oloflig
bränvinsförsäljning, med fortsättning af denna förbrytelse, skall han för
hvarje gång plikta förstnämnde belopp. Sker sådan förbrytelse ånyo, sedan
ansvaret för förra öfverträdelse!! är undergånget, skall han för hvarje
gång plikta Tjugu R:dr. Är oloflig bränvins-miuutering af art och beskaffenhet,
att kunna hänföras lill krogrörelse, böle, som sagdt är, och vare
det å försäljningsstället befintliga bränvin, jemte de käril hvaruti det finnes
förvaradt, beslag underkastadt och förverkadt, till enahanda fördelning
med böterne, på sätt härefter skils.
Då öfverträdelse af 46, 47» 4$ 0°h 4,9 §§• eger rum, skall ansvaret
efter enahanda grunder bestämmas.
46 §.
All försäljning af bränvin på öppna farvägar vare förbjuden, och må
utdelning eller mätning deraf icke ske på torg, i hamn eller å öppen gata
inom stad, icke heller under marknad å landet, vid det ställe, der stånd
eller bodar för sjelfva marknaden äro uppsatte, utan bör säljaren föra
bränvinet, i stad, till köparens hemvist, eller eljest inom hus och gård,
samt vid marknad å landet, på serskildt dertill af Kronobetjeningen anvisadt
ställe, för att till köparen uppmäta hvad han till minst en kanna
åslundar. Den häremot bryter, böle som i nästföregående §. stadgadt är,
36 B ev-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8.
ocli blifve derjemte, vid hvarje slik händelse, förlustig det bränvin, lia»
å sådant olofligt ställe medfört.
47 §■
Uti öppna salubodar,, bodkamrar eller på apothek må icke bränvin,,
med eller utan droguer eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i
minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar, som för oloflig
bränvins-minutering i 4-5 §• stadgas; och vare dessutom Borgare sitt burskap
och Apothekare sitt privilegium förlustige.
Den, som vid bruk och herregårdar, efter serskildt aftal med egaren,.,
lemnar spisning å.t hans husfolk eller åt till egaren ankommande resande
och deras betjening, bote Tjugu R:dr, om han vid andra tillfällen än målliderne,
eller till andre personer än ofvannämude, utminuterar bränvin.
Förbryter han sig oftare, bote Fyratio R:dr, och håfve icke vidare frihet,
änskönt han derom med gårdsegaren öfverenskommit, att mat och dricka
tiil förtäring på stället afyttra.
Örn, vid grufvor, större bruk och nqanufacturier, värdshus för resande
erfordras, skall tillstånd för inrättandet deraf sökas hos Konungens
Befallningshafvande, som, efter Pastors och Socknemäns hörande, derom,
förordnar; och böra sådane värdshus beskattas på sätt i 35 §. stadgas.
43 §:.
Vid Kyrkor på landet och inom en fjerdedels mil deromkring, på
hvilket afstånd från kyrka krogar ej få finnas, så vida ej serskilda omständigheter
föranleda Konungens Befallningshafvande, att, efter Socknemännens
och vederbörandes hörande, från detta, stadgande göra undantag, må ej på
Sön- och Helgedagar bränvin försäljas, hvarken i minut å Gästgifvaregård
dar eller å andra minuterings-ställen,. utom till resande och vägfarande vid
måltider, eller, af hvem det vara må, i partie. Bryter någon häremot,
plikte första gången 20 R:dr; sker sådan förbrytelse andra gången eller oftare,
bote förbrytaren Fyratio. R:dr hvarje gång; och vare, med undantag
af Gästgifvare, hvar och en annan, sora tredje gången återkommer, näringsrättigheten
för alltid förlustig.
Vid enahanda ansvar vare i städerne ali bränvins-försäljning i parlie
å Sön- och Ilelgedagar, samt utminutering under Gudstjensterne för,»
bjuden.
Ecu.-, Lag- samt Allm,. Besv.- och Oecoru- Ulsk:s Utlåtande N:o 8. 3y
49 §•
Försäljer någon, utan vederbörligt tillstånd, bränvin i minut till en
eller flere personer af den menighet, som å landet är samlad vid ting,
uppbördsstämmor, mantalsskrifning, mönstringar, husförhör, auctioner,
kronoskjutsningar, skallgångar och andra sådane till större sammankomster
ledande förrättningar och anstalter, bote han första gången Tjugu R:dr och
sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej heller, under marknader,
bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega rättighet
att på stället bränvin utminutera, eller ock fått Konungens Befallningshafvandes
serskilda tillståndsbref att der, under marknader, spiscjvartersnäring
idka, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt, sorn behofvet
möjligen medgifver,.
50 §.
Beträffande rättighet lill försäljning af bränvin i minut i städerne,.
utom Stockholm, hvarom är serskildt förordnadt, ege Konungens Befallningshafvande
att, efter Magistratens och Stadens Äldstes hörande, bestämma
det antal af värdshus, källare och näringsställen, sorn för hvarje stad
kan finnas oumbärligt, hvilket antal bör vara så inskränkt, som möjligt är;
skolande Magistraten noga tillse, att endast ordentlige och, enligt PastorsEmbetets
betyg, som bör infordras, välfrejdade personer, sora antingen
ställa borgen för skattens utgörande eller i förskott erlägga densamma, få
uti städerne bränvin utminutera. Vill någon på annan person öfverlåta innehafvande
krogrältighet, anmäle sådant hos Magistraten, sorn eger att dermed
efter nyssberörde stadgande förfara.
Burskap å krogrörelse må ej beviljas..
Å alla näringsställen i städerne skall, då ulminutering af bränvin
der är tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig
bränvins-försäljning, utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet
företagas.
5 2 §;
Den, sora bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan
är synbarligen öfverlastad, böle serskildt derföre såsom, för oloflig brämvdns-minutering.
38 Bev.~, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utslits Utlåtande JV:o 8.
53 §.
Ingen, som utminuterar bränvin, ege rätt till utbekommande af fordringar
för det bränvin, han utlemnat på räkning eller credit.
54 §.
Hvad lill förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt,
må icke lämpas på den, som, under påstående tåg, med vederbörande
Befälhafvares eller Kronobetjeningens vetskap och tillåtelse, utgifver i minut
bränvin åt dem af manskapet, hvilka blifvil hos honom inqvarterade.
55 §.
Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
om försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, hvaremot köpare,
derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna derom, att bränvin blifvit till
andra personer vid samma tillfälle försåldt.
56 §.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å bränvin,
då det sändes ifrån stad med fartyg, som passerat saltsjö, tagas förpassning,
hvilken icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas innan försändaren
aflemnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne tillverkningsbevis;
äfvensom, när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverkningsbevis
bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landsväg till
större partie än sextio kannor, det samma åtföljas af ett lika beskaffadt tillverkningsbevis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock
skeppsbesättningens förråd, räknadt till 4 kannor på man, ej inbegripes,
vare det utan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med
tillverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma är af
inhemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt,
straffes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
S7 §•
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om ulminutering af
bränvin, gälle äfven för andra spirituösa drycker, som i mindre qvantitet
än en fjerdedels kanna försäljas.
Ber.-, Log- samt Allm. Besa.- och OeconUtsk:s Utlåtande N:o 8. 3i
Sjette Artikeln.
Föreskrifter i afseende pä Författningens verkställighet.
58 §.
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i
denna Författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall det
ovillkorligen åligga Krono- Slads- och Policebetjente, samt andre vederbörligen
förordnade personer, att förbrytelser deremot på det allvarsammaste
beifra; egande derförutan alle och en hvar rättighet att förbrytelser
emot denna Författning angifva och åtala, undantagande barn emot föräldrar,
samt tjenstehjon, under den tid de i tjensten äro, emot husbondefolk;
roen endast Kronofogdar, Lands- och Stads-Fiscaler, Länsmän samt
andre personer, hvilka antingen äro eller framdeles kunna blifva dertill af
Justitias-Cancelleren eller Konungens Befallningshafvande förordnade, vare
berättigade att, så i städerne som på landet, anställa visitation och göra beslag.
Denna rättighet tillkommer äfven Police- och Stadsbetjente inom
städerne samt Krono-Fjerdingsmän på landet, hvar och en inom
sitt district.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och
efter det bränvinsredskapens egare eller dennes på stället varande ombud
blifvit tillsagdt; åliggande det nämnde publike betjente att, enär förbrytelser
hos dem al andra angifvas, målen lagligen instämma och utföra;
dock på angifvarens äfventyr och ansvar, om angifvelsen sakuar grund eller
anledning, eller diktad är.
De fall undantagne, då bränvinsredskap finnas antingen ostämplade
eller stämplade till större innehåll än egaren får dem bruka, och hvartill
han sig anmält, eller mera än en femtondedel större ärt stämpeln utvisar,
må , vid skeende beslag hos någon till bränvinsbränning berättigad och i
behörig ordning antecknad, hvarken pannan utbrytas och jemte tillhörande
redskap egaren fråntagas, eller rättigheten lill bränvinstillverkning honom
förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i målet förklarat
redskapen förbruten, såvida egaren för redskap och böter gitter ställa
tvänne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed beslagaren
sig åtnöjer. Skulle egaren ej gitta eller ej vilja ställa den ofvannämnde
borgen eller nöjaktig säkerhet, då må den, som beslaget gjort, låta utbryta
pannan och henne med tillhörande redskap i taka händer sätta; ålig
-
4 o jBev.-} Lag- samt Allm. Ses a.- och Oecon.- Utsi>:a Utlåtande N:o8.
gaude det beslagaren att, vid slika confiscations-tillfällen,, låta i ojäfvige
vittnens närvaro verkställa pannans uppmätning och marka redskapen medelst
påslående af tjenlig stämpel.
% §•
Undersökning eller visitation i afseende på öfverträdelser af det som
i denna Författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som om
bräuvinsredskapens innehafvande och försegling, må alla lider på dygnet
anställas uti brännerier, kök, brygg- och bageristugor, ättiksfabrikör och
andra ruin eller byggnader, hvilka för bränvinslillverkning kunna begagnas.
Beslagarne, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen
tillkommer, böra, vid dylika tillfällen, synbart på sig bära deras brickor
eller andra för dem påbjudne tecken, eller, i brist deraf, deras fullmagler
eller förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göras,
skola på slällst uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten kände och boende
Krono- och Stadsbetjente frikallade ifrån skyldigheten att deras behörighet
till sådana förrättningar styrka.
Ingen må, vid Trettiotre R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare alt på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar
för densamma underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så vida
icke visitationen företages emellan kl. io om aftonen och 4 om morgonen,
då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången,
beslagaren böter Trettiotre R:dr 16 sk., egarens ensak.
Våldföres, vid desse och dylika tillfällen, Krono-eller Stadsbetjente,
eller andre tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan
gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge
dermed såsom allmänna Lagen i 18 Cap. 8 och 9 §§. Missgernings-Balken,
jeraferda med Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779, för slika fall
utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja
anställa undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan
nyttjas, Bär han sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den
afrunnit, så alt undersökningen icke må för panne-egaren medföra olägenhet
eiler skada.
60 §.
fe
Bec.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsi:» Utlåtande J\:o 8.
60 §.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna
Författning, sjelf bryter deremot, förmedelst olofligt innebafvande af
bränvinsredskap, brånvinstillverkning eller försäljning, vare lian förfallen till
dubbla böter, och miste tjensten.
61 §.
Beträdas de i 58 §. omförmälde betjente, eller de, som förordnäs,
att bränvinsredskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger öfver hörsammandet
af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldeles eller
på viss tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde
med det i 1 Cap. 7 §. Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
62 §,
Alla i denna Förordning utsatta böter fördelas sålunda, att Kronan
tillfaller en tredjedel, och målseganden, der han saken vid Domstol sjelf
utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos Fiscaler eller Kronobetjente
eller andra för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt målen
af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda och utförda, då skall målsegande-rätten,
eller två tredjedelar af böterna, till hälften emellan angifvare
n och åklagaren fördelas.
Bränvinsredskap eller bränvin, som jemte de käril, deruti bränvinet
förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl redskapen,
som bränvinet och kärilen på offentlig auction försäljas, och beloppet
i Saköreslängden redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller den
metall, hvaraf annars redskapen består, skall med auctions-protocoll bestyrkas.
Till redskap, som förbrutna anses, räknas bränvinspanna eller kittel,
pannebröst, hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare
och rectilicator samt hvad konstredskap som helst, dock ej till större del,
än som olofligen nyttjas eller innehafves.
63 §.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så
långt den räcker, med förvandling endast af bristen; börande Kongl. Maj:ts
•ch Kronans rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel njutit.
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. i-.dra Aid. 6
8'-de Häftet.
/j.2 Bev.-7 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshts Utlåtande R[:o S.
Vid böters förvandling, sorn skall ske till fängelse yid vatten och
bröd, svare emot böter till och med to R:dr, 6 dagar,
ifrån 10 R:dr till och med a5. „ 8 „
5o ,, io ,,
100 „ 12 „
— i5o „ 14 „
— 200 „ 16 „
2Ö0 „ l8 „
och emot böter öfver a5o „ 20 „
såsom det högsta, hvartill någon må för förbrytelser emot denna Förordning
dömas.
Har någon del af böterne i penningar utgått, så att allenast återstoden
kommer att förvandlas, bör kroppsplikten minskas, allt efter afbetalningens
förhållande till hela bötessumman, intill det i 5 Capillet, 4 §•
Straff-Balken utsatte ringaste straff af fyra dagars fängelse vid valben och
bröd.
64 §•
Besvär, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eller
försäljning af bränvin bestämda afgifter, fullföljas i den ordning, som för
behandling af frågor om debitering eller taxering af allmänna bevillningen
är föreskrifven.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, så i stad, sorn å landet,
vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om
oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der Police-inrättning finnes, och i
hvilka dylika frågor uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade
skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse
undvikas. Åklagare, som besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda
kostnad och skada.
65 §.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje minuteringsställe
i försäljningsrummet uppspikadt, yid böter 10 R:dr.
yy
yy
yy 1
„ 200
25
5o«r ~
100 —
l5o —
Ber.-, Lag- samt Allm. JBesv.- ech Oecon.-Utshs Utlåtande JSf:o 8. 43
Fo r mu lair e
till
Mätnings- och Stårnplings-bevis å bränvins-redskapen iV/o
' #
Ämnet, hvaraf redskapen
är förfärdigad.
Mynnningens diameter.
Bottnens diameter.
j bottnen till mynningen.
Höjd ifrän midten af
Luckor och öppningar
på hatten.
Tillverkarens namn
och hemvist.
&
O
TJ
sa
<T>
P
Tillverkad.
| Kopparslagarens stämpel
n
c
tr1
P
5*
3
n>
cr
P.J
Class.
fot
t:m
fot
t:m
fot
t:m
är
år
FnVM ■) 1 med ^ast >
Dubbel } Panna / “ed löst 1 bröst
J utan J
Koppar
00
oo
00
00
Cylindrisli } hatt med 00 ,ums 3n«r8r
f
I st.
oval
äf 6 t.
diam.
i st.
rund
af x t.
diam.
|
j
Dubbel} r<;c0ficator^ fästad vid hatten
f Att sättas emellan pannan
\ och afkylnings-redskapen
Mäskvärmare
X
1
Redskapens pafinerymd ät stämplad å pannans j ^^grsta ,]ei j—00.
På panna, liatt, mäskvärmare och feetilicator åsatt min namnstämpel S, S. 1835-  N. N-; den — — 183—
(Justerarens namn,)
Reservationer :
af Herr Stuart} Fredric: ”Under de sammansatta Utskottens nitiska
bemödanden alt genom en sträng Författning söka förekomma det morali
-
44 B ev.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsi:.? Utlåtande N:o S.
ska förderf bränvinsproduclionen sprider omkring sig, hafva Utskotten uppgjort
ett Förslag till Förordning om bränvinsbränningen och dermed gemenskap
egande ämnen, hvilket, efter min öfvertygelse, i flere delar är
origtigt och stridande emot allmänna rättsgrunder samt ledande till helt
andra resultat, än dermed varit afsedde. Till undvikande af vidlyftighet
vill jag dock allmänt anmäla min reservation emot 53 och 63 §§. af Förslaget,
dem jag minst kan godkänna. Enligt den förstnämnde skulle ingen,
sorn utminuterar bränvin, ega rätt till utbekommande af fordringar för
det bränvin han utlemnar pä räkning eller credit. Alt ett sådant stadgande
är rättsvidrigt, förmodar jag icke en gång Ustkoltens majoritet, som
föreslagit det, skall bestrida. Men den har tilläfventyrs trott sig kunna
förbise denna omständighet, i anseende till det goda ändamål man dermed
förmodat sig vinna, nemligen förekommandet af skuldsättning för bränvin
och med detsamma minskning i hränvinssupandet. Utom det motbjudande
uti, att se en Lag, som ej har sin grund i rättsläran, förekommer den
nu föreslagna mig så mycket mindre antaglig, som den icke står i det naturliga
förhållande till våra redan existerande, hvaruti Lagar böra stå till
hvarandra, och hvarförutan ständiga collationer dem emelian uppkomma,
hvilka förlama deras kraft och lägga hinder i vägen vid verkställigheten.
Så vidt jag förmår uppfatta denna fråga, kan jag icke annat finna, än att
den anmärkte nya §:n skall förfela sitt ändamål; åtminstone skall dermed
obetydligt vinnas. Få lära de lagbud vara, som så lätt kunna illuderas
sorn detta. Den minsta eftertanke skall lära den minuterande, huru han,
denna §. oaktadt, skall, ulan risk, kunna tillfredsställa den med penningar
ej försedde bränvinslystnes begär; och fara värdt är, alt dennes belägenhet
derigenom göres än beklagansvärdare. Den rigtning detta stadgande
dymedelst skall gifva omtankan åt ett, för samhällsordningen, högst
vådligt håll, är ganska betänklig, helst nog talrika försök derförutan gifvas,
att göra våra Lagar overksamma. Genom den fullkomliga strid, hvjöri
denna §. står med våra gällande Utsöknings-Författningar, skola olvifvelaktigt
betydliga olägenheter uppkomma, hvilka vida öfverväga den förespegiade
nyttan deraf; och hvarföre då införa denna §.; stifta ett lagbud, hvars
resultat är så ovisst, så litet hafvande?
Äfven lagbrytaren eger anspråk på rättvisa och billighet, hvilka icke
få honom betagas. Yid uppställandet af det föi ändrade förslaget till G3 §.„
angående böternes förvandling, synes det likväl sorn Utskotten derpå skulle
hafva fästat föga afseende. Sedan Utskotten förmenat sig genom höga bö
-
Bev.-t Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande IV'o 8. 45
ter, så höga, att de vid de flesta tillfällen säkerligen skola öfverstiga den
skyldiges förmåga, kunna afskräcka från öfverträdelser emot ifrågavarande
Författning, hafva Utskotten än vidare skärpt ansvaret genom höternes förvandlande
till fängelse vid valten och bröd. Så väl Statsmannen som Juristen
ogillar numera fordna tiders skräcklagar. Med civilisationens framsteg
har en mildare brottsmålslagstiftning gått i bredd och en mera rättsenlig
strafFtheori småningom gjort sig gällande, deri man velat se ej blott
den brottsliges bestraffning, utan äfven hans förbättring; och man älskar
icke längre att finna förbrytaren, den mindre lika med den gröfre, genom
vanärande straff, för alltid bränmärkt, och för honom göra återgången lill det
medborgerliga lifvet omöjlig. Icke dessmindre, och utan att hafva visat, att den
vid sista Riksdag fastställde förvandlingsgrund ej uppfyllt sitt ändamål, samt en
allvarsammare följaktligen vara af bebofvet påkallad, hafva Utskotten i deras
senare förslag återgått till den äldre af fängelse vid vatten och bröd.
De vilja således, alt den, som allenast öfverträdt en oeconomisk Författning,
hvarigenom något egentligt brott icke är begånget, skall inkastas i samma
häkte, för undergåendet af enahanda straff, med den grofva brottslingen
och sedermera med honom dela vanäran af straffet. Men detta träffar icke
ensamt den verklige förbrytaren, det kan äfven drabba den alldeles oskyldige,
den måhända laglydigaste medborgaren i Riket; i hvilket afseende
jag får hänvisa lill 43 §., angående husbondes ansvarighet för de öfverträdelser
emot Författningen, som ske inom hans bus; och alt många sådana
kunna ske husbonden ovetande och emot hans vilja, derpå saknas icke
exempel. Endast detta torde visa olämpligheten af den förvandlingsgrund,
hvarmed Utskotten nu framträda. Huru litet rättvis man varit, vid bestraffningens
lämpande till förbrytelsen, efter dess mer eller mindre svåra
beskaffenhet, erfar man vid förslagets jemförande med vår allmänna Lag samt
de böter och straff, som der finnas upptagne; och än tydligare visar delta
sig uti progressionen vid böteines förvandling, då t. ex. den, som saknar
tillgång till 201 R:dr böter, skulle komma att straffas lika med den, som
försyndat sig till flere tusende, och nära lika ansvar följa för tillverkningaf
bränvin, under förbuden tid, med den minsta enkla panna, som med
en dubbel pistorisk apparat af den största kannerymd. Då en billigare
förvandlingsgrund , än den nu gällande Författningen i detta ämne innehåller,
svårligen torde kunna uppgifvas, så vågar jag, i öfverensstämmelse
med Utskottens förra förslag, vördsamt tilltyrka, att densamma måtte
varda bibehållen.’'
46 Ber.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8.
Uti denna reservation instämde Herr Grefve von Fersen., Lars
Hansson från Götheborgs- och Bohus Län och Anders JVilsson från Malmöhus
Län, samt, i hvad reservationen angick husbondes ansvarighet för
öfverträdelse!’ af Författningen, som ske inom hans lius, och böters förvandling
till valten oell bröd, Johannes Svensson från Jönköpings Län;
Eric Pehrsson från Gefleborgs Län och JVils Månsson från Malmöhus Län;
af Herr Ekenstam j J.:
”8:de §. — — — — — Efter orden: till upplysning om
den pannerymdj som på grund deraf får begagnasj föreslås att ingå
såsom tillägg:
”Förut debiterad bränvinsafgift, till betalning förfallen vid senaste
”uppbördsstämma, bör ovilkorligen vara liqviderad, innan anmälan får ske
”till ny bränvinsbränning. Kan sådant inför Mantalsskrifvare!!, vid anmäl"nings-tillfället,
icke styrkas, vare före-nämnde anmälan såsom ogjord ansedd.”
62 §.
Emot beslutet i denna paragraf får jag anmäla min reservation: Anmärkningen
af Herr af Dahlström upplyser ganska påtagligen det förhållande,
att enskild angifvare icke framkallas af löfte om en bötesandel, som
uteblifver när förbrytaren ingen tillgång eger, hvilket merendels är händelsen.
Deremot riskerar angifvaren ofta nog armar och ben, ringast sagdt,
utan någon än mindre motsvarande ersättning. Af sådan anledning anser
jag för ändamålets åstadkommande nödigt att
1:0 Böterne blifva angifvarens ensak;
2:0 att af allmänna medel genast, efter åstadkommen bevisning, förskjutes
hvad angifvaren såsom böter tillkommer.
64:de §.
2:dra momentet anser jag böra förändras sålunda, (ordagrannt lika lydande
med afdelningens förslag):
”Mål, sorn angå oloflig brånvins-försäljning, upptagas och afdömas å
”landet, antingen hos Konungens Befallningshafvande eller vid Härads-Rätt,
*men i städerne vid vanlig Domstol, med undantag likväl af de städer, der
*’police-ihrättning finnes, hvarest dylika frågor, uti hittills vanlig ordning,
”behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande af förbry”telsen,
må personlig inställelse undvikas. Om i de fall, då åtal hos Konungens
Befallningshafvande anställes, vittnens hörande erfordras , må vittnesförhöret,
i vederbörandes närvaro, verkställas, der det beqvämMgast ske
B ex.-, Lag- samt Allm. Besa".- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande JV:o 8. 47
”kan, vid Domstol i stad eller på landet. Öfrige förbrytelser emot denna
”Förordning skola så väl i stad som på landet upptagas och afdömas vid
”allmänna Domslolarne. Åklagare, som besyärar med oskäligt åtal, vare
”skyldig gälda kostnad och skada;””
af Herr Prosten Hallbeck: ”Uti Höglofl. Utskottens förslag i 55:e §.,
att köpare ej må till vittne åberopas eller för ojäfvig antagas i fråga om
försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, kan jag ej instämma,
emedan jag anser ett af de säkraste correctiv emot oloflig ulminutering derigenom
försvinna. De skälf som för detta stadgande blifvit anförde, äro förnämligast,
att spioneri och värjemålsed skulle förek ommas, och att köpare
vöre delaktig i förbrytelsen. Hvad nu beträffar spioneri, så kan det lika
mycket ega rum, om köparen får till vittne åberopas eller icke, och hvad
värjemålsed angår, så är det väl sant, alt den ålägges, då blott ett vittne
är att tillgå, men just derigenom, att köparen får såsom vittne användas,
har man ett vittne mer att påräkna, än om han skall för jäfvig förklaras.
Mig synes således, att värjemålsed mindre ofta skall komma i fråga, om köparen
får vittna, än om motsatsen stadgas. Det skäl, som blifvit hemtadt
från den omständigheten, att köparen vore medbrottslig, tyckes äfven sakna
sin grund, då ingen Författning hittills stadgat ansvar för köparen, ulan
blott för säljaren.
Uti 64 §. föreslå Höglofl. Utskotten, att oloflig bränvinsförsäljning
bör äfven å landet vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas. Om detta
stadgande antages, får förbrytaren tillfälle att, genom begagnande af vanliga
rättegångsformer, bereda sig en tidsutdrägt af ett till tvänne år, innan
Utslag i målet faller, och under samma tid fortsätta sitt olofliga yrke, hvarigenom
han kan förvärfva vida mer, än de böter, hvartill han omsider fäl—
les. Jag reserverar mig derföre emot detta förslag, och anser frågor 0111
oloflig bränvinsförsäljning å landet böra af Konungens Befallningshafvande
afdömas, emedan ansvaret derigenom hastigare drabbar, och det ändamål,
sorn sökes, således säkrare vinnes.”
I denna reservation förenade sig Herr Prosten Bolander och Herr
Bååth ;
af Herr Prosten Öhrnberg: ”Jag seserverar mig emot den skyldighet,
som i 10 §. af första Art. blifvit Häradsskrifvare ålagd, att Socknevis upprätta
Förteckningar äfven A sådane personerj sorn uppgifvit en mindre
pannerjmd än denj hvaraf de ega rättighet att sig begagna.
48 Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oeeon.- Utsks Utlåtande N:o 8.
Denna skyldighet liar visserligen äfven tillförene Hiiradsskrifvarne blifvit
ålagd, som upplyses af i o §. i i83o års Förordning; men något verkligt
skäl dertill, eller någon nytta deraf, bar jag åtminstone icke kunnat igenfinna;
ty bränner man med större panna än man uppgifvit, så pliktar man
lika mycket, antingen man, i anseende till sin hemmansdel, dertill icke
haft rättighet, eller ock, om raan haft den, man försummat alt sig dertill
anmäla. Till följd af detta stadgande, som, enligt hvad ofvan är anfördt,
äfven är upptaget i den gamla Förordningen , hafva Häradsskrifvarne varit
nödsakade, att för hvarje Socken, på serskild förteckning, som kostat dem
mycken onödig moda, upptaga nästan alla i Socknen varande bränvinsbrännare,
emedan ganska få begagnat så stor panna, som de egt rättighet
att begagna. Samma onödiga möda är dem nu äfven ålagd i den nya projecterade
Förordningen; och då deras besvär genom mångfaldiga nya stadgar
nu blifvit ansenligen ökadt, — som blott synes af en flygtig jemförelse
mellan 10 §. i i83o års Förordning och samma §. i den nu projecterade
nya, —• så tyckes det vara ganska billigt och i sin ordning, att desse Embetsman,
hvilka årligen få ökade göromål, åtminstone förskonas för sådane,
hvilka, enligt min öfvertygelse, äro utan all nytta och ändamål.
Invänder man, att mången bränvinsbrännare, genom ofvannämnde förteckning,
åtminstone får den underrättelse, att han haft rättighet att begagna
större bränvinspanna, i händelse han i behörig tid och ordning sig
dertill anmält, så är äfven denna invändning utan grund, ty denna förteckning
kommer, enligt stadgandet i oftanämnde 10 §., icke att uppspikas i
Socknestugan till vederbörandes efterrättelse, utan ingår blott till Konungens
Befallningshafvande.
Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens beslut, som uti
55 §. af 5 Art. icke tillåtit köpare af bränvin, som olofligen minuteras,
att sjelfve derom vittna, oaktadt flera Ledamöter det uttryckligen yrkat.
Ehuru än flere kunnige och skicklige Domare påstå, hvad erfarenheten
dessutom så ofta besannar, att lönnkrögaren nästan alltid undgår ansvar
och välförtjent näpst, just derföre att icke köparen får vittna, så viU
man likväl äfven framgent fortfara att icke begagna detta enda verksamma
correctiv emot de mer och mer tilltagande lönnkrögeri-brotten. Till stöd
härföre anlörer man, att ett dylikt stadgande skulle leda till jemt spioneri,
till dagliga försåt och stämplingar, till oenighat och ki'f emellan grannar
och till mycket annat ondt, som man i sin uppskrämda inbillning förespeglar,
men som likväl, enligt min förmodan, i de flesta fallen är mera
skenbart.
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl-.s Utlåtande N:o 8. 49
skenbart’än verkligt. Man påstår dessutom, att den, som köper bränvin
på en lönnkrog, sjelf är brottslig, emedan han koper af en förbrytare, och
just derföre, åtminstone i detta fall, icke bör anses vittnesgild. Härtill
svaras: då Lagen icke anser köparen af bränvin på en lönnkrog för brottslig,
och mången dessutom köper bränvin på en lönnkrog, utan att en
gång veta, att det är en lönnkrog, så tyckes ett dylikt påstående hvarken
vara i Lag grundadt eller genom tillräckliga skäl blifva öfvertygande. Jag
medgifver, att omständigheter kunna inträffa, som i vissa fall göra det betänkligt,
att tillåta ofvannämnde köpare att sjelfve vittna; men då jag tillika
besinnar, att en mängd lönnkrogar genom ett dylikt stadgande snart
skulle försvinna med alla de svordomar, slagsmål och brott af nästan alla
slag, som nu fräckt utöfvas i desse afgrundsnästen, så tvekar jag icke längre,
att, efter mogen öfverläggning och fullkomlig öfvertygelse, påyrka, att
köpare af bränvin, som olofligen minuteras, må sjelfve derom vittna; tjr så
länge som köparen icke får vittna, skall lönnkrögaren hädanefter som hittills
i de flesta fallen onäpst få fortfara med sitt afskyvärda handtverk, att
demoralisera och i grund ruinera drinkaren samt försänka hans hustru och
barn i armod och nästan oberäkneligt elände.
Må vara, att den enfaldige någon gång, genom tillståndet för köparen
att vittna, till minuteringsbrott skulle kunna förföras af den listige, så bör
han åtminstone derigenom erhålla en kraftig varning, att för framtiden taga
sig till vara samt afstå från denna nesliga näring, som förr eller senare
leder till ofärd och förebråelser f — och hvad det ändtligen beträffar den
erfarne och slipade lönnkrögaren, så tycker jag, att man icke< synnerligen
behöfver oroa sig, om han omsider och någon gång genom detta stadgande
skulle träffas af det ansvar, som han tillförene genom mångåriga konstgrepp
förstått alt undvika. För att likväl förebygga det rysliga menederi, hvartill
en köpares vittnesmål kunde föranleda lönnkrögaren, önskade jag tillika
stadgadt, i öfverensstämmelse med Herr Lejflers förslag i ett af de sammansätta
TJtskottens Plena, att lönnkrögaren i dylika fall aldrig ålades värjemålsed,
utan först då till ansvar fälldes, när 2:ne köpare, på en gång
närvarande, genom sina sammanstämmande vittnesmål bestyrkte lönnkrögarens
förbrytelse.
På ofvananförde skäl fortfar jag derföre, att äfven nu ånyo påyrka ,
det köpare af bränvin , som olofligen minuteras, må tillåtas att derom sjelfve
vittna”
Bihang till R. St. Fröt. 1834 och 1835. 5-te Sami. %:dra Afd. 7
8<de Hå/tet.
5o B ev,-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utslls Utlåtande Nio 8.
Med Herr Prosten Öhrnberg förenade sig Herr Prosten Hallbeck och
Johannes Svensson från Jönköpings Län, i fråga om Mantals- och Skattskrifvares
skyldighet att Socknevis upprätta förteckningar äfven å sådane
personer, som uppgifvit en mindre pannerymd, än den, hvaraf de ega rättighet
att sig begagna;
af Herr Prosten Nibelius: ”Emot Högloft.. Utskottens beslut, att 3:dje
Mom. 2/[:e §. af Betänkandet N:o. 6 borde utgå, oeh att kostnaden för den
serskilda försegling af bränvinsbränningsredskapen, som måste verkställas,
då endast endera af bränningsterminerne begagnas, borde af allmänna medel
bestridas_» reserverar jag mig, emedan detta strider emot det i g:e mom.
af Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 5 föreslagna stad- -  ganfte, att den, som endast begagnar första bränningsterminen, bör sjelf
vidkännas kostnaden för redskapens försegling, hvilket stadgande blifvit, enligt
Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Memorial N:o 7, af 3:ne RiksStånd
bifallet, men af Högv. Preste-Ståndet sålunda modifierade, att den,
som endast begagnar endera terminen, borde sjelf vidkännas kostnaden för
redskapens försegling..
Genom Rikets Högloft. Ständers bifall till ofvannämnda Memorial N:o
7 blef det öfverlemnadt åt de sammansatta Uttkotten,, att, i sammanhang
med besvarandet af anmärkningaxme emot Betänkandet N:o 6, sammanjemka
skiljaktigheten i ofvanförmälda stadgande, rörande forseglingskostnaden.
Att åter helt och hållet upphäfva detta stadgande,, dertill hafva Utskotten,
enligt min öfvertygelse , icke blifvit berättigade.
Hå skiljaktigheten i oftanämndr stadgande påtagligen härleder sig ifrån
den skiljaktiga indelningen af bränningsterminerne , och då de Högloft. Utskotten
nu till antagande föreslagit den af Högv. Preste-Ståndet beslutade
indelning af dessa terminer, synes det mig hafva varit lämpligast, att Utskotten
äfven föreslagit, det kostnaden för den serskilda förseglingen af redskapen
borde utgöras på det sätt, som sistnämnde Stånd i sammanhang med.
terminernes indelning beslutit;’'
af Herr Prosten Hylander: ”Emot 45:e-,.. 55:e och 64 §§■ uti sammansatta
Utskottens omarbetade Förslag till en ny bränvinsförfattning , nödgas
jag afgifva min reservation., Nämnde sorn angå åtal och ansvar för o
loflig
bränvinsförsäljning , och vid hvilka Utskottens pluralitet ej fästat afseende
på de inom Riks-Stånden dervid gjorda anmärkningar, tyckas vara af
den beskaffenhet ooh syftning, att de stadganden,, de innehålla, mera tjena
till betryggande och befordran af lönnkrögeriet, än de i någon moa verka
Bev.-j Lag- samt Allm. BeSv.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande JV:o 8. 5jl
lill dess hämmande. En sådan Lagbestämmelse, om den ock till någon
del hemtade sitt stöd från vissa antagna tlieoreliska grundreglor i Lagstiftningsväg,
eger åtminstone den af erfarenheten bevista egenskap, att ej vara
ändamålsenlig. Är den moralisk till sin grund, och äfven till sina motiv,
hvarom den o väldige må döma, så kan dock tryggt påstås, att
den i sjelfva verket, eller till sina följder, är immoralisk. Om man anser
den olagliga bränvinsförsäljningen, icke såsom ett mindre ondt, utan såsom,
medförande en högst förderflig inverkan på samhälls-lefnaden, ehvar och
på hvad sätt den obehindrad får utöfvas, hvarföre vara så mycket skonsam
mot förbrytaren? hvarföre tillåta, att Lagens näpst blifver, i afseende på
honom, nästan alldeles oåtkomlig? Deremot har den priviligierade krogrörelsen
blifvit så drygt beskattad, alt det numera torde blifva ganska få,
som åtrå denna rättighet, äfvensom Statsintraden deraf måste blifva ganska
obetydlig.
Det i §. föreslagna vite af 10 R:dr för den, sorn första gången
ofverbevises om lönnkrögeri-idkande, och 20 R:dr för hvarje gång, han
sedan dermed beträdes, är ett alltför kraftlöst medel att afskräcka lönnkrögaren
från sin olofliga näring. Minst 20 R:dr hade bort bestämmas
för första gången så beskaffad förbrytelse, och fördubblade böter, i förhållande
derefter, för hvarje förnyelse deraf. Om man, i sammanhang härmed,
jemför nyssanförde §. med den efterföljande ^'Ae, upptäckes en
strängare ansvarsbestämmelse för en sak af enahanda, om ej mindre brottslig
qvalité, i bredd med den ifrågavarande.
Enligt det stadgande, som i 55:e §. föreslås, får ej köparen, i fråga
om oloflig försäljning af bränvin, åberopas till vittne, om han sjelf tillhandlat
sig varan. Genom denna liberalite eger lönnkrögaren det säkraste
legala skygd under bedrifvande af sin handtering, emedan intet upptänkligt
medel finnes att fälla honom till ansvar, då den betalning, som han väl
förslår att af köparen endast i enrum emottaga, på sådant sätt aldrig lärer
kunna honom bevisas.
Den princip, antagen till grund, att en person ej får viltna i egen
sak, tyckes här ingalunda vara tillämplig. Ingen Lag förbjuder den trafikerande,
att hvar sorn helst, der tillgång finnes, och försäljning eger rum,
skaffa sig en sup under resan, om han så för godt finner. Förer tillfället
honom in på en så kallad lönnkrog, är han, okunnig om ställets beskaffenhet,
väl skyldig att först efterfråga, huru dermed förhåller sig? Känner
han ock, att förhållandet så är, kan han väl anses delaktig i försäljarens
förbrytelse, genom det att han hos honom förtärer sitt glas, och ned
-
52 Bev.-^ Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Vtsh‘,s Utlåtande N:o 8.
lägger sin penning? Dessutom är det icke lönnkrögaren, som af köparen
frestas att sälja sin rara; utan det är just han, som frestar denne att köpa
af densamma. Om någon frestelse å en annan sida i öfrigt eger rum, så
ligger den endast i felet af den lagstiftande åtgärd, som åtminstone indirect
uppmuntrar och befordrar hrad den förbjuder, under det att den
ställer Polisbevakaren i ansrar, då han försummar att beifra en sak, hrarå
något åtal icke är möjligt eller rerkställbart. Är det ett af samhällsordningens
högsta ändamål, att, genom lämpliga Lagar och Författningar,
hämma sedeförderfret, och, så mycket som möjligt, sätta hinder för utöfningen
af laster och brottsliga företag, bör då detta syfte, i något fall,
vika eller lemnäs till spillo för en juridisk-sofislisk formel, som eger, om
ock utseendet, dock ej rätta egenskapen af moral-princip.
Hvad i den 6“4:e §. af detta Betänkande framställes, till regel för
åtal af oloflig bränvinsförsäljning, har erfarenheten visat vara till stor fördel
för förbrytaren på landet. Om han vid Härads-Rätt åtalas, med hvad
lätthet bereder han sig icke utväg, att, medelst målets uppskjutande från
det ena Tinget till det andra, hela året igenom, och kanske ännu längre,
frias från böternes erläggande, hvarföre han alltså har rund tid att skaffa
sig ersättning, om han, såsom troligt, fortfar i sitt yrke. Förr kunde sådana
mål af Landshöfdinge-Embetet upptagas och afdömas. Detta blef vid
sistlidne Riksdag ändradt, utan annat synbarligt skäl, än möjligheten och
händelsen af Landshöfdinge-sätets nog stora afstånd från den anklagades
hemvist. Landshöfdingen har dock ännu rätt, att , till svaromål för en
mindre vigtig förseelse, kalla en Kronobetjent, en Gästgifvare eller Skjutsbonde
till personlig idstäHeise vid Lands-Cancelliet. I förstnämde afseende
skulle en med svarandens större besvär förenad skyndsammare expedition,
måhända kraftigare än något annat medel, bidraga att minska antalet
af lönnkrogar på landet, dessa källor till sedeslöshet, oordningar och
föfspillning af timlig välfärd. Utskottens Afdelning har samvetsgrannt tagit
denna vigtiga omständighet i öfvervägande, då den tillstyrkt, att åtal för
oloflig bränvinsförsäljning på landet måtte äfven hos Landshöfdinge-Embetet
göras anhängigt. Utskottens majoritet in pleno har, genom votering,
förkastat denna tillstyrkan, med hufvudsakligt bibehållande af förra redac.-  tionen utaf ifrågavarande §. Saken beror nu af Rikets Höglofl. Ständers
slutliga bedömande, hvilket jag önskar måtte blifva enligt med hvad den
äldre Författningen före i83o, i nämnde punkt, föreskiifver
af Herr Tottie'. ”Af alla öfverträdelser emot emanerade BränvinsFörfattningar,
har ingen förorsakat och åstadkommit så många laster och
Bev.-j Lag- samt jlllm. Besa.- och Oecon.- Utsks Utlåtande iVbo 8. 53
brott af alla slag, som den olofliga bränvins-försäljningen eller lönnkrögeriet,
hvilken olofliga näringsgren lill den grad utbildat sig, serdeles pä
landsbygden, alt, om Rikets nu församlade Ständer icke skulle föreslå, och
Kongl. Maj:t, i följd deraf, ej heller i Nåder bestämma ett vida högre vitesbelopp
för dylika öfverhand tagande förbrytelser, än hvad af de sammansatta Högh
Utskottens majoritet föreslaget blifvit uti 45 §• • nemligen lill to R:dr för
första och ao R:dr för alla sedermera verkställde öfverträdelser af de för
försäljning af bränvin stiftade stadgar, så skall den olofliga branvinsminuteringen
allt mer och mer visa sina förstörande verkningar, synnerligast
på det uppväxande slägtet, och mängden af desse Nationens yngre medlemmar
snart djupare sjunka uti den depravation, öfver hvars tilltagande
man dagligen, nästan ifrån alla orter, förnimmer, ty värr, allt för mycket
grundade klagomål.
Hvad betyder för en lönnkrögare alt böta io lill och med 20 Riksdaler
för en, måhända under åratal med fördel idkad oloflig bränvinsminutering?
desse äro för honom af inge'-, serdeles afsaknad, dåde åter snart
inflyta under den lika olofliga som nesliga handteringens utöfvande: Och
icke heller vårdar sig Kronobe!jeningen, i allmänhet, söka utspana och göra
beslag på dylika nästen, då andelen uti bölerne icke förslår att betacka
rese-omkostnader och daglractaraenten. Se der rätta orsaken hvarföre så få
brott i den vägen blifvit gjorde anhängige vid Rikets Domstolar, och dymedelst
kunna komma till Höga Yederbörandes kännedom.
Af anförde skäl får jag således mig vördsamt reservera emot den förenämnde
45 §•, och föreslå 20 Riksdalers böter för den första utöfvade
förbrjrlelsen emot samma §., samt 4° Riksdaler för hvar och en derpå
följande.
Er, anomali tyckes äfven ligga deruti, att lönnkrögaren skall kunna
försona sitt brott med hälften mindre böter, än som blifvit uti 47 §• 2
morn bestämde för den, som, efter träffadt aftal med egaren af Bruk och'
Herrgård, lemnar spisning åt egarens husfolk, eller åt resande och deras
betjening, om han beträdes med alt vid andra tillfällen än under måltiderne,
eller till andra personer än ofvannämnde, utminutera bränvin. —
Denne idkar dock en, ehuru begränsad, dock tillåten näring, då deremot
lönnkrögaren drifver en handtering, så mycket mera neslig och moraliskt
mördande, som den försämring i seder, den medför, mindre ligger uti
det djuriska elände, hvaruti den rusige försätles, än uti den, isynnerhet
för den mindre bildade massan, så förföriska relelsen, att, i smyg och
löndomj förskaffa sig en inbillad njutning. Jag önskar ingen nedsättning
54 Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och O eron.- Utsks Utlåtande JY:o 8.
uti de i 47 §• 2 mom. stadgade böter ; Lagbrytaren bör straffas, oell i samma
mon, som brottet är vinstgifvande och följaktligen lockande, bör straffet,
om det skall kunna uträtta det, som jag ej tror någon vilja disputera
vara hvarje strafflags syfte, nemligen, afskräcka från brott, skärpas så, att
ej allenast vinsten af brottet, utan, om möjligt är, ännu något derutöfver,
den brottslige frånlages. Böterne, enligt 45 §., böra derföre minst bestämmas
lill samma belopp som uli den 47 §• 2 mom. är stadgadt, ty lika
brott kräfver lika straff, och det brott, hvarom 45 §. talar, är, om icke
större, åtminstone lika stort med det, som omnämnes uti 47 §• 2 mom.
Emot 64 §. 2 mom, får jag också lika vördsamt mig reservera; ty,
■om man med allvar vill förekomma det här förut omnämnda förderfliga
lonnkrögeriet, finnes väl ingen annan utväg, än att på kortaste möjliga
lid få den brottslige till bestraffning befordrad; och lill vinnande af detta
ändamål anser jag lämpligast vara att stadga , det vederbörande Landshöfdingeembete
må upptaga och afdöma de inför samma Embete angifne förbrytelser
emot denna Förordning, hvilka blifvit å landet begångne. Skulle
sådane brott på landet endast hänskjutas till Härads-Rätternes ompröfvande,
så blifver påtagligt, att i de Härad, der ett eller tvänne ordinarie Ting
inträffa under årets lopp, lönnkrögaren fortfar, åtminstone till inställelsedagen,
u,ti sitt förhatliga yrke. Den senare perioden af de sammansatta
Utskottens förslag visar ock, att dess Ledamöter haft för afsigt åstadkomma,
inom släder, der Police-inrättning fipnes, en ferme bestraffning af
förbrytelser emot denna Förordning, till följd hvaraf jag i sanning icke kan
förstå, hvarföre förbrytaren å landet skall behandlas med mer skonsamhet
eller öfverseende, om det icke härleder sig blott ifrån majoritetens före
och efter voteringen uttryckta öfvertygelse, att i detta fall tillstyrka en
mindre begränsad laglöshet å landet än inom städernas område. Huru denna
consideration emot landsbjggdens lönnkrögare och supare kunnat gjort
sig gällande, lemnar jag åt de skarpsinnigare att förklara. Jag kan emedlertid
ej frångå min öfvertygelse, att, om man vill förekomma brott, Lagarna
böra vara sådana, att den, som kunde känna sig frestad alt dem öfverträda,
kan vara viss, att straffet oförtöfvadt följer missgerningen i spåren,
och anses således af behofvet högt påkalladt, att öfverträdelser emot
den föreslagna Författningen böra och kunna af vederbörande anmälas hos
hvarje orts Landshöfdinge-Embete, så vida beslaget icke göres inom en
månads lid, före den dag, lill hvilken ordinarie Ting på landet blifvit
behörigen utlyst;”
Xlii denna reservation instämde Herr Prosten Bolander och Herr Bååth;
Ber.-, Lag- samt Allm, Bes v.- och Oecon.- Utslc'.s Utlåtande N:o 8. 55
af Herr Bååth: ”Emot Höglofl. Bevillnings- Lag- samt Allmänna:
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens förslag till Förordning, angående bränvinsbränningens
utöfning samt försäljning af bränvin, får jag mig reservera
t följande omständigheter:
Uti i och 34 §§i är rättigheten för den, som eger bränvin tillverka,;
alt distillera med en 6 kannors panna, inskränkt till endast de 6 månader
af året, då bran vinsbränning får utöfvas. Egentliga grunden för denna inskränkning
skulle förmodligen vara, att förekomma missbruk. Jag skulle
likväl svårligen kunna föreställa mig, att någon, som till bränvinsbränning
är berättigad och dertill sig anmält, kunde finna någon uträkning vid» att
under de 6 månader bränvinsbränningen är inställd, tillverka någon gång
bränvin med en 6 kannors panna, emedan sådant vore alt förspilla både
tid och materialier. Skulle likväl ett slikt missbruk vilja försökas, är innehafvaren
af dylik dislilleringspanna oförhindrad, enär denna redskap,,
enligt Förslaget, icke är underkastad hvarken försegling eller inlemnande å
allmänt förvaringsrum. Deremot blifver det ofta, serdeles i större hushåll,
af olägenhet, att under 6 månader af året icke få distillera, och förädla
det bränvin, man tillverkat.. Jag anser derföre, att dislillerings-rätligheten
med 6 kannors panna bör vara fri under hela året för den, sorn lill bränvinsbränning
är berättigad. 14 §• 1 morn. ålägger tillverkare af bränvinsredskap
på Bruk eller i Stadj att förse den med sin namnstämpel samt
ombesörja dess uppmätande och stämplande af vederbörande Landtmätare
eller Justerare, vid 33 R:dr 16 sk, vite. Men 2 och 5 mom. ålägga egaren
(det vill säga köparen) en så beskaffad skyldighet, då bränvinsredskap>
förfärdigas eller ändras på landet. Grunden till denna skiljaktighet i åliggande
för tillverkare och köpare af enahanda skyldighet har man svårt alt
utfinna. Att Bruk för det mesta äro på landet anlagde, är en känd sak,,
likasom, att, enligt \ Cäp. 2 §. Handels-Balken, ingen annan än Borgare
må handtverk idka, och då härtill lägges, att, enligt gällande Författning,
Borgare skall bo och vistas samt sin rörelse drifva i den stad der han
burskap vunnit, vid förlust af burskapsrätten; så måste stadgandet i 2 och
5 mom, endast afse fuskare på landet, hvilka der sig nedsatt, och, utan
rättighet, idka Kopparslagare-handtverket, Desse fuskare äro således fritagne
från ombesörjande; af mätning och stämpling af deras redskap; dem
är icke heller ålagdt förse redskapen med namnstämpel. Dessa 2:ne mom,
innefatta alltså en indireefc anmaning eller tillåtelse för obehörige personer
akt. med bränvinsredskaps. förfärdigande och förändrande.' sig- befatta. Såsom
56 Bey.-, Lag- samt Allni. Besv.- och Oecon.=• Utsk:s Utlåtande N:o 8.
lagstridige och ingripande i den skattdragande Borgarens lagliga rättighet
tillstyrker jag, att dessa 2Uie mom. böra från förslaget uteslutas.
22 §. jemförd med den 34=de stadgar, så väl att de distillerings-pannor,
Apothekare för pharmaceutiska behof få nyttja, böra mätas och stämplas,
i likhet med hvad om branvinspannors mätning och stämpling i allmänhet
stadgadt är, som ock antalet af dessa pannor, nemligen en på 20 och eu
på 12 kannor, der behofvet så fordrar. Detta stadgande har onekligen till
afsigt contvol på Apothekaren; men denna control synes mig blifva ofullständig,
derest icke det tillägg göres, att Apothekare skall årligen 'vid
mantalsskrifningen uppgifva sina distilleringspannor 3 såsom om bränvinspannor
stadgadt är. Härigenom beredes för vederbörande en vidsträcktare
kännedom om dessa distilleringspannor och om Apothekarens behof af
en eller 2:ne, i förhållande till den kända Apotheks-rörelsen på stället.
Enahanda tillägg anser jag böra ega rum till 41 §• i afseende på de pannor
Ättiks-Fabrikörer nyttja för deras Ältike-tillverkning.
Uti 26 §. stadgas: De i smärre brännerier till ångornas ajkylning
begagnade pipor vare ifrån försegling frie. Jag finner uttrycket: smärre
brännerier vara ganska obestämdt, och tydningen deraf beroende af dens
omdöme, som verkställer förseglingen. Om denna exception bibehålies,
skulle jag önska, att den förtydligades genom antagande af en viss pannans
kannerymd, såsom utgörande gräns&n emellan smärre och större brännerier.
Men med kännedom af den olägenhet, som är förenad med, och en följd
af afkylnings-redskaps oftare uttagande ur kylfatet, skulle jag tro all erforderlig
säkerhet vore vunnen, om afkylningsredskap i allmänhet, förseglad ,
får qvarblifva i egarens vård.
Med Herr Tottie förenar jag mig uti dess reservation och anser de
i 45 §• föreslagne böter för oloflig bränvins-försäljning böra förhöjas till
29 ll:dr första gången och, vid itererad förbrytelse, efter undergången dom
och bestraffning, till 4o R:dr.
53 §. förekommer mig, såsom rättsvidrig, ganska eftertänklig. Det
lärer ej kunna nekas, att bränvins-minutering, efter dertill i föreskrifven
Ordning vunnet tillstånd, är för innehafvaren ett lagligt näringsfång, ehuru
— jag medgif^er — af de minst aktningsvärda. Men minuteuren är deck
en Statens medborgare, hvilken, så väl för sin minuteringsrätt, som i
öåigt, måste till Staten erlägga contributioner. Det måste bero af dennes,
så väl sorn af hvar och en annan säljares, fria val, att föryttra sin vara
mot eontant betalning eller på credit. Om detta ej kan förnekas bränvins
minuteuren,
Ber.-, Lag- samt Allm. Ber,v.- och Oecon. - Uts1c:s Utlåtande IS:o 8. 5”
minutören, synes mig i högsta måtto orättvist, att förneka honom 'b ene fida
juris till utbekommande af betalning för sin utborgade vara, och i
detta fall ställa honom, så tilt sägandes, utom Lagen. Man har trott att
genom detta stadgande bränvins-supandet skulle försvåras och minskas. Jag
tror icke på detta palliativ; skälen för denna tro äro för vidlyftiga att här
upprepa, de erbjuda sig sjelfmant för eftertankan. Den reflection torde
likväl tillåtas mig vid detta stadgande, i synnerhet gällande för Lagstiftning
i allmänhet: att Lägens kraft ytterst stödjer sig på folkets öfvertygelse
om dess nytta och rättvisa. En Lag, der orättvisan faller i ögonen,
äfven på den enfalldigaste, blir förhatlig, föraktas och med detsamma öfyerträdes.
Jag vågar således vördsammast tillstyrka , att denna paragraph
må från förslaget helt och hållet uteslutas.
Genom stadgandet uti 55 §.: ”Ej må köpare till vittne åberopas eller
för ojäfvig antagas ifråga om det bränvin, han sjelf sig tillhandlat/’
hafva Höglofl. Utskotten, efler mitt bedömande, lagt ett nästan uteslutande
hinder för upptäckt och bevisning af lönnkrögeri. Till grund för detta
stadgande har man velat antaga: dels att köparen vore delaktig i säljarens
brott, och dels att, med köparens godkännande såsom vittne, tillfälle bereddes
honom att tillika vara angifvare. Hvad första omständigheten angår,
eller köparens delaktighet i lönnkrögarens förseelse, så torde den erinran
böra ega rum, att Lagen, för bestraffning af delaktighet i brott, förutsatt
jemte den handlandes fria vilja, att den ifrågavarande gerningen till sin
beskaffenhet är så qvalificerad, att den i gerningen deltagande kan deraf
inse och finna den agerande hufvudpersonens brottsliga förfarande, elier
att ett verkligt lagbrott föröfvas.
Detta inträffar likväl icke i frågan om oloflig bränvins-försäljning.
Man föreställe t. ex. en resande, som, i behof af förtäring, efter anvisning,
inträder uti ett hus, der sådant kan fås. Hans första omsorg är visserligen
icke att utforska om det anvista stället är en lofgifven eller en lönnkrog.
Detta inleresserar honom föga att veta, emedan det är säljaren, i fall af
oloflig försäljning, som är straffbar, och icke köparen. I denna sin okunnighet
erhåller oell betalar köparen den förtäring lian begärt, dervid allt
tillgår i handlingssätt och yttre former lika öppet, som på hvarje annan
privilegierad krog eller näringsställe. Nu frågas: har denna köparen verkligen
begått något brott, eller kan han sägas de facto vara delaktig i säljarens
förbrytelse? Skulle denna fråga, emot förmodan, af någon besvaras
Bihang till R. St. Brot. i834 och 1835. 5-te Sand. i-.dra A/d. 8
Q-.de
58 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8.
med ja! torde till vederläggning böra framställas en annan, om köparenär
delaktig i säljarens brott, hvarföre harman icke i förslaget, med anledning
af allmänna Lagens bud i 6i Cap. Missgernings-Balken, för denna delaktighet
stadgadt ansvar? Underlåtandet af ett sådant stadgande bevisar mera än
allt annat, att Lagstiftningen, nu så väl som i förra Bränvins-Förfaltningar,
tacite ansett köparen icke vara att anse som delaktig i den olofliga
bränvinsförsäljningen. Det är således säljaren, och ingen annan, som är
primitivt den brottslige i. denna fråga.
Beträffande andra omständigheten, eller att, med köparens godkännande
såsom vittne, tillfälle beredes honom alt tillika vara angifvare. 1
denna omständighet torde föga behöfva att anföras mera, än att sådant
kan inträffa äfven med andre vittnen i brottmål; förekommandet deraf
ligger nästan alltid utom Lagstiftarens och Domarens förmåga, såsom beroende
hufvudsakligast på viLtnets samvetsgrannhet, å ena, och åklagarens
grannlagenhet, å andra sidan, att ej gagna en så låg bevisningsutväg. Då
köpare får vittna om, det bränvin till andre personer vid samma tillfälle
blifvit såldt, hvad, om ej hans eget samvete, hindrar honom alt derom
äfven vara angifvare?
Sedan jag sålunda, efter förmåga, sökt vederlägga och undanröja de
hufvudsakligasle inkast, hvilka kunnat göras och blifvit gjorde inom Högloft.
Utskotten, emot mitt yrkande, om köpares gagnande såsom vittne, och
jag tillika visat, alt köparen, såsom, enligt förslaget, ostraffbar för hvad han
köpt, således af sakens utgång lagligen icke kan vänta eller hafva hvarken
nytta eller skada, torde jag böra närmare få framlägga de vilkor, under
hvilka jag anser köparens hörande såsom vittne, böra få ega rum. Då det
icke varit min mening att köparen ensam, och då ingen annan bevisning
tillika är tillgänglig, skulle uteslutande och ovilkorligen få gagnas sorn
vittne, hade jag trott, på grund af erfarenhet, örn det oftast ofullständiga
skick, hvari bevisningen om oloflig bränvins-försäljning stannar vid Domstolarne,
och hvaraf värjemåls-eder alltid måste blifva en obehaglig följd,
i saknad af den bestämdare upplysning endast köparen sjelf kan meddela,
hans hörande borde tillåtas, för s‘å vidt Domaren det nödigt pröfvar till
bevisningens fullkomnande. Det händer nemligen icke sällan alt bevisningen
företer sig sålunda: C. och D. äro kallade till vittne emot A. för oloflig
bränvins-försäljning. Bägge vittnen berätta, att de blifvit af B. inbjudne på
bränvin, hvilket B. begärt, bekommit och tillika med C. och D. förtärt; men
huruvida B. skulle betala, eller betalde samma bränvin, eller om A. utan
betalning undfägnade alla tre, det veta vittnen icke och betalning hafva
B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande iV‘o 8. 5g
de ej heller sett erläggas. I detta ofullständiga skick stanna många så beskaffade
åtal; följden deraf behöfver väl icke nämnas. Vid detta och dylika
förhållanden är det endast köparen sjelf som kan fylla och fullkomna
bevisningen, om han i öfrigt är ojäfvig.
Då det är och måste vara Rikets Höglofl. Ständers afsigt, alt, så vidt
möjligen ske kan, utrota, eller åtminstone förekomma, utöfningen af det
skadliga lönnkrögeriets fortgång i den scala det hittills visat sig, har jag
trott min pligt vara, att, efter mili ringa förmåga, arbeta till detta helsosamma
ändamåls vinnande, och vågar derföre vördsammast föreslå följande
förändrade redaction af 55 §. i förslaget:
Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
om försäljning af det bränvin, lian sjelf sig tillband lat,
utan så är, att andre personer närvarit, och Domaren det dä
nödigt prof var, för att erhålla närmare ljus i saken; hvaremot
köpare, derest lian i öfrigt ojäfvig finnes, må vittna derom,
att bränvin blifvit till andra personer vid samma tillfälleförsåldt.
Utan antagande af en slik fyllnad i bevisningen, skall lönnkrögeriet
fortgå sin ohejdade gång, åklagaren tröttna vid åtal, deri sällan fullständig
bevisning kan vinnas, och lönnkrögaren frodas af sin skamlösa handtering.
Uti 2 mom. af 62 §. vill jag föreslå följande förändrade redaction:
Brän vinsredskap eller bränvin, som är förbrutet dömdt, skall fördelas
pä enahanda sätt; börande så väl redskapen som bränvinet,
med kärlet hvari det förvaras, på offentlig auction försäljas,
och så väl auctions-beloppet som vigten af den metall,
hvaraf redskapen består, af vederbörande Uppbördsman med
auctions-protocoll bestyrkas och i saköres-längden redovisas.
Skälen för denna förändring äro: att försäljningen af förbruten dömd
brän vinsredskap och bränvin tillhör Kronofogde eller Kronobetjente att
verkställa, likasom auclionsbeloppet af honom uppbäres och bör redovisas,
till sammanhang med böterne, i den af Domaren meddelade saköreslängd.
Härigenom vinnes den fördel, att både botes och auclionsbelopp redovisas
på ett ställe och i samma saköreslängd, hvilket ej kan ega rum på sätt nu
tillgår, nemligen att Kronofogde, sedan redskap och bränvin blifvit försålde,
till Rätten ingifver extract af Auctions-procollet, hvilket då antecknas
i det Tingets saköreslängd, under hvilket det ingifves. Följden häraf har
blifvit, all böter kunna vara ådömde ena året, men försäljningen af redskap
och bränvin icke ega ruin förr än år och dag derefter, i anseende till
mellankomne besvär m. m. Redovisningen måste således hänföras lill a:ne,
60 B ev.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande JV:o 8.
i hänseende till tid, vida skiljda saköreslängder, hvilket onekligen försvårar
håde control och revision. Detta förekommes likväl, om den föreslaena
redactionen antages.
Mot 63 §. har jag icke annat att erinra , än att gradation af dagar
helt och hållet afviker från den af allmänna Lagen i 5 Gap. 4 §■ SlraffBalken
antagna och i serskilda Författningar hittills följda giundfrågor är
i sig sjelf conventionel, emedan någon absolut rättsgrund för det ena eller
andra icke lärer finnas.
Så väl jag sorn flere värde Ledamöter inom Utskotten voro af den
mening, hvad angår 2 mom. af 64 §•, alt åtal om oloflig bränvinsförsäljning
å landet, borde, till större skyndsamhels beredande, ske hos Konungens
Befallningshafvande i Länet, med rättighet för Konungens Befallningshafvande
alt, då vittnens hörande behöfdes, låta sådant verkställa vid den
för parterne närmaste Stads-Domstol eller, då Ting höllos, vid närmaste
Härads-Rätt. Men den fåtaligt närvarande personalen af 3sne Stånd, lemnade
vid omröstningen, i denna så väl som andra frågor, ett 4;de Stånd,
mera talrikt tillstädes, öfvervigten, till besluts bestämmande.”
Herr Prosten Hallbeck förenade sig i Herr Bååths förslag till redaction
af 55 §., och instämde Herr Prosten öhrnberg i reservationen, angående
köpares vittnes-gildhet, i fråga om försäljning af det bränvin han sjelf
sig tillhandlat.
af Herr fries: ”Jemte det jag till alla delar instämmer uti de åsigter
Herrar Totties och Ilallbecks reservationer emot 45 och 64 §§. innehålla,
får jag serskildt reservera mig emot 34 §•, sorn förbjuder nyttjandet af 6:kans
panna, till distillering under de månader, som bränvinsbränning, enligt
Författningen, icke får utöfvas. Då man med tillförlitlig visshet kan antaga,
att med en sådan panna egentlig bränvinsbränning aldrig kan företagas,
är tillåtelsen att den begagna året igenom, icke ledande Lill något svek, som
motarbetar Författningens i allt öfrigt goda syftning. Uti ett s'örre hushåll
, der hehofvét af distilleradt bränvin kanske kunde vara betydligare,
medhinnes icke gerna att med denna lilla panna på 3 a 6 månader, utan
ett idkeligit distillerande, Lill hinder för andra angelägnare hushållsgöromål,
förse sig med hela behofvet för 12 månader, och jag vidhåller på sådan
grund mitt påstående, att en sådan distilleringspannas begagnande året om ,
må nu, likasom förr, alltid vara medgifven dem, som i öfrigt äro lill bränvinsbränning
berättigade och derföre beskattade för året.”
STOCKHOLM, Kosgi,. Ordess-Boktrvcki:riet, 1835.
Sevi »arnt. Allm, Beer. och
JY:o g.
Antom till Exp. Utsk. den 9 Febr.
Utlåtande, i anledning af Herr Friherre Knorrings och
Riksdags-fullmä g tigen Lars Larssont fran Elfsborgs Län
motioner, om ztpphäfvande af den medgifna tullfria införseln
frän Norrige till Sverige af bränvin m, m.
Under anförande, huruledes den i Kongl. Förordningen af den 24
Maji 1825 medgifne rättigheten, att från Norrige till Sverige tullfritt införa
bränvin och åtskillige andre varu-artiklar lill vissa bestämda qvantiteter,
föranleder till den uppenbaraste elusion af Författningen, och lern»
nar skydd åt tullförsnillningen och den i sig sjelf otillåtna varu-införseln
i stället för att motverka sådane företag, hafva ofvannämnda Motionairer
föreslagit, att R. H, Ständer måtte hos Kongl. Mnj:t i underdånighet hemställa,
att förrberörde i Kongl. Förordningen den 24 Maji 1820 medgifna
rättighet till tullfri införsel af vissa varu-artiklar från Norrige till Sve
rige
måtte upphäfvas.
Utskotten, som dela Motionairernes öfvertygelse, att det för handeln
mellan Norrige och Sverige gällande undantags-stadg.mde, i stället att bereda
de bägge ländernas ömsesidiga fördel, i icke obetydlig nion motverkar
kraften af de Författningar, som kunna vidtagas i ändamål att skydda
vårt lands näringar och upphjelpa dess oeconomie, få, såsom den enda åtgärd
lill afhjelpande af ifrågavarande olägenhet, hvilken det på Rikets
Ständer ankommer att vidtaga, föreslå,
att Rikets Högloflige Ständer måtte till Kongl. Maj:t aflåta
en underdånig skrifvelse, deruti Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
fästes å nödvändigheten deraf, att, sedan Rikets Ständer
förhöjt bränvins-bevillningen, och äfven tullafgifterne å de flesta
colonial-varor blifvit uppsatta, införseln af sådane varor öfver
Norrige icke befordras till men för vårt eget land och minskning
i den beräknade tullintraden; oell torde i denna underdåniga
skrifvelse den bestämda önskan å Rikets Ständers sida uttryckas,
att qvantiteten af spirituosa, som tullfritt må kunna på
Bih, till R, S, Prof, i8i?4 ock 1835 5 Sand, 2 Af cl, 1
Cjtde Häftet.
» B ev. samt Allm. Besv, och Oecon.-ZJtsk,. TJlåtandde l?:o lo..
en gång från Norrige till Sverige införas, inskränkes till högst
2 kannor.
Dock varder della Rikets Ilögloflige Ständers upplysla pröfning underställdt.
Stockholm den 7 Februarii 1835.
N:o i o.
Antom till Exp. Utsk, den g Febr.
Uflätande, i anledning af Riksdagsfullmägtigen fran Stockholms
Län Nils Inailins motion, om afhjelpaude af
vissa hinder för seglationen emellan Roslagen och Hujvndstaden.
Riksdagsfullmägtigen från Stockholms Län Nils Insulin har uti ett
till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet Memorial framställt de hinder,
hvaraf den del af Roslagens invånare, som idka sjöfart, efter nu gällande
Seglalions- och Tull-Författningar, skola vara besvärade, dels derigenom,
att, å allmogens båtar af 15 lästers drägtighet och derutöfver,. Tull-pass
för hemresan måste i Stockholm tagas, dels emedan odäckade båtar och
fartyg måste vid inrikes seglation anlöpa Blockhus-udds Tullkammare, ehuru
de redan undergått tullbehandling i inloppsorten samt betalt alla
afgälder, och dels genom skyldighet att, vid utgåendet från Stockholm till
Rikets norra provincer, för afhemtning af dessas trädvaror och andra producter,
anlöpa Utlopps-Tullkammaren, samt yrkat, att alla dessa hinder
för allmogens sjöfart måtte i möjligaste måtto undanröjas.
Då likväl de Stadgnnden och Författningar, som föreskrifva controler
för inrikes sjöfarten, äro af helt och hållet administrativ egenskap och
kunna af Kongl. Maj:t ändras eller upphäfvas då sådant befinnes nödigt
och förenligt med tillbörlig säkerhet för missbruk och underslef, hafva
Utskotten ansett sig böra tillstyrka,,
Bev- samt Allm, Besv, och Oeeon.-Utsk. Utlutandda N:o l-r*.
all Rikets Högloflige Ständer icke må fasta något afseende å nu
ifrågavarande af Riksdagsfullmägtigen Nils In ulin väckta motion*.
Stockholm den j Febr. i835.
N:o i r.
Änk. till Exp. Utsk. d. 9 Febi v
Utlåtande, i anledning af en utaf Riksdagsfullmägtigen
Lars Gezelius frän Kopparbergs Län väckt mot on, angående
nedsättning i Tullen d Tobak, sorn frän Norrige in^
föres till V ester dahls Fögderi af nyssnämnde Län..
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån lill Bevillnings-Utskoltet
remitteradt Memorial har Riksdagsfullmägtigen från
Kopparbergs Län Lars Gezelius anfört, huruledes invånarne i Vesterdabls
Fögderi länge klagat deröfver, att de, som fordom plägat till Norrige
öfverföra större delen af deras producter och der bortbyta dem emot
finspunnen rulltobak samt andra nödige varor, nu mera icke kunde
med fördel idka en sådan byteshandel, sedan för denna tobak måste er--  läggas en allt för dryg tull-afgift,. hvilken icke får betalas annorstädes, än
A Tullkammaren i Fahlun, dit varan alltså måste transporteras innan den
får disponeras, ehuru denna stad är belägen omkring 20 mil ifrån nämnde
Fögderi; och har derföre Molionairen föreslagit, att invånarne i Vesterdahl
Fögderi, som för närvarande skola betala i tullafgift för den tobak,
som af dem införes från Norrige, i5 proc af värdet, måtte tillåtas
att -hädanefter införa sådan vara emot 5 procents lull, samt att denna
tullafgift måtte få betalas till någon af de vid Norrska gränsen boende
Kronobetjente.
Hvad Molionairen sålunda anfört och föreslagit hafva Utskotten i behörigt
öfvervägande tagit. en ' Utskotten ega den fullkomliga öfvertygelsen,
att några undantag fran 1 allmänhet gällande stadganden, för
vissa provincer eller orter, icke böra, utan de största skäl och serdeles
önaaude omständigheter, medgifvas, samt några sådane synnerliga anlett
-
A
J5ev- samt Allm. Bese, celi Oecort.-UtsL Utlåtannde N:o it.
ningar till undantag för Yeslerdahls Fögderi i Kopparbergs Län icke förekomma;
så anse sig Utskotten böra vördsamt
afstyrka bifall till ifrågavarande af Riksdagsfullmägtigen Lars
Gezelius framställde förslag om nedsättning af tullen å tobak,
som från Norrige införes till ofvannämnde Fögderi af Kopparbergs
Län, äfvensom till det derjemte gjorda yrkande, att lullafgiften
må kunna erläggas i annan ordning, än som för sådane
afgifters iiqviderande i -allmänhet är stadgadt.
Stockholm den y Febr. iS35,
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerekho i83ö.
t.
Bevilinings- tamt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o itt. i
N:o 13.
Ankoni til! Exp.-Utsk. den 2L Februari! i855.
Utlåtande, i anledning af åtskillige motioner, innefattande förslag
till förekommande af luxe och öfverflöd i lefnadssättet
inom Riket.
Inom de resp, Riks-Stånden hafva flera motioner rörande detta
åmne blifvit väckta, och dels lill Bevillnings-Utskoltet allena, dels lill
Bevillnings- samt Allmänna- Besvärs- och Oeconomie-Utskotten gemensamt
remitterade, hvilka allal motioner öfverensstämma deruti, att de
framställa en öfverhandtagande luxe och yppighet såsom i högsta måtto
skadlig för realisationens bestånd, såsom undergräfvande enskildt och
allmänt väl samt såsom vanhedrande för nationen derigenom, att flärd
och fåfänga söka göra sig lika gällande med sann bildning och upplysning
under det landets tillgångar uttömmas och inhemska fabriker förfalla
i följd af en ständig ökad tillgång på utländska öfverflödsYaror.
Till motverkande af detta öfverklagade onda hafva deremot flere
olika förslag blifvit afgifne, nemligen:
Inom Iiöglojlige Ridderskapet och Adeln:
af Herr Estenberg, Per: att alla utländska varor, som kunna inom
Riket tillverkas, äfvensom onyttiga sådane varor, hvilka här icke fabrieeras,
t. ex. leksaker, frunlimmersprydnader och andre luxe-artiklar,
måtte till införsel förbjudas. y
Inom Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Prosten Öhrnberg; 1:0 att de mest umbärliga luxe-artiklar
må förbjudas så väl till införsel som till bruk och nyttjande; 3;o
att hö® införseltull må åsättas alla utländska luxe-artiklar, som till import
tillåtas, med undantag af socker och äfven några andra artiklar,
hvilka nu mera anses såsom nödvändighetsvaror; samt 3:o att bruket af
de Qesta luxe-artiklar må med årlig bevillning beläggas.
Bih. till R. öt. Prat. i834 och i835, 5 Samt. 2 A/d. 1
to:de Häftet.
Bevilln.- samt Allni. Besv.- och Oecon.-UtsK. Utlåtande N.-o- 11.
Inom Välloflig? Borgare-Ståndet :
af Herr Lefflermed hvilken Herrar Tottie och Linderholm instämt:
att allt dåraktigt gyckel mätte förbjudas till införsel i landet, och alt
det, sora ännu icke kan förbjudas, men väl kunde undvaras, må beläggas
med så hög: tull, att man så småningom vänjer sig af från dess bruk;
samt slutligen att Rikets Högloflige Ständer mätte genom en underdånig
skrifvelse anhålla-derom, att Kongl. Majrt, under ömsint behjertande
af det i landet öfverhandtagande yppiga och öfverflödig» fefnadssättet,
hvilket otvifvelaktig! undergräfde folkets välfärd och motarbetade möjligheten
och varaktigheten af en myntförbättring, täcktes låta utfärda
en Förordning, hvaruti, jemte framställning af de menliga följderne af
detta lefnadssätt, Kongl, Maj:t ville uppmana och anbefalla alla högre
och lägre Embetsman saint alla,, hvilka på ett eller annat sätt kunna på
andra inverka, att genom iakttagande af ett tarfligt, måttligt och sparsamt
lefnadssätt gifva goda exempel bland deras underhafvande och anhörige
samt menige man, så att fäderneslandet och dess barn ännu en
gång måtte återkomma till sin fordna belåtenhet och ej sälja sitt väl lill
utländningarne.
Inom Hedervärda Bbnde-Ständeti
af Nils Månsson från Malmöhus Länv med hvilken flere af Ståndets
Ledamöter sig förenat: att Rikets Högloflige Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begär» utfärdande af en Författning, sora i
möjligaste måtto inskränkte utländsk här adopterad yppighet och förbjöde
till bruk och nyttjande de varor, sorn nu eller framdeles ej få i'
Riket införas, vid påföljd, för den häremot bryter, att, utom böter, anses
förlustig medborgerligt förtroende; och har Motionairen förmodat, att
härigenom tillfälle till täflan och förkofran kunde beredas landets näringar
och fabriker, hvadan han derjemte hemställt,, att, genom ändamålsenliga
stadganden, en gräns borde sättas för inhemsk» industri-idkare
att ej egenmägtigt låta öfver värdet betala sine producter;.
af Lars Larsson från Elfsborgs Län, med hvilken Olaus Ericsson
frän Bohus Län sig till alla delar förenatratt en underdånig skrifvelse
måtte »f Rikets Högloflige Ständer till Kongl. Majrt aflåta*, med anhållan
om vidtagande af sådane mått och steg sorn kunna hämma så väl
i nior sel, som förbrukning af alla umbärlig» öfverflöds-artiklar af hvad
namn elter beskaffenhet sora helst, samt att tullen på tillåtne öfverflödsartiklar
måtte lämpligen förhöjas.
iBevilln.- samt Allm. Re sv - och Vecon. TJtsh. Utlåtande 7V.0 12.
3
Hvad sålunda föreslaget blifvit hafva Utskotten, med den noggrannhet
ändamålets vigt ocb förslagens patriotiska syftning förtjena, i öfvervägande
tagit; och lå derefter anföra, ali den inom landet stigande
böjelsen lör yppighet och öfverflöd från ‘längre tider tillbaka fästat
Statsniagternes uppmärksamhet, äfvensom hämmandet deraf utgjort föremål
för^deras bemödanden, i hvilket afseende, efter de olika åsigter,
som under serskilda tidehvarf gjort sig gällande, mångfaldiga åtgärder
blifvit vidtagne: såsom förhud emot y ppighets-varors införsel eller förbrukning
högatull-afgifter å de till införsel tillåtne; bevillning för nyttjande
af åtskillige luxe-artiklar och beqvämligheter o. s. V. Att dessa åtgärder
icke medfört dermed åsyftad verkan, vitsordas af dagliga erfarenheten,
men häraf anse Utskotten ej böra slutas, att Författningarne, såsom
sådane, varit felakttge, utan att syftemålet varit af den beskaffenhet,
att det genom förbud eller lagstadganden icke kan ernås.
’ Begreppen om öfverflöd och yppighet äro i och för sig sjelfve så
obestämde, så af vanor och tillgångar beroende, att de endast med afseende
på hvarje individs förhållanden kunna uppfattas och tillämpas.
Hvad som för de mindre bildade och bemedlade samhälls-elasserne utgör
öfverflöd, tillfredsställer ofta ej andras mest nedstämda och anspråkslösa
behof. Olikheten af menniskors ställning i samhället måste visa
sig äfven i Jefnadssättet; men alt, i mon af förmögenhet, bereda sig
detta beqvämiigare och med förädlade seder mera öfverensstämmande,
torde kunna anses såsom en önskan af alla folkclasser i hvarje hyfsadt
land, och såsom ett mål för deras verksamhet; hvarföre ock borttagandet
eller inskränkandet af detta den frie medborgarens oeftergifliga anspråk
utan tvifvel vore orättvist och betänkligt. En jemt stigande eultur i
förening med ett hos menniskor i alla tider rådande, fastän föränderligt
skönhels-sinne, har skapat behof, dem en aldrig tröttad uppfinningsförmå°a
och speoulation«-anda villigt gått att uppfylla, och man har
sett folkslag på samma gång tilltaga i upplysning och smak för luxe,
utan att äfvertyra något af deras sjelfständighet eller välstånd; men när
njutningsbegäret utträngt känslan för högre intellectuel bildning, när
yppigheten blifvit hufvudsak och samhällets ädlare pligter derför blifvit
åsidosatte, då först hafva nationeroe sjunkit till den grad af slapphet
och moraliskt förderf, sorn banat vägen för envälde, inländskt eller utländskt
förtryck- ;
Smaken för vällefnad och förfinad njutning torde derföre ej böra antagas
såsom absolut hinder för nationens sjelfbestånd och högre bild
-
4 Bevilln- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N\o ta.
ning, när den ej urartar till maklighet och vällust, eller hvarje enskild,
utan ali beräkna egna tillgångar, hänföres af begäret att genom ett lysande
lefnadssätt likna eller öfverträffa den mera förmögne och sålunda,
uppoffrar det oberoende och lugn i ceconoraiskt hänseende, hvarförutan
kraft alt uppfylla medborgerliga åligganden icke är att förvänta; hvaremot
orsaken till ett lands tillbakagående välstånd måste härledas från
hrist på omtanka och beräkning hos hvarje enskild och från skefva eller
öfverdrifna begrepp om representations- och lefnadssätt. Något correctiv
häremot tro Utskotten likväl icke böra sökas i Författningar eller
påbud, utan i en högre allmän upplysning, som lärer nationen att uppskatta
medborgares värde efter måttet af deras snille och verksamhet,
deras redbarhet i tänke- och handlingssätt; men icke efter en mer eller
mindre yppig och praktfull lefnad, och som vid vissa namn, stånd eller
embeten ej fäster lefnads-åligganden, hvilka med individernes oeconomiska
ställning icke äro förenlige; men deremot är det otvifvelaktig!,
att exempel af sparsamhet och klok hushållning från styrelsen och från
de högre och förmögnare samhälls-medlemmarne skulle betydligt och
kraftigt inverka på de öfrige.
Att medelst förbud emot förbrukning af till införsel olillåtne varor
motarbeta en tilltagande yppighet, anse Utskotten nästan o verkställbart,
i anseende till svårigheten så väl för den enskilde alt göra sig förvissad,
huruvida varan är in- eller utländsk, sorn för åklagare- och domaren!
»glen att derom med säkerhet sig utlåta; hvarförutan kittslige åklagare
i ett sådant förbud skulle kunna finna anledning till åtal af serdeles
obehaglig och sårande egenskap. Lika om ej större svårigheter skulle
möta försöket, att genom tvångsåtgärder tillhålla inhemska industriidkare
att, vid försäljning af deras tillverkningar, åtnöjas med hvad man
kallar måttlig vinst. Prisen å dessa så väl som å andra varor måste
regleras af täflan emellan till verkarne, af större eller mindre tillgång
på varor och rå-ämnen dertill, samt af consumenternes godtfinnande;
och taxor för handel och näringar, der dessa ej hafva uteslutande rättigheter
sig tilldelte, låta ej tänka sig, utan såsom hinder för deras utveckling
och förkofran.
Beträffande åter så väl förbud emot införsel af luxe-artiklar, sorn
den af någre Motionairer yrkade bevillning för begagnande af så kallade
öfveiflödsvaror, äfvensom hvad angår tullbestämmelserne till skydd
för inhemska näringar; så har Bevillniogs-Utskottet redan underställt
Bevilln.- samt Allm. Btsv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 12. 5
Rikets Höglofl. Ständers pröfning dessa ämnen, hvilka således icke utgöra
föremål lör delta utlåtande.
Med stöd af hvad sålunda anfördt blifvit, få Utskotten vördsamt
hemställa,1
att ifrågavarande förslag, till hämmande af luxe och öfverflöd,
icke må föranleda till någon annan åtgärd å Rikets
Höglofl. Ständers sida, än att en underdånig skrifvelse måtte
lill Kongl. Maj:t aflåtas, med anhållan, alt Kongl, Maj:t
ville låta utfärda en allmän uppmaning till tarflighet.
Då Utskotten nu öfverlemna detta lill Rikets Höglofl. Ständers pröfning,
hafva Utskotten tillika bort anmäla, att Herr Prosten öhrnbergs
ofvannämnde motion äfven innefattar en hemställan, att Lurendrägeri-Förfaltningarne
mätte närmare granskas och skärpas efter omständigheterne;
samt att Utskotten, i följd så väl af delta,1 som andre • Motionairers
enahanda yrkande, företagit granskning af dessa Författningar, hvaröfver
serskildt utlåtande skall till Rikets Höglofl. Ständer afgifvas.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 6 Februarii i835.
Reservationer :
af Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar mig emot den tillstyrkta skrifvelsen
till Konungen om utfärdande af en uppmaning till tarflighet,
hvilken åtgärds ändamålslöshet jag anser tillfyllest ådagalagd i Betänkandets
premisser.”
Herr Grefve von Fersen reserverade sig jemväl emot beslutet att
tillstyrka en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne.
Herr Doctor Björkman ansåg den underdåniga skrifvelsen alldeles
fruktlös och följaktligen obehöflig.
6 Sevillu.* Lag- samt Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Memorial N.o i3.
]ST:o j3.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 21 Februarii i835.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens
beslut, rörande Utskottens Utlåtande, N:o 8, angående teglementariska
föreskrifter för bränvin s-bränningens utöfning,
samt försäljning af bränvin och beskattning derå.
Vid pröfning af berörde Utlåtande, tillika med Utskottens dervid bifogade
förslag till Förordning angående bränvins-bränningen, tn. m., hafva
Riks-Stånden, enligt de lill Utskotten derom ankomne Protocolls-utdrag,
i vissa delar stannat i skiljaktiga beslut; i anledning åivaraf Utskotten,
jemlikt ^3 §. Riksdagsordningningen och 71 Regeringsformen, härmed
få anmäla de §§. af Förordningen, deruti olika beslut egt rum, samt afgifva
förslag, så väl till tneningarnes sammanjemkning, som ock till voterings-propositioner
i frågor af hevillnings-natur; hvilka böra af förstärkt
Stats-Utskott afgöras.
1. §. Uti senare momentet af denna har Högv. Preste-Ståndet
beslutat följande förändring:
”Bränvins-distillering med pannor af högst 6 kannors rymd, vara
hela året tillåten, men endast för dem, som till hränvinsbränning äro
berättigade.”
Hvaremot de öfrige trenne Stånden antagit Utskottens förslag, hvilket
således utgör Rikets Ständers beslut.
4 §. Högloft. Ridderskapet och Adeln har i 2:dra mom. af denna §.
antagit följande redaction:
"Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
konstbrännerier, får sammanräknade kannetalet af alla till mäskning och
klarning hörande pannor, mäskvärmare oberäknad, icke öfverstiga den högsta
pannerymd, hvarmed hränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.”
Deremot hafva de öfrige tre Stånden bifallit Utskottens förslag; i
följd hvaraf Ridderskapets och Adelns mening förfaller.
9 §. Början af denna <§. har blifvit förändrad, af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln sålunda:
"Alla å en tomt, eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet
varande pannor” &c.
samt af Högv. Preste-Ståndet på följande sätt:
"Alla de pannor, som af någon till hränvinsbränning berättigad be
-
EevillnLag* samt Allm. Besv.- och Ottoni. Utsi, Memorial N.O' iS. 7
gagnas, vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak
eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet, skola väl, för nödig
säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas*” &c.
mea af de tvänne öfrige Stånden är Utskottens fÖFslag bifallet.
Då desse förändringar icke i hufvudsaken afvika från det af Utskotten
föreslagne stadgande, derutinnan samtlige Ståndens beslut äro sammanstämmande,
utan endast åsyfta ett förtydligande af samma stadgande,
i hvilken omständighet Preste-Ståndets redaction synes vara ändamålsenligast,
finna Utskotten sig bör» tillstyrka,
att de trenne öfrige Stånden ville uti berörde redaction sig,
förena,
ro §. Högloft. Ridderskapet och Ådeln har för denna §. antagit följande
redaction:
”Mantals- och Skattskrifvare äligge det, att, inom Januarii månads
utgång, enligt mantals- och skattskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta
förteckningar på alla dem, hvilka anmält sig till bran vinsbränning,
upptagande sä väl pannerymden, sorn den dass, hvartill redskapen hörer,
äfvensom den tid, hvartill hvar och en anmält sig att bränna. Dessa förteckningar
insändas till Konungens Befallningshafvande, sorn ege att deraf
lemna vederbörande del för control och eftersyn, äfvensom ett exemplar
af samma förteckningar skall anstås i församlingens sock mest tiga eller å
annat lämpligt ställe,’”
Hvaremot Utskottens förslag blifvit af Högv. Preste-Ståndet, endast
med den förändring, att orden: "eller ock uppgifvit en mindre parmerymd,
än den, hvaraf de egat rättighet att sig begagna■/* skola utgå,
samt af de öfrige Stånden utan förändring antaget.
Vidi detta förhållande hemställa Utskotten, om Icke Högv. PresteStåndet
skulle finna för godt att
frånträda sitt beslut och förena sig med VälloO BorgareStåndet
och Hederv. Bonde-Ståndet, samt att sålunda Utskottens
förslag må anses utgöra Rikets Ständers beslut*
kommande * annat fall att förblifva vid hvad i ämnet förut
varit stadgadt.
i3 §. Välloff. Borgare-Ståndet har å' beskrifnrngen af redskapen i
adra, 3:dje och 4*de Classerne Beslut it följande förändring:
srdra Classen.
”Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne sorn helst, mein
rummet för uaäskningen får e| innehålla mera än en femtedel utöfver pan
-
S Be vi!In.- Lag- samt Allin. Besv. och Oecon.-liisk. Memorial IV.o i3.
nans rymd, och mäskvärmaren endast användas för tillmäskningens uppvärmande
genom den från pannan utgående ånga."
3:dje Classen.
"Enkel rectificator eller 'klarkula eller klarblåsa, h varhelst den till redskapen
appliceras, är en sådan apparat, som innehåller ' blott ett enda
tomt rum, och.hvari ångorna af kylås, för att derigenom rectificerade utgå
såsom sprit eller bränvin, utan att denna apparat vidröres af eld eller
utvändigt af ånga.”
4tde Classen.
"Med dubbel rectificator förstås en sådan apparat, livarhelst den till
redskapen appliceras, hvari ångorna uti flere rum afkylas, för att derigenom
rectificerade utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vidröres
af eld eller utvändigt af ånga-”
Och har Hederv. Bonde-Ståndet beslutit, att till sisla momentet:
''lösa halsar må icke till någon redskap begagnas" skall tilläggas t ”och i
följd deraf icke eller inneha fnas”; deruti Vä Hofi. Borgare-Ståndet, efter
inbjudning, sig förenat; hvaremot de tvänne öfrige Stånden antagit Utskottens
förslag utan förändring.
Hvad angår Botgare-Ståndets beslut om beskrifningen af 2;dra, 3;dje
och 4:de Classens redskap; så enär de trenne öfrige Stånden gillat Utskottens
förslag i denna del, finna Utskotten Borgare-Ståndets serskilda
mening härutinnan böra förfalla.
Då samtlige Riks-Ståndens beslut sammanstämma deruti, att lösa balsar
icke böra till någon redskap få begagnas, och Utskotten icke anse otjenlig!,
att någon control emot missbruk deraf eger rum, hemställa Utskotten,
om icke Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet skulle
finna för godt att biträda de tvänne öfrige Ståndens beslut
derom;
men som Utskotten anse olämpligt att stadga ett ovillkorligt förbud emot
lösa halsars innehafvande, föreslå Utskotten,
att sista momentet af denna §. må erhålla följande lydelse:
”lösa halsar må icke lill någon redskap begagnas, och i följd
deraf icke heller oförseglade innehafvas.”
„4 §. Högv. Preste-Ståndet har gillat denna §., med det tillägg, att
kopparslagare i köping bör åläggas samma skyldighet som för desse handtverkare
i stad eger rum; och har Vällofl. Borgare-Ståndet beswtit den föreskrift
böra iakttagas, att den, som tillverkar, reparerar eller förändrar
bränvins
-
Bevilla.- Lag- samt Allm. Desv.- och Oreon.-Utsi Memorial N.-o i3. 9
brSnvinsredskap, skall derå utsätta sill namn och årtalet, när tillverkningen,
reparationen eller förändringen skett; hvaremot de tvänne öfrige Stånden,
utan förändring, antagit Utskottens förslag.
Och som desse förändringar icke innefatta någon rubbning i de af
Utskotten föreslagne och af samtlige Stånden gillade grunder för controlen
å tillverkning af bränvinsbränniiigsredskap; alltså hemställa Utskotten,
om icke Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet skalle
finna för godt alt de tvänne öfrige Ståndens beslut i denna
del biträda;
I sammanhang hvarmed Utskotten föreslå, att 14 §• niå erhålla följande
rsdaction:
”Då bran vinsredskap förfärdigas på bruk, i stad, köping
eller på landet, vaie den, som redskapen tillverkat, vid bot
af 33 R:dr 16 sk., skyldig, innan han bran vinsredskapen
ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna och halt, äfvensom
då löst bröst, reclificator eller mäsk värmare tillhöra
redskapen, desse sistnämnde apparater med stämpel af sitt
namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än ock att
besörja, det de varda uppmätte och stämplade af dertill
förordnade Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af bränvinsredskap, genom nya bottnars
eller aftappningsrörs insättande, haltens ändring till form
eller rymd, anbringande af mäskvärmare eller rectificator,
eller annorledes vidtages, skall redskapen å nyo af Justeraren
mätas, och, om rymden undergått förändring, å nyo stämplas,
och den förra stämpeln utplånas samt nytt mätningsoch
slämplings-bevis uttagas; och vare den, som ändringen
verkställt, skyldig alt, på sätt och vid ansvar, som i 1 mom.
stadgas, om uppmätningen oell stämplingen föranstalta.
Å bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas,
bör pannerymden och bruksslämpeln jemte årtalet utsättas i
pannans öfre kant, vid ansvar for Bruks-egaren, som ofvan
stadgadt är.”
18 §, Hederv. Bonde-Ståndet har förändrat början af denna §. på
följande säll:
"Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta och stämpla brän
Bih.
till R. St, Fröt, l834 och i83S, 5 Sami. a A/d. a
1 otile Häftet.
i.o Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.-o i3.
vinsredskap, kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derföre af
denne sistnämnde resekostnads-ersättning och arfvode, såsom för andra
embetsförrättningar. Kallas han åter till uppmätning och stämpling af
flere redskap på ett och samma ställe, eller till en by eller socken, der
flere redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna mätas och stämplas,
tillkommer honom resekostnads-ersättning och arfvode, endast såsom
för en resa, jemte den serskilda betalning, som han bör erhålla, då mätning
och stämpling sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen
å det ställe, der Landtmätare eller Justerare bor och vistas” &c.
Uti denna förändrade redaction hafva de öfrige trenne Stånden, efter
Bonde-Ståndets inbjudning, instämt.
21 §. Högloft. Ridderskapet och Adeln har beslutit, att 2tdra mom.
i denna § bör utgå; men då de trenne öfrige Stånden, utan förändring,
antagit stadgandet i denna §., kommer Ridderskapets och Adelns serskilda
mening att förfalla.
22 §. Med ändring af Utskottens förslag, har Yällofl. Borgare-Ståndet
fattat beslut om följande redaction:
”Distillerings-pannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof
begagnas, böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning,
samt mätas och stämplas i likhet med hvad om bränvinspannor i allmänhet
stadgadt är och under enahanda ansvar.”
Af de öfrige trenne Stånden har denna §. blifvit bifallen; och ehuru,
vid detta förhållande, Borgare-Ståndets serskilda mening bör anses förfallen,
hafva Utskotten likväl, i betraktande af nödvändigheten deraf, att
erforderlig control eger rum å den redskap, som Apothekare utan afgift
må för pharmaceutiska behof begagna, trott sig böra fästa de öfrige Ståndens
uppmärksamhet å den af Borgare-Ståndet beslutade förändring till
det afseende den kan förtjena,
2.5 §. Af Yällofl. Borgare-Ståndet har beslut blifvit faltadt, att början
af denna §. skall erhålla följande lydelse:
”Den, sorn innehar eller förskaffar sig flere, större eller” &c.; men då
de trenne öfrige Stånden utan förändring gillat denna §., kommer Borgare-Ståndets
serskilda mening att förfalla.
26 §. Uti sista momentet har Högv. Preste-Ståndet beslutit följande
förändring och tillägg:
”Kostnaden för den allmänna efter slutet af April månad hvarje år,
äfvensom för den försegling, som måste verkställas, då bränvins-bränningen
varder genom serskildt förbud inställd, kommer alt af Kronans medel” &c.
Bevil/n.- Zirg- sami Allm. Besv.~ och Oecon.~Utsk. Memorial N-0 t3. lf
”Kostnaden åter för den försegling, som vid Mars och December månaders
utgång bör verkställas å deras bränvins-redskap, som begagna endast
endera bränvinsbränning-3-terminen, ersättes kronobetjeningen af redskapens
egare med 2 rst. per kannerum, om bränvinspannorna äro lösa, och med
3 rst. per kannerum, om de äro inmurade, i hvilken ersättning rese-och
tractaments-penningar äfven anses inbegripne.”
Vällofl. Borgare-Ståndet har i i morn. uteslutit sista perioden från
orden: ”De i smärre brännerier till ångornes afkylning begagnade pipor
vare från försegling frie;'’ samt, i fråga oin kostnaden för redskapens
försegling, antagit det stadgande derom, som innefattas uti 3 mom. af 24
i Utskottens förslag till Förordning, enligt Betänkandet N:o 6j, hvilket
moment är af följande innehåll: ”Kostnaden för denna försegling ersättes
kronobetjeningen af egaren med 6 rst. per kannerum, jemte skjuts för en
häst, då resor för detta ändamål erfordras;" hvaremot de t vänne öfrige
Stånden utan förändring bifallit denna §.
Beträffande Borgare-Ståndets beslut, att sisla perioden i irsta momentet
skall utgå; så, enär de öfrige trenne Stånden antagit Utskottens förslag i
denna del, anse Utskotten Borgare-Ståndets serskilda mening böra förfalla.
I händelse icke Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet skulle finna för
godt att frånträda deras beslut och förena sig med de tvänne öfrige Stånden
uti sisla momentet, angående kostnaden för redskapens försegling,
kommer denna fråga, såsom varande af bevillnings-natur, att genom votering
af förstärkt Stats-Utskott afgöras; och som trenne meningar uppstått,
anse Utskotten första voteringen böra blifva om hvad eontra-propositionen
skall innehålla; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande voterings-proposition:
Den,
som vill, att såsom contra-proposition i hufvud frågan framställes,
att kostnaden för redskapens försegling skall, i enlighet med Högv. PresteStåndets
beslut, godtgöras, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Yinner Nej, skall contra-propositionen innehålla, att denna kostnad
kommer att, på sätt Vällofl. Borgare-Ståndet derom beslutit, ersättas.
I hufvudsaken föreslå Utskotten följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Utskottens förslag i sista momentet af 26 §. i Utlåtsndet
N:o 8, att nemligen kostnaden för redskapens försegling skall af
Kronans medel utgå, på sätt förslaget innehåller, voterar Ja; den det ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej, blifver beslutet,
(t:sta alternativet)
• a B erilin. * Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.-o t3.
att kostnaden för redskapens försegling kommer alt, i enlighet med Högv.
Preste-Ståndets beslut, godtgöras;
(A:dia alternativet)
att denna kostnad kommer att, på sätt Välloll. Borgare-Ståndet derom
beslutit, ersättas.
29 §. ilederv. Bonde-Ståndet har beslutit, alt i 3 morn. i stället för
orden: ”emot det alt afgiften beräknas från den tid bränvinsbränningen
börjades,” skall inflyta: ”emot det att afgiflen beräknas från början af den
termin, under hvilken bränvinsbränningen vidtog”; uti hvilken förändring
Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet, efter Heder v. Bonde»
Ståndets inbjudning, instämt; hvaremot Höglofl. Ridderskapet och Adelf»
antagit Utskottens förslag.
Så vida icke Ridderskapet och Adeln skulle finna för godt att biträda
de öfrige Ståndens beslut, anse Utskotten denna fråga böra bänskjntas till
afgörande af förstärkt Stals-Utskott; för hvilken händelse Utskotten föreslå
följande voterings proposition:
Den, som bifaller Utskottens förslag i sista momentet af 29 §. i Utlåtandet
N:o 8, att afgiften skall beräknas från den lid bränvinsbränningen
börjades, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, kommer afgiften alt beräknas från början af den termin,
nnder hvilken bränvinsbränningen vidtog.
34 §• Höglofl. Ridderskapet och Adeln har beslutit, alt orden '7
Riket” skola i denna §. utgå; hvaremot de trenne öfriga Stånden utan
förändring antagit Utskottens förslag; vid hvilket förhållande Ridderskapets
och Adelns serskilda mening förfaller.
35 §. I stället för 2:dra momentet af denna §. har Hederv. BondeSlåndet
antagit samma moment af §. 35 i Utskottens Betänkande 3N:o 6;
men af de öfrige trenne Stånden har Utskottens förslag i Utlåtandet N:o
8 blifvit bifallet.
Utskotten, sorn hemställa, om icke Bonde-Ståndet skulle finna för
godt att förena sig i de Irenne öfrige Ståndens beslut, anse denna skiljaktighet
i annat fall, såsom innefattande fråga om beskattning, böra af
förstärkt Stats-Ulskott afgöras; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller Utskottens af 3:ne Stånd gillade förslag i 35 §., 2
mom. af Utlåtandet N:o 8, att de gästgifveriet hvilka anses endast såsom
skjuts-ombytningsställen, och, på sådan grund, är,o från bevillning, elter
3 Art. i Bevillnings-stadgan, fria, erlägga minst 3 U:dr, med rättighet
Bevil/n.- Lag- samt Allm. Desv.- och Oecon.- Utsh. Memorial N:0 f3.
för Tnxeringsmännen att denna afgift förhöja, voterar Ja, den det ej
vili Nej.
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ilederv. Bonde-Ståndets beslut,
alt såsom stadgande antagas, att de gästgifveriet', hvilka anses endast
Såsom sk juls-om by Inin gsstä lien och, på sådan grond, äro från bevillning
efter a Art. i Bevillnings-Stadgan fria, erlägga icke denna afgift.
s7 §• n ögv. Preste-Ståndet har beslutit, ali i andra mom. näst efter
orden: ”sistnämnde belopp” skall tilläggas: ”Enahanda ansvar drabbe
äfven den, som under de månader af året, under hvilka bränvinsbränningen
ej är tillåten, beträdes med att densamma utöfva;” äfvensom
alt sista momentet bör redigeras lill öfverensstämmelse med Ståndets
beslut vid t §.; hvaremot de Irenne öfrige Stånden utan förändring
Utskottens förslag bifallit; vid hvilket förhållande, och då i följd afPreste-Ståudets
beslut vid i §. någon ändring deruti icke egt rum, Utskotten
anse detta Stånds serskilda meningar böra förfalla.
4i §, Af Hög I o fl. Ridderskapet och Adeln har beslut blifvit fattadt
om följande förändring:
”Egare af Ättike-Fabrik vare ej berättigad, att bränvinsbränning
utöfva, så vida han ej är innehafvare af jord för hvilken en sådan rättighet
honom tillkommer; börande i sådan händelse bränvins-bränningen
verkställas i någon från Äitike-Fubriken afskiljd byggnad. Beträdes
egare af Ällike-Fabrik att hafva inom de byggnader, som för
ätt ikehered ningen äro inrättade eller med de pannor, som dertill begagnas,
tillverkat bränvin eller afytlrat förbränna, eller &c.”
”Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större rymd eller
antal än tillåtet är, för andra än pharmaceutiska behof, bote första gången,
såsom för olaglig hränvinsbränning, men andra gången dubbelt,
Baträdes han dermed tredje gången, vare jemväl sitt privilegium förlustig.
”
Uti första momentet har Hed er v. Bonde-Ståndet antagit enahanda
förändring, som Höglofl. Ridderskapet och Adeln, deruti Yällofl. BorgareStåndet
efter Ilederv. Bonde-Ståndets inbjudning sig förenat; och har
llögv. P. este-Ståndet gillat Utskottens förslag olörändradt.
Då sålunda Irenne Stånds beslut sammanstämma i ändring af rista
momentet, bör Utskottens förslag i likhet dermed rättas; hvaremot och
enär i:dfa momentet blifvit af Irenne stånd bifallet, Piiddei skåpets oell
Adelns serskilda mening i denna del förfaller.
<4 B evilla.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Ut sk. Memorial N.-o 13.
42 §. Hederv. Bonde-Ståndet liar, i följd af dess beslut vid i3 §.,
ansett början böra förändras på följande sätt;
”Innehafvare af den i sista mom. af i3 §. förbjudne redskap, likasom
den, hvilken eljest öfverträder hvad i i3 och ig §. §. är föreskrifva,
med undantag på grund af 16 §. af hvad om” &c.; deruti Vällofl.
Borgare-Ståndet efter inbjudning instämt; hvaremot Utskottens förslag
blifvit af de tvänne öfrige Stånden bifallet; och som det af Utskotten
föreslagne stadgande är tillämpligt för alla de fall, då öfverträdelse af
i3 §. eger rum; alltså hemställa Utskotten, om icke Borgare- och Bonde-Stånden
skulle finna för godt att deras beslut vid denna frånträda.
43 §. Hedervärda Bonde-Ståndet har beslulit, att i stället för orden:
”med undanlag af förseglings brytande å bränvinsredskap eller
oloflig bränvinsförsäljning, så vida visas kan, att sådant skett å den tid,
då han vistats å annan ort,” skall inflyta; "med undanlag likväl af oloflig
bränvinsförsäljning, äfvensom af förseglings brytande på bränvinsredskup,
så vida visas kan, att sistnämnde förbrytelse skett å den tid, då
husbonde vistas å annan ort;” hvaremot de trenne öfriga Stånden utan
förändring antagit Utskottens förslag; vid hvilket förhållande BondeStåndets
serskilda mening förfaller.
44 §• Högh Ridderskapet och Adeln har i 2 mom. näst efter ordet :
"farvägar,” beslulit följande tillägg: ”dock icke närmare någon gästgifvaregård
eller krog än minst en half mil;” men då de trenne öfrige Stånden
antagit Utskottens förslag oförändradt, kommer Ridderskapets och
Adelns serskilda mening att förfalla.
45 §. Uti esta mom. har Höglofl. Ridderskapet och Adeln fattat beslut
om följande förändring:
"Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången 10 R:dr. Beträdes han, under den tid lian är
under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning med fortsättning af denna
förbrytelse, skall han för hvarje gång plikta ofvannämnde belopp. Sker
sådant” &c. r
Högv. Preste-Ståndet har beslulit enahanda förändring; men af de
arne öfrige Stånden är Utskottens förslag bifallet.
Och som berörde förändring inskränker sig dertill, alt, i första perioden
, orden: ”samt om han oftare återkommerf Tjugu R:dr hvarje
8&ngj blifvit uteslutne, hvilket endast innefattar ett förtydligande af
detta stadgande, helst sammå bestämmelse längre fram i §. förekommer;
Hevilla..- Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.-o i3. i5
alltså hemställa Utskotten, om icke Borgare- och Bonde-Stånden ville
uti de öfrige Ståndens beslut instämma.
47 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har beslutit följande förändring:
Uti
första momentet: ”Uti öppna salubodar eller bodkamrar må
icke bränvin med eller utan droguer eller andra tillsatser, emot eller
utan betalning, i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar,
som för oloflig bränvinsminutering i 45 §. stadgas; och vare Borgare,
då han för tredje gången med sådan minutering beträdes, dessutom
sitt burskap förlustig.”
Och uti andra momentet: ”att i stället för ordet tjugu insattes tio,
och i stället lör fyratio, ordet: tjugu, samt emellan orden: håfve icke,
följande tillägg: ”om han tredje resan dermed beträdes.”
Hederv. Bonde-Ståndet har förändrat i:sta mom. sålunda, alt sisla
perioden: ”Och vare dessutom Borgare sitt burskap och Apothekare sitt
privilegium förlustige,” skall utgå; deruti Vällofl. Borgare-Ståndet efteii,
inbjudning sig förenat, men derjemte för slutmeningen i j:sta mom. antagit
den redaction, som HöglofJ. Ridderskapet och Adelil deråt gifvit.
Högv. Preste-Ståndet har bifallit Utskottens förslag.
Och som Irenne Stånd antagit Utskottens förslag i i:sta momentet
till och med ordet: ”stadgas;” aliså anse Utskotten Ridderskapets och
Adelns serskilda mening i denna del af i:sta momentet böra förfalla;
hvaremot och då, i sista perioden, angående strängare ansvar för Borgare
och Apothekare, som sig förbryta , Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
stannat i ett sådant beslut, som kommer Utskottens förslag
närmast, Utskotten hemställa, om icke Preste-Ståndet skulle finna för
godt att, med frånträdande af sitt beslut, Ridderskapets och Adelns samt
Borgare-Ståndets mening biträda, samt alt Utskottens förslag i likhet
dermed må rättas.
Emot tre Stånds sammanstämmande beslut, rörande 2:dra momentet,
finna Utskotten Ridderskapets och Adelns serskilda mening härutinnan
böra förfalla.
48 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har förändrat i:sta momentet
på följande sätt:
”Vid kyrkor på landet och inom | mil deromkring, på hvilket afstånd
från kyrka krogar ej få finnas, så vida ej serskilda omständigheter
föranleda Konungens Befallningshafvande, att, efter Socknemännen^
och vederböraudes hörande, från detta stadgande göra undantag, må ej på
16 Sevilla.- Lag- samt Allm. Bcsi’.- och Oecon.- Utsk. Memorial N:o r3.
Snn- och Helgedagar bränvin försäljas, hvarken, af hvem det vara må, i
parti, eller i minut å Gäslgifvaregårdar, eller A andra ininuteringsslällen,
utom till resandeoch vägfarande vid måltider. Bryter någon häremot, pligte
första gången 10 R:lr, sker sådan förbrytelse andra gången eller oftare
bote förbrytaren 20 R:dr hvarje gång; oell vare med undantag” &.
Uögv. Preste-Ståndet har i denna §, antagit följande förändring:
”Så väl i släderne som på landet må under Sön- och Helgedagar
bränvin ej i minut försäljas, hvarken å gästgifvaregårdar eller å andra
ininuteringsställen, utom till resande och vägfarande vid måltider. Bryter
någon häremol;”&.
“Vid enahanda ansvar vare ali bräll vinsförsäljning i parti under
Sön- och Helgedagar förbjuden både i städerne och på landet."
Hvarjemte Högv. Preste-Ståndet beslulit, att näst efter 2 momentet
i 44 §• skulle intagas följande nya moment:
”Vid Kyrkor på landet och inom i mil deromkring må krogar ej
få ånläggas, så vida ej serskilda omständigheter föranleda Konungens Befallningshafvande,
att efter Pastors och Socknemännens hörande från
detta stadgande göra undantag.*'
Åf de tvänne öfrige Stånden bar Utskottens förslag blifvit bifallet.
Då, i fråga om bötesbeloppet i denna §., Irenne Stånd antagit Utskottens
förslag; anse Utskotten Ridderskapets och Adelns serskilda mening
härutinnan böra förfalla; finnande Utskotten enahanda förhållande
ega rum i afseende på Preste-Slåndets beslut, att all branvinsminutetsng
i städerne bör under Sön- och Helge-dagar vara förbjuden, i hvilken
omständighet det af Utskotten föreslagne stadgande blifvit af de andre
Irenne Stånden bifallet; och som de öfrige förändringarne icke i
hufvudsaken skilja sig ifrån Utskottens förslag, utan endast åsyfta dels
ett förtydligande deraf och dels att på ett ställe sammanföra de stadganden,
som med hvarandra närmast stå i sammanhang; alltså tillstyrka
Utskotten,
att 48 §. må erhålla denna lydelse: "under Sön- och Helgedagar
må på landet bränvin ej försäljas, hvarken i parti,
af hvem det vara må, eiler i minut på gästgifvaregårdar
och andra rninuteringsslällen, utom vid måltider till
resande och vägfarande. Bryter någon häremot, plikte första
gången 20 R:dr; sker sådan förbrytelse andra gången
eller oftare, bote förbrytaren 4© R:dr hvarje gång;
Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- ock Occon.-TJtsk. Memorial N.-o f3. 17
och vare, med undantag af Gästgifvare, hvar och en annan,
som tredje gången återkommer, näringsrättigheten för
alltid förlustig.”
”Vid enahanda ansvar vare i städerne all bränvinsförsäijning
i parti å Sön- och Helgedagar, samt utminutering
under Gudsljensterne förbjuden;”
samt att näst efter 2 momentet i 44 §• intagas följande nja
moment:
"Vid kyrkor på landet, och inom en fjerdedels mil
deromkring, må krogar ej få anläggas, så vida ej serskilde
omständigheter föranleda Konungens Befallningshafvande
att, efter Pastors och Socknemännens hörande, från delta
stadgande göra undantag.”
5o §. Högv. Preste-Ståndet har näst efter orden : " som möjligt är,”
beslutit följande förändring: ”skolande Magistraten noga tillse, att, enligt
Pastors-Embetets intyg, som bör infordras, endast ordentlige och väl
frejdade personer, som hvaremot da trenne öfrige Stånden bifallit
Utskottens förslag, vid hvilket förhållande Preste-Ståndels serskilda mening
förfaller.
53 §. Höglofl Ridderskapet och Adeln har fattat beslut om denna
§:s uteslutande från Utskottens förslag; men då de trenne öfrige
Stånden antagit samma §., kommer Ridderskapets och Adelns beslut härutinnan
att förfalla.
54 § Höglofl. Ridderskapet och Adeln har från denna §. uteslutit
orden: och tillåtelse; hvaremot de Irenne öfrige Stånden utan förändring
gillat Utskottens förslag, i följd hvaraf förstnämnde Stånds serskilda
mening förfaller.
55 §. Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet hafva i
denna §. beslutit följande förändring:
”Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
ora' försäljning af det bränvin han sjelf sig tillhandlat, utan så är,
att andre personer närvarit och Domaren det då nödigt pröfvar, för att
erhålla närmare ljus i saken; hvaremot köpare, derest han i öfrigt ojäfvig
finnes, må vittna derom, att bränvin blifvit till andre personer
vid samma tillfälle försåldt.” Hvaremot de tvänne öfrige Stånden an
-
Bihang till R. St. Prat. i83.j. och i83S. 5 Sami. a Afd.
io:cle Häjtet.
3
iS Berttin.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecort.-Vtsk. Memorial Xo lS.
tagit Utskottens förslag? octo då två Stånd stannat emot två i olika beslut,
kommer att förblifva vid tovad förut i1 detta ämne varit stadgadt.
56 §• Högloft. Ridderskapet octo Adeln, Vallöf]. Borgare-Ståndet octo
Hederv. Bonde-Ståndet hafva förändrat ordet landsväg, till landvågen;
och som ordet landsväg i stället för landväg genom tryckfel influtit,
bör så mycket hellre, i följd af nämnde Stånds beslut, Utskottens förslag
i öfverensstämmelse dermed rättas.
57 §. Uti denna § har Högloft. Ridderskapet och Adeln antagit följande
förändrade redactiou:
”Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering afl
bränvin, galle äfven för Arrack, Conjac och Rumin, sorn i mindre qvantitet
än | kanna försäljas;”' hvaremot de trenne öfrige Stånden gillat
Utskottens förslag; i följd hvaraf förstnämnde Stånds beslut vid denna
§. förfalfer.
58 §. Vallöf!. Borgare-Ståndet har i 3' morn. i stället för orden:.
”ställa arne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed beslagaren
sig ätrdi/er,” antagit följande lydelser ”ställa borgen af tvärrne
personer, hvilkas vederhäftighet blifvit behörigen styrkt eller annan
säkerhet”
Och har Hedervärda Bonde-Ståndet i r morn, ansett orden r ”samt
Kronofjerdingsman på landet” böra utgå;: och i 2:dra morn. förändrat
orden: ”eller dennes på stältet varande ombud,” lill följande uttryck :
”eller i hans frånvaro någon af hans husfolk.”
Då irsta och ard ra momenten blifvit af trenne Stånd' bi fall ne, anse
Uskolten Hederv. Bonde-Ståndets serskilda mening böra förfalla,
hvilket förhållande äfven eger rum med Välloft. Borgare-Ståndets belsut
vid 3:dje momentet, som af de trenne öfrige Stånden utan förändring
blifvit antaget.
59 §. Hög v. Preste-Ståndet har nedsatt de för beslagare, derest lian
nattetid företager visitation, utan att förbrytelse finnes vara begången, uti
2 morn. stadgade böter till ro Rrdr; men då de öfrige trenne Stånden
bifallit Utskottens förslag, kommer Préste-Ståndets beslut att förfalla,
62 §. Uti första mom. har Högloft. Ridderskapet och Adeln beslutit
följande förändring:
”Alla r denna Förordning utsatte böter fördelas sålunda', att målseganden,
der han saken vid Domstol sjelf utförer, tillfaller 1 och i den
församling, inom hvilken brottet skett, att användas antingen till fattigvården
eller skolinrättningar. Varda förbrytelseme hos Fsscaler eller
Sevillu.- Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.-Vtsk. Memorial N.o i3.
Kronobe! jente, eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer
angifne, samt målen af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda
och utförda, då skall målsegande lotten, eller | af böterne, till hälften
emellan angifvaren och åklagaren fördelas.’
Vällofl. Borgare-Ståndet har förändrat 2 mom. på följande sätt:
"Bränvinsredskap eller bränvin, som är förbrutet dömdt, skall fördelas
på enahanda sätt; börande så väl redskapen sorn bränvinet, med
kärlet, hvari det förvaras, på offentlig auction försäljas, och så väl auctionsbeloppet
sorn vigten af den metall, hvaraf redskapen består, af vederbörande
Uppbördsman med Auctions-Protocoll bestyrkas och i sak»
öreslängden redovisas.
Och har Hederv. Bonde-Ståndet fattat beslut derom, alt Kronans
andel i böterne skall tillfalla Socknens fattige, deruti Högv. PresteStåndet
efter inbjudning sig förenat.
Hvad angår Ridderskapets och Adelns beslut om förändring i andeJarne
vid böternes fördelning; så enär Utskottens förslag härutinnan
blifvit af de Irenne öfrige Stånden gilladt, kommer Ridderskapets och
Adelns serskilda mening att förfalla; och sorn sistnämnde Stånd samt
Preste- och Bonde-Stånden instämma deruti, att den andel i böter, som
förut tillfallit Kronan, hädanefter bör komma de fattige tillgodo; alltså
hemställa Utskotten, om icke Högloft. Ridderskapet och Adelil skulle finna
för godt att frånträda det alternativ i dess beslut, sorn angår bötesandelens
användande äfven till skolinrättningar, samt att, med bibehållande
af redactionen i J morn. af Utskottens förslag, detsamma må 1
likhet med desse Irenne Stånds sammanstämmande beslut i nyssberörde
omständighet rättas.
Då 2:dra momentet blifvit af 3:ne Stånd anlaget, kommer BorgareStåndets
beslut om ändring af detsamma att förfalla.
63 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har förändrat denna §. på
följande sätts
"Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast så
långt den räcker, med förvandling endast af bristen.”
”Vid böters förvandling, sorn skall ske till fängelse, svare emot böter
af till och med to R:dr ............ 1 vecka
ifrån 10 till och med 25 R:dr -
. 2 veckor
— 25 — 5o — .......... 3 veckor
— 5o — joo — ........... j månad
Gk de öfver 100 R:dr, ökes straffet med 1 månads fängelse för det
2t> Bevilln.- Lag- strut Allm. Besv.- oeh Oecon.-Utsk. Memorial N.-o 13.
öfverstjutande beloppet till och med nästa hundradetal, så att 2 månaders
fängelse svara emot böter från 100 till oeh med 200 R:dr, tre månaders
fängelse mot böter från 200 lill och med 3oo R;dr o. s. v. Ej
må dock någon för bristande bötesti11gång mer än ett år i fängelse häljås,
ehvad belopp bölerne må utgöra.”
”Onder fängelsetiden bör fången till lämpligt arbete hållas.”
Hedervärda Bonde-Ståndet har i stället för Utskottens förslag antagit
63 §. i Utskottens Betänkande N:o 6 med den förändring, att sista
perioden i usla momentet, ”bärande Kongl. Maj.ts och Kronans rätt icke
förr utgå, än mälseganden sin andel njutit” skall uteslutas.
Högv. Preste-Siåndet har förändrat sista perioden i 1 mom. sålunda:
”bärande de fattiges rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel
njutithvaremot Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit Utskottens förslag oförandradt.
Och som i fråga om böters förvandling tvänne Stånd stannat emot
två i olika beslut; alltså kommer alt i detta ämne förblifva vid hvad
förut varit stadgadt; hemställande Utskotten likväl, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle antaga deri vid 63 §. föreslagne inbjudning,
att 66 §. i i83o års Förordning, som vid det nu inträffade förhållande
fortfar att blifva gällande, må i så måtto ändras, att sista perioden i
irsta momentet erhåller följande lydelse: ”bärande de fattiges rätt icke
förr utgå, än målsegande sin andel njutit.”
64 §• a:dra mom. af denna §. hafva Högloft. Ridderskapet och Adelil
samt Högv. Preste-Ståndet förändrat sålunda:
"Mål. som angå oloflig bränvinsförsäljning, upptagas och afdömas å landet
antingen hos Konungens Befallningshafvande eller vid Härads-Rätt, men
i städerne vid vanlig Domstol, med undantag likväl af de städer, der policeinrältning
finnes, hvarest dylika frågor,uti hittills vanlig ordning behandlas.
Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkänna nde af förbrytelsen, må
personlig inställelse undvikas. Om i de fall, då åtal hos Konungens Befallningshafvande
anslälles, vittnens hörande erfordras, må vittnesförhöret i
vederbörandes närvaro verkställas, der det beqvämligast ske kan, vid domstol
i stad eller på landet. Öfrige förbrytelser emot denna Förordning
skola så väl i stad, som på landet upptagas oeh afdömas vid allmänna
domstolarne. Åklagare, sora besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig
gälda kostnad och skada.”
De tvänne öfrige Stånden hafvå. deremot gillat Utskottens förslag.
Då vid delta förhållande två Stånd stannat emot två i olika beslut
BevillnLa%m jawi Allm. Be sv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o t/f.. ai
i fråga om den auctoritet, Iios hvilken förbrytelser emot Förordningen
böra upptagas och afgöras, kommer det alt förblifva vid hvad i delta
ämne förut varit stadgadt; hvartill likväl, i likhet med Utskottens, af
samtlige Riks-Stånden i öfrigt antagne förslag böra göras följande tillägg:
”Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytelsen,
må personlig inställelse undvikas. Åklagare, som besvärar med oskäligt
åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada.”
65 §. Högl.oQ. Ridderskapet och Adeln har ansett denna §. böra
uteslutas; hvaremot de trenne öfrige Stånden densamma bifallit; i följd
hvaraf förstnämnde Stånds beslut förfaller.
Stockholm den 20 Februarii i835.
N:o r4-
Ankom till Exp.-Utsk. den ^3 Februari! iB35.
Utlåtande, i anledning af Herr Prosten Ö/irnbergs och Eiksdags-Falimagtigen
från Hallands Län Peter Anderssons
motioner, rörande granskning af Lurendrägeri-Författningarne.
Uti en inom Bögvördige Preste-Slåndet väckt motion af Herr Prosten
Öhrnberg, angående åtgärders vidtagande till hämmande af luse och
öfverflöd, har bemälde motionair, för sådant ändamåls vinnande, ibland
annat, yrkat, alt Lurendrägeri-Författningarne måtte närmare granskas
och skärpas; hvarjemte Riksdags-Fullmägligen Peter Andersson från Hallands
Län, uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, framställt
förslag lill åtskilliga förändringar i afseende på ansvars-bestämmelserr.
e i nu gällande Förordning emot oloflig införsel och utförsel af
varor.
Under handläggningen af detta mål hafva Utskotten inbemtaf, att den
af Kongl. Majit sistlidet år i Nåder förordnade Comité, tili Tull-Taxans
och T ull-För fa tillingarnes granskning, äfven genomgått ej mindre Kongl.
Förordningen till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor
utaf den 9 November i83o, än ock de dermed gemenskap egande Författningar",
samt till Kongl. Majit aflemnat förslag lill de förändringar
deruti, sorn Comilden funni t böra ega rum ;|Qch då häraf synes, alt Kongl.
ij Be villa - £«g- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Uisk. Utlåtande N:o 1$.
RIaj:ts Nådiga uppmärksamhet redan blifvit fästad å detta ämne, sorn utgör
föremålet för ofvannämnde motioner, samt således påräknas kan, att
Lurendrejeri-Förfaltningarne komma att undergå de förändringar, som
äro af behof eller omständigheter påkallade, utan nåbjon serskild skrifvelse
derom från Rikets Höglofl. Ständer; så och med afseende jemväl
derå, alt en granskning af Förordningen emot oloflig in- och utförsel
af varor ovillkorligen skulle föranleda genomgående och pröfning af Seglations-Ordningen
, Förpassnings-Stadgan m. fl., hvartill den tid, somför
Rikets Höglofl. Ständers sammanvaro ännu kan återstå, troligen icke lemnade
tillfälle på annat sätt än genom Riksdagens betydliga förlängning,
hafva Utskotten ansett sig böra vördsamt tillstyrka,
att Herr Prosten Öhrnbergs och Riksdags-Fullmägligen Peter
Anderssons ifrågavarande förslag icke må föranleda lil^
någon åtgärd å Rikets Höglofl. Ständers sida.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 20 Februarii i835.
Reservation
af Eric Persson från Gefleborgs Län : ’ Emot sammansatta Utskottens
beslut, hvarigenom åtskillige motioner, åsyftande förändringar i Kongl.
Förordningen den 9 November r83o emot oloflig in- eller utförsel af varor,
blifvit afslagne, får jag reservera mig. Inom den förberedande Ulskotts-Afdelningen
hade en annan mening gjort sig gällande, och i följd
deraf åtskillige nödige förbättringar blifvit föreslagnei afseende på nämnde
Förordning. Jag anser så mycket mer af behofvet påkalladt, alt berörde
Förordning blifver föremål för omarbetning i vissa delar, synnerligast hvad
visitationsrätten beträffar, sora 'tullbeloppen nu blifvit höjde å flere varuartiklar
och många förbud blifvit lossade. Jag inser ej något giltigt skäl,
hvarföre t- ex. en insmuglad vara är skyddad från beslag, när det ej kan
bevisas, att densamma inom 48 timmar inkommit i huset, eller hvarföre
gränsen för visitationsrätten under bär himmel skall utstakas en mil från
Saltsjön? Månne ej i slika institutioner ligger ett uppenbart skydd för Lurendrejaren
och Tullförsnillaren ? Dessutom för att betrygga Staten den
inkomst, sorn genom tulluppbörden skall beredas, är det väl obestridligen
nödvändigt, att lagarne emot Lurendrejeri och Tullförsnillning göras sådane,
att de uppfylla det åsyftade ändamålet. Detta ändamål, som är
Eevilla.- Lag- samt Allm'. Besv:- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 7/f. 23
Statens förkofran, måste i annat fall helt och hållet förfelas, och den höga
tullen endast qvarstå såsom en retelse till brott. ■— Det Sr derföre af
verklig öfvertygelse och sann fosterlandskänsla, skiljd från all egennytta,
som jag önskar, att Rikets Högloft. Ständer läcktes egna detta ämne den
uppmärksamhet, sorn dess vigt förljenar. Ehuru sammansatta Utskotten
underkänt det förslag till förändringar i merberörde Kongl. Förordning,
som utaf Afdelningen blifvit uppgjordt, tager jag mig ändå friheten härvid
bifoga detsamma, hvilket, ehuru måhända mindre fullständigt, likväl
angifvet- grunden för Afdelningens med mina öfverensstämmande åsigter
i detta ämne.”
r Gap..
Om oloflig införsel eller utförsel af varor, samt ansvaret dera.
2 §.
”För att öka svårigheten alt erhålla biträde till transport af olofligeis
in förd t gods, har Afdelningen, i öfverensstämmelse med hvad Tull-Comitéen;
föreslagit, beslutit, att hästar och körredskap, hvarmed sådant gods forslas,
jemväl skola vara förbrutne, med mindre egaren lagligen styrker, att han
om godsets oloflig® införsel icke haft kännedom; hvarjemte Afdelningen;
för sammanhanget skull, ansett /f §:s 2 morn. i detta Gap. böra- förflyttas
till förevarande 2 § , sorn således torde erhålla följande lydelse;
”Eho, sorn beträde® med någon af de förbrytelser, hvarom i 1 §. sä”ges,
bote forsta gången godsets halfva värde. Föröfvar tran endera af
”sådane förbrytelser andra gången, bote godsets hela värde. Kommer lian
”åter tredje gången eller oftare, plikte godsets dubbla värde, och straffes
'derjemte med lämpligt allmänt arbete vid correctionsbus eller arbetsinrättning,
i sex månader tilt högst två år, efter omständigheterne.”
”Godset vare, i alla dessa händelser, förverkadt.”
”Hästar och körredskap, hvarmed olofligen införde varor utöfver 10a
”Rrdrs värde forslas, vare jemväl förbrutne, med mindre egaren lagligen
"styrker, att lian om godsets olofliga införsel icke haft kännedom.”
”Förskingrar man gods, sorn enligt denna Förordning varder förbru"let
ansedt, så alt det ej kan tillrattasbafFas, gälde dess värde.”
5 §■
”Sorn Dykeri-Inrättfiingen numera upphört, torde åberopandet deraf
i denna §. böra försvinna/’
?$ t B evil In.- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o 14.
6 §.
Deri ansvars-påföljd, som i denna och nästföljande 7 och 8 §. för
tredje resan föröfvad oloflig införsel eller utförsel af varor, är stadgad,
har Afdelningen, med hänsigt till förbrytelsens svårare beskaffenhet, ansett
höra drabba den, som dermed andra resan beträdes, i följd hvaraf Afdelningen
får föreslå följande förändrade redaction;
”Valder annan Embets- eller Tjensteman förvunnen till oloflig införsel
eller utförsel af varor, straffes som i 2 §. säges: och miste dessutom
”tjensten, då han andra resan med sådan förbrytelse beträdes.”
7 §•
"För den, som borgerlig näring eller rörelse idkar, varde straffet för
"andra resan föröfvad oloflig införsel eller utförsel af varor, ökadt med
”förlust af burskap eller näringsrättighet. Varder Fabriksidkare” &c. (§.
i öfrigt oförändrad.)
8 §-
”Beträdes den, som icke vunnit burskap å handel, andra resan med
”oloflig införsel eller utförsel af varor, straffes, jemte ansvar enligt 2 §.,
”med förlust af all rätt till sådant burskaps erhållande.”
9 §•
Det bär bestämda tninimi-varde af 400 R:dr har Afdelningen ansett
böra nedsättas till 200 R:dr, äfvensom att någon ansvarspåföljd borde stadgas
för iteration af förbrytelsen, då godsets värde icke uppgår till sistnämnde
belopp. I sådant hänseende får Afdelningen föreslå följande förändring
och tillägg vid denna §.:
"Utländsk man eller den medlem af Judiska nationen, som ej innehar
Svensk medborgarerätt, skall, då han blifver förvunnen till oloflig
”införsel eller utförsel af varor, och det förbrutna godsets värde uppgår
”till 200 R:dr eller deröfver, för alltid förvisas Riket, efter att hafva, på
”sätt 2 §. stadgar, sin förbrytelse umgällt. Beträdes han med sådan för”brytelse
andra gångenj vare Lag sammas om än det förbrutna godsets
*'värde icke uppgår till det här bestämda belopp.”
10 §.
Biand de i denna §. omförnaälde förseelser ansåg Afdelningen i likhet
-
Bevifln - ^ag- samt Allni. Besv.- och Oecon. Utsk. Utlåtande N;0 l/j..
liet med Tull-Comiteen, till förtydligande nödigt, att äfven räkna forvexling
af nederlagsgods. Redactionen skulle såldes blifva:
”Beträdes någon, som åtnjuter nederlagsfrihet eller credit-upplag, att
"bortsmyga gods, vare sig från nederlaget, eller under godsets forsling
"från ett till annat nedeilagsställe, eller under dess utförande till främjande
ort, eller att sådant gods jövbyta> miste burskap, näringsrättighet
eller allmän tjenst, om lian sådan innehafver, och vare ovärdig alt
"deri vidare nyttjas, så ock alt laga del i val, som medborgerligt förlroen"de
utmärka, eller att dervid sjelf komma under omröstning; vare ock
"förfallen till det straff, som 2 §. för oloflig införsel eller utförsel af vahor
i allmänhet beslämmer.”
*5 §.
I enlighet med Tull-Comitéens förslag, ansåg Afdelningen, att uti denna
§. ett tillägg borde inflyta, hvarigenom det öfverflyttade stadgandet i
45 §. af Förpassnings-Stadgan blefve salt i likstämmighet med det här
förekommande lagrum; och skulle då i5 §. erhålla denna lydelse:
"Medhafver den, som lill Riket inkommer, eller inrikes orter emelian
färdas, förbudnc eller lullbara utländske persedlar” &c. (§ i öfrigt
oförändrad').
*6 §.
På det att gods, som i beslag tagel är, alltid måtte förvaras på ett
stalie, der frågan om ders förverkande af vederbörlig domstol kunde pröfvas,
fann Afdelningen, lika med Tull-Comileen, att dylikt gods borde till
Tullkammarens eller Tull-Iuspeclionens i närmaste stad vård aflemnas; äfvensom
Afdelningen ansåg godsets ställande under egarens försegling ej
böra, såsom ovilkorligen nödvändigt, föreskrifvas, enär det ofta kunde
hända, att egaren ej vore närvarande eller gaf sig tillkänna vid beslagstillfället.
I anledning häraf får Afdelningen föreslå följande förändrade
redaction af 16 §,:
”Gods, som i beslag taget är, skall genast ställas under besla^arens
"försegling och till Tullkammarens eller Tull-Inspectionens i närmaste stad
/'vård aflemnas; egaren till godset vare ock berättigad att sin försegling
”derå fästa; beslagaren gifve äfven om godset bevis, der egaren det äskar.”
(resten af §• oförändrad).
Vili till R. Si. Prot. 1834 och 1835. 5 Sami. 2 A/d. 4
to.de
B ev ilin.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-XJtsh. Utlåtande N.o 14,
3 Cap.
Hunt förfaras bör med inhemska och utländska, stämpling underkastade
tillverkningarsom finnas ostämplade.
'9 §•
Till förtydligande af meningen i denna § , har Afdelningen trott innehållet
deraf böra blifva:
”Den, sorn säljer inhemsk, stämpling underkastad, men med stämpel
”ej försedd fabrikstillverkning, bafve förbrulit hvad som i sådant skick anträffas.
Transporterar någon så beskaffad vara i hela stycken och kan ej
"i bevis leda, att varan är under forsling till stämplingsorten, vare Lag
”samma.”
30 §.
Den här åberopade 4 §• hör, såsom varande tryckfel, rättas till 3
33 §.
Till följd af förändrade föreskrifter för Hall-stämplingen, torde denna
§. böra erhålla följande redaction:
”Hall-Rätterne åligge, att vaka öfver stämplarnes behöriga vård, och
”att vederbörande Stämpelmästare noga och tillförlitligen pröfva, om varan,
" sorn anmäles till stämpling, är inrikes tillverkad.” &c.
3 Cap.
Om beslagare och deras rätt.
27 §•
För att säkrare kunna påräkna, att beslagare skola använda mera bemödande
att framdraga och till ansvar söka befordra dem, som dertill
rätteligen gjort sig förfallne, fann Afdelningen, i likhet med Tull-Comiteen,
uti denna §. böra stadgas, att om ansvarsskyldig egare eller forsiare icke
kunnat ertappas och åt saken fällas, borde kronan och beslagaren skifta
lika af det värde, hvartill förbrutne dömde, olofligen införde eller utförde
varor samt farkoster och annat forslingsredskap vid försäljning uppginge;
hvaremot, i annat fall, beslagare skulle såsom tillförene njuta Adelar så väl
af nämnde värde, som af de böter, hvilka den brottlige ådömas. —. Innehållet
af denna §. skulle således blifva:
Eevilln,- Lag- samt Alim Be.sv- orh Occon. Utsk. Utlåtande N.o 1^. 27
“Beslagare njute tre fjerdedelar, sä väl af det värde, hvartill förbrut”ue
dömde, olofligen införde eller utförde varor samt farkoster och annat
"forslings-redskap vid försäljning uppgå, som af de böter, hvilka den brottslige
ådömas. Det öfriga faller kronan till. Dock om ansvarsskyldig egare
"eller forslare icke kunnat ertappas och åt saken fällas, skifte kronan och
”beslagaren lika. Kunna böterne ej fullt utgå, bafve beslagaren företräde
”framför Kronan.”
29 §•
Lika med Tull-Comiteen bar Afdelningen funnit nödigt, att uti denna §.
bestämma, i hvad ordning dragare, som med beslagsgods anhållits, böra
försäljas; och torde således följande tillägg vid §. få inflyta:
”Aila i beslag lagné, förbrutne dömde varor, af inhemsk eller utländsk
”beskaffenhet och tillverkning, skola, efter General-Tull-Slyrelsens förordnande,
genom offentligt utrop, försäljas till den mestbjudandes fria disposition.
Dragare, som med beslagsgods anhållits, må, utan afvaktan
”aj Utslag, efter skedd laga värdering, och, i händelse egaren är okänd,
”sedan anhållningen jemväl blifvit i ortens kyrkor en gång pålyst, å
”auction försäljas; börande köpeskillingen, intilldess Utslag fallit och
”vunnit laga kraft, i Tullcassan nedsättas. Hvad vid sådane auctioner
"i öfrigt iakttagas bör, derom är serskildt föreskiifvet."
4- Cap.
Om undersökning och visitation efter olofligen infördt gods.
31. §.
Meningen uti denna §. ansåg Afdelningen larfva följande, af TutlComileVn
jemväl föreslagne förtydligande:
"Utom vid ankomsten lill Biket och till de städer, der lullbomsbevak”ning
finnes, vare resande, sorn medföra endast egne beklädnads- eller
”andre till hans bruk hörande persedlar,, ej visitation underkastade.” (§.
i öfrigt oförändrad.)
3a §•
I enlighet med den åsigt Afdelningen ofvan antydt r afseende å
visitations-rälten, får Afdelningen nu vördsamt föreslå de förändringar,
hvilka, så väl vid denna §. som dermed samband egande §§, ansetts nödige.
Till en början torde således förevarande 3a §. böra erhålla följande
lydelse:
SevilluLag- samt Allm. B c sv. - och Qecon.-Ulsk. Utlåtande IV.o 14.
”Undersökningen efter olofligen infördt gods skall, jemväl å andra
'”ställen anvid tullplats, kunna anställas af Kronofogde, Länsman, Lands,
”eller Stads-Fiscal, Fabriks-Ombudsman samt Öfver-Betjente vid Tullverket,
så ock af de personer, som, efter föregången anmälan, varda af
"'General-Tull-Styrelsen eller Justitise-Gancelleren, eller för tillfället af
"Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dertill förordnade; börande de, vid
"'undersökningen, medelst uppvisande af tjenstefullmagt, förordnande eller
"tjenstetecken, bestyrka deras tjenstemamia-egenskap, då sådant af dem
”äskås. — Slik undersökning må jemväl kunna anställas af hvarje väli'frejdad
man, sedan lian förut derom anmälan gjort hos Magistraten
”eller Kronofogden i orten och der nedsatt en summa af Etthundrade
’’R:dr Banco, hvaröfver bevis skall företes vid visitations-tillfället.
”Finnes ej vid undersökningen något olofligen infördt gods, tillfälle då
”den nedsatta summan den person hos hvilken undersökning sålunda skett.
"När undersökning förrättas i rum, bodar, magasiner eller uthus” &. (§,
i öfrigt bibehållen )
33 §.
Sorn Afdelningen beshitit, att någon inskränkning af visitalions-rStten
tili vissa ställen icke borde ega rum, torde 2, 3, 4- 5 och 6 morn.
af denna §. böra utgå och innehållet deraf blifva följande:
"Så lane behörigen legitimerade personer? som i föregående §. säges,
"ega, alt, tinder det i denna Förordning stadgade ansvar, anställa undersökning
efter olofligen infördt gods, hvar hälst de för godt finna.'’
”Allt, vid undei sökning i sa-lubodar och bodkammare eller andra
”försälj ni ngsrum, anträfFadt olofligen infördt gods vare, utan afseende på
”qyantileten eiler värdet, förbrulet, och innehafvaren ansvare derföre ef"iér
denna Förordning; men om, vid annorstädes skedd undersökning, det
"anhållna godset, ehuru nytt och obrukadt, utgör endast hvad till egarens
beklädnad eller eget nyttjande hänföras kan, och öfverstiger det
'”ej så hans behof och vilkor, att oloflig afsigt med dess innehafvande
"uppenbarligen löjes, må han godset behålla och vare från åtal fri, O"lofligen
infördt gods utöfver sådan qvantitet, som nyss säges, ehvar elller
huru sorn helst det upptäckt blifvit, vare förverkadt, utom i de fall,
”sorn uti i i och 12 §§. undantagne äro.”
34 och 35 §§.
Till följd af det beslut Afdelningen redan fattat vid 32 skulle
34 och 35 §§., såsom öfverflödige, utgå ur Förordningen.
36 §.
Sevilla.- Lag- Samt Allra. Bes v.- och Oecon.-Utsh. Utlåtande IV.o t\, ag
36 §. blifver 3/\.
1 mom. bör, i Afdelningeus tanka, bibehållas oföräudradt.
2 morn. föreslås att erhålla följande lydelse:
”Sker undersökning å annan tid, än nu sagdt är, och olofligen in”
förde varor dervid anträffas, vare den, bos hvilken undersökning blifvit
anställd, fri från annan påföljd, än varornes förlust, på sätt 33 §.
''bjuder. Den, som på otillåten tid undersökning gjort, böle ifrån 20 till
’<ioo R:dr och straffes dertill med suspension från tjenst och lön i två
”till sex månader efter omsländigheterne, ehvad olofligen infördt gods
"vid undersökningen funnits eller icke.”
38 §. blifver 36.
Äfven i afseende på de här stadgade bötesbeloppen, ansåg Afdelningen
någon jemkning vara erforderlig, och får derföre föreslå, att redactionen
af denna §. blifver:
”Har behörig man gjort undersökning uti salubodar och bodkammare,
eller andre rum, der varor bevisligen till salu hållas, eller der
”varuförsäljning förut under samme iunehufvares tid bevisligen skett, bote,
”derest olofligen infördt gods vid sådan undersökning ej finnes, ifrån 20
”till 100 R:dr.” (Det öfriga af detta mom. utgår.)
”Har han försummat att medtaga vittnen, eller vägrat att fullmagi,
”förordnande, tjenstetecken eli er depositionsbevis företej på sätt 02 S•
”stadgarj bote från 10 till 5o R:dr och straffes dertill med suspension
”från tjenst och lön i en tili tre månader.”
39 §. blifver 37.
Afdelningen får föreslå, att denna §. må erhålla följande förändrade
lydelse:
”Har behörig person å sådane ställen, der försäljning af varor icke
”eger rum, undersökning gjort, utan alt olofligen infördt gods dervid,
”upptäckt blifvit, bote serskildt för hvarje undersökt rum eller lägenhet,
”sorn af samma person i samma hus innehafves, ifrån 5o till 200 R:dr
”och straffes dessutom med supension från tjenst och lön i tre till nio
”månader.” (Det öfriga af § bör utgå.)
Bilt. till R. St. Brot. lS34 och i83S. 5 Sami. 2 Afd.
io;de Häftet.
5
3q Btviitn.- Lag- samt Mim. Besv.- och Oetoiv-Utsk. Utlåtande N.o 1Ä,
4i §. blifver 3g.
Redactionen af denna §. torde böra rättas i enlighet med 32 och
lyda sålunda:
"Hvarje behörig marij sora, på sätt här ofvanföre i detta Cap.
”är föreskrifvet, anställer undersökning efter förbjudet eller tullförsnil”ladt
utländskt gods, skall ej mindre än de personer, hvilka till hand*
”räckning eller såsom vittnen medfölja, njuta lika hägn och beskydd,
”sorn Kongl. Majrts och Kronans Erabets- och Tjenstemän i allmänhet,
”när de i sine förrättningar äro stadde.”
”Den sora vägrar behörig undersökningsman det &c.” (§ blifver i
öfrigt oförändrad.)
5 Cap.
Om värdering af anhållet gods.
45 §. blifver 43*
Den af ruIl-Comileen föreslagna redaetions-förändring af denna
§. har Afdelningen antagit och lyder densamma som följer:
”Gods, sorn i beslag taget är, varde, i närvaro af en Rättens Leda,
Jmot och beslagarenj jemte egaren, om han uppgifven är och på kallelse
•”tillstädeskommer, upptecknad t.” &c. (resten af §. bibehålies.)
6 Cap.
Om Rättegången i mål, rörande oloflig införsel eller utförsel af varor,
samt huru ådömde böter skola gäldas eller förvandlas.
4g S- blifver 47-
Till undvikande af tvister om rätta forum för upptagande af mål, rörande
förbrytelser emot denna Förordning, har Afdelningen ansett sig böra,
i likhet med Tull-Comitéen, föreslå bestämmandet deraf till närmaste
Rådstufvu-Rätt inom det Tullkamare-District, der förbrytelsen skettj
och torde förevarande §. således böra erhålla följande redaction:
”Mål, som angå förbrytelser emot denna Förordning, skola, der de ej,
”i anseende till personen tillhöra Hof-Rätt, upptagas vid Rådstufvu-Rätt i
”den stad, der förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt, eller, om det ti”mat
utom stads jurisdiclion, vid Rådstufvu-Rätt i den stad, som när'mast
är.”
Härmed förenade sig Anders Nilsson från Malmöhus Län.
STOCKHOLM, Ecksteiwska Tryckeriet, i835.
Bev.-f Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsi‘s Betänkande N:oi5. i
N:o i5
Ankona till Exp.-Utsk. d. 2 Mars.
Betänkande, i anledning af Herr Friherre Boyes, Ludvig,
mation, angående bränvinsbrännings-rättighetens
utöfvande för hemman, som fardagen den 14 Mars
tillträdas.
Till Bevillnings-Ulskoltet har blifvit remitterad en hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln af Herr Friherre Boje, i anledning af Ståndets beslut
rörande bränvinsbränningens utöfning och under åberopande af den rätt
56 §. Riksdags-Ordningen medgifver, väckt motion, deruti Herr Friherren,
föi’eslagit, att egare eller brukare af jord, som, innan han densamma tillträdt,
anmält sig lill begagnande af den, jorden åtföljande bränvinsbränningsrätlighet
och således derföre debiteras ifrån den i:sta Januarii till den
sista påföljande Mars, måtte vara tillåtet, att för tiden från den i Januarii
till den 14 Mars, då han först jorden tillträder, utöfva bränningsrättigheten
å det hemman, der han är bosatt, med vilkor likväl, att icke begagna
panna af större rymd, än som å det hemman, hvilket tillträdes, får nyttjas,
samt att hans bostad är belägen inom samma fögderi, som det hemman,
för hvilket han bränner; såsom skäl för hvilken motion Herr Friherren
uppgifvit, alt det inträffat, att en person, som vid mantalsskrifningen
anmält sig till hränvinsbränning för hemman, hvilket han först nästa fardag
den 14 Mars tillträdt, och emedlertid ulöfvat rättigheten å sin förra
bostad , blifvit dömd till böter och att mista redskapen.
Denna motion, som Bevillnings-Utskottet gemensamt med Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten handlagt, hafva Utskotten i
öfvervägande tagit; och som, emot hvad Utskotten i 6 §. af Utlåtandet
N:o 8 tillstyrkt och samtlige Riks-Stånden gillat, bränvinsbränningsrättighet
ej må å annor man öfverlåtas, utan i sammanhang med jorden; i följd
hvaraf egare eller brukare af jord icke kan blifva berättigad, ali, innan
han jorden tillträdt, hränvinsbränning för densamma utöfva, vid hvilket
förhållande, och då jord å den i Lag utsatte fardag af- och tillträdes, fråga
icke heller kan uppstå om rättighet för tillträdare, att för tiden emellan den
i Januarii och den 14 Mars bränna för den jord, som sistnämnde dag tillträdes,
ulan afträdaren deremot tillkommer, alt af bränvinsbränningsrättig
Bihang
till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. 2:dra Afd.
Lide Häftet,
2 Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- ooh Oecon.-Utsl-.s Betänkande N:o i5,
heten sig begagna intill fardagen, då han jorden afträder, helst det i annat
fall inträffade, att tvänne personer på samina tid skulle serskildt få idka
bränvinsbränning för samma jord, hvilket åter icke instämmer med de af
Riks-Stånden för bränvinsbränningen antagne grunder; alltså och då äfven,
i händelse af- och tillträdare skulle förena sig om annan fardag, än allmänna
Lagen bestämmer, och tillträdare derigenom blifva berättigad, alt under
den nu ifrågasatte tid bränvinsbränning för jord utöfva, 5, 6, 8, n och 59
§§. i ofvanberörde Utlåtande N:o 8, med hvarannan jemförde, innefatta de
bestämmelser, som erfordras, för alt, å ena sidan, betrygga egare eller brukare
af jord om en obehindrad utöfning af densamma åtföljande bränvinsbränningsrätlighet
och, å den andra, kunna handhafva conlrol emot missbruk
vid denna rättighets begagnande, i hvilka omständigheter något vidare
tillägg för det i motionen omförmälde förhållande således icke är af nöden,
finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande motion må förfalla.
Hvilket Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt underslälles.
Stockholm den a Mars i835.
wgm •
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Btvillmugs-y Lag- samt Mm, Be sv, tch Oecon.-Xftsfotum Memorial N:o 16, t
N:o 16.
Ankom till Exp.-Utsk. den 16 Mars.
Memorialj i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens Memorial
JS:o i3, med förslag till samman jemkning af Riks-Siåndens
beslutj rörande Utskottens Utlåtande JS:o 8, angående reglementariska
föreskrifter för bränvins-bränningens utöfning m, m.
Af Högloflige Ridderskapet och Adeln har, enligt ankommet Prolocolls-Uldrag
af den 5 i denna månad, ofvanberörde Memorial, N:o i3, i
hvad det angår 10, 13, 23, 4^ och 47 §§• förslaget till Förordning om
hränvins-bränningen m. m., på grund af gjorda anmärkningar, blifvit återremitteradt
i det ändamål, att, derest de af Utskotten vid nämnde §§. föreslagna
inbjudningar icke skulle antagas, utan Stånden vidblifva sine förut
fattade beslut, volerings-proposilioner i afseende på de skiljaktiga meningarne
måtte uppgöras.
Då såväl ofvanåheropade Protocoll, sorn ock Utskotten tillhandakomne
Prolocolls-Utdrag från Högvördige Preste-Ståndet af den g, samt från
Välloflige Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet af den 5 i denna
månad, utvisa, alt de af Utskotten vid ofvariomförmälde §§. gjorda inbjudningar
blifvit antagne af de Stånd, lill hvilka de varit ställde; och samma
§§., hvilka icke innefatta frågor af bevillnings-natur, sålunda blifvit afgjorde
dels genom trenue Stånds och dels genom samtlige Ståndens sammanstämmande
beslut, anse Utskotten återremissen icke föranleda annan åtgärd»
än att berörde förhållande anmäla.
Slockholm den r4 Mars 1335-
På Ilöglojlige Bevillnings-Utskottcts vägnar.
På Högloft. Ridderskapets och Ådelns På Högv Presle-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
H. v. FERSEN. C. J. GREVILLIUS.
På Vallöf!. Borgare-Ståndets På Hederv. Bonde-Ståndet*
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
OLOF WIJK. JOHANNES SVENSSON.
Ihh, till R, St, fröt, j834 oth 1835. 5 Sami, % Ajef,
mrte Häftet.
ti%illttiHjit-* L»g* tämt Ålim. Btsxi. »th Orce».-\3tthttem Mttnorui1 N;s i<5.
På Högloflige Lag-Utskottets vägnar.
PS Böglofl, Ridderskapets och Adeli»
Ledamöters vägnar;
0. W. STAEL v. HOLSTEIN
På Val lod Borgare-Ståndet».
Ledamöters vagnar t
J. BÅÅTH.
På Högv. Freste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
L. G. MITTAG.
På Heder». Bonde-Ståndet#
Ledamöters vägnar;
A. PÅHLSON.
På Högloflige Allmänna Besvärsv och OeconomieAJtkottets vägnar„
På Höglofl. Ridderskap*!» och Adels»
Ledamöter» vägnar;
Q F. HORN.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöter» vägnar:
N. LIMNELIUS,
P& Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
C, F. BJÖRKMAN.
På Heder», Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
HANS JANSSON.
G. M. Gyllenhoff.
STOCKHOLM, »835*. hos J. A., W itire».
egist er
öfver Bevillnings- med flere sammansatta Utskotts afgifne
Betiinkanden _, Utlåtanden och Memorial vid Urtima Riksdagen
i Stockholm åren i83f och i835.
Betänkandets
Numer
-
B.
Bevillning af jagt till praemier för rofdjurs dödande .. - • 3.
— ytterligare Utlåtande i samma ämne .... 4*
Brännvinsbränning, angående dess inställande . . . .
— — grunder för förändrade föreskrifter derom och
hvad dermed har gemenskap . - 3.
— — ytterligare Utlåtande i ämnet ... 5*-
—. —• Memorial,med förslag till sammanjemkning af Riks
Ståndens
olika beslut, samt till voterings-propo*
silioner ...... J»
— reglementariska föreskrifter för densammas utöfning
111. m. ...... 6.
,  — ytterligare Utlåtande i ämnet . . . «•
— — Memorial, med förslag lill sammanjemkning af
Riks-Ståndens olika beslut . . . • sS*
— ytterligare Memorial i ämnet . ^ . '£• ' 16-
— rättigheten för dess utöfvande för hemman,, sorn
fardagen deri 1 4 Mars tillträdas . . . *5-
Bränvin, om yrkadl förbud emot tullfri införsel deraf från Norrige g?
J.
Jagt-hevill ning till praemier för rofdjurs dödands .
— — ytterligare Utlåtande i ämnet .... 4-
Lr
Luse, förslag till förekommande deraf 1 .> - - t sy
Lureffdrejeri-Förfaltningarne, yrkad granskning af dösammma. •• r4~
Hih. till R, St, Fm. r83'4 ocA 1835. S Sami'. 2 rffill: - -
s.
Seglation» ona afhjelpande af vissa hinder för densamma emellan
Roslagen och Hufvudstaden ,
T.
Tull, om nedsättning deraf å tobak, som frän Norrige införes till
Westerdahls fögderi i Stora Kopparbergs Län
— om yrkad t förbud emot tullfri införsel af bränvin från Norrige
Ö.
öfverflöd, förslag till förekommande dera! i: lefnadssättet
»©,
r r.
9*
STO CKHOLM» i835 ^ kos J. A, Wum'».
