# ID: svediakorp-gov2021
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,953
# sentences: 2,808
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
ip ib ® ® il a»
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1834 och 1835.
femte samlingen.
\»u_ fjfxieliti'ugen:
B evil In ings^UIs kottets Memorial, Betän kandell och
U. llutande
B ev i 11 ning s-Utskottets Memorial JY:o /fy.
i
N:o 47*
Ankom till Exp-Utsk d. t Jan. x835.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af RiksStåndens
beslut i fråga om verkställigheten af Rikets
Högloft. Ständers beslut, att Sportlarne inom Kongl.
Maj:ts Cancellie hädanefter skola utgå till Kronan såsom
Charlos-Sigillatae-afgift.
Uti Memorial under N:o 46, har Utskottet afgifvit dess utlåtande, så väl
med anledning af HöglofL Ridderskapets och Adelns återremiss afBetägkandet
N:o 36, som öfver det hos nämnde Riks-Stånd af Herr af Sillén framställde,
återremissen bifogade, förslag, innefattande den förändring uti det
af Utskottet uppgifna sätt för stämplade pappers-uppbörden och dess redovisning
inom samtlige Afdelningarne af Kongl. Maj:ts Cancellie, att Kongl.
Stats-Gontoret, som, enligt 16 §. i det redan godkända förslaget till
Charlas Sigillatae Förordning hädanefter, likasom hittills, egde att antaga
en eller flere Chartae Sigillatae Försäljningsman i Stockholm, borde förordna
den person, hvilken, emot borgen och under uppbördsmanna-ansvar, må
på credit utbekomma erforderligt stämpladt papper för Kongl. Majrls
Cancellie och derföre till Stats-Gontoret afgifva redovisning inom samma tid,
som redogörelserne för stämplade pappers-afgiflen i Länen böra vara ingifne
och vid lika äfventyr, samt att denna Uppbördsmans redogörelse
skulle så upprättas, att den utvisade uti serskild column den vanliga stämplade
pappers-aTgiften, och uti en annan column den afgift, som utgjorde
ersättning för Cancellie-Gebiihren, enligt det formulaire Kongl. Stats-Conloret
egde att dertill meddela; och borde en slik redogörelse verificeras med
de af Utskottet föreslagne anteckningslistor ifrån så väl Kongl. Maj:ts Justilice-Revision,
som andre till Kongl. Maj:ts Cancellie hörande Afdelningar,
uti hvilka listor borde utsättas hvad uti öfrige, utom fullmagter och constitutorial,
utgående expeditioner bestämde beloppet af stämplade pappers-afgiften;
hvarjemte Herr af Sillen ansett ersättningen för det besvär
och det ansvar, som med ifrågavarande uppbörd och redovisning blefve
förenad, böra bestämmas till en provision af a högst 3 procent af försäljningsbeloppet,
att af Redogöraren uti afgifvande räkningen afföras.
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. i;sta Afd. i\dra Band. i
1 -.sta Häftet.
Bevillnirigs-lJtshotlets Memorial N:o 4y.
Utskottets ofvannämnde Utlåtande N:o få, som innefattar de skål,
hvarföre Utskottet ansett någon serskild åtgärd, med hänseende till Herr af
Sillens förslag, icke erforderlig, har af Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit gilladt, men Höglofl. Ridderskapet och Adeln
har, jemte bifall Lill Betänkandet N:o 36, äfven antagit Herr af Sillens
ifrågavarande förslag, uti hvilket beslut Vällofl. Borgare-Ståndet, genom inbjudning
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, instämt.
Vid detta förhållande och då Utskottets pligt är att sammanjemka
de här anförde, genom Protocolls-Utdrag Utskottet meddelade, Riks-Ståndens
olika beslut i denna fråga, får Utskottet, i främsta rummet åberopande
de i Memorialet N:o 46 upptagne skäl, hvarföre någon förändring i afseende
på de grunder för control och redovisning, som Utskottet uti dess
under N:o 36 afgifne, af 3:ne Riks-Stånd bifallne Betänkande föreslagit,
icke torde kunna ifrågakomma, nu tillägga, att Utskottet så mycket mindre
ansett sig, vid afgifvande af Memorialet N:o få, böra ingå i pröfning
i den del af Herr af Sillens framställning, som rörer reglementariska stadganden,
som Utskottet icke inser, att de delail-omständigheter, Herr af
Sillens förslag innefattar, stå i strid med de grunder, hvilka Rikets Höglofl.
Ständer antagit, utan fastmera äro alt anse såsom föreskrifter med afseende
å tillämpningen, och torde såsom sådane i allt fall, då Rikets Ständers
beslut kommer att till verkställighet befordras, icke komma att undgå
vederbörandes uppmärksamhet, helst Utskottet hyser den förmodan, att de
inom sjelfva Embetsverken nödige föreskrifter i afseende å redovisningssätt,
tjensteåliggandens fördelning m. m. troligen blifvit tagne i betraktande innan
den Nådiga Propositionen i ämnet afgafs. Någon serskild åtgärd för
närvarande, med hänseende till de reglementariska stadganden Herr af Sillens
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet antagne
framställning innehåller, anser Utskottet af ofvan anförde skäl icke
kunna ifrågakomma, utan torde i afseende på grunderne för control och,
redovisning Rikets Höglofl. Ständers beslut inskränkas till hvad uti det af
3:ne Riks-Stånd bifallna Betänkandet N:o 36 är föreslaget.
Hvad åter det) del af Höglofl. Ridd. och Adelns samt Vällofl. BorgareStåndets
beslut vidkommer, som innefattar såsom ett undantags-stadgande
vid 19 §. i Charta? Sigillata?-Förordningen : ”att den Försäljningsman i allmänhet
tillerkända försäljningsprovision af 4 procent skulle nedsättas till 2
högst 3 procent för den Chartte Sigillatas-Försiiljningsman, som inom Kongl.
Majrts Cancellie kom att antagas,” anser Utskottet, då detta af 2:ne Riks
-
Bevillnings-Utshoitets Memorial JV:o 47'
3
Stånd antagne stadgande eger inflytande på beloppet af Chartae Sigillataeinkomsten,
sig böra fästa de Riks-Stånds uppmärksamhet, hvilka icke antagit
Ilöglofl. Ridd. och Adelns inbjudning, på det förhållande, att, vid öfververflyttningen
af sportlnrne till stämpladt pappersafgift, Rikets Höglofl. Ständer,
utan någon förhöjning af Chartae Sigillatae-afgiften emot hvad sportlarne
utgjorde , beräknade lika stor summa böra ingå genom Charta Sigillata
som den, hvartill den så kallade Cancellie-Gebiihren var i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition upptagen, och i följd deraf Chartae Sigillatse Bevillningsinkomsten
i Stats-Utskottets Betänkande N:o 2q5 beräknades till ett belopp,
förhöjdt med samma summa, som Cancellie-Gebiihren ansetts utgöra, utan att
något afdrag, med hänseende till Försäljnings-provisionen, egt rum; och får
Utskottet, med anledning häraf, vördsamt meddela, att, enligt de upplysningar
Utskottet varit i tillfälle erhålla, såsom en allmän calculationsgrund
kan antagas, att, då af den summa handlingen afser, din s. k. Cancellie-Gebiihren
utgår med procent, och Chartan å samma handling utgör 5 procent,
samt, i följd deraf, då Gebuhren beräknats till 37,000 R:dr för hvarje
år, det öfriga erforderliga beloppet af stämpladt papper årligen för Afdelningarne
af Kongl. Maj:ts Cancellie kan anses utgöra 24,666 R:dr 32 sk.,
blifver försäljningsprovisionen å hela beloppet, med beräkning af 4 procent,
2466 R:dr 3a sk., eller för det i stället för Gebuhren erforderliga stämplade
papper 1480 R:dr och för de öfrige Chartorne 986 R:dr 3a sk. — Om
nu å hela beloppet endast beräknas 2 procent i försäljningsprovision, minskas
bristen eller den summa, som försäljningsprovisionen å 4 procent af det i
stället för Gebiihr utgående stämplade papperet utgör R:dr 1480: — —
med besparingen af 2 procent på det öfriga för Kongl.
Maj:ts Cancellie här ofvan upptagne Chartae-behofvet 24,666
R:dr 3a sk., eller med R:dr 4<)3: 16. —
samt 2 procent å de 37,000 Rtdr, som Gebiih
ren
anses utgöra, eller 74°: —“
—  1233: 16. —
Få egentliga bristen komme att blifva R:dr 246: 32. —
eller med 3 procents beräkning i försäljningsprovision ,, 863: 16. —
i stället för 1^80 R:dr, sorn, enligt Högvördige Preste-Ståndets och Hederdervärda
Bonde-Ståndets beslut, uppkommer.
Då Utskottet uti det af Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet antagne
förslag finner en utväg, hvarigenom, medelst antagandet af en Försäljningsman
med mindre försäljningsprovision för Kongl. Maj:ts Cancellies Afdel
-
4 BevillningS-Utslcottels Memorial ]Sf:o /fr.
ningar, denna, ehuru till obetydligt belopp, uti beräkningen af Chartae
Sigillatae Bevillnings-inkomsten förevarande brist kan förminskas, och hvars
fyllande Utskottet äfven vågar förmoda med säkerhet torde kunna påräknas
genom den antagna beräkningen af uppbörden överskjutande inkomst, har
Utskottet trott sig härå böra fästa Riks-Ståndens uppmärksamhet, och får,
i följd deraf, vördsammast hemställa, huruvida ej Högv. Preste-Ståndet och
Hederv. Bonde-Ståndet skulle behaga instämma uti Höglofl. Ridd, och Adelns
samt Yällofl. Borgare-Ståndets beslut,
att för den Chartae Sigillatae Försäljningsman, som antages för Kongl.
Majrts Cancellie-Fördelningar, försäljnings-provisionen må bestämmas
till 2 högst 3 procent af försäljnings-beloppet, att af nämnde Redogörare
uti afgifvande räkning afföras.
I händelse Utskottets ofvannämnde inbjudning af Högv. Preste-Ståndet
samt Hederv. Bonde-Ståndet antages, torde serskild underdånig skrifvelse
härom till Kongl. Maj:t nu komma att afgå; men om desse a:ne Riksstånd
ej skulle vilja biträda förrberörde af Höglofl. Ridd. och Adeln fattade
beslut, får Utskottet, till den behandling 69 §. Regerings-Formenföreskrifver,
vördsamt framställa följande Yoterings-proposition:
Den, som vill, att försäljnings-provisionen å det för Kongl. Maj:ts
Cancellie-Afdelningar erforderliga stämplade papperet skall beräknas till 2
högst 3 procent af försäljningsbeloppet, att af Redogöraren uti afgifvande
räkning sig såsom Försäljningsman tillgodo beräkna och afiora
voterar Ja;
Den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej, anses något serskildt stadgande i detta afseende ej vara
af noden, utan samma försäljningsprovision böra tillgodokomma Chartte Sigillatae
Försaljningsmannen för Kongl. Majrts Cancellie, som för Chartte Sigillatae
Försäljningsman i Rikets Höglofl. Ständers förslag till Chartte Sigillatte
Förordning 19 §. är stadgad.
Hvilket allt R. H. Ständers pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 3o December i834*
STOCKHOLM, Kokgi.. Ordens-Boktryckkriet, i835.
Bevillnings-Ut skottets Utlåtande N:o ^<9.
i
N:o 48.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 1835.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets Memorial N:o 3y,
angående Stadgande i Bevillnings-Förordningen, i afseende å Centonalens
öfverfljttning pä allmänna Bevillningen.
Enligt ankomne Protocollsutdrag af den 1 och 4 dennes har ofvannämnde
Memorial blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. BorgareStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, men deremot af Högvördiga PresteStåndet
återremitteradt, på grund af följande anmärkningar, nemligen:
af Herr Prosten Astrand, som yttrat, att ett missförstånd vore aLt befara
i anledning af Mom. a), der det heter: ”af alla löner erlägges en för
hundrade m. m.och att då Preste-Slåndet icke erlade Centonal efter denna
beräkning, borde följande tillägg göras: ”med undantag af P rester skåpet,
som erlägger sin Centonal efter den grund Presteståndet mcdgifvit
al Herr Doctor Björkman, som instämt uti den af Herr Prosten Astrand
gjorde anmärkning, och derjemte, enär. det ej kunde vara meningen
att ålägga löntagare en ny afgift, föreslagit denna närmare bestämning: ”af
alla löner, der Centonal förut egt rum, erlägges m. m.;” samt
af Hei r Domprosten Doctor Holmström: att, till undvikande af missförstånd
vid Taxeringar, och då det i allt fall vore bättre att und vika cn otydlighet
eller tvätydighet, än att låta den qvarstå och föranleda misstag, Ulskottels
förslag borde sålunda förtydligas: ”af alla löner, af hvilka Centonal hittills
blifvit erlagd, erlägges m. m.”
Vid öfvervägande häraf har Utskottet, då frågan endast angår öfverflyttning
af Centonalen till utgående i sammanhang med allmänna Bevillningen,
men icke någon förändring i grunderne för Centonalens utgörande, visserligen
för sin del ansett det vara tydligt, att densamma ej heller hädanefter
kan beräknas af andra löner än hittills skett, lill följd af serskilde, derom
gällande Författningar, hvilket Utskottet ock trott sig hafva uti nämnde Memorial
antydt, då Utskottet i momentet 0) föreslagit, till införande i blifvande
Bevillningsförordningen, att, ”af alla löner erlägges en för hundrade,
motsvarande den hittills under benämning af Centonal afgift på löner skedda
innehållningmen då likväl, på sätt berörde anmärkningar ådagalägga,
betänklighet i ornförmälde afseende inom ett Riksstånd förekommit, får Ut
£
ihan g. till R. St. Prot. i83/f och i8.3S, S.-te Sami. i:sta Jifd. 2.-dra Banclet.
2-dra Häftet. i
2
Bevillnings-Utskottcts Memorial N.-o 4d
-
skottet, enär arimärkningarne endast åsyfta ett förtydligande af Utskottets
förslag, härmed vördsamt föreslå det tillägg vid momentet a) att,
af alla löner, af hvilka Centonal hittills utgåttj erlägges &c.; hvilket
inom Preste-Ståndet yrkade tillägg Utskottet hemställer jemväl
måtte af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden
bifallas.
Stockholm den 3o December 1834-
N:o 49.
Ankom till Exp.-Utsk. den 8 Jan.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut angående Stora
Sjötulls-Bevillningen.
Sedan Bevillnings-Ulskottet, genom serskilda Protocolls-Utdrag af den
ii, i5 och 18 sistlidne månad, erhållit del af Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Utskottets, under N:o 45, afgifna Utlåtande öfver de vid Betänkandet
N:o 29, angående Stora Sjötulls-Bevillningen, gjorda anmärkningar, har Utskottet
nu skolat afgifva förslag dels till sammanjemkning af de olika meningar,
som i detta ämne förekommit, dels ock till de Propositioner, öfver hvilka
omröstning lärer komma att anställas i Förstärkta Stats-Utskottet; med
anmälan derjemte, att Ulskottets förslag i öfrige här ej upptagne delar blifvit
af samtlige Riks-Stånden utan förändring godkändt.
I afseende på frågan, huruvida vissa varu-artiklar borde till in- och
utförsel förbjudas, är beslutadt: nemligen: af Högloft. Ridderskapet och Adeln:
all i första hufvudgrunden den inskränkning skulle göras, som föranledes af
Ridderskapets och Adelns, i fråga om tackjerns utförsel, i anledning al Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o i35, fattade beslut,
att nemligen utförseln af nämnde Artikel skall vara förbuden; af Högvördiga
Preste-Ståndet: att Rikets Ständer mätte yttra, det de anse, att förbud må
kunna ega rum i vissa fall, när omständigheterna så fordra, men att alla
varu-artiklar borde i Tulltaxan med åsatt tull intagas, för att icke, genom
följden af saknad tullbestäminelse, lägga något band på Kongl. Maj:ts höga
rätt att upphäfva införselförbud; af Hällöf. B or g are-Ståndet: att förbud
borde i Tulltaxan utsättas vid de varu-artiklar, der Ståndet, vid Tulltaxans
granskning, kunde finna lämpligt att, i hvarje fall, sådant bestämma, samt
Bevillnings-Utskotlcls Memorial iT.-o 49-
3
att äfven för de varu-artiklar, der förbud komme att bestämmas, skulle tullvärden
och tullafgifter utsättas; samt af Hedervärda Bonde-Ståndet: att
Ståndet, i fråga om det tullsystem, som borde antagas, biföll den derföre af
Utskottet, i första Afdelningen, Mom. A, af Utlåtandet N:o 45, föreslagna
hufvudgrund.
Ehuru visserligen tullinkomsterne kunna anses beroende deraf, huru
vida
flere eller färre varu-artiklar uti Tulltaxan äro med förbud till in-eller
utförsel belagda, men denna fråga likväl är af oeconomisk natur och således
icke nu kan utgöra föremål för någon omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, så
mycket mindre, som Rikets Höglofl. Ständer stannat i det beslut, att, oansedt
hvad i afseende på förbud i serskilda Stånd beslutats, så väl tullbeloppen
som tullvärdet i Taxeförslaget skulle bestämdt utsättas, får Utskottet, i enlighet
med Riks-Ståndens beslut, vördsamligen framställa följande sam
manjemknings-förslag
till första Tullbevillnings-grunden:
att, med erkännande af Konungens rätt i afseende på förbuds utfärdande
och upphäfvande emot in- och utförsel af varor, så väl som
af de rättigheter Konungen tillkomma i afseende å Tractaters afslu
tande
med främmande magter, alla varu-artiklar, hvarmed i Sverige
handel kan drifvas, böra i den Tullbevillnings-Taxa, som af Rikets
Ständer fastställes, med derföre utsatt tull intagas; dock kommer, i
de fall Rikets Ständer beslutat att förbud bör ega rum, detta att för
sådana varu-artiklar i förslaget utsättas.
Bonde-Ståndet har, såsom följd af hvad Ståndet rörande beloppet af inoch
utförseltullen beslutit, ansett Utskottets förslag om grunderna för Tullbevillningen
uti a, 3, 4 och 5:te punkterna af i:sta Afdelningen förfalla;
men som de 3:ne öfrige Riks-Stånden gillat berörde fyra hufvudgrunder,
lärer vid sistnämnde beslut få förblifva.
Ridderskapet och Adeln har antagit 6:te hufvudgrunden, med den i
Utlåtandet N:o 45 föreslagne förändring; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden
godkänt samma grund oförändrad, enligt Betänkandet N:o 2q pag. ig,
och Bonde-Ståndet har ansett densamma förfalla.
Då Utskottets förslag i hufvudsaken alltså blifvit godkändt af 3:ne Riksstånd,
och annan skiljaktighet i dessa Stånds beslut icke förekommer, än att,
enligt Utlåtandet N:o 45, orden; ”och ej medförbud beläggas” skulle utgå,
hvilken redactions-iörändring torde finnas mest lämplig, oansedt Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t anmäla underdånig önskan om förbud å vissa varuartiklar,
enär, i följd af Riks-Ståndens sammanstämmande beslut, tullafgifter
å alla ej tullfria artiklar, i allt fall, skola uti Tulltaxan upptagas, får
4
Bevillnings-Utskottets Memorial IV.-o 4-9-
Utskottet vördsamt föreslå Preste- och Borgare-Stånden, att i allo
biträda Ridderskapets och Adelns förenämnde beslut.
Af Ridderskapet och Adeln är ^ide hufvudgrunden antagen , med den
i Utlåtandet N:o 45 tillstyrkta förändring; men Preste- och Borgare-Stånden
hafva gillat samma grund, med den enda förändring, att ”utländsk förbrukning”
må utbytas emot ”export;” och Bonde-Ståndet har ansett nämnde
grund förfalla.
Emellan förstnämnde 3:ne Riks-Stånds beslut förekommer således ingen
annan olikhet, än att, enligt Ridderskapets och Adelns, orden: ”och hvilka,
till utförsel tillåtas,” skulle utgå; hvadan Utskottet, som, enär tullbestämmelse
äfven å sådane, ej tullfrie varu-artiklar, hvilka icke få utföras,
komrher att i förslaget till Tullbevillnings-Taxa upptagas, för sin del anser
berörde redactionsförändring mest lämplig,
hemställes, att Preste- och Borgare-Stånden jemväl måtte i delta afseende
biträda Ridderskapets och Adelns mening.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkänt 8;de hufvudgrunden
enligt Utskottets förslag, som äfven är antaget af Borgare-Ståndet,
med tillägg af orden: ”och som äro till utförsel tillåtne;” och BondeStåndet
har ansett nämnde grund förfalla.
Enär följaktligen Utskottets förslag hufvudsakligen är godkändt af 3:ne
Riks-Stånd, får Utskottet, under åberopande af de i nästförestående punkt
anförde skäl, vördsamt
hemställa till Borgare-Ståndet, att, med uteslutande af förenämnde
tillägg, biträda Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndet har ansett Utskottets förslag, i gide, io:de och inte
hufvudgrunderna förfalla; men som dessa hufvudgrunder blifvit godkände af
de 3:ne öfrige Riks-Stånden,
så lärer dervid få förblifva,
Ridderskapet och Adeln har bifallit i2:te hufvudgrunden, med den
förändring, att orden: ”öfverlåta till Kongl. Maj:t rättigheten att” skulle
derifrån utgå; äfvensom Preste-och Bonde-Stånden vidtagit en sådan ändring,
att samma hufvudgrund skulle i slutet erhålla följande lydelse: ”det Kongl.
Maj:t i Nåder må vidtaga alla de mått och steg, som, i afseende härpå ,
med Landets bästa äro förenliga, samt, för befrämjande häraf, begagna
rättigheten att minska eller nedsätta den i Tullbevillnings-71axan utsatta
tull;” samt, ”att Rikets Ständer besluta, att, till beredande af en för
Svenska handeln förmonlig reciprocité emot utländska magt er. Kongl. Maj:t
må äfven kunna höja tullen på inkommande varor intill nästa Riksdag”;
Bcvillnings-Ulskoltets Memorial TF.-o 49-
5
hvaremot Borgare-Ståndet antagit nämnde grund oförändrad, enligt Utskottets
förslag.
Då alltså i denna fråga, hvilken är af egenskap alt icke kunna förfalla,
2:ne Stand stannat emot 2:ne i olika beslut, får Utskottet, enär någon
sammanjemkning deraf i hufvudsaken icke torde antagas, med hemställan lill
Borgare-Ståndet, att instämma uti ofvannämnde af Ridderskapet och Adelil
beslutade och med i Grundlagen redan befintliga stadganden öfverensstämmande
redactions-förändring, föreslå följande voterings-proposition :
l:o.
Den, som bifaller, att ia:te hufvudgrunden i Utskottets förslag skall
innehålla: att då Rikets Ständer uti den Tull-Taxa, sorn nu kommer att utfärdas,
icke kunnat bestämma annan tull å varor än den, sorn efter närvarande
omständigheter bäst försäkrar Statens inkomst, och med Statens interesse
öfverensslämmer; men det på Kongl. Maj:t endast ankommer, att, i
afseende på Utländska magter, bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocite,
Rikets Ständer skulle i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t i
Nåder må vidtaga alla de mått och steg, som, i afseende härpå, med Landets
bästa äro förenliga, samt, för befrämjande häraf, minska eller nedsätta
den i Tullbevillnings-Taxan utsatta tull, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer 12:te hufvudgrunden att erhålla följande lydelse: att då Rikets
Ständer uti den Tull-Taxa, som nu kommer att utfärdas, icke kunnat
bestämma annan tull å varor än den, sorn efter närvarande omständigheter
bäst försäkrar Statens inkomst och med Statens interesse öfverensstämmer ;
men det på Kongl. Maj:t endast ankommer, att, i afseende på Åländska magier,
bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocite, Rikets Ständer skulle
i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t i Nåder må vidtaga alia de mått
och steg, som, i afseende härpå, med Landets bästa äro förenliga, samt, för
befrämjande häraf, begagna rättigheten alt minska eller nedsätta den i Tullbevillnings-Taxan
utsatta tull; äfvensom att Rikets Ständer för sådant ändamål
jemväl beslutat, det Kongl. Maj:t må äfven kunna höja tullen på inkommande
varor intill nästa Riksdag.
I anledning af Utskottets tillstyrkande i Utlåtandet N:o 45, att Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
6
Bevillnings-Utskottels Memorial N;o 49•
Majit, efter sig företeende behof och tillgångar, i Nåder låta sätta i sammanhang
patrullerande Controler ej mindre till sjös än till lands, hvilka ej allenast
kunna upptäcka de lagbrott, som försökas, utan än mer afskräcka från
de tillämnade, är beslutadt, nemligen: af Riclderskapet och Adeln: att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Befäl och manskap
af Kongl. Majlis Flotta hädanefter, å de tider af året, då sådant kan
låta sig göra, i mon af behof och tillgångar, måtte användas till seglande kustbevakning,
å för ändamålet lämpliga, snällseglande fartyg; dock att kostnaden
ej öfverstiger 5o,ooo Riksdaler Banco årligen; af Borgare-Ståndet: det
böra Rikets Ständer bos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Officerare
och manskap af Kongl. Majlis Flotta hädanefter, å de tider afåret, då sådant
kan låta sig göra, mätte användas till kustbevakning, å för ändamålet lämplige,
snällseglande fartyg, äfvensom att Kongl. Majit täcktes, efter sig företeende
bebof och tillgångar, i Nåder låta sätta i sammanhang patrullerande
Controler, ej mindre lill sjös, än till lands, hvilka ej allenast kunna upptäcka
de lagbrott, som försökas, utan än mer afskräcka från de tillämnade;
samt af Preste- och. Bonde-Ständen, som bifallit Utskottets förslag, utan någon
förändring.
Då innehållet af Borgare-Ståndets beslut i frågan, ehuru af något vidsträcktare
omfattning, likväl närmar sig Utskottets, af 2ine Riks-Stånd godkände
Förslag; så
hemställer Utskottet, om icke Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden skulle vilja förena sig om den af Borgare-Ståndet
yttrade mening, helst någon omröstning härutinnan icke lärer
kunna ega rum.
Utskottas förslag, angående införseltull å spannmål, är godkändt af
3:ne Riks-Stånd; men Ridderskapet och Adeln har deremot bestämt införseltullen
å nedannämnde sädesslag, omalen spannmål, sålunda, nemligen: Bohvele
En Ridr; Hafra 3a sk.; Hvete Två Ridr; Korn En Ridr; Råg En Ridr
16 sk.; Vicker En Ridr 8 sk. samt Arter En Ridr 16 sk. per tunna; och
då, i afseende härpå, Utskottet nu hemsLäller, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle vilja biträda de öfrige Ståndens mening, får Utskottet likväl, för ett
motsatt fall, tillika framställa följande voterings-proposition:
2:o
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å nedannämnde
sädesslag, omalen spannmål, må bestämmas för
Bob vete, till
Hafre
Hvete
Korn
Råg .
Vicker
Ärter
Bevillnings-Utskottets Memorial IV.-o 49•
. R:dr 1:24 p:r
— t: —
. — 3: - -
7 s
lunna.
— i: 2\
— 7: 36
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å nedannämnde sädesslag, omalen spanmål,
sältas, nemligen:
för Bohvete, till ...... R:dr i: — p:r
Hafre
Hvete
Korn
Råg .
Vicker
Ärter
att uttunna.
— 3a
21 —
i: 16
i: 8
i: 16
Alun, andra slag.
Trenne Riks-Stånd hafva godkänt den af Utskottet å denna varu-artikel
föreslagne utförsel-tull af 20 sk per 17 LM.-, men som Ridderskapet
och Adeln deremot nedsatt denna tull till 8 sk., så kommer, i fall detta
beslut ej frånträdes, votering att anställas öfver följande proposition:
3:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Alun, andra
slag, skall bestämmas till 20 sk. per 17 LM, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
kommer utförsel-tullen å Alun, andra slag, att utsättas till 8 sk. per 17 LM..
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier.
Utskottets förslag, att utförsel-tullen å denna artikel skulle utgöra 6
sk. § r:st per LM., är bifallet af 3:ne Riks-Stånd; men som Ridderskapet och
8
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 49-
Adéln nedsatt denna tull till 3 sk. LM.', så, i fall denna mening vidhålles,
föranleder sådant votering öfver följande proposition:
4:o.
Den, sorn gillar Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Aska, af nämnde
slag, må bestämmas till 6 sk. 8 rist. per LU., voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer denna tull å nämnde vara att utsättas till 3 sk. LK.
Bark, Ek-.
Den af Utskottet å en tunna Ekbark, med 2 R:drs tull värde, föreslagne
utförsel-tull af 24 sk., är gillad af 3:ne Riks-Stånd; men då BondeStåndet
bestämt tullvärdet till 1 R:dr och utförsel-tullen till 12 sk. tunnan,
så får Utskottet, för den händelse att detta beslut ej frånträdes, föreslå en
så lydande voterings-proposition:
5:o.
Den, som vill, att, jemlikt Utskottets förslag, utförsel-tullen å en tunna
Ekbark, med ett tull värde af 2 R:dr, skall bestämmas till 24 sk., voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer utförsel-tullen å en tunna Ekbark, med ett tull värde af x R:dr,att
utsättas till 12 sk.
Beck, i tunnor.
Utförsel-tullen å en tunna Beck, som Utskottet föreslagit till y2 sk.,
är godkänd af 3:ne Riks-Stånd; men som denna tuli blifvit af Bonde-Ståndet
nedsatt till 8 sk., per tunna, så lärer, om detta beslut vidhålles, votering
böra anställas öfver följande proposition:
6:0.
Den, som gillar Utskottets förslag, att utförsel-tullen å en tunna Beck
må bestämmas till 12 sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner
Bevillnings-Vtskottets Memorial N.-o 49■ 9
Vinner Nej,
skall utförsel-tullen å en tunna Beck utsättas till 8 sk.
Beck i barkar.
Den af Utskottet härå föreslagne utförsel-tull med 18 sk. SkU, är gillad
af 3:ne Riks-Stånd; men som Bonde-Ståndet nedsatt densamma till 12
sk., per SkU, så, i fall Ståndet vidblifver detta beslut, kommer votering att
ega rum enligt följande proposition:
7:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, alt utförsel-tullen å ett SkU Beek
skall bestämmas till 18 sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer utförsel-tullen å ett SkU Beck alt utsättas till 12 sk.
Benj alla andra slag, oarbetade.
Utskottets förslag, att utförsel-tullen härå skulle bestämmas till 4
per LU, är anlaget af Preste- och Borgare-Stånden; men som Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet nedsatt denna tull till 2 sk. LU, så föreslås
följande voterings proposition:
8:0.
Den, som gillar Utskottets förslag, att utförsel-tullen för ett LU. oarbetade
Ben bestämmes till 4 voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
skall utförsel-tullen å 1 LU oarbetade Ben utsättas till 2 sk.
Borstar.
Utskottets i afseende härpå föreslagna bestämmelse har blifvit gillad
af samtlige Riks-Stånden, men Borgare-Ståndet har serskildt vidtagit det beslut,
att Borstar skola anses förbjudne till införsel.
Bihang till R. St. Brot. i834 och 1839, S.te Sami. usta Afd. a.dra Bandet.
2: dr a Häftet. 2
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 49-
Då Utskottet i afseende på Borgare-Ståndets nyssnämnde, serskilda
beslut, icke funnit någon åtgärd erforderlig, har Utskottet tillika bort vördsamt
anföra, det Utskottet, till undvikande af onödig vidlyftighet, genom ofta
upprepande af enahanda yttrande, trott sig vid de återstående, här nedan
omförmälde varu-artiklar, för hvilka ett eller flere Riks-Stånds beslut om
förbud till in- eller utförsel förekomma, utan alt detsamma till någon vidare
åtgärd föranleder å Utskottets eller Rikets Ständers sida, endast böra förhållandet
anmäla.
Bränvin och Sprit: af säd och Potates eller andra jordfrukter; af Frukt,
Socker, Rum, Ris eller Arrac.
Utskottets förslag, att Bränvin och Sprit af alla slag af lill och med
12 graders styrka, må beläggas med en införsel-tull af i R:dr kannan, och
det af högre gradtal med i R:dr sk., samt att den för Spril Lill luktvattens
beredning hittills medgifne serskilda förlullning må upphöra och denna
Sprit, i förhållande lill dess styrka, draga enahanda tull som annat Bränvin,
är godkändt af Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot Ridderskapet
och Adeln bestämt införsel-tullen å de slag af Bränvin och Sprit, hvilka redan
äro till införsel tiliåtne, till det i i83o års Tull-Taxa föreskrifne belopp
i och för de slag, som hittills varit till införsel förbjudna, i likhet med
hvad Utskottet föreslagit i Betänkandet N:o 29, samt Borgare-Ståndet ^ gillat
de å Bränvin och Sprit uti Betänkandet N:o 29 föreslagne tullbestämmelser;
och har, i sammanhang härmed, Preste-Ståndet ansett Bränvin böra
förbjudas lill införsel, samt Borgare-Ståndet antagit enahanda förbud å Bränvin
af säd och jordfrukter med rubriken: alla andra slag, odistilleradt eller
distilleradt af till och med 12 graders styrka samt deröfver, och af frukt
med rubriken: andra slag.
Då, i frågan om tullbestämmelserne, 2:ne Stånd således antagit Utskottets
förslag i Utlåtandet N:o 45 > och 2:ne deremot gillat Betänkandet N:o
29, med undantag endast för de slag af Bränvin och Sprit, hvilka redan
äro lill införsel tiliåtne, och hvarå Ridderskapet och Adeln bestämt tull-afgiflen
enligt i83o års Tull-Taxa, sä får Utskottet till Ridderskapet och
Adeln hemställa att, på hittills vanligt sätt, å alla slag af Bränvin och Sprit
antaga tullbestämmelsen efter enahanda grund eller enligt Betänkandet N:o
29. Skulle likväl Ridderskapet "och Adeln icke frångå dess mening, måste
först genom votering afgöras, huruvida Ridderskapets och Adelns eller Borgare-Ståndets
beslut skall vid hufvud voteringen utgöra contra-proposition ; i
hvilket afseende Utskottet vördsamt föreslår följande voterings-proposition:
Bevillnings-Utskotlets Memorial N.o 49-
9:o.
Den, sorn vill, alt till
melsen å Bränvin må antagas, att Bränvin och Sprit af alla slag, hvilka redan
äro till införsel tillåtne, må beläggas med den tull, som i83o års Tull-Taxa
bestämmer, eller 3a sk. kannan för till och med 12 graders samt 1 R:dr
kannan för det af högre gradtal; men det förut till införsel otillåtna med
4o sk. kannan för det lägre gradtalet, och 1 R:dr 12 sk. för det högre, voterar
Ja, den det ej vill voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer en tullbestämmelse å Bränvin och Sprit af alla slag, i enlighet med
Betänkandet N:o 29, eller af 40 sk. för kannan, då styrkan utgör lill och
med r2 grader, samt r R:dr 12 sk. kannan för högre styrka, att antagas såsom
contraproposition vid. hufvud voteringen om tullen å Bränvin.
Till sjelfva hufvud voteringen får Utskottet föreslå följande proposition:
10:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att Bränvin och Sprit, alla slag, af
till och med 12 graders styrka, må beläggas med en införsel-tull af 1 R:dr
kannan, och det af högre gradtal med 1 R:dr 24 sk., samt alt den för Sprit
till luktvattens beredning hittills medgifne serskilda förtullning må upphöra,
och denna sprit, iförhållande till dess styrka, draga enahanda tull som annat
Bränvin, voterar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
(i:sta Alternativet) komma alla hittills till införsel tillåtne slag af Bränvin,
af till och med 12 graders styrka, att förtullas med 32 sk., och de af högre
gradtal med 1 R:dr kannan, men de förut förbudne sorter att beläggas, vid
det lägre gradtalet, med 4° och vid det högre med 1 R:dr 12 sk. kannan
i införsel-tull;
(2ldra Alternativet) komma alla slags Bränvin och Sprit att beläggas med 4o
sk. kannan vid införsel, då styrkan utgör till och med 12 grader och med
1 R:dr 12 sk. kannan då styrkan öfverstiger detta gradtal.
Caffe,
Endast Bonde-Ståndet har bifallit Utskottets förslag, alt införsel-tullen
a Caffe må bestämmas till 6 sk. per U.\ hvaremot de 3:ue öfrige Riks-Stånden
bestämt denna tull till 4 sk. Ä; vid hvilket förhållande Utskottet, för den
12 Bevillnings-Ut skottets Memorial N:o 49-
händelse, alt Bonde-Ståndet ej skulle vilja biträda de öfrige Ståndens beslut,
får föreslå en så lydande voterings-proposition :
ll:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att införsel-tullen å Caffe bestämmes
till 6 sk. per U., voterar Ja; deri det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej ,
blifver införsel-tullen å Caffe \ sk. per
Coeffurer.
Den härå af Utskottet föreslagna införsel-tull, 5o R:dr för 100 R:drs
värde, är gillad af 3:ne Riks-Stånd; men som Ridderskapet och Adeln nedsatt
densamma till 25 procent af värdet, så, i fall detta beslut ej frånträdes,
lärer votering komma att anställas öfver följande proposition :
12:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Coeffurer bestämmes
till 5o R:dr för ioo R:dis värde, YOlerar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej ,
kommer införsel-tullen å Coeffurer att blifva a5 procent af värdet.
Decorationer.
Trenne Riks-Stånd hafva antagit Utskottets förslag, att införsel-tullen
å Decorationer må fastställas till 5o R:dr af iooR:drs värde; men som Ridderskapet
och Adeln bestämt densamma till 33g procent af värdet, så lärer,
om detta beslut vidhålles, votering få ega rum enligt följande proposition :
13:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, alt Decorationer beläggas med en
införsel-tull af 5o R:dr för ioo R:drs värde, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,
skaäl införsel-tullen å Decorationer utsättas till 33g procent af värdet.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 49-
Dref.
Ulskoltets förslag, att utförsel-tullen å Dref skulle bestämmas lill i R:dr
per SkU, är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men då Bonde-Ståndet nedsatt
denna tull till 24 sk. SkU., så, i fall detta beslut ej ändras, kommer votering
att anställas öfver följande proposition :
14:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Dref bestämmes
till 1 R:dr per SkU., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
skall utförsel-tullen å Dref blifva 24 sk. per SkU.
Drefmat.
Å denna artikel bar Utskottet föreslagit en införsel-tull af5R:dr samt
utförsel-tull af 1 R:dr per SkU, hvilket förslag blifvit gilladt af 3:ne RiksStånd;
men enär Bonde-Ståndet bestämt införsel-tullen till 3 R:dr 16 sk.
och utförsel-tullen till 16 sk. SkU, så, i fall detta beslut vidhålles, föranleder
sådant till votering, enligt följande proposition:
15:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att för Drefmat införsel-tullen må
bestämmas till 5 R:dr och utförsel-tullen till 1 B:dr per SkU, voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer för Drefmat införsel-tullen att blifva 3 R:dr 16 sk. och utförseltullen
16 sk. per SkU.
Fisk, färsk.
Utskottets förslag, att då färsk fisk ifrån utrikes ort af utrikes man
införes lill större qvantitet än 1 Tunna eller i3 Lispund, bör derföre i tull
erläggas hälften af hvad för samma sorts fisk, saltad, blifver bestämd, är bifallet
af Preste- och Bonde-Stunden; inen som Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet beslutat, att färsk fisk må tullfritt införas, så, i händelse
dessa beslut vidhållas , kommer votering att anställas öfver följande proposition
:
Bevillnings-Utshottets Memorial N:o 49-
16:o.
Den, som bifaller Utskottets föi slag, att för färsk fisk, då den ifrån utrikes
ort af utiikes man införes till större qvantitet än en tunna eller 13 Lispund,
bör i lull erläggas hälften af hvad för samma sorts fisk, saltad, blifver bestämdt,
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej ,
ma färsk fisk införas tullfritt.
Sill i ^ tunnor eller derunder.
Såsom införsel-tull för V tunna Sill, har Utskottet föreslagit 8 sk.,
hvilket är gilladt af 3:ne Riks-Slånd; men som Bonde-Ståndet nedsatt denna
tull till 6 sk., så lärer, i fall detta beslut ej fråuträdes, votering böra anställas
öfver följande proposition :
17:o.
A
Den, sorn gillar Ulskollels förslag, att införsel-tullen för J- tunna Sill
af ofvannämnde slag, bestämmes till 8 sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen för berörde qvantitet Sill att utsättas lill 6 sk.
Sill j ali annan.
Utskoltets förslag, alt införsel-tullen härå borde bestämmas till 32 sk.
tunnan, är antaget af Presle-Slåndel; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet bestämt denna tull till 4<> sk-, och Bonde-Ståndet till 24 sk.
tunnan.
Så vida icke någon sammanjemkning af de olika meningarna eger rum,
lärer först böra afgöras hvad contra-propositionen skall innehålla, i hvilket
hänseende Utskottet föreslår följande volerings-proposition :
18:o.
Deri, som vill, att contra-propositionen i hufvudfrågan skall blifva del
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet fattade beslut, eller alt införsel-tullen
å Sill, all annan, må bestämmas till 4° sk- tunnan, voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej.
Bevillnings-Utskottels Memorial N.-o 49- 1 5
Yinner Nej,
blifver contra-propositionen i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, eller att
införsel-tullen å Sill, all annan, skall utsättas till 24 sk. tunnan.
För omröstningen i sjelfva hufvudfrågan får Utskottet dernäst föreslå
följande voterings-proposition :
19:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, alt för Sill, all annan, införseltullen
skall bestämmas till 32 sk. tunnan, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
blifver beslutet:
(irsta alternativet) Alt införsel-tullen ä Sill, all annan, skall utgöra
4o sk. tunnan.
(2:dra alternativet) Alt införsel-tullen å Sill, all annan, skall utsättas
till 24 sk. tunnan.
Frö, Hamp-, Lin- och Rof-.
Utskottets förslag, att utförsel-tullen härå skulle bestämmas till 4 sk.
tunnan, är bifallet af 3:ne Riks-Stånd; men som Bonde-Ståndet bestämt denna
tull till 16 sk. tunnan, så lärer, i fall detta beslut vidhåiles, votering få anställas
enligt en så lydande proposition:
20:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, alt utförsel-tullen å en tunna Hamp-,
Lin- och Rof-frö bestämmes till 4 sk. tunnan, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer utförsel-tullen för Hamp- Lin- och Rof-frö att blifva 16 sk. tunnan.
Färger: Indigo.
Den af Utskottet föreslagne införsel-tull å 1 U. Indigo till 4 sk., är
godkänd af 3:ne Riks-Stånd; men för den händelse, alt Borgare-Ståndet, som
bestämt denna tull till 8 sk. per U., ej frånträder detta beslut, föreslås följande
voterings-proposition:
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 49•
21:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, alt införsel-tullen för Indigo skulle
bestämmas till \ sk. U, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å Indigo att utsättas till 8 sk. U..
Färger: Rödfärg.
Utskottets förslag, att å Rödfärg skulle bestämmas införsel-tull med i
R:dr 16 sk. och utförsel-tull med i sk. 6 r:st tunnan, är bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet; hvaremot Borgare-Ståndet, som till
beloppet godkänt den föreslagne införsel-tullen, ansett Rödfärg böra förbjudas
till införsel, men få utföras tullfritt, samt Bonde-Ståndet nedsatt införseltullen
till i R:dr och utförsel-tullen till i sk. tunnan.
I afseende å beloppet af införsel-tullen för Rödfärg hafva således 3:ne
Stånd bifallit Utskottets förslag och ett Stånd nedsatt det föreslagne tullbeloppet;
och torde således, i händelse detta ena Stånd ej skulle vilja frångå dess
mening och biträda de trenne öfriga Ståndens beslut, följande proposition till
frågans afgörande genom omröstning af Rikets Ständer godkännas:
22:o.
Den, som vill, att Rödfärg må vid införseln beläggas med den tull, som
Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och BondeStåndet
antagit eller i R:dr 16 sk. tunnan, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å Rödfärg att, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut,
bestämmas till i R:dr tunnan.
Hvad åter angår afgiften vid utförseln af Rödfärg, så hafva Riks-Stånden
deruti stannat i 3:ne olika beslut, nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet: att utförsel-tullen måtte fastställas till det belopp Utskottet
föreslagit, eller 2 sk. 6 r:st tunnan; Borgare-Ståndet, att denna vara må
tullfritt utföras, samt Bonde-Ståndet, att vid utförseln deraf en tull-afgift af
6 sk. tunnan bör erläggas.
Första frågan blifver här således om contrapropositionen; och får Utskottet
i sådant hänseende föreslå följande voterings-proposition:
23:o.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 49• 17
23:o.
Den, som vill att conlrapropositionen skall upptaga Bonde-Ståndets beslut,
eller att utförsel-tulleft å Rödfärg må bestämmas till 2 sk. tunnan, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer contrapropositionen att innefatta Borgare-Ståndets beslut, eller att
Rödfärg må tullfritt utföras.
Propositionen för voteringen i liufvudsaken torde derefter blifva
24:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att för Rödfärg utförsel-tullen bestämmes
lill 2 sk. 6 r:st tunnan, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer
(irsta alternativet) utförsel-tullen å Rödfärg att blifva 2 sk. tunnan.
(2:dra alternativet) Rödfärg att få utföras tullfritt.
Garn, Kardulls, otvinnadt eller odubbleradt, eller så kalladt klädmakaregarn.
Den af Utskottet härå föreslagne införsel-tull till 16 sk. per U., är gillad
af samtlige Riks-Stånden; men af Borgare-Ståndet besluladt, alt klädmakaregarn
skall beläggas med förbud till införsel.
Hampa.
Till följd af Ridderskapets och Adelns beslut, att införsel-tullen för
Hampa skall nedsättas från det af Utskottet föreslagne och af de 3:ne öfrige
Riks-Stånden godkände belopp, 4 R:dr, till 2 Rrdr per NAä, lärer, derest beslutet
blifver oförändradt, omröstning anställas öfver följande proposition:
25:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Hampa må besämmas
till 4 R*dr per SkU., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å Hampa att utsättas till 2 R:dr per SkU.
Bihang till R. St. P-rot. 18 34 och 1835, 5.te Sami. testa Af cl. 2.-dra Bandet.
2:dra Häftet. 3
i8
Bevillnings-U t skottets- Memorial N.-o 49-
Hudar och Skinn: oberedda, torra.
Samtlige Riks-Stånden hafva förhöjt utförsel-tullen derå från de af Utskottet
föreslagne 4 r:st> fiN 4 s^- ®
Humla.
Den af Utskottet föreslagne införsel-tull af i R:dr för i LU. Humla
är godkänd af 3:ne Riks-Stund; men dä Bonde-Ståndet förhöjt denna tull till
i R:dr a4 sk. LU., så lärer, om Ståndet vidhåller detta beslut, votering höra
anställas öfver följande proposition:
26:o.
Den, som gillar Utskottets förslag,, alt införsel-tullen å Humla skall bestämmas
till t R:dr LU., voterar Ja; den det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen för Humla att utsättas lill i R.dr s4 sk. LU.
Häckt or, Hakar och Hy skjör.*
Den af Utskottet i afseende härå föreslagne lullbestämmelse har blifvit
gillad af samtlige Riks-Stånden, men Borgare-Ståndet har ansett, alt nämnde
artiklar böra förbjudas till införsel.
Hängslen:
Jemväl i afseende härpå, har den af Utskottet föreslagne tullbestämmelse
blifvit af samtlige Riks-Stånden gillad, men Borgare-Ståndet har dervid
tillagt, att Hängslen skola anses förbjudne till införsel.
Instrumenter: Fältskärs.
Den härå af Utskottet föreslagne införsel-tull med i5 procent af tullvärdet
är bifallen af 3:ne Riks-Stånd; men då Ridderskapet och Adeln nedsatt
denna tull lill 5 procent af värdet, så, i fall detta beslut ej frånträdes,
lärer omröstning anställas enligt följande proposition:
2T:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att Fältskärs-Instrumenter beläggas
med införsel-tull till i5 procent af värdet, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen för Fältskärs-Instrumenter vara bestämd till 5 procent
af värdet.
Bevillnings-Ut skottets Memorial N.-o 49-
*9
Jern: tack- och barlast.
De af Utskottet härå foreslagne tullbestämmelser äro gillade af samtlige
Riks-Stånden; och hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
derjemte ansett nämnde artikel böra förbjudas lill utförsel; äfvensom
Borgare-Ståndet antagit förbud emot införsel deraf. I följd af ofvannämnde
3:ne Riks-Stånds beslut, kommer således förbud uti Förslaget till
Tulltaxa för utförsel af denna varu-artikel att upptagas.
Jern: Canoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade,
samt Hallar äfver il tums tjocklek.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat de härå foreslagne tullbestämmelser;
hvarjemte Borgare-Ståndet serskildt beslutat, att berörde artiklar skulle
förbjudas så väl till in- som utförsel.
Jern: gamla casserade Canoner och Bomber.
De lullbeslämmelser härå, som Utskottet föreslagit, äro jemväl af samtlige
Riks-Stånden gillade; dock har Borgare-Ståndet serskildt äfven härvid
beslutat, att dessa Artiklar skulle förbjudas till införsel.
Jern: Ankare och Ankarflyn.
Utskottets förslag, att utförsel-tullen härå skulle bestämmas till 3a sk.
per SkU., är bifallet af 3:ne Riks-Stånd; men som Ridderskapet och Adeln
beslutat, att berörde artiklar må utföras tullfritt, så, i händelse detta beslut
vidhålles, föreslås följande voterings-proposition:
28:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Ankare och
Ankarflyn, skall bestämmas till 3a sk. per SkU., voterar Ja; den det ej vill.
voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer Ankare och Ankarflyn alt få utföras tullfritt.
Jern: Draggar, Ambultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän och Smedjestäd,
större eller mindre.
Den härå af Utskottet foreslagne utförsel-tull med 3a sk. per SkU. är
godkänd af 3:ne Riks-Stånd; men då Ridderskapet och Adeln ansett nämnde
artiklar böra befrias från utförsel-tull, så lärer, i lall delta beslut ej franträdes,
votering komma att anställas öfver en så lydande proposition:
20
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 49-
29:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, alt utförsel-tu lien å Draggar, Ambuliar,
Hammare, Roderjern, Skeppskniin oell Smedjestäd, större eller mindre,
skall bestämmas till 3a sk. pr SkU, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses Draggar, Ambultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän och Smedjestäd,
större eller mindre, böra få utföras tullfritt.
Jern: Stång, Platt, | tum tjockt och deröfver, under 12 tums bredd, af
större eller mindre längd, Fyrkant öfver | tum, längre eller kortare.
Den af Utskottet härå föreslagne utförsel-tull, 3a sk. per SkU., är gillad
af 3:ne Riks-Stånd; men Ridderskapet och Adeln har nedsatt densamma
till 16 sk. per SkU., och Borgade-Ståndet har serskildt beslutat, alt Jern af
berörde slag skulle förbjudas till införsel.
I händelse Ridderskapet och Adeln vidhåller sitt beslut, lärer votering
komma att anställas öfver följande proposition:
30:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Jern af ofvannämnde
beskaffenhet skall bestämmas till 3a sk. pr SkU,. voterar Ja; den
det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses utförsel-tullen å Jern af förenämnde slag vara bestämd till 16 sk. p. SkU,
Jern: Band- och Platt-, under | tums tjockt, Bult och Galler, samt sänksmide,
rundt eller kantigt, knipp och fyrkant af | tum och derunder,
skär- och klippjern, saltpanneplåtar| tum tjocka och deröfver,
samt af 12 tums bredd och deröfver.
Utskottet har härå föreslagit utförsel-tull till 10 sk. 8 rst. per SkU,
som blifvit gillad af 3:ne Riks-Stånd ; men Ridderskapet och Adeln bar nedsatt
denna tull till 5 sk., per SkU, och Borgare-Ståndet har serskildt förklarat,
alt Jern af sådant slag: skulle förbjudas till införsel.
I händelse Ridderskapet och Adeln ej frånträder sitt beslut, lärer votering
böra anställas enligt en så lydande proposition:
Bevillnings-Utskottets Memorial IV.o 4. g. 21
31:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Jern af ifrågavarande
beskaffenhet skall bestämmas till 10 sk. 8 r:st pr SkU, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses utförsel-tullen å Jern af sistnämnde slag vara bestämd lill 5 sk. p. SkitC.
Jern: Plåtar, oförtente, under | tum tjocka, till och med 6 LU. vigt, st
Den härå af Utskottet föreslagne utförsel-tull, i4 sk. 3 rst. per SkU,
är godkänd af 3:ne Riks-Stånd ; men Ridderskapet och Adelil har ansett denna
artikel böra befrias från utförsel-tull, och Borgare-Slåndet har dessutom
förklarat, att berörde artikel skulle förbjudas lill införsel.
I fail Ridderskapet och Adeln vidbiifver sitt beslut, torde votering ega
rum enligt följande proposition:
32: o.
Den, som bifaller Utskottets förslag,, alt utförsel-tullen å Jernplåtar af
nämnde slag skall bestämmas till i4 sk. 3 r:st per SkU, voterar Ja; den
det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses sådane Jernplåtar böra få utföras tullfritt.
Jern: Plåtar öfver 6 LU vigt, st.
Utskottet har härå föreslagit utförsel-tullen lill 16 sk. pr SkU, som blifvit
godkänd af 3:ne Riks-Stånd; men, i händelse Ridderskapet och Adeln,
som ansett denna artikel böra befrias från utförsel-tull, ej frånträder detta
beslut, lärer votering anställas öfver en så lydande proposition:
33:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å ifrågavarande
Jernplåtar skall bestämmas till 16 sk. pr SkU, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,
skola sistnämnde Jernplåtar från utförsel-tull befrias.
22
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 49-
Jern: Ketlingar af öfver 1 tums diameter.
Utskottets förslag, att införsel-tullen härå skulle bestämmas till 25 R:dr
pr SkU.j är godkändt af Borgare-och Bonde-Stånden; hvaremot Ridderskapet
och Adeln bestämt denna tull lill 5 R:dr och Preste-Ståndet till 12 R:dr
24 sk. pr SkU.
I anledning häraf lärer första voteringen blifva följande:
34:o.
Den, som vill, att’contrapropositionen i hufvud-voteringen skall innehålla
Ridderskapets och Adelns beslut, eller att införsel-tullen å Jernkettingar
af öfver i tums diameter bestämmes till 5 R:dr pr SkU., voterar Ja;
den det ej viii, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses conlraproposilionen böra blifva, enligt Presle-Slåndets beslut, eller att
Jernkettingar af öfver 1 tums diameter beläggas med en införsel-tull af 12
R:dr 24. sk. pr SkU.
Hufvud voteringen blifver derefter:
35:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Jernkettingar
af öfver i tums diameter, skall bestämmas till 25 R:dr pr SkU., voterar Ja;
den det ej vill voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer
(i:sta alternativet) införsel-tullen å Jernkettingar af öfver 1 tums diameter,
att blifva 5 R:dr pr SkU.
(aldra alternativet) införsel-tullen å Jernkettingar af öfver i tums diameter,
att utsättas till 12 R:dr 24 sk. pr SkU.
Jern: Plogbillsämnen samt spik och nubb.
Utskottet har föreslagit, alt utförsel-tullen härå skulle utgöra sk. 3
r:st pr SkU, hvilket 3:ne Riks-Stånd godkänt; men Ridderskapet och Adeln
har ansett dessa artiklar böra befrias trun utförsel-tull; och Borgare-Ståndet;
har dessutom besiutat, att desamma skulle förbjudas till införsel.
I händelse Ridderskapet och Adeln vidblifver sitt ofvanberörde beslut,
lärer votering böra anställas enligt följande proposition:
Bevi/lnings-Vt skottets Memorial N:0 49-
23
36:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Plogbillsämnen
samt spik och nubb skall bestämmas till 14 sk. 3 r:st pr SkB., voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
skola Plogbillsämnen samt spik och nubb från utförsel-tull befrias.
Jern: Allt manufaclur- och handtverkssmide, ej specificeradt.
Den af Utskottet härå föreslagne utförsel-tull, i4 sk. 3 rst. per SkB.,
är godkänd af 3:ne Riks-Stånd; men Ridderskapet och Adeln har ansett berörde
artikel böra befrias från utförsel-tull, och Borgare-Ståndet har derjemte
förklarat, att samma artikel skulle förbjudas till införsel.
Om nu Ridderskapet och Adeln ej skulle linna skäligt frångå sitt be
slut,
föranleder sådant votering öfver följande proposition :
37:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å allt manufacturoch
handtverkssmide, skall bestämmas till i4 sk. 3 rst per SkB., voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses allt manufactur- och handtverkssmide från utförsel-tull befriad t.
Kalk, osläckt och släckt.
Utskottet har föreslagit, att å Kalk utförsel-tullen skulle bestämmas
till 6 r:st för en tunna osläckt, och 2 sk. för en läst släckt, hvilket 3:ne Riks
Stånd
godkänt; hvaremot Bonde-Ståndet ansett både osläckt och släckt kalk
böra befrias från utförsel-tull.
Så vida Bonde-Ståndet ej frånträder detta beslut, lärer omröstning böra
anställas öfver följande proposition :
38:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att utförsel-tullen för Kalk skall bestämmas
lill 6 r:st för 1 tunna osläckt och 2 sk. för 1 läst släckt, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
a4 Bcvillnings-Utskot tets Memorial N.-o d-9-
Vinner Nej,
anses så väl osläckt som släckt Kalk från utförsel-tull befriad.
Kalksten.
Utskottets förslag, att så väl in- sorn ulförsel-lullen å Kalksten skulle
bestämmas till i sk. per SkM., är bifallet af 3:ne Riks-Slånd; men som BondeStåndet
bestämt införseltullen derå lill 2 sk. SkM, och förklarat, att nämnde
artikel skulle befrias från utförsel-tull, så, i fall delta beslut vidhålles, torde
genom serskilde voteringar böra utrönas, så väl hvilken införsel-tull, som
hvilken utförsel-tull må denna vara åsättas,; och får Utskottet i detta afseende
föreslå följande volerings-propositioner :
U9:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att å Kalksten må bestämmas en införsel-tull
af 1 sk. per SkM, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer denna införsel-tull att, enligt Bonde-Ståndets beslut, fastställas till
2 sk. per SkM.
40:o.
Den, sorn vill alt Kalksten, på sätt Utskottet föreslagit, må draga en
utförsel-tull af r sk. per SkM, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
blifver beslutadt, att Kalksten må tullfritt utföras.
Kläderj nya.
Den af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är gillad af samtlige
Riks-Stånden; men Preste- och Borgare-Stånden hafva derjemte ansett
nya kläder höra förbjudas till införsel. •— Preste-Ståndet likväl endast i det
fall, när de öfvergå 100 R:drs värde.
Koij Träd-,
Utskottet har föreslagit utförsel-tullen härå tili 1 R:dr Lästen, hvilket
3:ne Riks-Stånd godkännl; men som Bonde-Ståndet nedsatt denna tull till
24 sk.
Bevillnings-Utskottets Memorial iV.-o 49- 2 5
24 sk. per Läst, så, i händelse detta heslut ej frånträdes, lärer votering bora
anställas öfver en så lydande proposition :
41:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att utförsel-tullen för r Läst Trädkol
skall bestämmas till 1 R:dr, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses utförsel-tullen för Trädkol vara bestämd till 24 sk. Lästen.
Koppar, Rå.
Den af Utskottet härå föreslagna lull-beslämmelse är gillad af samtlige
Riks-Slånden; men Borgare-Ståndet har derjemte ansett denna Varuartikel
böra förbjudas till utförsel.
KopparGårad.
Trenne Riks-Slånd hafva bifallit Utskottets förslag, alt för Gårad Koppar
utförsel-tullen skulle bestämmas till 5 R:dr per Skti.; men då Ridderskapet
och Adeln bestämt denna tull lill 3 R:dr 16 sk. per Sk'£é., så, i fall
detta beslut vidhålles, uppkommer deraf följande votering:
42:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Gårad Koppar
må bestämmas lill 5 R:dr per SkU., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses utförsel-tullen å Gårad Koppar vara bestämd till 3R:dri6sk. pr SkU.
Koppar; Plåtar, myntade och så kallade Ungerska, samt Gjutkakor.
Den härå af Utskottet föreslagne utförsel-tull, 5 R:dr per Skti., är godkänd
af 3:ne Riks-Stånd; men enär Ridderskapet och Adeln bestämt samma
tull till 3 R:dr 16 sk. per SkU., så, i händelse detta beslut ej frånträdes,
uppkommer deraf följande votering :
Bihang, till R. St. Prot. i834 och i83Sj S.-te Sami. r.-sta /ifd. 2:dra Bandet.
Bevillnings-Ulskotlels Memorial N:o 49-
43:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å Kopparplåtar,
myntade och så kallade Ungerska, samt Gjutkakor, bestämmes tili 5 R:dr per
SkU., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Yinner Nej,
ansea utförsel-tullen å berörde Plåtar vara bestämd till 3 R:dr 16 sk. per SkU..
Kortj Spel-.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat den af Utskottet föreslagna tullbestämmelse
å Spelkort; och Borgare-Ståndet har derjemte ansett denna Artikel
böra förbjudas tili införsel.
Krut.
Den af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är gillad af samtlige
Riks-Stånden, hvarjemte Preste- och Borgare-Stånden ansett denna Artikel
böra förbjudas till införsel, samt Borgare-Ståndet dessutom beslutat, alt utförsel
deraf endast må ske efter serskildt tillstånd.
Kött j saltad t.
Trenne Riks-Stånd hafva godkänt Utskottets förslag, att utförsel-tullen
härå skulle bestämmas till io sk. per tunna; men som Bonde-Ståndet nedsatt
denna tuli lill 4 s^- tunnan, så,, i fall delta beslut vidhålles, föranleder
sådant till votering, enligt följande proposition :
44:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att utförsel-tullen å en tunna saltadt
Kött skall bestämmas till io-sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses utförsel-tullen å saltadt Kött vara bestämdt till 4 Per tunna.
Lackerade arbeten, af träd.
Den härå af Utskottet föreslagna tull-bestämmelse är godkänd af samtlige
Riks-Stånden; hvarjemte Borgare-Ståndet förklarat denna Artikel böra
anses förbjuden till införsel.
Bevillniiigs-Utskoltets Memorial N:o 49-
27
Lackerade arbeten, andra slag.
Utskottets förslag, att införsel-tullen härå skulle bestämmas till a5 procent
af värdet, är gilladt af trenne Riks-Stånd; men Bonde-Ståndet har bestämt
denna tull till 331 procent; hvarjemte Borgare-Ståndet ansett denna
Artikel höra förbjudas till införsel.
Så vida Bonde-Slåndet ej frånträder sitt beslut, lärer votering böra anställas,
enligt följande proposition:
45:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Lackerade arbeten,
andra slag, skall bestämmas till 25 proc. af tullvärdet, voterar Ja;
den det ej vill, voterar IN1 ej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen vara bestämd till 33| procent af tullvärdet.
Lin, ohäcklad t.
Utskottet har föreslagit införsel-tullen härå till i R:dr LM., hvilken
lull-bestämmelse är gillad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet;
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden bestämt denna tull till i R:dr 8 sk. LM..
Då alltså, i denna fråga, tvänne Stånd stannat emot tvänne i olika beslut,
föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
46:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Lin, ohäckladt,
bestämmes till i R:dr LM., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
skall införsel-tullen å Lin, ohäckladt, anses vara bestämd till i R:dr 8 sk. LM..
Ljus, Talg-.
Den af Utskottet föreslagna tull-bestämmelse härå är godkänd af samtlige
Riks-Stånden; hvarjemte Borgare-Ståndet ansett denna artikel böra förbjudas
lill införsel.
Malm, rå och osmält, Jern
Utskottet
har härå föreslagit utförsel-tullen till 25 procent af tullvärdet;
hvaremot denna lull blifvit fastställd af Ridderskapet och Adeln till 4
28 Bevillnings-Ulskotlets Memorial IV-o ,fg.
R:dr pr SkU samt af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden till 5o procent af
tullvärdet; hvarjemte Preste- och Borgare-Stånden ansett denna artikel böra
förbjudas till utförsel.
I anledning häraf lärer votering böra anställas öfver följande proposition:
47:o.
Den, som vill, att, på sätt Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden beslutat,
utförsel-tullen å Malm, rå och osmält, Jern-, må bestämmas till 5o
proc. af värdet, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer denna tull att, i enlighet med Ridderskapets och Adelns beslut,
fasställas till 4 B:dr per SkU.
Malm, rå och osmält, alla andra slag ej nämnde.
Utskottets förslag, att utförsel-tullen härå skulle bestämmas lill 5o
procent af tullvärdet, är godkändt af samtlige Riks-Stånden; hvarjemte Borgare-Ståndet
ansett denna artikel böra förbjudas till utförsel.
Metaller, sam mansa lie:
Messing, arbetad, Lahn, oäkla, äfvensom andra metallarbelen,
med eller utan förgyllning, försilfring eller plättering.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat de härå föreslagne tull-bestämmelser;
hvarjemte Borgare-Ståndet ansett berörde artiklar böra till införsel förbjudas.
Olja, Rof
Den
af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är gillad af samtlige
Riks-Stånden; dock med härvid af Bonde-Ståndet fristadt vilkor, att Rofolja
i fat, som behöfves till fabriker för kläden och Turkiskt-rödt garn, skall
vid införseln ovilkorligen uppblandas med en boutelj Terpentin-olja per fat,
hvilket, oskadligt för varans användande till nämnde behof, skulle göra den
obrukbar till matolja.
Porcellaine: oäkta, måladt eller tryckt.
Den härå af Utskottet föreslagna tull-bestämmelse är godkänd af alla
fyra Riks-Stånden; hvarjemte Borgare-Ståndet beslutat, att denna artikel
borde förbjudas till införsel.
Bevilhuitgs-Utskotlels Memorial N.o 4-9•
29
Redskap för Åkerbruket, Fiskerien, Fabrikerne och Handtverkerien.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt den härå af Utskottet föreslagna
lullbeslämmelsen; hvarvid Preste- oell Borgare-Stånden likväl beslutat, att
för införsel af nämnde Redskap skall erfordras serskildt tillstånd al CommerceCollegium.
Sadelniakare-arbeten.
Den af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är gillad af samtlige
Riks-Stånden; dock bar Borgare-Ståndet ansett berörde arbeten böra förbjudas
lill införsel.
Salpeterraffinerad och oraffinerad.
De tull-bestämmelser Utskottet härå föreslagit äro gillade af samtlige
Riks-Stånden; hvarvid Preste- och Borgare-Stånden likväl ansett berörde artiklar
böra förbjudas till införsel.
Salpeters Chilisk.
Utskottets förslag i Utlåtandet N:o 45, att införsel-tullen härå må bestämmas
till 2 R:dr LM., är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt BondeSlåndet;
men som Preste- och Borgare-Stånden bestämt denna tull till 10 sk.
per LM., enligt Betänkandet N:o 29, så, i fall sammanjemkning af desse olika
meningar ej eger rum, lärer votering böra anställas öfver följande proposition
:
48:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Clnlisk Salpeter
skall bestämmas till 2 R:dr LM., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Chilisk Salpeter vara bestämd lill 10 sk. per LM.
Salt, Kok
Den
af Utskottet härå föreslagna införsel-tull, 36 sk. per tunnan, är af
trenne Riks-Slånd godkänd; men som Bonde-Ståndet nedsatt denna tull till
1 2 sk. tunnan, så, i fall della beslut vidhålles, uppkommer deraf följande votering:
-
3o
Bevillnings-UIskottets Memorial N;0 49•
49:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Koksalt skall
bestämmas lill 36 sk. per tunnan, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Koksalt bestämd till 12 sk. tunnan.
Salt, Berg-.
Trenne Riks-Stånd hafva gillat den af Utskottet härå föreslagna införseltull,
12 sk. per tunnan; men som Bonde-Ståndet nedsatt denna tull till 6
sk. tunnan, så, i händelse deLta beslut ej frånträdes, lärer votering skola anställas
enligt en så lydande proposition:
50:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tull för Bergsalt skall
bestämmas lill 12 sk per tunna, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Bergsalt vara bestämd till 6 sk. tunnan.
Segel, ny a.
Samtlige Riks-Slånden hafva gillat den af Utskottet härå föreslagna
tull-bestämmelse; hvarvid likväl Borgare-Ståndet ansett nya Segel böra förbjudas
lill införsel.
Segel, af utländsk tillverkning, hvarmed Svenska fartyg varit nödsakade alt,
i bevisligen förlorades ställe, sig förse, då de vid hemkomsten befinnas
obrukade.
Trenne Riks-Stånd hafva gillat Utskottets förslag, att införsel-tullen
härå må bestämmas till 10 procent af tullvärdet, hvaremot Borgare-Ståndet
beslutat, att denna tull skall förhöjas till 26 procent af värdet; äfvensom att,
då sådane Segel vid hemkomsten befinnas till och med en fjerdedel slitne,
införsel-tullen derför skall utgöras med endast 10 procent.
Om nu Borgare-Ståndet vidblifver nämnde beslut, så uppkommer deraf
följande votering:
51:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att Segel af utländsk tillverkning,
hvarmed Svenska fartyg varit nödsakade att, i bevisligen förlorades ställe, sig
Bevillnings-Ulslsoltets Memorial N.-o 49-
3i
förse, då de vid hemkomsten befinnas obrukade, skola beläggas med en införsel-tull
af 10 procent af värdet, voterar Ja; den det ej vill voterar Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Segel af utländsk tillverkning, då de vid hemkomsten
befinnas obrukade, vara beslämd till a5 procent af värdet, samt, då sådane
Segel vid hemkomsten befinnas lill och med en fjerdedel slitne, endast till
10 procent af värdet.
Silke j rått.
Trenne Riks-Stånd hafva godkänt den af Utskottet härå föreslagna införseltull,
6 sk. per men sorn Ridderskapet och Adeln nedsatt denna tull
till 2 sk. U., så lärer, i fall detta beslut vidhålles, votering komma att anställas
enligt följande proposition:
f)2:o.
Den, som gillar Utskottets förslag, att införsel-tullen å rått Silke skall
bestämmas till 6 sk. per U., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å rått Silke vara bestämd lill 2 sk. per U„
Siropj, Socker-brun eller hvit.
Den afULskoltet härå föreslagna införsel-tull, 4 sk- per U., är godkänd af
3:ne Riks-Stånd; hvaremot Preste-Ståndet bestämt denna tull till 2 sk. 8 r:st
per U.\ och hafva i sammanhang härmed Preste- och Borgare-Stånden ansett
nämnde varu-artikel böra till införsel förbjudas.
Så vida Preste-Ståndet ej skulle vilja frånträda sitt beslut om tollbestämmelsen,
torde votering böra anställas öfver följande proposition:
53:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen för Sirop, Sockerbrun
eller hvit, skall bestämmas lill 4 sk. per Ä, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,.
anses införsel-tullen å Sirop af nämnde slag vara bestämd till 2 sk. 8 r:st
per II.
Bcvillnings-Utskollets Memorial N.-o 49'
Skomakare-arbeten.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt de af Utskottet härå förcslagne
toll-bestämmelser; hvarförutan Borgare-Ståndet beslutat, att Skomakare-arbeten
böra vara till införsel förbjudne.
Slöj de varor eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufuct ur-v åror > i Taxan
ej specificerade.
Den af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är af samtlige RiksStånden
antagen; hvarjemte Borgare-Ståndet ansett Slöjdevaror böra till införsel
förbjudas.
Smör.
Trenne Riks-Slånd hafva gillat Utskottets förslag, alt införsel-tullen å
Smör må bestämmas till i R:dr i\ sk. per LU; men som Bonde-Ståndet
förhöjt denna tull till 2 R:dr 24 sk. LU, så, ifall detta beslut ej frånlrädes,
uppkommer deraf följande votering :
54:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Smör bestämmes
lill 1 R:dr 24 sk. per LU, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Tinner Nej,
anses införsel-tullen å Smör vara bestämd till 2 R:dr 24 sk. LU..
Socker, Mascovad, brunt, Cassonad, Terres och Tetes samt hvitt Pudersocker.
Den af Utskottet härå föreslagna tull-bestämmelse är antagen af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet; men som Preste- och BorgareStånden
bestämt denna tull till 2 sk. per U, så föreslås följande voteringsproposition
:
55:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Socker, Mascovad,
brunt Cassonad, Terres och Tetes samt hvitt Pudersocker skall bestämmas
till 3 sk. per U, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Tinner Nej,
anses införsel-tullen å Socker, af nämnde slag, vara bestämd till 2 sk. per U.
Socker,
Bevillning s-Utskottets Memorial N.o 49-
33
Socker: krosssadl Lump- och Havanali-Terres.
RidderskapeL och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva bifallit den af Utskottet
härå föreslagne införsel-tull 6 sk. per ti.; men som Preste- och Borgare-Stånden
deremot bestämt denna tull till \ sk. per ti., så anser Utskottet
sig böra föreslå följande voterings-proposition:
56:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Socker, krossadt,
Lump- och Havanali-Terres, skall bestämmas till 6 sk, per ti., voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Socker af sistnämnde slag vara bestämd lill 4 sk. per ti..
Socker, Topp- Confect- Candi- och Kak-.
Den härå af Utskottet föreslagne införsel-tull, 18 sk. per ti., med ett
tullvärde af 20 sk., är godkänd af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet;
hvaremot Preste- och Borgare-Stånden bestämt denna tull till 12
sk. per ti., med ett tull värde af 16 sk., samt derjemte ansett berörde artiklar
böra förbjudas till införsel.
I anledning häraf får Utskottet föreslå en så lydande voterings-proposition
:
57:o. (
Den, som gillar Utskottets förslag, att införsel-tullen å Socker, ToppConfect-
Candi- och Kak- skall bestämmas till 18 sk. per ti. med ett tullvärde
af 20 sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å Socker, Topp- Confect- Candi- och Kak- att utsättas
till 12 sk. per ti. med ett tullvärde af 16 sk.
I
Stenkolsstybb.
Endast Borgare-Ståndet har bifallit Utskottets förslag, att införsel-tullen
härå skulle bestämmas till 8 sk. tunnan; hvaremot de 3:ne öfrige Riks-Stån
B
Utäng till R. St. Prot. i8?>4 och 183S, S.-te Sami. i.sta Afd. 2.-dra Bandet.
o.-dra Häftet, 5
34
Bevillnings-Utskotlets Memorial N.-o 49■
den bestämt denna tull till 16 sk. tunnan; hvadan Utskottet, för den händelse
att Borgare-Ståndet vidblifver sitt beslut, får föreslå följande voteringsproposition
:
58:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Stenkolsstybb
skall bestämmas till 8 sk. tunnan, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
anses införsel-tullen å Stenkolsstybb vara bestämd till 16 sk. tunnan.
Stål, Garf-.
andra slag.
Stål-arbeten, ej specificerade.
Svafvel.
Säckar, nya, tomma.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt de bärå föreslagne tull-bestämmelser;
hvarförutan Borgare-Ståndet ansett nämnde varu-artiklar böra förbjudas
till införsel.
Talg:
Utskottets förslag, att införsel-tullen härå skulle bestämmas till i R:dr
LU, är godkändt af Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot denna tull blifvit
af Ridderskapet och Adeln bestämd till 3a sk. per LU. samt af BorgareStåndet
till 24 sk. LU.
I anledning häraf torde första voteringen böra blifva följande:
59:o.
Den, som vill, alt Contrapropositionen i hufvudvoteringen skall innefatta
Ridderskapets och Adelns beslut, eller att införsel-tullen å Talg bestämmes
till 3a sk. per LU, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
skall Contrapropositionen blifva, enligt Borgare-Ståndets beslut, eller att införsel-tullen
å Talg utsättes till a4 sk. LU.
Hufvud-voteringen blifyer sålunda:
B evillnings-Ut skottets Memorial N.o 4 g- 35
60:o.
Den, som bifaller Utskoltets förslag, att införsel-tullen å Talg skall bestämmas
till i R:dr LU, voterar Ja; elen det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
kommer
(irsta alternativet) införsel-tullen å Talg att utgöra 32 sk. per LU.
(2:dra alternativet) införsel-tullen å Talg alt utsättas till sk. per LU.
Trädvaror: Ved:
Al.
Björk.
Bok och Ek.
Gran.
Tall.
andra slag.
Utskottet bär härå föreslagit följande tull-bestämmelse, nemi. å
Al
Inf. tull
16
sk.
famnen —
Utf. tull
1
R:dr
famnen.
Björk ....
D:o
24
sk.
D:o —
D:o
21
16.
D:o.
Bok och Ek
D:o
36
sk.
D:o —
D:o
3:
16.
D:o.
Gran ....
D:o
i4
sk.
D:o —
D:o
—
32.
D:o.
Tall
D:o
16
sk.
D:o —
D:o
1:
—
D:o.
Andra slag .
D:o
24
sk.
D:o —
D:o
2:
16.
D:o.
hvilket förslag blifvit godkändt af 3:ne Riks-Stånd, som äfven bifallit Utskottets
tillstyrkande, att stadgandet angående tullfri utförsel af ved till
stufning må uteslutas; hvaremot Bonde-Ståndet bestämt så väl in- som utförsel-tullen
till följande belopp, nemligen: för Al 36 sk., Björk i R:dr,
Bok och Ek i R:dr 24 sk., Gran 32 sk., Tall 36 sk. samt andra slag 36 sk.
per famn; och har Borgare-Ståndet jemväl beslutat, att ved skulle förbjudas
till utförsel, med undantag af hvad Lill stufning och kokning å fartyg erfordras,
och att bestämmelsen uti Tull-Tariffen: "Ved, sorn är nödvändig
för stufning af osläckt kalk eller andra varor, må, efter serskildt tillstånd
af Kongl. Maj.t, vara fri till utförsel" förändras till följande: ”Ved,
sorn är nödvändig för stufning af osläckt kalk eller andre varor, må, efter
serskildt tillstånd af vederbörande Tullkammare, vara fri till utförsel.'
Enär 3:ne Riks-Stånds beslut innehålla, alt något stadgande om tullfri
utförsel för ved till stufning icke borde i Tull-Taxan inflyta, synes Borgare-Ståndets
i ämnet fattade beslut icke till någon vidare åtgärd föranleda,
36
Bevilliiings-Utskottets Memorial JV.-o 49-
jemte anmälan hvarom, Utskottet får, för den händelsen att Bonde-Ståndet
icke skulle vilja frånträda sitt förenämnde beslut, angående tullbeloppet å
Ved, föreslå följande votcrings-proposition:
6I:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att för Ved skall bestämmas följande
belopp, nemligen:
Al
, Inf. tull
16
sk.
famnen
— Utf. tull
1
R:dr
famnen
Björk . . . .
D:o
24
sk.
D:o
—» D:o
2:
16.
D:o.
Bok ioch Ek
D:o
36
sk.
D:o
— D:o
3:
16.
D:o.
Gran . . . .
. D:o
«4
sk.
D:o
— D:o
3a.
D:o.
Tall
D:o
16
sk.
D:o
— D:o
1:
D:o.
Andra slag
D:o
24
sk.
D:o
— D:o
2:
16.
D:o.
rar Ja; den
det ej vill
, vo ter
Nej;
Vinner
Nej,
kommer så väl in- som utförsel-tullen å Ved att utsättas sålunda, nemligen
för Al 36 sk., Björk i R:dr, Bok och Ek i R:dr 24 sk., Gran 3a sk., Tall
36 sk., samt andra slag 36 sk. per famn.
Trädvaror: alla, ej specificerade.
Den härå af Utskottet föreslagne tu 11-bestämmelse är gillad af samtlige
Riks-Stånden; och har Borgare-Ståndet derjemte ansett ifrågavarande artiklar
böra förbjudas till införsel.
'Tågvirke _, nytt.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat den härå af Utskottet föreslagne
tull-bestämmelse; hvarförutan Borgare-Ståndet beslutat, alt denna artikel
borde förbjudas till införsel.
Tågvirke: sådant, hvarmed Svenska fartyg varit nödsakade, att, i stället
för bevisligen förloradt, sig å utrikes ort förse, då samma tågvirke
vid hemkomsten finnes obruka dt.
Utskottets förslag, att införsel-tullen härå skulle bestämmas till 24 sk.
per LU., är bifallet af 3:ne Riks-Stånd; men då Borgare-Ståndet bestämt
samma tull till 2 R:dr per LUr, så, i händelse Ståndet vidblifver detta beslut,
uppkommer i följd deraf följande votering:
Bevillnings-Ulskottets Memorial JV.o 4.9-
3?
62:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att ifrågavarande tågvirke belägges
med en införsel-tull af 24 sk. per Lté., voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej,
kommer införsel-tullen å sistnämnde Tågvirke att utsättas till i R:dr per LU..
Ur: alla slag.
Urband och Urkedjor.
De tullbestämmelser Utskottet härå föreslagit äro godkände af samtelige
Riks-Stånden; hvarjemte Borgare-Ståndet ansett desse artiklar höra förbjudas
till införsel.
Visitkort.
Victriol: Grön- elier Jern.
Utskottets förslag till tull-bestämmelser å desse artiklar är godkändt
af samtlige Riks-Stånden; hvarförutan Borgare-Ståndet ansett samma artiklar
böra förbjudas till införsel.
Vin, alla slag: på Fastager.
Endast Bonde-Ståndet har godkänt den af Utskottet härå föreslagne
införsel-tull 36 sk. per kanna; hvaremot de 3:neöfrige Riks-Stånden bestämt
denna tull till sk. kannan.
Så vida Bonde-Ståndet ej skulle vilja förena sig uti de öfriga Ståndens
beslut, lärer votering böra anställas enligt följande proposition:
63:o.
r~
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen å Vin på fastager
skall bestämmas till 36 sk. kannan, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
anses införsel-tullen för Vin på fastager vara bestämd till 24 sk. kannan.
Vin: på bouteiller.
Utskottets förslag, att införsel-tullen härå skulle bestämmas till 1 R:dr
24 sk. per kanna, är bifallet af Preste- och Bonde-Stånden; men då Rid
-
38
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 49-
devskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bestämt denna tull till r R:dr
kannan, så lärer votering komma att anställas enligt en så lydande proposition:
64:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införsel-tullen för Vin på bouteiller
skall bestämmas till i R:dr 24 sk. kannan, voterar Ja; den det ej
vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
anses införsel-tullen för Vin på bouteiller vara bestämd till 1 R:ar kannan.
- » Ort .JBiOJ.a •> •<: ._-;3 - o- .
Väfnader.
De af Utskottet under denna rubrik föreslagne tull-bestämmelser äro
antagne af Preste- Borgare- och Bonde-Stånden, likväl med undantag af
Kammarduk och Batist, hvarå införsel-tullen blifvit af Borgare-Ståndet bestämd
till 16 sk. per alu eller till enahanda tull, som Ridderskapet och Adeln
derå fastställt; hvaremot Ridderskapet och Adeln godkänt de belopp TullComiteen
föreslagit, dock med den förändring, alt, der Tuli-Comitéen bestämt
förbud, Ridderskapet och Adeln antagit den af Utskottet föreslagne
tull; varande den af Tull-Comiteen föreslagne redaetion tillika af Ridderskapet
och Adeln bifallen. Och hafva, i sammanhang härmed, Preste-Ståndet
bibehållit de förbud till införsel, som i nu gällande Tull-Taxa äro utsatte,
samt Borgare-Ståndet antagit redactionen enligt sistnämnde Taxa med der
upptagne förbud, hvilka äfven skulle utsträckas lill införsel af Dräll och
Damast.
Såvida icke Ridderskapet och Adeln skulle vilja frånträda sitt beslut,
lärer, i anledning häraf, votering komma att anställas enligt följande proposition:
65.
Den, som bifaller de af Utskottet föreslagne tull-bestämmelser å följande
varu-artiklar :
Helsiden:
Shawlar, Shawletter och andra Dukar: af
så kalladt Boune de soie . . .6 R:dr 32 sk. inf. tull pr U..
Half siden, eller af silke med blandning af Bomull
, lin eller ull:
Alngods alla slag , , . , .3 R:dr x6 sk, inf. tull pr U.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 4-9-
39
Halfsiden :
Shawlar, Shawletter och andra Dukar:
af io R:drs värde och deröfver stycket i oo R:drs värde 20 R:dr inf. Lull
Bomulls :
Alngods.
Tryckta eller prässade .... 8 sk. inf. tull pr alu.
Bomulls med blandning af Lin:
Dräll och Damast 24 sk. inf. tull för 1 qv.
aln samt 1 R:dr tull värde.
Ylle:
Alngods :
af Kardull eller okammad ull allena:
Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck . . 1 R:dr inf. tull pr aln.
Halfylle:
Dukar:
Shawlar och Shawletter samt Halsdukar
af ull, eller ull och bomull tillsamman 100 R:dr värde 20 R:dr inf. tull.
Linne och Hamp:
Dräll och Damast 1 R:dr inf. tull för 1 qv. aln
samt 2 R:dr tullvärde.
Kammarduk och Batist . . . . 36 sk. inf. tull pr aln;
Voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
komma tull-bestämmelserne å följande varu-artiklar att blifva:
Helsiden:
Shawlar, Shawletter och andra Dukar:
af så kalladt Bourre de soie . ^ *4 JLdr inf. tull pr U..
Halfsiden: eller af silke med blandning af bomull,
lin eller ull:
Alngods, alla slag . . . . . .2 R:dr inf. tull pr fif.
Shawlar och Shawletter och andra Dukar:
af 10 R:dr värde och deröfver stycket . 100 R:drs v. 15 R:dr inf. tull.
Bomulls:
Alngods.
Tryckta eller prässade:
Corderoy, Cordet, Dimity, Felb, Gaze, Halflinon,
Musslin eller Nettelduk och Moll, Percale, Battist,
4° Bevillnings-Utskottets Memorial Ar.-o 49-
Bomull:
Alngods.
Sammet, Manchester, Satin, Jean, Sticktyg eller
Pique, Tricot och Tyll . . . Tullvärde och införsel-tull härå
10 proc. högre än för hvita af
samma slag.
Älla tyger i finhet öfver 80 trådar på tummen
i ränningen 8 sk. inf. tull pr aln.
Bomulls med blandning af Lin:
Dräll och Damast . 8 sk. inf. tull pr aln
med 3a sk. tullvärde.
Ylle:
Alngods:
af kardull eller okammad ull allena:
Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck . . .36 sk. inf. tull pr aln.
Halfylle:
Dukar:
Shawlar, Shawletter samt Halsdukar af ull eller
ull och bomull tillsamman: af 6 R:dr 32 sk.
värde och deröfver stycket .... iooR:drs v. iSR.inf. tull
Linne och Hamp
Dräll
och Damast . . . . . . 12 sk. inf. 'tull pr aln
samt 1 R:drs tullvärde.
Kammarduk oeh Batist . . . . . 16 sk. inf. tull pr aln.
Underrättelser om hvad vid Tull-Taxans verkställighet iakttagas hör.
1 och 2 §. §.
Härvid är af Ridderskapet och Adeln beslutad den ändring, att desse
§§. böra rättas efter det af Ridderskapet och Adeln fattade beslut, att Tackjern
skall vara till utförsel förbjudet, men att deremot inga andra varor skofla
vara belagde hvarken med ut- eller införselförbud; samt af Borgare-Ståndet,
alt orden: ”med undantag af de med förbud belagde” skola tilläggas;
hvaremot Utskottets förslag blifvit af de 2:ne öfrige Riks-Stånden godkändt.
Som 3:ne Stånd beslutat, alt förbud å vissa varu-artiklar skall ega rum,
och det dessutom af Kongl. Maj:t ensamt beror att bestämma, hvilka varu
artiklar
-
Bevil/nings-Utskottels Memorial A7:o Mi
-
artiklar skola till in- eller utförsel förbjudas, sa anser Utskottet sig böra
hemställa,
det Preste- och Bonde-Stånden måtte biträda Ridderskapets och Adelns
samt Borgare-Ståndets beslut, medelst antagande af följande tillägg
vid ifrågavarande, till en sammanförde §§., ”med undanlag af de
med förbud belagde.”
9. §.
Ridderskapet och Adeln har härvid beslutat, att orden: ”nedan de
blifvit bevisligen kallade” borde helt och hållet utgå; men soia den af
Utskottet föreslagne redaction blifvit godkänd af de tvenne öfrige RiksStåuden,
så
lärer härvid få förblifva.
15. §.
Utskottets förslag i Utlåtandet N:o /\5 är godkändt af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet; hvaremot Preste- och Bonde-Stånden antagit
hvad som i afseende härpå blifvit föreslaget uti Betänkandet N:o 29;
och då alltså två Stånd stannat emot två uti olika beslut,
lära dessa förslag komma att förfalla och frågan förblifva vid hvad
förut varit stadgadt, så vida ej de olika meningarne kunna sammanjemkas,
i hvilket senare afseende Utskottet likväl vördsamt föreslår,
att Preste- och Bonde-Stånden måtte instämma i de öfrige
Ståndens beslut.
19 §.
Utskottets förslag, i afseende härpå är godkändt af 3:ne Riks-St&nd;
hvaremot Borgare-Ståndet beslutat, dels att restitutionen för t U. Socker,
Topp- och Candi- bestämmes till 2 sk. 4 r:st, samt dels att 4 Morn. af denna
§. skall utgå.
Beträffande redactionen af ifrågavarande §., så, enär densamma blifvit
af 3:ne Riks-Stånd godkänd,
lärer dervid få förblifva.
Men då Utskottet förmodar, at't olikheten i Riks-Ståndens beslut, angående
beloppet af den i förevarande §. stadgade Drawbach för socker, här
B
ihan g till R. St. Prot. 1834 och 1835, 5: te Sami. r.sta Afd. 2: dra Bandet.
2: dr a Häftet. 6
4*
Bevillnings-Vtskottets Memorial N:o 49-
rörer från de fattade skiljaktiga besluten i afseende å införsel-tullen för rått
socker, får Utskottet vördsamt föreslå,
att, i händelse genom den votering, som, i anledning af voteringspropositionen
N:o 55, kommer att i Förstärkta Stats-Utskottet företagas,
tullbeloppet blifver faststäldt till 3 sk. per U. för socker,
rått Mascovad och Cassonad samt Terres och Teles, tullrestilulionen
må anses bestämd till 3 sk. 6 r:st per U. för Socker, ToppConfect-
och Candi-; men all, om deremot införsel-tullen genom
voteringen blifver antagen till i sk. per U. för det rå Sockret,
nämnde tullrestitution anses faställd till 2 sk. 4 r:st Per % ToppConfect-
och Candisocker.
En Ledamots reservation bifogas:
Stockholm den 8 Januarii i835.
Reservation
af Hr Grapengiesser. ”Då Höglofl. Bevillnings-Utskottet endast vid de
artiklar, der 3:ne Riks-Ståud ansett ordet förbud böra tillämpas, detsamma
begagnat, men i de fall, der endast a:ne Riks-Stånd beslutat förbud, trott
detsamma ej föranleda till vidare åtgärd å Utskottets eller Rikets Höglofl.
Ständers sida, än att endast förhållandet anmäla; så, och då jag ej kan dela
denna Utskottets senare åsigt, får jag deremot reservera mig.
Som denna del af frågan, nemligen om något till in- eller utförsel
bör med förbud beläggas, obestridligen är oeconomisk, och ^5 §. Riksdagsordningen
tydligen oell bestämdt innehåller, att frågan då bör förfalla, samt
förblifva vid hvad förut stadgadt varit; och hvad förut stadgadt varit_,
kan rimligtvis här endast ha afseende på i83o års Tull-Taxa, så kan jag ej
annat finna, än att detta är en otvetydig föreskrift, att ordet förbud bör,
jemte bestämde tullafgiftei , utsättas på de ställen, der i i83o års Tull-Taxa
detta ord finnes och 2:ne Riks-Stånd, för samma artikel, nu ansett det böra
vara qvarstående.”
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande JV:o 5 o.
i
Nio 5o.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i3 Jan. 1835.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar emot
Utskottets Betänkande, N:o 39, angående den af städerne
utgående salu-accis.
Genom Protocolls-Utdrag från Riks-Stånden, har Utskoltet inhemtat, alt
dess Betänkande N:o 3g blifvit bifallet af Högvördige Preste- och Yällofl.
Borgare-Stånden; men af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet återremitteradt, på grund af följande anmärkningar,
nemligen :
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr af Billbergh, J. P.\ att Utskottet, genom det yttrande, alt
handeln med kött, bröd och dricka ännu icke vore Landtmannen medgifven,
gifvit Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 28 Augusti i834 en
förklaring, som vöre stridande emot dess ordalydelse, hvaraf kunde inträffa,
att, om Kongl. Majit, vid tillämpningen, funne Förordningen böra
tydas efter ordalydelsen, skulle städerna fortfarande komma att betala saluaccis,
utan att ega den deremot svarande exclusiva rättigheten att försälja
kött, bröd och dricka; att, ehuru mera tydlighet vunnits, om uti nämnde
Kungörelse orden: ”tillföljd af gällande Författningar,” varit uteslutne,
så, och då uti ingressen säges, alt Förordningen innefattade en förklaring
öfver gällande Författningar, syntes det vara bestämdt, alt Landtmän ega
rättighet att till stad införa egen och grannars afvel och tillverkningar af
hvad slag som helst, samt således äfven kött, bröd och dricka; och har
Herr af Billbergh på dessa skäl yrkat, det Utskoltet måtte förklara, alt,
sedan Kongl. Majit ansett en sådan handel vara fri, komme all salu-accis
att upphöra; i hvilket yrkande Herr Friherre Boije till alla delar instämt;
af Herr Bogeman, C. A.\ att Kongl. Kungörelsen den 22 December
i83a blifvit genom Kongl. Majits Nådiga Kungörelse den 28 sistlidne
Augusti till all kraft och verkan upphäfven, samt att följaktligen, då frihet
för Landtmän att hvarhelst på landet och i städerne afyttra deras och
grannars afvel och tillverkningar, af hvad slag som helst, vore medgifven*
Bihang till R. St. Prot. i§34 och 1835. 5-te Sami. i:staAfd. v.dra Band. 1
3'.dje llåflel.
2
Berillnings-Utslcotlets Utlåtande N:o oo.
någon salu-accis hvarken borde städerne åläggas eller i Riks-Stalen beräknas;
af
Herr Friherre Cederström j J.: att, utan afseende på den större
eller mindre frihet, som genom Kongl. Kungörelsen den 28 sistlidne Augusti
vore Landlmän medgifven, salu-accisen borde afskaffas såsom ett medel,
att så mycket hastigare komma till frihet för alla medborgare ali föryttra
sina producter hvarhelst de ega bästa afsättningen;
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Per Jönsson från Christianstads
Län, Nils Månsson och Tufve Månsson från Malmöhus Län, Peter
Persson från Calmare Län samt vice Talmannen Jon Jonssons med
hvilka flere af Ståndets Ledamöter sig förenat; att då Kongl. Kungörelsen
den 28 sistlidne Augusti medgaf Landlmannen rättighet att till städerne
införa och der försälja kött, bröd och dricka, borde den al städerne utgående
saluaccis-afgiften upphöra.
Väl har Utskottet af de erhållne återremisserne funnit, att Utskottets
Ledamöter inom Riks-Slånden redan upplyst de förhållanden, hvarpå anmärkningarne
häntyda, men Utskottet har dock trott sig böra samma anmärkningar
i behörigt öfvervägande taga, hvilka, med undantag af den utaf
Herr Friherre Cederström gjorda, öfverensstämma deruti, att, genom
Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1804, Landlmannen uti alla liikets
städer redan vore medgifven den införsels- och försäljningsfrihet, hvilken
Utskottet, vid dess uti Betänkandet N:o 3q, pag. 33, gjorda tillstyrkande,
som vilkor fästat för upphörandet af den för vissa städer föreslagna saluaccis-ersättnings-afgiftens
utgörande.
I händelse, på sätt anmärkarne förmodat, Utskottet afgifvit ett tillstyrkande
i strid med en gällande Författning eller hvilande på en förutsättning,
som icke mera öfverensstämde med verkliga förhållandet, vöre
skälig anledning till den förmodan, att Utskottet, vid den af återremisserne
föranledda förnyade pröfningen, skulle ett slikt förslag frångå. Enär
likväl Utskottet, vid så väl Betänkandets afgifvande, som återremissernes
besvarande, trott sin pligt vara, att noga granska de verkliga förhållandena,
och icke som grund för dess tillstyrkanden lägga en ensidig tydning
af en Författning, utan fastmera antaga hvad ordalydelsen deraf tydligen
bestämmer, så har Utskottet icke kunnat draga samma slutsats, sorn anmärkarne
förmenat kunna göras af den för Utskottet, redan före återremissen,
icke obekanta Kongl. Förordningen af den 28 Augusti 1834- Till
Bevillnings-Utskottets Utlåtande 2\T:o 5o.
3
slod för denna åsigt, får Utskottet vördsamt fästa uppmärksamheten på ordalydelsen
af i momentet uti nämnde Författning, lydande som följer:
”Att Landtman, till följd af gällande Författningar , ej må förmenas _,
hvarlielst pä landet och i städerne äfven vid tillfällen , då frimarknad
ej hålles, föryttra deras och grannars afvel och af dem åstadkomna
tillverkningar af hvad slag som helst j mer eller mindre fulländade; dock
ulan rättighet för Landtmän alt för egen räkning idka handel med andra
inköpta landtmann a-var or och tillverkningar, änsådane^ med hvilka j
genom serskilde Författningar, fri handel är medgifven.”
Svårligen lärer delta stadgande kunna antagas innefatta något annat
bestämmande, än det af ett förklarande om den Landtmän från äldre lider
medgifne rättighet att obehindradt försälja egen och grannars afvel och
tillverkningar, hvilket, enligt hvad Utskottet har sig serskildt bekant, blifvit
föranled t af ålskillige städers försök att vilja hindra Allmogen att i
städerna försälja vissa på landet åstadkomne fullfärdige slöjdealsler. Något
nytl Lagstadgande, egande gemenskap med den på fri försäljning af kött,
bröd oell dricka beroende salu-accisafgiften, genom medgifven utsträckning
af handelsrättigheten med ifrågavarande artiklar, synes den så mycket mindre
kunna ega, som just, genom rättighetens hänförande lill hvad gällande
Författningar innehålla, tydligen ultryckes, alt någon större tillåtelse, utöfver
hvad i-edan gällande Författningar bestämma, icke genom ifrågavarande
Kongl. Förordning af den 38 Augusti i834 är medgifven. Vid det
återremitterade Betänkandets, N:o 3q , afgifvande, ansåg Utskoltet sig således
ej, för ett bestämdt bedömande af sanna förhållandet, kunna hemta
ledning från annat än de uti oftanämnde Författning af den 38 Augusti
i834 åberopade gällande Författningar; och då den af den 33 December
i83s synes tyd ligt och bestämt uttrycka, uti hvilka städer, sedan Rikets
Ständers sista sammanträde, fri och obehindrad införsels- och försäljningsfrihet
Landtmannen är medgifven, och i följd deraf salu-accisafgiften upphört,
så har Utskottet icke tvekat att anse försäljnings-rättigheten af
kött, bröd och dricka ännu icke vara medgifven i de uti nämnde Författning
icke uppräknade släder. Utskottet förmenar sig ega desto större skäl
till denna förmodan, som samma Kongl. Förordning af den 33 December
i832 äfven innehåller, som orden lyda: ”Och håfve Fi i öfrigt ansett på
framdeles nådig pröf ning , efter sig företeende omständigheter böra ankomma^
huruvida och i hvad nion ifrågavarande tillverknings- och försäljningsfrihet
må medgifvas i flere af Rikets städer, än detn\, sorn här
ofvan finnas uppräknadeOch sedan år i833, någon Författning, med
-
4
Bevillnings-Utslottets Utlåtande JV:o 5o.
gifvande fri och obehindrad införsels- och försäljningsfrihet af kött, bröd
och dricka i flere, än de i i83a års Författning uppräknade städer, icke
blifvit Allmänheten kungjord. Af dessa sammanlagda skäl anser Utskottet
sig egt grundad anledning, att icke anse fri och ovilkorlig införsels-och försal
jmngsfribet af ofvannämnde förnödenhets-artiklar vara Landtmarmen
medgifven i alla Rikets städer; och enär, hvad denna införsels- och försäljningsfrihet
beträffar, densamma befinner sig, ehuru i färre städer, obestridligen
i I ika ilad t förhållande, som det, hvilket vid förra Riksdagen till
stt större antal släder egde rum, torde ett beslut, i likhet med det, som
vid förra Riksdagen fattades i samma fråga, äfven vid denna för Utskottet
vara del mest lämpliga och nyttiga, att Rikets Högloft. Ständer tillstyrka.
Hvad åter serskildt angår det af Herr Friherre Cederström gjorda yrkande,
att ifrågavarande afgift, utan afseende på den större eller mindre frihet
som medgafs Allmogen alt i städerne försälja dess produeter, borde afskaffas;
så har Utskottet icke kunnat inse den nytta, som deraf skulle vara
att hemta, helst Utskottet vågar förmoda, att upphörandet af salu-accisen,
på sätt Herr Friherre Cederström föreslagit, skulle blifva af alldeles mol/
satt inflytande mot hvad Herr Friherrn förmodat, emedan det ringa interesse,
som städerne härutinnan nu kunna anses ega, vore borttaget, och
för Landlinannen samma och måhända större svårigheter skulle förefinnas
att erhålla den fria och obehindrade infdisels- och försäljningsfriheten
sig tillerkänd.
I följd af hvad Utskottet nu vördsammast anfört, har Utskottet ej
funnit skäl att frångå de uti Betänkandet JN’:o gjorde tillstyrkanden;
dock, på det alt misstydning ej må kunna ega rum, och Utskottet möjligen,
genom ordställningen, kunnat anses hafva ingått i ett Utskottet icke
tillhörande bedömande af införsels- och försäljningsfrihetens natur att kunna
hänföras lill i 14 §• Regerings-Formen eller ej, får Utskottet, för att
undanröja all tvetydighet i denna del, vidblifvande dess i Betänkandet
N:o 3r> framställda förslag,
vördsammast tillstyrka, alt redactionen uti förslaget å pag. 33
mätte sålunda förändras, att de på 3:dje raden från slutet förekommande
orden; ”af någon utaf dessa städer medgifves” må
utbytas emot: ”uti någon af desse städer medgifves.”
Stockholm den i3 Januarii i835.
STOCKHOLM, Kokgl.
Eevill i:»£i-UtiSot tits Ut ätande Ai:o 5i.
i
N:o 5i.
Ankora till Exp.-Utsk. den 21 Jan.
Utlåtande j i anledning af anmärkningar emot Betänkandet N:o
38, med förslag till förändringar i 3:dje och /jule Artiklarne
af Bevillnings-Förordningen.
Till Beviilnings-Utskottet hafva samtlige Riks-Stånden återremitterat
förenämnde Betänkande, som likväl i vissa delar blifvit af Vällofl. BorgareSlåndet
definitivt afgjordt, på sätt Utskottet, vid besvarandet af ifrågavarande
återremisser, nu skolat vördsamt anmäla.
Pag. 43.
§•
Den af Utskottet häruti föreslagna förändring är af Borgare-Ståtidet
afslagen, och inom Bonde-Ståndet har Anders Danielsson från Elfsborgs
Län anmärkt, att förändringen icke vore af nöden, emedan det är en naturlig
följd af Ombuds-befattningen, att Ombudet anmäler hos sin principal
hvad som kan behöfva att anmälas, äfvensom Anders Danielsson yrkat,
att dels följande mening: "äfvensom om ordning och skick icke vederbörligen
handhafves" borde utgå, och dels att bestämdt måtte förbjudas, det
Krono-beljent ej finge lill Ombud förordnas; hvarmed sig förenat Nils Insulin
från Stockholms Län.
Då Utskottet för sin del anser nödigt, att i Bevillnings-Förordningen
bör finnas bestämdt stadgadt hvad Konungens Befallningshafvandes Ombud
vid ifrågavarande förrättningar hufvudsakligen hafva att iakttaga, och för
anmärkningen i öfrigt någre giltige skäl icke blifvit anförde, så
anser Utskottet sig icke böra frångå hvad härutinnan blifvit föreslaget.
v Pag- 44-
44 §• 2 morn.
Borgare-Ståndet har bifallit Utskottets förslag till förändrad redaction,
Bihang till R. St. Brot. 1834 0C>1 8035. 5 Sami, 1 Afd. a Bandet,
4-de Häftet. 1
2
Bevillnings-TJi skottets Utlåtande No 5i.
iraen inom Pr este-Ståndet är anmärkt, att uppgiften pä ålder borde upptaga
födelseår och dag; och har inom Bonde-Ståndet blifvit yrkadt, att lästetalet
borde förändras ifrån 5 till io, enär med fem lästers fartyg icke kunde
fraktas annat än egen afvel, äfvensom den mening sökt göra sig gällande,
att nämnde fartyg icke borde påföras Bevillning, emedan de i vissa
orter endast begagnas till fiske.
Då erfarenheten visat, att födelseår och dag icke alltid kunnat uppgifvas,
har Utskottet, enär dessutom upplysning derom i de flesta fall kan
vinnas af Husförhörs-Längderne, trott, att något bestämdt stadgande i förstnämnde
afseende icke vore lämpligt, och, hvad angår uppgiften å fartyg om
5 lästers drägtighet och derutöfver, det icke lärer kunna bestridas, att sådane
fartyg med betydlig förmon för fartygs-egare befraktas, så
finner Utskottet sig icke eller kunna frångå hvad Utskottet vid
berörde moment föreslagit,
Pag. 46.
46 §. 1 mom.
Utskottets förslag har blifvit bifallet af Borgare-Ståndet, hvaremot
bos Ridderskapet och Adeln Herr af Billbergh yrkat, att Utskottet måtte
frångå det gjorda tillägget, enär detsamma icke komme att öfverensstämma
med 1812 års Författning om Mantals- och Skattskrifningarne, samt inom
Preste-Ståndet Herr Prosten Stenhammar föreslagit den förändring i redactionen,
att efter orden: ”Mantals-Längden’f skulle införas: ”När större eller
mindre del af en Sockens invånare i annat district mantals- och skattskrifves,
och vederbörande Pastor eller den hans ställe företräder, icke vidförrättnings-tillfället
närvarande, utur Husförhörs-boken lemnar nödig upplysning,
skall ett med hans underskrift styrkt Utdrag deraf vid förrättningen
företes m. m.;” men som Utskottet ansett föreskrifterne i 1812 års
Föi fattning icke kunna lägga hinder i vägen för en af behofvet påkallad
redactions-förändring i detta moment, hvilket genom den inom PresteStåndet
föreslagna redaction, i Utskottets tanka, icke skulle vinna någon
större tydlighet, så
anser Utskottet sig böra vidhålla hvad Utskottet i afseende härpå
föreslagit.
Bevillning!-Utskottets Utlåtande N:o 5l*
3
Pag, 47.
49 §•
Af Borgare-Ståndet är bifallet hvad Utskottet föreslagit, hvaremot i
afseende härpå tiar blifvit anmärkt, nemligen ino m Ridderskapet och A del tv.
att det icke borde få bero på begäran, huruvida Mantals-Längden skulle i
Sockenstämma uppläsas, emedan någon uppläsning då icke blefve verkställd;
inom Pr este-Ståndet: dels att redactionen i nu gällande Bevilinings-Förordning
borde bibehållas, och dels att Utskottets förslag borde antagas med
den förändring, att uppläsning icke heller skulle kunna påfordras af vederbörande
Tjenstemän, enär ingen af Församlingens Ledamöter sådant yrkade,
äfvensom att den föreslagna serskilda förteckningen öfver anmärkningar
vid Mantals-Längden borde med vederbörlig påskrift förses, samt, inom
Bonde-Ståndet: aLt Mantals-Längden ovilkorligen borde uppläsas åtminstone
efter första Manlals-skrifningen, på grund af nu blifvande J3evillnings-Förordning,
serdeles i afseende på bränvins-brännings-afgiften, så vida icke,
hvad någre Ledamöter likväl förmodat, ändamålet kunde vinnas med det
tillägg vid Utskottets förslag: att Ordföranden vore pligtig att underrätta
Sockuemännen om sitt åliggande att på anfordran uppläsa Längden , med
uttrycklig förfrågan, om någon sådant äskade.
Då af Utskottets förslag tydligen synes följa , att Manlals-Längdens
uppläsning i Socknestämma icke må af vederbörande Tjenstemän påfordras,
när ingen af de vid tillfället närvarande Församlingens Ledamöter sådant
äskat, och det lärer böra antagas såsom oslridigt, att, då Socknemännen allmänt
derom öfverenskomma, berörde Längd må anses behörigen godkänd
utan någon uppläsning, helst deraf kan förutsättas, alt skälig anledning till
anmärkning icke förekommit, så
föranlåtes Utskottet vidblifva sitt förslag i förenämnde hänseende;
men
på det Mantals-Längden före Socknestämma må vara för Socknemännen
att tillgå, samt deras uppmäiksamhet jemväl fästas å tiden, då Längden
kommer att granskas, får Utskottet härvid föreslå följande tillägg:
Häradsskrifvare åligge, att tillställa vederbörande Pastor MantalsLängden
så tidigt, att ålla dagar förut kan kungöras om den Söndag,
hvarå Längden i Socknestämma kommer att till granskning
företes, samt om det ställe, hvarest den, till dess Socknestämma
inträffar, blifver för Sockuemännen till genomseende alt tillgå.
4
Bevillninp-Utskottets Utlåtande N’.o 5i,
Pag. 48 & 53.
5i §. 2 mom. 71 §.
Då, på sätt Utskottet i det återremitterade Betänkandet upplyst, Pikets
Höglofl. Ständer, vid pröfningen af Utskottets Betänkande N:ris 5 och
i5, gillat Utskottets förslag, alt minimi-tariffen för hemmans-värdet i hvarje
Län borde bibehållas, och Utskottet derföre i samma Betänkande tillstyrkt,
att all vidare fråga derom måtte få förfalla, så
lärer hvad inora Bonde-Ståndet af Nils Mänsson från Malmöhus
Län, Botvid Jonsson frän östergöthland och Per Persson från
Jönköpings Län blifvit yttradt, om olämpligheten af berörde minimi-turiff,
lemnäs utan allt afseende.
Pag. 53 & 54.
72 §•
Borgare-Ståndet har bifallit Utskottets förslag till redaclions-förändring
i denna §., men deremot afslagit Formulairet till uppgift för Bruk till
Berednings-Comite, och inom Bidderskapet och Adeln är anmärkt, af Herr
von Hartmansdorff, att emellan orden: "ifg och mera än 1 JZ” blifvit origtigt
insatt ett ”och” i stället för ett ellert," inom Pr este-Ståndet: att något
afdrag icke borde medgifvas för förlamade Smeders och Enkors underhåll,
samt kostnader för transporter lill Våg och Gommissionairers arfvoden; samt
inom Bonde-Ståndet: att efter enahanda principer som följas vid Land tieg
endoraars och fastigheters taxerande, man icke kunnat förslå nied hvad
rätt eller skäl visst minimum eller maximum af Bruks-egendomars afkastning
blifvit bestämd, enär Brukets egentliga värde, be räknad t efter afkastningen,
borde ligga till grund för Bevillnings-afgiftens utgörande, oberoende
af det hinder för utrönandet af denna behållnings verkliga belopp, som
sålunda blifvit föreslaget äfvensom att de i ofvannämnde Formulaire upptagne
af räkningar till Commissionairs arfvode, samt för förlamade Smeders
och Enkors underhåll icke böra ega rum.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit anmärkt har Utskotlcf, enär
olika principer för Bruks- och Landt-egendomars värdering måste följas,
icke funnit lämpligt tillstyrka annan förändring,
Benillnwj-titskotte:s thldrande N:o 5r.
än att emellan beloppen: lfg och i/3, må utbytas ordet: "och”
emot ”eller
hvarjemte Utskottet, som för sin del ansett afdrag för transporter till Våg
och Gomrnissionairers arfvoden icke skäligen kunna Bruksegare förvägras,
enär dessa omkostnader i sjelfva verket minska försäljnings-priset för det å
Våg levererade smidet, endast med uteslutande af de i Forniulairet tili
uppgifter för Bruk upptagne omkostnader till förlamade Smeders och Enkors
underhåll, får
lill antagande föreslå barbos bilagde, förnyade Formulaire för cal--  culativ uppgift lill Bruks uppskattning.
Pag. 55.
få §.
Inom Ridderskapei och Adeln har Herr Grefve von Fersen, Matiss
anmärkt, att det i denna §. foreskrifves, att af hvarje privilegieradt Skeppund
skall Bevillning erläggas, men att den i stället borde bestämmas efter
hvarje privilegieradt och tillverkadt Skeppund; att följden af närvarande
ordalydelse är den, att Bevillning påföres hvarje Bruk för manufactursmidet,
icke efter hvad som tillverkats utan efter hvad privilegierne innehålla,
hvadan ock den ena mamlfactur-egaren efter den andra börjat nedlägga
och afsäga sig privilegierne, emedan nu i några år oonjuncturerire varit
föga lönande, samt att om prisen höja sig framdeles , komma nya undersökningar,
privilegier och kostnader att drabba Närings-idkaren , för atf
återvinna en rättighet, som han aldrig förverkat.
Vid Öfvervägande häraf, har Utskottet ansett den föreslagna förändringen
möjligen kunna medföra osäkerhet i confcrojen å beräkningen af den
Bevillning, sorn Staten i afseende härpå eger att påräkna; hvadan, och enär
befrielse från Bevillning för nedlagde smiden, hädanefter söm hittills, icke
synes böra få tillgodonjutas i annan ordning, än den 7.4 §* utstakat, Utskottet
funnit sig böra
tillstyrka, alt 73 §. i nu gällande Bevillnings-Stadga må i de»
blifvande Bevillnings-Förordningen bibehållas oförändrad*
Pag. 55 &t 56.
7» §•'
Herr Grefve li. von Fersen har jemväl anmärkt, att vid stadgandet
6
Bevillning!-Utskottets Utlåtande N:o 5'..
i denna §. "att Masugn, som är belägen i samina district med Bruket, må
gemensamt uppskattas — — — samt alt alla andra Masugnar skola
uppgifvas oell till värde beskattas der de äro belägne," vore ingenting att
anmärka, derest icke en minirni-afgift för Bruk vore stadgad, men att, då
så är, skulle, enligt Herr Grefvens förmenande, uppkomma en stor orättvisa
genom detta stadgande, hvilket Herr Grefven velat upplysa med exempel ,
liemtadt från skillnaden emellan tvänne Bruk , det ena med Masugn på
stället, och det andra med Masugn i annat Taxerings-district, för hvilka
Bruk tillverknings-prisen befinnas stanna vid minimi-afgiften, hvilken sålunda
af båda Bruken erlägges, hvarigenom den, som har Masugnen på
stället, undgått någon serskild beskattning för Masugnen, men det andra
Brukets egare, som har sin Masugn å annan ort, ehuru hela tillverkningen
ingått till Brukets smide, måste dessutom erlägga serskild Bevillning för
Masugnen, då likväl rättvisan fordrar, att der Masugn tillhör Bruk, och det
tillverkade tackjernet ingår efter tillverknings-pris till Bruket, och detta behörigen
styrkes, sådan Masugn icke bör serskildt taxeras.
Under öfverläggningen härom, har Utskottet visserligen insett behofvet
af förändring i nu gällande föreskrift, till förekommande af den ojemnhet
i beskattningen af Masugnar, som deraf otvifvelaktigt varit en följd ,
och hvilket genom ofvanstående anmärkning blifvit närmare ådagalagdt, men
Utskottet har likväl icke kunnat finna, att en sådan ojemnhet skulle undanröjas
genom den i anmärkningen åsyftade förändring, hvilken deremot , i
Utskottets tanka, komme att föranleda en ytterligare förlust för Staten, dymedelst,
att äfven de Masugnar, som voro belägne i annat Taxerings-district,
än de Bruk, hvartill de höra, undgingo att blifva serskildt taxerade,
ett förhållande af desto menligare inflytande, om sjelfva Bruken icke finge uppskattas
utöfver de efter ett bestämdt maximum belöpande värden, oansedt
malm-arterne vid den ena Masugnen kunna vara vida rikhaltigare och följaktligen
mera vinstgifvande, än vid den andra; hvadan Utskottet, såsom i
dess tanka mest ledande till ändamålets vinnande, får vördsamt
föreslå, att ifrån nu ifrågavarande §. må uteslutas följande mening:
”Dock må såulane Masugnar, hvilka äro belägne inom samma
Taxerings- och Pröfnings-district med det Bruk, hvarunder
de lyda, och som begagna deras tillverkning, uppskattas gemensamt
med Bruket, och på det ställe, der samma Bruk är beläget.
Alla andra Masugnar skola uppgifvas och till värde beskattas,
der de äro belägne
BeviUnings-U skottets Utlåtande N',o St,
7
Pag. 56.
77 5-
Den af Utskottet föreslagna redactions-förändring är bifallen af Bor■<-  gare-Ståndet, men inom Pudderskapet och Adeln har Herr af Billbergh anmärkt,
att, så vida afseende göres på den inom sistnämnde Riks-Stånd gjprda
anmärkning vid 49 §•» skulle jemväl här orden: "eller företeende,” komma
att utgå.
Då Utskottet i afseende på 49 §• 'cko funnit skäl att tillstyrka någon
förändring i dess afgifna förslag, föranlåles Utskottet altså,
att vidblifva hvad Utskottet rörande nu ifrågavarande 77 §.
tillstyrkt.
Pag. 58.
85 §.
Vid denna §. har Herr Prosten Stenhammar anmärkt, alt Utskottet
bibehållit stadgandet i 4^ §•> att böterne för försummad uppgift till Mantals-
och Skattskrifning skulle utgöra 1 R:dr, hvilket Herr Prosten likväl
anser origtigt, då dessa uppgifter äro af den vigt, att ansvaret för deras
uleblifvande hellre bort bestämmas högre än för felande uppgifter lill
Berednings-Comiteerne, som likväl efter Utskottets förslag skulle komma att
utgöra dubbelt emot ansvaret för de förre; men då någon olägenhet icke
försports i följd af de ifrågasatte olika ansvars-bestammelserne, af hvilka
den för uppgift lill Berednings-Comite' hufvudsakligen drabbar skrifkunnige
personer, då deremot ansvaret lör felande mantals-skrifnings-uppgifter träffar
så väl dessa som Allmogen, hvilken eger alt meddela muntliga uppgifter,
som ofta af mera tillfälliga orsaker kunna uleblifva, så
finner Utskottet icke skäl att frånträda hvad Utskottet i förenämnde
hänseende föreslagit.
Pag. 60.
91 §•
Af Borgare-Ståndet är Utskottets förslag godkändt, men inom Preste-
Ståndet är yrkad t, att det borde vara tillåtet för Berednings-Comiteernes
Ledamöter i samma Taxerings-district alt tourvis infinna sig i tillräckligt
antal, en eller flera från hvarje Socken, efter behof, hvilken tour kunde in
-
6
Ecvilhiitirt-i!iskott'ts
ora Districtet en gång för alla uppgöras och dess iakttagande genom erinran
i Berednings-Gomiteen och anteckning i dess Protocoll vederbörligen
försäkras, hvarigenom viii förekommas, hvad nu inom större Taxeringsdistrict
skall hända, att en talrik personal besväras med långväga resor
till förrättningsstället, för intet annat ändamål, än att utan deltagande i
förrättningen göra resan tillbaka; äfvensom att vitet för uteblifvande från
Taxerings-Comite', nu bestämdt till 6 R:dr oa skillingar, mätte, såsom orimligt,
nedsättas, och att då Författningens esprit förmodligen icke vore sådan,
att böterne skola utkräfvas, ehuru erforderligt antal af Taxeringsman
icke saknats, redactionen af sista perioden borde bestämdare uttrycka, att
de uteblifvande ej äro förfallne till böter, om de närvarandes antal är
tilräekligt.
Då Utskottet nogsamt har sig bekant, att i de flesta orter åtskillige
Berednings-Comiteernes Ledamöter uteblifva från Taxerings-Comiteerne,
hvilka således måste fylla det felande antalet af andre Classer, som äro närvarande,
och deraf följaktligen synes nödvändigt, att personalen icke bör, på satt
ofvan omförmäleSj inskränkas till blott det antal Ledamöter, som afBerednings-Comiteerne
tourvis utsågos; äfvensom att det stadgade vilet, hvilket,
af förenämnde anledning, icke kan anses för högt, bibehålles oförändradt, su
finnér Utskottet sig icke kunna frånträda hvad Utskottet i berörde
afseenden tillstyrkt.
Pag, 6o.
92 §•
Denna §. är bifallen af Borgare-Ståndet; hvaremot inom PresteStåndet
Herr Prosten Stenhammar hemställt, om ej härvid må jeni föras
117 §., som rörer Taxering i Stad, och det stadgande som här saknas, likasom
i sistnämnde §. skett, uttryckligen intagas, huru och i hvad ordning
bristen i en dass fylles ur en annan.
Utom den olägenhet, som kunde uppkomma af den yrkade förändringen,
att nemligen förrättningen måste inställas i brist af nödigt antal närvarande
Ledamöter af bestämd dass, till fyllnad i en annan, synes en sådan
föreskrift icke heller af behofvet påkallad i afseende på Taxeringar
å landet, der något Öfvervägande interesse, af menligt inflytande på förrättningen,
ej synes vara att befara, då deremot i Städerne det bristande
antalet
Bcv Mili ttgs-XXt skot tets Utlåtande idia 5t.
9
antalet Ledamöter aF andra classer icke lämpligen kan fyllas med Ledamöter
utur Borgerskapets dass; hvadan
den framställde anmärkningen torde lemnäs utan afseende.
Pag. 61.
96 §•
Den af Utskottet föreslagna redaction är godkänd af Borgare-Ståndetmen
deremot har blifvit anmärkt inom Ridderskapet och Adeln: att i
stället för ”att Statens påräknade behof inflyta,borde utsättas ”att Statens
påräknade tillgångar inflyta”; inom Preste-Ståndet: antingen ”att Statens
påräknade inkomster till behofvens fyllande inflyta,” eller oek ”att Statens
påräknade inkomster må till fullt belopp inflyta;” samt inom Bonde-Stundet,
att ordet ”behof” skulle utbytas emot ”inkomster.”
Då Utskottet här funnit ett förtydligande nödigt, har Utskottet, vid
pröfning af de uppgifne olika redactions-förändringarne, ansett sig böra, i
stället för orden: ”behof inflyta,” till antagande föreslå följande:
”inkomster må till f ullt belopp inflyta’’ &c.
Pag. 63.
102 §.
Borgare-Ståndet bar afslagit den af Utskottet uppgifna redaclionsförändring;
och inom Riddérskapet och Adeln har Herr von Hartmansdorff
yrkat en annan redaction i början af §:n, nemligen att orden: ”sedan
Taxeiingarne samt Pröfnings Comiteerue blifvit fulländade” skulle utbytas
emot: ”sedan Taxerings- och Pröfnings-Comiteernes förrättningar, blifvit fulländade;”
samt inom Preste-Ståndet bar blifvit föreslaget, att tiden till Debetsedlarnes
utdelning före Uppbördsstämma kunde bestämmas lill 14 dagar,
högst 3:ne veckor, samt, i afseende på sättet för utdelningen, det borde
föreskrifvas, att hvar och en af de skattskyldige ålåge att hemta sin
Debetsedel.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet äfven för sin del insett behof
vet af ett förtydligande i redactionen, den Utskottet funnit lämpligare
kunna blifva i öfverensstämmelse med Herr von Hartmansdorffs förslag,
Bihang till R. St. Prot. iR?4 och 1835. 5 Sand. i Afil. a Bandet.
4-de Häftet. %
Bevillning ;-U ts ko t tets JJ-låtande Nio 5r,
och får derföre föreslå, alt, 1 stället, för de motsvarande orden i Utskottets
Förslag, må införas:
'”sedan Taxerings- och Pröfnings-Coiniteernes förrättningar blifvit
fulländade;J>
hvaremot Utskott et, i afseende på tiden för Debet-sedlarnes. utfärdande och
sättet för deras utdelning,
icke ansett, någon ytterligare förändring nödig,
Pag, 63,
ro3 §.
I afseende på det i denna åberopade Formutaire till Debetsedlar, är
inom Preste-Ståndet anmärkt, att detta Formulaire innehåller en overkställbar
föreskrift, i så måtta, att ordinarie räntan äfven å samma Debetsedel
skulle uppföras; hvilken föreskrift ansetts lämpligast kunna från Forniulairet
uteslutas, hvarjemte blifvit yrkadt, att allt som hörer till a-:dra Art,
borde på Debetsedeln noga afski 1 jas; men då Utskottet har sig bekant, att
uti åtskillige mindre Fögderier af flere Län, der KSta uppbördsstämma» icke
beböfver utsättas- och vanligen icke heller företages förr än emot medlet af
December månad, då markegången för året blifvit fastställd, och uträkningen
öfver ordinarie räntan följaktligen kunnat medhinnas; så bär Utskottet
ansett nyttigt, att den anmärkta föreskriften å Formulairet bibehålles,
till rättelse, i de fall: der denna föreskrift möjligen kan
tillämpas;
hvaremot Utskottet, som funnit den ifrågasatta förändringen, medelst afskiljande
å Debetsedlar af de till aldra Artikeln hörande afgifter, i flera
afseende», tjenlig, får med iakttagande af en sådan uppställning,
till antagande föreslå, det. förnyade Formulaire- till Debetsedel,som
barbos bifogas
Påg,
64.
rozf §.
Emot den af Utskottet föreslagna förändring har blifvit anmärkt: inom
Ridderskapet och Adeln, af Herr af Billbergh> sorn, med åberopande
af Herr Grrapengieksers: reservation, föreslagit,alt i stället för meningen: "Enahanda
förhållande ege rum, etc/’, borde antagas följande redaction: "Kan den
Gesäll eller Arbetare,, sorn efter Mantalsskrifningen söker tjenst eller arbe
-
Beviiluitigs-TJtsJiottets Utlåtande N:o 51.
te, icke styrka, att han för kommande året är behörigen mantalsskrifven,
åligge det den, sorn antager en sådan Gesäll eller Arbetare i sin tjenst, alt
derom göra anmälan till vederbörande Mantalsskrifvare och att af arbetsfört
jernsten innehålla årets Krono-utskylder. Försummar Husbonde sådan
anmälan, vare han pligtig, att sjelf utskylderna betala för den Gesäll eller
Arbetare, sorn sålunda blifvit i tjenst antagen, utan att hafva styrkt
sig vara behörigen mantalsskrifven;" inom Preste-Ståndet: alt orden; "under
skatte-året,” borde utbytas emot orden: "under det sisla fjerdedelsåret;"
att i stället för ordet; "sedan” borde sältas: "efter mantalsskrifningen,
" samt att Gesäll borde förklaras skyldig alt vid anfordran förete bevis,
att ban någorstädes blifvit skaltski ifven, vid äfventyr alt eljest såsom
lösdrifvare varda ansedd; sami inom Borgare-Ståndet: der hufvudsakligen
blifvit anfördt, att Ulskotlet velat vinna ändamålet alt förekomma missbruk,
på bekostnad af fattiga liandtverks-mästare, så länge Närings-Förfaltningarne
icke stadga skyldighet för Gesäll att en viss tid qvarstanna i arbete
hos Mästaren; att, i saknad af sådant stadgande, den nu ifrågasatta föreskriften
blifver betungande; alt det synts vara lid nog att tänka på densamma,
då ny Närings-Författning kommit till stånd och visat dess verkningar; att det
äfven förefallit besynnerligt, att ansvarigheten utsträckes till Gesäller-s hustrurs
och barns utskylder; att Mästare ej rätteligen borde ansvara för Gesällens Kronoutskylder
längre, än till dess lian flyttar, helst denne måhända den återstående
tiden före mantalsskrifning sysselsätter sig med arbete för egen räkning, hvilken
tid tilläfventyrs kan vara flere månader;att del således borde stadgas, att, om ansvaret
skall drabba Mästaren, från hvilken Gesäll före mantalsskrifning flyttar,
borde denna flyttning ej ske längre, än I å 2 veckor förut, till förekommande
af det missbruk, alt en Gesäll afskedas t. ex. alta dagar före
mantals-skrifning, med uppsåt af Mästaren , att undvika Gesällens Kronoutskylder;
men att, så vidsträckt som förslaget innehåller, stadga bestämd
belalnings-skyldighet, då Gesäll före mantals-skrifning från Mästare afflyttar,
och ej sedermera låter sig skaltskrifvas för den Mästare, hos hvilken
Gesällen senast under skatteåret arbetat, anses vara en bestämd orättvisa,
helst det ofta är svårt för Mästaren, att hos en sådan Gesäll utbekomma
egen fordran.
Efter noggrannt öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt anfördt
blifvit, har Utskottet ansett sig å anmärkningarne böra fästa det afseende,
att Utskottet härmed velat
föreslå den förändring, att i stället för orden: ”Arbetare, som före
13 Bevillning!-Ut skottets Utlåtande Nio 51.
mantalsskrifning från Mästare afflyltat,” måtte införas: ”Arbetare,
som 3:ne veckor före mantalsskrifning från Mästare affyttat
äfvensom att i stället för meningen: ”Arbetare, som sedan afflytta!’,
” borde begagnas följande uttryck: ”Arbetare, som efter mantals
skrifning af flyttat”
Pag. 64.
io5 §.
Inom PrestéStåndet har vid denna §. blifvit yrkadt följande tillägg:
“dock med rättighet alt af Torpares och andre Arbetares, sorn icke till
bans eget hushåll höra, framtida arbete njuta ersättning för de förskjutne
Krono-utskylderne;“ men då Husbonde eger en i Lag grundad rättighet
till ersättning i nämnde afseende; har Utskottet för sin del
icke funnit nödigt, att något serskildt stadgande härom i denna
§. intages,
Pag. 65,
n,o §.
Förändringen i denna §. är bifallen af Borgare-Ståndet, men deremot
har blifvit anmärkt inom Ridderskapet och Adeln: dels att ordet:
”förrättningen’^ borde utbytas enrot ordet: ”besluten,” och dels att, i stället
för orden: “ej heller ege den, som till Ordförande serskildt kan utses,” borde
införas följande: ”ej heller den, som serskildt varder till Ordförande utsedd;”
samt inom Preste-Ståndet: att i stället för ordet : ”förrättningen”
borde intagas ”omröstningen,” eller ock att ifrågavarande punkt kunde( helt
och hållet uteslutas.
Under medgifvande, att ett förtydligande här finnes nödigt, får
Utskottet vördsamt
föreslå, att meningen: ”ej heller ege den, som lill Ordförande serskildt
kan utses,” må utbytas emot en så lydande: ”ej heller den,
sorn serskildt varder till Ordförande utsedd. A
Pag. j2 & jf
i'34
§ •
Det af Utskottet i afseende härpå afgifna Utlåtande är bifallet af
Bevillning s-XJt skot tets Utlåtande N:o 5r.
B or ga re-Ståndet, men inom Bonde-Ståndet har Anders Danielsson från
Elfsborgs Län ansett Herr Santessons förslag, att åtminstone någon viss tiel
af Pröfnings-Comiteernes Ledamöter bibehålles ifrån det ena året till det andra,
förtjena afseende.
Som till stöd för den framställde anmärkningen någre grundade skäl
icke blifvit anförde,
anser Utskottet sig böra vidblifva hvad härvid redan är vordet
yttradt.
Tåg. 73.
136 §.
Inom Preste - Ståtidet har blifvit föreslaget, att det i denna §. bestämda
rådrum för Taxerings-bandlingarnes insändande till Konungens Befallningshafvande
borde förlängas, med afseende på de underordnade Tjenstemännens
öfverhopande göromål; men då något giltigt skäl till vidtagande
af ändring härutinnan icke förekommit,
tillstyrker Utskottet, att ifrågavarande §. må bibehållas oförändrad,
enligt nu gällande Bevillnings-Förordning.
Pag. 73.
•37 $•].
Den af Utskottet i denna §. föreslagna obetydliga förändring är bifallen
af Borgare-Ståndet, men inom Preste - Ståndet har Herr Prosten
ödman hemställt, om det icke kunde tillåtas Allmogen att, vid PröfningsComiteerne,
meddela muntliga upplysningar på det sätt,, att den, sorn det
ville, finge dagen förut anmäla sig hos Ordföranden, och sedermera efter
upprop infinna sig för Pröfnings-Comiteen.
Då Utskottet, som anser det icke skäligen kunna förvägras en skattskyldig,
att hos Pröfniugs-Comilé erhålla företräde, om han i något serskildt
fall skulle anse något sådant för sig nödigt, men likväl lunnit destomindre
behöfligt eller lämpligt, att härom föreslå något stadgande , sorn
skattskyldig dessutom egt tillfälle att, efter befogenhet, hos Taxerings-Comiteen
aflemna muntliga upplysningar, så
hemställer Utskottet, alt berörde anmärkning lemnäs; ulan afseende,
•4
Btvillningi-Utskottets Utlåtande N:o 5i.
Pag. 74.
i38 §. 2 moia.
Af Borgare-Ståndet är den föreslagna förändringen bifallen, men inom
Ridders\apet sch Adeln har Herr Stuart föreslagit en sådan förändring,
alt i stället för orden: ”En Riksdaler för hvarje resedag, hvartill de
&c.” må införas: ”En R:dr för hvarje rese- och förrättnings-dag, räknadt
ifrån Comitéens sammanträde &c.;” samt inom Preste - Ståndet, af Herr
Domprosten Holmström, som ansett orden: ”hvartill de, enligt gällande Rese-reglemente,
kunna anses vara berättigade” böra utgå, såsom möjligen föranledande
till den misstydning, att dag-tractamentet, ehuru nyss förut bestämdt
till En Riksdaler, skulle beräknas efter berörde Reglemente.
Då Utskottet icke kunnat finna, att redactionen i tydlighet skulla något
vinna genom de i anmärkningarne föreslagne förändringar, så
anser Utskottet sig böra vidhålla hvad Utskottet, i afseende på lydelsen
i detta moment, redan yttrat.
Pag. 75.
i4o §.
Utskottets tillstyrkande, att Götheborgs stad skulle erhålla serskild
Pröfnings-Comite, är afsiaget af Borgare-Ståndet; och inom Bonde-Ståndet
hafva någre Ledamöter icke insett lämpligheten af detta förslag , hvarigenom,
om det bi fa lies, Bonde-Ståndet skulle uteslutas från beskattnings-rätten
öfver en stad, hvilkens Borgare likväl kunna kallas till utöfvande af
denna rätt öfver Länet i allmänhet, och således äfven af Allmogens fastigheter;
men som Utskottet icke funnit några skäl anförde, sonx kunna föranleda
till ändring uti berörde förslag,
anser Utskottet sig böra detsamma vidblifva.
Pag. 75.
Mi §•
Den härvid af Utskottet föreslagna förändring har blifvit af Borgare*
Ståndet afslagen.
Bevillnings-U. skottets Utlåtande N',<f 5r, s5
Pyg. 7 5,
Borgare-Ståndet liar a (slagit den af Utskottet harvid tillstyrkta förändring;
och inom Ridderskapet och B deln har Herr Stuart ansett den föreslagna
kostnads - ersättningen för Taxeringen obestämd, och hemställt,
om det icke vore lämpligast, alt här, såsom för Länen, bestämdes en procent
af stadens Bevillning, samt inom Bonde-Ståndet, af Bndcrs Mårtefisson
från Jemtlands Län, att, på sätt för Norr- och Vesterbotten redan eger
ram, af inflytande Bevillnings-medel serskildt må användas 200 B:dr lör
Jemtlands Län, till Häradsskrifvare, Kronofogdar, och öfrige Tjenstemän,
hvilka vid Mantalsskrifningen och Taxeringen genom flit och noggrannhet
deraf gjort sig förtjente, ,
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet för sin del funnit skäligt att, i
afseende på omkosliiaderne vid Taxeringarne i Götheborg,
föreslå den förändring, att efter orden: "lämplig del,” tillägges':
”högst hälften',”
äfvensom Utskottet tillstyrker, att till Taxerings-omkost na der inom Jemtlands
Län må, jemte dea förut anslagne en procent af hela Länets Bevillnings-surania,
af inflytande Bevillnings-medel
serskildt användas 200 l»:dr, i likhet med hvad för Vesterbotten
redan eger rum,
Pag. 76.
lU §•
Då Utskottet funnit det vara af vigt, alt den i denna §.■ föreskrifna
edgång iaktlages så väl i Berednings- och Taxerings- som Pröfnings-Comiteerne,
sä föranlåtes Utskottet hemställa, att den af Herr Prosten Ödman
de rom gjorda framställning, att, när ed en gång blifvit aflagd, borde edgång
icke vidare behofvas,
mätte lemnäs utan afseende,
Pag. 7£f,
*49 §•
I afseende på det af Utskottet härvid föreslagna tillägg, är inom
Preste-Ståndet yrkad t, att meningen deraf må i en förändrad redaction
tydligare uttryckas, samt inom Borgare-Ståndet, att, i likhet med hvad som
142 §,
Bevillning!-Utskottets Utlåtande N:o 5l.
finnes stadgadt, rörande Pröfnings-Comite', Taxerings-Comite' ej heller må
besväras med förklarings afgifvande i Taxerings-frågor.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt, har Utskottet funnit
skäligt härmed föreslå,
att näst efter ordet: ”handläggning,” må tilläggas orden: "eller
förklaring .”
Pag. 79.
i5o §•
Borgare-Ståndet har godkänt den af Utskottet föreslagna förändring;
men inom Ridderskapet och Adeln har Herr Stuart anmärkt, att ordet ”vederbörande’
här blifvit insatt i stället för ”den klagande."
Vid närmare pröfning häraf, har Utskottet funnit den nu yrkade förändringen
lämplig, och får derföre vördsamt
föreslå, att ordet: ”vederbörande’ må utbytas emot: ”ien Å7«-  gande
Pag. 79.
1Ö2 §.
Af Borgare-Ståndet är Utskottets förslag bifallet; men inom Ridderskapet
och Adeln har Herr af Billbergh yrkat, att orden: "enär Uppbörds -  mannens qvittence, enligt Uppbörds-Författningarne, den förutan ej är
gällande” måtte utgå, såsom innefattande e-n tolkning af hvad UppbördsFörfattningarne
härom stadga, helst Rikets Ständer icke ega alt meddela
någre serskilda stadganden i uppbördsväg, såsom stridande emot 89 §. Regerings-Formen;
uti hvilken mening sig förenat Herr Stuart, som derjemte
föreslagit, att ordet: ”meddela" matte förflyttas efter ordet: ”Debetsedel;”
samt inom Bonde-Ståndet har blifvit yrkadt, att Utskottet mätte meddela
bestämd föreskrift, huru förhållas bör med qvitteneer å betalning efter restlängd,
samt.att de skattskyldige må behörigen kungöras, det Uppbördsraannens
qvittence icke är gällande utan Häradsskrifvarens annotation ; äfvensom
att en kort underrättelse derom borde intagas å sjelfva Debetsedeln.
Då
I
BevHhmp-Vts Set tets Vt1 ätande Nio St.
17
Då Utskottet icke, på sätt Herr af Billbergh förment, gifvit någon
tolkning af Uppbörds - Förfa tillingarne, utan blott lemnat hänvisning till
hvad de i förevarande ämne stadga, men Utskottet icke anser säg tillkomma,
alt, jemlikt anmärkningarne i Bonde-Ståndet, föreslå några nja eller
serskilda stadganden i afseende på Uppbörds-Yerket, så
kan Utskottet icke heller frånträda den härvid föreslagna redaction,
hvilken, i Utskottets tanka, icke skulle vinna någon större
tydlighet genom den förändrade ordställning, som af Herr Stuart
blifvit ansedd nödig.
Pag. 84*
i:sta mom.
163 §.
Förändringen i detta moment är afslagen af Borgare-Ståndet; oell
inom Ridderskapet och Adeln hafva Herr af Billbergh och Herr Stuart,
på anförde skäl, yrkat, alt minimum hädanefter må blifva det samma som
hittills, eller att den minsta löne-inkomst hvarföre Bevillning skall utgöras
bör öfverstiga 200 R:dr; äfvensom Herr af Billbergh tillstyrkt, att Bevillning,
på sätt vid förra Riksdagen beslutades, borde utgöras af Begrafningshjelp;
samt Herr Stuart, att innehafvare af pensioner och Studerande med
Informators lön å mindre belopp än 200 R:dr mätte blifva ifrån Bevillning
fritagne; hvarjemte Herr von Hartmansdorff yttrat, att både i afseende
på Pensioner och Seholor, hvilka anses såsom fromma stiftelser, borde
undantag ega rum, äfven om den stora strängheten, som han icke gillade ,
för öfrigt skulle blifva gällande; inom Preste-Ständet har Herr Dom-Prosten
Holmström yrkat, att minimi-beloppet för Bevillning af lön må återföras
till en summa öfver 200 R:dr, samt Utskottet åligga att derefter rätta
så väl 3 2 Art. som aila öfrige ställen i Bevillnings-Förordningen , der
denna löne-bestämning förekommer, deruti hela Ståndet instämt; samt inom
Bonde-Ståndet: att, i öfverensstämmelse med den af Utskottet antagna
princip, syntes billigt, att alla sådane mindre förmögenheter och jordundantag,
som icke gifva xoo R:drs inkomst, blifva befriade från Bevillning efter
a;dra Art.
Beträffande först frågan om befrielse från Bevillning å BegraPnings
-
Bih&ng till R, St, Vrot, iS34 ocft j835. 5 Sami, 1 Afd, a Bandet,
fale Häftet. 3
i8 Bevillnings-Utskmets TJflätande N:o 5r»
hjelp, så, enär man ansett billigt, att Tjenstemannen under den lid lönen
till sådant ändamål bespares, icke vidkännes någon Bevillning derföre,
skulle det i Utskottets tanka deremot synas både principlöst oell obilligt,
att Sterbhuset dermed belastades, hvilket äfven i tillämpningen skulle medföra
föga båtnad för Slaten, då tillgång till Bevillningen oftast k om me att
saknas, och controlen öfver indrifningen deraf dessutom blefve invecklad
och svår att verkställa; hvadan Utskottet finner skäligt
vidblifva sitt härom gifna yttrande.
Hvad åter angår den yrkade förändringen i afseende på minimi-beloppet
af löner, för Bevillning» utgörande; så har Utskottet, vid närmare
Öfvervägande häraf,, med afseende så väl på den inom Riks-Stånden härom
yttrade opinion, som på billigheten att Bevillning icke erlägges af så iinga
och för innehafvarne otillräcklige löne-belopp, som icke öfverstiga 200 R:dr ,
funnit sig böra, med frånträdande af sitt redan gjorda tillstyrkande,
vördsamt
föreslå, att den i detta moment omnämnde befrielse från afgift
efter aldra Art. må tillgodonjutas för alla de löne-förmoner och
pensioner, som icke uppgå till, eller öfverstiga 200 R:dr;
hvaremot Utskottet, sorn ännu icke kommit i tillfälle att afgifva Betänkande
öfver aldra Art. i Bevillnings-Stadgan, af sådan anledning,
ej för närvarande kan lemna något hufvudsakligt utlåtande öfver
den inom Bonde-Ståndet väckta fråga, angående sådane mindre
förmögenheter och jord-undantag, som icke gifva 100 Riksdalers
inkomst.
Pag. 84-
aldra morn.
Detta moment är bifallet af Borgare-Ståndet t men inom PresteStåndet
har Herr Prosten Ödman anmärkt, att på landet finnas Ståndspersoner,
hvilkas söner icke göra annat än drängar, och i det fallet borde åtnjuta
samma befrielse som Allmogens söner.
Då Utskottet icke ansett lämpligt, att den ifrågasatta befrielsen hädanefter
utstyäckes till andre, än dem för hvilka den hittills varit med gifve
en, så finner Utskottet, för sin del,
berörde anmärkning icke föranleda till någon åtgärd.
RsyUlmngs-TStskottets Utlåtande JV:o 5r.
19
Pag. 85.
6 mom.
Borgare - Ståndet liar afslagit förändringen; oell inom Bl cider skap el
och Adeln liar Herr af Billbergh, i öfverensstämmelse med dess yrkande
vid i:sta morn:, föreslagit, att löne-beloppet 100 R:dr jemväl bär må förändras
lill' 200 R:dr, samt inom Preste-Ständet: Herr Prosten Ödman, att
vid de uti 1111 ifrågavarande §. upptagne befrielser borde äfven intagas
Scholmäslare-löner, hvilka utgöras af redan fullt taxerade fastigheter; hvarförutan
Ståndet ansett den af Herr Domprosten Holmström vid i:sta mom.
gjorda anmärkning äfven här böra iakttagas.
På de här ofvan vid r:sta morn. anförde skäl, får Utskottet jemväl
tillstyrka, ali de i 6:te mom. omnämnde Tjenstemän må befrias
från Löne-Bevilluing, då lönen icke uppgår till eller öfverstiger
noo R:dr.
Pag. 86.
i65 §.
B or gare-Ståndet har bifallit förändringen i denna §. emot hvilken anmärkningar
blifvit gjorda, nemligen: inom Ridderskapet och Adeln af Herr
Stuart, som förment, att tillägget härvid borde erhålla följande lydelse: *’så ,
väl som enkor efter förenämnde personer sami Kronans manskap/” emedan
ordet gemenskap vöre mindre bestämdt, samt det icke syntes behöfiigt,
att hustrur här serskildt nämnas, då de icke utgöra Bevillningen sjelfve,
utan deras män äro derföre ansvarige; inom Preste-Ständet: att här jemväl
borde upptagas Fiskare på landet och Stat-drängar; att afkortning för Soldaters
hustrur vore mindre behöflig; att fyra skillingar för hvarje barn
syntes nog litet; att någon control borde bestämmas i. afseende på afskrifning
för 4 vaccinerade barn, emedan det ofta skall hända, att sådan å nyo
begäres för samma barn; att denna lindring måtte utsträckas äfven till andre,
såsom Gerningsmän, Arbetsfolk, m. fl.; hvarförutan den mening sökt
göra sig gällande, att en sådan uppmuntran nu mera är alldeles obehöflig,
och borde upphöra; samt inom Bonde-Ståndet: att lindringen borde få tillgodonjutas
med 8 sk. för hvarje barn, samt äfven tillkomma personer, som
ej ega eller bruka mer än r/4 hemman eller derunder, hvilket ej öfverstiger
1000 R:drs yärde, jemte Torpare och Gerningsmän m. fl.
29
Bevillnin^s-Vtskottets U tidt andt N:o 5f,
l>å Utskottet, vid noggrannt öfvervägande häraf, icke funnit några srida
ne skäl i hufvudsaken anförde, som kunna föranleda till ändring i Utskottets.
förslag, och, hvad angår den nödige controlén i afseende på afkortningen
för 4 vaccinerade harn, någon origtighet dervid icke är att befara,,
om tillbörlig uppmärksamhet iakttages af Presterskapet, på hvars meddelande
bevis afkortningen grundas, så
lära anmärkningarne lemnäs utan afseende.
Likväl, och då således, enligt Utskottets förslag, den stadgade afkorta
ningen för 4 vaccinerade barn skulle komma att fortfara, finner Utskottet,,
för sin del, olämpligt, alt slutmeningen i n momentet, såsom nu mera ej;
behöflig, bibehålles uli blifvande lievillnings-Förordningen, och tillstyrker
derföre vördsamt, att orden:
”motsvarande hvad de i 4 års tid enligt förra Författningen åtnjutit
f må uteslutas,
Pag. 86 & 87,
166 §.-
Det af Utskottet afgifiie Utlåtande, i anledning af Eric Erssons från*
Gefleborgs Län motion, om lindring i Bevillningen för invånarne i Ytter•-  hogdahis Socken af nämnde Län, är bifallet af Borgare-Ståndetj mea hvaremot
blifvit anmärkt, nemligen, inom Preste-Ståndet: att billigheten fordrade,
det Ytterhogdahl invånare jemväl kommo i åtnjutande af någon lindring
i Bevillningen; samt inom Bonde-Ståndet: att om Utskottet äfven föreslagit
lindring för inbyggarne i Fjell-socknarne ifrån Wermlands Finnmark
till de båda nordligaste Länen, Staten derpå icke serdeles förlorat,
enär deras invånare icke skola hafva annat att contribuera för, än svält
och lidande; hvarjemte Motionairem, bemälde Erie Ersson, uli serskildt tili
Utskottet remilteradt anförande, uppgifvit, att Ytterhogdahlen, som gränsar
intill Herjeådalen,, är fullt ut så vanlottad sorn detta landskap, både till
climat och jordmon, hvadan den ock under de senast förflutne åren skall
fått vidkännas enahanda lidanden af missväxt, som berörde Province, jemte
de flere af samma svaga natur, för hvilkas inbyggare Utskottet föreslagit
lindring i Bevillningen, hvilket förhållande velat bevisas deraf, att Ytterhogdahlen
funnits yara i behof af, och fått emottaga undsättning, samt att,
hvad som der för utan haft det menligaste inflytande på invånarnes ställning
och ökat förlägenheten, är den omständighet, att, intill dess afvittring af den
så kallade öfverlopps-jorden inom Socknen hinner verkställas,, allt skogs
-
‘EeviUmngs-XJtshöt reis Utlåtande NW 5i* Si
bygge till afsalu blifvit förbudet, hvarigenom jordegarne äro betagne deit
enda utväg, de under missväxtår förut egt, att nemligen, genom försäljning
af timmer, förskaffa sig penningar, till inköp af span mål oell godtgörande
af Krono-utskylder, och att, då motionen icke åsyftat, att bereda den ifrågavarande
lindringen för längre tid, än till nästa Riksdag, eller under andra
vilkor, än att befrielsen skulle pu Taxerings-männens pröfning ankomma,
Motionairen förmodat, alt den, från ovissheten om hans mening i detta
afseende, hemtade betänklighet hos Utskottet, att villfara hans begäran,
genom denna förklaring vore undanröjd.
Vid betraktande af de ytterligare skäl och upplysningar, som i afseende
på ifrågavarande motion sålunda förekommit, liar Utskottet funnit sig
föranlåtet vördsamt
tillstyrka, att de af Allmogen i Ytterhogdabls Socken, sorn, efter
pröfning af Taxerings-roännnen, anses deraf vara i behof, måtte
intill nästa Riksdag få åtnjuta befrielse från hälften af Bevillningen
efter irsta Artikeln,
O
Pag. 86 & 87.
Borgare-Ståndet har bifallit den af Utskottet tillstyrkta lindring i
Bevillningen för Allmogen i Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands Län;
hvaremot inom P reste-Ståndet Herr Doctor Moren erinrat, alt den lindring,
som blifvit tillstyrkt för flere orter, syntes nog mycket nedsätta den allmänna
Bevillningen, hvilket Utskottet borde besinna och söka att fylla bristen;
samt inom Bonde-Ståndet af Nils Strindlund: att den föreslagna lindringen
må utsträckas till nybyggare och andie invånare längs hela fjellen,
hvilka deraf kunna vara i behof; deremot Nils Månsson icke kunnat inse,
hvarföre fjellsträckningen skulle utgöra gränsen för lindrings tillgodonjuta!!-  de, emedan, om behöfvande finnas ända ned till Ystad, böra de med enahanda
skäl kunna göra anspråk på eftergift.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet icke funnit sådane skäl anförde,
som föranleda till ändring i Utskottets förslag, hvilket
Utskottet alltså föranlåtes vidhålla,
Pag. 86 & 87.
Den af Utskottet föreslagna lindring i Bevillningen för Vmeåj Piteå,
Luleå oell Östersunds städer är bifallen af Borgare-Ståndet, men inom
23
BevfflmngsAJtskoltets Utlåtande N:o 51.
Ridderskapet och Adeln har Herr Stuart afstyrkt Henna lindring, på den
grund, att dessa städers invånare idka obetydligt jordbruk och således icke
haft det mehn af förra årens tidiga frostnätter samt missväxt, som Allmogen
i de norra provincerne erfarit, enär derjemte städernes lägen invid
liafskusten äfven gjort, att frostnätterne i deras granskap varit mindre kanhava,
samt berörde Städers invånare dessutom lefva af fiske och vanliga
stadsmannanäringar, hvilka kunna ulöfvas, ehvad säden fryser bort för den
intill fjellen boende Allmogen, eller icke; i öfverensstämmelse hvarmed
jemväl blifvit yrkadt, att ifrån 166 §. måtte uteslutas orden ”sä väl” samt
”sorn de invånare i Umeå, Piteå och Luleå städer” jemte följande med
cursiv stil i Utskottets förslag intagne ord: ”likaledes” och ”efter enahanda
pröjning af Taxerings männenhvarigenom senare momentet af denna §.
skulle blifva lika lydande, som i den nu, gällande Bevillnings-Förordningen.
Utskottet har hvad sålunda blifvit anfördt i behörigt öfvervägande
tagit, men
finner icke skäl att frånträda hvad Utskottet i förenämnde afseende
föreslagit.
Slutligen har Utskottet, i anledning af en inom Preste - Ståndet
väckt erinran, i afseende på den, af samtlige Riks-Stånden, Venersborgs
invånare beviljade lindring i Bevil [ningen, skolat upplysa, att detta beslut
lärer böra iakttagas, då förslaget till den blifvande Bevillnings-Förordningen
i sin helhet till Rikets Högl. Ständers granskning öfverlemna»; äfvensom
Utskottet får vördsamt tillkännagifva, att Johannes Johanssons, inom Bonde-Ståndet,
väckta motion, angående lindring i Bevillningen för Fiskare i
Bohuslänska Skärgården, kommer af Utskottet att serskildt handläggas, gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet.
Åtskillige Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den 20 Jan. 1835.
Bevillning!-Uiskottetj Utlåtande Nio Sr,
t a3
Fo rmu laire
till calculativ uppgift för N. N. Bruk, till Berednings-Comiteen uti N- N.
Socken af -N. N. Län. för år oo.
Undertecknad eger ^disponerar) N. N. Bruk, privilegieradt
på Hammarskatts-smide ' . Skeppund o o o
För året vågfördt recognilions-smide „ „ o o o
Förlidet års tillverkningspris per Skeppund utgjorde:
Ett Skeppund Tackjern vid Bruket fram förd t
En stig Kohl om 24 tunnor dito
Smideslön, deruti inberäknad Smedernes tilldelning af foder,
kålgård enligt Hammarsmeds-Ordningen samt underpris
på span mål, räknadt per Skeppund
Bruks-betjeningens Stat, aflöning oell öfrige förin
oner  ....... dito
Bruks-utskylder af Hammarskatt, Bevillning, Recognitions-afgifter,
Tingsgästning samt Bergstings-betjeningens
aflöning m. m. ..... dito
O nfk ost nåd er, oundgängliga för Verkens underhåll dito
Transporter till Våg och Commissionairers arfvo
den
m.
dito
Summa
Anmärkning:
Om smidet t. ex. uppgifVes till 1000 Sk:pp och försäljnings-priset
är på Våg .... 18 R:dr per Skeppund . . . 18000
och tillverkningspriset är i5 R:dr dito . . . i5,ooo
Behållningen blifver då 3 R:dr per Skeppund . . . 0,000
3ooo It:dr motsvara, efter 5 procent, ett capital af 60.000 R:dr
hvaraf Bevilluingen, efter 2 per mille, utgör 120 R:dr
Minimi- afgift:
i /g af försäI jning<-priset 18 R:dr är 2 R:dr, således för 1000 Sk pp
2000 R;dr, sora motsvara ett capital af 40,000 R;dr, hvaraf BeiIIningen
hlifver ........ 80 R;dr
Maxi m i - a f g i f t:
l/i af försa 1 jnings-priset 18 R:dr är_6 RMr, således för loooSktpp
6000 R:dr, sorn motsvara ett capital af 120,000 R:dr, hvaraf
Bevillningen blifver . , . . . .. , p'4& Rtdr
Banco.
a*
Fol.
Btvilhings-Utskattets Utlåtande N,0 5i.
Fo rmulaire till Dcbet-Sedel
för år i8
Debet.
Ordinarie ränta .
Mantalspenningar
Lagmans- och Häradshöfdinge-ränta
Bränvins-afgift för oo kannors panna
Allmän Bevillning:
Efter irsta Art. å 44 s^- - •
Dito å 22 sk.
Efter 2:dra Art. för egendom
embete och tjenst . .
Centonal af löner . .
Af Arrendatorer och Bru
kare. . . .
För personer och rörelse
Rusttjenst-Bevillning . .
Rotefrihets-afgift . . .
Curhus-medel . . .
Jagt-Cassa-medel . .
Lösen för Debet-sedéln
P*'""' H—
M fö
S B
p ..
»-S
-
O
B:eo
Credit.
K:d!
R:ri|s. ii
-
Summa
Anmärkes: Ordinarie räntan, sora i serskilda Län uti olika persedlar
utgår, bör ovilkorligen på baksidan af Debetsedeln specificeras till hvarje
persedel och priset derå efter markegång utsättas, enligt Kongl. Resolutionen
den 4:de Dec. 1794.
Alla serskilda afgifter, sorn kunna hemman påföras, böra äfven i Debetsedeln
utsättas, så att endast en sådan för året åt hvarje betalande meddelas,
enligt Bevillnings-Sladgans 3 Art, 107 §.
Reset
-
Bevillning t-U t thott et s ‘Utlåtande N:o[ 51.
25
Reservationer:
af Ileijr Grefve von Fersen, Hans: '■'Emot den af Utskottet beslut a de
förändring i 49 §• af Bevillnings-Förordningen får jag reservera mig | å
den grund, att, om uppläsning i något fall kan anses nyttig att ega runi
jag anser bättre att tydligen vore uttryckt, att den skall ega rum, emedan
jag förmodar, att en person, som skulle finna uppläsning nödig, från begäran
derom afhölle sig, då den vore i strid med pluralitetens önskan och
dymedelst rättigheten, som de jure i §:n lemnäs, de facto blefve anni lerad
af Herr Stuart: ”Lika med Herr af Ekenstam får jag reservera mig
emot Utskottets hemställan om uteslutande ur ^5 §. af de båda sista momenten,
hvilka jag anser böra oförändrade qvarstå;”
af Herr af Ekenstam: dels vid ^3 §:n dels ock vid ^5 §:n .
73 §•
Uti denna §. förekommer ordet privilegieradt eller privilegierade, på
3:ne ställen, hvarigenom §:n kommer alt innebära en afvikelse från rättsbegreppet,
och framkalla derjemte vid tillämpningen en ögonskenlig rnannamon,
äfvensom den, i stället för att betrygga Kongl. Maj.ts och Kronans
rätt, motverkar sitt ändamål i detta afseende. Man torde serskildt böra tillse
förhållandet, under dessa 3:ne cathegorier.
a) Rätts-begreppet.
Att en medlem af samhället hör till detsamma skatta i den nion,
som hans lagbundna fördelar realisera sig till verklig inkomst, det torde
få antagas såsom obestridligen rättvist. Vid fördelningen af skatter kommer
jemförelse att ega rum emellan serskilda närings-grenar eller yrken.
För att göra jemförelsen ändamålsenlig, måste likartade, men icke olikartade
näringar jern föras. Manufactur-smiden måste väl således i detailerne
höra jemlöras med Fabriker, men icke med Åkerbruk. Denna axiomatiska
deduction synes vid första påseendet vara öfverflödig, men öfverläggningen
inom Utskott och Riks-Stånd har annorlunda visat. Fabrikanter i allmänhet
beskattas i nion och på grund af sin rörelse. När en Fabrik icke drifver,
heskallas den ej. Exempelvis: en Klädes-Fabrikör, som inskränker sin afidArtjjg
till 11. St, Brot. 1334 i835. 5 Sami, 1 Afl. 2 Bo vått.
4'de Häftet, 4
Bevillning!-Utskottets Utlåtande N:o 51.
stämpling, inskränker jemväl sin beskattning. Verksamheten inom lians fabrik
återkommer med conjuncturen, och i mon af hans egen opinion om
egne fördelar. Hans afstämpling och beskattning följa samma gång, emedan
de grunda sig på samma elementer. Han kan till ock med, under en
missgynnande conjunctur, nedgå ända till overksamhet , utan att likväl sedermera,
för en bättre conjuncturs begagnande, behöfva anlita CommereeCollegium
om kostsamma och tidsödande undersökningar i ortens schäferier,
och i Allmogens ladugårdar, för att offentligen ådagalägga, att han från dem
kan blifva försedd med ull till de kläden, som han skall tillverka o. s. v.
Manufadur-smiden deremot kunna, efter nu gällande Förordningar,
icke temporairt nedläggas lill någon del eller det hela, för att, på grund
deraf, undgå beskattning, med mindre, än att sedermera, vid mera gynnande
eonjuncturer, anlita Bergs-Collegium om tillstånd för återtagandet. Detta
åter kän ej af samma Kongl. Collegium beviljas, utan på grund af nya
undersökningar i orten, om tillgången på rudimaterier. Oberäknadt kostnaden
för sådane undersökningar, så kan, under tiden, den gynnsamma eoninneturen
vara förbi, eller åtminstone en påräknad beställning gången ur
händerne, innan undersökniugarne blifva gjorde, och den nya tillåtelsen?
hos Kongl. Collegium utverkad, och derifrån utfärdad. Under dessa ofördelaktiga
förhållanden vill man dock, att manufactur-hammaren, oaktadt stillastående,
skall draga skatt, så vida Fabrikanten ej allenast håller sina händer
stilla, utan jemväl låter så binda dem, att de icke kunna lösgöras, annorlunda
a-, med den omgång, som fordras för rättigheten lill ny anläggning
isamma näringsfång. Denna orättvisa försvinner, oeh manufactursmidet
närmar sig i beskattnings-väg till andra fabricater, om endast det
förenämnde ordet (jprivilegieradt) borttages ur §., emedan då blifyer det
verkställda smidet beskattadt, hvarom kännedomen bäst är tillgänglig inom
orten, der beskattningen sker. Stångjernet är redan förut, enligt 73 §., beskattadt,
innan det kommer under manufactur-hammaren , hvilket »ämne»
af det skäl, ätt den mindre väl valda ordställningen i 73 §- (privilegieradt
Skeppund Stångjerns-smidet har inom Utskottet, hos åtskilligt Ledamöter,
föraniedt den tro> att den ifrågavarande beskattningen jemväl hade inflytelse
på Slångjerns-till verkningen.. Till motstycke för dem, som fortfarande
envisas med den orimlighet, att uti Jordbruks-näringen söka en motsvarighet
till Manufadur-smidet, denna mycket tillfälliga utgrening af jerahandteringen,
och att derefter, i beskattnings väg, framkasta ogrundade anledningar
till jalousie emellan desse olika näringsfång, får jag endast nämna;
att af Jordbrukets Fabrihs-utgrcningar, torde allmännast kunna uppfat
-
Bev Hitting s-\hskottets Uilåtandt Ni» St.
27
tas förhållandet nied bräll vins-bränningen, för hvilken jag tror, att en hvart
numera skulle anse obilligt att erlägga skatt, när rättigheten dertill ej begagnades.
Af sådant skäl har Bevillning för bränvins-bränning blifvit grundad
på tillverkade kannor, och för allmogen, eller de smärre bränvinspannorne,
har skatten blifvit ringare upptagen än i proportionen för större pannor,
med afseende derpå, att de smärre pannorne äro endast tidtals begagnade
under den tillåtna bränvins-tiden, äfvensom derföre, att de på en
och samma tid afverka ett ringare qvantum säd. Enahanda förhållanda
härutinnan borde vara med Mauufaclur-smidet.
b) Mannamon.
Det finnes Manufaclur-smiden i aine hufvudsakligen olika ställningar,
nemligen: de som äro belägne inom, och de som äro belägne utom Bergslag.
De förra kunna icke ansvars-löst vågföra större qvantum smide, än
det privilegierade; de senare deremot kunna utan anmärkning vågföra så
stort qvantum smide, som kan medhinnas, när conjuncturen är god, och så
ringa scm helst, när conjuncturen är ofördelaktig. Denna fortsatta tillämpning
af i8o3 års Bergsförfattning har gjort, att idkare af Manufaetur-smiden,
utom Bergslag belägne, hafva sålunda med stor fördel kunnat afvakta
och begagna den goda conjuncturen, då deremot de inom Bergslag belägne,
hvilka, när conjuncturen befunnits missgynnande, varit nödsakade att, för
rättighetens bibehållande, låta beskatta sig efter hela det privilegierade smides-beloppet,
utan att detsamma begagna, hafva icke på samma sätt kunnat
göra sig den förändrade conjuncturen till godo, enär de äfven då varit begränsade
inom det privilegierade skeppundtalet. Denna mannamon försvinner
genast, så snart ordet privilegieradt uteslutes från §:n, då beskattning
kommer att ske efter effectiva tillverkningen. Det torde behöfva ei>
inras, att Bergslagernes omfång endast upptager medlersta delen af Sverige,
då deremot norra och södra delarne af Riket ej hafva organiserade Bergslager,
ehuru der finnas ganska betydlige Bergsbruk och Smiden; alt jemus,
©likheter emellan så stora interessen lärer ieke vara en småsak.
c) Kongl. Maj:ts och Kronans rätt.
Vid Manufactur-smiden, inom Bergslag belägne, tröttnar egaren att,
med obegagnad smidesrätt, det oaktadt, erlägga oafkorlade utskylder under
en ihållande ofördelaktig conjunclur; då nedlägges smidet och., om det sedermera
upptages, sker det dock låugt senare äa det samma annars skulle
28 Bevillning!-Utskottets Utlåtande N:o 5i.
hafva blifvit begngnndf, i händelse det icke varit ne llagdt. Under denna
mellantid är industrien qväfd och Kronans rätt förspilld.
Yid munufactur-smiden, äfven inom Bergslag, km en stor production
afsältas inom orten, utan att vågföras. Det är endast på våg, som den privilegierade
smides-rätten controleras. Om Cornileeina vid taxering äro
verbalt begränsade inom det privilegierade sm ides-beloppet, så kan vid god
conjunetur ali production derutöfver undandragas taxering, ehuru den af
hvar man vore känd. Delta förhållande är ännu mera påtagligt vid manufactur-smiden,
belägne utom Bergslag, hvilka då vid taxeringen kunna
lagligen krypa bakom ('et privilegierade beloppet, utan att i ringaste nion
vara deraf besvärade vid pröductionens bestämmande under en god ;conjunctur.
Yid bägge dessa senare förhållanden är således Kongl. Maj:ls och
Kronans rätt icke iakttagen.
Den utförlighet, som här blifvit använd för att utesluta ett och samma
ord , från 3:ne ställen i en §., torde af mången synas allt för stor.
T vänne förmiddagars discussion har emedlertid derpå blifvit fruktlöst använd
inom Utskottet. För dem, som sluta sig till min opinion i meranämnde
afseende, med ändamål, att vid Betänkandets och §:ens föredragning
inom Riks-Stånden söka åstadkomma rältelse, får jag vördsamligen ,
såsom ett resultat, recapitulera förslaget, nemligen:
att ordet privilegieradt, på tvänne ställen, och ordet privilegierade
på ett ställe, måtte från ^3 §:n uteslutas.
Häruti hafva instämt: Herr Grefve von Fersen, Hans, Herrar Stuart
och Odencrantz, Herr Doctor Grevillius samt Herr Fries.
75 §•
Sista perioden i 75 §. af nu gällande Bevillnings-Förordning har af
Utskottets pluralitet blifvit utesluten: denna period var tillsatt af i83o års
Ständer, på grund af yppadt behof. Genom att nu åter från denna §. borttaga
samma period, har man förflyttat sig tillbaka till redactionen i 1828
års Bevillnings-Förordning, der allt stadgande i denna del saknas. Den nu
gällande föreskriften lyder sålunda: ’'Dock må sådana masugnar, hvilka äro
belägna inom samma taxerings- och profnings-district med det Bruk, hvarunder
de lyda, och sorn begagna deras tillverkning, uppskattas gemensamt
med Bruket, och på det ställe der samma Bruk är beläget. Alla andra masugnar
skola uppgifvas och till värde beskattas der de äro belägne." När
Utskottets pluralitet alldeles borttog delta stadgande, utan-att sätta något i
Bevillning!- Utskottets T]>hhancle Nio 51.
29
ställcl, röjer »ig skäligen påtagligt, att bristande kännedom om de band,
som för närvarande besvära Jem-handteringén dertill, varit vållande. Det
liniu s Bruks-egare, som jemväl idka egen tack jei ns-blåsning, hvilken de icke
kunna nedlägga, om än densamma skulle gifva en verklig, obestridlig förlust,
föranledd af locala omständigheter. Sådane masugnars bibehållande
grundar sig endast derpå, all lackjernet från dem måste oundgängligen till
stångjern förädlas vid ett, bestämdt Bruk, men icke annorstädes; och att
detta Bruk ej eger rättighet att loise sig med tackjern från annan Hylta än
den salunda bestämda. Omvexlande förhållanden ega jemväl stundom rum,
nemligen ett Stångjeins-smide, som uti en viss ort annars ej skulle bära
sig, ger behållning endast i förening med den masugn, vid hvilken detsamma,
genom lappning på gamla Skråstadganden, blifvit oåterkalleligen fastbundet.
Inseende dessa, med dem mer eller mindre gemenskap egande omständigheter,
ansågo i83o års Ständer, att så väl för individen, som för det
allmänna, skulle beskattningen med största rättvisa bestämmas, om vid sådane
full de sarumanbundne utgreningarne af Bergshandteringen taxerades
med afseende på ett sådant sammanhang; synnerligen då det maximum och
minimum, som blifvit fastställdt för Jernhandteringens beskattning, annars
skulle förlora en rättvis tillämpning. Sålunda uppkom, i nu gällande Bevillnings-Förordning,
det stadgande, som Utskottet här föreslagit att ånyo
borttagas. Emedlertid har detta stadgande af Herr Grefve von Fersen blifvit
denna Riksdag draget under Utskottets pröfning, icke för att borttagas
utan för att erhålla en högst nödig rällelse. i83o års Ständer hade inträngt
den ifrågavarande tillämpningen af gemensam taxering för Masugn
och Bruk, inom ett och samma Taxerings- och Pröfnings-Distriot. Deraf
bänder stundom, att det angifna ändamålet förfelas. Bruk och Hyttor med
samma egare, det ena ovilkorligen förädlande den andras produet, begagnande
till och med samma vattu-drägt, uti den mest tänkbara närhet, kunna
i beskattnings-väg blifva från hvarandra lösryckte, endast derigenom att
en gräns-linie, följande vattudraget, stryker fram emellan åbyggnaderne; då
deremot dylika inrättningar, med den angifne samverkan, hvilka äro afskiljde
genom flere tiotal mil, kunna vid taxeringen sammanföras i den anda
som Förordningen åsyftar. Manga nuanceringar emellan desse ytterliga
exempel förefinnas, öfverflödiga att här upprepa. Emedlertid lärer man af
de framställda föl hållandena kunna finna behofvet af den rättelse, sorn jag
härmed vördsamt föreslår, nemligen :
alt den, ifrån nu gällande Bevillnings-Förordning, uteslutne period i
3®
Bevillning!- Utskottet! Utlåtande Nio 5t.
Utskottets Förslag, skulle med förändrad redaction qvarstå, såsom tillägg
vid slutet af ^5 under följande ordalag:
”Dock må sådane masugnar, hvilkas tillverkning bevisligen förädlas
af egaren, vid honom jemväl tillhörigt Stång jerns-Bruk, kunna
taxeras gemensamt med Bruket, på det ställe der detsamma
är beläget. Alla andra masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och
till värde beskattas, der de äro belägne
Häruti har Herr Grefve von Fersen, Hans, samt Herr Fries instämt;
af Herr Kyrkoherden Bergwall, Herrar Wijk, Tottie och Grapengieser,
som reserverat sig emot Utskottets tillstyrkan^», att ^3 §. i nu gällande
Bevillnings-Stadga skulle komma att oförändrad bibehållas i den blifvande
Bevillnings-Förordningen, äfvensom af den sistnämnde emot den föreslagne
förändringen i io4 §•
Utdrag af Protocollet, hållet i Rikets Hoglofl. Ständers
Bevillnings-Utskott vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den a3 Januarii 1835.
S. D. Anfördes muntligen till protocollet af Eric Persson från Gefleborgs
Län: att han icke kunde instämma i majoritetens inom Utskottet
tillstyrkande, vid 162 §. af Bevillnings-Förordningen, alt afgift efter a Art,
icke skulle komma i fråga för den lön, som understiger 200 R:dr, derför*
att, då han, i anledning af derom väckt motion, att egendom för mindre
värde än 200 R:dr. skulle vara fri från Bevillning, icke kunnat biträda eti
sådan mening, enär han fann, att den, som hade mer eller mindre borde
derföre erlägga Bevillning, han nu jemväl under en sådan förutsättning ausa
g, att Löntagare borde i samma mon utgöra Bevillning, vare sig i afseende
på det större eller mindre belopp, hvartill lönen uppginge; att lian
icke kunde godkänna att ”m. m/’: blifvit bibehållet på alla de ställen der
detta förekommer i det af Utskottet föreslagne förnvade Formulaire till
v i * ^
Bruks uppskattning ; att han, i anledning af Herr af Ekenslams
vid 73 §:n afgifne reservation och deruti uppdragne skillnad emellan erläggande
af afgift för Bran vins-bränning och Manufactur-smide, ville erinra
att i afseende på Bränvins-brännaren vore förhållandet enahanda med det,
sorn nu eger rum med egare af Manufactur-Verk, då den, som sig till Bränvins-bränning
anmäler, likaledes får erlägga skatt, äfven om han icke kommer
alt Bränvinsbrännings-rättigheten utöfva, samt att slutligen vid det utaf
Herr af Ekenstam gjorda tillägg, i afseende på de mindre Bränvins-paa
-
UtviUaings-Ut skott et s Utlåtande N:o 3l,
norne, Tore öfverflödigt att göra någon erinran, enär hans reservation i denna
del icke förtjenade den ringaste uppmärksamhet.
Johannes Svensson från Jönköpings Län: att majoriteten inom Utskottet,
som ville ålägga Jordbrukaren Bevillning för sin egendom, ehuru
liten lott denne än innehafver, nu handlat inconscqvent, då Löntagare med
mindre än 200 R:drs inkomst blifvit fritagen ifrån Bevillning för sin lön,
och att, ehuru lian hyste den önskan, att Rikets ställning vore sådan, att
den kunde medgifva befrielse för den, som icke innehafver mer än 400 å 5oo
R:dr, han likväl, då förhållandet vöre helt annorlunda och enär Statsbehofvet
äfven måste utkräfvas af fattigdomen, fann det vara billigt, att alia medborgare
i samhället draga lika tunga så väl för jordegendom som för löneinkomster,
derföre han ock 1111 gerna sett, alt Utskottet vidblifvit sitt förra
tillstyrkande vid 162 §., att Bevillning skulle erläggas äfven för den lön,
sona understege 200 R:dr.
Häruti instämde Gustaf Larsson från Stockholms, Anders Olofsson
från Stora Kopparbergs, Bengt Ericsson från Wermlands, Per Jönsson från
Christianstads, Jacob Kihlblom från Södermanlands, Göran Jonasson från
Kronobergs samt Anders Ericsson från Örebro Län.
Hvilket, efter begäran, skulle åtfölja Utskottets Utlåtande Nio 5i,
Ut Supra.
Ex Protpeolle
S. Lampa.
STOCKHOL M , 1835; hos J. A. Wa.li don.
Btvillnings-Ut slottets Utlåtande N.o 5x.
t
N:o 52.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 Januarii 1835.
Utlåtande , i anledning af erhållen å ter remiss i vissa delar af
Memorialet N:o 4g, med förslag till samman jemkning af
Biks-Ständens olika beslut, angående Stora Sjötulls-Bevillningen.
Pag. 16.
Viel irsta punkten af 22tdra voterings-propositionen har genom skriffel
influtit ”Bonde-Ståndet” i stället för ”Borgare-Ståndethvilken
origtighet blifvit af förstnämnde Stånd, genom Protocolls-Utdrag af den
22 dennes, lill rättelse anmärkt; och får Utskottet, jemte anmälan af
detta förhållande, härmed vördsamt föreslå, att berörde punkt må erhålla
följande lydelse:
Den, som vill, att Rödfärg må vid införseln beläggas med den tall,
sorn Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden
antagit, eller 1 Rrdr 16 sk. tunnan, voterar Ja; den det
ej vill, voterar Nej.
Pag. ig.
Jern: Canoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade,
samt Hallar öfver i§ tums tjocklek.
Sedan Vällofl. Borgare-Ståndet vitf pröfning af Utskottets ULiåtanda
Nro 45 beslutat, att införseltullen för nämnde artiklar skulle bestämmas
till 4 Rrdr per Skepp, med 8 Rrdrs tullvärde, men Utskottet deremot ansett
tullen derå vara bestämd till 2 Rrdr 24 sk. per Skepp, med 10 Rrdrs
tullvärde, så har bemälde Riks-Stånd, genom Protocolls-Utdrag af den
ig dennes, återremitterat Memorialet Nro 49 i denna punkt, med anmodan
till Utskottet, att uppgöra den voterings-proposition, som af
Ståndets omförmälde beslut föranledes.
I anledning af denna utaf Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde anmärkning
och i enlighet med Ståndets ofvanberörde beslut, får Utskottet nu
vördsamt föreslå följande voterings-proposition:
N:o 66.
Den, som bifaller Utskottets af Ridderskapetjoch Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden antagne förslag, att införseltullen å Jern: Canoner,
Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade, samt Hallar
öfver ii tums tjocklek, må bestämmas till 2 R:dr 24 sk. per Skepp,,
med io~R:drs tullvärde, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej,
Bilt. tili B. St. Fröt. iS34 och 1835. 5 Sami. 1 Afd, 2 Bandet.
5:te Häftet.
a
Bevillnings-Utskottcts Utlåtande N.-o 5i.
anses införseltullen å berörde artiklar vara bestämd till 4 R:dr per Skepp.,
med ett tullvärde af 8 R:dr.
Pag. 25.
Koppar , Gårad.
— Plåtar, myntade och så kallade Ungerska, samt Gjutkakor,
Med godkännande af 42 och voterings-pi opositionerne, som angå
desse artiklar, har Vällofl. Borgare-Ståndet samma propositioner återremitterat,
i ändamål, att den af Utskottet gjorde uppgift, det Ståndet
bifallit utförseltullen för berörde varuartiklar till 5 R:dr per Skepp.,
måtte rättas, enär Ståndet deremot i dessa delar gillat Utskottets Betänkande
N:o 2Q, hvarest samma utförseltull bestämmes till 3 R:dr 16 sk.
per Skepp., eller i likhet med hvad Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut innehåller.
Då, i afsseende på Gårad Koppar, Utskottets åtgärd blifvit föranledd
deraf, att i Borgare-Ståndets beslut denna artikel icke varit serskild
omnämnd, så får Utskottet, med anmälan härom, vördsamt föreslå,
att redaclionen af ifrågavarande voterings-proposilioner,
i enlighet med Vällofl. Borgare-Ståndets, nu Utskottet meddelade
beslut, blifver rättad, och erhåller följande förändrade
lydelse:
N:o 4a.
Den, som bifaller Utskottets af Preste• och Bonde-Ständen antagne
förslug, att utförseltullen å Gårad Koppar må bestämmas till 5 R:dr per
Skepp., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej,
anses utförseltullen å denna artikel vara bestämd, enligt Ridderskapets
och Adelns samt Borgare Ståndets beslut, till 3 R:dr 16 sk. per Skepp.
N:o 43.
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden antagne
förslag, att utförseltullen å kopparplåtar,, myntade och så kallade Ungerska,
samt Gjutkakor, bestämmes till 5 R:dr per Skepp., voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
anses ulförselsullen å berörde plåtar, i enlighet mc-d Ridderskapets och
Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, vara bestämd till 3 R:dr 16 sk.
per Skepp.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständer vördsamt underställes.
Stockholm den 27 Januari] i835.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i835.
Vtskitt:ts Memorial Klo 53.
N:o 53.
Ank. till Exp-TJtsk. deti 19 Febr.
Memorial j i anledning af Riks-Ståndens olika beslut angående
föreslagne förändringar i 3:dje och 4:de Artiklarne af Be~
villnings-Förordningen.
Genom ankomne Protocolls-Utdrag, af den 3 och 9 innevarande månad,
har Bevillnings-Utskotlet undfått del af Riks-Ståndens beslut, i anledning
af Utskottets, under N:o 5i, afgifna Utlåtande öfver de vid Betänkandet
N:o 38, med förslag till förändringar i 3:dje och 4-'de Artiklarne af
Bevillnings-Förordningen, gjorda anmärkningar; och då Utskottet nu går att
afgifva förslag, dels till sammanjemkning af de skiljaktige besluten, dels ock
tili de deraf föranledde propositioner, hvaröfver omröstning i förstärkt
Stats-Utskott torde komma att anställas, får Utskottet tillika vördsamt anmäla,
alt hvad Utskottet i öfrige delar föreslagit vunnit samtlige Riks-Ståndens
bifall. •
Pag. 43.
4‘ §•
Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet hafva gillat den af Utskottet
häruti föreslagna förändring; men som Borgare- och Bonde-Stånden
deremot afslagit densamma, så, enär följaktligen, i denna fråga af reglementarisk
egenskap, tvänne Stånd stannat emot tvänne i olika beslut,
lärer det gjorda förslaget förfalla, och ordalydelsen i nu gällande
Bevillnings-Stadga höra bibehållas oförändrad.
Pag. 46.
46 §. 1 mom.
I afseende härpå, har Ridderskapet och Adeln beslutat, att detta moment
skulle bibehållas sådant, det i i83o års Bevillnings-Förordning finnes
intaget; men som de Irenne öfrige Riks-Stånden godkänt den af Utskottet
Bihang till R St. Brot, 1834 oc^ i835, 5 Sami. 1 Ajd, 2 Bandet,
6:te Häftet. 1
5 Bevillirings-lJt skottets Mettsorinl Nio 53.
föreslagna redaetions-förändring,
torde dervid alltså få förblifva.
Pag. 47.
49 §•
Enligt Riddderskapets och Adelns beslut, skulle denna bibehållas
sådan den i i83o års Bevillnings-Förordning finnes intagen; men sorn d«
Irenne öfrige Riks-Stånden gillat Utskottets förslag»
lärer dervid böra förblifva.
Pag. 53 &: 54.
72 §.
1 ‘ _ ,; •
Den af Utskottet, uti Utlåtandet N:o 5i, vid denna §. tillstyrkta redactions-förändring
är godkänd af samtlige Riks-Stånden, hvaremot det föreslagna
förnyade formulairet lill uppgift för Bruks uppskattning blifvit af
Bonde-Ståndet ogilladt; men då samma fonnulaire är antaget af de 3:ne
öfrige Riks-Stånden, så
lärer dervid få förblifva.
Pag. 55.
73 §•
Utskottets förslag, att denna §. i nn gällande Bevillnings-Stadga må
i den blifvande Bevillnings-Förordningen bibehållas oförändrad, är godkändi
af trenne Riks-Stånd; men då Ridderskapet och Adeln beslutat, att ulur
samma §. skulle orden: privilegieradt och privilegierade, utgå, så, i händelse
detta beslut, som inverkar på Bevillnrngens belopp, vidhålles, lärer votering
komma att anställas öfver en så lydande proposition:
1:0
Dan, som bifaller Utskottets förslag, a it 78 i nu gällande Bevilinings-Stadga
må i den blifvande Bevillnings-Förordningen bibehållas oförändrad,
voterar Ja; den det ej vill, voterar Neji
Vinner Nej,
komma, jemlikt Ridderskapels och Adelns beslut.' orden: privilegieradt oefc
privilegierade, att utur 78 %. utgå.
Be Uklinis-TJi skottets Memorial jV:s 5S.
3
Pag. 55 & 56.
75 §•
Trenne Riks-Slånd hafva antagit Utskottets förslag till förändring i
denna §.; men, enligt Ridderskapets och Adelns beslut, skulle slutet af samma
§., från och med orden: Dock må sådane Masugnar &cc., erhålla följande
förändrade lydelse: Dock skola sådane Masugnar, hvilkas tillverkning
bevisligen förädlas af egaren vid honom jemväl tillhörigt Stångjerns-Bruk,
taxeras gemensamt med Bruketj på det ställe, der detsamma är beläget.
Alla andra Masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och till värde beskattas,
der de åro belägne; hvadan Utskottet, enär frågan möjligen kan ega inflytande
på Bevillningens belopp, för den händelse att sistnämnde beslut vidJhålles,
får föreslå följande voterings-proposition:
2:0.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att ifrån ^5 §. må uteslutas följande
mening: Dock må sådane Masugnar, hvilka äro belägne inom samma.
Taxerings- och Pröfnings-district med det Bruk, hvarunder de lyda, ock
som begagna deras tillverkning, uppskattas gemensamt med Bruket, och pä
det ställe, der samma Bruk är beläget. Alla andra Masugnar skola uppgifvas
och till värde beskattas, der de äro belägne, voterar Ja; den det ej
vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
skall slutet af denna §. från och med orden: Dock må sådane Masugnar
&c. erhålla följande förändrade lydelse: Dock skola sådane Masugnar, hvilkas
tillverkning bevisligen förädlas af egaren vid honom jemväl tillhörigt
Stångjerns-Bruk, taxeras gemensamt med Bruket, pä det ställe, der detsamma
är beläget. Alla andra Masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och
till värde beskattas, der de äro belägne.
Pag. 56.
77 §•
Ridderskapet och Adeln har beslufat, alt denna §. skulle bibehållas
sådan den i iS3o års Bevillnings-Förordning finnes intagen; men då de
3:ne öfrige Riks-Stånden gillat Utskottets förslag till förändring deruti, hvil
-
4
Bevillnings-U slottets Memorial 7Vto $3.
ket förhållande äfven inträffat i afseende på förändringen i 4ö §•> som me(l
nu ifrågavarande §. eger sammanhang, så
lärer följaktligen 77 §. komma att erhålla den af Utskottet föreslagna
lydelse.
Pag. 63.
io3 $.
Från det af Utskottet föreslagna, uti denna §. åberopade formulaire
till Debetsedel, hvilket i öfrigt godkänts, skulle, enligt Ridderskapets och
Adelns beslut, anmärkningen, angående ordinarie räntan, alldeles utgå; men
som de 3:ne öfrige Riks-Stånden, utan någon förändring antagit Utskottets
förslag, så
lärer dervid få förblifva.
Pag, 65.
110 §.
Då Preste-Ståndets beslut, att sista meningen i denna §. skulle erhålla
följande lydelse; Ej må Öfver-Ståthållare eller Konungens Befallningshafvande
till Taxeringsman v ål jas, ej heller den, som serskildt varder
till Ordförande utsedd, är alldeles öfverensstämmande med Utskottets,
af de 3:ne öfrige Riks-Stånden jemväl godkände förslag, så
anser Utskottet någon annan åtgärd härvid ej nödig, än att sådant
vördsamt anmäla.
Pag. 73.
i37 §•
Jemlikt Preste-Ståndets beslut, borde det i denna §. uttryckeligen
tillåtas Allmogen, att vid Pröfnings-Comitéerne meddela muntliga upplysningar,
på det sätt, att den, som det ville, finge dagen förut anmäla sig
lies Ordföranden, och sedermera efter upprop infinna sig för PröfningsComiteen;
men som Utskottets förslag är godkändt af de Sene öfrige RiksStånden,
s’å
lärer dervid få förblifva.
Pag. 75.
14o §.
Utskottets förslag, att Götheborgs stad skulle erhålla serskild Prof
-
BeviHnings-Utskottets Memorial N;o 53-
5
nings-Comite, är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste- Ståndet,
men deremot ogilladt af Borgare- och Bonde-Stånden, och då alltså aine
Stånd stannat emot 2:ne i olika beslut,
lärer frågan derom förfalla.
Pag. 75.
I4I §•
Den härvid af Utskottet föreslagna förändring är godkänd af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, men ogillad af Borgare- och Bonde-Stånden,
hvilket senare Riks-Stånd förklarat, alt redactionen i i83o års
Förordning skulle bibehållas; hvadan, och då således jemväl härutinnan
2lne Stånd stannat emot aine i skiljaktiga beslut,
det gjorda förslaget lärer förfalla, och deremot få förblifva vid ordalydelsen
i nu gällande Bevillnings-Förordning.
Pag, 75.
»42 §• ' ,
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva, utan någon förändring,
godkänt Utskottets förslag; hvaremot Borgare-Ståndet afslägit denna
§:s förra moment, i fråga om kostnaderne vid taxeringarne i Götheborg,
men bifallit senare momentet rörande taxerings-kostnaden inom Jemtlands
Län, samt Bonde-Ståndet förklarat, att, i följd af de beslut, Ståndet förut
fattat, skulle utur redactionen af denna §. bortgå hvad som rörer staden
Götheborg.
Häraf synes alltså, att, i fråga om taxerings-kostnaden inom Jemtlands
Län, samtlige Riks-Stånden godkänt Utskottets förslag; men att deremot,
i afseende på redactions-förändringen rörande omkostnaderne vid
taxeringarne i Götheborg, aine Stånd stannat emot aine i olika beslut;
hvadan
sistnämnde fråga, så väl på grund deraf, som till följd af RiksStåndens
ofvan omförmälde beslut angående serskild PröfningsComité
för Götheborg, lärer komma alt förfalla.
Pag. 76.
*44 §•
1
Enligt Preste-Ståndets beslut, skulle i denna §. stadgas, alt, när Ed
6
Etv illmnPs-Utskattet: Memorial N:o 53.
eu gång blifvit afiagd i ea Comité, edgång icke vidare behofves, förr än en
11 j Beviiiuings-Förordning blifvit gällande; men då de 3:ne öfrige RiksSlånden
godkänt Utskottets förslag,
lärer dervid få förblifva.
Pag. 79.
i5o §.
Utskottets förslag i Betänkandet N:o 38 är godkändt af Borgare-StånSet;
men som de 3;ne öfrige Riks-Stånden deremot bifallit den af Utskottet
i Utlåtandet N:o 5i föreslagna redactions-förändring, så
lärer dervid böra förblifva.
^g. 79-
i52 §.
Utskottets förslag är, utan förändring, godkändt af Preste- och Borgare-Stånden
; hvaremot Ridderskapet och Adelil förklarat, alt orden: enär
Qppbördsniannens qv ilten ce, enligt Uppbörds-Författningarne, den förutan,
icke är gällande, skulle alldeles utgå, samt Bonde-Ståndet tili denna §. beslutat
def tillägg, att på Debetsedel bör finnas tecknad den anmärkning,
• tt Uppbördsmans qviltence, enligt Uppbörds-Författningarne, icke är gällande,
förutan Härads-Skrifvarens derå befintliga annotation öfver den fullgjorda
betalningen.
Enär följaktligen 3:ne Riks-Stånd hufvudsakligen bifallit den af Utskottet
tillstyrkta redactions-förändring,
lärer densamma, utan det af Bonde-Ståndet ensamt beslutade tilllägg,
blifva gällande.
Pag. 84-
162 §.
irsta mom.
Utskottets förslag, i Utlåtandet N:o 5i, att den uti detta moment omnämnde
befrielse från afgift efter ardra Art. må tillgodonjutas för alla de
löneförmoner och pensioner, som icke uppgå till, eller öfverstiga aoo R:dr,
är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men som Bonde-Ståndet detsamma ogillat,
och deremot bifallit Betänkandet N:o 38, så lärer, i fall detta beslut
cj frånträdes, votering böra anställas, enligt följande proposition:
Btvihningi- Utfkottets Mmorinl A’;o 33. J
I
3:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag, alt den uti i momentet af 162 §.
omnämnde befrielse från afgift efter 2:dra Art. må tillgodonjutås för alla
de löneförmoner och pensioner, som icke uppgå till, eller öfverstiga 200
R:dr, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer ofvannämnde befrielse endast att tillgodonjuta* för alla de löneförmoner
och pensioner, som icke öfverstiga 100 R:dr.
Pag. 85.
6:te mom.
Utskottets, 1 Utlåtandet Nro 5i, gjorde förslag, alt de i detta moment
omnämnde Tjenstemän må befrias från Jönebeyillning, då lönen icke uppgår
till, eller öfverstiger 200 R:dr, är godkändt af 3:ne Riks-Slånd; men di
Bonde-Ståndet ogillat detsamma, och bifallit Betänkandet N:o 38, så, i händelse
detta beslut vidhålles, lärer votering komma att anställas öfver en så
lydande proposition:
4:o.
Den, sorn gillar Utskottets förslag, alt de uti 6 mom. af 162 §. omnämnde
Tjenstemän må befrias från löne-bevillning, då lönen icke uppgår
till, eller öfverstiger 200 B;dr, voterar Ja; den del ej vill, volerar Nej.
Vinner Nej,
komma ifrågavarande Tjenstemän att befrias från löne-bevillning endast i
de fall, då lönen icke öfverstiger 100 R:dr.
Pag. 86.
s65. §.
Den af Utskottet härvid föreslagna förändring är godkänd af 3:n«
Riks-Stånd; men som Preste-Ständet beslutat, att i denna §. böra bland
dem, sorn njuta afdrag i Bevdlningen för 4 minderåriga barn, äfven tilläggas:
"Fiskare på landet/' så, i fall delta beslut ej fiånträdes, torde vote-*
ling böra anställas enligt följande proposition: •
5:o.
Den, Sorn bifaller Utskottets förslag till förändring i iö5 §., voterar
■fa; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer att i denna bland dera, som njuta afdrag i Re'vllin ingen för 4
minderåriga barn, äfven tilläggas: ”Fiskare på landet,'*
8
Bevilhiiiigs-Utskottets Memorial Nio
Pae;. 86 & 87,
,66 §.
Utskottets förslag, att de af Allmogen i Yllerhogdalils Socken, sora,
efter pröfning af Taxejiugsmunnen, anses deraf vara i behof, mätte intill
nästa Riksdag få åtnjuta befrielse från hälften af Bevillningen efter irsla
Artikeln, är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men som Borgare-Ståndet ogillat
Berörde förslag, så, för den händelse att detta beslut ej frånlrädes, föreslår
Utskottet en så lydande voterings-proposition:
6:0,
Den, som bifaller Utskottets förslag, att de af Allmogen i Ytterhogdahls
Socken, som, efter pröfning af Taxeringsmännen, anses deraf vara i
behof, må intill nästa Rilksdag åtnjuta befrielse från hälften af Bevillningen
efter irsta Artikeln, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej,
Vinner Nej,
kommer, jemlikt Borgare-Ståndets beslut, ifrågavarande befrielse icke att
ega rum. .
Pag. 86 & 87.
Utskottets förslag, att invånarne i Umeå, Piteå och Luleå städer må,
efter pröfning af Taxeringsmännen, intill nästa Riksdag tillgodonjuta befrielse
till hälften af Bevillningen efter irsta Artikeln, är godkändt af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet; men som Preste- och Bonde-Stånden
ogillat detta förslag, så, i fall sammanjemkning af dessa olika meningar
ej eger rum, lärer votering böra anställas öfver följande proposition r
7:0.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att invånarne i Umeå, Piteå och
Luleå släder må, efter pröfning af Taxeringsmännen, intill nästa Riksdag
tillgodonjuta befrielse lill hälften af Bevillningen efter irsta Artikeln, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer någon sådan befrielse icke att ega rum.
Hvilket allt Rikets Högloft. Ständer vördsamt underställes.
Stockholm den 19 Febr. 1835.
STOCKHOLM, i835, hos J. A. "VYålls&h.
! Bevillnings-Utshottets Memorial JVvo 54' i
N:o 54.
Ankom till Exp.-Utsk. d. a8 Febr.
Memorial, angående minskning i Utskottets Cancelliepersonal
och Vaktbetjening.
Genom Protocolls-utdrag af den 19 i denna månad, har Högv. Preste-Ståndet,
sedan upplyst blifvit, att i de flesta Utskotten göromålen blifvit betydligen
minskade, och i några Utskott ganska få ärenden återstodo att
förbereda, anmodat samtlige Utskotten att, till minskning i de dryga Riksdagskostnaderne,
så fort sig göra låter, af sin Cancellie-personal afskeda så
många, som, utan binder för de återstående målens ordentliga expedierande,
möjligen kunde umbäras; hvarförutan de öfrige Riks-Stånden voro inbjudne,
att i detta beslut med Preste-Ståndet sig förena; oell är, enligt
ankommet Protocolls-utdrag af den 23 dennes, denna inbjudning af Vällofl.
Borgare-Ståndet antagen.
Bevillnings-Utskottet, som redan, före emottagandet af ofvannämnde
Protocolls-utdrag, varit betänkt, att, så vidt det möjligt vore, inskränka
Cancellie-personalen inom Utskottet, bar likväl, med afseende på de ännu
återstående göromålens behöriga utarbetande och expedierande, för närvarande
icke ansett sig kunna minska nämnde personal i större mon, än att
en Notarie och en Cancellist, till följd af Utskottets nu vidtagne beslut, komma
att, jemte en af Yaktbetjeningen, från och med den x instundande
Mars indragas; hvilket Utskottet härmed får hos Rikets Högloft. Ständer
vördsamt anmäla.
Stockholm den 27 Febr. i835.
Bihang lill R. St. Prat. 1834 och 1835* 5-te Sami. 1;»ta Afd, 2'dra Band. 1
7-de Häftet,
Bevillnings-XJtslcollets Betänkande N:o 55.
N:o 55.
Ankom till Exp.-Utsk. d. y Mar s*
B et anie ande, i anledning af Herr Grefve von Fersens,
H., motion, med förslag till bestämmande af lämplig
tid, då de nya Förordningarne angående Allmänna
Bevillningen, Bränvinsbränningen och stämplade Pappersafgiften,
samt Tull- och Post-taxorne skola börja
att tillämpas.
Uti en till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under den 26 November
sistlidet år, ingifven motion, som blifvit till Bevillnings-Utskottet remitterad,
har Herr Grefve von Fersen, H., anfört, hurusom Rikets Höglofl.
Ständer, medelst bifall till Stats-Utskottets Memorial N:o 3ip, beslutat,
att den nya Statsregleringen skall vidtaga med år i835, samt Hedervärda
Bonde-Ståndets af Högvördige Preste-Ståndet ecb Vä Ilo fl. Borgare-Ståndet
bifallne inbjudning, att till Kongl. Majit ingå med underdånig begäran, det
Kongl. Majit täcktes, till Riksdagens afslutande, utsätta någon dag emellan
den i5 December och Jul, syntes antyda nämnde Riks-Stånds öfvertygelse,
att ej hinder å Rikets Högloft. Ständers sida förefunnes till Riksdagens afslutande
vid förr omförmälde tid, samt sålunda under loppet af år i834
äfven den nya Bevillningen varder fastställd; och har Motionairen, med
fästadt afseende på 61 Regeringsformen, samt enär omöjligheter och mindre
billighet skulle uppstå om från och med början af år i8a5 alla Bevillnings-titlarne
enligt den nya taxationen skulle utgå, föreslagit, att Bevillnings-Utskottet
måtte inkomma till Rikets Högloft. Ständer med förslag
till lämpligt bestämmande af tiden, då de, i följd af Rikets Högloft. Ständers
beslut, utgående Förordningar angående allmänna Bevillningen ,
Bränvinsbränningen och stämplade Pappers-afgiften samt Tull- och Posttaxorne
skola börja att tillämpas, i hvilket afseende Motionairen hemställt,
att följande tidpunkter dertill måtte utsättas, nemligen:
Allmänna Bevillningen, vid Mantalsskrifningen år 1835;
Bränvins-brännings -förordningen från och med November måstad
år i835;
Stämplade Pappers-afgiften från och med den t April i835;
Post-taxan den x Januarii 1836, samt
Tull-taxan den 1 Maji 1835.
Utskottet har detta ämne i öfvervägande tagit; men dä hvad Motioaairen
såsom grund för dess yrkande förutsatt, nemligen att de afgifter,
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 55.
som utgå under namn af bevillning före sistlidet års slut skulle hafva varit
af Rikets Höglofl. Ständer bestämde, icke inträffat i afseende på någon
annan bevillningstitel än postporto-afgiften, hvarom äfven nja Taxor under
den 6 nasti. December blifvit af Kongl. Maj:t fastställde att tjena till efterrättelse
från delta års början, samt nar således Rikets Höglofl. Ständers
beslut om de nya Sjötulls-, Chartae Sigillatse-» Bränvinsbrännings- och allmänna
Bevillnings-afgifterne först under loppet af detta år äro fattade eller
komma alt tagas; anser Utskottet af den i 61 §. Regerings-Formen lemnade
föreskrift, att alla afgifter, som Rikets Ständer under de i nästföregående
6o §. uppräknade titlar bevilja, skola utgöras intill slutet af det år,
under hvars lopp den nya Bevillningen fastställd blifver, det vara en ovilkorlig
följd alt, med undantag af Postporto-afgiften, hvilken, på sätt ofvan
är nämndt, blifvit fastställd innan sisth års slut, och redan börjat utgå,
alla öfrige Bevillnings-afgifterne först med i836 års början kunna och böra
vidtaga; och får Utskottet följaktligen tillstyrka,
alt nu ifrågavarande motion icke må föranleda till någon åtgärd 5
Rikets Höglofl. Ständers sida.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 7 Mars 1835-
Reservationer
Af Herr J. af Ekenstam: ”Ehuru ämnet i sig sjelft är visserligen
ganska vigligt, så är det dock underordnadt den vida betänkligare omständighet,
att Bevillnings-Utskotlet i sammanhang dermed befattat sig med att
tolka Grundlagen; det är af sådan orsak, sorn jag icke skytt obehagligheten,
att inom, Utskottet, ända lill en för pluraliteten tröttande envishet,
ehuru förgäfves, yrka en annan behandling af ämnet. Frågan angår ingen ting
mindre än ett erkännande, att 61 §. Regerings-Formen förbjuder Rikets
Ständer, det en enhälligt åtagen Bevillning får upptagas, inom möjligen ett
helt års lopp, frän den dag densamma blifvit beviljad; om än Rikets oundgängliga
behof, under än hvilka oförutsedda händelser sorn helst, skulle
göra ett sådant beslut nödvändigt i Rikets Ständers egen tanka.
61 §. Regerings-Formen med paragrapherne å ömse sidor af den
-
*) Så lydande: Alla afgifter, sorn Rikets Ständer under de t föregående §. nämnde'
titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nyss
bevillningen af Rikets Ständer fastställd blifver..
4 Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 55.
samina, referera sig till Slatsregleringen, och då man, med tillhjelp af desse
föregående och efterföljande paragrapher, undersöker hvarom denna 61
egentligen handlar, så finner man bestämdt, att hela dess ändamål är gifva
en försäkran emot förtidig inhibition af det löpande årets Bevillning. Att
nu skilja denna paragraph från de andra, med hvilka den i Grundlagen är
sammanställd, och begagna densamma emot Rikets Ständer sjelfve, för att
tillintetgöra deras rätt i en så vigtig fråga, som att bestämma tiden när
Rikets angelägenheter fordra, att en åtagen Bevillning skall taga sin begynnelse,
det s}rnes mig vara ett emot tillämpningen af all Lag stridande behandlingssätt.
Skiljaktiga meningar om liden för tillämpningen af nya
Tulltaxan har framkallat detta hittills obegagnade försök. Båda de olika
åsigterne hafva emedlertid ansett, att uppskofvet med nya Tulltaxans
tillämpning, under hela skeppningsåret, skulle medföra stora vådor, hvaraf
må nämnas den nya Förordningens eluderande, till Stats-Cassans förfång,
genom import och uppläggning af flere års behof af sådane varor, som erhållit
en betydligt ökad tull; äfvensom den ofördelaktiga ställning, hvilken
vår handelsvåg derigenom skulle erhålla, till men för realisationen under
dess första utveckling. Man är å bägge sidor sålunda öfverens om nyttan
af nya Tulltaxans tillämpning, så fort vederbörande gransknings- och expeditionsformer
det kunde tillåta; men den ena sidan anser sig från en sådan
tillstyrkan vara förhindrad af en Grundlagsparagraph, sorn aldrig varit ämnad
att bestämma tiden för en vidtagande tillämpning af Rikets Ständers
sådane nya beslut. Man påstår, att 61 §. utgör ett skydd emot en alltför
brådstörtad tillämpning af ny beskattning, till näringarnes förfång. Orimligheten
af ett sådant föregifvande visar sig bäst i ytterligheterne: 61 §.
kan icke förhindra, att en Bevillning, som blifvit fastställd den 3i December,
blir tillämpad dagen derpå. Detta bevis ex absurdo måtte väl åtminstone
ådagalägga, att paragraplien aldrig varit ämnad att gifva skydd emot
en brådstörtad tillämpning af åtagen Bevillning. En lika orimlighet framställer
sig deri, att ett af Rikets Ständer, vid årets början fastställdt oundgängligt
anslag i Bevillningsväg, lill afhjelpande af Landets möjligen iråkade
olyckor, krig, pest, eller andra calamileter, skulle kunna under påföljande
tolf månader förblifva utan tillämpning, och hela Nationen således duka
under för 61 §. tillvaro. Denna tänkbara ytterlighet styrker jemväl, min
öfvertygelse, att samma paragraph ingalunda får lösryckas från sitt sammanhang
och användas såsom hinder för Rikets Ständers speciela beslut i
frågor af förevarande art. Att Bevillnings-Utskottet sålunda verkligen befattat
-
Bevillnings-Utalollets Betänkande N:o 55»
s
fattat sig med att tolka. Grundlagenj och dertill, med en alldeles förvänd
Grundlagstolkning, det väntar jag skall föranleda antingen vägrad proposition af
respective Ståndens Taleman eller åtminstone enhällig återremiss eller afslag
å Betänkandet.
Rikets Sländers skrifvelse vid förra Riksdagen N:o 386 visar, huru de
då ansågo detta samma ärende: Rikets Ständer anhöllo i underdånighet
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes promulgera den nya Tulltaxan,, så snart
det kunde låta sig göra, jemte stadgande, alt densamma ej skulle lända till
efterrättelse förr än det löpande årets slut. Tulltaxan promulgerades derefter
af Kongl. Maj:t den 14 derpå följande Augusti. Denna underdåniga
anhållan motiverade Rikets Ständer ingalunda på den dertill olämpliga 61
§. Regerings-Formen, utan tvärtom, de förutsatte i sina motiv, att nya
Tulltaxan väl skulle kunna till efterlefnad påbjudas under den påföljande
sommaren; men befarade, att den dertill erforderliga promulgationstiden,
under dåvarande omständigheter skulle blifva alltför knapp. Om samma
behandling af ärendet nu skulle följas, vore endast att afväga, hvilka olägenheter
kunde anses såsom störst, antingen den korta tiden af fyra månader
emellan Tulltaxans fastställelse och dess efterlefnadeller alla de
menliga inflytelser, som voro att befara, så väl för handelsvåg> somÄatyCassa
genom Tio månaders rådrum åt den i sig sjelf ganska lofliga speculationsandan,
att bereda sig till emottagandet af de betydligen förhöjde
tullbestämmelserne; när man äfven beräknar tiderne emellan skeppningarne*
så utgör detta rådrum i verkligheten ett år och 2:ne månader;
Jag anser* att nuvarande Rikets Ständer, i likhet med de föregående,,
åtminstone ega rättighet, att, oberoende af 61 §. Regerings-Formen, öfverväga
de sig nu företeende omständigheter,. och derföre har jag ansett mig
skyldig, att med denna reservation påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet,
emot den origtiga behandling, sorn Bevillnings-Utskottels pluralitet
gifvit åt ärendet.’*
I förestående reservation instämde Herr Friherre Boije, med tillägg::
”att Herr Friherren så myeket mindre kunde anse Rikets Ständers förfarande,
vid sista Riksdag, i frågan om tiden, hvarifrån Bevillningen borde
erhålla verkställighet,, innebära någon annan åsigt, än den till hvilken Fri-,
herren slutat sig, sorn Friherren trodde, att då Ständerne, i Fébruarii månad
, hos Kongl. Majrt i underdånighet begärt skyndsam promulgation af
Tulltaxan, sådant, må hända, härrörde från förutsättning, att den kunde
Bih.
till R. iSt. Prot. 1834 ooh 1835. 5:te Sami, i sta AJd. 2>dra Band» 2
7r.de
6
Bcvillnings-Utshottets Betänkande N:o 55.
tillkomma tidigt nog, att förekomma missbruk; men dermed må hafva
varit huiu sorn helst, så låg dock, i Friherrens tanka, uppenbart, att då
Förordningen icke utkom förr än den Augusti, så återstod af det årets
skeppningstid, så litet, att missbruken derigenom voro, de facto, i det
hufvudsakligaste förekomne. Friherren trodde sig äfven böra förklara, att
efter hans öfvertygelse kunde Bränvins-Bevillningen icke sättas i verkställighet
förr än med den i Januarii 1836 af den serskilda orsak, att då i83oårs
Förordning i ämnet bestämmer tiden för Bränvinsbränningsrättigbeten böra
räcka hela det år, för hvilket jordegaren sig anmält; så kan denna rättighet
nu icke, i strid deremot, inskränkas till ringare tid, än den i förlitande
hvartill jordegaren i utöfningen ingått;”
af Herr Grapengiesser: ”Jemte det jag instämmer i Herr af Ekenstams
reservation, i hvad den angår den inom Utskottet gjorda grund lagstolkning,
anser jag, hvad hufvudfrågan beträffar, densamma redan af Rikets
Ständer vara afgjord, i följd af det beslut Ständerne fattat, att Statsregleringen
med innevarande år skulle taga sin början, emedan jag med Statsreglering,
i enlighet med 58 §. Regerings-Formen, ej kan göra mig annat
begrepp, än att densamma så väl omfattar Statens utgifter, som inkomster;
och beror det således på KongL Maj:t att sätta ifrågavarande Författningar
i verket, när Hans Maj:t så för godt finner.”
Uti Herr af Ekenstams förrberörde reservation instämde äfvenledes
Herr Arnberg.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , i835.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N.o 56.
t
N:o 56.
Ankom lill Exp.-Ulsk. den 24 Mars 1835.
Betänkande, med förslag till Bevillnings-summans fördelning.
Sedan, genom Rikets Högloft. Ständers beslut, Stats-Verkets ordinarie
utgifter blifvit fastställde till en årlig summa af R:dr 9,698,190:
samt derifrån afdrages Stats-Verkets ordinarie inkomster
och restantier, af Rikets Högloft. Ständer beslutade
att upptagas lill ett belopp af 4,o38,5oo: ■
återstå
R:dr 5,65g,6go: —.
ecb då härtill lägges den summa, hvartill RiksgäldsContorets
behof af Rikets Högloft. Ständer ansetts
appgå
1,200,000:
blifver
. . . T 6,85g,690:
det belopp, sorn för Stuts- oell Riksgälds-Verken årligen erfordras, och
hvilket med Bevillningar bör fyllas.
Då, med ledning af 70 §. Reg.-Formen, jemförd med 5g, 60,62 och
66 §§., det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra förslag till Bevillningens
utgörande eller fyllandet af ofvannämnde summa, får Utskottet
nu, med fästadt serskildt afseende å hvarje af de beskattningstitlar,
hvaraf Bevillningen utgöres, föreslå de belopp, hvilka Utskottet anser
af desamma i årlig inkomst kunna påräkuas:
1:0
Chartce-Sigillatce-afgiften.
I enlighet med i Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o i3 anförde
skäl, och i likhet med hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innehåller,
är Cbartae-Sigillata3-Be vi Ilningen af Rikets Högloft. Ständer beräknad
att uppgå till .... . . R:dr 320,000:
hvartill kommer, enligt Stats-Utskottets
äfvenväl af Rikets Högl. Ständer bifallne
Betänkande N:o2g5, den förhöjning
Transport 320,000:
Bih. till R. St. Prot. i834 och 1835. 5 Sami. 1 Afd. a Band. 1
S:de Häftet.
a BeviUnings-Ulskotlcls Betänkande N.o 56.
Transport 320,000:— —
i denna afgift, som uppkommer genom
Cancellie-Gebiihrens öfverflyttning lill
stämpladt pappers afgift ..... 37,000:
357,000:
hvadan Chartae-Sigillatae-Bevillningen här upptages
till elt årligt inkomst-belopp af Tre Hundrade Fenstiosju
Tusende Ralr Banco^
2 To
Post-medlen.
Då Post-Verkets omkostnader uti Riks-Statens ÅK»
dra Hufvud-Titel äro uppförde till en summa
af
35o,ooo:
samt Stats-Verkets behållning af desse
medel ej är upptagen till större belopp
än .......... roa, ooor — —
,45o,O0o:
komma Postmedlen att bär, äfven i enlighet med
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, upptagas till ett
Belopp af Fyra Hundrade Femtio Tusende R:dr
Banco.
3:o
Städernes Salu-accis-er sättnings- afgift.-
På sätt Rikets Högloft. Ständer, med anledning af
Bevillnings-Utskottets under N:ris 3g & 5o afgifne ReSänkanden,
redan beslutat,
upptages den häraf Stats-Verket lilIflytande årliga
inkomsten med Sju Tusende Fem Hundrade
R:dr Banco
7,500:
4:0 ; V
Stora Sjö-Pulls-Pevillningen.
På grund af den uti Utskottets Betänkande N:o 29»
anförde calcul, ansåg Utskottet, att Rikets Högh Ständer
af denna Bevillning kunde beräkna en årlig in*
Transport 8i4,5oo:
Bevilliiings-Utshottets Betänkande N.O S6.
t
Transport 8i4>5oo:— —
komst af 3,000,000 R:dr. Men då de beslut, som Rikets
Högl. Ständer nu, nied hänseende till Tullbevillningen
fattat, uti åtskillige delar innebära icke obetydliga
förändringar i det förslag, som Utskottet först i detta
ämne framställde, och då dessutom Utskottet, vid uppgörandet
af den calcul, hvilken uti ofvannämnde Betänkande
finnes införd, förbigick att iakttaga åtskillige
nödige afdrag från den i Tull-Verkets Räkenskaper uppförde
brutto-bcliållningen af Siats-Verkets andel af
Tull-uppbörden, anser Utskottet sig nu böra, med rät- ,
telse i omförmälde förhållande och i öfverensstämmelse
med de beslut Rikets Högl. Ständer, i anledning af Utskottets
Betänkanden i detta ämne fattat, framlägga en
förnyad calcul för Tullinkomsternes beräknande.
Vid denna beräkning, stödjande sig på de förflutne
årens Tullinkomst, anser Utskottet sig böra taga
till lättelse de år, under hvilka en och samma TullTaxa
varit gällande, och således, då Tull-Verkets Räkenskaper
för år 1834 ännu icke kunna vara afslutade,
måste Utskottet härvid inskränka sig till de förhållanden,
som åren i83i, i83a och i833 egt rum.
Af den Utskottets Betänkande N:o 29 under N:o
io vidfogade Tabell, angående Tull-uppbörden, upplyses
att
år 1831 Stat-Verkets Medel
uppått lill . . 2,641,687: a5. 8.
alkortningar . 262,868:33. 11.
då egentligabruttobehållningen
detta
år utgör 2,378,818:39. 9.
år i83a Stats-Verkets
Medel . 2,79Ö,344: 5. 9.
afkortningar . 127,806:45. 8.
således brutto-behållningen
delta år .... 3,668,537: 8.1.
Transport 5,o47i355: 4?« 10. 8i4»5oo: ——.
4
Bevillnings-Utskottets Betankande N;o 56.
Transport 5,047.355: 47* 10.
år 1833 Stats-Verkets
medel . 2,055,540: 10. 3.
afkortningar . 169,197: 44* 1 r
då
brutto-behållningen
blifver ...... 2,786,342: i3. 4-
hvadan 7.833,698: i3. 2.
utgör den summa, hvilken under dessa trenne år till
Stals-Verket influtit; och då denna summa fördelas
på trenne år, kan i medeltal Tullinkomsten, enligt
de bestämmelser, som i33o års Tull-Taxa innehåller,
beräknas utgöra 2,611,282: 36. 5.
Om härtill lägges den i följd af
Rikets Höglofl. Ständers beslut calculerade
förhöjning, enligt Tabellerna Lit.
G. & H. samt å Tub. Lit. J. gjorde
sammandrag med derå befintliga afdrag
. . .
577,410:37.8.
blifver  3,188,643: 26. 1.
det belopp, som, enligt i83o års Taxebestämmelser,
med vid innevarande
Riksdag gjorde förändringar, Stora
Sjö-Tulls-Bevillningen synes komma
att utgöra; hvarifrån dock måste afdragas:
^
a) Förhöjd Drawbuck af 1 sk. per Skålpund
å Socker, Topp- och
Candi- . ... 4»77^: 1 —
b~) I följd af Stämpelagiftens
upphörande, enlig t Tull
Comileens
beräkning i4,ooo: ,g 776' i3
Då återstoden 3,169,867: i3. 1.
blifver det brutto-belopp, hvartill Tull-inkomsten för
in- och utgående varor årligen skulle kunna för
Stats-Verket påräknas.
Transport
8t4»5oo
814.5oo:
Eevilliiings.-Utskottels Tetänkande N.o 56,
Transport
Men då Utskottet icke anser sig böra tillstyrka R.
H. St , att upptaga denna inkomst-titel till dess högsta
här beräknade belopp, hvarigenom den utvägen icke lemnades
öppen, att genom det ena årets öfverstjufande inkomst
kunna jemna och betacka hvad vid ett föregående
år kunnat understiga den påräknade summan, och, i
betraktande deraf, att dels handelsco»juncturer, dels åtskilliga
oförutsedda händelser kunna inträffa, hvarigenom
en temporair minskning i den beräknade intraden möjligen
kan uppkomma, samt, med fästadt afseende äfven
derå, att de af R. H. St. beslutade förhöjningar uti TullTariSen
äro beroende af Kongl, Maj:ts ompröfvande och
afgörande, och slutligen att trafikerande möjligen torde
begagna den tid, som förflyter, innan den nya TullTaxan
kommer att till efterlefnad blifva gällande, och
emot en förr stadgad lägre afgift fylla landets consumtions-behof,
samt sålunda den genom ökningen af Tullintraden
calculerade summan ej till en början kommer
att ega något serdeles inflytande till Tullintradens förökande,
finner Utskottet sig böra, med antagande att
den här förut upptagna summan skulle utgöra maximum
af den påräknade Tullintraden, framställa en beräkning,
utvisande det minimi-belopp, som af denna inlrad torde
kunna påräknas.
Lämpligaste sättet härvid torde vara, att, i likhet
med hvad Utskottet uti Betänkandet N:o 39 äfven fram-p
ställde, lill grund för beräkningen, antaga medelbeloppet
af de varu-quantiteter, hvilka under de senast förflutne
fem åren blifvit fm tullade, såsom utvisande consumtionsbeloppet
af hvarje varu-artikel, och evalvera
desamma med de afgifter, som uti den af R. H. St. beslutade
Tull-Tariff för dem finnas åsatte. Enligt en,
med hänseende härtill och, med ledning af Tull-Specialerne,
inom Utskottet uppgjord Tableau, visar sig häraf
uppkomma en årlig inkomst af
Transport
814.5oo
8 i4.fioo:
r\
5 Bevillni/igs-Utskotlels Betänkande AT:o 56.
Transport
Importen .... 3,218,935: 7. 3.
Exporten .... 368,i44;32. —
tillsammans ^ 7 • • • I 09. 3.
Men då medelbeloppen af varuqvantiteterne
i ofvanstående summa äro evalverade
efter de i den af R. NH. St.
beslutade Tull-Taxa utsatta belopp, bör
från denna summa afdragas:
g) Tull-lindring för Caffe, Tobak och
Socker .... 223,o44‘ 43. 9.
b) DifFerence emellan
R. H. St:s Tull-taxebestämmelser
och de
serskilde, som, i
följd af Tractater,
ega rum, utgörande
en minskning, emot
ofvan anförde evalvationsgrund,
af . 384>5li:36. 9.
c) Medelbelopp af 3 års
afkortningar, enligt
Tullverkets Räkenskaper
186,624^ 25. 6.
d) Drawback för Socker
och Tobak . . 24.958: i5. 4-
tillsammans 819,139:20. 4-
Återstå 2,767,940: i3. 11.
hvilken summa kunde antagas såsom utgörande den årliga
minimi-summan, samt medelbeloppet emellan sistnämnde
summa och den här förut anförde maximisumman,
3,169,867: i3. r, eller 2,968,903: 37. 6, det
belopp, hvartill Utskottet förmodar Tullinkomsten må
kunna beräknas uppgå. Utskottet vågar sålunda, i följd
af ofvanstående här anförda beräkningar, tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer,
Transport
81 4i5oo:
7
l
814,5oo:
Bevilluiugs-UtskolLels Betänkande N.o 56.
Transport 8i4.!>00
alt, i jemn summa, Stora Sjötulls-Bevillningen
uti Stats-Verkets Inkomst-beräkning upptages till
Två millioner Niohundrade Femliotusende R:dr B:o 2,950,000
Utskottet vågar desto hellre tillstyrka ofvannämnde summas
beräknande vid Stats-regleringen, som, om till den
i Kongl. Majrts Nådiga Proposition beräknade inkomsten
af Tullmedlen 2,55o,ooo:
lägges här förut upptagne, vid innevarande
Riksdag beslutade ökning, med
afdrag af den förhöjda tullen å spirituosa
.......... 397,043.' 41.&
öfvererisstämmer äfven denna summa 2.947,042: 4r* 8v
i det närmaste ined den här ofvan tillstyrkta beräkningen
af Tullmedlen,
5:o
Husbehof s-bränner i-me dien.
Uti det af sammansatte Bevillnings- och OeconomieUtskotten
afgifne Utlåtande N:o 5 yttra sig Utskotten»
nied hänseende lill den inkomst, som af Rränvinsbrännings-bevillningen
kunde, i följd af Utskottens i nämnde
Utlåtande föreslagna beskattning, påräknas» alt, med antagande
att ett lika antal pannor, med samma dimensioner,
som Stats-Contorets räkenskaper för år i832 utvisa»
fortfarande komma att begagnas, skulle pannerymdsafgiften
af enkla pannor efter den föreslagna beskattningen,
för 3 månader, uppgå till en summa af 8oS,344
R:dr. Då nu R. H. St., med godkännande af den utaf
Utskotten föreslagna förhöjning för rättigheten att vid
bränvinsfabricationen begagna konstredskap, beslutat, alfi
den föreslagna tariff, hvarpå ofvannämnde beräkning sig
stödjer, skulle vara gällande för en bränningslid af sex
månader, ehuru Utskotten nämnde afgift för d månaders
bränrvingstid beräknat; och då R. H. St. dessutom funnit
skäligt stadga, att hvar och en till bränvinsbränning
berättigad må öppet lemnäs, att vid mantalsskrifning
Transport 3,7Ö4>5oo
3
Bevillning- T't.sko Hels Betänkande JV.-o 56.
Transport 3,764,500: —
uppgifva, antingen lian vill begagna hela eller halfva
denna termin, hvarvid afgiften för bränvinsbränningen,
i förhållande till tiden, beräknas, företer sig för Utskottet
en icke ringa svårighet att erhålla den bestämda grund,
hvarpå förslaget till beräkning af den förmodade inkomsten
af denna Bevillnings-titel skulle stödja sig, helst
Utskottet ej af Kongl. Stats-Contorets räkenskaper, eller
andra handlingar, varit eller är i tillfälle att erhålla underättelse
lill hvad antal, äfvensom till hvad serskild
pannerymd konst-apparat.er begagnas. För att likväl i någon
reon kunna bereda möjlighet till bedömande af de
skattebidrag, som Stals-Verket kunde i inkomst påräkna •
af denna näringsgren, hvilken snart sagdt intagit rummet
af en hufvudnäring inom landet, och hvaraf således
Staten borde kunna beräkna en betydlig inkomst,
får Utskottet här för R, H. St. framlägga nedanstående
alternativa calculer, uppgjorde under serskilda förutsättningar,
med hänseende till bränvinsbrännings-rättighetens
ulöfvande och begagnande, lämpade elter den af R. H.
St. för pannerymden stadgade skatt.
usta Alternativet,
Trenne månaders bränningsskatt för pannor till och med
20 kannor, ingen konstapparat med dessa pannor förenad,
beräknad till hälften emot det belopp, som den
Betänk. N:o 5 vidfogade Calcul utvisar 109,96c):
Trenne månaders bränning med från 20
till oelr med 5o kannors pannor efter
samma beräkning, med tillägg af 5o
proc. för begagnandet af konstapparat 356,523: ——-  Trenne månaders bränning med pannor
hån 5o till och med 90 kannors rymd,
ico proc. förhöjning såsom medium af
den, för begagnandet af konstapparat
stadgade förökning i afgiften .... t 13,042:,
579,534:
Transport 3,764,500: —
s.dra
Bevillnings-Vtskottets Betänkande IV.-o 56.
Transport 3,764,500:
s:dra Alternativet.
För tre månaders bränning med till och med 3o kannors
pannor utan konstapparat .... 234,o3i.*'
För tre månaders bränningstid med från
3o till och med 5o kannors pannor, med
66f proc. förhöjning för konstredskap i65,o55: .
För 6 månaders bränning med från 5o lill
och med 90 kannors pannor, med förhöjning
af 100 proc. för konstredskap 282,456: — -—
681,542:
3:dje Alternativet.
För pannor till och med 20 kannor tre månaders bränning
»0996g:
Från 20 till ocb med 5o k:r, enkel redskap,
6 månaders bränning, 475,365:32.—
25 proc. förhöjning för
konslredskap .... 118,841:12. ‘—
— 594,206: 44* —
Från 5o till och medgok:r, ömånaders bränning,
enkel redskap, 113,042:
66f proc, förhöjning härå
för konstredskap . . 75,361: 16. ■—>
892,579:12.—
På sätt ofvan anförde calculer utvisa, differerar afgiften
till icke obetydligt belopp, förnämligast i förhållande
lill den större eller mindre tidrymd bränvinsbränningsidkande
komma att bränvinsbränningen utöfva.
Utskottet tror sig likväl kunna antaga den i första alternativet
framställde summan såsom det minimi-belopp,
hvilket skatten icke torde understiga, ocb om den i 3:dje
alternativet upptagne summan anses såsom ett maximi
-
Transport 3,764,500
Bih. lill R. St. Pro t. i834 och i835. 5 Sami. 1 Afd. 2 Bandet.
S:de Häftet.
10
Bevillning!-Utskottets Betankande N-o 56.
Transport 3,764.500:
belopp, blifver medium af dessa summor 736,o56:—■—
Om härtill lägges medelbeloppel af hvad
minuterings-afgiften utgjort .... a5,ooo:— •—
blifver 761,o56:
den summa, som lämpligast torde kunna af Bränvinsbrännings-bevillningen
i inkomst påräknas, hvadan
"Utskottet tillstyrker Rikets Höglofl. Ständer,
att Husbehofsbränneri-medlen måtte upptagas
till *tt belopp af Sjuhundrade Femtiotusende
R:dr Banco 750,000: — «—
Utskottet förmodar denna summa desto hellre kunna
antagas att till Stats-Verket komma att ingå, som, i händelse
Kongl. Maj:t endast skulle medgifva egare af mindre
pannor, till och med 20 kannors rymd, rättigheten
att emot half skatt till bränvinsbi anning sig endast under
3:ne månader anmäla, med all säkerhet den här
tillstyrkta summa kommer att inflyta. Likväl, och på
det den bär beräknade inkomsten till Stats-Verkels behofs
fyllande icke måtte komma att understiga hvad
Rikets Höglofl Ständer i detta hänseende komma att
stadga, vågar Utskottet, under den säkra förmodan, alt
beslutet angående rättigheten till anmälan för endast
3:ne månaders bränning och half skatts erläggande icke
afsett deras fördel, hvilka såsom en näringsgren idka
brännerirörelsen, utan fastmer blifvit bered t såsom en
lättnad för dem, hvilka, i ordets egentliga mening, såsom
husbehof begagna brän vinsbränningen, vördsammast
tillstyrka,
att Rikets Högh Sländer bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t, såvida
rättighet till mindre bränningstid emot förminskad
skatt af Kongl, Maj:t medgifves, likväl
måtte täckas, i händelse husbehofsbrännerimedlen
ej skulle uppgå till den af Rikets Högh
Ständer fastställde årliga summa, nämnde rättig
Transport
4>^<4>5oo:
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 56.
Transport 4*514t5oo
het till erläggande af hälften af den skatt, sorn
tariffen innehåller emot bränvinsbränningens idkande
under 3:ne månader, endast måtte tillgodokomma
egare af pannor af 20 kannors rymd och
derunder.
6:0
Tidnings-Stämpel-Af giften.
Då under de senast förflutna fem åren af TidningsStämplingen
i medeltal influtit 10,204: i3. 11, anser
Utskottet sig böra tillstyrka, att
denna afgift beräknas till 10,000 R:dr årligen, och
då uti Stats-Utskottets Betänkande N:o 204 Tidliings-Stämpel-Afgiften
befinnes upptagen bland
Riksgälds-Contorets tillgångar med 9,000 R:dr, utföres
här förhöjningen med  t,000
7:0
Kort-Stämpel-AJgiften.
På sätt Utskottets Betänkande N:o 23 innehåller,
har Utskottet inliemtat, att medeltalet af under förflnlne
fem åren Hallstämplade kortlekar uppgått till
40,781 lekar per år, hvadan då, enligt Rikets Högh
Ständers beslut, Stats-Verkets inkomst utgöres af 4 sk.
6 r:st af hvarje kortlek, denna inkomst-titel här utfö
res
med . .
. 3,5oo:
8:0
Centonalen.
I följd af Rikets Högh Ständers, på grund af StatsUtskottets
Betänkanden N:ris 78, 84, 212 och 218, fattade
beslut, kommer hädanefter den å löner och arfvoden
m. m. utgående centonal-afgiften till oförän
Transport
4-519,000:
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 56.
Transport 4>519.000 — —
dradt belopp att uttagas i sammanhang med allmänna
Bevillningen ; och då å Riks-Statens Sjette Hufvud-Titel
denna afgift är uppförd till ett belopp af 39,000
R:dr, utföres äfven här samma summa
39,000:
Då Stats- och Riksgälds-Verkens inkomster af här upp.
räknade Bevillning-stitlar utgöra R:dr 4i558,ooo: — —
När nu från ofvan anförde summa . 6,859,690 — —
hvilken utgör det belopp, som för
Stats- och Riksgäldsverken årligen
erfordras, och hvilket med bevillningar
skall fyllas, afdragas ofvanstående
Bevillnings-inkomster , . . . 4,558,000
Återstå 2,301,690
utgörande den summa, som genom allmän Bevillning måste fyllas, och
hvars fördelning Utskottet uti serskildt under denna dag afgifvet Betänkande
vördsamt får Rikets Högh Ständers piöfning underställa.
Innan Utskottet likväl lemnar delta ämne torde, med hänseende till
66 §:s Reg.-formen stadgande, Stats- och Riksgälds-Verkens inkomster serskildt
äfven böra framställas i förhållande till de utgifter, som, i följd
af Rikets Högh Ständers beslut, dessa Verk åligga, då, under förutsättning,
att de här föreslagne Bevillnings-summor af Rikets Högh Ständer
fastställas, förhållandet blifver, som följer:
Stats-Verket.
Credit.
Ordinarie Utgifter 9,698,190: ,
Debet.
Ordinarie Inkomster  4,o38,5oo: — —.
Till Stats-Contoret inflytande Bevillnings-inkomster:
-
Transport 4io38,5oo: — —
Bevillning-Utskottets Betänkande N-0 56. I)
Transport 4>°38,5oo: —> —
Charta Sigillata 357,000
Salu-accis ...... 7,500
Postmedel 4^0,000
Bran vins-brännings-afgift . 750,000
Tullmedel ..... . a,95o,Qoo4 5 ^ w
Tillskott från Riksgälds-Contoret eller
den såkallade Statsbrist-summan . 1,145,190: — — 9698 iqo" — -
Riksgälds-Contoret.
Credit.
Riksgälds-Contorets årliga behof, deruti inbegripne
extra anslagen 160,000 per år, enligt Stals-Utskottets
Betänkande N:o 4*7
Tillskott till Stats-Verket eller den såkallade
Stats-brislsumman ....... 1,145,190
3,345,190: *—
Debet.
Allmänna Bevillningen till här förut upptaget
belopp 2,301,690
Kort- och Tidningsslämpel-afgiften . . . 4>5oo
Centonalen  39,000
2,345,190:
Jemte en Ledamots Reservation öfverlemnas allt detta lill Rikets
Ilögl. Ständers pröfning.
Slockholm den 24 Mars i835.
I 4
Bevi/h.ings-Utskottets Betänkande N.-o 56.
Bilaga Lit. G.
Tabell, som utvisar den sänkning eller förhöjning emot nu gällande
tullbestämmelse, som Rikets Höglojl. Ständer fastställt d Importtullen,
samt det förmodade resultatet deraf.
Apelsiner ....
Arsenik . . . •
Band, siden, sarometsandra
slag
halfsiden . .
ylle ....
Blysocker ....
Bläckpulver . .
Bränvin: Genievre .
andre slag odislille
rädt , . .
Cognac, t. o. m. i
grader
deröfver .
Rumin, t. o, ro. i
grader
deröfver
Arrac t. o. m. i
grader .
deröfver .
Cacao .....
Caffe .....
Chocolad . •
Citroner ....
Citronskal, torra .
Cubeber ....
Coeffurer ....
Cremor-Tartari . .
Corinter ....
Dadlar .....
Decorationer . . .
-
Fern års
medelbe-  lopp af Im-  porterade
varor.
Tull-
bestäm-
meisens
minsk-
ning.
Förmodade
resultatet
deraf.
Tull-
bestäm-
melsens
förhöj-
ning.
Förmodade
resultatet
deraf,
ioo St.
I Skålp.
123,421
3,547
77
1,405
215
738
3,111
41
206
1
1,234
16
1
4 o
31
4°
6
36
64
2,341
179
45
8
3a
8
6
4
'4
9
24
46
3?
/
—
—
i
—
64
39
—
11
Kann
68
8,441
16
2,813
32
-
32,118
1,449
10706
724
50,002
fi 392
i6
16,667
3,196
24
16
24
43,867
620
19.202
2 973 f>41
—
14,622
310
.6
-
400
1
A
61,950
45
545
342,346
1,291
688
767
123
23,226
161
671
ioo St.
I Skålp.
ioo Rtdi
1 Skålp.
8
570
27
21
3
(i
13
f,
3
—
43
—
—
25
191
7
—
6
—
15
.8
—
1
*)
483
42
34
9
6
ioo B:di
—
—
—
20
—
134
7
Bevillning*-Utskottets Betänkande N.o 56.
i5
Fikon t Skålp.
Fisk: saltad Lax . . I T:na
Fjädrar, Ur- • . . . I Skålp
Fläsk i Lisp.
Formar för Sockerbruken l Skålp.
Frö, Canarie- . . .
Färger: Berggrönt .
Smaltz . . .
Cochenille .
Drakblod . .
Grains d’Avignon
Krapp . . .
Orleana . •
Sumack , .
Galläpplen . . . .
Galgant . . . . •
Garn, Bomulls- livitt öfver
N:o a5 .
Kamulls, färgadt .
Gipssten l Skep:d
Glas, optiska, monterade iooR:dr
andra slag —
spegel, slipade,
ofolierade —
folierade —
Guld, arbeladt . . .
Gummi
Horn, oarbetadt . .
ar betadt . .
Hudar, oberedda, torra
Humla
Ingefära, Torr ....
insyltad . *
Instrumenter, FältskärsHandtverks
Musikaliskt,
Forlepianos
flygel . i St.
Kalk, släckt . . . ,
Kirsbär, torra . . .
Kummin
Kött, tork ad t oell rökt
Lakrits
Lim, drag-
i Lod
Skålp.
i L:pd
t Skålp.
I oo
R:dr
I Läst
i Skålp
i Triia
i L:pd
I Skålp.
45,452
2,143
8
17,163
114,670
18,104
343
4,672
2,517
31
217
102,115
8 232
84,050
9,432
785
612,538
857
174
1,527
666
2 952
1,718
293
21 237
11,687
4,260
1,012 889
6,728
46 957
703
77
3,699
11
43
94
346
998
91,943
757
20
13
4-
16
28 28
292
209 36
1,063
171
491
16
43
2.4
149
17
454
202
15
493
43
63
-
1
2
1.104
35
—
1,428
32
—
16
5,721
1
199
3
10
6
188
28
1
—-
4
20
—
—
5
729
18
ro
1
12,761
10
4
—
71
2.(1
—
.6
—
127
1 2.
33
>4
5
—
—
293
—
—
4
_
8,872
2.6
4
7,033
8
24
—
3,364
—
—
6
489
6
6
5
4
77
5
4
275
—
8
1
-4
8
?4
—
173
—
16
—
332
32
—
1
1,915
2 3
i
i6
Bevillning*'Utskottets Betänkande K.o 56.
Skålp.
i Lod
i Kania
i Skålp
100 R:dr
l Skålp.
i L:pd
liäder, Carduan och Maroquin
.
färgade skinn
Manna ....
Muscus ....
Olja, Hamp- . .
Terpentin . .
ej specificerad
Ost, Parmesan oeh Ro
chefort
Surm jölksPelsverk:
kattskinn oberedda
i St.
beredda —
Perlemor, arbetad . . t Skålp.
Piphufvuden, monterade too Rid i
Plymer af Struts . . —
Plommon, Catharin- . i Skålp.
Pommerans-knopp och skal —
Porcellaine äkta, hvitt
eiler enfärgadt
Sandarac . . .
Sdke, ratt • • «
Skedvatten . . .
Smergel , , .
Socker, mascovade
terres och tete
lump
Sten, qvarn- rhenska
Mergel och Skiffer iooRidi
Stål, gjut .... t oo Sk alp.
Svafvelblomma . . ,
Sviskon
Talg
Tenn, arbetadt . . .
The
Tobak , stjelk ....
Tran och Späck . .
Trädvaror! Mahogny .
Ved, Al- .
Björk
Tall
Ull,
okaramad, grof . t Skålp.
finare
St.
i L:pd
I Skålp
6o Kanrr
I C. fol
i Famn
* V —
42
248
782
31
201,263
39.012
9,017
247
22,744
1,289
1,050
100
975
525
29,432
127,647
2,451
224
27,531
178
4.776
7,216 036
2 791 801
8,541
17
203
20 939
3,897
323410
76.170
1.655
33,443
665,107
149051
1 989
1,041
21,336
13,416
1,069 107
27.013
10
901
153
18
25
49
17
10
54
1,125
33
'4
26 —
8
10
?i:
31
2
5,590
406
41
18,953
11
13
33
81
52
1,329
102
2,294
6225,501
87,243
355
628
5,053
38,035
68
5 573
13,856
1,863
84
173
5,334
1,956
22 272
.3
Urtafloc
B eviltnings-Ut skottets Betänkande N.O 56.
*7
100 Hulr
1 Skålp.
I Kinn
TJrtador ....
Vitriol, blå . .
Vitriol-olja . .
Vin på fastager .
bouteiller
Vindrufvor 1 Skålp.
Väfnader: Helsiden, fell)
och Peluche —
Bomulls, bvita>
Gaze och
Linön l Aln
Mitsslin och
Moll . —
Satin o. Jean —
Färgade, muss
lin
och Moll —
Satin o. Jean —
Gaze och 1«a11 —
linön . —
Ylle : Casimir
svart . . —
Halfylle: dukar
100 R:di
Väfnad 1 Aln
Linne: Kammarduk
Zink, oarbetad .
Äpplen, Franska .
andra slag
Ättika, Cider
Öl-
• • .
I Skålp.
I T:na
I K:na
30:
10,144
09.401
370,761
11,833
3,782
655
118,853
51,619
13,465
71
29,609
5,499
326
19,732
17.502
645
80,435
104
102
1.502
663
Summa
15
4
211
1,445 41
1,965
1,075
561
1,233
54
1,458
419
—117,317
'9
34
a3| 9
20
92,627
5,916
236
2,476 ,3
1
114
986
269
104
68
93
55
12 -  24-  18 ■
23
27
28
10
24 •
699,306
42
12
13
Bih till R. Sl. Prot. l834 och i835. 5 Sami. 1 Afd. a Bundet.
8:de Häftet.
3
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 56,
Bilaga Lit. H.
Tabell, som utvisar den sänkning eller förhöjning emot nu gällande
tullbestämmelse, som Rikets Höglojl. Ständer fastställt ä Exporttullen,
samt det förmodade resultatet deraf.
Aton, andra slag . .
17 L:pd
Apotheksvaror, samman-
satte
ioo R:di
Band, siden, sammets-
I Skalp
Bnrk, Björk— . . .
I T:na
Bastmattor
i Dussin
Ben, alla andra slag, o-
-
arbetade ,
i L:pd
Boktryckeri-stilar
i Skåip-
ConfYctnrer ....
—
Dricka, alla slag
I Kanna
Enbär
I T:na
Fartyg
i oo R:dr
Fnöske
l Skalp.
Frö, Hö- .
I L;pd
andra slag , . .
l Skålp.
Färger, Rödfärg . . .
T;a
Gain, Bomulls- t. o. m.
N:o j5 . . . .
Glas., fenster-, hvitt
20 Band
ej specificeradt
loo Rjdr
Hagel, alla slag . ,
i Skålp
Handskar, korta . . .
i Pai
långa
—
Handtverkeri- och Slöj-
devaror . ,
ioo R:di
Honung
8 Skålp
Horn, nrbetadt . .
i —
Instrumenter, mathema-
tiska ...
ioo R:di
Fern års
medelbe-  lopp af Ex-  porterade
varor.
Tull-
bestäm-
melsens
minsk-
ning.
Förmodade
resultatet
deraf,
Tull-
bestäm-
melsens
förhöj-
ning.
Förmodade
resultatet
deraf.
112,797
—
20
—
2,764
l < >
4
1,023
1
10
1 o
4
137
—
B
22
1°
243
—
7
G
12
3 1
6
149
—
1
3
3
p
3
141.860
—
.. ..
_
__
3
_
8;866
12
1,288
—
3
6
54
360
—
1
7
14
80 040
—
3
416
42
122
—
4
—
10
8
24,001
1
—
240
257
—
—
2
13
—
203
—
i
4
11
241
—
—
2
jo
1,923
—
2
—
80
6
—
119
6
1
11
6
1,569
—
*4
—
39
—
—
157
1
—
1
28
—
1,407
—
—
i
2
li
3
734
—
—
3
3
5 9
6
629
—
—
6
6
26
6
17,789
1
177
4 2
_
438
—
—
8
16
8
171
—
—
7
2
3
9
629
1
—
—
6
'4
-
B evil!ni ngs-Utsk otlets Betänkande
Jern: Aniar och Anlarflyn
. . • •
Draggar, A mhul tar,
Hammare &c. .
Stäng, platt | turn
tjockt &c. . •
Band och platt &.
Plåtar, oförtente .
plogbillsämnen, spik
och nubb . .
Grytor, kittlar m.m.
Skrotjern
Kakel .•••••
Knappar . • •
Knifvar, ej specificerade
Koppar, helfärdigt arbete
» • •
Kopparstick . •
Kreatur, lefvande, Hästar
Nötkreatur . .
andra fyrfotade
Krukmakare-arbeten
Kött, rökt . . • •
saltadt • • *
Lack .•••*’
Lim, drag
Ljus, Talg- • • •
Luktvatten • • •
Lader, barkade hudar
Machinerier • • •
Marmor
Mattor, golf- • • •
Metaller , Messing, albe
tad .
Bronz
Nålar, Sy- och Tambou
andra slag .
Olja ej specificerad
Oljekakor . • •
Ost, sötmjölks
Papp
Papper, omslags .
Cardus
Kort . •
Skeprd )
I Skep:d
loo R:di
i L:pd
100 R:dr
[ St
ioo R:dr
i L:pd
I T:na
x Skålp.
i L:pd
ioo R:di
i Skålp
ioo R:<lr
i qv. aln
i Skålp.
ioo R:di
iooo St.
ioo R:dr
i Ltpd
i Skålp.
i Ris
1393,801
4
10,138
__
J
4
2,144
—
1
9
9,100
1
9
2 073
—
8
—
2,541
—
—
—
799
1
—
—
1,388
1
_
—
810
1
—
—
6,149
9
—
194
1
—
38
24
—
200
1 O
—
90
4
—
148
1
—
—
19
—
6
36
e>
—
136
—
6
1,274
—
2
8
9
6
38
1
—
609
4
852
1
—
99
1
221
—
1
—
12,650
4
140
3
—
22.300
—
1
8
2,155,683
—
2
—
1,378
1
—
—
24,619
—
—
6
67
—
2
—
1,071
—
i
114
—
3
—
2,106
—
2
6
102
t
6
20
Bevillnings-Ulskottets Betänkande N/ct 56,
Papper, Goncept . . .
i Bis
7,144
i
4
198
2 1
Maculatur . .
—
11,719
—.
4
81
.8
4
Post . . . .
—
66
—
4
5
A
Skrif . . . .
3,521
—
7
146
34
Tobaks . . ,
409
„
8
5
38
8
Tryck , , .
\
11,488
[0
199
2 1
4
Pelsverk; Loskinn . ,
i St
30
An
Pipor af Lera ....
* u L.
i Gross
2,132
8
29
2Q
4
4°
Potatoes
l T:na
562
6
5
4r
Sirop, socker- . . ;
i Skålp.
51,855
-
i
90
T
I
3
Skedvatten ....
r
625
3
3
13
Skrubblor .....
I St.
335
I
6
47
Smör .....
i L:pd
444
I
8
15
20
Snus
l Skålp.
19,761
3
102
i 4
3
Socker, Topp- och Candi
—
230,221
2
799
18
2
Sten, Bryn- ....
ioo St.
23,989
I
2
5
39
6
•
andra slag . . ,
ioo R:dt
22,131
1
.
221
<4
11
Stål, Gjut- .....
I Skep:d
231
32
154
Garf- . . .
3,602
2
150
4
andra slag . . .
—
8,203
7
341
38
Stärkelse . . . , ,
L:pd
512
1
6
16
Svafvel
1,756
3
9
7
Såpa , *
—
1,105
I
4
30
33
4
Säckar
i St.
2,043
'
5
17
35
3
Tegel, eldfast . . .
tooo St.
43,004
8
7
8
mursten . . .
—
208,389
6
26
2
4
taksten . .
—
250,433
.6
__
83
26
t
( r
Tenn, arbetadt . . .
i Skålp.
539
4
3
35
8
Tjära
i T:na
29,14-8
2
8
1620
8
Tobak, spunnen . , .
i Skalp.
1,895
2
6
27
to
Tråd, Jern och Stål
—-
59.488
—
2
206
26
8
Koppar o. Messing
—
74,751
2
259
26
-6
1 råd varor; Virke ej spec.
ioo R;dr
377
18
.6
.
69
4
Bandstakar ,
ioo St.
5,769
—
9
__—
45
4
Bjelkar och
Balkar .
t St.
30,559
—
3
3
2,302
44
Bräder enkla
I Tolft
82,070
—
3
I
5,170
1
Halfbotte
ns —
17,302
—
4
2
1,492
44
Battins .
—•
19,331
—
4
1,617
20
Helbottens —
79,676
—
3
X
"4
6,164
12
8
af Björk 100 Rtdr
619
i
—
5
31
af Ek .
—
112
20
22
.8
8
Handspaksäm
-
nen . .
i Duss.
159
—
i
6
4
46
6
Beviltnings-Utskottets Betänkande N:o 56.
Trädvaror: Master 4° a
48 tum t St,
160
1
8
—
186
32
—
öfver 4-^ tum —
35
Ån
29
Sparrar 5 å8 t. —
80,746
z
4°
1
4
2,242
37
under 5 tum —
287
—
4
23
44
Spiror af 16
och under
4o turn —
4,290
—
6
536
12
af mindre
tjocklek —
748
—
24
374
—
Stäfver af Ek
och Bok ! 00 St.
6,200,286
—
1
3
2,637
11
6
afFuru och
Gran 42 å 27 t. 24° St.
11,183
—
5
—
5
3
6
70 ä 4° *• 100 St.
3,435
—
6
—
4
a 4
—
deröfver • —
lil
—
•4
5
*7
4
Tunnor och
Fastager . 100 R:dr
35,361
1
—
—
353
26
—
Tågvirke ..... 1 L:pd
464
—
2
_.
19
.6
—
TJr ....... iooRtdr
2,025
1
—
—.
20
12
—
Vitriol, ail annan . . 17 Lrpd
1,456
—
6
—
10
33
11
Vadd, Bomulls- . . . 1 SkaIp.
308
_
—
3
1
29
—
Vagnar lOoRldr
1,972
1
—
—
19
32
—
Vax, gult 1 Skalp.
2,230
—
1
6
69
33
—
Vaxduk ...... —
555
—
—
5
4
3q
3
Väfnader: Helsiden, släta —•
308
—
16
—
102
32
—
Dukar «ooR:dr
6,263
1
—
—
62
3o
—
Bomulls-, färgade i Aln
1,960
—
&
vj
17
—
Ylle: Kläde . —
733
2
—
30
26
—
Vadmal . —
1,321
—
—
2
4
28
—
Flaggduk. —
764
—
—
1
1
i5
8
andra slag —
1,481
—
—
3
8
6
3
Linne : Blaggarn —
4,728
—
—
1
8
10
—
Dräll . . —
14,637
—
—
3
76
8
8
Lärft . . —
31,321
—
—
4
217
24
—
Bolstervar . —
5,922
—
—
2
20
27
—
Buldan , —
29,397
—
—
3
153
—
Hår och Tagel-
duk ... —
2,783
—
—
4
19
16
—
Zink, arbetad . • . 1 Skålp.
333
—
—
1
——
27
9
Äpplen, andra sing, friska ? T:na
39
—
2
—
1
3o
Summa
1
—[ 64,982
29I
1
-1
-1
-1
18,503/
J9
6
aa Bevillnings-Ulskottets Betänkande N.-o 56.
Bilaga Lit. I.
Sammandrag af förestående Tabeller Lit. G. och H.
Tabellen Lit. G. utvisar ökning  699,306: i3. 7.
minskning 17,317: 23. 9.
Således ökning
Tabellen Lit. II. visar minskning  64,982: 29. 1.
ökning  18,503: 19. 6.
Således minskning
Summa ökning
Från hvilken summa likväl bör afdragas den'i Tabellen
Lit. G. upptagne förböjning i tullbeloppet för följande
varu-artiklar, nemligen:
Saltad Lax  1,428: 3a.—
Fläsk 5,721:
Humla
3,364: — —
Kummin
1/3:
Talg  38,085:
Tran och Späck  1,863: 6. 7.
Ved .... f
7,464:
hvilken förhöjning, ehuru af Rikets Ilöglofl. Ständer besluten, dock i
följd af för dessa artiklar stadgad serskild förtullningsgrund, ej kan
anses bereda någon förökning i Tullinkomslerne.
Återstår ökning
681,988
46,479
635,509
58,098
28
38
577,4l0|i7| 8
Bevillnings-Vlskottels Betänkande N.o 56.
Reservation:
af Prosten Nibelius: ”Jag anser den af HögloG. Utskottet uppgjorda
beräkning öfver beloppet af den blifvande Bevillningen å bränvinsbränningen
vara för hög, och får vid Utskottets 3:ne alternativa calculer göra
följande anmärkningar:
1:0 1 calculerne förutsattes, att alla för 3r 1802 taxerade bränvinspannor
skola framgent komma att bibehållas. Denna förutsättning är utan
tvifvel mindre vigtig. Sannolikt skulle pannornas antal komma att hädanefter
betydligen minskas, äfven om skatten å bräll vinsbränningen vid denna
Riksdag icke blifvit förhöjd; åtminstone har en sådan minskning under de
senare åren egt rum. Enligt de Tabeller, som för Bevillnings-Utskoltet
varit att tillgå, utgjorde antalet af taxerade bränvinspannor för år i83o
170,532. År 1831 nedsjönk detta antal till 154,820, och i832 till i5o,343.
Detta utvisar en gifven lendence till minskning, fastän skatten å bränvinspannorna
vid sistlidne Riksdag icke blef ökad. — Besinnar man nu den
betydliga förhöjning i Bevillningen å bran vins-bränningen, som vid denna
Riksdag blifvit beslutad, så torde man med all sannolikhet kunna antaga,
att minst en fjerdedel af de år iS32 taxerade pannor hädanefter komma
att nedläggas;
2:0 Utskottets beräkning öfver den af konst-apparalerne hädanefter utgående
Bevillning är alldeles för hög. I det irsta alternativet supponeras,
att Bevillningen å pannor ifrån 20 till och med 5o kannors rymd kommer,
me lelst de till dessa pannor begagnade konst-apparater, att ökas med 5o
procent. Den enda konst-apparat, som nyttjas till pannor af denna rymd,
är troligen mäskvärinare. Genom mäskvärmares begagnande ökes skatten
å den enkla pannan endast med 5o procent. Utskottets beräkning förutsätter
således, alt mäskvärmare skulle begagnas till hvar enda bränvinspanna
ifrån 20 till 5o kannors rymd. Jag hemställer, om delta är sannolikt?
— I det 2.'dra alternativet åtnöjer sig Utskottet ej med alt öka den
af enkla pannor, ifrån 3o till 5o kannors rymd, utgående Bevillning med
5o procent för de konst-apparater, som Utskottet förmodar blifva till dessa
pannor begagnade, utan procenten ökes lill 66f, hvilket förutsätter ej
blott, alt mäskvärmare till hvarenda af dessa pannor skall begagnas, utan
att äfven recdficalorer och pistoriska apparater till flere ibland dem skola
appliceras. — I det 3:dje alternativet nedsälles väl förhöjningen för konstapparaters
begagnande 'till pannor, ifrån 20 till och med 5o kannor, till
a5 procent; men då delta förutsätter, att mäskvärmare skall begagnas lill
a4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 56.
hvarannan af dessa pannor, är äfven denna beräkning vida högre, än
hvartill det närvarande förhållandet föranleder.
Omman vid Utskottets 3:ne alternativa calculer serskildt beräknar Be vil Iilingen
å den enkla redskapen och serskildt Bevillningen å konst-apparaten,
så befinnes, att Bevillningens supponerade belopp å de sistnämnde blifvit
upptaget,
enligt i:sla alternativet, till öfver 175,000 R:dr,
— 2:dra — — 206,000 —
— 3:dje — — 194,000 —
då deremot den här nedanföre af mig uppgjorda calcul torde utvisa, att
den af konst-apparaterne blifvande Bevillningen ej kan beräknas högre än
till omkring 100,000 R:dr för hvarje år;
3:o Vid 3:dje alternativet är Bevillningen äfven på den enkla redskapen
för högt beräknad; det förutsattes nemligen att alla pannor Öfver 20 kannors
rymd skola begagnas under hela brännings-tiden.
Calculer öfver det blifvande årliga beloppet af ifrågavarande Bevillning
kunna uppgöras på flerehanda sätt; följande calcul, som af mig inom
Utskottet blifvit föreslagen, synes, om mitt omdöme icke bedrager mig,
leda lill ett sannolikare resultat, än det, hvartill Utskottet genom sin beräkning
kommit.
Calcul öfver den blifvande Bränvins-Bevillningen.
Pannor till och med 3o kannors rymd:
i af de år i83a taxerade nedläggas.
£ skatta för 3 månader
• • • 58,5oo
a) \ skatta för 6 dito 284.000
' a  — 292,500.
PaHnor ifrån 3o till 5o kannors rymd:
i af de år i832 taxerade nedläggas,
£ skatta för 3 månader 24.7^0
i skatta för 6 dito  99»°°®
b) 10 procents tillökning för konst-apparater . . . 12,375 ^
Pannor
a) Till pannor af 3o kannors rymd och derunder begagnas troligen inga konst-apparater.
b) Till pannor ifrån 3o till 5o kannors rymd begagnas troligen hvarken rectificator
eller pistoriskt apparat; men deremot torde man få antaga, att maskvärmare nyttjas
till hvar femte af dessa pannor, hvarigenom skatten för dem ökas med 10 procent.
Bevillnihgs-Utskottets Betänkande IV.-o 56.
Pannor ifrån och med 5o till och med go kannors rymdj
Dessa utgjorde år i83a ett antal af 2,548.
a eller 637 nedläggas.
| eller 637 skatta endast för 3 månader, och till
dessa begagnas inga konst-apparater, då afgiften
för dem uppgår till . . . . 17,680
~ eller 1062 skatta för 6 månader, med mäsk värmare, 88,262
eller 106 skatta för 6 månader, med enkel reeti»
ficator och mäskvärmare, k 210 R:dr .... 22,260
e) eller 106 skatta för 6 månader och begagna pi
storiskt
apparat, å 5cm »4- ....... 53,205
181,427.
Summa R:dr 610,052.
Tillkommer minuterings-afgiftén. . . . . . . . .. . . . 25,000.
Tillsammans R:dr 635,<)5a.
Men då af anledningar, som tillräckligt äro kända, den nya Brätivins-bevillningen
för det första året, då den kommer att tillämpas, säkert
ej uppgår till 5oo,ooo R:dr B:eo, torde denna Bevillning intill nästa Riksdag
ej kunna beräknas högre än till 600,000 R:dr för hvarje år.”
c) Då inga officiela uppgifter finnas öfver antalet och rymden af de pannor, tilt
Ii vilka konst-appara ler begagnas, måste beräkningen af den inkomst, som konstapparaterna
kunna gifva, blifva ganska osäker. Enligt de enskilda underrättelser
jag erhållit, har jag dock anledning till den förmodan, att antalet af pistoriskaapparater
för det närvarande ej öfverstiger 100, samt att antalet af de pannor,
till hvilka rectificatorer begagnas, är ännu mindre. Jag anser mig derföre snarare
hafva räknat för högt än för lågt, då jag antagit, att till ^ af pannor ifrån 5o
till 90 kannors rymd, eller till 106 stycken, begagnas pistoriska apparater; att
rectificatorer med mäskvärmare nyttjas till ett lika antal; samt att mäsk värmare
begagnas till alla öfriga pannor, ifrån 5o till 90 kannor, hvilka under hela bran—
ningstiden äro i bruk. — Såsom ett medium för afgiftens beräknande så val för
de pistoriska pannorna, sorn för dem, till hvilka rectificatorer jemte mäskvärmare
begagnas, har jag antagit den. afgift, som belöper sig på en panna om 60 kannors,
rymd, och tror mig ej heller i detta hänseende hafva räknat för lågt, enär af d®;
år i83a taxerade pannor, ifrån 5o till 90 kannor, endast 79.3 öfverstiga 60 kannon*
då deremot antalet af pannor ifrån 5o till och med 60 kannor uppgår till 1,755.
Mili. till R. St. Prot. iSJ.j. och i83S. 5 Sami. 1 Afd. 1 Bandén
Side Häfteu
4
STOCKHOLM, Eoksteinska Tryckeriet, i835.
Bevillnings-Utskottets Bet. N:o 5j.
t
N:o 57.
Ank. lill Exp. UUk. den 34 Mars.
Betänkande , med Förslag till usta och anira Art. af Bevillning*-Förordningen.
Sedan Bevillnings-Utskottet, på sätt dess under N:o 56 afgifne Betänkande
närmare utvisar, för Rikets Högloft. Ständer uppgifvit, att en summa af 2,3o 1,690
R:dr Banco för Stats- och Riksgäldsverken årligen erfordras och medelst allmän
Bevillning bör fyllas, får Utskottet nu vördsammast afgifva dess förslag
lill nämnde summas fördelning genom allmän Bevillning, och i sammanhang
dermed äfven meddela Utlåtande öfver de flera till Utskottet remitterade motioner,
som. åsyfta ändring af i:sta och aldra Artiklarne af i83o års Bevillnings-Förordning.
1 Art.
pag. 5.
I afseende på denna Artikel, har Utskottet ytterligare i öfvervägande
tagit nedannämnde, i Betänkandet N:o 5 omförmälde motioner, rörande personliga
skyddsafgiften, nemligen: af Herr Prosten E. Bergqvist, som yrkat,
att denna afgift måtte blifva högre för inhyses och på egoine boende arbetsföre
personer utan årstjenst; af Herr Contracts-Prosten C. Hallbeck: att sådane
personer, som äro öfver 60 år, ej idka någon medborgerlig rörelse och ej
eg a någon för sitt uppehälle tillräcklig förmögenhet, måtte från personliga
skyddsafgiften befrias, ehuru de ega ett hus, så framt det ej är af den beskaffenhet,
att de deraf kunna draga för sitt uppehälle tillräckliga hyresmedel;
af 1Vils Insulin, inom Hedervärda Bonde-Ståndet: om skyddsafgiflens beräknande
med afseende på olika stånd, vilkor eller förmögenhet; af Johan Wiklund,
ihom nämnde Riks-Stånd, om gradation i skyddsafgiften, till lindring
för elen fattiga och förhöjning för de förmögnare folk-classerne; af Lars Larsson,
inom samma Riks-Stånd: att dels skyddsafgiften för torpare, backstugusittare,
arbetsfolk och inhyseshjon, måtte bestämmas tili liögst 44 sk* för
mankön och 22 sk, för qvinkön emellan 18 och 60 år, under förutsättning,
att mantalspenningarne borde med skyddsafgiften sammanräknas, och dels per
Bih.
till R. St. Prot. 1834 och 1835. 5 Sami. 1 Af cl. 2 Bandet.
9 Häftet. 1
Bcvillnings-Utskotlcts Bet. N.o 5"].
söner af Allmogen öfver 60 ur från personel afgift befrias, änskönt de njuta
barns eller anförvandters försörjning på förut innehafd egendom; samt af /Inder
s Danielsson, inom samma Riks-Slånd; alt det syntes vara destomer otjenligt
ålägga arbetsfolk, undantags-innebafvare af hemman, som de försålt till
sina barn, eller andra, hvilka ej förtjena 200 R:dr om året, eller derutöfver,
någon bevillning för deras ringa näringsförljenst eller inkomst af det lilla undantaget,
hvilket vanligen endast föder en ko och några får, som löntagare,
med inkomst under nämnde belopp, vid sista Riksdag blifvit från bevillning
befriade; äfvensom Utskottet å nyo granskat de flera anmärkningar, rörande
beräkningen af personliga skyddsafgiften, synnerligen inom Hedervärda Bonde-Ståndet
af Anders Danielsson 111. fl., som, med återremissen af ofvannämnde
Betänkande N:o 5, kommit Utskottet tillhanda, samt jemväl förehåll Anders
Danielssons med Hedervärda Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag afdon 11
Julii nästlidne år följaktige anförande, i afseende på tillämpningen af de antagna
bevillningsgrunderne.
Då genom omröstning i förstärkta Stats-Utskottet blifvit bestämdt, att
personliga skyddsafgiften, utan afseende på stånd, vilkor eller förmögenhet,
skall beräknas lika för personer af samma kön, men olika för mans- och olika
för qvinspersoner;
så förfaller den af Nils Insulin, Johan Wiklund m. fl. på ofvannämnde
sätt väckta fråga om gradation i berörde afgift; äfvensom,
enär Lars Larssons motion, i hvad den angår Mantalspenningarnes
upphörande och inberäknande under skyddsafgiften, blifvit återkallad,
något Utlåtande deröfver icke erfordras.
Hvad dernäst angår Hr Prosten Hallbecks förenämnde motion, Lars
Larssons yrkande om befrielse för personer af Allmogen öfver 60 år från
■ personel afgift, änskönt de njuta barns eller anförvandters försörjning på förut
innehafd egendom, samt Anders Danielssons motion rörande befrielse från
bevillning för arbetsfolk, undantagsinnehafvare, som försålt hemmanen till sina
barn, eller andre, hvilka ej förtjena 200 R:dr eller deröfver om året; så, enär
den grundsats, att personer öfver 60 år, utan borgerlig rörelse eller för sitt
uppehälle tillräcklig förmögenhet, borde befrias från personlig skyddsafgift,
fastän de ega hus, så framt dessa ej lemnade för uppehället tillräckliga hyresmedel,
skulle i tillämpningen blifva alltför godtycklig och otvifvelaktigt föranleda
flera missbruk, och den af sistbemälde Motionair framställde jemförelse
emellan löntagaren och undantagsinnehafvaren synes destomer olämplig,
som den senare, utan allt gagn åt Staten, ej sällan eger bättre utkomst än
sjelfva hemmansegaren, samt då härtill kommer, att Bevillnings-Sladgan i 77
JBevillnings-Utskotteis Det. JV.-o 5j.
§ sista fnomcntet, hvaruti Utskottet icke föreslagit någon förändring, medgifver
ali den rättighet till lindring, sorn, vid bristande förmåga hos den skattskyldige
att draga påförde utskyld er, skäligen synes höra ega rum, har Utskottet
för sin del å ifrågavarande anföranden icke kunnat fästa annat afseende,
än att Utskottet härmed vördsamt föreslår, det irsta Artikelns sista moment
må, för att derigenom förtydligas, erhålla följande förändrade lydelse:
iS3o års Förordning. Utskottets Förslag.
Denna afgift fortfar att årligen ut- Denna afgift fortfar att årligen utgå,
äfven efter fyllda 60 år, af alla gå, äfven efter fyllda 60 år, af alla
dem, hvilka ega en årlig inkomst af dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse,
Etthundrade Riksdaler utaf tjenst eller eller genom undantagsbeting vid afrörelse,
eller genom undantagsbeting handlingar om öfverlåtelse af fast egenvid
afhandlingar om öfverlåtelse af fast dom, ega en årlig inkomst af Etthunegendom,
eller efter ardra Art. utgöra clrade Riksdaler; äfvensom af dem, livilBevillning
af egendom, rörelse eller lön. ka efter Andra Artikeln utgöra bevillning
af egendom, rörelse eller lön.
2 Art.
Tili förtydligande af föreskriften om löneafgifternc, får Utskottet föreslå,
att meningen näst efter ordet ”hundrade” må erhålla följande förändrade
lydelse i
2 §.
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
samt af alla löner, derutöfver, Tre för samt af alla löner, derutöfver, Tre för
Hundrade: kommande den lön, som Hundrade: * kommande den lön, som
är indelt eller utgår i persedlar, att är indelt eller utgår i span inål elförvandlas
i penningar, efter den näst ler andre persedlar, att förvandlas i
före Taxeringen satte markegång. penningar, efter den näst före Taxe
ringen
satte markegång.
Då Rikets Höglofl. Ständer bifallit hvad i Betänkandena N:ris 3^ och
48, angående Centonalens öfverflyttning på allmänna Bevillningen, blifvit tillstyrkt,
får Utskottet vid ofvanstående § föreslå ett så lydande 3:dje moment:
4
Bevillnings-Utskgtlets Bet. JY.-o Sj.
Af alla löner, af hvilka Centonal hittills utgått, erlägges en för
hundrade, motsvarande den hittills under benämning af Centonalafgift,
på löner skedda innehållning.
Då Rikets Höglofl. Ständer beslutat, dels att Centonalen af löner hädanefter
skall påföras och utgå i sammanhang med allmänna Bevillningen, och någon
fråga om afdrag för Centonalen, vid uppgift till Taxering, följaktligen
ej vidare kan ega rum, dels att, på sätt Utskottet i Betänkandet N:o
38, rörande 3:dje och l\'Ae Artiklarne i Bevillnings-Förordningen, 162 §, x
mom. föreslagit, för hushyror och inqvarterings-penningar skall utgöras Bevillning,
samt enär Tingsgäslnings-penningarne icke kunna hänföi’as till extra
inkomster, sedan de nu mera blifvit å Stat uppförde, får Utskottet alltså föreslå
följande förändrade lydelse i
4 §•
183o års Förordning. Utskottets Förslag.
Under lön förstås all den inkomst, Under lön förstås all den inkomst,
sorn’ genom tjensten, under loppet af sorn genom tjensten under loppet af
året, blifvit forvärfvad. Beloppet deraf året blifvit förvärfvad. Beloppet deraf
skall på det sätt uppgifvas, att hvad skall på det sätt uppgifvas, alt hvad
öfter Stat utgår, utan afdrag af Cento- efter Stat utgår, så väl som tingsgästnalen,
uppföres såsom ordinarie inkomst, ni liggpenningar, uppföras såsom ordimen
extra arfvoden, tractamenten för narie inkomst, men husbyror, in qvartillfälliga
förrättningar på vanliga tjenst- te ringspenningar, extra arfvoden, tragöringsorter,
compagnie-revenuer, pro- ctamenten för tillfälliga förrättningar på
center, i-emisslage, tingsgästningspen- vanliga tjenstgörings-orter, compagnieningar,
expediLionslösen, permitterings- revenuer, procenter, remisslage, expeersättning
och andra sportlar, föras i ditions-lösen, permitterings-ersättning
en summa, under titel: extra ordi- och andra sportlar, hvilka under sernarie
inkomst, hvilken senare berak- skilda rubriker summariskt uppgifnas
efter det belopp, hvartill den året vas, sammanföras under titel ”extra
förut uppgått. ordinarie inkomst,” hvilken senare be
räknas
efter det belopp, hvartill den
året förut uppgått.
pag. 9.
Då för Ångfartyg redan betalas bevillning af behållna inkomsten, samt
för restaurationen eller näringen utgöres skatt efter derom i allmänhet gällande
grunder; så anser Utskottet Carl Gabrielsson hafva saknat giltigt skäl
Bévillnings-Utskoltets Bet. N.-o Sj. 5
lill sin inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motion, att Ångfartygen, i
nion af storlek och förmodade inkomster, måtte blifva, sorn orden lyda ”ganska
högt beskaltade”, och hemställer derföre vördsamt,
att denna motion lemnäs utan afseende,
pag. 11 och 31.
Uti en till Utskottet från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad motion,
har Nils Insulin yrkat, att Bevillningen för storbåtar matte alldeles upphöra,
och denna afgift till hälften nedsättas å Galeaser; hvarjemte Herr Prosten Hylander,
uti dess till Stats-Utskottet remitterade motion om lån af Statsmedlen
för fiskeri-idkarne inom Bohuslänska skärgården, tillika föreslagit, att fiskefartygen
varda befriade från läst-afgift, samt att någon lindring i Bevillningen
måtte förunnas de för närvarande, relativt, allt för högt beskattade skärgårdens
invånare; hvilken motion, i hvad den rörer Läst-afgiften och lindring i
Bevillningen, Stats-Utskottet öfverlemnat till Bevillnings-Utskottets handläggning.
Då Insulin sjelf medgifvit, att, med de af honom ifrågasatte farkoster,
befraktas af egarne icke blott deras egna utan äfven andras landtmanna-producter,
och, hvad ej mindre dessa farkoster, än ofvannämnde fiske-fartyg i öfrigt vidkommer,
kändt vore, att dermed en förmonlig rörelse i allmänhet bedrifves,
samt enär dessutom, i afseende på den sökta lindringen för Bohuslänska skärgårdens
invånare, Herr Prosten Hylander, som upplyst, att, af de på Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning anställde undersökningar om fiskeri-handteringcns tillstånd,
ett gynnande resultat vore att hoppas, hvarken uppgifvit sättet för
godonjutande af en sådan lindring, eller hvaruti densamma egentligen skulle
bestå; så föranlåtes Utskottet
afstyrka bifall till hvad af bemäide Motionairer i förenämnde hänseende
blifvit föreslaget,
pag. g, io, ii, 12, (3 och 14.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet äro till Utskottet remitterade nedannämnde
motioner, nemligen: af Herr S. J. Wijkmanom upphäfvande af den uti
nu gällande Bevilluings-Förordning föreskrifne classification, så vidt den har
inflytande på Borgares taxering; af Herr C. U. Hallgren: a) att den i 12 §
bestämda afgift för handlande i alla städers classer måtte i den blifvande
Förordningen skiljas uti 2:ne moment, sålunda, att olika Bevillning erlades
för en handlande, som drifver handel, och billigtvis ringare för den eller de,
som nedlagt sin handel, men stå qvar i borgerliga rullarne som handlande,
för att ega röst- och yttrande-rätt i frågor, som röra Borgerskapet; b) att de
i i3 § bestämda classer, hvarefter handtverkare för sin näring erlägga Bevillning,
borde nedsättas ännu en dass med i proportion minskad Bevillning;
6
Bevillnings-Utskollels Bet. N.o 5~.
samt c) att Borgcrskapet, i stallet för fem af hundraclet utaf elen inkomst de
under föregående året njutit, må få utgöra lika Bevillning med den, som Ecclesiastik-Staten
erlägger, eller Tre af hundradet; af Herr J. P. Bruse och
Herr B. M. Lundin om en sådan ändring i i/j §, att på Taxeringsmäns bepröfvande
må bero, huruvida afgift för borgerlig rörelse får nedsättas under
minimi-beloppet, antingen Borgare begagnar medhjelpare i sin handtering eliev
icke; af Herr C. A. Modin, att den, uti J.j- §, Taxeringsman medgifne rättighet,
att uppföra personer lill Bevillning så väl öfver den högsta, som emellan
aine af de uti 12 och i3 §§:ne stadgade classerne, äfvensom att utsätta
cn ringare minimi-afgift för alia i sistnämnde arne §§ nämnde personer, då
de, ulan att vara alldeles utfattige och på sådan grund för afgift frie, likväl
ej magta den fastställde minsta afgiften inom deras dass erlägga, jemväl måtte
få utsträckas lill de uti 17 § classvis upptagne personer, och Bland dem, i
synnerhet fiskare, hvilka ännu uti många städer utgöra en betydlig'del af deras
invånare; hvaruti sig förenat Herr Fiel s ingins och Herr Leffler; samt af
Herr Bååth, angående missbruk af Taxeringsskyldige, i anledning af i4 § 2
Mom. Bevillnings-Förordningen.
Yid öfvervägande häraf, har Utskottet, — som af erfarenheten imhemtat,
att de för städerne faststäkle classificationer, hvilkas nu yrkade förändring eller
fördelning i flera, hvarken synes lämplig eller af behofvet påkallad, enär
uti i4 §, som Utskottet till bibehållande föreslagit, nedsättning under minimiafgifterne
medgifves, varit både nyttiga och nödvändiga till ledning vid Taxeringen,
serdeles hos Pröfnings-Comiteerne, der Ledamöter från åtskillige
Taxerings-district saknat närmare kännedom om förhållandet i städerne,
men, efter jemförelse af classificationernes tillämpning på olika ställen, kunnat
tillförlitligare bedöma, huruvida Taxeringarnc blifvit mer eller mindre oväldigt
förrättade, samt derjemte trott sig linna, att förslaget om nedsättning i Bevillningen
af inkomst för Borgare, från 5 lill 3 procent, är mindre väl grundadt,
då åtskillige motioner i en motsatt syftning ådagalägga, att Bevillningen
snarare i vissa fall lindrigt drabbar den borgerliga rörelsen, i förhållande lill
de öfrige samhälls-classerne, äfvensom att den ifrågasatta ändringen i i4 §•
skulle medföra en alltför långt utsträckt och i utöfningen nära omöjlig pröfnings-rätt
hos Taxeringsmännen, serdeles i afseende på de i 17 § classificerade
personer, af så mångfaldigt olika yrken och befallningar, på alla dessa
förenade skäl, jemte flera, hvilka till undvikande af vidlyftighet, förbigås,
ansett sig böra afstyrka bifall till Herrar PFijkmansHallgrens,
Bruses, Lundins och Modins ifrågavarande motioner;
hvaremot, i afseende på Herr Båuths motion, Utskottet uti Betänkandet ]N>o
38 och Utlåtandet N:o 5i, angående 3:dje och 4;de Artiklarne i Bevillnings
-
Bcvilluings-Utskollets Bet. 2V.-0 Sy.
Förordningen, hvaröfver Rikets Ständer redan beslutat, vid 104 §, pag. (i j,
föreslagit en sådan förändring af samina §, sorn Utskottet ansett ledande till
det af Motionairen åsyftade ändamål.
i)as- l8’
Yid öfvervägande af den lill Utskottet, medelst ankomna Protocolls-Utdrag
från Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och Bonde-Ståndet af den
it), 18 och 21 Oclober nästlidet år remitterade fråga, huruvida icke, vid
försäljning af utländska lottsedlar, någon serskild afgift borde ega rum, har
Utskottet, för sin del, funnit lämpligt, att, i afseende härpå, ett serskildt moment,
näst efter det, som i 17 § bestämmer Bevillningen för Lotteri-Colleeleurer,
må i blifvande Bevillnings-Förordningen införas, så lydande:
En livar, sorn befattar sig med försäljning af utländska lottsedlar,
skall derföre erlägga Bevillning, med fem procent af försäljningsinkomslen;
dock må denna afgift icke understiga . . . R:dr 5o.
Den för Hästhandlare i 17 § bestämda afgift, har Utskottet funnit skäligen
kunna förhöjas, och får derföre i afseende på de samma föreslå följande
förändring:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Hästhandlare, eller sådane, som resa Hästhandlare, eller sådane, som resa
att sälja och byta hästar, erlägga, utan att sälja och byta hästar, erlägga, utan
åtskillnad på hufvudman eller följesla- åtskillnad på hufvudman eller följeslagare,
hvarje person, som sig med så- gare, hvarje person, som sig med sådan
handtering befattar . . R:dr 20. dan handtering befattar . . R:dr 25.
Då den för Huspredikanter föreskrifna afgift synes nog låg vid betraktande
af fördelen, att, jemte inkomst för privat undervisning, kunna tillgodonjuta
tjenste-års beräkning såsom Prest; så föreslår Utskottet följande förändring:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Huspredikanter, som i vederbörlig Huspredikanter, sorn i vederbörlig
ordning dertill blifvit kallade R:dr 25. ordning dertill blifvit kallade R:dr 33:16.
pag. 21.
Herr C. U. Hallgren har inom Vällofl. Borgare-Ståndet yrkat förhöjd
Bevillning ä kringresande Judar med flere, hvilka kringföra i landet en mängd
luxartiklar och onyttigt kram, äfvensom för Gårdfarihandlande, så vida icke
denna handel blifver inställd; hvarjemte Herr Hessle yrkat, att aila utländska
lill Sverige inkommande Expediter eller så kallade Probenreuter måtte åläggas.
8
Bevilhiings-Utskottets Bet. iY.-o Sy.
skatt för rättigheten att här i landet utöfva deras rörelse, och föreslagit denna
skatt från 5o till 200 R:drförår, att utgå i stämpladt papper, då pass å Svensk
botten vid första besöket hvarje år uttages; hvaruti sig förenat Herrar fjälling
j Arnberg och Egneil; men Herrar Leffler och Strehlenert deremot,
uti berörde fråga, som äfven förevarit vid sista Riksdag, då det ansågs olämpligt
att bifalla förslaget, emedan derigenom medgifvits nämnde Expediters vistande
i landet, af enahanda skäl, nu icke heller ansett sig kunna tillstyrka en
sådan beskattning; äfvensom Herr Winberg yttrat, sig ieke kunna biträda Herr
Hessles motion, emedan derigenom den princip, ej antagen i annat Europeiskt
land, skulle hyllas, att en resande utländning ej finge besöka Sverige i fredliga
tider, utan att derföre serskildt erlägga en hög bevillning eller skatt.
Då Herr Hallgren icke anfört några skäl till den af honom yrkade
högre Beviilningen, hvilken Utskottet, med undantag för Gårdfarihandlande,
hvarom här nedan i afseende på en förändrad classification närmare förmäles,
icke funnit sig ega anledning att föreslå, samt då, i afseende på frågan om
Utländska Handels-Expediter, Utskottet anser dessa blifva tillräckligen beskattade,
vid tillämpningen af Utskottels nedanstående förslag, så
kan Utskottet å nämnde motioner ej tillstyrka bifall.
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Judar och Utlänningar, som med ser- Judar och Utlänningar, som med serskildt
tillstånd resa omkring i landet skildt tillstånd resa omkring i landet
och afyttra nipper eller idka diverse- och afyttra nipper eller idka handel,
handel, erlägga minst . . R:dr 5o. erlägga minst . . . v . R:dr 5o.
pag. 21 och 31.
Krögare och krögerskor.
Vid pröfningen af Eric Erssons från Westerås Län till Utskottet remitterade
motion, att en näring elier ett yrke måtte beskattas med afseende
på tiden för dess drifvande och utöfvande, på sätt söm eger rum med beskattning
å bränvin sbränningen, jemte Nils Strindlund* 3 Jon Jonssons och
Tufve Månssons inom Hedervärda Bonde-Ståndet deröfver afgifne yttranden,
har Utskottet, enär de bestämda afgifterne för näringsidkande icke lämpligen
kunna på vissa månader eller kortare tider af året fördelas, men deremot den
minsta afgiften vid en mindre förmonlig, eller blott under en del af året fortfarande
rörelse, kan tillämpas,
icke funnit nämnde motion föranleda till något serskildt stadgande
i ämnet.
Hvaremot,
Bevillnings-Utskottets Bet. N:o Sy.
9
Hvaremot, och då Utskottet funnit afgifterna för krögare och krögerskor
&c. i städerna skäligen kunna med 5o procent förhöjas, så föreslår
Utskottet nedanstående förändring.
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Krögare, krögerskor samt de, som Krögare, krögerskor samt de, som
hålla Likörkammare, Spisqvarters- och hålla Likörkammare, Spisqvarters-och
Värdshus-Idkare samt Tracteurer, obe- Värdshus-Idkare samt Tracteurer, oberäknadt
Bevillning för bränvins-minu- räknadt Bevillning för bränvins-minutering,
då den tillätes: tering, då den tillätes:
I Stockholm och Götheborg I Stockholm och Götheborg
minst R:dr 10: — minst R:dr i5:
I öfrige släder minst 6; 3a. I öfrige städer, minst io:
pag. 24 och 3r.
I afseende på Herr F. Bööks inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckta
motion om befrielse från skeppare-afgift för sådane Storbåtar i Skärgården,
hvilka tillhöra Allmogen och endast begagnas för forsling af deras hemmans
producter, får Utskottet vördsamt anmäla, alt då nämnde afgift drabbar en
förmonlig rörelse, och derföre synes billig,
Utskottet anser ifrågavarande motion icke förtjena afseende.
1 öfverensstämmelse med Utskottets, af Rikets Ständer bifallne, tillstyrkande
i Betänkandet N:o 39, angående städernes Salu-accis, föreslås
följande förändrade redaction i
20 §.
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
För öfrigt utgöres den från äldre För öfrigt utgöres den af Rikets
tider utgående Qvarntull och Salu- städer utgående Salu-accis, efter den
accis af Rikets städer, efter den vid vid denna Författning fogade Tariff
denna Författning fogade Tariff och på och på sätt serskildt af Kongl. Maj:t
sätt serskildt af Kongl. Maj:t utfärdad, utfärdad, Nådig Kungörelse, derom
Nådig Kungörelse, om Saiu-accisen föreskrifver.
föreskrifver.
Bilt. till R. St. Prot. 1834 och 1835. 5 Sami. 1 Afd. 2 Bandet,
g Häftet.
2
IO
Bevillnings-Ut skottets Bet. JV.-o Sy.
pag. 26 och 5i.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet är föreslaget, af Eric Ersson från
Stora Kopparbergs Län: att fastighets-bevillningen för skattejorden må bestämmas
och beräknas lill ringare andel af det åsätta taxeringsvärdet, än för
frälse- och den öfriga privilegierade jorden, så att t. ex., då för eganderätt
af skattejord erläggas 2 R:dr af hvarje iooo:de utaf uppskattningssumman,
egaren af privilegierad jord komme att utgifva 3 per mille; samt af Lars
Larsson från Elfsborgs Län: att bevillningen af jordbruket, enligt 2 Art.
21 §. inålte nedsättas till En R:dr för hvarje iooo:de af egendoms-värdet;
men då skattejorden i förhållande till 'den privilegierade åtnjuter all den
lindring i bevillningen, som skäligen kan ega rum derigenom, att vid taxeringen
högre onera och mindre förmoner föranleda lägre uppskattningsvärden
å den förra, än å den senare, och Statens behof icke medgifva den af
sistbemäide Motionair föreslagna nedsättning i per mille afgiften,
så kan Utskottet icke tillstyrka bifall å Motionairernes förslag.
pag. 27.
Rotefrihets-afgift.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Carl Gabrielsson från östergöthlands
Län föreslagit, att de uli extra Roleringen till hemmantal upptagne
utjordar måtte befrias från Rotefrihets-afgift intill dess Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut angående extra Roleringen blifvit meddeladt; och inom Vällofi. Borgare-Ståndet
har blifvit yrkadt, nemligen af Herr I. Bååth: a) att uti den
vid innevarande Riksmöte blifvande Bevillnings-Förordning måtte stadgas,
att stad, som erlägger Bålsmans-vacance-afgift eller praesterar Båtsmän, skall,
för den staden anslagne jord, ehvad den till visst hemmantal är uppskattad
eller icke, ej vara skyldig att tillika betala Rolefrihets-bevillning för jorden;
och b) att uti serskild utfärdande Författning må stadgas, att hvad 1111 gällande
Bevillnings-Förordning föreskrifver, om Rotefrihets-bevillning af städernes
jord, skall till kraft och verkställighet förfalla och upphöra; uti hvilket
ämne Herrar Langenberg, leffler, Mellbin, Halling3 Hessle och
Winblad sig jemväl yttrat; af Herr C. U. Hallgren , som för öfrigt till alla
delar förenat sig med Herr Bååth: alt stad, som endera praeslerar Båtsmän
eller erlägger Bålsmans-vacance-afgift, skall för den staden tillydande jord,
icke vara skyldig erlägga Rolefrihets-bevillning; hvaröfver Herrar Malmberg,
Klingvall, Cederborg , Bååth och Rydin yttranden afgifvit; samt af Herr
F. Böök: om underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att Kammar-Rätten måtte
förständigas ej vidare fullfölja de emot åtskillige städers Magistrater och
Borgerskap gjorde anmärkningar och reservalisns-kraf för förment underlåten
B evitlnings-Ut skottets Bet. IV.-O 5~J.
taxering af Rotefrihets-afgift; i anledning hvaraf Herr Cederborg åberopat
hvad han, i afseende på Herr Hallgrens motion i ämnet, anfört.
Under handläggningen häraf har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t
numera pröfvat och afgjort vederbörande Comiterades förslag rörande
jemkning i extra roteringen;
hvadan Carl Gabrielssons ifrågavarande motion lärer få förfalla.
livad dernäst angår Herrar Bååths_, Hallgrens och Bööks motioner;
så, enär Kongl. Maj:t, uti Nådig Proposition af den 18 Januarii nästlidetår,
lill Rikets Ständers bifall framställt, bland annat, att för ordinarie rotering
underkastad, men i sådan rotering icke indeld jord, måtte hädanefter, icke
såsom hittills, erläggas rotefrihets-bevillning blott med 12 R:dr för helt
hemman, jemlikt a5 §. i Revillnings-Förordningen, utan en sådan vacanceafgift
till försvarsverket, som är roterings-besväret fullt motsvarande och vid
markegångs-sältningarne efter de i hvarje Län gällande roterings-grunder
uträknas och i Taxorna årligen utsättas, hvilken framställning Rikets Ständer,
enligt deras till Kongl. Maj:t under den 10 sistlidne November aflåtne
underdåniga skrifvelse (N:o 193), antagit, samt Kongl. Maj:t derjemte, angående
frågan om Båtsmansbållets jemnare fördelning städerna emellan, medelst
Nådig Skrifvelse af den 25 Januarii samma år, till Rikets Ständer öfverlemnat
förnyadt förslag till reglering af städernes Båtsmanshåll, och deraf
alltså följer, dels att ifrågavarande rotefrihets-bevillning hädanefter ej skall
erläggas, utan vacauce-afgift i stället utgå, och dels att på verkställigheten
af nämnde reglering beror, huruvida i städerne kan komma att återstå någon
oroterad jord, för hvilken ofvannämnde vacance-afgift bör utgöras, samt, i
afseende på de af Kammar-Rätten utfärdade, ofvannämnde anmärkningar
och reservations-kraf, Utskottet vunnit den upplysning, att, sedan Kongl.
Maj;t, i anledning af Kammar-Rättens derom gjorda förfrågan, under den
10 April 1829, i Nåder förklarat, att berörde anmärkningar väl borde, lill
bevarande af Kronans rätt, inom prrescriptionstiden i vanlig ordning communiceras,
men derjemte, enär frågans afgörande hufvudsakligen berodde
af det beslut, som komme att vidtagas i anledning af Kongl. Maj:ts till
Rikets då församlade Ständer aflåtna Nådiga Skrifvelse angående närmare
reglering af städernes Båtsmanshåll, i Nåder anbefallt Kammar-Rätten att,
sedan vederbörandes förklaringar inkommit och innan Utslag i ämnet meddelades,
å nyo i underdånighet anmäla förhållandet, på det Kongl. Majit
måtte komma i tillfälle att om anmärkningarnes fullföljd, efter sig företeende
omständigheter, i Nåder utlåta, och Kammar-Rätten sedermera dels i
underdånighet afgifvit ytterligare berättelse om förhållandet med ifrågava
-
12
Bevillnings-Utshottets Bet. N.-o Sy.
rande anmärkningar, deröfver vederbörande sig förklarat, dels i underdånighet
anmält, att flera anmärkningar af enahanda beskaffenhet under tiden
blifvit gjorda, som, på grund af hvad Kongl. Majit förut i Nåder förordnat,
jemväl blifvit til! comnninication utställde; så har Kongl. Majit under elen 16
Januarii i83o vidare i Nåder förklarat, att som något beslut dä ännu icke
hunnit vidtagas i afseende på en närmare reglering af städernas Båtsmanshåll,
Kongl. Majit, på grund af Dess redan gjorda förklarande, funnit för
godt alt än vidare uppskjuta slutliga pröfningen af ifrågavarande mål; finnér
Utskottet, då stadgandet om rotefrihets-afgiften i a5 §. Bevillnings-Förordningen
tydligen endast afser sådan, ordinarie rotering underkastad jord,
som ännu icke fått vidkännas detta onus, utan att något motsvarande den
ålagdt är, och följaktligen hvarken bort eller rätteligen kan tillämpas till
den del af städernes jord, för hvilken antingen Båtsmän eller vacance-afgift
bevisligen prassteras,
de af Herrar Bååth och Hallgren i förenämnde hänseenden gjorda
förslag, vid sådant förhållande, icke kunna tillstyrkas; äfvensom
Utskottet anser Herr Bööks motion icke föranleda till någon åtgärd
af Rikets Höglofl. Ständer.
Men då, på sätt ofvan omförmäldt är, Rikets Höglofl. Ständer, med
bifall lill Kongl. Majits Nådiga Proposition, beslutat, att för ordinarie rotering
underkastad jord, som likväl icke praesterar rotering in natura, må, i
stället för den hittills bestämda beviltningen för rotefriheten, erläggas en,
roterings-besväret motsvarande vacance-afgift, och denna afgift kommer att
lill Statsverket ingå;
anser Utskottet sig af sådan anledning böra tillstyrka, att a5 §.
i nu gällande Bevillniugs-Forordning må utur den blifvande Be vill—
nim\s-Förordningen alldeles utslutas.
pag. 28.
Vid 26 § föreslår Utskottet ett så lydande 3:dje moment.
För arrende af Ladugårdar eller andra förmoner betalas fem procent
af den behållna inkomsten; dock ej under . Ridr 1 :
pag. 28.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion, har Samuel Jönsson
från Öland föreslagit, att till sådane aldre personer af allmogen, som
upplåtit hemmans-bruket åt sina barn, vid Taxeringar ej hädanefter må
lämpas Bevillnings-Förordningens aldra Artikel, efter hvilken dem, i likhet
med. arbets-folk, som arbeta för dagspenning, påföres bevillning; men då
Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o Sy. i3
nugot stadgande inom liela denna Art. icke förefinnes, som skäligen bort eller
kari gifva anledning till en så beskaffad tillämpning deraf,
så anser Ulskoltet berörde motion icke föranleda till någon åtgärd.
pag. 28.
I stället för nedanstående rubrik uti nu gällande Bevillnings-Förord
ning,
får Utskottet till antagande föreslå följande förändring:
183o års Förordning. Utskottets Förslag.
Arbetsfolk, som ej innehafva torp, Arbets-folk och arbetsföre Backstugumen
vunnit tillstånd att, utan stan- sittare, som, utan ständig årstjenst
dig års-tjenst och lön, arbeta för och lön, arbeta för dagspenning,
dagspenning.
pag. 28.
Och, beträffande afgiften för ogifta Qvinnor och Enkor utan minderårige
barn, föreslår Utskottet en sådan förändring:
i83o års Förordning. Utskottets Förlag.
Qvinkön, ogifta, eller Enkor ulan Qvinkön, ogifta, eller Enkor utan minminderårige
barn — 12 sk. derårige barn.
De som äro under 4° år— 24 sk.
De som äro 4° år och deröfver — 12 sk.
pag. 28 och 56.
Enär 77 § 2 mom. medgifver rättighet för Taxeringsman, att pröfva
en skatlskyldigs oförmögenhet att draga honom pålagde utskylder, anser
Utskottet Lars Larssons från Elfsborgs Län yrkande, att de årliga Beskattnings-Comitéerne
må ega bestämma, hvilka Backstugusittare, Inhyseshjon,
bräckligt och mindre arbetsfört folk, kunna till någon afgift debiteras eller
derifrån helt och hållet befrias,
böra förfalla.
pag. 28.
Då afgiften för Advocater på landet i 5:te classen af nu gällande Bevillnings-Förordning
synes nog ringa, finner Utskottet, äfven n »il afseende
på lämpligheten, alt denna afgift bringas i öfverensstämmelse med roinimiafgiflen
för Advocater i städerne, skäligt föreslå, att 5:le classen här må
alldeles uteslutas. 's*
i4‘| Bevillnings-Utskottets Bet. iF.-o Sy.
i83o års Förordning. Utskottes Förslag.
Advocater, och de som med laglig rätt Advocater, och de som med laglig rätt
utföra parters rättegångar, i fem clas- utföra parters rättegångar, i fyra
ser. Classer:
Första Classen .... R:dr 5o Första Classen .... R:dr 5o
Andra dito .... — 3o Andra dito .... — 3o
Tredje dito .... — 20 Tredje dito .... — 20
Fjerde dito .... — 10 Fjerde dito .... — 10
Femte diLo .... — 5
pag. 29.
Gernings-män och Socken-handtverkare på landet borde, enligt Lars
Larssons från Elfsborgs Län yrkande, njuta sådan lindring uti afgiften, att
första classen af sådane handtverkare, med 3:ne skattskrifne arbetare eller
derutöfver, erlägga 4 R;dr, andra classen, med 2:ne arbetare, 2 R:dr, och
tredje classen, med en arbetare, 1 R:dr; men till hvilken förändring,
Utskottet icke funnit skäl att tillstyrka bifall.
pag. 3o.
Till ernående af mera redighet samt för att göra det här nedan föreslagne
2:dra moment, hvilket äfven i andra fall bör vinna tillämpning, så
mycket mera åskådligt, får Utskottet föreslå följande förändring i det näst
efter classificationen för Frälse-Inspectorer &c. förekommande stadgande:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Den, som vid annans egendom el- Den, som vid annans egendom eller
landtbruk, bar — — — — ler landtbruk, har — — — —
— ■— — — —; och derutöfver — —- — — — ; och derutöfver
såsom Fogde eller Inspector; äfven- såsom Fogde eller Inspector.
sorn all annan Betjening af Man-eller All annan Betjening af Man- eller
Qvinkön hos enskilde anses — — Qvinkön bos enskilde anses — —
—• — — — — — —• — — — — — — — , utan hin
—
, utan binder af den benämning, der af den benämning, som de i uppsom
de i uppgiften erhållit; skulle giften erhållit.
likväl någon af Statens Embets- och Skulle likväl någon af Statens EraTjenstemän
— — — — ■— — bets- och Tjenstemän — — —
Bevillnings-Utskoltets Bet. IV--0 Sy. i5
utan skall han då för sin privata tjenst — — —■ — —
efter ofvannämnde grund serskildt — — utan skall han då för sin
taxeras. privata tjenst efter ofvannämnde grund
serskildt taxeras.
pag. 3i.
Då Författningen icke bestämmer någon afgift för Lumpsamlare, föreslår
^Utskottet, alt till Bevillnings erläggande uppföras, näst efter Lotsar
och Lots-drängar,
Lumpsamlare i 3:ne Classer.
Första Classen ...... R:dr 3
Andra dito .......
2
Tredje dito .......
,
pag. 3i.
Då Fiskeri-handleringen flerestädes är af förmonlig beskaffenhet, men
nu gällande Bevillnings-Stadga, mindre lämpligt, upptager Skärkarlar eiler
Strandsittare till afgift endast i likhet med arbets-folk på landet, som ej
äro i lagstadd tjenst, så får Utskottet, i stället för nämnde stadgande,
vördsamt föreslå följande classification:
Skärkarlar, Strandsittare eller Fiskare, utan jordbruk, i fem classer:
Första Classen ...... R:dr 5:
Andra dito . , . . . . . — 3:
Tredje dito . . . . . , . —i: 24
Fjerde dito . . . . . . .
j :
Femte dito ....... — jg
pag. 3r.
Johannes Johansson från Bohus Län har inom Hedervärda BondeStåndet
yrkat, att Fiskare eller så kallade Strandsittare i Bohuslänska Skärgården,
hvilka ej hafva jordbruk eller annan näring än fiske, må ingå bland
dem, som från bevillning äro befriade, så vida Bevillnings-Comiteerne ej
skulle finna något undantag härifrån möjligen kunna ega rum; och som, enligt
77 § 2 inom., Bereduings-Comitéerne ega pröfva och meddela rät
telse
i afseende på skattskyldiges oförmögenhet att draga påförde utskylder,
så finnes följaktligen redan för Taxeringsman den rättighet till undantag
vid förefallande behof, som Motionairen synes åsyfta; hvadan Utskottet, för
sin del,
anser något ytterligare stadgande derom icke erforderligt.
i6
Bevillnings-Utskottets Bet. I\r.-o 57.
pag. 32.
Vid pröfning af Johan Bengtssons från Wesler-Norrland inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckta motion, att, då egaren till en fastighet afstått
besittnings-rätten till en dermed förut förenad lägenhet eller torp, han
må anses ensam ansvarig för den af den afstådda lägenheten utgående bevillning,
hvaremot den afsöndrade jord-lägenhetens innehafvare skulle från
all bevillning för lägenheten befrias, jemte åtskillige Ledamöters i ämnet
afgifne yttranden, har Utskottet funnit föreskriften derom i BevillningsStadgan
tydlig och för ändamålet mest lämplig;
hvarföre Utskottet härmed afslyrker bifall till denna motion.
pag. 32.
Vid början af 29 § föreslår Utskottet till antagande följande förändring;
i83o
års Förordning. Utskottets Förslag.
Af alla nedan anförde Veik, hvilka Af alla nedan anförde, samt andra
uppskattas enligt föreskriften i 3 Ar- med dem jemförlige, men här icke
tikeln af denna Stadga, erlägges — upptagne Verk, hvilka uppskattas en
— — — — ligt föreskriften i 3 Artikeln af denna
Stadga, erlägges — — —• — —
pag. 33.
Uti 29 § får Utskottet likaledes föreslå följande förändringar och
tillägg:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Blyhvits-Fabriker. Blyhvits _
_
—. — — — —. — Blyhartsj
Flors- Linne-Fabrik. Linne-, Bomulls- och Ylle-Fabriker.
Kort-Fabriker, af hvilka dessutom Kort-Fabriker, of hvilka dessutom
betalas i Stämpel-afgift för hvarje lill- betalas Stämpel-afgift.
verkad kortlek 2 skillingar; kommande
med stämplingen och controlen
deröfver att förhållas enligt serskilde
föreskrifter. Marmor-brott,
Vaxljus-Fabriker,
Verkstäder, Mechaniske,
Pag
-
Bevillnings-Utskoltets Bet. N.o Sy.
*7
pag. 35.
I afseende på stadgandet om bevillning för Grufvor oell Grufvelotter,
andre, föreslår Utskottet följande förändring i
3o §.
,83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Grufvor och Grufve-lolter, andre, Grufvor och Grufve-lolter, utur
utur hvilka brytes malm lill afsalu hvilka jernmalm till afsalu brytes,
och deraf egaren ej tillverkar tack- taxeras till fyra procent af den injern,
taxeras lill fyra procent af den komst, de anses gifva,
inkomst, de anses gifva. Alla andre, af hvad art sorn. helst,
derutur malm till afsalu brytes,
taoceras på enahanda sätt.
pag. 35.
Slenkärls-Fabriker, i tre classer. I stället för denna rubrik, får Utskottet
föreslå:
Sten- samt Lerkärls-Fabriker, i tre classer.
pag. 36.
Då någon afgift för så kallade Grufve-Disponenler ej blifvit bestämd,
och desse icke lämpligen kunna hänföras till andra classer; så föreslår Utskottet,
att näst före Grufve-Fogdar i 3a § må införas följande skatt-bestärnmelse:
Disponenter
Grufve-, som af Grufve-egare äro antagne och för deras
räkning drifva Grufve-arbelet, i fyra classer:
Första classen med 5o arbetare och deröfver R:dr 20
Andra dito med 3o dito och deröfver — 12
Tredje dito med 20 dito och deröfver — 8
Fjerde dito med under 20 arbetare — 4
pag. 37.
Glas- och Porcellains-försäljare anser Utskottetj lämpligare böra upplagas
under 27 §. näst efter Gerningsmän pag. 29, hvilken omflyttning
derföre
till antagande föreslås.
pag 38.
Vid öfvervägande af Anders Danielssons från Elfsborgs Län inom
Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motion, om dels förändring af den i Bevillnings-Förordningen
förekommande benämning af ”Skålvestgöthar,” till
Gårdfari-handlande, och dels upphörande af den Skålvestgöthar och ConBih.
till R. St. Prot. ,834 och i83S. S Sami. i.stci Afd. 2 Bandet. 3
9 Häftet.
18 Bevillnings-Utskottets Bet. IV.-o Sy.
tigent-Borgare, som idka Gårdfari-handel, pålagde afgift för resor till Norrige
och utrikes ort, hvilken afgift icke erlägges af Gårdfari- och Rese-handlande
från städerna Borås och Ulricehamn, har Utskottet, enär den såsom
olämplig ansedda benämningen af Skålvestgöthar synes böra bibehållas, för
att utmärka skillnaden emellan dessa och Contingent-Borgare, som äfven
idka Gårdfari-handel, samt den öfverklagade afgiften icke kan anses obillig,
vid betraktande af den förmonliga varubyteshandel, som utgör ändamålet med
nämnde resor,
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall å berörde motion;
hvaremot Utskottet funnit skäligt, att, i afseende på afgifterne för Skålvestgöthar
och ofvannämnde Contingent-Borgare, i stället för det derom nu
gällande stadgande, föreslå följande förändring:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Skålvestgöthar, och sådana Con- Skålvestgöthar, och sådane Con
tingent-Borgare,
som idka Gård- tingent- äfvensom andre Borgare ifrån
farihandel, så framt denna handel städerna Borås och Ulricehamn, som
kommer att fortfara, i fem classer: idka Gårdfari-handel, så framt denna
Första classen . . . R:dr 20 handel kommer att fortfara, i sex
Andra dito .... — i5 classer:
Tredje dito .... — 10 Första classen . . . R:dr 3o
Fjerde dito .... — 5 Andra dito ... — a5
Femte dito .... — 3 Tredje dito .... — 20
Fjerde dito .... — i5
Femte dito .... — 10
Sjette dito .... — 5
äfvensom ULskottet vördsamt tillstyrker,
att så väl denna skallbestämmelse, som den för resor till Norrige
och utrikes ort, må omflyttas till 27 §. och upptagas näst före
Skärkarlar pag. 3i.
pag. 38.
Smides-försäljare och andre af Bruksegare lill handels-resor med
jernsmiden antagne personer, synas böra upptagas under 27 §. näst efter
Skärkarlar pag. 3r,
hvilken omflyttning Utskottet derföre vördsamt föreslår,
pag. 38, 3g och 4o•
Från Hedervärda Bonde-Ståndet äro till Utskottet remitterade nedannämnde
motioner, nemligen: af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att
Bevillnings-Utskottets Bet. JV.-o
»9
salu- och lego-sågar, hvilkas forsäljningsbelopp ej öfverstiger 5oo tolfter
bräder årligen, hädanefter må befrias från den bevillning de nu utgöra;
hvarmed instämt Olaus Ericsson från Bohus Län; af Hans Hansson från
Bohus Län: att vid de mindre skattlagde mjölqvarnar, der, genom sjelfva
läget, ringa vattendrag, obetyligt mäldelag, med flere andra orsaker, mäldebeloppet
ej, med qvarnens bestånd, tillåter någon serskild persons hållande
under namn af mjölnare, man måtte befrias från Bevillnings utgifvande för
mjölnare, helst egaren, sjelf eller med en vanlig tjenstedräng, verkställer förmålningen;
hvaruti åtskillige af Ståndets Ledamöter sig förenat; af Pehr
Isacsson från Gottland: alt bevillning af sågar och qvarnar, som endast
bunna begagnas i a 2 månader eller en kortare lid på året, ej måegarum;
att de personer, som med sådane obetydlige Sågar och Qvarnar ega handtering,
måtte antingen frikännas från den dryga bevillning, hvartill de nu
uppföras, eller ock denna bevillning till ett lägre belopp nedsättas, samt att,
då egare af så beskaffade verk ej uppgifver någon såsom sågare eller mjölnare,
afgift icke må honom påföras, såsom vore en sågare eller mjölnare
uppgifven, så vida icke Berednings- eller Taxerings-Comiteen bestämdt känner,
att en slik arbetare enkom för såg eller qvarn begagnas; samt af Johannes
Johansson från Bohus Län: att den bevillning mjölnare, eller dé
som sköta tullmjölqvarnar erlägga, borde classificeras, äfven då qvarnarne bestå
af ett eller 2 par stenar, sålunda, att afgiften blifver för dylika personer
vid goda qvarnar hvad den, enligt nu gällande Förordning är, eller
1 R.-dr 24 sk., vid mindre goda 1 R:dr, och vid ringare 8 sk., samt efter
enahanda grund för sågare, då deras sågverk kunna med de nämnde qvarnarne
jemföras, allt efter Taxerings-Comiteernes bepröfvande.
Vid pröfning af hvad sålunda i detta ämne förekommit, har Utskottet
funnit de af Anders Danielsson ifrågasatte salu- och legosågar med
5oo tolfters försäljnings-belopp vara af den betydliga beskaffenhet, att befrielse
från bevillning af sådane verk icke skäligen kan ega rum; och beträffande
de öfrige Motionairernes yrkanden, så enär bevillning för mjöl- och
sågqvarnar, i förhållande till deras mer eller mindre förmonlighet, bör, likasom
för andra lägenheter, erläggas, och den fastställde mjölnare-afgiften ,
hvars belopp i vissa fall beror af Taxeringsmännens ompröfning, hvarken
är obillig eller synes kunna afskaffas, då ifrågavarande inrättningar i allmänhet
skötas af dertill antagne, serskilda personer, anser Utskottet sig icke
kunna i anledning deraf föreslå någon annan förändring, än att, såsom
vilkor för mjölnare-afgift af skattlagde mjölqvarnar, antagits, att de äro i
gång minst fyra månader af året, i öfverensstämmelse med nu gällande
föreskrift om sågar, som till serskild bevillning uppskattas; i följd hvaraf,
20
Bevillnings-Utskottets Bet. JV.o Sy.
och sedan Rikets Höglofl. Ständer bifallit Utskottets Betänkande N:o 11, i
anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition, rörande beskattning af tull-,
mjöl- och sågqvarnar samt valk- och stampverk för andras betjenande å
städers områden, Utskottet skolat lill Rikets Ständers närmare pröfning vördsamt
uppgifva den, så väl af berörde beslut, som Utskottets förslag i förenämnde
hänseende, föranledda redactions-förändring i
34 §. 1 morn.
i83o Jrs Förordning. Utskottets Förslag.
Efter den i allmänhet fastställde Efter den i allmänhet fastställde
— — — —, — — —: af — — .— — — — —: 'af
sågar, äfvensom af alla valk- stampoch
andra qvarnar, ehvad de begagnas
för tull eller till afsalu. Dock
skola sådana lego-och salu-sågar, vulkoch
stampverk, hvilka — — —
— — — — icke ännu blifvit
skattlagde, till bevillning anses lika
med Fabriks- och dylika Inrättningar
i städerne, — — — — — —
35
i83o års Förordning.
Mjölnare, eller de, som sköta qvarnar
af tre till fyra par stenar och deröfver,
lika med Frälse-Inspectorer, i
den dass Taxeringsmännen bestämma.
De, som under enahanda vilkor
sköta qvarnar af ett till två par stenar,
lika med Rättare; och skall vid
hvarje mjölqvarn, som är skattlagd,
alltid en person skattskrifves, hvilken
såsom mjölnare tili bevillnings-afgift
efter denna Art. anses. Enahanda
förhållande ege rum vid sågar, som
sågar, äfvensom af alla valk- stampoch
andra qvarnar, ehvad de begagnas
för tull eller till afsalu. Sådana
tiillmjöl q varn ar i städerne samt legoocli
salu-sågar, valk- och stampverk
i städerna och på landet, hvilka —
— — — — icke ännu blifvit
skattlagde, skola till bevillning anses
lika med Fabriks- och dylika Inrättningar
i städerne, — •— — —
Utskottets Förslå,
Vid skattlagde mjölqvarnar af tre
till fyra par stenar och derutöfver,
betalas för mjölnare lika afgift med
Frälse-Inspectorer i den dass Taxeringsmännen
bestämma, och vid sådané
qvarnar af ett eller två par stenar lika
med Rättare, så vida ifrågavarande
qvarnar gå minst fyra månader af
året. Enahanda förhållande ege runi
vid sågar, som — — -— — —
— — — • och bör vid sågar, der
Bevilln i/igs-U( skottets Bet i N.-is Sj. at
vid sådane stigar, der — — — — — — — , saint sågar med
— — — — — — — , an- 3 å 4 ramar, eller — — —- —
dre sågar med 3 å 4 ramar, eller
Om qvarn och såg af berörde be- Om qvarn och såg af berörde beskaffenhet
äro — — — — — skaffenhet äro — — — — —
den senare taxeras till afgift, — — denna taxeras till afgift, — — —
Uraktlåter egare — — — —• Uraktlåter egare — — — —
såsom vore en mjölnare eller sågare såsom vore en mjölnare eller sågare
uppgifven. uppgifven, med iakttagande af det vil
kor,
som här ofvan föreskrifvet är.
pag. 42-
Till vinnande af en säkrare control å redovisningen af bevillning enligt
39 , föreslår Utskottet, att sista momentet af denna §. må erhålla
följande förändrade redaction:
i83o års Förordning. Utskottets Förslag.
Kommande all sådan bevillning alt Skolande all sådan bevillning på
innehållas,
der a {'kastningen och vin- föras och uppbäras i den ort, der afsten
utdelaSj hvarefter den från desse kastningen och vinsten utdelas, samt
verk direcle insättes i Riksgälds-Con- derefter i vanlig ordning redovisas,
toret, der beräkningens rigtighet skall Men livad beträffar Stockholm, insätaf
Pievisorerne granskas. tes denna bevillning directe i Riks
gälds-Contoret,
hvarest beräkningens
rigtighet granskas.
pag. 42.
I afseende på bevillning af Testamenten, Gåfvor och Fidei-Commisser,
har Utskottet för sin del ansett afgift böra ega rum för ett värde, uppgående
till 100 R:dr och deröfver; hvadan Utskottet, i följd häraf, samt
till förtydligande af nu gällande föreskrift i ämnet, föreslår, alt första momentet
af 40 §. må på följande sätt förändras:
183o års Förordning. Utskottets Förslag.
För Testamente, Gåfva och Fidei» För Testamente, Gåfva och FideiCommiss
af lös och fast Egendom, Commiss af lös och fast Egendom, ca
-
22
Bevillnings-Utskottets Bet. JV.-o Sy.
capital eller fordringar, som tilldelas pital eller fordringar, skall, då det
andre än 1:0 Maka eller Skylde-män gifna uppgår i värde Lill Ett hundra*
i rätt upp- och nedstigande led; 2:0 de Riksdaler och deröfver, bevillning
Allmänna Undervisnings- och Scholae- erläggas med Sex för Hundradet; från
Inrättningar, Stipendier, Arbetshus, hvilken afgift likväl befrias Maka elHospital
och Fattig-försörjnings-an- ler Skyldeman i rätt upp- och nedstalter
och i allmänhet fromma Stif- stigande led samt Allmänna Undertelser,
skall, då det gifna uppgår i visnings- och Scholae-Inrättningar, Stivärde
till Trehundrade Riksdaler och pendii-Fonder, Arbetshus, Hospital
deröfver, bevillning erläggas med Sex och Fattig-försörjnings-anstalter och i
för Hundradet. allmänhet Fromma Stiftelser.
Sedan Utskottet nu framlagt dess förslag till förändringar i de bestämmelser,
som irsta och nrdra Artiklarne af 1111 gällande Bevillnings-Förordning
innehålla, får Utskolt.et vördsamt tillstyrka,
att i öfrigt de stadganden, som förenämnde Artiklar i BevillningsFörordningen
af ur i83o innehålla, af Rikets Högloft. Ständer må
blifva såsom gällande antagne.
Till bedömande, huruvida, genom Utskottets bär afgifna förslag, den
af UtskoLtet i dess Betänkande N:o 56 uptagne Summan af 2,301,690 Riksdaler,
hvilken lill Stats- och Riksgälds-Verkens behofs fyllande årligen af
allmän bevillning erfordras, må kunna påräknas inflyta, hafva här vidfogade
Tabeller Litt. Å och B af Utskottet blifvit uppgjorde, utvisande den
förra af nämnde Tabeller, hvad Bevillnings-inkomsterne åren 1831, i832
och 1833 verkligen utgjort, och den senare det belopp, hvartill, oberoende
af afkorlningar, medium af den, nämnde år, debiterade bevillnings-afgiflen
uppgått. Med stöd af hvad dessa Tabeller innehålla och i betraktande
deraf, att så väl de af Rikets Högloft. Ständer redan antagne bevillningsgrunder
i allt hvad som har väsendtligt inflytande på bevillningens belopp,
öfverensstämma icke allenast med de, hvilka vid senaste Riksdag blefvo beslutade,
utan jemväl kunna anses utgöra en fortsättning af de grunder,
hvilka vid 1828 års Riksdag af Rikets Ständer fastställdes, samt med fästadt
afseende derå, alt skatte-beloppen, med de få undantag, som Tabellen Litt.
C utvisar, äro enahanda med hvad nu gällande Bevillnings-Förordning innehåller,
och i den säkra förmodan, att de af Rikets Höglofl. Ständer bifallne
lindringar uti bevillningen, utöfver hvad i83o års Förordning innehåller,
fullt motsvaras af de utaf Utskottet i detta Betänkande tillstyrkte
Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o Sj. a 3
förhöjningar, tror Utskottet sig ega folia skäl för den öfvertygelsen, alt
förutnämnde Summa 2,301,690 R:dr, med säkerhet, till följd af här före
slagna
beskattning, kommer alt inflyta. Likväl, för alt sätta Rikets Högloll.
Ständer i tillfälle att närmare bedöma giltigheten af Utskottets här anförde
åsigt, får Utskottet äfven framlägga följande calcul till Inkomst-beräkning
af allmänna bevillningen.
Calcul.
Af allmänna bevillningen bar enligt Tabellen Litt. A. influtit
År , 183 1 Netto 2,295,647: 47: 6.
— i832 dito 2,821,969: 22: 3.
—• r833 dito 2,348,474: 37: 6.
6,966,092: n: 3. hvilka, fördelade
på 3:ne år, utvisa i medeltal årligen .... 2,322,o3o: 35: 9.
hvarifrån afdragas måste medium under
förestående 3:ne Ar af
a) Rotefrihets-afgift, hvilken genom
Rikets Högloft Ständers beslut hädanefter
till Stats-Verket ingår, och
sålunda ej vidare i följd af Bevill
nings-Förordningen
kommer att uppbäras
...... 17,370. 20. 3»
b) Tidnings-stcirnpél-afgift, samt hortstänipel-afgift,
hvilka under serskilda
Bevillnings-Titlar uti Betänkandet
N:o 56 äro beräknade . . . 10,014: 13: 11.
27,384: 37: 2.
Återstår Summa R:dr B:co 2,294,645^ 4^: 7*
hvartill bör läggas den af allmänna bevillningen årligen
uti inkomst-beloppet uppkommande förökningen, hvilken
från 1824 till och med iS33 i medeltal årligen utgjort 18,468: i5: ir.
som i jemn summa här upptages Lill .... 18,400: — —
Då af allmänna bevillningen en årlig inkomst är att
påräkna af B:co R:dr ....... 2,3i3,o45: 4^: 7■
med ii,355 R:dr 46 sk. 7 r:st öfverskjutandé den i Utskottets Betänkande
N:o 56 uppgifne Summa, som af allmän bevillning bör utgöras.
Hvilket allt Utskottet får Rikets Högloft. Ständers pröfning vördsamt
underställa.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm den 24 Mars
1835.
24
Bcvilhungs-Ut skot tets Bet. JV.-o Sy.
Reservationer
af Herr Stuartj Fredrik: "Sedan det Höglofl. Bevillnings-Utskottet, uti
<j och io §§ i ii Art. af Bevillnings-Förordningen, antagit såsom en allmän
grund, att Handlande, Skeppsredare, Egare af ångfartyg, skeppsvarf och fabriker,
samt andre Närings-idkare skola i bevillning erlägga 5 procent af deras
behållna inkomst, utan afseende på huru högt den bestiger sig; bar det
behagat Utskottets majoritet, att, någre §§ längre ned eller i den 3p:de, föreslå
fortfarandet af den nu stadgade högre hevillningen af i o procent, för den
utdelning utöfver 6 procent, som kan erhållas i Actie-Bolag, Societeter, Verk
och allmänna Inrättningar. Då jag anser detta senare stadgande stå i strid
med deni de förstnämnde §§ fastställde bevillningsgrunderi, har jag trott mig
böra begagna min reservationsrätt och bos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
anmäla, det jag icke biträdt beslutet derom.
Om man ock lemnar den inconseqvens, som här förekommer, å sido,
och allenast söker ett antagligt skäl för den högre bevillning, som blifvit
Actie-Bolag och andra Associationer påförd, skall man svårligen kunna finna
något sådant. Då Statens behof nödvändigt fordra bevillningsbidrag af näringarne,
måste man ovilkorligen vid dess fördelning gå rättvist till väga,
och icke betunga den ena mera än den andra; man måste låta dem alla, i
den mon de lemna deras idkare någon behållning, bidraga lika till Slatsbehofvens
fyllande; och ännu mindre bör man införa Författningar, enligt
hvilka samma näring skall komma alt påföras olika bevillnings-afgifter, om
den drifves af enskilde personer eller i Bolag utan actier, och om den drifves
i Bolag med actier, hvilket här är fallet. Uti den nu anmärkte 3g §
har man uttryckligen föreskrifva, att alla Bolag med actier, Societeter m. m.
skola vidkännas den högre hevillningen; och likväl har man i de föregående
g och io §§ uppräknat en mängd näringar, för hvilka allenast den allmänna
af 5 procent af inkomsten skall utgöras, men af hvilka näringar åter en
stor del drifvas af Bolag med actier och det stundom i ganska stor scala, såsom
t. ex. Skeppsvarf, Ångfartyg, Fabriker m. fl. Må Utskottet förklara
detta! — Det är visserligen sannt, att den nu ifrågavarande 3g § icke är en
nyhet från Utskottet, men, då det bibehållit den, oförändrad i dess i
morn., hade Utskottet bort tillse, huruvida detta moment stod tillsammans
med föregående §§, och om detsamma någonsin blifvit tillämpadt i hvad det
innehåller om den högre bevillnings-afgiften; hvilket senare jag för min
del är öfvertygad aldrig skett. Få lära de allmänna oeconomiska företag vara
inom vårt land, hvilka gifvit någon betydligare vinstj och något högst ovän
-
Bevillnings-Utskottcts Bet. N.-o Sy.
ladt skulle det hafva varit, om sådant blifvit till beskattning uppgifvet; då
man så ofta hör klagas deröfver, att våra Författningar illuderas och icke uppfylla
sitt ändamål; att de motsäga hvarandra och väcka villrådighet om deras
mening vid verkställigheten; hvarföre då förnya dessa Författningar? hvarföre
icke undvika sådane stadgandeo, som just i följd af deras obillighet locka
lill illusioner, dem ingen gör sig samvete af att begagna.
Men äfven ifrån en annan synpunkt bör denna fråga betraktas, och
visar den sig då vara af en ännu större vigt.. Uti ett fattigt land, der få
capilal finnas samlade, der, i brist på sådane, näringarne äro i sin linda,
samt lif och rörelse saknas i nästan alla närings-grenar, böra associationer
och bolag, för utförande af industriela företag af större och allmännare omfattning,
på allt möjligt sätt uppmuntras. Utan en förening af de små och
på många händer fördelade penninge-tiUgångar vårt land eger, kunna sådane
företag icke åstadkommas; och om ock någon gång den enskilde medborgaren
skulle vara i tillfälle att ensam, eller med några få associerade, försöka
en anläggning eller en näring af något betydligare omfång, skall han tvifvelsutan,
varnad af sina företrädares exempel, icke utan oro våga att derpå
offra sin förmögenhet. Utan hopp om vinst, utöfver landets allmänna räntefot,
söker ingen att genom dylika föreningar göra sina capital fruktbärande;
men huru mycken anledning har han väl att här vänta sig en sådan,
der man ej sällan måste börja med både rudimateriers, arbetares och verktygs
införskrifvande, der skråförfattningar och småaktig egennytta försvåra
hvarje steg; der åratal tilländalöpa, innan man i vederbörlig ordning får
sitt tillståndsbref, och slutligen der man, i stället för uppmuntran från Statens
sida, har att påräkna, att den problematiska vinsten skall till en betydlig
del till Staten afstås? Med erfarenheten af våra Canal-och Diligence-bolag,
flere Ångfartygs-bolag, och en mängd andre Inrättningar, skola säkerligen de
flesta draga sig tillbaka, och allenast de verkligen patriotiskt sinnade, mera
med beräkning af det allmännas än egen fördel, blifva de, hvilka afsätta
någon del af deras tillgångar för ett allmänt förelag; men desse lemnäs icke
ens det hoppet att, om deras bemödanden vinna framgång, deraf få, sjelfve
eller deras efterkommande, njuta frukterne, utan att Staten skall komma
emellan och procenta med dem. De högst väsendtliga fördelar alla större
Verk och Inrättningar medföra för ett land, genom det tillfälle de lemna allmänheten
till förtjenster, den uppmuntran till idoghet och den håg för näringsyrken
de sprida, samt den konstfärdighet de framlocka, öfverväga rnångB
ihan g till R. St. Prot. 1834 och i83S. 5 Sami. 1 Afd. 2 Bandet.
9 Häftet. 4
i6
Bevillnings-TJtskottcts Bet. N:0 5"J.
faldigt den af Utskottet påräknade högst obetydliga Stats-intrad; och äfven
Statens directa inkomst af dem går icke för Staten förlorad, ehuru den kommer
att inflyta på helt andra vägar.
Jag tillstyrker vördsamt, att första punkten af den ifrågaställde 3g §
måtte erhålla följande förändrade redaction:
"Bevillning utgöres vidare af alla Actie-bolag, Societeter, Verk och all”männa
Inrättningar med fem procent af utdelnings-beloppet.”
Om Utskottet funnit för godt att hålla sig vid förra Bevillnings-Utskottets
åsigter i 3g §, så kan det likväl icke berömma sig deraf, i hvad den
4o angår. Enligt denne senare, sådan den nu lyder, kommer bevillning
för testamenten och gåfvor ej i fråga förr, än det gifna uppgår i värde till
3oo R:dr; hvaremot Utskottet funnit denna minimisumma allt för hög, och
nedsatt den till 100 R:dr. Icke heller i detta beslut har jag deltagit, och anser
jag mig jemväl böra hos Rikets Höglofl. Ständer anmäla min reservation
deremot.
Om man blott vill erinra sig, hvilka mångfaldiga kostnader, som äro
förknippade med testamentens bevakande och hvilka, såsom nästan gemensamma
för alla, blifva i den mon mera kännbara ju mindre ett testamente
är, t. ex. lösen för anteckningen å testamentet om dess uppvisande hos Domarn,
protocolls-utdraget derom, kostnaden för communicationens verkställande,
isynnerhet då arfvingarne äro flere och boende på spridde orter, kungörelsers
införande i allmänna tidningar, då desse eller deras vistelseort äro
okände, stämpladt papper, tingsresor, vittnesförhör, arfvoden till fullmägtig,
rättegångskostnader i fall testamentet klandras ra. m., skall man lätt finna,
att blott härigenom en ansenlig del af gåfvan försvinner, säkerligen uppgående
för testamenten på ett eller -200 R:dr till 10 å 12 procent och deröfver.
När nu härtill lägges, att vanligast dylike små testamenten tilläggas
personer bland den mindre bemedlade classen i samhället, till äldre tjenstehjon,
hvilka testamantsgifvaren velat belöna för långvarig och trogen tjenst
och derunder uppoffrad tid och arbets-förmåga, eller till värnlöse behöfvande,
hvilka måhända genom lestamentsgifvarens bortgång förlorat det enda
stöd de baft, synes det mig både vara en hårdhet och ett orätt begagnande
af magten, att beröfva desse ännu ytterligare en god del af hvad en bortgången
vän eller välgörare, i ädlaste afsigt och med tillfredsställelsen af en
god gerning, på sitt yttersta gifvit. — Jag öfverlemnar detta ämne till Rikets
Höglofl. Ständers öma behjertande, och tillstyrker vördsamt, att den
Bevillning s~Ut skottets] Bet. N.o 5j. 27
4o § i Bevillnings-Förordningen måtte, livad minimi-beloppet beträffar, oför
ändrad bibehållas.
Slutligen får jag jemväl reservera mig emot Utskottets förslag i 17 §,
att Huspredikanter hädanefter skola åläggas en bevillning af 33 R:dr 16 sk.
•Jag anser densamma orimligt hög, och icke af Utskottet tillfredsställande
motiverad.”
Uti denna reservation instämde Herr Grefve von Fersen, Herr Friherre
Boije, Herr Friherre Kantzow och Herr Majoren Odencrantz, till alla
delar, samt Herr Doctor Grevillius och Herr Prosten Hallbeck i hvad som
rörer beslutet i 4° § af Bevillnings-Förordningen;
af Herr Prosten Hylander: ”Emot Höglöfl. Utskottets behandling af frågan
om lindring och befrielse i bevillningsväg, till förmon för de nödställde
invånarne i Bohuslänska skärgården, måste jag reservera mig.
Då Rikets Ständer, under denna Riksdag, ej tvekat att i mer och mindre
mon medgifva en dylik fördel för hjelpbehöfvande medborgare i åtskilliga
öfriga landsorter, var det en ej obillig väntan, att, utan hinder från
Utskottets sida, samma consideration blefve tillhörig ifrågavarande näringsidkare
på Rikets vestra kust, hvilkas nödställda belägenhet är så stor, att
den ofelbart öfverstiger all annan orts fattigdom och elände. Hvad som ansenligen
förstorat dessa skärgårdsboers förut varande betryck, är det under
sistförflutne år i deras trakt misslyckade fiske, jemte cholerafarsotens bedröfliga
härjningar derstädes, genom hvilka förenade omständigheter nöden hos
detta folk blifvit så allmän, att nästan en hvar befinnes uti lika olycklig
ställning. Det är dock endast de till Morlanda och Tjörns pastorat hörande
fiskare, till hvilka denna beskrifning egentligen kan lämpas. Utskottet
har velat hemta motiv för afslag på elen i afseende härpå väckta motion
från en yttrad förhoppning om sorgfälligt biträde å Regeringens sida, att,
medelst utverkadt understöd af allmänna medel, befordra fisken-näringens
upphjelpande ur dess iråkade förfall; men detta motiv måste anses så mycket
mindre tillämpligt, som det endast kan hafva afseende på den punkt i
motionen, hvaröfver Stats-Utskottet, till hvars behandling densamma blifvit
hänvist, redan förut afgifvit sitt utlåtande. Det är ock en framtidens sak,
om hvilken hoppet ännu är qvar, och som till landets heder mäste omsider
göra sig gällande. Deremot då fråga uppstod 0111 lindring i bevillningen,
samt befrielse från lästafgift för meranämnde fiskeri-idkare, tillhörde det Bevillnings-Utskottet
att endast taga denna del af motionens innehåll i betrak
-
28
Bevillnings-Ut skottets Bet. N:o Sy.
tande, och derå meddela af- eller tillstyrkan, på grund af pröfvade skäl.
Jag anser ock Utskottet ej hafva varit af bristande definitivt förslag hindradt,
att, med hänsigt till föremålets tillräckligt upplysta beskaffenhet och i afseende
på den sökta lindringen, bestämma något visst. — Det är denna anmärkning
vid Utskottets behandlingssätt af ifrågavarande sak, som jag velat
antyda, under det jag vördsamt öfverlemna!- sjelfva hufvud frågan till Rikets
Högloft. Ständers mera gynnsamma öfvervägande;”
af Johannes Svensson från Jönköpings Län.- ”Emot Utskottets beslut
vid i Artikeln af Bevillnings-Förordningen får jag reservera mig, emedan jag
anser, att, då personer blifvit befriade att betala bevillning efter aldra Artikeln,
enär de ej hafva en inkomst af 200 R:dr, det varit så mycket mera
skäl, att små hemmansegare, som draga försorg för sina ålderstigne föräldrar,
ej betala, ela deras inkomst icke uppgår till nämnde belopp.”
Häruti instämde Pen Henriksson från Norrbottens Län samt Eric Person
från Gefleborgs Län, den senare med tillägg, att lian äfven reserverade
sig emot den i 27 § beslutade förändring, att, af arbetsfolk, qvinnkön under
4o år borde betala 24 sk., hvilken afgift han ansåg hädanefter såsom förut
böra bestämmas till 12 sk.
Hörer till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o Sy. Tab. lil t. A.
JEMFÖRELSE
emellan Calculen öfver Bevillningen vid 1828^ 182g och i83o årens Riksdag, samt beloppet af hela Bevillningen för nedannämnde år.
usta Art.
Afgift för Personer
2 ulra Art.
Bevillning af Löner
2 R:dr .
3 R:dr .
5 R:dr .
7 R:dr .
ä 10 R:dr .
å 13 R:dr .
ä 17 R:dr .
a 21 R:dr .
a 26 R:dr .
a 32 R:dr .
ä 3 procent
Afgift för lias och Jord i Slädern
Bevillning af Hemman ....
af Frälse-räntor . .
af Lägenheter . . .
af Qvarnar och Sågar
af Bergverken . . .
af Manufacturier . .
af Fabriks-Inrättningar
af Krono-Egendomar
Academie-Staternes Egendomar.
Allmänna Bolags dito
Fromma Stiftelsers dito
Afgift af Arrendatorer ....
Af Borgerlig rörelse
Ståndspersoner i Släderne . .
Gästgifveriet Värdshus etc. . .
Handlandes Betjening ....
Handtverks dito
Bruks-Betjente etc
Advocater, Artister etc. . . .
Arbets-classen
Ståndspersoners Betjente . . .
Bruks- och Fabriks-Arbetare .
Gårdfarihandlande m. fl., som äro
|Grundskatts-Afgift
Post- och Lotshemmans-Afgift .
I Rotefrihels-Afgift
| Kolningsfriheter
I Krut- och Svafvel-Bruk . .
Kyrko-Tionde
I Theater-Representationer . . .
Af Testamenten
För Fiskerier m. m
Af Trollhätte Lottsedlar . . .
Af Lotteri-vinster
' Sjö-Assurance-Compagniet . .
Jern-Contoret
Af Spelkorts stämpling.
| Af Billardcr
Husprester
(Öfverflödig Betjening . . . .
Stockholms Sjöförsäkrings-Bolag
Efter Calculen
vid 1828, 1829
och i83o årens
Riksdag.
1831.
Bevillning.
Öfverskott.
Brist.
1832.
Bevillning.
Öfverskott.
Brist.
1833.
Bevillning. Öfverskott
Brist.
924,000
130,000
110,000
480,000
5.000 —
17.000
16.500
50.000
15.000
1.300
1,850
3.300
200
1.000
27.000
245,500
10.000
25.000
18.000
19.000
17.500
12.000
16,000
9.000
15.500 _
64.000
47,800
900
14.500
9.500
600
2.000
1,000
20.000
3,200
950
8.500
650
3.000
1.000
1,600
600
500
1,000
935,278
4,968
3,930
4,446
4,477
5,043
5,516
5,635
6,386
6,058
7,144
82,061
121,581
507,279
4,854
17,439
17,044
48,353
14,411
1,208
1,974
3,312
229
1,178
25,869
252,033
12,317
19,012
17,453
33
19,863
21,215
12,260
14,782
9,395
15,721
67,211
47,777
798
17,064
8,923
425
5,633
574
18,711
458
1,070
9,650
355
3,000
700
1,641
925
584
1,252
12
45
21
40
29
37
25
39
20
20
36
31
'9
*7
30
32
9
8
44
7
9
20
32
24
9
26
8
4'
8
11,278
5,666
11,581
27,279
33
'7
45 9
21 9
439129
544 37
10
8
1
1
9
6
9
124
12
29
178
6,533
2,317
863
3,715
260
395
221
3,211
2,564
3,633
120
1,150
930,910
25
41
325
84
252
145
1,646
588
91
1,130
5,987
546
28
1,217
22
101
576
174
426
1,288
44
3o
28
»9
2,741 8
295
299
39
5,106
4,068
4,776
4,415 j 4o
5,198'
6,006
5,726
6,335
6,825
7,827
100,245
122,682
505,105
5,299
17,896
17,357
47,105
14,383
1,167
1,885
3,320
231
1,332
25,452
249,732
12,682
19,909
17,961
19,196
21,575
13,546
15,146
9,164
16,552
68,861
. 47,762
735
17,488
8,618
513
8,199
881
24,808'
210
950
12,041
355
3,000
790
1,708
875
554
1,837
40
16
47
3i
>4
3a
36
6
44
37
11
44
11
37
H
21
23
36
24
12
27
34
44
12
28
*4
3o
8
9
35
■4
3
14
25
6,910
V
26,530
12,682
3i
i
25,105
i4
2
299
32
6
896
36
7
857
6
25
47
35
20
31
332
4,232
2,682
196
4,075
1,546
164
i;052
4,861
2,988
6,199
4,808
3,541
11
2,894
616
132
1,547
5,090
38
108
275
54
837
853 4
26
37
164
881
86
119
2,989
46
295
209
42
948,487
5.462
3,921
4,575
4,512
5,302
5,367
5,829
7,177
5,493
6,717
86,344
125,069
500,321
4,841
17,980
17,348
48,253
14,816
1,301
1,891
3,330
206
1,354
25,607
254,808
12,091
19,497
18,624
18,906
22,552
13,136
15.462
9,218
17,025
68,679
47,754
732
24
4
43
45
4i
9
16
i5
39
47
■9
18
3o
37
,3
9
47
5
4
4°
20
8
33
46
28
20
47
2
24,487
10,701
15,069
45
11
20,321
4‘
5
980
16
3
848
i5
9
1
41
30
6
354
9,308
2,091
25
17,558] 18
8,601
589
4,673
634
39,357
194
962
9,814
355
3,000
1,193
1,525
550
626 12
3o
10
624
5,052
1,136
218
1,525
4,679
3,058
2,673
19,357
12
1,314
10
158
1,746
183
1,392
5,502
93
537
38
28
5
24
25
193
126
3o
45
167
898
10
366
3,005
295
28
75
50
Summ a 2,350,950
Härtill kommer :
I Tidnings-Stämpel-Afgift . . .
Skatterätts-medel
Observalions-medel
Bland Kyrko-Tio«id<ui
hafva blifvit upptagne fjerdeparts
revenuer af Fahlu
Grufva:
för ar 1831 — 2,110:
„ „ 1832 — 1,509: 7. 1.
„ „ 1833 — 1,410:
* S:ma 5,029: 7. 1.
16,496
46
7
82,827
25
IO
17,270
*7
3
2,436,319
32
8
111,326
3
IO
15,956
'9
2
2,459,638
38
—
124,217
4>
2
14,529
3
2
8,854
4
5
9,214
8
9
9,290
31
6
5,772
3
5
7,060
—
4
5,958
12
4
7,458
IO
IO
7,927
IO
8
8,781
25
7
Summa Summarum 2,350,950
Härifrån afgå :
Afkortningar, Afskrifningar, Provisioner,
Remisslage m. m. , enligt Utdrag af R.
IJ. Ständers Riksgälds-Contors Summa
-
riska Räkningar
Summa influtit
2,438,581
142,933
2,295,647
2,460,521
138,551
2,321,969
3o
2,483,669 n 5
135,194
2,348,474
21
37
11
Bih. till R- St. Prot. l834 och j83S. S Sami. 1 A/d. 2 Band. g:de Häftet.
Hor till Bevilln. Ut sk. Bet. N.-o 5j.
Litt. B.
UPPGIFT
på Medium af åren i83i, i83a och i833 debiterad Afgift efter Bevillnings-Förordningen
af år i83o.
Irsla Art.
Personlig Slcydds-Afgift.
Enligt i833 års Beviltnings-Sammandrag, voro, efter Mantals-och Sk attskrifnings-Längderne,
skattgifvande efter denna Artikel 1,429,348
Personer.
Deraf 681,548 Manspersoner . . . . ä 44 s^- 624,752: 16. —
y47)6oo Qvinspersoner .... ä 22 sk. 342,741: 32. —
Stimma 1,429,348 Personer
Då härifrån afgå:
R:dr 967,494: — —
sådane minskningar, som medgifvas uti 166 Jrn ®e
—
• - 19,006: 41. —
villnings-Förordningen
samt den för Allmogen i Norr- och
Westerbottens samt Jemtlands Län
medgifne lindring
17,562: 34. 8.
aterstar
.36,569: 27. 8.
2:dra Alt.
Afgift af Lön, Egendom och Rörelse m. m.
Bevillning af Embets och Tjenstemäns Löner:
från 200
R:dr
tili
3oo . .
. - . a
2
R:dr
5,179:
1.
10.
9
3oo
a
9
400 . .
3
J
3,973:
13.
2.
9
4oo
9
9
5oo . . *
.. . , a
5
9
4,599:
14.
11.
9
5oo
9
9
ÖOO . . .
7
9
4.468:
if>.
6.
9
600
9
9
7OO . . .
10
9
5,181:
8.
—
i
700
S
9
800 . . .
13
J
5,630:
a,
8.
9
800
9
9
900 . .
17
9
5,730:
—
—
9
900
9
9
OOO . „ ^
. - . a
21
9
6,632:
44-
—
9
1000
9
9 I
,IOO .
2 6
9
6,125:
<7-
5.
9
1,100
9
9 I
,200 . - .
32
a
7,229 r
21.
4-
•öfver
1,200
9
procent
89,550:
34.
7-
Transport
Bihang till B. St. Brot. i834 och i83S. 5 Sami. 1 Jfd. 2 Bandet.
9 Häftet.
Banco.
R:dr. sk.
930,924
144,299
1,075,224
20
3o
Hus, Tomter och Jord i Städerne . . .
Hemman, som innehafvas under egande rätt
Af Frälseräntor ..........
Lägenheter
Qvarnar ...
Bergverken
Manufacturier ..........
Transport
Fabriks-Inrättningar
Egendom, tillhörig Kongl. Maj:t och Kronan
Dito, som disponeras af Academie-Staterne ........
Dito tiflhörig Allmänna Bolag
Dito dito Fromma Stiftelser ............
Arrendatorer af andras Hemman, Frälseräntor, Lägenheter, Bergverk,
Mannfacturier, Qvarnar och Stadsjord
Af Borgerlig Rörelse
, .
Ståndspersoner samt andre invånare i Städerne, utom Burskap .
Af Gästgifverier, Värdshus och Krogar
Handlandes Betjening
i....
Handtverks dito
För Gårds-, Bruks- och Fabriks-Betjente samt Mjölnare .....
Afgifter af Advocater, Artister m. fl, samt för diverse inkomster . .
Af Arbetsclassen ...................
j Ståndspersoners Betjente
t Bruks- och Fabriks-Arbetare
» Gårdfari-Ilandlande, Handtverkare m. fl., som äro sina egne . . .
Grundskatts-afgift för Frälse-egendomar
Post- och Lots-Hemmans afgift
För Kofningsfrihet
• Krut- och Svafvelbruk ................
Patroni Ecdesiarum i Skåne, Halland och Bohus- Län, samt Domkyr
korne
för åtnjutande Kronotionde
Af Theater-Representationer ....... •
» Testamenten
» Fiskerier
» Billarder
För Husprester ....................
* Öfverflödig Betjening
Af Fahlu Grufvors Fjerdeparter . . . ">
* Trollhätte Gamla Slussverks Lottsedlar ..........
» Sjö-Assurance Compagniet
• Jern-Contoret
» Lotterivinster
» Stockholms Sjöförsäkrings Bolag
SkalterättsmedeF ...................
Observationsmedel
1,075,224
2
9
123,111
2 4
11
504,235
25
9
4,998
27
7
17,772
11
6
17,250
3
9
47,904
20
5
14.537
25
6
1,225
33
1
1,917
12
2
3,321
IO
6
222
35
—
1,288
25
9
25,642
47
11
252,191
33
7
12,363
28
8
19,473
—
5
18,013
8
—
19,322
9
4
21,780
46
—
12,981
9
8
15,130
36
8
9,259
24
—
16,433
8
—
68,250
%
6
47,764
35
7
755
9
3
8,714
i5
8
509
16
7
4,492
9
696
16
27,625
32
3
287
36
2
1,625
—
—
783
1S
—
588
12
—
1,676
18
4
994
8
355
—
—
3000
—
—
10,502
i5
11
1,029
4°
—
6,263
21
4
8,055
3i
8
2,429,571
7s
2
Hor till Bevilln.-Ulsk. Betänk. N.o 5~.
Litt. C.
Uppgift på de förändringar, Bevillnings-Utskottet föreslagit i afseende
på Skattebeloppen i BevtBnings-Förordningens 2:dra Artikel.
Afgiften för Huspredikanter, förhöjd till R:dr >13• 16. Uti i83oars Bevilln.-F. R:dr 25:
Vid 26 5 l>al' den förändring blifvit fo
reslagen, att för Arrendatorer af Ladugårdar
eller andre förmoner betalas
fem procent af den behållna inkomsten,
dock ej linder •• . . .-
I stället för rubriken ”arbetsfolk, som
ej innehafva Torp, men vunnit tillstånd,
alt, ulan ständig årstjenst och
Lön, arbeta för dagspenning,” har
Utskottet bifallit till antagande: arbetsfolk
och arbetsföre Backstugusittare
, som utan ständig årstjenst
och Lön arbeta för dagspenning.
Beträffande afgiften för ogifta Qvinnor
och Enkor utan minderårige barn,
bar Utskottet föreslagit en sådan förändring:
att de, som äro under 4«
år, skota betala .......
Men de, som äro 4° år och deröfver .
Lumpsamlare, s^m icke varit i Bevillnings-Förordnmgen
uppförde, hafva
till beskattning blifvit indelade i 3:ne
Classer, sålunda:
Första Classen
Andra dito ........
Tredje dito- ........
I afseende på Skärkarlar, Strandsittare
eller Fiskare utan jordbruk, har vidtagits
följande förändring:
Första Classen .
Andra dito ........
Tredje dito ........
Fjerde dito- ........
Femte dito ^ -
Skål-Westgöthar och sådane Contingent-,
äfvensom andre Borgare ifrån Städer
-
1: ?4.
i83o års Bevilln.-Förordn. i
— I2.J c
12.
i83o års Bevillnings-Förordning.
i:sta Classen R:dr l: —
2:dra dito » — 16.
lior lill Devi lin.-Utsk. Betänk. N;o Sr
-na Borås och Ulricehamn, som idka
gårdfarihandel, så framt denna handel
kommer att fortfara, i sex Glassér:
Företa Classen R:dr 30
Andra dito . ,. . , . . c 25
Tredje dito > 20
Fjerde dito  ,. > .15
Femte dito a 10
Sjette dito  a 5
För försäljning af utländska Lottsedlar,
5 procent af inkomsten eller minst . a 50:
Afgiften för Hästhandlare förhöjd lill a 25:
Dito för Krögare och Krögerskor &c.
i Stockholm till minst
i öfrige släder till minst
Minsta afgiften för Advocaterå landet,
förhöjd till .
Grufve-Disponenter, förut icke i Förordningen
upptagne:
Första Classen ....... a
Andra dito ........ a
Tredje dito ....... a
Fjerde dito ,. ,. . .. ... . . a
i83o års Bevillnings-Förordning.
lista Classen R:dr 20.
aldra
3:dje
4:de
5: te
dito
dito
dito
dito
i
a
a
15.
10.
5.
3.
I i83o års Bevillnings-Förordn. R:dr 20.
a 15: —I i83ö års Bevilln.-Fövorrfn. R:dr10: —
a 10: — dito dito a 6: 32.
» 10: —I i83o årsBevilln -Förordn. » 5.
20: —
12: —
8: —
4: —
STOCKHOLM, 1835.
Tryckt hos P. A. Kokstf,,i>t & Siinkk, Kongl. Boktryckare.
BevittningsdJtshottets Memorial lY:o SSL
3
N.o 58.
Antom till Exp.-Utst, d. 26 Mars»
Memorial, med förnyadt förslag till formulaire för Debetsedlar*
Då,
på sätt Utskottet uti Betänkandet, N:o 5y angående ista och aldra
Artiklarne i BeviUnings-Förordningen, närmare uppgifvit, Rikets Ständer,
med bifall till Kongl. Majlis derom aflåtne Nådiga Proposition, beslutat, att
för ordinarie rotering underkastad, men likväl ännu oroterad jord, skall, i
stället för den hittills bestämda bevillningen för rotefribeten, erläggas en,
roteringsbesväret motsvarande vacance-afgift till Stals-Verket, hvilken afgift,
såsom till följd deraf, ej vidare af bevillningsnatur, följaktligen bör å Bebe
t se d e 1 s- for m u la i re t skiljas från de under 2idra Artikeln sammanförde Tittar,
samt enär centonalen af löner, egentligen till vinnande af ett förenkladt
uppbörds- och redovisningssätt, blifvit öfverflyttad till utgående i sammanhang
med allmänna bevillningen, utan att likväl tillhöra någon af de
enligt a:dra Artikeln bestämda afgifter af lön, egendom och rörelse; så har
Ulskottet, dels med afseende å förstnämnde förhållande, och dels tillförekommande
af centonalens sammanblandning med bevillningen efter 2:dra
Artikeln, hvarå åtskillige communal-afgifter jemte flera beräkningar gemenligen
grundas, trott sig böra hos Rikets Ständer
lill antagande vördsamt föreslå det förnyade formulaire till Debetsedlar,
som, härhos oifogas.
Stockholm: den 26 Mars i835».
Bihang, till. R. St. Proh 1834'. och 1835. o-te Sami t:sta Aid: 2:dra Bandi.
10-de Häftet.
3
BcviUnings-Utslollets Memorial JSf:o 5$.
Formulaire till Debetsedel.
Fol
för år 18
Banco.
Banco.
Debet.
R:dr. sk. rst. I Credit. I R;dr. js-k.Jrsl.
Ordinarie ränta k
Mantalspenningar
Lagmans- och Häradshöfdingeränta
Bränvinsafgift för OO kannors panna
Rote-vacance-afgift, enligt Kongl.
Slats-Conlorets Circulaire-Bref
den 8 Januarii 1835 .. . . .
Allmän Bevillning.
Efter 4:sta Ari. å 44 sk. . . .
Dito å 22 sk. . . ,
Efter 2:dra Art. för Egendom
......
Embete och tjenst . .
Af Arrendatorer o.Brukare
För personer o. rörelse
Rust-tjenst-bevillniug .
Centonal af löner .... ..
Curhus-medel . . . . . . .
Jagt-Cassa-medel .... . ..
Lösen för Debetsedeln. . . . .
Anmcirkes: Ordinarie räntan, som i serskilda Län uti olika persedlar
utgår, bör ovilkorligen på baksidan af Debetsedeln specificeras tili
hvarje persedel, och priset derå efter markegång utsättas, enligt
Kongl. Resolutionen den 4 December 1794.
Alla serskilda afgifter,. som kunna hemman påföras, böra äfven
i Debetsedeln utsättas, så att endast en sådan för året åt
hvarje betalande meddelas, enligt Bevillnings-Stadgans Art. §.
Summa i
1
STOCKHOLM, Kongl. Ordems-Boktryckeriet , i835.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N;0 5g.
I
N:o 59.
Ant. till Exp.-Utsk. den 10 April.
Betänkande, i anledning af Herr Grefve von Fersens , H., motion
om ändring i stadgandet angående Credit-upplaget.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Bevillnings-Utskottet under
den 6 dennes remitterad och lill Utskottet påföljande dag ankommen motion,
har Herr Grefve von Fersen, Hans, med anledning deraf, att, enligt i5 §.
af underrältelserne lill Tull-Taxan, hvilken medgifver, alt varor, inom ett år
ifrån den dag då de på Credit-upplag uppläggas, få förtullas efter den tull,
som var gällande då upplaget skedde, varu-artiklar, hvarå Förhöjd tullafgift
vid innevarande Riksdag blifvit beslutad, äfven under loppet af nästkommande
år i836 skulle kunna förtullas efter nu gällande Tull-Taxas mindre
tullbestämmelser, hvarigenom åter en minskning i den för sistnämnde år påräknade
tull-inkomst kunde uppkomma, föreslagit, att Rikets Höglofl. Ständer
måtte hos Hough Maj:t anhålla om den förändring i stadgandet angående
Credit-upplaget, att af de varor, hvilka under loppet af innevarande år lili
sådant upplag anmälas, endast de, hvilka under detta år derifrån till förlullning
utlagas, må kunna förtullas efter hvad i83o års Taxa bestämmer;
men de varor åter, som efter den i Januarii 1836 lill förtullning från Creditupplaget
uttagas, draga den afgift, som i den nya Tull-Taxan blifver stadgad,
samt att Nådig Kungörelse härom måtte utfärdas så fort ske kan, på det
varu-requirenler om förändringen i tid må blifva underrättade.
Då Utskottet ej kan undgå att hysa farhåga, att den kännedom om
Rikets Höglofl. Ständers beslut i afseende å Tull-bevillningen, som allmänheten
redan eger, möjligen skulle kunna föranleda en större import under innevarande
år af sådane varor, för hvilka tullafgifterne från och med år i836
komma att utgå till förhöjd t belopp, har Utskottet, som funnit den af Motionairen
föreslagne förändring uti stadgandet angående Credit-upplaget innebära
ett kraftigt medel att förekomma den förlust i påräknade Tullintrader,
som kunde blifva en följd deraf, att varor under innevarande år infördes och
upplades på Credit-upplag, för att under loppet af år i836 derifrån uttagas,
mot den lägre tull, som i83o års Taxa bestämmer, ansett sig, med hufvudsakligt
instämmande i nämnde motion, böra vördsamt föreslå:
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835. 5 Sami. 1 Jfd. 2 Bandet.
ii:te Häftet.
2
Bevillnings-TJtskottets Betänkande JV.-o 60.
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om den förändring i stadgandet rörande Credit-upplaget, alt lor
alla varor, som, vid nästkommande års början, kunna finnas på Credilupplag
qvarliggande och derefter lill förtullning i heliörig ordning
uttagas, tullafgiften bör erläggas, enligt den Tull-Taxa, som, i
följd af Rikets Högloft. Ständers under innevarande Riksdag fattade
beslut, kommer att utfärdas, och icke efter den Tullbestämmelse,
som var gällande då upplaget skedde, samt att den Nådiga Kungörelsen
härom, så fort ske kan och utan afvaktan af liden för
den nya Tull-tariffens promulgerande, utfärdas, på det alt varurequirenter
i lid må erhålla kännedom om detta förändrade stadgande
i afseende å Credit-upplaget.
Hvad Utskottet sålunda föreslagit underställes vördsamt Rikets Höglofl.
Ständers ompröfvande, Stockholm den 10 April 1835.
N:o 60.
Betänkande, i ättledning af Herr Prosten Åstrands motion, angående
uppdrag ät Fullmägtige i Rikgälds-Contoretj att vid yppad
större Statsbrist, pä Allmänna Bevillningen ä anira Artikeln_,
med en fyllnadsajgift fördela den bristande summan m. m.
Från Högvördigé Preste-Ståndet har, genom Protocolls-Uldrag af den 2
dennes, till Beviilnings-Utskottet blifvit remitterad en af Herr Prosten Åstrand
den 5 sisth Mars väckt, lill Utskottet den 7 i denna månad ankommen motion,
hvaruti, efter framställning af de flere omständigheter, som, enligt Motionairens
tanka, kunna verka alt Riksgälds-Contorets inkomster och utgifter
icke i verkligheten slå sig så ut, som de blifvit af Rikets Höglofl. Ständer beräknade,
föreslås, såsom det enda medel, som kunde försäkra Conloret om åtnjutande
af det för dess behof anordnade anslag, att derest, emot förmodan,
för något år, vid liqviden om öfverskotten å Siats-Verkets inkomster, befunnes,
att Riksgälds-Conloret nödgades godtgöra en större Statsbrist, eller ock
på Lilla Creditivet utbetala större summa, än som med de under föregående
åren af nu började Stats-Reglering uppkomna öfverskott på Stals-Verkets
inkomster kunde betäckas, och i följd hvaraf Conloret nödgades tillgripa större
eller mindre del af sin amortissemenlsfond, Rikets Höglofl. Ständer för så
-
Bcvillnings-Utskollets Betänkande JV.-o 6ö.
3
daul fall mätte bemyndiga sina Fuilmägtige i Riksgälds-Contoret, att på Allmänna
Bevillningen å aldra Artikeln, med en fyllnads-afgift, jemnad till fullt
skillingslal på hvarje Bevillnings Riksdaler efter samma Artikel, fördela' deri
bristande summan till utgående under det år, som följde näst efter det, då
bristen blifvit af Riksgälds-Contoret till Stats-Contoret betald, samt attFulimägtige
måtte ega, med anmälan bos Kongl. Majit om förhållandet, i underdånighet
anhålla om Nådig Kungörelse, till vederbörandes efterrättelse, angående
debitering och uppbörd af en sådan fyllnads-afgift; och förmenar Motionairen,
alt, om Rikets Högloft. Ständer förkasta den af honom föreslagne åtgärd,
Riksgälds-Contoret skulle blottstälias för möjligheten att oförtänkt komina
i en sådan belägenhet, att dess förbindelser blifva ouppfyllda, hvilket
åter skulle hafva följd, att Rikets Ständer mäste sammankallas, hvarigenom
koslnaderne för Riket troligen blefve mångdubbelt större, än den summa, som
borde betäckas.
Uti denna motion hafva Herrar Prostarne Stenhammar, Ruus, Östberg
och Nordin instämt.
Detta allt, jemte hvad Herr Domprosten Doctor Heurlin, med hvilken
Herr 1 doctor Elfström samt Herrar Prostarne Hallström och Hallbäck sig
förenat, emot motionen anfört, bar Utskottet i behörigt och noggrant öfvervägande
tagit; och ehuru Utskottet visserligen erkänner den goda afsigt, att
förekomma förlägenhet för Riksgälds-Contoret samt styrka allmänhetens förtroende
till detta Rikets Ständers Verk, hvilken ligger till grund för ifrågavarande
af Herr Prosten Astrand väckta motion; så torde dock böra tagas i
betraktande, dels alt Riksgälds-Contoret under innevarande Riksdag fått sig
anvisad ett i jemförelse med dess utgifter vida större inkomstbelopp, än under
föregående Riksdagar varit fallet, och något skäl till farhåga för uppkommande
brist af serdeles betydlighet eller svårighet att fylla, utan extra ordinarie
åtgärder, desto mindre synes böra förefinnas, som den af Rikets Höglofl.
Ständer, för bestridandet af de uti Stats-Utskotlets Betänkanden N:o 204 och
4*7 uppgifne Riksgälds-Contorets behof, anslagne summa torde, på sätt bilagde
Calcul, Litt. A., utvisar, för kommande åren, snarare än brist, lemna ett betydligare
öfverskott, tillräckligt att belacka hvad Stats-Verketsutgifter för nu löpande
år kunna komma att öfverskjuta de inkomster, som inflyta innan de nya Bevillningarne
taga sin början; dels ock att, i anseende till de vidlöftige och långsamma
former, i afseende å Uppbörd och Räkenskaper, som inom vårt land
ega rum, ändamålet med den föreslagne åtgärden svårligen i verkligheten
torde kunna vinnas, emedan, om t. ex. en Statsbrist uppkom under år i836,
eller det år med hvilket de nya bevillnings-afgifterne först komma att utgå,
4
Bevillnings-Vtskottets Betänkande AT.o So.
sådant ej kan utrönas eller beloppet deraf vara kändt förr än år 1838, och
om Fullmägtige då skulle, i händelse af brist, enligt Herr Prosten Åstrands
förslag, utskrifva en fyllnads-afgift, så inflöt den dock icke tili RiksgäldsContoret
förr än år 1840. Den ögonblickliga lijelpen, som med förslaget synes
åsyftad, egde således icke rum, och afgiften inflöt dessutom först vid en
tid då Rikets Ständer redan voro församlade till lagtima Riksdag, samt i
tillfälle att, med ledning af flere års erfarenhet, vidtaga de hasla utvägar lill
rättelse, om något misstag i de nu gjorde beräkningarne egt rum, och brist i
de påräknade inkomsterne derigenom uppkommit.
På dessa skäl och för att sålunda ej, med misstroende lill egna åtgärder,
gå kommande Ständer i förväg, samt under säker förmodan, att, om ej
oväntade händelser, omöjliga att förutse, inträffa, de af Rikets Högloft. Sländer
anvisade medel skola vara fullt tillräcklige för Riksgälds-Contorets behof,
utan alt några utomordentliga åtgärder för extra tillgångars anskaffande vidtagas,
anser sig Utskottet icke kunna understödja Herr Prosten Åstrands
motion, utan får hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt afstyrka bifall
till densamma.
Jemte 2:ne bilagde Calculer, Litt. A och B., åtföljer en Ledamots reservation.
Stockholm den 10 April i835.
Reservation
af Prosten Nibelius: ”Då den nya Stats-regleringen, hvad utgifterne
beträffar, med innevarande år tagit sin början: då den förhöjning i Stalsutgifterne,
som vid denna Riksdag blifvit beslutad, hufvudsakligen skall betäckas
genom de ökade inkomster, som den nya Tull- och Bränvins-Bevillningen
förmodas gifva, men dessa Bevillningar ej förr än med nästkommande
år börja att tillämpas — och då derjemte Bränvinsbränningen för en del af
detta år blifvit inställd; så torde det vara nästan gifvet, attén betydlig extra
Statsbrist för innevarande år uppkommer. Anledningar saknas ej heller
att befara, det dylika brister äfven skola under ett eller flera af de följande
åren intill nästa Riksdag uppkomma.
Under sådana förhållanden och på grund af de skäl, som af Prosten
Astrand blifvit i dess motion angifne, anser jag den af honom föreslagna åtgärden
vara af beliofvet påkallad.
\
JBevillnings-Ulskotlets Betänkande N.o 60. 5
Men då del är möjligt, att en för ett år uppkommen extra Statsbrist
kan af det följande årets öfverskott till större eller mindre del betäckas, och
då det bör förekom mas, alt den i frågasalta fylin adsafgiften ej må för något
år blifva förmycket betungande, anser jag, i händelse Rikets Höglofl.
Ständer skulle finna motionen förtjena afseende, ett maximum för nämnde
afgift böra bestämmas, och föreslår derföre vördsamt den inskränkning i Motionairens
förslag, att fyllnads-afgiften ej må i något fall öfverstiga 8 sk.
för hvarje efter 2:dra Artikeln debiterad Riksdaler; hörandes likväl, så vida
den uppkomma Stalsbristen ej derigenom till fullo betäckes, återstoden af
bristen tagas i beräkning, då bestämmas skall, om och till hvad belopp fyll-,
liadsafgift för det näst derefter följande året erfordras.
Upplysningsvis får jag meddela, att en fyllnadsafgift af 8 sk. på hvarje
R:dr efter 2:dra Art. inbringar omkring 23o,ooo R:dr.
För att motivera sitt afslag å motionen, har Utskottet fästat en serdeles
vigt dervid, att, i händelse en Statsbrist inträffar och denna skulle genom
fyllnads-afgift betäckas, medlen ej hinna inflyta förr än il år efter sedan
bristen visat sig, hvarigenom motionens ändamål, som, enligt Utskottets
förmenande, är alt skaffa hjelp i behofvets stund, helt och hållet förfelas —
Jag beder att få erinra, alt syftemålet med Motionairens förslag ej är alt afhjelpa
ögonblickets behof. Yppar sig en extra Statsbrist, så måste den för
ögonblicket genom lån fyllas. Motionens syftemål, så vida jag lätt uppfattat
det, är att sauvera Statens credit, alt bereda lindriga lån-vilkor, samt att
förekomma, det skulden ej må ökas; och detta syftemål skall, om jag icke
irrar mig, genom den föreslagna åtgärden i besydlig nion vinnas.
Den invändningen emot Motionairens förslag, att fyllnadsafgiften ej kom
att inflyta förr, än under det år, då Rikets Ständer åter äro lill lagtima Riksdag
församlade och sjelfve då kunna vidtaga nödiga åtgärder, synes mig ej
heller vara fullt gällande. Sländerne, som, om urtima Riksdag ej inellankommer,
träda tillsammans i Oetoher 1889, hinna säkert ej förr, än under loppet
af år 1840, alt bestämma den nya Bevillningen, hvilken således enligt Grundlagen,
ej förr än under år 1841 kan tillämpas. — Men om den nu föreslagna
fyllnadsafgiften beviljas, så kan den, innan nästa Riksdags BevillningsStadga
blifver gällande, i 3:ne år uttagas. Ty om extra Statsbrist under innevarande
år uppkommer, så visar den sig genom de afsiutade Räkenskaperne
1837, och kan under år i838 uttaxeras. Pä enahande sätt kan Slatsbi
isten för i836 debiteras under i83p, och den för 1837 under år 1840.’
■ '' , <
6 Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.-o 60.
Lit. A.
Calcul öfver Riksgälds-Contorets årliga Inkomster och Utgifter, fran
och med år i836, upprättad i enlighet med Höglofl. Stats-Utskottets
Betänkanden N:ris ao4 och 4J7-
Credit.
Banco.
Allmänna Bevillningen, enligt Utskottets’Bet. N:o 56.
Riksgälds-Contorets egna oberoende Inkomster, enl. Stats-  Utskottets Bet. N:o 204, med tilläggning af kort-och
stämpel-afgiften i Bevillnings-Utskottets Bet. N:o 56.
Centonalen ^ .
2,301,690
51,300
39,000
—
2,391,990
-
Summa B:co
R:dr
2,391,990
—
—
D ebe t.
Aflöningar
Piänta och Amortissement till Rikets Ständers Bank
Piänta
Räntor
Piänta till II. M. Konungen
å K. Carl xmts hemgifts-capital
Trollhätte Slussverks Lottsedlar
Lifränte-lånet .....
Götha Canal Bolags insatta reparations-fond
......
l
5,000:
3,940:
332: 24. —
67,01X1
256,800
200,000
Penningeposter, hvilka på en gång utgå till hela
a) Upptaget lån af Allmänheten, ehuru suc
cessivt
utgående, upptages här till fulla
beloppet ........
b) Bankens fordran för förskott vid liqviden
4,696: 14. 5.
summan:
med f. d. Kongl. Famillen
c) Fru Eneskiölds afskrifning, sorn af Riksgälds
Contoret
ersättes .....
d) Cholera-Creditivet ......
e) Wenersborgs d:o .....
f) Reserverade Pensioner å y:de Hufvudtiteln
för Militaire Enkor och Barn .
Extra Statsbristen för år i83?. .
2,000,000: —
150,828: 18.
6,326: 1.
500,OCK): —
150,000: — •
1,591: i3. 4.
361,376: 29. 9.
Summa B:co R:dr 3,170,122: i4- 6.
hvarå 5g ränta och 5g Cap. afbet. årligen utgör circa
Extra Anslagen .........
Rotchållarne vid Westerbottens Regemente ....
Ordinarie Statsbrist-summan ~
Betänkande N:o 56 .
entigt Bevillnings-Utskottets
14,000
317.000
160.000
1,600
Banco.
1,016,400
1,145,190
DifFerence, öfverskott
Summa B:co R:dr
2,161,590
230,400
Summa }3:co R:dr |2,391,990J-J
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande iV.-o 60.
Lit. B.
7
Calcul öfver Stats- och Riksgälds-Verkens Utgifter och Inkomster år
i835, enligt Stats-Utskottets Betänkanden N:ris 204 och 417
samt Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 56.
STÅTS-VERKET.
Banco.
Credit.
Ordinarie Utgifter
9,698,190
—
Debet.
Ordinarie Inkomster  4,038,500. — —
Tullmedel  2,600,000. — —
Salu-accis  7,500. — —
Postmedel  450,000. — —
Ghartae-Sigillatae medel .... 357,000. — —
Bränvinsbrännings-medel . . . 300,000. — — 7 753 000.
Tillskott från Riksgälds-Contoret eller Statsbristsumman 1,945,190. — —
9,698,190
1
Anin. Tullmedlen äro upptagne enligt årliga medelbeloppet af inkomsten efter i83o
års Tull-Taxa. Bränvinsbrännings-medlen till ett medeltal emellan de år då
ej bränningsförbud egt rum och år i832, då ett bränningsförbud under längre
tid varade.
År i83ö utgjorde Husbehofsbränneri-medlen circa 449,545. — —
.83i  d:o 466,194.
.832
d:o 205,755.
.833
d:o 454,536.
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande iV.-o 60.
RIKSGÄLDS-VERKET.
Banco.
Credit.
Ofvan anförde Statsbristsumnia för år i835 . , .
1,945,190.
Extra anslagen
160,000.
Ränta till Hans Maj:t Konungen
200,000.
Ränta och amortissement till Banken
264,000.
Aflöningar
67,000.
Räntor å ouppsägbara Capital
14,000.
Ränta å upptagne lån af Allmänheten
100,000. - —
Rotehållarne vid Westerbottens Regemente. . . .
1,600.
2,751,790
—
Anni. Amorlissements-procenten å lånet af Allmänbeten, äfvensom
ränta och amortissement å de i Calculen Lit. A. uti Debet
uppförde öfrige Capital-utbetalningar torde ej ifrågakomma
förr än året efter det, då lån till deras gäldande är upptaget,
hvadan någon Contoret drabbande utbetalning ej förr än i836
derföre torde kunna ifrågakomma.
Debet.
Allmänna Bevillniugen i likhet med år i833 med
afdrag af den till
Stats-Verket nu mera ingående Rotefrihets-afgifter
2,331,104.
Centonalen
39,000.
Riksgälds-Contorets egna oberoende inkomster, enligt
Stats-Utskoltets Betänkande N:o 204, nied tillägg
af, enligt Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
56, Kort- och Tidningsstämpel-afgift . . . .
51,300.
2,421,404
330,386
Brist . . . .
—
Summa R:dr B:co |
2,751,790 |
-|
STOCKHOLM, 1835.
Tryckt hos P. A. Nobstedt & Sök kr, Kongl. Boktryckare.
Bcvillnings-Ut skottets Utlåtande N.-o 61.
N:o 61.
I
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 April kl. 7 e. ra.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Betänkandet N:o
5y, med Förslag till usta och 2: dr a Artiklarne af BevillningsFörordningen.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Bevillnings-Utskottet återremitterat förenämnde
Betänkande, hvilket likväl i vissa delar blifvit af Högvördige PresteStåndet
definitivt afgjordt, på sätt Utskottet skolat här nedan vördsamt
anmäla.
1. Art.
pag. 5.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr Halling, under förmenande,
att Utskottet bort lemna afseende å Herr Prosten Hallbecks motion, föreslagit,
att sista momentet af denna Artikel måtte erhålla en så lydande
redactions-förändring: ”Denna afgift fortfar att årligen utgå äfven efter
fyllda 60 år af alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom
undantagsbeting vid af handlingar om öfverlåtelse af fast egendom, ega
en årlig inkomst af 100 Riksdaler_, äfvensom af dem . hvilka efter 2ulra
Artikeln utgöra bevillning för fast egendom af öfver 100 Riksdalers värde
/’ hvarmed Herr Hallgren sig förenat; och inom Hedervärda BondeStåndet
hafva af åtskillige Ledamöter anmärkningar blifvit framställde, åsyftande
likstämmighet i grunderne för bevillningens utgörande af undantagsegare
och löntagare.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit behofvet påkalla någon
förändring uti förevarande stadgande, och får derföre vördsamt föreslå, att
ofvannämnde moment må erhålla följande lydelse;
denna afgift fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år af
alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting
vid afhandlingar om öfverlåtelse af egendom, ega en årlig
inkomst af 100 Riksdaler, äfvensom af dem, hvilka efter 2;dra Art.
utgöra Bevillning för fast egendom af öfver 100 Riksdalers värde,
rörelse eller lön.
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 1
iz:te Häftet.
2
Bevillnings-Uhkoltets Utlåtande N.o 61.
2. Art.
2 §.
pag. 6.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Roos, C. U., föreslagit, att, då
det förhållande inträffat, att åtskillige Lön- och Arfvodes-lagare, Expectanter
och Pensionärer, dels å anslaget för Minister-Statens aflöning, dels äfven å
Convoy- med fl. fonder till taxering sig uppgifvit, men andre åter sådant
underlåtit, och derigenom undgått att bevillning erlägga, borde, uti den blifvande
Bevillnings-Förordningen, bestämdt och ordagrant utsättas, att äfven
för aflöningar utaf dessa fonder skall bevillning efter bestämmande tariffer
erläggas, och sådant, ehvad Pensions-Arfvodes- eller Löntagaren åtnjuter sitt
underhåll in- eller utrikes, och att tillika borde stadgas, att den, som, utan
något uppdrag från Statens sida, uppbär sin pension eller underhåll med
annan benämning, utrikes, må erlägga till viss grad ökad bevillning; inom
Borgare-Ståndet har Herr Halling ansett denna §. böra förändras till en
sådan början: ”Hila Embets- och Tjenstemän samt Betjente af Hof-, Minister-,
Civil-, Milit aire- och Ecclesiastique-Staternesamt inom Bonde-Ståndet
hafva åtskillige Ledamöter anmärkt, att Svenska Ministrar och Agenter vid
främmande Hof, somlige med anslag af ända till 16,000 R:dr Hamburger
Banco, sakna allt rum i Bevillnings-Förordningen, samt att, enär 5 å 600,000
R:dr af Statens medel utgå till deras apointement, borde, efter vanliga förhållanden,
15 a 18,000 Riksdaler i bevillning deraf utgöras.
Då Utskottet inhemtat, att, vid Bevillnings-Förordningens tillämpning,
olika åsigter gjort sig gällande, i afseende på frågan, huruvida bevillning af
Minister-Statens aflöning rätteligen bör utgå, har Utskottet, dels för att
undanröja all tvätydighet i denna del, och dels för alt, så vidt möjligt är,
efterkomma den inom Riks-Stånden i afseende härpå yttrade önskan, ansett
sig böra vördsamt föreslå,
att i början af 2 §. emellan orden: ”Civil- och Militaire-Staterne,”
må införas ordet: ”Minister;”
äfvensom, att den förändring i 4 §• ega rum, som Utskottet, till följd
deraf, här nedan kommer att föreslå.
4 §•
PaS' 7*
Vid denna §. har blifvit anmärkt, inom Ridderskapet och Adeln: att
då det syntes tvifvelaktigt, huruvida Utskottet med orden: hushyror och
Bevill)iings-Ut skottets Utlåtande JY.o 61. 3
inqvarterings-penningar , äfven afselt för moneu af boställshus, borde i stället
för dessa ord införas, ”hy reser sättning och värdet af hushyra in natura;”
inom Borgare-Ståndet: att, såvida princip och enhet i beskattning skall
bibehållas, åtminstone inom en class skattdragande, åtnjutandet af frie husrum
äfven borde tagas i beräkning vid extra-ordinarie inkomsters bestämmande,
och att derföre en sådan förändring uti aldra perioden af den föreslagna
njra §:n borde ega rum, att efter ordet: ”hushyror” tillägges: ”eller
värdet af förmoner till fria husrum i städerne ” samt att vid ifrågavarande
§. borde tilläggas följande: "För all den inkomst, som uppbäres af
Tjenstemän utan att omedelbart vara föranledd af Stat, Expeditions-Taoca
eller serskild bestämmelse, i ovilkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning
_, utgår bevillning efter samma beräkningsgrund, som i g:de §.■?-  finnes bestämdsamt inom Bonde-Ståndet: att, i afseende på det i 162 §.
stadgade undantag från bevillning för Embets- och Tjenstemäns resepenningar
och tractamenten i Kronans ärenden, borde dels bestämdare uttryckas
hvad dermed rätteligen förstås och dels närmare bestämmas, hvad sorn
åsyftas med föreskriften i samma §. angående undantag från afgift för cornmenderingar
utom Station på kortare tid än sex månader.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit skäligt, att för värdet
'af fria husrum i städerne jemväl bör erläggas bevillning; äfvensom att den
inkomst, som tillfaller Tjenstemän, utan att omedelbarligen följa af innehafvande
tjenstebefattning, må anses till bevillning med fem för hundradet.
och får nu, så väl i betraktande häraf, sorn i anledning af hvad förut rörande
Minister-Staten 111. m. blifvit anförd t, förseslå, att denna §. måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Under lön förstås all den inkomst, som genom tjensten under
loppet af året blifvit förvärfvad. Beloppet deraf skall på det sätt
uppgifvas, att hvad efter Stat utgår, derifrån icke undantagne löner,
pensioner och arfvoden å Minister-Staten, eller af ConvoyCassan,
ehvad dit hörande Embetsman vistas in-eller utrikes, äfvensom
Tingsgästningspenningar, uppföras såsom ordinarie inkomst,
men hushyror och värdet af fria husrum i städerne, inqvarteringspenningar,
extra arfvoden, tractamenten för tillfälliga färrättningar
på vanliga tjenstgörings-orter, compagnie-revenuer, procenter, remisslage,
expeditions-lösen, permitterings-ersättning och andra sportlar,
hvilka under serskilda rubriquer summariskt uppgifvas, sammanföras
under titel:
beräknas efter det belopp, hvartill den året förut uppgått.
4
Bevilluings-Ulshottcts Utlåtande N.o 61.
”För all den inkomst, som uppbäres af Tjenstemän, i följd
af enskilda uppdrag > utan att omedelbart vara föranledd af
Stat j Epeditions-Taxa eller serskild bestämmelse, eller i ovilkorlig
följd af innehafvande t jens te-befattning , utgöres bevillning
efter samma beräkningsgrund, som i g:de §.n finnes bestämd.”
Hvaremot, enär R. H. Ständer, i anledning af Utskottets Betänkande N:o 38
och Utlåtande N:o 51, angående 3:dje och f.de Artiklarne i BevillningsFörordningen,
redan bestämt innehållet af 162 §., der fråga förekommer om
undantag från bevillning för Embets- och Tjenstemäns resepenningar och tractamenten
i Kronans ärenden, och vid commenderingar utom Station, den
inom Bonde-Ståndet derom väckta anmärkning
lärer förfalla.
9 §.
PaS* 9- ,
För att bereda möjlighet för en näringsidkare att på ett rättvist sätt
kunna beräkna sin behållna inkomst, har Herr Halling ansett sista perioden
af denna §. böra innehålla rättighet för Näringsidkaren, att, jemte aflöning
för verklige arbetare och arbetskostnad samt bevislige förluster, äfven få afräkna
ränta å uti rörelsen nedlagdt eget eller andras capital, om ej högre,
åtminstone till fem procent; men Utskottet
finner icke skäl att till en sådan förändring tillstyrka bifall.
12 §.
pag. 1 o.
Herr Halling har jemväl ansett, att minimi-afgiften för Skeppsredare,
efter Lästetalet, bör vara lika utan afseende på classen af den stad, hvaruti
Skeppsredaren bor, hvilket icke hade ovilkorligt inflytande på förtjensten.
Då det icke lärer kunna bestridas, att Skeppsredares inkomst af
fartyg i betydlig mon kan vara beroende af olika local-förhållanden, så
anser Utskottet berörde anmärkning böra lemnäs utan afseende.
13 & 14 §§.
pag. 11, 12, i3 och 14.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Halling ansett minimi-afgiften för
handtverkare m. fl. i städerne, i anseende till de förstnämndes ofta vanlottade
belägenhet, hafva bort nedsättas, åtminstone till hälften, för att
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande No 6u
5
komina i verklig jemförelse med gerningsmän och socken-handtverkare på
landet; äfvensom att nedsättning uti minimi-afgiften må kunna ega rum för
handlande eller handtverkare, hvilken i och för rörelsen begagnar handelsbetjent,
gesäll, lärling eller arbetare; samt Herr Hallgren yrkat, antingen
att en class tillägges de i i3:de § bestämde classer, eller ock att ordet:
”Gesall” må utgå från 2:dra momentet af §; och hafva Herrar Rubin,
Ekerman, Norman och Frodell jemväl yttrat sig i ämnet.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet icke funnit sådana skäl anförde,
som föranleda lill ändring af hvad, i afseende härpå, uti Betänkandet N:o 57
blifvit tillstyrkt; hvadan
Utskottet hemställer, att ofvannämnde anmärkningar må förfalla.
17 §.
pag. 15
Acteurer och Actriser m. fl.
Då kringresande troupper låta mantalsskrifva sig på ett ställe, men
vanligen icke finnas der vid taxeringen påföljande året och uppgifter från
dem alltid skola saknas, samt det icke är möjligt för Taxerings-Comité att
med någon sakkännedom kunna beräkna deras lönförmoner, har Herr Halling
anmärkt otillämpligheten af nu gällande stadgande i fråga om afgift
för andra än de, som tillhöra Kongl. Spectaclerne, och derföre föreslagit, att
dylika personer böra taxeras uti vissa classer, med afseende tillika på den
inkomst de kunna hafva af information.
Vid pröfning af hvad sålunda blifvit anmärkt, har Utskottet funnit
afgifterne i förevarande hänseende böra utsättas i 2:ne afdeiningar, och får
alltså vördsamt föreslå följande förändring:
Acteurer och Actriser, Musicanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare
med flere, som tillhöra de Kongl. Spectaclernes Stat, taxeras,
då de njuta inkomst af information, i fyra classer.
Första classen ..... R:dr 25
Andra dito . . . . . . — i5
Tredje dito ...... — 8
Fjerde dito ...... —— 5
Och för löneförmonerne serskildt efter förut stadgad grund.
De, som tillhöra öfrige Spectacle-troupper, anses äfven till afgift i
följande fyra classer:
6
Bevilliungs-Utskottets Utlåtande JV.-o 61.
Pag
-
Första classen R:dr a5
Andra dito
— i5
Tredje dito ...... — 8
Fjerde dito — 5
16.
Billard-egare.
Skillnaden i beskattningsväg för Billarder på inrättade klubbar eller
sällskaper ocb sådane, som af enskilde innehafvas, har Herr Halling ansett
sakna all rättsgrund, samt dessutom funnit minsta afgiften i Stockholm
och Götheborg samt de öfrige Städerne för hög.
Då Utskottet för sin del funnit lämpligt, att skiljaktige afgifler för Billarder,
der så kallade parti-penningar betalas, och sådane, som begagnas på
sällskap eller klubbar, utgöras, samt den i nu gällande Bevillnings-Förordning
bestämda classification icke synes vara för hög,
anser Utskottet sig böra afstyrka bifall till den härutinnan ifrågasatte
förändring.
pag. 18.
I afseende på försäljning af utländska Lottsedlar, har inom Ridderskapet
och Adeln Herr RosenbladBernhard_. yrkat, att redactionen i Utskottets
förslag, genom utbyte af orden: ”försäljnings-inkomst’’ emot: JJ'försäljnings-belopp”
måtte bestämdt uttrycka, att det är sjelfva Lotteri-rörelsen
och icke blott Collecteurs-befaLLuingen, som beskattas; äfvensom att minimiafgiften
för hvar Collecteur bestämmes lill 5oo R:dr, samt alt Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t måtte anmäla underdånig önskan om noga tillsyn, det
ingen befattar sig med försäljning af utländska Lottsedlar eller derom annoncerar,
som ej derföre anmält sig till bevillnings erläggande, vid vite af
tiodubbel bevillning; ocb, inom Borgare-Ståndet, bar Herr Halling ansett
den bestämda minimi-afgiften, 5o R:ar, innefatta ett indirect försök att förbjuda
sjelfva befattningen, hvarföre han såsom en medelväg föreslagit, att
berörde näringsgren må hänföras lill och beskattas efter de pag. ip för
Commissionairer i allmänhet redan gällande föreskrifter och classer; hvarjemte
Herrar Cederborghj Norman och Ekerman yttrat sig i ämnet.
Af de i hänseende till beloppet mycket motsatta förslag, som, på sätt
ofvan nämndt är, blifvit framställde, bar Utskottet hemtat anledning till
den förmodan, att Utskottet någorlunda träffat den rätta medelvägen; hvadan,
och då den föreslagna underdåniga anmälan hos Kongl Maj:t synes
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 61.
7
deslo mindre behöflig, som Lotlförsäljarne i allt fall blifva skyldige alt uppgifva
sina inkomster till taxering,
Utskottet anser sig böra vidblifva hvad härom redan är vordet
föreslaget.
pag 18.
Doctorer, Medicinae- &c.
I den öfvertygelse, att Läkare ej i allmänhet äro bättre lottade än
deras vederlikar inom vetenskaps-idkarnes område, och således ej heller påkalla
några undantags-lagar, har Herr Halling tillstyrkt, att stadgandet rörande
Medicinae Doctorer eller Läkare med praetique utom tjensten må undanröjas,
och desse beskattas efter den allmänna grunden för Embets- och
Tjenstemän, som uti 2 § är bestämd; men
Utskottet har icke funnit skäl att tillstyrka någon förändring uti
hvad nu gällande Bevillnings-Förordning härom stadgar.
pag. 20.
Huspredikanter.
Inom Ridderskapet och Adeln har Herr Stuart, F, C, ansett obilligt
att förhöja afgiften till 33| R:dr, och yrkat nedsättning deruti till hvad
förut varit bestämdt, eller 25 R:dr, såsom redan nog högt; och inom Borgare-Ståndet
hafva Herrar Halling och Leffler äfvenledes ansett ifrågavarande
afgift icke böra förhöjas; hvarjemte Herrar Bååth" oc\\ Ekerman sig
deröfver yttrat.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet
icke funnit anledning att frånträda hvad i afseende härpå redan
blifvit föreslaget.
pag. 21.
Judar och Utlänningar.
Under åberopande af erfarenhet från andra länder, hvarest finnes
stadgadt, att hvarje utlänning, som besöker landet, för att idka någon slags
rörelse, måste erlägga afgift efter den högsta tariff denna rörelse är underkastad,
har inom Ridderskapet och Adeln Herr Rosenblad, Bernhard, yrkat,
det förslaget i denna del måtte erhålla följande lydelse; ”Judar och Utlänningar,
som med serskildt tillstånd resa omkring i landet och afyttra
nipper eller idka handel, handtverk eller annan rörelse, erlägga minst
5o Riksdaler,” samt att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Öfver-Ståthållare-Embetet och Läne-Styrelserna, jemte öfrige
8
ficvilhungs-Utskottets Utlåtande. N.o 67.
Autoriteter åläggas noga tillse, att inga andra än de, som erhållit tillstånd,
drifva någon sådan rörelse, samt att den, som, det oaktadt, dermed beträdes,
belägges med böter, motsvarande tiodubbel bevillning och förvises landet;
inom Borgare-Ståndet bar Herr Halling föreslagit följande stadgande: ”Judar
och Utlänningar, sorn resa omkring i landet och, för egen räkning
eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel om, efter
eller utan medhafvande prof, utländska varor eller eljest drifva handel,
erlägga 5o Riksdaler, som betalas i grunse-orten, der de erhålla första
resepasset. För att undgå ansvar såsom för oloflig handel i allmänhet,
böra sädane personer alltid vara försedde med vederbörande Svensk
myndighets resepass, sorn upptager när och hvarest berörde afgift för
året är betaldhvarjemte Herrar Ekerman och Bååth sig i ämnet yttral;
och inom Bonde-Ståndet bar Nils Strindlund yttrat, att då Handels-Expediter
från flera utrikes orter besöka våra större städer och der vanligen af
O
yttra
icke obetydliga partier af egne eller deras hufvudmäns varuartiklar,
utan att vidkännas någon slags bevillnings-afgift för en rörelse, på en gång
så fördelaktig för deni och menlig för den inhemska industrien, men likväl
Handels-Expediter härifrån, å flere utrikes orter, erlägga höga afgifter, för
att i handels-ärenden der få sig uppehålla, det alltså vore nödigt, att Utskottet
härutinnan sökte afhjelpa en sådan olikhet i våra beskattningslagar
emot hvad utomlands brukas.
För att med mera säkerhet kunna påräkna, att den ifrågasatte beskattningen
må blifva tillämpad, har Utskottet funnit skäligt, i afseende härpå,
föreslå följande redactions-förändring:
Judar och Utlänningar, som resa omkring i landet och, efter eller
utan medhafvande prof, för egen räkning eller såsom utskickade
för andra, utbjuda eller sluta handel om utländska varor, eller eljest
drifva handel, erlägga minst R:dr 5o, som betalas i gränseorten,
der de erhålla första resepasset.
För att undgå ansvar såsom för oloflig handel i allmänhet,
böra sådane personer alltid vara försedde med vederbörande Svensk
myndighets resepass, som upptager när och hvarest berörde afgift
för året är betald.
Genom hvilket sålunda föreslagne stadgande, Utskottet för sin del anser
frågan om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet
böra förfalla.
pag. 21.
Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.-o 61.
9
pag. 21.
Krögare oell Krögerskor m. fl.
Inom Borgare-Ståndet liar blifvit anmärkt, dels att den föreslagna förhöjningen
i afgiften syntes nog hög, och dels att behofvet påkallade en förändrad
föreskrift i afseende på säkerheten för algi flens behöriga utgörande,
synnerligen af de redan antagne näringsidkarne, och inom Bonde-Ståndet är
yrkadt, att då, för ändamålet af en jemn och rättvis beskattning, icke vore nog
att i detta afseende hafva skiljt emellan Stockholm och Götheborg samt Rikets
öfrige släder, hvilka lill storlek och rörelse äro så betydligt olika, vore
en tredje dass, för bevillniugens bestämmande närmare efter rörelsens beskaffenhet,
af nöden.
Under öfverläggning härom har Utskottet icke funnit någon annan föränd
ling vili dess redan afgifne förslag böra ega ram, än att Utskottet härmed
föreslår, att, i stället för aldra momentet vid ofvannämnde rubrik, uiå
i blifvande Bevillnings-Förordningen införas en så lydande föreskrift:
Som delta är en afgift', hvilken icke får afkortas, så åligger det den,
som meddelar tillståndsbref, ali genom antagande borgen försäkra
Kronan om afgiftens utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas,
vid påföljd af tillståndels förlust. De redan antagne näringsidkare
af denna class, vare sig Borgare eller andre, åligger enahanda
skyldighet i afseende på borgens ställande och dess årliga förnyande,
så vida rättigheten vill bibehållas. Den, sorn vill undgå
borgens ställande för året, vare skyldig att förskottsvis betala afgiften
så snart Taxering för sig gått.
18 §.
giag. no.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Hallgren yrkat ett sådant tillägg vid
denna §., att slädernes till allmänt behof anslagne byggnader må befrias
ifrån bevillning; men då en .sådan föreskrift uti denna §., som endast handlar
om afgifternes utgörande, men ej om undantagen derifrån, icke synes
lämplig, och det af Rikets Ständer redan fastställde ^:de mom. af 162 §., uti
4:de Artikeln, innehåller ali den bestämmelse, sorn i afseende härpå kan anses
erforderlig, så
lärer berörde anmärkning icke föranleda till något ytterligare stadgande
i ämnet.
Bihang till R. St. Prot. 18B4 och l835. 5 Sunil. 1 slfd. 2 Bandet.
jz:te Hiiftet. 2
IO
Bevillnings-Utskottets Betänkande N;0 61.
26 §.
pag. 28.
Hos Ridderskapet oell Adeln liar Herr Stuart} F. C.} yrkat, att uti det
af Utskottet föreslagne 3:dje moment orden; ”dock ej linder En R:dr 24 sk.”
tnå uteslutas, med afseende derpå, att arrenden af smärre Krono-lägenheter,
såsom exempelvis fisken, de der betala i å 2 U. lax, sannolikt skulle korn*-  111a alt nedläggas, om arrendatorer lill hvarje sådan lägenhet derföre komme
alt betala En R:dr 24 sk. i bevillning, samt inom Preste-Slåndet liar Herr
Prosten Stenhammar ansett ett sådant förtydligande nödigt, alt, i händelse
ej blott en åttondedel af fasligliets-bovillningcn skulle bestämmas såsom arrendatorns
afgift, en återgång borde ske till bestämmelsen i 1815 års Författning;
”att arrende-summanj beräknad i penningarom den är bestämd
i persedlar eller tjenstbarheterj afdrages från räntan af egendomsvärdet,
efter fyra procent.”
Då Utskottet ansett föreskriften i i:sla momentet, om afgift af arrendatorer,
ega nödig fullständighet, så
finnér Utskottet icke skäl att, i anledning af Herr Prosten Stenhammars
anmärkning, tillstyrka någon förändring deruti;
hvaremot Utskottet, på de af Herr Stuart anförde skäl,
får föreslå, alt från ofvannämnde 3:dje moment, orden: ”dock ej
under En R:dr sif sk./’ må uteslutas.
27 §.
pag. 28.
Arbetsfolk.
Så väl hos Ridderskapet och Adeln som inom Borgare- och Bonde-Slånden
har den af Utskottet föreslagne förändring i afgiften för ogifta Qvinnor
och Enkor utan minderårige barn blifvit klandrad, hufvudsakligen ur den
synpunkt, att då bevillningen i allmänhet icke blifvit förhöjd, det syntes
besynnerligt, alt öka afgiften för denna vanlottade dass, bland hvilka flere
utan eget förvållande kunde blifva i saknad af årstjenst; och som Utskottet,
vid närmare öfvervägande al hvad sålunda och 1 öfrigt härvid blifvit anfördt,
funnit skäligt all frånträda sitt förslag om förhöjning i afgiften, så får
Utskottet härmed tillstyrka, att vid stadgandet härom i nu gällande
Bevillnings-Förordning må förblifva.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 61.
pag. 28.
Ad vocaler.
Inom Borgare-Ståndet har blifvit yrkadt, dels att närmare borde bestämmas
hvad med Advocal förslås, dels alt första classens afgift måtte förhöjas,
och dels att benämningen borde förändras till: ”Advocater eller Sakförare,
” såsom enklare och bestämdare, samt att tillägget: ”sorn med laglig
rätt” må uteslutas, hvilken senare anmärkning äfven blifvit hänförd lill Advocater
i städerne.
Å hvad sålunda blifvit anmärkt har Utskottet ansett sig i så måtto
böra fästa afseende, som Utskottet nu skolat föreslå, att denna rubrik må
erhålla följande förändrade lydelse:
Advocater och Sakförare, som biträda med utförandet af andras
talan ;
hvilken förändring äfven
torde få tillämpas för Advocater i städerne.
pag. 3o.
Inspectorer m. fl.
Inom Preste-Ståndet har blifvit yrkadt: att hemmansvärdet, men ej
hemmantalet må ligga till grund vid bestämmandet af Rättare-bevillningen:
att enahanda förhållande borde ega rum i afseende på den i Bevillnings-Förordningen
näst förut upptagne classification: att Bokhållare och Skrifvare, som
åtminstone å landel gemenligen lyda under den egentlige'förvaltaren och äfvenväl
äio helt olika lönta, borde serskildt classificeras, hvarigenom den fördelen
skulle uppkomma, alt classerne för de olika slagen blefve färre och
taxerings-ålgärden mera förenklad, samt att det vore rättast, att Inspectorer
och Fogdar taxerades efter sin lön.
Då bevillningens bestämmande efter hemmantalet ostridigt medför mera
lättnad vid taxeringen, än om hemmansvärdet derföre skulle ligga till
grund, hvilket dessutom synes mindre lämpligt, enär uti hemmans-uppskattningen
ingår värdet af åbyggnader, ej sällan af den betydliga beskaffenhet,
att en till hemmantalet mindre egendom kan vara vida högre uppskattad än
en större, och den föreslagna serskilda classificationen för Bokhållare och
Skrifvare skulle, i stället att förenkla taxerings-åtgärden, komma alt göra den
ännu mera vidlyftig, samt, hvad angår taxeringen för Inspectorer och Fogdar
efter innehafvande löner, de samma enligt nu gällande föreskrift äfven
skola tagas i'beräkning, så finnér Utskottet sig, på grund häraf,
föranlåtet att vidblifva hvad Utskottet härutinnan redan tillstyrkt.
Bevillnings-Utskoltcts Betänkande IV.-o 6t.
pag. 3i.
Lumpsamlare.
I afseende på den föreslagne classificationen, har inom Bonde-Ståndet
blifvit anmärkt, att 3 R:dr i sista classen icke vore formycket, samt alt den
lörsta borde förhöjas till 6 R:dr; men
Utskottet liar icke funnit skäl att tillstyrka någon förändring uti de
redan föreslagne afgiflerne.
pag. 3i.
Skärkarlar m. fl.
Emot Utskottets förslag i denna del bär, bos Ridderskapet och Adeln,
Herr Stuart, F. C., anmärkt, alt första classen borde erlägga i högst 3 R:dr„
serdeles som de till denna rubrik börande personer förut ansetts lika med
arbetsfolk; hvaremot, inom Borgare-Ståndet, Herr Leffler, med gillande af
den föreslagne dass-indelningen, endast understöd t Johannes Johanssons motion,
att Skärkarlar m. fl. i Bohus Län må ingå bland dem, som äro från bevillning
befriade, så vida Bevillnings-Comileerne ej skulle finna något undantag
härifrån möjligen kunna ega rum.
Då Utskottet icke funnit några skäl anförde, som kunna föranleda lill
ändring i dess härutinnan afgifne förslag, så
föranlåtes Utskottet detsamma vidblifva.
28 §_
pag. 3 "r.
Till undvikande af tvätydighet vid denna §:s tillämpning, med afseende
på den handelsrörelse, som bedrifves af Bönder och Hemmanegare i norra
otterne, har Herr Prosten Holm yrkat, att derifrån må uteslutas ordenr
”och icke till afgift efter denna Artikel äro uppförde eller derifrån fritagne.
”
Vid närmare öfvervägande häraf har Utskottet funnit den yrkade förändringen
nödig, emedan, vid tillämpningen af denna §. i dess närvarande
skick, villrådighet skäligen kan uppkomma i fråga om afgift för handelsrörelse
i ofvan uppgifne fall, då hemmansegaren blifvit påförd fastighels-bevillning
efter a Ärt.; hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med berörde anmärkning,
får hemställa, alt från nu
”och icke till afgift efter
ifrån frit agne J’ må uteslutas.
ifrågavarande § orden:
detina Artikel äro uppförde eller der
-
Bevätnings-Utskottels Betänkande IV.-o 61.
32 §.
pag. 36.
Då Grufvu-Disponenter ej äro alt betrakta annorlunda än såsom luspectorer,
tiar, inom Ridderskapet och Adeln, Herr Stuart, F. C., föreslagit en
5:te dass, sorn bestämmer en bevillning af a R:dr, enär Grufvor finnas med
vida inskränktare antal arbetare än efter den uppgifne f.de classen; hvarjemte
inom Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, att då de sfi kallade GrufvuDisponenterue
— hvilkas åliggande för Grnfvu-Bolagens räkning är: alt hafva
tillsyn öfver arbetarne efter bestämda grunder; alt inköpa genom upptagna
förskottsmedel aila erforderliga materiaiier, såsom krut, stål och jern m. m.;
att utskrifva req.visitioner på sådane ämnen, som af Interessenterne sjelfva kunna
summanskjulas, samt slutligen, att uppgöra en redig liqvidation en gång om
året — icke rättvisligen kunna åläggas bevillning för en befattning, som ej kan
anses för annat än ett municipal-bestyr, borde, i händelse Utskottet icke frånginge
sitt ifrågavarande nya förslag till beskattning af Grufvu-Disponenter,
Hisättas en 5:te dass med io arbetare till 2 R:dr och alla derunder vara
fria; men som Utskottet icke funnit skäl att frånträda hvad det samma i
i berörde afseende föreslagit, så
hemställer Utskottet, att ofvannämnde anmärkningar må lemnäs ulan
afseende.
pag. 38-
Skälvestgöthar,
Inom Borgare-Ståndet bar blifvit yllradt, dels att benämningen Skål—
veslgölhar borde förändras lill; Gårdfai i-handlande, och dels att den sista
classen borde försvinna och 10 R:dr utgöra den minsta afgiflen för dylike
handlande, som drifva en vidsträckt rörelse; äfvensom inom Bonde-Ståndet
är anmärkt: att afgiften för resor lill Norrige vöre obillig, likasom den af
Ulskoltet föreslagne förändrade classification;. alt benämningen ”Skälvcstgöthar”
borde utbytas emot den af "Gårdfarihanätande Allmoge/’ såsom mera
passande och anständig, samt alt orden: "så framt denna handel kommer
att fortfara" borde uteslutas.
Efter noggrannt öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt härvid’ blifvit
anfördt, har Utskottet funnit de gjorde anmärkningarna icke innefatta några
andra upplysningar, än som redan, vid Utskottets första handläggning af
frågan, varit under skärskådande; hvadan
Utskottet anser sig icke böra frångå hvad i afseende härpå blifvit
föreslaget.
>4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N;0 61.
37 §.
pag. 4°-
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Gunther, Carl, anmärkt, att då
egendoms taxeringsvärde ligger till grund för per mille-afgiftens utgörande,
detta värde aldrig borde få understiga det belopp, hvarföre egendomen är
intecknad, emedan egaren eljest får rättighet alt godtgöra sig sjelf för mer,
än hvad han erlagt, hvarföre nödigt vore, att hvarje fastighetsegare, som är
berättigad alt sjelf uppgifva värdet af sin egendom, genom någon föreskrift
i Bevillnings-Förordningen erinrades, att vid denna uppgift rätta sig efter inteckningarnes
belopp, med rättighet för Taxerings-Comileens Ledamöter, att,
i händelse någon uppgifvit lägre värde på sin egendom, än hvartill det är
kändt, att den är inlecknad, höja taxeringsvärdet till samma belopp som inteckningarne;
äfvensom Herr Gunther, enär en allmän ränte-nedsättning nu
allt mer och mer vore på vägen att tillvägahringas, dels genom åtskillige
publika Cassör, sora utlåna för lägre ränta, och dels genom bildandet af
Hvpotheks-Föreningar, jemte andre medel, ansett, att sex procents ränta nu
mera icke borde vara normen för bevillningsafdraget, ulan att alla Capital
ehvad de äro ullånte emot högre eller lägre ränta, skola vara underkastade
enahanda bevillningsafdrag; uti hvilket ämne Herr Dalman, W. F.,
sig jemväl yttrat.
Då den yrkade egendoms-uppskattningen, i förhållande till inteckningarnes
belopp, är alldeles stridande emot den antagne principen för fastig*
hets-värdens bestämmande, och dessutom skulle i tillämpningen kunna medföra
ganska äfventyrliga påföljder, serdeles med afseende på lån utur publika
Cassör, samt enär de i nu gällande Bevillnings-Förordning stadgade
grunder för bevillningsafdrag å ränta för skuld redan blifvit af R. H.
Ständer, vid pröfning af Utskottets Betänkande N:o 5 och Utlåtande N:o 15,
angående grunderne för den blifvande allmänna bevillningen, godkände, så
anser Utskottet, för sin del, berörde anmärkningar
böra lemnäs ulan allt afseende.
38 §.
pag. 4i.
Herr Halling har inom Borgare-Ståndet anmärkt, att, sedan Disconterne
upphört att beräkna högre än 5 procents ränta, borde utur denna §. utgå
orden: ”äfvensom Disconterne, hvarest län gifvas pä kortare tid och der
räntan vid länets utlemnande uppbäresmen
BeVillnings-Utskotlets Betänkande N:0 61. i5
Utskottet liar icke funnit skäl att vid denna §. föreslå någon förändring.
39 §.
pag. 4i.
Inom Ridderskapel och Adeln har Herr StuartF. C., under åberopande
af de, uti dess vid Betänkandet N:o 5^ fogade Reservation, anförde
skäl, yrkat ändring i i:sta momentet af denna §., emot hvilken anmärkningar
så viii inom Preste- som Borgare-Stånden, på hufvudsakligen enahanda
skäl, jemväl egt rum,
Då den öfverklagade bestämmelsen af io procents bevillning för den
utdelning, som öfverstiger sex för hundrade, egentligen har afseende på fördelen
alt blott genom Capitals insättande i Actie-Bolag kunna draga en
högre räntevinst, och denna bestämmelse följaktligen ej synes menlig för industrien
i vanlig bemärkelse, men deremot tillskyndar Staten inkomst af en
dass medborgare, som företrädesvis kunna och böra bidraga till fyllandet
af det allmännas behof; så
anser Utskotlet sig icke böra gifva anledning lill någon förändring
af nu gällande stadgande i ämnet.
40 §.
pag. 4a.
Så väl inom Ridderskapet och Adelil som Preste- och Borgare-Stånden
har anmärkning blifvit gjord emot Utskottets förslag, att bevillning bör erläggas
af Testamenten och Gåfvor m. m., som endast uppgå till ett värde af
ioo R:dr, samt inom Bonde-Ståndet har blifvit yttradt, alt 200 R:dr vore
ett lämpligt minimi-belopp; hvarförutan blifvit serskildt anmärkt, nemligen:
af Herr Printzenskjöld , Carl, att då i usta momentet bestämmes sex procent,
och i 3:dje momentet förordnas, att för Testamente eller Gåfva af årlig
ränta eller afkomst skall erläggas bevillning med Två procent utan afseende
på till hvilken Capilalet är anslaget, skulle af detta senare stadgande
kunna dragas den slutsats, att, utom förenämnde 2:ne procent, Staten alltid
vore berättigad att äfven få 6 procent för sjelfva Capitalet, hvilket förhållande,
som han dock ansett icke kunna vara meningen, gifvit anledning
till tvister vid Domstolarne, der man å ena sidan påstått, att då Capitalet
gifves till en person, men afkaslningen lill en annan, skola Gåfvotagarne
vara frie från alla andra afgifter än de 6 procent, som erläggas för sjelfva
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N.-o 61.
Uapilalet, hvaremot å andra sidan blifvit yrkadi, att Slaten derutöfver är berättigad
till 2 procents bevillning för afkomsten, hvilken mindre rimliga
tydning Aler föranledt, alt man derföre sökt tillämpa stadgandet sålunda:
alt den person, som fått Capitalet, ej ansetts behöfva erlägga sina sex procent
förr, än han kommit i full besittning af Gåfvan, då deremot den, som
fått afkastningen, genast borde erlägga sina 2 procent; af Herr Domprosten
Doctor Holmström: att motsägelse förefinnes emellan de serskilda momenten
af denna såsom t ex., att i första momentet stadgas, att för ”FideiCommiss
till andra än Makar eller Skyldeman i rätt ripp- och nedstigande
led skall erläggas bevillning h 6 procenti fjerde Momentet, att af FideiCommisser,
sorn tillfalla andra arfvingar än i rätt upp- och nedstigande led
eller syskon och deras barn, skall erläggas lie procent; i andra Momentet,
alt arfvingar i fjärmare led, än ofvan sagdt är, skola betala bevillning å sex
procent af det Testaments- eller Gåfvovärde, sorn öfverstiger deras egen arfsdel,
hvilket föranledt Herr Domprosten till framställning af den fråga: om
testaments-värdet understiger deras arfsdel (d. ti. om de, i fall testamente
ej mellankomniit, skulle erhållit större arf, än de 1111 erhålla) skola de då
frikallas från all bevillning, eller skola de erlägga sådan, å 3 procent enligt
f.de momentet? hvilket moment dock icke syntes handla om testamente,
utan -om arfsmedel este intestato ; hvarföre Herr Domprosten, som uppgifvit
exempel, att ingen bevillning blifvit erlagd för en sådan genom testamente
förminskad arfslott, hvilket dock anses icke hafva varit Lagstiftarens mening,
funnit behofvet påkalla en omredigering af dessa moment, för att åt redactionen
i denna § gifva en större klarhet än den nu eger; samt af Herr
Hallin g, att bland de fromma Stiftelser, sorn, enligt i:sta momentet, böra
från afgift befrias, må upptagas: Kyrkor.
Vid pröfning af dessa anmärkningar och jemförelse sins emellan af de
serskilda momenten uti denna §., har Utskottet, som icke kunnat finna
den förmenta otydligheten deruti, ansett sig icke böra tillst}rrka någon annan
förändring i dess redan afgifne förslag, än
att näst efter orden: Stipendii-fonder, må införas: Kyrkor.
Med anledning af det förhållande, att Landtmarskalk och Talmän vid
sista Riksdag icke undertecknat nu gällande Bevillnings-Förordning, harden
framställning inom Bonde-Ståndet blifvit gjord, att, i händelse Herr
Landtmarskalken och Tal männen nu mera icke anse sig, på fordom ö Iligt
sätt, böra underteckna Bevillnings-Förordningen, Utskottet malte föreslå R.
H. Ständer, att denna Författning, å Ständernes vägnar, af samtlige Utskottets
-
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N.-o 61.
J?
tels Ledamöter underskrifves, i det fall, alt bevillningen är fördelad och
uppgjord rinder Ilikels Sländers sammanvaro, men alt eljest Banco- och
Riksgälds-Fullmägtige ega alt Författningen underteckna; men då i Riksdagsordningens
72 §. tydligen finnes vara bestämdt, burn i nämnde afseende
förhållas bör,
anser Utskottet sig icke tillkomma att härmed taga någon befattning.
Slutligen har Utskoltet skolat vördsamt anmäla, alt, utom i de fall,
der anmärkningar inom Preste-Ståndet egt rum, på sätt ofvan omförmäldt
är, detta Riks-Slånd i alia öfriga delar bifallit och godkänt Utskottets Betänkande
N:o 5y.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 16 April i835.
Reservationer:
af Herr Grefve H. v. Fersen: ”Under åberopande af de skäl Herr
F. C. Stuart, uti dess, emot Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 57, afgifne
reservation, anfört, reserverar jag mig emot Utskottets beslut, i afseende
på 3() §. 1 mom. samt 4° §■ 1 mom. Bevillnings-Förordningen.”
Härmed förenade sig Herr Friherre L. Boye, Herr Lands-Secreteraren
Hatling samt Herr Prosten Doclor Grevillius;
af Riksdagsfullmägligen Johannes Svensson från Jönköpings Län: Mag
får reservera mig emot Utskottets beslul i afseende på irsla Art., att Utskottet
vidblifvit sitt beslut, all undantags-innehafvare, som förbehållit sig
lifstidsuppehälle af ett öfverlåtet hemman, skall fortfarande betala bevillning,
då inkomsten deraf uppgår lill 100 Rrdr; äfven reserverar jag mig emot
Utskottets beslut, att från 28 §. skulle uteslutas orden: ”och icke till afgijt
efter denna Artikel uro uppförde eller derifrån fritagneemedan jag anser
denna förändring mera föranleda oreda, än, som pluraliteten inom Utskottet
förmenat, bidraga att förekomma all misstydning. Denna förändring
anser jag dessutom äfven kunna leda derhän, att Lnndtmannen, som iafyltrar
sina egne produeter, för att dermed afbörda sig sine utskylder, kan af Be
Bihang
till R. St. Prat. 1834 och 1835. S Sand. 1 Afd. 2 Bandel.
i2:te Häftet. 3
Bevillnings-Ut skottets Betänkande N.-o 6t.
rednings- eller Taxerings-Comiteerne för denna åtgärd komma alt pålöias
bevillning;”
af Riksdagsfullmägtigen E. Pehrsson från Gefleborgs Län : ”Uti vissa
delar skiljaktig från Höglofl. Utskottets majoritet, får jag reservera mig,
nemligen emot bibehållandet af Etthundrade Riksdaler i senare momentets
i:st Art. för undantags-beting &c., hvilket i min tanka för en rättvis beskattning
bort bestämmas till 200 R:dr, då aldra Artis 2 §. frikänner Löntagare
under sistnämnde summa från bevillning efter aidra Art., och anser
således, att usta Artis sista morn., aldia Al lis 2 och 4° §§• bort slå uti brödraband
med hvarandra, nemligen 200 Ridr å hvarje nämnde ställe emot uteslutandet
af meningen uti 28 §. ”och icke till afgift efter denna Art. äro
uppförde eller derifrån fritagne.” Följderna af denna menings bortryckande
torde ej vara svåra att beräkna.”
Härmed förenade si g Gustaf Larsson från Stockholms Län, Per Hinricsson
från Norrbottens Län, G. S. F. Apelqvist från Blekinge, samt Per
Jönsson från Christianstads Län.
STOCKHOLM, 1 83 5.
Tryckt hos P. A. No 11 stedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Bevillniiigs-Vtskollcts Memorial N.-o 62. j
N:o 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 April.
Memorial; i anledning af Riks-Ståndens olika beslut angående
föreslagne Jörändringar i i:sta och 2:dra Artiklarue af
Bevillnings-Förordningen.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag af den a3 och 24 innevarande
månad, har Bevillnings-TJtskottet erhållit del af Riks-Ståndens beslut i
anledning af Utskottets under N:o 61 afgifna Utlåtande öfver de vid Betänkandet
N:o 57, med Förslag till i:sta och srdra Artiklarne af Bevillnings-Förordningen,
gjorda anmärkningar, af hvilka beslut inhemtas, att
Rikets Ständer bifallit Betänkandet N:o 57 med de i Utlåtandet N:o 61
tillstyrkta förändringar, utom i nedannämnde delar, hvaruti förekomma
skiljaktiga beslut, till hvilkas sammanjemkning Utskottet nu skolat afgifva
förslag, äfven som till de deraf föranledda voterings-propositioner,
hvaröfver omröstning i förstärkt Stats-Utskott torde komma att anställas.
1 Art.
pag. 5.
Preste- och Borgare-Stånden hafva bifallit den af Utskottet häruti
föreslagna förändring; hvaremot Ridderskapet och Adeln förklarat, att
sista momentet af denna Artikel skall erhålla följande lydelse: Denna
afgift fortfar att årligen Utgå äfven efter fyllda 60 år af alla dem,
hvilka utaf fast egendom, tjenst eller rörelse> eller genom undantagsbeting
vid af handlingar om öfverlåtelse af egendom ega en årlig inkomst
af 100 R:drsamt Bonde-Ståndet beslutat, att i stället för 100 R:dr skall
insättas 200 R:dr,
Så vida icke någon sammanjemkning af de olika meningarne eger rum,
lärer först böra afgöras, hvad contra-propositionen skall innehålla, i
hvilket hänseende Utskottet föreslår följande voterings-proposition:
1:0
Den som vill, att contra-propositionen i hufvud-voteringen skall blifva
enligt Ridderskapets och Adelns beslut, eller att afgiften efter denna
Artikel fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år af alla dem, hvil
Bih.
till R. St. Prot. 1834 och i835. 5 Sami. 1 Afd. 2 Band. x.
i3:de Häftet.
2
Bevillninzs-Utskotttts Memorial N.o 62.
u
ka utaf fast egendom, tjenst eller rörelse eller genom undantagsbeting
vid afhaudlingar om öfverlåtelse af egendom ega en årlig inkomst af
100 R:dr, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej>
Vinner Nej,
blifver contra-propositionen i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, eller
att i stället för 100 R:dr införas 200.
Till sjelfva hufvud-voteringen får Utskottet dernäst föreslå följande
proposition:
2:0
Den, som bifaller Utskottets af 2:ne Riks-Stånd godkända förslag, att
afgiften efter 1 Artikeln fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år
af alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting
vid afhandlingar om öfverlåtelse af egendom ega en årlig inkomst
af 100 R:dr, äfvensom af dem, hvilka, efter 2tdra Artikeln, utgöra bevillning
för fast egendom af öfver 100 Rrdrs värde, rörelse eller lön, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
blifver beslutet
(irsta alternativet.) Denna afgift fortfar att årligen utgå äfven efter
fyllda 60 år af alla dem, hvilka utaf fast egendom, tjenst eller rörelse,
eller genom undantagsbeting vid afhandlingarom öfverlåtelse af egendom
ega en årlig inkomst af 100 Rrdr.
(ardra alternativet.) Alt i stället för 100 Rrdr skall införas 200
Riksdaler,
2 viri.
4 §■
PSS' 7-
Utskottets förslag lill förändring i denna §. är godkändt af Borgareoch
Bonde-Stånden, men af Ridderskapet och Adeln är beslutadt, att
densamma skall bibehållas sådan den i i83o års Bevillnings-Förordning
finnes intagen, samt af Preste-Ståndet, att det föreslagna tillägget: och
värdet af fria husrum i städerna, skall utgå.
Då, på sätt Utskottet i Betänkandet N;o S'] upplyst, samtlige RiksStånden,
med bifall till Betänkandet Nro 38, beslutat, att för hushyror
och inqvarterings-penningar skall utgöras bevillning, och ifrågavarande
Bevillnings-UtskoUels Memorial N.o 62.
3
§., utom öfrige föreslagne tillägg, följaktligen blifvit i öfverensstämmelse
med nämnde beslut förändrad, samt enär Preste-Ståndets här ofvan
intagne beslut, med undantag endast af det uteslutne tillägget, instämmer
med Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden antagne förslag, så
får Utskottet, jemte vördsam hemställan till Ridderskapet
och Adeln, att biträda Preste-Ståndets beslut,
härmed föreslå följande voterings-proposition:
3:o
Den, som bifaller Utskottets förslag till förändring i 4:de §., voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer det föreslagna tillägget; och värdet af fria husrum i städe me,
att från denna §. uteslutas.
*4- §•
pag. 14.
Trenne Riks-Stånd hafva gillat Utskottets förslag, att denna i
nu gällande Bevillnings-Stadga må i den blifvande Bevillnings-Förordningen
bibehållas oförändrad; hvaremot Borgare-Ståndet, med uteslutande
af denna §:s 2;dra moment, ansett, i följd häraf, Taxeringsman vara
berättigade, att, med tillämpning af de i irsta momentet stadgade controler,
bevilja nedsättning i utskylder under minimi-belopp, äfven för
handlande eller handtverkare, hvilka i och för rörelsen begagna handelsbetjent,
gesäll, lärling eller arbetare; uti hvilket beslut de öfriga
Riks-Stånden voro inbjudne att instämma.
I händelse någon sammanjemkning af de skil jäktige besluten ej eger
rum, lärer votering böra anställas öfver följande proposition;
4:o
Den, som bifaller, att 2;dra momentet af 14 §• i nu gällande Bevillnings-Stadga
må i den blifvande Bevillnings-Förordningen bibehållas,
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer 2.dra momentet af denna §. att från den blifvande BevillningsFörorduingen
uteslutas»
4
Bevillnings-Utskottels Mehorial N.o 62.
pag- »8.
Utskottets förslag, att Doctorer, Medicina:-, eller Läkare, med practik
utom tjensten, må, på sätt i nu gällande Bevillnings-Förordning
stadgas, äfven hädanefter taxeras till fyra procent af deras inkomst, dock
ej under 10 R:dr, är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men som BorgareStåndet
förklarat, att detta stadgande bör ifrån den blifvande BevillningsFörordningen
uteslutas, och att följaktligen Medicinae Doctorer eller Läkare,
med practik utom tjensten, skola beskattas lika med Tjenstemän
i allmänhet, så, i händelse detta beslut vidhålles, uppkommer deraf följande
votering:
5:o
Den, som bifaller, att Medicinae Doctorer eller Läkare, med practik
utom tjensten, må taxeras till fyra procent af deras inkomst, dock ej
under 10 R:dr, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer stadgandet i afseende på Medicinae DocLorer eller Läkare, med
practik utom tjensten, att från den blifvande Bevillnings-Förordningen
uteslutas.
pag. 20.
Trenne Riks-Stånd hafva bifallit Utskottets förslag, aLt afgiften för
Huspredikanter må förhöjas till 33 R:dr 16 sk., men som Ridderskapet
och Adeln bibehållit stadgandet om denna afgift, sådant det i i83o års
Bevillnings-Förordning finnes intaget, så, i fall detta beslut icke frånträdes,
lärer votering komma att anställas öfver följande proposition:
6:0
Den, som bifaller, att afgiften för Huspredikanter må förhöjas till
33 R:dr 16 sk., voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer denna afgift att bibehållas vid det i i83o års Bevillnings-För*
ordning stadgade belopp, eller a5 R:dr.
pag. 21.
Hvad Utskottet föreslagit i afseende på Judar och Utlänningar, är
godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men som Borgare-Ståndet förklarat, att i
Bevillning!- Utskotlcts Memorial N:0 62.
5
redactionen ordet minst näst frammanföre R:dr 5o, skall uteslutas, så
torde, i fall detta beslut vidhålles, votering komma att anställas öfver
följande proposition:
7:o
Den, som bifaller Utskottets förslag, atl Judar och Utlänningar, som
resa omkring i landet och, efter eller utan medhafvande prof, för egen
räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller'sluta handel’om utländska
varor, eller eljest drifva handel, erlägga minst R:dr 5o, som betalas i
gränseorten, der de erhålla första resepasset, voterar Ja; den del ej vili,
voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer ifrån ofvannämnda redaction ordet: minst, att uteslutas.
pag. 21 & c. 22.
Enligt Borgare-Ståndets beslut, i afseende på beskattning å krögare
och krögerskor m. fl., skall ifrån redactions-förslaget uteslutas sista perioden,
så lydande: Den> som vill undgå borgens ställande för årets vare
skyldig att förskottsvis betala åfgiften3 så snart taxering jör sig gått;
men som de 3:ne öfrige Riks-Ståbden gillat Utskottets förslag,
lärer dervid böra förblifva.
2 7* §•
pag. 00.
Utskottets förslag, i afseende på afgiflerne för Inspectorer m. fl., är
godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet; hvaremot Preste-Ståndet
förklarat, att stadgandet härom skulle erhålla följande förändrade
lydelse:
”Jnspectorer eller Fogdar, Frälse eller Gårds, erlägga bevillning i
nion efter taxeringsvärdet af den egendom, som de föreslå, sålunda:
att för tillsynen eller styrelsen vid en egendom
ifrån 12,000 till och med a5,ooo R:drs värde betalas R:dr 3
25.000 — — •— 5o,ooo — — —.
Q
50.000 — — — 75,000 — — — — 11
75.000 —• — —. 100,000 — — —
i5
100,000 — — — i5o,ooo — — —
20
r5o,ooo — — •— 200,000 •— — — — 3o
ifver 200,000 R:drs värde .
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
6
Bevillnings-Utskottels Memorial N.-o 62.
sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring, utan
hinder af en annorledes skedd uppgift, såsom Rättare, då den i hemmantal
upptagne egendomens taxeringsvärde uppgår ifrån och med 8,000 till och
med 12,000 R:dr, och såsom Fogde eller Inspector, då egendomens värde
öfverstiger sistnämnde belopp.
Casseurer3 Bokhållare> Factorer och Skrifvare, i privat tjenst på
landet, taxeras efter betydenheten af den befattning och lön, som de innehafva,
i fyra Classer:
Första Classen .... R:dr ir,
Andra dito .... — 6,
Tredje dito .... — 3,
Fjerde dito .... — 2,
samt Borgare-Stådet beslutat det tillägg till Utskottets förslag, att de jordeller
qvarnegare, som sjelfve bruka jorden eller sköta qvarnen, och således
icke hafva hos sig anstälde Rättare eller Mjölnare, skola ifrån den för Rättare
eller Mjölnare stadgade bevillning vara befriade.
Första frågan blifver här således om contraproposition; och får Utskottet
i sådant hänseende föreslå följande volerings-proposition:
,8:0
Den, som vill, alt contra-propositionenskall upptaga Preste-Ståndets
beslut, eller att:
'Tnspectorer eller Fogdar, Frälse eller Gårds, erlägga bevillning i
mon efter taxeringsvärdet af den egendom de förestå, sålunda:
att för tillsynen eller styrelsen vid en egendom
ifrån 12,000 till och med 25,000 R:drs värde betalas R:dr 3
— 20,000 — — 5o,ooo — — — — 6
— 5o,ooo — — 75,000 — — — — 11
— 75,000 •— — 100,000 — — — — 15
— 100,000 — — 15o,ooo — — — — 20
— i5o,ooo — — 200,000 — — — — 3o
öfver 200,000 R:drs värde
4°
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring, utan
binder af en annorledes skedd uppgift, såsom Rättare, då den i hemmantal
upptagne egendomens taxeringsvärde uppgår från och med 8,000 till
och med 12,000 R:dr, och såsom Fogde eller Inspector, då egendomens
värde öfverstiger sistnämnde belopp.
Bevillnings-Utskotlels Memorial N;o 62.
7
Casseurer, Bokhållare, Factorer och Skrifvare, i privat tjenst på landet,
taxeras efter betydenheten af den befattning och lön, som de innehafva,
i Fyra Classer:
Första Classen .... R:dr 11,
Andra dito .... — 6,
Tredje dito .... — 3,
Fjerde dito .... —• 2,”
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nejj
kommer contra-proposition att innefatta Borgare-Slåndets beslut, eller att
de jord- eller qvarnegare, som sjelfve bruka jorden, eller sköta qvarnen,
och således icke hafva hos sig anställde Rättare eller Mjölnare, skola
ifrån den för Rättare eller Mjölnare stadgade bevillning vara befriade.
Propositionen för voteringen i hufvudsaken torde derefter blifva:
9:o
Den, som giilar Utskottets förslag, att afgifterne för Inspeclorer,
Frälse- och Gårds-, samt Casseurer, Bokhållare, Fogdar, Factorer och
Skrifvare, i privat tjenst på landet, skall bestämmas i enlighet med föreskriflerne
uti i83o års Bevillnings-Förordning, voterar Ja; den det ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
Lomma
(irsta alternativet) Inspectorer eller Fogdar, Frälse- eller Gårds-,
att erlägga bevillning i man efter taxeringsvärdet af den egendom, sorn
de förestå, sålunda:
att för tillsynen eller styrelsen vid en egendom
ifrån 12,000 till och med 25,ooo Rrdrs värde betalas Rrdr 3.
50.000 — — — — 6.
75.000 — — — — 1 r.
100.000 — — — — 15.
150.000 •— — — — 20.
200.000 — -—1 •— •— 3o.
öfver 200,000 Rrdrs värde ............ — 40<
Den, sora vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring, utan
binder af en annorledes skedd uppgift, såsom Rättare, då den i hem
-
25,000
50.000
75.000
100.000
150.000
8
Eevi/lnings-Utskoltels Memorial JY.-o 62.
mantal upptagne egendomens taxeringsvärde uppgår ifrån och med 8,000
till och med 12,000 R:dr, och såsom Fogde eller Inspector, då egendomens
värde öfverstiger sistnämnde belopp.
Casseurer, Bokhållare, Factorer och Skrifvare, i privat tjenst på landet,
taxeras efter betydenheten af den befattning och lön, som de innehafva,
i fyra Glassér:
Första Classen .... R:dr it.
Andra dito .... — 6.
Tredje dito .... —-3.
Fjerde dito .... — 2.
(aldra alternativet.) De jord- eller qvarnegare, som sjelfve bruka
jorden eller sköta qvarnen, och således icke hafva hos sig anstälde Rättare
eller Mjölnare, att ifrån den för Rättare eller Mjölnare stadgade bevillning
vara befriade.
28. §.
pag. 32.
Trenne Riks-Stånd hafva bifallit Utskottets förslag till förändring i
denna §; men som Bonde-Ståndet beslutat, att densamma skall bibehållas
oförändrad, efter lydelsen i i83o års Bevillnings-Förordning, så, i händelse
detta beslut ej frånträdes, lärer votering komma att anställas öfver
följande proposition:
10:0
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden godkände förslag, att i 28 §. af den blifvande Bevillnings-Förordningen
orden: och icke till afgift efter denne Art. äro
uppförde eller derifrån fritagne, må uteslutas, voterar Ja; den det ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer nämnde §. att i den blifvande Bevillnings-Förordningen bibehållas
oförändrad.
3a. §.
pag. 36.
Preste- och Borgare-Stånden hafva bifallit Utskottets förslag till af*
gifter för Grufve-Disponenter; men som Ridderskapet och Adeln sam1
Bonde
-
Bevillnings-Utskottets Memorial N-o 62!
9
Bonde-Ståndet beslutat, att skattbestämmelsen för Grufve-Disponenter skulle
erhålla följande lydelse:
Disponenter, Grufve-, som af Grufve-egare äro antagna och för deras
räkning drifva grufve-arbetet, i fem Classer:
Första Classen med 5o arbetare och derutöfver R:dr 20,
Andra dito nied 3o dito dito — 12,
Tredje dito med 20 dito dito — 8,
Fjerde dito med 10 dito dito — 4*
Femte dito med under 10 arbetare ... — 2;
så föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
11:0
Den, som bifaller Utskottets förslag, att Disponenter, Grufve-, som
af Grufve-egare ärö antagne och för deras räkning drifva grufve-arhete,
taxeras i fyra Classer:
Första Classen med 5o arbetare och derutöfver R:dr 20,
Andra dito med 3o dito dito —. 12,
Tredje dito med 20 dito dito —, 8,
Fjerde dito med under 20 arbetare ... — 4>
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej >
komma Disponenter, Grofve-, som af Grufve-egare äro antagna och för
deras räkning drifva grufve-arbetet, att taxeras i fem Classer:
Första Classen med 5o arbetare och derutöfver R:dr 20,
Andra dito med 3o dito dito — 12,
Tredje dito med 20 dito ditp — 8,
Fjerde dito med 10 dito dito — 4>
Femte dito med under 10 arbetare ... — 2.
pag. 38.
Utskottets förslag, i afseende på afgifterna för Skålvestgöthar, är godkändt
af 3:ne Riks-Stånd; men som Bonde-Ståndet beslutat, att classificationen
och beskattningen skulle bibehållas i öfverensstämmelse med i83o
års Bevillnings-Förordning, dock med det undantag, att den deri stadgade
serskilda afgift för resor till Norrige, komme att alldeles upphöra;
så, i händelse detta beslut ej frånlrädes, lärer votering böra anställas öfyer
följande proposition:
Bih, till R. St. Prot. i83/£ och i83S. S Sami. 1 Afd. 2 Band. 2.
i3:de Häjtet.
10
Bevillnings-Utskottets Memorial N-o 62.
12:0
Den, sora gillar Utskottets förslag, att Skålvestgöthar, och så dane
Contingent-, äfvensom andra Borgare ifrån städerna Borås och Ulricasliamn,
som idka gårdfarihandel, så framt denna handel kommer att fortfara,
taxeras i sex Classer:
Första Classen . . .' . R:dr 3o,
Ändra dito , , . , • — 25,
Tredje dito . . — 20,
Fjerde dito . » . . . — i5,
Femte dito , . . . . — 10,
Sjette dito ..... — 5,
samt att de, sora ega att sjelfve eller genom ombud idka berörde handel,
för hvarje person skola erlägga:
vid resor till Norrige . . R:dr 5;
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Yinner -Nej],
komma Skålvestgöthar, och sådane Contingent-, äfvensom andre Borgare
ifrån städerna Borås och Ulricaehamn, som idka gårdfarihandel, så framt
denna handel kommer att fortfara, att taxeras i fem Classer:
Första Classen .... R:dr 20,
Andra dito ..... — i5,
Tredje dito ..... — 10,
Fjerde dito ..... — 5,
Femte dito ..... •— 3,
hvaremot den serskildt stadgade afgiften för resor till Norrige skall alldeles
upphöra.
39. §.
pag- 41*
Bonde-Ståndet har gillat Utskottets förslag, att irsta momentet af
denna §. skulle bibehållas oförändradt, enligt nu gällande RevillningsFörordning;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat,
att detta moment skulle erhålla följande lydelse: Bevillning utgöres
vidare af alla Jctie-Bolag, Societeterj Verk och allmänna Inrättningar
med fem procent af utdelnings-beloppet; samt Borgare-Ståndet förklarat,
att ifrågavarande moment skulle alldeles uteslutas, emedan Ståndet ansett
alla Actie-Bolag, Societeter, Verk och allmänna Inrättningar böra, utan det
Bevillnings-UtskoUctt Memorial JY.-o 62.
it
iiär bestämda undantag, lika med näringar i allmänhet, utgöra bevillning
med 5 procent af deras behållna inkomst; uti hvilket beslut de öfriga
Riks-Stånden voro inbjudna att deltaga.
Då sistnämnde beslut, i hufvudsaken, eller i afseende på bevillningsheloppet,
instämmer med Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets; så
får Utskottet, med hemställan till Borgare-Ståndet, att biträda
dessa a;ne Riks-Stånds beslut,
vördsamt föreslå en så lydande voterings-proposition;
i3.‘o
Den, som gillar Utskottets förslag, att första momentet af 3p §. i nu
gällande Bevillnings-Stadga, hvilket lyder sålunda: Bevillning utgöres vidare
af alla Actie-Bolag, Societeter, Verk och allmänna Inrättningar
med fem procent af den utdelning, som icke öfverstiger sex för hundradet;
för hvad derutöfver utdelas, erlägges bevillning med 10 procent,
må i den blifvande Bevillnings-Förordningen oförändradt bibehållas, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer ofvannämnde moment att erhålla följande förändrade redaction:
Bevillning utgöres vidare af alla Actie-Bolag, Societeter, Verk och allmänna
Inrättningar med fem procent af utdelningsbeloppet.
4o. §.
pag. 42.
Den minsta summa, för hvilken bevillning af testamente, gåfva och
fidei-commiss af lös och fast egendom, capital eller fordringar, skall erläggas,
har blifvit bestämd, af Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden
till 3oo R:dr, samt af Bonde-Ståndet till 200 R:dr; och liar
Borgare-Ståndet inbjudit de öfriga Riks-Stånden att i dess ofvannämnde
beslut sig förena.
För den händelse, att Bonde-Ståndet ej skulle vilja biträda de öfriga
Ståndens beslut, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
i4=o
Den, som bifaller, att den minsta summa, för hvilken bevillning af
testamente, gåfva och fidei-commiss af lös och fast egendom, capital eller
fordringar, skall erläggas, ’må, i enlighet med Ridderskapets och Adelns,
12 Bevillnings-Utskottets Memorial iV.o 63.
Preste- och Borgare-Ståndens beslut, bestämmas till 3oo R:dr, voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer minimi-summan, på sätt Bonde-Ståndet beslutat, att utgöra 200 R:dr
Hvilket allt Rikets Höglofl. Ständer vördsamt underställes,
Stockholm den 27 April iS35.
JN7:o 63.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 2,7 April.
i
Memorial, i anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets återremiss
å Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 56, med
förslag till Bevillnings-surnmans fördelning.
Genom Protocolls-Utdrag har Utskottet erhållit underrättelse, att Utskottets
Betänkande N:o 56 blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 6, Högv. Preste-Ständet den 2, samt Vallöf]. Borgare-Ståndet
jemväl den 6 uti denna månad; men att Hedervärda Bonde-Ståndet samma
Betänkande, under sistnämnde dag, återremitterat, på grund af dervid
gjorde anmärkningar. Jemte denna återremiss, hvilken först den 16 tili
Uts.kottet aukorn, har Utskottet äfven fått emottaga ett af RiksdagsfullmägLigen
Anders Danielsson i ämnet afgifvet serskildt anförande, hvilket,
på sätt Protocolls-Utdraget innehåller, i ett sammanhang med återremissen,
borde behandlas, och hvaruti föreslås, att Utskottet, i följd af de 3:ne
Ståndens bifall till den i Betänkandet föreslagna underdåniga skrifvelsen,
åsyftande vilkorlig hemställan om inskränkning i rättigheten till mindre
bränvins-bränningstid emot förminskad skatt, genast mätte framställa den
voterings-proposition, som, enligt 71 §. Regerings-Formen, bör af Nämnd
afgöras, hvilket dock, uti ett under senare dag afgifvet yttrande, Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson i så måtto rättat, att, oberoende af RiksStåndens
beslut, med anledning af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
56, bränvins-bränningsfrågan, i den del hvarom nu handlas, mätte återbringas
till öfverensstämmelse med det beslut, som derutinnan af alla fyra
Riks-Slånden enhälligt, lagenligt och oåterkalleligen är vordet fattadt.
Bevillnings-TJtskotlels Memorial N.-o C3.
Fästade vid den del al Betänkandet, deri Utskottet föreslår, det, för
den händelse, att bränvinsbrännings-skatten icke skulle utgå till det belopp,
som varit påräknadt, fvllnaden måtte på sådant sätt beslutas, att
den jordegaren tillerkände rättighet alt angifva sig till blott 3:ne månaders
bränning icke rnå i sådant fall tillgodokomma andre än dem, sorn
begå gna pannor af 20 kannors rymd elier derunder, samt att en underd.
skrifvelse derom till Kongl. Majit måtte afgå,— innebära anmärkningsrne
aine förebråelser: den ena.’, att Utskottet skall derigenom hafva föreslagit
npprifvande af ett samtlige Riks-Ståndens förut fattade beslut; och den
andra, att Utskottet jemväl skall hafva till den grad vanvårdat sitt representativa
kall, alt Utskottet föreslagit ett öfverlåtande till Konungamagfen
af den dyrbara beskattnings-rätt, som tillhör endast Folkets Ombud att
utöfva.
Den omständighet, att Utskottets berörde tillstyrkande blifvit af 3:ne
Stånd bifallet, kunde visserligen ensamt utgöra ett tillräckligt försvar för
detsamma; men Ulskottet har dock bemödat sig, att, iförslaget och i dess
möjliga följder, uppsöka någon anledning till nyssnämnde förebråelser; och
det är, efter ett noga öfvervägande, sorn Utskottet nödgas förklara, att
Utskottet icke kunnat finna någon annan sådan, än den, som synes hafva
legat i bristande urskiljning hos anmärkarne.
Att, sedan ett beskaltningsbeslut blifvit vidtaget, i den föreställning,
att det skulle i resultatet uppgå till det behof, som derigenom borde fyllas,
men derefter en tvekan uppstått örn utvägens tillräcklighet för sitt
ändamål; —. att då vidtaga ett ytterligare beslut, mägtigt att, för det befarade
fallet, gifva säkerhet åt ändamålet, det måste ligga inom lagstiftande
magtens både rättighet och skyldighet; men att åt en sådan förökning
i utvägar gifva en tydning, som skulle det senare beslutet upprifva
det förra, det utmärker så mycket mer oreda i begrepp, som det förra,
långt ifrån att af uet senare upprifvas, får deraf, för sitt ändamål, en förökad
säkerhet. Otvifvelaktigt är äfven, att då den föreslagne skrifvelsen
lill Kongl. Maj:t icke kan komma att afgå förr, eller i annat fall, än att
Rikets Ständer det ytterligare baskattningsbeslutet vidtagit; så innebär den
underdåniga skrifvelsen icke heller något annat öfverlemnande, än af den
eventuela yerkslällighets-åtgärd, som, i det befarade fallet, ändamålet erfordrar.
På dessa skäl och grunder har Utskottet ansett sig böra vidblifva dess
ifrågavarande tillstyrkande, och lar fördenskull föreslå Hedervärda BondeStåndet,
Bevillnings-Utskottels Memorial IV.-o 63.
alt om den underdåniga skrifvelsens afgifvande sig med de
3:ne öfriga Riks-Stånden förena.
För den händelse likväl, att Hedervärda Bonde-Ståndet icke skulle
finna för godt att i de öfriga Ståndens beslut i detta fall instämma, liar
Utskottet, med afseende på Riksdagens snart förestående slut, funnit sig
böra, till tidens vinnande, nu äfven föreslå, till antagande af samtlige
Riks-Stånden, följande voterings-proposition, till frågans afgörande i förstärkt
Stals-Utskott:
Den, som vill, att, på sätt Bevillnings-Utskottet föreslagit, Rikets
Höglofl. Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit, så vida rättighet till mindre bränningstid, emot förminskad skalt,
af Kongl. Majit medgifves, likväl måtte täckas, i händelse husbehofsbränneri-medlen
ej skulle uppgå till den af Rikets Höglofl. Ständer fastställda
årliga summa, påbjuda, att nämnde rättighet, till erläggande af hälften af
den skatt, som tariffen innehåller, emot bränvins-bränningens idkande under
3lne månader, endast må tillgodokomma egare af pannor af 20 kannors
rymd och derunder, voterar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer icke någon sådan skrifvelse till Kongl. Majit alt af Rikets Höglofl.
Ständer aflåtas.
Hvad Utskottet nu föreslagit varder, tillika med åtskillige Ledamöters
reservationer, Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt underställdt.
Stockholm den 27 April 1835.
Reservationer :
af Herr Grefve von Fersen, H.: "”Ehuru i Utskottets Protocoll finnes
förvarad min reservation så väl emot behandlingen som emot de beslut,
hvilka inom Utskottet egt rum i anledning af Hedervärda BondeStåndets
återremiss i förevarande ämne, får jag dock reservationsvis nu
vidfoga detta Betänkande min, med pluralitetens inom Utskottet, stridiga
tanka; ty hvarken med hänseende till sak eller lill form för Betänkandets
uppställning har jag kunnat dela de åsigter, som inom Utskottet gjort sig
gällande.
Hvad sjelfva ämnet eller de uti Bonde-Ståndets återremiss yttrade meningar
vidkommer, medgifver jag visserligen, att, på del sätt Författningen
angående bränvinshränningens utöfning tillkommer, svårigheter möta att
noga uppdraga gränslinien emellan de ämnen, hvilka äro af oeeonomisk- och
Bevillning»- Utskottets Memorial Nto 63.
dem, hvilka äro af beskattnings-natur, och att genom sjelfva behandlingen
af detta mål ett vidsträckt fält är öppet lemnadt, att t. ex. i frågor af
oeconomisk egenskap paralysera dem, hvilka bestämma beskattningen; men
hvad här förevarande fråga vidkommer, torde mindre svårighet för bedömandet
af dess egenskap förefinnas, synnerligen om man, vid en närmare
undersökning, äfvenväl vill taga i betraktande de motiv, hvilka ligga till
grund för sammansatta Bevillnings- och Oeconomie-Utskoltens i detta ämne
afgifne tillstyrkanden. Utskotten yttra nemligen å pag. 7 i Betänkandet
N:o 3, såsom motiv för den tillstyrkta rättigheten till anmälning för
3 eller 6 månaders bränvinsbränning, ”att som Utskotten anse bränvinsbränning
icke vara för jordbruket erforderlig under hela året och en
förkortning i bränningstiden äfven kan i betydlig nion bidraga till en
förminskad tillgång pä bränvin, finna Utskotten sig böra föreslå, att
tiden för bränvinsbränningen må inskränkas tili sex månader af året från
den 1 November till April månads slut; hvar och en till bränvinsbränning
berättigad likväl öppet lemnadt, att vid mantalsskrifningen uppgifva, antingen
han vill begagna hela eller halfva denna termin, eller den första
eller senare hälften deraf, med skyldighet, i händelse första hälften af terminen
begagnas, att sjelf vidkännas kostnaden för redskapens försegling;
och kommer afgiften för bränvinsbränning att i förhållande derefter beräknas.
” Utan svårighet och utan vidare commentarier torde häraf kunna
tillräckligt skönjas — NB. om premiss utgör bas för conclusion *— huruvida
den fråga, som utgör föremål för den i Bet. N:o 56 föreslagne underdåniga
skrifvelse!! är af oeconomisk- eller bevillnings-nalur; och genom
denna enkla utredning torde Vara sä väl fulleligen ådagalagdt, huruvida,
utan ytterligare handläggning, 3:ne Stånds beslut i ämnet äro tillfyllestgörande,
sorn ock besvarad den emot Utskottet framställde anmärkningen angående
den grundlagsvidriga öfverflyttningen af beskattningsrättigheten till
den andra Statsmagten.
Hvad åter det inom Bonde-Ståndet förmenade upprifvandet af ett föregående
af Riks-Sländen fattad t beslut vidkommer, torde uppmärksamheten
böra fästas derå, att Utskottets förslag till underdånig skrifvelse icke
innefattar ett i någon mon Rikets Ständers föregående beslut rubbande
tillstyrkande, utan helt och hållet är af vilkorlig egenskap, tillämpligt endast
i det fall, då, såsom förslaget innehåller, husbehofsbränneri-medlen
ej uppgå till den af Rikets Högloft. Ständer fastställda årliga summan
och Kongl. Maj.t skulle stadga, att anmälning till bränvinsbränning endast
under 6 månaders tid fick ega rum. Följande den grundsats, att
Bevrllnuig.i-Utskoltels Memotin! JY.-o 61.
icke alita mera känbara bevillningar, utan i dess ställe söka uttaxera de
skattebelopp, som erfordras, medelst beskattning, som i sista rummet drabbar
consumenten, och med den säkra öfvertygelsen om bränvinsskattens utgående
till det föreslagna beloppet, så vida ej svekfulla uppgifter med afseende
å bränningstid komma att ega rum, i ändamål att eludera den förhöjda
beskattning Rikets Höglofl. Ständer fastställt, tvekade jag icke, att
biträda uti framställandet af det utaf Heder valda B o n d e—Ståndet n u kla n—
drade förslaget, helst jag hyste och ännu hyser den öfvertygelse, att den
af Rikets Höglofl. Ständer stadgade, förhöjda beskattningen å bränvinsfabricalionen
var beslutad på fullt allvar att utgå, och med de ceconomiska
stadgandena ett upphäfvande af skattebestämmelserne ingalunda varit
afsedt.
Då uti den föreslagna underdåniga skrifvelsen Utskottet icke upphäffc
de skattebestämmelser, som af Rikets Höglofl. Ständer för 6 eller 3 månader
äro stadgade, och Utskottet uti nämnde skrifvelse endast framställt en
vilkorlig anhållan, i ingen mon rubbande Rikets Höglofl. Ständers beslut,
så vida ej det skulle inträffa, att ett annat Rikets Ständers beslut blefve
ouppfylldt, och enär tidens bestämmande, hvarunder bränvinsbränning må
ega rum, af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och beslut beror, samt då dertill
kommer, att Utskottet genom förslaget till underdånig skrifvelse endast
sökt bereda och åstadkomma nödig säkerhet för ingåendet till påräknadt
belopp af den måttliga skaltesumma, sorn Betänkandet upptager, deslomera
sannolikt ingående, ju mindre tillfällen att eludera beskattningen uti
Författningen lemnäs öppne, torde de vid förslaget till underdånig skrifvelse
gjorde anmärkningarne så mycket mera böra anses kunna förfalla,
som grundlagsvidrigheten deraf bäst jäfvas genom det förhållande, att de
3:ne öfrige Ståndens Talmän icke vägrat framställa proposition å Utskottets
ofvannämnda förslag.
Hvad formen för uppställningen af delta Betänkande åter vidkommer,
har Utskottet, med förbiseende af 4g §‘s Riksdags-Ordningen stadgande af
förment tidsvinst, som jag ej hoppas måtte utfalla till tidsförlust, tMltroft
sig, under den förutsättning, att detta ämne verkligen vore ett bevillningsmål,
kunna, tvärtemot hvad 69 och 71 §§. Regerings-Formen bjuda, anticipera
på en kommande åtgärd, och innan det Stånd, som återremitterat
Betänkandet —. sålunda ej beslutat — fattat sitt beslut, uti välmening och
med
Bevillning- Utskottets Memorial N.-o 63.
'7
med föreställning bura beslutet hommer att lyda, framställt förslag till
voteringsproposition, att afgöras med Rikets Ständers rätt, deruti Ja-propositionen
innefattar de Stånds beslut, hvilka beslutat, och Nej-propositionen
en supposition af ett beslut, som måhända, kommer att ega rum; en
åtgärd, så mycket olämpligare, som det återremitterande Ståndet ännu kan
ändra sin uti återremissen uttiyckta tanka, oell instämmande uti den föreslagne
skrifvelsen med förändring af kannetalet, t. ex. till 3o, 25, ja lill
21, dymedelst annullera 3:ne Riks-Stånds beslut, i händelse dessa Riksstånd
skulle godkänna voterings-propositionen; eller oek Förstärkta Utskottet
nödsakas votera öfver en proposition, hvaruti om Nej vunne, Rikets
Ständer fattade ett beslut, hvilket ej något af Riks-Stånden, såsom
sin tanka i ämnet, förklarat. I sanning ett märkvärdigt resultat, men hvartill
man lätteligen kan komma, när man, äfven med bästa uppsåt, bländad
af fortskyndningsbegäret, åsidosätter Grundlagens, ehuru långsamma,
dock bestämda, säkra och gällande stadganden för formen af målens behandling.
Så väl enligt 49 §;s Riksdags-Ordningen, jemförd med 83 §. RegeringsFormen,
tydliga stadganden, som Grundlagens andemening i förevarande fall,
tolkad genom den enklaste slutkonst, synes mig Betänkandet grundlagsvidrigt
och sålunda icke inom Stånden till antagande framställas, då nödvändigt,
till förekommande af allt för stora ofvanantydda olägenheter, så
väl Ridderskapet och Adeln, som Preste- och Borgare-Stånden, måste invänta
Hedervärda Bonde-Ståndets beslut i hufvudfrågan, innan de 3;ne
Riks-Stånden till afgörande kunna företaga detta Betänkande; ett förhållande,
hvilket, om ej i Riksdags-Ordningen förebygdt, åtminstone icke torde
synnerligen öfverenstämma med det oberoende Stånden emellan, som i
Grundlagen finnes antydt. Grundlagsenligt synes mig sålunda ingen annan
behandling för Stånden finnas, än att detta Betänkande af slå, hvarom
jag vördsammast anhåller.”
Af Friherre Boije: ”Såsom tillägg till det svar, som Utskottet nu afgifver,
uppå de af det Hedervärda Bonde-Ståndet hit remitterade anmärkningar
vid Betänkandet N;o 56, har Utskottet, genom votering, beslutat*
att tillika uppgöra, och till samtlige Riks-Stånden framställa en proposition,
till jemkning emellan de åsigter, hvilka, å ena sidan, redan af 3:ne Stånd
äro bifallne, och, å andra sidan, förmodas blifva, i skiljaktighet derifrån,
af Bonde-Ståndet antagne. Emot detta tillägg reserverar jag mig, på den
Bih. till R. St. Trot. i83/f och i83S. 5 Sami. i Afd. a Band. 3
i3:de Häftet.
i8
Bevillnings-Utskoltels Memorial N.o 63.
grund, att jag anser beslutet derom vara felaktigt, både i form och i sak.
Formen för Utskottets svar å anmärkningar, sorn blifvit af blott ett Stånd
remitterade, är vanligen, att svaret framställe^ i Memorialet till endast det
Stånd, hvarifrån remissen kommit, då deremot en jemknings-proposition
fordrar ett Betänkande till samtlige Uiks-Stånden; men ändå mera formvidrigt
är det, i min tanka, att i förväg för sjelfva det beslut, som skulle
grundlägga propositionen, på blott en förmodan om dess blifvande beskaffenhet,
uppgöra ett jemknings-förslag, och dermed besvära Stånden, innan
ännu gifvet är, att det kan få någon tillämplighet. Jag lemnar all aktning
åt det skäl, som blifvit åberopadt, nemligen hågen att påskynda Riksdagens
slut; men jag är icke öfvertygad att detta ändamål derigenom, i någoi*-  mon, vinnes. — Slutligen, och då j?g inom Utskottet hört den anmärkning
göras vid Utskottets svar, att detsamma skall utgå ifrån den åsigt, att
ämnet vore af blott bevillningsfrågas natur; så anser jag mig böra förklara,
att då Utskottet icke tillkommer, att, angående ämnets oeconomiska
sida, ingå i något yttrande, jag också tror, att sjelfva svaret bäst ådalägger,
det denna angelägna varsamhet är iakttagen.”
Med Herr Friherre Boije förenade sig Herr Prosten Hallbeck.
af Friherre Kantzow: ”Mig synes det vara klart som dagen, att ett öfverlemnande
till Kongl. Majrt af rättigheten att ålägga dem, som brähna
med högre pannerymd, än 20 kannor, att ovilkoiligen skatta för G
månaders bränningstid, änskönt de icke anmäla sig att bränna längre än
tre månader, — dels innebär ett upprifvande af Rikets Ständers förut
fattade beslut, att afgiften för bränvinsbränningen kommer att beräknas
i förhållande lill den tid af minst 3 månader, hvarå anmälan
om bränvinsrättighetens begagnande får ske, dels ock innebär ett hänskjutande
till Kongl. Maj:t af den Rikets Ständer ensamme förbehållne
beskattningsrätten.
Bevisen härför ligga uppenbara, vid jemförelse af blotta sifferförhållandena.
En a5 kannors panna sknlle t. ex, enligt Rikets Ständers förra beslut,
för 3 månaders bränning skatta Hulr 6: 12 sk., men, enligt det nu
föreslagna stadgandet, skulle Kongl. Majrt ega rätt alt ålägga samma
panna en skatt af Rrdr 12: 24 sk., eller jemt dubbelt.
Sådant är ju både stridande emot det förra beslutet, och mäste jemväl
såsom innefattande beslut om en högre skatt eller Bränvins-Bevillning
för alla pannor öfver 20 kannor, hvilka endast vilja bränna i tre
månader, vara af Bevillningsnatur.
Bevillning*-Utskottets Memorial N-o 63.
Af dessa skäl, och då Hedervärda Bonde-Ståndet vägrat att ingå
på denna förändrade Beviltningsgrund, kan jag icke annat finna, än att
Bevillnings-Utskoltet hade bort, på grund af de gjorde anmärkningarne,
frångå den uti Utskottets Betänkande N:o 56 tillstyrkta underdåniga
skrifvelsen och, att, i händelse Riks-Stånden vidblifva sina förut fattade
beslut, enligt 71 §. Reg.-Form., föreslå den voterings-propcrsition, som är
af nöden.”
af Prosten Holm: ”Jag kan ej underlåta att reservera mig emot det,
efter min tanka, lagstridiga beslut, som Bevillnings-Utskottet fattat, att
framställa voterings-proposition, förr än Bonde-Ståndet något definitivt
beslut i saken fattat. Regerings-Formen, 83 §, säger, att Grundlagarne
skola efter deras ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas; och 49 §•
P»iksdags-Oi duingen stadgar med bestämda och tydliga ord, huru förhållas
skall då något Riks-Slånd återförvisar ett mål till vederbörande
Utskotts ytterligare utlåtande. Der har Utskottet en ganska tydlig och
bestämd föreskrift, huru det bort sig förhålla, och hvarom Ordföranden
nog efterlryckligen erinrade. De Ledamöter, som projeclerade och åstadkommo
ett annat förfarande, säga väl, att sådant skulle ske till ti*
dens vinnande. Men om dylika skäl skulle vara tillräckliga för att afvika
från Grundlagarnes bokstajliga föreskrift; huru lätt och huru ofta
skulle de icke då kunna öfverträdas? Grundlagarnes helgd fordrar, att
de ovilkorligen efter ordalydelsen skola i hvarje serskildt fall tillämpas,
och någon afvikelse derifrån borde aldraminst kunna väntas utaf ett af
Piikets Ständers Utskott.”
Af Herr ärnberg: ’I afseende å formen för behandlingen af förevarande
fråga förenar jag mig med Herr Grefve von Fersen. Hvad åter
sjelfva saken angår, så synes det mig, som endast ett missförstånd legat
till grund för de inom Hedervärda Bonde-Ståndet gjorda antuärkningarne,
enär den föreslugne underdåniga skrifvelsen i sjelfva verket icke komma
att innehålla något annat, än en anhållan, att, i händelse Kongl. Maj:t,
för någon orsaks skuld, ej skulle finna för godt att i allmänhet medgifva
rättigheten till bränvinsbi ännings utöfning under blott 3 månader, emot
en, i förhållande till den kortare tiden, förminskad skatt, denna rättighet i
alla fall måtte förunnas egare af pannor utaf 20 kannors rymd och derunder,
emedan dessa kunna antagas vara de, som egentligen idka husbebofsbrän
vinsbränning.”
Åf Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads Län: ”Sedan upplyst
blifvit, att alla fyra Riks-Stånden, i anledning af de förenade Bevillning»-
20
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 63.
och Oeconomie-Utskottens Betänkande N:o 5, och det i <yde punkten af
detsamma föreslagna beslut, angående tillåtelse för de lill bränvins-bränning
berättigade, att vid mantalsskrifningen uppgifva, antingen de vilja
bränna hela den tillåtna terminen af 6 månader, eller blott halfva, eller
den första eller senare hälften deraf, enhälligt stadgat: ”'att afgift en för
bränvins-bränning kommer att, i förhållande till tiden, beräknas/’ anser
jag, att Högloft. Utskottets grundlagsenliga åliggande varit, att upplysa de
tvänne Riks-Stånden, som gillat Bevillnings-Utskottets enskilda Betänkande,
N:o 56, angående detta Rikets Ständers redan fattade och således orubbliga
beslut, samt föreslå dem, att deras dermed sedermera vidtagna åtgärder återkalla.
Jag anser det nemligen varit Bevillnings-Utskottets pligt, att öppet
erkänna det misstag, som Utskottet begått, då det i sitt nyssnämnde Betänkande
ifrågasatt, att Kongl. Majit kunde ändra et t så bestämdt, lagligt
och i alla afseenden rättvist beslut, i ett beskaltnings-ärende, som är Rikets
Ständers ensak; och jag kan ej föreställa mig, att ett sådant handlingssätt
kunnat ogillas eller förtydas af någon enda ibland våra medborgare,
som, vid åskådandet af de våra långsamma och intrasslade former,
hvarunder vi måste öfverlägga och besluta i flerfaldiga Utskott och Stånd,
icke kunna för sig sjelfva fördölja alla de anledningar till misstag, som måste
ifrågakomma, och som således göra ett och annat sådant ursägtligt. Jag
vågar derföre enskildt fästa samtlige Riks-Ståndens uppmärksamhet på detta
af mig nu omtalade förhållande, samt vördsamt erinra om nödvändigheten
för de trevie Stånden att återkalla deras senare beslut, hvarigenom de
skulle rubba eller upphäfva hvad alla fyra Stånden förut beslutat. Om ock
öfvertygad, att rättskänslan skulle inom förstärkt Utskott gifva samma resultat,
som Riks-Ståndens allmänna beslut, vågar jag dock underställa
dessa Stånd, om det vore värdigt eller försigtigt, att, i ett fallsom detta,
der Bonde-Ståndet eger den heligaste pligt att till det yttersta värna de
ifrågavarande näringselassernas en gång af Rikets Ständer gemensamt i alla
Riks-Stånd erkända rätt, att endast behöfva skatta i mon af den tid de
sig af bränvinsbrännings-rättigheten begagna, att, säger jag, i ett sådant
fall, låta denna rätt bero af en nämnds slutna voteringssecllar, sedan offentligt
och enskildt inför hela allmänheten Riks-Ståndens enhälliga beslut
blifvit bekantgjordt; och sedan, jag vågar påstå det, mången redan derefter
rättat sin hushållning för denna vår och nästa vinter. Måtte derföre
Stånden helst af sig sjelfva rätta detta misstag; och må man besinna,
att eljest möjligen framkallas nödvändigheten äf en vägran å Bonde-Ståndets
sida,
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 63.
it
sida, att deltaga i en omröstning, som, i grunden helt och hållet olaglig,
äfven skulle kunna blifva en ny anledning, alt nedsätta Representanternas
värdighet, genom den alltför märkbara oredan och osäkerheten i dess
förhandlingar.”
Af Riksdagsfullmägtigen Eric Persson från Gefleborgs Län: ”Jag anser
det af Utskottet här fattade beslut vara grundlagsvidrigt. — Då Utskottet
en gång genom dess första tillstyrkande af den underdåniga skrifvelsen
öfverträdt Grundlagen, lärer väl ej falla sig så noga om elier huru
många gånger sådant hädanefter inträffar, men jag har dock ansett mig böra
reservera mig emot Utskottets beslut, att ej erkänna det första misstaget,
och föreslå de 3:ne Stånden, som bifallit dess ifrågavarande tillstyrkande,
att frångå deras beslut.”
Af Riksdagsfullmägtigen Appelqvist från Blekinge: "Emot de beslut
Högloft. Bevillnings-Utskottet nu fattat i afseende å de anmärkningar vid
återremissen från Bonde-Ståndet å Betänkandet N:o 56, rörande tillstyrkande,
alt en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle afgå, som ålägger
bränvins-brännings-idkare af pannor öfver 20 kannors rymd, att erlägga
fulla skatten efter Tariffens innehåll, och endast bränvinsbrännare af
pannor under 20 kannors rymd, skulle få begagna den fördelade liden
af 3 eller 6 månader; detta är beslut, som jag alldeles inte kan gilla, jag
tror då alla fyra Riks-Stånden vid denna frågas behandling lagenligt beslutat
och indelt bränvinsbränningstiden till 3 eller 6 månader, allt efter
communernas egen önskan, så anser jag det vara obehörigt, att Höglofl.
Utskottet nu, med en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, vill söka upprifva
eller förändra de beslut, som alla fyra Riks-Stånden under samma
Riksdag fattat och lagligen afgjort, och då nämnde fråga är af bevillnings
natur, så hade jag förmodat, att Bevillnings-Utskottet kunnat med skäl frånträda
sitt förra beslut i afseende å den underdåniga skrifvelsen till Kongl.
Maj:t, om åläggande för alla bränvins-panne-egare öfver 20 kannors rymd,
att ovilkorligen erlägga full skatt för sex månader; jag anser detta tvång
vara högst orättvist och obilligt; då Höglofl. Bevillnings-Utskottet åsyftat att,
tvertemot förut faltadt beslut, lägga ett band på folket, hvarföre icke då
försöka lägga det på alla, och icke frikänna en del panne.egare under 20
kannors rjmid. Högh Utskottet har äfven fattat beslut att, i händelse icke
Bonde-Ståndet antager det förslag, som nu med pluralitet är fatladt, så skulle
voteriugs-propositionen lill Förstärkt Utskott härjemte medfölja; jag anser
Bihane, till R. St. Prot. 1834 och i835. 5 Sami. 1 A/d. 2 Bandet. 4
i3:te Häftet.
22
Eevillnings-Utskollets Memorial N.o 63.
detta beslut äfven vara orättvist, att Riks-Stånden skall votera i en fråga,
som af alla fyra Riks-Stånden blifvit gillad och antagen; jag protesterar
således på det högsta emot all votering i Förstärkt Utskott af denna fråga,
och tror, på grund af Regerings-Formens 57 §., att det är Svenska folkets
urgamla rätt alt sig beskatta."
Härmed förenade sig Riksdagsfullmägtige Anders Nilsson från Malmöhus
Län och Carl Gabrielsson från Östergöthlands Län.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet,
Bevillnings-Utskottets Memorial N;o 64• i
N:o 64.
Alik. till Exp.-Utsk. deu j Maj, kl. ii f. m.
Memorialj angående ytterligare minskning i Utskottets Cancélliepersonal.
Sedan göromålen inom Bevillnings-Utskoltet numera blifvit så nära fullbordade,
att de få ännu återstående kunna., ined biträde af en mindre
Cancellie-personal, bestridas, har Utskottet beslutat en ytterligare indragning
af arne Notarier och en Cancellist, hvilkas befattningar med denna dag
komma alt upphöra, så att, utom Secreteraren, följaktligen nu endast qvarstår
en Cancellist; hvilket Utskottet härmed skolat Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt tillkännagifva.
Slockholm den 6 Maji i835.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. cicil 7 Maj, kl. 11 f. m.
Memorial i anledning af Riks-Ständens olika beslut angående Ut
skottets
Betänkande N:o 63.
Sedan, i anledning af Bevillnings-Utskottets under N:o 63 afgifne Memorial,
till följd af Hedervärda Bonde-Ståndets ålerremiss å Betänkandet N:o
56, angående Bevillnings-summans fördelning, Bonde-Ståndet} enligt till
Utskottet ankommet Protocolls-utdrag af den i innevarande månad, i fråga
om den af Utskottet tillstyrkta underdåniga Skrifvelsen till Kongl. Majrt,
rörande tiden för brännings-rättighetens begagnande, afslagit och förkastat
Utskottets förslag, med förklarande tillika, att, — vid stadgandet i 8 §. af det
med Bevillnings-, Lag- och Oeconomi-Utskottens Utlåtande N:o 8 åtföljde,
och af alla fyra Riks-Stånden i berörde omständighet bifallna förslag till
Förordning, angående vilkoret! för bränvins-bränningens utöfning samt afgifterne
derföre, så vidt det på Rikets Ständer berodde,— komme alt förblif
Bihang
till R. S. Prot. 1834 och 1835. S.te Sami. i Afd, 2 Band.
i4:de Häftet.
2
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 65.
va, samt alt, i följd deraf, den af Utskottet jemväl föreslagna volerings-proposition,
till frågans afgörande genom omröstning i förstärkt Utskott, skulle
förfalla; och de öfriga Riks-Stånden blifvit inbjudne, att uti detta beslut
sig förena; så har Utskottet, genom serskilde Protocolls-utdrag af den 4 dennes,
erhållit underrättelse: att Höglofl. Ridderskapet och Adeln, med antagande
af inbjudningen, instämt uti Bonde-Ståndets ofvannämnde beslut; att
Högvördige Preste-Ståndet frånlrädt sitt beslut i förevarande fråga, och antagit
Bonde-Ståndets inbjudning samt afslagit Memorialet N:o 63; och att
Yällofl. Borgare-Ståndet godkänt sistnämnde Memorial, jemte den deruti intagne
Voterings - propositionen, samt lagt Bonde-Ståndets inbjudning till
Handlingarne.
Då alltså Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden stannat
uti enahanda beslut, ocb, med stöd af så väl 71 §. Regerings-formen
som 75 §. Riksdags-Ordningen, frågan om den tillstyrkte underdåniga Skrifvelsen
i ämnet kommer att förfalla; så återstår för Utskottet icke någon
annan åtgärd, än att
sådant hos Vällofl. Borgare-Ståndet vördsamt anmäla,
Stockholm den 7 Maj i835.
PS Höglofl. Ridd. och Adelns På Högvördige Presle-Ståndcts
Ledamöters vägnar. Ledamöters vägnar.
H. v. FERSEN, PEHR P. SVEDELIUS
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar.
OLOF WIJR.
G. M, Gyllenhoff\
På Hedervärda Bonde-Slåndcts
Ledamöters vägnar.
GUSTAF LARSSON.
STOCKHOLM, 183 5.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
öfver Bevillnings-CItskottets afgifne Betänkanden, Utlåtanden och Memorial
under urtima Riksdagen i Stockholm åren 1834—i835.
A.
Äccis-afgift: om fastställande af en dylik å bränvin, som till
Stockholm och Rikets större städer införes
— — Memorial, i anledning af anmärkningar dervid
— — ytterligare Memorial i ämnet ....
Accis Salu-, angående städernes ......
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar dervid
Adier, Trollhätte Canals- och Sluss-Verks Bolags-, angående bevillning
å utdelningen deraf ......
Numer å
Betänkandet,
m. m.
4-
24.
33.
3q.
5o.
12.
B.
Bevillning, allmän, om grunderne derför ....
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar
— Memoria], i anledning af Rikets Ständers olika beslut
— å utdelningen af Trollhätte Canal- och Sluss-Verks
• Bolags actier .......
om lindring deri för staden Borås
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar dervid .
— om lindring deri för staden Wenersborg
— å Caracters-Fullmagier . . . .
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar
Bevillnings-Förordning: förslag till förändringar i 1 och 2 Art
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar
— Memorial, i anledning af olika beslut med voterings
propositioner .......
— förslag till 3 och 4 Art. (4 och 5 i nya Bev.-Förordn.)
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar
— Memoria], med voterings-propositioner .
— angående tiden, då den nya Förordningen skall börja
tillämpas .........
Bih, till R, St, Vrot. i834 och i835, 5 Sami. 1 Afd. 1
5.
i5.
27.
12.
25.
3i.
41.
34.
44.
b7'
6f.
62.
38.
5i.
53.
55.
B evillnings-summan, angående fördelning deraf . i . 56.
Memorial, i anledning af återremiss derå . . . . 63.
Dito, i anledning af Riks-Slåndens olika beslut
angående Utskottets Betänkande N:o 63 . . 65.
Borås: om lindring i bevillningen för denna stad 25.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar dervid . . . 3i.
Brefvexlingen: i anledning af verkställd granskning af Post-Taxorne
för inrikes . . . . . . . .21.
— Utlåtande i anledning af anmärkningar . . 3o.
— angående utrikes samt om postföringen inrikes or
ter
emellan m. m. . . . . 22.
Bränvin: om bränvins-bränningens inställande vid Maji eller Junii
månads början år i834 ....... 3.
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar .... 6.
om fastställande af en accis-afgift å bränvin, som införes
till Stockholm och Rikets större städer ... 4*
— Memorial, i anledning af anmärkningar .... 24.
ytterligare Memorial i samma ämne .... 33-
Bränvins-Förordningj nj, angående liden då den skall börja tillämpas
........ . 55.
Böter: om stadgande deraf, för uteblifvande från s:dra Krono
Uppbörds-Stämman
....... 7.
.— Memorial, i anledning af anmärkningar . . . . 19.
C.
» •
Cancellie-Betjening, om ytterligare antagande deraf . . . 1.
— — om anslag af ett serskildt Cancellist-arfvode . 3a.
— — angående minskning i Cancellie - personalen
och Vakt-betjeningen 54*
— — om ytterligare minskning i Utskottets Cancel
lie-personal
....... 64.
Cancellie, Kongl. Maj:ts: om sportlarnes derstädes utgående till
Kronan i Chartae-Sigiilatae-afgift . . 36.
— — — Memorial, i anledning af återremiss derå 4^-
— — — Jemknings-Memorial i ämnet . • 47*
Caractérs-Fullmagter; om årlig bevillning derå .
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar
Centonal: om dess öfverflyttning på allmänna JBeviliningen .
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar dervid .
Charta Sigillata, se stämpladt papper.
Contracts-Prostar: angående porto-frihet för deras skrifvelser i £m
bets-ärenden
.......
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar.
Credit-upplag, angående förändradt stadgande derför .
Curhus-afgift: angående dess fortfarande . . .
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar .
— Memorial, i anledning af olika beslut .
D.
Debets-Secllar: förslag till formulaire derföre .
Diligcnce: om inrättande af en dylik communicalion emellan
Stockholm och Götheborg . . . . .
K
Finland: angående tull å derifrån inkommande varor .
Fullmagter, Caracters-, om årlig bevillning derå
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar .
Fyllnads-afgift: angående uppdrag åt Riksgäldskontoret att upptaga
en dylik å 2:dra Art. af allmänna Bevillningen
.......
K.
Kort, Spel-, om stämpling deraf , . . t
— —* Utlåtande, i anledning af anmärkningar
M.
Mjölkvarnar: angående beskattning derå .
— Utlåtande, i anmärkningar dervid .
34.
44>
48.
20.
5g.
8.
I7*
28.
' 58.
22.
34.
44-
60.
23.
40.
18.
Papperj stämpladt: angående afgiften derå .....
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar
— — Memorial, i anledning af Rikets Ständers oli
ka
beslut, med voterings-propositioner
— — Förordning derom, då den nja skall börja
tillämpas .......
Portofrihet: för Contracts-Prostarnes skrifvelser i Embets-ärenden.
— Utlåtande i anledning af anmärkningar
Post-Taxor: granskning deraf för inrikes bref-vexlingen . •
— Utlåtande^ i anledning af anmärkningar .
— angående tiden, då de nja Post-Taxorne skola börja
tillämpas ....••••
Post-vagn: om inrättandet deraf emellan städerne Stockholm och
Götheborg ........
Qvarnar, Tull-j Mjöl- och Såg-: angående beskattning å djlika,
för andras betjenande å städers
områden ....
— Memorial, i anledning af an
märkningar
....
R.
Riksgälds-Contoret: angående uppdrag åt Fullmägtige derstädes, att,
vid jppad Statsbrist, upptaga en fjllnadsafgift
på 2 Art. af allmänna Bevillningen .
S.
Salu-accis: angående städernas . . . . .
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar dervid .
Sjö.Tulls-Bevillningen} stora: om grunderne derför
— — Utlåtande, i anledning af anmärk
ningar
......
Memorial, med förslag till voteringspropositioner
.
Sjö-Tulls- Bevill ningen j stora: Utlåtande, sned rättelser i näst föregående
Memorial och förslag till
ytterligare voterings-proposition
Spelkort: angående stämpling deraf ......
— Utlåtande, i anledning af anmärkningar .
Sportlar: inom Kongl. Maj:ts Cancellie, om deras utgående hädanefter
i Chartse-Sigillalae-afgift .
— Memorial, i anledning af erhållen återremiss .
— Jernknings-Memorial i ämnet ......
Stämpladt papper: angående afgiftén derå .
— — Utlåtande, i anledning af anmärkningar .
— — Memorial, i anledning af Fikets Ständers olika
beslut ........
— — Förordning derom, då den nya skall börja til
lämpas
.......
Såg-qvarnar: angående beskattning derå . . . . .
— Memorial, i anledning af anmärkningar .
T.
Taxeringsman: i släderne, om enahanda ansvar å dem för uteblifvande
från Taxerings-förrättningar, som i afseende
på Tax. Corn. för landet finnes stadgadt
Tolag: angående återremitterande af en motion, rörande dess reglering
..........
— Memorial, om handlingarnes i målet öfverlemnande lill
Constilulions-Utskoltet .......
— Memorial, i anledning af sistnämnde Utskotts derå afgif
na
svar ..........
— ytterligare Memorial, om handlingarnes öfverlemnande till
Constitutions-Utskollet .......
Tull: angående tullen å från Finlanel inkommande varor
— angående stora Sjötulls-BeviiJningen .....
.— Utlåtande, i anledning af anmärkningar ....
— Memorial, med voterings-proposilioner .....
— ytterligare Utlåtande, med förslag lill ny volerings-propo
silion
..........
Bihang till R. St. Prat. 1834 ock *635. 5 Sami. 1 Afd.
Tull-Taxa, ny: angående tiden då den skall börja tillämpas . 55.
U.
CJppbörds-Stcunma’. om stadgande af böter för uteblifvande fran den
andra ........ 7
— —r Memorial, i anledning af anmärkningar . . 19
v.
Talk- och Stamp-Verk: angående beskattning derå . . . 1 r
— — — Memorial, i anledning af anmärkningar . 18
Wenersborgs stad: om lindring i bevillningen för invånarne derstädes
* . • . . • * * ^ ^
STOCKHOLM, i835; hos J. A. Wali. ne w.
BIHANG
TILL
uituk aisa*®1®»»®»*®
Pil Ö'J’ Ot! DLi
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
3a
FEMTE SAMLINGEN.
2?^ Afdelningen:
Bevillnings- samt Allm. Bes v. och O coon. med flere
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden och Bettin
handen.
BevillnLag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskoltens Betänkande JY.-o 1. t
N:o 1.
Ankom till Exped.-Utsk. d. 3 April, kl. 6 c. m.
Betänkande } i anledning af Herr Guslaf Montgomerys motion,
angående bränvins-bränningens inställande.
Kråu Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, lill Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten blifvit remitterad en af Herr Gustaf
Montgomery , i sammanhang med Herr Friherre Ludvig Boijes förslag
lill förändrade stadganden om husbehofs-bränvins-bränningen, väckt motion,
om angelägenheten, att hos Kongl. Majit Rikets Höglofl. Ständer ofördröjligen
framställde den underdåniga önskan, att all bränvins-bränning genast
måtte varda inställd, intilldess den hos Rikets Höglofl. Ständer förekomne
fråga om en ny författning i ämnet blifvit afgjord, genom hvilken åtgärd,
utom det nyttiga deraf både i Stats-oeconomiskt och moraliskt afseende vore
att förvänta, Motionairen ansett kunna förekommas en under tiden af vinningslystnad
och osäkerhet om den författning, sorn framdeles kunde blifva
gällande, till ytterlighet uppdrifven bränvins-lillverkning, sorn möjligen under
flere påföljande år skulle omintetgöra en åsyftad inskränkning i förbrukning
af bränvin.
Sedan, hvad sålunda blifvit föreslaget, tagits i behörigt öfvervägande af
Utskotten, bland hvilka Lag-Utskottet funnit frågan om bränvins-bränningens
inställande nu genast vara af den beskaffenhet, att Lag-Utskottets yttrande
deröfver icke erfordrades, anse Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten sig böra vördsam ligen anföra: att, som den ännu
gällande Förordningen af den 25 Junii i83o, angående bränvins-bränningen,
uttryckligen medgifver tillverkning af bränvin hela året igenom, så framt
icke högst vigtiga omständigheter skulle föranleda densammas inställande,
för hvilken händelse Utskotten äro fullkomligt öfvertygade, att, om ett sådant
förhållande under sommaren skulle visa sig, Kongl. Majit Nådigst derå
fäster afseende; men Utskotten icke hafva sig bekant, att några så beskaffade
omständigheter för närvarande förefinnas; hvarunder Utskotten anse de vid
denna Riksdag väckte mångfaldige förslag om förändrade stadganden för
bränvins-bränningens utöfning, eller en tilläfventyrs på andre än hittills antagne
grunder blifvande författning i ämnet, icke kunna hänföras; vid hvilket
förhållande bränvins-bränningens inställande, utan att vara af någon allmän
spanmålsbrist påkalladt, endast skulle betaga landtmannen tillfälle, alt
sine producler för ett redan påräknadt ändamål använda och sätta honom i
Bihang, till R. St. Brot. 1834, $ Sami. 2 Afd.
i:sta Häftet,
2 Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv. och Occon.-Viskottens Betänkande N;o 1.
förlägenhet att desamma afyttra; alltså, och då det dessutom är alt förmoda,
att endast en framställning om bränvins-brännings-förbud, hvarom underrättelsen
snart kringspriddes, ofelbart skulle föranleda en större ansträngning
i bränvinstillverkningen, så att, om också ett förbud af Kongl. Majit
bifölles, sedan Rikets Höglofl. Ständer, måhända icke utan tidsutdrägt, ventilerat
och afgjort ämnet, de fleste bränvins-tillverkare, innan detsamma blifvit
utfärdadt, i allt fall skulle medhinna den tillämnade tillverkningen för
året, hvarigenom således den med ett förbud i berörde afseende åsyftade
verkan i det närmaste skulle alldeles förfelas,
finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka någon framställning hos .Kongl.
Majit, att bränvins-bränningen genast må varda inställd.
Under bifogande af flera Ledamöters inom Allmänna Besvärs- oell Oeconomie-Utskottet
afgifne serskilda mening i ämnet, varder sådant allt till
Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 25 Mars i834-
På Bevillnings Utskottets vägnar
På Höglofl. Piidderskapets och Adelns Leda- På Högvördige Preste-Ståndets Ledamöters
vägnar möters vägnar
G. E. Frölich. Pehr P. Svedelius.
På Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledavägnar
möters vägnar
31. Grapengiesser. Gustaf Larsson.
På La g-U t s k o 11 e t s vägnar
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns Leda- På Högvördige Preste-Ståndets Ledamöters
vägnar möters vägnar
O. IF. Stael von Holstein. L. G. Mittag.
På Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters På Hedervärda Bonde-Ståndets Leda
vägnar
moters vägnar
G. Holm. Jöns Persson.
På Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets vägnar
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns Leda- På Högvördige Preste-Ståndets Ledamöters
vägnar möters vägnar
Arv. Arvtson Posse. F. M. Franzén.
På Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters På Hedervärda Bonde-Standets Ledavägnar
möters vägnar
P- Winbladh. Nils Mänsson.
G. M. Gyllenhoff'.
Sevillu.- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utshottens Betänkande N-o 1. 3
Reservation
af Herr Leffler:
”Sorn jag, inom Vällofl. Borgare-Ståndet, väckt en motion af nära lika
innehåll med den af Herr Montgomery , hvilken senare nu utgör ämnet för
Högloft. Utskottens Betänkande, men Utskotten icke funnit lämpligt att uti
densamma tillstyrka Rikets Högloft. Ständer att vidtaga den åtgärd, Herr
Montgomerie föreslagit; får jag mig deremot reservera. Skillnaden emellan
min och Herr Montgomerys motioner är den, att jag föreslagit att bränvins-bi
änningen måtte med den förste nästinstundande Maji elier Junii månader
upphora. Jag hade helst omfattat Herr Montgomerys ide'e, att inställelsen
borde ske genast; men jag befarade, att det icke kunde låta sig göra
ej eller vunne bifall. Jag hade emedlertid förmodat att, ehuru Högloft. Utskotten
på de uti Dess Betänkande anförde skäl icke ville tillstyrka bifall
till bränvins-bränningens upphörande genast, skulle Utskotten dock baft full
anledning att göra det, för upphörandet inom bestämd kortare tid. Skälen
derföre äro, enligt min öfvertygelse, så talande att de icke lära kunna jäfvas.
Den som känner Riksdags-ärendenas vanliga gång, finner lätt att den nya
Bränvins-Förordningen, med de helsosam ma förändringar, som vi deruti
hoppas, icke konnae att till allmän efterlefnad blifva utgifven förr än nästkommande
år. Således skall, om krig eller missväxt icke mellankommer,
bränvins-productionen inom landet fortgå hela det innevarande året på det
hittills förderftiga sättet. De redan varande ofantliga bränvins-lagren skola,
särdeles genom de större Fabrikernes ansträngning, fördubblas, och den lika
allmänt uttalade sorn gillade grundsattsen, att enda sättet till hämmande af
det olyckliga fylleriet är att minska bränvins-qvantiteten och bringa det uti
tillräckligt högt pris, ännu längre tid icke komma uti verksamhet, om ock
den nya Författningen blifver än så god och till ändamålet ledande. De
skäl, man anför emot bränvins-bränningens snara upphörande, torde vid närmare
betraktande finnas mindre gällande, Man anser, att derigenom skulle
de personer, som, under hopp om dess fortfarande hela året, dertill beredt
sig, blifva för mycket lidande; men då man eftersinnar, att, om brän vinsbränningen
upphörer den i Junii, hafva de likväl redan, under innevarande
år, idkat denna näring 5 månader med hittills tillåten pannerymd, och att,
i den händelse landet äfven detta år får hugna sig af en god skörd, det
är troligt, alt bränvins-bränningen, vid slutet deraf, någon månad blifver frigifven,
kommer densamma på della sätt att blifva öfverflödigare än behofve
t påkallar, och lemna sine idkare tillfälle nog, att uppdrifva productionen
öfvermåttan. Få af dem lär det dessutom vara, sorn icke redan anal en
4 Sevillu.- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Ulskottens Betänkande JV.-o 1.
sadan inställelse, sora den nu föreslagne, då uti alla landsorter en gemensam
klagan höres öfver bränvins-bränningen och fylleriet. Man anförer ytterligare
sora skäl emot deu snara inställelsen af oftanämude bränvins-bränning, att
vi hafva förråd af spanraål i landet, hvilka, i händelse deraf,’ icke lika lätt
kunna afsättas. Men utom det att senare tiders erfarenhet ådagalagt, att
spanraålen kan på förmonligare sätt och till varaktigare nytta för jordbruket
användas, än till bränvin, lärer det derjemte tillhöra en klok hushållning,
alt af denna lifvets första nödvändighetsvara hafva ett tillräckligt förråd uti
beredskap, på det, när ett hårdt år inträffar, hvilket erfarenheten lärt oss
icke sällan sker, och kan vara oss närmare än vi förmoda, landet, efter flere
på hvarandra följande goda skördar, icke genast må tryckas af hungersnöd,
eller man, för att undvika denna svåra landsplåga, må se sig nödsakad, att
till stort mehn för vårt myntväsende, införskrifva utländsk spanmål.
Till följd af nu anförde skäl, och då det utan tvifvel utgör en blatid
Svenska folkets varmaste förhoppningar, att dess representanter vidtaga
skyndsamma och kraftiga åtgärder till hämmande af det olyckliga fylleriet
inom landet, anhåller jag, att Rikets Höglofl. Ständer täckas besluta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan derom, att bränvins-bränningen
måtte med den irsta instundande Junii varda inställd, och att, till
följd deraf, alla bräuvinspannor, med tillhörande apparater, vid samma tid
må varda förseglade,”
Häruti instämde Herrar von Wahrendorff; Peyron och af Forsell
Herr Biskopen Franzen och Herr Winbladh.
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söker, Kongl. Boktryckare.
Bevillnings- ock Oecon.-XJtskottets Bet, A':o a,
i
Nro i.
Ankom till Exp,-TJtsk. den a3 April kl. a e. m.
Betänkande j i anledning af väckte motioner om Jagt-bevillning
till pr cemie r för r of djurs dödande.
Under den irsla sistl. Mars har Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottens
handläggning remitterat memorial af
i:o Johan Eric Jansson från Wermlands Län, som, för beredande
af tillgång till praemier för rofdjurs dödande, föreslagit: alt en hvar, som
vill idka jagt, borde derföre erlägga årlig afgift eller bevillning, den Motionairen
ansett böra bestämmas för ståndspersoner lill i Rrdr, och allmogen
lill 24 sk. Banco; att denna bevillning, som till Riksgälds-Contoret
skulle ingå och i serskild räkning af Uppbördsmännen uttagas och redovisas,
ej under någon förevändning borde få användas till annat ändamål än
premier för rofdjurs dödande; att rätt till piaemier borde anmälas och
styrkas i öfverensstämmelse med hvad derom i 1808 års Jagt-stadga funnes
föreskrifvet; att reqvisitioner af prasmier borde, inom viss tid, årligen
af Kongl. Majrts Befallningshafvande i hvarje Län, efter granskning, insändas
lill Riksgälds-Contoret, som derefter skulle uträkna huru höga skottpenningarne,
beräknade i jemna Riksdalertal, kunde blifva, och de erforderlige
medlen till Kongl. Majrts Befallningshafvande öfversända; att till
hvarje Kyrka årligen skulle aflemnas förteckning på alla de personer, som
vid mantalsskrifningen uppgifvit sig lill erläggande af bevillning för jagt,
hyilken förteckning borde från predikstolen uppläsas och vid Kyrkan vara
alt tillgå; att den, som funnes utöfva jagt eller djurfångst, eller utom rätter
farväg eller farled medförde laddadt eller oladdadt skjutgevär, utan att
till erläggande af bevillning för jagt hafva sig behörigen anmält, borde
hafva förverkat jagtredskap och gevär, samt vara förfallen till Tio Riksd.
böter, lili lika fördelning emellan angifvaren och praemiefonden, oberäkundt
ansvar enligt nu gällande Jagt-lagar; att enahanda påföljd borde drabba
den, som utom den Sockens eller Stads område, der han hade sitt rätta
hemvist, , funnes i utöfning af villebrådsjagt och ej genast vid anfordran
kunde förete vederbörande Uppbördsmans bevis att lian bevillning för året
erlagt, eller till erläggande deraf sig anteckna låtit, hvadan sådane bevis
Bihang till R, St. Fröt. i834. 5 Sami. 3 A fdel. ±
2:dra Häftet.
2
Bevillning!- aci Oecon.-XJ c skottet! Set. N:o 2,
borde af Uppbördsmännen, åt dertill berättigade, som det begärde, emot
någon ringa lösen utgifvas: att böterne för Öfvermaga, eller sådana personer,
som i mantal ej uppfördes, borde af föräldrar eller målsmän erläggas; alt
åtal i dessa mål borde af en hvar få anställas; och slutligen att den,
som ej erlade bevillning för jagt, borde anses oberättigad till premium för
rofdjurs dödande; hvarjemte Motionairen, med åberopande af sin vid förra
Riksdagen i ämnet väckte motion och Friherre Sprengtportens emot Utskottens
Utlåtande afgifna reservation, anfört, att, då värdet af kreatur, som
af rofdjur under loppet af ett är dödas, funnits uppgå till 200,000 R:dr
.Banco, vore det af största vigt, att ändamålsenliga och mera verksamma
åtgärder, än de hittills påbjudne visat sig vara, vidtogos, för att skydda
landtmannen, serdeles den minst bemedlade, frän kännbara förluster, bland
hvilka åtgärder, efter Motionairens tanka, ingen vore lämpligare, än den
föreslagne.
2:0 JohaiiTies Olsson ifrån Wermlands Län, hvilken, äfven i afseende
på rofdjurens utödande, yrkat bevillning å jagt, beräknad till högst
24 sk. och minst 12 sk. personen, af hvad stånd han än vore.
Motionairernes förslag har blifvit bestridt uti anföranden af Nils
Strindlund från Wester-Norrlands Län och Nils Insulin ifrån Stockholms
Län, hvilka framställt obilligheten af ifrågavarande bevillningsafgift, sorn
i- Norra Länen, der jagt utgör en nödig binäring och nästan allmänt idkas,
skulle uppgå till ett så betydligt skattebidrag, att den blefve tryckande;
oeh hafva med bemälde Riksdagsfullmägtige sig förenat Johan Bengtsson
ifrån Wester-Norrlands Län, Anders Johansson ifrån Upsala Län, Erie
Hansson ifrån Örebro Län, Peter Persson ifrån Calmar Län, Olof Jeppsson
ifrån Blekinge, Nils Månsson ifrån Malmöhus Län m. fl.
Vid behandlingen af detta mål hafva förenade Utskotten inhemtat,
att Jan Eric Janssons vid nästförflutne Riksdagen yäckte motion, af enahanda
syftning, blifvit af Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieU
Iskotten afstyrkt i Utlåtande, N:o 7, (5 Sami. 2 Afdeln. 4 Häftet af Bihang
till Riks-Ståndens ProtocolF) som af samtlige Riks-Stånden bifölls.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget, anse
sig Utskotten böra anföra, att Utskotten väl erkänna vigten deraf, att lämplige
åtgärder vidtagas till rofdjurs utödande, hvarigenom de förluster förelommas,
eller åtminstone minskas, som af dem tillfogas landtmannen ; mea
att Utskotten icke tro detta ändamål kunna ernås på det af Motionairerne
föreslagna sätt. I Utskottens tanka skall ändamålet snarare befordras genom
Sevillnitigs- och Occon.-Vtskottets Bet. N:o j.
3
sersknde öfverenskommelse!’)' inom hvarje Län eller mindre district, angående
förhöjning i praemier för rofdjurs utödande och medelst lämplige förändringar
i Jagt-lagårne, samt derigenom att, vid fördelning af höter för
oloflig jagt, åklagare erhölle en betydlig andel, i hvilket afseende Utskotten
anse sig böra upplysa, att Kongl. Maj:t, på anledning af .Rikets Ständers,
i underdånig Skrifvelse N:o ny, härom gjorda framställning, dels genom
Nådig Kungörelse den 19 Junii i83o, med förändring i vissa delar
af 1808 års Jagt-stadga, bland annat förordnit, att böter, som, enligt berörde
Författning, ådömas, böra lika mellan åklagare och jagt-cassan fördelas,
dels ock; i Nådigt Circulaire-bref af samma dag, anbefallt Landshöfdingarne,
utom dem i Malmöhus och Gottlands Län, att uppmana invånarne
i Länen, att ingå öfverenskommelse!’ om bidrag till förhöjning i
skottpraemierne, hvarefter och sedan dylika öfverenskommelse!' från de fleste
Län till Nådig pröfning inkommit, desamma blifvit under den 28 December
1883 fastställda.
Vid sådant förhållande, och då härtill kommer, att fördelarne af
den föreslagna beskattningen hvarken kunna beredas utan intrång i egandeoch
dispositions-rätten till jorden, eller uppväga de olägenheter, sorn vid
afgiftens erläggande och controlers handhafvande skulle uppkomma, samt
det dessutom med principen för en utvidgad allmän nationalbeväring ej
synes fullt öfverensstämmande, om, medelst beskattning, rättigheten att begagna
skjutgevär inskränkes; så finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer alt bifalla Motionairernes
framställning, det bevillning, för utöfvande af jagt- och djurfångst,
må erläggas.
Hvilket dock, jemte 3:ne Ledamöters serskilda meningar i ämnet, vördsamt
underställes Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning. Stockholm
den 1 g April 1804.
Reservation:
Herr von Wahrendorff anförde: det han reserverade sig mot det
fattade beslutet på den grund, att lian egde mångfaldig erfarenhet af de
olägenheter, som åtfölja närvarande frihet för en hvar att begagna jagtbössa,
och hvarföre han med fägnad hade bemärkt Motionairernes försök att tillvägabringa
någon bättre reglering i anseende till jagträttighetens utöfvande.
Under närvarande förhållanden vore det ganska vanligt, att bonddrängar
äfvensom statfolk vid större herregårdar på söndagarne olofligen
4
Bevillnings- och Oecon.-Utskottets Bet. N:o 2.
genomslröfvade sine husbönders eller grannars skogsparker och, utan afseende
på förbjuden eller tillåten jagttid, dödade eller förstörde hvad helst
'villebråd, som kunde åstadkommas, samt med detsamma ofta nog, genom
vårdslöshet, förordsakade .skogseldar.
Herr von Wahrendorff trodde, att, om de föreshigne afgifterne för
rättigheten att begagna jagtbössa ansågos för höga, kunde man gerna minska
dem till endast 12 å 8 sk., om blott det Reglemeutariska i öfrigt liek
stå qvar. Detta senare trodde Herr von Wahrendorff redan vara godkändt
i de flesta civiliserade länder, der man beflitada sig om att vårda skog
och jagt.
Häruti instämde Herr Peijron.
Af Herr Hohenhausen:
Jag kan icke dela pluralitetens inom Utskotten beslut att afstyrka
erläggandet af bevillning på idkandet af jagt, af skäl att jag är fast öfvertygad
om, att en sådan bevillning skulle kraftigare än allt annat bidraga
till införandet i alla provincer af en lika förnuftig hushållning med nyttigt
villehråd, som nu med denna näringsgren i Norrland eger rum, tygenom
en sådan bevillning vunnes i hvarje provincé en mängd personer, som
hade interesse uti att bevaka cftsrlefnaden utaf stadgandena rörande jagt och
djurfång, hvilket svårligen står att vinna genom de inrättade jagtförbunden
allena. Dessa jagtförbund äro till personal inskränkta och tili nitet
för saken, jag fruktar, ephemeraire beskaffenhet.
Antages deremot bevillning å jagt, skola nyssnämnde föreningar
erhålla ett varaktigt bestånd till både oeconomisk och physisk nytta för
Nationen, — oeconomisk, ty jagten är en näringsgren för idkaren, oell villebrådet,
om dermed förnuftigt hushållas ett godt och ymnigt födoämne,
hvem kan förneka det? — Physisk nytta, emedan jagten i alla länder erkännes
vara ett på en gång lifvande och stärkande nöje, som är af verkligt
behof hos oss, då våra nöjen mer och mer inskränka sig till mat och
spelborden samt dryckeslagen, skall yppighet, flärd och försoffning utgöra
ungdomens nöjen, må vi fåfängt vänta någon framtida duglighet af dem.
Jag tror ingen jägare skulle vilja neka eli bidrag för vinnande af
det ändamål, alt med jagten tillbörligen förfares — han ser nu huru äggen
borttagas, huru honan ofta skjutes på ungarne, oell huru, utan allt interesse,
de fleste landtmän blunda för detta lagstridiga förhållande, som Kronobetjeningen
icke förmår hindra, äfvensom han finner huru otillräckliga jagLeassorne
äro att efter behof' belöna ulödandet af rofdjuren.
Ut
-
Utvikning!- tt/i Gecen,-Utskottets Bet, /V':« a.
S
Utskotten hafva hufvudsakligen grundat sitt afstyrkande på den förutsättning,
att en bevillning å idkandet af jagt, skulle vara ett intrång uti
egande- och dispositions-r ätten af jorden; samma ogrundade skäl skulle likaväl
kunna anföras emot bevillning å brännvinsbränning och flesta speciela
skattebidrag som dervid för serskild industri kan ega rum.
I flere länder skattar jordegaren för jagträttigliet, utan afseende på
om de idka jagt eller iclje, och inkomsten går till Skattkammaren, hvaremot
hos oss aldrig kan fråga uppstå att bidraget skulle utgöras utaf andra
än dem, som vilja idka jagt på egen grund eller med behörig tillåtelse af
egaren på andras; och denna afgift för öfrigt uteslutande användas till Landtmännens
fördel, utrotande af rofdjuren.
Att begära ett förbud för andra än Jägare, att bära gevär och öfva
sig med skjutande, anser jag högst olämpligt, men är deremot fullt öfvertygad,
Rikets Ständer åstadkomma ett verkligt gagn om de bifalla, att intill
nästa Riksdag, en årlig bevillning å idkandet af jagt må åläggas och
uppbäras inom hvarje Län, till det belopp , som kan öfverenskommas , på
sätt sorn för åtagande och uppbärande af Curhus-afgiften stadgadt är;
dock icke högre än 24 sk. för dem af allmogen ' och 1 R.dr af alla andra
, samt, att inkomsten uteslutande användes till prcemier för rofdjurs
utödande inom Länet, och att redovisningen för dessa medels användande>
ärligen uti en allmän Kungörelse, af Konungens Befallningshafvande
meddelas.
Uti Norrland, der redan till invånarnes stora förmon, en god hushållning
med villebrådet iakttages, är visserligen icke af behof att afgiften
högre åtages än 1 å 2 sk. för allmogen, och dubbelt för dem af andra
classer, och denna lindriga afgift skulle dock bidraga till jägarnes egen fördel
genom ett högre praemiebelopp å fällandet af rpfdjur, hvilka, synnerligast
räfyar, borttaga mycken fogel under liggetiden»
JHAang t Hl Jl, »fr; Trot, i834»' 5 Samt. 2 A/det.
2:dra Häftet.
2
STOCKHOLM, i834; hos J. A. WaMdÖm.
B ev.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
)
Nio 3.
Ankom till Exp.-TJtsk. den II Junii.
Betänkande, angående grunderne för förändrade föreskrifter
om bränvinsbränningen och hvad dermed har gemenskap.
Jemte det Kongl. M;ij:t uti Nådig Skrifvelse den 8:de sisll. Februarii
tillkännagifvit, ali Kongl. Majit, betänkt alt, till inskränkning af bränvinels
öfverdrifna och skadliga bruk, bidraga genom alla åtgärder, som i
denna hushållsgren af Kongl. Majit bero, har för afsigt, att inskränka
tiden för bran vinsbränningens utöfning i allmänhet till endast Sex månader
af året, och meddela bestämdare Stadganden emot missbruk vid
redskapens form och sammansättning samt utfärda förnyade föreskrifter,
»ingående minut försäljning af bränvin; hafva inom Riks Stånden motioner
och yttranden i ämnet blifvit framställde:
Ilos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
tf Herr Grefve Lewenhaupt, Patrik, Herr Grefve Horn, Herrar Friherrar
ne Boye, QLudvigf) Toll, (Gustaff) von Strokirch, Löwen, Sprengtporten
och Palmstjerna, samt Herrarne Montgommery, Ramsay, Carleson,
Rothlieb, Axel Fredric, Charpentier, Gripenstedt, von Wahrendorff, af
Robsahm, Stedt, von Troil och af Ekenstam.
Hos Högvördige Preste-Ståndet:
ef Herrar Biskopparne, Doctor af Wingård, Doctor Faxe, Doctor Thyselius,
Doctor Hedren och Doctor Franzéll, Herrar Professorerne Doctor
Engeström, Doctor Hasselroth och Doctor Agardh, Herrar Prostaine, Doctor
Elfström, Doctor Björkman, Doctor Hvasser, Doctor Ruus, Doctor Heurlin,
Doctor Petersson, Doctor Bexell, Rosen, P. P. Svedelius, Bjursten,
Öhrnberg, Mittag, Ödmann, Ahlqvist, Edvall, Stenhammar, Östberg, Nordin,
Holmström och Astrand samt Herr Kyrkoherden Bergvall:
inom Hällofl. Borgare-Ståndet:
»f Herrar Leffler, Petre, Halling, Rubin, Andersson, Machel, Wijkman,
Hessle, Egnell, Olbers, Cederborg, Levin, Warn, Helleday, Helsingius,
Amberg, Langenberg och Wijk;
Bih. till R- St. Pret. iS34. 5 Samt. i Afd. i
3:dja Häftet.
a
B ev.- ocfi. Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 3.
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Riksdagsmännen ifrån Malmohus Län: Tufve Månsson, Anders Nilsson
och Nils Månsson; ifrån Stockholms Län: Nils Insulin, Jan Petter
Jansson, Eric Ersson och Gustaf Larsson; ifrån Södermanlands Län :
Gustaf Gustafsson; ifrån östergöthlands Län: Samuel Andersson, Lars
Jönsson, Olof Olofsson, Anders Andersson, Anders Nilsson och Botvid
Jonsson; ifrån Skaraborgs Län: Anders Brisman och Lars Larsson; ifrån
lilfsborgs Län: Anders Danielsson, Lars Larsson Och Hans Jansson;
ifrån Götheborgs och Bohus Län: Lars Hansson, Olof Svensson och Olof
Eriksson; ifrån Kronobergs Län: Sven Heurlin, Johan Christoffersson
och Göran Jonsson; ifrån Christianstads Län: Per Nilsson, Per Jonsson
och Jöns Jönsson; ifrån Westernorrlands Län: Johan Olof Däldberg,
Erik Svanberg, Johan Bengtsson och Nils Strindlund; ifrån Jönköpings
Län: Johannes Andersson, Johannes Svensson, Peter Jönsson, Anders
Pålsson och Per Persson; ifrån Blekinge Län: Vice Talmannen Jon
Jonsson, Ola Jeppsson, B- G. Appelqvist och Olof Månsson; ifrån Wermlands
Län: Bengt Eriksson, Johan Erik Jansson, Olof Olsson, Jonas
Kylander, Johannes Olofsson och Per Ersson; ifrån Calmar Län: Johannes
Andersson, Peter Persson, Nils Magnusson och Samuel Jönsson;
ifrån Hallands Län: Peter Andersson, Bengt Gudmundsson och Anders
Svensson: ifrån Stora Kopparbergs Län: Erik Ersson; ifrån Jemtlands
Län: Erik Nilsson oell Anders Mårtensson; ifrån Westerbottens Län:
Jöhan Larsson (Viklund, Olof Olofsson och Anders Normark; ifrån Örebro
Län: Anders Eriksson, Nils Persson och Lars Olsson; ifrån Gefleborgs
Län: Erik Persson; ifrån Upsala Län: Johan Andersson och Nils
Larsson; samt ifrån Westmanlands Län: Erik Ersson och Anders Andersson;
hvilka motioner blifvit remitterade dels till Bevillnings-, Lagoch
Oeconomie-Utskotteu gemensamt» dels serskildt till något af desse
Utskott.
§* r.
Vid granskning af Motionerne hafva Utskotten funnit, det en Motionair
e, Jonas Kylander ifrån Wermland, föreslagit, att bränvinstill verkningen
måtte helt och hållet förbjudas, hvilken fråga således först torde
till besvarande böra upptagas; och som bränvinsbränningen under en
längre tid utöfvat det inflytande på jordbruket, att densamma för närvarande
icke utan menliga påföljder kan derifrån skiljas, samt sjelfva
varan äfven närmat sig till ett behof för nationen, anse,
B ev.- cch Oecon.-TJtsh Betungande IV.-o 3.
3
Utskotten nSgot afseende å berörde motion icke kunna
fästas.
§• 2.
Då i Öfrigt flere motioner åsyfta serdeles genomgripande förändringar
i nu gällande föreskrifter om bränvinsbränningen och dermed gemenskap
egande ämnen, hafva Utskotten ansett lämpligast för en ändamålsenlig
behandling af ärendet, att nu föreslå allmänna grunder för rättigheten
och vilkoren af bränvinstillverkning, samt beskattningen deraf,
och att i sammanhang dermed besvara motionerne, så vidt de sträcka
sig till de i dessa delar föreslagna förändringar, hvilka väsendtligast
kunna innefattas i följande momenter:
ilo Att en gräns måtte bestämmas emellan liusbehofs-och fabriksbi
än vinsbränning, samt den förra vara medgifven alla jordegare med en
mindre pannerymd och den senare tillåten för hvar och en, som dertill
sig anmäler med hvad redskap sorn helst;
2:0 Att husbehofs-bränvinsbränningen måtte upphöra samt tillverkning
af bränvin endast fabriksmessigt få utöfvas och vara en och hvar
tillåten;
3:o att Städernes bran vinstill verkningsrättighet måtte alldeles- upphöra
och en sådan rättighet hädanefter åtfölja endast jord på landet;
4:o att, till hämmande af bränvinets omåttliga bruk, genom förminskad
tillgång och varans fördyrande, icke allenast tiden för bränvinsbränning
måtte inskränkas och beskattningen å tillverkningen förhöjas,
utan ock all slags konst-apparat förbjudas och endast enkel bränvinsbränningsredskap
tillåtas till begagnande med en bestämd construction
och inskränkning i den nu lofgifna pannerymden.
5:o att beskattningen å bränvinsbränning måtte fästas antingen vid
redskapen eller tillverkningen och de hittills erlagde bevillnings-afgifter
af hemman- och stadsjordsvärdet samt för öfverproduction försvinna;
6:0 att öfverlåtelse af den bränningsrättighet, som innehafvare deraf
icke sjelf begagnar, hädanefter ej måtte få ega rum.
§.3.
Innan Utskotten meddela hufvudsakligt yttrande öfver de nu framställde
förslag, angående bränvinsbräningens utöfning, anse Utskotten
sig böra angifva de grundsatser, hvarpå Utskottens åsigter i ämnet sig
stödja.
4
Dev- och Oecon.-Uisk. Betänkande N.-o 3.
Sorn en ymnig lillåäng på bränvin, i förening meri lågt pris derå,
bidrager lill ett omättligt och skadligt förtärande af denna vara inom
nationen, hafva Utskotten funnit, att åtgärder böra vidtagas, till fördyrande
af bränvinet oell minskning i tillgången derpå; och då det utgör
en fördel för jordbrukaren att lill bränvinsbränning kunna använda sine
understundom i annan väg oafsätlbara producter af jorden, dels för eget
behof, dels till afsalu och dels för att till ladugården anskaffa ett tjenligt
ulfodringsämne, hafva Ulskolten ansett bränvinsbrännings-rältigheten
böra, såsom en jordbrukets förmonliga tillhörighet, ulslutande åtfölja
jord på landet och i Städerne.
§•4* - . .
Med tillämpning häraf, finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka, att
brätt vinsbränningen må såsom fabriksnäring bedrifvas; hvaremot
Utskotten, i likhet -med hvad i irsla Art. 2 §. af
j 83o års Förordning om bränvinsbränningen finnes stadgadt,
föreslå, att branvinsbrännings-iåltighelen må på landet
åtfölja hemman och hemmansdelar med åsatt mantal
efter Jordeboken, bebyggda, med serskild åbo försedde
utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller
extra-ordinarie rotering deltaga eller rote fri hets—äfg i ft utgöra,
äfvensom icke roterade, men med serskild ränta till
Kongl. Majit och Kronan eller lill Innehafvare af Kongl.
Majlis och Kronans rätt beiagde torplägenheter, samt i Städerne
den lill hvarje Stads område hörande jord.
§• 5.
Då Utskotten hysa den öfvertygelse, att de sammansatte elier konstbränneri-redskapen,
genom den dermed till betydlig höjd uppdrifne produetion,
synnerligast bidraga till en öfverflödig tillgång på bränvin och
lågt pris derå, hvilka omständigheter Ulskolten redan uppgifvit såsom
befrämjande fyllerilasten, hafva Utskotten, dels för alt, så vidt det i
denna väg låter sig göra, hämma ett omättligt bränvinssupande genom
en förminskad tillgång, och dels i beli aktande deraf, all bränvinsbränningen,
sådan den 1111 bedrifves, kan, ulan afsaknad för jordbruket, hvars
förmon den egentligen bör afse, tåla inskränkning, funnit nödigt att,
genom förändrade föreskrifter i afseende på redskapens beskaffenhet,
åstadkomma ett förminskadt lillverknings-belopp, för hvilket ändamål
Utskotten föreslå, att
B ev.- och Occon.-Utsk. Bestänkande N.o 3.
5
bränvinsbränning hädanefter må utöfvas med enkel redskap,
hvartill , med afseende å besparing af bränsle, endast
mäsk värmare, utan rectificalions-apparat, bör få begagnas,
samt alt all amian konst-apparat förbjudes.
§• 6.
Till enkel redskap räknas parma med hatt, bröst och nfkylnings
redskap;
hvaremot ali annan apparat, med undantag af mäskvärmare,
anses höra till konstredskap.
För att undanrödja alk underslef i afseende på redskapens construction,
hafva Utskotten ansett nödigt bestämma, att panna icke får vara
lägre än sex turn ifrån bottens kant till bröstets kant in vändigt och pannans
öppning icke större än hälften af pannbottnens diameter; att i fy 11-  ningslucka på hatt eller bröst till panna utan mäskvärmare ej må finnas;
att halsen icke får vara högre än 3 tum; att hattens rymd ej må
öfverstiga två tredjedelar af pannans; att, å inmurad panna, murningen
icke får gå högre än på halfva halsen; och alt, vid utröntmde af pannans
innehåll, densamma uppmätes ifrån bottnen till halsens nedre kant;
Ifvensom Utskotten, vid mäskvärmares begagnande, fästat sådane vilkor,
att densamma må användas endast för tillmäskningens uppvärmande
och icke öfverstiga pannans rymd med mera än en femtedel, samt
i«ke vara inmurad eller af eld vidröras.
§• 7-
Med bibehållande af det lii'tills vanliga maximum i pannerymd af
90 kannor, anse Utskotten en panna af nämnde storlek böra vara
del högsta, som af jordegare på en bolstad eller egendom,
som nyttjas under eget bruk, må till bi än vinsbrän
ning
begagnas; hvarvid jemväl bör iakttagas, alt den panlierymd,
hvarmed egare eller innehafvare af jord är berättigad
att bränna, icke må fördelas i flere nannor, utan
skall bränvinsbränningen utöfvas endast med en panna;
finnande Utskotten, alt egare af tvänne eller flere egendomar
på landet må vara öppet lemnadt alt antingen på ett
ställe för alla eller vissa af egendomames sammanslagna
värde, eller ock på hvarje af dessa egendomar idka brän
vinshränning
med den pannerymd, som efter jord värdet får
begagnas.
6
Ser.- och Oecon.-TJtsk. Betagande N.o 3;
§. 8.
livad i sistnämnde omständighet beträffar Städernes jord, finna Utskotten
skäligt tillstyrka,
att af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden
tillhör Staden, må bero att, i den ordning, som uti
hvarje Stad för beslut om Stadens inkomst eller utgift iaktt3ges,
bestämma, huruvida den bränvinsbränning, hvartill
Staden, efter värde af de serskilde jordlotterne, är berättigad,
skall åt desses innehafvare upplåtas eller för Stadens
gemensamma räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen
skall ske med serskilde pannor efter hvarje jordlotts värde,
eller ock i ett eller flere sammansatte verk efter alla
eller flere jordlotters sammanslagne värde; men att åter i
de Städer, der jorden är med egande rätt fördelad på Sta•
dens invånare, det må ankomma på det beslut, som ibland
dem af pluralileten, beräknad i mon af jordvärdet, fattas,
samt att, i den händelse förhållandet är blandadt, enahanda
grunder skola följas, under förbehåll likväl, att, derest
Kongl. Majit ej, i betraktande af serskilde omständigheter,
annorlunda redan förordnat eller framdeles förordnar, stadgandet
om högsta pannerymden skall för sådane föreningar
tjena till efterrättelse; börande för öfrigt, vid utöfningen
af Städernes bränvinsbrännings-rättighet, iakttagas, att de
brännerier, som hädanefter för detta ändamål anläggas,
varda utom Stadens staket på lämpligt afstånd iffån andra
byggnader uppförde.
§• 9-
För att i möjligaste måtto undvika förändring af den enkla bränvinsbrännings-redskap,
som hittills varit begagnad, finna Utskotten skäligt
föreslå,
att den pannerymd, som får nyttjas, må bestämmas efter
innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med den
i 3 §. af j83o års förordning om bränvins-bränningen intagne
tariff, hvilken under I^:o i härjemte bifogas.
Eev.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N-o 3.
7
§• IO’
Med afseende på den hastighet i averkningen, som kan åstadkommas
genom begagnande af mäskvärmare, anse Utskotten,
att den nu föreslagne pannerymden bör, då mäskvärmare"
nyttjas, med en tredjedel förminskas.
§. ir.
Då Utskotten antagit, att bränvrnsbrä»nings-rättigheten bör åtfölja
jorden, finna Utskotten skäligt tillstyrka,
alt i det egendomsvärde, hvarföre bränvinstillverkning får
ntöfvas, ej må inbegripas någon öfverflöds-åbyggnad eller
sådan, sorn öfverstiger en femtedel afjordens taxeringsvärde,
med afseende hvarpå skillnad bör af Taxerings-Comiteerne
uppdragas emellan nödig och öfverflödig byggnad,
der den finnes.
§. 12,
För att med rättvisa och billighet tillämpa grundcrne för bränvinsbrännings-rättigheten,
hafva Utskotten funnit sig för större egendomar,
hvilka, med en större tillgång af jordproducter, kunna vara i behof af
en mera utvidgad bränvinsbränning, böra bereda tillfälle dertill; och få
Utskotten derföre föreslå,
att, för egendomsvärde af 22,5oo Rrdr och derutöfver, må,
utan förminskning i pannerymden, begagnas en panna om
<)o kannor, jemte mäskvärmare, hvilken förmon äfven bör
i proportion tillkomma egendom i värde öfver i5,oooR:dr
och intill förstnämnde belopp.
§. i3.
Sorn Utskotten anse bränvins-bränning icke vara för jordbruket erforderlig
under hela året, och en förkortning i bränningstiden äfven kan
i betydlig moa bidraga till en förminskad tillgång på bränvin, finna
Utskotten sig böra föreslå,
att tiden för bränvins-bränning må inskränkas till sex månader
om året, ifrån den i November till April månads
slut; hvar och en till bränvinsbränning berättigad likväl
öppet lemnadt, att vid mantalsskrifning uppgifva, anlin
-
/
8 Eev.- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N.-o 3,
gen lian vill begagna hela eller halfva denna termin, eller
elen första eller senare häl flen deraf, med skyldighet, i händelse
första hälften af terminen begagnas, alt sjelf vidkännas
kostnaden för redskapens försegling; och kommer afgiften
för bränvinsbränning alt, i förhållande derefter beräknas.
§• i4.
Beträffande bevillnings-afgiflerne för bränvins-bränning, finna Utekotten
skäligt föreslå den förändring i nu varande beskattning,
att ej mindre den utöfver minimibeloppet stadgade afgift
af En skilling för hvarje kanna bränvin, som om året tillverkas,
än ock den efter, hemmans- och' Stadsjordsvärd*
utgående bevillning må upphöra, samt att afgiften hädanefter
fästes endast vid redskapen, beräknad efter en billig
grund af den tillverkning, som med den kan åstadkommas,
i hvilket afseende Utskotten antagit, alt för pannor till
och med 16 kannor skatten bör utgå efter 8 sk. för kannerymden;
ifrån 16 kannor till och med 3o kannor efter
en tillökning af i sk. på kannerummet; ifrån 3o kannor
till och med 4o kannor, efter tillökning af 2 sk. på kannan;
ifrån 4° kannor lill och med 5o kannor efter tillökning
af 3 sk. på kannan; ifrån 5o kannor till och med 6o
kannor efter tillökning af 4 på kannan, ifrån hvilken
sistnämnde kannerymd lill och med go kannor, då
vid produetionen någon förmon af ökad braavins-qvantitet
på pundet icke vinnes, afgiften tillökas med i sk.
på kannerummet, hvilket förhållande af bilagde tariff N:o
a närmare utvisas.
§. ,5.
Då Utskotten föreslagit, att pannerymden, om mäskvärmare begagnas,
skall med en tredjedel förminskas, anse Utskotten någon serskild
afgift för mäskvärmare icke böra ega rum i annan händelse,
än då den nyttjas till den för egendom Öfver i5,ooo R:dr
värde tillålne pannerymd, hvarvid bör iakttagas, att, efter
förhöjning å pannerymden af 5o proeent, afgiften beräknas
med tillökning af 2 sk. på kannerummet utöfver hrad för
en
Bevilln.- och öecon.-TJtsk. Betänkande N.o 3. -q
en 90 kannors panna belöper, på sätt tariffen närmare ut
visar.
S- l6*
Hos Utskotten liar väl fråga förekommit, om någon viss tid borde
bestämmas, hvarunder innehafvare af pistoriska verk eller konstbrännerier
skulle, såsom en billig ersättning för den förlust, som kommer att
drabba dem genom desse inrättningars upphörande, tillåtas att desamma
vidare begagna; men som Utskotten, vid närmare öfvervägande häraf,
funnit en sådan tillåtelse dels i betydlig mon och för en längre tid motverka
det åsyftade ändamålet af förminskad tillgång på bränvin och dels
föranleda ett kännbart lidande för de enkla pannorna, hvilka, med dea
föreslagne högre beskattningen, kunna mindre än förut täfla med konstbrännerien
i tillverkningens afsättning, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att rättigheten , att till bränvinsbränning begagna annan redskap
än den Utskotten föreslagit, må upphöra så snart den
n}ra Författningen om bränvinsbränningen blir till efterlefnad
gällande.
§• *7-
Hvad angår den af en del Motionairer väckte fråga, huruvida öfverlåtelse
på annan person af bränvinsbrännings-rättighet, som innehafvare
deraf icke sjelf begagnar, hädanefter må ega rum, så.enärbränvinsbrännings-rältigheten
bör åtfölja jorden och Utskotten icke funnit
skäligt, att innehafvare af jord skulle förbjudas att på annan person öfverlåta
en jorden tillhörande rättighet, den han icke sjelf utöfvar, helst
en sådan öfverlåtelse icke kan blifva för någon annan förnärmande, anse
Utskotten sig böra tillstyrka,
att den hittills lofgifne transporlrättigheten i berörde afseende
äfven hädanefter må fortfara, hvarvid, utom de föreskrifter,
som derom redan linnas i nu gällande Författning
upptagne, Utskotten likväl anse det vilkor böra fästas, att
innehafvare af bränvinsbrännings-rättighet, då han densamma
på annan person öfverlåter, jemväl skall ansvara för
öfverträdelser emot Författningarne om bränvinsbränningen,
sorn af en sådan person kunna begås; och få Utskotten'
Bih. till R. St. Fröt. 1834. S Sami. 2 Afd. a
3:dje Häftet.
1<5 Sevilln.~ och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.-o 3.
i sammanhang härmed, föreslå, att då flere åboer å samma
hemman eller å serskilde hemman inom samma byalag
förena sig om en gemensam utöfning af deras bränvinsbrännings-rättighet
med en gemensam panna, bränvinsbrännin
gen
bör verkställas på viss uppgifven lägenhet inom hem
manets
eller byalagets område, i hvilka omständigheter Utskotten
uti det reglementariska vilja föreslå de Stadgande!),
som, till förekommande af missbruk, kunna finnas af nöden.
§• '»8.
Vidkommande de i åtskillige motioner framställde yrkanden , dels
att minuterings-rättigheten af bränvin målte hvar och en tillåtas emot
afgifter lill Staten, och dels att berörde rättighet måtte alldeles upphöra
eller åtminstone krogarnes antal inskränkas; så enär Utskotten anse en
obegränsad minuterings-rältighet af bränvin understödja fyllerilasten,
samt att åter ett allmänt förbud emot minutering* åf bränvin skulle föranleda
till lönnkrögeri, finna Utskotten sig icke kunna biträda dessa motioner
i vidsträcktare måtto, än alt Utskotten tillstyrka:
det nödig inskränkning i minuterings-rättigheten må vidtagas,
i hvilket afseende, äfvensom angående beskattningen
af denna rättighet, Utskotten vilja meddela yttrande i det
Betänkande, som kommer att åtfölja Förslaget till reglementariska
föreskrifter om bran vinsbränningens utöfning ;
i sammanhang hvarmed Utskotten gemensamt med Lagutskottet
äfven torde få besvara öfrige delar af de i ämnet
framställde motioner.
Hvad Utskotten här ofvan föreslagit, varder till Rikets IJöglofl. Ständers
pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Flere Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 10 Junii 1834»
Bevilln.- och Occon.-TJlsk. Bctäande N.o 3.
it
N:o
i.
Pannerymtls Tariff.
För hemman, lägenhet eller stadsjord, som i värde dnderstiger, eller uppgår till
0«h med 500 B:dr, må begagnas en pannerymd af.
För ett värde öfver 500
750
1000
2000;
3000
4000
5000
6000
7000
8000
9000
,40 000
11,000
12 000
13 000;
14 000,
lill och med 750:
— — — 1000
_ _ _ 2000
__ __ _ 3000:
_ — _ 4000;
_ _ _ 5000;
_ _ _ 6000
_ _ _ 7000.
_ _ _ 8000:
_ _ _ 9000
_ _ _ 10 000
_ _ —11000
_ _ —12 000
_ — —13 000
- — —14 000
—15,000
20
25
30
35
40
45
50
55
60
65
70
75
78
81
84
87
90
•jtdel.
Ka.
Då mäskvärmare nyttjas, förminskas pannerymden med
Den pannerymd, som för egendom öfver 15,000 R:drs varde får begagna*, jemt*
mäskvärmare, utan förminskning i pannerymden, beräknas
för ett värde öfver 15,000 till och med 16 000 B:dr till 65 kannor.
16000
17.000
18.000
18 900
19,800
20,700
21,600
17,000
18 000
18 900
19 800
20700
21.600
22,500
_ _ 70
— — 75
— — 78
— — 81
— — 84
— — 87
— 90
Beilin.- ocli Oecon.-UtsfL Betänkande; fä&S- *
N:o 2«.
Tariff på Pannerymdsrafgijten r
panna — -- - 2' R:dr'
13
«-
. —
2:
8.
11
—
—-
—
2:
16.
15
—--
—-
_
. —
2:
24.
16
,
-
— —
2:
32.
17
..
V
a
& sk-
3:
9*-
18
•ås
iö* -
3:
36.
19
—-
_
a
n- -
4:
>7-
20
a
12. -
5:
21
....
—-
a
i3.. -
5:
33..
22
.
å
14. -
6:
20.
23
.
—-
å
i5. -
7:
9*
24
å-
16. -
8:
25
å
i j. -
8:
4r.
26-
—
—
å:
18. -
9:
36.
27
—
.
a
19* -
10:
33.
28
—-
a
2 o*. —
11:
32.
29
• —-
å
21. -
12:
33.
30
å
22. -
13:
36.
31
-i
k
24- “
15:
24.
32
å
20. -
17:
16.
33
—
å
28. -
19:
12.
34
,
å
3o. -
21:
12.
35
ä
32. -
23:
16:
36
—
►å
34. -
25:
24.
37
a
36. -
27:
36..
38
a
38. -
30:
4-
39
a
4o. -
32:
24.
40
—
k
42. -
35:
—
41
a
45. -
38:
21.
42
å i
R:dr -
42:
—
43
—
a 1:
3. -
45:
38
44
h 1:
6. -
49:
24.
45
•
a 1:
9* ~
53:
21.
46
-r-
a 1:.
12. ~
57:
24,.
47
å 1:
i5. -
61:
33.
48
a 1:
18. -
66:
—.
49
a 1:
21. -
70:
21.
56
.
å i:
24. -
75:
—
51
*
å 1:
281 -
80::
36.
52
—
ä 1;
32. -
86:
32.
8; sk., per kannerum.
Bevillh.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N'.o: 31
Fou 53 kannors
panna
. a- 1: 36.
92: 361
54
— ■
—
å 1: 40.
-
99: —
55
—
—
a 1: 44*
105: 20.
56
—
—
å 2: —
-
112: —
57
—
—
å 2: 4.
_
118: 36.
58
—
—
å 2: 8,
_
125: 32..
59
—
—
å 2: 12.
132: 36.
60
—
—
a 2: 16:
140: —
61
—
—
k 2: 18;
-
144: 42..
62
—
—
å 2: 20.
-
149: 4o.
63
—
—
a 2: 22.
-
154: 4»
64
—
—
å 2: 24.
-
160:
65
—
—
å 2: 26!
-
165: ,0.
66
—
—•
å 2: 28.
-
170: 24.
67
—
—
å 2: 3o.
-
175: 42.
68
—
—
a 2: 32.
—
181: ,6i
69
—
—
a. 2: 34.
-
186: 42.
70
—
—-
a 2: 36.
—
192: 24.
71
—
—
å 2: 38.
_
198: 10.
72
—
—
a 2: 40,
_
204': —
73,
—
—
as 2: 42.
_
209: 42.
74
—
—
å 2: 44.
-
215: 40.
75.
—
—
a 2: 46.
-
221: 42.
76:
—
—
å 3: —
_
228:
77
—
—
a 3* 2.
-
234: I0.
78
—
—
å 3: 4.
-
240: 24.
79
—-
—
a- 3: 6i
_
246: 4*.
80
-—
—
k 3: 81
.
253: ,6..
81
—
-—
å 3: 10.
_
259: 42.
82
—
—
a 3: 12.
-
266r 24.
83
—
—
å; 3: 14.
.
273: 10.
84
—
—
a 3: 16.
-
280: —
85
—
—
h 3r 18.
-
286: 42.
86
—
—
åt 3: 20*
-
293: 40.
87
—
—
a 3- 22-
-
300:. 42.
88
—
—
å 3: 24.
_
308: —
89
—
—.
k 3: 26.
-
315: 10..
90
—
—
å 3: 28.
-
322i 24..
»4 mäsk värmare nyttjas tiH den for egendom öfver r5,ooo R:ds värde tillätnepanneryrnd,
beräknas afgiften, efter 5o proeents förhöjning; å pannerymden, med fortgående
tillökning af » sk. p& kaonerummet,. utöfver hvad för em go> kannors panna, belöper,
nemligen t
För 91 kannors- pantierymd ä 3ir 3o. - 329: 42.-
92 — — a 3: 3a;. - 337: 16.
93 — — a 3:. 34, - 344: 42.
»4
B esvi Un.- och OeconJJlskotlets Betänkande JV.o 5.
För 94 kannors
pannerymc
k
36.
-
352: 24.
95
—
—
ä 3
38.
-
360: 10.
96
—
—
a 3
4°-
368: —
97
—
—
a 3
42.
-
375: 42.
98
—
—,
a 3
44-
_
383: 40.
99
—
—
å 3
46.
_
391: 42.
100
—
—
ä 4
_
400: —
101
.—.
-—
ä 4
2.
_
408: 10.
102
—
—
å 4
4*
_
416: 2.4.
103
.—
—.
a 4
6.
_
424: 42.
104
—
—
å 4
8.
_
433: 16.
1C5
—
—
ä 4
IÖ.
--
441: 42.
106
—*
—
a 4
12.
450: 24-
107
——
—
a 4
.4-
_
459: 10.
108
—
—
ä 4
16.
-
468: —
109
—
—
k 4
18.
-
476: 42.
110
—
—
å 4
20.
-
485: 40.
lil
—
—.
k 4
22.
.
494; 42.
112
—
—
å 4
24-
_
504: —
113
—
—
k 4
26.
_
513: 10.
114
—
—
å 4
28.
_
522: 24.
115
—
—
k 4
3o.
531: 42.
116
—
,—
å 4
32.
541: 16.
117
—
.—
å 4
34.
_
550: 42.
118
—
—
å 4
36.
560: 24.
119
—
—
å 4
38.
_
570: 10.
120
—,
k 4
4o.
580: _
121
—
a4
42.
_
589: 42.
122
—.
«—
å 4
44.
-
599: 40.
123
—
*—
a 4
46
-
609: 42.
124
>—
— 1
a 5
_
620: —
125
—
—
å 5
2.
_
630: io.
126
—
—
å 5
4-
_
640: 24.
127
—
ä 5
6.
-
650: 4^-
128
—1
—
å 5
8.
_
661: 16.
129
—-
—
å 5
10.
_
671: 4a.
130
—
—.
å 5
12.
682: 24.
131
—
—
å 5
i4*
693: io.
132
—
(i
å 5
16.
704: —
133
k 5
■8.
714: 42.
134
—*
—
å 5
20.
_
725: 40.
135
—
—
ä 5
22.
-
736: 42.
Bevilln.- och Octon.-Ulsk. Betänkande IV:o 3.
Reservationer.
i:o af Herr Grefve Frölich, G.E.: ”1 egenskap af Ordförande uti de
sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
har jag icke varit i tillfälle tillkännagifva min åsigt i afseende å de fattade
beslut rörande grunder för bränvins brännings-rältigheten, hvilka nu öfverlemnas
till Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande, och då jag icke för enskild
del kan biträda de principer, sorn, genom pluralitetens beslut, blifvit uttalade,
så begagnar jag den utväg, mig blifvit lemnad, att deremot anmäla min
reservation, och inskränker densamma dertill, att jag ansett såsom fördelaktigt,
det så väl husbehof?- sorn fabriks-bränvins-bränning hade blifvit tillåten,
med inskränkt pannerymd och lindrig skatt för den förstnämnde,
samt för den senare med all slags tillverknings-apparat inom 90 kannor*
pannerymd, men med dryg skatt, lämpad efter productions-förmågan.”
”Till vinnande af den moraliska syftning, hvartill allmänna rösten
gifvit anledning, att förminska tillgången på bränvin och fördyra varan,
har jag trott säkraste medlet vara, inskränkning inom viss tid för ulöfningen
af bran vins-bränningen samt hög skatt på tillverkningen, men att lägga
strängare band på industriens förkofran i detta, som allt annat afseende,
tror jag icke lända till allmänt och enskildt gagn.”
Med Herr Grefve Frölich förenade sig Herr M. von Wahrendorff
och Herr Hallgren.
2:0 af Herr Grefve Horn, C. F.: ”Emot de förenade Utskottens förslag
lill grunder för en blifvande bränvins-brännings-rättighet, får jag till
alla delar mig reservera.”
”Jag skulle, äfven med antagandet af den paradox, alt brån vinsbränningen
är för jordbruket en uteslutande rättighet, dock bestrida, att
den är för jordbruket förmonlig så som denna näring allmänneligen bcdrifves
i Sverige; men vill gerna medgifva, att den kan vara för jordbrukaren
vinstgifvande såsom binäring. Regering och Ständer hafva under ett
halft sekels förlopp oaflåtligt arbetat på dess häfdvunna bestånd, och den
hårdt beskattade jordbrukaren, i ett land utan mynt och med ett ytterst
inskränkt rörelse-capital i papper, kan rättvisligen ej förebrås ätt hafva
tillgripit det sätt som erbjöds, att, genom producerandet af en begärlig
Vara, skapa sig en inkomst utan serdeles förlag. Jag skulle derföre anse
det lika oklokt som 01 ättvist, att nu söka motverka husbehofs-bränningen
på annat sätt än genom vidtagande af den naturliga utväg, att jordbrukaren,
med minskade skatter och ulan förlägenhet för bytesmedel eller bri
-
Sevilla, och Oecon.- Ulsh. Betänkande 2\T.o B.
stumle förlag lill en förbättrad landthushållning, insåg sin fördel vid frånträdaudet
af bränvins-bränningen åt den fria tällan emellan dem, som förmoniigast
för landet kunde bedrifva denna näring.”
”Man borde derföre, med afseende på närvarande missförhållande, lemna
den egentliga busbehofs-bränningen fullkomligt ostörd, måhända alldeles
obeskattad, men beskatta den större bränvins-iillverkningen såsom en
näring, hvilken väl icke borde undertryckas, men icke heller i bogsta
måtto uppmuntras, förr än landets financieia ställning och deraf beroende
oeconomiska tillstånd sådant medgåfve.”
”Jag respeeterar den mägtiga opinion, som fordrar nationens emanciperande
utur brän vins-oket, ehuru jag ej kan godkänna den väg, hvarpå
man söker vinna målet. Det torde nu mera vara förgäfves att vilja bestrida
bränvinets bruk i Norden såsom en nödvändighetsvara; naturen uttalar
deröfver sin ojäfaktiga dom, och fdantropen bör ej vilja mer än hämmandet
af en öfverflödig bränvins-consumtxon inom landet. Produclionens
storlek må sedan rätta sig derefter och till exporten af sprit, sorni verldshandel
lätteligen kan utgå ifrån Sverige, så väl sorn från Preussen och
Ryssland, hvilka länder i mer än ett afseende torde speculera på undertryckande
af Svenska industrien. Den med skäl öfverklagade så vederstyggliga
fylleri-lasten torde, lika med allt annat ondt som Försynen tillstädjer,
omsider medföra sitt eget correctiv, det enda verksamma, nemi.
tankan på nödvändigheten af folkbildningens riglande till sedlighet och
sann religiositet. Jag vill derföre endast i förbigående hafva antydt, hvarest
den rätta roten till det onda skall uppsökas och att moralens bud icke
bör förvexlas med industriens godkände theorier.”
”Det torde icke kunna nekas, att den allmänt spridda bränvins-bränningen
i smått mäste uppmuntra en fullkomligt ocontrolerad consumtion,
emedan det naturliga behofvet, att afsätta en ringa och dyrt tillverkad vara
till liögsta pris, identifierar producentens fördel med consumentens förderf;
men att den egentliga bränvinsfabrikanten eger ett annat interesse än krögarens,
då dess produet ingår uti den större handeln, och då krognäringen
är derpå grundad, kan densamma både controleras och beskattas så,
att consumtionen derigenom inskränkes.”
”De förenade Utskottens pluralitet har, 1 motsats med verkliga förhållandet,
antagit, att mängden af det bränvin, som i Sverige öfverflödigt
consumeras, är en produet af de större bran vinsverken i Riket, eller som
de benämna konstbrännerier; hvarföre desamma, till fylleriets hämmande,
borde
Bevilln. och Oecon.-Vt.ik Betänkande T.-o 3.
»7
borde utrotas, och bränvinet sålunda, genom försvårad tillverkning, hög
skatt på tillverkningen och bränningstidens inskränkning, fördyras. Med
någorlunda visshet kan man beräkna, alt de större brännerien för närvarande
lemna i handeln högst 6,000,000 kannor bränvin, hvaremot de
i3o,ooo små pannor, som finnas i Riket, säkerligen tillverka fyra gånger
så mycket och ega ostridigt en förmåga att mångdubbla detta qvantum.
Skulle derföre brän vins-priset, tillföljd af lagde hinder mot fabricationcn,
stegras, skall färdigheten att begagna små brän vinspannor snart utveckla
sig under täflan att begagna den gynsainma conjuncturen, men denna orsak
skall hastigt framkalla sina verkningar, nemi. ökad produetion med
både gamla och nya tusendetals småpannor, samt fällda pris, och allra
säkrast
skall ett ohämmadt bränyins-supande följa den fullkomnade små
bränningen
i spåren. Om Utskotten conseqvent velat följa sin ide, hade
åtminstone bränningstiden bort inskränkas till högst 3 månader af året på
samma gång man genom hög beskattning velat göra husbehofs-bränningen
vigtig.”
”De såkallade konstapparalernes aflysande, eller, med andra ord,
brän vins-bränningens nedtvingande lill ett spanmåls-, tids- och skogsförödande
hushålls-bestyr, är deremot en conseqvent följd af Utskottens
lagstiftnings-princip, som genom denna utveckling tillräckligt ådagalägger
sitt värde i statsoeconomiskt afseende. I motsats härmed skulle jag önska,
att en ärligt af både Regering och Ständer uttalad öfvertygelse om denna
riksangelägenhet icke måtte uteblifva, enär en ren lagstiftnings-grundsats,
i detta fidi stadgad, skall otvifvelakligt medföra helsosamma verkningar
för framtiden.”
”Jag föreslår, att bränvins-bränningen förklaras vara en fri och loflig
näring att, under nödige controler, utöfvas af hvarje Svensk man, som,
enligt serskilde stadganden, ställer borgen för skattens utgörande, men att
för närvarande en nödig skillnad göres emellan den så kallade husbehofsoch
fabriks-bränningen. Den förra må, enligt nu gällande författningar,
utöfvas, under 6 månader af året, med enkla pannor ända till 3o kannors
rymd, utan tillsats af mäskvärmare eller reclificalions-apparat. Fabriksbränningen
deremot lemnäs en obegränsad frihet, så till tid som sättet,
och beskattas, på grund af högsta tillverknings-beloppet, sålunda, att för
hvarje brän vins-verk, deri enkla pannor öfverstiga 3o kannors rymd, eller
der mäskvärmare och rectifications-apparater, samt andra kände eller uppBih.
till R. St. Prot■ 1834. S Sami. 2 Afd. 3
3:dje Häftet.
Sevilla. och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 3.
funné nya tillverknings-methoder begagnas, af hvad form och beskaffenhets
som helst, uträkning skall ske af högsta möjliga tillverknings-formåga i månaden,
då hvarje sålunda till afverkning caleulerad kanna bränvin af 6 gradera
styrka, belägges med 2 sk. Brco afgift, och må hvar och en, som fabriksbränning
utöfvar efter denna beräkning, för hvarje serskildt fall, skatta
för så lång tid af året han bränna vill.”
”Controlen öfver bränvins-författningens efterlefnad bör ej uteslutande
lemnäs åt kronobetjeningen, utan äfven och hufvudsakligen utöfvas af de
Socken-ombud, hvilka hafva sig församlingens enskilde angelägenheter anförtrodde,
och bör Staten aflemna till dessa Communers enskilda gagn en
viss procent af deras bränvins-skatt, som till folkskolornes befrämjande
skulle användas.”
Med Herr Grefve Horn. förenade sig Herr Grefve Hermansson.
3:o af Herr Grefve von Fersen, H.: ”Då jag ej inser något giltigt
skäl hvarför bran vins-bränningen, mer än ali annan loflig industri och
näring,, skall tillbakahållas ifrån förnuftsenlig utveckling, får jag vördsammast
reservera mig emot den hämmande princip, som legat till grund för
förenade Utskottens utlåtande i denna fråga, huru vackra de skäl ärr äro,
som phifantropien härvid kan lemna till stöd. Mig synes nemligen, som
måhända det egentliga och rätta skälet för ett slikt beslut bäst skulle återfinnas
uti den enkla sats: att hvar och en önskar i sin mon, så mycket
man kan, söka begagna en vinstgifvande rättighet, mera lönande ju in
skränktare
den får begagnas. Enrot ett sådant obesmyckadt och rent utta
la dt skäl hade jag visserligen ej haft något att invända, sanningen hade
varit dess stöd, och klandervärdt kan aldrig vara, att en hvar söker på
loflig väg bereda sig den största förkofran. — Utskottens antagna utgångspunkt
kan jag lika litet, sorn de derför anförde skälen, gilla, och i tillämpningen
har jag således äfven varit af stridig åsigt med pluraliteten.
Jag hade trott, att för landet äodarnålsenligasE och nyttigast skulle hafva
varit, att en gäng antaga och följa ett system, som vöre ledande till bränvins-bränningens,
såsom näringsgren betraktad, fullkomnande. Den är redan
på den ståndpunkt i allmänhet, att den kan betraktas såsom en näringsgren,
men nti ett halfutbildadt skick, och halfutvecklingen 1 denna del,
liksom i mycket annat, medför måhända mera skada än gagn, då vägen
till vidare utveckling och fullkomnande tillstå 11 ges.”
”Utskotten hafva, genom i Betänkandet framlagde grunderne, sökt
ytterligare och kraftigt befästa detta halfutvecklings-tillstånd, som jag för
ingen del kan gilla, och det är af denna anledning, som jag reservationsvis
B evilla'. och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 3.
*9
liär vågar bifoga några få korta grunder, åsyftande att, utan förnärmande
af billiga fordringar, inleda på den väg, som, enligt min öfvertygelse,
skulle leda till bränvins-bränneri-handteringens mera systematiska ordnande
till utveckling och fullkomnande.
1:0 Beskattning af bränvins-till verkning synes mig böra delas i a:ne
slag:
a) för Husbehofs-bränvins-bränning.
F) för Fabriks-bränvins-bränning.
2:0 Husbehofs-bränvins-bränning vare jorden åtföljande, fabriksbränvins-bränning
tillåten en hvar som sig dertill anmäler och skatt derför
på förhand för året erlägger.
3;o Med husbehofs-bränvins-bränning Förstås den bränvins-bränning,
som eger rum med panna af t. ex. 10 å i5 kannors rymd ulan tillsats
af mäskvärmare eller något apparat af hvad beskaffenhet det vara må; med
fabriks-bränvins-bränning, när bränvin med högre pannery'md, eller med
tillsats af något apparat till pannan, tillverkas.
4:o Husbehofs-bränvins-bränning, med den redskap ofvanstående 3:dje
punkt bestämmer, vare fri ifrån skatt, t. ex. 2:ne månader om året. Vili
jordegare begagna längre lid till husbehofs-bränvins-bränning, anmäle lian
sig hos Konungens Befallninghafvnnde, som dertill meddela lillstånds-bevis,
emot det att skatt för den begärda tiden, hvilken ej må understiga en
månad eller 3o dagar, af den sökande på förhand erlägges. Skatten härföre
må beräknas lågt, t. ex. 1 sk. för hvarje kanna, som under den begärda
tiden kan afverkas med den panna, för hvilken brännings-tillåtelse
begäres.
5:o För fabriks-bränvins-bränning betalas skatt, t. ex. fyra eller sex
gånger af hvad för husbehofsbränning erlägges, afgiften beräknad per kanna
efter årsproductionen med det hittills kända största och bästa apparat.
Resultat om, dessa grunder antagas:
a) Ingen är förnekad att begagna denna, lika litet som hvad annan
näringsgren, till sin förkofran och fördel; men skillnad i beskattningen är
gjord för den, som använder denna näring blott för sitt behof, och för
den, som vill bedrifva den såsom en vinstgifvande handtering eller rörelse.
b) Bränvins-fabriker uppkomma i bredd med skälig och billig husbehofs-bränvins-bränning,
liksom fabriker af alla slag nu finnas i bredd med
hus-slöjden, utan att den senare röner menligt inverkande af den förra.
c) Stals-intraden å bränyins-fabrikation kunde, i följd häraf, göra circa
20
Bevilln. och Oecon.-tJtsk. Betänkande N.-o 3.
t million R:dr; ty om jag antager, att årliga bränvins-bebofvet, som skall
fyllas, är circa 16,000,000 kannor, hvilket gör omkring 2:ne supar per dag
för hvarje mansperson; och vidare alt en fjerdedel deraf brändes skattfritt
genom husbehofs-bränning, afverkades genom fabriks-bränning 12 millioner
kannor, hvilket, a 4 sk- Per kanna, gör ofvanstående inkomst-summa.”
Med Herr Grefve Fersen förenade sig, i afseende på gruriderne för
bran vins-bränningen, Herr Friherre Wrede och Herr Friherre Hermelin,
/lugus t.
4:o af Herr Friherre Hamilton, TI.: ”Emot de af de Höglofl. förenade
Utskotten, rörande grunderne för en ny bräll vins-förordning, fattade beslut,
som nu framställas till Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande, får jag i alla
delar vördsamt anmäla min reservation. Jag gör det emot Betänkandet i
sin helhet, emedan alt jag anser de förenade Utskotten dervid hafva utgått
ifrån en i min öfvertygelse origtig grund."
”De hafva nemligen ej betraktat saken uren statsoeconomisk synpunkt,
utan blott ifrån en moralisk, då de såsom grund för sina beslut antagit,
alt, lill fylleriets hämmande, åtgärder borde vidtagas till bränvinets fördyrande
och minskning i tillgången.”
”Härvid har jag trott, att detta visserligen ädla och i många provincer,
ty i mängden är det ej, af behofvet högt påkallade mål hade bort på en
annan väg eftersträfvas. För ögonblickets behof trodde jag man borde söka
det genom bränvinets fördyrande genom hög skatt, och genom bränvinsminuteringens
försvårande och inskränkande, samt för framliden genom att
på allt sätt befordra folkets upplysning och förädling genom en ändamålsenligare
och mera allmänt kringspridd god barna-uppfostran. Ett hufvudsakligt
medel Jill delta ändamåls vinnande, trodde jag vore en förändring
i vårt skjutsväsende, och serdeles hållskjutsens afskaffande, ty i ungdomens
lif i hållstugan tror jag att den förderfligaste plantskolan och källan
lill denna last, äfvensom till lättja och oduglighet, bör sökas.”
”Då således det vackra moraliska ändamålet, efter min öfvertygelse,
hade bort eftersträfvas på en. annan väg, kan jag ej annat än tro, att en
fråga, som så ingriper i hela Sveriges hushållning, som denna, hade bort
af Representationen endast betraktas ur den slatsoeconomiska synpunkten.”
”Dervid framställer sig för mig endast tvänne synpunkter, hvarur den
bör betraktas.”
”Antingen är bran vins-bränningen, såsom näring och till sina följder,
så skadlig för landet, alt det onda den medför öfverväger det goda. Då
anser jag det vara Styrelsens och Representationens gemensamma pligt, att
Bfvillu. och Oecon.-Vtsh. Betänkande N.-o 3.
gå till roten af delta onda, och förbjuda det, om också verkställigheten
af förbudet måste ske småningom. En sådan åsigt har hvarken hos Utskotten
eller hos allmänna opinionen förmått göra sig gällande, utan hafva
tvärtom de förenade Utskotten förklarat bränvins-bränningen för en jordbrukets
förmonliga tillhörighet.”
”Är den det, så måste den ock få fortfarande utöfvas, och då uppstår
för Stalsoeconornen den andra frågan, huru skall den ändamålsenligast bedrifvas,
så att den på en gång ger den enskilde den största nytta, relativt
till det dertill använda råämne, och att den lemnar Staten den största
inkomst.”
”Detta hade jag trott vara det mål, som i en bränvins-förordning
borde efterslräfvas, för alt bygga den på sunda och orubbliga grunder,
hvarigenom denna rörelse en gång kunde upphöra att vara ett experimentalfält
för hvarje ny Ständernas sammankomst.”
”Efter min öfvertygelse, som mäste vara felaktig, då den ej i det ringaste
förmått göra sig gällande inom de förenade Utskotten, kan detta mål
blott vinnas genom den grundprincips antagande, att bränvins-bränningen
må behandlas i likhet med all annan laglig rörelse, och njuta lika skydd
inför lagen med den, det vill säga jriliet emot skatt.”
”Såsom princip derföre tror jag således, att den bör vara fri för hvarje
Svensk man, så i stad som å land, att utöfvas med hvad apparat, huru
stor pannerymd och på huru lång tid af året han sjelf uppgifver sig för,
blott han vid uppgiften dertill erlägger den derföre fastställda skatten.”
”Hvad denna beskattning beträffar, har jag trott, att bränvins-bränning
ined mindre än 20 kannors enkel panna, utan mäskvärmare, samt för en
inskränkt tid af högst 6 månader, borde beskattas efter pannerymdj såsom
lindrigare, och som ett emot fabriks-bränningen nödigt skydd, som är behöfligt
för husbehofs-brännaren, åtminstone till dess allmogen, genom ett
förändradt hushålluings-sätt, småningom hinner göra sig oberoende af denna
näring.”
”Ali annan bränvins-bränning borde skatta efter hvad det till bränvins-bränning
uppgifne apparatet anses möjligen kunna tillverka på den
uppgifna tiden, med en viss afgift per tillverkad kanna.”
”Härtill skulle en tariff upprättas af Kongl. Vetenskaps-Academien, i
förening med någre tillkallade erfarne bränvins-brännare.”
”Sjelfva beloppet för beskattningen med flere andra mindre bufvudsakliga
punkter tror jag mig ej här böra vidröra, såsom mera börande till
det reglementariska.”
22
Bevilln. och Oecön.-Ulsk. Betänkande JT.-O 5.'
”Genom dessa liufvudgrunders antagande hade jag hoppats, att Både’
en vida högre och lättare controlerad Statsintrad hade kunnat uppstå, och
äfven att det af allmänna opinionen önskade målet, fyllerilastens hämmande
genom bränvinets fördyrande, härigenom skulle hafva med större
säkerhet vunnits, än genom det af de förenade Utskotten föreslagna sätt."
"Äfven med antagande af den synpunkt, som ligger till grund för Utskottens
Betänkande, tror jag nemligen, att ändamålet ej kan vinnas på
den väg de gått. •— Bran vinet kan ej fördyras, då tillgången af egen tillverkning
utsträckes till mängden af consumenter. Genom en inskränkning
af den större bran vins-bränningen, till förmon för den mindre, kan möjligen
en mindre försäljning deraf på torgen åstadkommas, men deremot
skall fylleriet i de enskildes boningar med säkerhet tilltaga, genom det att
Utskotten satt husbehofs-bränningen utöfver all medtäflan af de större
brännerierne.”
”Allmänna erfarenheten visar, hvar fylleriet är störst, om i de provincer,
der husbehofs-bränningen är mindre allmän och der allmogen köper
sitt behof deraf, eller i de, der husbehofs-bränningen idkas snart sagdt
fabriksmessig! i hvarje koja. De af Jostitiae-Slatsrninistern årligen utgifne
brottmåls-längder tala emot de senare, och upphäfva således, genom allt
för beklagansvärda facta, allt hvad som talats till förmon för de små,
emot de stora brännerierne.”
”Jag kan derföre slutligen ej annat än öppet uttala min öfvertygelse,
att den väg, de förenade Utskotten vandrat i moraliskt afseende, leder
lika rakt till motsatsen af det mål de eftersträfvat som den i statsoeconomiskt
hänseende är grundfalsk.”
Med Herr Friherre Hamilton förenade sig, i afseende på grunderne
för bran vins-bränningen, Herr Friherre Wrede.
5:o af Herr Friherre Kantzow: "Emot de sammansatta Utskottens beslut
i åtskilliga omständigheter, får jag afgifva min reservation.”
”Jag har utgått ifrån den synpunkt, att bränvinet borde fördyraspå
det att consumtionen af denna i både fysiskt och moraliskt hänseende förderfliga
vara måtte minskas; äfvensom alt, genom en högre beskattning å
denna industrigren, bereda Staten högre inkomster.”
”Jag hade önskat, att på den principenligaste väg komma till detta
mål, eller kunna utrota den högst skadliga husbehofsbränningen genom
fabrikerna och en hög beskattning å de senare. Men på denna väg förutsåg
jag ett oöfvervinneligt hinder uti en tätt sluten eolonn af det Hedervärda
Bonde-Ståndets Ledamöter, hvilkas medgifvande till en dylik ärendets
T evilina och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
23
behandling Icke kunde erhållas, och af både politiska och billighetsskäl,
måste således en annan väg väljas, deruppå åtminstone till en del det
önskade målet kunde hinnas.”
"Jag har således, för att förekomma en alltför stor production af bränvin,
medgifvit bränvins-bränningen såsom ett monopolium för jordbruket
; jag har, för att minska produclionen, lemnat min röst för konstapparaternas
aflysande, m. m. i samma interesse.”
”Men å andra sidan har jag ej utan förundran funnit, att sedan dessa
begifvanden skett åt husbehofsbränningen, så sökte dess försvarare undvika
alla eoncessioner åt dem, hvars ändamål varit någonting helt annat,
än att skydda husbehofspannorna.”
”Uppå dessa i yttersta korthet angifna grunder reserverade och reserverar
jag mig emot Utskottens tillstyrkande i nedannämndejpunkter
Den tredje. Jag anser rättigheten lill bränvinsbränning icke böra
åtfölja jord af lägre värde än 5oo R:dr. Det nu befintliga Stadgandet
leder dertill, att bränvin kommer att tillverkas i hvar stuga, hvarigenom
det onda fortfar alt sprida sig på ett fruktansvärdt sätt ibland de torftigare
classerna medborgare.
Vid io:de punkten. Lika med afdelningens tillstyrkande har jag
ansett ett Egendomsvärde af 3o,ooo R:dr B:co böra erfordras för begagnandet
af qo kannors panna, genom mäsk värmaren till kanneryrnden
progressivt ökad till 45,ooo R:dr och derutöfver.
”Ett alltför lågt egendomsvärde förgo kannorspaanor befordrar nemligen
produclionen i alltför stor scala.”
Vid n:te punkten. Bränningstiden tror jag böra inskränkas till fern
månader, eller ifrån den i December till den sista April.
Vid tnité punkten. Jag har trott beskattningen böra blifva 8 sk.
B:co för hvarje tillverkad kanna, beräknadt efter möjligheten af tillverkningens
rjvantitet med de olika slagen pannor, enligt en af sakkunnige
personer uppgjord allmän tariff under den tid, för hvilken anmälan till
bränning sker, samt med skyldighet för den, som anmäler sig, att för
hvarje månad förskottsvis betala skatten.
”De välgörande resultaten häraf blefve sannolikt;
i:o Att mången jordbrukare, sorn nu mindre afser förlusten på
sjelfva bränningen, genom åtgång af säd, potäter och bränsle till högre
värde, än den deraf uppkomne product af bränvin, och som ieke tänker
uppå att betala sin skatt mer än en gång om året, sedan bränvinet är
förtärdt, då sådant till något betydligare belopp skedde på förhand, skulle
?4
Sevillu.* och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
noga besinna sig, och beräkna sin förlust på denna rörelse, hvarigenom
den komme alt inskränkas och slutligen öfvergå till en inskränkt näringsgren
i naturlig väg.
2:0 Alt Statsintraderna ifrån denna titel derigenom komme alt betydligen
ökas, hvilket åter lemnade medel öfriga till att på samma gång
bilda en stark kustbevakning emot oloflig införsel af så väl bränvin,
sorn andra varor, och göra början till ett seglande Sjöförsvar och årliga
öfningar för vår flotta.
Vid i5:de punkten. Jag anser icke bränvinsbrännings-rälligheten
böra kunna öfverlåtas på annan person. Detta är principvidrigt i den
rigtning Utskotten framgått, och måste nödvändigt leda till missbruk.”
6:0 af Herr Stedt. ”Emot de sammansatte Höglofl. Bevilluingsoch
Oeconomie-Utskotlens Betänkande, angående förslag till ny brän»
vinsbrännings-förordning, får jag, i anseende till min tillärnade afresa
härifrån på någon tid, som sätter mig utur tillfälle att inom Ståndet
yttra mina åsigter, härmed vördsamt anföra min reservation , hvilken jag
ödmjukast anhåller, må få till Riks-Stånden medfölja Betänkandet i ämnet.”
”Det lärer icke vara Rikets Höglofl. Ständer obekant, att uppmärksamheten
inom hela landet är serdeles fästad på utgången af Rikets Ständers
åtgärder, i afseende på brän vinsbränningen, och uti landsorterne
har icke otydligen låtit sig märka ett välgrundadt missnöje med den,
till för stor utsträckning, drifna brän vinsbränningen, lill skada för hela
nationens moralité och isynnerhet till mehn för den inuti provincerne
boende skattdragande jordbrukaren. — Det tillhör hvarje Representant,
att söka medverka lill en billig jemkning i denna hushållningsgren, med
fästadt afseende derpå, att hvad som i öfrigt kan vara Stats-oeconomiskt
rigtigt och som i andra mera befolkade länder, der tätheten med större
städer befordrar afsättningen på bränvin, lika beqväm för alla tillverkare,
icke är i tillämpningen användbart i vårt kära Fädernesland, der
localförhållandens olikhet verka ända derhän, att hvad som kan vara
nyttigt för ena provincen, icke är gagneligt för den andra; — en medelväg
bör således sökas, hvilken ej, som nu, på sätt bränvinsbränningsrättigheten
utöfvas, närmar sig till någon dedicerad monopolicerad avantage
för dem, hvilka hafva sitt jordbruk nära intill deras för denna vara
enda afsättningsort Stockholm, och således icke få vidkännas de kostnader
af förlag, magasinering, kärl, leccage, transporter och provisioner,
som tungt drabbar den i aflägsnare landsorten boende jordbrukaren
Bevilln - och Oecon.-Uisk. Betänkande N:o 3.
s5
oell hvars verkningar, utan djupt betänkande, lära kunna fattas, och
hvilka, i händelse icke en lämplig bränvinsförfattning nu stiftas, skall
medföra högst betäuklige följder för den inne i landet, förut nog mycket
betryckte, skattdragande landtmannen. — En sådan medelväg, hvilken
jag åsyftar, så väl i denna, som i andra näringsgrenar, synes omöjligen.
kunna vinnas, om de sammansatte Utskottens förslag skulle antagas.
Eliuru jag uti vissa delar instämmer i Utskottens beslut, så är det
likväl i flere, som jag nödgas alldeles bestrida antagandet af de i betänkandet
uppgifna förslag, och utbeder mig Rikets Höglofl. Ständers tillstånd,
alt få med mina anmärkningar följa samma ordning, som i berörde
Betänkande är vidtagen, äfvensom antyda, hvad jag deraf för mine
åsigler, dels gillar, dels' bestrider. Utskotten anse branvinsbräningen
såsom en jordbruket förmonlig tillhörighet. — Häruti instämmer jag, NB,
då jag med bränvinsbianning menar en måttligt stor tillverkning och
icke den öfverdrifna fabriksinrättningen. Med den måttliga bränvinsbränningen
alser jag då en jordbrukare kan, på sin egendom, till bränvin
förädla en del, och må hända större delen, af den spanmål och potatoes,
han icke behöfver till ladugården, till sitt hushåll och de arbetare,
som för egendomens skötsel och häfd erfordras; men då tillverkningen
utsträckes så långt, att man måste köpa rudimaterier, och således
ingå uti förlagsrörelse, skall det blifva en skadlig fabriksi örelse, sorn
tillskapar en vara, hvilken är, i myckenhet, onyttig för nationen och
bör derföre förminskas; och hemlar jag för denna lära än mera stöd
deraf, att bränvinstillverkningen, i fabriksmässighet, icke kan betraktas
Iida med andra nyttiga näringar, helst dagliga erfarenheten visar, att
missbruket af bränvinet lemnar bedröfliga följder, och den öfverflödiga
tillgången af denna vara undergräfver alla gagneliga fabriker; och då
nationen icke otydligt, ifrån alla håll, låtit förstå dess önskningar vara,
alt tillverkningen må minskas, samt Kongl. Majrt sjelf Nådigt föreslagit,
alt inskränkning deri bör ske; så tvekar jag ej, att anse det vara förenligt
med landets fördel, att bränvins-bränningen lämpIigL bör inskränkas,
dock icke längre, än det befordrar någon förmon för jordbruket.—
När man på sådant sätt måttligt inskränker denna tillverkning, och i
följd deraf använder ganska måttligt af drank åt sina kreatur, så har
jag, och mängden med mig. en långvarig erfarenhet af, att dranken är
nyttig och synnerligast potatoesdranken, och att man med den i måltBih.
till R- St. Fröt. 1834■ 5 Sami. a Afd. 4
3:dje Häftet.
26
B evilla- och O eton.
lig scala kan uppfodra en mängd grofloder som icke annars kan för ladugården
användas, Och hvaraf följer en ökad gödningstillgång, samt alt
egendomarne ovilkorligen, genom della medels rigtiga oell måttliga användande,
fortare nå målet af större production, och flere kreaturs framfödande,
än bran vins-bränningen förutan, och äfven, att det skattdragande
folket kan få en styfver i sin cassa, hvartill medel vissa årstider
är svårt att finna, men lill hvilken åtgärd bränvinet oftare, än andra
Landtmannaproducter, lemnar utvägar. — Jag har ock, under de 29
år, jag som jordbrukare pracliserat i flere Rikets provincer, nästan aldrig
liört någon, som icke instämt deruti, alt en förnuftig och ej öfverdrifven
bränvinsbränning är för jordbruket nyttig. — Någre Ledamöter af
Utskotten hafva likväl uttryckt sin mening vara, alt bränvinsbränningen
vore för jordbruket skadlig och obehöflig. — Att jag icke kan möjligen
utfundera någon slags orsak härtill, det må jag erkänna, och tillstyrker
sålunda bifall till denna del af Betänkandet. — Äfven delar jag den åsigten,
att, genom en minskad tillverkning och högre skatt, bränvinet
hör fördyras, för alt derigenom bereda ett mindre förtärande af denna
skadliga vara; men det sätt, hvarpå Högloft. Utskotten i sitt Betänkande
tillämpat desse ideer, är visserligen icke, i de fleste delar, förenligt med
min längre erfarenhet och mine derpå grundade åsigter. — Jag anser,
att något minimi-värde borde åsältas den jord, som skulle hafva rättighet
att bränna, till exempel 200 eller minst i5o R:dr, ty den, hvars
jord är mindre värd, har visserligen icke spanmål eller potatoes mer,
än sorn behöfves till dess hushåll och ladugård, och tror jag denne klokare
hushålla, alt köpa sitt bränvinshehof, än alt uppbränna sin säd och
potatoes, samt sedan fram på våren och sommaren blifva nödsakad upphandla
samma förnödenheter till hushållets bergning, då oftast händer,
att pen öinge ti llgången är ganska knapp; men om, efter hvad någre Ledamöter
påstått, h e mm a nsk ly fnin gen skulle vara så långt utsträckt i vissa
orter, att en del verkligen besulne jordbrukare, i händelse ett sådant
minimivärde stadgades, icke finge begagna den jorden åtföljande bränvinshrännings-rättigheten,
torde i dessa fall undantag böra ega rum.”
"Höglofl. Utskotten vilja afskaffa all konstredskap, och till begagnande
endast tillåta den enkla, med mäskvärmare i vissa fall. Detta är alldeles
för långt uti ytterligheter på ena sidan. — Jag anser det vara orimligt,
att ens önska lå radicala förändringar på en gång, ifrån ena ytterligheten
till den andra, och skulle detta, i min tanka, origliga och
okloka stadgande införas, så kan följden blifva, (jag säger likväl icke,
Ecvilln.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
27
att så allestädes b!ifver) att all bränning med större pannor måste upphöra,
men alla små pannorne komma att florera, och den ringare jordegaren,
i stället för jordbrukare, blir en bränvinsfabrikant, och rigtar
liela sin uppmärksamhet ditåt, då den, för drinkandet fallne, skulle få
ett vidt fält för sin passion, helst han af den lockande, jemt inträffande,
vinsten, kunde underhålla ett beständigt rus, och detta slutades icke
förr, än hela famillen blefve offer för bränvinets öfverflödiga tillgång
inom huset, och man hade just understödt och framtvingat hvad man
ville motverka, som var fylleriet.”
”Såsom en medelmåtta, och på de allmänna principer, som jag förut
här har uppfattat lill jordbrukets gagn, lill fylleriets hämmande till nytta
för hela landet, kan jag icke erkänna någre förmoner, lutande, hvarken
åt ena eller andra sidan, hvarföre jag å nyo vördsamt anhåller att med
den åter-remiss af Betänkandet, som jag lika vördsamt påyrkar, Utskotten
måtte antaga: att, jemte mäsk värmaren, en liten enkel förändring i
konstredskapen må till vägabringas, så att endast en sådan apparat, hvaruti
ångorna i ett enda rum kunna omkokas och rectifieras, må varda
tillåten, emot lämplig skatt, och jag tror mig kunna bevisa hvarje bränvinsbrännare,
att denna invention är nyttig så val för de större, sorn.
ända ner till lyftpannorna, och hvilka enkla klarnings-apparater, äfven
nu begagnas af mångfalldige ibland allmogen. — Med en sådan apparat
kan ett ganska tillräckligt qvantum bränvin med en go kannors panna,
tillverkas, till och med 12,000 kannor på 6 månader; och det bör vara
nog och maximum. — Nyttan af denna projecterade apparat har blifvit
erkänd af skicklige jordbrukare ifrån flere provincer, och hvilka icke
ensamt genom theorier, utan ock genom långvarig erfarenhet äro öfvertygade,
alt denna redskap är en passande medelväg till allas nytta. —
Delta är en billig öfvergång och som medförer belåtenhet. —Denna belåtenhet
visar sig för den större egendomsinnehafvaren derigenom, att
hans revenue af handteringen blir lika stor, ty ett mindre qvantum bränvin,
med högre pris, lemnar lika stor summa i penningar, hans ladugård
blir förbättrad och mera inkomstgifvande, -fttom det, att han har
endel spanmål och potatoes i behåll, att till andra nyttiga ting användas,
och för den mindre bränvinsbrännaren, så, om lian inrättar denna
enkla och högst litet kostsamma redskap jag föreslagit, och hvilken redan
mycket begagnas, kan lian äfven njuta samma fördelar och erhålla
lika mycket bränvin per Lispund säd och Tunna potatoes, som genom
större pannor. — Man må ej låta irra sig af dem, som påstå, att med
28
Bevilln.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.o 3.
små pannorna icke kan erhållas lika mycket bränvin af Lispundet, sorn
med de större, — derföre att deras egare vanligen äro mindre skicklige
att bränna. — Såsom resultat af nyssnämnde minskade tillverkning, skulle
alla bränvinsbrännare och hela nationen få erfara, att supandet blefve
mindre, ty den säd som icke brännes kan ej supas upp etc., och jag tror
med alldeles fullkomlig visshet, att, om alla Sveriges jordbrukare finge
serskildt yttra sitt omdöme, skulle åtminstone g o ibland ioo:de gilla
det af mig nu föreslagne, och endast de, som drifva den stränga statsoeconomiska
theoretiska principen, utan att besinna de hinder, som i
vårt land gör dessa satsers användande olämplige, ogilla detsamma. Jag
är så mycket säkrare derpå, som jag i fyra provincer, der jag haft egendom,
beständigt hört önskas, under loppet af mångå år, att desse billige
ideer kunde göras gällande, och att man må undvika beständigt öfverrumplas
ifrån Riksdag till Riksdag, med omstörtningar ifrån ena ytterligheten
till den andra. — Jag har således tillstyrkt, på alla dessa skäl,
och skall kunna uppgifva ännu flere, att afskaffa de så kallade egentliga
konstbrännerierne, med hvilka den aldra största tillverkningen åstadkommes,
och att endast panna, hatt, mäskvärmare och en sådan af mig
nu föreslagen helt enkel, icke kostsam och lätt skötbar, klarnings-apparat,
må varda tillåten, — hvarvid torde komma i betraktande, att denna
apparat, till hvars enahanda beskaffenhet, alla nu varande konst-apparater
kunna, utan ringaste kostnad, förändras, kan vara af hvad form
som helst. — Jag får äfven förklara, att om någon tviflan derpå, att
redskapen kan härtill förändras, åtager jag mig, att leda det i bevis,
helst härtill ej erfordras mer, än att borttaga de flere rum, eller så kallade
tallrickar, hvaruti ångorna mer än en gång omkokas; — för öfrigt
kunna pannor, mäskvärmare, rör och kylfat, i deras fordna skick oförändrade
bibehållas.’
”Högloft. Utskottens förslag, alt pannan bör vara sex tum hög, och
pannans öppning på bröstet, hvaruti hatten sättes, icke större än hälften
af pari nebotlens diameter, gillar jag lill alla delar, såsom af erfarenheten
bestyrkt vara rigtigt, och det bästa att förekomma underslef; —
dock böra pannorna få vara väl djupare, men aldrig mindre än sex tum;—.
hvarföre jag tillstyrker delta förslag.”
”Högloft. Utskotten hafva yttrat, att ifyllningslucka ej må finnas, då
icke mäskvärmare begagnas. — Delta anser jag så mycket mera origtigt,
som det blott ökar ett onödigt besvär för brön vins-tillverkaren derigenom,
att hatten måste tagas af hvar gång pannan ifylles, hvarigenom
Bevilln.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 3.
mera smetningsdeg åtgår. Genom en lucka, på bröstet anbragt, fordras
mindre häraf i samma mon, som den är mindre i peripherien än hattens
mynning. Dessutom är halten tung och het, svårare att handtera, och
något missbruk kan omöjligen ske med luckans applicerande på pannans
bröst, men väl om den tillåtes på hatten, hvilket senare bör vara förbjudet.
-— Man märke noga, att då ingen mäsk värmare nyttjas, det ej blir
möjligt, att, genom luckan på pannans bröst, verkställa någon olaglig
ifyllning, ty denna lucka sitter ju lägre än pannans hals, hvaruti hatten
sättes,-1— och att således, om begagnandet af lucka på bröstet skulle förbjudas,
följde deraf endast ett onödigt försvårande af tillverkningen. Den som
känner förhållandena härmed, lärer otvifvelaktig^ intyga sanningen häraf.”
”Att halsen på pannans öppning icke må vara mer, än tre rum , har
jag tillstyrkt, men att hattens rymd skulle få utgöra två tredjedelar af
pannans, bestrider jag, emedan det är alldeles tillräckligt för afverkningen,
att den är hälften emot pannans rymd, och ju mindre den är, dess mindre
leder den lill missbruk. — Deremot har jag tillstyrkt, att murningen aldrig
får gå högre upp än till halfva halsen på pannan, men alt mäta pannan
ända till och med halsen, är så mycket mera orimligt, som det blefve
ogörligt, att me4 en redskap, sådan som den nu beskrifne, kunna bränna
med fullare panna, än tiU öfra kanten af pannans stomme, så vida man
icke vill bränna med förlust. Jag tillstyrker såled-es, att pannorna mätas
till halsens början, med afdrag af det i nu gällande författningar bestämda
kokrum, äfven oberäknadt, hvad sorn inrymmes uti urtappnings-rörel;
ty hvarföre skall man ålägg as betala för det kannerum man icke ulan förlust
kan begagna; — man bör åsyfta att förekomma missbruken, men icke
betunga det lofliga och rigtiga,”
”Jag har äfven tillstyrkt, att mäskvärmaren icke må öfverstiga mer än
femtedelen af pannans rymd, och aldrig af eld beröras.”
”Jag har uti mitt, till Ilöglofl. Utskotten, ifrån Högloft. Ridderskapet
och Adeln, remitterade memorial, begärt ett förtydligande af ordet Bolstad,
hvad dermed menas; ty om en by innehåller t. ex. 8 hela hemman,
klufna t. ex. uti i mantal, med serskild åbo på hvarje, så vore en sådan
by berättigad, att på hvar J begagna en panna af t. ex. i5 kannor, som
gör på hela byen 480 kannor. — Men om det förslag, som Utskotten
uppgifvit, skulle antagas, iinge icke på hela bolstaden begagnas mer än 90
kannors pannerymd, hvilket icke kan vara meningen, och hvilket har vållat,
enligt nu gällande författningar, mycket bråk och oreda.— Jag anhåller
således att detta blir förtydligad t.”
3o
Eevilln.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N:o 3.
"Utskotten hafva föreslagit, atti834års taxeringsvärde å jorden skulle
ligga till grund för rättigheten att utöfva bränvins-bränningen.— Jag bestrider
detta, och får vördsamt påminna, att, uti de provincer, som hafva ett
förmonligt läge, relativt lill nästan enda afsättningsoi ten Stockholm, rgendomsegare
uppdrifvit egendomarnes värde, vid taxerängarne, till det allra
högsta möjliga, och till den grad, att det ofta är ganska svårt alt få sälja
dem till taxerings-värdet. — Desse egendomar äro ock af ett högre värde,
än andre längre ifrån Stockholm belägne, derföre, att alla sträfva efter
den beqvämligheten att hafva egendom nära Stockholm. — Deremot, uti
många andra provincer, der egendomar hafva lika god jord, lika areal,
producera lika mycket, föda lika många och flera kreatur, men hvilkas läge
gör dem icke säljbara till annat än låga pris, icke alls gängse i köp
man och man emellan, och i följd deraf mycket lägre taxerade, skulle således
på få af dessa egendomar kunnä begagnas de större pnnnorue; och
derigenom, som jag har nämnt, hela bränvins-brännings-rättigheten blifva
en förmonlig tillhörighet, endast för Stockholms omgifning; hvilken omgifning,
i alla afseenden, bar många och stora fördelar af bränvins-tillverkningen,
genom en oftare omsättning, icke behöfvande belasta handteringen
med förlag, magasinering, leccage, kärl, kostsamma transporter och alla försäljnings-umgälder.
Jag kan således icke tillstyrka annat, än att jordrärdet
för bränvins-brännings-rättigheten må bestämmas efter 1835 års blifvande
taxerings-värde, hvilket noga bör justeras, ty en del jord måste sättas ned
och en del höjas, eller, med ett ord, taxeras efter vissa enahanda grunder,
i mon af areal, jordens godhet och öfriga förmoner, — Ett annat förhållande
skulle uppväcka ett välgrundadt missnöje hos största delen jordbrukare.”
”Om, som jag hoppas, den egentliga konslredskapeh blir afskafFad,
och den af mig nu framställda enkla, men tillräckliga, redskap antages,
så är detta redan nog ingripande i första steget på konstbränneriernes bekostnad,
och jag tillstyrker, att mäskvärmaren och denna enkla klarningsmachin,
såsom ändamålsenliga, och befordrande en måttlig industri, må
få, utan nedsättning af pannerymden, utaf alla bränvins-brännare begagnas,
samt afslyrker således den af Utskotten föreslagne tredjedels minskning
i pannans rymd, då mäskvärmare skulle få nyttjas. Sex månaders
brännings-tid är en medelväg, convenable för alla jordbrukare, och tillstyrkes,
tv kortare får den icke vara, om den skall medföra någon nytta för
ladugårdarne, vid utfodringen.”
"Ändtligen kommer jag till beskattningen, och torde icke behöfva
nämna mycket derom, för att ådagalägga oläropligheten af ett sådant en
-
Sevillu.- och Occon -Vtsk. Betänkande N.o 3.
sidigt beskattnings-sätt, som det nu af Utskotten föreslagna. •—Jag vill blott
citera tvänne exempel: — A, lian må vara ståndsperson eller bonde, eger
ett hemman, som är värderadt till 4,000 R:dr, och B eger ett dylikt. Dessa
bägge egare få hvardera begagna en panna örn 45 kannor, tillsammans 90
kannor;— C har ett hemman, värderadt lill 1 5,000 R:dr, för hvilket värde
han får begagna en 90 kannors panna;— deraf blir en gifven sak, att om
A, B och C sköta sina brännerier lika väl; så kunna A och B på samma
lid tillverka lika mycket bränvin tillsammans, som C med sin 90 kannors
panna; men desse två förstnämnde skola skatta tillhopa endast 106 R:dr
42 sk., men C. skall deremot betala 322 R:dr 24 sk., således 2i5 Ridr
32 sk. mera, eller 3 gånger högre beskattning] för lika tillverkning, och
ändock behöfva de tvänne mindre tillverkarne icke mer än 7,000, men
C. i5,ooo R:drs jordvärde för enahanda afverkningsqvantitet. — Jag frågar
ödmjukast om det är rätt? —Ännu värre blir jemförelsen, om jag föreställer
mig, att tre jordegare, boende rundt omkring mig, som hafva ett jordvärde
af 750 R:dr hvardera, för hvilket de få begagna hvar sin panna om
3o kannor, äfven kunna tillverka på samma tid lika mycket bränvin tillhopa,
som jag med min 90 kannors panna, och dessa tre skatta sammanlagdt 4*
R:dr 12 sk., då jag måste erlägga 3aa R:dr 24 sk.; ■— jag frågar vördsammast,
om sådant har någon rimlighet för sig?— Betraktar jag nu, alt
man behöfver med tre stycken 3o kannors pannor ett jord varde af 2,200
R:dr, för att få rättighet alt bränna lika mycket bränvin, som jag med.
min 90 kannors panna, men till hvilken senare rättighet fordras i5,ooo
R:drs jord värde, så häpnar jag öfver dylika förslag, såsom alldeles förstörande
vissa klasser af jordbrukare. — Sorn princip för beskattningen af
bränvins-bränningen bör man väl hufvudsakligen afse huru mycket man
på lika tid kan med ena och andra pannan tillverka, och då, enligt Vetenskaps-Akademiens
betänkande, är styrkt, att örn man antager 6 tums
djupa pannor som norm för beskattningen, så kan en liten och en stor
panna afverkas på lika tid, hvaraf följer, att beskattningen, i principväg,
bör ske i förhållande till pannornas storlek. — Vill man sedermera, i consideratiensvag,
afse, att i en del provincer innehafvare af små pannor
bränna sämre och mera sällan, —• det blir en helt annan sak;— och om
denna consideration blir rimlig, har jag deremot intet att påminna. ■—
Man säger väl, att desse innehafvare af små pannor icke begagna sin bränvins-brännings-rättighet
såsom de kunde; men derpå svarar jag, att i vissa
orter, såsom t. ex. Blekinge, delar af Skåne, Öster- och Westergöthland,
samt Småland och delar af Södermanland och Upland, jag precis känner,
32
Bevilln.~ och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 3.
att Allmogen drifver en stark bränvins-bränning med pannor emellan 20
och 4° kannors rymd, och erhålla af lispundet säd och tunnan potatoes
lika mycket som någon stor brännare. Skulle detta, af Utskotten föreslagne,
beskattnings-projekt antagas, så är ju alldeles uppenbart, att ingen menniska
kan begagna de större pannorne, äfvensom att hela den mindre jordegande
klassen skall animeras till bränvins-brännare.—. Huruvida ett sådant system
är att önska och för nationen nyttigt, det underställes vördsamt hvarje
tänkande medborgare. — Jag tror att följd erne äro så gifna, alt jag hafvar
vid blotta tanken derpå.— Jag afstyrker således helt och hållet detta ensidiga
och, efter min fullkomliga öfvertygelse, högst orimliga beskattningssält,
och vidhåller den medelväg, som jag förut föreslagit, nemligen att
bibehålla 1830 års beskattningstabell, med de förändringar, att afgiften för
alla pannor, om till och med 25 kannor, ökas med 100 procent, derifrån
till och med 5o kannor med ^5 procent, och derutöfver till och med 90
kannor med 66f procent; — hvilken beskattning lätt justerar det missförhållande,
som förut uti j83o års beskattningstabell egt rum, och har
till påföljd, alt alla jordbrukare kunna måttligt begagna bränvins-bränningen,
och då först blir bränvins-tillverkningsrättigheten funderad på billiga
grunder, icke förnärmande någons interesse. — Denna beskattning skulle äfven
inbringa en säker Kronans inkomst af nära 800,000 R:dr B:co, hvilken
summa kunde med mera tillförlit påräknas, än hvad som koinme alt
inflyta, om den af Utskotten föreslagne, så orimligt höga, beskattningen
antages, ty mängden af pannor begagnas då ej.”
”Den af Utskotten föreslagne ännu orimligare tillökning af skatten för
begagnandet af mäskvärmaren måste jag alldeles afstyrka. Orsakerna härtill
äro redan här förut motiverade.”
”Det behöfves visserligen ingen tid alt behålla de pistoriska eller konstbrännerierna
såsom ersättning för den förlust de skola lida derigenom, alt
deras redskap icke finge begagnas, ty jag har förut bevisat, att redskapen
kan, utan serdeles kostnad, och troligast för ingen kostnad, lätt omgöra*
lill denna nu föreslagna ändamålsenliga redskap, och dessutom kommer
med detta brännings-sätt icke konstbrännaren att förlora i penninge-inkomsler,
utan tvertom vinna och hafva den tillfredsställelsen, att bidraga till
allmän förkofran, så i moraliskt som oeconomiskl afseende, hvilket var det
som skulle åstadkommas.”
”Slutligen tillstyrker jag Utskottens förslag, att öfverlåta bränvinsbrännings-rättighetén
på annor person, och slutligast får jag vördsammast
fästa
Bevilla.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.-o 3.
ii
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, alt brännvins-bränningen i
fabriksväg omöjligen kan, efter mina åsigter, betraktas under samma
synpunkter som andra fabriker; ty då de senare frambringa för samhällena
nyttiga alster, tillskapa de förra en förstör myckenhet afen vara,
som just genom myckenheten är skadlig för nationen. Således bör undantagen
appliceras här, emot de annars Stals-oeconomiska stränga theoricrne,
och som inskränkning i tillverkningar i förening med fördelen för
jordbruket icke kan ske genom minskning af bränningstid utöfver 6 m.;
så finnes ingen annan utväg, än att förenkla redskapen. Billigheten talar
äfven för denna lära, ty den medförer båtnad för den behöfvande Jordbrukaren.
— Skulle deremot deras principer blifva rådande, att bränvinsbränningen
blefve fri och obegränsad, så är ju uppenbart af skäl jag förut
åberopat, att tillverkningen skulle mångfalldigt förstoras omkring Stockholm,
— och ali bränning i de aflägsne Provincerne upphöra. Högh Utskottens
uti Betänkandet framställde satser skulle visserligen som jag förut
sagt kunna lända till en öfverflödig tillverkning med småpannorlie,
men jag får upplysa, att så icke sker, ty allmogen göra ej om sin
redskap. — Den söm lite eller inte begagnat den förut, fortfarer på samma
sätt — men ganska många, som förut bränt, komma att hädanefter upphöra,
derföre att skatten är högre.”
Af Hr Peyron.; emot de af Utskotten antagne principer för bränvius-bränningen.
7:0 Af Herr von Hohenhausen, M. S.: ”Det sammansatta Be vi 11 -  nings- och Oeconoinie-utskottet har förändrat beredningens förslag uti några
vigtiga delar, som medfört väsendtlig rubbning i tillämpningen af
de hufvud-principer för bran vins-bränningens ulöfvande, hvilka beredningen
föreslagit och Utskotten jemväl antagit; detta störande af sammanhanget
emellan princip och tillämpning omintetgör till en del uppnåendet
af det ändamål, som de 2:ne fastställde principerna uttrycka.
Jag reserverar mig häremot och får vördsamt till Rikets Ständers bedömande
underställa detta förhållande.”
”Beredningen bade föreslagit bestämmandet af ett minimi värde å jord
till 3oo R:dr för rättigheten till bränvins-bränniug, emedan en jordlott
måste gifva något utöfver den nödtorftiga födan för att kunna å densamma
med någon nytta för hushållet bränna bränvin; allt minimi-värde
Bihang lill R. St. Prof. 1834• 5 Sami. 2 j4fd. 5
3:dje Häftet. *é
3.4
Besvilln.- och öecon.Utskotlets Betänkande N.o 3.
liar blifvit afslagit, hvilket endast gynnar en större bränvins-bränning
hos andra, genom begagnad öfverlåtelse af rättigheten.”
”Beredningen hade äfven föreslagit fördubbling i tariffen af jordvärden
för pannor öfverstigande 3o kannor, för att utan rubbning i den
mindre, med afseende å knappa tillgångar, egentligen endast lill husbehof
drifna bränningen, rättare och billigare fördela den större bränvinsbrännings-rälten
till olika jordvärden, och dermed följande olika behof
deraf; Utskotten hafva deremot antagit tariffen uti iS3oårs Förordning,
som medgifver att för ett jord värde af i5,ooo R:dr den högsta pannerymd
får begagnas, hvilket stadgande erfarenheten redan visat gifvit anledning
till tacita försäljningar af andelar i samma egendom samt dylika
arrende-contract, utan att någon förändring blifvit spord uti egendomens
förvaltning, rnen vållat en fördubblad bran vins-rätt och stora invid
hvarandra belägna brännerier. Utskottens beslut i denna del är i
strid emot de båda grund-principerna, sorn Utskotten antagit och till
Rikets Ständers gillande föreslagit.”
”Beredningen hade icke allenast bibehållit 5:te §. uti nu gällande
förordning för brån vins-bränningen, utan äfven mera bestämt uttryckt
dess stadgande. Utskotten hafva förkastat densamma —skulle detta gillas
af Rikets Ständer, blifvcr en speculant i tillfälle att inrätta en mängd
brännerier genom arrendering, verklig eller fingerad, afen hop jordlotter
i hvarandras granskap, så väl af stadsjord, som äfven på landet i samma
byalag, emedan Utskotten icke ens antagit det föreslagna vilkoret,
att sådan lägenhet å landet skulle i jordboken vara serskildt införd. Föreskrifterne
uti i83o års förordning äro lätt uppfyllde, ty bebyggd blifver
en sådan lägenhet, då en koja för bran vins-pannan der uppföres
och serskild åbo erhåller densamma uti bränkarlen eller qvinnan.”
”Slutligen får jag äfven reservera mig emot Utskottens beslut, att emot
hvad hitintills öfligt varit, ingå lill Rikets Ständer med förslag till grunder
för bran vins-bränningen, utan att på samma gång insända ett förslag
till författningen; olägenheten deraf är icke allenast saknaden af
den lätthet att bedöma grundernas användbarhet genomett bifogadt förslag
till deras tillämpning med åtföljande controler, utan äfven den stora
tidsutdrägt detta förfarande kommer att orsaka, genom de vidlyftiga
discussioner inom Riks-stånden, sorn i detta ämne alldrig uteblifva, de»
må endast röra grunderne eller författningen, och hvilka discussioner
förorsaka en tidsutdrägt of3:ne veckor, ja kanske af en månad, innan Protocollet
ifrån Cancellierne kunna blifva expedierade till Utskotten.”
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N'.o 3.
33
”Skall det sammansatta Bevillning- och Oeconomie-utskottet afvagta
tiden för uppgörande af Förslag till Författningen, ända till dess Rikets
Ständer, efter skedd återremiss, ånyo till sig fått remitterade grunderne,
dessa blifvit beslutade af hvarje Stånd, jemkningspropedur föregått
och de oförenliga skiljaktigheterne i förstärkt Stats-Utskott slutligen afgjorde;
— så torde, när samma vidlyftiga förfaringssätt sedermera förestode,
förslaget till sjelfva författningen, dess slutliga afgörande af Rikets
Ständer icke kunna emotses förr, än i November, om Riksdagen så länge
skulle komma att fortfara.”
8:0 Af Hr Ekenstam, Israel:
”Förslag till grunder för bränvins-bränningens utöfning jemte de
närmast med den gemenskap egande bestämmelser.
1:0 Bran vins-bränningen fördelas i 2:ne slag, nemligen i Husbehofsecli
i jFb&rfÅs-bränning.
2:0 Ilusbehofs-bränning sker med högst 25 kannors panna. Det höga
kannetal som man gifvit åt största husbehofspannan, afser de angifna,
ehuru missförstådda, behof, både för folk och kreatur. Man anser
denna bestämmelse såsom en tvungen gärd åt vanor och opinioner,
hvilka endast småningom kunna förändras och upplysas. Tabellen Litt.
A, härjemte fogad, specificerar närmare bränvins- och dranktillgången,
som liusbebofspannorne kunna lemna.
3:o Vid husbehofsbränning begagnas såkallad enkel redskap, som i
i4 punkten närmare bestämmes.
4:o Denna husbehofs-rättighet må tillsvidare endast tillhöra jordegendom,
stor eller liten, som är i jordebok upptagen och vederbörligen
skattlagd, antingen den är belägen på landet eller vid städerne.
5:o Till förekommande af mycken enskild förlust bibehålies i83o
års tariff för bestämmande af husbehofs-pannans storlek, relatift till egendoms-värdet
inom förenämde 25 kannors pannerymd.
6:0 Beskattningen för husbehofbränning torde skäligast kunna bestämmas
till endast hälften af hvad i83o års bränvins-förordning upptager
för tillverkad kanna, eller \ sk. kannan, medelst afverkningsförmågans
öfverflyltande för de tillåtne bränningsterminerne till en motsvarande bestämmelse,
häftad vid pannerymden. Lyftpannor äro serskildt tagne i
beräkning, äfvensom vederbörlig skilnad är gjord emellan inmurade husbchofs-pannor
af större och mindre böjd vid olika rymd, medelst förhöjning
af 5o till 100 procent, på sätt tabellen Litt. A. närmare upplyser.
Dervid erinras alt man uppslält den billiga beräkning, att husbehof*.
36
B c villn.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 3.
brännaren skall ega rält alt endast betala halfva skatten eller för 3:ne
månader, då bränning endast idkas halfva maximi tiden (B månader).
7:0 Bränvins-brännings-tidens längd föreslås alldeles i enlighet med
de förenade Utskottens bestämmelser, så väl för hel sorn half tid.
8:0 I afseende på tjenligaste årstiden för husbehofs-bränvins-bränning,
äro dess skiften så skil jäktige ' emellan Haparanda och Ystad att
man för hvarje län torde böra rätta sig efter den bestämmelse, som af.
länens representanter nu hvar för sig kunna uppgöras. Största bevisen
för behofvet af sådade local-bestämmelser äro de ständigt olika åsigter
som framställas då fråga är om tjenligaste årstiden för bränvinsbrärining.
9:0 Fabriks-bränvins-bränningen sker ifrån och med a5 lill oeh
med högst 90 kaunors panna, uti ett kärl, eller fördelad i flera.
toto Vid Fabriks-bränning begagnas såkallad sammansatt redskap.
Hvad dermed förstås uppgifves närmare uti i5 punkten.
11:0 Denna Fabriks-rättighet tillhör hvarje såsom Svensk medborgare
qvalificerad person, som sig dertill vederbörligen anmäler, och derföre
vederbörligen skattar.
12:0 Beskattningen af Fabrikshränningen bör beräknas efter skälig
afverkning, som, till undvikande af underslef i uppgifter, bör häftas vid
apparaten. Tabellerne Litt. B. C. och D. jemte i5, 16, 19, 20 och
2i:sta punkterne upplysa närmare huru delta skall ske, och huru misstag
eller missbruk kunna vederbörligen rättas då de sig yppa. Innan
dessa hufvudprinciper vunnit vederbörlig granskning hos Rikets Ständer,
anser man öfverflödigt att framställa flera detailer än Tabellerna
upptaga, för de serskilda slagen apparater, tillhörande Fabriks-Bränvins-bränningen.
i3:o Bestämmelserna i afseende på tiden och årstiden för FabriksBränningen
skulle vara desamma som för husbehofs-bränningen äro före*
slagne i 7 och 8 punkterna.
i'\:o Med enkel bränvins-bränningsredskap menas sådan, som Utskottet
föreslagit, dock med undanlag af mäskvärraare, och med hattens
nedsättning till endast hälften af pannans rymd.
15:o Med sammansatt redskap, deremot, menas alla slag hittills
inom landet kända och brukade iuvenlioner tillhörande bränvins-bränning,
äfvensom de hvilka framdeles kunna blifva upptäckte och brukade.
De nu brukliga sammansatta brän vinsredskap äro endast att anse
ör 4 slag, då man classificerar dem med hänseende lill beskattningen
Bevilln. och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N:o 3.
37
nemligen a) enkla pannor med ti 1 Isa t Le mäskvärmare en lill hvarje panna;
endast för tillmäskningens uppvärmande utan att vidröras af eld.
Hatten med dess rör, räknadt ända fram till mäsk värmaren, får i denna
beskattnings-class endast innehålla hälften af pannans rymd. Denna
dass beskattas efter 6 sk. af tillverkad kanna; skatten häftad vid apparaten.
b) Pannor med så kallad enkel rectijications-apparat. Denna beskattas
efter beräkning af jemväl 6 sk. på tillverkad kanna, häftad vid
redskapen. Den dubblä rectifications-apparaten med endast en panna
eller den så kallade Elglundska inrättningen eller den enkla Pisloriska,
med flere mäskvärmare, anser man här såsom hörande till samma dass,
ehuru den gifver genast ett starkare bränvin eller sprit, hvaremot den
genom sin mycket sammansatta egenskap och deraf följande kinkighet
att sköta icke lemnar de fördelar som den vid första påseendet lofvar.
Också har denna senare invention mångslädes blifvit aflagd och lemnat
rurn åt den härefter i ordningen följande, nemligen:
c) Den dubbla eller egentligen Pistoriska inrättningen, med arne
pannor, af tillsammans högst go kannors rymd. Denna dass beskattas
k 6- sk. på tillverkad kanna fästad vid redskapen.
d) Förändrade dimensioner af de såkallade Hatt arne: Desse' inta**
ga sitt rum uti beskattnings-serien, på det sätt, att kannetalet af hattens
rymd, som öfverskjuter det vid husbehofs-bränningen bestämda behofvet
(hälften af pannan), förökar beräkningen af pannans rymd till beskattning
med like många kannor, som delta öfverskott; alltid iakttagandes
att pannerymden, tillsammans med sådant öfverskott, aldrig får
öfverstiga go kannor.
Hattar, som sjelfve innehålla rectificalorer, hänföras lill förenämnda
andre (b) dass, med endast förhöjd beskattning för det rum i hatten,
(utöfver halfva pannerymden) som icke upptages af rectificatorn. All
skatlförhöjning genom ökad Hattrymd, vid fabriksbränning, bör naturligtvis
alltid hänföras till den beskattningsclass hvartill den öfriga redskapen
hörer. Tabellerne Litt. B. C. och D. torde gifva vid handen så
tillräcklige bestämmelser, som under rubrik af grunder kunna erfordras.
16:0 Likasom tryckfriheten hehöft för sin ändamålsenliga reglering
en Tryck fri lie ts-Co milé, tror jag också att bränvins-bränningsfriheten
behöfver för sin reglering en permanent, väl sammansatt Comité, som
skulle vara skyldig afgifva bestämmelser, förklaringar och upplysningar
öfver alla de med handteringen gemenskap egande omständigheter, på
58
Bevilln. och Oecon.-Utsk. Betänkande IV-o 3.
uppmaning af enskilde eller af Auctoriteter. Jag tror att ett yrke som
sätter i verksamhet eller förlamar hela nationens moraliska, fysiska ock
oeconomiska krafter förtjenar detta afseende. Sådane bestämmelser, förklaringar
och upplysningar skulle emedlertid aldrig ega någon offentligt
gällande kraft, så vida de icke af Kongl. Maj:t blifvit i Nåder gillade,
och derefter ifrån Stats-Expeditionerne emanerat. — Jag har ansett den
ständiga tillvaron af en sådan Comité vara enda medlet att åstadkomma
bestämmelser, som fordras nya för hvarje steg, hvarmed Chemien och
Teknologien ytterligare biträder denna närings område. Af detta sanningsenliga
förhållande synes mig tydligt framstå omöjligheten att härutinnan
på förhand gifva absoluta och ofelbara bestämmelser till efterlefnad
under en kommande tid, utan tillförlitligt medel att kunna tiden
följa uti dess dagliga framskridande, så väl i bruk som missbruk. De
förenade Utskotten, som ej kunnat bestämma sig för något medel att
med controler följa industriens utveckling i denna näringsgren, hafva
derföre helt knapphändigt förbjudit all sådan utveckling; utan alt likväl
vilja besinna, huruledes det inom trånga gränsor intvingade yrket
har säkerligen, jemväl derinom, ett obegränsadt fält förnya speculationer
och missbruk, som hittills icke behöflige, kunna derföre ej eller ännu,
ens till arten, på förhand uppgifvas, likasom det förhållit sig allt hitintills
med detta frestande yrke0). Den här föreslagna Comiteen skulle
vara sammansatt af 5 Ledamöter: en sakkunnig Ledamot ifrån Yetenskaps-Academien,
en sådan ifrån Teknologiska Institutet, en lagkunnig,
samt a:ne uti handteringen practiskt erfarne män, den ena ifrån landet,
den andra ifrån stad. Comiteen skulle ega rättighet alt för tillfället med
sig adjungera personer af erforderlige kunskaper då den det för godt
finner. Hvarje Ledamot, Ordinarie eller Adjungerad, skulle vara skyldig
att till protocollet, som af Vetenskaps-Academiens Ledamot föres,
yttra sin mening, såvida den varit i någon nion skiljaktig ifrån pluralitelens.
17:0 Af bränvins-skatten skulle, vid anmälandet till bran vins-bränning,
erläggas halfva beloppet, samt andra hälften efter brännings-tidens
*) Hvad jag dock, såsom ett litet exempel, vill nämna, är att ett alldeles oväntadt
resultat i afverkning kan vinnas endast genom eldstädernes ändamålsenligare anbringande
än hittills, och detta utan att någon den ringaste afvikelse skulle behöfvas
ifrån de inskränkningar i redskapens former, hvilka de förenade Utskotten
hafva trott sig kunna fixera och ifrån ali tillkommande eiudering fritaga.
Bevilln. och Oecon,~Vtsk. Betänkande N:0 3.
39
slut. Delta jemknings-stadgande torde rätteligen kunna anses såsom ett
medium, då här tillförene hela bränvins-skatten blifvit erlagd på förhand
när anmälning skett senare än manlals-skrifningen. Husbehofs-brännaren
skulle ej behöfva sätta någon borgen för den senare hälftens vederbörliga
erläggande, men fabriks-brännaren skulle för densamma sätta antaglig borgen.
18:0 Hvarje person, vare sig husbehofs- eller fabriksbrännare, skulle,
vid anmälandet till ny bränvins-bränning, genom bevis styrka, att föregående
årets bränvins-skutt blifvit erlagd, såvida anmälandet skall anses
leda till någon brännings-rättighet.
19:0 Till undvikande af lagbrott, så väl med, som utan afsigt, anser
jag, att till bränvins-förordningen bör vidfogas i stentryck, ritning och
beskrifning på ali slags här i landet nu kände och begagnade bränvinsbrännings-redskaper.
20:0 All afvikelse ifrån föreskrifter i bränvins-förordningen förverkar
redskapen, och medför det ytterligare ansvar, som blifvande Lagstadganden
böra uttala. Landshöfdinge-Embetet är första forum för sådan angifvelse
och redskapen träder genast ur verksamhet efter dess fällande utslag.
Begäran att till fabriks-bränning få begagna nya inventioner, som
icke uti Bränvins-förordningen äro upptagne, göres äfven hos Landshöfdinge-Embetet,
som remitterar målet till Bränvins-Comitéen, hvars yttrande
underställes Kongl. Maj:t. — Nya uptäckter, som egaren vill uteslutande
för sin enskilda del använda, behandlas enligt Patent-förordningen i
Handels-Collegium.
21:0 Taxerings-Comite'erne åligga, att årligen anmärka och anmäla hos
Landshöfdinge-Embetet, huruvida dem är kändt, att inom deras områden
något missförhållande emot Bran vins-förordningens anda synes vilja göra
sig gällande till andra resultater, än samma Förordning åsyftar, för undvikande
af missbruk och mannamon.
22:0 Då mången, med stöd af erfarenheten, torde anse problematiskt,
liururuvida den välmenande afsigt, att hålla bränvinet uppe i ett passande
pris, kan vinnas genom de stadganden, som nu på förhand komma alt
uppgöras, så får jag, såsom correctiv emot alltför starka aberrationer i
denna väg, vördsamt föreslå, alt Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes begagna sin rättighet
till brännings-tidens inskränkande eller utvidgande, med ändamål att
hålla bränvins-priset på Stockholms Börs i närheten af 1 R:dr 24 sk. B:eo
kannan. Priset på denna lätt transportabla vara täger lätteligen i landsorterna
sin naturliga rigtning, med hänsigt till afsätlningen på Stockholms Börs.
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N;o 3.
a3:o Sedan chemien nu förvissat derom, att all tillsats af erg i bränviuet
absorberas fullkomligen af dermed blandad pulveriserad krita; så
bör ett åläggande vid vite finnas för tillverkaren, att en sådan rening oeftergifligen
verkställa. Införande af ett sådant stadgande uti Bränvins-förordningen
skall jemväl leda till den allmänna nytta, att detta enkla medel
blifyer kändt af alla dem, som med samma Förordning komma i beröring.
24:0 Af de förenade Utskottens Betänkande kan och bör jag införlifva
med denna framställning stadganderne i dess bär nedan specificerade punkter,
nemligen:
§. 3. Första momentet, rörande förminskandet af tillgång på bran vinet,
jemte förhöjande af dess pris.
§. 6. Bestämmelserne af branvins-brännings-redskapen, nemi. endast
med hänsigt till Husbehof s-bränningen ^ dock med uteslutande af tillåtelsen,
att till samma slags redskap få nyttja mäsk värmare, hvilken är classificerad
bland den sammansatte redskapen; äfvensom, i afseende på hattens
rymd, förändring föreslås ifrån | till endast hälften af pannerymden.
§. 7. Om fördelning eller sammanslående al serskilde pannerymder,
allt med hänsigt endast till husbehofs-bränningen.
11. Alt öfverbelopps-byggnad icke bör komma i beräkning vid
bränvins-pannans rymd-bestämmelse för busbehofs-bränning.
§. i3. Med den förändring, som 8:de punkten i denna reservation
innehåller om årstiden för bran vins-bränning, med det tillägg, att med
all bränvins-brännings-rättighet följer skyldigheten att bekosta redskapens
försegling och brytning, hvarje gång, som desse operationer till verkställighet
förekomma.
§. 14. Det moment af §., som föreslår alt afgiften efter hemmansocb
stadsjords-värde skall försvinna.
§. 17. De trenne momenter, som bestämma rättigheten till öfverlåtelse
af bränvins-bränning, samt ansvarighet dervid, jemte medgifvandet
för fattige byamän att sig om en och samma panna till busbehofs-bränning
förena.
§. 18. Om inskränkning uti bränvins-minuterings-rättigheten.
25:o Slutligen får jag nämna, att framställningen af mina åsigter till
bränvins-skattens fördelning skulle vara helt olika, om jag ej misströstade
att kunna göra sådana mina meningar gällande, som, enligt min tanka,
skulle vara mera öfverensstämmande med rättvisa och landels väl. Så
länge opinionen hos vår Hedervärda Allmoge står på den punkt, som dea
ännu
Bevilln.- och Oecon. Utsk. Betänkande JY.-o 3.
ännu befinner sig, i afseende på bränvinsbränningen, så tror jag det är fåfängt
eller för tidigt att framkomma med förslag till mera genomgripande
och rättsenligare stadganden. De Reglementariska bestämmelser, som
bär ofvan träffas i numerföljd efter grunderna , har jag ej dragit i betänkande
alt jern viii härvid andraga, då jag ansett dem ifrån grunderna oskil jaktige.
Icke troende mig ofelbar, har jag endast framställt den erfarenhet,
som jag, fordom i yrket sjelf deltagande, kunnat para med praktisk och
theoretisk kännedom om ång-apparater, kok-kärl och eldstäder, med hvilka
jag egt skäligen vidsträckt befattning under de sednare åren.
Bihang till R. St. Prot. iS34, S Sami. a Afd.
3:dje Häftet.
6
Litt. A.
Resultat
vidden föreslag ne Husbehofs-bränn in gen, [utan Mäskvärmare).
C
#!•
CTC}
*T3
-
O. -s
as pr1
cro. s
3 Sf2
13= 22. 2
= s 5‘
OQ m
*»lH C g C/)
£.£é-S.s
sr- ” r?
a ?. J 1/1
s TB-STw
“ 2 m y
A n in a r k n i n g a r.
Kannor.
Säd. M
\ Kannor J Kannor
| Bränvin, j Drank.
Kannor
6 grader.
R:dr
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
") 3
3i
H
3J
4
37
9
4
4?
H
4|
9
5|
5^
5|
3
3i
3å
31
4
H
H
H
5
5i
51
6
6i
48
52
56
60
64
68
72
76
80
84
88
92
96
100
225
244
263
282
301
319
338
356
375
394
413
432
451
470
2
2
2
2
3
3
3
3
3
4
4
4
4
4
26
36
45
7
.6
25
34
44
r
D
.
5
24
34
43
> Såsom lyft-pannor ansedde.
Beskattningen af dessa pannor
ökas med 5o procent, då deras
höjd nedsättes till, eller
under i af vidden.
Beskattningen af dessa pannor
ökas med 100 procent, då
deras liöjd nedsättes till, eller
under i af vidden.
*) Lispundet säd, svarande vanligen i större, afverkning närmast emot 7 d 8 kappar potatis,
torde vid bränning med dessa mindre fördelaktiga jemlikas med to§ kappe potatis vek
derutöfver.
Litt. B.
Resultat
af första classens Fabriks-bränning med enkel panna ock
mäskvärmare.
Pannans stor-  lek.
>
<!
Cs
Q- g-
- u
oq 2.
' 3
crq
>73 *
o
Tillverkning per
dag..
iBränvins - till-  ■ verkning på 3
I månader.
Skatt för 3:ne
månaders brän-  vins-bränning å
6 sk. för till-  verkad kanna.
Kannor.
Säd./tf.
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor 6
grader.
R:dr
sk.
25
»i
121
2
160
938
117
1 2
30
10
15
190
1,125
140
3o
35
11?
171
220
1,313
164
6
40
131
20
250
1,500
187
24
45
15
221
280
1,688
211
—
50
16?
25
310
1,875
234
18
55
18|
271
2
340
2,063
257
42
60
20
30
370
2,250
281
12
65
21?
321
400
2,438
304
36
70
231
35
430
2,625
328
6
75
25
371
460
2,813
351
3o
80
26?
40
490
3,000
375
—
85
281
421
2
520
3,188
398
2 4
90
30
45
550
3,375
421
42
Anmärkningar.
Öfvcrlopps- utrymme i hatt
beskattas enligt i5 punkten
i Reservationen , Momentet
<3).
Litt. C.
Resultat
af T.dra classens F abriks-bränning nied panna och mäskvär
mare, jemte enkelt klarning s-apparat eller rectificator.
Pannans stor-  lek.
Afverkning per
dag.
Tillverkning per
dag.
Bränvins - till-  verkning på 3
må nadcr.
Skatt för 3:ne
månaders brän-  vins-bränningå
6 sk. för till-  verkad kanna.
Anmärkningar,
Kannor.
Säd. JU-
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor 6
grader.
R:dr
sk.
25
16
20
320
1,500
187
24
30
20
25
400
1,875
234
18
35
231
291
466
2,188
273
24
40
241
331
486
2,500
312
2 4
45
271
371
546
2,813
351
3o
50
271
411
555
3,125
390
3o
55
301
45|
610
3,438
429
36
60
331
50
666
3,750
468
36
65
se,1.
541
720
4,063
507
42
70
381
581
775
4,375
546
42
75
411
621
835
4,688
586
—
80
441
661
890
5,000
625
—
85
90
471
50
70!
75
945
1000
5,313
5,625
664
703
6
6
öfverlopp - utrymme i hatt
beskattas enligt i5 punkten
i Reservationen, Momentet
d).
Sevillu.- och Oecon.-Utsk. Betänkande JS:o 3.
45
Litt. D.
Resultat af 3 telje clas sens Fabriks-brånning med dubbla pannor och
mäskvurrnarej jemte sammansatt klarnings-appciratj wider namn af
dubbla Pistoriska Pannor.
Pannornas eller '
kokkärlens sam- !
manlagdc rymd. j
>-
a
c-iT
CK, 5-  CR
*3
cs
Tillverkning per
dag.
Bränvins-till-  verkning på 3
månader.
Skatt för 3:ne
månaders brän-  vins-bränning å
6| sk. för till-  verkad kanna.
Anmärkning.
Kannor.
Säd f.få
Kannor
Bränvin.
Kannor
Drank.
Kannor G
grader.
K:dr.
sk.
50
:]3t
50
660
3,750
507
%
60
40
60
800
4,500
609
18
70
46|
70
930
5,250
710
45
80
53*
80
1,060
6,000
812
24
90
60
90
1,200
6,750
914
3
Öfverlopp.?-utrymme i
Hattar beskattas en-
ligt i5 punkten i Reservationen,
momentet
d).
Bihang lill R. St. Vrot. iS34> 3.-le Sami. zaira Afdela.
3:dje Häftet.
7
46
Bevilln.- och Oecon. Ut sk. Betänkande N-o 3.
9:0 Af Herr Doctor Grenander. ”1 tillbörligt medvetande af min pligt,
i öfverenstämmelse med den bästa vilja, att vidtaga allt, som kan bidraga
till hämmmande af bränvinets omåttliga bruk, erkänner jag mig anse den
väg, sorn blifvit tagen af Högl. Utskotten, icke leda till målet, som sökes.
Det må vara godt att flere slags minskning af production fördyrar varan
och att varors fördyrande skall borttaga bruk ock missbruk 3 men min öfvertygelse,
lika visst som den ej frånkänner de Högl. Utskottens majoritet
förtjensten af många mödosamma och grannlaga åtgärder att komma till det
sökta målet, det att minska productionen och fördyra den producerade varan,
har icke kunnat blifva, att den här beträdda banan förer till önskadt
hämmande af den genom ett oförnuftigt bruk förgiftande varans omåttliga
förtärande. Gerna medgifves nödvändigheten af inskränkande prohibitiva
åtgärder och deras gagneliga medverkan härtill, men ej, att det här föreslagna
är antingen det enda eller det lyckligen valda och yrkade, serdeles
hufvudsakliga. Smärre hemmansdelars husbehofsbränning emot lindrig
afgift, ifrån 10 till och med 16 kannors pannor, och för öfrigt vidtagande
af Grefve Fersens förslag med hög beskattning, hade bäst verkat till
ändamålet. Annars skulle jag anse I830 års Bränvins-Stadga, genom någon
liten förändring och i nödig proportion väl höjda afgifter, med minsta
bråk föra till det mål som bör åsyftas!”
10:o Af Herr Prosten Nibelius ”Då de sammansatte Utskotten, såsom
en ledande princip för de åtgärder som borde föreslås, antagit, att den
öfverflödiga tillgången på bränvin borde minskas och priset derå fördyras,
för att derigenom i någon mon hämma det omåttliga bruk af bränvin, som
under de senare tiderne mer och mer tilltagit, nödgas jag reservera mig
emot det förslagne beskattning ssättet, emedan jag befarar att detta beskattningssätt
skall i förening med de åtgärder, som Utskotten för öfrigt föreslagit,
locka till en forcerad bränning och således motverka det ändalnål,
som åsyftades.”
”Följderna af det beskattningssätt, af den förhöjda Tariff för pannerymdsafgiften,
och af den reglering rörande bran vins-bränningen, som Utskotten
föreslagit, synas mig blifva: att flere ibland dem, som bränt endast
till husbehof, skola, genom den förhöjda skatten, blifva föranlåtne att
upphöra med deras bränning; att så väl härigenom, sorn än mera genom
konstbränneriernas afskaffande, tillgången på bränvin i början skall minskas
och priset derå fördyras; att det stigande priset åter i sin ordning skall locka
alla dem, som med bränningen fortfara, att mer och mer utvidga deras
Bevillnoch Oecon - Ut sk. Betänkande N-o 3.
47
tillverkning, i synnerhet som skatten för en bränvinspanna blifver densamma,
antingen man med henne bränner mer eller mindre; att den fordna
bränvinsbränningen blott till husbehof således efter hand skall upphöra,
och bränningen med både större och smärre pannor mer och mer öfvergå
till en forcerad bränning; samt att, till följe af denna forcerade bränning,
som både med större och smärre pannor kommer att ega rum, tillgången
på bränvin inom 2 å g år skall blifva lika öfverflödig, som den nu är,
och priset på varan nästan lika djupt nedsjunka.”
Vill man att tillgången på bränvin skall minskas, att priset derå
skall fördyras, och att denna minskning och denna fördyring skall ega bestånd,
då borde beskattnings sättet vara så beskaffädt, att det, långt ifrån
att uppmuntra till en utvidgad bränvins-bränning, i sig innefattade en oterhållande
kraft emot den forcerade bränningen. Sådant är beskattningssättet
efter mäsk-karens rymd. I samma mon, som en bränvinsbrännare vill utvidga
sin bränning, i samma mon måste han afverka en större qvantitet
mäsk, i samma mon blir han altså äfven i behof af flere eller större tillinäsknings-kar;
och om skatten beräknas efter rymden af dessa kar, så blir
det ej möjligt för honom att forcera sin bränning, utan att i förehållande
derefter äfven träffas af en högre beskattning. Detta beskattnings-sätt är
väl ej tillämpligt på den bränvins-bränning, sorn med mindre pannor utöfvas,
i anseende till svårigheten att kunna controlera de dertill begagnade
kar; men vid alla Brännerier äfven för enkla pannor, der bränningen drifves
i något större scala, torde det kunna användas; och i händelse Kongl.
Maj:t skulle i nåder finna för godt att tillåta, det bränvins-bränning med
konst-apparater äfven hädanefter får fortfara, så anser jag, så vida afgiften
för dessa skall beräknas efter den tillverkning, som med dem åstadkommes
— oundgängligt att dessa blifva beskattade efter rymden af de tillmäskningskar,
som ör dem begagnas, emedan dessa konstapparater kunna
på ett så mångfalldigt sätt modifieras, att det torde vara hardt nära omöjligt,
dels att uppgifva några säkra och för dem, som skola controlera författningen
om bränvins-bränningen, fattliga kännetecken, hvarigenom de
serskilda arterna af dessa konst-apparater kunna skiljas ifrån hvarannan, dels
att bestämma, huru mycket bränvin med hvarje serskild art af dessa apparater
inom en gifven tid kan tillverkas.”
Med Herr Prosten Nibelius förenade sig Herrar Prostarue Svedelius och
Bergqvist, den sistnämnde, med tillägg, att som det förekom honom högst
obilligt, att, för samma kannerymd, lika afgift skulle erläggas då 10 gånger
större qvantitet bränvin tillverkades med lika stora pannor af olika
48
Beviiln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o j.
bränvins-brännare, ansåg han den princip, att skatten skulle utgå i proportion
efter den råmateria, som afverkades, vara den enda rättvisa
li:o
af Hr Prosten Lignell”Det hade varit mer än önskligt, att
bränvins-hrännings-frågan blifvit behandlad af 2:ne serskilda, ej sammansatta,
Utskott, — den oeconomiska delen af Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut_skottet,
och först derefter beskattnings-frågan af Bevillnings-Utskottet.
Ärendets förra del är ett önskningsmål, som måste underställas Kongl,
Majtts Nådiga pröfning och bifall3 den senare deremot, eller Bevillningen ,
tillhör Rikets Ständer allena. Det synes mig innefatta en oformlighet och
strida emot Riksdags-Ordningens 51 och 34 §. §. att i ett sammanhang, på
en gång, företaga dessa till afgörande. Det kunde nemligen hända att Rikets
Ständer i den ceconomiska delen föreslogo sådane stadgar, dem Kongl.
Maj:t i sin vishet icke funne skäligt godkänna, men hvilka hade ett väsendtligt
inflytande på beskattningen: och det är icke osannolikt att sådane
just i förevarande betänkande förekomma. Beskattnings-åtgärden vore i sådant
fall tillintetgjord och måste föranleda till ny öfverläggning och tidsutdrägt.
Mig synes äfven hvartdera af Utskotten vara manstarkt nog för
att, utan förstärkning, kunna uppgöra och till Ständerne inkomma med
förslag i dessa ämnen.”
”Hvad angår sjelfva förslagen i förevarande betänkande, så synas de
mig i sitt sammanhang vara sådane, att de omöjligen kunna af Rikets Ständer
godkännas, och det skulle till och med icke förefalla mig underligt}
om de sammansatta Utskottens alla 96 Ledamöter, hvar och en för sig,
aflemnade en reservation. För min del kan jag icke annat än förklara mig
emot Betänkandet i dess helhet, samt önskar en total omarbetning deraf,
hvarvid man, med iakttagande af rättvisa och billighet emot alla och en
hvar, bör, mer än som nu skett, söka fördyra och derigenom minska förbrukningen
af en vara, som visat sig så skadlig för nationens moraliska
och ceconomiska välstånd.”
Med Hr Prosten Lignell förenade sig Hrr Prostarne Rosén, Bruzelius,
och Bolander, samt Hr Comminister Dahlgren; äfvensom Hr Friherre Wrede
och Hr Friherre Hermelin instämde i den af Hr Prosteri Lignell yttrade
åsigt om målets behandling.
12:0 af Hr Doctor Grevillius: ”Emot sammansatta Utskottens beslut, att
till bränvins-bränning helt förbjuda begagnandet af konstapparater reserverar
jag mig; dels emedan jag ansett den stats-oeconomiska nytta, i besparing
af tid, ved och arbete, äfvensom i ökad produet, genom sådane apparater
vinnes, icke böra alldeles förbises} dels emedan jag fruktar, det
Beuilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o j.
40
speculationen på vinst af bränvins-tillverkning skall nedflyttas till de mindre
pannorne och husbehofs-bränningen sålunda urarta till små bränvinsfabriker,
hvilka, drifne i hvarje bondstuga, om än med skenbar vinst,
skola sprida förderf öfver både jordbruket och jordbrukaren 5 dels ändtligen
emedan jag anser stridande emot rättvisa och billighet, att med ett penndrag
tillintetgöra en näring, pä hvilken medborgare, under förlitande på
beståndet af Rikets Ständers beslut, nedlagt, 0111 ej hela sin förmögenhet,
dock betydliga capital, hvilka på en gång skulle gå förlorade.”
”Det åsyftade ändamålet, bränvinets fördyrande och en deraf följande
minskad consumtion, har jag trott böra sökas, ej allenast genom hög beskattning,
utan ock genom inskränkning i tiden för bränvins-brännings-rättighetens
utöfning3 hvarföre jag äfven reserverar mig emot beslutet att
derföre bestämma 6 månader 3 och anser för min del 4 månader vara ganska
tillräcklige för producerandet af hvad som kan fordras till behofvets
' fyllande.”
13:0 af Hr Lands-Secrc-teraren Halling”Då jag icke mer än uti 2:ne
punkter instämt med pluraliteten inom sammansatte Utskotten i frågan om
grunderne för bränvins-bränningen, får jag, i följd af derom serskildt gjorde
förbehåll, emot Betänkandet i sin helhet anmäla min reservation, och det
uppå de skäl jag går att framlägga.”
”Bränvins-bränningen i Sverige har beständigt utgjort ämne för många
tvister och ofta satt stridiga interessen i rörelse.”
”Tankarne hafva ock i allmänhet varit, såsom de ock nu äro, mycket
delade derom, hvilka som egenteligen borde vara elem, de der egde att
åtnjuta de så högt beprisade fördelarne af sjelfva näringen. Man kallar
denna ännu för husbehofs-bränvins-bränning, under det man likväl enhälligt
erkänner en enda sats, nemligen den, att bränvins-bränningen längesedan
tagit en sådan öfverhand, att produeten utgör en betydlig handelsartikel
öfver hela landet. Att nu återföra fabrikationen och consumtionen
till måtta och det på en enda väg genom en författning, torde vara för
mycket begärdt.. Emedlertid utgör möjligheten att inskränka och fördyra
varan ett säkert steg till minskning uti dess omåttliga förbrukning och detta
vinnes, efter min tanka, genom förkortning af tiden för bränningen
och dess så höga beskattning, att den måste hafva ovilkorligt inflytande på
priset, eller ock genom den utväg att förvandla hela handteringen till en
fabriksnäring, på hvilken man, med full säkerhet om utfåendet och utan fara
för följder ne, kunde välta en betydlig del af beskattningen, sorn nu
hvilar tungt och således nedtrycker många andra mera uppmuntransvårda
50
Bevilln,- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N.o j.
näringar. Med fästad uppmärksamhet å det starka motstånd utvecklingen
af denna senare idée mött inom de sammansatta Utskotten, leder jag mig
till den slutsats, att tiden ännu icke är inne att tillvägabringa en så ingripande
förändring, som, obegripligt nog, till och med betraktas som vore
den ett ingrepp uti häfdvunna rättigheter. Om jag således måste gifva vika
för ett sådant motstånd, kan jag likväl icke antaga den sats, som inom de
sammansatta Utskotten gjort sig gällande , att bränvinsbränningen bör betraktas
såsom en jordbruket uteslutande tillhörig fördelaktig rättighet,
utan blir orubblig i tron, att densamma måtte i sin natur vara sådan, att
dess utöfning må stå hvarje samhällsmedlem öppen, så vida han underkastar
sig de skyldigheter de begge Statsmagterne, Konung och Ständer, dermed
förena. Till följe häraf och för att å ena sidan icke afskära någon
fördelen af bränvinsbränningen, utöfvad i eller utan sammanhang med jordbruket
och å den andra förorsaka så liten rubbning i nuvarande förhållandet
som möjligt är, anser jag, i betraktande af det ändamål man söker:
l.'o Bränvinsbränningen böra få utöfvas uti fem månader af året med
alla hittills kända apparater.
2:o Till förekommande af alltför öfverflödig tillgång på bränvin, hittills
antagna högsta pannerymden af 90 K:r böra bibehållas.
g:o Kongl. Maj:t ega att, när landets väl det fordrar, ytterligare inskränka
bränningstiden.
4:0 Beskattningen böra utgöras med 4 sk. B:co bevillning till KonglMajtt
och Kronan för hvarje kanna bränvin, sorn anses kunna med hvarje
slag och storlek af redskap tillverkas i öfverensstämmelse med deröfver
uppgjord Tariff.
5:0 Denna beskattning böra utgöras, innan någon får sättas i utöfning
af bränvinsbränningsrättigheten.
6:0 En hvar må ega att för en kortare tid af minst en månad idka
bränvinsbränning, emot erläggande af bevillning i förhållande derefter.
7:0 Att, om man så vill, egandet af jord må fordras såsom vilkor
för delaktighet uti bränvinsbränningen, och i sådant fall blott den inskränkning
iakttagas, att 300 R:drs jordvärde är det minsta, för hvilket bränvinsbränning
får verkställas, men för öfrigt den uti g §. af nu gällande branVins-författning
intagne tariff bibehållas} dock så, att nödig förklaring sker
till förtydligande uti föreskriften uti berörde författning, angående dem,
som besitta flere egendomar.
Esvi lin.- och Ofcon.-Utsk. Betänkande N:o 3. 51
8:0 Nödiga föreskrifter erfordras att förebygga det icke, såsom hittills
någon gång skett, idkare af ättike- och andra fabriker må kunna under
tillåten eller förbuden bränvinsbränning tillvälla sig större rättigheter i
afseende härpå än andra, vare sig till pannerymd eller på annat sätt.
Efter dessa hufvudgrunder, om de med mer eller mindre förändring
antagas, kan, efter min tanka, det reglementariska utan serdeles svårighet
uppgöras.
D2
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
B I LAG A.
Tillverkning och afgift, beräknad per månad, månaden 26 dagar, dagen 16 timmar,
tillsatsen |:delar Råg, i Malt, afkastningen i| kanna 6 gr. per LU.\ 3o kannrum
i pannan intager på cn gång tillsats efter i I.tt. — Allt är bcräknadt under förut
sättning
af lika miniini-höjd på alla pannor, således, större oell mindre, 6 tum. — För
pannor utan eller med enkel mäskvärmare, räknas 20 drankdagar och 6 klardagar,
för pannor med rectificerande mäskvärmare 22 drankdagar, 4 klardagar. —•
NB. de små numrorna utmärka antalet af pannor, som afgå efter 4 sk. per dag.
y
0
<-<
5
Enkel
Panna.
Enkel Panna
med Mäsk-  Värmare.
Enkel Panna
med rectifi-  cerande
Mäsk-  värmarc.
Panna med
Mäskvärmare
och enkel
Rectificator.
Panna med
Mäskvärmare
och 2:ne
Rectificatorer.
Pistoriskt verk,
hvarmed af-  verkning sker
utan uppehåll.
0-
?
P M ^
5 <
S3 05 rTP
1—1 ^
3
3 -■ <
•3
5:
4^-
|Vl
w . •—1
U v>
B r
>>
!* rf
t p ^
rv
§ r
>
* T5
S 5- £
3 S
pr4*1-" ^
63 CO k73
3
p "d ef
§1 s
B
EJ **
e-r*
0^2
3 *
a, kd "
0 ^ *
63
c ^ 2
§ ^
0 TO 2
? y.
3
0
►i
i
p-
t
B B'
r- ’ pr-
1
E-.
^ * v?
1
p*
r * ^
1
■ ^s*
P-
2 ' r-  •
P'
5
12
i5
18
24
20
I OO
8
16
240
20
—
33o
27
24
468
39
624
52
—
—
—
9.5
I 25
10
20
3oo
IO
25
—
4oo
12
33
l6
5oo
i5
4*
32
'JOO
18
58
16
—
—
3o
i5o
12
24
3io
25
4°
420
35
55o
45
4°
750
62
24
.—
35
175
5,
*4
28
315
8
26
12
43o
IO
35
40
875
12
47
44
775
iG
64
28
3o
—
4o
200
16
32
320
26
32
440
36
32
624
52
—
832
%
16
i56o
i3o
45
225
18
36
36o
3o
—
490
40
40
7°4
58
32
932
77
32
1760
i45
40
5o
2Ö0
20
4o
4oo
33
i6
540
i5
—
784
65
16
1002
86
—
194°
161
32
55
275
22
44
44o
36
32
600
5o
—
860
72
—
I I 3 2
94
16
213o
177
24
5
8
IO
12
iG
3o
Go
3oo
25
—
48o
4o
—
660
55
—
936
78
—
I 248
104
—
234o
195
—
65
325
27
4
520
43
16
7 ro
5.9
8
1016
84
32
(348
r 12
16
2 53o
210
40
70
35o
29
8
56o
46
32
760
63
16
1096
91
.6
*448
120
32
2720
226
32
75
375
31
12
600
5o
—
8ip
67
24
1176
98
—
(548
129
—
2910
24 2
—
?3
3po
02
24
625
52
4
840
71
32
1256
104
32
1608
134
—
3o3o
2 52
2 4
8i
4o 5
33
36
65o
T/l
0/|
8
870
74
8
1290
107
3 4
1668
139
—
315o
262
24
84
4.20
35
—-
675
56
1 2
900
76
32
1335
111
1 2
1738
*44
—
3270
272
34
87
435
36
1 2
700
59
16
980
79
8
1370
11.4
8
1788
i49
—
33no
282
24
5
8
IO
12
lö
3o
6°
[
i
45o j37
2 4
720
61
990
84
8
i4 04
“7
1872
(56
—
35io
292
24
Med
Bevill n.- och
53
Med Herr Lar.ds-Secreteraren Halling förenade sig Herr Gyllenkrook,
Hr Wijk, Hr Prosten Bruzelius och Hr Kyrkoherden Bergvall, den sistnämnde
endast med den skillnad, att han ansåg bränvinsbränningen böra
inskränkas till 4 månader; samt Hr Gyllenhaal, med tillägg, att om något
minimivärde borde finnas å jord, för att vara till bränvinsbränning berättigad,
han, lika med Hr Friherre Kantzow, ville hafva ett sådant värde till
500 R:dr, samt att skillnad i afgiften på stora och små pannor måtte iakttagas,
så att afgiften för de mindre pannorne kom att utgå efter kaune*
rymden enligt 1830 års Förordning, och de större, från och med 50 kannor,
belädes med afgift efter tillverkningen, på sätt Hr Halling föreslagit.
Hr Klingvall reserverade sig emot den af Utskotten föreslagne beskattning,
hvilken han trodde komma att medföra den olägenhet, att endast ganska
få skulle anmäla sig till bränvinsbränning, hvarigenom minskning i Statens
inkomst af denna bevillning skulle uppstå; äfvensom han ansåg, att den
höga skatten skulle både åstadkomma ett vanvärde å spannemål och hafva
till påföljd lurendrejeri af bränvin.
14:0 Af Herr Leffler: ”Sorn jag icke i allo kan finna mig med någon
af de nu uppläste Reservationer, icke heller kunnat gilla Utskottets Betänkande
i alla dess punkter, får jag, för att undvika vidlyftighet och
upprepande af hvad än i den ena än den andra Reservationen är anfördt,
endast i allmänhet emot bemälde Betänkande anföra min Reservation, för
att inom Borgare-Ståndet fullfölja de anmärkningar, som jag mot detsamma
finner mig befogad att göra; och hvilken Reservation jag anhåller må få
Betänkandet åtfölja.”
Med Hr Leffler förenade sig Hr Lector Laurenius, Hr P. Winblad
och Hr Ståhl.
15:0 Af Riksdagsmännen Nils Månsson och Anders Nilsson från Malmöhus
Län, Gustaf Larsson från Stockholms Län, Pehr gönsson och Pehr
Nilsson från Christianstads Län, Olof Olofsson från Östergöthlands Län, Ola
jeppsson från Blekinge Län, IJeter Persson från Calmar Län, Göran jonasson
från Kronobergs Län, johannes Svensson från Jönköpings Län, Anders
Ericsson och Eric Olofsson från Örebro Län, Anders Mårtensjon från
Jemtlands Län, Eric Ersson från Gefleborgs Län , Olaus Ericsson från Bohus
Län, Lars Pehrsson från Westerås Län och Lars Larsson från Skaraborgs
Lån: ”Emot de sammansatte Utskottens förslag, angående bestämmandet af
Bihang till R. St. Brot. 1833., 5-te Sami. s:dra Afdela.
3-:dje Häftet. 3
54
Beuilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
afgifterne för bränvins-tillverkningen, få vi, å egne och våra comittenters
vägnar, på det kraftigaste protestera”
”Vid granskning af detta förslag finnes ovedersägligt, det Utskottens
pluralitet, med åsidosättande af den förut antagna grundsats, att rättigheten
till bränvinsbränning vore en ”jordbrukets förmonliga tillhörighetför utöfvandet
af nämnde rättighet stadgat sådane beskattnings-villkor , i följd
hvaraf en stor del af den jordbrukande classen skulle utestängas från möjligheten
att, med någon förmon, idka en för husbehofvet och ladugårdsskötsel!!
oumbärlig bränvins-tillverkning; och ehuru den uti Betänkandet
antagne tariff innehåller en känbar tillökning jemväl uti nuvarande afgift
för de större pannorna, har likväl den egentliga och jemförelsevis drygaste
förhöjningen blifvit lagd på den mindre redskapen, serdeles å pannorna
af 50 till 60 kannors rymd, hvilket förhållande synes utmärka, det
beskattnings-förslaget hufvudsakligen åsyftar, att, på bekostnad af den
jordbrukande mängdens och medelclassens fördel, otillbörligen gynna de
stora bränneriernas skadliga öfverflöds-tillverkning.”
”De åboer, sorn bränna med pannor under 50 kannor och hvilkas
hemmansdelar i allmänhet äro så små, att afkastningen lemnar föga tillgång
för bräll vins tillverkning, skulle, enligt Utskottens fastställde beskattningsgrund,
för rättigheten att anställa någre få bränn till fyllande af ett inskränkt
husbehof, komma att erlägga en afgift, så hög, att den nära uppginge
till värdet af en hvars för året erforderlige qvantitet af bränvin.
Detta resultat inträffar ännu påtagligare i anseende till innehafvare af pannor
emellan 30 och 60 kannor, och vi fråge, om det t. ex. är tänkbart,
att en hemmansegare med någon fördel skulle kunna till husbehofsbränning
begagna en 60 kannors panna, då han för densamma måste skatta i40R:dr
B.co, eller mera än sex gånger det belopp, som nu gällande minimi-tariff
föreskrifver ? ”
”Under förutseende, att ett förslag, som innefattar sådane bestämmelser,
genast skulle röja sig såsom högst tryckande för den jordbrukande
allmogen, har man, till stöd för dess antagande, åberopat åtskillige fördelar,
hvilkas ernående dock ingalunda lärer få antagas såsom gifvet”
”1 främsta rummet har man utaf den nya beskattningen väntat sig
en högst ansenlig Stats inkomst; men vi hyse den förmodan, att resultatet
i detta afseende icke på långt när komme att motsvara föreställningen. En
mängd af hemmansegare afsade sig ofelbart brännings-rättigheteni andre,
Emilin.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N-o 3.
55
sorn nu bränna och skatta hvar för sig, begagnade tillåtelsen att ingå i
förening om gemensamma verk, och likasom öfverdrifna tullafgifter framkalla
lurendrejeri och tullförsnillning, skulle den oskäligt höga bran vinsskatten
gifva en ökad anledning till bedrifvande af den förut nog allmänna
lönnbränningen, hvaraf åter följde minskning uti Statens påräknade inkomst,
beslag å otillätne brännerier med dervid vanlige uppträden, folkets
lagförande och sakfällande samt ytterligare demoralisation och fattigdom. —
I öfrigt, om ock. antagas finge, att den fastställde afgiften öfverallt fullt
erlades, på sätt uti förslaget förutsättes, så hemställe vi likväl, huruvida
det må vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att, på det redan
mer än tillräckligt betungade jordbruket, ytterligare lägga bördan af
en utöfver det beräknade inkomst-beloppet sjelfmant ökad bevillning, hvarigenom
andre näringar och medborgare-classer , utan egen uppoffring,
skulle komma att erfara en motsvarande lindring uti deras skattebidrag.”
”Vidare har man ock föreburit, att en hög beskattning skulle medföra
minskad production, högre pris och i följd häraf måttligare förtärande
af bränvin 3 men vi befare, att man äfven härutinnan misstagit sig. För
egare af pannor ifrån minsta till och med 60 kannors rymd erbjudes blott
en enda utväg att värja sig emot förlust vid bränvins-tillverkningen, den
nemligen, att utvidga och forcera bränningen, idka den i ännu större scala
än hittills, dertill använda både egna och köpte jordalster, samt sålunda
ända till öfverflöd öka tillgången på bränvin, i följd hvaraf varans försäljningspris
komme att nedsättas, men icke att förhöjas.”
”Då vi sålunda ej förmå inse någre fördelar, som kunna motväga
eller rättfärdiga det öfverdrifna och ojemna uti de af Utskottens pluralitet
antagne bränvinsbrännings-afgifter, håfve vi funnit nödigt, att, emot hvad
Betänkandet i denna del innehåller, nedlägga vår alfvarliga reservation, i
förhoppning, att ett mera billigt och ändamålsenligt resultat skall till vägabringas
genom frågans handläggande inom Riks-Stånden, der man torde
taga i öfvervägande, att all bränvinsbeskattning directe eller indirectdrabbar
jordbruket, att denna näring redan är öfverhopad och nedtry-kt
utaf skattebördor, att i följd häraf en så dryg tillökning härutinnan, sorn
den nu föreslagna, ofelbart skulle hos Rikets talrika allmoge väeta ett
allmänt och måhända vådligt missnöje, samt att, då beskattningsfrsgan ensamt
tillhörer Rikets Ständers afgörande, Ständerne äfven kommo att ansvara
för en sådan missbelåtenhets följder, hvaribland vi, ingalunda till de
minst oroande, räkna en stigande ovilja emot bättre lottade medborgare
-
56
Bevilln.- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande No j.
classer, förakt för lagarne och benägenhet att dem öfverträda samt misstroende
till den lagstiftande representationen och dess åtgärder.”
Uti denna reservation förenade sig Anders Olsson från St. Kopparbergs
Län, Eric Ersson från Stockholms Län, Bengt Ericsson från Wermlands
Län och Carl Gabrielsson från Östergöthlands Län.
Nils Mansten tilläde serskildt: ”att som under discussionerna om
bränvinstillverkningen, flere yttrat den meningen, att skatten för hvarje
tillverkad kanna bränvin, sorn med ett forcerad t verk kunde åstadkommas,
skulle på förhand erläggas; så, och ehuru något beslut derom icke blifvit
i Utskotten fattadt, ville han likväl deremot reservera sig, så mycket
hellre, som hvar enda bonde vore föranlåten, att genom bränvinsbränningen
förskaffa sig penningar till både denna och de öfrige skatterna.”
Häruti instämde Olof Olofsson från Östergöthlands Län och Peter
Persson ifrån Calmar Län.
i o
l6:o Af Peter tfonsson ifrån Jönköpings Län: ”1 afseende på det
beslut Högh Utskotten fattat i lO.’de punkten, rörande inskränkning i tiden
till endast 6 månader om året, eller från den l November till April månads
slut, nödgas jag reservera mig. Sedan Utskotten i föregående beslut
afgjort, att bränvinsbrännings-rättigheten skall, som jag anser rättvist,
tillhöra jordbruket, kan jag ej annat förstå, än denne rättighet är till
hälften återtagen, åtminstone Öctober månad är för min hemort den mest
behöfliga för bränvinsbrännings-rättigheten både för bränvinet, som nästan
alltid är slut i Augusti månad, och än mera för dranken, som begagnas
till slagtboskapens gödande; och som vidare skäl vill jag blott åberopa
min i Ståndet ingifna motion. Och när härmed äfven observeras den i September
månad nästan alltid infallande frost, hvarefter potatisväxten upphör,
och i följd häraf potäterne upptagas, som då i öctober månad en del användes
till bränvin, både för husbehof och till afsalu, för att till någon
d»l biträda till tjenstefolkets aflöning, som utgår i nämnde månad. Landtmainen
kan ej sälja hvarken säd eller potäter denna månad utan förlust,
i anseende till bristande afsättning. För inskränkning af tiden har Hög lo fl.
Utskott trott sig i någon mon kunna hindra den så allmänt öfverklagade
fyllerilasten, som äfven jag skulle hafva all möda ospard att hindra denna
högst lörderfliga last; men jag tror man bör först efterse i hvilken folkclass
denna last mest utöfvas. För att få säkrast underrättelse härom kan
man geuomse förteckningen öfver de personer, som finnas i fängelser och
Bevillnoch Oecon.-Ucsk. Betänk ande N;o J. 57
correctionshusen i Riket. Sorn det föregifves är fyllerilasten orsaken till
de flesta brottens begående, hvaraf dessas antal så betydligen ökat sig under
de senare åren. Jag betviflar ej detta, men jag vill ytterligare förnya
hvad jag i Utskottet framställt, att det synes för mig orättvist, att den
förståndige och laglydige jordbrukaren skall tili hälften förlora sin bränvinsbrännings-rättighet
för desse vanartige personers skull. När härtill
lägges den kända erfarenhet, att ganska få af dessa brottslingar varit jordbrukare,
eller berättigade att tillverka bränvin, blir det mera orimligt att
hela jordbruket skall beskattas lör dessa personers brott. Detta tror jag
är ett främmande förhållande hos ett fritt och sjelfständigt folk, och skall
förorsaka ett allmänt missnöje; ty hvar och en, som beskattas för en annans
brott, lider. När äfven här tillägges det besvär, som uppkommer
med förseglingen och öppnandet af bränvinspannorna, som, om jag ej missminner
mig, skola utgöra ett antal af omkring 200,000, samt den kostnad
för lack m. m. vid hvarje försegling, som det för mig blifvit uppgifvit,
skall uppgå till omkring 10,000 R:dr, Af dessa sammanlagda skäl reserverar
jag mig emot det beslut Höglofl. Utskottet fattat i ofvannämnda
punkt, och föreslår jag att hvarje jordbrukare må tillåtas att utöfva sin
bränvinsbrännings-rättighet hela året, eller åtminstone g månader om året,
med förbehåll att ej besväras med någon försegling af bränvins-redskapen,
oftare än då missväxtår inträffar och Kongl. Maj: t derom serskildt påbjuder.”
”Emot det beslut, som Högh Utskottet fattat, genom votering af
den 12 punkten, är jag nödsakad att reservera mig mot den öfver liöfvan
höga beskattning, som är mera än fyrdubbelt emot hvad den hitintills har
varit. En del af Utskotts-Ledamöteme hafva haft ett ganska välljudande
skäl att fördyra brän vinet, och minska denna varans tillgång, under hopp
att fylleri lasten härigenom skulle betydligen förminskas, men jag har ej
varit så lycklig att kunna tro det vara rätta medlet; ty utan att man eger
en hederskänsla för medborgerlig aktning och förtroende, och en grundlig
upplysning om den ansvarsfulla redogörelse efter jordlifvets slut lör allt
vårt handlingssätt här i tiden , bade mot Gud och Nästan och sig sjfelf,
utan, säger jag, att man eger en grundlig upplysning i desse delar, tror
jag ej någon lag eller annat tvångsmedel kan utestänga begärelserna från
en ond inöfvad vana hos någon. Ty derigenom att ett rus, skulle kosta
några skillingar mera, smakar det kanhända så mycket bättre, och endast
medtager snarare dens tillgångar, som härpå är begifven. Det är min fullkomliga
öfvertygelse, att pålägga en så omåttlig stor bränvins-skatt i afsigt att fördyra
denna vara, kan jag på intet sätt finna vara rätt, ty derigenom blif
-
53
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3.
ver den pålagd en utgift, som aldrig misbrukat eller missbrukar denna vara.
Icke vågar jag säga alla, men största delen som eger jordbruk och i
följd häraf äro berättigade till bränvins-tillverkning, nyttjar bränvinet till
sin verkliga fördel på det sätt, att om morgon och någon gång om aftonen
under den trägnaste arbetstiden tilldelar man sig och sitt arbetsfolk en sup,
som gifver både styrka och uppmuntran till arbetets fortsättning. Kan väl
någon säga det vara rätt att straffa den, som så nyttjar denna vara, meden
så hög skatt som Utskottet har föreslagit. I händelse det är rätt att kalla
bränvinet en öfverflödsvara, det jag ej vill yttra mig öfver, så tror jag det
varit rättare att högt beskatta alla krogar, hvarigenom bränvinet blefve
fördyradt och kanhända härigenom det omåttliga bruket kunde till någon
del försvinna, och dernäst öka straffet på den som öfverlastar sig af starka
och rusgifvande drycker. Detta tror jag varit rättare än pålägga allmänheten
en skatt, som öfverstiger mera än dubbelt hvad Kongl. Majtt har
föreslagit. Skulle åter bränvinets förminskning bidraga till sedlighetens
förbättring, som Höglofl. Utskottet tror, det jag ock tror, för att rättast
finna ändamålet härmed borde ej någon bränvinspanna tillåtas öfver 50
kannors rymd, ty en sådan panna svarade fullt emot ändamålet, som förr
varit kalladt husbehofs-bränning, men den af Höglofl- Utskottet med få
rösters pluralitet nu antagna beskattning, skall helt säkert tvinga hvar och
en till att bränna långt mer än till husbehof, för att kunna förtjena något
till biträde till den stora skatten, och i följd häraf skall bränvinstillgången
blifva långt större i stället för den bordt förminskas. Af dessa grunder
och skäl nödgas jag reservera mig mot det fattade beslut, och ytterligare
förnya mine gjorde påståelser, att 183° års tariff för beskattningen måtte
antagas med go procents förhöjning på alla pannor under go kannor, och
100 procents förhöjning på alla som äro öfver go kannors rymd. Denna
förhöjning tror jag svarar fullt mot den brällvins-afgift, som förr utgått af
hemmansvärdet, som nu, efter fattadt beslut, skall upphöra.”
Ola jeppsson från Blekinge Län reserverade sig serskildt, i afseende
på den åt egare af 2:ne eller flere egendomar på landet medgifna rättighet,
att idka bränvins-bränning antingen för egendomarnes sammanslagne
värde, eller särskildt för hvarje egendom, hvarigenom, enligt hvad han
förmodade, en mängd brännerier skulle uppkomma.
17:0 Af Anders Olsson från Stora Kopparbergs Län: ”Jag får anmäla
serskild reservation emot det föreslagna stadgandet, att der flera åboer vilja
begagna tillåtelsen att, emot samfäld afgift idka bränvins-bränning med.
Hevilla.- Och Öecon - Ut sk. Betänkande N:o 3.
gemensam redskap, sådant icke må ske, utan med villkor, att pannan ar
inrättad och nyttjas endast på en och samma, vid mantalsskrifningen bestämdt
uppgifven, lägenhet. Uti Öster-och Westerdalarne af Stora kopparbergs
Län, äfvensom på många andra orter, är det ganska vanligt, att
smärre hemmansegare inom byalagen med hvarandra ingå föreningar rörande
gemensamt utöfvande af deras åbelöparfde bränningsrättighet; men, så
väl i anseende till obetydligheten af sjelfva tillverkningen och den begagnade
pannrymden, sorn i följd af osäkerheten angående ett långvarigare bestånd
utaf de uti hvarje bränvins-författning antagne grunder, kommer härvid
icke i fråga, att inrätta någon egen byggnad för den samfälde redskapens
nyttjande och förvarande, utan anställes bränningen hemma vid de uti
gårdarne redan varande eldstäder. Det inses likväl, att detta förhållande
måste medföra en mängd olägenheter, då pannan icke får flyttas ifrån
den ena gården till den andra, utan alltid skall linnas på ett enda
ställe, i följd hvaraf de fleste delegarne nödgas att, med betydlig förlust
af arbetstid och materialier, ombesörja forslandet fram och tillbaka utaf
bränsle, tillmäsknings-ämnen, drank, m. m. Den åbo, i hvars värjo pannan
linnes, lärer ej heller vara belåten att hos sig emottaga främmande
folk samt att oupphörligen vidkännas obehaget af en förnyad bränvinsbränning,
och man må icke undra om han understundom utaf de öfrige
delegarne, såsom ersättning härföre, fordrar en serskild afgift, hvars erläg.
gande således kommer att för dessa sednare medföra en tunga, som kunde
besparas, derest en hvar af delegarne uti pannan vore berättigad att hemma
hos sig sjelf verkställa bränningen. Jag yrkar derföre, att en sådan
tillåtelse uttryckligen måtte meddelas uti den blifvande Brän vins-författningen;
och anser jag otvifvelaktigt, att, om derjemte föreskrifves, att alla
delegare uti hvarje serskild panna skola vid mantalsskrifningen uppgifvas,
att pannan bör med serskildt märke af kronobetjeningen stämplas, o.
s. V., tillräcklige controler äro för handen att, så vidt möjligt är, förekomma
det befarade missbruk, att den gemensamma pannan skall brukas utom
bolaget eller att någon af delegarne skall begagna främmande redskap.”
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, lS34-
-.-i*,»* . n,; I^-v *■»*:•'•{ '7l /- 4 •
h, .., - itfat&A;»1 ■ ■ ‘ ?s ' , •
•>’< :...-; : p':'jc: .:r • '-''i:..) • - '< ;•■•. ’> ’-V.'
:-■• V *■ i • I %<•-.#*•- - ■ iw‘1 ' :•• . . H»' . kj‘ . l/l-Cf? • • t S* - •
'
-
'
* .
. •■
..
- ./ ’ ' •
'
-:
'
Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 3. Gi
Rättelser:
a3 råd. i4 uppifrån står.' Den tredje 1 läs: 4 $•
— 19 — — io:de punkten — 9 §.
— 25 — — inte punkten — i3 §.
27 — — i2:te punkten — 14 §-
2/j; — 9 — — i5:de punkten — 17 §. 1 Moni.
53 — 17 — — finna — förena
56 — 16 — — io:de punkten — i3 §.
5- ■— j6 nedifrån — I2:te punkten — :4 §•
Bih. lill R. St. Prot. i834, 5 Sami., 2 Afd.
3:dje Häftet.
Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 4•
I
N:o 4.
Ankom lill Exp.-Utsk. den 17 Julix.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 2, i fråga om jagtbevillning
till praemier för rofdjurs dödande.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag, har Högloft. Ridderskapet och Adeln under
den 10 sistlidne Maji återremitterat Utskottens uti berörde ämne afgifna
Betänkande, hvaremot detsamma blifvit af Högvördige Preste-Ståndet under
den 16, af Vällofl. Borgare-Ståndet under den 10, samt af Hedervärda BondeStåndet
under den 12 i samma månad, bifallet; och då altså trenne af de
respective Riks-Stånden gillat Betänkandet, finna Utskotten någon annan
åtgärd icke dervid vara erforderlig, än att om detta förhållande Högloft.
Ridderskapet och Adeln vördsamligen underrätta.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den 16 Julii 1834.
Reservation
af Herr von Hohenhausen: ”Såsom reservation får jag hos Rikets
Ständer anmäla en anmärkning mot formen i behandlingssättet af denna
fråga och alla som äro i samma cathegorie, hvilka stundom på ena handasätt
blifvit behandlade af Bevillnings-Utskottet och i Riks-Stånden.
Så länge icke uti Grundlagen är införd en serskild föreskrift för behandlingen
af motioner, innehållande förslag till oeconomiska inrättningar,
såsom förslaget i Betänkandet om curhus-afgiften m. m., till hvilkas bekostande
bidrag genom bevillning föreslås, måste, i afseende å bekostandet medelst
bevillning, frågan behandlas på grund af 71 §. Reg. F. och 3i §. R.
Ordn. Alltså, för att icke onödigtvis inveckla ämnet, synes mig BevillningsUtskottet
böra, då det tillstyrker en sådan bevillnings utgörande, vid gemensam
handläggning af motioner med Oeconomie-Utskottet, göra det reservationsvis,
att sjelfva saken af Rikets Ständer bifalles, och likaså, när det
afstyrker en sådan bevillnings utgörande, göra det reservationsvis för så vida
Rikets Ständer icke skulle, emot Utskottets förslag, bifalla först och
främst sjelfva saken och sedan äfven det föreslagna bekostandet genom den
i motionen föreslagna bevillning.
Bihang till Jl. St. Prot. 1834. o-te Sami. 2:ära Afd.
4'-de Håftet.
ö Bevillnings- Qecvncmie- Utskottens Utlåtande N:o f.,
Denna form i framställningssättet af sådane Betänkanden anser jag
derföre nödig, att Grundlagen föreskrifver en betydligt skiljaktig form för
Bevillningsfrågors afgörande emot hvad den stadgar för oeeonomiska mål.
71 §. uti R. F. stadgar: ”Bifalla 3 Stånd hvad emot Bevillningsutskottets
förslag i en eller annan del anmärkt blifvit, varde förslaget i dessa
delar förkastadt. sif slå 3 Stånd hvad ett serskildt Stånd härutinnan yrkat
, men della ändock vid sin mening förblifver, eller stanna 2 Stånd
emot 2, då skall saken öfverlemnas till afgörande på det sätt 69 §. föreskrifver.
” Som i förevarande fråga Ridderskapet och Adeln endast återremitterat
Betänkandet, men ännu icke detsamma afgjort, så kan Bevillningsutskottet
icke känna hvad delta Slånd häruti yrkar och frågan är således
ännu oafgjord. Denna inveckling af frågan haele undvikits, om den förm
jag ofvan anfört uti första Betänkandet blifvit iakttagen.
Inom Bevillnings-Utskollet har en del Ledamöter ansett, alt icke
efter 69 §. R. F. behöfver afgöras andra Bevillningsfrågor, än dem jSevilln
ings-Ut skot te t föreslagit, och ingalunda dem samma Utskott afstyrkt. En
sådan tydning anser jag stridande mot 71 §:s senare morn., från hvars andra
moment det förmenta stödet för deras mening hem las, på så sätt, alt
de utbytta orden ”som Bevillnings-Utskottet föreslagit”, ur en mening,
som handlar om den oförmodade händelsen, att ett Riks-Slånd allena skulle
söka undandraga sig deltagande uti den fastställde Bevillningssurnman
och för sådant serskildt fall föreskrifver en serskild modus för sakens afgörande.
I det skick, genom inväfdt förhållande af den oeeonomiska delen och
Bcvillningsfrågan, motionen kommit genom Bevillnings-Utskottets första
Betänkande, anser jag med Grundlagens föresknfter rättsenligast, att Betänkandet
blifver hvilande intill dess Ridderskapet och Adeln afgjort, huruvida
de besluta att åtaga sig eller icke den föreslagna Bevillningen; för egen
del skall jag icke påyrka bifall dertill, men endast af det skäl allena , att 3 Stånd ,
redan genom sitt bifall till Utskottets förra Betänkande, tillkännagifvit, att
de icke vilja bifalla andra än nu redan befintliga allmänna sammanskott
till rofdjurs utödande och införande af en bättre hushållning med det
nyttiga villebrådet.
STOCKHOLM, Kongl. Orders-Boktryckeriet, i834»
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande IV.-0 S. i
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Sept.
Utlåtande, i anledning af gjorde, anmärkningar vid Utskottets
Betänkande lY:o 3, angående grundeme för förändrade föreskrifter
om bränvin sbränningen och hvad dermed har
gemenskap.
Enligt ankomne Protocolls-Utrlrag frän Högloft, Ridderskapet och Adeln
af den 7, fran Högvördige Preste-Slåndet af den 1, från Vallöf!. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet af den \ sisth Julii, har Ut
skotlens
ofvanherörde Betänkande N:o 3 blifvit från samtlige Riks-Stånden
återremitteradt, på grund af dervid gjorde anmärkningar af nedannämnde
Ledamöter inora
Högloft. Ridderskapet och Adeln:
Herr Grefve Horn, Herr Grefve von Fersen, Herr Friherre Cederström,
Jac., Herr Friherre Raab, Herr Friherre Boije, Ludvig, Herr Friherre
Ehrenborgh, Herr Friherre Palmstjerna, Herr Friherre Hermelin,
Carl, Herr Hallenborg, C. J., Herr Tham, IV., Herr Lagerhjelm, Pehr,
Herr von Hohenhausen och Herr af Ekenstam ;
Högvördige Preste-Ståndet:
Herr Siats-Rådet Poppius, Herrar Biskoparne Doctor af Wingård,
Doctor Faoce, Doctor Thyselius och Doctor af Kullberg, Herrar Professorerne,
Doctor Engström, Doctor Hvasser, Doctor Agardh, Doctor Grenander
och Doctor Hasselroth, Herrar Prostarne Öhrnberg, Hallström,
Åstrand, Hallbeck, Östberg, Nordin, Ahlquist, Doctor Elfström, Ödman,
Nibelius, Rose'n, Hylander, Bruzelius, Senell, Doctor Moren, Doctor
Heurlin, Doctor Björkman, Holmström, Doctor Petersson, Mittag, Doctor
Lindahl, Doctor Bexell, P. P., Svedelius och Bolander, Herr Lifmedicus
Doctor Ekström, Herr Lector Laurenius, Herr Kyrkoherden Bergvall
och Herr Comminister Dahlgren;
Vällofl Borgare-Ståndet:
Herrar Helsingius, Warn, Zander, Lake, Norman, Hallgren, Winberg,
Langenberg, Cederborg, Halling, Arnberg, Andersson, Sahlin,
bill. till Ii. St. Brot. 1804. d Samt. 2 Afd. 1
5:te Häftet.
* Berttin*- samt Allm. Besv.- och Oecon -Ulsk. Utlåtande N.-o 5.
Bååth, Fries, Falleij, Maechel, Hohn, Ståhl, Levin, Petre, Leffler, Lim»
din, Forssberg, Hessle, Frodell, Malmberg, Olbers, Santesson, Rydin,
Hahn, Hemberg, J. Winblad och Sjöblom;
Hedervärda Bonde-Ståndet:
Riksdagsmännen Olof Persson, Nils Insulin, Johan Peter Jansson,
Jan Olsson och Eric Ersson från Stockholms Län, Anders Johansson, An»
ders Larsson, Anders Jansson, Eric Pehrsson, Nils Larsson och Johan
Andersson från Upsala Län, G. A. Kolmodin och Per Isaacsson från Gottlands
Län, Lars Jönsson, Anders Nilsson, Carl Gabrielsson, Anders Andersson,
Samuel Andersson och Olof Olofsson från Östergöthlands Län,
Anders Andersson, Eric Norberg och Eric Ersson från Westmanlands
Län, Peter Persson, Daniel Danielsson och Nils Persson från Örebro Län,
Olof Olofsson, Bengt Ericsson och Per Ericsson från Wermlands Län, Jim
Jonsson, Olof Månsson, Ola Jeppsson och Gustaf Apelquist från Blekinge
Län, Johannes Andersson, Peter Pehrsson, Anders Pålsson och Peter Jönsson
från Jönköpings Län, Johan Jacob Rutberg och Pehr Henricsson från
Norrbottens Län, Johan Larsson Wiklund, Olof Olofsson och Anders Normark
från Westerbottens Län, Anders Brisman, Peter Ekbom och Lars Larsson
från Skaraborgs Län, Eric Ersson och Lars Gezelius från Stora Kopparbergs
Län, Nils Magnusson, Per Jonsson, Samuel Jönsson och Peter Persson
från Calmar Län, Sven Heurlin från Kronobergs Län, Lars Hansson, Olof
Svensson och Hans Hansson ifrån Götheborgs oell Bohus Län, Gustaf
Gustafsson och Nils Persson ifrånSödermanlands Län, Johan Olof Dahlberg,
Eric Svanberg, Nils Strindlund och Johan Bengtsson ifrån Westernorrlands
Län, Peter Andersson, Anders Svensson, Bengt Gudmundsson
och Olof Lindbeck ifrån Hallands Län, Nils Ersson, Eric Ersson och Eric
Persson ifrån Gefleborgs Län, Sven Jonsson och Anders Mårtensson
ifrån Jemtlands Län, Anders Danielsson och Hans Jansson ifrån Elfsborgs
Län, Tuf ve Månsson, Nils Måmssony Jöns Persson och Anders Nilsson
ifrån Malmöhus Län samt Per Nilsson och Jöns Jönsson ifrån Christianstads
Län.
Under granskning af de emot Betänkandet framställde anmärkningar,
hafva Utskotten inhemtat, att, i sammanhang dermed, förekommer en inom
Hedervärda Bonde-Ståndet af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län
väckt, af Hans Jansson ifrån samma Län understödd och lill Utskotten
remitterad motion, att, för den händelse Rikets Ständer skulle besluta
koustbränneriens afskalLnde, men Regeringen sedermera förklarade,. alt
Bevitlnsamt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. 3
beslutet derom, såsom innefattande ett våld emot eganderätten, ej finge
sättas i verkställighet, hvarigenom kunde inträffa, att Rikets Ständer icke
mera voro i tillfälle att för sådane brännerier stadga afgifter, och att de
således kunde få förblifva obeskattade, eller utan annan skatt, än för enkla
pannor, intill nästa Riksdag, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla, alt Kongl. Majtt täcktes låta Ständerne med erforderlig
skyndsamhet få del af de hufvudgrunder, Kongl. Maj:t ansåg Sig
böra stadga i oeconomisk väg för husbehofsbränvinsbränningens utöfvande,
på det Ständerne måtte sättas i tillfälle att för densamma bestämma den
bevillning, som med enskild rättvisa och allmän fördel kunde förenas.
Vid öfvervägande häraf, hafva Utskotten funnit, alt, då Kongl. Majrt
vid Riksdagens början redan aflåtit skrifvelse j ämnet till Ständerne, någon
åtgärd, i det afseende motionen omförmäler, vid den nu mera långt framskridne
tiden, icke är lämplig; hvarföre Utskotten
anse sig icke kunna tillstyrka bifall å motionen.
Åf åtskillige Talare har, med åberopande af en vid Betänkandet bifogad
reservation, blifvit framställd den anmärkning, att brällvinsbränningsfrågan
bort blifva behandlad af serskilde, ej sammansatte Utskott, nemligen
den oeconomiska delen af Allmänna Besvärs- och Oeconörnie-Utskottet,
och först derefter beskattningen af Bevillnings-Utskotlet; men då de
fleste angående bränvinshränningen väckte motioner blifvit remitterade ensamt
lill Bevillnings-Utskottet, och de olika delarne af frågan ega med
hvarandra det sammanhang, att de kunna gemensamt behandlas, anse Utskotten
berörde
anmärkning icke förtjena vidare uppmärksamhet.
Hvad i öfrigt angår de emot Betänkandet gjorde mångfalldiga anmärkningar,
hafva Utskotten ansett sig böra upptaga endast dem, sorn innefatta
yrkanden och förslag om ändring eiler tillägg i grunderne för rättigheten
och vilkoret! af bränvinslillverkning samt beskattningen deraf; i hvilka
omständigheter blifvit anmärkt:
Vid 3, 4 oc'‘ 5 §§• af Betänkandet:
att det är orätt lill princip och skadligt till sina följder, att bränvinsbränniugen
skall utgöra ett uteslutande privilegium;
Z>) att, då Utskotten ansett bränvinshränningen såsom en jordbrukets
förmonliga tillhörighet, det innefattar motsägelse, att vilja åstadkomma
minskning i tillgången på bränvin, och att förbjuda sådan redskap, hvarmed
tillverkningen mera ändamålsenligt kan bedrifvas;
c) att bränvinsbränningen, då den icke utgör någon förmon för jord
-
4 B evilla.- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV; o S.
bruket, icke uteslutande bör åtfölja jorden, utan vara en fri näring, samt
att i senare afseendet en gräns måtte bestämmas emellan lnisbehofs- och
fabriksbränning;
c?) att bränvinstillverkningen emot 60 §. Regerings-Formen, hvilken
åsyftar endast husbehofsbränning, blifvit under senare tider utsträckt längre
än med berörde stadgande kari stå tillsammans; hvarföre handteringen
bör till dess i Grundlagen antydde beskaffenhet återföras, samt det i 4 §•
af Betänkandet uppgifne förslag stödja sig på ofvannämnde § i RegeringsFormen,
hvilket förhållande närmare bör undersökas, utredas och framställas;
e)
att då den jordegare, hvilken icke producerar tillräcklig spanmål
eller potatoes för sitt hushåll, utan för bränvinstillverkningen måste köpa
råämnet, är i samma belägenhet med den, som icke eger jord, ett minimum
af jord värde, hvarunder bränningsrältighet ej får utöfvas, bör
bestämmas, i hvilket afseende olika belopp blifvit föreslagne; dock att
innehafvare af jordvärde under minimibeloppet må vara obetaget att förena
sig om gemensam redskap till ambulatoriskt begagnande;
att husbehofsbränning, då hvarken städernes sädesproduction synes
dertill lemna något öfverskott, eller en sådan till intrång i landtmannanäringen
bör vara tillåten, ej må sträcka sig till städernes jord, såsom primitivt
ämnad, icke till sädesproduction, utan lill odling af hampa, lin, tobak
m. m.;
g) att någre i de oeconomiska förhållandena djupt ingripande förändringar
icke må vidtagas, och att således, då bran vinsbränningen förut idkats
icke endast såsom husbehofsbränning, utan ock med hvarjehanda
konstapparater, såsom en art fabriksrorelse, desse serskilda slag, inskränkte
så väl till tid som pannerymd, än vidare må tillåtas, fästade ovilkorligen
vid jorden, samt med sins emellan olika men högre beskattning, än hittills
varit ålagd;
h~) att all slags sammansatt eller konstredskap väl må tillåtas, men ej
emot ökad skatt, utan emot en, i förhållande till apparatens afverkningsförmåga,
med vissa procent nedsatt pannerymd;
f) att den förändring i afseende på konstredskap, sora får begagnas,
må ega rum, att endast en sådan apparat, hvaruti ångorna i ett enda
rum kunna omkokas och rectifieras, må, jemte mäskvärmaren, tillåtas; och
Å) att, för den händelse Kongl. Majit icke skulle linna för godt att
förbjuda konstapparaters begagnande, beskattning å desamma bör af Utskotten
föreslås.
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande. N.o S.
Vid 6 §:
а) att det är olämpligt, att Rikets Ständer befatta sig med bestämmande
af redskapens construction, hvilket bör öfverlemnas åt hvars och
ens egen omtanka, efter hvad man kan finna beqvämt och förmonligt;
b') att ifyllningslucka på bröst till panna utan mäskvärmare må få
finnas, hvarigenom, då denna lucka sitter lägre än pannans hals, något
missbruk, medelst olaglig ifyllning af tillmäskning, icke kan åstadkommas,
hvaremot ett förbud härutinnan endast skulle medföra ett onödigt försvårande
af tillverkningen;
c) att, i den händelse halsen är något högre än tre tum, motsvarande
afräkning må göras på kokrummet, och pannan då uppmätas till halsens
öfversta kant;
d) att då hatten, ju mindre den är, dessminde leder till missbruk,
hattens rymd må inskränkas till hälften mot pannans, hvilken storlek är
alldeles tillräcklig för afverkningen; och
e) att, vid utrönande af pannans innehåll, densamma, af hvad construclion
som helst, bör fyllas och mätas till halsens öfversta kant eller så
kallad lekande brädd, utan alla afdrag för hals, tapp eller kokrum.
Vid 7 §:
a') alt maximum i pannerymd bör inskränkas till 6o kannor;
б) alt ordet bolstad bör förtydligas och meningen med detta ord bestämdt
uttryckas;
c) att rättigheten att för flere egendomars sammanslagne värde utöfva
bränvinsbränning på ett ställe icke bör ega rum i annat fall, än att de
serskilde egendomarnes åbyggnader äro belägne inom en half mils afstånd
från bränneriet, helst man eljest kan sammanslå hemmansvärden från olika
provincer;
<0 att rättigheten för egare af flere egendomar, att idka bränvinsbränning
på hvarje serskild egendom, antingen aldeles icke bör vara tillåten,
på det icke en mängd smärre brännerier må upplifvas, eller åtminstone
inskränkas till de egendomar, der serskild, egaren tillhörig ladugård finnes;
och
e) att, i fråga om rättigheten att för flere egendomars sammanslagna
värde utöfva bränvinsbränning på ett ställe, vid 5 §. i i83o års Förordning
bör förblifva. \
Vid 8 §.:
a') att bränvinsbränning ej bör få utöfvas af en allmänhet;
5) att på städernes invånare icke bör bero att bestämma, om bran
-
6
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Öccon.-Utsk. Utlalande N.o 5.
vinsbränningen skall utöfvas med serskilda pannor efter hvarje jordlotts
värde, ellar i ett eller flere sammansatte verk efter alla elier flere jordlotters
sammanslagne värde, hvaraf kan inträffa, att den, sorn har den minsta
jordlapp, får tillverka bränvin, och att lyftpanna!’ komma att finnas
i de fleste lias, hvilket äter skall medföra ökad tillgång på bränvin, tilltagande
fylleri, betydligt större vedconsnmtion, och fara för ofta inträffande
eldsvådor;
c~) att, städernas branvinsbränningsrättighet bör såsom fabriksnäring
bedrifvas och på entreprenad upplåtas; och
d') att då bränningsrätligheten kommer att utöfvas i moa af jordvärdet,
något serskildt stadgande för städerne icke bör finnas; men att, om
någon serskild §. för städerne kommer att qvarstå, densamma endast må
innehålla, att angående bränyinsbränning i stad komma de, som ega jord,
att besluta.
Emot 9, (o och 11 §§:
a) att, lill förekommande af förändringar å na befintlige pannor,,
i83o års taxeringsvärde hör tagas till grund för pannerymden;
Zf) att pgnnerymden bör bestämmas efter 1835 års taxeringsvärde;
c) att högre jordvärde för pannerymden bör erfordras, än i 1800
års Förordning finnes föreskrifvet, samt för begagnande af högsta pannerymden
utsättas ett jord värde af 3o,ooo R:dr;
d) att mindre pannerymd än ao kannor ej bör tillåtas;
e} alt för hemman af 5oo R:drs taxeringsvärde bör få nyttjas pannor
om i5 kannor samt okas med en kanna för hvarje 100 Rtdr till och med
i.ooo R:dr, hvilket sistnämnde belopp skulle medföra rätt till 20 kannors
panna; men att ifrån 1,000 Rldrs till och .med 15,000 R:drs taxeringsvärde
pannerymden bör få ökas endast med en half kanna för hvarje 100 R:dr;
att, då 90 kannor utgöra maximum i pannerymden, bör å ett mantal,
om än bebodt af aldrig så mångå åboer, icke få begagnas större än
sammanlagdt 90 kannors pannerymd, den de må ega alt vid mantalsskrifningen
sig emellan fördela, så vida de icke förena sig att i ett eller flera
mindre verk fördela pannerymdskantalet, hvilken grundsats bör tillämpas
äfven på städernes jord;
g) att mäskvärmare icke bör föranleda minskning i pannerymden,
utan serskildt beskattas, der den finnes, på större eller mindre pannor;
]i) alt pannerymden, då mäskvärmare begagnas, icke bör nedsättas
med mer än en fjerdedel;
1) att, i anseende till svårigheten att bestämma skilnad emellan nö
-
