# ID: svediakorp-gov2019
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,596
# sentences: 2,894
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
Murum sm-3¥å«MR$
Pii 0'J' 0 G DILL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
——*—««
FEMTE SAMLINGEN.
1^. glftoelntngeu:
Bevillnings-Utskottets Memorial, Betänkanden och Utlåtanden.
Bevillnings-Utslottets Memorial N:o 1.
I
N:o i.
Ankom till Exp.-Utsk. <1. 8 Mars 11. i eft. m.
Memorial, om antagande af irenne Cancellister utöfver
den i Hiksdags-Ordningens 24 §• bestämde personal.
J^evillnings-Utskoltet, som, på salt viel föregående Riksdagar egt rum, beslutat,
att tills vidare å 3:ne Divisioner bereda de till Ulskotlets handläggning
börande ärenden, har, med stöd af 24 §. Riksdags-Ordningen, antagit
3:ne Cancellister, hvilka i egenskap af Notarier på Divisionerne tjenstgör;
men sedan motionstiden nu förflutit och Utskottets flerfaldige göromål
redan blifvit af den vidsträckta omfattning, att, för deras behöriga
och skyndsamma gång, oundgängligen erfordras en tillökad betjening af
3:ne Cancellister, utan afseende derå, att, till följd af Rikets Ständers vid
sista Riksdag fattade Beslut, renskrifningen af Utskottets Betänkanden bör, i
och för tryckningen af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, genom Expeditions-Utskoltets
försorg bestridas, så får Utskottet, af sådan anledning,
härmed bos Rikets Högloft. Ständer
vördsamt anhålla, det Utskottet mätte tillåtas, utöfver den, jemlikt
Riksdags-Ordningen, af Utskottet redan tillsatte Cancellie-betjening,
antaga 3:ne Cancellister, med åtnjutande af arfvoden från den lid
deras tjenstgöring börjat.
Stockholm den 7 Mars 1834-
På Högloft. Ridderskapets och
Adelns Ledamöters vägnar:
G. E. Frölich.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Olof Wijk.
På Ilögv. Preste-Ståndels Ledamöters
vägnar:
Pehr P. Svederius.
På Ilederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Gustaf Larsson.
G. M. GyllenhojJ.
Bihang till R. St. Prot. i83b o-te Sami. 1 Afd.
1 '.sta Häjtet.
2
Bevillnings-TJtshottets Memorial Klo 2.
N:o 2.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 15 Mars kl. a eft. m. '
Memorial, angående återlemnande af Prosten Doctor
Bjo r 1c mans till Högrör dige Prest e-Ståndet ingifne
Memorial om Portofrihet för Contracts - Prostarnes
skrifvelser i Embet sär enden.
Under den 4 i denna månad liar Högv. Prestc-Slåndet till Bevilh
nings-Utskottets handläggning remitterat ett af Herr Prosten Doctor B/örk~
man inlemnadt, till Utskottet den ii dennes ankommet memorial, hvarigenom
Herr Prosten, under anförande, att Contracts-Prostarnes göromål numera
äro så mångdubblade emot förr, att Proste-tunnorne ej en gång räcka till
deras resekostnader, äfvensom ämnena för deras skrifvelser i Emhetsväg, så
väl till Dom-Capitlen, som Kongl. Majrts Befallningshafvande, i senare
tider för sin mängd knappt äro att jemföra med de fordnas obetydlighet,
m. m., ansett sig böra fästa Högv. Ståndets uppmärksamhet på en vid förra
Riksdagar ofta framställd, men ännu icke af Rikets Ständer bifallen begäran,
att Contracts-Prostarne i Riket måtte få njuta fribrefspost vid öfversändandet
af de expeditioner, som omedelbarligen från dem afgå till DomCapitlen
eller Kongl. Majrts Befallningshafvande, uti hvilket anförande
Herr Doctor Pettersson samt Herr Prosten Mittag instämt.
Då likväl detta ärende, såsom innefattande fråga, dels om minskning
i den af postmedlen påräknade statsinkomst, och dels om ersättning till
Contracts-Prostarne för deras med brefvexlingen i embetsarenden förenade
omkostnader, utöfver hvad dem, i sådant afseende, genom de så kallade
Proste-tunnorne, redan heslås, icke eger gemenskap med de ämnen, som,
enligt 70 §. Regerings-Formen och 3i §. Riksdags-Ordningen, utgöra föremål
för Bevillnings-Utskottets handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma till hufvudsaklig behandling
upptaga, hvilket härigenom vördsamligen anmäles, tilt
den åtgärd, sorn 44 §• 3 mom. uti Riksdags-Ordningen föreskrifter»
Någre Ledamöters reservationer emot Utskottets beslut bifogas.
Stockholm den i5 Mars i834. «...
Bevillnings-Utslottets Betänkande K:o 3.
3
Reservationer:
Af Herr Grefve Posse:
Då fråga inom Höglofl. Utskotlet uppstått, huruvida den af Herr Gontracts-Prosten
Björkman väckte motion, rörande postfrihet för ContraclsProstarnes
embetsskrifvelser till Konungens Befallningshafvande och DomCapitlen,
borde af Utskottet handläggas eller, såsom ej dit hörande, i
grund af 44 §• Riksdags-Ordningen, återlemnas, och min tanke i detta
ämne tillhör minoriteten i Utskottet, får jag emot det fattade beslutet mig
reservera. Ur den princip, att postmedlens större eller mindre förminskning,
som, genom ett möjligt bifall å Herr Contracls-Prostens motion, skulle
inträffa, är en förändring af den Bevillnings-summa, dessa inkomster anses
utgöra, finnér jag denna fråga böra af Höglofl. Utskottet behandlas och
motionen ej till Ståndet återlemnas.
Af Herr Prosten Doctor Grevillius:
Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att återlemna frågan om
portofrihet för Contracts-Prostarnes embetsbref, utan handläggning, dels
emedan motionen bestämdt handlar om minskning i post-intrader och således
i bevillning, dels emedan jag tror mig känna, att enahanda fråga, någon
gång förut väckt, blifvit af Be villnings-Utskottet behandlad.
Af Herr Prosten Nibelius:
Emot detta beslut reserverar jag mig, emedan jag anser den af Prosten
Doctor Björkman väckta motionen om portofrihet för Prostarnes embetsbref
innefatta fråga om minskning i en Bevillnings-artikel och på denna
grund höra till Bevillnings-Utskottets handläggning.
Af Herr Prosten Bergqvist:
På grund af Kongl. Resolutionen å Presterskapets besvär af den io
Mars 1719, anser jag detta mål böra erhålla en annan behandling.
Herr Prosten Hallbäck reserverade sig äfvenledes emot Utskottets
beslut.
N:o 3.
Ankom till Exp.-Utsk. cl. 37 Mars kl. 10 f. m.
Betänkande, angående Herr Erik Hefflers motion om
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att bränvins
bränningen vid instundande Maji eller Junii månads början
mätte varda inställd.
Uti ett lill Utskottet ifrån Wällöf!. Borgare-Ståndet under den 3
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o /[.
dennes remilteradt memorial, har Herr Leffler, med framställning af den tidsutdrägt
, som kom att ega rum, innan en ny förordning om bränvinsbvänning
hann blifva färdig och kunde tillämpas, hvarigenom den inskränkning
uti bränvinstillgången och det förhöjda pris å bränvin, sein allmänna rösten
högt påkallat, skulle för längre tid förfelas, helst det vore att förmoda,
det serdeles de större fabrikerne, under loppet af innevarande år, tillverkade
så mycket bränvin, som de möjligen kunde, och derigenom samlade
lager för flere år, föreslagit, det Rikets Högloft. Ständer ville hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om bränvinsbränningens inställande vid instundande
Maji eller Junii månads början.
Wid öfvervägande häraf, har Utskottet väl funnit de af Motionairen
åberopade skäl för bränvinsbränningens inställande vid föreslagen tid förtjena
den uppmärksamhet, att, om det af Motionairen förmodade förhållande
komme att inträffa, tillräcklig anledning dei’af bör kunna hemtas för ett
bränvinsbränningsförbud, men då Utskottet hyser den öfvertygelse, att, i
händelse behof af inskränkning i tiden för brån vinsbränningen skulle
sig förete, Kongl. Majit jemväl å det af Herr Leffler anförde förhållande
fäster Nådigt afseende,
finnér Utskottet ifrågavarande motion icke föranleda till någon serskild
underdånig anhållan hos Kongl. Majit, att bränvinsbänningen
vid ofvanberörde lid må varda inställd.
Hvilket till Rikets Högloft. Ständers vidare bedömande vördsamt öfverleranas»
Stockholm den ip Mars i834<
Nio 4.
Antom till Exp.-Utsk. d. 7 April, 11. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af Hr Friherre J. W. Sprengtporten
s och Hr C. af Bobsahm s motioner, om fastställande
af en viss accis-afgift å bränvin, som till
Stockholm och Bikets större Städer införes.
Till Bevillnings-Utskottets handläggning hafva ifrån Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifvit öfverlemnade följande motioner:
a) Af Hr Friherre Sprengtporten, med förslag, att en accis-afgift af
o. sk. Bico för hvarje kanna bränvin, som sjö-eller landvägen till Stockholm
införes, borde erläggas, för att, genom det deraf inflytande belopp, med
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4'
5
afdrag af uppbördskoslnader och restitutioner af erlagd afgift, då qvantiteter
öfver 5oo kannor ifrån Staden till in- eller utrikes orter utföras, calculalionsvis
heräknadt till 60,000 R:dr, bilda ett årligt byggnadsanslag, som,
oberoende af de tillgångar, hvilka äro afsatte för Kronans hus och byggnader,
borde användas till befordrande af sådana byggnadsföretag i Hufvudstaden,
hvilka, genom deras egenskap och ändamål, det tillhörer Statsverket
att bekosta, hvarvid serskildt afseende fästats vid så väl det snart
förestående oundvikliga ombyggandet af Södra Slussen, som ock uppförandet
af ett Riks-Museum med dertill hörande National-Bibliothek samt ombyggnad
af Kronans hus och byggnader på Helgeandsholmen.
Med remissen af förenämnde motion , har äfven Utskottet meddelats
åtskilige i följd deraf afgifne yttranden, af:
Herr Bruncrona, G. A., sorn, jemte tillstyrkande af motionen, föreslagit,
att den af Herr Friherre Sprengtporten föreslagne Tull-accis-afgiflen
för Stockholm icke måtte anses såsom en undantagslag, utan borde påläggas
allt till stad infördt bränvin, ehuru den deraf härflytande afgiften,
med. undantag för Stockholm, borde ingå i de allmänna Tull-inkomsterne,
hvilket förslag likväl uti elt senare yttrande i så måtto blifvit förändradt,
att endast de större Släderne borde komma i åtnjutande al den för Hufvudstaden
föreslagna fördelen;
Herr Grefve Cronhjelm, som understödt Friherre Sprengtporten
motion, men bestridt den af Herr Bruncrona föreslagna utsträckning till
alla Rikets Städer;
Herr Friherre Cederström , J., sorn äfven instämt med Motionairen
om behofvet af byggnadsanslag, men afstyrkt, att medel dertill skulle beredas
på sätt Friherre Sprengtporten föreslagit, samt ansett, att genom Stalsregleringen
medel till delta ändamål lämpligare borde anskaffas;
Herr Grefve Löwenhielm , G.^ och Hr Rosenblad , B., understödjande
Friherre Sprengtporten förslag, samt Herrar v. Troil och Hartmansdorff,
med afseende å frågans behandling:
bj) Af Herr aj Robsahm, C, R., att en summa af 40,000 R:dr B:eo
årligen, ifrån den 1 nästkommande December, medelst 2 sk. B:co ytterligare
Accis-afgift för hvarje kanna bränvin, som till Hufvudsladen införes,
måtte utgå, insamlad på sätt och i enlighet med hvad Friherre Sprengtporten
föreslagit, tili beredande af understöd för Kongl. Theatern, hvarigenom,
enligt Motionairens förmenande, Hans Maj:t Konungen och Hans
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande B-'o 4.
Kongl. Höghet Kron-Prinsen icke vidare borde besväras med några enskilda
bidrag till Theaterns underhåll.
Utskottet bar ofvannämnde förslag i behörigt öfvervägande tagit,
och, hvad först angår den af Friherre Sprengtporten framställde motion,
trott sig böra yttra, det Utskottet ej ansett sig kunna ingå i pröfning af
nyttan och nödvändigheten af de utaf Motionairen uppgifne byggnadsföretagen,
ulan faslbellre inskränkt sin behandling deraf lili det af Motionairen
föreslagna sättet för medlens anskaffande, då, uti motionens närvarande
skick, detsamma torde vara den egentliga frågan, hvaröfver det tillkommer
Utskottet att sitt yttrande afgifva.
Då Utskottet således endast i denna del af ämnet går att sig utlåta,
anser Utskottet sig böra fästa uppmärksamheten derpå: att en Accis-afgift
för Hufvudstaden innefattar första steget på en ny skattebana, hvilken, just
för den lätthet, hvarmed man tycker sig kunna densamma beträda, troligen
skulle snart fresta de Heste Släder, för hvilka behof af byggnader och försköningar
icke hlefvo svåra att tillskapa , att hos Rikets Ständer begära enahanda
förmon, sorn Hufvudstaden, hvarigenom man å nyo uppställde de
många hinder för den inre rörelsen och inleddes i de flera obehagligheter
för communicalionen, hvilka man sökt undvika genom Inrikes Tullbevakningens
afskaffande; att Hufvudstadens egna och för smuglerier inifrån landet
icke svårlämpliga belägenhet troligen skulle lemna många frestelser till
dylika försök och sålunda locka till lagöfverträdelser, samt i en annan vigt—
ning befordra den immoralitet, hvars fart man genom bränvinels fördyrande
söker hindra; att interesset för ökade Accis-afgifter föga öfverensstämmer
med interesset att, genom ett förhöjd t pris å varan, allt mer och mer minska
dess consumlion, hvaraf väl skulle kunna hända, alt det förra interesset
finge den öfverhand, att afsättningen tvertom uppmuntrades; att, för
bränvinets fördyrande och beredande af inkomst för Slads-Cassan, en betydlig
afgift på Iirognäringsrättigheten synes vara ett både säkrare controleradt
och mindre motbjudande beskattningssält.
Vid betraktande häraf och då obestridligt, uti beskattningsväg, jemnhet
vid skatternas fördelning bör utgöra ett af de angelägnare ämnen, som
vid all beskattning bör afses, men vid denna nu föreslagna yppar sig, att
densamma icke träffar lika alla Medborgare i Samhället, utan endast skulle
utgöras af de på Stockholm trafikerande Provincer, samt dessutom förekommer,
att, så länge rättigheten att tillverka bränvin i allmänhet är medgifven
så väl Hufvudstaden som öfrige Städerne, en Accis-afgift, erlagd ej
Bevillnings- TJtslcottets Betänkande N:o
7
mindre i Hufvudstaden, än ock i Rikets större Städer, för bränvin, som dit
införes, skulle för de Städer, hvilka af denna förmon vore i åtnjutande,
på obehörigt sätt minska de kostnader, som Landtmannen för samma vara
lick vidkännas,
anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka, aLt någon Accis-afgift må
beslutas böra erläggas för bränvin, som till Hufvudstaden och Rikets
större Släder sjö- eller landvågen införes;
i följd hvaraf, då Utskottet icke funnit lämpligt att för det af Herr af
Robsahm, framlällde ändamål frångå denna öfvertygelse,
Utskottet äfven föreslår, att Herr af Robsahms motion ej må erhålla
Rikets Ständers bifall.
Åtskilliga Ledamöters reservationer emot Utskottets beslut bifogas.
Stockholm den i April iSö.f.
lieser val loner :
Af Herr Grefve II. von Fersen:
Friherre Sprengtportens förslag synes mig afse att, utan Statsverkets
betungande, eller någon kännbar uppoffring af de skattdragande, bereda medel
lill ett nyttigt och af behofvet påkalladt ändamål; och ur denna synpunkt
skulle jag hafva önskat, att Utskottet snarare till Rikets Ständer beledsagat
detsamma med ett till- än afstyrkande.
Man har vid våra Riksdagar blifvit tillvand, att till Utskotten erhålla
remisser af förslag af, må mig förlåtas alt jag yttrar det, understundom
al Isingen eller ringa nytta. Derigenom hafva de förslag, som medföra verkligt
gagn, vid behandlingen, ofta med de förre sammanblandats, och den
mindre benägenhet, man i allmänhet eger, att lemna bifall till nya förslag,
torde måhända genom detta förhållande kunna förklaras, helst de farhågor,
som vid något nytt, med eller utan skäl, uppkastas, så lätt äro hulpne genom
den tillgängliga utvägen alt förslaget afstyrka. För mig synes afstyrkande
af ett förslag böra, liksom ett bifall dertill, vara faltadt i följd af
moget öfvervägande samt noggrann och fördomsfri undersökning af den nytta,
som med förslaget åsyftas och med detsamma kan åvägabringas, hvarvid
man synnerligen torde böra fästa sig vid dessa hufvudpunkter:
1:0 om förslaget är ledande till ett nyttigt och af behofvet påkalladt
ändamål;
2:0 om saken genom det föreslagna medlet vinnes på det ändamålsenligaste,
lindrigaste och enklaste sättet;
8
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o Å.
3:o ora de olägenheler, sorn förslaget medförer, kunna anses uppväga
del nyttiga, sorn detsamma åsyftar.
Med tillämpning af denna undersökning till här förevarande förslag,
torde i första rummet uppmärksamheten för några ögonblick böra fästas å
hvad Motionairen uppgifver som ändamål lill den begärda afgiften af 2 sk.
banco för hvarje kanna bränvin, som sjö- eller landvågen till Hufvudstaden
införes. Motionairen uppgifver sjelf härvid bränvinets fördyrande och
i följd deraf minskade consumlion, äfvensom att bereda ett byggnads-anslag
till sådane byggnads-företag, hvilka, genom deras egenskap och ändamål,
det tillhör Statsverket att bekosta, och hvarvid Motionairen fäster sig
serskildt vid följande företag:
a) ombyggandet af Södra Slussen ,
b} uppförandet af ett Riks-Museum med National-Bibliothek,
c) reglering af Kronans hus och byggnader å Helgeandsholmen, till
fullkomnande af ordning och mera smakfullt utseende af den af naturen
danade vackraste delen af staden.
Hvad Södra Slussen vidkommer, torde dervid böra upplysas, alt densamma
nu befinner sig i det bristfälliga skick, att, på grund af derå gjorde
undersökningar, utrönt blifvit, alt densammas ombyggnad inom kort är
oundgängligen nödvändig, och att kostnaden, som delta arbete skulle medföra,
uppgår, i enlighet med dertill uppgjorde kostnadsförslag, till den
icke obetydliga summan af 5oo,ooo R:dr. Att Stockholms stad med dess
folkmängd af circa 80,000 personer, hvaraf circa 24,700 äro ifrån skatt
befriade och hvaraf endast circa 21,000 betala bevillning efter 2:dra Art.,
icke kan åläggas ensam bestrida denna extrakostnad utöfver munga andra
stadens skattskyldige åliggande utgifter, torde icke billigtvis kunna begäras,
helst Stockholms stad uti bevillning, efter 1 och 2 Art., till Statsverket
skattar nära yrdelen af hvad hela landets bevillning efter dessa Artiklar
utgör, och då dessutom Södra Slussen nu för liden, genom de vatlencommunicationer,
sorn blifvit inom landet inrättade, mera i commercielt hänseende
kan anses vara Lill lika gagn för så val de aflägsnaste, som för de
Stockholm mest närbelägna orter, och mera till hela landets, än Stadens enskilda
gagn, synes mig ett förslag, hvarigenom en fond med lätthet och
på ringa kännbart sätt skulle kunna beredas till bestridande af detta allmänt
gagneliga ändamål, som i framtiden drygt torde komma att belasta Statsverket,
vara förtjent af mera afseende, än dervid blifvit fästadt. Jag förbigår
alt yttra mig om ett Riks-Museum och National-Bibliotheks uppförande
,
Bevillnings-Utslottets Betänkande N:o /f.
9
rande, äfvensom Helgeandsholmens smakfullare ordnande. Hvad defc förras *
nytta vidkommer, hänvisar jag endast till Stats-Utskottets Utlåtanden vid
förra Riksdagen N:ris i43—299, och, med hänseende till det senare, torde
det icke kunna anses för mycket hegardt af 19m århundradets egoism,
att Samhället med något besvär bidroge till dess Hufvudstads försköning.
Det är ej likväl ur synpunkten att erhålla några hus mera i Staden
— ett prydligare och smakfullare utseende — möjligheten till anläggning
af quaier m. m., sorn jag åsett motionens nyttigaste verkan för Staden
och det allmänna. Jag har deruti trott mig se ett medel, hvarigenom
ständig arbetsförtjenst kunde beredas för den arbetande klassen, och detta,
©tvifvelaktigt nödvändigt öfverallt, är det så mycket mer uti en större
Stad, der så mycket tillfälle gifves till, i första rummet, lättjans och sedermera
brotts och uselhets befordrande. En vaksam och verksam Poliee
kan visserligen uträtta mycket; men hvad band eger den på lättjan och
sorglösheten — hvilka medel att skilja dessa ifrån verklig nöd, då ej tillfälle att
anvisa utkomst genom arbete för den arbetsföre finnes för densamma öppnadt?
Fattigvården och sjukvården inom Staden få bäst känna verkningarna
af denna brist. Äfven härvid torde få tilläggas det ofta inträffande förhållande,
då missväxt uti någon province inträffat och knapp bergning
der finnes, att arbetssökande strömma till Hufvudstaden, för att der förtjena
sig det uppehälle, de icke hemma kunna erhålla. Vöre icke vid sådana
tillfällen väl och för landet nyttigt, att ega medel, hvarigenom sysselsättning
kunde gifvas desse arbetssökande och möjlighet vara beredd
för dem, alt ärligt kunna förskaffa sig sitt bröd? Icke alltid kan man påräkna,
att, som för några år sedan, Hans Majrt Konungen eger att lemna
arbete och ädelmodigt, ur Dess egen Cassa, gifva en frikostig dagspenning
åt desse behöfvande. Äfven från denna synpunkt torde man finna, att
Friherre Sprengtporten.1: förslag icke är af ett obetydligt gagn. Men, äfven
ined godkännande af det nyttiga i motionens syftning, invänder man merendels
deremot, att sättet icke är det bästa och ändamålsenligaste. Man
förmodar, att iandtmannen är den, som kommer att draga tungan af denna,
som man säger, lill Hufvudstadens gagn inflytande inkomst. Jag
deremot är af motsatt mening, och tror icke något mindre kännbart sätt att
till ett godt, nödvändigt och behöfligt ändamål inbringa medel finnes, än
det föreslagna. Landtmannen eller producenten kommer ju skatten ej att
drabba, ty likaväl för denna, som för productions- och andra forlskaffnings
Bihang
till K. St. Fröt. iS3i. 5.te Sami. 1 Ajd.
t ista lia]tet.
Be villh irtgs - lits k o Uc ts Betänkande 'Nio /f.
kostnader bö-r han ju godtgöra sig af köparen. Medgifves åter detta, förmodar
man, att, da vid utminuteringen köparen skulle godtgöra sig för
det högre inköpspriset, skatten drabbar consumenten, och i detta afseende
måhända skatten vore mindre billig, då consumenten härvid synnerligast
och tili största delen utgöres af den fattigare och daglönare-klassen. Men
äfven detta synes mig uteblifva, just derigenom att denna beskattning är
lagd' på en sådan vara, som brånvinet. Köparen,, ehuru Iian godtgjort
producenten för det förskottsvis erlagda tullbeloppet, behöfiver derföre ej.
af consumenten taga ett runstycke mera för supen; ty med lätthet återfår
och godtgör häri sig de 2 sk., sorn för införseln blifvit ullagde, genom
spädning af varan. Enda skillnaden blir således den, , att supen blir mim*
dre stark och, i följd deraf, mindre skadlig, äfven för dem, som öfvermåttligt
njuta af denna förstörande älsklingsdryck. Att det af Motionairen
föreslagna medlet både är ändamålsenligt och det enklaste, sorn till penningars
anskaffande för nödvändiga behof? fyllande kan påfinnas , torde vara
utom tvifvel, då, om jag så får säga, på detta ,sätt det nära nog vöre vättnet.
i stadens brunnar, som betalade de 6q,ooo. R:dr årligen.
Ätt olägenheter förefinnas vid manga nyttiga inrättningar, torde icke
behöfva erinras, oell att, om således, äfven vid detta förslags verkställighet,
en och annan olägenhet kunde mäta, bör detta likfullt ej vara tillräckligt
att förkasta detsamma och dymedelst förhindra den större nytta,
sorn genom antagandet kunde: vinnas. Uppehåll vid tullen är den enda .
olägenhet, sorn jag kan finna förslagets verkställighet medföra.. Redan, nu,:
utan att afgift erlägges, existerar dock detta uppehåll, ty förpassningen
med s.. k. tillverkningsbeviset måste vid Tullkammaren uppvisas, och jag
öfverlemnar till en hvar att sjelf bedöma, huru lång tid som skulle erfordras, •
för alt sedermera erlägga den föreslagna afgiften. Någon stor personal för
denna afgifts emottagande och redovisande synes mig ej behöfva ifrågakomma,
ty om en. Uppbördsman funnes vid hvarje Tullkammare, på det behöflig
control å uppbörden matte ega, rum, är detta ock allt, hvad som
härvid erfordras.
Af ailä dessa
bifall till Friherre Spren^tportens motion, dock under det vilkor , alt :
Stockholms Siad, för att komma i åtnjutande af den med motionen, alseddä
fördelen, afsäger sig rättigheten eller förb judes, att. inom dess. Tullar
tillverka: bränvin.
Bevillning^- Uisloltets Betanlahde N:o /f.
II
Af Herr Friherre H. A. Hamilton:
Emot det nu af Höglofl. Utskottet fattade beslut får jag vördsamt
anmäla min reservation, på den grund att jag ej kan annat än gilla Herr
Friherre Sprengtporten.1; motion, både lill sitt ändamål och i synnerhet
lill sill medel. Vi skulle härigenom utan Statsverkets serskilda betungande
erhålla medel till uppförande och vidmaglhållande af de byggnader inom
Hufvudstaden, sorn, då antingen deras byggande eller deras reparation af
R. St. en gång pröfvas oundviklige, nödvändigt annars måste af Staten bekostas.
Jag nämner dervid i första rummet ett Nalional-Museum, såsom
af det mest trängande behofvet påkalladt, om vi än ej vidare vilja förtjena
den förebråelse, att vi ej ens magta anskaffa förvaringsrum åt de Bok-,
Konst- och Anliqvitets-skatler, sorn våra Förfäder med ädel frikostighet
samlat, anseende dem sorn ett mägligt medel till bildningens förkofran och
bibehållande. Nybyggnaden af Stockholms sluss är ett rent af riksgagneligt
företag, och för hela Rikets liaudelscommunieation nästan oumbärligt.
Nyttan af de , af Molionairen isynnerhet framställda ändamål för denna
skatt synes mig obestridlig, att ej tala om det måhända lika vigtiga, att
arbetsförtjenst för Hufvudstadens fattigare klass, som årligen ökes ifrån alla
Rikets provincer, derigenom vunnes, och tillika' det af allmänna opinionen
nu strängt fördömda bränvinet fördyrades. Jag kan ej annat än anse
desse tvänne föremål af den vigt till moralitetens förbättrande inom Hufvudstäden,
hvarpå äfven landets till en så stor grad beror, att jag åtminstone
tror dem iner än uppväga den immoralitet, sorn genom bränvinefs
insmuglande skulle förorsakas. Delta är i alla fall ett inkast emot ali tulluppbörd
, och till förekommande deraf hafva vi i Stockholm sä mångå landoch
sjötullar, att jag förmodar, att de motsvara sitt ändamål. Hvarje Lag innebär
dessutom en anledning till lagbrott, men iugen vill derföre umbära Lagen.
Men det är sjelfva det af Molionairen föreslagna medel, jag isynnerhet
afser, nemligen accisen. Direeta skatter hafva i alla tider ansetts tryckande,
och de folkslag, sorn i jfinancielt hänseende äro lyckligast oeh som
efter de friaste åsigter handlagt sin beskattning, hafva alla i möjligaste
måtto afskaffa! dem, samt i stället infört indirecta, och deribland i första
rummet tull och accis. Erläggandet af dessa har alltid synts mera bern
på den enskildes fria vilja, äfvensom de häfva den fördelen att träffa
verklig förmögenhet, ej blott synbar.
Jag reserverar mig derföre emot afslåendet af denna motion, just
derföre att den innebär första steget på denna nya- bana, och att, åtminstone
efter min åsigt, detta steg, om det än om 5 år af Rikets Ständer
12 Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 4'
skulle befinnas hafva varit mindre användbart inom vårt land, ej mätte
hafva kunnat medföra några serdeles menliga följder. Det skulle kunna
anses som ett experiment i skatteväg, men ej ett löst, ulan grundadt på
Europas rikaste länders erfarenhet. Lyckas det deremot, så skulle man
hafva vunnit tvänne mål: en samlad fond till uppförande och underhållande
af sådana byggnader inom Hufvudstaden, som annars nödvändigt mäste
bekostas af Statsverket, och en utan stor risque vunnen grund att derpå
bygga ett nytt, mera med tidsandans och upplysningens kraf förenligt
skattesystem, än vårt närvarande.
Af Herr von Hohenhausen, M. S.:
Jag anser mig förbunden alt reservera mig emot Utskottets beslut uti
afstyrkandet af Friherre Sprengtportens motion, ehuru jag delar detsamma
i afseende på de motionen åtföljande förslag att utsträcka accis-afgiften till
alla större städer, och att af denna inkomst använda 40,000 R:dr för Kongl.
Theatern, emedan ingen stad eger ett jemförligt behof af biträde för Statens
eller Rikets byggnader med Hufvudstaden, samt denna afgift i verkligheten
kommer att falla på en klass af stadens invånare, hvilka draga
föga eller ingen fördel af Theatern, under det ett byggnadsbiträde deremot
kommer dem tillgodo.
Utskottet har ock förnämligast fästat sig vid Friherre Sprengtportens
förslag. Det har afstyrkt detsamma af följande skäl, hvilka jag för min
del icke finner giltige, nemligen—att en accis skulle vara första steget på en
ny skattebana, och vålla ett ökadt antal tjenstemän för uppbörden—-alt sådane
behof icke vore konstigare tillskapa för andra städer än Stockholm —
skulle uppväcka nya hinder för trafiken inom landet — locka till gynnande
af högre import af en vara, hvars production nationen önskar minska
— att accisen skulle vålla olika beskattning på bränneri-rörelsen — samt
slutligen, medgifvande ändamålets nytta, förklarar Utskottet, att det anser
en förhöjd afgift på krögeri-rörelsen inom Hufvudstaden, för detta ändamåls
vinnande, vara lämpligare och lättare alt controlera.
När Rikets Ständer ensamme besluta öfver all bevillnings utgörande
ifrån ena Riksdagen till den andra, och landtmanna-interesset skarpt bevakas
inom trenne Riks-Stånd, samt har många anhängare äfven inom det
fjerde, torde det vara en förblindelse att bära fruktan för det så kallade
första steget på en ny skattebana. Tolagen, som släderne uppbära af de
flesta inhemska artiklar, som sjöledes inkomma till städerna, är ju icke
heller annat än eu accis} hvilken af skäl, jag förut anfört, endast i Stock*
BevilltiingS• Utskottets Betänkande N:o 4' 13
holin bör ega ram. Att uppbörden af bränvins-accisen i Stockholm ej
behöfver öka bevaknings-personalen, är tydligt, emedan Tulluppsyningsman
bevaka alla avenuer till staden, ej heller skulle denna accis i Stockholm,
uppväcka nya binder för trafiken inom landet, ty, på sätt jag till slut har
äran föreslå, skulle icke längre tid fordras för algiftens erläggande, än som
nu åtgår till uppskrifning af importen af denna vara. Till grundlösa farhågor
hörer äfven, att accisen å bränyins-importen skulle locka till uppmuntran
af större production. Detta kan väl icke annorlunda förstås, än
att Styrelsen skulle vilja gynna densamma för accisens skull; men huru
ringa skäl man har för en sådan föreställning, bevisas lätt deraf, att, till
förmon för mindre jordegare, fabricationen (under loppet af flera Riksdagar)
blifvit inskränkt för de större, som äro i bästa tillfälle drifva rörelsen
i stort. Staden skall ju dessutom uppbära dessa medel, såsom byggnadsbidrag
för Stålens byggnader i Stockholm, utan att kunna använda
dem till andra ändamål. Huru ringa är icke detta interesse emot Statsinkomsten
af en stor fabrication? Olika beskattning å bränvinet kan icke genom
denna accis uppkomma, ty ett vilkor dervid måste blifva, att Stockholm,
såsom nu är förhållandet, icke måtte idka bränvinsbränning, eller ock att
denna rörelse i Stockholm skulle beskattas med tillökning af accis-afgiften.
Få Provincer i Riket, sedan Götha Canal blifvit öppnad, sakna tillfälle
till bränvins-försäljning i Hufvudstaden; likväl skulle sällan eller aldrig
ifrågavarande accis-afgift drabba producenten. Jag slutar delta deraf,
att sådan afgift eger rum i alla större släder i Frankrike på spirituosa,
hvilka alltid derstädes försäljas utom städernas barriérer, till minst så mycket
lägre pris, som stadsaccisen utgör. Jag åberopar härå alla deras vittnesbörd,
som berest Frankrike och tagit kännedom af delta förhållande.
Det af Utskottet föreslagna sättet att uppnå Motionairens ändamål genom
högre beskattning å krogarne, låter icke verkställa sig, emedan i sådant
fall skulle antingen inga spirituösa drycker få säljas på spisqvarteren, eller
ock skulle maten, till betryck för mängden, äfven blifva dyr. Huru ofta
inträffar här icke, att krögare med de redan höga afgifterna äro utur
£$nd att dem erlägga, och hvad controlen beträffar emot lönkrögeri, med
den inskränkning i bevisningsrätten, som nu eger rum, är den ytterst svår.
"Vi kunna ju icke för oss dölja, alt i mångå småstäder det missbruk Junnits,
att hvarje handelsbod varit ett bränvins-minuterings-ställe.
Sedan jag nu ådagalagt de skäl, hvarföre jag måste ogilla de grunder,
Utskottet anfört till afstyrkande af Friherre Sprengtporten motion,
finuer jag mig äfven pligtig att för Rikets Ständer redogöra, hvarföre jag,
Bevillning?;- UtslcoitetS Betänkande jV/o 4'
tillstyrker bifall lill densamma. Jag liar i forsla rumrrlet, genom vederläggning
af Utskottets"- mot skäl, visat, att den föreslagna accisafgiften är
oskadlig för Jandet; alt den är nyttig för Stockholm och landet återstår
att bevisa.
För sedligheten i Ilufvudsladen lärer få eller ingen bestrida, alt
bränvinels fördyrande är en fördel, lika litet, sorn alt denna accis i sin
nion skall bidraga dertill. Man söker ock derföre i alla Länder företrädesvis
beskatta försäljningen af starka drycker. Hvarken fabrikanten och ej
mindre den verklige? husbehofsbrännarfen kunna emot den föreslagna lindriga
accisen förebära gruiidadt skäl, då den icke faller dem till last. Dessutom,
den summa, som inbringas, skall ju icke användas till nytta för utländska
fabrikanter af yppighelsarliklar, ulan lill arbetsförtjenst för stadsboar.
afnämare af landets produkter, icke blott i byggnadsmaterialier, utan
äfven i födoämnen och rnycket annat. Sedan Gotha Canal blifvit öppnad,
är, om jag* undantager Bohus Län, Halland och kanske en del af Wermland
och Kronobergs Län, icke en enda province i Riket, som icke dräger
fördel af Slockholm. Och det är klart, alt ju mera välstånd och ju större
folkmängd i Ilufvudsladen kunde uppstå, desto större klefve fördeiarne genom
en ymnigare afsättning af landtm a lina-varor.
Det har med skäl väckt förundran både inom och utom Riket, alf,
oaktadt Sveriges folkmängd under loppet af några decennier betydligen ö-
kats, progressionen deraf jemförelsevis Varit så ringa i Stockholm, och än
mindre, då den jemförts med llufvudslädernas tilltagande folkmängd i andra
Länder. Orsaken dertill torde icke vara annan, än den relativa minskningen
i en af dess betydligaste inkomstkällor — handeln. Till början af
yorlalet var Stockholm bergslagernes kornbod, jernexporten hlef vida högre
betald, de stora gamla handelshusen bedrefvo denna enkla och lönande rörelse.
Sedan uppslodo de långvariga krigen , hvilka hade en förmonlig verkan
för Riketj genom orsakad dyrhet på säden, som uppmuntrade den inländska
pioductionen. Stockholms handel led dock dervid, likväl mest af
den uppfunna jerntill verkningen med stenkol i England. Finland gick förloradt.
Dess afsättning af viclua-lier fortfor, men dess uppköp af handelsvaror
minskades mer oöh mer, hvilka nu direele tagas från andra Länder,
'och Finska allmogen upphandlar dem hemma, så att lill och med den
v fordna höstmarknaden, för denna allmoge egentligen beräknad, är af föga
båtnad. Man finner häraf lätt, huru litet interesse Stockholms handlande
i och för sin handel hafva utaf den Finska trafiken. Öppnandet af Södertelje
Canal har varit en vinst för flera provincer* utom för dem vid Mäla
-
Bevillning^- XJukottets Betänkande N:o 4'
ren och Stochholms handlande. Götha Canal skall ännu mera verka i samma
syftning. Jernet har redan till betydlig del sökt vägen lill Götheborg,,
emedan det blifver der vanligen högre hetaldt. Denna stad med ojemförligt
fördelaktigare läge för handeln, genom kortare afstånd ifrån de stora
handelsplatserna och flera månaders längre årlig seglation, skall ofelbart i
framtiden äfven blifva öfverlägsen uti importhandel, och dock aldrig kunna
blifva en så förmonlig afsättningsort för Sveriges Östersjö-provincer, som
Stockholm är.
Af alla dessa anförda förhållanden är Finlands förlust och del nya
jernberedningssället i England det enda, som skadar Riket. De öfriga lända
till landets båtnad i det hela, och Stockholms enskilda fördel måste alltid
vara det helas underordnad. Ej heller har jag gjort denna framställning,
ensamt med afseende på ifrågavarande accisafgift, utan fastmera derföre,,
att jag tror det nyttigt, att Lagstiftaren icke uteslutande ser på dagens förhållande;
det framfarna bör lika litet förgätas, sorn. det beräkneliga i
i framtiden.
Manga provincer önska inskränkning i Finlands handel på ITufvudstaden.
Att det till en början under flere år , genom högre pris å alla derifrån
hitkommande varor, skall verka menligt för Stockholmsboerne, är
©tvifvelaktigt, och skulle alltid göra det i afseende på veden, om dess import
forbjödes, eller tungt beskattades, ty våra skogar behöfvas till vårt
bergsbruk och våra smiden. Finland saknar det förstnämnde, och eger de'
senare i mindre' betydlig scala. Då åtgärden emedlertid skulle leda till
flere provincers förkofran, är jag långt ifrån att beklaga, om den inträffar?
men billighet och rättvisa synas .äfven fordra, alt något göres till Stockholms
förmon. Hvad ÖfVer-Ståthållaren föreslagit, synes, mig Icke vara mycket
hegardt., helst denna förmon af staden i sjelfva verkel får bekostas, ehuru
afgiften af importeuren förskjutes.
.Om, såsom jag önskar (emedan jag anser det nyttigt), Rikets Ständer
bifalla den af Friherre Sprengtporten begärda accis-afgift, anser jag
för min del dervid böra bestämmas, att så väl inkomsterne, som deras användande
redovisas för Rikets Ständers Revisorer och Kammar-Rätten —-  att, dä denna accis icke bör kunna anses såsom en Tolag, utan såsom en
bevillning, kommande Ständer om dess fortfarande ega att besluta — att„
då inkomsten icke kan förslå till alla de i motionen uppgifna föremål, den
nu måtte anvisas till uppförande eller inköp och inredande af en tjenlig
Iocal till ett Riks-Archiv och ett Museum för de sköna Konsterna. Det
förra är af stort behof och allmän nytta,, det senare har en annan värde
-
l6 Bevillnings- Ut alottet 3 Betänkande N:o 4.
ringsgrund, icke obekant ibland bildade Nationer och hvars imittateriela
njutning vi äro beröfvade endast af brist på local dertill, under det icke
blott i andra Länders Hufvudstäder, utan äfven i flere province-städer, sådana
konstens och smakens tempel hvarje vecka äro för allmänheten öppna, och
blifva flitigt besökta.
Då jag anser inkomsten otillräcklig till flere ändamål, måste jag tillbakasätta
önskan af inrättandet af ett stort allmänt Bibliothek, och Helgeandsholmens
förskönande, äfvensom Slussens ombyggnad, som jag satt i
första rummet, i fall den nu varit nödvändig och inkomsten varit ett tillfyllestgörande
understöd att bringa i verket ett arbete, som fordrar en
mångdubbel kostnad.
Lika lämpligt, som jag tror det vara, att Rikets Ständer anvisa inkomstens
användande till en sak, som dermed kan åstadkommas, lika tjenligt
torde det äfven vara till betagande af fruktan hos de på Slockholm
trafikerande, att uppbörden skulle orsaka dem olägenhet, att stadga, det så
■väl bränvin och sprit, som conjac och rumm betala samma accisafgift, eller
2 sk. Banco pr kanna. Högre afgift kunde locka till försnillning, hvilket
så låg icke rimligen bör göra. Af conjac och rumm hafva vi, såsom
af utländske helsovatten, äfven artificiela inhemska. Äro de icke olielsosamme,
bör ingen missunna denna industri; men till undvikande af underslef
och uppehåll med undersökning af qnalitet, torde afgiften böra
blifva lika. Vidare torde böra begäras, alt vid uppbörden den föreskrift
blefve gällande, att factura eller forsedel skulle antagas giltig, med mindre
Tull-Uppsyningsmannen, om han ansåg sig böra fordra mätning, genast
ställde en borgessumma, svarande emot sista börspris, för den fastage
eller de fastager, å hvilka han äskade en sådan undersökning, och att denna
summa tillföll importeuren, om Tulltjenstemannen utan skäl orsakat
denne tidsutdrägt, hvarvid, till ytterligare säkerhet emot chican, en kanna
på hvarje i5:de borde räknas importeuren till faveur vid denna mätning.
Med sådana bestämmelser synes mig, att ingen redligt sinnad importeur af
bränvin till staden skulle få vidkännas det minsta hinder i sin trafik, och
tidsutdrägten för afgiftens erläggande ej blifva större, än nu fordras för
varans uppskrifvande.
Jag har fullständigt bordt framställa detta ämne, då jag, i motsatts
emot pluralitetens inom Utskottet åsigt, tillstyrker bifall till motionen, och
sökt närmare bestämma föreskrifterne, men är ledsen, att detta hindrat mig
från att rara kort.
Af Herr
Bevillning!- Utskottets Betänkande N:o /f..
J7
Af Herr Conlracts-Prosten, Professor Grenander:
Lilia mycket, sorn någon annan, är jag emot livad som skulle bidraga
till allmänna skatters ojemna fördelning och emot det, som skulle kunna
inleda lill ett skattesystems förhållande, som hos oss borde anses oförenligt
med fordringar, hvilka med rättvisa och i öfverensstämmelse med bestående
och fortgående rättsförhållande och allmän välgång göras i det borgerliga
samhället. Men den två-skillings-beskattniug på hvarje kanna bränvin,
sorn till Slockholm införes och här föreslås, anser jag, ehuru detta
förslag blifvit bänskjutet lill Revillnings-Ulskotlels öfverläggning, för att öfvervägas
i det sammanhang det har med det, som kan komma under namn
af allmän bevillning, icke böra tagas att vara någon egentlig bevillning,
ej eller något i ett eller annat hänseende för det allmänna menligt eiler
inledande lill vådliga brytningar.
Vill man invända, alt Stockholms stad bör sjelf bekosta hvad sorn
kan för den tjena till förskönande, beqvämlighet och nytta, och det så
mycket mer, som elit samlas förmögenhet från alla Rikets landskap, och
penningar der nedläggas till ojemförlig mängd emot 1 någon annan af
Rikets städer, — måste väl erkännas att', å en sida , så öfverensstämmande detta
påslående än är med verkliga förhållandet, är det likväl, å en annan, ej
förenligt med rättvis kärlek till Fäderneslandet, att med ett afundsamt sinnes
förnärtnelser, antingen här eller annorstädes, vilja göra denna åsigt
gällande till afslag af hvad som så begäres, som det, som innehålles i
den inlemnade motion. Hvar och en Hufvudstads naturliga förhållande
till det borgerliga samhälle den tillhör är, att hvad lmfvudet är
för menniskokroppen och alla dess functioner, det samma är ock Ilufvudstaden
för Riket och den allmänna yltre lifsrörelsen i Landet. Då
härtill kommer en sådan Hufvudstads fördelaktiga läge, inbjudande till vidsträckt
inrikes och utrikes handel, skall den icke då än mer förtjena hela
Landets vårdande uppmärksamhet? Det välstånd, hvartill den upparbetar
sig, den beqvämlighet för näringars idkande, för mångfaldigt ingripande
lif och rörelse, lönande nyLtiga företag, stigande välmåga, uppmuntran
och medel till upplysning, till förkofran i vetenskapliga framsteg och konstskicklighet
—• desse fördelar, hvilka Hufvudstaden förvärfvar och erbjuder,
skola lika mycket, som de tjena till belöning åt den rättsinniga enskilda
idogheten och bidraga till enskild trefnad och välmåga, kunna betraktas
såsom en vinst och önsklig båtnad för hela Riket. En Hufvudstad är den
Bihang till R- St. Brot. 1834, b.te Sami. 1 Afll,
i:sta Håjlet.
i8
Bevillnings- Utskottets Belarikande N:o /}•
medelpunkt, från hvilken det yttre samliällslifvet serdeles märkbart utgår;
dit sammanströmma lifskraften-ia till ömsesidig raskt omvexlande verksamhet.
Dessa utmärkta fördelar finnas, det måste medgifvas, finnas isynnerhet
der Hufvudstaden är; men finnas de val der endast för dem, som äro
der bosatte? Komma de icke, än i närmare, än i aflägsnare förhållanden,
till gagn för alla Rikets invånare? Sann upplysning, gagnande verksamhet,
kunskaper, idoghet, flit, på Gudfruktiga tänkesätt grundad sedlighet — allt
hvad som kan nämnas ädelt, godt och skönt — när det finnes i Hufvudstaden,
är det icke hela Rikets tillhörighet? För alla medborgare bör Hufvudstaden
vara en önskad och behaglig nederlagsplats af mycket, som livar
och en kan anse vara sin dyrbara egendom. Att icke så anse det, och att
icke vilja bidraga till en sådan egendoms förvärfvande och bestånd, vård
och utvidgande, det är i sanning ett orättvist misskännande af vår egen
ställning i Samhället och en orättvisa både emot samtida och kommande
slägter. Om hvilket fosterländskt nit vittna icke de minnen, som tala till
oss om våra förfäder och deras handlingar? De vägar, på hvilka vi fredade
resa, våra Tempel, många allmänna byggnader och stiftelser — hvilken
omtanka till skydd, trefnad och beqvämlighet? Hvilka vigtiga anmaningar
för oss? De hade den förekommande välviljans pligter att uppfylla
och hafva uppfyllt dem med stora uppoffringar, äfven utan den njutande
närvarande egennytlans hand.
Under dessa åsigter—-och då jag derjemte anser en tvåskillingsafgift på
allt bränvin, som införes till Stockholm, falla endast på consumenter; och
då stegrandet kan bidraga till ett godt ändamål, varans måttligare förbrukande;
då det, som så insamlas, befordrar möjligheten att i Stockholm utföra
ej blott för Stockholms stad, utan ock för närmare och aflägsnare landsorter
både nyttiga och förskönande byggnadsföretag; då den cassa, som härtill
på detta sätt uppkommer, också både aflägsnar och undanrödjer behofvet
att begära statsanslag, som annars kunde göra sig gällande såsom skäligt, då
fråga vore om ett sådant företag som en stor ny slussbyggnads uppförande;
då härtill denna afgift bör upptagas såsom oberoende af den allmänna tillverkningsafgiften,
som kommer att utgå under namn af allmän bevillning,
men också skall hafva, hvad som må önskas, välgörande verkningar för den
större mängden af i hufvudstaden från alla landsorter sammanströmmande arbetsfolk,
älvensom för den der bosatte arbetande sämre klassen; och då till
uppbörden användbar tullinrättning redan finnes — anser jag den begärda tillåtelsen
att serskildt uppbära 2 sk. B:co för hvarje kanna bränvin, som till
Hufvudstaden införes, icke böra vägras.
Bevillning^- Ulskottets Betänkande JS:o 4- ig
Af Herr Grapengiesser:
Den af Herr Öfver-Ståthållaren Friherre Sprengtporten föreslagna afgift,
två skillingar Banco på hvarje kanna bränvin, som till Stockholm införes,
kan jag ej betrakta annorlunda än sorn en beskattning endast på Hufvudstadens
invånare, så mycket mer som restitution å afgiften skulle å det
bränvin erhållas, hvilket utöfver 5oo kannor från staden åter utfördes. Motionairen
föreslår, att af de medel, som på detta sätt inflyta, borde bekostas
anläggandet af quai på Helgeandsholmen samt ombyggande af busen derstädes
, tili uppbyggande af ett National-Museum och Bibliothek, äfvensom till
slussens ombyggande. Då jag voterat för denna motion, har det skett nied
det vilkor, att de inflytande medlen endast och allenast borde användas till
slussens ombyggande och till andra Hufvudstadens vatten-communicationers
underhållande och förbättrande, men ej till de öfrige af Herr Friherren föreslagna
ändamålen, hvilka, om de skulle finnas nödvändige, borde efter
min tanke utgå från Statsverket, och ej ensamt bekostas af Hufvudstadens
invånare. Då slussens snara ombyggande erfordrar en ganska betydlig summa,
anser jag, att densamma ej på något lämpligare än det af Motionairen
föreslagna sätt kan erhållas, emedan en i annor väg på Stadens invånare
pålagd beskattning, till vinnande af detta ändamål, omöjligen kan åläggas,
ilå ganska höga så krono- som stadsutlagor jemte andra onera redan betunga
Stadens Borgerskap.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
BevillningS- Viskottets Betänkande iV:o 5. ,
N:o 5.
Antom till Exp.-Utsk. d. 34 April, kl. 2 e. ».
Betänkande, angående grunderne för den blifvande Allmanna
Bevillningen.
Då Bevillnings-Utskottet, efter verkställd granskning af de till Utskottet
remitterade motioner, rörande Allmänna Bevillningen, nu ser sig i tillfälle,
att, jemlikt föreskriften i Regerings-Formens 70 §., till Rikets Höglofl!
Ständer kunna afgifva förslag till allmänna grunder för Bevillningen, får
Utskottet först vördsamt upplysa, att Utskottet, vid behandlingen af detta
ämne, trott sig böra inskränka förslagets omfattning till sjelfva Bevillningsgrunderne,
och följaktligen icke i sammanhang härmed till besvarande
upptaga andra motioner, än de, som antingen innefatta förslag till nya
Bevillningsgrunder, eller ock yrka modificationer och rättelser uti de för
närvarande gällande; hvaremot, i afseende på de flere motioner, som endast
angå fördelnings- och tillämpnings-åtgärder, Utskottet, efter närmare
Öfverläggning derom, skall serskilda utlåtanden till Rikets Höglofl. Ständer
aflemna.
Bland de till Utskottet från respective Riks-Stånden öfverlemnade
motioner, åsyfta nedan omförmälde, dels nya Bevillningsgrunder och dels
ändringar och jemkningar uti i83o års Bevillnings-Stadga, nemligen:
af Herr Friherre Boije_, Ludvig> har, uti sin till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckta motion, under framställning af den olikhet i beskattning,
som nu är gällande emellan jordnäringen och alla andra näringar,
samt emellan de bördor, som äro lagda på fastighetsegare!! på landet
och fastighetsegare!! i städerne, åberopat de af Motionairen vid sista Riksdag
emot då föreslagna Bevillningsgrunder gjorde anmärkningar, intagne
uti Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll för den 3o Mars 1829 och
befintlige i i8:de Häftet af de tryckta Protocollen sidan 217, och på der
omständligare anförde skäl, föreslagit återupplifvande af 1810 års Bevillnings-system,
samt derjemte yrkat införande af den så kallade consumtions-
och öfverflöds-beskattningen.
bf Johan Olof Dahlberg från Wester-Norrlands Län har till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvit förslag till ny Bevillnings-Stadga, sam*
uti dervid fogadt Memorial yttrat, att, om de i detta förslag framställde
Bihang till R. St. Prof. 1834, S-te Sami. 1 :sta Afd. 4
1:dra Häftet.
2
Bevillning s- Utskottets Betänkande A7;o 5.
åsigler icke i allo skulle delas af Rikets Ständer, de dock i några fall torde
kunna tjena till ledning för det Bevillnings-Ulskotlet tillhörande, vigtiga
åliggande. Af berörde Bevillnings-förslag inhemlas hufvudsakligen: att den
Allmänna Bevillningen skall med en viss bestämd summa för hvarje stad,
län och fögderi oafkortad utgå, hvaremot de i Förfatlningarne tillåtne afkortningar
få afföras på uppkommande öfverskotls-bevillning, hvilken, enligt
jemväl bifogadt räkenskaps-formulaire, borde serskildt redovisas; att personlig
skyddsafgift skall erläggas och utgå från och med fyllda 18 år till
och med 63 år; att Bevillning af Embels- och Tjenstemän skall utgå med
vissa procent af lönerne; att af hemman och lägenheter erlägges Bevillning
med 8 sk. för hvarje ioo:de Riksdaler af uppskaltningsvärdet, ulan
att innehafvarens personliga skatt eller Bevillning för annan inkomst deruti
inberäknas; att, för idkande af serskild rörelse eller näring, åtskillige personer
på landet i öfrigt skola utgöra Bevillning efter uppgifven classificalion;
att Bevillning utgår af Bergverk, manufacturier, fabriker, verk och
inrättningar; att den erlägges af capital, vinstmedel, societeler, cassör
och verk, samt af sterbhus, testamenten, gåfvor och fidei-commisser, på
enahanda sätt som förut; att för fastigheter i slädcrne erlägges Bevillning
efter värdet med 8 sk. för hvarje ioo:de Riksdaler; att Handlande och
Skepps-Redare erlägga Bevillning i förhållande till deras vilkor och rörelse
med 1 R:dr 24 sk. för hvarje iooo:de R:dr af Rörelse-capitalet, hvilket
utrönes af Tull-Specialen, som, första året denna Bevillnings-Stadga tjenar
till efterlefnad, bör taxeringslängden för städerne bifogas; att, i saknad af
annan upplysning till inkomsternes utrönande, lefnadskostnaden och aflöningen
för de personer, som en handlande underhåller, må tagas i beräkning,
och den derigenom uppkommande behållning förvandlas lill capital
med 5 procent; att endast bevislige förluster i och för sjelfva rörelsen
eller handteringen få afräknas; att för Städerne i öfrigt skall gälla hvad
uti senaste Bevillnings-Förordningen är stadgadt; att Bevillning skall erläggas
för consumtion och öfverflöd, samt equipager och öfverflöds-betjening;
att, för fastighets-värderingen å landet, enahanda grunder som hittills
blifva gällande med tillägg, ått värdet å all öfverflödig åbyggnad serskildt
utföres och sedan sammanlägges med hemmanets eller egendomens verkliga
värde, hvarunder den nödvändiga eller oumbärliga åbyggnaden inbegripes;
att Berednings-Comiteer ej vidare eg a rum; men att, af en Deputerad från
hvarje socken, formeras för hvarje fögderi en Fördelnings-Comite, hvaruti
Landshöfdingen är Ordförande och Lands-Kamereraren förer Protocollet,
som åligger att socknevis fördela den Bevillning, som är fastställd att
Bevillnings- Utskottets Beta/ilande N:o 5.
3
af fögderien utgå; att mantals- och skattskrifningarne, som framflyttas
lill Mars månad, skola förrättas inom hvarje stad, socken eller pastorat,
inför en å allmän socknestämma vald Comité' af nio ledamöter; att första
Taxerings-Comileen, sorn , efter denna Bevillnings-Stadga, i socknarne
sammanträder, till fördelning på de skatlskyldige af Bevillningen för
lön, egendom och rörelse, och inom Junii månads utgång bör vara slutad,
skall, likasom Skattskrifnings-Comitéen, bestå af nio ledamöter; hvaremot
de Taxeringar, som sedermera årligen komma att hållas för bestämmandet
af de Bevillnings-afgifter, som äro förändring underkastade,
skola utgöras af endast fem ledamöter, och, till tidsbesparing, förrättas i
sammanhang med skattskrifningarne och andra uppbördsstämman; att, om
Taxeringsman underlåta att påföra Bevillning till det för hvarje socken
fastställda minimibelopp, blifva de en för alla och alla för en ansvarige
för bristen, hvilken dem af Härads-Skrifvaren, i sådan händelse, påföres,
samt ändtligen, att Taxeringsmännen, om de begå uppenbar orättvisa och
någon utöfver billigheten beskatta, eller påföra någon den bestämda öfverflöds-bevillningen,
som densamma ej vidkännas bör, skola sjelfve ersätta
den orätt påförde afgiften.
c~) Inom Högvördige Presteståndet har Herr Prosten E. Bergqvist,
i sammanhang med gjord framställning angående grundskatterne, hvilken
ej utgjorde föremål för Utskottets handläggning i annan mon, än så vidt
den egde inflytande på grunderne för Allmänna Bevillningen, föreslagit
påförandet af en lämplig consumtions-afgift för öfverflöds-artiklar, såsom
caffe, the, vin, bränvin, tobak, m. fl., samt yrkat modification i skyddsafgiften,
som, enligt Motionairens åsigt, borde blifva högre för inhyses och
på egoine boende arbetsföre personer utan årstjenst.
d') Herr Contracts-Pi’OSten C. Hallbäck har inom samma Riksstånd
föreslagit, alt sådane personer, som äro öfver 60 år, ej idka någon medborgerlig
rörelse och ej ega någon för sitt uppehälle tillräcklig förmögenhet,
malte från personliga skyddsafgiften befrias, ehuru de ega ett hus,
så framt det ej är af den beskaffenhet, att de deraf kunna draga för sitt
uppehälle tillräckliga hyresmedel, och att afgörandet deraf må komma alt
bero på pröfning af vederbörande vid mantals- och skattskrifningen samt
de debiteringen till Krono-utskylderne föregående Coraiteer; hvaruti Herr
Domprosten Doctor Holmström och Hr Professorn Doctor Hasselroth instämt.
e) Nils Insulin har inom Hedervärda Bonde-Ståndet yrkat, dels att,
i likhet med hvad 1818 års Bevillnings-Förordning innehåller, eonsumlions
-
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande JS:o 5,
afgift å åtskillige öfverflöds-artiklar bestämmes, och dels alt den så kallade
personliga skyddsafgiften, hvilken nu utgår utan afseende på stånd och förmögenhet,
hädanefter antingen måtte beräknas med lemnad uppmärksamhet
till dessa tvänne omständigheter, så att det nu stadgade beloppet deraf
i allmänhet nedsättes för de mindre bemedlade och deremot höjes för
de högre oeh förmögnare samhälls-classerne, allt i förhållande till en hvars
egendom och inkomst, samt med bibehållande af den hittills iakttagne
skiljaktighet för olika kön, eller ock alldeles afskafias, såsom i dubbelt afseende
orättvis, enär den, i dess närvarande skick, lika drabbar den fattige
sorn den rike.
f) Johan Wiklund från Westerbottens Län har inora samma Riksstånd
motionerat, att, om den så kallade skyddsafgiften ej alldeles kunde
upphöra, hvartill han likväl ansett vara fullt skäl, den åtminstone borde
undergå samvetsgrann gradation till all möjlig lindring för den fattige och
förhöjning för de förmögnare folk-classerne; i anledning hvaraf Hans Jansson
från Elfsborgs Län, sorn ej betviflat, att en sådan beskattning nödvändigt
måste ega rum, yttrat, att den borde lämpligare fördelas så att den ej blefve
lika för rika och fattiga; hvilket yttrande Jan Bengtsson från Westernorrland,
Bengt Ersson och Peter Ericsson från Wermland och Samuel
'Andersson från Östergöthland biträdt, hvarjemte Peter Jönsson från Jönköpings
Län ansett Hans Janssons förslag kunna verkställas på det sätt „
alt skyddsafgiften beräknades efter samma grunder, som förmögenhetsafgiften
bestämmes.
g) Inom samma Itiks-Stånd har Lars Jarsson från Elfsborgs Län
föreslagit; att den personela skyddsafgiften, enligt i Art. i BevillningsStadgan,
för torpare, backstugusittare, arbetsfolk och inhyseshjon bestämmes
till högst 44 sk- för mankön och 22 sk. för qvinkön, emellan 18 och
60 år, under förutsättning, att mantalspenningarne borde med skyddsafgiften
sammanräknas; emedan nu för tiden vanligen ingen under fyllda
18 år är arbetsför, hvilket vid Bevärings-mönstringarne ofta skall ådagaläggas;
att personer af allmogen öfver 60 år från personel afgift befrias,
änskönt de njuta barns eller anförvandters försörjning på förut innehafd
egendom; att jordegare böra ansvara för utgift er ne endast af sådane, på
deras mark boende personer, sorn innehafva torp emot bestämd afgift, på
sätt Kongl. Förordningen den 19 Dec. 1827 föreskrifver; att gerningsmän
och socknehandtverkare på landet böra njuta sådan lindring uti den i 2
Art. 27 §. af Bevillnings-Förordningen påbudne afgift; att första classen
af sådane handtverkare med 3:ne skattskrifne arbetare eller derutöfver, er
-
Beviltnings- V t slottets Betänkande Nio 5\
5
lagga 4 R:dr, andra classen med arne arbetare 2, R:dr och tredje classen
med en arbetare 1 R:dr; alt de årliga Beskattnings-Comileerne, som bäst
känna folkets belägenhet, må ega bestämma hvilka backstugusittare, inhyseshjon,
bräckligt och mindre arbetsfört folk, kunna till någon afgift debiteras
eller derifrån helt och hållet befrias, för hvilket ändamål en serskild
förteckning på alla sådana personer alttid borde vara att tillgå, äfvensom
att Bevillningen af jordbruket, enligt 2 Art. 21 §. , måtte nedsättas till 1
R:dr för hvarje 1 ooo:de af egendomsvärdet, enär den minskning i stalsintraderne,
som deraf kan uppkomma,, tillräckligen ersättes genom förhöjd
afgift för bränvins-tillverkningen. Härmed har Olof Ericsson från Bohus
Län förenat sig;, hvaremot Eric Persson från Gefleborgs Län anmärkt, att
det syntes för tidigt att bestämma dea, efter 1 Art. 1 nuvarande Bevillnings-Stadga,
utgående afgift, innan kännedom erhållits om beloppet af den
Bevillning som erfordras.
A) Af Anders Danielson från Elfsborgs Län är inom samma Riksstånd
andraget, att det syntes vara otjenligt, att man ålägger arbetsfolk,
undantags-innehafvare af hemman, sorn de försålt till sina barn, eller
andre, hvilka ej förtjena 200 R:dr om året, eller derutöfver, någon Bevillning
för deras ringa näringsförtjenst eller inkomst af det lilla undantaget,
som vanligen föder en ko och några får, hvarföre Motionairen trott sig
med skäl kunna föreslå upphäfvande af detta stadgande i Bevillnings-Förordningen,
helst rättvisan gjorde sådant nödvändigt, sedan löntagare, med
inkomst under nämnde belopp, vid sista Riksdag blifvit från Bevillning
befriade, hvarmed sig förenat Ola Jeppsson från Blekinge Län, Johan
Eric Jansson från 'Wermlands Län, m. fl.
1) Johan Olof Dahlberg från Wester-Norrlands Län liar inom samma
Riks-Stånd föreslagit den förändring i principen för beskattning å handel
oell rörelse, att, då för beräkning af Bevillning antages, att en handlande
skall minst förtjena vanligt commissionsarfvode, 2 procent, till hvilken
inkomst, enär den vinnes i commissionsväg, eget capital ej användes,
men att, med handel och dertill behöfligt capital, förtjenslen blifver fördubblad,
oaktadt risque och afbränningar vidlåda, hvarföre, i Motionairens
tanke, ingen handlande kan neka sig minst tillgodonjuta ifrågavarande 2
procent af sitt rörelse-capital, af den, efter sådan beräkning, blifvande
inkomst af handel och rörelse, 10 procent, såsom Bevillning skall till
Staten, gifvas, och hvilka endast utgöra 2 R:dr af hvarje iooo:de, sorn i
rörelsen användes, hvilken Bevillnings-afgift för handel och rörelse kunde
synas ringa, men, efter Motionairens förmodan, skulle likväl en högre, från
6
Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
ordentlig princip utgången, inkomst för Staten vinnas, än som hittills skett,
emedan, om föreslagne 2 per mille icke finnas tillräcklige, Bevillningsprocenten
efter behofvet kunde ökas, endast rörelse-capitalel lägges till grund.
Å) Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr af Dalström >
Gustaf Jacobj, såsom en lindring för jordbrukare med mindre hemmansdelar,
föreslagit, att allt jordbruk, hvars uppskaltningsvärde ej öfverstiger
2000 R:dr, upphör att erlägga Bevillning efter 21 och 22 §§. af 2 Art.
i Bevillnings-Förordningen, eller efter 2 R:dr per mille af hemmanets
uppskattning, samt under förutsättande, alt dessa mindre hemmansdelar utgöra
omkring |:tedelar af Sveriges jord, uppgifvit den genom en sådan befrielse
uppkommande brist i nuvarande Bevillningsbelopp till omkring
200,000 R:dr hvilken brist Motionairen ansett lätt kunna fyllas genom
ökad bränvinsskatt.
f) Uti till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial, har Eric
Nilsson från Norra Jemtland, i afseende på stadgandet i 3n §. af i33o
års Bevillnings-Förordning, att Gäldenär bör godtgöras 5 procent af räntebeloppet
vid hvarje räntebetalning, men att denna godtgörelse icke får ega
rum förr, än räntan är till mer än 5 procent bestämd, föreslagit, alt af4
procents ränta borde gäldenär tillgodonjuta 4 procent af räntebeloppet, af
5 procents ränta, 5 procents afdrag, och af 6 procents ränta, 6 procents
afdrag för Bevillning; på hvilket afdrag fordringsegaren alltid borde taga
qvitto, att i styrkt afskrift vidfogas förskrifningen i händelse af lagsökning,
vid äfventyr, att, i annat fall, ingen executiv åtgärd finge ega rum. Mot
antagandet af detta förslag har Hans Jansson från Elfsborgs Län yttrat
den farhåga, att derigenom skulle motverkas räntans nedsättning, utan att
ändå ändamålet med motionen kunde vinnas, helst den, som försträcker
penningar icke saknar utväg, att antingen icke vidkännas Bevillnings-afdraget,
eller derföre göra sig ersatt af gäldenären.
Under anförande af åtskillige exempel på den för högt uppdrifne
uppskattningen af fastighetsvärdet inom Elfsborgs Län, har Herr Adlerbrandtj
Thurej hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit, att antingen
minimisumman å egendomsvärden i berörde Län jemkas och nedsättes,
eller 5i och 71 §§. af nu gällande Bevillnings-Förordning, i den nya
beskattningslag, sorn kommer alt beslutas, erhåller en förändrad redaction,
hvars uppställning Motionairen öfverlemnat till Bevillnings-Utskoltet, eller
ock hela minimi-tariffen upphörer, samt calculationen och godkännandet af
fastighetsvärdenas totalbelopp oinskränkt öfverlemnas åt Pröfnings-Comitéerne.
B tv ilin ings -Utskottets Betänkande Nio 5.
7
n) Inom sistnämnde Höglofl. Riks-Stånd har Herr Friherre von Strokirch}
Johan Herman, föreslagit Bevillning för förtäring af starka drycker
samt förbrukning af åtskillige öfverflöds-arliklar; med anledning hvaraf
Herr Rothlieb, Axel, hufvudsakligen anfört: att den före 1823 års Riksdag
i Bevillning utgående så kallade öfverflöds-afgift då upphörde, såsom
icke på billighet grundad, emedan consumenten derigenom ålades en ny
skatt till Staten, sedan han uti tullen, som vid köpet ingått i varans värde,
på förhand derföre erlagt Bevillning; att dessutom, i fall öfverflödsbevillning
skulle å nyo antagas, denna ökade inkomst för Staten komme att
hårdast drabba allmänheten och de mindre bemedlade, som ofta i sina
hus knappt ega en mindre sidenklädespersedel och sällan hafva begrepp
om öfverflöd, samt alt man derföre, intill dess bättre, rättvisare och säkrare
Bevillningsgrunder kunna påfinnas och tillämpningen deraf gifva fördel
åt den skattdragande och visshet för Staten, borde bibehålla de principer,
som vid de sista 2:ne Riksdagarne antagits, med hvilka Nationen
nu mera är till alla delar bekant. Herr Friherre Boije, Ludvig, har
deremot, med tillstyrkande af Herr Friherre von Strokirchs förslag, förnyat
sin förut gjorda hemställan om införande å nyo af consumtionsafgift
å vissa öfverflöds-artiklar, och i sammanhang dermed upplyst, att vid 1812
års Riksdag stadgades en sådan afgift, som åter vid 1815 års Riksdag afskafFades,
men vid 1818 års Riksdag ånyo antogs, till dess den i8a3 åter
afskaffades, och hvarvid det sista Riksdagen äfven förblef, samt att ifrågavarande
afgift uppgått till i5o,ooo R:dr om året.
o~) Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus Län har hos
Hedervärda Bonde-Ståndet, såsom medel mot lyxens och öfverflödets stigande,
föreslagit, att en lämplig Bevillning malte stadgas för bruket af
caffe, the, viner, allehanda utländska tyger och andre för näringarne ej
oundgängligen nödige varuartiklar.
p') Såsom en ytterligare Bevillningsgrund har Herr Cederschöld,
Pehr Gustaf, hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit en årlig Bevillning
å caracters-fullmagter, hvilkas skadlighet för samhället Motionairen
vidlyftigt utvecklat, men likväl icke uppgifvit caracters-bevillningens belopp,
utan öfverlemnat bestämmandet deraf åt Bevillnings-Ulskottet, med
erinran, att den icke borde utgöras af andra, än dem, som hädanefter ville
blifva med sådane fullmagter hugnade.
Yid öfvervägande häraf har Utskottet, angående först Herr Friherre
Ludvig Poijes ofvannämnde motion, i hvad den rörer Herr Friherrens
8
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
yrkande, att 1810 års Bevillningssystem måtte åter upplifvas, ej trott sig
böra ingå i någon egentlig vederläggning om olämpligheten af ett system,
som, redan år 1812 förkastadt, Rikets Ständer sedermera, oaktadt fråga
derom vid senare Riksdagar blifvit väckt, icke vidare funnit antagligt, hvadan
Utskottet, som ej heller förbisett de dervid anmärkte och af Motionairen
sjelf till en del erkände olägenheter, samt med kännedom af de
felslagne resultat detta system under tillämpningen frambragt, äfvensom
med föreseende af svårigheten, om ej omöjligheten, att stadga controler emot
missbruken af hvarje sådan, på en mera arbitraire pröfning beroende beska
ttnings-method,
icke kunnat Fästa afseende å Herr Friherrens förenämnde förslag
tili Bevillningsgrunder, utan afstyrker härmed dess antagande.
Beträffande dernäst Johan Olof Dahlbergs förslag till ny BevillningsStadga,
hvilken hufvudsakligen skiljer sig ifrån grunderne i nu gällande
Bevillnings-Förordning, dels genom antagen bestämmelse af vissa Bevillningsbelopp
för hvarje län, fögderi och stad, dels uti ett olika sätt för
Bevillnings utgörande af handlande och skeppsredare i städerne, dels genom
upptagande af en serskild artikel för Bevillning af consumtion och
Öfverflöd, samt dels ändtligen medelst i åtskillige delar förändrade reglementariska
föreskrifter; så, enär tillämpningen af detta förslag, i afseende
p& fördelningen af den vid hvarje Riksdag behöflig ansedda Bevillningssumman
emellan län, städer och härad, samt slutligen socknar och individer
inom hvarje ort, skulle för närvarande mötas af oöfvervinnerliga
svårigheter vid brist af nödiga statistiska upplysningar, till grund för en
rättvis beskattning, i synnerhet å de serskilda näringarne uti Riket, samt
methoden för uppskattningen af handelsrörelsen i städerna dessutom hvarken
är allmänt tillämplig eller synes verkställbar i detail, då Tullkamrar
med mera blott finnas i ett färre antal städer, och nödig control i allt
fall skulle saknas å coramissionshandeln inom landet samt rörelsen med
landtraanna-producter ra. m., utan att landttull-systemet ånyo införes,
finner Utskottet sig böra afstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att
Dahlbergs förslag till hufvudgrunder för Allmänna Beviilningens
utgörande antaga.
Skolandes, i fråga om den af Dahlberg foreslagne consumtions- och
öfverflöds-bevillningen, serskildt yttrande här nedan meddelas, i sammanhang
med de öfrige motionerne i samma ämne; äfvensom Utskottet, vid
pröfningen af de regleraentariska föreskrifter, som för tillämpningen af
blifvande
Bevillnings- Viskottets Betänkande N'.o 5. g
blifvande Bevillningsgrunder erfordras, ej skall underlåta ali, å Dahlbergs
förslag, fästa all den uppmärksamhet, som detsamma i sådant afseende
kan förtjena.
Utskottet, som således för sin del funnit sistnämnde aine förslag till
förändrade Bevillningsgrunder icke vara antaglige, liar dock, oberoende af
gjorde motioner, å ena sidan, iakttagit sin pligt, att, fastän förgäfves, söka
utfinna nya, tilläfventyrs mera rättvisa och billiga grunder för allmänna
Bevillningens utgörande, men deremot, å den andra, tiott sig icke, utan
högst vigtiga skäl, böra frångå elfer föranleda rubbning i ett Bevillnings»
system, hvars användbarhet bestyrkes af 22 års erfarenhet, utan att något
grundadt klander deremot under hela denna tid förmått göra sig gällande.
Enär sådane skäl icke heller nu förekommit, är Utskottet också öfvertygadt,
att, med hänseende till den öfriga beskattningens invecklade skick,
detta system är det lämpligaste, som för närvarande kan användas, sedan
deruti tid efter annan nödige befunne förbättringar blifvit vidtagne, och
äfven vid denna Riksdag torde kunna ytterligare tillvägabringas; hvarföre
Utskottet anser sig föranlåtet, att hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt anmäla,
det Utskottet stannat i det beslut,
alt tillstyrka bibehållandet af de för allmänna Bevillningens utgörande
nu gällande hufvudgrunder, nemligen personlig skyddsafgift,
samt afgift å synbar förmögenhet eller inkomst, med de förändringar,
förklaringar och tillägg uti i83o års Bevillniugs-Stadga,
som Utskottet dels nu och dels serskildt, i afseende på tillämpningen,
kommer att föreslå; hvilket tillstyrkande dock tili Rikets
Höglofl. Ständers pröfning och bifall hemställes.
I anledning af de flera, här ofvan uppgifna motioner, rörande personliga
skyddsafgiften, har Utskottet, som, på sätt anmäldt är, vidblifvit
i siu helhet nu gällande Bevillningsgrunder, bort, hvad serskildt angar
denna afgift, närmare utreda, att, då densamma utgår såsom ett bidrag till
samhälls-inrältningen för det lika personliga skydd, en hvar under Lagen
åtnjuter, utan afseende på stånd, vilkor eller förmögenhet, och en gradation
i afgiften, lämpad efter olika förmåga, skulle möta alldeles samma
svårigheter, som föranledt Utskottet att förkasta förslagen om hela Bevillningens
utgörande på sådant sätt, Utskottet ock anser skyddsafgiften böra
för alla lika beräknas, endast med hittills iakttagen skilnad för olika kön,
i jemförelse till deras arbetsförtjenst, helst hvar och en för siu inkomst
Bihang till R. St. Prot. 1834, 5.te Sami, lista Afä. 2
<X'-dra Håflet«
10
Bevil Iri i hg a-Ut slottets Betänkande N:o 5.
eller förmögenhet serskildt beskattas, hvaremot, enär erfarenheten visat,
att de flesta ej kunna anses fullt arbetsföre, eller såsom tjenstehjon fullgoda,
förr än vid fyllda 18 år, Utskottet funnit denna tidpunkt vara den lämpligaste,
då skyddsafgiften bör vidtaga och sedermera utgå till och med
fyllda 60 år, hvarefter arbetskraften vanligen är i ett större aftagande;
likväl med de undantag, för egande förmögenhet eller inkomst, som, vid
Bevillningsgrundernes tillämpning, för de sistnämnde komma att serskildt
bestämmas; äfvensom Utskottet, i händelse, vid Bevillningens fördelning,
någon utväg lill nedsättning möjligen visar sig, såsom följd antingen af förhöjd
bränvinsbrännings-afgift eller af andre orsaker, är betänkt, att i första
rummet föreslå användandet af en sådan nedsättning till minskning i
skyddsafgiften, sorn kännbarast träffar de jordbrukande, arbetande och
mindre bemedlade samhälls-classerne. Och ehuru ifrågavarande motioner
torde få anses härigenom besvarade, bör Utskottet likväl vördsamt anmäla,
att behofvet af de uti meranämnde afgift yrkade flere jemkningar, äfvensom
hvad Lars Larsson från Elfsborgs Län uti sin motion i öfrigt vidrört,
först vid de blifvande Bevillningsgrundernes tillämpning och Bevillningens
fördelning kommer att hufvudsakligen pröfvas och bedömas.
Såsom Utlåtande öfver Johan Olof Dahlbergs ofvan anförde, serskilda
motion, angående förändring i principen för Bevillnings utgörande
af handel och rörelse, får Utskottet vördsamt åberopa, hvad Utskottet,
i anledning af Dahlbergs förslag lill ny Bevillnings-Stadga, redan uti berörde
hänseende yttrat.
Herr af Dahlströms förslag har Utskottet funnit både till sin princip
och i tillämpningen origtigt, emedan, då i flere orter onekligen största
antalet af jordegendomar ej öfverstiger ett värde af 2000 R:drr"Och i
andre åter ett motsatt förhållande eger rum, de förra, äfvensom nästan
alla jordlotter å städernes områden, derigenom mera uteslutande skulle
komma i åtnjutande af en förmon, som, efter all rättsgrund, med lika skäl,
borde tillerkännas de senare; hvadan Utskottet, enär den föreslagne Bevillnings-friheten
dessutom otvifvelaktig! skulle föranleda till obefogade
nedsältningar i hemmanens uppskallningsvärde, ytterligare i sin nion befordra
en redan nog långt utsträckt hemmansklyfning, samt derjemte förorsaka
betydlig minskning i Bevillningen af jord värdet, anser sig böra
vördsamt afstyrka bifall till Herr eif Dahlströms förslag, att allt
jordbruk, hvars uppskattningsvärde ej öfverstiger 2000 R:dr, må
befrias från Bevillning.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
Vid pröfningen af Eric Nilssons från Norra Jemtland motion, liar
inom Utskottet fråga uppstått om en direct beskattning å capital; men
enär, efter Utskottets åsigt, ändamålet dermed, efter hvad erfarenheten
nogsamt ådagalagt, icke står att på sådan väg vinnas, utan beskattning å
eapital-förmögenhet säkrare kan tillämpas genom det låntagare nu tillåtna
Bevillnings-afdrag vid ränteliquiden, för hvilket, i händelse rättighet dertill
skulle för låntagare upphöra, annan utväg borde dem beredas, till
godtgörelse af Bevillningen för skuldbelopp, som gravera deras egendom,
hvilket senare åter anses vara med nu antagna beskattningssätt oförenligt, samt
ifrågasatta beskattning, i tillämpningen alltför godtycklig, sannolikt skulle
bereda icke någon inkomst-tillökning, utan snarare minskning, i följd af
svårigheten att med tillförlitlighet kunna utröna capital-förmögenheten, har
Utskottet för sin del funnit, att den nu gällande principen för beskattning
å capital, genom låntagares rätt till Bevillnings-afdrag, borde oförändrad
fortfara. Och hvad serskildt angår den af bemälde Motionair yrkade förändring,
med afseende på olika ränteberäkning; så, ehuru detta förslag till
sin grund visserligen kan synas billigt, befarar Utskottet likväl, att all
rubbning i nu bestående föreskrift skulle bidraga att än mer öka den öfverklagade
bristen på erforderlige capital för rörelsen, i synnerhet innan
den förestående realisationen hunnit visa sin verkan på allmänna credi4en;
hvarföre
Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka bifall å hvad Motionairen
föreslagit;
hvarvid Utskottet dock bör vördsamt anmäla, att, vid redaction af en ny
Bevillnings-Stadga, föreskriften angående Bevillnings-afdrag för ränta å
skuld, skall efter möjligheten förtydligas, till ytterligare säkerhet för låntagare.
Då grunden för Herr Adlerbrcints motion endast hvilar på serskilda,
af honom uppgifne fall, der ojemnhet i fastighetsvärderingen inom Elfsborgs
Län skall förefinnas, kan Utskottet deraf icke hemta någon anledning
att föreslå afskaffande äf den så kallade minimi-tariffen, såsom varande
nödvändig norm för Bevillijingens beräkning af jordbruket, på det samma
beskattning icke må i det ena af Rikets Län, jemförelsevis emot det andra.
, otillbörligen hvarken höjas eller sänkas, och icke heller bör Utskottet,
enär Motionairen ej ens uppgifvit, att minimi-tariffen för berörde Län hittills
varit för hög, styrka till vidtagande äf någon partiel åtgärd för detta
enda Län;
och får Utskottet derföre vördsamt hemställa, att nämnde motion
måtte lemnäs utan afseende.
Bevillriings- Utskottets Betänkande N:o 5.
Efter det Utskottet sålunda yttrat sig, dels öfver de motioner, som
åsyfta upphafvande eller ändring af nu gällande Bevillningsgrunder, utan
att innehålla förslag till beskattning å andra föremål, än dem, sista Bevillnings-Förordningen
upptager, och dels i de delar af andre motioner, som
röra modificationer uti meranämnde grunder, återstår att redovisa för den
behandling Utskottet lemnat åt framställningar, som ej mindre ‘genom
motioner, hvilkas egentliga innehåll här ofvan finnes antydt, än ock af
Ledamöter inom Utskottet blifvit gjorde, om upptagande å nyo till beskattning
af så kallade öfverflöds-artiklar. För nödvändigheten af detta beskattningssält,
sdra vid i8a3 års Biksdag senast afskaffades, har visserligen
blifvit anförd t det i Landet öfverhandtagande begäret till förbrukning af
främmande Länders producter, så väl af förläringsämnen, sorn vissa prydnader,
hvilket, efter Motionairernes åsigt, utgjorde ett vigtigt binder för
spridandet af allmännare välmåga; men som, enligt Utskottets öfvertygelse,
all beskattning måste vara beräknad på möjligaste lätthet i utgörandet och
controlen, samt påläggas något productivt föremål, och framför allt, så till
sin grund, som i tillämpningen ej lemna rum för orättvisa och obillighet,
hvilka senare olägenheter dock, med hänseende till den föreslagna beskattningen
å öfverflöds-artiklar, ej kunde undvikas, emedan, om än, vid betraktande
af beskattningens föremål, det Ville synas som skulle densamma
i första rummet träffa en yppigare lefnad, denna beskattning likväl i verkligheten
blefve mera betungande för den, som i mindre grad begagnade
det man gifvit namn af öfverflöd, och således den mindre förmögne finge
mest vidkännas en skatt, tillskapad med afsigt att hufvudsakligen drabba
den mera bemedlade, tror Utskottet sig ega desto större skäl alt för sin
del ogilla detta olämpliga beskattningssätt, sorn, om det å nyo infördes,
verkningarne deraf snart skulle visa sitt menliga inflytande på industri och
näringsflit inom Landet, och alltså till sina följder mera motarbeta än befrämja
national-välmågan; hvadan, och då dessutom åtskillige af de till
beskattning ifrågasatte öfverflöds-artiklar, redan beskattas genom tullen*
inbegripen i deras inköpspris, Utskottet, på dessa skal, jemte flera, hvilka
lill undvikande af vidlyftighet, man ansett sig böra förbigå,
härmed får hos R. H. St. vördsamt afstyrka den yrkade beskattningen
genom Bevillning å så kallade öfverflöds-artiklar.
Vidkommande slutligen Herr Cederscliiölds motion, om årlig Bevillning
för earacters-fullmagter; så, enär redan en dryg beskattning derå eger
rum, genom det stämplade papper, hvarmed sådane fullmagter beläggas,
hvilken beskattning, om R. H. St. så pröfva nödigt, än vidare kan, vid
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
i 3
stämplade pappers-afgifternes bestämmande, förhöjas, och det dessutom
lärer höra antagas, alt de flesta, som undfå earacters-fullmagter för verklig
förtjenst och utan egen ansökning hugnas med dylika utmärkelser, men
hvilka de, om nämnde fullmagter med ifrågasatt Bevillning belädes, skulle
nödgas att sig undanbedja, anser Utskottet, då det icke vill synas möjligt,
att beskatta verklig eller inbillad fåfänga under alla dess olika former,
sig ej kunna tillstyrka, att för fullmagt å caracter annan Bevillning
till erläggande fastställes, än den, som genom stämplade
pappers-afgiften, enligt Chartae-Sigillatae-Förordningen, kan komma
att utgå.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 19 April 1834-
R eser vat loner :
Af Herr Grefve H. von Fersen:
”Då jag finner Bevillnings-Utskottels här afgifne Betänkande icke omfatta
de allmänna grunder för den blifvande Bevillningens fördelning, som,
med hänseende till 5c> §. jemförd med 60 §. af Reg. Formen, det åligger
Utsk^let att, i följd af 70 §. Reg. Formen och 3i §. Riksdags-Ordningen,
opåmint afgifva; får jag reservationsvis vid Betänkandet bifoga min uti
detta ämne inom Utskottet yttrade åsigt, som der icke gjort sig gällande.
Obekant är det för mig ej att hittills det Betänkande, som lånat
namn af att innehålla de allmänna grunderne för den blifvande Bevillningens
fördelning, ej omfattat annat än de grunder, som föreslås att tillämpas
för blifvande s. k. Bevillnings-Förordningen, äfvensom: att serskilda
grunder för de öfrige Bevillnings-titlarne äfven till R. H. St. ingå, för att
utgöra basen eller beskatlnings-systernet inom de serskilda beskaltnings-litlar,
som uti 60 §. Reg. Formen uppräknas; men alla dessa Belänkanden, utgörande
visserligen angelägna grunder för de olika
dock oberoende af hvarandra och bilda ingen hel åsigt af Bevillnings-beskattningen.
Ett system, omfattande, att jag så må uttrycka mig, hela Bevil
Inings-beskattningen , hvaruti hvarje af dess delar lämpades och jemfördes
inbördes, för att derigenom utvisa det minst betungande sättet för
Sutsbrist-summans utgörande, och dymedelst hos den beskattande magteii
Bevillnings- Ut slottets Betänkande N:o 5.
i Staten stadga och bereda ett säkert omdöme, med hänseende till fördelningen
af det skattebelopp, som Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterne;
antydandet af ett sådant system, eller utveckling af grunder
uti detta afseende, synes mig vara afsedt med de i 70 §. Reg. Formen
och 3i §. Riksdags-Ordningen anbefallde allmänna grunder j som Bevillningsutskottet
opåmint till Statsbrist-summaiis fördelning vid hvarje Riksdag
bör för R. H. St. framlägga.
I en tid då tryckande beskattning är en klagan, sorn uttalar sig ide
flesta land, och äfven funnit genljud inom våra landamären, synes icke
böra förbises de sätt, som lill denna klagans häfvande eller förminskande
vöre alt vidtaga. Folkens belåtenhet med institutioner och styrelsen hvilar
måhända mera på sättet huru skatterne utgöras och användas, än på beloppet,
som för Staten erfordras. Med allvar synes likväl R. H. St. aldrig
beträdt den väg, S hvilken denna de skattdragandes billiga klagan, om ej
lielt och hållet kunde försvinna, dock småningom den åtminstone skulle,
sorn ett tomt ljud, dö bort, då den ej egde stödet af eLt verkligt förhållande.
Om än ledande till nyttigt och af behof påkalladt ändamål, mötes
gemenligen förslag, hvaruti anslag af statsmedel begäres, med ovilja; man
fruktar att med sin röst biLräda beslut, som kunna medföra förökad tunga
för de skattdragande, och man är belåten om, vid en minutieuse granskning
af delail-förhållanden, man uti förslaget upptäcker någon skyddande
anledning, för att derpå grunda den lagenliga rättigheten att säga Nef.
Men lemmar 57 §. Reg. Formen endast denna inskränkta rättighet? sjelf
villad, villar man andra, om man inom så trånga verkningsgränsor innesluter
en af Folkombudens heligaste rättigheter. Att beskatta sig sjelf är
vida mera, än blott rättigheten att åtaga sig eller förneka bidrag — det
innehåller äfven skyldigheten att uttänka och anvisa lättaste och minst
kännbara sättet att utgöra de skatter, som tarfvas till fyllandet af de för Statens
behöriga gång, bestånd och förkofran oundgängligen nödvändiga behofven.
Omtankan synesi således, så väl vid skatternes åtagande, som vid beskatta
nings-rättighetens utöfvande, icke uteslutande böra fästa sig vid behofvens
sammanjemkande, så att de kunna fyllas med den beskattning som hittills
utjgjorts,, fastmera torde, vid beskattningen, afaes möjligheten att fylla statsbehofven
på den lindrigaste och minst kännbara beskattningsvägen. Hvad
som är behof för Staten kan ej undvaras. Representantens åliggande är att,
med urskillning, underkasta de framställda behofven den strängaste pröfning
och granskning i hvad nödvändigheten, Statens bestånd och förkofran påkal
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o S.
la ökade skattebidrag eller ej; men när behofven äro constalerade mäste
de fyllas.
Sätten att fylla stalsbehofven kunna vara flerfaldiga. Jag lemnar dock
å sido alla andra och vill blott uppehålla mig vid s. k. Bevillningen, eller
samhälls-medlemmarnes årliga tillskott utöfver Kronans och Statens ordinarie
inkomster. Äfven dessa kunna vara af mer eller mindre tackande
egenskap. På fördelningen af dessa extra ordinarie skattebidrag eller Bevillningen
beror snart sagdt allt, huruvida skattebidragens utgörande komma
att tungt belasta den skattdragande, eller med lätthet och på ett mindre
kännbart sätt kunna utgöras. För vidlyftigt vore det, och tillräcklig skicklighet
tilltror jag mig ej, alt på ett nöjaktigt sätt och med den grundlighet,
som erfordrades, här försöka en utveckling af den s. k. indirecta beskattningens
fördelar. Män med djupare insigter och mera förmåga hafva
dessutom redan behandlat och utvecklat detta ämne. Det jag likväl förmodar
ej vara för mycket vågadt, är att påstå, hvad redan vår egen erfarenhet
lärer bevittna, det nemligen: alt de indirecta beskattningstitlar,
som vi ega, ej medföra stora olägenheter eller utgöra något synnerligt betungande
beskattningssält till statsbehofvens fyllande. Tullen, Charla Sigillata,
Post och Bränvin äro de ämnen, som för indirect beskattning vi
egt att ålita. Mindre ändamålsenligt synes man likväl hittills fortgått vid.
anlitandet af dessa rika hjelpkällor till statsbehofvens fyllande. Man har
hittills, i följd af Stats-Utskottets inkomst-betänkande, å priori, utan annan
ledning än Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och ett måfå bestämt den
summa, som ur hvarje af de indirecta beskaltnings-tillarne borde dragas;
ej dervid utredt om antagandet af ett eller annat system kunde bereda en
större inkomst, hvarigenom tryckande och mera betungande skatter kunde
upphöra och med indirecta fyllas: Nej, grunderne eller systemet, hvarpå
beskattningen hvilar, har ansetts lill en del för en accessorisk sak och
högst dervid böra afses, att de så lämpades, att icke någon brist uti det
redan beslutade inkomstbeloppet för den serskilda titeln skulle uppstå.
Exempelvis får jag fästa uppmärksamheten på Tull-Bevillningens bestämmande
vid sistlidne Riksdag. På grund af Stats-Utskottets InkomstBetänkande,
beslutade R. H. St., uti April månad, årliga beloppet, som tullinkomsterne
under kommande 5 år skulle utgöra, hvarvid Ridd. och Adeln
voterade om detta belopp skulle upptagas till 2,200,000 eller 2,100,000;
voteringen gällde ej om tullbeloppet skulle förhöjas, för att fylla den brist,
som genom någon jorden vidlådande och betungande skatts upphörande
hade uppkommit, eller på det att minskning å en annan Bevillnings-titel
i6
Bevillning.^- Utskott r Is B clarik andt N:o 5.
vid sta tsbristsum mans fyllande skulle ega rum; icke heller voro de olika
surnmorne uppgjorde i följd af någon säker grund med ledning af ett redan
antaget mera inkomstgifvande tullsystem; ingendera delen var här i fråga,
ty om det förra finnes ej e!t ord nämnd t i Stats-Utskottets Betänkande,
och det senare kunde omöjligen vara fallet, då, som förr är närnndt, R:
H. St. uti April månad företogo till afgörande lullbeloppets bestämmande,
och Bevil Inings-Utskottets Betänkande, angående Tull-Bevillningen, ej förr
än i Augusti till Riks-Stånden inkom, samt åtskilliga Riks-Ståndens olika
beslut i denna fråga ej uti förstärkta Stats-Utskottet blefvo afgjorde förr
än uti eller efter derpå följande Januarii månad. Voteringen handlade om
helt annat och voterings-propositionen hade ganska lämpligt kunnat uttryckas
med: Den som vill att stora öfverskott skola å statsinlraderne uppstå
voterar Jiij den det ej vill voterar Nej; vinner Nej, blifva öfverskotten
åtminstone 100,000 R:dr mindre. Så åtminstone fattade jag och jag tror
manga lika med mig innehållet af den anslagne voteringspropositionen.
Vid sådane förhållanden, svnes icke underligt om ulv beskattnings väg
några förbättringar ej kunna åstadkommas, och någon lättnad för den skattdragande
beredas. Af skiljaktig eller accessorisk egenskap synes tillämpningen
ej vara i förhållandet lill grunden för beskattnings-syslemet, utan
snarare utgöra de tillsammans ett oskiljaktigt helt, och 1 följd deraf den,
sorn eger sig å lagdt upprätta grunderne, äfven bör tillkomma att utleda
hvad inkomst i följd af systemet är att påräkna.
Äfven vid innevarande Riksdag har Stats-Ulskotlet, i likhet med vid
föregående , uti det s. k. Inkomst-Betänkandet upptagit och uppgjort en fördelning
af Bevillningsbelopp under namn af extra ordinarie eller Bevil 1—
ningsinkomster. Beg. Formens 5g § omtalar och sälter statsintraderne endast
i arne cathegorier, nemligen ordinarie inkomster och Bevillningar;
extra ordinarie inkomster omtalas der ej; hvad åter med Bevillningar förstås
meddelar 60 §. och, då ett Bevillnings-Utskolt af R. II. St. är tillsatt,
synes förslaget till dessa inkomsters beräknande mera lämpligen böra utgöra
föremålet för behandling af detta än något annat Utskott. Beräknandet
af dessa s. k. extra ordinarie inkomster vid sidan eller ibland Stats-Verkets
ordinarie har visserligen till följd en mindre statsbristsumma på papperet,
men hvartill tjenar väl detta? Egentliga Slatsbristsumrnan blir derföre
i verkligheten icke förminskad. Tvertom eger det alla olägenheter och
ingen fördel till följd, ty Bevillnings-Utskottet, som eger sig till ledning
och handläggning alla i dessa afseenden erforderliga upplysningar och
dermed
Bevillning^- Ut slottets Betankande N:o 5.
*7
dermed gemenskap egande ämnen, inskränkes i dess verkningsförmåga till
i:sta och aldra Artikeln af den s. k. Bevillnings-Förordningen, innefattande
just de ämnen lill beskattning, som, näst jorden vidlådande besvär
och prestationer, äro de, hvilka uti sig innebära den mest tryckande egenskapen.
Hvad de andra indirecta beskaltningstitlarne vidkomma, är Bevillnings-Ulskotlets
göromål, om de till sina serskilda summor ä priori
bestämmas, dermed föga eller ingen annan, än att, så godt man kan,
söka individera de beslutade summorne inom hvarje serskild titel, så att
det påräknade beloppet måtte kunna utgå, och ej brist deruti uppkomma;
och må mig förlåtas att våga påslå, att en sådan slags quatuor speciespaachin
torde icke behöfva beslå af fyratioätta Ledamöter, 'valde frän
serskilda och sä vidt möjligt är frän alla Rikets provincer (3i §. Riksdags-Ordningen).
Lagenligt synes Stats-Utskottets s. k, Inkomst-Betänkande ej böra
upptaga och befatta sig med några andra intrader än Stats-Verkets ordinarie
inkomster. Utgifts-Betänkandet innehåller hvad Staten för dess bestånd,
fortgång, förkofran och nytta kan tarfva. Differencen emellan dessa summor
blir Statsbristsumman, som genom Bevillning skall fyllas, och grunderne
för denna Statsbristsummas fördelning är det, sorn detta Bevillningsutskottets
nu afgifne Betänkande hade bort innehålla. Hade detta varit
fallet och t. ex. Bevillnings-Utskoltet för R. II. St. framlagt grunderne för
hela Statsbristsummans fördelning, och derutinnan varit utredt de olika beskattnings-litlarnes
natur af mer eller mindre för de skattskyldige tryckande
egenskap, och derpå varit baseradt ett tillstyrkande t. ex. att, vid Statsbristsummans
fördelning, Statsbehofvens fyllande i främsta rummet borde sökas
uti de mindre kännbara beskattnings-utvägarne, såsom af Tull, Bränvin och
Charta Sigillala, samt de skatter, hvilka utgå i följd af Bevillnings-Förordningen,
eller beskattningen af synbara förmögenheten, hvilken, näst jorden
vidlådande besvär och prestationer, är af mera betungande beskaffenhet,
blifvit framställd såsom varande i mesta behof af lindring, hvarvid i främsta
rummet fastighetsafgiften samt skyddsafgiften borde tagas i betraktande;
hade Betänkandet egt denna omfattning, hade, enligt mitt begrepp, Utskottet
fullgjort hvad Grundlagen ålägger; nu innefattar det endast grunderne
för ett mera specielt, till Beyillningen hörande ämnes beskattning.
Men man anmärker måhända att skilnaden af min åsigt i förhållande
till hvad hittills skett är obetydlig, af ingen nytta, och sålunda obe
Bihang
till R. St. Prot. 1834, 5:te Sami. p.sta Afd, 3
2alra Håflet.
18 Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 5.
höflig. Ett exempel i detta afseende torde således icke vara obehöfligt att
framställa. Jag antager att, som förr varit fallet, R. H. St., i följd af Inkomst-Betänkandet,
beslutar beloppen af extra ordinarie eller Bevillningsjnkomsterne
på sätt Stats-Utskottets Betänkande N:o 54 innehåller.
Tullen blifver då ...... 2,55o,ooo: — —
Salu-Accisen
Postmedlen .
Chartae Sigiilatfe medlen
Bränvins-afgiften .
Restantier
Ordinarie inkomster äro beräknade till
7,5oo :
45o,ooo:
320, ooo:
43o,ooo:
Tillsammans 3,757,500:
119,891:
4?. 6.
3,877,391 :
3,774,608:
47*
6.
6.
Summa Stats-inkomster 7,652,000: — -—
Om jag nu vidare antager att till Statsbehofvens fyllande s. k. Ut
gifts-Betänkandet
upptog, i likhet med hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller, en summa af .... 9>^97’®l4: 2'
och derifrån afdrages den uti Stats-Utskottets inkomne
Betänkande uppförde summa, under förutsättning,
alt R. H. St. densamma skulle hafva gillat 7,652,000: -r— —-
Återstår Statsbristsumma 1,945,814: 2. 6.
som måste uttaxeras af usta och 2:dra Artikeln uti Bevillnings-Förordningen.
Bevillningen efter irsta och 2:dra Artikeln 1831 ,
utgjorde .........
minskning vore således att påräkna af
Ytterligare afgår 4 procents ränta och 3 procent
amortissement å det af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga
Proposition begärda lån stort 3 millioner . . 180,000:
3,385,663: 3o. 11.
439,849: 28. 5.
hvarmed Bevillningen således kunde förminskas.
Återstå 259,849: 28.
Om, å andra sidan, jag äfven exempelvis uppgör calculen, under förutsättning,
att Stats-Utskottets Inkomst-Betänkande endast innehöll, till R.
Beoillriings-l) [slottets JBetdnlanih K‘.o 5. 19
H. St:s godkännande, Statens ordinarie inkomster, och Statsbristsummans
fördelning öfverlemnades till Bevil.lnings-Utskottet, uppstod följande förhållande
t. ex.
Behof:
Enligt Kgl. Maj:ts Nådiga Proposition 9,597,814* 2. 6.
Ammortissement och ränta för 3
millioner R:dr, 4 procents ränta a
procents capital-afbetalning . . 180,®oo: — —
Mötes-Passevolancens för Indelta Infanteriet
öfverflyttning på Bevill
ningen,
circa ....... 160,000: —• —■
Indelta Infanteriets Beklädnads öfver
flyttande
på Bevillningen, circa 80,000: — —
—
10,0:7,814.* 2. 6.
Härifrån afgår ordinarie inkomsterne, på sätt de uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition äro upptagne .3,898.114: 2. 6.
Återstår Statsbrislsumma 6,119,700: —- —
hvilken skall medelst Bevillning utgöras, och hvars
fördelning sålunda kunde åvägabringas;
Tullinkomst,
upptagen i
Kgl. Majlis
Nåd. Proposition
till 2,55o,ooo: — —■
a) ökas med 260,100: — —
—-——t ———2,810,100: — —
Brån vinsskatt,
upptagen till 545,000: — —
ökas med 187,000: —• —•
—
— 732,000: — —•
Charta Sigillala, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Propostion, . 320,000: — —
Postmedlen, enligt Dito Dito . 4^°»ooo: — ~—
Piestantier, enligt Dito Dito . 100,000: —
Transport 4>4l2»loo: ~ —
Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
Transport 4>412>10o: — —
Bevillning efter usta Artikeln _,
har 183r utgått med 935,278: -—• —
minskas med \ eller 3n,666f
återstår 623,611-j
som utföres med . . G23,6oo: — —
Bevillning efter 2 Artikeln
utgjorde i83i i,45o,384: —• —
Om hälften af
fastighets - bevilln
i ngen a fd ra ges ,
eller hvilket är
detsamma fastig—
helsafgiften minskas
från 2 per
mille till 1 per
mille, afgår . . 366,087: — •—
då återstå 1,084,297: — —
som utföres med . , . 1,084,000: —• —
Summa 6,119,700: — —
Anmärkningar :
a') Tullförhöjningen, upptagen till 260,000: —■
kan erhållas med
1 sk. på Socker,sorn
gör circa . . . 208,333: 16. —*•
1 sk. på Tobaksblad
och stjelk 53,7o5: — —•
tillsammans 262,o38: 16. —•
b') å Bränvin är förhöjning upptagen till 187,000 R:dr, hvilket gör, om
production anses 18 mill. kannor, endasten skatteförhöjning af 6 rsL pr k:a^
e) Enligt denna calcul, upphörde 1:0 Saluccisen.
2:0 Mötes-Passevolancen och Beklädnaden
för Infanteriet utgick af Statsmedlen,
hvarigenom för hvarje rotia
årliga utgifterne minskades med. 10
R;dr 2 4 sk*
Bevillnings- U[slottets Betänkande N:o 5.
21
3:0 Under förutsättning alt Capitationsafgiften
utgick vid år fyllda,
kunde denna afgift med -jidel förminskas.
/fo Faslighetsafgiften minskades till i
pr mille, i stället för 2 pr mille.
60 Bränvinsprisets stegring något, Sockrets och Tobakens med i sk., vore
olägenheterne, oell dessa torde e] vara af någon synnerligt tryckande
egenskap.
e') Uti calculen har Socker och Tobak blifvit framställda, emedan de
ärö ibland de varor, som svårast kunna tullförsnillas, och hvilkas import
nära nog hvarje år till lika belopp kan påräknas.
Tobak, blad och stjelk.
1828 sk. 2,351 >797')
1829 —• 2,730,798i medelimporten
1830 — 2,762,7941 af dessa 5 åren
1831 —• 2,637,o79|gör 2,577,876.
1882 —- 2,406,9121
Socker j rätt Moscovad och Teles.
1828 sk. 9,894,537. medelimporten
1829 — 9,487,293 f af dessa 5 åren
1830 — 10,891,354 (gör 10,007,841,
1831 — 10,202,462 pär i calculen
1832 — 1 o,o63,54i lupptaget till
sk. 50,089,187'' 10,000,000.
Vid jemförelsen af dessa, exempelvis anförda, calculer synes, att den
första upptager att hittills utgående skatten möjligen kunde minskas med
259,849 R:dr 2 sk. 6 rst.; den senare åter att Saluaccisen, Mötes-Passevolance
och Beklädnads-afgifterne upphörde, Capitations-afgiften kunde nedsättas
med en tredjedel samt faslighets-afgiften till hälften tillsammans en
sammanlagd summa af 925,253f Rrdr.
Hvar fördelarne ligga torde en hvar häst skönja, och det anförda
exemplet torde i någon nion kunna tjena till en ledning för bedömandet
af den nytta, som, om beskattning rätt behandlas, kan åvägabringas medelst
Statsbristsummans fyllande genom på mera systematisk behandling grundad
öfverflyttning från beskaltningsartiklar af tryckande och betungande egenskap
till dem, som med lätthet och utan kännbar tunga kunna utgöras.
Denna åsigt har jag ansett uti detta Betänkande hade bort uttryckas oell
till R. II. Sirs pröfning ooh bedömande framställas’’.
AT Herr von Hohenhausen:
”Jag reserverar mig. emot Utskottets fattade beslut, i afseende på det
bestämmande att skyddsafgiftens utgörande icke skall taga sin början förr
Bevillnings-UtskoltetS Betänkande N:o 5.
än från det adertonde året, emedan jag anser att deraf icke göres behof,
enär för närvarande, då den utgöres från i 'yrde årets ålder, den dock icke
erlägges förr, än under det i8:de, och stundom långt in på det nittonde.
Äfven anser jag såsom en pligt att reservera mig mot det beslut
Utskottet fattat i strid emot första Afdelningens förslag, att en personel
consumtions-afgift borde erläggas af dem, som förtära spirituosa, vare sig
utländske eller af inhemsk produclion. Mig synes angeläget alt igenom en
sådan afgift gifva föräldrar och husfäder en påminnelse att afstyrka sina
barn och ungdomen bland deras husfolk att afhålla sig från en förtäring,
som för dem är skadlig och hvilken deremot, vid mognare ålder, sällan och
vitl behof förtärd, är ofta elt nyttigt preservativ mot sjukdomar, de må
härleda sig från smitta eller förkylning. En lika beskaffad consumtionsafgift
önskar jag äfven måtte bestämmas alt utgöras af dem, hvilka öfva
spel om penningar; näst fyllerilasten, finnes ingen passion, som störtar så
många individer och familier i armod och uselhet, som spelet och är, lika
som fylleriet, ofta ett motiv till brott.
En consumtions-afgift för begagnande af The, Caffe och Chocolad
tror jag äfven nyttig, emedan för dessa artiklar högst betydliga summor
årligen utgå ur Landet, och, till skada för andra nödvändigare utländska
producter, betydligt tynga vår handelsvåg; helst sedan dessa artiklar allmänneligen
förbrukas inom Landet.
Jag skulle äfven hafva tillstyrkt en personel consumtionsafgift å för^
brukningen af alla sådane utländska producter, hvilka ensamt utgöra en
näring för yppigheten eller, med andra ord, genom hvilkas förbrukning
icke något nytt värde kan uppstå, det är: hvad hushållningsläran benärmner
steril consumtion.
Vi böra betänka, att under det vida största antalet af våra importer
utgöres af årsproducter i främmande Länder, fordras en lång följd af år
innan skogen hos oss mognar till nyttigt hygge och den uttömda malmen
i våra grufvor ålerväxer ej, åtminstone hafva Geologerne ännu icke kunnat
uträkna de tusental af år, som till danande af nya, genom öfyergångsperioder
j mineralriket, dertill erfordras; men jag afstår ifrån försöket att afgifva
ett förslag till consumtionsafgift i denna väg, emedan det ofta blefve
en omöjlighet att urskilja en utländsk fabrikat från den inom Landet tillverkade,
och vill icke lägga något band på den inhemska industrien, äfven
om och i de delar den sysselsätter sig med produclion för yppigheten,
som till en viss grad ej står att hämma, ty äfven en sådan production
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 5.
23
gifver uppehälle åt en mängd personer, sorn skaffa andra Svenskar en behöflig
afsättning å deras nyttigare producter och den rike eller förmögne
får betala alltsammans.
En serskild artikel kunde i Bevillnings-Förordningen intagas tinder
rubrik: personel consumtions-afgift å öfverflödsvaror.
1 §. Afgift för bruk af Bränvin och inhemska spirituosa, afgiflen 12 sk..
2 §. Ut- och Inländska spirituosa samt Viner, i R:dr.
3 §• Spel om Pengar, i R:dr.
4 §. Caffe, The och Chocolad, vare sig alla gemensamt eller någondera
serskildt, afgift, 12 sk.
Ur en moralisk synpunkt betraktadt af Qvinnans sedesamma bestämmelse
uti samhällslifvet, tror jag att afgiften för bruket af spirituosa, så
väl som öfvandet af spel om pengar allenast bör påföras mankönet; att
förtäring af vin endast fordrar bevillning då det brukas hemma eller för
betalning borta, emedan det i sammanlefnaden, i annat fall, kunde leda
till obehagligt tvång. Att böter för öfverträdelse tillföl le församlingens
fattige med fyrdubbla beloppet af afgiften, utan afseende på, om det flere
gånger förnyades; att böterne genast af Kyrkovärdar eller Kyrkoråds-Ledamöter
kunde uttagas, så vida öfverträdelsens verklighet icke bestreds; i
hvilket fall, om den vid Domstol lik väl pröfvades egt rum, oaktadt föregånget
förnekande, böterne borde fördubblas.
Vid uppgiften till Mantalsskrifning erfordrades icke annat än uppgifva
sig enligt ofvannämnde Art. hel och hållen eller bestämd §. deraf.
När Stats-Utskottet föreslagit minskning i mantalspenningar, Bevillnings-Utskottet
uti personela skyddsafgiften och Lotteriets afskaffande, sorn
är önskvärdt, blifvit påyrkadt, torde en afgift å öfverflöd och flärd äfven,
med afseende å Statsinkomsternas behof, vara af nöden”.
Med Herr von Hohenhausen förenade sig Herr Prosten Hylander,
Iler rar Frodell, Fries och Tottie samt Johannes Svensson från Jönköpings
Län; äfvensom Herr Fält-Prosten Edvall, i hvad reservationen hade afse
ende
på Bevillning för så kallade öfverflöds-artiklar.
Af Herr Prosten Bergquist:
”Emot den del af Bevillnings-Utskotlets Betänkande, hvarigenom consumtionsafgift
blifvit utesluten ifrån Grunderna till den allmänna Bevillningens
utgörande, får jag anmäla min reservation, dels af de flere vigliga
skäl, som under närvarande tid göra fastställandet af en sådan Bevillningsgrund
högst nödig och nyttig, hvilket redan i sig sjelf är en tillräcklig
24
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
»rund, dels ock af den sannolika förmodan, att i händelse återremiss skulle
inom de Respective Stånden medgifvas, Utskottets beslut, rörande denna
afgifts antagande, lätteligen torde för densamma utfalla mera gynnsamt,
helst då frågan om consumliorisafgift för förtärandet af Bränvin, Caffe och
The samt all slags utländsk spirituös dryck, komme alt öfvervägas i och för
sig sjelf, skiljd ifrån all gemenskap med och hänsigt till en föreslagen afgift
för egandel af så kallade öfvcrflöds-persedlar, hvilken senare fråga, såsom
godtycklig och principlös, till sin idé naturstridig, till dess omfattning
obestämbar och overkställbar i utförandet, aldrig bort sammanblandas
med en consumtionsafgift för förbrukningen å vissa förtärbara varor, få till
antalet, men till beskaffenheten af den följd, att, om icke en snar inskränkning
göres emot ett för vida sträckt missbruk, enskild fattigdom och
allmän undergång är deraf oundviklig.
Afsigten med en sådan consumtionsafgift är icke att förbjuda, endast
alt i någon mon söka inskränka förtärandet af de slags drycker, hvilka
äro lika umbärliga för behofvet, som till följderne förderflige, i synnerhet
för den fattigare classen af ménniskor, om hvilka detta dubbla förhållande
gäller och för hvilka den yrkade åtgärden kan vara dels behöflig, dels
tjenlig. Att denna afgift, då den nödvändigt måste vara allmän och utan
undantag, kommer att affordras mången, som, den förutan, vet att styra
sig sjelf, att afpassa utgifterne efter inkomsterne, och lefnadssättet efter
sin ställning i samhället, är visserligen en olägenhet, men en olägenhet,
sorn kommer att röra endast de förmögnare och mer tänkande inom hvarje
samhällsclass, hvilka helt visst lära anse det för en dyr och kär pligt,
om de i någon mon se sig; kunna vara dem till lindring och ledning, som
behöfva lindras och ledas. Det lärer onekligen blifva högst få af Representanterne,
som icke till någon del, och ofta i främsta rummet, få vidkännas
denna afgift, ehuru den, jemförd med förbrukningskostnaden, skall för
hvar och en blifva högst obetydlig. Icke bör bevekelsegrunden möta mer
motstånd för det den är ädlare. Det vöre orättvist att tvifla, det ju icke
de lyckligt lottade med glädje begagna ett tillfälle, att, med en ringa,
men frivillig, gärd, då de fattigares väl dermed åsyftas, på en gång lindra
och förelysa, visa hjelpsamhet ooh tacksamhet.
Att, under nu pågående Riksmöte, något som åsyftar att befordra
nykterhet och inskränka Bränvinssupandet, måste beslutas, synes mig
hvarken böra eller kunna underlåtas, och då Bränvinets fördyrande i allmänhet
anses såsom ett ibland de verksamt bidragande medlen dertill,
kan
JBevillnings- Utskottets "Betänkande jN:o 5.
25
Tean man icke derjemte, med känsla för rättvisa och billighet, undgå att
äfven söka fördyra all utländsk dryck, på det den till missbruk drifne förbrukningen
deraf äfven måtte till någon del förebyggas.
Att högre skatt å bränvins-tillverkningen och högre tullafgift å utländska
varor medverka till varans fördyrande och större skattebidrag, är
obestridligt. Men de mindre upplyste och lägre fästa sig endast vid varans
pris, obekymrade om sättet huru den stigit , och ehuru den fattigare consumentén
mäste använda en,emot afgiften mångdubbel summa till varans
inköpande, verkar det icke i förhållande så mycket på hans känsla till
minskning i förbrukningen, som consumtions-afgiften på debetsedeln. Detta
gäller egentligen om dem, sorn stå på gränsen emellan förbrukning och afsägelse,
och det är detta stora antal af menniskor, hörande till arbetsclassen,
der denna luxe håller på att intränga och egentligen blifva vådlig för
det enskilda och allmänna välståndet, som i rätt tid högst påkalla en
mellankomst af Lagstiftningen, för alt få lagd en tyngd i den vågskål, sorn
är nära att uppvägas af det yttre exemplets och det inre begärets i förening
nedtyngande kraft. Mitt afseende är fäsladt egentligen på den dass af
menniskor, som behöfva hjelpas, och som i min öfvertygelse, på detta sätt
förnämligast och endast kunna hjelpas. Ehuru man väl icke vågar hoppas,
att en vana, der den är inrotad, aflägges för den åsätta consumtions-afgiftei»,
är det likväl en högst sannolik förmodan, att denna afgift skall utöfva
en god och åsyftad verkan på den ungdom, sorn, ännu icke förderfvad
då den först skall mantalsskrifvas, mötes med denna varnande pålaga,
lika så väl sorn att den skall gifva Husfäder en ökad styrka att förmana
och afhålla ifrån ovanor lika onödiga sorn skadliga, och hvilkas ogillande
och förderflighet Lagstiftningen genom den ålagda afgiften förklarat. Till
hvad belopp skatten för tillverkningen å en kanna bränvin kommer att
stiga, är ännu okändt; och den på hvarje skålpund Caffe föreslagne tullafgift
af 2 sk., som kanske af sina skäl ej tål att stegras högre, är, i min
tanka, för obetydlig att ensam kunna medföra något inflytande. Af naturens
och konstens lagar veta vi, att flere krafter i förening lättare och säkrare
åstadkomma en åsyftad verkan. Jag anser en förhöjd Tullafgift och
tillverkningskostnad lika nödvändiga som en åtagen consurhtions-afgift; ingendera
skulle ensam kunna verka hvad de gemensamt förmå uträtta, och
.utan förening af dem blir verkningen ofullkomligare och ändamålet i det
Bihang till Ji. St. Fröt. 1834. 5-te Sami. i:sta Afd. 4
2 'dra Häftet.
Eevillnings-TJtskottets Betänkande JS:o S.
vigtigasle hänseende förfelad t. Alla föranleda de öfverträdelse!’ och lagbrott;
men finnes väl någon Gudomlig eller mensklig Lag, som icke, ty
värr, dagligen af menniskor öfverträdes? Skall derföre ingen gräns bestämmas,
ingen Lag sättas för de otyglade begärens drift hos menniskor, att
förstöra sig sjelfva och andra? Controlen å öfverträdelser blir alltid svår
och ofullkomlig, men denna olägenhet skall alltid blifva minst i afseende på
consumlions-afgiften. Då hvarje husbonde fullkomligt väl känner dem, som
hora under hans omvårdnad och är för uppgiften ansvarig, synes föga ledsamhet
ifrån detta håll höra befaras. Tullsystemet, som till- en betydlig
del förtärer sig sjelft och som således egentligen aldrig borde finnas, men
som måste fördragas för Nationernas olika interessen uti industriela hänseenden,
medför svårigheter, som måhända ej någonsin kunna fullkomligt förebyggas,
och kan dock derföre icke afskaffas. Om ansvaret för en försummad
uppgift vid mantalsskrifningen bestämmes till ett ringa belopp, och
obehindrad rättighet, sedan det blifvit erlagdt, medgifves lika med andra
till varans förbrukning, synes retelsen till öfverträdelse vara nog både hämmad
och bestraffad. Intet godt vinnes utan något ondt; men det goda och
nyttiga skall dock utan tvifvel här vara öfvervägande, och då böra considerationer
af mindre vigt vika för dem af större.
Då consumtions-afgift föreslås endast för följande till 3:ne classer sammanförda
drycker: 1:0 bränvin; 2:0 caffe, the, m. m.; 3;o all utländsk
spirituös likör, kan hvarken controlen blifva svår eiler afgiften kännbar för
de förmögnare. De lära, af förut anförde skäl, åtaga sig den med sann
tillfredsställelse. De fattigare åter, som aldrig böra förbruka varan, komma
icke heller att draga skatten; den träffar således der den bör träffa, och befriar
der den bör befria; den utgår af förmögenheten, väcker obetänksamheten
och skonar tarflig!) e ten. Ändamålet med den är icke egentligen att
till Stats-Cassan dirccte inbringa förökade inkomster, utan hufvudsakligast att
till någon del bidraga att hämma ett missbruk, som, i samma mon det blir
allmännare, äfven blir förderfligare; åtminstone att ifrån Lagstiftningens sida
söka fästa uppmärksamhet derpå, att detta onda, som är i tilltagande, förtjenar
att af hvarje Fosterlands vän behjertas.
Då emedlertid en så beskaffad åtagen trefaldig afgift, onekligen i sig
sjelf skulle öka Statens inkomster och å ena sidan blifva en ny beskattning,
är å andra sidan min bestämda tanka, att skyddsafgiften skulle kunna, om
icke alldeles upphäfvas, dock till betydlig mon nedsättas; och derigenom
skulle den nyktre och tarflige arbetaren, utan någon förlust för Staten, i
Bevillning!}- Utslcotlets Betänkande N:o 5.
det närmaste blifva skattfri. Huru välgörande vore då icke en beskattning,
som lindrar fattigdomen, uppmuntrar måttligheten och belönar försakelsen.
Skulle likväl något Öfverskott härigenom uti Stats-Cassan uppstå, kunde detsamma
användas till uppmuntring för industrie, eller för att befordra uppodling
i de orter, sorn dertill behöfva understöd af det allmänna, och således
på en gång bereda den dubbla förmon af minskad import utaf utländska
varor och ökad production af de inhemska.
Jag önskar således på det alfvarligaste återremiss af denna del af
Bevillnings-Utskottets Betänkande.”
I den allmänna syftningen af sistnämnde reservation instämde Herr
Prosten Nibelius.
Af Herr Prosten Öhrnberg:
\ D
Yttranden till Protocollet den 19 April 1834, rörande Bevillnings-grunderne.
i allmänhet, samt serskildt rörande en årlig consumtions- och öfverflöds-afgift,
samt årlig Bevillning på titlar ulan motsvarande tjenst, hvilka
yttranden, i de fall, som de strida mot Högloft. Bevillnings-Utskottets beslut,
här såsom reservationer mot besluten upptagas.
”Jag utgår från den principen, att jordbruket, som utan skälig motsägelse,
är med skatter mest betungadt, bör i första rummet njuta lindring i
Bevillning, så vida den, som beklagligen icke är troligt, kan vid denna
Riksdag nedsättas; men om nu, hvilket är ännu troligare, Bevillningen måste
ökas med en betydlig summa, hvar skall då denna ökade Bevillning
tagas? Månne väl af jordbrukaren? Nej, det är nyligen anmärkt, att han
redan tryckes af allt för tunga skattebördor. Man påstår vanligen, och det
ur goda skäl, att den blifvande beskattningen hufvudsakligen bör blifva
indirect, samt utgå af Tull och Accis, m. m. Härtill svarar jag, att inkomsternc
deraf icke förslå till fyllande af de många och de stora Statsbebofvefi.
Tullen får dessutom i min tanka icke allt för högt uppjagas, ty då
skola listen, egennyttan och vinningslystnaden uppbjuda alla medel för att eludera
Tull-Författningarne. Man tager vidare sin tillflykt till hög Bevillning
på Bränvins-productionen, sorn också är en indirect beskattning; och ehuru
man här å nyo träffar den hårdt beskattade jordbrukaren, måste man dock ur
goda skäl, uttalade af den allmänna rösten, medgifva denna ökade Bevillning;
men då bör den ock icke för hårdt trycka husbehofs-bränningen, utan
i synnerhet och i betydlig progression träffa de stora Bränvins-fabrikerne,
så vida man finner, att de, såsom Statens oumbärligt skattkamrar, framgent
Bevillning^- Vt slottets Betänkande N:o 5.
nödvändigt böra existera. På denna inkomstkälla bör man dock icke allt
för mycket räkna eller göra allt för stora calculer; ty min öfvertygelse är,
att ganska många afsäga sig husbehofs-bränvinsbränningen, som ännu mindre
lönar sig, då Bevillningen derpå förböjes, och att följaktligen inkomsterne
deraf icke blifva så betydliga, som man i allmänhet påräknar.
Man måste då uppsöka ännu en annan inkomstkälla till Statsbehofvfcns
fyllande, så mycket hellre, som billigheten fordrar, att den personela
skyddsafgiften, som är så tryckande, i synnerhet för den stora obemedlade
hopen, bör betydligen nedsättas. Denna nya inkomstkälla finnér jag hufvudsakligen
uti en consumtions- och öfverflöds-afgift. Då det tillhör naturen
af ali beskattning, att lägga skattebördan på den, som bäst tyckes kunna
henne bära, sä kan jag, efter mycket betänkande, nu mera icke ett ögonblick
tveka, att lägga Bevillning åtminstone på några consumtions- och öfverflöds-artiklar.
Min mening är dock icke, som må hända en och annans,,
att till ytterlighet uppdrifva denna consumtions- och öfverflöds-afgift, för
att sedan få den så mycket lättare och ex absurdo förkastad. Nej, jag vill
göra den så liberal och antaglig, som möjligen ske kan, och dervid i synnerhet
fästa mig vid utländska luxe-artiklar. Jag vill, så långt sig göra låter,
icke onödigtvis och under den vackra pretexte af consequence, påläggade
lägre classerne någon synnerlig consumtions- och öfverflöds-afgift, utan
blott i vissa få fall, och äfven då i billig proportion till dess. ringa och
obetydliga öfverflöd. Mitt syftemål är hufvudsakligen, att de, sorn egentligen
lefva yppigt, skola förnämligast derföre beskattas. Genom delta medel
hoppas jag också, att Staten, skall något åtkomma Capitalistens i allmänhet
val förvarade cassakista, som annars, så väl vid denna, som vid flere föregående
Riksdagar, får stå nästan skattfri, helst capitalisten har många
medel att göra sig någorlunda skadeslös för den lagligen utgående Bevillnings-procenten.
Jag medgifver att det i allmänhet är ganska svårt, att med fullkomlig
billighet och rättvisa kunna bestämma, hvilka som bäst tåla en ökad
Bevillning; men det rimligaste tyckes vara, att bålla sig vid det, sorn ligger
öppet för allas ögon. Då jag derföre ser en privat man bo i ett nära
Furstligt palats; då jag i detta palats ser forgylda och med siden beklädda
divaner, oltomaner , imperialsängar och i öfrigt de dyrbaraste möbler af alla
slag, samt dessutom ett bord sorn dignar under de läckraste rätter och de
finaste viner, så tänker jag naturligtvis, och det vöre inconsequent octa
Bevillning^- Ui slottets Betänkande N:o 5.
29
oartigt att tänka annorlunda: här bor en rik och mägtig man, sorn måste
hafva god tillgång att erlägga årlig Bevillning, för all denna herrlighet-.
Man invänder: hvar och en bör lefva efter sitt stånd; och hvad som är
öfverflöd för de lägre, är blott tarflighet för de högre. Jag medgifver det,
och inser allt för väl, att Statens högste Embetsman, hvilka äro skyldige
att representera, måste föra en viss yttre prakt; men desse höge Embetsman
och desse verklige Excellencer äro ganska få emot desse många, hvilka,
ofta ringa både till kall och börd, lefva som Excellencer, och det är i
synnerhet desse senare, som lefva förnämt och stort, hvilka böra årligen
och hederligen betala för denna fåfänga och för denna yppighet, äfven derföre
att de genom sina efterdömen bereda en viss luxe, sorn smittar nedåt och
går ifrån dass till dass ända ned tilt dagakarlen. Man påstår att all öfverflöds-afgift
bör förkastas, emedan den alltid mer och mindre blir orättvis;
i sin tillämpning. Jag svarar: nästan alla våra beskattnings-författuingar
hafva mer och mindre samma fel, och min öfvertygelse är och har länge
varit, att den fattige, relativt till sina tillgångar, merendels betalar mera än
den rike, stundom mångdubbelt. Man påstår ock, att ett dylikt beskattnings-system
för öfverflöds-artiklar leder tili mångå chicaner, rättegångar
och inqvisitoriska åtgärder. Jag medgifver det, men felet ligger då vanligen
ock till en början hos den som söker eludera Författningen och icke är redlig
i sina uppgifter. Man påstår äfven att den stigande civilisationen och
upplysningen nödvändigt lia med sig en viss luxe, sorn icke bör hämmas,
och som dessutom underhåller och fullkomnar våra fabriker, manufäcturer
och näringar nr. m. Då jag uti vissa fall måste medgifva detta, så påstår
jag tillika, att den stigande luxen har flere och troligen ännu större olägenheter,
och bereder inånga af desse concurser och bedrägerier, hvilka voro
ganska sällsynta i fordna dagar, då man leffle måttligt och tarfligt.
Men luxen i lefnadssätt och luxen i titlar lia mycket syskontycke och
räcka vanligen hvarandra vänligt handen, hvarföre jag också vill påyrka att
för vissa titlar utan verklig tjenst bör en viss årlig Bevillning erläggas, genom
viss procent af den Charta Sigillata, hvarmed fullmagten är belagd,,
men icke påstår jag att denna årliga Bevillning bör hafva retroactiv verkan
på redan erhållne caracters-fullmagter. Att fikandet efter titlar i senare tider
stigit med yppigdieten uti lefnadssättet, lärer lika litet kunna bestridas, som
det icke heller kan nekas att luxe i titlar ger anledning till luxe i lefnadssättet.
Det tyckes derföre ganska billigt, att genom någon Bevillning årligen
påminna den titulerade om hans värdighet,, och derigenom gifva honora
00
Berillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
tillfälle, att årligen offra åt ett samhälle, hvarest han för sina förtjenster
och för sin titel hedras, hvilket han såsom Patriot älskar och hvars väl*
gång är hans förnämsta ögonmärke.
På ofvananförde skäl får jag reservera mig emot Höglofl. Bevillningsutskottets
beslut, så vidt det rörer befrielse från consumtions- och öfver*
fiöds-afgift, samt befrielse för Bevillning på titlar utan verklig tjenst, och
anhåller vordsamligen, att detta mitt utlåtande må i sin helhet få åtfölja
det Betänkande, som till de Höglofl. Stånden remitteras.”
Med Herr Prosten Öhrnberg förenade sig Herr Prosten Risberg, Herr
Fält-Prosten Edvall samt hvad Herr Prosten Svedelius beträffade, så, jemte
det han instämde med Herr von Hohenhausen, förenade han sig ock med
Herr Prosten öhrnberg om allt annat utom beskattning å sådane artiklaiv
som skulle förutsätta visitation å kropp och inom hus.
Af Per Jönsson från Christianstads Län:
”Då inom Utskottets Afdelning fråga förekom om upptagande ånyo till
beskattning af så kallade öfverflöds-artiklar, delade jag enahanda mening
med Afdeluingens pluralitet; men då dess åsigt icke blifvit af Utskottets
pluralitet godkänd, får jag emot beslutet härutinnan vö'rdsamt anmäla reservation.
Då här ifrågavarande beskattnings-system vid 1823 års Riksdag afskaffades,
var förhållandet helt annorlunda än nu, helst den allmänna bevillningen
efter 2 Artikeln fullkomligt uppfylde Statsbehofven; men då
nya anslag ständigt begäras och till en del oundgängligen af behof påkallas;
då jordbruk och näringar tarfva understöd och uppmuntran; då beVillnings-afskrifningar
inom vissa orter af Landet äro nödvändiga, och då
Staten lärer förlora en betydlig årlig inkomst genom förmodadt afskaffandé
af Nu merlo! teriet, då är tiden inne alt i möjligaste måtto solia
hämma ett i hvarjehanda afseenden tilltaget öfverflöd, hvilket vållat att
Sverige, oansedt några och tjugu års fred, och med försvarligt goda skördar,
blifvit bragdt i ett ganska betänkligt oeconomiskt tillstånd. Detta var
ändamålet med Afdeluingens tillstyrkande af ifrågavarande beskattningssätfc,
hvilket jag så mycket mindre trott inom Utskottet skolat möta motstånd,
som Mantals- och Taxerings-Comiteerne alldeles icke sakna grunder
för dess tillämpning, och control vid lagbudets handhafvande är lätt att
åstadkomma. Dessutom bör man besinna en ganska vigtig omständighet,
Bevillnings-TJtskottets Betänkande Nio 5.
31
nemligen farhågan hos mången, att efter Bankens öppnande till Silfver-utvexling,
större delen af vårt Silfver kommer i utländningens våld. Jag delar
väl ej denna fruktan, men är viss att de uppskrämde sinnena betydligen
skulle lugnas, om det förmärktes att man, i hvad nion ske kan, sökte
förekomma utländningens riktande på vår bekostnad. Då härtill slutligen
lägges, att den brist i Bevillningen, som otvifvelaktigt uppkommer, lämpligen
hvarken kan eller bör påläggas Bränvinsbrännings-rältigheten, helst beskattningen
då endast drabbar den nedan förut nog betungade lägre folkclassen,
samt, hvad en och annan velat föregifva, eller att tilltagande luxe
blir en följd af industriens fortkomst, icke förtjenar afseende, tror jag mig
hafva tillräckligt utvecklat grunderne för min sats, att den som vill vara
öfverflödig, bör betala sin kräslighet.”
Af Anders Nilsson från Malmöhus Län, som reserverade sig emot
den delen af Betänkandet, som innefattade afslag å väckt fråga om en
årlig bevillning för caracters-fullraagter.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Bcvillnings-UlskoUets Memorial N.o 6. t
N:o 6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 April kl. 2 e. ro.
Memorial, i anledning af anmärkningar emot Betänkandet N:o
3j angående Herr Eric Lefflers motion} om Bränvins-bränningens
inställande.
Sedan Bevillnings-Ulskottet uti Betänkandet N:o 3, uppå anförda
skäl, afstyrkt bifall till Herr Eric Lefflers inom Vällofl. Borgare-Ståndet
väckta motion, om underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att bränvinsbränningen
vid instundande Maji eller Junii månads början måtte varda
inställd; så har nämnde Betänkande, i följd af dervid gjorda anmärkningar,
blifvit ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet under den 7 dennes återremitteradt,
men som, enligt ankomne Procolls-utdrag, detta Betänkande
är vordet bifallet hos Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högvörd.
Preste-Slåndet den 7 och af Vällofl. Borgare-Stånden den 10 i denna
månad, återstår för Utskottet icke någon annan åtgärd, i afseende på
berörde, genom 3:ne Riks-Slåndens Beslut sålunda äfgjorda fråga, än att
derom vördsamt underrätta Hedervärda Bonde-Ståndet.
Stockholm den 19 April 1834*
I*T:o 7.
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 April kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Herr Nordenankars j Gustaf, motion_,
om stadgande af böter för uteblifvande från andra
Kröno-uppbörds-stämman.
Uti en hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt och till Bevillnings-Utskottet
remitterad motion, har Herr Nordenankar, med framställning
af de olägenheter och det betydliga besvär, som tillskyndas
Kronobetjeningen derigenom, att, såsom en följd af det under sistlidne
Riksdag, som orden lydde, på försök upphäfda stadgandet om stämmoE
ihan g lill R. St. Prot. iS34• 5 Samt. 1 j4fd. I
3:dje Häftet.
i
Bevtllnings-Utskoltels Betankande N:o 7.
böter, de skattskyldige, sällan af brist pä penningar till utskyldernas afbördande,
utan i de flesta fall derföre, att de anse sig icke behöfva besvära
sig med några resor till uppbörds-ställel, göra det till en nödvändighet
för Kronobetjeningen alt resa omkring i hvarje dislrict nästan
till en livar, för att uppbära dess Krono-utskylder, och hade Molionairen
éig bekant, att flera Härader finnas, der knapt någon inställer sig
vid uppbördsmöten, men då Kronobetjeningen sedan besöker deni i devas
hemvist, hafva de penningar jemt afräknade i beredskap för betalningens
erläggande. Då alltså försöket, i afseende på stämmoböter*
afskaffande, misslyckats, hemställdes, alt något vite eller ersättning för
Kronobetjeningens resor i nämnde ändamål mätte åter upplifvas och
stadgas,
I hvad Herr Nordenankar anfört, rörande förfelandet af det ändamål,
man sisla Riksdag åsyftat, medelst borttagandet af de förut stadgade
12 sk. böter för uteblifvande från uppbördsstämmor, hade Herr Grefve
von Rosen_ Axel, till alla delar instämt.
Härvid har väl förekommit, att Rikets sist församlade Ständer, med
afslag af Herr Valleijs motion om böter för dem, som i städerna försumma
att vid 2:dra uppbördsstämman betala krono-utskylder, och af Riksdagsfullmägtigen
Anders Ericssons från Örebro Län, om fördelningen af
stämmoböter, förnyat den af Rikets Ständer vid i8a3 års Riksdag hos
Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda hemställan, att det uti Dess och Rikets
Kammar-Collegii Circulaire-bref den 18 Februarii 1806 intagne stadgande
om så kallade stämmoböter, hvilka af den, som, utan laga förfall, försummar
att sjelf eller genom ombud, infinna sig vid a:dra uppbördsstämman,
med 12 sk. erlades, måtte varda upphäfvet och ur Uppbördsförfattningarne
Utgå, samt att Kongl. Majrt i anledning deraf, uti Kungörelse
den n November 182g, funnit i Nåder för godt, att, under fem
års tid, räknadt ifrån i83o års början, lill kraft och verkan upphäfva
det uti ofvanberörde Circuiaire-bref förekommande stadgande, om böter
för en slik försummelse, på det att, under nämnde tid, skulle kunna utrönas
hvad inflytande sådant kunde hafva på de skattskyldiges benägenhet
att sina krono-utskylder sjelfmant sig afbörda.
Men då, i de fleste landsorter, oslridigt sig visat, att en stor mängd
af de skattskyldige underlåta att infinna sig vid Krono-uppbördsstämmorne,
oftast icke för brist pä penningar lill utskyldernas afbördande,
utan derföre, att de anse den tid såsom förspilld, hvilken de till en slik
inställelse kunde använda, helst erfarenheten lärt dem, att de, lika så väl
Bevillningi-Utskottets Betänkande N.o J.
3
sorn vid uppbördsstäramorne, i deras egna hemvist, utan den ringaste
ansvarspåföljd, kunna betala vid de besök, sorn Kronobeljeningen derstädes
föranlåtes göra tili utskyldernes indrifvande, och att en sådan underlåtenhet,
jemte det att den ganska mycket förhindrar en nödig control
å Uppbördsmannen, ej allenast i betydlig mon försvårar redovisningen
inom behörig tid, utan skulle till och med kunna föranleda dertill,
att denna blefve omöjlig, om ett sådant förhållande utsträcktes ända derhän,
att ingen infann sig vid andra Uppbördsstämman, hvilket dessutom
har den väsendtliga olägenheten med sig för de skattskyldige sjelfva, att
större delen af uppbörden, vid ett sådant förhållande, måste passera genom
Läns- och Fjerdingsmans eller Krono-Rättares händer, hvarigenom,
i händelse desse förstöra medlen eller iråka batance, ny belalnings-skyldighet
kan drabba den skattskyldige, alldenstund Häradsskrifvarens
anotation å qvittence, hvarförutan något sådant icke
är gällande, ej kunnat erhållas, då medlen på förenämnde sätt måst
indrifvas, och som den uti Kongl. Kungörelsen den ar November i82f),
om så kallade stämrnoböters upphäfvande till innevarande års slut, åsyftade
verkan, helt och hållet förfelats, så har, oaktadt hvad föregående
Ständer hos Kongl. Majit i ärnnet under Iånigst hemställt, Utskottet, på
nu anförda skäl, samt under förutsättning att den allmänt öfverklagade
försummelsen i bevistandet af Kronouppbördsstämmor derigenom skulle till
en betydlig del förekommas, ansett sig, med en i möjligaste måtto efter
den skaltskyldiges vilkor lämpad ansvarsbestämmelse, samt med det correctiv
emot missbruk, att, då den skattskyldige sig infinner och debetsedeln
företer, skall derom anteckning göras å densamme, äfven då någon
betalning icke eger rum, böra vördsamiigen tillstyrka:
återupplifvandet af föreskrifterne om böter för försummelse
att bevista aldra eller sista ordinarie Kronouppbördsstämman,
på det sätt, alt för debet af till och med i R:dr
erlägges a sk., och för hvarje full R:dr deröfver likaledes
2 sk., att delas till hälften emelian åklagaren och socknens
fattige.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den 23 April 1834-
Reservationer:
af Herr Gyllenkrok: ”Då jag icke kan förena mig uti Utskottets Be
tänkande,
anhåller jag att nu få anföra mina skäl dertill. —- Motionairen
4
Bevillnings-VtshoUels Betänkande N.o 7.
anför, att de skattskyldig ej infinna sig vid uppbördsmötet, men väl
hafva penningar i beredskap aflagde, då Kronobetjeningen kommer hem
till dem, för att utkräfva Kronoutskylderne; att sådant inträffat, kan jag
ej bestrida, utan bör tro förhållandet vara som Motionairen uppgifver,
men det förefaller mig besynnerligt, att den, som har penningar, ej skulle
vilja betala vid uppbördsstämman, som visserligen är mindre besvär
och mindre kostnad, än att få emottaga Kronobetjeningen i sådant ändamål;
desse Tjenstemäns påhelsning plägar ej vara så efterlängtad, då
de komma uti tjensteförrättning, och plägar sällan aflöpa utan någon
serskild vedergällning; att de som hafva ondt om penningar ej betala
förr än den allra sista termin, är ej underligt, och deras förlägenhet
hjelpes ej genom böter eller påhelsning, utan torde således böterne
förfalla med afskrifning för alla fattiga; Utskottet säger, att detta
skulle befordra mera ordning, detta tror jag ej vinnes, ty den välmående
torde ej bry sig om denna plikt för beqvämligheten, och det vore
endast den mindr* bemedlade, sora skulle få vidkännas denna extra
utskyld, de fattiga förlorade intet, men Kronobetjeningen fick litet mer
att göra för ingenting; Utskottet säger, att det är mera säkerhet förden
skattskyldige, då han betalar vid uppbördsstämman, emedan han då får
Häradsskrifvarens påskrift; det är visserligen så, men det är ej utan
exempel, att, af oförstånd eller slarf, denna omnämnde påskrift uteblifvit;
om betalning sker enligt restlängd, så bar han ej att befara någon olägenhet;
jag kan ej förstå hvad som skall vinnas med denna förändring,
då den skattskyldige, som ej kan betala vid andra Uppbördsstämman, ändå
skall uppvisa sin debetsedel och derpå få Kronofogdens påskrift att
den är uppvist, för att undslippa böter; detta är i samling ett sätt att
göra båda besvär utan ändamål, och den skatlskyldige torde det medföra
kostnad om uppbördsstället är aflägset; den vackra tanken uti slutmeningen,
att de fattiga skulle få hälften af plikten, fruktar jag kommer
endast att stå uti Författningen, då deröfver svårligen någon conlrol lärer
kunna utfinnas.”
Med hvilken förenade sig Gustaf Larsson ifrån Stockholms Län.
Af Anders Olofsson från Stora Kopparbergs Län: ”Då Utskottets plura
litet
ansett sig böra föreslå en plikt af 3 sk. för hvarje R:dr uti debiterade
Kronoutskylder, som ej vid. den sista uppbördsstämman liq videras,
får jag emot detta beslut anmäla min reservation. Utskottet utgår nemligen
ifrån den öfvertygelse, att om uraktlåtenhet vid utskyidernes erläggande
-
Bevillnings-Ulskottcts Betänkande jV-0 7.
5
läggande å bestämda terminer icke vore förenad med något äfventyr för
de skattskyldige, skulle all motvigt saknas emot dessa senares naturliga
benägenhet att tredskas med utgörandet af skattebidragen; men, om den
sålunda i allmänhet gjorde förutsättning tilläfventyrs må ega sin verklighet
på ett eller annat ställe i Riket, vågar jag dock påstå, att förhållandet
är annorlunda i de fleste orter. I min hembygd t. ex., behöfver
allmogen icke genom någre tvångsåtgärder påminnas och uppmanas att
afbörda sig Kronoutskylderne; de finna pligtkänslan och laglydnaden i
detta afseende vara tillräckliga, och de anse som en olycka, ja nästan
som en skam, att nödgas emottaga utmätningsbesök af Fogden eller Länsmannen.
Om likväl, detta oaktadt, beklagligen ofta händer, alt en del
af utlagorne, äfven efter sista Uppbördsstämma!! finnes i orten utestående,
så må grunden dertill icke sökas uti någon obehörig tredska hos allmogen,
utan uti en verklig oförmögenhet att till utsatt tid finna nödige
pen ni ngetil Igångar, hvilka till det mesta bero af binäringarnes framgång
samt den större eller mindre lättheten att för året på denna väg komma
till någon contant förtjenst. Saknas penningar, så hjelper icke den föreslagna
plikten, äfven om den förhöjdes till 12 sk. på hvarje R:dr, och
om erförderlige medel åter äro att tillgå, så hyser jag den Öfvertygelse,
att. de skattskyldige i allmänhet, hellre än de underkasta sig obehaget
af utmätning och pantning, sjelfmant fullgöra sina förbindelser i afseende
på skattebidragen; hvarföre jag anser Utskottets ifrågavarande förslag
vara både obilligt och öfverflödigt.”
Af Eric Pehrsson från Gefleborgs Län: "Såsom skiljaktig ifrån Högloft.
Utskottets pluralitet, om upplifvande af stämmoböter, får jag deremot reservera
mig. Då Rikets Ständer vid 1823 och sisth Riksdag till Kongl.
Majit framburit sina underdåniga önskningar, om stärnmoböternes afskaffande,
hvarom Kongl. Majit, den 9 Julii i83o, Nådig Kungörelse utfärdat,
så synes det mig vara mindre lämpligt tillstyrka nuvarande Ständer,
efter en så kort tidrymd, att i underdånighet begära upplifvande
deraf, och vore uraktlåtenheten uppstigen till den grad hos den skattskyldige,
som Höglofl. Utskottet målar den, så lära icke vederbörande
Auloriteter försumma sådant hos Kongl. Majit anmäla, som oberoende af
Ständerna i Nåder derom förordnar, helst som Kongl. Majit, blott på 5
års försök, bifallit sisth Ständers skrifvelse. Någon §. i Grundlagen känBih,
till R. St. Prot. 183/f. S Sami. 1 4fd. %
3:dje Iläftet.
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 7.
ner jag icke, som bemyndigar Bevillnings-Utskoltet alt till Rikets Ständer
framkomma med förslag till strafflagar.
För öfrigt synes det mig högst obilligt, alt böter i sådant afseende
skola ega rum, i fall man icke vill anse den fattige hafva begått brott
dermed, att lian ej eger penningar då uppbördsstämman inträffar. Utskottet
har väl lemnat honom öppen väg utan penningar till uppbördsstället,
för ali berätta, det han ej kan betala, och såmedelst befrias från
böter, men hvad mera är dermed vunnet, än att den skattskyldige förlorat
1, 2 å 3 dagar, sorn för sin och de sinas lifnäring är oundgängliga.
Det har blifvit anfördt att sådana böter äro nödvändiga, för att kunna
inbringa Kronans inkomster, ty i annat fall skulle Kronobetjeningen
blifva urståndsatt, att densamma indrifva; men jag kan svårligen låta
inbilla mig, att den fattige får större sedelbok genom det att han skall
plikta, och således torde Kronobetjeningens besvär icke minskas, då den
först skall indrifva utskylderna och sedan böterna.”
Med Anders Olofsson och Eric Pehrsson instämde Herr Friherre
Kantzow Herrar Stedt, Klingvall och Winblad, Anders Mårtensson från
Jemtlands Län, Eric Norberg från Westerås Län samt Bengt Ericsson
från Wermlands Län.
Af Pehr Jönsson från Christianstads Län, som reserverade sig på den
grund, att, då andra Krono-uppbördsstämman vanligen kommer tidigt på
året, någon påföljd för uteblifvande derifrån icke borde ega rum.
Af Anders Ericsson från Örebro Län, som ansåg att de föreslagne böterne
skulle komma att drabba den fattiga delen af de skaltskyldige, som
ieke var i tillfälle att kunna betala vid uppbördsstämman.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834»
BtvUIningt-JJis\-« ,*/ Bet. N:i 8, (
N;o 8.
Ankom till Exp. Utsk. den I Maji kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af, så väl Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
angående Curhus-aj giftens förfarande, sorn åt skill i ge
i ämnet väckte motioner.
Genom Nådig Proposition af den 18 nasti. Januarii,, (införd i rist»
Satnl. i:sta Afdel. under N:o 5,) hvilken ifrån samtlige Riks-Stånden blifvit
till Bevillnings-Utskoltet remitterad, har Kongl. Maj:t, jemte tillkännagifrande,
att, i anledning af Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade Be•lut,
att den till veneriska smittans hämmande bestämda afgift af minst i
och högst 5 sk. Banco af hvarje person, som betalar mantalspenningar,
skulle, ifrån och med år i83o, till och med det år, då påföljande Riksdag
slutades, fortfarande utgöras, Kongl. Maj:t om verkställigheten af detta Rikets
Ständers Beslut, under den 9 Julii i83o, utfärdat Nådig Kungörelse,
tillika meddelat: att då Rikets Ständer syntes hafva åsyftat, att, ifrån Curhusens
styrelse och förvaltningen af deras medel, alldeles afskilja Lazarettens,
Seraphimer-Ordens-Gillet, till följd af Kongl. Majrts Nådiga Befallning
infordrat och, jemte eget underdånigt yttrande, lill Kongl. Maj:t insändt
samtlige Landshöfdingarnes underdåniga förslag till reglering af Lasarettens
framtida underhåll och styrelse, hvilka hufvudsakligen instämt
deri, att Lazaretten omöjligen kunde ega bestånd utan understöd, samt att
för dem och Curhusen vore förmonligast, om deras styrelse blefve gemensam,
utom på de ställen, hvarest deras afskiljda läge fordrade att den äfven
åtskiljdes; alt Seraphimer-Ordens-Gillet, som uppgifvit, att, enligt sammandrag
af Länens Curhus- och Lazarettsräkenskaper för år i83o, Curhusafgiften
för samma år utgjort 92,804 R:dr 15 sk. 2 r:st., samt öfrige inkomster
vid Lazaretten 28,824 R:dr J4 sk- ii r:st., eller tillhopa 121,328 R:dr 3o sk.
1 r:st., hvaremot utgiflerne för Curhus och Lazarett under samma år uppgått
till 119,758 R:dr 44 sk- U nst, ansett Curhusafgitens fortfarande således
nödigt äfven för Lazareltens underhåll, hvartill utväg genom bidrag
af Hospilalsfönden för närvarande saknades; att Lazaretten från början aldrig
haft någon rättighet till understöd af HospitaIsfonden; att Kongl. Maj:t
den 10 Oct. 1765 uttryckligen stadgat, det Lazaretten skulle anläggas och
underhållas på Länens egen bekostnad, men att, då Lazarett sedermera blefBihang
till R. St, Brot, 18 34. 5 Sant!. 1 Afdel. i
4 de Häftet.
2
Btvilluinst-Xitsktttttt Bet. N:« 8.
to på högst få sLällen inrättade, och Hospilalsfofiden haft nog betydliga tillgångar
för att kunna dermed understödja Lazaretten, stadgades, genom Kgl.
Instructionen den 28 April »7,91, att bidrag till deni borde från samma fond
årligen lemnäs; hvilket ock skall skett, så länge det varit möjligt, och under
hvilken tid Seraphimer-Ordens-Gillet till Lazarettens byggande och underhåll
gjort så betydliga utbetalningar att de, jemlikt en redan år 1828 Riket*
Ständer meddelad uppgift, utgjort från och med år 1808 till och med år 1825 öfver
828,000 R:dr, hvarigenom Hospitalsfondens capital under tiden minskat#
med omkring i3o,ooo Rrdr; att sedan Hospitalen i flera Län blifvit, tili följd
af Rikets Ständers yttrade önskan och Kongl. Majrts Nådiga Befallning, indragna
och Central-Hospital på andra ställen inrättade, kunde med öfverskottsmedel
å Hospitalsfonden icke förstås den behållning, som vid ett eller
annat Hospisal serskildt uppkommer, utan öfverskottet i det hela, sedan
samtlige Hospitalen erhållit deras förnödenheter: att detta beräkningssStt
vore desto billigare, som Hospitalens inkomster, med undantag af någre
mindre betydliga enskilda donationer, hvilka ej i något Län uppgingo till
årliga underhållskostnaden för dess Hospitalshjon, förnämligast bestodo i
arrenden af fastigheter samt Kronotionde och räntor, som framfarne Konungar
åt Hospitalen donerat, och af hvilka Kronoräntorne skolat, om också.
Hospitalen icke funnits, i alla fall utgå, samt om de ej varit dit gifna, bort
utgöras lill Stats-Werket och således icke kommit något Län enskildt, utan
det allmänna till godo; att, i anseende till de betydliga utgifter, som återstå
för Central-Hospitalens fullbordan, serdeles den större nybyggnad, sorn.
i Upsala för sådant ändamål förehafves, Hospitalsfonden icke eger några öfverskott
att till Lazarettens understöd aflåta; att Kongl. Majit fördenskull,
under den 29 Oct. 1828, förklarat, det Hospitalsfonden borde, för att kunna
bestrida nödiga utgifter till Hospitalens syftesenliga inrättning och vidmaglhållande,
tillsvidare, och så länge behofvet fordrade, befrias från
alla bidrag till Läns-Lazaretten, undantagandes dem, sorn grundade sig på
jerskilde Nådige Förordnanden; att enär Lazaretten således borde af Länens
invånare sjelfve underhållas och ej kunde påräkna någre understöd af
Hospitalsfonden, Seraphimer-Ordens-Gillet hos Kongl. Majit anmält nödvändigheten
af Curhusafgiflens fortfarande till enahanda belopp, som vid sista
Riksdag bestämdes, och alt den, för hvarje Län serskildt, af dess committerade
årligen fastställes sålunda, att både Lazaretten och Curhusen deraf
finge full tillgång för deras utgifters bestridande; att, hvad Lazarettens styrelse
beträffade, då desse hafva samma ändamål sorn Cuilius, eller sjukas
återställande tili helsan, och bägge inrättningarne borde af Länen sjelfve
Stvillningt-XJtihtntt Bet. N-.o 8.
3
underhållas och på de fleste ställen äfven äro anlagde i elt och samma hus,
snint enär ofelbart vore, att det medförde betydlig tillökning i utgifterna,
ora desse inrättningar skulle förses med serskilda Tjenstemän och betjente,
hvilka ej utan aflöning kunde erhållas, och det på somliga ställen torde
blifva svårt att bilda tvännc serskilda Directioner, Seraphimer-Ordens-Gillet,
Ajreslngil, att Styrelsen ;f Lazarett och Cralius matte i hvarje Län blifva
gemensam, der icke locala binder eller andra orsaker deremot förekomme,
såsom i Stockholms, Östergöthlands, Södermanlands,^Wermlands och Gefleborgs
Län, dock att livard ra iniättningens utgifter skulle noga urskiljas,
hvilket vunnes genom efterföljd af det formulaire, som redan vore till efterrättelse
för redovisningen meddeladl; i anledning hvaraf Kongl. Majrt,
efter att hafva öfver detta ämne bort Sundhets-Collegium, som biträdt Sernphimer-Ordens-Gilléts
underdåniga framställningar, uppå de af dessa Werk
anförda grunder, och då bolandet af andra sjukdomar, än den veneriska,
jemväl vore angeläget, bos Rikets Ständer föreslagit följande beslut: a) att
Curhusafgiflen fortfarai de skall utgöras intill utgången af det år, då nästa
Riksdag slutas, och inom hvarje Län af dess Cömmitterade bestämmas till
det belopp, alt erforderlig tillgång vinnes både leir Lazarettens och CurUusens
behof; samt b~) alt styrelsen och förvaltningen af Laznrelten och Curhusen
inom hvarje Län, må, på sätt och med de förbehåll Seraphimer-Ordens-Gillet
uppgifvit, blifva gemensam.
Härförutan hafva till Utskottet blifvit remitterade nedannämnde, ine
oin Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner, rörande ifrågavarande afgift,
nemligen: af Eric Nilsson och Anders Mårtensson ifrån Jemtland, som
anfört, att, då Jemtlands invånare åtogo sig den såkallade Curhusafgiften,
det endast varit till utrotande af den veneriska smittan, men att, enär denna
sjukdom, enligt Motionairernes förmenande, nu upphört, de alltså yrka
att afgiften äfven matte upphöra, emedan allmogen i den orten icke har
råd, alt genom sammanskott bilda cassör för främmande föremål eller okända
behof, och det dessutom syntes vara lid nog, att göra bidrag då det baliöfdes;
af Sven Jonsson ifiån Herjeådalen af Jemtlands Län: att den Curhusafgift,
som erlägges af Hei jeådalens fögderi, och utgår lill Curhusinrättningen
i Östersund, borde inom nämnde fögderi upphöra på den grund,
dels att någon venerisk smitta derstädes aldrig yppats, oell dels att afståndet
ifrån Östersund är så betydligt, alt, om smittan någon gång skalle visa
sig, Herjcådalsboerne likväl icke kunde draga nödig fördel af berörde Curhusinrättning,
utan vore för dem lägligare alt då anlita Provincial-Läkaren
inom fögderiet; af Göran Jonasson ifrån Kronobergs Län: alt Sunnerbo Hä
-
4
Bevillniitgt-Utskottets Et. A'ro 8.
radsboer måtte tillåtas, att, hvarest dc sjelfve inom Häradet finna lämpligt,
med tillgångar af de Cnrhusmedel, nemligen 3 sk. person, som nu af Häradet
uppbäras oell användas af Wexiö Lazaretts-Direction, uppföra och
inreda en sjuk-anstallt för nämnde Härad, hvars aflägsenhet ifrån Wexiö,
der Hospitalet ej eger tillräckligt utrymme för ett större antal patienter,
vid inträffande farsoter, skall medföra flera olägenheter, och deribland i
synnerhet, att patienter i blist af utrymme blifvit och kunna blifva återskickade;
hvilken fråga Johannes Svensson ifrån Jönköpings Län ansett vara
ett enskildt önskningsmål, som ej tillhörde Bevillnings-Utskottet; deruti
Peter Jönsson ifrån samma Län äfven instämt; af J. O. Dahlberg ifrån
Wester-Norrland; om rättighet, att få använda den i provincen Medelpad
utgående Curhusafgift lill anläggning och fortfarande underhåll af ett Curlnis
i Sundsvall för nämnde proviuce, såsom talrikt befolkad, och hvaraf vissa
socknar äro lill 13, i/| ä i5 mil aflägsne ifrån Hernösand, der Länets Lazarett
och Curhus finnas belägne; samt af Johan Eric Jansson ifrån Wermlands
Län, som föreslagit, att Curhusmedlen, ifrån Philipstads, Kroppa och
Nyeds församlingar, hädanefter må för Philipstads Lazarett ensamt få användas
och samma församlingar jemväl framgent få utgöra en serskild Comité,
som hade att berörde afgift, så länge den utgår, årligen bestämma.
För besvarandet af ifrågavarande remisser, har Utskottet tagit kännedom
så väl af de till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition hörande handlingar,
jemte de ifrån Riksgälds-Contoret Utskottet tillhandakomna berättelser
om Revisionen af Curhus- och Lazaretts-räkenskaperne för Länen, som äfven
af hvad uti Rikets Ständers Revisorers åren i83o och i832 afgifna berättelser
derom förekommit, hvilka handlingar upplysa, att den i räken
skaperne
debiterade Curhus-afgiften sammanlagdt uppgått:
år 1827, till ........ 105,780: 36. 3.
“ 1828, io3,q86: 43. »o.
“ 1829, “  102,61g: 46. —
« i83o, “
92,804: i5. 2.
Summa R:dr 4°3>i9i: 4^- 3.
hvarifrån afgå sammanlagde afkortningnrne
för dessa år, med circa .
i5,a34: 12. 8.
då återstående behållningen alltså utgör . . R:dr 389,957: 3a. 7.
eller i medeltal för ett år circa . . , R.dr 97,489: 20. 2.
BeriUnings-XJtskottett Bet. N:o 8.
5
samt alt, enligt Sundhets-Collegii uppgifter, Curhus-inrättningarne, utom
Militair-Sjukhusen, under samma tid varit begagnade af följande antal sjuka,
nemligen:
år 1827, af personer . . . . . . 3173
“ 1828, ........ 3720
“ 1829, ........ 25a6
“ i83o, ........ 25l2
Summa personer io,g3i
eller, i medeltal för hvarje af förenämnde år, 2733 personer; hvaraf följaktligen
visar sig, att sjukantalet under dessa år på det hela icke undergått
någon serdeles betydlig minskning emot medeltalet för åren 1824. i8a5
ech 1826, som, efter afdrag för Militair-sjukhusen, utgjort omkring 3ooo
personer. Och som Utskottet dessutom, af Revisionsberättelserne ifrån Länen,
inhemtat, att i allmänhet Curhus-inrätlningarnes fonder eller behållningar
äro så obetydlige, att desse inrättningar, åtminstone tills vidare,
icke utan fortfarande understöd kunna vidmagthållas, oberäknad t de årliga
bidrag, som Lazaretten af Curhusmedlen påkalla; så, ehuru Utskottet, för
sin del, anser Curhusafgiften hvarken böra eller kunna bestämmas med hänsigt
att fullt afhjelpa Curhuseus alla behof och dessutom äfven Lazarettens,
enär sådant vore oförenligt med egentliga ändamålet och vilkoret för Curbusmedlens
sammanskott, hvilka förutsätta, att denna afgift ej allenast borde
minskas i nion af veneriska sjukdomens aftagande, utan äfven alldeles
upphöra, om ock när berörde ändamål vore vunnet, och det för öfrigt ligger
i sakens natur, att ingen Lazaretts-anstallt kati organiseras så fullständig,
att den, vid mera utomordentliga sjukdomsfall eller uppkommande
farsoter, kunde blott genom ifrågasatt större tillskott af Curhusmedlen uppfylla
ändamålet, utan att antingen betalning af Lazaretlspatienterne sjelf ve
erlägges, eller ock församlingarne serskildt föranstalta om erforderlige bidrag,
finner Utskottet sig likväl af ofvan anförde skäl föranlåtet, att ho»
Rikets Höglofl. Ständer vördsamt föreslå:
Alt en årlig afgift till veneriska smittans bolande och hämmande
må fortfarande utgå lill och med det år, då nästa Riksdag slutar,
med ett minimum af en skilling och ett maximum af fem skillingar
för hvarje person, sora betalar mantalspenningar, med i öfrigt
här nedanföre bestämde, hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid
sista Riksdag fastställdes; äfvensom, att Styrelsen och förvaltnia
-
I
Bevillning;-XJ; skot t tts Bit. N:« 8.
gen af Lnzaretten och Curhusen, inom hvarje Län, må blifva gemensam,
der icke !ocala hinder eller andre orsaker deremot förekomma,
såsom uti Stockholms, Östergöthlands, Södermanlands,
Wermlands och Gefleborgs Län; dock alt hvardera inrättningens
inkomster och utgifter noggrannt åtskiljas, samt ovilkorligen serskildt
redovisas.
Vid pröfningen af ofvan omförmälde motioner, hvilka ingendera afsa
något allmänt upphörande af Curhusafgiften, har Utskottet, hvad först
angår Eric Nilssons och sanders Mårtenssons motion, trott sig böra anmärka,
att då, enligt sista Revisionsberättelsen för Jemtlands Län, Curlius-inrättningen
i Östersand varit under ett nr begagnsd af 5^ patienter.
Motionairerne synas hafva vaiit mindre väl underrättade om forhållandet,
enär de uppgifvit att veneriska smittan der i orten alldeles upphört, äfvensom,
att Utskottet anser det icke kunna förenas med en skyldig omtanka
för allmänna sjukvården, att först vid påkommande behof åstadkomma
bidrag, som, just i motsatts af Motionairernes åsigt, böra, jemte sjukvårdsanstalterne,
vara förberedda och redan då finnas att tillgå, så vidt det dermed
åsyftade ändamålet ej skall förfelas, — samt beträffande dernäst Sven
Jonssons framställning, så synes den desto mindre förtjena afseende, som
det för Herjeådalen hittills inträffade lyckliga förhållande, att veneriska
smittan der ej skall varit gängse, otvifvelaktig!, jemväl är en följd deraf,
att smittan blifvit hämmad-i angränsande orter, hvilka derför likväl icke
Lilligtvis böra mera betungas än Herjeådalen, sorn deremot af nämnde förhållande
kunde hemta en ytterligare anledning, att ej vilja undandraga sig
en afgift, hvarmed åsyftas att befrämja en gemensam och allmän fördel;
hvadan
Utskottet ock anser sig böra vördsamt afstyrka Motionairernes förslag,
att Curhus-afgiften inom Jemtland med Herjeådalen skulle
upphöra.
Och vidkommande sedermera Göran Jonassons_, J. O. Dahlbergs
samt Johan Eric Janssons motioner, så, ehuru de deri gjorda framställningar
visserligen icke synas obillige, kan likväl, enär ej mindre med hittills gällande,
än af Utskottet nu föreslående grunder för Curhus-äfgiftens fortfarande,
öfverensstämmer, att denna afgift bör utgå lika för alla betalande
inom hvarje Län, hvilken föreskrift svårligen kunde tillämpas, om någon
del af afgillen på del af Motionairerne uppgifna sätt disponerades, och, enligt
samma grunder, Curanstalter äfven hädanefter obehindradt få inrättas
på ett eller flera ställen inom Länen, efter behof och öfverenskommelse,
Bevillningt-Utskotten Bet, Ni» 8, y
•arnt det sötte ändamålet, att få afgiften, i nion af livar je inrättnings behoC
fördelad, säkrare vinnes genom Läns comiterades åtgärd, utan att rubb*
det nödiga sammanhanget i Länens sjukvårdsanstalter, och dymedelst möjligen
förorsaka, att brist yppas på ett ställe inom Länet, då deremot öfverskott
förefinnes å ett annat, lill betydlig olägenhet för sjukvården på
det hela,
Utskottet genom sin tillstyrkan icke gifva anledning till de a £
Molionairerne föreslugne undantag ifrån de allmänna stadganden,
som för Curhus-afgiftens fortsatta utgörande blifva bestämda.
Om nu Rikets Höglofl. Ständer läckas gilla de af Utskottet, för Curhnsafgiftens
utgående uppgifne förenämnde hufvudgrunder, torde,, i svar å
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, jemväl lillkännagifvas, det Rikets Ständer
funnit lämpligt, att, i och för verkställigheten, bestämma följande allmänna
stadganden, nemligen:
1:0 Till veneriska smittans hämmande och utrotande utgöres årligen,'
ifrån och med år i835 till och med det år, då nästa Riksdag slutar, af
hvarje person, sorn betalar mantalspenningar, en Curhusafgift med ett minimum
af en skilling och ett maximum af fem skillingar Banco,- lika för
alla betalande inom hvarje Län, efter dess behof; börande afgiften bestämmas
antingen till ettdera af dessa belopp, eller deremellan, men må icke,
utan vid serdeles tvingande omständigheter, fastställas lill det högsta;
2:0 Denna afgift skall utgå, användas och redovisas inom hvarje Läll
serskildt, så att den blifver alldeles skiljd ifrån Hospitalens och Lazaretten*
fonder, samt räkenskaperne deröfver, med förbehåll att de härigenom inflytande
medel icke begagnas till andra ändamål, än Curanslallerne, efter,
behof och öfverenskommelse inrättade på elt eller flere ställen inom Länen,
så framt nämnde medel icke skulle för veneriska smittans hämmande till
fulla beloppet åtgå, då öfverskotta får, efter bestämmande af de i 3:dje
punkten omförmälde comilerade, undei nedannämnde Läns-Direclioners inseende,
användas för allmänna helsovården inom Länet, serdeles lill Lazarettet
allmänna utgifter i och för svårare yttre skador och sädane sjukdomstillfallen,
sorn påfordra chirurgisk behandling.
3:o Ofördröjligen efter Riksdags-Beslutets kungörande bör, genom utsedde
Sockenfullmägtige, hvilka sammankallas af Kronofogden, inom hvarje
Tingslag väljas en Deputerad, samt af Borgerskapet inför Magistraten likaledes
en, hvilka Deputerade sammanträda på den tid oeh det ställe, Konungens
Befallningshafvande utsätta, för att, under Landshöfdingens ordförande,
besluta, genom öfverenskommelse eller rotering per capita, deruti
8
Bcvillningt-TJtsfottets Btt. N:o 8.
Landshöfdingen eger deltaga, om sammansättningen till form och personer
af den Comité med nödige Suppleanter, som skall, årligen intill nästa
Riksdag, så väl revidera och granska räkenskaperne, jemte styrelsen och
förvaltningen af Curhus-inrällningen, som ock derefter ej mindre till beloppet
bestämma bidraget till Lazarettet af tilläfventyrs varande Öfverskott,
än stadga för följande året den afgift, som kan erfordras; hvilka befattningar,
om Deputerade så för godt finna, äfven kunna till Pröfnings-comiteen
öfverlemnas. Städerne Stockholm och Götheborg anses likväl i dessa
hänseenden såsom serskilda Län;
4:o De ifrån Hospitals- och Lazaretts-fonderne inom hvarje Län
skiljda Curhusmedlen användas af en, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction
för Cuihus- och Lazaretls-inrättningarne, af den 17 December 1817,
tillförordnad Direclion, och redovisas årligen inför de, enligt 3:dje punkten,
utsedde Comiterade, hvilka, om de tillika äro Ledamöter af Pröfningscomiteen,
i de, rörande deras sammanträden utfärdade allmänna Kungörelser,
förut erinras om detta deras serskilda ofvanomförmälde åliggande. Börande
ej allenast en serskild berättelse om nämnde revision årligen tryckas,
utan ock, genom Läns-styrelsens försorg, ett exemplar deraf till hvarje
Kyrka sändas, att från predikstolarne kungöras, samt Serafimer-OrdensGillet,
Sundhets-Collegium och Riksgälds-Conloret deraf undfå hvar sitt
exemplar, det sistnämnde, för att Rikets Ständers Revisorer och Bevillningsutskott
tillhandahållas, och skall i dessa tryckta berättelser äfven utsätta*
till hvad belopp Comiterade bestämt afgiflen för det följande året, livarefter
debitering och uppbörd af oftanämnde afgift kommer att, på förr vanligt
Sätt, tillika med de öfriga Krono-Utskylderne verkställas;
5:o Räkenskaperne öfver Curhusmedlen skola upprättas, i enlighet
med det härjemte bifogade formulaire, men må icke afslutas förr, än Comiterade,
på ofvannämnde sätt, bestämt det bidrag, som må kunna lemnäs
till öfriga helsovården.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm den 36
April 1834.
Reservationer.
Af Herr von Hohenhausen:
”Emot Utskottets beslut, att Curhusafgiften bör inom alla Län utgå
med ett lika maximum af 5 skiliiaigar för hvarje betalande, reserverar jag
mig
Bevillning:-Ut skottets Mein. N:o g.
9
mig i så måtto, som, då redan i några Lim afgiflen uppgått till maximi-beloppet,
och svårighet ändå mött för Curhusens underhållande, samt, i händelse
Rikets Ständer skulle bifalla Stats-Utskottéts förslag om manlalspenningarnes
utgörande ifrån en senare ålder, än Författningarne nu föreskrifva,
och i följd deraf brist uppstå i Curhus-afgiften inom vissa Län, jag anser
att dessa Läns Comiterade borde ega, när behofvet så oundgängligen fordrade,
förhöja denna afgift med högst en skilling utöfvar nämnde maximum.”
Af Herr Klingvall:
”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut i så målto, som jag anser
det vara högst obilligt, att kust-länens invånare, såsom ständigt blottställde
för veneriska smittans införande, nödgas af sådan orsak utgöra Curbusafgiften
till maximi-beloppet, då andra Län åter kunna inskränka af giften
ända till i ä 2 skillingar, och anser följaktligen mest lämpligt, att ett
öfverslag af behofvet för alla Curbus-inrättningarne i Riket egde rum, och
öfverskotta, sedan afgiflen i samtlige Länen blifvit lika uttaxerad, kommer
de Län till godo, der samma afgift finnes otillräcklig; men att, om
Rikets Ständer anse sådant overkställbar!, kust-länen, i sådan händelse,
må lemnäs rättighet, att, såsom enda återstående utvägen, äfven utöfver
det föreslagna maximi-beloppet, höja afgiflen i nion af förefallande oundgänglige
behof, så vida, hvad Gottland serskildt angår, Hospitalsfondens öfverskott
derstädes, sorn vanligen af Seraphimer-Ordens-Gillet disponeras till
förmon för andra Län, ej kunde för Curhusets behof få användas, hvilket
i min öfvertygelse likväl vore rättvist och billigt.”
Af Eric Persson ifrån Gefleborgs Län:
”Jag reserverar mig emot UtskoLtets beslut i så måtto, att jag anser
den till veneriska smittans botande och hämmande fastställda afgift böra,
efter indelning af Curhus-District, betalas och användas inom hvarje sådant
District.”
N:o p.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 Maji kl. 12.
Memorial, angående ålerlemnande af en ifrån Höglojl. Ridderskåpet
och Adeln remitterad motion af Herr Grefve Cronhjelm
, rörande reglering af den till Stapel-Städerne utgående
Tolag.
Till Piikets Höglofl. Ständers Bevillnings- samt Allmänna BcsvärsBih,
till R. St, Vrot. i834- 5 So ml. 1 A jad. Q
4-de Häftet.
lo
Bevillning!-Ut skott 11! Mern. Nio 9.
och Oeconomie-Utskott har ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit
remitterad en af Herr Grefve Cronhjelm Otto åugust, vackt motion, angående
reglering af den till Stapel-städerne utgående Tolag, jemte flere Ledamöters,
i anledning af denna motion, afgifne yttranden.
Men då Bevillnings-Utskotlet, vid föredragningen af detta ärende,
funnit detsamma icke kunna hänföras till de uti Regerings-Formens 53, 60
och 70 §§. och Riksdags-Ordningens 3i §. för Bevillnings-Utskoltets behandling
uppräknade ämnen , samt vidare en inom Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln redan under 1810 års Riksdag af Herr Malmerfeldt väckt fråga
om Tolagens indragning till Slaten, blifvit af Stals-Utskoltet behandlad,
och dess utlåtande i ämnet af alla fyra Riks-Stånden gillad t, äfvensom Rikets
senast församlade Ständer uti deras, angående städernes inqvartcringsLesvär,
aflåtne underdåniga skrifvelse N:o 34a, hvaruti de ibland annat förbehållit
sig, att vid nästinstundande Riksdag slutligen p'öfva och för sin
del bestämma den ytterligare lindring i servicens anskaffning och underhållande,
som möjligen kan komma att beviljas de släder, hvilka hafva
Garnisoner, antingen genom tillökade Tolagsmedel, genom andra städers bidrag,
eller genom allmänna Bevillningen, bestämdt ansett Tolagen såsomen
afgift utan gemenskap med Bevillningen; så har Bevillnings-Utskoltet ansett
sig icke kunna med detta ärende taga någon hufvudsaklig befattning; hvilket
allt Bevillnings-Utskottet, jemte åtel lemnande af ofvannämnde ifrån
Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterade motion, härigenom, och i enlighet
med föreskriften i 44 §• 3 morn. af Riksdags-Ordningen, vördsamt
får tillkännagifva.
Stockholm den 1 Maji i834-
Reser vationer.
Af Herr Friherre Kantzow:
”Att Tolag är en consumtions-afgift, som drabbar alla medborgare,
hvilka köpa varor ifrån städerne, lärer ej motsägas — att den står i förhållande
till och är af samma natur, som tullafgifter, lärer ej heller bestridas
— att den icke blott användes till hamnars och broars underhåll, och
således är för trafiken oundviklig, bevises af den redogörelse öfver dess användande,
som, grundad på ofliciela handlingar, af Motionairen blifvit framdragen
— alt afgiften ej är eller kan vara ett städernes previlegium styrkes
deraf, att den då, enligt ii4:de §. Regerings-Formen, skulle vara oföränderlig
och icke kunna af Kongl. Maj.t ensam hvarken minskas eller höjas
— att tolagsafgift är en Bevillning, som icke bort utan Rikets Ständers
samtycke förhöjas, ådagalägges deraf, alt den är en allmän afgift (då
Bevfllintigs-Uiskottcts Mern, $:o 9.
11
nemligen den träffar alla consumenter af ifrån utrikes ort införde varor),
öeh att 60 §. Regerings-Formen uttryckligen förutsätter Rikets Ständers
samtycke för förhöjning af allmänna afgifler utaf hvad namn och beskaffenhet
sorn helst; att praejudicatet af Regeringens envälde i denna heskattningsgren
kunde blifva högst vådligt, undfaller ingen, som besinnar, att Regeringen
genom att godtyckligt höja Tolagen, skulle kunna, för att gynna e(n
Corporation, betunga den stora allmänbeten medelst förhöjde pris, ja, genom
höga Tolags-afgifter, införa ett strängt prohibilivt handelssystem, istället
för det liberala, som Rikets Ständer beslutat; att slutligen ojemnheten
af denna beskattning i olika hamnar är af den menligaste verkan på comnmnicationen
och rörelsen skönjes klarligen vid en blick på den vid Herr
Giefve Cronhjelms motion fogade tabell, hvaraf synes, att på t. ex. Rikets
vestra kust, det, i anseende till Tolags-afgifternes olika belopp, kan blifva
en fördel att, i stället för att omedelbart utklarera varan, först föra den
till en långt mer aflägse hamn, der Tolagen är lägre, än i den närmast belägna;
att detta varit händelsen med Halmstad och Landscrona, bar jag
mig specielt bekant.
På desse, med flere skäl, dem jag nu saknar tid att utveckla, har
jag ansett Bevillnings-Utskottet hafva bort med tillfredsställelse omfatta
tillfället att utreda detta tullbevillnings-ärende och reserverar mig således
emot pluralitetens af Utskottet beslut att återlemna målet.
Af Herr von Hohenhausen:
”Emot pluralitetens inom Utskottet mening reserverar jag mig, emedan
det åligger Bevillnings-Utskottet att utreda alla frågor, som röra tull
och accis, och fördenskull äfven vid denna Riksdag handlagt ett mål, som
rörde en speciel accis-afgift till förmon för Stockholms Stad, hvarföre jag
anser Utskottet icke bort skjuta ifrån sig en fråga, som står uti ett så nära
sammanhang med de förenämnde, helst då motionen om Tolagen blifvit
remitterad så väl till Bevillnings-, som Oeconomie-Utskottet, hvilket senare
med så många serskilda motioner är öfverhopadt, och hvars Ledamöter, genom
Riksdagshandläggning, icke ega detail-kännedom uti detta ämne.
Att den väckta frågan om Tolagen i hufvudsaken är ett önskningsmål,
instämmer jag uti, men anser lika fullt, om tiden för återremissen
medgifvit, att inför Bevillnings-Utskottets plenum uppläsa sjelfva motionen,
öfvertygelse bort vinnas om angelägenheten af att gemensamt med Oeeonomie-Utskottet
behandla frågan, helst Bevillnings-Utskottet äfven vid sist—
lidne Riksdag yttrat sig öfver de artiklar, det ansett böra ifrån Tolag befrias.
STOCKHOLM, 1834; hos J. A. Walldé.
Bevillnmgs-XJtskottcts Bet, N'.o to.
1
N:o io.
Ani. till Exp.-Utsk. den 23 Maji kl. 5 e. m.
Betänkandej i anledning af åtskillige till Utskottet remitterade
motioner j angående tullen å från Finland inkommande varor.
Rörande ofvannämnde ämne, liafva lill Bevillnings-Utskollet följande
motioner Blifvit remitterade, nemligen: från Högloft. Ridderskapet och
Adeln af Herr Hallenborg} som föreslagit, att Rikets Höglofi. Ständer må
hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa den önskan, atti händelse den
emellan Svenska och Ryska Regering-.!! ne år 1828 afslutade och innevarande
år tilländalupne Handels-Convention skulle blifva förnyad, det undantag
deri måtte göras, dels att, lill befrämjande af bestämda spanmålslagar,
Finsk spanmål icke mera må få hit till Riket införas mot half tull, utan
blifva underkastad samma impoi t-afgifter, som nu eller framdeles bestämmas
för från andra utrikes orter ankommande säd, dels ock alt, lill uppmuntran
för ladugårdshushållningen i Riket, den vid ofvannämnde Convention
fogade Tariff å från Finland inkommande kreatur, salt kött, fläsk,
smör, ost och ägg icke måtte blifva för framliden gällande, utan sådane
producler beläggas med samma afgifter, som fastställas för likartade från
andr;! länder ankommande; och vore Motionairen öfvertygad, alt, genom
en sådan reglering af tullen, Svenska landtmanna-induslrien skulle få en
belt annan riglning, än den hittills haft, och att densamma, långt ifrån
att verka till dyrhet inom Hufvudsladen, skulle befordra tillförsel dit från
de flesta Svenska provincer till lika låga, om icke lägre, pris, än som
nu linnas, helst erfarenheten, under den tid då communicationen med Finland
var afbruten, i anseende till den befarade cholera morbus, visat, alt
Slockholm redan kan umbära delta land såsom spiskammare;
af Hr af Robsahm j Carl > hvilken, i betraktande, alt det, i anseende
till Rikets årligen tillvexande folkmängd, blefve allt mer och mer nödvändigt,
att söka uppdrifva den inhemska productionen och bereda de inhemska
producenlerne ökade afsättningstillfällen, så att med folkmängden den
allmänna välmågan jemväl skall kunna i någorlunda lämpligt förhållande
tillväxa, föreslagit, att, lill förekommande af den menliga verkan, som den
ymniga tillförseln ifrån Finland af kreatur, kött, smör och ved utöfvade
Bihang till 11. St. Brot. 1834- 5 Sami. 1 AfJ. t
5:tc Häftet.
1
BeV Hilling; - U / sk ottea Bit. N;n 10,
på Svenska landthushållningen, i den nya Tull-Taxan måtte införas högre
tull-afgifter för den Finska importen, än sora nu ega rum.
Från Wällojl. Borgare-Ståndet: af Herr Grapengiesserj sorn i afseende
å handels-förbållandena emellan Sverige och Ryssland, sedan 1828 års
Handels-Convention lupit till ända, föreslagit: dels, att till förekommande
af ytterliga flucluationer i spanmålspiisen, hvilka Motionairen ansett med
skäl kunna räknas lill de mest olyckliga förhållanden för Svenska landtbruket,
och bland de mägtigaste hindren för dess uppkomst och bestånd,
Rikets Höglofl. Ständer må lill Kongl. Maj:t framföra deras underdåniga önskan,
att, i händelse af en förnyad Handels-Tractat med Ryssland, den
förut stadgade halfva tull för Finsk spanmål icke måtLe åter upptagas; dels
att, för beredande af medel för landtmannen att vinna den verkliga eller
inbillade fördel, sorn han tror sig hemta af en öfverdrifven bränvinsbränning,
samma underdåniga anhållan, som blifvit föresjagen i afseende
på halfva tullen för Finsk spanmål måtte göras, med hänsigt till ifrån Finland
inkommande victualie varor och iandtmanna-producter; samt slutligen
att, till skydd för inhemska Ljus-Fabrikanter, hvilka, i anseende till den
låga tullen å Ryska talgljus och deraf föranledd år ifrån år ökad införsel,
sättas ur tillfälle att kunna fortsätta deras handtering och förskaffa underhåll
åt en mängd arbetare, uppmärksamhet matte fästas å det missförhållande,
som eger rum emellan tullen å Rysk talg och Ryska talgljus;
af Herr Frodell_, hvilken, under framställning, att den lindriga införseltullen
å Finska och Ryska så kallade nödvändighetsvaror, såsom kött,
smör, lefvande boskapskreatur, talg, talgljus, råa hudar, linne- och ylleväfnader
samt flere hithörande artiklar, vore ett bland de svåraste hindren
för den Svenska landtmanna-industriens och boskapsskötselns uppkomst, yrkat,
att inkommande tullen å alla sudane alster, hvilka af Svenske jordbrukaren
produceras, må till den grad förhöjas, alt han derigenom kunde
finna en billig och för det allmänna gagnande uppmuntran till iandtmannaiirdustriens
utvidgande och förbättring, så att han genom concurrencen med.
Ryska undersåtare icke må se sig tvungen att vårdslösa, om icke öfvergifva
, flere af landtbrukets vigtigaste grenar.
F, •ti7i Hedervärda Bonde-Ståndet: af Måns Månsson ifrån Calmare
Län, med hemställan, att sedan tiden för den med Ryssland afslutade Handels-convention
nu lupit lill ända, Rikets Höglofl. Ständer måtte, i ändamål
att förminska tillförseln af Finska jordalster, samt dymedelst befordra
afsättning af våra egna Iandtmanna-producter, serdeles på Stockholm, såsom
den hufvudsakligaste afsättningsplats i Riket, hos Kongl. Maj:t i underdå
-
BeviUnings-TJtskottets Bet. Nn io.
3
nighet milia!la, det tullafgifterne, på alla slags ifrån Finland inkommande
jordalster, må blifva så förhöjde^ att de inhemska bevaras ifrån menlig concurrence;
och hafva i denna henfsläilan förenat sig Nils Magnusson ifrån
Calmare Ifan, Botvid Jonsson ifrån Östergöthlands Län samt Nils Månsson
ifrån Malmöhus Län, den sistnämnde under yrkande, att bestämdt måtto
uttryckas, det icke allenast Finska jordalster, utan äfven victualievaror borde
med förhöjd tull beläggas;
af Carl Gabrielsson ifrån Östergöthlands Län, som, öfvertygad att
boskapsafvel!! och beredandet af ost och smör, hvilket är en hufvudnäring
i Motionairens ort, östgötha skogsbygd, och redan skall, betydligen tilltagit,
sedan landtmannen genom ångfartygen erhållit en lättare communication
med hufvudstaden, och nu mera sjelfve blifvit i tillfälle alt besöka
Stockholm och der afsätta de varor, som de förut oftast till ett utomordentligt
lågt pris måst föryttra på andra ställen, ännu mera skulle uppdrifvas,
genom en hvarje år allt mer och mer förhöjd tullafgift, och försvårad
införsel utifrån, yrkat betydligen förhöjda tuliafgifter å hufvudsakligen ifrån
Finland inkommande Lmdtroanna-producter, förnämligast boskap, kött, fläsk,
ost och smör.
I sammanhang med denna motion, har Anders Danielsson ifrån Elfsborgs
Län yrkat, att prohibitiv-systemet måtte utsträckas till Finska handeln
med den stränghet, att alla landtmanna-producter beläggas med en
sådan skyddstull, att Hufvudstaden och angränsande orter tvingas att vända
sig till Svenska jordbrukaren och näringsidkaren för sina behof af victualier,
ved,|kreatur, lax, strömming, talg, blaggarn, m. ni., samt föreslagit följande
tuliafgifter för inkommande:
R:dr. sk.
r.
R:dr. sk. r.
Smör,
per Lisp. .
4. —
—
Pottaska, rå, per Lisp.
1: 16. —
Wed,
Al, per famn
3: 16.
—
raffinerad
— 36. —
Björk ....
4- -
—
Lax, saltad, per tunna
13: 16. —
Bok . . . .
torkad och rökt perLisp.
5.
Gran . . . .
3. —
—
Kreatur, Nöt- per st.
15. — —
Tall
3. 24.
—
andra fyrfotade
5.
Hudar
, torra, per Lisp.
- 4-
—
Strömming, saltad, pr t:a
2. — —
saltade . .
— 3.
—
Talg, per Lisp. . . .
2. — ——
Kött, saltadt, per tunna
j3: i6.
—
Blaggarn, per aln . .
— 6. —
torrkadt eller rökt
4
Bevillnings-Ut skottets Bet. K:o io.
Oell liar Per Jönsson ifrån CIi i istia tistads Län inslämt i detta anförande;
hvarjemte Nils Mänsson ifrån Malmöhus Län, sorn äfvenledes lill ali»
delar förenat sig deruti, velat tillägga, att, i händelse de af Danielsson föreslagne
lullafgifter icke skulle finnas ti 1 Iräck lige för del åsyftade ändamålet,
Loide man hellre , medelst lämpliga praemier, uppmuntra den inhemska
landlmannen, att till Hufvudstaden införa sin ved och sina land t manna varor,
än tillåta fortfarandet af det för Riket högst menliga förhållande, som
genom underviglen i Finska handeln för det närvarande eger rum.
Innan Utskottet går alt yttrande i detta ämne afgifva, får Utskottet
upplysa, alt den med Kejsaren af Ryssland år 1828 afslutade llandels-convention
under sisllidne Mars månad tilländalupit, och att Kongl. Majjt, i
följd deraf, samt sedan i betraktande tagits, alt en ny allmän Tull-Taxa
vore under utarbetning, genom en, under den (5 sisth Mars utfärdad, Nådig
Kungörelse meddelat åtskillige förändrade stadganden i afseende på handelsgemenskapen
emellan Sverige samt Ryssland och Finland. Uli denna
Nådiga Kungörelse, som ifrån den 1 nästkommande Junii och derefter tills
vidare skall lända till underdånig efterrättelse, hafva de fleste landtmannaprodueter
blifvit belagda med högre tullafgifter, än som den vid conventionen
at år 1828 fogade Tariff bestämmer, och är alltså, enligt Molionairernes
önskan, ett ökudt skydd redan lill en del beredt inhemska industrien
och näringarne. Men med underdånigt erkännande af Kongl. Majrls Nådiga
omtanka i denna del, äfvensom derutinnan, alt ej, genom ett hastigt ombyte
och förändring af hillills gällande stadganden, försvåra eller afbryta
en handelsgemenskap, som vanan upphöjt nära till behof, och hvars afbrott
måhända i början kunnat medföra ett mindre fördelaktigt inflytande,
då Hufvudstaden af ålder mera ifrån denna, nu ett främmande land underlydande
province , än ifrån egne landskap hemtat vissa nöd vändighetsbehof,
har likväl Utskottet ansett sig böra taga delta angelägna ämne i närmare
betraktande, och dervid, med fästadt afseende, så väl å Hufvudstadens
behof och fördel af den hittills den Finska handeln förunnade förmon,
som ock å denna förmons menliga inflytande på våra egna provincers
landtbruk och dermed åtföljande näringar, funnit tillräckliga skäl för att
stadga den öfvertygelse, alt nyttigast och ändamålsenligast torde vara, att
den undantagslag, Finland hittills åtnjutit, måtte upphöra. Utskottet har
härvid icke förbisett de svårigheter, som torde befaras kunna uppstå genom
ett afbrott i den häfd vunna vanan, att ifrån nämnde land ega att på
-
BtviKn'mgs~Vtskottets Bet. N:o 10.
5
räkna fyllandet af största delen af Hufvudstadens nödvändighetsbehof, men
Utskottet lår, i detta hänseende, jemte åberopande af det mot ett menligt
hastigt afbrott tillräckligt tryggande öfvergångsstadgande, som Kongl. Kungörelsen
den ;5 Mars detta år innehåller, äfven fästa uppmärksamheten på
det förändrade förhållande, som, i olikhet med hvad förr egt rum, nu förefinnes
genom de inom landet underlättade vattencommunicationer, hvarigenom
möjlighet är beredd, afven för aflägsnare provincer, till afsättning
på Hufvudsladen, hvilket förr var förenadt med största svårighet och omgång,
men som, redan börjad t, ehuru under en mindre gynsam concurrence,
torde än vidare utvecklas, då producenten vet sig ega en säker afsättningsort,
der han kan realisera sina öfverskott. Långt ifrån således alt tillförseln
af nödvändighetsvaror för Rikets Hufvudstad framdeles skulle förminskas
genom borttagande af dessa handelsförmoner, tror Utskottet, att, sedan,
nnder skydd af lämpliga tullafgifter, Svenska landlmannen finner tillfälle
för sig öppnadt, att kunna ingå i täflan med ett främmande lands
producenter, Stockholm skall blifva mera rikligen försedt och den af sig
sjelf härvid uppkommande concurrence både motverka uppjagade pris å
nödvändighetsvarorne, samt utgöra en verksam häfkraft till åstadkommande
af förbättring i de näringsgrenar, som landtbruket omfattar.
I följd af denna åsigt, och då Utskottet, för sin del, icke kunnat
inse den rättsgrund, hvarpå en undantags-lag, vare sig till minskning eller
förhöjning i tullafgifterne, emot hvad för andra länder eger rum, serskildt
för Finland skulle hvila, sedan detta land numera utgör en province af ett
främmande Rike, samt då dessutom exceptions-lagar i ett eller annat afseende
betydligen försvåra det vid beskattningens ulöfvande nödvändiga beräknandet
af tullinkomsternes belopp, får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det hädanefter icke något serskildt undantag för Finland
måtte ega rum, utan detta land vara underkastadt samma tullafgifter,
som i allmänhet af Rikets Ständer å inkommande varor
blifva bestämde.
Dock öfverlemnas detta till Rikets Höglofl. Ständers eget ompröfvande;
hvarvid Utskottet, i afseende ej mindre å de af åtskiilige Motionairer
uppgifne förslag till tullafgifter för serskilde ifrån Finland inkommande varuartiklar,
än äfven å de förslag, som, i ofvan uppräknade motioner och
anföranden röra från andra länder inkommande varor och producter, får
tillkännagifva, att Utskottet ej trott sig höra i förväg ingå i någon pröfning
fi
Bevillning;-\jt;kot t et s Eet, N',o n,
deraf, utan ansett lämpligare att taga dessa förslag under öfvervägande vid
Tull-Taxans uppgörande.
Stockholm den i5 Maji 1804.
JNT:o 11.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Maji kl. 5 e. m.
Betänkandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
rörande beskattning af Tull-, Mjöl- och Sågc/varnar samt
Valk- och Stampverk för andras betjenande å Städers områden.
Sedan hos Kongl. Maj:t Dess och Rikets Kammar-Collegium i underdånighet
framställt, ibland annat, hurusom Tullmjölqvarnar å Städers
områden dels esomoftast ur den synpunkt, att de allmänna föreskriflerne
om tuilqvarnars skattläggning endast hade afseende på qvarnar å landet,
fått, med frihet ifrån räntas utgörande till Kronan, anläggas, dels understundom
blifvit, efter berörde föreskrifter, sådan ränta åsatte, samt bemälde
Coliegium, i anseende dertill, fästat Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet
på behofveL af något allmänt stadgande, rörande förstnämnde qvarnars
beskattning; så har Kongl. Majrt, som funnit någon serskild föreskrift om
Tullmjölqvarnars i städerne skattläggning, eller om deras befrielse derifrån,
icke vara meddelad, i Nåder ansett, att då icke någon Författning från
ränta till Kronan i allmänhet befriar i städerne anlagde tullmjölqvarnar,
hvilka äfven på åtskillige ställen betjena omkringliggande landet med säds
förmälning, borde ock desse qvarnar underkastas skattläggning efter gällande
Författningar, eller, hvad som syntes lämpligare, en förhöjd bevillning,
på sätt Rikets Ständer, angående beskattningen af Sågar samt Valk- och Stampverk,
till afsalu eller för ajidras betjenande, vid sista Riksdag förordnat,
dock med undantag för de Städer, der, på grund af serskild» Privilegier,
Kongl. Resolutioner eller andra behörige förordnanden, befrielse derifrån
kunde finnas böra ega rum, och en sådan föreskrift, äfven på redan i Städerne
befintlige, oskattlagde lullmjölqvarnar, som, efter förenämnde grund,
äro afgifter underkastade, tillämpas, samt fördenskull, enär förevarande ämne
likväl hade egenskap af en beskattningsfråga, genom Nådig Proposition
af den 18 nästlidne Januarii, hvarå samtlige Riks-Stånden meddelat Bevill
-
Bevillmngs-JJt skottets Bet, No u, y
nings-Ulskottet remiss, delta ärende till Rikets Ständer öfverlemnat, och
derjemte, då frågan om skattläggning af Tull-Sågqvarnar samt Valk- och
Stampverk för andras betjenande å stad emes område, i sammanhang dermed
borde behandlas, jemväl i Nåder föreslagit, att de sådane ibland desse
inrättningar, som antingen redan finnas och äro oskattlagde, eller hädanefter
anläggas, och, efter ofvan uppgifne grunder, rörande Mjölqvarnars
skaltläggande, böra utgöra ränta lill Kronan, skola, på sätt Rikets Ständer
vid sistförflutne Riksdag, rörande nya Sågqvarnars samt Valk- och Stampverks
beskattning i allmänket beslutat och i Bevillnings-Förordningen finnes
upptaget, till afgifter till Kronan beräknas.
Vid öfvervägande häraf, har JBe vi lini ngs-Utskottet, som, för sin del,
funnit hvarken lämpligt eller billigt, att numera med grundränta belägga
sådane äldre anläggningar af Tull-, Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- och
Stampverk för andras betjenande i städerne, som hittills ifrån dylik skattläggning
njutit befrielse, Lrott sig böra vördsamt
tillstyrka, att, med bifall till hvad Kongl. Maj:t, i afseende härpå
föreslagit, sådane i städerne redan varande, oskattlagde Tull-,
Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk-och Stampverk, sorn bort grundränta
asättas, må, i likhet med Fabriks-inrättningar derstädes, anses
till bevillning med vissa procent af den behållna inkomst, de,
under näst föregående året, åtnjutit, på sält uti nu gällande Hevi
lini ngs-Förord liing för dylika inrättningar i allmänhet är stadgadt,
samt detta beskattningssätt jemväl få tillämpas å de Tull-,
Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- och Stampverk, som i städerne
hädanefter inrättas och blifva skattläggning underkastade; hvarom,
nödig föreskrift bör uti blifvande nya Bevillnings-Stadgan införas,
och sådant hos Kongl, Maj:t till svar å Högstberörde Kongl. Pro
position,
anmälas.
Herr Landshöfding Sandell i jelius reservation bifogas.
Stockholm den 20 Maji 1834*
Reservation.
Af Herr Sandelhjelm: ”Då inkomsten af Tullmjölqvarnar i städerne
gemenligen är anslagen till bestridandet af utgifter för städernes enskilda
behof, såsom till tjenstemäns aflöning, m. m., samt enär det nu föreslagne
beskattningssättet komme att medföra en icke obetydlig minskning i stä
-
$ Bevillniiigs-\Ji skotte ti Bet. K:o 11.
dernes påräknade intrader, anser jag alt der belägne Tullmjölqvarnar böra
skattläggas till grundränta, på sätt nu tillgår med qvarnar å landet.
N:o i2.
Ankom till Exp -Utsk. d. 23 Maji, II. 5 e. m.
Betänkande j angående Bevillning af utdelningen å Trollhätte
Canal- och Slussverks-Bolags Adier.
Då, vid profil ingen af de underdåniga besvär, hvilka af Directionen
•öfver Trollbälte Canal och Slussverk bos Kongl. Maj:t blifvit anförde deröfver,
att Kongl. Majits och Rikets Kamm.ir-Rätt, genom trenne serskilde
Utslag af den Februarii, 2 Augusti och den 19 November i832, förkla
rat,
att den i 2 Art. 6 §. 3 mom. af 1823 års samt 2 Art. 3q §. af i83o
års Bevillnings-forordningar stadgade, men lör 1828, 1829, i83o oell 1831
årens utdelning å Canal- och Slussverks-Bolagets Actier icke beräknade, Bevillning
borde Kongl. Maj:t och Kronan till godo komma, förekommit, å
ena sidan, att ofvanberörde Bevillnings-forordningar väl ovilkorligen stadga,
det Bevillning skall af alla Aclie-bolag, Societeter, Verk och Allmänna Inrättningar
erläggas med 5 procent af den utdelning, som icke öfverstiger
sex för hundradel, samt med 10 procent för hvad derutöfver utdelas, men
åter, å den andra, alt Bolags-Direclionen grundat sin underdåniga anhållan
om befrielse ifrån den påstådda Bevillningen dels derpå, att någon Bevillning
af Trollhätte Canal- och Slussverks-bolag aldrig skall blifvit erlagd,
förr, än den, genom nu ifrågavarande Utslag, till betalande fastställdes,
dels på det förmenande, att detta Bolag icke vöre af sådan egenskap, som
Bevillnings-förordningarne afse med Bolag, för hvilka Bevillning utgöras
bör, alldenstund Kongl. Maj:t och Kronan, enligt det för Bolaget den i3
December 1793 i Nåder utfärdade privilegium, af Bolaget årligen erhåller
en bestämd arrendesumma, och dessutom tillgodonjuta- den förmon, alt dess
fartyg, varor och effecler, utan afgift, få begagna Canalen och Slussverket,
hvarigenom, efter Directionens tanka, Staten af Bolaget åtnjuter vida större
inkomst, än som möjligen kunde uppkomma genom om förmälde Bevillmngsafgift;
så har Kongl. Majit, som vid sådant förhållande funnit frågan,
huru
-
Bevillning!-Utskotten B*t, K:~ ia.
9
huruvida Bevillning för utdelningen A Trollhätte Canal- oell Slnssverks-Bolags
Adier bör ega nini, vala tvåtydig, till Rikets Stander i Nådig Skrifvelse
den 23 sisllidne Fehruarii öfverlemna!, alt meddela förklaring öfver
Bevilliiiius-förot duingai nes stadgande i delia afseende.
Vid remiss häraf till Bevillning*— Utskottet, har hos Ilöglofl. Ridder»kapet
och Adeln Herr Grefve Cronhjelm, Ollo August, hulVudsakligt anfört,
att, da Bolagets i Octrojeu stadgade åliggande, att kostnadsfritt fortskaffa
Kronans fartyg i Canalen, endast synes vara en billig ersättning för
de uteslutande privilegier, Bolaget åtnjuter, dilta icke vore något skäl lill
befrielse ifrån Bevillning; saint inom Viiilofl. Borgare-Ståndet har Herr
Santesson fästat uppmärksamhet på det ej obetydliga Statsbidrag, som Bolaget,
i följd af åliggande i dess privilegium, redan utgör, bestående uti
den årliga arréiideaIgift, sorn, efter ao Ii ihetsårs åtnjutande, sedan Slussverkets
fullbordande,' fråii och med 1821 utgått, och tili och med i835 utgår
med 5oo R:dr Banco för år, hvarefter, i påföljande i5 år, detsamma
skall erläggas med ökadt belopp 1000 R:dr åi ligell, samt i 30 år derefter
med årligen 15oo R:dr och ändlligen, efter den lid allt framgent med 2000
R:dr årligen, Ulan att minskning eller iöi höjning deruti sedan må ega rum.
Och då, dei förlitan, Bolaget, jemlikt den dess privilegium åtföljande taxa,
hade den förbindelsen ali låta Kronans egna fartyg och varor passera Canalen
och Slussarne ulan ali afgift, sorn, i räkenskaperne calculerad, uppgått
något år lill 1C00, 1700 och 1800 R:dr,,och sällan understigit 6 å 700
Rtdr för året, ansåg Herr Santesson, alt, enär på sådant sätt nämnde Verk,
utom det allmän a gagn för näringarne och rörelsen det bereder, medelst
öppenhål laude af en communicatiöu, sorn årligen begagnas för en varu träns
fioft
af 5 å 600,000 Skcppunds tyngd, och 5 å 6,000,000 R:di*s värde, verkigen
utgör ett ej ringa direct Statsbidrag, Bolagets, genom Kongl. Majrt Nådigst
framställda, anhållan om bellie Iso ifrån den Aelie-uldelningar i allmänhet
ålagde Bevillning förtjena allt möjlRt afseende. 1 detta Herr
Santessons ylrande hade Herr Norman instämt.
För behandlingen af detta mål har Utskottet tagit kännedom éj mindre
om det af Kongl. Majit den i3 December 179II för Trollhätte Canals
och Slussveiks fullbordande i Nåder meddelade previlcgium, än om de till
underdånig efterrättelse fastställde Reglor i den, samma dag, för Canalens
Och Slussarnes begagnande utfärdade taxa, med hvad mera ämnet rörer, och
dervid inhemlat, alt, enligt det förra, årlig afgift, på sätt bär ofvan om*
till R. St. Vrot. IÖ34. 5 Smil. 1 A fdel. 2
5:te Iläftet.
IO
Bevllnings-Vt skottet t Bet. A':a is.
fbrmäles, lill Staten erlägges, äfvensom alt, på grund af de senare, Kronan
åtnjuter den förmon, att dess fartyg ocii varor få passera Canalen och Slussarne
utan någon afgift, men icke funnit hvarken af privilegierne eller i
öfrigt någon anledning lill befrielse ifrån den yrkade Jievillningen, alldenstund
den afgift, Bolaget redan erlägger, tillkommit för detsamma beviljad
perpetuel arrende-rättighet till afstådde slussar, hemman och lägenheter,
samt befrielsen ifrån afgift för Kronans fartyg och varor finnes vara ett vid
Octrojens meddelande fästadt hufvudsakligt vilkor. Fördenskull och då
föreskriften i Bevillnings-fÖrordningarne ovilkorligen gäller för alla AclieBolag,
och således äfven bort tillämpas på det ifrågavarande, hvilket dessutom
vinner ytterligare stöd deraf, alt i föreskril'terne om undantag och
lindring i Bevillningen af Allmänna Verk och Imällningar blott Höganäs
Stenkolsgruva omlörmälcs, samt enär Bolaget synes hitlils undgått att erlägga
Bevillning af utdelningarne å dess adier endast i följd afBevillningsförordningarnes
stadganden, att sådan Bevillning borde i Riksgälds-Contoret
insättas, utan alt någre närmare bestämmelser meddelats, hvarigenom vederbörande
tjenstemän i orten blifvit salta i tillfälle att kunna iakttaga nödig
control på afgiftens behöriga erläggande, hvilket förhållande minst af
allt kan föranleda till befrielse, anser Utskottet
Trollhätte Canal- och Slussverks-Bolag icke böra undgå alt, för de
ifrågavarande åren, erlägga Bevillning af utdelningen å dess Adier.
En Ledamots Herr IFijks reservation bilögas. Stockholm d. 20 Maji i834-
Reservation.
Af Herr Wijk: ’\F.mot Höglofl. Utskottets fattade beslut, rörande
Bevillnings utgörande af Trollhätte Slnssverks-Bolag får jag mig reservera.
Trollhätte Slussverks-Bolag är, efter privilegierne berätligadt till utdelning
af lill och med 10 procent, och, oaktadt lillgångarne medgifva ea
sådan, har likväl aldrig utdelats mera än 3 R:dr B:co på hvarje Actie,
hvars inbetaide capital är 55 R:dr R:gs, således circa 8 procent; det öfriga
har samlats till en fond för åstadkommande af sådana förbättringar, hvarigenom
denna Canalfart med tiden bör komma till enhet uti dimensioner
med Götha Canal, och hvarmed redan början är gjord medelst tvänne nya
Slussar, och en Canalanläggning vid Ström utmed Götha Elf, samt nya dragbrons
anläggning vid Tiollhättan. Samrnanlagde kostnaderne för desse arbeten
öfverstiga 200,000 R:dr B:co, och Directionen har för desse förbättringars
åstadkommande upplånat de bristande medlen. Bolaget, som på
detta sätt främjat allmänt väl, har ju således erlagt en rundlig Bevillning
BtvilMngs-XJt skott tts Btt, N:o ta.
•f
till Staten och till långt större belopp, än hvarom nn är fråga, hvilken afgift,
om den ock skulle utgå, ingalunda kom att drabba Actie-egarne på deras
utdelningar, emedan full tillgång finnes uti öfverskotlet på inkomsterna
alt den godtgöra; frågan rörer således helt och hållet det Allmänna eller
fortsättningen af Canalutvidgningen, som är det afsedda ändamålet med öfverskottsmedlen
och som skulle reducera dem på så sätt, att en betydlig
del af de belopp, hvilka år efter annat blifvit anmärkte alt som Bevillning
utgå, skulle komma en enskild person, Anmärknings-författaren till godo.
Ett ej likgiltigt skäl för Bolagets skyddande emot utgörande af den uti anmärkningsväg
ifrågasatte Bevillning, anser jag vara alt den håg, som hittills
visat sig hos Directionen och Bolaget att verka för allmänt gagn, vårdas
och bibehålies, hvaremot om det skulle visa sig att rätt och billighet
ej blifva behörigen afsedde, ju en nödvändig följd måste blifva, att all patriotisk
håg försvinner, hvarmed tillgångarne kunna göras ganska olika fruktgifvainle
och Bolaget söka tillegna sig allt hvad det kan; hvarigenom således
det allmänna kommer att betydligt förlora.
Såsom bevis på den anda, som hittils varit rådande hos Trollhätte**
Direction kan jag ej undgå nämna, alt den, oaktadt besvär och ansvar, i senare
lider blifvit så ojemförligt ökade, och änskönt rika tillgångar förefunnite,
åtnöjt sig med det vid Bolagets tillkomst bestämda arfvode af endast 3oa
R:dr B:co, som till betydlig del åtgått i resekostnader. Jag anser såledea
att så länge Trollhätte Bolag för sina Adier åtnöjer sig med en mindre utdelning,
än hvartill privilegierne dem berättiga, och använda denna eftergift,
äfvensom allt annat öfverskott, till förbättrande af segelleden för de trafikerande,
alt detsamma bör vara fredadt från allt annat anspråk af Bevillning".
STOCKHOLM, i834; hos J. A. Wali.dch.
Etvi!lmng:.XJtskottat Bet. Nio i3.
N:o iZ.
Ankom till Exp.-Utsk. dea 7 Junii.
Betänkande angående stämplade pappersafgiften.
Sedan Bevillnings-Utskoltet, för fullgörandet af dess åliggande, att
afgifva förslag lill den Bevillning, som Rikets Högh Ständer, med anledning
af 60 oell 61 §§. af Regerings-Formen, må åtaga sig, att, till Statsbristens
fyllande, erlägga för bruket af slämpladt papper, nu genomgått
och granskat den af Kongl. Maj:t den a3 Januarii i83o utfärdade Nådiga
Kungörelse rörande stämplade pappersafgiften, får Utskottet för Rikets Höglofl.
Ständer vördsamt framlägga resultatet af denna granskning»
Då, enligt hvad de öfver C hartas Sigillatse medlen förde räkenskaper
utvisa, denna bevillning, sedan nu gällande förordning derom började tillämpas,
ej blott uppgått till det i i83o års Statsreglering beräknade belopp
af 3oo,ooo R:dr, utan äfven öfverstigit den påräknade summan, så att Kongl.
3daj:t i dess Nådiga Proposition om Siats-Verkets tillstånd och behof, kunnat,
under förutsättande, att samma grunder, sorn hittils, följas för denna
afgifts utgående, beräkna inkomsten deraf till 320,000 R:dr, har Utskottet
vid ansett sig ega fullkomlig anledning att tillstyrka bibehållandet af de
hufvudsak liga grunder, hvarå i83o års .Charta» Sigillatee författning hvilar,
men Utskottet har äfven trott sig hafva skäl att lill Förordningens förenkling
och föreskrifternes mera tydlighet, äfvensom till vinnande af mera
prineipenlig fördelning af denna skatt, föreslå några ändringar och tillägg,
sorn likväl snarare åstadkomma ökning än minskning i inkomsten, hvilken
Utskottet således anser kunna med säkerhet beräknas till ofvannämnde i
Kongl.Majrls Nådiga Proposition upptagne belopp.
Uti det förslag, Utskottet nu går att framlägga, äro de punkter ej
upptagna, vid hvilka Utskottet ej pröfva t någon förändring vara behöflig,
och till underlättande af jemförelsen emellan i83o års författning och de
a! Utskottet nödige ansedde förtydliganden och tillägg hafva alla föreslagne
förändrioglit,: blifvit utsatte bredvid de nu gällande stadganden. Der dessa
föi ändringar -'..'endast afsett en större fullständighet eller tydlighet i meningen,
äro de samma genom förenämnde upställuingssätt så iögonenfallande,
att Utskottet ansett sig kunna till undvikande af onödig vidlyftighet, undBi/iang
till li. St. Prot. 1834- 5 Sami. t A fdel. 1
6:te Häftet.
2
Bevillning!-Urskotttts Betv Ar:o i3.
gå att för dem anföra några skäl; men vid hvarje punkt der ändringar i
sjelfva föreskriften ansetts nödige, äro de motiv anförde, sorn föranled t
deras föreslående. De inom Respective Riks-Stånden väckte, lill Utskottet
remitterade, motioner, som röra Charta? Sigillataeförfattningen, hafva, i sammanhang
med granskningen af de stadganden, hvilkas ändring eller upphäfvande
de åsyftat, blifvit i öfvervägande tagne, och äro hvar på sitt ställe
besvarade
-
Utskottets förslag
-
r 8 3 o års Förordning.
Stämpladt papper till så väl he- —-  la ark, som beläggnings-chartor, skall —
vara att tillgå på följande värden: 3, —
4» 3,6, 8, q, i a, 16, 18, 24, 28, 82 och 36
skillingar; samt 1, iy, if, iy, 2, 3,
4', 5, 6, 8, 10, ra, 20, 25» 33{, 5o
och 100 Riksdaler.
Till vexlar skola fyra serskilda
stämplar af mindre storlek finnas, för
att å finare papper i vanligt vexelfaimat.
användas
-
— — — Riksdaler;
och dessutom växel-blanquetter afsådane
valeurer som i 7 §. 7 morn.
stadgas
I
cfe städer der vexelslut göras,
skola till vexlar fyra, samt uti hvarje
Läns-residence; till de i 7 §. 8. mom.
omnämnde myntrepresentativer, tvänne
stämplar af mindre storlek och
här serskildt stadgad valeur finnas att
tillgå, för att tili stämpling af dessa
papper användas.
I den händelse Rikets Högloft'. Ständer skulle godkänna den af Utskottet,
på nedan anförde skäl, föreslagne chartering af privates Assignationer nara.
blir en. förändring afa §. deraf en nödvändig följd, hvarföre Utskottet ansett
sig böra föreslå den redactiön af berörde §. hvilken Utskottet funnitr
i sådant fall,, lämplig:
Bevillning!-Utskottets Bet, Nt» i3.
i
§• 3.
1:0 Rättegångs- oell andra skrif- 1:0 Rättegångs och andra skriF
ter,
som af Räller, Embetsverk, eller ter, som af Rätter, Embetsverk eller
offentliga myndigheter lill parter el- offentliga myndigheter till parter eller
sökande utgifvas, skola ovillkor- ler sökande ulgifvas, skola skrifvas på
ligen skrifvas på stämpladt papper, stämpladt papper — — —
med undantag af Domar, Utslag och — — — — —
Resolutioner, som genom Vår Justi- =— — — — —i
tise-Revisions Expedition samt StatsExpedilionerne
utfärdas, äfvensom af
Fastebref, Fullmagler, Constitulorial,
Geotnetriske chartor, Pergamentsbref,
Gesäll- och Mästare-href, Pass
och Bevis, sorn meddelas å handlingar,
författade på förut ej stämpladt
papper, hvilka med vederbörliga Beläggningschartor
må förses.
2:0 De skrifter och handlingar 2:0 De skrifter och handlingar
åter, som lili nämnde ställen af en- åter, som till nämnde ställen af enskilde
personer ingifvas, företes, upp- skilde personer ingifvas eller insänvisas
eller insändas, må, med iakt- das, der företes eller uppvisas, må,
tagande af hvad här nedan stadgas, nied iakttagande af hvad i denna Förantingen
skrifvas på eller beläggas med fattning stadgas, antingen skrifvas på
stämpladt papper lill här utsatt be- eller beläggas med stämpladt papper
lopp, då de efter denna Författning till här utsatt belopp. Charla å helt
böra charteras. ark kan väl såsom heläggningscharta
begagnas, men anses icke rigtig eller
giltig så framt ej både valeurstämplarne
och den i sjelfva papperet anbragte
vattenstämpeln äro i behåll.
3:o Enär lill en handling, som 3:o Enär lill en handling, som
med Charta Sigillata skall förses, for- — •— — —
dras ett högre belopp deraf än en — — — — —.
stämpel innehåller, må til! dess fulla
utgörande tvänne eller flere chartor
begagnas, likväl i Stockholm alltid, och — begagnas.
i landsorterne helstj det minsta antalj
4
Bevilltiingi~XJ t skottets Beti hlo 13.
som med de fastställde stämplarne är
förenligt.
5:o Då sakegare tillåtas att, jemlikt
izj Cap. 4 §• Rättegflngs-Bnlken,
1 t Vårt Gancellie, Hof- och ÖfverKätler,
Collegier samt vid andra Embetsverk
och Domstolar, eller eljest,
j stället för eharterade hufvudstrifter,
förete besannade afskriften deraf, bör
tillika styrkas till hvad belopp de
förre äro, — så vida desammas beskaffenhet,
enligt denna Författning, sådant
fordrar, — med stämpladt papper
försedde; skulle dervid behörig charta
saknas till större eller mindre
belopp, ansvaras derföre, på sätt i3
föreskrifver. Ofvannämnde intyg
meddelas, enär parten, eller den handlingen
förevisa låter, är aflägse boende,
i städerne helst af Magistratens
Ordförande eller dervid anställde tjenstemän,
och på landet af Domare,
Presterskapet eller Kronobetjeningen,
skolande andre Gode Män,, sorn sannfärdigheten
styrka, jemte namnet utsätta
deras tjenst eiler yrke och hemvist.
Dessutom skall hvarje förut uppvisad
original-handling, eller skrift
som är utgifven efter det denna Författning
börjat 'tillämpas, då den vid
Domstol eller annan Embetsmyndighet
företes, vara försedde med vederbörligt
stämpladt papper, och påskrift
å handlingen,angående verkställd chartering,
då charta saknas, vid intet
tillfälle gälla, så framt icke lagligen
styrkas kan, att behörigen aunulie
-
5:o —
tillika styrkas, till hvad belopp de
förre äro med stämpladt papper försedde,
så vida desammas beskaffenhet,
enligt denna Författning, sådant
fordrar; skulle dervid behörig charta
till större eller mindre belopp saknas,
ansvaras derföre, på sätt io §>.
föreskrifver.
Enär parten eller den handlingen
förevisa låter är aflägse boende,
meddelas ofvannämnde intyg i städerne
helst af Magistratens Ordförande
eller dervid ‘anställde Tjenstemän,
och på landet, af Domare, Presterskapet
eller Kronobetjeningen; skolande
andre Gode Män, som sannfärdigheten
styrka, jemte namnet, utsätta
deras tjenst eller yrke och hemvist.
Hvarje förut uppvisad originalhandling
eller skrift, som är utgifven
sedan denna Författning börjat tillämpas,
skall, då dtn vid Domstol eller
annan Embetsmyndighet företes, vara
försedd med vederbörligt stämpladt
papper. Påskrift å handlingen, angående
verkställd chartering, då char
-
Sevilhings^V'shott*i Bet. r3.
5
mit st 3 m pia dt papper varit bilagdt, ta saknas, gälla vid intet tillfälle, så
meli flprkoinmit. -framt icke —• — —.
6:o A Beläggnings-charta, äfven- 6:o — — — —
som ä charta på helt ark, då skrif- — — —> — —
ten å denna senare ej öfvergår på
andra sidan och öfver läcker stämpeln,
skall parl, som den begagnar, på
sjelfva stämpeln anteckna handlingens
dalum jemte en kort anvisning på
hvad den angår, och Beläggnings- den angår. Beläggnings-charta skall
charta skull dessutom på sådant sätt dessutom vid sjelfva Documentet eller
vidhäftas eller med sigill fästas vid Acten så häftas eller med sigill fäsjilfva
Documentet eller Aclen, att stas, alt den ej kan derifrån skiljas
den ej derifrån skiljes, utan alt va- utan att valeur-stämpeln — -—
leur-slämpeln derigenom göres otyd- — — —• — •—
lig, i hvilket fall chartan anses oduglig.
Om control härvid se jo §. 3
inom.
8:o Charleringen af sådant con- 8:o Chartering af contract galle
Irad gällel- endast mellan samma con- endast emellan samma contrahenter,
trahenter, men om del sedermera för- men om contractet sedermera förnyas
nyås och den betingade summan der- — — — — *' —
vid förhöjes, skall det i moa deraf
med Beläggnings-charta förses.
io:o 1 alla de fall der flere än io:o 1 de fall der flere än -—
en tillämpning af Författningens fö- — — — — —
reskrift skulle kunna ega rum lill
chartans beräknande, gälle alltid den
efter hvilken afgiften blifver högst.
De uti denna § föreslagne förändringar hafva, såsom Rikets ilog loff.
Ständer behagade finna, tili hufvudsakligt föremål blott alt förtydliga meningen
eller utesluta så dane ord och perioder, sorn Utskottet funnit öfverflödige.
Endast i 3 Mom. förekommer en ändring i sjelfva föreskriften;
den nemligen, att stadgandet det i Stockholm alltid och i landsorten helst
det minsta antal ehartor, som med de fastställde stämplarné är förenligt,
skall begagnas, enär till en handling flere ehartor erfordras, bör utgå, och
skälet till denna föreslagne förändring bar Utskottet hem tat från dess öfver
-
6
BtviUniiigs-TJtskotttts Bet. A*» i3.
tygelse, att en författning aldi ig bör innehålla föreskrifter, hvilkas efterlefnad
icke kan controleras, eller hvilka hvar och en utan påföljd kan underlåta
att följa.
§• 4-
1:0 I afseende på chartering af Rät- 1:0 — — — —
tegångsskriftBr och andre handlingar, —- — — — —
hvilka vid Publika Verk, Embetsställen
och Myndigheter ingifvas eller
uppvisas, samt Domar, Utslag, Resolutioner
och andre handlingar, som
derifrån utfärdas, hänför s dessa Verk
och Myndigheter till följande Sju Af- — — — — Sex Af
delningar,
nemligen: delningar, nemligen:
Första Afdelningen.
Härads- och Bergs-Tings-Rät ter Härads- och Bergs-Tings-Rätter,
samt Rådhus-Rätter i Städer, der Kämners- och Hall-Rätter, Städernes
Kämners-Rätter ej finnas, Kämners- Collegier och Förmyndare-Kamrar —
och Hall-Rätter, Städernes Collegier -— — — — —• —
och Förmyndare-Kamrar, Handels-, — — — — —. —
Handtverks- samt alla sammankom- —- — — — — —
ster, der Magistratsperson på embe- — — — — — —
tes vägnar är närvarande. — — — — — —
Andra Af delningen.
Lagmans och Rådhus-Rätter i de Lagmans-och Rådhus-Rätter, MaSläder,
der Kämners-Rätter äro, Ma- gistrater , Consistoriel' samt Nedre
gistraler, Consistoriel’ samt Nedre Borg-Rätten.
Borg-Rätten.
Tredje Afdelningen,
Rikets Ständers Bank och Riks- Rikets Ständers Bank med dess
gälds-Contor, Öfver-Hof-Jägmästaren Låne-Conlor, Riksgälds-Contoret, Öfoch
Öfver-Intendents-Embetet, Landt- ver-Hof-Jägmästaren och Öfver-Inteninäteri-,
Fortiiications-, Control-, As- dents-Etnbetet, Landtmäteri- , Consistance-
och Jern-Contoren, Convoy- troi- och Jern-Gontoren, ConvoyCommissarialet,
Direclionen vid Nu- Commissariatet, Directionen vid Nu
-
Bevillnitigs-Ukntetsts Bet. N:o i5.
7
mer-Lotteriet, Dykeri- och Berg- mer-Lotteriet, de i Riket varanda
nings-Compagniet, de i Riket varande Brandförsäkrings-Inrättningar, DirecBrandförsäkrings
- Inrättningar, samt tionen vid Riddarhuset och öfrige
Directionen vid Riddarhuset och df- Rikets Ständers Cancellier, Sjö-Asserige
Rikets Ständers Cancellier. curance-Compagnict och Sjö-Försäk
rings-Bolaget
samt Pant-låne-Inrättningen
i Stockholm, äfvensom alla i
Riket varande eller blifvande Bankoch
Ilypotheks-Föreningar.
Fjerde Af delningen j oförändrad.
Femte Af delningen.
Cancellie-Styrelsen , Wäre och Rikets
Gollegier, Förvaltningen af SjöÄrendena,
Styrelserne vid Tull- och
Posl-Werken samt öfver Rikets Fängelsen
och Corrections-Inrältningar,
Sundliels-Collegium , Hof-CancellersEmbetet,
Riks-Archi vet, SeraphimerOrdeus-Gillet,
Sjö-Assurance - ÖfverRälten
samt alla af Oss tillförordnade
Styrelser och Comifceer.
■Sjette Afdelningen,
Hof-, Kammar- och Öfver-Rätter,
samt Riddare-Syne-Rätter.
Sjunde Afdelningen.
Justi tias - Fördelningen samt alla
öfrige Expeditionerne af Wårt Cancellie
samt Hof-Expeditionen.
Vid dessa nu uppräknade Verk,
Embelsställen och Myndigheter charteras
handlingar och skrifter som följer;
med iakttagande dervid, att de
handlingar, för hvilka något cliartaeibelopp
icke finnes i ena eller andra collumneu
utfördt, äro derifrån befriade:
Femte Afdelningen.
Hof- och Öfver-Rätter , Kongl.
Maj;ts och Rikets Collegier, Förvaltningen
af Sjö-Ärendena, Stats-Conloret,
Kammar-Rätten, Styrelserne vid
Tull- och Post-Werken —-- — — —
Sjette Af delningen,
Justitiae-Fördelningen och alla öfrige
Expeditionerne af Kongl. Maj:ts
Cancellier , Hof- Expeditionen samt
Riddare-Syne-Rätter.
och skrifter, som följer:
8
BeviBihgs-Utskottets Bet. Nio i3,
i83o drs Författning.
usta
2:dra
Sid
e
4-de
5:te
fiite
^idc
Afd.
Afd.
Afd.
Afd.
Afd.
Afd.
Afd.
2?*
£
Cd
w: *-r1
sr
M
ira
cd
e zn
V)
p
en Q
O
W
r
0
a
?!
3:?
c«
a i
B
P
§T
0
0
P"
rr p
re q,
51
=> 1
B
ra
a
u>
1
0
0
r-
7? p:
P
B P-
ö re
p
2
ps-
n
c
r4
re
P
B
P
1
P
1
* 'i
re
=2 £
0
P
0
re
re
3 3
3 f
rr
re
B
0
T
■ •
0
0
p"
3 5
3 |
era
2
ra
R:r
Sk.
R:r
Sk.
R:r|Sk.
R:r
Sk.
i\:r
Sk.
R:r
Sk.
R:r
Sk.
Acter i Revisionsmål, hvarje ark ....
b
Afskrifter, hvilka ingifvas såsom bilagor .
—
4
—
4
—
4
—
4
—
4
b
8
— af Original-förskrifoingar, se §. 7.
— af Domar, Utslag och Conslitulorinl
—
4
—
4
—
4
—
4
4
b
—
8
' — i Revisions- och alla andra mål
8
Algieriska Sjöpass, sc Pass.
Anföranden till Protocollet, skrifte! iga,
usta Arket
—
—
—
—
—
—
—
6
—
12
o:dra Arket
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
—
’8
3:dje och hvarje följande
—
—
—
—
12
—
24
Ansökningar, i:sta Arket .......
4
—
4
—
b
—
b
—
6
6
—
12
a:dra Arket
-
4
—
i
—
6
b
.9
—
9
—
18
3:dje och följande .....
—
5
—
8
—
8
—
8
12
—
12
—
2.4
Arfskiften, se denna §. a mom.
Attester
4
—
4
—
5
5
5
—
6
—
8
Berättelser örn Rågångar .......
—
4
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
•—
Besvär, se Ansökningar.
Betyg, se Attester.
—. från Scholor, frie.
— från Gymnasier, frie.
— Nations- vid Universiteten, samt om
bofasthet, ograverad egendom, slägt-
skap, frejd och ålder m. m. .
4
rf
Bevis om Rågångar • . . .
—
4
—
5
—
,
—
—
—
—
—
—
ur Diarier m. m
—
4
—
5
5
—
5
-—
5
—
6
8
— från Vårt Cancellie .......
_—
>
—
—
-—
8
Bilagor, som ' åtfölja Inlagor m. m. och ej
serskildt nämnas
4
—
4
—
4
—
4
4
—
5
—
6
— som äro Afskrifter af forsk rifn in gar
m. m. se §. 7.
Ut
-
Bevillning!- Utskottets Bet. N:o 13.
■Utskottets Förslag.
1 ista
Afd.
2:dra
Afd.
3 :dje
Afd.
4:de
Afd.
5:te
Afd.
b.te
Afd.
4
4
4
4
6
8
—
4
—
4
—
(.
—
6
—
0
;
.6
—
4
—
4
—
5
—
5
—
6
8
—
4
—
4
—■■
6
—
8
—
12
16
—
4
—
G
—
6
—
6
—
12
I
24
—
4
12
—
b
24
—
—
—
—•;
r
9
-
ÄfskriFter, hvilka ingifvas såsom bilagor,
äfvensom af Domar., Utslag
och Constitutorial ... . . .. . . .
Ansökningar, hvarje ark . . .. . .
A.tteSter ...
Constitutorial till förrättningar . .
Domar eller Utslag _ ........ .
Stämningar till parter och vittnen
— Offentliga å Rättens dörr
Acter i Revisionsmål, lika med Afskriften
Anföranden till Erotocollet, skriftliga, hvarje ark, lika med ansökningar.
Berättelser örn Rågångar, lika med Attester.
Besiglnings-Instrument, lika med Attester.
Besvär, lika med Ansökningar.
Betyg, om bofasthet, ograverad egendom, slägtskap, frejd och ålder, m. m.,
lika med Attester.
— ifrån Skolor och Gymnasier, frie.
— Nations- vid Universiteten, frie.
Bevis om Rågångar )
— ur Diarier, m. m. ) lika med Attester.
— ifrån Kongl. Majrts Cancellie )
Bilagor, som åtfölja Inlagor, m. m., och ej serskildt i denna Förordning
nämnas, lika med Afskrifter.
Bofasthets-Belyg, lika med Attester.
Borgensskrifter, se Ansökningar.
Cautionsskrlfter, se Ansökningar.
Deductioner och Contra-Deduclioner, lika med Dornar och Utslag.
Deposilions-Atlester eller bevis, lika med Attester.
Diarii-bevis, se Attester.
Dom boks-Utdrag, lika med Attester.
Dupliker, lika med Ansökningar.
Egendom, bevis om ograverad, lika med Attester.
Bihang till R. St. Brot, 5 Sami. 1 Af del. 2
6:te Häftet.
10
Bevillnhigs-Vtshttéts Bet. N:o iä.
i 83o års Författning
-
Bilbref , . . . . . . .
Bofaslhels-betyg, se Betyg.
Borgare-Bref:;
1 Slockholm och Götheborg,
För Grosshandlare ?
— Andre Handlande
.
-—'Fabrikörer ....... . . . .
— Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare
och Manufacturister ......
—- Andre Borgare,, som ej höra under Skrå
1 första classens städer.
För Grosshandlare . . ... . . 7 .. - ..
— Andre Handlande och Fabrikörer
— Coopvaerdie-Skeppare,, Skråhandtverkare
och Manufacturister
— Andre Borgare, som ej höra under Skrå
1 andra dassens städer.
För Grosshandlare . .. .. . . . .
— Andre Handlande och Fabrikörer .
— Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare
och Manufacturister ......
-— Andre Borgare, som ej höra under Skrå
I tredje classens städet
För Grosshandlare ....... , „
— Andre Handlande och Fabrikörer . .
— Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare
och Manufacturister ......
— Andre Borgare,, sorn ej höra under Skrå
I f jerde dassens städer;
För dem, som vinna Burskap på utrikes handel
— Andre Handlande oell Fabrikörer . . .
—. Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare
och Manufacturister .
— Andre Borgare, som ej höra under Skrå .
i5
12
6
4
12
9
24
24
12
24
2/l
24
Bevillnings-Vtskottets Bet, A':o i3T,
Utskottets Förslag.
Executorial, lika med Domar och Utslag.
Exceptioner, lika med Ansökningar.
Frejd-betyg, lika med Attester.
Fullmagter, Rättegångs-, m. m., lika med Constitutorial.
Förklaringar, lika med Ansökningar.
Förordnanden till förrättningar, lika med Constitutorial.
Gravations-bevis, lika med Attester.
Handlingar eller Utdrag derutur, lika med Attester.
Immissioner, lika med Domar.
' Inlagor, lika med Ansökningar.
Instrument, Husesyns-, Besigtnings- och Värderings-, m. fl., lika med
Attester.
Kallelser i Concurser, lika med Stämningar till parter och vittnen.
Eibeller, lika med Ansökningar.
Eöftesskrifter, lika med Ansökningar.
SMandatorial, lika med Domar.
Kotificationer, lika med Stämningar till parter och vittnen.4
Pensioner, Resolutioner derom, frie.
Permissions-ansökningar, lika med Ansökningar.
Preliminair-Utslag, lika med Domar.
Promotorial, lika med Domar.
Protester, lika med Ansökningar.
Protocolls-Utdrag, lika med Attester.
Kepliker, lika med Ansökningar.
KesoluUgner, i suplications-mål V
af Bergmästare å Embetes vägnar, I
Communications- och Inhibitions-, \ lika med Domar,
i Besvärs-, Ansöknings-, m. fl. mål, l
då de å serskildt blad skrifvas, j
Revisionsmål, lika med Afskriften
Rågångs-bevis, lika med Attester.
Skatteköps- och Städje-skillingar, bevis derom, lika med Attester,
Skatte värderingar, lika med ÄttesteF.
Städje-rätts undersökningar, lika med Attester.
Tomteskillnader, bevis derom, lika med Attester.
Utdrag af Protocoll och Domböcker I lika med
— af Diarier, Jordeböckcr, Räkenskaper och andra handlingar ) Attester.
12
Bevillning!-Utskottets Bet, Nio i3.
183 o års Författning.
I femte dassens städer.
För dem, sorn vinna Burskap på utrikes handel
— Audre Handlande ...... . . .
— Coopvaerdie-Skeppare, Ski’åhandtverkare
och Manufacturister
— Andre Borgare, sorn ej .höra under Skrå ..
Borgensskrifter ... .
BouppLeckningar, se denna §:s ardra morn.
Bytesbref om fast egendom emellan Kongl.
Måjrt och Kronan samt enskilde, äfvensom
enskilde emellan, lika med Köpebref,-se §. 7.
Cautionsskrifter, se Borgensskrifter.
Certepartier, se §. 7. 2rdra mom.
Certificat för till utrikes ort gående öppna
Båtai ............ ..
—. Inhemska däckade fartyg . . .
— Utländska dito . ... . . .
Chartor, geometriske, se denna §:s a:dra mom.
Gonstitutorial, till förrättningar- . . ... .
— till tjenster, se §. 5.
Contract, se §. 7.
Depositions-Attester eller Bevis ........
Deductioner och Contra-deductioner irsta Arket
hvarje af de följande . ..... .
Diarii-bevis, se Bevis.
Domar eller Ulslag
Domar i Revisionsmål
Dom boks-Utdrag
Donationer, se denna §;s ardra morn.
Duplikerr irsta Arket . , . . . . .
— ardra diio
r— 3:dje dito och hvarje al de .följande
Egendom,, bevis om ograverad, se Betyg.
E\ecutoriaI, för lill och med 5o Rrdr .
och derutöfver -
Exceptioner, se Dupliker.
roaebref, se denna §:s 2rdra mom.
Fidi-i-Commissbref, se delina §:s 2:dra inora.
Frejdbetyg, se Betyg.
4
12
36:
6
4
r-6
32
4
4
4
4
4
6
6
6
12
6
12
—'
_
—
e
9
t
16
1 ■ .
-
-
. -
.—
—
1 2
. .
9
r 2
—
I
—
—
I
2 4
12
—
—
2
—
—
—
6
—;
—1
9
:
—
—
12
—
—
_
—
Bevillmngt-TJtskottets Bet. Ar:o 13.
Utskottets Förslag.
‘3
Utslag, lilia med Domar.
Vittnesbörd, om bofasthet, m. sm.., lika med Attester.
Villnesskrifter, sorn af parter ingifvas, lika med Afskriften
Värderings-Instrument, lika med Attester.
Åld ers be vis, lika med Attester.
Ägoskillnader, lika med Attester.
2:0
Följande skrifter och handlingar charteras, utan förändring, till följande
belopp, nemligen:
Bilbref
Borgare-bref:
/ Stockholm och Götheborg:
För Grosshandlare .......
Andre Handlande ......
Fabrikörer ........
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och Manufac
turister ........
Andre Borgare, som ej höra under Skrå
1 första Clas sens Städer:
För Grosshandlare .......
Andre Handlande och Fabrikörer
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och Manufac
turister ........
Andre Borgare, som ej höra under Skrå
1 atulra Glassens Städer:
För Grosshandlare .......
Andre Handlande och Fabrikörer
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och Manufac
turister . . ...
Andre Borgare, som ej höra under Skrå
1 Tredje Clas sens Städer:
För Grosshandlare .......
Bihang till R. St. Vrot. 5 Sami. 1 Afdet.
6:te lläf
R:dr.
20.
i5.
12.
6.
4-
12.
9-
4:
3.
9-
6.
3.
1:
sk. r:st.
24. —
24.
—
24.
6. — -
»4
Bevillningsutskottets Bet. Nio i3.
i 83 o års Författning..
Fribref för fur t ver ...
12
deiom utgifne. förbindelser
.—
—
—
,—
—
—
—
—
6
—
—
.—.
—r
Fullmagjter, Rättegångs- &c. ......
4
—
6
’—
6
—
6
—
.9
—
9
—
16
.— , till tjänster,, se §. 5.
Förklaringar, se Ansökningar.
— i utsökningsmål . . .. . . .
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
—
— i- andra ärenden .....
—
—
—
—
—
—
—
4
—
.—
—
—
—
Förmedlingshref, se denna §:s 2 mom.
Förordnande till förrättningar, se Constitutorialei
*
—. för städernas Betjente,
Förpantningsbref, lika med Skuldsedlar, se §. 7.
Förskrifningar, se §. 7.
Gravationsbevis, se Betyg.
Handlingar eller Utdrag derutur, se Utdrag.
Immissiöner, se Executorialer.
Inlagor, se Ansökningar.
lil teckningar, Protocoll om deras beviljande el-
ler upphäfvande
. ...
—
4
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
Inteckningsbevis å Skuldebref, inbegripas i
stadgandet derom i §. 7.
Instrumenler, Husesyns-, Besigtnings- och vär-
derings- m. fl.. . .
., .
—
4
—
—
—-
—
—
—
—-
—
Kallelser i Concurser ........ ...
—
4
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—.
—
Libeller, se Dupliker.
Eiqvidationer öfver Kronofordringar . . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
12
—.
—
Föftesskrifter, se Borgensskrifter.
Maudatorialer för till och med 5o R:dr . .
—
—
—
—
—
—
—
6
—
9
—•
■—•
— derutöfver
—
—
—
—
—
—
—
8
—
9
—
—
Morgongåfvobref, se denna §:s 2 morn.
8
Mäklare-slutsedlar, hvarje
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
Mästarebref i Skrän och Manufacturier: •
I. Stockholm och Götheborg samt första
olassens städer ........ . .
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Andra och Tredje classens städer .. . .
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Fjerde och Femte dito dito . . ... ...
—
—
—
32
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
|
Mätarebref å inrikes Fartyg
24
— å utrikes dito .......
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—-
—
-—.
Jfötariatsbref eller bevis som Nolarii Publici
utgifva till inländske irsta Arket- . .. .
—
—
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—* :
2:dra och hvarje följande ., .. .. ., .. .
—
—
\—
6
—
—
—
—
—
—
—
—
till utlänningar hvarje ark .. .. .. .. .. ..
—,
—
:—
12
—
—
—
—
—
1
Bevillnirtgs-Ucskottets Bet, N:o 13,
Utskottets Förslag.
Borgar e-br ef:
För Andre Handlande och Fabrikörer
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och Manufacturister
, ......
Andre Borgare, sorn ej höra under Skrå . . a
I Fjerde Classens Städer:
För dem, sorn vinna Burskap på utrikes handel . t
Andre Handlande och Fabrikörer ........
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och Manufacturister
....... . . .
Andre Borgare, som ej höra under Skrå . . .
1 Femte Classens Städer:
För dem, sorn vinna Burskap på utrikes handel
Andre Handlande . . . ,
Coopvaerdie-Skeppare, Skråhandtverkare och
Manufactu rister .
Andre Borgare som ej höra under Skrå
Gertificaler för till utrikes ort gående öppna båtar
inhemska däckade fartyg . .
utländska d:o
Folkpass ...
Fribref för fartyg och båtar ....
derom utgifne förbindelser
Gesäll-bief
Inqvidationer öfver Kronofordringar
Mäklare-slutsedlar, hvarje ....
Mästarebref i Skrän och Manufacturier:
i Slockholm oell Götheborg samt i:sla Classen;
Andra och Tredje Classens Städer
Fjerde och Femte dio d:o
Mätarebref å inrikes Fartyg och Båtar
å utrikes d:o d.‘o
Notariats-bref eller bevis och protester, sorn No
Bublici utgifva lill inländske, hvarje ark .
till utlänningar
R:dr.
4 =
2.
1:
4:
3.
1:
1 :
i5 1
sk. r:st.
24, —
12. —
24. —
24* —
24. —
M
r
t
3.
—
«
i
2:
12.
si-
*
1.
»-■
*•
—
36.
4-
♦
—
4.
0 ■
*
—
16.
• •
* •
—
32.
•
* •
—
13.
• •
—
13.
% -
«-
—
6.
• ■
.
—■
8.
•
—
12.
•-
—-
8.
S läder
2.
—.
—
•
• •
1.
—
•-
—
32.
• •
• •
—
24.
*
irii
*•
1.
r
— ■
i
—
6.
--
< -
—
1-2.
Mi
'Bevillnutgs-Ut slottets Bet. N:o 13.
i83o års Författning.
Notilicationer och Promotorialer
9
Pass, Algieriska, Sjö ...
—
—
—
24
—• Rese- till utrikes ort:
—■ för husbonde' eller hustru med ett el-  ler flere barn samfäldt
1
— för betjent eller piga, om de än äro
uppförde på samma Pass, hvarje .
16
— för Gesäller, hvarje
—
—
12
—
.—
—
—
— för dera af allmogen, som resa öfver
gränsen i enskilde angelägenheter för
Hvarje person
8
—. till inrikes orter eller Norrige:
för husbonde, hustru eller barn med
tjenstehjon, ett eller flera ....
—. för Gesäller, hvardera
6
—
6
—
—
—
—
— för Allmogen, samt Corporaler vid In-  fanteriet, Dragoner, Ryttare, Soldater
och Båtsmän, då de resa utom Lä-  jre.it
3
— som af Oss eller på Wår Nådiga be-  fallning utfärdas åt personer, till re-  sor i enskilde angelägenheter i för-  hållande till stånd och villkor . .
•i
2
\
a
T ^
Pensioner, Resolutioner derom
Pormissions-Ansökningar, se Ansökningar.
Preliminaire Utslag, se Utslag.
Preslebref
12
1 □
Privilegier och Resolutioner eller Tillstånds-  jj.cf, se denna §:s 2 mom.
Promotorial, se Mandatörial.
Protester., se Dupliker.
Protocolls-Utdrag, se Utdrag.
Repliker, se Dupliker.
Rese-Pass, se Pass.
Resolutioner, när summan stiger till 5o R:dr
6
12
derutöfver
—
-
—
—
—
8
12
—
—
—
—
i supplicationsmål
6
L
t-
Btvillnings- Vt skot tits Bet. A': o i3.
>7
Utskottets Förslag.
Pass, Turkiska, Sjö- ........
— Rese- lill utrikes ort, för husbonde eller hustru med ett
eller flere barn samfäldt ......
för betjent eller piga, om de än äro uppförde på samma
pass, hvarje ........
—* Gesäller, hvarje
för dem af Allmogen, som resa öfver gränsen i enskilde
angelägenheter, för hvarje person .....
__ till inrikes orter eller Norrige:
för husbonde, hustru eller barn med tjenstehjon, ett eller
flere .........
_. för Gesäller, hvardera ......
för Allmogen, samt Corporaler vid Infanteriet, Dragoner,
Ryttare, Soldater och Båtsmän, då de resa utom Länen
till Norrige
— som af Kongl. Maj:t eller på Dess Nådiga befallning utfärdas
åt personer till resor i enskilde angelägenheter
Protester, se Notariats-bref.
Preste-bref . . .
Sjö-Assurance-bref, till och med 100 R:dr
-*» — för hvarje 100 R:dr derutöfver
Sjöpass, se Certificat och Pass.
Skiljobref i ägtenskap och trolofningar ....
Testimonia Academica .......
Tillståndsbref, att hålla näring och caffe och mera dylikt,
hvarmed burskap icke är förbunden:
— I Slockholm och Götheborg ,
Första och Andra Glassens Städer
I de öfrige och på landet
Tullkammare Pass: för öppna båtar
— för inhemska däekade Fartyg .
— och för utländska d:o
Turkiska Pass, se Pass.
Våg-Attester, till låns erhållande
Bihang till R, St. Brot i834* 5 ^amL 1 A/<f.
6:te Häftet.
R:d sk. r:st.
— 24. —
*— 16. —
— 13. —
— 8. —
— 12.
— 6.
_ 3.
5: —
— 12.
— 3.
— 1.
— 6.
— 5.
4: 24.
3: —
1: 24.
~ 4-
— 16.
— 3 2.
— 5.
4
Bevillning!-\Jt shot tets Bet, N:o r3.
i83o ars Författning.
Resö lii tioner af Bergmästare pu Einbetets vägnar
\4
Communications- och Inhibitions-
i Besvärs-, Ansöknings- m. fl. mål
—
'4
—
6
—
6
—
6
—
I 2
—
f 2
1
—
— på donationer, se denna §:s 3 moni.
RevisionsmSr, se Acter..
Ila gångs-be vis, se Berättelser.
«
Sjö-Assuranfce-bref till och med 100 R:dr
—
—
3
.
—
—
—
—
—
—
—
—
— — för hvarje 100 R:d derutöfver
Sjö-Pass, se Cerlificat och Pass.
i -
.
Skatteköps- och Städje-skillingar:
bavis derom
.
—
-—
—
6
—
—
;
—
—
Skaltevärdei ingar
'
—
—
—
—
—
—
6
—
—
•
—
—
Skiijobref i ägtenskap och trolofningar . .
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
—
Skrifter, som ingifvas eller utfärdas vid såda-
ne sammankomster, der Magistratsperson,!
Embetes vägnar, är närvarande .....
3
—
—
—
—
—
—
—
•
—
—
—
Skuldebref, se denna §:s 3 mom.
Städ jerat Is undersökningar . . . . . .
—
—
—
—
—
—
—
:—
6
—
—
—
Stämningar till parter och vittnen .. ...
4
—
5
—
:—
—
—
—
—
9
—
—
offentliga å Rättens dörr . .
12
—
2 4
—
—
—
—
—
—
1.
—
—
—
Testamenten, se denna §:s 2 mom.
Testimonia Gymnastica och Seholaslica, se
Betyg.
— Academica ... ... . .
l—
—
—
5
■—
—
—
—
—
—
—
—
—
Tillståndsbref att hålla Näring och Caffe, och
mera dylikt', hvarmed burskap
icke är förbundet:
— I Stockholm och Götheborg
—•
4
2 4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
' Första och Andra classens städer
—.
3
—
—
—
—
—
—
—
—
-—
—
—
— I de öfriga och på landet . .
I
24
1
2 4
—
—
—
—
—
—
—
—
Tomteskillnader
.
1—
—
5
—
—
—
—
r
—
.
—
—
—
Utdrag af Prolocoll och Domböcker . . .
4
—
5
—
5
—
, 5
9
9
—
16
— af Diarier, Jordböcker, Räkenskaper
och andre handlingar . . . ... . . .
—
4
—
S
—
5
—
5
—
5
—
6
8
Utslag . . . .. .. . • ■ • « • * ••
4
—
6
—
6
—
6
12
1
12
—
— i Revisionsmål, samt i Besvärs- och A11-
sökningsmål
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
— öppna
...
*—
—
—
—
—
—
—
—
—
Vittnesbörd ora bofasthet, m. m., se Betyg.
Vittnesskrifter som af parter, ingifvas .. .
4
—
4
—
4
—
4
—-
4
—
5
6
30
BtviUmtigi-Utffatteti Bet, Nit i3.
i33o års Författning.
Vågallester, lill läns erhållande
Yärdet ings-Iustrumout, se Husesyns-Instrument.
Äldersbeyis, se Betyg.
Ägoskillnader, se Bevis.
Äktenskapsförord, se 3 moni.
Öppna Utslag, se Utslag.
Bevillning!-Vis kott et s Bet, Ni o i3.
ai
Ehuru Utskottet insett nyttan och redigheten af den uppställning
utaf 4;dc §:s itsta Morn., som vid sista Riksdag antogs, har Utskottet likväl
funnit en betydlig förenkling deruti kunna åstadkommas, till ganska
stor lättnad vid tillämpningen. Utskottet har derföre, på sätt olVan synes,
lill stor del omarbetat detta mom. och får nu vördsamt uppgifva de skäl,
på hvilka de fbreslagne förändringarne sig grunda.
Ibland de i Första Afdelningen uppräknade Embetsställen och myndigheter
hafva Rådhus-Rätter i Städer der Kämners-Rätler icke finnas, blifvit
uteslutna och i det stället Rådhus-Rätter i allmänhet upptagne i Andra
Afdelningen, emedan Utskottet ansett bestämmandet af någon skillnad emellan
Rådhus-Rätt i den ena eller andra staden i afseende å charteringen af
handlingar, som dit ingifvas eiler derifrån utfärdas, icke vara lämplig, då
alla Rådhus-Iiätter, ehvad Kämncrs-JRätl i Staden finnes eller icke, hafva
samma värdighet och utgöra närmaste instancen till Öfver-Rätt.
Uti Tredje Afdelningen uppräknas åtskillige Embetsverk, sorn nu
mera upphört. Dessa hafva af sådan orsak blifvit i Utskottets förslag uteslutna,
men deremot äro några dels förut förbigångne, dels sedermera tillkomne
uti denna Afdelning införde, nemligen Rikets Ständers Banks LåneConlor,
Pant-låneinrättningen i Stockholm, Sjö-Assurance Compagniet och
Sjö-Försäkrings Bolaget samt Bank- och Hypotheks-Föreningar, hvilka alla
senast nämnde Verk Utskottet ansett jemförlige med Brandförsäkrings-Inrältningarne,
som äfven äro private inrättningar, mea hvarest handlingar
böra charteras efter ifrågavarande Afdelning.
Femte, Sjette och Sjunde Afdelningarne har Utskottet ansett böra sammanföras
till endast 2:ne Afdelningar, hvaraf den ena utom de i Femte
Afdelningen uppräknade Embetsverk, med undantag af Cancellie-Styrelsen
som upphört, äfven skulle upptaga Hof-, Kammar- Och Öfver-Rätter, emedan
dessa, i Utskottets tanka, icke kunna anses af större värdighet än Kongl.
Maj;ts och Rikets Collegier; samt den senare, ej blott Justitiae-Fördelningen
och öfrige Expeditionerne af Kongl. Maj:ts Cancellie, utan äfven Riddare
Syne Rätter hvilka i mål som till deras afgörande hänskjutås, döma i sista
instancen.
Den af Utskottet uppgjorde Tabell innefattar således endast 6 Afdelningar
eller columner; men en ännu större förenkling, hvilken, enligt Utskottets
öfvertygelse, ganska betydligt skulle underlätta minnet för tillämpningen
af Författningen, vunnes genom att sammanföra alla handlingar eller
Bih, till R, St, Vrot, i834. 5 Sami. i A fdel. 5
6:te Iiäftei,
Btvillttings-Utikotttts Bet» ATM 13»
skrifter, hvilka då de ingifvas till eller utfärdas ifrån olika Eralietsmyndigheter
böra charteras olika, under några få hufvudbestämmelser,, till hvilka
alla öfrige kunde hänvisas. I enlighet med denna princip är den af Utskottet
föreslagne Tabell uppgjord, hvarvid utom någre smärre jemkningar
i de uti förra Tabellen utförde chartebelopp, för hvilka endast den ås yftade
förenklingens vinnande legat till grund, Utskottet ansett sig böra föreslå
att den förut föreskrifna progressiva förhöjning i charteringen af vissa handlingar,
i förhållande till arktalet, må upphöra, emedan en skrifts större eller
mindre yttre vidlyftighet ofta beror på en mera eller mindre utdragen
eller sammanpackad stil, och det synts Utskottet orättvist alt en sådan tillfällighet
skulle tillskynda en part eller sökande större kostnad; men deremot
till förekommande deraf att igenom denna förändring någon minskning
i intraden af Charta» Sigillatae-afgiften skulle uppkomma, har Utskottet föreslagit,
att hvarje ark af sådane skrifter hädanefter må charteras ungefärligen
såsom för andra arket nu är stadgadt.
För öfrigt har Utskottet ansett alt alla sådane handlingar, sorn icke
kunna charteras mera än på ett sätt, icke eller lämpligen böra intagas uti
eller hänvisas till en Tabell, som är uppställd i flere columner, ämnade
att utvisa de olika sätt hvarpå samma handling i olika fall bör charteras;
och af detta skäl hafva alla de i förra tabellen upptagne sådane handlingar
blifvit sammanförde under ett eget moment, uti hvilket dessutom införts
Gesällbref samt Tullkammarepass och Folkpass, hvilka, enligt de upplysningar
Utskottet inhemta t, väl hittils blifvit charterade till de belopp
Utskottet nu föreslagit, men icke varit i i83o års Författning upptagne.. I
afseende å charteringen af de handlingar, sorn i detta nya mom. upptagas,
har endast, rörande Pass som af Kongl. Majrt eller på Dess Nådiga befallning
utgifvas, den förändring blifvit föreslagen, att stämplade pappersbeloppet
å sådane pass, för hvilkas chartering förra Författningen lemnar en
latitud emellan 2 och i5 R:dr, måtte bestämmas till 5 R:dr, emedan ^Utskottet
anser hvarje Författning böra vara i möjligaste måtto bestämd oehs
så litet sig göra låter lemna rum för godtycklig tillämpning.
i83o års Författning. Utskottets Förslag.
4 §* 4 §•
11 :o 3:o >
Avfskiften, enär de vid Embetsverk Utgår,,
företes, der Boets hela behållning icke
öfverstigerr 5o lhdr frie &c,.
Bevlllmvgs-V t skottets Bet, K: o 13. »3
Bouppteckningar, då behållna sura- Bouppteckningar, då behållna summan
utgör: man utgör:
ifrån och med 35 till 100 . 4 ifrån och med 5o till 100 R:dr 4 sk.
Privilegier eller Tillståndsbref, med Privilegier eller Tillståndsbref till
rättighet till Bergverks, Manufacturiers, handaslöjders idkande charteras
finbladiga Sågars, Pappers- och andre med . . . 5 R:d
Bruks anläggande, Handels och han- — till anläggande af
daslöjders idkande, m. m., hvilka kun- Bergverk, Manufacturier, Sågar,
na komma under namn af privilegie- Pappers- och andra Bruk med lo.—
rade inrättningar till effecters och va- Privilegia exclusiva med .. 15.
rörs förfärdigande och förädling, charteras
efter följande classer:
Första Classen . . . 5 R:d
Andra d:o . ,10. —
Tredje d:o .. . .. i5. —
Fjerde d:o . .. ... 20. —
Femte d:o * . . 25. —
Sjette d:o . . . 3o. —
Sjunde d:o . . . 4°-
Åttonde d:o . . . 5o. — *
Allt efter som den Autoritet, hvilken
utfärdar privilegierne, med afseende
på Inrättningens vidsträckthet och
förmodade större afkastning, prof var
dem vara förmånlige.
Testamenten — — —
2:0 För egendom, sorn, efter så be- 2:0 För egendom, som, efter så be
skaffadt
förordnande, ej är med full skaffadt förordnande, ej är med eganegande,
utan endast med nyttjande derätt utan endast med nyttjanderätt
rätt öfverlåten, en fjerdedels procent; öfverlåten, en fjerdedels procent af
och bör dessutom om bevillningen icke dess värde; och —— — —
genast contant emot företeende qvitto '*-* — — *— «—
deponeras, på enahanda sätt, sorn i
afseende på bevillningens erläggande
34
Bevillmngs-Xitshttcts Bet, Nio ij.
stadgas i Kongl. Kungörelsen den 11
December 1811, borgen för stämplade
pappersafgiften ställas och bevis
derom vid Testamentets bevakande — — —- — __ —
företes, Ilärifrånbefriaslikvälejallenast företes; åliggande det vederbörande
Testamenten till makar och skylde- Domstolar, att hvarje år inom Januamän,
i rätt upp-och nedstigande led, rii månads utgång samla och till Kongl,
samt de, som icke innefatta annan för- Majrts Befallningshafvande insända alla
ändring i arfsrätt än att antingen syst- under nästföregående året inkomne bera
r tilläggas lika rätt med bröder, eller vis öfver aflemnade Löftesskrifter af
ock att arfslott jemkas, med hänseen- ofvannämnda beskaffenhet, tillika med
de dertill, att arfvinge förut bekom- förteckning, som i korthet upptager
mit förskott, hvilket skall annan arf- deras innehåll. Ifrån Charlas Sigillatas
vinge till godo beräknas, utan äfven så afgift befrias dock : a) Testamenten till
väl de testamentariske dispositioner, makar, barn och helsyskon; b) de tehvilka,
i contant eller välde, icke upp- stamentariska dispositioner, hvilka i
gå till 3oo R:dr, som de, hvilka gö- contant eller värde icke uppgå till
ras till fromma Stiftelser. 3oo R:dr samt c) de hvilka göras lill
fromma Stiftelser. .
De motiver, sorn legat till grund för de förändringar, som bär blifvit
föreslogne, äro följande:
I betraktande deraf, att vid dödsfall en mängd afgifter af flere slag
di abba boet, och i betydlig nion minska'den ofta ringa behållningen deri,
har Utskottet ansett billigt att aldeles befria arfskifte» ifrån slämpladt papper,
helst Staten i alla fall af Sterbhus uppbär en skälig afgift genom Stämpel-bevillningen
å Bouppteckningar, för hvilka Utskottet likväl al ofvan aniörde
skäl, uppsatt den minimi behållning, under hvilken charlering icke
eger runi, från 35 till 5o R:dr.
Af samma orsak, som föranledt Utskottet att bestämdt utsätta charlans
belopp till Kongl. Pass, liar Utskottet äfven velat undvika den i förra
Författningen upptagne classifieation för charteringen af Privilegier och
tillståndsbref, och som vid pröfningen häraf inhemtats, att sådane documenter
hittils vanligen charterats med 5 och aldrig med mera än i5R:dr,
har Utskottet trott ofvanstående bestämmelse af charlaebeloppet å Privilegiioch
Tillstånds-bref vara den billigaste och som närmast bibehöll medium
af hvad för dessa handlingars charlering influtit.,
Bevillnitigs-\J. sfortets Bet. Nia i3»
»5
Hvad beträffar Tillstånds-bref lill handelsidkande, så hav Utskottet
vunnit den upplysning, att sådane, åtminstone här i Slockholm, blif vit eharterade
till lika belopp med Tillstånds-bref att hålla Näring och caffe och
mera dylikt, hvarmed burskap icke är förbundet; och som Utskottet ansett
dem kunna under dennh rubrik förslås hafva de här blifvit uteslutna.
För den förändring som, i anseende till vissa Testamentens befrielse
ifrån Charta Sigillata, blifvit föreslagen, har Utskottet hemtat skäl ifrån
dess öfvertygelse att det vöre mera billigt att befria testamentariska dispositioner
till syskon ifrån denna afgift, än sådane som göras lill skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, till hvilka testamente icke kan komma i
fråga utan öfverboppande eller förnärmande af någon arfvinge i närmare
släglskapsled. För öfrigt bar Utskottet, på det control öfver fullgörandet af
de borgensförbindelser, som för chartering af Testamenten ingås, icke må
saknas, funnit nödigt att här intaga ofvanstående stadgande om Domstolarnes
skyldighet att till Kongl. Majrts Befallningshafvanda insända inkomne
bevis öfver aflemnade sådane borgensskrifter.
/. 5.
Chartering af Öppna Bref, Fullmagter , Constituiorialj
rn. m. och Afsked.
i83o års Författning. Utskottets Förslag.
Emot upphörandet af den så kallade Emot
—
Charla? Sigillatae recognilionen, skola — — __ __ ...
nedannämnde utgående expeditioner
charteras sålunda:
Adels- och. Naturalisations- Adels- och Naturalisations
bref
. . . . 'jo: — bref .... roo: —
Friherre-bref . . ioo: _ Friherre-bref . . 200: —
Grefve-bref , . 3oo: — Grefve-bref . . 4oo; —
Öppna bref hvarige- Öppna bref —. — — —
nom någon i Nåder til- — — — — — —
lägges de förmoner, hederstitlar
och föieträdesrättigheter
framför andra
undersåler, som Herrar
Riksens Råd af ålder tillerkände
blifvit . . 258: 16. — — —
5oo;
BtviUnitigi-Utskottets Bet. N:o i3.
Riddare- och Commendeurs-bref
af Kongl. Seraphimer-Orden
. . •
Commendeurs-bref af
Kongl. Svärds-Ordens
.Stora Kors . . . . I
af Kongl.Svärds-Orden j
af Kongl. Nordstjerne- > 22: 24-
Orden [
af Kongl. Yasa-Ordens j
Stora Kors . . . . J
af Kongl. Vasa-Orden
Riddare-bref af Kongl.
Svärds-Ordens Stora Kors
frie.
Riddare-bref af Ko- .
nung Carl XIII:s Orden. I
af Vår Svärds-Orden I
och Ledamöter af Kongl, v 6: 0
Nordstjerne-Orden I
och Ledamöter af Kongl, j
Vasa-Orden. /
Fullmagter:
för väre samt Hof- och Öfver-Rätters,
Collegiers, Riks-Marskalks-Einbelets,
Academie-Cancellers, Öfverstå
thållare-Embetets, J ustitias-Canccllerens,
Våre Directioners och Comiteers,
Öfver- Post - Direclenrens,
Landshöfdingars, Ståthållares, Directeurers
vid Våre Spectakler, Bejfälhafvaies,
Öfverstars, Consistoriel^
ot% andre Verks, af hvad namn det
vara n*å,s soln af Oss med tillståndsbref
iiro försedde så väl sorn Magistraters
och de flores, hvilka ega att
bortgifva beställningar och sysslor
Riddare — — — 100: —
Commendeurs-bref af \
Kongl. Svärds - Ordens I
Stora Kors . . . ) 66: 3a.
och Kongl. Vasa-Ordens
Stora Kors . . .. .
af Kongl. Svärds-Orden
af Kongl. Nordstjerneorden
......
af Kongl. Vasa-Orden ..
Commendeurs- eller
Riddare-bref af Kongl.
Svärds-Orden, hvilka, i
följd af under påstående
fälttåg skedd utnämning,
utgifvas frie.
Riddare »bref af Konung
Carl XIII:s Orden
25: —
af Kongl. Svärds-Orden \
Öppna bref för Riddare I
och Ledamöter af Kongl. \ i5:—
Nordstjerne-Orden . I
af Kongl.Vasa-Orden J
Fullmagter, Constitutorial, Protocolls
Utdrag, m. m., hvarigenom
Embeten, tjänster, beställningar och
sysslor med verklig lön vid Civile,
Mililaire, Ecclesiastique samt andre
Stater, af hvad namn de vara må,
tillsättas och bortgifvas af Kongl. Maj:t
samt Hof- och Öfver-Rätter, Collegier,
Riks-Marskalks-Embetet, Academie-Cancelleren,
Öfver-StåthållareEmbetet,
Justitias-Cancelleren, Kongl.
Directionpr och Comiteer, Öfver-PostDuecteoren,
Landshöfdingar, Ståthållare,
Directeurer vid Kongl. Maj:ts
Bevillnitigf-\Jtskottets Bet. Nio 13. vj
med lön på Stat; [Fullmagter, Constitutorial,
Protocolis Utdrag, m. m.,
hvarigenom embeten, tjenster, beställningar
och syslor med verklig lön vid
Civile, Militaire, Ecclesiastique samt
andre Stater, af hvad namn de vara
må, tillsättas och bortgifvas bör stämplade
pappersafgiften, Charlas Sigillatae-recognition
inbegripen, beräknas
till fem procent af lönen, —-
Notarii Publici,
Stads-Mäklare och
Skepps-Clarerare:
i Stockholm och Götheborg 16: —
i - de öfrige städerne 4: ~
Hbf-Rälts-Advocater och
Liqvidätions-Commissarier 5: —
Gerningsmän och öfrige på landet,
som af Konungens Befallningshafvande
försedde med antagningsbref, ej
ega löner och bär förut icke äro
nämnde ... . . . . — 24*
Förordnanden och Antagningsbevis
för Städérnes Betjente, Gevaldiger,
uppsyningsman, Lin-, Hamp-, Tjäru-,
Brad- och Jern vräkare, Pack--  hus- och Vågkarlar,Stadstjenare, Parmmätare,
Mälare, Jernbärare, Vindragare,
Åkare, Timmer-- och Murkarlar,
Fiskare, . Packare, Politie- och
Executionsbetjenle, Extra Ordinarie
Slatsbetjente med' deras vederlikar,
som ej äro borgare, då dé häfva Ion
på Stat &c. •
I
Spectacler, Befälhafvare, Öfverstar,
Consistorier och andre Verk af hvad
namn dé vara må, sorn dertill ega
Kongl. Marjts Nådiga tillstånd, så väl
som af Magistrater och de flere, hvilka
ega att bortgifva beställningar oell sysslor
med lön på Stat, böra förses med
stämpladt papper, Charta; Sigillataerecognition
inbegripen, till fern procent
af lönen. —— —
Stadsmäklare:
i Stockholm och Götheborg 20: —
i de öfrige städerne , , 5: —
Notårii Publici och
Skepps-Clarerare
i Slockholm och Götheborg 16: —
i de öfrige Städerne . .. 4: —
IIof-Rälts-Commissarier . . 5: —
Gerningsmän och öfrige på landet,
sorn, försedde med Antagningsbref af
Konungens Befallningshafvande, ej ega
löner och &c... . . . .. — 24.
Förordnandens
— —
— —- med deras vederlikar,
då de hafva lön på Stat &c.
*3 ,
Bcvillnings-TJtsict ets Bet, N:o i3.
Enär någon, sorn förut varit, elier
ar i Kronans tjenst tillägges högre
11 arnu, heder och värdighet —
Men för Doetors-bref., sorn utan
prof utfärdas ...... to: ■—
Prostar öfver egne Församl.
&c. .. • .. • •. 4' ’ ~
Afsked skrifvas på stämpladt papper
till en tiondedel af det belopp,
hvarmed den afskedstagandes Full magt
eller constitulorial å samma tjenst är
charterad, men om den afskedstagande
hugnäs med förhöjning å caractercn,
förses afskedet med stämpladt
papper till det belopp här ofvan för
caraclers-Fullmagter stadgadt är; tilläte
Vi åter deli afskedstagande att
bibehålla antingen liela eller någon del
af dess innehafvande lön, förses Afskedet
med stämpladt papper till fem
för hundrade af den lön och inkomst,
som bibehålles och efter hvilken Bevillning
beräknas.
Dock afses icke härvid de pensioner,
sorn vid &c.
I afseende på efterlefnaden af hvad
sålunda föreskrifvet är, gäller: —*
3:o Att Härads- och Mantalsskrifvare
vid aflemnandet till Consistorierne
af Vallängderne för Eeclesiaslique-beställningar,
dervid foga en uppgift ur
Enär någon, som förut varit eller
är i Kronans eller annan offentlig tjenst
tillägges — — — - —
Men för Doctors-bref, sorn utan
prof utfärdas ..... a5: —
Prostar öfver egne Församlingar
&c. ..... 4: —
Uonlraets-Prostar , . . '6: —
Afsked, då dermed inga löne- eller
pensionsförmoner följa, äfvensom då
endast sådan Pension dervid tillägges,
hvartill den afskedstagande, enligt Författningarne,
är berättigad eller för
hvars erhållande han sjelf gjort tillskott,
skrifvas på stämpladt papper
till lika belopp med Protocolis Utdrag
ifrån den Embetsmyndighet sorn.
afskedet utfärdar; men om den afskedstagande
hugnäs med förhöjning å caracteren,
förses afskedet med stämpladt
papper till det belopp här ofvan
för caracters-fullmagter stadgadt
är; tillåter Kongl, Maj:t åter af serskildt
förekommande omständigheter,
de afskedstagande att bibehålla antingen
liela eller någon del af dess innehafvande
lön, förses Afskedet med stämpladt
papper till fem för hundrade af
den lön och inkomst —• — beräknas.
I afseende — — — —
3:o Att vid aflämnandet till Consistorierne
af Vallängderne för Ecclesiastique-
beställningar bör fogas en af
Lands Contoret eller Häradsskrifvare
-
Bevillning!- Utskottets Bet. K:o 13.
39
Taxeringslängden å löneinkomsterne re ur Taxeringslängden meddelad uppför
de sistförflutna fern åren; men gift å löneinkomsterne för de sistförför
Patronella Ecclesiaslique-beställ- flutne fern åren. En lika uppgift bör
ningar inlemnas uppå skeende requi- för Patronella Ecclesiastique beställsition
af Häradsskrifvaren endast en ningar åtfölja Patroni kallelse då den
sådan uppgift å löneinkomsterne. till Consistorium inlemnas.
4:o Att Regemenlsskrifvare och 4:o Att Regementsskrifvare ock
Bokhållare genast efter erhållen un- Corninissarier genast efter — —
derrättelse om de inom Regementet —. — — — —
yppade vacancer, till Chefen inlemna
lika beskaffade utdrag ur Regementets
Taxeringslängder.
Utskottet har trott att den som erhåller en utmärkelse framför öfrige
medborgare, ehuru grundad på större förljensler, äfven bör bidraga
till den Stat, i hvars tjenst eller under hvars skydd han egt tillfälle utveckla
sin öfverlägsenhet och som gjort rättvisa deråt, i ett till en sådan
utmärkelse någorlunda proportioneradt förhållande; och då detta endast
kan ske genom en högre afgift vid sjelfva utnämningen och således blott
cn gång för alla, har Utskottet icke tvekat att tillstyrka den förhöjning i
chartan å öppna bref å Adels- Friherre- och Grefve-värdigheter samt Riddare-
och Commendeurs-bref, m. m., som förslaget upplager. Af lika skäl
har äfven chartan å Doctors-bref, som utan prof utfärdas, blifvit uppsatt
ifrån 10 till a5 R:dr. Men deremot har Utskottet ansett att Riddare- och
Commendeurs-bref, som, i följd af under påstående fälttåg skedd utnämning,
utfärdas, och utgöra en belöning för personlig utmärkelse i krig, böra
alldeles befrias från någon afgift.
Då, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, Stadsmäklare
kunde af deras befattning påräkna större förmoner än Notarii-Publici och
Skeppsclarerare, har Utskottet deraf hemlat skäl lill den föreslagne förhöjningen
i charteringen af deras Fullmagier eller Constitutorial.
Contracts-Prostars Fullmagter hafva i i83o års författning icke blifvit
åsatte någon charta. Utskottet har likväl ansett att sådane Fullmagter,
med hvilka stundom en icke obetydlig inkomst följer, böra med stämpladt
papper förses och har föreslagit beloppet till 6 R:dr, som torde befinna#
Bihang till R. St, Brot. 13 ;4. 5 Sami. 1 A fdel. Q
6*te Häftet.
3q
BevUlmngi-XJtskottets Bet. N°.o 13»
lämpligt då Fiillmagter för Prostar öfver egne Församlingar böra charteras
med 4 R-dr,
I. sammanhang med frågan, rörande chartering af Afslted, har Utskottet.
till pröfning förehaft Herr Holms ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet remitterade
motion, hvaruti Herr Holnij — sorn ej blott funnit det stridande
emot rättsbegrepp och billighet, att den som har användt sin ungdomsoch
mannaålders kraft och verksamhet i Statens eller ett allmänt Verka
tjenst, samt, för ålderdom och bristande förmåga, icke vidare kan gagna
det allmänna, skall, för att komma i åtnjutande af hvil? för sin återstående
korta lifstid från pligter, dem han ej längre kan uppfylla, betungas med
enahanda afgift till Staten, som den, hvilken med full verksamhet inträder
i dess tjenst och efter naturens ordning har en längre lefnadsbana framför
sig; nian äfven ansett detta stadgande inverka ofördelaktigt på samhällsorganismen,
i så måtto, att mången Embets- och Tjensteman, som öfverlefvat
sig sjelf och borde lemna rum åt en friskare verksamhet, funne med
sina knappa vilkor oförenligt att dyrt betala den nödiga hvilan och håller
derföre i det längsta ut, — föreslagit en så beskaffad förändring i nu gällande
Charlas SigillaUe förordning, att den Embets- och Tjensteman, som
uppnått den ålder att han, enligt lag och författningar, är berättigad till
afsked med bibehållande af lön, antingen helt och hållet befrias ifrån Chartte
Sigillalar afgift utöfver det belopp, sorn eger rum för Protocoll eller Resolution
ifrån den Embetsmyndighet, som Afskedet meddelar, eller ock belastas
med en sådan afgift lill högst en fjerdedel af hvad nu eger lum.
Utskottet har,, lika med Motionairen, ansett det stridande emot all
billighet, alt den, sorn genom Afskedet. endast entledigas ifrån en tjenst,
utan alt dervid tilläggas någre förmoner, eller att den, som genom en
längre tjensteutöfning eiler genom egna bidrag gjort sig berättigad till och
genom Afskedet endast försäkras om en pension, hvilken, enligt Förlä tillingarne
, icke kan honom förvägras, derföre skall lill Staten betala en dryg
afgift; och liar Utskottet derföre ansett sig med skäl kunna föreslå, att afsked
för sådane personer må befrias, ifrån charta utöfver det belopp, som
är stadgadt för PfolocoUs-Utdräg ifrån den Embetsmyndighet, som afskedet
utfärdar; men då någon del af lönen, af serskilde förekommande omständigheter
eller af Gunst och Nåd, vid afsked lår bibehållas, synes det icke
Vära obilligt, att derföre betalas, såsom för, fölhr.agt.
Bevilhiings-TJtskottcts Bet. N:o 13.
§•
Undantag ifrån och lindring
i83o års Författning.
Ansökningar — — —
af en livar om bokars och ekars
fällande, svedjeland och utsyning
dertill, eller om utsyning till ny
åker och äng, beteshagars intagande
och uppodlande till nybyggen,
då jemväl de i dessa fall hällne
undersökningar och vederbörandes
Utslag äro frie ifrån stämpladt
papper.
Constitutorial, hvarmed en eller annan,
likmätigt författningarne eller
serskilde Nådiga förordnanden, på
vissa år eller på behaglig lid blifvit
till någon förrättning antagen,
med Nådig försäkran om befrielse
ifrån Charta Sigillata.
Fullmagter, se Constitutorial.
Förmyndare-kammarens uträkningar å
omyndige barns medel och i allmänhet
redogörelse för förmynderskap.
.Resolutioner, Communications- och lilli
ibil iöns-.
6.
uti föregående stadgatiden.
Utskottets förslag.
Ansökningar — —
af en hvar —i —
— — till nybyggen,
äfvensom de i dessa fall hällne undersökningar
och vederbörandes
Utslag.
Utgår,
Utgår.
Förmyndare - hammares uträkningar
— — —• och i all
mänhet
förmyndare - redogörelse
med dertill hörande bilagor.
Resolutioner, Communications- och fnhibitions-,
då de ej å serskildt blad
skrifvas.
Vid denna §. har endast den hufvudsakliga förändring blifvit föreslagen,
att rubriken Constitutorial, hvarmed någon blifvit till en förrättning antagen
med Nådig försäkran om befrielse från Charta Sigillata, äfvensom ru
-
Bevillning r-V‘ skottet t Bet, N:o iX,
briken Fullraagter borde utgå. Skälet dertill bär varit att Utskottet ej genom
detta stadgandes bibehållande velat gifva anledning till någon medgifven
rättighet för Regeringen, att göra undantag, sorn icke stå; tillsammans med
den allmänna principen, att Ständerne ega beskatta sig sjelfva och således
ensamme hafva rätt att göra undantag eller lindring i beskattningen. För
öfrigt har Utskottet ansett att, till förtydligande och lättnad vid författningens
tillämpning, de undantag och befrielser ifrån stämladt papper, som i
föregående §§. under vissa rubriker och för vissa fall finnas utsatte, äfven
skulle i denna §. inflyta,. och: att således deri borde under behöriga litteris
inlagas:
Arfskifte!):,. Bouppteckningar,, då: behållne- summan icke öfverstiger 5o E:dr.
Donationer, Resolutioner derom,, när gåfvan i värde eller penningar ieke
går öfver 5o R:dr.
Riddare- och Commendeurs-bref,. sorn, i följd af under fälttåg, skedd ut11
änini 11 g’, meddelas..
Hesta mentén till makar, barn och helsyskon samt fromma stiftelser, äfvensom
sådana testomenlariske dispositioner, hvilka i contant eller värde
icke uppgå till 3oo R:dr. hvarjemte Sundhetsbevis, som af vederbörande
Quarantaines-Befälhafvare utgifva.?, hvilka, enligt Kongl. Brefvet
till Quarantaines-Commissionen i Stockholm af den 22 October i83i,
ej behöfva med stämplad t papper förses,, äfven böra: ibland de från.
Charta Sigilla ta befriade handlingar upptagas..
Vid Öfvervägandet af frågan rörande lindring i den nu fastställde
stämplade pappersafgiften för allmogen m. fl. företogs äfven en till Utskottet
ifrån Högloft. Ridderskapet och Adelil remitterad motion af Herr Svedenborg,
sorn föreslagit, att Charta» Sigillatae afgiflen må Bestämmas till lika Belopp,
ehvad de rättegångar, der slik afgift eger runi, röra en eller annan medborgareclhss;
men dä hvarken Motionairen anfört några giltiga skäl eller i
öfrigt några omständigheter förekommit, som kunnat gifva Utskottet anledning
att tillstyika upphörande af den allmogen, m. fli af ålder beviljade
lindring i> Chartae Sigillatae beviUningen- har Utskottet icke ansett sig böra
föreslå någon förändring i hvad! nu gällande Chartte SigulaUc förordning i
dalta afseende stadgar..
Bevillning!-lj t skottets Ber* AT:o j S. 3®’
§*
i 83o års Författning.
Charter ing af Contract, Köpeafhandlingar
och Förbindelser m.rn.p
emellan enskilde personer.
1:0 Arrende- och Andre Contract
emellan enskilde personer, angående
Egendomar, Hus,. Rum, Bodar,
Källare,. Tomter, Trädgårdar, Åkrar,
Ängar och Beteshagar, m. m., så på
landet som i städerne, skola, oafsedt
det sätt, hvarpå de finnas upprättade,,
jemväl om de blifvit inför vederbörande
Embetsverk och genom deröfver
meddeldt Pi otocolls-Utdrag afslutäde,
antingen skrifvas på eller beläggas
med slämpludt papper, beraknadt
efter arrendesumman, hyran eller afgå
Iden" då den i penningar utgöres,,
nemligen.*' — — —
2:0 Gertéparlier eiler Hyres-ConIract
örn fartyg till utrikes orter i
proportion af hyressumma»,.nemligen
3:o Köpe-Contract, hvarå följer
Köpebref... . . . . . .12 sk
4;o
Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref
på fast egendom å landet och i städerne,
samt å skepp och fartyg, Bruk
och Manufaclurverk , Smiden och Smi
-
7-
Utskottets förslag.
Chartering af Contract} Köpe afhandlingar
och Förbindelser rn. m.
1:0 Arrende och — —
— — — beräknadt
efter årliga arrendesumman, hyran eller
afgälden, då den i penningar utgöres,
och för kortare lid i förhållande
derefter, dock aldrig lägre än 3 sk.
Ifrån och med 1 5 till 30 R:dr 5 sköte.
2:0 Gertepartier eller Fragtslutom
fartyg till utrikes orter i proportion
af Fragtsumman,. nemligen:
3:o Köpe-Contract,. hvarå följer
Köpebref, hvarje exemplar . 12 sk.
4;o Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref
på fast egendom å landet och i städerne,
Bruk och -Manufacturverk __.
34
Bevillning!-Utskottets Ett, JV:o ix.
desiätttigheter samt Ilammarskalter, —
Frälseränta!’, Fabriker eller andra inrättningar,
med hvad -mera, som under
egande rätt föryttras och vid Domstolarne
uppbjudes eller -intecknas,
lorses med stämpladt papper efter
värdet nemligen:
Under i5 R:dr . . .
_
5 —
Ifrån och med i5 till a5
—
8 —
Pilo Pilo a5 — 5o
—
12 —
— — 5o — 70
c
34 —
— — 70 —100
—
36 —
- <— 100 — ia5
1:
— *—
— — xa5 —j5o
1:
13 —
För falla i5o . , .
1:
24 —
Oell derutöfver för hvarje
fulla 5o R:dr ....
.
12 —
jw w- — — Köpe-, Bytes- och Gåfvo-brefom
Skepp, Fartyg och Båtar af öfver io
lästers drägt, böra äfvenledes, för att
vara gällande, förses med stämpladt
papper, i förhållande till värdet, efter
ofvanstående tariff.
Är i Bytes- och Gåfvo-bref å fast Är i Bytes- och Gåfvo-bref å fast
egendom visst värde densamma ej egendom visst värde densamma ej
åsatt, beräknas charta# efter det vär- åsatt, beräknas cliartan efter det värde,
sora för egendomen vid sista Be- de, som för egendomen vid sista Hevi
lin i ngs-taxeringen blifvit fastställdt; villnings-taxering blifvit fastställdt;
och bestå Contrahenteme till Köpe- skulle åter i Bytes-' eller Gåfvo-bref
och Byles-bref hälften hvardera till å Skepp, Fartyg eller Båtar värdeSbimpladt
.papper, örn ej annorlunda summan ej finnas utsatt, charteras
derot# slntadt är. detsamma efter 16 sk. per läst; och
bestå Contrahenteme till Köpe- och
Byles-bref hälften hvardera lill stämpla
dt papper, om ej annorlunda derom
slntadt är.
Btviflmngs-TJtskottets Bet. N:6 i3.
35
6:0 Skuldebref, hvaribland äfven 6:0 Skuldebref af alla slag, godlån
till Officerares accord, löpande kände räkningar, godkände eller pro*
sedlar, godkände eller accepterade testerade vexlar och enskilde assignaräkningar,
godkände eller protestera- tioner, de må innehafvas — —
de assignationer, de må innehafvas af —• —
enskilde personer eller publike verk,
böra, då de för Domare och Executorer
uppvisas, förses med; stämpladt
papper — — — —
7:0 Prima vexlar skrifvas på stärn- 7:0 Prima vexlar skrifvas på stäm
pladt
papper efter nedanstående tariff: pladt papper efter nedanstående tariff.
Alla utländska vexlar, som inom Alla utländska vexlar, sorn —
Biket presenteras, böra med stämpladt — —
— —
papper beläggas till lika belopp, som
för Svenska vexlar stämpling är utsatt.
8:0 På Rikets Ständers eller enskilda
Banker ställde enskildas eller
privat-Bankers assignationer, depositbevis
m. m.> vare sig tryckte eller
graverade, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, skola med stämpel
vara försedde: de å 20 R:dr och
derutöfver med 4 sk. samt de under
nämnde summa med 2 sk.; uraktlå
ter
utgifvare hvad häruti anbefaldt
är, straffes på sätt i3 §. 5 morn.
stadgar.
Såsom åsyftande förändring i denna §. eller dermed eljest samman--  hang egande, blefvo vid öfvervägandet deraf följande till Utskottet remitterade
motioner företagne till profning, nemligen:
;:o Herr Prosten Hallbäcks motion, jemte Heres yttranden, i anledning
deraf, rörande ett förtydligande af nu ifrågavarande 7 §. i så måtto,
att bestämdt borde stadgas, det contract för Kyrkornes räkning icke béhöfde
beläggas med charta då deras-summa icke öfversteg de 5o R:dr som
Kyrkans Syssloman, Konungens Befallningshafvande och Biskops-Embetet
oåtsporde, ega att under året disponera; till hvilken hemställan Motionairen
36 Bevillning'-Utikottets Ber. Aila i 3.
hemtat anledning deraf, att Konungens Befallningshafvande i Malmöhus
Län, genom skrifvelse lill Dom-Capitlet i Lund, föreskrifvit alt hvarje med
Kyrka ingånget contract eller till Kyrka ingifven räkning skall skrifvas på
eller beläggas med slämpladt papper; i följd hvaraf äfven de .minsta räkningar
och qvitlencer måst med charta beläggas.
Då XJ tsko ti et likväl icke funnit någon så beskaffad otydlighet i 7 §„
att den kunde eller borde gifva anledning till en sådan tillämpning, som
Motionairen anlydt, men något skäl icke heller förekommit, alt ensamt för
contract för Kyrkornes räkning göra undantag, genom bestämmande af en
minimisumma under hvilken chartering icke må ega runi; har Utskottet icke
ansett något förtydligande af denna §. i delta afseende vara nödigt.
Skulle ändock någon ovigtig tillämpning deraf på något ställe eller hos någon
embetsmyndighet hafva egt rum, kan Utskottet likväl, på grund af 90
§. Regerings-Formen, dermed icke taga befattning; och
3:0 Herr Löwenströmn, hvarigenom föreslås att, såsom något bidragande
till fyllande af Statsverkets behof, måtte användas ett medel sorn med
fördel brukas uti andra länder och, efter Motionairens förmenande, ej heller
bär torde fela prof vet af sin goda egenskap, det nemligen, att belägga alla
löpande, så väl anvisningar å Banken, som Privat- och Hypotheks-Bankers
sedlar af hvad namn och caracter de vara må, med en stämpel-afgift till
Staten eller Charta Sigillala i proportion till anvisningens eller sedelns valeur
i likhet med vexlar. Utskottet, sorn, lika med Motionairen, ansett
detta sätt att utan den skattdragandes betungande, bereda en inkomst för
Staten förtjena ali uppmärksamhet, helst billigheten äfven syntes fordra, att
för den fördel, som hemtades af dessa myntrepresentativs ingifvande någon
afgift till Staten erlades, har af sådane skäl uppgjort ofvanstående förslag
till stadgande derom. Hvad stämpel-beloppet åter beträffar, har Utskottet
icke ansett lämpligt, att, på sätt Herr Löwenström föreslagit, bestämjna
detsamma i något gifvet förhållande till sedelns valeur, emedan derigenom
en stor svårighet vid sjelfva stämplingen skulle möta, utan har trott
att de föreslagne z:ne stämplarne voro de billigaste och tjenligaste.
§. 8.
Sker lysning för uländsk man, som Sker lysning för utländsk man *
icke är skaltskrifven i Sverige, må det — — — —
bero af personen, sorn begär lysning, —. _ — —
alt
Bevillning!-T] t skottHs Bet. Nzo i3. 37
att frivilligt erlägga de chartasbelopp att frivilligt bestämma chartaebéloppet
lian finner billigbeten fordra; dock å lysningssedel!!; dock må charlan i
att chartan i intet fall får understiga intet fail understiga En Riksdaler.
En Riksdaler. Erlägges &c. Erlägges &c.
§• 9-
Om stämpling af Tidningar.
Uti en ifrån Höglofl. Ridderskapet oell Adeln till Utskottet remitterad
motion, har Herr af RobsahmC. R. under anförande, att den stämpelafgift,
som är fastställd för allmännna Tidningarne dels vöre tryckande
och besvärande för Redactionerne, som genom den Bevillning af 5 procent
å behållne inkomsten, hvilka de i alla fall måste erlägga, voro tillräckligt
beskattade, dels såsom Statsinkomst betraktad, hade det lelet att till Staten
inbringa en alltför obetydlig summa, samt i anseende till de starka afbränningarne
vid stämplingsoperationen kosta de beskattade vida mera än hvad
Staten erhåller; — föreslagit att denna afgift må alldeles försvinna, och derigenom
allmänheten vinna den stora fördel, att, för vida bättre pris än
som nu är förhållandet, kunna hålla sig Tidningar.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl förehaft ett af Herr
Hjertas L. J.j hos Ridderskapet och Adeln i anledning af denna motion afgifvit
anförande, hvaruti Herr Hjerta, såsom en af dem hvilka Herr af
Robsahms motion närmast angick,’ afstyrkt motionen af det skäl att ifrågavarande
afgift billigt vis icke borde betraktas såsom en skatt utan hvad den
verkligen är, såsom en ersättning för postporto, samt att den i sitt nuvarande
belopp vore så jemnt afpassad alt stämpelafgiften för hvarje dags upplaga
är ungefärligen densamma eller högst obetydligt öfverstjger kostnaden
att sända ett paket af lika vigt på Diligence- eller Paketpost till en af de
orter, hvilkas afstånd ifrån Hufvudstaden kan räknas såsom ett medium af
alla Postcontorens i Riket distancer derifrån; men deremot har Herr Hjerin
hemställt, alt en underdånig framställning måtte hos Kongl. Maj:t göras angående
nedsättning i Post-Arfvodet för de Tidningsblad, som utkommo färre
gånger i veckan, så att detta kunde för ett blad af 2 gånger i veckan blifva
hälften och för ett veckoblad fjerdedelen af den vanliga afgiften.
Derjemte har, uti ett lill Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån
till Utskottet remitleradt Memorial, Nils Rersson ifrån Södermanlands
Bihang till R. St. Vrot IÖ34* 5 Sami. 1 Afi. 7
6:le Häftet.
38
Bévillmngs-Utskottets Bet, N;o i3,
Län, efter en vidlyftig framställning om nyttan af dén så kallade Tidningen
för Bönde-Ståndet, yrkat att nämnde Tidning, måtte för framtiden befrias
ifrån den vanliga stämpelafgiften.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet,
af samma skäl som föranledt Bevillnings-Utskottet vid sistförflutne
Riksdag atti afstyrka äfven då gjorde yrkanden om Tidnings-stämplingens
upphörande, trott sig icke böra föreslå någon förändring i hvad derom i
nu gällande Författning stadgas, eller att undantag för någon viss Tidning må
göras; hvarvid Utskottet, till bemötande af Herr af Robsahms uppgift om
denna afgifts obet3'dliga behållning för Staten, får vördsamlingen anmäla
att Tidningsslämplings-afgiften, enligt Riksgäids-Contorets räkenskaper, utgjort:
För år 1828 .. . . ... . 9678: 3. 6
— 1829 . • . ... . 10,404: 13. —
— i83o . . .. . . . 9449: 43* S'
.— i83i .. . . . . . 10,195: 36. 10
—■ i83a .. .
. 10,411: 9- 7
—- i833 ...... io,5öo: i5. 10
Hvaremot kostnaderne i och för stämplingen uppgått
för år 1828 till endast . . ... i5i6: 22. —
— 1829 • • • * * iöoo: — —
— i83o . , . .- . •• 1809: 4t. —
i83i .... . . i34i: 3a. 5>
— i83a . . . .. • lL97: — 10
— i833 ...... 1269: 32. 4
Hvad åter angår Herr Hjertås. förslag rörande nedsättning i arfvode*
till Postförvaltarne för Tidningarnes afsändande och utdelning, så, enär
denna afgift icke har någon gemenskap med egentliga Bevillningen, samt
dessutom tillkommit i följd af en i administrativ väg utfärdad Författning,
bar Utskottet icke ansett sig tillhöra att öfver Herr Hjertås ofvannämnda
förslag lemna något; utlåtande,.
§• i°-
1-8.3O års Författning. Utskottets Förslag.'
2:0 Ingen skall insättas i tjenst 2:0 Iiigen skall — —
eller tillgodonjuta de genom Wåre och — — r-: *— —
Bevillniiigs-TJt skott ett Bet, No T3.
Wäre Embétsmäns Bref, Full magier,
Transporter och Constitutorial elier
General-Ordres honom tillagde löne
formoner
och rättigheter, innan han — — _ innan lian
Fullmagten och Förordnandet på he- Fullmagten eller Förordnandet på behörigen
stämpladt papper upp vist, jern- hörigen stämpladt papper uppvist.
te Qvittobref, att de serskildt utgående
afgifterne blifvit erlagde.
8:0 Ordförande i Magistraten samt 8:0 Ordförande i Magistrat eller Hallden
Magistiatsperson, som i Skråem- Rätt, samt den Magistratsperson, sorn
bete förer ordet, ansvare, att Borgare- i Skråembele förer ordet, ansvare att
och Mästare-bref behörigen chartera- Borgare- och Mästarébref behörigen
de uttagas. charterade uttagas. För chartering af
Gesäll-bref ansvarar den expeditionsliafvande,
som brefvet utfärdar.
12:0 Alla Arrende- och Hyres-Con- 12:0 Alla Arrende- och Hyres-Contract
å landet skola, vid den i i3 tract å landet skola, vid den i i3
§. stadgade påföljd, senast vid nästa §. rista Mom. stadgade påföljd, vid
mantalsskrifning uppvisas och derest hvarje mantalsskrifning uppvisas och
de då befinnas &c. derest de då befinnas &c.
—
i3:o He exemplar af Hyres-Contract i3:o De exemplar
1 Städerne, som husegare innehaf- — — _
_
va, skrifvas på eller beläggas med
stämpladt papper i förhållande till den
betingade hyrans belopp, vid den i — — hyrans belopp, vid den i
i3 §. utstakade påföljd; och vare hus- i3 §. irsta Mom. utstakade påföljd;
egaren skyldig Contractet vid Man- och vare husegaren skyldig Contractalsskrifningen
uppvisa. tet vid hvarje mantalsskrifning upp
visa.
Utskottet har ansett olämpligt att i en Författning, som endast angår
Charta; Sigillatae bevillningen, lemna någre föreskrifter för controlen af
andra afgifter, samt derföre föreslagit ofvanstående förändring i denna §:s
2 Mom. De tillägg och förändringar, som blifvit gjorde i 8:de, rarte och
i3:de Mom. hafva åter varit nödvändige dels i följd af Gesällsbrefs chartering,
dels till beredande af säkrare controler för chartering af Arrende
-
4o Ecvi!!tiings-UtsfattetsB(t, Afta i3.
och Hyres-Contract samt till undvikande af tvetydighet i afseende å påföljden.
för underlåtenhet deraf..
§•
i83o års Författning.
i;o Fiscaler, Krono - Åklagare och
Gharlse Sigillatae Ombudsmän skola
vaka öfver denna Författnings efterlefnad
och brott deremot lagligen
atala.
§•
Öfverträdelse af denna Författning
profves och afdömes i den Rätt eller
Embetsverk der försnillningen eller
förseelsen gjord eller upptäckt är;
men eger Verket eller Embetsmannen
ingen domsrätt, förvises målet lill
Kämners- eller Rådstugu-Rält, der
Kämners-Rätt ej finnes, Väre Befallningshafvande
— — —
§■
4:o Allt underslef med stämpladt
papper, genom uppbärande af högre
betalning än utsatt är & c..
11.
Utskottets Förslag.
ko Fiscaler — — —
— — och öfverträdelse deraf
lagligen åtala.
12,
Öfverträdelse — —
— —< eller upptäckt är; men
eger Verket1 eller Embetsmannen ingen
domsrätt, för vises målet till Härads-,
Kämners- eller Rådslugu-Rätt,
der Kämners-Rätt ej finnes. Kongl.
Majlis Befallningshafvande — ——
i3,
4:o Allt underslef med stämpladt
papper, eller vid stämpling deraf, uppbärande
af högre betalning än utsatt,,
är &cr.
$•' »4-
5:o Underlåter utgifvare af Tidnin- 5:o Underlåter — -— —-
gar eller sådane periodiske. Skrifter, -— — — — — —■-
och Brochyrer, sorn på ofvannämde
sätt få åtnjuta porto-frihet, eller Boktryckare
hvad om stämplingen stad--
EeviUnings-XSt skottets Bet. Nio i3*
gadt är, bote 5o R:di\ Kan ej skiljas
hvilkendera dertill vållande varit, dole
dä ansvaret». ansvaret.
På lika sätt straffas ock underlåtenhet
af hvad i afseende å chartering
af Private Assignalioner och öfrige
i 7:de §. Side Mom. omnämde
mynlrepresentaliv,. föreskrifvet är.
§• r5.
Då, enligt hvad Utskottet har sig bekant, stämpling af Handlandes
egne Vexelblanquetter eger rum i Götheborg, men något stadgande om controlen
dervid ej finnes i Författningen intagit, ehuru Kongl. Majrt, genom
Nådige Bref af den io Nav. 1813 och 12 Maji 1824, foreskrifvit sättet derföre,
har Utskottet ansett att i denna §:s 1 Mora. borde inflyta, att med
stämpling af sådana blanquetter, så väl i Götheborg, sorn andre Städer,
der vexelslut göras, och en tillåtelse till egne blanquetters stämpling således
är möjlig, skall förhållas på sätt ofvanhögstberörde Kongl. Bref innehålla.
Likaledes är, i följd af den föreslagne stämplingen af Assignationer och
Privat-Banks-Sedlar, m. m., ett stadgande, angående så väl controlen dervid,
sorn ersättningen för vederbörandes besvär nödigt, hvilket stadgande Utskottet
ansett lämpligast böra i denna §. inflyta och kunna erhålla följande lydelse:
”1 afseende å stämplingen af de i 'jide §. 8 Morn. uppräknade Myntrepresentativ
iakttages: att utgifvare» inreverserar blanquelterne jemte lösen
för stämpelbeloppet till Ränteriet i Länet, hvarefter hvitstämplingen
verkställes i Lands-Contoret samt slutligen svartslämplingen af MagistratsSecreteraren
eller den Magistraten dertill förordnar, börande blanquetternes
egare hos denna sistnämnde person dem återfå emot öfverlemnande af Ränteriets
qvitto å stämpelbcloppet, h vilket qvitto directe öfversändes till Kongl.
Stats-Contoret, för att tjena till control å Lands-Contorets räkenskaper öfver
denna stämpling. Såsom ersättning för det besvär och de kostnader,
sorn. härigenom förorsakas Lands-Cönloret och Magistrats-Secreteraren må
för hvarje så väL hvit- sorn, svärtstämpel en provision af 1 r:st Banco beräknas.
Bevillning}-^ t skottets Bet. N:o ij.
:§• *6-
Hvar och en, som på credit emottager
stämpladt papper till försälj11
jag, ordinarie Domare härifrån nndantagne,
bör för det sålunda undfångne
chartasbeloppet ställa behörigen
pröfvad och gillad borgen.
På reqvisition hos Lands-Contoret
skola försäljningsmännen, genom Wäre
Befallningshafvandes försorg, kostnadsfritt
och skyndsamt få sig tillsändt
erforderligt stämpladt papper,
för hvilket dem åligger alt i Ränteriet
insätta eller till Häradsfogden i
orten afleverera den inflytande betalningen.
i
Den 3i December hvarje år bör
allt osåldt stämpladt papper hos desse
försäljningsman inventeras; Wäre
Befallningshafvande likväl obetaget,
att, när sorn helst, af förekommande
skäl och omständigheter, inventering
anställa och redovisning affordra.
Hvar och en, som på credit emottager
stämpladt papper till försäljning,
bör för det sålunda undfångne chartae-befoppet
ställa behörigen pröfvad
och godkänd borgen, hvaraf bestyrkt
afskrift till Kongl. Stats-Contoret insändes.
På reqvisition —- — —
— — erhålla — ——
talningen, månadtligen eller qvartaliter,
allt efter försäljningens större
eller mindre belopp; och må under
årets lopp mera stämpladt papper dem
icke tilldelas, än som jemt svarar emot
beloppet af de efter liand levererade
försäljningsmedlen,
Den 3i December __ —
— —
affordra,
hvarvid tillses att behållningen sammanlagd
af osålde chartor och contante
medel icke öfverstiger summaa
af försäljnings-raannens uppbördsborgen.
Bmllnings-Utikottet! Bet. N:o 13.
En eller tvänne inventeringsmän, Till verkställande af inventering
som i orten, äro boende, kunna erhålla kunna, genom af Kongl. Maj:ts Befalluppdrag
alt denna, förrättning verk- ningshafvande skriftligen meddeladt
ställa., och Böra då uppräkna och be- förordnande, som vid Inventeringsstyrka
huru mycket papper är i behåll: tillfället uppvisas och derefter RäkenInventarii
- instrumentet bör, såsom skaperne bilägges, en eller 2 ne i orverification
bifogas försäljningsmannens ten boende män utses, hvilka då skoårsräkning,
hvilken, jemte qvittencer- la uppräkna och- bestyrka huru mjrv
ne å gjorde penninge-levereringar, ket papper är i behåll: Ihventuriiinsändes
till Lands-Conloret innan instrumentet bör, såsom verification,
den j5 derpåföljande Januarii, till bifogas försäljningsmannens årsräkning,
hvilken tid all återstod för sålde eliar- hvilken, jemte qvittencerne å gjorde
tor ofelbart skall vara i ränteriet el- penningelevereringar, insändes till
ler hos Häradsfogden i orten leve- Lands-Contoret innan den i5 derpå
rerad. Uraktlåter försäljningsmannen följande Januarii, vid vite af Åtta skilfullgörandet
häraf, eller att till utsatt lingar för hvarje öfverskjutande dag.
tid insända årsräkningarne, skall så- Till denna* tid bör äfven ali återstod
dant anses sorn hade lian försålt allt för sålde chartor ofelbart vara i Rändet
stämplade papper, han emottagit, teriet eller hos Häradsfogden i orten
samt i följd deraf lian, såsom tred- levererad, vid äfventyr för uraktlåskande
med penningarnes aflemnande, tenhet deraf, att försäljningsmannen
genast af Wår Befallningshafvande anses såsom hade han försålt allt det
tillhållas att betalningen derföre er- stämplade papper lian emottagit, i
lägga och bör annan försäljningsman följd hvaraf Konungens Befallningsi
stället förordnasi hafvande genast låter lagligen indrif
va
penningarnes belopp och förordnar
i stället annan försäljningsman.
Ordinarie Domare &c. Utgår.
Uti hvarje afgifvande redogörelse Uti hvarje redogörelse bör det —
Vid. öfvervägande! af förestående 16 §. har Utskottet jemväb till pröfning
förehaft en inom Hedervärda BondeSlåndet väckt och till Utskottet
remitterad motion X Anders Nilsson ifrån Malmöhus Län, i hvilken Nils
Insulin ifrån Stockholms Län och Tuf ve Mänsson ifrån Malmöhus Län instämt,
och hvaruti yrkas, att Domare, liksom fordom, må blifva frikalladc
från skyldigheten att för deras uppbörd af Charta Sigillata ställa Borgen.
44
Bevillning!-Utskottet! Bet. N;o i3.
De skäl hvilka Motionairen för dess begäran framställt häfva varit: r:o
att Kongl. Stats-Contoret, genom Kungörelse af den i\ Mars 1882, för redogörelsen
föreskrifvit de noggrannaste controler; 2:0 att Kongl Förordningen
den 29 November 1828 emot försnillning, äfven i detta fall innefattar
de svål aste straffbestämmelser ; 3:o att 17 Cap. 8 §. Handels-Balken, vid
.yppande cessionstvist, rnedgifver förmonsrätt för innestående uppbörd till
Kronan; 4:° alt det vore förödmjukande, hardt och obilligt, att Domaren
.skall sätta sig i förbindelse hos andre personer eller sine Iläradsboer för
anskaffande af en borgen, utom hvilken lian i förberörde afseende, ej kan
uppfylla sin Embetspligt; 5:o att afven exempel kunna finnas, då Domaren
ej förmår förskaffa sig dylik borgen, hvarigenom föreskriften om dess skyldighet
att tillhandahålla stämpladt papper förlorar all verkan, likasom den
åsyftade fördelen för allmänheten; samt 6:0 och framförallt, att få händelser
skola hafva förefallit, då Staten blifvit lidande genom Domares befattning
med Charta? Sigillala? uppbörden.
Då likväl Kongl. Majit, genom Nådig Kungörelse den 27 Mars i83o,
på Ständernas egen begäran, sladgat den förändring i den kort förut utgångjie
Förordningen om Charlas Sigillatae afgiften, att Domare ålagts för det
stämplade papper dem till försäljning lemnäs, ställa borgen, i likhet med
andre försäljningsman; samt intet af de skäl, Anders Nilsson för berörde
stadgandes upphäfvande anfört, synts Utskottet af den vigt, att det kunnat
bos Utskottet verka någon öfvertygelse om rättvisan och billigheten af ett
undantag för Domare ifrån en skyldighet, sorn är ålagd andra Embets- och
Tjenstemän, hvilka äfven i följd af deras befattningar böra hålla allmänheten
ehartor tillhanda; så har Utskottet icke ansätt sig böra tillstyrka bifall lill
ifrågavarande motion, utan i det stället föreslagit uteslutande i Författningen
af allt, som haft afseende å den förut under vissa vilkor medgifne rättigheten
för Domare att utan borgen uttaga ehartor till försäljning. — De öfrige föjeslagne
förähdringarne grunda sig på Kongl. Slats-Contorets Kungörelse den
14 Mars i832, angående nya räkenskapsformulair för Charta? Sigillalae-redogörelsen,
jemte dertill hörande allmänna föreskrifter, hvilka Utskottet för
sin dél gillat och ansett böra i Charla? Sigillata? Förordningen intagas.
§. 17.
Enär allmänheten icke bör belastas Enär — •—
—
med någon serskild betalning utöfver
char
-
Bevillnitigs-\Jt slottets Bet. Nio i3«
45
cliartans belopp skall den eller de, — — — — — —.
som lill följd af antingen Embete och
tjenst eller behörigt förordnande, hafva
befattning med chartors försäljning,
ega att, af beloppet för hvad de försålt,
sig vid redogörelsers upprättande
till godo beräkna, i Slockholm fy- — — i Stockholm, hvar
ra
och i landsorterne fem procent, helst eller af hvem försäljningen verksåsom
ersättning för möda, skriftna- ställes, fyra, och i landsorterne fem
terialier, postporto, m. m. procent, såsom ersättning för möda,
skrifmaterialier, postporto, m. m.
Den för vexelblanquetter hittills
erlagde betalning af 1 procent utöfver
stämpelbeloppet, kommer likaledes
hädanefter att upphöra.
Då någon' serskild betalning för papper eller stämpel icke erlägges
vid köp af chartor i allmänhet, har Utskottet icke ansett något undantag i
delta afseende böra göras för vexelblanquetter, i synnerhet som deras tryckning
kostar Staten endast den obetydliga summan af omkring 100 R:dr
årligen, och af detta skäl har ofvanstående tillägg till 17 §. blifvit vördsamligen
föreslaget.
§. 18.
Kongl. Slats-Contorets ofvannämnde Kungörelse af den 14 Mars i832
innehåller visserligen ett förändradt stadgande angående utbyte af maculeradt
slämpladt papper; men då detta stadgande ålägger en större omgång,
mera tidsutdrägt och besvär för den, som till utbyte är berättigad, än Rikets
Ständer åsyftat och medgifvit, har Utskottet trott sig böra föreslå, att
18 J. må^ofö rändrad qvarstå.
§• 19-
2:0 I afseende å lysningssedlar 2:0 I afseende å lysningssedlar &*.
iakttages först: att alla lysningssedlar — — —
till äktenskap, jemte de såsom bevis
Bi/i, till R, St. Brot. 1834. 5 Sami. 1 Af del. a 8
6:tc Häftet.
i
46
Bcvil’nings~\Jt. kottet t Bet. -V;
dervid aflemnade Debetsedlar eller —
bestyrkta afskrifter deraf, böra af vederbörande
Kyrkoherdar och Presterskap
noga förvaras, och chartasbeloppet
sammanslås i en eller flera chartor,
utgörande samfälda summan af
alla serskilda lysningssedlarne, på
hvilka i sådant fall hvars och ens
belopp antecknas, samt ingifvas inom
Januarii månads slut det påföljande
året, i Stockholm till Consistorierne,
men i de öfrige Städerne och på landet
till Contracts-Prostarne; att, dernäst,
dessa lysningssedel' böra dervid
Tara åtföljde af en in duplo upprättad
och af Pastor eller den hans tjenst
förrättar underskrifven förteckning,
utvisande ej allenast alla under det
förflutna året inom församlingen förefallna
äktenskapslysningar, utan ock
tydligen den bevillning, brudgummen
under det förflutna året efter 2 Art.
erlagt; att vidare de till Consistorium
eller Contracts-Prostarne inlemnade
förleckningarne böra af dem med de
åtföljande debetsedlarne noga jemföras
och med underskrift besannas,
hvarefter det ena exemplaret af. förteckningen,
jemte debetsedlarne, återställes
Pastor för alt förvaras, men
det andra insändes jemte tvänne af
Consistorium eller Contracts-Prostarne
upprättade förteckningar, i Stockholm
till Wårt och Rikets Stats-Contor,
inom Mars månads slut, och i
landsorlerne till Lands-Contoren, före
påföljande Maj månads utgång, vid
yite af Tre R:dr 16 sk. för d§n så
-
Bivilluings-Utskotttts Bet, No 13.
<7
dant försummar och emot recepisse å
duplett-förteckningen, som genast återställes;
och att ytterligare Lands-Contoren
författa ett sammandrag öfver
sistnämnde förteckningar, med bifogande
af alla ifrån Prosterien inkomne
förteckningar samt lysningssedlar,
och insända dessa handlingar
med möjligaste skyndsamhet till Wårt
och Rikets Stats-Contor, som remitterar
dem till Charta» Sigillalm-Conloret,
att upprätta behörig Hufvudbok,
hvilken med tillhörande verifieationer
slutligen till Wår och Rikets
Kammar-Rätts granskningöfverlemnas.
3:0 För hvarje halft år skola LandsContoren,
inom slutet af Julii månad
af det löpande och Januarii månad
af det påföljande året, till Stats-Contoret
insända förslag öfver uppbörd
och försäljning af slämpladt papper
uti hvarje Län, samt årligen, inom
Mars månads slut, verificerad räkning
för det föregående året, vid åtta skillingars
plikt för hvarje dag, som derutöfver
under en månads tid med
desse förslags och liufvudräkningars
afgifvande fördröjes; hvarefter vederbörande
ega!, alt, likmätigt påföljande
moment, genom utsatte vitén derom
besörja; deremot hafva Lands-Contoren,
då hvad bär anbefalles blifvit
fullgjordt, samt Wår och Kronans
rätt såmedelst bevakad, att undfå a
procent af hvad inom året i Kronans
Gassa uti stämpladt pappers afgift influtit,
samt Oss och Kronan tillkom
-
— förteckningar med utförande
af cliartaebeloppens summa för hvarje
contract samt med bifogande af alla
ifrån Prosterien inkomne förteckningar
samt lysningssedlar; och insändas
dessa handlingar med möjligaste
skyndsamhet till Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-Rätt alt derstädes
granskning undergå.
3:o Inom den 3r Januarii årligen
skall Landt-Ränteriets räkning öfver
Chaitee Sigillatae uppbörden vara till
Lands-Contoret inlemnad, åtföljd af
alla till Debet- och Credit-posterne
hörande verificationer, vid vite af åtta
skillingar för hvarje överskjutande
dag; och Lands-Contorets GeneralRäkning,
för det föregående året jemte
Landt-Ränteri- och Försäljningsräkningarne,
bör vara till KonglStats-Conloret
insänd inom Mars månads
slut, vid 8 sk. plikt för hvarje
dag, som derutöfver under en månads
tid fördröjes; hvarefter vederbörande
ega, alt, likmätigt påföljande moment,
genom utsatte vitén derom besörja.
Deremot, då hvad bär anbefalles blifvit
fullgjordt, samt Kongl. Maj:ts och
Kronans rätt såmedelst bevakad, ega
Lands-Contoren att undfå a procent
samt Landt-Räntmästarne 1 procent
4*
Bevillnings-tJcskottets Bet. N:o i3.
mer, äfvensom Landt-Räntmästarne af hvad inom äret i Kronans cassa
dessutom en procent. uti stämpladt pappers afgift influtit
samt Kongl. Maj:t och Kronan tillkommer.
4:o Wårt och Rikets Stats-Contor 4:o Kongl. Majrts och Rikets Slatstillhör
att besörja om Chartse Sigil- Contor tillhör att besörja om Charl»
latae-medlens rigtiga indrifvande och Sigillatae-medlens indrifvande och reredogörelsen
derföre, samt att genom dogörelsen derföre, samt att deröfver
vitén och andra lämpliga utvägar för- låta upprätta Hufvudbok, som Kongl,
må försumlige redogörare till sine Kammar-Rättens granskning underskyldigheters
fullgörande. ställes, äfvensom att genom vitén —
De förändringar, som i denna §. blifvit föreslagne, äro likaledes föranledde
af Kongl. Stats-Contorets merberörde Kungörelse den f \ Mars i83a,
och äro nödvändiga i anseende till det genom denna Kungörelse anbefallde
förändrade räkenskaps- och redogörelse-sätt.
Då hvad sålunda blifvit föreslaget, Rikets Höglofl. Ständers pröfning
vördsamt underställes, får Utskottet tillika anmäla, att Utskottet, hvars uppmärksamhet
blifvit fästad på stämpling af kort, väl funnit, dels att föieskrifterne
derom lämpligast böra i Chartae Sigillatae-förordningen inflyta, dels
att, till förekommande af de icke tvifvelaktiga underslef, som nu ega rum
med denna stämpling, några säkrare controler i detta afseende äro nödige;
men då för behandlingen af detta ämne åtskillige upplysningar funnits nödige,
hvilkas inhemtande likväl icke ansetts böra fördröja expeditionen af
Utskottets nu afgifne Utlåtande, rörande Charlas Sigillatae-bcvillningen, är
Utskottet sinnadt att, i afseende å kortstämplingen, med serskildt Betänkande
till Rikets Höglofl. Ständer inkomma.
Åtskillige ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 3i Maji i834*
Reservationer.
Herr Grefve v. Hermansson: ”Emot det beslut, som Utskottet fattat,
att å assignationer ställda på Rikets Ständers Bank lägga en stämplings-afgift
af 4 sk. B:co, får jag härmed reservera mig, på den grund, att, så län
-
Bevillnings-Vt slottets Bet. N:o i3.
49
ge föreskrifterne för denna assignationsrätt äro sådane de nu finnas, skulle
ett sådant Leslut lända dertill, att denna assignering ovillkorligt af sig sjelf
upphörde, hvilket förhållande i min tanka skulle blifva ganska menligt för
flera landsorter.”
Herr Grefve H. v. Fersen: ”Jemte instämmande uti Herr Grefven.
Hermanssons reservation, får jag dessutom tillägga ett annat skäl, hvarföie
jag ej kunnat biträda pluralitetens beslut i denna fråga, nemligen det, att
om denna stämpelafgift skulle åläggas, borde systemet af stämpelafgift med
låga chartajvaleurer i sin helhet antagas.”
Herr Friherre Hamiltonj H. A. Af den anledning, att då Chartae
Sigillatas-afgiften blifvit förhöjd för Grefve-, Friherre- och Adels-bref, den
jemväl bort förhöjas för Caracters-fullmagter. Hvaruti instämde Herr Prosten
Bergqvist samt Herr Doctor Grevilliuss med det tillägg, att i annan
händelse, borde årlig bevillning för Caracters-fullmagter komma i fråga. Med
Herr Friherre Hamilton och Herr Doctor Grevillius förenade sig Herr Prosten
Öhrnberg och Eric Persson ifrån Gefleborgs Län, den förre under yrkande,
att i fall bevillning för Caraclers-fullmagter icke komme att åläggas,
cliartaebeloppet för sådane fullmagter skulle höjas.
Herr Friherre Kantzow: ”Då dels genom den af Ubskoltetjföreslagne
förhöjning af stämplade pappersafgiften för utnämningen till vissa värdigheter,
dels genom förslaget, att assignationer så väl å Banken, som enskilda
emellan, böra vara stämplade, en tillökning af omkring 20,000 R:dr torde
med säkerhet kunna beräknas å denna inkomsttitel, har jag ansett, om ej en
motsvarande, åtminstone någon, nedsättning af ifrågavarande beskattning
i andra hänseenden kunna ega rum. Och då jag utgår ifrån den grundsats,
alt all beskattning bör så litet tungt som möjligt drabba den arbetande
classen, och att både Statshushållningens interesse och sedlighetens fordrar,
det äktenskapliga förbindelser af lagstiftningen uppmuntras i stället för att
försvåras; så och enär jag finner båda dessa grundsatser öfverträuda genom
stadgan dfe t af stämplad pappersafgift å lysningssedlar för allmogens söner
eller drängar, samt alla sådane, hvilka icke betala bevillning för förmögenhet,
har jag ansett mig böra anmäla min reservation emot Utskottets förslag
i denna del och tillstyrker alt lysningssedlar till äktenskap för sådane
personer, hvilka ej erlägga bevillning för lön eller förmögenhet, framdeles ej
må med. stämpladt papper beläggas.” ■
Herr Prosten Nibelius: ”Emot Utskottets förslag att beräkna stäm
plade
pappersafgiften å fullmagter för Contracts-Prostar till 6 R:dr, reserverar
jag mig. Då Centracts-Prostarne innehafva en Ordinarie tjenst,
So
Beuillnittgt-X] t skottet: Bet. N: o 13 •
för hvilken Ion på Stat är anslagen, tyckes det vara klart, att fulhnaglen
å dessa Ijenster bör cliarteras efter enahanda grund, som för tjenster i allinänhet
bestämd är, nemligen med 5 procent af lönens belopp. Till följa
häraf synes det serskilda stadgandet om chartcebeloppet å Contiacts-Prostarnes
fullmagter helt och hållet böra utgå.”
Herr Prosten Bruzelius: ”Uti 2.’dia afdelningens af Höglofl. Bevillnings-Utskottets
Betänkande, angående Charlse Sigillatae afgift, §. 7 morn. 8
förekommer följande: ”På Rikets Ständers eller enskilda Banker ställde
enskildes eller Privat-bankers assignationer, Deposit-bevis, m. ni., vare sig
tryckte eller graverade, af hvad namn och beskaffenhet det vara må, skola
•med stämpel vara försedde. De å 20 R:dr och derutöfver med 4 sk. samt
de under nämnde summa med 2 sk. Uraktlåter utgifvare hvad häruti anbefaldt
är, straffes på sätt i3 §. 5 mom. stadgar.” —• Vid ofvannämnde
stadgande tager jag mig friheten göra följande anmärkningar:
i:o Alla Pri val-banker äro för sin rörelse beskattade efter 11 Art.
3r) §. Bevillnings-förordnmgen af i83o med 5 procent af den utdelning,
som icke öfverstiger 6 för ioo:de; och för hvad derutöfver utdelas, erlägges
bevillning med 10 procent. Att samma stadgande intages i den Bevillningsförordning,
som hädanefter kommer alt blifva gällande, anser jag för
afgjordt. På grund häraf och i följd af den tryckta redogörelsen för Skånska
Privat-bankens inkomster och utgifter för år i833 betalte samma Bank i bevillning
till Kronan, för nämnde år, G36 R:dr 8 sk. Banko. Jag tviflar
icke, att ett lika förhållande inträffat med Wermländska Banken. Då
dessa Inrättningar således redan en gång blifvit beskattade, anser jag billighet
och rättvisa fordra att det dervid förblifver.
2:0 Då enskilda Banker blifvit på allt sätt uppmuntrade, så väl genom
Kongl. Ma[:ts Nådiga Kungörelse af den i4 Januarii 1824, utfärdad
på Rikets Ständers underdåniga tillstyrkan, som gencm Lagen för Rikets
Ständers Bank af den 1 Mars ‘i83o §. 6; då dylika inrättningar äro ämnade
alt i Rikets serskilda provincer förskaffa åkerbruk, handel och näringar
nödigt förlag, utan oskäligt stegrade interessen eiler Commissionairers aflönande
och andra dermed förknippade olägenheter på aflägsna trakter; då genom
brist på räntebärande papper, hvarpå Privat-bankernas vinst i andra länder
är grundad, enskilda Banker i Sverige äro nödsakade alt hålla betydliga
cassör för dagliga invexlingen af sina assignationer, hvilket tillräckligen intygas
deraf, att de inrättade Privat-bankerne hittills knappast kunnat lemna
6 procent i årlig utdelning till Aclie-egarne; så är det klart, att om en
dylik dubbel beskattning skall åläggas dessa inrättningar, är all möjlighet
Bivillningi-Utikottets Bet. f^:o 13.
Sl
afsk uren så väl för nya Bankers uppkomst, som för fortfarande af de redan
existerande.
3:o Då nästan alla Provincer högt yttrat sin önskan, att till räddning
för det skuldsatta jordbruket få inrätta Ilypotheksföreningar, hvilkas bestämmelse
äfven ar att utgifva löpande papper, så torde dessa icke kunna befrias
ifrån stämpelafgift, om Privat-bankérnas dermed beläggas, hvaraf måste
följa, alt en sådan afgift äfven skall blifva ett betydligt hinder för alla
dessa af allmänna rösten så högt påkallade inrättningar.
I följd af dessa skäl får jag bestrida åläggandet af all stämpelafgift
på enskilda Bankers assignationer eller depositions-bevis, såsom upphäfrahde
till en stor del möjligheten för deras tillvaro; men får i stället föreslå, så
vida llöglofl. Utskottet skulle finna det kunna förenas med de skuldsattas
fördel, att alla lånereversal utfärdade så väl till Rikets Ständers Bank,
som alla Disconter, Piivat-banker samt andra allmänna Verk, belädes med
en passande stämpelafgift, hvilket skulle till Kronan inbringa vida större inkomst
än den, som på enskilda assignationer och depositions-bevis blifvit
af afdelningen föreslagen. Jag får ock föreslå en stämpelafgift af 1 sk.
E:ko på hvarje kortlek.
I händelse Höglofl. Utskottet skulle, oaktadt nu anförda skäl, besluta
stämpelafgift^ åläggande på de nämnde assignationerne, så får jag bestrida
all tillämpning deraf på de redan inrättade Privat-bankerne, såsom stridande
emot de för samma Banker af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästade Utlånings-Reglementen,
enligt hvilka desamma erhållit rättighet att utgifva
bevis för contanta depositioner, utan att något villkor dervid blifvit fästadt
om stämpelafgift, öfvertygad derom, att ett alldeles nytt stadgande, rörande
detta ämne, icke kan erhålla någon retroactiv verkan.”
Herr Grapengiesser: ”Kortstämplingen anser jag ej böra uti Charlas
Sigillatae Förordningen blifva bestämd, af det skäl, att som icke kort förses
med Chartte Sigillatae stämpel, utan med Bevillningsstämpel, så synes deraf
tydligen följa alt ingenting uti förstnämnde Förordning bör omnämnas
eller bestämmas, än sådant som med charlfestämpel förses.”
51
Bevilltiiugs-Utskottet: Memorial Nio 14.
N:o 14.
Ankom till Exp.-Utsk. den II Junii.
Memorial, med anmälan, attj sedan 2:ne Stånd stannat emot 2 i
frågan, huruvida den af Herr Grefve Cronhjelm väckta motion
angående reglering af Städernes Tolag borde af BevillTiings-Utskottet
handläggas, handlingarne i målet blifvit till
Constitutions- Ut skottet öfverlemnade.
Sedan Bevillnings-Utskottet, efter erhållen remiss från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, å en af Herr Grefve Cronhjelm, O. A., väckt motion
om reglering af den till stapelstäderne utgående Tolag, förklarat denna fråga
icke vara af sådan egenskap att den kunde af Utskottet till pröfning upptagas
samt derföre samma motion i Memorial N:o 9 återlemnat; så hafva,
enligt ankomne Protocolls-Utdrag, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda Bonde-Ståndet, med ogillande af Utskottets ofvannämnde Memorial,
återremitterat målet till Utskottets handläggning, hvaremot Högvör-*
dige Preste-Ståndet bifallit Memorialet samt Vällofl. Borgare-Ståndet lågt
detsamma till handlingarne; och då således i frågan huruvida detta mål
borde af Bevillnings-Utskottet beredas, 2 Stånd stannat mot 2, så har Utskottet
öfverlemnat handlingarne till Constitutions-Utskottet, som, med stöd
af 44 §• 3 mom. Riksdags-Ordningen, i detta fall eger afgöra hvarthän målet
bör förvisas; hvilket härmedelst Rikets Höglofl. Ständer vördsamt liilkännagifves.
Stockholm den 7 Junii i834-
STOCKHOLM, i834> hos J. A. Walldcn.
JJev illnin^Ts Utskottets Utlåtande N:o 15.
4J
1
K-o i5.
Ank. till Exp. Utsi. den 26 Jrinii.
Utlåtande} i anledning af de vid Belänkandet om grunderne
jör den blifvande Allmänna Bevillningen gjorda anmärkningar,
T ill BevillningbUtskottet hafva samtlige RiksStånden återremitterat
Betänkandet JN:o 5, angående grunderna för den blifvande Allmänna Hevi
Ilningen; hvarvid åtskilliga anmärkningar blifvit framställda, hvilka, i
anseende till deras olika beskaffenhet, Utskottet, för tydlighetens skull,
trott sig böra ordna och sammanföra uti följande hufvudpunkter,
nemligen:
i:o De yttranden, som afse återupp]ifvande af 1810 års Bevillning.*
System; äfvensom den deruti föreslagne förändring, att i stället förbehållen
inkomst, taxeringen skulle ske efter Bruttoinkomst.
a:o Anmärkningar mot de af Utskottet föreslagne hufvudgrunder för
Allmänna Bevillningens utgörande, jemte åtskillige Ledamöters, i sammanhang
dermed, framställde yrkanden, orri nödvändigheten, att, till fyllande
af StalsVerkets behof utöfver de ordinarie inkomsterne, företrädesvis
anlita ilen indirecla beskattningen genom Tull-, Post-, Charta-Sigiilataocli
brån vins brännings-medlen.
3:0 Åtskilliga förslag rörande pérsönliga skyddsafgiften, nemligen:
a) att denna afgift malte alldeles upphöra; b) att densamma bör beräknas
såsom bittils, från fyllda 17 år; c} att den borde utgå progressivt i
nion af olika villkor och förmögenhet; samt d) att den i allmänhet bör
minskas eller nedsättas.
4:0 Angående ifrågasatt direct beskattning å Capital;
5:o Anföranden till stöd för yrkad beskattning genom bevillning:
å såkallade öfverflödsartiklar, och b) för Caracters-fullmagter; samt
6:0 Framställningar om en i vissa fall förhöjd progressiv afgift för
årlig inkomst, fastigheter och rörelse samt arfsmedel; om nedsättning i
faslighets-bevillningen till 1 Rdr per mille; om förhöjda afgifter å fastigheter
och rörelse i Städerne, samt om lindring i bevillningen för vissa
orter, med mera, hörande till fördelningen och det' Beglementariska.
Bilt, till B, St, Prot, 183 i. 5 Sami. t dfd. j
7 :de Häftet,
BevillningUt slottets Utlåtande Nio 1$.
Innan Utskottet ingår i hufvudsakligt Utlåtande öfver anmärkningarne
mot ifrågavarande Betänkande, föranlåtes Utskottet, i anledning af ålskillige
Ledamöters förmenande, att, på sätt Utskottets ena Ledamot, Herr
Grefve H, v. Fersen, uti sin vid Belänkandet fogade Reservation, yrkat,
Utskottet bort i ett sammanhang tram lägga förslag lill grunder för så väl
Allmänna Bevilluingen, som ock Post-, Tull-, Charta-Sigillala- och bränvinsbränningsafgifterne,
vördsamt upplysa: att Utskottet, emot föreskrrfterne i
70 §. RegeringsFormen och 3r §. Riksdagsordningen ej fnnnit sig tillständigt,
att uppehålla Betänkandet om gruhderne för allmänna bevilluingen,
intilldess förslag till de öfrige, ofvan omförmälde bevillningar, hunnit
utarbetas; att, enär dessa senare heviIlningar dessutom äro af den skiljaktiga
beskaffenhet niet allmänna bevilluingen, att några förslag till grunder
för dem ej kunna afgifvas, utan att på samma gång afgifterne till
ziffran bestämmas, det alltså ligger i sakens natur, att dessa BevillningsTitlar
fordra serskild behandling, och att förslagen deröfver måste i ett
mera fulländadt skick till Rikets HöglolL Ständer afgifvas; att Utskottet
likväl, af detta behandlingssätt ingalunda anser sig förhindrad t, alt lämpa
den allmänna eller serskilda bevilluingen efter Statens behof, sedan beloppet
af de öfrige Bevillnings-Titlarne blifvit utrönt, hvilket Utskottet
ock trott sig hafva bestämdt antvdt, då det i frågan om personliga
skyddsafgifteiT, yttrat: ”att, i händelse vid bevillning ens fördelning,
någon utväg til1 nedsättning möjligen visade sig, såsom följd antingen
af förhöjd bränvinsbränningafgift eller af andea orsaker,
Utskottet vore betänkt, att i första rummet föreslå användandet
af en sådan nedsättning til minskning i sky ddsafgiften, som
kännbarast träffar de jordbr åkande, arbetande och mindre bemedlade
samhälIsCLassemealt Utskottets pluralitet följakteligen i denna
punkt sammanträffat med Herr Grefve von Fersens åsigler, liv lk 1 äfven
öfverensstämma med Utskottets deruti, att Herr Grefven icke föreslagit
några nya grunder för den såkallade Allmänna eller serskilda Be. v ritningen;:
hvaremot Herr Grefven egentligen, genom begagnandet af en annan
form för ärendenas behandling, synes hafva funnit utvägar lill lindring
i den directa beskattningen; att för öfrigt de af Utskottet såsom ännu
mest tjenlige- ansedde grunder för allmänna bevilluingen, vid tillämpningen
kunna lenina rum för en mycket nedsatt eller lindrig beskattning,
i fall omständigheterne det medgifva, men att, då sådant först sedan Rikets
S auder gudkänt dessa grunder, och Jemlikt 62 och 70 Rege
-
BevillningsUlskoltcts Utlåtande N:o i5.
3
ringsFormen samt 3o oell 3i §.<§. Riksdagsordningen pröfvat StntsVerkets
behof och fastställt bevillningssummans belopp, kan komma i fråga, och
Utskottet derefter blifva i tillfälle att lill Rikets Ständer afgifva beräkningar
öfver alla BevillningsTitlarne i ett sammanhang, Utskottet förmodar
sig nu hafva tillräckligen utvecklat skälen, hvarföre Utskottet icke kunnats
afvika från den allt hillils följda, i Utskottets tanka alldeles grundlagsenliga
ordning för ärendenas handläggning.
I den ordning, som dels det klandrade Betänkandet och dels den
vidtagne uppställningen af anmärkningspunkterne föranleda, förekommer
nu lill besvarande frågan om återgående till 1810 års BevillningsSystem,
uti hvilket en Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Ilerr Friherre
Jacob Cederström,) förmält sig hafva, genom väckt motion, föreslagit
den förändring, att, i stället för behållen inkomst, skulle beräkningen
ske efter bruttoinkomst, emedan den, i Herr Friherrens tanka, vore
lättare att beräkna, än den behållna, såsom beroende af hvars och ens
sätt att classificera sin inkomst; hvarjemte Herr Friherren, sorn förment
det Utskottet borde taga något närmare kännedom af förhållandet med
1810 års grunder, än som skett, då Utskottet icke velat ingå i någon egentlig
vederläggning om olämpligbeten deraf, vidare anfört, bland annat;
att det vore i hög grad angeläget vidtaga sådane beslut rörande beviliningen,
att successive alla afgifter, hvilka ojemnt trycka, blifva afskaffade; att
inkomst-beloppet är den norm, efter hvilken afgifterne till Staten böra
bestämmas; att, sedan inkomsterne äro beräknade, kunna Ständernes Fullmäglige
i Banken och Riksgäldskontoret beräkna huru stor procent skulle
betalas, samt att, om någonsin Sverige skall kunna öfvergå från en 0-  jemnt fördelad beskattning på jorden, till ett förnuftigare BeskaltningsSystem,
måste man frångå en sådan bevillningsgrund, som den närvarande,
hvarigenom man det ena året har stora öfverskott och ett annat kan
hafva brist.
Ulan afseende derpå, att Herr Friherre Cederströms nyssnämnde
motion ej blifvit lill Utskottet remitterad, har Utskottet tagit kännedom
så väl af den deruti yrkade beskattningsprincip, som hvad i öfrigt kunnat,
uti mer eller mindre mon, tjena Utskottet till vägledning i ämnet;
men sådant har likväl icke föranledt Utskottet att lemna företrädet åt ett
beskattningssätt, som, i Utskottets tanka, icke är användbart, äfven med
den af Herr Friherre Cederström föreslngne förändrade beräkning af
bruttoinkomst, så länge ej hela beskattningen utgår i Bevillningsform,
4
BcvillningsUisJioUets Vdalande N',o 15.
Opålitligheten af de skatlskyldiges egna uppgifter och den deraf följande
osäkerhet i Controlen å inkomst-beräkningen, hvilken i hög grad försvåras
genom de mångå in natura praeslationer eller tjenstbarhet ér som vidlåda
jordbruket, skulle, vid tillämpning af delta System, i allt fall genom
en omgång återföra till beskattning af den synbara förmögenheten, då Taxeringsmännen
hvarken kunna granska eller utsätta en Medborgares, beskattning
underkastade inkomst, utan att förut antingen hafva uppsökt
Capitalvärdet å hans egendom, eller ock dervid, efter eget godtfinnande,
förfara. Utom dessa med liera olägenheter, sorn åtfölja Systemet, lärer
ej få förbises de mångfalldigt ökade och ganska tryckande municipul-bestyr,
som deraf uppkommo, till egenskapen af desto obehagligare art, sorn,
om ej ändamålet skulle alldeles förfelas, de förutsatte nödvändigheten alt
med uppmärksamhet följa äfven sådane föremål, som ligga inom den enskilda
verksamhetens krets; hvadan Utskottet, som, af Herr Friherre Cederström
dertill uppmanadt, nu ej kunnat undgå, att sålunda vidröra
Systemets brislfälligheter, ehuru desamma vid flere Riksdagar redan blifvit
klart och tydligt ådagalagde och insedde, får, med åberopande af hvad
Utskottet härom uti Betänkandet N:o 5 förut anfört, ytterligare
vördsamt
afstyrka antagandet af iSio års Bevillningsgrnnder, med eller titan
den deruti af Herr Friherre Cederström föreslagna förändring.
Såsom anledning lill klander mot de af Utskottet föreslagne hufvudprinciper
och deras utveckling i betänkandet, hafva flere Ledamöter anfört,
bland annat, att Utskottet förbisett förm o lien af den indirecla beskattningen,
och en Ledamot inom Högvördige PresteStåndet har till och
nied gått så långt, att han ansett Utskottet hafva felat deruti, att det icke
hyllat en sanning, hvilken icke blott inom denna, utan inom de fleste
Representationer, gör sig allt mer gällande, att nemligen den indirecla
beskattningen har många och stora fördelar framför den directa , och att
man således till beredande af landets och hufvudnäringarnes uppkomst
bör söka, så mycket möjligt är, åstadkomma den senares förminskande,
i samma nion man för Slatsbehofvens fyllande måste öka den förra.
Utan att vilja bestrida rigtigheten af denna-grundsats, får Utskottet
endast vördsamt fästa uppmärksamheten derpå,' alt någon fråga om den
indirecla beskattningen, uti förenämnde betänkande icke egt rum, af det
undade skäl, ali delta betänkande inskränkte sig till grunderne för den
BevillningsUtskottets Utlåtande N:o 15.
i
Lefvande Allmänna bevillningen. De indirecta heskatlnings-titlarne utgö”
ra föremål för serskild behandling, och Utskottet skall dervid ej underlåta,
att å den inom RiksStånden yttrade opinion om den indirecla beskattningens
företräden framför den directa, fusta allt det afseende, sorn
med rättvisa och billighet kan förenas.
De anmärkningar, som i öfrigt träffat principerna för Allmänna Reydin
ingen, innefattas hufvudsakligen uti klagan öfver en ojemn fördelning
af denna beskattning, isynnerhet på jorden och rörelsen, hvartill någre
Ledamöter, i afseende på jordvärdet, uppgifvit såsom äfven bidragande
orsak, att minimi-tariffén lägger hinder i vägen för en billig jemnkning
af hemmanens värden.
Utskottet, som noga öfvervägat allt hvad de med återremisserne
föl jäktige handlingar innehålla, har likväl icke funnit någre sådane skäl
deruti anförde, som kunnat förändra Utskottets öfvertygelse, att de nuvarande
beviliningsgrunderne äro de mest lämpliga, hvilken öfvertygelse
vunnit ytterligare bekräftelse deraf, att inom hela Representationen något
mera ändamålsenligt beviilnings-system icke heller vid denna Riksdag
blifvit uppgifvet,
Någon mera allmänt tillämplig, billigare och mera jemn t träffande
grund, än afgift efter det verkliga egendomsvärdet, lärer väl ock svårligen
kunna bestämmas; -och hvad i sammanhang härmed angår minimitariffen,
så har Utskottet af erfarenheten icke kunnat finna, att denna tariff
medfört någon olägenhet, enär fastighetsvärdet i flera Län öfverstigit
tariffen, ehuru densamma från början blifvit uppgjord efter de värden,
som Taxeringsman åsatt fastigheter på -Landet, utan någon dylik inskränkning,
och fastighetsvärdet dessutom, sedan iSaä års Riksdag, nästan allmänt
undergått den då medgifna jemnkning och nedsättning.
I afseende åter på afgifterne forlön och rörelse, så äro dessa afgifter,
isynnerhet för den senare3 i mer eller mindre nion beroende af de
skattskyldiges egna uppgifter, och för öfrigt, likasom hemmansvärderingen,
ankommer bevillningens jemna fördelning i hufvudsaklig måtto på en
noggrann verkställighet af föreskriflerne i RevillningsStadgan,
Der dessa behörigen iakttagas, förspörjes sällan någon klagan, och
blan d bevisen härföre, torde förtjena någon uppmärksamhet, att i flere
Län, endast några få besvärsmål vid de årliga PröfningsComiteerne varit
anliängige. Då missbelåtenhet yppats, bär sådant vanligen haft sin
BevillningsUtskottets U.låtande N:o ig.
grund, ej uti sjelfva BevillningsSystemet, utan i sättet för utöfningen af
dea beskattningsrätt, som ytterst tillkommer sjelfva folket.
Utskottet, sorn ej mindre af förenämnde, än de uti Utskottets ifrågavarande
betänkande anförde skäl, vidblifver det förslag lill bevillningshufvudgrunder,
som derutinnan blifvit framslälldt, skall likväl icke underlåta,
att vid bevillningens fördelning å de olika föremålen för beskattning
samt vid uppställningen af förslag till det Reglcmentariska, omsorgsfullt
begagna den ledning, som af erfarenheten i ofvanberörde hänseenden,
jemte åtskillige till Utskottet öfverlemnade motioner, kunnat hemtas.
Och beträffande Herr Cederschjolds, inom Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
mot Redaclionen i betänkandet väckte anmärkning, att Utskottet,
pag. 9, tillstyrkt Rikets Ständer att bifalla på förhand hvad Utskottet
framdeles ämnar föreslå; så torde den värde Ledamoten finna sig belåten
med det förtydligande Utskottet nu lemnar, att Utskottet med de af honom
klandrade uttrycken, haft för afsigt, att hos Rikets Ständer reservera
sig rättigheten, att vid tillämpningen föreslå behöflige förändringar,
förklaringar och tillägg uti i83o års BeviliningsStadga, hvars
liufvudgrunder, nemligen personlig skyddsafgift, samt afgift å synbar
förmögenhet eller inkomst, Utskottet, med nämnde förbehåll,
till bibehållande föreslagit, och härmed ytterligare yördsamt
föreslår.
Beträffande härefter anmärkningarne vid de partiela grunderna för
bevillningen, och dervid först i afseende på' persoidiga skyddsafgiften,
hvars framflyttnlng från 17 till 18 år, blifvit utur olika synpunkter ogillad,
i det man dels ansett denna afgift böra vidtaga vid samma tid, som
hitintills, emedan mantalspenningarne blifvit föreslagne, att först vid 17
års ålder erläggas, och det syntes vara lämpligt, att de båda personliga
afgifterne börja vid samma ålder, dels antagit, att, 0111 å ena sidan erfa
renheten
visat, det ynglingar nu för tiden i allmänhet ej äro fullt arbetsföre
förr, än vid 18 års ålder, man likväl å andra sidan borde medgifva
stt ju senare barnatvånget lossas, ju längre ligga de föräldrarne till last;
samt derförutan blifvit yrkadt, ej mindre alt skyddsafgiften måtte alldeles
upphöra, och sådane personer, som af sin arbetskraft ega utkomst, påföras
serskild bevillning efter taxation i olika classer, i nion af deras olika
arbetsförmåga, än ock, alt denna afgift, om den nödvändigt måste bibehållas,
borde beräknas progressivt, och dessutom i allmänhet undergå betydlig
nedsättning; så, enär Utskottet, under förutsättning, alt skyddsaf
-
ffevilliting.sU
7
giften hvarken kunde eller borde alldeles upphöra, ansett den likväl icke
riittsenligt böra vidtaga förr, än arbetskraften blifvit fullt utbildad, eller
vid den ålder, dä man egentligen, i afseende på förmågan att försörja
sig, kan anses inträda i ett mera oberoende samhällsförhållande, uti hvilken
åsigt Utskottet ej funnit sig vara vederlagdt, samt hvad angår den
nppgifne fördelen af skyddsa (giftens; beräknande från samma tid som
mantalspenningar lie, det ej tillkommer Utskottet att deröfver meddela något
yttrande, enär de senare icke äro af bevillnings natur,
kan Utskottet icke heller frånträda sitt förslag om skyddsafgiftens
utgörande från fyllda 18 år,
hvarvid Utskottet, i afseende pä de, synnerligen inom Hedervärda BondeStåndet,
i öfrigt föreslagne flera förändringar uti beiäl:ningen af skyddsafgiflen,
skolat vördsamt anmäla, att pröfningen deraf först vid bevillningsgrundernes
tillämpning och bevillningens fördelning kan egir rum.
I fråga om direct beskattning å Capital, och i sammanhang dermed
Erik Nilssons' från Norra Jemtland motion, angående förändring i bestämmelsen
om bevillningsafdrag å ränta för skuld, liar en värd Ledamot
inom Högvördig» PresleSiåndet beklagat att Utskottet ej förmatt utfinna
ett ändamålsenligt sätt till nämnde beskattning, under yttrad förmodan,
att vid många tillfällen Capitalistens egen uppgift eiler bans lefnadssätt
samt, vid andra, Låntagarens anmälan eller Taxeringsmännens kännedom
om förhållandet kunna tjena lill ledning, äfvensom en Ledamot inom
Vallo fl. BorgareStåndet ansett Erik Nilssons förslag om bevillningsafdrag,
förtjena ali uppmärksamhet, såsom ett ojufäglikt sätt, att i beskattningsväg
åtkomma Capitalisten, hvilken, genom en sådan indireet räntenedsätt11
ing, skulle måhända förmås, att sjelf i industriel väg, använda sina penningar,
då dessa, genom sig sjelfve, icke voro så prodnetive*
Utskottets, i denna fråga,, redan meddelade Utlåtande, ådagalägger
nogsamt, att de till ändamålets befrämjande nppgifne, kända utvägarne ,,
icke varit af Utskottet förbisedda y fastän de, efter Utskottets bedömande,
ej funnits ledande lill åsyftad påföljd: och då Utskottet i öfrigt betvillar
att Capitalen genom den af Eric Nilsson föreslagne indrrecta räntenedsättning,
skulle blifva tillgängligare för industriel* företag, hvilket deremot
hufvudsakligen torde kunna förväntas af mera stadgade financiel*
förhållanden inom landet, sä
finnér UtskoLtet icke skäl alt frångå hvad UlskoLtet i detta afseende
redan yttrat.
8
BcvillningsUiskotUts
Hvad dernäst angår frågan om den så kallade consumtions- och öfrerflödsbeskaltningen,
hvilken, isynnerhet inom det Iiögvördiga PresteStåndet,
blifvit af flere Ledamöter hufvudsakligen utur moraliska skäl yrkad,
såsom ett återhållande medel för dem, som slå på öfvergången lill bruket
af åtskilige artiklar, hvilkas njutning, för den större delen af allmänheten,
anses skadlig; så, enär likväl, enligt Utskottets öfvertygelse, olägenlieterne
af ett sådant beskattningssält äro vida öfvervägande de deraf påräknade
fördelar, föranlåtes UlskoLtet, af förut anförde skäl,
ytterligare vördsamt afstyrka beskattning medelst bevillning å så
kallade öfverflödsartiklar.
I anledning af Herr Cederschjölds inom Höglofl. Ridderskapet och
Adelil, väckta och i Utskottets ofvannämnde betänkande besvarade motion,
om årlig bevillning å Caracters-fullmagter, har en och annan Ledamot
inom de Irenne öfrige RiksStånden yttrat, alt della beskattningsält medförde
ett nyttigt correctiv mot flärd och fåfänga; men då Utskottet icke
funnit några sådane skäl härvid anförde, som kunna verka ändring i Utskottets
på noggrann pröfning grundade öfvertygelse, alt Caracters-fullmagter
lämpligast beskatta^ genom Charta- Sigillata-afgiften derå, till hvilken
åsigt sjelfva motionairen nu mera synes hafva öfvergått; så
kan Utskottet ej heller nu tillstyrka, att för fullmagt å Caracter,,
annan Bevillning fastställes, än den, som genom stämplade pappersafgiften
kommer alt utgå.
Angående slutligen de i sjette hufvudpunkten omförraälda anmärkningar;
så, enär desse icke röra sjelfva bevilIningsgrunderne, utan endast tillämpnings-
och fördelnings- åtgärderne, föranlåtes Utskottet uppskjuta allt
Utlåtande deröfver, intilldess nämnde åtgärder komma att Rikets Högl.
Ständers pröfning underställas.
Utskottets Betänkande innehåller således en vördsam tillstyrkan, att
Rikets Höglofl. Ständer måtte bibehålla de hufvudgrunder för Allmänna
Bevillningen, sorn vid senaste Riksdag blefvo antagne och fastställde, med
undantag af personliga skyddsafgift^, hvilken nu blifvit föreslagen att
åtgå från fyllda 18 år.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den ai Junii *834*
R©—
HéviUningsV.skottels Vdalande Nio j5.
9
Reservationer:
Af Herr Grefve H. von Fersen. ”Emot det af Utskottets pluralitet,
medelst godkännande af detta betänkande, yttrade mening, att icke
anse behöfligt, nyttigt och en Utskottets skyldighet, att till Rikets Höglofl.
Ständer ingå med ett utlåtande, innehållande Bevillningsbeskattnings-systemet
i sin helhet, omfattande alla de ämnen som enligt 60 §. RegeringsFormen
med Bevillning förstås, får jag vördsamt reservera mig,”
”Den redan långt framlidna tiden af Riksdagen gör ett vidare yrkande
i denna del af ringa båtnad, helst måhända beslut angående BränvinsBe
villningen och de liesta af de öfriga beskattningstitlarne voro tagna ^iilian
Rikets Höglofl. Ständer kommo i tillfälle att yttra sig öfver systemet i
sin helhet, hvilket, jag frångår det ej, hade bort först vara afgjordt innan
man ingått i tillämpning deraf till de olika delarne. Vid innevarande
Riksdag synes mig således som för dem, hvilka i della afseende instämma
i den mening jag hyllar, endast återstod hoppet att Rikets Höglofl.
Ständer måtte till Bevilln.-Ulskottet öfverlemna hela slatsbriptsumman till
fördelning, och icke endast det belopp, som uttaxeras genom första och
andra artikeln. Måtte då blott Utskottet ej vara bundet af förut fattade
beslut i dessa frågor och pluraliteten, på sätt uti delta Betänkande finnes
uttryckt: ”ej underlåta att å den inom RiksStånden yttrade opinion om
den indirecta beskattningens företräden framför den directa fästa allt det
afseende som med rättvisa och billighet kan förenas.”
Härmed förenade sig Herr Friherre Kantzow.
Af Herr von Hohenhausen, ”Jag förnyar och åberopar min
reservation mot B evillningsUIskottets Betänkande N:o 5, i afseende å
skyddsafgiften och personal-consumtionsafgift å öfverflödsvaror, emedan
Utskottet nu oförändradt förnyar samma förslag lill grunder för den Allmänna
Bevillningen, som Utskottet i nyssnämnde återremitterade betänkande
bade föreslagit.”
Fördenskull föreslår jag vördsamligen, alt skyddsafgiften hädanefter
såsom hitintills bör utgöras från fyllda 17 års ålder, dock att en yngling
som vid 17 år saknar arbetsförmåga, och icke sjelf eger eller har förälBih.
till R. St. Trot. 1834* 5 Sami. 1 4Jd, a
rj.-de Häftet.
10
Eevillnin^iUtsliottets Utlåtande IV;o jg.
drar som ega förmögenhet, må befrias från alt denna bevillning utgöra.
Den svage har visserligen lika ja större behof af lagarnes skydd än den
friska och starka, men meddellöshet och oförmåga äro giltiga grunder till
befrielse.”
”Med orubbelig öfvertygelse om nödvändigheten af, för ett fritt folk,
att bekämpa, det med såkallade förfinade seder oftast åtföljande moraliska
sedeförderf och veklighet, förnyar jag dios Dikets Ständer vördsamt min
anhållan att en personlig Consumlionsafgift å öfverflöd matte stadgas,
nemligen:
Att en serskild artikel införes i Bevillningsförordningen, underrubrik:
personel eonsicmtionsafgift d öfverflöd,
1 §. Afgift för bruk af bränvin och inhemska
spirituosa. Afgiften •— 12, •—
2 §. Ut- och inländska spirituosa samt viner „ 1, —• *—•
3 §. Spel om penningar „ 1, — —>
4 §, Calfe, The och Chocolad, vare sig alla
gemensamt eller någondera serskildt „ *— 12, •—
”Ur en moralisk synpunkt betraktad t af Qvinnans sedesamma bestämmelse
uti samhällslifvet, tror jag ätt afgiften för bruket af spirituosa såväl
som öfvande t af spel örn penningar allenast bör påföras , mankönet. Att
förtäring af vin endast fordrar bevillning, då det brukas hemma eller för
betalning borta, emedan det i sammanlefnaden, i annat fall, kunde leda
till obehagligt tvång och förargelse. Alt böter för öfverträdelse tiilfölle
församlingens fattige med fyrdubbla beloppet af afgiften, utan afseende
på, om det en eller flera gånger förnyats. Att böterne genast af Kyrkovärdar
eller KyrkoRåds ledamöter kunde uttagas, så vida öfverträdelsens
verklighet icke bestreds, i hvilket fall, om den vid . Domstol likväl pröfvades
egt rum, oaktadt föregånget förnekande, bölerne borde fördubblas.”
”Vid uppgiften till mantalsskrifningen erfordras icke annat än uppgifva
sig enligt ofvannämde art. hel och hållen eller bestämd §. deraf.”
“Anse Rikets Ständer den af mig föreslagna afgiften uti 1 §. för hög,
må den gerna nedsättas till hälften. Skatte-beloppet är här mindre väsentligt
än den uttalade och fastställda principen, att beskatta sådant öfverflöd,
hvars begärlighet så allmänligen leder till misshushållning,, veklighet
och sedeförderf.”
”Jag är fullt och fast derom öfverlygad, att denna beskattning i talrika
bushåll skulle medföra en välgörande verkan.”
'SevillningsUlsliOltels Ullålande N-.o t5.
H
I denna Reservation instämde Herr Prosten Nibelius, samt, 1 afseende
på Skyddsafgiftens utgörande från fyllda 17 åis ålder, Herrar Prostar
Hallbäck och Hylander, äfvensom denne senare i frågan om personlig
Consiamtionsafgift å. öfverflöds-artiklar.
Af Herr Prosten Bergqvist: ”Elium jag instämt uti Utskot
tets
först afgifne Betänkande, rörande Grunderna för den Allmänna
Bevil/ningen, efter hvilka, så vida de skatter, sorn på iudirect sätt inbringas,
icke svara emot Statens behof, fyllnaden är föreslagen att utgå;
och lika med Utskottet erkänner att de, vid förra Riksdagar sedan år
1812, följda öro, då de rätt tillämpas, både rättvisa och enligt sakens natur,
de enda möjliga som kunna linnas, samt således, då Utskottet vidhåller
sitt första Betänkande, icke kan hafva något alt dervid erinra, anser
jag mig likväl, aldenstund Utskottet icke aktat nödigt att ingå uti något
egentligt svaromål på de motioner och anmärkningar, hvilka i afseende
på jordbrukets1 förmenta skattebördor och skatternas ojemna samt
orättvisa fördelning blifvit af åtskilliga representanter framställda, böra så
vida reservationsvis uttala min öfvertygelse, sorn jag anser dessa anmärkningar,
delade af så mångå och så ofta upprepade, på det högsta förtjena
att blifva undersökta och besvarade.”
”Att stora skatte-bidrag utgå af jorden, kan jag så mycket mindre vilja
bestrida, som jag fast mer tror, det snart sagdt Statens alla inkomster,-ehuru
under olika namn och efter olika omvägar, ytterst ifrån jorden inflyta;
men hvad jag, efter ett närmare eftersinnande, icke kan medgifva, det är,
att alla dessa af jordegendomar utgående onera nu mera böra betraktas
såsom utlagor eller skatt till Staten, utan såsom, hvad de egentligen äro,
en arrende-afgift till det allmänna för sd stor del af en egendom,
för hvilken köpeskilling uti Capital aldrig blifvit erlagd. Jemförelse
emellan skattefria och med grundränta belagde hemman skall tillräckligt
styrka och upplysa rigtigheten af denna åsigt. Den som vill tillhandla
sig ett fullkomligt skattefritt hemman, han måste uti köpeskillingen
erlägga jordens hela Capitalvärde; för ett ulan undantag till alla delar
lika godt skattehemman, kan hildrig hvarken begäras eller erhållas en
lika stor köpeskilling, ehuru afkastningen och alla förmoner sammanräknade
af begge dessa egendomar i sig sjelft vore fullkomligt lika. Skulle, till
exempel, alla ifrån ett skattehemman utgående onera, under hvad titlar
de förekomma, tillsammans uppgå till ett värde af 4o Tunnor Spanmål,
så svara desse, efter 5 Rdr per Tunna och 5 procent, emot ett Capital af
12
BevillningsUtskottets Utlåtande Nio i5.
4ooo Rdr. Är då värdet å ett skattefritt Säteri io,ooo Rdr, så måste ett
skattehemman, för öfrigt lika godt, meri som är behäftadt med 4° Tunnors
grundränta, endast vara värdt 6000 Rdr; och att skillnad i egendomars
värde, föröfrigt lika goda, bestämmes efter olika skattenalur, är ju enligt
med erfarenhet och sakens rätta förhållande. Den sorn nu eger 10,000
Rdr i Capital, har onekligt samma förmon, antingen han köper det skattefria
eller beskattade Hemmanet; ty i senare fallet uppbär han på de af
Capitalet öfverblefne 4°00 Rdr, efter 5 procent, en ränta af 200 Rdr,
hvarmed grundräntan liqvideras och får då lika stor behållning af skattehemmanet
som af säteriet. Eger åter köparen endast 6000 Rdr, så är
det ock likgiltigt, hvilkendera egendomen han köper; ty på säteriet blifver
han skyldig 4000 Rdr, hvarå 1 aulan är lika stor med grundskatten å
skattehemmanet, och således måste lian betala en ränta årligen af 200 Rdr,
svarande mot grundräntan, då behållningen, efter samma Capital, blifver
i begge fallen den samma och köpet af skattehemmanet lika förrnonlig
sorn det af ett Säteri, Häraf synes såsom slutsats följa, att lika litet
som den med 6000 Rdr inköpta Säteri-Egendomen, värderad lili 10,000
Rdr efter dess fulla jordvärde, kan anses bära e*ii skatt af 4° Tunnor,
svarande mot räntan af den icke betalda delen af köpeskillingen 4°°o
Rdr, lika litet kan den af skattehemmanet utgående såkallade grundräntan
få namn af skatt; utan svarar den ock emot den icke erlagda delen
4ooo Rdr af egendomens fulla jordvärde 10,000 Rdr, som dock i handel
aldrig beräknas, ulan anses den egendomen vara värd 6000 Rdr jemte
skyldigheten att ansvara för 4o Tunnor i grundränta. 'Idvar och en som
rätt vili betrakta saken och Öppet uttala hvad han inser, måste derföre bekänna
alt grundskatten, med alla de deruti inbegripne onera och praestationer,
icke mera kunna anses för skatt, än hvarje annan ränta på en Egendom,
då fulla Capitalet icke blifvit erlagdt. Utom denna upplösning
kan saken icke förklaras. Ty huru vore det rimligt, för att blifva vid
det uti en motion uppgifna exemplet, att en förståndig man skulle nedlägga
ett Capital af 10,000 Rdr för en egendom, behäftad med 5oo Rdr:s
grundränta; det vore ju det samma som att bortkasta sina penningar. Detta
är icke tänkbart, Vöre skatten eller grundräntan upphäfven, skulle en
sådan egendom betalas med 20,000 Rdr. JNTu svara 10,000 Rdrs Capital och
500 Rdr i grundränta mot samma summa; om räntan gifves till det allmänna
elter någon enskild, förändras icke saken. Delta förhållande är
eck både för Slaten och de enskilde ganska lyckligt. Den förra bekom
-
JBcviUningsUlskottets Utlåtande Nio iS.
mer sina inkomster utan någon tunga för landet; de senare hafva lättare
att tillhandla sig jordegendom, då en del af Capitalet alldrig utkrufves,
endast räntan derföre. Att söka jemna eller upphäfv a grundskatten, är således
ett företag lika onödigt som ändamålslöst, lika orättvist sorn overkställbar
t. Allt hvad som derigenom skulle vinnas, eger redan på förhand
rum, blott man vill inse det. Att i någon nion söka minska grundskatten
eller fordra eftergift i den samma, innebär ett öppet ingrepp uti egande-rätten,
således en upplösning af samhälisbanden. Ty hvarje skalteegen»
dom skalle ju derigenom stiga i-3:del eller ock hälften i värde och denna
grundskattens öfverflyttning på bevillningen skulle således blifva en orättvisa
emot Statens alla icke jordbrukande medlemmar; den skulle icke
blifva en lättnad för jorden, utan en skänk till dess nuvarande innehafvare,
som de icke böra tänkas vilja emottaga, ellef en orättvisa, som de än*
nu mindre skulle vilja begå.”
”Förliölle det sig åter så, sorn det vid första påseende synes, att nemligen
grundräntan vore en verklig skatt, hvarifrån Säteri-egaren vore heIriad,
så skulle fortfarandet af ett sådant förhållande vara ett uppenbart
och grymt gäckeri af all rättvisa och billighet, och ali vidare bevillning
af sådan jord vara ett våld. De förra Ständerne derföre, som beslutit en
af ali jord lika utgående per mille-afgift, måste således åtminstone under
en tyst förutsättning hafva utgått ifrån denna nu mer än tillräckligt ådagalagde
grundsats, alt all jord är lika beskattadf det vili säga lika,
skattefrif alldenstund räntan för den del af jordväfdet, sorn alldrig
blifvit eriagd, ej med skäl kan få namn af skatt, utan endast af arrende.
Det allmänna mäste anses såsom egare af den återstående delen af jordvärdet,
hvarföre eljest Capital skulle erläggas eller ränta tili enskilde
Creditorer. Och då således jorden icke bär egentligen någon annan skatt
lill Staten än afgifter per mille, (hvilket alla instämma uti hvad Säterien
angar, och sådant är nu förhållandet bgvisadt vara med all amian
jordegendom) huru obilligt att ens klaga deröfver, ännu mer att vilja
minska eiler upphäfva den? Dä den satsen således måste såsom grundsanning
erkännas: att ett lika Capital gifver samma behållna inkomst, da
allt annat är lika nedlagdt uti jordegendom af hvad natur den vara må,
blifver ock deraf följden, att all klagan öfver jordbrukets hetryck genom
skatter och skatternas ojemna fördelning cir mer inbillad än
än verklig} och följakteligen att de emot Utskottets Betänkande om grunderna
för Allmän Bevillning gjorda anmärkningar icke ega någon verklig
Bevillnin^s-Ulskottets Vdalande Nio 15,
grund, hvilken bevisning varit egentliga ändamålet med detta såsom reservation
framlagda yttrande. De följder, som i öfrigt häraf uppstå, och
hvilka för sakens vigt visserligen förtjena att framställas, inser en hvar af
sig sjelf, dels kunna de bär icke lämpeligén upptagas; lika så litet som
misslydningar af ett yrkande, så stridande mot den allmänna meningen,
kunna förekommas elier på förhand vederläggas. Jag har blott velat uttala
min åsigt öfver ett förhållande som härmed visserligen icke lärer få
anses afgjordt, men hvaröfver meningarne mot eller för hafva samma rätt
till allmännelighet.”
Af Herr Prosten Örnberg, ”Sorn det redan är mer än sannolikt,
att Be villningen vid denna Riksdag måste betydligen ökas,
kan jag följaktligen icke heller nu frångå hvad jag yrkat i
min reservation, som är vidfogad Bevillnings-Utskotlets Betänkande
N:o 5, angående grunderne för den Jolifvande Allmänna Bevillningen.
— I ofvannämnda reservation, hvilken jag här får ödmjukligen åberopa,
projecterar jag en consumtions- och öfverflödsafgift, äfven som jag
deri påyrkar, att en årlig afgift bör erläggas för Caractersfullmagter, hvilka
hädanefter erhållas; likväl anser jag mot ändamålet äfven svarande,
alt ofvanbesagde Fullmagter med större Charta Sigillata beläggas, i hvilket
fall den projecteräde årliga afgiften icke skäligen bör komma i fråga,
— Slutligen får jag vördsamligen anhålla, att denna min förnyade reservation
får åtfölja Högloft. BevillningsUtskottets nu justerade utlåtande i
anledning, af gjorda anmärkningar vid Grunderne för den blifvande Allmänna
Be villningen.”.
Af Herr Fältprosten Edvall: ”Då Höglofl. Bevillnings-Utskottet
icke ansett sig kunna fästa någon upmärksamhet vid de
många och vigtiga framställningar, som blifvit gjorda om be
liofvet
och nyttan af en consumtions- och öfverflödsafgift, och så
ledes
äfven uti det nu till Respective RiksStånden ingående ytterligare
granskade Betänkandet, angående grunderne för den blifvande allmänna
Bevillningen alldeles förbigått denna till Nationens moraliska och physiska
nyfödelse, ej mindre än financiela förkofran, så rika och ändamålsenliga
källa, så föraniåtes jag att ånyo i korthet reservera mig emot detta beslut,
och vidblifver så mycket hellre mina förut yttrade åsigter i denna
EcvUlningsTJtskoltits Till åt anda N:o 15.
>5
tiel, som jag icke af någon enda, som deremot talat, funnit mig vederlagd.
Jag tror icke, att en Nations hvarken moraliska eller physiska kraft
ligger uti dess många och konstgjorda behof, utan att den fastliellre
igenlinnes uti en ädel belåtenhet med sitt eget lands oskadliga alster. En
så beskaffad Nation saknar icke utvägar och tillgångar inom sitt eget område
att vid och under brytningen med en fremmande Magt göra sitt försvar
verksamt och sitt anseende förhöjdt och vidtfrejdadt. Jag tror, att i
samma nion som förbrukningsbegäret till utländskt fåfänglighetskrajn samt
njutningslystnaden af in- och utländska starka drycker, vare sig viner,
bränvin eller andra spirituosa af hvad slag och beskaffenhet som helst,
kan hejdas, skall ett friskare och friare slägte framstå, starkt i moralisk
kraft, oöfvervinnerligt i physisk härdighet,'och rikt på medel så väl till
anfall som försvar. Och om också dessa fördelar endast efter en längre
följd af år kunna förväntas, så förflyttas de oss likväl närmare, ju förr man
börjar vidtaga sådana åtgärder, som småningom kunna förqväfva det ogräs
hvarigenom de sannskyldiga odlingens och civilisationens plantor för det
närvarande likasom förtvina eller på sin hejd uppnå drifhusyäxlens utveckling
och varaktighet. Med det goda' går nästan alltid något ondt i
jemnbredd, men en sådan det godas växtlighet förhindrande parasitväxt
bör bortrensas, emedan den fräter på civilisationens rot och förslöar det
gamla redbara Svenska alfvaret. Med panisk förskräckelse har man emotsett
de vådor, sorn igenom controlerna öfver denna afgift skulle åstadkommas
och den deraf härflytande? depravationen. Jag fruktar mindre
för dessa vådor, än för de som nu förete sig, då man icke ens vågar
försöket att dagtinga med ett inrotadt förderf, utan anser sig nödtvungen
att låta det onäpst fortrasa; och mig synes det, som i sanning tiden då
borde vara inne att påtänka något medel tili motvärn. Eft sådant medel
hav jag trott mig finna uti den förut af mig föreslagna consumtionsafgiften,
sorn'borde vara störst för personer mellan i5 och a5 års ålder,
lägre från af) tili 35 år, ännu mindre från 35 till /p och minst efter 45
års ålder. Men då en del Medborgare, hvilka, blott en eller annan gång
ega tillfälle att mer eller mindre begagna något spjrituosum, skulle allt
fbrmycket förfördelas derigenom att deras belalningsbelöpp blefve lika
med de dagliga consumenternas, så kail ju en mindre tariff för dem bestämmas,
och den befarade orättvisan derigenom till det mesta försvinna.
Samma ändamål tror man sig kunna vinna på en, som. man förebär,
mindre förhatlig väg, nemligen genom förhöjd tullafgift, men denna utväg
sfi
BevillninSs-TJlsJiOllels Utlåtande fl.0 16.
är beklagligen blott ett palliativ, och säkerligen ett ibland de svagaste.
Verksammast är och blifver altid det som öppet och klart faller hvar och
en i ögonen; och sådant är förhållandet med den nu ifrågavarande öfvergods-
och consumtionsafgiflen; den skulle komma alt synas på hvarje
consuments Debet-Sedel, oell verka hos mången på samma sätt som saltet
i ögat. Jag anser således en consumlionsafgift, som också bör och kan
kallas öfverflödsafgift, emedan spirituosa alldeles icke äro nödvändiga eller
oumbärliga, högst gagnelig och välgörande, icke allenast för det Statsbidrag,
sorn af en stor del bättre lottade samhällsmedlemmar derigenom
skulle komma att utgå, och bereda en lindring uti skattebördorna för de
fattigare folk-classerna, ulan synnerligast för den återhållskraft för ölverflöds-
och njutnings-begäret som deruti ligger förvarad.”
N:o 16.
Ank. till Exp. Utsk, d. 26 Junii.
Memorial, i anledning af eli frän ConstitutionsTJtskottet till
Bevillningsutskottet ankommet ProtocollsUtdrag med afseende
ä Rikets Högloft,, Ständers olika be lut i frågan huruvida
Herr Grefve Cronhjelms, O. A., motion, angående
Städernas 2'olag bör af Bevillnings-Utskottet till behandling
upptagat.
Uti Memorial under N:o g har BevillningsUtskottet till Rikets Höglo!].
Ständer framställt de skäl, hvilka legat till grund för Utskottets åsigt
att icke kunna till behandling upptaga Herr Grefve Cronhjelms} O. A,}
motion rörande den till Stapelstäderna utgående Tolag, hvilken motion
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUlskotten remitterad. Dessa skäl grunda
sig hufvudsakligen på de Sladganden som återfinnas uti Reg.-Formens 53,
fio och 70 § §. samt RiksdagsOrdningens 3i §., hvaruti de mål uppräknas
hvilkas behandling tillkommer Utskottet, och Utskottet fästade äfven de
Évvitlnings-Utskoltcti V tilt ande jy,o ig.
: H ?.• ■ '9 \ * .r' ;. >;■"> - ■ - {> ■*-/> f •'“■'•ii ' i' ,h ■ -'■•o.,. *•’ * *> * -s -■ T \. ** .* • v-- 41
Resp. RiksSlåndens uppmärksamhet derpå, att en likartad fråga under
1810 års Riksdag varit vackt och af StatsUtskottct behandlad, samt alt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t vid sisth Riksdag
JN:o 342 gifver fullkomlig anledning att Rikets då församlade Ständer icke
ansett Tolagen såsom en med Bevillningen gemenskap egande afgift. Detta
oaktadt har Utskottets åsigt blifvit ogillad af Högloft. Ridderskapet och
Adeln, som vidhållit dess beslutade remiss till BevillningsUtskottet samt
af Hedervärda BondeStåndet, som äfven ålagt Utskottet att ifrågavarande
motion behandla, men deremot har Högv. PresteStåndet gillat Utskottets
Memorial och Vallöf!, BorgareStåndet lagt detsamma till handlingarne.
Uti detta sakens skick ansåg Utskottet, på grund af stadgandet uti 44
§. 3 mom. Riksdagsordningen, det vara Utskottets pligt, alt om ett sådant
förhållande meddela Rikets Högloft Ständer underrättelse, och att, med
öfverlemnande af handlingarne i målet lill Rikets Högloft. Ständers C011-  stitutionsUtskott, uti ProtocollsUtdray, begära detta Utskotts utlåtande och
afgörande huruvida Herr Grefve Cronlijelms, O, A.} motion borde af
BevillningsUtskottet lill behandling upptagas. På denna begäran har dock
ConstitutionsUlskottet genom Utdrag af Protocollet för den i3 dennes
förklarat att vvid öfvervägande häraf och då ofvanåberopade GrUndlags”rum
förmår att, i ett fall sorn detta, samtlige RiksStånden böra yttra
Msig under hvilket Utskott de anse målet höra, men, på sätt Bevillnings”'Ulskollets
ProlocollsUtdrag upplyser, PresteStåndet icke bestämdt yttrat
”sig om något visst Utskotts behörighet, och BorgareStåndet icke ens med-,
"delat något yttrande öfver Memorialet, ConstitutionsUlskottet icke funnit
”sig för närvarande befogadt alt afgöra hvarthän frågan må förvisas.”
.Ehuru, då oftanämnde motion blifvit till så väl Revillnings- som
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten remitterad, och tvänne Stånd,
genom deras godkännande af BeviilnmgsUtskottets memorial, redan tydligen
synts antaga att målet borde endast af OeconomieUlskottet till behandling
upptagas, samt af de öfrige Stånden Ridderskapet och Adela
vidhållit sitt förra beslut, och BondeStåndet ålagt BevillningsUtskottet att
målet handlägga, Utskottet för sin del anser frågan, i dess närvarande
skick, endast hvälfva sig emellan dessa tvänne åsigter och att ConstitutionsUtskoltet
utan vidare upplysning från Högvördige PresteStåndet och
Yällofl. BorgareStåndet kunnat densamma afgöra, får Utskottet likväl
JBiK till A. St. Prot. i83\. 5 Sami. r J/delrt. 3
j.de Häftet.
j*8
Wevillnings-ZJlikoUctt Utlåtande Ifs* 16.
grund af ConslitutionsUtskottets här ofvan intagne ProtocollsUtdrag vördsamt
anhålla
det så väl Högvördige PresteStåndet, som Vällofl. BorgareStåndet
måtte bestämdt yttrande afgifva, utaf hvilket Utskott Herr
Grefve Cronhjelms här i afskrift bifogade motion angående Städernes
Tolag hör till behandling upptagas.
Stockholm den 21 Junii i834>
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg j§34.
^tvillnin^s-TJtsTioUcli Utlåtande F\o j[
N:o jy.
Ank. till Eip. Utsk. d. 3 Julii,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid
tänkandet angående Curhus-afgiftens fortfarande,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8, angående Curhus-afgiftens
fortfarande, är, enligt ankomne ProtocoUs-Utdrag, bifallet af Högvördige
PresteSlåndet och Hedervärda BondeSlåndet, men deremot till
Utskottet ;iterrén; i lierad l från Höglofl. Ridderskupet och Adeln samt Vallo
11. BorgareStåndet.
De anmärkningar, som inom sistnämnde arne RiksStånd föranled t
ålerremiss, beslå
ensstämmelse med Herr von Iluhenhausens mot Betänkandet gjorde Reservation,
yrkat, det Cmhus-algiiten, i de Län, der sådant erfordras,
måtte få höjas med en skilling utöfver det föreslagna allmänna Maximum
af 5 skillingar, som hittills flerestädes varit otillräckligt, och hädanefter
ännu mindre skulle uppfylla behofvet, i händelse beräkningen af Mantalspenningarne
kommer att vidtaga erne år senare, än efter nu gällande
Fölfattningar; alt Curhusens cowcentrering lill Läne-Besidencen skall motverka
den nytta man deraf borde kunna vänta; att, på sätt iEric Pers•
ton frun Gefleborgs Län i sin Reservation föreslagit, man ansett Curhusafgiften
böra, efter indelning af Curhus-Distriot, betalas och användas
inom hvarje sådant district, till förekommande af förmente svårigheter,
filt, der Curhus finnas aflägsne från Läne-Residencen, undfå andel af
Gurhusmedlen efter districlens storlek; alt nödvändigheten skulle fordra,
det Curhus- och Lazurelts-medlen sammanslås för gemensamt begagnande,
åtminstone i Söderhamn, helst Lazaretls-medlen icke på långt när svara
emot Lazar-etts-palienlernes kostnader; att Herr Rothlieb, Axel Fredrik,
föreslagit en sådan förändring uti 3:dje momentet af del projeclerade svaret
å Kongl. Majrts Nådiga Proposition i ämnet, att nemligen PröfningsComileerne
borde ega, likasom hittills, laga befattning med Curhus-afgiftens
bestämmande och Eäkenskapernes granskning m. m., utan att någre
serskilde Deputerade, till kostnad för Landet, nu, mera än förr, behöfde
för sådant ändamål sammanträda; samt att Herr Modin, af den anil*/»,
till R. St. PrOt. 1 5 Sami, i Afde.ln, 3
$ de Häftet.
t BevillningsUtskottets Utlåtande Nio 17.
ledning, att Utskottet lill behandling upptagit en af J, O, Dahlberg ifrån
Vesternorrlands Län inom Hedervärda JBondeStåndet väckt och lill Utskottet
remitterad motion, om rättighet, att få använda den i Provincen
Medelpad utgående Curhus-afgift till anläggning och fortfarande underhåll
af ett Curhus i Sundsvall för nämnde Province, men en af Herr Modin
till Väliofl. BorgareStåndet ingifven enahanda motion blifvit remitterad
till Stats-Utskottet, yrkat, att Bevillnings-Utskottet, hvilket han ansett
icke tillkomma alt handlägga ett önskningsmål, som ej vore af bevillnings
egenskap, måtte lemna Dahlbergs motion ifrån sig lill SlatsUtskoltet,
för alt i sammanhang med Herr Modins motion behandlas.
Hvad nu först angår frågan om bestämmandet af ett högre Maximum
för Curhus-afgiftens utgörande inom de Län, der behofvet sådant möjligen
kunde påkalla; så, enär det hittills faslslällua Maximum af 5 skillingar,
icke allenast i allmänhet befunnits tillräckligt, ulan ock i vissa Län öfverstiga
behofvet, så att afgiften derstädes kunnat inskränkas till 3 skillingar
och derunder af hvarje persön, som betalar mantalspenningar, och
deraf följaktligen kan antagas, att, om äfven någon minskning i Curhusafgiften
uppkommer derigenom, att mantals-penningarne tilläfventyrs hädanefter
ej komma att beräknas förr än vid 17 års ålder, berörde Maximum,
sådant oaktadt, skall motsvara ändamålet,
anser Utskottet sig destomindre böra frångå hvad härutinnan
blifvit af Utskottet föreslaget, som deraf icke förefinnes något
hinder för Länen, att inom sig öfverenskomma och besluta om
de tillskott utöfver nämnde Maximum, som för allmänna sjukvårdens
besörjande finnas behöflige.
Beträffande dernäst de anmärkte olägenheterne af Cui husens concentrering
till Läne-Residencen och, i sammanhang dermed, frågan om Curhusmedlens
användande inom serskilda Curhus-district, i förhållande lill
dessas storlek, samt om Curhus- och Lazarelts-medlens sammanslående
för gemensamt begagnande; så, enär, enligt de af Utskottet föreslagne
grunder, Curanstaller obehindradt få inrättas på ett eller flere ställen
inom Länen, efter behof och öfverenskommelse, samt det i öfrigt ankommer
på Läns-Comiterades åtgärd, att tillse, det Curhus-afgiften
hlifver, i mon af hvarje inrättnings behof, behörigen fördelad och använd,
och, i afseende på Curhus- och Lazarettsmedleus gemensamma begagnande
under förvaltning af en och samma Styrelse, något annat villkor dei
-
Bevillning U skott-ts Utlåtande N:o 17.
3
Tid icke blifvit fästadt, än att Curhusens och Iaz<re(lens inkomster och
utgifter böra i räkenskapen åtskiljas och serskildt redovisas,
torde anmärkningarne i berörde hänseenden få förfalla.
I afseende på Herr Rothliebs förslag, hvilket synes utmärka, det han
förbisett, alt äfven, i följd af nu gällande Författning om Curhus-afgiftens
utgörande, serskilda Deputerade efter förra Riksdagens slut sammanträdt,
för att antingen ulse Läns-Comiteer med åliggande att årligen intill påföljande
Riksdag granska Curhus-Räkenskapen och bestämma Curhns-afgiften
m. m., eller ock, efter Deputerades godtfinnande åt Pröfnings-Comileerne
uppdraga nämnde befattningar; så lärer den anmärkta kostnaden
för Landet, att Deputerade en gång efter hvarje Riksdag sammanträda,
föga komma i beräkning, vid betraktande af fördelen, atti de Län, der
allmänna sjukvårdens ombesörjande sådant påkallar, årligen flera ofverläggningar
derom emellan Landshöfdingarne och Läns-Ombuden kunna
ega rum, då ständige Comiteer finnas organiserade; men hvilket ändamål
deremot icke vinnes genom Pröfnings-Comiteerne, som endast en
gång 0111 året sammanträda;
hvadan Utskottet ej heller kan frångå hvad Utskottet i denna
del föreslagit.
Angående slutligen Herr Modins anmärkning; så, enär J. O, Dahlbergs
motion, om anläggning af ett Curhus i Sundsvall, icke utgjort föremål
för Utskottets handläggning i annat hänseende, än så vidt den afsåg
Curhus-afgiftens användande serskildt, och utan sammanhang med Länets
sjukvård på det hela, och något hinder för Curhusets anläggning icke
möter genom de af Utskottet, för verkställigheten af Rikets Ständers beslut
rörande Curhus-afgiften, föreslagne allmänna stadganden,
lärer Herr Modins förenämnda anmärkning lemnäs utan afseende.
På ofvanniimnde och de i Betänkandet ]NT:o 8 anförde skäl, föranlåtes
Utskottet hos Högh Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. BorgareStåndet
desto hellre vördsamt hemställa, att de i nämnde
Betänkande föreslagne grunder, i afseende på Curhus-afgiftens
fortfarande, måtte oförändrade antagas, som, på sätt Utskottet
förut upplyst, detta Betänkande redan blifvit af de öfrige RiksStånden
gilladt.
Det i 5:te Morn. af de reglementariske föreskrifterne åberopade Rä
-
4
Eevitlnin^s-Utskotlcts Utlåtande N\o \f,
e
iensknps-formulaire varder härhos vidfogndt. Tvänne Ledamöters Reservationer
bifogas. Slockholm den ?.S Junii 1834,
Reservationer,
aj) af Herr iton Hohenhausen. ”Då efter ali anledning mantall»
ponningarne, sorn li i Itills erlagts ilian fyllda i5 år, hädanefter komma att
erläggas forst ifrån 17 års ålder, som StatsUtskotlet föreslagit, och då endast
de, hvilka betala mantalspenningar, äro ålagde Curhus-afgift, så skall
nämndö förändring orsaka en icke obetydlig minskning uti sistnämnd©
uppbörd, som redan 1 någre Län, med det nu utgående maximibeloppet
af 5 skillingnr, varit otillräckligt alt väl uppfylla det med Curlius-afgiftetft
åsyftade ändamål.
I det af BeVillningsUtskotfets pluralitet beslutade Betänkandet,Ht
visserligen anfördt, att i flera Län Curhus-afgiflen rnke behöfver upptagas
högre än till 3 skilling och uti ett Län endast lill 2 och ijz skilling på
person, men delta kan icke på något sätt inverka på andra Län med
motsatt förhållande, t. ex. Bohus Län och Gottland, der maximibeloppet!
varit för knappt och nu kommer att minskas. — Den utvägen, som i Betänkandet
föreslås, att i de Län, der tillökning utöfver maximibeloppet
vore af behof, derom må serskildt öfverenskommas, vöre snart sagdt ett
ytterligare onus för dessa Län, genom serskilda Deputerades sammankallande
eller genom allmänna sockenstämmor, vid hvilka de uli ena Pastoratet
bedöma behofvet större eller mindre än i ett annat, hvarigenom
svårligen något enhälligt resultat kan vinnas, enär de, på grund af Curbus-afgiftens
bestämmande, förordnade Deputerade icke ega beslutande
rätt för Länet, utöfver det. maximibelopp Rikets Ständer fastställt. •— Jag
får derföre vördsamt föreslå, alt Rikets Ständer måtte besluta, alt, uti de
Län Deputerade finna det vara af behof, niaximisumman må ökas med I
skilling aller inalles utgöra 6 skillingar.
Billigheten synes mig visserligen fordra, att denna afgift vore lika
öfver hela Riket, emedan de åtgärder, sorn kustprovincerne, hvilka genom
utländskt och eget sjöfolk äro mest blottställde för den veneriska smittan,
vidtaga till dess hämmande , befriar för det mesta det inre Landets inn«*
rånare derifrån, hvarmed äfven följer den fördelen af en låg afgift; mea
tlu det är att befara, i fall denna afgift skulle ingå till en gemensam Cas
-
F O R M ö L A I R E
TILL
*
RÄKNING
ÖFVER
CURHUSMEDLEN uti N. N. LÄN
för Är 18 . .
HÖr till Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 1J.
N. N.
•o i?
63 *1
aq tl;
p
Banko.
D ebet.
R:dr
sk.
r:»t
Ba/ance från år 18 . .
ContanL behållning i Landt-Räntei iet....
000
—
—■
Dito hos vederbörande Förvaltare
00
—
—
Utlånte medel
000
—
—
Resterande Curhus-afgift .
000
—
—
Obetalde undei hålls-ersättningar
000
—
—
Inventarier
000
—
—
0000
Debiterad Curhus-afgift för detta år af 000 per-
soner å 0 sk
000
—
—
0
Ränta å utlånt Capital
000
—
—
Underhålls ersättning •
00
—
—
0
0000
[_
1 j
S n m ni a
0000
-'1
—
C urhus.
<
05 “J
7» B
n
Banko.
Credit.
R:dr
sk.
i:st
Afkortningar, enligt längder
000
—
—
0
Afskrifning af underhåljs-ersättningar, m. ni. .
000
—
—
0
000
—
Utgifter.
Ajlöning för Läkarevård 00
0
Sjukskötsel 00
000
—
0
Underhåll för oo patienter nied ooo portioner
(om bestämdt pris derå är utsatt) å o sk.
000
—
—
0
Med ieam ente r
000
—
—
0
Ved, Ljus och Olja
000
—
—
0
Beklädnad
000
—
0
! ii ii i
0
Reparationer
\AJ\J
000
—
—
0
Skrifmaterialier
00
—
—
0
Begrafningskoslnad
00
—
—
0
Diverse utgifter, enligt specificalion ....
00
—
—
0
000
Öfverskott, att, enligt Commitlerades beslut, an-
vändas lill Allmänna sjukvården i Länet
—
—
000
—'
Balance till år 18 . .
Behållning i Ränteriet
000
—
—
hos Förvaltaren
00
—
Ullan le medel, med upplupen ränta ....
000
—
—
Obetalde Underhålls-ersättningar
000
—
—
G
Inventarier, enligt Instrument deröfver . . .
000
—
—
0
0000
1
S u m m a |
—1-!
-1
0000
-
—
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Bevillningsutskottets Utlåtande N:o \J,
9
Sn för hela Riket], för alt derifrån efter behof utdelas åt Lånen, den
nödtvungna och yttersta hushållning', sorn nu vid Curhusen mäste iakttagas,
i sådant fall icke syntes så ovillkorligt nödvändig, anser jag mig io-t
ke böra göra förslag härom, synnerligen med afseende på den beskattningsgrund,
hvarefter Curhusafgiflen erlägges.”
Härmed förenade sig Herr af Ekenstam.
b) Af Herr Klingvall. "Sedan llögloll. BevillningsUtskottet icke an
sett sig hafva skäl afvika ifrån den tanka Högloft. Utskottet, uti dess förra
Betänkande Nro 8, hyst angående Curhus-äfgiften, den de trott och föreslagit
böra efter behofvet, för hvarje Län lill ett maximibelopp af 5 skilling
för hvarje inom Länet mantalsskrifven person utgå; så får jag vördsamt
åberopa ruin vid förra Betänkandet i della ämne afgifde Reservation.
Då jag med visshet känner, att den summa, som efter samma maximibelopp
hitintills utgått, icke för provincen Gottland varit tillräcklig
till förekommande af veneriska smittans utbredande, än mindre hämmande,
emedan genom ofta inträffande strandningar, samt ännu mera genom
fartyg, sorn anlöpa de talrika hamnarne, i synnerhet på östra kusten, rnvånarnc
ofta och mera än uti någon annan province komma uti beröring
med fremmande-Nationers sjöfolk; så anser jag det nu af Höglofl. Utskottet.
gjerde tillägg, det nemligen, att det må bero på de utsedde Deputerade
att öka algi flen, icke verkställbar!, sedan Rikets Ständer för liela Riket
bestämt en viss maximi-afgift. Skulle än en sådan proposition ifrån
Länsstyrelsen och de utsedde Deputerade utgå, och såmedelst en högre
beskattning än för alla andra [likets invånare komma i fråga, så är det
gifvet, att allmogen, som sällan gör sig närmare bekant om verkliga behofvet,
härpå icke ingår, utan fast hellre skulle de invånare, som bebo
socknarna midt uti landet, och ibland hvilka högst sällan några veneriskt
smittade personer finnas, af lika skäl som nu Höglofl. Utskottet i detta
afseende lemnat ön Gottland åt sitt eget öde, söka undandraga sig allt
biträde åt de få socknar, som vid sjökusteu i synnerhet på östra sidan
landet, äro för denna snullosamma sjukdom mest och nästan ensamt exponerade.
Billigt hade det derföre efter min tanka varit, att alla inom Riket
för detta ändamål blifvit lika beskattade, och den utgående summan efter
hvar och en orts mer eller mindre behof fördelad; men, då man nu
»nera icke lärer kunna hoppas detta, vågar jag deremot'vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer, genom en underdånig skrifvelse till Hans Majit Konna
-
6
Bevillnings-UtshoUels Utlåtande No 18.
gon, ville uti underdånighet anhålla, att af det. öfverskott, bestående af
omkring 120 Tunnor Spanrnål, sorn "Wisby Hospital ärligen lemnar, oell
hvilket åter, i anseende lill provincens lyckligare läge och sundare climat,
man deremot hitintills ansett böra tilldelas öfrige Hospitalsimältningar i
Sverige, i första rummet måtte, till förekommande af veneriska smittans
utbredande, så mycket få användas, som af Länsstyrelsen och Deputerade
kan anses erforderligt utöfver det belopp, som genom den nu föreslagne
maximitaxeringen möjligen kan erhållas.”
Härmed förenade sig Herr Prosten P, P. Svedelius,
N:o 18.
An!« till Exp. Utsk. den 3 Julli.
Memorial} i anledning af anmärkningar emot Betänkandet
N:o 11, angående Kongl, Maj.ts Nådiga Proposition om
beskattning af Tull- Mjöl- och Sdg-qvarnar samt IValkoch
Stamp-JVerk för andras betjenande å Städers områden.
Ifrån Vallöf!, BorgareStåndet har BevillningsUtskottet erhållit återremiss
å dess under N: 11 afgifne, ofvannämnde Betänkande, i följd af dervid
gjorda anmärkningar; men som, enligt till Utskottet ankomne ProtocollsUtdrag,
berörde Betänkande blifvit bifallet af Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln, Ilögvördige PresteStåndet och Hedervärda BondeStåndet den 5 innevarande
månad, anser Utskottet någon annan åtgärd, i afseende på omförmälde,
genom 3:ne RiksStåndets beslut sålunda afgjorde fråga, för Utskottet
icke återstå, än att
derom vördsamt underrätta Vällofl. BorgareStåndet.
Slockholm den 28 Junii 1834»
BevillningsUtsioltcti Utlåtande Nto 19—20.
7
JNT:o j 9.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Julii.
Memorial, i anledning af anmärkningar emot Betänkandet
N: 7, angående Herr Nordenankar.<;, Gastaf, motion, om
stadgande af böter jör ut eilifvande frän n:dra KronoUppbördsSt
årnman.
Då, enligt ankomne ProtocollsUtdrag, Högloft. Ridderskapet och Adeln
den 10 sisi lid ne Maji samt Högvördige PresteStåndet den 7 i samma månad
återremitterat Betänkandet, men deremot Vällofl. BorgareSLåndet sistnämnde
och Hedervärda BondeSlåndet förstnämnde dag det samma ogillat;
så får Utskottet, som anser sig icke kunna frånträda dess förut yttrade
öfvertygelse, att höler för uteblifvande från 2:dra Krono-UppbördsStämman
äro af behofvet påkallade, likväl härmed vördsammeligen fästa
uppmärksamheten derå, alt, då således anie Stånd ogillat Betänkandet,
jemlikt 7o §. Riksdagsordningen, frågan lärer komma att förfalla.
Slockholm den 28 Junii 1834*
N:o 20,
Ank. till Exp. Utskj eif*ii 3 JuliI.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar inom Vällofl\ BorgareStändet
emot Utskottets Memorial, angående återlemnande
af Herr Prosten Doctor Björkmans motion, o/n perlof
riket för ContractsProstarnes skrifveis er i Embets-ärenden.
Sedan BevillningsUtskoltet, uti Memorial N:o 3 af den 17 sistlidne
Mars, på anförde skäl och med åberopande af Jo §. Regeringsformen oell
3i §. Riksdagsordningen, ansett sig icke kunna till hufvudsaklig behandling
upptaga en af Herr Prosten Doctor Björkman, inom Högvördige Pre
-
8
Eevillnin^iUlsl.ottets Utlåtande N:o a».
steStåndet väckt och lill Utskottet remitterad motion, om portofrihet för
ContractsProstarnes skrifvelser i Embelsärenden till Konungens Befäl!-  ningshafvande och DomCapitlen; så liar Välloll. BorgareStåndet, enligt
»nkomne ProlocollsUtdrag af den 20 sist 1 idlie Mars, efter det anmärkningar
blifvit gjorde, med ogillande af memorialet, förklarat omförmälde
motion böra af Utskottet pröfvas.
Då af de ifrån öfrige Respeetive Stånden ankomne ProlocollsUtdrag i
ämnet Utskottet inhemtat, alt Hedervärda BondeStåndet den 20 Mars gillat
Memorialet och remitterat motionen till StatsUtskotlct1, att Högvördige
PresteStåndet den 24 i samma månad beslutat, alt låta frågan förfalla och
lägga Utskottets Memorial lill handlingarne, samt alt Höglo!!. Ridderskapet
och Adeln den 7 sisllidne April, efter erhållen del af Högvördige Preste
S tu 11 dets beslut, deruti instämt; anser Utskottet Yällofl. BorgaveStåndets
ofvanberörde förklarande icke föranleda till annan åtgärd, än att omför»aälde
förhållande Yällofl. BorgareStåndet vördsamt liilkännagifves.
Slockholm den 28 Junii 1S34-
STOCKHOLM, hos Ludv. Wbsteuber» i§34.
Bevillningf-Utkottcls Betänkande N.-o a/.
1
N:o 21.
Ankom till Exp.-Utsk. den II Julii.
Betänkande, i anledning af verkställd granskning af Post-taxorna
för inrikes brefvexlingen.
Till följd af Rikets Högloft. Ständers vid sista Riksdag fattade beslut,
samt Kon-1. Majrts Nådiga skrifvelse till öfver-Post-Directionen af den 6
Mili i83oÖ hafva Post-taxorna för inrikes brefvexlingen blifvit så inrättade
att icke, såsom tillförene, antalet af de Post-Contor, hvilka brefven
passera, utan vägens längd eller afslåndet emellan otterne tagits till hufvudgrund
för porto-afgiflens beräknande, på så sätt, att för bref på en
väglängd af till och med 3 mil betalas 2 sk. per lod;
ifrån 3£
ifrån 5|
ifrån ioJ
ifrån 20|
ifrån 4°l
ifrån 60I
ifrån 8oj
ifrån tooi
ifrån i2Ö| —
samt deröfver  „ , r rrv • v
Vid den granskning, sorn, enligt Go och 61 §. § Regerings-tormen ,
nu tillkommer Bevillnings-Utskottet, har Utskottet ansett de efter förestående
beräkning upprättade Post-taxorna- vara, i afseende på afslåndet, som
ta»es till'grund för porto-afgiften, för starkt progresserande ifrån 20 mil;
hvarföre Utskottet vördsamt får föreslå, .
alt Post-taxorna lör inrikes brefvexlingen må så jerakas, att
för bref på en våglängd
af till och med 3 mil betalas 2 sk. lodet;
ifrån 3£ till och med 5 — — 3 —. —
ifrån 5 4 — — — 10 4 “■
ifrån io£ — *— — 20 ~ * ‘
ifrån 20^ — — — 35 o ——
ifrån 35 | — 5o — — 7 — _
Brh. lill n. St. Brot. 1834. 5 Sami. 1 Afd. t
g;dc Häftet.
oell
med 5
mil
—•
3
—
—
—
10
—
—
4
—
*—■
^ -
20
—
—
5
*—
—
,
— 4o
—
—
6
—
—
,
— 60
—
—•
7
—
—
— 8o
—
—
8
—
—
——
IOO
—
—-
D
—
•—
——
125
—
—•
10
—
—
—
— i5o
—
11
-
—•
.5
Bevillning- Utskottets Be tankande N.-o 22.
ifrån 5o| till och med 70 mil betalas 8 sk. lodet;
ifrån 70J — — — 90 — — 9 — —
ifrån 90^ ■—. — — 110 — — 10 —. —
ifrån 11 oj — — — r3o — •—• 11 — *—•
derutöfver . .*.12 — —
Med afseende å det ofördelaktiga förhållande, som Postens ojemna
och osäkra ankomst och afgång till och ifrån Gottland orsakar der varande
corresponderiter, hvilka derigenom ofta, utan all nytta för dem sjelfve,
komma att erlägga porto-afgiften för bref; och då afgiften för vägens längd,
t. ex. från Stockholm, icke utgör mera än 8 sk. Iodet, samt i något fall,
inrikes orter emellan, icke öfverstiger 12 sk., har Utskottet, för sin del,
funnit billigt nedsätta afgiften för sjötransporten af posten
till och ifrån Gottland till 2 sk., i stället för 4 sk* lodet,
som för närvarande derföre beräknas; hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Höglofl. Ständer, genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, måtte, jemte anmälan, det Rikets
Ständer bestämt den porto-afgift, som Utskottets ofvanberörde
förslag utvisar, anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes af ifrågavarande
beslut lemna Öfver-Post-Directionen del, tillika
med Nådig föreskrift att, i enlighet med den af Utskottet
nu föreslagne grund, upprätta och vederbörligen allmängöra
Post-taxor för Rikets alla Post-Contor.
Hvilket till Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlenmas,.
Stockholm den 5 Julii 1834-
Nto 22.
Ånkoni till Exp.-Utsk. den rr Julli..
Betänkande, i anledning af Herr O. Wijks och Herr C. Holleifs
motioner, angående utrikes brefvexlingen samt post/öringen
inrikes orter emellan och inrättandet af en Biligence-
eller Postvagns-communication emellan Sockholm och
Götheborg.
Till Bevillnings-Utskottet hafva från Vallöf!. Borgare-Ståndet blifvit
remitterade tvänne motioner t
1:0 af Herr IHijk, som, med framställning af de dryga kostnader.
Bvvillnings- Utskottets Betänkande IV.-o 22;
3
hvilka drabba Svenska Postverket genom den, för postens transporterande
till utrikes ort, emellan Ystad och Greifswald inrättade Postångfartygseommunication,
och i betraktande deraf, att posten på detta sätt kan hållas
i gång endast sju månader och under den öfriga delen af året mäste
befordras öfver Danmark, samt enär den lindring, som i postporto för
bref öfver Ystad och Greifswald eger rum, icke motsvarar den förlust,
sorn tillskyndas Correspondent genom postens fördröjda ankomst eller
uteblifvande flere dagar, hvilken lindring dessutom sträcker sig endast till
en del orter, hvaremot porto-afgiften till vissa länder är drygare denna
väg än öfver Danmark, föreslagit, att, då sistnämnde ort är den enda,
öfver hvilken posten hela året igenom med säkerhet kan fortskaffas och
det bör förmodas, att Danska Postverket, ytterligare än hvad redan skett,
nedsätter sina anspråk, om postgång kommer att begagnas ensamt öfver
Danmark, och alldeles inställes öfver Ystad och Greifswald, en convention
med Danmark må tillvägabringas i det ändamål, att på Post-Contoret
i Helsingör få aflemna de från Sverige till utrikes orter gående bref
och derstädes afhemta de ankommande, hvarigenom den dryga kostnaden
för Post-Contoren i Hamburg och Greifswald också kan besparas; äfvensom,
då poslföringen inrikes orter emellan, ehuru densamma i senare tider
blifvit ansenligen förbättrad och vunnit i skyndsamhet, likväl i allmänhet
ännu går för långsamt, hvartill orsaken finnes i postens fortskaffande
genom de från äldre tider till postföring anslagne hemman, hvilka
till större delen ligga från allmänna landsvägen, med bättre och sämre,
men höst och vår nästan ofarbara utfartsvägar, Motionairen hemställt, om
icke posthemmanen böra alldeles indragas och posten fortskaffas med gästgifvarskjuts
och under gästgifvaren tillsjm vid ankomst till och afgång
från hvarje ställe, lill befrämjande hvaraf, derest, utaf det vid gästgifvaregårdarne
anslagne håstantal, ej det för postföringen erforderliga kan aftagas,
de nuvarande posthemmanen då må anslås till reserv och hållskjuts,
hvilket likväl, i Motionairens tanka, ej skall behöfvas, då gästgifvare troligen
med begärlighet skola omfatta tillfället att sjelfve fortskaffa posten;
genom hvilken förändring, om också Postverket deraf tillskyndas större
kostnad, än som kan ersättas af den skatt, hvilken vissa hemman i stället
för postföringen komma att utgöra, den stora fördelen likväl vinnes, , att
posten fortskaffas efter en timma på milen, i likhet med hvad nu sker
med posten emellan Ystad och Stockholm; och har Motionairen derjemte
tillstyrkt, att om, såsom det är att förmoda, ångbålsfart emellan England
och Götheborg kommer i gång, en Diligence- eller Postvagns-communica
-
4
Bevillnings-Utskottels Betänkande N.-o 22.
tion emellan Stochholm och Götheborg då genom Postverkets försorg må
öppnas, för hvilket ändamål fyra passande lätta Vagnar med-seldon, lika
dem, som nyttjas i Skottland, böra från England införskrifvas, hvilka
vagnar kunna tjena till modeller för inrättandet af dylika communicationsanstalter
på andra vägar här i Riket; och
2:0 af Herr Falleij, som föreslagit, dels att, till beredande af lindring
i kostnaden för utrikes brefvexlingen, densamma hädanefter må
komma att gå hela året igenom ensamt antingen öfver Danmark eller
öfver Ystad och Greifswald, och dels att ifrån utrikes ort ankommande
äfvensom dit afgående bref, som i vigt ej öfverstiga |:dels lod, må för
halft lod få. anses och porto derefter erläggas.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit framställdt,
har af de från Postverket inkomne specifika uppgifter ur räkenskaperne,
angående de serskilde posterne för utrikes brefvexlingen till och ifrån
Conlinenten öfver Greifswald och Danmark inhemtal: att år 1831 utgifterne
öfver Danmark utgjort 72,363 R:dr, r sk. 9 rst. och inkomsterne
70,681 R:dr 4° sk.. utvisande en förlust för Postverket af i,6bi l\:dr 9
sk. g rst.; att samma år utgiflerne öfver Greifswald utgjort 73,372 R:dr
31 sk. 7 rst. och inkomsterne deremot 70,532 R:dr 4^ sk., utvisande en
behållning af 2,160 R:dr 14 sk. 5 rst.; att för år 1802 utgrfterne öfver
Danmark uppgått lill 72,348 R:dr 4® sk. 4 rsb oc^ inkomsterne till
66,801 R:dr 33 sk. 7 rst, utvisande en förlust för Postverket af 5,547 Rtdr
6 sk. p rst.; att samma år utgiflerne öfver Greifswald utgjort 65,487 R;dr
3 sk. 6 rst. och inkomsterne 78,799 R:dr ip sk. \ rst., utvisande en behållning
för Postverket af 13,312 R:dr i5 sk. 10 rst; alt för år 1833,
hvarifrån den med Danmark år iS32 afslulade convenlion om nedsättning
af 25 procent i porlo-afgiflen tagit sin början, utgiflerne öfver Danmark
bestigit sig till 63,664 R;dr i3 sk. 3 rst. och inkomsterne' till
72,-824 R:dr 14 sk. p rst., utvisande Postverkets behållning till 9,160 R:dr
I sk. 6 rst.; att samma år utgiflerne öfver Greifswald uppgått till 76,261
R:dr 2 sk. 5 rst. och inkomsterne till 88,o54 R:dr 32 sk. 5 rst., utvisande
en behållning af n,7p3 R:dr 3o sk., att i de för posten öfver Greifswald
upptagne utgifter blifvit inberäknade underhålls- och reparalions-kostnader
lör de emellan Ystad och Greifswald gående t vänne ångfartyg, för
år 183 r , 10,080 R.dr 7 sk. 7 rst., för år [832, 10,000 R;dr, och för år
i833, 13,229 Rjdr 18 sk. 5 rst.; och att, utom ofvannäuinde behållning
af postgången olver Greilswald, Postverket på de öfver denna väg befordrade
och ankomne fribref vunnit besparing i de utgifter, som hade kom
-
Bevillnings-VIskottets Betänkande N.-o 22.
S
mit att erläggas till Danska Postverket, i händelse berörde bref blifvit
fortskaffade öfver Danmark, nemligen för år i83r, 12,384 R;dr 46 sk.
6 rst., för år i832, 8,760 R:dr 3o sk. 3 rst. och för år i833, 10,608 R:dr
1 sk. 10 rst.
För att komma till ett närmare resultat angående Postverkets behållning
af postgången öfver Greifswald i afseende på den kostnad, som betungar
Postverket för nybyggnad och underhåll af de båda ångfart\rgen,
hvilka begagnas emellan Ystad och Greifswald, för hvilket ändamål 7,000
R:dr årligen af Postverkets vinst, enligt Kongl. Brefvet den 29 April i83o,
i Rikets Slpnders Bank från år 183 r afsätles såsom reserv-capital, har Utskottet
deröfver uppgjort beräkning, hvilken likväl, i anseende till det
ännu icke med säkerhet kända förhållande i allmänhet med varaktigheten
af ångfartyg, endast kan blifva approximativ; hvarvid Utskottet upptagit i
Debet
För tvänne ångfartyg, med tvänne madi iner i hvartdera fartyget och
hvarje machin om 3o hästars kraft, ett capitalvärde af 60,000 R:dr för
hvartdera fartyget, med beräkning af
6 procents ränta a capitalet ■ , • . , «*....•* 6,000; —
4 procent i assurance
4>8oo: —
10 procent i slitage, fortfarande underhåll odi slutligen ombyte
af machiner och nybyggnad af fartyg 12,000: —
årliga tillfälliga reparationer 4>000: —
Då hyror till besättningen, med flere umgälder, bestridas
enligt derom upprättadt entreprenad-conlract och finnas i räkenskaperne
upptagne samt således å Postverkets ofvannämnde
behållningar redan afförde, hafva de här icke blifvit beräknade
Summa R:dr 26,800: —
Credit
Postverkets behållning per medium under de trenne sistför
flutne
åren • 9,088; 16.
Fribrefsvinst per medium
io,584: 3a.
Postverkets här ofvan omförmälde utgifter för reparationer å
ångfartygen, till större delen härflytande från machinernas
första ofullkomlighet, hvilket belopp, derest det icke blifvit
i räkenskaperne påfördt, ökat behållningen, per medium . 11,000: ■—
Summa R:dr 30,673: —
6
BevillningS-Ulskottets Betänkande ff.o 22.
Tiel hvilket förhållande Postverkets årliga vinst af postgången ofver Greifswald,
oansedt de mod ångfartygen förenade dryga kostnader, likväl kan
beräknas till 0,873 Il:dr.
Då i öfrigt förekommer: att posten från Stockholm öfver Ystad och
Greifswald till Hamburg går ett dygn fortare än öfver Danmark, oaktadt
posten med samma snällpost, som går till Ystad, fortskaffas till Jönköping
och derifrån utan uppehåll med postiljon affär das till Halmstad, hvarest
den medtages af den snällpost, sorn går långs vestra kusten till Helsingborg;
alt bref emellan Stockholm och Berlin befordras öfver Ystad och
Greifswald på fyra dygn och nitton timmar, hvartill åter öfver Danmark
och Hamburg åtgå åtta och ett halft dygn; att tid i samma proportion
vinnes genom brefvexlingen öfver Ystad och Greifswald till alla
Preussiska orter, i synnerhet Östersjohamnarne, hvilket förhållande säkrast
kan bedömas deraf, att en mängd bref från Danmark till de Preussiska
Östersjöstäderne afsändas öfver Helsingborg på Ystad och Greifswald; att
den utländska porto-afgiften öfver Greifswald utgör 16 sk. för halft lod,
men deremot öfver Danmark, äfven efter den enligt i83a års convenlien
medgifne nedsättning, 32 sk. för lika vigt; och det obestridligen är
en stor fördel för handeln, att, under den tid seglationen fortfar, ega en
hastigare communication, så väl med bref och paketer, som för Passagerare
och utsände Handels-expediter på Tyskland, hvartill postgången öfver
Greifswald i betydlig nion bidrager, i synnerhet hvad östra orterna beträffar,
samt möjligen inträffande politiska förhållanden kunna göra det
till en nödvändighet, att ega en regulier postgång inrättad öfver Preussiska
Staterne på sätt, som nu finnes öfver England och till det vestra Europa;
äfvensom den dubbla postcommunicationen bidrager till en hastigare
postgång till olika delar af Gontinenten, finner Utskottet, enär de båda
postgångarne icke tillskynda Postverket någon förlust, utan tvärtom gifva
vinst, sig
icke kunnj tillstyrka bifall till den af Motionairerne före
slagne
förändring i afseende på utrikes brefvexlingen.
Beträffande Herr JVijks förslag, angående postens transporterande inrikes
orter emellan med gästgifvareskjuts, och att de till postföring anslagne
hemman måtte indragas; så, enär icke allenast den högre lega, söm
för gästgifvareskjuts utgår emot hvad de vanlige postförarne för närvarande
åtnjuta, utan ock de med det föreslagne fortskaffningssättet oskiljaktige
utgifter i väntningspenningar, då vid hvarje gästgifvaregård, derest någon
skyndsamhet i pestgången skall kunna påräknas, ett visst antal hästar all
-
Beviänfngs • Utskottels Betänkande N~.-o 22-
T
tid måste Milas i beredskap vid postens ankomst, sora likväl, i’ anseende
till svårare väglag och andra inträffande omständigheter, ofta kan fördröjas,
betydligen skulle öka Postverkets hittills för postföringen hafde kostnader,
hvilka än vidare skulle stegras genom behofvet af ett betydligt större antal
postiljoner, sora, då sidoposterne skilja sig från slråkposten, borde åtfölja
de förra, hvilka ieke med samma säkerhet kunde öfverlemnas åt en ofta
opålitlig skjutsande vid gästgifvaregårdarne, som åt postbonden, helst denne
alltid står i ansvar för posternes ordentliga framskaffande och dessutom
befordrar lästa och olästa lösväskor och lösa bref, hvarigenom postcommunicalionen
underhålles emellan landsbygdens correspondenter, den enda
provincepost, som i flere orter finnes, och besväret för allmogen med kronobrefbäringen
på vissa orter minskas; samt en förändring i postföringgn
med gästgifvareskjuts skulle åstadkomma rubbning i redan bestämda hemmans-onera,
utan att leda till lättnad i skjutsningsbesväret vid gästgifvaregårdarne
genom ökad reserv från posthemmanen, hvilka med en sådan
förändrad skjutsskyldighet torde blifva destomindre belåtne, som betalningen
för postföringen blifvit under senare åren förhöjd;
saknar Ulskollet anledning att tillstyrka bifall till Motionairens
förslag, angående postens förskaffande med gästgifvareskjuts.
Vidkommande frågan om inrättandet af en Diiigence-eller Postvagns—
eommunieation emellan- Stockholm och Götheborg genom Postverkets försorg;
så, enär en sådan privat inrättning emellan desse orter redan finneg;
och snällpost nu mera går emellan Götheborg och Stockholrcffför förskaffande
af de medelst ångfartygs-cornmunicationen emellan Götheborg och'
England ankommande och afgående bref, anser Utskottet sig, vid sådant
förhållande,
icke hafva skäf att tillstyrka bifall till hvad Mötlonåiren härutinnan
föreslagit.
Hvad? slutligen angår Herr Falleijf förslag, att från utrikes ort ankommande
och dit afgående bref, som i vigt ej öfverstiga |:dels lod,,
måtte för halft lod få anses och porlö-afgiften derefter erläggas; så, enär
den modification, sorn redan eger rum, grundar sig på de för den utrikes
porto-afgiften, i: afseende på beräkningen af brefvens vigt lill halft lod,,
upprättade posttaxor, enligd derom- afslutade conventioner- med fremmande
Magter,
anser Utskottet någon ytterligare modification Härutinnan!
hvarken, af något serdeles behof vara påkallad eller ulan
8
Bcvillnings-Ulskoltets Betänkande JV.-o 23.
Postverkets betydliga förlust kunna beredas; hvarföre Utskottet
finner sig icke kunna til Istyrka bifall å förslaget.
Hvilket allt lill Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemna*.
Ålskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 5 Julii i834-
Reservationer:
iro af Herr Grefve TI. von Fersen, emot Utskottets föreslagna afslyrkande
å Herr Wijks motion om en Diligence-Inrältning emellan
Götheborg och Stockholm;
2*0 af Herr Friherre Kantzow:
”Jag har icke kunnat instämma i Utskottets afslyrkande å Herr
Wijks motion om. åtgärder, för att befordra en postvagns-inrättning e~
mellan Stockholm och Götheborg. Jag tror denna sak vara af stor vigt,
måhända nödvändig, för att den nyligen öppnade Ångbåts-eommunicationen
med England må kunna fortfara. Då man känner Engelsmännens
lust att bese fremmande länder, blott för sitt nöjes skull, och då man
derjemte besinnar, hur mycket vårt land har att vinna deruppå, att
blifva kändt af detta industriela folk, hvars capital i en framtid böra
bana sig väg äfven hit, — så leder man sig lätt lill siutsattsen om vår skyldighet,
att göra något för de resande utlänningarnes beqvämlighet, och
för alt åtminstene icke afskrämma dem från våra kuster i följd af illa
besörjde communicationsanstalter. Den möjliga uppoffring Staten skulle
göra, på den af Herr Wijk föreslagna inrättning, återgäldades, efter min
öfvertygelse, mångdubbelt genom ett stigande antal resande och det lif,
den penningecirculalion, som derigenom uppkomme. Det är sannt, vi
bafve en enskild Diligence-inrättning, men en hvar vet, att den näppeligen
bär sina egna omkostnader, långt mindre lemirar någon ränta på
det ej obetydliga deri nedlagda capital. Fara är således, att den enskilda
patriotismen icke i längden finner sig vid dessa förluster. Ett något betydligare
understöd derför af Staten, vare sig i penningebidrag, eller genom
lemnad rättighet, att mot viss betalning fullgöra vissa skjutsskyldiges åJigganden,
synes fördenskull vara af behofvet påkalladt, och jag har
trott, att Utskottet bort deruppå fästa sin uppmärksamhet.”
Med Herr Friherre Kantzow förenade sig Herr Gyllenkrook.
3;o af Herr Wijk, emot Betänkandet i dess helhet.
STOCKHOLM, Eck.steinsk.a. Tuvckkuiet, i834-
Bevillning*- Utsko!tets Betänkande JY.o 2 3.
t
N:o 23.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Julii.
Betänkande angående Stämpling af Spelkort.
Sedan Utskottet, enligt dess tillkännagifvande, uti Betänkandet N:o
13, angående Stämplade Pappersafgiften, beslutat föreslå Rikets Höglofl.
Ständer några förändrade stadganden, i afseende pä stämplingen af spel*
kort, hvilka stadganden Utskottet ansett lämpligast böra, i likhet med.
föreskrifterne rörande annan stämpelafgift, inflyta i Chartae SigillataäFörordningen,
får Utskottet, efter behörigt öfvervägande af detta ämne,
härigenom vördsamt aflemna dess utlåtande deröfver.
Utskottets uppmärksamhet har, i mera än ett afseende, blifvit fästad
på obetydligheten af den slämpel-afgift, som hittills till Stats-Cassan influtit
för kort, och hvilken, enligt de handlingar, som blifvit Utskottet
meddelade utgjort:
År 1829 för stämplade 48,170 lekar — R:dr i,oo3: 26. —
— i83o dito 39.956 dito •—• — 832: 20. —
— 1S31 dito 41/346 dito — — 861: 18. —.
— i832 dito 33,654 dito — — yoi: 6. —
eller tillsammans för 4 år 163,126 lekar — R:dr 3,398: 22. —
tom per medium för året utgör 40,781 lekar och R:dr 849: 29. 6.
Detta förhållande jemfört med den allmänna erfarenheten om en
ganska betydlig consumlion af denna vara, har gifvit Utskottet grundad
anledning, att fästa Rikets llöglofl. Ständers uppmärksamhet, så väl å
de underslef hvilka vid korlslämplingen ega rum, som äfven å lämpligheten,
att medelst förhöjande af afgiften bereda till Statsutgifternes bestridande
ett ökadt bidrag, som ingalunda tungt belastar den skattdragande.
Att underslef ega rum tvelfar Utskottet, i följd af erhållne upplysningar,
ej att yttra, och såsom bevis derför torde vördsammast få anföras,
alt, ehuru i nu gäilande Författningar finnes stadgadt, att kort böra
åsättas 2:ne stämplar, nemi. Bevillnings- eller Barnhus-stämpel och
Hallstämpel, af hvilka den senare är förbjuden att anbringas förr, än
den förra finnes korten åsatt, och man således borde kunna med skäl
äih. till R. St. Fröt■ 1834■ $ Sami. 1 d/d. 1
io:de Häftet.
Bevillning-Utskottets Betänkande IV:o i3:
förmoda, att de uppgifter som omfattade Bevillnings-stämpTingen skulls
vara öfverensstämmande med dem, som upptogo Halbtämjdiugen, så har
likväl ett annat förhållande visat sig af de tili Utskottet aflemnade förteckningar
i detta afseende, och hvaraf inhemtas att
5r 1829 Buvillningsslämplades 48.170 lekar och Hallstämplades 48,708.
år i83o —• *—• 89,956 dito — — 44.4oo.
år iS3r — —, 4i.346 11110 — “ 42*426'
år i832 — — 33,654 dito — — — 4‘>96a.
Huru eller genom hvilka medel denna försnillning af ifrågavarande
stämpelafgift ti 1 Iväga bringas, det hvarken kan eller hör Utskottet för Rikets
Högloft. Ständer uppgifva. Ulskottet har endast ansett sig pligligt,
alt å det uppgifne förhållandet fästa Rikets Höglofl Ständers uppmärksamhet,
samt att undersöka de controler och lagbud, som i detta hänseende
för närvarande finnas och derigenom vinna erfarenhet om några
nya af behof ve t påkallas.
Då likväl, vid granskningen häraf, Utskottet inhemtat, alt snart sagt
alta de controler och straffbestämmelser för öfverträdelse deraf, sorn i
delta afseende kunna erfordras, redan finnas uti de för denna stämpling
gällande för fattningar, enär hvarje kortlek bör med 2;ne serskilda stämplar
förses hos atlie hvarandra således controlerande myndigheter, nemligen
Stora B irnhus-Direclionen och llall-Rätten i Stockholm eller Barnhus-
och FattigVårds-DireCtionerne samt Hall-Rätlerne och Magistraterna
i Landsorterne, samt då dessutom en plikt af 5o R:dr är stadgad för
försäljning af ostämplade kort; har Utskottet trott sig ej finna någon
brist i de stadgande!), som blifvit vidtagne för att försäkra Staten om ett
noggrant ut hkommande aj den ålagde afgiften, ulan ansett anledningen till
det underslef sorn eger rum, äfvensom till ofvannämmie, i jemförelse med
den allmänna och stora eönsurntionen, ringa afslämplingeu af spelkort,
måhända böra sökas endast i de nuvarande slämplarnes ofullkomlighet
och den läts het hvarmed de kunna förfärdigas och anbringas äfven utom
landet, hvarigenom tillika upptäckten af det lurendrägeri för hvilket
spelkort under nu gällande införselförbud säkerligen äro ett ämne,
betydligt föi svåras.
I anledning häraf och till förekommande af underslef och försnillning
af de Staten genom denna stämpelafgift tillkommande inkomster,
bär Utskottet ansett sig böra lör Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
föreslå:
BeviUnings-Utskollcts Betänkande N.-o 23.
3
alt spelkoit hädanefter såsom hittills, må förses med Bevillnings-
och Hallstämpel;
att nya, genom så kallad konstgravering, förfärdigade
och, så mycket som möjligt, oefierapliga stampar, till
påtryckande af dessa stämplar, måtte anskaffas, på det alt
om äfven utländska, lurendiägade eller lulllörsnillade kor.t
inom landet förbrukas, Staten i alla fall må komma i åtnjutande
af den consumlions-afgift, sorn genom slämpelbevillningen
åsyftas;
alt slämplingen hädanefter må verkställas på sätt Kongl»
Förordningen den 3o December 1812 föreski ifver, nemligen
i hufvudstaden hos Rikets Ständers Riksgälds-Contor
och Hall-Rätten, samt i landsorlerne genom Kongl. M.ajrls
Befallningshafvandes försorg och vederbörande H.»ll-Rätter
eller Magistrater; hörande afgifleu för bevilliiings-slämplingen
i Stockholm insättas, för Riksgålds-Contorels räkning,
i Rikets Ständers Bank samt i landsorteine deponeras i
Landl-Ränterien, hvarifrån densamma levereras direete
till Riksgälds-Contoret, som deremot till de bai mhertighets»nstalter,
hvilka hittills med Staten delat inkomsten af
kortstämpiingen och icke skäligen lära kunna beröfvas detta,
dem af ålder tillerkände understöd, utbetalar ett lika
belopp, sorn de förut åtnjutit, nemligen till Stockholms
Stora Barnhus, för tillverkningen i Stockholm samt Barnhusen
eller Fattievårdsinrättningarne i lantlsot terne, för fabricationen
derstädes, i sk., till Frimurare-Barnhuset, 3
rist, och till Sei aphimer-LnZartllet äfvenledes 3 i;st. för
hvarje kortlek som stämplas;
att Kongl. Commerce-Collegium årligen lill Rikets Ständers
Riksgälds-Contor aflemnar specifik uppgift på antalet
af inom Riket hallstämplade kort;
alt Bevilluings- och Hallstämpeln böra på samma orl
åsaltas, och således ortens namn finnas i stämplarne utsatt;
att, för underslef vid slämplingen samma äfventyr
bestämmes, sorn i3 §. Charlas Sigill-,ise-Förf,.ilningen stadgar
för öfverträdelse!' af nämnde författning; samt
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 23.
att underdånig anhållan må hos Kongl. Maj:t göras,
att de stadganden, som hädanefter blifva gällande, i afseende
å stämplingen af kort, må i en författning sammandragas,
samt, på det att okunnighet om deras lydelse i intet
fall må kunna förebäras, årligen på lämpligt sätt allmänheten
medelås.
I händelse ofvannämnde af Utskottet föreslagne stadganden vinna
Rikets Höglofl. Ständers bifall, vågar Utskottet hysa den öfvertygelse, alt
den inkomst, som kortstämplingen koinme att inbringa, icke bör blifva
af den obetydlighet, som nu är fallet; då en tillökning i intraden skulle
vinnas, endast genom ett ändamålsenligt användande och upplifvande
af de föreskrifter och controler, som red.pi finnas, har detta ökat den
anledning Utskottet på ofvan anförde skäl eger, att tillstyrka en förhöjning
i denna stämpelafgift; och får Utskottet således vördsamt föreslå:
att Bevillnings-stämpel-afgiften för spelkort må förhöjas
ifrån 2 sk. 6 r:st. till 6 sk. för hvarje kortlek;
att en viss tid af 1 månad i Stockholm och 3 månader
i landsorterne må utsättas, inom hvilken redan stämplade
kort kunna med ny stämpel förses, emot erläggande
af endast skillnaden emellan förra Stämplings-afgiflen och
den nu föreslagne; men
att, efter denna tids förlopp, äfven vid omstämpling af
redan med stämpel försedde kort, hela stämpelbevillningen
bör erläggas, utan något afdrag för förra kostnaden, och
inga andra kort till salu hållas än de, som äro med ny
stämpel försedde, vid ansvar, som för försäljning af ostämplade
kort.
Dock varder detta allt Rikets Höglofl. Ständers eget ompröfvande
vördsamt understäldt.
Stockholm den g Julii 1834*
Bevillnings■ Utskottets Memorial N.-o ?4-
5
N:o 24.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Julii.
Memorial i anledning af anmärkningar emot Betänkandet
N:o 4j angående den af Herr Friherre Sprengtporten och
Herr af Robsahm hos Höglo fl. Ridderskupet och yl deln
väckta fråga om fastställande af en viss accis-afgift A
brän vinj som till Stockholm och Rikets större Städer införes.
Som, enligt ankomne Protocolls-utdrag, Ilöglofl. RidcJeiskåpet och
Adeln under den 24 saint Ilögvördige Presle-Slåndet den 21 nästlidne
April, återremitterat ofvannämnde Betänkande, hvaruti Bevillnings-Utskottet,
uppå auförde skäl, afslyrkt bifall lill de af Herr Friherre Sprengtporten,
J. FF., samt Herr Robsahm, C. R., hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln väckta motioner om fastställande af en accisafgift å bränvin,
sora till Stockholm och Rikels större Städer införes; men deremot Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet den 10 i samma
månad bifallit Betänkandet; så, enär följaktligen 2;ne Riks-Slånd detsamma
gillat,
anser Utskottet frågan, på grund af ^5 §. Riksdags-Ordningen,
komma alt förfalla.
Atskilligc Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 11 Julii 1834-
Reservationer :
1:0 af Herr Grefve von FersenH.
Då Högloft. Bevillnings-Utskottet genom votering beslutat, att något
svar i afseende å de af Motionairen gjorde anmärkningar, angående
frågans behandling ej borde i Utskottets Betänkande inflyta, får jag, anseende
att förebråelsen, det motionen återkommit i ofullständigt och
Stjmpadt skick ej bort obesvarad lemnäs, reservationsvis anföra afdelningens
utlåtande härutinnan:
"Då Herr Friherre Sprengtporten, uti dess hos Tlöglofl. Ridderskapet
ocl» Adeln emot ifrågavarande Betänkande afgifne anförande, ansett sig
bora fästa Utskottets uppmärksamhet derpå, att dess motion innefattar
tvänne delar, hvaraf den ena angår ett Statsanslag för uppgifne byggnadsföretag
och den andra föreslår sältet alt ersätta Staten detta statsanslag,
6
Bevillnings-Vtskottets Memorial IV.-o 24-
samt att Utskottet erkännt, att det icke tagit i betraktande den förra
delen, som således återstår obesvarad, och alt i följd deraf, frågan återkommit
i ofullständigt skick och stympad; hvarföre Herr Friherren
anhållit, att Utskottet måtte anse sig compelent att behandla frågan i
hela sin vidd edler, i annat fall, för frågans fullständiga handläggning
sammanträda med Stats-Utskotlet; så har Utskottet, till bemötande häraf,
velat vördsamt yttra, att det ingalunda undgått Utskottets uppmärksamhet,
det Herr Friherre Sprengtportens ifrågavarande motion innefattade
tvänne med hvarandra sammanhang egande delar, äfvensom, alt
Herr Friherren i första rummet framställt nyttan och behöfligheten af
åtskillige uppgifne byggnads-företag inom Ilufvudstaden; men att Utskottet
likafullt icke dragit i betänkande att, såsom första frågan och den
enda som egentligen tillhörde Bevillnings-Utskoltet, pröfva huruvida det
af Motionairen föresjagne sältet lill erhållande af de medel, som för ifrågavarande
byggnadsföretag voro erforderliga, kunde antagas. Enär
nu, efter behörigt öfvervägande häraf, Utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka en sådan afgifls utgörande, som Motionairen föreslagit, inser
Utskottet icke något grundadt skäl lill den åsigt, att Utskottet bort afgifva
utlåtande angående de uppgifne byggnaderne, hvilka, beroende af
jifall ellpr afslag å afgiftens utgående, ovilkorligen icke kunde tillstyrdas,
då Utskottet afstyrkt sättet för deras bekostande. Utskottet kan
således ej vidkännas, att, såsom Herr Friherre Sprengtporten anfört,
"frågan återkommit i ofullständigt skick och stympad”, utan eger fast
mera den öfvertygelse, att densamma blifvit af Utskottet pröfvad och
behandlad, i allt hvad som till Bevillnings-Utskoltels befattning varit
körande.
Herr Friherre Sprengtportens förslag, att Utskottet, så vida detsamma
icke ansåg sig compelent att behandla frågan i hela sin vidd, borde,
för densammas fullständiga handläggning, sammanträda med StatsUtskottet,
har Utskottet ej heller ansett sig kunna efterkomma, en edan
Utskottet, på sätt förut är aufördl, ansett endast den delen af motionen,
som angår den föreslagne accis-afgiflen å bränvin tillhöra Bevillningsutskottets
behandling; och då denna fråga redan blifvit besvarad och
kommer att förfalla, derigenom alt två Stånd stannat emot två, återstår
nu endast den delen af motionen, som innefattar framställning af byggnadsföretagens
nytta och behöflighet, hvilket torde böra af annat Utskott
pröfvas, enär, i händelse Rikets Ilöglofl. Ständer skulle gilla Motionaireus
förslag i denna del, medlen dertill lära komma alt, i likhet
BeviUnings-U Iskot tels Memorial Nio 2J,
i
med öfrige statsutgifter, på någon af Riks-Statens Hufvud-Tillar uppföras?
och förmodar Utskottet sig så myckel mindre med skäl kunna förebrås
någon uraktlåtendet af de skyldigheter, som detsamma ålegat, sorn Utskottet,
genom att icke pröfva denna sistnämnda del af motionen, ber edt
Mo tionairen tillfälle, att, på grund af 56 §. Riksdags-Ordningen, utan i
förväg lagdt hinder, kunna gora denna fråga hos Rikets liÖglofl. Ständer
anhängig.”
Med Hr Grefve Fersen förenade sig Herr Prosten Öhrnberg', Herr
Prosten Urlander, Herr Doctor Grenander, Ide.ir Prosten Risberg, Herr
Prosten Edvall, Herr Prosten Bruzelius, Herr fVijk och Herr Grapengiesser.
2:0 af Herr von TI oh e nh ausen, M. S.;
Den med gällande former, i min tanka, mindre enliga behandling, som
Friherre Sprerigfportens motion ifän början rönt uti Bevillnings-Uiskottet,
har föraoledt lill det, som mig synes, grundlagsvidriga förslag, Utskottet
nu framställer till Rikets Ständers antagande.
I förra Betänkandet N:o 4 förklaras, ”det Utskottet ej ansett sig
kunna in gä i pröfning af nyttan och nödvändigheten af de utaf motionairen
uppg]ne byggnadsföretagen, utan Jast hellre inskränkt sin behandling
deraf lill det af motionairen före slagne sättet för medlens anskaffande,
dä, uti motionens närvarande skick, detsamma torde vara den
egentliga frågan, hvaröfver det tillkommer Utskottet alt sitt yttrande
afgifva” — Vidare: ”Då Utskottet endast i denna del går att sig
fttra etc. etc.”
Mig synes klart, att med grundlagens föreskrifter, i afseende på motioners
behandling i Uiskoltet, (56 § R. F. och 44 §• Ordn.) det varit
mest öfverensstämmande och tillika mest logiskt, att icke företaga pröfn
in gen af den föréslagne bevillningen eller aceis-afgiflen, innan ändamålets
nytta och nödvändighet först blifvit pröfvad. Detta har Utskottet
likväl gjort, nemligen redan i förra Betänkandet, då Utskottet lill Rikets
Ständer ingick med ett utlåtande endast lill hälften utredande motionen,
hvarigenom motionairen blifvit befogad yttra, att frågan lill Ständerna åter
iommit i ofullständigt och stympad t skick.
Bevillniugs-Utskollet hade sig öppet, för bedömande af de förestagne
byggnadernes nytta oell nödvändighet, att, om så tjenligt prÖfvats, begära
sammanträde med Stats-, eller Allm. Besvärs- och Oeeonomie-Ulskottet,
eller, såsom mig synes lämpligast varit och Stals-Uukottet, i de fleste till
detsamma remitterade frå°or af oeconomisk beskaffenhet vid hvilka Sta(s-a.a
-
3
Bevillning!-Utskottets Memorial N:o 2-f
-
slag förekommer, förfarer, ensamt afhandlat oell utredt hela frågan; eller
ock hade Utskottet bort, med stöd af 3 mom. 44 §• R- Ordn., inom 8
dagar till Rikets Ständer återlemna motionen, lör alt till sitt hufvudföremål
af annat Utskott utredas och först derefter, sedan den frågan blifvit
afgjord, uppå ny remiss företaga bevillningsfrågan eller accisafgiften å bränvin.
Denna senast nämnde åtgärd skulle dock varit en obehötlig vidlyftighet
i motionens behandling, den Rikets Ständer måhända icke funnit
för godt alt gilla.
På sätt motionen nu inom Utskottet blifvit afgjord, har den behandlats
enkel och uteslutande såsom en bevillriingsfråga rörande accis, på lika
sätt som Curhus-afgiften med flere andre, hvarom 6o §. R. F. förmäler.
Jag kan visserligen icke bestrida, då i motionen, lill föremålets vinnande,
föreslås en accis-afgift, att denna del af motionen är en bevillningsfråga,
enligt så väl andan som ordalydelsen af 6o § R. F., men då måste
äfven frågan ovilkorligen afgöras på sätt Reg. Form. 71 §. förmår, och
kan således icke förfalla, i fall något Riks-Stånd åtager sig accis-afgiften,
utan efter fattadt belut derom genom votering uti förstärkt Slats-Utskolt.
I det nu angifvande Betänkandet, om Utskottet icke velat, som dock
torde varit.det rälta, förändra sitt förra utlåtande och afgifva en fullständig
utredning om motionen, hade det ålegat Utskottet, i stället att foris
1»1 a motionen förfallen, att till- eller afstyrka accisfrågan eller den enda
del af motionen, som Utskottet behandlat. På Rikets Ständers beslut öfver
det 1111 ingående Betänkandet, så väl öfver förslaget till byggnader för
Statens behof i Hufvudstaden, (hvilken fråga möjligen först efter förutgående
utredning i annat UtskoLt afgöres, under hvilken lid accisfrågan hvil u) som
öfver den för byggnadernes bekostande föreslagne accis-afgiften å bränvin,
ankommer huru denna senare del skall afgöras. Förkastas ändamålet,
förfaller medlet, eller frågan om accisafgiften. Tvänne Riks-Stånd hafva
afslagit motionen, men endast i afseende A accisafgiften, genom bifall
till Utskottets förra Betänkande; tvänne andre Riks-Stånd hafva återremitterat
den; definitivt beslut öfver mölionen är icke ännu af något RiksStånd
fattad t.
Vid motionens afgörande och bedömande af Rikets Ständer, får pg
vördsamt åberopa den reservation, som jag bifogat vid Utskottets förra
Betänkande N:o 4> uti hvilken reservation jag uttalat min mening öfver
motionen i. sin helhet, och hade hoppats att Utskottet, på grund af arne
Riks-Stånds återremiss, äfven i sin helhet skulle hafva fullständigt utredt
frågan,
Bevillning-Utskottets Betänkande N.-o 2 S. g
frågan, och i sådant stick densamma till Rikets Ständers afgörande öfverlemna!.
N:o a5.
Ankom till Exp.-Utsk. dep 1 r Julii.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositionj
angående fortfarande lindring och befrielse i afseende pä
Bevillningen för staden Borås.
Till Stals- och Bevillnings-Utskolten har från Hederv. Bonde-Slåndet
blifvit remitterad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om
lindring i vilkoret! för begagnandet af det utaf Rikets Ständer till återuppbyggande
af staden Borås anslagne låne-understöd, samt om fortfarande
af den, Staden förunnade lindring i Bevillningen; i anledning hvaraf, och
då Stats-Utskoltet, efter att hafva afgifvit Uilåtande (N:o 35) öfver irsta
och 2ldra punkterne i den Kongl. Propositionen, eller i fråga om vilkoret!
för begagnandet af det till stadens återuppbyggande anslagne Låne-understöd,
till Bevillnings-Utskottet öfverlemnat handlingarne i målet, Utskottet,
som inhemtat, att, vid remiss till Stats-Utskottet från de öfrige RiksStånden,
Herr Friherre von Strokirch och Herr af Dahlström hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln tillstyrkt bifall till den Kongl. Propositionen,
samt att, inom Vällofl. Borgare-Ståndet, Riksdags-Fullmägligen från staden
Borås, Herr Rydin understödt den, Borås stads invånares underdåniga
ansökning, som föranledt Kongl. Maj:ts Nådiga framställning i desse ämnen,
får härmed yttra sig rörande den af Kongl. Maj:t uti 3:dje punkten
af Propositionen alternativt gjorda framställning, om ytterligare förlängning
af tiden för den lindring och befrielse, som, enligt nu gällande Bcvillnings-Stadga,
eger rutn för Borås, eller ock stadens förflyttande i £de
classen, intill dess stadens invånare hunnit inbetala sina allmänna Lån.
Då invånarne i staden Borås, för densammas återuppbyggande,
efter de 2-'ne nära på hvarandra dem öfvergångna eldsvådor, fått vidkännas
dryga kostnader, sorn icke kunnat aflöpa utan betydlig skuldsättning,
deraf verkan måste vara högst kännbar och tryckande, samt enär enahanda
bevekande skäl, som, vid sistlidne Riksdag, föranledde till lindring och be
Bihane,
till R. St. Prot. 1834■ 5 Sami. 1 Afd. 3
10:de Häftet.
Bevillnings-Ut skottets Betänkande IV.-o $5.
frielse, oaktadt invånarne väl i någon mon kunnat, efter förenämnde
olyckshändelser, hemta sig, ännu äro hufvudsakligen gällande, anser Utskottet
sig vördsatnligen böra tillstyrka, i enlighet med livad förul egt
rum,
a) att de invånare, som genom de staden öfvergångne eldsvådor
blifvit satte utur stånd alt erlägga personlig skyddsafgift,
få derifrån, efter Taxeringsmännens pröfning och bestämmande,
åtnjuta befrielse för man, hustru och barn; samt
bj) att aila tomter, hus och byggnader inå undantagas från
Bevillning;
dock, som handel och rörelse synes någorlunda återkommit i sitt förra skick,
alldenstund staden kunnat till betydlig del återuppbyggas, finnér Utskottet
sig, med afseende härpå? böra föreslå en sådan förändring af den hittills
åtnjutna lindring,
att Bevillning för handel och rörelse i staden utgöres med
tre fjerdedélar af hvad så väl i allmänhet, som för den
classens städer i synnerhet, varder stadgadt.
Med hänseende till de fönnoner, hvilka Utskottet nu föreslagit för
staden Borås intill nästa Riksdag, lärer icke något yttrande erfordras rörande
den saminas förflyttande i /\:de classen; dock varder detta R. H,
Ständers närmare pröfning vördsamligen understalldt.
Någre Ledamöters reservationer bifogas. Stockholm den i i Julii 1834-
Reservationer
Herr von Hohenhausen, M..~ *
”Det är alltid obehagligt och smärtande, vid frågan om eftergift i skattebidrag,
att tala deremot, synnerligen då de begäras på grund af öfvergångna
olyckor; men man är framför allt pligtig iakttaga hvad rättvisa
och billighet klafver, och att således icke mera gynna den ena än den
andra. — Då en egendom uppbrinner på landet, ja en stor by, undfå de,
sorn dervid lidit, icke någon annan minskning i sina onera , än den obetydliga
nedsättning i hemmans-värdet, som derpå beror, således enralltför
ringa lindring i den redan obetydliga skatten af hemmansvärdet.
Borås stad har, — utom åtnjutandet af ett lån på lindriga vilkor och ett
anslag till ersättning för stadens gators och platsers utvidgande till framtida
större säkerhet mot eldsvåda, — äfven, under flere förflutne år, tillgodonjutit
icke allenast frihet från afgift å fastighetsvärdet, för tomter och
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N.o iS.
il
hus, utan äfven frihet från erläggande af skyddsafgift, och nedsättning till
hälften af bevillning å handel och rörelse.
För min del har jag instämt i Utskottets förslag om fortfarande, till
nästa Riksdag, af frihet från afgift å hus och tomter; dock borde dervid
uttryckligen bestämmas, att de hus, som icke nedbrunnit, äro undantagne
från denna frihet. — Jag har icke heller motsatt mig den föreslagna fortfarande
befrielsen ifrån skyddsafgift, sedan den blifvit så bestämd, som den
numera uti Betänkandet förefinnes. — Men emot fortfarande lindring i afgift
för bandel och rörelse måste jag reservera mig, då det är välbekant,
att densamma nu mera i staden är ganska betydlig och indrägtigare ari i
de flesta andra Upstäder. — Om på landet en färgares eller garfvares bostad
och verk uppbrinner, njuter han icke längre någon frihet för afgift
för sin rörelse, än intill dess verket å nyo blifvit uppfördt och kommit, i
full gång, hvilket sedan länge lärer vara förhållandet med de fleste Borgares
i Borås handtering. —
Herr Hal/ing ansåg den i nu gällande Bevillnings-Förordning staden
Borås medgifne lindring i bevillning för handel och rörelse böra oförändrad
fortfara intill nästa Riksdag; deruti Herr Arnberg instämde.
Rättelser:
Sid. 4 råd. 10 står.- då
— 7 — 26 — Ulskottet
— 8 — 10 — enkel
lås: neli då
— Utskollen
— enkelt
STOCKHOLM, Ecks te irska Tryckeriet, 1834-
Bevillning»-Ulskollets Memorial N-0 a G.
N:o 26.
1
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Julii.
Memorial med anmälan , att, sedan Högvördige P reste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet förklarat, att Herr Grefve
Cronhjelm! motion, angående den till Stapel-Städerne Utgående
Tolag, borde af Oeconomie-Utskottet till behandling
upptagas, handlingarne i målet blifvit till - ConstitutionsUIskottet
å nyo -öfvert emnade, för att af göra hvarthän frågan
bör förvisas.
Sedan Utskottet, nti Memerial N:o 16, vördsamt gifvit Rikets Högloflige
Ständer tillkänna, att Constilutions-Utskottet icke funnit sig befogadt
afgöra hvarthän Herr Grefve Cronhjelms motion, angående den
till Stapelstäderne utgående Tolag, borde förvisas, innan Högvördige
Prrste-Ståndet, sorn gillat Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 9, hvarigenom
Utskottet förklarat. sig med motionen icke kunna taga befattning,
och Vällofl. Borgare-Slåndet, som lagt samma Memorial till handlingarne,
bestämdt yttrat sig lill hvilket Utskott de ansågo målet höra;
samt has de 2:ne sistnämnde Stånden hemställt, alt de i detta afseende
måtte bestämdt utlåtande-afgifva; så hafva nu, enligt ankomne Protoeolls-uldrag,
bägge dessa Riks-Stånd förklarat, att ifrågavarande motion
borde af Oeconomie-Utskottet allena behandlas; och då således inga vidale
hinder möta för Constilutions-Utskottet att, med den rätt 44 §• 3*
mom. Riksdags-Ordningen lemnär, afgöra hvarthän frågan bör förvisas
har Utskottet i sådant afseende lill Conslitutions-Utskottet å nyo öfverlemnat
handlingarne i målet; hvilket Utskottet härigenom får bos Rikets
Höglofl. Ständer vördsamt anmäla.
v Stockholm dea 16 Julii «834-
Uih. ull R. St. Prat. iS2g. i Samt. 1 Afd.
u;te Häftet..
1
2
Bevilbiings-Utskotlels Memorial IV.o 27.
N:o 27.
Antom till Exp.-Utsk. den 3o Julii.
Memorialj i anledning af olika beslut, hvaruti Riks-Stdnden
stannat, i afseende på grunderna för den blifvande allmän
na
Bevillningen.
Sedan Bevillnings-Utskottet, genom serskilda Protocolls-utdrag af
den 8 och 11 innevarande månad, undfått del af Riks-Slåndens beslut,
i anledning af Utskottets, under N:o 15, afgifna Utlåtande öfver de vid
Betänkandet N:o 5, om grunderna för den blifvande allmänna Bevillningen,
gjorda anmärkningar, åligger det UtskotteL, att dels uppgifva de
skil jak lig lie ter, som inom Riks-Stånden i detta ämne förekommit, och
dels jemväl i vanlig ordning föreslå de af ifrågavarande skiljaktiga beslut
föranledda voterings-propositioner, hvilka, enär den i 71 §■ Regerings-Formen
och 3r §. 2 mom. Riksdags-Ordningen föreskrifna behandling
af de olika besluten, icke torde kunna undvikas, skulle till förstärkta
Stats-Ulskoltet öfverlemnas.
I afseende på personliga sky dds-afgiften, bar Hedervärda BondeStåndet
antagit Utskottets förslag, att densamma borde utgå från fy 1 Ida
18 år; dock med förbehåll, ”att, vid pröfning af det från Utskottet inkommande
Utlåtande om tillämpning af denna beskattningsgrund, kunna
utsätta afgiften i progressivt förhållande, ehvad Utskottet det föreslår
eller icke”; men som de 3:ne öfriga Riks-Stånden bifallit de emot nämnde
förslag gjorda anmärkningar, och beslutit, alt skydds-afgiften, hädanefter.
sorn hittills,-skall utgöras ifrån fyllda 17 års ålder; så är Utskottets
förslag i denna del, jemlikt 71 §. Regn ings-Formen, förkastadt, och på
nyssnämnde sätt ändradt.
Då deremot, i strid med det af Hedervärda Bonde-Ståndet gjorde
ofvannämnde förbehåll, de 3:ne andra Riks-Stånden instämt i Utskottets
förslag, att den personliga 'skydds-afgiften bör, enligt nu gällande
Bevillnings-grunder, utan afseende pä ständ, vilkor eller förmögenhet,
beräknas lika för personer af samma kön, men olika för mans- och olika
för qvins-personer, får Utskottet, jemte hemställan, om icke HederTärda
Bonde-StånrJet skulle vilja förena sig uti de öfriga Riks-Ståndens
sammanstämmande beslut, tillika, i den händelse Hedervärda Bondeståndet
härtill icke skulle samtycka, öfverlemna följande voteringsproposition
:
B evillvings-U tskoltets Memorial N.-o 27.
3
i:0
Den, som bifaller Utskottets förslag, att personlig sl<ydds-afgift bör
erläggas af hvarje i mantalslängd skattskrifven person, utan afseende på
stånd, vilkor eller förmögenhet, lika för personer af samma kön, men
olika för mans- och olika för qvins-personer, röstar Ja3 den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej ,
kommer personliga skydds-afgiften, att, efter närmare bestämmande, i
progressivt förhållande, erläggas af hvarje i mantalslängd skattskrifven
person.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat Utskottets förslag om afgift el
synbar förmögenhet eller inkomst: — Iiögvördige Preste-Ståndet likväl
med det föi tydligande i Bevillnings-Föi ordningen, ”att från inkomst
icke afdrag får göras för lefnads-kostnad”, samt Hedervärda Bonde-Ståndet
med enahanda vilkor, som i afseende på skydds-afgiften, "eller att
äfven förstnämnde afgift må kunna fastställas att utgå progressivt.”
Det af Högvördige Preste-Ståndet beslutade, ofvannämnde förtydligande
anser Utskottet icke lämpligen kunna blifva föremål för omröstning
i förstärkta Stats-Utskoltet, enär, på sätt anfördtär, sjelfva hufvudgrunden
blifvit antagen af alla Riks-Stånden; utan
torde Högloft. Ridderskapet och Adeln, ‘Vallöf!. BorgareStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet destohellre biträda
Högvördige Preste-Ståndets beslut om nämnde förtydligande,
som, enligt nu gällande, af Riks-Stånden bibehållne
Bevillnings-grunder, från inkomst, något afdrag för lefnadskostnad
icke eger rum.
Hvad åter angår det af Hedervärda Bonde-Ståndet vid beslutet fästade,
ofvannämnde vilkor; så, ehuru detsamma synes innebära en slags,
motsägelse, då Ståndet, med ogillande af 1810 års Bevillnings-system,
som afser progressiv förmögenhets-afgift, antagit nu gällande method
för beskattning å synbar förmögenhet eller inkomst, får Utskottet likväl,
för den händelse, aLt Hedervärda Bonde-Ståndet icke skulle vilja frånträda
berörde vilkor, härmed vördsamt föreslå följande proposition:
2:0
Den, som bifaller Utskottets förslag, alt afgift å synbar förmögenhet
^ Bevillning'!-Utskottets Memorial N.-o 27.
eller inkomst bör utgöras efter de i i83o års Bevillnings-Förordning stadgade
grunder, röstar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Yinner Nej,
kommer afgiften å synbar förmögenhet eller inkomst, att, efter närmare bestämmande,
i progressivt förhållande utgöras.
Utskottets förslag, som afstyrker yrkad beskattning, medelst bevillning
å så kallade öf v erflö ds artiklar, är godkändt af 3:ne Riks-Slånd; men Högvördig
Preste-Ståndet bär, med ogillande af nämnde afstyrkande, deremot
ansett en personel consumtions-afgift böra erläggas för bränvin, alla utländska
spirituosa, vin och spel om penningar; och då, i afseende härpå,
Utskottet nu hemställer, om icke Högvördige Preste-Ståndet skulle vilja biträda
de öfrige Riks-Ståndens mening, får Utskottet likväl, för ett motsatt
fall, tillika framställa följande proposition:
3:o
Den, som bifaller Utskottets förslag, hvarigenom afst.yrkes beskattning,
medelst bevillning å så kallade öfverflödsarliklar, röstar Ja; den det ej
vill, voterar Nej.
Yinner Nej,
skall en personel consumtions-afgift erläggas för bränvin, alla utländska
spirituosa, vin och spel om penningar.
Då Högloft, Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit
Utskottets förslag, som afstyrker väckt motion om årlig bevillning
å Caractersfullmagter } sorn hädanefter meddelas; men Högvördige Pregte-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet deremot ogillat afstyrkandet
och ansett, att årlig bevillning å Caraetersfullmagler bör utgå; så föreslår
Uslkottet följande voteringsproposition:
4:o
Den, som bifaller Utskottets förslag, med afstyrkande af årlig bevillning
å Caractersfullmagter, som hädanefter meddelas, röstar Ja; den det ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer årlig bevillning å sådane Caractersfullmagter att utgöras.
Hvad
Bcvillnings-UtskoUets Memorial JU. o a8.
S
Hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, blifver vördsamt till Rikets Höglofi.
Ständers upplysta granskning ölverleranadt.
Stockholm den 29 Julii 1834-
N:o 28.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o Julii.
Memorialj, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut i fråsan
angående Curhus-afgiftens fortfarande.
Genom Protocolls-Uldrag af den 12 och 24 nästlidne Maji samt den
Ii, 14 och 17 dennes, har Bevillnings-Utskottet erhållit underrättelse om
Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets under N:o 17 afgifne Utlåtande,
angående de vid Betänkandet N:o 8, 0111 Curhusafgiftens fortfarande,
gjorde anmärkningar; och då Utskottet nu vördsamt anmäler den skiljaktighet,
som vid dessa beslut inom Riks-Slånden förekommit, får Utskottet,
för den händelse, att den i 71 §. Regerings-Formen och 3i §. 2 morn.
Riksdags-Ordningen föreskrifna behandling af ifrågavarande skiljaktighet ej
kan undvikas, tillika, i anledning deraf, föreslå den voteringsproposition,
som till förstärkta Stats-Utskottet skulle öfverlemnas.
Utskottets förslag, att Curhusafgiften skulle fortfarande utgå till och
med det år, då nästa Riksdag slutar, med ett maximum af 5 skillingar för
hvarje person, som betalar mantalspenningar, är antaget af 3:ne Riks-Stånd;
men som Höglofi. Ridderskapet och Adeln, i afseende härpå, beslutil den
förändring, att maximibeloppet för Curhusafgiftens utgående bestämdes tilf
6 sk. Banco; så, i händelse sistnämnde Riks-Stånd ej, med frånträdande af
detta beslut, skulle vilja förena sig uti de öfrige Riks-Ståndens sammanstämmande
mening, hvarom Utskottet likväl anser sig nu böra vördsamt
hemställa, torde frågan derom få afgöras genom votering, efter en så lydande
proposition:
Den, som bifaller Utskottets förslag, att en årlig afgift till Veneriska
smittans botande och hämmande må fortfarande utgå till och med det år,
då nästa Riksdag slutar, med ett maximum af 5 skillingar för hvarje person,
som betalar mantalspenningar, röstar Ja; det det ej vill, voterar Nej.
Sih. till R. St, Fröt. 1834■ 5 Sami. 1 A/d. 3
svte Häftet.
6 Bevillning!-Utskottet! Memorial A’.« 2i.
Vinner Nej,
kommer ofvannämnde afgift att fortfarande utgå till och med det år, d&
nästa Riksdag slutar, med ett maximum af 6 sk. för hvarje person, som hs~
talar mantalspenningar.
Dock varder detta till Rikets HöglofL Ständers närmare pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 29 Julii 3834.
STOCKHOLM, Ecksteinska XllYCKlilUKT, 1834.
B evi Urlin gs-Ut skottets Bet. N:o 2g.
i
N:o 29.
Antom till Expcd. Utsk. den q4 Sept.
Betänkande, angående Stora Sjötulls-Bevillningen.
Ibland dt: skyldigheter, som, i följd af 3i § Riksdags-Ordningen, jemförd
med 60 § Regerings-Formen, åligga Bevillnings-Ulskottet, hörer äfven den,
att till R. H. Ständer afgifva förslag lill bestämmande af de medel, hvilka
Statsverket eger att påräkna af tullen å inkommande och utgående varor.
Yid fullgörandet af detta åliggande har Utskottet äfven trqlt sig böra redovisa
för de i sammanhang härmed lill Utskottets handläggning från respeclive
Riks-Stånden remitterade motioner; och, anförande -så väl de grunder,
som den åsigt hvarifrån Utskottet vid frågans behandling utgått, har Utskottet
trott sig bäst sätta R. H. Ständer i tillfälle, att uti dess helhet öfverskåda
delta ämne, medelst öfverlemnande af det förslag till Tull-Taxa
(Bil. Lill. A), som Utskottet, efter noggrannt ompröfvande, beslutat till Rikets
Högloft. Ständers antagande vördsapit framlägga.
Uti Nådig skrifvelse af den 7 sisth Maji, som till Utskoltet remitterades
från Högloft. Ridd. och Adeln den i5 Junii och från Vällofl. BorgareStåndet
den 23 Maji, har Kongl. Maj:t till R. H. Ständer öfverlemnat ett af
den utaf Kongl. Majit i Nåder förordnade serskilda Comité afgifvet underdånigt
förslag lill ändringar och jemkriingar i Tull-Taxan, med dertill hörande
Protocoll och handlingar, för alt tjena Bevillnings-Ulskottet till upplysning
vid dess öfverläggningar om den blifvande Tull-Bevillningen. Jemte
öfverlemnande i manuscript till R. H. Ständer af det förslag till TullTaxa,
som Kongl. Comitéen uppgjort, får Utskottet bär anföra det underdåniga
Betänkande i ämnet, som Kongl. Comitéen afgifvit, hvilket lyder
som följer: % \
S. J. K !
”Den Comité, åt hvilken Eder Kongl. Majit i Nåder täckts uppdraga,
alt i underdånighet uppgöra och till Eder Kongl. Majit afgifva förslag
lill de förändringar i gällande Tull-Taxa och öfrige Tullverket rörande
Författningar, hvilka syntes vara af omständigheterne påkallade, har nu fullBih.
till R. St. Prot. 1834■ 5 :lc Sami. i:sta Afd.
12:te Häftet. i
2
Bevillnings-Ut skottets Bet. N;o 2g.
ändat sine arbeten i desse delar. Samtlige de af Eder Kongl. Maj:t utsedde
personer, vare sig i hufvudstaden eller iandsorterne, hafva deltagit i Comitéens
förhandlingar, undantagande Bruks-Palronen Wolrath Tham, hvilken
uti aflåten skrifvelse gifvit tillkänna, att han, i anseende till förfall af
sjukdom, funnit sig föranlåten alt uteblifva , hvarigenom Gomiteen måst
sakna de upplysningar och råd, Comitéen önskat och förväntat sig af bemälde
Bruks-Patrons erfarenhet. Mångfalden och vidden af de ämnen, hvilka
utgjort föremål för behandling och de närmare undersökningar, hvilka
blifvit nödige i afseende på serskilde förhållanden, som dervid bort fästa
uppmärksamheten, hafva fordrat längre tid i förening med oafbrutne ansträngningar
å Comitéens sida , än som måhända varit att beräkna. De
allmänna åsigter E. K. M. uti Dess Nådiga Förordnande antydt, nemi., å ena
sidan, alt de inhemska näringarne kunde bibehållas vid det skydd, hvaraf
de funnits vara i fortfarande behof, och den inkomst beredas genom Tullen,
som för Stats-regleringen vore att beräkna, samt, å den andra, att ali den
lättnad och utvidgade frihet borde beredas för inrikes och ulrikes handeln
och sjöfarten, som med förenämnde angelägna syftemål vore att förena, har
Comitéen sökt uppfatta och ställa sig lill efterrättelse. Innan Comitéen
ingick i speciel granskning af de serskilde ämnen den hade att behandla ,
uppgjorde oall stadgade den för sig vissa allmänna grunder till ledning för
omdömet i hvarje förekommande serskildt fall. Dessa allmänna grunder äro
sådane, som i underdånighet bifogade tryckte uppsats närmare utvisar. Ett
serskildt Pretocoll är fördt, som upptager i korthet de skäl Comitéen ansett
föranleda till de af henne föreslngne förändringarne i förut gällande stadgan
den;
hvarvid är fogad en serskild act, innehållande de yttranden, Comi
téens
Ledamöter afgifvit vid tillfällen, dåde ansett ämnenas beskaffenhet fördra
omständligare utveckling eller föranleda till lika meningar, för hvilka
närmare redovisning velat göras. Comitéens åtgärder äro grundade på
enstämmighet i meningarne, eller, i fall af skiljaktighet, på rösternes flerhet,
utrönt genom anställd votering;— detta allt på sålt Protocollet derom förmäler.
Sålunda bearbetade får Corniléen i underdånighet öfverlemna till E.
K. M. de förslag den fulländat lill förändringar i vissa delar af: 1:0 Tulltaxan
med dertill hörande så kallade underrättelser; 2:0 Förordningen till
förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor; 3:o Seglations-Ordningen;
0 Stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan och landväga
transporter af varor iakttagas bör, samt om tull-förpassning och bevakning;
samt 5:o Förordningen om Nederlag och hvad dervid bör iakttagas. Ehuru
Comitéens förslag med dertill hörande Prolocoll och öfrige handlingar,
JBevillnings-Utskottets Bet. 2V:0 29.
3
jemförde med hvarandra, kunna anses utgöra erforderlig redovisning för
Gomiteens åtgärder, har Comiteen likväl ej hort underlåta alt i allmänhet
ytterligare vidröra åtskiilige ämnen, hvilka må anses kunna utgöra
föremål för serskild uppmärksamhet.
Då tiden för traclaten om handeln på Finland och Ryssland nu mera
gått till ända, och det ligger utom gränserne för Comiteens bedömande,
huruvida någon ny tractat derom må komma i fråga, samt hvilka grunder
dervid kunde komma att följas; så har Comiteen ansett sig böra i
underdånighet föreslå Tullbeslämmelserna i allmänhet, under förutsättning, att
någre sådane omständigheter ej voro att tagas i betraktande, hvilka ej borde
förbises, i fall att serskilde handelsfördelar vore ett eller annat främmande
land förbehållne. Comiteen tillåter' sig endast i underd. utti^cka den önskan
och den fulla förtröstan lill E. K. Maj:ts vishet, att någre sådana undantag
vid tractater med främmande länder i allmänhet ej skola kunna komma i
fråga, hvarigenom de inhemska productiva och industriela krafterna skulle
kunna lida hinder för den högre utveckling, hvartill den närvarande tidens
tecken båda gladare utsigter redan i en närmare framlid.
Efterdömet af hvad i andra länder iakttages, att beräkna tullen efter
varornes vigt och värde, bär föranledt Comiteen att tillämpa enahanda
grunder i alla de fall, då sådant, efter närmare undersökning och derigenom
inhemtad upplysning om de dervid förekommande förhållanden, funnits vara
verkställbar. Förtullningen blefve derigenom säkrare controlerad och verkställigheten
underlättad.
Tull-bestämmelsen å Spanmål har utgjort ett bland de svåraste problem
Comiteen ansett sig hafva att upplösa. Rådfrågande erfarenheten
af förflutna tiden har Comiteen trott sig finna, att de anstalter och åtgärder,
hvilka i den delen, tid efter annan , blifvit vidtagne , sedermera icke
befunnits ledande till det mål, som varit att söka och blifvit i sjelfva verket
afsedt. I följd af befintliga förhållanden, intill senare tiden, då Spanmåls-importen
i medeltal kunde beräknas till omkring 3oo,ooo tunnor årligen,
fäslades naturligtvis Lagstiftarens hela uppmärksamhet på möjligheten och
sättet, att, å ena sidan, befrämja en ökad Spanmåls-production inom landet,
och att, å den andra, utvägarne icke skulle afskäras förberedande af tillgång
på utländsk säd, synnerligen då felslagna skördar ingåfvo farhågor för uppkommande
brist på nödvändiga lifsmedel. Det blef således nödvändigt,
att Spanmålen skulle i vanligt goda år fördyras genom konstlade medel på
samma gång som prisen derå skulle nedtryckas vid inträffande svårare år.
Comiteen har ansett vara utom gränserne af sin egentliga befattning, att
4
Bcvillnings-Utskottcts Bet. IV: o 29,
uppehålla sig med närmare undersökning, angående de svårigheter, för vinnande
af det sökta ändamålet, hvilka voro att linna uti sjelfva de dertill använda,
och hvarandra till verkan motarbetande medlen. Den närmaste följden
borde emedlertid blifva af de sålunda antagne grundsatserne, att prisen
å Spanmål i allmänhet skulle, utom naturliga orsaker, äfven bero af tillfälligheter,
hvilka lågo utom mensklig beräkning, och att denna angelägna
produet ej kunde blifva föremål för den handel, som, lifvad af enskild speeulation,
dock ytterst är det säkraste medlet, att tillgång å produclcr i allmänhet
ej skall, om möjligt, någonsin saknas der, hvarest behof af dem, göres,
och utvägar förefinnas, att på ett eller annat sätt godtgöra deras i handeln
gångbara värde. Men äfven de förhållanden, under hvilka ofvanomförmälde
grunder för spanmåls-lagarne i allmänhet anses kunna finna tillämpning,
ha under loppet af de senare tiderne undergått en förändring, som ej
kan eller bör undgå att fästa uppmärksamheten. Jordbruket i Sverige har
gjort framsteg, tillfredsställande för den tid, som är, och lifvande nya förhoppningar
för den, sorn instundar. En öfversigt af spanmåls-importen och
exporten för de 10 senare åren, eller från och med 1834 lill och med
i833, hvarunder tvänne missväxtår kunna räknas, visar, alt hela importen utgjort
656, 187 tunnor, och exporten, oaktadt en vida utsträckt bränvinsbränning,
deremot 703,692 tunnor; hvilken senare sålunda lemnar ett öfverskott
af 47>551 tunnor Spanmål — en motsats af hvad i längre tillbaka förflutne
tider egde rum, då importen kunde beräknas i .medeltal lill omkring 3oo,ooo
tunnor årligen.
Vid jemförelse åter af Spanmåls-prisen uti samtlige handels-platserne
vid Östersjön och Sverige, ifrån och med år 1S27 till och med 1833 ,
för hvilken tid uppgifter om de utländska Spanmålspriseu äro i Corninerce-Gollegium
att tillgå, befinnes, att de i allmänhet hållit sig i Fäderneslandet
nära nog vid samma ståndpunkt, som i de öfrige främmande Länderna. Det
kan således antagas för afgjordt, att produetion af Spanmål i Sverige i allmänhet
är svarande mot consumtion, och att, under vanliga förhållanden, någon
grundad anledning ej förefinnes att befara, som skulle spanmåls-prisen,
till skada för jordbruket i Sverige, kunna nedtryckas genom de lägre pris,
hvartill denna vara kunde från främmande orter till öfverflöd införas. Skulle
åter lägre pris å Spanmål uppkomma deraf, att produetion fortfarande
komme att öfverskjuta consumtion, så vore det ej blott ändamålslöst, utan
fastmer skadligt, att genom konstlade medel söka tillvägabringa en jemvigt,
som endast på naturligare vägar säkrast är att återställa; och dessa äro, att
manufacturer och slöjder af alla slug bilda sig och att jordbruket får en
Bcvi/lnings-Ut skol tets Bet. N.-o Q.Q.
%
rigtning, som leder derlill, att Ladugårds-producler jemväl blifva föremål
för Landtmannens omtänksamhet, och att de alster mångfaldigas, hvilka jorden
är mägtig all frambringa, genom tjenlig odling och brukning. Den erfarenhet,
som redan vunnits, att production af Spanmål, calculerad för en
tidlängd af flera år, lemnar tillräcklig tillgång för consumtionen på det hela,
gifver stöd åt den förmodan, att, om det ena årets öfverskott kan användas
till upplag och besparing för ett annat, då tillgångarne kunna vara mera inskränkte,
så skola bekymren och oroande farhågorne kunna skingras, att en
felslagen skörd nödvändigt skall leda till brist och nöd, samt anledningarne
försvinna till åtgärder och anstalter, hvarigenom den hotande vådan velat
afböjas; men hvilka någon gång kunnat medföra menligare följder, än det
onda, som velat förekom mas. Upplag och besparing af Spanmål, från en tid
till en annan, låter dock ej ens tänka sig, annorledes än i förening med
möjligtvis antaglige grunder för beräkning af deraf uppkommande förlust
eller vinst. Sådane grunder gifvas icke, så länge Spanmålsprisen bero ej
allenast af naturens verkningar genom väder och vind, utan kunna jemväl
oförmodligen höjas och sänkas genom de resLricliva eller permissiva åtgärder,
hvilka tillfälligtvis kunna komma att vidlagas i afseende å handeln med utländsk
spanmål. Erfarenheten vitsordar ock, att oöfvervinneliga svårigheter
möta vid bestämmandet af den grund, efter hvilken tull å Spanmål årligen
kunde rätteligen och ändamålsenligt bestämmas. Spanmålsprisen ej allenast
omvexla märkligen å olika årstider, utan företer sig jemväl den betydliga
skilnad deri, att, då t. ex. en tunna korn gäller till och med 8 R:dr Banco
i den ena provincen, betalas en tunna af samina slag säd i den andra endast
med 4 R-dr B:co, och så vidare. Vid öfvervägande af allt detta, med
hvad mera Protocollet derom innehåller, har Comitéen förenat sig att till
E. K. M. Nådiga godtfinnande i underdånighet hemställa, om icke en fix
tull å Spanmål i allmänhet kunde bestämmas, åtminstone för en lid af fem
år, beräknad så, att den, under närvarande förhållanden, å ena sidan, kunde
utgöra tillräckligt skydd mot utländsk concurrence, och, å den andra, dock
ej vara så hög, att deri, under möjligen inträffande missväxtår, så fördyrade
Spanmålen, att den bidrog till brist och nöd, till underlättande hvaraf tullen
a inkommande utländsk Spanmål vore att anse såsom en tillgångs att. i
främsta rummet användas lill understöd i de orter af landet, som, hårdast
tryckte af missväxt, i öfrigt befunnos vara i högsta behof af undsätt ning. En
ny erfarenhet vore härigenom att vinna, hvilken, om den, såsom det vill synas,
kan vara att försöka utan serdeles våda, skall medföra väsendtliga bidrag
till närmare utveckling af de säkraste och ändamålsenligaste grunderne
6
Bevillnings-Ut skottets Bet. N.O 2 g.
för Spanmålslagarne i Sverige, ftied det mera af den oeconomiska lagstiftningen,
som dermed står i ett nära sammanhang.
I följd af den Stats-oeconomiska grundsats, att afsättning, i främmande
Länder, af hvad industrien och konstfliten förmår producera i eget land, kan
underlättas och befrämjas, äfven derigenom, att de inhemska producterne vid deras
utförande ej betungas med afgifter, hvilka fördyra deras säljbara värde, och sålunda
inverka på deras användande i den utländska handeln, har Comiteen föreslagit,
att dylika afgifter kunde, i hvad möjligt vore, antingen nedsättas eller ock alldeles
försvinna, allt med hänsigt till det större eller mindre behof afsådan lindring,
som företrädesvis utmärkte åtskilliga industri-grenar och för handen varande
utvägar, att kunna fylla den derigenom uppkommande minskning uti beräknade
oeftergifliga Stats-inkomster genom Tullen. Comiteen har deremot förhöjt
tullafgifterne å vissa inkommande utländska artiklar af den natur, att
de ansetts kunna bära sådan förhöjning, utan befarad menlig verkan på handeln
och cousumtion, eller att controlen och uppbörden derigenom skulle
förlora af sin kraft och verkan. Den i underdånighet bifogade Tabellen
upptager calculationsvis förhållandet, och utvisar, att de förändrade lullbestämmelserna
i vissa fall, i stället alt minska det belopp på det hela, hvartill
tull-intraderne de sislförflutne åren kunnat beräknas, fastmer leder i någon
nion till deras förökande. Den utvidgade frihet i handeln, som är föreslagen,
hvarigenom åtskillige varor, som förut varit begripne under absolut
förbud, anses kunna hädanefter derifrån lossas, skall äfven verka fördelaktigt
å Tull-uppbörden. Det säkraste stödet för beräkningarne, att Statsinkomsterne
genom Tullen skola, år från år: tillväxa, för så vidt som händelser ej
mellankomma, hvilka ligga utom gränsorne för menskligt vetande, är att söka
och finna deri, alt den inhemska industrien visar sig vara väckt till en
förut ej spord omtanka och verksamhet, samt att den ökade production, som
deraf blifver närmaste följden, förskaffar medel och föremål för en ökad
cousumtion, hvilken senare, i förening med den förra, bereder sysselsättning
åt handeln.
Den fråga har slutligen blifvit väckt och discuterad inom Comiteen,
”huruvida det vöre lämpligt, att en viss tid bestämdes, vid hvilken de ännu
fortfarande absoluta förbuden mot införande af vissa utländska varor borde
ovilkorligen anses komma att förfalla, och under hvilken de öfrige tullbestämmelserne
jemväl borde förklaras att förblifva oföränderlige.” Comiléen
har dervid funnit, att förtroendet till Lagarne och deras bestånd visserligen
utgjorde ett af de stöd, vid hvilka närings-idkaren i allmänhet bade
behof att fästa sig, då lian uppgjorde sina beräkningar om framgången af
Bevillnings-Utskottets Bet. if.-o 2g.
T,
sina företag. Men det har icke heller kunnat lemnäs ulan uppmärksamhet,
att sjelfva föremålet för den oeconomiska lagstiftningen är underkastad t föränderlighet,
och att det just utgör en af egenskaperne af dessa Lagar, att
kunna och böra lämpas efter sig företeende omständigheter och förhållanden.
Le fall kunde någon gång inträffa, då ett ihärdigt vidhållande af hvad som
blifvit stadgadt, i ett visst tidsmoment, till befordrande af ett gifvet vigligt
ändamål, ej kunde möjligen verkställas, eller ock leda Lill motsatsen af hvad
dermed i sjelfva verket varit nfsedt, och bo^de afses. I anledning häraf, och
då ett allmänt stadgande i detta ämne skulle komma alt omfatta många olika
föremål, på hvilka samma skäl ej ens kunde lämpas, har Comiteen stannat
vid att i underdånighet öfverlemna till E. K. Maj:ls vishet hvad i denna
del må vara att tillgöra, jemte underdånig anmälan , att det serskilda
yttrande, en bland Comileens Ledamöter i detta ämne afgifvit, är Comiteens
Protocoll vidfogadt.”
Derjemte har R. H. Ständers Stats-Utskott, uti Protocolls-Utdrag af d.
12 sisth Aug., till Bevillnings-Utskottet öfverlemnat Kongl. Maj:ts Nådiga remiss
uppå en af åtskillige Alunverks-egare till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifven skrift, hvaruti, efter framställning af det ofördelaktiga läge, uti hvilket,
genom flere uppgifne omständigheter, Alun-verken sig befinna , bland
annat i underdånighet begäres, att, så vida ej all utförsel-tull å Alun kunde
upphäfvas, samma tull måtte varda jemkad och nedsatt, åtminstone lill det
belopp, som för Svenska Stångjernet blifver fastställdt.
Och hafva dessutom, med afseende å Tullbevillningen, samt dermed
sammanhang egande ämnen, följande inom Riks-Stånden väckta motioner
blifvit till Utskottets behandling öfverlemnade, nemligen:
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Grefve von Fersen H., som föreslagit, att, till befordrande af näringar
nes och industriens framsteg till lika höjd med andra länders, eller åtminstone
sådan grad af utveckling, alt productionernes värde och beskaffenhet
öppna möjlighet och tillfälle till concurrence i verldshandeln , utförseltullen
måtte så lämpas, att export af inhemsk production och tillverkning
befordras, samt i vissa fall export-premier uti Tull-Taxan införas å sådane
varuartiklar, hvilka tillverkas och produceras inom landet till den mängd
och beskaffenhet, att landets behof deraf kan anses vara fylldt;
af Herr Bruncrona G. A.> att den stora förbrukningen och införseln
af vin, hvilken till betydlig del absorberade behållningen af vår dyrbaraste
och redbara export-vara och, lill öfvermått njutet, icke vore mindre skadligt
8
Bevillnings-TJtskottets Bet. IV.-0 29.
än bränvinet, borde förekommas, och att dertill tillfälle nu bäst erbjöd sig,
då man för den lägre folkmassan söker inskränka förtäringen af bränvin, och
billigheten syntes fordra reciprocitet i detta fall hos den bildade delen af
nationen, hvarföre Motionairen, såsom i någon ilion bidragande till afsigtens
vinnande, föreslagit en lämplig förhöjning i tullen å inkommande viner. Den
verkan Herr Bruncrona ansett af en sådan åtgärd böra följa vore: att fåfängan
och öfverflödet företrädesvis beskattades; alt, om ock den förmögne
eller de , som ville passera derföre, tillfredsställde deras bégär till fåfänga,
skulle likväl det förhöjda priset å åtländska viner, hos den mindre bemedlade,
omtänksamma 'och klokt beräknande hushållaren, verka till inskränkning
af deras bruk, på samma grund som fördyradt bränvin förmodades leda till
en mindre consumtion af denna vara; att, genom förböjd tull, Stats-intraden
skulle ökas, och, genom minskad införsel, handelsvågen gynnas, samt slutligen,
att, då Frankrike fortfor att belägga Svenska jernet med hög tull, skulle förhöjningen
af vin-tullen härstädes icke kunna anses annorlunda, än såsom ett
reciprocitets-steg, och återförandet af Tuli-afgiften lill dess förra belopp , i
fall sådant på Stats-oeconomiska eller politiska grunder framdeles komme i
fråga, borde icke medgifvas förr än tullen på Svenskt jern i Frankrike nöjaktigt
blifvit nedsatt;
af Herr Hjerta, Lars, som uti tvänne serskilda motioner yrkal: alt
utförsel-tullen å Stångjern må upphäfvas; att införsel-tullen å utländskt beredt
läder, såsom ännu utgörande ett ämne, hvilket icke utan derå nedlagdt
arbete till omedelbar förbrukning kan användas, må nedsättas lill hälften af
den nuvarande; att införsel-tullen å Silkesfelb, såsom det ämne, hvilket inom
Riket tillverkas, men förnämligast användes till manshattars förfärdigande,
och sålunda utgör en af våra första nödvändighets-artiklar, må nedsättas
till 3a sk. B:co per skålp; att tullen å sammansatta mechaniska verktyg
måtte nedsättas lill fem procent af värdet, emedan, i Motionairens tanka, den
prohibition, som hittills försvårat machiners och modellers införskrifvande,
vore ett misstag om rätta medlen till industriens uppmuntrande och förkofran,
då dessa verktyg, i samma mon som civilisationen stigit, befunnits utgöra
menniskokraftens lika mägtiga, som oumbärliga hjelpmedel till åstadkommande
af clc flesta slöjd-producter, som utgöra föremål för fabrication i
större scala; att tullen å vin, hvilken, enligt nu gällande Tull-taxa, för, vissa
slag, med omkostnader, skulle uppgå till öfver 200 procent af inköps-priset,
måtte nedsättas till hälften, då ett oxhufvud Italienska, Grekiska och en del
Fransyska, så kallade landt-viner, här skulle kunna säljas till mindre än 60
Bevillnings-Utsköttets Bet. JV.-o 2g. g
R:dr, eller en bouleille ungefär till samma pris, som en bouteille porter för
närvarande kostar, hvarigenom vin-eonsumtionen skulle blifva minst dubbel,
och Staten i aila fall erhålla lika mycket i tull, samt äfven den mindre bemedlade
fa råd alt bestå sig en sund och smaklig dryck, en mängd förfalskningar
undvikas, oell ett tjenligt och helsosamt surrogat vinnas för bränvinet,
hvars förbrukning de fleste äro ense om böra inskränkas; anseende Motionairen
dessutom ganska troligt att en sådan nedsättning, i reciprocitets-väg,
kunde medföra någon nedsättning i den Fransyska import-tullen å Svenskt
Stångjern och Trädvaror; om hvilken förmons beredande i diplomatisk väg
Molionairen förmodat, att Utskottet icke lärer underlåta föreslå R. H. Ständer
att hos Kongl. *Maj:t i underdånighet anhålla.
Af Herr Lagerhjelm P., som föreslagit en liten men årlig ökning i
import-tullen å vissa artiklar, derefter bibehållandet af den högre tullen, under
tio år, och slutligen dess årliga nedsättning. De varor, hvilka Herr Lagerhjehns
förslag omfattade, äro fläsk, hampa, hudar (oberedde), humla, kött,
lin, talgljus, ost, smör, talg, ull, väfnader af ylle och halfylle, blaggarn och
bolstervar. Maximum af tullen bar Mötionairen ansett böra antagas från 33?
till 66? procent af varans värde, och ett närmare bestämmande bero på huru
stor tullen nu är och Rikets behof kan fyllas inom landet, samt om varan
utgör råämne för någon förädling inom Riket.
Fördelarne af en högre tull på dessa Landtmanna-producter, har Mo- '
tionairen ansett skola blifva:
1:0 Minskning i Spanmåls-produetion under jordens fördelaktigare användande,
hvaraf ovilkorligen skulle följa någon förhöjning i Spanmålsprisen,
hvilket åter väl behöfdes, både för Landtmannen och Löntagaren.
2:0 Ökning af kreaturens antal , hvaraf åkerjorden skulle tilltaga i
bördighet.
3:o Spridning af penningar till de orter, som sakna fördelen af närbelägenhet
lill stora städer, hvarest Ladugårdsskötsel lättast kan utvidgas,
och hvaraf flera sakna bergsbruk och hemta förnämsta delen af sin bergning
från landtbruket, som i Sverige är i behof af binäringars stöd.
4:o Möjlighet att lägga högre skatt på husbehofs-bränvins-bränningen
eller alldeles borttaga den, i det man öppnar nya utvägar för jordbrukaren
att vända jordens alster i penningar.
5:o att Krono-utlagorna bättre utgå från vissa orter, samt
6:0 En fördelaktigare handelsställning med främmande folkslag.
Bih. lill R. St. Prot. 183/j.j S.-te Sami. i.sta Afd,.
12'te Häftet. 2
jo Bevillning.t-Utskotlcls Bet. N.-o 2.5. \
Deremot hafva tvänne olägenheter synts förtjena afseende, nemligen
en möjligen ökad tullförsnillning och minskad tullinkomst. Till förekommande
af den förra borde möjligheten af tullberäkning tagas i betraktande
vid tullens bestämmande, ehuru dessa varor voro mindre beqvämliga vid
tullförsnillning, och hvad tullinkomsten beträffade-, förtjente bemärkas, att
inrikes productitfnen visst icke motsvarade förbrukningen, och att, ehuru qvantiteten
af förtulladt gods minskades, steg likväl tullen i procent, hvadan
denna omsorg kunde uppskjutas lill nästa Riksdag, då erfarenheten hunnit
visa, huruvida tullinkomsten ökats eller minskats under de första fern åren.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet:
af Herr Werrn, som i betraktande af den vådliga crisis, hvaruti den åsyftade
tillkomsten af en ny export-artikel, nemligen silfret, kan under närvarande
utsigter försätta landets naturliga export-produeter och deras värden,
funnit tidpunkten nu vara inne, då all utförseltull å inhemska produeter äfven
i Sverige borde försvinna, så vida ej landets handel och näringar skola
iner och mer försvagas, och i sitt slutliga fall medföra större vådor än dagens
opinion synes förutse; samt derföre föreslagit:
1:0 Upphäfvandet med innevarande års .utgång af all utförselstull,
med undantag endast af den, hvars modererade bibehållande tills vidare kan
för specicla artiklar vara af nöden, lill förekommande af våldsamma rubbningar
i vissa inhemska näringsgrenar, hvilka från ett äldre tullsystem hemlat
sin uppkomst, och
3:0. Ett liktidigt bestämmande af en så beskaffad i n försel t sill a landtman
na-produeter, att den inhemska landlmanna-industrien varder lämpligen
skyddad utan att utestänga den täflan, sorn ulgör ett bland hufvudvilkoren
för hvarje näringsgrens fortfarande framskridande till ett sanni och sjelfständigt
mål; och ansåg Moliouairen den genom export-tullens upphäfvande minskade
tullinkomsten, ulan svårighet och utan frångående af ett lagom liberalt
tullsystem, kunna återvinnas .genom en jemförelsevis ganska ringa förhöjning
uti införseltullen å de mest begärliga öfverflöds-arliklar, som i större massor
importeras, såsom socker, caffe, tobak, ilie', n>. fl. samt genom den föreslagna
lika nyttiga som nödvändiga import-tullen å landtmnnna-produeter.
Af Herr Holm, som, till förekommande af luxe och flärd, samt till
beredande af skydd för inhemsk produetion och fabrication m. m. ansett
en modique tull böra åsättas sådana råämnen,, sorn i landet icke finnas, men
som erfordras för förädlingar och tillverkningar, hvilka inom landet kunna
åstadkommas och äro behöflige, hvaremot sådan® fabrieat och handarbeten,
Bevillnings-Utskottets Bet. iF.-o 2Q.
hvilka af inländsk man kunna tillverkas lika så väl som af utländningen,
eller äro .alldeles öfverflödige och ofta skadlige, borde antingen helt och
hållet till införsel förbjudas, eller ock beläggas med en till förbud gränsande
tullafgift. Herr Helm har derföre föreslagit, att R. H. Ständer mätte fästa
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten af ett förändradt tullsystem
i ofvan anmärkte hänseenden, och vore Motionairen öfvertygad derom,
att utan att denna reform föregår och landets import minskas samt,
till den inhemska handelns uppmuntran, utförseltullen helt och hållet eller
till någon del upphäfves, realisation och myntbestämning aldrig i framtiden
skall ega bestånd. .
Uti nästan rak motsatt syftning med Herr Holms ofvannämnde motion
har Herr Helleday framställt orimligheten af den fördom, som grundlagt
prohibiliv-syslemet samt de ohyggliga verkningar deraf, som Motionairen
på nära håll sett, och hvilka öfvertygat honom derom, att skärpta bestraffningar
för öfverträdelser af onaturliga lagar endast ökat det onda, endast
gjort lagbrytaren försigtigare, tintligare, vildare; att straffen ensamme
ingenting uträtta, så länge det, för hvilket straffet ålägges, icke synes allmänheten
vara ett så groft brott, och att då menniskans naturliga rättskänsla
säger henne, att det icke är ett brott att förskaffa sig hvad bon tror
sig behöfva, då lion har råd dertill, men sådant likväl såsom ett brott förbjudes,
uppstår aldrig hos mängden den moraliska afsky, som, verksammare
än alla straffbestämmelser, hämmar brotten, utan tvärtom beklagar och understödjer
förbrytaren, så länge den inre känslan icke säger hopen, atl lian
lider hvad hans gerningar förtjent. Deremot om icke absolut förbud utan
blott en afgift till Staten funnes, så skulle, efter Motionairens förmenande,
den allmänna rättskänslan icke finna något obilligare deruti, än uti de skatter,
som hvar och en betalar för hvad han sjelf tillverkar, och om tullafgifterne
tillika voro måttligt höga, skulle tullförsnillaren aldrig lyckas att förvärfva
af allmänheten samma medlidande och skydd som lurendrägare!!.
På dessa grulider har Herr Helleday föreslagit:
1:0 Att ingen vara eller artikel, som kan blifva föremål för import,
hädanefter må till införsel i Riket kunna förbjudas, och
2:0 Att alla sådana varor eller artiklar beläggas med en efter varans
beskaffenhet lämpad måttlig, 16? procent af tullvärdet aldrig öfversligande tull.
Yid remissen af sistnämde tvänne motioner hafva flere af Vällofl.
Borgare-Ståndets Ledamöter yttrat sig i ämnet, hvaraf de fleste instämt i
Herr Holms åsigter.
12
Dcvillnings-Utskottets Bet. N-o 2g.
Hf Herr Leffler: att till förekommande deraf, att ekbark, sorn vore
ett råämne, af hvilket vi inom vårt land för en duglig läderberedning äro i
stort behof, icke matte genom ingen eller alltför ringa tull blifva så godt
som bortskänkt till utländningen, en lämplig tull må läggas å den ekbark,
sorn utföres, så pass hög, att Riket niå hafva någon mera ersättning för densamma
än det låga pris, som utländningen nu för densamma betalar.
Vid remiss af en inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr Leffler äfven
väckt motion, angående förbud emot åtskillige öfverflödsvarors införande
m. m., hvilken, i sammanhang med öfrige i samma ämne väckte motioner
af Herr Prosten Öhrnberg, af Riksdagsfullmägtige Nils Månsson från Malmöhus
och Lars Larsson från Elfsborgs Län, Utskottet i serskildt yttrande
torde få besvara, hafva flere af Vällofl. Ståndets Herrar Ledamöter förenat
sig med Herr Leffler i hufvudsaken, hvarvid dock Herrar Ekerman och
Lakej med hvilka Herrar Zander och Winblad instämt, yttrat sig ega den
öfvertygelse att höga tullafgifter skulle uppmuntra till tullförsnillning.
'df Herr Grapengiesserj sorn, i anledning af Tull-Comitéens förslag
till ny Tull-Taxa, gjort den framställning, att, då det utaf flera af Motionairen
anförda exempel syntes, att Tull-Comiteen erkänt tullbevakningen och
controlerne för så dåliga, att man ej vågat föreslå att förhöja afgifterne å
socker och caffe mera än den obetydligheten af 1 sk. å den ena och en half
sk. å den andra varan, fastän detta vore naturligaste sättet att öka Statsintraderne
och afhjelpa Riksgälds-Contorets beklämda ställning, samt då således
ingen utsigt visade sig att hädanefter mera än hittills tullafgifterne å manufaetur-
och handtverkeri-artiklar skulle blifva erlagde, rättigheten att förtulla
sådane artiklar, ej utsträckt utöfver hvad i83o års Tull-Taxa til! införsel
bestämmer, hädanefter må inskränkas till 3 städer, såsom Stockholm,
Götheborg och Malmö, hvarest Motionairen förmodade, att effectiva contra»
ler till afgifternes rigtiga erläggande dels torde finnas och dels lätteligen
kunde etableras. Härigenom ansåg Herr Grapengiesser, att Staten skulle
erhålla en mångdubblad tullintrad i jemförelse med den alltför ringa, som
nu ingår för sådana varor, äfvensom att näringarne skulle bekomma det
skydd de i så hög grad erfordra; och stöd för detta förslag hemtade han ej
blott af sakens natur, utan ock af ett Kongl. Majrts Nådiga bref af den 3o
September 1812, hvari tillåtelse att endast till Götheborg införa utländska
bomullsväfnader och bomullsgarn blifvit lemnad, samt af Englands och Frankrikes
exempel, hvarest import af åtskilliga varor vore inskränkt till ett mindre
antal hamnar och släder.
Bevillnings-Utskottets Bet. JY;o 2Q.
i3
Af Herr Santesson, sora föreslagit, att utgående tullen å alun måtte
nedsättas eller alldeles upphäfvas, och såsom skäl derföre anfört, att, i anseende
till den nu varande svåra conjuncturen för alunbruket!, hade ett af
de feni alunbruk, som funnits, inom Skaraborgs Län, redan måst nedläggas,
och att utan den föreslagne lindringen, skulle säkerligen samma öde träffa
ännu flere; att desse så väl som öfrige alunbruken i Sverige, med undantag
af Andrarums alunbruk, drifvas med bränsle af sjelfva schiffern med endast
bidrag af ris eller småved till antändning; att aluntillverkningen sålunda
är en production af ingen annan material än schiflerberg, som egas
till outödlig qvantitet, alltså en ren behållning af Svensk arbetskraft och nu
lemnande några tusende personer föda och bergning, samt, med samma, landtbruket
afsättning af dess alla producter till desse fabricerandes consnmtions
behof.
Af Herr Frodell, som, jemte framställning af nödvändigheten deraf,
att inkommande tullen å alla sådana alster, hvilka af Svenska jordbrukaren
produceras, mätte till den grad förhöjas, att han derigenom kunde finna en
billig och för det allmänna gagnande uppmuntran till landtmanna-industriens
utvidgande och förbättring, så att han genom concurrensen med Ryska undersåtare
icke må se sig tvungen att vårdslösa 0111 icke öfvergifva flere af
landtbruket vigtigaste grenar, och hvilken del af motionen blifvit besvarad
genom Utskottets Memorial N:o g angående tullen å från Finland inkommande
varor, jemväl föreslagit, att utländska handtverkeri-varor, hvilka nu
alldeles utträngde de Svenska, utan att ega annat värde> än det att vara
utländska, inåt t e alldeles till införsel förbjudas eller åtminstone beläggas med
så hög tull, att endast deras verkligen öfverlägsna värde kunde göra dem
afsättlige; förmodande Motionairen, att på detta sätt och endast under dessa
vilkor den Svenska industrien i alla sina ulgreningar skulle finna ett nödigt,
ehuru länge saknat skydd, penningarne stanna inom landet, arbetskraften utveckla
sig, capilalen ökas och det allmänna välståndet, soiumiu blott vore en
from önskan, ändtligen blifva en verklighet.
Af Herr Fries: att någon lindring matte beviljas i utgående tullen för
Stångjern, så vida R. II. Ständer, vid utarbetandet af en förändrad Tulltaxa,
ville finna medel alt regressera i större eller mindre nion den exporttull
med tillkommande tolag &c., som derföre nu ingår till Statscassan.
Af Hen' Andersson: alt då, vid innevarande Riksdag, efter all sannolikhet,
beslut komme att fattas, hvilka icke blott skola sätta en gräns för
den omåttliga bränvins-biänningens vidare tilltagande, utan äfven betydligt
inskränka densamma, och deraf skulle följa, att spanmåls-prisen, de när
-
*4 Sevillnings-Vtskoltets Bet. IV.-o 29.
mast följande åren, och innan Ladugårds-skötseln mera hunne utvidga sig,
skulle betydligt nedtryckas, ett export-premium af 16 sk. måtte till lättnad
för lartdtmannen beviljas för hvarje tunna bevisligen exporterad Spanmål,
likväl med undantag derifrån de år, du missväxt inom landet egde rum; och
skulle detta premium utgå af de medel, som inflöto genom den högre bränvins-beskattningen,
eller af inkommande sjö-tullen; samt
af Herr Mahnberg3 som väl framställt nödvändigheten att förekomma
cn större import i Riket, än som svarar mot exporten, och utan hvilket alla
försök alt hålla coursell inom tillbörliga gränser samt uppgöra någon varaktig
grund för myntbestämningen, skola vara förgäfves; men öfverlcmnat
till R. H. Ständers visa bedömande, sättet att för framtiden vinna detta
ända mål.
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Anders Danielsson frän Elfsborgs Län, som jemte den yttrade
önskan, att nu varande Bevillnings-Utskolt måtte följa samma grundsats vid
Tullbevillnings-grundernes uppgörande, sorn de tvänne senare Riksdagarnes
Bevillnings-Utskott tillämpat, och hvilken Rikets Ständer gillat, nemligen förbuds-systemets
förkastande samt antagande af skydds-systemet för all vår
handel och industrie, afgifvit följande förslag till ändringar i Taxan, nemligen:
T ullvärdc.
Qvantitet.
Inf. tull.
Ulf. tull.
8: —
Jern: gjutet
— Tack- och Barlast- ....
i sm.
Förb.
2:
5o: —
Ankare , Flyare och draggar ,
— Armbulter m. m. ....
1 sm..
Förb.
24.
18: —
Stång- Platt | turn och deröf-  ver under 12 tums bredd af stör-  — re och mindre längd m. m.
1 sm..
Förb.
16.
4: 8.
— Jernskrot
1 sm..
F örb.
—
36.
—
1: 3a.
Fisk: saltad
— Sill i i och ‘ tunnor . . .
8 16
is T:na
_ 4. -
■
____
8.
8: —
— all annan
1 T:na
— 16. —
—
3.
—
1: 3a.
— torr:
— Gråsidor eller Sej ....
1 LM..
- 4. -
8.
Längor och Torsk med derun-  der inbegripna Rotschel’ 111. m.
1 LM.
- 4. -
_
—
8.
Bcvillnings-Utskottets Bet. N.o 29. i5
Tullvärdc. Qvantitet. Inf. tull. Utf. tull.
Salt:
2:32.— Kok  1 T:na — 12.  —. —-
Tobak:
— 18.— Blad, alla slag . . . . 1 U. — f — 3.
Ull:
Okammad och okardad, gröfre, af
till och med 3a sk. värde (fri
från Convoy-afgift och Tolag) . \ U. — — 8. — — 2.
Finare öfver 3a sk. värde . . 1 U.. — 2. — 2.
— 36. — Kammad  1 U.. — 2. — 4*
och derigenom åsyftat en lindring i de afgifter som hufvudsakligast drabba
de näringsidkande classerne, samt jordbrukare/bergsmän, hela den för sin
enkla föda, salt och saltad samt torkad fisk, allt jemt behöfvande massan alde
ringare folkclasserne, äfvensom de med spånad och väfnad sysselsatte befolkningarne
i vissa orter. Motionairen har dervid yttrat, att, enligt dess
öfvertygelse, det alltid vore oförenligt med en god Statshushållnings-anda,
men i närvarande lid ett verkligt brott emot mensklighetens fordringar, att
för desse fördyra deras behofs-arliklar; att nedsättning af några directa skatter
och den förhoppning om nedsatta pris å utländske behofs-artildar, som,
på sätt föreslaget blifvit, kunde upplifvas, snart sagdt vore enda vilkoret för
att ej en stor del af mindre jordbrukare och slöjde-idkande inom Motionairens
ort skola öfverlemna sig åt liknöjdhet, lättja och brott; samt slutligen,
att den tull af 4 sk. per U. som sistlidne Riksdag bestämdes för ull öfver
värde af 3a sk. U., gjort en oberäknelig skada åt närings-fliten inom en stor
del af dessa bygder, hvarföre Motionairen anhöll, att Utskottet måtte rätta
delta, i hans tanka, verkeliga Slats-oeconomiska misstag.
.Af Gustaf Larsson frän Stockholms LäUj som ansett, att efter silfver-utvexlingens
början, silfrets vandrande utomlands icke kunde förekommas
på annat sätt än genom minskad import, samt derföre föreslagit införselförbud
för alla sådane artiklar som Sverige sjelf producerar, men egentligen
för Tobak eller såkallad Tobaksstjelk.
Af Erik Nilsson frän Norra Jemtl anti^ som, öfverlygad att vårt
mynts fallande helt och hållet eller åtminstone till stor del härrör af missförhållande
emellan export och import, föreslagit att exporten må understödjas,
så vidt sig göra låter, genom nedsättning af tull och andra umgälder
i6
Bevillnings-Utshottets Bet. N:o 2g.
åjdensamma och tvärtom förhöjas å importvaror, i synnerhet på öfverflödsartiklar,
samt att import-tullen erlägges i silfver; som förut skett i Norrige.
Af Olof Olsson från Östergöthlands Län, sorn ansett, att Svenska
fårafveln nu vore så pass förbättrad, att någon tvekan om godheten af inhemsk
ull, jemförelsevis till hvilken utländsk som helst, eller om dess tillräcklighet
icke rimligen kunde uppstå, samt att genom den enskilda industriens
rigtning åt detta håll, den fördel vöre vunnen, att någon minskning
i Spanmåls-productionen kunde påräknas, och ett ökadt värde vinnas åt
var ladugårds-afkastning, samt derföre föreslagit, att utländsk ull måtte till
införsel förbjudas.
Detta förslag har lik väl Ola Jeppsson från Blekinge Län bestrid t, emedan
han ej vore öfverlygad derom, att inhemska klädes-tillverkningen motsvarade
landets behof; att deremot priset å denna vara stigit, och att genom
förbud för utländsk ulls begagnande, tillverkarnes anspråk på högre betalning
för deras kläde skulle ytterligare stiga.
Af Hans Hansson från Bohus Län: att tullen å salt, som vore en
nödvändighets-vara för alla, men hvarå tillgången och priset i synnerhet är
af vigt för Allmogen i de Skärgårdar, hvarest betydligt fiske eger rum, måtte
nedsättas med 5o procent.
Af Lars Hansson från sistnämnde Län, att saltad sill, hvilken utan
tullafgift linge landvågen införas från Norrige till Sverige, äfven måtte få
sjöledes fritt införas, intill dess sill i erforderlig mängd kunde vid våra egna
kuster fångas. I detta förslag hafva samtlige Riksdags-Fullmägtige från Bohus-
och Hallands Län, med många flere instämt.
Af Anders Andersson från Östergöthlands Län, som föreslagit, att,
sedan nu mera kreaturs-skötseln så betydligt förökat sig, att landet säkerligen
kunde förse hufvudstaden och öfrige släder med deras behof af boskap
och fetalie-varor, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att tullen å alla slags landtmanna-varor, som sändas från utrikes
orter till Sverige, blefve förhöjd.
Af Anders Andersson frän Westmanlands Län: som, till förekommande
deraf, att importen icke må öfverstiga exporten, och att Bankens metalliska
valuta efter silfver-utvexlingen icke må utvandra för att betäcka det
deficit, som detta nödvändigt skulle medföra, föreslagit förhöjd tull:
1:0 k alla från utrikes ort inkommande colonialvaror, som till införsel
skäligen icke kunde förbjudas, hvaribland socker, caffe, the, tobak,
alla slags viner och spiritueusa drycker, såsom rumm, arrack m. m. till minst
5o
Bevillning.i-Ut skol tets Bet. JY.-o 2g.
17
5o procent af varans värde; samt å alla inkommande fabriks- manufacturoch
lux-artiklar af hvad namn och beskaffenhet de vara må och som inom
Riket kunna tillverkas, till minst 100 procent af verkliga varuvärdet.
2:0 A alla frun utländska orter inkommande varor, hvilka äro af den
beskaffenhet, att de inom landet äro att tillgå, nemligen:
Nötkreatur, lefvande, större eller mindre, 1 st.
Andra fyrfotade djur
Kött, saltadt, 1 T:na
—- torkadt eller rökt,
Fläsk, 1 LU. .
Ost, af alla slag 1 LU.
Smör, 1 LU.
Talg, 1 LU
Talgljus, 1 LU.
Vax och Vaxljus, 1 U.
Ull, 1 U. .
1 famn björkved
i dito bok dito
1 dito al dito
1 dito tall dito
1 dito gran dito
LU.
R:dr ra: —
4: 4o.
,12: —
1: 4°.
2: —
3: 16.
3: 16.
2: —
3: 16.
— 32.
— 8.
- 3: —
3: 16.
2: 32.
2: 3a.
2: —
Denna tullförhöjning ansåg Motionairen otvifvelaktigt böra leda derhän,
att vår inhemska industri och deribland förnämligast boskapsskötseln
år ifrån år skulle ^förkofras och vinna större efterfrågan och större
afsättning, helst erfarenheten under de förflutne tider nogsamt skall hafva
visat, att då utländske varor i mängd till Riket inkommit, hafva de inhemsk
e af jemngod beskaffenhet och ofta mångdubbelt bättre saknat afnämare,
och afsättningen på senare åren varit mycket trög, hvilket i betydlig mon
motverkat alla inhemska industrigrenars befrämjande.
I detta förslag hafva Botvid Jonsson från Östergöthlands Län och
Johan Andersson från Upsala Län sig förenat.
Hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss jemte Tull-Comiteens dervid fogade
Betänkande och Förslag lill Tull-Taxa vidkommer, äfvensom hvad ofvan
anförda till Utskottet remitterade motioner innehålla, har Utskottet i
Bih. till B. St. Prot. 1834, Sete Sami. -testa Afd.
12:te Häftet. 3
i8
Bevillnings-Utskottets Bet. IV.o 2g.
behörigt öfverväaande tagit, och beträffande de från Riks-Stånden remitterade
motionerne funnit desamma dels omfatta Förslag angående sjelfva Tullsystemet
i sin helhet, dels åsyfta allmännare förändringar med afseende å
sjelfva beskattningen samt dels åter endast häntyda till mera speciela förändringar
i tullbestämmelserne för vissa varu-artiklar.
Vid detta förhållande och då vid Tull-Taxans granskning Utskottet
tagit i betraktande dessa frågor, har Utskottet trott sig lämpligen i ett sammanhang
kunna äfven taga dessa motioner i öfvervägande och desamma besvara
på samma gång som Utskottet går att yttrande afgifva, i anledning af
det Förslag lill Tull-Taxa, som Kongl. Maj:t genom Nådig Remiss behagat
till R. H. Ständer aflemna.
Hvad först Systemet i sin helhet vidkommer, hvilket onekligen framställer
sig såsom den första frågan att taga i betraktande, dela sig de af
Motionairerne framställda åsigter emellan antagandet af Förbuds-eller SkyddsTull
s-systemet.
I detta afseende förekommer visserligen, att vid i8a3 års Riksdag antogs
principen af ett friare Tullsystem, hvilket äfven vid sistlidne Riksdag
vann R. H. Ständers bifall; men att Kongl. Maj:t likväl, vid Tull-Taxornes
utfärdande, funnit skäligt i Nåder bibehålla förbud emot införsel af åtskillige
deruti upptagne varu-artiklar.
De förhållanden, som föranledt berörde, af Kongl. Maj:t sålunda vidtagne
beslut, hafva, sedan sista Riksdag, icke undergått sådan förändring,
att alla förbud skulle kunna nu lossas, utan ett högst menligt inflytande på
vissa näringar i Landet, enär möjligheten att förekomma tullförsnillning genom
våra bevaknings-anstalter icke kan antagas, och följaktligen det oundgängliga
vilkoret för lämpligheten af en oinskränkt införsel mot skyddstull
icke heller uppnås.
Utan att vilja såsom princip bestrida fördelen af ett friare Tullsystem,
som upphäfver alla förbud och gifver de inhemska näringarne erforderligt
skydd genom lämplige tullafgifter, nemligen der detta kan stå i förening med
nödig control öfver handhafvandet; så kan man likväl icke i ett Land, med
Sveriges vidsträckta kuster, der en noggrann och tillförlitlig control möter nästan
oöfverinneliga hinder, förlita sig, att tullafgifter ensamt förmå gifva nödigt
skydd åt alla varu-artiklar af den inhemska industrien.
För öfrigt anser Utskottet, att den såsom följd af förbud befarade olägenheten
af lurendrägeri ofelbart lättare förekommes än tullförsnillning, hvilket
ock sannolikt förorsakat, att, i flera andra Länder, oaktadt näringar och
konstflit der hunnit en vida högre grad af utveckling, och i hvilka Länder
Bevillnings-Utskottets Bet. N;0 2Q.
en både bättre lönad och talrikare tullbevaknings-personal finnes, ännu bibehållas
förbud mot införsel af flera varu-artiklar; och finnér Utskottet alltså,
enär alla näringar inom Landet följaktligen icke kunna sakna skydd af
förbud, oundgängeligen nödigt, att sådant i vissa fall bibehålies, och får
derföre såsom grunder för lullbevillningens bestämmande vördsammast föreslå:
1:0 att, med erkännande af Konungens rätt i afseende på förbuds
utfärdande och upphäfvande emot in- och utförsel af varor, så väl som af
de rättigheter Konungen tillkomma i afseende på Traclaters afslutande med
fremmande Magter, en allmän frihet må förunnas, utom i de fall, der Rikets
Ständer uttrycka en motsatt önskan: att, emot en i afseende på skydd
för inländska näringar samt consumtionen afpassad lull, ej mindre i Riket
införa alla andra utländska varor, än ock lill främmande Stater utföra och
afyttra alla andra inhemska producter och tillverkningar: dock, för att icke,
genom följden af saknad lullbestämmelse, lägga något band på Kongl. Maj:ts
höga rätt att upphäfva införsel-förbud, böra alla varu-artiklar, hvarmed i
Sverige handel kan drifvas, i den Tullbevillnings-Taxa, som af Rikets Ständer
nu fastställes, med derför utsatt tull intagas;
2:0 att alla råämnen , hvarå erforderlig tillgång inom Landet saknas
och hvilka äro föremål för inhemsk förädling, må införas emot låg tullafgift;
3:o att sådane råämnen, som äro föremål för Landets egen production,
beläggas med en, relativt till de i föregående punkter omnämnde råämnen,
högre införseltull;
4:o att alla natur- och konstproducter, som ej kunna inom Landet
åstadkommas, men utgöra ett allmänt behof för consumtionen, underkastas
en i allmänhet med hänseende till förhållandena lindrig afgift;
5:o att sådane natur- och konstproducter, som i allmänhet inbegri
pas
under benämningen Öfverflöds-artiklar, beläggas med högre tull-afgifter;
6:0 att natur- och konstproducter, som af inhemsk närings- och
konstflit kunna åstadkommas och ej med förbud beläggas, åsättas en tullafgift,
hvars belopp anses innebära tillräckligt skydd för näringarnes bestånd
och möjliga förkofran, utan alt motverka controlernes behöriga handhafvande
och consumtionens fordringar;
7:0 att alla för inhemska näringarne behöflige råämnen och natur-alster,
som ej lemna öfverskott till utländsk förbrukning och hvilka, till utförsel
tillåtna, beläggas med en utförsel-tull, som tillräckligt tryggar för varans utförande
till mehn för Staten, utan att derföre möjligheten förebygges, att vid
förändrade förhållanden utförsel deraf må kunna ega rum;
20
Bevillnings-Utskottets Bet. JV.-o ‘iQ.
8:0 att inhemska Rå-ämnen eller Natur-alster, på hvilka öfverskott
utöfver Landets behof ega rum, beläggas med så låg tull, att deraf ej blifver
hinder mot öfverskottets förmanliga användande genom export, om och
när sådant ske kan;
9:0 att all product af inhemsk konstflit må kunna utföras antingen
tullfritt eller mot den lägsta möjliga afgiften;
10:0 att vid de tillfällen då en bättre vara kan förblandas med en
sämre af samma slag, eller då icke erforderlig control står att vinna , det
förtullningen svarar mot varans verkliga egenskap af finare eller gröfre, en
medel-tull må bestämmas, som skyddar mot införsel af den gröfre varan, och
är lämplig för det slag, som behöfver införskrifvas;
lito alt den fastställda Lull-procenlen utsättes, till bestämdt belopp
uti Rtdr, sk. och rist Banco-Sedlar, efter mått,- mål och vigt, så mycket som
omständigheterne och varornes beskaffenhet kunna medgifva, och blott i sådane
fall, der större svårigheter sig i detta afseende förete, förtullning af varan
ske efter dess värde, tullen beräknad till viss procent deraf;
12:0 att då R. H. Ständer uti den Tull-Taxa, som nu kommer att
utfärdas, icke kunna bestämma annan tull å varor än den, som efter närvarande
omständigheter bäst försäkrar Statens inkomst, och med Statens interesse
Öfverensstämmer; men det på Kongl. Maj:t endast ankommer, att, i
afseende på utländska Mngter, bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocitet,
R. H. Ständer behagade i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
i Nåder må vidtaga alla de mått och steg, som, i afseende härpå, med Landets
bästa äro förenliga, samt, för befrämjande häraf, öfverlåta till Kongl.
Maj:t rättigheten att minska eller nedsätta den i Tull-be vill nings-taxan utsatta
tull.
Då likväl en noggrann control genom tullbevakningen väsendtligen
leder till uppnående af det skydd för inhemska industrien, äfvensom lill förökande
af Statens inkomster genom indirect beskattning, hvilka båda ändamåls
vinnande åsyftas genom de bestämda tullafgifterne ; så har Utskottet,
för att gå Tull-Styrelsens berömvärda bemödanden härutinnan till mötes,
samt bereda Bevaknings-personalen ett ytterligare hjelpmedel att förhindra
de försök, som kunna göras, att, medelst tullförsnillning eller annat olagligt
inpracliserande af varor, undandraga Staten den rättmätigt densamma tillkommande
inkomsten, trott sig böra vördsamt föreslå R. H. Ständer att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Olficerare och Manskap af Kongl. Majrts Flotta hädanefter, å de tider
af året då sådant kan låta sig göra, mätte användas till seglande
kustbevakning å-för ändamålet lämpliga, snällseglande fartyg.
BcvillningS-Utskottets Bet. N;o 29.
Utskottet vågar så mycket hellre tillstyrka denna åtgärd, som erfarenheten
redan, vid den år i83i anbefallde spärrningen till förhindrande af Cholera-sjukdomens
inträngande, ådagalagt nyttan af en slik åtgärd genom en
icke obetydligt ökad tull-intrad, och detta, äfvensom den omständigheten,
alt, ulan stor uppoffring för Statsverket, tillfälle härigenom kunde beredas för
så väl Officerarnes som Manskapets af Sjö-Staten behöfliga öfvande under fredens
lugn, tryggar Utskottets hopp om R. H. Ständers bifall till den föreslagna
åtgärden, serdeles som kostnaden för vinnandet af det dubbla ändamålet
torde kunna beräknas nära återgäldad genom den större tull-intrad,
sorn, medelst den noggrannare bevakningen, icke tvifvelaktigt torde inflyta.
För att sätta såväl Tull-Styrelsen, som andre Vederbörande i tillfälle att
bedöma, huruvida de varor, som efter värde förtullas vid vederFörande Tullkammare,
beläggas med en tull-procent, beräknad efter varans verkliga värde,
har Utskottet äfven trott det stadgande böra göras, att, der placat-stämpel
nyttjas, å densamma antecknas efter hvad tullvärde förtullningen skett;
ogh har Utskottet trott detta så mycket mera lämpligt, som en hvar derigenom
bäst sättes i tillfälle att förvissa sig om vederbörande Tull-Tjensteinäns
nit och redlighet.
Sedan Utskottet nu för R. H. Ständer uppgifvit de hufvudgrunder,
som Utskottet vid lull-beviliningeris bestämmande antagit, och hvilkas tillämpning
uti Förslaget till Tull-Taxa igenfinnas, anser sig Utskottet böra till
besvarande upptaga åtskillige inom Riks-Stånden väckta motioner, afseende
alknännare förändringar med hänseende å tull-bevillnings-beskattningen.
Beträffande först de af Herr Grefve von Fersen och Herr IFcern väckte
motioner, angående upphäfvande af utförsel-tullen för inom Landet förädlade
varor; så har Utskottet väl icke kunnat undgå att gilla sjelfva denna
princip, såsom innefattande ett både angeläget, billigt och måhända rättvist
underlättande af förytlringen och utförseln af inhemska fabricat och tillverkningar,
men Utskottet har likväl i sakernes närvarande förhållande icke
trott sig kunna gå Molionairernes önskningar längre till mötes, än hvad p:de
punkten innehåller, helst, genom borttagande af all utförsels-tull å Landets
tillverkningar, Slaten skulle gå i mistning af en betydlig inkomst, hvars
fyllande på annat sätt torde med svårighet kunna utfinnas. Utskottet nödgas
således hos R. H. Ständer vördsammast afstyrka så väl de i detta ämne
gjorda motioner, som den af Herr Andersson gjorda framställning, att ett
22
Bevillniiigs-UtskoUets Bet. N.O ag.
expor l-premium af 16 sk. B:co per tunna borde bestämmas för spanmål,
sorn från Riket utföres, men får dervid vördsamt upplysa, att, med tillämpning
af ofvan åberopade punkt af de utaf Utskottet antagne grunder, Utskottet
uti dess förslag till Tull-Taxa borttagit utförsel-tullen för nedannämnde
varor:
Agat, arbetad,
Alabaster, arbetad,
Apotheksvaror, sammansatte,
Askar och dosor,
Band, alla slag,
Bark, björk- och gran-,
Barometrar och Thermometrar,
Bast och Bastrep,
Bastmattor,
Ben, arbetade,
Bensvart,
Bernsten, arbetad,
Bilder, gjutne, huggne eller formada,
Bildhuggeri-ar beten,
Bleckslagare-arbeten,
Blodiglar,
Blommor, artificiela,
Bly, arbetadt,
Blyertspennor,
Bläckpulver eller substance,
Bokstafs-stämplar samt Boktryck eller stilar,
Boksvärta,
Borstar,
Bouillon de pocbe,
Broderier af guld och silfver,
Bränvin, af frugt eller Cognac,
af socker eller rumm,
af ris eller arrac,
Bönor: Turkiska,
Trädgårds,
Caffe, brändt, och alla till Cafle-surrogat användbara brända växter,
Cantiller,
Chocolad,
Bevillnings-Utskottets Bet. N.o äg.
Cider,
Cirklar och kortpassare,
Citronsalt,
Coeffurer och Fruntimmershattar,
Corn passer,
Gonfitnrer,
Coraller, arbetade,
Decorationer, Plateauer &c.,
Deglar,
Dricka, Porter, Öl och andra slag,
Enbärsmos,
Etuis med tillbehör,
Fartyg, Svenska, med tillbehör,
Utländske, strandade, och såsom vrak saide,
Fernissa,
Filar,
Fingerborgar och Syringar,
Fjädrar, Ur-,
andra slag,
Flaskfoder,
Fläsk,
Flätor till hattar,
Fnöske, beredt,
Formar, krukor och potten för Sockerbruken,
Tryck- och PappersFransar,
Galoner och Snören, alla slag,
Frukter och Bär, inlagde i bränvin eller ättika,
Torra, jord-,
träd-,
Färger, Blausel eller Blåstärkelse,
Scheles-grönt,
Smaltz,
Zaffer,
Ängskära,
andra slag ej specificerade,
Garn: alla slag,
Gevär, alla slag eller delar deraf,
Gipsarbeten,
Bevillniiigs-Utskottel-s Bet. N.-o 2ff.
Glas: Barkar, Flaskor och Bouteiller,
Fenster-,
Ljuskron-,
Optiska,
Spegel-,
Ur-,
Andra slag,
Glober,
Gräsmattor och Gräsrep,
Gäss, insyltade,
rökta,
Hackelse-machiner,
Hagel, alla slag,
Hattar, alla slag,
Honung,
Horn, arbetadt,
Häcktor, Hakar och Hyskjor,
Instrumenter: Fältskärs-,
Mathematiska,
Musikaliska,
Ister, Svin- eller Gås-,
Kakel,
Kardor, andra slag,
Knappar,
Knifvar, alla slag,
Kopparstick, Estamper och Lilhographiska,
Korgar,
Korgmakare-arbeten,
Kreatur, lefvande,
Krokar till fiske,
Krukmakare-arbeten,
Käppar,
Lack,
Lackerade arbeten,
Lampor
Likörer af frukter,
Lim, Drag-,
Bevillnirigs-Utskottels Bet, IV.-o 29.
25
Ljus, alla slag,
Ljuskronor,
Luktvatten,
Läder, mer eller mindre beredt, alla slag,
Machinerier,
Marmor, mer eller mindre arbetad,
Mattor, Golf-, alla slag,
Medailler af Tenn och annan oäkta metall,
Metaller:
Messing,
arbetad Lahn, oäkta,
andra slag, gjuten, smidd eller prässad,
Bronz-arbeten, förgyllda,
andra metallarbeten med eller utan förgyllning, försilfring
eller plätering,
Metvurst,
Mjöd,
Mosaik-arbeten,
Munn lack,
Målningar, andre,
Nålar, alla slag,
Nät af alla namn och slag,
Olja: Hamp-,
Lin- och Rof-,
Flygtiga eller Essencer,
Oljekakor,
Ost: Surmjölks-,
Sötmjölks-,
Pailetter,
Papp,
Papper, alla slag,
Pennor, beredda,
formerade,
Penslar,
Pergamentskinn,
Perlemor, arbetad,
Bih. till R. St Prot. 1834• S.-le Sami. i.-sta dfcl.
iz:te Häftet. 4
Bevillnings-Utskottets Bet. N.o 29.
Pedor, oäkta glas-,
andra slag,
Perukmakare-arbeten,
Piphufvuden, alla slag,
Pipor, Tobaks- af lera,
Plymer, andra slag,
Pomada,
Porcellaine, alla slag,
Portfeuiller, Taskböcker &c.,
Potatoes,
Potatesmjöl,
Pozzolana,
Puder,
Sadelmakare-arbeten,
Saxar,
Segel, nya,
Senap, malen,
Serpentinsten, arbetad ,
Siktar,
Siktduk,
Silfver, målare-, mussiv-, puder- eller unsen-,
Silke, färgadt,
Sirap, socker-, brun eller hvit,
Skedvatten,
Skor,
Skriflaflor af sten,
Skrubblor,
Sköldpadd, arbetad,
Slöjdevaror, ej specificerade,
Smör,
Snus, allt annat,
Snören, tarm- till ur,
Socker, krossad t, Lump- och Havanah, Terres,
Topp-, Confect- och Gandl-,
Solfjäderspapper,.
Solfjädrar,
Spanmål, alla slag,
Speglar och Lampetter,
ZSevillnings-Ut skot tets Bet. N.-o zg.
Spetsar, Uddar och Blonder,
Sten, Bryn- och Olje-,
ej specificerad oarbetad, tillhuggen eller arbetad,
Strumpor, alla slag,
Strumpstickor af stål,
Strängar, alla slag,
Stålarbeten,
Stärkelse, hvit,
Svampar, andra slag,
Sågblad,
Såpa,
Säckar, tomma,
Tapeter, andra slag,
Tegel: Eldfast,
Mursten,
Taksten,
Tenlikor,
Tenn, arbetadt,
Tobak: Cigarrer,
Carduser,
Knaster,
Spunnen och Negerhead
Stänger och Carotter,
Tråd, alla slag,
Trädvaror: Tunnband,
alla ej specificerade mer eller mindre arbetade,
Tvål,
Tågvirke, nytt,
Tälgsten,
Ull,
Ur och delar deraf,
Urband och Urkedjor,
Visitkort,
Vadd,
Vagnar, andra nya eller brukade,
Vantar,
Vax: alla slag,
Vaxduk,
Bevillnings-Vtskottets Bet. IV;o 25,
Vekar, Lamp-,.
Ljus-,
Verktyg,
Vigter,
Vin, alla slag,
Vinsten, renad,
Vinstenssalt,
Väfnader, alla slag,,
Ympvax,
Zink, arbetad,
Ångmachiner,
Ångpannor,
Ättika, alla slag,
samt minskat, utförsel-tullen emot hvad nu gällande Tull-Taxa innehåller:
Alun . i- . . . . i med
5o procent.
Cobolt ..........
5o
Enbär
66?
Färger: Rödfärg
62 ?
Hudar, oberedda torra . . . ...
8 Ql
saltade ........
C7 8
33?
Jern: Grytor och Kittlar &c. .....
25
allt annat gjutet arbete, ej specificeradt
33?
Ankare, Ankarflyn, Draggar, Armbultar, Hammare,
Roderjern &c. ......
11?
Stång- Platt | tum tjockt och deröfver &c.
Band- och Platt &c. ......
Plåtar, oförtente under | tum . .
"I
.
Plogbills-ämnen, Spik, Nubb och Manufactur-smide
1 XJ
—_
Koppar, alla slag .......
33?
Kött, torkadt eller rökt ......
33?
Messing, arbetad ........
16?
Pelsverk, Hermelin- eller Lekatt-skinn ....
5o
Stål, Garf- .........
7/3
andra slag ........
I!s
Svafvel . . . . . .
20
Tjära . . . .
40
Träd varor:
Virke af Alm, Ask, Bok och Björk
55
Bevillnings-Vtskottets Bel. IV.-o 2g.
29
För Träd varor:
Bandstakar ........
Bjelkar elier Balkar af Furu och Gran, omkring .
Bräder, enkla, under i tums tjocklek .
med 3^1 procent.
. 40- -
20
deröfver .
Bräder af Alm .
af j~ till i\ tums d:o
5o —
af Ek
G6|
Handspakar
Läckter, sågade .
Pumpträd, borrade
20
20
Stäfver af Bok
af Furu eller Gran .
Vitriol» grön eller jern
-
På sätt Utskottet redan anfört, har Herr Lagerhjelm P., inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln, föreslagit en liten, men årlig ökning i importtullen
å vissa artiklar, samt vidhållandet af den högre tullen under 10 år, och slutligen
dess årliga nedsättning.
Vid öfvervägande af detta af Motionairen framställda förslag, har Utskottet
sökt för sig redogöra, huruvida, endast på det utaf Motionairen föreslagna
sättet, de såsom följd uppgifne fördelarne stodo att vinna, men sorn,
enligt Utskottets förmenande, någon bestämd grund icke igenfinnes i förslaget,
som tillräckligt förvissar ernåendet af de af Motionairen som slutsats
deraf dragne lycklige resultaten, och det förhållande, som Motionairen åsyftar,
nemligen skydd och förkofran för Landtmanna-näringen , måhända på
enklare väg kan vinnas utan undantags-stadgande för en serskild näring, och
Utskottet för sin del ansett den af detsamma föreslagna Tull-bestämmelsen
vida fördelaktigare, såsom bestämd och enkel, samt tillräckligt skyddande, om
den vunne tillämpning, och då dessutom R. H. Ständer svårligen torde kunna
utsträcka heskattnings-rätten å dessa varu-artiklar utöfver den tid , som
Grundlagen utstakat för R. H. Ständers ordinarie sammanträden ; anser
Utskottet sig icke, vid närvarande förhållanden, kunna annat än
afstyrka det härutinnan gjorda förslaget.
Derjemte har Herr Grapengiesser, uti en ofvananförd motion, yrkat:
att rättigheten till införande af Manufactur- och Handtverks-varor måtte in
-
Bevillnings-Vtskottets Bet. IV.-o 2Q.
skrankas till de tre städerne, Stockholm, Götheborg och Malmö; men da ett
bifall till denna hemställan skulle förnärma den rätt, som, i följd af gällande
Författningar och Privilegier, tillkommer Rikets öfrige Stapelstäder, och
då dessutom denna sak säkrast och bäst till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfvande
kan af R. H. Ständer öfverlemnas; så kan Utskottet icke tillstyrka antagande
af hvad Herr Grapengiesser sålunda föreslagit.
Hvad åter vidkommer ej mindre den, genom Stats-Utskottels ofvannämnde
Protocolls-Utdrag, Utskottet meddelade Kongl. Maj:ts Nådiga remiss,
i anledning af åtskilliga Alunverks-egares underdåniga anhållan om jemkning
i tull-afgiften å Alun, än äfven de öfrige här ofvan anförda motioner, omfattande
förslag till förändringar af Tullbestämmelsen i mera speciela omständigheter;
så torde, till undvikande af onödig vidlyftighet, Utskottet icke
behöfva desamma till serskildt besvarande upptaga, synnerligen som skälen
till gillande eller "afstyrkande i en eller annan del af de gjorda framställningar
ne och förslagen igenfinnas uti tillämpningen af de grunder Utskottet i anseende
till tull-bevillniugens bestämmande antagit. Utskottet har så mycket
mera trott sig klanderfritt i detta afseende vördsammast kunna hänvisa till
det af Utskottet uppgjorda förslaget till Tull-Taxa, sorn, med kännedom derom,
att den för Tull-Taxans reglerande af Kongl. Majit tillförordnade Comitees
sammansättning varit grundad på män med djupa insigter i dessa ämnen,
och bestått så väl af åtskilliga medlemmar af Rikets nu här församlade Ständer,
som af Embetsman, hvilka i detta ämne ega den noggrannaste kännedom,
samt dessutom män af flere stånd och yrken varit tillkallade, hvilka,
såsom sjelfve producenter, bäst varit i tillfälle att bedöma, hvad tullbelopp
i afseende å Näringarnes skydd kunde erfordras, Utskottet till största
delen instämt i de grunder, som berörde Kongl. Comitee följt vid upprättandet
af dess underdåniga Förslag till Tull-Taxa, och äfvenväl till största
delen godkänt de utaf Tull-Comiteen föreslagne tull-afgifter. Vid detta förhållande,
och för att lättast till R. H. Ständers pröfning och bedömande
framställa Utskottets tillgörande, har Utskottet trott sig böra här nu anföra
■de skiljaktigheter, hvaruti Utskottet i dess beslut stannat, emot hvad TullComite'ens
underdåniga förslag innehåller, och till lättnad vid uppfattningen
deraf torde detsamma i alphabetisk ordning böra upptagas.
Apelsiner, enligt nu gällande Tull-Taxa, upptagne till 1 R:dr införsel-tull,
— enligt Tull-Com. Förslag — dervid bibehållne, hafva, såsom- utgörande
en öfverflöds-vara, hvilken nästan uteslutande consumeras af
Bcvillnings-Ulskottcts Bet. N.-o 29.
de förmögnare classerne, uti Utskottets förslag, blifvit belagde med en
införsel-tull af 2 R:<lr.
Aska, Pott-, raffinerad, enligt så väl i83o års Tull-Taxa, som TuH-Comitéens
förslag, belagd med en införsel-tull af 16 sk. LU.., har, såsom en
oundgänglig rudimateria för våra inhemska, redan temligen högt uppdrifne,
och med hvarje år i värde stigande Glasbruk, och dessutom
icke till erforderlig mängd inom landet producerad, ansetts böra få
införas mot en tullafgift af 8 sk. LU.
Bark, Ek-, upptagen i i83o års Tull-Taxa och Tull-Com. förslag, till en
utförsel-tull af endast 12 sk. tunnan, men utgörande för de inom landet
varande Läder-Garfverien ett nödigt ämne, som, i anseende till
denna ringa utförsel-tull, lill sådan mängd utföres, alt Ekträden ofta
förstöras för att åtkomma barken, utan att ändock tillgången deraf
motsvarar landets eget behof, är i Utskottets förslag upptagen till en
utförsel-tull af 24 sk. tunnan.
Bränvin, hvaraf, enligt gällande Tull-Taxan, endast Genievre, Cognac, Rumin
och Arrac äro till införsel tillåtne, mot en lull af 3a sk. kannan för
till och med 12 graders styrka, samt 1 R:dr för kannan, då styrkan
Öfverstiger detta gradtal, men alla andra slag förbjudne, och i TullComiteens
förslag ofvannämnde sorter blifvit belagde med 1 R:drför
det mindre och 1 R:dr 24 sk. för det högre gradtalet, men andra ej
specificerade, odestillerade och destillerade slag med 1 R:dr 16 sk. för
till och med 12 grader och 2 R:dr för större styrka, har Utskottet,
som funnit den af Tull-Comiteen föreslagna tull vara för hög, och
för mycket reta till tull-försnillning, och till förekommande af förblandning
vid förtullningen af sämre och bättre slag, ansett sig böra
föreslå, att alla sorter deraf, som få införas, må beläggas med en tull
af 40 sk. för det lägre och 1 R:dr 12 sk. för det högre gradtalet,
kannan.
Citroner, i Tull-Taxan åsatle 4° sk* i införsel-tull för 100 stycken, och. af
Tull-Comiteen dervid bibehållne, hafva, i likhet med Apelsiner, ansetts
böra draga högre tull, men då de likväl för visse ändamål äro nödvändiga,
har tullen blifvit föreslagen till endast 3o procent af värdet,
eller i R:dr för 100 st.
Coeffurer och Fruntimmershattar, enligt så väl 183o års Tull-Taxa som TullComitéens
förslag, belagde med en införsel-tull af 25 procent af värdet,
kunna enligt, Utskottets öfvertygelse, både i tillräcklig mängd och
till erforderlig godhet och prydlighet tillverkas inom landet, samt äro
5 2
Bcvillnings-Utskoltcts Bel. N.-o 29.
så väl derföre, som i anseende till svårigheten att dem tull-försnilla,
i Utskottets förslag upptagne till en tull af 5o procent.
De cora tio ner, Plateauer med tillbehör samt ornamenter, ej specificerade, i
i83o års Tull-Taxa belagde med 3o procents tull, och af Tull-Comiteen
föreslagne till en införsel-tull af 33| procent, har Utskottet ansett
kunna draga en tullafgift af 5o procent af värdet.
Tikon upptagas i nu gällande Taxa till en införsel-tull af 1 sk. 6 r:st U. och
hafva af Tull-Comitteen blifvit dervid bibehållne. Såsom utgörande
en öfverflöds-vara, hafva de af Utskottet blifvit föreslagne att draga
en tull vid införseln af 2 sk. 8 rst. U., eller 33- procent af värdet.
Fisk, färsk, är, enligt så val i83o års Tull-Taxa som Tull-Comiteens förslag,
fri till både in- och utförsel. Då likväl Utskottet icke kunnat inse
skälet, hvarföre färsk fisk, som till mängd infördes, skulle vara fri
från alla afgifter, under det att samma slags fisk, saltad, borde betala
tull-bevillning, har Utskattet föreslagit, att fisk, färsk, då den från
utrikes ort af utrikes man införes till större qvantitet än 1 tunna eller
i3 LU., skall beläggas med en införsel-tull, beräknad till hälften
af hvad för samma slags fisk, saltad, erlägges.
Fisk, saltad eller inlagd, lax, i gällande Tull-Taxa belagd med 6 R:dr införsel-tull
tunnan och i Tull-Comiteens förslag upptagen till 3 R:dr,
är väl en nödvändighets-vara, hvilken inom landet ej till behofvets
fyllande finnes, men då den likväl hufvudsakligen consumeras af de
mera förmögne medborgare-classerne, liar Utskottet icke tvekat att
förhöja tullen derå till 6 R:dr 3a sk tunnan.
Sill, all annan, hvarå Tull-Comiteen höjt införsel-tullen till 4° s^-  tunnan, har af Utskottet ansetts så behöflig för allmogen och de fattigare
samhälls-classerne, att Utskottet funnit betänkligt tillstyrka någon
åtgärd, som derå skulle förhöja priset, hvarföre föreslås , att den
nu stadgade tullen, eller 3a sk. tunnan, må bibehållas.
Strömming är i i83o års Tull-Taxa belagd med 1 R:dr tunnan införsel-tull,
men Tull-Comiteens förslag upptager blott sk. Af
omtanka, att ej åstadkomma för mycken minskning i Stats-intraden,
och för att bibehålla skyddet för inhemska strömmings-fisket , har
Utskottet likväl föreslagit fortfarande af nu bestämda tull-afgift å denna
vara.
Fläsk, i t83o års Tull-Taxa belagdt med en införsel-tull af 1 R:dr LU., och
af Tull-Comiteen dervid bibehållet, — har Utskottet ansett böra draga
-
Bevillnings-UtskoUets Bet. N.o 2g.
33
Fläsk:
ga en tull-afgift af i R:dr 16 sk. LU., till uppmuntran för inhemska
Ladugårds-skötseln.
Färger oell Färgnings-ämnen: Blausel, Smaltz eller Blåstål kelse. Inom Utskottet
har blifvit upplyst, att Smaltz icke utgör samma ämne, som
Blausel eller Blå-stärkelse, hvarföre UtskotLet i dess förslag skiljt dessa
färger; Och då derjemte i öfvervägande kommit, att Smaltz i betydlig
mängd förbrukas vid Pappers- och andra Fabriker, har Utskottet
funnit, lämpligt att, med bibehållande af tullen å Blausel, nedsätta
införsel-tullen å Smaltz från 6 sk U., som både iS3o års Tulltaxa
och Tull-Comiteens Förslag upptager, lill 3 sk. U..
Bresilja, malen eller raspad. i83o års Tull-Taxa bestämmer tullen
derföre till 9 r:st och Tull-Comiteen har deruti icke föreslagit
någon ändring; men då inom landet färg-rasperier finnas, har Utskottet
ansett billigt, alt genom en något högre tull lemna dessa behörigt
skydd, samt derföre tillstyrkt, att för raspad eller malen Bresilja införsel-tullen
må höjas till 1 sk. U.,
— Rödfärg, som enligt nu gällande Taxa är till införsel förbjuden, har
Tull-Comiteen åsatt en tull af 1 R:dr 16 sk. tunnan; men då denna
vara, till erforderlig både godhet och mängd, inom Landet tillverkas,
bar Utskottet ansett densamma ännu vidare böra till införsel förbjudas.
Glas: under denna rubrik finnes i gamla Taxan en anmärkning, som TullComiteen
i hufvudsaken behållit, den nemligen, alt för bouteiller, burkar
och flaskor, uti hvilka Vin, Bränvin, Liqueurer eller Dricka inkomma,
tullen borde beräknas till | eller ? af hvad för tomma sådane
glas erlägges. Utskottet, som likväl icke kunnat inse något gällande
skäl för en sådan lindring i tullafgifterne, har derföre föreslagit, att
ifrågavarande bouteiller m. m., böra förtullas lika med tomma.
— Glas, — optiska, monterade, Glasögon och Lorgnetter, äro nu belagde
med en införsel-tull af 25 procent af värdet, och Tull-Comitéen har
deruti icke föreslagit någon förändring; men då Fabriker för tillverkning,
och i synnerhet monterande af sådane glas uppstått inom Riket
och fordra skydd för vidare förkofran, har Utskottet ansett tullen å
ifrågavarande artikel böra höjas lill 331 procent. Likaledes har Utskottet
ansett, att Glas, optiska, andra slag, kunde tåla att draga in
Bih.
lill R. St. Prot. l83^., S.-te Sami. Irsta Afd,
12'te Häftet. 5
34
Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o 29.
Glas:
försel-tull af 10 procent af värdet, i stället för 5 procent, som förra
Tull-Taxan bestämmer, och Tull-Comitéen bibehållit.
Garn, Iilädmakare- eller Ullgarn — uti så väl Tull-Taxan som Tull-Comitéens
förslag förbjudet till införsel, — anser Utskottet, på ofvananförde
grunder, böra få inkomma mot en tullafgift af 16 sk. U., eller
33| procent af det åsätta tullvärdet.
Granat-äplen — upptagne i i83o års Tull-Taxa till 8 sk. införsel-tull för
100 st., och af Tull-Comitéen dervid bibehållne, hafva, såsom en öfverflöds-vara,
af Utskottet blifvit belagde med 16 sk. tull för 100 st.
Honung, som enligt nu gällande Tull-Taxa drager en införsel-tull af 10 sk.
för 8 U., och dervid blifvit af Tull-Comitéen bibehållen, har Utskottet,
för mera redighet vid beräkningen, föreslagit böra förtullas efter
t U. med ungefärligen samma belopp eller 1 sk. 4 r:st.
Hudar och Skinn oberedda: i83o års Tull-Taxa bestämmer för torra såda
ne
8 r:st U., för saltade 6 r:st U. i införsel-tull; Tull-Comitéen har
för de torra bibehållit förra tull-bestämmelsen, men för de saltade föreslagit
en nedsättning till 4 r:st Utskottet har likväl, såsom någon
uppmuntran för Ladugårds-skötseln inom landet, föreslagit införsel-tullen
för de förra till 1 sk. och för de senare lill 6 r:st U..
Ingefära, insyltad, — är så väl i i83o års Taxa som Tull-Comitéens förslag
upptagen till 16 sk. införsel-tull; men Utskottet har ansett densamma,
lika med Confiturer, böra draga en tull af 21 sk. 4 >'*st M:ået eller
33i procent af värdet.
Jern, gjutet, Tack- och Barlast-, så väl i Taxan som i Tull-Comitéens förslag
förbjudet både till in- och utförsel, har Utskottet ansett böra beläggas
med en tull af 4 R-'dr eller 5o procent af värdet, så väl då det
införes som utföres.
—*• Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade,
samt Hällar öfver il tums tjocklek, hvilka Tull-Comitéen, i likhet
med i83o års Tull-Taxa, ansett icke böra få utföras, har Utskottet
föreslagit må till införsel tillåtas, emot en tull-afgift af 33| procent
af värdet eller 3 R:dr 16 sk. Skit..
— Allt annnat gjutet arbete ej specificeradt, äfvensom Ankare och Ankar
flyn,
Draggar, Armbultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän och Smedjestäd,
större eller mindre — i i83o års Tull-Taxa belagde med en
utförsel-tull af 36 sk. Skit., men af Tull-Comitéen föreslagne att fritt
få utföras — äro enligt Utskottets Förslag upptagne att åsättas en ut
-
Bevillnings-Utskottets Bet. N.o 2g.
35
Jern:
försel-tull för det gjutne arbetet af 2 procent af värdet, och för de
öfrige slagen 62 sk. SkU, emedan Utskottet väl velat underlätta utförandet
af dessa arbeten, men, i anseende till Statens ovilkorliga behof
af den påräknade intraden, icke kunnat antaga den af Tull-Comiteen
föreslagna fullkomliga tullfrihet.
— Stang, platt | tum tjockt och deröfver, under 12 tums bredd, af större
eller mindre längd, fyrkant öfver | tum längre eller kortare, —
enligt nu gällande Tull-Taxa till införsel förbjudet, och afTull-Comitcen
dervid bibehållet, — bör, enligt Utskottets förslag, få införas
emot en skyddstull af 5o procent af det åsätta tull-värdet; men utförsel-tullen
derå har Utskottet trott höra nedsättas till 32 sk. SkU.
för Stångjern, och 10 sk. SkU. för Bandjern.
— Plåtar, oförtente, under | tum tjocka, t. o. m. 6 LU vigt stycket,
samt sådane af större dimensioner och öfver 6 LU. vigt — enligt
i83o ars Taxa belagde med 16 sk. utförsel-tull SkU, och af TullComiteen
föreslagne till fri utförsel — har Utskottet af förenämnde
skäl ansett icke kunna få fritt utföras, men likväl nedsatt tullen vid
utförseln för de förra till r4 sk. 3 rst., hvaremot de senare blifvit
bibehållne vid 16 sk:s tull SkU.
— Plåtar, förtente — i i83o års Tull-Taxa ej upptagne, och af TullComiteen
åsatte en införsel-tull af 15 R:dr SkU, hafva, i anseende
till deras nödvändighet för vissa inhemska fabricationer och den brist
på duglig vara som inom landet förefinnes, blifvit af Utskottet föreslagne,
att draga en införsel-tull af endast 10 R:dr SkU.
— Kettingar, — i i'83o års Tull-Taxa ej upptagne, men i Tull-Comiteens
förslag belagde med en införsel-tull af 12 R:dr 24 sk., eller 25 proc.
af åsatte värdet, — har Utskottet, i följd af erhållne upplysningar, funnit
böra skiljas i Kettingar af öfver i tums tjocklek, och sådane, som
äro endast ~ turn och derunder; och som de förra till betydlig mängd
och försvarlig godhet kunna inom Riket tillverkas, men de senare
åter äro mindre tillgänglige, har Utskottet föreslagit >införsel-tullen
för den gröfre sorten till 5o proc., och för den senare till 25 proc.
af tullvärdet.
— Plogbills-ämnen, Spik, Nubb, samt allt Manufactur- och Handtverks-smide,
— i83o års Hull-Taxa stadgar förbud till införsel och
16 sk:s tull vid utförseln, samt Tull-Comiteen föreslår jemväl förbud
till införsel, men fri utförsel — bar Utskottet äfven ansett böra vara
36
Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o 2g.
Jern:
lill införsel förbjudne, men på ofia upprepade skäl bar utförsel-tullen
blifvit nedsatt lill i4 sk. 3 r:st SkU..
Jernskrot är i i83o års Tull-Taxa förbjudet lill införsel och vid utförseln
belagdt med i R:dr 12 sk:s tull, samt i Tull-Comitéens förslag, det
gjutna, förbjudet både till in- ocb utförsel, ocb det smidda jemväl
förbjudet till införsel, men vid utförseln åsatt en lull af 4 R:dr
Sk%.. Utskottet bar vid denna artikel tillstyrkt den förändring mot
Tull-Comitéens förslag, att jernskrot, gjutet, må, lika med tackjern,
så väl in- sorn utföras emot en tull af 4 R:dr Sk%.., ocb att, för jernskrot,
smidt eller valsadt, vid införseln må erläggas jemväl 4 R‘dr,
men vid utförandet endast med 3 R;dr, hvarigenom Utskottet velat
underlätta möjligbeten för den mindre bemedlade att kunna afyttra
förbrukade eller skadade jernpiecer ocb såmedelst återbekomma något
af det utlagda inköpspriset.
Kläder, nya. 1820 års Tull-Taxa upptager icke kläder, oya. Tull-Comitéen
föreslår, att kläder, nya, fruntimmers-, må få införas emot 33|
procent af värdet. Utskottet åter, som ansett, att kläder, så väl
mans- som fruntimmers-, böra kunna inom landet till erforderlig
godhet tillverkas, bar föresiagit, att desamma må till införsel förbjudas.
Knallhattar finnas hvarken i Tull-Taxan eller i Tull-Comitéens förslag upptagne,
men då de utgöra en import-artikel, bar Utskottet ansett denna
rubrik böra i Taxan inflyta, och som knallhattar äfven inom landet
tillverkas, åsatt dem en skyddstull af 331 procent af värdet, saint
föreslagit fri utförsel deraf.
Koppar, rå, i så väl i83o års Taxa som Tull-Comitéens förslag belagd med
jo R:dr införsel-tull SkK. ocb förbjuden till utförsel, bar Utskottet i
dess förslag bibehållit vid samma införsel-tull, men, i stället för det
gällande förbudet för utförseln, föreslagit en tull af 5o, proc. af värdet
eller 37 R:dr 24 sk. SkU..
— Gårad, åsatt en utförsel-tull, enligt Tull-Taxan af 5 R:dr, enligt TuilComiléens
förslag, af 3 R:dr 24 sk., är af Utskottet föreslagen att få
utföras emot 3 R:dr 16 sk. tull, emedan Utskottet, på sätt förut är
tillkännagifvet, icke vågat föreslå allt för stor nedsättning, af fruktan
att för mycket minska intraden.
— Smidd, valsad eller gjuten: Plåtar, myntade, ocb så kallade Ungerska
samt Gjutkakor — i i83o års Tull-Taxa upptagne till 5 R:drs utförsel-tull,
äro af Tull-Comiléen föreslagne att få utföras mot 1 R:dr
Bevillnings-Utskottets Bet. N;0 29.
37
Koppar:
32 sk.; men af ofvannätnnde skäl har Utskottet icke kunnat föreslå
större nedsättning i denna afgift än till 3 R:dr 16 sk. SkU.
— Bottnar, Bleck, af hvad dimension som helst, Spanskgrön-boltnar,
Blindmynt, gjuten Spik, så kallade Negros och granulerad Koppar,
samt uppdjupade och andra icke fullfärdiga arbeten upplager i83o
års Taxa till en utförsel-tull af 4 R:dr och Tull-Comiteens förslag
till i R:dr 32 sk. SkU.. Utskottet har föreslagit en nedsättning i
samma proportion, som för ofvannämnde sorter, nemligen 33| proc.
eller till 2 R:dr 32 sk SkU..
— ldelfärdigt arbete, enligt gällande Tull-Taxa, belagdt med 6 sk. utförsel-tull
LU, och af Tull-Comiteen fritt till utförsel, har af Utskottet
på enahanda sätt blifvit åsatt en utförsel-tull af 4 LU.
Kött, saltadt, upptaget i i83o års Tull-Taxa lill en införsel-tull af 6: 32,
oell i Tull-Comiteens förslag till 5 R:dr tunnan, är, såsom utgörande
en vara, .hvarå erforderlig tillgång inom landet snart torde vara att
förvänta, af Utskottet bibehållet vid förra tullen, eller 6 R:dr 32 sk.
tunnan.
— Torkadt eller rökt, upptages i i83o års Taxa till 1 R:dr LU. i införsel-tull
och är af Tull-Comiteen dervid bibehållet. Utskottet har
dock ansett ett ytterligare skydd böra lemnäs denna vara, och derföre
föreslagit en införsel-tull af 1: 16.
Laquerade arbeten af jern och andra metaller förtullas efter nu gällande
Taxa med 25 proc. af värdet, efter Tull-Comiteens förslag med 24
sk. U. Utskottet bar likväl ansett olämpligt att efter vigt förtulla
dessa varor, hvaraf den mindre värde ofta kan väga mera än den
dyrbarare, samt derföre föreslagit, att förtullningen må ske , såsom
nu, efter, värdet och med a5 proc. deraf.
Lim, Husbloss, i i83o års Tull-Taxa belagd med 1 Rulr 12 sk:s införseltull,
hvilken Tull-Comiteen nedsatt till 24 sk. U, har Utskottet ansett
kunna tåla den nu åsalte tullen och derföre bibehållit det belopp, som
Tull-Taxan utsätter.
Ljus, Talg-, enligt r83o års Tull-Taxa, åsatte en införsel-tull af 3 R:dr 24
sk. LU, som af Tuil-Comitéen blifvit nedsatt till i R:dr 32 sk., hafva
dock, enär de kunna till erforderlig både godhet och mängd tillverkas
inom landet, ehuru Talg möjligen ännu icke i tillräcklig qvantitet
produceras inom Riket, af Utskottet blifvit belagde med en tullafgift
vid införseln af 3 R:dr j6 sk. LU.
38
Bevillnings-Utskottets Bet. JV.-o 29.
Lumpor, enligt i83o års Tull-Taxa, belagde med en utförsel-tull af 4 sk. LU. och
af Tull-Comiteen dervid bibehållne, hafva, såsom utgörande en nödvändig
rudirnateria för inhemska Pappers-fäbrikerne, blifvit föreslagne
att draga en utförsel-tull af 12 sk. LU, hvarå tullvärdet dessutom
böjts från 16 till 24 sk- LU.
Läder, mer eller mindre beredt: Garduan-skinn och Maroquin samt andre
färgade skinn. i83o års Tull-Taxa åsätter carduan-skinn och maroquin
en införsel-tull af 1 R:dr U, samt färgade eller tryckta skinn
36 sk. Tull-Comiteen har sammanfört dessa slags skinn under en
rubrik och föreslagit tullen för dem till 4° sk- U. Utskottet åter
har väl, till förekommande af förblandning och underslef vid förtullningen,
ansett, att carduan-skinn och maroquin samt andra färgade
eller tryckte skinn böra förtullas lika, men icke funnit skäl att nedsätta
tullen, utan föreslagit densamma till 42 sk. U, som utgör medium
af de bägge tullbestämmelserne i nu gällande Taxa.
Malm, rå och osmält, är, enligt i83o års Taxa och Tull-Comiteens förslag,
förbjuden till utförsel. Utskottet har föreslagit tillåtelse till utförsel
deraf mot en tullafgift af 5o procent af värdet, men äfven ansett att
rubriken borde skiljas i Malm, jern-, och Malm, alla andra slag ej
nämnde.
Mosaik-arbeten, enligt så väl gällande Tull-Taxa som Tull-Comiteens förslag,
ålagde en införsel-tull af i5 proc., hafva, såsom utgörande en luxeartikel,
hvilken dessutom kan inom landet tillverkas, blifvit af Utskottet
föreslagne till en tull af 20 procent.
Olja, Hamp-, är i i83o års Taxa belagd med en införsel-tull af 1 sk. 8
rst., hvilken Tull-Comiteen uppsatt till 2 sk. kannan. Ehuru denna
vara visserligen kan räknas bland de mest behöflige, har Utskottet
likväl ansett den kunna tåla en tull af 3 sk. kannan, som ändock
icke utgör mera än 8| proc. af värdet.
Ost, Parmesan-, är i i83o års Taxa belagd med en införsel-tull af 16 sk.
per U. Tull-Comiteen har bibehållit detta tullbelopp; men då denna
vara kan anses såsom en öfverflöds-artikel, och uteslutande consumeras
af de förmögnare classerne, har Utskottet icke dragit i betänkande
att höja tullen derå till 24 sk. U.
•— Surmjölks- upptager i83o års Tull-Taxa till en införsel-tull af 4o
sk. LU, hvilken likväl Tull-Comiteen uppsatt till 1 R:dr 12 sk. Utskottet
åter, som ansett sådan ost böra kunna inom Riket tillverkas,
Bevillnings-Utskottets Bet. IV.-o 2g.
%
Ost:
har föreslagit en ytterligare förhöjning i tullen derå, nemligen till 1
R:dr 32 sk. LU..
Perlmor, arbetad, är i i83o Ars Tull-Taxa äfvensom af Tull-Comiteen belagd
med en införsel-tull af 1 R:dr U., inen, då denna artikel äfven
kan inom Riket förarbetas, har Utskottet i dess förslag höjt Tullen
derå till 1 R:dr 16 sk.
Piphufvuden, monterade. Uti så väl i83o års Tull-Taxa som Tull-Comiteens
förslag är denna artikel åsatt 25 procent införseltull; likväl och
då montering af Piphufvuden sysselsätter inhemska Guldsmeder och
Metallarbetare, har Utskottet ansett en högre skyddstull böra dessa
varor åläggas, och i sådant afseende föreslagit 33| procent.
Plommon, Catharin- och Sveskon, äro i Tull-Taxan skilde under hvar sin
rubrik och belagde, de förra med 2 sk., de senare med 1 sk. 6 r:st
införsel-tull U.. Tull-Comiteen har sammanfört dessa tvänne artiklar
under en lullbeslämmelse, och föreslagit tullen för bägge slagen till 1 sk.
6 r:st U.. Utskottet, som likväl icke ansett någon förblandning af
dessa varor böra ega rum vid förtullningen, om behörig noggrannhet
dervid användes, har föreslagit bibehållande af hvad gällande TullTaxa
i afseende å ifrågavarande varu-artiklar stadgar.
Plymer: i83o års Tull-Taxa utsätter för Plymer af Struts i5 procent och
för andra slag a5 procent af värdet. Tull-Comiteen har föreslagit i5
R:drs införsel-tull för 1 U. Plymer af alla slag. Utskottet har väl funnit
skäl antaga Tull-Comileens förslag, att denna vara bör förtullas
efter vigt; men har ansett den kunna tåla högre tull-afgifter, samt
derföre tillstyrkt, att Plymer af Struts må beläggas med en införseltull
af 28 R:dr U., samt andra slag med 16 R:dr 32 sk. U..
Porcellaine har, till undvikande af förblandning vid förtullningen, hvilken,
enligt så väl i83o års Taxa som Tull-Comiteens förslag, bör ske olika
för olika piecer, och således fordrar genomsökning af hvarje korg
deraf, blifvit af Utskottet föreslaget att förtullas endast efter olika slag,
sålunda, att för Porcellaine oäkta, Sten eller Fayence, hvitt, gulaktigt
och omåladt, vid införseln betalas 3 sk. U., för oäkta, måladt eller
tryckt, och äkta hvitt eller enfärgadt, erlägges 8 sk. U.
Sirop,
Socker, Topp-, Confect- och Candi- samt
Stål, andra slag än Gjut- och Garf-, hvilka artiklar äro i i83o års Tulltaxa
4°
Bevillnings-Ut skottets Bet. N.o 29.
förbjudne till införsel, och af Tull-Comiteen vid förbud bibebållne,
hafva af Utskottet blifvit åsatte skydds-tull, nemligen:
Sirop 2 sk. 8 r:st H, med ett ifrån 5 till 8 sk. ökadt tull-värde, Socker
12 sk. U., samt Stål 4 R*dr för 100 U..
Spanmål. i83o ars Tull-Taxa utsätter för
Bohvete
Hafre .
Hvete .
Korn och Malt
Råg .
Vicker
Ärter .
Tull-Comitéen har
Bohvetet
Hafre .
Hvete .
Korn .
Kornmalt
Råg .
Viekel'
Ärter
ndrat detta och föreslagit
3: 16. Tunnan.
— 1 2.
— 40.
— 20.
■— 28.
2: —
— 28.
för
1:
2:
1:
1:
02.
12. —
1: 16. —
1: 8. —
1: 16. —
Utskottet åter, som velat uppmuntra till inhemsk, ordnad spanmålshandel,
och efter inhemtade upplysningar vunnit den öfvertygelse, att landet,
på det hela taget, producerar tillräckligt spanmål för egna behofvet, om de
goda årens öfverskott uppläggas till fyllande af bristen vid inträffande missväxt
eller mindre goda skördar, föreslår en införsel-tull för
Bohvete af 1: 24. Tunnan.
Hafre .
Hvete .
Korn .
Kornmalt
Råg .
Vicker
Ärter .
1: —
3: —
1: 24.
1: 42.
2: —
1: 36.
2: —
Strumpor. För Bomulls-strumpor stadgar i83o års Tull-Taxa en införseltull
af 16 sk. samt för Linne- och Ylle-strumpor 8 sk. paret. TullComileen
föreslår för de förra 12 sk. och för de senare 6 sk. paret.
Ut
-
Bevillnings-U,(skottets Bet. IV.-o 2g.
Strumpor:
Utskottet, som icke funnit något skäl för den föreslagna nedsättningen,
hemställer, att det nu gällande tull-beloppet för dessa slags strumpor
må bibehållas.
Svafvel, i i83o års Taxa förbjudet till införsel, bar af Tull-Comite'en blifvit
föreslaget att få införas emot en tull af 24 sk. LU. Under nu varande
mindre fördelaktiga conjuncturer för Svafvel-Bruken inom Riket,
har Utskottet likväl ansett betänkligt att tillåta införsel af denna vara,
och således i dess förslag bibehållit förbud derföre.
The, enligt i83o års Taxa, belagdt med 8 sk. införsel-tull, som af Tull-Com.
blifvit förhöjd till 12 sk. U, har Utskottet ansett såsom en öfverflödsvara
böra draga en införsel-tull af 16 sk U, helst denna tillökning
nästan uteslutande kommer att drabba de förmögnare classerne.
Tjärbärma eller Vraktjära är, enligt Tull-Taxans af Tull-Comite^n bibehållne
stadgande, belagd med en införsel-tull af 44 s^* Tunnan, samt förbjuden
till utförsel. På det likväl någon försnillning icke må ega rum
derigenom, att god Tjära angifves och förtullas såsom Tjärbärma eller
tvärtom, har Utskottet föreslagit, att denna vara i allo må förtullas
lika med Tjära.
Träd varor: Mahogny, Ceder, Sockerkist och andra utländska trädslag, hvaraf
uti i83o års Taxa Mahogny är åsatt en införsel-tull af 10 sk. cubikfoten,
och de öfrige slagen 5 procent af värdet, hafva af Tull-Comitéen
blifvit sammanförde under en rubrik, och föreslagne till 10 sk.
tull cubik-foten. Såsom utgörande ett mindre nödigt ämne för inhemsk
förädling, då våra egna trädslag äro användbara till de flesta
trädarbeten, hafva desse trädvaror blifvit af Utskottet föreslagne att
draga 12 sk. tull cubik-foten.
Tunnband, hvaraf, enligt så väl i83o års Tull-Taxa som Tull-Comiteens
förslag, 100 st. få utföras emot en tullafgift af 3 sk., har Utskottet, efter
inherntad upplysning, att denna vara i vissa orter af Riket tinnes
i myckenhet, samt långt öfver egna behofvet, föreslagit att fritt få
utföras.
Tågvirke, i i83o års Tull-Taxa förbjudet till införsel, och af Tull-Comiteen
vid förbud bibehållet, har af Utskottet blifvit åsatt en skydds-tull af
5o procent af värdet, eller 2 R:dr LU.
Bih. till R. St. Brot. i834, 5:le Sami. i.-sta Afd.
12:te Häftet. 6
42
Bevillnings-Utskottets Bet. JY-o 2g.
Vanille, i i83o års Tull-Taxa belagd med 4 R:clr införsel-tull U, hvilken
Tull-Comitéen nedsatt till 3 R:dr, liar Utskottet ansett kunna tåla
nu stadgade tull, då den egentligen utgör en öfverflöds-vara, som i de
flesta fall kan umbäras. '
Vitriol, Grön- eller Jern-, är enligt nu gällande Taxa förbjuden att införas,
men Tull-Comitéen bar derföre föreslagit en tull af 4 R*dr för 17
LU. Utskottet har väl icke ansett förbud för denna artikels införande
nu mera vara af nöden, men har dock icke vågat föreslå lägre
tull an 5 R:dr tunnan, eller 17 LU.
Vagnar och Åkdon, enskildes, af dem sjelfve medförde, i så väl Tull-Taxan
som Tull-Comitéens förslag belagde med en införsel-tull af 20 proc.,
bar Utskottet ansett billigen icke böra skatta mera än 10 proc., men
för andra, nya eller brukade, har samma lull, som Tull-Taxan utsätter
och Tull-Comiteen föreslagit, blifvit bibehållen, dock med beräkning
efter verkliga värdet och icke med utsatt minimi-värde, som
stundom kunde göra tullen högre än varans hela kostnad.
Vin. i83o års Taxa bestämmer i införsel-tull för denna vara, då den införes
på faslager, 2/j sk., och på bouteiller 1 R:dr kannan. Tull-Co
miteen
bar bibehållit denna bestämmelse, men i anseende dertill, att vin
hufvudsakligen consumeras af förmögnare personer, för hvilka en liten
tillökning i priset ingenting betyder, bar Utskottet uppsatt tullen för
vin på fastager till 36 sk., och på bouteiller till 1 R:dr 24 sk. kannan.
Vindrufvor, som, enligt i83o års Tull-Taxa, draga en tull af endast 3 sk., U,
och dervid blifvit af Tull-Comitéen bibehållne, bar Utskottet ansett
böra lika med andra dylika frukter beläggas med 25 proc. af tnllvärdet,
hvilket likväl funnits böra nedsättas från 3o sk. lill 24 sk. &:det.
Väfnader. Dels för att erhålla en lämplig skyddstull, der förbud varit åsatte,
men nu ansetts kunna lossas, dels för att, så mycket som möjligt,
förekomma förblandning vid förtullningen och den ofta omöjliga beräkningen
af finbeten efter trådarnes antal på tummen m. m., hafva
följande förändringar emot Tull-Comitéens förslag funnits nödige, nemi.
— Helsiden: I afseende å helsiden-väfnader, alngods, har Utskottet, efter
inhemtade upplysningar, ansett, att den i i83o års Tull-Taxa begagnade
redaclion vore för tullbehandlingen lämpligare, än den af
Tull-Comitéen nyttjade, samt, hvad tullen å dessa varor beträffar,
hemställt:att alla släta sidentyg, vare sig enfärgade eller randiga och rutiga,
eller flammiga genom olika färgadt silke, men icke genom sjelfva väfnadssätlet,
hvilka, enligt så väl nu gällande Tull-Taxa som Tull-Co
-
Bevillnings-Ulskottels Bet. N.o ag.
43
eler:
m i teens förslag, varit till införande förbjudne, må beläggas med en
införsel-tull af 33| proc. af värdet, eller 10 R:dr 32 sk $f:det.
—- Sbawlar och Shawletter af så kalladt Bourre de Soie upptagas i
Tull-Taxan lill 6 R:dr 3a sk. införsel-tull U., men hvilken tuli blifvit
af Tull-Comiteen nedsatt till 4 R:dr. Då sidenfabrikernes tillverkningar
snarare stigit än fallit i godhet, har Utskottet icke funnit
skäl till nedsättning i tullen, utan bibehållit hvad nu gällande Taxa
utsätter, eller 6 R:dr 32 sk. Sf:det.
Halfsiden, alngods, alla slag, ansåg Utskottet böra erhålla något större
skyddstull än Tull-Comiteen föreslagit, och har derföre föreslagit 3
R:dr 16 sk. #f:det.
—• Shawlar och Shawletter samt andre Dukar:
af under io R:drs värde, ansågos böra få införas emot en tull af
331 proc. af värdet;
af öfver io Ridrs värde st. har Utskottet ansett kunna draga en
införsel-tull af 20 proc. af värdet.
Bomulls: hvita: alngods, alla ej specificerade, genom sjelfva väfnadssättet
släta, såsom Calico, Bomullslärft in. flere, må erhålla ett tullvärde
af 18 sk. alnen samt införsel-tullen å dem bestämmas till 331
procent af detta värde, eller 6 sk. alnen.
— Färgade, alla andra slag, äfvensom tryckte och prässade, beläggas
med en införsel-tull af 8 sk. alnen,
Shawlar, Shawletter och andre dukar af färgadt garn, större och
mindre, samt tryckte under 7 qv. i fyrkant, fransarne oberäknade,
med 331 proc. vid införseln, tullvärdet likväl ej beräknadt under 3a
sk. stycket.
Bomulls- med blandning af lin: Dräll och Damast anser Utskottet
böra förtullas efter qvadrat-aln, samt att tullvärdet å en sådan
aln bör beräknas lill 1 R:dr och införsel-tullen derå bestämmas
till 24 sk.
Ylle: Flanell, enligt i83o års Tull-Taxa, förbjudet lill införsel, men
af Tull-Comitéen föreslaget att få införas emot en tull af 10 sk. alnen,
har ljtskottet, enär inhemske fabriker för tillverkning af denna
vara numera synas ega rätt alt fordra det kraftigaste skydd, ansett
böra vid förbud bibehållas.
Halfylle: Flanell. Af nyss anförde skäl har förbud för denna vara
jemväl blifvit af Utskottet föreslaget.
44
Bevillnings-Ut skottets Bet. N.-o 2Q.
Väfnader: Halfylle: Shawlar, Shawletter och Halsdukar af ull eller ull och
bomull tillsammans, böra beläggas med en tull af 20 proc. af värdet,
hvilket likväl ej må beräknas under 1 R:dr stycket.
— Linne- och Hamp-: Dräll och Damast. På sätt för dräll och damast,
af bomull och linne blandadt, är föreslaget, har äfven nu ifrå
gavarande
slag dräll och damast ansetts böra förtullas per qvadrat-aln;
men värdet af denna vara har Utskottet trott böra uppsättas till 2
R:dr, och tullen i förhållande derefter bestämmas till 1 R:dr qvadrat-alnen.
— — Kammarduk och Batist: i83o års Tull-Taxa utsätter införsel
tullen
derföre till 16 sk. alnen och Tull-Comiteen har bibehållit detta
tullbelopp. Utskottet åter har ansett denna vara kunna tåla en införsel-tull
af 36 sk. alnen, som endast utgör omkring 32 procent af
det antagna tullvärdet.
Ångpannor, hvilka ej finnas i i83o års Tull-Taxa upptagne, har Tull-Comiteen
föreslagit till en införsel-tull af 33| procent; men Utskottet, för
att lätta införandet af de ytterligare förbättrade uppfinningar af sådane
machiner, som möjligen kunna göras och tjena lill modell för
den inhemska fabricationen deraf, har i dess förslag nedsatt denna
tull till 25 procent.
På sätt i:sta punkten af ofvan upptagne, till R. H. Ständers antagande
föreslagne grunder för tullbevillningens utgående innehåller, har Utskottet,
för att icke genom saknad tull-bestämmelse lägga något hinder i vägen
för lossande af de förbud, som förändrade omständigheter kunna göra öfverflödige
eller skadlige, föreslagit tullbestämmelser äfven för de varor, hvilka
Utskottet ansett ännu böra vara till införsel i Riket förbjudne, och i sådant
afseende utsatt införsel-tull.
För Bränvin af Säd och Potatoes;
alla andra slag, odestilleradt eller destilleradt
af lill och med 12 graders styrka till . t kanna — 4°- —
deröfver . . . . . . . — 1: 12. ■—
af Frukt: andra slag .... — — /jo. —
— Färger och Färgnings-ämnen, Rödfärg . . .1 tunna 1: 16. —
— Jern, Plogbillsämnen samt Spik och Nubb . . 1 Sk%é. 16: 3a. —
allt Manufactur- och Handtverks-smide ej
specificeradt 1 SkU., 16: 32. —
Bevillnings-Utskcltets Bet. N.-o 2g.
45
För Kläder, nya, så väl Mans- som Fruntimmers iooR:d värde 5o: — —
— Kort, Spel i Gross 11: 5. 4-
— Krut ......... i Centn. 8: 16. —
— Salpeter oraffinerad ...... i LU. 3: 36. —
raffinerad ...... i LU. 4: 24* —
— Slöjdvaror , eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manu
facturvaror
i Taxan ej specilicerade iooR:d värde 33: 16.—
— Svafvel ........ x LU. — —
— Väfnader: Helsiden, Shawlar, Shawletter och andra
Dukar, alla andra slag, ej mindre släta och
enfärgade, än genom väfnadssättet eller olika
färgadt silke fa^onerade . .. . i U. 12: — —
— Ylle:
Boy ........ 1 aln — 16. —
Kläde och Dråp samt Halfkläde, eller så kalladt
Dråp de Zephire .... 100 R:d värde 33: 16. —
Ratin
aln 1: — —
Vadmal
aln — 12.—
Casimir af andra färger . . 1 aln — 4°- —
Flanell • . ., . . . . . 1 aln —10.—
— Halfylle: af Ull och Bomull eller Lin
Flanell
aln — 10. —
Sedan Utskottet nu sålunda redogjort för de förändringar, hvilka Utskottet
trott sig böra föreslå uti de tull-bestämmelser, hvilka blifvit af TullComite'en
föreslagne, får Utskottet vördsammast fästa R. H. Ständers uppmärksamhet,
serskildt, på ett ämne, som vid flere tillfällen varit föremål för
R. H. Ständers upplysta bepröfvande. Ordnandet af en Spanmålshandel inom
landet, och förenandet af det oundgängliga behofvet af säker Spanmåls
lillgung,
med nödigt skydd för landets hufvudnärings-producters fallande i
vanvärde, har hittills varit ett svårlöst problem, och den omtanka, som dervid
och till ämnets utredande af Kongl. Tull-Comiteen blifvit fästad, torde
icke utan afseende lemnäs, utan tvärtom med tacksamhet böra erkännas. I
likhet med hvad Tull-Comitéens ofvananförde Betänkande i denna del innehåller,
har äfven Utskottet ansett, att så väl, till förekommande af nöd vid
de tillfällen då missväxt eller mindre gynnande skörd af denna förnödenhets-product
kan ega rum, en inom landet ordnad Spanmåls-handel utgör
säkraste correctivet emot de olyckliga verkningar, som ett sådant förhållande
46
Bevillnings-Utskottets Bet■ N.O 29.
kan medföra; och då svårligen någon egentlig, nyttig och till förenämnde ändamål
ledande handel kan ega rum, så framt ett stadgande i detta afseende
finnes, som lätteligen kan omintetgöra äfven de säkraste beräkningar, oell således
icke något fält finnes öppnadt för den kloka speculationen, utgörande
handelns egentliga lifskraft; har Utskottet icke dragit i betänkande, att, instämmande
i det förslag Tull-Comiteen uppgjort, söka för kommande tider,
på ett enkelt sätt bereda fördel för producenten, genom att grunda ett mera
stadigvarande varupris under de goda åren, och dermed förena nyttan för
consumenten att kunna påräkna ett säkert fyllande af sina behof till måttligt
pris de tider, då, vid mindre gynsam årsväxt, den bristande tillgången å förnödenhets-varan,
eljest antingen gör de stegrade prisen i dubbelt hänseende
kännbara för den behöfvande, eller, lill förekommande häraf, försätter den
verkställande magten i den obehagliga ställning, att nödgas lill det större antalet
behöfvande consumenters fördel vidtaga åtgärder, som betaga producenten
den vinst, som skulle ersätta det vanpris, hvaruti dess production förut en
tid befunnits.
I följd af hvad här i korthet anfördt blifvit, och i öfverensstämmelse
med hvad Tull-Comite^ns Betänkande innehåller, tillstyrker Utskottet
R. H. Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla , att, å
Spanmål, en under en tidrymd af 5 år oförändrad och stadigvarande
införsel-tull malte sättas, beräknad så, ali den, å ena sidan, utgör tillräckligt
skydd mot utländsk concurrence, och, å den andra, ej åsättes
så hög, att den under möjligen inträffande missväxt-år, eller mindre
gynnsamma skördar, så fördyrade Spanmålen, att brist och nöd derigenom
kunde uppkomma, i hvilket afseende Utskottet ansett inkommande
tullen lämpligen kunna bestämmas för
Spanmål, omalen:
Bohvete, till
'■ #
1:
24.
Hafre
#
•
1:
Hvete
.
•
•
3:
—.
Korn
.
#
1:
24.
Kornmalt .
•
#
1:
42.
Råg .
•
•
•
2:
—
Vicker
•
•
•
1:
36.
Ärter
,
•
3:
—
Och då med denna tullbestämmelse icke är afsedt att inbringa någon
större inkomst för Stats-verket, utan hufvudföremålet dermed endast är
Bevillnings-Utskottets Bet. N.o 29.
alt till landets fördel söka åvägabringa möjlighet till en ordnad och nyttig
Spanmålshandel, får Utskottet, i likhet med hvad Tull-Comiteen i dess underdåniga
Betänkande yttrat, tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer, att till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemna
hvad tullen för inkommande utländsk Spanmål inbringar, att endast
och framför andra medel användas till understöd i de orter af landet,
som, hårdast trjrckte af missväxt, i öfrigt befinnas vara i högsta
behof af- undsättning; och bör hvad af dessa medel, det ena året icke
användes, till ett annat år reserveras för enahanda behof.
f)e förändringar, som Kongl. Tull-Comiteen föreslagit uti de, i83o års
Tull-Taxa åtföljande Underrättelserne, hafva äfven inom Utskottet varit underkastade
noggrannt ompröfvande och bedömande; och har Utskottet ansett
de af Tull-Comitéen föreslagne förändringar till största delen till Rikets
Högloft. Ständers gillande kunna framställas, i följd hvaraf Utskottet här torde
få anföra de ändringar, hvilka, emot hvad pu gällande Tull-Taxa innehåller,
föreslagne blifvit.
UNDERRÄTTELSER
lior till B ev ilin. Utsi. Bet. IV.-o 2g.
r
UNDERRÄTTELSER
Om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
1830 Ars Tull-Taxa.
Vtslcottets Forsla.
1 §.
Alla varor må från utrikes or
-
Alla varor må från utrikes orter
tor till Sverige införas, med undantag till Sverige införas, med undantag af
af dem, som uti columnen för inkom- deni, som äro med orden Förb. till
mande tullen äro med ordet Förb. införs, utmärkta,
utmärkta.
utrikes orter utföras, med undantag utrikes orter utföras mot den i Taaf
dem, som uti columnen för utgå- riffen stadgade tull.
ende tullen äro med ordet Förb. utmärkta.
mande oell utgående tullprocent äf- mande och utgående tullprocent, envensom
transito-afgiften, enligt , Ta- ligt Taxan, erlägges, beräknas i Sven -  xan, erläggas, beräknas i Svenska Ban- ska Banco-Sedlar, med hvilka så väl
co-Sedlar, med hvilka så väl inkom- inkommande och utgående tull som
mande och utgående tull som tran- nederlags-afgifter betalas,
sito- och nederlags-afgifter betalas. Un- Hvad vid tull-clarering ej hin
der
den i Taxan bestämda afgift å in- ner till half skilling uteslutes, och
kommande och utgående varor iube- j-äknas deremot för en skilling hvad
gripas ej mindre den tullförhöjning, som stiger till och öfver en half.
som till ersättning för indragna Landlulls-inkomstér
varit lagd på vissa
varor, än ock den å Alun, Socker och
Tobak vid samma tillfälle fastställda
serskilda bevillning; men för in
-
Alla varor må från Sverige Lill
Alla varor må ifrån Sverige till
Det varuvärde, hvarefter inkom
Bill. till R. St. Prot. 1834■ 5 Sami. 1 A/d.
Helft. 12*
I
2
Hör lill Bevilln. Utsk. Bet. IV:o 2g.
rikes tillverkade Toppsocker och Tobak
erläggas dessutom, såsom hittills,
vid skeende stämpling, för ett skålpund
Raffinad, Melis och Lump-socker
i Topp, 2 rst, samt för fyra Skålpund
Brefkardus, spunnen eller RullTobak,
5 rst.
Hvad vid tullclarering ej hinner
till half skilling uteslutes, och
räknas deremot för en skilling hvad
som stiger till och öfver en half.
4 §•
Alla inom Sveriges Rike byggda
större och mindre fartyg, som bevisligen
tillhöra våra trogna undersåter,
förunne Wi i Nåder helfrihet, både
vid inkommande och utgående, så att
den i Taxan utsatta tullprocent beräknas
för alla varor, som med dessa
fartyg till Riket införas eller derifrån
utföras , utan afseende eller skilnad,
om inkommande varor liem tas directe
från produetions-orten eller utur
andra handen, och med iakttagande
för öfrigt af den lindring i tull, som
för handeln på vissa orter är serskildt
i Nåder beviljad.
5 §.
För alla varor, som inkomma med
främmande fartyg, förhöjes den belöpande
helfria tullen med fyratio procent;
och för alla varor, som med
dylika fartyg utföras, med femtio procent;
utom i de fall, då genom serskilda
afhandling»!- med främmande
4 §.
Med de i Taxan förekommande
vigtbestämmelser förstås victualievigt,
der annan slags vigt icke ser-,
skildt är utsatt.
5 §.
Alla inom Sveriges Rike byggda
eller i behörig ordning naturaliserade
fartyg, sorn bevisligen tillhöra &c.
— — — beviljad.
6 §.
lior till Beviltn. Ut sk. Bet. N.o ug.
3
Magter undantag härutinnan blifvit —
öfverenskomma. —
öfverenskomna.
Till Allmänhetens underrättelse
utfärdar Kongl. Majrts och Rikets Commerce-Collegium
Kungörelse om dessa
afhandlingar vid början af hvarje
år.
På varor, som enligt Taxan för
-
7 §. (lika med 6 §. i i83o års Taxa).
Mom. i. Å inkommande varor,
8 §.
tullas efter vissa procent af värdet, el- som, enligt Taxan, förtullas efter vissa
ler för hvilka olika tull efter olika procent af värdet, eller för hvilka olivärde
eger rum, bör godsegaren för ka tull efter olika värde eger rum, bör
inkommande varor uppgifva deras par- godsegaren uppgifva inköpspriset, med
fipris å lossnings-orten med berak- tillägg af assurance, frakt och all
liing af assurance, frakt och öfriga annan derå använd kostnad, intilldess
omkostnader, men icke af tull och an- de till lossnings-orten anländt, och
dra afgifter vid införseln, och för ut- å utgående varor deras partipris i
gående varor deras parti-pris i last- lastnings-orten. Godsegavens angifnings-orterij
utan beräkning af tull nings-inlaga å inkommande sådane
och andra afgifter vid utförseln. Gods- varor bör styrkas af factura och conegarens
uppgift bör vara åtföljd af noissementäfvensom assurance-räkning,
factura, assurance-räkning och con- då försäkring tagen är. Vid saknad
noissement; åliggande honom äfven af factura förhålles enligt 3i §. afSegatt
sin uppgift edeligen fästa, då det lations-Ordningen; och bör, då placat -  af Tullkammare-föreståndaren äskås; stämpel å sådane varor begagnas, å
men, derest godsegaren sådant icke git- denna stämpel antecknas, efter hvilket
ter, skola Tullkammare-föreståndare, tullvärde varan blifvit förtullad,
äfvensom vederbörande Fabriks- eller Mom. i. Tullkammare- eller
liandtverks-Societeters ombud vara be- Packhus-föreståndare vare berättigad
rättigade att, emot det uppgifna vär- att en inkommen, efter värde tullbar
det, med tillägg af i o procent, varan vara, hel och hållen, så vidt den är af
hel och hållen, så vidt den är af sam- samma beskaffenhet, emot det uppgifma
beskaffenhet och värde, inlösa; na värdet, med tillägg afl o procent,
hvarefter tull, enligt Taxan, beräknas inlösa. Vill han det ej, och förekomå
det sålunda uppkomna högre värdet, mer ej heller skäl att till mer än i$>
Hov till Hevilla. Utsk. Bet. IV.-o 2g.
procent öka det uppgifna värdet, vare
denna lösningrätt, med vilkor att summan
genast i Tull-Cassan, för godsegarens
disposition, contant nedsättes,
medgifven åt hvilken annan som dertill
sig först anmäler, för hvilket ändamål
om varans angifning, genast efter
hesigtningen, anslag å Packhusdörren
skall ske. Har inom 3:ne söcknedagar,
angifuings-dagen inberäknad,
ej någon till varans inlösande sig anmält,
eller gitter godsegaren vid an
gi
fnings- tillfä Het förete bevis, att lian
rigtigheten af det uppgifna värdet, efter
de i förestående 1 mom. stadgade
grunder, inför Domstol edeligen fulltygat,
må han varan disponera, då
vid tullberäkningen efter hans angifning
kommer att bero; men eger inlösning
eller värdesförhöjning på förenämnde
sätt rum, skola tullafgifterne
efter del derigenom uppkomna högre
varuvärdet beräknas.
Till Tull-Gomileens föreslagne ändring af näslförestående §.( har Utskottet
tillagt det stadgande, att värdet, hvarefter förtullningen af vissa va
ror
blifvit beräknad, bör antecknas å Placat-stämpeln, der sådan anbringas.
Utskottet har nemligen ansett denna åtgärd innebära ett icke obetydligt correctiv
mot tull-försnillning genom varu-värdets allt för låga beräknande,
emedan den skulle sätta hvar och en i tillfälle att controlera den redlighet
och noggranhet, som vid tullvärderingen af sådane varor ega rum.
8, §. 9 §.
På vederbörande Fabriks- och (Orden: ”sedan de blifvit bevisligen
Handtverks-Societeter ankommer, att kallade” utgå. För öfrigt oförändrad),
utse en eller flere personer i hvarje
Stapel-Stad, söm ega att tillse, det de
till hvarje Societets yrke hörande varor
blifva under rigtiga benämningar
Hör till Bevilln. Utsh. Bet. N.-o 2g.
5
förtullade, och öfvervara alla stämpliugar
i Packhusen; dock må dessa
ombuds uteblifvande, sedan de blifvit
bevisligen kallade icke hindra
stämplingens företagande och fortgång.
9 §.
Då för utländska varor inkommande
tull bevisligen blifvit erlagd
och utgående tull ej är för dem i
Taxan utsatt, betalas för dem, vid utförsel,
en procent af det värde Taxan
utsätter, eller det, som, enligt 7 §,
blifvit för beräkningen af införseltullen
uppgifvet.
10 §.
Alla, så väl inkommande som
utgående varor, hvilka kunna i Taxan
vara förbigångna, beläggas med tull
af varu-värdet, till det belopp, som
Vi, i öfverensstämmelse med det för
varor af enahanda slag eller beskaffenhet
i Taxan utsatta, uppå underdånig
anmälan af Tull-Styrelsen, iJNåder
vilje serskildt i hvarje inträffande
fall bestämma.
11 § (oförändrad)
12 § (oförändrad)
13 §.
De varor, som ej örn skeppsbord
kunna genom Svenskt mått, mål och
vigt, till qvantitelen bestämmas, transporteras
efter deras beskaffenhet och
värde tili Kronans Packhus eller Stadens
våg eller mätarehus, för att der
10 §.
Utländska varor, som bevisligen
dragit inkommande tull, kunna till
utrikes ort tullfritt åter utföras.
11 §.
Alla - — - —
till det belopp, som General-Tull-Styrelsen,
i öfverensstämmelse med det
för varor af enahanda slag eller beskaffenhet
i Taxan utsatta, serskildt i
hvarje inträffande fall har att bestämma.
12 § |(lika med 11 § i Tull-Taxan).
13 § (lika med 12 § -i Tull-Taxan).
14 §.
De varor, som ej om skeppsbord
kunna genom Svenskt mått, mål eller
vigt, till qvantiteten bestämmas, transporteras
efter deras beskaffenhet och
värde till Tull-packhuset eller Stadens
vågar för att der vägas eller mätas.
6
Hor till Bevill. Ut sk. Bet. IV.-o 2g.
vägas eller mätas. Uppå ingifven inlaga
till Tullkammaren, erhåller godsegaren
räkning å den för yarorne belöpande
tull, efter hvars erläggande
han först eger desamma fritt till försäljning
disponera, så framt de ej utan
tull på credit-upplag uppläggas.
14 §.
Af den dubbla tull, som, enligt
Seglations-Ordningen, erlägges, dels
för varu-öfverskott, som tili mer än
tio procent öfverstiga skedd angifning,
dels då en med högre tull belagd
vara origtigt angifves till förtullning
under namn af en, sorn drager mindre
tull, njuter den Tull-betjent, genom
hvars åtgärd sådan rättelse vunnits,
hälften; äfvensom af den enkla
tull, som tillkommer för varor, hvilkas
qvantitet blott lill io procent
och derunder öfverskjuter angifningen,
den Tullbetjent, som öfverskottet anmärkt,
beslås io procent.
15 §.
Till handelns underlättande kommer
så kalladt credit-upplag, eller anstånd
med tullafgiflernas betalning
för alla i Tariffen i sådant afseende
utmärkta varor till der bestämde minimi-qvantiteter,
att tills vidare ega
rum uti Städerne Stockholm, Götheborg,
Gefle, Carlskrona, Carlshamn,
Malmö, Norrköping, Calmar, Wisby,
Helsingborg, Westervik, Ystad och
Uddevalla, under iakttagande af följande
vilkor:
Uppå ingifven inlaga till Tullkammaren,
erhåller godsegaren räkning å
den för varorna belöpande tull, efter
hvars erläggande han eger desamma
fritt disponera, på sätt och med vilkor
i öfrigt, sorn Seglations-Ordningen
och Nederlags-Förordningen bestämma.
Motstående § utgår här, emedan
Seglations-Ordningen innehåller samma
stadgande.
15 §.
Till handelns underlättande kommer
så kalladt credit-upplag af alla i
Tariffen i sådant afseende utmärkta
varor lill der &c. •—. — —
vilkor:
Jior till Bevilln. Utsk. Bet. N:o 26.
7
att varorna uppläggas under Tullkammarens
jemte egarens lås och vård;
alt egare af dessa varor få, emot utgörande
af hela tullen, om de inom
landet försäljas, men endast emot
transito-tull, då de bevisligen åter
utföras, ifrån credit-upplaget uttaga
större och mindre partier, dock icke
under hälften af det minsta sorn får
uppläggas;
att credit-upplaget icke får sträckas
utöfver ett år ifrån den tid en
vara angafs, utan att densamma inom
nämnde tid antingen åter utföres eller
till fullo förtullas efter den tull, som
var gällande, då upplaget skedde, vid
påföljd att varan i annat fall för godsegarens
räkning på auction försäljes,
då belöpande införsel-tull och omkostnader
å auctions-summan först afdragas
och återstoden tillställes godsegaren
;
att, innan några varor å creditupplag
emottagas, värdet å dem förut
bestämmes och tullen derefter, vid
deras uttagande, erlägges, utan afseende
på de under tiden förefallne ändringar
i priset å dylika varor;
att gods må kunna transporteras
ifrån en Stads credit-upplag till en
annans, dock med credit-tidens beräkning
ifrån den dag godset först
uppl ades;
att varor må, efter anmälan hos
General-Tull-Styrelsen , öfverflyttas
att — — — —
— — — — — vård;
att egare af dessa varor få, emot
utgörande af'hela tullen, om de inom
landet försäljas, men då de bevisligen
åter utföras, emot sådaue äfgifter,
sorn för nederlag äro bestämde,
hvarunder förstås ej mindre de afgifter,
som vid uppläggandet, än äfven
de, som vid återutförandet af varor
på nederlag böra erläggas, ifrån credit-upplaget
uttaga större och mindre
partier, dock icke under hälften al
det minsta som får uppläggas;
— — — — egaren:
— — — — varor;
godset först till uppläggning angafs;
8
Hör till Bevilln. Utsk. Bet. JY.-o o.g.
ifrån credit-upplag på nederlag, emot — — — — — af
erläggande af sd veil transito-afgift de afgifter, som för nederlagsrätt stad-'
sotn inkommande recognition; gade äro;
samt att genom credit-upplaget samt — — — —
någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som Vi redan i Nåder — — — — —
förunnat vissa Städer eller framdeles
i Nåder förunne andra. — — •— — — andra.
Den i Nåder förordnade Tull-Comiteen har i denna § föreslagit förändringar^
genom hvilkas antagande rättigheten att öfverflytta varor från credit-upplag
lill nederlag skulle försvinna. Då Utskottet likväl icke funnit,
att den frihet, sorn i83o års Tull-Taxa i detta fall medgifver vissa Städer,
på något sätt verkat menligt på handeln i de Städer, som ega nederlagsrätt,
utan deremot trott sig finna, att rörelsen ide endast till credit-upplag,
men ej till nederlag berättigade Städerne betydligen tilltagit; så har Utskottet
ansett sig böra föreslå bibehållandet af det till handelns underlättande
nu gällande stadgande i berörde afseende; dock hafva några
förändringar i redactionen befunnits nödige för att undanrödja all tvätydighet
om beloppet af de afgifter, hvilka vid varors återutförande från creditupplaget
eller deras öfverflyttning från credit-upplag till nederlag böra
erläggas.'
16 §.
För silfver, som genom landet
till utrikes ort transporteras, betalas
en half procent i transito-tull.
17 §.
Öfver förtullning af resvagnar,
som af till Riket ankommande utländingar
nyttjas och för hvilka Convoy-afgift
och Stads-umgälder icke
beräknas, skall Tullkammaren meddela
egarne bevis, innefattande ej allenast
-
Denna §, som qvarstått sedan den
tid då silfver var till utförsel förbjudet,
utgår här, då nu mera både
oarbetadt och myntadt silfver är fritt
så väl till in- som utförsel.
16 §.
Öfver förtullning af vagnar, som
af till Riket ankommande resande
nyttjas och för &c. — —
Hur till Bevilln. Vt sk. Bet. N.-o 2g.
9'
lenast förtullningsbeloppet, utan ock
en kort beskrifning på åkdonet, hvarigenom
detsamma må igenkännas; börande
tillika dylika vagnar af Tullkammaren
förses med stämpel. Derest
åkdonet sedermera af samma person,
som det förtullat, inom natt och
år återutföres, antingen ifrån den hamn
dit det inkommit eller ifrån hvilken
annan som helst, der Sjö-Tulls-Kammare
finnes, må egaren, å den ort, der
utförseln sker, emot förtullnings-bevisets
aflemnande, genast återfå den tull
han crlagt, så framt ej något emot
beviset är att anmärka och den vid
inkommandetåsatte stämpel är i behåll.
18 §. (oförändrad)
19 §.
Allt hvitt Socker, angifvet för
rått, som införes ifrån någon hamn i
Europa, skall underkastas besigtning
af ojäfviga personer i Tullkammarecller
Packhus r Inspections-föreståndaveus
närvaro. Yppas dervid olika meningar
om varans rätta beskaffenhet,
hänskjutes frågan till General-TullStyrelsen,
då prof å sockret jemväl
bör bifogas.
20 §.
Vid utförsel af inrikes tillverka^
de Toppsocker samt cardus- och karf
-
stämpel är i behåll.
Svensk resande, som till Riket
återkommer med vagn, hvilken han vid
afresan härifrån bevisligen medfört, ege
alt densamma tullfritt disponera.
17 §. (lika med 18 § i Taxan).
18 §.
Allt hvitt Socker, ankommande
från någon hamn i Europa, hvilket
icke är angifvet som krossadt Lump
eller Havanah-Terres, skall underkastas
besigtning af ojäfvige personer i
Tullkammare- eller Packhus-Inspections-föreståildares
närvaro. Yppas
dervid &c. — —- — —
bifogas.
19 §.
Vid utförsel af följande inrikes
tillvei’kade varor från Stapel-Stad, der
i
Bilt. till R. St. Brot. 5 Sami. 1 Afd.
Haft. 126
IO
Ilar till Bevilln. Utsk. Bet. N.o 2Q.
vad Tobak, ifrån alla de Stapelstäder,
der Sockerbruk eller Tobaksfabrik finnes,
beviljas af tullmedlen.
för i U. utfördt Toppsocker 2 sk.
— 1 U. Cardus eller karfvad
Tobak 4 —
Hvarvid iakttages:
1:0 att minst 100 Skålp. af samma
vara skola till export angifvas och
på en gång afsändas;
2:0 att vid angifnings-inlagan alltid
skall bifogas Magistrats-bevis, att
afsändaren personligen inför Magistraten
med ed fastat, att varan är Svensk
tillverkning; kommande delta bevis
att biläggas Tullkammare-Journalen
å den Tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:o
att Sockret och Tobaken böra
vara behörigen hallstämplade;
4:o att utförseln skall ske lill
sådan utrikes ort, der Svensk Consul
eller Vice-Consul linnes anställd, samt
5:o att Consols eller Vice-Consuls
å lossningsorten betyg, att varan
derstädes blifvit lossad, bör företes,
för att komma i åtnjutande af förrberörde
tull-restitution.
Fabrik för tillverkning af sådane varor
eger rum, beviljas af tullmedleu:
För 1 U. Topp- och Candi
Socker
2 sk. 4 f.
— 1 U. Cardus eller karfvad
Tobak .... 3 sk.
— 1 st. Segelduk af hampa
- till minst 60 alnars längd 3a sk.
1 st. Packväf af hampa lill
minst 60 alnars längd 24 sk.
Hvarvid iakttages:
1:0 att, hvad Socker och TobaksFabricater
angår, minst 100 U. af
samma vara, och af Ilampväfnader
minst 10 st., skola till export angifvas
och på en gång afsändas;
2:0 att vid angifnings-inlagan
alltid skall bifogas Magistrats-bevis,
alt tillverkaren eller afsändaren personligen
inför Magistraten med ed fästat,
att varan är Svensk tillverkning,
samt, då fråga är om Tobaks-Fabricater,
Segelduk eller Packväf, alt den
är af utländskt råämne; kommande
detta bevis att biläggas TullkammareJournalen
å den Tullplats, hvarifrån
varan ulföres;
3:o att varan bör vara behörigen
O
hallstämplad;
4:o att Svensk Consuls eller Vice-Consuls
å lossningsorten, eller, om
sådan Tjensteman der ej är anställd,
annan vederbörande embets-myndighets
intyg, att varan derstädes blifvit
lossad, bör företes för att komma i
åtnjutande af förrberörde tull-restitu^
tion.
Hor till Bevilln. Utsk. Bet. N.o zg.
n
21, 22 och 23 §§. (oförändrade)
24 §.
Skeppare vare skyldig att, på sätt
Seglations-Ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af
lifsmedel till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd, som, för uraktlåtenhet
deraf, högstberörde Förordning bestämmer,
och må det förråd, som för Besättningens
behof till begagnande om
Skeppsbord finnes nödigt, befrias från
tull och andra afgifter i utlastningsorten,
äfvensom följande qvantiteter
Vin, Bränvin, Caffe och Risgryn, hvilka
dock endast en gång om året, då
Besättningen vid sista resan afmönstras
och Fartyget upplägges, må kunna
tullfritt i land föras, nemligen,
Från Östersjön:
En Skeppare, som får sex man stark
och derunder, En ankare Vin och
En half ankare Bränvin.
En Skeppare, som far sju till tio man
stark, Två ankare Vin och En ankare
Bränvin.
En Skeppare, som far ellofva man
stark och deröfver, Tre ankare Vin
och Två ankare Bränvin.
Dessutom beslås hvarje Skeppare Ett
lispund Caffe och Två Lispund Risgryn.
Med certificerandet af dylika varor,
afsände från Stockholm till Finland,
förhålles efter hvad serskildt
är stadgadt.
20, 21 och 22 §§. lika med 2r, 22
och 23 §§. i i83o års Tull-Taxa.
23 §.
Skeppare vare skyldig att, på sätt
Seglations-Ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af
lifsmedel till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf
högstberörde Förordning bestämmer;
och må det förråd, som för Besättningens
behof till begagnande om
Skeppsbord finnes nödigt, befrias från
tull och andra afgifter i utlastningsorten.
Till provision må under sådane
vilkor jemväl kunna hänföras följande
qvantiteter Vin, Bränvin, Caffe
och Risgryn, nemligen:
För fartyg, kommande frön Östersjön
eller till någon hamn i Halland
samt Götheborgs- och Bohus Län från
Nordsjöorter samt Holland,England och
Franska Vestersjöhamnarne 3 kannor
Vin, 2 kannor Bränvin, 2 U. Caffe
och 3 U. Risgryn, räknadt på hvarje
person af Besättningens och Passagerares
antal; samt
För fartyg, kommande från orter
utom Östersjön, med undantag af
nyssnämnda fart till Halland och Bohus
Län; 5 kannor Vin, 4 kannor
Bränvin, \ U. Caffe och 6 U. Risgryn,
på enahanda sätt beräknadt.
12
Hör till Sevillu. Utsk. Bet. 2V.o ZQ.
Harander begripas jemväl de Skeppare,
som från Holland, England och
Frankrike anlända till Sjötuils-Kamrarne
i Halland samt' Götheborgs och
Bohus Län.
Från Westersjön:
En Skeppare, som far tio man stark
och derunder, Tre ankare Vin och
Två ankare Bränvin.
En Skeppare, som far ellofva till
och med femton man stark, Fyra
ankare Vin och Tre ankare Bränvin.
En Skeppare, sorn far sexton man
stark och derutöfver, Ett Oxhufvud
Vin och Fyra ankare Bränvin.
Hvarje Skeppare må dessutom
medföra Två L\U. Caffe och Fyra LH.
Risgryn.
För öfrigt bör härvid iakttagas,
att Vin och Bränvin icke mot hvartannat
utbytas, så att den, som har
mindre af det ena, ej får för sådan
brist njuta ersättning i den andra varan;
äfvensom att hvad af Vin, Bränvin,
Caffebönor och Risgryn öfversliger
en inhemsk Skeppares ofvanföre
bestämda förråd i utlastningsorten,
skall, det lill införsel lofgifna , ovilkorligen
förtullas. Med det förbjudna
förfares på sätt angående dylikt
gods finnes stadgadt.
Nödigt förråd af lifsmedel för
Skeppsbesättningar, antingen Fartyget
inlöper i Svensk hamn eller lifsmedlen
derifrån med Skeppsbåt hemtas,
befrias från tull och andra afgifter.
Härvid bör för öfrigt iakttagas,
att Vin och Bränvin icke mot hvartannat
utbytes, så att den, som har
mindre af den ena, ej får för sådan
brist njuta ersättning i den andra varan,
äfvensom att hvad af dessa och
öfriga nämnda provisions-artiklar öfverstiger
en Skeppares ofvanföre bestämda
förråd i utlastningsorten ovilkorligen
skall förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt
utgående Tnllpasset, med Fartyget
bevisligen utförda, provisions varor
öfverblifvit, må vid återkomsten
tullfritt disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisions-förrådet
icke under vistandet
i Svensk hamn om bord användes må,
derest det ej till qvarblifvande förtullas,
med Fartyget åter utföras.
24 §.
Nödigt förråd af lifsmedel för
Skeppsbesättningar, antingen Fartyget
inlöper i Svensk hamn eller lifsmedlen
derifrån med Skeppsbåt hemtas,
befrias från utförsel-tull och andre
dermed förenade afgifter.
Svenska Fartyg få äfven tillSkeppsbehof
tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som till Skeppets behof, i
mon af dess storlek, kunna anses oundgängliga,
hvartill äfven må räknas i
tunna Tjära, \ tunna Beck, 2 st. Åroch
4 st< Spak-ämnen för hvarje 20
Läster af Fartygets drägtighet och
derunder.
Främmande Fartyg må deremot
ej heller till Skeppsbehof intaga så
-
lior till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o 2g. i3
hvarvid iakttages, att sådane provisio- dane förnödenheter, utan erläggande
ner icke få annorledes än emot behö- af derföre belöpande tullafgifter.
rig tull tagas af Nederlag eller Creditupplag.
Svenska Fartyg få äfven till
Skeppsbeliof tullfritt intaga Ved, Tjära,
Beck, År- och Spakärnnen till nedanstående
belopp, äfvensom Segelduk,
Tågvirke till stående eller löpande
gods och andre Skepps-förnödenheter,
som till Skeppets behof i mon
af dess storlek kunna anses ouudgängliga.
De Fartyg, som segla från Väre
ader till
Ett Fartyg om Tjugu Läster och derunder:
En fanni Ved, En tunna
Tjära och E11 half Tunna Beck, Två
stycken Är- och Fyra stycken Spakämnen.
Ett Fartyg öfver Tjugu till och med
Femtio Läster: E11 och en half
famn Ved, Två Tunnor Tjära och
E11 tunna Beck, Fyra st. År- och
Ätta st. Spakämnen.
Ett Fartyg öfver Femtio Läster: Tre
famnar Ved, Tre T:or Tjära samt
Eli och en half tunna Beck, Sex
stycken År- och Tolf st. Spak-ämnen.
Härunder inbegripas jemväl de
inhemska Fartyg, som afgå från Väre
i Hallands samt Götheborgs- och Bohus
Län varande Stapelstäder till Holland,
England och Frankrike.
De Fartyg, sorn antingen från Väre
Stapelstäder vid Östersjön segla till
främmande hamnar vid Westersjön,
eller från Väre Stapelstäder vid sist
-
vid Östersjön belägne Stapelst
utrikes orter inom samma sjö
Hör till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o 29.
nämnde Sjö gå vidare än till Holland
England och Frankrike:
Ett Fartyg om Femtio Läster och derunder:
Fyra famnar Ved, Tre tunnor
Tjära samt En och en half
tunna Beck, Sex st. År- och Tolf
st. Spakämnen.
Ett Fartyg öfver Femtio till och med
Etthundrade Läster; Fem och en
tredjedels famnar Ved, Fyra tunnor
Tjära och Två tunnor Beck,
Nio st. År- och Sexton st. Spakämnen.
Ett fartyg öfver Etthundrade Läster:*
Sju famnar Ved, Fem tunnor Tjära
och Tre tunnor Beck, Tolf st.
År- oc!i Tjugoen st. Spak-ämnen.
Främmande Fartyg är tillåtet att
lill Skeppsbehof intaga lika mycket
ved som för inhemska Fartyg är utsatt,
dock att tull derföre med 5o procent
af värdet erlägges; äfvensom behöriga
tullafgifter enligt Taxan beräknas
för hvad främmande Fartyg af
Beck och Tjära taga till Skeppsbehof.
25 §. (oförändrad)
26 §.
För gods, sorn under transporten
genom tillfällighet tagit skada,
må ej någon minskning i tullen tillåtas,
så vida godsegaren sjelf vill disponera
varan. Anser godsegare en
förskämd vara icke kunna draga den
i Taxan utsatta tull, bör han lagligen
styrka varans förskämning inför
vederbörande Tullkammare, sorn då
eger, efter föregången kungörelse, låta
25 §. (lika med a5 §. i Tull-Taxan).
26 §.
För gods, som under transporten
genom tillfällighet tagit skada,
må ej någon minskning i tullen tillåtas,
så vida godsegaren sjelf vill detsamma
disponera. Anser godsegaren
en förskämd vara icke kunna draga
den i Taxan utsatta tull, må han lagligen
styrka dess förskämning inför
vederbörande Tullkammare, som då
eger, efter föregången kungörelse, lå
-
Hor till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o 29.
i5
i behörig ordning försälja varan på
öppen auction, i hvilket fall tullen
bestämmes för alla de varor, å hvilka
tullvärde i Taxpn är utsatt, efter auclionspriset,
jern Tordt med samma värde,
och för andra varor, efter fastställd
tullprocent å auctionspriset; kommande
godsegaren att undfå skilnaden
emellan behållna auctionssumman och
det på auctionspriset grundade tullbeloppet.
Vid förtullning af varor, bergade
från förolyckade Skepp och Farkoster,
länder till efterrättelse hvad serskildt
derom är eller framdeles blifver stadgadt.
27 §. (oförändrad).
28 §.
Den så kallade Förhöjnings-Licenten
till Jern-Conloret kommer att i
Jern och Metall-vågarne, såsom hittills,
beräknas och uppbäras med Två
Skillingar 8 runst. för hvarje Skepprd
af följande Jerntill verkningar, enär de
utföras i sudane främmande Fartyg,
som ej i afseende på Tull- och Skeppsumgälder
äro satte i lika förhållande
med Svenska Fart}rg, nemligen: Ankare,
Ankarflyn, Bandjern, Bomber, Bultjern,
Canoner, Draggar, gjutet Jern
-
la i behörig ordning försälja hvad forska
indt är på öppen auction, i hvilket
fall tullen bestämmes för alla de varor,
å hvilka tullvärde i Taxan är
utsatt, efter auctionspriset, jemfördt
med samma värde, och för andra varor,
efter fastställd tullprocent å auctionspriset;
kommande godsegare att
undfå skilnaden emellan behållna
aucdons-summan och på auctionspriset
grundade tullbeloppct. Försummar
godsegare detta, ansvare för tull—
afgifternes fulla erläggande, derest lian
icke vill, efter föregången skriftlig anmälan
hos Tullkammaren, afstå sin
rätt till den skadade varan, som då
genom offentligt utrop för Kronans
räkning af Tullkammaren försäljes.
Yid förtullning af varor, bergade
ifrån förolyckade §kepp och Farkoster,
länder till efterrättelse hvad serskildt
derom är eller framdeles blifver stadgadt.
27 §. (lika med Taxans 37 §.)
Motstående §. utgår af det skäl,
att Förhöjnings-Licenten, hvarom serskildt
är stadgadt, icke bar någon gemenskap
med tullförvaltningen.
i6
Hor till Bevilln. Utsh. Bet. iV.-o ag.
arbete finare och gröfre, Hällar, Kakelugnar,
Knipjern, Kulor, gjutna Lod
eller Lödjor till vigter, Plåtar af alla
slag, Öregrunds och annat Stångjern,
platt tre åttondels tum tjockt och deröfver,
fyrkant öfver fem åttondedels
turn.
29 §. (oförändrad).
30 §.
Med modeller, hvilkas tullfria införsel
är tillåten, förstås redskap, som
förut i Riket ej finnas och, efter föregången
anmälan hos Oss, eller, hvad
redskap för Fabrikerne beträffar, hos
Commerce-Collegium, med dertill lemnadt
tillstånd, blifvit införskrifne, för
att tjena till eftersyn vid dylik redskaps
förfärdigande.
31 §.
De undanta" ifrån allmänna föreskrifter
om Tull-afgifters eller Skeppsumgälders
erläggande, som i serskilda
fall, enligt derom meddelade Nådiga
förordnanden, för vissa Städer
och Orter, Verk och Inrättningar
hittills egt rum, skola äfven hädanefter
tills vidare tjena till efterrättelse.
32 §. (oförändrad).
33 §.
De Svenska sjöfarten på aflägsnare
orter tills vidare i Nåder beviljade
förmoner af lindring i tull- och
convoy-afgifter nemligen:''
af 15 procent för producter och tillverkningar
af Länder belägna på
28 §. (lika med 29 §, i Taxan).
Denna §. utgår, enär definilionen
af modeller äfvensom vilkoren för deras
införsel i sjelfva Taxan utvisas.
29 §.
De undantag ifrån allmänna föreskrifter
om Fartygs och varors tullbehandling,
som i serskilda fall, —
— — —» efterrättelse.
30 §. (lika med Taxans 3a §.)
31 §.
Svenska sjöfarten på aflägsnare
orter åtnjuter tills vidare följande förmoner
af lindring i tull- och convoyafgifter,
nemligen:
fasta
Hor till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o 2g.
>7
fasta landet af America, norr om — — — — — —
2 5 graden nordlig latitud, eller af någon
ibland Westindiska Öarne, vid
direct införsel derifrån med Svenska
skepp ^samt, för Svenska producter
och tillverkningar, vid direct
utförsel till Westindiska öarne;
af 25 procent för Svenska producter
och tillverkningar, utförda i Svenska
skepp directe till orter å fasta — — — till orter å östra
landet af America söder om 25 gra- kusten af Americas fasta land, söder
den nordlig latitud eller lill (loda om 25 graden — — —
Hopps Udden, och för dessa Länders
producter och tillverkningar,
derifrån directe införda till Sverige
i Svenska skepp;
samt 33| .procent för Svenska producter
och tillverkningar, som i
Svenska skepp utföras directe till
orter på andra sidan Goda Hopps- — — — — Goda Hopps
Udden och för dessa orters produc- Udden, äfvensom till hamnar å andra
ter och tillverkningar, som directe sidan Cap Horn, samt för dessa orderifrån
i Svenska skepp inkomma, ters producter — — inkomma
skola fortfarande åtnjutas intill i83i
års slut, då lindringen nedsättes
till hälften af ofvannämnde procentbelopp,
och, då sålunda minskad,
beräknas till slutet afår 1833, hvarefter
den alldeles upphör.
Sedan nu Utskottet, så noggrant som Utskottet ansett sig kunna, sökt för
R. H. St. redogöra för detta angelägna ärende och tillstyrkt antagandet af
det, som enligt Utskottets förmodan vore ländande till fördel så i allmänt
som enskildt hänseende, får Utskottet slutligen förslagsvis uppgifva det belopp,
hvartill tullinkomsten, enligt det af Utskottet uppgifna förslag, kan anses
att årligen uppgå. Utskottet har i detta fall ej kunnat ega annat till
grund för att stödja dess beräkningar, än de slutsatser, som kunnat dragas
Bill. till R. St. Prot. 1834• S.-te Sami. 1,-sta Afd. 3
Häft. 12*
i8 Hör till Bevilln. Utsk. Bet. IV.-o 29.'
från de förhållanden, som har bifogade Tabeller utvisa. Af Tabellen Litt.
B inhemtas, att tullinkomsten
År 183 r utgjort R:dr 2,641,687: 26. 8.
*— i832 — — 2,796,344: 5. 9.
— 1833 provisionel ... — 2,965,540: -10. 3.
tillsammans för 3:ne år under hvilka samma
Tull-Taxa varit gällande R:dr 8,393,571: f\ 1. 8.
som fördelade på 3 år utgöra ett medelbelopp för hvarje
år af  R:dr 2,797,857: r3. 1 1.
Då härtill lägges den summa, hvartill, på sätt Utskottets
förslag till Tull-Taxa upptager och Tab. Litt. F.
utvisar, ökningen i tullbeloppet uppgår emot hvad i83o
års Taxa innehåller eller
388,38o: 2. 7.
Uppstår en summa af ... R:dr 3,186,287: 16. 6.
hvarifrån afgår, i följd af stämpel-avgiftens upphörande
för inrikes tillverkadt Socker och Tobak . . . 14,000:
Och återstår R:dr 3,172,237: 16. 6.
hvartill Bruttoinkomsten af tullen för ut- och ingående varor skulle kunna
beräknas ; men då Utskottet icke vill tillstyrka R. ld. St. att förslagsvis upptaga
inkomsterne af tull-bevillningen till högre belopp, än det hvartill de
med all sannolikhet kumla beräknas komma att uppgå, har Utskottet trott
sig böra äfven framställa en annan beräkning, stödd, icke på det penningebelopp,
som tullinkomsten i medeltal utgjort,- utan i det stället å medeltalet
af det så väl importerade som exporterade varubeloppet, och med jemförelse
af de summor, som efter dessa bägge beräkningar erhållas, torde
måhända det sannolikaste och med blifvande förhållanden eldigaste resultat
igenfinnas.
Enligt de serskilde beräkningar, som Utskottet uppgjort, med afseende
å de årligen förtullade varubeloppens medeltal, evalverade efter det förslag
till Tull-Taxa, sorn Utskottet till R. II. St:s antagande framställt, utgör:
Tullbevillningen af exporten R:dr 361,013: 3o. —
af importen 2,876,461: 4°- 6.
eller tillsammans R:dr 22. 6.
ehuru å importen 149 varu-artiklar, hvaribland spanmål, åtskilliga viner
och väfnader, bränvin samt i öfrigt alla med förbud i nuvarande Tull-Taxa
Hör till Bevilln. Utsi;. Bet. N:o 2g.
r9
belagde varu-artiklar, ej äro upptagne, och i exporten i\o varuartiklar ej
ärö intagne i beräkningen.
Likväl torde från denna ofvanstående summa 3,237,475; 22. 6.
afgå: Tull-lindring för Socker . . . 86,943: 33. 2.
— — — Caffe .... 54,080: i3. 10.
— — — Tobak . . . 35,777: 38. 9.
176,801: 37. 9.
Återstå R:dr 3,060,673: 32. 9.
hvarifrån ytterligare afgår: den i Underrättelserne
till Tull-Taxan §. 18 stadgade
Drawback för Tobak och Socker . . . 20,182: 2. 4*
samt med hänseende till den, enligt Kongl.
Kungörelsen af den 19 Juli 1834, stadgade
lindrigare tullafgift för från Finland inkommande
varor, hvilka här ofvan äro
beräknade enligt Utskottets förslag, men, i
anseende till den i ofvannämnde Kungörelse
stadgade lindrigare afgift, bär upptages
ingå till ett med hälften förminskadt
belopp eller circa i3o,ooo:
— 150,182: 2. 4.
Då således R:dr 2,910,491: 3o. 5.
kunna anses utgöra minimum af den brutto-inkomst, som af tull-bevillningen
torde kunna påräknas. I följd hvaraf då här först anförde summa
3,172,237: 16. 6 torde kunna anses som maximibeloppet och den här senast
anförde såsom minimi-beloppet, torde medelsumman emellan dem båda
vara den, hvartill tullinkomsten skulle kunna upptagas, eller Banco R:dr
3,o41,364: 23. 5., hvadan Utskottet vördsammast tillstyrker, att, vid Statsregleringen,
Tull-Bevillningsmedlen i rund summa måtte upptagas till B:co
R:dr 3,000,000.
Utskottet vågar destomera förmoda denna summa icke vara för högt
tilltagen, som uti ingen af de ofvanstående calculerne de i nu gällande TullTaxa
med förbud belagde, men af Utskottet till införsel föreslagne varuartiklar
deruti äro upptagne, och således vid hvarje lossadt förbud en förökad
tullinkomst städse är att påräkna,
20
lior till Bevilln. TJtsh Bet. IV-o 2g.
Bevillnings-Utskottets sålunda efter bästa öfvertygelse framställda förslag
och gjorda tillstyrkanden varda, jemte åtskillige Ledamöters serskilde reservationer,
vördsammast R. H. St:s upplysta bepröfvande underställde.
Slutligen får Utskottet bos R. H. St. vördsammast anmäla, att Protocolls-Utdrag
från ldögvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
af den 8 sistlidne Augusti till Utskottet ankommit, hvarigenom Utskottet blifvit
ålagd t att så skyndsamt möjligt till R. H. St. inkomma med förslag om
Tull-Bevillningen. Utskottet, som, å sin sida, icke kan vidkännas att i någon
mon gjort sig skyldigt till förebråelsen att hafva fördröjt behandlingen af
de ärenden, sorn till Utskottets befattning varit hörande, anser sig likväl pligtig
t, att, i följd af berörde Protocolls-utdrag, för R. II. St. anmäla den orsak,
scm vållat fördröjandet af dess utlåtande i förr -omförmälde ämne.
Efter motionstidens slut, då egentligen möjlighet till målens utarbetande
kunde ega rum, inhemtade Utskottet, att Kongl. Maj:t, genom serskild Nådig
skrifvelse behagat sammankalla en Comité', hvars föremål vore att genomse
och granska den hittills gällande Tull-Taxan, samt föreslå de förändringar,
som, med hänseende till näringarnes skydd och industriens förkofran, kunde
pröfvas nödige. Yid detta förhållande och då UtskoLtet, genom nämnde
af Kongl. Maj:t förordnade Comites arbete, trodde sig kunna hemta ett säkert
och upplysande bedömande om hvad i förenämnde hänseende borde
iakttagas, ansåg sig Utskotlet ej böra lemna åsido den ledning, som derigenom
kunde vinnas, utan fastmer, till målets mera noggranna utredande, böra
invänta de beslut, sorn den Kongl. Comitéen komme att fatta och hvilka,
genom Nådig remiss, Kongl. Maj:t har täckts R. 11. St. meddela.
Ifrån den tidpunkt således som nämnde Nådiga remiss blef Utskottet
meddelad, kan egentligen frågans behandling inom Utskottet beräknas; och
vågar Utskottet på grund häraf förmoda, alt derigenom tydligast må skönjas,
att, för frågans, med noggrannhets iakttagande, skyndsamma behandling,
Utskottets arbetstid icke biilvit åsidosatt eller försummad, helst härtill kommer,
att, liktidigt med början af detta ämnes handläggande inom Utskottet,
Utskottets tid till icke obetydlig del upptogs med utarbetandet af Bevillningsoch
Qeconomie-U(sköttens Betänkande, angående gru liderne för Bränvinsbränningen;
och ehuru åtskillige andra mål äfven under och efter denna tid af
Utskottet måst handläggas, samt sjukdomsförfall inom Utskottets Cancelliepersonal
under senare tiden vållat Betänkandets mindre skyndsamma uppsättning,
har likväl Utskottet till dess utlåtande i frågan om Sjö-Tulls Bevill
-
Hör till Bevilln. Utsk. Bet. N:o ig.
21
ningen icke användt mera tid, än Bevillnings-Utskotten vid föregående Riksdagar
derpå användt. Till stöd hvarför Utskottet vördsammast får äran anföra,
att, vid 1817 års Riksdag, hvarvid motionstiden slutade den 5 Januarii
1818, Bevillnings-Utskottels Betänkande, angående grunderne för de blifvande
tullafgifterna, afgafs den 3o Maji 1818, vid i8a3 års Piiksdag, då
motionstiden upphörde den 1 Mars, Utskottets Betänkande afgick från Utskottet
den 10 Junii samt vid 1S28 års Riksdag, då motionstiden upphörde
den i5 December, Betänkandet angående Stora Sjö-Tulls Bevillningen ankom
till Expeditions-Utskottet den 25 Maji 1829. Stockholm den 24 September
[834.
Reservationer:
1:0 af Herr Friherre Kantzow: ”Att uppgöra ett Tullsystem för Sverige,
på en gång beredande Statsverket en behöflig, något betydligare inkomst, och
tillika innefattande ett billigt skydd för näringarne, är ett ingalunda lättlöst
problem. Svårigheterne häraf öka sig, i följd af vår representativa sammansättning
och de korsande interessen, som derinom arbeta på att vinna
det ena på det andras bekostnad, slutande med att mer eller mindre undergräfva
hvarandra. Att något verkligt System skall kunna utgå utur denna
förbistring, blifver troligen alltid en from önskan. Ett försök att närma
sig målet torde dock vara representantens pligt, och jag har derföre sökt göra
mig reda för de principer, efter hvilka jag skulle önska en Tull-lagstiRning
i vårt land.
Jag börjar med att tillstå, det jag lika litet i denna som i andra politiska
frågor tillhör någon af ytterligheterna. Ett prohibitiv-system har,
i min tanka, visat sig lika skadligt för våra näringar, som ett alltför långt
utsträckt liberalt system sannolikt skulle blifva det. De af våra näringar,
som varit skyddade genom absoluta förbud, hafva antingen stannat på en
lägre punkt, eller ock hafva de, i trots af förbuden, nödgats upparbeta sig,
i följd af nödvändigheten, till täflan med de olofligen införda varorna af
sådane slag, såsom kläden, väfnader &c. Med alltför låga tullafgifter deremot
blefve det troligen svårt att, med den brist på capital, den dryga
ränta, den jemförelsevis ringa och osäkra afsättning, hvarmed våra näringar
här hafva att kämpa, upprätthålla desamma, än mindre bringa dem till
någon förkofran.
22
Hör till Bevilln. Utsk. Bet. Ar.-o 2g.
Under dessa synpunkter och under förutsättning af att nödiga controler,
genom en väpnad kustbevakning till sjös och skärpta lagar i allmänhet,
stadgas mot tullförsnillning, har jag
1:0 i allmänhet ansett alla förbud emot införsel af varor böra försvinna,
i enlighet hvarmed jag reserverat mig emot de af Utskottet föreslagna
införsels-förbud af Rödfärg, Kläder, Väfnader &c.
Dervid har jag likväl trott mig, utan att våldföra sanningen, kunna
göra ett undantag för art. Bränvin, emedan jag anser en minskad, tillgång
och, i följd deraf, ett högre pris på denna vara, vara en välgerning för
landet och den uppväxande generationen, som hotas att complett förstöras
af denna olyckliga dryck; — hvarföre jag äfven önskar, alt Svenska Landtmannen
måtte upphöra att anse bränvinsproduetionen såsom en af sina hufvudnäringar.
2:0 Sådane öfverflöds-artiklar, hvilka hufvudsakligen consumeras af de
förmögnare folkclasserna, har jag trott böra med en förhöjd tull beläggas.
Ur sådan grund har jag trott Socker, The', Caffe, Sirap, Arrac,
Rumin, Chocolade, utländska frukter m. 11. böra åtminstone beläggas med
en tull af 331 procent af värdet; ett tull-belopp, som jag äfven anser böra,
till skydd för egna fabrikanter, stadgas för alla granlåtsvaror såsom Coeffurer,
Portfeuiller, Taskböcker , Sidentyger, finare golf mattor &c.
Efter förstnämnde grundsats har jag föreslagit en tull af 2 sk. 6 r:st.
p. U. för Mascovade eller brunt terres samt hvitt puder socker, men 5 sk.
4 r:st för krossadt lump och Havannah.
3:o Alla nödvändighets-varor , hvilka consumeras mest af det fattigare
folket, böra beläggas med så låg tull som möjligt.
Sålunda har jag ansett tullen å Sill, Salt, Torrfisk m. fl. kunna sänkas
å Sill till 32 sk, Tunnan, Salt till 24 sk. Tunnan, Torrfisk till 10
sk. 0. s..v.
4:o Den inhemska Landtmanna-produetionen har jag ansett kunna skyddas
med en måttlig tull, enär det synes mig billigt, att, der tillförsel från
inrikes orter af Landtmannavaror icke är tillräcklig, tillgång på dessa nödvändighets-artiklar
beredes, utan alltför dryg höjning i priset.
Jag har derföre ansett tullen å Spanmål kunna nedsättas till 1 R:dr
16 sk. tunnan för Råg och, i förhållande derefter, för öfrige sädesslag, i
likhet med Tull-Gomiteens förslag *— Talg kunna åtuöjas med 32 sk. LM
och Talgljus med s R:dr 24 sk. LM..
Färsk fisk, införd af utländsk roan från utländsk ort, har jag trott kun- <
na vara tullfri,
Hor till Sevillu. Vt sk. Bet. IV.-o zg.
23
5:o Exporten af inhemska varor, sorn icke äro oundgängliga för vår
egen industri, har jag ansett böra uppmuntras.
Jag hade således helst önskat borttagande af all utförsel-tull för dylika
varor; men då Statens stigande behof icke torde tillåta sådant vid innevarande
Riksdag, har jag åtminstone trott en nedsättning i utförsel-afgif
,
terna för vissa producter böra ega rum.
I denna syftning har jag ansett draggar och armbultar m. m. böra beläggas
med endast 16 sk. tull; Stångjern 16 sk. Band och Platt jern, Bult
&c. 5 sk. allt per skeppund. Plåtar | procent.
Deremot har jag ansett tillverkningen af spik (då denna tillverkning
med så mycken lätthet åstadkommes i Norra America) erfordra en skyddstull
af i oo proc. samt Tackjern icke böra tillåtas till utförsel mot lägretull
än 5o proc.”
Af Herr Brukspatronen Tham: ”Sedan erfarenheten fullkomligt bevisat,
att det på i73o:taiet införda och i 90 år med stora uppoffringar af Staten
understödda förbuds-systemet, långt ifrån att bidraga till Fabrikernas uppkomst
i Sverige, motverkat detta ändamål, enär Fabrikanten fri för täflan
icke ansåg sig behöfva förbättra sin vara och moderera dess pris, samt lurendrejeriet,
samsyskon med förbudet, verkade menligt på fabricationen, på
samma gång, som detsamma demoraliserade en del af Nationen och beröfvade
Staten den inkomst, som en loflig handel hade kunnat inbringa, föreslog
Bevillnings-XJtskottet vid 1823 års Riksdag en öfvergång från förbudstill
skydds-tulls-systemet; detta förslag, förnyadt vid sista Riksdag, blef båda
Riksdagarna gilladt af Ständernas pluralitet och efter hand mer och mer af.Konungen
tillämpadt, hvarunder Fabricationen i förbättring och mängd mera
tilltagit på g år, än 90 års förbud förut mägtat åstadkomma, hvarjemte StatsCassan
på lurendrejarens bekostnad under dessa senare år vunnit ganska
betydliga summor; enskilda inleresset, i förening med oanvändbara bränvinshrännings-theorier,
har nu åter så inverkat på Bevillnings-Utskottets pluralitet,
att den i dag hyllat det odugliga fö r b u d s - sy s t e m e t, för att försöka tillvägabringa
skadliga önskningars frambärande till Thronell, att få de band åter
tillknutna, utan hvilkas fullkomliga upplösande Svenska Fabrikerna aldrig
skola vinna framgång; öfvertygelsen derom, att detta Utskottets beslut skall
verka lika ändalösa som ändamålslösa discussioner, får jag deremot reservera
mig, med önskan och hopp, att Regeringen, upplyst, så väl om förbudssystemets
skadlighet, som angående den välgörande verkan, hvilken åtföljt
lossandet af de på handeln lagde fjettrar, hvarken skall lyssna till eller lern
-
Jior till Bevilln.-Utsk. Bet. N.-o 29.
na bifall åt de skadliga , beslut, sora kunde blifva följder af det i dag fattade,
så vida Rikets Ständer dertill skulle lemna ett olyckligt bifall.”
Af Herr Landshöfdingen von Hohenhausen: ”Uti Bevillnings-Utskottet
liar jag proponerat, utan att vinna röstpluralitet, följande förslag att underställa
Riks-Ståndens afgörande:
”Att Rikets Ständer måtte samtycka, att Kongl. Majit må kunna, såsom
en reciprocite eller represaille-åtgärd mot det Rike, som förhöjer sin införseltull
å Svenska exporter, förhöja införsel-tullen i Sverige å detta Rikes exporter,
intill dess nedsättning i tullen för våra exporter vinnes.”
Det ligger för öppen dag att, denna magt förutan, vår Regering
icke är i tillfälle att med några kraftiga, fast fredliga medel beskydda vårt
export-interesse, eller, med andra ord, vår varu-prcduction för export; äfvensom
att förbud till införsel, som väl ligger i Regeringens magt, för en mängd
artiklar icke äro lämplige och för en del artiklar oanvändbare.
Jag har äfven föreslagit, att, i det olyckliga fall (synnerligen att befara
om några års fortsatt missväxt inom hela landet skulle uppstå, såsom händelsen
under sistförflutne 4 år parlielt varit för de norra provincerna) en
längre fortfarande ofördelaktig handels-conjunctur för Riket uppkomme,
obestridligen deraf ådagalagd, att Banco-Fullmägtige nödgats tillgripa, med
undantag af det sista, alla de palliativ-medel, sorn äro lemnade i deras våld
för att upprätthålla Bankens reel a valuta, till föreskrifne belopp, — Kongl.
Majit må ega rätt innan det sista palliativet, eller indragning af Bankens lånerörelse
vidtages, att förhöja tullen å sockel', caffe, andre specerier, viner
och spirituosa samt tobak. Den förhöjda tullen å dessa icke nödvändighetsvaror,
skall stegra deras pris, derigenom minska deras förbrukning och i
följd deraf nedsätta beloppet af utländningens fordringar och dymedelst minska
behofvet af utländska vexlar eller utförandet af vårt silfvermynt.
Alla de åtgärder, som äro lemnade i Banco-Fullmägtiges händer, till
upprätthållande af siifverfondens nödiga styrka, äro i det hela icke annat
än låne-utvägar eller afyttrande af redbarheter för att under en tillfällig
ofördelaktig handels-conjunctur icke nödga någon att göra inskränkning uti
förbrukningen af utländska producter. De äro således jemförlige med de
palliativ-medel genom lån, en enskild person i dylikt fall och i hopp om
bättre tider kan vidtaga, men en minskning uti mindre angelägna lefnadskostnader
är deremot säkrare och nödvändig, om missförhållandet uti inkomster
och utgifter längre tid skulle fortfara.
Jag
lior lill Bevilln.-Utsk. Bet. N.o 29.
25
Jag känner mer än väl dessa theoder af Franska och Engelska Förfaltare
i Stats-oeconomien, hvilka endast behandla importen af silfver såsom en
annan vara, utan allt afseende på behofvet af densamma i erforderlig mängd
för rörelse-capitalet, och på hvilka theoder mångå hos oss blindt tro, ehuru
ingen Statsman i England eller Frankrike, vare sig i Ministéren eller Representationen,
följer läror, hvilka icke allenast strida emot erfarenhetens intyg,
utan jemväl emot’ en grundlig och det hela omfattande theone.”
Herr Öfverste-Lieutenanten af Ekenstam förenade sig' med Herr von
Hohenhausen.
Af Herr Prosten Astrand: ”Jag önskar, att R. H. S., med förbigående
af allt yttrande öfver vissa varuartiklars beläggande med förbud, öfverlemna
åtgärderna derutinnan åt Kongl. Maj:ts visa ompröfvande, hvarigenom alla
interessen blifva bäst vårdade.”
Af Herr Professor, Doctor Grenander: ”1 afseende på grunderna till bestämmande
så väl af ett Tull-system, som af de afgifter, som i närvarande
förhållanden måste utgöras, instämmer jag ganska nära i den reservation,
som blifvit af Baron Kantzow lemnad vid Tull-betänkandet.
Således förenar jag mig med nämnde Reservant: t:o Yid frågan om införsel-förbuds
upphörande och i hvad dermed har sammanhang. 2:0 Yid
tullens förhöjande på'artiklar, som hufvudsakligen höra tili de förmögnare
Folk-classernas consumtion. 3:o I tullens sänkning på nödvändighetsvaror,
som i synnerhet consumeras af det fattigare folket, med undantag af den på
salt. Om denna vara något förhöjes i tull, gör det obetydligt på qvantiteten
för den fattigare consumenten; men då fråga här är om en för alla, utan
undantag, lika nödvändig vara, skulle denna tull mindre kännbart inbringa
fyllnad af till oundgängliga Stats-utgifters betäckande nödiga inkomster, f.o
I afseende på inhemska Landtmanna-productioner. Likväl vidblifver jag det,
enligt Utskottets förslag, antagna, alt tull åsättes i större qvantiteter införd färsk
fisk. 5:o I exporten af inhemska varor, som icke äro oumbärlige för vår
egen industri; ehuru jag anser nedsättningen för Jern-exporten ännu icke
böra i allmänhet nedsättas till större proportionerlig lindring, än den, Utskottets
föi-slag medgifver.”
Af Herr Prosten Bergqvist: ”Då Tull-systemets vidhållande är ett ondt,
som Samhällen måste underkasta sig såsom vilkor för att kunna uppnå vissa
åsyftade goda ändamål, bör hvarje förnyad Förordning ådagalägga ett sträfvande
att åt detta System gifva det skick, hvarigenom det onda blifver minBih.
till R. St. Fröt. i834t>.le Sami. t.-sta Afd. 4
Haft. 12*
Hur till B erilin. Ut sk. Bet. N.-o 2g.
dre kännbart och de goda ändamålen säkrare och bättre kunna vinnas. Nu
synes mig, utom skydd för inländska manufactur-producter och inskränkning
af utländska öfverflödsvaror, äfven en förökad inkomst för Staten icke
otydligen dermed åsyftas. Alla dessa ändamål, så olika de än äro, fordra
gemensamt en så hög Tull-sättning som möjligt. Och då allmänna opinionen
synes yrka nedsättning uti direct bevillning, under antydan att söka
ersättning genom den indirecta, borde ock tull-afgiften vara inrättad i enlighet
med denna fordran. Nationen mäste väl ock hafva rättighet att, (då den
sjelf vill betala de inkommande varorna högre, för att af tullen vinna större
inkomster), bestämma högre tull-afgifter och derigenom äfven bereda sig medel
till säkrare tull-bevakning, för att kunna förekomma och utrota det i lika
grad föraktliga och brottsliga lurendrejeri- och tull-försnilinings-systemet, som,
jemte det derigenom underhållna beklagansvärda sedeförderfvet, uppenbart
gäckar alla bemödanden för lagars helgd och sa m hä 1 is-ord ni nge ns bestånd.
Det är en motsägelse, att de, som så trott sig sätta sig utom lag, böra kunna
få trygga sig af laga beskydd. I anledning häraf önskade jag, att tullafgiften
bestämdes högre, än den af Utskottet föreslagna: 1:0 å alla utländska
öfverflödsvaror, för att inskränka förbrukningen af dem, i synnerhet
då consumtions-afgiften just under en sådan förutsättning blef afslagen; 2:0
å alla de fabricat, som inom landet till erforderlig godhet och myckenhet
kunna förfärdigas; 3:o äfven å nödvändighetsvaror såsom: Sill och Salt, och
det af det skäl, att afgiften t. ex, för detta senare blir i alla fall så obetydlig,
då 8 sk. stegring per tunna, genom tull-afgiften, ökar priset å 4 kappar,
måttet för hvarje persons årliga behof, med endast en skilling, men tillsammans
dock utgör ett belopp af öfver 3o,ooo R:dr. Då det lyckligtvis är att förmoda,
att Statsbehofven framdeles blifva mindre, eller att sådana utvägar till deras
fyllande, som nu icke kunna vidtagas, då komma att erbjuda sig, önskade
jag hellre en framlida skeende nedsättning å den personela bevillningen,
då beskattningen, lagd på consumtionen, mera synes lämpa sig efter tidens
kraf; och någotdera måste man vilja.”
Herr Kyrkoherden Bergwall förenade sig härutinnan, med undantag
af den yrkade förhöjningen i lidi å Sill och Salt.
Af Herr Gontractsprosten Hallbeck'. ”Den Afdelning, som beredt förslaget
till Tull-Taxan, har varit af den tanka, att förbud ej deruti skulle
inflyta, men ansett en lämplig tull vara Fabrikers och Näringars säkraste
skydd. Så tänkte äfven Bevillnings-Utskotten vid i8a3 och 1829 årens
Riksdagar. Vid den närvarande har det lyckats Utskottets majoritet att infö
-
Hor till Sevillu. Ut sk. Bet. N.-o 2 g.
27
ra ovdet förbud i det förslag, som nu framlägges till Rikets Höglofl. Ständers
granskning.
Den åsigt, att fabriker och näringar genom förbud äro skyddade, kan
jag med prohibitiv-systemets försvarare icke dela. Ingen brist har hittills
varit på en vara, som, till införsel förbjuden, till förbrukning varit tillåten.
Att den på olofliga vägar inkommit, är således klart. Staten har på detta
sätt förlorat betydliga inkomster, som genom en lämplig tull kunnat inflyta,
och det skydd, man påräknat för fabriker och näringar, har ej vunnits.
Förbud är ock för den inhemska tillverkningen i det afseende skadligt, att
det qväfver den täflan, som en mot skyddstull tillåten införsel alstrar, hvarföre
ock de fabriks- och slöjdevaror, från hvilka förbudet blifvit lossadt, stigit
både i mängd och godhet genom den deraf med utländningen uppkomna
täflan. Förbudet är således af intet gagn för den inhemska fliten. Skyddstullen
deremot ökar priset på den utländska varan, som dessutom måste vidkännas
frakt och tolag m. m. Då nu den inhemska tillverkningen är fri
från dessa omkostnader, så tyckes det ej vara ett obilligt anspråk på fabrikanten,
att han i varans pris och godhet täflar med utländningen. Kan han
det icke, men fordrar, att hans landsmän skola köpa antingen en sämre eller
en med den utländska jemngod vara till högre pris, än det, hvartill den
från utrikes ort med många omkostnader införda utbjudes, så komma fabrikanterna
att utgöra en samhällsclass, som indirect beskattar den öfriga Nationen,
så vida förbudet medför den åsyftade verkan, men motsatsen inträffar
ej sällan, och detta sker ej utan menlig inverkan på Nationen. Man börjar
att bryta mot Styrelsens i Tullförfattningar gifnabud; derigenom minskas
aktningen .för lagarne i allmänhet, och samhällsbandet, som genom lagarnes
åtlydnad skulle sammanhållas och stärkas, försvagas efterhand genom vana
i öfverträdelser. Våldsamma uppträden uppstå mot tullbevakningen, slagsmål,
menederier och rättegångar, deri Advocaternes alla konstgrepp anlitas
och användas. Hvar och en inser rätteligen den skadliga verkan, som detta
måste hafva på nationens moralitet.
På grund af hvad jag nu anfört, reserverar jag mig mot Höglofl. Utskottets
förslag till antagande af förbud i Tull-Taxan. Jag anser friheten såsom
handelns rätta element, förbuden såsom undantag, och tror, att det bordt
i underdånighet öfverlemnas åt Kongl. Majit att temporairt pålägga dessa förbud,
om något sådant förhållande uppstår, som för allmänt väl skulle dem
påkalla."
Häruti instämde Herr Doctor GrevilliusHerr Prostm Hylander och
Herr Forsberg.
23
Hor till Bevilln. Ut sk. Bet. IV; o 2 g..
Af Herr Grapengiesser: ”Emot Högloft. Utskottets förslag till TullTaxa
nödgas jag i några punkter reservera mig.
Utaf den af Högloft. Stats-Utskottet Riks-Stånden meddelade öfversigten
af de utgifter som förestå, så väl för Statsverket som för Riksgälds-Contoret,
dels i ordinarie, dels i extra ordinarie väg, är det tydligt,
att Bevillningen måste ökas, så vidt icke Riket annars skall inledas
på den förstörande Statsskuldsbanan, hvaremot meningarne i hela landet
så högt uttalat sig. Härtill kommer ytterligare, att, sedan Högloft. StatsUtskottet
lemnade denna öfversigt, har ett nytt behof uppstått i följd af
den i Riket inkomne cholera-pesten, som nu härjar i flere landskap samt
äfven hotar att framtränga till de öfriga. Ett ereditiv har för detta ändamål
blifvit begärdt, hvilket, om det ock tål någon afprutning i summan,
likväl är nödvändigt, samt måste göra Rikets Ständer betänkte uppå att
skaffa Riksgälds-Contoret betäckning för denna nya oförväntade utgift. Vilja
icke Rikets Ständer göra sig skyldiga på en gång till den orättvisan och
oförsigtigheten, att genom Statsskuldssystemet pantsätta efterkommande och
på framtiden vältra utgifter, som det endast tillhör den närvarande tiden
att bekosta, samt dymedelst tillika öppna dörren för allt slags slöseri och
misshushållning, så är Bevillningens ökande oundvikligt. Men vid ett sådant
förhållande lärer det ock icke kunna vara tvekan underkastadt, på hvilken
del af Bevillningen denna tillökning hufvudsakligen får läggas, antingen
på den directa, eller på den indirecta. Åtskillige öfverflödsvaror hafva ock
hitintills varit så lågt beskattade, att de nu för Statens nödvändiga behof
ganska väl kunna tåla någon förhöjning, utan att verkan deraf hlifver känbar
för consumenterne, helst denna förhöjning, såsom utgående af öfverflödsartiklar,
i alla fall icke med sin tjmgd drabbar den arbetande classen och
Rikets allmoge, den hårdast beskattade delen af landets invånare. Ehuru
ogerna jag tillstyrker höjning å någon skattetitel, och fast hellre skulle se,
att omständigheterna medgåfvo en nedsättning å dem alla, så nödgas jag
följaktligen, i fråga om tullafgifterne å åtskillige öfverflödsvaror, vara af en
annan tanka än Utskottets pluralitet, emedan, såsom jag redan haft äran anföra,
en höjning af inkommande afgifterne å så beskaffade varor nu är den
enda utvägen, som framställer sig för att kunna bereda tillgången till de
oundvikliga behofven, för att upprätthålla Riksgälds-Contorets credit, och
ändtligen för att kunna undvika det landsförderfliga skuldsystemet. På dessa
grunder håller jag för, att inkommande tullafgiften å Caffe bör och kan
höjas minst till fern (5) eller sex (6) skillingar B:co per skålpund, och tullafgiften
å Socker likaledes minst till fyra (4) skillingar per skålpund. Dessa
Hor till B evilla. Ut sk. Bet. IV.-o 2g.
29
tvänne artiklar äro de, som i flera hänseenden företrädesvis egna sig att
underkastas en ökad beskattning; och som jag håller före, att afkastningen af
denna tullförhöjning å Caffe och Socker skall motsvara det påräknade ungefarliga
behofvet, så inskränker jag mig ock att endast å dessa tvänne artiklar
yrka högre afgifter.
Då dessa tvänne nu nämnde artiklar äfven äro de, som utgöra den drygaste
delen af importen, så anser jag, att en förhöjning i tullafgiften å dem,
i närvarande tidpunkt, då Realisationen är besluten och skall sättas i ver-,
ket, eger ännu mera skäl för sig.
Jemförd med tullafgiften i de flesta andra länder å Caffe och Socker,
blir den införselsafgift å dessa artiklar, jag föreslagit, i alla fall ganska
måttlig, och till och med låg, och ingen, som känner beloppet af hvad tullen
å ifrågavarande artiklar i andra Stater inbringar, lärer med fog kunna
kalla den hög. Att en afgift af 5 eller 6 skillingar B:co å Caffe och 4 sk. å
Socker icke skulle kunna utgå, utan att gifva anledning till tullförsnillning,
är ock en. invändning, sorn ej kan godkännas. Att utgåendet af en så måttlig
afgift icke vore att påräkna här i Sverige, då vida större, ja mångfaldigt
högre afgifter i andra länder erläggas och utan svårighet utgå, skulle blott
bevisa, att vårt Tullverk befinner sig i ett mindre godt skick och vore illa
administrerad t.
Men vöre det så, så är det ock hög tid, att Tullstyrelsen här kommer
på den fot ock i sådant skick, att den kan uppfylla Statens och det allmännas
icke öfverdrifna fordringar. Och då Tullverkets aflöningsstat, som år
i8a3 utgjorde 164,109 R:dr 4° sk-> successivt under de sista 10 åren blifvit
ökad ända till 562,000 R:dr B:co, på sätt Stats-Utskottets nu under Riksdagen
afgifne Betänkande N:o 25o upplyser, så lärer ock hilligtvis så mycken
vaksamhet, drift och redbarhet hos Tullpersonalen, sä högre som lägre,
kunna fordras och åläggas, att Statens afsigt med en obetydlig förhöjning
i afgiften å tvänne ej lätt smugglade artiklar icke förstöres och omintetgöres.
Då Utskottets pluralitet föreslagit ändring i nu gällande Tulltaxa,
i så måtto, att Tackjern blifvit till utförsel tillåtet, samt åtskillige Jernsorter
äfvensom Stål, Tågvirke, Toppsocker, Sirap och flere slags Väfnader,
såsom släta Sidentyger, Shawlar och Shawletter af Halfsiden under
10 R:drs värde; släta bomullsväfnader såsom Calico och bomullslärfter
m. m., Shawlar och Shawletter af bomull under 7 qv. storlek
och af Halfylle, Shawlar och Shawletter och halsdukar, som hitintills
varit förbudna till införsel, skulle nu blifva till import tillåtna; så kan jag
3o
Hör till Bevilln. Utsk. Bet. N.-o 2Q.
ock i dessa punkter icke dela pluralitetens tanka, utan håller för, att nu gällande
Taxa härutinnan bör blifva oförändrad.
Afven får jag reservera mig emot Högloft. Utskottets afslag å en af mig
yäckt motion om införande endast till Stockholm, Götheborg och Malmö,
af de Manufactur- och Handtverkeri-varor, som till införsel kunna blifva
tillåtna.
Att import-systemet, sådant det ..blifvit verkställdt, eller i dess ocontrolerade
skick, menligt inverkat på Statsmanna-näringarne i allmänhet, torde
vara öfverflödigt att upprepa, då öfverallt en allmän klagan förspörjes öfver
dessa näringars aftynande och förfall. Detta beklagliga förhållande vitsordas
än mer af de många från Samtlige Riks-Stånden till Bevillnings-Utskottet
inkomne motioner om importens hämmande. Endast en motion i motsatt
rigtning har till samma Utskott inkommit, jemte ett tillägg i enahanda syftning
af en annan Ledamot. Men då dessa näringars betryck på det skadligaste
sätt inverkar på hela Samhället, emedan, då Städerne ej kunna sysselsätta
en mängd arbetare, kan landtmannen icke heller uti deras consunation
påräkna någon afsättning på sina producter, så har jag ansett dessa vigtiga
omständigheter högligen påkalla, att en åtgärd vidtages, som, på samma
gång den tillfredsställer consumenternas billiga fordringar, äfven gifver ett
verkligt skydd åt de svigtande så Stads- som Landtmanna-näringarne, samt
Staten en mångdubblad' tullintrad af sådane varor, emot hvad hittills ingått.
Att utåt Rikets vidsträckta kuster från Haparanda till Strömstad samt
på hela Norrska gränsen få införa alla de oräkneliga slagen utaf producter
af mensklig konstflit, kan rimligtvis ej ske i förening med någon control,
ty huru begära att Tullstatens Embets- och Tjenstemanna-Corps på hvarje
punkt af en så ytterligt utsträckt importlinia kan ega den kännedom af de
otaliga olika slagen alt, till hvarje dess del, rätt kunna tillämpa Författningarna.
Detta vågar jag säga är en bestämd omöjlighet och löjligt, att ens
fordra. Derföre hafva ock tull-afgifterne på sådane varor, med undantag af
några lå ställen, mera blifvit bestämda efter importeurernas godtyckliga uppgifter
af varans värde eller benämning, än efter Författningens föreskrift.
Om således, öfver hufvud taget, tullafgiften för inkomne Manufactur- och Handtverkeri-varor
uppskattas till en tionde eller tjugondedel af hvad den bort
vara, anser jag ej någon öfverdrift finnas i en sådan beräkning. Man har
t. ex. sett ofticiela värderings-instrument i denna väg upptaga silkesdukar
till 13 sk. och sidenparaplyer till 34 sk. stycket. Den tull, som erlägges för
på sådant sätt värderade varor, och som skulle vara ett skydd för lanflets
egna näringar, är således i sjelfva verket endast en chimére.
Tior till Ber ilin. Ut sk. Ed, A7, o 2g.
Det af Höglofl. Utskottet anförda motiv för afsiåendet af mili motion,
nemligen, att det vöre stridande emot de öfrige Stapelstädernas privilegier,
att endast till trenne hamnar tillåta import af förut nämnde varor, är så
mycket mindre väl grundadt, som, om en sådan princip vore rigtig, skulle
allt hvarmed, handel drifvas kan, slafhandel ej undantagen, vara en Stapelstädernas
obestridliga rättighet, och skulle äfven på samma skäl Kongl. Majit
ej emot Ständernas önskan kunna i Tull-Taxan låta införa ett enda förbud.
Stapelstädernes rätt till handels idkande sträcker sig ej, enligt min tanka,
utöfver gränsen för hvad som kan vara nyttigt och fördelaktigt för hela Samhället.
Då en import, sådan som den ifrågavarande, ej kan ske öfverallt
under nödige controler, fordrar det allmänna interesset, att densamma endast
får tillåtas på de ställen, der pålitlige controler antingen finnas, eller lätteligen
kunna etableras.
Uti min motion härom har jag bland annat anfört, att jag hemtat stöd
för detta förslag, ej blott af sakens natur, utan ock af ett Kongl. Majrts Nådiga
Bref af den 3o September 1812, hvari tillåtelse att endast till Götheborg
införa utländska bomullsväfnader samt bomullsgarn blifvit lemnad,
äfvensom utaf Englands exempel, hvilket alltid åberopas till försvar för alla
regleranden om utsträckt införselsrättighet. Då i England importen af Fransyska
sidenvaror tilläts, inskränktes denna till tre hamnar, och kan jag ytterligare
anföra äfven Frankrikes exempel, i hvilket land uti den allmänna
regleringen af Stapelstads-rättigheten , på sätt Fransyska Tull-Taxan upplyser,
importrätten af en mängd producter, så väl natur- som konst-alster, är inskränkt
till ett mindre antal Städer.”
Herr af Ekenstam och Herr Kyrkoherden Bergwall instämde med
Herr Grapengiesser i afseende å tullens förhöjning på Caffe och Socker.
Af Herr J. A. Arnberg: ”Höglofl. Utsk. har som motiv för antagandet
af förbuds-systeraet egentligen anfört näringarnes behof af detta system så
som
innebärande ett mera verkligt och verkande skydd än skyddstull. Jemte
det jag deruti på det högsta instämmer, må det äfven tillåtas mig att några
ytterligare bevekelsegrunder anföra.
1:0 Det principlösa i en absolut handelsfrihet, under ett rådande tvång
för näringarne, hvarigenom den utländske Fabrikanten och Näringsidkaren
skulle tillgodonjuta en förmon, som ej tillkommer den inländska.
2:0 Landels financiela och oeconomiska ställning, hvilken icke torde
vara sådan, att Nationen, utan fara att alldeles utarmas, kan emottaga allt
det öfverskott af luxartiklar och konstlade behof, hvarmed främmande länder
Icke skulle underlåta att förse det derpå icke alldeles olystna Sverige.
32
Hor till B ev ilin, Utsk. Bet, JY.o 2g.
3:o Närvarande Silfver-utvexlings-period, hvarvid det väl torde vara
af högsta behof påkalladt, att icke genom en alltför utsträckt handelsfrihet
locka det mer än någonsin dyrbara silfret ur lam et.
På dessa hufvudsakliga grunder har jag rostat för förbuds-systemet,
hvars välgörande följder Nationen, serdeles sedan sista Riksdag, erfarit; och
på samma grunder reserverar jag mig mot Högloft. Utskottets beslut vid
systemets tillämpning, serdeles under artikeln väfnader, der jag anser detta
system till sitt rätta förstånd icke vara följdt.
Vid artikeln Tackjern har jag icke delat majoritetens mening i afseende
på dess utförsel, och reserverar mig deremot, på den grund, att, förr än utförande
af denna rudimateria bör ega rum, måste en fullkomlig förädlingsoch
handelsfrihet dermed vara inom landet tillåten.”
I denna reservation instämde Herr af Ekenstam> med den förklaring,
att han, med det deri förekommande ordet för buds-sy stern, endast menade
förbud då, när skydds-tull efter bans tanka ej kan användas såsom tillräckligt
skydd för näringarna.
Herr Prosten Svedelius förenade sig med Herr Arnberg.
Af Erik Pehrsson från Gefleborgs Län: ”En orubblig tull å inkommande
spanmål till nästa Riksdag synes i min tanka icke vara ändamålsenlig,
ty en sådan bestämmelse skall antingen vid lyckliga skördar blifva otillräcklig,
eller ock tvärtom, efter misslyckad årsväxt, blifva allt för känbar folden
spanmåls-behöfvande, utan anser derföre, att Höglofl. Utskottet, i enlighet
med Rikets sist församlade Ständers beslut, bort tillstyrka, det tull a
inkommande spanmål, de år då skörden inom Riket är god, bör höjas och
vid mindre gynnande årsväxt sänkas, i samma förhållande som nu gällande
Tull-Taxa föreskrifver. Icke obekant om 60 § Regerings-Formen, som tillägger
Kongl. Maj:t en sådan rätt, hade jag likväl trott Höglofl. Utskottet bort
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer bibehållande af principen af nu gällande
Tull-Taxa å inkommande spanmål.”
Herr Doctor Grevillius instämde i denna reservation.
STOCKHOLM, 1834.
Tryckt bos P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
BILAGA S/xf.
I
Rikets Höglo/l. Ständers Bevillnings-Utskotts Förslag till Taxa.
för Tulla)''gifterne å inkommande och utgående varor.
Tul Warde*
Qvantitet för
T ullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
R:dr.
sk.
4o
r.
AGAT:
I skålp.
R:dr.
sk.
4
r.
1 "
1 Sr
sk.
r*
q
t skålp.
1
16
—
F
ri
5
ALABASTER:
oarbetad
.
I skålp.
6
arbetad
too R;dr v.
20
—
—
—
48
ALUN:
17 lisp.
12
——
.. .
IO
__
andra slag
17 lisp.
7
24
—
20
—
io
. -
AMBRA
1 lod.
1
—
—
—
IO
ANGELICA . • C-*
1 skålp.
—
2
—
—
I
,o
ANIS
1 skålp.
—
2
—
—
I
IO
—
ANTIMONIUM:
crudum eller Spiesglans
1 skålp.
—
6
- ■ ■
I
3o
Piegulus .. J ..... .
1 skålp.
—
I
6
—
—
4
.
APELSINER
100 st.
2
—
—
—
IO
APOTHEKSVAROR i denna Taxa ej
specificerade:
Enkla Medicinalier
sammansatta .......
ARSENIK, till införsel af Apothekare,
och, efter erhållet serskildt tillstånd
af Coimnerce-Collegium, för Fabriks-  inrättningar
100 R;dr v.
ioo R:dr v.
1. skålp.
c 0
1
—
6
I
F
ri
a
70
ASKA:
Rå af träd eller andra vegetabilier
1 lisp.
I
6
8
"»O
Pott-, vällad eller oraffinerad . .
1 lisp.
—
1
—
—
2
—
2
16
—
raffinerad och calcinerad , .
. —i—
1 lisp.
8
1
Anjovis, re Fisk. j Alita, Tenn- och Bly-, se Tenn-*»k*.
Arna, se Bränvin af Ris- l
Bils. till R. St. Fröt. i834. 5 Sami. i Afd. t
l°:te Häftet.
a Bevillnings-Utskottets Förslag till Tulltaxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullbcräkn.
Införsel-lull.
Utförsel-tull
4o
ASKAR och DOSOR af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen
ASSA FOETIDA
100 R:dr v.
1 skalf).
25
4
—
F
ri
a
I
12
BALSAM:
Copaive-
1 sk alp.
6
12
—
Mecca-
1 skålp.
1
I 2
—
—
—
—
3
8
—
Peru viansk- och Tolu- . . .
1 skålp.
—
i5
—
—
—
—
i5
40
3o
i5
—
Annan natif Balsam . . , .
BAND:
Sammels, alla slag
Siden: Flors .
andra slag, utom Sammets .
Halfsiden- d:o
[ 00 R;dr V.
t skålp.
I skålp,
1 skålp,
t skålp.
10
2
6
5
2
24
32
24
—
I F
ri
a
5
3
3
i
—
—
Bomulls- d:o
Ylle-
Linne- ........
BARK:
Ek-
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 tunna
1
1
I 2
36
6
—
24
i
24
?4
—
Björk- och andra löfträd?- . ,
Gran- och andra barrträds- , ,
B AROM ETR AR och TERMOMETRAR
BAST och BASTREP  '
1 tunna
i tunna
ioo Rd:r v.
1 hsp.
25
6
6
6
—
\'
ri
a
2
9
24
BASTMATTOR
till garnering och emballage
BECK:
i tunnor
1 dussin
1 tunna
_
F
3
12
ri
a
)
12
12
24
—
i burkar
t sm
4
—
—
18
6
32
—
BECKOLJA
48 kannor
2
—
—
8
—
2
12
BEN:
Elfenben, oarbetadt . . . , ,
1 skålp.
6
_
_
8
___
arbetadt
1 skålp.
I
24
—
F
ri
tt
■
4°
—
Hvalfisk, oarbetadt eller Border .
1 skålp.
—
3
—
—
—
4
I
16
arbetadt ......
1 skålp.
—-
12
—
F
ri
tt
12
—
Alla andra slag, oarbetade . . .
I LÄ
F
ri
a
—
4
36
arbetade
1 skålp.
—
12
—
F
ri
a
4°
BENSVART, BENKOL eller BISTER
1 LÄ
—
10
-s
F
Tl
tt
24
—:
BERBERIS-RÖTTER
1 L U.
—.
8
i
——
8i
Aurijdgmcnt, se Färger.
Balsam, Riga-, se Riga-Balsam.
Basin, se Väfnad af Bomull.
Batist, se Väfnad af Linne,
Bettius, se Trädvaror.
t
Bevillnings-Utskottets Förslag lill Tulllaxa.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullbcräkn,
In försel-tu 11.
Utförsel-tulli
BERNSTEN:
1
—
4o
—
rå och oarbetad . . . .
i skalp.
—
4
__
1
9
—
arbetad .......
r skålp.
I
16
1 F
ri
BILDER:
h
gjutne, huggne eller formade
t oo Rd:r v.
IO
—
.
B
|
förfärdigade af S venska konst-
j.
1
närer
F
ri
a
K
'f
BILDHUGGERI-ARBETEN af träd
1 F
och Architectoniska arbeten . , ,
t oo Rd;r v.
20
ri
a i
BIN, lefvande, i kupor
F
ri
a
11
i
BLECKSLAGARE-ARBETEN, ej spe-
4f,
1
i
cificerade
ioo R:dr v.
33
16
ij
\
6
—
BLOD, Ox- och andra Kreaturs . .
9° l:r
—
i4
3
1
BLOD (GL AR
F
ri
a i
.
['•
5 o
—
BLOMMOR, artificiella . , . . .
i skålp.
i5
i
) ^
ri
a |
—
20
—
BLOMSTER, torkade, ej specificerade
BLOMSTERLÖKAR
i skålp.
—
2
—
—
°\
F
ri
a
F
ri
CL 1
BLY:
4o
—
oarbetadt i Tackor
i sm.
2
24
24
1
5 o
—
i Rullor
i sm.
3
—
1
6 o
—
arbetadt, ej speeificeradt . ,
i sm.
12
1'
F
ri
tt |
2
3 2
—
BLYERTS
i LM
3 2
1
—
4°
—
BLYERTSPENNOR .....
i dussin
8
F
ii
(t H
—
20
—
BLYSOCKER
j
i skålp.
2
3o
—
BLÅR, Hamp- och Lin-
i sm.
IO
12
I
—
32
—
BLÄCKPULVER eller SUBSTANCE'
i skålp.
16
F
ri
U 1
BOKSTAFS-STÄMPLAR samt BOK-
—
32
—
TRYCK eller STILAR ....
i skålp.
3
F
ri
d
förslitne och obrukbara eller
-
—
8
—
Stilskrot
i skålp.
_
1
•
} 1
—
24
—
BOKSVÄRTA
i skålp.
4
. F
ri
BOLUS, hvit eller röd, samt Terra
—
4
—
Sigi Ilata
I skålp.
i
—».
3
[
16
BOMULL
i skålp.
—
—
—
Bister, se Bensvart.
Blonder, se Spetsar.
Blyglete, se Glete.
Bokguld, se Guld.
Boksilfver, se Silfver.
Bokspån, se Span,
Bombasette, se Väfnader af Ull.
Bombasine, se Väfnader af halfsiden.
Borst, se Här.
re-w
4
Bevillnings-Vtskottets Förslag till Tulltaxa.
T ull varde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
luförscl-tull.
Utförsel-tull
24
BORAX
r skålp.
2
6
BORSTAR
100 R;dr v.
33
16
—
F
r i
a
2
—
BOUILLON DE POCKE . - . .
1 skalp.
—
32
—
F
ri
BRODERIER af Guld och Silfver:
2
I
4
20
—
äkta
oäkta . .
BRODERDUK eller MARLE, om
högst ett q valters bredd:
1 lod
l lod
—
3o
20
—
} *
ri
a
—-
3o
af silke och bomull ,
af bomull, lin eller hampa, en-
1 aln
—
6
—
■ —
—
—
IO
kla eller blandade ....
För öfverskjutande bredd komma
tullvärden och afgifter i proportion
att ökas.
1 aln
2
*
—
20
—
BRUNELLER
1 skålp.
—
2
—
r—
—
5
BRUNSTEN
BRÄNVIN och SPRIT:
af Siid eller Potates'.
Geniövre, Nederländsk:
af lill och med 12 graders
1 Sk&
1
2
6
2
—
styrka ........
1 kanna
—
4o
—
3
deröfver
Alla andra slag, odcstilleradt eller
destilleradt;
af till och med 12 graders
1 kanna
1
12
i
l6
.—
styrka (Förb. till införsel) .
i kanna
—
4°
—
2
deröfver (Förb. till införsel) .
af Frugt:
Cognac:
af lill och med 12 graders
1 kanna
1
12
> K
!
ri
tt
2
styrka
1 kanna
—
4°
—
3
deröfver
1 kanna
1
12
__
2
andra slag (Förb. till införsel)
Sprit för beredning af luktvatten,
införd efter pröfning af behof-  vet och med serskildt tillstånd af
Coratuerce-Collegium ....
1 kanna
100 R:dr v.
a5
40
-
Bonteiller, se Glas.
Bred- och Plattfisk, se Fisk, torr.
Bresilja, re Färger.
Bronae, re Metall.
Brunstenar, re Sten.
Be villnings-Utskottcti Förslag till Tulltaxa•
Tuilvätde.
l3
4
2
16
12
2 24
20
12
12
12
1 12
I 32
BRÄNVIN ocl. SPRIT:
af’ Socker eller Runi!
af till och med 12 graders
styrka '
deröfver
af Ris eller Arrac!
af lill och med 12 graders
styrka
. ,
deröfver
BRÖD:
af Hvete
af Pmg
BÄFVERGÄLL • .
BÖCKER:
på främmande språk, samt Charta-,
Musikalier, Not- och
och Rit-böcker
på Svenska tryckte . . . .
Biblar, gifne till Svenska Bibelsällskapet
med inbundet, rent eller linie—
rädt papper
BÖNOR:
Hvita eller så kallade Turkiska
Trädgårds (
Åkerbönor, af alla slag, lika med
Ärter.
CACAO
CAFFE
brändt, och alla till Caffe-surrogat
användbara brända växter
. .
.
CALMUS . . . .
CAMPHER:
oraffinerad
raffinerad
Qvantitet,för
Tullberäkn
Införsel-tull.
Utförsel-tull
1 kanna
40
1 kanna
I
12
—
)
\ F
ri
tt
t kanna
—
40
—
1 kanna
1
12
—
)
1 skölp.
—
2
—
\ F
ri
tt
1 skålp.
I
—
i
1 skålp.
I
16
100 R;dr v.
F
20
ri
a
}27
ri
a
F
ri
a
—
—
—
100 R:dr v.
25
—
—
F
ri
a
1 skålp.
—
4
—
]■ F
ri
a
1 lss:
40
i
t skalp.
4
1 skålp.
4
—-
1 skålp.
.
6
F
ri
tt
1 skålp.
4
—
—
—
1
1 skålp.
6
—
—
—
1 skålp.
12
“
“
Buldan, se Väfnader.
Bär. cj specificerade, se Frukter.
Camelliår, re Hår.
Camelotte, se Väfnader.
1*
Bevillnings-Utskotlels Förslag lill Tulltaxa.
Tullvärde*
Qvantitet för
Tultbcräkn.
Införsel-! ull.
U l försel-tull
CANEL, CÅNF.L-KNOPP och CAS-
I
12
—
SIA LIGNEA
I
skalp.
8
—
GANTHARIDER eller så kallade Span-
3
8
—
ska flugor
I
skålp.
—
i5
—
■ —
—
4
—
—
CANTTLLER
I
sk alp.
I
■
—
—
ri
a
I
—
—
CAOUTSCHOUC
t
skålp.
2
—
—
—
'
28
CAPRIS
I
skålp.
7
—
—
—
—
1
24
—
CARDEMUMMQR
I
skålp.
—
8
—
—
—
—
io
—
CASSIA FISTEL A
I
skålp.
—
3
—
—.
—
—
.
8
—
CASTANIER
I
skålp.
— •
2
—
—
—
—
I
16
—
CA VIAR . . . •
I
skålp.
—
16
—
—
—
—
2
—
CI1ICORIE-ROT
I
skålp.
—
1
—
—-
—
1
2
-—
—
CfUNABARK, omalen,
malen, till införsel af Apo-
t
skålp.
—
4
_—
—_
thekare
1
skålp.
—
24
—
—
—
—
7
—
chinarot;
1
skålp.
—
—
8
—
—
—
10
—
CHLORKALK
1
skålp.
—
1
—
—
—
—
I
—
1
CHOCOLAD . •
1
skålp.
—
16
—
F
ri
tt
I
—
—
CIDER
1
kanna
—
12
—
F
ri
tt
3
CEMENT
1
tunna
—
36
—
—
—
—
CIRKLAR och KORTPASSARE . .
toc
R:dr v,
2 5
—
—
F
ri
a
3
.6
—
CITRONER '
IOO st.
I
4
—
—
—
—
.
4o
CITRONSAFT
I
kanna
—
—
—
—
CITRONSALT eller chrystalliserad
8
i
32
—
Citronsyra
t
skalp.
—
—
F
ri
tt
8
—
CITRONSKAL, torra
I
skålp.
—
1
6
—
—
—
i
COBEBER
I
skålp.
—
8
—
—
—
—
3
COBOLT, Mahn
I
skålp.
I
—
—
—
1
6
16
—
Metall
COEFFURER och FRUNTIMMERS-  HATTAR, ej specificerade . . .
I
IOO
skålp.
R:dr v.
4
1 5o
4
COMPASSER . •
IOO
R:dr v.
2D
—
—
t F
ri
a
i
—
—
CONFITURER
I
skålp.
r
16
f
Canel-knopp, se Canel.
Canoncr, se Jern.
Garmin, st Färger.
Carotte, se Tobak.
Cassia Lignea, se Canel.
Cattun, se Väfnader af Bomull.
Chagrin-skinn, se Läder.
Chartor, se Böcker.
Cheniller, se Fransar.
Chrystall- arbeten, se Glas, ej specif.
Chry stalli Tartari, se Vinsten, renad.
B ev i lini ngs-Ut skottets För slån till Tulltaxa,
7
T ullvärde.
23
23
36
24
COPAL
CORALLER, äkta
oarbetade . ,
arbetade , .
COR JANDER . . .
CORINTER ....
DADLAR
DEGORATIONER, PLATEAUER,
med tillbehör, samt ORNAMENTER,
ej specificerade
DEGLAR
DREF
DREFMAT, eller gammalt och i stycken
af högst 2 famnars längd sönderhugget
tågvirke ......
DRICKA, PORTER, ÖL och andra
slag
Bouteillerne förtullas serskildt, enl,
art. GLAS.
DUN, alla slag
F.MATL, i massa
ENBÄR
ENBÄRSMOS
ETUIS med tillbehör af sammansatte
eller ej specificerade ämnen . .
FARTYG:
Svenska för utländsk räkning
Qvantitet för
Tullberäkn.
I skålp.
I skalp,
i skålp,
i skålp.
i skålp.
; skåfp.
roo R:dr v.
i L U.
I Sku.
i sm.
i kanna
i LM.
i skålp,
i tunna'
i skålp,
ioo R:dr v.
Införscl-tull.lUtförsel-tull
5o
8
25
1
5
—
/
4
i(S
;
2
—
2
4
3
16
32
—
12
—
16
—
24
3 a
4
—
Fri
_ I—
Fr i a
: ri a
12 —
F
2
F ,i 11
F ri a
Cremor Tartari, se Vinsten, renad.
Cinders, se Stenkolsstybb.
Cochenille, se Färger.
Cognac, se Bränvin.
Corduan, se Läder.
Damast, se Väfnader.
Desman, se Muskus.
Doffel, se Väfnader,
Dosor, se Askar.
Drakblod, j« Färger.
Dräll, se Väfnader.
Dyfvelsträck, se Assa Foetida.
Ekollon, se Knapergall,
Ekvirke, se Trädyaror.
Elfenben, se Ben.
Enbärsolja, se Olja.
Essencc, se Olja.
Estamper, se Kopparstick.
Fabriksvaror, ej specif., se Slöjdeyaror.
8
Bevillning!- Vt skottets Förslag till Tulltaxa<
T ullyärde.
Qvan1 i tet för
T ullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
FARTYG:
köpta, med deras tillbehör af
tackel-tåg, segel, ankare och
bestyckning
F
ri
a
Utländska, med tillbehör:
när, i följd af serskilde omstän-
1
digheter, helfrihet för sådane
beviljas, eller när de af Ut-  ländning till Svensk hamn in-
bringas samt der prisdömas
/"för hvarje^
2 5
och försäljas
) 100 R:dr v
1 af köpe-j
Vsumman J
Tagna under Krig af Svenskt
örlogs- eller Kapare-fartyg
och lagligen prisdömda . ,
(för hvarje"!
F
ri
a
F
ri
a
Strandade och såsom vrak sålde
J 100 R;dr f
j af köpe- j
Vsumman J
10
*—
—
F
ri
a
Alla andra
Dito
25
—
—
—
—
—
—
10
—
FENKOL
i skålp.
—
2
—
—
—
—
I
16
—
FERNISSA
1 skålp.
—
16
—
F
ri
—
8
—
FIKON
1 skålp.
—
2
8
—
—
—
i
3
12
FILAR
FINGERBORGAR och SYRINGAR .
FISK :
Färsk . . %
Rå den ifrån utrikes ort af ut-  rikes man införes till större qvan-  titet än 1 tunna eller i3 Usp., bör
derföre i tull erläggas hälften af
hvad för samma sorts fisk, saltad,
är bestämd.
Saltad eller Inlagd:
1 skålp.
1 Gross
'
1
6
W~'
ri
ri
a
—
28
—
Anjovis ........
1 sk alp.
—
8
—
—
—
—
i5
—
Cabeljou, Lungor och Torsk .
1 tunna
2
24
—
—
6
—
3o
—
—
Lax
1 tunna
6
32
—
—
12
—
i
32
—
Sill i | tunnor eller derunder
tunna
—
8
—
—
—
8
8
■
all annan
1 tunna
32
1
—
3
Fayence, se Porcellaine.
Felb. se Väfnader, Siden och Yll'
Filtar, se Väfnader.
Filtrerstenar, se Sten.
FISK
Be villnings- Utskottets Förslag till Tulltaxa.
9
Tullyärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
FISK:
IO
—
—
i tunna
1
—
—
—
4
—
20
—
ali annan
Torr eller rökt:
1 tunna
2
8
I
i6
Gråsidor eller Sej ....
t L U.
—
10
. —
—
8
6
Lax och Ål
Lungor och Torsk med derun-  der inbegripne Ro teller, samt
Klipp-, Stock- och Platt- el-
1 L U.
2
3
i
32
—
ler Bredfisk ......
1 IM.
—
16
—
—
8
3
IÖ
—
andra slag .......
FISK-SKINN:
1 L U.
—
20
—
1
6
,
20
oberedda .
1 skölp.
—
2
—
—
—
—
32
beredda .......
1 skölp.
—
4
—
—
—
FJÄDER:
4
—
—
osprilad
1 m.
1
—
—
—
2
—
8
—
—
spritad
.
FJÄDRAR:
1 L U.
2
“
~
4
—
4<j
—
Ur-
1 skölp.
4
—
\ F
ri
a
andra slag, ej specificerade
100 Il:dr v.
33
l6
/ f-
12
FJÄLL, hvalfisk- eller Ossa Sepia: .
1 skölp.
—
I
—
—
—
—
FLASKFODER, oberäknadt våtva-
rorna
i o® R;dr v.
33
16
F
ri
a
12
—
FLINTOR, huggna, utom Agat . ,
100 st.
—
I
—
—
—
2
2
—
FLINTSTEN
1 tunna
—
IO
—
—
2
32
—
FLÄSK
1 lisp.
1
l6
F
ri
It
l3
16
—
FLÄTOR till hattar
1 skölp.
3
l6
F
ri
a
24
—
FNÖSKE, beredt
1 skölp.
—
8
—
F
ri
tt
FOGLAR:
lefvande
100 R:dr v.
a5
—
—
1
—
—
—.
24
—
slagtade, matnyllige . . .
1 st.
—
6
—
—
—
3
I
FOLIER;-Tenn eller Stanniol. . .
1 skölp.
12
Fiskben, se Ben.
Flaggduk, se Väfnader, Ylle.
Flor, se Väfnader.
Flugor, Spanska, se Cantarider.
Flädersaft, se Mos,
Flintor, Agat-, se Agat, arbetad.
Bih. till R. St. Prof. i834- 5 Sami, 1 Afd.
iu:te Häftet.
IO
Bevillnings-Ulskottels Förslag till Tulltaxa.
Tull värde.
-
Qvantitet för
T ullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
FORMAR, KRUKOR och POTTEN:
■" '
i
för Sockerbruken. . .
1
skålp.
—
—
2
}
ri
a
~+vt'
Tryck- och Pappers- . .
10c
R:dr v.
10
~
—
FRANSAR, GALONER och SNÖREN;
1 lod
2
I 2
Guld, äkta
—
3o
—
)
I
24
oäkta
1 lod
—
20
—
2
Silfver, äkta . .
1 lod
—
24
—
> F
ri
a
.
i (3
oäkta ......
t lod
—
16
—
(
20
Silkes-  •
I
skålp.
6
32
—
4
—
—
Ylle-, Bomulls- och Linne-  FRUKTER och BÄR, cj specificerade
I
skålp.
1
16
—
J
3
—
—
Friska, iord-  . •
I
tunna
1
■—
—
—”
1
6
1
träd- .
I
tunna
2
—
—
2
36
Inlagde i bränvin eller ättika . .
I
skålp.
—
12
—
1 r.
2
24
-—
Torra, jord-
Iisp.
—
4°
—
F
ri
a
5
träd-
Iisp.
1
32
—
J
FRÖ:
skålp.
6
Canarie-
I
—
I
6
,
—
9
—
Hamp-, Lin- och Rof- . . . ■
I
tunna
—
4
—
4
2
Ilo-
1 Iisp.
‘ *
I
—
1
20
Alla andra slag, ej specificerade .
I
skalp.
2
—
2
FÄRGER och FÄRGNINGSÄMNEN:
skålp.
4
8
'
4°
Auripigment .......
I
—
I
32
Bergblått .........
I
skålp.
—
3a
I
skålp.
4
—
—
I
12
Berliner- eller himmelsblått
I
skålp.
8
—
—
18
Blausel eller blå stärkelse . .
I
skålp.
—
6
—
F
ri
i _
8
Blyhvitt
I
skålp.
2
—
—
—
:
3
Bresilja, raspad eller malen . •
I
skålp.
1
—
—
■
8
Brunocker
I
skålp.
2
—
Chaux mctallique, eller Arse-
skålp.
0
16
;
niksyrad Cobol t-oxid . . .
I
4
—
—
~—
0
2
I
skålp.
JO
—
6
Coclienille
I
skålp.
16
—
-—
2
I
skålp.
10
—
—
—
—
16
Fernbock, raspad och malen .
I
skålp.
4
—
—
~—
6 32
1 1
I
skålp.
I
16
Fris, se Väfnader, Ylle,
Frugter, insyltade, se Confitnrcr.
j Fogellim, se Lim.
j FUllsr., se Pelsverk»
Beiulhciirgs-Utskotlets Furslag lill Tulltaxa.
Tullvärde.
Qvantitet för]
Tullbcräkn.
Införsel-tull.I
Utförsel-tull
FÄRGER oell FÄRGNINGSÄMNEN:
—
20
—
Grains dkAvignon
I skålp.
—
2
—
'—
—
—
Gul- och Ljus-ocker, eller Kyl-
—
2
-
lerfärg samt Ockergelb , .
i skålp.
—
—
6
—
—1
—
2
—
—
Gummigutta
I skålp.
—
*4
—
—
—
—
IO
Gurkmeja eller Curcuma , .
I skålp.
—■
i
—
—
—
—
3
—
Indigo ,
i skålp.
—
4
—
—
—
—
2
44
—
Kermes grana
I skålp.
—
*4
—
—
—
—
12
—
Krapp, Rothe eller Litzaii . .
I skålp.
—
—
6
—
—
—
I
—
Kugellack ........
i skålp.
—
11
.—
—
—
—
I
Königsgelb
i skålp.
—
I 2
—
—
—
—
20
—
Mengel eller Blygelb . .
i skålp.
-r-
5
—
—
—
—
32
M ussc lfa eger i lador ....
i låda
8
—
—
—
—
8
—
Mönja  . .
I skålp.
i
—
—
—
—
I
—
—
Neapelgelb
I skålp.
—
I 2
—
—
—
—
3o
Orleana ........
I skålp.
3
—
—
—
—
36
Orseille ........
i skålp.
6
—
—
—
—
5
—
Qvercitron .
i skålp.
—
6
—
—
—
20
Rauschgelb .......
I skålp.
2
—
—
—
—
5
16
Rödfärg {Förb. till införsel)
i tunna
I
16
—
—
2
6
i
—
—
Safflor
. • ■
I skålp.
i
6
—
—
—
—
6
Sandel, malen ......
i skålp.
—
6
—
—
—
—
10
—
Sappan, malen
I skålp.
2
—
—
—
—
i
32
Scheles-grönt ......
i skålp.
20
—
F
ri
tt
—
7
Sthiittgelb
i skålp.
I
9
—
—
—
—
16
'Skifferhvitt
I skålp.
—
4
—
—
—
—
18
—
Smaltz .
I skålp.
3
—
F
ri
—
32
Spanskgröna
;
i skålp.
4
6
—
—
—
—
4
—
Sumack
i skålp.
i
—
—
—
—
—
8
—
Todtenkopf
.
i skålp.
2
—
—
—
—
2
12
Tusch
i skålp.
16
—
—
—
—
7
Umbra
.
i skålp.
—
8
—
—
5
Wau eller Gaude ....
i skålp.
—
6
—
—
—
6
—
Weyde
.
i skålp.
—
8
—
—
—
—
36
Zaffer
I skålp.
9
—
I
—
'
Ängskära
i L U.
24
—
f F
ri
a
andra slag, ej specificerade, ,
ioo R;dr v.
i5
—-
—
f
1
12
FÄRGMOSSA, alla slag
i lisp.
—
6
—
—
8
FÄRGTRÄD, oraspadt, alla slag . .
ioo Rd:r v.
1
—
—
1
—
"r"
—
IO
—
GALANGA eller GALGO-ROT . .
r skålp.
—
1
—
—
—
—
Bevillnings-Vtskottets Förslag till Tulltaxa.
T ullvarde.
Qvantitet för
T ullberukn.
Införsel-tull
Utförsel-tull
28
GALLÄPLE^
1
sk alp.
2
—
3
—
GALLMEJA
I
skålp.
—
2
—
—
GAHN:
Bomulls:
hvitt, alla slag under N;o a6
—
32
—
efter Engelsk beräkning
I
skålp.
—
8
1
i
—
—
N:o 26 och deröfver . , .
1
skålp.
—
6
2
32
—
färgad t, Turkiskt rödt . . ,
I
skålp.
—
8
2
—
—
allt annat
I
skålp.
—
12
Camél: ofärgadt, otvinnadt och 0-
I
32
—
dubbleradt
färgad t, tvinnadt eller dubble-
I
skålp.
—
4
2
24
—
radt
I
skålö.
—
16
I
16
—
Corder- eller Sejler- . . , . ,
I
skålp.
—
12
Kamulls- eller Redgarn, ofärgadt,
I
12
-—
otvinnadt och odubbleradt
färgad t, tvinnadt och dubble-
I
skålp.
‘
6
• F
ri
a
2
24
—
rad t
I
skålp.
16
—
Kardulls-, otvinnadt, eller odubb-
leradt eller så kalladt Kläd-
I
makaregarn
färgad!, tvinnadt och dubble-  radt, eller så kalladt Bro-
I
skålp.
16
2
24
—
dergarn
t
skålp.
16
—
32
—
Linne-, ofärgadt
1
skålp.
8
I
16
—
fargadt
1
skålp.
12
—
32
—
Segel- och Bind-
I
skålp.
8
8
—
GENTIANA-ROT
1
skålp.
—
IO
—
GEVÄR, alla slag, eller delar deraf .
100
Rd:r v.
33
16
—
F
ri
a
i5
—
—
GIPS
X
SYtt
1
24
—
——
4
—
5
—
GIPS-STEN
I
sm
—
12
—
GIPS-ARBETEN .......
100
Rd:r v.
33
16
F
ri
a
GLAS:
Burkar, Flaskor och Bouteiller:
2
—
_
. till och med J kanna . . .
100 st.
32
. .7
—
—
deröfver till och med \ kanna
100 st.
2
16
—
1 F
ri
a
\4
—
af större rymd ......
100 st.
4
32
—
J
Galoner, se Fransar.
Garn, tvinnaäf, se Träd,
Gaze, se Väfnader,
Genicvrc, se Bränvin,
Gingliam, re Väfnader.
Bevillnings-Utskottels Förslag till Tulltaxa.
i3
Tullvärde.
'
Oran1 i tet för
T ullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
GLAS:
För Boufeiller, Burkar och Fla-  skor, uti hvilka vin, bränvin, li-  körer eller dricka inkomma, be-  räknas tullen lika med de här of-  van utsatte afgifterhe.
Chem iska . ♦ .
F
ri
a
F
ri
a
4<>
—
—
Fenster, grönt
♦
i 20 Skifvor
6
32
—
Öo
—
britt
20 Band.
16
32
—
—
2/j
:
Ljnskron-
1 sk alp.
—
4
—
2
32
Optiska, lösa och oinfattade , .
1 skålp.
—
20
—
monterade glasögon och
lorgnetter
100 R:dr v.
33
l6
andra slag
100 R:dr v.
10
—
ri
tt
Spegel-, rå och oslipade eller så
r
kallade glasämnen . . ,
100 R:dr v.
20
—
slipade, ofulierade , , .
100 R:dr v.
25
—
folierade . , . ,
100 R:dr v.
3o
—
Ur-, ej öfverstigande 3 tums dia-
6
.
—
meter
1 Gross
1
24
I
andia slag, ej specificerade
1 skålp.
—
16
GLASFLUSSER:
I
24
—
oslipade
1 skålp.
—
18
—
—
—
—
3
slipade eller ritade , . , .
1 skålp.
—
36
—
7
GLASGALLA
r skålp.
—
8
_
GLAS-SKÄRF eller KRAS-GLAS .
100 R:dr v.
1
5
7
GLETE eller GLITT, alla slag , .
1 skålp.
—
1
GLOBER
100 R:dr v.
10
F
ri
a
i
8
GRANAT-ÄPPLEN
100 st.
16
■
16
granat-äppleskal
1 skålp.
—
1
6
—
7
—
GRIFFLAR af Sten
1 skålp.
—
2
—
—
—
GRYN:
—
5
—
Risgryn
1 skålp.
—
1
8
—
alla andra slag, utom af span-
—
6
—
mål
1 skålp.
—
2
GRÄS, ej specifieeradt .....
F
ri
It
F
ri
tt
4°
—
—
GRÄSMATTOR och GRÄSREP . .
1 Sk&
10
}*
till garnering och emballage
-
F
ri
ti
a
i
I
s
Grains d’Avignon, se Färger.
Gryn, alla andra slag än här ofvannämnde,
Spanmål.
4
Bévillnings-Utskoltels Förslag till Tulltaxa.
Tullvärc
20
—
40
.■
24
2
„
30
2
24
36
_
9
2
4
5o
’ a——
32
1
16
1
12
12
3
fe
—
Q
—
—
9
—
6
't—
16
—
24
16
—
4
-
GULD, oarbetadt (vigten antecknas
Journalen)
arbetadt
Iäok-, äkta
oäkta
Qvanfitct;|i'öi|tuförseI-tuii.
lu libera k. n
Musiv-, Puder- eller Unsen
GUMMI-ARABICUM, DRAGANT,
SENEGAL och KIRSBÄRS
GISS, insyltade . • . . .
rökta
HA CKELSE-M ACHINER
HAGEL, alla slag . , ,
HALM
HAMPA
HANDSKAR af alla slag:
korta
langa
HARTS
HATTAR:
Italienska Stråandra
Strå- .
af Ull och Ilår eller Silke
'af Läder, Fiskben,
Träd eller Rötter
HONUNG ......
HÖRN, oarbetadt Pren- .
andra
Platter- . . .
arbetadt, genombrutet
andra
>
slag'
slag
Pappei
i lod.
Bole af 24^
å 25 blad 3
bundt afl!
1 böckerj
1 lod.
skalp.
5 tunna
1 st.
100 R:drv
; skålp.
1 SkM
i sm.
1 par
I par
1 m.
I st.
1 st.
1 st.
1 st.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
F ri
2
33
6I
‘2
20
Utförsel-tulls
Fri
I
F ri
I
Eiri
F ri
1
a'
Guitarre, se Instrumentera
Guld, Spinn-, se Tråd.
Guldtyg, se Väfnader.
Gummigutta, se färger.
Gumiui-Copal, se Copal..
Musikaliskai
Gummi Laeca, se Lacca.
Gummi elasticum, sc Caoutschouc.
Gummi, ej spccif., se Apothcks-varor.
Handtyerkcri-yaror, ej specif., se Slöjcleyaror.
Be villuings- Viskollels Förslag lill Tulltaxa,
T ullvärde,/
16
—
8
5
—
i
16
i
iG
—
20
3o
—
—
2
—
5
—
iS
8
16
•—
4°
—
20
r
5
—
—
_
8
_
I
16
IO
IO
—
—
iG
20
24
5o
HUDAR och SKINA, sora ej inbegripas
under Pelsverk:
oberedda, torra . . .
saltade . . .
HUMLA
HUMMER .......
HVALRAF eller Sperma eéti .
HlR:
Borst
Bäfver- eller Castor- .
Camél- eller Angoriska GétHar-
och Kanin- ....
Häst- eller
Mennisko
Nöt-
alla andra slag, ej specificerade
IIÄGKTOR, IIAKAR och HYSKJOR
HÄNGSLEN
IIÖ . . .
Tagel
-
i *
Qvantitet. tor
t u i i berak n.
i skålp.
i skillp.
i L U.
1 tjog
i skalp.
i
skålp.
skål
!>•
skålp.
skålp.
skålp.
i L U.
i L U.
100 R:dr v
100 R:dr ■
i skaf
INGEFÄRA, torr
insyltad
INSTRUMENTÉR:
Fältskärs- .......
Matheraatiska, Optiska, Physiska
och Navigations-, ej specificerade
Musikaliska:
Fleuter, Oboer och Clarinetter
Guitarrer och Lutor . . * • |
Violer, Violonceller och Contrabaser
......
Valdthorn och Trompelter ,
Trummor och Pukor , ,
Claver och Positiv ....
skålp.
skålp.
too R;dr v.
ioo R;dr v.
st.-
st.
st.
st,
par
st,
lii försel-lull.;
i
Utforsel-tullS
1
—
1
—
—
—
41
—
—
6
— 4
2
—I
I
24
10
—
—
2
—
3
10
—
24
1
—
2
24
—
20
F
4
—
2
12
6
-°
Z
4
"4
9 3
10
33
16
16
} F
vi
Cl
—
12
—
2
G
—
1
6
4
—
—
—
21
1
25
—
—
5
—
—
3
16
16
_i
> F
ri
a
5
16
6
8
16
32
—
32
—
J
j
Hudar, beredde, se Läder.
Husbloss, se Lim.
Hållrot, se ApoUieks-yaror.
Hästar, se Kreatur.
Höns, se Foglar.
Indigo, se Färger.
Insecter, se Naturaliesamling.
Iiistrumcnter, Handtverks-, re Verktyg.
16
Bevillning*- Utskottets Förslag till Tulltaxa.
T ullvärde.
7.5
200 —•
400
• 9 —
8
IO
—
,0__
1NSTRUMENTER;
Musikaliska:
Harpor
Fortepiano, Tafel-
Flygel- . . . ,
Ej specificerade, förtullas lika
med sådana bland ofvanuppräknade,
hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anm. Serskildt inkommande tillbehör
förtullas efter värdet med lika procent,
som sjelfva instrumenterne.
INVENTARIER, Skepps-, bergade
från förolyckade Utländska fartyg
ISTER, Sv
eller Gås
-
JERN:
Gjutet:
Tack- och Barlast
Bomber oell Kulor, Kanoner,
Slveken, Nickhakar och Mörsare
samt finare och gröfre
Lavetter
Kanoner, Stycken', Nickhakar
och Mörsare, ostämplade och
oborrade, samt Hällar öfver
i | tunis tjocklek \
Gamla casserade Kanoner och
Bomber
Grytor och Kittlar, Hällar af
i I tunis tjocklek och derunder,
Kakelugnar, Lod och
Lödjor till Vigter, Stolpar
till Gallerverk och Ledstänger
dertill, Gjutgods till Ma
-
Qvantitetiför
Tullberäku.
r st.
i st.
] st.
C för livarjeA
J loo Rd. af (
j auetions- (
V beloppet J
skålp.
Införsel-tull
25
5o
I OO
f i Sk?4 1
t stäp. v./J
r i sm i
\ stäp. v./
r i sk® i
\ stäp. v. J
r i sm. j
\ stäp. v. J
Utförsel-tulla
1
F ri
F ri It
Ipecacuanha, se Apotli.-varor.
Jalappa-rot, se Apoth.-varor,
JERN
Bevilliiings-Utskollets Förslag lill Tulltaxa.
Tullvärdc.
5o
60
36
ioo
5o
JERN:
Gjutet:
chinerier och delar deraf, samt
Slussportar
Allt annat gjutet arbete, ej specificeradt
■Smidt eller valsadt;
Ankare och Ankarfly» . .
Hraggar, Armbultar, Hammare,
Roder jern, Skeppsknan och
Smedjestäd, större eller mindre
. , . .
Stång-, platt, § tum tjockt
och deröfver, under 12 tums
bredd, af större eller mindre
längd, fyrkant öfver f tum,
längre eller kortare
Band- och Platt-, under ? turn
tjockt, Bult- och Galler, samt
Sänksmide, rundt eller kantigt,
Knip- och Fyrkant af
f tuni och derunder, Skär*
och Klipp-jern, Saltpanneplalar,
? tum tjocka och deröfver
samt af 12 tums bredd
ocli deröfver
Plåtar,' oförtente, under • turn
tjocka, till och med 6 L%
öfver 6 L& vigt, st. ,
- förten te , . . . . . .
Kettingar, öfver § tom tjocka
Qvantitet för
Tnllberäkn.
r 1 skäf \
(. stäp. v. J
too Rd:r v.
f 1 sm. -i
\ stäp. v. j
f r Sk& -i
\ stäp. v. J
f 1 sm ->
\ stäp. v. J
r r sm. j
\ stäp. v. j
r 1 sk® ■»
l stäp, v./
r 1 sm 1
\ stäp, v. J
r 1 sm. j
\ stäp. v. J
f 1 Sk& j
\ stäp. v. J
Införsel-tull. Utförsel
-
33
12
11
12
10
25
16
24
F
F
32
02
32
Jern, pliiteradt, sc Metall-arbeten, ej specificerade.
Bih. till R. St. Fröt. 1834. S Sami. 1 Af cl.
19.: te Häftet.
3
Bevillnings-Ulskottets Förslag till Tulltaxa.
Tullvärde.
5o
33
16
33
16
8
—
8
—
—
6
32
3
16
—
10
5
12
1
IOO
33
[6
JERN:
Smidt och Valsad t: t|
Kettingar, af § tums tjocklek och der
under
Plogbillsämnen, samt Spik och
Nubb [Förb. till införsel)
Allt Manufactur- och Handtverks
smide, ej speciliceradt (Förb
till införsel")
JERNSKROT, Gjutet
Smidt eller valsadt
JORD, Poler-
JUVELER, oinfatlade eller infattade
KAKEL, alla slag
KALK, osläckt
släckt
KALKSTEN
KARDRORRAR eller STRÅKARDOR
KARDOR:
öfver |§ till Fabrikernes behof
alla andra slag
KEDJOR till innanverk i Fickur. ,
KIMRÖK
KLI, af andra ämnen än Spanmål
KLÄDER, Gång-, Linne- och Säng-,
ej specificerade:
nya, så väl mans- som fruntimmers-
{Förb, till införsel)
Qvanlitet för
Tullberäkn.
f I Skäf \
l stäp, v. J
f i SI
i stäp
/ i stäf -i
ap. v. /
f t Skäf 3
\ stäp. v. J
r i Skäf j
\ stäp. v. J
c i skäf. i
l sbiP o V. J
i skålp.
i oo R:dr v.
i lunna
i läst.
i Skäf
IOOO st.
I st.
[oo Rd:r v
i skålp.
ioo skålp.
i Läf
ioo R:dr v.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
12
24
F
ri
a
16
32
—
—
*4
3
16
32
—
—
i4
3|
- 4
—
—
4
—
4
—
—
0
O
—
—
—
3
—-
F
ri
a
F
ri
a
33
16
—
F
ri
a
—
12
—
—
—
b
i
—
—
—
2
—
—
1
—
—
1
—
2
—
—
—
—
.
10
_
33
16
—
F
ri
a
5
—
—
—
—
—
11
8
—
—
24
—
2
5o
■
—
F
ri
a
Jernmalm, se Malm.
Jerntråd, se Tråd,
Jordfrukter, se Frukter.
Jufter, se Läder.
Kalkoner, se Foglar,
Kauris, se Snasker.
Kipert, se Väfnader af Bomull,
Kirsbär, se Frukter oell Bär,
Kli af Spanmål, se Spanmål malen, mjöl,
Klinker, se Tegel.
Klippfisk, se Fisk, torr.
Kläden, 'se Väfnader, Ylle.
Bevillnings-Utskottets Förslag till Tulltaxa.
1 Tullväide.
75
19.5
IC6
166
16
3a
KLÄDER:
Aura. Värdet bestämmes efter
tygets, hvaraf persedeln hufvudsakligen
består, med tillägg af 25 procent.
Spetsar och Blonder tullbehandlas
serskildt.
Gamla oell synbart brukade:
sora sjöfarande oell resande för
egne behof medföra . .
införda med annan lägenhet, enär
de pröfvas icke öfverstiga
egarens eget behof . .
K LÖFVAR
. , .
KNALLHATTAR
KNAPERGALL och EKOLLON, malen
eller omalcn
KNAPPAR, af ämnen ej specificerade
KNIF VAR, Rak-
Penn-
andra slag, samt Gafflar,
ej specificerade .
KOL, Träd-
KOPPAR:
Rå
—
32
*4—
Gårad .........
Smidd, valsad elier gjuten:
Plåtar, myntade och så kallade
Ungerska, samt Gjutkakor :.
Bottnar, Bleck af hvad dimensioner
sora helsta Spanskg
Blindmynt, gjuten
kallade Negros och
bottnar.
Spik, så
granulerad koppar, samt uppdjupade
och andra icke fullfärdiga
arbeten
Helfärdiga arbeten
Qvantitet för
TullberUkn.
Införsel-tull,
/ . Sk® ->
stäp. v, j
f 1 Sk$[ k
1 stäp. v. /
1 IjU.
Knappnålar, se Nålar.
Knytningar, se Fransar,
100 Rd:r v.
i m.
100 R;dr v,
i skålp.
100 R;dr v.
1 st.
1 sl.
100 R;dr v,|
1 last 3
/ 1 sm.
\ stäp. v. J I
r r ska; 1?
l stäp. v. /
( ,S1
(_ släp
F
10
33
25
3 311 ö
1
1 u
20
40
Kopparrök, se Vitriol, Zink.
tao
Bevillnings-Ltskottcts Förslag till Tulltaxa.
T ullvante.
5 o
20
8 —
KOPPARSKROT, eller gammal oell
brukad koppar, samt Kopparaska .
KOPPARSTICK, ESTAMPER och
LITIIOGRAPHISKA ARI3ETEN .
KOPPARSTICKSSVÄRTA ....
KORGAR, af sammansatte eller såsom
arbetade ej specificerade ämnen
KORGMAKARE-ARBETEN, ej spe
ciiicerade
...
KORKAR, sku rne
KORKTRÄD
KORT, Sjpel- (Förb. till införsel) .
Anm. I händelse Kongl. Majit
skulle finna godt* att upphäfva det
för införsel af Spelkort stadgade
förbud., böra utifrån inkommande
sådane kort stämplas och betala
enaliaudå stämpel-afgifter, som för
Svenska kort erläggas,
KREATUR, lefvande:
Hästar
Nötkreatur, större eller mindre
Andra fyrlotade ...
Får och Baggar från alla Tyska
Stater, samt intill Vesterhafvet
gränsande länder ,
Fiir andra lefvande Kreatur, som
med serskildt tillstånd införas till
racers förbättrande, erlägges | af
den i taxan utsatta tult.
KRITA, hvit, i stycken samt Krit
stcn
malen och slammad . ,
röd o.ch svart
Koppartråd, se TrådKorf,
se Metvurst.
(Qvantitet'föi
| Tullberäkn,
i SkM
ioo Rfdr v
i skalp.
i oo R:dr v
ioo R;dr v
i skålp.
i ESI
i Gross
r st.
i st.
i st.
i tunna
i tunna
i skålp.
Införsel-tull.
iG
5
33
33
F
32
Utförsel-tull
16
E
1
F
>2
Kransögon, se Apothcksraror.
Bevillnings-Utskottets Förslag till Tulltaxa
-
-m aattBMgéaaMBgaB
T ulivärde.
Qvantitet för
T ullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
3
—
—
KROKAR till fiske | . . . .
KRUKMAKARE-ARBETEN, ej
spe-
1000 st.
I
—
—
1 F
ri
Cl
cificerade .
• •
i oo R:dr v.
33
16
—
J
KRUT (utförsel efter serskildt
till-
25
__
—
stund) {Förb. till införsel)
*
i Centner
8
16
—
—
12
—
20
—
KUMMIN
.
• »
i tunna
2
—
F
7
—
KÄPPAR, alla slag
. .
ioo R:dr v.
33
x6
—
ri
a
20
—
KÖTT, saltadt
► •'
i lunna
6
32
—
10
—
3
16
torkadt eller rökt . .
• •
1
i
i6
—
—
1
—
4 o
—
LACCA, Gummi- .....
I skålp.
—
4
—
—
—
I
LACK
. ,
I skålp.
—
I 2
—
F
ri
tt
LACKERADE ARBETEN, af träd .
ioo R:dr v.
33
16
—
\ F
ri
andra slag ....
ioo R:dr v.
25
—
—
i F
c&
i5
—
LACKMUS
,
x skålp.
—
i
6
—
6
—
LAGERBLAD
i skålp.
—
i
6
—
—
—
7
—
LAGERBÄR
« •
i skålp.
—
i
—
—
—
—
16
LAKRITS
t
i skålp.
—
3
—
—.
—
—
—.
7
LAKRITSROT eller GLYCYRHIZA
x skålp.
—
—
8
—
—
—
LAMPOR, af sammansatta elles
så-
som arbetade ej specificerade
äm-
ioo R:dr v.
nen
33
16
—
F
ri
a
LERA
F
ri
F
ri
5
m
LIKÖRER af Frukter . . .
x kanna
2
24
—
F
ri
a
I 2
LIM: Drag-
i skålp.
4
—
F
ri
tt
r -
32
Fogel- .......
i skå'p.
10
—
—
—
—
5
Husbloss
x skålp.
I
12
—
—
—
—
LIN:
4
.
ohäckladt
i Lfi£
I
8
—
—
2
—
8
häckladt
,
.
i L U.
2
—
—
‘—
3
—
16
LINSER
i tunna
5
16
—
—
8
—
LJUS:
5
Talg
i LÄ
3
16
—
36
i
Stearin och Margarin .
. ♦
i skålp.
—
12
—
l F
ri
4o
—
Vax, gula
.
i skålp.
—
16
—
i
a
i
12
—
hvita och Spermaceti .
i skålp.
20
)
Lahn, oäkta, se Metaller, sammansatte.
Lampvekar, se Vekar.
Limoner, friska, se Citroner.
Limoner, salta, >e Frukter, inlagda.
Limonsaft, st Citronsaft.
Linön, se Väfnader, Linne.
Bcvillnings-Ulskoltels Förslag lill Tulltaxa.
T ullvia (Ic. g
--—i
32
36
io
-
-
LJUSKRONOR
LUKTVATTEN, alla slag,- flaskornas
vigt inbegripen
LUMPOR. ..........
LUNTA
L.vDElt, iner eller mindre boredt,
Carduansskinn oell M iroquin,
saini andra färgade eller tryckta
Skinn .
Hvita .Skinn
Juller eiler så kalladt Ryssläder
Klippingsskinn
iMentade lindar oell Skinn, samt
smordt oell Passer-läder . ,
i Sämskade Hudar och Skinn
Barkade eller Garf vade* Hudar
oell Skinn, Så 1— och Blankläder,
samt Käll- oell andra
Skinn lill öfverläder, liur ej
nämnda
LÖK, alla slag, ej specificerade . ,
AI AC BIN LÖHER, ej specificerade .
MAGNESIA
MAGNETSTEN, oinfattad ....
ALVIS
MALA1, rå och osmält, Jern- . . ..
alla andra slag, ej nämnde .
AIALA1STUFFER lill Nåturalie-sam
lingar
AIANDEL
MARIENGLAS :
MARMOR, mer eller mindre arbetad
MASKER
.
MASTIX
MATTOR, Golf-, cj specificerade .
af Ull
af Strå eller Rötter . . . .
frOvnnMfof för
Si TullbciÅi!vii.
. -
I n furs
h
el-tuUu
f
U1 föi’
sol-tu 11
l oo
lirell- v.
1 J )
i(>
—
p
.
r,
a
I
skölp.
1 - :
,2
F
ri
tt
LU
b
ri
a
—
12
I
skalp.
2
I
I
I
-
o
skalp.
stalp.'
P' "l
1 =
42
I 2
—
I
skalp.
o
—
I
skalp.
6
—
I
l
skålp.
skålp.
j —
9
15
6
F
ri
It
I
skålp.
8
i
L
Lii.
[ —
iG
6
n
| IGO
R:dr v.
! aå
|
F
ri
a
1
skålp.
F
3
ri
d
F
ri
—
I
lunna
—
—
—
4
_
I !°°
R:dr v.
F
ri
5o
1 l OO
R:dr Y.
F
ri
5o
—
F
ri
F
ri
a
I
I
Jloo
skålp.
skålp.
R:dr v.
20
3
3
__
4
i5
i
F
ri
4 i
skålp.
—
—
—
1
—
i
IOO
qv. aln
R;dr v.
25
24
=!
} *
ri
a
MagHét-stcn, infattad, se Instrumenter, physiska.
Bevilluings-Utskotlels Furslag lill Tulltaxa
MATTOR, af andra ätniren lackerade
eller fernissade j
MEDAILLER, af .Guld och Silfver .
af Tenn oell annan oäkta metall
METALLER, sammansatte :
Marin-metall
Messing, oarbetad, Latun och
Trådband inbegripne .
arbetad, Lalin, oäkta . .
andra slag, gjuten, smidd eller
prässad
Skrot, samt gammal och brukad
Messing
Bronz, Pinschback, Tomback
och andra ej specificerade oarbetade
Bronzarbeten, forgylda .
Andra metall-arbeten med eller
utan förgyllning, försilfring
eller pläteri ng \ ,
METVURST
MJÖD
MJÖL, af Vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under Spanmål, ej specificerad
t
MODELLER till allehanda inrättningar
och prof på redskap samt andra
förnödenheter för Näringarnes
behof, (införsel med Commerce-Col
legii
tillstånd.)
MOS eller Saft: Fläder
Mullbärs- ....
MOSAIK-ARBETEN ......
MUNLACK
MURKLOR
MUSKUS eller DESMAN ....
MUSKOT, insyltad
torr
Qvantitet för
Tullbcrukn.
r
Införs
1
i q v-, aln.
i skalp.
F
100 R:dr v.
5
f i SkM J
1 stäp. v, J
i skölp.
5o
i skölp.
-
f i SkM. I
16
(. stäp. v. J
f 1 Sku \
\ släp. v, J
i skölp.
j 5o
! i
i skölp.
i
i skölp.
—
i kanna
—
i skölp.
—
i skölp.
F
i skölp.
—
ioo Rd:r v.
20
i skölp.
—
i skölp.
—
i lod
—
i skölp.
—
i skölp.
‘
Bevillnings-Utskotlels Förslag till Tulltaxa.
'fullväl de.
Qvantitet för
Tullbcräkn.
Införsel-tult.
Utförscl-tull
3
?4
MUSKOTTBLOMMA ... - -
i skålp.
__
12
6
MUSSLOR, friska
i tunna
2
—
—
3
—
i
insyltade eller saltade
i kanna
—
16
—
—
—
6
MYNT, Guld-, Silfver- och Koppar
F
ri
it
F
ri
ti
MÅLNINGAR, HANDTECKNINGAR
och RITNINGAR, oinfattade och in-
.
fattade: af Svenske Konstnärer
F
ri
a
F
ri
a
andre .
ioo Rd:r v.
5
—
—
i
—
—
NATURALIER, lill samlingar . . .
F
ri
a
F
ri
a
I
—
—
NEGLIKOR
t skålp.
—
6
—
—
—
—
io
-—
NICHT eller TUTIA
i skålp.
—
2
—
—
—
—
NÅLAR:
3
16
Sy- och Tambur- .....
1000 st.
—
16
—
)
Krås- eller Bröstnålar af oäkta
i F
metall ........
too R:dr v.
33
16
—
(
ri
a
4
andra slag ........
iooo st.
i
—
—
J
3 2
NÄFVER
i l a
—
i
8
—
5
—
NÄT, af alla namn och slag . . .
too R:dr v.
33
16
—
F
ri
a
NÖTTER:
6
Cocos-
I st.
—
i
—
—
—
—
—
12
—
Hassel-, Val- och andra slag .
i kanna
—
3
—
—
—
I
I
32
_
OLIVER
i kanna
—
12
—
r-
—
OLJOR;
Feta:
I
24
Botn-, eller af Oliver, i Fat. .
t kanna
—
8
—
—
—
i flaskor, bouteiller eller
3
krukor
i kanna
—
16
—
—
—
—
36
—
Hamp-
.
i kanna
—
3
—
)
i
L,
Lin- och Rof-
i kanna
—
8
—-
1
Flygtige eller Essencer, ej specifi-
r F
ri
cerade
too R;dr v.
IO
—
—
12
—
OLJEKAKOR
» LÄ
—
3
—
)
1
Mjrrha, re Apotheksvaror.
Wånkis, se Väfnader af Bomull.
»TKbter, se Böcker.
Wyi- eller Prnst-rot, re Apothekjraror.
Olja, Terpentin-, st Terpentin-olja,
Vitriol-, st Vitriol-olja.
Otjestenar, st Sten.
Ollon-, EL-, ss Knapergall.
OST
Bevillnings-lhskoitets Forstag till TulllaXä.
Tullvärde.
Qvantitet för
T ullberUkn.
Införscl-tull.
Utförsel-tull
OST:
1
—
—
Parmesan- och Rochefort- . . .
t sk alp.
—
24
—
—
—
2
24
—
Snrmjölks-, alla slag
1 L U
1
32
—
\ F
ri
5
—
Sötmjölks-, alla slag .....
OSTRON:
1 L&
2
24
)
6
—
—
Friska .
1 träd
2
—
—:
—
3
—
1
—
—
Saltade eller Insyltade . . .
OXTUNGOR:
1 kanna
—
16
—
.—
'
6
33
16
Saltade ........
1 lunna
10
—
—
—
ib
—
4
—
Torkade eller Rökte ....
1 LÄ
1
16
—
—
2
. 1
—
PATLETTER
1 lod
—
12
—
—
8
—
PAPP
PAPPER:
i skålp.
—
2
—
6
32
_
Blått eller brunt omslags- . .
1 ris
2
8
—
6
—
—
Cardus-
1 ris
2
—
—
3
16
Carlier eller Kort- ....
1 ris
—
32
—
3
—
—
Concept-
1 ris
—
4o
—
1
24
_
Förhydnings-
1
—
24
—
_
36
Grått och Maculatur- . . ,
1 ris
—
12
—
3o
—
—
Iraperial- och Regal- ...»
1 lis
3
—
—
16
32
Median-
1 ris
2
—
—
9
9
12
—
Olifant-
- Post-
1 ris
i ris
3
2
, F
ri
a
83
,6
Press-
1 ris
—
40
—
4
28
Skrif-
I MS
1
—
—
■
1
20
_
Tobaks-
1 ris
—
24
—
1
36
Tryck-, olimmadt och i packor
Velin anses i värde och tull
5o procent högre än samma
sorter af vanlig tillverkning.
Guld-, Silfver-, Turkiskt och
allt annat tryckt, figureradt,
färgadt eller jnåladt, ej spe-
1 ris
2 4
10
—
—
cificeradt
1 ris
2
Ornamenter, Archi tcctoniska, se Bildhuggeri-ar- Paradiskorn, se Apotheksyaror.
beten. Pastillkritor, se färger, ej specificerade.
Andrajslag, under ämnet ej specificerade,
se Decorationcr,
Bih. till R. S(. Fröt. 1834• 5 Sami, i Afd. 4
12: te Häftet.
26
Bevillnings-Vtskoltets Förslag lill Tulltaxa.
T ullvärdc.
Qvan’i! elfor
T u libe räka.
Införsel-tull. j
Utförsel-tuli|
PARAPLUER och PARASOLLER .
PELSVERK elier PELTERIER;
Oberedd a:
100 Rd:r v.
33
16
—
F
ri
a
r4
12
—
Björnhudar
1 st.
1
20
—
—
6
8
—
45
—
Bock- och Getskinn, oklippta ,
1 st.
—
9
—;
—
—
5
8
16
—
Bäfverskinn
Får- och Lamskinn:
I st.
20
20
2
b
—
K rimska
1 st.
—
10
—
—
1
—
—
23
—
Andra slag, oklippta .
1 st.
—
4
—
—
—
3
—
25
—
Genott- eller Kalfskinn , . .
1 st.
—
3
9
—
—
3
—
36
—
[ Gråverk eller Ekorrskinn . .
1 dussin
—
3
6
—
—
4
■—
3 o
—
Gräfsvins-skinn ......
1 st.
—
3
—
—
—
4
—
24
—
Harskinn
1 st.
—
2
4
—
—
3
—
8
—
Hermelin- eller Lekattskinn
1 st.
—
—
10
—
—
1
—
45
—
Hiller-skinn .......
I st.
—
6
9
—
—
5
—
34
—
Hund-skinn . ......
1 st.
—
2
4
—
—
3
6
32
—
Jerf- eller Filfras-skinn . . .
1 st.
—
3a
—
—
3
—
—
10
—
Kanin-skinn .......
1 st.
—
1
—
—
—
1
10
—
—
Lejonhudar . . . • , , ,
I st.
2
—
—
—
—
—
i3
.6
—
Leopard-hudar ......
1 st.
2
32
—
—
—
6
32
—
Lo-skinn .........
1 st.
—
02
—
—
3
—
3
24
—
Mård-skinn . . . . ... .
1 st.
—
24
—
—
1
8
2
36
—
Märd-svansar
1 dussin
—
20
—
—
1
4
42
—
Nerts- eiler Menecker-skinn
1 st.
—
6
—
—
—
5
>
2.4
—
Ren-skinn
1 st*
—
1 1
—
—
—
9
2
32
—
Räf-skinn
1 st.
—
32,
—
—
1
4
I
36
—
Sjupp-skinn . . . . . . .
I st.
13
—
—
—
I
—
—
Skäl-skinn ......
X st.
—
6
9
—
6
i3
16
—
Sobel-skinn
1 st.
2
—
7
24
—
Sobelsvansar .......
1 dussin
1
6
—
—
i
24
—
Svan-skinn .......
1 st.
—
11
— ■
9
IO
—
Tigerhudar
1 st.
2
—
6
32
—
Utter-skinn
• 1 st.
—
3a
—
3
4
Varg-skinn ........
Ej specificerade * . . . .
Beredda mer eller mindre, eller
betade och hopsydda, alla slag, in-  förtullas med 5'a procents förhöjning
1 st.
100 R:de v.
10
28
1
1
10
Ptlsverk. Oberedda: Bock.-, Get-, Får-' och .Lamskinn, mer eller mindre klippta, se Hudar och
Stinn.
BevUlnings-ZJtskottets Förslag till Tulltaxa,
27
i
Tullvärde.
jQvontitct för
Tuilberäkn
111 försel rt ull.
Utförsel-tu lil
PELSVERK och PELTERIER:
I
.
uli den för oberedda har ofvan ut-
1
1
satte tull; vid utförsel frie.
1
PENNOR, skrif-;
1
—
5
-1
oberedda . ,
1 bundt
—;
J
3
—
—
3|
1 —
iG
beredda ........
i bundt
—
5
—
1 1
2 4
formerade
,
100 st.
24
—
i F
ri
a
E —
3G
X-
PENSLAR
i dussin
—
12
—
s
1 —
18
PEPPAR, alla slas;
PE RG A M ENTS-SKINN
PERI .EM OR:
1 skalp.
—
3
—
—
s—
I
J2
—
1 st.
—
20
—
F
ri
a
§
I
I 2
oarbetad
1 skalp.
—
6
—
—
7
—
arbetad
1 skalp.
1
iG
—
F
ri-
i
PERLOR:
1
äkta, öinfattade oell infattade
F
ri
a
1
2
oäkta, glas-
1 skalp.
—
18
—
f F
ri
a |
20
andra slag
1 lod.
—
4
—
) \
1 2
PERSTKO-KÄRNOR ......
[ skalp.
3
—
—
—9
16
>2
PERUKMAKARE-ARBETEN . .
1 sk alp
2
24
F
ri
a 1
5
PIMPSTEN
PIPHUFVUDEN:
af Sjöskum, omonterade
1 skölp.
100 R:dr v
1 i
6
_
"
monterade .
roo R:dr v.
16
.
ri
i
a }
andra slag
100 R;dr v.
33
iG
—
i
24
PIPOR, Tobaks-, af lera ....
1 Gross
—
24
—
J
i
PISTACIER
1 skålp.
—
12
—
—
.—
—
PLATINA, arbetad eller oarbetad
F
ri
—
—
—
.
8
PLOMMON, Catharin-
1 skålp.
2
—
—
—
PLYMER:
IOO
—
af Struts
. „
1 skålp.
25
—
—
—
—
—
5o
2
16
andra slag
.
POMADA
1 skålp.
1 skålp.
16
32
28
—
}F
ri
a
3
16
POMERANSER
100 st.
"
4°
1
6
Pennor, Blyerts-, se Blyertspennor.
Perkal, se Väfnader af Bomull.
Perlegryn, se Gryn.
Piqué, se Väfnader af Bomull.
Pistoler* se Gerar,
Plantor, se Träd.
Plateauer, se Decorationer,
Pläter, se Metaller.
Pockenholtz, se Trädvaror.
Polerjord, se Jord.
28
Bevillnings-Utskoltets Förslag till Tulltaxa.
T nllvärdc.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Införsel-tull.
Utförsel-tull
POMERANSKNOPP AR och SKAL:
—
8
—
torra
I skålp,
—
1
6
—
—
—
PORCELL AINE:
. oäkta, Sten- eller Fayence:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
—
6
—
Fat och Talrikar
1 skalp.
—
3
—
1 -
18
—
andra piecer .....
I skålp.
—
3
—
i “
24
—
måladt eller tryckt . . ,
t skålp.
—
8
—
j -
24
—
äkta, hvitt eller enfärgadt .
1 skålp.
—
8
—
forgyldt eller måladt i fi-
1 '
16
—
gurer eller med blommor
1 skålp.
—
12
—
• F
ri
tt
1
PÖRTFEUILLER, TASKBÖCKER,
I
RIDICULER och .NATTSÄCKAR
100 R:dr v.
25
—
—
i 3
16
—
POTATOES
1 tunna
—
tö
—
I
24
—
potatoes4ijöl
1 L&
—
24
—
POZZOLANA
F
ri
—
.12
—
PUDER
1 skålp.
—
4
—
J
1
24
—
QUICKSILFVER
. .
1 skålp.
—
7
—
—
—
P.
REDSKAP för Åkerbruket, Fiskerier-
ne, Fabrikerne och Handtverkeri-
erne efter serskildt tillstånd af Com-
merce-Collegium ......
100 R;dr v.
5
—
—
— ■
—
3
.
RENTUNGOR
1 L&
1
—
—
—
1
4
RHABARBER;
3
i6
Rot.........
1 skålp.
—
16
—
—-
4
16
—
Pulver
t skålp.
,—
32
—
3
36
RIGA-BALSAM
1 kanna
1
—
—
—
—
—
■
7
RUSSIN
.
1 skålp.
—
1
6
—
—
—
1
8
RUS5IN-STJELKAR
1 skålp.
"
4
Porphyr, se Slen, ej specificerad.
Pottaska, re Aska.
O varligt enar, re Sten.
Qucrcitron, se Färger.
Rakknifvar, se Knifvar.
Rask, re Väfnader, Ylle.
Ralin, re Väfnader, YYle.
^••»»nduk, re Väfnader af Lin esk Hampa.
Risgryn, re Gryn.
Ritböcker, re Böcker.
Rotschcr, re Fisk, torr.
Rumm, re Bränvin af Socker.
Rosmarin, re Apotheksvaror.
Räfkakor eller Räfkryddor, te Apetk.-yaror.
Rödfärg, re Färger.
