# ID: svediakorp-gov2017
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,383
# sentences: 1,568
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stais- saint Occcn. L tjk Betänkande N:o 7S.
hvarföre hvarfen rotering in natura'eller vacnnceafgift hillills utgått; neli
kunde denna jord, som, jemlikt Kongl. Brefven den 25 Februnrii 1642
och den iG Augusti 1643 blifvit till Bergsfrälse under ett ädlare Veik
inköpt, hvilken natur den sedermera bibehållit, vore, oberoende af hvad
stadens privilegier innehålla, jemlikt flera Författningar, i följd af denna
natur, fri från ständigt Kneektehåll, så länge kopparhandteringen vid stora
Kopparberget uppehälles, således icke underkastas rotering lill ordinarie
Båtsmanshåll;
att, genom Kongl. Brefven den 22 October iözji oell 27 Junii 164g,
samt den 17 September i663 och 28 Februarii 1684, hade sexton och
trefjerdedels mantal af skatte eller kronoskatte natur blifvit Sala stad lill
åker, äng och mulbete donerade; äfvensom staden, genom öfverlåtelse!!
af Silfver-Verket, erhållit disposition af Grufvejorden; varande stadens
hela egoområde, genom KammarCollegii Utslag den 18 Julii 182C, faststäldt,
Grufvejorden till - - - - - - 9 i5/i6 mantal
Tomtejorden lill ------ 3a — och
Bergmästarens Boställe till 1 3/i6 *—
eller tillhopa - - - - - - 42h/8 mantal
deraf hvarken de donerade hemmanens eller stadens öfriga jord hittills varit
till Soldathåll indelad; Och som, enligt Kongl, transporten å Sala
Silfververk af den 20 Januarii 1682, samt bekräftelsen derå den 9 Sept;
1741, Bergslaget eller Sala stad vore i åtnjutande af frihet, bland annat,
från Båtsmansrote ring, hvilken frihet staden sig ytterligare förbehållit i
det om Silfververkets drifvande med Staten senast upprättade samt så
val af Rikets Ständer s-om af Kongl. Maj:t, medelst Dess Nådiga Bref af
den 3,1 October 1829, stadfästade conlract, hvaruti, så länge det vore gällande,
rubbning icke finge ega rum, kunde något deltagande i städernes
Båtsmanshåll, lika litet för jord sorn för hus eller borgerlig rörelse, Sala
stad hädanefter mera än hittills åläggas;
alt, genom den undersökning, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Elfsborgs Län blifvit verkställd, i anledning af det med Boras
stad befindlliga förhållande, att de staden underlagde 82 .1/2 förmedlade
hemman, genom Kongl. Brefvet den 8 Julii 1798, blifvit befnade fran
-allt annat deltagande i anskaffandet af stadens Båtsmän samt deras legartde,
lönande och utredande, än att, i likhet med hvad från äldre tider
vanligt varit, till understöd i stadens Båtsmanshåll, åi ligen betala åtta
Stats- samt Occon. Utsk. Betänkande N:o jS,
claier silfverinjrnt med två Rdr 3a sk. Banco» icke kunnat tillförlitligen
upplysas, när och på hvad vilkor ifrågavarande hemman blifvit lill Borås
stad upplåtne, samt *vid hvad lid och på hvad sätt de samma kommit
ifrån staden i enskilde personers besittning; hvaremot af Jordeböckerne
jnbemtats, att desse hemman varit dels gamla frälse och skattehem many
dels ock Kronohemman, hvilka senare, tid efter annan» blifvit till skatte
försålde; äfvensom Kongl. Resolutionen-uppå Borås stads enskilda besvär
den u September i6('4 upplyste;, att stadens Borgerskap redan, den
tiden brukat' och innehaft hemmanen, men genom nämnde Resolution
blifvit från utskrifning och rotering för de samma-försko»t,, samt i. stället
fått sig ålägdt att utgöra en Båtsman för hvarje fem gårdar; och: vidare
vöre val, genom Kongl. Brefvet den s5 November i(J83, i Nåder förklarad
t; att ifrågavarande hemman, på grund af nyssnämnde (jeller år 1664
år sj)Ko n gk 11 e s-o 1 ul i o n, ,sk u 11 e lemnäs och förblifva under Båtsmaushållet, dock
roed vilkor, att sådant skedde på samma sätt och fot,"sorn vid Knektehållet
brukligt och med Kongl. Mäjrts Instruetioner och Ordres om Bålsroansindelningen
kunde enligt vara; roen icke destomindre hade två och
trefjerdedels mantal af desse hemman, nemligen Garslösa hufvudgård för
I1/2, Håstorp för 1/2, Ingelstorp för 1/2, Backabohl för 1 fa, Ryd eller
Sanderyd för 1 f\ och Bönhult Storegård för 3/4 mantal, blifvit insatte
i Soldatrotar vid Elfsborgs Regemente, dels vid indelning,stiden, dels kort
derefter, och vöre således redan den tiden komne utur stadens ego och
besittning, emedan de annars icke hade, emot i683 års Kongl. Bref, kunnat
å landet roteras. Beträffande åter de öfrige staden underfogde och i
dess Båtsmanshåll ännu deltagande 29 3/.| mantal, så antoge Kongl. Brefvet
den 8 Julii i795 ett sådant förhållande med desse hemman ega
ruin, att staden under lielä' 1700 talet icke innehaft dem, eller deraf.njutit
annan fördel, än det understöd Hill Båtsmarishållét i penningar, som
Både under krigs- och fredstid utgått af hvarje helt mantal, med åtta daler
silfvermynt, hvilka dock genom Kongl. Brefvet den 6 November
1776 blifvit fördubblade; på grund hvaraf Kongl. BJaj:t äfven, genom
nyssnämnde Nådiga Resolution af år 1795, afslagit stadens underdåniga
ansökning, alt hemmanen kunde varda ålagdt, att, ulan sammanblandning
med stadens Båtsmanshåll, lika med andra indelningshemman, anskaffa,
löna oell utreda sina vissa ordinarie och fördubblingsmän, dem staden till
ett antal af elfva föreslagit; och ytterligare befunnes,, vid jemförelse!! af
den: förteckning öfver staden till deltagande i Båtsmanshållet underlagde
Stats- samt Oécon.. Zllsk. Betänkande N'.o 2&
hemman, sora, grundad på nu varande förhållande, från orten inkommit,
med den i t6S4 års ILnekteroteringsverk intagne uppsats på samma hemman,
hvaraf LandsConloret i berörde Län insändt styrkt afskrift, att flere
vid indelningstiden staden underlydande hemman nu för tiden icke
deltaga i dess-Båtsmanshåll, utan blifvit utbytte emot andra hemman,
som, i stället för Knektehåll, utgöra ofvanberörde penningebidrag till stadens
Båtsmanshåll; men när och af hvad anledning dessa föränd ringan egt
rum,, hade ej kunnat utredas.. Med; undantag, af j mantal Bjärbo, sorn
ännu; vore i stadens ego, samt af de lill Ecclesiaslike Boslällslägenheter
anslagne hemman Rya: Andersgården i, förmedladt till 3/8, Lenna• Ve-r
si ragård ,/a. och Mölarp mantal, innehades alla desse heraman för
närvarande under full egande rätt, dels af någre enskilde invånare i staden,
dels ock, tili största antalet, af ortens allmoge, hvars possession oell
åtkomst grundade sig- på med fasta- ■ befästade fäng, efter det hemmanen
minst för i3© år tillbaka upphört att staden tillyda; äfvensom hemmanen,
sedan genom Kongl. Brefvet af år i6S3, blifvit förklarad t, att de samma,
ehuru staden tili; understöd i Båtsmanshåll©!; underlagde, likväl skulle
under Häradet höra,, oafbrutet lydt: under, landsrätt,, i-Kronans jordö--  böcker blifvit upptagne under deras gamla eller i senare tider förändrade
natur af Krono,, skatte eller frälse, samt utgjort alla allmänna besvär å
landet, såsom andre hemman, utom Knektehållet, men deremot alldeles
icke deltagit inom staden i något stadsjordén åliggande onus, utom ofvanberörde
obetydliga penningebidrag: till Båtsmanshållet, hvarom icke heller
vid hemmanens afliändande något förbehåll å stadens sida bevisligen
blifvit gjordt; och hafva de förvaltande Verken yttrat deras tanka vara,
att de tjugunio och trefjerdedels mantal,, sorn, från Knektehållet hittills
befriade, ännu med 2 Rdr 3a sk.-understöjda Borås i dess Båtsmanshåll,
ingalunda kunde, endast genom.utgörande af denna ringa afgift till staden,tilläggas
egenskap och namn af stadsjord, samt alt desse hemman med tillydande
egoområden följakleligen icke kunde eller bordé tagas i beräkning
vid fördelningen af Båtsmanshållet på städernes jord, utan Borås
stad således från utgörande af Båtsmansrotering för nämnde hemman befrias,
samt stadens roteringsskyldighet således inskränkas till den behållna
stadsjordén, uppskattad tili sex och ett åttondedels mantal; men som
den roteringsskyldighet hemmanen, i följd af:'deras oprivilegierade natur,
borde vidkännas, icke kunde anses vara, genom förrberörde penningebidrag,
fullgjord, hemställde dé förvaltande Verken,, att,, på sätt sorn redan;
Stais- sanit Octon.- TJisJi Betänkande W:t> aS.
siclt nied 2 3f.\ mantal af de Lemman, som före. indelningstiden vöre
lil! understöd i stadens Båtsmanshåll anslagne, de ännu återstående 29
3/4 mantal, måtte i vanlig ordning varda till ständigt Knektehåll vid Regementet
i orten indelte, hvaraf åter skulle Blifva en följd, alt afgiften till
Borås stad korn me att upphöra;
att staden Östersunds enligt fundations-bref den ' s3 October 1780»
vore anlagd å hemmanet iV;o 6, uti Odensala bj och afradslandet Östersund,
hvilka tili stadsmark anslagne lägenheter, elter indelningsverket,
draga ordinarie Soldat-rotering i roten N:o 78 vid Lif-Compagniet af
Jemtlands Fältjägare-Regemente, och salunda icke kunde med Båtsmanshåll
betungas;
alt, sedan Kongl. Maj:!, genom Nådigt Bref den 12 April 16S9, för
ali framtid befriat staden Marstrand från Båtsmanshåll, samt dem, som
sig der på ön nedsatte, från ulskrifningar och värfning, med vilkor, att
stadens och örns invånare, så många, som lill sjös skicklige voro, skulle i
krigstid vara förbundne, färdige och tillreds, att låta sig till sjös på den
kusten brukas i Kongl,--Majrts tjenst, för den månadssold, som annat sjöfolk
bestås, och i fredstid idka flitigt fiskeri i sjön; förseende sig till den
ändan med nödiga tyg- och hafskofVar, på det de dymedelst må kunna
göra sig så mycket mera till, seglation skicklige, och Kongl. Maj:t utaf dem
hafva en god tjenst och nytta när det påfordrades: så hade Kongl. Maj:!,
genom Nådigt Bref af den 12 November 1792, förklarat, alt det berörde
stad underlagde hemmanet Röön, r mantal, hvilket, så väl sorn sjelfva
staden, genom nyss åberopade 1689 års Kongl..Bref, blifvit från Båtsmanshåll,
utskrifningar och värfningar befriadt, skulle sådan befrielse tillgodonjuta,
vid hvilket förhållande och enär staden och ön sålunda hade
en häremot svarande förbindelse sig ålagd, att i krigstid hulla allt dess
tjenstbar» sjöfolk tillhanda för försvarsverket, Förvaltningen och Collegierne
ansett sig icke befogade att rubbning häruti föreslå;
att, vid staden Waxholm y den jord, hvarpå Waxholm är byggd, vore
Kongl. Maj:t och Kronan tillhörig, samt utarrenderades af Krigs-Collegium
på vissa korta tider; varande invånarne derstädes, enligt Kongl.
Resolutionen den 4 Augusti 1778, Ibefriade från alla onera och utskylder,
utom mantalspenningar, hvaremot de, jemlikt äldre Resolutioner, voro
förbundne att emottaga inqvartering i de fall, då sådant för Waxholms
fästnings behof funnes nödigt, samt äfven’,'om försvarsverket dgt fordrade,
att nedrifva sina hus och från Waxholm afflytta;
Stan- sami Oecon.-TJtsk. Betänkande- N:o aS.
att"elon, staden Borgholm på Öland underlydande jord, vöre af sann
ga värde, att den vid nyligen förrättad skattläggning, som på Kammar-Coltegii
pröfning lärer bero, icke kunnat i hemmantal sättas, hvarföre
ock någon rotering hittills icke varit Borgholms stad åsatt, eller kunde
åsältas.
Beträffande-, de i åtskillige af Rikets Län befintlige köpingar, hade ds
förvaltande Verken inhemlat följande upplysningar, nemligen^
för Calmare Län r
alt Gamleby och '[.Bjurviks köpingar sirö uti Vesterviks stadsroteriug
inbegripne, sä val för jord och tomter, sorn för borgerlig rörelse; -
alt Almviks, Valdemar sviks, Figeholms, Påskalaviks, Pataholms,
Döderhult sviks och Bergqvara köpingar, såsom anlagcle på enskiide,
redan roterade hemmans egor, icke kunna komma i fråga, att för deras
dnnehafvande jord vidare Båtsmanshåll vidkännas; men deremot för hus
och tomter samt .borgerlig rörelse äro underkastade deltagande i- detta
besvär, gemensamt med den stad, hvarunder de lyda; i hvilket sistnämnde
förhållande Mörbylånga, af stad oberoende köping på Öland, hvilken ej
hade annan jord sig. tillagd, än som till hus, tomter och gator blifvit indelad,
jemväl endast borde roteras;
att Mönsterås köping innehafver, dels redan roterade, dels ännu oroterade
egor, hvilka senare vid 1811 års roterings-förrättning blifvit
uppskattade till 2 i/xG mantal;.
för Södermanlands Länd
att Malmköping, en af stad oberoende köping, anlagd å Malma Rusthålls
egor, ej innehafver någon rotering underkastad jord ;;
för Wermlands Län:
att Arvika, en likaledes af stad oberoende köping, icke eger annan
jord, än som belöper på i/4, efter helt räknadt, i Kronoskattehemmanet
Solberga, Arvika socken, hvilken jord af staden blifvit inköpt för köpingens
planerande och bebyggande, samt att köpingens invånare för sitt
hemmantal deltaga med öfriga delen af hemmanet Solberga, så val i ordinarie
rotering,, sorn i öfrigt hemmanet åliggande skatter och onera;
■ Stuts- samt Öecon,-.XJlth Betänkande N:o 28.
att don af Kongl. Majit medgifna köpingen vid Tyksmark ick« kom
imit.
till verkställighet;
för Jönköpings Lein:
»i<t någon borgerlig rörelse icke utöfvas i de Jönköpings stad medgifne
köpingar, Ullasjö, T alli agen, Maden och Wernamo; att då af
de 3:ne -förstnämnde, staden hvarken haft eller kan få något gagn eller
någon fördel, Magistraten i Jönköping saknat alic kännedom om beskaffenheten
och egenskapen af den jord, hvarå deras anläggning är beviljad;
att jor d ry m den vid Wernamo, sorn endast till marknadsplats af stadens
Borgerskap begagnas, utgör omkring ett tunnland, hvilken jord icke blifvit
skattlagd, och för öfrigt bebos af till större delen medellösa personer,
sorn, skattskrifne å landet, derstädes erlägga bevillning;
för Linköpings Län:
att någon jord, som kunnat lill Båtsmanshåll uppföras, icke är anslagen
till den under Norrköping lydande köpingen Hellestad, eller till
oberoende köpingen Motala; att vid -den förre finnes blott en köpman,
hvilken i senare åren ^blifvit i Norrköping för borgerlig rörelse taxerad,
och jemväl deltagit i stadens Båtsmanshåll, och att bevillningen i Motala
för de fern sista åren utgjort, för tomter 22 Rdr 40 sk. . >o rst., .och for
borgerlig rörelse 171 Rdr 2S sk. Banco;
för Kronobergs Län:
att den dervarande oberoende köpingen .Ljungby, är anlagd å de till
Ljungby sockens Fattigcassa donerade Krono-Rusthå(is-hemmanen Ljungby
Fö re gårds 3f\, och Klockaregårds-y/2 mantal i nämnde socken, hvilka
hemman, emot vanliga arrendets utgörande till "fattigcassan, blifvit tili
köpingens grundläggande upplåtne; varandes hemmanen rusthållsstom till
N:o 5g vid Sunnerbo Compagnie af Smålands Grehadier-Bataillon, samt
endast tre personer med burskaps-rätt för närvarande i köpingen bosatte;
för Norrbottens Län:
att Haaparanda köping, sorn är af stad oberoende, i icke eger någon
annan
Stills- samt Oeconoziie-Uiskollcns T]ll klaude N-.o 28,
annan sig underlydande jord, än Kronoskatte-henvmanet N:o a, >J3 mantal
i Haparanda by, å Imus egor köpingen är anlagd, samt alt nämnde
hemman är inroteradt uli soldatroten IST:o 77 Häll vid lista Majorens
Compagnie af Vesterbottens Regemente, till 1 3yö2 taxering; och då köpingarne
i sistnämnde sex Län icke innehade någon oroterad jord, kunde,
.-efter de förvaltande Verkens tanka, deltagande i Båtsmanshållet för dea
jord, som till köpin gar ne derstädes lyder, ej komma i fråga?
för Blekinge Länt
att Christianopels och Ronneby köpingar, bägge lydande tinder
Carlskrona' stad, hittills icke deltagit 1 sistnämnde stads Båtsmanshåll, troligen
derföre, att Borgerskapet derstädes hittills ensamt vidkänts roteringsbesväret,
sorn dock sällan kommit i fråga, emedan staden under fredlig
lid, och i krigstid så länge icke hela Flottan varit utcommenderad, från
Båtsmanshållet njutit befrielse, samt att för Öfrigt någon stadsjord icke
till desse köpingar lyder, emedan den jord, sorn förr tillhört städerne under
samma namn, blifvit dem, på samma gång som stadsprivilegierne,
fråntagne, och återgått till natur af vanliga Kronöskatte-hemman, för hvilka
rotering å landet utgöres; så att för denna jord vidare deltagande i
städernes Båtsmanshåll ej borde komina i fråga; .hvaremot, i händelse
Kongl. Majit gillade hvad Rikets Ständer i underdånighet tillstyrkt, om
upphörande af den befrielse Carlskrona och flere städer hitliis åtnjutit,
ifrågavarande köpingar för hus och borgerlig rörelse borde gemensamt
med Carlskrona stad i dess Båtsmanshåll deltaga;
för Malmöhus Länt
"att den, ömsom för stad och köping, men orätt benämnde byn"
Trelleborg drager ordinarie rotering med fem båtsmansnumer, för
hvilka, enligt upprättadt contract, nu erlägges vacance-afgift, hvarföre den
tiil Trelleborg hörande jord ej heller kunde tagas i beräkning vid regleringen
om städernes Båtsmanshåll; och
*
för Christianstads Lant
utt köpingen Båtstad innehade jord till en vidd af j,25i7 tunnland,
Bilt, tili fl. Si. Proh i8i4« 4 Sami. a A/d. 3,
6:te Häftet.
jfg Stais• satnt Oeconomie-Vtskottens Betänkande N:o 28.,
uppskattade till 3a8 tunnland, hvilka, i afseende å salpeterskatten, genom
Kammar-Collegii Utslag den 29 Qctoher i83o, blifvit skattlagde till 4 if*
mantal; samt att köpingen, för denna jord hittills icke deltagit i annan
stads Båtsmanshåll, men. deremot erlagt vacance-afgift för tvånne egne
Båtsmän; och Öfver,kemnade de förvaltande Verken till Kongl. Maj:ts Nådigste
pröfning, huruvida ifrågavarande, köpingen Båtstad underlagda jord,
samt den till 2 1 J'i6 mantal skattlagde,, köpingen Mönsterås tillhöriga jard,
hvilken hittils icke til! någon, stads Båtsmanshåll' bidragit, oell, efter de
förvaltande; Verkens tanka, ej heller hädanefter borde' dertill bidraga, må
tagas i beräkning till deltagande i städernes Båtsmans-rotering,, hvilket på
Statens bekostnad skulle tillskynda städerne i allmänhet, sedan Båtsmansslyrkan
för det hela Blifvit bestämd och nu. icke finge .öfverskrida», en
fördel, hvarpå de skäligen icke- kunde göra anspråk.. För öfrigt funno de
förvaltande Verken,, att af hvad här ofvan blifvit an ty dt följde, att köpingar,
. hvilka lyda under städerne,. borde för borgerlig; rörelse deltaga i i
den stads Båtsmanshåll, hvarunder hvarje köping lyder; hvaremot de af
stad oberoende köpingar, äfvensom Borgholms stad,, syntes böra för sådan
rörelse; serskildt i Båtsmanshållet deltaga,, så framt icke Kongl. Majit,, med
afseende å denna rörelses obetydlighet, i Nåder skulle finna skäl. att deniifrån
nämnde- onus tills vidare befria.
Efter öfvervägande häraf, få. Utskotten,, beträffande städerne, vördsamt'yttra,
att Utskotten, i anledning af de upplysningar, sorn de förvaltande
Verken meddelat, rörande Stockholm,. Fahlun, Sala, Östersund,.Marstrand
och Waxholm, samt på de skäl, som. nämnde Embets-Verk anfört’,,
anse sig böra
tillstyrka; Rikets Ständer,, att,, för deras del„ besluta:: att för ali
inom Stockholms, och, öfrige städers staquet. varande jord,, som
icke är till tomter indelad, skall bevillningssumman. sammanläggas
med den för städernes lius och. tomter, och samma jord såmedelst
deltaga i: ro teringen, och att till stadsjord, underkastad
serskild ordinarie rotering, endast må hänföras; den, utom städernes
nuvarande barriere; belägna,, dera tillhöriga; fundation»-,, donations-
eller sjelfegande jord,, sorn är ständig rotering underkastad,
på hvilket sätt dem till Rörstrand hörande; jord, likasom Stadsskogenoch
Långholmen skola i ordinarie Båtsmanshållet med
städerne deltaga; att städerne Fahlun och Österlund endast
för. hus och; tomter, samt: borgerlig rörelse,, men ej för innehaf
-
Stats- samt Oeconomit-U Iskottens Betänkande N:o 28.
vande jord, komma alt bidraga lill slädernes Båtsmanshåll; samt
att åter Sala, Marstrand och Waxholm skola från rotering
belt och hållet vara frie; dock komma sistnämnde 3:ne släder
samt Fahlun att åtnjuta berörde förmoner, endast så länge ide
dertill föranledande orsaker fortfara.
Deremot, hvad städerne Bords och Borgholm angår, kunna Utskotten
icke dela de förvaltande Verkens tanka. Det är nemligen, i afseende
å den Förra, eller Borås, upplyst, att de staden frånskiljde 29 3/4 hemman,
hvarom fråga är, på det sätt understödja staden i Båtsmanshållef,
att till staden erlägges 2 Rdr.32 sk. årligen af hvarje helt hemman; och
då desse hemman således i utgörandet af stadens Båtsmanshåll i sjelfva
verket deltaga, utan att dock, på sätt af de förvaltande Verken äfven
blifvit antaget, kunna anses, genom nämnde ringa afgift, hafva fullgjort
den roteringsskyldighet, de, i följd af sin oprivilegierade natur, iböra vidkännas;
då vid berörde förhållande, den omständighet, att 'hemmanen numera
kommit utur stadens ego och utgöra allmänna besvär å landet, efter
Utskottens öfvertygelse, så mycket mindre kan anses hafva förändrat
deras egenskap af stadsjord, så vidt Båtsmanshållet angår, sorn de, genom
i583 års Kongl. Bref, förklarats böra uuder stadens Båtsmanshåll förblifva,
på grund hvaraf något deltagande i knektehållet ej heller blifvit dera.
ålagdt; då, i följd af det redan fattade beslut om en ny allmän fördelning
emellan städerne af Båtsmanshållet ulan hinder af den befrielse
derifrån, elier det inskränktare deltagande i detta onus, sorn genom Kongl.
Resolutioner visse släder -medgifvits, något afseende icke lärer böra fästas
å stadgandet i 1664 års Kongl. Bref, att Borås, med förskonande från
utskrifning och rotering för hemmanen, borde utgöra en Båtsman för
hvarje fern gårdar; och då, genom antagande af förslaget, att indela dessa
hemman till ständigt knektehåll vid Regementet i orten, endast en o■
påräknad och af behofvet icke påkallad tillökning i knektehållet, på städernes
bekostnad, skulle uppkomma; äro Utskotten af den tanka, att ifrå—
gaställde hemman böra till Båtsmanshållet roteras; äfvensom Utskotten,-  hvad Borgholm angår, ej funnit något skäl, hvarföre denna stad, för dess
egande jord, ehuru ringa den än må vara, skulle från rotering befrias.
På grund häraf hemställa Utskotten, det Rikets Högloflig© Ständer
måtte besluta, att ofvanberörde -öoråjytad frånskiljde a g 3/4
hemman, lika med stadens ännu behållna 6 i/8 mantal stadsjord,
skola vid fördelningen af Båtsmanshållet på städernes jord
Stats- samt Occonomic-Ulskotteus Utlåtande -T;o 28,
tagas i beräkning, deraf dock upphörandet utaf hemmanens afgift
till staden kommer att blifva en följd; samt att Borgholm
äfven för dess innehafvande jord bör i Båtsraanshållet deltaga.
I ordningen följer härefter att meddela yttrande angående köpingarne,
hvarvid Utskotten, i följd af de upplysningar de förvaltande Verken
meddelat, anse sig böra
tillstyrka, att köpingar ne måtte vid den förestående regleringen
af Båtsmanshållet tills vidare upptagas och beräknas på följande
sätt, nemligen:
1:0 för så väl innehafvande jord., som för hus och tomter samt
för borgerlig rörelse:. Gamleby, Bjurvik, Båtstad och Mönsterås,
dock, hvad den sistnämndes jord beträffar, endast för den
del deraf, eller a 1 f 16 mantal, som äro oraterade^ 2:0 allenast
för hus och tomter och för borgerlig rörelse: Almvik,
Valdemarsvik, Figeholms, Päakalaviks, Pataholms, Döderhultsviks,
Bergquara, Mörbylånga, Malmköping, Arvika,
Hellestad, Motalet, Ljungby, Haaparanda, Trelleborg, Christianopel
och Ronneby köpingar, olan att för de tvänne sistnämnde
något undantag lärer böra ega rum,, ehvad Kongl.. Majit
i Nåder gillar lii kels Ständers beslut om upphörande af den befrielse
Carlskrona, under hvilken desse köpingar lyda, hittills åtnjutit,
eller icke; och 3:o endast för hus och tomter: Ullasjö,
Tallingen och Madena hvaremot Vernamo och Tyksmark,
såsom icke varande köpingar, icke lära vid fördelningen af Båtsmanshållet
kunna komma i fråga; bärande i öfrigt den grund
antagas, att köpingar, hvilka lyda under städerne, skola för sin
egande, å landet icke roterade jord, för hus och tomter och för
borgerlig rörelse deltaga i den stads Båtsmanshåll, hvarunder
hvarje köping hörer, meia de af stad oberoende köpingar derföre
serskildt roteras, till hvilken sistnämnde dass Christianopel och
Ronneby böra hänföras, i händelse Carlskrona stads hittills åtnjutna
befrielse skulle komma att fortfara,.
Vidare hafva de förvaltande Verken, vid det förhållande, att, enligt
lått Drätsel-Gommissionen i Stockholm infordrad calcul för år 1820 tili
Stais- samt Oeconomie-Uiskottens Betänkande N:o nS.
«ch med 1824, kostnaden, för den effeetiva Båtsman-sstyrka Stockholm mhderhåliit,
uppgått till 45 Rdr för hvarje Båtsman, samt öfverstigit vacanceafgiften
för en Båtsman i öfrige städer, ansett att, vid en efter rättvisa
grunder anställd jemförelse emellan Båtsmanshållet i Stockholm och öfriga
städer, äfven borde tagas i beräkning till huru stort belopp kostnaden
för underhållet af en Båtsman i Stockholm öfverskjutit den i öfriga städer
för hvarje karl er lagda vacance-afgift; eller, som i detta fall en af
be hofve t icke påkallad, men till betydlig vidlyftighet ledande jemkning
äfven skulle ega runi emellan sistnämnde städer, hvilkas vacance-afgift utgått
efter markegång, och således varit olika i serskilda orter; samt dea
anmärkte skillnaden emellan underhållet af en Båtsman i Stockholm och
öfrige städers vacance-afgift, hvilken senare, efter hvad Rikets Ständera
underdåniga skrifvelse innehåller, understundom uppgått till /\o Rdr och
derutöfver, i Utskottens tanka, är allt för obetydlig, för ätt förtjena något!
afseende, vid betraktande af den lindring uti ifrågavarande onus, sorn Stockholm,
jemfördt med andra städer och i förhållande tili dess förmåga att
draga Båtsmans-rotering, måste anses hafva hittills åtnjutit; alltså
hemställa Utskotten, att ifrågaställde skillnad icke måtta vid dfe»
blifvande regleringen tagas i beräkning..
Sedan uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse blifvit föreslaget*
dels att den del af städernes jord, sora före 1827 års utgång blifvit till
Kyrkor, fromma Stiftelser eller Ecclesiastike och Civile Tjenstemäns
aflöning, disponerad, borde till extra Båtsmanshåll roteras, dels ock,,
att till den jord, sorn skulle till ordinarie Båtsmanshåll indelas, jemväl
borde räknas dea Säterijord, som tilläfventyrs kunde vara någon stad tillslagen,
, och hvilken genom en sådan öfverlåtelse syntes hafva antagit egenskapen
af annan stadsjord; så hafva de förvaltande Verken, uti deras underdåniga
Utlåtande, anmärkt, att de till kyrkor upplåtne lägenheter, sorn
af Capellaner och Klockare bebos, äro genom en allmänt gällande Bag,
Kongl. Brefvet den 3o Maji 1826, från så väl ordinarie sorn extra rotering
befriade, hvarföre sådane, inom städernes områden belägne jordlägenheter,
efter de förvaltande Verkens tanka, ej heller borde rotering åläggas,
hvilket, enligt-Instructionen för Roterings-Commissionen af den 20
Dece.mbeB 1825, §. 3, jemväl gällde i afseende på den milda Stiftelser arn
-
22
Stats- samt Oeconömlc-ZJlskottens Betänkande N:o 28.
slagne jord, som, efter skattläggningsgrunderne, icke uppginge till i/tö
mantal} samt att, i händelse Säterijord blifvit af Staten lillbytt eller inlöst,
samt derefter till någon stads understöd i dess allmänna behof donerad,
bade den väl, på sätt Rikets Ständer antagit, vunnit egenskapen af
annan vanlig stadsjord, och vöre i detta fall ordinarie rotering 'underkastad;
men, om åter Säteri-jord, vid eller efter städernes grundläggning, är
vorden af elem sjelfve förvärfvad, ansågo de förvaltande Verken densamma
icke kunna af städerne innehafvas med :mindre rätt, än Frälsemannen
vid afståendet egde, samt följaktligen, såsom af privilegierad, natur, lika
med den, sorn till Kyrkor, fromma Stiftelser samt Civile och Ecclesiastike
Tjenstemäns aflöning.anslagen blifvit, icke vara ordinarie utan blott extra
rotering underkastad.
1 anledning häraf och på de skäl, som de förvaltande Verken anfört,
få Utskotten hemställa:
om ;icke Rikets Ständer, för deras del, ville besluta, alt ifrån
den i underdånighet föreslagna extra roteringen-af den del af
städernes jord, som är Kyrkor, fromma Stiftelser samt Ecclesiastike
och Civile Embetsman anslagen, böra undantagas de lägenheter,
sorn af Capellauer och Klockare bebos, äfvensom den milda
Stiftelser anslagne jord, hvilken icke uppgår till 1/16 mantal,
samt att sådan inom städernes områden varande Säteri-jord,
som vid eller efter städernes grundläggning blifvit af dem sjelfve
förvärfvad, ej må annorledes än till extra Båtsmanshåll indelas;
i sammanhang hvarmed jemväl torde gillas och understödjas
de förvaltande Verkens tillika gjorde och med Rikets Ständers
å dörra Riksdagen fattade beslut; öfverensstämmande underdåniga
hemställan, att den år 1S11 tillkomne extra rotering af
städernes jord, hvilken på de fleste ställen omfattat sådan stadsjord,
sorn, till sin natur.oprivilegierad, varit och är af egenskap
att böra draga ordinarie rotering, och sålunda icke bort med
extra rotering beläggas,;skall till ali kreft och verkan upphöra,
så att deraf något hinder för verkställigheten af ifrågavarande
reglering icke må uppstå.
Hvad slutligen angar de i ämnet väckte serskilde motioner, så anse
Utskotten dem.redan vara besvarade genom de beslut, Utskotten i ofvanberörde
måtto tillstyrkt; i följd hvaraf
Slats- samt Oeconomie■ Viskottens- Belänkande N:o 28,
23
något vidare Utlåtande, i anledning af samma motioner, icke lärer
erfordras..
Hvilket tili Rikets Ilögloflige Ständers egen pröfning vördsamt öfver
feni nas..
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas..
Stockholm den. 1 Octobex-: 1834*
R e servationerf
A.f Herr Limnelius:: ”Stockholms Borgerskap,, sorn ej ingått uti det'
år. 179a tillbudne Contract om vacanceafgiftens utgörande, underhåller
på sin- bekostnad 100 Båtsmän. Genom Riksdagsbeslutet den j Junii
i63j åLogo sig Rikets Sjöstäder att,. i stället för den så kallade skeppsvinsten,
hålla Amiralitetet tillhanda ett visst antal dugligt sjöfolk, och hvilket
antal för Stockholms- stad. då blefbestämdt lill igo man, ifrån hvilken
tid Stockholms stads åliggande alt hålla Båtsmän kan räknas hafva
tagit, sin början; fern år derefter, enligt Resolution af den ro Mars i656,
blef detta antal för minskad t till 1:00, hvarvid det intill närvarande lid
förblifvit, utom ett enda mellanskof, då Stockholms Borgerskap med frivilliga
uppoffringar,, under kriget mot Dannmark åren 1674 till If>79* i
stället för 100 Båtsmän, Jemnade 3oo, .hvaröfver. Högstsalig Konung Garl
XI genom Öppet bref af den 28 Februarii 1678 förklarade- sitt Nådiga
välbehag, der det bland annat heter; ”Alltså upplage VI icke allenast med
serdeles Nåde sådan deras-redebogenhet att gripa Oss tinder armarna med
en så erkläckelig understöd,, efter sorn VI ock vid tillfälle - Vår Nådiga ihugkommelse
af sådan verkligen emot dem visandes varder, Utan VI och
försäkre härj jemte pär det kraftigaste; förmedelst detta Vårt öppna
Bref, merbemälde stad Slockholm, att denna bevillning' på intet sätt skall
Stadens välfåiigna privilegier pr aejudiceras, elier vid cn eller annan
händelse till exempel dragas, skolandes Borgerskapets efter delta år, intet
élörre ordinarie Båtsmanstaf vara förbundet att anskaffa än ioo Man;
ehvad repar tilion,: som> dé-öfrige-städerne-emellan, redan är. gjord,, eller
härefter göras kan m. m.”'
Det är således uttryckligen, stadgadt i Stockholms: stads, privilegier,.
Stuts- samt OeeoHomit-UiskoUen* Betänkande N:o a8.
•att icke mera än 100 Båtsmän kan staden åläggas; men om antalet af
Båtsmän skulle synas vara ringa för Stockholms stad i proportion mot
andra sjöstäder, så bör' härvid komma i betraktande, att Stockholms stad
underhåller 2ine andra railitaircorpsér, nemligen Stadens Militair-Compagnie,
100 man med nödigt öfver- och Underbefäl, en Brandvaktscorps,
bestående af en Capitaine, en Lieutenant, 2 Adjutanter, 5 Underofficerare,
18 Rotmästare och 200 man, hvilka corpser kosta i årligt underhåll,
den förra i 5,c)0o Rdr, den senare 28,200 och Båtsmännen 3,5oo; dessutom
betalas inqvartering med 76,603 Rdr 17 sk. ■— Summa Banco Rdr.
ii8,2o3 — 17 sk. Äfven underhållås 3:rie stora Caserner, hvaraf sine
för gående och kommande trupper. Då allt detta tages i öfvervägande,
lära Rikets Högloflige Ständer benäget finna, att Stockholms stad är .i högsta
måtto i sådant afseende beskattad, hvarföre jag vördsamt reserverar
mig emot ali tillökning af Båtsmän för Stockholms stad.”
Af Herr heffler, E, M, ”Såsom Ledamot af den sammansatta de
Högloflige Utskottens afdelning, har jag deltagit uti beredningen utaf nu ifrågavarnnde
Betänkande. Jag har dock icke kunuat instämma uti Pluralitetens
beslut, att de Högloflige Utskotten borde tillstyrka Rikets Höglofiige
Ständer att, äfven för deras del, antaga Bévillningen såsom grund
för Båtsmansroteringen å städernes jord, på sätt Sjöförvaltningen samt
Kammar- och Commerce-Collegiei ne det föreslagit uti deras till Kongl.
Majit i underdånighet inlemnade Utlåtande, och Kongl. Majit i Sin' Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer af den 21 sistlidne Jnnii äfven gillat.
Frågan om en bättre reglering af städernes Båtsmanshåll har alltsedan
1770 talet utgjort ett vigtigt föremål för Konungs och Ständers uppmärksamhet
och öfverläggningar. Flera gånger sedan dess hafva de förvaltande
Verken blifvit ålagde alt uppgöra förslag till en jemnare fördelning
städerne emelian af denna dem åliggande tunga, Dervid har alltid
blifvit förutsatt, att den utaf dem innehafvande jorden skulle, i likhet med
Rikets öfriga jord,'roteras. Ja, uti Kongl, Brefvet af den' 11 Julii 1780
förklaras det bestämdt, alt Båtsmanshållet för städerne är grundadt på
jorden. Då frågan underj sistlidne Riksdag mera alfyarligt förekom till
granskning hos Rikets Ständer, hade ock, så val för städernes jord, som
lius och tomter och borgerliga rörelsen bestämda föreskrifter blifvit uppgjorda,
om icke de handlingar, hvilka de förvaltande Verken då i ärendet
uflemnat, befunnits mindre fullständiga och upplysande, än som dertill
-
Siats- saint Occon.. Ut sk. Betänkande N‘.o ar
-
till erfordrades. Rikets Högloflige Ständer blefvo derföre nödsakade att
ånyo hos Kongl. Majrt anhålla derom, alt dessa Verk mätte åläggas att
till nästinstundande Riksdag införskaffa de upplysningar, som saknades;
men Rikets Ständer^gåfvo uti deras underdåniga skrifvelse derom ingen
anledning till frångående af den grund, sorn, enligt hvad redan nämndt
är, af Konung och Ständer syntes vara förutsatt och antagen, att nemligen
städernes jord borde på lika sätt, fast med vissa förändringar och
modillcationer, roteras som den inom hvarje province varande öfriga jorden.
De förvaltande Verken hafva deremot ansett verkställigheten afförutnämrcde
Rikets Ständers underdåniga begäran, om en ny undersökning, medföra
så stora svårigheter och en så lång tidsutdrägt, att de till undvikande
häraf frångått detta .förslag till städernes jords rotering, och i det stället,
enligt hvad redan nämndt är, föreslagit antagandet af Bevillningen såsom
grund härföre. Jag vill icke bestrida att de af Ständerne begärda upplysningarne,
sorn må hända vore längre utsträckte, än behofvet det påkallade,
äfven fordra en längre tid, än den emellan ?.:ne Riksdagar, om de
ock vore lagtima. Men då redan så mycket var utaf dessa Verk vid ärendet
vidgjordt, och då onekligen en stor lättnad häruti blifvit beredd genom
den extra rotering, sorn flera städers jord åren 1811 och 1813 undergått,
vill det synas mig, som dessa svårigheter icke bort blifva så
stora och oöfvervinneliga, att den redan från längre tider tillbaka såsom
riglig ansedda grunden för roteringen af städernes jord, derföre bort helt
förfalla, och i det stället antagas en ny, visserligen vid tillämpningen första
gången mindre besvär medförande, men också afvikande ifrån det i
landet i allmänhet rådande förhållandet med roteringen, och troligen
medförande behofvet af nödiga förändringar och rättelser, då deremot, om
jorden en gång blifvit efter vanlig grund roterad, denna rotering kunnat
för längre tid bestå, och först då, när annan grund i allmänhet för Svenska
jordens rotering blifvit antagen, äfven bli underkastad samma förändring.
Frågan är här icke örn någon skiftning eller fördelning utaf Båts®
rnanstungan en stads egande hemman emellan. Det är frågan om att utröna
1 vuru många tunnland åker, äng, skog och utmark m. m„ som hvarje
stad eger; huru mycket deraf som var utaf natur att alldeles blifva
fi ån rotering befriadt; huru mycket som borde bära extra, och huru
.mycket ordinarie rotering? Sedan detta blifvit utröndt, borde det, efter
Dih. till R. St. Prot. \834 4 Simi. 2 Afd. 4
G:ie Häftet,
Stats- samt Oecon.-Ulsk, 'Betänkande lf:o
silin tanka, icke falla så svårt att rotera, den. sistnämnde jorden för hvarje
stad,, efter de grunder, sorn för den provincen, der staden är belägen,
äro gällande, och med iakttagande af de förändringar, söm llikets S änder
uti deras underdåniga skrifvelse föreslagit. Om ock dessa undersökningar
och regleringar, enligt hvad redan med gifvet är, fordrat till och med en
längre tid än 5 år,, hade det mindre Lelydt, serdeles om den interimsregleriug
af städernes Båtsmanshåll,, lill lättnad för de mindre mest betungade
bland dem,, sera Rikets Ständer utom någon uppoffring å Statens
sida, vid sistlidne Riksdag föreslagit, blifvit utaf Kongl. Majit i Nåder gillad
och antagen. Men då delta icke skett, icke heller vidare lärer kunna
sättas i fråga, och bebofvet likväl högt påkallar, att något, för ändamålets
vinnande, skyndsamt företages, täger jag mig friheten föreslå: att afdelningens
förslag, att äfven städernes jord må efter Bevillningsgrund roteras,
måtte såsom ett interimsförslag antagas, och såsom sådant hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas; men att de Ilögloflige Utskotten derjemte
täcktes tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t lika underdånigt
derom anhålla, att de förvaltande Verken måtte åläggas, att, så skyndsamt
sorn möjligt, till verkställighet befordra Rikets Ständers begäran vid
sistlidne Riksdag, att den städernes jord, som är af natur att bära ordinarie
rotering, må på det mest ändamålsenliga och minst kostsamma sätt
valda uppmätt, graderad oeh ioterad efter de grunder, som inom hvarje
pj-ovince äro gällande, och med de jemkningar deruti, som Rikets Ständer
då föreslogo, på det att denna rotering, så skyndsamt sorn möjligt, må
komma till eLt jemlikt förhållande med öfriga voteringen i Riket. De
större städerne, hvaribland Slockholm och Götheborg i synnerhet, komma
i alla fall att för sina hus och tomter samt borgerliga rörelse bära en
högst betydande del af städernes ordinarie Båtsmansrotering; det synes
derföre vara med rättvisa och billighet förenligt, att städernes jord roteras
efter en mera allmän grund än efter hevillningen, som nödvändigt skall
drabba tyngre för de större städerne, der den ofta högt uppskattas, utan
att tillskynda sine innehafvare någon motsvarande reel fördel, hvaremot
jorden uti en stor del mindre städer lem nar deras Borgare rik ersättning
för näringarnes otillräcklighet att dem lörsörja; då deremot Börgarne uti
de nämnde större städer, känna tyngden af deras näringars förfall, utan
att ega ersättning uti jord, men det oaktadt, såsom varande inom högre
elass, få utgöra drygare skatter.. Slutligen får jäg förklara, att då jag inom
afdelningen icke sökt att göra Götheborgs stads privilegier mot en
Stuts- ■sami' Cccon. XIt sk. Betänkande TX:o 29,
27
högre rotering för staden gällande, har det skett, dels med den Öfvertygelse!),
ali en jemkning till de mindre och mest betungade städernes lättnad
uti oftanämnde tunga, icke kan ega rum, utan att fördelningen blifver
allmän för alla Rikets städer och dels med den förutsättning, att de
öfriga städer, som vid sisllidne Riksdag, i stöd af förmente egande privilegier
m. m., undandrogo sig alt deltaga uti denna jemkning, denna gång
icke fortsätta dessa sine påståenden. Men ©m bemälde städer äfven nu
dermed fortfara, får jag, såsom En af fullmägtige för Götheborgs stad vid
innevarande Riksdag, förbehålla bemälde stad öppen talan, och skall i sådan
händelse söka ådagalägga och fortsätta hvad jag vid senaste Riksdag
äfven visade, att nemligen denna stad, uti sine från dess första anläggning
erhållna privilegier, eger, efter min öfvertygelse, lika mycken rättighet att
bestrida ali tillökning af dess nuvarande Båtsmansrotering sorn någon annan
stad i Riket.”
Härmed har Herr Santesson, B. H. sig förenat.
Af Herr Ekerman} C, Jy ”Med instämmande uti Herr Lejfflers reservation,
får jag förklara, att i så måtto jag ogillar Utskottens afgifne Betänkande,
som jag anser, att den föreslagne jemkningen i städernes Båtsmanshåll,
om den nu ovilkorligen skolat för sig gå, bort vara provisorisk,
eller gällande .endas** intill nästa Riksdag.
Det hade, i min tanka, varit Stockholms stads obestridliga rättighet
att, innan staden åläggas ett nytt onus, stridande helt och hållet emot en
af Konung Carl XI för i5o år sedan gifven försäkran, deröfver blifvit
börd och få sig förklara, i hvilken händelse jag förmodar, att Stockholms
i 11 d e 1 n i ngss k y 1 dige invånare icke undandragit sig ätt, så vidt möjligt varit,
vidkännas en tillökning i dess Båtsmanshåll.
Som jag emedlertid redan förklarat mig icke vilja hindra den föreslagn
a regleringen, förbehåller jag mig endast, att Stockholm, lika med
öfrige släder, måtte få hålla dess Båtsmän vacant©.”
•Uti denna reservation har Herr JVinblad P. instämt.
N:o ag,
Änkom till Exp. Utsk. den 1 Oct.
Betänkande, i fråga om lindring uti den hemmansegarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighe*.
Kongl. Mauts. under den 2.5 sistliine Februarii i detta ämne till R
*8.
Stuts- sami Oecon.-Ulrk. Betänkande JS:o 29.
tets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse (UV: o 3g), har lill Sli ts- samt Allmänna
Besvärs och Oeconomie-Utskotlens behandling blifvit rem i Herad;
äfvensom de till målet hörande handlingar, beslående af Kongl. Majrts
Befallningshafvandes samt Kongl. Krigs- och Kammar-Gollegiernes i frågan
afgifne underdåniga Utlåtande med dertill hörande bilagor, kommit
Utskotten tillhanda, och hafva Ulskollen, efter tagea kännedom deraf, i
anseende till frågans grannlaga oeh,. i flera omständigheter, från andra roteringsmål
skiljaktiga beskaffenhet, ansett sig, till ledning för den sammas
bedömande i det skick, hvari den för närvarande sig befinner,- böra i ett
sammanhang framställa förhållandet med rolerin.gs- och rustningsbesväret
i Jemtland vid dess uppkomst, samt de förändringar och beslut i afseende
å nämnde onus,, hvilka sedermera intill närvarande tid egt rum.
Efter Jemtlands och Herjeådaltlens sista inkräktning och i 11 för lifva lide
med Sverige, och sedan Herjeädahleii blifvit roedgifvet att med penningar
lösa sig från skyldigheten, att halia manskap, upprättades och fastställdes
åren 1688 och 1689 ett conlracl, enligt hvilket Jemtland var
skyldigt uppsätta ett Infanteri-Regemente eller Dragoner, till ett antal af
1000 man, jemte 48 Corporaler, hvaremot Kronan åtog sig alt för hvarje
Dragon eller Soldat betala 20 daler
6,66(3 Rdr 3a sk. Banco; och år 16 g 5 förbundo sig åboerne å 71 3o/36
hemman att uppsätta 100 man Cävallerie, emot ett Statsbidrag för hvarje
nummer af4o daler sdfvermynt, som ännu åtnjutes på det sätt, att rusthållaren
först innehållér räntan af rustningsslammen och sedermera uppbär
i räntan contant af Augmenlsdiemmanel, och hvad derefter brister ersättes
honom af dertill anslagne och med förvandling utgående hemmansräntor
i VesterNorrlands Län; börande jemväl anmärkas, att, genom åtskillige
Kongl. Resolutioner och deribland starl fäste Isen å sjelfva roteringen, blifvit
försäkradt, att Jemtlands Regemente, ”vid fejd och hvarjehanda påkom*
”mande händelser, skulle blifva i landet qvarstående, till den gränsorwtens
defension emot Norrige, och icke bortcommenderas, såsom förr ha”de
skett;” hvarföre ej heller vid roteringen i Jemtland blifvit följd sådan
grund, som för den öfriga Armeen.
Genom Kongl». Brefvet den 2 October 1806, angående de i Sverige
då ännu oroterade hemman, har Kongl. Maj:t förklarat, att, i anseende till
den stränga rotering, som. Jemtland undergått, samt den af alla tiders erfarenhet
bestyrkta svårighet, om icke omöjlighet, att då Rikets tjenst fordrade,
vederbörligen recrutera afgången uti det der indelte Regemente,
Stats- samt Oecon. Utsk Betänkande N:o 29.
29
ansåg Kongl. Maj:t nyttigt kunna blifva, om en ny allmän rotering flerstädes
företages; hvarvid, dä lika grunder följdes, som för den öfriga
Svenska roteringen blifvit tagde, tillfälle torde gifvas att till Kronan
indraga de nu på roteringen anslagne räntor; och oin Militaireförsvaret
lill numerlalet derigenom skulle minskas, kunde Kongl. Majit deremot
förvänta, att det qvarblifvande Soldathållet derefter skulle med samma
lätthet sons i den öfriga delen af Sveiige sedermera kunna recrute»
ras och underhållas,.
Då emedlertid någon verkställighet häraf icke följt, inging». Rikets
S änder vid 181S års Riksdag till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att då roteringen 1 Jemtland befunnes i allmänhet mera betungande, äu i
öfrige orter, när med landskapets folkmängd jemfördes det manskap, som
efter kuekteconlractet oell indelningen borde derifrån utgöras, en undersökning
måtte ske ej, mindre till utrönande, huruvida de i landet befintlige
oroterade hemman och nybyggen kumle användas till understöd åt de
förut drygt roterade, an ock till föreslående af jemkning i landskapets roteringsskyldighel;
i anledning hvaraf Kongl. Majit dels under den 15- December
1820, i Nåder anbefallt Dess Befallningshafvande i Jemtland,, att
afgifva underdånigt förslag till ny ro te jern k n ing, hvarvid den allmänna
grund borde i&ktlagas, ”att Regementets styrka icke finge nedsättas under
”800 man, hvilka sedermera ånyo kom me att okas, i dem nion den ske"ende
afVitlriiigen dertill gåfve anledning;” dels ock, sedan en provisionel
rotejemnkning blifvit upprättad; på de grunder, bland annat, att Regementets
styrka nedsättés till 800 man, och att de derigenom uppkomne
vacaute rotar, jemte förut oroterade hemman, nnslogos till de qvarhlifne
stam rotarnes understöd, med ett bidrag af- g Rdr. för tunnlandet
(— 6 tunnland utgöra ett. mantal i Jemtland —) under den 21 November
1827, i Nåder fastställt samma jemkning att gälla ifrån och med
1828 intill dess, efter afvilti ingens afsluiande i orten, en fullständigare
och på meia bestämda grunder byggd rotering i provincen kunde för sig
gå; hvarjemte Kongl. Majit förklarat, ”att, såsom följd af den Jemtlands
”Rothållare medgifne lindring i roteringen, Regementet borde ikläda sig
”samma activa tjenstgöringsskyldighet, sorn den öftiga indelta Armeen,
”dock med befrielse från arbetscommenduringar utom provincen.”
Häremot erinrades vid sislförflutne Riksmöte af Riksdagsfullmägtige
från Jemtland, att, genom Regementets nedsättning,, den hehöfliga jemkningen
icke vunnits,, enär dels Regementet nu vöre skyldigt lill tjenstgöring
utom Jemtland, hvaraf följde, att hemmansegarne ej längre kunde sjelfva
So
Siats- samt O.-Con. Utsk. Betänkande ?? o 39,
fj na för röta me dier få lega manskap utan ökade kostnader, dels ock.
den oja roteringen icke skall blifvit uppgjord på lika grunder, som i det
öfriga Sverige, ulan på dubbelt svårare vilkor, än i de förut hårdast roterade
Länen; äfvensom klagan fördes deröfver, alt roteringsbesväret jemväl
vöre i betydlig nion mera betungande, än i andra orter; hvarföre Yrkades
Infanteri-Regementets nedsättning till 400 man, och Iläsl jägareEsqvadronens
indragande eller reducerande till den styrka, sorn af de rustande skäligen
kunde underhållas. Rikets Ständer funno, att om Jemtlands Regemente skulle,
efter Norriges förening med Sverige, kunna uppfylla sitt ändamål, bidrag
till Rikets Krigsmagt i det hela, så inåste det gamla vilkoret för dess rotering,
eller manskapets användande, endast inom landskapet, upphäfvas,
och Jemtlands Soldater följaktligen åläggas samma skyldigheter, sorn Kronans
indelta manskap i det öfriga Riket, vare sig i krig eller, i hänseende
lill arbetscom mender! ngar, under fredstid; men enär således contracfcet
med rotehållarne måste å Kronans sida brytas, funno Rikets Ständer någon
annan billig grund för det nya förhållandet deni emellan icke böra
fastställas, än den i Kongl. Brefvet den 2 October 1806 redan uppgifna,
eller jemlikhet med roteringen i det öfriga Riket, utan afseende derå, om
detta förhållande medförde färre indelte Soldater, än de 800 man, Kongl.
Maj:t på förhand bestämt, eller lieie än de 4ot> man Länets lfiksdagsfullmäglige
erbjudit; anseende Rikets Ständer derjemte förmanen af rote-.
jemkningen böra rotehållarne tillgodokomma, utan väntan på afviitringsverkets
fullbordande, hvilket ännu kunde vara nog aflägset. I öfverensstämmelse
härmed, anhöllo Rikets Ständer (se und. skrifv, N:o 3Soj) att
Kongl. Mnjrt täcktes, till efterrättelse vid den skeende nya roteringen i110m
Jemtland, i Nåder förordna: alt Jemtlands soldater ålades samma
skyldigheter sorn Kronans indelta manskap i det öfriga Riket; men alt deremot,
utan fastställelse af den provisoriska regleringen af rolehållel derstädes
för längre tid, än de 8 år för hvilka densamma blifvit af Länets
invånare antagen, ifrågavarande rotering derefter måtte jernnäs lill likhet
med roteringen i det öfriga Sverige, sedan bern manens godhet, grund lantan
och öfrige utskylder blifvit emellan Länen behörigen jemförde och
tagne i beräkning; hvarefter de nya i Jemtland tillkommande hemman
borde öka den gamla roteringen med ny; samt att de sålunda för Jemtlands
Fältjägare-Regemente tillstyrkte vilkor jemväl måtte få sträckas
till Jemtlands Hästjägare-Esquadron, så alt Rusthållarne dervid mätte
komma i åtnjutande af all den lindring i deras hittills åliggande skyl
-
Sta/e- smitt Oecon.’- Utskr Betänkande IS:o 29.
digheter, som antingen redan blifvit eller framdeles kunde varda Rotefrå
liarne inom provincen beviljade
De förslag till ny rotering i Jern t Unni,, som härefter blifvit af Kongl.*
Majas Befallningshafvande afgifne, och omförmälas i Kongl. Majrts nu jtafSåtae
Nådiga Proposition,, innehålla bland annat följande uppgifter t
att, efter verkställd jemförelse med roteringen i. Rikets öfriga 23
provincer, befunnits, att när hvar i*g.‘de raan är raantalssksifvén
Soldat,, då ett medium tages för hela Riket, vore hvar ptcfe- man*
talsskrifveu' karl Soldat i Jemtland,, och att, när för ett taxeringsvärde
i det öfriga. Sverige af 8,239 Rdr hålles en Soldat, utgjordes
samma praestatiom i Jemtland för ett taxeringsvärde af
1,278 11 dr;:
att, sedan från roteringen blifvit unda 11 tagne Landt-,Stats- och
Mililiae-boställen, Augrnents-, Rusthålls- och Inqvarlerings-hemman,
Ecclesiastike boställen, Säteri- och Bergs-Frälse,. Post- och
Gästgifveri-hemman,, ett Häradshöfd inge-boställe, sedan längre lid
tillbaka förmedlade henrman, samt de 28 1JF16 mantal, hvilka,
genom utgörande af vissa tjenstbarheter till Gustafs- och
Carlbergs Kopparverk, redan äro betydligt betungade, och derår
enligt ett Kongl. Special Privilegium af den g Aug- 1678 och
Kongl. Resolutionen den 10 Julii 174g, njuter Bergsfrälse frihet;
så ålerslodo G14- 3583/56 ifirdels mantal* som i J emtland borde
utgöra hel rotering ;
att, när Jemtlands rotering jemnades till likhet med roteringen
i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundräntan och
öfrige utskylder blifvit emellan Länen behörigen jemförde och
tagne i beräkning, uppkomme det resultat* alt på den roteringsskyldiga
jorden, efter taxerings- och försäljningsvärdet derå, i
förhållande till hem man svärdet i andra orter* rätteligen skulle
belöpa - - - 3q5 i/3 man
samt landet, emot bibehållande af ofvanom förmälde
6,666: 32, efter beräkning af 40 JRdr roteringskostnad
per numer, underhålla - 166 a/3 -
derutöfver provincen genoim roteringsbesvärets jemnare
fördelning förmodades kunna utgöra en tillökning
af - - - - - - »38 —
hvarigenom 600 man
32
Stats- samt Oecon.-Vtsk. Betänkande N:o af.
skulle blifva det antal, som af landet högst kunde åsladkom-iiias;
samt
att, för att bereda enahanda lindring -i rustnings-prsestationen,
borde antingen IJäst-esquadronen reduceras från i oo till 80 man,
med bibehållande af de af ålder indelte Rusthållen och nu innehafvande
anslag 1 egne och Augmentshemmans räntor, jemte
auordnadt räntebelopp från Medelpad, till fyllnad i de för hvarje
numer påräknade /\o daler silfvermynt; eller ock, i fall nämnde
nedsättning ej kunde inedgifvas, ett ytterligare Statsanslag af
1000 Rdr årligen beviljas, utöfver den summa, sam redan erin!
lies till Rusthållens understöd.
Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne, uti deras underdåniga Utlåtande,
hafva deremot, på sätt den Kongl. Propositionen utvisar, ej kunnat
godkänna de af Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande föreslagne gmnder
oell antagne beräkningssätt. Utom hvad den Nådiga Propositionen härom
innehåller, hafva Collegierne sig utlåtit, bland annat:
att då Landt-, Stats- och Häradshöfd inge-boställen, enligt Författningarne,
voro underkastade ordinarie rotering, hvarifrån någon
befrielse icke vore för hemmanen af denna natur i Jemtland
medgifven, samt, hvad Augmentshemmanen serskildt vidkomme,
destomindre kunde eller borde ega rum, som de icke vidare än
med den dem åsatte ränta, utan förvandling, hittills bidragit till
rustningens understöd, samt således från Iinektehållet obehörigen
njutit befrielse; då de i orten varande inqvarterings-hemman
ej heller kunde hädanefter få behålla deras hittills åtnjutne
rotefrihet, enär nya löne-regleringen lör indelta Armeen blifvit
uppgjord med hänsigt till öfver- och underbefälets skyldighet
alt hemma i landet sjelfve förskaffa sig husrum, hvarföre nämnde
hemman hädanefter icke annorlunda än emot ersättning syntes
rara pligtige att inqvartering bestå; då de Kopparverket lill
betjening underlagde hemman genom detta besvär icke fullgjorde
någon emot roteringen egentligen svarande tunga, och följaktligen
icke heller borde i och för samma betjening vidare från
rotering undantagas, utan, om de till någon ersättning pröfvades
berättigade, borde dertill i annan väg förbjelpas; så funno Collegierne,
att alla desse nu uppräknade hemman, icke kunde ifrån
beräkning
Stafs- Samt Oeconomie-TJtshottént Betänkande N:o 29.
33
'beräkning uteslutas; äfvensom att de redan afvitlrade, under odling
och frihetstid upplåtne 66 53,goifS4,24o:dels mantal, vid
den förestående rotejemk ningen, desto lie] lie horde i rolen indelas,
efter deras provisionel åsatle hemmanstal, sorn deras egoområde
redan vöre bestämdt, samt intilldess ifrågavarande hemman
i skatt ingingo, den utväg syntes kunna vidtagas, att de
för roteringskostnaden af Statsverket godlgjordes, enär de med
äldre skattlagde hemman i rotar insattes, i den mon, som på
deras roteandel belöpte; och blefve genom denna beräkning antalet
af de roteringsskyldige hemmanen vid pass j56 mantal,
samt således icke större, än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagit; samt
p att det förhållande med Jemtlands Regemente egde rum, att
Soldatens hufvudsakliga och nästan enda aflöning der beslode uti
Knektetorpet, förutan hvilket lian ej njöte något hemkall, utan
blott en ringa penningelön; och då, i anseende till hemmanens
vidsträckta områden och derinom vanligen befintliga tillgång på
odlingsbar mark med god jordmon, rotarne derstädes kunde,
utan all afsaknad för hemmans-åboerne, icke allenast bestå Soldaten
förmon liga torplägenheter, hvaraf han hade god utkomst
under tjenstetiden, utan ock serskildt åt honom upplåta annan
jord till uppodling, för att af honom under dess och hustruns
lifstid, och någon gång ännu längre, besittas; genom hvilket sätt
att underhålla Soldaten, landels odling och befolkning ostridigt
blifvit befordrad; samt roteringskostnaden i sjelfva verket vore
så lindrig, att den nu, i fråga om vacance-afgift för ledige numer,
endast beräknades till 3a Rdr, under det i andra orter, såsom
i Upland, Kneklehållet uppskattades till en tredubbel kostnad,
och vacanee-afgiftcn vanligen utginge med 80 till 100 Rdr;
så kunde, efter Collegiernes tanka, med full visshet antagas, att
Soldatens underhåll i Jemtland åtminstone icke kostade mer än
hälften emot det belopp, hvartill detta besvär i de flesta Rikets
landskap i medeltal rätteligen borde för hvarje rote uppskattas.
Uti ifrågavarande Nådiga Skrifvelse har Kongl. Majrt, med bifall till
Collegiernes hemställan, i Nåder ansett, att hädanefter borde förblifva vid
Bih. titti R, St. Prot. i834. 4 Sami, iTAfd, 5,
6:te Häftet,
Stats- samt Otconomie-Uiskottens Betänkande N:o ig.
Infanteri-Regementets, till 800 man förut nedsatte styrka, samt vid Häst—
Hsqnådronens nuvarande numeraire, men att deremot, då roteringen och
rustningen icke kunde af dertill nu skyldige hemman, och med de bidrag,
sorn redan ega rum„ fullt dragas, ersättning af Stats-Verket, genom nya
anslag, måtte beviljas: dels för den andel i roteringen, sorn skulle belöpa
å de Gustafs och Carlbergs Bruk betjenande hemman, sorn äro från
rotering fria, så länge de med tjenstbarheterne fortfara ; dels åt de Posthemman,
som pröfvades vara, enligt Förfaltningarne, tili befrielse från
rotering berättigade, de före år iy34 tillkomne Gästgifveriet och nuvarande
innehafvarne af Landt , Stats- och Iläradshöfdinge-boställen, för deras
andel i roteringen,, till fyllnad uti de \o Rdr årligen, som skäligen
kunde anses utgöra kostnaden- för en rote; deli under frihetstiden åt de
nyhemman, som nu gemensamt med de äldre komma alt i rolosingen deltaga;
dels för de Augmentsräntor, till belopp af 444 Rdr 42 2 rst,>
som Rusthållen hittills utan förvandling uppburit, men hvilka räntor, då
Augments-hemmanen kommo. att i roteringen deltaga, borde af dem sjelfva
få innehafvas; dels likaledes lill de Rustande 200Ö Rdr årligen.
Dessutom hafva i denna fråga sig utlåtit:,
a) inom Högloflige Ridderskapet och Adeln,
Herr von Törne? M.}, som anmärkte, alt den ersättning Jemtlands
Rusthållare under Carl Xi.:s lid erhöllo, till belopp af 20 daler silfverHiynt,
svarade då emot 10 Silfver-Riksdaler, hvarföre i den tiden kunde
köpas 10 tunnor korn, men utgingo nu med 6 Rdr 3a sk. Bancosedlar,
hvarföre i Jemtland nu ej ei hölies en tunna korn; att den stora skillnaden
emellan Jemtlands Regementes förra egenskap af Landtvärn, som ej
kunde commenderas utom lånegränsen, och dess nu. varande af regulier
trupp, sorn egde samma skyldighet till activ tjenstgöring, som den öfriga
indelta Armeen, i synnerhet förtjent att komma i öfvervägande, enär
hemmansegarne ej längre sjelfve tjena för Rotarne eller få lega manskap
utan, betydligt ökade kostnader r att för ett jord värde af 4*207 Rdr betaldes
uti det öfriga Sverige, i Statsbidrag 177 Rdr B:co,. men för samma
jordvärde i Jemtland erlades 454 Rdr; samt att hemmanen i Jemtland
icke voro för lågt taxerade, hvilket upplystes af uppbudsförteckningaene,
sorn utvisade, att, under loppet af de 10 sistförflutne åren, de hemman,
sorn frivilligt blifvit sålde, blott öfverstigit taxeringsvärdet med 27 procent;
och ansåge Herr von Törney alt Jemtland således vöre i behof af
de ersättningsbidrag, som af Kongl. Majit blifvit föreslagne.
Stats- anil Occonomie-Utskollens Betänkande N:o ig.
b") inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
Riksdags- Fullinägtige Anders Mårtensson oell Eric Nilsfon frätt
Jemtland, ii viita yrkat, alt Jemtlands Rotehållare i allmänhet måtte k eminia
i åtnjutande af den lindring i roleringsbördaii, hvarom de, genom det
förut fattade heslut om en roteringsjemkning i Jemtland, blifvit försäkrade,
samt att Rusthållarne vid Uästjägare-Esquadronen matte beviljas fortfarande
oell ti 1 lök t anslag af Statsmedlen, tili lättnad i den dryga rustningsskyldigheten.
Delta, med hvad mera handlingarne innehålla, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och finna väl upplyst och ostridigt vara, att det Jemtland
nu åliggande roterings- och ruslningsbesvär vida öfversliger de för
närvarande roterade hemmans förmåga alt draga samma tunga, i anseende
lill landets ringa folkmängd och ofruktbara beskaffenhet; men om detta,
å ena sidan, medgifves, och derjemte antages, dels att Jemtlands in*
fanterie-Regemente, nedsatt till 800 nian, med enahanda skyldighet till
activ tjenstgöring, sorn den Öfriga Indelta Armeen, icke kan af provincen,
med de af ålder anslagne understöd, underhållas, äfven då de nu oroterade,
men rotering underkastade hemman blifva till Kneklehållet indelte;
dels ock, alt en återgång lill roteringens första beskaffenhet, då Regementet
bestod af 1000 man, endast skyldige att försvara provincen, och befriade
från commendering utom densamma, nu mera icke kan eller bör
komma i fråga, emedan Regementet i sådant fall, efter Norriges förening
med Sverige, icke skulle uppfylla något ändamål, och en sådan rotering
cj heller nu skulle af landet kunna underhållas, sedan legan för manskapet,
genom de redan vidtagne förändringar, blifvit uppstegrad, och det gamla
understödet, nemligen 20 daler för hvarje Soldat, i anseende til! myntets
försämring, jemväl blifvit, till sitt värde, i betydlig nion nedsatt; så möta
dock, å andra sidan, betänkligheter och svårigheter för verkställigheten af
ny rotering och rustning i Jemtland, på de vilkor och det sätt, Kongl.
Majit i Nåder framställt.
Så vida nemligen det icke kan bestridas, att ju sjelfva idéen af Indelningsverket
är den, att samma inrättning skall grundas på jordens värde
och förmåga att draga roterings- och rustningsbördan, samt desse omstiiudigbeter
alltså ensamt böra tjena lill måttstock för det belopp indelt
•manskap, som af hvarje serskild province skall underhållas, lärer ostridigt
36
Stais* samlOnconoinic-Uiskollens Betänkande Nio og.
följa, att om nian genom anslag al Statsmedlen, ville i en province af Riket,
såsom nu är i (råga, söka tillvägabringa en högre rotering, än sora af
jorden ensamt kan bäras* skulle Indelnings-verkets princip frånträdas, och
i stället den oformlighet och orättvisa uppkomma, alt invånarne i det öfriga
Paket skulle, utom egen. rotering, till en del bära roteringstungan i
det nyssnämnde landskapet; hvarjemte härvid förekommer det hufvudsaklig:!
hinder, alt Statens knappa och för andra oundgängliga behof nödiga
medel icke lemna tillgång lill de, dels för ali framtid, dels för obestämd
lid i Nåder äskade anslag.
Af d esse skäl kunna Utskotten cj heller tillstyrka antagandet af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående en sådan ny rotering
cch rustning i Jemtland, aLt, med nedsättning af InfanterieRegemenlels
numeraire till Soo man, och bibehållande af HäslJEt,
quadronens nuvarande styrka af 100 raan, Statsanslag måtte
beviljas,, för att sälta de rote rings- och rustningsskyldige i tillfälle
att draga, nämnde tunga;, vid hvilken utgång något Utlåtande
om sättet för verkställigheten deraf icke erfordras;
men Utskotten äro deicmnt öfverlygade,. att den lindring för Jemtlands
Rote- och Rusthållare, sorn så högt af behofvefc påkallas, kan, lika
enkelt, sorn billigt och rättvist, till vägabringas på det sätt Rikets Ständer
å förra Riksdagen föreslagit, eller att voteringen och rustningen jemna
> till likhet med densamma i det öfriga Sverige; och ehuru Utskotten,
som icke äro i tillfälle alt uppgifva till hvad belopp nedsättning
i numerlalet derigenom må, under viss lid eller för alltid, inträffa,, ej
kunna ingå i pröfning om nödvändigheten af Infanterie-Regemeutets och
Iläst-Esquädronejis bibehållande vid deras närvarande numeraire, utan afbidan
på dea tid, då roleringen och ruslningeu kan ökas roed nya hemman,
som deruti ingå, eller örn lämpligheten och behofvet att fylla antalet
genom uppsättande af värfvad trupp; tveka Utskotten dock så mycket
mindre att å nyo framställa sistnämnde förslag, sorn detsamma är öfverensstämmande
med Kongl. Brefvet den 2 October igoö, hvilket här ofvan
finnes lill sitt innehåll inlaget.
Under åberopande i öfrigt af de skäl Rikets Ständers vid förra Riksdagen
i ämnet aflåtne underdåniga skrifvelse innehåller, få Utskotten alltså,
tillstyrka. Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t förnya den underdåniga
anhållan, att, jemte det Jemtlands Soldater åläggas samma
skyldigheter, som Kronans indelta manskap i det öfriga Ri
-
Stats- tamt Oeconomi*- Utskottens Betänkande Nyo t.Q,
Kel, voteringen i Jemtland mätte jernnäs till likhet med voteringen
i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundräntan
och öfrige utskylder blifvit emellan Länen behörigen jern forde
och lagné i beräkning; hvarefter de nya hemman, som i Jemtland
tillkomma, må öka den gamla voteringen med ny;, samt att
de sålunda för Jemtlands Fältjägare-Regemente tillstyrkte vilkor
jemväl mätte få sträckas till Jemtlands Hästjägare» Esau ad ron, så
att, Rusthållarne dervid måtte få komma i åtnjutande af all den
lindring i deras hittills åliggande skyldigheter, sorn antingen redan
blifvit eller framdeles kan vårda Rotehållarne inom provincen
bevil jad; lärande Roteiingsförrältningen i Jemtland, såsom å
andra orter, komma alt på Statens bekostnad verkställas,;
Då derjemte hos Utskotten i betraktande kommit, att, enligt hvad
Kongl. Maj;t i Nåder tillkännagifvit, Afvittrings-verket i Jemtland, efter
all anledning hinner afslntas innan de 8 år, räknade från 1828 års början,
tilländalupit, hvarunder den nu gällande rotejemkningen blifvit af invånarne
antagen; att den nu föreslagne nya voteringen, med hvars förrättande
början således kan göras år 1836, synes på 3:ne år kunna till slut
bringas, samt att för denna tid, under hvilken den nu varande voteringen
och rustningen lärer böra af provincen fortfarande utgöras, en lämplig
ersättning, till lindring i bördan, synes böra Rote- och Rusthållarne
tillkomma; alltså hafva Utskotten skolat
hemställa, att Rikets Ständer, —•i händelse Kongl. Maj:Utäckes i
Nåder bifalla det nu gjorde-förslag om ny rotering i Jemtland,
och under vilkor, att, intill dess densamma hinner verkställas,
voteringen och rustningen prsesteras på sätt nu eger rum, •— måtte
bevilja, ett årligt anslag af zjooo Rdr, att under högst tvenne
år, från och med 18^6, af Stats-Verkets medel utgå, till lindring
för Rote- och Rusthållarne i nämnde province.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas..
Stockholm den r. Oclober 1834-
SS
Stalf samt Oec,onortiie-Utskotiér<* Betänkande N:o ig.
Heservationer:
Vid Utskottets bes ut uti i :sta och 2tära punkterne,
Af Merr von Törne: ”dag reserverar mig emot de sa mm ansa ti a Utskottens
beslut. Uti Betänkandet har blifvit föreslaget, att Jemtlands Regemente
skall nedsättas, emedan all rotering bör grundas på jordens värde,
men icke till vägabringas genom penningebidrag från Rikets öfriga invånare.
Denna anmäl klling vore grundad, om en ny rotering skulle verkställas,
men är icke lämplig till närvarande fall, emedan bär icke är fråga
om annat än en interims-ålgiii d under kort tid, intill dess nya hemman,
hvilkas frihetsår till en del redan tilländalupit, hinna att roteras, då bidraget
upphör.
Utskotten hafva slutligen föreslagit ett bidrag till Jemtlands Rostoch
Rotehållare under 3 års tid, i fall Regementet nedsättes.
Det torde icke kunna bestridas, atR om Regementet icke nedsättes, är
behöiVet af biträde större, och att i delta senare fall högsta nödvändigheten
fordfar ett lämpligt bidrag.
Utom den motsägelse, sorn således finnes i de sammansatte Utskottens
förslag, har blifvit förbisedd den hufvudsakligaste omständigheten,
nemligen att Kongl. Maj:t genom Sin Nådiga Proposition bestämdt afslagit
nedsättning af Jemtlands Regemente.
JDå Regerings Formens 80 § stadgar, att det fordras- bägge Sfalsmagternes
gemensamma bifall, för au åstadkomma ändring i Indelnings-vet ket,
så ^föijer deraf klart, att, om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition afslås, förblifva
Jemtlands Rust- och Rotehållare utan biträde.
Jemlländska folkets bergning beror på denna frågas afgörande, hvarföre
mig synes, att några tusende Rdr om året under en kort tid ar af
ringa betydenhet, då en province derigenom kan räddas från undergång.
Öfverdrifven sparsamhet vöre i detta fall en verklig misshushållning.”
Af Eric Nilsson från Jemtland: 'Om och huruvida det tillhör Höglo
(lige Utskotten att afgifva Utlåtande i anseende lill hvilka grunder för
nya releringen i Jemtland böra inom provincen följas, antingen skattetalet
elier hemmansvärde, öfverlemnar jag till Rikets Högloflige Ständer
att afgöra. Emedlertid bär jag ansett mig skyldig yttra mili öfvertygelse
i den saken.
I pfseende på verkställigheten anser Kongl. Maj:t, på sätt Kongl.
Stafa- samt Oeconomie-Utskeltens Betankande i\:o sf).
3 9
Collegierne föreslagit, den enklaste, minst kostsamma, och till ändamålet
snarast ledande utvägen vara, alt hemmanens taxeringsvärde dervid ta ges
till rättelse. dag deremot tror, alt denna grund ar den tvetydigaste
mest kostsamma och föranledande till den mesta tidsutdrägt, ty derigenom
öppnar man ett vidsliäckt fiilt för gräl, intriger och besvär, ty om
man skall bestämma ett heunnansvärde i förhållande lill dess afkastning,
och raan vet,att afkastning till en stor del berör af den odlings-* och arbetsök
på ett hemman blir nedlagd, så lärer väl ingen erkänna för billigt
och rättvist, att den, sorn till och med skuldsalt sig för alt. odla och
förbättra sitt hemman, derigenom skulle få en tyngre rotering än hans
gvanne, sorn eger en alldeles lika hemmansdel, men som varit besvärad
af fattigdom och haft mångå små barn att försörja, och således icke magta!
ordentligt sköta, ännu mindre förbättra sitt hemman, men som, efter
io k ao år härefter, sedan det kommit i en annans hand, kan varn lika
godt, lill och med bättre, än den förres. En sådan grund skulle föranleda
lill missnöje och afund både nu och för hela framtiden-.
Dessutom hvad arbete skall del icke kosta att inom liela det vidsträckta
landet jemföra alla roteringsskyldige hemman emot hvarandra,
så att de blifva något nära jemförda? Man vet, att ungefär Ö Landtmätare
oupphörligt arbetat i i3 år på afvilti ingen i Jemtland, som icke är annat
är. en geometrisk skattläggning, för alt kunna säga huru stor del af ett
mantal den eller den hemmansdelen är. •— Genom denna åtgärd anser
jag hemmanens förhållanden till hvarandra böra vara säkrast utrönte;,
då dei vid hvarje förut icke uppmätt jordstycke nu blifvit det och graderädt
samt reduceradt lill uj pskattningsvärde, som af afvittringsrätten sedan,
blifvit granskade, jemkade och jern förde inom hvarje socken. Sedermera
har Kongl. Majrls Befallningshafvande granskat, pröfvat och förmodligen
jemfört dessa förslag, socknar och tingslag emellan. 0m man nu icke vill
antaga, att allt detta gått orätt till, blir man t vungen all erkänna, att skaltetalet
är och blir den rättaste grund för noteringen, och ehuruväl äfven
derigenom kan uppkomma olikheter, i synnerhet i afseende på de hemman,
sorn för längre tid tillbaka blifvit afvittrade, men dessa olikheter
blifva både färre och mindre än om taxeringsvärdet skall tagas till grund;
dessutom föranleda dessa olikheter icke så mycket lill missnöje, emedan
det ligger i alllmänna opinionen, alt hvar och en bör draga allmänna bördor
i förhållande till innehafvande hemman eller skattelak hvilket också
alltid tjenar till grund vid egodelningar, och det så mycket hellre nu.
■Stats- ■samt Occonomie-Vtskottens Betänkande N:o ap.
son» hvar och en vid afvillritigen erhållit egor i förhållande till slsaltefa—
let, eller ock förmedling i förhål lande till egor lie. Om skatte talet tages
till gruiul, så iir det sjelfva jorden sorn blir roterad, men om taxeringsvärdet
skall dertill lagas, så blir det meia arbetet sorn kommer alt roteras,
och jag anser det för obilligt trch orättvistj att den arbetsammaste,
som mest förbättrat sitt. hemman, till belöning derföre, skall få den tyngsta
roteling, och tvärtom, den som mest vanbrukat sitt hemman, skall få den
lättaste; genom ett sådant sätt att beskatta arbete, dräpes all odlingshog.
Uti Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse af den 29 sisllidne Februarii,
angående rotering i Jemtland, har Kongl. Maj:t i Nåder yttrat, alt de i
Jemtland uppkommande nya hemman skola, efter frihetsårens förlopp,
efter liand öka deri gamla rote ringen med nya numer. Om taxeringsvärdet
då skall tagas till grund, så är det ganska troligt, att en nybyggare
under frihetsåren icke odlar sitt nybygge, då han vet, att han derigenom
ådrager sig en tyngre rotering; men om skattetalet antnges till grund,
så vet en nybyggare genast, så snart nybygget är utslakadt och skattlagdt,
huru stor del af en Soldatrote han bör utgöra. — Till ytterligare stöd
för mitt påstående, att skattetalet är en rättvisare princip för voteringen
i Jemtland, än hemmansvärdet, får jag äfven åberopa Kongl. Majrts Nådiga
Bref till Dess Befallningshafvande i Östersund af den ai Junii 1825,
angående grunderne för inlerimsrotejemkningen, der del med tydliga ord
heter» att rotejemkningen skall ske, icke pd sätt J föreslagit, efter
1810 års taxeringsvärde, utan efter hemmantalet: då skattetalet ansågs
for en lättvis roteringsgnvnd i en tid, när landet icke var ordentligt
skattlagdt, så tycks det med mera skäl böra vara det, sedan landet genom
afvittringen undergått en geometrisk skattläggning och hvar och en
erhållit egor i förhållande lill sitt skaltetal, eller ock förmedling i förhållande
till inmhafvande egor.
Sedan Kongl. Maj:t redan år 1806 i Nåder ansett billigheten och
rättvisan samt behofvet påkalla en lindring uti Jemtlands tryckande rotering,
och detta lid efter annan äfven blifvit erkändt och beviljadt af Rikets
Högloflige Ständer, och sist vid sista Riksdag, ela Rikets Högloflige Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 18 Februarii i83o, N:o 38o, tillstyrkt,
att Jemtland matte roteras i likhet med det öfriga Sverige, sedan hemmanens
godhet och grundräntor blifvit behörigen jemförde, och det utan
afseende derpå, om Regementet sedan skulle blifva mindre än det på förhand
-
Sials- sami Oecoit., Utsk, Betänkande N',o 29.
kand af Kongl. Maj:t från rooo till 800 man nedsatte, eller mera än dåvarande
pro vincens fullmägtige erbjöd, nemligen 400 raan. — Med anledning
deraf, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, på Nådig befallning,
uppgjort förslag till en ny rotering, efter de föreskrifne grunderne.
Men dervid har det misstag egt rum, att, ehuru Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti sjelfva ingressen till förslaget ansett och yttrat, att från roteringen
borde undantagas
a) De till Landslaten anslagna Boställen - 4 110/216 mantal
Militiae Boställen - - - - - 49 1/6 —-
b_) De till Rusthållen i Jemtland anslague Aug
mentshemman
- - - - - 4! 3 3 t/432 —
Rusthållshemman - - - 71 35/36 •—
o Ha Iften af de så kallade Inqvai teringshemman
------
dj) Ecclesiastik- StatsBoslällen - 18 23/36 —-
e) Säteri och Bergsfrälsehemman - - 1 1/4 ~■
Q Post- och Gästgifverihemman, sorn enligt
Författningarne böra vara frie från rotering,
g} Märadshöfdinge-Bostället i Norra Domsagan 1 •—<
Förmedlade hemman, sedan längre tid
tillbaka, men som ännu qvarstå i Jordaboken
2 23/24 -—*■
hj) De till Gustafs och Carlbergs Kopparverk
med kol, ved och körslor anslagne hemman,
hvilka genom utgörande af berörde
tjenstbar'heter redan äro betydligen betungade
- - - . “ - - - 28 1/16 —
tillsammans 219-41/108 mantal
■men icke dessmindre har Kongl. Majlis Befallningshafvande uti sjelfva
utrukpingen, som utvisar hvad på Jemtland bör belöpa, upiptagit äfven
ofvanstående hemman och lägenheter, emedan dera-s värde äro inba,
räknade uti de 1,489,589 Kdr,, -sorn Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
ansett och i uträkningen upptagit såsom ioteringssk\ddige:
hvaraf tydligt och klart sig visar, att på Jemtlands alla hemman, af
hvad namn och natur de vara må, icke belöper sig mera än efJ3ih.
lill R. St. Prof 183jj.. 4 Sami. 2 Afd. 6.
Örte Häftet,
Stuts- samt Oecon.-TJtsk. Betänkande -Y;o 29.
teer Kongl.. Mäjits Befalliiingshafvandes uträkning till - 3o5 iJ5 man
samt för det förut erhållne Statsbidraget 6666 Rdr. 3a
sk. B:co a 4° Rdr per man - - - - 166 of3 —.
Vidare liar Kongl. Majit» Befallningshafvande, på blotta förmodan
att de kunde under.håLlas,, ytterligare- föreslagit - 1 28 —
Summa 600 man
Det ofvan anmärkta misstaget hafva Kongl. Krigs»- ocb Kammar-Collegierne
icke observerat,, utan i underdånighet ytterligare tillstyrkt,, att de
till Landstaten anslagne Boställen, de ruslhullen un deri agde Augmentsliemmao,
IJäradshöfdinge-Bostället i Norra Domsagan, de-lill Gustafs och
Carlbergs. Kopparverks betjenande med kol och* körslor underlagde hemman,
Inqvarterings-, Post- och Gästgifveri!] em man; äfvensom de redan
afviltrade, under odlings-och frihetsår uppiåtne 66 of3 mantal ’’lorde
i beräkning ingå" och- derföre i rund summa föreslagit 200 man, ehuru,
j)å< sätt jag ofvan haft äran anmärka, de der redan ingått i beräkning.
Kongl. Collegierne hafva ansett sig icke kunna dela Landshöfdingen*
åsigter i fråga-om jordvärdet,, såsom-, måttstock för roterings-och rustningsbördan
i Jemtland, jemförelsevis med Rikets öfrige- orter, enär icke antagas
kan,, att rotar, sorn innefatta etT större liemmansvärde i en ort, hafva
större förmåga att draga roteringsbesväret, än rotar af ett mindre
liemmansvärde i en annan. Jag för min del tror, alt ett hemmans värde
Bestämmer sig sjelf, i förhållande till hemmanets afkastning; ty ett hemman,
sorn gifven sin egare eller brukare en större afkastning eller säkrare
utkomst, anser jag alltid mera värdt, än ett annat, sorn ger mindre
eller ingen, och föijakteligen anser jag äfven, att ett hemman af större
värde kan draga en större andel af allmänna bördor än ett mindre.
Ibland andra skäl, som Kongl. Collegierne-antagit lill grund för deras'
, förmodan, att Jemtland utan svårighet kail underhålla så mångå Ryttare och
Soldater,, sorn de i underdånighet föreslagit, hafva de äfven åberopat Jemtlands
vidsträckta egor, sorn hufvudsakligast bestå af onyttiga skogar, uppfyllda
meri träsk och myrorpfmen- just den omständigheten, att vissa socknar
och byar hafva ofantligt stora skogar,, bevisar,, att jorden är af den
dåliga beskaffenhet, att den icke kan föda sin man, oaktadt ali arbets-ansträngning;
ty om t,, ex., ett hemman eger ro,000 tunnland jord och den
vöre så odlingsbar, att den- kunde föda sin odlare, så är det ju ganska
naturligt, ali ett sådant hemman; tid efter annan blifvit klufvet till och
Stats- samt Occon. TJtsk Betänkande N;o 29.
med i 5o delar, så val der som i andra lyckligare orter; hvem vet icke,
att det är den hästa jorden som är mest bebodd, och den sämsta minst;
icke får man bedöma folkets förmåga att draga allmänna tyngder, i förhållande
till dess innehafvande ödemarkers vidd, ty på det sättet skulle
man blifva tvungen att antaga, att de minst hehadda Happ markerna är o
de kraftfullaste provincerne.
Hvad Jemtlands åkerbruk beträffar, så är det allmänt bekant, att
denna olyckliga province får räkna långt flera oell svårare missväxtår, än
någon annan province i Riket, hvilket faller så mycket mera svårt,, sorn
landets medelpunkt ligger 20 mil ifrån närmaste sjöstad, hvarföre spannmål
och andra nödvändighetsvaror måste belastas med .en lång landtransport.
Sedan jag sålunda i korthet sökt vederlägga de skäl, hvarå Kongl.
Collegierna tillstyrkt bibehållande af 800 soldater och 100 man till häst
i Jemtland, på hvilka skäl Kongl. Maj:t grundat Dess Nådiga Skrifvelse
till Rikets Högloflige Ständer af den 22 sistlidne Februarii, N:o 3g, deruti
Kongl. Majrt, på de af Kongl. Collegierne uppgifne skäl, i Nåder yttrat,
alt någon ytterligare minskning af numerstyrkan ej är påkallad af Provincens
verkliga behof: återstår för mig att visa förhållandet emellan hvad.
Jemtlands rotering nu är och hvad den borde vara:
För närvarande underhåller landet - - 800 man till fot
och — — - — — - — - 100 dito till häst
bör underhålla
eldigt Kongl. Mäj:ts Befallningshafvandes ofvanstående uträkning, Csom ar
enlig med Rikets Högloflige Ständers sista beslut) hvaruti äro inberäknade
alla hemman i, Jemtland, och således äfven rusthållshemman, belöper allt
sorn allt — ------- 3o5 i/3 man
samt för det förut erhållna Statsbidraget G666 Rdr.
sk. B:co å 4o Rdr. per man — - - 166 ajfd dito
Summa 472 man
således håller Jemtland nu, utöfver hvad det bör
underhålla, 328 man lill löt å 4° Rdr. - - i3,iao
samt 100 man till häst a 110 Rdr för häst och karl n,ooo
Summa 24,120 .Rdr. årligen
efter en af Lands-Kamereraren uppgjord
calcul, som likväl är för låg, hvarifrån »
44
. Sut<r- samt Oecon.-Ultk, Betänkande IS: o 29.
Lör afdragas livad rusthållarne erhålla i
Augmenter eller understöd -
2,008 ig 'f
N. B. efter 1827 års markegång,
sora är den enda handling jag, na
innehar Åte
Återstår B:co 32,111 2S 5
sorn Jemtland årligen prestera r i rust-och röle ringsis ostlind, utöfver hvad
det efter all billighet och rättvisa hör utgöra; då och enär dertill kommer,
att Regementet hädanefter skall iklädas samma activa tjenstgöring, som den
öfriga Armeen, och följaktligen utgöra arbelscommenderingar, sä följer naturligtvis
deraf, att Soldaterna blifva mera dyrlegd», hädanefter ån. hvad
de nu åro, ty i samma mon en Soldats tjenstgöring utvidgas, i samma
nion stiger hans anspråk på högre löneförmoner, och det så mycket hellre
i Jemtland, sora der är en känbar folkbrist, så att en Soldat innan
kort kommer att kosta lika mycket, om icke mera, i Jemtland än i andra
provincer, sorn vidare kommer att öka denna redan förut odrägliga
©fverrolering.
Med anledning af ett sådant förhållande, yrkar jag,, att Högloflige Utskotten
tillstyrka Rikets Högloflige Ständer, att hos Kongl. Majtt i. underdånighet
anhålla, att en Gora mission matte förordnas att på Statens
bekostnad förrätta rotering i Jemtland, i enlighet med KongL Maj:ts Nådiga
Bref af den 2 October 1806 och Rikets Högloflige Ständers vid i83o
års Riksdag fattade beslut, nemligen likhet med det öfriga Sverige, samt
om Kongl. Maj:t och Rikets Ständer finna det nödvändigt att i Jemtland
hafva mera krigsfolk än hvad på provincen belöper, nämnde Commission
måtte få sig i Nåder uppdraget att derom med allmogen contra hera.
Då, efter hvad jag här ofvan haft äran visa, Jemtland för närvarande
i rust- och roteringskostnad utgör icke mindre än 22,111 Rdr. 28 sk.
årligen, utöfver hvad det rättvisligen bör utgöra, yrkar jag äfven, attHögJoflige
Utskotten tillstyrka Rikets Ständer att anslå årligen minst 12,000
Rdr. B:co till understöd för Jemtlands rust- och rotehållare, så länge och
intilldess den nya roteringen för sig gått. Landet blir ändå lidande på
öfver 10,000 Rcir. årligen, som är högst kännbart för en så fattig och
vanlottad province som Jemtland.”
Vid Ztdje punkten:
af Herr Hjärne, som yttrat: "att då Representationen under denna
Riksdag nekat anslag lill flera ändamål, mycket vigtigara än förevarande,
Stats- saint Oceon. Utsk. Bclähkancfe N:j Jo.
så anser jag ingalunda skäl vara för handen att till nu tillstyrkte anslag
af 4ooo Rdr. lemna bifall”;
samt af Prosten Astrand: ”Efter de i afseende på Jemtlands rotering
redan föregångne undersökningar, tror jag, att den föreslagna rotejemkningen
lätteligen kan under den ännu å- gamla contiactet återstående
tid, eller innan i835 års slut, verkställas. Anslaget af 4000 Rdr. årligen
i 3 år, till rote- och rusthållarnes lindring, är sålunda obehöfligt och motverkar
rotejemkningens skyndsamma verkställande. Statens tillgångar,
medgifva det icke heller, och jag afstyrker således detsamma,”
Uti denna sistnämnda reservation har Prosten Nordin instämt,,
N:o 3 o.
Ankom till Kxp. Utsk. den 1 Oct.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
angående rotefrihet för CapellansBoställen samt ersättning
eller vederlag dt de Capelianer, hvilkas boställen
än vidare komma att i roteringen qvarstå, äfvensom rörande
befrielse från öfverr oteringen för åtskilliga hemman
i Jönköpinga och Kronobergs Län och, i sammanhang
dermed, om vacanceafgift för ordinarie rotering underkastad
jord, sorn icke praesterar roteringf in natura.
Sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, (se underdåniga. skrifvelsen N:o 179) att, vid pröfningen
af den på Rikets Ständers tillstyrkan förrättade jemkning i 1811 års
extra rotering jemte den i sammanhang dermed af Röterings-Commissionerne
foreslagne tillökning i ständiga Knektehållet af hitli is oroterad jord
af Skatte- Krono och Frälsenatur, måtte i Nåder dels föreslås utvägar,
hvarigenom roterade Gapellansboställen kunde, utan afseende, på deras
hemmanstnl, befrias från roteringsbesväret, antingen genom delsammas
flyttning på andra hemman, eller ock, der närbelägne hemman saknades,
medelst anslående åt Capellanerne af lämpligt vederlag i penningar af
dan rolefrihets-afgift, som borde erläggas af sådane mindre hemmansdc—
Stats- samt Ocean. TJtsk. Betänkande lY.o 3o.
lar, hvilkas spridda läge utgjorde hinder för deras indelning i ordinarie
r »tering; dels ock, efter undersökning om befogenheten af hos Ständefiie
ibrd klagan öfver -åtskillige hemmans öfverrotering ,i Jönköpings Län år
i3m, Kådigt förslag meddelas lill klagomålets afhjelpande på lämpligaste
sitt, ulan minskning i Knektehållets numeraire; så har Kongl. Maj:t uti
,©!vanberörde till .Rikets Ständer aflatne och derefter till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconom ic-Utskotten remitterade Proposition (N:o
.35) hufvudsakligen i Nåder upplyst och ytlrat:
att, enligt Rotéringsverken, circa 26? Capellansboställen blifvit i Roterings-Comitéerne
anmälde såsom med ordinarie rotering ännu besvärade,
och att, från a3p af dem, voteringen, jemlikt Kongl. Brefvet den p November
1826, blifvit, utan afseende u boställenas hemmantal, af Comité*
rade förslagsvis flyttade på åtskilliga oroterade hemman, dervid likväl voteringen
från 54 boställen transporterats på sådane hemman, sorn, af ålder
deltagande i ständig rotering för mindre hemmantal, än jordeböckerne
utvisa, af Comiterade ansetts vara för vissa mindre delar oroterade; hvaremot
för vid pass 26 Capellansboställen tjenliga hemman för roleringsjlyttningen
saknades;
alt den i nyssberörde måtto föreslagne röteringsflyltning, blifvit af
Kongl. Majit gillad och fastställd, utom dels för några få boställen, för
hvilka flyttningen, såsom öfverklagad, beror på Kongl. Majlis ytterligare
Nådiga pröfning, dels ock för de boställen, sorn fått roteringen flyttad
på redan af ålder till fullo roterade hemman, hvilka Kongl. Maj:t ansett
icke böra med lillökt »roteringsbesvär betungas;
att då således inträflåde alt, till undvikande af förminskning i ständiga
.'Knektehållets numeraire, roteringsskyldigheten måste än vidare fullgöras
ej mindre af de Capellansboställen, från hvilka roleringsfiyltningen
ej kunnat ega rum, i brist på märbelägne oroterade hemman, än af de enahanda
boställen, sorn fått berörde skyldighet transporterad på hemman,
hvilka »redan af ålder äro fullt roterade; men alla Capelianer äro Lill lika
förmon af rotefrihet berättigade, fann Kongl. Maj:t, lika med Rikets Ständer,
att de i ständiga Knektehållet än vidare qVarblifvande Capellansboställen
borde åtnjuta ett deras roteringskostnad motsvarande vederlag, och
att ofvan omförmälde rolefrihetsafgift så mycket helldre borde dertill användas,
som derigenom afhjelptes alla roleringstvisler försam lingärde och
de ras Lärare,emellan, utaja att deraf vållades någon minskning i gamla
S.snrnt Oecon.-Vlsk., Bä!ankanJe N:o 3o.
47
Knekteliållet, eller tillskyndades'. Staten annan ny utgift, än sådan,- som?
af serskild inkomst betäcktes;
att, i afseende* å beloppet af denna rotefrihets-afgift, livil kerr borde
utgöras af ordinarie rotering underkastade, men i sådan rotering icke biddle
henrman- och lägenheter, Kongl. Ma]:t funnit, att, enär de i Knekte—
hållet qvarstående- Ca pe 11 anst boställens • hela kostnad för rotering? besväret
borde godtgöras till fullo af de hemman, sorn, för aflagsenhetens-skull eller
annan orsak, undslippa öfvertagandet in natura af samma besvär,, borde
alla sådane hemman icke,, såsom hittills, erlägga rolefrihets-bevillning
blott med 12 Rdr för belt hemman, enligt i83o års Bevillnings-Förordning,
utan betala sådan vacance-afgiff,.sorn motsvarar knekte-besväret efter
de i hvarje Län gällande roteringsgrunder r och skulle detta belopp,
såsom Länen emellan olika och föränderligt, vid Markegångssättning;» ne
specificeras och uträknas, samt i Taxorne årligen utsättas; anseende Kongl.
Maj:t en sådan förhöjd rotefrihets-afgift desto mera billig, sorn ali jord af
lika natur borde; oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet,, draga lika
besvär, samt all oroterad jord af Krono-skatte och Frälse natur,- enligt
Ständernes beslut,, borde vara lill Knekte- och Båtsmanshåll indelad; ochatt,
beträffande klagomålet öfver den åtskillige hemman i Jönköpings
Lån påförde öfverrotering,. förhållandet dermed vore sådant, att
hemmanen i berörde Län år 1811 roterades mera efter mantalen, än efter
hemmanens beskaffenhet, äfvensom att, enär i gamla Rolerings-verken
en mängd hemman funnos upptagne i rotar för mindre mantal, än Jordeboken
utvisade, desse hemman påfördes serskild extra rotering för vissa
oroterade ansedde delar; i anledning hvaraf och då, både af gamla Rolerings-verken
och af haline besigtningar på hemmanen, befunnits, att alla
af ålder roterade hemman voro fullt roterade,, väl icke alltid efter Jordeboks-manlalén,
dock efter beskafienlieten , 1826 års Comiterade uteslutit
och från ytterligare rotering befriad sådane hemman,- sorn, ehuru deltagande
i gamla- Knektehållet, år i8n undergått serskild extra rotering; men
sorn alla sådane dubbelt roterade hemman icke kunde af nämnde befrielse
komma i åtnjutande, af orsak att Kammar-Collegium under tidén, genom
flere laga kraftvunne beslut, ålagt en del af dem, att, i stället för
extra roterihgen, öfvertaga ständig rotering från ^2 Capellans-boställen,
voro egarne af berörde hemman* ännu med öfverrotering betungade; vid
hvilket förhållande Kongl. Maj:t, som funnit undersökning nödig, huruvida
dan, ifrågavarande hemman påförda,, lillökla rotering, icke kunde cl
-
Stats- samt OcCon.-Zhsk, Betänkande N:e 3i».
verf‘vitas på andra oroterade och närbelägne hemman, ansett, om en sådan
flyttning icke vore verkställbar, jordegare böra för öfverrotei ingen
njuta enahanda vederlag af ofvannämnda vacaiice-afgift, som för Capellalier
föreslagits, dertill ett färre antal lägenheter i Kronobergs Län, soot
blifvit på lika sätt med dubbel rotering belastade, jemväl voro berättigade.
Vid elen Kongl. Propositionens föredragning till Remiss, hafva inom
Hedervärda Bonde-Ståndet anföranden blifvit afgifne:
1:0 af Riksdags-Fullmägtige frän Jönköpings Län, hvilka yrkat,
dels att såclane, ännu oroterade hemmansdelar, som, enligt sin natur, ära
ständig rotering underkastade, men vid Indelningsverkets stiftelse .blifvit
förbigångne och icke indelte, malle befrias från skyldigheten att öfvertaga
Capellansboställens rotering, eller att betala vacance-afgift, enär desse
hemmansdelar i nära i5o år varit från rotering befriade, och, med afseende
derå, vid arfgkiften och köp blifvit ansedde till högre varde, som
deremot, om rotering dem pålades, skulle nedsättas, hvaraf en mängd rättegångar
skulle uppstå; dels ock, att de öfverroterade hemman, som fått
sig pålagd Capellansboställens rotering, och för hvilka ersättning genom
vacauee-afgift blifvit föreslagen, måtte, jemte ersättning för deras lidande,
från sistnämnde rotering belt och hållet befrias, enär egarna af desse hemman
icke voro belåtne med vacance-afgiften, samt öfverroteriugen vöre en
dlaglig åtgärd, som af Statsmagterne icke borde sanctioneras;
2:0 a t Sven Heurlin från Kronobergs Län, sorn deremot tillStyrkt,
att Kongl. Majlts Nådiga Förslag till lindring och afhjelpande af
den en del hemman i Jönköpings och Kronobergs Län påbördade öfverrotering
måtte, såsom 'byggd på rättvisa och billiga grunder, antagas.
Hvad salunda förekommit hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
alldenstund de serskilde förslag, sorn i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innefattas, dels öfverensstämma med Rikets Ständers å förra Riksdagen
fattade beslut, angående Capellans-boslällens skiljande från roteringsbesväret
och åtskillige hemmans befrielse från öfverrotering, dels i alseende
på sättet för afhjelpande af desse olägenheter, efter Utskottens öfvertygelse,
anvisa de enda tjenlige utvägar, sorn för ändamålens ernående ära
att tillgå; fördenskull och då de af Riksdags-Fullmägtige från Jonköpings
Län anförde skäl för ännu oroterade, men, enligt sin natur ständig rotering
underkastade hemmans fertfarande befrielse-från detta besvär, i Utskottens
j
Stats- samt Oeconomie-TJ (sköttens Ulla!ancha N:o 31.
sköttens tanka, icke äro af ilen beskaffenhet, att de förtjena något afseende,
samt egarne af sådane öfverroterade hemman, hvilka från 'Ca pellana»
boställen fått sig ålagd ständig rotering, sorn icke kan på andra hemman
öfverflyttas, synas sakna skäl till klagan, enär de för denna roteling, sorn
tillkommit i följd af Kammar-Collegii laga kraftvunne beslut, skulle, enligt
Kongl. Maj:ts Förslag, hädanefter komma att blifva fullt ersatte; hafva
Utskotten funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständer att, med antagande af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, för deras del besluta: att ej m-ndre alla de
Capellans-boställen i Riket, som, antingen i brist af närbelägna
oroterade hemman, måste qvarstå i roteringen, eller, som fått 10-  teringen år 1826 orätt förflyttad på hemman, som redan af ålder
äro roterade till fullo, än ock de i gammal rotering förut
deltagande hemman i Jönköpings och Kronobergs Län, hvilka,
genom laga kraftvunne besiut, i senare tider fått en del Capel
lans-boställens
rotering på sig flyttad, utan att denna rotering
befinnes kunna af andra oroterade hemman öfvertagas, måtte,
med förbindelse att roteringsskyldigheten nu och framgent fullgöra,
undfå rolevingskostnaden motsvarande ersättning eller vederlag
af vacance-afgiften för jord, sorn, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke praésterar rotering in natura, samt att
för ali sådan jord denna afgift måtte, i stället för den hittills
bestämda bevillningen för rotefriheten, erläggas till Rikets försvarsverk
med en vacanee-afgift, sorn är roteringsbesväret fullt
motsvarande, och vid markegångssättningarne, efter i hvarje Län
gällande roteringsgrunder, specificeras och i Taxorne årligen utsätter,
Stockholm den 1 Oclober 1834-
N:o Bx.
Ankom till Exp. Utsk. den 1 Oct.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af vackt motion, rörande
dbo- och besittningsrätten till kyrkohemmanen i Halland,
Utskottens den ar) sisllidne Julii i delta ämne a%ifne Betänkande
Bil», till Ii. Sl. Proi. 1X34. 4 Sami, 2 Af cl. . 7.
6:te Häftet.
Stats» samt Oeconomic-Utskottcns Utlåtande N'.o 3u
K:o 22 har af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till Utskotten återremitteradt,
på grund af framställde anmärkningar:
1:0 af Bengt Gudmundsson från Halland, sorn anfört: att, i anseende
lill långsamheten af alla sådane undersökningar, sorn den af Ulskotten,
till utrönande af de Halländske kyrkohemmanens- verkliga natur,
föreslagne, hvarunder sannolikt de Heste hemman komma i belägenhet att
efter nu gällande föreskrifter utart end eras, derigenom den gamla åborätten
skulle de facto försvinna, vöre nödigt, alt, i händelse undersökningen
skulle ske, beslut fattas derom, ”att under tiden inga nya arrenden må
föranstaltas, utan att Landshöfdinge-Embetet,, på det för Kronohemman
stadgade sätt, må behandla åboliilsältningen på. desse hemman;” att Utskottens
vilkorligt gjorde hemställan, om framläggande af förslag till lindring
i de Halländske kyrkohemmans-åboernes onera, ej skulle hafva till
följd, att arrendesu nnnorne ökades och således lända Lill fördel, icke
för åboerne, utan för Kyrkorne och Presterskapet, så vida arrendemethoden
Klefve bibehållen, samt att Utskotten måtte å nyo pröfva de serskildt;
stadgande!),, angående merberörde hemman,, som Bengt Gudmundssony
uti sin i ämnet afgifne motion, föreslagit, och hvilka uti Utskottens
förra Betänkande under fem punkter linnas upptagne;
2:0 af Anders Danielsso/i från Elfsborgs Län, hvilken hufvudsakligen
instämt uti Bengt Gudmundssons yttrande, samt yrkat, att den af
Utskotten föreslagne undersökning mätte förenas med det beslut, ”att under
liden åboerne måtte försäkras om deras rätt, enligt 16 RegeringsFormen,
alt dömas af sine rätte domstolar, så att, derest de kunna bevisa,
att hemmanen icke äro under kyrkornes egande - rätt, på sätt 1819 års
Författning antyder,, sådant må stå dem öppet;” samt att hos Kongl.
Maj:t jemväl måtte begäras, ”att, i fråga, om egande - rätten till de i Halland
varande så kallade kyrkohemman, må utfärdas den förklaring, att alla
derom; fattade administrativa beslut icke kunna anses hinderliga för frågornes
upptagande vid vederbörlig domstol, hvarvid Kongl. Maj:t täcktes
låta behörigen bevaka Kronans räll.”
0 h halva i öfrigt, flere af Bonde-Ståndets Ledamöter med Bengt
Gudmundsson och Anders Danielsson sig förenat.
1 anledning häraf få Utskotten yttra, att de, genom sitt tillstyrkande
i förra Betänkandet, alt en undersökning måtte i underdånighet begäras,
till utredande och urskiljande, om och hvilka af de så kallade kyrkohemmanen
i Halland tillhöra Kongl. Maj:t och Kronan samt böra med åboer
af Kronan förses, eller äro af den beskaffenhet,, att kyrkorne lill dem haf
Stats- samt Occonomie- Utskottens Utlåtande JV:o 3i,
fa egande-rätt och kunna deni bortstädja, anse sig hafva gått Molionairens
fordringar så långt till mötes,, som i sakens närvarande skick kunnat
ega runi.
Om Utskotten funnit hemmanens natur af Krono- eller af Kyrkohemman
fullständigt ådagalagd, hade naturligtvis någon så beskaffad undersökning
ej af Utskotten ansetts behöflig; men nu hafva Utskotten, efter
en noggrann oell på tillgängliga handlingar grundad pröfning af detta
inål, allenast kommit till den slutsats, att skälig anledning vore till
den förmodanr alt åtskilliga af de ifrågaställde hemmanen äro sådane,
hvartill Kronan rätteligen har egande- och dispositionsrätten; och då, i
saknad af tillförlitlig kännedom om förhållandet,, och, för att få detsamma
bestämdt och utredt, en undersökning blifvit föreslagen, samt de af Mo~
tiona iren yrkade åtgärder, såsom ändring i redan åtaget arrende af desse
hemman och inställande af nya arrenden m. m., endast kunna blifva en
följd af undersökningens utgång, hafva dylike eller andra tili rubbning i
det nu varande förhållandet ledande mått och steg ej heller kunnat af
Utskotten tillstyrkas.
Anmärkningen, att Utskottens alternativt framställde förslag om nedsättning
i kyrkohem mans-åboernes onera skulle verka till förhöjning i hem- l
manens arrenden, och således förfela sitt ändamål, torde lika lilet förtjena
afseende; ty skulle detta förslag: komma till verkställighet, bör icke betviflas,
alt ju dervid kommer att tillgå på ett sätt, att Utskottens tydligt
uttryckta afsigt, nemligen att bereda hemmans-åboerne lindring i deras
tryckande belägenhet, uppnås.
Tinner åter förslaget om förenämnde undersökning Kongl, Majrts
Nådiga bifall, blifver oek en följd, alt de administrativa beslut, som i fråga
om kyrkohemmanet! i Halland kunna vara meddelade,, icke ligga i vägen
för Kongl. Maj:t och Kronan alt med de hemman, sodn befinnas icke
tillhöra Kyrkorne eller Presterskapet, utan vara af Krononatur, vidtaga enahanda
åtgärder, sorn med andra Kronohemman, och således äfven, alt,
på sätt yrkadt blifvit, försälja dem till skatte, hvilket jemväl är en åtgärd
af administrativ egenskap*.
Af desse skäl ooh enär dessutom Utskottens Betänkande, afslaget af
Ilögvördige Preste-Ståndet, deremot vunnit så väl Höglollige Ridderskapets
och Adelns, sorn Välloflige Borgare-Ståndets bifall,
hafva Utskotten funnit sig icke ega anledning att sitt förra beslut
förändra,.
Stockholm den. i October 2öS34?■■
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg j834-
Stats- samt Allm. Besv, och Oecon.-Vtsk. Utlåtande lYlo 3a. l
N:o 32.
Ankom till Exp. Utsi'-, den 26 Oct»
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förändrad uppsägningstid
för leverering af ränte-hö in natura, inom
Södermanlands Län.,
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet, och derefter tillStatsUtskottet
remitteradt memorial, har Nils Persson från Södermanland
anfört, alt, ibland de räntepersedel-, sorn hemmansegarne inom en del
af Södermanland årligen borde utgöra, funnes äfven artikeln hö i Jordeboken
upptagen. Slottermarken vore i nämnde ort i allmänhet svag,
och höskörden ringa, hvarföre jordbrukaren vanligen ej erhölle mera höfoder,
än som oundgängligen erfordrades för hans kreaturs framfödande
öfver vintern. Då årets höskörd för landtmannen varit mindre fördelaktig,
och priset på hö följaktligen stegrats, hände det stundom, att räntetagaren
vid Thomasmässan uppsade höet till leverering in natura, hvarigenom
1 äntegifvaren ginge miste om en nödig fodertillgång för vintern.
Han kunde ej heller, i anseende lill den länge fortfarande ovissheten, huruvida
räntehöet skulle levereras in natura eller betalas efter mgrkegångspris,
vidtaga den för hvarje klok landtman nödvändiga åtgärden, att,
efter råd och lägenhet, antingen i tid inköpa den emot räntehöet svarande
qvantitet hö, som erfordrades för ladugårdens vidmagthållande under
vintern, eller ock på marknaderne, sorn höstetiden höllos, afyttra de kreatur,
till hvilkas framfödande fodertillgången, minskad genom räntehöets
levererande in natura, vore otillräcklig, och, sorn ett sådant förhållande
icke kunde annat än högst menligt inverka på landtmannens beräkningar,
ville Motionairen, efter uppmaning af sine Comittenter, till afhjelpande
af omförmälde olägenhet, föreslå, att uppsägningstiden för leverering
af räntehö måtte förändras till den 29 September, hvilket så mycket
mindre borde möta någon svårighet, som höskörden långt före den tiden
vöre fullbordad, och rån le la ga ren då haft tillräckligt rådrum att, med
afseende på resultaten af skörden för året, afgöra, huruvida han ansåge
det med egen fördel öfverensstämmande att få räntehöet in natura a flemnadt,
eller icke.
Bih, till R. S. Prot. ib34 4 Sami. Q:dra Afd. f%f
7 tde Häftet.
a Stats- samt Alita., fiesv, och Oecon.-TJtslu Utlåtande N:o 32;.
Vid ärendets föredragning tili remiss, liar Jacob Kihlblom från Södermanland
anmärkt, att räntegifvarens rätt tili uppsägning borde vara
enahanda,, som den för ränte tagaren, föreslagna,, samt att räntegifvare, som
ville leverera räntehö in natura, Borde få gifva sådant tillkänna hos
Kronofogden i orten, och icke, såsom nu med kostnad och omväg måste
ske, fullgöra denna uppsägning bos Kongl., Majlis Befallningshafvande,
hvaremot Anders Johansson, från Upsala Län tillkäunagifvit, att i hans
ort vöre i berörde afseende upprättadt ett contract, hvars Bibehållande
önskades.,
Stats-Utskottet, som funnit detta mål tillhöra jemväl Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Ulskottets befallning,, har detsamma med sistnämnde
Utskott gemensamt i öfvervägande tagit; dervid Utskotten väl, å ena
sidan, ansett en lilLbakaflyttning af uppsägningstiden för leverering af räntehö
in natura vära för den räntegifvande förmonlig; men som Utskotten,
å den andra, icke kunnat undgå finna,, att ju en sådan förändring
skulle på räntetagarens rätt och fördel inverka; samt tvifvelaktigt kunde
vara, om räntetagarne och alla räntegifvarne inom Södermanland uti Mo~
tionairens åsigter och yrkande instämma; hafva Utskotten ej trott sig Böra
Motionairens förslag, genom ett o vilkorligt tillstyrkande, understödja.
Deremot och då det åsyftade ändamålet synes lämpligast kunna vinnas
genom ömsesidiga öfverenskommelse!’ emellan räntegifvarne och räntetagarne,
på sätt å vissa andra ställen skall ega rum, hemställa Utskotten,
om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl,. Majit matte anbefalla Dess Befallningshafvande
i Södermanland, att söka, genom contracls upprättande
emellan räntegifvande och räutetagande, tillvägabringa den förändring
i uppsägningstiden för leverering af räntehöet in natura
inom nämnde Län, som kan finnas lämplig och med Båda
contvahenternes rätt och Bästa öfverensstämmande.
Stockholm.den 25 Oclober 1834-
'S&ct-ts- samt: Allm.- Besv- ocli Oecon.-Uish. Utlåtande: fflio • 331
35
N:o 33,
Ankom till Exp, Utsk» den »26 Oct.
Wt'ätande, i anledning "af väckt motion, om rättighet för
vissa hemmansegare i Jemtland att fä till skatte inlösa
Kronojord, sorn med sä kallad fyllnadsjord blifvit inblandad
m. m,
Ilos Hedervärda Bonde-Ståndet!? Kafva R i k sd a g sfu il niä g t i ge Anders
Mårtensson och Erik- Nilsson från- Jemtlands- Läni uti memorial, sora.
lill Ståts-Utskottet blifvit remitteradt,. amlragit, hurusom genom afvittringen
i nämnde province utrönts, alt vissa hemman innehaft för m ycke t,
andra åter för litet jord, i: förhållande tili! sfcattetalefcj, hvarvid de förra
fått behålla sin öfverloppsmark-, emot den skatt eller’ ränta, som deraf ansetts
böra utgå, hvaremotde senare,.eller hemmanen^ hvilka haft för ringa jord,,
icke njutit någon nedsättning i dea gamla skatten» Uti ,,Kongl.
fVlaj:Ls den nj. Junii* 1626 lill Dess Befallningshafvande i Jemtland
aflåtne Nådiga Bref stadgades;, dels att, om hemman, sorn 'jemförelsevis
mot skattefalet funnos brista i egor, icke kunde å lämpligt ställe
erhålla anslag å dea bestämda ego-bristen, så skulle ett sådant hemman, efter
jemförelse med ortens- sk attili ggni n gsm et h od och i motsvarig t förhållande
lill egobristen, erhålla nedsättning i mantal och ränta, samt så beskaffade
förmedlingar föreslås af Landtmätaren, sorn förrättade delningen,, granskas;
utaf Afvittrings-Rätten, hufvudsakligen afgöras af Kongl,, Majrts Befallningshafvande
samt underställas Kongl, Kammar-Collegii pröfning och; fastställelse;
dels att hemman,, som på sådant sätt undfinge förmedling i den
deraf dittils utgående ränta, borde, sådant oaktadt,.utgöra samma ränta, intilldess,
något nyhemman, efter åtnjulne frihetsår, in gil) ge i skatt, och hvarå dell
genom förmedlingen försvunna räntan kunde flyttas;, hvaremot åter Kronolionden,
utan afseende på erhållen förmedling, bol de till förut bestämdt nelopp
utgöras, men förmedling likväl tillgodonjuta» vid sådane allmänna utsk ylder,
som inom Jemtland efter skattetalet erlades,. äfvensom vid en blifvande
ny rotering. Då nu hemmansegare, med mindre jord än skatt, icke
sett sig kunna erhålla förmedling, på annat sätt än högstberörde Nådiga
Skrifvelse stadgade, hade många af dem, för. alt ej uppskjuta ^ersättningens.
4 Stats- samt Allm, Besv, och Oecon.-ZJtsh. Utlåtande Nto 33-
• erhållande lil! en obestämd framtid, ansett förmonligare vara att få något
än intet, samt derföre begärt och erhållit emot egobristen svarande fy lilia
ds jord, hvilken ofta varit belägen i ett annat Pastorat, på 5 å 6 mils
afstånd från 'bohl.byn, hvarföre den sålunda tillkomne egofyllnaden endast
kunnat till mulbete begagnas. Som likväl egobristen för vissa byar varit
mindre, hade den i följd deraf ringa och aflägsne belägna fylfnadsjorden
ensam blifvit otillräcklig för fäbodars anläggning, hvadan några hundrade
tunnland utaf Kronans mark tillagts, emot serskild smör-ränta, och hvalinge
noin egoblandning af skatte- och Kronojord, liggande inom gemensam
••råi inea, uppkommit. Till undvikande af de mångå olägenheter, sorn i
framtiden för den enskilde härigenom kunde uppkomma, föreslogo alisa
Mutionairerne: stro att sådan med fyllnadsjorden inmängd Kronojord måtte
fä till skatte inlösas; '2to afl, hemman mod egobri«t, hvilka ännu icke
bekommit fyilnadsjord, mätte, så fVamt deras egare icke hellre önska ersättning
i jord, genast blifva förmedlade, så till ränta sorn andre efter
skatt utgående onera, utom hvad anginge sommarvägshållningen, hvilket
.skulle komma att orsaka rubbning uti förut verkställde vägdelningar;
.3:0.att denna förmedling äfven mat e sträcka sig fil! Kronotionde!!; samt
4:o att egäre af sådane hemman, hvilka redan fått sig fyilnadsjord tillerkänd,
matte lemnäs öppet att, emot fyllnadsjordens afstående, erhålla
förmedling.
Sedan Stats-Utskottet ansett ofvanberörde motion böra gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Oeconomk-Utskoltet behandlas; så hafva de
förenade .Utskotten tagit ärendet i öfvervägande, samt dervid funnit, att
de hemman, hvilka genom afvittringnrne utrönts brista i egor, jemförelsevis
emot skattetalet, och ej fått emot egobrislen svarande fyilnadsjord, obestridligen
äro berättigade att, i förhållande till egorne, erhålla nedsättning
så väl i nrantal sorn ränta, oéh alt iförmedlingen i afseende å alla
onera tillgodonjuta, utan afbidan på den tid, då nyhemman, efter tilländalupne
ti ihetsår, ingå i skatt och kunna öfvertaga den genom förmedlingen
försvunna räntan; Och då, vid det förhållande, att en del af räntorne a1*0
åt löntagare anslagne, nödigt är, alt ersättning, genom anslag af Statsmedlen,
dem beredes; men beloppet af detta anslag, som kommer att minskas
i den nion nyhemman i skatt ingå, för närvarande ej kan bestämmas,
enär ännu icke är lagligen pröfvadt, i hvad nion förmedling är al nöden,
eller
Sinls- samt Allm Tinsy, och Occoa.- ZJuL htlåtande N;o 33. 4
eller ulredt till luiru slör del densamma drabbar på lön anslagne räntor;
få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte dels bevilja ett förlags-anslag af duo
Rdr årligen, att af 8:dé Hufvud*Titeh), under benämning In~
delningsbrisl i Jemtland, för nyssberörde ändamål utgå, dels
ock uti underdånig skrifvelse till* Kongl. Maj:t, jemte anmälan
bärom, anhålla, att, på sätt bär ofvan är anfördt, ifrågavarande
hemman måtte af förmedling fullt komma i åtnjutande, samt
uti, sedan densamma verkställts och utredt blifvit, till hvad belopp
oell till hvilka löntagare det gifna anslaget behöfver användas,
Rikets Ständer måtte å nästa Riksdag derom erhålla
kännedom, på det medlen må kunna såsom ordinarie anslag under
sina rätta Titlar å Stat uppföras.
I fråga om rättigheten, att till skatte lösa Kronojord, som i erhållen
fyllnadsjord är inblandad, anse Utskotten sig endast böra hänvisa till de
om skatteköp i allmänhet gällande Författningar, hvilka innehålla allt
hvad härutinnan synes för Motionairernes syftemål behörigt; hvarföre
ock all Rikets Högloflige Ständers åtgärd i delta afseende afstyrkes.
Stockholm den 20 October i83.j.
Rättelser,
Käft, C, sid. 33 r, ri st icke 1 vida
— — — 3/{ r. -ar — Rusthållare l- Rotehållare
-
STOCKHOLM, nos Ludv, Westkrbbäg i £34
\
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N:0 34• »
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 October.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om Folkskolors inrättande.
Uti det vigtiga ämne, som utgör föremålet för detta Betänkande,
har Oeconomie-Utskottet fått emottaga motioner:
frän Höglojl. Ridderskapet och Adeln t
af Herr Cederschjöldj P.j sorn, till upplysningens befrämjande bland
allmogen, föreslår Folkskolor och allmänna Läroböcker. Huru dessa
Skolor böra inrättas, anser Herr Cederschjöld kunna öfverlemnas lill
Kongl. Majit att bestämma, äfvensom vederbörligt Utskott må uppgifva,
huru medel dertill skola erhållas. Om skatten på bränvin lemnar betydligt
öfverskott, skulle den icke kunna till bättre ändamål användas.
Det borde åligga Staten att skaffa tillgång på tjenlige Lärare, der denna
befattning icke kan uppdragas åt Comministrarne och Adjuncterne.
Till en början kunde läsningstiderne inrättas så, att lärare-platserne
finge bestridas af lorftige Studenter, som härigenom skulle sammanspara
bidrag till deras underhåll vid Universitetet. Slutligen åberopar Herr
Cederschjöld, till vidare utveckling af ämnet, sina, från trycket utgifna,
underdåniga anmärkningar vid Läroverks-Comite'ns Betänkande af
den 20 December 1828.
Frän Högv. Preste-Ståndet:
af Herr Prosten Hallström; i hvars tanka behofvet af Folkskolor är
omisskänneligt; samt att Statens mellankomst för deras stiftande erfordras.
— 600,000 R:dr af den vid denna Riksdag förökade bran vinsskatten
borde årligen afsättas för detta ändamål. Dessa medel, förvaltade
af Riksgälds-Contoret, skulle, efter 5 år, uppgå till tre millioner
Riksdaler, då de borde till församlingarne utdelas i mon af folkmängden,
och under vilkor, alt de, inom förelagd tid, sjelfve besörjde inrättandet
af Skolor.
Vid discussionen härom inom Ståndet, har Herr Biskop Faxe yrkat
nödvändigheten af ett stadgande, som ålade hvarje Socken att draga föröd».
till R. St. Vrot. iS34> 4 Sami. 2 Afd. 1
■S.de Häftet*
2
Stats- samt Allm Desvoch' Oecon.-Utik. Betänkande N.o 34.
sorg om sina barns undervisning; äfvensom både han och Herr Doctor
Elfström anmärkt, att på många ställen församlingarne visat sig obenägna
till någon uppoffring för ett sådant ändamål;
af Prosten Hylander, hvilken, såsom bidrag till Folkskolor i Bohus
Län, föreslår, att kyrkofonden, som der får lösas efter a4 sk- tunnan,
borde, likasom i Halland och Skåne, erläggas antingen in natura eller
efier markegång. — Hällten af denna tillgång skulle användas till Sockenskolor;
återstoden för kyrkornas räkning. Derjemte borde några allmänna,
lagligt bindande föreskrifter stadgas för organisationen af under
visnings-anstal ter på landet.
Från Välloflige Borgare-Ståndet:
af Herr Bååth: att, genom Lag, skulle stadgas ett åliggande för
Landsförsamlingarne, att, antingen hvar för sig eller gemensamt för ett
helt pastorat, inretta Yexel un der visnings-anstal ter för egna barn.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Sven Heurlin: att Skola i hvarje församling borde inrättas och
underhållas af allmänna medel. Men, om detta icke skulle vara möjligt,
så borde Staten lemna allt det bidrag den kan, samt Skolor af Regeringen
anbefallas, och underhållas af församlingarne. Lärarne, hvartill
Prester skola användas, borde förses med bestämda instructioner och
tillerkännas beräkning af tjensteår;
af Nils Strindlund: att hvarje pastorat, vid Pastors afgång, borde serskildt
för ifrågavarande ändamål stå ledigt ett år, och den derunder fallande
inkomsten användas till Folkskolor;
af Nils Månsson: att Helgon-skylden, som tillfaller klockarne för
barna-undervisningen, borde, om denna undervisning af dem underlåtes,
indragas och användas till Skoiorne;
af Lars Jönsson: att en undersökning måtte företagas, huruvida,
för bidrag till Folkskolorna, någon tillgång af kyrkornas fordna och nu
innehafvande egendom kunde vara att påräkna; samt att en tredjedel
eller hälften af de icke offentligen redo visade inkomster, sorn falla af ledige
Pastors- och Corn ministers-beställningar, då tvister uppstå pra deras återbesättande,
borde af Consistorierne uppbäras och anslås till ifrågavarande
angelägenhet;
af Olof Lindbäck: att anslag af Stats-Cassan till Skolinrättningar på
landet icke med skäl kan begäras; hvadan han föreslår att;
Stats- samt Allm. Besv. och Occon.-TJtsk. Betänkande N;o 34- 3
i:o anstalt till skolefond må inrättas i hvarje Socken;
2:0 för hvarje inom Socknen mantalskrifven person bör till fonden
erläggas sex (6) skillingar Banco årligen;
3:o denna fond bör ställas under Kyrko-Rådets förvaltning; och för
Skolhus och Lärares aflöning må |:dels tunna råg af hvarje helt hem
man
anslås;
4:o i samråd med Stiftets Styresman bör beslut å allmän Socknestämma
fattas så väl om undervisnings-anstalternas inrättning, efter hvarje
Sockens locala förhållanden, sorn äfven angående examinerade Skollärares
tillsättande, så att fonden må på ändamålsenligaste sätt användas,
och hindren för den allmänna folkbildningen undanröjas.
Derjemte har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
gemensamma behandling blifvit remitterad en motion af Anders
Danielsson, sorn, med stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen, i anledning
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 221, och under yttrande af den
öfvertygelse, att hvar och en allt mer och mer inser behofvet af upplysningens
spridande lill alla medlemmar af samhället, föreslagit;
1:0 att Folkskolor borde districtvis efterhand öfverallt i Riket inrättas;
hvarje district bestående af ett eller flere Pastorat, der sådant
låter sig göra, utan alltför aflägsen skolgång;
2:0 att medlen dertill borde på följande sätt sökas:
a~) medelst frivilliga gåfvor, hvartill subscription skulle i hvarje
Län genom Landshöfdinge-Embetets försorg öppnas;
b') genom 2:ne collecter inom församlingarne hvarje år;
c) genom inkomster af ett serskildt nådår utaf alla lediga Kyrkoherde-
och Comminister-löner;
d3) genom Biskops-tjensternes indragning, i händelse sådant skulle
äf Rikets Ständer beslutas; samt
e) genom ett för hvarje Län rnedgifvet creditiv på Riksgälds-Contoret
af högst 5ooo R:dr;
0:0 att förvaltningen af de Folkskolorna inom hvarje Län tillfallande
medel skulle öfverlemnas till en Direction, som hade sitt säte i Länets
Residencestad, samt för 3:ne år utvaldes sålunda, att District-Directionerna
ulsågo 3 till 5, Landshöfdinge-Embetet 1, samt Stadens Borgerskap
1 Ledamot;
4:° att öfverinseendet öfver hvarje Districtskola samt förvaltningen af
dess medel borde uppdragas åt en af församlingarne vald Direction,
bestående af 3 eller 5 personer;
4
Stats- samt Allni. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.-o 34»
5:o att så väl Läns- som District-Skol-Directionerne sjelfve ibland
sig utsågo en Ordförande, hvilken åter ensam valde den person, som
emot en årlig ersättning borde föra Directionens protocoli jemte räkenskaperna;
och skulle Cassan förvaras under gemensam ansvarighet af hela
Directionen;
6:0 att Läns-Directionerne borde mottaga och förvalta subscriptionsmedlen,
nådårsmedlen, de indragne Biskops-lönerne samt alla till Länets
Folkskolor gemensamt gifne gåfvor och testaments-medel m. m.,
men Districls-Directionerna mottaga och förvalta collectmedlen samt alla
serskildt åt Skolan lemnade gåfvor, testamentsmedel m. m.;
7:0 alt Districls-Directionerna skulle tillsätta och afskeda Skollärare,
besluta om alla Skolan rörande angelägenheter samt vaka öfver god
ordning och undervisning; och borde de till Läns-Directionerna anmäla
namnetå den Lärare, de ämna till- eller afsätta, beloppet af den lön de
vilja anslå, alla tilltänkta uppköp af nya skolböcker samt förändringar
i läromethoder eller läroämnen; hvarom allt Läns-Directionerne skulle
vara skyldige alt, inom en månad efter erhållen del, meddela Districts»
Directionerne deras råd och upplysningar.
Skulle något af Districts-Direclionen lillämnadt mått och steg synas
Läns-Directionen vara af den beskaffenhet, att det måste bestämdt
afrådas, utnämne den 4» > Districtet boende personer att förstärka Districts-Directionen
i och för beslutet om denna angelägenhet, hvarpå
detsamma må definitift afgöras;
8:0 att, derest en Districts-Direction skulle, genom tillfällig minskning
i de för Skolan påräknade inkomster, behöfva medel för Skolans
nödige utgifter, Läns-Directionen må, uppå anmälan derom, meddela den
sådane af det åt Läns-Directionerne lemnade creditiv på Riksgälds-Contoret;
men att anmälan derom genast borde göras hos församlingarne*
sora då egde besluta, huru återbetalning inom ett års tid må till vägabringas,
samt förordna om den förändring i Skolans organisation, som,
till följd af förhållandena, komme alt ega rum;
g:o att räkenskaperne borde granskas af Revisorer, som vid allmän
sockenstämma för hvarje år utvaldes;
10:0 att en berättelse om Skolans tillstånd och förvaltning borde årligen
efter föregången revision af Districts-Directionen genom Läns-Directionerne
insändas till Stats-Secreteraren för Undervisnings-ärendena,
samt tryckas, jemte Revisions-Berättelsen, i någon Länets eller närmaste
Läns Tidning;
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34• 5
ii:o att Folkskolorna i Öfrigt icke skulle slå under någon Embetsmanna-
eller Ecclesiastikmyndighet;
12:0 att, så vida någon Läns-Skole-Direction icke behörigen till
Riksgälds-Contoret återbetalade hvad som å Creditivet blifvit Jyftadt,
Riksgälds-Conlorels Fullmägtige egde att derom göra påminnelse, samt,
i händelse beloppet icke inom sex månader derefter funnes inbetaldt,
låta det hos Direclionen utsöka.
Läns-Directionerne egde i sådant fall samma pligt och enahanda
rättighet mot Districts-Directionerne; och borde Konungens Befallningshafvande
dem härutinnan med deras Embetsåtgärd tillhandagå.
Uti denna motion hade en stor del af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter instämt.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten, som ansett
motionerne i denna fråga böra i ett sammanhang gemensamt behandlas,
hafva, vid pröfningen af detta ärende, framförallt funnit angeläget vara,
att söka utreda de allmänna grunder, som dervid böra tagas i betraktande,
för att tjena till vägledning för ett ändamålsenligt beslut.
I sådant afseende företer sig först frågan om nyttan och behojvet
af Folkskolor. Utskotten få härvid vördsamt anföra, att Utskotten visserligen
instämma med Läroverks-Comitéen, om upprätthållandet af den
grundsats, att Religionsundervisningen börj genomföriildr a-omsorgen, serdeles
den moderliga, bibringas barnen, på det att denna undervisning må
gifva de intryck af lefvande Gudsfruktan, hvilka ingenstädes kunna för
barnen blifva så verksamma, som inom det christliga hushållet; men då
erfarenheten torde hafva visat, alt föräldrar eller målsmän antingen försumma
alt förskaffa barnen denna undervisning eller ock befinnas ©-  skickliga, ovilliga eller oförmögna dertill, och då således densamma icke
lärer kunna på alla ställen och för alla barn med erforderlig säkerhet påräknas,
utan torde af förefallande hinder och omständigheter mer eller
mindre åsidosättas, eller ock, om den icke uteblifver, åtminstone icke verkställas
med den nödiga omsorg, som vederbör, så förmena Utskotten nyttan
af Folkskolor vara ostridig, ej för att uttränga den husliga undervisningen
af föräldrarna, som icke bör åsidosättas, utan för att, jemte densamma,
der den finnes, på ett fullständigare sätt leda till ändamålet.
Det synes nemi. blifva en gifven följd, alt då barnen på dietta sätt kunna
erhålla en större och säkrare kunskap och färdighet i de stycken, som
6 Stats- samt Allm■ Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 34.
för deras bildning äro nödige, sä bör delia återverka fördelaktigt äfven i
afseende på den husliga undervisningen i framtiden, emedan det måste
antagas, att, då föräldrarna sjelfve inliemtat en fullständigare kunskap,
så skall äfven den kunskap, sorn genom den enskilda undervisningen af
dem fortplantas på barnen, blifva mer tillförlitlig och ändamålsenlig.
Långt ifrån således att Skolan skulle menligt verka i afseende på föräldrarnas
omsorg för deras barns christliga och sedliga bildning, tro Utskotten
fast hellre, att Skolan skall blifva det rätta och måhända enda
medlet att återbringa denna omsorg till mera verksamhet, der hon
förlä 11 i t.
Härtill kommer ett annat skäl, som talar för Skolornas nödvändighet;
det nemi. alt derigenom kunna inhemtas de allmänna medborgerliga kunskaper,
som, näst Religionen, för allmogen äro behöflige. I ett land, sådant
som Sverige, hvarest Jordbrukaren, Bergsmannen och Handtverkaren
hafva en närmare andel i Statens offentliga värf, der få de, till allmänna
folkundervisningen utöfver Religionen hörande ämnen en större vigt
genom sjelfva samhällsförfattningen, hvadan det ock för den, sorn skall
deltaga i Lagstiftning, Lagskipning och Beskattning är ovedersägligcn behöfligt
alt kunna skrifva och räkna, samt att någorlunda vara bekant med
■Fäderneslandets och brödrafolkets läge och alster, historia och samhällsförfattning.
^
Dessa kunskaper anse Utskotten icke främmande för en sann religion
s-uncl er visni ng , utan med densamma stå i närmaste förening, och böra
derföre i Folkskolan, jemte den egentliga Christendomskunskapen, eller
rättare i sammanhang dermed, meddelas. Ty all folkbildning måste lill
sin grund vara religieus; d. v. s. stödja sig på en sann Christendomskunskap,
emedan denna innefattar ej allenast den egentliga salighetsläran,
utan äfven den osvikliga sedolära och de moraliska begrepp, sorn äro rättesnöret
för menniskans handlingar, såsom enskild och medborgare. Religionsundervisningen
är således Folkskolans främsta och angelägnaste föremål;
uien Utskotten finna nödigt, att förenämnde elementarkunskaper derjemte,
och på denna grund bibringas, såsom medel, hvarigenom Christendornskunskapen
må blifva mera fruktbärande och verksam i det medborgerliga
1 i f vet.
Utskotten, som på dessa skäl icke draga i betänkande att förklara
anläggandet af Folkskolor, såsom icke blott nyttigt utan äfven af behofvet
påkalladt, hafva derjemte trott sig böra fästa Rikets Högloft. Stärt'
ders uppmärksamhet derpå, att, då Staten ostridigt eger rätt att af hvar
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.-o 3$.
T
je medborgare fordra nödig kunskap, såsom vilkor för tillståndet att utöfva
de rättigheter, hvarpå samhällets bestånd och 'förkofran bero, så
bör det äfven vara Statens pligt, att, såsom en vigtig National-angelägénhet,
yrka och bevaka det uppväxande slägtets sak, och med vaksam
omsorg tillse, det ändamålsenliga undervisnings-anstalter för inhemlande
af en sådan kunskap inrältas på alla dé ställen, der detta behöfves och
ännu ej skett. Dernäst har hos Utskotten i öfvervägande kommit, huru
sådana anstalter böra ti liv äga bringas, och af'hvilken de skola bekostas.
Utskotten, sorn anse detta böra vara menigheternas åliggande, tror sig
härvid endast behöfva fästa uppmärksamheten derpå, att undervisningen
i Folkskolan egentligen icke kan betraktas annorlunda1, än såsom en
ersättning för den undervisning, som föräldrarne antingen sjelf ve eller
genom andre böra meddela, enär det är deras {digt att sörja för barnens
uppfostran, hvartill hörer ej allenast deras födande och klädande
utan äfven deras christeliga och medborgerliga bildning. En sådan åsigt
af denna fråga har också hittills alltid gjort sig gällande inom Representationen,
och Utskotten åberopa i detta afseende hvad Rikets Ständer
vid flere föregående Riksdagar förklarat, att nemi. Statens förbindelse
är att anvisa, men menigheternes att bekosta barna-undervisningen
i Folkskolorna.
Åtskilliga Motionairer hafva visserligen yrkat, alt Folkskolor skulle
inrättas på bekostnad af allmänna medel; men, utom det att detta förslag
svårligen tolde kunna verkställas, i anseende till de dryga kostnader,
sorn dertill måste användas, och härtill kommer, att frågan derom
redan vid denna Riksdag blifvit af Rikets Högloft. Ständer afslagen, genom
bifall lill Stats-Utskottets Betänkande N:o 221 i denna del, så våga
Utskotten uttala den öfvertygelse, alt detsamma, äfven om det vore
verkställbar!, hvarken torde vara det rätta eller det lämpligaste för ändamålet.
— Då Utskotten å ena sidan erkänna den goda mening, sorn
ostridigt ligger lill grund och föran led t ett sådant förslag, kunna Utskotten
å den andra icke instämma i den åsigt, hvarigenom Föräldrarne
skulle liksom frånkännas en skyldighet i afseende på deras barns uppfostran
och bildning, som både natur och Christendom föreskrifva, och
hvars uppfyllande utan tvifvel i allmänhet måste betraktas såsom en samvetssak.
Väl medgifva och inse Utskotten , att menigheterue på flere ställen
kunna vara så medellösa, att svårighet för Skolors inrättande bos
dem kan möta, äfvensom alt omsländigheterne kunna mångenstädes vara
sådana, att Staten, sorn sorgfälligt bör vaka öfver verkställigheten, äfven
3
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betankande N:o 34-
bör mellankomma med bidrag, rid de serskilda tillfällen, då ändamålet
icke kan på annat sätt vinnas; men att, med antagande af en motsatt
grundsats, fritaga inenigheterne från skyldigheten att sjelfve besörja Skolornas
inrättning och deremot lägga densamma på Staten, för att genom
anslag eller allmän beskattning utgöras, skulle, i Utskottens tanka, icke
en gång till alla delar gillas af Sveriges upplysta allmoge, som e<4r en
tillräcklig känsla af sitt moraliska värde, för alt ej vilja undandraga si"
ett åliggande af sådan beskaffenhet. °
Härtill kommer ett annat skäl, att nemi. kostnaden för Folkskolorna,
bestridd af allmänna medel, skall blifva ojemförligt större och
drygare, än om detta sker genom menigheternes egen omtanka och bidrag,
samt med begagnande af alla de locala omständigheter, som i sådant
fall på hvarje serskildt ställe kunna erbjuda sig. Utskotten tro sig äfven
ega kännedom derom, att en Skol-inrättning, på sistnämnde sätt verkställd,
icke är så kostsam, som man vanligen föreställer sig. Erfarenheten
synes redan hafva bestyrkt detta. Folkskolor hafva på åtskilliga
ställen blifvit inrättade, i hvilket afseende Skaraborgs Län må anföras
der undervisnings-anstalter redan finnas inom ganska många församlingar,
af menigheterne sjelfve besörjde med en val beräknad omtanka och
utan stora kostnader. Sådant är äfven förhållandet på andra ställen, så
att det med temlig säkerhet torde kunna antagas, att för närvarande
redan finnas öfver 3oo Folkskolor, der omkring 18,000 barn njuta undervisning.
Dessa anstalter hafva uppstått, oberoende af allmänna anslag.
De äro ett verk af menigheternas frivilliga omsorg, lifvad af presterskapets
omtanka och af den enskilda välgörenhetens bidrag och bemödanden
för detta ändamål, som härvid blifvit understödda och uppmuntrade
dels af Kongl. Maj:ts egna medel, dels af kyrkors behållna
tionde och af andra tillgångar, dels ock genom tjensleårs beräkning för
Lärarne. Utskotten tveka icke alt antaga, det Folkskolor på lika sätt och
af samma bevekelsegrund skola uppstå på öfriga ställen, der de behöfvas,
så snart menigheterne hunnit tillräckligen upplysas om angelägenheten
af dessa anstalter, och Uppmärksamheten blifvit tillbörligen0 fästad
på deras åliggande i afseende på sättet för ändamålets vinnande.
Men då Utskotten således anse menigheterne vara pligtige att bekosta
inrättandet af Folkskolär, finna Utskotten likväl icke luniplfrtj att
Commanerne genom en ordentlig Lag tillförbindas att uppfylla 4denna
skyldighet. Utskotten betrakta visserligen densamma, såsom ett både
christe
-
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34*
9
öhr is tel i g t och medborgerligt åliggande — men elt åliggande, som icke
bör uppfyllas genom yttre tvång, utan genom frivilliga öfverenskommelser,
till följd af en erkänd och vunnen öfvertygelse om sakens nytta
och behöflighet. Det är med denna skyldighet, som med menniskans
högre pligt er i allmänhet; — Den bör betraktas, såsom en helig samvets-sak,
hvilken ingen må underlåta; Och likasom ett Folks religieusa
bildning i allmänhet icke lämpligen vinnes genom tvångs-medel, utan
genom uppmaning och upplysning, då folket sjelft tillegnan sig densamma
och frivilligt åtager sig medlen för dess ernående, så bör äfven Folkskolan
på samma sätt uppstå; helst Folkskolan i första rummet bör betraktas
vara ett utvidgadt medel för Religions-undervisningen, såsom
den grund, hvarpå all sann Folkbildning lill sin natur måste hvila. —
På detta sätt torde ock saken lättast tillvägabringas. Folkskolan, besörjd
och bekostad af Communerna sjelfva och hägnad af dem, såsom,
ett verk af deras omtanka och frivilliga uppoffring, skall omfattas med
den förkärlek och interesse, hvarmed man i allmänhet vårdar allt, som
man för ett godt ändamål sjelf skapat eller kunnat åstadkomma; hvaremot
inrättandet deraf, föreskrifvet såsom en ovilkorlig Lag, lätteligen,
kunde komma att betraktas såsom en påtvungen beskattning eller ålagd
börda.
Det mest magtpåliggande för denna angelägenhet finna Utskotten
vara, att, genom ett vaksamt nit å Regeringens sida, Communerne uppmuntras
och uppmanas att besörja Folkskolors inrättande. En allmän
öfvertygelse om nyttan af sådana anstalter och om Communernes åliggande
i detta afseende, framställd och uttalad af Representationen, skall
utan tvifvel sätta Regeringen i tillfälle att kraftigare kunna verka för
det vigtiga ändamålet.
Utskotten anse sig således böra vördsamt föreslå och hemställa:
1:0 attg Rikets Höglofl. Ständer i underdånig skrifvelse uttrycka
deras öfvertygelse om nyttan och behofvet deraf, att Folkskolor
anläggas på alla de ställen, der sådane äro behöflige;
2:0
att kostnaden derföre icke bör bestridas genom beskattning
eller allmänna anslag;
3:o att besörjandet af sådana undervisningsanstalter ovilkorligen
bör tillkomma Communerne, såsom ett både Christ
Bili.
till R. St. Fröt. l834• 4 Sami. 2 Afd. 2
8:de Häftet.
lo Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande Nio 34-
ligt och medborgerligt åliggande, hvarifrån ingen må undandraga
sig att bidraga; men att, i afseende på sättet och
medlen att befordra dessa anstalter, Communerne icke må
tvingas genom någon allmän lag eller föreskrift, utan att
detta må bero på deras frivilliga öfveréuskommelser och
beslut i följd af de locala omständigheter, som på hvarje
serskildt ställe kunna förefinnas och erbjuda sig, såsom lämpliga
för ändamålet;
4:o att Biskopparne och Landshöfdingarne må anbefallas att
med verksamt nit vaka öfver denna angelägenhet, och uti
dertill utljsté Sockne-slämmor kraftigt uppmana försaralingarne
till inrättande af Folkskolor, samt alt med dem
samråda och öfverenskomma om sättet och medlen huru
de höra till vägabringas; att härvid, bland andra utvägar,
bör i öfvervägande komma, hvad harts Jönsson föreslagit:
nemi. huruvida någon tillgång af kyrkornas fordna eiler
nu innehafvande egendom kunde vara att påräkna, samt
huruvida någon del kunde anslås af de inkomster, som
falla af lediga Pastors- och Comministers-beställningar, då
tvister uppstå om deras återbesättande, äfvensom att en
underdånig berättelse, om allt hvad sålunda förekommit och
afgjordt blifvit, bör till Kongl. Majrt insändas;
5:o att Domcapitlet bör för hvarje år till Kongl. Maj:t afgifva
en omständlig underdånig berättelse om Folkundervisningsanstalternes
fortgång och de hinder som, i detta afseende
kunna på ett eller annat ställe möta; samt slutligen
6:0 att Communerne må tillåtas genom arne eollecter om året
bereda inkomster till Skolorne, och att Kongl. Majrt för öfrigt
läcktes i Nåder vidtaga och begagna alla de åtgärder
och utvägar, som kunna bidraga till ifrågavarande ändamål,
och dertill befinnas lämpliga.
Sedan Utskotten sålunda framställt de åtgärder, som, i Utskottens
tanka, böra vidtagas för vinnande af ifrågavarande ändamål, hafva Utskotten
trott sig böra serskildt utlåta sig rörande de öfriga förslag, sorn
i detta ämne blifvit uppgifne, men genom det föregående icke kunna anses
vara besvarade.
a) Utskotten få i detta afseende, hvad först angår Herr Prosten
Hylanders förslag, att Kronobonden i Bohus Län, som der får lösas ef
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande JV.o 34• U
ter 24 sk. tunnan, borde erläggas antingen in natura eller efter markegängspris,
samt att hälften af den tillgång, som härigenom kunde uppkomma,
skulle erläggas till bidrag för Folkskolor i nämnde Län, vördsamt
upplysa, att ett sådant stadgande redan finnes meddeladt genom
Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 9 September 1766,
§. 8, men att denna Resolution kort derefter ändrades genom Kongl.
Resolutionen af den 22 Mars 1770, §. 4°> deri allmogen i Bobus Län
förklaras böra vara bibehållen vid dess gamla rättighet att få lösa den
till kyrkorne anslagne kronotionde med penningar efter tre Daler Silfvermynt,
eller 24 sk tunnan; vid hvilket förhållande, och då ostridigt
är, att allmogen i Bohus Län från äldre tider tillbaka egt en sådan förmon
i afseende på lösen af kronotionden sig förbehållen, Utskotten
icke anse
sig kunna tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att fästa afseende
å hvad till ändring härutinnan blifvit föreslaget.
b') Beträffande dernäst Anders Danielssons förslag till erhållande af
frivillige gåfvor medelst subscription, som borde öppnas i hvarje Län genom
Landshöfdinge-Ernbetets försorg, så äro Utskotten visserligen öfvertygade,
att den enskilda välgörenheten hädanefter, som redan, skall
kraftigt understödja med bidrag till Folkskolors inrättning, men Utskotten
tro det icke vara lämpligt, att densamma bindes vid någon allmän
föreskrift i afseende på sältet att visa sig verksam. Detta bör vara fritt
och bero på de olika förhållanden, som på serskilda ställen kunna ega
rum. I allmänhet synes anskaffandet af bidrag genom frivilliga gåfvor
m. m. mera egna sig åt och hällre lyckas enskilde personer, som ega
förtroende inom Communen, om dessa ådagalägga verksamhet, nit och
omtanka för ändamålet, än om detta uppdrag skall öfverlemttas till Länestyrelsen,
som, utom andra mångfalldiga göromål, måste dela sin omsorg
och verksamhet lika emellan aila Communerne inom Länet.
Härtill kommer, att, i en tidpunkt, såsom denna, då man i allmänhet
åsyftar, att Communerne böra vänjas att sjelfve öfvertaga och sköta
vissa municipala göromål, synes det icke vara öfverensstämmande med
denna syftning, att åt en Embets-auctoritet uppdraga en befattning,
som till sin natur helt och hållet bör ligga inom området af hvarje Comrauns
enskilda bestyr.
På dessa skäl, och då hvarje Commun eger öppet att genom collecter
göra insamlingar,
anse Utskotten icke lämpligt för ändamålet, att tillstyrka
is Stats- sami Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o
en allmän föreskrift derom, att, genom Konungens Befallningshafvandes
försorg, subscription öppnas till erhållande
af frivillige gåfvor för Folkskolorne inom Länet.
c') Nils Strindlund och Anders Danielsson hafva äfven föreslagit,
att af alla lediga Kyrkoherde- och Comminister s-beställningar ett serskildt
nådår skulle ega rum, hvaraf inkomsten borde tillfalla Folkskolorna.
Utskotten draga icke i betänkande att förklara, det en sådan åtgärd
mera skulle motverka ifrågavarande ändamål, eller Folkundervisningens
befrämjande, än befordra detsamma. Det har länge varit en erkand
sak, alt vicariaten under nådårstiderne icke verka fördelaktigt i
afseende på cjiristendomsvården och den presterliga tillsynen inom församlingarne;
hvilket förhållande i synnerhet torde ega rum i afseende
på barnaundervisningen och skolorna. Man har nemligen insett, att en
vice Pastor, som under en sådan tid der anställes till tjenstgöring, och
sorn ofta är okänd inom församlingen, icke kan nied den vana, nit och
eftertryck, besörja der förefallande göromål och derjemte utöfva det inflytande,
som en ordinarie Pastor, hvilken blifvit fästad vid församlingen,
oftast för lifstiden; hvadan ock alla, som nitälska för folkets christeliga
och sedliga bildning, önska att nådårstiderne måtte inskränkas,
men icke utsträckas; och då, hvad Folkskolornas framgång beträffar, det
ordinarie Presterskapets nit och verksamhet bör påräknas, såsom kraftigt
bidragande,
anse Utskotten sig på dessa skäl böra tillstyrka Rikets Högloflige
Ständer att afslå ifrågavarande förslag, såsom menligt
verkande mot ändamålet.
d') Beträffande frågan om inkomsten genom Biskops-Ernbetenas indragning,
får Oeconomie-Utskoltet vördsamt upplysa, att Utskottets Betänkande
N:o 102, deri en sådan reglering af lönerne för dessa Embeten
blifvit föreslagen, hvarigenom någon inkomst för Folkskolorna möjligen
skulle uppkomma, väl blifvit bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden,
men deremot afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet;
hvadan, och sorn 2 Stånd stannat emot 2, denna fråga lärer helt
och hållet hafva förfallit.
Vid pröfningen af Anders Danielsons förslag, att för hvarje Län
skulle tillhandahållas ett creditiv på Riksgälds-Contoret af högst 5ooo
R:dr, har hos Utskotten i öfvervägande kommit, att delta creditiv för
alla Länen skulle uppgå till 120,000 R:dr, hvilket åter, fördeladt på alla
Stals- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 34- i3
församlingar i Riket, för hvardera knappast skulle belöpa sig till 5o a
ioo Riksdaler.
Om än ett så betydligt credit!v af Staten kunde medgifva?, finna
Utskotten den förmon, som härigenom skulle beredas hvarje församling,
blifva så ringa och så litet ändamålsenlig, att den icke kunde en gång
anses bidraga till sakens framgång, eller ens förtjena att begagnas, helst
som ylnders Danielsson dervid fästat det vilkor, att detta Jan om ett år
skulle återbetalas. I Utskottens tanka skola Comrnunerne, dels genom
co 11 ectinsamlingar, dels på annat sätt, vida lättare och förmonligare kunna
förskaffa sig nödiga bidrag, än genom ifrågavarande utväg,
hvadan Utskotten vördsamt tillstyrka, att detta förslag må
lemnäs utan afseende, såsom icke i någon betydlig moa
ledande till ändamålet,
ej) Hvad slutligen angår den organisation ctf Directioner för Folkskolorne
och förvaltningen af deras medel, som Anders Danielsson föreslagit,
så få Utskotten, under åberopande af de grunder, som Betänkandet
innehåller, vördsamt anföra, att Utskotten finna vida ändamålsentigare,
om Folkskolorne, under Presterskapets ledning och enligt Communernes
önskan och öfverenskommelse!-, få fritt utbilda sig efter de förhållanden,
sorn på hvarje serskildt ställe kunna ega rum, än om dessa nyttiga
anstalter redan vid deras första uppkomst skola bindas vid allmänna
föreskrifter, hvilka icke på alla ställen kunna vara lika lämpliga och
användbara, utan snarare torde förlama, i stället för att befrämja Skolornas
tillväxt och framgång.
Utskotten tillstyrka derföre, att hvad som, i afseende på
organisationen af Folkskolorne och förvaltningen af deras
medel, blifvit af Anders Danielsson framslälldt må förfalla.
Stockholm den \\ October 1834*
Reservationer:
?:o af Pehr Nilsson från Christianstads Län:
’’Jag nödgas reservera mig emot Utskottets förslag, att ”Rikets Ständer
skulle i underdånig skrifvelse uttrycka deras öfvertygelse om nyttan
och behofvet deraf, att Folkskolor 3nläggas”; men endast för verkställigheten
af sådana vigtiga anstalter begära, ”att Biskopar och Landshöfdingar
må anbefallas med verksamt nit vaka öfver denna angelägenhet,
i sockenstämmor uppmana församlingarne till Folkskolors inrättan
-
Stats- samt Ailm. Besv.r och
ds, samt med församlingarne samråda och öfverenskomma om sättet
och medlen, hnru de skola till vägabringas”; hvarefter allt skulle lemnäs
”att, under Presterskapets ledning samt enligt Communernas önskan och
öfverenskommelser, få fritt utbilda sig”.
Det är nemligen, i min tanka, det vigtigaste af allt i denna angelägenhet,
att den helt och hållet skiljes från samband med Presterskapet
såsom verldslig Corporation; och att den blott bibehåller det sammanhang,
som en rigligt uppfattad fri utbildning af offentliga inrättningar,
enligt hvad jag hoppas, alltid måste bibehålla med de Presterj hvilkas
enskilda andliga nit och goda anda gifva dem en nyttig inflytelse genom
sine menigheters förtroende. Vare det långt ifrån mig, att ej gifva
ehristendomskuriskapen sitt behöriga värde, såsom grund för all bildning,
den lägre så väl sorn den högre; men likasom de rikes barn
vanligen lemnäs åt andre verldsiige lärare, nar så ske kan, och ändå
kunna blifva gudfruktiga, anser jag, att de fattigas med ännu mer skäl
böra kunna få undervisas af hvem deras föräldrar dertill utse, innan de
äro i de år, då den af Lagen och häfden gemensamt grundidé »verkliga
presterliga Religions-undervisningen tager sin början. Det är, i mia
tanka, väl grundadt, att först vid i5 till 16 år ifrågaställes den offentliga
Religions-undervisningen, och det är deremot ett till sine följder
säkert skadligt missförstånd, som valt de vanliga, för minnets öfning
begagnade första Iexorne utur Religionsböckerne. Sådant betager dessa
ea vigtig del af deras värde. Dessutom lärer ingen förnuftig fader eller
moder, ingen enskild eller offentlig Lärare, som vill ega enskildt
förtroende och allmän aktning, underlåta att lära sina barn och lärjungar,
det enkla'och vackra Christi ord, som, när det i behörig tid användes,
äfven lyfter barnets tankar till det höga och allgoda väseitdet. Men
ej lika säkert är det*, att den presterliga Skolläraren kanj eller den
till Prest sig ämnande Skolläraren 'vill göra sig besvär med de ämnen,
sorn föräldrarne, ibland folket, önska att deras barn skola lära, för att
kunna blifva för sig sjelf och andra nyttiga medborgare i ett samhälle,
der arbetet bör utgöra grundvalen för allt rättfånget enskildt välstånd,
och der menniskokärleken, upplysningen samt medborgarsinnet utgöra
grundvalarne så väl för dea enskilda trefnaden, som för hela samhällets
styrka. Det är blott magien, som ännu vidhåller undervisningens
beroende af en viss Embetsmanna-class. Det är frihetsbegäret som yrkar
Folk-undervisningens frögifvande; och som man vet äro i allmänhet
de förnuftskäl, som tala för detta senare, vida mer öfvervägande än de
Stats- samt Allm. Eesv - och Oecon. Ulsk. Betänkande 2V.0 34- j5
1)1 ott historiska, som kunna åberopas af den förra. Detta har åtminstone
blifvit en folktro; kanske just för det, att Presterskapets allmänna handlingssätt
vid undervisningen gjort en blind tro i'så många fall nödig.
Min är den emedlertid, och fleras med mig; hvarföre jag ock här icke
ingår i någon enskild bevisning af nödvändigheten, att ställa folkundervisningen
oberoende af Presterskapet, på sätt medbrodren Anders Danielsson
föreslagit. I detta som flera afseenden har Utskottet icke insett
värdet och syftningen af Anders Danielssons utförda och förtjänstfulla
motion; och besynnerligt nog lemnat så liten uppmärksamhet deråt, c—
aktadt nästan hela Bonde-Ståndet öppet förenade sig i den, och troligen
ingen af Sveriges allmoge skiljer sig ifrån dessa hans åsigter. Hans
förslag till Läns-Directioner och allmänna subscriptioner utvisar en tydlig
syftning, att bereda de upplystare och förmögnare classerne ett tillfälle
att påskynda den stora angelägenhet, som enfalden och armodet
möjligtvis ännu icke våga anse utförbar. Rika och lyckliga orter skulle derigenom
underhjelpa de fattigare eller i förlägenhet varande församlingar;
och ensidigheten eller fördomarne i ett mindre Dislrict skulle efter hand
nödgas vika genom det beroende, hvari Skol-Inrättningen ställes, i fråga
om medel och upplysningar, utaf en, utur allmännare och redan
pröfvade åsigter handlande utvald autoritet. Det mest påtagliga bevis,
att man knappast måtte hafva läst motionen, är t. ex., att Utskottet uträknar
det af Anders Danielsson föreslagna creditivet på det sätt: att
5o R:dr skulle komma på hvarje församlings lott. Detta creditiy är föreslaget
att blott användas i de fall, då de af menigheterne beslutade
och i sina inkomster till vissa belopp tryggade Skol-Inrättningar,
skulle opåräknadt behöfva ögonblickliga förslräckningar, till följd af några
oförutsedda anledningar. Att detta kunde hända mer än högst få
skolor, i hvarje Län, är icke troligt. Att menigheterne, eller styresmännen,
derest olofliga företag vållat bristerna, mäste betala dem, är tydligt,
af den allmänna princip, alt Staten icke skulle under nuvarande
förhållanden bekosta Skolorna, eller Regeringen hafva med dem något
direct att beställa; — och således inses lätt, att det* föreslagna creditivet
är både möjligt att anordna och nyttigt att kunna i behofvets stund
anlita; ty skulle sockenstämmor genast upptaga frågor om tillfälliga behof,
blefve skolangelägenbeterna alltför besvärande fös menigheterne,
som eljest blott årligen skulle behöfva med deni sig befatta.
Likaså förefaller det mig besynnerligt, att Utskottet kunnat afstyrka
att anslå vissa nådår efter lediga Pastorers och Commiuistrars löner till
16 Stais- samt Allm. Besv.- och Oecort -Ulsk. Betänkande N.o Bp
Sko^Inrättningarnes bildande. Det är ej meningen att inkräkta på Enkors
och barns rätt. Det är blott syftemålet, alt med tillsättandet af lediga Pastorat
kunde ett år längre fördröjas. De skäl man hemtar från Embetets
mindre nitiska fullgörande af de tillförordnade Pastorerne anser jag ej
fullt antaglige; och jag tror, att motsatta exempel skulle kunna i stor mängd
framdragas. Jag befarar, att i de Consistoriela uppgiflerne, angående desse
förhållanden, man förblandat boställsvården med själavården. Hvad den
förra möjligen förlorat, torde i de fleste fall, då ej bostadsarrendena varit
nödvändiga bihang dertill, den senare vunnit. Men jag lemnar gerna
detta förhållande å sido, öfvertygad, alt man i alla fall bör af framtiden
och af Presterskapets tillväxande nit för Religionen och Folkupplysningen
kunna påräkna rättelse, om den verkligen skulle behöfvas. Hvad som emedlertid
torde få anses för säkert, det är, att ett sålunda medgifvet nådår,
icke kan vara af stor inflytelse på Prest-Embetets utöfning, men väl ansenligt
underlätta ändamålet af Folkskolors bildande, samt att det vore af
stor vigt, om icke för annat, för att åtminstone erhålla statistisk ledning
angående Presterskapets verkliga aflöning.
Jag måste upprigtigt yttra, att jag ej kan gilla den grundsats, att Staten
icke bör befatta sig med Folkskolornas uppkomst och anordnande, samt
att allmänna medel ej dertill böra användas, helst då i vårt land så betydliga
uppoffringar af Staten blifvit gjorda, samt de skattdragande, på så
många sätt dagligen bidraga till de högre Skolornas och Universitetens
underhållande, hvaraf de förmögnare classerne draga största fördelen.
Besynnerligt synes det mig, alt bonden och handtverkaren, som skola föda
sig sjelfve, de, säger man, böra lära sig allt på egen bekostnad eller
nöjas åt att kunna intet; men den, som vill blifva Prest, för att få Pastorat
på några tusende R:drs inkomst, den, som vill blifva Embetsman,
med lön, som äfven utgår till största delen af bondens och handtverkarens
skattepenning, den skall få hjelp till sin undervisning af medel, hvartill
dessa äfven bidraga. I sanning! något afgjordt origtigt och vrångt ligger
i en sådan åsigt af bildningens utveckling. — Men jag, likasom Anders
Danielsson> vördar i detta fall äfven det mindre förnuftsenliga, då det ännu
icke kan ryckas ur våra samfundsförhållanden, utan att må hända störta
hela byggnaden. Jag yrkar således icke att Staten skall, under nuvarande
allmänna beskattningssätt, bekosta de nya Folkskolor, sorn jag Önskar
måtte inrättas, äfven der åldriga fördomar, presterlig beqvämlighet eller
brist på medel eljest hindra det; sy sådant vore, att låta de fattige och
arbetande
Slats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34* 17
arbetande classerne ännu ytterligare beskattas för de öfriges bästa. — Mea
jag önskar, att Regering och Ständer må tala till Svenska medborgares
lijertan och öfvertygelse genom en öppen uppmaning, och en ordnande,
men ingen enskild rätt kränkande allmän Författning. Jag anser en sådan,
då den, enligt Anders Danielssons förslag, utgår ur den enkla åsigt,
att menighetens rätt öfver sin Skola är densamma, som den faderliga privaträtten
öfver sitt barns undervisning, vara vida ändamålsenligare än Herrar
'Biskopars och Landshöfdingars uppmaningar och råd. Jag ville så gerna
se ett slut på den gamla methoden, att endast utväga kunskap mot
ökade offer åt den stora massan af folket; och jag tycker, alt alla mina
medborgare måtte önska den dag, då vi kunde skåda våra barn med sådane
verld sliga kunskaper, sorn betrygga deras närmaste framtid; men hvilka bevisligen
blott kunna åstadkommas af practiskt bildade och i folkets lif lefvande
män: vid ynglingaårens början framvandra till det altare, hvarifrån den sannt
andliga rösten opartiskt pröfvar deras kunskap, i den heliga lära, som skall
betrygga deras eviga. Så föreställer jag, och många med mig, oss denna
sak, såsom rättast och klokast ordnad; och jag anser mig derföre böra
vördsamt fästa samtlige Riks-Ståndens synnerliga uppmärksamhet derpå. —
Måtte ej delta stora, vigliga ämne lemnäs åt glömskan, eller röna en oför(jent
likgiltighet i Slånds-Representantens hjerta. Det utgör, verldshändelserne
utvisa det, alltid ett ibland de första föremålen för Folie-Representanternes
beslut, då natiönerne befria sig ur de gamla herrsknings-systemerne
och grunda den lagliga frihetens nya välden. Mätte Svenska män
icke visa sig mindre nitiske, mindre kraftfulla. Det gäller, snart sagd t, hvarje
år tusende sinom tusendes väl. Hvarje fördröjd timma gifver millioner
frön åt okunnigheten: delta ogräs, sorn med sin hastiga växt förqväfver så
inånga, för natiönerne nyttiga växter. Låtoin oss derföre med alfvar uppdaga
denna allmänna fråga; och då vi i medbrodren Anders Danielssons
förslag ega en, på i allmänhet rigtige och bestämde grunder uppfattad
plan för den organisation, som genom allmänna Författningar är den enda
man deråt bör gifva, vågar jag ödmjukligen föreslå: att samtlige RiksStånden
mätte förena sig om en åt er remiss,, pä grund af hans motion;
då det borde förmodas, att Utskottet skulle finna sig böra fullständigt utarbeta
ett nytt förslag, i närmaste enlighet dermed.”
2:0 Af Peter Jönsson från Jönköpings Län: ”1 en lid, då allmänna
rösten högt påkallar åtgärder till utbredande af en vidsträcktare folk bi Id -  Bih. lill R. St. Fröt, 1834• 4 Samt. 2 Afd. 3
8:de Häjtet.
18 Stals- samt Ålim. Besv.- och Otcon. Utsk. Betänkande N‘o
ning, sknlle man ej kunna tro, alt inom ett Rikets Ständers Utskott någon
skalle finna sin fördel vid folkets utstängande från en förbättrad upplysning,
utan att man bort åsidosätta alla egna interessen och lyssna till folkets
rättvisa fordran om befrämjandet af en ändamålsenligare upplysning.
• Man bar hittills sagt sig vara rådvill, hvar erforderliga medel skola tagas,
för att uppfylla dessa billiga fordringar; då kom Anders Danielssons i flera
afseenden förtjenstfulla förslag, att på ett lätt sätt lösa den svåra knuten, utan
att öka de dryga skatterne, och ulan att man kunde ana, det någon enda funnes,
sorn ej med bifall skulle omfatta hans motion, ty ingens rätt syntes derigenom
förnärmad. Frågan remitterades till delta Utskott, som nu, i afseende å både
Anders Danielssons förslag och öfrige i samma ämne väckta frågor, afgifvit
sitt Utlåtande. Jag reserverar mig emot Betänkandet i sin helhet, men
i synnerhet emot behandlingen, sorn Utskottet gifvit åt Anders Danielssons
motion, derom, att, vid hvarje ledigblifvande Pastorslägenhet, inkomslerne
för ett extra nådår skulle få användas till utbredande af en allmännare
bildning bland folket. Denna motion har, med en enda rösts
pluralitet blifvit afslagen, på de skäl, gom Preste-Ståndets Ledamöter under
en långsam discussion i Utskottet gjorde gällande, nemligen: att förslaget
vore ingripande i deras privilegier; men jag kan ej fatta hvari detta
ingrepp består, då fråga ej är att borttaga det vanliga fardags- och nådår,
som tillfaller en afliden Pastors enka och barn, och jag förmår ej begripa,
att privilegierne kunna berättiga Preslen till inkomsterne af en lägenhet,
innan han tillträder den, såsom tjenstgörande. Jag har alltid trott,
att Presten är till för församlingens skull och ej församlingarne såsom ett
privilegium för Presterne, och derföre har jag vågat anse dat för Presternes
förnämsta åliggande, att vinlägga sig om folkets upplysning, hufvudsakligen
bestående i en sann och oskrymtad Gudsfruktan, som bör inplantas
i barnens unga sinnen och bäst kan läras uti ändamålsenliga Skolor;
ty man vet, alt med de många göromål, som tillhöra en Pastor, mås«te
viljan hos honom vara utmärkt god, om han skall kunna gifva sine åhörare
så tillräcklig undervisning, som både Religionen och Kyrko-Lagen ålägga
honom, och derföre hade jag trott, att Anders Danielssons förslag i
första rummet skulle med välbehag omfattas af Presterne, enär detta bereder
möjligheten till Folkskolors inrättande, hvaraf följden blefve folkets
upplysning och sedlig förbättring, som äfven försäkrade Presterne
om en större framgång i de dem åliggande bemödanden för församsamlingarnes
bästa. Med en sådan öfvertygelse, kunde jag icke ana, att
någon skulle åberopa de välsignade privilegierne och yrka afslag å motio
-
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 34-
"9
nen, emedan den förnärmade Presternes rätt; men af en hvar, som har
någon kännedom om storleken af deras lätt, torde billigt medgifvas, att
den tål en ringa försakelse. För att blifva öfverlygad härom, kan läsas
Landshöfdingens i Jönköpings Län afgifna Femårsberättelse af den 31
December i833, pag. 38 och 39, der det upplyses, att Presterskapets och
Kyrkobetjeningens underhåll utgör, näst krigsfolkets, de skattdragandes största
afgift till underhåll för egna medborgare; ty dertill åtgår årligen, enligt
Tabellen 80,796 R:dr 38 sk. blott i sockenlionde och så kallade jura
stolte, då i nämnde summa hvarken inbegripas de af Staten upplåtne
Prestgårdarnes afkastning, ej heller vederlags- och behaglig tids förläningsspanmål,
som äfven utgår från Siats-Verket, och således icke ligger
socknarnes invånare till last. Emedlertid är det en märklig företeelse, alt
Clereciets aflöning, i både Sockne- och Statsbidrag, utgör vida mer ttn Länets
hela bevillning, som, enligt Tabellen, uppgår till blott 8i,5ioj R:dr
3 sk. r r:st. Enligt Tabell, som åtföljer ofvar.nämnde Femårsberättelse,
utgöra Statsbidragen från landet i Jönköpings Län 661,4>8 R:dr 11 r:st,
och af städerne 29,814 R:dr 37 sk. 8 r:st. Häraf synes, att allmogen på
landet får utgöra de största Statsbidragen; men, hvad har väl Staten för
borgen för uppfyllandet häraf, om den ej tänker på en ändamålsenlig
upplysning, och, efter min tanka, är detta den säkraste borgen för både
Statens och folkets bestånd och framgående. I mon af tidens fordringar
vid de högre folkclassernes undervisningsskolor, förglömmes ej att göra tillökningar
i de redan stora anslagen: vid sisllidne Riksdag föröktes dessa
med 10,000 R:dr, nu vid denna med 4.000 R:dr till hvartdera af Universiteten,
och bar nästan hvarje stad bidrag af allmänna medel vid Skolorne,
men oss lemnar man ensarnne att förskaffa Skolor och aflöna Lärare, sorn
blifver omöjligt i de flesta orter, i anseende till de stora skattebidrag] jag
förut nämnt. Att erhålla en vidsträcktare hildning för oss lärer hvar
man lätt finna vara af behofvet påkalladt, så vida det uppväxande slägtet
rätt skall förstå de ämnen, som tillhöra dess offentliga värf, såsom Riksdagsmän,
Ledamöter uti de lägre Domstolarne, Kyrkoråd, Taxerings-Comiteer,
Egodelnings- och Syneförättningar m. m. — Häraf synes det både
rätt och billigt, att allmogen får något biträde af de allmänna lillgångarne,
då Anders Danielssons förslag, som är så lätt verkställbar och snart
kunde taga sin början, icke vunnit något afseende. Rikets Ständer hafva väl
aflåtit underdånig skrifvelse lill Kongl. M»j:t om Biskopslönernes indragning
till någon del, för att användas till Folkskolor; men det kan ej så
snart verkställas, ehuru en snar hjelp härtill erfordras. Efter den uppgift
20
Stats- samt Allm. Desv.- och Oecon. Utsk. Betänkande IV:o 34-
jag kunnat erhålla, finnes på landet ej mer än 3oo Vexelundervisningsskolor,
då pa5 Pastorat sakna sådana, en bedröflig sanning! •— men det
är öfverflödigt att nu längre orda härom. Jag förmodar, att Utskottets Betänkande
ogillas i alla Riks-Stånden, — Till och med i Ilögv. PresteStåndet
vet jag finnas män som hafva en sann både R.eligions- och Fosterlandskänsla
och således ej längre sätta sina privilegier i första rummet.
Om Anders Danielssons förslag ogillas, synes ej annan utväg vara öfrig,
än den, som hitlils på några få ställen genom enskildes omsorg och egen
bekostnad blifvit stiftade, såsom uti den församling der jag bor, harPostDirecteuren
och Riddaren A. Sjölin af egna medel inrättat en Vexelundervisuings-skola,
som är ändamålsenlig och han begagnas af hela Pastoratet.
— Sedan denna Skola hade vunnit folkets förtroende, vann den
äfven Presterskapets, så att Prosten J. Dahlström gifvit boställe till Läraren
vid denna Skola. I alla orter, jag är derom öfvertygad, finnas män,
som hafva vilja men sakna förmåga alt träda i dessa välgörares fotspår,
hvarföre det är nödigt, att Staten i tid mellankommer och af sina medel
gör anslag åt Lärarne, i händelse Anders Danielssons förslag afslås.”
Af själ och hjerta förena sig undertecknade med föregående reservation.
S. Heurlin från Kronobergs Län, Olof Olofson från Östergöthland,
Peter Persson från Calmar Län, Erik Ersson från St. Kopparbergs
Län, Lars Larsson från Skaraborgs Liin.
Med Peter Jönsson instämde äfven Erik Ersson från Stockholms
Län.
3:o Af Hans Jansson från Elfsborgs Län, sorn utbad sig för Utskottet
få upplysa, att anledningen, hvarföre han icke kunnat infinna sig i sista
plenum varit den, att han, såsom Fullmäglig i Riksgälds-Conloret, derstädes
samma dag måst öfvervara en ganska vigtig angelägenhet; hvarigenom
han således var förhindrad att deltaga i öfverläggningen inom detta
Utskott rörande den af Anders Danielsson väckta fråga om ett extra nåd^
år af alla Iediga prestlägenheter för Folkskolorna. Hans Jansson fann sig
ega så mycket mera skal alt beklaga sig öfver delta förhinder, som han
nu mera insåg, att denna fråga troligen fått en annan utgång, i händelse
han, hvilken delade Anders Danielssons tanka i ämnet, varit närvarande;
åtminstone hade det då säkert inträffat, att den vid omröstningen aflagde
voterings-sedeln måst öppnas för att bestämma utslaget: och begärde Hans
Stals- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 35.
11
Jansson slutligen, att hans anförande skulle få åtfölja Betänkandet till
Riks-Stånden.
3Y:o 35.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2S October.
Utlåtande, i fråga om Passevolance-afgiften.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens handläggning
hafva från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitterade följande
motioner:
1:0 Af Riksdngs-Fullmägtigen Jacob Kihlblom från Södermanlands:
Län, som anfört: att då Knekte-Contracten borde uppgöras emellan Kronan
och Rotehållarne, utan att en tredje magt egde rätt att deruti inblanda
sig, samt Passevölancens utgörande, emot Bonde-Ståndets vid
sisth Riksdag afgifne protest, icke syntes billig och rättvis, helst Passevolance-Cassan
blifvit använd för främmande ändamål, vore man skyldig
bereda Rotehållarne, hvilkas säkerhet och bestånd oundgängligen sådant
fordrade, en återgång till de primitiva Contracten, i anledning
hvaraf Motionairen nu yrkade, att Passevoiancen helt och hållet måtte
upphöra; och har Gustaf Gustafsson fråu Södermanlands Län häruti
instämt;
3:0 Af Riksdags-Fullmägtigen A. Normark från Westerbottens Län ,
söm, med framställning af det för Rotehållarne tryckande åliggande, att,
i stället för kost åt Soldaten, erlägga en betydlig contant utgift, anhållit,
det Rikets Ständer målte hos Kongl. Maj:t i underd. begära , att
Passevolance-Afgiften finge af RusL- och Rotehållarne innehållas de år,
då inga möten egde rum;
3:o Af Riksdags-Fullmägtigen Anders Andersson från Westerås Län,
hvilken, så väl på grund af Kongl. Reglementet den 20 November i685
för allmogen och Soldalerne i Wässby Län, der det uti g §. hette: ”att
till Regements- och andre möten är Bonden intet pligtig gifva Knekten
hvarken fri skjuts, mat elier penningar, utan om Knekten, som ändteligen
måste till Regements-möte, tager 2 eller 3 daler Kopparmynt af
Roten, så afräknas det på hans lön;” som äfven med stöd af 80 och
1 i/; §. §. Regerings-Formen, yrkat, det Pussevolance-afgiften helt och
hållet målte upphöra, helst det, enligt Indelnings-Werkets grundidé,
Stals- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o 3S.
icke vore Rust-ochRotehållares skyldighet betala kostnader för möten inora
Regementets stånd, än mindre att vidkännas utgifter för öfnings- och lustläger,
hvartill Passevolance-Cassans medel vanligen blefvo använde.
Och hafva häruti instämt Tafve Månsson från Malmöhus Län,
Carl Gabrielsson från Östergöthland, Anders Johansson från Upsala
Län m. fl; 1
4:o Af Riksdags-Fullmägligen Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
som, med förklarande, det lian, oaktadt allden orättvisa Rotehåilarne under
en tid af i5o år lidit, icke åsyftade, att roteringsbördan skulle genom
uppsägning af Knekte-Contraclet alldeles afkastas, utan endast att
rättelse på lämpligt sätt och i lagenliga former måtte till vägabringas, först
upptagit de onera, hvarmed Rotehåilarne, enligt Motionairens tanka, blifvit
otillbörligt betungade och hvilka voro; Medicaments-penningar"
Tältskiirsarfvode j Tross-skjutsning , Trossbodars uppbyggande , Rotekistas
anskaffande, Passevolance , Beväringsskyldighet, äfvensom utförandet
af halfva munderingen, samt sedermera, 'jemte framställning af
sättet huruledes dessa bördor för framtiden kunde lättas, yrkat, att de
4 först bär ofvan uppräknade alldeles måtte försvinna samt dessa kostnader
i stället drabba Stats-Verket; hvaremot Motionairen, beträffande
Passevolancen, väl ansett dess totala upphörande icke böra ske förr än
den tid tilländalupit, hvarpå de 3 öfrige Riks-Stånden densamma beviljat,
men dock äskat följande förändrade föreskrifter för dess utgörande"
nemligen: i;o att Marche- och Provianterings-kostnad, då ett Regemente
commenderas utom sitt stånd, icke må af Passevolance-Cassan utan af
Stats-medlen utgå; 2.0 att utaf Passevolancen icke mera än som verkli
gen åtgår för Regementets årsmöten må utlagas, det Öfriga innestå hos
Rotehåilarne till framtida behof, och ej, såsom förr varit öfligt förva
ras i en offentlig Passevolance-Cassa; samt 3:o att vid h varje Re-ementé
en Passevolance-Comile, 1 likhet med de nu varande Beklädnads Di
rectionerne, måtte inrättas för alt bevaka de årliga utgifterna fördela
kostnaderne och utskrifva beloppet af Rolarne; hvarförutan Motionairen
vidkommande Munderingen, ansett och yrkat densamma böra enligt
Conlractets ordalydelse, bekostas af Statsmedlen, då deremot Rotehål
larne påtoge sig skyldigheten att med hvardagskläder förse Soldalen- —
och hafva vid ärendets föredragning till remiss, flere af Hedervärda
Ståndets Ledamöter med Motionairen instämt, hvaribland Nils Mänsson
från Malmohus Län med tillägg, att han ansåge motionen jemväl böra
afse Rusthållare, de der ofta voro mera betungade än Rotehåilarne; i
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande No 35.
23
anledning hvaraf Anders Danielsson förmält sig hafva uli sin fram städning
jemväl afselt de Rustande, ehuru han, då grunden vore enahanda,
ansett öfverflödigt att uttryckligen omnämna dem; — samt
5:o Af RiksdagsfulImägtigen Eric Nilsson från Jemtlands Län,
hvars motion innehåller: att som det vid nästlidne Riksdag på femton
års tid förnyade Passevolance-Contract, hvarigenom afgiften för hvarje
numer bestämdes till 7 R:dr B:co, vore för Jemtland, der allmogen
saknade tillfällen till penninge-förtjenst, högst tryckande, så ock enär
ingen af de olägenheter, som betunga nämnde province, lättare kunde
afhjelpas, samt Soldatens krigiska bildning, enligt Motionairens tanka,
icke äfventyrades, om han erhölle Mötesprovianten af sine Rotehållare
i stället för Commissariatet, funne Eric Nilsson sig böra föreslå, det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underd. anhålla, att Jemtlands Rustoch
Rotehållare finge uteslutas från ofvanberörde Passevolance-Contract
och hädanefter i dess ställe utgöra möteskost in natura; uli hvilken
motion Anders Mårtensson från Jemtland äfven instämt.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
hvad först angår det af Jacob Kihlblom och Anders Andersson framstälde
yrkande om Passevolancens upphörande; så har Stats-Utskottet redan,
genom besvarande af Anders Anderssons motion, uti Betänkandet
N:o 199, som vunnit 3:ne Riks-Stånds bifall, förklarat sig icke kunna
till omförraälde påstående tillstyrka bifall;
och lärer, vid sådant förhållande vidare Utlåtande härom
ej böra ega rum.
Beträffande härefter Eric Nilssons framställning om Rotehållarnes i
Jemtland uteslutande från det nu gällande Passevolance-Contract, emot
skyldighet att utgöra möles-kost in natura; så enär de skäl ännu äro
gällande, hvilka föranledde Rikets Ständer, att å förra Riksdagen a-ntaga
Passevolance Contractet, eller att det underhålls-sält och den vård soldaten,
under den tid Passevolancen fortfarit, vid möten och marcher erhållit,
i alla afseenden egde ett afgjordt företräde framför det äldre
sältet alt medföra matsäcks-kista till mötet, och att-den förra anstalten
högst fördelaktigt inverkade på Armeens tjenstbarhet, samt någon giltig
anledning, i Utskottens tanka, icke förefinnes, att för Jemtland göra ett
undantag, som skulle leda till rubbning uli den, för hela indelta Armeens
underhåll vid vapenöfningar beräknade inkomst af Passevolancen,
kunna Utskotten å Erik Nilssons motion icke tillstyrka
bifall.
2i
Siats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Uisk- Utlåtande N.-o 35.
Vidkommande Anders Danielssons hemställan, dels att skyldigheten
för Rotehållarne alt bekosta Medicamenter till möten och mönstringar,
Fällskärsarfvode vid Soldaters antagande, trossens forsling samt trossbodars
uppförande, måtte alldeles försvinna och desse utgifter i stället
drabba Statsverket; dels ock att kostnaden för munderingens anskaffande
måtte af Statsmedlen utgå; så gäller härvid samma skäl, som Stats-Utskottet,
uti dess ofvannämnda Betänkande, angående Passevolancens upphörande,
anfört, nemligen att, enär Stats-Verkets medel icke lemna tillgång
för bestridande af nyssnämnde kostnader, annan utväg dertill icke
finnes, än att i motsvarande grad öka allmänna Bévillningen, hvilket,
efter Utskottens tanka i närvarande tidpunkt är mindre lämpligt; finnande,
i följd häraf,
Utskotten sig icke kunna berörde yrkande, lill Rikets
Ständers bifall, understödja.
Vidare har Anders Danielsson hemställt, att Marche- och Provianlei
ings-kostnad, då ett Regemente commenderas utom sitt stånd, icke
må al Passevolance-Gassan, utan af Statsmedlen utgå; att afPassevolancen
icke mera, än som verkligen åtgår för Regementets årsmöten, må uttagas;
och att det öfriga måtte innestå bos Rotehållarne till framtida behof,
men ej, såsom förut varit öfligt, förvaras i en offentlig Passevolance-Cassa;
äfvensom A. Normark yrkat innehållande af Passevolanceafgiften
de år, då några möten icke ega rum. Härvid få Utskotten erinra,
att motioner af enahanda syftning med Normarks jemväl blifvit å
förra Riksdagen väckte, men att Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
uti deras af 3 Riksstånd sedermera gillade Betänkande
(N:o 72) ansett sig icke kunna till förbehåll af nämnde beskaffenhet
tillstyrka bifall, enär mötens utsättande eller inställande på Kongl.
Maj:ts pröfning allena berodde, samt Kongl. Majrt, då den årliga Passevolance-afgiften
blifvit till nedsatt belopp föreslagen, förmodades hafva
beräknat de besparingar, hvilka vid ett Regemente någon gång kunde
uppkomma, till fyllande af möjliga brister i andra Regementens underhåll
s-kostnad. Under åberopande häraf, och då den, genom senaste
Passevoiance-Contract, på viss tid, åtagna afgift blifvit anslagen att
af Kongl. Maj:t disponeras "”till indelta Armeens underhåll och sjukvård
”under möten, marcher och mönstringar, jemte de, i och för trupper”nes
vapenofningar , oundviklige utgifter och förvaltnings-kostnader,”
hvartill, på sätt förut är närandt, annan tillgång ej finnes; då Kongl.
Majrt
Stats- samt Mim. Besil, och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 35. a5
ensam eger att anbefalla sådana öfningar i den mon och på det
sätt Kongl. M.ijrt anser dem, för Armeens bibehållande i tjenstbart skick,
nödige; och då Rikets Ständer, jemlikt Kongl. Mujrts och Ständernes
gemensamma beslut, ega att genom sina Revisorer granska de årliga
redogörelserna för Passevolance-medlen samt dessas rälta användande
dervid tillse;
hemställa Utskotten, att hvad i ofvanberörde måtto blifvit
yrkadt icke måtte till någon åtgärd föranleda; vid
hvilken utgång Utlåtande öfver Anders Danielssons framställning
om inrättande af en serskild Passevolance-Comité
för Passevolance-kostnadernas fördelande och utskrifvande
af rotarne icke erfordras.
Stockholm den s5 Oclober 1834-
Reservationer:
af Grefve Horn, C. F.:
”Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens beslut att afstyrka
all åtgärd lill vinnande af rättelse uti Mötespassevolance-afgiftens
utgående såsom en gärd ålagd Rust- och Rotehållare i Riket; varande ett
Riks-Stånds ännu qvarstående protest emot denna beskattning en betänklig
påminnelse, att den hvarken tillkommit på grund af åtagen bevillning
eller till följd af upprättadt Contract emellan de båda Slatsma°terne å ena*
samt Rust- och Rotehållare å andra sidan.
Den utväg jag inom de sammansatte Utskotten föreslagit, hvarigenom
man skulle gå en medelväg, rättvisan till möte, för att åtminstone f form
vinna hvad som i sak icke kunde för närvarande till vägabringas och hvilket
förslag af åtskillige Utskottens Ledamöter biträddes, var: att de sammansatte
Utskotten skulle med Bevillnings-Ulskottet communicera fråsan
för att bereda åt Rikets Högloft. Ständer möjligheten att i laglig väg besluta,
att mötespassevolancen, hvilken, till följd af 3:ne Riks-Stånds vid
denna Riksdag fattade beslut, icke kunde anvisas att utgå genom allmän
bevillning, måtte serskildt åläggas Rust- och Rotehållen, att utgöras intill
nästa Riksdag på sätt den för närvarande af hvarje numer utgår”
Jag vågar hoppas, att denna utväg måtte vinna något bifall inom de respective
Stånden, så vida man gillar den åsigt af ämnets vigt, sorn föran!
Bih. till R. St. Prat. lS3/j.. 4 Sami. 2 Afd. ,
8:de Häftet.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ut sk. ^Utlåtande IV.o 35.
ledt Jeana reservation mot ett Betänkande, hvilket, godkändt af RiksStånden,
skulle underhålla ett frö till missnöje, som mäste växa i samma
förhållande folket lärer att rätt inse frågans betydelse, eller faran af att
kränka Lagen om beskattningsrätten’';
af Riksdagsfullmägligen Eric Nilsson från Jemtland:
”.Emot de förenade Utskottens beslut, i anledning af min motion om uteslutande
af Jemtlands Rust- och Rotehållare från det nu gällande Passevolaneecontractet,
utbeder jag mig äran få afgifva följande anmäi kningar och upplysningar:
om tillkomsten af nu gällande Passevolance-contract behöfver jag icke
mycket orda; ty det är allmänt kändt; jag viii blott påminna, att det skett
emot Rust- och Rotehållares, såsom rätta Contrahenters, frivilliga begifvande.
Att det underhållssätt och den vård soldaten erhåller genom Passevolance-inrältningen
eger ett afgjordt företräde framför det gamla sältet
att medföra matsäck lill mötet, kan jag icke inse, då provianten består af
samma persedlar, ehvad soldaten erhåller den af sin Rotehållare eller af
Proviantörer; skillnaden beslår endast deruti, att han af den förra emottager
på en gång för hela mötet, men af de senare i 2 eller 3 gånger; denna
obetydliga skilnad måtte, efter min tanka,, verka högst obetydligt på
soldatens krigiska bildning. —• Om någon skulle tro, att Jemtländska soldaten
är van vid vällefnad och det således är både nödigt och nyttigt,
att under möten vänja honom vid ett tarfligare lefnadssätt, så får jag upplysa,
att Jemtlands täta missväxtår sätta både den ena och andra i nödvändighet
att lefva med all sparsamhet. Men, om också skulle få antagas,
att vällefnad i ett eller annat fall skulle ega rum, så må må man icke inbilla
sig, att en vana, som man gör sig på a skall öfverväga den man
gör sig på 5o veckor af året; den senare blir i alla fall rådande; på desse
anförde skäl, kan jag icke inse, att den nytta man tror sig göra soldaten
genom detta provianteringssätt är af det minsta värde, utan blott inbillad.
Hvad åter beträffar Rust- oall Rotehållare, så är för dem denna prestation
med contant 3-dubbelt tryckande emot alt utgöra den in natura;
orsaken dertill är: 1:0 att provianten icke kostar iner än hälften emot det
contanta bidraget, ty vanligtvis har för en portion betalts emellan 10 ä
12 sk., som för de vanliga möten af 14 dagar gör 3 å 3 R:dr 24 sk. utom
skjuts; uti delta portionspris är inberäknad proviantörernas vackra
profit på Rust- och Rotehållares bekostnad, som säkert kommer att öfverstiga
skjutsen; och 2:0 att landet i anseende till sitt geografiska läge, långt
ifrån hafvet, med en steril jordmon under ett hardt climat ofta är hemsökt
af missväxter. Landets enda exportvaror bestå af litet ladugårdspro
-
Stats- samt Allm, Besv.- och Oexon.-Utsh. Utlåtande N.-o 3S.
ducter; men som dessa sl<ola transporteras 5o eller 7o mil landväg till afsättningsorler,
så kunna de naturligtvis der på stället'icke betalas högt; dessutom
motsvara dessa icke landels behof af nödvändighetsvaror af spanmål, salt och
jern, m. m , hvilka äfven genom de långa landttransporterne blifva långt dyrare
der an på något annat ställe, och enär dertill kommer, alt provincen inom
sitt område har blott ett enda mindre Bergverk sam t'en stad med 47 1 personer,
så saknas alla tillfällen till penningeförtjenst, hvaraf följden är en
svår penningebrist, som alltid gör 2tne pris på samma vara: nemligen
contant- och creditpriset, af hvilka det förra är betydligt lägre än det senare,
hvilket alltid försvårar prestationer, som skola erläggas i contant.
Jag bar för icke länge sedan vid frågan om Jemtlands rotering inom
dessa Högloft. Utskott tagit mig den friheten, att, pä grund al de statistiska
uppgifter, Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Länet samlat till grund
för den nya roteringen, visa, att Jemtland för närvarande utgör en ölverrotering,
motsvarande 22,111 R:dr 28 sk. Banco utöfver medium af roteringen
i det öfriga Sverige; äfven denna omständighet påkallar, att Rustocli
Rotehållare snarare böra erhålla lindring än förtryckas.
Embets- och Tjenstemän få äfven vidkännas betydligt besvär och
kostnader i och för passevolancen. Man påminne sig huru manga dermed
skola hafva befattning: 1:0 skall Häradsskrifvare!! 2:ne gånger om året debitera
dessa medel; sedan skola Fogdar, Länsmän, Fjerdings- och Nämndemän
genom många och långa resor förrätta uppbörd och utmätningar;
vidare skola medlen redovisas ifrån Fjerdingsman till Länsman, ifrån Länsman
till Fogden, ifrån Fogden till Landt-Ränteiiet och Lands-Contorel,
derifrån till Passevolance-Commissariatet, derifrån en del medel sedan återgå
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för att levereras till så kallade
entrepreneurer eller proviantörer; vidare ifrån dessa till deras utskickade
uppköpare, som resa kring landet för att uppköpa proviant oell sorn troget
följa den principen alt göra mera afseende på godt pris, än på god
vara (Jy det är deras föt tjenst), och deraf följer, att soldaten ofta får sämre
proviant utaf desse proviantörer än utaf Rust- och Rotehållare. När
nu ryttare och soldater på delta sätt icke få något annat slags proviant
än hvad deras Rust- och Rotehållare kunnat prestera directe till soldaten,
så frågas, hvad nytta meuför alla dessa onödiga och kostsamma omgångar?
Det är kostsamt för Embets- och Tjenstemän att hafva allt detta besvär
för intet, och det är äfven känbart för den förtryckte skattdragaren alt
godtgöra dylika onödiga besvär. Jag tror, att man hellre bör söka förenkla
än mångdubbla besvär — både för den ena och andra; hellre under
-
»8
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon-Vtsk. Utlåtande A’’.o 35.
lätta än förtrycka folket, och undanrödja alla anledningar till missnöjen;
— på grund af allt detta reserverar jag mig mot Utskottens beslut och
anhåller vördsammast, att Jemtlands Rust- och Rotehållare måtte uteslutas
från Passevolance-contractet och utgöra proviant in natura, på sätt förut
varit öflig t. Jag kan icke inse, att detta skiljande kan medföra någon
olägenhet hvarken för Arméen i det hela eller för Jemtlands Regemente
serskildt, helst nämnde Regemente, i anseende till dess långa afstånd ifrån
något annat Regementes öfningsplals, icke utan stor kostnad och tidspillan
kan sammandragas till något större öfningsläger;"
samt af Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson fran Elfsborgs Län:
"Utskottens Betänkande i förevarande ämne är för hvarje Svensk man
ett öppet bevis på de olyckliga förhållanden, som uppstå i samhället, då
den Slatsmagt, som närmast är sky^ldig att bevara de nationela rättigheterna,
obetänksamt eftergifver desamma, och då de bägge magter, som i Stater
böra vara en gemensam garantie för Lagarnes rätta tillämpning, förena
sig, att, utan afseende på deras protest, hvars rätt är i fråga, genom magtspråk
draga den enskildes rätt och de mellan Staten och individen ingångne
öfverenskommelser, ifrån Laga Domstolar, under det administrativa godtycket
!
Det är, i min öfvertygelse, hög lid, att söka en gräns för den oformlighet,
hvari Passevolancefrågati råkat komma, genom senaste Ständers olagliga
beslut och sanctionen derå, — Om den leken skulle börjas, att tre
Stånd skola beskatta det fjerde, då frågar jag: hur kan man väl tro, att
den lyckligt slutas? — Under tilltagande förbittring emellan Stånden, skola
då de vigtiga Lagstiftningsärendena behandlas, och alla beskattningsfrågor
skola då afgöras i vredesmod, hvarvid — jag säger det upprigtigt och
välment — det icke synes tvifvelaktigt, hvem som slutligen segrar. ■—
"När väld på Tinget dömer, står ofärd nära," säger skalden; och erfarenheten
vilsordar äfven denna sats. — Ty, väld kan ej i samhället hjelpas
med annat än våld, om ej visheten ingifver de Styrande krafter att skyndsamt
hjelpa det på lagliga vägar. Detta är ingen hotelse; men det är en öppen
förklaring af den, som icke vill våldet, hvarken såsom medel att uppreta,
eller såsom medel att frelsa — och som med bekymmer ser, att förnärmandet
af den talrikaste folkclassens lagliga rätt, kanske, slutligen framkallar det.—
Jag uppmanar Riks-Stånden, att på ett alfvarligt, rättvist och väl öfvertänkt
sätt godtgöra sista Riksdagens feltag i denna sak, som otvifvelaktigt i alla
landsändar väckt mycket missnöje, — Det är ej enligt med våra Grundlagar,
att
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande IV:o 35.
29
alt Gontractshrott göras, utan att Domstolar få upptaga dem; och lika litet,
att tre Stånd kunna beskatta det fjerde. Det då vidtagna beslutet i
denna sak, är således påtagligen olagligt.
Som detta beslut likväl redan trädt i kraft kan det icke utan trassel
och oreda på en gång tillintetgöras; men det kan rättas för framtiden, och
hvad mer är; det måste det. Att nu med Utskotten antaga, att PassevoJancen
icke kan upphöra, för det att tre Stånd gillat ett Stats-Utskotlets
Betänkande, deri man afstyrkt denna åtgärd; att förneka Jemtland att få
utgöra möteskost in natura; att förneka Rotehållarne deras ursprungliga
befrielse från medicamentskostnader under möten, fältskärsarfvoden vid
soldaters antagande, trossens forsling samt trossbodars uppförande; att påtvinga
dem betalningar under år, då möten icke inom provincen bållås,
eller att beskatta dem för mera, än hvad inöteskostnaden verkligen utgör:
allt detta är att fortfara i laglöshet, emedan Contract än i dag binda
Staten och Rotarne i hvarje Län ömsesidigt. — Enligt dessa Contract,
skulle Domstolarne ovilkorligen tillerkänna så väl Jemtland, som hvarje annan
Svensk Rotehållare sin rätt, att, enligt Contractet, få fullgöra sine möteskostnader;
och Ständernas beslut vore således en ny kränkning af denna
rätt. — I den stund Rikets Ständer beslöto, att afgöra mötespassevolancen
på annat sätt, än att blott tillåta nya Contracts uppgörande, förglömde
de, att rättsfrågan icke tillhör dem; och de kunna icke, enligt 5p
§. Regeringsformen, ålägga andra nya skatter, än sådane, som i bevillningsväg
tillkomma, och hvari således alla fyra Stånden varit enige, antingen
genom directa beslut, i Stånden, eller genom gemensam röstning, i Nämnd.
Jag vill nu icke gå så långt, att jag yrkar ett genast skeende upphäfvande
af Passevolanceafgiften; men jag yrkar, och jag tror mig yrka
det i mängdens af Rust- och Rotehållarnes namn:
1:0 att Passevolanceafgiften, som visat sig vajra mer än tillräcklig
för de kostnaders bestridande, som, enligt Contract, åligga Rust- och
Rotehållare, må nedsättas till 5 R:dr Banco årligen, och, i händelse detta
icke skulle finnas tillräckligt, återstoden må af allmänna Statsmedel
fyllas; samt att den, på sätt beslutadt är, i öfrigt må användas och redovisas;
2:0
alt den del af möteskostnaderna, som, enligt Knekte-Conlraeton,
icke åligga Rust- och Rotehållare, måtte af Statsmedlen utgå;
3:o att, derest någon Province skulle önska, att hålla sig vid KnekB(h,
till R. St, Prot. i834< 4 ^a,,d- * Afd. 5
8:de Häftet.
3o
Stats- samt Allm. Besvoch Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 35.
te-Contracten, hellre än att betala denna således nedsalta mötesafgift, det
står densamma öppet att sådant yrka; börande likväl, i sådant fall, de
fleste rösterna ibland Rust- och Rotehållare, upptagne vid sockenstämmor
och vederbörligen uppgifne till Konungens Befallningshafvande,
derom afgöra;
4:o att den reserverade behållningen af gamla Passevolancefonden
må, jemte hvad nu finnes öfver af den nya, begagnas till bestridande
af de tillfällige kostnader, som öfverstiga årets inkomster af mötesafgiften;
hvaremot blifvande öfverskott deraf böra för Rust- och Rotehållares
räkning reserveras.
Genom ett sådant beslut återförsättes denna obehagliga sak i ett
rättsenligare förhållande, pmt kan vid nästa Riksdag slutligen behandlas
på det sätt, att allas-rätt blir förenad med den allmänna fördel, som
genom Arméens vapenöfning åsyftas.”
STOCKHOLM, E CKSTEinsKA Tryckeriet, 1834-
Stats- sami Allm. Besv. och Oecon,-Utskottens Utlåtande N.o 36, i
N:o 36.
Ankom till Exp.-Utskottet den 21 Nov.
Utlåtande> angående Roteringsjemnkningen vid Westerbottens Regemente.
Slats-samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten hafva, i detta
ämne, till behandling fått emottaga ej mindre Kongl. Maj:ts under den
18 sisllidne Januarii till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse £N;o 22),
än ock ett af Riksdagsfullmägtige J. J. Rutberg och Per Henriksson från
Norrbotten samt Anders JSormark och Olof Olsson från Westerbotten till
Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet anförande.
Högstberörde Nådiga Skrifvelse utvisar, hurusom, till afhjelpande af
den olika fördelningen af rotelingsbesväret vid Westerbottens Regemente,
och af den olägenhet, alt åtskilliga rotar äro vidt spridde från hvarandra,
fråga om en jemnkning rotarne emellan, dervid skattlagde nyhemman borde
från extra roteringen befrias och, till de gamla rotarnes biträde, i ordinarie
kneklehållet indelas, blifvit vid 1818 års Riksdag väckt och jemväl
sedermera vid de 2:ne påföljde Riksdagarne utgjort föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar, samt föranledt lill underdåniga skrifvelser i ämnet,
i följd hvaraf åtgärder och beslut å Kongl. Maj:ls sida blifvit vidtagne;
och inhemtas härvid hufvudsakligen, alt sedan Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 8 Mars i83o, dels förklarat, att de fuftno, det undersökning
om rotarnes beskaffenhet och förmoner borde föregå tilldelningen
af det understöd, genom nyhemmannens inrotering, hvartill svaga rotar
kunde finnas berättigade, och att icke någon viss del af nybyggena, men
alla sådana utan undantag borde användas till förstärkning af Westerbottens
Regementes ordinarie rotering; dels, på sådan grund, förnjmt förut
gjord anhållan om en definitiv rote-jemnknings skyndsamma företagande,
samt om tillförordnande af en Commission, hvaraf åtminstone hälften borde
utses bland ortens jordbrukare, och hvilken skulle med instruetion förses;
dels ock såsom understöd åt Rotehållarne anslagit den af nyhemman i
.Westerbottens och Norrbottens Län under påföljande år inflytande rote
-
Bih. till R. St. Pro t. 183 4- 4-die Sami. 2 A/d.
g:de Iläftet.
1
2 Stais- samt Allm. Besv- och Oecon.-Vtskottens Utlåtande N.o 36.
frihets-afgift, som år 1817 utgjort för bägge Lånen 1,697 R;dr 6 sk, 8 rst., alt
ifrån i83o års början och intill dess del nja rotejemkningsförslaget kunde hinna
upprättas, pröfvas och fastställas, emellan stamrotarne vid Westerbottens
Regemente fördelas, efter grunder, som af Rotehåilarne utsedde ombud, gemensamt
med Kgl. Maj;ls Befallningshafvande, egde bestämma, med ledning af en
på localkännedom stödd uppskattning af hvarje rotes behof af sådant understöd;
varande den dertill erforderliga summa, af circa r,6oo R:dr årligen,
uppförd ibland de Extra anslag, som af Riksgälds-Conloret komma att
hållas Stats-Coutoret tillhanda; så har Kongl. Maj;t, genom ifrågavarande
Nådiga Skrifvelse, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna: att Kongl. Maj:t
fann den af Ständerne äskade allmänna och definitiva rolejemkning vid
Westerbottens Regemente, hvilken borde grunda sig på hemmanens skattetal,
sedan, i mon af dessa, både gamla hemman och nybyggen vid afvittringarne
undfått motsvarande egovidd,ej kunna på tillförlitliga grunder uppgöras,
innan afvitti ingsverket af de förberedande åtgärder Kongl. Maj:t redan
föreskrifvit, till det mesta medhunnils; att deremot en provisionel rotejemnkning
vid Regementet af Kongl. Maj;t ansågs för det närvarande lämplig,
i ändamål att, medelst tilldelning af i skatt redan ingångne nyhemman
och lägenheter, intill dess den definitiva jemkningen kunde för sig
gå och blifvit fastställd, i mon af tillgången understödja gamla ordinarie
rotar; oell då åtskilliga svaga rotar, i anseende Lill deras belägenhet och
längre afstånd från nyhemmaneu, icke kunde med effeclivt understöd af
nyhemmanet! förstärkas, ansåg Kongl. Maj;l, i sådane fall, skäligt, att dylika
svaga rotar tilldelas årligt understöd af vacance-afgift till det belopp,
som motsvarar den elfecliva tilldelning, hvaraf de finnas vara i behof, och
hvilken afgift borde, i stället för roterings-praestation in natura, af de aflägse
nybyggena årligen betalas, och vederbörande af Ki onofogdarne inom
uppbördsårets utgång tillhandahållas, samt, enär tillfälligheten af en del
hemmans aflägsenhet från rotarne icke borde verka på roterings-skyldigheten
annorlunda, än att denna fullgjordes med penningar i stället för effecliv
prestation, icke, såsom hittills, utgöras blott med tolf R:dr banco för
helt hemman, enligt 25 §. i i83o års Bevillnings-Förordning, utan motsvara
roterings-besväret till fullo, och i anseende till roteringskostnadens
olika förhållande efter omvexlande varu- och dagsverkspris, uträknas vid
markegångs-sättningarne, samt i årliga markegångs-taxorne utsättas; att Kgl.
Maj:t, på anförde skäl, fann endast de nyhemman böra till gamla rotarnes
förstärkning användas, hvilka voro för svaga rotar nödige och behöflige,
men att deremot de öfriga borde anses såsom tillgång för indelning af nya
Stals- samt Allm. Besv, och Oecon.-Utskottens Utlåtande N-o 36. 3
soldatrotar i eri framtid; att Kongl. Maj:t, lill verkställande af ifrågavarande
provisionel rotejemkning, ansåg lämpligt förordna serskilde Commissioner,
livilka skulle sammansättas lika med riem, son), jemlikt Kongl,
Majtts Nådiga Instruction den 20 December 1825, förrättat 1826 års extra
rotering; dock alt hälften af Ledamöterne borde utses bland ortens jordbrukare,
äfvensom af Kongl. Majlis Befallningshafvande fö,rordnade Gode Män
i Socknarne borde Cornmissiouei ne med nödige upplysningar tillhandagå; att
med Rikets Ständers mening i afseende å del stamrolarne beviljade understöd
ansågs af Kongl. Majit öfverensstämma, alt ej blott stannotarne, utan
ock strö- eliev ulrotarne skola, i mon af behofvet, åtnjuta detta understöd,
helst de deltaga i kneklehållet lika, utan annan skillnad, än att stamrotarlie
merendels hafva soldat-torpen på sina egor; äfvensom Kongl. Majit fann
fördelningen af understödet lämpligast kunna fullgöras af Commissionerne,
som kommo att verkställa den anbefallda roleringsjemkningen, enär angeläget
vore, att lika grunder iakttagas vid anslagets fördelning, som vid föreslåendet
af rotarnes förstärkning; samt att Kongl Majit, i öfverensstämmelse
med anförde hufvudgrunder, anbefallde Krigs- och Kammar-Collegierne
att upprätta och lill Kongl. Majit ofördröjligen inkomma med underdånigt
förslag till instruction för Comilerade, hvarefter och sedan instructionen
blifvit i Nåder fastställd och utfärdad, Kongl. Majit ville meddela
Stats-Contoret Nådig föreskrift om anordnande, efter vederbörande
Landshöfdingars requisilion, ai' det utaf Rikets Ständer beviljade anslag;
men i afseende på sättet för en del nyhemmans prestation af roteringsbesvärel
genom förhöjd rolefrihetsafgift, som Kongl. Majit i ofvanberörde
målto funnit lämplig, ville Kongl. Majit inhemta Ständernas underdåniga
yttrande.
lili det af Riksdagsfullmägtige från Westerbotten och Norrbotten afgifne
anförande, har deremot blifvit yrkadt, att Rikets Ständer måtte aflåta
en förnyad framställning om skyndsamt företagande af den beslutade
definitiva rotejemkningen, helst örtens invånare rimligen ej längre borde
vänta på en förmon, som långt tillförene blifvit dem af båda Slatsmaglerne
försäkrad, och den definitiva rolejemkningens uppskjutande till dess afvillringarne
i Norrland hunnit fullbordas och hela landet blifvit odladt,
vore detsamma, som att i flera sekler förbjuda jemkningens definitiva verkställande.
Den provisionel jemkning, som Kongl. Majit funnit lämplig,
vore äfven beledsagad med många onödiga omgångar och vidlyfligheter,
emedan mångå undersökningar och förhör voro, såsom blotta förberedelser,
påtänkte, samt offentliga auclorileler oc-h en myckenhet enskilde personer re
-
4 Stats- samt Allm- Besv. och Oecon.-Utskottens Utlåtande N:o 36.
quirerade att dervid tillhandagå; och ehuru Rikets Ständers afsigt varit,
att en del af Ledanlölerne uti Roterings-Commissionen skulle dilkallas af
sina medborgares förtroende, antydde dock den Kongl. Skrifvelsen, att denna
valrätt nu skulle utöfvas af Kongl. Maj;ts Befallningshafvande. I afseende
å frågan till huru stor del nyhemmannen borde anslås såsom bidrag i
den gamla roteringen, åberopades Ständernes yttrade åsigt, att alla sådane
hemman borde dertill användas. Jemte erinran, att Rotehållarne ännu icke
kommit i åtnjutande af det anslag, som å förra Riksdagen dem beviljades,
framställdes jemväl den anhållan, att samma anslag måtte komma Rotehållarne
till godo, från och med år i83o intill rotejemkningens fullbordan,
att dem emellan fördelas efter de grunder, som i Rikets Ständers sista
Skrifvelse äro utstakade.
Efter öfvervägande af hvad i delta ämne förekommit, få Utskotten
afgifva följande Utlåtande.
Båda Stalsmagterne hafva ansett en rotejemkning vid Westerbottens
Regemente böra ega rum, och nödvändigheten deraf torde således icke behöfva
att af Utskotten ytterligare ådagaläggas; men det kan icke bestridas,
alt ju ett väsendtligt hinder för en sådan jemknings definitiva afslutande
ligger deruti, att afvittringarne i Wester- och Norrbotten icke äro fulländade,
och att således ej är bestämdt hvad biträde de gamla rotarne kunna
och böra af nyhemman erhålla, hvarföre ock endast en interims-reglering
blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagen.
Då emedlertid Länens Riksdagsfullmägtige, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers å förra Riksdagen gjorda underdåniga hemställan, ytterligare
yrkat, att jemkningen definitivt måtte för sig gå; och annan utväg att
för närvarande vinna detta ändamål icke lärer finnas, än att all fordran
frånträdes på hjelp i gamla roteringen af framdeles i skatt ingående nyhemman;
få Utskotten
tillstyrka den underdåniga anhållan af Rikets Ständer: att
Kongl. Maj:t täcktes i ämnet höra Rotehållarne vid Westerbottens
Regemente samt, i händelse större delen af dem afsäger
sig anspråket på biträde i gamla roteringen af de hemman,
som efter en blifvande reglering i skatt ingå, låta en
allmän och definitiv rotejemkning vid nämnde Regemente
förrättas med användande af redan i skatt ingångne nyhemman;
men att, om en sådan afsägelse icke sker, roteregleringen
då måtte, på sätt Kongl. Majit föreslagit, provisionelt
verkställas; och torde jemväl Rotehållarnes utlåtande böra in
-
Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskoltens Utlåtande N:o 36. 5
"berntss, och på de flestes önskan få ankomma, huruvida jemk
ningen
skall ske Regements- eller Compagnievia, dock med
bibehållande af de nuvarande districlen och rotarnes antal
vid hvarje Compagnie,
Alt en del nyhemman, som höra anslås till hjelp åt svaga rotar,
men, i anseende lill sin aflägsna belägenhet, ej kunna utgöra roteringen in
natura, i stället betala vacance-afgift, äfvensom att denna afgift, i enlighet
med Kongl. Maj:ls Nådiga förslag, uträknas vid de årliga markegångs-sättningarne
och bestämmes till ett belopp, som motsvarar knekte-besväret,
elter ortens roteringsgrunder, synes destomera billigt, som all jord af lika
natur bör, oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet, draga lika besvär;
och har en dylik åtgärd äfven i ett annat mål, rörande rotefrihet för Ca
pellans-boställen,
m. m., blifvit af Utskotten tiilstyrkt.
Lika med hvad Kongl. Maj;t i Nåder yttrat, finna äfven Utskotten,
att det af Ständerne å förra Riksdagen beviljade anslag, hvilket, både enligt
Ständernes beslut och efter hvad Kongl. Maj;t i ylen Nådiga Skrifvelsen
tillkänuagifvit, skall ifrån och med år i83o utgå, bör komma så väl
stro- eller hjelprotarne, som stamrotarne till godo; äfvensom fördelningen
deraf, på de i den Nådiga Skrifvelsen anförde skäl, synes lämpligast kunna
af Rolejemknings-Commissionerne verkställas.
I afseende å anmärkningarne vid^ sjelfva sättet för en rote-jemknings
verkställande få Utskotten erinra, att Kongl. Majjts beslut, angående
Roterings-Commissionernes sammansättning, enligt hvilket Commissionernes
Ledamöter komma alt förordnas af Kongl. Majlis Befallningshafvande,
icke i denna del skiljer sig från Rikets Ständers förslag, som ej antyder,
att några af LedamÖterne skulle af Rotehållarne utses, ulan allenast innehåller,
att hälften af dem borde bestå af ortens jordbrukare, hvilket af
Kongl. Maj:t blifvit antaget. De i öfrigt af Kongl. Majit i berörde måtto
stadgade grunder^äro, i Utskottens tanka, nödige för jemkningens noggranna
och rättvisa tillvägabringande, och böra, i afseende å förrättningens fortgång,
icke blifva hinderlige, så vida drift och verksamhet dervid användas.
Af dessa skäl tillstyrka Utskotten dels antagandet af Kongl.
Majits Nådiga förslag rörande förändring i sättet för en del
nyhemmans prestation af roteringsbesväret genom förhöjd
rotefrihetsafgift; dels ock att Rikets Ständer måtte i underdånighet
tillkännagifva, att vid hvad den Nådiga Skrifvelsen
i öfrigt innehåller, rörande sättet för fördelningen af det utaf
6 Stats- samt Allm. Dcsv.- och Oecon.-Utskoltens Utlåtande N:o
Ständerna å förra Riksdagen beviljade anslag, samt för rotejemkningens
bringande i verkställighet, icke något är å Rikets
Ständers sida att erinra.
Stockholm den 21 Nov. i83/{.
N:o 37.
Antom till Exp.-Utskottet den ai Nov.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att ett Rotehällar
71
e vid Westerbottens Regemente å förra Riksdagen be
viljadt
anslag mätte fä begagnas till qvittning och afräkning
å Passevolance-afgiften.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs-
oell Oeconomi-Ulskotten bifvit remitteradt ett af Riksdagsfullmägtige
från Wester- och Norrbotten, Anders Normark, Joh. Jak. Rutberg och
Per Henriksson ingifvet anförande, så lydande: ”Då i den hos Rikets§Ständer
vid 1818, i8a3, 1828 och i83o, samt denna Riksdag, dels i följd af
enskilde Motionairers, dels på grund af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
väckta fråga, angående jemkningen i roteringen vid Westerbottens Rege
mente,
Stalsmagterne dela så olika åsigler, att den af dem bifallna, af rättvisa
och billighet påkallade jemkning troligen ej kan i vår lid verkställas,
få ortens Fullmägtige vördsamt hemställa, om det af Rikets Ständer
desse Rotehållare beviljade anslag må på det sätt till dem utgå, att de berättigas
begagna delta lill qvittning och afräkning på den Passevoianceafgift,
Rotehållarne, på grund af Rikets Ständers vid sista Riksdag vidtagne
beslut, åligger utgöra, då vi i denna fråga ej åsyfta annat, än verkställighet
af Rikets Ständers heslut, och denna verkställighet ej bör hindra*
eller uppehållas af de hinder, hvilka blifvit i den Nådiga Propositionen
uppställde, våga vi hoppas, att detta Memorial varder remitteradt till de
Utskott, som det Hedervärda Ståndet uppdragit handläggning af denna fråga,
på det Rikets Ständers deri vidtagna beslut må, utan vidare tidsutdrägt,
till verkställighet befordras.”
Jemte det Ulskollen skolat erinra, att det ifrågaslällde anslaget utgöres
af den utaf nyhemman i Wester- och Norrbottens Län utgående ro
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Oecon.-Utskottens Utlåtande N;0 38. f
tefrihets-afgift, som lill ett belopp af circa 1600 R:dr årligen blifvit uppförd
bland de extra anslag, sorn af Riksgähls-Contoret bållås Stats-Contoret
tillhanda, saint att lili Utskottens Betänkande N:o 36, angående rotejemkningen
vid Westerbottens Regemente, närmare upplysning, samt utlåtande
rörande samma anslag och fördelningen deraf meddelas; få Utskotten,
med hänvisning till hvad nämnde Betänkande innehåller, yttra, alt
som anslaget skall, i förhållande till hvarje rotes mer eller mindre behof
af ett sådant understöd, och med ledning af en på localkännedom stödd
uppskattning deraf, emellan rotarne fördelas, samt således kommer att af
Rotehållarne åtnjutas till olika belopp och efter andra grunder än Passevolance-afgiften
utgår; alltså och enar anslaget ovilkorligen får af Rotehållarne
uppbäras, samt det af Motionairerne föreslagne liqvidations-sätt, utan
att befordra medlens skyndsammare utdelning, allenast skulle lill onödig omgång
och vidlyftighet föranleda,
anse Utskotten sig böra afstyrka Rikets Ständer att ifrågavarande
motion bifalla.
Slockholm den 21 Nov. 1834-
N:o 38.
Ankom till Exp.-Utskottet den 21 Nov.
Utlåtande j i anledning af åter remiss ä Betänkandet N'.o 35 j i
fråga 0111 Passevolance-afgiften.
Jemlikt ankommet Protocolls-Utdrag för den ro i denna månad, har
Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskotten återremitterat berörde Betänkande,
på grund af dervid gjorda anmärkningar; men sorn detsamma blifvit
gilladt af Högloft. Ridderskapet och Adeln den i^:de, af Högvördige
Preste-Ståndet den -j:de och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 10 innevarande
månad; så hafva Utskotten
funnit återremissen ej böra till någon vidare åtgärd å deras
sida föranleda.
Stockholm den 21 Nov. 1834*
3 Stats- samt Allm. Besv. och Oecon,-Utskottens Utlåtande If.is 3g o. 4o.
N:o 3g.
Ankom lill Exped.-Utskottet d, 2i Nov.
Utlåtande, i ättledning af erhållen, återremiss å Betänkandet
JY:o 33j i fråga om rättighet för vissa hemmansegare i Jemtland
att få till skatte inlösa kronojord, som med så kallad
fyllnadsjord blifvit inblandad m. m.
Jemlikt ankommet Protocolls-Utdrag för ilen 6 innevarande månad,
liar A ällofl. Borgare-Ståndet till Utskotten återremitterat berörde Betänkande,
på grund af dervid gjorde anmärkningar; men som detsamma blifvit
gilladt af de 3:ne öfrige respective Riks-Stånden, nemligen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 7:de, af Högvördige Preste-Ståndet den 6:te och
af Hedervärda Bonde-Ståndet den ^:de i denna månad, så hafva Utskotten
funnit återremissen ej böra till någon vidare åtgärd å deras
sida föranleda.
Stockholm den 21 Novemb. i834*
N:o 4o
Ytterligare
Utlåtande, rörande dels upphörande af postfö ringsskyldigheten,
dels lindring i samma onus.
Jemlikt ankomne Protocolls-Utdrag har Utskottens i berörde ämne
afgifne Betänkande N:o 26 blifvit till Utskotten återremitteradt,
a) af Vällofl. Borgare-Ståndet,
på grund af anmärkningar, som Herrar Wijk, Holm, Petre med flere framställt,
och hvilka gä derpå ut, alt posthemmanen borde indragas och åläggas
onera lika med andra skattdragande hemman, samt poslföringen af
Öfyer-Post-Directeurs—Embetet ombesörjas genom densammas öfverflyttning
till
Stats- samt Allm, Besv, och Oecon.-ZJ{sköttens Utlåtande N.o 4°-
9
till gästgifveri-skjutsen eller utbjudande på entreprenad; såsom skäl Viv.ni lill
åberopats dels nödvändigheten afen hastigare postgång i vårt land, der rörelse-'
capitalet vore litel och snabb omsättning derföre nödvändig; dels det trfelande
i besväret, sorn ålåge de poslförings-skyldige, hvilka ej blefvo hulpne
med en obetydlig förhöjning i skjutslegan; och yrkades derjemte, att genom
en allmän undersökning (ifver bela Riket mätte utrönas, hvilka posthemman
äro mest betungade, samt att för dem angränsande hemman måtte
till biträde i postfdi ingen anslås.
b) Jf Hedervärda Bonde-Ståndet,
hvarest en mängd Ledamöter både muntligen och i skriftliga anföranden
yrkat postskjulslegans förhöjning, ersättning för forsling af enskildes lösväskor,
anskaffande af stallrum och herberge vid Post-contoren för de skjutsande,
frihet från skyldigheten aLt lemna kostnadsfri skjuts åt Post-Inspectorer;
och då desse påståenden, likasom de derföre anförde skäl äro desamma,
som uti de i ämnet väckte motioner och i Utskottens förra Betänkande
finnas fullständigt framställde, anse Utskotten öfverflödigt, att bär närmare
redogöra för hvad vid återremissen i berörde afseenden blifvit anfördt.
Utskotten hafva endast skolat upptaga, hurusom anmärkt blifvit: att den
af Utskotten föreslagne ersättning af 5o R:dr till roterade posthemman icke
vore roteriugs-koslnaden fullt motsvarande; att posthemman borde befrias
från bro- och väghålinings-skyldighet, och alt en Författning måtte utfärdas,
upptagande alla de posthemmanen förunnade fri- och rättigheter.
Efter öfvervägande häraf, få Utskotten anföra:
att då, såsom uti förra Betänkandet anmärkes, genom Rikets Ständers
lemnade bifall till Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 22, blifvit afgjordt,
att någon förändring med postförseln, genom borttagande af detta
onus från posthemmanen, för närvarande icke bör ega rum, lärer frågan
derom, emot 70 §. Riksdags-Ordningen, icke å denna Riksdag vidare utgöra
föremål för Rikets Ständers pröfning;
att i förra Betänkandet jemväl finnes ulredt, det sådana- åtgärder redan
blifvit vidtagne, hvarigenom tillökning af posthemmanens antal icke
af behofvet påkallas;
att Utskotten icke funnit något skäl för bifall till det nu framställde
yrkandet om posthemmanens befrielse från bro- och vägbyggnads-skyldigheten,
helst, genom en sådan frihet, andra hemmans besvär skulle ökas;
Bill. till Ti. St. Prot. 1.834. 4'de Sami. 1 Afd. 1
g:de Häftet.
io Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Utlåtande- iV.o Jpr.
att en Författning redan finnes, utgifven den 19 Äug. 1801, sorn
upptager de posthemman förunnade fri- och rättigheter; samt
att de i öfrigt gjorde anmärkningar ieke innefatta någon omständighet,
som ej uti förra Betänkandet blifvit af Utskotten pröfvad.
På grund häraf och då dessutom Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
samt tlögv. Preste-Ståndet den 1 7 sisll. Sept. bifallit Utskottens lörut i
ämnet afgifne Betänkande,
vidhålla Utskotten, till alla, delar, hvad deruti blifvit ytlradt
och tillstyrkt.
Stockholm den 21 Nov.. i83.{.
N:o .f r.
Ankom till Exped.-Utskottet den 21 Nov,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående lindring i
staden Söderte!jes besvär genom inkvartering af tågande
trupper.
Uti ett till Vallöf]. Borgare-Ståndet ingifvet Memorial, som sedermera
blifvit tili Stats-Utskotlet remitteradt, har Herr Trolin, Johan, fästat
uppmärksamheten derå, att Södertelje stad, i anseende till sitt läge, vöre
framför andra städer besvärad med inqvartering af lågande trupper, samt
anfört, hurusom åt den, hvilken i Södertelje för annan emottagit inqvartering,
måst gifvas 12 sk. för hvarje man om dagen utöfver den ersättning,
vanligen utgörande 10 sk., sorn af Kronan erhållits. Af sådan anledning
har Molionairen föreslagit en sådan lindring i berörde afseende åt stadens
invånare, att de antingen befriades ifrån skyldigheten att förse trnpperne
med mat i qvarteren, hvilket kunde på annat sätt ombesörjas, eller ock
tillädes en lämplig ersättning derföre från de städer, sorn icke äro med inqvartering
besvärade.
DA detta mål ansetts tillhöra jemväl Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskotlets
befattning, hafva de förenade Utskotten gemensamt tagit
detsamma i öfvervägande; och som, i anledning af Oeconomie-Utskoltets
Betänkande N:o 36' och de förenade Utskottens Utlåtande N:o 3, Rikets;
Ständer, uti, underdånig, skrifvelse: (N;o 79); hemställt om. vidtagande af,
Stais- samt Allm. Bcsv. celi Ocean.-Utskottens Betänkande JY-o ii
sådane ål g ii reier, all inqvarterings-gifvare bereddes full ersa lin ing för mat
åt tågande trupper, samt, i händelse förslaget vinner Kongl. Majlis Nådiga
bifall, derigenom eihålles den lindring, som Motionairen synes åsyfta;
lärer vidare yttrande, i anledning af Herr Trolins motion, icke
erfordras.
Slockholm den 21 Nov. 1834-
N;o 42.
Ankom lill Exp,-Ulskollet den 21 Nov.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om rättighet för
skogsinne)iaf vare, som ej tillika disponerar betet å marken,
att, för skogsväxténs befrämjande, vexelvis uppf reda och
inhägna minst en tiondedel af skogsmarkens hela vidd.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bar lill Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskoltet
remitterat ett lill bemälde Riks-Slånd af Herr af Ström,
Israel, ingifvet Memorial, hvaruti anföres: att Regeringen gjort allt hvad
som slått i dess förmåga till skogshushållningens förbättrande i Riket, dymedelst
alt Kronoparkerne blifvit omgärdade, enskilde egor afvittrade och
huggningen ordnad på ett, med skogens fortfarande bestånd förenligt sätt,
äfvensom en Läroanstalt för skogsluishållai e blifvit inrättad och en bättre
hushållning för allmänningarne anbefalld, men att ännu ett svårt hinder
förefunnes mot skogarnes trefnad och tillväxt å jord af sådan natur, att en
disponerar betet, och en annan skogen. Här lågo nemligen interessena, i strid
med hvarandra, och skogen skulle nödvändigt helt och hållet medtagas, så framt
icke någon inskränkning finge ske i den obegränsade betesrältighelen, som
begagnades nästan öfverallt så, att någon ung skog aldrig finge uppväxa,
enär planlorne af kreaturen, som redan tidigt på våren utsläpptes, innan
ännu det späda gräset kunde lemna dem föda, år från år afbetades. Detta
förhållande, som egde rum å flere recognitions-samt utarrenderade Kongsgård
s- och boställs-skogar, 'der huggningen fortginge, utan att ungskogen
återväxle, skulle snart för vissa Bruk medföra skogsbrist, och hade under
senare åren visat sig än mera skadligt och skyndsamt förödande, i följd af
den tillökning i kreaturens antal, som en utsträckt hemmans-klyfning,
12 Stats- samt Allm, Besv. och Oecon.-Ulskottcns Betänkande N:0 /j.2.
jemte torpares och backstugusiltares bosättning i skogarne medfört. Till afvärjande
af dc olägenheter, sorn vid en förestående skogsbrist måste inträffa,
och till befrämjande af en förbättrad och ändamålsenlig skogshushållning,
har Motionairen derföre ansett sig böra föreslå, ”att den, som dispo”nerar
skog, men ej betet på densamma, målte ega rättighet och lill och
'med skyldighet, alt, för ny skogs uppfredande, inhägna åtminstone en li”ondedel^af
skogsmarkens hela vidd i sender.”
Då den i berörde afseende väckta fråga rörer dels recognitions-skogar,
dels Kungsgårds- eller boställs-skogar, som af Kongl. Majit och Kronan utarrenderas;
har Allmänna Besvärs- och Oeconomic-Ulskottet ansett motionen
jemväl tillhöra Stats-Ulskottets befattning. Utskotten, som, i följd häraf,
gemensamt tagit densamma i öfvervägande, hafva funnit, att Molionairens
förslag, såsom innefattande ett medel lill skogshushållningens befrämjande,
förtjenar att understödjas; dock alt den yrkade tillåtelsen till inhägnad
icke beviljas så oinskränkt, alt på Contract grundade rättigheter derigenom
för nära trädas.
Det är af sådan anledning Utskotten, hvad Kungsgårds-och boställs
skogar
beträffar, anse någon rubbning i nu tilläfventyrs gällande Contract,
hvarigenom dispositionsrätt af betet kan vara upplåtet åt annan person, än
den sorn nyttjar skogen, icke böra ega rum; hvaremot, i afseende å recognilions-skogarne,
något hinder för inträdande af det förhållande, Motionairen
åsyftat, icke synes möta, enär den mulbetesiällighet, sorn å desse skogars
områden af vissa jordegare eller boställsinnehafvare utöfvas, och hvar,
vid de, genom Kgl. Kungörelsen den 4 Februarii 1811, blifvit bibehållne
äfven då recognitions-skogarne till skatte försäljas, endast grundar sig på
gammalt bruk, deruti Kongl. Majit och Rikets Ständer lärer vara obelaget
att göra en inskränkning af den ringa betydenhet, hvarom nu är fråga.
Utskotten få alltså tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det förordnas måtte, dels alt
den, som disponerar recognitions-skog under det betet derå
af annan begagnas, må, ehvad skogen är till skatte köpt eller
ej, ega rättighet alt, till ny skogs uppfredande, en tiondedel
af skogens hela område, i sender, inhägna; dels ock alt, vid
utarrenderande af Kungsgårds- och boställs-skogar, skogs-innehafvaren
måtte förbehållas enahanda rättighet, när betet
serskildt upplåtes, och derjemte vara skyldig att en dylik inhägnad
verkställa.
Stockholm den 21 JNov. 1834-
Stals- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Betänkande 2Y:o 4^- >3
N:o /}3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 No v.
Betänkandej angående Indelnings-jemkningen i Blekinge.
Efter erhållen remiss af Kongl. Maj;ts den 18 sistlidne Januarii till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse i berörde ämne, £N:o 26), hafva
Stals- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten tagit kännedom af
de till målet hörande handlingar, och dervid inhemtat, hurusom frågan
om nödige ändringar och förbättringar i Blekinge Läns Indelnings-verk
först blifvit vid 1S09 års Riksmöte vackt och sedermera vid de fleste Riksdagar
fortsatt. ,
Alt dock antalet i5oo båtsmän, som, enligt Kgl. Brefvet den 1 Aug.
i683 och Contractet af den 27 April i685, åligger Blekinge Län att rusta,
icke egentligen är det, sorn gör rustnings-besväret tryckande och en förändring
deruti nödvändig, har ansetts fullkomligen utredt och styrkt, helst
vid det förhållande, att Länet för nämnde besvär åtnjuter frihet från jordeboks-
och hemmantalsränta, dess båtsmanshåll, ehuru något kostsammare,
än i andia orter, dels icke skall vara mera betungande, än soldathållet 1
provineer, der berörde räntor med förvandling utgå, dels fortfarit i sekler,
utan alt någon menlig verkan deraf på landets välmåga sig visat. Deremot
har det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen af hemmanen utgöres,
befunnits vara den olägenhet, som med skäl öfverklagats, och hvaruti
rättelse alltså vore af nöden. I detta afseende upplyses: att Blekingska
hemmanen deltaga i bålsmahshållet i mon af deras grundräntor, men för
öfrigt efter hemmanens vid indelningstiden befunna beskaffenhet, så att bättre
hemman rusta för lägre, men sämre hemman för högre rustningsdalertal
af hemmanens räntor; att dessa dalertal variera emellan 16 och 21;
alt endast ett mindre antal hemman hafva räntor jemn t motsvarande rustningsdalei
talen, hvilka hemman hvarken betala öfverskotts- eller erhålla
tillskolts-räntor; alt sådane liqvider deremot inträffa för de öfrige hemmanen
sålunda, att, der räntan utgör n4 daler, men rystnings-dalertalet blott
18, praesLerar hemmanet båtsman för desse 18 daler, hvaremot runleöfverskottet,
6 daler, erlägges lill upphördsmannen; att, om åter förhållandet är
omvändt, så att räntan är mindre än ruslningsdalertalet, får hemmanet af
upphördsmannen ett, skillnaden emellan grundräntan och rustnings-dalertalet
jemnt motsvarande tillskott; alt öfverskoltsränlorne länge liqviderats
i 4 Stats- samt Allm. Besv. c.ch Oeeon.-Ulskollcns Betänkande N.o 43.
efter den primitiva grunden och endast förhöjts år J776 efter allmänna
valvalionen af 3 daler silfverroynt Riksdaler»; samt alt ränta och rustningskostnad,
hvilken senare för hel båtsman, indeluingstiden, utgjorde 2\
daler, då voro hvarandra nära motsvarande, hvarföre det var jordegaren
likgiltigt, om han, i stället att betala öfverskottsränta, praesterade för denna
ränta motsvarande effectiv rustning, men att sedermera, genom myntets
försämring, ett högst ojemnt förhållande emellan räntor och effectiv rustning
uppkommit, så att öfverskottsränlorne under nu för tiden uppstegrade
pris utgöra allenast en ringa del af verkliga rustningskostnaden.
I denna del har Kongl. Maj:t ock, genom Skrifvelse lill Förvaltningen
af Sjöärendena och Kammar-Collegium af den 26 April 1814. i Nåder
förklarat den sökte rättelsen uti Blekingska indelningen vara af rättvisa påkallad;
hvarföre Kongl. Maj:t var betänkt på sättet att återföra ortens Indelningsverk
och BAtsmans-Contract till deras hufvudgruuder och rälta tilllärnpning,
för hvilket ändamål och för att i nämnde indelning således återföra
en jemnhet, derförutan stamhemmanen skulle råka i fullkomlig vanmagl,
under det t i 1 lskottgi fvande, eller de, som erlade reserv- eller öfverskottsräntor,
njö-to en hvarken genom privilegier, contract eller sakens beskaffenhet
föranledd lindring, Kongl. Maj:t fann lämpligast att, med iakttagande
deraf, att Indelningsverkets hufvudgrunder icke rubbades, utan antalet
af båtsmän, som provincen egde utgöra, förblefve oförändradt, likasom
Kronans dertill öfverlåtne räntebelopp och hvad af RuslhåUarne till
båtsmännen utgöras borde, en indelningsjemkning i Blekinge förrättades,
hvarigenom sammansatte rotedelars bidrag sins emellan kunde närmare
och rättvisare fastställas.
Sedermera blef vid 1818 års Riksdag af Kgl. Maj:t ock Rikets Ständer
beslutadt, att en ny indelningsjemkning i Blekinge skulle verkställas,
i enlighet med upprättade grunder, innefattande, alt de hemman och lägenheter,
hvilkas räntor varit från indelningens början deruti inbegripne och
icke frångått denna bestämmelse, blefvo lill indelningen återförde och igenlagde,
samt i öfrigt hufvudsakligen åsyftande en jemnare fördelning af rustningen;
dock att Kgl. Maj:t förbehöll Sig att i Instruclionen, som för Comiterade
till jemkningens förrättande utfärdades, utstaka de närmare föreskrifterne
i tillämpningen af den beslutade jemkningen, äfvensom att afgöra
alla de frågor, som under eller efter förrättningen kunde i anledning af
densamma väckas.
Den jemkningsförrältning, som, i anledning häraf, åren 1822 och
r823, af en tillförordnad Comité egde rum, och hvarvid, enligt den för
Stats- sami Allm. Besv.- och Oecon.-Utskoltens Betänkande N'.o- i5
Comilerade gifne Iiistruction af den i3 November 182r, förvandling och’
indelning till effecliv rustnings-praestation af ifrågavarande reserv- och öf~
verskolts-ränlor föreslogs, ledde till den följd, att Blekingska Båtsmans-indelningen,
i stället för i5oo Rusthålls-numer, skulle allenast utgöra i25r
och således med 249 numer nedsättas. Förrättningens ogillande yrkades
äfven af en mängd jordegare, genom klagomål, sorn angingo dels indelningsgrundernes
tillämpning, dels- för hög rustning och dels olämplig rusthållssammansältning;
och Comiterade, häröfver hörde, medgåfvo äfven, att ojemnhet
i rustningen uppkommit; men en del jordegare åter yrkade bifall till.
Comiterades åtgärder. Sedan ej mindre Kgl. Maj;ls Befallningshafvande i
Länet än Förvaltningen af Sjö-Ärendena och Kammar-Collegium blifvit
hörde, samt Rikets Ständer, å sista Riksdag, uti underdånig Skrifvelse anhållit,
att Kongl. Maj;t läcktes meddela Rikets Ständer Dess Nådiga framställning
i ämnet, på det Blekingska provincen icke längre måtte, med äfventyrande
af dess invånares trefnad oell bestånd, blifva i saknad af den'
lindring i den ojemnt tryckande roteringsböidan, som redan blifvit af bå--  da Slatsinaglerne erkänd såsom nödig och till verkställighet förordnad; så
har Kongl. Maj:t, — uti nu aflålne Kådiga Skrifvelse,.enär den förminskning
i Blekingska Båtsmansbållet, sorn Jemknings-commissionen föreslagit, icke
hade fullkomligt stöd af Gomiterades Instruction, eller blifvit af Kongl.
Majit uttryckligen bestämd och föreskrifven; och icke heller befunnits vara
påkallad af andra serskilda omständigheter, samt i öfrigt var till sina följder
betänklig, — förklarat, att Kongl. Majit, begagnande det i Dess Nådiga
Proposition till Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag gjorda förbehåll, och
med afseende på den utveckling ärendet under liden vunnit och på de
deruti numera tillkomne flere väsendlliga upplysningar, funnit, med ogillande
och nppbäfvande af Comiterades jemkningsförslag, att ingen nedsättning
eller förminskning i Blekingska Båtsmans-indelningen borde ega rum,
utan att provincen hädanefter, som tillförene, borde sine i5oo IndelningsBåtsmän
uppsätta och utrusta; i följd hvaraf ytterligare begagnande af den
förmon att hafva 46 numer vacante, sorn i Kongl. Brefvet den 17 Maji
1822 de rustande tills vidare medgifvits, numera komme att upphöra, äfvensom
Författningarne om Blekingska Båtsmansbållet borde, äfven i de
under jemknings-förrättningen ifrågakomne serskilda delar, lända vederbörande
till efterrättelse; hvarjemte ej mindre alla öfver jemknings-åtgärderne
anförde underdåniga besvär, än de serskilde underdåniga framställningar
Riksdagsfullmägtige för Bonde-Ståndet i Blekinge samfällt och vide
Talmannen Jon Jonsson' serskildt afgifvit, voro såsom förfallne alt anse.
i6 Stats- Samt Allm. Ees v. och Oecon.-Utskotlens Betankande IV: o /j_3.
Då jemkningsanstalten, sådan densamma af Comiterade föreslagils,
alltså blifvit af Kongl. Majit upphäfven, återstod lill Nådig pröfning endast
frågan om öfverskottsräntornes prestation, i afseende hvarå Kongl. Majit,
åberopande Dess ofvannämnde Nådiga Skrifvelse af den 26 April 1814 och
Instructionen den i3 November 1821, Sig utlåtit: att Kongl. Majit fann
Blekingska öfverskotts-räntorne böra lill räntetagarnes förmon framdeles utgöras
med förvandling efter årlig markegång å de till båtsmansrustningen, enligt
i685 års Conlract, börande prestationer; alt detta liqvidationssätt, för
alt undvika en våldsam rubbning i eganderiitten och beståndet af räntek
gifvande hemman, på hvilkas köpeskillingar det nu existerande olika förhållande
med de Blekingska hemmanens rustningsskyldighet haft inflytande,
borde först vidtaga efter 20 års förlopp, räknade från och med 1834»
hvarunder åbo-ombyten ansågos inträffa och blifvande åboe t: kunde på räntornes
förändrade liqvidationssätt förberedas, helst den tiderymd af 20 år,
sorn förflutit sedan frågan om indelningsjemkningen först väcktes, måst pä
köpeskillingai ne för de räntebetalande hemmanen redan hafva inverkat;
alt innehafvare af sistnämnde hemman, hvilka, hellre än all räntorne sålunda
liqvidera, önskade deltaga i eflectiv rustning med närbelägna rusthåll,
som boide åtnjuta motsvarande rustningstillskott, skulle ega att i föreskrifven
ordning derom göra 'ansökning; att då upplyst vore, det en del
räntegifvande hemman fått, skatlläggningsliden, så höga, hemmanens egoYälden
nu för tiden icke motsvarande räntor sig åsatte, att desse räntor, förvandlade
från ett ringa penningebelopp till eflectiv rustningskostnad, skulle
tilläfventyrs kunna förorsaka hemmanens ödesmål och undergång, ville Kg!.
Majit åt egare af sådane hemman förunna alt, inom viss lämplig, af Kongl.
Majits Befallningshafvande bestämd och kungjord tid, söka räntans nedsättning,
till likhet med andra räntebetalande hemman; att, lill betäckande af
den brist, som genom så beskaffad räntenedsältning inträffade för de räntetillskott-tagande
Rusthållarne, kunde, jemte Kronans behållna Indelnings
öfverskott- eller reserv-räntor, som hittills utgjort circa 5o Bidr, användas
de i Blekinge vid 1826 års extra roteringsjemkning tillkomne omkring 25
nya ordinarie rotar genom erläggande för deni af en, efter markegång, rustningskostnaden
motsvarande vacancé-afgift; i hvilket fall desse anslag borde
från och med nästinstundande år komma gamla Båtsmans-lndelningeii
till godo, samt under Kongl. Majits Befallningshafvandes och serskild, af
Rusthållarne sammansatt, Directionsvård och förvaltning tills vidare helt
och hållet och i framtiden, så vidt de erfordrades, disponeras och förräntas
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulskottens Betänkande IV:o 43. 17
las till understöd för Blekingska Båtsmanshållet, efter Reglemente, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde i underdånighet föreslå; och har
Kongl. Maj:t, som sålunda för Sin del i Nåder ansett den yrkade jemkningen
i Blekingska Båtsmanshållet böra tillväga bringas endast genom en på
ofvannämnde sätt förändrad liqvidation af reserv- och öfverskolts-räntorne,
velat så väl deröfver, som angående dispositionen, till understöd för samma
Båtsmanshåll, af nyssberörde nya Båtsmans-nnmer, inhemta Rikets
Ständers underdåniga yttrande, samt i öfrigt, i sammanhang med förevarande
fråga, i Nåder tillkännagifva, dels att Kongl. Maj:t funnit förhöjning
uti vacance-afgiften i Blekinge för ledige Bålsmans-numer af gamla stammen,
utöfver de 8 R:dr, hvarmed sådan afgift hittils utgått, icke lämplig,
minst innan de rustande kommit af tillskotts-räntornes förhöjning i åtnjutande,
dels ock att på Rotehållarne och Båtsmännen sjelfve borde ankomma,
att med hvarandra afgöra om sina inbördes rättigheter och skyldigheter
i allmänhet, men alt beträffande de vilkor, som antingen leda sin
grund från Indelnings-Verkets natur eller afse Båtsmannens tjenstbarhet och
angå torpet samt beklädnaden och utredningen, de i desse ämnen redan
utkomne Författningar borde äfven framgent lända vederbörande tili efterrättelse.
Sedan Utskotten sålunda redogjort för det hufvudsakliga af detta
mål, hvars beskaffenhet är i den Nådiga Skrifvelsen utförligt och fullständigt
utvecklad, få Utskotten anmäla, att, enligt från Hedervärda BondeStåndet
ankommet Protoeolls-Uldrag för den 24 sisth April, har af Riksdagsfullmägtige
från Blekinge, vice Talmannen Jon Jonsson, Olof Månsson,
G. B. Appelqvist och Ola Jeppson, blifvit, uti ingifvet anförande, yttradt,
att genom den i Nåder föreslagne regleringen syntes väl den länge
och med skäl öfverklagade ojemnheten i fördelningen af ortens rustningsbesvär
blifva afhulpen, och, enär någon minskning i sjelfva BåtsmanshåHet
eller dess ursprungliga numeraire för närvarande ej vore att hoppas,
äfven all den förändring åstadkommen, som under dylika omständigheter
billigtvis kunde förväntas; men att verkställigheten af ifrågavarande reglering
borde genast eller så fort ske kunde taga sin början, i hvilket afseende dels
åberopades, att Blekingska Båtsmans-Indelningens behof af skyndsamt understöd
förut blifvit af Rikets Ständer erkändt, dels hufvudsakligen anmärktes, att
den tidslängd af mera än 23 år, som förflutit sedan förevarande jemknings
-
Bih. lill R. St. Prot. 1834• 4:^e Sami. 4 Afd.
g:de Häftet.
3
18 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskoltens Betänkande N:o 4$.
fråga Törst väcktes, redan inverkat på köpe-afhandlingarne om de ränlebelalande
hemmanen; att de förhållanden, som vid ett eller annat aftal enskilde
personer emellan möjligen blifvit tagne i beräkning, icke horde tilläggas
någon allmän inflytelse och verkan; att icke ränte-öfverskottgifvarne,
utan .endast öfverskott-tagarne, hvilka måst utgöra den räntorne motsvarande,
verkliga rustnings-kostnaden, varit de, som genom myntförsämringen
blifvit lidande; samt att något hemmans undergång, i följd af förvandlingen
i ränte-liqviden, icke vöre, beträffande ränte-öfverskottgifvande hemman,
mer än i afseende å hvarje annat hemman, som priesterar effectiv
rustning, alt befara, då sådane hemman, som för svaghet skull och räntans
högre belopp icke kunde tåla öfverskotts-räniornes förvandling till ftaturapraestation,
voro berättigade att söka räntans nedsättning lill likhet med
räntorne af andra lika beskaffade hemman; äfvensom de 1130a ordinarie
Båtsmans-rotarnes anslående till understöd för Blekingska Bålsmanshållet
blifvit yrkad.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten i behörigt öfvervägande
tagit, och funnit, hvad den af Comiterade föreslngne jemkning uti ifrågavarande
Båtsmanshåll angår, att ingalunda styrkt blifvit, det Blekingska
pro vi licens framtida bestånd påkallar den nedsättning i numerstyrkan, sorn.
af nämnde jemkning skulle blifva en följd. Val har, vid åtskilliga tillfällen,
klagan af en del jordegare blifvit förd angående provincens oförmåga
att prestera rustningen; men en dylik uppgift har åter af en mängd andra
hemmansegare, likasom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet
blifvit förnekad och motsäges jemväl af erfarenheten, på sätt i den Nådiga
Skrifvelsen vidare omförmäles. Det lärer derföre så mycket hellre böra
antagas, att eftergift af någon del Båtsmän i Blekinge icke är i verkligt
behof grundad, som Länets Fullmägtige vid denna Riksdag något yrkande
derom icke framställt; och anse Utskotten, i anledning häraf, och med
afseende å de betänkliga följderne af en förlust utaf 249 sjövane Båtsmän
nära Flottans hufvudstation, icke något vara att erinra dervid, att all vidare
fråga om berörde jemkning, hvilken dessutom funnits lida af flere andra
fel och brister, må, sådan den af Comiterade blifvit uppgjord, förfalla.
Att åter tillvägabringa en jemn fördelning af rustningsbesväret, genom
ett förändradt sätt för öfverskotts-räntornes liqviderande, eller deras
förvandlande, antingen till effectiv rustning, eller lill deremot svarande penningebelopp
efter markegång, synes vara lika öfverensstämmande med rättvisa
och billighet, som påkallad t af behofvet för de hemman, hvilka af
rustningen äro mest tryckta. Huru med berörde räntor och deras liqvi
-
Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottcns Betankande N-o 4-3, 19
derande hittils sig förhållit, är förut nämndt; och det torde härvid endast
behöfva, såsom obestridligt, anmärkas, att vid Indelningstiden afsågs: alt
all dea lill Båtsmanshållet anslagna jord skulle deltaga i rustningen lika;
att det emellan ränta och effectiv rustning, hvilka då motsvarade hvarandra,
sedermera genom myntets försämring uppkomna ojemna förhållande
icke förutsågs vid Indelningstiden; samt att det ena hemmanet icke bär
draga rustning för det andra, emot en ringa och obetydlig ersättning.
Då denna olägenhet undanrödjes, samt Indelningsverket och Båtsmans-conlractet
till sina hufvudgrunder och rälta tillämpning återföres genom
den i Nåder föreslagne reglering af öfverskoltsräntorne, företer sig icke
någon betänklighet för dess antagande, vidare än så vidt derigenom inträffar
rubbning i de räntetillskott-gifvande hemmanens värden, hvilka naturligtvis
skola nedsättas i samma nion, som ränte-tillskottet, genom den
ifrågasatte förvandlingen, ökas. Men denna omständighet får- dock, efter
Utskottens tanka, icke hindra förslaget, utan endast föranleda någon inskränkning
i afseende å verkställigheten.
Om det härvid, å ena sidan, måste medgifvas vara med sträng rättvisa
öfverensstämmande, alt de ränteöfverskott-tagande hemmanen genast
komma i åtnjutande af förhöjningen, såsom Riksdagsfullmäktige från Blekinge
jemväl yrkat; lärer dock, å den andra, icke böra förbises, att, på
sätt den Nådiga Skrifvelsen innehåller, det närvarande missförhållandet emellan
ränlebeloppen och rustningskostnaden vållats af tiden och ett försämradt
myntvärde, samt derföre bör af tiden botas, utan våldsam inverkan,
hvarken på eganderälten eller på hemmanens bestånd; att, likasom,
vid fastighetsköp i allmänhet, de fasligheterne åtföljande besvär inverka på.
köpeskillingarne, har ock det olika förhållandet med Blekingska hemmanens
rustnings-skyldighet på de för hemmanen betingade köpevilkor haft
ett sådant inflytande, att köpeskillingarne blifvit för hemman med rustning
öfver räntan, med afseende å det otillräckliga vederlaget aflillskottsränlan,
nedsatte, men ökade för hemman med lägre rustning an räntan, i
anseende till förmonen att få utgöra ränte-återsloden med en ringa penning;
samt att följaktligen, i händelse alla ifrågavarande hemman genast
skulle åläggas att i rustningen deltaga lika, det förhållande i sjelfva verket
inträffade, att en del åboer utan vederlag åtkomme förmonen af en
ränle-förhöjning, som drabbade andra åboer, hvilka för samma förmon utgifvit
lösen. Det vore således, i Utskottens tanka, billigast, att icke låta det
nya förhållandet inträda förr, än efter en viss tids förlopp, hvilken, med
afseende å den redan förflutna tiden, ifrån det frågan härom väcktes, synes
20 Stats- samt Allm. Besv. och Oecon.-UIskottens Betänkande N:o 43,
lämpligen kunna bestämmas till hälften af hvad Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit.
Utskotten, som ej finna något hinder möta, att ju de vid 1826 års
Extra Roteringsjemkning i Blekinge tillkomne circa 25 nya Ordinarie Båtsrnans-numer
må disponeras till understöd för Båtsmanshållet i provincen,
få alltså
tillstyrka Rikets Ständer, att för sin del besluta och bifalla:
att Riket nu och framgent bibehåller de i5oo IndelningsBåtsmän,
som Blekingska provincen hittils uppsatt; att I11-  delnings-Verket lill sina lmfvudgrunder och dess rälta tillämpning
återföras så, att tillskotts-räntetagare framdeles komma
i åtnjutande af sina räntor, lill det belopp, som efter
roarkegångs-förvandling motsvarar den effectiva rustning, de
för räntorne proestera, men öfverskottsgifvarne likväl åtnjuta
Tio års ytterligare anstånd med ränteförhöjningen och derjemte
skälig lindring i räntebeloppet, der hemman befinnas
deraf mera betungade, än andra med dem jémngoda i orten;
samt alt, lill betäckande af den brist, som för räntelagarne, förmedelst
berörde lindring, uppkommer, må, jemte Kronans
behållna Indelnings-öfverskotts- eller reserv-räntor, användas
de i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition omförmälde circa 25
nya Ordinarie Båtsmansrotar, att från och med nästinstundande
år komma den gamla Båtsmans-indelningen till godo;
och lärer i öfrige ämnen, i anledning af den Nådiga Skrifvelsen,
något utlåtande å Rikets Ständers sida icke erfordras.
Stockholm den 21 Nov. i 834*
Reservation
af Riksdags-fullmägligen Olof Månsson från Blekinge, som ansett det
i Betänkandet föreslagne förändrade liqvidalions-sätt af öfverskolts-räntorne
genast böra taga sin början.
STOCKHOLM, hos B. M. Bredberg, 1B34*
Stais- samt Allm, Eejv, och
N:o /,l
Antom till Exp. Utsi;. den 28 NoV.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om indragning,
helt och hållet, eller till en del, af tjensler vid skoga- och
jäger i-stater ne.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i förevarande ämne serskilda
motioner blifvit. väckte af Riksdags-Fullmäglige Daniel Danielsson från
Örebro Län, Per Nilsson från Christianstads, Peter Persson ['vin Jönköpings,
Gustaf Appelqvist från Blekinge, Olof Olofsson från östergöl
lil au ds oell Anders Svensson från Halland* Län, af innehåll, att sedan
Kronoparker oell Allmänningar nu mera blifvit lill större delen reglerade,
åt enskilde personer upplåtne, eller å hemmanen fördeide, samt, till
följd af Kongl. Förordningen den 28 Ocldber ;i83o, ekeskogen å Krono»
skatte-jord äfven blifvit från Kronan inlöst; så vöre både Öfver-Jägmästare
samt skogs- och jägeri-bel jeningen öfvei flödige, enär tillsynen å boställs-
ooh kronobemmans skogar, äfvensom å jngtlagarnes efterlefnad,
kunde åt Kronobetjeningen uppdragas; 1 anledning hvaraf och till beredande
af besparing för Statsverket af mera än 1-1,000 Rdr B:co årligen,
sorn för närvarande uti indeile räntor, spanmål och contante penningar
till skogs- oell jägeri-staterne utgå, oberäknadt den mängd boställen ecb
lägenheter ifrågavarande tjenstemän innehafva, Molionairerne föreslagit, att
berörde Stater måtte, allt efter limande afgång, upplösas, deras löner oell
räntor till Siats-Verket indragas saint deras boställen och oskattlagde lägenheter,
sedan desse sistnämnde blifvit till hemman ekattlagde, utarrenderas
eller lill skatte lörsäljas; vid hvilket förslag en Motionair ansett
undantag böra ega ruin, i afseende pä Kronoparkers och odelade Allmän»
Iiingars tillsyn och bevakning, derföre ifrågavarande tjenstemäns bibehållande,
dock lill så inskränkt antal som möjligt, förmodats vara nö ligt.^ "I
j&r Desse motioner, af hvilka Daniel Danielssons blilvit till Uukottens
gemensamma behandling, men de öfrige endast till Oeconomie-Utskotlel
remitterade, liafW Utskotten i eLt sammanhang till pröfning företagit,
dervid det icke undfallit Utskottens uppmärksamhet, alt dej föränMili.
till R. St, Prat.
io:<je Häftet,
s. Stats- samt Allm. Besv. celi Oecon.-Utsk. ‘Betänkande N:o 44*
drade förhållanden,, sorn med Kronopark er och Allmänningar jemte dispositions-rätten
öfver ekeskogen tid efter annan inträffat, påkalla en reorganisation
af skogs- och jägeri-staterne, I flere Län finnas icke Kronoparken
eller Allmänningar, och skogs-beljeniagens åtgärder äro der, sedan
ekeskogen å Krono-skatte-jord nu mera blifvit från Kronan inlöst, hufvudsakligen
inskränkte till uppsiglen öfver boställs.- och fcronohemroansskogar,
jemte det nämnde tjenstemän, i egenskap af jägeri-betjening, ega
tillse jagtlagarnes efterlefnad. Det vill synas, som skulle i sådahe orter
förrbemälde tjenstemän antingen kunna nfskaffas och deras få qvarvarande
åligganden öfverflyttas på Kronobetjeningen, eller åtminstone en högst betydlig
minskning i deras antal ega rum,* så mycket angelägnare, sorn tillfällen
till åtal och deraf följande inkomster af bötes-andelar nästan försvunnit,
hvarigenom denne åklagare-personal, sällan så lönad, sorn för
dess bergning varit nödigt, än mera blottställes för armod, hvilket utan
tvifvel hitintills ofta föranledt de missbruk, som från flera landsorter öfverklagas,
och sorn beröfvat desse tjenstemän alltför mycket af det förtroende
och anseende, hvarförutan ett kraftigt handhafvande af' förlfudslagar
icke lärer kunna förväntas,
Å de Kronan behållne eller ännu odelade Parker och Allmänningar
torde deremot en tillräcklig och lämpligt aflönad bevakningspersonal vara
oumbärligj,, så vida en ändamålsenlig skogshushållning vill påräknas;
men då Utskotten ej äro i tillfälle att ingå i pröfning af alla de serskilde
olika förhållanden, hvilka vid en förändrad reglering, 1 omförmälde
afseende, måste komma i betraktande, eller anse en sådan pröfning af Utskotten
lämpligen kunna företagas, finna Utskotten sig böra på det sätt
understödja Motionairernes förslag, att Utskotten
vördsamt tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, det en förnyad organisation af ifrågavarande
Tjenstemanna-Stater mätte verkställas och dervid ali den
indragning och minskning i personal iakttagas, sorn Kongl. Maj:t
med vården om Kronans enskilde skogar och, öfrige omständigheter
i Nåder finner förenlig.
Hvilket dock till Rikets; Högloflige Ständers; närmare pröfning vörd*amt
öfverlemnas.
Stockholm den 28 November 18:34-
Stats- 4amt Allm, Besv. och Oecon.-Vtsh Utlåtande N:o 4$.
N:o 45.
Ankom till Exp. Utsi., den 28 Nov.
Ytterligare Utlåtande, i fråga om lindring uti den, hemmansegarne
i Jemtland åliggande roterings- och rustningsskyldighet'
Utskottens i detta ämne afgifna Betänkande, N:o 29, sorn vunnit
Högvördige Preste-Ståndets och Hedervärda Bonde-Ståndets hilall, har
deremot af de arne öfrige respectiye Riks-Stånden Blifvit återremitterad*,
på grund af gjorde armärkn ingar:
aj) Tios Högloft ige Ridderslcapet och Ädeln:
1:0 af Herr von Törne, som åberopat sin vid Betänkandet fogade
reservation, hvaruti anföres, att det för Utskottens förslag om nedsättning
i Jemtlands Regementes styrka nyttjade skäl, att all rotering borde grundas
på jordens värde, och icke tillvägabringas genom penningebidrag från
Rikets öfrige in vånare, vöre gällande, om ny rotering skulle verkställas,
mea icke lämpligt till närvarande fall, der fråga ej vore om . annat än
en interims-åtgärd under kort tid, intill dess nya hemman kunde hinna
roteras, då bidraget upjjhörde; att ett bidrag till Jemtlands Rust- och
Rotehållare, som Utskotten tillstyrkt för en tid af högst 3 år, i fall Regementet
nedsältes, vore mer beböfiigt, om någon nedsättning icke sker;
och att, då Kongl. Majit bestämdt afslagit en sådan nedsättning, samt bägge
Stats-Magternes bifall fordrades för åstadkommande af ändring i Indelningsverket,
följde deiaf, att, om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition icke
bifalles, vunnes ej heller någon lindring för det Jemtländska folket, hvars
bergning och räddning från undergång berodde på denna frågas afgörande;
2:0 af Friherre Boije, hvilken, efter ati hafva granskat förhållandet med
Jemtlands rotering och rustning, ifrån dess första uppkomst, hufvudsakligen
förklarat, att enär provincen, så viii i följd af contract som Kongl.
Brefvet den 2 Oetober 1S06, egde rätt att i rotel ingskostnad.en komma
till likhet med Rikets öfrige provincer, borde frågan behandlas efter sin
natur af contraötsfråga, men icke förvexlas med en mililair administra
tionsfråga;
hvarföre Friherren ”önskat, att Utskotten ville gå till roten
'af provincens klagan samt derefter tala rent språk och föreslå Ständerne,
att hos Kongl. Majit i underdånighet begära, det, utan hinder af de
4 Stats, samt Allm, Be sv, och Oecon,~ZJ(sh. Utlåtande N:o
"mellankomne besluten, frågan må återfå sin ursprungliga natur af ee-h”tractsfråga
och såsom sådan varda behandlad;”
3:o af Friherre -Kantzow} sorn gillat första delen af Utskottens förslag,
eller angående Jemtländska rustningens och voteringens jernnande till
likhet med densamma i det öfriga Sverige; mert deremot yrkat, att något
Statsanslag, på sätt Utskotten till-styrkt, icke måtte beviljas, enär detsamma
vore olämpligt och allenast tjenande alt fördröja roteregleringen;
4:o afHerr Stuart, sorn anmärkt, dels att vrd en ny roteje/rkning i
Jemtland, till likhet med hvad i andra provincer eger rum, bör fästas afl
seende ej mindre å pi
hemmanens förmåga att dem utgöra, än ock å roteringskostnadernes olika be-*
lopp; dels att, i händelse något Statsanslag, i och för ifrågavarande ändamål,
skulle egarurrt — hvilket Talaren likväl beslridde —■ vore nödvändigt,
att Utskotten bestämde, om detta anslag skulle utgå från RiksgäldsConloret
eller uppföras på 3:dje Ilufvud-1 iteln.
Med de 3:ne sistnämnde Talarne har Herr Dalman, FVilhelm Fredric,
sig förenat, hvaremot Friherre Cederström instämt med Herr vart
Törne, och har Herr Gunther yttrat, att det af Utskotten tillstyrkte anslag
af 4,000 Rdr årligen borde beviljas, icke blott för 3 år, utan ända
till dess roterings-jerokningen hunnit fullbordas, hvilket ej kunde puhakna*
inom en sådan tid.
1)) Inom Vållofligc Borgare Ståndet:
iso afHerr Rubin, hvilken ansett, alt nyssnämnde årliga anslag borrie
utgå, älven om någon nedsättning i Regementets styrka icke varder af
Kongl. Maj:t medgifven ;
2'o afHerr Ekstrand, som deremot instämt i Herr Prosten Åstrands,
vid Retänkandet fogade, reservation, innehållande, att då, efter de undersökningar,
som föregått dea föreslagna jemkningen, Jemtländska roteringen
borde innan 1 So5 års slut kunna verkställas, vore merberörde-anslag obehöflig!;
a
3:» af Herr Ile&ile, som likaledes ansett, att något Statsanslag icke
hörde ega rum.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten öfvervägat, och funnit, att
budo billigheten och lältvisan af Jemtländska voteringens bringande tili
likhet med hvad som eger rom i det öfriga Sverige blifvit ej mindre i
Betänkandet än uti Rikets . Ständers ä förra Riksdagen i ämnet aflåtne
Stats sa m t Alim. Besv« och Oecon.-Utsh U llktnncle iho 45.
§
underdånig» skrifvelse, som i Betänkandet åberopas, så fallsliindrgt utvecklade
och ådagalagde,- ali Utskotten anse något i afseende derå icke vara
af t förändra eller tillägga; äfvensom, dåroleringskostnaderncs olika belopp
j olika provincer lärer bero på hemmanens beskaffenhet samt tillgången
]>§• torplägenheter åt manskapet, och, efter Utskottens förslag, hemmanens
godhet skall vid den nya rotejemkningeil i Jemtland afses; så torde, hvad
i denna del blifvit anmärkt, jemväl böra förfalla.
Beträffande anmärkningnrne, rörande det af Utskotten tillstyrkte anslag;
lå Ul>kotlen erinra, att, på sätt Betänkandet äfven utvisar, den nurmi
ande roteregleringen i Jemtland endast blifvit för en lid af 8 år, räknade
från 1828 års början, af Bolehållarne antagen, och således tilländalcper
med år i835-, samt att, enligt 80 §. Hegelings-Uormen, någon förändiing
i Indelningsverket icke kan ega rum utan bägge Stats-magternes Infall.
I händelse nu Kongl. Majit, uppå en förnyad underdånig anhållan, icke
samtycker till Jemtlands roterande i likhet med Sveriges öfriga provincer,
kommer, i Utskottens tanka, någon annan rotering ellert rustning
icke att af Jemtland utgöras, än den, som, efter 1689 års Contract, ålåg
samma province, eller att bålla 100c man, befriade från commendering
utom provincen; och i detta fall har något bidrag å Statens sida, till lindring
i Jemtlands rustning och rotering, icke blifvit ifrågasatt, samt lärer
cj heller böra ifrågakomma.
Om åter den förut begärda och nu ytterligare föreslagna rotejemkningen
vinner bifall, så inträffar, att densamma icke kan komma till
verkställighet på samma tid eller med början af år i83f>> då Contractet
arn den nuvarande interims-i egleringen går till ända. Att feiff den korrt»
tiden emellan sistnämnde Contracls slut och den nya jemkningens början
låta en återgång ske till det första Knektecontractet3 har förefallit Utskotten
olämpligt, dels i anseende till det täta ombyte af roteringssätt,
rom derigenom uppkomme och ej kunde annat än vara af ofördelaktig
verkan för provincen, dels ock enär Jemlländska styrkan, i sådant fall,
cj kunde under nämnde tid påräknas till Rikets försvar i allmänhet,
Utskotten, sorn derföre trott, att den nuvarande regleringen bör fortfara
intilldess nya jemkningen hunnit verkställas, hafva, enär sådant icke kan
stan ersättning fordras, tillstyrkt ifrågaslälide årliga anslag af 4°°° Rdr,
hvars beviljande utöfver den föreslagna tiden af högst 3;ne år, från i836
års början, icke synes behöffigt, då med visshet bör kunna antaga», att
den nya jemkningen inom nämnde tid kan tillvägabringa; läraiide an
-
6 Stats- samt sfilm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande JS~'.o /\6.
slaget, såsom tillfälligt och sedan Riks-Statens 3:dje HufvudTitel nu mera
är uppgjord, böra af Riksgälds-Contorets medel utgå.
Efter att sålunda hafva besvarat de framställde anmärkningarne, få
Utskotten,
vidhållande hvad i Betänkandet N:o og är yttra dt. och tillstyrkt,
hemställa, alt Högloflige Rid der skap et .och Jldeln samt Välloflige
Burgare-Ståndet måtte om bifall till samma Betänkande
med de öfrige respective Riks-Stånden sig förena; samt att derjemte
beslutas må, att det tillstyrkte anslaget till Rote- och
Rusthällarne i Jemtland af 4000 Rdr Banco årligen i
högst 3:ne år, från och med 7336 års början, lör af Riksgälds
Contorets medel till Stats-Verket utgå,
.'Stockholm den 28 iNov. 1834.
N:o 46.
Ankom till Exp. Utsk. den 28 Nerv*.
Betänkande, angående sättet förj'utgörandet af städernes
inqvarteringshe&vär samt en jemnare och rättvisare fördelning
deraf’
Efter erhållen remiss af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse i detta ämne
(N:o 87) har Stats-Utskottet gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet, till hvars befattning ärendet jern val ansetts lioja,
detsamma till behandling företagit; hvarvid de förenade Utskotten ansett
nödigt, alt försl i korrthet redogöra för de åtgärder och beslut, som
å föregående Riksdagar blifvit i frågan .vidlagnö; i hvilket afseende Utskotten
få anföra;
att Rikets Sländer, vid Riksdagen 1810, uti afbiten underdånig skrif\tlse
de med rättvisa oell en jemn fördelning af skyldigheter medborgare cm
ellan, att in vå nar né uti de städer, hvarest garnisoner voro födande,
icie ensamme borde vidkännas kostnaden af en anstalt, sorn i sin mon
för Statens och alla dess medlemmars säkerhet vöre vidtagen; men äfven,
Hör till Stats- samt Allm. Besv.- -och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-9 ^6.
Litt. A.
Sammandrag öfver Inqvarlerings - Tola gens belopp, samt kostnaden
för Inqvartering och Service.
Inqvarte
33a
lis
rings-
‘Tolagens
belopp.
snqvarteringfi-
Utgifter.
Inqvarterings-
kostnad.
Service-
kostnad.
184
3,980
562
1,526
1,703
817
817
184
184
606
581
153
—
—
2,977
—
—
2,224
—
—
571
—
—
1,146
8,741
* 8,287
514
100
100
1,961
1,961
806
—
—
** 3,464
—
—
** 665
—
—
1,130
—
—
275
14,452
—
—
-t 25,098
—
—
* 18,757
__
—
3,874
„
—
572
405
308
34
405
200
34
308
—
—
—
—
—
—
f
29
—
—
a
|26,189l—
-
44,6951—
—
33,931
1-
-
5,888
—
Södermanlands
Östergöthlands
Gottlands . . .
Blekinge . . .
Jönköpings . .
Christianstads
Malmöhus . .
Hallands . . .
Götheborgs . .
Gefleborgs .
Norrbotten
Nyköping .
Norrköping
Wisby . . .
Carlskrona .
Carlshamn .
Jönköping .
Christianstad
Malmö . . .
Landskrona
Helsingborg
Ystad . .
Warberg .
Götheborg
Uddevalla
Marstrand
Gefle . . .
Hudiksvall
Piteå . . .
Summa
/Fri från inqvartering af Flottans
I. trupper.
Garnisonen inqvarterad å CasleUet,
* inberäknad service.
fri fran invartering.
’då inqvartering icke utgöres in na*
j tura, bestås 5o procents förhöjning
( utöfver öfverenskommelsen.
j** inberäknad afbetalning till Riks*
\ gälds-Contoret, reparationer m. m.
f f inberäknad ränta, asturanee > un*
derbäll.
ersattes af Staten.
för i Officer och 4 »nan vid Helsinge
Regemente, som hafva tillsyn
öfver Regementets beväring»- och
beklädnads-förråd.
Obs. i83a års Inqvarterings-kostnad och Service har, till följd af mindre fullständighet 1 de inkomne uppgifterne,
icke alltid kunnat bestämdt åtskiljas, hvadan under den ena af dessa titlar tilläfventyrs upptaga*
medel, som tillhöra den andra.
Bih. till R. St. Prot. 1834. 4 Sami. 2 Afd.
10: ds Haj tet.
1
Mur lill Stats- samt Allm. Bisv.- och Oecon.-TJtsh. Brlänkande IV.e 46
Litt. B.
Sammandrag öfver Garnisonernes styrka samt sättet huru den är ingvart enid.
"Wisby
Carlshamn . .
Jönköping . .
Christianstad
Engelholm . .
Malmö . . . .
Landskrona .
Helsingborg ,
Ystad
Götheborg . .
Gefle
Öfverste.
Contant. In natura
Summa
Uti Wisby . . .
„ Carlshamn .
„ Jönköping. .
„ Christianstad
„ Engelholm .
„ Malmö . . .
„ Landskrona ,
Helsingborg.
„ Ystad ....
„ Götheborg .
j) Gefle ....
200:3 a
* 166: 32
666: 32
Öfverste-Lieu tena liter,
Majorer, Tygmästare,
Commendantj
Place-Major.
Contant. In natnra
1
1
4
5
1
1
Regements-Q varter mästare,
Ryttmästare., Capitainér,
Regements-Läkare,
Regements-Pastorer.
Contant.
3
In natura.
12
1
4
18
Subalt.-Officerare, Auditeurer;
Reg.-Skrifvare,
Commissarier, Bokh., Bat.-  Pred.; Tygvakt., Am.-  Vakt.y Mat. Bokh, Sqvadrons-Predikant.
Contant.
3
2
30
2
17
39
In natura,
4
10
16
Inqvar
80
100
100
162: 32
133: 16
200 —
266: 32
120
200
240
285
131: 32
terings
-
38
Penningar
60
66: 32
80
78
100
* 48
Og-
96
g-
133: 16
108
166: 4
Läkare 80
142: 24
hafva
96
sålanda
36
53: 16
36
Läkare 16
40
62
Cornett 33: t6
og. 40
g. 60
og. 36
og. 60
g. 80
g. 96
blifvit
|
48
95
22
r
Under-Offieer, Rustmäst.,
Tygskrifv., Mönsterskrifvare,
Under-Läkare, HästLäkare,
Handtverksmästare.
Contant.
8
8
64
8
23
23
2
In natura
18
7
10
9
44
144
beräknade
16
27
24
22: 1 o. 9
32
40
21
33: 16.
18
36
g. 36
og. 24
16 a
26: 3 2.
45
50
60
40
90
(-
Gemenskap,
Handtverks^
Gesäller.
Contant.
24
20
hand tv. 19
300
96
13
472
10
handtv. 4
gifta 25
a 26: 3a
ogifta 10
gifta 18
og. 8
g. 24
10
15
16:32
In natura
13
581
100
150
104
937
13
1,898
Ogifta.
Åtnjuter Service, hela styrkan idqvarterad i Castellet.
("häraf bo 1 Capit.-; 2 Subalt.- och 18 Under-Officerare,
( samt manskapet uti Kronans Caserner.
f* deraf 8 gifta hussarer hafva inqvartering, dels contant,
'11 na*ura» och 92 ogifta hussarer alla in natura
få Fästningen förlagde 4 Subalt.-Oilicerare och 7 Under<
Officerare njuta hervifce, de förra å 24 R;dr och de se(
nare a 13: 16 med 5o proc. förhöjning för de gifta,
fbo 1 Kronans hus, manskapet förmodl. inqvarteradt å
l Fästningen. Service bestås.
^Cascrnéradei Staden tillhörigt hus, sorn inrymmer Und<
Officerarne och Truppen med undantag af 3:ne gilta
\ Under-Officerare.
( I tuppens antal ej uppgifvet, hvadan Regementsstyrlan
1 upptagits, enligt Staten, till g5ö man.
Manskapet bor i Casetn, som förut varit Tullhus,
Service-mei!«l.
Inqvart. och Service (NB. föreslaget år 1824.)
* vistas ständigt i Staden.
(Service, kostnaden summariskt Uppgifven till 100 R:dr
( på det hela.
(Service för Under - Officerare och manskap samt lys*
\ ning i Stallen y enligt Contracty 666: 3a.
Bihang till R. St. Prat. l834-
4 Sdml. 2 Afd.
t o: de Häftet.
Finnes
eller
inrymmer.
Citadellct,
£16 Officer.}
>120 man. j
Hot lill Stals- saint Allm Be sväs- och OeconXJtsh, Betänkande N.-o 4(1.
Litt. C.
Sammandrag öfver till Inqvartering tjénlige eller hembjudne Byggnader,
tillhörige Kronan, städer eller enskilde. (utom Stockholm.)
* t. d. fuil-hni.
3
Bilt. till R. St. Fröt. 1834* 4 Sami. 2 Afd.
io:de Häftet.
Enskildes.
Citadellct begagnas för fdngafr
ffinnes för närvarande 5 Offi1
cerare, 4 Civile personer, 2
v Und.-Officerare och 82 nian.
NB. garnison finnes ej här, 4
Under-Officerare och 120 matt.
I Officer, 2 Civile, i Underofficer
och i3 man.
ahmälesj att flere persöner kutt^-  de ingvar teras i Kronans hus, än
för närvarande inrytnmesj
Städernes.
Inrymmer,
Pris.
Kronans.
Stockholms
Gottlands
Calmare .
Blekinge .
Christianstads
Hallands .
Götheborgs
Skaraborgs i
Gefleborgs i
Waxholms Fästning.
Wisby
Calmar
Carlshamns Castell .
Christianstads Fästning
i
Cimbritshamn ....
Engelholm
Malmö
Landskrona Fästning
Helsingborg
Ystad
Warbergs Fästning .
Götheborg ......
Uddevalla ......
Marstrands Fästning .
Carlsborgs Fästning .
Gefls ... . . i 1 , . .
Magasinshus
STOCKHOLM, EcksteinskA Tryckeriet, i834‘
Sammandrag öfver lill Inqvartering tjenlige eller hembjudne .Byggnader
tillhörige Kronan, städer eller enskilde. (utom Stochholm.)
Kronans.
SUidernes,
Finnes
eller
inrymmer.
Inrymmer.
finnes för härvarande 5 Officerare,
4 Civile personer, 2
. Und.-Officerare och 8a man.
Stockholms
Waxholms Fästn
Gottlands
Magasinshus
Calmare
Calmar
NB. garnison finnes ej här, 4
. Onder-Oflicerare och 120 man.
I Officer, 2 Civile, t Underofficer
och 10 man.
anmälcs, att flere personer kun»
deinqvarteras iKronans hus,än
■derför närvarande inrym nies»
Blekinge . . Carlshamns Castell
Christianstads Christianstads Fästn
Cimbritshamn
Engelholm
Malmö
Malmö
Citadellct,
Citadellet begagnas för fingar.
Landskrona Fästning
Helsingborg
Ystad
Hallands
Warbergs Fästning
Götheborgs Götheborg . . . . .
16 Officer#)
120 man. j
Marstrands Fästning
Carlsborgs Fästning
Skaraborgs
Gefleborgs
Hor till Stats- samt Allm.-Be sväs- och -öeconXTtrk. Betänkande IV.-o /fG.
Litt. C.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet» i834»
.
, r.., ;3cife
Stals- saf/ht Allm. Besv. och. Oecon., Utsk. Betänkande 2V:o
å den andra, betänkligt, att, i Rikets invånares genott} krigets olycklig®
följder iråkade utblottade ställning, tillstyrka någon ny tunga eller några
nya pålagor, hvaremot Rikets Ständer trodde det öfverklagade inqvarteriugsbesväret
lämpligast kunna afhjelpa» derigenom, ,att i de släder, hvarest
ständig garnison vöre förlagd,, på Statens och det allmännas bekost
nad
så vidt och så fort dess tillgångar medgåfvo, Casernbyggnader, lämplige
och tillräcklige för ändamålet, blefvo anlagde och underhållne; och
framställdes derjemte den underdåniga anhållan, att, till lättnad i de orera
och utskyld er,,' sorn med inqvartering, af Ca vallerin framför den af Infanterie
äro förenade, stall ecb andra till magasin och förvaringsrum
för fourrage m, m. erforderlige hus, i de städer, der cavalleric-trupp i
garnison eller ståndqvarter vöre förlagd, genast på Statens bekostnad
måtte varda anskaffade;
alt, då ärendet sedermera vid i8a3 års Riksdag- förekom, Rikets
Ständer, genom underdånig skrifvelse, anhållit om en undersökning angående
inqvarteringsbesväret till sina grunder, och om utarbetande af förslag
lill dess jemnare fördelning; med underdånig begäran derjemte, att
emedlertid, af de till försvarsverket i allmänhet hörande medel, lämplige
och tillräcklige casernbyggnader måtte blifva anlagde och underhållne i
de släder, hvarest ständig garnison funnes, så vidt och så fort Kongl.
Majit dertill funne tillgångar, samt alt i de städer, der cavallerie-trupp
vöre stationerad, stall, magasin och förvaringsrum för fourrage m. m., i
nion. af tillgängarne måtte, på allmän bekostnad, varda anskaffade, så att
1809 och i8ro årens Riksdagsbeslut i denna del, så fort möjligen ske
kunde, måtte vinna verkställighet;
att, sedan Kongl. Majit» elter inhemtande- af Krigs-Collegii och SlulsContorets
Utlåtande, och med tillkännagivande af hvad derigenom blifvit
ulredt, till Rikets ä. förra Riksdagen församlade Ständer öfverlömnat
att för inqvarteringsbesvärets jemnare och rättvisare fördelning, än* hittills;
bestämma de grunder, Rikets Sljindei; för godt funno; hafva Rikets Ständer
uti skrifvelse (jR:o 34;^j), med uppskjutande af ärendet, för hvars fullständiga
behandling åtskillige förberedande åtgärder i administrativ väg
erfordrades, till Kongl- Majrt i underdånighet hemställt,, om icke- den åsigt
£ ämnet, sorn förut af Rikets Ständer vid 1809 och i8a3< årens Riksdagar
blifvit yttrad, finge, såsom grund för inqvarferingens framtida reT
glerande, antagas, och, i ölvérensslämmmeise dermed, uttryckligen bestämmas;
att städernes i nq va r ter rngssky Idig lie t till de i ständige garnisoner
8 Stais- samt Allm. B sv. och Oecon.-TJlfk. Uttänkande N:o 46 •
förlagde trupper för framtiden måtte inskränkas lill förbindelsen att förse
befäl oell manskap med sä kallad service eller sängkläder, ved och ljus-;
att caserner och nödige boställsrum i de garnisonsorter, der sä dane ej
redan fuiutos "Krenan tillhörige, alltså mätte komma att för Kronans räkning
inköpas oller uppföras, så fort Statens tillgångar sådant medgåfvo;
och att, då inqvartering af cavallerietrupp jemväl medförde -beli ofve t af
stall- och magasinsrum för fourrage-persedlar, utan att någon förbindelse
för städerne, att sådane lägenheter utan ersättning tillhandahålla, kunnat
;i äldre eller senare Författningar anträffas, städerne skulle ifrån en dylik
skyldighet genast, eller »å fort ske kunde, varda befriade; men intill dess
e.n sådan anstalt kunde hinna vidtagas, skulle, med inqvarteringens utgörande,
såsom hittiis, -förfaras; och förbéhölio sig Rikets Ständer, alt, efter
erhållne nödige upplysningar, vid denna Riksdag slutligen pröfva, och för
sin del bestämma den ytterligare lindring i servicens anskaffning och underhållande,
soin milj Ii gen kunde komma att beviljas de släder, hvilka
hafva garnisoner, antingen genom tillökade tolngs-medel, genom andra
städers bidrag eller genom allmänna bevillningen; begärande Sländerne,
till beredande af en sådan 'förbättrad reglering, att projeet mätte upprättas
lill en efler nuvarande tids fordringer lämpad Inqvarterings-Ordning
.så val för Stockholms stad, som öfrige städer i Riket, inom hvilka
garnisoner vöre eller kunde blifva förlagde; att från Rikets städer mätte
infordras: 1:0 ett uppå til tiar summariskt uppstalidt sammandrag öfver hvarje
stads af Staten erhållne föriäningar och förmoner samt derföre bestämda
vilkor .oell ändamål, utvisande den verkliga behållningen på det
bela, under hvartdera af de fern åren 1-824 — 1828; 2:0 specifikt förslag,
innefattande en jemförelse emellan inqvarteringens belopp, å ena, och de,
i ocn för inquarteringen, bestridda utgifter, å den andra sidan, så väl för
ia vartdera af berörde fern år serskildt, som i medeltal för dem alia; och
3:o bestyrkte afskriften- af sådane ännu gällande conlract eller öfverensliommelser,
som emellan hvarje stad och dess g unison blifvit träffade
om sättet och vilkoren för inqvarteringens utgörande i penningar; —- att
undersökas mått» huruvida icke en eller annan stad, i äldre eller senare
tider, fått, utom den såkallade Tillöknings-tolagen, några inkomster,
donationer af jord eller andre förmoner sig tillagde, till lindring i ingval
terings-besväret; sr samt alt specifika uppgifter å garnisonens styr?
ka
Stats- samt Allm. Besv, och Oecon. TJtsk, Betänkande N:o 46• 9
lia till befäl och manskap inom hvarje stad måtte upprättas, derjemte
upplysande sättet, huru garnisonen nästföre denna Riksdags början vöre
inqvarterad; hvilka Kronan tillhörige byggnader inom hvarje garnisons-ort
redan funnos att tillgå, eller oundvikligen derutöfver erfordrades för inryrnmande
af garnisonen tillhörige och till inqvartering berättigade personer
af alla grader; om redan uppförde, städerne eller private tillhörige,
tjenlige byggnader dertill kunde få köpas, samt i sådant fall, till hvad
pris; oeh borde, i händelse byggnad för Statens räkning ej kunde undvik
kas, ritningar och kostnadsförslag dertill bifogas; hvarjemte Stäliderne 311-  höllo, att de i Götheborg, Malmö, Ystad och Helsingborg, uppå deras enskilda
bekostnad uppförde caserner, stallbyggnader och magasinshus måtte
bcsigtigas och värderas, samt bestämda uppgifter infordras å den summa,
emot hvilken hvarje serskild byggnad kunde till Staten öfverlåtas.
Uti ifrågavarande Nådiga Skrifvelse har Kongl. Maj:t, med bifogande
af Kongl. KrigsColiegii och SlalsContorets underdåniga utlåtanden jemte
dertill hörande bilagor och öfrige handlingar, till Rikets Ständers egen
pröfning i Nåder öfverlemna! att bestämma grunderne för inqvarteringsbesvärets
jemnare och rättvisare fördelning, samt dels fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet å olämpligheten af nybyggnad eller inköp för Kronans
räkning af hus och lägenheter, att begagna för garnisonernes inqvartering,
dels i Nåder Sig yttrat angående ett upprättadt och till Ständernas granskning
jemväl öfvsrlemnadt förslag till ny Inqvarterings-Ordning för släderne
utom Stockholm, dels ock förklarat, att, beträffande inqvarteringen för
sistnämnde stad, hvarom genom senare Författningar blifvit regleradt, borde,
för närvarande, vid nu gällande stadganden förblifva.
Utskotten, som angående Inqvarterings-Ordningen komma att meddela
serskildt Betänkande, anse sig böra framställa de upplysningar och
yttranden, som i ofvanomförmälde handlingar innefattas, innan Utskotten
upptaga de i ämnet väckte serskilde motioners innehåll.
ÉmbetsVerken hafva, i anledning af Rikets Ständers skrifvelse, infordrat
upplysningar i ofvanberörde afseenden från Rikets städer, med undantag
af Stockholm, som utan uppgifven anledning är uteslutet; och
hafva, på grund af desse upplysningar, af ÉmbetsVerken blifvit upprättade
följande, Stockholm icke innefattande sammandrag efver 1:0 Inqvarterings-tölagens
belopp samt kostnaden för inquarlering och service (Litt, A.)j
JDih. till U S, Prof. »334 4 V
1 otde Häftet.
. -t:}
io Stats- samt Allm, Besv. och Oecon. Utsi. Betänkande Nio 46.
s:o garnisonens styrka, sättet huru den är inqvarterad samt inquarterings-penningarnes
beräknande (Xitt. B}; 3:o Bevillning för egendom och
rörelse äfvensom uppgifne förmoner och inkomster; 4:o till inqvartering
tjenlige byggnader, tillhörige Kronan, städer elier enskilde (Xiii. C}; Och
som i allmänhet upplysningsvis blifvit andraget: att det icke kunnat bestämmas,
huruvida den jord städerne innehafva blifvit dem af Staten förlänad,
eller egande-i attén dertill annorlunda förvärfvad; att afkornsten af
densamma, äfvensom andre inkomster alltid blifvit använde till städernas
allmänna utgifter och publike byggnaders underhållande; och att icke
någon stad i äldre eller senare tidei fått, utom den såkallade Tillökningseller
Inkvarterings Tolagen, någon donation af jord eller andre förmoner,
till lindring i inqvarterings-besväret sig tillagde; altså och enär åtskillige
städer uppgifvit alla sina inkomster, men andre åter, med hänseende dertill,
att de icke hafva någon gemenskap med inqvarterings-förhållanden,
dels allenast upptagit den jord de innehafva, dels icke lemnat någre uppsatser
öfver de årliga inkomsterna hvarken af nämnde jord eller i öfrigt,
vid hvilket förhållande ”sammandraget öfver bevillning för egendom och
rörelse samt andre förmoner och inkomster” icke kunnat blifva annat äa
ofullständigt; hafva Utskotten ansett öfverflödigt att sistnämnde sammandrag
bifoga, utan få endast upplysa, alt beviilningssumman af städerne,
utom Stockholm, utgör:
för egendom - - 65,457
för rörelse - ,
— R:dr 208,998.
De öfrige bifogade sammandragen, hvari skillingar och runstycken
ej äro upptagne, utvisa hufvudsakligen följande förhållanden:
att inqvarterings-tolagen utgår i 14 städer och belöper sig, för ett
medium af fem år, nemligen 1828—i832, till - - R:dr 26,189.
hvaremot inqvarlerings*ulgifterne för samma tid utgjort - 44>6q5.
så att en brist uppstår af ----- _ B:dr i8,5o6.
hvilken summa dock bör minskas med den ersättning af •— 4o5.
sorn staden Marstrand af Slaten erhåller;
hvarföre bristen utföres med - - - - - —. i8,ror.
dock äro staden Engelholms inquarlerings-utgifter deruti icke inbegripne, af
skäl, som här nedan skola uppgifvas;
att af garnisonernes i 1* städer styrka, som egt rättighet till inqvar
-
Stalt- tami Allm. Eetv. och Oecon. Visit. Betänkande N:o l[6. 11
tering, en del varit inrymd i ronans hus o ©h cn del i städernes eller
hos private;
och alt till inqvartering tjenlige byggnader finnas:
tillhörige Kronan - - - *■ • - - * ii stycken
städerne  9 stycken
och af private till salu erbjudne - i» - - * 3i stycken,
I öfrigt innehålla handlingarne följande upplysningar:
alt i Visby icke finnas för militair bestämda boningshus, utan är inqvartering
och service för der stationerade Garnison och Haridtverks-stat,
enligt träffad öfverenskommelse, bestridd af staden till det i sammandraget
upptagne belopp, 817 R:dr, som uttaxerats i staden, utan att den till sta*
dens allmSnna behof, bland öfrig tolag, ingångna iuqvarterings-tolag dertill
användts;
att inqvarterings-tolagen i Carlshamn ingått till stadens allmänna
tassa; varande den der förlagde styrka i Sjöcastellet inqvarterad, så att staden
allenast utbetalar service-medel; och hafva, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
uppgift, några contract eller öfverenskommelser emellan
staden och garnisonen, rörande sättet för inqvarteringens utgörande i
penningar, icke kunnat presteras;
att Jönköpings stad icke eger förmon af inqvarterings-tolag, men
utgör inqvarterings-kostnader till en comrnendering af Götha Artilleri-Re»
gemente samt en der stationerad Gevärsförråds-stat, hvilka utgifter uttaxera*
till ena hälften af hus-egare och lill den andra af borgerskapet för
deras näring och rörelse, utan att afskiijdt är hvad som tillhör servicen;
och äro några skriftliga contract om inqvarteringen emellan staden och
garnisonen icke upprättade, utan beror beloppet på nya öfverenskommelser
vid hvarje ombyte af manskap, hvilka hittills skett muntligen inför
Magistraten;
att uti Christianstad inqvarterings-utgiflerne, för ett medium af 5
år utgörande 2,977 h:dr, deraf 576 R:dr äro service-medel, beräknats efter
do grunder, som af en uti staden nedsatt Comité för inqvarteringsärcnden
blifvit bestämde; att den obetydliga inqvarterings-uppbörden
blifvit anvissd afräkningsvis för servicens utgörande; och att för det der
förlagde Artilleries hästar crforderlige stall, inventarier deri och redskap
tillhandahållas för Statens räkning utan något bidrag af staden;
att i Malmö inqvarterings-tolagen användts till stadens behof och
hamnens underhåll, enligt ett åberopadt Kongl. Bref af den a3 Februari»
ia Stots- samt Allm, Bes v, och Oecon. Utsli. Betänkande N:o 46,
i8oa, deremot inqvarterings-utgifterne, som utgå i följd af muntlige aftal
och uli livilkas i sammandraget uppförde summa inbegripas aflöning åt
betjening för inqvarlerings-göromål, reparationskostnad å stall-byggnader
samt diverse andra utgifter, blifvit på inqvarterings-gifvarne fördelade;
varande skilnad icke utförd emellan hvad som räknas till hyra
och service. Utom å f. d. Citadellet, hvarest den för correctionisters bevakning
commenderade trupp är förlagd, med åtnjutande för Öfver- och
Under-befäl af service från staden, finnes icke något till inqvartering användbart
Kronans hus, utan endast utrymme för strandports-vakten, rådhus
samt sjukhus, hvaremot staden bekostat en stallbyggnad för en uppgifven
summa af 44>°00 R:dr, men hvilken, efter hvad Magistraten tillkännagifvit,
kan åt Staten upplåtas för 35,ooo R:dr, som år 1827 blifvit
hegardt;
att, enligt Magistratens i Landskrona tillkännagifvande, staden skall
genom sine privilegier vara befriad från inqvarterings-besväret; men utgör
dock service dels in natura dels med penningar, utan att annan uppgift
derom är leni nåd, än att den utgått lill det i sammandraget uppförde
belopp; och eger Kronan u stället, serdeles efter Kongl. Maj:ts Eget
Värfvade Regementes upplösning, öfverflöd på byggnader;
att uti Helsingborg, hvarest någon inqvarteiingstolag icke uppbäres,
skulle inqvarleringen utgå in natura, men lärer dock vara liqviderad med
Contant 1,728 R:dr, hvartill komma stallhyra för fem hästar, arfvode för
inqvarterings-räkenskapen samt räntan å 2000 R:dr, som staden skall förskjutit
till inköp af ett Kronans magasinshus, hvilket deremot nu på
Stats-Verkets bekostnad blifvit till Husar-stall inredt och underhållet;
utgörande beloppet häraf a33 R:dr 16 sk., eller, tillhopa med förstnämde
summa, 1,961 R:dr 16 sk. Några coutract om inqvartei ings-vilkoren äro
icke afslutade, och Önskar staden alt få öfverlåta stallen till Kronan, emot
återbekommande af förenämnde 2,000 Rrdr;
att uti inqvarterings-utgifterne för Y tad inbegripas dels en de förra
åren till och med för år i83i uppgifven betydlig ränte- och capital-afbctalning
å stadens skuld till Riksgälds-Coutoret, för lån till stall- och caSernbyggnad,
dels ock utbetalningar för reparationer å husen jemte redogörare-arfvode.
Enligt ett med Majoren Nordenstjerna uppi ättadt contract,
håller han ljus och condilionelt ved för casernen och stallen, slail-atlirail
m, m. emot en årlig ersättning af 666 R.-dr 3a sk. Banco; och ehuru
detta är det enda så beskaffade contract som finnes, skall likväl staden,,
Stals- samt Allm. J3esv. och Oecon.. Zftsk. Betänkande N'.o fö. i3
efler serskilde öfverenskommelse!’, med penningar ersätta åtskillige personer
för inqvartering. I öfrigt förmäler Magistraten, att staden vill åt Kronan
öfverlåta casein, kokhus och 2:ne vid Östergatan belägna stall för till»
sammans 3o,ooo R:dr samt ett i norra delen af staden beläget stall för
3,ooo R:dr, allt Banco;
att den för Götheborg, i medeltal, upptagne inqvarlerrngs-kostnad,-  som utgår enligt med garnisonen upprättade contract,, innefattar följande
poster: inqvärteriogs-utgiften för trupper, militaire-och slotts-stater r^gSr;
för Handiäcknings-Båtsmän och Lots-Ålderman no fisdr,. löner för In»
qvarterings-verkets betjente och extra utgifter r,agr II:dr; för servicens
underhåll i casernerne jemte assurance-premien derföre 1554 födr; samt
sammanlagd ealculerad ränta å kostnaden för Artillerie- och Husar-casernernes
uppbyggande 7,161 R:dr. Stadens inqvarlerings-gifvare, uppfordrade att
bestämma prisen för stadens a:ne caserner, i det fall, att de för Statens
räkning skulle inlösas, hafva för Årtillerie-casernen uppgifvit ett pris af
t5o,ooo R;dr Banco, och för Husar-casernen 12,000* R:dr samma mynt;
och lärer den förres byggnad år 1 79,4 koslat r j 4,000 R:dr, hvilket belopp i sammandraget
Litt. b. är upptaget;
att staden Marstrand, på grund af Kongl. Resolution erne den 27
Mars 1770, och Kongl. Brefvet den 10 Augusti i8i3, blifvit genom Kongh
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Kongl. Majus Befallningshafvande i Götheborg,
den 22 Octo ber 1823, i Nåder tillagd ersättning i contant efter bestämd
tariff föi' inqvartering samt service, sorn staden åligger utgöra; men
då inqvarterings-lagarne nu mera sjelfve uppbära ersättningen, uppgående
till 4o5 R:dr 16 sk,, är staden ifrån ali kostnad befriad. Någon inqvarterings-toläg
eger icke rum;
att för eornm.enderingen uti Gejle af Svea Artillerie-Regemente är
inqvaTteringskostnaden bestridd af inqvarterings-tolagen, hvilken är sammanblandad
med den allmänna, enär den förras öfverskott får, enligt
Kongl, Brefvet den 33 Augusti 181.4, användas till stadens, behof; och
har, sedan år 1818, manskapet, bestående af 12 man och en constapel,
varit i 11 rymdt uti ett Kronans f. d. Tullhus, som staden underhåller och
förser med service, och deribland med ljus och ved enligt contract af
den 3i December 1829;
att staden Hudiksvall icke är med ständig inqvartering besvärad,
men uppbär inqvarlerings-tolag, för hvilken dock, i anseende till dess
sammanblandande med ordinarie tolagen, någon specifik eller serskild re
-
lif Stati- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o få.
.dovisning ej blifvit aflemnad. Emedlertid är ordinarie och inqvarteringstolagen
af Magistraten uppgifven, för ett medium af 5 år, till ii3 Rdr,
med lillkännagifvande, att, genom Kongl. Resolutionen den 22 Julii 1828,
skall staden, i och för rättigheten att uppbära tolag, blifvit ålagd anskaffa
och underhålla de för tullbetjeningen i staden nödige embets- oell vaktrum.
Deremot visa uppgifterne från Söderhamn, att denna stad icke
uppbär inqvarterings-tolag, men besväras af inqvartering utaf 1 officer och
högst 4 man, som för en eller annan gång under loppet af ett år comm-enderas
tili staden för tillsynen Öfver Helsinge Regementes i staden belägne
bevärings- och beklädnads-förråd, Kostnaden för denna inqvartering
är, för ett medium af 5 år, upptagen till 34 Rdr, och lärer, enligt
hvad sålunda angående Hudiksvall och Söderhamn blifvit upplyst, den
förra staden kommit att af misstag införas i sammandraget Litt. A, i stället
för Söderhamn, på hvilken det derstädes om Hudiksvall upptagne
förhållande inträffar;
att uti staden Engelholm, hvarest en Esqvadron af Kronprinsens
Husar-Regemente är förlagd, eger Kronan de för Husarernes inrymmande
samt fourrage- persedlarnes upplag,'rustkammare och stallrum nödige
lägenheter; men befälet och till en del manskapet bekommer af staden
dels hyresersättning med inberäknad service, dels inqvartering hos Borgerskapet
in natura, utan att staden njuter någon fördel af inqvarteringstolag,
som der ej eger rum ; och som betalningen, der den utgår, för inqvarteringsberältigade
är olika för gifte och ogifte, samt serskilda beting
derom uppgjorda; så har någon bestämd kostnad för året icke kunnat
uppgifvas.
Uti det af Embets-Verken, rörande ifrågavarande ämne, afgifne underdåniga
Utlåtande, har Stats-Contoret yttrat, att, då det skulle blifva en
för Stats-Verket för mycket betungande utgift, om i alla städer, der ständig
garnison inqvarterås, tillräcklige och ändamålsenlige casernbyggnader,
samt, der Cayallerie-trupp är förlagd, stall och fourrage-magasin skulle
på Statens bekostnad inköpas eller anläggas samt underhållas, hvaraf äfven
kunde uppkomma betydliga förluster, i händelse af truppernes förflyttning
från en station till en annan; syntes det Stats-Contoret, som, i
närvarande förhållanden, det vöre lämpligaste sättet för inqvarteringsbesvärets
utgörande, att inqvarterings-utgifterne för städerne, utom Stockholm,
blefvo, efter inqvarterings-tolagens afräknande, fördelade till gemensamt
utgörande, efter hvarderas förmåga, handelsrörelse och borgerli
-
Stals- samt Allm. Besv, och Oecon. Utsk. Betänkande i¥:o 4(j. i^
ga näringar, helst äldre och nyare Författningar jemväl inneburo det gemensamma
syfte, atl inqvarteringen vore en allmän skyldighet, hvars utgörande
af städerne ansetts motsvara landets besvär att herbergera indelta
Armeen samt tågande trupper. Inqvarlerings-tolagen, som hittills
användts i första rummet lill inqvarterings-utgifters bestridande, och vidare
lill städernes allmänna behof, borde hädanefter ingå lill Statsverket,
för alt, tillsammans med slädernes bidrag, utgöra tillgång för
den conlanta inqvartering, som varder de inqvarterade trnpperne tillagd,
och skulle den blifvande contanta inqvarteringen till ifrågavarande garnisoner
lämpligast uppföras å Riks-Staten, samt de härtill erforderlige
medel uttaxeras på städerne, antingen genom årlig afgift efter deras classilication,
eller ock genom viss förhöjning å bevillningen för städers
och köpingars egendomsvärde och rörelse. Sorn, enligt hvad sammandraget
Litt. A utvisar, inqvarteringstolag icke influtit eller beräknats i
alla stapelstäder, och derjemte uti uppgifterne från en del städer anmälts, att
uppbörden af inqvarteringstolagen inbegripits under den såkallade tolagen,
utan att vederbörande kunnat uppgifva huru stor del deraf utgjort tillöknings-
ellei’ inqvarteringstolag; så och för att härutinnan åstadkomma enhet,
har Stals-Contoret hemställt, huruvida det icke må stadgas, att beräkning
af inqvarteringstolag i Rikets samtlige städer, utom Stockholm, bör
efter redan stadgade eller, så vidt möjligt vore, enahanda grunder iakttagas,
och medlen,, ulan sammanblandning med städernes inkomster, debiteras
uti Tullverkets räkenskaper, samt der redovisas såsom Statsmedel;
varande, genom Kongl. Brefvet den 3 Maji i7oSr tillökningstolagen för
Rikets samtlige stapelstäder, med undantag af Stockholm, bestämd till en
procent för utgående rå- och inkommande förarbetade samt en tredjedels
procent för utgående tillarbetade och inkommande råvaror, hvilket genom
Kongl. Brefvet till Commerce-CoIIegium den 29 Maji 1719 blifvit nedsalt
till 3n procent af inkommande och procent af utgående varor;
men sedermera hade åtskilliga förändringar med tolagsafgifterne så vä! för
Götheborg som en del andre städer af Kongl. Maj:t i Nåder blifvit stadgade.
Det belopp, sorn erfordrades lill fyllnad i behofvet för ing varteringsutgifternes
bestridande, komine att minskas i den mom inqvartelingslolagen
genom en allmännare och noggrannare tillämpning af föreskrifterne
om densammas utgörande inginge till högre- belopp, samt att
ökas med de hyres-utgifter, som kunde bestämmas för städerne tillhörige,
till inqvartering eller stallrum erforderlige byggnader,, äfvensom på
iS Stats- saint Allm, B a sv. och Oecon.-Vtsk. Betänkande N;o 46-
inqvarteringspennfngarnes bestämmande i Inq varterings-Ordningen komrfte
jatt bero, öm någon vidare förböjning eller förminskning i berörde belopp
inträffade.
Krigs-Colleginm, som instämt uti Stats-Contorets yttrande om ogagneligbeten
deraf, att flere bus för inqvarteringsbehofvet, än de som finnas,
skulle för Kronans kostnad anskaffas, bar, af sådan anledning, funnit
det icke ändamålsenligt att upprätta ritningar och kostnadsförslag lill sådana
byggnader, eller alt granska de från' flere städer inkomna värdexingsinstrument,
hvilket med mer tillförlitlighet och nytta kunde ske i
det fall, att Rikets Ständer skulle för sådane byggnader, hvilka uti det
af Em hets-Verken år 1828 i ämnet afgifna Utlåtande ansågos uppgå till
mer än en half million Riksdaler Banco, anslå erforderlige medel. I afseende
å sättet att tillvägabringa en lindring i inqvarterings-besväret har
Krigs-Collegium varit af olika tankar med Stats-Contoret, Jemte det
•Collegium ansett tillökning i tolagen icke fullkomligen motsvara ändamålet,
emedan utgiften, såsom tillökad taxation å handelsrörelsen, skulle falla
Borgerskapet och indirecte äfven öfrige Stadens invånare till last saint
.således i verkligheten icke medföra åsyftad förmon för Staden, har
Collegium, beträffande förslaget att för framliden tillförbinda invånarne
uti uppstäder och de stapelstäder, hvilka hittintilJ ej varit med ständig
inqvartering besvärade, eller utgjort afgifter dertill, att bidraga till lindring
uti de öfriga städernes inqvarteringskostnad, funnit detsamma icke
öfverensstämma med grunderne för inqvarteringen, eller blifva rättvist,
med mindre sådane städer kunde beredas någon fördel, motsvarande ifrågastäilde
nya onus. Deremot har Collegium tillstyrkt, att, jemte det den
inqvarterings-lolag, som uppbäres uti städer, hvilka ej hafva ständigt inkvarterade
trupper, varder, såsom påbjuden med afseende å inqvarteringskostnad,
, till Stats-Verket indragen till bidrag för ifrågavarande atgifter, desse
utgifter måtte påföras allmänna Beyillningen. 1 öfrigt har Collegium tillkännagifvit,
dels att det synts Collegium angeläget controlera rigtigheten af de
utaf städerne uppgifna inqvarterings- tolagssummors belopp, helst denna
uppbörd från äldre tider tillkommit för alt användas lill understöd för
ifrågavarande besvär, men att Collegium deiföre saknat alla nödiga materialier;
dels ock att granskning af de öfrige från städerne uppgifne förhållanden,
angående deras inkomster i jord, m. m., hvarken kunnat, i
brist
Stals-' samt Allm. Bttsv. ock Qgcon.-TJtsk. Betänkande BT:o 46
»7
hrist af erforderlige controler, företag is, eller varit nödvändig med de
åsigler ftf ärendet, som af Collegium blifvit framställde.
Följande motioner i ämnet hafva inom Vällotlige Borgare Ståndet
ldifvit väckte, nemligen:
1:0 af Herr J. Hemberg, sorn yrkat, att sedan Rikets Ständer å förra
Riksdagen beviljade, att utaf staden Ystads skuld lill Stats-Verket
skulle, intill denna Riksdag, få innehållas med capital och räuteafbetalning
för 16,000 Rdr, det mätte, i händelse sjelfva hufvudfrågan, eller
allmän rättelse och reglering af det, vissa städer nu åliggande inqvarleringsb.
es.vär, icke skulle kunna under närvarande Riksmöte blifva slutligen
afgjord, Ystads invånare få åtnjuta samma förmon, sora vid sistlidne Riksdag
»lern förunnades, eller att vara befriade från capital och ränteafhetalning
af ofvannämnde del af dess skuld, hvilken frihet börtie oafbrutet
fortfara inlil dess berörde allmänna rättelse och reglering för sig gått och
blifvit satt i verkställighet;
3:0 af Riksdngsfulimägtige från Götheborg, Herrar B, II, Santesson,
Olof Hijk och Erik M. hejffLer, hvilka, under åberopande af hvad
Rikets Ständer förut i denna fråga beslutat, begärt, att för Rikets Ständer
måtte framläggas en bestämd beräkning af det belopp i penningar, som
erfordras för att tilldela de af inqvartenngsbesväret lidande släder den
ersättning, hvilken under nära -A sekels tid varit lofvad, och hvaraf de
voi'o i högsta behof;
3:o af Herr C. C. Halling, som omförmält de åtgärder, som i denna
fråga förut blifvit vidtagne, samt, under bestridande, att garnisonerande
städer i fredstider voro skyldige förse befäl och manskap med ved
och ljus, och att städerne, hvilka ej heller genom 1720 års inqvarteringsOrdning
voie till inqvartering förbundne, hemtade någon fördel genom
tillvaron af en garnison, föreslagit, alt den beslutade regleringen af städernes
inqvarteringsbesvär mätte vid denna Riksdag ovilkorligen för sig
gå, så att, om de städer, hvilka hittills emot de öfriga varit båldt betungade,
icke skulle kunna beredas någon ersättning för den förflutna tiden,
de åtminstone för framtiden måtte från ali kostnad och besvär med inqvartering
varda befriade genom bestämmande af inqvarteringspenningar
af Statens medel åt befälet och, genom accord med detsamma, för trup
pen,
der den ej i Kronans hus inrymmes, hvilket vore fördelaktigare, än
Bilt. till R. St. Prof. 1834- 4 Sami. 1 Afd. 3
10:de Häftet,
18 Stuts* samt Allm. fltsv, och Oecon -Utsi* B (.tänkande IV. o få-.
att, genom inköp eller nybyggnad af Caserner för ofia ombvilige behof,
belasta Staten med obestämda utgifter; och borde, intill dess detta lmnde
bringas tili fullkomlig verkställighet, de städer, hvilka under liden måst
upptaga lån af allmänna medel för Casern- och Stallbyggnader, tillerkännas
befrielse att derå göra ränte- eller eapitalafbetalningar, saint derjemte
tillåtas att å lånen afskrifva beloppet af den till inqvarleriiigen årligen,
utgående kostnad utöfver beloppet af i hvarje stad uppburen inqvartelingstolag.
I anledning fff Herr Hattings motion, hafva inom Välloflige BorgareStåndet
sig yttrat;
aj) Herr Biörck, som, förenande sig med Herr Hatting, anhållit, alt
serskild uppmärksamhet mätte /ästas på förhållandet med inqvartering»»
besväret i Stockholm, i afseende hvarå upplystes, att inqyarteringssumman
derstädes uppgick år 1822 till 42,000 Rdr och växte påföljde år lill
öfver (10,000 Rdr samt utgjorde, efter det gravationsförslag, som för detta
år vore uppgjord t, mera an 81,000 Rdr. Visserligen åtnjötes, till kostnadens
betäckande, en andel i tolagen, men förhållandet emellan utgifter
och tillgångar vöre sådant, att Stockholms Borgerskap detta ur mäste
betungas med eli tillskott af mera än <7,000 Rdr; och enahanda belopp
uttaxerades å husegarne, dock för dem med afdrag af p.ooo Rdr, sorn af
Brandförsäkrings-Contoret betaides. Efter år 1810 hade Caserner för
Gardes-Regementena inrättats, ulan att någon fördel deraf tillskyndats
inqvarJeringsgifvarne. Af gravaliönslistan för innevarande år (mines, att
inq varleringssumman uppginge: för Svea Lifgarde till nj/ 7.) Rdr; Andra
Lifgardet 14^71 Rdr; Lifgardet till häst 9,354 Rdr och Svea Artillerit!»
Regemente 18,728 Rdr. Dessutom besörjde staden inqvartering för Hofsta
terne samt lemnade inqvartering åt Ingeifieiir-Corpsen, Topografiska
Corpsen, Artillerie-Staben, General-Adjulants-Expeditionen och Lif-Bevärings-Regementet,
Stadens å Södermalm varande Casern, som kostat öfver
100,000 Rdr, hade förgäfves blifvit erbjuden till begagnande af till
inqvartering berättigade. Inqvarteringsverket hade äfven en Gisern på
Norrmalm och ett Boställe för Chefen vid Svea Arlillerie-Regemente; äfvensom
SecundChefeu för Svea Lifgardet^ ehuru lian, i egenskap af Öfverste-Lie
utelia 111 i Regementet, uppbure inqvarleringshiedel, bebodde rinn
i Caslenhofshuset, hvilka af inqvarteringsverket för sådant ändamål hyrdes,
För att förebygga vidare utgifter och i händelse saken 1111 ej kunde
i grundenlagslig ordning hos Rikets Ständer till behandling förekomma, yrka
-
Stals* samt Allm. Besv. och Oecon. Ut sk. Betänkande N:o i6.
des, att iy66 oc!i *77^ Arens .Förordningar, angående, den förra Stockholm
och öfrige Garnisonsorter, oell den senare Stockholm serskildt, mätte,
hvad Stockholms i nqvarteringsbesvär an "inge, hållas i helgd, till dess
de blifva af Kon."!. Mäj:t och Rikets Ständer opphäfne.
Med Herr Biörck hafva Herrar IIelsing ilis, Per Vinblad, F rodell,
Strehlenert och Lundgren sig förenat.
b^) Hofr Hessle, sona anfört: att Christianstad, jemförelsevis till dess
folkmängd, rörelse och tomtetal, hade måhända den strängaste inqvartering;
att invånarne, om de icke hållit sig vid inno års InqvartsringsOrdning,
icke kunnat sjelfve existera, samt att staden egde rätt till befrielse
från utgörande lill Garnisonen af ved och ljus, till bestyrkande
hvaraf bifogats frenne Kongl. Bref, det ena af den 12 Januarii i728,
deruti Kongl. Majit, i anledning af Krigsbefälets ansökning att, jemte
qvarter in natura, erhålla ”fri ljus och värme”, förklarat, att vid 1720
års Inqvarterings-Ordning borde förblifva; det andra af den 4 Junii j8oo,
enligt hvilket Chefens för» Wendes Arti i 1 erie- Regemente och Befäihafvarens
för Konungens eget värfvade Regemente yrkande alt af Christianstad jemväl
erhålla ljus och ved blifvit afslaget, och det 3:dje af den 1 { Mars
i315, hvarigenom samma beslut blifvit meddeladt uppå Befäihafvarens
för Norra Skånska Iufanterie-Regementet påstående, om skyldighet för invånarne
i Christianstad och Landscrona att nied ljus och ved förse Öfveroch
Underbefälet vid berörde Regemente, som i båda dessa städer var
iiiqvai terad t. ■
I öfrigt hafva Herrar Ståhl och Klingvall instämt, den forre med
Herr Halling, och den senare med Herr Hessle, äfven Herr Biörck ytterligare
upplyst, att 1720 års InqvarteringsOrdning och Taxa i sjeltva
verket tillämpades för Slockholm, dels efter öfverenskommelse, dels i
följd af Kongl. Författning, på det sätt, att, hvad nämnde InqvarteringsOrdning
utsätter i daler kopparmynt, förvandlas Lill Specie Riksdaler, sålunda,
att 9 daler kopparmynt svara emot 1 Rdr Specie, hvilken senart
åter förvandlas till Bancosedlar efter föregående årets medelcurs.
Viii remissen af Kongl. Majrls Nådiga Skrifvelse har hos Hedervärda
Bonde-Ståndet Puksdagsfullmägtigen J J. Rutberg yrkat: 1:0 att un
dersökas
mätte, om ejj Stockholms stad har mera inqvarteringstolag, än
som till ändamålet erfordras och sålunda kan dela med sig åt de städer,
som hafva billigt anspråk på ersättning för inqvartering; 2:0 att
ifvert måtte utredas, huruvida icke de förmo ner, som åtnjutas af sådan#
2o Stats- samt gillin. Besv. och Oecon.-Utsh Betänkande N-o q&.
städer, hvilka draga inqvarteringsbesväret, kunna anses motsvara de med
inqvarteringen förenade olägenheter, och om ej således något ytterligare
tillskott från de skattdragande vore både obilligt och orättvist; 3:o att
icke någon förhöjd inqyarlerings-tolag, såsom hårdast drabbande Landets
jordbrukare, mätte beviljas de städer, sorn hulla inqvartering; och ej
heller något tillskott göras från Bevillning eller Statsmedel, enar nämnde
tolag, gifven åt alla släder, vore tillräcklig alt ersätta de med inqvarteringen
förenade olägenheter, samt sålunda kunde och borde ali vändas
åt de städer, som framför andra mäste vidkännas detta besvär; 4l° a(-t
icke nya hus och Gåse.ner måtte inköpas, eller någon afskrifning ega
rum af de summor, som blifvit från Stats-Verket utlånade för inqvarteringslocalers
uppbyggande; och 5:o att de bilagor och uudersökningshandlingar,
som åtföljt Kongl. Majlis Nådiga Proposition, mätte Rikets Ständer
delgiivas. ■
Efter att noga hafva granskat och pröfvat hvad i detta mål förekommit,
få Utskotten deras Utlåtande afgifva, samt först upptaga förhållandet
med Stockholm.
Det förekommer härvid, att, såsom förut är anmärkt, de upplysningar
Embets-Verken, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse,
infordrat och meddelat, icke sträcka sig till Slockholm^, men att Utskotten,
af det serskilda Utlåtande Slats-Contoret ufgifvit, angående förslag lill
ny Inqvarterings-Ordning, inhemtat följande: att, genom Kongl. Förordningen
den i3 November 1766, blifvit stadgadt, att allt, hvad till inqvarterings-fonden
tarfvas utöfver tolagen, bör dragas af Borgerskapet enskildt,
till ena hälften, och den andra insamlas af husen och gårdarne i staden,
äfvensom, enligt Kongl. Brefvet den 6 Maji 1826, inqvarterings-verket, i
stället för tillöknings- eller inqvarlerings-tolagen, som upphört, erhåller i
ersättning 33^15o:delar af stadens allmänna tolag; att inqvarterings-verkets
utgifter för år i832, deruti inbegripne jemväl hyra för Öfverståthållare-boslället
samt onera och andra kostnader vid stadens enskilda caserner
för kommande och gående truppers inqvartering, uppgått lill 77,864
Rdr 11 sk. B:co; att deremot lillgångarne för bestridande af desse utgifter
varit: andel i stadens allmänna tolag 4°>685: 15.; fördubblings-vågpenningar
2,2^’. 33. 2; afgift af hus och fastigheter i6,33i: 42d afgift
Stats- saint Allm. Besv. och Oecon.-Utsk* Betänkande N:o 46. 2r
af Borgerskapet tilt sistnämnde belepp, samt tillfälliga inkomster, hyror,
interesse», in. m. 3,073: 4U eller tillsammans inkomst 78,668: 32.. a.;
samt att någon service-kostnad af staden icke' godtgöres. -
Oell sorn Kongl. Majit i'Kader förklarat, det inqvarteringen för Stockholms
stad blifvit genom senare Författningar reglerad, och alt således i
afseende derå hör för närvarande vid nu gällande stadgande» förblifva;
alltså och då, med afseende å koSln.adsbeloppet för inqvarteringen i hufvudsta
åén, samt beskaffenheten af de tillgångar, hvilka för berörde ändamål
blifvit .‘använde, ny reglering af inqvarteringsbesväret i Stockholm, i
händelse den skulle ega rum, borde, i Utskottens tanka, ske partiell, ulan
sammanhang, med de öfrige släderne;
kommer Stockholms stad icke att innefattas i det förslag lill
jemkning uti inqvarlerings-besväret, som nu kan varda afgifvet;
dock att Stockholms stad härigenom icke må anses utesluten
ifrån rättighet lill den lindring i inqvarterings-besvärct, som för
släderue framdeles kan beslutas..
Beträffande alltså släderne utom Stockholm, så inhemlas, af hvad.
Utskotten här ofvan anfört, att målet ingalunda erhållit den utredning,
sorn Rikets Ständer å "loria Riksdagen åsyftat. Utskotten fästa sig dock
icke vid det ofullständiga i upplyshingarne, angående ”hvarje stads af
Staten erhål Ine förläningar och förmoner samt derföre bestämda vilkor
och ändamål;” Ly så vida för fast mäste antagas, dels att inqva r terin gstolagen
är den enda förmon, sorn till betäckande af inqvarteringen blifvit
gifven, dels alt slädernes öfrige inkomster icke är o tili bestridande af
deras öfrige utgifter ti 11 räck 1 ige ; lära de omförmälde upplysningarne icke
inverka på utgången af förevarande fråga.
Hvad sorn deremot med skäl kan anmärkas, är: att beloppet, sorn’
skulle erfordras för inköp eller nybyggande af caserner och andre för inqvarte:ingen
nödige byggnader, icke blifvit genom behörige värderingar
och kostnadsförslag bestämdt; att service-kostnaden icke är för alla städer
afskiljd ifrån de öfr ige inqvarterings-ulgifterne; att inqvarteringc-tolagen,
såsom sammanblandad med den ordinarie tolagen, icke alltid kunnat från
densamma skiljas, och att,, äfven der detta kunnat ske, någon conlrol icke
finnes derföre, att inqvarterings-tolagen blifvit rätteligen beräknad och
upptagen; i följd hvaraf hvarken den summa, sorn till inköp eller uppförande
af omförmälde byggnader borde af Staten tillsläppas, eller den
brist, sorn skulle fyllas i medlen till servicens utgörande, nu kan upp
-
%i Stats- samt Allm. Bes v, och Occan.-Utsl;. Betänkande JY.o ,\6.
gifvas; beroende dessutom nämnde brist på inqyarlerings-penningarnes
bestämmande uti en blifvande uy Iuqvarlerings-Ö! dning,
Emedlertid anse Utskotten, ali genom de upplysningar, sorn redan
Kto vanne, fullkomligen ådagalägges, att Rikets Ständers å förra Riksdagen
fattade beslut, enligt hvilket de för inqyarlcringen nödige caserner
och boställsrum samt slail och magasin, som nu af sladerne beslås,
skulle af Slaten, genom inköp eller nybyggnad bekostas, för närvarande
iake kan i sin helhet gå i verkställighet, med afseende å de betydliga
summor, sorn för ändamålet skulle erfordras, ecli Statens oförmåga att
dertill lemna medel. Hvad casernerrié beträffar, är beslutet ock vilkorligt.
eller beroende på Statens tillgångar; men deremot finna Utskotten,
vid jemförelse af de å föregående Riksdagar gifne beslut, sladerne ovilkorligen
vara berättigade ali genast blifva befriade ifrån skyldigheten att,
vid inqvartering af Cavalleriolrupp,. tillhandahålla stall- och jhagnsinsruin
för fourrage-persedlar. Jemte erinran, att Malmö, Ystad och Helsingborg
liro de städer, sorn hålla stall- och magasins,i:um, anse Utskotten, i
saknad af annan tillgång för desse byggnaders inköpande för Statens räkning,
att dertill kunde så mycket hellre använd is de fordringar Slaten
eger af Malmö och Ystad, sora qvittning af lord ringa rne emot köpeskitlingarne
dervid kunde till stor de! ega rum. Desse fordringar utgöra,
af Malmö 4S,ooo Rdr, och af Ystad ömkiing i y,o.ob Rdr, som till låns
bekommits i och för uppförande af casein- «ch stallbyggnader; varande,
intill denna Riksdag, af Rikets Ständer'beviljad befrielse från capi-tal-afbetalning
och räntas erläggande lör hela den förra skulden och för 16,00®
Rdr al \stads skuld. Det belopp åter, hvartill stall- och mägasinsbyggnaderne
skulle, komma att uppgå, kan väl nu icke bestämmas, helst priset
lör aine i Ystad befintlige stall blifvit uppgifvet i sammanhang med
köpesumman för der varande casemi; men Utskotten tro sig med säkerhet
kunna sluta dertill, att elt öfverskott å ford ringar ne skulle uppstå.
Ehuru, såsom förut är antydt, den brist, sorn bör fyllas i de till
inqvarlevings-kostnadernes bestridande anslagne medel, icke kan lill siffra»
bestämmas, visar sig dock, både att denna brist är betydlig, och att
nämnde medel icke belt och hållet gatt lill sitt ändamål, enär af sammandraget
Litt, A mhem tas, att städer gifvas, sora dels uppbära inqvarlerings-tolag,
utan att vara besvärade ,af inqvartering, dels hafva större to]ags-upj>börd,
än det belopp, hvartill deras inqvarterings-kostnad uppgår.
D-en del af inqvarterings-lolagen, som sålunda blifvit använd, icke till La«
S-tals- stint Allm. Besv. och Octon.-Utsk. Betänkande N:o 45. o3
läckande af inqvarterings-tilgiflerne, utan till släde nies andra behof,,
utgör, enligt nyssnämnde sammandrag, efter medeltal af 5 år, 8,478 Rdr j
oell då del mäste antagas för gifvet, att denna tolag är städeme forunnacj,
endast och allenast till lindring i inqvartering,s-besvärel, lärer både
al rättvisa och billighet påkallas, att hvad sorn deraf hittills blifvit ryckt
från sin bestämmelse, och eu längre lid fått utan motsvarande tunga åtnjutas,
för framtiden varder lill sitt rätta ändamål ålerfördt, äfven om en
cl v Lik förändring i nu varande förhållande skulle drabba städer, som förmena
sig vara ifrån i n q v ar te r in gssk yld ig h e I en befriade.
Sedan inqvai teriugs-Lolagen, genom behörige controler vid uppbörden
deraf, blifvit till summan känd, och inqvarteringsmtgifterne, medelst ny
inqvarlerings-stadga bestämda, kan rätteligen utrönas den brist, som beböfvei
fyllas, samt en ordentlig reglering af inqvarterings-besväret, med
eller utan inköp af caserner för Statens räkning, verkställas.
I enlighet med hvad Utskotten sålunda anfört, och ulan att frångå
de grunder, som Rikets Ständer å förra Riksdagen i denna fråga fastställt,
li Utskotten, till Rikets Ständers bifall, hemställa:
att, enär Rikets Ständer, i saknad af lillräcklige upplysningar och
i brist af medel, icke för närvarande kanna inlösa eiler uppbygga
caserner för Statens räkning, Rikets Ständers åtgärd vid1 denna
Riksdag, till verkställande af senaste Ständers fattade beslut
måtte inskränkas dertill: *
a) ali:, medelst underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla,
det sådane undersöknings-ålgärder vidtagas, hvarigenom dels
utredes inqvarterings-tolagens belopp, serskildt från den öfrige
tolagen, och det för alla städer, der sådan uppbäres »— hvarom
Commerce-Collegium torde få Kongl, Majlis Kådiga befallning
sitt skyndsamligen lemna fullständiga uppgifter — dels vinnes
behörig conlrol öfver uppbörden deraf, så att ali inqvnrterings-tolag
varder använd till det dermed afsedde ändamål ( eller inqvarteyings-nlgiflernes
bestridande; alt, i följd deraf, städerne böra lill
Stats-Contoret, inom tre månader från hvarje års början, ingifva
behörigen styrkta räkningar öfver inqvarterings-tolag och inqvarterings-utgifter
för det föregående året; att det bl ifver ålagdt dd
släder, som åtnjuta inqyarteruigs-lolags-medel, utan att hafva inqvartering,
att qvartaliter till Stats-Uontoret insända samma me.
del, rami sådane städer, der inqvviterings-telags-uppbörden öf
-
*4
Stats- samt Allm. B s-v. och Oecon.-Utrk, 'Betänkande JS:o 46.
verstiger kostnaden för bestridd'inqvartering, att vid räkningar-?
nes afgifvande liil Stats-Contoret öfverlemna öfverskottet il nämnde
uppbörd; att de medel, sorn sålunda inflyta, derefter måtte
å de släder, der i n q va r te r i nigs-kos t n a den ej kunnat genom rnerberörde
tolags-inkomst betäckas, fördelas äf Stats-Contoret i förhållande
till den i hvarje stad varande brist, hvarå förskotten äfven
må af Stats-Contoret lemnäs i nion, som medlen inkomma;
att början med denna reglering måtte ske ander år i835, och
nied det qvartal, sorn infaller näst sedan Författningen härom
blifvit pronnilgerad och till s ädernes kunskap kommit; samt
att Rikets Ständer å nästa Riksdag, då den blifvande nya Inqvarterings-Ordningen
jemväl lärer hafva hunnit att tillämpas,
måtte få emottaga fullständig uppgift på sättet, huru
jemkningen utfallit, för att då blifva i tillfälle bereda utvägar
till den ytterligare lindring, som Rikets Ständer utlofva
t; samt
bj) att genast till Kongl. Majit öfverlemna de fordringar Staten
eger hos städerne Malmö och Yitad, för att dermed, efter
i behörig ordning föregångne värderingar och på de billigaste
vilkor, som kunna betingas, inköpa de stall- och magasins-rum
för fourrage-persedlar, sorn af städerne Malmö, Ystad och Helsingborg
nu egas, samt i och för inqvarteringen derstädes erfordras;
börande det öfverskott å fordringarne, som efter köpsluten
må uppkomma, ingå till Riksgälds-Contoret och liquideras
elter de grunder, som vid utlåningen aro stadgade.
Slutligen, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen Rutbergs yrkande,
att de bilagor och handlingar, som åtföljt Kongl. Majus Nådiga Proposition,
måtte Rikets Ständer delgifvas, hafva Utskotten skolat
tillkännagifva, att nämnde handlingar äro hos Oeconomie-Utskoltet
att tillgå, lör den eller de medlemmar af respective RiksStånden,
som önska alt fullständigare taga kännedom af deras
innehåll, än sorn, i anseende lill handlingarnes vidlyftighet och
den återstående korrta tiden för Riksdags-ärendenas behandling
inom Utskotten, kunnat i detta Betänkande meddelas; och anse
Utskotten i öfrigt de väckte möfionerne rara genom Utskottens
här ofvan gjorde tillstyrbanden besvarade.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 28 November j 83!\.
Statt- tamt Allm. Bååv. och Oecon.-Utsk. Be t tillhand* afl# r{6. ag
Reservationer:
iro af Herr Lefler E. M, k ”Ehuru jag förut nogsamt föreställt turg
de svårigheter, som, i anseende lill Statens närvarande knappa och till
miingfalldiga andra hellof påräknade tillgångar, skulle mota, i fråga om
uppfyllandet al de löften Rikets Ständer allt sedan i 8°9 °ch 1810 årens
Riksdag gifvit de med ständig inqvartering betungade Rikets städer om
lättnad häruti, medelst antingen inlösen för Statens räkning af de caserner,
som nämnde städer för inqvarteringens utgörande sjelfve uppbyggt,
eller ock uppbyggande af caserner, på Statens bekostnad, för utgörandet
häraf: hade jag dock hoppats, aLt Rikets Ilögloflige Ständer denna gång
skulle finna sig föranlåtne att åtminstone göra något till beredande af den
lättnad de, i afseende å berörde tunga, så länge utfäst, och icke beständigt
låta det stanna vid blotta löftet derom. Jag hade nemligen trott,
att de släder, hvaribland Götheborg är en, som hafva caserner, hvilka
ined mycken kostnad blifvit af dem uppbyggde, borde intill nästa Riksdag^
eller till dess den utlofvade fullständigare lindriggen i inqvarteringsbesväret
kunde komma lill verkställighet, få, genom ett lämpligt Statsanslag,
af Staten uppbära årlig ränta för det capital, som desse städer uti
casernerne nedlagt, hvilket för Götheborgs stad, hvars casern är byggd
under åren 1798 och 1794» utgör 114,000 Rdr uti då varande goda penningar^
Detta synes vara så mycket billigare, som nämnde städer hitintills
ensamme fått underhålla casernerne, betala räntan och assurancen
för dem, och äfven hädanefter få ulan ersättning bestrida de först- och
sistherörde icke obetydliga omkoslnaderne»
De utvägar, sora Ilögloflige Utskotten föreslagit, till beredande af någon
interims-lindring uti inqvarteriogen för de städer, sora deraf äro betungade,
kunna visserligen anses vara billiga och måhända i någon moa
ändamålsenlige, då Staten ingenting förmår att dertill bidraga; men då
fråga denna gång icke kunnat blifva om någon större summa,, har jag för
jnin del icke kunnat betrakta Statens förmåga utur denna synpunkt, enär
billighet och rättvisa påkalla uppoffringen. Jag befarar, alt den utväg
Utskotten föreslagit, icke kommer att på långt när motsvara hvad man
deraf trott sig kunna vänta, emedan det säkert kommer att draga långt
ut på tiden, innan förslaget kan träda i verkställighet, och man säkert
Bih, till B. St. Prat. 1834. 4 Sami. a Afd, 4
1 v:de Häftet,
»6 Slats- Stim! Allm. Besv. och Oecom- thsk. Helänhand* N:o 6fi.
skall söka att lägga alla möjliga hinder i vägen för dess utförande. Oia
ock den föreslagna ersättningen emot förmodan skulle lill fulla beloppet
utgå, förslår den dock icke på långt när att fylla den brist, som är i
fråga; oell, huru mycket mera kännbart blifver det icke då, om blott
hälften, måhända icke det, iir med säkerhet att påräkna? — Jag anser
derföre, att Utskotten hort tillstyrka Rikets hlögloflige Ständer, att ansia
erforderliga medelT hvarigenom de itöder, sorn hafva egne caserner,
uppbyggde för deras egen rakning, fmgo intill nästa Riksdag
eif Staten uppbära G procent ärlig ränta för de uti nämnde
cai er ner nedlagde capital, emot skyldighet för städer ne, att under
tiden sjelfva underhålla och brandförsäkra dem."
2:0 af Herr Santesson, B* H, sorn iörenade sig med lleir Leffler^
STOCKHOLM, hos Ludv. Westeaseug,
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon,- Utsk. Betänkande N.o 47* t
N:o 47*
Ankom till Exp.-Utsk, den 28 Novetnbei-;
Betänkande„ i anledning af ett till Rikets Ständers granskning
öfverlemnadt förslag till Incj vart c rings-Ordning för studerne,
utom Stockholm.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Dess Nådiga Skrifvelse, (N:o 5y~) angående
städernes inqvarteringsbesvär, bland annat, till Rikets Ständers granskning
öfverlenanat ett af Öfver-Directeuren S. Rönbeck, jemlikt Nådigt Förordnande
den g September i8a3, utarbetadt "förslag till InqvarteringsOrdning
för städerne, utom Stockholm;” och Utskotten, i Betänkandet N:o
46, jemte meddeladt yttrande i frågan om sättet för utgörandet af omfor
malde besvär samt en jemnare och rättvisare fördelning deraf, förklarat
sig komma att afgifva serskildt Utlåtande angående Inq vartel ings-Ordningen;
så gå Utskotten att detta åliggande nu fullgöra.
Utskotten böra härvid först erinra, att då Inqvarteiings-Ordningen af
d. 6 Julii 1720 ansetts uti tillämpningendcke öfverensstämma med de förändrade
förhållanden, som i senare tider inträffat, samt, af sådan orsak, inqvarteringsförmonen,
å ena sidan, och inqvarteringsskyldigheten, å den andra,
skiljaktigt beräknats å olika orter, har utarbetandet af en förändrad,
med närvarande tidsförhållanden mera instämmande Inqvarterings-Stadga
blifvit af Rikets Ständer så väl vid 1828 års, som sistförflutne Riksdag
hos Kongl. Maj:t i underd. hegardt.
Då det förslag till en dylik Stadga som Öfver-Directeuren Rönbeck
författat, och hvilket finnes detta Betänkande bilagdt, icke rörer Stockholm;
men Rikets Ständer, å förra Riksdagen, (se underd. skrifv. N:o 342) anhållit
om författande af ”project till en efter nuvarande tids fordringar
lämpad Inqvarterings-Ordning så väl för Stockholms stad som öfrige städer
i Riket;” har Kongl. Maj:t serskildt'yttrat Sig öfver ifrågavarande Stadgas
tillämplighet äfven för Stockholm, hvilket således jemväl kommer att
i detti Utlåtande iakttagas.
Utskotten, som öfvervägat innehållet af de Utskotten tillhandakomne,
detta mål rörande handlingar, hvartill äfven hörer Kongl. Stats-Contoref*
och Krigs-Collegii afgifna underd. Utlåtande, hafva ansett sig böra genomgå
förslaget punktvis; och beträffande alltså
Bih. lill R. St. Prot. l834~ 4 Samt. 1 A/d. %
tute Häftet.
Siats- samt Allm. Besvoch Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 47•
I- Cap.
Allmänna föreskrifter.
§> .
Angående hvilka är o till inqvartering berättigade; så anse Utskotten,
lika med hvad Krigs-Collegium yttrat,
att till denna §. bör göras följande tillägg: ”hvilket äfven
gäller för uti stad stationerad Militaire och Civil, då han
icke tillhörer derstädes tjenstgörande trupp, äfvensom för
Officer, som är bosatt å landet och allenast tillfälligt sig till
tjenstgöring infinner;”
hvilket finnér stöd ■— det förra i 1720 års Inqvarterings-Ordning, som
förutsätter, det inqvarteringstagare skall vara bosatt å stället och deltaga
uti functioner för vakt och vård om staden — och det senare uti Kongl.
Brefvet den 29 Junii 1745 samt Kongl. Kungörelsen den 12 Jan. 1775.
§• 2.
Angående att inqvartering tillhör Magistratens omsorg.
Då det icke bör vara en stad förment att, såsom händelsen nu är i
Götheborg och möjligen i andra städer, uppdraga inqvarteringsbestyret åt
en serskild Cornrnission;
torde denna §. böra erhålla en sådan förändrad lydelse,
hvarigenom stadgas, att inqvartering i stad tillhörer antingen
Magistratens eller den serskilda Commissions försorg, sorn
med Magistratens och invånarnes medgifvande bestrider en
sådan befattning; samt att, i senare fallet, Magistraten må
vara i första rummet behörig att meddela rättelse, om någon
finnér sig genom Commissionens åtgärd hafva för
när skett;
och skulle, i öfverensstämmelse dermed,
§. 3 ändras sålunda, att ”Magistraten, eller den Cornrnission,
som har sig inqvarteringen anförtrodd, skall ansvara &c.”
Lika med Krigs-Collegium hafva Utskotten funnit 5 §:s senare moment,
angående person, som icke är i utöfning af desg tjenst,
fordra, i öfverensstämmelse med 11 §. (huru inqvartering
beräknas för permitterade), tillägg af ”viss tid,” som, ehuru
af Collegium föreslagen till sex månader, Utskotten likväl
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-TJtsh Betänkande N.o 4l<
3
anse kunna inskränkas till tre månader, hvarutöfver tjenstfri
löntagare synes icke böra inqvartering tillkomma.
§• *9-
Huru inqvartering beräknas för dem, som commenderas.
Som något giltigt skäl svårligen torde kunna uppgifvas för den förmon,
som i i:sta mom. blifvit ogifte commenderade tillagd, nemligen alt, efter
coramenderingens början, fortfarande njuta inqvartering så lång tid som
sex månader;
borde, efter Utskottens åsigt, detta moment lyda sålunda:
att vid commendering till lands eller sjös måge de ogifte,
i fall commenderingen börjar före den i5 i månaden, njuta
inqvartering endast till samma månads slut; men om
commenderingen tager sin början efter den i5 i månaden,
tillkommer de ogifte inqvartering för hela den påföljande
månaden.
I afseende å senare momentet, hafva Utskotten, på sätt Embets-Verken
jemväl anmärkt, trott meningen:
”hvilka äro hemma hos fadren” kunna gifva anledning till
missförstånd, och derföre böra uttryckas sålunda: hvilka under
tiden äro boende i föräldrarnes hemvist; äfvensom Utskotten
ansett, att hustru och barn väl må medgifvas den
förmon, under mannens eller fadrens frånvaro uti Piikets
tjenst, att bibehålla samma husrum, de under mannens eller
fadrens hemmavaro med honom delat, men deremot icke
tillgodokomma inqvarteringspenningar för längre tid, än desse
mannen personligen eller såsom ogift skulle tillhöra.
Vid
§. 10
Huru inqvartering beräknas för dem, som råka i krigsfångenskap,
torde allenast behöfva anmärkas, att denna §. bör rättas, i
öfverensstämmelse med den förändring, som‘föregående §. kan
komma att undergå.
Den uti
§. 11.
Angående luiru inqvartering beräknas för permitterad,
föreslagna tid af ett halft år, torde i enlighet med hvad
4 Siats- samt Allm. Eesv.- och Oecon -Ulsk. Betänkande N--o ftf.
vid §. 5 blifvit yttradt, böra minsbas till 3 månader, såsom
i 1720 års Inqvarterings-Ordning är stadgadt.
I öfrigt hafva Utskotten vid detta Cap. ej funnit något att anmärka.
II. Cap*
Om sättet huru ständig inqvartering skall utgöräs.
Detta Cap. innehåller 2:ne alternativ, hvilka afse, det första, den
händelse, att Staten besörjer om erforderliga byggnader, och att inqvarte»
ringen kommer att med contant bestridas; samt det andra, det fall, att
på inqvarteringsgifvarues eget val får ankomma, att utgöra inqvarteringen
in natura eller i contant.
Härvid hör anmärkas, hurusom Rakets Ständer å förra Riksdagen beslutit,
att caserner och nödige boställsrum jemte stall- och magasinsrum
för fourragepersedlar, i de orter der sådane ej redan funnos Kronan tillhörige,
skulle för Kronans räkning inköpas, samt städernas inqvarteringsskyldighet
till de i ständige garnisoner förlagde trupper inskränkas till förbindelsen
att förse befäl och manskap med service eller sängkläder, verl
och ljus; att intilldess en sådan anstalt kunde hinna vidtagas, skulle med
inqvarteringens utgörande, såsom hittills förfaras; samt att å denna Riksdag
skulle bestämmas dea ytterligare lindring i servicens anskaffning och
underhållande, som möjligen kunde de af inqvartering besvärade städerne
beviljas, genom tillökade tolagsmedel, andra städers bidrag eller allmänna
be vill ningen.
Enär nu Utskotten, uti deras i berörde ämne afgifne Betänkande N:o
46, ansett sig för närvarande endast kunna tillstyrka anskaffande af stalloch
magasinsrum för Kronans räkning, hvaremot med verkställighet af
Rikets Ständers förra beslut i öfrigt skulle anstå tills vidare och intilldess
resultatet af en utaf Utskotten föreslagen ny reglering af den, i och för
ifrågavarande onus, beviljade Inqarterings-tolag blifvit kändt; samt de
städer således, hvilka hafva garnisoner, men hvarest, för deras inrymmande,
Kronan tillhörige hus icke finnas, komma att än vidare bekosta ej. mindre
inqvartering, än service;
så lära, efter Utskottens tanka, föreskrifterne i detta Cap.
böra för det närvarande inskränkas lill bestämmande af de,
inqvarteringstagare tillkommande inqvarteirngsför mone r, in
natura eller i contant, saint om eller när de bära på det
förra eller senare sättet utgå.
Stats- sami Allm. Besv.- och Oecon.Utsk. Betänkande jY.-o 5
I afseende å inqvartering in natura hafva Utskotten icke funnit något
att erinra vid hvad förslaget derom innehåller;
och tillstyrka alltså antagandet af den vid förslaget fogade
Tariff, Litt. D, hvarefter ständig inqvartering in natura skall
utgöras, tillika med hvad de, under rubriken ”underrättelser,
” meddelade föreskrifter i i, 2, 3, f\ och 5 punkterne innehålla.
Hvad härefter angår inqvartering i contant; så befinnes:
att, enligt 1720 års Inqvarterings-Ordning bestods, inberäknadt stallrum
för hästar:
Inqvartering Ersättning för säng.
För Generalspersoner eller Öfverste Dal. Smt. g(> 36
„ öfverste-Lieutenant och Major — 60 24
„ Capitaine . , . . - . , . — 36 iS
,, Subaltern ... i ... . — 24 12
„ Under-Officer ...... —- 12 Q
„ Corporaler och gemene ... — 6 7F
alt Stats-Contoret, med gillande af den i förslaget uppförde indelning
af 6 Glassar, ansett följande beräkning kunna antagasr
Gift Ogift.
För Generalsperson oeh Öfverste .
,, Öfverste-Lieutenant och Major
„ Capitaine........
„ Subaltern . . . .. . . ,
„ Under-Officerare
,, Corporaler och öfrig gemenskap
Kostnaden för säng och sängkläder
Officerare
att Kongl. Majrt deremot i Nåder funnit', att inqvartei ingen, då dénr
contant utgår, bör bestämmas i 8 Classer, utan skilnad eller afseende på om
den inqvarteringsberättigade är gift eller ogift, nemligen;
*/ Classen.
Öfverslar ooh Commendanter Ridr 4oo::— servicen in beräknad till R:dr 20:—■■
2 Classen.
Öfverste-Lieutenanter .• . —. 266: 32-; — — — 20:—-
a-'
9' 0'
240 R:dr
200
R:dr
..
9- V
200 —
160
—
»' »'
100 •
80
—,
e
70 —
5o
—■
3o —
20
—
uii
• »'
alla
V *
r 2 —
12 —-
8-
6 Stats- samt Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N-o \5.
3 Classen.
Majorer R:dr 200:
4 Classen.
Capitainer med vederlikar . •—• 80:
5 Classen.
Lieutenanter med dito . —. 5o:
6 Classen.
Under-Officerare med dito . ■—• 2— •—• — — 8: —*
y Classen.
Corporaler med dito . — 8: — *— — —• 1:8.
8 Classen.
Manskap med dito . — 6:— — — >— 1: 8.
I senare tider liar 1720 års* Inqvarterings-Ordning sällan tjenat till efterrättelse
vid inqvarterings-penningarnes beräknande, utan hafva serskilda
öfverenskommelser derom emellan garnisonerne och släderne blifvit
ingångne; och då desse contract, upprättade efter hvarje-orts olika förhållande,
således sakna all öfverensstämmelse, mäste inträffa, att genom
införande af den enhet uti inqvarterings-penningarnes beräknande, hvarom
nu är fråga, en del tillkommer mera, en del mindre, än hittills. Den beräkning,
som Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse upptager, grundar sig på omkring
^:dels nedsättning emot den för Stockholms stad, genom senare Författningar,
bestämda inqvartering, till hvilken nedsättning de i allmänhet
lägre lerorna och varuprisen i de öfriga städerne ansetts föranleda; börande
i öfrigt anmärkas, att denna beräkning skiljer sig både ifrån ÖfverDirecteuren
Rönbecks och Stats-Contorets förslag hufvudsakligen deruti, dels
att Kongl. Maj:t ansett någon olikhet icke böra ega rum för gifte och ogifte,
dels att beloppet är ökadt i de högre, men minskadt i de lägre graderne,
hvarföre den af Kongl. Maj:t antagne beräkning onekligen på det
hela leder till minskning i inqvarterings-utgifterne, emot hvad de öfriga
förslagen innehålla, jemte det densamma synes vara efter nuvarande tids
fordringar lämpad.
Med afseende å hvad sålunda förekommit,
tillstyrka Utskotten, att den classification och beräkning af
inqvarterings-penningarne, som af Kongl. Maj:t ansetts lämplig
och här ofvan finnes införd, måtte af Rikets Ständer an
-
— Servicen inberäknad till R;dr 20: —
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 47-
7
tagas; saint att, till förekommande af tvister, i afseende å
classificeringen af de befattningar, hvilkas innehafvare äro
lill inqvartering berättigade, måtte, enligt Stats-Contorets
förslag, bestämmas och anses såsom Capitaines vederlikar;
Regements-Läkare och Pastorer; såsom Lieutenanters; Auditeurer,
Regementsskrifvare, Regements-Bokhållare, Bataljonsläkare,
Tyg-Ammunitions- och Bevärings-Vaktare, Cancellister,
Kammarskrifvare, Material-Bokhållare, Esqvadrons-Predikanter;
såsom Under-Officerares: Tygskrifvare, Mönsterskrifvare,
Rustmästare, Under-Läkare, Häst-Läkare, Handtverksmästare,
Vaktmästare; såsom Manskapets: Handtverksgesäller.
Beträffande frågan om och när inqvarterings-förmonerne böra utgå in
natura eller i contant; så har Kongl. Maj:t i Nåder ansett det stadgande
böra vidtagas, att garnisonerande inqvarteringstagare i de 6 första classerne,
som icke i Kronans hus kunna inrymmas, alltid böra emottaga inqvartering
i contant, samt att inqvarteringen äfven för manskapet må med optionsrätt
uppbäras af Regements- eller Compagnie-Gheferne, emot förbindelse
att hålla manskapet med rum, men som af staden borde in natura
lemnäs, der sådant åtagande icke å de förres sida eger rum.
Utskotten deremot, som i 1720 års Inqvarterings-Ordning funnit det
stadgande, att ”ingen, som vill hålla inqvartering in natura, skall vara
skyldig att betala med penningar”, hafva troLt det leda till en allt för stor,
af nödvändighet eller behof ingalunda påkallad tunga för städerne, att,
då inqvarteringstagare icke kunna inrymmas i Kronans hus, men städerne
kunna och finna för sig förmonligast att prestera tjenlige rum, i stället att
betala contant, en sådan rättighet skulle vara dera betagen. Af sådan
orsak,
tillstyrka Utskotten den underdåniga anhållan hos Kongl.
Maj:t, alt i de städer, hvarest tillfälle lill garnisonens inrymmande
i Kronans hus saknas, inqvarterings-gifvarue må
vara öppet lemnadt att hädanefter som hittills, efter eget
godtfinnande, prestera inqvartering antingen in natura eller
i contant; finnande Utskotten i öfrigt Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag om bestämmande af 1 R:dr i månaden såsom ersättning
för hvarje häst, som för tjenstegraden bör hållas, vara
billigt och antagligt.
§ Stats- Jdftti Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 47*
lil. Cap.
Örn sättet huru tillfällig inqvartering skall utgöras.
Utskotten hafva härvid endast skolat erinra, dels
att, på grund af hvad Utskotten förut yttrat, §. 26, "huru
qvarteren anvisas och fördelas”, torde böra sålunda förändras:
Magistraten eller deri Commission, som med Magistratens
och invänar-nes medgifvande ombesörjer inqvarteringen
&c.
dels ock,
att, enär med den i 27 §. omförinälde "betalning för utgjord
inqvartering” icke kan förstås godtgörelse för husrum
med tillbehör för tågande trupp, utan endast ersättning
för hvad den inqvarterade för sig och häst åtnjutit
eller förtärt, redactionen af berörde §. lärer, i enlighet med
denna åsigt, böra rättas.
Vid
IV Cap.
Om Ordning
hafva Utskotten icke funnit något att anmärka
Hvad serskildt vidkommer ifrågavarande Inqvarterings-Ordnings
tillämplighet jemväl för Stockholm; så hafva Embets-Verken, utom de
upplysningar, som i Betänkandet N:o 46. omförmälas anfört,
att inqvarterings-penningarne i lmfvudstaden år i832 utgjort:
För General-Fält-Tygmästaren . . R:dr 582: 47- 4*
-— Öfverste . . . . .. . . . ■— 518: 10. t.
— Öfverste-Lieutenant . , . — 388: 3r. 5.
— Major . . . . . . . . . <— 291: 28. 8.
— Capitaine och vederlikar . . ■—i 116: 28. 8.
•— Subaltern-Officerare och dito *—■ 77: 35. r.
— Under-Officer , ■— 34: 47- —
— Corporal — 11: 3r, 8.
— Soldat —. 9: i5. 8.
hvilka
Stats- samt Allm. Besv.- och Gecon.-Utsh Betänkande N.O fy. 9
hvilka grunda sig på en sådan, genom Kongl. Brefvet den 1 Mars
1826, fastställd beräkning, alt de belopp, som i den år 1720, den 6
Julii, utfärdade 'Ordning, hvarefter vederbörande i Stockholm njuta
deras inqvartering”, finnas i daler kopparmynt upptagne, blifvit reducerade
efter g daler på 1 R;dr Specie, hvilken derefter förvandlats
till Bancosedlar efter föregående årets medelcurs;
att till Kongl. Majrls pröfning öfverlemnades, huruvida det uppgjorda
nya fötslaget till Inqvarlerings-Ordning för städerne i allmänhet,
äfven i afseende på inqvarterings-penningarnes beräknande, må anses tilllämpligt
för Stockholm; hvartill Krigs-Collegium serskildt fogat det
tillägg:
att beskaffenheten af inqvarterings-besväret för Stockholms stad förutsatte
en serskild granskning af dervid förekommande omständigheter,
uien att Collegiura ansåge, det en blifvande allmän Inqvarterings-Stadga
borde kunna tillämpas äfven för hufvudstadens inqvarteringslagare och
gifvare, dock att, i anseende till hyrornes dyrhet samt servicens högre
kostnad derstädes, |:del eller |:del, eller mer, tillädes uti de anslag,
hvilka för öfrige militaire-statiouer kunde fastställas.
Vid öfvervägande häraf, och som Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att
em inqvarteringen i Stockholm blifvit genom senare Författningar regleradt,
med afseende å der förekommande locala omständigheter och förhållanden,
hvaribland i främsta rummet uppstegrade pris å hyror och
andra behof, samt att sedermera några förändringar derutinnan icke inträffat,
som nu skäligen kunde föranleda till en annan ordnings införande
i denna del, i följd hvaraf för det närvarande vid derom gällande
stadganden borde förblifva;
hafva Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka, alt nu
ifrågaställde Inqvarterings-Ordning må jemväl för Stockholm
tillämpas.
I öfrigt lärer, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förklarande, den
reglering i afseende S inqvarteringens utgörande, som i allmänhet träffas,
icke böra leda till rubbning i de emellan inqvarteringstagare
och gifvare ingångne öfverenskommelser eller conlract
samt således först komma att tillämpas när samma contract
tilländalupit.
Bih. till R. St. Prat, 1884• 4 Sami. 3 A/d. a
inte Häftet.
io Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 47-
Och torde, sedan Rikets Ständer fattat deras beslut i denna fråga,
underdånig skrifvelse i ämnet komma att till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 28 November 1834-
Underdånigt Project till Inkvarterings-Ordning för städerna
utom Stockholm.
I Cap.
Allmänna föreskrifter.
§•
Fri inqvartering i stad tillkommer endast och allenast tågande och
garnisonerande trupper af Kronans manskap med deras beflvarVeHng1"ärö
oc^ stater» samt från Kronans fartyg afmönstrade beberättigade.
sättningar med befäl, i följd hvaraf alla så väl militaire
sora civile Embets- och Tjenstemän, hvilka i dem uppdragne
ärenden, utan att åtfölja trupp, färdas och åtnjuta skjuts och tractamente
efter Rese-Reglementet, eller enligt serskild för tillfället träffad öfverenskommelse,
skola vara förpligtade att med qvarter på egen bekostnad
sig förse.
§• 2.
Inqvartering i stad tillhöre Magistratens enskilda försorg och eige
ingen Militaire-Befälhafvare, Landshöfding eller Corn»
tillhör^Magi- raendant, att på något sätt med inqvarteringen sig befatta;
atraten*omsorg, dock vare Landshöfding behörig, att, om någon finner sig
genom Magistratens åtgärd hafva för när skett, hans besvär
i laga ordning till pröfning och afgörande upptaga.
§• 3.
Magistraten an- Magistraten skall ansvara derföre, att ej"någon, som
»varar för obehörig .... 0 . . - • 1 .. 1 1 b . .
inqvartering. till inqvartering efter 1 icke ar berättigad, må den
samma
åtnjuta.
§■ 4-
^ Inqvarteringjbe- inqvartering skall utgå och beräknas för hvar
lig beställning"' och en utan undantag, icke efter caracter utan efter
verklig beställning, derföre lön åtnjutes.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon. Ulsk. Betänkande N:0 47'
§. 5.
Den, sorn innehar mer än en syssla eller lön på a:ne
stater, må ej åtnjuta inqvartering för mer än den sysslan,
som af högsta lönen ålföljes. Ej helier må den, som icke
är af sin syssla i utöfning vara till inqvartering berättigad.
§. 6.
Den, sorn icke har lön på ordinarie stat, utan är extra-ordinarie
och lönlös, vare icke till ständig inqvartering
berättigad; men åtföljer han tågande trupp, njute
inqvartering efter graden af den tjenst han bestrider.
§• 7-
Vid inträffande befordran skall den högre inqvar- . Huru inqvarte
.
.. r . .. . , - , ... ° r>. i ring beraknas Tid
teringen godtgoras Irån nasta månads början etter den, befordran,
i hvilken fullmagten är daterad; men för den föregående
tiden af året efter den fullmagt och lön, som den befordrade då innehaft.
Sker befordran till embete eller tjenst, hvarföre inqvartering
icke bestås, skall inqvarteringen upphöra, då embetet eller tjensten
tillträdes.
4 ' §• 8.
FÖrdem, sora varit i verklig tjenst, men aflidit eller Huru inqvarte
/».
ii • # • J * » i ..i i TinS bceraknas för
blifvit afskedade, må Inqvarteringen icke beraknas längre dem, sorn aflida elan
lill den månadens slut, då afgången inträffat. ler afskeda*.
§• 9"
Vid commendering till lands eller sjös måge de ogifta
njuta inqvartering för sex månader, räknade från Zm. soTcommenoch
med nästa månaden efter coramenderingens början; <*eras.
men ingen inqvartering för den tid, som öfverskrider
dessa sex månader; egande de efter fulländad commendering, att med
början af nästa månad, efter skedd återkomst eller inmönstring, inqvarteringen
tillträda. De deremot, som hafva hustrur eller oförsörjda barn,
hvilka äro hemma hos fadren, njuta full inqvartering under commenderings-liden.
Tvänne innehafTande
tjenster berättiga
ej till inqvartering
för mer
än den ena.
Extra-Ordinarier
äro icke till ständig
inqvartering
berättigade.
12 Stais- samt Allm. Besv. och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 47.
§. 10.
rinfUL*räknqa?rrär Blifrer en commenderad, sora är ogift och bebolt
dem, som råka i
Kronans hus, krigsfånge, njute ingen contant inqvartekrigsfångenskap.
rjng under fångenskapstiden. Har han ej bebott Kronans
hus, förhålles med inqvarteringen såsom under cornmendering.
enligt nästföregående §., och om fångenskapen inträffar, innan
de der nämnde sex månader lupit till ända, beräknas iuqvarteringen
icke längre än till dess berörde sex månader förlidit. Är den fångne
gift, undfå hans hustru och oförsörjda barn inqvartering jemväl på
sätt i näst föregående §. om inqvartering under commendering är förordnadt.
Har han bebott Kronans hus, erhålle hans hustru och hos henne
varande oförsörjda barn contant inqvartering från den tid de måste
derifrån afflytta, hvaröfver bevis vid reqvisitionen bör företes. Denna
inqvartering beräknas dem till lika belopp, som deras vederlikar vid
samma Regemente eller Corps, hvilka njutit contant inqvartering, den
undfå.
§• ”•
Huru inqvarte- jn_ ener utrikes permiterade, som öfver ett halft år
nog beraknas for „ . r , j r. , • jr, • • .
permitterade. ar° borta trän deras station, undfå ingen inqvartering.
§. 12.
De, som egaegna Alla de, sorn till inqvartering äro berättigade, ega
us, amqtartenng. att in(jVartei.jng uppbära, änskönt de sjelfva skulle vara
husegare i staden.
§• >3.
Dubbel inqrarte- Den, sora har boningsrum i Kronans hus sig till
rins
»a ej ega rum. sj3gtie> är ej tillika berättigad till inqvartering i staden,
likasom den, hvilken för sin person har inqvartering på landet, ej må
på samma gång erhålla inqvartering i stad.
II. Cap.
1:0 Om sättet huru ständig inqvartering skall utgöras (i det
fall inqvarteringen, sedan Staten besörjt cym erforderlig®
byggnader och deras underhållande, kommer att med contant
bestridas.)
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh. Betänkande N.-o 47» lä
§• »4-
Ständig inqvartering för dem, som enligt i §. äro
dertill berättigade, skall i de städer, der, med afseende
å Rikets säkerhet och försvar, Kongl. Majit nödigt pröfvar
alt trupper till fortfarande tjenstgöring förlägga, utgöras
på sätt nedanföre förordnas.
§. i5.
All gemenskap skall bo i Kronans hus, hvilka antingen
redan äro eller framdeles blifva till Caserner inredde,
der ock så stor del af Öfver- och Under-befäl, som anses
nödig till vidmakthållande af ordning inom den caserneradc
truppen, bör inrymmas. Så skall ock för truppen tillhörande
hästar Kronan beslå nödige stall och andra till magasin och förvaringsrum
för fourrage m. m. erforderlige hus; nemi. för Cavallerie och Artillerie
in natura, men för Infanterie i contant, efter taxan Litt. A. Den
återstående delen af befälet äfvensom garnisonens öfrige stater erhålla
inqvartering i contant, enligt bilagde taxa Litt. B.
§• 16.
Så väl gemenskapen, som det i casern boende befäl 0m sängkläder för
skola erhålla, i stället för sängkläder in natura, contant per!™*™ * trBP
årligen efter taxan Litt. C., hvartill kostnaden kommer
att utgöras af den staden allena, i hvilken truppen är förlagd.
§• *7
AU annan contant inqvartering skall i stat uppföras
och på Rikets samtlige städers och köpingars dertill, enligt
Författningarne, förpligtade invånare fördelas och
utgå efter de grunder, som serskildt fastställde blifva.
§. 18.
Ej må något utöfver hvad i nästföregående tvänne ^ Gråna för iaqvatK§.
är bestämdt, under hvad förevändning sorn helst, t*nDgeB'
hvarken för caserner eller stall af staden reqvireras.
Alla Riket» »tider
bidraga till inqvartering.
Städer, der trup"
per förläggas, äro
till deras inqvartc-;
ring förpligtade.
För all gemenskap
med nödigt befäl
till uppsigt samt för
hästar m. m. består
Kronan rum.
*4
AStats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 4j.
§• I9‘
Hus skaffas för j de städer» der Kronan för närvarande inga huseger,
d/r^Tådanc ”förut skola de, så vidt beliofvet efter i5 §. kräfver, på Statens
icke finnas. bekostnad anskaffas och inredas, och så väl desse som de
redan befintlige Kronan tillhörige framgent på enahanda
sätt underhållas.
2:0 Om sättet, huru ständig inqvartering skall utgöras, (i det
fall på vederbörande Inqvarterings-gifvares val får ankomma,
att utgöra inqvarteringen in natura eller i contant.)
§. 14.
Ständig inqvartering för dem, som enligt 1 §. äro dertill berättigade,
skall i de städer, der, med afseende å Rikets säSt*éer’
der tr“p‘ kerhet och försvar, Kongl. Maj:t i Nåder pröfvar nötm
derasSfnqTarte- digt, att trupper till fortfarande tjenstgöring förlägga,
ring förpiigtade. utgöras på sätt nedanföre förordnas.
§. i5
All gemenskap skall bo i Kronans bus, hvilka antingen redan äro
eller framdeles blifva till caserner inredde, der ock så
För ali gemen- stor del af öfver- och Under-Befäl, sorn anses nödig tili
fäUiUupps^gt^amt vidmagthållande af ordning inom den casernerode trup
för
hästar hestår pen, bör inrymmas. Så skall ock för truppen tillhörande
Kronan rum. hästar Kronan bestå nödiga stall och andra lill magasin
och förvaringsrum för fourrage m. m. erforderlige hus: nemligen för Cavallerie
ecb Artillerie in natura, men för Infanterie i contant, enligt taxan
lit. A. Den återstående delen af befälet, äfvensom garnisonens öfrige
Stater erhålla inqvartering antingen in natura eller i contant, i
förra fallet enligt tariffen lit. D., och i senare enligt taxan lit. B
§• 16.
Inqvarterings-skyldige i stad, der trupp är förlagd, vare berättigade
att välja hvilketdera inqvarteringssätt, nemligen in
Staden eger val natura eller i contant, de anse för sig beqvämligast;
Tn^in naturset- men inqvarteringstagare der sammastädes ega icke rätt
ler i contant. att, i stället för inqvartering in natura der sådan in
-
Slats- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 47-
qvartering erbjudes, fordra inqvartering i contant, utan skall han låta
sig nöja med de rum m. m., som honom i öfverensstämmelse med tariffen
lil. D. anvisas, så framt de äro af den beskaffenhet, att emot dem
något skäligen icke kan påminnas, I motsatt fall må inqvartering i contant
honom icke förvägras,
§.
Så väl gemenskapen som det i casern boende befäl skola erhålla
antingen sängkläder in natura eller contant årligen efter
taxan lit. C., hvilka skola bekostas af den staden allena,
i hvilken truppen är förlagd. Ej må något derutöfver,
under hvad förevändning som helst, hvarken för caserner
eller stall af staden reqvireras,
§ iS
I allt annat till inqvartering hörande, ehvad den
tant eller in natura, skall staden njuta biträde af Rikets
samtlige städer och köpingars till inqvartering förpligtade
invånare, efter den fördelning och de grunder,
som serskildt fastställde blifva.
§• '9
Vill någon hafva flere rum och lägenheter än i tariffen äro utsatte,
har han att med värden komma öfverens derom emot
skälig hvrä. Kan vardén inga flera rum eller läeenhe- 0r?
J . • .1 * • • ,. ... terade behofver He
ter
aflåta, vare den mqvarterade pligtig att lata sig nöja
re rum äu honom
med hvad i tariffen bestämmes, derest icke öfverens- bestås,
kommelse kan träffas om inqvartering i contant. Ej må någon, emot
värdens vilja, i hans rum sig intränga, mindre vara honom i sin handtering
på något sätt hinderlig.
§. 20
Upplåter Inqvarteringsskyldig något honom tillhörigt hus helt och
hållet till inqvartering, skall huset föfut i vederbörandes Om vården^f rum
närvaro behörigen besigtigas och inventeras, samt tvänne qvartering upplåt»»,
exemplar af instrumentet upprättas och aflemnas, det ena
till husegaren och det andra till den inqvarterade. Börandes för alla lösa
Om sängkläder
för caserneradc
trupper.
utgöres i con
Alla
städer ock
köpingar taga del i
inqvarterings-kost -  naderna.
iS Stats samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 47 •
persedlar . sorn till begagnande öfverlåtas, qvitto meddelas, ehvad rummen
äro belägne i serskildt hus, eller i det som värden sjelf bebor.
§• 21
I de städer, der Kronan för närvarande inga bus eger, skola de, så
vidt behofvet efter i5 §. fordrar, på Statens bekostnad
Kr^na s1iaräkn'^1" ansknff<is oell inredas, och så väl dessa, som de redan
der°”ädana icle^Qn- befintliga Kronan tillhörige, framgent på enahanda sätt
aa5‘ underhållas.
III. Cap.
Om sättetj huru tillfällig inqvartering skall utgöras.
§. 20 (efter irsta Alt.) §. 22 (efter aldra Alt.) När trupper tåga,
äro sladerne lika som landet pligtige att dem till inqvarTågande
trupper tering emottaga; dock böra de eller möjligheten derifrån
t/ge att i uYn qvar - förskonas, i synnerhet när truppen utgöres af Cavallerie,
tering emottaga. och aldrig besväras med anskaffning af foder till tågan
de
truppers medhafvande hästar, utan skall det genom Kronobeljeningens
tidiga föranstaltande vara anskaffadt och före truppens ankomst på
Inqvarteriogsgifvarne fördeldt, hvarvid de för ordningen om truppens
fortskaffning och persedel-transporter åtföljande fourragerings-stater lända
Kronobetjeningen till efterrättelse.
§. 31 (23)
Tillfällig inqvartering erhålles alltid in natura och åtföljer på inqvarteringsgifvarens
bekostnad, jemte rum m. ni., enligt tariffen
Tillfällig inqvar- ]jt. E, ljus och ved, den tid på året behof deraf inträffar,
i”natura.01**som * allmänhet räknas från den i October det ena å
ret
till den I April det andra; börandes så väl Officerare
som Under-Officerare samt vederlikar låta sig nöja med de rum,
Säng och sängkläder, som kunna åstadkommas.
§. 22 (24)
När, jemlikt föregående 30 (22) §, omständigheterna ovilkorligen
bjuda, att Cavalleritrupp måste i stad inqvarteras, böra
Om rum för Ca- runi för hästarne under tak af husvärdarné anskaffas;
s*ar!Uertupperslikaledes hvad som öfver natten kan erfordras till krubb
stänger,
i fall intet ordentligt stall är att tillgå. §.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Vlsk. Betänkande N.o 47- 17
§. 23. (25.)
* Dea stund på tingen lågande trupp förväntas, skall Ommatm.m. för
mat vara i beredskap för gemenskapen och dem, som tusandc truppsbestås
egna portioner, lillagad af sådane födoämnen, som i markegångstaxan
äro tagne lill grund för portionsprisets bestämmande, eller af dem,
som hosföljande stater Liti. F. utvisa, eller ock af andre persedlar efter
deras förhållande lill dem, som i dessa stater upptagas. Portionen delas
i 2:ne mål, hvaraf det ena rtjules före afmarchen från och det andra
efter ankomsten till naltqvarterel, och, när emot persediarnes beskaffenhet
eller tillagning intet är att påminna, bör manskapet låta sig nöja
med den mat qvartervärdarne kunna åstadkomma. Ingen må äta hos
annan värd, än den, till hvilken han blifvit anvist. — Rationerna, som
utgöras af de foderpersedlar, hvilka legat lill grund för markegångstaxans
upprättande, eller af dem, som i bilagde fourrageringsstater Litt.
G. utsättas, böra likaledes hållas i beredskap, så alt de vid truppens ankomst
genast äro att tillgå.
När under krigstid, eller då någon betydlig styrka . Om ersättning för
af Armeen viii ovanliga tillfällen är sammandragen, en J.^J-,rleriu8 1 vistt
stad inom At meens qvarterstånd måste, i anseende till
miditairiska orsaker, emottaga högqvarteret, eller större och mindre General-S
la ber och cotnmenderingar, hvars inqvarteringslast öfverstiger så
väl jemförelsevis de öfrige städers inom Ai me'ens q varter-ståud, sorn stadens
förmögenhet och tillgångar, så vill Kongl. Maj:t i Nåder, efter föregången
pröfning, låta staden godtgöras hvad den lill ved och ljus m.
m. måst gifva öfver hvad densamma, enligt Förfaltningarne och cn rättvis
fördelning, är skyldig alt draga.
§. 24. (26.)
Befäl och vederlikar vare tillåtet, att af deras qvartervärdar
betinga sig den mat de åslunda, dock under
det uttryckliga vilkor, hvarom i 32 (343 §• förordnas.
Om mat för Be*
fal och vederlikar»
§• =5- (27-)
fh. till /?. St. Prot. 1834• 4 öam/. a Afd.
1l:te Häftet.
3
j8 Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 47.
§. 26. (28.)
Huru qvartereu Magistraten tillhör, enligt hvad i 2 5, är förord
anvisas
och fördelas, i. .. * . i *n . t ■ < »
nadt, att anvisa qvarteren, hvilket sker sålanda: att å
husets port eller vägg tecknas med krita den ditkommande inqvarteringen
till styrka och grad, hvilket derjemte värden, eller, i fall han ej
träffas, hans hemmastadde husfolk munteligen förkunnas. De sålunda
utsedde qvarteren fördelas sedan på commenderingen genom RegementsQvartermästaren,
eller, i hans frånvaro, någon annan militair.
§• 2 7- 09-)
Betalningen för utgjord inqvartering hafva vederbörande att erhålla
så skyndsamt som möjligt, men sist inom fjorton dagar derefter.
IV Gap.
Om Ordning.
§. 28. (3o.)
Bcfälhafvarenya- Befälhafvaren åligger vaka deröfver, att deras un
kar
o vei ning derhafvande hålla god ordning i Casernerne och qvarteren,
och, så snart dem kunnigt blifver, att någon invånare blifvit till
sin person eller egendom förolämpad och ofredad, sådant ofördröjligen
beifra, samt den lidande till dess rätt och skadestånd, äfvensom den
brottslige till straff befordra.
§. 29. (3i.)
Att nyttja B01- Ingen inqvarterad fördriste sig, att till sin enskilda
folkmfmJörbjudes. tjenst eller sin förrättning, under hvad förevändning som
helst, nyttja borgerskapets kreatur, åkdon, båtar eller andra
tillhörigheter, ej heller dess tjenstefolk med budskickningar eller arbete
besvära, med mindre egaren sin tillåtelse dertill lemnat, vid påföljd
efter Krigslagen.
§. 3o. (3a.)
jagt ochfiskande Jagt och fiskande samt skogshygge på Kronans, sta
rn,
m, 01 ju es. deiis eller enskildes egor, utan egarens medgifvande, samt
allt ofredande af trädgårdar, åkrar, ängar och utmark forbjudes, vid äfven
-
Stals- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 47'
*9
tyr af plikt, enligt Lag och Författningar, samt skadans ersättning, på
sätt i Krigslagen förordnas.
§. 3i. (33.)
Ingen tillätes att i qvarteren eller eljest i staden Uppköp af watvapå
landet uppköpa några matvaror eller andra persedlar nln^förtjides0.”3 J*
för att dem åter försälja, vid det ansvar Lag förmår.
§ 32. (34)
Hvad befäl och vederlikar till eget nödigt underhåll och spisning af
sine värdar efter frivillig öfverenskommelse under tåg erhålla
skall genast till aftaldt pris betalas, hvarvid allt ^HyadinqvarUrad
tvång och trug alfvarsamligen förbjudas, äfvensom att nöd- skali^genast* betaga
värden att skaffa sådane matvaror eller andra persed- las “>• m.
lar, som han antingen sjelf icke eger eller för sitt eget bruk ej kan aflåta.
Så skall ock ingen tillåta sig att i qvarteret emottaga eller herbergera
någon gäst, så framt det icke sker med värdens fria bifall. Den
häremot bryter skall, efter sakens beskaffenhet, straffas enligt Krigs-Lagen,
eller plikta såsom för våldgästning efter Lag.
§. 33 (35)
All värfning i qvarteren, under hvad förvändning Värfning i qvar
eller
på hvad sätt som helst, vare strängeligen förbjudet. t<reu 01 ^lules'
§. 34 (36)
Har någon klagomål öfver den inqvarterade att anföra, bör han sådant
hos Befälhafvaren öfver den corps, till hvilken den
inqvarterade hörer, angifva; åliggande Befälhafvaren att, Huru förhållas
derest förbrytelsens ringare beskaffenhet medgifver extra öfver Xnkinq°Tr
judiciel
bestraffning, den felaktige genast dertill, likmä- terade anmäles.
tigt Krigs-Lagen, befordra; i annat fäll, om truppen ligger i garnison eller
inqvarteringen eljest fortfar längre tid, skall den brottslige inställas för
Krigs-Rätt, hvilken bör målet inom högst 8 dagar afgöra. Är åter truppen
under march, förhåiles enligt 112 §. i Förordningen om truppers fortskaffning
och persedel-transporter. Har skada skett, skall den sökande genast,
på sätt Krigs-Lagen och 174 §• nyssnämnde Förordning stadgar, njuta
behörig ersättning.
so Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk, Betänkande N-o 4j
-
§• 35. (37)
Om klagande för- Skulle den klagande förmena sig vara af Befälhafva
menar
sig icke hat- , u ... i i • i ■ ■
va njutit vederbör- ren uppehållen elter förnekad sin rätt, anmäles målet hos
lig upprättelse. Landshöfdingen, som då har alt vidtaga den laga åtgärd
omständigheterna fordra.
§. 36. (3g)
Mål och tvister, rörande inqvartering, som ej, enligt Krigs-Lagen, lyda
under Krigs-Domstol, upptagas sch afgöras af Landsom
laga forum i höfdingen, och den nied dess utslag missnöjde eger, att
tvister rörande in- , i » t • i • , . „ . , r ‘ ° ,
qvartering. nos Kongl. Majit besvär i underdånighet amora inom den
tid, som för ändrings sökande/ i andra oeconomia- och
politie-mål, enl. Förklaringen den 20 December gäller, hvarom par
terne
uti besvärshänvisningen underrättas böra.
§. 37. (39.)
Om laga forum i öfrige mål och tvister emellan krigsfolket och otten*
mål. sora icke röra • » D ... * . • t • n i «
inqvarteringen, invånare, sorn ej rora lnqvarterings-tragor, elier hora
under Krigs-Domstol, upptagas och afgöras efter sakens
beskaffenhet, antingen vid de vanliga Domstolarne eller af Landshöf
dingen,
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.Ulsk.. Betänkande N:o 47.
Litt. A.
Taxa, hvarefter hyra för stallrum skall beräknas vid
Injanteri-trupp.
R;dr
sk.
rist.
För 1 Generals-person eller Öfverste
4 Hästar ä 8 Rrdr
3a
—■■
—
1 öfverste-Lieutenant eller Major
3 d i to —- —
16
—
t Regements-Qvartermästare
* Häst — •—
8
—
—
_ 1 Adjutant
1 dito — —
8
—
hvarje Regementets eller Corpsens Trosshäst — —
8
:
—
-
22 Stats- samt Allm. Besv.- och Oeeon.'Utsk. Betänkande N.o 47,
Litt. B.
Taxaj, hvarefter inqvartering i contant skall beräknas.
1 Generals-person eller Öfverste
5 Rum med meubler, å 34 R:dr
• 170: —
4 Dito . ( ,
, — _
136:
1 Drängkammare
16:
1 Kök. . .
10:
1 Källare
10:
1 Vedbod .
5:
1 Säng med sängkläder
. 16: —
16:
2 Drängsängar med dito, a 8 R:dr .
16: *—
16:
Öfverste-Lieutenånt eller Major.
4
Rum med meubler, å 34 R:dr .
. i36: —
.
3
Dito
,
102:
1
Drängkammare
16: —
16:
1
Kök
10: —
10:
1
Källare .
. 10: —
10:
1
Vedbod
. 5: —
5:
1
Säng med sängkläder ....
. 12: —
12:
1
Drängsäng med dito
. 8: —
8:
I Capitaine och hans vederlike.
3 Ram med meubler, å 34 R:dr . . . 102:
2 Dito
1 Drängkammare 16*
1 Kok  '
68:
16:
För Inkvarterade,
som äro
gifte.
ogifte.
it:dr sk. r. R:dr sk. r
243
'97
Transport 128:
209
163
84:
U]H M H
Stats- samt Allm. Besv,- och Oecon.- Utsk. Betankande N:o 47-
Transport 128: *—• 84:
i Källare
—• —
1 Vedbod . 5: — 5
1 Säng med sängkläder 12: — 12
i Drängsäng med dito 8: — 8
1 Subaltern-Officer och hans vederlike.
2 Rum med meubler, å 34 R:dr . . . 68: -
1 Dito
1 Drängkammare .
. . 34:
. . 16: — —
Dito  — — 8:
Kök  *0: — —
Källare
. . 5: — —
1 Vedbod 5: — 5:
1 Säng med sängkläder 12: — 12:
1 Drängsäng med dito 8:
Dito
4:
i Under-Officer af hvad grad som helst och
hans vederlike.
1 Rum, säng och sängkläder inberäknade, 36: — —
| Dito Dito  18:
1 Vedbod
5: ■— 5:
163
124
4i
i4 Stais- sami Allm. Besv.- och Occon.-Ulsk. Betänkande N.-o 47*
Litt. C.
Taxa, hvarefter ersättning i contant för Säng och Sängkläder
skall beräknas.
7
R:dr
sk.
i Generals.person eller Öfverste.
s Säng med sängkläder
2 Drängsängar med dito, a 8 R:dr ig.
3a
i Öfverste-Lieutenant eller Major.
s Säng med sängkläder
. . , i2*
i Drängsäng med dito , . »  . . 8-
20
i Capitaine med vederlike.
j Säng med sängkläder
12:
n Drängsäng med dito
8*
20
1 Subaltern-Officer med vederlike.
t Säng med sängkläder ..... r->*
| Drängsäng med dito . .4:
16
1 Under-Officer af hvad grad som helst med
vederlike.
1 Sang med sängkläder .
.
8
i Corporal och Soldat.
Sängkläder
1
8
Litt.
Statt- samt Allm. Besv.- och Oecon.-TJtsh. Betänkande N.o 47• a5
Litt. D.
Tariff, hvarefter ständig inqvartering in natura skall utgöras.
Runi med
möbler, om
den inqvarte-  rade är
0
►s
p:
B
crq
pr1
P
3
P*
C'-
PT*
J*
p:
P
•n
Vedboi
Säng med
sängkläder
för
PT
O
3
p
*1
0
n> £5
ö-
p ^ ro
P-p p
9 ►»
^ 0-
, a P: q
"* S w
1
Generalspersoner samt Öfverstar
ÖfversteLieutenanter och Majorer
Capitainer med vederlikar .
Subaltern-Officerare med veder-  likar
Under-Officerare af alla grader
med deras vederlikar . . .
5
4
3
2
1
4
3
2
1
1
i
I
I
I
I
I
I
I
I
1
1
I
I
I
I
I
I
I
1 '
I
I
I
2
I
1
I
Underrättelser:
1:0 Med meubler förstås endast erforderlige stolar och bord i alla rummen,
samt en soffa, der mer än ett rum bestås, jemte en så kallad dragkista
för den ogifte, men 2:ne för den gifte inqvarteringstagaren af Öf
verbefäl
och vederlikar.
2:0 I drängkammare bör finnas, jemte ett hord, en stol för hvar dräng,
som der bor.
3:o Om arne Subaltern-Officerare äro inqvarterade på ett och samma ställe,
bestås för deras drängar blott ett rum tillsammans. Äro de 3:ne,
så får den äldste ett serskildt drängrum.
4:o Capitainer och Subaltern-Officerare, som äro ogifte, erhålla icke kök
och källare. Gifte Subaltern-Officerare få del i källare med värden,
om han icke kan aflåta någon serskild.
5:o Ogifte Under-Officerare blifva 2 om ett rum. Der ej ffi * äro än en
ogift, får han för sig ett rum. Gifte få del i kök med värden.
6:0 Regements Pastorer och Regements-Läkare äro att anse som Capitaines
vederlikar; Auditeurer, Bataillons-Predikanter och Regements-eller Bataillons-Commissarier
såsom Subaltern-Officerares vederlikar.
7:0 Kronans Handtverksmästare och Gesäller i alla yrken anses lika med
Under-Officerare.
Bih. till R. St. Prot. 4 Sami. 2 Afd. 4
1 ute Häftet.
26 Stals- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N‘.o 47.
Litt. E.
Tariff', hvarefter tillfällig inqvartering in natura skall utgöras.
Rum med
möbler, säng
och sängkläder,
Generalspersoner samt Regements-Oflicerare med vederlikar,
hvardera . . . .
Capitainer med vederlikar, hvardera
Subaitern-Officerare och vederlikar, tvänne tillsammans i ett
rum, således hvardera
Under-Offieerare med vederlikar, 4 tillsammans i ett rum,
således hvardera
Gemenskap och deras vederlikar, samt drängar, läggas tillhopa
efter hvad rummet medgifver . . '
Underrättelser:
1:0 Vid mindre utrymme jeinkas och sammantränges inqvar-leringen efter
omständigheterna. Börandes Under-Officer och hans vederlike dela
lika lott med soldaten, när nödvändigheten det fordrar.
2:0 Kronobetjeningen njuter under tåg äfven inqvartering. Fogde och
Länsman i likhet med Subaltern-Öfficer och Fjerdingsman lika med
Under-Officer.
3:o Vid inqvartering svarar en högre Militaire till och med Regementsofficerare
mot 2 Capitainer, 4 Subaitern-Officerare, 8 Under-Officerare
och 16 Soldater.
4:o Manskapet erhåller till underbädd halm, saf, löf eller färskt granris efter
tillgång och årstid, med påbredde grofva enkla lakan eller täcken.
5:o Med meubler förs|ås endast erforderlige stolar och bord, om inqvarteringen
räcker blott en eller två dagar, såsom under tåg; roen fortfar
den längre såsom uti vinterqvarter under krig, eller vid förefallande
arbeten i fredlig tid, böra de inqvarterade förses med meubler,
jemlikt tariffen Litt. D.
6:0 Gemenskapen erhåller ljus och värma med värden i hans stuga, om
han så vill, eljest i serskildt rum.
Stats- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande JV.o 3j. 37
Litt. F.
Provianterings-Stater.
t mans portion.
N:o 1.
1 *- qvarter ärter med
| mark salt kött eller
I mark färskt kött och | mark sill eller
f mark salt fläsk.
N:o 2.
i| qvarter korngryn med
\ mark torrt kött eller
5 mark salt kött.
N:o 3.
1 mark rågmjöl med
1 mark sill och | mark smör eller
? mark torrt fläsk och | mark sill samt | mark smör.
Underrättelse:
Med hvarje portion åtfölja 2 marker mjukt eller marker torrt bröd.
*8 Stals- lamt Allm. Besv.- och Oeeon.-Utsk. Betänkande JY.o 47'
Litt. G.
Fourragerings-Stater.
För hvarje häst bestås om dygnet.
N;o i.
Då tillgång är både på säd, hö och halm.
kannor hafra
5 marker hö
1 a kannor hackelse
N:o a.
Då mindre tillgång är på säd, och mera hö och halm finnas,
kannor hafra
l o marker hö
16 kannor hackelse.
N:o 3.
Då mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister.
2 kannor hafra
ii lispund hö.
N:o 4.
Då än mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister.
1 kanna hafra
i| lispund hö.
N:o 5.
Då säd och halm brista.
2 lispund hö.
N:o 6.
Då hö och halm fattas.
4 kannor hafra, aldrig deröfver.
Underrättelse:
I brist af hafra kan fourrageras med råg och korn, eller råg- och kornmjöl,
som gifves på våt hackelse i den proportion, alt emot 5 qvarter hafra
gifves 3 qvarter råg eller rågmjöl, eller 4 qvarter korn eller kornmjöl.
Två kannor hackelse svara emot i mark råghalm. Då någon förknappning
på halm eller hackelse behöfver göras, gifves i mark hö i stället för 4
kannor hackelse eller a marker halm.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet 1834-
Staty- samt Ålim. Besv. och. Oecon.-\J: skottens XJt'<bnnds Nio 48.
t
N:o 48..
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 Dec.
Utlåtande.3 i anledning af väckt motion} angående roteringen i Skäne.
Vid sislförflutne Riksdag gjordes lios Rikets Ständer framställning ora
de flere origtigheter och misstag, hvilka skola blifvit begångne vid extra
roteringens i Skåne förvandling till ständigt eller ordinarie Knektehåll, i
sammanhang hvarmed hemställdes ej mindre, ”att alla de hemman och lägenheter
i Skåne, hvilkas egare vid de sammanträden, som år 1813 varit
”af Kongl. Majis Befallningshafvande utlyste och hällne för att höra samtlige
extra Rolehållarne öfver en till grund för den dittills varande ex"tra
roteringens förvandling till ständigt Knektehåll gillad nådig Proposition,
varit frånvarande och, till följd deraf, blifvit ansedde hafva ingått på
.”ständig rote ing, mätte blifva derifrån frikallade och få återgå till extra
”voterings skyldighet, så väl som alla lägenheter, hvilka icke fått tillgodonjuta
den ullofvade femtedels nedsälln ingen, än ock att deri nuvarande
”ständiga roteringen inom berörde proviuce måtte upphäfvas och förvand”las
t 11 extra rotering, hvilken, under sådant skick, borde undergå en
”rotejentkning, rättad efter hemmanens godhet, med iakttagande, alt det
”antal extra Soldater måtte bibehållas, som existerade före ständiga Knekle”11a
1 le t, de nuvarande extra rotar inberäknade, samt att, sedan denna åt”gärd
för sig galt, alla de vid röterings-ålgärden frånvarande måtte bibe”hållas
vid extra roteringen, om de sådant önskade, och de öfriga förblifva
”ständigt roterade, men med åtnjutande af en femtedels förminskning.”
Uti den, i anledning häraf, till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse,
N:o 378, hafva Rikets Ständer förklarat, att den proposi tion, hvaröfver
Rolehållarne vid ifrågavarande sammankomster hördes, först blifvit väckt och
framställd af provincen Skånes vid i8ra års Riksmöte närvarande Representanter
af de 3:ne Stånd, som i roterings-besväret deltaga; att Rotehållarne
bort hörsamma kallelsen och inställa sig sjelfve eller genom ombud,
samt att de frånvarande icke borde få fördröja verkställigheten af de närvarandes
med mycken enhällighet fattade beslut, helst de egt tillfälle att
anföra underdåniga besvär; i följd hvaraf Rikets Ständer, som icke kunde
Bihang till R, St. Prot. i834. 4 Sami. 2 Afd,
it.te Häftet. 1
*
Stats- samt Allm. Bcsv. och Oecoii,-Utskottens Utlåtande N'.o 48.
medgifva, att Skåne, i förhållande till folkmängd, välmåga och de rika tillgångar
en tacksam jord åt landlmannen erbjöde, vöre, på det liela taget,
hårdare roteradt, än Rikets öfriga provincer, ansågo sig så mycket mindre
kunna gilla de i ofvanberörde omständigheter gjorde anhållanden, som dea
ofelbara verkan af de framlagde förslagen skulle blifva en rubbning i de
nuvarande båda Skånska Infanterie-Regementenas styrka och bestånd, ledande
antingen till uppoffring eller eftergift å Statens sida af flere hundrade
Soldatnumer eller en deremot, så länge den i vissa fall medgifna vacancetiden
fortfar, för Sals-Verket påräknad betydlig inkomst, hvilken då i stället
måste genom allmän Bevillning fyllas, eller ock möjligt vis åstadkom mande
tvänne reguliera Infanterie-Regementens totala upplösning och försvinnande
ur Armeens leder, enär inga garantier derföre kunde uppställas, att
Rotehållarne i Skåne, efter att en gång hafva till den fordna extra 10-  teringen återgått, frivilligt skulle åtaga sig att densamma emot ständigt Knektehåll
utbyta, sedan de af den lyckliga samdrägt med sina grannar, hvaruti
Riket allt sedan år r8i4 sig befunnit, egt tillfälle förvissa sig derom,
att, under ett längre fortfarande fredstillstånd, extra roteringsskyldighcten
vore för dem af ett afgjordt företräde framför det ständiga Kneklehållet,
äfvensom alt all den kostnad de, under senast förflulne i5 år, varit nödsakade
att för sine ordinarie Soldaters anvärfning, underhåll och beklädande
vidkännas, kunnat dem besparas, så framt de icke år 1813 emot ständigt
Knektehåll utbytt sin dåvarande extra roleringsskyldighet; men som vid
den verkställda roteringen till ordinarie Knektehåll flere misstag och origtigheter
blifvit begångne, och desamma, redan vid 1818 och i8a3 årens
Riksdagar till Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet anmälda, icke nu mera
kunde utan vid en ny undersökning och rolejemkning inom provincen
undanröjas eller afhjelpas, men emot hvilken, till sin billighet redan
vid tvänne tillfällen af Kongl. Maj:t Nådigst erkände anstalt, det
af Rotehållarne vid ständiga roteringens åtagande fästade vilkor, att ingen
måtte blifva högre än förut roterad,, ansetts ligga i vägen; tillstyrkte Rikets
Ständer i underdånighet, alt, till afhjelpande af de emot roteringen
anförde klagomålen, Kongl. Maj:t täcktes genom Dess Befallningshafvande
sammankalla samtlige Rotehållarne vid Södra och Norra Skånska InfanlerieRegementena
samt till deras besvarande framställa följande tvänne alternativ:
ä) ”Huruvida vid den redan skedda roteringen bör förblifva, blott
”med den förändring, att de nuvarande 86 öfverlopps-rotarne, från och med
”det år, som näst påföljer, då beslutet af Rotehållarne härom varder fattadt,
Stats- samt Alim. Besv. och Oecon.-Vtsköttens Utlåtande Td.o 48.
3
’’anslås till understöd för de Rotehållare inom bägge Länen, hvilka vid skeende
undersökning befinnas vara i mesta behof af lindring i ålagd rote”ringsskyldighet;”
eller
b) "Om Rotehållarne hellre åstunda, att en allmän jemkning i berörde
rotering bör anställas, då, i sådant fall, nedannämnde grunder och vilgor
derföre skola af Rotehållarne, utan ringaste modificationer eller förändringar
antagas.” Jemte uppräknande af desse grunder, hvaribland må
nämnas den, att förbehållet, "det ingeri rote kunde påföras högre ordinarie
numer , ån han förut utgjort extra rotering, skulle anses undanröjdt och
icke ligga i vägen för den blifvande rote-jemkningen, anhöilo Rikets Ständer,
att till dess verkställande måtte förordnas en Commission, och att förslaget
lill berörde jemkning kunde vid denna Riksdag Rikets Ständer fö-^
reläggas lill den åtgärd 80 §. Regerings-formen föranleder; men emedlertid
skulle det redan upprättade Roleringsverket tills vidare i orubbadt
skick förblifva.
Omförmälde angelägenhet har jemväl å denna Riksdag blifvit anhängig
gjord genom en hos JEIöglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, samt derefter
lili Stats-Ulskotlct remitterad motion, hvaruti Herr Hallenborg , Carl
Johan, anfört, att de af Rikets Ständer å förra Riksdagen föreslagne jemknings-alternativ
voro af den beskaffenhet, att de gåfvo Rotehållarne ökad
anledning till missbelåtenhet, enär derigenom dels icke afbjelptes det öfverklagade
obilliga förhållandet, att, vid det år 1813 hällne sammanträde med
de rolerings-skyldige, de frånvarande förklarades samtycka lil! den gjorda
proposition 0111 ständig roterings införande, dels icke uppfylldes det gifna
löftet, att hvar och en, som anlog nämnde proposition, skulle få en femtedels
nedsättning. Af sådan anledning, och då någon verkställighet ännu icke
följt å berörde skrifvelse, yrkade Motionairen, att det af Ridderskapet och
Adeln, skiljaktigt från de öfrige Riks-Stånden, den 22 Februarii 183o i
frågan fattade beslut nu måtte af Rikets Ständer antagas; lydande detta beslut
sålunda: ”att en ny, af rättvisa och billighet påkallad och af föregående
Ständer begärd, allmän jemkning i den år 1811 verkställda extra ro”tering
äfven måtte öfvergå provincen Skåne, utan afseende på den derstädes
för närvarande provisoriskt bestående ordinarie rotering, hvilken
”sålunda upphäfves; men att, efter skedd och i laga ordning stadfästad jemkning
med hela extra rotehålls-skyldighelen för 2,872 Numer inom de
”tvänne Länen, de extra roterings-skyldige måtte sockne- eller härads-vis
”börås, hvar och en lör sig, öfver den proposition, att, emot erhållande af
4 Stut:- samt Allm. Besv. och OucoH.-Ut kottens Vildt inde N:o 48.
”en tredjedels minskning i sia extra rotehålls-skyldighet, åtaga sig det stan”diga
Knektehållet, sålunda lill en tredjedel i numeraira beloppet nedsatt;
”och att den, som ifrån de utlyste sammankomsterne för detta ändamål ute"blifver,
lemnar intet eller vilkorligt svar, måtte anses icke hafva uppå förelaget
ingått, utan alltså vilja förblifva vid den oförraeilade extra rote*'rings-skyldigheten;
dock att under tiden den närvarande ordinarie rote''i
ingen kom me att orubbad förblifva.”
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotlen, som
gemensamt företagit behandlingen af detta ärende, genom Kongl. Maj:ts Kådig
1 Berättelse vid denna Riksdag, om hvad i Rikets Styrelse sig tilldragit,
inhemtat, att med den jemkning af ständiga Knekte-hållet i Skåne, hvarom
Rikets Ständer vid sista Riksdag gjorde underdånig framställning, någon
åtgärd ännu icke kunnat vidtagas, enär regleringen derom vore beroende
af extra roteringens i provincen afslutande, men att emedlertid ali skyndsamhet
blifvit vederbörande anbefalld med de i sistnämnde afseende nödige
åtgärderné; så hafva Utskotten öfver-vägat hvad i ofva 11 berörde måtto förekommit
samt förhandlingarne i denna (Våga å förra Riksdagen i öfrigt
O D O O
innehålla; och alldenstund den af Herr Hallenborg nu väckta motion, som
hufvudsakligen är af enahanda syfte med de å förra Riksdagen gjorda yrkanden,
samt står i strid med Rikets Ständers då fattade och lill Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall hemställde beslut, olvifvelaktigt skulle, om den bifölles,
leda till den följd, sora Rikets Ständer just befarat och velat undanröja,
nemligen att Rotehållarne ålergingo till extra voteringen, såsom för dem
åf elt afgjordt företräde, och alt tvänne Infanterie-Regemenlen till styrka och
bestånd rubbades, om icke helt och hållet upplöstes; för den skull, och då,'
i Utskottens tanka, en återgång till extra roterings-skyldigheten vore så
mycket mera betänklig, sorn denna skyldighet numera får fullgöras genom
posterande af hästar i stället för manskap, hvilken förändring, i händelse
af krig, skulle för Rikets försvar, i en så vidsträckt gräns-province som
Skåne, vara af högst menligt inflytande;
hafva Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka, att Heir Hallenborgs
motion må lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Dec. i83/j.
Reservation
af Herr Grefve Horn, C. F. \ dag reserverar mig emot detta beslut,
och
Stuts- saint Allm. Besv, och Oecon.-Utskoiteus Utlitnudt Nio 43. ^
oell anser, att Utskotten Lort tillstyrka llikets Ständer att, med tillkänna**
gifvande, det Rikets Ständer finna de vid sista Riksdag för rotejemkningeu
i Skåne fästade vilkor vara i flere fall stridande emot de löften, som Statsmagterne,
i oell för ordinarie roteringens åtagande, lemnat de roleringsskyldige,
ytterligare fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten
af den ifrågavarande rotejemkningens verkställande, samt anhålla,
alt Kongl. Majit ville, utan hinder af Rikets Ständers vid sista Riksdag i
detta ämne fattade heslut, låta, efter Rotehållarnes hörande i behörig ordning,
uppgöra och för nästa Rikets Ständer framlägga, till den åtgärd 80
Regeringsformen föranleder, ett förslag till rotejemkning i Skåne, hufvudsakligen
grundad t derpå, att det Rotehållarne gifna löfte om en femtedels
nedsättning i roteringen må uppfyllas/'
Uti denna reservation har Herr Hjärne, //., instämt,
STOCKHOLM, i83/(, hos J. A. Walldck.
Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utsh:s Utlåtande N’.o 40' 1
N:o 4g.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1835.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärlcningar vid Utskottens
Betänkande, N:o 34, i fråga om Folkskolors
inrättande i Riket.
Ijtskollens uti förrberörde ämne afgifne Betänkande, som Högvördige
Preste- och Vallo fl. Borgare-Stånclen bifallit, bär till Utskottens förnyade
handläggning blifvit återremitteradt, på grund af dervid gjorda anmärkningar
och afgifna yttranden, inom Höglo fl. Ridderskapet och Adeln, af
Grefve Horn, Friherre Cederström, Ilerrar Cederschiöld, Stuart, von
Hartmansdorff', Hjarne, Dalman och Lefren, samt, inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, af de flesta Ståndets Ledamöter.
Dessa anmärkningar innefatta hufvudsakligen följande yrkanden:
1:0 att en ändamålsenlig plan för allmänna Folkskolors inrättande
malte varda ularbelad och offentliggjord, på det alt dessa Skolor kunde
åstadkomma den fördelaktiga verkan på de fattigare folkclassernas sedlighet
och bildning, som med dem åsyftas; att Anders Danielssons förslag, rörande
organisationen af folkskolor och förvaltningen af deras medel, bort
understödjas; att som Utskotten skolat med mycken karghet utminuterat
upplysningen och förbisett åtskilliga ganska vigtiga kunskapsdelar, så borde
i första punkten af Utskottens förslag tilläggas en uppgift på alla de kunskapsgrcnar,
som böra blifva föremål för undervisning i Skolan, äfvensom
slutligen alt, enär en stor svårighet mötte att erhålla skickliga Lärare, undervisningen
i Skolorne måtte uppdragas åt torftige Studenter, och inskränkas
till 9 månader om året, på det att de 3:ne återstående kunde få begagnas
lill Lärarens enskilda studier;
2:0 att ovilkorliga påbud måtte utfärdas om Folkskolors inrättande i
hvarje Pastorat, der sådant icke redan skett, och att kostnaden dertöre
borde bestridas genom proportionell sammanskott af hvarje inom Pastoratet
mantalsskrifven person; äfvensom att bidrag och uppmuntringar till sådana
anstalter måtte utsättas af allmänna medel, t, ex. bränvlnsskatten; hvarjemte
yttra dt blifvit, att önskeligt vore, om, genom ett väl ordnadt fondsystem,
tillgångar kunde skapas till ifrågavarande ändamål;
3:o att en närmare undersökning, än Utskotten föreslagit, borde tillstyrkas,
rörande Kyrkornas disponibla tillhörigheter, äfvensom huruvida
Bihang till R. St. Fröt. 1834 och 1835. 4'-de Sami. 2'dra Afd. ±
13;de Håftet.
3 Stats- samt Allm. Be sv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande JS:o fg.
tillgång kunde beredas af de inkomster, som falla af lediga ecclesiastika
lägenheter, då tvister uppstå om deras återbesättande, samt att, af den
Pastorerne på vissa ställen anslagne Kronotionde^ eller vederlagsspanmål,
minst iq tunnor, men val deröfver, måtte anslås till Folkskolorna;
4:o att Pastorerne skulle aflemna, till bidrag för folk-undervisningens
befrämjande, a5 procent af de årligen inflytande så kallade Likstolarne och
af deras, öfrige mindre intrader;
5:o att Anders Danielsso?is förslag, rörande creditiv till förmon för
Folkskolorna och Landshöfdingarnes befattning med föranstaltande om
subscription af medel för samma, ändamål, måtte af Utskotten understödjas;
6:0 att, enligt hvad alla anföranden från Hedervärda Bonde-Ståndet
åsyfta, Anders Danielssons förslag om ett extra nådår för Folkskolorna borde
tillstyrkas, äfvensom flere Ledamöter af nämnde Stånd- ansett, att 2:ne
sådane måtte begäras; hvarjemte det jemväl blifvit föreslaget, att ett års
inkomster af lediga Klockare-lägenheter skulle anslås, för samma ändamål..
Efter att hafva behörigen öfvervägat hvad sålunda emot det återremitterade
Betänkandet förekommit, anse Utskotten sig, tillbesvarande deraf,
, böra vördsamt anföra:
1:0 att, beträffande först yrkandet om utarbetande oell offentliggörande
af en ändamålsenlig plan för Folkskolorna, en sådan plan redan blifvit
utarbetad och finnes allmängjord uti Laroverks-Comiteens från trycket
utgifna Betänkande af den 28 December 1828; hvadan ock Utskotten , vid
afgifvandet af det förra Betänkandet, hade funnit sig endast böra framställa
och utreda, de allmänna grunder, sorn, enligt hvad Läroverks-Gomitéen
utvecklat, vid denna frågas pröfning måste tagas i öfvervägande. Utskotten
hafva, på dessa grunder, trott lämpligt vara, att de speciela bestämmelserna
för hvarje Skola, såsom valet af’ undervisningsmethod, af lärare
och läroämnen borde,, såsom bemäld® Comité’ äfvenledes föreslagit,
öfverlåtas åt communerna sjelfva och. få bero på deras frivilliga öfverenskommelse.
I afseende på läroämnen hafva Utskotten således endast yrkat
iakttagandet af den grundsats, att en ändamålsenlig religions-underv.isning
bör vara Folkskolans första ändamål, emedan det är härpå, som all folkbildning
måste hvila. Men då denna undervisning ingalunda utesluter den
af andra kunskapsgrenar, hvilka Utskotten ansett, i sammanhang med densamma,
böra bibringas, och hvaraf Utskotten uppgifvit de allmännaste och
mest angelägna, som icke på något ställe Köra underlåtas, hafva Utskotten.,
Siats- samt Allm. Besv.- och Oec'on.~ Ulshs Utlåtande N:o 4g• 3
■beträffande för öfrigt valet och vidden af läroämnen, trott det böra lemnas
vederbörande öppet och fritt, att i detta afseende bestämma och vidtaga
den utsträckning, som omständigheterna och locala förhållanden kunna
medgifva, på sätt som Läroverks-Comitcen uppgifvit och Herr Lefrén i sitt
anförande tydligen utvecklat. Enligt denna åsigt finna Utskotten det icke
eller nu lämpligt, att tillstyrka en allmän föreskrift om alla de läroämnen,
som kunna blifva föremål för undervisning i Folkskola, enär en sådan anstalt
på ena stället kan vinna en vidsträcktare syftning och utvidgning, än
på ett annat, helst då, såsom flere Talare anmärkt, en stor brist på skicklige
Lärare ännu förefinnes. Till afhjelpande af sistnämnde svårighet har val
blifvit föreslaget, att torftiga Studeuter borde begagnas under 9 månader
af året såsom Lärare i Skolorna, men Utskotten få härvid erinra, att, om
än detta skulle med framgång kunna på ett eller annat ställe verkställas , anse
Utskotten likväl, att frågan derom må bero på communernes fria val och
öfverenskommelse, men icke, att den bör blifva föremål för ett allmänt
stadgande.
På dessa skäl finna Utskotten de i irsta Momentet upptagne anmärkningar
icke kunna föranleda Utskotten, alt tillstyrka någon
förändring i det afgifne Betänkandet.
2:0 Hvad dernäst angår det i ardra Momentet framställda förslag,
ätt ovilkorliga påbud måtte utfärdas örn Folkskolors inrättande i hvarje Pastorat,
och att kostnaden derföre borde beslridas genom sammanskott af
hvarje mantalsskrifven person m. m.,
så finna Utskotten sig, till besvarande häraf, endast böra åberopa
hvad det återremitterade Betänkandet i denna del innehåller.
Hvarjemte Utskotten, i afseende på den framställda önskan om bidrag
genom ett väl ordnadt fondsystem, få tillägga, att, i händelse ett
sådant system redan vore infördt och egde rum, Utskotten visserligen icke
skulle draga i betänkande att tillstyrka, det Folkskolorna mätte komma i
åtnjutande af de tillgångar, som derigenom kunde beredas, men att, då
detta icke är fallet, Utskotten
sakna anledning, att å framställningen härom göra afseende.
3:o Angående yrkandet om en närmare undersökning, rörande Kyrkornas
disponibla tillhörigheter, samt tillgången af de inkomster, som falla
af lediga Pastors- och Comministers-beställningar, då tvister uppstå om deras
återbesättande , anse Utskotten sig böra fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet derpå, att, utom det att en allmän undersökning härom
4 Siats- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o /fg.
skulle blifva vidlyftig oell draga länge ut på tiden, torde det för ifrågavarande
ändamål vara vida lämpligare, om den utväg begagnas, som i 4:e
punkten af Utskottens Betänkande, pag. io, blifvit föreslagen, nemligen
att församlingarne, efter pröfning i utlysta SocknesLämmor oell uti samråd
med vederbörande Biskopar oell Landshöfdingar, göra underdånig hemställan,
i frågor om sådana tillgångar, då anledning dertill förekommer, hos
Kongl. Majit, som icke lärer underlåta, alt, å framställningar härom, fästa
allt det afseende, hvilket de kunna förtjena.
Utskotten anse sig således icke af de gjorda anmärkningarne föranledda,
att frångå det förslag i detta afseende, som i deras förra
Betänkande blifvit framställdt.
Hvad åter angår frågan, att minst 10 tunnor, men väl derutöfver,
af den, Pastorerne på vissa ställen anslagna Kronotionde eller vederlagsspanmål
borde anslås till Folkskolorna, så hafva Utskotten härvid tagit i
öfvervägande, alt den ständiga vederlags-spanmålen blifvit anslagen och
ingår såsom Presterskapets försäkrade löneinkomst, äfvensom att den hitintills
indragna, sä kallade förlänihgs-spanmålen pä behaglig tid, hvilken,
enligt i8i5 års Riksdagsbeslut, borde användas till läro- och uppfostringsverkens
understöd, blifvit disponerad till dessa verks lönestater, sorn numera
äro reglerade. Den förlänings-spanrnål, hvilken, sedan denna reglering
skett, indragits, lärer uppgå till ett ganska ringa belopp eller omkring
3 å 4 tunnor om året, och tillfaller nu Statsverket, såsom någon ersättning
för redan bestridda utgifter:
hvadan Utskotten, vid ett sådant förhållande, icke finna billigt
och lämpligt, att tillstyrka bifall till hvad som blifvit föreslaget,
rörande förändring i dispositionen af den så kallade vederlagsoch
förlänings-spanmålen.
4:o Det har afven blifvit yrkadt, att Pastorerne borde aflemna a5
procent af de så kallade likstolarne och andra smärre inkomster, till bidrag
för folkundervisningens befrämjande. Härvid få Utskotten upplysa, att conventioner
emellan Pastorerne och deras församlingar numera blifvit på många
ställen upprättade, till följd hvaraf likstolarne och öfrige mindre intrader
dels upphört, dels blifvit nedsatte till vissa bestämda belopp, hvari
någon ytterligare nedsättning hvarken vore billig eller lämplig; och då det
torde böra förmodas, att dylika conventioner komma att ingås på öfriga
ställan, der detta ännu icke skett, samt härtill kommer, att någon säker
och bestämd inkomst genom den föreslagna åtgärden svårligen kunde påräknas,
helst dessa intrader ofta erläggas i persedlar och såsom frivilliga
Stats- samt Allm. Besv.- och O eron.- Utsl:s Utlåtande JS:o 40- 5
gåfvor, så anse Utskotten sig icke
kunna tillstyrka, alt å frågan liärom må fästas afseende.
5:o I afseende på de anmärkningar, som blifvit gjorde vid Utskottens
afstyrkande, rörande frågan om creditiv, samt .om Landshöfdingarnes befattning
med subscription af medel,
tro Utskotten sig endast böra åberopa de skäl, som Utskottens
Betänkande i dessa delar innehåller.
6:0 Hvad slutligen angår det, af de flesta Bonde-Ståndets Ledamöter
understödda, förslaget, att åtminstone ett extra nådår af lediga Prestlägenheter
borde tillfalla Folkskolorna, så hafva Utskotten visserligen åt detsamma
»gnat all den uppmärksamhet, som ämnet förtjenar, men, efter öfvervägande
af de följ ler, som af en sådan åtgärd skulle inträffa, anse Utskotten
dessa så vådliga, att, enligt Utskottens tanka, detta förslag icke kan tillstyrkas.
Utskotten tro sig härvid böra fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att, om det måste anses såsom menligt, att tjenste-befattningör
i allmänhet en längre lid förblifva obesatte eller förvaltas genom
vicarier, så torde ett sådant förhållande i synnerhet verka ofördelaktigt, i
afseende på ändamålet med folklärare-platserne inom Församlingarne. Det
lärer icke kunna bestridas, alt, för en ändamålsenlig utöfning af delta Lärarekall,
fordras ej allenast kunskaper, utan jemväl en, endast genom tiden
och erfarenheten förvärfvad, närmare bekantskap med folkets lynne, sedvanor
och bruk. Måhända är först på delta sätt, som det innerligare och
förtroligare förhållande emellan Pastor och dess församling uppkommer,
hvarigenom den förre kan utöfva ett kraftigare inflytande på den senares
religieusa och sedliga bildning, och hvarigenom församlingen äfven å sin
sida bl,ir satt i närmare tillfälle, att emottaga ledning och råd af Pastorns
lära och efterdöme. Under de mellantider, som genom nådåren uppkomma,
sker en rubbning i delta förhållande; och Utskotten skulle derföre icke
draga i betänkande att tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande af all nådårsberäkning,
om Presterskapet, lika som de flesta andra Embelsstatér, egde
pensions-anstalter lill förmon för efterlefvande enkor och barn, men då
sådana anstalter ännu icke finnas, och någon utväg dertill för närvarande
ej lärer kunna uppgifvas, vilja Utskotten åtminstone icke göra sig skyldige
till den förebråelsen, att, genom tillstyrkande af en förlängd nådårslid,
lägga ytterligare hinder i vägen för ernåendet af det vigtiga ändamål, som
med förklara rekal let åsyftas. Man bör jemväl besinna, att, då Pastorerne i
egentlig mening skola albela för samma mål, som genom ifrågavarande Skolor
bör beredas, nemligen folkbildningens befordrande, så synes det icke
6 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecori.- Utsila Utlåtande N:o 49-
vara väl betänkt, att vilja befrämja de senare genom en åtgärd, som skulle
hindra eller åtminstone förlama verksamheten bos de förra. Sådant vore i
sjelfva verket att nedrifva med ena handen hvad man vill uppbygga med
den andra. Utskotten förmena deremot, att, alldenstund den närmaste
vården och omsorgen om folkets undervisning samt sedliga bildning^ åligger
Presterskapet, så bör dess verksamhet i denna del väl skärpas, meia icke
förlamas.
På alla dessa skäl och under åberopande för öfrigt af hvad förra
Betänkandet i denna del innehåller, anse Utskotten sig icke kunna
frångå deras förut framställda mening, innefattande afstyrkan å
det gjorda förslaget om nådår å ecclesiastika lägenheter till förmon
för Folkskolorne, äfvensom Utskotten icke heller linna lämpligt, att
i allmänhet tillstyrka det ett års inkomst af lediga Klockare-beställningar
mätte anslås för samma ändamål, enär inkomsterna af dessa
tjenster på de flesta ställen i Riket lära vara så ringa och obetydliga,
att de knappast uppgå till nödigt belopp för t jenstens ordentliga
bestridande; helst då härtill kommer, att intet hinder möter
för communerne sjelfva i de församlingar, der Klockare-lönerne
kunna vara betydligare, att, vid inträffande ledighet af sådana
beställningar, öfverenskomma, i samråd med vederbörande, om
ifrågavarande disposition af löne-inkomsterne och härom göra underdånig
hemställan Iros Kongl, Maj:t, som icke lärer underlåta,
att derå fästa allt det Nådiga afseende, som det vigtiga ändamålet
kan påkalla.
Sedan Utskotten sålunda utlåtit sig öfver de anmärkningar, sorn emot
Betänkandet blifvit gjorda, anse Utskotten sig böra tillägga, att Utskotten,
ieke af dem funnit sig föranledda att frångå de grunder, som i detsamma
blifvit framställda. Utskotten hafva deruti hemställt, såsom synnerligen
magtpåliggande, att, genom ett vaksamt nit å Regeringens sida, communerne
uppmuntras och uppmanas att besörja Folkskolors inrättande. Utskotten
hafva äfven ansett sådana inrättningar böra bekostas of communerne
sjelfve, men Utskotten hafva derjemte tydligen anfört deras tanka vara,
att Staten, som sorgfälligt bör vaka öfver verkställigheten, äfven bör mellankomma
med bidrag vid de serskilda tillfällen, då ändamålet icke kan
på annat sätt vinnas. Detta anse Utskotten äfven nu vara det enda lämpliga
sätt, som kan föreslås och som omständigheterne för det närvarande kunna
Stats- samt Jllm. Besv.- och Oecon.- Utsi:» Utlåtande JV:o yfg. 7
medgifva; hvadan Utskotten, under åberopande af de grunder, som det
förra Betänkandet innehåller, tro sig böra förnya Utskottens då gjorda
hemställan, med några få, nu dervid gjorda förändringar, nemligen:
a) att Rikets Höglofl. Ständer , i underdånig skrifvelse, uttrycka deras
öfvertygelse om nyttan och behofvet deraf, att Folkskolor inrättas
i alia de församlingar, der sådana ännu saknas;
b) alt kostnaden derföre icke bör bestridas genom beskattning eller
allmänna anslag;
c} att besörjandet af sådana undervisnings-anstalter ovilkorligen bör
tillkomma eommunerne, såsom ett både christligt och medborgerligt
åliggande, hvarifrån ingen må undandraga sig; men att, i afseende
på sättet och medlen att befordra dessa anstalter, communerne
icke må tvingas genom någon allmän lag eller föreskrift,
utan att detta må bero på deras frivilliga öfverenskommelse!’ och
beslut i följd af de locala omständigheter,, som på hvarje serskildt
ställe kunna förefinnas och erbjuda sig såsom lämpliga för ändamålet y
d) att Biskoparne och LandshÖfdingarne må anbefallas r att med verksamt
nit vaka öfver denna angelägenhet och uti dertill utlysta
socknestämmor kraftigt uppmana forsamiingarne lill inrättande af
Folkskolor samt att med deni samråda och öfvrrenskomma om
sättet och medlen , huru de böra tillvägabringas; att härvid bland
andra utvägar bör i öfvervägande komma hvad Lars Jönsson föreslagit,
nemligen huruvida någon tillgång af kyrkornas fordna eller
nu innehafvande egendom kunde vara att påräkna, samt huruvida
någon del kunde anslås af de inkomster, som falla af lediga Pastors-
och ComminisLers-beställningar,. då tvister uppslå om deras
återbesättande, äfvensom att en underdånig berättelse, om allt
hvad sålunda förekommit och afgjordt blifvit, bör till Kgl. Maj:t
insändas;
att Döm-Capillen böra hvarje år till Kongl. Majit afgifva en omständlig
underdånig Berättelse 0111 folkundervisnings-anstalternes fortgång;
och de hinder, som i delta afseende kunna på ett eller annat
ställe möta; samt slutligen.
jf) alt eommunerne må tillåtas, genom årliga collecler, bereda inkom--  sier till förmon för deras Sko&uv och att Kongl. Majit för. öfrigt.
8 Stäts- sctvit Allm. Besv.- och Oecon.- Utsfos Utlåtande N:o 4g. '
täcktes i Nåder vidtaga och begagna alla de åtgärder och utvägar,
som kunna bidraga tili ifrågavarande ändamål och dertill befinnas
lämpliga.
Stockholm den 7 Januarii 1835.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , i835.
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande If.-O 5o
-
f’
> N:o 5o.
Antom till Exp.-Utsk. den 24 Januari! i835.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om rättighet för Styrtlserne
öfver nya Passevolance- och Arméens TrossPassevolance-Cassa
, att insätta sine obehöjlige fonder på
Låne-Bankens upplånings räkning för Handels-Disconterne.
Ridderskapet och Adeln har till Stals- och Banco-Utskottens gemensamma
behandling remitterat en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt,
så lydande motion: ”Jag får vördsamt föreslå, att Styrelserne öfver Nya
Passevolance-Cassan och Armeens Tross-Passevolance, hvilka icke lära
ega rätt alt utlåna sina medel, måtte berättigas att insätta sina obehöfJiga
fonder på Låne-Bankens Upplånings-Räkning för Handels-Disconterne.
”
”Då dessa medel i alla fall skola blifva inneslående i Låne-Banken,
men utan ränta, i stället för att de efter detta förslag komma att blifva
fruklbara.”
Denna motion hafva de förenade Utskotten i öfvervägande tagit}
och enär, genom bifall till det deruti framställda förslag, den, både för
Staten och den enskilde, stora fördel vunnes, icke allenast att Rikets
Ständers Bank sattes i tillfälle uppehålla och möjligen äfven utvidga dess
upplåningsrörelse för Handels-Disconterne, utan jemväl att, för de här
ofran omförmälde Nya Passevolance- och Arme'ens Tross-PassevolanceCassor,
utväg bereddes, att, genom förräntande af deras obehöfliga och
ofruktbare liggande medel föröka sjelfva fonderne; så och då detta senare
förhållande äfvenväl synes hafva af senaste Rikets Ständer blifvit
afsedt, enär de uti deras underd. skrifvelse N:o 228, om Mötes-Passevolancen
för Indelta Regementena, af den 7 December 182g, bland annat,
yttrat: ”att räntan af alla de besparingar, som under de bestämda
”femton årens förlopp kunna uppkomma, skall, efter Passevolance-tidens
”tilländagående, användas till nedsättning i då blifvande bestämning af
"ny passevolance”, — hafva Utskotten, som hvarken uti nu gällande
Banco-Reglemente eller andre af Rikets Ständer gifna föreskrifter, funnit
något hinder möta för Banco-Styrelsen, att, då medel erfordras på
Låne-Bankens Upplånings-Räkning för Handels-Disconterne, på denna
Bill. till R. St. Prot. 1834 och t83S. 4 Samt. 2 Afd. 1
if.de Häftet.
Stats- oeh Banco-Utskoltens Utlåtande N.o Si.
räkning emottaga förenämnde Cassors obehöflige fonder, trott sig böra
hos Rikets Ständer tillstyrka,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse gifva Kongl.
Maj:t tillkänna, att, då lån för Handels-Disconterne komma
alt upptagas, något hinder icke möter derför, att, i
händelse Kongl. Maj:t så för godt finner, de af Nya Passevolance-
och Armeens Tross-Passevolance-Cassors medel,
hvilka ofruktbara ligga, må emot ränta insättas på LåneBankens
Upplånings-Räkning för nämnde Disconler.
Stockholm den 23 Januarii 1835.
Reservation.
Emot detta beslut här Herr Helsingius sig reserverat.
N:o 5i.
Ankom till Exp.-Utsk. den 24 Januarii 1835.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i visse
delar af Bankens Grundfonds Obligationer, m. m.
Till Banco-Utskottets handläggning har Ridderskapet och Adeln
remitterat följande derstädes väckte motioner nemligen:
1:0 af Herr Rosenblad, B., som omförmält, att Banken, lill bildande
af dess grundfond, vid senaste Riksdag väl erhållit liqvid för en
del af dess hos Stats-Yerket egande stora fordringar, med rättighet att,
för silfverutvexlingens bestånd, deraf öfverlåta åt annor man, men att,
i anseende till så väl de stora summor, hvarå dessa obligationer ställdes
, som ock vilkoren för återbetalningen, desamma vore för dermed
afsedde ändamål mindre lämplige; och har Herr Rosenblad, på sådan
grund, föreslagit: ”att Banco-Styrelsen må berättigas att, vid förefallande
behof, kunna utbyta större eller mindre del af dessa obligationer emot
andre, lydande å lämplige summor, hvarå räntan är betalbar hvarje
halft år, dock under vilkor, att uppsägningsrätten, på samma sätt som
hittills, biifver Riksgälds-Contoret ensamt förbehållen, och alt den stadgade
amortissemeuten (Tor de sålunda utbytta obligationer) på det sätt
Stats- och Eanco-Utskotlens Utlåtande N.o 5r.
3
användes, alt Riksgälds-Contoret förbehålles, alt, efter eget godtfinnande,
antingen för beloppet uppköpa utelöpande obligationer, eller derå
6 månader förut uppsäga ett motsvarande antal;” samt
3:0 af Grefve Björnstjerna> som yrkat, att, i händelse Banco-Fullmägtige
ej kunna erhålla nödigt qvantum silfver på de creditiv af 2
millioner, som Rikets Ständer beslutat, Fullmägtige måtte berättigas att
på Bankens grundfond upptaga lån emot obligationer, ställde i vanlig
form, på den ort der lånen upptagas.
Som Banco-Utskottet ansett dessa motioner böra gemensamt med.
Stats-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskotten tagit desamma
i öfvervägande tillika med hvad, vid remissen af Grefve Björnstjernas
motion, inom Ridderskapet och Adeln blifvit yttradt.
Då med de obligationer, hvilka utgöra Bankens grundfond, afsigten
icke varit, att gifva dessa egenskap af utelöpande, eller att blifva
Stats-obligationer, utan allenast att, i händelse sådant för realisationens
bestånd vore erforderligt, större eller mindre del af desamma såsom
hypolhek använda, samt obligalionerne för detta ändamål, i Utskottens
tanka, så väl till form, som stylisering äro fullt användbara;
så anse Utskotten så mycket mindre skäl vara för banden, att en försäljning
af obligationer tillstyrka, som en sådan otvifvelaktigt skulle leda
till stora förluster för Staten derigenom, att man ingalunda kunde påräkna,
att vid obligationernas afyttrande för dem erhålla pari, då deremot
vid dessas inlösen fulla beloppet, hvarå de äro förskrifne, tvifvelsutan
måste utbetalas.
Af dessa skäl tillstyrka de förenade Utskotten,
att ofvanberörde motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Slockholm den 23 Januarii 1835.
Reservationer:
af Herr von T rolf Emil: ”Då Herr Grefve FrölichDaviel, ej varit
närvarande inom de förenade Stats- och Banco-Utskotten vid behandlingen
af frågan om förändrad stylisering af de Riksgälds-Contorets
obligationer, som nu innehafvas af Rikets Ständers Bank, anhåller jag,
att såsom min reservation emot det af de förenade Utskotten godkända
Betänkande få bifoga den af Herr Grefven emot samma Betänkande
inom den sammansatta Afdelningen afgifne reservation, så lydande:
4
Stats- och Banco-Utshotlens Utlåtande N.o 5t.
"Sora jag uppfattat syftningen af motionerna, sä stå desamma elfer
Lora ställas i sammanhang med hvad Rikets Ständer redan beslutat i afseende
på den credit eller creditiv å utrikesort, som Banco-Styreisen kan
bli nödsakad söka, i händelse Metalliska Cassan behöfver förstärkning.
Bankens egna tillgångar, hvaribland dess fordran af Riksgälds-Contoret är
satt i främsta rummet att användas vid 9ådant behof. Ju mera man tillser,
alt denna dess fordran är lätt realisabel, ju mera aflägsnar man sjelfva
de farhågor för Bankens momentela insolvens, som ensamme skulle kunna
förorsaka behofvet af större silfverqvantitets införskaffande. Deremot, om
man bibehåller Riksgälds-Contorets obligationer till Banken, så ovige som
de nu äro, nemligen icke allenast på så stora summor som 10,000 R:dr
B:co, utan, hvad värre är, med föreskrifven årlig capital-afbetalning, hvil»
ien omständighet ovilkorligen måste qvarhålla dem i grannskapet af Bankens
local, så kan en hvar lätt inse, att i ett ögonblick, då Banken skulle
behöfva afyttra dem, de skulle sakna köpare här och ännu mer på utländsk
ort, derifrån silfret skulle anskaffas, och att följaktligen Banken icke
hade att påräkna någon credit i förväg på grund af denna egendom,
ej heller någon hjelp i behofvels stund.
Jag vågar taga för afgjordt, att Rikets Ständer icke kunna eller vilja,
till förringande af deras beslut i Realisations-frågan och hvad till dess upprätthållande
hörer, stanna vid ett sådant beslut som Afdelningens, grundad!,
som mig synes, på en förunderlig yttring af jalousie emellan Statens bägge
Verk, Banken ©chRiksgälds-Contoret, hvilka rättsenligt böra räcka hvarannan
handen till allt, hvarpå bådas och Rikets gemensamma credit beror.
Och jag föreslår alltså:
«) att Riksgälds-Contorets obligationer till Rikets Ständers Bank
varda omskrifne att lyda på iooo R:dr i silfver eller 4©oo R:dr Curant,
hvaraf sknlle uppkomma i65o partial-obligationer med förskrifven ränta
å 4 proc., men utan uppsägning från annan än Riksgälds-Contorets sida?
b~) att i en hufvud-obligation Riksgälds-Contoret ntfäste sig årligen
hos Banken infria 33 af nämnde obligationer, svarande emot den nu bestämda
årliga 2 proers afbetalningen eller 8S,ooo R:dr Banco?
c) att Ränte-Couppons för io i sender meddelades såsom föl jäktige ©bligationerne;
d')
att Rikets Ständers Bank måtte vara skyldig att, innan partialobligationerna
afsättas, hembjuda desamma Fullmägtige i Riksgälds-Gontoret.
”
Med Jflerr von Troil hafva sig förenat: Grefve Posse, A, Friherrar
-
Stats- och Banco-Utskotlens Utlåtande N:o 52.
5
ne Stjerneld, Stjernstedt och Boije, Herrar Lagerheim, Bogeman, Stuart,
Pejron och Grefve Gyldenstolpe, C.; Doctorerne Engström, Elfström
och Heurlin, samt Herrar Norman, Helsingius, Santeson, Leffler och
Helleday.
Doctor Morén har jemväl instämt med Herr von Troil och tillagt:
"Genom detta beslut kommer oredan och äfventyrligheten af Bankens sammanblandning
med Riksgälds-Contoret i större moa att fortfara, äfvensom
derigenom misstroende skall väckas till Ständernas uppsåt att betala
skulden till Banken, och med detsamma misstroende till Bankens förmåga
att fortsätta sin lånerörelse."
N:o 52.
Ankom till Exp.-Utsk. deo 24 Januarii
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels att Kongl. MyntVerket
ofördröjligen måtte ställas under Kongl. Bergs
Collegii
Öfver-Styrelse, dels ock att Kongl. Mynt-Verkets
ställning i alla dess delar må genom trycket of
fentliggöras.
Banco-Utskottet har erhållit remiss af följande inom Riks-Stånden
Täckte motioner, nemligen:
1:0 inom Preste-Ståndet, af Prosten Ödman, som föreslagit, att, enär
Kongl. Bergs-Collegii förändrade organisation nu lärer vara follbordad,
Rikets Ständer ville, uti underd. skrifvelse, anhålla, det Kongl. Maj:ts förut
fattade beslut om Mynt -Verkets ställande under Kongl. Bergs-Collegii
Öfver-Sytrelse måtte, så snart som möjligt, gå i fullbordan; varandes det
såsom skäl för denna hemställan af Prosten Ödman anfördt: 1:0 att det uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref sf den Julii »83o stadgade vilkor för Hr
Stats-Seereterarens för Handels- och Finsnce-Ärenden fortfarande befattning
med Kongl. Myntet redan upphört; a:o att den i Banco-Regleraentet föreskrifne
Inventering å Kongl. Myntet, hvilken årligen i Januarii månad,
eller oftare, der det nödigt pröfvas, bör anställas genom det StyrelseVerk,
hvarunder Mynt-Inrättningen lyder, nu vare utan betydelse, enär
Hr Stats-Seereteraren ensam utgör Öfver-Styrelsen, och i visst hänseende
är sjelf redovisande, samt det Ombud, BaaGo-FullraSgtige tift denna in
-
6
Stats- och Banco-TJukoltens Utlåtande N.o 5a.
ventering sända, endast eger gora anmärkning i hvad Banken rorer; 3:o
att vid en den 23 sistlidne Januarii hållen inventering det visat sig, att,
då i Cassan bott contant finnas 12,952 R:dr 8 sk. 1 r:st, der likväl endast
funnits 2,952 R:dr 8 sk. 1 r:st, och att resten, eller 10,000 R:dr,
förvandlad i en Stockholms stads Drätsei-Commissions obligation, varit i
Hr Stats-Secreteraren m. m. Skogmans enskilda vård, enligt hans qvitto
af den 1 Julii i832; 4'o alt af den för Stats-Revisionen otillgängliga, Myntet
tillhörande och i den så kallade Myntboken upptagne fond af circa
2.000 Ducater i guld, och io å 11,000 R:dr i silfver, en betydlig qvantitet
silfver blifvit bortvexlad att lemnäs som lån till Öfver-Intendents-Embelet
för bestridande af Quai-byggnaden utanför Mynthuset, med skyldighet
för samina Embete, alt förskotten med 5,000 R:dr årligen successivt
återbetala; en operation, som synes främmande för Mynt-Verket och oväntad
i en realisalionsepok; samt 5:o att då, enligt i832 års Stats-Revisions Berättelse,
blott i5,ooo R:dr B:co voro vid i83o års slut från Banken uttagne
af det till Mynt-Verkets förvaltning bestämda Creditiv, och, enligt
Kongl, Majlis förrbemälde Nådiga Bref, Mynt-Verket redan i medlet af år
i83o var i det skick, att n^ntning genast kunde börjas, samt, enligt Räkenskaperne,
Inventarier och Machineri m. m. för Mynt-verket vid 1831
års siut fannos till det betydliga värdet af 5o,ooo R:dr B:co, likväl den
såkallade Interims-Styrelsen ytterligare från Banken af Creditivet lyftat
15.000 R:dr B;co, hvilket synes antyda mindre noggrann hushållning, synnerligen
om åtskilliga apparat blifvit för höga pris inköpte, utan att
sedan begagnas eller ens behöfvas; och
2:0 inom Bonde-Ståndet, af Riksdags-Fullmägtigen Anders Dani
elsson,
som, jemte det han tillstyrkt en lika beskaffad underd. skrifvelse,
som den här ofvan uti Prosten Ödmans motion omförmälde, tillika föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underd. anhålla, att,
efter årligen anställd inventering, Mynt-Verkets ställning i alla delar må
genom trycket offentliggöras.
Dessa motioner, som Banco-Utskottet ansett böra gemensamt med
Stats-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskotten i Öfvervägande tagit,
och dervid i första rummet trott sig böra meddela de upplysningar
Utskotten inhemtat, i anledning af de anmärkningar emot Mynt-Öfver-Styrelsen,
som innefattas i Prosten ödmans motion, och hvilka föranledt bemälde
Motionairs förslag om Mynt-Verkels ställande under Kongl. BergsCollegii
Öfver-Styrelse.
I afseende således å det uti nyssberörde motion upptagne 2:dra motiv
Stats- och Banao-Utskottens Utlåtande N.-o 52.
7
”att den i Banco-Reglementet föreskrifna inventering å Kongl. Myntet,
hvilken årligen i Januarii månad, eller oftare, der det nödigt pröfvas, bör
anställas genom det Styrelse-Verk, hvarunder Mynt-Inrättningen lyder, nu
är utan all betydelse, enär Hr Stats-Secreteraren ensam utgör Öfver-Styrelsen
och, i visst hänseende, är sjelf redovisande, samt det Ombud, Banko-Fullmägtige
till denna inventering sända, endast eger göra anmärkning
i hvad Banken rörer; hafva Utskotten inhemtat, att den årliga inventeringen
af Kongl. Myntets behållningar icke verkstäiles af Mynt-Verkets Öfversty
reise, utan i närvaro af Bankens Ombud, utaf Kongl. Stats-Contorets AdvocatFiscal,
hvilken dervid eger att K. Maj:ts och Kronans rätt iakttaga, ochom
hvilka inventerings-förrättningar berättelser till Kongl. Stats-Contoret jemväl
årligen afgifvas; varandes följaktligen dessa inventerings-berättelser undertecknade
af så väl Stats-Contorets Advocat-Fiscal, som Bankens Ombud ; och har
det derjemte blifvit upplyst, att Stats-Secreteraren för Handels-och Financeärendena,
såsom i Nåder tillförordnad Öfver-styrelse för Mynt-verket, med
biträde af Professor Almroth, icke har någon annan egenskap af redovisande,
än den som förut tillhört Kongl Kammar-Collegium, eller framdeles
kan tillhöra Kongl. Bergs-Collegium.
Angående dernäst Prosten Ödmans anförde 3:dje skäl: ”att vid enden
a3 sistlidne Januarii hållen inventering den besynnerlighet inträffat, att
då i Cassan bort contant finnas 12,902 R:dr 8 sk. 1 rst., likväl blott
3,952 R:dr 8 sk. 1 rst. der verkligen funnits, mc-11 resten, eller 10,000
R:dr förvandlade i en Stockholms stads Drätsel-Commissions obligation,
varit i Herr Stats-Secreteraren m. m. Skogmans enskilda vård, enligt hans
qvitto af den 1 Julii 183a; — hafva Utskotten fått den upplysning, att
så väl denna, som ännu en annan obligation å samma belopp hade blifvit
af Mynt-Öfver-Styrelsen invexlad», på det att en betydligare del af den till
Quai-byggnaden anslagna fond icke måtte ligga ofruktbar intill dess den
erfordrades; hafvande Mynt-Verket derigenom i räntor erhållit omkring
2,000 R:dr, hvilka, i mon sam de influtit, för hvarje år i Mynt-hufvudboken
kommit fonden till godo; och skall behållningen i dessa obligationer
för närvarande utgöra endast 5,000 R:dr, som likväl, innan årets
slut, noåsle användas lill återstående kostnader i och för Quai-byggnaden;
och lärer Mynt Öfver-Styrelsen icke allenast haft rättighet, utan lill och
med skyldighet att, från uppbörden för de löpande utgifterna, afskilja sådana
document, som dessa obligationer, hvilka i värde mångfalldigt öfverstiga
det belopp, Instructionen för Mynt-Inspecloren roedgifver, att till
8
Stats-och B anco-U t skottens Utlåtande N.o 5a.
dennes vård öfverlemna, likasom alla löftesskrifter för uppbörden afven
aro under Öfver-Styrelsens egen vård.
Vidare i anledning af Prosten Ödmans uppgift uli 4:^e motivet : ”att
af den för Stats-Revisionen otillgängliga, Myntet tillhörande och i den så
kallade Myntboken upptagna fond af circa 2000 Ducater i guld och 10 å
s 1,000 R:dr i silfver, en betydlig qvantitet silfver blifvit bortvexlad, att
lemnäs som lån till Öfver-Intendents-Embetet för bestridandet af Quaibyggnaden
utanför Mynthuset, sned samma Embetes skyldighet att förskotten
med 5,ooo R:dr årligen succesivt återbetala, en operation, som synes
främmande för Mynt-verket och oväntad i en realisations epok", få Utskotten
upplysningsvis yttra, att Myntfonden icke mer än andra Statsmedel är för
Stats-revisionen otillgänglig; ty denna har i alla tider blifvit redovisad
i Mynthufvudboken, hvilken först revideras i Kongl. Kammar-Rätten
och derefter af Rikets Ständers Revisorer, hvilka vid Mynt-Verkets Räkenskaper
hittills icke haft något att erinra; och har derjemte blifvit upplyst:
att försäljningen af Kongl. Myntets gamla, långt före år 1776 tillkomna
Silfverfond och det derför erhållna Silfvermyntets användande, att
förskottsvis bestrida Quai-byggnaden, grundar sig på Kongl. Maj:ts Nådiga
Beslut af den 23 Maji 183a, hvilket, såsom skäl för den Nådiga tillåtelsen,
upptager: alt, genom en kortare byggnadstid, besparing i kostnaden vore
att förvänta; att de högst betänkliga sättningar, som på stora Mynthuset
visade sig, påkallade dessutom strandmurens skyndsammaste fullbordan,
såsom första och hufvudsakligaste sättet att förekomma denna stora och
dyrbara byggnads ytterligare försämring, sedan vattenhöjden i Mälaren
så betydligt sänkt sig, att pålverket under alla byggnader i Stockholm nu mera
står torrt; alt genom tillräckliga medels anskaffande det blef möjligt att,
under en tid af omkring 2 år, sluta Quai-byggnaden, då densamma deremot
icke kunnat fullbordas på mindre än 7 år, om arbetat hvarje år
skolat bedrifvas endast med anslaget från Öfver-Intendents-Embetet, hvilket
likväl redan ersatt hela kostnaden, som således ingalunda kommer att
belasta Mynt-Verket; samt slutligen alt Mynt-Verket på dessa transaelioner,
de förut nämnde räntorne oberäknade, vunnit 3.547 ^:<^r ^9 s^’ 2 r:s£
derigenom, att för de afyttrade 11,787 ^:t^r 8 ^ r:st Specie> enligt
hos Utskotten företedde slutsedlar, erhållits en cours af 142 å i43 sk.,
i stället för nuvarande realisationsvärde endast är 128 sk.
Hvad åter beträffar Prosten Ödmans anmärkning uti 5:le punkten:
”att då, enligt i83a års Siats-Revisions Berättelse, blott i5,ooo R:dr voro
vid
Stats- och Banco-Utskotltns Utlåtande N:0 5i.
9
Tiel i83o års slul utlagne af det till Mynt-Verkets förvaltning bestämde
Creditiv, och, enligt Kongl. Maj:ls förbemälda Nådiga Bref, Myntet redan
i medlet af år 1800 var i det skick, att myntning genast kunde börjas,
samt, enligt räkenskaperna, Inventarier och Machineri in, m. för
Myntverket vid 1831 års slut funnos till det betydliga värdet af 5o,ooo
B:dr B :co, likväl den så kallade Interims-Styrelsen ytterligare från Banken
af Creditivet lyftat i5,ooo R:dr”; finna Utskotten, att af Comiterades för
Mynt-Verkets öfverseende förklarande, att delta Verk, då det från dem aflemnades,
vore i det skick, att myntning när som helst kunde taga sin
början, ingalunda löljde, det Mynt-Verket befann sig i så complett skick,
att den starkare myntning, sorn nu blifvit erforderlig, der kunde tillvägabringas;
helst det blifvit Utskotten meddeladt, att flere nödvändige och i
Comiterades arbetsplaner upptagne macbiner dels ännu icke funnos, och
dels hade af ingen någon duplett blifvit anskaffad, så att myntningsarbetet
måst afstanna, om någon af de befintlige machinerne fått en större
skada, i synnerhet som vissa delar derpå erfordra en längre tid för alt
kunna ersättas; att, oansedt detta icke undfallit Comiterades uppmärksamhet,
så hade hvarken medeltillgångarne eller arbetsstyrkan och utrymmet
i Machineri-verksläderne medgifvit mer än de nödvändigaste verktygs anskaffande,
i följd hvaraf dessa sedermera efter hand måst completteras,
helst de redan varande ej förslogo för en så stark tillverkning af SpecieRiksdalerns
underafdelningar, som senast tilländalupne 3.’ne år egt rum,
under hvilken tid 12 millioner Myntstycken blifvit präglade; att ÖfverSlyrelsen
ej heller kunde taga på sitt ansvar, det Mynt-Ver,ket vöre så
knappt lörsedt med dess erforderligheter, att det icke kunde motsvara de
fordringar på skyndsammaste tillverkning, sorn, i händelse af en mycket
häftig Silfver-utvexling, å detta Verk kunde hafva blifvit gjorda; samt att
Kongl. Majlis Nådiga beslut om Iioppar-myntningens hitflyttande, hvilken
åter är oumbärlig för arbetspersonalens jemna sysselsättning, dessutom
föranledde, det en och annan machin, uteslutande för denna, måste förfirdigas.
Varandes derjemte uti de meddelade upplysningarne omförmäldi,
att under den tid Stats-Secreteraren för Handels- och Finance-Ärendena
baft sig anförtrodd Öfver-Styrelsen, blifvit tillverkade;
En ny medaille-präss,
Tvännc prässar för halfva och fjerdedels R:dr;
En för fjerdedels och åttondedels R:dr; äfvensom för vissa afdelningar af
Kopparmyntet; samt
Ett Letterverk för hela och ett för halfva R:dr — hvarjemte
Bilt, till R. St. Prot. 1834 och 1835. 4 Sami. 1 4fd, 3
i4-'de Häftet*
Je Stats- och Banco-Uiskotlens Utlåtande N:o 52.
En serskild präss för mindre kopparmynt nu är under arbete, samt ett
verktyg för Kopparmyntets utklippning med ångmachinskraft, hvarigenom
arbetskostnaden dervid mycket kommer att förminskas.
Beträffande de efter år i83o på Mynt-Verkets Creditiv hos Banken
lyftade i5,ooo R:dr, så hafva desamma, enligt hvad upplyst blifvit, för
myntningens bedrifvande icke kunnat umbäras, enär Slagskatten under
senare årens jemförelsevis svaga myntning varit alldeles otillräcklig för
kostnadernes betäckande, samt Mynt-Verket, under åren i83a och i833,
på grund af Kongl. Brefvet den 3o October i832, fått vidkännas utgifter,
ungefärligen uppgående till detta belopp, för ombyggnaden af det gamla,
alldeles förfallna Valsverkshuset, som nu innehåller verkstäderna för Kopparmyntningen
samt smedje- och fjlare-verkstäderne, hvilka senare mäst
lemna rum i stora Mynlhuset för Control-Verket, som, sedan detsamma
kommit under Bergs-Collegii öfverseende, bort ditflyttas, äfvensom för att
erhålla hvälfda och således icke eldfarliga förvaringsrum för Myntets till
mer än 200 Läster uppgående kolförråd; alt hushållningen, vid uppköp
och arbetens bedrifvande icke varit slösaktig, torde kunna slutas deraf,
att hela det nyssomnämnde byggnads-arbetet, med biträde af Architecten
för Quai-byggnaden, skett under Mynt-tjenstemännens egen tillsyn och
med Myntets eget folk, så att icke några Mäster-penningar till Mur- eller
Timmer-mästare behöft utbetalas, och att allt Snickare-arbete blifvit af
dertill antagne Gesäller förfärdigadt i Myntets verkstäder, hvarjemte målningen
till betydlig del förrättats af Myntarbetare.
Sedan Utskotten sålunda afgifvit de här förut omförmälde upplysningar,
tillhör det Utskotten att sig yttra öfver Prosten Ödmans gjorda
hemställan, det Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse uttrycka den anhållan,
att Kongl. Maj:ts förut fattade beslut om Mynt-Verkets ställande
under Kongl. Bergs-Collegii Öfver-Styrelse måtte, så snart som möjligt, gå
i fullbordan, och enär Utskotten anse i allmänhet mindre lämpligt, att en
Regerings-Ledamot utöfvar en förvaltning, hvarvid redovisning af allmänna
medel förekommer; samt då Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 24
Julii i83o, föreskrifvit, att Mynt-Verkets Styrelse komme, sedan Kongl.
Bergs-Collegii organisation hunnit fullbordas, att på samma Kongl. Collegium
öfverflyttas, så, och alldenstund denna organisation nu mera desto
hellre kan anses vara fulländad, som Rikets Ständer för Kongl. Bergscollegium
fastställt förnyade Aflönings-Stater, tro Utskotten sig böra hemställa,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om verkställighet af Kongl, Majus högstberörde Nådiga Beslut,
k'“ 1
v
Stats- och Baiico-Ulskoltcns Utlåtande N.o S2•
Hvad slutligen beträffar det af Riksdags-Fullmägtigen Anders Däni*
elsson gjorda förslag, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anmäla
deras underdåniga önskan: att, efter årligen anställd inventering, MyntVerkets
ställning i alla delar må genom trycket offentliggöras, anse Utskotten
det serskilda förhållande för Mynt-Verket icke inträffa, att något
undantag härutinnan af beliofvet påkallas, helst genom den af Stals-Utskoltet
verkställda revision af Mynt-Verkets räkenskaper för i83i, derom
Berättelse lill de respective Riks-Stånden blifvit öfverlemnad, Rikets Ständer
erhållit kännedom om Mynt-Verkets ställning berörde år, samt likaså
framgent komma i tillfälle att, rörande samma Verks förvaltning, inhemta underrättelse
, i den raon Rikets Ständers Revisorer, hvars Berättelser äfven
genom trycket allmängöras, i stadgad ordning företaga deras granskningsarbeten,
och anse Utskotten, på dessa skäl,
att Anders Danielssons ofvanberörde hemställan icke bör
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva, att Utsi otten befunnit de
förenämnde Kongl. Myntets räkenskaper, i hvad de angå Bankens fordringar
och öfriga förhållanden till Kongl. Myntet, i fullständigt och utredt
skick, samt att Stats-Verkets och Bankens hos Mynt-verket egande tillgångar
deruti varit noggrannt från hvarandra afskiljde.
Stockholm den 28 Januarii 1835-
Reservationer i '/
af Doctor Engeström: ”Sedan sammansatta Stats- och Banco-Ut
skottets
Afdelning, på grund af de upplysningar, hvilka finnas uti detta
Betänkande intagne, tillstyrkt afslag å Herr Brosten Ödmans motion,
har Utskottet, i stället för de uppgifna skälen, framställt nya för att
biträda afsigten af denna. Dessa skäl äro: dels den mindre lämpligheten
deraf, att en Regeringens Ledamot utöfvar någon förvaltning, hvarmed
redovisning af allmänna medel är förknippad, och dels att Kongl.
Maj:t redan under den 24 Julii i83o förordnat, att Styrelsen öfver Myntverket
skulle på Kongl. Bergs-Collegium öfverflyttas, sedan detta hunnit
reorganiseras, hvilket nu anses vara verkställdt. Af dessa kan jag icke
annat än erkänna giltigheten af det förra; men deremot så mycket mindre
af det senare, scm ett yngre stadgande, nemligen Kongl. Brefvet
af den 9 Febr. 1833* bibehåller Stats-Secreteraren för Financerna vid
interims-öfverstyrelsen, intilldess ny organisation för Controlverket hunnit
uppgöras, och sådant anser jag icke hafva egt rum förr, än ControlFörfattningarne
blifvit öfversedde och efter behofvet omarbetade. Denna
Slats- och Banco-Vtskoltens Utlåtande IV.-o 5a.
tid hade, efter mittf örmenande, Utskotten bort afbida, eller åtminstone uti
sin hemställan deråt lemna afseende. Men en annan omständighet, hvarvid
min uppmärksamhet fästats af Comiterades för Myntverkets öfverseende
underdåniga utlåtande, synes mig dessutom alltför vigtig, att här
förbigås. Det är nemligen vid många tillfällen, som ett collcgialt förestånderskap
icke medför det gagn och de fördelar, hvilka under en enda
persons öfverstyrelse kunna vinnas, och, lika med Comiterade, tror
jag sådant företrädesvis ega rum vid nu ifrågavarande Yerk, så vida
myntningen med säkerhet skall kunna på en gång hastigast och ändamålsenligast
bedrifvas. Afdelningens upplysningar vitsorda äfven, att
derigenom intet förlorats, utan tvärtom mycket vunnits; •—.och om den
anmärkning icke saknar grund, att en collegial-adininistration åtminstone
i pecuniert hänseende måste ega företräde genom ansvarighetens fördelning
på flera personer, så torde likväl äfventyrligheten säkrare förekommas
genom vidtaget stadgande, att alla Kongl. Myntets skuldsedlar
och contanter, utöfver ett visst för de oftare påkommande behofven nödigt
belopp, böra ofördröjligen å vederbörligt ställe deponeras. Jag
skulle derföre önska, att Kongl. Myntet aldrig ställdes under något Collegium,
utan under en enda persons öfverinseende, den Kongl. Maj:t,
såsom varande i bästa tillfälle att bedöma hvad Statens gagn i detta
afseende klafver, eger tillförordna och derifrån åter, efter sig företeende
omstäudigheter, entlediga. — Dessa sammanlagda anledningar hafva
vållat den reservation, jag härmedelst emot Utskottens ofvanberörda
hemställan vördsamt anmäler;”
samt af Prosten Ödman: ”Ehuru det resultat, hvaruti de samman
satta
Högloft. Utskotten stannat, visserligen är för mig tillfredsställande,
är jag dock skyldig mig sjelf alt i reservationsväg närmare redovisa för
de af Högiofl. Utskotten dels underkända dels bortresonerade motiver,
på hv ilka den af mig väckta motionen grundat sig.
Då jag förklarat den i Januarii månad hvarje år förefallande inventering
å Kongl. Myntet icke fullt svara emot sitt ändamål, enär den
bör anställas genom det Styrelseverk, hvarunder myntinrättningen lyder,
hvilket Styrelseverk för det närvarande icke är något annat än Herr
Stats-Secreteraren för Handels- och Finance-ärenden, så grundar sig min
framställning på bokstafliga ordalydelsen i Banco-Reglementet 4 art.» i
afdelningen i5 §. 8 mom. Att Advocat-Fiscalen i Stats-Contoret i denna
inventering deltager, finnes i Banco-Reglementet icke nämndt; och kan
hans deltagande icke afse något annat, än det anslag för Kongl. Myntet,
sorn finnes på Riks-Staten uppfördt. Huruvida Herr Stats-Secreteraren
-
Sfats- och Banco-Utskotlens Utlåtande N.-o 52.
raren är i visst fall sjelf redovisande, kan lätt inses af den omständighet,
att Herr Stats-Secreteraren funnit för godt genom q?itto den i
Julii i832 göra redo för de 10,000 R:dr, hvilka, förvexlade i DrätselCommissionens
räntebärande obligationer, Herr Stats-Secreteraren emottagit
i sin enskilda vård. Dessa obligationer hafva de Höglofl. Utskotten
ansett vara af samma beskaffenhet som andra document, hvilka
Myntstyrelsen icke allenast haft rättighet, utan ock skyldighet att från
Mynt-Inspectorens vård afskilja och i sin egen förvara. De äro likväl
föga annat än mynt, kunna åtminstone belänas och äro af helt annan
natur än de vanliga document, hvilka af Styrelse-verk förvaras. Härledde
sig dessa 10,000 R:dr från Myntets creditiv på Banken, hvilket
jag har anledning att tro, emedan de finnas upptagne i det Inventerings-Insti
nment, som till Banco-Styrelsen afgifvits, så hade de bort i
Banken insättas, men icke göras ränlbara på annat håll. Att de nu afkastat
en ränta till Kongl. Myntets fördel, förändrar ej saken. Genom
oförutsedda händelser hade de lika lätt kunnat gå förlorade och beredt
Verket en betydlig capital-förlust.
Den besynnerliga tillfällighet, att Kongl. Myntets metalliska fond
icke blifvit i Stats-Revisionens Berättelse år i832 upptagen, hade gifvit
anledning till min förmodan, att denna fond icke vore för Stats-Revisionen
tillgänglig; uti hvilken förmodan jag ännu mera styrktes af den
anmärkningsvärda omständigheten, att silfver-cassan blifvit bortvexlad
under samma tidepunkt, då Banco-Styrelsen fält sig uppdraget att så
mycket som möjligt öka Bankens silfverfond för den instundande Realisationen.
Att så väl bortvexlingen som användandet af denna Myntets
silfver-cassa grundar sig på Kongl. Majrts Beslut af den 25 Maji i832,
är nu upplyst. Kostnaden med c/uaibyggnaden vid Mynthuset kommer
ej ett belasta Myntverket, men borde för kortare bygnadstid och besparing
af Myntverket förskjutas. Dessa skäl bör jag ej jäfva, då delegat
till grund för ett Kongl. Beslut; men att till försvar för denna transaction
anföra den tillfälliga vinst, som i vexlingsväg beredts Myntverket
genom den högre cursens begagnande, anser jag origtigt, då, i händelse
af cursens ytterligare stegring, hvilket ingen kunde calculera, en ännu
högre vinst kunnat beredas. Hufvudfrågan var, om den metalliska cassan
kunde och borde bortvexlas; oell denna fråga är genom Kongl.
Maj:ts Beslut afgjord. I Stats-Revisionens Berättelse för år 1828, der
denna cassa finnes upptagen, är den dock ansedd, såsom orden lyda,£ehöjlig
till förlag för myntningens verkställande.
Bihang till R. St. Prot. l834 och i835. 4 Sami. i Afd. i
i4'-de Häftet.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 52.
Gerna instämmer jag med de Höglofl. Utskotten, att någon fullständig
granskning af eller tillförlitligt omdöme öfver nu varande Myntstyrelses
hushållningssätt icke kunna åstadkommas, förrän Myntverkets
räkenskaper för de senare åren blifvit noggrann t reviderade, samt, efter
Livad jag förmodar nödigt vara, en fullständig inventering af det
Kongl. Myntets machinerier, apparater, m. m. egt rum; men omöjligen
kan jag erkänna såsom bevis på en god hushållsmethod, att alla reparationer,
byggnadsarbeten, m. m. skett med Myntverkets eget folk. Detta
förutsätter, att så många beständiga arbetare blifvit för Myntverket
antagna, att de för det egentliga föremålet, myntningen, icke behöfts,
utan kunnat med andra arbeten sysselsättas. öm besparingar härigenom
uppkommit, mätte vara tvifvel underkastad t.
Anmärkningsvärdi mäste äfven synas, att Herr Stats-Secreteraren,
som väl borde känna innehållet af Kongl. Maj:ts Bref d. 24 Julii i83o,
hvilket, af honom sjelf contrasigneradt, insatte honom till Interiros-Styrclse
öfver Myntverket, intilldess Kongl. Bergs- Colle g iu m hunnit reorganiseras,
icke sjelf i underdånighet erinrat om denna Styrelses öfverflyltuing
till nämnde Collegium, sedan dess nya organisation för sig gått,
enligt Kongl. Majlis Nådiga Inslruction af d. 28 December i83a, utan
contrasignerat en senare Kongk Skrifvelse af den g Februarii i833,
hvarigenom tiden för denna öfverflyttning blifvit än ytterligare up(pskjuten,
ehuru vilkoret för Interims*Öfverstyrelsens fortfarande, enligt
förstnämnde Kongl. Bref, upphört,
Sluteligen hade jag, nied anledning af ett under discussionen öfver
detta ämne fälldt yttrande, hemställt, om icke bland motiven för
den underdåniga skrifvelsen äfven borde inryckas det trängande behofvet
af noggrannare tillsyn vid den fortgående myntningen, då redan
från provincerna klagan försports öfver det nya myntets ojemna beskaffenhet;
hvarföre jag ock för de Höglofl. Utskotten uppvisat tvänne
alldeles misslyckade mjmtpiecer, hvilka från en aflägsen landsort blifvit
till hufvudstaden återsände. Då de Höglofl. Utskotten icke gillat denna
min framställning, utan ansett myntets beskaffenhet vara en ny fråga,
rom serskildt bott eller borde motioneras, hemställer jag vördsamt till
de respective Riks-Ståndens bepröfvande. om icke myntets beskaffenhet
står i närmaste sammanhang med Myntstyrelsens befattning och således
hör ingå bland motiven för nödvändigheten af en förändrad Öfverstyrelse
öfver Rikets enda Myntverk.
STOCKHOLM, Ecksteiuska Tryckeriet, i835„
Stats- samt Allm. Ber,v.- och Oecon. - Utsl:s Utlåtande JS:o 53. t
N:o 53.
Ankom till Exp.-Utsk. den a5 Febr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet,
N:o 48, angående roteringen i Skåne.
Jemlikt ankommet Protocolls-utdrag har H-edervärda Bonde-Ståndet, till
följd af gjorda anmärkningar, återremitterat omförmälde Betänkande; men
som de öfriga 3:ne Riks-Stånden, nemi. Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 22, Högvördige Preste-Ståndet den 16 och Vällofl. Borgare-Ståndet
den 20 sisth December, detsamma godkänt; hafva Utskotten funnit återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februarii 1835.
N.o 54.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 25 Febr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet,
N:o 47, rörande ett till Rikets Ständers granskning
öfverlemnadt förslag till Inqvarterings-Ordning
för städerne utom Stockholm.
I följd af gjorde anmärkningar har Vällofl. Borgars-Ståndet till Utskottens
handläggning återremitterat ofvanberörde Betänkande, men som
detsamma blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 20, af
Högvördige Prests-Ståndet den i5 samt af Hedervärda Bonde-Ståndet dén
18 sisth December; hafva Utskotten funnit återremissen, emot 7 5 §. Riksdags-Ordningen,
icke kunna lill någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februarii 1835.
Bihang till R. S. Fröt, 1834 och 4835- 4-de Samt. %dra Afd.
15‘.de Håftet.
2 Slats- samt Allm. Bestn- och Oecon.- Utshis Utlåtande N:o 55.
N:o 55.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Fehr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet,
N:o 42, angående rättighet för skogsinnehafvare,
som ej tillika disponerar betet å marken, att,
för skogsvextens befrämjande, vexelvis uppf reda och
inhägna en tiondedel i sender af skogsmarkens hela
vidd.
Nämnde Betänkande, som vunnit Ilöglofl. Ridderskapels och Adelns
samt Yällofl. Borgare-Ståndets bifall, men blifvit afslaget af Hedervärda
Bonde-Ståndet, är af Högv. Presle-Ståndet ålerremitteradt, på grund af
anmärkningar, som Herrar Prosten ödman, Doclorerne Lindahl och Ruus,
Contracts-Prosten Öhrnberg, Doctor Morell och Fält-Prosten Edvall, med
flere af Ståndets Ledamöter emot detsamma framställt.
Hufvudsakligen har dervid blifvit anfördt, att, i händelse Utskottens
förslag om rättighet för disponent af recognitions-skog alt deraf inhägna
Tr5:del i sender, oaktadt betet begagnas af annan person, blefve bifallet och
conseqvent följdes, skulle boskapsskötseln i de norra provincerna, åtminstone
i vissa socknar af Helsingland, alldeles gå under. Der funnos nemligen
recognitions-skogar af högst betydlig vidd, på hvilka de flesta byarnes boskap
betades, och hvarest fäbodarne voro anlagde på 3 lill 5 mils afstånd
från bolsladen, då deremot hemma vid byarne ingen elier högst otillräcklig
betesmark funnes. Finge det, vid sådant förhållande, bero på innehafvaren
eller egaren af recognitions-skogen att instänga Tx-:del, hvarest han behagade,
skulle naturligtvis helst utstakas den trakt, som betades och följaktligen
vore isynnerhet utställd för åverkan, hvarigenom betes-innehafvaren
nödgades flytta sina fäbodar till en annan del af skogen, samt, när
denna ett annat år instängdes, till en tredje trakt och så vidare.
Med anledning häraf hafva åtskillige Ledamöter yrkat, ätt, med ogillande
af Utskottens förslag, hemmansegarne malte orubbade bibehållas vid
betesrättigheten å recognitionsskogar, hvilken från uråldriga tider varit dem
förunnad, och dessutom å flere ställen, efter uppstådd rättegång, blifvit
dem tillerkänd.
Af andra Talare åter, som gillat idéen af förslaget, är allenast heinställdt,
att detsamma måtte undergå sådana modificationer, att dels inhägnaden
finge ske, antingen i följd af öfverenskommelser emellan disponenten
af skogen och den som begagnar betet, eller efter Kongl. Maj:ts Befallnings
-
Stdts- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utskls Utlåtande jVio 55. 3
hafvandes bestämmande, dels en viss tid fastställdes, under hvilken en viss
tiondedel af skogen skulle få hållas ' inhägnad, dels begagnandet af betet å
,9~:delar af recognitionsskogen icke måtte, genom inhägnad af Tr0;del, förhindras
eller försvåras för de till mulbete berältigade hemman eller deras
fäbodar.
En annan del har talat för bifall lill Betänkandet; och af en Ledamot
är föreslaget ett förtydligande af uttrycket ”rättighet alt rT^.‘del i sender
inhägna,” hvilket förmentes kunna tydas så’, att man hade rätt inhägna
den ena tiondedelen efter den andra, blott det ej skedde på en gång.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har det icke undfallit
Utskotten, att ju, i anseende till serskilda af locala omständigheter beroende
förhållanden, som i vissa orter ega rum, den ifrågaställde inhägnadsrättigheten
å recognitionsskog skulle på det sätt kunna ulöfvas, att den blefve af
menligt inflytande för en del hemman, hvilkas mulbetes-tillgång endast
eller hufvudsakligast finnes å recognitionsskog.
Farhågan i detta afseende bör dock icke lägga hinder i vägen för,
det genom förslaget åsyftade, vigliga ändamål, ty, efter Utskottens tanka,
kunna de anmärkte olägenheterna och missbruken, genom lämpliga föreskrifter,
undvikas.
Utskotten, som, på grund häraf, i fråga om recognitionsskogar, funnit
sig böra vidhålla sitt förra förslag, samt endast dervid foga sådana vilkor
och tillägg, att en utväg till skogslillgångens förökande beredes, utan
menlig inverkan på mulbetes-egande hemmans bestånd , få alltså
tillstyrka Rikets Ständer alt hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det förordnas måtte, att den, som disponerar recognjtions
skog,
under det betet derå af annan begagnas, må, ehvad skogen
är lill skatte köpt eller ej, ega rättighet att, lill ny skogs uppfredande,
en tiondedel af skogens hela område i sender inhägna;
dock sålunda, att endast f^.del af skogen i sender får hållas instängd:
att en sådan lott ej må 'vära inhägnad längre än 10 årj
efter hvilkas förlopp densamma åter bör utläggas; att hvarken
mulbetes-egande hemmans fäbode-ställen, eller mera än --'.delaf
det, som å hela skogsområdet anses utgöra bästa betet, må. inbegripas
i den trakt, sorn instänges; att inhägnaden så verkställes,
att hemmanens fria tillträde till begagnande af de återstående
f-.'delar af skogen och isynnerhet af deras fäbodeställen
och vattentillgång icke förhindras eller i större nion försväras;
samt att, i händelse godvillig öfverenskommelse emellan skogs*
4 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utsl-ls Utlåtande N:o 55.
disponenten och mulbetes-innehaf varén icke kan träff'as, HäradsRättj
uppå anmälanj må ega att bestämmaj, huru inhägnaden
skall skesedan vederbörande blifvit hörde och undersökning
hållitsj hvarföre kostnaden likväl ensamt bör drabba den, som
vill inhägnad verkställa.
Hvad slutligen beträffar Kungsgårds- och Boställs-skogar, så har någon
anmärkning emot Utskottens förslag i denna del ej blifvit gjord, hvarföre
Utskotten, i enlighet med hvad i förra Betänkandet är hemställdt,
tillstyrka, att, vid utarrenderande af sådana skogar, skogsinnehafvaren,
när betet serskildt upplåtes, må förbehållas rättighet att,
till ny skogs uppfredande, instänga T*^:del af skogen i sender, och
derjemte vara skyldig att en dylik inhägnad verkställa.
Stockholm den 2» Febr. 1835.
Reservationer:
af Herr Doctor Ruus, som, under åbéropande af hvad vid återremissen
inom Högv. Preste-Ståndet blifvit anmärkt emot Utskottens i förra
Betänkandet framställde förslag, ansåg något afseende å den i ämnet väckta
motion icke böra fästas;
af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund, som förenade sig med Herr
Doctor Ruus.
STOCKHOLM, Kosor. Ordens-Bokxryckehiet', i 835.
Stals- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utslcts Betänkande IV:o 56. l
N:o 56.
Ankom till Exp.-Ulst. d. 28 Fehr.
Betänkande, i anledning af åtskillige motioner om vissa
handelsförmojier för Ilikets norra provincer, och om
export-proemier för vissa varor m. m.
-Till Stats- och Bevillnings-Ulskotten har blifvit remitterad en hos TIedcrv.
Bonde-Ståndet af Anders Normark från Vesterbottens Län väckt motion,
deruti, med framställning af den nöd, som i Rikets norra provincer uppstått
af fyra efter hvarandra inträffade missväxtår, hvilka blifvit så mycket
mer förstörande, sorn capital och en ordnad industri saknas för användande
af desse orters ymniga tillgång på naturalster, är vordet föreslaget, alt,
till beredaude af det lif i handel, sjöfart och näringar, som ensamt skulle
kunna afhjelpa den nnvarande förlägenheten, Norr- och Vesterbottens Län
måtte under sex års tid beviljas vissa handelsförmoner och export-prasmier
för vissa varor; uti hvilken motion Olof Olofsson, från Vesterbottens Län
instämt.
I sammanhang härmed hafva till handläggning förekommit tvänne till
Bevillnings-Utskottet remitterade motioner, den ena al Herr Hahn, hvilken,
med åberopande af handelns och näringarnes, i följd af flere missväxtår, iråkade
obestånd inom Vester- och Norrbottens Län, i samma syftning som
Anders Normark, för dessa provincer föreslagit åtskilliga handelsförmoner ;
och den andra af Eric Nilsson från Jemtlands Län , som till uppmuntran
att begagna de stora rikedomar, hvilka linnas i de nordliga provincernas
skogar och herg, föreslagit, att alla elfecter deraf, som kunna tjena till export,
måtte under 10 år tullfritt få utföras, samt att främmande fartyg,
som hemta sådane varor, måtte vidkännas hälften mindre umgälder, än
hittills egt rum.
De för Norr- och Vesterbottens Län i Anders Normarks och Herr
Hahns motioner föreslagne förmoner innefattas i följande punkter:
1:0 tullfri utförsel af dessa provincers natur- och industri-alster,
ehvad de inlastas i utländska eller inländska fartyg;
2:0 tullfri import af alla sädesslag;
3:o skattefrihet för inflyttande utländningar och nya stora industrianläggningar,
samt tullfri införsel af dertill erforderliga råämnen, redskap
och machinerier;
Bih. till R. St. Prot. 1834 och 1835. A-de Sami, 2-dra Afd.
16'-de Håftet.
2 Stats- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 56.
4:o olimiterad, af restrictiva Författningar oberoende förädlingsrätt af
alla inhemska ämnen;
5:o nedsättning i umgälder för fartyg, Svenska eller främmande, som
uti ifrågavarande provincer intaga last på utrikes ort, till det belopp, som
för Svenska, emellan inrikes hamnar gående fartyg betalas;
6:0 rättighet att lasta i hvad hamn som helst inom provincerna,
utan betungande bevaknings-afgifter;
7:0 neder lagsrättighet för städerna Umeå, Piteå och Luleå;
8:0 praemium af 3 R:dr per läst på alla för utländsk räkning byggde
fartyg, och dem, som till utländsk ort försäljas, med rättighet till tullfri införsel
af alla lill sådana fartyg erforderliga inventarier, jemLe ämnen der
till,
såsom Hampa, Tågvirke och Segelduk m. m. under control emot missbruk;
9:0 praemier på till Stockholm införd Ved af
Löfträd 1 R:dr pr famn.
Barrträd 32 sk pr famn.
På trädkol, brände i ugn 1 R:dr pr läst af 12 tunnor;
10:0 export-prasmier:
på Murtegel 1 R:dr pr 1000 st.
-— Taktegel 2 R:dr 16 sk. pr 1000 st.
— Granit, finhuggen 16 sk. pr qvadrataln huggen yta.
— Dito grofhuggen 12 sk. pr dito dito.
— Harts och Kåda 24 sk. pr tunna. ;
11:0 tillverknings-praemicr:
på Garfextract 3 R:dr pr skepp.
— Pottaska, calcinerad 8 sk. pr lisp. och
12:0 understöd till uppbyggande af Kol- och Calciner-ugnar, efter
förenklad method.
Hvad i motionerne blifvit framställdt hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och som export-tullen å träd varor, hvilka utgöra de norra provincernas
betydligaste export-artiklar, blifvit vid innevarande Riksdag betydligen
nedsatt, i följd hvaraf tullfrihet vid utförsel af dessa varor, om också antagas
kunde, att eftergiften i tullen directe kom landets invånare till godo,
i ringa nion skulle bidraga till en lifligare handel med sådane varor, eller
understödja en förmonligare afsättning af desamma; alltså och då med Rikets
Ständers redan fattade beslut i afseende på tullen å Jern och Malm icke
är förenligt, att något undantag deruti eger rum, finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka,
Stais- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Uf.sk.-s Betänkande l\:o 56. 3
att livarken för de norra provinerna i allmänhet eller serskildt för
Norr- och Vesterbottens Län tullfri export af dessa orters naturoch
industri-alster beviljas.
Då tullfri införsel af spanmål från utrikes ort till Norr- och Vesterbottens
Län skulle betaga Rikets sädesrikare provincer tillfälle att deras
öfverskott på de norra orterna afsätta , samt jemväl motverka det af Rikets
Ständer med redan fattadt beslut, angående tullen å alla sädesslag, åsyftade
ändamål, att inom Riket befordra uppkomsten af en för landet förmonlig
spanmålshandel, anse Utskotten sig icke kunna
tillstyrka bifall till hvad i motionerne blifvit föreslaget, angående
tullfri införsel af alla sädesslag till Norr- och Vesterbottens Län.
Hvad angår den i 4;de punkten föreslagna obegränsade näringsfrihet
för ofvannämnde Län; så, enär Lag- samt Allm. Besvärs- och OeconomieUtskolten,
angående näringsfriheten i allmänhet, redan meddelat Betänkande
under N:o 33; och Utskotten anse något undantag härutinnan icke böra
ega rum,
tillstyrka Utskotten, att framställningen härom lemnäs utan afseende.
Beträffande tullfri import af inventarier, jemte ämnen dertill, för
skeppsbyggeri, råämnen, redskap och machinerier för stora industri-anläggningar,
samt rättighet att lasta i hvad hamn som helst inom provincerna;
så, enär sådant skulle föranleda en betydlig tillökning i bevakningspersonalen,
för att åstadkomma control emot missbruk;
finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad Motionai
rerne
i dessa delar föreslagit.
Vidkommande nederlagsrättigliet för städerne Umeå, Piteå och Luleå;
så, enär 7 §. af Kongl. Kungörelsen den 19 December 1827, om nederlag
och hvad dervid iakttagas bör, innehåller, att Kongl. Maj:t, efter förekommande
omständigheter, i Nåder vill yttra Sig, då vid serskilda tillfällen
nederlag sökes för handelsvaror i stapelstad utöfver den rätt staden i sådant
afseende eger,
finna Utskotten desto mindre anledning att tillstyrka någon åtgärd
af Rikets Ständer i förevarande fall, som ofvannämnde städers invånare,
på omförmälde sätt, ega hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla denna deras angelägenhet, och det, enligt 89 §. Regeringsformen,
på Kongl. Maj:t ankommer, att, med afseende på Rikets
nytta, derom förordna.
4 Stats- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- UtsP.s Betänkande N:o 56.
Då, enligt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824, praemier utgå för ved,
som till Stockholm införes från provincerna norr om Sundsvall, anse Utskotten
den nu väckta fråga derom böra förfalla; finnande Utskotten sig
icke kunna tillstyrka bifall till hvad i öfriga delar af motionerne
blifvit föreslaget.
Stockholm den 27 Februarii 1835-
Reservationer
af Herr Friherre Boye, Herr Friherre Kantzow, Herr Oxehufvud,
Herr Pejron, Herr af Ekenstam, Herr Prosten Risberg, Herr Prosten
Edvall, Herr Norman, Herr Halling, Hr Ahrnberg, Eric Pehrsson från
Gefleborgs Län, Johan Olof Dahlberg från Vester-Norrlands Län och Anders
Mårtensson från Jemtlands Län, emot Utskottens afstyrkande af tullfri
export af Norr- och Vesterbottens Läns natur- och industri-alster; och
af Herr Hahn, emot Betänkandet i dess helhet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , i835.
Stats- och Bevillnings-Utskottens Memorial JV:o 5j. i
N:o 57.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3 April.
Memorial, i anledning af återremiss å Betänkandet
Nio 5G.
Ifrån Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten erhållit återremiss å deras
under N:o 56 afgifne Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner om
vissa handelsförmoner för Rikets norra provincer och om exportpraemier förvissa
varor m. m.; men som, enligt ankomne Protocolls-utdrag, berörde
Betänkande blifvit bifallet af Preste-Ståndet den g, af Borgare-Ståndet den
12 och af Bonde-Ståndet den i4 i denna månad, anser Utskotten, till följd
af §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord, och kunna således
dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 3i Mars 1835.
Reservationer;
Herr Rådmannen Hahn och Riksdagsfullmägtigen Eric Persson
från Gefleborgs Län reserverade sig mot den behandling detta ärende inom
Utskottet erhållit, och förmenade, att detsamma, såsom varande af Bevillningsegenskap,
ej bort anses afgjordt genom 3:ne Stånds beslut.
' N:o 58.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 April,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om åtgärders
vidtagande, för att upphjelpa fisket i Bohusländska
skärgården.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet samt derifrån till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteradt memorial, har
Riksdagsfullmägtigen Johan Johansson från Bohus Lin anfört, att, ehuru
vid sisthållne Riksmöte uppmärksamhet fästats på angelägenheten att vid
Bihang
till R. St. Prot. i834 och 1835. A-de Sami. %:dra AJd. l
17\de Håftet.
i Stats-, Sep.-, lag- samt Jllm. Besv.- o. Oecon.- Utsh‘.s Betänkande JV:o 58.
taga nödiga åtgärder till upphjelpande af det förfallna sillfisket i Bohusländska
skärgården, och enskilde Motionairer i sådant afseende dels föreslagit,
att derstädes boende fiskare, då de styrkte sig idka saltsjöfiske eller
såsom delegare i sillnolar fånga sill, skulle från skatter till Kronan befrias,
och dels framställt den önskan, att ofvannämnde fiskare måtte sättas i tillfälle
att med andra länders invånare deltaga i del så kallade storfisket på
Islands, Shetlends och Skottlands kuster; hade likväl dessa förslag icke föranledt
till annan åtgärd, än en underdånig hemställan till Kongl. Majit,
att, för fiskeriens ändamålsenliga bedrifvande, i Nåder vidtaga erforderliga
anstalter, hvarefter Kongl. Majit, sedan undersökningar i Bobusländska
skärgården blifvit hällne, i Julii månad 1833 anbefallt Dess och Rikets
Commerce-Collegium att utarbeta förslag lill en förnyad Fiskeri-sladga, samt
afgifva utlåtande i fråga om ett annorlunda beskaffad t storfiske, än det nu
brukliga; och då således de vid förra Riksdagen gjorde förslag till fiskeriens
upphjelpande ännu i väsendtligaste delar hvilade ouppfyllde, samt
Molionairen, med kännedom om den bekymmersamma ställning och det
tryckande armod, hvari Bohusländska skärgårdsfolket i allmänhet sig befunne,
ansåge för en pligt alt åt dem bereda snar och verksam hjelp, på
det icke det för hela Riket så nyttiga fiske, som detta folk idkade, helt
och hållet måtte upphöra, framställdes det yrkande, dels att fiskare eller
såkallade stiandsiltare i Bohus Län, med undantag likväl af dem, som
Bevillnings-Comitteerna ansågo böra skatt utgöra, måtte ifrån Kronoskatter
varda befriade, helst erfarenheten visat, att sådane, för fattigdom skull,
ofta ej kunnat utgå, samt dels alt ett anslag af Statsmedlen, antingen såsom
lån eller understöd för Nordsjöfiskets återupphjelpande måtte af Rikets
Ständer beviljas.
Derjemte har Johan Johansson_, uti ett serskildt anförande, till motionen
fogat följande upplysningar och tillägg i att det så kallade storfisket
af cabeljo och långor, för hvilket understöd egentligen blifvit begärdt, idkades
på aflägse håll i öppna Nordsjön utaf Bohusländske fiskare, de der
hade boningar sammanlagde på klippor och holmar vid hafsbandet, och
hvilka fiskelägen, som bildat sig under den period, då sillfisket var gynnande,
funnos uti Orousts och Tjörns Härader, till ett antal af 17 med
4490 invånare; att från dessa fiskelägen 23 däckade och Q2 öppna så kallade
backebåtar utgingo, af hvilka de förra lillbragte 2 a 3 veckor och de
sednare 8 dagar på hafvet, hvarefter omsorgen för den erhållna fångstens
bevarande från förskämning nödgade dem att återvända hem; att deremot,
om dessa fartyg vid utlöpandet kunde förses med erforderliga anstalter för
Stais-, Bev.-, Lag- samt Alhn7Besu^o^Oecon!^^U^^^etcm^ancf^^n^^^^m
fångstens insaltning, många inträffande förluster skulle förekommas, äfvensom
den tid, som åtginge för resorna fram och tillbaka, icke onyttigt förspililes;
alt storfiskets betydliga aftagande visade sig deraf, att de däckade
fartygen efter hand minskats från ett antal af 3o till a3, och skulle detsamma,
enligt Molionairens förmodan, ytterligare inskränkas, om icke, då
de närvarande af ålder eller olyckshändelser gjordes obrukbara, och folket
saknade medel att skaffa nya i de afgåendes ställe, näringsgrenen af Staten
uppmuntrades och understöddes; samt slutligen, att de flere tusende skepp:d
fisk, som från Norrige årligen infördes, kraftigt bevisade våra inhemska
fiskeners af tynande, af li vilka storfisket icke på en lid af 6 o år rönt någon
uppmuntran; tillstyrkande alltså Motionairen, i likhet med hvad han förut
föreslagit: 1:0 att invånarne på de egentliga fiskelägena i Bohus Län måtte
förskonas från Krono-utlagor, eller åtminstone erläggande af bevillning;
2:0 att fiskfartygen ulan undantag befriades från läst-afgift; 3:o att fartyg
och redskap, såsom för fiskare det oundgängliga och enda medlet till anskaffande
af lifs-uppehälle, icke måtte kunna för gäld utmätas; 4:o tili
hvarje däckadt fiskfartyg ett låne-understöd af a5o R:dr B:co måtte beviljas;
5:o att, utom de sålunda föreslagne 25o R:dr till hvarje nu befintligt
däckadt fartyg, utgörande tillsammans 5,j5o R:dr, ett lika belopp måtte
anslås, för att kunna disponeras åt dem, hvilka, uppmuntrade af ett dylikt
understöd, säkerligen skulle komma alt däcka och inreda för fiske tjenli-ga
öppna båtar; och trodde Motionairen, att några inkast icke borde möta
för erhållande af ofvannämnde summor, antingen genom anslag af Statsmedlen,
eller medelst anordning å manufactur-fonden, såsom räntefritt lån
på 10 års lid med 10 procents årlig afbetalning; med hänsigt hvartill Motionairen,
beträffande användandet af desse medel, vidare föreslagit; 6:0
att inom hvarje Pastorat, der hufvudstationerne för idkarne af Nordsjöfisket
nu hefinnas, vid allmän Sockenstämma utsåges en Comilte af redlige
och kunnige män, hvilka, jemte Pastor och Kronofogden i orten, skulle
ega att utdela understödsmedlen, indrifva och emottaga de årliga afbetalningarne
samt den å vederbörligt ställe insätta.
Vid föredragningen häraf till remiss, har, inom Hedervärda BondeStåndet,
Riksdagsfullmägtigen Olaus Eriksson från Bolins Län med Motionairen
sig förenat, äfvensom följande yttranden och åsigter blifvit framställde,
nemi.: af vice Talmannen Jon Jonssonj som, med vitsordande af
den tryckande belägenhet, hvari fiskeri-idkarne uti Blekinge sig befunno,
anhållit, att, om icke fullkomlig befrielse från skattebidrag kunde dem
^^Sfäf^^fév!^Lai^samtAuni. Besa.- o. Oecon.- Utsi: a Betänkande N:o 58.
medgifvas, de åtminstone måtte deruti erhålla en betydlig nedsättning, uti
hvilken begäran Riksdagsfullmägte Gustaf Apelqvist och Ola Jeppsson
från Blekinge sig förenat; samt af Jöns Persson från Malmöhus Län, hvars
anförande innehåller: att som fiskets allmänna aftagande och förfall äfven
sträckt sina menliga följder till idkare af denna näring uti Skåne, och nöden
så tilltagit, att lagsökningar dagligen föreföllo, vore nödvändigt, alt
åtgärder, till förbättrande af detta beklagansvärda tillstånd vidtagas, förnämligast
derigenom, att tills vidare eftergifva en del af fiskeri-idkarnes
utlagor.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Oeconomie-Utskottet,
beträffande frågan om ett låneanslag af tillsammans i i,5oo R:dr till
fiskeriens uppbjelpande i Bohusländska skärgården, sedan Stats-Utskottet,
genom dess afgifna Betänkande N:o 164, på anförde skäl, afstyrkt Herr
Prosten Hy landers för samma ändamål begärde anslag af 6,900 R:dr, och
detta Betänkande vunnit samtlige Riks-Ståndens bifall, samt frågan således
redan blifvit af Rikets Höglofl. Ständer afgjord,
ansett motionen i detta afseende icke kunna till vidare pröfning
upptagas;
äfvensom, i afseende på yrkandet om eftergift eller lindring uti fiskeriidkarnes
Krono-utskylder, eller åtminstone i Bevillningen, samt befrielse
från erläggande af läste-afgift för fartygen och desses undantagande från
sådan egendom, som får för skuld utmätas, Oeconomie-Utskottet, på enahanda
skäl, som i förenämnde Betänkande blifvit anförde, eller alt Kongl.
Majrt redan fästat Dess Nådiga uppmärksamhet på ifrågavarande ämne och
genom serskildt tillförordnade Committerade låtit undersöka fiskeriens
nuvarande tillstånd och ulvägarne till deras upphjelpande, samt otvifvelaktigt
lärer vara betänkt på vidtagande af de lämpligaste medel för lifvande
af denna gren af Svenska näringarne ,
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall å hvad i berörde afseenden
blifvit anfördt.
Uti dessa åsigter och beslut, som blifvit communicerade Stats-, Bevillnings-
och Lag-Utskotten _, med hvilka ärendet ansetts böra gemensamt
behandlas, instämma jemväl desse Utskott; och får Bevillnings-Utskottet,
för sin del, derjemte åberopa , att Utskottet förut, dels tillstyrkt den förändring
emot hvad hittills varit gällande, att, enligt blifvande Bevillnings
för
-
Stats-, Ber.-, Lag- samt Allm.Besv.- o. Oecon.-Utslls Betänkande JV:o 58. 5
A
förordning, Skärkarlar, Strandsittare och Fiskare utan jordbruk må taxeras
efter följande 5 classer:
Första Classen ........ R:dr 5: — —
Andra dito . . . . . . . . >>3: — —
Tredje dito ........ „ i : 24. —
Fjerde dito . . . . . . . . „ 1 : — —-
Femte dito . . . . . . . . ,, — 16. —
dels, såsom svar å Johan Johanssons, serskildt till Bevillnings-Utskottet
remitterade motion derom , att fiskare eller såkallade strandsittare i Bohusländska
skärgården, hvilka ej hafva jordbruk eller annan näring, än fiske,
inå ingå bland dem, som från bevillning äro befriade, så vida BevillningsComitedrna
ej skulle finna något undantag härifrån möjligen kunna ega
rum, anfört, att som, enligt Bevillnings-förordningens 77m §. 2 morn.,
Bevillnings-Comiteerna egde pröfva och meddela rättelse i afseende på
de skattskyldiges förmögenhet att draga påförde utskylder, och följaktligen
redan för Taxeringsman funnes den rättighet till undantag vid förefallande
Behof, som Motionairen åsyftat, så erfordrades derom icke något ytterligare
stadgande; dels ock, uppå Herr Prosten Ilylanclersuti cless till StatsUtskottet
remitterade, men derifrån till Bevillnings-Utskottet öfverlemnade
motion, i hvad den rörer befrielse från läst-afgift för fiskfartygen samt
förunnande af någon lindring i Bevillningen åt de för närvarande, relativt,
allt för högt beskattade Bohusländska skärgårdens invånare, funnit sig föranlåtet
afstyrka bifall å hvad sålunda blifvit föreslaget, enär Prosten Hylander
, sorn upplyst, att af de på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning anställde
undersökningar om fiskeri-handleringens tillstånd, ett gynnande resultat
vore att hoppas, hvarken uppgifvit sättet för tiligodonj.utaude af berörde
lindring eller hvaruti densamma egentligen skulle bestå.
Stockholm den 3i Mars 1835.
r-mr .
Bihang till R• St. Brot. 1834 oeh 1835. i-de Sami, %:dra Afd. &
17‘de Häftet,
* v
>
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktr^ckeriet, 1835.
Stan- och Banco-Ut skottens Mmoriol N;o 5g.
JNjo 5g.
Ankom till Exp.-dltsk, den i4 April,
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss ä Utlåtandet N:o 5u
i fråga om förändring i vissa delar eif Bankens grundfonclsobligationer
m. m.
Ifrån Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten erhållit återremiss å
ofvanberörde Utlåtande; men sorn, enligt ankomne Prolocolls-Utdrag, samma
Utlåtande blifvit Lifallet af Bonde-Ståndet den 3i sisth Januarii, af
Borgare-Ståndet den 3;dje samt af Preste-Ståndet den p:de derpåföljande
Februarii, så anse Utskotten, till följd af ^5 §. Riksdags-Ordningen, denna
fråga vara af Rikets Ständer afgjord,
och kunna således dermed icke taga någon vidare befallning.
Stockholm den to April 1835.
IS :o Co,
Ankom till Exp.-TJtsk. den i<f April.
Utlåtandei anledning af vackt fråga om förändring uti föreskri
f terne, rörande uppsigten och controlen öfver värden af
Götha Canal V er k.
Inom Banco-Utskottet har blifvit vackt en motion af innehåll, att.,
efter det de uti !\ Art. 3 Afd. af i83o års Banco-Reglemente meddelade
föreskrifter, i afseende på Bankens förhållande till Götha Canal, nu mera
äro med få -undantag, sedan Canalen blifvit fullbordad och Bolaget erhållit
afskrifning af dess skuld till Banken, dels redan verkställde, dels icke vidare
tillämplige och således alla Bankens förhållanden till Canal-Bolaget upphört,
den uppsigt och control öfver vården och underhållandet af CanalVerket;
hvilken hitintills ålegat Banco-Fullmägtige , samt en af dem vald
Bih, till R. St. Prof. i834 och 1835. 4 Sami. 2 Afd,
i8:de Häftet.
a
Stats—ocfi Bänco-UitkotttHi Uti.knnde ■ Nio 5o.
Ledamot i Canal-Directionen, lämpligare kunde uppdragas åt Styrelsen öfver
.Riksgäldskontoret, sorn har under sin vård-den- till säkerhet för Canalens
framtida, underhåll afsatta, fond samt den ännu; icke utbetalda i återstoden
af byggnads-anslaget.
Öfver denna motion, som Bänco-Utskottet ansett vara af egenskap att
böra gemensamt med Stals-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskotten
infordrat Utlåtandén från Fullmägtige i Banken ochRiksgälds-Gontoret,
dervid, hufvudsakligen blifvit an förd t,.
af Fullmägtige i Banken:
att,. genom dem numera verkställda < afskrifning utaf Bänkens hos Götha
CanaLBolag: egde fordran, Bänkens förhållande till Bolaget, så vidt det
angår samma-fordran, till'ailä, delar, upphört, och* att; till följd häraf, Banco-Styrelsens~
framdeles fortfarande, och på i detta förhållande grundade, deltagande
i Canal-Directionen. vore ändåmåislöst; hvaremot, och då det åligger
Bänken att utgifva-lån:emot hypothek af Götha Canal Adier, BaneoStyrelsens
deltagande i Cänal-Directiönen visserligen icke borde anses för
en öfverflödighet, sorn kunde till alla delar, åsidosättas; och hafva Fullmägtige
derföre föreslagit den - modification uti ofvanberörde motion, att BancoFullmägtige
mätte berättigas gemensamt'med Fulltnägtige i Riksgälds-Conterel
utse och:välja en;Ledamot i. Götha, Canal-Direction, till bevakande af
båda Verkens säkerhet och bästa; •
samt i af Fullmägtige i Riksgäldskontoret:.
alt, beträffande först reparations-fonden, enär Styrelsenöfver RiksgäldsContoret
icke eger/ rättighet pröfva och afgöra, om eller när denna fond
får lyftas, utan sådant på Rikets Ständers-serskilda förordnande ankommer,
Riksgälds-Gontoret icke kunde anses-vara i annat förhållande till CanalBolaget,
än såsom vårdare af ett nedsatt capital, derå, ,så länge det innestår,
Bolaget; godtgöres 5‘ procents ränta;;
alt, hvad, dernäst vidkomme det utaf Bölagets medel innehållna dubbla
kostnads-belöpp för återstående arbeten i hamnbyggnads-väg,,det ensamt
af Canal-Bölaget beror att bestämma tiden för dessa arbetens-verkställande,
och Riksgälds-Gontoret endast tillhöra att på det innestående
beloppet godtgöra Bolaget 5 procents ränta samt, efter det behörigen styrkt
blifvit, att något visst bland de serskilda arbetena är vordet i dess helhet:
verkställdt, då till Bolaget utbetala den >. för ett sådänt arbete uti det upp--  rättande förslaget beräknade och nedsatte dubbla kostnads-summa; samt;
alt, till följd häraf, Riksgälds-Gontoret icke står i annat förhållande
till Canal-Bolaget, än isåsom. vårdare - och. innehafvare al capital, å hvilka
Stats- och Banco-Ut sköttens 'Utlåtande N.o 60.
3
Contoret icke kunde göra ringaste anspråk, utan snarare skulle kunna betraktas
sorn Canal-Bolagets gäldenär, och följaktligen ej kunde lida något
förfång af Canalens missvårdande.
Fullmägtige hemställa likväl, att, för den händelse Rikets Ständer
skulle anse lämpligt åt dem uppdraga uppsigtén öfver Canalens vård och
underhåll, alla Canal-Verket rörande handlingar och Protocoll måtte från
Banken, efter deröfver upprättad förteckning, lili Riksgälds-Gontoret öfverlämnäs.
- -
Utskotten hafva ofvanupptågne motion, jemte hvad dervid i öfrigt
förekommit, i behörigt öfvervägande tagit; och enär Götha1 Canals framtida
vid magthållandé, ehuruväl att de i och för Canalens anläggning och fullbordan
från så väl Stats-Verket som Banken lemnade lån redan blifvit
af Rikets Ständer afskrifne, obestridligen lärer vara af vigt, så mycket mera,
som, enligt privilegierne för Götha Canal-Bolag, Stats-Verket eger uppbära
andel af Canal-inkomstérne, då dessa öfverstiga ett visst belopp,
samt, på sätt Fullmägtige i Banken omförinält, Götha Canal-Actier, hvil
kas
värde beror af Canal-inkömsterne, äro uti Rikets Ständers Bank, enligt
Rikets Ständérs Aetie-egarne gifna löfte, belånbare; så anse Utskotten sig
bora, af sådane skäl, på det sätt hos-Rikets Ständer tillstyrka bifall å den
väckta motionen,
att, för framtida uppsigtén och controlen öfver Götha Canals vid
magthållande,
Fullmägtige i Banken"' och Riksgälds-Contoret må
berättigas gemensamt utse och välja, dels ett ombud, sorn' eger
att, i egenskap af Ledamot, å Stats-Verkets samt Bankens vägnar,
uti Götha Canal-Direction deltaga, dels ock ett Ombud vid dé årliga
revisionerne af Canal-Verkets räkenskaper.
Och få Utskotten derjemte tillstyrka, att, i händelse Rikets Ständer
bifalla den af Utskotten sålunda föreslagna förändring uti uppsigtén och
controlen öfver Götha Canals framtida vidmagthållände,
Rikets Ständer derom må uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t göra anmälan.
Stockholm den 10 April i835.
Emot1 detta beslut; har Herr Helleday sig reserverat.
STOCKHOLM, 1835; hos J. A. Wallbcn.
Register
ofver de af Rikets Höglofl. Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- m. fl. Utskotts, under 1834—1835 årens urtima
Riksdag, afgifna gemensamma Betänkanden.
. Numer t
Betänkan
det.
Artilleri-Hästar, om deras begagnande till mäld-forsling . . n.
B.
Båtsnians-hållet på Gottland, om ny indelning deraf
J} (ILO I! m/W/HtltOl/ ^/U. V-» «_» » »Jt 41 J aiieivi.xn^ v,—
Båtsmän, samt Kronans effecter, om deras transporterande
Båtsmans hållet, Städernes, om fördelningen deraf.
Bunkens Grundfonds obligationer, om förändring af dem
— — — återremiss
4-
6.
28.
5i.
5Ö.
C.
Capellans-Boställen, se Ro tefrihet.
E.
Ecclesiastik-Hemman, angående deras försäljning till Skatte . . ig.
F.
Folk-Skolor, om inrättandet deraf ...... 3\.
— återremiss ......... 49*
Fisket, i Bohuslänska Skärgården, om dess upphjelpande . . 58.
G.
Gevär s-tillverkningar, angående heslum melsén derför . . . 18.
Götha Canal-Verk, angående vården deraf ..... 60.
Bihang till R. St. Fröt. 1334 och 1835. 4 Sml. 2 Afd.
H.
Herjeådalen, om Afvillrings-Verket derstädes
Handels-förmoner, om sådane för Rikets norra provincer
— — åter rem iss .....
3-
56.
57.
1. J.
•
Jemtland, om uppodling af myror och träsk derstädes, m. m. . 1,
Jnqvarteringsgifvare, om ersättning åt dem för mat åt tågande
trupper ....... 3.
— — återremiss ....... 23.
Jemtland, angående Spanmåls-upplag derstädes .... 27.
— om rättighet för vissa hemmans-egare derstädes att in
lösa
Krono-jord, m. m. . . . . . 33.
— återremiss ......... 3g,
Indelnings-jemkningen i Blekinge ....... 4?>.
Inqvarterings-besvär, slädernes, om fördelning deraf m. m. . 46.
Inqvarterings-Ordning för städerne 4nj
—
— återremiss .54-
K.
Kronans effecter, se Båtsmän.
Kyrkan, angående den Svenska i London ....
Krono-skjutsen, om dess afskaffande .....
Krono-brefbärings-skyldigheten, om dess upphörande, m. m.
— — — återremiss ....
Knektehåll, angående ny indelning dertill, af oroterad jord, m. m
— återremiss ........
Kyrkohemmanen i Halland, angående besittnings-rätten dertill
— — återremiss .....
7*
10.
14.
24.
20.
25.
22.
3i.
L.
Läns-Kungörelser, om tryckning deraf
M.
Mynt-Verket, om dess ställande under Bergs-Collegii öfver-styrel
se,
ro. ni. ........ 52.
P.
Provincial-Läkare, om tillsättande af nya ..... 8.
Postförings-skyldigheten, om dess upphörande m. m. . . . 26.
— — återremiss . . . . . . 4°*
Passevolance-afgifter, angående ....... 35.
— _ återremiss ....... 38.
Passevolance och Arméens Passevolance-Cassas medel, om rättigheten
att insätta dem i Låue-Banken . . 5o.
R.
Recognitions-Skogar, om ändring i Författningarne angående dem 5.
Rior och tork-inrättningar, om inrättande deraf för spanmål . i5.
Rotering, Extra, om lindring deruti inom Bohus Län . . . 21.
Rustnings- och Roterings-skyldigheten i Jemtland, om lindring deruti 29.
— — —• återremiss . . 45.
Rotefrihet tor Capellans-hoställen, m. m., angående . . . 3o.
Räntehö, om förändring i uppsägningstiden för leverering deraf i
Södermanland ........ 82.
Rote-jemkning vid Westerbottens Regemente, angående . . 36.
Rotehållarne vid JVesterbottens Regemente, angående ett dem förra
Riksdagen heviljadt anslag Sy.
Roteringen i Skåne, angående ....... 48*
— återremiss ......... 53.
S.
Spanmåls-förråd, om inrättandet af enskilde. . . . . i3.
Skogs-planteringen i Skåne, angående . . . . . . 16.
Södertelje stad, otn lindring i dess besvär af inqvartering . . ^1.
Skogs-innehafvare, om dess rättighet till inhägnad i vissa fall . 42-
— — återremiss ....... 55.
Skogs- och Jägeri-Staterne, om deras indragning . . .44*
T.
Tågande trupper, angående . . . . . .17.
••
O.
Öland, angående utmarken derstädes . . : . 13.
STOCKHOLM, 1835, hos J. A. Walldcä.
