# ID: svediakorp-gov2013
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 99,560
# sentences: 2,112
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Statt- Utskottets Utlåtande N:o zi6.
i
N:o 216.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Julii.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss ä Betänkandet
N:o 82, angående regleringen af Rihs-Statens Fjerde
Hufvud-Titel.
1:0 Vid Utskottets afstyrkande af den till lön förbättring ät Lotsbefälet
äskade tillökade utgift nied 3,066 R:dr 32 sk. hafva , inom Ridderskapet
och Jdeln> Friherre Lagerbjelke och Herr Grip C. G. J samt inom Preste-Stihulet
j Biskopen, Doctor af /Fingard anmärkt: alt, i en lid, då man
i allmänhet klagar deröfver, att Lots- och Bäkväsendet icke vunnit den
utveckling, som svarade emot lidens fordringar, skäl icke vore att afslå
en högst nödig lönförbältring åt befälet; all, utan skickligt Lotsbefäl, den
öfriga LoLspersonalen äfven blifver mindre väl organiserad, och att åter
skickligt befäl icke kan erhållas utan att någorlunda skäliga löner för detsamma
bestämmas; alt, med undanlag af Lots-District-Cheferne, som lagas
ur Flottans Regemenls-Oflicei are-grad, det Öfriga Loisbefälet icke tillhör
eller får tillhöra Flottan, och alt det af Utskottet af ett sådant förhållande
bemtade skäl, för afslyrkande utaf den begärda tillökningen, derigenom
vore vederlagdt.
Utskottet får, i anledning häraf, tillkännagifva, alt dess yttrande i
berörde hänseende härrört, dels af kännedom att Lots-District-Chefs-platser
innehafves af Flottans Officerare, dels af den öfvertygelse, alt på Expectance-Slat
förflyttade Sjö-Officerare lämpligen och till deras egen fördel
skulle kunna användas till Lotsbefäls-platser. Och beträffande sjelfva
hufvudsaken, så rnedgifver Utskottet visserligen vigten för hela Lols-inrätlningen
af alt dervid finnes ett skickligt befäl och alt dertill åter erfordras
lillräcklige löneanslag; men i närvarande tidpunkt, då behofvet af
förbättrade Fyr- och Båkanslaller är så stort och hvarom de många vid
detta Riksmöte gjorda framställningar vittna, tror Utskottet rättast vara,
alt i första rummet använda de disponibla tillgångarne lill Materielens
iståndsättaude och alt lönförbättring åt personalen först derefter bör ifrågakomma.
Utskottet vidblifver således dess förra yttrande i denna punkt.
Bihang till R. St. Fröt. 1834• 4-'de Sami. 1 Afd. aldra Bandet.
!2;tc Ila/tet. 1
3
Stats-Utskottets Utlåtande N:o z\6.
Vid Utskottets tillstyrkanden
i Adra punkten, angående Danska Fyringsmedlens upplagande ibland
Lots- och Bråk-Inrättningens tillgångar och användande för samma
Inrättnings ändamål, och
3:dje punkten_, att det till öfvei flyttning lill 8:de Titeln ifi ågaslällde anslaget
till spanmäls transport och förbakning må å denna Titel
få qvarstå,
äro några anmärkningar icke gjorda.
4:o Till kostnader vid öfningar för Flottans bemanning hade Kongl.
Majit, utöfver det förut varande anslaget 25,000 R:dr, äskat en tillökning
af 35,ooo årligen; och hade Utskottet häraf tillstyrkt 20,000 R:dr, uti
hvilken summa tillgång jemväl blifvit afsedd för det Beväringsmanskap,
som tjenstgör lill sjös. Men emot detta förslag hafva inom Ridderskapet
och Adehi samt Preste- och Bonde-Stånden åtskilliga anmärkningar blifvit
gjorda, nemligen: alt anslaget är för knappt tilltaget, hvarpå såsom
bevis blifvit anfördt, alt kostnaderne för exercerandet af en dass Sjöbeväringsmanskap
uppgingo till nära 7,000 R:dr; att den för FlolLans öfning
föreslagne tillökning således rätteligen utgör endast 3,000 R.dr; och
alt, då, enligt hvad äfven blifvit yttradt, den nu gällande Båtsmansregleringen
i flera hänseenden torde vara mindre lämplig, en längre tids
öfning äfven är nödvändig för alt af Båtsmännen bilda duglige Sjömän.
Och hafva de fleste, som talat emot Utskottets förslag, åberopat den vid
Utskottets Utlåtande vidfogade reservation af Herr Hagelstam , O. J.j
samt 37rkat uppförande af hela det utaf Kongl. Majit i Wäder äskade anslaget.
Hvarjemte Friherre Kantzow, J. A., ifrågaställa om icke tullbevakningen
å Sveriges vidsträckta kuster kunde förenas med de för Flottan
nödige öfningar, och medel dertill erhållas genom en förhöjd tullbevillning
å sådane artiklar, som endast i mindre moa af allmogen begagnas.
Utskottet, som till sistberörde förslag icke kan tillstyrka bifall, enär,
efler all sannolikhet, något gagneligt resultat af en sådan sammanslagning
icke vore att förvänta, hvarken i afseende på Flottans öfningar i det hela,
eller i afseende på kostnaderne för tullbevakningen, har af hvad i
anmärkningarne innehålles hemtat ytterligare stöd för den öfvertygelse
Utskottet hyser och redan yttrat om vigten för Sverige af ett väl ordnadt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 216.
3
Sjöförsvar, och äfvenledes inselt rigtigheten af den grundsats, att hufvudvilkoret
för detta vapens ändamålsenlighet är: tillräcklig öfnings och hvarigenom
endast ett mindre antal fartyg, men försedde med duglig bemanning,
kunna gifva hopp om framgång emot en öfverlägsen fiende.
Ur denna synpunkt och med fäsladt afseende å de Utskottet meddelade
detaillerade uppgifter öfver kostnaderne vid senast verkställde sjööfningslillfällen
tror Utskottet sig böra tillstyrka:
beviljandet af hela den Summa af 35,000 R:dr, som Kongl. Majit
äskat såsom tillökning i det förut varande anslaget till öfningar
för Flottans bemanning;
samt alt Rikets Ständer, med anmälan häraf, tillika tillkännagifva:
alt i nämnde summa tillgång jemväl är afsedd för det Beväringsmanskap,
som tjenstgör till sjös.
5:o I anledning af den i 5:te punkten af Betänk. N:o 82 yttrade
åsigt, alt Rikets Sjöförsvar egentligen hvilar på Skärgårdsflottan, och Utskottets
deraf föranledde tillstyrkan, alt Rikets Ständer må på delta vigtiga
ämne lasta Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet till det afseende en
sådan framställning kan förtjena, har, inom Ridd. och Adeln samt Preste-
och Bonde-StåndeHj blifvit anfördt, aLt en sådan underdånig framställning
vore mindre lämplig, bland annat, ur det skäl, att högsta Befälet
öfver Krigsmagten till lands och sjös tillhör Kongl. Majit, enligt j4$. Reg.
Formen, och att frågan i öfrigt vore för vigtig för att, utan gällande anledning,
framkalla en underd. framställning, deri det ena vapnet företrädesvis
utraärkes.
Då Utskottet, som är i tillfälle alt närmast inhemta Statsverkets
ställning ej mindre på det hela än äfven inom hvarje Titel serskildt, vid
4:de Hufvud-Titelns granskning trott sig finna, att tillgångarne derå svårligen
i längden torde medgifva ett fullständigt underhållande och tillräcklig
öfning af så väl Linie- som Skärgårdsflotta och således endast ur
oeconomisk synpunkt betraktat frågan; får, då dertill kommer, aLt framställningen
icke heller i ordalagen innebär något det ringaste, som kan
anses åsyfta inskränkning i Kongl. Maj:ts höga rätt alt ordna Rikets Sjöförsvar,
Utskottet å nyo hemställa, att, om Rikets Ständer instämma uti
Utskottets åsigt, derom äfven till Kongl. Majit aflåta underd. skrifvelse af
det innehåll Utskottet föreslagit.
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o zi6.
6:te Punkten} angående uppförande å Sial. af ersättning i penningar
för den förut såsom indelt upplagne Skattet/äran från Gottland, är lemnad
ulan anmärkning. Slockholm d. 21 Julii 1S34-
Fjerde Hufvud-Titeln.
Förhöjning
mot
förra Förslaget.
Penningar.
Militairc- och Försvars-Verket till Sjös.
A/löflings-Staten.
Förvaltningen af Sjö-Ärendena med Sjö-
Chartae-Arclii vet
18,720
Chefens för Flottan Expedition
2,400
General-Adjulants-Expeditionen för Flot-
tan
1,92°
Flottans Stationer
4 13,485
36
Lotseri* och Fyrings-Slaten
59,333
16
S:r
495,859
4
Materiel.
Flottans Underhåll och Nybyggnad . .
582,997
28
Diverse Anslag.
Exercice af Flottans Bemanning samt
Sjö-Bevärings-Manskapet
15,000
60,000
Spanmåisupphand ling och Bagerikostnader
20,000
Skrifmaterialier och Expenser ....
Rese- och Tractamenls-penningar . . .
2,500
3,333
16
Oförulsedde Utgifter
10,000
S:r
15,000
95,833
16
Summa
15,ooo
1,1 74,690
När till desse i5,ooo R:dr lägges Pen-  ningcbeloppet å denna Uufvud-Titel
enl. Utskottets förra Förslag ....
uppkommer ofvanstående
r,i 59,690
1,174,690
Stats-Ut skott et i Utlåtande N:o 216.
5
II e s e r v a t i o »er:
Vid Utskottets beslut lili /f:de Punkten j angående koslnadcrne vid öjningar
för Flottans bemanning:
af Riksdagsfullrnäg ligen Hans Jansson från Elfsborgs Län:
”Sorn det af Utskottet nu beviljade ytterligare anslag lill Flottans
esercice, icke, på sätt jag tillstyrkt, blifvit anvisadt till utgående från anslaget
för Flottans nybyggnad, utan genom nytt Statsanslag; så får jag
emot della beslut, pä sådan grund, mig reservera.”
Uti denna mening har Herr Petré, T., instämt.
Vid 5:te Punkten, i anledning af Anders Danielssons och Hr Petr
és motioner:
af Grefve Gyldenstolpe, A.:
”Jag reserverar mig mot della beslut, emedan jag är fullt öfvertyga'.!
derom, alt Kongl. Majit redan fästat Dess Nådiga uppmärksamhet på den
vigt och nylla Skärgårdsflottan eger för Rikets Sjöförsvar.”
Häruti hafva instämt: Herr v. Post, A. L. . Herr Bergenstrahle, C.
G., Herr Tamm, P. A., och Biskop Thyselius;
samt af Herr Petré, T., hvilken sistnämnde anfört:
”Du Statens tillgångar äro otillräcklige för underhållandet af en«dyrbar
Linie-flolla, och då de nu af Herr Öfverste Hagelstam, inför StalsUtskottet,
tydligen utvecklade bevis på Skärgårds-flotlans företräde icke
kunnat bestridas, än mindre vederläggas, anser jag, att Utskottet, sora,
vid förut JÖrehafd pröfning af detta ärende, antagit milt förslag lill en
i nog mycket modifierande termer affaltad underdånig framställning hos
Kongl. Majit, rörande ofvannämhde förhållande, bort, i grund af de hos
Utskottet åskådligt framlagda nya skäl och med fästad t afseende på ämnets
synnerliga vigt samt på nödvändigheten deraf, att Rikets Ständer städse
för Regeringen öppet uttala allt lfvad som leder lill Statens sannskyldiga
bästa, tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, alt den, med hänsigt till Statens allt för "inskränkta tillgångar,
högst kostsamma Linie-flotlan synbarligen hindrar ut bildande på ändamålsenligt
sätt af det Sjöförsvar, medelst Skärgårds-flollor, som för skyddandet
af Rikets vidsträckta kuster ovedersägligen fordras, samt alt Rikets
6
Stats-Utskottds Utlåtande N:o zij.
Ständer i underdånighet anhålla, alt Kongl. Maj:t, i betraktande häraf,
täcktes låta vidtaga de åtgärder, sorn omständigheterne påkalla, för att
oberoende af de skiljaktiga åsigter, som i afseende på stora Flottan visat
sig, och ulan hinder af de serskilda interessen, hvilka i fråga härom uppkommit,
kunna, med iakttagande af all möjlig sparsamhet, disponera anslaget
på 4:de Hufvudliteln på ett sätt, som gifver det för organisation af
Mikels Sjöförsvar mest fördelaktiga resultat.”
N:o 217.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 Julii.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss pä Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 83.
Ifrån Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss på dess Utlåtande
N:o 83, angående regleringen af Utgifterne under Riks-Statens Femte
Hufvud-Titel; men som, enligt ifrån Riks-Stånden ankomna ProtocollsUtdrag,
berörde Utlåtande blifvit af de öfrige trenne Riks-Stånden bifallet
den a8:de sisllidne Maji, så anser Utskottet,'till följd af ^5 §. Riksdags-Ordningen,
denna fråga vara afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 19 Julii 1834-
N:o 218.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 Julii.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 84, angående regleringen af Utgifterne under RiksStatens
Sjette Hufvud-Titel.
1:0 Tillstyrkandet i första punkten om uppförande å Stat af 34,000
R:dr, såsom tillökning i anslaget för Wadstena Krigsmanshus Cassa och
utgörande ersättning för den till öfverflyttande på Bevillningen af löner
föreslagne Centonal-afgiften, har icke föranledt till några anmärkningar;
men hos Ridderskapet och Adeln har Herr von Troilj E.j yttrat: att
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 218.
7
angeläget vore, det anslaget fördelades i 2:ne delar, eller, i ersättning för
den Centonal, som utgått, enligt Förfaltningarne, före och efter år 1811,
emedan då den äldre Centonalen fördelats emellan Wadstena Krigsmanshus-Cassan
och Amiralitets Krigsmans-Cassan , lillhälle åter Centonalmedlen,
efter 181 s års Författning, odeladt förstnämnde Cassa; hvarjemte,
inom Preste-Ståridet, Prosten Ödmann hemställt: att Utskottet måtte serskildt
utmärka, huru stor andel al ersättningen till Krigsmanshus-Casoan
skall, tillfalla Armeens Peusions-Cassa.
Men då, med förslaget om Centonal-afgiftens upphörande och utbyte
emot en tillökad lÖne-bevillning, icke åsyftats någon annan förändring än
den, att medlen skulle under en mera redig form lill afsedda ändamål
ingå, men ingalunda till beloppet förändras, och vederbörande Cassors
Styrelser häst äro i tillfälle att beräkna, huru anslagssumman bör fördelas,
finnér Utskottet sig icke ega skäl att, annorlunda än som skett, eller
i rund summa, uti Staten upptaga ersättningsauslaget, hvars belopp är
beräknadt efter det medeltal, soft] under 10 förflutna år hittills ingått,
och hvaraf 25,000 R:dr äro medeltalet af de till Wadstena KrigsmanshusCassa
ingående så kallade gamla inkomster, och 9,000 R:dr medeltalet af
de nya.
2:0 Sedan fullständiga uppgifter numera blifvit, genom Kongl. StatsContorets
föranstaltande, infordrade ifrån Directionen öfver Amiralitets
Krigsmans-Cassan, rörande den Cassan tillfallna årliga inkomst, såsom
Centonal-afgift å löner, m. m., och deraf inhemtats, att medium för de
sista 8 åren utgjort 5,072: 29. 1., tillstyrker Utskottet:
att den årliga ersältningssumman må bestämmas till 5,000 R:dr.
ReträfFande Friherre Lagerbjelkes yttrande, att ersättningen må bestämmas
lill 5,5oo R:dr, emedan Cassan eger förhoppning om en tillökad
inkomst, i den raon nuvarande personal af Flottan, som tjent vid f. d.
Armeens Flotta, afgår samt andre i stället inträda i tjenstgöring, och
emedan Cassan äfven uppburit Centonal utaf de tractamenten, som i och
för tillfälliga commenderingar utgå; så enär, på sätt Utskottet uti Betänkandet.
N:o 212 tillstyrkt, ersättningen af Statsverket lill så väl Krigsmanslius-Cassan,
som Amiralitets Krigsmans-Cassan, vid hvarje Riksdag kommer
att bestämmas, på grund af det under den förflutna tiden inträffade
förändrade förhållande, anser Utskottet den förhöjning i ersättningsbeloppet,
som Friherre Lagerbjelke yrkat utöfver hvad Utskottet nu tillstyrker,
icke för det närvarande kunna eller böra ifrågakomma; och ehuru
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o zis.
elen föreslagna ersältningssumrnan något understiger det medium, som för
de förfluine åren utgjort Cassans Centonal-inkomst, synes likväl, då någon
förvaltningskostnad icke blifvit å Anslaget afräknad, anledning icke
föi ekomma att detsamma nu upplaga utöfver 5,ooo R:dr, oell hvarigenom
ail den under serskilda Titlar till Amiralitets lii igsmans-Cassan nu ingående
Centonal kan anses vara ersatt.
3:o Någon anmärkning är icke gjord vid den punkt, som innehåller
svar å Riksdagsfullmäktige!) Anders Danielssons motion om ökadt anslag
lill Hospital och Lazarett.
/j:o Denna punkt, deruti Utskottet yttrat sig för närvarande icke
kunna tillstyrka någon förhöjning i anslaget Lill Institutet för Blinda och
Döfstummahar ifrån Preste-.Borgare- samt Bonde-Stånden blifvit
återremitterad, på grund af det i desse Stånd frainslälde alimänligare
yrkande, all Inrättningen mätte utvidgas. Och har Utskottet, dels af afgifne
anföranden, och dels af en utaf Institutets Föreståndare meddelad
Promemoria, inhemlal: att inom Rikets gränser finnas omkring 2,800 döfstumma
subject, och att, orri derifrån afdragas i65o, hvilka åro för unga
eiler för gamla för att, enligt Institutets Reglemente, der kunna intagas,
85o döfstumma barn dock återstå, som ega anspråk på moralisk och
eli risti ig upplysning, och skulle kunna vinna den, om tillfälle dertill lemnades;
att utrymmet vid Institutets local ännu fullt medgifver emollagandet
af 12 a i5 barn, samt att kostnaden för Staten egentligen kommer
att inskränkas till hvad som ålgar för barnens underhåll och måhända
till eli mindre belopp, såsom uppmuntnngspenningar åt Under-Lärare,
Lärarinnan och Ordningsmannen.
Du Utskottet anser härigenom vara tillförlitligen upplyst hvad Utskottet
vid frågans behandling förra gången icke egde utreöl, nemligen
att, utan tillbyggnad, localen medgifver ernollagandet af ett lillökt antal
Elever; så och då det väsendlligaste hindret för bifalls tillstyrkande, åtminstone
tili någon del, af den utaf Riksdagsfullrnägtigen Anders Johansson
ifrån Upsala Län i ämnet väckta motion, derigenom är undamöjdt, får
Utskottet, i betraktande ej mindre af angelägenheten deraf, alt i möjligaste
iuoii bereda tillfälle för det i Riket befintliga stora antal döfstumma
harn att vinna moralisk och chrisllig upplysning, samt bildas lill nyltige
samhälls-tned lemmar, än äfven fördelen deraf, alt åt Inrättningen kunna
gifva nödig utvidgning medan dess oegennyttige och nitiske stiftare ännu
sjelf leder densamma, härigenom tillstyrka: alt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ziS
-
0
att ett anslag af 2000 R:dr må anvisas för alt användas till vård
oell uppfostran af ytterligare en Elev ifrån hvarje Stift i Paket
och en ifrån Stockholms Stad, och Stats-sumrnan för ifrågavarande
Institut alltså bestämmas lill 7,333 R:dr 16 sk.
Fråga
har viii tillika blifvit väckt om ett serskildt anslag för alt användas
lill utvidgande af de vid Institutet befintlige byggnader; men Utskottet
finnér icke skäl att för närvarande derå tillstyrka bifall; äfvensom
Utskottet anser den nu i sammanhang med återremissén gjorda framställ
-
ning om försäkrandet af någon pension åt Institutets stiftares hustru, i
fall han före henne med döden afgår, nu icke lämpligen kunna lill pröfning
upplagas.
5:le Punkten, innefattande afsiag å Herr P. A. Thorns motion, om
anslag af allmänna medel, dels lili inrättande af ett arbetshus i Carlskrona
Stad, dels ock om tillökning med 2000 11:dr i Statens nu utgående hiöl
ag till Carlskrona fattigvårds-anstalt, är lemnad ulan anmärkning.
19 Julii i834.
Stockholm den
Sjette Hufvud-Titeln.
Mihlci Stijtelscr.
Wadstena Ki igsmanshus-Cassa
Amiralitets Krigsmans-Cassan ....
Allmänna Fattigvården i Stockholm .
D:o i Landsorlerue
Lazarettet i Slockholm
Hospitalers och ‘ Lazarellers Underhåll.
Stora Barnhuset i Slockholm ....
Frimurare D:o i D:o ....
Institutet för Blinde och Döfstumme .
Summa
Kär till förhöjningen lägges Summan å denna Huf
vud-Titel,
enligt Siats-Utskottets förra förslag, 15f)47°
uppkommer ofvanstående belopp
Bihang till R. St. Fröt. 1834• 4-'de Sand. 1 AJd. 2.dra Bandet.
12:le Hdjtet.
Förhöjning
mot
förra Förslaget.
5oo
2000
2000
Penningar.
34000
■ 5ooo
—
3043
8
—
3ooo
—
—
5ooo
—
—
2760
8
—.
! 1166
82
666
32
—
7333
16
—
6.970
—
—
61970
—
—
IO
Statt-Utskottety Utlåtande N:o zip.
N:o 219.
Antom till Exp. UtsKottet d. 11 Juli.
Utlåtande, i anledning af erhållen åter remiss ä Betan landet
N:o 86, rörande Regleringen af Riks-Statens Åttonde
Hufvild-Tit el.
1:0 I frågan om anslag Lill fångars skjuts och underhåll_, hade Utskottet,
på anförde skäl, tillstyrkt Rikets Ständer: ”alt bevilja uppförandet
å Stat af den utaf Kongl. Majit i Nåder äskade tillökning med 62,38o
R:dr oell alt derjemte lill Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med
tillkännagifvandé, det Rikets Ständer liyste den öfvertygelse, alt Kongl.
Maj:t lärer vara betänkt på att ytterligare låta vidtaga sådane mått oell
steg, som sätta en gräns för denna Utgifts-Titels oafbrutna stigande långt
utöfver hvad vid Riks-Statens uppgörande beräknas.”
Vid detta Utskottets tillstyrkande, hafva hos Ridder skåpet och Adeln
samt inom Borgare- och Bonde-Stånden flerfalldiga anmärkningar blifvit
gjorda, af hvilka likväl en del, rörande förmenta bris tfa 11 ig heter i Inrättningen,
dels derigenom att fångarne ega eli alltför rundligt underhåll,
dels ock alt arbetet är för lindrigt och arbetsordning-en icke fullt ändamålsenlig
och nog strang, m. m., redan åro besvarade genom Utskottets
Utlåtande N:o ij5 och 176, föranledda af Herrav Montgomeries j G.} och
Strålesj N. kV._, serskild e motioner, samt grundade pä af Utskottet pä
stället inhemtade upplysningar.
Grefve Cronhjelm_, O. A.har anmärkt: att den föresiägne tillökningen
efter ali sannolikhet är för ringa, och att, då delta anslag är af för*
slags-natur samt Kongl. Maj:t alltså mäste berättigas att, om blist uppkommer,
anvisa fyllnaden på Öfverskotten, bättre vore att genast göra
anslaget betydligare. — Utskottet medgilver rigtigheten af denna framställning
desto hellre, som Utskottet, såsom hufvud vilkor för ett väl
ordnadt Stats-Verk, antagit och äfven till Rikets Ständers godkännande
föreslagit den allmänna grundsats, alt någon bestämd anvisning å Öfverskotten
ej må göras. Men i närvarande fall har hos Utskottet kommit
Stats-Utskoftets Utlåtande 1V:o zip.
i betraktande, att byggnader ne vid Correclionslnrältningarne, som medtagit
betydliga summor, om icke fullbordade, dock äro nära alt blifva del;
att utgifterna numera äro så noga kände, att special-stater kunnat till
efterrättelse vid Inrättningarne utfärdas; alt ar betsvinsten, hvaraf en del
användes till Inrättningens underhåll, är i stigande samt att, i den moa
arbetsskickligheten vid Inrättningen tilltager, antalet af de fångar, som
af enskilde ifrån Inrättningen uttagas, bor ökas. — Och då Utskottet
derjemte tillstyrkt en förnyad underdånig anhållan om mera ändamålsenliga
åtgärders vidtagande, tior Utskottet sig icke hafv.a saknat giltiga
skäl för att, såsom tillökning i anslaget för fångars skjuts och underhåll,
föreslå endast det af Kongl. Majit äskade belopp 6a,38o R:dr.
Af hvad nu blifvit anförd t samt af hvad de vid förra Betänkandet
fogade räkenskaps-utdrag utvisa, anser Utskottet det vara ådagalagdt, alt
den nedsättning i utgifterue för fångars skjuts och underhåll, som, dels
inom Borgare-Ståndet Herr Halling, och dels inom Bonde-Ståndet
Riksdagsfullmägligen Anders Danielsson ifrågaställa och hvarigenom, enligt
den senares tanka, den nu tillstyrkta förhöjningen, 62,380, skulle
kunna Stals-Verket besparas, icke, åtminstone för närvarande, låter sig
göra, helst de af bemälde Riksdagsfullmägtig dertill uppgifne utvägar,
all Öfver-Styrelsen måtte öfverlemnas till sådane män, som af nit för saken
vilja deråt offra sina bemödanden, utan dryga arfvoden; alt administration,
kosthållning, arbete, m. m. må ställas på det sätt, att Inrältningarne
bära sig sjelfve, o. s. v. — till en stor del, vid närmare granskning,
. befinnas overkställbar. Dock bör Utskottet upplysa, att nuvarande
Ordföranden i Styrelsen öfver Fängelserna och Arbels-Inrältningarne i
Riket afsagl sig det för denna bekymmerfulla och mödosamma befattning
bestämda arfvode.
Herr Cederschöld, P. G., har yttra!: all något ändamål icke stöde
att vinna genom den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelse, utan
att snarare anhållan borde göras om undersökning rörande orsakerne lill
det ökade antalet af brott, och hvilka, efter Herr Cederschölds tanka,
äro: bristande tillfälle till undervisning för menige man, det låga priset
på bränvin och tillgängligheten af denna vara, samt nu gällande sladganden,
att försvarslöse personer genast skola intagas på Correclionshus.
Lika med Herr Cederschöld anser Utskottet, att, om man skall kunna
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 219.
hoppas någon förminskning i fårrgpersonalen, orsakerne lill brottens ökade
a nial höra utrönas och, lill deras förekommande, mera krafliga och vidtomfattande
hjelpmedel användas, än hvad Utskottet föreslagit. Men
som Utskottet måste afse behof ven för det närvarande och nödvändigheten
ali, så fort som möjligt, söka hämma denna Utgifls-Titels fortsatta
tillökning, samt i Ulskotlets lunka dertill torde kraftigast medverka, om
Författningarne angående försvarslöse personer rättades efter lidens fordran,
så har Utskottet ansett sig höra föreslå den här ofvan omnämnda
underdåniga framställning, och hvars afgifvande Utskottet nu älven tillstyr
k t.
2.7 Ira och 3:dje Pank ter ne ^ om tillökning i Iiyggnads-anslagen för underhållet
af nödige Magasinsbyggnader i ilufvudsladen samt 1 landsorterne,
äro lemnade utan anmärkning.
/po Den af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson, vid Utskottets tillstyrkande
i frågan om underhållet af Drottningholms hroar, gjorde anmärkning,
alt Stats-Ver ket icke hurde befatta sig med arrendets emottagande
för dessa hroar eller belastas med kostnaden för deras underhåll,
liar Utskottet ansett icke kunna föranleda lill ändring i dess förut yttrade
åsigt, helst lämpligast, i Utskottets lunka är, att dessa arrende-medel,
lika med andre sådane, till Stals-Verket ingå och att eli bestämdt ärligt
anslag för utgiften finnes, hvilken i allt fall, om tiligångarne befunnits
otillräcklige, mäst på annan väg af allmänna medel fyllas.
5:te Punktenj angående ersättning för indragne dagsverken till Strömsholms
Stuterij är lemuad utan anmärkning.
6:0 Utskottet har tagit kännedom a.f de hos Ridderskapet och Adeln
af Friherre Hjerta> Gr. J. , Friherre Toll_, G., Grefve v. Fersen j och
Friherre Ehrenborgh j C. IF. , afgifne anföranden , rörande fördelurne af
en förbättrad Hästafvel och nödvändigheten af det begärda anslaget för
Stohållningen i Riket; men Utskottet har icke funnit några nya så beskaffade
skäl i delta ämne vara anförde, sorn kunnat verka förändring i Utskottets
förra yttrande.
jule
Stats-Utskotteis Utlåtande N:o zip.
i3
jule Punktenj angående Legardt anslag för Häst-cullurens upphjelpande
i Jemtland,
8:de D:Oj angående uppförande af anslag för det Nybyggare i Rikets
Norra Landskap tillagda understöd i spanmål, och
g:cle D:o_, angående uppförande å Stat af 3:ne bestämda utgiftsposter,
som hittills anvisats,
äro lemnade utan anmärkning.
10:0 I anledning af Herr Hatlings förfrågan om orsaken till den olikhet,
som förefinnes emellan Utskottets uppgift, att vid sisllidne Riksdag
blifvit för Canal-ersättningar å 8:de Iluf vud-Titeln anvisadt ett anslag af
8000 R:dr och hvad Rikets Ständers skrifvelse i samma ämne innehåller,
eller ett belopp af endast 5ooo R:dr, äfvensom af hvad orsak Utskottet
nu tillstyrkt åtskilliga Indelningars öfverflyllande ifrån cpde IIufvud-Titeln,
får Utskottet till svar meddela, alt, uti Betänkandet N:o 86, förstnämnda
summa genom tryckfel blifvit upptagen lill 8000 R:dr i stället
för 5ooo Rulr, som uti Tabellen rätteligen finnes utförd, samt ali öfverflyttningen
blifvit af Utskottet tillstyrkt ur det skäl, alt mindre lämpligt
synes vara, det Ulgiflsanslag för enahanda ändamål förekomma å olika
Hufvud-Titlar.
Stockholm den 19 Julii j 834-
B ilian" till R. St. Trot■ i834- 4: Sami. 1 dfd. 2/dr a Bandel.
12/te Häftet. ?,
STOCKHOLMjH. G. Nordström, 1834.
Stat s-T! t skett ct Memorial JV:o 250 och aai.
1
N:o 220.
Ankom till Exp.—TJtsk. den 20 Julii.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss på Ståts-Utskottets
Utlåtande N: Sy.
Ifrån Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess Utlåtande
N:o 87, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens JVionde 1 lufvud-Titel;
men sorn, enligt från Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag,
berörde Utlåtande blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
den 28, och af Preste-Ståndet den 3o sistlidue Maji; så anser Utskottet,
lill följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord, oek
kan således dermed icke taga någon ridare befattning.
Slockholm den 19 Julii i834»
N:o 2 21.
Ankom tiil Exp. Utsk, den 20 Julik
Utlåtande j i anledning af gjorde anmärkningar vid Betänkandet
JV:o 88 j angående regleringen af Riks-Statens Tionde Hufvud-Titel.
1:0. I anledning af Utskottets uti irsta punkten af berörde Betänkande
gifne tillstyrkande, om uppförande å Stat af det vid sista Riksdag,
endast tills vidare beviijade anslag för Läro-Verken, nemligen med 18,000
Rrdr för Universiteten och Tillämpnings-skolorna samt med 42,000 Rrdr
för Elementar-Läroverken, och att detta sistnämnde anslag lämpligen borde
utgå lill disposition af vederbörande Consistorier, hafva anmärkningar blifvit
gjorda, hos Ridderskapet och Adelil, af Herr non Hartmansdorff dervid,
att Utskottet icke yttrat sig öfver de, i det Kongl. Majrts Nådiga Proposition
vidfogade Stats-Råds Protocoll pag. 12, omnämnde frågor, rörande åtskilliga
Consistoriers anspråk på undantag af vissa i och för löneregleringen
af Elementar-Läroverken påräknade och disponerade tillgångar, samt
angående afsöndringen af ett Praebende-Pastorat, som nu är anslaget åt Rector
vid Jönköpings Skola; samt inom Borgare-Ståndet af Herrar Halling,
Ekstrand, Hemberg 111. fl., som väl erkänt anslagets behöflighet, men funnit
den verkställda fördelningen icke vara ändamålsenlig och derföre tillstyrkt
Bihang till 11, St. Yrot, 1034* 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 1
i 3:de Häftet.
2
Stats-Utikottets U t'åt unde A':o 221.
detsammas uppförande endast tills vidare; och hafva såsom grunder för en
förändrad organisation af Läroanstalterne blifvit framställde: upphörandet
af Gymnasier samt inrättandet af Folkskolor och Gymnastik-anstalter vid
Läroverken.
Hvad nu först Herr von Hartmansdorffs anmärkning angår, så lår
Utskottet lill svar meddela, att, då i de den Nådiga Propositionen bilagde
serskilde Utdrag af StatsRådets Protoeoll åtskilliga ämnen förekomma, hvilka,
ehuru StatsRådet funnit desamma böra föranleda framställning till
Rikets Ständer, sedermera likväl icke intagits i den Kongl. Propositionen,
Utskottet anser meddelandet af berörde Protoeoll hafva egt rum endast
till upplysning i de frågor, som i Kongl. Majrts Proposition äro omnämnda,
men icke i annan ordning kunna blifva föremål för pröfning och
beslut; och kan Utskottet således i omnämnde hänseenden icke något utlåtande
afgifva.
Beträffande dernäst hvad sorn blifvit anfördt rörande det mindre
ändamålsenliga i nuvarande organisation al Elementar-Läroverken; så torde
det väl vara möjligt att ojemnheter vid en så vidsträckt reglering uppkommit;
men då densamma grundar sig på det af serskilde Comiterade försl utarbetade
oeh sedermera af Kongl. Maj:t i Nåder pröfvade förslag, samt verkningarne af
nuvarande organisation ännu icke hunnit så utveckla sig, alt med bestämdhet
deröfver kan fällas något på erfarenheten grundadt omdöme, och bedömandet
häraf i allt fall icke torde höra till Stats-Utskottets befattning;
så finner Utskottet sig icke heller böra tillstyrka någon åtgärd i anledning
af de framställda anmärkningarne, helst om, på sätt Utskottet föreslagit,
Consistorierne få verkställa fördelningen af hvad för hvarje Stift, enligt Stat,
belöper, hvarigenom Utskottet förmodar partiel» ojemnheter lättast kunna
afhjelpas.
2:0. Uti åtskilliga anföranden , rörande serskilde punkter af denna
Titel, förekomma yttranden om vigten af Folkskolors inrättande, samt att
bidrag dertill af Staten borde lemnäs, t. ex. 5oo R:dr till hvarje Pastorat,
enligt Herr af Ekenstams förslag; men då, utom andra skäl, sorn föranledt
Utskottet att afstyrka Riksdagsfullmägligen Sven Ileurlins i detta ämne
väckta motion, oeh hvilka finnas införda i aldra punkten af Betänkandet
N:o 88, Stats-Verkets tillgångar icke medgifva meddelandet af sådane bidrag
eller uppmuntringar, åberopar Utskottet nu endast sitt förra yttrande.
3:o. Vid föredragning inom Borgare-Ståndet af nyssnämnde Betänkandes
3:dje punkt, innefattande afstyrkande af ökadt anslag, i anledning af
Herrar Witlblads, Anderssonsj Forssbergs och Wedbergs motioner, dels om
St<its-\Jislottets
3
ytterligare löneanslag till, och dels om utvidgning af åtskilliga Skolor, hafva
anmärkningar i enahanda syftning med motionerne blifvit gjorda; hvarförutan
Herr Halling tillstyrkt en underdånig skrifvelse, med anhållan om
förändrad fördelning af förut varande anslag. Men Utskottet har, af hvad
anfördt blifvit, icke funnit skäl hvarken att frångå sitt förra förslag, eller
att understödja Herr Hallings framställning, enär tillräcklig erfarenhet ännu
icke är vunnen, rörande verkningarue af dea med Elementar-Läroverken
senast vidtagne reglering.
4:o. Utskottet, som afstyrkt Friherre Hermelins motion, om tillökning
med 2000 R:dr i anslaget lill den i Stockholm varande Normalskola för
Yexelundervisningens befrämjande, har såsom skäl härtill uppgifvit, att vid
Undervisningsverken i serskilde orter tillfälle äfven lemnäs lill inhemtande
af hvad som erfordras för att blifva en skicklig Vexelundervisnings-Lärare,
och alt någon klagan öfver blist på sådane Lärare i allmänhet icke förspörjes.
Häremot hafva inom ett Riksstånd, eller Ridderskapet och Adeln,
åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, alla åsyftande bifall till den väckta
motionen, och med tillägg af Herr von Hartmansdorff, det han, i motsats
af hvad Utskottet hade sig bekant, försport klagan från serskilde håll öfver
brist på skicklige Vexelundervisnings-Lärare, och att således ett seminarium
för bildning af Lärare åt Folkskolorne vöre behöfligt.
Enär det af Utskottet anförde skäl, att, vid Undervisningsverken i
serskilde oller, tillfälle äfven gifves till inhemtande af hvad sorn erfordras
för att blifva en skicklig Vexelundervisnings-Lärare, icke blifvit motsagdt
samt Utskottets yttrande i öfrigt, att i allmänhet någon klagan icke förspörjes
öfver brist på sådane Lärare, ej kan anses vederlagd t genom ett eller
annat exempel på ett motsatt förhållande, så anser Utskottet sig så mycket
mindre kunna frångå sitt förra yllrande i denna fråga, som ämnet icke varit
af den vigt eller nödvändighet, att detsamma väckt Kongl. Majrts Nådiga
uppmärksamhet och föranledt till Nådig framställning.
5:te punktenj angående ifrågaställdt, men af Utskottet icke tillstyrkt
anslag till inrättande af en iVo/vnaZ-anstall för bildandet af skicklige Lärare
i de moderna språken, är lemnad utan anmärkning.
6:0. Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva åtskillige
Ledamöter afgifvit anmärkningar mot Utskottets afstyrkande i fråga
om ökade anslag till Universiteten, samt såsom skäl dertill anfört, huruleledes
inrättandet af nya Lärare-beställningar så väl vid Upsala, som vid
Lunds Universitet vore i vetenskapligt hänseende af högsta behof påkallad!,
och hvartill å förra stället erfordrades 6,870 R:dr och å det senare <5,060
4
Stat s-\Ji slottets Utlåtande Nio 211*
Hulr? att den för Lärarne ifrågaställde löneförbättring vöre så mycket mera
billig, som aflöningén derigenom icke komme att bestämmas högre än
lill i,8oo R:dr för de äldre och till i,5oo R:dr för de yngre Professorerne,
eller det minsta belopp,-sorn troligtvis i något land gifves åt de personer,
hvilka egna sig åt ett så mödosamt kall, samt att anslag för Academiernes
materiela behof vöre. desto nödvändigare, sorn, om icke medel finnas anvisade
till practiska öfningar och försök vid Astronomiska Observatorium, AnatomieSalen,
Cliemiska Laboratorium m. m., föreläsningarne i dessa ämnen komma
att blifva utan serdeles nytta- Och har Preste-Ständet enhälligt yttrat den
önskan, alt Stats-Utskottet måtte, när extra anslagen komma i fråga, i främsta
rummet afse de vetenskapliga institutionernas, behof; _ hvarjemte inom
Eorgare-Slåndet Herr Hemberg, J. P.j yrkat, att Stats-Utskottet skall
uppgöra en rättvis, fördelning af det för Universiteten å Stat uppförde
anslag, så att det må blifva till dess rätta ändamål användt, och till hvilken
^framställning Herr Hemberg hemtat anledning af den ojemnhet, som
skal! egt rum vid fördelningen Academierne emellan, då, enligt Herr Hembergs
förmenande, Lunds Universitet skall blifvit lidande. Wid noggrann prof-'
ning af hvad i detta vigtiga ämne blifvit anfördt, har Utskottet funnit, att
tillökning ej mindre i antalet än beloppet af Academiske Lä ra nies löner väl
är af behofvet påkallad; —* men, på de flerestädes i Betänkandena era
Hufvud-Titlarne anförde skäl, kan Utskottet icke nu tillstyrka anslag, ämnade
till förbättring i förutvarande löner eller till nya befattningar, utan
så vida desse senare äro påkallade af högsta nödvändighet för Rlks-Styrelsens
jemna gång; och Utskottet kant fördenskull, i berörde hänseenden, icke
frångå dess förut gifne afstyrkande.
Deremot finner Utskottet det icke kunna bestridas, att om i vissa
vetenskaper såsom Anatomie, Chemie, Physik m-fl., tillfälle lill praktisk Öfning
eller experiments anställande saknas, undervisningen till stor del förfelar
sitt ändamål, och vetenskaperne, till förlust för mångfaldiga yrken i
Samhället, hvarken kunna rigtas med de upptäckter, som genom trägna
practiska försök kunna göras, eller hinna den utveckling, som för närvarande
i andra länder eger rum,’ Och med anledning häraf samt i betraktande
tillika deraf, att i Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition är, för åtskilliga anskaffningar
vid Upsala Universitet, uppgifvet ett behof af 14,000 R:dr för
«n gång, har Utskottet skolat tillstyrka:.
att, till afhjelpande af de oundgängligaste materiela behofven vid
Academierne, ett anslag af 4>°°o R-'dr må åStat uppföras för hvardera
Academien att intill nästa Riksdag utgå..
Stnts-TJtskottets Uthltnnde N:o 221..
5
Anseende Utskottet, i händelse Rikets Ständer härtill lemna Rifall,
all fråga höra förfalla om extra Stats-anslags anvisande till Universiteten.
Beträffande Herr Hembergs framställning om uppgörandet af en ny
fördelning utaf det vid sista Riksdagen gifne anslag, så kan Utskottet derå
icke tillstyrka bifall på förut anfördt skäl, elfer att resultatet af den senast
verkställde regleringen icke ännu är med visshet kändt,, och att de serskilde
förhållanden, sorn kunna fö ra nied t partiela undantag, icke äro af Utskottet
så noga kände, alt anledning deraf skäligen kan hem tas till en underdånig
framställning, åsyftande förändring i berörde reglering.
7:0. Utskottet, sorn, redan vid afgifvandet af förra Betänkandet rörande
io:de Hufvud-Titelns reglering,, fästat behörig uppmärksamhet å Herr
Dalfelts motion, om anslag af stipendier eller praemier för lönlöse lärare
vid Academierne, fastän Utskottet, på anförde skäl, icke kunnat densamma
understödja, har,, till följd af Friherre Tolls uppmaning, ånyo tagit denna
fråga under öfvervägande, men icke funnit skäl att frångå sitt förra yttrande.
8:de och g:de punkterne angående ytterligare anslag för Gjmnastiska
Central-Institutet samt ål Professor Ling för utgifvandet af dess Lärobok i
Gymnastiken, hafva vid föredragningen inom Riks-Stånden förekommit i ett
sammanhang; och har någon anmärkning,, med undantag af en utaf Motionairerne
i ämnet, icke blifvit gjord vid Utskottets afstyrkande af ökadt anslag
åt Central-Institutet. Men i afseende på Utskottets hemställan om ett
personelt ti 1 lök ad t anslag åt Professor Ling med 600 R:dr årligen, så hafva
hos Ridderskapet och Jdeln åtskilliga Ledamöteryrkat summans fördubblande,
men hos Borgare-Ståndet någre Medlemmar åter bestrid t allt anslag];
hem tande Utskotlet häraf ökad anledning alt vidblifva sitt förra lillst yrkande;
äfvensom Utskottet, som tagit under öfvervägande hvad hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit anfördt rörande ytterligare understöd
för utgifvandet af Professor Lings Lärobok,, icke nu mera än förra
gången funnit skäl tillstyrka hvarken något serskildt anslag i berörde hänseende
eller någon försäkran, hvarigenom bemälde Professor skulle betryggas
för ali förlust vid arbetets utgifvande, eller att, vid uppbärandet af den
personel» tillökningen af 600 R:dr, på sätt äfven blifvit ifrågaställdt, vilkor
af Lärobokens utgifvande må fästas.
På grund af de hos Ridderskapet och Jdeln samt Preste-Ståndet gjorde
anmärkningar vid jorde och 1.1 :te punkterne af Betänkandet N:o 88,
har Utskottet ånyo till pröfning förehaft frågan om understöds meddelande
från Stats-Verkets sida till ålskilligc Capell-Rredikanter dels i Strengnäs och
dels i Götheborgs Stift
-
<3
Sttts-lJtshttets 'Utlåtande Nio” 22 rj
Men då andra skäl för bifall härtill nu icke blifvit anförde, än som
vid frågans behandling förra gången af Utskottet tagits i öfvervägande, kan
Utskottet icke i sitt redan afgifne yttrande göra någon förändring.
12:0. Hufvud-innehållet af de hos Ridderskapet och Adeln, Preste-samt
Borgare-Stånden, rörande Utskottets tillstyrkande i afseende på Lappmarks
Ecclesiastik-Verket, gjorde anmärkningar, är:
att beräkningen af den utaf Lappmarks Ecclesiastik-Verket hittills
disponerade ordinarie ränta och kronotionde m. m. blifvit allt för lågt upptagen;
att Kronan derigenom på denna öfverflyttning komme att årligen
vinna, men att sådant hvarken vore billigt eller rättvist, enär en del af
tillgångarne utgjordes af enskilde personers donationer, och öfverskotta i
ålit fall erfordrades för att utgöra fond för kyrkobyggnader i Lappmarken,
hvartill bidrag af dessa orters invånare icke kunde till någon betydlig del
påräknas; samt att skäl icke vore alt borttaga Collect-medlen, såsom varande
ett frivilligt bidrag.
I anledning häraf får Utskottet anföra, att det trott någons rättighet
icke trädas för nära, enär Utskottet tillstyrkt antagandet af det förslag i
ämnet, Kongl. Majit, efter vederbörandes börande och underdåniga tillstyrkande,
till Rikets Ständer framställt. Och då, hvad anmärkningen om
allt för låg beräkning af inkomsterne angår, densamma torde lättast vara
vederlagd derigenom, att, om man från inkomsterne, hufvudsakligen grundade
på årligen föränderlige markegångspris, utgörande, enligt afslulad hufvudbok
för år i832, då högre markegångspris voro gällande, . . 8,007. 4- II*
afdrager den genom Collecter samma år influtne summa . 1,291. 18. 6\
återslå endast 7,216. 34- 5.
eller obetydligt utöfver den summa Utskottet i rundt tal beräknat lili 7,000
R:dr; så och då Utskottet i öfrigt väl afstyrkt Collect-medlens upptagande
för Stats-Verkets räkning, men ingalunda lagt hinder i vägen för desammas
fortsatta beviljande och öfverlemnande till disposition af Hernösands Consistorium,
i likhet med hvad om Collect- och Stamboksmedlen nu finnes stadgadt,
tror Utskottet sig destomindre böra, på sätt äfven blifvit yrkadt, frånträda
sitt förra förslag och låta Lappmarks Ecclesiastik-Verket förblifva på
samma fot som hittills, som den ifrågaställde förändringen ovedersägligeu
skall i denna del bereda enhet och ordning i redovisningen samt lättnad
vid de erforderliga medlens utbetalning på bestämda tider.
i3:o. Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet hafva åtskilKge
Ledamöter talat för bifall till den utaf Lif-Medicus Doctor Ekström
väckta motion om anslag till reseunderstöd åt utmärkte vetenskapsman,
St-'t!-Vlskottcts "Utlåtande N:o 221.
7
hvarförutan något betydligt framskridande i vetenskapligt hänseende icke
kunde påräknas, emedan endast mera sällan inträffar, alt vetenskapsmannen
eger tillfälle att äfven bestrida koslnaderne i och för besök vid fremmande
Länders Lärdoms-anstalter; och har Prosten P. P. Svedelius serskildt
föreslagit anvisandet af 2000 R:dr Hamburger Banco årligen lill fördelning
mellan unge Vetenskapsmän och Embetsman ^ hvilka senares utbildande han
ansåg för Riket vara af stor vigt och nytta.
Ehuru Utskottet ingalunda bestrider de stora fördelar, sorn, genom slipendii-anslag,
serdeles i vetenskapligt hänseende, kunna beredas; så har
Utskottet dock, af hvad anfördt blifvit, icke funnit skäl frångå sitt, på
Stats-Verkets inskränkta tillgångar grundade afstyrkande af Lif-Medicus
Doctor Ekströms ofvanberörde motion.
Stockholm den 19 Julii 1834-
Tionde Hufvud- Titeln:
66
Clerecie- och Läro-verken.
Clerecie-Staten (för rund summas erhållande)
Lappmarks Ecclesiastik-Verk .....
Aeademie-, Gymnasii- och Skole-staten
(se Slats-Ulskottets Bet. N:o i52)
Gymnastiska Central-Instilutet ....
Vexelundervisningens Normal-skola . . |—
Mekaniska Skolan
Kyrkors underhåll
Summa'.no
Då, efter afdrag af minskningen . . .
till netto förhöjningen
lägges summan å denna Hufvud-Tilel,
enligt Stats-Utskottets förra förslag . .
uppkomna ofvanstående ........
Minskning
mot förra
Förslaget.
4i—
Förhöjning mot
förra Förslaget.
8,000
—
_
—
1 "*
8,000
70
Penningar.
?,86Ö
7,000
-!o,635
2.000
2.000
3oo
18
7,93°
76,890
34,820
84,820
16
16
16
Reservationer
emot Utskottets Beslut uti 6:te punkterij rörande ans/agen till Rikets
Universitet:
af Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson från Elfsborgs Län: ”Emot
Högloft. Utskottets beslut, att tillstyrka förökadt anslag för Universiteten
s
Se tit sAJi sfor t et, U 'StanUr N:o -aar.
af 4oao R:dr årligen för hvarldera, hvilket på en tid af 5 år utgör
den icke obetydliga summan 4>ö,ooo R'dr, .nödgas jag reservera mig. —
Då Rikets Ständer förliden Riksdag ytterligare anslogo 60,000 R:dr årligen
för Clerecie-Staten utöfver livad ti 11 denna Hufvud-Titel förut varit anslaget,
blef af denna summa endast 42*000 R:dr gifna till Elementar-Läroverken
och 18,060 R:dr till Universiteten. Det .oaktadt utbetaltes ej det förra
anslaget till sin bestämmelse, utan blef en del deraf anordnad! just till desamma
ändamål för hvilka man nu begär ökade anslag. Man borde således
nu kunna vänta , alt från den sidan ytterligare anspråk på nya anslag icke
skulle komma i fråga. Detta liar likväl inträffat, och man synes allt för
mycket räkna på Rikets Ständers beredvillighet att, utan afseende på uppoffringar,
gifva hvad sorn gifvas kan, till Läroverkens och Vetenskapernas
utvidgning och uppmuntran. Jag kan likväl ej förbise Stats-Cassans ringa
tillgångar mera i detta än i andra fall. Ty då Staten ej nu har råd till att
bekosta en enda skilling lill allmänna Folkundervisnings-anstalten, hvaraf
behofvet är så stort och vigtigt, utan detta anses vara en angelägenhet, som
församlingarne sjelfva böra bekosta, så vill jag äfven tro, att Läro-Verk, med
så betydliga inkomster som Universiteten, böra vara belåtne med de anslag,
som dem förliden Riksdag beviljades, och hvilka äfven vid innevarande
Riksdag synas komma att fortfarande utgå.
Man invänder; alt nu
föreslagne summor endast skola användas till Universitetens materiel» behof;
men hvarföre blefvo icke dessa behof ihogkomne med någon del af
det beviljade årsanslaget? hvarföre drager man alla medel vid Universiteten
till Lärarne,, hvilkas antal och löner lära bägge vara så öfverflödige,
att, om en ändamålsenlig reorganisation dermed gjordes, tillgångar ganska
väl kunde vinnas för näateriela behofyen. Jag tror, att med en väl ordnad
hushållning, hvilken icke bör åsidosättas vid något af Rikets Embetsverk,
de redan befintlige tillgångarne böra vara tillräeklige, så väl för de
personela som maleriela utgifterne vid Universiteten, och på den grund
kan jag icke rösta för uppförande af ifrågavarande anslag.”
Häruti hafva instämt* Riksdagsfullmägtige Nils Persson från Södermanlands
Län, Johannes Andersson från Upsala Län, Anders Anderssen
från Skaraborgs Län, samt Daniel Danielsson från Örebro Län.
"Vid
Strengnäs Stift: af Herr Biskop Thyselius som åberopade dess vid betänkandet
N:o 88 i denna fråga afgifne reservation.
STOCKHOLM, 1834; lies J. A. Wallo*#.
\
Stat s-Ut slottets Utlåtande N:o 222.
1
N:o 222.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Julii.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 89, angående regleringen af Allmänna Indragnings-St
atén.
1:0 Första punkten, angående sättet för betalandet af Bankens återstående
fordran för dess lill liqviden med f. d. Kongl. Familjen meddelade förskott,
är lemnad utan anmärkning; och föranleder det yttrande, som hos Ridderskapet
och Adeln blifvit af Herr Skogmanj C. D.} afgifvet, rörande innehållet
af Rikets Ständers vid senaste Riksdag i berörde ämne aflåtne
underdåniga skrifvelse, icke lill något ytterligare eller förändradt utlåtande
å Utskottets sida.
2:0 Angående Landsbofdingars samt Lands-Stats Tjenstemäns och
Bet/entes Pensionsrätt i allmänhet. Uti detta hänseende hade Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer: ”att öfver deras den 10 Junii 1818 aflåtne underdåniga
skrifvelse, angående indelte civile löntagares pensionsrätt, i underdånighet
meddela den förklaring, att beloppet af de pensioner, som å
Allmänna Indragnings-Staten tilläggas dessa Embets- och Tjenstemän, bör
fortfarande och intilldess annorlunda förordnas, utan afseende på redan
tillkomne elier ytterligare tillkommande löneförbättringar, bestämmas efter
1818 års Aflönings-Stater;” hvarjemte Utskottet, i afseende på den i sammanhang
med berörde allmänna grundsats förekommande speciel? fråga om
f. d. Landshöfdingen m. m. Friherre B. kV. Focks pensions-rättighet, tillstyrkt:
”att pensionen för honom må förklaras böra utgå endast efter den
i 18 r8 års Stat uppförde Stals-Secreterarelönen.”
Inom serskilde Rliks-Slånd äro åtskillige anmärkningar gjorde vid Utskottets
förslag, rörande grunden för Lands-Stats-personalens pensionerande,
hvilka dock kunna anses sammanfattade uti det anförande, Herr af Tuneldj
C. E.j hos Ridderskapet och Adeln afgifvit och som hufvudsakligen innehåller:
att, enligt de af Utskottet åberopade äldre Författningar, Kongl.
Brefvet den i3 Mars 1770 och Kongl. Förordningen den 24 Jan. 1778,
Civile Embets- och Tjenstemän, så väl de med indelta som med contanta
löner försedde, hvilka uppnått 70 års ålder samt länge och vältjent, egde
att afgå med hela lönens bibehållande; att vid 1812 års Riksdag Rikets
Bihang till R. St. Fröt. 1834. 4'-de Sami. lista Afd, 2:dra Bandet, . ±
i4c.de
2
Ståts-Utskottets Utlåtande JN:o 222.
Ständer biföllo, det de med penningelöner tjenande, d. v. s. egentligen
Ernbels- och Tjcnstemännen i Rikets Collegier, skulle vid afskedstagandet,
efter uppnådd 70 års ålder, få på Allmänna Indragnings-Staten uppföras
till åtnjutande af lönen såsom pension, på det ordinarie lönen alltid måtte
vara för efterträdaren att tillgå; att då Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag
funno för godt bevilja, det enahanda öfverflyttning på IndragningsStaten
af en afskedad Embets- eller Tjenstemans vid Lan^«-St2ten pension
linge ega rum, ansågo dock Rikets Ständer, i anseende till den större fördel,
som härigenom skulle Lands-Staternas personal tillskyndas, enär deras
indelta löner bibehållit sig 1 värde, men deremot penninge-löntagarnes,
genom myntvärdets fall, vida nedgått, sig böra bestämma, att högre
pensioner ej måtte de indelta lönlagarne tillgodokomma, än som svarade
mot pénninge-löntagande vederlikars; och jemte det Rikets Ständer härvid
upptogo de tjenstemanna-grader, som i detta hänseende skulle jern föras,
förklarades tillika, att, om någon Lands-Statstjensteman skulle i ordinarie
lön uppbära mindre än dess vederlikar med contant lön,, den förre då
finge åtnöja sig med pension efter innehafvande indelning. Detta Rikets
Ständers stadgande, bifallet af Kongl. Maj:t och kungjordt genom Kongl.
Kammar-Collegii Circulaire-Bref den 11 Oct. 181 <7, innebar sålunda den
rättvisa princip, alt de Civile Embets- och Tjenstemäimen, så med indelta
som contanta löner, skulle såsom pensionairer få tillgodonjuta lika förmon,
på grund af äldre Lönings-Staters föranledande; men sedan, vid myntvärdets
fall, det funnits nödigt tillägga de penninge-löntagande någon förbättring
i lönerne, så skulle, enligt Herr af TuneTäs yttrande, genom det af
Stats-Utskottet nu föreslagne förklarande, den obillighet uppslå, att, i strid
mot den förut antagne grundsatsen, Lands-Slats Embets- och Tjenstemännen
undfinge vida lägre pensioner än deras vederlikar med contant lön.
Vidare har Herr af Tuneld anmärkt, att Utskottets förslag, det
1818 års Aflönings-Stat, ulan afseende på redan tillkomne eller ytterligare
tillkommande lön-förbättringar, skulle tjena till efterrättelse vid pensionernas
bestämmande, innefattade det misstag elter åtminstone den ofullständighet,
att härvid ej blifvit observerad den förhöjning, som blef en följd af
Rikets Ständers medgifvande vid i8a3 års Riksdag, det span målen under
lönerne beräknades i stället för 4§ R-dr till 6 R:dr tunnan, som medförde,
att en ständig tillökning af 1 R:dr 24 sk. per tunna uppkom, hvilken från
1824 års början sammanslogs med årliga penningelönen, och hvarigenom
de contante löner, hvilka uti förevarande fall skulle tjena såsom måttstock
för pensioneringen af Lands,-Stats Embets och Tjenstemännen,, alltså blifvit
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 222.
3
ej obetydligt ökade utöfver 1818 års Stat. Efter att sålunda hafva framställt
de hittills stadgade grunderne för Lands-Statstjenstemäns pensionerande,
har Herr af Tuneld vidare sökt ådagalägga ej mindre obilligheten
deraf, att desse Tjenstemän, hvilkas befattningar äro både vigtige och i
hög grad mödosamma, skulle, genom den nu föreslagne lägre pensionsberäkningen,
på ålderdomen sakna nödig utkomst, eller ock tvingas, att,
ehuru oförmögne till tjenstens vederbörliga bestridande, dervid qvarstå,
än äfven fördelen af att vid Lands-Staten kunna påräkna kraftfulle och
skicklige män, af hvilkas nit och redlighet det allmännas båtnad i så väsendtlig
mon beror; och har Herr af Tuneld, på sådane skäl och under
yttrande i öfrigt, att, allt efter som Civil-Statens enskilda Pensions-Inrättjiing
kommer alt uppfylla det med densamma åsyftade ändamål, StalsVerkets
bidrag till Embets- och Tjenstemäns pensionering äfven kommer
att förminskas, föreslagit: att med indelta löner försedde Lands-Statstjenstemän
må förklaras berättigade till pensioner, svarande mot vederlikars
i Kongl. Collegierne, efter hvad nu reglerade Stater i allmänhet bestämma,
nemligen: Lands-Secreterare och Lands-Kamererare till 1,200
R:dr, Landt-Räntmästare, Kronofogdar och Förste Landtmätare till 800
R:dr, Häradsskrifvare till 400 -sarai Länsmän till i5o R:dr, hvarjemte
Herr af Tuneld, i afseende på Landshöfdingars pensionsrätt, trott de dervid
förekommande serskilda förhållanden kunna föranleda dertill, alt Landshöfdingars
pension blefve bestämd till det belopp, sorn för andra deras
vederlikar, Generalerne, vid sisla Riksdag fastställdes, eller 3ooo R:dr.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, samt hvad Herr o/ Tunelds
anförande i öfrigt innehåller, har Utskottet ånyo till öfvervägande
företagit frågan om grunderne för indelte civile löntagares pensionering,
och Utskottet har icke kunnat undgå finna, att desse Embets- och Tjenstemän,
sorn efter äldre författningar egt att, då de uppfyllt de för Civilstaten
i allmänhet gällande föreskrifter för pensions tillgodonjutande, undfå
en hela den indelta lönen motsvarande pension, i allmänhet förmonligare
än den , som tillföll penningelöntagare, och , efter 1818 års Författning,
blefvo satte i likhet med deras vederlikar i Kongl. Collegierne, åter genom
det af Utskottet nu tillstyrkta förklarande skulle blifva vida sämre lottade
än deras vederlikar i Embetsverken, der den i allmänhet nödig ansedda regleringen
af så väl tjenster sorn löner, antingen redan för sig gått eller, så
fort ske kan, kommer att för sig gå. Ett sådant missförhållande i pensionsvilkoren
emelian de med indelte och de med penningelöner försedde civile
löntagarne har, i Utskottets tanka, genom de senare Författningaine icke
4
Ståts-Utskottets Utlåtande AT:o 222.
varit afsedt; och Utskottet ‘finner äfven billigheten tala för dess afhjelpande,
om man tager i betraktande, burn mödosamma Lands-Stals-sysslorne
i allmänhet äro, och huru magtpåliggande det är, för de allmänna ärendenas
gång, att dessa sysslor beklädas af personer, som äro vuxna sitt
kall, med kraftfullhet detsamma sköta, och, någorlunda betryggade för sin
utkomst på gamla dagar, kunna deråt egna odelad uppmärksamhet. Då
härtill i öfrigt kommer, att en af billighet påkallad förbättring i pensionsvilkoren
för Lands-Stats Tjenstemän äfven skulle bidraga dertill, att, sedan
accorder vid dessa sysslor numera äro förbjudne, nuvarande innehafvare,
som sådane erlagt, snarare kunna finna sig vid alt, då de till tjensternas
behöriga skötande blifva oförmögne, desamma frånträda, anser Utskottet sig,
på alla dessa förenade skäl, böra föreslå:
alt Landt-Stats Tjenstemän och Betjente, som med indelte löner
äro försedde, må vid afskedstagande hädanefter erhålla pensioner
till samma belopp, hvartill deras vederlikar i Kongl. Stats-Contoret
eller andra redan reglerade Embetsverk äro berättigade, under
iakttagande af de i allmänhet för pensions tillgodonjutande
stadgade vilkor och föreskrifter; och således Lands-Secreterare och
Lands-Kamererare erhålla i pension R:dr 1,200.
Landt-Räntmästare, Krono-Fogdar och irste Landtmätare ,, 800.
Häradsskrifvare 4 00.
samt Länsmän
„ 100.
emedan då Rikets Ständer, vid sista Riksdagen, för desse sistnämnde Tjenstemän
bestämt deras aflöning till ett minimibelopp af 100 R:dr, det
torde finnas mindre lämpligt att, enligt hvad det framställda förslaget innehåller,
tilldela dem en högre pension.
Och tillstyrker Utskottet, i afseende på verkställigheten af denna förändrade
pensionsreglering för Lands-Slatstjenstemännen:
a) att densamma må gälla intilldess den flera gånger ifrågaställda,
men äfven vid denna Riksdag uppskjutna regleringen af Lands-Statens
löner kommer att för sig gå, då Rikets Ständer, till följd af
de förändrade förhållanden, som då kunna vara för handen, lära
å nyo böra taga grunderne för pensioneringen under pröfning;
b) att det stadgande fortfarande må gälla, det de Lands-Statstjenstemän,
hvilkas indelte löner, uträknade efter förvandling och
markegång för de näst förflutne 5 åren, understiga det för graden
nu föreslagna pensionsbelopp, ej må anses berättigade till högre
pensioner, än som, efter sådan beräkning, motsvara de indelte
Stats-Utshotlets Utlåtande N:o 222.
5
lönerne, med tillägg af hvad en del i contant fyllnad åtnjuta;
samt
c) att den af Utskottet, i afseende på nya löner eller lönetillökningar,
föreslagne grundsats äfven här må följas, och alltså någon
spanmålsberäkning under dessa pensioner icke komma att ega rum.
Beträffande stadgandet i 1819 års Författning, rörande pension för
afskedstagande, med indelte löner försedde Landshöfdingar, och hvilken
pension bestämdes till ett belopp, motsvarande Slats-Secreterarelönerne på
Stat; så ådagalägger det med f. d. Landshöfdingen Friherre jFock inträffade
förhållande, behofvet af ett närmare bestämmande i della fall; och
med fästadt afseende å den betydligt minskade lefnadskostnad en ur tjenst
gången Landshöfding behöfver vidkännas, samt med hemtad anledning af
hvad vid sista Riksdag bestämdes såsom pension för vederlikar inom militairen,
tillstyrker Utskottet:
att, under iakttagande af de för Lands-Stalstjenstemännens pensionering
bär ofvan i allmänhet stadgade föreskrifter, beloppet af
Landshöfdinge-pension må för framliden bestämmas till 3ooo R:dr,
utan beräkning af spanmål derunder.
Och lära Rikets Ständer, i händelse af bifall till hvad Utskottet nu
föreslagit, derom böra till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, såsom
svar å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande Landshöfdingars pensionsrätt
samt för allmän Författnings utfärdande, rörande indelte civile löntagares
vid Lands-Staten pensionsrätt.
Hvad 1111 slutligen angår Friherre Focks begäran, att, såsom f. d.
Landshöfding i Upsala Län,| få uppbära ett, den nuvarande förhöjda
Stats-Secreterare-lönen, 4000 R:dr, motsvarande pensionsbelopp; så har Utskottet
tagit under öfvervägande hvad i alla Riks-Stånden yttrats för bifall
till hvad af bemälde Friherre blifvit begärdt. Som Utskottet likväl
icke kan medgifva, alt Friherre Fockpå sätt åtskillige Ledamöter i Riks
Stånden
anfört, eger en bestämd rättighet till det högre pensionsbeloppet,
emedan, om man äfven i sådan syftning ville tyda ordalydelsen af Rikets
Ständers år 1818 fattade beslut, Friherre Fock i allt fall, såsom ej varande
70 år gammal, då han ifrån innehafvande tjenst afgick, icke till
fullo uppfyllt vilkoren, som gällde, då berörde stadgande tillkom; finnér
Utskottet, då i öfrigt några serskilde talande omständigheter för Friherre
Fock ej förekomma, sig icke kunna sitt förra yttrande frångå.
3:o. Vid den punkt, som angår väckt, fråga om Landshöfdinges rät
-
6
Stats-Utslottets Utlåtande N:o 222.
tighet alt vid 60 års ålder få afgå med pension, svarande mot halfva lönen,
är icke någon anmärkning gjord.
4:o. Inom Ridderskapet och Adeln, Borgare- samt Bonde-StAnden
hafva anmärkningar blifvit gjorda mot 4;de punkten i Betänkandet N:o 89
i hvad densamma angår Utskottets afstyrkande å f. d. Krono-Fogden Hällstens
ansökning att erhålla, i stället för honom tilldelad pension med 3c)5§
R:dr, ett pensionsbelopp, motsvarande den af honom innehafde indelta
lön; och hafva anmärkningarne gått derpå ut, alt bifall till Hollsténs ansökning
bort af Utskottet tillstyrkas, på grund dels af rättvisa och dels
af de för Hollstén förekommande ömande omständigheter.
På de skäl Utskottet i åberopade Betänkande anfört, kan Utskottet
icke medgifva, att Hollstén eger någon grundad rättighet lill högre pension,
än den honom redan tillagde; men då härvid förekommer, att Hollstén
j, som nu mera är 70 år gammal, i öfver 4o år varit Krouo-Fogde i
ett och samma Fögderi, och derunder, enligt företedde betyg, gjort sig
känd såsom en skicklig och rättskaffens Tjensteman, samt inom den ort,
der han verkat, förvärfvat sig allmän aktning, så och enär Hollstén nu
befinner sig i utblottad t tillstånd, med en svagsint hustru, och hvilka serdeles
ömande omständigheter äfven föranled t det för honom inom ofvannämnda
3:ne Riks-Stånd uttalade allmännare deltagande, får Utskottet, med
frångående af dess förut i ämnet afgifne tillstyrkande, härigenom föreslå:
att f. d. Krono-Fogden Hollstén må, från och med detta år, uppbära
pension till det belopp, sorn Utskottet här ofvan i 2:dra
punkten för Krono-Fogde-graden föreslagit, eller 800 R:dr, dock
utan spanmålsberäkning derunder.
Hvarom svar, i händelse förslaget af Rikets Ständer godkännes, lärer
böra till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifvas.
5:o Utskottet, sorn yttrat sig icke kunna tillstyrka någon tillökning
i de vid sista Riksdag bestämda arne pensionsrum för Generaler, och nu
föreslagit uppförandet af en Amirals-pension, har å denna punkt af Betänkandet
N:o 89 erhållit återremiss från Ridderskapet och Adeln, Borgaresamt
Bonde-Stunden; dock afse endast de inom Ridd. och Adeln gjorda anmärkningarne,
att pensionsrummens antal måtte ökas. Dessa anmärkningar
äro afgifna utaf: Grefve Rosen, M.j Herr Rothlieb, A. F.s Herr af Dahlström
, Friherre Cederström, Herr Lefrén, Friherre Åkerhjelm , G. F.
och Herr Rosenbladj B., och innehålla hufvudsakligen: att billigt icke vore
, det den högsta militairegraden skulle vara i saknad af en förmon, som
den civila Embets- och Tjenstemanna-personalen utan undantag åtnjuter;
Stals-Utsloltets Utlåtande N:o 222.
7
att det af Utskottet nyttjade skäl för afstyrkandet, ”att hittills icke något af
de medgifne pensionsrummen blifvit begagnadt”, förfölle, då man erinrar sig,
att desse pensionsrum blifvit uttryckligt bestämde för innehafvarne af de g
Generalslöner i penningar, som vid sista -Riksdag anslogos, och att, dä
dessutom vid samma tillfälle stadgades, att det contanta Generals-anslaget
36,000 Rrdr skulle användas till Indelta Armeens lönereglering i det hela,
intilldess Ofverste-Iönerne, som af Generalitetet innehafvas,, genom afgång
blefve för lönregleringen disponibla, hvarken de nyligen utnämnde GeneralBefälhafvarne
kunnat förses med contanta löner, eller, oaktadt arne med
indelte löner försedde Generals-personer, med åsidosättande af enskild fördel,
anmält sig att ingå på Indragnings-Stat, någon af de omnämnde arne pensionerne
kunnat till dem disponeras; att i3 Generaler ännu finnas med indelte
löner, och att, innan dessa löner, genom innehafvarnes afgång, ingå
till lönregleringsfonden , det öfrige Generals-Befälet icke kommer i åtnjutande
af full löningsstat, på sätt Kongl. Majit och Rikets Ständer afsett.
Utskottet, som, vid öfvervägande af dessa anmärkningar samt af hvad
handlingarne i öfrigt innehålla, icke funnit skäl att tillstyrka någon förändring
i hvad som förslaget är rörande pensionsrummens antal eller arne för
Generaler och ett för Amiraler, har deremot fästat uppmärksamhet vid det
uppgifna hindret för Generals-pensionernes begagnande. Förhållandet är
nemligen sådant, att de vid sista Riksdagen å Stat uppförde Infanterie-Generalslöner
i penningar, till en början, på sätt här förut blifvit omförmäldt,,
äro anslagne till befrämjande af Indelta Regementenas lönereglering och endast
i den mon kunna af effectivl tjenstgörande Generaler få tillgodonjutas,
som Regements-Chefs-Indelningar, hvilka innehafvas (af de förutvarande lnspections-
och Brigad-Generalerne, genom dessas afgång, till motsvarande
belopp till Indelta Armeens löneregleringsfond ingå. Då häraf följer, att
Generalslönerne i penningar sannolikt icke ännu under en längre följd af år
kunna till hela antalet blifva tillgängliga för Generalitetet, och, enligt föreskriften
vid sista Riksdag, endast med sådane löner försedde Generaler skulle
af de inedgifna arne pensions-anslagen, vid fyllda 65 år, efter vid pass 4°
års tjenstgöring oell på grund af styrkt oförmögenhet att i tjenstgöringen
fortfara, komma i åtnjutande, är det äfven gifvet, att dessa pensionsrum
hittills icke kunnat blifva upptagne eller på längre tid kunna blifva det..
Frågan om dessa pensioners begagnande eger således ett väsendtligt
inflytande på möjligheten att i verket sätta den för Indelta Armeen beslutade
lönereglering; och då Utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka det för
samma reglering vid denna Riksdag äskade tillökta anslag; af 19,3,00 Rrdr*
3
Stals-Ulslottets Utlåtande 1\-.o 222.
anser Utskottet sig böra föreslå elen utväg till berörde reglerings underlättande
och befordrande till snarare fullbordan,
att, om någre i öfrigt pensionsberättigade , med indelte löner försedde
Generaler skulle, ehuru försedde med högre löner, anmäla
sig till pensions erhållande med 3ooo Rrdr, de medgifne arne pensionsrummen
äfven må kunna sådane Generaler tilldelas.
Om det beslut Rikets Ständer i detta ämne fatta torde underdånig
skrifvelse böra till Kongl. Maj:t i underdånighet aflåtas.
6:te punkten, angående för Enkan Benzelstjerna tillstyrkt årlig gratification
med i5o R:dr;
■yrde dito, om uppförande å denna Stat af det f. d. Commendanten i
Warberg, Friherre J. K. Bennet, tillagde arfvode 35o R:dr med ao tunnor
spanmål derunder;
8:de dito, angående löneersättning ål Capitenen L. Stjernstam med
a5o R:dr årligen; och
grde dito, angående ifrågaställdt anslag tillExp ectance-löner åt Offcerare
och Under-Officerare af f. d. Finska Arméen ,
äro lemnade utan anmärkning.
10:0 Vid Utskottets yttrande i denna punkt af Betänkandet N:o 89,
nemligen ”att, då Öfverste Pahn, som i Februarii månad i83i i Nåder
utnämndes till Fristads-Directeur, och i sådan egenskap tjenstgjort endast
omkring 3:ne år, Utskottet icke funne skäl vara för handen, att tillstyrka
uppförandet å Allmänna Indragnings-Staten af de 900 R:dr han i nyssnämnde
egenskap uppburit,” har hos Ridderskapet och Adeln Herr Skogman,
C. D.j gjort den anmärkning, att pensioners beviljande vid skeende regleringar
hittills icke berott på den längre eller kortare tid man innehaft tjensten,
och att, då Öfverste Palm å tjensten eger fullmagt, han äfven bör
uppföras på Allmänna Indragnings-Staten, till dess han erhåller annan lön
af allmänna medel.
Utskottet finner likväl häraf icke skäl att frångå sitt förra tillstyrkande.
11:0 Utskottet har till öfvervägande förehaft den af Rlksdagsfullmägtigen
Hans Jansson från Elfsborgs Län gjorda anmärkning vid Utskottets tillstyrkande
om förhöjning i pensionen för aflidne Stats-Commissarien Widegrens
efterlemnade arne oförsörjda döttrar, genom öfverflyttning af en del
utaf det understöd en tredje, numera gift dotter imféhaft, nemligen att det,
för principens skull, ej vöre rigtigt, att den ena systern finge ärfva den andras
-
Stats-Utslottets Utlåtande N:o 222.
9
dräs pehsionsrätt; men då tillökningen blifvit föreslagen, på grund af de för
Sökanderne förekomne bevekande omständigheter, samt Utskottet, till u ndanrödjande
af den utaf Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson befarade olägenhet,
icke tillstyrkt bela den ledigblifna pensionens fördelning emellan de
qvarvarande systrarne, utan endast en personel pensionsförliöjning, och i öfrigt
dervid fästat det uttryckliga förbehåll, att, då något af dessa pensionsanslag
blifver ledigt, detsamma skall till Statsverket indragas, finner Utskottet
icke skäl att frångå dess i detta ämne afgifna, utaf de öfriga 3:ne RiksStånden
utan anmärkning lemnade förslag.
12:0 Emot Utskottets tillstyrkande om öfverllyttning till denna Stat
af den aflöning, den ännu qvarvarande Lappfogden å 2:dra Hufvudtitelns besparingar
uppbär, har någon anmärkning icke blifvit gjord.
i3:o I Borgare-Ståndet bar Herr Halling anmärkt, att i en tid, då
så många vigtiga företag, i brist på tillgångar, måste uppskjutas eller helt
och hållet lemnäs å sido, någon gällande anledning, i Herr Ha/lings tanka,
icke förefunnes för anvisandet af anslag till Svenskt diplomatarium; hvilket
anslag Herr Halling och flere med honom af sådant skäl afstyrkt. Men då
det serskilda förhållande härvid inträffar, att företaget genom ett uppskof
skulle helt och hållet kunna omintetgöras, enär> dels de gamla documenterna
äro nära att förmultna, och dels ovisst är, huruvida framdeles någon
skicklig person-finnes att tillgå, som på detta mödosamma, ej vinstgifvande
arbete vill uppoffra tid och krafter, anser Utskottet sig böra förnya dess
förut gifna tillstyrkande.
14:0 Af den från Ridclerskapet och Adeln, Preste- samt BorgareStånden
erhållne återremiss, i fråga om ersättning till Lag-Comitéens Ledamöter,
har Utskottet inhemtat, det Utskottets åsigt, att desse Ledamöter
äro förtjente af ett serskildt vedermäle utaf Rikets Ständers välvilja, blifvit
allmänligen gillad, men att, i afseende på sättet för dess meddelande,
olika meningar uppstått; såsorii att, i stället för det af Utskottet tillstyrkta
årliga arfvode af 8331 R:dr, en summa på en'gång, t. ex. 2000 R:dr, för
hvardera borde anslås; att arfvodet måtte fortfarande utgå till det förut
bestämda beloppet 1,666: 32, med vilkor, att Ledamöterne, intill dess arbetet
binner granskas, tillhandagå med nödiga upplysningar; att det årliga
arfvodet må, på sätt i den Utskottets Betänkande vidfogade Reservation
finnes föreslaget, bestämmas tilt 1000 R:dr årligen; samt ändtligen, alt
Bihang till 21- St. Brot. 1834. 4'-de Sami. ±:sta Afd. 2:dra Bandet. 2
14-de Håftet.
10
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 222.
arfvodet måtte bestämmas högre för en och annan af Lag-Comiteens Ledamöter.
Utskottet har tagit under öfvervägande de sålunda inom Riks-Stånden
yttrade olika åsigler, men deraf icke funnit sig föranlåtet frångå des»
förra tillstyrkande i denna fråga.
i5:o. Denna punkt, om uppförande af ett förslags-anslag såsom ersättning
till f. d. Indelningshafvare vid afsutne Westgötha Cavallerie-Regemente,
är lemnad utan anmärkning.
16:0. Med hemtad anledning af det i sista punkten af Betänkandet
N:o 89 framställda förhållande, rörande resultatet af Indragnings-Statens nu
verkställda reglering, har inom Borgare-Ståndet Herr Halling yttrat, att då
ändamålet med denna Stat, efter lians tanka, vore att upptaga alla, mera
tillfälliga utgifter, hvilka upphöra med vissa behof och personer, borde
äfven denna Stat vid hvarje Riksdag af Stats-Utskottet noga genomgås och
granskas, och från förutvarande anslagssumman afräknas alla de summor,
hvilkas föremål försvunnit, och regleringen för en kommande tid derefter
företagas. Då den nu föreslagne Indragnings-Staten börjar med alldeles
enahanda belopp, hvarmed den vid senaste Riksdag fastställde slutades,
oeh denna senare åter, utom ett för serskildt ändamål upptaget belopp af
20,016: 29, 10, visade lika belopp, som vid 1823 års Riksdag bestämdes,
så komme man till det besynnerliga resultat, som skulle ingen afgång emellan
1823 och i83o hafva inträffat; anseende Herr Halling Stats-Utskottet
böra, till nödig upplysning för Riks-Stånden, uppgöra och förelägga Ständerna
ett förslag, som utmärker den förändring Indragnings-Staten sedan
förra Riksdagen undergått, genom derå uppförde personers frånfälle, eller
annan afgång och andra behofs upphörande.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, att den summa, som vid
hvarje Riksdag fastställes såsom utgift under allmänna Indragnings-Staten,
är att betrakta såsom ett förslags-anslag, hvilket, ehuru det sannolikt småningom
bör minskas, dock någon gång öfversiger det i Staten utförde beloppet.
En sådan föränderlighet härrör deraf, att, enligt gällande Författningar,
civile Embets- och Tjenstemän samt Betjente, hvilka äro berättigade
till pension, vid afskedstagande å denna Stat uppföras, och det inträffar
understundom, att den tillgång, som genom vissa utgifters upphörande
under loppet af året beredes, ej motsvarar de under samma tid tillkomna
utgifterne. Emedlertid har Utskottet nu velat meddela, att för
1831 eller det senaste år, för hvilket Rikshufvudbok finnes afslutad, penningeanslaget
å Allmänna Indragnings-Staten utgör 290,016: 29, 10, hvar
-
Stals-U(slottets Utlåtande JV:o 222.
emot, i enlighet med Författningarne, penningeutgiften för samma år uppgår
till 291,754.' i5, 8.
Den af Herr Halling omnämnda speciela granskning af IndragningsStatens
utgifter har Utskottet redan långt för detta verkställt, meu dervid
icke funnit något förekomma, som ansetts böra föranleda till anmälan hos
Rikets Ständer. Beträffande Herr Hallings anmärkning, det Utskottets förslag
till Indragnings-Stat börjar med alldeles samma summa, som vid sista
Riksdag fastställdes; så har Ulskottet, genom denna summas utförande, icke
velat uppgifva Allmänna Indragnings-Statens belopp för sistlidet eller innevarande
år, utan blott lemna en jemförelse emellan hvad Staten för år
i83o utgjorde och hvartill den nu behöfver upptagas.
I sammanhang härmed får Utskottet besvara den af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län framställda anmärkning,
att Indragnings-Statens summa icke bör under Riks-Staten uppsummeras,
ulan serskildt utföras, emedan genom en sådan Räkenskapsmethod den irring
uppkommer, att då, enligt Utskottets förslag, en tillökning å den ständiga
Riks-Staten nu emot vid förra Riksdagen visar sig af endast 23,
6, den likväl rätteligen utgör öfver en half million, då man erinrar sig,
att Indragnings-Staten, sedan sisla Riksdag, minskats med ungefärligen 54,000
Pi:dr. Utskottet medgifver rigtigheten af denna beräkning; men då hvarje
utgift är grundad på öfvertygelsen om dess behöflighet, samt IndragningsStaten,
likasom andra Titlar, serskildt underställes Rikets Ständers pröfning
och uti sammandragen öfver utgifterne utföres med serskild summa, tror
Utskottet någon missledning ej åstadkommas derigenom, alt den i RiksStats-summan
upptages, hvilket i öfrigt är nödigt för utrönande af det belopp,
som genom allmän Bevillning skall fyllas.
17:0. Sedan Utskottet afgaf Betänkandet N:o 89, har Utskottet fått
emottaga Nådig Remiss å:
a) Häradsskrifvaren i Öster och Vester Rekarnes Häraders Fögderi af
Södermanlands Län, Lands-Kamereraren P. G. Bergströms underd. ansökning
att, vid uppnådde 74 års ålder och 5i års tjenstgöring, få vid afskedstagande!
erhålla pension, svarande mot den indelta lön han innehaft
; och
b) f. d. Lieutenanten C. J. Rotkirchs underd. ansökning om pension
med i5o R:dr, svarande emot den lön han, i egenskap af Page vid Konung
Gustaf III:s Hof, uppburit.
Och hvad först beträffar Häradsskrifvaren Bergström, så enär han,
enligt hvad handlingarne utvisa, till alla delar uppfyllt de vilkor, som
Stats-Utslottets Utlåtande JV:o 223.
emot, i enlighet med Författningarne, penningeutgiften för samma år uppgår
till 291,754: i5, 8.
Den af Herr Halling omnämnda speciela granskning af IndragningsStatens
utgifter har Utskottet redan långt för detta verkställt, meu dervid
icke funnit något förekomma, som ansetts böra föranleda till anmälan hos
Rikets Ständer. Beträffande Herr Hallings anmärkning, det Utskottets förslag
till Indragnings-Stat börjar med alldeles samma summa, som vid sista
Riksdag fastställdes; så har Utskottet, genom denna summas utförande, icke
velat uppgifva Allmänna Indragnings-Statens belopp för sistlidet eller innevarande
år, utan blott lemna en jemförelse emellan hvad Staten för år
i83o utgjorde och hvartill den nu behöfver upptagas.
I sammanhang härmed får Utskottet besvara den af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län framställda anmärkning,
att Indragnings-Statens summa icke bör under Riks-Staten uppsummeras,
utan serskildt utföras, emedan genom en sådan Räkenskapsmethod den irring
uppkommer, att då, enligt Utskottets förslag, en tillökning å den ständiga
Riks-Staten nu emot vid förra Riksdagen visar sig af endast 467,546: 23,
6, den likväl rätteligen utgör öfver en half million, då man erinrar sig,
att Indragnings-Staten, sedan sisla Riksdag, minskats med ungefärligen 54,000
R:dr. Utskottet medgifver rigtigheten af denna beräkning; men då hvarje
utgift är grundad på öfvertygelsen om dess behöflighet, samt IndragningsStaten,
likasom andra Titlar, serskildt underställes Rikets Ständers pröfning
och uti sammandragen öfver utgifterne utföres med serskild summa, tror
Utskottet någon missledning ej åstadkommas derigenom, att den i RiksStats-summan
upptages, hvilket i öfrigt är nödigt för utrönande af det belopp,
som genom allmän Bevillning skall fyllas.
17:0. Sedan Utskottet afgaf Betänkandet N:o 89, har Utskottet fått
emottaga Nådig Remiss å:
a) Häradsskrifvaren i Öster och Vester Rekarnes Häraders Fögderi af
Södermanlands Län, Lands-Kamereraren P. G. Bergströms underd. ansökning
att, vid uppnådde 74 års ålder och 5i års tjenstgöring, få vid afskedstagande
erhålla pension, svarande mot den indelta lön han innehaft;
och
b) f. d. Lieutenanten C. J. Rotkirchs underd. ansökning om pension
med i5o R:dr, svarande emot den lön han, i egenskap af Page vid Konung
Gustaf III:s Hof, uppburit.
Och hvad först beträffar Häradsskrifvaren Bergström, så enär han,
enligt hvad handlingarne utvisa, till alla delar uppfyllt de vilkor, sora.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 222.
grundlagt Rikets Ständers bifall till flere förut gjorda alldeles enahanda
ansökningar, och hvarpå såsom exempel må nämnas: vid 1823 års Riksdag,
af Lands-Kamereraren i Westerås Län Ekelund; vid 1828 — i83o årens
Riksdag, af Lands-Kamereraren i Vesler-Norrlands Län Selling; samt vid
denna Riksdag, af Landt-Räntmästaren Ahlgren och Lands-Kamereraren
Hertzman, får Utskottet tillstyrka:
att Häradsskrifvaren Bergström må förklaras berättigad att, vid
afskedstagande!, erhålla en emot den indelta lönen svarande pension.
Beträffande dernäst f. d. Lieutenanten Rotkirchs anhållan; så upplysa
handlingarne: alt han år 1787 antogs till Bord-Page vid Konung Guslaf
IH:s Idof; att han med denna tjenstgöring fortfor till 1792, då han, efter
Konungens död, flyttades såsom Cadett till Kongl. Krigs-Academien; att
lian derefter ingått i krigstjenst, men år 1812 erhållit Lieutenants afsked;
och alt han nu med famille befinner sig i torftiga omständigheter.
Med anledning häraf, och då Rikets Ständer vid sista Riksdag beviljade
3:ne f. d. Pager vid Konung Gustaf lll:s Hof rättighet att å Allmänna
Indragnings-Staten åter få tillträda deras innehafde Pagelöner samt, enligt
hvad af handlingarne upplyses, Sökanden är den siste qvarvarande af desse
Pager, som icke åtnjuter sådan lön, får Utskottet hemställa, att Lieutenant
Rotkirch, för hvilken i öfrigt ömande omständigheter förekomma, hvilka
föranledt’ Kongl. Maj:t att de föregående åren tilldela honom ett Pagelönen
motsvarande belopp å Indragnings-Statens besparingar,
må uppföras till åtnjutande af i5o R:dr eller hvad han i Pagelön
åtnjutit.
Stockholm den 22 Julii 1834-
Reservationer :
Emot Utskottets beslut vid u:dra punkten i fråga om Landt-Stats
Tjenstemän och Betjentes pensionsrält :
Af Herr Waern, J., samt Riksdagsfullmäglige J. L. Wiklund från
Westerbottens Län, Olof Mänsson från Blekinge Län, Hans Jansson från
Elfsborgs Län och Daniel Danielsson från Örebro Län,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 222.
i3
Vid samma punkt, om förklaring af stadgandet rörande Landshöfdingars
pensionsrätt:
Af Herr Bergenstråhle, C. G., ”Emot detta beslut får jag mig reservera,
på de skäl att Ständers beslut 1828 förflyttade pensionsrättigheten från 70
år till 65, och Riksdags-Beslutet 1818 efter ordalydelsen obestridligt berättigade
Landshöfdingar till ett pensionsbelopp i likhet med Stats-Secreterarelön.
Intet förbehåll har af Ständer blifvit gjordt, hvarken vid 1818
års beslut, det pension skulle för alltid blifva lika med dåvarande StatsSecrelerarolön,
och ej heller vid senare Riksdag, att den förhöjda Slals-Secreterarelön
ej skulle inverka på den, efter Stats-Secreterarelön, bestämda
Landshöfdingepension. Örn Rikets Ständer vid nuvarande Riksdag bestämma
en annan princip, så kan den ej tillämpas på den eller de, som tagit
afsked emellan delta nu senast fattade beslut och det föregående; emedan
man, utan att kränka både individuens rätt och representationens värdighet,
ej kan, till men för den förra, gifva en tydning stridande emot en
klar ordalydelse af föregående Ständers beslut;” *
samt af Herr Santesson, B. IL: ”Jag reserverar mig emot Utskottets
äfven denna gång, i min tanka, emot rättvisa och skyldigt afseende lill Rikets
Ständers värdighet fattade beslut, alt afstyrka bifall lill den väckta
frågan om bestämmande af f. d. Landshöfdingen Herr Baron Focks pension
till lika belopp, som Stats-Secreterarelönen utgjorde vid den tid Baron Fock
begärde afsked. Utskottet hade, i min tanka, bort lemna annan uppmärksamhet
åt alla de anmärkningar från Riks-Stånden, som Utskottets första
Betänkande N:o 89 i denna del sig ådrog, på grund hvaraf Utgifts-Afdelningen
äfven nu har tillstyrkt frånträdande af det förra Beslutet, och medgifvande
åt Baron Fock alt, från och med det innevarande året, få tillgodonjuta
den pension, han, efter Rikets Ständers Ar 1828 fattade Beslut, med
skäl egt påräkna allt ifrån sitt afgående. När jag vidare sammanställer
Stats-IJtskottets beslut i denna fråga med det i nästpåföljande moment,
rörande Kronofogden Hollsten, så beklagar jag, att Utskottet gifvit lastarenum
allt för mycket rum, enär, oberäknadt billigheten af en erkänsamhels-gärd
åt en förtjent Embetsman, det ej lärer kunna undfalla någons
uppmärksamhet, att Baron Fock eger, relativt till den förre, belt olika anspråk
att få påräkna tillgodonjutande, efter ordalydelsen, af Rikets Ständers
ofvanåberopade Beslut om Landshöfdinge-pensioner.”
Uti denna senare reservation bär Herr Winblad instämt.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 222.
Vid 4'de punkten , i anledning af Kronofogden j Assessoren fl ollstedt
s ansökan om pension:
Af Herr kVcern, J.
Vid i4-'de punkt en j om arfvode till Lag-Comiteens Ledamöter:
Af Herr Friherre Palmstjerna, C. O., som åberopat dess i denna
punkt till Betänkandet N:o 8g yttrade tanka;
Af Friherre Persmeden, IV. F.;
Af Grefve Gyldenstolpe, A., under åberopande af Grefve Hamiltons i
denna fråga förut afgifna reservation, hvilken Herr Grefven förklarat sig
såsom dess egen mening anlaga.
Härmed har Herr Bergenstråhle , C. G., sig förenat;
samt af Herr Petre, T.
Vid i6:e punkten, i hvad som angår verkställd grankning af Allmänna
Indragnings-Staten :
Af Herr Petre, T.: ”Enligt förra Ständers beslut, innehafver JustiticeSlals-Ministern
Grefve Rosenblad 1600 R:dr på Indragnings-Staten, såsom
f. d. Chef för Tullverket. Detta beslut är affattadt i sådana ordalag, att jag
derutaf icke kan draga annan slutsats, än att Stats-Utskottet är förbundet
att hos Rikets Ständer i detta afseende göra anmälan, så vida visshet skall
vinnas, om dessa 1600 R:dr äfven efter denna Riksdag böra komma H. Ex.
Grefve Rosenblad tillgodo. Vid härom inom Utskottet gjord omröstning har
likväl min nyssnämnde mening blifvit förkastad. Jag beklagar, att så skett,
ej derföre, att jag vill hindra H. Ex. Grefve Rosenblad ifrån fortsatt åtnjutande
af berörde årliga gratification, men af den orsak, att jag icke anser
det vara ett Rikets Ständers Stats-Utskott tillständigt att, utan principalernas
hörande, fälla ett afgörande Utslag i en så tvetydig fråga som denna.
Må Ständerne sjelfve definitivt pröfva ämnen af dylik beskaffenhet, men må
aldrig deras Utskott tillåta sig att i sina Betänkanden abstrahera upplysning
om sådant, som ovilkorligen bör komma till Ständernas kännedom. Förra
Rikets Ständer hafva, till stöd för ofvannämnde beslut, anfört skäl, som
icke förtjena afseende, emedan deraf förutsättes pröfning af förhållanden,
hvilka icke tillhöra samtidens bedömande. Gerna vill jag dock antaga, att
dessa Ständer haft för afsigt att tillägga H. Ex, Grefve Rosenblad ifrågavarande
gratification för lifstid, men då ordalydelsen af beslutet icke uttrycker
detta bestämdt, synes det böra följa af sig sjelf, att frågan härom
nu åter skall underställas Ständernas pröfning. Det är detta, som jag genom
Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 222.
i5
»lin reservation åsyftar, meddelande här nedanföre ett Utdrag af förra Riksdagens
Ständers oftanämnda beslut:
Transsumt af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 3o
Nov. 1829, angående en åt H. E. Herr Justitiae-StatsMinistern
m. m. Grefve Rosenblad beviljad löne-ersättning.
—- — i anledning hvaraf, och sedan Vice-Presidenten af
Wåhlberg nu mera aflidit, derigenom således all vidare fråga, i afseende
på den löne-ersättning han åtnjutit, förfallit, Rikets Ständer, beträffande
samma fråga för Herr Justitias-Stats-Ministern Grefve Rosenblad, nu få till
svar å den Nådiga Propositionen i underdånighet meddela, att, uppå derutinnan
anförde skäl samt med fästadt afseende å bemälde Herr Grefves
bepröfvade och af Eder Kongl. Majit jemväl vitsordade Embetsmannaförtjenster
och den nitfulla omsorg för Statens sanna fördel, som vid Styrelsen
af Tull-Verket blifvit af Herr Grefven ådagalagd, Rikets Ständer
velat bifalla, att Herr Grefven och Justitia;-Stals-Ministern må på Allmänna
Indragnings-Staten uppföras till fortsatt åtnjutande af det utaf honom innehafda
ifrågavarande arfvode 1,600 R:dr Banco. — —- —
i6 Stats-Ut slottets Utlåtande K: o 323.
Allmänna Jndragnings-Siaten.
Penningar.
Allmänna Indragnings-Statens summa, enligt senaste Statsreglering, utgör
Minskning deri vid närvarande Statsreglering, enligt Ut-  skottets förra förslag, 70,200: —-• —
Dito genom öfverflyttning till aldra IIufvud-Titeln , enligt dito 9,458: 16. —
290,016
29
10
minskning tillsammans 79,658: 16. —
Förhöjning i Allm. Indr. Sta-  tens summa, enligt Utskot-  tets förra förslag 20,442’ 1 *• *•
hvarifrån afdrages det deri
inbegripne belopp, som
för Numer-Lotteriet före-  slogs med 7,180: — —
Återstå 13,262: 11. 1.
hvartill kommer:
för Kronofogden Hollsten
nu föreslagne 800: ——
„ f. d. Lieutenanten Rot-
kirch dil° l5o: ,4,212: rr. i.
|
Dito genom öfverflyttning af
utgifter, enligt Utskottets
förra förslag 3,950: — —•
hvartill nu lägges anslaget
för en Tjäruskurare på
Gottland 80: 24. - ^,3,,. ^ _
således minskning 18,242: 35. 1.
6i,4i5
28
1
111
återstår R:dr
228,601
—
11
För summans jemnande, och med hänseende lill å Allmänna Indragnings-  Staten föreslagne utgifter, sorn ännu ej kunnat tiUzifFran bestämdt upp-  gifvas, tilläggas, i stället för de i förra förslaget upptagne 1,249: 23, 1.
1,748
47
1
Summa
23o,35o
.
—
hvilken summa, jemförd riied den i Stats-Utskotlets förra förslag upptagne
visar en minskning å denna Titel af
2.36,ooo
5,65o
—
—
Stats-Utskotlets Utlåtande JN:o ass.
Sammandrag af Hufvud-Titlar ne.
*7
Minskning
Förhöjning
mot
mot
Penningar.
förra Förslaget.
förra Förslaget.
Första Hufvud-Titehj
718,750
Andra
D:o
5,280
24
—
68,700
24
—
3,084,730
—
—
Tredje
D:o
—
34,63o
—
—
2,3o6,33o
—
—
Fjerde
D:o
—
—
15,ooo
—
—
1,174,690
—
—-
Femte
D:o
—
—
—
—
26,430
—-
—
Sjette
D:o
—
—
3,5oo
—
—
61,970
—
—-
Sjunde
D:o
—
—
—
—
63,ooo
—
—
Åttonde
D:o
—-
—
—-
—
739,010
—
—
Nionde
D:o
—
—
—
—
153,ooo
—
Tionde
D:o
7°
—
—
8,000
—
—
84,820
—
—
Summa
5,35o
A
—
i 28,83o
24
—
7,402,730
—•
—
Allmänna Indragnings-Staten
7,180
—
—
i,53o
—
—
23o,35o
—
—
Summa
i2,53o
24
—
i3o,36o
24
—
7,633,o8o
—
—
Efter afdrag af minskningen
• •
«r
12,53o
24
—
återstår netto förhöjning
» •
•
•
117,830
—
—
hvilka, tillagde Hufvud-Titlarnes Slut-
summa
af penningar, enligt Stats-Ut-
skottets förra Förslag . .
• •
»
7,5i5,25o
—
—
—
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834»
Bilaga till StatsUtsk. Betänk. Wto 222.
Sammandrag af de frän StatsUtskottet afgif ne Förslag öfver Statsverket st
och RiksgäldsContorets ärlige Behof intill nästinstundande Riksdag.
På Jet, vid slutliga pröfningen af de förslag, hvilka från Utskottet äro afgifne, i afseende på
StatsVerkets Utgifter under RiksStatens 10 HufvudTitlar samt Allmänna IndragningsStaten, äfvensom
i afseende på RiksgäldsContorets behof, Rikets Ständer må vara i tillfälle att taga en fullständig
öfversigt utaf Utgifternes belopp på det hela, har Utskottet ansett sig höra meddela
följande Sammandrag deröfver.
Penningar.
Indelte Räntor
Summa.
StatsVerkets Behof
och Spanmål.
i:sta HufvudTiteln (se StatsUtsk. Betänk. Nto 79)
718,750
—
—
5oo
—
—
719,25°
—
—
2:dra
D:o ( d:o Wto 214 och 80)
2,o84,73o
—
—
2 i6,5ao
—
—
2,3oi,25o
—
—
3:dje
D:o ( d:o N:o 2i5 och 81)
2,3o6,33o
—
—
1,154,410
—
—
3,460,740
—
—
4:de
D:o ( d:o Wto 216 och 82)
1,174,69°
—
—
82,490
—
—
1,257,180
—
—
5:te
D:o ( d:o Wto 83 )
1 26,430
26,430
—
—
6: te
Dto ( dto Wto 218 och 84)
61,970
—
—
99,660
—
—
i6i,63o
—
—
7:dc
D:o ( dto Wto 85 )
63,ooo
—
—
—
—■
63,ooo
—
—
8:de
Dto ( dto Wto 86 )
729,010
—
—
3o,48o
—
"
759,49°
—
—
9;dc
Dto ( dto Wto 87 )
153,ooo
—
—
ii,93o
—
—
164,93°
—
—
io:dc
Dto ( dto Wto 221 och 88)
84,820
—
—
475,000
—
—
559,820
—
--
Allmänna IndragningsStaten d:o Wto 222 och 89)
23o,35o
—
—
i7>93°
—
—
248,280
—
—
Sti-
7,633,o8o
—
—
2,088,920
—
—
9,722,000
—
—
Riks
ga ldsCon tor ets Behof f för Riksg:s-Cont.
—
—
722,000
—
—
(sc StatsUtsk. Bet. Wto 2o4) t » Extra Statsrcsk
—
—
104,000
—
—
826,000
Summa
10,548,000
—
StatsVerkets ordinarie Inkomster med Restan-
tierne (se Bet. Wto 2o5)
—
—
4,014,5oo
—
—
—
—
Brist
som med Bevillningar bör utgöras . . .
—
—
6,533,5oo
—
—
10,548,000
—
—
Anmärkning. Räkenskapernc utvisa, att de under namn af Extraordinarie Inkomster upptagne
Bevillningar, om de fortfarande komma att utgöras på sätt sedan sis " '
rum, kunna uppgå till ett medeltal af (se Betänk. N:o io5) .......
Räkcnskaperne utvisa, att till RiksgäldsContoret ingående BevillningsMedel,
sedan sista Riksdag, per medium årligen utgjort, i rundt tal
(se Bet. Wto 118. Tabellerne) ,
_
Erforderlig Tillökning
3,757,500
2,33ö,ooo
446,000
—
—
6,533,5oo| —
-
- - -
■ ■f ■': :'...
. ,. .......
. J  ■' • •
■ 't ’ •
,
-u , ^ -■ - l..mY
,yyy^:yy- 1 ■'
.
........... » . >
Jv''”''i'- \*jis , .
: i; ■
• 'V -
■
■
•••• -I
r/v. :•
.
■■■ ' :
'
. :»■,/' ■><'.:• T,::;'.
.1
-
, • ■ ■ Iv ’ • • - -
.... ' > • ... ' _»
J ..
‘
.
't
■"'‘(t., • r
'
V
'
.
Stati-Vtskottets {Jildtande N:o asj.
I
N:o 223.
* Ani. till Exp.-Utsk. den 13 Augurti.
Utlåtandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss uppå gjord
underdånig ansökning om upphörande af Tionde-afgiften för
Aluntillverkningen i Riket samt jemkning i Tu/lafgiften å Alun.
O- A.)
Hos Kongl. Maj:t hafva åtskilliga Alunverksegare, uppå anförde skål,
i underdånighet anhållit, att, lill Alunfabricalionens upphjelpande, ej allenast
den nu stadgade tionde-afgiften derför, ehvad den utgår med hvar 3o:de
eller hvar io:de tunna, måtte afskaffas, titan äfven att, så vida ej all utförsels-tull
å Alun, i likhet med hvad för Jern blifvit ifrågaställdt, upphäfves,
samma Tull måtte varda jemkad och nedsatt, åtminstone till det belopp,
som för Svenska Stångjernet blifver fastställdt; hvilken underdåniga ansökning
Kongl. Maj:t under den 12 sistlidne April till Stats-Utskottet i Nåder
öfverlemnat, för den åtgärd och det afseende, hvartill omständigheterne
finnas föranleda.
Då de skäl, i afseende på upphörande af afgifterne å Aluntillverkningen
i allmänhet, som uti berörde underdåniga ansökning finnas anförde,
äfven hufvudsakligen innefattas uti Herr Winbergs, J. U._, afgifne och till
Utskottet remitterade motion i enahanda ämne, och hvaröfver Utskottet,
uti Utlåtande Bil. D. till Betänkandet N:o 54. angående beräkningen af
Stals-Verkets Inkomster, yttrande meddelat och genom hvilket Utskottet
bos Rikets Ständer hemställt: ”att till Kongl. Maj:t må i underdånighet öfverlemnäs,
att för så lång tid, som sådan sy år conjunclur för Alunafsättningen
fortfar, och lindring uti den Alunverken åliggande liondeskatt in
natura finnes för tillverkningens uppehållande nödig, i Nåder pröfva, om
någon större eller mindre del af lorden må för ett eller flera år Alunverr
ken i allmänhet eftergifvas;” så har Utskottet icke ansett sig böra samma
skäl, såsom förut uppgifne, här å nyo upprepa; hvadan, och då detta ämne,
såsom anfördt blifvit, redan beror på Rikets Ständers pröfning och afgörande,
Utskottet endast hemställer:
att det beslut, som i anledning af Herr Winbergs förrberörde motion
meddelas, må hos Kongl. Maj:t, såsom svar å nu förevarande
Kongl. Remiss, i underdånighet anmälas.
Bihang till R. St. Vret. 1334. 4 Sami. 1 Afd. a Bandet.
i5:de Häftet.
Stat s-Ut skottets Uttömde N:o 2*4’
Vidkommande frågan om jemkning i Tullafgiften å Alun, så har Utskottet
öfverlemnat densamma till Bevillnings-Utskottets handläggning. -  Stockholm den 12 Augusti 1804.
N:o 224*
Ankom till Exp.-TJtsk. den l3 Augusti.
Utlåtande 3 i frågan om upplåtande af jord utaf Wisingsborg
Kungs-Ladugårds egor 3 till ökadt utrymme för Wisingsö Kyrkogård.
CL A.)
Till Stats-Utskottet har Preste-Slåndet remitterat ett af ContractsProsten
J. F. öhrnberg afgifvet anförande, hvaruti, med anmälan af behofvet
för Wisingsö Församling, att erhålla utvidgning af Församlingens i Wisingsborgs
Kungs-Ladugårds gärde belägne Kyrkogård, hemställan blifvit
gjord om tilldelande af så mycken jord utaf samma Kungs-Ladugårds egor,
sorn erfordras, dels för Kyrkogårdens nödvändiga utsträckning i paralel med
Kyrkans läge, dels ock till utrymme, så väl för Socken-och Fattigstuga, som
för hästar och åkdon; och har Motionären, som anser denna uppoffring af
1 å 2 tunneland af Kungs-Ladugårdens mark vara ringa, helst större delen
deraf kunde tagas af en utöfver behofvet rymlig vedbacke, tillika uppgifvit
att, uppå Församlingens underdåniga anhållan om samma jord, Kgl. Maj:t
i Nåder meddelat, att Kongl. Maj:t, emot 77 §. Regeringsformen, icke ve-,
lat afgöra denna fråga', utan efter derom till Rikets Ständer framställd Nådig
Proposition.
Då Rikets Ständer för dylikt ändamål förut upplåtit Kongl.Maj:t och
Kronan tillhörig jord oeh hvarpå Utskottet såsom exempel får åberopa Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse af den 24 April 182p, N:a 55, hvarigenom
2:ne tunneland af Eskilstuna Kungs-Ladugårds egor blifvit disponerade
till Begrafningsplats för Eskilstuna Stads- och Lands-Församlingar, anser Utskottet
sig äfven böra nu förevarande motion understödja samt i sådant hänseende
föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t genom underdånig Skrifvelse
anmäla, det å Rikets Ständers sida icke något hinder förekommer
mot upplåtandet af den jord utaf Wisingsborgs Kungs-Ladugårds
egor, som, efter vederbörlig pröfning, kan finnas erforderlig, dels
Stitts-Uiskotttts Utlåtande N\o 225. J
för Wisingsö Kyrkogårds utvidgning, och dels till plan för Sockenoch
Fattigstuga, med nödigt utrymme för hästar och åkdon.
Stockholm den 12 Augusti 1834-
N:o 225.
Ankom till Exp.-Utsl. den 14 Augusti.
Utlåtande _, i frågan om försäljning till skatte, dels af Kungsgårdar
och Kronolägenheterj dels af Kyrkohemman och Boställen.
(I. A.)
Motioner, innefattande förslag i herorde ämne, hafva vid denna Riksdag
blifvit väckte, dels hos Ridderskapet och Adeln, dels inom BondeSlåndet:
1:0
Af Herr af Sillen > Georg Axel _, som hemställt, att, med undantag
af vissa det Kongl. Huset förbehållna Kungsgårdar, alla öfriga, jemte Krono-Lägenheter
i allmänhet, måtte indelas i hemman, skattläggas efter hvarje
orts method och försäljas till den mestbjudande , genom offentlig auction
; och på det den af Kungsgårds- och Kronohemmans arrenden till StatsUtgifternes
bestridande påräknade inkomst må vara att tillgå, har Motionären
tillika föreslagit, att Riksgälds-Contoret måtte uppdragas alt årligen till Kgl.
Stats-Contoret leverera så mycket, som motsvarar, hvartill dessa inkomster
beräknades vid sista Riksdag, eller 80,000 R:dr om året, hvaremot Riksgulds-Contoret
borde undfå inkomsterne af Kungsgårdarne och Krono-Lägenheterne,
hvilka skulle förvaltas af Kongl. Kammar-Collegium så länge
nuvarande arrende-contract förblifva gällande; hvarförutan Herr af Sillen
hemställt, att Riksgälds-Contoret skulle emottaga' försäljningsmedlen för omförmälde
egendomar och serskildt redovisa dem; att försäljningen skedde med
vilkor af innestående, emot Inteckningssäkerbet uti fastigheten, till två tredjedelar
af inköpssumman emot fyra procents årlig ränta, och två procents
eapitalafbetalning; att allt, hvad genom sådan försäljning inflöte Utöfver förrbeförde
80,000 R:dr, ginge till afbetalning på Riksgälden, samt ändtligen att,
så snart någon egendom blifvit försåld och skatten ingått, så mycket, som
motsvarade egendomens onera, skulle afräknas på den summa RiksgäldsContoret
dit borde aflemna.
2:0 Af Herr Robsahm, Carl Reinholdd som, med hänsigt till de olägenheter
nuvarande disposilionssätlet med Befälets vid indelta Armeen Bo
-
4
Sttits-Utskttttti Utlåtande N:» si5.
ställen raedförer, och hvilka olägenheter Herr Robsahm sökt fullständigt utreda,
framställt det förslag, att Militiae-Boställshemman måtte försäljas, einot
vilkor, alt Staten antingen, på vinst och förlust., åtager sig att ansvara
och godtgöra den indelta Armeen beloppet af de afkastningar, hvartill boställena
finnas uppskattade af 1827 års Boställs-Comiteer, med tillgodonjutande
af den sedermera antagna nedsättning derå, eller ock af köpeskillingar,
till huru högt belopp desamma än må uppgå, lemnar Armeen vissa
procent, i hvilket senare fall, och för att göra Löntagaren- oberoende af
vacklande myntförhållanden, köpeskillingarne kunde förvandlas till eller beräknas
uti spanmål eller vissa persedlar, och den procent, som tilldelade»
Löntagarne, jemväl på enahanda sätt beräknas och af Stats-Verket lösas efter
de för året gällande markegångsvärden.
3:o. Af RiksdagsFullmägtigen Anders Nilsson ifrån Östergöthlands
Län, som föreslagit, att Kungsgårdarne måtte lill Kronoskattehemman försäljas,
hvarigenom, efter Molionairens tanka, Kronan erhölle högre inkomst,
oberäknadt landets sanna båtnad, förmedelst de inflytande medlens fördelaktiga
användande till fonder för Provincial-Banker; samt
4:0. Af Riksdags-Fullmägtigen Jöns Persson ifrån Malmöhus Län,
som hufvudsakligen gjort lika hemställan, som Anders Nilssons här ofvan
upptagne, i afseende på Kungsgårdarnes försäljning, likväl med undantag af
sådane Kungsgårdar, hvilka begagnas af Hans Maj:t Konungen eller dess
Familj eller äro antingen till Stuteri eller Schäferi anslagne; hvarjemte
Jöns Persson yrkat, dels att alla så väl Domkyrko-som andra Kyrkors hemman
må få lösas till skatte med bibehållande af primitiva arrendet eller
då hemmanet lill kyrkan donerades, men skattelösen tillfalla Staten, samt
dels att alla Militiae- och Civil-Staternes boställen mätte småningom försäljas;
uti hvilka framställningar åtskillige Ledamöter af Bonde-Ståndet instämt.
Wid öfvervägande af dessa motioner, hvilka, med hvad i anledning
af Herr Robsahms anförande blifvit yttradt hos Ridderskapet och Adeln af
Herr Hjärne, Harald, samt Fiiherrarne Boije, Ludvig och Fredric, samt
Palmstjerna, Carl Otto, äro till Stats-Utskottet remitterade, har Utskottet
inhemtat, att vid 1818 års Riksdag äfvenledes förslag förevarit om försäljning,
under skattemannarätt, af Kungsgårdar och Officers-boslällcn. Genom underdånig
Skrifvelse af den 11 Junii nämnde år framställde dåvarande Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t den underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t täcktes,
till utrönande huruvida de fördelar, som genom en sådan försäljning voro
att för vänta, möjligen kunde uppvägas af någre dervid mötande betänkligheter,
ifrån vederbörande i Nåder infordra alla nödiga upplysningar, på det
Stats-XJtskottets Utlåtande Ar:# *25.
B
Rikets Ständer vid deras näst inträffande sammanträde mätte komma i tillfälle
att berörde förslag till närmare öfvervägande upplaga. Sedan, i anledning
häraf. Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse af den 18 Januarii i8a3,
så väl meddelat Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernes underdåniga utlåtande
i ämnet, hvarigenom Kongl. Collegierne, på anförde skäl,
samma förslag i underdånighet afstyrkt, som älven tillkännagifvil, dels att
Kongl. Maj:t, för Dess del, ansett några förändrade omständigheter och förhållanden,
efter 1810 års Riksmöte, icke hafva inträffat, som kunde föranleda
till ändring uti det, enligt Kongl. Brefvet den 21 Maji samma år, fattade
beslut, alt icke för alltid Kungs- och Kungs-Ladugårdar från Kronan
afsöndras, dels ock att Kongl. Maj:t, med den rätt 80 §. Regerings-Formen
Konungen tillägger, icke fann skäl att bifalla, det Oflicers-boställen jemväl
skulle, på sätt föreslaget blifvit, till skatte försäljas; så förklarade Rikets
Ständer, jemlikt hvad deras under den 3o September 1823 till Kongl. Maj:*
afgifne underdåniga Skrifvelse N:o 207 närmare utvisar, det Rikets Ständers
åsigter af detta ämne fullkomligt instämde med hvad Kongl. Krigsoch
Kammar-Collegierne uti ofvanberörde utlåtande anfört; hvadan Rikets
Siänder, med hemtadt stöd af berörde Grundlags §., funno någon ytterligare
åtgärd härutinnan å deras sida ”för närvarande" icke ega rum.
Att, såsom Motionairerne yrkat, Kungsgårdar och Kronolägenheter i
allmänhet må lill skatte försäljas, dertill har Utskottet, med afseende å
hvad sålunda förekommit, väl icke ansett sig kunna tillstyrka Rikets Ständers
bifall; men Utskottet har dock trott, att, derest förhållandet med någon
Kronans egendom skulle finnas sådant, att fördel för Kongl. Maj:t och
Kronan skulle uppkomma genom egendomens försäljning till skatte, i stället
för densammas utarrenderande efter de af Kongl.'Maj:t och Rikets Ständer
bestämde grunder, sådan försäljning ock bör kunna ega rum, och Utskottet
får derföre föreslå:
det Rikets Ständer, genom underdånig Skrifvelse, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att, i händelse någon Kungsgård, Kungs-Ladugård eller
annan till Boställe icke anslagen Kronolägenhet skulle finnas af
den beskaffenhet, alt verklig fördel för Staten uppkommer genom
försäljning till skatte af sådan egendom, Kongl. Maj:t måtte låta
vederbörligen utreda förhållandet och förslag i ämnet derefter till
Rikets Ständers pröfning öfverlemna.
Beträffande frågan om försäljning till skatte af de Militiae- och Civil-Stalerne
upplåtna Boställshemman; så och enär skatteköp derå, enligt
t>
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 216,
gällande Författningar, är bestämdt förbjudet, och ej några öfvervägande skäl
förefinnas till ändring härutinnan,
anser Utskottet de derom gjorde motioner böra förfalla.
Vidkommande slutligen Riksdags-Fullmägtigen Jöns Perssons förslag
om dylik försäljning af Domkyrko- och andre Kyrkohemman; så är, genom
Kongl. Brefven af den 7 December 1796 och den 16 December 1812, uttryckligen
stadgadt, att sådane hemman icke få hvarken genom skatteköp afsöndras
från de stiftelser, hvarunder de lyda, eller vid. inträffande åboledigheter
annorlunda upplåtas, än genom arrende på 20 till 3o år, med iakttagande
af vissa dervid stadgade grunder; hvadan och då för öfrigt de Kyrkorna
förlänte gods af Arrendatorer på vissa år innehafvas, och ett annat
förfarande skulle ej allenast rubba dessa Inrättningars på arrende-inkomsterna
grundade bestånd, utan äfven förnärma deras, lika med hvarje Svensk
Medborgares i lag förvarade egande och fria dispositionsrätt af hemmanen;
så anser Utskottet samma förslag böra lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 Aug. 1834-
N:o 236.
Ankom till Exp. Utsk, den i4 ADgusti.
Utlåtande öfver anmärkningar vid Betänkandet N:o 11J, i anledning
af Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till Rikets Ständer}
angående afskrifning af Upsala Acadetnies skuld till RiksgählsConior
et j för ett erhållet lån till fullbordande af det nja Bibliothckslutset
i Upsala.
(RGS. A.)
Sedan, uti ofvannämnde Betänkande, Utskottet, med afstyrkaade af
bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna afskrifningen af Upsala Academies
ifrågavarande skuld, föreslagit, det måtte Academien beviljas fem års förlängdl
anstånd med de föreskrifne årliga Capital-afbetalningarne (eller
ifrån den 1 Januarii 1834 intill deh 3i December iS38), samt derjemte
njuta befrielse från erläggande af all ränta å hela återstående lånet
under samma tid; men hvarefter de för Capital-afbefalningarne och räntans
erläggande förut bestämda föreskrifter skulle komma att åter inträda
i verksamhet; så har, enligt Utskottet tillhandakomne Protocolls-Utdrag,
Sats-UtsJtcttets Utlåtande N:o 326. 7
Betänkandet blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln den 5 .och af PresteStåndet
den 2 Junii, men återremitteradt med anmärkningar från Borgareoch
Bonde-Stånden.
Utaf de hos sistnämnde 2:ne Riks-Stånd hällne och Utskottet meddelade
Protocolls-Utdrag befinnes, att blott några få Ledamöter yrkat afslag A Betänkandet
i dess helhet; hvaremot alla öfrige Ledamöter både inom Borgare-
och Bonde-Ståndet, hvilka yttrat sig emot Betänkandet, medgifvit det
af Utskottet föreslagne anstånd med Capital-afbetalningarne och endast bestridt
den tillstyrkta räntebefrielsen under nämnde anståndstid, hvarvid,
såsom grund för ett sådant bestridande, är hufvudsakligen vordet Aberopadt,
att Staten icke bör vidkännas någon uppoffring af ränta, enär Acaclemieii
icke kan sakna tillgång för räntebetalningen, derest den återstående inredningen
i Bjbliothekshuset icke utöfver behofvet fortskyndas.
Utskottet har tagit desse anmärkningar i Öfvervägande, men finner
ej skäl ,
att frånträda sitt förut afgifne, af 2:ne Riks-Stånd redan bifallne
Betänkande, hvilket Utskottet alltså vidjjlifver.
Stockholm den r2 Aug. 1834-
Reservationer:
Af Herr Maechelj C. G.: "Jag reserverar mig emot Höglofl. Utskottets
beslut, enär det, i min tanke, är stridande emot rättvisans kraf, och Upsala
Academie dessutom icke bör anses vara förtjent af ett större ädelmod, än
man förut i dylikt fall funnit sig kunna meddela de af förödande eldsvådor
härjade Städer; och om, såsom jag hört yttras, hvad som af Staten uppoffras
på en Academie kan sägas ske till Statens egen båtnad, så hade samma
omdöme med lika stort skäl kunnat hänföras till och fått gälla för afbrände
Städerne Borås och Norrköping.”
Af Riksdags-Fullmägtigen Hans Jansson från Elfsborgs Län, som åberopat
sin i denna fråga förut afgifne reservation.
Stui-Vttkottct; Utåt ande N:o as7.
N:o 227.
Ankom till Exp.-Uuk, dea r4 Augusti.
Utlåtande j i anledning af Riksdags-Fullmägtigen från WesterNorrlands
Län Nils Strindlunds motion, om anvisande på Riksgäl
ds-Contor et af ett Creditiv af en million Riksdaler för spanmålsundsättningar
vid inträffande svårare missväxtår.
(RGS. A.)
Uti berörde från Bonde-Ståndet lill Stats-Utskottet remitterade motion
framställes angelägenheten deraf, att Kongl. Maj:t måtte sättas i tillfälle
att, vid inträffande svårare missväxter, i någon mon afhjelpa den förlägenhet
landet derigenom iråkar; och hvadan Motionairen hemställer, att
i berörde ändamål, i likhet med hvad vid de föregångne Riksdagar skett,
ett Creditiv på en million R:dr B:co må ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
att ur Riksgälds-Contoret utgå, under de vilkor och förbehåll, som
för sådana Creditiv förut blifvit stadgade.
Lika med Motionairen finnér Utskottet angeläget, att serskilda medel
ställas till Kongl. Majrts Nådiga disposition, för att, vid inträffande
svårare missväxter, med spanmål bispringa de mest behöfvande; och i
följd hvaraf Utskottet
föreslår, att allt, hvad som redan influtit och ytterligare inflyter,
i afräkning å det, vid sisth Riksdag, på Riksgälds-Contoret anvi
sade
och åren i83o och 1801 lyftade Creditiv af En million R.dr
Banco, må, under de, i afseende på nyssberörde Creditiv stadgade
vilkor och förbehåll,' af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål
disponeras; börandes likväl desse medel, i den mon desamma till
Stats-Conloret ingå, derifrån aflemnas till Riksgälds-Contoret, att
derstädes innestå, intilldess behofvet kan påkalla deras användande.
Och lärer, i händelse af Rikets Ständers bifall härtill, beslutet böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas.
Stockholm den 14. Aug. 1834-
Sms-Utskottets ti tidt ande N:o 228.
N:o 228.
Antora till Exp.-Utsk, den i4 Augusti.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet
N:o 156, rörande Herr af Robsahms, Carl Reinhold, motion, om
inlösen för Statens räkning af godset Ekolsund i Upsala Län.
(RGS. A.)
Uti ofvannämnde Betänkande hade Utskottet ansett sig sakna anledning
att tillstyrka vidtagande af någon åtgärd från Bikels Ständers sida,
i afseende på det af Motionairen framställde förslag; och att, såsom en
följd häraf, motionen måtte förfalla. Enligt Utskottet tillhandakomne Protocolls-utdrag,
har detta Betänkande blifvit bifallet af Bidderskapet och Adeln
den 4 Jul” ocll likaledes af Bonde-Ståndet den 20 sisth Junii, men
återremitteradt från Preste- samt Borgare-Stånden, på grund af de inom
desse arne Riks-Slånd gjorda anmärkningar, hvilka hufvudsakligen sammanstämma
i den åsyftning, att utreda och ådagalägga, det Staten skulle ega öppen
rättighet, att, emot erläggande af den bestämda panisk illingen, stor
84,000 R:dr specie, inlösa godset Ekolsund, enär Högstsalig H. M. Konung
Gustaf lil, som försålt godset till Grosshandlaren George Seton, icke skali
hafva varit egare till detsamma, utan blott innehafvare af panträttigheten.
Utskottet har tagit desse anmärkningar i öfvervägande, men finner
så mycket mindre skäl att frånträda sitt förra Betänkande, som dels detsamma
redan är af arne Biks-Stånd gilladt, och dels den uti Kongl. Majrts
Kådiga Förklaring den 14 Maji i8o5, angående Lagens rätta förstånd och
tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom, m. m., utsatte lid af
20 år långt för detta förflutit, inom hvilken, i Utskottets tanka, klander
bort anföras å en så beskaffad, på god tro vunnen och med verklig besittning
förenad, åtkomst till jordegendom, som den ifrågavarande; och hvadan
Utskottet ytterligare
afstyrker all åtgärd från Rikets Ständers sida, i anledning af Herr
af Robsahms motion.
Stockholm den 14 Aug. 1884.
Bihang ti!! R. St. Frat. 1334. 4 Sami. 1 -åfd. 2 Bandet.
i5:de Häftet.
10
St t -U ik-.: tet; Vålt inde I\':o 229.
N:o 22g.
Ankom till Exp -Utsk. den i4 Augusti.
Utlåtande, i anledning af Herr von Troils, E., motion, att åt
R iksgäl d,\ - Conior et må uppdragas, att ärligen upptaga lån emot
ouppsägbara obligationer, för att åter utlånas emot inteckning
i jordegendom.
(KGS. A.)
Uti denna från Ridderskapet och Adeln remitterade motion, har
Herr von Troil sökt utveckla, huru nyttigt det är, att Stats-credilen redan
under freden varder grundad; och detta anser Motionairen kunna, utan egentlig
Statsskuld, låta sig göra, nemligen genom Hypothek-inrällningar, hvilka
inom flere främmande länder förbättrat ilen skuldsatta jordbrukarens belägenhet
och förskaffat landet fondpapper, medförande för industrien alla de
fördelar man tillskrifver Statspapper, in en saknande dessas olägenhet. Under
senaste tiden har man äfven i Sverige varit betänkt på sådanes införande,
men Motionairen befarar dock, alt Svenska jordens fördelning i mindre
lotter, emellan ett ganska stort antal odalmän, kommer, om ej i alla,
åtminstone i de fleste provincerne, att lägga oöfvervinnerliga hinder i vägen;
och hvarföre Motionairen föreslår, att Staten sjelf må öfvertaga detta
bestyr, som lämpligast kunde uppdragas åt Riksgälds-Contoret. Detta Conior
borde då efter hand inom landet, emot räntebärande, löpande skuldsedlar,
på lång tid upptaga lån, och emot inteckning i fastighet utlåna alla
de uppburna medlen på för Låntagaren så fördelaktiga vilkor sorn möjligt,
endast under förutsättning, att Riksgälds-Contoret uppå operationen ingenting
lomme alt förlora.
I afseende på sättet att realisera det uppgifna förslaget, anmärker
Motiouairen, det han anser såsom ett fel uti de nu brukliga fondsystem, att
amorteringen tilltager i samma moll interesset minskas, hvarigenom den gäld—
bundne eiler skattdragande ej får åtnjuta någon lindring i sina afgifler förr,
än han betalt hela skulden; hvilken tidpunkt ofta ligger bortom den sannolika
gränsen för hans lefnad. Dessutom verkar, enligt delta system, amorteringen
svagt i början, då den mest behöfdes för creditens stadgande, men
deremot häftigt i den mon skulden minskas.
På desse grunder föreslår Motionairen, aflt åt Riksgälds-Contoret måltr
uppdragas, att årligen utfärda 4 procent räntebärande, löpande obliga
-
Siats-Utskottets Memorial Ar:o 330.
tioner till belopp af En million R:dr Rgssedlar, emot erhållande af högsta
möjliga lånesumma. Minsta valeuren 5oo R:drs obligationer, ouppsägbara på
långifvarens sida; men Riksgälds-Contoret förbinder s g att årligen inlösa
i-35:del af primitiva beloppet. Denna inlösen sker genom uppköp för bästa
pris, så länge det ej går öfver pari; men i sådan händelse genom utlottning
och uppsägning.
De medel, som sålunda erhållas, utlånas emot inteckning i jordegendom,
ej öfverskjutande för frälse 2-3:delar och för skatte hälften af taxeringsvärdet,
men utan visst maximum för låntagaren, som bör erlägga 5
procents ränta och \ procent årlig afbetalning på den erhållne summan.
Den, som undfår ett lån af 1000 R:dr, kommer således att .örsta året betala
tillsammans 90 R:dr, det andra 88 R:dr, det tredje 86 R:dr, det fjerde
84 R:dr, o. s. v., tills det 25 året, då 42 R:dr komme att erläggas, och hvarmed
hela skulden vore liqviderad.
Vid öfvervägande häraf har förekommit, hurusom, genom RiksgäldsContorels
upplåning, skulle borttagas sådane lån-capital, som eljest kunnat
komma att erbjudas åt de Hypolhek-inrallningar, hvilka, efter en allmänt
yttrad önskan, äro i fråga alt bildas; — Förslaget, belraktadt äfven ifrån
en annan synpunkt, har Utskottet anselt sig ej kunna understödja. Utom
det att Statens mellankomst, lill liqviderande af enskildas skulder, sällan
kan leda till ändamålet, skulle utlåningsvilkoren , så framt Riksgälds-Contoret
skall hållas skadeslöst, säkerligen blifva så betungande, att- sannolikt
icke någon begagnade sig af sådane lånetillgångar; Och hvadan Utskottet
afstyrker bifall å motionen.
Stockholm den i4 Aug. 1834-
N:o a 3 o.
Ank. till Exp.-Utsk. den i4 Augusti.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss på Stats-Utskottets
Ltlåtande N.-o >4~‘
Ifrån Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit äterremiss ä
dess Utlåtande N:o 142, i anledning af väckta motioner, om pension åt
Majoren Friherre C. IV. Gripenst jerna; men som, enligt ankomne Proto
-
*4 Stats-XJtskottct! Memorial iV:o 231.
colls-utdrag, berörde Utlåtande blifvit af de Öfriga 3:ne Riks^Stånden bifallet
den 20 sisth Junii; så anser Utskottet, till följd af y5 §. Riksdags- Ordningen,
denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den i4 Aug. 1834-
N:o a3c.
Ankom till Exp.-Utsk. den i4 Augusti.
Memorialj i anledning af erhållen återremiss på Ståts-Utskottets
Utlåtande JS:o (65.
Ifrån Borgare-Ståndet liar Utskottet erhållit återremiss å dess Utlåtande
N:o i65, i fråga om ersättning till städernes Borgerskap, då de till
besigtningar m. ra. för Kronans räkning blifva kallade; men som, enligt
från Riks-Stånden ankomne Prötocolls-utdrag, berörde Utlåtande blifvit bifallet-af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet den 7 och af PrésteStåndet
den 4 nasti. Julii; så anser Utskottet, till följd af § Riksdagsordningen,
denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 14 Aug. 1834-
ST0CK.I10LM, i834, hos J. A. Walloch.
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 2S2.
? )
N:o 232.
Ankom till Exped.-Utskottet den iS Augusti.
Utlåtande, angående Löfås Silfververk.
(I. A.)
Sedan Rikets vid senaste Riksdag församlade Ständer, i anledning
af det om silfvertillverkningen vid Löfås upplysta förhållande, alt Staten,
för samma Verks bedrifvande, måst vidkännas en icke obetydlig uppoffring,
funnit angeläget, att någon åtgärd påtänktes, hvarigenom fortfarandet
af denna förlust för Slaten må i framtiden upphöra, och derföre, genom
skrifvelse af dea 26 Februarii i83o, N:o 391, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t behagade med innehafvarne af Verket låta
uppgöra någon så beskaffad öfverenskommelse, att, emot det de befriades
ifrån skyldigheten att detsamma vidare bedrifva, och erhöllo ersättning,
antingen genom föriäningarnes bibehållande under någon viss tid efter
arbetets nedläggning, eller på annat sätt, de till Verkets bedrifvande
upplåtne föriäningar och förmoner må till Kronan indragas; så har, uti
Nådig Skrifvelse af den 7 April i83o, Kongl. Majit anbefallt Kongl. Bergscollegium,
att med innehafvarne af Löfås Silfververk uppgöra ett sådant
förslag till öfverenskommelse i förenämnde ämne, som, så väl å Kronans
sida, som af Verkets innehafvare, funnes antagligt, samt sedermera med
detta förslag, jemte lateressenlernes i anledning deraf afgifne yttrande och
hvad Kongl. Coilegium i öfrigt kunde hafva att i ämnet andraga, till Kgl.
Majit i underdånighet inkomma.
Efter det Kongl. Bergs-Coilegium, i följd häraf, med ett sådant underdånigt
förslag och yllrande inkommit, hafva Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl, Stats-Contoret afgifvit deras deröfver infordrade underdåniga
utlåtande, vid föredragning hvaraf Kongl. Majit, under den 25 sistl. Mars,
anbefallt Kongl, Bergs-Collegium, att, efter Bergmästarens och Geschwornerns
i orten hörande, sig i underdånighet yttra, om och hvad anledningar
»nå förefinnas all, genom fortsatt arbete i grufvorna vid Löfås Silfververk,
rikare och förthonligare malm än hittills må kunna påfinnas och om,
Bih. till R. St. Prof. t834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. i
t6:de Häftet.
I
Stals-Utskoltets T,'t lil ande iVo s3t.
ur sådan hänsigt, stål må vara att låta arbetet i grufvorne, för deras närmare
undersökande, än vidare fortfara. Och har, sedan bemälde Kongl.
Collegium, så viii med dess samt vederbörande» yttranden i denna del af
ämnet, sorn äfven med serskild Berättelse om Silfver verkets drift sedan sista
Riksdag, lill Kongl. Mäj:t i underdånighet inkommit, detta mål, genom
Nådig remiss af den 3o liiistlidne Maji, blifvit till Stats-Utskottet
efverlemnad t.
Af de remitterade jemte öfriga målet rörande handlingarne in hem las,
att ifrågavarande förläningar, till den del desamma i Krono-räkenskaperne
äro upptagne, efter markegång uträknade, för åren 1820 till och med 1829,
i medeltal uppgått till följande belopp, nemligen t
lii* Räntan af Löfås gård i mantal ... . 28r 7- ro|.
2:0 Förhöjning å 600 stigar kol, å. 8 rst. ...... 8: 16. —
3;o 3oo dagsverken .............. 3 55: 3o. —
4;o Kronotionde-spanmål, som ej får öfverstiga 200 tunnor
och per medium utgjort 184 tunnor
i,61 €*: 13, 8
Säger 1,808: 19.
hvarifrån likväl bör dragas den lösen, sorn för samma
spanmål nu mera, i följd af Kongl. Maj:ts Nåd. Utslag d.
18 Mars 1829, skall med 1 R;dr i silfver för hvarje t:a erläggas
och, beräknad a 2 R:dr 3-2 sk. för 184 tunnor, gör 49°-' 3a. —
Återstå R:dr 1,317: 35. 6~_
röen hvartill åter böra läggas de så kallade vind häst-medel,
som af allmogen i Skedevi och Husby socknar samt
Finsta fjerding i Hedemora socken directe i vanlig ordning
erläggas, efter Kongl. Brefvet den 9 Junii ■ 747»-  med 4 sk- för hvarje vindhäst-dagsverke, och hvilka medel,
enligt innehafvarnes af Verket uppgift, utgjort circa 31: 3a. —
Summa R;dr i,34.9: '.9-  Hvarförutan Finsta fjerding ålegat leverera en spann aska utaf hvarje mantal,
enär behof deraf varit för silfvertillverkningen; äfvensom Löfås-verket
har nytljanderätten till en från äldre tider detsamma anslagen samt senast
genom Kongl. Bergs-Collegii Resolution den 8 Mars 173’7 upplåten
Kronoallmänning, som, enligt Charta, skall innehålla 1,104. tunnland, 2 kappland
skogsmark.
Efter det Rikets Ständer vid 1815 års Riksdag väckt fråga om dessa
förläningars indragning till Staten, i anseende dertill, att silfvertillverk
-
Slats-Viskoltels Utlåtande N".o 33a.
2
ningen vid Löfås i senare tider nästan upphört, har väl ligh Bergs-Collegium,
hvarest frågan behandlats, genom Utslag den 24 December 1818, förklarat
dåvarande egaren af Löfås, Bergsfogden Forsslind, hafva förläningarne
förverkat; men detta beslut har Kongl. Mnj:t den ic) December 1820
upphäft, hvarefter, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 2O Äng. 1828,
Verkets innehafvare bibehållit förläningarne, dock under vilkor af sillvertill
verkningens behöriga drift, derom Berättelse af Kongl. Bergs-Collegium
borde afgifvas och Rikets Ständer vid hvarje Riksdag ineddelas; och
när af den till Kongl. Maj:t afgifne samt Rikets Ständer sista.Riksdag tillställde
Berättelse upplystes, att, oaktadt vid tagne anstalter för Verkets bedrifvande,
endast en mindre betydlig tillverkning kunnat åstadkommas, funno
Psikets Ständer, i följd af hvad som i frågan föregått, siglora i underdånighet
anhålla, att öfverenskommelse måtte uppgöras med Silf ver-verkets innehafvare
om föiläningarnes afträdande på de vilkor, som kunde blifva föreslagne.
Nuvarande -Interessenterne i Verket, af Kongl. Bergs-Collegium hörde,
hafva ock begifvit sig dertill, att, emot deras frikallande från skyldigheten
alt efter bestämda föreskrifter drifva grufvearbetet, frånträda förläningarne
sålunda, att den Alnjulne befrielsen från räntornas utgörande för
Löfås gård, förhöjningen å 600 stigar kol, vindhäst-raedlen och rättigheten
till en spann aska skulle, genast vid Verkets nedläggning, upphöra, samt
de forlänte 3oo dagsverken, jemte dispositionen af Kronotionde-spanmåien,
efterjbibehållande häraf i femton år, afstås; men derförntan förbehållit sig,
att, på de af Kongl. Maj;L och Rikets Ständer fastställde grunder för recognitionsskognrnes
försäljning, få lill sig lösa Löfås grufve-allmänning. Och
har Kongl. Bergs-Col leg'u ra, enär lute resse 11 Lern c, vid deni gjorde föreställningar
och förslag, icke kunnat förmås att med andre vilkor lemna förläningarne,
på anförde skäl, och förnämligast med afseende derå, att genom
dea föreslagna Öfverenskommelsen vunnes, att viss tjenstbarhet af allmogen
till Verket så val som väntefriheLen- för Löfås gård kunde upphöra
och indragas, så snart som orsaken till beviljandet deraf, genom innehafvarnes
frikallande från skyldigheten alt underhålla Silfververkels drift, försvinner,
ansett sig böra Kongl. Majrts Nådiga pröfning underställa, huruvida,
till vinnande af det ändamål Rikets Ständer åsyftat, och på det att
åtminstone en gräns måtte sättas för Siats-Verkets hittills under längre tid
gjorde betydliga uppoffringar för Löfås Silfververk, Kongl. Maj;t skulle
i Nåder täckas antaga de utaf Verkets Interessenier nu erbjudna vilkor
och förbehåll, emot hvilka de förklarat sig villige, att deras eljest egande
anspråk på förlän jugarnes ständiga bibehållande, så länge Silfver-verket af
4 Stais• Ulikaltets UildCanate Är:& aji.
ilena behörigen underhålles, för framtiden sig afsäga; tilläggande Kgl. Bergscollegium,
att, om Kongl. Maj:t i Nåder funne för godt detta förslag antaga,
hvilket Collegium, då Stats-Verket jemväl tillskyndades förmonen af
ska t teköpeskillings erhållande för Löfås grufve-allmänning, som hittills vitan
all afgift varit Silfver-verket anslagen, trodde sig i underdånighet icke
höra afstyrka, blefve Kongl. Maj:t i tillfälle, att, i sammanhang dermed,
förordna om sättet och vilkoren för framtida dispositionen af förläningarne
samt om och i hvad moa de extra tjenstbarheter, allmogen till Verket utgjort,
äfven till Kronan borde indragas, eller, på sätt Rikets Ständer vid
1815 och 1818 årens Riksdagar i underdånighet hemställt, allmogen från
utgörande deraf, vid Verkets nedläggning, befrias.
Kongl. Stats-Contoret har för sin del yttrat: att sedan Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer, efter vidtagna åtgärder i ändamål af Löfås Silfver-verks
lörläningars indragning till Staten, såsom öfvamberördt är, funnit frågan
böra på öfverenskommelse med Verkets innehafvare bero, samt dessa ej
kunnat förmås lill andra vilkor i detta hänseende, än dem Kongl. Bergs^
Collegium uppgifvit, syntes till vinnande deraf att Statens bidrag för ett
Verk, som på längre tid varit af föga nytta för det allmänna, må inom
viss lid blifva begränsadt, det af Interessenterne gjorde och af Kgl. Bergscollegium
i underdånighet hemställde förslag i ämnet skäligen böra antagas,
helst, såsom Collegium utvecklat, åtskillige fördelar och friheter derigenom
snart kunde blifva för Staten och allmogen i orten att påräkna.
Hvad åter anginge dispositionen af förläningarne, så, enär räntan af
Löfås gård, förhöjningen å 6oo stigar kol, värdet af 3oo dagsverken samt
Kronotionde-spanmålen tillhörde Stats-Verkets ordinarie räntor, följde deraf,
att dessa lorläningar efter indragningen koinra o Stats-Verket till godo,
på sätt och i den ordning Förfaltningarne angående sv dane räntors erläggande
till Staten stadga; men, beträffande de utaf allmogen utgjorde tjenstbarheter,
nemligen vind häst-dags verken, som blifvit med penningar löste,
samt levereringen af aska, hvilka skyldigheter, enligt Kongl. Brefvet till
Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne den q Junii 1747, tillkommit i
och för silfverlillverkningen, samt derföre den tiden, då Verket vid början
af 1700-talet varit nedlagdt, icke på något sätt utgjordes; så ansåg Kgl.
Sta>ts-Contoret dessa tjenstbarheter, här de för ändamålet af deras tillkomst
ej vidare erfordras, såsom extra hjelp af dylik beskaffenhet i allmänhet och
efter hvad Rikets Ständer vid 1815 års Riksdag i underdånighet derom sig
yttrat, bora upphöra, utan att allmogen med något motsvarande åliggande
besväras; och hvad slutligen vi IkommeLöfås-VerketsInteressenlers förbehållna,
Stats-Utshotlels Utlåtande Ho a3a.
rättighet att till skatte få losa den Verket af ålder anslagne grufveallmänning;
sä vöre härvid, i Stats-Conlorets tanka, ej att erinra, då sådant kotnme att
ike efter de för skattebref af dylika allmänningar gällande allmänna grunder.
Med anmälan, alt Silfververks-innehafvarne hos Kongl. Kammar-Goliegium
uti en den i5 December i83a ingifven skrift yrkat, att de femtoiv
år, under hvilka förbehållne dispositionen af kronotionde-spanmålen oell
kronodagsverken jemte räntefrihet för Löfås hemman skulle få tillgodoujutas,
borde beräknas och taga sin början ifrån den tid förslaget af Kongl.
Maj:t i Nåder antages, har sislbemälde Kongl. Collegium andragit, att då,
i anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan, Kongl. Maj;t, uti
högstberörde KongL Bref den 7 April i83o, anbefallde Kongl. Bergs-Collegium,
att med innehafvarne af Löfås silfververk uppgöra förslag till öfverenskommelse
i förevarande ämne, åsyftades väl dermed, att fortfarande förlust
och skada af förläningarne till Verket måtte för Kronan afvärjas; men
dock så, att öfverenskommelse!! skulle så väl å Kronans sida som af Verkets
innehafvare finnas antaglig. Huruvida det af Kongl. Bergs-Collegiuna
anmälde förslag må kunna anses antagligt för Kronan, syntes Kongl. Kammar-Collegium
böra bedömas först och främst efter beskaffenheten af den
rätt, som blifvit innehafvarne försäkrad, och således icke blott efter värdet
af de förmoner, Kronan för Verkets drift består, men äfven efter de
motsvarande vilkor och skyldigheter, Verkets innehafvare sig iklädt. Dervid
furekomme, att förläningarne äro gifne mot förbindelse att behörigen
underhålla och bedrifva Silfververket efter de föreskrifter, Kongl. Bergs-Collegium
bestämde och meddelade. Ännu likasom tillförene ankorarae förläningarnes
bestånd på sättet huru Verket underhölies och bedrefs, och detta
åter, för att vara nöjaktigt, måste noggrannt instämma med de föreskrifter,
Kongl. Bergs-Collegium hade att gifva, lämpade efter sådana sig företeende
omständigheter och anledningar, som antydde, huru grufvudriften,
efter bergsvis, ändamålsenligast borde ske. Då innehafvarnes rätt att tillgodonjuta
de förlänta förmonerne vore så vilkorlig, och då hvad hittills,
angående grufvedriftens beskaffenhet samt de mer eller mindre lefvande
utsigter lill möjlighet att åstadkomma förmonligare afkastning, blifvit undersökt,
upplyst och jitredt, icke, efter Kongl. Kammar-Collegii omdöme,,
med visshet antydde, att alla vidare arbeten och försök ofelbart skulle framgent
blifva för silfvertillverkningen lika onyttige som hittils, ehvad anvisningar
och föreskrifter innehafvarne än må få sig till iakttagande före-'
lagde; så kunde Kongl. Kammar-Collegium, för sin del, icke, med uppmärksamhet
på Kronans härunder beroende rätt och fördel, tillstyrka, det
Slits-Utskottets Ull alunde N’.o 2J2.
bronan, för att återvinna de i ofYanberörde måtto vilkorligen gifnc för movier,
på efl gång eflergåfve sina vid förlä ningen fästade anspråk, och lät sina
uppoffringar för lång lid fortfara till Verkets innehafvares båtnad och vinst.
Att vilkoreu uti det af innehafvarne framställde förslag voro högt uppdrifne
och serdeles betungande för Kronan, destomera sorn innehafvarne
linder hela den förflutna tiden skördat största fördelen af hvad Kronan i
förläningarne uppoffrat, har Kongl. Kammar-Collegium ansett icke fordra
närmare utveckling, och om, efter dess tanka, det antoges, att Silfver.-vertets
afkastning ej kunde förbättras, borde ock nedsättning i anspråken på
skadestånd finnas så mycket billigare, samt slutligen att, om åter de dryga
anspråken utgingo från något hopp att framdeles tillvägabringa förmonligare
Silfvertillverkning, borde Kronan just deraf hemta ett ökadt skäl, att
i detta ändamåls verksamma befordrande söka sin båtnad.
På dessa grunder, och enär vilkoret af rättighet för Silfver-verksinteressenterne
till skattelösen å Grufveskogen destomindre borde beviljas,
som denna skog oundgängligen erfordrades vid Berg-verksrörelsens möjligen
återupptagande i en framtid, har Kongl. Kammar-Collegium i underdånighet
afsVyrkt Kongl. Maj;ts Nådiga bifall lill Interessenternes anbud,
hvilket, genom det senast gjorde förbehåll om åtskilliga betingade för möllers
tillgodonjutande i femton år efter antagandet, skulle ännu mera öka
Kronans uppoffringar, hvarvid merbemälde Kongl. Collegium tillika hemställt,
att, då antagligare anbud ej kunnat vinnas, Kronans här ifrågavarande
rätt måtte få ankomma på vederbörligt, noggrannt och alfvarsamt handha
f v ande af de vilkor och förbehåll, som med förläningarne äro förenade
till befordrande af det ändamål, för hvilket de äro gifne. Ifrån detta utlåtande
hafva dock åtskillige af Kongl. Kammar-Collegii Ledamöter yttrat
skiljaktiga meningar, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Stats-Contoret sig i frågan utlåtit.
Af Kongl. Bergs-Collegii i detta ämne ytterligare afgifne utlåtande
finnes vidare, att Geschvrornera och Bergmästaren i orten instämt i dea
åsigt, att föga skäl vore för handen att låta grufarbetet än vidare fortfara;
hvarvid samma Kongl. Collegium, för egen del, yttrat, att då, allt ifrån år
1747, eller under snart förflutne 90 år efter förläningarnes å nyo upplåtande
till grufvedriften, derunder man varit i tillfälle att förskaffa sig tillräcklig
erfarenhet om grufvorues beskaffenhet, det visat sig, att allt hvad
L försokningsväg tili upptäckande af bättre och rikare malmförråd, på Statens
och enskild, bekostnad, blifvit tillgjordt, fruktlöst aflupit, ©eli i anseende
till malmgårtgarnes svaga beskaffenhet, derom äfven alla relationer
Stat s-Ut iko t tets Utlåtande N:0 2J2.
7
yjthii), icke heller Hagra anledningar sig förete lill någon förändring af detta
förhållande mera hädanefter än hittills, holle Kongl. Golleginm före,
alt ett än vidare fortsatt arbete i dessa grof v or, till deras närmare undersökande,
icke sktdle medföra något bättre resultat; hvadan Co 1 legitim
icke heller tilltrott sig kunna i underdånighet tillstyrka, att Staten dertill
vidare l>ör bidraga,, för alt endast öka redan hofde utgifter, för hvilka någon
ersättning, lika litet som för hvad ytterligare skulle erfordras, sannolikt
aldrig kunde beredas, eller blifva alt påräkna; »nea skulle nuvarande
innehafvare af Verket eller andre linna sig hugade, att på grufvornes vidare
bearbetande äfventyra någre medel, ansåge Kongl. Collegium dem,
likasom andre Bergverks-egare, kunna uppmuntras och underlättas med
lämplige fribels-år, under den> tid Verket bevisligen ej kunde drifvas roed
vinst; varande, efter Collegii tanka, berörde biträde det enda, som af Staten
nu för tiden skäligen borde meddelas.
Jemte uppgift, huru med grufvudriften vid Löfås de senare åren
sig förhållit, innehåller Kongl. Bergs-Collegii ofvanomförmälde berättelse,
att Interessemterne, under förbehåll att ifrån och med början af år j83i,
eller det år då försöknings-arbelet begynt inställas, ovilkorligen befrias från
skyldigheten af visse bestämde grnfve-arbetens bedrifvande, samt att icke
vara underkastade andre föreskrifter dervid eller annan control, än som
för enskilde Berg-verks-egare äro gällande och å Författningarne sig grunda,
dels medgifvit indragningen ifrån och med samma år af den förlänte
hemmansränta!! för Löfås gård, utgörande efter medelberäkning 28 Rdr
7 sk. ro? rst. årligen, oell af de så kallade extra grufvehjelperne, bestående
uti vindhäst-medel, 3i Rdr 02 sk., förhöjningen å 600 stigar kol å 8 rst.,
nied 8 R:dt’ 16 sk., samt rättigheten till 1 spann aska för Silfvertillverkningcn
utaf hvarje mantal i Finsta Fjerding af Hedemora socken,1 dels derjemte
gjort till vilkor, att i »5 års tid, till räknande ifrån och med år i83i,
bibehållas så väl vid de Verket upplåtne 3oo årliga dagsverken, som deiv
förkinta kronospanmålen, hvilka efter den tiden till Kronan skulle återfalla,
samt ätt slutligen få under skattemanna-rätt lösa Löfås grufvu-allraänning;
så har det för Collegium velat synas, som vore genom desse
medgifvande!! och förbehåll, hvilka alla ifrån och med år 1831 skulle taga
sin början, de förut i afseende på Verkets drift ifrån och med den tiden
meddelade föreskrifter på visst sätt tillintetgjorde, eller åtminstone
hvilande under afbidan å det beslut, som i frågan kan varda fattadt, samt
att Kongl. Collegium icke haft någon giltig anledning fordra, att innehafvarne
af Verket ovilkorligen skulle fortsätta den föreskrifne arbetsskyldig
-
8
étals-Utskottels Utlåtande N.O 2,Ja
-
heten, hvilket skulle kunna föranledt till en rubbning i den uppgjorde öfverenskommelsén,
eller åtminstone en framflyttning af tiden för förläningarnés
återfallande till Staten och dispositionen deraf för nyttigare ändamål,
än ett fruktlöst grufveai bete, hvaraf inga motsvarande fördelar Staten,
tillskyndats, och hvilket bäst ådagalades deraf, att melalllillverkningen, sedan
sista uppgiften derom meddelades, för de fem sista åren 1828 till och
med i83a icke utgjort tillsammans mera än 52 löd. skålp. och 12 lod
silfver samt 29 skepptd 2 lisp;d 5 skålprd bly, deraf Kongl. Maj:ts och
Kronans tionde, som, enligt Resolutionen af den ar Mars iy83, skall utgöra
hvarje 3o skålptd eller skepp:d, för samma fem år, icke uppgått till mer
än 1 lödig mark 12 lod 2? grän silfver.
Hvad sålunda anfördt blifvit, jemte hvad i öfrigt härvid förekommit,
har Utskottet tagit under öfvervägande; och vid betraktande af Silfver-tillverkningens
aftagande samt nära upphörande vid Löfås under de sistförflutne
åren, hvarigenom alla sannolika anledningar till någon förändring
eller till vinnande af ett fördelaktigt resultat för Kongl. Majit och Kronan,
medelst samma tillverknings vidare bedrifvande, allt mer och mer
aflägsna! sig, har Utskottet väl funnit sig böra instämma uti de af Kongl.
Bergs-Gollegium och Kongl. Stats-Contoret yttrade åsigter i ämnet, dock
som Kongl. Kammar-Collegium derutinnan varit af annan tanka och Rikets
Ständer dessutom, på sätt här ofvan anfördt blifvit, förut hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, om uppgörande med innehafvarne af Verket
af någon så beskaffad öfverenskommelse, att, emot det de befrias ifrån
skyldigheten att detsamma vidare bedrifva och erhålla ersättning, antingen
genom förläningarnes bibehållande under någon viss tid, efter arbetets
nedläggning, eller på annat sätt, de till Verkets bedrifvande upplåtne förlämngar
och förrnoner må till Kronan indragas; så har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka:
att Rikets Ständer, såsom svar å den Kongl. Remissen, genom
skrifvelse hos Kongl. Majit endast framställa den underdåniga
anhållan, det Kongl. Majit, efter Nådig pröfning, saaf
Kongl. Bergs-Collegii och Kongl. Stats-Contorets i hufvudsaken
sammanstämmande förslag, som af Kongl. Kammar-Collegii
derifrån skiljaktiga tanka, i frågan om Löfås Silfververk
täcktes fatta det beslut, hvartill, med afseende å Statens
fördel och båtnad, målet i dess nu mera utredda skick
kan finnas föranleda.
Stockholm den 12 Augusti 1834-
' N:o
Stats- Utskottets Utlåtande N.o 23,1.
9
N:o a33.
Antom till E.xped. TJtskoltet den 17 Augusti.
Utlåtande> i anledning af väckt motion om upphäf vande af ska ttläggningarne
ä mjöl- och såg-qvarnar samt valk- och stampverk.
(T. A.)
Bonde-Ståndet har till Stats-Ulskottet öfverlemnat ett memorial af
Riksdags-iullmägligen Per Nilsson från Christianstads Län, deruti Motionairen,
i öfverensstämmelse nied Kongl. Maj:ts under den i3 Nov. 1828
till då lörsanilade Rikets Ständer allålne Nådiga Proposition, angående förändrade
grunder för lego- och salu-sågars med flere Verks beskattning, yrkat,
att alla å mjöl- och såg-qvarnar saint valk- och stampverk verkställde
skattläggningar malte upphäfvas och dessa verk, i likhet med fain iksinrättgar,
till viss bevillning taxeras; i hvilket hänseende blifvit anfördi: att anläggare
af såg-qvarnar svårligen skola kunna erhålla rättvis ändring i det
lidande, som genom ågången skattläggning honom drabbat, då gruuderne
för sjelfva skattläggnings-methoden äro orättvisa och ofta ej til lämplige; att
den i Författningarnc medgifne utväg att söka förmedling i räntan å ett
såg-verk, hvars värde blifvit förminskad t, medför dryga kostnader och sällan
af någon begagnas, emedan äfven gruuderne derför äro obestämde och
underkastade olika tydning; och att af de i den Nådiga Propositionen omförmälde
undantag icke något annat än det, som i afseende på indelta eller
lill rustning eller rotering anslagne qvarnar blifvit föreslaget, kan anses
medföra någon fortfarande olikhet, i beskattningsgrunderne, hvilken olikhet,
när de indelte räntorne i allmänhet en gång upphöra, afven skulle, i afseende
på de till antalet få indelte sågräntorne, försvinna; varande denna
motion bestridd af Riksdagsfullmägligen Johan /Viklund från Westerbottens
Län, som yrkat, att beskattningen på ifrågavarande verk och lägenheter
måtte förblifva i sitt nuvarande skick.
Då Rikets Ständer, på sätt deras under den 17 och 18 Mars i83o
afgifne underdåniga Skrifvelse, N;is 4^3 och 47§> innehålla, af anförde skäl,
icke ansett sig kunna bifalla det af Kongl. Majit i högstberörde Nådiga
Proposition framställde förslag, att redan skatllagde sågar, valk- och stampig.
till R. St. Jeol. 1834, 4 SiWil. t Afd. 2 Bandd, 3
i6:de Häftet.
IO Stats-Utskollets Vi lutande IV. o 233.
veris endast må beskattas såsom fabriker, deraf årlig bevillning, i mon af
inkomst, borde utgå, men deremot, hvad anginge de sågar, stamp- och
valk-verk, om hvilkas anläggning dädanefter kunde blifva fråga, eller, ehuru
redan anlagde, ännu icke blifvit skattlagde, i -öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, funnit dessa verk böra anses såsom fabriksinrältningar,
deraf årlig bevillning skulle erläggas, och Utskottet icke anser
skäl att, uti hvad senast församlade Rikets Ständer sålunda beslutat, nu föreslå
någon förändring;
så hemställer Utskottet, att Riksdagsfullmägtigen Per Nilssom
förrberörde motion må lemnäs ulan åtgärd.
Stockholm den 14 Augusti i834<
STOCKHOLM, tryckt hos Bernh. M, Bredberg, 1884.
■Stats-Utskottets Utlåtande N;o 234.
N:o s34.
Ank. till Exp. Utsk. dem 22 Au g.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om godtgörelse dt
vissa Åcademier och andra Allmänna Inrättningar för
mistad rättighet att, uti Rikets Ständers Bank, efter al
pari, invexla Silfver.
(U, Aj
Ifrån Preste-Ståndet har lill Stats-Utskottct blifvit remitterad en af
Professor Grubbe väckt motion, deruti, sedan JBanco-Utskoltet uti afgifvet
J3etänkande afstyrkt bifall å en motion om fortfarande af den vissa
A ca dfem i er förunnade rättighet att i Banken utvexla en bestämd mindre
summa Piiksdaler Silfver, mot lika antal Riksdaler Banco-Sedlar, och för
hvilket afstyrkande, såsom skäl åberopats den minskning, som derigenom
skulle uppkomma i Bankens räntevinst, hvilken, enligt Rikets Ständers
beslut, bör Banken oafkortad bibehållas, Motionäiren föreslagit, att skilnaden
emellan det maximi-belopp, 2,240 Rdr i Silfver, hvilket ifrågavarande
Åcademier och Allmänna Inrättningar hittills fått i Banken sig tillvexla
, och den summa i Banco-Sedlar de derför eila g t, må intill nästa
Riksdag blifva dem af Statens medel godtgjord.
Såsom skäl för bifall till denna hemställan, bar Professor Grubbe
andragit, huruledes Rikets Ständer vid en föregående Riksdag gifvit halft
löfte om en sådan ersättning, som den ifrågavarande, då uti nu gällande
Banco-Reglemente stadgas, att Banken af dess räntevinst skulle ersätta
skilnaden emellan den till Academierne utgående summa i Silfver, och
det derföre erlagde beloppet Banco-Sedlar intill dess ersättning för denna
åtskilnad 'vid nästblifvande Riksdag kunde, om Rikets Ständer jd
för godt funne, såsom verkligt anslag till hvardera Inrättningen
d Riks Staten uppförashvarjemte obilligheten, att beröfva de lilteraira
Stiftelserna den hittills dem tillerkända förmon, i afseende på Silfvervexlingen,
skulle vara så mycket -större, sorn de å Femte Hufvud-Titeln
för velenskaperne och sköna konsterne uppförde anslag, hvilka ifrån början
utgått i Silfver, men nu, genom myntets försämring, nedsjunkit tili
Bih. till R. St. ProU 1 c?J3d• 4 Sami, 1 dpi. 2 Band. si.
i -j de Häftet,
a Stats-Ulskottcls Utlåtande N:o 235.
en tredjedel af deras primitiva belopp, i allt fall iiro alt anse såsom ytterst
ringa.
Utskottet förmodar, att en väsendtlig orsak till den vissa. Aeademier
och Inrättningar i Banken beviljade vcxlings-rältighet igenlinnes i den förut
existerande svårigheten att erhålla Silfverrnynt; men då detta hinder
nu mera är undanröjdt och beiiofvet af den hittils efter al pari verkställda
utvexlingen af tillsammans 2,240 Bdr icke lärer kunna anses vara af
den vigt, att, till följd af Rikets Ständers beslut om dess upphörande, en
motsvarande tillökning i det redan fastställda Stats-anslaget under Femte
Titeln med 3,733 Rdr 16 sk. derföre bör komma i fråga, får Utskottet,
i betraktande tillika deraf, att åtskilliga af ifrågavarande Aeademier och
Inrättningar äro försedde med mer och mindre betydlige enskilde fonder,
afstyrka bifall till Professor Grubbes ofvanberörde motion.
Stockholm den 20 Augusti i83/f.
N:o 235-.
Ankom till Exp. Utsk, d. 22 Åug^
Utlåtande, i anledning af Prosten Åstrands motion, om bestämmande
af en viss tid, som Landsbofdinge skall innehaft
sitt Embete} innan han kan erhålla Landsbo) dingepension,
(U, A.)
Till Stats-Utskotfols Utlåtande har från Presle-Ståndet blifvit remitterad
en af Prosten Astrand derstädes va‘ckt motion, deruti Prosten tillkännagifvit,
att, vid frågan om Landsliöfdinge-pensioneme, uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, huruledes det möjligen skuHc kunna hända, att,
för befordringarnes lättande vid en Stat eller Corps, personer vid G4 års
ålder Liefve utnämnde till Landshöfdinge-sysslor, för att efter några månaders
förlopp öfverflyttas på Allmänna Indragnings-Staten; och som en
sådan tillämpning af gällande Författningar för Stals-Verket kunde blifva
högst betungande, har Motionairen föreslagit, alt en bestämd lid, af t. ex. 5
år, måtte utsättas, under hvilken en Landshöfdinge minst borde innehaft
Sttts- Vt shot [cl s Utlåtande. N;o 33 £?.
3
Landshöfdingc-Embete, innan han blefve berättigad erhålla Landshöfdingepension
på Allmänna Indragnings-Staten.
Utskottet., som för sin del instämmer i den af Molionniren yttrade åsigt,
får till Rikets Ständers bepröfvande hemställa, att, utom öfrige gällande
allmänna föreskrifter för pensioneringen af civile Embels- och Tjenstemän,
det serskilda vilkor för pensions beviljande åt Landshöfding;»r må
ilad gas:
alt Lnmfshöfdinge bör, för pensions lillgodonjulande, hafva i nämn?
de egenskap tjenstgjort minst 5 år före afskedstagande!.
Stockholm-den 20 Augusti 1834•
N:o 2 3 G.
Auk. till Exp. Utsk. den 22 Augi.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga cm anslag af allmänna
medel för underhållet af i stad för brott häktade
' persotter intill dess slutligt Utslag fallit
CU. A.)
Uti Memorial., soro från Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet blifvit
remitterad t, har Ilen- Mellbin, G. A,} med anmälande af det nog obilliga
förhållande, att personer, som för brott i stad häktas, måste, intill dess
slutligt Utslag fallit, af stadens cassa underhållas, hvaremot underhållet
för häktade brottslingar å landet af allmänna medel bestrides, hemställt,
om icke, på Magistralernes deram skeende requ isi tioner, städerne kunde
för desse utgifter bekomma ersättning af allmänna medel, eller, att städerne
i allmänhet, lika med hvad i flere redan lärer ske, få på sig anordnade
de till Kongl, Majit och Kronan ifrån städerne ingående årliga saköres
medel. Vid öfvervägande af detta ämne, har Utskottet tagit kännedom
af Kongl Brefvet den 4 December i8;6, deruti Kongl. Majit, med
anledning af väckt fråga, huru långt städernes skyldighet alt underhålla
och förvara sådane personer, som derstädes för brott häktas, bör sträcka
sigj bland annat, stadgat, ”att städerne böra underhålla personer, som der
4
Stats-Utilwilets Utlåtande P:o a37>
for brott häktas, så länge de vid Domstol derstädes äro under ransakning och
målet utgör föremål för den police släderne sjelfva böra vidmagthålla;men att
deremot, när antingen brottet finnes vara af den gröfre beskaffenhet, alt
det skalL Öfver-Damstols granskning underställas, eller ock saken genom
besvär dragés under högre Rätts pröfning, kostnaden till de häktades underhåll
bör utgå af allmänna medel, fran den dag Stadsdomslolarne hufvudsakligen
afgjort målet, till dess slutlig dom fallit och verkslälles.’
Och då städernes skyldighet att underhålla fångar härigenom blifvit bestämd,
samt Utskottet i öfrigt anser för gifvet, alt en sådan skyldighet af
ålder tillkommit i bredd nied vissa förmoner och rättigheter, hvilka under
namn af städernes friheter ännu fortfara; så och enär städernes Domstolar
äro permanenta, och der anhängiga mål således med den skyndsamhet
böra kunna afgöras, alt underhållet för personer, hvilka för brott
äro häktade, intill dess dom. fallit, icke i allmänhet kan blifva serdeles
betungande, finner Utskottet sig af desse förenade skäl böra tillstyrka,
att ofvanberörde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Augusti 1834.
K":o 23'j».
Ankom till Exp; Utsk. den 22 Aug
Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Öfverste-Lieutenanten J, M, Nordencreutzs Enkas underdåniga
ansökning, att varda bibehållen vid de löneinkomster
mannen i lifstiden innehaft
(V, A,y
Hos Kongl. Majit har Öfverste-Lieutenanten och Riddaren af Kongl,.
Svärds Orden / M. Nordencreutzs Enka, Karin Sendelin, i underdånighet
anhållit, att, sedan hennes man med döden afgått samt i armod och
betryck efterlemna! henne och 12 oförsörjda barn, 5 söner och 7 dött
-
Stats-Utskotlets Utlåtande I\l:o zZj
5-
rar, Kongl. Majit måtte, gemensamt med Rikets'nu församlade Ständer;
i Nåder bifalla, att de löneförmoner, som tillfallit hennes man i lifstiden,
i egenskap af Kongl Majlis Befallningsman å Upsala Slott, hvilken
befattning nu mera icke lärer komma att återbesättas, få af henne under
dess återstående lifstid tillgodonjutas; och har Kongl. Majit, i betraktande af de
försökanden förekommande ömande omständigheter och med hänsigt till obetydligheten
af den pension, hvartill hon enligt Författningarrte vore berättigad,
genom Nådig Remiss af den ig sistlidne Julin till Rikets Sländers
Stats-Utskott öfverlemna! ifrågavarande underdåniga ansökning.
De löneförmoner,. sorn aflidne Öfverste-Lieutenanlen Nordencreutzy
i egenskap af Befallningsman å Upsala Slolt, innehaft och deni Enkan nu
i underdånighet sökt att få bibehålla, äro de samma, som förut voro anslagne
för den så kallade Slottsfogden derstädes och utgöra, utom boningsrum
å Slottet, 66 2j3 Rdr. indelt jemte* en‘ jordlott om 12 Tunnland;
och har nämnde indelning, förvandlad efter l83a års Markegång, utgjort
omkring 544 ^dr Kleo. Ätt på Enkan öfverlåta den indelta lönen och
Boställsjorden, skulle, i Utskottets tanka, ej allenast vara stridande mot
allmänt gällande grunder för dispositionen afsa beskaffade Kronans inkomster
och- lägenheter,- ulan äfven för sökanden bereda en större förmon,
än sorn skäligen torde böra komma i fråga. Men i betraktande* deraf, att
sökandens aflidne man i 58 år troget och väl tjent Kongl. Majit och Kronan,
samt vid siri bortgång i nöd och bekymmer efterlemnat hustru med
ra barn, af hvilka 5 årö under 14 år och det yngsta k endast \ år gammalt,
tillstyrker Utskottet::
alt en serskild pension af 400 Rdr årligen må intill nästa Riksdag
tilldelas Enkan Nordencreutzy samt, i händelse af hennesfrånfälle,
densamma få åtnjutas af hennes oförsörjda barn.-  Skolande Utskottet, i händelse Rikets Ständer härtill lemna bifall,
vid Riks-Statens upprättande, under allmänna Indragningsslaten upptaga ifrågavarande
belopp under titel beneficier och benådningar; äfvensom
Rikets Ständer lära om det beslut,, sorn fattas, till Kongl. Majit aflåta underdånig
skrifvelse till svar å den Nådiga Remissen.
Stockholm den 20 Augusti 1834»
Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson från Elfsborgs- Län har* emot
diettas beslut sig reserrerat.-
I
Ståls-Utskottets Utlåtande If;o ä3S, 1
N:o a3S,
Antom till Exp. Utsk. den aa Augl
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om rättighet för Indelta
Arméens Civil-Siat att, lika med den Militaira, njuta
ersättning för utgifne accord.
C*. A.)
RiMflagsfullmägligen Anders Daniels on frän Elfsborgs Län har uti
Memorial, som frön Bonde-Ståndet till Stals-U(skottet blifvit remitterad
t, yttrat, att, sedan Kongl. Maj:t i Nåder funnit godt ändra det af Comiterade
för accordens reglering inom indelta Arméen afgifne underdåniga
förslag, så vida, alt någon ersättning för de af Audjteurcr 02I1 Regementsskrifvare
vid indelta Arméen utgifne accord ickekomme att ega
rum; så har deraf följt, att, ehuruväl bemälde Tjenstemän- vanligen lika
med Herrar Officerare genom Regernents-Chefen fått sine aecorrl uppgjorde
och till honom aflemnat förbindelserne, desse Tjenstemän, utan
deni lemna dt tillfälle att sin rätt bevaka, blifvit beröfvade deras lagliga
och rättmätiga egendom; af hvilken anledning och då derjemte förekommer,
att, vid den nya löneregleringen för indelta Arméen, CivilStatens
löner ingalunda motsvarat de förut egande indelningarne, utan de
flestes blifvit nedsatte till omkring 5o procent, hvarigenom äfven ilen af
'Arméens Civil-Stat hysta förhoppning alt, med Regements-Chefernes begifvande,
kunna af efterträdare få sine accord godtgjorde, blifvit om intet;
så har Motionairen, af sådane skäl, hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om jättigbei för indelta Arméens
Civil-Stat att, lika med den Militaira, få sine utgifne accord ersatte.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet i öfvervägande tagit; men,
enär de af Regements-Skrifvare och And i terner inom indelta A »moen utgifne
accords-summor, hvilka till större eller mindre belopp icke genom
någon Författning i senare tider varit tillålne, hvarken, pä sätt med Officers-Corpserne
är fallet, genom några allmännare öfverenskommelse!’ inom
hela personalen af dessa löntagare blifvit föranledde, ej höljer bibehållits
af den individucla nödvändigheten att icke afstå en ostridig lätt lill be^
4Stals-Uukoltcts Utlåtande Jf:o 23g, y
ford ian; anser Ulskottct sig, af sådane skäl, böra bos Rikets Ständer till*
styrka, -
att Anders Danielssons ifrågavarande motion må lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 20 Augusti »83-4.
N:o 2 3 9.
^Änkom till Exp. Utsk. den 22 Au»,
XJtldtande, i fråga om hegardt Stats-anslag till en brobyggnad
öfver sjön Nätaren i Jönköpings Län.
(U. AJ
Uti Memorial, som från Bonde-Ståndet blifvit till Slals-TTtskottet remitteradt,
hafva Kiksdags-Fullmägtige Petter Jönsson och Johannes Andersson
från Jönköpings Län anhållit, alt ett anslag af allmänna medel,
stort 4.000 Kdr Banco, måtte beviljas för anläggningen af en bro öfver
sjön Nätaren i Tveta. Härad och Jersnäs Socken af berörde Län, för att
begagnas, i stället för den derstädes nu varande, så kallade Sunds Färja,
hvilken är icke allenast högst besvärlig i anseende till den mängd prodncter,
sorn skola transporteras till ortens förnämsta handelstad Jönköping,
utan äfven vid tillfälle af storm samt isgång ganska vådlig för de
trafcpierandcs både lif och egendom.
Hvad sålunda blifvit heinsläldt har Utskottet x Öfvervägande (arnt;
och enär, enligt Lag och Författningar, det tillhör hvarje Härads inbyggare
att, på egen bekostnad, ombesörja de brobyggnader, hvilka äro inom.
Häradet af behofvet påkallade, så finner Utskottet, som i öfrigt anser, att
Statens medel icke böra användas för sådane ändamål, hvilka, lika med
ifrågavarande brobyggnad, endast afse enskilde orters fördel, sig böra
hos Rikets Ständer afstyrka bifall å ofvannämnde motion.
Slockholm den 20 Augusti 1834-
.Stats-Utskottets Utlåtande N,-o »4°-
N:o 240.
Ankom till Exp. Utsk, den 22 Aug.
Utlåtande, i anledning .af hegardt bidrag af Statsmedlen för
anläggningen af en bro och väg öfver de sd kallade Hammars-uddar
och Edslandef).
(U, AO
Uti en till Stats-Utskottets handläggning remitterad motion, har Riksdags-Fullniägtigen
Daniel Danielsson från Örebro Län anfört: att, enär
landsvägs-communicationen emellan Nerike och Östergöthland leder öfver
de så kallade .Hammarssunden, hvilken passage verkställes på Färjor,
dervid någon gång handt, att resande varit blottställde för verkliga lifs»
faror; så har en brobyggnad öfver nämnde sund eller öppnande af annan
säker cormnunication länge varit af behofvet påkallad; men då, vid uppgjordt
kostnadsförslag tili nämnde brobyggnad, detta slutade sig på en nog
dryg summa, hafva ritning och förslag lili en bro och väganläggning öfver
de så kallade Hammars-uddar eller bröst och Edsviken blifvit upprättade,
hvarigenom, med vinnande af det åsyftade ändamålet, förstnämnde
sund kunde undvikas.
Som emedlertid Sundbo Härad, hvilket denna brobyggnads-skyldigliet
ålåge, saknar förmåga att bestrida den härtill erforderliga kostnad,
uppgående till ett ungefärligt belopp af 39,400 Rdr, har Motionäiren tili
Rikets Ständers bepröfvande och behjertande framställt behofvet af anslag
utaf allmänna medel till detta så .allmänt nyttiga företags fullbordan.
Vid denna motions föredragning till remiss, har Riksdags-Fullmägtigen
Nils Pehrsson från Södermanlands Län, under omförmälande, alt det
för hvarje Härad är en oemotsäglig pligt, att bekosta så väl broars som
vägars anläggning, bestridt motionen; deruti flere af Bonde-Ståndets Ledamöter
sig förenat.
Till ytterligare bestyrkande af så väl den föreslagna bro- och väganläggningens
behöflighet, i anseende lill de större hinder och faror, sorn
understundom möta vid passerandet af den nuvarande vägen emellan Nerike
och Östergöthland, sorn äfven inbyggarnes oförmögenhet att, utan Statens
mellankomst, bekosta samma anläggning, har Riksdags-Fullmägtigen
Daniel
Stais Utskottets Utlåtande Nso 2*fi.
Dardel Danielsson till Utskottet öfverlemnnt, jemte åtskiliige personers i
orten afgifne intyganden, ett skriftligt anförande, deruti lian uppgifvit, att,
för den händelse det olj motionen begärda anslaget icke kunde lielt och
hållet ulan ersättning beviljas, Häradet vore villigt alt någon del deraf,
efter 4 års läutefritt begagnande, ge nom årlig capital-afbetalning återgälda,
emot rättighet likväl, ali för deu nybyggda brons begagnande få uppbära
bropenningar.
Hvad ofvanberörde motion jemte företedde handlingar innehålla har
Utskottet i öfvervägande tagit; och enär, på sätt jemväl åtskiliige Ledamöter
inom Bonde-Ståndet ornförmäit, det för hvarje Härads menighet, enligt
Lag och Författningar, är ett bestämdt åliggande att ombesörja de bro- och
väg-anläggningar, hvilka inom orten för cornmunicationens lättande eller
■förbättrande finnas vara af behof ve t påkallade; så, och då i öfrigt Statens
tillgångar måste uteslutande användas till fyllande af dess oundgängligasLe
behof, anser Utskottet sig icke kunna hos Rikets Ständer tillstyrka, att någre
Statsmedel, hvarken i anslags- elier låne-väg, för ifrågavarande brobyggnad
beviljas,
och afstyrker, på sådan grund, bifall till motionen.
Stockholm den ao Augusti 1834-
N:o a4 r.
Ankom till Exp. Utsk. den ii Äng,
Utlåtande3 i anledning af erhållen återremis; d Betänkandet
N:o j 74? i fråga cm anslag till Orthopedska Institutet.
(U. A)
Inom Preste- och Borgare-Stånden hafva anmärkningar blifvit framställde
emot ofvanberörde Betänkande, hvaruti Utskottet afstyrkt anslag,
så väl till Örthopediska Institutet, som serskildt för Professor Åkerman
personligen; och innefatta anrnärkningarne hufvudsakligen:
att, genom saknad af allt understöd utaf allmänna medel till Ortho
Ulli.
till R, St. Prot, 183 %, 4 Sami, i Afd. i Band. %
i 'jtde Häftet,
Stats-Utskotleti Utlåtande N\o a4t.
pediska Institutet, lätteligen kan inträffa, det läkemethoden för utvärtes
lyten helt och hållet kominer att dö ut;
att med likamycket skäl,, sorn anslag finnas för veneriska smittans
hotande,. Slaten bör med sin hjelp understödja ifrågavarande inrättning,
hvars nyttiga och vackra ändamål ej kan besti idas
att, enligt någre Ledamöters yrkande, en summa af 5oo Rdr årligen
mätte för detta ändamål anslås,, med vilkor likväl,, alt uti det nya Institutet
2:ne fattiga lytte barn kostnadsfritt, årligen vårdas;
att detta anslag, efter andre Ledamöters tanka, borde, på sätt vid
sista Riksdag egde rum,, bestämmas till i 5oo Rdr, alt årligen intill nästa
Riksdag utgår
att någon risque* för medlens behöriga användande ej vöre att befara,
om de ställas under Kongl. Sundhets-Collegii eller annan Auctoritels
inseende och disposition; samt ändtligen.
att, enär Professoren Åkerman, till den missbildade mensklighetens
nytta, uppoffrat sin enskilda förmögenhet,, det äfven vöre billigt, att han
erhölle någon lämplig ersättning, och att således, om äfven något mindre
anslag anvisades för honom personligen, detsamma icke kunde anses vara
onyttigt användt.
Som några andra skäl i anmärkningarne icke blifvit anförde för ådagaläggande
af det äskade anslagets ändamålsenlighet, än dem Utskottet
redan vid frågans första behandling tagit under ompröfning; så, och enär
det efter denna ompröfning afgifne Utlåtande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallet, anser Utskottet; sig icke böra,
frångå dess i denna fråga förut yttrade åsigt..
Stockholm den ao> Aug., 1834.*
Reservationer;-
af Prosten Astrand', sorn åberopat dess vid förra: Utlåtandet i densia:
fråga afgifne reservation;
samt af Herrar Leffler och Maechel.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o a42-
N:o ai}2*
Anlon) i till Exp. Utsi. den 22 Augusti.
Utlåtande rörande erhållen äterremiss d Utskottets Betänkande
N:o 5-, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse,
om ytterligare Stat s-an .lag för Ärméens Pensions«
.Gassa m. m,
(U. AJ
Vid detta Betänkande, sorn Preste- och Bonde-Stånden Bifallit, Bafra
anmärkningar, i afseende på Utskottets tillstyrkande i 2 Momentet
Blifvit framställde: inom Ridderskapet och Adeln, af Hans Excellence
Herr Grefve Brahe, M, och Herr von Troil, E,, hvilka anfört, att,
enär Utskottet godkänt den princip, att det är ett Statens åliggande att
pensionera de krigare, som framdeles kunna blifva blesserade, en Tariff
äfven nu mätte upprättas för pensioneringen, upptagande såsom minimum
de pensions-belopp, Armeens senast församlade Fullmäktige för Blesserade
Officerare föreslagit; hvaremot Herr Dalman, W. F., tillstyrkt, det'KongL
Maj:t måtte Berättigas att, vid inträffande krig, på Allmänna IndragningsStaten,
åt blesserade Officerare anvisa de pensions-belopp, KongL Majit
funne nödige, samt inom Bor gare-Ståndet, af Herr .Waern, 3,: att en
motsägelse .eger rum uti den af Utskottet erkända grundsats, att det tillhör
Staten underhålla de krigare, sorn urståndsättas att i Rikets tjenst
qvarstå, enär soldalen, hvilken har mesta tungan af kriget samt för öfrigt
saknar de intellectuela förmögenheter, sorn tillhöra hvarje bildad person,
är från pension utesluten; och liar Herr kVoern ansett uppmärksamheten
böra i första rummet fästas å soldatens pensionering, likväl ej med
för mycken utsträckning, emedan i sådan händelse kunde inträffa, att, efter
ett national-krig, g/3 blefve pensionerade och if% Betalande; samt att
det uti Betänkandet förekommande ord ”Rikets tjenst,” hvarmed i allmänhet
inenas krigs- och civil-tjenst, icke vore tillräckligen Bestämdt,
emedan en militair ofta användes i civil tjenste-befattning, der måhända
större förmoner honom beredas; hvarjemte det ingalunda vöre skäl, att
en fattig nation pensionerade rika mililairer.
Af Herr Petré, T„ sorn yrkat, att Betänkandet måtte erhålla en
lämpligare redaction, så att deri ej må uttryckas ett orilkorligt förkla~
I 1
Stals-Utskotcelt liilålnnde N:o 24$*
rande om rättighet till pension, utan endast innefatta ett enkelt Tittryck
om hvad, efter Ständernes mening, bör vara rättesnöre i dylika fall, samt
af åtsk ilige Ledamöter, hvilka ansett, att Utskottets befattning med
detta m81 bort inskränkas till yttrande, huruvida Statens tillgängar för
närvarande medgifva, att det för lilesserade rriilitairer å Allmänna Indragnings-Staten
uppförde anslag i någon mon fikas.
Hvad nu först beträffar den af Herr Waern gjorda anmärkning, att
soldaten vöre den, som i första rummet borde med pension ihogkommas;
så enär, på sätt äfven inom JJorgareSlAndet vid Utlåtandets föredragning
under diseussionen blifvit upplyst, för blesserude soldater finnas flere
stiftelser, som af statsmedel underhållas^ anser Utskottet sig icke, f afseende-
på pensions-rättighiifens utsträckning, böra förändra sitt förra tillstyrkande.
Vidkommande åter dels frågan, att en Tariff för pensioneringen
nu äfven bort upprättas och fastställas, dels ock hvad sorn blifvit
yttradt, rörande redactiouens mindre bestämdhet;så finner Utskottet några
sådane skäl i anmärkningarne icke vara anförde, hvilka kunna föranleda
Utskottet att frångå eller förändra hvad dess redan af atae Stånd bifalla#-  Utlåtande i berörde hänseenden innehåller.
Stockholm den 20 Augusti r8d4-
N:o 243.
Ankom tilt Exp. Utsk. den ar Aug.
Utlåtande, i anledning af väckt motina, om rättighet för
åtskilliga hemmans innehafvare inom Frötuna och Rddmansö
socknar , att fä lösa s ne hemmans räntor efter ett
visst stadgepri .
(I. A.J
t • *'
Uti memorial, som blifvit af Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad
t, har Riksdagsfullmägligen Johan Peter Jansson från Stockholms
Län omförmält, huruledes från längre tid tillbaka innehafvarne af s4
mantal i Frötuna och Rådmansö socknar inom nämnde Län varit i ål
-
Stati- TJiskotlcts Uilåunrie JV. o a43.
*3
utande af elen rättigheten, alt, jemte utgörandet lill Rådmansö Kungsgård
af sine dagsverken, få lösa hemmanens årliga ränta, hvilken Kongl, Maj:t
och Kronan immediate behållen är, med penningar, efter ett visst pris,
af circa i i Rdr g sk. 4 rst,. af hvarje helt mantal, utan någon förvandling
efter markegång; hvilken rättighet skall uppkommit under den tid
då Rådmansö Kungsgård var frälse säteri och egdes af enskild person,
som med hem mannens innehafvare ingått Contraet om vissa stad geräntor,
dock med det förbehåll, att, som större delen af desse hemman då voro
purt frälse och allenast någre lå fi äise-skalle, de tillika borde utgöra
körslor och dagsverken, hvilka, sedan Rådmansö biet’ en Kongl. Maj:ts och
Kronans egendom, lära utgjorts för alla hemmanen med 56 öke- och
ii2 dr änge- samt i förhållande dertill för ett mantal med a i f 3 ökeoch
4 2X* drängedagsverke!), förutan dagsverkena i Jordeboks och Mantalsränta!);
men som desse hemman i allmänhet äro af svag beskaffenhet,
med inskränt areal, ringa utsäde, knapp skogsLiilgång och en för det mesta
stenbunden jordmon samt ett i betydlig nion allt mer och mer aftagande
fiske, och det för deras innehafvare varit högst kännbart, att, allsedan
år 1822, utan att få tillgodonjuta förenämnde lindring, erlägga hemmansräntorne
efter årlig markegång; så och enär förhöjningen, enligt Inlagd
uträkning, för ett af ifrågavarande hemman, sorn ej vore bland de
högst beskattade af dem, efter Irenne års medium uppg inge lill icke mindre
än 56 Rdr. xa sk. öfver det fordna sladge-priset af ir Rdr. 5 sk,
4 rst„ har Motionairen, af berörde anledningar samt med åberopande af
Kongl. Kammar-Collegii skrifvelse till Konungens Befallningshafvande i
Länet den 4 Pebruarii 1720^ som förklarar, alt med stadge-räntans utgörande
skulle förblifva, och samma Collegii skrifvelse af den 29 April
1769. att räfltorne borde utgå i contant utan förhöjning, yrkat, att inne*
hafvarne af ofvannamnde 24 mantal mätte varda återställde i sin fordna
rättighet, att få lösa sina hemmansräntor efter det vissa stadgepriset, serdeles
söm den syntes härleda sig ifrån ett i äldre tider tillkommet Contra
c t, sorn, efter Motionairens tanka, icke borde kunna ensidigt rubbas.
Enär, efter Utskottets förmodan, saltet för utgörandet af ifrågavarande
hemmans räntor och prestationer blifvit bestämdt genom vederbörande
auctoiiteters i laga ordning fattade beslut, och Motionairens förslag således
åsyftar partiel rubbning i de för hemmansbeskattningen i allmänhet
stadgade grunder;
Stats-TJtsloltets Utlåtande Nio 244.
finner Utskottet sig, på desse skäl, icke kunna tillstyrka bifall å
Johan Peter Janssons ofvanberörde motion.
Stockholm den 2o Aug. i834.
N:o 244*
Ant. till Exp. Utsk. den 22 Au».
Ytterligare Utlåtande, i frågan om afskrifning af en i salpeter-fondens
Räkenskaper lalaneerad summa, ut gifven
såsom lån till Carl Gustafs Stads GevärsJadori.
il A)
Slats-Utskottels Betänkande N;0 13, deri berörde afskrifning blifvit
'tillstyrkt, har af Ridderskapet. och Adeln samt Presle-Slåndet bifallits,
men af Borgare- och Bonde-Stånden lill Utskottet blifvit återremilteradt:
Inom 'BorgareStåndet har Herr Halling gjort erinran, dels om 0-  formligheten deraf, atl en summa afskrifves, hvarför ersättning möjligen
kan beredas, då likväl den vanliga proceduren vore, att först tillse, huruvida
tillgång förefinnes, innan afskrifning af hvad som brister verkställes
och dels att, då Rikets Ständers senast församlade Revisorers
Berättelse innehåller anmärkningsvärda omständigheter i afseende
på driften af Carl Gustafs Stads Geväi s-Factori åren
18S8.1829 och i83o, serskilda åtgärders vidtagande med samma Faclori
ock bort af Utskottet tillstyrkas, hvarförutan än större förluster, än de
redan kände, för Siats-Verket mäste uppkomma; och som för öfrigt räkenskaperne
hittils icke blifvit granskade längre än lill sistnämnde år,
har Herr Halling tillika yrkat, att denna afskrifningsfråga måtte uppskjutas,
intill dess Rikets Ständer komma i tillfälle alt pröfva och meddela
beslut, huru för framliden skall förhållas med nämnde Factori.
Af enahanda skäl och i anseende till faran af det exempel, att de,
sorn med klokhet och omtanka förvaltat salpeter-fonden, skulle få erfara,
att deras goda hushållning, som må hända i sin mon verkat allt för frikostiga
dispositioner vid Carl Gustafs stad, medfört det otillfredsställande
resultat, hvilket uti den af Utskottet antydda afskrifnings-Algärd inne
-
Stats-Utskottets Utlåtande Nio
i5
fattas, liar Herr Petré yrkat, att detta ämne matte af Utskottet ytterliga--  re handläggas.
Hos Bonde-Ständet' liar Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson,
från Elfsborgs Län anmärkt, att de skäl, hvarpå Utskottet grundat dess
tillstyrkande, vöre oförväntadt ytlige; att det syntes oförklarligt, hvarför
Utskottet, sorn det tillhörde att utreda ämnet;, i sådånt skick tillstyrkt
Rikets Ständer en så stor afskrifning, sorn den ifrågavarande, utan att
Utskottet underrättat Rikets Ständer icke Blott derom,, att inga» tillgångar
finnas, eller Blifva alt tillgå ifrån en Inrättning, hvartill Staten inköpt
egendom, utfört Factori-anläggning samt påkostat' underhall,' utan äfven;
derom, af hvad orsak sådan bristande förmåga uppstått,. Och då Utskottets
ifrågavarande Betänkande icke upplyste om Factori-förvaltningen
varit rigtigt granskad,.orri inga anledningar finnas till ansvar å Styrelsen
m. m.; så har Anders £>a7zzeZsJon'tillika yrkat, att'sådäne upplysningar,,
jemte öfrige förhållanden, måtte Rikets Ständer meddelas; uti hvilka åsigter
åtskillige Ledamöter af Bonde-Ståndet med Anders Danielsson
instämt;.
Utskottet får i anledning häraf anmäla, att, då förhållandet' med ifrågavarande
lån, äfvensom Factoriets räkenskaper, varit af föregående Rikets
Ständer och deras Revisorer fullkomligen kändt,, utan alt någon1 anmärkning
i grundlagsenlig ordning blifvit framställd; samt Kongl. Mäj:ts i denna
a fsk vi fn i n gsfråga a flå tne Nådiga Proposition innehåller de skäl, hvarpå
afskrifningen sig grundar, . Utskottet ansett detta ämne tillräckligen' utredt
och någon annan åtgärd dermed icke vara af nöden,, än att,, på. sätt Utskottet
föreslagit, afskrifning verkställes,, helst det kan synas likgiltigt,
om; Staten liar berörde fordran balancerad i Salpeter-fondens- räkenskaper
eller uti Factoriets hus,., sorn utgöra säkerheten för samma' fordran,
ocln Utskottet, sorn funnit de gjorde anmärkningnrne icke kunna förändra!
dess i det afgifna Utlåtandet uttryckta öfvertygelse, får alltså,- med förnyande
af dess förra, hemställan, tillstyrka:'
alt afskrifning af ifrågavarande låne-summa. må. beviljas,.
Stockholm den 20■ Aug; i834°-
STOCKHOLM, ros Lcdv. Wsstf.kberc i8i>4-
Fårstcirkta Stats-UtsJcottets Memorial IV:o 2/fS.
I
N:o 245.
Antom till Exp.-Utsk. d. a3 Aiig.
Memorial, rörande den Herr Ij andt mar sk alic en tillkommande
ersättning för egna Riksdagskostnader.
Till följd af Riks-Ståndens den 7, 10 och i5 nästlidne April fattade beslut,
i anledning af Stats-Utskottets Memorial Nroa^, rörande R.iks-Ståndens
skiljaktiga beslut i frågan om Herr Landtmarskalkens månadtliga ersättning
för egna Riksdagskostnader, har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag, i vederbörlig
ordning, anställt omröstning efter följande godkände Proposition.
Den, som bifaller, att, på sätt Ridderskapet och Adeln samt PresleStåndet
beslutat, Herr Landtmarskalken skall erhålla en månadtlig ersättning
af 5oo R:dr B:co för egna Riksdagskostnader, voterar
Ja,
Den det ej vill,
Nej,
Vinner Nej, kommer Herr Landtmarskalken att erhålla endast 4°°
R:dr B:co i månaden.
Voteringen har utfallit med Ja och 77 Nej.
Och som Nej sålunda vunnit, skall Herr Landtmarskalken, för egna
Riksdagskostnader, erhålla en månadtlig ersättning af 400 R:dr B:co.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den a3 Aug. i834«
N:o 2 46.
Antom till Exp.-Utsk. elen a3 Aug.
Memorial, angående verkställd omröstning, tillföljd af
ltiks-Ståndens olika beslut i afseende på grunderna
för den blifvande Allmänna Beviliningen.
Sedan Beviilnings-Utskottet, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut,
i afseende på grunderna för den blifvande Allmänna Beviliningen, uti Memorial
af den 29 nästl. Julii, N:o 27, dels uppgifvit de skiljaktigheter, söm
i berörde hänseende förekommit, och dels föreslagit de al de skiljaktiga be
B
ihang lill 11. St. Fröt. 1834. 4'de Sami. ±:sta Ajd. 2-dra Bandet. 1
18-de Må!tet.
Förstärkta Stats-Utskotteta Memorial N:o 2,4.6.
sluten föranledda Voterings-propositioner, liar Förstärkta Stats-Utskottet, då,
enligt ankomna Protocolls-utdrag af den 11, i3 och 18 i denna månad, RiksStånden
förblifvit vid sina i dessa ämnen förut fattade beslut oell gillat de
föreslagne Voterings-propositionerna, denna dag anställt omröstning öfver
följande frågor:
1:0 I afseende pä den personliga sky ddsafgiften.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag, att personlig skyddsafgift
bör erläggas af hvarje i mantalslängd skattskrifven person, utan afseende
på stånd, vilkor eller förmögenhet, lika för personer af samma kön,
men olika för mans- och olika för qvinspersoner, röstar Ja,
Den det ej vill, Nej;
Vinner Nej, kommer personliga skyddsafgiften att, efter närmare bestämmande,
i progressivt förhållande, erläggas af hvarje i mantalslängd skattskrifven
person.
Och som voteringen utfallit med 87 Ja och 3a Nej, samt Ja alltså
vunnit, kommer personlig skyddsafgift att erläggas af hvarje i mantalslängd
skattskrifven person, utan afseende på stånd, vilkor eller förmögenhet,
lika för personer af samma kön, men olika för- mans- och olika för
qvinspersoner.
2:0 Angående af giften å synbar förmögenhet eller inkomst.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag, attafgilt å synbar förmögenhet
eller inkomst bör utgöras efter de i i83o års Bevillnings-Förordning
stadgade grunder, röstar Ja,
Den det ej vill, Nej.
Vinner Nej, kommer afgiften å synbar förmögenhet eller inkomst
alt, efter närmare bestämmande, i progressivt förhållande utgöras.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 67 Ja och 82 Nej;
och som Ja således vunnit, kommer afgiften å synbar förmögenhet eller inkomst
att utgöras efter de i i83o års Bevillnings-Förordning stadgade grunder.
3:o I frågan om Bevillning å så kallade öfverflöds-artiklar.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag, hvarigenom afstyrkes
beskattning, medelst Bevillning, å så kallade öfverflöds-artiklar, röstar
Ja,
Den det ej vill
Nej.
Vinner Nej, skall en personel consumtionsafgift erläggas för bränvin»
alia utländska spirituosa, vin och spel om penningar.
Forstårhta Stats- Utskottets Memorial N:o $47’
3
Omröstningen har utfallit med 77 Ja och 42 Nej, hvadan Ja vunnit;
och kommer, till följd häraf, någon beskattning, medelst Bevillning, å så
kallade öfverflöds-artiklar, icke att ega rum.
4:o I frågan om årlig Bevillning å Caracters-fullmagter 3 som hädanefter
meddelas.
Den, som bifaller Bevillnings-Ulskottets förslag med afstyrkande af
årlig Bevillning å Caracters-fullmagter, som hädanefter meddelas, röstar Ja,
den det ej vill, Nej.
Vinner Nej, kommer årlig Bevillning å sådane Caracters-fullmagter
att utgöras.
Omröstningen har utfallit med 42 Ja och 76 Nej, hvarförutan en
sedel måst såsom dubbel casseras; och som Nej sålunda vunnit, skall årlig
Bevillning å Caracters-fullmagter, som hädanefter meddelas, utgöras.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet skolat Rikets Ständer meddela.
Stockholm den a3 Aug. r834-
N:o 247.
Ankom till Exp—Utsk. den 23 Aug.
Memorial, i anledning af Itiks-Ståndens olika heslut i
frågan angående Curhus-afgiftens fortfarande.
Till följd af Riks-Ståndens den 11, i3 och 18 innevarande månad
fattade beslut, i anledning af Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 28, rövande
Riks-Ståndens olika beslut i frågan om Curhus-afgiftens fortfarande,
har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag, i vederbörlig ordning, anställt
omröstning efter följande godkände Proposition:
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag, att en årlig afgift till
Veneriska smittans botande och hämmande må fortfarande utgå till och
med det år, då nästa Riksdag slutar, med ett maximum af 5 skillingar
för hvarje person, som betalar mantalspenningar, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ofvannämrtde afgift att fortfarande utgå till och
med det år, då nästa Riksdag slutar, med ett maximum af 6 skillingar för
hvarje person, som betalar mantalspenningar.
4
Forst arita St ats-Ut slottets Memorial N'0 2/f?.
Voteringen har utfallit med 72 Ja och 47 Nej.
Och som Ja sålunda vunnit, skall en årlig afgift till Veneriska smittans
hotande och hämmande fortfarande utgå till och med det år, då nästa
Riksdag slutar, med ett maximum af 5 skillingar för hvarje person, som
betalar mantalspenningar.
Hvilket Förstärkta Stals-Ulskottet skolat Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 23 Aug. 1834-
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , 1834-
iStatjUtsAotlets Utlåtande iV:o 248» « ^
N:o 243.
Ånk. till Exp. Utsi, d. 26 Au».
Utlåtande, i anleda ng af Herr Grefve Posses, Arv d, motion,
innefattande det alternativa för dag, att antingen ett
lån af 200,000 Rdr måtte beviljas Götha Canal Bolag, eller
ock att anslaget till Flottan finge ökas med 12,000 Rdr
årligen, 1 ändamål att Motala Mechaniska verkstad skulle
öfvertagas till begagnande för Flottans behof,
(Rgs, AJ
Uti ofynnberörde från Ridderskapet och Adeln remitterade motion, bar
Hr Grefve Posse hufvudsakligen anfört: alt den vid Motala anlugde Mechaniska
verkstad, sorn tillkommit dels genom Statens bidrag och dels
genom betydliga uppoffringar af GölhaCanal-Bolug, visserligen varit för
Bolaget af stor nylla i och för Canalbyggnads-arbetet, men att verkstaden
nu mera, sedan Canalen blifvit färdig, icke är för Bolaget behöflig, och
att det är för Bolaget alldeles omöjligt alt ensamt med egna tillgångar
uppehålla detta verk, hvadan Bolaget beslutat att söka få bortarrendera
eller försälja verkstaden till enskild man; men om sådant misslyckas, hvilket
Molionairen nästan befarar, så vida Bolaget icke sättes i tillfälle att
åt en arrendator eller köpare medgifva de rn^st billiga vilkor, blefve följden
den, att verksladsrörelsen måste nedläggas och att Bolaget derigenom
skulle komma i största förlägenhet för> de skulder, det sig åsamkat, hvilket
senare naturligtvis har ett ganska menligt inflytande på Canalens
framtida bestånd och underhåll, som åter, att döma efter den erfarenhet
man redan vunnit, äro utan allt tvifvel, om Canalinkomsterne lemnäs
orubbade lill sitt bestämda ändamål,
Till förekommande af ofvan antydda menliga förhållanden, hvars olyckliga
följder lätt inses af dem, som fästa uppmärksamhet vid Rikets
behof af Ångmachiner lill sjöförsvaret, vid den arbetsskicklighet, som utvecklas
och sprides genom verkstadens tillvaro, och vid de oberäkneliga
kostnader och förluster det skulle medföra, om Bolaget bringas till den
©eoonomiska ställning, att det saknar medel till Canalens underhåll, anser
Dih. till R. St. Fröt. 183£. 4 Sami, j Afd. a Band, 1,
1 £>.‘de Häftet*
2
Sta.liVt$kotléts Uttåtande IV:o a43.
Motionairen sig böra föreslå: att Rikets Slände?', för att bereda möjlighet
för GöthaCanal-Bolag att försälja eller bortarrendera Motala Mechaniska
verkstad, måtte bevilja Bolaget ett lån af 200,000 Rdr. Banco, räntefritt
under de fem första åren, mot fyra, högst fem procents ränta under de
derefter kommande fem åren, och mot lika ränta och tio procents, capital-afbelalning
under de derpå följande lio år, eller intill dess hela den
beviljade lånesumman vore godtgjord; samt att Rikets Ständer, för den
händelse att verkstadens försäljning eller bortarrendering till enskild
man, sådant oaktadt, icke kunde lill vägabringas, måtte, i stället för nämnde
lånebiträde, öka anslaget till Kongl. Maj:ls Flotta med 12,000 Rdr. årligen,
i det beälämda ändamål, alt Kongl, Maj:t derigenom må sältas i
tillfälle att, under den tid anslaget utgår, öfvertaga Motala Mechaniska
verkstad för Flottans räkning, samt der låta tillverka de ångmachiner m.
ra. dylikt, som för sjöförsvaret erfordras.
Jemte denna motion äro de häraf föranledda anmärkningar och yttranden
äfven Utskottet meddelade.
Herr Friherre Lagerbjelke, Johan, har hufvudsakligen anfört: att
med de 2:ne Ångfartyg Svenska Fl< t an redan eger, på längre tid icke erfordras
mer än de 2:ne, hvartill Kongl. Maj:t i dess, Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof äskat medel; att häraf skulle ovedersägligen
följa, att Flottan icke behöfver Motala Mechaniska verkstad, emedan
sådane machiner, som erfordras till sistnämnde fartyg, kunna erhållas
frän andra ställen, och till bättre pris, än för hvad de vid Motala
Mechaniska verkstad kunna tillverkas; och hvad anginge den af Motionairen
föreslagna tillökning af 12000 Rdr årligen å 4;de Hufvud-Titeln, fann
Talaren densamma så mycket mera öfverflödig, sorn desse medel syntes
icke vara ämnade till annat än ett slags arrendesumma, eller till liqviderande
af Facloriets räntebärande skulder, hvilka Staten dymedelst finge
betala, alt förtiga sjelfva förlags-kostnaden till verkets drift, som skulle
drabba /\:åe Hufvud-Titeln, och må hända uppgå till 100,000 Rdr., hvartill
denna Titel sannerligen saknar tillgångar, så vida icke alla andra grenar
af sjöförsvaret skola åsidosättas *— hvadan Talaren således åfstyrker
denna del af motionen.
Herr Grefve Cronhjelm) Otto August, har, utan att bestämdt understödja
motionen, i hvad den samma angår Motala Mechaniska verkstads
öfvertagande af Staten för Flottans räkning, likväl, med anförde exempel
StalsXJtsholtets Utlåtande N:o 248.
3
frän andra länder, sökt ådagalägga, dels Flottornes behof af ångfartyg och
dels nyttan deraf att Flottorne ega en Central-verkstad.
Herr Cederschiöld, Pehr Gustaf} förkastar allt slags beblandande
af Statsverket med Motala Mecbaniska verkstad, och anser, att, då Rikets
Ständer omsider nyss kommit till det så länge efterlängtade slutet på
de dryga utgifterne för GöthaCanal, de böra laga sig till vara för alt icke
genast genom Motala verkstad öppna ett nytt och evärdeligt afloppsdike
för Statens medel, hvadan Talaren afstyrker icke allenast verkstadens
öfvertagande och drifvande för Statens räkning, ulan äfven allt ytterligare
lånebiträde till Bolaget; tilläggande Talaren derjemte, att, då nämnde verkstad
icke kan bära sig för ett enskildt Bolag, måste hon nödvändigt medföra
ännu vida större förlust för Staten, derest hon skulle drifvas för dess
räkning, och att det dessutom vore icke blott denna förlust, man kunde
såsom en stående Statsutgift för alltid påräkna, utan man kunde äfven bereda
sig på en vidt utöfver behofvet öfverdrifven utsträckning af Angmachineriet
för försvarsverket, i samma mon det blefve nödvändigt att skaffa
Slatens verkstad sysselsättning — samt, hvad ytterligare låneunderstöd
beträffar, så skulle de vara föga annat än en handpenning på framtida
öfvertalning. Derest Staten oundgängeligen behöfver Ångmachiner, må de
företrädesvis tagas vid Motala, så länge de derstädes kunna erhållas af
samma godhet och lill samma pris som annorstädes.
För att ådagalägga det Talaren ingalunda önskar oftanämnde verkstads
undergång, utan tvertom gerna skulle vilja bidraga tili dess förkofran,
hemställer han, om ej Bolaget, i händelse det dermed vore hulpet, kunde
icke allenast få anstånd med återbetalningen af de försträckningar, sorn
det erhållit af Statens medel, utan äfven för vissa år, till mer eller mindre
del, eller kanhända alldeles, befrias från skyldigheten att derföre erlägga
ränta.
Efter öfvervägande häraf, och hvad först angår det begärda lånebiträdet
af 200,000 Rdr., så erkänner Utskottet, att upprätthållandet af Motala
Mecbaniska verkstad kan för det allmänna vara af mycket gagn, men
hyser derjemte den öfvertygelse, att en sådan inrättnings bestånd bör
hvila på den allmänna oeconomiska grundsatsen, att inkomsterne af productionen
böra betäcka årliga utgifterne och icke på understöd af Statsmedel,
äfvensom att Staten redan i så betydlig måtto bidragit till Motala
Mecbaniska verkstads uppkomst, alt någre vidare uppoffringar i detta
| StaUUtskottcts Utlåtande 248
afseende skäligen ej kunna göras under en tidpunkt, då Statsverkets tillgångar
medtagas lill andra oundgängliga ändamål. Utskottet anser sig
af dessa skäl
ej kunna tillstyrka Lifall å motionen i denna deL
Beträffande derefter det andra alternativet af motionen, att nemligen
Rikets Ständer, i den händelse att verkstadens försäljning eller bortarrendering
lill enskild man icke skulle kunna tillvägabringas, måtte i stället
för lånehiti ädet Öka anslaget till Kongl. MajUs Flotta med 12,000 Rdr. årligen,
i det bestämda ändamål, att Kongl. Majrt derigenom må sättas i
tillfälle, att, under den lid anslaget utgår, öfvertaga Motala Mechaniska
verkstad för Flottans räkning, samt der låta tillverka de Ångmaehiner m. rn. d.,
som för sjöförsvaret erfbi di as; så inser Utskottet icke nödvändigheten att för
Flottans behof disponera en så dyrbar och utsträckt anläggning, sorn Motala
Mechaniska verkstad; och anser derjemte, att det slags förvaltning, som måste
ega rum vid dylika, för Statens läkning gående verkstäder, i hög grad
fördyrar alla der gjorda arbeten och således svårligen skulle blifva förenlig
med en god hushållning af Statsmedlen. •—. Kär härtill kommer, alt
Utskottet, på sätt ofvan an förd t är, ej anser sig böra tillstyrka någre ytterligare
Statens uppoffringar för GölhaCanal-Bolag, så får Utskottet
afstyrka bifall äfven till denna del af mötionen.
Stockholm den 20 Aug. i834«
Reservationer?
Åf Herr Santessonf B. H.s ”Stats-Utskottet har erkännt, att upprätthållandet
af Motala verkstad är för det allmänna af mycket gagn, men
har ansett sig ej kunna tillstyrka bifall å den del af motionen, som afser
att för verkstaden från Rikets Ständer erhålla ett lån af 200,000 Rdr, på
uppgifna vilkor; enär dels Staten redan betydligen bidragit till Motala
mechaniska verkstads uppkomst, dels, efter Utskottets öfvertygelse, en
»ådan inrättnings bestånd bör hvila på den allmänna oeconoraisia grund
-
Stais-VtshoilcU XJtittande 2V\o a#**
§
.satsen r alt inkomsterna af productionen böra betacka årliga utgifterna ock
icke på understöd af Statsmedel.
Det torde tillåtas mig få vid desse Utskottets motiver anmärka:'
1:0 Hvad Statens bidrag till Motala Meclianiska verkstad angar, sä är
det icke annat än det, hvarigenom Kongl. Majit af Nionde Hufvud-Titeln
läckts denna anläggning understödja, dels med en nådegåfva en gång för
alla år af 20,000 Rdr, att användas till utländska Verkmästares och andra
om denna anläggning förljenta Tjenstemäns belönande, dymedelst att de
för denna summa erhållit lotter uti Verket, dels med Nådigt anslag till
ränta å de lån, verkstaden innehaft, dels af Manufactur-fonden; dels af
Landlbruks-.Aeadéinien. Den öfriga högst betydliga anläggnings-kostnaden.
af delta Verk, äfvensom det dryga bestridandet af denna verkstads uppsättande
med de skickligaste utländska mästare, en mängd Svenska lärlingars
och arbetares dyra upplärande och inöfva tidé,, har blifvit, bestridt
med 84.733 Rdr af Canal byggnads-fou den, hvilken summa vederbörande
Rikets Ständers Ombud ansett motsvarande hvad Canalbyggnadens behof
af denna verkstad påkallade, men för öfrigt, eller med circa 075,000 Rdr
af Götha Canal-Bolag sjelf, sorn dertill ieke allenast använd t 'ali den inkomst
af Canaien, sorn för åren frän och med 1,6ao till och med 182g
erhölls, ulan ock hela beloppet af Actie-egarnes serskildt inbetaide ro
procent å 2,900,000 Rdr Adier, samt för det öfriga skuldsatt sig.
Ulan att sålunda på minsta sätt vilja förringa den välvilja, som visats
Götha Canal-Eolag i öfrigt af Konung och Stander, har jag trott det
böra medgifvas, att, hvad Motala verkstad beträffar, Bolaget . genom egna
högst betydliga uppoffringar snarare sökt, att uti det med detta Verks utsträckning
åsyftade och till en del äfven vunna ändamålet, att bereda
en Normal-verkstad för landets behof i den vägen, lemna Samhället en
gärd af erkänsla för de stora bidrag Stalén gjort till Canal-Verkets utförande
i förening med Bolagets upprätthållande.
2.0 Beträffande åter det skäl, alt inkomsterna af productionen böra be -  tacka årliga utgifterne och icke på understöd af Staten, så afser motionen
ej någon ersättning eller bidrag från Staten till fyllande af någon
förlust på verkstadens rörelse, alltså icke hvad egentligen kan benämnas
understöd, utan endast ett handtag- lill förlag för fortsatt drifvande af
detta verk, till i synnerhet det allmännas vinst och båtnad, och detta
utan den aldraminsla förlust för Staten eller minskning uti Stals-Cassans
egne tillgångar. Hvad behofyet af delta förlags-biträde beträffar, så torde
6
Stats• Utskottets Utlåtande N:o 2^8,
det lätt inses, att då Bolaget, medelst dess eget ofvannämnde lillslfolt af
nära 38o,ooo Rdr, oberäknadt materiel-förlag om circa 100,000 Rdr, bekostat
detsammas fullbordande, och Bolagets financiela vinst å sjelfva dess
Canal-Actier ,ej kan vara afundsvärd, minst de första åren innan rörelsen
hinner vänja sig dit, då Actie-egarne torde få ålnöjas med en å en 1/2
procent å deras Canal-Aetie-beiopp, att det ej kan påräknas af detta Bolag,
att-utan någon uppmuntran och underlättnad från det allmänna vidare
tillskjuta oell förlägga detta Verb, Betta är emedlertid nu i ett ypperligt
stånd, intet felas utom ett contant förlag, för att, .emellan det bestämda
beställningar erhållas, arbeta på sådane tillverkningar, som sätta
Verkets Styrelse i tillfälle, så väl att alltid vara beredd för emottagande
af beställningar lill snar utföring^ och att kunna täfla i godhet och pris
med utländska fabriker af samma slag, som att vara .accurat i sina skulders
liqviderande och åtagne Contracters utförande; och på någon kännedom
af förhållanderne i dessa delar har jag grundat den inom Utskottet
lemnade uppgift, att med ett på billiga vilkor erhållande lån af omkring
100,000 Rdr, eller blott halfva beloppet af den summa Herr Grefve
Posse i dess motion sökt, kan och bör Götha Canal-Bolag fortsatt upprätthålla
detta veik, och tillika dermed förena den för Canalfarten och
det allmänna så väsendtliga sak, att förse efter hand alla Canal-sjöarne med
Ångfartyg för transportens befordrande med säker beräkning af liden.
Men jag har tillika yttrat, att Rikets Ständer ock ej kunna för något
lättare pris befordra en sådan sak, verkande i högst betydligt och progressivt
stigande förhållande till den af Staten så dyrt bekostade Canalens
utvecklande för dess allmänna ändamål, handelns och näriugarnes lifvande
och förkofran. Da jag nemligen förutsåg, att Högloflige Utskottet, lika
med dess Riksgälds-Afdelning, ej skulle komma att tillstyrka bifall å den
igenom Konungens Nådiga Proposition från Götha Canal-Bolag inkomna
ansökning, att till nyssnämnde ändamål af Ångfartygs anskaffande till bogsering
på Canälen, Bolaget kunde fu lyfta de 98,926 Rdr, som uti Riksgälds-Conloret
innestå till en perpetuel säkerhet, att Götha Canal-Bolag
skall utan Statens bidrag underhålla CanaJen, enär en sådan lyftning kunde
anses innebära en rubbning af det vilkor, senast församlade Rikets
Ständer fästade vid det yttersta Canal-byggnads-biträde, Rikets Ständer då
lemnade, så borde deremot den af mig föreslagne låne-summa från Riksgälds-Contoret
till Götha Canal-Bolag för verkstadens upprätthållande dock
.desto hellre vinna Högh Utskottets tillstyrkan hos Rikets Ständer, som
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o s^8. f
delta lån ej medtager något af Riksgälds-Contorets egna eller andra om
händer hafvande medel, utan är motsvaradt, i det aldra närmaste åtminstone,
af de nyssnämnde, Götha Canal-Bolag tillhörige mede], i RiksgäldsContoret
innestående till belopp 98,926 Rdr, hvadan jag ock, om i detta
afseende så fordras, erbjöd att nedsätta det begärda lånet till 93,000 å
90,000 Rdr.
Hvad vil koren för detta lån angår, så i stället för, alt Motionairen
föreslagit dem till 5 års begagnande af lånet räntefritt, men sedermera
erläggande af 4 högst 5 procents ränta under påföljande 5 år, och dereller
under 10 år lika ränta och återbetalning med 10 procent årligen, hade
jag, att äfven betaga all förlust eller uppoffring från Statens sida, föreslagit,
att räntan på hela lånetiden skulle blifva lika med den ränta å 5
procent, som Bolaget från Riksgälds-Contoret njuter för dess der innestående
underhålls-fond 93,926 Rdr; men att med återbetalningen af lånet
måtte lemnäs anstånd lill från och med 6:te året, för att dd, samt under
hvarje af de påföljande 14 åren utgöras med 62/3 procent af lånebeloppet,
d. v. s. vara till fullo liqvideradt inom 20 år.
I afseende på säkerheten för detta lån, bar mitt förslag, att RiksgäldsContoret
skulle få Götha Canal-Bolags genom dess Direction utfärdade
ovilkorliga förbindelse och pantförskrifning af dess inkomster för så Canal
som Verkstad; och, 0111 det skulle fordras, Canal-Directionens personliga
ansvarande, att af dessa inkomster ovilkorligen för hvarje år tillhandahålla
Riksgälds-Contoret dess rätt, som för öfrigt, hvad räntebeloppet
angår, fullt motsvaras af den ränta, Riksgälds-Contoret årligen utbetalar
till Götha Canal-Bolag för de 93,926 Riksdalerne. Nämnde säkerhet borde
desto hellre anses tillfyllestgörande, då Canal-Bolaget nu eger CanalVerket
och dess öfrige tillhörigheter, utom verkstaden, alldeles gravationsfria.
Min anhållan om denna förändring i Riksgälds-Afdelningens Förslag,
beledsagade jag ock med uttryckande af den öfvertygelse, att både Götha
Canal-Bolag med detta biträde af Rikets Högloflige Ständer för Motala
verkstads upprätthållande bör, under dess Styrelses iakttagande af drift,
omtanka och hushållning, kunna upprätthålla och drifva denna vackra
anläggning, och att Rikets Ständer med detta, utan någon Statens kostnad,
görande handtag skulle befordra icke blott nämnde för Samhället ingalunda
likgiltiga Verks bestånd och fortgång, utan ock serdeles uppmuntra
Canal-Bolngets verkligen upprigtig» bemödande, att med så väl för
-
3
Stats-Ut slottets Utlåtande lil:<? 24g.
kortande af liden för genomfarten af Canal-Ieden, som nedsättande i möjligaste
matto af kostnaderne för Canalens passerande, det Bolaget redan
gjort och fortfar alt efter sig företeende omständigheter än vidare göra,
medelst Canal-afgiflernes uppbärande lill belopp vida lägre än hvad dess
privilegium och Kongl. Taxan bestämma, åstadkomma det liflig» begagnande
af Canal-farten, som en dag skall rikligen belöna både Samhällets
cch medborgarens uppoff)ingar och bemödanden för denna sak.
Jag reserveiar derföre milt votum i denna fråga, att Rikets Bögloflige
Ständer böra bevilja Götha Canal-Bolag att, på de af mig här uppgifna
ränte- och ålerbetalnings-vilkor få genom Riksgälds-Conloret ett lån al
-100,000 minst 90,000 Rdr, emot den säkerhet här ofvanföre äfven är
uppgifven.”
Af Grefve Gyldenstolpe, A.} Herr af Billbergh J P., samt Herr
Leffler, E, M.} hvilka hafva förklarat sig instämma uti ofvanberörde reservation.
Nio 249.
Ankom" till Exp. Utsk. den 26 Augusti.
Gtlåtande, i anledning af Kongl. Majtts till Utskottet aflat ■
ne Nådiga Proposition, angående 'rätt ghel för Götha Canal
Bolag att i Riksgälds Contoret lyfta medel till anskaffande
af Angbog&erings Fartyg.
(Rgs, Afd.)
Utaf den Nådiga Propositionen (NT:o 43) - inhemtas, att Canal-Direaiionen,
å Bolagets vägnar, i underdånighet anhållit, alt Kongl. Majit täcktes
till Rikets Ständer aflåta Nådig Skrifvelse om rättighet för Bolaget att
till Angbogserings-fartygs anskaffande lyfta så stor del af den i Riksgäldskontoret
nedsatta reparationsfond, 93,926 Rdr panco, som för ändamålet erfordras,
mot det att 5000 Riksdaler årligen återgäldas till denna fond, intilldess
den uttagne sunaman blir till fullo åtet ersatt; hvilken underdåniga framställning
Kongl. Majit till, Utskottet öfverlemnat för det afseende, hvartill
omständigheterna kunna Runas föranleda.
Yi«L
Siats-Utskottets Utlåtande Nio *49r
Vid öfvervägande häraf, och enär Rikets Sländer vid sisllidne Riksdag
Resin lat, att de nu i fråga ställde fnedlen g3,g26 Rdr Banco, skola under
alla händelser uti Rikssjälds-Contoret innestå, såsom fond till säkerhet
för Canaléns framtida underhåll, samt det ändamål, som med dessa
medel sålunda blifvit afsedt, skulle, om ej helt och hållet förfelas, åtminstone
i någon nion äfventyras, om, genom bifall lill Canal-Bolagels begäran,
större eller mindre del deraf finge användas till sådane förelag eller
utgifter, hvilka för berörde fond äro främmande; så
afstyrkgr Utskottet bifall till Canal-Bolagets ifrågavarande framställning.
m
Stockholmn den 20 Augusti i834-
Bth, till F\. Si. Fi oi. iJJa. 4 Sand. 1 dfd. 2 Bandi
x de Häfte t;
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg i834»
Stats-Utslottets Memorial IV;o 200.
i
N:o a5o.
Antom till Exp.-lltsk. d. ag Aug.
Memorial, i anledning af skiljaktige beslut i några delar
af Stats-Hegleringen. (U. A.)
Enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrng hafva Riks-Stånden, vid
»lullig föredragning af Utskottets serskilde Belänkanden, rörande dels någre
med Stats-Regleringen gemenskap egande allmänna frågor, dels ock om
utgifternes reglering under Riks-Statens serskilda IIufvud-Tillar och Allmänna
Indragnings-Staten, i åtskilliga punkter stannat uti olika beslut; och får
Utskottet, tillfrågornas afgörande, härmedelst nu afgifva förslag till meningarn.
es
blifva sina redan fattade beslut, till voterings-propositioner, alt komma under
omröstning i Förstärkta Siats-Utskottet.
Vid Betänkandena N:s 78 och 2/2, rörande några med Stats-Regleringen
gemenskap egande allmänna frågor.
1:0 Utskottets tillstyrkande i 4:de punkten: "det Rikets Ständer må
besluta, att de under Riks-Statens Hufvud-Tillar uppkommande besparingar
hädanefter icke må anvisas till några bestämda löne-anslag på Stat," är bifallet
af Borgare- och Bonde-Stånden; men Ridd. och Adeln samt PresteStåndet
hafva likstämmigt ansett, att ordet ”besluta” borde utbytas mot
ordet förklaraj, samt det till ordet löne-anslag begagnade adjectivet bestämda
helt och hållet utgå. I anledning häraf och enär ordet förklara äfven
synes antyda ett fattadt beslut, får Utskottet först inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet att antaga den af Utskottet i berörde hänseende
föreslagna, af 2:ne Riks-Stånd gillade redaction; men derjemte, i
händelse Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet vidhålla sin mening, föreslå
antagandet af följande voterings-proposition:
Dén, som bifaller, alt 4;de punkten 1 mom. af de i Betänkandet J>f:o
21.3 afhandlade, med Stats-Regleringen gemenskap egande allmänna frågor,
skall erhålla följande lydelse: ”alt Rikets Sländer mk besluta,, att de under
Riks-Statens Hufvud-Titlar uppkommande besparingar hädanefter icke må
anvisas till några bestämda löne-anslag på Stat," voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej.;
Bihang till R. St. Prof. 1834- 4-de Sami. inta Afd, %dra Bandet. 4
‘IQ-.de Håftet,
Stats-Utslottets Memorial N:o 200.
Vinner Nej, kommer berörde punkt och mom. att erhålla den lydelse:
”att Rikets Ständer må förklaraj att de under Riks-Slatens HufvudTitlar
uppkommande besparingar hädanefter icke må anvisas till några
löne-anslag på Stat.’’
2:0 I sammanhang med ^:de punkten, angående dispositionsrätten af
hesparingarne, hade Utskottet uti Betänkandet N:o 212 upptagit frågan, huru
förhållas skall med de Embets-Verk och Corpser, hvilka sedan sista
Riksdag blifvit reglerade och af de dem tillagde förmoner kommit i åtnjutande,
men för hvilka Utskottet icke trott sig böra tillstyrka förhöjda anslag;
och hade Utskottet i detta hänseende uti 2:dra mom. tillstyrkt: ”att
vid de Embets-Verk och Corpser, som sedan sista Riksdag blifvit reglerade
med högre aflönings-stater, än de af Rikets Ständer fastställda, må fortfarande,
så länge tjensternes nuvarande innehafvare qvarstå, det högre aflöningsbeloppet
få tillgodonjuta» och skilnaden deremellan och den gamla
Staten, såsom hittills skett, utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande
besparingar,” äfvensom Utskottet i 3:dje mom. tillstyrkt: ”att Rikets Ständer
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit ville
vara i Nåder betänkt på en förändrad organisation af dessa Verk och Stater,
hvarigenom de förutvarande tillgångarne må finnas tillräcklige eller,
om någon förhöjning deri blifver af nöden, uppskjuta regleringens definita
fastställande till dess Rikets näst sammankommande Ständer blifvit i
tillfälle att af förslaget taga kännedom och yttra sig om anvisandet af den
i anslaget erforderliga tillökning.”
Detta 3:dje mom. har af Ridd. och Adeln, Preste- samt BorgareStånden
blifvit godkändt och är alltså att anse såsom ett Rikets Ständers
beslut; men 2:dra morn., som är bifallet af Preste- och Borgare-Stånden,
har deremot blifvit afslaget af Bonde-Ståndet, äfvensom Ridd. och Adeln
deri beslutat följande ändringar, nemligen att orden: "så länge tjensternas
nuvarande innehafvare qvarstå/' skola utgå; samt orden -”såsom hittills
skett” utbytas emot orden ”tills vidare.’*
Då 3:ne Riks-Slånd således äro ense om beslutets fattande i berörde
hänseende och skiljaktighet endast förekommer i afseende på uttrycken,
får Utskottet först inbjuda Ridd. och Adeln att äfven för sin del antaga
den af Preste- och Borgare-Stånden godkända redaction. Skulle Ridd. och
Adeln likväl icke finna för godt att derpå ingå, har Utskottet tillika skolat
framställa följande förslag till voterings-proposition:
Den, som bifaller, att beslutet i förevarande fråga uppställes i enlig- .
het med Utskottets tillstyrkande, (nemligen: ”att vid de Embets-Verk och
Stats-Utslottets Memorial Nio Qjo.
3
Corpser, som sedan sista Riksdag blifvit reglerade med högre, aflöningsstater,
än de af Rikets Ständer fastställda, må fortfarande, så länge tjensternes
nu varande innehafvare qvarstå, det högre afiöningsbeloppet få tillgodonjutas
och skillnaden deremellan och den gamla Staten, såsom hittills
skett, utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande besparingar”), voterar
Jä,
Den det ej vill,
Nej;
"Vinner Nej, kommer beslutet att uppställas i enlighet med Ridd.
och Adelns förslag, nemligen: (”att vid de Embets-Verk och Corpser, som
sedan sista Riksdag blifvit reglerade med högre aflönings-stater, än de af
Rikets Ständer fastställda, må fortfarande det högre afiöningsbeloppet få
tillgodonjutas, och skilnaden deremellan och den gamla Staten tills vidare
utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande besparingar.”)
De öfrige punkterne i Betänkaodena N:s 78 och 212, nemligen:
lista punkten, med afstyrkande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i
frågan om fastställandet emellan Riksdagarne af ett oföränderligt Riksmarkegångspris;
a:dra
punkten, innefattande tillstyrkande af den grundsats, det några
Statsutgifter icke böra anvisas på öfverskotten af Stats-Verkels inkomster;
3:dje punkten, om centonal-afgiftens öfverflyltaude till och uttagande i
sammanhang med Allmänna Bevillningen; samt
5:te punkten, angående anslags-suramornas utförande, så vidt möjligt
varit, med jemna tiotal; äro bifallne dels af Tre, dels af samtlige
Riks-Stånden.
Vid Betänkandena Niris 8o och 214, angående regleringen af utgijterne
under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel.
3:o. Enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag af den 11, i3
och 25 innevarande Augusti, hafva Ridd. och Adeln, Preste- samt Bonde
Stånden
bifallit hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, så väl om ökadt löneanslag
för Dess Cancellie, som om sportlernas utgående till Kronan såsom
Chartse-Sigiilatae-afgift, med den jemkning, att Chartae-Sigillatae-afgiften (enligt
Ridd. och Adelns samt Bonde-Ståndens beslut) för Fullmagter å Consistoriela
Pastorat icke förhöjes med mera, än det belopp, hvarmed CancellieGebiihren
för dessa Fullmagter nu utgöres; hvaremot i Preste-StåndetsProtocolls-Utdrag
orden lyda ”för Fullmagter, som af Consistorierne ut/är
-
4
Stats-Utslottets Memorial N-o z5o.
das”i icke förhöjas &c. Och då, enligt Utskottets tanka, denna senare redaction
med mera bestämdhet yttrycker hvad sorn åsyftas, får Utskottet
inbjuda Ridd. och Adeln samt Bonde-Ståndet att förena sig om densammas
antagande.
De till denna punkt hörande mom. c., om uppförande å Allmänna
Indragnings-Slaten af aflöningsförmoner för någre tjenstemän vid f. d. Kgl.
Cancellie-Styrelsen, samt mom. d., innehållande afstyrkande å väekt fråga om
åter uppförande å Stat af den indragne vice Bibliothekarie-tjenslen vid Kgl.
Bibliotheket, äro af Riks-Stånden gillade.
4:o. I frågan om Post-Verkets Aflönings-Stat, Post-Inrättningens förbättrande
m. m. hade Utskottet uli Betänkandet N:o 80 tillstyrkt: ”att ännu
och lills vidare Post-Verkets Stat må, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, utföras med 35o,ooo Rdr, jemte 68: 36. 6 indelt, för att,
med bibehållande af nuvarande Aflönings-Stater, företrädesvis användas till
Post-Inrättningens ytterligare förbättrande och till understöd och befrämjande
af de gagneliga Diligence-Inrältningarne; hvarförutan Utskottet, som
inhemtat, att Post-Cassan för den så kallade Paket-Postfarten fortfarande får
hvarje år vidkännas en betydlig förlust, hemställt, ”det Rikets Ständer må
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Paket-Postfarten må erbjudas
något enskildt Bolag, som, emot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af
Postmedlen, på stadgade vilkor, åtager sig och ansvarar för vidmagthållandet
af denna communicationsanstalt”.
Dessa Utskottets hemställanden äro bifallne af Preste- och BorgareStånden.
Ridd. och Adeln har äfven bifallit Utskottets tillstyrkande i Betänkandet
N:o 80, men deremot beslutat, att den i Belänkandet N:o 214
föreslagna underdåniga hemställan skulle erhålla följande förändrade lydelse:
r’att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det de af
Rikets senast församlade Ständer beslutade Paket-Post farter må erbjudas
enskilda Bolag, för att, mot tillgodonjutande af årliga tillskott utaf
Postmedlen, på stadgade vilkor, åtaga sig och ansvara för uppfyllandet af
de förmoner, som Rikets Ständer åsyftat’\
Bonde-Ståndet har i denna fråga beslutat: ”att på Post-Verkets Stat
icke må uppföras mera än 3oo,ooo Rdr, jemte de derå indelte 68 R:dr 36
sk. 6 rst., för att företrädesvis användas till Post-Inrättningens ytterligare
förbättrande och till understöd och befrämjande af de gagneliga DiligenceInrättningarne;
äfvensom att Rikets Ständer böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta, innan nästa Riksdag,
stadga bestämda sportel-taxor för Post-Verkets Tjenstemän, hvarutöfver de
Stats- Utskottets Memorial N:o z5o.
icke må eg a att af enskilde fordra betalning för lösväskor, posträkningars
förande m. m., under skyldighet att dessa sportlar bokföra och till Kongl.
Öfver-Post-Directionen uppgifva, hvarefter, vid den förestående regleringen
af Post-Verkets löningsstater, sporllerne böra deri intagas och emellan
Post-Verkets alla Tjenstemän fördelas.” Och har Bonde-Ståndet ytterligare,
rörande Paket-Postfarlen , ansett den underdåniga skrifvelsen böra in»*
nehålla underdånig anhållan, ”det Paket-Postfarten må erbjudas något enskildt
Bolag, som, mot tillgodönjulande af ett årligt tillskott af Postmedlen,
på stadgade vilkor samt under Öf ver-Post-Directionens inseende och control,
åtager sig och ansvarar för vidmagthållandet af denna communicalionsanstall”.
Skiljaktiga beslut hafva väl således i afseende på regleringen af PostVerkets
Stat m. m. blifvit af serskilde Stånd fattade; men då, genom Ridd.
och Adelns, Preste- och Borgare-Ståndens sammanstämmande beslut, PostVerkets
Stat och utgifter äro fastställde till 35o,ooo Rdr jemte 68 Rdr 36
sk. 6 rst. i indelt, och Bonde-Ståndet ensamt väckt fråga om en underdånig
skrifvelse, rörande förändrad reglering med sportel-inkomsten vid PostVerket,
samt Ridd. och Adelns från Utskottets förslag skiljaktiga åsigt, angående
innehållet af den beslutade underdåniga skrifvelsen om Paket-Postfavten,
icke blifvit delad af något utaf de andra Stånden; så och då det af
Bonde-Ståndet gjorda tillägg ”under Öfver-Post-Directionens inseende och
control” är i fullkomlig öfverensstämmelse med Utskottets förslag, men, såsom
innefattande en detail-fråga, icke behöfver serskildt utmärkas, enär i
Utskottets förslag rörande Paket-Postfarten redan är tillstyrkt, att tillskottet
af Postmedlen borde meddelas på stadgade 'vilkor, hvarunder jemväl begripes
controlen öfver de åtagne förbindelsernas uppfyllande, torde Utskottets
rörande Post-Verket i Betänkandena N:ris 8o och 214 gifne tillstyrkanden
anses vara af Rikets Ständer gillade.
5:o. Beträffande regleringen af Kongl. Stats-Contorets Stat, har
Ridd. och Adeln bifallit uppförande å Stat af den för detta Embetsverk
utaf Kongl. Majrt i Dess Nådiga Proposition äskade summa af 5aoo Rdr;
Preste-Ståndet likaså, men fned förbehåll, att de nye Tjenstemä-nnen
i Kongl. Stats-Contoret antagas endast på Constitutorial;
Borgare-Ståndet beviljat aflöning för en Advocat-Fiscal med 1200
Rdr, men afslagit den öfriga ifrågaställda aflöningssumman 4000 Rdr, samt
Bonde-Ståndetj med bifall till Utskottets lltlåtande N:o 214 6:le
punken, afslagit all tillökning i anslaget.
Genom Trenne Riks-Slånds beslut, kommer således aflöning för en Advocat-Fiscal
att å Kongl. Stats-Contorets Stat uppföras med 1200 Rdr; men
6
Stais-XJtskotlets Memorial N:o 25 o.
i afseende på aflöningen för den öfriga af Kongl. Maj:t behöflig ansedda tillökningen
i Kongl. Stats-Contorets Embets- och Tjenstemannapersonal, hafva
Två Stånd stannat emot Två. Då likväl äfven Ridd. och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut skilja sig i afseende på sättet för anslagets beviljande,
får Utskottet först inbjuda Preste-Ståndet alt förena sig uti den af
Ridd. deli Adeln yttrade mening; men, i händelse denna inbjudning icke
anta ges, tillika framställa 2:ne förslag till contra-propositioner, om hvilka
således först bör voteras.
Den, som anser Contra-propositionen böra innehålla bifall till uppförande
pä ordinarie Stat af den föreslagna tillökningen i Kongl. Stats-Contorets
personal, nemi. af
i Stats-Commissarie med lön af ...» , 1600.
i Notarie .......... 8oo.
i Cancellist . . . . . ,. . ' . *4oo.
i Bokhållare 8oo.
och i Kammarskrifvare . . . ... . . . 400,
Summa R:dr 40OO>
dock utan någon spanmålsberäkning under lönerne. voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, anses Contra-propositionen böra innehålla bifall till berörde
penninge-anslag 4000 R:dr, med förbehåll) att de nya Tjenstemännen
antagas endast på Constitutorial.
Sedan sålunda blifvit afgjordt hvilkendera Contra-propositionen skall
komma i fråga, företages votering i sjelfva hufvudsaken, hvartill följande
Proposition föreslås:
Den sorn, med gillande af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 214 6:te
punkten, afslår den i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition föreslagna tillökning i
Kongl. Stats-Contorets personal, nemi.:
för i Stats-Commissarie med
„ i Notarie
x Cancellist
i Bokhållare
i Kammarskrifvai'e
1600.
8oo.
4oo.
8oo.
4oo.
Summa R:dr 4°o°*
Stats-Utslottets Memorial N:o 25 o.
7
voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej:
(ira alternativet) bifalles uppförandet på ordinarie Stat af berörde
tillökning i Kongl. Stats-Contorets personal;
(A:a alternativet) beviljas berörde aflönings-anslag, 4000 R:dr, utan
spanraålsberäkning under lönerna, med förbehåll, att de nya Tjenstemännen
antagas endast på Constitutorial.
6:0 Utskottets tillstyrkande i iorde punkten af Betånkandet N:o 80,
och hvilket Utskottet i Betänkandet N:o 214 vidblifvit, nemi. att det vid
sista Riksdag beviljade anslag af 600 R:dr för en härstädes befintlig Electricitets-machin,
att af fattiga sjuke begagnas, må under 3:ne år eiler till
slutet af år 183^ få ytterligare fortfara, har af Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet blifvit bifallet, hvaremot Preste- samt Bonde-Stånden
afslagit berörde understöd.
Jemte det Utskottet anser sig böra inbjuda sistnämnde a:ne Stånd att
öfvergå tili den mening Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet godkänt, får
Utskottet, i händelse denna inbjudning icke antages, framställa följande förslag
till voterings-proposition:
Den, som bifaller att anslaget till Electriska Cur-anstalten i Stockholm,
600 R:dr om året, må fortfara till slutet af år 1837, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde anslag att vid den nya Stats-reglenngens
början upphöra.
7:0 Samtlige Riks-Stånden hafva i hufvudsaken bifallit Utskottets i
Betänkandet N:o 214* n:e punkten gifne tillstyrkanden, angående anslaget
till farsoters och smittosamma sjukdomars botande samt medicolega/a
oesigtningar; men, beträffande förslaget om afgifvande af en underdånig
skrifvelse, med anhållan, att föreskrifterna rörande medicolegala besigtningar
ma varda öfversedde, så att sådana besigtningar icke, utan att vara af
verkliga behofvet påkallade, må verkställas; — så har berörde tillstyrkande,
godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, åter blifvit afslaget utaf * Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet. Då afgifvandet af en så beskaffad
underdånig skrifvelse har för ändamål att, om möjligt, bereda inskränkning
8
Slals-Utslottets Memorial N-.o o5o.
i utgifterna för medicolegala hesigtningar-, och således inverkar på anslagets
mer eller mindre tillräcklighet, anser Utskottet, för sin del, frågan icke kunna
förfalla, utan får inbjuda Ridd. och Adeln eller Preste-Ståndet, att förena
sig med de andra arne Riks-Stånden uti gillandet af Utskottets förslag, samt ,
om denna inbjudning icke antages, föreslå följande voterings-proposition:
Den, som vill att Rikets Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, att föreskrifterna rörande medicolegala hesigtningar varda öfversedda,
så att sådana hesigtningar icke, utan att vara af verkliga behofvet
påkallade, må verkställas, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, anses någon skrifvelse i berörde ämne icke böra afgifvas.
Ridderskapet och Adeln har väl heslutit tillägg uti 2:ne serskilda
morn. af ifrågavarande punkt; men då densamma, utom i ofvannämnde hänseende,
är till alla delar af 3:ne Riks-Stånd bifallen, lärer frågan om
dessa tillägg komma att förfalla.
8:0 Utskottets afstyrkande af ökadt anslag för Kongl. Tabell-Commissionen
är bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot Ridd. och Adeln
samt Preste-Ståndet beviljat ett anslag af 266 R:dr 3a sk., till aflönande af
en Cancellist för biträde åt Secreteraren vid nämnde Commission.
Skulle något af sistnämnde Riks-Stånd vilja öfvergå till den af Borgare-
och Bonde-Stånden antagna mening, och hvilket Utskottet härigenom
får föreslå, blifver Utskottets hemställan godkänd såsom Rikets Ständers beslut;
men i annat fall lärer omröstning böra anställas öfver följande proposition :
Den, som bifaller Utskottets förslag, hvarigenom ali tillökning i anslagssumman
för Kongl. Tabell-Commissionen blifvit afstyrkt, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, uppföres å Kongl. Tabell-Commissionens Stat ett belopp
af 266 R:dr 3a sk., till aflönande af en Cancellist vid nämnde Embetsverk.
gro Då Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit Utskottets förslag
rörande bestämmandet af Tull-Verkets Utgifts-Stat till 56a,000 R:dr,
och Preste-Ståndet till samma Stat beviljat en stimma af 547,000 R:dr, jemte
rättighet för Tull-Verket, att tillgodonjuta portofrihet för dess brefvexling;
så enär 3';’ne Stånd afsiagit denna af Utskottet i Betänkandet N:o 80 tillstyrkta
-
Stats-Utshotlets Memorial IV:o 2,5o. g
styrkta förändring, och Tull-Verket alltså fortfarande kommer att erlägga
postporto, anser Utskottet deraf följa, att Preste-Slåndet, sorn till öfrige
Utgifts-Stater vid Tull-Verket bifallit ofvannämnde anslag af 547,000 Pi:dr,
äfven beviljar den i och för brefvexlingen vid samma Embetsverk hittills
erforderlig ansedda summa af i5,ooo R:dr, och att således Utgifts-Staten
vid Tull-Verket är genom 3:ne Riks-Stånds beslut fastställd lill 56a,000
R:dr. Kommande, i följd häraf, Bonde-Ståndets beslut, hvarigenom oftanämnde
Stat bestämmes till endast 4^0,000 R‘dr, ätt förfalla.
Utskottets tillstyrkanden i öfriga till a:a Hufvud-Titeln hörande punkter,
nemi.:
2:a punkten, med afstyrkande af ifrågaställd dels löneförhöjning, dels
personal-tillökning för Kongl. IIof-Rätlerne;
3:e punkten, om Justitiae-Statens anslagssummas tillökande med 1000 R:dr;
5:e punkten, med afstyrkande af det uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
äskade tillökade anslag för reglerings verkställande inom Kongl.
Kanimar-Collegium;
j:e punkten, rörande den med Kongl. Bergs-Collegium verkställda reglering;
8:e punkten, rörande den med Kongl. Commerce-Collegium verkställda
reglering;
ry.e punkten, med afstyrkande af det i och för Kongl. Kammar-Rättens
reglering erforderliga tillökta Statsanslag;
i2:e punkten, angående bibehållande af anslaget för Veterinair-Inrättningen;
iZ:e punkten, om tillökning i anslaget för Carolinska Medico-Chirurgiska
Institutet med Soo R:dr;
/./.•e punktén, angående beviljandet af den för regleringen af Öfyer-Intendents-Embetets
Stat erforderliga penninge-tillökning;
i6:e pimkten, rörande bibehållandet af anslaget för Skogs- och Jägeri-Staten;
i8:e punkten, rörande bibehållandet af anslaget för Lands-Staterne, med
den i Betänkandet N:o 314 föreslagna förändring i Gottlands Läns Stat;
ig:e punkten, angående fortfarande af det förut bestämda anslaget till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Kungörelser;
2o:e punkten, angående dispositionen af en Kronoäng vid Wadstena, som
är anslagen till förbättring i lönevilkoren för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtland;
sl:a punkten, angående den Landshöfdingen i Kronobergs Län tillagda
ersättning för dagsverksskyldigheter under Kronobergs Kungsgård;
Bihang till R. St. Prat. 1834. A-de Sami. 1 -.sta Afd,. %:dra Bandet. 2
20-de Häftet.
IO
Stats-Utshottets Memorial N:o 25o.
22:a punkten, om Räfstetings-penningarnes borttagande samt om ersättnings
uppförande å a:a Hufvud-Titeln;
23:e punkten, i frågan om Länsmännens lönevilkor;
2/p.e punkten, med afstyrkande af ifrågaställdt anslag för Fjerdingsmans
aflönande;
25:e punkten, med afstyrkande af ifrågaställdt anslag för Lands-Fiscaler;
26:e punkten, med afstyrkande af ifrågaställdt anslag för Krono-Uppbördsmännen
i Städerne;
2j'.e punkten, med afstyrkande af ifrågaställdt anslag för inrättande af
ett practiskt Rättegångs-Institut;
2S:e punkten, med tillstyrkande af förhöjning i åtskilliga förslags-anslag, samt
2g:e punkten, om uppförande å Stat af 5o,ooo Rrdr i och för aflönings- och
öfrige utgifter vid Numer-Lotterié-Verket;
äro dels af samtlige Riks-Stånden, dels af 3:ne Stånd bifallna.
Vid Betänkandena N'-ris 81 och 215, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Tredje Hufvud-Titel.
10:0 Härvid förekommer först frågan om anvisande af hittills saknad lön
för Presidenten i Kgl. Krigs-Collegium. Utskottets Utlåtande, innefattande tillstyrkan
om uppförande af en sådan lön, är bifallet af Ridd. och Adeln samt
Preste-Ståndet, men afslaget af Borgare- och Bonde-Stånden. Jemte det
Utskottet således inbjuder sistnämnde” arne Piiks-Stånd att förena sig om antagande
af Utskottets förslag, får Utskottet, i händelse denna inbjudning
icke antages, till godkännande framställa följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller, att lön för En President i Kongl. Krigs-Collegium
må på Stat uppföras med 3,200 R:dr och Taffelpenningar 1,000 R:dr, eller
tillsammans 4»20° R.'dr, men utan beräkning af spanmål derunder, samt att
pensionsrättigheten för innehafvaren af Presidents-Embetet i Kongl. KrigsCollegium
må bestämmas efter enahanda grunder, som gälla för Presidenter
i Rikets Civila Embetsverk, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej»
Vinner Nej, afslås det för Presidents-Embetet i Kongl. Krigs-Collegium
äskade löne-anslag.
11:0 Uti moni. b. af ira punkten uti Betänkandet N:o 81, hade Utskottet
tillstyrkt, att den, till fyllnad i de uti Kongl. Krigs-Collegium tjenstgörandes
löner behöflig uppgifna summa af 497 Rrdr 3 sk. 2 r. må å Stat
uppföras, dock utan tillökning i förutvarande spanmåls-anslaget samt med
Stats- Ut shot tets Memorial N:o 25 o.
förbehåll i öfrigt, att de arfvoden, som af serskilda Cassors medel utgått
till Krigs-Råden, icke hädanefter dem vidare tilldelas; och hade Utskottet,
vid återremissens besvarande, uti Betänkandet N:o 2i5, nämnde tillstyrkanden
vidblifvit.
Enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag hafva Riks-Stånden
härom beslutat på det sätt:
att Ridclerskapet och Adeln bifallit Utskottets förslag;
att Preste-Ståndet bifallit lönefyllnadens uppförande å Stat, men uppskjutit
frågan om de Krigs-Råden af serskilde Cassors medel tillagde arfvoden,
till dess Stals-Utskottet afgifvit sitt Utlåtande om revisionen af i83i års
~ räkenskaper;
att Borgare-Ståndet bifallit Utskottets förslag; och
att Bonde-Ståndet afslagit detsamma.
Till följd häraf hafva 3:ne Riks-Stånd bifallit uppförande å Stat af
den äskade lönefyllnaden, 497 -^:^r ^ 2 r,5 men’ i afseende på fästande
dervid af det uppgifna förbehållet, hafva endast a:ne Stånd, eller Ridd. och
Adeln samt Borgare-Ståndet, ansett detsamma böra ega rum. Du likväl Preste-Ståndet
endast uppskjutit frågan härom samt Bonde-Ståndet, till följd af
afslaget å tillökningen i anslagssumman, deröfver icke meddelat något yttrande,
får Utskottet nu, sedan anslaget är beviljadt, hemställa, det BondeStåndet
matte förena sig i det beslut Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet
fattat, eller, om detta ej bifalles, i den mening Preste-Ståndet framställt.
I förra fallet blir frågan genom 3:ne Stånds sammanstämmande beslut afgjord,
men i senare fallet måste votering anställas; och föreslår Utskottet
dertill följande Proposition:
Den, som bifaller, att, vid beviljandet å Stat af den såsom fyllnad i
Staten för Kongl. Krigs-Collegium erforderliga summa af 497 R:dr 3 sk. 2
r., må fästas det förbehåll, att de arfvoden, som af serskilda Cassors medel
utgått till Krigs-Råden, icke hädanefter dem vidare tilldelas, voterar
Jay
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, uppskjutes denna fråga till dess Stats-Utskottet afgifvit
Utlåtande om revisionen af i83i års räkenskaper.
mom. c. i i:a punkten, deri Utskottet afstyrkt ifrågaställd öfverflyttning
på Allmänna Indragnings-Staten af åtskilliga löner och arfvoden, är af
samtlige Riks-Stånden bifallen.
13
Stats-Utslotlets Memorial IV:o 200.
I afseende på Artilleriets reglering, hafva dels samtlige Riks-Stånden,
dels 3:ne Stånd godkänt Utskottets tillstyrkanden i
mom. a. b. c. dj med afstyrkande af löntillökning för Regements-Cheferne,
19 yngre Capitaine!-, a:ne Informations-Capitainer, och af ny lön
för en sådan vid Wendes Artilleri-Regemente;
morn. e. i Betänkandet N:o 3i5, angående beviljande af löntillökning för
Artilleriets ira Constaplar med ro Rrdr hvardera;
mom. g., angående beviljad tillökning i manskapets gage;
mom. h.j om beviljad tillökning i Recruterings-penninge-anslaget;
morn. ij med afstyrkande af förhöjning i Medicaments-penninge-anslaget;
mom k.j angående beviljande af 4°° R-dr till Läroverket inom hvartdera
Artilleri-Regementet;
mom. angående beviljande af ökadt anslag för Kok-inrättningarne, och
mom. m.j, innefattande afstyrkande af det till Läkarevård m. in. äskade
förhöjde anslag.
13:0. Deremot bar Utskottets tillstyrkande i mom. f om beviljande
af årligt anslag med 640 Rdr för 32 Batteri-Handtverkare, blifvit gilladt af
Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet, men afslaget utaf Borgare- och Bonde-Stånden.
Så vida något af sistnämnde 2:ne Riks-Stånd förenar sig uti det af
Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet fattade beslut, och hvilket Utskottet
härmed föreslår, blifver frågan derigenom afgjord; men i annat fall torde
omröstning böra anställas, hvartill följande Proposition föreslås:
Den, som bifaller, att på Artilleriets Stat må uppföras 3a Batteri-Handtverkare
med 30 Rdr årligt anslag för hvardera, utom underhållet i Numer,
voterar
Ja;
Den det ej vill
Nej;
Vinner Nej, kommer icke något anslag för Batteri-Handtverkare att
ega rum.
i3:o I frågan om inrättandet af ett Tyg-Stals-Compagnie hafva ine*
ningarne äfven varit delade, i det Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet
bifallit, men Borgare- och Bonde-Stånden afslagit Utskottets tillstyrkande
att, i följd af nämnde Compagnies inrättande samt Tyg-Statens reglering,
ett tillökadt anslag må uppföras af 3,409 Rdr 5 sk.
Stcits-Utskottets Memorial N:o 2S0.
i3
Jemte det Utskottet föreslår, att Borgare- och Bonde-Stånden må förena
sig med de andra bägge Stånden om antagandet af Utskottets förslag’,
får Utskottet, i händelse å denna hemställan icke göres något afseende, föreslå
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller, att det vid Tyg-Statens reglering och i följd af
Tyg-S ta ts-Compagniets inrättande uppkomna tillökta behof må å Artilleriets
Stat uppföras med 2,409 Rdr 5 sk., röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, beviljas icke något anslag i berörde hänseende.
Ankommande på utgången af denna votering, i hvad nion den tillökning
af 74 och en half tunnor spanmål, som i slutmeningen är föreslagen,
kommer att förändras.
14:o- Uti Betänkandet N:o 2i5 har Utskottet, medförklarande, det
Utskottet, i betraktande af Stals-Verkels inskränkta tillgångar, icke kunde
tillstyrka det högre anslag, som äskats för uppsättningen af den så kallade
Baket-Corpsen i någon större scala, hemställt, att det anslag, som hittills å
Besparingarne utgått till denna Corps, efter dess nuvarande organisation,
må å Stat uppföras med en jeninad summa af 6,200 Rdr.
Denna hemställan är bifallen af Ridd. och Adelil samt af PresteSlåndet,
men afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden; hvadan Utskottet föreslår
sistnämnde Stånd att förena sig om godkännande af Utskottets berörde
förslag, men får derjemte, för den händelse, att delta icke bifalles, till
voterings anställande i Förstärkta Stats-Utskottet, föreslå följande Proposition:
Den, som bifaller, att för Raket-Corpsen må anvisas anslag å Stat med
6,200 R:dr Banco, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
\inner Nej, afslås allt anslag för nämnde Corps.
Genom Ridd. och Adelns, Preste- och Bonde-Ståndens sammanstämmande
beslut är, med ändring af Utskottets förslag, ett anslag af tillsammans
1,200 R.dr beviljadt till löneförhöjning åt 3:ne Lectorer vid Kongl.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 25o.
Krigs-Academien med 4oo R:dr ål hvardera, Theologi® Lectorn och den
yngsta Lectorn derifrån undantagne.
i5:o I afseende på anslaget till Arméens Materiel hafva Ridd. och
Adeln , Preste- samt Borgare-Stånden sammanstämmande beslutit, att de vid
sistlidne Riksdag å öfverskotten anvista 70,000 R:dr årligen nu skola åStat
uppföras; men Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet hafva derjemte ytterligare
beviljat ett årligt anslag af 54,000 R:dr, att användas till Beväringsmanskapets
beklädnad; hvaremot Bonde-Ståndet "afslagit de i denna punkt
föreslagna 70,000 R:dr för Arméens Materiel och beviljat ett ärligt anslag
till nästa Riksdag af 45,ooo R:dr, hvilket endast och allenast får användas
lill Beväringsmanskapets beklädnad, i följd hvaraf frågan om de af Kongl.
Maj:t äskade <50,000 R:dr till förstärkning af Arméens Materiel förfaller.”
Utskottet, som anser sig förpligtadt att ställa sig till efterrättelse
ordalydelsen i Riks-Ståndens beslut, har 1 närvarande fall trott sig finna,
alt 3:ne Riks-Stånd bifallit ett årligt anslag till Beväringsmanskapets beklädnad,
ehuru beloppet blifvit olika fastställdt, nemligen: af arne Stånd, till
54,000 R:dr, men af Bonde-Ståndet till 45,000 R:dr. Skulle detta senare
nu icke vilja förena sig med Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilket
Utskottet härmed föreslår, torde omröstning böra ega rum i afseende på
beloppets bestämmande; i hvilket hänseende följande Proposition föreslås:
Den, som bifaller, att ett årligt anslag af 54,000 R:dr, att endast och
allenast användas till Beväringsmanskapets beklädnad, må å Stat uppföras,
voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kotnmer ett anslag af 45,000 R:dr att till berörde ändamål
anvisas.
16:0 Utskottet hade uti l^de punkten af Betänkandet N:o 81, i afseende
på sättet för Beväringsmanskapets beklädnad, tillstyrkt, att, såsom
nu tillgår med anskaffning af strumpor och skor åt Beväringsmanskapet,
till de Beväringsskyldiges fria val må öfverlemnas att, emot en afpassad
lämplig vedergällning i penningar, sjelfva äfven anskaffa sig rockar och
byxor.
Detta förslag är bifallet af Preste- och Borgare-Stånden, men afslaget
utaf Ridd. och Adeln samt Bonde-Ståndet; och som samma förslag, enligt
Sials- Utskottets Memorial N:o 25o.
i5
Utskottets tanka, i väsendtlig mon inverkar på tillräckligheten af det anslag,
som göres för Beväringsmanskapets beklädnad, anser Utskottet äfven
frågan, såvida icke Ridd. och Adeln eller Bonde-Ståndet skulle, Då sätt
Utskottet nu får föreslå, vilja förena sig om godkännande af Utskottets
tillstyrkande, höra komma under omröstning i Förstärkta Stats-Utskottet,
i hvilket hänseende följande Proposition loide antagas:
Den, sorn bifaller, att, såsom nu tillgår med anskaffning af strumpor
och skor åt Beväringsmanskapet, till de Beväringsskyldiges fria val må öfverlemnas,
alt, emot en afpassad lämplig vedergällning i penningar, sjelfve
äfven anskaffa sig rockar och byxor, voterar
Ja;
Den del ej vill,
Nej;
Vinner Nej, anses berörde fråga böra förfalla.
17:0 Då Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit den äskade
tillökningen i anslaget för Exercice-Escadroner med 17,000 R:dr, men denna
tillökning blifvit afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden, får Utskottet
först föreslå, att något af sistnämnde Stånd biträder Utskottets förslag; men
skulle sådant icke bifallas, bör frågan blifva af Förstärkta Stats-Utskottet
afgjord genom omröstning öfver följande Proposition:
Den, som bifaller den äskade tillökningen af 17,000 R:dr i anslaget
för Indelta Cavalleriets Exercice-Escadroner, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, anses någon tillökning i det förutvarande anslaget icke
böra beviljas.
Och har det af Utskottet i samma punkt tillstyrkta anslag för Exercice-Compagnier
vid Indelta Infanteriet med 3p,ooo R:dr, af 3:ne Riksstånd,
nemligen Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden blifvit afslaget.
18:0 Utskottets tillstyrkande uti 2 2:dra punkten af Betänkandet N:o
8i , deruti Utskottet, under förutsättning, att någon del af de Beväringsskvldige
egnar sig åt sjö-exercice, tillstyrkt, att, af de i Kongl. Maj:ts Nådi
-
i6
Stais - Ut slottets Memorial A7.'o 2Jo,
ga Proposition för Landt- och Sjö-Beväringen gemensamt äskade 3o,ooo
R:dr, 20,000 R:dr må å 3:dje Hufvud-Titeln uppföras och detta anslag således
hestämmas lill 80,000 R:dr, är bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden;
men Ridd. och Adeln samt Preste-Slåndet hafva beslutit, att det nuvarande
å Tredje Hufvud-Titeln uppförde anslaget för Bevärings-manskapets
vapenöfningar skall, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ökas med 3o,ooo
R:dr för Landt- och Sjö-Beväringen gemensamt och sålunda höjas till
90,000 R:dr.
Jemte det Utskottet får inbjuda Ridd. och Adeln eller Preste-Ståndet
att förena sig om godkännande af Utskottets förslag, får Utskottet, för dea
händelse, att inbjudningen icke antages och votering alltså bör ega rum,
föreslå följande Proposition:
Den, som bifaller, på sätt Utskottet föreslagit, att anslaget å Tredje
Titeln för Bevärings-manskapels vapenöfningar må höjas med 20,000 R:dr
eller tillsammans till 80,000 R:dr voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, ökas berörde anslag, enligt Ridd. och Adelns samt PresleStåndets
beslut, med 3o,ooo R:dr, eller till 90,000 R:dr för Landt- och
Sjö-Beväringen gemensamt.
Bonde-Ståndet har val för sin del beslutit, det Rikets Ständer skola
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter
föregången noga undersökning af sakkunnige personer, låta upprätta förslag
till de indragningar och besparingar å Tredje Hufvud-Titeln, som kunna
finnas tjenliga och lämpliga, och samma förslag vid nästa Riksdag öfverlemna
till Rikets Ständer, hvilka då icke lära underlåta att i afseende derå
vidtaga de åtgärder, hvartill förekommande omständigheter och vården om
Rikets säkerhet kunna föranleda; men, då icke något af de andre RiksSlånden
beslntit alt i berörde hänseende göra underdånig framställning,
lärer Bonde-Ståndets nyssnämnde förslag komma att förfalla.
HvacK Utskottet tillstyrkt i de öfrige punktenne, rörande 3:dje Hufvud-TUelns
reglering, är bifallet dels af samtlige Riks-Stånden och dels af
3:ne Stånd, nemligen: 1 au/ra
Ståts-Utskottets Memorial Nro so o.
ll
skira punkten, hvari elen, i afseende på löneregleringen inom Kongl.
Krigs-IIof-Rälten, ifrågaställda öfverflyttning till Allmänna IndragTiings-Staten
af 24. blifvit afstyrkt;
3:dje punkten, af Belänkandet N:o 21, angående beviljandet af det anslag
Kongl. Maj:t för Topografiska Corpsens reglering i Nåder äskat;
4:de punkten, med afstyrkande af tillökning i Gardes-Regemcnlenas
anslagssummor;
5:te punkten, med afstyrkande å väckt fråga om indragning af något
utaf Gardes-Regementena till fot;
örte punkten, äfven innefattande afstyrkande af det för Kronprinsens Ilussar-Regemente
äskade ökade anslag;
frde punkten, hvari Utskottet afstyrkt beviljandet af all tillökning i anslaget
för Wermlands Fäbjägare-Regemente;
S:de punkten, innefattande afstyrkande å väckt motion, om nämnde Regementes
indragning;
torde punkten, innefattande afstyrkande å det för löneregleringen vid
Indelta Armeen i Nåder äskade fyllnadsanslag;
urte punkten, innefattande förslag lill förändrad och förbättrad aflöningsstat
för Gottlands National-Beväring;
urte punkten, med tillstyrkande, att anslaget för transport och förbakning
af spanmål må fortfarande å 3:dje Hufvud-Titeln upptagas;
torde punkten, hvari den af Kongl. Majit lill löne-regleringens befrämjande
vid Lif-Bevärings-Regemenlet i Nåder föreslagne öfverflyttning från
Regementets Stat till Allmänna Indragnings-Staten af 4>65i: 18. med
derunder begripne 34o tunnor spanmål blifvit afstyrkt;
jf.de
slaget för Hallands Infanteri-Balaillon;
torda punkten, angående vidtagen reglering med Commendants-Stalen, lill
följd af skedd indragning af Cominendants-tjensten å Warbergs f. d.
fästning;
jride punkten, angående uppkommen minskning i anslagen för Cavallerioch
Artillerihästars remonlering, skoning och fouragering;
solda punkten, med afstyrkande af det för Arméens vapenöfningar äskade
Statsanslag;
zSidje punkten, om fortfarande af hittills uppförde anslag för Indelta Infanteriets
Lif-mundering;
Bihang till 11. St. Fröt. 1834. 4:de Sami. usta Afd. ‘Xrdra Brand. 3
2Q.de
i8
Stats- Utskottets Memorial N:o 2S0.
Hjule punkten , om fortfarande af anslaget för durchmarche-kostnader; samt
2J'.te punkten, om uppförande å Stat af någta förut å öfverskotlen anvista,
årligen förekommande utgifter.
Vid Betänkandena N:s- 82 och 216, att gående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens 4‘de Hujvud-TiteL
19:0 I afseende på anslaget till öfningar för Flottans bemanning hade
Utskottet, uti 4:de punkten af Betänkandet N:o 82, tillstyrkt beviljandet af
tillökning deri med 20,000 R:dr, hvilken summa jemväl afsågs lemna tillgång
för öfvandet af det Beväringsmanskap, som tjenstgör till sjös; och
hade Utskottet, till följd af de härvid gjorda anmärkningarne, uti Betänkandet
N:o 216 tillstyrkt beviljandet af hela den summa, 35,oooR:dr, som
Kongl. Majrt äskat såsom tillökning i det förut varande anslaget lill öfningar
för Flottans bemanning, men med enahanda tillägg om Sjö-Beväringsmanskapets
öfvande.
Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet, som bifallit Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om tillökning med 3o,ooo R:dr i det å 3:dje HufvudTiteln
uppförda anslag för Bevärings-manskapets exerciee för Landt- och
Sjö-Beväringen gemensamt, hafva till följd häraf ansett, alt berörde tillägg
vid anslaget för öfning af Flottans bemanning bör utgå, hvarjemte nämnde
bägge Riks-Stånd beviljat den i sistberörde anslag äskade och af Utskottet
senast tillstyrkte tillökning med 35,000 R:dr; deremot hafva Borgare- och
Bonde-Stånden, som redan bifallit Utskottets första förslag, afslagit tillstyrkandet
i Betänkandet N:o 216.
Då frågan om det af 2:ne Stånd godkända, men af 2:ne Stånd ogillade
tillägget i afseende på tillgången för Sjö-Beväringens exerciee, i Utskottets
tanka, är beroende af den summa, som å Tred je Hufvud-Titeln blif—
ver uppförd för Beväringsmanskapets öfningar 1 allmänhet, så att, om
denna bestämmes till hela det af Kongl. Maj:t äskade belopp, tillägget å
4:de Titeln ej kommer i fråga, men åter, om endast 20,000 Rrdr i nämnde
anslag beviljas såsom tillökning, detta tillägg här bör intagas, torde
blott olikheten i anslag för ufningen af Flottans bemanning här blifva föremål
för sammanjemkning eller votering. Och får Utskottet alltså först inbjuda
Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig om antagandet af Utskottets
senast afgifne förslag, men, om dessa Riks-Stånd vidblifva det fattade beslutet,
tillika föreslå följande vöterings-proposition:
Stais-Utslottets Memorial JV-'o z5o.
*9
Den, som bifaller, att anslaget för Flottans bemanning må ökas med
35.000 R:dr årligen, voterar
Ja ;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, bestämmes den årliga tillökningen i nämnde anslag till
20.000 R:dr.
20:0. Uti Betänkandet N:o 82 bade Utskottet, med yttrande af den
åsigt, att Rikets Sjöförsvar egentligen livilar på Skärgårdsflottan, tillika tillstyrkt,
att, såvida Rikets Ständer dela denna åsigt, Rikets Ständer må på
delta vigtiga ämne fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet till det afseende
en sådan framställning kan förtjena. Denna hemställan är godkänd
af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslagen af Ridd. och Adeln samt
Presta-Ståndet. Och som 2 Stånd sålunda stannat emot 2, anser Utskottet
denna opinionsfråga, och sorn icke föranleder till förändring i de för 4;de
Hufvud-Tileln tillstyrkte anslag, böra förfalla.
Utskottets förslag i öfriga punkterna, rörande regleringen af denna
Titel, nemligen:
i:sta punkten, med afstyrkande af den äskade tillökningen i Lots-Befälets
aflöningssumma;
2:dra punkten, angående Lots- och Båkmedlens jemte Danska Fyringsmedlens
användande uteslutande till Båk- och Fyringsanstalternas förbättrande;
3:dje
punkten, om bibehållande å denna Titel af anslaget för spanmålstransport
och förbakning, samt
6:te punkten, om uppförande å Stat af ersättning i penningar för den
förut såsom indelt upptagne skattetjäran från Gottland;
äro af samtlige Riks-Stånden bifallne.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag äro Utskottets förslag och tillstyrkanden,
i afseende på regleringen af utgifterna under Riks-Statens 6:te och
8:de IIufvud-Titlar, dels af samtlige, dels af 3:ne Riks-Stånd bifallne.
Vid Betänkandena JYyis 88 och 221, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Tionde liafvud-Titel.
21:0 Vid Utskottets förslag i 1 :sta punkten om uppförande å Stat af
20
Stats-Utskottets Memorial N:o z5o>.
de vid sista Riksdag serskildt beviljade 18,000 Rdr för Universiteten oeh
Tillämpningsskolorna samt 42,000 Rdr för Elementar-Läro-Verken, är icke
någon anmärkning framställd; men det, rörande sistnämnde anslag gjorda
tillägg, ”alt det samma bör i proportion af hvad för hvarje Stift, enligtgällande
Stat, belöper, utgå till disposition af vederbörande Consistoriel-, som
derefter må ega att anslaget, enligt samma Stat, fördela samt inför Kongl.
Kammar-Rätten redovisa”, liar blifvit godkändt endast af Preste- oeh Bonde-Stånden,
hvaremot det hos Ridd. och Adelil samt Borgare-Ståndet föranledt
fattandet af följande beslut: ”att irsta punkten bifalles, med vilkor,
att de i samma punkt anslagne medel blifva använde lill (le bestämda behof
ven och att dessa medel skola, efter upprättande Stater, insändas till
Landt-Ränterien samt derifrån utdelas”.
Då dessa skiljaktiga meningar afse olika grunder för dispositionen och
redovisningen af ett Statsanslag, lärer frågan, 0111 icke Ridd. och Adeln eller
Borgare-Ståndet skulle vilja förena sig om antagandet af Utskottets tillstyrkande,
hvilket Utskottet härigenom får föreslå, böra afgöras genom omröstning
i Förstärkta Stats-Ulskollet, i hvilket hänseende följande Voteringsproposition
torde antagas:
Den som, utan att fästa sådant såsom ett förbehåll vid de i detina
punkt omnämnde anslags beviljande, anser, att anslaget för Elementar-LäroVerken
lämpligen bör, i proportion af hvad för hvarje Stift, enligt gällande
Stat, belöper, utgå lill disposition af vederbörande Consistorier, som
derefter må ega att anslaget, enligt samma Stat, fördela samt inför Kongl.
Kammar-Rätten redovisa, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer denna punkt att bifallas, med vilkor, alt de i
samma punkt anslagne medel skola, efter upprättande Stater, insändas till
Eandt-Ränterien samt derifrån utdelas.
22:0 För afhjelpandet af de oundgängligaste materiela hehofven vid
Academierne, hade Utskottet uti Betänkandet N:o 221 tillstyrkt uppförande å
Stat af 4ooo Rdr för hvardera Åcademien att intill nästa Riksdag utgå;
Oeh är detta tillstyrkande bifallet af Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet,
hvarjemte Borgare-Ståndet för samma ändamål, beviljat halfva samman eller
2000 Rdr för hvardera Åcademien, Ett årligt anslag af minst 2000 Rdr
kommer således, till följd af 3:ne Stånds beslut, att utgå till hvardera A«a
-
Sta t s-Ut slottets Memorial N:o s5o.
domien; men om detta anslags bestämmande, till 2000 eller 4ooo Rdr, bör,
såvida icke, hvilket Utskottet först får föreslå, Borgare-Ståndet äfven skulle
vilja antaga det senare, redan af aine Riks-Stånd godkände alternativet,
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott anställas, hvarvid propositionen torde
blifva:
Den, som bifaller ett anslag af ^000 Rdr för hvartdera af Rikets Universitet
alt, för afhjelpande af de oundgängligaste materiela hehofven vid
Universiteten, å Stat uppföras, att intill nästa Riksdag utgå, röstar
Ja;
Den det cj vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer blott en summa af 2000 Rdr att för samma
ändamål, intill nästa Riksdag, beviljas.
a3:o Den i 12 punkten af Betänkandet N:o 88 föreslagna reglering
af Lappmarks-Eeclesiastik-Verket är af Riks-Slånden godkänd, men med
det tillägg af Ridd. och Adeln samt Prcste-Ståndet, ”att ingen rubbning må
ske med Collectmedlen, hvilka hädanefter som hittills må uppbäras och till
Consistmium i Hernösand insändas”. Och anser Utskottet sig destohellre
böra inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att om detta tillägg sig förena,
som detsamma öfverensstämmer med hvad Utskottet uti det af dessa RiksStånd
gillade Betänkande JNT:o 221 yttrat, eller "att Utskottet ingalunda lagt
hinder i vägen för Collectmediens fortsatta beviljande och Öfverlemnande
lill disposition af Hernösands Consistorium”.
2_{;o Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt 1 Side punkten af Betänkandena
Niris 88 och 221, innefattande afstyrkande å Lif-Medicus Doctor
Ekströms motion, om ett årligt anslag till rese-understöd för utmärkte
Vetenskapsmän; men Ridd. och Adeln samt Preste-Slåndet hafva deremot
ogillat berörde punkt och beslulit, att ett anslag af 5333 i-3:dels Rdr skall
beviljas till rese-understöd åt utmärkta Vetenskapsmän.
Utskottet får först föreslå, att något af sistnämnde Riks-Stånd förenar
sig om antagandet af Utskottets förslag, men, så vida detta icke bifalfes,
tillstyrka omröstnings anställande öfver följande proposition:
Den, som bifaller XJtskottets förslag, innefattande afstyrkande å väckt
Stats-Utslcoltets Memorial IV-o 25 o.
motion, om «tt ärligt anslag till rese-understöd åt utmärkta Vetenskapsmän,
rostar <
Ja;
Den clet ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer ett anslag af 5333 i-3:dels Rclr att för berörde
ändamål å Siat uppföras.
De öfriga punkterna rörande denna Titel äro bifallna, dels af samtligaRiks-Stånden,
dels af 3:ne Stånd, nemligen:
sdra punkten, med afstyrkande af väckt motion, om anslag till Skolors inrättande
i hvarje Församling;
3:dje punkten, med afstyrkande af åtskilliga motioner, rörande ökadt anslag
för några Elemenlar-Undervisnings-anstalter;
4-de punkten, med afstyrkande af ökadt anslag för den i Stockholm varande
Normal-Skola för Vexel-undervisningens befrämjande;
5:te punkten, med afstyrkande af anslag till en Normal-anstalt för bildandet
af skickliga Lärare i de moderna språken;
'jide punkten, med afstyrkande af anslag till praemier eller Stipendier för
lönlöse Lärare vid Acadcmierne;
8de punkten, med afstyrkande af ökadt anslag för Gymnastiska Centralinstitutet,
men med tillstyrkande af arfvodes förhöjning personelt för
Professor Ling;
g:de punkten, med afstyrkande af ytterligare anslag för befordrandet till
trycket af Professor Lings Lärobok i Gymnastiken;
tolde punkten, med afstyrkande af bidrag utaf Stats-medlen till förbättrande
af någre Capell-Predikanters i Strengnäs Stift aflöningsvilkor; och
nite punkten, med samma afstyrkande, i afseende på några Capell-Predikanter
i Götheborgs Stift.
Vid Betänkandena Niris 8g och 222, angående regleringen af utgijterne
å Allmänna Indragnings-Staten.
2:dra punkten handlar om Landshöfdingars samt Landt-Slats-Tjenstemäns
och Beijentes Pensionsrätt i allmänhet, samt serskildt om f. d. Landshöfdingen
m. m. Friherre Focks pensionsrättighet; Och hade Utskottet uti
Betänkandet N:o 89 tillstyrkt Rikets Ständer ”att öfver deras den 10 Junii
1818 aflåtne underdåniga skrifvelse, angående indelta Civile löntagares pensionsrätt,
i underdånighet meddela den förklaring, att beloppet af de, pen
-
Stats-Ut,slottets Memorial N:o n5o.
sioner,; Sorn å Allmänna Indragnings-Staten tilläggas dessa Embets- och
Tjenstemän, bör fortfarande och intill dess annorlunda förordnas, utan afseende
på redan tillkomne eller ytterligare tillkommande löneförbättringar,
bestämmas efter 1818 års Aflönings-Stater; ”hvarjemte Utskottet, rörande
Friherre Fock, tillstyrkt, ”att pensionen för honom må förklaras
böra utgå endast efter den x 1818 års Stat uppförde Stats-Secreterare-lönen.”
Med fäsladt afseende å de vid berörde tillstyrkanden gjorde anmärkningar,
afgaf Utskottet i Betänkandet N:o 22 ett förändradt så lydande
förslag:
Att Landt-Stats Tjenstemän och Betjente, som med indelta löner
äro försedde, må vid afskedstagandet hädanefter erhålla pensioner till
samma belopp, hvartill deras vederlikar i Kongl. Stats-Contoret eller andra
vedan reglerade Embets-Verk äro berättigade, under iakttagande af de i
allmänhet för pensions tillgodonjutande stadgade vilkor och föreskrifter; i
afseende på ålder, tjenstetid och sjuklighet; och således Lands-Secreterare
och Lnnds-Kamererare erhålla i pension ..... 1200:
Landl-Räntmästare, Kronofogdar och Förste Landtmätare . . 800;
Häradsskrifvare . . . . . . . . . . 4oo:
samt Länsmän ......... • 100;
Och hade Utskottet, i afseende på verkställigheten af denna pensionsreglering,
tillstyrkt:
a) att densamma må gälla intilldess den flera gånger ifrågaställa,
men äfven vid denna Riksdag uppskjutna regleringen af LandtSlatens
löner kommer att för sig gå, då Rikets Ständer, till följd
af de förändrade förhållanden, sorn då kunna vara för handen,
lära å nyo böra taga grunderne för pensioneringen under pröfning;
b) att det stadgande fortfarande må gälla, det de Landt-Stäts-Tjenstemän,
hvilkas indelta löner, uträknade efter förvandling och
markegång för de nästförflulne 5 åren, understiga det för graden
nu föreslagna pensionsbelopp, ej må anses berättigade till högre
pensioner, än som, efter sådan beräkning, motsvara de indelta
lönerne, med tillägg af hvad en del i contant fyllnad åtnjuter; och
c) att den af Utskottet, i afseende på nya löner eller lönetillökningar,
föreslagne grundsats äfven här må följas och alltså någon
spanmälsberäkning under dessa pensioner icke komma att ega rom.
Beträffande Landshöflingarnes pensionsrätt, hade Utskottet tillstyrkt,
alt, under iakttagande af de för Landt-Stats-Tjenstemännens pensionering i
Stats-Utslottels Memorial N\o $5o.
allmänhet stadgade föreskrifter, beloppet af Landshöfdingepension må för
framtiden bestämmas till 3ooo R:dr, utan beräkning af spanmål derunder;
hvarförutan Utskottet slutligen, i frågan om Friherre Focks pensionsrätt,
förklarat sig icke kunna frångå sitt förra yttrande.
Riks-Slånden hafva rörande dessa ämnen stannat uti följande beslut:
Ridd. och Adeln har bifallit Betänkandet N:o 23a med den förändring,
att Ridd. och Adeln, afslående Utskottets yttrande rörande f. d. Landshöfdingen
Friherre Focks pensionsrätt, stadgat, att hvad Utskottet tilistyrkt
rörande beloppet af Landshöfdingepension för framtiden äfven kommer att
gälla för de Landshöfdingar, hvilka från och med början af år i83o tagit
afsked.
Preste-Ståndet har till alla delar bifallit Betänkandet N:o 222.
Borgare-Ståndet har a) bifallit Betänkandet N:o 89, angående LandtStatens
Tjenstemäns och Betjentes pensionsrätt, med tillägg af 100 R:dr
pension för Länsmän; b) beslutat, att nuvarande Landshöfdingar skola, vid
afskedstagandet, åtnjuta pensionsrätt efter Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse den 10 Junii 1818 och Kongl. Kammar-Collegii derom utfärdade
Circulaire-Bref af flen 11 October 1819; c) alt de Landshöfdingar,
som hädanefter af Kongl. Maj:t i Nåder tillsättas, skola, vid afskedstagandet,
åtnjuta pension af 2000 R:dr B:co; d) att spanmål icke må beräknas
under de här nämnde pensionerne; samt e) bifallit Betänkandet N:o 89,
angående f. d. Landshöfdingen Friherre Focks pensionsrätt.
Bonde-Ståndet har till alla delar bifallit Betänkandet N:o 89 oell
afslagit de i Betänkandet N:o 222 deremot gjorde förändringar.
noro Hvad nu först angår Landt-Stats-Tjenstemäns och Betjente?
pensionsrätt i allmänhet, så hafva i denna fråga anie Stånd stannat emot
2, efter som Ridd. och Adeln samt Preste-Slåndel bifallit Utskottets senare,
men Borgare- och Bonde-Stånden Utskottets först afgifne förslag; likväl
med undantag af Länsmansgraden, för hvilken äfven Borgare-Ståndet och
således 3:ne Riks-Stånd bestämt pensionsbeloppet till 100 R:dr.
Utskottet får nu inbjuda Borgare- eller Bonde-Ståndet alt förena sig
om antagandet äfven i öfriga delar af Utskottets utaf Ridd. och Adeln samt
Preste-Slåndet gillade förslag, men derjemte, så vida inbjudningen icke
autages, hemställa, att omröstning må anställas och propositionen dervid blifva:
Ben
Stats-Utskottets Memorial N:o 25a.
25
Den, sorn bifaller, atl Lands-Stats-Tjenstemäns pensioner må, under
de af Utskoltet föreslagna, bär förut omnämnde vilkor och föreskrifter,
bestämmas till samma belopp, hvartill deras vederlikar i Kongl. Stats-Con
-
toret eller andra redan reglerade Embets-Verk äro berättigade, röstar
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer att öfver deras den 10 Junii 1818
aflåtne underdåniga Skrifvelse, angående Indelte Civile Löntagares pensionsrätl,
i underdånighet meddela den förklaring, att beloppet af de pensioner,
som å Allmänna Indragnings-Staten tilläggas desse Tjenstemän , bör fortfarande
och intilldess annorlunda förordnäs, utan afseende på redan tillkomne
eller ytterligare tillkommande löneförbättringar, bestämmas eftgr 1818
års Aflönings-Slater.
26:0 Hvad dernäst angår det belopp, som för framtiden bör bestämmas
såsom pension för afskedstagande, till sådan förmons åtnjutande berättigade
Landshöfdingar; så enär Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet, med
godkännande af Utskottets förslag i Betänkandet N:o 222, ansett pensionsbeloppet
böra bestämmas till 3ooo R:dr, samt Bonde-Ståndet, till grund för
sådane pensioner, antagit Stats-Secreterare-lönen, sådan den efter i8r8 års
Stat utgick, eller 2,346 R:dr 82 sk., utom tillökning för derunder efter 4§
R:dr tunnan beräknade 260 tunnor spanmål, lärer, då sålunda 3:ne Riksstånd
redan beslulit, att pensionsbeloppet för afskedstagande Landshöfdingar
skall tills vidare minst utgöra sistnämnde 2,346 R:dr 32 sk., den af BorgareStåndet
framställda mening, att nämnde pension för framtiden skall bestämmas
till. endast 2000 R:dr, komma att förfalla.
Jemte det Utskottet, med anledning häraf, får inbjuda Bonde-Ståndet
att förena sig om det beslut Ridd. och Adeln samt Preste-Ståndet i berörde
hänseende fattat, har Utskottet tillika, i händelse denna inbjudning
icke antages, skolat framställa förslag till voterings-proposition;
Den, som bifaller, att, under iakttagande af de för Lands-Stats-Tjemstemännens
pensionering här ofvan i allmänhet stadgade föreskrifter, beloppet
af Landshöfdinge-pension må för framtiden bestämmas till 3ooo R:dr,
utan beräkning af spanmål derunder, röstar
Ja;
Bihang till R. St. Brot, 1834. 4-cle Sami. lista AJd. 2 Band. 4
20'.de Hå/let.
Stats-V(slottets Memorial N:o 2S0.
Den det ej vill»
Nej;
Vinner Nej, hör fortfarande och intilldess annorlunda förordnas, utan
afseende på redan tillkomne eller ytterligare tillkommande löneförbättringar,
Landshöfdinge-pension bestämmas efter Stats-Secreterare-Jönen enligt 1818
års Stat eller till 2,346 R:dr 3a sk., med derunder begripne 260' tunnor
spanmål å 41 R:dr tunnan.
Beträffande slutligen den pension, som skall tillkomma f. d. Landshöfdingen
Friherre Fock, så är frågan derom, genom Preste-, Borgare- och
Bonde-Ståndens bifall till Utskottets förslag, afgjord.
27:0 Med anledning af Kongl. Maj:ts aflåtna Nådiga Proposition om
beviljande af någon fortfarande vedergällning åt de 3:ne arbetande Ledamöterne
i f. d. Lag-Comiteen, Herrar Commerce-Rådet Zenius, Förste Expeditions-Secreteraren
Richert och Advocat-Fiscalen Staaf, hade Utskottet i
Betänkandet N:o 89 tillstyrkt, att desse Ledamöter under deras återstående
lifstid må från detta års börian hvardera få åtnjuta ett årligt arfvode af 833
R:dr 16 sk., oberoende utaf den löne-inkomst de i öfrigt* uti Statens tjenst
kunna ega eller erhålla. Och har detta tillstyrkande blifvit godkändt af Preste-,
Borgare- och Bonde-Stånden, dock med tillägg af Borgare-Ståndet, att,
i händelse de omnämnde 3:ne Ledamöterne af f. d. Lag-Comiteen komme
att inträda i activ befattning i och för Lag-Verket, de, så länge sådant
fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden, såsom hittils, hvar emedlertid
pensioner icke ega rum. Ridd. och Adeln har, jemte summans ökande från
833 R:dr 16 sk. till 1000 R:dr, tillika bestämt, att för det fall, ått Kongl.
Maj:t skulle finna för godt än vidare begagna de omnämnde 3:ne Ledamöterne
af f. d. Lag-Comite'en vid det njm Lag-Verket, de, så länge sådant
fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden, som hittills, hvaremedlertid pensionerne
icke ega rum.
Då, enligt hvad ofvan är nämndt, pensionsbeloppet, genom 3:ne Stånds
beslut, är bestämdt till 833 R:dr 16 sk. årligen, utgör berörde tillägg den
enda olikhet, i hvilken Riks-Stånden uti denna fråga stannat 2 emot 3. Oell
jemte det Utskottet får inbjuda Ridd. och Adeln att, i afseende på tillägget,
antaga den af Borgare-Ståndet begagnade redaction, såsom i Utskottets
tanka, egande nödig bestämdhet, får Utskottet tillika först föreslå, att 3:ne
Riks-Stånd förena sig om endera meningens antagande, men derjemte, om
rådan t icke antages, härigenom framställa förslag till voterings-proposition :
Stats-Utslottels Memorial K:o 2.5o.
21
Den, sorn bifaller Utskottets förslag rörande den vedergällning, som
skall tilldelas f. d. Lag-Coiniteens Ledamöter, Commerce-Rådet Zenius,
Advocat-Fiscalen Staaf samt Förste Expeditions-Secreteraren Richert, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, bifalles berörde förslag, med det af Borgare-Ståndet gjorde
tillägg, att, i händelse nämnde Ledamöter komma att inträda i activ befattning
i och för Lag-Verket, de, så länge sådant fortfar, böra uppbära
enahanda arfvoden såSom hitintills, hvaremedlertid pensioner icke ega rum.
De öfriga punkterna rörande utgifternas reglering å Allmänna Indragnings-Staten
äro, dels genom samtlige Riks-Ståndens, dels genom 3 :ne Stånds
sammanstämmande beslut, afgjorda i enlighet med Utskottets tillstyrkanden;
nemi.:
i:a punkten, angående uteslutandet af det hittills uppförda anslag till f.
d. Kongl. Famillens underhåll;
3:e punkten, med afstyrkande å väckt motion, rörande Landsliöfdinges
rättighet att vid 60 års ålder afgå, med bibehållande af halfva lönen
i pension;
4'e punkten, med hemställan att Landt-Räntmästaren, Kongl. Räntmästaren
Ahlgren och Lands-Kamereraren, Kammar-Rådet Hertzman må få
uppbära pension, svarande emot deras inneliafde indelte löner, och att
f. d. Kronofogden Hollsten må undfå pension med 800 R:dr B:co;
5:e punkten, med afstyrkande af ökadt antal Generals-pensioner, men
med tillstyrkande, dels att desse må få begagnas äfven af till pension
berättigade, men med indelt lön försedde Generaler, dels ock att en
f Amirals-pension må å Stat uppföras;
6:e punkten, med tillstyrkande af en gratification åt Enkan Benzelstjerna;
y\e punkten, med tillstyrkande af arfvode åt f. d. Commendanten å Warbergs
fästning, Öfverste-Lieutenanten Friherre Bennet;
8:e punkten, med tillstyrkande af lone-ersättning åt Capitainen vid f. d.
Regementet Royal Svedois L. Stjernstam;
g:e punkten, med afstyrkande af ifrågaställdt anslag, för att användas till
expectance-arfvoden åt Officerare och Under-Officerare vid f, d. Finska
Armeen;
io:e punkten, med tillstyrkande af pension åt f. d. Fristads-Directeuren»
28
Stat s-Utskottets Memorial N:o 2So.
Öfverste-Lieutenanten Nordevall, men med äfstyrkande att å Allmänna
Indragnings-Statén öfverflytta den aflöning Fristads-Directemen, Öfverste
Palm innehaft;
u\e punkten, angående tillökning i pensionen för a:ne Döttrar till afl.
Stats-Commissarien Widegren;
I2'.e punkten, angående uppförande af den aflöning en qvarvarande Lappfogde
innehar;
i3\e punkten, med tillstyrkande af anslag för Svenskt Diplomatarium;
i5:e punkten, om uppförande af en förut å öfverskotten till utgående
anvisad ersättningssumma;
i6:e punkten, i N:o 222, angående Indragnings-Statens uppställning; samt
iy.e punkten , med tillstyrkande af pension dels för Iläradsskrifvaren P.
G. Bergström och dels till f. d. Pagen hos Högstsalig H. M. Konung
Gustaf lil, f. d. Lieutenanten C. J. Rotkirch.
Stockholm den 28 Augusti 1834.
t
STOCKHOLM, Kongl. Oiioens-Boktryckeiue*, i834.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 251.
1
N:o 251.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 September.
Utlåtande i anledning af 'verkställd revision af de -vid sista
Riksdagen beviljade Extra Stats-Reglerings-anslag till
För svar s-xcrkcts iständsättande, till fullfölj ande
Garnisons-Sjukhus- och a ulra Lif gardets Cascrns-nyhy ggn
ader.
U. A.
Sedan Rikets senast församlade Ständer, genom underdåniga Skrifvelser
den 30 November 1829 och den 19 Mars 1830, tillkännagifva sitt
beslut om anslag af serskilde medel, dels i allmänhet till Försvars-verkets
iständsättande med  2,820,000.'
dels ock för Garnisons-Sjukhusets och2:dra Lif-Gardets
Caserns fullbordande . . . „
152,000:
tillsammans 2,972,000:
att under loppet af åren 1830—1834 af Riksgäldskontoret hållas Kongl.
Majit tillhanda till det belopp hvarje år, som i Nåder kunde finnas böra
till ändamålet användas, samt derjemte uti underdånig Skrifvelse den 17
Mars 1830 anmält, det Rikets Ständer funnit billigt, att den möjligen uppkommande
räntevinsten å hvad af berörde, Försvars-verket anslagne medel
icke uttagits jemväl må komma detsamma tillgodo, och i sådant afseende
medgifvit desse medels förräntande i Banken, men Rikets Ständer,
i afseende på medlens fördelning för vissa serskilda ändamål, och
hvilka uti dåvarande Stats-Utskotts förslag äro uppförda, sig icke utlåtit;
så har Kongl. Maj:t, genom serskilde Nådiga Bref, å desse medel gjort
följande dispositioner:
Bihang till R. Sl. Fröt. 1834• 4-’de Sarai. 1 yifd. a.dra Bandet.
2l:sla Häftet.
Stafs-Utskottets Utlåtande N:o '251.
"  1
Å I
Capital-Anslaget. j
Å
Räntc-Vinsten.
Summa.
Till Kongl. Krigs-Collegii Utrednings-afdelning:
För bildande af ett persedel-
upplag i reserv .... 900,000 — 1—
hvarifrån till Artilleriafdelnin-  gens detail sedermera blifvit
öfverförde  20,000 — —
880,000
880,000
Till Kongl. Krigs-Collegii Artilleri-afdelning:
För Gevärs- och Bevärings-
förråden ...... 493,000 — —
,, Belägrings-artilleriet . . 50,000 — —
,, Fält artilleriet . . 324,000
hvilken summase-  dermera ökats med
från Utrednings-  afdelningens an-  slag hitöfverförde 20,000 ^4/^000
887)000
!
.
j
!
i
837)000
Till Kongl. Krigs-Collegii Fortifcations-afdelning:
För Wanås, nu mera Carlsborgs
fästning ....... 400,000
,, Fredriksbergs och Oxdju-
pets stängning .... 71,000
„ Stockholms försvar åt landt-
sidan - . 29,000
500,000
■
500,000
l
Till Förvaltningen af Sjö-ärendena:
För Försvars-verket till Sjös 378,000 — —
f, Kungsholms och Drottning-  skärs befä-  stande . . . 175,000
d:o af Ränte-  vinst-medlen 11,999:25. 5- ip.6toqn: 2^
553=000
n=999
25
5
564=999
25
5
Transport
2=820,000
—
—
11)999
25
5
2,831)999
25
5;
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 2J1.
3
Å
Capital-Anslaget.
! Å
Riinlc-Vinsten.
Summa.
Transport
2,320,Q00
—
—
1U999
25
5
2,831.999
25
5
Till Garnisons-sjukhus-byggnaden . .
87,000
87,000
—
—
Till 2:dra Gardets Casern-byggnad
55)000
—
—
—
—
—
55,000
—
—
lill Rese-understöd åt Militaire-persöner . .
—
—
—
8,393
40
8-395
40
—
S:a
2,962.000
—
—
20,395
17
5
2-982,395
17
5
Vid detta års början fanns odisponeradt
för Garnisons-sjukhus byggnaden ....
10,000
_LL
...
10,000
af till Räntevinst-medlen
—
—
—
10,151
27
11
10,151
27
11
Summa
2,972,000
—
30,546
45
4
3,002,546
45
4
l:o Utrednings-Af delningen.
Med ledning så val af verificerade Räkenskaper för åren 1831 och 1832, som äfven
af serskildt affordradt Förslag öfver de för detta Departement disponerade medels förvaltning
till nästlidne Junii månads början, får Utskottet uppgifva följande förhållande med anslaget
till Persedel-upplaget i reserv:
Af anslaget för åren 1833—1835, enligt ofvan upptagne
specification .
hvarifrån afgå omnämnde till Artill. Afd. öfverförde
men hvartill åter komma år 1832 influtne Ränte-medel å förskott till Leveranteurer
900,000
20,000
880,000
82: 25.
har blifvit utbetaldt för upphandlade persedlar ....
och återstår till godtgörande af kostnaden dels för redan
contraherade, men ännu ej fullgjorde
lefverancer  321,444: 12. 11.
dels för upphandlingen af ännu ej contraherade
effecter - 254,141: 2. — g-,- -gg. 14 n
S:a 880,032:25- —
304,497: 10. l.
880,082: 25.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o z$t.
Desse 575,335' 14. 11» äro åter dels använde till förskott åt Le
veranteurer
124,266: 52- —
dels i Utrednings-Departementets Cassa inneliggande 121,313: 30. 11.
dels ock ännu icke af Kongl. Stats-Cont. utbetalde . . 330,000: — —
S:a 575,535: 14- 11.
För ofvannämnde till Utrednings-Afdelningen anviste total-summa af
330,032: 25.
är dels upphandling verkställd, dels leverancer contrahe*
rade af reqvisita till 15,000 Munderings-jackor och Byxor af kläde, Byxor
af lärft, samt ett lika antal Skärp, Bandoler, Flaskor med remmar och
12,997 Mat-tornistrar, äfvensom af reqvisita till 13,000 Kapotter, en del
Tältlags-tross och Sjukvårds-effecter, hvarförutan tillgång genom berörde
anslag är afsedd till ännu ej upphandlade 15,000 Tschacots, 15,000 Ränslar,
2,003 Mat-tornistrar, kläde till 2,000 Kapotter samt en del knappar till
förenämnde Jackor och någon fortskaffnings-tross..
De för åren 1331 och 1832 afslutade och af Utskottet reviderade Räkenskaperna
hafva befunnits i behörigt och fullständigt skick, samt icke
gifvit anledning till någon anmärkning: utvisande desse Räkenskaper följande
förhållande:
Utrednings-Afdelningen.
Debet.
183 1*
183
2.
Balance från föregående år . . • . .
—
—
—
95-972! 10
8
Års-anslag ...........
100,000
—
—
200,000
—
Influtne Ränte-medel
—
—
—
82 25
1
Balance*skuld till följande åren ....
—
—
—
34.446 36
4
Summa
100,000
—
—
330.501
24
1
Credit.
Upphandling
4.027
37
4
100,625
41
8
Ealance-fordringar till påföljande år . .
95.972
10
8
229,875
50
5
Summa
100,000
—
350,501
24
1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 251. 5
2.‘o Artilleri-Af'delningen.
Enligt det Förslag, som från KrigsCollegium inkommit, har så väl
till Gevärs- och Bevärings-förrådens tillökande, som till Belägrings- och
Fält-Artilleriets completterande, blifvit genom serskilde Kongl. Bref
anslagne :
År 3330
104,000: — —
j» 1831  225,343: 16. —
» 1832 ......... 195,385: 26. 8.
»1833
170,385: 26. 3-
» 1834
135,385: 26. 8-
” lg35 36,000: 367,000: —
hvilken tillgång ytterligare ökats så väl med från
Utrednings-Departementets detail öfverflyttade
20,000: “ —
som med influtne medel för försålde:
Jern effecter . . . 10,556: ~~ —
Metall d:o . . . 11,296: 26. 5- 2ij852; o6. 5.
äfvensom, enligt hvad Utskottet vid
granskning af 1331 och IS52 arens
Redogörelser, haft tillfälle inhemta,
med räntor å utgifne förskott
år 1331 .... 131: 41- 5.
1332 - - . - 255: 8» 5- 337; 1. 10.
samt besparde Handtverkare-löner vid
Stockholms Tygförråd  1,796: 13- 10- 44,035: 42. 1.
S:a 911,035: 42: 1.
Af desse tillgångar är till Junii månads början d. år utbetaldt:
för Gevär, hvaraf blifvit levererade 10,000 st. och till leverering återstå
6,500 st., i afräkning 269,051: 43. 1.
för Belägrings-artilleriet
40,207: 23. 8-
för nya Fält-artilleriet
. . . 149,166: 2- 4.
Transp. S:a 458,425: 21. l.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o z$i.
Transp. 453,425: 21. i.
Återstår att betala•• å ofvannämnde beställde men ännu ej
levererade 6,500 st. Gevär . . . 60,457: 41. 9.
för effecter, hörande till Belägrings*
artilleriet 4>398: l6- 4-
för d:o d:o till nya Fält-artilleriet 216,636: 24* 1- 282,042: 34- 2.
hvarjemte är reserveradt: till ytterligare anskaffning af
6,715 st. Gevär, 1,500 st. Pistoler och 1,500 st. Sablar
under loppet af åren 1335 och 1836 163,490: 11. 2.
att användas för under tillverkning varande
12 st. 9 tums Mörsare-block 4,894-' 8- —
S-'a 163,334- 19- 2-
hvilken, uti Artilleri-afdelningens förslag
uppgifne, reservation ökas af ofvan
omförmälde Räntor å
Förskott  337-' 1- 10-
Besparde Handtverkare
löner
...... 1,79^* f3- 10- o tPz* 1 z
_2,ldä- 15- 8. 170,567: g4. 10.
S:a 911,035: 42- 1.
samt af hvad utaf dylika medel under påföljande år kan hafva influtit.
Rörande anskaffningarne för nya Fält-artilleriet och Belägrings-artilleriet
har Utskottet inhemtat: hvad först nya Fält-artilleriet angår, att af
de 16 Batterier med fordon, hvarje Batteri bestående af g piecer, som för
de anvisade medlen borde tillverkas, 8 Batterier med alla dertill hörande
fordon äro färdige och besigtigade; att 3-*ne Batterier äro under sammansättning,
men att 5 ännu återstå att tillverka; att piecer till 4 Batterier
äro levererade; att piecer till 10 d:o äro under besigtning och piecerna
till de återstående 2.'ne Batterien äro contraherade och skola levereras
nästa vår; att de Redskaps-persedlar, som borde anskaffas, äro levererade,
men att deremot ännu till anskaffning återstå Rid-, Anspanns- och Stallpersedlar,
hvilket åter blifvit föranledt af brist på godkänd Sadel-modell;
samt för Belägring s-artilleriet t att alla de piecer och effecter, som borde
anskaffas, nemligen 12 Mörsare med block, Tappskenor &c., 3,500 st.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o zjr. 7
Bomber m. m. äro contraherade; att en del deraf redan är levererad och
att den öfriga delen är under tillverkning.
De för åren 1851 och 1832 afslutade, af Utskottet granskade Räkenskaperne
för de under denna Krigs-Collegii Afdelnings disposition ställde
medels förvaltning hafva befunnits i behörigt och fullständigt skick, samt
icke gifvit anledning till någon anmärkning. Och utvisa dessa räkenskaper:
i Debet.
Balance från föregående år
183 1-
183
2.
Behållningar och Fordringar
Anslag 867,000 R:dr, efter afdrag af år
82,756
45
4
793-015
31
—-
1330 debiterade 104,000 R:dr, utgörande
763,000
—
—
—.
—
—
Räntor å utgifne förskott -
131
41
5
255
3
5
Besparde Handtverks-löner
—
—
—
1,796
13
10
Balance till påföljande år .
512
6
1
—
—
Summa
och i
Credit.
346,400
44
10
795-067
_5
_3
Balance från föregående år, skulder , . .
—
—
512
6
1
Till Nya Gevär
33,727
8
—
65,362
33
4
„ Fält-artilleriet
Belägrings-artilleriet, för upphandladt Eke-
19>658
5
10
47-402
47
virke .
Balance till påföljande år, Behållningar och
10,000
Fordringar
793-015
31
—
671,289
14
10
Summa
346,400
44
10
795,067
5
3
Utskottet har af Räkenskaperne erfarit, att från år 1S30 till år 1833
balancerats ett till Carl Gustafs Stads Gevärs-factori utgifvet förskott, stort
12,000 R.'dr Banco. Som ännu vid slutet af sistlidet år, enligt hvad Utskottet
inhemtat, några Gevär ifrån bemälde Factori icke blifvit, tillföljd
af det Contract, som legat till grund för ofvannämnde utbefalde förskott,
levererade, och förskottet sålunda haft egenskap af ett räntefritt lån, har
8
Stats Utskottets Utlåtande N:o 231.
detta förhållande fästat Utskottets uppmärksamhet; men då, efter hvad
tillika blifvit upplyst, 1830 års Gevärs-beställning vid Carl Gustaf Stads
Factori, bestående af 600 Gevär och 336 st. Laddstockar, i Maji månad detta
år blifvit fullgjord, anser Utskottet berörde förhållande icke föranleda
till någon serskild åtgärd å Rikets Ständers sida.
Vid verkställd jemförelse mellan prisen å de Gevär, som vid Norrtelje
och Husqvarna Factorier tillverkas, har o _ . „_0
Utskottet funnit, att de vid Norr- d * ’ ö~'
telje kostat
2i: 11. g. dels 20: 2g. 7?-
dels 2i: 16. 3*.
Husqvarna 17; 40. §5. — 17: 24. gf.
eller att de vid förstnämnde Factori för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
förfärdigade Gevär äro omkring 3 R:dr dyrare än de vid Husqvarna,
med anledning hvaraf Utskottet tillstyrker, att Rikets Ständer uti underdånig
Skrifvelse hos Kongl. Majrt anhålla,
att, såvida den betydliga skillnaden i prisen på Gevär icke
skulle härleda sig från Gevärens olika godhet, sådane anstalter
måtte, om möjligt, vidtagas, att Gevärs-tillverkningen vid Husqvarna
varder utvidgad, hvarigenom, åtminstone till någon de],
torde kunna undvikas att anlita Gevärs-factoriet i Norrtelje.
3:0 Fortifications- Afdelningen.
Enligt det förslag, som blifvit Utskottet tillställdt, öfver de till detta
Departements disposition ställde medel af Extra Stats-anslaget till Vanäs
n. m. Carlsborgs Fästnings nybyggnad, äfvensom till befästande af Stockholms
Aveniier, har deraf blifvit användt:
För Carlsborgs Fästning:
År 1830
57.833-' 42. 11-
,,1831 164,166: g. 1.
„ 1832  63,000: _
5t 1335 •••••••••• 6^)>000- —— —=
„ 1834 ■ • . 35,ooo-'
. ./ S:a 381,000: — _
Ännu ej anordnadt för 1834» rest . . 19,000:
—
Transport 400,000:
För Fredriksborg och Oxdjupets stängning
År 1 »«***•*.« i i *
133
1333  • •
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 2ji.
Transport 400,000:
35
För Stockholms försvar å landsidan
År 1831
1332
1333
33
33
40,000:
12,000:
19,000:
9,000:
10,000:
10,000:
71,000:
29,000:
Summa R:dr 500,000:
De för åren 1S31 och 1332 afslutade, af Utskottet granskade Räkenskaper
för denna Afdelnings Extra Stats-Reglerings-anslag upptaga
i
i Debet.
Balance från år 1331
Uppbörd:
Från Kongl. Stats Contoret, anslag till f. d.
Wanås n. m. Carlsborgs fästnings-byggnad
Till befästande af Stockholms Aveniier åt
landsidan
Dito åt sjösidan ,
Försäljningsmedel vid Carlsborg af Proviant
till Commenderingar m. m
Anmärknings-medel
Balance till år 1333, skulder
År 1S31-
År 1832
29,667
42
5
1
63,000
1
-
-—
10.000
12.000
11
4
24,109
6
4,466
43
40
32
16
5
143,251
15
Summa 253,814
Bihang till II. St. Prot. tS3/j- 4''de Sami. 1 Afd. 2: dr a Band.
2 t ■■st a Iläfict.
sf1 00 ca
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 251.
och i Credit
År 1331
SffiSEäT
tzmsoEs
•
Ar 1332.
Utgift
Till Carlsborgs Fästningsbyggnad . . -  ,, befästande af Stockholms Avenuer åt
199*338! 9
|
7
101,528
31
8
landsidan
7.517,47
—
10,939
15
1
Dito å sjösidan
21,790 13
—.
17 493
37
11
Balance till påföljande år, Behållningar och
Fordringar .
29,667 42
IO
13,239
26
_4
Summa
253,314 16
5
143,251
15
—
Vid de till Carlsborgs Fästningsbyggnad hörande räkenskaper har
Utskottet funnit:
1:0 att, ehuruväl upphandlingarne af Materialier, Instrumentalier och
Proviant-persedlar i allmänhet skett genom för sådant ändamål anställde
Entreprenad-auctioner, någon gång likväl händt, att köp blifvit slutade
blott enligt accord med säljarne, utan föregången auction; men enär dy*
like förhållanden endast sällan inträffat, och smärre partier då alltid varit
i fråga ,
anser Utskottet denna omständighet icke erfordra någon åtgärd;
2:0 att, enligt Ver. Fol. N:o 1,403, en Jakt blifvit för 1,400 R:dr
inköpt, utan att det uti den qvitterade räkningen åberopade, med säljaren
Kryddkramhandl. Almstedt afslutade Contract varit densamma bilagdt; med
anledning hvaraf, och då ett dylikt förhållande eger rum på flere ställen
uti ifrågavarande Räkenskaper, Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla om
den erinran till vederbörande, att, der upphandlingar göras på
grund af contract, detta document ovilkorligen bör antingen i
original eller vidimerad afskrift Räkenskaperne biiäggas; samt
3:0 att till P. A. Fischer är, enligt Ver. Fol. 2,143, för Pionnieren
Bergs beredande till döden, utbetaldt ett arfvode af 50 R:dr.
Enligt de Utskottet meddelade upplysningar rörande denna utgift, har
densamma tillkommit af den anledning, att, då omsorgen med Pionnieren
Stats- Utskottets Utlåtande N:o zsi.
1t
Bergs beredande lill döden egentligen skall tillhört Bataillons-Predikanten
vid Pionnier Corpsen, —- reen Berg var häktad i Mariestad, det ansetts
leda till hushållning att betala en på stället vistande Prestman, i stället att
bestrida kostnaden för Bataillons-Predikantens resor emellan Carlsborg och
Mariestad samt åter. Men som, enligt den för Skaraborgs Län gällande
Stat, ett årligt arfvode af 75 R:dr är uppfördt för den Prest, som besöker
iångarne i Länsfängelset, och det sålunda skäligen kan anses hafva tillhört
denne Prestman att utan serskild ersättning bereda Pionnieren Berg;
så, och då härvid i öfrigt förekommer, att, om äfven något arfvode för
besagde uppdrag kunnat ifrågasättas, annan tillgång derföre bort utfinnas,
än de till Försvars-verkets iståndsätfande anvisade Extra anslag, har Ut*
skottet icke kunnat undgå att vid detta förhållande fästa uppmärksamhet;
men då nämnde till beloppet obetydliga utgift är af beskaffenhet, att någon
sådan efter all sannolikhet ej vidare kommer i fråga, anser
Utskottet sig icke, i anledning af det anmärkte förhållandet, böra
tillstyrka någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
Fortifications-Afdelningens Räkenskaper hafva befunnits i fullständigt
och behörigt skick
4:0
Försvars- Verket till Sjös.
Jemte anmälan om detill Försvars verket anvisade Extra Anslag, hemställde
Rikets senast församlade Ständer, uti underdånig Skrifvelse den
50 November 1329* bland annat, att årliga Räkenskaper öfver dessa medel
måtte afgifvas till granskning i Kongl. Kammar-Rätten samt af Rikets
Ständer och deras Revisorer; och Kongl. Majtt har på grund häraf förständiga!
vederbörande om behörigt iakttagande af denna föreskrift, men
i afseende på de till Försvars verket till sjös af Extra Anslaget anordnade
medel, har nämnde föreskrift af Förvaltningen utaf Sjö ärendena blifvit så
förstådd och tillämpad, att det årligen anvisade beloppet väl blifvit upptaget
under serskild Conto i Hufvudboken, men hvaremot verificationerne
blifvit sammanblandade med öfrige till redovisningen för Flottans medel
hörande Räkenskaper- Till följd häraf har Utskottet icke varit i tillfälle
att serskildt granska detail-redovisningen öfver användandet af de till
Förvaltningens disposition uti förenämnde hänseende anordnade summor,
utan kommer Utlåtande deröfver att meddelas, i sammanhang med det yt*
j 2 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 251.
trande, Utskottet afgifver om granskningen af Förvaltningens samt Flotttornes
Stationers Redogörelser för är 1831.
Ehuru det icke kan undgå fästa Utskottets uppmärksamhet, att ensamt
Förvaltningen af Sjö-ärendena, i olikhet med de öfrige föivaltande Verken,
på ofvan uppgifvet sätt tillämpat den omnämnde föreskriften, likväl
och då förhållandet nu mera är rättadt, samt all misstydning i detta
hänseende för framtiden är förebyggd, anser Utskottet den nu anmärkta
ofullständigheten i redovisningen, utan annan påföljd, endast böra hos
Rikets Ständer anmälas.
gro Allm. Garnisons-Sjitkh us-Bygg n a den.
Af de för detta ändamål af Rikets senast församlade Ständer anslagne
97,000 Rrdr hafva utgått
År 1830
17,000
1831 • 20,000
1332  10,000
1833
40,000
S:a 87,000
och återstodo vid detta års början ännu till utbetalning . 10,000 — —
Trs 97,000
å hvilken återstod dock disposition, enligt hvad Utskottet inhemtat, nyligen
blifvit gjord.
Ett öfver desse medels förvaltning under åren 1831, 1832 och 1833
uPPgjordt och Utskottet meddeladt Förslag, som, hvad de bägge förstnämnde
åren angår, öfverensstämmer med för samma år afslutade Räkenskaper,
utvisar följande förhållande:
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 251.
13
*
k
För . Gar nisons-Sjiåh us ■ Bygg na de
n:
Debet.
Balance, Behållning dels i Contant,
dels i Materialier, Inventarier
och Instrumentalier . .
Inkomsten.
Anslag .........
Öfverskott af Institutets Hyresmedel
Summa
Credit.
Utgift.
Till Carolinska Institutets vidmagthållande
Garnisons-Sjukhus-Byggnaden.
Till ytterligare inredning äf rum
m. m. enligt Contract . . .
Aflöning
•
Diverse
Till nya Sjukhusets fullbordande
,, Deux-battants dörrar m. m.
Leverering till Garnisons-SjukhusDirectionen,
enl. Kongl. Br.
den 25 Januarii 1833 och den
20 Julii samma år ... .
Afskrifning
Balance, Behållning, dels i Contant,
dels i Materialier, Inventarier
och Instrumentalier . .
18 3 1-
Summa
12,240
20,000
II
32,240 11
99 H
22,740
783
15
16
28
1 8 32.
8 8,602
10,000
292
8,602
18,893
5
9
1 33 3-
1 7,100 17
— 30,000
1
11,000
733
10
37,100 17! J
1
473 13 10
16
24;
i- 7,100 17
32,240 ll| 8 13,394 9
625
783
6
22,000
300
16 -  18 —
— 9,603 U -  1,827 29' 2
1,476 23
37,100; 17
\
14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 2$i.
För Carolinska Institutet.
Debet.
18 31-
1 8 3 2-
1 8 33-
|
Inkomst.
Hyra för det Institutet tillhöriga
Stenhus med flere Lägenheter
666
32
879
8
950
J
Tillskott af Garnisons-Sjukhus-
Byggnadsmedlen
99
11
7
—
—
473; 15
10
Summa
765
43
7
879
8
—
1.423
13
10
Credit.
Utgift.
Till Institutets vidmagthållande
765143
7
587
rf
0
—
L423
13
10
Öfverskott, som kommit Bygg-
nads-fonden tillgodo . - •
—
—
—
292
5
—
—
—
—
Summa
765
43
7
879
8
—
1.423 13
10
Någon anledning till anmärkning eller erinran vid dessa Räkenskaper
har icke förekommit.
6:0 2:dra Gardets Cascrn'Byggnad.
Af de för denna byggnads fullbordande anslagne Extra medel hafva,
oberäknadt de år 1329 redan använde 15,000, blifvit disponerade:
År 1830  '  18,000
1831
21,000
1832
10,500
1833 • • •
.. 1 ... . 5,500
Tillsammans 55,000
Stats■ Utskottets Utlåtande IV: o 251.
15
Räkenskaperae för de 3:ne senare åren utvisa följande förhållande:
Debet.
133 1-
1 8 32-
1 3 33-
Balance.
Behållning från föregående år
Af Rikets Ständers anslag . .
Af Kongl- Maj:t å 3:dje Hufvud-  Titelns Besparingar anvisade
147
21,000
5
4
496
10,500
2_9
4
796,29
5,500,—
2,100 —
4
Summa
21,147
3
4
10,996
29
4
8,396
29
4
Credit.
Utbetalningar för byggnads-arbe-
tet
Balancerade Behållningar till föl-  jande år
20,650
496
24
29
4
10,200
796
29
4
3,396
29
4
Summa
21,147
5
4
10,996
29
4
8,396
29
4
Och har vid granskningen af dessa Räkenskaper icke förekommit någon
anledning till anmärkning.
Efter hvad handlingarne utvisa, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref den 27 Julii nasti idet år, å Tredje Hufvud-Titelns Besparingar, i och
för fullbordandet af denna Casern-byggnad anvisat en summa af 2,100
R:dr, men som dessa medel, genom ifrågavarande disposition, icke kunna
sägas vara dragne från sitt egentliga ändamål, har Utskottet ansett sig,
utan någon vidare anmärkning, endast böra detta förhållande till Rikets
Ständer uppgifva.
Då fråga vid denna Riksdag blifvit väckt om ytterligare anslag för
2:dra Lif-Gardets fullständiga casernering, nemligen med 28,000 R:dr för
att användas till uthus-byggnader, har Utskottet trott sig upplysningsvis
böra meddela hvad handlingarne i detta ämne vid förra Riksdagen innehålla.
Deraf inhemtas nemligen, att Comiterade för ifrågavarande Casernbyggnad
uti skrifvelse den 30 Maji 1829 yttrat: ”att det icke kan blifva
möjligt bringa Casern-anläggningen för Andra Lif-Gardet uti sådant tillstånd,
att den varder begagnelig för hela Regementets alla Compagnierj
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o zp.
utan att Rikets Ständer medgifva, såsom nytt anslag, de uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition dertill upptagne 70,000 R;dr.”
Under uppgifne behofven innefattades likväl äfven ett belopp af
26,650 R:dr till uthus-byggnader och stängsel, eller, enligt det deröfver
uppgjorde kostnads förslaget, till Kokhus och Marketenteri 5,700 — —
— till reparation af en gammal stenhus-byggnad, för att
begagnas till Skolrum, Verkstäder, Arrester m. m. . • 3,500
— till stängsel med portar åt gatan, emellan Casern-husen . 1,750 — —
— till afträdeshus för Befäl, Spel och Manskap på pålar i
sjön , af träd
• • 7,000
— till Vedbodar och bodar för diverse, af träd .... 8,700 — —
S:a R:dr 26,650 — —
Vid anställd undersökning öfver anledningen, att nytt anslag nu ifrå*
gakomrnit för större delen af dessa uthus-byggnader, har Utskottet in'
hemtat orsaken dertill vara, att de kostnadsförslag, som legat till grund
för sjelfva Casern-husens fullbordande, i sjelfva verket utvisat större be*
hof, än som tagits i beräkning vid anslagets bestämmande till en jemn
summa af 70,000 R:dr, och att, då prisen å materialier sedermera öfverstigit
hvad i kostnads-förslagen varit beräknadt, de för Casern-husens fullbordande
afsedde 46,000 R:dr befunnits alldeles otillräcklige, och att dertill
åtgått ej allenast den för uthus-byggnad afsedde del af tillgångarne,
utan äfven, på sätt ofvan är nämndt, ytterligare 2,100 R:dr af serskilde
medel.
Stockholm den 28 Augusti I834.
Reservation:
af Friherre Silfverskiöld, C.: 5,Det har icke varit Utskottet obekant,
att en Comité under H. K. H. Kron Prinsens Ordförandeskap för närvarande
är sysselsatt att, på Kongl. Majrts Nådiga befallning, uppgöra förslag
till en ändamålsenligare reglering af allt hvad som har gemenskap med
Gevärstillverkningen; ej heller att Kongl. Maj:t i Nåder bifallit, att Norrtelje
Factori för innevarande år endast behöfde lemna 1,000 Gevär med
Stais- Utskottets- Utlåtande N:o zjz.
17
de flere åtgärder, som blifvit vidtagne i afseende på Gevärs-tillverkningen,
och hvilka synas ådagalägga, att Kongl. Maj:t är i Nåder betänkt på att
låta införa nödige förbättringar uti denna vigtiga del af försvars-verket.
Under sådant förhållande, och då Utskottet icke ansett lämpligt, att,
efter inhemtade upplysningar, till Rikets Ständer framlägga något så be>
skaffadt Utlåtande eller Förslag, rörande Gevärs-tillverkningen, att Rikets
Ständer, med ledning af detsamma, kunna grunda någon opinion om
ämnet i sin helhet, samt derefter söka få afhjelpte möjliga brister eller
felaktigheter, och jag icke tror, att frågan om Norrtelje Factories nedläggande
eller förminskade tillverkning bör isolerad behandlas, så kan jag
icke förena mig uti tillstyrkandet af den föreslagne underdåniga Skrifvelsen,
såsom varande utan ändamål, och ej en gång behöflig för att med"
dela, det Utskottet ogillar den nu existerande planen för Gevärs-tillverkningen,
emedan detta icke allenast blifvit tillkännagifvet uti Betänkandet
N:o 203, i sammanhang med extra Stats-regleringen, utan pluraliteten af
Utskottet, frän hvilken jag dock skiljde mig, vid samma tillfälle, genom
afstyrkande af allt anslag för gevärs-fabricationen, jemväl undanröjt, sorn
orden falla sig, ”ett hinder för dess skyndsamma förbättring.”
Häruti hafva instämt: Grefve Posse, Aria,, samt Herrar Leijonflyckt och
af Billbergh, f. P
-
N:o 252.
Ankom till Exp -Utsk. elen a Sept* i834-
Utlåtande, i anledning af verkställd Revision af de till
Strömrensningar serskildt anslagne medel.
(U. A.)
Sedan Rikets Ständer vid senaste Riksdag till Strömrensnings-arbeten
anvisat en sammanräknad summa af 250,000 R:dr, att under loppet af åren
1330—1854 utgå med en summa af 50,000 R:dr årligen, och 1332 års
Stats Revision granskat redovisningen öfver desse medel för år 1830, återstår
för Stats-Utskottet att framställa dessa medels förvaltning under åren
1831» 1332 och 1833» för hvilka år afslutade räkenskaper finnas. Desse
visa följande resultat:
Bihang till R. St. Vrot. 1S34- 4-'de Saini. 1 Afd. 2'dra Band.
2 lista Häftet. 3
13
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 252.
Debet.
År 1831
Ingående Balance.
Tillgångar af Strömrensnings-
medlen
33 309
2
8
Helsingborgs Hamnbyggnads
dito ..••••••
23-973 22
8
S:a
107 232
23
J
Års anslag till Strömrensningar
50 000
—
—~
Anticipation å följande års
Anslag til! dito ....
—
—
Köpeskilling af Svartviks Last-
ningsplats
—
—
—
Anslag af 9-‘de Hufvudtiteln
till Helsingborgs Hamnbygg-
nad
20,000
—
—
Upplånte medel till d:o att af
9:de Hufvudtiteln ersättas .
20,000
—
S:a
197.232
23
_4
Gred i t.
Redovisade St t Ömrensning s-medel.
Allmänna Kostnader • • •
3,202
19
8
Åkers Canal
418 13
—
Vaddö Canal-arbete ....
28.539
28
11
Gråda d:o
—
-
—
Djurgårds d:o
—
—
Lill.str0.ms
—
—
—
Undersökningar å Strömsholms
Canal-Iinea
2.037
12
7
Transp.
34.217
.26' 2
Ar IS32.
År 1833-
30,180
41
4
52,695
12
I
472
f-r
0
9
1,324
21
30,632
45
1
54,019
34
50,000
—
23.000
—
22,000
- - •
25,000
—
5.050
_
—
—
—
20,000
_
__
—
10,000
-
—
n!
137.702
45
1
107,019
34
4-732
34
1
3,946
7
354
16
—
312
n
20,078
8
6
3»596
56
452
45
11
577
20
17.560
31
5
15.867
2
5.749
50
1 i
1
37
2,349
3ö
t ,.: _
11
—
—
5L277
lil
9
24,101
13
Stats- Utskottets Utlåtande N:o
252.
19
Credit..
Transp.
Strömrensnings-arbetet i DahlElfven
.......
D:o i Motala Ström . . .
D:o i Enköpings å
D;o i Lida å ..... .
D:o i Njutånger Socken . .
Till Directionen för Segelfarten
mellan Wenern och Hafvet
......... .
Dragvägs - anläggningen vid
Skogshall . .... . .
Premier för till Hufvudstaden
införd ved . . . . . .
Sta
Redovisade Utgifter för Helsingborgs
Hamnbyggnad af g:de
Hulvud-Titelns Anslag .
Utgående Balance.
Tillgångar: hufvudsakligen bestående
i Materialier och
Förskott mot redovisning
af Strömrensnings
medlen
af Helsingborgs Hamnbyggnads
d:o
S:a
År 1831
•
År 1332.
År 1835
34.217
26
0
31.278
11
9
24,101
13
7
612
23
6
:—
■ —
_
—
—
—
133
29
—
—
—
—
—
—
—
—
9,000
—
—
—
—
103
36
—
8
13
6
15.300
—•
—
50,000
—
-
20,920
—
475
16
4
—
—
—
397
50
10
2,022
_
37
4
—
—
—
—
—.
J
53.128
_9
_4
101,533
23
9
54,427
19
11
63.301
13
11
32,147
29
10
—
—
_
30,180
41
4
52.693
12
7
51,267
40
3
472
3
9
1.324
21
11
1,324
21
11
80,632
43
1
54,019
34
6
52,592
14
7
197.282
25
4
187>702
45
1
0
0
0
34
6
Summa
c,„„S°!”, ^‘skottetjvid granskningen af desse Räkenskaper, funnit, att de
Sluss- och Canal-afgifter, hvilka årligen inflyta i och för passagen genom
er!> Canal> Vlda understiga de för samma Canal nödige utgifter, bestå
-
20
Stats- Utskottets Utlåtande N:o z$z.
ende uti behöflige effecters uppköp, Slussvaktares aflöning etc., så har Utskottet,
som ansett Staten icke böra belastas med underhållet af en Canal,
hvilken endast tillskyndar några få enskilde en verklig fördel, trott sig
böra hemställa :
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
antingen dessa Canal- och Sluss-afgifter varda så mycket förhöjde,
att inkomster och utgifter vid Åkers Canal motsvara hvarandra,
eller ock låta till enskilde Canalen erbjuda, utan andre vilkor,
än att Staten från all kostnad för denna Canal nu och framdeles
befrias.
Directionens för Segelfarten emellan Wenern och Hafvet Redogörelser,
upplagande så väl de summor, hvilka af Strömrensnings-medlen till ändamålet"
blifvit anvisade, som serskilda Tillgångar och Bidrag, bestående i
Gamla Muddrings• Fonden vid Trollhättan, Götheborgs Stads Ri viersMedel,
Arrende af Götheborgs Stad för Edets Sluss, Tio Procents Inkomsten
af Trollhätte-Uppbörden, Wenerborgs Stads andel i nämnde Inkomst
m- m., som Directionen egt att disponera, hafva blifvit Stats-Utskottet
meddelade för åren 1830, 1851 och 1832, och för de förstnämnde åren
befunnits vara granskade af Kongl. Kammar-Rätten med anmärkningar.
Hufvudböckerne balancera Tillgångar och Utgifter från arbetets början,
hvadan Utskottet af 1832 års Hufvudbok inhemtat, att arbetet för Segel
fartens
förbättrande emellan Wenern och Hafvet till samma års slut blifvit
verkställdt med tillgångar af Stats anslag under åren 1824» 1825, 1827 och
följande, belöpande sig till i 139>080: — —
och öfrige inkomster - - 145»582: 4- 5»
Tillsammans 284,662: 4- 3-  hvaremot Utgifterne för samma arbete utgjort:
Arbetskostnad för Segelfartens förbättrande i Götha Elf,
År 1827 - •
14,171: 15* 7-
1828
27,336: 36- 2.
1829
19,960: 21. 8-
1830
21,112: 24. 5-
183
1832
31,437: 47- ll
-
Sa Transp. 145j485-' 38- 5-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o zjj. gi
Transport 145>485: 38- 5*
Omkostnader för Elf-farten vid Wenersborg
från och med år 1327—1832 3,157: 45. 11.
Utgifter för undersökningarne . . . 9,332: 52- 5.
Muddrings m. fl. arbeten i Götha Elf . 26,578: 31* 1-
Jordersättningar
2,344: 16. 6.
Lots-Inrättningen på Götha Elf . . . 385: 28- — 187,285: — 4-
Fondens netto-tillgångar vid 1832 års slut utgöra så
ledes
97,377: 5. 11:
nemi. varde af Byggnader, Fartyg, Materialier och Inventarier
111,351: 33. 11.
Contant tillgång
. . 2,501: 35. 1.
tillsamm. 113,853-' 21. —
efter afdrag af contant skuld .... 16,476: 17. 1.
åtsrstå
97)577'' 3- 11-
Räkenskaperne hafva befunnits fullständiga och icke föranledande till
någon anmärkning.
Stockholm den 26 Augusti 1334-
IST:o 253.
Ankom till Exp.-Utsk. den a Sept. i834-
Utlåtande, i frågan om fastställande af grunder för ett förändradt
Statshushådlnings-Systern.
(I. A.)
Genom ett till Ridderskapet och Adeln ingifvet Memorial, har Friherre
Cederström, Stacob, förnyat dess vid I823 års Riksdag gjorde motion,
om fastställandet af vissa grunder för det Statshushållnings-System,
som bör följas; hvarvid Friherren åberopat den utveckling af ämnet, som
han vid sistlidne Riksdag uti anförandet till Ridderskapets och Adelns Pro*
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 254.
tocoll den 12 December 1828 lemnat, och af hvilket anförande 4 exem*
plar blifvit Memorialet bifogade, under förklarande tillika, att bland de
Författningar, som enligt g:dje punkten af denna utveckling blifvit före*
slagne att upphäfvas, borde tilläggas sådane, som störande verka på enskildes
eganderätt, eller äro af menligt inflytande, så väl på enskildt välstånd,
sorn allmän förkofran, bland hvilka exempelvis blifvit uppgifne
Skiftes-Stadgan, Landtmäteri-Stadgan och Kongl. Förordningen rörande
afsöndring af jord från Hemman.
Stafs-Utskottet, till hvars handläggning förrberörde Memorial, jemte
Herr Rihens, C. W., i detta ämne afgifne anförande blifvit remitteradt, får
i anledning häraf upplysa, att denna, redan vid 1823 års Riksdag förekomne,
fråga vid sist förflutne Riksdag utgjort föremål för Stats-, Bevillnings-,
Banco-, Lag- samt Allmänna Besvärs* och Oeconomie-Uiskottens
handläggning. Uti det af Rikets Ständer bifallne Utlåtande, som berörde
Utskott under N:o 80 häröfver afgåfvo, hafva Utskotten, med hufvudsak*
ligt upprepande af motionens innehåll, af anförde skäl, dels förklarat sig
icke kunna motionen understödja, dels hemställt, att densamma måtte lemnäs
utan bifall. Och sorn hvarken Motionairen nu framställt några nya
skäl, eller Utskottet funnit några omständigheter hafva förekommit, sorn
till förändrad åsigt af detta ämne, efter Utskottets tanka, föranleda} så
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
det Friherre Cederströms ifrågavarande motion måtte lemnäs
utan åtgärd.
Stockholm den 26 Augusti 1834*
N:o af»4.
Ankom till Exp.-Utsk. den i Sept. 1834.
Utlåtande, i frågan om bestämmande af tiden för beräknandet
af den Arrendatorn af Svartsjö Kim g s-ladugård,
f d,. Grosshandlaren -Wener, beviljade arrendc-nedsättning.
(I. A.)
Sedan Rikets Ständer bifallit Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151»
hvarigenom Utskottet, på anförde grunder, tillstyrkt, att Arrendatorn af
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 254.
23
Svartsjö Kungs ladugård, f. d. Grosshandlaren Wener, måtte tillåtas, att
emot ett årligt arrende af 5OO Tunnor Spantnål, hälften Råg och hälften
Korn, samma Kungs-ladugård under den återstående arrende-tiden innehafva,
har Expeditions Utskottet uti Memorial af den 15 nästlidne Juli, N:o
12, anmält, huruledes vid uppsättande af Rikets Ständers Skrifvelse i berörde
ämne hos Utskottet förekommit, att ordalagen." under den återstående
arrendetiden, icke syntes nog bestämda, utan lemnade rum för en mångsidig
tydning, i thy att dermed kunde förstås den arrendetid, som återstode
antingen ifrån år 1332, då den förut beviljade nedsättningen upphörde,
eller ifrån den tid Rikets Ständer deras beslut i målet fattade,
eller ock ifrån den tid Wener sin ansökning om nedsättning till Kongl.
Majtt i underdånighet lemnade, hvilket lärer skett i slutet af år 1033,
hvarföre Expeditions-Utskottet ock ansett sig föranlåtet, att, till undanrödjande
af missförstånd och en möjligen härom framdeles uppstående klagan
af Arrendatorn, att han ej fått fulleligen tillgodonjuta hvad Rikets
Ständer honom ämnat, fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på det mindre
tydliga i berörde uttryck, med anhållan, att derom få emottaga RiketB
Ständers närmare bestämmande; och hafva, vid föredragningen af
detta ärende, Ridder skåpet och Adeln beslutit, att, till förtydligande af meningen,
Ståndets beslut i ämnet skulle erhålla följande jemkade redaction:
5,att f. d. Grosshandlaren Weners underdåniga ansökning om nedsättning i
arrendet för Svartsjö Kungs-ladugård i så måtto af Rikets-Ständer bifalles,
att honom tillätes, att mot ett årligt arrende af 500 Tunnor Spanmål, hälften
Råg och hälften Korn, samma egendom, under den återstående arrendetiden
af 14 år innehafva,” samt de öfrige s--ne Riks-Stånden till Utskottet
remitterat förrberörde Memorial.
Utskottet får i anledning häraf anföra, att då, såsom Utskottets, rö"
rande ifrågavarande arrende-nedsättning, afgifne Utlåtanden Ntris 14 och
151 innehålla, den vid 1323 års Riksdag beviljade nedsättning i arrendet
för Svartsjö Kungs ladugård på 10 års tid med samma år tagit sin
början och följakteligen med år 1332 upphört, synes ock häraf följa, att
den återstående arrendetiden vidtagit med nästpåföljande år eller 1333 5
fran hvilken sistnämnde tid Utskottet ansett den till 500 T."r Spanmål årligen
beräknade arrende-afgiften böra utgå; men på det, såsom ExpeditionsUtskottet
anfört, någon origtig tillämpning af Rikets Ständers beslut i
denna del icke må uppkomma, får Utskottet nu föreslå följande redaction
af samma beslut:
24
Stats- Utskottets' Utlåtande N:o 255.
att f. d. Grosshandlaren Weners underdåniga ansökning, om nedsättning
i arrendet för Svartsjö Knngs-ladugård, i så måtto af
Rikets Ständer bifalles, att honom tillätes, att mot ett årligt arrende
af 500 Tunnor Spanmål, hälften Råg och hälften Korn,
samma egendom, under den återstående arrendetiden, räknad
ifrån och med år 1853, innehafva.
Stockholm den 2 September 1354.
N:o 255-
Ankom tili Exp.-Utsk. den ij Sept. 1S34.
Memorial, med förslag till sammanj emkning och voteringsproposition,
i anledning af Riks-Ståndens olika beslut rörande
Mantals-parning arnes beräkning.
(I. A.)
Vid föredragning af Stafs-Utskottefs förslag till beräkning af StafsVerkets
inkomster, först uti Betänkandet N.’o 54 och dertill hörande Bilagor,
och sedermera uti Betänkandet N:o 205 med de dervid såsom allegater
bifogade Utlåtanden N:o 206, 207, 20g, 209, 210 och 211, hafva
Rikets Ständer, jemlikt hvad de till Utskottet ankomne Protocollsutdrag
utvisa, dels genom samtlige, dels genom grne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut, godkänt Utskottets i sistberörde Betänkande N:o 205
antagne beräkningar och gifne tillstyrkanden, med undantag af den deri
förekommande 12tte punkten, med tillhörande bilaga N:o 207, deruti Utskottet
tillstyrkt befrielse från Mantals-penningars erläggande af personer
emellan 15 och 17 år, samt att denna inkomst-titel, efter afdrag af 24,000
R:dr eller den summa, som ungefärligen motsvarar det nu utgående Mantals-penninge-beloppet
för personer emellan nämnde år, må bestämmas
till 283,000 R:dr årligen.
Hvad Utskottet sålunda tillstyrkt är bifallet af Ridderskapet och Adeln,
hvaremot Preste-Ståndet afslagit Utlåtandet N:o 207, samt beslutit, att Mantals
-
Stats- Uiskottets Utlåtande N:o 25$.
25
tåls penningarne, hädanefter som hittills, böra vid fy Ida 15 år erläggas,
samt beräkningen af Stats-Verkets inkomster under denna Titel alltså ökas
med 24,000 R:dr.
Borgare-Ståndet har äfven beslutit, att Mantalspenningarne skola be»
räknas att taga deras begynnelse för personer från och med 15 års ålder,
hädanefter som hittills, och Bonde-Ståndet, som beslutit, att Mantals-penningarne,
samt Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, skola alldeles upphöra,
och att detta underställes Kongl. Majus nådiga Sanction , har tillika, och
för den händelse att delta Bonde-Ståndets beslut icke skulle blifva 'Rikets
Ständers, bifallit I2.'te punkten i Betänkandet N:o 205 samt Bilagan
N:o 207.
Då nu tresine Riks-Stånd beslutit, att Mantals-penningarne, samt
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, skola fortfarande upptagas bland
Stats-Verkets inkomster, följer deraf, att Utskottets Förslag om befrielse
för personer imellan 15 och 17 år från Mantals-penningars erläggande är
bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndetj och då derjemte
torde kunna tagas för gifvet, att Borgare-Ståndet, ehuru meningen derom
icke är bestämdt uttryckt, genom sitt beslut, att Mantalspenningar fortfarande
böra erläggas af personer emellan 15 och 17 år, äfven afsett
Mantalspenninge-Titelns tillökning med den för sådane personer nu afräknade
summa, hafva således i denna fråga 2.‘ne Stånd stannat emot 2- —
Och jemte det Utskottet, på grund häraf, först får inbjuda Preste- och
Borgare-Stånden att äfven antaga det af Utskottet framställda, utaf 2:ne
Riks-Stånd godkända förslag, har Utskottet tillika, i händelse denna inbjudning
icke af någotdera Ståndet antages, skolat, för frågans afgörande i
Förstärkta Stats-Utskottet, föreslå följande voteringsproposition:
Den, som bifaller, att personer emellen 15 och 17 år må befrias från
erläggandet af Mantals-penningar, röstar Ja j
Den det ej vill,
Nejj
Vinner nej, anses personer emellan 15 och 17 år, hädanefter såsom hittills,
böra erlägga Mantals-penningar, och det i Inkomst-Betänkandet under
nämnde titel beräknade belopp böra ökas med de 24*000 R;dr, som nu
för sådane personer blifvit avräknade.
Stockholm den 12 September 1834.
STOCKHOLM, H. G» Nordström, 1834.
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 256.
t
N:o a56.
Ankom till Exp.-UuLott«t dea ä4 Sept.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss A i5:de punkten £
Memorialet N:o *5o, angående Riks-Ståndens olika beslut i
fråga om anslaget till Arméens Materiel.
(UA.)
Utskottet, som af ordalydelsen utaf de till Utskottet från Riks-Stånden
ankomne Protocolls-Utdrag, rörande frågan om berörde anslag, dels inhemlat,
alt Ridderskapet och Adeln, Preste- samt Borgare-Stånden bifallit
uppförandet å Stat af de vid sista Riksdag å öfverskotten anvisade 70,000
R;dr, och alt Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet dessutom beviljat
ett serskildt anslag af 54,000 R:dr att användas till Beväringens beklädnad,
dels ock trott sig finna, att Bonde-Ståndet, ehuru samma Stånd
afslagit tillökningen i anslaget för Materielen, serskildt beviljat en summa
af 45,ooo R:dr för att uteslutande användas i och för Beväringens beklädnad,
bade, uti <5:de punkten af Memorialet N:o 25o, först inbjudit Bonde-Ståndet
att förena sig om den af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bestämda
summan, eller 54,000 R:dr, men derjemte, såvida inbjudningen icke
blefve antagen, framställt förslag til voteringsproposition, upptagande 54,000
R:dr uti Ja,- och 45,000 R:dr i Nej-Propositionen, såsom utgörande ett serskildt
anslag för Beväringens beklädnad. Denna punkt i berörde Memorial, med hvars
afgörande Preste-Ståndet uppskjutit intilldess Bonde-Ståndet deröfver beslutat,
har blifvit återremitterad från Ridderskapet och Adeln, Borgare- och BondeStånden;
och innehåller den inom sistnämnde Riks-Stånd i ämnet förefallna
discussion hufvudsakligen, alt, ehvad ordalydelse det Utskottet tillhandakomne
Protocolls-Uldrag må ega, Ståndets mening och beslut varit, att,
med afslag ej mindre å fortfarandet af det vid sista Riksdag på öfverskotten
anvisade och nu, till uppförande å Stat, tillstyrkta anslaget för Armeens
Materiel med 70,000 R:dr, än äfven å den för samma ändamål af Kongl.
Maj;t nu äskade tillökning med <50,000 Rdr, endast bevilja en tillökning
för Bevärings-manskapets beklädnad med 45,000 R:dr årligen; att denna
summa utgjorde den enda förhöjning Bonde-Ståndet beviljat i anslaget för
Bih. till R. St. Prot. iS3jf. /f:de Sami. 1 Afd, 2 Bandet. 1
ssulra Iläftct.
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o u56.
Materielen och stod i oskiljaktigt sammanhang med afslaget å förutnämnde
2:ne summor, samt alt, genom 3:ne Stånds beslut om uppförande å
St*at at de 70,000 R:dr, Bonde-Ståndets ofvananförde beslut deslomindre
borde kunna lydas derhän, att Ståndet, oberoende deraf, beviljat ett serskildt
anslag at 45,000 Rldr, som delta sistnämnda belopp är det enda,
hvarmed Ståndet medgifvit, alt det förutvarande Stats-anslaget för Materielen
finge tillökas, och att, till följd häraf, volerings-propositioneu bort
ställas på de af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Slåndet beviijade
54.000 R:dr och på afslag å all ytterligare tillökning.
Utskottet har jemväl erhållit del af det hos Bonde-Ståndet förda
Protocoll vid öfverläggningen 0111 den i Betänkandet N:o 215, angående
regleringen af Riks-Slatens 3:dje Hufvud-Tilel, 18:dé punkten, förekommande
fråga om jtrmeens Materiel, och dera! inhemtat, det meningen inom
Bonde-Ståndet visat sig vara den, att afslå den af UtskolLet föreslagna tillökningen
i anslaget å Stat för Arméens Materiel, att en del Ledamöter i
stället velat bevilja 54,000 R:dr årligen för Bevärings-manskapets beklädnad,
hvaremot andre dertill endast velat medgifva en lägre summa eller
45.000 R;dr; och alt, på grund häraf, följande voterings-proposition blifvit
föreslagen och godkänd:
”Afslår Ståndet de i 18:de punkten föreslagne 70,000 R:dr för Armeens
Materiel och beviljar ett årligt anslag till nästa Riksdag af 54,000
”Rldr, hvilket endast och allenast får användas lill Bevärings-manskapets
''beklädnad; i följd hvaraf frågan om de af Kongl. Majit äskade 90,000
"Rldr till förstärkning af Arméens Materiel förfaller.’''
”Den det vill, lagger Ja,
”Den, som det icke vill, voterar Nej;
"Vinner Nej, så är det årliga anslaget från 54,000 R:dr nedsatt till
”45,000 R:dr och Ja-Propositionen i öfrigt bifallen.”
Af hvad sålunda blifvit anfördt, drager Utskottet den slutsats, att
Bonde-Ståndet, i frågan om anslag för Arméens Materiel, af den derför äskade
tillökningen icke beviljat mera än 45,000 Rldr och med serskildt förklarande,
äfven hvad denna summa angick, att densamma borde uteslutande
användas till Beväringens beklädnad.
Genom 3:ne Stånds beslut är väl anslaget å Stat för Arméens Materiel
ökadt med de vid sista Riksdag å öfverskotten anvisade 70,000 R;dr,
men den ytterligare tillökning i berörde anslag, som Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beslutat, med 54,000 R:dr, kan, fastän gifne med
samma föreskrift i afseende på användandet som de af Bonde-Ståndet be
-
Stats-Utskoltels Utlåtande N.o aSj.
3
»iljade 45,ooo R;dr, i Utskottets tanka, icke för detta senare Stånd medföra
någon Lindande kraft, helst anslaget för Arméens Materiel omfattar
flerfaldig» andra behof, utom det här uppgifna, eller för Beväringens
beklädnad.
I öfverenstämmelse med denna åsigt af frågan, får Utskottet framställa
följande törändrade förslag lill Yoterings-Proposition:
Den, som bifaller, att, utom anslaget för Arméens Materiel, ett serskildt
årligt anslag af 5/},ooo R:dr, att endast och allenast användas till Beväiings-manskapets
beklädnad, må å Stat uppföras, voterar
* Ja.
Den det ej vill.
Nej.
Vinner Nej, kommer icke något serskildt anslag att för berörde ända
mål anvisas.
Slockholm den 24 September 1834-
N:o 257.
Ankom till Exped.-TJtskottet den 24 Sept.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning till Kronofogden
Dahlgren för bestridde utgifter, dels vid ett öfningsläger
å Ödskölds moär, dels ock vid en väganläggning i
Tof tedalen.
(U. A.)
Riksdags-Fullmägtigen Hans Jansson från Elfsborgs Län har inom
Bonde-Ståndet väckt en lill Stals-Utskottets handläggning remitterad motion,
deruti omförmäles, hurusom, på befallning af t. f. General-Intendenten,
* förre Landshöfdingen Carl Fläch, Kronofogden Emanuel Dahlgren
såsom Fogde i orten, af om händer hafde kronomedel år 1822 utbetalt,
dels i och för truppers tåg inom Vedbo och Tossbo Häraders Fögderi af
Elf borgs Län till och ifrån det samma år å Ödskölds moär hällne öfningsläger,
en summa af 1,545 R:dr 4 sk* io| rst. Banco, dels ock, för verkställde
dagsverken vid en väganläggning i Tofledalen, ett belopp af 1,396 R:dr
3i sk. I rst. samma mynt, utan att sedermera, för desse sammanräknade
4
Stats-Utskottcts Utlåtande JV.o 2$j.
summor 2,94* R;d»’ 36 sk. Banco, hafva, vid räkningarnes öfverlemnande,
elem Dahlgren, efter Landshöfdingens anmodan, då qvitterat, erhållit annan
ersättning, än en af Landshöfdingen Flach, år 1824, å 2,970 R;dr
Banco utgifven skuldförbindelse; och hade Dahlgren derefter, då, i anseende
till Landshöfdingen Flachs iråkade obestånd, det blifvit honom omöjligt
att få valuta för den innnehafvande skuldsedeln, år 1827 vändt sig
till Kongl. Maj:t, med underdånig anhållan om ersättning af Kronans medel,
för ofvnnberördc utgifter, men Kongl. Maj:t uti Nådig Resolution förklarat
Sig icke vilja med målet i dess dåvarande skick befatta.
Med anledning häraf och med afseende å så väl den brydsamma
ställning, hvari en Kronofogde måste slå lill sin Landshöfding, då fråga
endast är om utbetalande af ett förskott utaf Kronans medel i och för
Statens behof, som äfven Dahlgrens, genom berörde af egne medel utgifne
sedermera oersatte förskott, iråkade fattigdom, har Motionairen föreslagit, att
Rikets Ständer, med behjertande af de ömande omständigheter, sorn här
förekomma, må af Statens medel ersätta Kronofogden Dahlgren dess egande
fordran 2,941 R:dr 36 sk. Banco; uppgifvande Motionairen derjemte,
att skilnaden emellan nyssnämnda fordringsbelopp och Landshöfdingen
Flachs revers härleder sig från uti denna senare upptagne serskilda skjutsnings-utgifter,
hvilka icke äro uti det, jemte åtskilliga andra handlingar,
motionen bilagde Reqvisitions-förslag verificerade, och af hvilken anledning
Dahlgren ej heller för denna skilnad, 33 R:dr 12 sk. Banco, äskar någon
ersättning.
Utskottet har till pröfning förehaft delta mål och dervid af de bifogade
handlingarne funnit, att någon anmärkning icke kan göras emot
de af Kronofogden Dahlgren vid ofvan uppgifne tillfällen verkställde utbetalningar,
såsom grundade på dels Landshöfdingens, dels den t. f. General-Intendentens
i behörig form meddelade befallningar; och Utskottet är
af den öfvertygelse, alt något hinder för ersättnings vinnande icke kunnat
möta, om Dahlgren i föreskrifven ordning anmält sig till densammas utbekommande;
men sedan han låtit förmå sig att i liqvid emottaga en af
f. d. Landshöfdingen Flach utgifven skuldsedel, blef fordrings-anspråket
förvandladt till en enskild afhandling dem emellan, hvilket så mycket tyd-^
ligare ådagalägges deraf, som Dahlgren, enligt hvad den i afskrift bilagde
skuldsedeln utvisar, å det re verserade beloppet uppburit och qvitterat
ränta, samt efter nära 5 års förlopp eller år 1829, skuldbeloppet i vanlig
ordning till betalning uppsagt. Utan att ingå 1 undersökning om eller bedömmande
af det sätt, hvarigenom Dahlgrens ersättningsanspråk för i tjen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N'.o 258.
5
sten bestridda utgifter således förvandlades till en privat fordran, hvilket
Utskottet anser ligga utom gränsen för dess verksamhet, tror Utskottet likväl
sig höra afstyrka den ifrågaställa ersättningen af allmänna medel, endast
ur det skäl, att en mellankomst från Statens sida, under sådane förhållanden
som här sig förete, skulle kunna framkalla mångfaldiga likartade
anspråk, och ett en gång gifvet preejudicat för Siats-Verket medföra
högst betänkliga följder.
Utskottet afstyrker alltså bifall å Riksdags-Fullmägtigen Hans
Janssons ofvannämnde motion.
Slockholm den 24 Sept. 1834-
N:o 258.
Ankom till Exped.-Uiskottet den 24 Sept.
Utlåtande, i anledning af erhållen äterremiss på Betänkandet JY:o
128, rörande väckt fråga, att Kronan måtte bekosta handtlangning
vid Kronohemmans och Nybyggens afvittring.
(U. A.)
Ifrågavarande Betänkande, som Preste- och Borgare-Stånden bifallit,
liar från de båda öfriga Riks-Stånden blifvit återremilteradt med anmärkningar,
innehållande hufvudsakligen; de inom Ridderskapet och Adeln\
af Grefve Cronhjelm: Att, i anseende lill den inom de Norra Länen hos
nybyggare herskande fattigdom, det är dessa omöjligt att utgöra så många
dagsverken vid afvittringarne, som af Landtmätarne dertill fordras; hvaraf
den naturliga följd uppstår, alt afvittringarne, till stor förlust för Staten,
som måste löna Afvittrings-Landtmätarne, längre utdragas på tiden, än
hvad sorn blefve händelsen, om Staten bekostade åtminstone en del dagsverken;
och har af sådan anledning. Grefven föreslagit, att Staten måtte,
till så väl egen som enskildes fördel, biträda med afvittringsdagsverkens
utgörande på så säll, att invånarne erhölle det understöd utaf afvittringsfonden,
som vederbörande Landshöfdinge, efter genom KronoLeljeningen
om behofvet anställd undersökning, ansåg billigt och erforderligt; och
af Herr Rosenblad, B., som, under förklarande, att UtskoLLels Utlåtande
i principen är rigtigt, likväl ansett med billigheten öfverensstäm
-
6
Stats-Ulskottcts Utlåtande N:o 2S8.
mande, alt Nybyggarne uti ifrågavarande orter, hvilka första åren hafva att
strida mot oländig mark och andra svårigheter, erhölle så mycket understöd
som möjligt; ledande det!a derhän, att deras Nybyggen komme i ölitire
ordning, och de sjélfve lättare blefve i stånd att utgöra sina skattebidrag;
samt de inom Bomle-Ståndet af Per Henriksson från Norrbottens
Län, som anfört, att, sedan afvillriiigsförrällningen i orten så vida framskridit,
att ej andra Kronohemman och Nybyggen till afvittring återstå, jin
de som ligga långt spridde från hvarandra, handtlangningen numera äfven
måste af hvarje serskild åbo nästan ensamt bestridas, ulan att, på sätt hittills
skett, då Krouohemmans och Nybyggens egor legat i ett sammanhang
med Kronoskatle-hemman och byelag, tillfälle gåfves för flere åboer att
hvarandra biträda eller turvis handtlangningen besörja; och har fördenskull
Per Henriksson yrkat, det Nybyggare, då han sjelf vid afvittringen tillhandagå!',
måtte från vidare biträdes anskaffande varda befriad, samt, då
sådant erfordras, kostnaden derför af Statens medel bestridas.
Vid pröfning af dessa emot Utskottets afgifne Betänkande framstälde*
anmärkningar, hvilka endast handla om Nybyggare och synas åsyfta, att
desse, som, genom climatets hårdhet och deraf sig härledande svårigheter
af täta missväxter, ofta försättas i en bekymmersam belägenhet, böra af Staten
med all möjlig hjelp bispringas, har Utskottet trott sig böra taga kännedom
af de föi möner, som Nybyggare i berörde orter redan hafva sig
förunnade; hvarvid Uiskoltet af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
vid i8r?.3 års Riksdag, N;is 263 och 386, inhemtat:
alt Nybyggare å Kronans jord i de Norra Orterne i allmänhet, jenitz
tillgodonjulande af så kallade frihetsår, efter hvilkas förlopp de ega rättighet
att, utan erläggande af någon lösen, Nybygget skatteköpa, af Kronan
erhålla 8 tunnor Korn att uppbäras under 3 år, med 3 tunnor hvartdera
af de första arne åren och 2 tunnor det 3:dje året;
att de derförutan, i i5 års tid, njuta befrielse från alla utskylder och
besvär, af livad namn de vara må, så till Kronan, som Preslerskapct och
andra, samt, under samma tid, för sig sjelfva, hustru och hemmavarande
barn äro befriade från bevillning efter 1 och 2 Artikeln i Bevillnings-Förordningen;
att
dessutom den Nybyggare, som eger flera än lyra barn, alla under
15 års ålder, undfår för hvartdera utöfver nämnde antal ± tunna strid
säd, till dess det yngsta uppnått 6 års ålder; samt att Nybyggare äro befriade
från skyldigheten att använda Charta Sigillata lili ansökningar och
resolutioner, rörande Nybyggen på Kronoskogarne.
Stats-Vtskottets Utlåtande iV.-o a5<?.
7
Vidare liar Utskottet erfarit, alt Kongl. Maj:t, tili Nådigt. Bref af (L
10 Februarii 1824, med föranledande af Rikets Ständers derom, uti olVanberurde
underdåniga Skrifvelser, gjorde hemställan, angående förändring i
grunderne för Nybyggens skallläggande i de Norra Oi terne, lill försäkrande
af deras bestånd och Ny bygga rnes utkomst och bergning, anbefallt Kgl.
Kammar-Collegium att, sedan vederbörande blifvit hörde, i underdånighet
afgifva yttrande om och hvad jemkning i skattläggnings-rnelboderne för
dessa provincer må i det af Rikets Ständer åsyftade ändamål vara skälig:
och böra ega rum.
Utskottet anser, för sin del, att Nybyggare i de norra provincerne
genom ofvannämnde föreskrifter redan fått sig tiflagde de förrnoner, som
skäligen böra dem tilldelas; och Utskottet tror i öfrigt, att en utsträckning
af dessa förrnoner snarare skulle leda lill skada än fördel för Staten
och den enskilde, enär otvifvelaktig! följden deraf blefve, att mången anmälde
sig till Nybygges upptagande, endast lockad af de fördelar, som i
början dermed voro förenade, men utan att närmare besinna de oundvikliga
svårigheter, hvilka möta för beredande af Nybyggets bestånd och förkofran.
Den hufvudsakliga driffjedern för Nybygges anläggande bör, efter
Utskottets tanka, sökas i den enskildes öfvei tygelse om det fördelaktiga för
honom af ett sådant företag, för hvars vinnande han är villig att i början
äfven göra någon uppoffring, hvaremot Statens bidrag endast hör hafva till
föremål, att underlätta verkställigheten af Nybyggarens, med sådan beräkning,
beslutade utflyttning; och då, enligt hvad ofvan är nämnd t, Kronan
åt dem upplåter jorden kostnadsfritt, beviljar icke allenast frihetsår och
befrielse under en längre tid från så väl personela utskylder, som de jorden
i allmänhet åtföljande onera och pisestntioner, utan äfven tilldelar Nybyggarne
understöd i säd under de första 3:ne åren, bekostar Landtmätares
aflönande m. m., anser Utskottet något ytterligare utvidgande af de
dem förunnade fördelar icke skäligen böra komma i fråga. Och sorn Utskottet
icke tror det kunna med någon visshet antagas, att, på sätt Grefve
Cronhjelm yttrat, Kronans utgifter till Landlmätarnes aflönande skulle, om
handtlangnings-kostnaderne äfven bekostades af Staten, medelst förrältningarnes
hastigare afslntande, betydligen minskas, finner Utskottet sig, af sådane
skäl, icke kunna frångå dess uti det förra, af 2:ne Riks-Stånd bifallna
Betänkandet tillstyrkta afslag å den väckta motionen, om Nona Orternes
invånares befrielse från bekostande af handllangning vid Kronohemmans
och Nybyggens afvittring.
Stockholm den 24 September i834-
3
Stats-Utskottcts Utlåtande N;o 25g.
Reservation
af Riksdagsfullmägtigen Olof Olsson från Westerbottens Län: ”Jag
medgifver visserligen rigtigheten af Betänkandets innehåll i afseende på de
deri uppräknade förmoner, som äro Nybyggare tillagda; men jag saknar,
bland dessa, den förmon, som genom Kongl. Rescriptet af den 12 Maji
1801 är försäkrad, och utan hvilken de öfriga blifva af mindre betydenhet,
åtminstone under närvarande tidpunkt, sedan Nybygges-afvittringar
blifva alltmera aflägsna och svårigheterne för Nybyggarne att anskaffa handtlangning
öka sig.
Nämnde Rescript innehåller för Westerbotten, hvarunder Norrbottens
Län då var inbegripet, ”att Landtmätaren skall på det allmännas bekostnad
afmäta, beskrifva och taxera Kronolägenheter, då de till skattläggning
och afvittring beredas.” Och anhåller jag vördsamt, att hvad genom
nämnde Rescript blifvit försäkradt icke måtte de fattige Nybyggarne fråntagas,
utan äfven denna Författning bland deras rättigheter och förmoner
bibehållas och åberopas.
N:o 25g.
Ankom till Exped.-Utskott-et den 24 Sept.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att de Statistiska Tabeller,
sorn äro bifogade Kongl. Maf.ts Befallningshafvandes
Femårs-Berättelser, ej vidare måtte på Statens bekostnad till
fe trycket befordras.
(U. A.)
Uti en från Preste-Ståndet till Stals-Utskottet remitterad motion har
Contracts-prosten Ahlqvist hemställt, alt, då de vid Kongl. Majcts Befallningshafvandes
Femårs-Berättelser bifogade, så kallade Statistiska Tabeller
för Representanten icke medföra någon nytta, men tryckningen af dem är
mycket kostsam och vida öfverskjutande kostnaden för tryckningen af sjelfva
Berättelserna, dessa Tabeller för framtiden ej måtte på Statens bekost
-
Slats-Utskollets Utlåtande A~:o u5g.
9
liad till trycket befordras, helst Motionairen ansett, att om ett exemplar af
hvarje Läns Tabeller på Laiids-Conlorét finnes att tillgå, och en fullständig
samling af alla Länens i behörig form upprättade Tabeller är förvarad
uti något Statens Embetsverk, derigenom allt vore gjordt, som af den
upplysnings sökande billigtvis kan begäras. Och har denna motion af åtskilliga
Preste-Ståndels Ledamöter blifvit understödd.
Vid 1S28 års Riksdag väcktes motion om tryckningen af Landshöfdingarnes
det föregående året åfgifne Femårs-Berätlelser; men då Kongl.
Maj:t redan före Sländernes sammankomst gått i författning om dessa Berättelsers
befordrande till trycket, ansågs nämnde motion då icke föranleda
lill någon åtgärd. Deremot anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig Skrifvelse
den 2i Januarii 182g, att, i anseende lill nyttan af de så kallade
Fe må rs-Berä Itel semes allmängörande, Kongl. Maj:t måtte för framtiden lå
ta
dessa Berättelser, så snart som möjligt, efter det desamma blifvit afgifne,
in extchso till trycket befordra; hvarjemte Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 21 Februarii 1829, serskildt anhöllo, att de då senast
inkomne Feuiårs-Berätlelserne, tillika med det hos General-LandlmäteriContoret
författade sammandrag af Tabeller, hörande till samma Berättelser,
måtte lill trycket befordras och uppläggas lill ett antal af i5oo exemplar.
I afseende på kostnaden för tryckningen af dessa Berättelser och Tabeller,
som utgått af Riksdagskostnads-medlen, har Utskottet inhemtat, att
densamma utgjort;
för vår 1822: Berätlelserne . . .
2,125; 43. —
Tabellerne 2,271:28. —
eller tillsammans 4,3ö7: 23- —
för år 1828 en sammanräknad summa af .... 3,8741 17» —
kunnande af Räkningarne icke utredas, hvad Berältelserne
och Tabellerne sistnämnde år hvar för sig kostat;
samt för år 183i{ - Berältelserne ungefärligen . . . 3,100: — —
och Tabellerne „ 1 5,o5o: — —
Tillsammans 8,160; — —
Då häraf visar sig, att kostnaden för Tabellernes tryckning icke allenast
uppgår till ett hetydligt belopp, utan äfven i väsendtlig mon öfverstiger
den för sjelfva Berätlelserne, samt Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
endast begärt, alt de då senast inkomne Tabellerne måtte till trycket
Bih, lill R, St. Prof, 1834. 4:c^e Sami. 1 Afd, 2 Bandet, 2
ar.dra Häftet.
IO
Stals-Utskollets Betänkande JY.o 260.
befordras, oell således icke uttryckt någon bestämd önskan om dessa Tabellers
tryckning äfven för framtiden; så och då i öfrigt härvid torde böra
tagas i betraktande, att Tabellerne dels endast äro ett sammandrag af
hvad Berättelserne i vissa delar innehålla, dels icke alltid ega eller kunna
ega den noggranhet, att de kunna begagnas såsom en fullt tillförlitlig källa
i Statistiskt hänseende, anser Stats-Utskottet dessa Tabellers tryckning,
med den fullständighet, som hittills egt rum, icke vara behöflig och att
nyttan icke motsvarar den dermed förenade kostnad.
På grund häraf, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Motionairen
löreslagit, tillstyrker Utskottet,
att, af de så kallade Femårs-Berättelserne, sjelfva Bcrällelserne
hädanefter, såsom hittills, må till trycket befordras, men
att, hvad deremot de till dem hörande Tabeller angar, endast
ett sammandrag af de från Länen inkommande SpecialTabeller
må af den Autoritet, Kongl. Majit dertill täckes i Nåder
förordna, upprättas och lill trycket befordras, utvisande
förhållandet Länsvis, serskildt för städerne och serskildt för
landet.
I händelse Rikets Ständer till detta förslag lemna bifall, torde underdånig
Skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj;t aflåtas.
Stockholm den 24 Sept. 1834-
N:o 260.
Alik. till Eiped.-Utskottet den 24 Sept.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utskottets Betänkande
N:o 2 01 j rörande sökt everldelig skattemannarätt d
det under Ulriksdals Kungsgård förr lydande hemmanet Kefvinge
med dertill hörande utjord»
(C. A.)
Berörde Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt, att den af Herr Presidenten
m. m. Poppius sokle skattemannarätt till Kefvinge hemman och
utjord måtte, under vissa dervid stadgade förbehåll, beviljas, har blifvit af
Sials-Utskottels Utlåtande N:o i6o. ri
Ridderskäpet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallet, af Borgare-Ståndet afslaget,
samt åtcrremitteradt utaf Preste-Ståndet, med anmärkningar af Prosten
Hallström, hufvudsakligen innehållande:
alt enär de uppgifne skatterättsfordringarne, till följd af Kongl. Brefvetden
16 November 1813 och Kongl. Kungörelsen den 25 Maji 1827,
redan långt före delta bort vara bevakade, visade det sig förunderligt, alt
dessa fordringar ej på samma gång blifvit på något sätt tillfredsstälda;
alt arrendet för egendomen, som år 1791 beslämdes till m R;dr,
måste nu, med afseende å förändrade penningeförhållanden, samt den förbättring,
hemmanet under arrendetiden vunnit genom odling och nybyggnad,
kunna påräknas lill flerdubbelt belopp, hvarjemte lösen för stenhusbyggnaden
icke kan förmodas, vid arrendetidens slut, uppgå till så drygt belopp,
att jorden hellre bör afyttras, enär arrendatorn, som vid tillträdet emoltagit
husröta, åligger ansvaret för 5o års byggnadsskyldighet efter lag;
att målet i det hela befinnes uti allt för outredd skick, såvida att
upplysning saknas, dels om värdet och beskaffenheten af de å hemmanet
uppförde stenhusbyggnacler, dels om tillståndet af den öfriga ål^ggnaden,
dels ock huru manga åf de uppgifne 36 daler silfvermynt skalterättsfordringar
härleda sig ifrån Tullgarnsgodset; samt
att, innan denna sak definitivt afgöres, hvarmed så mycket hellre kan
till nästa Riksdag anstå, som arrende-liden ej förr än år 1841 löper till
ända, ett formligt bytes-project" måtte uppgöras.
I anledning häraf får Utskottet, under åberopande af dess förra Betänkande
Päronet, upplysa: , *i>I
att ifrågavarande skatterättsfordringar äro i vederbörlig ordning bevakade,
äfvensom att sådane fordringars godtgorelse icke är beroende allenast
af fordrings-innehafvarens anmälan, utan hufvudsakligen på tillgång af
tjenligt vederlag, hvilket alltid i jord bör utgå;
alt, i fall skatteköpet bifalles, ny skattläggning ovilkorligen kommer
att ega rum, då Kefvinge skulle blifva ålagdt onera, i likhet med hvad
andra skattehemman utgöra;
att, utom ett tvänne våningars stenhus, icke obetydliga byggnader
finnas uppförda å Kefvinge, på sätt närmare synes af de handlingarne bi
fogade
Chaitor;
att, af de uppgifne 36 daler silf per mynt skatterättsfordringar, 12 är
meddelade uti Tullgarns-godset och 24 uti andra Kronolägenheter; varandes
det vederbörande Embelsverks och Autoriteters åliggande, att, på grund
af blifvande skattläggning, bestämma beloppet af de skatterätts-fordringar,
12
Slvls-Ltskotleis Utlåtande N'o 261.
sorn motsvara nya skatten, och hvaraf äfven .föijer, alt sökanden är pligtig
anskaffa de skatterältsfordringar, som, i fall de redan anmälde icke skulle
räcka, ytterligare erfordras;
att, då vid denna Riksdag frågan om berörde skatteköp blifvit väckt,
något uppskof med beslut derom, i Utskottets tanka, så mycket mindre
är lämpligt, som, genom bifall lill det föreslagne skatteköpet, Siats-Verket
ej allenast skulle, innan arrendetidens slut, komma i åtnjutande af förhöjde
inkomster af Kefvinge, utan äfven för framtiden befrias från skyldighéten,
såväl att, på annat sätt, godtgöra de skatterältsfordringar, hvilka för
Kefvinge må kunna belöpa, som alt, på grund af Contraclet, efter mätismanna
ordom, ersätta den deri bestämda Byggnads-ersättningen.
Utskottet, som härigenom anser sig' hafva i allo besvarat de i ämnet
gjorde anmärkningar, vidblifver således hvad Utskottet uti dess af
2tne Riks-Stånd redan bifallne Betänkande N:o 201 tillstyrkt, nemligen att
Rikets Ständer medgifva den af Herr Presidenten m. m. G. Poppius sökte
skattemanna-rättighet till Kefvinge hemman och utjord, likväl på de
vilkor och med de föreskrifter, som Kongl. Kammar-Collegium uppgifvit,
och hvilka vid verkställigheten lära böra af Kongl. Collegium komma att
iakttagas.
Stockholm den 24 September 1834-
N:o 26 j.
Ankom till Exp.-Ulsk, den 24 Sept,
Utlåtande i fråga om Jordeböckernas granskning.
(I. A.)
Uti ett bos Bonde-Ståndet afgifvet och lill Stats-Utskollet remitteradt
Memorial, har Riksdags-fullmägligen Niis Strindlund från WesterNorrlands
Län andragit, hurusom, under det hela Svenska Allmänheten
öfverlemnat sig åt gladare förhoppningar om en förbättrad belägenhet för
jordbrukare, genom de förändringars snara införande i grundbeskattningssystemet,
söm Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag åsyftat uti de till slutlig
handläggning vid innevarande Riksmöte uppskjutna frågorne om ränteper
-
Slats-Utskoltels Utlåtande N.o 261.
serl lames reduetion och omsättning, indelnjngarnes indragande lill StatsVerket
samt en förändrad method för markegångs-sättning m. m., oell medan
andre medborgare, deribland flere högre Embetsman, varit sysselsatte
med förslag lill fullkomligt afskafifande af alia grundskatter, såsom motverkande
jordbrukets uppkomst, Allmogen deremot med ledsnad erfarit, att
andre Embetsman, hänförde af origtige begrepp både örn landels ställning
och dess sannskyldiga fördel, föreslagit åtgärder, som ofelbart skulle leda
till det öfverklagade systemets bibehållande och till grundskatternes successiva
förökande, tvärtemot Grundlagens anda och det allmänna tänkesättet.
En sådan för landet menlig åtgärd vore den, sorn uti Allmänna Tidningarne
föreslagits, att, med hemtad anledning af de uti Kronans jordeböcker
varande dels origtiga, dels ofullständiga anteckningar och af nödvändigheten
att riiLia dessa felaktigheter, företaga ny granskning af dessa handlingar,
dervid fråga sålunda skulle kunna förekomma och åt Autoritelernes
pröfning öfverlemnas, icke allenast om hemmans och lagenheters rätta natur
och manta], utan äfven om sådane räntors påförande, sorn förmentes
vara obehörigen uteslutne, eller 0111 förhöjning af andre, som ansågos vara
för lågt beräknade. Motionairen, troende en hvarvlätteligen kunna inse de
skadliga följderne för jordbrukaren, om en sådan obegränsad granskningsocli
pröfningsrätt blefve tillåten, har vidare anfört: alt, då man anser de i
senare lider författade, nu till efterrättelse vid grundskatternas debitering
och uppbörd gällande jordeböcker, för ofullständiga och opålitliga, och deremot
hyser mera förtroende till de äldre jordeböckerne, såsom, efter allmänna
omdömet, med mera noggranhet upprättade, så skulle följaktligen
vid alla tillfällen, då en i äldre jordeböcker upptagen ränta i de senare
vöre alldeles utesluten eller lill nedsatt. belopp beräknad, räntan till sitt
förmenta rätta belopp åter uppföras, för att af den skallskyldige framgent
utgöras, utan afseende på den längre eller kortare tid, under hvilken han
från erläggandet deraf varit befriad, enär han ej kunde med gällande handlingar
styrka, när och huru beslut om räntans uteslutande eller förminskande
blifvit fattadt; att på samma sätt skulle ett hemman, som i äldre
jordeböcker upptåges för Krono eller skatte, men nu i de senare antecknas
och länge varit ansedt att ega skatte- eller firäisenalur, i brist af bevis
och handlingar om naturförändringen, kunna och böra återgå till dess förra
natur, och likaså slutligen äfven komma alt förhållas med mantalet; och
att, då man vet, huru många omvexlingar under den förflutna tiden egt
rum med hemmanens natur, mantal och ränta, i följd af reductioner, byten,
skatteköp och hvarjehanda transactioner emellan Kronan och enskilde,
och att de förändringar med Svenska jorden, som, i följd af sådane af
-
Stats-Utskollels Utlåtande If'.o 261.
handlingar beslutats, föranledt den nuvarande uppställningen i jordeböckerne,
ehuru man är i okunnighet om tiden för tillkomsten af dessa beslut,
så har Motionairen, på grund af hvad redan blifvit anfördt, troll sig
höra bestrida den föreslagna åtgärden. Vidare har Motionairen yttrat, att,
ehuru folket, på grund af köp, arf och andra laga fång, redan eger den
jord förfädren besutit, att det tillhandla! sig densamma med beräkning af
den skattskyldighet, som nu gällande jordeböcker anlydt, men icke destomindre
trott sig kunna ifrågasätta, att en sålunda till och med genom
fastebref befästad eganderätt kunde underkastas ny pröfning. Kongl. Maj:t
har väl, i anledning af Presidenlernes i Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne
underdåniga hemställan, genom Nådig Skrifvelse den 27 Maji nästlidet
år, förklarat Sig finna angeläget, alt de i Länens jordeböcker, äfvensom
i Indelnings- och Roteringsverken befintlige felaktigheter och brister
blefve afhulpne', så att en i alla delar vigtig jordeboks-liggare samt ett
pålitligt Indelnings- och Roteringsverk erhölles, men tillika ansett det vara
af vigt, dels att denna fråga, hvarpå mångå enskilda rättsförhållanden
berodde, med nödig varsamhet, på behörigt sätt, ulan öfverflödiga och
vidlyftiga omgångar, behandlades, dels ock att, i sammanhang härmed,
åtgärder vidtoges, för alt i framliden förekomma det missförhållande, som
i denna del egt rum, hvarföre Kongl. Majrt anbefallt bemälde Kongl. Collegier
att, jemte meddelad upplysning om hufvudsakliga bsskaffenheten af
de i jordeböckerne, äfvensom i Indelnings- och Roteringsverken varande felaktigheter
och huru de tillkommit, i underdånighet föreslå på hvad sätt, i
öfverensstämmelse med gällande författningar, under behörigt afseende på
Kronans och enskildes rätt, roen med åstadkommande af minsta möjliga
rubbning i bestående förhållanden för de senare, samt minsta omgång och
besvär för vederbörande Embetsman, ifrågavarande arbete lämpligen kunde
efter hand utföras, samt hvad serskilda anslag derföre erfordrades;
hvarjemte yttrande skulle afgifvas, om hvilka föreskrifter borde meddelas,
till förebyggande i en framtid af sådane felaktigheter i jordeböckerne och
Roteringsverken, som nu tillkommit; och skulle några ytterligare anmärknings-memorial,
rörande befunne olikheter emellan äldre och nyare
jordeböcker, icke få ifrån KammarCollegium till Kongl. Majlis Befallningshafvande
aflåtas, innan Kongl. Majrt, i anledning af det från Collegierne
sålunda infordrade utlåtande, fattat Dess hufvudsakliga Nådiga Beslut.
Genom detta Kongl. Majrls Nådiga Svar, hade väl de skatlskyldiges
oro blifvit lill någon del lugnad; men så länge ännu på pröfning berodde,
om och huru gransknings-arbetet skulle utföras, sväfvade man dock uti ett
osäkerliels-tiilstund, som icke längre borde fortfara. Motionairen trodde
Stals-UtskoUtls Utlåtande N'.0 261.
i5
allas gemensamma öfvertygelse vara, det Staten icke egde någon laglig rätt,
att lill obegränsad tid utsträcka dess anspråk emot enskilda , i afseende på
jordens natur, mantal och ränta; att kronans äldre jordeböcker icke kunde
eller borde anses innefatta gällande bevis om rätta förhållandet i dessa
delar, och alt, i följd af dem, någon laglig rätt således icke kunde härledas,
alt till krono-natur eller till Kronans egendom förvandla jord ocli
fastighet, sorn under en längre tid varit uti enskild ego, och hvartill den enskilde
förvärfvat éganderätt, genom arf, köp eller dylikt, samt derefter åkornmen
lagfart och fasta, samt att på lika sätt frälsejord icke heller borde,
på grund af jordeböckerne, till krono eller skatte kunna förvandlas, eller
nuvarande mantal upphöjas, emedan det i alla tider varit Kronans, likasom
enskildes skyldighet att bevaka sin rätt, och hvad hennes Embetsman
dervid försummat, borde icke, efter seclers förlopp, från den enskilde
kunna återvinnas. I öfverensstämmelse med hvilken åsigt, Molionairen föreslagit,
att från Statens sida något anspråk icke må kunna väckas emot
enskild man om förändring af hemmans natur och mantal, sådant det,
enligt sista jordeböcker under tio eller kanske tjugu års tid, varit vid
skattskyldigheten ansedt och beräknadt, samt att, enär i äldre jordeböcker
upptagen grundränta, under de tio sista åren, oafbrutet varit ur jordeböckerne
utesluten, eller ock upptagen till mindre belopp, än i de äldre, rättigheten
att utkräfva den gamla högre räntan måtte genom försummad
prasscriptionslid anses hafva upphört, och vid det gamla förhållandet förblifva.
Troende Molionairen, alt, om granskningen af jordebockema på det
föreslagna sättet begränsades, arbetet blefve verkställbar! utan tidsutdrägt
och betungande kostnader för Slaten, enär det då skulle inskränka sig lill
misskrifningars rättande, uteslutne lägenheters upptagande m. m.; och kunde
de gamla jordeböckerne sedan tjena till historisk upplysning om äldre
förhållanden, utan att likväl af dem finge dragas några slutsatser om de
rätts-förhållanden, som i senare tider inträdt, och hvarom äldre handlingar
icke innefattade några tillförlitliga anteckningar.
Vid ärendets föredragning till remiss, hafva yttranden blifvit afgifne*
af Riksdagsfullmägtigen J. L. Wiklund från Westerbottens Län, som ansett
frågan vara af mycken vigt, och alt serdeles försigtighet borde vid undersökningen
användas, enär den föreslagna granskningen eljest lätteligen
kunde förnärma enskild egande-rätt.
Häruti hafva Per Isacsson från Gottland, Per Persson från Jönköpings
Län iri. fl. instämt.
Af Nils Månsson från Malmöhus Län, hvilken delat Molionairens åsigt
samt tillagt; alt misstag itti Jordeböckerne ofta förekomma, så att hem
-
Stats-Utskottets Utlåtande IV:o i6t•
man, oaktadt erhållen förmedling, funnits påförda högre afgifter än de förut
vidkunls; samt
af Riksdagsfullmagtigen Botvid Jonsson från östergöthland, hvars anförande
innehåller: att, då grundskatten i hans hemort vore så mångfalldig,
att de fleste aldrig kunna controlera sitt debet, önskade Botvid Jonsson,
att densamma blefve reducerad efter tio års markegångspris till de varuarliklar,
hvarpå Landtmannen egde bästa tillgång; att jordeböckerne borde
närmare granskas och sättas i fullständigare skick, samt en viss oklandrad
besinningstid, utan afseende på öresland eller stångfalls beräkning,
inom byn befästa egande rätten; äfvensom slutligen att, till undvikande af
framtida tvister, nästa jordebok öfver Riket upprättades inom socknen i
socknestugan, i närvaro afen vald Comité, då hvarje förekommande hemmansegare
blefve hörd och egde uppgifva och styrka sin jord och dess tillhörigheter.
Iiärförutan har Utskottet från Ridderskapet och Adeln erhållit remiss
å Friherre Ceder ströms, Jacobf i detta ämne afgifne anförande, hvaruti,
efter framställning, huruledes de i Rikets jordeböcker anmärkte felaktigheter
medförde dels förlust i Statens ordinarie inkomster, dels beredde tillfälle
för våldförande af enskild lätt och möjlighet för Uppbördsman, alt
oanmärkt utaf de skattdragande utfordra mera , än desse äro pligtige alt erlägga,
Friherren ansett desse upptäckte skiljaktigbeter kunna hänföras till
3a uppgifna classer af sins emellan olika inflytande på Statens och enskildes
rätt.
Då, såsom Utskottet inhemta! och Riksdagsfullmagtigen Nils Strindlund
äfven uppgifvit, Kongl. Maj:t, genom Högstberörde Nådiga Skrifvelse af
den 27 Maji nästlidet år, af deruti anförde och bär ofvan intagna skäl,
förklarat, att med jordeböckernes granskning borde tills vidare anstå; så
hemtar Utskottet, ej mindre häraf, än äfven utaf de i detta ämne gjorde
framställningar, anledning till den förmodan, att samma granskning, ehuru
nyttig och ändamålsenlig, likväl torde föranleda dels lill rubbning af
egande rätts-förhållanden, och dels till tvister Kronan och enskilde emellan;
och Utskottet får derföre hemställa:
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det ifrågavarande jordeboks-granskning icke måtte medföra någon
lill återbetalning ledande efterräkning eller den ringaste
rubbning uti egande rätts-förhållanden.
Stockholm den o.'\ September 1834-
ST OCK HOLM, tryckt hos Bernh. M. Bredberg, i 834-
Förstärkta Stats-Ut skottets Memorial- N:o 162.
1
N:o 262.
Ankom till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 18?4>
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, rörande
Mantals-penningarnes beräkning.
Till följd af Riks Standens den 13 och 15 innevarande månad fattade beslut,
i anledning af Stats-Utskottets Memorial, N:o 255, med Förslag till
sammanjemkning och voterings-proposition, i fråga om Riks-Ståndens olika
beslut, rörande Mantals-penningarnes beräkning, har Förstärkta Statsutskottet.
denna dag, i vederbörlig ordning anställt omröstning efter följande
godkända voterings-proposition:
Den, som bifaller, att personer emellan 15 och 17 år må befrias från
erläggandet af Mantals-penningar, röstar Ja j
Den det ej vill, Nej.
Vinner Nej, anses personer emellan 15 och 17 år, hädanefter såsom
hittills, böra erlägga Mantals-penningar, och det i Inkomst-Betänkandet
under nämnde titel beräknade belopp böra ökas med 24,000 R:dr, som
nu för sådane personer blifvit afräknade.
Voteringen har utfallit med 47 Ja och 72 Nej; och som Nej sålunda
vunnit, komma personer emellan ig och 17 år, hädanefter såsom hittills,
att erlägga Mantals-penningar, samt det i Inkomst-Betänkandet under
nämnde titel beräknade belopp att ökas med de 24,000 R:dr, som nu för
sådana personer blifvit afräknade.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 23 September 1334-
Bihang till R. St. Brot. 1834• 4:(le Sand. 1 Afd. 2:dra Bandet.
aS.clje Haj tet.
Förstärkta Stats-Ut skottets Memorial N:o idj.
N:o 263.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Sept. 1S34.
Memorial, angående anställd omröstning öfver åtskilliga till
Stats-Regleringen hörande frågor.
Jemlikt de till Stats-Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag, i anledning af
Utskottets Memorial, N:o 250, innefattande Förslag till sammanjemkning
och voterings-propositioner på grund af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
åtskilliga delar af Stats-Regleringen, har Ridder skåpet och Adeln antagit de
af Utskottet gjorde inbjudningar:
i asta punkten, angående ordalydelsen af,den underdåniga Skrifvelse, sorn
skall aflåtas till Kongl. Maj:t, rörande dispositions-rätten å Besparingarne
3
i tide punkten, om afstyrkande af all tillökning i anslaget för Kongl. TabellCommissionen
3
i i6:de punkten, om rättighet för de Beväringsskyldige, att, emot vedergällning
i penningar, sjelfve anskaffa sig rockar och byxor till begagnande
under vapenöfningarne3
i i&ide punkten, att anslaget för Bevärings-manskapets vapenöfningar skall,
med förutsättning att någon del af Beväringen tjenstgör till sjös, å
grdje Hufvudtiteln ökas med endast 20,000 R:dr, och således bestämmas
till 80,000 R:dr3 samt
i 24.-de punkten, om afstyrkande af Herr Lifmedicus Ekströms motion, rörande
ett årligt anslag såsom reseunderstöd åt utmärkte Vetenskapsmän
3 hvarjemte Bonde-Ståndet antagit inbjudningen i 2d:te punkten, angående
bestämmandet af hädanefter afskedstagande Landshöfdingars
pensionsrätt till 3,000 R:dr.
Och som dessa frågor, till följd af inbjudningarnes antagande, äro
genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut afgjorde, komma de i
ofvanuppräknade punkter föreslagne voterings-propositionerne att förfalla.
Fur starkt ci Stats Utskottets Memorial N:o 263. g
Utskottets tillstyrkanden:
i j.-dje punkten, om antagande af den utaf Preste-Ståndet föreslagne redac
tion
i frågan om Charteringen af Fiillmagter, som af Consistorierne
utfärdas ;
i -4:de d:o, angående Regleringen af Post-Verkets Stat m. m.;
i 9:de d:o, angående d:o af Tull-Verkets Stat 5 :
i 2o:de d:o, att frågan om yttrande af den åsigt, att Rikets Sjöförsvar egentligen
hvily på Skärgårdsflottan, må förfalla; samt
i »3'.dje d:o, angående ett tillägg i beslutet, rörande Lappmarks-Ecclesiastik^
Verket,
äro af Riks-Stånden godkända; och kommer Utskottet, till följd af erhållen
återremiss, att ytterligare afgifva Förslag till sammanjemkning och voteriugs-proposition
i isede punkten, angående anslaget för Arméens material.
I de öfriga i samma Memorial framställde punkterne hafva Utskottets
inbjudningar icke blifvit antagne; hvadan, och då de föreslagne voterings-propositionerne
blifvit gillade, Förstärkta Stats-Utskottet, med tillämpning
af 69 §. Regerings Formen, öfver dem anställt omröstning i följande
ordning:
Första Voteringen.
Den, som bifaller, att beslutet, i frågan huru förhållas skall med de
Embets-Verk och Corpser, hvilka sedan sista Riksdag blifvit reglerade
och af de dem tillagde förmoner kommit i åtnjutande, uppställes sålunda:
”att vid de Embets-Verk och Corpser, som sedan sista Riksdag blifvit reglerade
med högre Aflönihgs-stater, än de af Rikets Ständer fastställda, det
högre aflönings-beloppet må fortfarande, så lange tjensternes nu varande
innehafvare qvarstå, få tillgodonjutas, och skilnaden deremellan och den
gamla Staten, såsom hittills skett, utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande
besparingar;55 voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde beslut att uppställas i enlighet med Ridderskåpets
och Adelns Förslag, nemi. 5,att vid de Embets-Verk och Corpser,
4
Forst arida Stats-Ut skottets Memorial N:o 263.
sorn sedan sista Riksdagen blifvit reglerade med högre Aflönings-stater, än
de af Rikets Ständer fastställda, det högre aflönings-beloppet må fortfarande
få tillgodonjutas, och skilnaden deremellan och den gamla-Staten tills
vidare utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande besparingar” Vid
Voterings-Sedlarnes öppnande hafva befunnits gg csamt gt Nej; och
som Ja således vunnit, skall beslutet i denna fråga erhålla följande lydelse:
”Att vid de EmbetsVerk och Corpser, som sedan sista Riksdag blifvit
reglerade med högre Aflönings-Stater, än de af Rikets Ständer fastställda,
det högre aflönings-beloppet må fortfarande, så länge tjensternes
nu varande innehafvare qvarstå, få tillgodonjutas, och skilnaden deremellan
och den gamla Staten, såsom hittills skett, utgå af de pä HufvudTitlarne
uppkommande besparingar.”
Den som, i frågan rörande Regleringen af Kongl. Stats-Contorets Staf,
anser Contra-propositionen böra innehålla bifall till uppförande på ordinarie
Stat af den föreslagna tillökningen i Kongl. Stats Contorets personal,
nemligen af
Vinner Nej, anses Contra-propositionen böra innehålla bifall till berörde
penninge-anslag, 4,000 R:dr, med förbehåll,, att de nya Tjenstemännen
antagas endast på Constitutorial.
Voteringen har utfallit med 5i Ja och 6g Nej; och som Nej sålunda
vunnit, har omröstning i sjelfva hufvuösaken af Utskottet blifvit anställd
öfver följande Proposition:
Ändra Voteringen.
1 Stats-Commissarie med lön af
1 Notarie
1 Cancellist ......
1 Bokhållare ......
och 1 Kammar-Skrifvare • .
1,600
800
400
goo
400
Summa R:dr 4,000
dock utan någon Spanmåls-beräkning under lönerne; voterar
Furstarkta Stats-Utskottets Memorial N:o 263. 5
Den som, med gillande af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 214, 6:te
punkten, afslår den uti Kongl. Majtts Nådiga Proposition föreslagna tillökning
i Kongl. Stats-Contorets personal, nemligen
för 1 Stats-Commissarie med
1,600 — —
„ 1 Notarie
goo
,, 1 Cancellist
400 — —
,, 1 Bokhållare
gOO
—
Kammar-Skrifvare  400 — —
Summa R:dr 4,000 — —
voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, beviljas berörde Aflönings-anslag, 4,000 R:dr, utan Spanmåls-beräkning
under lönerne, och med förbehåll, att de nya Tjenstemännen
antages endast på Constitutorial.
Voteringen har utfallit med 79 Ja och 40 Nej; och som 3a sålunda
vunnit, har 6:te punkten af Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 214, blifvit
gillad, samt den i Kongl. Majtts Nådiga Proposition föreslagne tillökning
i Kongl. Stats-Contorets personal afslagen.
Tredje Voteringen.
Den, som bifaller, att anslaget till Electriska Cur-anstalten i Stockholm,
600 R:dr om året, må fortfara till slutet af år 1857, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej kommer berörde anslag att vid den nya Stats-Regleringens
början upphöra.
Voteringen har utfallit med 53 Ja och 66 Nej;
Och som Nej sålunda vunnit, skall anslaget till Electriska Cur-anstalten i
Stockholm, 600 R:dr om året, vid denjnya Ståts-Regleringens början upphöra.
6
Fur stärkta Stat s-Utskottets Memorial N:o zdj.
Fjerde Voteringen.
Den, som vil!, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att föreskrifterne rörande medico-legala besigtningar varda öfversedda,
så att sådane besigtningar icke, utan att vara af verkliga behofvet
påkallade, må verkställas, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Nej j
Vinner Nej, anses någon Skrifvelse i berörde ämne icke böra afgifvas.
Vid Voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 60 Ja och 59
Neji och som <^a således vunnit, komma Rikets Ständer att'hos Kongl.
Maj:t i underd. anhålla, det föreskrifterne rörande medico-legala besigtningar
varda öfversedda, så att sådana besigtningar icke, utan att vara af
verkliga behofvet påkallade, må verkställas.
Femte Voteringen.
Den, som bifaller, att lön för en President i Kongl. Krigs-Collegium
må på Stat uppföras med 3,200 R:dr och Taffehpenningar 1,000 R:dr, eller
tillsammans 4,200 R:dr, men utan beräkning af Spanmål derunder,
samt att pensions-rättigheten för innehafvaren af Presidents-Embetet i Kongl.
Krigs-Collegium må bestämmas efter enahanda grunder, som gälla för
Presidenter i Rikets Civila Embets-Verk, röstar
Den det ej vill,
Neji
Vinner Nej; afslås det för Presidents-Embetet i Kongl. Krigs-Collegium
äskade löne-anslag.
Voteringen har utfallit med 29 Ja och go Neji
Och som Nej vunnit, kommer det för Presidents-Embetet i Kongl.
Krigs-Collegium äskade löne-anslag icke att ega rum.
Farståvkta Stats Utskottets Memorial N:o ztfj. »
Sjette Voteringen.
Den, som bifaller, atf, vid beviljandet å Stat af den såsom fyllnad i
Staten för Kongl. Ivrigs-Collegium erforderliga summa af 497 R:dr 3 sk.
2 r.'st, må fästas det förbehåll, att de arfvoden, som af serskilda Cassors
medel utgått till Herrar Krigs-Råd, icke hädanefter dem vidare tilldelas
, voterar
Jas
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, uppskjutes denna fråga till dess Stats-Utskottet afgifvit Utlåtande
om Revisionen af 1331 års Räkenskaper.
Voteringen har utfallit med 89 Ja och 30 Nej; och som jfa vunnit,
alltså skall , vid beviljandet å Stat af den såsom fyllnad i Staten för
Kongl. Krigs-Collegium erforderliga summa af 497 R:dr 3 sk. 2 r:st., fästas
det förbehåll, att de arfvoden, som af serskilda Cassors medel utgått till
Herrar Krigs-Råd, icke hädanefter må dem vidare tilldelas.
Sjunde Voteringen.
Den, sorn bifaller, att på Artilleriets Stat må uppföras 32 Batterihandtverkare
med 20 R:dr årligt anslag för hvardera, utom underhållet
i Numer, voterar
Ja i
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer icke något anslag för Batteri-handtverkare att ega rum.
Vid Voterings-Sedlarnes öppnande hafva befunnits 47 Ja och 72 Nej;
hvadan och som JVej vunnit, kommer något anslag för Batteri-handtverkare
icke att ega rum.
Åttonde Voteringen.
Den, som bifaller, att det vid Tyg-Statens Reglering och i följd af
Tyg-Stats-Compagniets inrättande uppkomna tillökta behof må å Artilleriets
Stat uppföras med 2,409 R;dr g sk., röstar
Jai
g Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 263.
Den det ej vill,
Nejj
Vinner Nej, beviljas icke något anslag i berörde hänseende.
Voteringen har utfallit med 43 Ja och 76 Nej 3
Och som Nej alltså vunnit, beviljas icke det för Tygsfatens behof äskade
anslag.
Nionde Voteringen.
Den, som bifaller, att för Raket-Corpsen må anvisas anslag å Stat med
6,200 R:dr B:co, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Neji
Vinner Nej, afslås allt anslag för nämnde Corps.
Vid Voterings.Sedlarnes öppnande hafva befunnits 39 Ja och 80 Nej5
hvadan och som Nej vunnit, kommer något anslag för Raket-Corpsen icke
att ega rum.
Tionde Voteringen.
Den, som bifaller den äskade tillökningen af 17,000 R:dr i anslaget
för indelta Cavalleriets Excercice-Esqvadroner, röstar
Den det ej vill,
Neji
Vinner Nej, anses någon tillökning i det förut varande anslaget icke
böra beviljas.
Voteringen har utfallit med 40 Ja och 79 Neji
Och som Nej således vunnit, kommer icke någon tillökning i det förut
varande anslaget för indelta Cavalleriets Exercice-Esqvadroner att ega ruin
Elfte
Förstärkta Stafs-Utskottets Memorial N:o 215j.
9
Elfte Voteringen.
Den, sorn bifaller, att anslaget för Flottans bemanning må ökas med
35.000 R.'dr årligen, voterar
Ja;
Den det ej Vill,
Nejj
Vinner Nej, bestämmes den årliga tillökningen i nämnde anslag till
20.000 R:dr.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 54 Ja och 65 Nej;
Och som Nej sålunda vunnit, kommer den årliga tillökningen i anslaget för
Flottans bemanning att bestämmas till 2,0,000 'R:dr; Och bör, sedan genom
3.‘ne RiksStånds beslut det å 3:dje Hufvud-titeln uppförda anslaget för Be*
värings-inanskapets vapenöfningar, under förutsättnihg att en del af nämnde
manskap tjenstgör till sjös, blifvit ökadt med endast 20,000 R:dr i stället
för föreslagne 50,000 R:dr, här nu äfven uttryckas, att den beviljade
tillökningen i anslaget för Flottans bemanning jemväl afser öfvande! af den
del utaf Beväringen, som tjenstgör till sjös.
Tolfte Voteringen
Den
som, utan att fästa sådant såsom ett förbehåll vid de i första punkten
af Stats Utskottets Betänkanden N:ris 83 och 221 omnämnde anslags beviljande,
anser, att anslaget för Elementar-Läroverken lämpligen bör, i proportion
af hvad för hvarje Stift-, enligt gällande Stat, .belöper, utgå till
disposition af vederbörande Consistorier, som derefter må ega att anslaget,
enligt samma Stat, fördela samt inför Kongl. Kammar-Rätten redovisa,
voterar
Ja;
Den det ej vill,
Neji
Vinner Nej, kommer denna punkt att bifallas, med vilkor att de i samma
punkt ansiagne medel skola, efter upprättande Stater, insändas till LandtRänterien
samt derifrån utdelas.
Bihang till R. S. Peot. 1834., 4:de Sand- 1 dfd. 2 Bandet-.
aj-.dje Häftet, 2
10
Förstärka Stats- Utskottets Memorial N:a 163.
Vateringen har utfallit med 44 Ja och 74 Nej} hvarförutan en dubbel
sedel blifvit casserad.
Och då Nej sålunda vunnit, är irsta punkten af Stats-Utskottets Betänkanden
Nrris 88 och 221 bifallen, med vilkor att de i nämnde punkt
anslagne medel skola, efter upprättande Stater, insändas till Landt-Ränterien
samt derifrån utdelas.
Trettonde Voteringen.
Den, som bifaller ett anslag af 4000 Rrdr för hvartdera af Rikets båda
Universitet att, för afhjelpande utaf de oundgängligaste materiela behofven
vid Universiteten, å Stat uppföras, att intill nästa Riksdag utgå, voterar
Den det ej vill,
Nej}
Vinner Nej, kommer blott en summa af 2000 Rrdr att för samma ändamål
intill nästa Riksdag beviljas.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 64 Ja och 55 Nej}
och då jfci således vunnit, skall ett anslag af 40OO Rrdr för hvartdera af
Rikets Universitet, till afhjelpande af de oundgängligaste materiela behofven
vid Universiteten, å Stat uppföras, att intill nästa Riksdag utgå.
Fjortonde Voteringen.
Den, som bifaller, att Landt- Stats-Tjenstemäns pensioner må, under
de af Stats-Utskottet uti Betänkandet Nro 222 föreslagna vilkor och
föreskrifter, bestämmas till samma belopp, hvartill deras vederlikar i Kongl.
Stats-Contoret eller andra redan reglerade Embets-verk äro berättigade, röstar
J«3
Den det ej vill,
Nej}
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, att öfver deras den 10 Junii 1313 aflåtne
underdåniga Skrifvelse, angående indelte civile Löntagares pensionsrätt,
i underdånighet meddela den förklaring, att beloppet af de pensioner,
som å allmänna Indragnings Staten tilläggas desse Tjenstemän, bör fortfarande
och intill dess annorlunda förordnas, utan afseende på redan tillkomne
eller ytterligare tillkommande löneförbättringar, bestämmas efter lglS års
Aflönings-Stater.
Voteringen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej}
Och sorn Nej således Vunnit, hafva R. S. beslutit, att öfver deras den
10 Junii I3lö aflåtne underdåniga Skrifvelse, angående indelte civile Lön
-
Förstärkta Stats- Utskottets Memorial N:o 263.
11
tagares pensions-rätt, i underdånighet meddela den förklaring, att beloppet
af de pensioner, som å Allmänna Indragnings-Staten tilläggas desse Tjenstemän
bör fortfarande och intill dess annorlunda förordnas, utan afseende på redan
tillkomne eller ytterligare tillkommande löneförbättningar, bestämmas efter
1818 års Aflönings-Stater.
Femtonde Voteringen.
Den, sorn bifaller Stats-U(skottets förslag rörande den vedergällning,
60tn skall tilldelas f. d. Lag-Comitéens Ledamöter, Commerce-Rådet Zenius,
Advocat-Fiscalen Staaf samt Förste Expeditions-Secreteraren Richert, voterar
Ja;
Den det ej vill,
Mej;
Vinner Nej, bifalles berörde förslag med det tillägg, att, i händelse nämnde
Ledamöter komma att inträda i activ befattning i och för Lagverket, de,
6å länge sådant fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden såsom hitintills, eller
löOO R.‘dr årligen, hvaremedlertid någon pensions-utbetalning till dem icke
eger rum. Voteringen har utfallit med 53 Ja och 86 Nej; och sorn Nej
således vunnit, hafva R. S. beslutit, att, med bifall till Stats-Utskottets förslag,
f. d. Lag-Corpitéens Ledamöter skola under deras återstående lifstid,
från detta års början, hvardera åtnjuta ett årligt arfvode af 833 R'dr lös.;
dock att, i händelse bemälde Ledamöter komma att inträda i activ befattning
i och för Lagverket, de, så länge sådant fortfar, böra uppbära enahanda
arfvoden sorn hitintills, eller 16OO R:dr årligen , hvaremedlertid någon pensions-utbetalning
till dem icke må ega rum.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet härmed skolat Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 23 September 1854-  N:o 264.
Memorialangående provisoriska utbytet af denför G ener alAssistance-Contorct
begagnade egendom, emot den Stockholms
Stad tillhöriga f. d. så kallade Hessensteinsha
egendomen.
Sedan, för afgörandet af denna fråga, Riks-Stånden uti Protocolls-Utdrag af
den 21, 25 och 28 nästlidne Augusti, godkänt den af Stats-Utskottet i
Memorial N:o 198 föreslagne voterings-proposition; så har Förstärkta StatsUtskottet
nedanstående dag verkställt omröstning öfver nyssberörde, så lydande
voterings-proposition;
12
Förstärkta Stats■ Ut skott ets Memorial N:o 264.
Den, som bifaller, att, på sätt Preste-och Borgare-Stånden beslutit, vid
skeende definitivt utbyte af den utaf f. d. General Assistance-Contoret begagnade
egendom emot den Stockholms Stad tillhörige f. d. så kallade
Hessensteinska egendomen, såsom mellangift på sistnämnde egendom ifrån
Riksgälds-Contoret njå utbetalas till Stockholms Stads Drätselkommission
en contant summa af Fyra Tusende (4000) Riksdaler Banco, voterar
Ja 5
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kominer nyssberörde mellangift icke att erläggas, och Fullmägtige
i Riksgälds-Contoret, genom StatsUtskottet, få sig uppdraget att,
med tilikännagifvande af Rikets Ständers fattade beslut, inhemta Stockholms
Stads DrätselCommissions bestämda yttrande, huruvida bemälde Commission
vill, utan anspråk på ifrågavarande contanta mellangift, samtycka till delinitivt
utbyte af f. d. så kallade Hessensteinska egendomen emot den af f.
d. General Assistance-Contoret begagnade egendom.
Och enär denna omröstning utfallit med 56 Ja och 63 Nej, samt Nej
sålunda vunnit; alltså kommer, vid skeende definitivt utbyte af den utaf
f. d. General Assistance-Contoret begagnade egendom emot den Stockholms
Stad tillhörige, f. d. så kallade Hessensteinska egendomen , någon mellangift
icke att erläggas för sistnämnde egendom, utan skall, genom Stats-Utskottet,
åt Fullmägtige i Riksgälds-Contoret uppdragas att, med tillkännagifvande
af Rikets Ständers sålunda fattade beslut, inhemta Stockholms
Stads Drätsel-Commissions bestämda yttrande, huruvida bemälde Commission
vill, utan anspråk pä ifrågavarande contanta mellangift, samtycka till defi.-  nitivt utbyte af f. d. så kallade Hessensteinska egendomen emot den af f.
•d. General Assistance-Contoret begagnade egendom.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat Rikets Ständer tillkännagifva.
■Stockholm den 23 September 1834-
STOCKHOLM, H. G. Nordström, 1S34.
Stitt-Ucskottets U Utande N:o 265. n
N:o 205.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 29 Sept.
Utlåtande öf ver den del af Kongl. Ma:jts till Rikets Ständer aflåtne
Nådiga Skrifvelse_, N:o //_, sorn angår detvid sisllidne Riksdag,
i och för regleringen af Arnwens accordj på Riksgälds-Kontoret
anvisade Creditiv.
(RGS. A.)
Uti Utskottets afgifne Utlåtande Nto 57, i anledning af Kongl. Maj:ts
hdgstberörde Nådiga Skrifvelse om ytterligare Släts-anslag för Armeens Pensions-Gassa,
om disposition af Accords-Regleringsanslaget och om belåningsrätt
å Accordsfondens obligationer, förbehöll sig Utskottet, att, i afseende
på ofvanomförmälde CrediliVj med serskildt yttrande till Rikets Ständer
inkomma; hvilket åliggande Utskottet nu alltså går att fullgöra.
Rikets Sländers vid sistlidne Riksdag, rörande ifrågavarande Creditiv,
fattade Beslut' innehåller, ”att, i det fall, då tillgång kunde saknas för
"uppfyllandet af Accords-Cassans åliggande, skulle gifvas anvisning på
”Riksgälds-Contoret å erhållande förskott, dock ej utöfver 100,000 R:dr,
”emot skyldighet till återbetalning, så fort några medel inflÖto; och borde,
"vid hvarje serskildt lyftning, den inträffade Tjenste-successionen för Full”mägtige
i nämnde Contor uppgifvas och alla nödiga handlingar för dem
”vara tillgänglige samt vederbörande Cassa-Styrelse afgifva ansvarsförbindelse,
för medlens återbetalning.’’
Efter hvad Utskoltet serskildt inhemtat, har, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordnande, Stats-Contoret till liqviderande af accord, vid slutet
af förlidet års början och innevarande år, förskjutit tillhopa 17,344 R-’dr2i
sk. 4 r:st banco, för hvilket belopp ersättning i nästlidne Junii månad blifvit
från Riksgälds-Contoret till Stats-Contoret utanordnadt.
Uti den Nådiga Skrifvelsen är, i afseende på meranämnde Creditiv,
framställdt, att Accordsfondens Styrelse måtte tillerkännas rättighet antingen
att, emot framdeles återbetalning, få på en gång lyfta hela CreditivBi/iang
till R. St. Prat. i834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bundet, 1
2/fde Iiäftet.
4
St tf-U skott t XJtuftinJe A’:o 365.
Beloppet af 100,000 R:dr, eller ock att, om sådant icke knnde medgifvas,
årligen tillgodonjuta räntan å denna summa, efter fem för hundradel räknad*
Beträffande dessa alternativ, så anser Utskottet dem vara så Beskaffade,
att intetdera kan af Utskottet tillstyrkas. — Enligt det förstnämnde,
skulle Creditivet komma att förvandlas till ett stående räntefritt lån på
oBestämd förfallotid, ehuru Creditivet till sin natur endast är ett temporairt
understöd eller förskott, hvars begagnande, Både lill tider och belopp,
skall Bero och Bestämmas, dels af inträffande större eller mindre Behof, och
dels af inflytande medel, hvarmed de lyftade snmmorne skulle komma att
ersältas.
I afseende på det senare förslaget, enligt hvilket Riksgälds-Contoret
skulle godtgöra Aceordsfonden fem procents årlig ränta å en summa af
100,000 R:dr, så skulle desse 5,000 li:dr i sjelfva verket, fastän ined Benämning
af ränta, Blifva ett årligt anslag, ehuru, enligt hvad Bär ofvan är
anmärkt, hela Creditivet af 100,000 R:dr icke Bör kunna komma att ständigt,
utan Blott tidtals, till större eller mindre del begagnas.
Men enär den i flera hänseenden nyttiga Accords-regleringen synes
Böra, genom fortfarande Creditiv-Biträde, underlättas och befrämjas, får
Utskottet
tillstyrka, att, i och för nyssnämnde reglering, Styrelsen af Aecordsfonden
får ytterligare Begagna det vid sistlidne Riksdag
på Riksgälds-Contoret anvisade Creditiv af högst eoo,ooo R:dr
Banco, häri inberäknadt hvad sorn på samma Creditiv kan vara
uttaget, men icke åtcrguldct, och sådant under enahanda vilkor
och förbehåll som rid sistlidne Riksdag bestämde*, sämst med det
tillägg, alt Direclionen öfver Armens Pensions-Cassa, under hvars
förvaltning Aceordsfonden är ställd, för hvarje år till RiksgäldsContoret
aflemnar en specifik uppgift å de till Aceordsfonden ingångne
Aceords-ersätlningssummor,
Stockholm den z.\. September 1834-
Reservation
af Herr von Troila E.: ’JUli Högloft. Ståls-Utskottets nyss fattade
Beslut har jag ej kunnat instämma. Då Rikets Ständer vid senaste Riksdag
Beviljade det af Kongl. Majit Begärda Creditiv för reglerandet af Ar
-
Siri -"Utskottets Vd/handc N\o 2a5.
3
meons accord, var icke något annat ändamål afsedt, än att, genom minskning
af somlige och ökning af andre accord, bringa dem alla uti ett någorlunda
lika förhållande till de löner, för hvilka de skulle erläggas. Sedermera
har likväl reformen i denna del fått en ojemnförligt större utsträckning,
ledande ej blott lill accordens jemnande, titan lill deras fullkomliga
afskaffunde. Resultatet häraf mäste blifva ej allenast en förbättring
af försvarsverkets personela del ulan ock direct besparing för Stats-Verket,
hvarje gång nägon del af Armeen1 kan komma *’.t indragas, di Staten
hitintills ansett sig skyldig ersätta den lill indragning bestämda ollicerspersonalens
accord, såsom fallet vid senaste Riksdag var med Konungens
Regemente. Allt hvad som af Staten blifvit begärd t till afskaffande af
2,815,ooo R:dr Banco accord, hvarigenom Vägen lill alla platser inom Armeen
blifvit lika öppen för den obemedlade lortjensten som för dea rike, beslår
deruti, alt, i stället för alt oupphörligen draga och återhelala på det redan
beviljade Creditivet af 100,000 R:dr Banco, skulle denna summa hel och
hållen få såsom lån begagnas. Om, såsom man föregifvit, svårigheten består
deruti, alt Riksgälds-Contoret blefve nödsakad t på en gång utbetala hela
summan och att ålerbetalningstiden är obestämd, så kau ju beslutas, att
Accorjsfondens styrelse endast uti hittills vanlig ordning får draga på Creditivet
men befrias från all ålerbetalningsskyldighet till efter nästa Riksdag.
— Må hvarje Representant, som häröfver går att rösta, försöka jemföra hvad
Staten vinner genom accordsamorteringen med hvad som af densamma för
detta ändamål begäres; han måtte då visserligen inse det senares stora obetydlighet.
Härmed förenade sig Friherre Palmstierna, C. O.
N:o 266.
Ankom till Esp. Utsk, den 29 Sept,
Utlåtande, i fråga om beviljande af ett Creditiv för bestridandet
af kostnaderj sorn genom farsoten Cholera föranledas.
(RGS. A.)
I della ämne har Kongl. Majit, under den 1 innevarande månad, till
Rikets Ständer allålit en så lydande Proposition (Ttnnes införd uti rista
4i Sttirs-U.JfoHtt/ Utlåtande A'!?> ;66.
Samlingen itstti Afdelningen under N.'o 60) hvilken derefter blifvit af samlelige
Riks-Stånden tiil Stats-Utskottets handläggning remitterad.
Med unludni 11g häraf har Utskottet tagit iletta ärende under Ölvervägande;
oell sorn Utskottet anser, för en gifven- följd at nämnde farsots
allmännare spridande i Riket, att medel erfordras ej mindre till bestridan»
ilande af vissa utgifter, sorn af Staten böra bekostas, än äfven såsom förskott
åt sciskilde Menigheter i och för sjukvården m. 111., får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer må, för nu uppgifne ändamål, anvisa ett särskildt
Giediliv af 5oo,ooo R:dr, att af Riksgäldskontoret- utbetalas
ii den mon Kongh Majrt finner sådant erforderligt.
Bland de föremål, hvartill, enligt den i Kongl...Maj:ts Nådiga Proposition
åberopade 43 §• af Kongl. Kungörelsen den 12 Nov. 183r, Statens bi--  drag böra användas,.omnämnas äfven ”de A kusterna vidtagna quarantainesanstalters
kostnader utöfver quarantaines-afgifterne samt de militaiia bevaknings-ålgtirder
till lands och sjös, hvilka kunna erfordras”; men då, i Utskottets
tanka, detta>- serskilda Creditm endast bör afse bestridande af de
kostnader-, sorn ifrågakomma,, sedan farsoten i Riket utbrutit, tillstyrker Utskottet.
vidare,
alt Rikets Ständer, i afseende på dispositionen af detta- serskilda
Grediliv,. fästa det vilkor, att detsamma icke må. användas lill betäckande
af kostnader,, sorn genom quarantaines- och spärrnings—
anstalter uppkomma, men i öfrigt medgifva Greditiveis disponerande
lill de föremål och i den ordning Kongl. -Majrts Nådiga Proposition
innehåller;-, och torde-derjemte den underdåniga anhållan!
hos Kongl. Maj:t böra göras, att öfver hvad af dessa creditivmedel
disponeras- serskild; redogörelse- mätte- upprättas- och tili Rikets
Ständer aflemnas.-  1 afseende på sättet; för de af detta Creditiv till: Menigheter förskjut—
ne medels återbetalning anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att en sådan återbetalning matte ske senast inom slutet af år
1838; samt att frågan om afskrifning utaf de medel,!,hvilka, till
följd - af hos vederbörande uppkommen oförmåga, icke kunna Återbetalas*
mätte till. pröfning företagas vid; den; Riksdag,, sorn näst efter
berörde tidpunkt inträffar;
Beträffande Ater sältet för medlens anskaffning; så enär Fullmägtigeii
Riksgälds-Goiiloret, med begagnande af disponibla tillgångar eller af den
i'gällande Reglemente deni anvisade utväg, icke böra komma i förlägenhet
för dtn utbetalning, som lill. en. början lian. erfordras; anser Utskottet sig
Stnts-XJ slottets Uttåtnde No 267- S
Böra uppskjuta med förslags afgifvande i detta hänseende, till dess RiksgäldsGonlorets
Behof på det hela Blifva Bestämdt kände, då (Vågan derom skall
i ett sammanhang af Utskottet till pröfning företagas.
Vid remissens meddelande från Ridderskapet och Adeln har ett yttrande
af Hr Crusenstolpe, M. J.; blifvit till Utskottet aflémnadt, åsyftande
Begränsning af de utgifter, hvartill ifrågasatte Creditiv borde få användas;
men Utskottet finner häraf icke anledning att tillstyrka något annat undantag,
i afseende på de i Kongl. Majlis Nådiga Proposition omnämnde utgifter,
än hvad som här ofvan blifvit yttradt rörande quaranlaines-och spärrningsÄtgarder.
Sloekkolm den 27 September 1834-
N:o 267.
Ablom till Exp.-Utsk. den 29 Sept.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss pä Stats-UtskottetS
Utlåtande N:o 161.-
Ifråh Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återremiss å dess
TJtlåtånde N.*o 161, angående den del af Hr Friherre Hjertås, G. A., motion.
sorni rörer ett räntefritt lån från Riksgälds-Contoret, att användas till
uppförande af Byggnader vid Ottenby Stuteri-Inrättning; men som, enligt
från Riks-Stånden ankomne Protocolls-utdrag, Berörde Utlåtande Blifvit bifallet
af Preste-Ståndet den 4, af Borgare-Ståndet den 1, samt af BondeSlåndet
den 7, allt i sisth Jnlii månad, så anser Utskottet, till följd af 75
Riksdags-Ördningen, denna fråga vara afgjord och
kbn således dermed icke taga någon vidare Befattning.
Stockholm dem 37; September 1834- -
6
Statsutskott t< Memorial N:o i6g
N:o a C8.
Ankom lill Exp.-Utsk. den a9 Sept.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss på Stats-Utskotlets Utlåtande
N:o 1~<J.
Ifrån Ridderskapet och Adelil har Utskottet erhållit åter remiss ä
dess Utlåtande N:o 179, i anledning af åtskillige f. d. Tjenste möns vid f. d.
General-A ssistanoe-Con torst underdånig# ansökning om Kongl. Majits Nådiga
Förord, till erhållande af något lämpligt årligt understöd} men sorn,
enligt afgifne Protocolls-Utdrag, berörde Utlåtande, hvarigenom ytterligare
gratilicationer åt bemälde sökande äro, under utsatte vilkor, tillstyrkte, blifvit
afslaget af Preste-Ståndet den 8:de, af Borgare-Ståndet den urte, samt
af Bonds-Ståndet den 7:de, allt i sistlidne Julii månad, så anser Utskottet,
till följd af y5 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 27 Sept. 1834-
N:o 26g.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 29 Sept.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss på 'Stats-Utskottets
Utlåtande JY:o 22J.
Ifrån Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess Utlåtande
N:o 227, angående Riksdags-Fullmägtigen från Vester-Norrlands Län,
Mils Strindlunds motion, om anvisande på Riksgälds-Contoret af ett Creditiv
å en million llrdr för spannmåls-undsältningar vid inträffande svårare missväxter;
men som, enligt från Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag, terörde
Utlåtande blifvit den 29 sistlidne Augusti bifallet af de öfrige tvenne
Riks-Stånden, så anser Utskottet, till följd af 70 §. Riksdags-Ordningen,
denna fråga va ra afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 27 September 1834.
St(its-TJ,kottets Alcmoriol Nio 27©
7
N:o 270.
Ankom till Exp.-Utsk, den 2g Stpt.
Memorial, i anledning af erhållen återrcmiss pä Siats-Utskottets
Utlåtande JY:o äfS
Ifrän
Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit ålerrerniss å dess
Utlåtande N:o 248» angående Herr Grefie Pöstes, Arvid, motion, innefattande
det alternativa förslag, alt antingen ett län af 200,000 R:dr mätte beviljas
Götha Canal-Bolag, eller ock alt anslaget till Flottan finge ökas med
12,000 R:dr årligen, i ändamål alt Motala meehaniska verkstad skulle öfve)
tagas till begagnande för Flottans behof; men som, enligt till Utskottet
ankomne Protoeolls-Utdrag, berörde Utlåtande blifvit bifallet af P resteStåndet
den 17, af Borgare-Ståndet den G, samt al Bonde-Ståndet den a nti
innevarande månad, så anser Utskottet, lill följd af 75 §. Riksdags-Ordnmgen,
denna fråga vara afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm elen 27 September i S34-
N:o 2jr.
Ankom Gil Exp -Utsi* dea 29 Sept.
Men lorial, angående dispositionen aj ofve/'blifvande Exemplar af
Bilianget till Riks-Ständms Protocoll vid innevarande Riksdag,
(RGS. A.)
Vid sistlidne Riksdag pröfvade Rikets Ständer lämpligt, att, med bifall
till Stals-Utskottels Memorial N:o 355, förordna, att öfverblifvande
Exemplar af Bilianget till Riks-Ståndéns Protocoll vid samma Riksdag skulle
lill nedannämnde vederbörande, efter reqvisilioner, utlemnas, nemligen:
Till a:ne Stats-Ministrar 1 Exemplar hvardera , 2 Exemplar
—
6 Stats-Råd d:o d:o ... G d:o
»- Hof-Cancelleren . . . . . . , . 1 d:o
— Justitite-Cancelleren . . , ,' , , j d:s
8
Smi-TJ.i'1 nets Mttnoritti /V:o 271.
Till Kongl. Krigs-Expeditioneri ....
2
Excmpl
, ..
Kongl.
Kammar-Expeditionen ....
2
d:o
Handels och Finance-Expeditionen
2
d:o
.
—
Ecclesiaslik-Expeditionen ...
2
d:o
.... -
Cabinettet ......
1
d:o
Konungens Högsta Domstol ....
3
d:o
-
Ii i k e ts
Allmänna Ärendens Beredning
2
d:o
.
Nedre
Justitiae-Revisionen . . . . .
r
d:o
Rikets Ständers Juslitise-Ombudsman
1
d:o
Comité
rade till Tryckfrihetens våld .
1
d‘<?,
Kongl.
Svea Hoj-Hält .....
3
d:o
—
Götha Hof-Riitt .....
3
d:o
-
Ilof-Rälten öfver Skåne och Blekinge
2
d:o
——
Krigs-HofrRatten .....
t
d:o
-
Krigs-Cpllegiurn . .
2
d:o
Förvaltningen af Sjö-Ärendena
1
d:o
..
Öfver-Post-Directeurs-Embetet
1
d:o
.
Kain mar- Collegium ....
2
d:o
•—
Bergs-Coliegiuin .
1
d:o
——
Commerce-Collegium
2
d:o
,
Kammar-Rätten .....
2
d:o
_
- - .
General Adjutanls-Expeditionen fö*r Armeen
1
d:o
D:o för Fiottorne .....
1
d:o
, . -
Sundh e ts-Co 11 egi 11m ....
1
d:o
.
Seraphi mer-Ordens-Gillet
z
d:o
.
Öfver-Intendents-Embetet
1
d:o
__
-
General-Tullstyrelsen ....
2
d>o
Landtmäteri-Contoret , •
r
d:o
, j
Stals-Contoret för dess enskildt» behof .
2
samt för Revisorerne derstädes . .
4
6
d:o
Rikets Ständers Bank för dess enskilda behof .
2
samt för Revisorerne derstädes .
4
6
d:o
Rikets
Ständers Riksgälds-Contor för dess en-
skilda behof .......
2
samt för Revisorerne derstädes .
4
6
d:o
Till
Statt-Vtskottets U-.Wändt N:° 271.
''ill Öfver-Ståthållare-Embetet i Slockholm och Luns-Styrelserne
.........
De mindre Läroverken, hvilka med Bibliothek äro
försedde .........
Riks-Ståndens Cancellier 3 Exemplar hvartdera
9
25 Exemplar.
16
12
d:o
d:o
1,200 Exemplar.
Tillhopa 126 Exemplar.
Upplagan af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll vid innevarande
Riksdag är af Rikets Ständer bestämd till ~
Enligt från Expeditions-Ulskoltet
erliållen upplysning, utdelas till:
Ridderskapet och Adeln
Prés te-Stå fi de t ....
Borgare-Ståndet ....
Bonde-Ståndet ....
Rikets Ständers Utskott
Prenumeration tagen på
5oo Exempl.
65 d:o
7°
I 12
25
d:o
d:o
d:o
d:o
776 d:o
Återslå alltså 424 Exemplar.
4°o Exemplar.
och således, efter afdrag af defecter, minst
Och tillstyrker Utskottet,
att till Riksgälds-Contoiet må ifrån Expeditioris-Utskottet aflemnas
de vid Riksdagens slut öfverblifvande Exemplar utaf Bihanget
lill Riks-Ståndens Protocoll vid innevarande Riksdag, samt att
i nämnde Contor må, för ele här förut uppräknade Embetsverk och
vederbörande, tillhandahållas det ofvan utsatte antalet Exemplar af
nu ifrågavarande Bihang, och således tillhopa för della ändamål utdelas
i 26 Exemplar.
Stockholm den 27 Sept. 1834-
BiA«»g till R. St, Prot, i834. 4 Sami. 1 Af del. 2 Bandet
24-de Iläftet.
2
JO,
St.it
]NT:o 272.
Antorn till Exp.-Utsk. den 30 Sept.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om understöd af allmänna
medel ät de nödlidande iuvunarne i Bohuslänska Skär gärden.
O • AO
TTtl Bönde-Ståndét liar Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson anmält,
linrusom, enligt inkonme tillförlitliga underrättelser, tillståndet i Bohuslänska
skärgården skall vara i högsta grad bekymrande, dels derigenom att de
der belägna talrika fiskelägen blifvit af Cholera-farsoten hemsökta, ulan att
invånarne ega tillgång lill erforderligt läkarebiträde och medicamenler, dels
ock af den anledning att, genom inställandet af så kallade Lärsmässo-marknaden
i Götheborg, hvarest skärgårdsboerne vanligen föryttra deras under
sommaren samlade fiskfångst, de sakna tillfälle att förse sig med nödigt lifsuppehälle;
och som, till följd af de grymma härjningar nämnde farsot å
vestra kusten redan föröfvat, all handel och rörelse lärer der vara så afstannad,
alt, äfven med antagande det hälsotillståndet snart skulle förbättras,
någon afsättning af skärgårdsböernes fiskförråd likväl icke torde kunna
påräknas, samt någon hastig och förmonlig förändring för skärgårdsboerne
alltså icke är att hoppas, men tviwlom en årstid tilJstundar, då deras
näringsfång nästan helt och hållet upphör och hvarunder de få alt kämpa
mot både hunger och köld, bär Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
föreslagit, att, utom de bidrag den enskilda välgörenheten kan lemna samt
de anordningar Regeringen kan vidtaga till sjukdomens hämmande och nödens
afhjelpande, äfven Representationen måtte härtill medverka och bereda
utvägar för Regeringens verksamhet. 1 detta hänseende och med yttrande
af den öfvertygelse, alt, å folkets sida, huru ringa förmågan också kunnat
vara, ännu aldrig saknats vilja ali, i hvad på det ankommit, bispringa
med hjelp, när verkliga behof yppats och blifvit framställda, och då det närvarande,
der ej mindre än 7 å 8,000 menniskolif äro i fråga att blifva offer
för farsoten och hungersnöden,, säkerligen icke kan af någon jäfvas, har
Anders Danielsson vidare tillstyrkt, ”att något understöd af allmänna medel
måtte åt de nödlidande i Bohuslänska skärgården af Rikets Ständer beviljas/'
Denna motion, uti hvilken Bonde-Ståndet enhälligt instämt, har äfven blifvit
de andre Riks-Stånden meddelad och derefter lill Siats-Utskottets handläggning
remitterad..
Stais-Utskotta: Utlåtande No 273. u
Utskottet delar det varma deltagande Motionniren yttrat' för de limund
c föremål) sorn föra nied t deli gjorda framställningen j men i saknad
af bestämdt förslag om den summa som kan erfordras och om sättet för
dess användande, samt då Rikets Ständer, till följd af Kongl, Mnj:ls allålne
Nådiga proposition om ett Gred i ti v för bestridande af de kostnader, sorn genom
farsoten Cholera förorsakas, liro i tillfälle att bevilja medel, hvarigenom
erforderligt understöd äfven för de behöfvande i Bohuslänska Skärgården,
kan beredas, anser Utskottet något serskildt anslag af Stats-Verkets
medel för omnämnde ändamål icke kunna beviljas, oell att Riksdags-Fuilmägtigen
Jnders Danielssons motion icke föranleder tili
någon serskild åtgärd å Rikets Ständers sida.
Stockholm elen 37 Sept. 1834.
STOCKHOLM, 1834, hos J. A. Walldck.
Stats-Utskottets Utlåtande N.O 273.
1
N:o 273.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o Sept.
Utlåtande, dels i anledning af Kongl Maj:ts Nådiga Proposition
, angående grunderne för marke gängs-prisens bestämmande
, ränte-persedlarnes omsättning och förenkling , indelte
räntors och■ tionde-anslags äteringående till Kronan
samt andre med grundskatternas utgörande gemenskap egande
ämnen, och dels i anledning af flere i samma frågor
väckta mot loner -
CL A.)
Från Riks-Stånden liar Stals-Utskottet erhållit remiss å Kongl. Maj;ts
ofvanberörde, den 7 sisth Maji till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition,
sorn under N:o 56 finnes införd i 1 Sami. 1 Afd. af Bihang
till Riks-Slåndens Prolocoll vid denna Riksdag.
De uti denna Kongl. Proposition omförmälde handlingar, hvilka
till Stats-Utskottet blifvit i Nåder öfveilemnade, äro följande:
i:o Kongl. Kammar-Collegii den 17 Junii i83o i fråga om förändring
i nu gällande method för markegångs-sättningen afgifne underd.
Utlåtande, hvars innehåll uti den Nådiga Propositionen, pag. 7—g, finnes
intaget;
2:0 Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernas den 11 Maji 1831 afgifna
underd. yttrande, i anledning af Kongl. Maj:ts den 29 Maji i83o till
bemålde Collegier aflåtne Nådiga Bref, hvaruti, jemte öfverlemnande af
P.ikets Ständers underd. Skrifvelse af den 25 nästförutgångne Januarii,
angående förändring och reduction af hcmmans-räntorne i de Län, der
desamma funnos i större antal persedlar utförde, Kongl. Maj:t i Nåder
anbefallt Collegierne, att, i öfverensstämmelse med de uti sistberörde
Skrifvelse uppgifne grunder, inkomma med underdånigt utlåtande och
förslag i fiågan, att, emot anvisning af behöriga summor på Stat, indraga
dé till Militaire- och Civil-Staterne, samt Schöler-Staten och andre allmänna
ändamål indelte räntor; och hade Kongl. Kammar-Collegium till
åtlydnad häraf i underdånighet anfört; att då de åsigter, sorn utaf Rikets
Ständer blifvit antagne, till alla delar öfverensslämde med hvad j
underdånighet blifvit framställdt, dels af Kammar-Collegium uti dess den
Bihang till R. St- Prot. 1834• 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 1
25:te Häftet.
Stats-Ulskotlets Utlåtande IV.-o 273,
8 December 1829 till Kongl. Maj;t afgifne och till Rikets Ständer sedermera
öfverlemnade förslag till räntepersedlarnes reduction, dels ock
af Kammar-Collegium och Stats-Contoret gemensamt, uti deras den 10
Oclober 1828 meddelade underdåniga Betänkande, angående ny lönereglering
för Landt-Stats-Tjenstemännen, och uti hvilket senare desse
Embetsverk, uppå anförde skäl och enär indelningarnes bibehållande för
Landtstalerne icke vore gagneligt, utan deras afskaffande fasLhel 1 re påkallades
af flere orsaker, hemtade från de förändringar så i statistiskt som
ceconomiskt hänseende, hvilka inträffat under den sedan Indelningsverkens
inrättande förflutna tiderymd af mer än r/fo år, samt då för öfrigt
en ändamålsenlig lönereglering, utan indelningarnes afskaffande, icke
kunde ega rum, ansett sig för uppgörandet deraf böra antaga den grund,
att indelningarne skulle indragas till Staten och deremot anslås löner i
penningar till fastställdt belopp i Silfverspeciemynt, att efter gångbar
curs utgå, -—funne Kammar-Collegium, som icke ansåg sig ega anledning
frånträda dess sålunda gemensamt med Stats-Contoret knappt 3 år förut
i underdånighet yttrade mening, sig likväl böra tillägga: att nyss åberopade
skäl, med afseende hvarå Lan dtstats-i udel ningarnas indragning
blifvit tillstyrkt, äfven vore fullkomligt gällande och tillämpliga för militaire-staterne,
inom hvilka en ändamålsenlig lönereglering syntes vara
underkastad flere svårigheter och nästan oöfvervinneliga hinder, så vida
icke de till dem hörande indelningar, hvilka icke blott inom serskilda
regementen utan äfven inom samma corps yore för både högre och lägre
befäl af en ännu mer anmärkningsvärd olikhet, först till Staten indroges,
så att ifrån den gemensamma fonden en säkrare tillgång till förbättrade
löneanslag kunde påräknas; att denna indragning för roilitaire- och eeclesiastik-staterne,
i än mindre reon än för de civila, verkade till förminskning
i löntagarnes inkomst, enär de förre merendels alltid nödgades
emot dryga arfvoden begagna främmande biträde till deras räntors
uträknande, uppsägning och infordrande, dels ibland kronobetjeningen
och regementenas civile tjenstemän, dels andre i orterne boende personer
utun tjenst, hvilka icke sällan vid räntornes utfordrande vidtogo åtgärder,
ledande till förfång för hemmansegarne, utan alt räntetagarne
deraf hemtade vinst eller ökad löneinkomst, och hvaraf emot tjenstemännen
ofta uppkomme missnöje, sora ofördelaktigt inverkade på allmänna
tänkesättet och desto hellre sy n tes förtjena uppmärksamhet, som af mål,
hvilka blifvit dragne under Kongl. Majlis Nådiga pröfning, sig visat,
att hemmansegare i samma by, hvilkas kronotionde-spanmål varit åt
Stats-Ulskolttts Utlåtande N.-o 273. 3
indelningshafvare upplåten, fått erlägga lösen derföre med 5o procent
utöfver markegångsprisel, eller 5 R:dr Banco på tunnan iner än Kronan
sjelf af andre hemmansegare i byn samma år uppburit för sin egen tionde,
utan att i en sådan behandling rättelse kunnat till de indelte tiondegifvarnes
lindring ega rum; i anseende hvartill, och då det syntes
vara för både de militaira, civila och ecplesiasti ka tjenslemanna-corpsernes
anseende af vigt, alt de förhållanden till folket upphörde, som
förminskade den aktning och det förtroende desse tjenstemän eljest skulle
åtnjuta, Kammar-Collegium, äfven från en politisk synpunkt, trodde det
vara af största angelägenhet, att, enligt Rikets Ständers yttrade åsigt,
Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad vid föregående Riksdag
skett för landtslaterne, vid instundande Riksmöte göra Nådig framställning
om de indelta räntornes indragande både för nyssnämnde och
öfrige stater samt allmänna behof, deslohellre som Rikets Ständer äfven
inkommit med förnyade klagomål öfver det förtryck, hvarföre räntegifvare
voro blottställde, samt att till ofvannämnde staters aflöning måtte
anslås bestämda årliga penuiogelöner till det belopp, som inom hvardera
kunde blifva för hvarje serskild tjensteman regleradt, men tillräcklig för
deras nödtorftiga bergning, att i silfver, efter Rikets gångbara mynt, utgå,
hvars värde eller jemnare förhållande till varuprisen icke borde dädanefter
vara underkastadt samma förändringar sorn förut, till allmän och
enskild skada, egt rum, enär Kongl. Majus och Rikets Ständers gemensamma
beslut om myntbestämningen och sedelmyntets inlösen lill silfver
komme till verkställighet; hvaremot Kongl- Krigskollegium, i hvad
som rörde militaire-staten, för dess del i underdånighet andragit: alt
om något tjenligt correctiv emot en allt för låg markegång blefve stadgadt,
och således den af Rikets Ständer i underdånighet föreslagne fem
års markegången, utan Kongl. Majus och Kronans samt räntetagarnes
förlust, kunde begagnas, det visserligen skulle medföra mångfaldige fördelar,
om alla räntor uppburos af Kronans vanlige uppbördsman och
ingingo till Stats-Contoret, samt. derifrån utanordnades till löntagarne, dock
med del vilkor, att hvad för hvarje löntagare årligen uppbars också till
honom utbetaldes, eller ock att ständigt anslag1 för hvar och en gjordes
i tunnor spanmål, som utbetaldes efter rnarkegångspris i gångbart mynt;
men en viss contant summas anslående för alltid, om det ock skedde i
silfver, skulle, enligt Collegii. underdåniga tank?, efter en längre lids
förlopp, medföra betydlig förlust för löntagaren, då erfarenheten visat,
alt äfven silfver förlorat i värde emot de nödvändiga varorne.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N.o 2 7.?.
3:o Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernes den 11 Maji i83i lill
Kongl. Maj:t i underd. afgifne utlåtande och förslag lill ett förändradt
stadgande i afseende på dispositionen af Kronans kappmål i vissa fall,
hvars innehåll inhemtas af den Kongl. Propositionen ^pag. 10—12).
4:o Likaledes Kongl. Krigs- och Karnmar-Collegiernes merberörde den
11 Maji 1831 afgifne underdåniga Betänkande öfver Rikets Ständers vid
sista Riksdag gjorde framställning, rörande förändring i sättet för grundräntornes
och Kronotiondens utgörande; deruti är vordet anfördt:
af Kongl. Kammar-Collegium: att, vid öfvervägande af hvad som för
och emot ifrågavarande förslag frarnställdt blifvit, Collegium fästat uppmärksamhet
dervid, att Rikets Ständer, utan veterlig skiljaktighet i åsigter emellan
de serskilde Riks-Stånden, genom underdånig skrifvelse den 25
Januarii i83o, som således föregått deras den 11 påföljde Mars fattade beslut
om förändring i sättet för grundskattcrnes utgörande, anmält deras underd.
önskan vara, att dessa grundskatter, för så vidt de äro lill Militice-,
Civil- och Scholag-Staterne eller andra allmänna behof upplåtne, måtte till
Stats-Verket indragas, samt Nådig Proposition derom göras vid Rikets
Ständers näsla sammankomst; och då en sådan indragning jemväl blifvit utaf
Kongl. Maj:t, uti Dess vid sista Riksdag afgifne Nådiga Proposition om
Stats-Verkets tillstånd och behof, i afseende på Landt-Stats-löneregleringen
tillstyrkt, samt enahanda skäl, som dervid blifvit åberopade, äfven vore
gällande för alla öfrige indelningar, så och med förutsättning, alt Kongl.
Majit och Rikets Ständer förblifva vid Deras: redan tillkännagifne åsigter
och fattade beslut i denna angelägenhet, samt att endast på åtgärd vid instundande
Riksdag ankomme, att det ena eller andra till verkställighet befordra,
ansåge Kongl. Collegium häraf blifva en följd, att de fleste, med
hänsigt till räntetagares förmenta rättsanspråk, att orubbade bibehållas vid
dispositionen af dem tilldelad Kronotionde och andre räntor, mot förslaget,
serdeles de af Preste-Ståndet gjorde anmärkningar borde förfalla, emedan,
efter en sådan indragning, all af nu varande löningssätt beroende beröring
emellan räntegifvare och räntetagare upphörde samt de senare komme
att inträda bland classen af öfrige löntagare, hvilka af Statens Cassör nu
uppbära deras löneinkomster. — Då Kongl. Majit, genom serskilde, tid efter
annan, uti administrativ väg utfärdade Författningar, allena beslutat
och förordnat angående både afrads- och kronotiondespanmålen samt öfrige
räntors uppsägning, forsslande, utgörande och lösande, samt i de äldre
stadganden, som härom varit gällande, infört ålskillige förändringar
och jemkningar till räntegifvares lindring, så alt bland annat den i ;4:de
Siats-Utskottets Utlåtande N:0 273.
5
punkten af Presterskapets privilegier förbehållne rätt för elem, som bekommit
spanmål af Kronan till lön utur Kyrkoherbergen, att låta tiondegifvaren
föra dem till hvad ort inom Lagsagan som helst, blifvit inskränkt till
leverering inom visst kortare afstånd m. m.; och helt annat syntes vara,
alt föreskrifva sättet för räntornes utgörande efter tidernes förändrade kraf,
än alt skilja Ståndet från en förmon, som i ^:åe punkten af privilegierne
blifvit Biskopar, Superintendenter, Professorer, Kyrkoherdar m. fl. gifven,
att framgent tillgodonjuta hvad dem till underhåll och lön är vordet tillagdt;
en ändring, hvarom nu icke fråga vore, genom ett förslag, som åsyftade
att tillhandahålla en hvar i det gångbara myntet fulla värdet af
hvad honom till bestämdt belopp tillkommer; samt då, genom det serskilda
förslag, som Kongl. Collegium i underd. afgifvit, rörande en förändrad
method för markegångs-sältningen, allt inflytande från så väl räntetagares
som räntegifvares sida, på denna åtgärd, skulle fullkomligen upphöra, samt
fruktan för låga markegångspris hädanefter deslomindre ega rum, som
mai kegångssättningen kom me att inskränka sig till ett enkelt beräknande efter
bestämda grunder och under nödige controler af de hela året gångbara
prisen i orten, hvadan Preste-Slåndet, genom penninge-anslag, efter medelmaikegångspris,
för innehafvande tiondespanmål lika väl kunde komma
att vinna som förlora på förändringen, och ej heller nu af privilegierne
hemtat något stöd för dess bestridande; så föreställde Kammar-Collegium
sig, att utaf Preste-Ståndels ofvanberörde anmärkningar någon betänklighet
icke uppstode deremot, att hvad Piikets Ständer i underd. föreslagit äfven
till Presterskapet såsom löntagare utsträcktes, så att Inrättningar, sorn
i allmänhet nu befinnas olämplige, icke måtte bibehållas, mera till inbillad
än verklig fördel för endast en class bland Statens Embets- och Tjenstemän,
men till massans af folket uppenbara lidande; och hvad anginge
Riksdagsfullmägtiges från Östergöthlands Län underd. protest, så syntes
densamma mera härröra från missförstånd om afsigten med Rikets Ständers
beslut, än grunda sig på verklig kännedom af ortens egen fördel, då kunnigt
vore att, sedan Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit räntegifvare alt lösa deras
Kronan behållna tionde- och afradsspannmål efter årlig markegång, utan
tillägg af forsellön, räntegifvare i Östergöthland, likasom annorstädes, mindre
än förr begagnat sig af levereringsrätten in natura, samt äfven under
förmonligare sädesår allmänt löst deras ränlespanmål med penningar, ett
förhållande, som mer än annat ådagalade, det farhogan, att folket i allmänhet
skall vara i verkligt behof af och på sådan grund anse med sin
fördel öfverensstämmande att leverera räntorne in natura, vore inbillad
Stais-U tskottcts Utlåtande N:0 273.
oell härrörde från bristande kännedom af landets ställning och behof,
hvarföre ock ofvanberörde reservation, i Collegii tanka, destomindre förtjente
afseende, sona hvad forsellönen anginge, det icke kunde, emot Kongl. Brefvet
den 3o Mars 183o, angående uppbörden af Kronans spanmålsintradér, ifrågaställa,
att densamma borde af räntegifvare erläggas, om, efter indelningarnes
indragning, Kongl. Majit och Kronan komme 1 disposition af ali nu indelt
tionde- och afrads-spanmål, liksom af den Kronan behållne. — Enär i öfrigt,
vid granskning af Rikets Ständers förslag, ehvad det betraktades såsom ett
provisionel ordnande intilldess ofvanornförmälde fråga örn hemmansräntornas
indragning kunde blifva definitivt afgjord och i verket satt, eller i
fall, emot förmodan, sådan indragning, oaktadt redan derom fattade beslut,
icke skulle till verkställighet komma, såsom en till längre tid utsträckt och
beståndande reglering af grunderne för hemmansräntornes utgörande, Collegium
ansåge de af, Rikets Ständer till stöd för förslaget utvecklade skäl
vara i hufvudsakligaste omständigheter redan af Collegium framställde i
serskilde underd. Betänkanden, och då de utvägar Rikets Ständer uppgifvit
till upphjelpande af de utaf Collegium omnämnde olägenheter, sorn
åtfölja nu varande indelta löningssält, syntes ändamålsenliga och så nära,
som tidens fordringar medgåfve, afsåge räntegifvares och räntetagares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, på hvilkas tillgodonjutande, så länge
detta löningssält bibehölles, anspråk gjordes, de der likväl, så vidt de innefattade
en förment löneförmon, rimligen icke kunde vära gällande för
andre Embets- och Tjenstemän, än som nu tjena, men icke för dem, sorn
framdeles tillsättas med de löneförmoner Kongl. Maj:t i Nåder bestämmer;
så tillstyrkte Kammar-Collegium, för sin del, alt Kongl. Maj;t ville i Nåder
gilla och fastställa ofvanberörde af Rikets Ständer föreslagne hufvudgrunder,
samt i öfverensstämmelse dermed och jemte upphäfvande af Författningarne
af åren i8o3 och 1815 med flere härmed gemenskap egande, i
Nåder utfärda en ny Förordning angående sättet för all kronotionde- och
afradsspanmåls-, tillika med öfrige, hemman och lägenheter åsatte, grundräntors
utgörande och lösande, utan afseende å den disposition, som deraf
till ena eller andra Staten eller allmänt behof gjorde blifvit; samt
af Kongl. Krigs-Collegium: alt det för sin del ansåge betydliga fördelar
hemtas deraf, om, vid årliga markegångstaxorncs upprättande, det
föreslagna förfarandet iaktloges, att, sedan årets markegångspris i Länet
blifvit satt, detsamma med de nästföregående 4 årens i samma Län hopsummerades,
då femtedelen af denna summa skulle blifva Länets markegångspris
för året; och tillstyrkte Kongl. Krigs-Collegium alltså antagandet af
Ståts-Utskottets Utlåtande N.-o 273.
7
•delta förslag, äfven om det af Rikets Ständer projecterade sätt lill förändring
af räntornes uppsägning och leverering m. m. icke för närvarande
skulle vinna Nådigt bifall. — Beträffande åter den i underd. föreslagna
förändringen i grunderne lör utgörandet af så väl kronotionde- och afradsspanmål,
sorn andra å hemman och lägenheter inuelle räntor; syntes
närvarande tidsförhållanden, så väl i afseende på lefnadssätt, som landtbrukets
och varuafsättningens beskaffenhet, emot hvad dessa voro vid Indelnings-Verkets
början, nu mera vara mycket förändrade och hafva föranledt
en allmännare ömsesidig önskan att erhålla och erlägga räntepersedlarn.
es
de ega rum, hvarföre ändamålet med Rikets Ständers underd. framställning
syntes önskvärdt att vinna; men Krigs-Collegrum ansåge i underdånighet,
att de förestagne vilkoren ej tillräckligen skyddade Kongl. Maj:t och Kronan
samt de enskilde räntetagarne från förluster i deras hittills egande
lagliga inkomster, då icke något correetiv blifvit uti det underd. projectet
uppgifvet, till förekommande deraf, att det i förslaget omför malde första
markegångspriset, med hvilket de fyra föregående årens skulle sammanläggas
för att erhålla ett medeltal, blefve allt för lågt, under varornes
verkliga värde vid levereringstiden; att, 0111 den ordning för markegångssättningen
i Riket, som finnes omnämhcl i Kongl'. Brefvet den i5 Januari
j831, framdeles blefve gällande, denna betänklighet syntes håfven, men intilldess
ansåge Krigs-Collegiirin de hittills gällande Författningar cm de indelta
räntornes uppsägning och leverering närmast förvara räntegifvare*,
och räntelagares nu egande ömsesidiga rättigheter.
Härförutan har Utskottet fått emottaga följande uti dessa ämnen väckte
serskilde motioner, dem Utskottet ansett böra i sammanhang med dea
Nådiga Propositionen behandlas,, nemligen;
«j) inom Ridder skåpet och Adeln r
1:0 af Grefve von Fersen, 71 j hvars motion är densamma, sorn deU
förslag Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag till Kongl. Majtls Nådiga bifall
i underdånighet framlade, rörande utgörandet 'af grundräjilorne och Kronotionde»,
och hvilket förslag uti deri Kongl. Propositionen innefattas;
2:0 af Herr Hjärne, St.som, i afseende på hehofvet att befälets
vid indelta arméen aflöning stäldes på en mera säker och bestämd fot,
föreslagit: att de vid hvarje regemente tillsatte Lönings-Direetioner,
hvilka det åligger att fördela alla de till befälets aflöning anslagne medel,
belt och hållet måtte försvinna,, och Boslälls-Directionerua besörja
8
Stats-TJtskottets Utlåtande N.-o 273.
indragne boställens utarrendering; att Regementsskrifvarne finge uppbära
arrendemedlen jemte alla öfrige till den samfälda löningsfonden indragne
medel, såsom kronotionde, hemmansräntor m. m., men redovisa
alltsammans directe till Stals-Verket; samt slutligen, att de contante medlen
insattes för Stats-Verkets räkning i Länets Ränteri, och den spanmål,
som ej genast kunde förvandlas i penningar, levererades i Kronans närmaste
magasin; bvaremedlerlid alla löner borde utgå directe ifrån StatsContoret
på bestämda tider, antingen på en gång för året i December
månad, eller qvartaliter, och Konungens Befallningshafvande öfvertaga
omsorgen alt för Stats-Verkets räkning i penningar realisera den uti Länets
magasin levererade spanmålen samt medlen till Stats-Contoret insända;
och hafva, i anledning häraf, anföranden blifvit afgifne utaf Hans
Excellence Herr Grefve Brahe, M., Herr Liljenstolpe, Carl, Friherre
Diiben, C. J., Herr von Hejne, G., Herr Lefren, J. P., samt Grefve
Horn, C. F.
b} inom Bonde-Ståndet:
3:o af Riksdagsfullmägtigen Peter Persson ifrån Calmar Län, sorn
föreslagit: 1) alt räntegifvare hädanefter måtte befrias ifrån all skyldig
het
att till corporationer och inrättningar, af hvad namn och beskaffenhet
som helst, eller till Embets- och Tjenstemän erlägga de af deras
hemman utgående, nu indelte hemmansräntor, vare sig uti spanmål eller
andre räntepersedlar, utan alla redan skedde dispositioner och indelningar
af Sådane räntor upphöra och desamma till Siats-Verket indragas,
med ultryckligt förklarande, att någon disposition af hemmans
eller lägenhetsgrundränla hädanefter icke må ega rum; 2) att, i följd
häraf, jemväl skyldigheten för skatte- och kronohemmans innehafvare
att utgöra öke- eller dränge-dagsverken, som ingå i hemmanens grundränta,
måtte försvinna, ehvad sådana dagsverken äro disponerade åt indelningshafvare
och enskilde jordegare eller Kronan förbehållne, men
anslagne vid fastigheter, hvilka tillhöra Staten och för dess räkning förvaltas;
samt 3) att deremot räntegifvare i allmänhet och utan undantag
förklaras berätigade att alltid, efter årlig markegång, hos Kronans ordinarie
Uppbördsman erlägga lösen med penningar, så väl för kronotionden
och afradsspanmålen, som för dagsverkena och öfriga räntepersedlar;
räntegifvare härigenom likväl icke betaget att, efter skedd uppsägning
ifrån deras sida, få i närmaste Kronomagasin leverera spanmålen in natura
-
Stals-TJtskottcts Utlåtande N.o 273.
9
lura de år, då de, i saknad utaf afsättning, icke kunna åstadkomma penningar
till spanmålens lösande.
4:o En motion af samme Ledamot j deruti han åsyftat den förändring
för markegångssättningen, att Rikets Ständer vid hvarje Riksdag, på
grund af medelprisförhållandena under förflutne tiden, stadgade det
noarkegångspris, som för fem år derefter, eller intill nästa Riksdag, inom
hvarje Län bör tjena till grund, så väl för hemmans-räntornes afbördande,
sorn vid andre liqvider, för hvilka markegången länder till efterrättelse.
5;o Likaledes ett af Peter Persson afgifvet förslag, rörande hemmansräntornes
förenkling, innefattande hufvudsakligen: att Rikets Ständer
måtte på det sätt jemka det af Stats-Utskottet vid nästlidne Riksdag
i denna fråga föreslagne och af Rikets Ständer godkände beslut, att
hvarken de skattskyldiges hörande edler serskilde Comiterades förordnande,
i ändamål att leda och utföra den ifrågaställde förenklingen af heminansräntepersedlar,
må anses vara af nöden, utan arbetet utföras af
visse, utaf Kongl. Maj:t dertill förordnade erfarne och för deras åtgärder
ansvarige Tjenstemän, efter de grunder, som Kongl. Kammar-Collegiurn
föreslagit och båda Statsmagterne godkänt, men under det en gång
för alla stadgade förbehåll, att den nya grundränta, som i ett färre antal
persedlar varder en lägenhet påförd, icke må kunna i något fall öfverskjuta
den gamla grundräntan, i hvilka förslag flere Ledamöter af
Bonde-Ståndet instämt.
6:0 Af Riksdagsfullmägtigen G. A. Kolmodin från Gottland, som, efter
framställning af den tackande belägenhet, hvaruti indelningsgifvare
sig befinna, begärt och yrkat, att dessej, i likhet med innehafvare af
andre hemman, måtte få med penningar liquidera deras räntepersedlar,
efter det för hvarje år fastställde markegångspris; stödjande Motionairen,
som af indelningsgifvarne i hans hemort fått sig uppdraget att väcka denna
fråga, sitt yrkande på följande tvänne omständigheter, all nemligen
alla inom samma yrke och uti samma läge varande samhällsmedlemmar
böra draga lika onera, samt för det andra, att, då Kronan åt indelningshafvaren
öfverlåtit dess rätt till hemmansräntorne, dfnna öfverltitelss
icke bör åt den sistnämnde inrymma rättighet vill en annan och mera
utsträckt liqvidalionsgrund af räntorne, än den Kronan sig sjelf förbehållit.
di/i. lill 11. St. Prot. 1834■ 4 Sami. 1 Af cl. 2 Dand. 2
25;te Häftet.
IO
Slats-lhskoltels Utlåtande No lj3.
Uti denna motion har Riksdagsfullmägtigen Per Isaacsson frän Gottlands
Län instämt.
7:0 Af Riksdagsfullmägtigen Johan Olsson från Stockholms Län, hvars
framställning, den Anders Johansson frän Upsala Län bi träd t, åsyftar,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underd. anhålla om den ändring
i nu gällande Författningar, rörande afrads-, kronotionde- och
räntespanmål, att densamma finge, i likhet med hvad för Kronans beliållne
spanmålsränlor är stadgadt, in natura levereras! utan alt någon
uppsägning förut behöfde ega rum; men om detta icke kunde bifallas,
hemställde Motionairen, att räntegifvaren, då spanmålen skall efter markegång
lösas, icke må behöfva erlägga den nu stadgade forsel-lönen, 16
sk. för en tunna råg och 12 sk. för en tunna bafra.
8;o Af Riksdagsfullmägtigen Botvid Jonsson från Östergöthland, som
anfört: att då i senare tider flere missbruk vållat ett uppenbart förtryck
för skattgifvare, derigenom att indelningshafvare och löntagare fordrat
att få sina räntor levererade på olika från hvarandra aflägse belägne
ställen, ansåge Motionairen sig böra föreslå, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att de skattgifvande finge, så vidt
sig göra låter, erlägga sin skatt för hvarje hemman, på ett och samma
ställe, till så stort belopp, som tillhörde en viss räntetagare; i sammanhang
hvarmed Botvid Jonsson yrkat, alt uppsägning utaf alla af jorden
utgående spanmålsskatter till leverering in natura måtte af häradsboerne
få verkställas hos Länsmannen i stället för Kronofogden, hvilken ofta
vore aflägse boende och vid flere tillfällen borta från sitt hemvist.
gio Af Anders Normark från Westerbottens Län, hvilken likaledes
klagat öfver räntetagares stegrade anspråk i afseende på fraktande af räutepersedlarne
och framställt de olägenheter, som derigenom drabba allmogen,
serdeles i de norra orterne; hemställande derföre, att det alltid må vara
räntegifvare tillåtet att efter ortens markegång, utan förhöjning, lösa tiondespanmålen
och afraden; den vare sig indelt eller Kronan behållen.
10:0 Af Riksdagsfullmägtigen Nils Ersson och Eric Ericsson från Gefleborgs
Län, de der, med förmälan att de, i fråga om indelte hemmansräntornes
ingående lill Slats-Yerket m. m., som uti Peter Perssons från
Calmar Län först afgifne här ofvan intagne motion omförmäles, biifvi
af honom förekomne, förklarat sig till alla delar instämma i dennest
mening.
11:0 Af Jöns Persson från Malmöhus Län, hvars motion framställer
yrkande af förbud för dem af Presterskapet, som lill förstärkning af de
-
Stats-Ulshottets Utlåtande W;0 273.
11
ras löner, uppbära kronotionde-spanmål, att densamma utfordra på annat
sätt och i annan ordning äu vid Kronans behållne tiondesäd eger
rum; och har Riksdagsfullmägtigen Eric Ersson från Westmanlands Län
häruti instämt.
12:0 Af Gustaf Gustafsson från Södermanlands Län: alt tiondegifvare
måtte förklaras berättigade att aflemna sin räntespanmål till den
närmast hans hemvist boende räntetagare.
i3:o Af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Skaraborgs Län:
att då de fleste afrads- och kronotionde-gifvare inom nämnde Län årligen
lida förluster derigenom, alt de, vid spanmålens levererande in natura,
beslående af hälften råg och hälften korn, merendels måste, i brist
af tillgång på det senare sädesslaget, hvilket i flere Härad icke kan
med fördel odlas, till qvantiteten utgöra denna deras afgäld i råg, utan
att det värde, hvarmed rågen öfverstiger kornet, kommer Stats-Verket
eller den skattskyldige till godo; trodde Motionairen sig bora, för vinnande
af ändring härutinnan, föreslå: att de inom Skaraborgs Län boende
afrads- och kronotionde-gifvare, hvilka, då spanmålen skall utgå
in natura, ej vilja leverera korn, må vara berättigade att, i stället för
detta sädesslag, lemna råg till så stort qvantum, som, efter årets markegångspris,
i värde motsvarar det korn de äro skyldige utgöra, samt att,
i sammanhang härmed, kronotionde-gifvare på de orter inom Länet, der
korn med mera fördel än råg odlas, äfvenledes må tillåtas alt i stället
leverera korn till ett belopp i markegångsvärde motsvarande den råg de
böra erlägga.
14:o Af Rikdagsfullmägtigen Tufve Månsson frå Malmöhus Län: att
den till löntagare samt allmänna inrättningar anslagne kronotiondespanmål
måtte få lösas efter medium af föregående fem årens markegångspris med
förhöjning af 16 sk. för en tunna råg eller korn samt 12 sk. för en tunna
bafra.
i5:o Af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund från Wesler-Norrlands
Län: att, då uti äldre Författningar icke finnes någon grund till den fördel
tiondetagare i senare tider fått sig tillagd, att alltid erhålla afradsgild
säd, äfven om tiondegifvaren icke kan utaf sitt hemman sådan åstadkomma,
funne Motionairen sig I Öra it Ia ten yrka, hvad billighet och
rättvisa jemväl påkallade, att ränte- och tiondegifvare må berättigas, antingen
att, i likhet med hvad genom Kongl. Brefvet den 10 December i8ro
ar för Westerbotten medgifvet, vid spanmålens leverering in natura få
utgöra sådan spanmål, de för året bevisligen inskördat, utan afseende
12
Stats-Utskoltets Utlåtande N.o 2~3.
*pa sädens bättre eller särare beskaffenhet, eller alt, om tionde-tägaren
dermed icke åtnöjes, erlägga lösen efter ortens eller Rikets markegång,
med vanlig forsellön, hvarmed tionde-tagaren bör, i Molionairens tanka,
vara belåten, enär markegångspriset ofta finnes vara högre och sällan
lägre än det gångbara.
16:0 Af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
hvilken, efter att i minnet återföra sin vid sisllidne Riksdag gjorde utredning,
rörande grunderna och vilkoren för grundskattens utgörande, yttrat
sig böra betrakta denna fråga under 3;ne hufvudsynpunkter, eller i afseende
i:o på grundskattens reduclion eller förvandling i vissa hufvudräntor
för hvarje landsort, 3:0 på dess utgörande directe till Stats-Verket, samt
3:o på dess leverering till indelningshafvare; framställande härjemte Anders
Danielsson följande motion: cd) att med bibehållande af räntegifvares rättighet
att utan forsel-lön lösa de enskilde spanmålsräntorne, antingen efter
markegång eller efter medelpris, så vida Rikets Ständer ett sådant Riksdag från
Riksdag fastställa, tillika mätte stadgas, att, intilldess etLsådant medelpris varder
satt, räntegifvare skola ega rätt att, då missväxt infaller, lösa de qindelte
spanmålsräntorne efter det pris, hvartill de äro upptagne i markegungstaxan
näst före missväxtåret, så att olyckan af missväxt, då allmogen beliöfver
lindring, icke må, såsom hittills, föranleda till dess-ytterligare betungande;
samt ö) att alla öfrige indelte, eller Kronan behållne jordeboksoch
mantalsräntor, hvilka efter årlig markegångsförvandling böra utgå, skola
hädanefter som förut betalas med penningar, men efter det pris, sorn
erbålles genom medium af de senast forflutne fem årens markegång, samt
på detta sätt, för fem år i sender, debiteras de skattskyldige till betalning,
dock med 10 procents nedsättning i det efter nämnde grund uträknade
medelpriset.
Vidkommande åter de indelta räntorne, så, enär flere omständigheter
i afseende härå påkallade förändring, trodde Motionairen sig böra föreslå,
det Rikets Ständer hös Kongl. Majit i underdånighet begära: 1:0 att
de åf nu varande indelningshafvare, som sådant åstunda, må ega öppet,
att, emot afstående lill Slals-Yerket af inneliafvande indelningar, genast
komma i åtnjutande af den penningelön, som för inneliafvande Embete
eller Tjenst å den nya Staten kan blifva bestämd; och 2:0 att, i fall några
oväntade hinder för regleringens verkställighet denna Riksdag skulle
möta, Kongl. Majit täcktes, vid utfärdande hädanefter af fullmagler å Embeten
och Tjenster, hvarmed indelt lön är förenad, deri låta införa det vilkor, att
Stals-Utskollels Utlåtande N.o 273.
innehafvaren skall afstå sin indelning, och nöjas nied den penningelön,
sorn för Embetet eller Tjensten kan blifva fastställd.
Af den anledning, att lång tid torde åtgå innan regleringen af indelningarnes
indragande kunde fullbordas, och allmogens lidande emedlertid
skulle genom räntornes omåttliga uppstegrande under missväxtår än vidare
fortfara; så, och då Indelningsreglementet föreskrifver ett maximipris,
öfver hvilket räntorne vid tillfälle af missväxt icke få höjas, hemställde Motionairen,
att Rikets Ständer, för så lång lid, som Kronans räntor ännu
möjligen kunna komma alt såsom löner lill Tjenstemän eller Inrättningar
utgöras, måtte, i likhet med hvad Konung Carl X.I:s Indelnings-Reglemente
stadgar, utsätta ett pris, öfver hvilket betalning för spanmålsränlorne i
missväxtår icke må kunna ränlegifvarne affordras; och ansage Anders Danielsson
detta maximipris, forsel-lön inberäknad, kunna bestämmas lill 2
R:dr 3a sk. för bafra, 5 R:dr 16 sk. för korn och 8 R:dr allt Banco för
råg, hvarmed indelningshafvare, enär detta pris efter silfvervärde betydligt
öfverstiger det, som uti Indelnings-Reglementet finnes utsatt, borde
blifva skäligen belåtne.
Efter att sålunda hafva afgifvit de förslag, som, i Motionairens tanka,
kunde förskaffa allmogen någon lindring uti den för Krono- och Skattehemmanen
tryckande beskattningen, ansåg Iian sig slutligen böra tillstyrka
vidtagande af en ändamålsenlig samt på rättvisa och billighet byggd
reglering af hela grundskatts-systemet, hvartill möjlighet genom inde loingarnes
snara indragande först bereddes’; i hvilket hänseende Molionairen anfört,
att då grundskatten, enligt Författningarna, skall bestämmas genom
skattläggning, hvilken åtgärd bör grunda sig på ordentligen tillkommen
och behörigen fastställd method, men dessa melboder dels äro osäkre, dels
origtigt tillkomne och för vissa provincer aldeles saknas, hvaraf inträffat,
att uti hemmanens skattläggningar i allmänhet förefinnes mycken olikhet,
så att en stor del blifvit öfver all höfva betungade, under det andra utgöra
en någorlunda skälig ränta; så hemställde Molionairen, det Rikets Ständer
måtte bos Kongl. Maj:t i underd. anhålla: 1:0 alt 1111 gällande skattläggningsmethoder
måtte granskas och, efter det allmogens deputerade i
hvarje Län deröfver blifvit hörde, skäligen jemkas ssmt i den nion nedsättas,
att icke öfver hälften af hemmanets rena afkastning, sedan utsäde
och arbete afräknats, må kunna, såsom grundskatt, rotering och tionde derunder
äfven inbegripne, dervid lagas i beräkning; 2:0 att det må vara
öppet för kronohemmans-åbo och egare »f skattehemman, som kan visa,
alt hemmanet blifvit öfver gällande method skattlagdt, alt utan minsta äf
-
Slats-TJtshotlets Utlåtande N.-o 27,?.
ventyr för sin åbo- eiler skatterätt, deruti erhålla förmedling, hvilken ulan
sökandens bekostnad borde verkställas och blifva gällande till efterföljd
sex månader efter det handlingarne till Kammar-Collegium inkommit, änskönt
Coliegium icke inom samma tid skulle medhinna taga förmedlingsåtgärden
under pröfning.
17:0 Af Riksdags full mägligen Per Jönsson från Christianstads Län,
hvars motion, den Jöns Persson från Malmöhus Län biträdt, innefattar det
yrkande, att tiondegifvare måtte tillåtas lösa spanmålen efter markegångspris
med förhöjning, och att denna rättighet jemväl hlefve utsträckt till
Kyrkans tionde, äfvensom att Stockholms Stora Barnhus icke må ega rätt
fordra högre forsel-lön för indelt spanmål från Skåne, än som för Malmö
Barnhus eger rum.
18:0 Af Riksdagsfullraägtigen Nils Magnusson från Calmar Län att all
Kronotionde, då den med penningar skall betalas, icke må fordras af
tiondegifvaren öfver markegångspris, hvilket alltid är dyrare än det i orten
gångbara, samt att den tiondetagare, som icke mäter lagligt och struket
mål, måtte beläggas med ett ansenligt vite eller ock med tjenstens
förlust; och hafva häruti instämt Riksdagsfullmägtige Peter Persson från
Jönköpings Län, Cati Gabrielsson från Östergöthland, samt Peter Pehrsson
från Calmar Län.
19:0 Af Riksdagsfullmägtigen J. O. Dahlberg från Wester-Norrlands
Län: att som Jemtlands Kongl. Fältjägare-Regementes aflöning utgår lill
en stor del af indelte hemmansräntor i Medelpad och Södra Ångermanland,
för hvilkas uppbärande Regimentsskrifvaren måste 2:ne gånger om
året genomresa nämnde landskaper och hvarje gång tillryggalägga 126 mil,
hade påföljden blifvit, att de hemman, hvars räntor äro åt berörde Regemente
anslagne, för räntespanmålen fått erlägga högre lösen än för de till
Kronan utgående räntorne, och hvilken skilnad uppgått till det betydliga
belopp af 6 R:dr 32 sk. Banco på manlalet; och ansåge Motionairen si»
- derföre böra, efter från sine Comitenter erhållet uppdrag, hos Rikets Ständer
begära, att desse till Regementet indelte räntor måtte utaf Kronofogden
i hvarje ort efter markegång uppbäras, på lika salt, som med Kronans
behållne spanmål eger rum.
20:0 Af Riksdagsfullraägtigen Jöns Jönsson från Christianstads Län:
alt all löningsspånmål målte få lösas efter ortens markegångspris, eller ock,
om den in natura skall utgöras, få från samma socken leverer-s på ett
ställe för Landt- och ett ställe för Acadernie-Slaten, samt före atfbrslingen
yid räntegifvarnes hemvist besigtigas och i säckar förseglas, på det icke
Stats-Utskottcts
resan till det anvista levereringsstället måtte vara förgäfves, i händelse räntegifvaren
der antingen icke träffade någon emottagare, elier ock denne
skulle utan fog cassera spanmålen.
21:0 Af Riksdagsfullmägtigen Olof Svensson från Bohus Län, som,
jemte klagan deröfver, att Tjörns, Sohlberga och Thorsby Pastorat inom
nämnde Län äro underkastade skyldigheten att leverera Kronans behållna
tionde till Marstrands Kyrka och Skola, ehuru transporten, som måste
verkställas antingen öfver det stormande hafvet eller på bräcklige isar, ofta
är vådlig och omöjlig, hemställt, att berörde socknar hädanefter måtte
tillåtas att, efter markegångs-taxnn, med penningar utgöra denna tionde
allt efter omständigheterna i afseende på väderleken den tid lionden bör
erläggas, så att de resterande icke må affordras betalning efter gångbara
priset, utan efter hvad markegångstaxa» innehåller.
22:0 Af Riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson' från Östergöthlands Län,
som anfört: att, då han vore öfvertygad, att, näst minskade skatter, en
icke allt för mycket begränsad frihet i förädlingen af spanmålen förblifver
det verksammaste medlet för jordbrukarens upprätthållande, men befarade,
att Rikets nu församlade Ständer möjligen inskränkte tiden för bränvinsbränningen
och dymedelst beröfvade landtmannen tillfället att till bränvin,
som lätt finner köpare, förvandla sin för eget behof öfverflödiga spanmål,
trodde Anders Nilsson sig böra hemställa, att de skattdragande jordbrukarne
måtte tillåtas att, efter ortens markegångspris, med spanmål in
natura betala deras med contante penningar nu utgående Statsbidrag.
2Ö:o Af Riksdagsfullmägtigen Eric Svanberg från Wesler-Norrlands
Län, hvars motion innehåller det förslag, att icke allenast Presterskapets
sädestionde och Scholae-Statens löningsspanmål måtte utgå öfverhufvud af
så väl den bättre som sämre spanmål, som kunde falla af hvarje års skörd
och icke ovilkorligen behöfva uti fröbart korn erläggas, utan äfven, att
tiondegifvare» måtte tilläggas optionsrätt att lösa spanmålen efter markegång.
Häruti har Riksdagsfullmägtigen Johan Bengtsson från Wester-Norrlands
Län instämt, äfvensom Nils Strindlund från samma Län med fl.,
delande Motionairens åsigt, trott, att frågan jemväl borde utsträckas till
den åt Landt-Staten anslagne löningsspanmål.
a4:o Af Sven Heurlin från Kronobergs Län: alt räntegifvare måtte
lemnäs rättighet att till Kronans Tjenstemän å vanligt ställe aflemna Kronans
behållna spanmål, då den utaf räntegifvaren blifvit till utgörande in
natura uppsagd.
a5:o Af Jacob Kihlblom från Södermanland: att, då landtmannen icke
Stals-Utskoltets Utlåtande N:0 27^.
kan befrias från farhogan, det realisationen skulle medföra rörelsecapitalets
minskning, antingen derigenom, att silfret utfördes eller att capitalister indrogo
sine capital så, om denna fruktan egde grund, blefve deraf, enligt
Motionairens tanka, en följd, att skatterne, så vida de måste utgå till* det
för närvarande bestämda belopp, i samma nion kändes mera tryckande,
sorn rörelsecapilalet minskades; och vore det, för allmogens betryggande
från denna befarade olycka, intet annat medel än att, efter ett medium af
tio års markegångspris, till spaumål och kött förvandla de af landtmannen
utgående skatterne, hvilka sedermera finge, efter bans beqvämlighet, antingen
presteras in natura eller efter ofvannämnd-e markegångspris.
2.6;o Åf Riksdagsfullmäktige!! Måns Månsson från Calmar Län, hvilken
ansett sig- böra, för undvikande af den oreda nuvarande beskattningssätt
medför, bos Rikets Ständer föreslå: att alla de olika skatter,
som nu hvila på jordbruket oell med penningar utgöras, måtte sammanslås
till en enda grundskatt och erläggas in natura med säd eller
med penningar, efter markegångspris för säden räknadt.
27:0 Af Riksdagsfullmäktige Johan Johansson, Lars Hansson, Hans
Hansson, O. Ericsson och Olof Svensson från Bobus Län, hvilka, ehuru
erkännande nyttan af de flere vid detta Riksmöte afgifne förslag om
förändringar i beskattnings-systemet för jordbruket, likväl förbehållit, att
Bohus Län måtte varda orubbadt försäkradt vid dess, enligt äldre Fredsslut
och Kongl. Resolutioner, tillerkände förmoner och privilegier, hvaribland
rättigheten att efter gamla kronovärdiet lösa jordeboks- och heminantals-räntorne
i synnerhet borde räknas.
.28:0 Åf Riksdagsfullmägtigen F. von Zweigbergk från Skaraborgs
Län: att jordeboks- och hemmantals-räntorne, kronotionden och afraden
hädanefter måLte upphöra, äfvensom att jemkning i beskattningen måtte
verkställas.
29:0 Af Olof Olofsson från Westerbottens Län samt Anders Olsson
från Stora Kopparbergs Län; att Kammar-Collegii Ad vocat-Fiscals rätt att
granska allmänna markegångssättningarne i Riket hädanefter måtte upphöra;
och hafva häruti instämt Riksdagsfullmäktige Johannes Andersson
från Upsala Län samt Nils Persson från Södermanland,
3o;o Af Nils Insulin från Stockholms Län, som, till undvikande af
de olägenheter, hvilka votering vid markegångssättningar medför, derigenom
alt densamma måste ske Ståndsvis, föreslagit, att omröstning, då
den vid sådane tillfällen kommer i fråga, må hädanefter verkställas per
capita
Siats-Utskottets Utlåtande N.o 273.
*7
capita med slutne sedlar, samt alt, innan markegångssällnings-ärendena
företagas, utrönas matte, om ena hälften af Ledamöterne äro löntagare
och den andra hälften löngifvaresamt
3i:o af Samuel Jönsson från Öland: att då den gamla skyldigheten,
för Ölands invånare att uti Calmar leverera deras kronotionde, hvilken
ofta för en och annan blott besteg sig till några kappar, medförde mycken
kostnad, besvär och tidsspillan, föresloge Motionairen att all kronotionde,
som från Ölands norra Mot utgår, måtte, i likhet med afrads-spanmålen,
levereras å Borgholms kronomagasin efter derstädes förut erhåline
anordningar; den skattskyldige likväl öppet lemnadt, att, när han sådant
hellre åslundar, efter markegångstaxa!!, med penningar liqvidera sina
spanmålsräntor af alla slag, utan forsellöns affordrande.
Utskottet, som uti noga öfvervägande tagit de förslag och framställningar,
hvilka uti ifrågavarande maglpåliggande ämne blifvit afgifne, så
väl i afseende på sjelfva grundsatserne för räntornes utgörande, sorn i
afseende på desse grundsatsers tillämpning till närvarande tidsförhållanden,
jemte öfrige sammanhang härmed egande frågor, har ansett lämpligast
att till Rikets Ständers pröfning framställa ämnets flere delar uti
följande ordning:
1:0 Förslaget att Rikets Ständer skulle upprätta markegångstaxa för
kommande 5 år.
Härvid har det synts Utskottet:
a) att, då en markegångssättning för 5 kommande år grundades på
de pris, som varit gällande under 5 förflutna år, kunde alltför betydliga
skillnader emellan de för året gångbara och markegångsprisen uppkomma
vid de tillfällen, då t. ex, 4 eHer 5 på hvardera följande svåra
års pris komma att bestämma markegången för 5 derpå följande till
äfventyrs goda år, eller tvärtom;
b~) att representanten icke alltid kan ega den närmare kännedom
om localförhållandena, som är nödig för en dylik prisbestämning; och
att, omäfvenen sådan kännedom hos en eller annan förefanns, densamma
likväl icke kunde påräknas hos den pluralitet, som, i alla fall, bestämde
besluten;
c) att tvisteämne dymedelst kunde uppkomma mellan serskilde or
Uih,
till R. St. Prot. r834* 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3
25:te Häftet.
Stats-Utskottets Utlåtande IV-0 273.
ters Fullmägtige, hvarigenom äfven de numera i allmänhet nog långvariga
Riksdagarne än ytterligare torde komma att förlängas;
eT) att något definitivt heslut härom icke skulle kunna fattas förr
än, i grundlagsenlig ordning, 75 §. Regerings-Formen Liefve ändrad. Och
som Utskottet anser berörde omständigheter innefatta sådana olägenheter,
att förslaget, det Rikets Ständer skulle upprätta en för 5 kommande
år gällande markegång vöre, under nuvarande förhållanden, mindre Renligt,
kan Utskottet
icke tillstyrka att Rikets Ständer taga omedelbar befattning
med markegångssättningen.
2:0 Frågan, huruvida årets markegång, eller ett medeltal af sistförJlutne
10, eller 5 års markegångar, kör tagas till grund för utgörandet
af så val kronotionde och afradsspanmål, som äfven alla andra hemman
och lägenheter åsatte räntor.
Enär, såsom här förut linnes omförmäldt, Rikets Ständer vid senast
iorflutne Riksdag hos Kongl. Majrt i underd. hemställt, det Kongl. Maj:t
täcktes vid nästkommande Riksdag meddela Nådig proposition om en
förändrad method för markegångssätlningarne, och uti berörde underdåniga
skrifvelse de olägenheter finnas upptagne, sorn ådagalägga olämpliglieten
deraf, att skattepersedlarne beräknas efter nu gällande årliga markegångar,
finner Utskottet jemväl,
att en till ett förbättradt förhållande härutinnan ledande
förändring är erforderlig.
Den så kallade afradstiden, sorn inträffar vid slutet af Februarii
månad, torde få anses för den tidpunkt då spanmålsprisea i allmänhet
vunnit stadga; och det måste således kunna antagas såsom otvifvelaktigt,
att de dittills gängse pris rätteligen böra tjena till grund vid
markegångsprisens bestämmande; hvarjemte och då Rikets Ständer, uti
deras underd. skrifvelse af den a5 Januarii i83o (NT:o 827) yttrade, det
de ansågo markegångspriset å spanmål och öfrige ränlepersedlar i hvarje
ort böra bestämmas icke för år, utan efter ett medium för 5 föregående
år, med hänsigt, ej mindre till de skalLskyldiges lindring och till
en säkrare beräkning af Statens inkomster, än äfven lill den rättvisa fördel
för räntegifvaren, att missväxt och andra olyckor icke Liefve dubbelt
tryckande eller förstörande, derigenom alt hans skattebidrag ökades
i samma mon som olyckan drabbade honom, håller Utskottet äfven före,
att, till hufvudsakligt afbjelpande af nämnde olägenheter och för att bereda
en billig fördel för räntegifvare, det yore lämpligt om markegångs
-
Siats-Utskoltets Utlåtande N.-o 27.?.
r9
prisén grundades på de förhållanden, som för senaste 5 år varit gullandej
helst, genom utsträckning lill 10 Ars medium, prisen komme alt hemtas
från tider, som måste anses nog mycket aflägsna från den för hvilken
ett sådant medium skulle gidia; och Utskottet, som uti nästföljande
punkt kommer att föreslå en förbättrad method för årliga markegångssättningen,
tillstj^rker fördenskull;
af) att, såsom grund för utgörande af så väl kronotionde
och afradsspanrnål, som äfven andra af hemman och lägenheter
utgående räntor, antages medium af senaste 5 årens
markegångspris, sålunda uträknadt, att, sedan årets markegångspris
blifvit fas Islä 1 d t, hopsumeras detsamma med de
nästföregående 4 årens markegångspris i samma Län; blifvande
femtedelen af denna summa uti jemna skiilingtal det
för ingående årets skatter gällande markegångspris;
att början bårared sker är 1835, då, efter skedd markegångssättning
för året, 1835 års markegång tillägges dem för
åren 1834» <833, i832 och i83i hvaraf medium eller en
femtedel blir, jemnad till skiilingtal, gällande markegången
för 1835 års skatter, hvilka böra uppbäras och ingå dels i
slutet af samma år, dels det påföljande; börande, under
öfvergången till den nya ordningen, 1834 å|S markegångstaxa
emedlertid upprättas vid den tid och på det sätt,
sorn hittills varit vanligt, samt gälla för samma års upp
börd.
3:o Om en förändrad method för marke" ångs-sättningen.
Det hufvudsakliga skälet till de nu brukliga årliga markegångssältnin"31-nes
mindre tillförlitlighet är, utan tvifvel, att taxan upprättas viden tid,
då spanmålen icke ännu i allmänhet är ultröskad, och således innan något
stadgadt pris derå genom en allmännare försäljning kunnat utrönas.
Då en sådan afyttringsperiod ovilkorligen måste antagas såsom rätta
tiden för bestämmandet af markegångspriset, följer deraf att de prisuppgifter,
hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, meddelas från fögderier
och släder, för att ligga till grund för markegångstaxan, icke kunna an
tagas
för så beskaffade stadgade spanmålspris, hvaruppå lief vid er emellan
räntetagare och räntegifvare skäligen böra sig grunda.
Utskottet, som sålunda inser angelägenheten deraf, att nu varande
missförhållanden vid upprättandet af de årliga markegångsprisen varda
undanröjde, hvilket i Utskottets tanka kan till vägabringas utan ändring
20
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 273.
af 75 §. Regerings-Formen, anser sig, till ändamålets vinnande böra
föreslå följande:
o) så beskaffade prisuppgifter, som de hittills aflemnade,
innehållande de under loppet af hösten och vintern gångbara
pris å markegångspersedlar, böra från hvarje fögderi
och stad vara till vederbörande Kongl. Majrts Befallningshafvande
insände inom den 10 Mars hvarje år;
b') Riks-Ståndens Deputerade, hvilka derefter sammanträda
vid medlet af samma månad, då hvarje orts markegång hädanefter
bör sättas, skola taga medium af nämnde uppgifter
till hufvudsaklig ledning för markegångssättningen, med
iakttagande att markegångspris alltid, der sådant erfordras,
jernnäs till skillingtal, äfvensom alt, då någon annan afvikelse
från medelpriset anses nödig, skälen dertill i protocollet
noga antecknas. Rörande, efter sålunda verkställd
prisbestämning, Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
genom allmän kungörelse, underrätta Länets invånare
om så väl medium af prisuppgifternej som de af Comiterade
uppgjorda markegångspris;
c) besvär öfver markegångssättningen få icke i annat fall
upptagas än då Deputerade afvika från medium af prisuppgifterne.
Ega besvär rum, skola desamma inom 14 dagar
efter det Deputerades markegångssättning blifvit kungjord,
ingifvas till Kongl. Maj;ts Befallningshafvande, som
ofördröjligen insänder dem, jemte eget utlåtande, lill Kongl.
Kammar-Collega afgörande;
(T) sedan Kongl. Kammar-CoUegium meddelat dess beslut
i ämnet, hvilket bör ske inom i4 dagar efter det besvären
dit inkommit, och om hvilket beslut vederbörande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande genast bör underrättas, anses
markegången fastställd och bör, sedan medium för 5 år, på
sätt här förut omförmäles, blifvit uträknadt, markegångstaxan
derefter omedelbarligen till trvcket befordras samt i
vanlig ordning till kännedom och efterrättelse kungöras och
utdelas; skolandes, i afseende å tryckningen, iakttagas, att
å markegångstaxan uti en column till vänster upplages årets
merkegängspris och till höger> det såsom medium för
5 år gällande markegängspriset;
Stals-UlskotUts Utlåtande Dl.O 273.
i\
e) om ändring nti priset å någon mai kegångspersedel, i
följd af besvär, utaf Kongl. Karnmar-Collegium meddelas,
galle sådant generel!, och således icke endast för den eller
de som ändring sökt oell vunnit.
4:o Förslaget om indragning till Kronan af de till Militaire- och
Civil-Staterne, jemte Scholce-Staten och andra allmänna ändamål indelte
räntor och kronotionde-anslag, emot anvisning af motsvarande summor
på Ståt.
Ehuru Utskottet håller före, att tillvägabringandet af en så beskaffad
reglering utgör ett bufvudsakligt medel för bibringandet af större
enhet med hänseende så väl till Statens inkomster och utgifter, som löningsför'hållandena
för indelningshafvare, anser likväl Utskottet nödigt
att, innan ifrågavarande reglering definitivt företages, det bör utrönas
hvad inflytelse det föreslagna antagandet af ett årligt medium af 5 års
markegångspris, räntepersedlarnes förenkling, äfvensom den vid innevarande
Riksdag beslutade myntbestämningen må komma att utöfva å spanmåls-
och varu-prisen samt- å förhållandena för räntegifvare i allmänhet,
och Utskottet finner alltså lämpligast,
alf, på de skäl i öfrigt, som Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
innehåller, frågan om berörde indelningars indragning
till Kronan varder lills vidare hvilande.
5;o Kilkoren hvarunder den föreslagna markegängs-beräkningen 1
allmänhet bör tjena till grund för bestämmandet af lösnings- och levererings-förhållande
na emellan räntegifvare och räntetagare.
Emot det beslut Rikets Ständer härutinnan fattade vid senaste Riksdag
har väl Pi este-Ståndet sig hos Kongl. Maj:t!i underd/reserverat, äfvensom
5 Riksdagsfullmäktige af Bonde-Ståndet från Östergöthlands Län dervid
gjort underdåniga erinringar; men då de deremot andragne och här förut
intagne skäl synas innebära en tillfyllestgörande vederläggning af
hvad emot förslaget blifvit anfördt, har Utskottet trott sig böra hufvudsakligen
vidblifva de grunder, som innefattas uti Rikets Ständers vid
sisliid 11 e Riksdag i detta ämne till Kongl. Maj:t aflålna underd. skrifvelse
af den 11 Mars i83o, med de rättelser och tillägg, sorn måste blifva
en följd utaf bär ofvan afgifne föislag; och får i öfvérenslämmelse
härmed Uilskottet alltså föreslå;
af att, som den här ofvan föreslagne i Mars månad upprättande
markegångstaxa grundar sig på nastförflulna årets
förhållanden, och endast afser att derefter bestämma det
Siats-Utskottets Vtlåtancle IV.-o 2f3.
medium af 5 ärs markegångspris, hvilket skall ligga lill
grund för beräkningen af årets persedleräntor, men spanmålen
är en hufvudsaklig räntepersedel, hvars leverering
in natura ofta ifrågakommer, under det dess värde år från
år kan vara högst olika; alltså är det derjemte nödigt, att
årligen bestämma ett serskildt pris, hvartill den spanmål,
som in natura levereras, skall beräknas uti liqviden emellan
räntegifvare och räntetagare, och hvilket årspris bör
vara afpassadt efter spanmålens värde, när leverancen sker.
— För sådant ändamål kommer den hittills i November
månad upprättade markegångstaxan att äfven framgent årligen
upprättas, såsom årspris för liqviden om den Jeverance,
som in natura sker;
b~) att, vid de tillfällen då det i November månad bestämda
årspriset inom Länet eller Districtet uppgår till lika belopp
eller öfver stiger det uträknade medium af de senaste
5 årens markegångspris i samma Län eller Disfcrict, uppsägning
till leverering in natura af räntegifvare får ega rum;
men då sådan uppsägning ej sker, skola räntepersedlarne
lösas efter medium af sistförflutne 5 årens markegång;
c') att, då det i November månad bestämda årspriset understiger
medium af senaste 5 årens markegångspris inom
samma Län eller District, är det väl räntegifvare öppet
alt före Thomrcdag, på sätt hittills egt rum, tillsäga om
han vill utgöra prarstationen in natura; men i det fallet åligger
det honom att, vid levereringen, contant till räntetagaren
betala skillnaden emellan löpande årets lägre pris
och det stadgade 5 års markegångspriset;
d) att, då leverering in natura icke sker, forsellön, på sätt
hittills egt rum, af räntegifvare erlägges, samt alt, då räntegifvare
uppsagt till leverance in natura, han jern väl lör hvarje
tunna råg eller korn betalar 16 sk., samt för hvarje tunna
bafra 12 sk., allt Banco, till räntegifvaren, hvars uppsägningsrätt,
i xöljd af föregående beslämmanden hädanefter
upphör.
För de räntor, som äro Kronan, behållna, erlägges hvarken
ofvannämnde forsel-lön eller sisroerörde ersättning;
e~) att, vid tillfälle af leverering in natura, gäller, i afseen
-
Slats-Utskottets Utlåtande N.-o 273.
2 3
de på levereringsställe och ort, hvad nu varande författningar
derom bestämma, med det tillägg, alt en räntegifvare
icke må anvisas att för samma år verkställa leverering till
flere ställen.
ff) förenämnde stadganden böra likväl icke lägga binder i
vägen för träffandet af serskilde öfverenskommelse!’ emellan
räntegifvare och räntetagare, då de derom ömsesidigt åsämjas.
6:0 Om förändring och reduction af h emman sr än tornä.
Under flere föregående Riksdagar bar det fästat Rikets Ständers uppmärksamhet,
huruledes, genom hemmansräntornes reduction till färre persedlar,
åt Kronans räkenskaper och controlen öfver- Kronouppbörden skulle
kunna beredas större enkelhet, reda och säkerhet, äfvensom lättnad i sörömalen
för dem, som med Kronoskatternes debitering och uppbörd hafva
befattning; hvarjemte det derigenom för de skattande gjordes möjligt,
nit sjelfve närmare bedöma debiteringen och beloppet af deras utskyld
er.
Det förslag, som uti ifrågavarande afseende af Kongl. Kammar-Collegium
blifvil uppgjordt och af Kongl. Maj:t i Nåder öfverlemnades vid senast
förflutna Riksdag till Rikets Ständers 'pröfning, hvilar hufvudsakligen
på följande grunder: alt, i stället för de hittills bruklige flerfalldige ränteartiklar,
nya persedlar blifvit, efter orternas serskilda förhållanden, till
minsta möjliga antal uppförda, på sätt de under samma Riksdag tryckte,
och Stats-Ulskottets Betänkande N:o 3a3 bilagde sammandrag 'närmare utvisa,
alt hvarken öke- eller dränge-dagsvei ken, hvilkas utgörande innebär en
för jordbruket tryckande tjenstbarhet, eller hö och halm, som vid de fleste
hemman icke utan afsaknad kan umbäras, eller skogsprodueter, hvilka?
forslande faller sig allt för kostsamt, blifvit bibehållne, utan dessa persedlar
i stället förvandlats, dels i spanmål, dels i ladugårdsprodueter; att,
viel hemmansräntornes omsättning, skilnad icke blifvit gjord emellan jordeboks-
och hemmantals-räntor, ulan dessas kronovärdie och förvandlingsbelopp
sammanräknats, efter hvarje orts serskilda undervisning och gällande
Författningar. Och då, i Utskottets tank3, berörde förslag synes väl beräknadt,
och sålunda motsvarande det dermed åsyftade ändamål: förenkling
och lättnad vid räntepersedlarnes debitering och utgörande_, utan
förnärmande af någons rätt; anser Utskottet sig böra, i likhet med hvad
Rikets Ständer vid förra Riksdagen tillkännngåfvo, tillstyrka:
2$
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 2j3.
all ifrågavarande reglering eller förenkling måtte befordras
till verkställighet.
Kongl. M-jds Nådiga Proposition i delta afseende innefattar hufvudsakligen
de bestämmelser, hvilka härvid höra iakttagas; men Utskottet anser
likväl, alt närmaste bedömandet utaf de för hvarje ort mäst lämplige
räntepersedlar bör i något vidsträcktare måtto öfverlemnas åt Länens invånare,
sorn skola desamma utgöra, äfvensom att något förtydligande uti
vissa föreskrifter torde vara nödigt, och har, i afseende härpå, trott sig böra
hos Rikets Ständer föreslå några tillägg till det förslag, sora Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition framställer. Derjemte liar det ej undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att, — ehuruväl ifrågavarande förslag allenast åsyftar
förenkling och sålunda icke någon förändring i hvarken beloppet af utskyld
er eller sättet för deras utgörande, -— likväl, då andre räntepersedlar
komma alt utbytas emot spanmål, kunde Siats-Verket, genom leverering af
ett större qvantum spanmål än hittills fått in natura utgöras, blifva i förlägenhet
för dess emottagande och användande, hvilket äfven sannolikt skulle
leda till förluster vid tillfälle af den för Stats-Verket öfverflödiga spaumålens
försäljning.
Till förekommande häraf, har Utskottet äfven ansett sig böra föreslå
några bestämmelser, hvilka, i öfverenstämmelse med de grunder hvarpå
hela förslaget i allmänhet hvilar, icke föranleda till några olägenheter för
räntegifvare, men dock betrygga ej mindre Stats-Verket, än räntegifvaren
för äfventyr och förluster.
Utskottet föreslår alltså:
a~) att räntepersedlarne må sammanslås och förenklas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Kammar-Collegii, af
Pikets Ständer vid sistförflutne Riksdag godkände Förslag af
den 8 December 1829;
alt omsättningen af räntepersedlarne verkslälles på den
allmänna grund, att ingen räntegifvare derigenom erhåller
högre eller mindre grundskatt än förut, och att den räntegifvare,
som kan komma att på ett eller annat sätt härutinnan
anse sig förnärmad, må ega att i behörig ordning deri
söka ändring, hvilken rättighet äfven förbehålles Kronans
Ombud ;
c) att åtgärderne för räntepersedlarnes förvandling må, efter
fasta 1 Ide grunder, obehindradt vidtagas och handhafvas
af
Stats-Utskottets Utlåtande N:0 27.?.
af serskilde Comiterade i hvarje Län, under Ordförande af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka Comiterade ega att,
efter räntcgifvarens hörande, för hvarje hemman bestämma
dess blifvande förenklade grundskatt uti sådane räntepersedlar,
som Comiterade anse vara lämpligast, men hvilka dock
för hvarje Län höra inskränkas inom ett antal af högst 5
olika slag. Comiterade iakttaga äfven härvid, alt det belopp
af grundskatt, sorn hittills för hvarje hemman utgått utan
förvandling eller efter kronovärdie, bör, till lika belopp, förvandlas
uti penningar;
(F) alt alla erforderlige åtgärder för räntepersed lames omsättning
böra så skyndsamt vidtagas och fullbordas, att Kronoräntorne
för år 1837 må öfver hela Riket kunna debiteras
och utgå efter nya methoden;
e') att rättigheten alt in natura leverera räntespanmål till
Kronan icke må sträcka sig till den genom ifrågavarande
förenkling i utbyte mot andre persedlar tillökade span målsskatt,
utan att densamma, lika med öfrige hemmansräntor
alltid bör lösas med contant efter gällande 5 års markegångspriset.
Dock som det skulle blifva vidlyftigt och i en framtid
medföra olägenheter att för hvarje hemman serskildt hafva
bestämt skilnaden emellan det gamla och nya spanmålsquantum,
ega Comiterade bestämma, huru stor del af nya spanmålsskatlen
lika för hela Länet, eller till det minsta för
hvarje Fögderi, bör, i förhållande till gamla spanmålsskatler,
ovilkorligen lösas med penningar, hvilken del, för helt hen -  man räknad, borde jernnäs till det närmaste af en liondede1,
en åttondedel, en sjettedel, en femtedel, en fjerdedel, en tredjedel,
en half, två tredjedelar, tre fjerdedelar eller sju åttondedelar.
7:0 Om ett förändradt stadgande för framtiden, rörande dispositionen
af Kronans behållne kappmål.
Till afhjelpande af nu varande olägenheter i afseende på olika dispositioner
af berörde kappmål, har Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition,
som innefattar en fullständig utredning af delta ämne, ansett den lämpli.
gaste utvägen vara, att tiondegifvare skola hvar och en för sig af det hem
Bihanz
till R. St. Prot. 1834. 4 Sami. 1 Afd. a Band. 4
so.te Häftet.
26 Stats-Utshottets Utlåtande N.-o 273.
manet eller liemmansdelen åsätta tiondebelopp utgöra till en indelningshafvare,
åt hvilken hemmanets tionde anslagen är, det qvantum i tunnor
eller kappar spanmål, som honom tillkommer, tunnan beräknad till 34
kappar, eller, då lösen eger rum, erlägga densamma med sjutton adertondedelar
af spanmålens bestämda lösningspris, men deremot till Kronan
utgifva lösen efter årets markegång, utan tillägg af forsel-lön för den emot
Kronans andel i kappmålet svarande återstående en adertondedel af hemmanets
tiondebelopp, så vida ej tiondegifvaren hellre vill till närmaste
Kronomagasin i Länet leverera berörde kappmål in natura, och detta så
mycket hellre som genom Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade och genom
Kongl. Majrls Nådiga Bref till Kongl- Slats-Contoret af den i3 Mars i83o
godkände beslut, angående uppbörden af Kronans spanmålsintrader, redan är
stadgadt, att tiondegifvaren alltid skall ega rättighet alt efter markegångspris
lösa sin spanmål, så vidt den är Kronan förbehållen, utan tillägg af
forsel-lön, hvaraf följer, att Kronans af indelningarne tillfallande kappmål
hör på enahanda sätt liqvideras, hvarigenom alla till samma indelning auslagne
hemmans innehafvare komma i lika belägenhet och den ena icke
kan på den andras bekostnad ensidigt gjmnas. För så vidt i någon ort
Kronans ursprungliga kappmål antingen helt och hållet eller till något
visst belopp kan vara vid eller efter indelningstiden lill serskilda behof
anslaget, bär Kongl. Maj:t tillika ansett den sålunda föreslagna lösningsrätt
af samma kappmål efter markegångspris icke böra komma i fråga, så länge
nu gällande förhållanden fortfara, emedan löntagare, som fått kappmålet
sig tilldeladt, innehar detsamma med lika rätt, som indelningshafvare!! af de
34 Strukna kapparne utaf tiondebeloppet; men Kongl. Maj:t har tillika funnit
rättvist, att i sådant fall ordentligt tionde-anslag af vissa hemman för
den ena eller andra indelningshafvare!! upprättas allestädes, der det
icke redan skett, så att både den äldre och den senare indelningshafvaren
erhåller hvad honom rätteligen tillkommer i nämnde hemmans fulla tiondebelopp
och hvarje hemman får med en, men icke flera räntetagare att skaffa.
Till hvad Kongl. Majrt sålunda i Nåder ansett och framställt,
får Utskottet tillstyrka Rikets Ständers bifall, med den förändring,
att lösen för den emot Kronans andel i kappmålet
svarande en adertondedel af hemmans tionde-belopp erlägges
efter medeltalet af 5 års markegångspris i öfverensstämmelse
med Utskottets ofvan upptagne förslag i a:dra
punkten.
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o ij3.
Genom hvad Utskottet i förrberörde hänseende hemställt och föreslagit,
anser Utskottet ofvanintagne af åtskillige Riksdagsfullmägtige gjorde
motioner besvarade, utom i nedannämnde 3:ne frågor, nemi.:
A~) Riksdigsfullrnägligen Anders Danielssons förslag (se N:o 16) om
granskning af nu gällande skattlägga in g sm e thode r.
Enär skattläggningarne inora serskilda orter i allmänhet grunda sig på
olika förhållanden och melhoder äfvensom på orternes så kallade undervisningar,
är det utan tvifvel, att en stor ojemnhet eger rum med skattebidragens
utgörande, hvilken ojemnhet ökats genom den förändring, vare
sig till försämring eller förbättring, som jordegendom undergått sedan
skattläggningen verkställdes. — Men då nu varande innehafvare af sådane
egendomar emottagit dem med skalteåligganden, som nu gälla, skulle den
af Anders Danielsson föreslagna förändring härutinnan, medelst ny skattläggning,
hufvudsakligen medföra enskild vinning för nu varande jordegare,
emedan, genom förminskad skatt, egendomsvärdet och sålunda försäljningsbeloppet
i förhållande dertill ökades.
Emedlertid, på det säker ledning för framtida reglering af skattläggningsförhållandena
må befrämjas, och jemväl med afseende derå, att den
nu föreslagne förenklingen af räntepersedlarne, om den af Rikets Ständer
antages, gör en förändring i blifvande skattläggningar å nya heraman erforderlig,
anser Utskottet sig böra, i sammanhang härmed, allenast tillstyrka,
-
alt Rikels Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Mäj:t, efter vederbörandes hörande, ville i Nåder
låta öfverse och granska Författningarne angående skattläggningar,
samt till Rikets Ständer vid deras nästa sammankomst
framlägga det förslag till de rättelser derutinnan, hvartill
förenklingen af räntepersedlarne jemte öfrige omständigheter
kunna föranleda.
B') Riksdagsfullmägtigen Anders Danielssons förslag (se N:o 16) angående
förmedling å Kronoskattehemman.
Då sättet för förmedlingars erhållande finnes genom gällande Författningar
bestämdt på ett uti Utskottets tanka lämpligt sätt, anser Utskottet
ifrågavarande
motion icke föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
C) Riksdagsfullmägtigen Nils Insulins motion (se N:o 3o) angående omröstning
per Capita vid markegängssättningar.
Stats-Utshotlcts Utlåtande No 27 3.
I delta ämne väcktes enahanda motioner vid sislförflulne Riksdag.
Uti det Utlåtande, som Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet derutinnan
under Nio 166 afskaf och hvartill samtlige Riks-Stånden lemnade
deras bifall, ytlrade sig Utskottet: att sedan det, enligt grundlagarne,
sådane de vid 1809 och 1810 årens Riksdag stadgades, inom Rikets Ständers
Utskott följda voteringssätt, Ståndsvis, blifvit afskafFadt samt pluraliteten
inom Utskotten nu mera i stället utrönes genom votering per
capita, kunde det väl synas sorn vore det skälig anledning att stadga detta
senare voteringssätt äfven för Deputerade vid markegångssättningar; men
som härvid likväl förekom det olika föi hållande, att Utskotten bestå af
lika antal Ledamöter af hvarje Stånd, hvaremot Deputerade af BondeStåndet
för markegångssättningarne, enligt 1810 års Författning, icke
äro inskränkta till det antal af 2:ne inom hvarje Län, som för de öfriga
Stånden är fastställd t; så ock enär någon förändring i denna del icke
blifvit yrkad och Oeconomie-Utskottet icke hade anledning till förmodan,
att Bonde-Ståndet skulle vilja afstå från den detsamma förbehållna rätt
att utse, flere Deputerade, men hvilket dock vore ett oeftergifligt vilkor
för införandet af det yrkade förändrade voteringssättet vid rnarkegångssätlningarne,
kunde Utskottet icke tillstyrka Rikets Ständers bifall till
den gjorda framställningen.
Slals-Utskollef, som i allo godkänner förra Ständers Oeconomie-Utskotls
i denna fråga afgifne skäl, anser sig således böra hemställa,
att Nils Insulins ofvanberörde motion icke måtte bifallas.
Stockholm den 3o September i834»
Reservationer :
af Prosten Stenhammar: ”De förändrade grunder för förhållandena
och liqviden mellan Kronan och räntetagarne, å den ena, och räntegifvarne,
å andra sidan, hvilka i detta Betänkande af Utskottet föreslås,
kunna medföra de mest genomgripande och vidsträckta följder för Statens
och de enskildas hushållning. Rubbningen af så naturliga och enkla
förhållanden, som de hittills gällande, och deras utbyte mot andra mera
konstlade änskönt för theorien mera lockande bör icke företagas utan
betänksamhet. Afsigterna, som redan vid förra Riksdagen framkallat det nya,
af Utskottet med några modificationer gillade förslaget, må villigt högaktas.
Kunde på denna väg någon lindring i skattebördan under de svårare
missväxt-åren bgredas räntegifvaren utan våda för honom sjelf och
Stats-Utskottett Utlåtande N.o a~3. 39
utan allt för hufvudsakligt äfventyr för räntetagaren •— af upprigtigaste
hjerta skulle jag dertill gifva min röst. De frän en del orter ännu öfverklagade
prejerier, hvilka af samvetslösa räntetagare skola utöfvas mest
dä ogynsamma skördar försatt ränlegifvaren i det största betryck, äro val
i min bygd snart sagdt okända och nästan omöjliga sedan allmänheten
lärt känna och begagna de i senare tider till räntegifvarens skydd utfärdade
författningar. Under Riksdagen och inom Utskottet har jag äfven
inhemtat, att allmogen från de flesta af Sveriges mest sädesrika och
med spanmålsräntor mest betungade landskap icke lärer anse något
ytterligare skydd i delta afseende af behofvet hufvudsakligen på kalladt
och allraminst skulle allmännare önska en förändring, som, under sken
att öka räntegifvarens säkerhet mot räntetagarens egennyttiga tillgrepp,
ålade honom en ökad förbindelse att utbyta naturapraestalionerna mot
penningeskatt. Men vore än i några orter räntegifvarens lidande under
missväxtår ganska tungt — vore ock hans behof af ökade garantier
allmännare än det verkligen är —i likväl skulle jag icke, för att undanrödja
det förra och vinna de senare, bifalla Utskottets förnyade förslag
om antagande af ett medelpris af fem års markegångar såsom lösningspris
för kronoränlorne, jemte den derå grundade reglering af 1 iqvi—
den mellan räntetagare och räntegifvare, som 5:te punkten af detta Betänkande
innehåller. Äfven denna min vägran utgår från rena afsigter.
Mig förekommer det motbjudande och stridande mot ordningen för ali
förnuftsenlig lagstiftning, att en stadga för så magtpåliggande rättsförhållanden
ord sar dem uteslutande från den synpunkten, att ett vid dem
förelupet missbruk måste undanrödjas, men icke efter de obestridliga
rättsgrunderna för ömsesidiga förbindelser och anspråk. I hufvudsaken synes
mig häruti knuten vara mindre löst än sönderhuggen med ett maktord
och i methoden den rälta ordningen blott vara vänd upp och ned.
Det förekommer mig derjemte fullkomligen klart, att tillämpningen af
desse föreslagna nya stadganden skall leda till inveckling och sammantrassling
af liqviderne, vålla förlust eller obillig vinst än för ena parten
än för den andra — ofta till tredje mans förfång och vådligt inverka
på den mindre bemedlade skalte-allmogens oeconomiska ställning. Under
denna öfvertygelse måste jag anse för pligt att omständligare framlägga
mina betänkligheter och genom reservation mot Utskottets någon
gång af nog knapp pluralitet stadgade beslut, dock utan anspråk och
förmätenhet, vördsamt vädja till Rikets närvarande Ständer från de senast
församlade, hvilka genom tre Stånds beslut, på tillstyrkan af Stals-,
Stals-Uukottets Utlåtande N.o 273.
Befillnings- och Oecoromie-Ulskotten (Bet. N:o 128), gillade nästan enahanda
förslag, sedan det under samma Riksdags lopp af samma Utskott
(Bet. N:o 28) och två Riks-Stånd till sina hufvudsakiiga delar blifvit
afslaget, förnämligast utur de skäl, att deraf skulle följa, "att de ränte
"tagare, hvilka endast 2 å 3 år, under högre pris å varor skulle uppl
"bära den indelta räntan efter en deremot icke svarande beräkningsgrund,
finge vidkännas en obillig förlust, då andra, vid ett omvändt förhållande,
erhöllo en lika obillig vinst", samt alt "en obillig olikhet uppkommer
mellan räntetagares och räntegifvares rättigheter” skäl
hvilka i senare Betänkandet lära blifvit kemnade utan annan vederläggning
än den, att "billigheten synes i detta fall högst påkalla hvad den
stränga rättsgrunden icke skulle vilja medgifva. Rikets Ständer, de frånvarande
ej mindre än närvarande, äro väl en vördnadsvärd autoritet
från hvilken det må anses vågsamt att afvika. Men reservanten i da<*
må det förunnas jemväl åberopa de icke få reservanterna från förra Riksdagen
— mången enskild representant, som inom Utskotten eller i Riks"
Stånden yttrat sig mot förslaget. — Preste-Ståndet, som afslo- det och
frambar sin underdåniga protest deremot inför thronen — andeligen flere
bland Bonde-Ståndets egna medlemmar, hvilkas underdåniga erinring
gar, likaledes till Konungen framburna, bevittna, huru högt de deraf befarade
vådliga följder. Det lärer icke heller böra anses ut°an betydelse*
att vid förslagets föredragning i Stats-Rådet det ej blifvit understödt af
någon tillstyrkande röst bland Ksnungens Råd. I den Kongl. Propositionen
har också, i samband med det Nådiga förslaget om upprättandet
af en fix markegång mellan Riksdagarne, i stället för medelmarkegåneen
af 5 år, blifvit i JNåder förklarad!, att Kongl. Majit icke ansett Sig böra
antaga förra Rikets Ständers framställning om sättet för räntepersedlar
nes och kronotiondens utgörande. Då Kongl. Majit i den Nådiga Pro
positionen (sid. 8) så bestämdt förklarat Sig inse, att de årliga marke"
gångsprisen, genom inflytelsen af de vid markegångssättnin-arne verk
samma local-interessen, kunna än blifva oskäligt höga, än lika obilligt låga
Uter icke eller förmoda sig, att Konungens höga vishet och rättvisa lå°ra'
medgifva bifall till ett system, hvars billighet femfalldigt skulle bero af
dessa vanskliga markegångsvärden.
För att med säkerhet pröfva balten af de föreslagna grunderna för
ranteliqviden och bedöma huruvida de i verkligheten erbjuda mången
utlofvad förmon, torde det vara nödigt att aldraförst för begreppet reda
de någorlunda invecklade och dunkla föreställningar på hvilka de hvila
Stats-Ulskollels Utlåtande N.-o 273.
3 f
Ett förslag, som förbiser de enklaste rättsgrunder och ringa aktar enskildas
uppenbara skada, under föregifvande, att en önskad förbättring klafver
dylika små offer, lärer icke undgå att finnas behäftadt med hvarjehanda
lyten. Den nödvändiga Nemesis, som följer all orätt i spåren, äfven
den aldraminsta, måste rödja sig i dem. — Förslaget utgår från tillstyrkandet
af ett medium af de senaste fern årens markegångspris såsom
lösningspris för Kronoräntorne. Fördelen deraf uppgifves vara: att extrernerna
af olika års höga och låga markegångar fördelas på fem år, hvaraf
icke den ringaste vinst eller förlust skall å någondera sidan uppkomma.
Räntegifvaren får sig ålagd en skattebörda ökad under de goda,åren i samma
proportion, som den till hans lindring blifvit minskad under missväxtåren,
och löntagaren, så väl som Stats-Verket, skall deremot vinna en
jemn årlig inkomst, (åberop. Bet. N:o 128 sid. 10, 11). Jag kan icke tvifla,
alt förslaget framställt sig från denna synpunkt för de talrika rättsälskande
och aktningsvärda män, som med bifall detsamma omfattat. Alt
ersättningen för den förlust, som för de serskilda åren måste uppkomma
till endera partens skada, kan, då den ett följande år till någon del utfaller,
komma en helt obehörig person till godo, hafva de trott sig kunna
förbise, sannolikt under förutsättning, att förlusterne ej kunna blifva betydliga.
Redan i detta omdöme rödjer sig ett förhastande; ty skadan kan
blifva ganska kännbar för räntegifvaren, som tryckes af en dryg skattebörda,
och för löntagaren, hvars förlust på hvarje tunna lätt stiger till en ansenlig
summa. En fullkomligt jemn fördelning af lösningsprisen på fem
år utan ringaste vinst eller förlust förutsätter, alt summan af de fem årens
markegångspris skall blifva lika med summan af de 5 medelmarkegångarne.
Valet är öppet emellan två utvägar dertill. Antingen antages femtedelen
äf de fem årens sammanlagda markegångspris såsom fixt medelpris för
fem år och för nästa fem års period bestämmes på lika sätt eli nytt medelpris,
eller ock låter man hvarje års markegångspris ingå i medelprisets beräkning
i stället för det i ordningen föregående femte årets, hvarigenom
samma ändamål tyckes vara vunnet för en oafbruten tidsföljd. Den förra
utvägen utgör grund för det i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition framställda
förslag för markegångsprisets bestämmande, och är, blott arithmetiskt
betraktad, lika enkel som rigtig.
Från den andra tanken utgår Utskottets förslag; men, för alt vara
arithmetiskt sann, förutsätter den ingen ting mindre, än alt det löpande
årets markegång blifver jemnt lika hög, som den var fem år förut, så länge
man vill att medelpriset icke skall variera. Var nemligen räkningen
Stat)-Utskottets Utlåtande N.-o 27.I
en gäng jemn för de föregående fem åren,och skall samma medelpris bibehållas
för det nya året, så kan full likhet emellan samman af de fem medelprisen och
summan af de fem årsmarkegångarne ej bestå, om icke samma tal, som utgick inden
senare deruti åter ingår. Det mål, hvartill förslaget syftar, är ju att bibehålla
medelmarkegången vid samma höjd för alla år. Deraf beror den fcrespeglade
fördelen för både räntegifvare och räntetagare, att utgift och
inkomst alla år blifver lika. Men summan af de fem storheter, hvilkas
femtedel medelmarkegången är, får då ej variera, och den årligen utgående
storheten måste ersättas med en annan lika stor. Hvarje afvikelse härifrån
rubbar medelpriset och med detsamma liqvidens jemnhet. En högre
årsmnrkegång höjer väl medelpriset något (med en femtedel af årsmarkegångens
öfverskott öfver den, som utgår ur beräkningen), men gör
räntegifvaren till räntetagarens gäldenär för de öfriga fyra femtedelarne.
Systemets arithmetiska rigtighet förutsätter således, att samma markegångar
i en oafbruten följd alltid skola återkomma efter fem år. Då detta
icke i verkligheten kan hända, emedan elementerna i räkningen ej blott
bero af årsväxterna utan äfven af Markegångs-Comiteerna, så måste räkningen
beständigt vackla emellan förluiter för båda parterna. Hvad som
förloras under de första fem åren sedan systemet blifvit infördt, ersättes
aldrig, emedan de första årens markegångar ur beräkningen utgå, innan
de helt och hållet hunnit att på medelprisen fördelas. I de följande fem
års-perioderna sker väl denna fördelning successivt och ersättningarne utfalla
i femtedelar år från år; men emedlertid inträda nya ojemna markegångar
i calculen och bibehålla den i samma vacklande skick eller öka
förvirringen, om brytningen emellan markegångsprisen blir stark. Sannolikare
är, att liqviden mellan räntegifvare och räntetagare på detta sätt
icke under 5o år någonsin skall blifva jemn, än att det sker under loppet
af 5 år.
Men man föreställer sig, att den temporaira förlusten å ingendera sidan
skall blifva betydlig. Uppenbart beror utgången af prisens fluctuation;
och, ju mera närvarande tidpunkt väcker farhoga för en brytning i
creditförhållandena, hvaraf prisens fall för ett och annat år kan blifva
en naturlig, ehuru öfvergående följd, destomera obetänksamt måste det synas,
att nu inlåta sig i detta vågspel. Följderna må dock upplysas med
ett exempel, hemtadt från en province, hvars markegångar vanligen icke
brådstörtadt omvexla, och således ej erbjuda någon ytterlighet. Östergöthlands
markegångar och derpå beroende medelmarkegångspris för råg från
1824
Stals-Ulskottets Utlåtande N.o iy3.
33
i824-c->833, hvilka jng tabellariskt sammanfattat, utvisa följande resultat:
summan af markegångarne 1829—1833 utgör 37 R:dr 32 sk,; summan af de
respective årens medelmarkegångar, beräknade på grund af 4 föregående år,
stiger lill 36 R:dr 34 sk. Kronans eller räntetagares förlust under denna
femårsperiod, hade alltså blifvit 46 fUs. på hvarje tunna råg, om nu föreslagna
system för liqviden varit infördt. Från provincen utgå öfver
7,686 tunnor tionderåg, jemte mer än 16,000 tunnor korn och en qvantitet
hvete. Det beror då af olika begrepp om rättvisa och om räntetaga1-  res behof, att anse deras förlust mer eller mindre värd att behjertas. Ett
temligen hårdt år har nu inträffat. Sannolikt skall markegången å råg
uppgå till ro R:dr. Men bland fem pläga merendels blott ett eller två
vara missväxtår. För en problematisk beräkning anlager jag då raarkegångsprisen
1835—1838 respectivt till 6: 16, 6: 8., 6: 24» & 3a ; ledd
af en analogi med perioden från 1824—1828, då rågens markegångspris,
blott 1826 uppgick lill 10 R:dr, men 1S28 nedföll till 5: 32., och icke
öfversteg 6: 32. under något af de öfriga 3 åren. Medelmarkegångsprisen
calculerade på desse grunder för 1834—1838 gifva 8: 8., 7: 38., 7: 6„ 7:
4., 7: 6. och sammanlagda en summa af 37: 14. hvaremot summan afårsmarkegångarne
utgör 35: 32., med en vinst för Kronan och räntetagarne
af 1 R:dr 3o sk. å hvarje tunna ränteråg för hela denna femårsperiod.
Endast å råglionden, skulle alltså räntegifvarnes förlust inom denna province
uppgå öfver 12,000 R:dr, oberäknad den af Utskottet förslagne ersättningen
för räntetagarens förlorade uppsägningsrätt, utgörande för de
5 åren för rågen allena öfver i3,ooo R:dr. Jag hemställer, huruvida en
sådan förlust kan kallas obetydlig, om man äfven betraktade den såsom ett
af räntegifvaren till räntetagaren lemnadt förskott, för hvilket den förra
under nästa femårsperiod har att vänta ersättning. Huruvida icke hans
fordran hos räntetagaren fortfor att växa mer än minskas, beror dock af
högst tillfälliga omständigheter.
Den rättvisa, hvarmed förslaget skulle afvärja all möjlig förlust, men
deremot jemna utgift och inkomst för olika år och derigenom på ett välgörande
sätt reglera enskilda personers oeconomie, finnes alltså i verkligheten
vara derifrån långt aflägse. Tvertom skulle det, antaget, grundlägga
ett vacklande i förhållandena emellan räntetagare och räntegifvare, af
hvilka endera nästan alltid vore den andras gäldenär, oviss när . omständigheterne
så skulle foga sig, att den under några år åsamkade skulden
Bill. till R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 1 Afd. 2 Dand. 5
2.5:te Häjtet.
34
Stats-Utskoltels Utlåtande N.-o 273.
måste betalas, eller ock möjligen utan föregången årlig liqvid utplånas.
Ostridigt skulle detta emellan skuldsättning och undsättning omvexlande
system leda till orätt och förfång, antingen för räntetagare eller räntegifvare,
i händelse en följd af antingen goda eller hårda år verkade en flerårig
sänkning eller höjning af markegångspriset. En medelmarkegång, beräknad
efler medium af 10 år, vore mindre ombytlighet underkastad och
har flere sannolikheter för sig af möjlighet, att afböja dessa förluster. Den
hade således hellre bort antagas, så vida en medelmarkegång nödvändigt
skall bestämmas. Den må upprättas på grund af flera eller färre år, kan
den dock icke undgå att i flera afseende»! föranleda orättvisa. Källan till
den första och oundvikliga orättvisan ligger deruti, att då det nya systemet
införes, måste följande årens medelmarkegångspris grundas på fyra
föregående års markegångar, hvilka redan tjenat lill lösningspris emellan
räntegifvare och räntetagare. Hafva dessa varit höga, så måste räntegifvare»
till en del komma att å nyo erlägga hvad han redan betalat. Så skola
markegångarne för de förflutna missväxlåren i Norrländska Länen höja medeimarkegångarne
för fyra de nästkommande åren, och räntegifvaren nödgas för
andra gången betala en betydlig del af de hårda årens redan nog tryckande
tiondelösen. I de provincer, inora hvilka flera föregående år varit
ymniga och några hårda år inträffa under öfvergången lill det nya systemet,
verka de förflutna årens låga markegångar en nedsättning i de tillstundande
åren, och räntetagare!» blir förlustig en del af det lösningspris
han bort kunna påräkna, med desto mindre utsigt lill ersättning, ju flera
hårda år den följande femårsperioden innehåller. Det skall äfven ofta inträffa,
att icke samma person, som lidit förlusten, får uppbära ersättningen.
En tillträdande räntegifvare måste under det goda året vid låg markegång
utbetala det öfverskott afträdaren fått innehålla; den förre ålägges
alltså att betala annan mans skuld. Den löntagare, som ett och annat år
under höga markegångspris måst åtnöja sig med lösen efter lägre medelmarkegångar,
skulle ock ofta hafva afträdt sysslan då ersättningsåren komrno,
och hans obilliga förlust vore en lika obehörig vinst för efterträdaren.
I allt detta ser jag förslaget slå i strid mot de enklaste rättsgrunder,
hvilka aldrig ostraffadt åsidosättas.
Genom det af Utskottet gillade utkastet till rcglor för liqvid mellan
räntegifvare och räntetagare, har Utskottet upphäft läntetagares uppsägningsiält.
Att optionsrätten ursprungligt tillhört räntetagarne allena och
varit förenad med en nog oinskränkt forsel-skyhiighet för räntegifvarne
är allmänt kändt. Med ränletagarnes begifvande hafva deras och ränte
-
Ståls-Utskottets Utlåtande !V:o 273.
35
gifvares ömsesidiga rättigheter under de sistföfflutne 3o åren småningom
blifvit bestämda lili fullkomlig motsvarighet. Mot hårda räntetagares
prcjerier äro garantier stadgade, tillräckliga om de begagnas, såsom erfarenbeten
i många provincer redan visat, hvarest allmogen i de senare
åren upphört att klaga öfver de fordna missbruken. Att nu öfvergå lill
den andra ytterligheten — att beröfva räntetagaren en förmon, som
först uteslutande varit honom tillhörig, innebär ett rä tts vidrig t godtycke.
Det kan icke heller ske utan räntetagarens förlust. Att Iian alla år
får temligen lika inkomst torde vara honom en otillräcklig tröst, serdeles
för den ringare löntagaren. Ty de större tillgångar han hittills kunnat
påräkna under ett dyrare år, hafva varit honom af nöden att bestrida
de då äfven dyrare Jefnadsbehofven. Nu skall han, beröfvad sin
rätt, alt in natura uppbära de oundgängligaste lifsförnödenheter och nödsakad
att köpa dem för de gängse högre pris, men förbunden alt mottaga
ett vida lägre lösningspris, nödvändigt råka i yttersta förlägenhet.
Jag tv i fia r ali någon af våra i städerna bosatta Skollärare någonsin kunnat
af det hårdare årets större inkomst göra en besparing för kommande
lider. Nu, då de skulle tvingas alt lemna en de! af denna inkomst
innestående hos räntegifvaren till en oviss framtid, lära de icke få skäl
alt välsigna detta sjelftagna förmynderskap. De, som uppbära en ringa lön,
lemnäs derigenom åt nöd och bekymmer. En inkomst af 200 lill 3oo
R:dr, hvarutöfver mången Skol-lärares ej uppgår, efter höga markegångspris
beräknad, tål minst under ett sådant år något afdrag, om innehafvaren
skall kunna lifnära sig deraf.
Man har, lill förslagets försvar mot räntetagarens befarade förlust
genom naturaleverering, då medelmarkegången understiger årets markegång,
anfört: att ”räntegifvaren icke sannolikt blottställer sig för 0-  ”behagligheterna af en leverering in natura, då dermed jemväl ar förbenad
en contant utgift” (^Stats-, Bevilln.- och Oecon.-Utsk. Bet. N;o 128
sid. 10). Meningen är då klar •— räntegifvaren skall förbindas att lösa
räntorne med penningar. Är han derigenom lyckligare? I länder, der
afsäUninge när obehindrad och jemn, der stadsmanna-näringar och Industrie
på nära håll emottaga landtmannens producler och penningen befinner
sig i lifligt omlopp, kan denna theoretiskt rigtiga lunka utföras. Hos
oss måste den-anses för en främmande lux-planta, sorn icke tål climamatet.
För räknemästaren må detta -liqvidationssält visa sig aldri? så
fördelaktigt och ledande till enkelhet i räkenskaperna — men för de
skattdragande blifver det förderfligt. Med den tröghet i varors och pen
-
36
Stats-Ulskollets Utlåtande N.O 2j3.
ningars omsättning — de långväga a fsä tt n i n gs-t i 11 fäll ena — de för lifvets
oundgängligaste behof under ett hårdare luftstreck nödvändiga uppoffringar
af tid och arbelsmöda, som till icke ringa del alltid blifva oskiljaktiga
följder af landets läge och ställning; kan jag icke tänka mig
att alla natura-prmstationer någonsin hos oss kunna förvandlas till penninge-skatter.
Redan är det tillräckligt betungande för allmogen, att
under hösten och förvintern, genom spanmålens afsättning i aflägsna städer,
anskaffa tillgångar till tjenstefolkets aflöning, hushållshehofven, kronoutlagorna
o. s. v. Ofta saknas dertill afsättnings-tillfälle, och köparne,
i den tilläfventyrs enda afsätlnings-orten inom provincen, föreskrifva
vilkoren efter beräkning af den tillströmmande menighetens förlägenhet.
Ålades nu räntegifvarne ytterligare att inom viss tid afsätta hela kronotiondens
belopp, af 10,000 till 20,000 tunnor; skulle deras förlägenhet
stegras lill det yttersta. Icke blott den förlust de ledo af en brådskyndad
afsättning, utan ock deri inom bestämd termin ökade forsel-skyldigheten
för afsättningen inneburo ju ock en ökad skattebörda. Räntetagaren
kan deremot på den spanmål han in natura uppbär, lemna credit
mot förskott, dem köpmannen åter icke beviljar den enskilde räntegifvaren,
som måste utbjuda sin vara till salu. Jag åberopar alla
de allmogens medlemmar från sädesrika orter, som, oförblindade af iheoretiska
griller, ledas blott af sin erfarenhet och sitt sunda förstånd , om
de ej anse alla prasstationers förvandling till penningar oförenlig med
skatte-allmogens bestånd. Invånarne i de provincer, der missväxtår ofta
inträffa, levererings-slällena äro aflägsna, spanmålsräntorne utgå i små
poster med betydlig forselmöda och flera binäringar lemna penningetillgångar,
torde dervid finna sin fördel. Men inom de landskap, som
egentligen frambringa säd, och från hvilka räntorna utgöras hufvudsakligen
i spanmål, ofta till flera tiotal tunnor af hemmanet, skulle ingen
ting annat kunna så förderfligt ingripa i folkets oeconomiska ställning.
— Sjelfva den jemnare fördelning af skatterna till ungefär lika belopp
för hvarje år, som förslaget lofvar, torde af de mera tänkande räntegifvarne
föga värderas. För räknemäslaren och på papperet visar sig fördelen
klar. Men det är blott skada att folkets vanor, hushåilssält och lynne,
vid dylika beräkningar, i sin raon, utgöra element, hvilka man icke
får uraktlåta, ehuru de icke kunna uppställas i siffror. Det är visserligen
godt att räntegifvaren under ett missväxtår, undgår att betala hela
markegångspriset. I de hårdaste fall, då han försättes i nöd, är denna
lindring ovärderlig, liksom fivarje annan undsättning. Men den är ock
Stats-TJtskottets Utlåtande N.O 273.
37
att 'Betrakta såsom ett Lån, hvilket han efter hand bor betala. Ett annat
är kan komma, då han med betydliga tillskott utöfver årets låga markegångspris,
får ersätta den behållning han vunnit under förra dyrare år.
Monne han då har denna behållning i förvar? Månne den ymnigare tillgången
på spanmål, vid nedfallna pris och försvårad afsättning, tryggar
honom för förlägenhet, då han nu skall, jemte hvarje räntelunna, erlägga
contanta penningar? Månne ej rättigheten att innehålla en del af
skaltepersedlarnes värde under de dyrare åren, på detfa sätt blir de 0-  förslåndigares t)ch mindre bemedlades fall? Månne ej de mera länkande
skola önska, att intet skuldsättningstvång vore dem ålagdt äfven de år,
då de möjligen kunde till fullo betala? Mig synes det så. Af den förståndiga
allmoge, för hvars seder och tänkesätt jag icke är främmande,
har jag ofta hört yttras den grundsatsen: att bonden är lycklig då han,
änskönt med möda, hvarje år betalar hvad han är skyldig. Men de visare
må döma!
Jag har hittills ej ifrågasatt inflytelsen af obilliga markegångssältninjgar
på delta nya liqvidationssätt. För mig visar det sig behäftadt med
alla dessa svårigheter, om jag ock antager, att hvarje års markegångspris
blifva bestämda med fullkomligt opartisk lioggranhet. Denna 0-  partiskhet lärer dock beklagligen icke få påräknas mera i framliden, än
i det förflutna. Hvarje under billigheten nedsatt eller derutöfver förhöjdt
markegångspris skulle nu i fem år-inverka till skada för den ena
parten. Hvad har då Utskottet vidgjort för att erhålla en pålitligare
markegångssättning? Det har hemställt dessas framflyttning till en ticf af
året, då prisen vunnit mera stadga; någon annan egentlig afvikelse
från de gamla markegångssättnings-grunderna finner jag ej i förslaget.
Men har man väl derigenom undanröjt — för att åberopa den Kongl.
Propositionens ord — sådana enskilda inleressen, som kunna det ena
året föranleda till oskäligt höga, och det andra till lika låga pris?
Skola de icke vinna en ökad retelse till strid, just genom vissheten att
beslutet inom markegångs-comiteen är afgörande, sedan räntelagaren hade
förlorat sin uppsägningsrätt? Men skälen skola i protocollet antecknas.
Val! menskliga uppfinningsförmågan är likväl rik, och protocollet
■—• ett papper. Till låga har just den invecklade melhoden till liqvid
mellan räntetagare och räntegifvare nödgat Utskottet alt föreslå tvänne
markegångssättningar hvarje år, af hvilka den förra, verkställd om hösten
i vanlig lid, skall ligga till grund för årets ränteliqvid. Ett system,
sorn så i alla sina delar föranleder trassel och jemk, bär vittnes
-
38
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 2^3.
börd om sig sjelft. Det är ju dessutom uppenbart att då detta höstmarkegångspris,
som vanligen understiger det sanna årspriset, vid räc.teJiqviden
måste ingå i beräkning af medelpriset, blifver räntetagaren lidande,
utan möjlig ersättning. Det corrigerade markegångspriset, sorn
i Mars bestämdes, kunde först ingå i nästa års medel-markegång. Liqviden
för det löpande året kan icke, efter verkställd leverering eller lösen,
undergå rubbning.
Utslaget af ett system, som utgår från uppliäfvandet af ursprungliga
och naturliga rättsförhållanden borde icke kunna undgå att misslyckas.
Alt binda räntetagaren vid det af markegångssätlningärna beroende
lösningspriset blir i högsta grad obilligt, så länge man icke för de
förra kan stadga säkrare grunder. Hittills bar den ömsesidiga uppsägningsrätten
utgjort det naturliga correclivet mot misstagen inom markegångs-comiteerna.
Nu måste dessa förvandlas till stridsplatser för egennyttigt
interessen. I de flesta händelser skall utgången blifva ofördelaktig
för den parten, sorn icke mera eger uppsägningsrätt; ty i den andras
magt slår alltid att välja den utväg till liqvid, han för sig finnér
fördelaktig. Räntetagaren är desto mer att beklaga, som han blef lidande
ej allena genom det under billigheten nedsatta markegångspriset,
utan äfven i goda år, då afsättningstillfälle saknades, mäste emottaga
spanmålen in natura, utan att ett annat år när markegångspriset blifvit
för lågt bestämdt, genom uppsägning kunna bereda sig ersättning för skadan.
De förluster, som häraf kunna drabba Academier, Scholae-Stater,
Hospital och flera allmänna Inrättningar, äro ögonskenliga. Vådan af
dem för deras bestånd borde af hvarje opartisk kunna inses, och försvaret
för den reciproca uppsägningsrätten, hvilken jag på det högsta
måste yrka, såsom enda naturliga grunden för förhållandena mellan räntegifvare
och räntetagare, ej behöfva hemtas från Presterskapets privilegier,
i hvilka den dock mot hvarje ingrepp till dessa institutioners förfång,
lärer vara förvarad, så länge en vis och Nådig Konung vakar öfver
Gundlugens helgd. Spanmålens lösen må, med bibehållande af den
ömsesidiga levereringsrälten, för öfrigt blifva föremål för fri öfverensenskommelse
mellan räntetagare och räntegifvare, under skydd af alla
möjliga garantier till ränlegifvarens säkerhet mot prejeri, dem man så
vidt möjligt må förstärka. Vill man icke medgifva uppsägningsrätt; så
fordrar den enklaste rättvisa att uppoffringen blir å båda sidorna lika.
Ett enkelt stadgande, att räntorne ovilkorligen skola lösas efter markegångspris,
blifver då tillräckligt. Jag har uppgifvit skälen hvarföre
Stals-Utskottets Utlåtande JY.-o 273.
39
jag anser ett sådant stadgande likväl ytterst skadligt för de skallskyldige.
Sannolikt skulle det aldrig bifallas af dem.
Den kostsamma reductionen af hemmans-räntorna anser jag komma
att leda till större årlig flucluation i lösningsprisen för räntepersedlarna,
oell reserverar mig sålunda deremot.”
I denna reservation instämde Prosten Astrand, som tillika åberopade
sina vid Stats- och Oeconomie-Utskoltens Betänkanden N:o 90 och
N:o 128 för nästlrdne Riksdag afgifne reservationer.
Likaledes instämde häruti Biskop Thyselius.
Af Prosten Östberg, sorn förklarat sig anse att rättigheten till uppsägning
hädanefter som hittills bort vara medgifven både räntetagare
och räntegifvare.
Af Herr Santesson, B. TI.: J,Efter uti mitt Stånd anmäldt och godkändt
laga förfall frånvarande i det Utskottets plenum då öfverläggningen
om detta Betänkande förevar, hvaremedlertid de första 2:ne punkterne
blifvit afgjorda på sätt Utskottets Betänkande nu innehåller, anhåller
jag att såsom min enskilda mening reservationsvis få bifoga följande, af
mig på afdelningen yttrade olika åsigt med pluraliletens.
Då man vill vinna det vigtiga ändamål, att bereda ett i möjligaste
måtto jemnt pris under alla år, så svåra som goda, mäste medeltalet af
markegångsprisen ej bernias från en så kort tid som fem år, enär de
fall ej liro sällsynte än att 4 ^ 5 goda och än alt 2 å 3 svåra år följa
hvarandra, då i förra fallet medelpriset blifver för lågt, men i det senare
för högt, att kunna utgöra ett allmänt medelpris, samt följaktligen
större afbrott i priset ena året mot det andra skall uppkomma; deremot
om medeltalet hemtas af markegångsprisen för 10 år så inträffa inom
denna tid alltid 2 å 3 svårare eller missväxts, 2 å 3 goda och 4 å 5 medelmåttiga
skördeår, hvarigenom ett rättvist och i det alldranärmasle oioränderligt
pris beredes.
Att upplysa detta med exempel tar jag mig friheten bilägga eli utdrag
af ett Läns (Skaraborgs) markcgångspris å råg, korn och bafra för
tiden från och med 1821 till och med 1833 samt en derpå grundad beräkning,
huru under hvarje af de nio sistförflulna åren 1825 till och
med 1833 fem års medelpriset, äfvensom huru under de sista fyra åren
tio års medelpriset skulle hafva utfallit; häraf visar sig alt sädésskalterne,
uträknade lill penningar, komma alt förhålla sig, vid sistnämnde be
-
4o
Stats-Utskottels
räkningssätt till en början* lägre, och i alla fall vida jemnare än vid det
förstnämnda och att de då aldrig komma att höjas till det belopp hvartill
de annars ofta vid tillämpning af 5 års medelpris, skulle stiga, och
som, serdeles i missväxtår, blefve dubbelt kännbart för räntegifvare.
För denna beräkningsgrunds bestämmande efter medeltalet af ro i
stället för 5 år talar ytterligare, i min tanka, den omständighet, att det
Kamrnar-Collegii förslag till reduction och förändring af hemmansräntorne,
som på Rikets år 1823 församlade Ständers anhållan, och efter
Kongl. Maj;ts befallning blifvit uppgjordt och finnes bilagdt 182g års
Stats-Utskotts Betänkande N:o 323 samt nu antagits till grund för Utskottets
förslag är bygdt på en uträkning af så väl de gamla bestående,
som de föreslagne nya räntepersedlarnes värde, efter markegångspriset
för 10 år.
Om denna förändring i beräkningsgrunden hade blifvit af Utskottet
antagen, eller om den ännu skulle igenom Rikets Ständers beslut blifva
det, så enär följden deraf, efter all anledning, blefve att skillnaden i sädränteliqvidationspriset
det ena året mot det andra aldrig kunde blifva annat
än obetydlig, så skulle jag gerna biträda det yrkande, af andra Ledamöter
inom Utskottet blifvit gjordt, att uppsägnings-och levereringsrält af säd in
natura, alldeles måtte bortfalla, så väl för räntetagare, som räntegifvare, och
att följaktligen sädesskatten alltid komme alt med penningar lösas, hvarigenom
och såsom alldeles obehöflig kunde förfalla den föreslagna dubbla
markegångssättning både höst och vår; men som de fleste öfrige Ledamöter
af Utskottet och serdeles de bland Hedervärda Bonde-Ståndet för
närvarande funnit sådant betänkligt, vill jag ej uttryckligen sammanbinda
denna senare min önskan med mitt ofvan framställda bestämda
votum, om användande af 10 års medelpriset till beräkningsgrund; men
kan ej underlåta yttra den förhoppning att erfarenheten, om ej till nästblifvande
Rikdag, dock i alla fall ej långt härefter, skall öfvertyga alla
om fördelen i många hänseenden deraf, alt all leverering in natura upphör
med alla densamma åtföljande obehag och besvärligheter, af hvilka
den nyssnämnde uppsägnings-omgång och den dubbla markegångssättningen
hvarje år ingalunda äro de betydligaste.
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o S73.
Beräkning öfver Skaraborgs Läns Markegångspris <2 Bdgj Korn och Hafre.
Ar
Årets
markegån
Tunnor
? ä
Suraman för de 5 sista
ären å
Summan för de
sista åren å
10
Medelpriset af de sista.
5 åren ä
Medelpriset af dc
naste 10 åren
se
å
Råg.
Korn.
Hafre.
Råg.
Korn.
Hafre.
Rågd*
Korn.
Hafre.
Råg.
Korn.
Hafre.
Råg.
Korn
Hafre.
182I
6
5
—
—.
2
32
1822
6
—
.b
*—
—
3
—
—
i8i3
ti
—
b
16
—
H
16
—
ti
—
5
—
2
3a
31
—
—
24
iti
—
i3
32
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
5
7
4
4*
7
2
3b
—
1826
io
—
0
16
—
8
—
33
-
—
24
32
—
>9
—
—
—
—
—
—
—
—•
7
—
—
4
44
10
3
38
b
✓
ti
—
5
—
—
2
3a
,—
33
—
28
02
—
|8
32
—
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
b
3j
2
3
3a
2
I818
5
3a
—
4
D2
—
2
a4
—
34
32
—
29
iti
—
■9
8
ti
44
Io
5
4*
7
3
40
1829
8
24
—
5
12
—
2
24
3b
8
—
29
12
—
18
iti
—
—
—
—
—
—
—
—
7
11
2
b
3°
10
3
32
—
ro
8
—
4
4°
8
—
32
12
—
'9
32
—
7'
8
—
56
28
—
33
iti
—
8
1
7
ti
21
7
3
44
10
7
b
7
b
3i
7
3
lO
—
T831
9
3a
—
7
8
—
3
Tö
3<)
4°
—
3o
4
—
lä
—
—
74
40
—
58
36
34
—
—
7
40
b
ti
—
10
3
—
7
23
2
b
42
—
3
■9
2
1882
ti
3a
—
4 32
—
2
12
4°
2 4
29
3b
—
•4
28
—
70
24
58
ao
33
12
—
8
4
10
5
4b
7
2
44
—
7
26
b
b
4°
b
3
ib
7
i833
6
32
—-
4
3a
—
2
16
4i
24
—
29
30
—
»4
20
—
76
8
—
59
4
133
28
■—
8
14
b
5
4b
7
2
42
b
7
29
7l
b
<(3
7
3
17
2
Summa
för 10 år
66
36/10I51I29
7
3o
24
1-
Dito för dc sista 4 år
32
•9
3
24
17
7
12
tis
3
2S
3G
c
2:
1:
7
<3
■9
l"
Medelpriset af dessa 4
åren
8
4
10
6
4
5
3
t
IC
21
1
r
3<
3
1C
11
Alltså differencc emellan 5
års och
io års medelpris
år
i83o
28
10
i83i
1
—
•9
a
—
*3
3
b
10
—
i83a
—•_
‘9
7
—
26
b
2
—
i833
•1-
24
7
33
10
2
—
Dih. till R. St. Fröt. 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band.
s5;te Häftet.
42
Stats-Utshotlcts Utlåtande N.o i~3>.
Uti denna reservation har Herr Fries instämt.
Af Rikdagsfullmägtigen Johan Christoffersson från Kronobergs Län:
”Emot Utskottets beslut, att tiondegifvare skola i forsel-lön betala, för en
tunna råg eller korn 16 sk., och för en tunna bafra 12 sk. Banco, antingen
tionden levereras in natura eller löses med penningar, mäste jag reservera
mig.
Med rättighet att utgöra tionden in natura eller med penningar
efter markegångspriset, bar räntegiTvären hittills, blott i den händelse,
att lian löste spanmålen, i ersättning för utförseln måst betala en
förhöjning på hvarje tunna af ofvanstående belopp; men att han, äfven
då han sjelf till levereringsslället utför sin tiondesäd, skulle nödgas erlägga
forselpenningar synes mig högst obilligt och orättvist samt ytterligare
i betydlig nion betungande den förr öfver höfvan beskattade jordbrukaren,
hvars ställning vi böra bemöda oss att förbättra och ej försvåra,
såsom meningen tyckes vara med Utskottets ifrågavarande beslut likasom
med många andra af närvarande Ständers åtgärder. Yäl har Utskottet
derjemte föreslagit, att räntegifvare!! ensam skulle ega rätt att uppsäga
tionden lill leverering in natura; men om årets markegång också understiger
medium af fem års markegång, så blifver, då skillnaden med
contant alltid skall betalas, tiondens utgörande in natura städse till förlust
för ränlegifvaren, enär han äfven måste betala forselpenningar, hvarigenom
han aldrig får tillgodonjuta en ymnigare skörd vid tiondella
pi sesterande.”
Häruti har Riksdagfullmägtigen Daniel Danielsson från Örebro Län
instämt.
Af Johannes åndersson från Upsala Län: ”Jag kan icke annat än
med ledsnad reservera mig emot Höglofl. Stats-Utskottels af majoriteten
fattade beslut vid punkten C., att räntegifvare skall erlägga 16 sk. per
tunna råg och korn och 12 sk. per tunna bafra, då den af honom forslas.
Vid Riksdagens början talades om lindring för jordbruket, men Höglofl.
Utskottets majoritet häfver genom forsel-lön ålagt de räntegifvande jordbrukare
ett mera tryckande onus och uti omvändt förhållande beredt
räntetagare en icke obetydlig tillökning på sine löneinkomster, så att
t. ex. Herrar Biskopar, som häfva i3oo å i4oo tunnor indelt afradsoeh
kronotionde-spanroål, skulle i följd häraf ytterligare blifva ikogkomne
med en löneförhöjning af 433 T å 4J>6f R:dr Ba'nco; och äfven andra
civila och miiitaira Tjenstemän skulle 1 mer och mindre nion äfven erhålla
en icke obetydlig lönlörbättring, af den förut nog tryckta skatte
-
Stals-Utshottels Utlåtande N.o 273.
43
allmogen; livar och en rättvis lärer väl finna hvilken orättvisa blifver för
räntegifvare att forsla sin räntespanmål och äfven betala försel a fgift, eller
den af Högloft. Utskottet under fagert sken så kallade ersättning.”
Riksdagsfullmägtige Anders Larsson från Upsala Län, J. O. Dahlberg
från Westernorrland samt Eric Nilsson från Jemtland hafva förklarat
sig instämma uti berörde reservation.
Af Riksdagsfullmägtigen Nils Persson från Örebro Län. ”Emot det
af Högloft. Utskottet fattade beslut vid punkten D._, angående räntegifvares
skyldighet vid indelta spanmålsräntors utgörande, nödgas jag mig
reservera: mina skäl dertill äro —. att sedan Utskottet afgjort det förslag, att
räntegifvaren fått sig tillerkänd rättighet välja antingen leverera sin
span mål in natura eller ock lösa densamma med penningar emot det
vilkor, att de 5 senare årens markegångspris skulle Jagas till grund, och
hvaraf ett medium beräknas då räntegifvaren fann sig föranlåten att lösa
sin spanmlål med penningar. Om räntegifvaren sålunda under ett år,
då löpande årets markegåigspris öfverstiger det förenämndes årens medium,
funne sig befogad att lemna sin spanmål in natura; så är det ju
en ovedersäglig sanning, att räntetagaren dervid icke något förlorat. Om
åter räntegifvaren vill lemna sin spanmål under ett år, då löpande årets
markegångspris icke uppgår til det belopp, motsvarande de 5 årens medium,
så är räntegifvaren dessutom förbunden att erlägga den uppkommande
skillnaden; och sålunda skulle, efter mintanka, räntetagarens rättigheter
aldrig kunna förnärmas, hvilket jag ock anser vara förenadt med
rättvisa och billighet å ömse sidor. Men dermed icke nog, ulan uppköra
en ytterligare fråga till en vidare tillökning nemi. af 16 sk. Banco för
tunnan af råg och korn samt 12 sk. rör tunnan af bafra, hvilket orimliga
förslag Utskottet äfven fann för godt att antaga, som ovilkorligt
skulle utgå, antingen räntegifvaren lemnar spanmål eller penningar, ehuru
Kongl. Maj;t och Kronan icke satt sådant i fråga för kronotiondespanmålens
leverering. Då ett så obarmhertigt beslut, sorn af majoriteten
inom Utskottet kunnat göra sig gällande, synes det för mig vara en
ovedersäglig sanning, som ock ligger i öppen dag, att egennyltan har
tagit företräde framför billigheten, och att hos räntegifvaren sålunda sökes
utprejas yttersta skarfvensamt
af Riksdagsfullmägtigen Hans Hansson från Götheborgs och Bohus
Län : ”Jemte det jag får förklara, att jag i allo delar den af Her CommerceRådet
Santesson uti dess reservation yttrade tanke om bestämmandet
af ett 10 års medelpris, liaj jag ansett mig, icke kunnande biträda Ut
-
44
Stats-Utskoltets Utlåtande N.o o~3.
skottets uti 5:te punkten mom. b. c. och d. gjorde tillstyrkande, böra
reservationsvis göra min mening härutinnan gällande.
Genom det uti förenämnde moment b. och c. framställde förslag
är visserligen afsedt, att genom jemnande af markegångsprisen så fördela
skattebördorne, att ett missväxtår icke måtte trycka så hardt den
skattdragande, som hittills varit händelsen; likväl anser jag, att, då man
förutsätter en följd af, om just icke goda år, åtminstone sådana, som
ingalunda kunna anses för missväxtår, samt tillika tänker sig en räntegifvare,
hvars enda näringsgren är spanmålsodling, och hvilken, afbrist
på afsättningslillfälle för sin spanmål, icke är utan förlust i stånd att
skaffa sig contanter i och för lösandet af sina ränlepersedlar, samt således
blifver tvingad till uppsägning in natura, måste af detta förslag
följa ett betungande för räntegifvare.
En räntegifvare nemligen, som ett sådant år, då Länets eller Districtets
årsmarkegång öfverstiger medium af 5 års markegångspriset,
blifver, genom saknad af afsättningsort, tvingad att uppsäga till levererering
in natura, lider en förlust derigenom, att han icke erhåller någon
ersättning för skillnaden emellan års och mediipriset. En räntegifvare
åter, som, under enhanda förhållanden, tvingas till nalura-leverering,
får, vid de tillfällen, då Länets årsmarkegång understiger 5 års
mediipriset, vidkännas en contant utgift, hvilken blifver, med förutsättande
af nämnde omständigheter, ganska kännbar. Oin man åter ville
förutsätta flere på hvarandra följande goda år och bristande spanmålsafsättning;,
omedelbarligen efter det nu af Utskottet tillstyrkte stadgandets
antagande, så skulle inträffa, att, enär vid sådana förhållanden Länets
årsmarkegång ovilkorligen måste understiga mediipriset för föregående
5 åren, räntegifvare, genom de årliga contanta mellangifternas erläggande,
förlorade ganska betydligt.
För att emedlertid få dessa skyldigheter och rättigheter hvarandra
någorlunda motsvarande, hvarförutan, om Rikets Ständer bifalla Utskottets
hemställan härutinnan, 5 års mediipriset i min tanka tjenar till
intet, får jag yrka, att, vid de år, då Länets markegångspris öfverstiger
5 års mediipriset, räntegifvaren, vid leverering in natura, erhåller ett emot
skillnaden i nämnde pris svarande afdrag å kappetalet.
Uti ofvanberörde mom. d. har Utskottet tillstyrkt, att, såsom ersättning
för den räntetagare betagne rättighet till uppsägning, räntegifvare
skola, så väl vid leverering in natura, som vid lösning af räntepersedlarne
i contant, betala cn afgift för hvarje tunna säd.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:0 3j4’
45
Om, såsom väl meningen med de tillstyrkte förändrade stadgandena
i allmänhet varit, Utskottet åsyftat att lindra de nog mycket tryckte
räntegifvarne, så finner jag icke ifrån hvilken synpunkt Utskottet kan
hafva utgått i detta afseende, då, i mintanka, räntegifvare verkligen pålagts
en ny börda.
Skulle detta Utskottets tillstyrkande blifva ett Rikets Ständers beslut,
så inträder det egna förhållande, att en Embetsman, hvars förnämsta
inkomst utgöres af räntespanmål, genom denna årliga afgifts erhållande,
får en årlig lönförhöjning, hvilken lönförhöjning för mången kunde
komma att uppgå till ett årligt belopp af 3 å 4°° É;dr.
Man kan sannerligen säga, att Utskottet gifvit med ena handen och
tagit åter med den andra, och jag tror, att räntetagaren hade väl, utan
denna, på den skattdragande allmogens bekostnad, honom gifne uppmuntran,
kunnat trösta sig öfver förlusten af dess uppsägningsrätt, samt
äskar alltså, att icke, vid andra tillfällen än då lösning sker i contant,
någon forsel-lön eller annan afgift, af hvad namn som helst, icke bör af
räntegifvare erläggas, hvarföre någon rubbning i nu existerande förhållanden
härutinnan icke måtte ega rum.”
Vid 5 punkten mom. d., angående den forsel-lön och annan afgift,
som af räntegifvare bör erläggas: af Prosten Nordin.
N:o 2^4*
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o September.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående åtskillige omständigheter i afseende på levereringen
och förvaltningen af Kronans spanmålsräntor.
(I. A.)
Genom Nådig Proposition till Stats-Utskottet af den i5 sisth Mars
(införd i 1 Sami. 1 Afd. under N;o 48) har Kongl. Majit, till afhjelpande
af de olägenheter, som vid spanmålsräntornes emottagning in natura kunna
för Stats-Verket uppkomma, till Rikets Ständers pröfning och bifall
öfyerlemnat följande förslag:
Stats-Utskottets Utlåtande N:0 27/jt.
1:0 att vid vid de årliga markegångssättningarne må, till rättelse för
räntegifvare och räntetagare, bestämmas minimivigten å hvarje spanmålssort
sömt tillika i markegångstaxan utmärkas sädens öfriga beskaffenhet efter
de allmänna bedömanden, som legat till grund vid prisens bestämmande,
äfvensom att räntegifvare må vara förbunden att från dara, stof och frön
rena sin säd, så vida densamma för afradsgild skall kunna anses; ^
2:0 att det uti 48 §• af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den
2C) Junii 1 ^52 stadgade afdrag af 4 'lösa kappar per tunna, då riad eller
torkad säd af räntegifvare levereras, må förhöjas till ett belopp, som motsvarar
omkostnader och arbetslön vid spanmålens torkning, samt derutöfver
hunnar någon lämplig vinst åt. producenten, och förordnandet härom
intagas i de årliga markegångstaxorne, samt att genom en allmän Författning
må stadgas ett visst förhållande emellan riad eller torkad och oriad
säd vid e mottagningar eller utlevereringar för Kronans räkning; och
3:o att, under tillämpning i öfrigt af de vid sista Riksdag beslutade och af
Kongl. Maj:t i Nåder gillade grunder för dispositionen och förvaltningen af Kronans
spanmålsräntor, ej mindre den räntesäd, som för Stats-Yerkets årliga
behof icke erfordras, än äfven hästvacance-spanmålen, då försäljning deraf
finnes af nöden, må, till undvikande af ökade kostnader genom magasinsutgifter,
afskrifningsprocent m. m. kunna, då omständigheterne sådant fordra,
afyttras äfven till lägre pris än den för hvarje ort fastställde markegång,
eller från 12 högst 24 sk. Banco per tunna derunder, helst erfarenheten
visat, att tiden emellan de årliga markegångssättningarne och terminerna
för räntespanmålens leverering den 25 Februarii är allt för kort,
att, då anbud till märkegångspris eller deröfver icke genast erhållas å dea
till leverering ia natura uppsagde räntesäden, derå kunna förrätta förnyad
auction och utfärda forsedel till levereringsorten der spanmålen bör af köparen
emottagas.
Härförutan har Utskottet erhållit remiss å ett utaf Riksdagsfullmägtige
Anders Johansson och Anders Larsson från Upsala Län, i anledning
af förestående Nådiga Proposition, afgifvet anförande, innehållande hufvudsakligen::
alt, ehuruväl 4 §• af Kongl. Förordningen den 20 September
1815 stadgade, att hälften af Deputerade vid markegångssättningar borde
vara räntegifvare och Hälften räntetagare, hände det likväl stundom, att
flere befunnes representera räntetagare, än sorn försvarade de skatldragandes
rätt, äfvensom att Kronofogdarne uti deras priscouranter upptogo prisen
öfver deras verkliga belopp, af hvilket allt blefve den följd, att markegångsprisen
för högt uppstegrades; att, då det emot denna olägenhet icke
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o 27^.
47'
för närvarande funnes annat hjelpemedel än alt leverera räntan in natura,,
skulle, om denna rättighet begränsades, på sätt blifvit föreslaget, räntegifvare!]
förlora en bland de vigtigaste garantier mot missbruk å räntelaga»
rens sida, enär den sistnämnde, med den öfvervigt lian vanligen egde vid
markegångssättningen, lätteligen kunde, vid bestämmandet af sädens vigt,
befordra sin egen fördel; samt slutligen, att både priset och minimi vigten
härigenom skulle så högt uppdrifvas, att vissa hemman med svagare jord
icke kunde utgöra ränta af hemmanets egna producter.
Yid öfvervägande af berörde förslag jemte Kgl. Stats-Contorets derutinnan
afgifne heraställanden, hvilka innefattas uti dess i den Kongl. Propositionen åberopade
och af trycket ulkömne underdåniga Berättelse om magasinsärendena,
af den 20 December näs11idet år, bar Utskottet, i afseende först på frågan
om bestämmandet af minimivigt å spanmålj ansett, alt, ehuru ett sådant
bestämmande skulle vara en tillförlitlig och godtyckligheten undanrödjande
grund för bedömandet af levererad spanmåls afradsgiida beskaffenhet, så
möta likväl, å andra sidan, åtskilliga stora olägenheter vid dess tillämpande.
Olika årsväxt medför ofta, äfven för hvarandra närmast angränsande
hemman, betydlig olikhet uti vigten af den spanmål samma skörd leninar
de serskilda räntegifvarne, och hvarigenom bestämmandet af en viss
minimivigt skulle medföra betydlig olikhet uti desse räntegifvare* åliggande
i förhållande till medlen att deras åligganden fullgöra. -— Bestämmandet
af olika minimivigt för olika cl is ti ict skulle medföra en hittills ej erfaren
ojemnhet uti sådane de skattdragandes åligganden, som af ålder äro bestämda
uti lunntal af lika slags spanmål och hvilka hittills äfven alltid ansetts
böra för hvar och en vara lika, i förhållande lili hvarje hemmansskattläggning.
Skattdragande allmogen, som nu vid levereringen af sin spannmålsränta
blott behöfver fästa afseende derpå, att spanmålen är‘strid och
ren, samt att målet är fullt, och hvilka båda omständigheter det ligger
inom gränsen för hvars och ens enklaste förmåga- att, på sin loge tillförlitligt
utröna, skulle, vid bestämmandet af minimivigt å spanmålen, nödsakas
att, med tidsspillan och kostnad, ofta, på måhända aflägset ställe, hos;
annor man söka utväg att, genom uppsägning af den spanmål han ämna—
de leverera, få utrönt, huruvida den vöre-afradsgild elier icke nn m..
Utskottet anser derföre:
att bestämmandet af en. minimivigt å räntéspanmål under’
närvarande förhållanden vöre en besvärlig' lunga för skatt
dragande
alfinogen och afstyrker förslaget i denna del.
I afseende pÅ beskaffenheten af den säd. sorn af räntegif vare beve*-
43
Stats-Utskottels Utlåtande Tf.o 274.
verasj anser Utskottet i öfverensstärnm?lse med hittills gällande ordning,
att ✓
endast väl rensad och strid säd må anses såsom levereringsgild
till Kronan och räntetagare.
Beträffande lindriugen i sädesskatlen, då den utgöres i torkad eller
riad vara; så och ehuru Utskottet visserligen delar Kongl. Stals-Conlorets
härutinnan yttrade öfvertygelse, att del uti ofvanåberopade in'02 års
Kongl. Resolution stadgade afdrag af \ lösa kappar per tunna af 36 lö-
sa kappar då riad eller torkad räntesäd levereras, sannolikt är förringa
att betacka arbetslön och omkostnader, samt derutöfver lemna någon
vinst åt producenten; likväl och som den större eller mindre afgång å
spanmål, som genom densammas riande eller torkning uppkommer, icke
med tillförlitlighet finnes utrönt och för öfrigt heror på olikhet lior eller
torkniDgar emellan, anser Utskottet:
' alt vid nu gällande afdrag af 4 lösa kappar per lunna, då
riad eller torkad säd af räntegifvare levereras, må tillsvidare
förblifva; börande samma förhållande ega rum vid utlevereringar
för Kronans räkning.
Vidkommande slutligen frågan om föryltrande af Kronans räntesäd
till mindre pris än markegången; så och med fäsladt afseende derpå, att
ett stadgande, det den för Stats-Verkets behof Öfverflödiga spanmål icke
finge försäljas till lägre pris än högst 24 sk. under markegången, kunde,
vid inträffande lägre spanmålspris, verka till betydliga förluster för det
allmänna, får, uppå de i den Kongl. Propositjonen i öfrigt anförde skäl,
Utskottet föreslå:
att till Kongl. Majit i underdånighet må öfverlemnas, att,
då omständjgheterne sådant fordra, låta genom offentlig
auction till högsta gångbara pris och, der sådant pröfvas
nyttigt, med lemnadt lämpligt betalningsanstånd, mot godkänd
borgen, försälja elen räntesäd och den häslvacancespanmål,
sorn för Stats-Verkets årliga behof icke erfordras.
Slutligen får Utskottet anmäla, att Utskottet uti dess denna dag afgifna
Utlåtande N:o 273, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Propositi on
angående grunderna för markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnes
omsättning och förenkling etc., yttrat sig i de delar af Riksdagsfullmägtige
Anders Johanssons och Anders Larssons ofvanberörde anförande,
som uti detta Betänkande icke finnas behandlade.”
Stockholm den 3o September 1834-
Re
-
Stats^Vukottets Utlåtande H.-o 274-
Reservation
af Herr Santesson B. H.
”Emot Utskottets plui ali tets beslut, i frägan om minimivigts bestämmaude
lill hufvudsaklig grund för bedömande af säds antaglighet oell
afradsgildhet vid räntors levererande in natura, anhåller jag få anmäla
min reservation och att, såsom mitt enskilda votum i denna sak, få åberopa
Afdelningens framställda förslag, ordagrannt så lydande;
”Hvad angår frågan örn bestämmande af minimivigt å spanmål samt
”sädens öfriga beskaffenhet, bar Afdelningen funnit, alt nu gällande För”faltningar
örn räntesadeus beskaffenhet dels äro obestämdt, dels mindre
”lämplige för närvarande tid, äfvensom att, sedan sädesculturen nu me”ra
blifvit förbättrad och vunnit stadga, tjenlige bestämmelser uti ifrågavarande
hänseende kunna vara erforderlige.
"Af Kongl. Slats-Contorets berättelse om magasins-ärendena, den 30
”December nasti, år, inhemtas väl, att vid upphandlingar i allmänhet,
”så väl för Statens behof som för enskild räkning, minimivigten å spau”mål
per tunna gemenligen utgjort å
H vete och Ärter 14 \ L$
Råg 13 | L&
Korn . . . . 1 t i å t 1 | Life
Blandsäd . . . 10 å 1 1 Lg
Hafre . . . . 8| å 9 L.&
”men då, i anseende lill den skiljaktiga vigt och godhet säden, ej alle»
”nast inom olika provincer, utan ock stundom inom samma province för
”serskilda år", befinnrs hafva, Afdelningen icke anser lämpligt all för hela
”Riket lika gällande spanmåls minimivigter bestämmas, tror Afdelningen
”deremot, att det skulle blifva ledande till ändamålet, om sådane vigt”för'hållanden
för hvarje Län serskildt årligen fastställdes, på grund af
”beskaffenheten utaf årets gröda; hvarjemte och då det förekommit, alt
"räntegifvare, till hvilkas fria val det vid senaste Riksdag blef öfverlem”
nåd t, att sädesskatten antingen med penningar betala eller in natura af”börda,
det oaktadt ieie sällan levererat deras skatt i slög och illa ren”gjord
spanmål, hvarigenom ej allenast Stats-Verket tillskyndats för
luster,
ulan äfven nödig control å beskaffenheten af den säd, som eraot”tages
till redovisning i Kronans magasin, saknas, har Afdelningen jemväl
ansett det allmänna stadgande vara af hehofvet påkalladt, att rän_
Dih, lill R. St. Prat. l83j.* 4 Sami. 1 d/d. 2 Dand. 7
u5:te Häftet.
Slalt-Utskottels Utlåtande N.e zj4-
”tesäden levereras rengjord och fri från främmande ämnen, hvilket står t
”fullkomlig öfverensstämmelse med hvad vanligen i tnarkegångstaxorne ut”sättes,
nemi. att spanmålen bör vara af, hvad man kallar, afradsgild beskaffenhet,
samt ren och strid; och Afdelningen får alltså hemställa:
a') ”att hvarje år, efter slutad skord, å allmän, i behörig ordning utlyst
soekenstäTmma, sädesslagens vigt inom hvarje församling utröries, och
"uppgifterne derå till Kronofogden i orten aflemnas, hvilken Tjensteman
”det derefter åligger att sammandrag deröfver upprätta och detsamma, jem”te
de erlrållne uppgifterne och eget yttrande, så tidigt till Kong! Maj:ts
”Befallningshafvande insända, alt minimivigten må kunna vid Koijan af
”November månad bestämmas af dertill utsedde personer, tillkallade på sätt
"sorn i afseende på markegångssätlningen stadgadt är;
b') ”att, så vidt sig göra låter, den sålunda uppkommande minimivig”ten
bestämmes för hvar hvarje serskildt markegångsdistriet; men alt, i den
”händelse större skilnad i vigten inom spridda orter af samma Län skulle
”förekomma, olika minimivigter må kunna för samma orter utsättas, dock
”endast till 2 högst 3 för samma Län;
c) ”att endast väl rensad och strid säd må såsom levererings- elfer
”afradsgild anses. I den händelse hvad nu är föreslaget gillas, tillstyrkes
”vidare:
1T) ”att, så väl minimivigten å hvarje spanmålssort, som sädens beskaffenhet,
genom allmän Kungörelse i Länet lill véderbörandes efterrättelse
meddelas, äfvensom att den fastställde minimivigten å spanmål bör,
”till framtida control och kännedom, uti näslpåföljande årets markegångstaxa
utsattes.”
Och anser jag det vara högeligen att beklaga, att Hedervärda RondeStåudets
Ledamöter inom Utskottet sjelfve motverkat antagande af den
utväg Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, samt Afdelningen för dess del vidare
utredt och tillstyrkt, på ett sätt, som synes mig höra i möjligaste måtto
förebygga alla dc missbruk och prejerier, för hvilka de skattskyldige
hittills varit utsatte, jemte det dermed på ett rättvist sätt Statens rätt
blifvit försäkrad, hvarförutan, i min tanka, härigenom till ej mindre allmänt
välgörande följd, uppmärksamheten hos jordbrukaren hade blifvit fästad
på angelägenheten ali bättre sköta och vårda sin säd, såsom enda
vilkoret alt kunna uppbringa den till egenskap att framdeles kunna i handeln
å verldsmarknaden täfla med andra länders sädesproduclion.
Häruti hafva Prosten Nordin och Herr Fries instämt.
STOCKHOLM, Ecksteijsskå Tryckeriet, 1834-
Stats-Utskottets Utlåtande IV.-o 2jS.
i
N:o 3^5..
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Sept.
Utlåtande, i fråga om lindring i Grundskatterna genomförhöjning
af tull- eller bevillningsafgifter.
CL A.)
Hos Ridderskapet och Adeln har Friherre Palmstjerna, Carl Otto,
gjort framställning, hurusom, då stegrad produetionskostnad, försvårad afsättning
och oförminskade skatter hota att med hvarje år göra behållningen
knappare för jordbrukaren, och denne nu blifver mindre och mindre
i tillfälle att förbruka de varor, som erbjudas genom fabrikerne och handeln,
samt trög afsättning för desse senare minskar näringarnes liflighet
och derifrån skeende efterfrågan utaf jordbrukets produeter, det tillhörde
Lagsliftarne för beskattningen, att i rättan tid afhjelpa sådane brister uti
skatteväsendet, som upphäfva jemnvigten emellan lnifvudnäringarnes belägenhet,
ibland hvilka brister Friherren räknade det jordbruket i vissa orter
vidhängande öfvermätt af grundskatter. Motionairen, som tillika ansett
jordbrukets mest betungande och mest ojemnt fördelade skatter, till belopp
af million R:driBanco, böra utbytas emot skatter på sådane consumlionsartiklar,
som ej höra till dem af nödvändighet för uppfyllandet af lifvets
första behof, har i sådant afseende föreslagit: 1:0 att Stals-Utskotlet, vid
förslags afgifvande öfver beräkningen af Stats-Verkets inkomster, måtte
förbehålla sig, att, derest Rikets Ständer åtaga sig en förhöjd bevillning i
lull- eller bränvinsafgift, då öfverlemna förslag till grundskatternes
lindring i samma nion; och 2:0 att den lindring, sorn på detta sätt kunde
komma att ega rum, mätte verkställas så, att den ej blefve ett hinder
för framtida förbättringar af skatteväsendet och ej heller förnärmade någons
rätt för det närvarande, och att derföre alla de grundskatter, hvilka
hittills varit anvisade något Verk, Inrättning eller Löntagare, äfven hädanefter
fortfarande måtte dertill utgå, men lindringen uti skatt ske genom
den skattskyldiges derföre erhållande ersättning efter markegångspris.
I följd af erhållen remiss, så väl härå, som å de serskilda anföranden
Herr Cederschjöld, P. G., Friherre Cederström, J., Grefre Horn, C. F.,
samt Friherre Boije, L., i ämnet afgifvit, har Utskottet ansett sig bora
andraga, att, då den Kronohemman åtföljande grundskatt i verkligheten en
Bihans,
till R. St. Prot. 1S34. 4 SamL 1 Afd. 2 Band. 1
st6:te Häftet.
3
Stats-Utskottels Utlåtande N.-o 275.
dast är ett arrende, hvilket i allmänhet icke må anses för hö»t, så länge in
nehafvare af Kronojord finna sig belåtne med alt sådan jord bruka och be'
sitta; då den skattehemman åtföljande grundskatten är ett vilkor för skatteköpet
samt sålunda jemväl kan jemföras med ett arrende, med rättighet till
everldelig besittning; och då Förfatlningarne icke destomindre medge förmedling
i räntan om och när laglige skäl dertill förefinnas, så kan Utskottet
destomindre erkänna den grundsats, att grundskallerne i främsta rummet
höra lindras, som en nedsättning af dessa skatter, eller, som Motionairen
föreslagit,-en ersättning för dem af andre medel blott skulle vara att gynna
närvarande innehafvare af skattejord på efterkommandes bekostnad e
medan för säkfert antagas kan, att hvarje säljare, efter ett fattadt beslut
om grundräntornes directa eller indirecta minskning, skulle öka köpeskil
lingen utöfver nu vanliga belopp och sålunda försvåra åtkomsten af sådan
jord, och emedan dertill då erfordrades ett större capital än nu, hvaraf
äfven följer, att kommande generation blefve lika betungad, som den närvarande,
fast räntan korinne att gå till capitalisten, i stället för att den
nu går till Kronan. Skolande då samma förhållande inträffa, som förorsakat,
alt den nu existerande olikheten uti grundskatterne icke verkar menligt
på jordinnehafvare!!, emedan köpeskillingen är större eller mindre j
förhållande till grundskatternes betydenhet.
På dessa skäl, och äfven om den händelse nu vore för handen sorn
Motionairen lågt till grund för sitt yrkande, nemligen alt tull- och’brän
vinsbevillningen skulle lemna tillgång för andra skatters nedsättande,
anser Utskottet den jorden åtföljande grundskatten dock höra
blifva den, som sist skulle komma i fråga alt förminskas
eller borttagas.
Stockholm den 27 September 1834-
Reservation
af Friherre Palmstjernaj C O:
”Icke närvarande vid det tillfälle, då Utskottet fattade sitt beslut i afseende
på den af mig väckta motion, anser jag mig likväl deremot böra
reservera mig.
Jag kan ej annat än anse beskattningen böra lämpas efter lidsför■hållan
dena, och således när den i ett eller annat afseende blir ojemnt tryckande*
bor detta missförhållande rättas. Att åkerbruket, som, när grundskatterne
bestämdes, var den enda med visshet vinstgifvande näringen, blifvit be
-
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 276.
3
tuneadt med större skatter än öfrige näringar, är obestridligt. Att, 1 senare
tider då arbetskostnaderne stigit, men afsältnmgen blifvit trögare och prisen
jemförelsevis med andra förnödenheters, mindre, dessa skatter medtaga
en större andel utaf jordbrukarens behållning än den fordom medtog,
är äfvenledes obestridligt. Om denna sakernas gang ar en följd at
förhållanden, som det ligger utom jordbrukarens förmåga att förekomma;
om den är en lycklig verkan af Rikets stigande odling och förkofran; om
den är ett bevis derpå, att handeln och öfrige nänngsgrenar borjat beträda
elen bana, sorn leder till deras utmärkta rum ut, ett civi .sendi folks
samhällsskick; så är det äfven en representantens skyldighet att, med afseende
nå sådane förändrade Statsförhållanden, gora de mod.ficalioner uU
beskattningsväsendet, som befordra utvecklingen af Nationens produet,va
förmåga. Här är ej frågan om juridiska rättigheters understöd,ande utan
om Statsoeconomiska grundsatsers tillämpande. Skulle Statsmannens handHngar
inskränka sig inom de juridiska skrankorne utan at han vågade
lyfta Sina blickar derutöfver, skulle ian aldrig våga att förflyt a dessa
,krankor utan att derföre nedbryta dem, da blefve Statsskicket afven ställö
nair t. ^ M Utskottets grundsatser syfta till ett sådant stationairt
tillstånd, hvilket ej är förenligt med mina begrepp om samhällets tillväxt
* S V11 äruti^h a f v a Prostarne Astrand och Nordin instämt.
N:o 376.
Ankom till Exp.-Utsk. den-3o Sept.
t]tlåtandei anledning af gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o g3j rörande nedsättning i priset å det krut, sorn
för bergssprängningsarbeten utlemnas ifrän Kronans förråd
(I. A.)
Emot Utskottets i detta ämne afgifue, af Preste- och Borgare-Stånden
bifallne Betänkande, hafva anmärkningar inom Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet blifvit framställde, hvilka föranledt till återremiss af samma
Betänkande.
4
Stats-Ulskottets Utlåtande N.-o 27Ö.
Hos Ridderskapet och Adeln hai’ Grefve Gyldenstolpe, Anton, yrkat,
att, då krutförsäljningsmedlen äro en Statsinkomst och denna inkomst således
bör af Rikets Ständer regleras, Stats-Utskottet måtte hos Rikets Ständer
föreslå det pris, hvartill krutet bör försälja*, serdeles som Utskottet
förmodas hafva tillgång till de handlingar, som erfordras för att kunna
beräkna kostnadernc för kruttillverkningen; men i den händelse Utskottet
och Rikets Ständer icke vilja taga befattning med ett sådant bestämmande,
har Grefven ansett, att Utskottet bör uppgifva hvad som skall förstås med
salpeterns medelvärde i handeln, enär denna vara icke Cnnnes på Svenska
handelsvågen; hvarjemte Grefve Gyldenstolpe föreslagit, ”att underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t måtte göras, det försäljningspriset å krut skall
bestämmmas till det belopp, sorn det kostar Kronan.”
Uti Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, biträdd af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från
Westerås Län, yrkat, att kruttillverkningen måtte lemnäs fri, så snart nn
gällande Contract med Krutbruken upphöra, och derefter för Statens räkning
endast finnas dels ett tillräckligt upplag af färdigt krut, som genom
viss årlig försäljning och ny upphandling hålles i ständigt brukbart skick,
samt dels ett behöfligt salpeterförråd magasineras, på det vid krigstillfälle
de ytterligare beliofven af krut säkert må kunna afhjelpas.
I anledning af hvad sålunda inomijtvänne Riks-Stånd anfördt blifvit, har
Utskottet funnit sig böra förklara, det Utskottet visserligen anser R. St. ega obestridlig
rätt att bestämma priset å krut, enär de för samma vara inflytande medel
tillhöra Stats-Verket och bland dess påräknade inkomster finnas upptagne;
men, då detta pris bör grundas på tillförlitliga beräkningar öfver kruttillverkningskostnaderne,
och hvilka beräkningar af Utskottet svårligen med erforderlig
noggrannhet kunna uppgöras, anser Utskottet det afsedda ändamålet
lika väl kunna vinnas derigenom, att endast grunderne af Rikets
Ständer bestämmas, hvarefter krutpriset till siffran af vederbörande Etube
ts-Ver k kan beräknas och uppgifvas. Utskottet får dock, till ytterligare
förtydligande och närmare bestämmande af dess förra förslag, tillstyrka,
att redactionen deraf erhåller följande ordalydelse:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att försäljningspriset å krut årligen bestämmes till det belopp,
som krutet af de serskilda slagen kostar Kronan, men
med afdrag af skillnaden emellan salpeterns lösningspris och
dess medelvärde i handeln under föregående året, elier det,
hvartill den kunde införskrifvas, i fall salpetern vore, emot
•Siats-Utskottets Memorial N;o 277.
erläggande af i5 procent a-f värdet i tull, till införsel i Riket
tillåten.
Beträffande hvad sora inom Bonde-Ståndet blifvit anfördt rörande
en fri kruttillverkning; så får Utskottet upplysa, att ännu omkrig 12
år återstå förrän nu gällande krutbruks-contract tilländalöpa. Utskottet,
som således tror det ieke vara angeläget, att Rikets Ständer
nu fatta något beslut i detta ämne, vidblifver sin förra tillstyrkan;
det Utskottet saknar skäl alt för närvarande tillstyrka, att
kruttillverkningen må genom enskilde personers försorg
fritt få verkställas.
Stockholm den 27 September 1834-
N:o 277..
Ankom till Exp.-TJtsk. den 3o September.
Memorial, med förslag till samman jemkning af Riks-Ständens
skiljaktiga Beslut, i frågan om räntan å Upsala Acadenues
skuld till Riksgäldskontoret, under det beviljade anståndet
med årliga Capital-afbetalningarne.
(R:gs A.)
Uti det under N;o 117 afgifne Betänkande, i anledning af Kongl.
Majrtrs Nådiga Proposition N:o 6 till Rikets Ständer, angående afskrifning
af Upsala Academies skuld till Riksgälds-Contoret för ett erhållet lån,
till fullbordande af det nya Bibliolhekshuset i Upsala, hade Utskottet
föreslagit, det mätte Academien beviljas 5 års förlängdt anstånd med de
föreskrifne årliga capital-afbetalningarne geller från elen 1 Januarii i834
intill den 3i December )838^), samt derjemte iijuta befrielse ifrån erläggande
af all ränta å hela återstående lånet under samma tid; men
hvarefter de för capital-afbetalningarne och räntans erläggande först bestämde
föreskrifter skulle komma att åter inträda i verksamhet. — Detta
Betänkande bifölls af Ridderskapet och Adeln den 5 och afPiesle-Ståndet
likaledes den 2 Junii; men återremitterades med anmärkningar från
Borgare- och Bondestånden. Och sedan, genom Utlåtandet N;.o 226 öf
-
6
Ståts-Utskottets Memorial N.o 277.
ver dessa anmärkningar, Utskottet ansett si* böra vidM.Y
Betänkande, så har, enligt ankomne ProlocoHsutdrae af Jrn* ^ ,■°,rra
Augusti, Borgare-Ståndet bifallit Betänkandet N:o lin med d*nT" *1S'.i,dne
att Ståndet ansett den af Utskottet tillstyrkte befrielcp r \ foraildn’n8>
sala Academies umförmälde skuld ,,11 r.„t. , Up.
sorn förunnas med capital-afbelalningarne icke hön „ anstandstid,
Bonde-Ståndet .f.l.gif ej mindre
afskrifning af återstående capiialet, utan äfven den af Sim» TT,
tillstyrkta prolongation^ af betalnings-terminerne, jemte den Ii k lT*
tillstyrkta eftergiften å räntan. ' likaledes
Vid detta förhållande har således det af Utskottel fö. od
med capital-afbetalningarne blifvit bifallet af 3*,ie Stan i • T "d
fräsa följaktligen, är afgjord; I,raren,ot i afseende påb. Veise!, , ' “
tas erlägagnde under anståndstiden två Stånd ci . ran“
ak.iga beslut. Och fär Utskottei bb uda i ^
Stånden att förena sig med Ridderskapet och Adeln sfmtP * ,°n,
Men skulle detta förslag icke antagas utan f,ä<n Presle-Standtt.
*•».- •« h
tet i sådant hänseende föreslå följande Utskot
Voteringsproposition;
Den,
som bifaller, att Upsala Academie befrias från ,3n(
de å dess skuld till Riksgälds-Contoret under det An t f,da»S^a,,-
fern ärs förlängd, anständ med de föreskrift tÄ,7
garne (eller från don , Januarii 1834 intill den 3| dLbI/‘.gm
voterar Ja; ecemnet iS38j),
Den det ej vill voterar Nej ;
Vinner Nej , kommer all fråga om befrielse från räntas
att förfalla. a” rSntas ^laggtndt
Stockholm den 26 September 1834.
Ståls-Utskottets Utlåtande N-0 2jS.
7
N:o 278.
Ankom til! Exp.-Utsk. den r October.
Utlåtande, i ättledning af Friherre Ehrenborghs motion, alten
del af anslaget å g:de Hufvud-Titeln måtte användas till
amor Lissementsfond för län, sorn borde upptagas för att användas
till jordbrukets ocb näringarnes c
3
Vid föredragning lins Ridderskapet och Adelil af Stats-Utskottets
Betänkande N:o 87, innefattande förslag till reglering af Stats-Verkets
utgifter under nionde Hufvud-Titeln, har Friherre Ehrenborgh väckt fråga
om Titelns anslagssummas användande, till större eller mindre del,
på ofvannämnde sätt, med begäran, att frågan derom matte af Utskottet
tagas i öfvervägande i sammanhang med den då förmodade återremissen
å berörde Betänkande; men sedan detsamma af 3:ne Riks-Slånd blifvit
bifallet, har Friherre Ehrenborgh, C. EF., med stöd af Riksdagsordningens
56 §, väckt följande motion, i anledning af det anslag Utskottet
tillstyrkt för nämnde Hufvud-Titel, nemligen ”att Utskottet måtteunderdersöka
huruvida, för att lyfta Sveriges jordbruk och näringar från den
låga. ståndpunkt hvarpå de befinna sig i jemförelse med andra länders,
det icke skulle vara lämpligare och hastigare ledande til! målet, att använda
mer eller mindre del af dessa näringars anslag till ränta och amortissement
för ett af Riksgälds-Contoret upplånadt capital, alt hållas
Kongl. Maj:t tillhanda i den mon näringarne deraf blifva i behof, än
att, såsom nu, till förlag använda sjelfva eket alltför otillräckliga capital3iislaget;
och att, i händelse Stats-Utskotlet, efter noggrann undersökning
härom, skulle finna förslaget antagligt, Utskottet ville hos Rikets Ständer
föreslå det tillägg vid Statsregleringen: att Riksgälds-Contoret berättigades
upplaga lån emot räntebärande ouppsägbara obligationer, och Kongl.
Maj:t lemnades tillstånd att deraf disponera så stort belopp, som Kongl.
Majit för näringarne ansåge erforderligt och som, efter uppgjord och
gillad plan till ränta och amortissement, Conloret för lånesystemels behöriga
fonderande och säkra amorterande finge af årliga anslagen innehålla.
” Och har Friherren, såsom skäl för denna af honom framställda
motion, hufvudsakligen anfört: alt i ett land som Sverige, der näringarne
under secler blifvit vande att förses med förlags-capital af Staten,
antingen direct eller genom Bankens försorg, vore det, efter Friherrens
8
Stats-Vtsholtels Utlåtande N.o 0.78.
tanka,-ett vådligt experiment att alldeles öfverlemna dem åt sig sjelfve
och sina egna kraftutvecklingar, i synnerhet vid en tidpunkt, då en förestående
realisation o vilkorligt fordrar, att Banken, så småningom, skiljes
från sitt hittills åliggande förlagsbestyr och innan ännu enskilda
credit-anstalter hunnit bildas; att man sålunda måste försöka ått sätta
Staten i tillfälle att lemna förlag på annan väg, än den man hittills begagnat;
att då det icke torde kunna nekas, att det varit RiksgäldsContorels-och
Bankens Sedel-emission efter 1789 ooh 1809 årens krig,
som lyftat vårt lands jordbruk och näringar till den ståndpunkt de nu
innehafva från en ännu lägre, men denna lyftning skett på bekosthad
af myntets värde och följaktligen äfven på deras, hvars förmögenhet
bestått i samlade capital, rättskänslan och omöjligheten att nu göra
med Banken hvad man fordom gjorde tvingade äfven oss att förr eller
senare beträda den bana, som andra Stater redan beträdt, den nemligen
att begagna crediten, der capital-förmögenheten är otillräcklig; och
ändtligen att, likaså gifvet det är att den allmänna crediten är mindre
behöflig der den enskilda crediten är utvecklad och consoliderad, lika
nödvändigt är ock, att der detta icke är fallet, hvilket Friherren ansett
förhållandet vara med Sverige, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom den
allmänna kan begagnas så, att den kommer näringarne tillgodo, utan
att menligt inverka på någon serskild samhällsclassj och utan att erfordra
skattebidrag.
Ur dessa synpunkter har Friherre Ehrenborgh framställt ofvanberörde
motion, under yttrande tillika af den öfvertygelse, att, med användande
af de anslag, som redan blifvit anvisade för jordbruk och näringar,
man under annan form skulle kunna i större scala komma dem
tillhanda och alstra resultat, hvarigenom capital skapades, som återverkade
på det allmänna välståndet och såmedelst småningom beredde
minskning i skattebördorne i samma mon, som ,nya källor bereddes,
hvarutur inkomster kunde inhemtas.
Jemte det Friherre Ehrenborgh vidare yttråt, det han ansåg den af
honom framställda grundsats böra tillämpas på alla de anslag, som
Staten lem nar för produetiva föremål, och således önskade, att Rikets'
Ständer ville besluta om enahanda systems antagande för det anslag,
som Banken lemnar till odlingglån, har Friherren ytterligare dels tillagt,
att, om äfven (}:de Hufvud-Tileln, på sätt under discussionen i ämnet
blifvit yltradt, redan vore så upptagen af anvisningar till bestämde ändamål
-
Stals-XJtskotUls Uttåland* N.o 278.
9
damål, att den icke lemnade medel till förslagets utförande, grundsatsen
i allt fall, om den gillades, kunde tillämpas i den mon anslaget funnes
sådant medgifva, dels oek förklarat, det Friherren vore tillfredsställd,
äfven om motionen nu icke medförde annan verkan, än alt först inom
Utskottet och sedan inom Representationen föranleda en grundlig behandling
af den frågan, huruvida icke Stals-crediten, såsom en häfstång
för välståndet, bör användas lill näringarnes understöd.
Och har Friherre Ehrenborgh, lör att i åskådlig form framställa resultatet
al förslagets tillämpning, tillika vid motionen bifogat en så lydande
Tableau:
1:0 Jag antager, att af Titelns anslag kunna 100,000 R:dr göras fruktbärande
genom utlemnade lån till jordbruk och näringar och alt dessa
lån gifva i ränta ecb amortissement 6 procent, så är titelns inkomst
6000 R:dr utom det årliga anslaget. Samma inkomst uppkommer antingen
räntan är å 5, 4 eiler 3 procent, så vida blott amortissementen deref
ter
lämpas. 5 procent och 1 procent i amortissement, 4 procent oehs
procents amortissement, 3 procent och 3 procents amortissement, o. s. v.
2:0 I detta fall kan Titeln upptaga genom Riksgälds-Contoret årligen
ett lån, stort 100,000 R:dr, och använda della belopp till sådane induslriela
företag, som icke återgifva ränta, t. ex. till canaler, hamnar,
väganläggningar, utflyttningar, afvilti ingar o. s. v., ty de 6000 R:dr, som
dertill åtgått i räntor, återfås genom räntorne på Titelns fordringar.
3;o För att se huru detta system slår ut under tidens lopp, antager
jag, att det är uppgjordt efter 5 procents ränta och Fprocents amor
tissement,
och alt det således är slut på år samt att man dermed efter
denna tidrymd upphörde. Efter första året har då Titeln, i stället
för att utgifva 100,000 R:dr, utgifvit 200,000 R:dr; a:dra året, i stället
för 200,000 R:dr, utgifvit 400>0o° R-'dr; 3:dje året, i stället för 3oo,ooo
R;dr utgifvit 600,000 R:dr och efter enahanda system slutligen, i stället
för alt lemna näringarne i ett för allt en sammanlagd summa af 3,700,000
R:dr på 3^ år, hållit dem tillhanda 7,400,000 Rtdr, hvaraf halfva summan
3,700,000 R:dr utgör räntebärande obligationer, circulerande i
landet.
4:0 Det 37 året börjar skulden minskas med detTörsta årets skuld och
Titelns behållning är derutöfver 3,700,000 R:dr uti accumulerade fordringar.
Hvarje följande år minskas skulden med 100,000 R:dr, hvaremot
Dih. till R. St. Fröt. 18 3 4. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2
36;Le Häftet.
10
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o 278.
Titelns behållning ökas med räntan af 3,700,000 R:dr eller å 5 procent
med i85,ooo R:dr utom de årligen ifrån Slaten iingående 100,000 R;dr,
eller tillsammans a85,ooo R.-dr, derifrån dock ränta å den återstående
skulden bör dragas.
5:o Vill man vidare fortsätta systemet, kan man, i stället att förut
hafva opererat med en årlig inkomst af 100,000 R:dr, nu göra det med
liela beloppet 280,000 R:dr, med afdrag af räntan å återstående skulden,
och under nya 37 år efter samma princip utgifva räntebärande papper,
till belopp af circa io,5oo,ooo R:dr, under det Titelns belopp uppbringas
till lika belopp, hvarigenom näringarne sålunda erhålla icke mindre
än 21 millioner Rfdr.
6:0 Använder man nu genast eller ifrån början i5o,ooöR:dr, i stället
för de af mig endast påräknade 100,000 R:dr, så ökas alla de af mig
visade resultat med 5o procent; man kan då använda 3oo,ooo R:dr till
näringarne, årligen utställa i5o,ooo R;dr i Stal.spapper och småningom
ända till 37;de året öka Statspappers-capilalet till 5,55o,ooo R;dr.
7:0 Man kan således, följande detta system, först understödja näringarne
med ett dubbelt så stort capital, som Staten nu dertill använder,
och derförutan öka rörelsecapitalet med 5 millioner räntebärande
papper utan att det ringaste öka skatterne.
8:0 Jag har här beräknat Titelns fordringar såsom gifvande 5 procents
ränta, hvilken måhända kan anses för hög, men jag har å den
andra också beräknat ett lika stort motsvarande capital såsom icke gifvande
någon ränta. Det är klart, att dessa, båda element kunna mo
difiera
hvarandra. Man kan minska räntan ined en eller annan procent
på ena sidan och lägga en lindrig ränta å flen andra, antingen å det
liela eller å en del, hvarigenom det ena ersätter det andra. Alla sådana
modificationer af systemet beror af Styrelsen att vidtaga, principen
är endast här antydd, som bör följas.
9:0 Om odlings-lånefonden öfverflyttas ifrån Banken lill RiksgäldsContorets
disposition och användes efter enahanda grundsatser, så skulle
jordbruk och näringar erhålla större tillgångar än de sannolikt pålänge
kunna absorbera.
Vid den i detta ämne hos Ridderskapet och Adeln förefallne discussion,
har motionen af en del Ledamöter blifvit understödd, men af
andra åter bestridd; och Friherre Cederström, Jacob, har å nyo framställt
det förslag han i sammanhang med frågan om Nionde HufyudTitelns
reglering afgifvit, eller att det årliga anslaget måtte icke, såsom
Ståts-Utskottets Utlåtande N.o 27<9.
11
hittills skett, bortgifvas utan i stället utlånas, väl utan ränta men med
skyldighet för låntagaren, att efter 3:ne års förlopp återbetala en åttondedel
om året Friherre Cederström har tillika uppgjort en jemförelse emellan
bägge förslagen, utvisande alt, då, enligt Friherre Ehrenborghs förslag,
man med ett årligt anslag af 100,000 R:dr, efter 3t års förlopp, användt
för näringarne 7,400,000 R:dr, och att Staten då har en skuld af 3,700,000
R:dr, som likväl motsvaras af utestående fordringar, skulle åter efter Friherre
Cederströms förslag, med ett årligt anslag af 120,000 R:dr, 17,000,000
vara använda och Titeln hafva en behållning af mer än 6,000,000 K:dr,
men ingen skuld; hvilket förhållande närmare utvecklas af den Utskottet
lillhandakomne Tableau, utvisande tillgångarnes oupphörliga tillväxt derigenom,
att allt hvad som utlånas skall återbetalas och att utlåningssutnnian
årligen ökas med hvad å förut meddelade lån inbetalas.
Delta, med hvad mera de remitterade handlingarne innehålla, har Utskottet
tagit i öfvervägande och får nu, i den ordning de i motionen förekomma,
besvara de framställda frågorna, nemi. 1:0 angående p:de Hufvud-Titelns
anslagssummas användande till ränte- och amortissementsfond
för upptagne lån till näringarties befrämjande, samt 2:0 huruvida i allmänhet
Statens Credit bör användas till näringarnes understöd.
I förra fallet torde det vara nog att upplysa, det nämnde HufvudTitels
anslag till största delen utgå för sådane ändamål, hvilka icke genom
meddelade lånebiträden skulle kunna uppfyllas. Ulflyltningsbjelp vid laga
skiften i samtlige provincerne, afvittringskostnader i Norra orterna, refoch
skatllä^ningskpslnader, storskifteskostnader i Dalarne, kostnader för
flygsandens hämmande i Halland och flerestädes, för Sjö-Chartse-Yerkets
fullbordande och för väganläggningarne uti Norra orterne m. m., äro allt
utgifter, hvilka kunna lika litet genom meddelade! lånbiträden bestridas,
som det vore lämpligt, alt på sådant sätt tilldela premier för lärftstillverkning,
för
för bemödandet att befordra nyttiga näringsgrenar uti provincerne. Till
förenämnde ändamål, och hvaraf större delen äro genom gällande allmänna
Författningar förvandlade till bestämda behof eller af enskilde påräknade
rättigheter, har hittills, på sätt af den bilagde förteckningen kan inhemlas,
af Nionde Titeln årligen disponerats öfverhufvud.90 å 100,000 R:dr, utom hvad
som, lili följd af bristande tillgång eller genom ouppfyllde formaliteter,
uppskjutils till kommande år. Beloppet af dylika uppskjutne utgifter, men
hvilka dock ovilkorligen skola utgå, utgjorde vid 1833 års slut i45,ooo
R:dr, hvilken summa innevarande år troligen kommer alt j-tterligare ökas,
j,2 Stats-Utskottéh Utlåtande IV.o 2j8.
Sedan Rikets Ständer nu ökat anslaget under denna Hnfvud-Titel, blir det
en möjlighet, att sistnämnde utgifter under kommande 5 år kunna bestridas,
men medtaga då årligen vid pass 3o,ooo Rrdr. Kär desssa summor
äfvensom anslaget till Institutet på Degeberg med 5,00a Rrdr årligen afdragas
från den af Rikets Ständer för Hufvud-Titeln anslagne summa,
153,ooo R:dr, så återstår till Kongl. Majrts Nådiga disposition årligen en
summa af vid pass 20,000 Rrdr eller föga derutöfver. När dertill kommer,
att, utom ofvanuppräknade utgifter,, af Titelns tillgångar de senare åren
blifvit d isponerade till Helsingborgs hamnbyggnad 20,000 Rrdr, och att,
när denna nu är färdig, rnånga dylika behof är o befunne nödige och böra
i moa af tillgångarne uppfyllas, men härtill erfordras en penningeutgift,
som ej kan inskränkas till blott ett lånbiträde, hvars belopp skulle återfordras,
så finner man häraf omöjligheten att, åtminstone för närvarande och
intill nästa Riksdag, disponera någon betydligare del af g:de Hufvud-Titelno
anslag på det sätt Friherre Ehrenborgh föreslagit, äfvenså litet sorn på det
sätt Friherre Cederström ifrågaställa
2:0 Tid efter annan hafva mindre summor från gide Hufvud-Titeln
utgått, såsom lån till befordrande af nyttiga företag i industrielt hänseende
och vid 1833 års slut egde Titeln utestående fordringar till en sammanräknad
summa af 48, igo Rrdr; men dessa försträckningar hafva varit till
ett alltför inskränkt belopp, för att kunna betydligt inverka p& näringarnesförkofran,
elter för att kanna stadga omdömet i den framställda hufvudfrågan,
om Statens Credit bör användas till näringarnes understöd.
I delta hänseende hyser Utskottet den öfvertygelse, att näringarnes
förkofran hufvudsakligen hvilar på näringsfrihet och näringsshicklighet, och'
att, der icke några band äro lagdo på näringarne för att tvinga dem in
uti vissa former och der kunskap och insigter finnas, der förvärfvas äfven
genom flit och sparsamhet de capital, som äro nödiga för industriens
stigande utveckling och hvilka ensamt grundlägga rfkedomarne. Yäl kunna
genom låneb it raden, de raå utgå på ett sätt eller på ett annat, de skattdragandes
eller äfven kommande- siägters flit och sparsamhet genom StatsCrediten
begagnas- såsom capital för utvidgandet af de serskilda näringar
man vill gynna; men ovisst blir, under sådane förhållanden, huruvida
desse capital frambringa någon beståndande välmåga, om icke de ofta
bortsmälta utan att qvarlemna annat än skyldigheten att erlägga ränteoch
capitalafbetalningar samt om, äfven då de uppfylla det med dam åsyftade
ändamål, de icke tillbaka hålla andre gagneliga näringar, hvilkas utveckling
utan hinder af onyttiga band öfverlemna® att fortgå i den natur
-
»
Stats-Utskottets VHatande if.o ijg. 1 3
liga ordnirrgsom, enligt hvad erfarenheten visat, säkrast leder till verklig
och varaktig förkofran. Deremot lemnar den enskilda erediten, under
ett orefnadt myntväsende och under ändamålsenliga lagar, ett t j enl i gt
och kraftigt understöd åt näringarne att framgå i utveckling r mon af
stigande skicklighet, ökad afsättning och tilltagande behof, utan alt gifva
rum för andra missbruk än dem, sorn bestraffa sig sjelfve.
Utskottet medgifver väl, att för närvarande, innan den enskilda crediten
hunnit rälta sig efter de nya förhållanden, sorn genom den beslutade
realisationen eller myntbestämningen uppkomma, Statens credit till
itäringarnes bispringande kan påkallas; men som detta förhållande är en
följd af öfvergängen från ett tillstånd till ett annat, tror Utskottet äfven,
att åtgärderne i detta afseende böra inskränkas inom de biträden, hvartill
Rikets Ständer linna, att Bankens Lånerörelse kan lemna utväg, och
hvilken utväg är vida skrljd från d»»r «« «*g «•»>
skattebidrag grunda näringarne» förlagstillgångar. De tillgångar, som på
detta sätt beredas, böra och kunna, enligt Utskottets tanka], med största
gagn användas till befordrande af sådane ändamål, hvilka, ehuru ej direct
produetiva, likväl äro vilkor för de produetiva näringarnes förkofran,
men, begagnade såsom förlag för näringarne, blifva de alltid otillräckiiga
och ofta, blott medel att gynna sådane näringsgrenar, hvilka,
i följd af dryga tillverkningskostnader, sakna den uppmuntran, sorn finnes
i en god afsättning, och hvilka således egentligen ej kunna anses
vara naturliga för vårt land eller våra samhällsförhållanden»
Under tillämpning af dessa i-'korthet framställda allmänna åsigter,
anser Utskottet sig icke kunna understödja den af Friherre Ehrenborgh
framställda motion.
Stockholm den 29 September iS34;.
lUo 279.
Ankom till Éxpi-Utsk. dea 1 Oclober.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om rättighet för städernes
Embels- och Tjenstemän att deltaga uti Civil-Statens
Pensions-Inrättning m. m. (U. A.)
Från Borgare-Ståndet hafva till Stats-Utskottet blifvit remitterade
-
Siats-Utskottets Utlåtande N.o
de af Herrar Bååth och Ekstrand uti berörde ämne afgifne motioner,
deruti' anföres, af den förstnämnde, att, vid grundandet af Ci vil-Statens
Pensions-Inrättning, den allmännare utsträckning af deltagandet deri »icke
blifvit iakttagen, som uti andra dylika Inrättningar egt rum, t. ex. uti
Armeens och Tull-Statens Pensions-Inrättningar, utan hade flere undantag
blifvit gjorde, bland hvilka Motiona iren hufvudsakligast omnämnt det
för städernes Magistrater och öfrige Tjestemän, hvartill skälet hemlats
egentligen derifrån, att de njuta sin aflöning icke af Statens utan af städernes
cassör, men hvilket, i Molionait ens tanka, snarare talade för än
mot beviljandet af den sökta delaktigheten, eller att de åtminstone på
gamla dagar måtte, genom Statens bidrag, försäkras om nödig utkomst;
och att i allt fall, då Ci vil-Statens Pensionsfond utgöres af dels bidrag
från Staten, dels af,vissa procents tillskott af hvarje delegares årliga
löneförmoiter, samt städernes rjenatomän 'gro villige att underkasta sig
dessa tillskott eller afgifter, det borde v »ra likgiltigt för Pensionsfonden,
om procentafgiften,ingår från åflöningar af Statens eller Stadens cassa,
endast fondens säkerhet och afgifternag rigtiga inbetalning, genom reglementariska
föreskrifter, betryggas; att, då städernes Magistrater och
Tjenstemän effeclivt icke äro städernes enskilde, utan hela Statens tjenare,
det således, efter Motionairens förmenande, äfven är en deras rättighet
att åtnjuta samma förmoner, som blifvit tillagde andre, med deni
jemförlige Statens tjenare, emot fullgörande af enahanda skyldigheter;
samt af Herr Ekstrand, alt, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag,
genom 3 Stånds beslut, gillat Stats-Utskottets då afgifne Betänkande
N:o 289 och såmedelst upphäft föregående Ständers beslut, ”alt, sedan
Kongl. Majrt i Nåder fastställt de vilkor, hvarmed städernes Embetsoch
Tjenstemän borde ega rätt lill deltagande i Pensions-cassan, det endast
på deras börande rwålte ankomma, om de ville deruti deltaga”, någon
svårighet nu så mycket mindre borde moia för häfvandet af förstnämnde
beslut, som detta i verkställigheten, enligt Herr Ekstrands förmenande,
förekomme så högst obilligt;
• alt, så vida man ej vill, att städerne skola administreras af in valider,
hvilka, om de ej på åldrens dagar skola svälta, nödgas tjena till dödsstunden,
det måste vara af vigt att någon pensionsanstalt för dem påtänkes; att,
sedan Ci vil-Statens Pensions-Cassa nu mera vunnit en så ansenlig tillväxt,
det kunde tillåtas städernes Tjenstemän, för bildande af en enskild
Pensions-Inrättning, att ett eller annat år, allt efter som deras numeraire
är i förhållande lill Ci vil-Statens Pensions-Cassas delegare, begag
-
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 27g. l5
11a Statens bidrag till nyssnämnde Cassa af 25,000 R:dr Banco, eller ock
att erhålla någon del deraf hvarje år; och har Motionairen ansett detta
vara så mycket mera med billighet öfverensstämmande, som städernas
Tjenstemän för sina löner till Staten betala bevillning samt jemväl den
centonal, som raan ansett civila Pensions-Inrättningen berättigad åtnjuta.
Med anledning häraf yrka Molionairerne gemensamt, att städernes
Magistrater och Tjenstemän måtte beviljas inträde i Cdvil-Statens Pensions-
samt Enke- och Pupill-Cnssa, emot uppfyllande af derför föreskrifne
vilkor och skyldigheter, samt Borgmästare tillerkännas lika pension
med Häradshöfdingar; men, för den händelse denna begäran icke skulle
kunna bifallas, har tillika blifvit föreslaget, att en serskild Pensionsanslalt
måtte bildas för städernas Magistrater och Tjenstemän samt efterlemnade
enkor och barn, och för sådant ändamål en grundfond anslås,
i likhet med hvad som skett för Civil-Statens, Armeens och Tull-Statens
Pensions-In rättningar.
Uti dessa motioner hafva de fleste af Borgare-Ståndets Ledamöter
instämt.
Då frågan om städernes Tjenslemäns delaktighet i Ci vil-Statens enskilda
Pensions-Inrättning varit föremål för Rikets Ständers öfverläggningar
så väl vid i8a3 som 1828—i83o årens Riksdagar, samt motioner
i detta ämne nu åter blifvit väckte, har Utskottet, som, lika med hvad
Herr Ekstrand yttrat, anser något hinder icke möta för frågans återupptagande
af Rikets nu församlade Ständer, trott sig böra meddela Rikets
Ständer en fullständig utveckling af hvad rörande densamma hittills
förekommit och blifvit åtgjordt.
Sedan, till följd af Kongl. Maj;ts uti Nådig Skrifvelse den jo Februarii
1819 meddelade förordnande om skyndsam verkställighet af det åt
vissa Corn i terade gifna uppdrag att utarbeta en plan till en allmän Pension sCassa-Inrättning
för Rikets Civile Embets- och Tjenstemän, bemälde Comiterade
under den 22 Januarii i8a3 till Kongl. Majit inkommit med.
underd. förslag till en sådan Pensions-Inrättning, samt Kongl. Maj:t till
Rikets då församlade Ständers Stats-Utskott öfverlcmnat berörde förslag
i afseende på de deruti för nämnde stiftelse påräknade bidrag af Stats-Verket;
—så afläto Rikets Ständer deras svar i detta ämne, medelst underd.
skrifvelse af den 2 September 1823, deruti de, med gillande i de flesta
delar af Comiterades underdåniga förslag, tillika gjorde det tillägg: ”att,
sedan Kongl. Maj:t i Nåder fastställt de vilkor, hvarmed städernas Em
-
Siats-Utskottets Utlåtande N.o 279.
hets- och Tjenstemän böra ega rätt att blifva delegare uli PensionsGassan,
det endast på deras hörande må ankomma, huruvida de åstunda
i denna Inrättning deltaga.”
Med anledning af denna underd. framställning yttrade de serskilde
Comiterade, uti underd. Utlåtande af den ig Mars i8a5, att, enär det
icke var möjligt att, utan noggrann och fullständig kännedom af de betydliga
skiljaktigheter, sorn i serskilda städer ega rum emellan Styrelseverkens
organisation och aflöning, föreslå de vilkor, hvarunder städernes
Embets- och Tjenstemän skulle kunna till delaktighet i Inrättningen upptagas
och än mindre i hvilka classer hvar och en af dem borde uppföras;
så ansågo Comiterade, i anledning af hvad Rikets Sländer i delta
afseende yttrat, endast böra hemställa, em icke det må städernes Ernbets-
och Tjenstemän öppet lemnäs, att genom Kongl. Majlis Befallningshafvande
tili den blifvande Birectionen vid Pensions-Inrältningen
inkomma med hvad de i detta ämne hafva att anföra, hvarefter Directionen,
sedan alla erforderliga upplysningar sålunda vunnits, blefve i
tillfälle att utlåtande i denna del afgifva.
Birectionen öfver Civil-Statens Pensions-Xnrättning lät derefter, till
följd af erhållen Nådig befallning, från trycket utgifva och till vederbörande
Verk och Stater utdela det af serskilde Comiterade utarbetade
förslag till; Reglemente för nämnde Inrättning, med dertill hörande
handlingar, på det ej allenast hvar och en af den i tjenst varande Embetsmanna-peraonalen
skulle, inom 3:ne månader efter deraf erhållen
del, yttra sig, huruvida han önskade att uti Inrättningen deltaga eller
icke, utan ock de, som icke voro uti classificationen upptagne men kunde
anse sig vara berättigade att i Inrättningen blifva delaktige och deribland
äfven städernas Embets- och Tjenstemänj måtte erhålla tillfälle
att derom anmäla sig hos Birectionen.
Uti det Utlåtande, Birectionen derefter under den 26 October 1826
afgaf, upptog Birectionen sfven, i sammanhang med frågan om classificationen,
till besvarande de yrkanden om delaktighet i Inrättningen för
åtskilliga i densamma icke upptagne Tjenstemanna-corpser, som i en
del af de inkomna yttranden blifvit framställde. Ibland dessa Corpser
fcrekommo i synnerhet städernes Embets-och Tjenstemän, af hvilka likväl
endast någre få anmält sig till delaktighets vinnande, CommissionsLandtmätare,
Landsfiscaler och Magasinsförvaltare; och hade, såsom skäl
för desse Tjenstemäns upptagande i Inrättningen, i serskilde af de insände
-
Siats-Ulskottels Utlåtande N.o 2“').
'7
sände skriferne blifvit anfördt, att det för Inrättningen vöre fördelaktigt,
att delegarnes antal blefve sä vidsträckt som möjligt; alt delaktighet
följaktligen icke borde nekas någon, sorn vore villig att betala den föreskrifna
afgiften o. s. v.
Häröfver yltrade sig Directionen sålunda: att om Inrättningen vore
alldeles enskild och beräknad endast på delegares bidrag, skulle en sådan
erinran och den deraf dragne slutsats onekligen vara rigtige; men, enligt
hvad Directionen i det underd. Utlåtandet ådagalagt, utgjorde delegarnes
afgifter en obetydlig del af Inrättningens tillgångar, i jemförelse
med de af Staten lemnade bidrag. Vid bestämmandet af dessa senare
hade man otvifvelaktigt tagit i beräkning det antal af delegare, som, enligt
den uppgjorda planen, var caiculeradt att i Inrättningen deltaga.
För detta antal ansågos de af Staten begärde tillskott ti 11räck 1 ige, men
icke för ett större, och skulle följaktligen en tillökning i delegarnes antal,
utan motsvarande tillökning i Statsanslagen, blottställa hela Inrättningen
för vådan af en tidigare eller senare undergång. Utom detta allmänna och
väsendtliga skäl emot den ifrågavarande tillökningen i delegarnes antal,
förekommo äfven serskilda, hemtade från det egna förhållandet med hvar
och en af förrbemälde Tjenstemanna-Corpser. Hvad först städernes Embets-
och Tjenstemän angick, så vore deras löningsvilkor i olika städer,
både till beskaffenhet och belopp, så skiljaktiga icke blott från Rikets
Embetsmanna-Staters, utan äfven sinsemellan, att det svårligen vore
möjligt alt efter enahanda grunder, som blifvit följde vid classificationen
af Rikets Embetsman, classificera städernes Tjenstemän. Genom sjelfva
den ordning, hvari dessa senare tillsättas och beskaffenheten af tjenstgöringen
för en stor del deribland, uppkommc emellan dera och Rikets
Tjenstemän en icke mindre märkbar skiljaktighet. Valda af sina medborgare
förena städernes Tjenstemän icke sällan nied deras allmänna befattningar
någon enskild borgerlig handtering, hvaraf de före sitt inträde
på tjenstemannabanan varit i utöfning. Då tjensten sålunda för desse
icke odeladt upptager hela deras tid, påräkna de icke heller af densamma
bela sin utkomst; och sådane Inrättningar, som den förevarande,
kunde följaktligen för dem icke anses lika oumbärliga som för Rikets
Embetsman. Att för öfrigt städernes Tjenstemän, hvilka på flere ställen
förmodligen redan hafva egna pensions-stiflelser, icke i allmänhet ansett
för sig förmonligt att i Civil-Statens Pensions-Inrättning deltaga, formoBih.
lili R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 1 Afd. o Dand. 3
z6;te Häftet.
iS
Siats-Utskottets UtlåUnde N.o 27g.
dadé Direclionen kunna slutas deraf, att, enligt hvad nyss är nämndt, endast
få ibland dera till deltagande sig anmält. Och hade Direclionen, på
desse skäl, funnit sig icke kunna i underdånighet tillstyrka, ”att stä”dernes
Embets- och Tjenstemän för närvarande må till delaktighet i
”Inrättningen upptagas.”
Vid föredragning af detta ärende den i5 November 1826 täcktes
Kongl. Majit, med gillande af hvad Directionen underdånigst anfört, föreslagit
och hemställt, under nämnde dag låta utfärda Dess Nådiga Kun*
görelse, angående Reglementena för Civil-Statc-ns Pensions-Inrättning
och för den med samma Pensions-Inrättning föreirade Enke-och Pupill»
Cassa; men enär, uti Reglementet för närande Pensions-Inrättning, städernes
Embets- och Tjenstemän icke voro upptagne, så hade, med anledning
häraf, Norrköpings Borgerskaps Äldste, uti en till Kongl. Majit
ingifven skrift i underd. anhållit, det Kongl. Majit i Nåder täcktes tillåta,
alt Norrköpings Magistrat med derunder lydande Tjenstemän måtte,
emot fullgörande af föreskrifne förbindelser, få uti Civil-Statens Pensions-Inrättning
deltaga; men uti häröfver under den 8 Augusti 1827
meddelad Resolution, behagade Kongl. Majit förklara, det Kongl. Majit
rcke fann lämpligt att för någon viss stads Magistrat bevilja undanlag från
hvad som i afseende på städernes Magistrater i allmänhet blifvit förordnad!;
utan finge det ankomma på städernes Representanter sjelfve, att, om dem
så godt syntes, vid den näst instundande Riksdagen väcka fråga om rättighet
för städernes Tjenstemän tili delaktighet uti oftanämnde PensionsInrättning.
En sådan motion väcktes jemväl vid sisllidne Riksdag af Riksdagsfullmägtigen
för Norrköpings stad, Herr C. Arosenius, hvaröfver då varande
Stats Utskottet afgaf ett så lydande yttrande:
”Utskottet har tagit i öfvervägande hvad sålunda i ämnet förekommit;
hvarvid, i afseende på den uti motionen yrkade verkställighet af
1825 års Ständers Beslut, hvilket, efter Motionairens förmenande, skall
innefatta bifall till hvad motionen har till föremål, Utskottet får erinra,
att, på sätt förrberördt är, genom nämnde Beslut, det endast blifvit åt
Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnadt, att fastställa de vilkor, hvarmed
städernes Embets- och Tjenstemän böra ega rätt att blifva delegare
uti Pensions-Cassan. Och då således 1828 års Ständer icke ingått
uli hufvudsaklig och definitiv pröfning af ämnet, anser Utskottet den åtgärd,
som från Rikets Ständers sida vid sisllidne Riksdag egt rum, icke kun
-
Stal s-U t skottets Utlåtande N.o 27.9.
»9
na på något sätt vara hinderlig för Rikets nu församlade Höglofl. Ständer
att, efter för handen varande förhållanden, motionen behandla.
Beträffande således den rättighet för städernes Embels- och Tjenstemän
till delaktighet uti Pensions-Inrättningen, som uti motionen synes
vilja härledas derifrån, att Centonal erlägges utaf desse Embets- och
Tjenstemäns löner, så skulle, till vederläggning af ett sådant påstående,
endast behöfva nämnas, att någon Centonal icke ingått eller kommer att
ingå till ifrågavarande Inrättning, emedan Cenlonalen hel och hållen
är disponerad till fördelning emellan Armeens Pensions-Cassa och
Wadstena Krigsmanshus-Cassa.”
”Det för Civil-Statens Pensions-Cassae-Inrältning å Stat uppförde anslag
af i5.ooo R:dr åter kan så mycket mindre, på sätt framslälldt blifvit,
vara någon ersättning för Centonal, som Pensions-Inrättningen aldrig
egt någon andel deri, utan är detta anslag ett Inrättningen beviljadt
årligt penninge-understöd, hvilket icke utgår utaf någon viss uppbörd,
utan är, lika med andra Statsutgifter, i Riks-Staten uppfördt.”
”Utom andra nyttiga ändamål, som med Pensions-Inrättningen åsyftats,
har säkerligen, såsom hufvudsakligt, äfven ingått i beräkning, att,
genom en sådan stiftelse, Statsförvaltningen skulle, emot ett årligt bidrag,
kunna i en framtid befrias från allt bestyr med sådane Statens
Embets- och Tjenstemäns pensionering, hvilka, enligt gällande Författningar,
kunde göra anspråk på understöd utaf allmänna medel, när de,
för ålderdom och sjukdom, blefvo oförmögne till tjenstgöring. — Och
då ett sådant understöd aldrig kunnat komma i fråga, att städernes Embets-
och Tjenstemän tilldelas, så visar det sig ganska klart, att Inrättningen
icke blifvit stiftad för andre än Statens egne Embets- och Tjenstemän,
hvilka utaf allmänna medel uppbära sine löner.”
”De uti Interims-Directionens underd. Utlåtande framställde åsigter,
i afseende på svårigheterne af flere slag, hvilka skulle möta städernes
Embets- och Tjenstemäns intagande såsom delegare uti Pensions-Inrättningen,
har Utskottet också för sin del icke kunnat annat än, såsom välgrundade,
gilla och godkänna; och som, på de af Interims-Directionen utvecklade
skäl, Utskottet fullkomligen delar Pirectionens yttrade öfvertygelse
derom, att en utsträckning i antalet af delegare skulle snarare leda till
skada än till förmon för Inrättningen och dess redan varande delegare,
så anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka bifall å Herr Arosenii motion.
”
20
Stats-Utskoltels Uttalande N.o ijg.
Detla Utlåtande, som till Utskottet återremitterades från BorgareStånd
et, blef deremot gill ad t af de öfrige 3tne Riks-Stånden.
Efter att sålunda hafva anfört hvad i denna fråga hittills blifvit vidgjordt
och med åberopande af hvad i Stals-Utskottets Utlåtande vid förra
Riksdagen förekommer lill vederläggning af den utaf Hr Ekstrand ånyo
yttrade mening* sorn skulle Civil-Statens Pensions-Inrättning bland sina
inkomster ega påräkna någon å Tjenstemäns löner utgående Centonal»
afgift, får Utskottet nu öfvergå lill besvarande al hvad molionerne innehålla.
Enligt i4 §. af det för Civil-Statens Pensions-Inrättning under
den 3a Junii i83a utfärdade förnyade Reglemente, äro för pensions erhållande
följande vilkor i allmänhet fastställde, nemligen att hafva uppnått
55 års ålder, att hafva varit i Rikets tjenst minst 3o år, af h vilka minst
30 år måste vara tillbragta uti ordinarie syssla vid något af de till Pensions-Inrättningen
hörande Verk och Stater, samt att till Inrättningens
Cassa hafva erlagt årliga afgifter för 3o år jemte befordringsafgift på sätt
i i Art., af Reglementet föreskrifves.
Utskottet vill å ena sidan medgifva, att åtskilliga städers Magistrater
och Tjenstemän böra anse det för sig önskiigt och förmonligt alt på nämnde
vilkor i Pensions-Inrättningea få ingå; men å andra sidan är Utskottet öf-vertvgadt,
att Magistratsperson^’ och öfrige Tjenstemän i större delen af
Rikets städer skulle finna det högst betungande, att allt framgent vara förbundne
att contribuera till en Inrättning, från hvilken de fleste ibland
dera, till följd af beskaffenheten utaf deras innehafvande befattningar, icke
egde hopp att erhålla någon förmon tillbaka. Utskottet grundar denna öfvertygelse
på det allmänt kända förhållande, att så väl Rådmans-sysslorna
som andra Tjenstebefaltningar inora en del städer betraktas såsom ett
Communal-sysslande, hvilket tourvis bestrides; och tages derjemte i betraktande,
att innehafvare af dessa Tjenste!’ oftast tillika idka borgerlig näring,
att de af dessa uppdrag icke i främsta rummet påräkna deras utkomst, att de
bestämda löneförmonerne i allmänhet äro ganska ringa oeh alt endast mera
sällan inträffar, det innehafvare af sådaoe befattningar hinna uppfylla
det i Reglementet stadgade vilkor af 3o års tjenstetid, så är det med visshet
att förutse, att, om Magistraterne och städernes öfrige Tjenstemän å
nyo blefve hörde, huruvida de ville i Pensions-Inrättningen ingå, med förpligtelse,
att för framtiden ovilkorligen och utan undanlag i Inrättningen
deltaga och till densamma erlägga stadgade afgifter, enahanda resultat, sorn
då de förra gången hördes, äfven nu skulle visa sig, eller att större delen
Siats-Utskottets Utlåtande IV.-o 27 g.
vägrade att derpå ingå- För Civil-Statens Pensions-InräUnmgs bestånd,
betraktad endast såsom pensioneringsanstalt för afskedstagande Tjenstemän,
skulle det således, i Utskottets tanka, icke kunna medföra några menliga
följder, att bland dess delegare upplaga städernes talrika TjensteinannaCorps,
hvars alla medlemmar måste erlägga de stadgade afgifterne, mea
af hvilken endast ett inskränktare antal komme i fråga att pensioneras;
men, i afseende på' nämnde Pensions-Inrättning, sådan den nu är organiserad»
uppslår en väsendtlig betänklighet deraf, alt Inrättningen är fö-rpligtad
att, jemte Tjenstemännens pensionerande, äfven bestrida pensioneringen
af desses eflerlemnade enkor och barn; och, som fonden för denna
senare pensionering, bildad genom Civil-Statens medlemmars enskilde tillskott,
efter ali sannolikhet skulle, genom ifrågavarande tillökning i delegarnes antal,
komma alt tilli tas i vida större mon, än inkomsterne komme att ökas, saint
då städernes Tjenstemän, utan att denna hufvudsakliga förmon äfven erliölles,
naturligtvis icke ^Inrättningen skulle vilja ingå, tror Utskottet sig,
åtminstone för närvarande,, icke böra tillstyrka bifall till motionerna, tagne
i deras vidsträcktaste syftning, eller att städernes Magistrater och Tjenstemän
utan undantag må i Inrättningen vinna inträde.
Ett annat förhållande företer sig deremot, efter Utskottets tanka,
med städernes Borgmästare, hvilka kunna jemföras med Statens Tjenstemän
i det,, att de af Kongl. Majrt till sine sysslor utnämnas, att de dervid
qvarblifva, så vida de icke genom eget lör vållande eller begifvande
afgå, att de vanligen i yngre åren varit anställde i något af Rikets Collegier
elier Embets-Verk samt sålunda kunna begagna den i PensionsReglementet
medgifna rättighet att, mot stadgade utgifter, få beräkna sig
Extra Ordinarie tjenstgöring, till godo och att någon annan olikhet inom
denna Tjenstemanna-Corps icke förekommer än sorn angår deras fördelande
i serskilde Peusions-Classer. Täger man derjemte i betraktande,
huru vig tigt det är för samhället, att Borgmästaresysslorne bestridas af
skicklige och kraftfulle män, torde billigheten äfven, fordra, att Staten i
sin mon bereder utväg för dessas bergning på gamla dagar, samt vid
deras bortgång lemnar något understöd åt deras efterlemnade enkor och
barn.
Innan Utskottet i detta hänseende likväl afgifver något bestämdt
tillstyrkande, tror Utskottet sig först böra ingå i detailerad framställning
af de vilkor, på hvilka städernes Borgmästare skulle erhålla delaktighet
i Civil-Statens Pensions-Inrättning.
I detta hänseende förekommer först, att aila nu varande Borgmästa
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 279.
re må ega sig öppet lemnadt att i Inrättningen ingå eiler delaktigheten
i densamma sig afsäga, men att deremot alla, som en gång ingått samt
de som, efter Borgmästaregradens upptagande i Ci vil-Statens PensioasInrättning,
till Borgmästare utnämnas, utan undantag böra lika, med hvarje
annan Civil Tjensteman, vara pligtige att i Inrättningen deltaga och
stadgade afgifter erlägga.
Beträffande dernäst afgifterne, så anser Utskottet, att Borgmästarne
så väl de nu varande, hvilka vilja uti Pensions-Inrältningen ingå, som
de framdeles blifvande, icke kunna i Inrättningen få deltaga på bättre
vilkor, än som för Ci vil-Statens personal blifvit föreskrifne; och borde
således de, hvilka nu vilja inträda, erlägga retroactiva afgijterj nemi.
de, som innehade Borgmästaretjenst år 1826 eller då Pensions-Inrältningen
vidtog, från samma års början, och åter de, som sedermera till
Borgmästare blifvit utnämnde, från det års början, då de lill tjensten
utnämndes; börande så väl dessa retroactiva, som de årliga afgifterne
utgå efter den grund, som för Inrättningen nu är gällande eller framdeles
stadgas.
Enligt gällande Reglemente eger Pensions-Inrättningen alt, då ledigblifven
civil tjenst blifver återbesatt, åtnjuta löneinkomsten under de
så kallade liggemånaderne, nemligen 2:ne månader i Tromans och 3:ne
månader i Trot jenare-graden; och skulle, till följd häraf, vid blifvande
Borgmästare-IeiJigheter, 3:ne månaders löneinkomst Pensions-Inrättningen
tillkomma.
Under benämning af nådår sbesparing innehålles, vid civila tjensters
tillsättande, för Stals-Vei kets räkning 6 månaders lön såsom fond för den
afgående sterbhus tillkommande begrafningshjelp; och har Ci vil-Statens
Pensions-Inrältning rättighet att, då antingen Tjensteman afgår ur tjenst
utan anspråk på pension eller tager afsked med rättighet till pension ur
Pensions-Cassan, genast vid afskedstagande från StaU-Verket utbekomma
lönebeloppet för eli halft år, med förbindelse att, då Pensionairen
aflider, lill hans sterbhus utbetala begrafningshjelp.
Begrafningshjelps innehållning å Borgmästarnes lönevilkor ‘ bör ega
rum för Ci vil-Statens Pensions-Cassas räkning, med rättighet för dem,
som erhålla pension, att, i likhet med hvad för andre delegare är stadgadt,
vid frånfälle från Pensions-Inrättningen utbekomma begrafningshjelp;
likväl och med hänsigt dels till olikheten i Borgmästarnes lönevilkor,
dels dertill, att Borgmästare icke hafva löner å Rikets Stat, tror
Utskottet sig böra tillstyrka, att så beskaffad nådårsbesparing vid Borg
-
Slats-Utskotlels Utlåtande M-o 27g.
mästares afskedstagande mä hestummas lill |:delar af det ärliga pensionsbelopp,
innehafvarne ega att påräkna, samt denna till Pensions-Cassan
ingå nian sammanblandning med Stats-Verket eller dess medel.
Då Civil-Statens Pensions-Inrältning inom hvarje Län redan eger
serskilde redogörare, anser Utskottet någon synnerlig svårighet icke böra
möta för uppbärandet af de bidrag, som af Borgmästarne skulle till
berörde Inrättning aflemnas.
Utskottet, som inhemtat, alt Stockholms Magistrat har en egen Pensions-Inrättning
för den vid densamma anställde större personal och
alltså vid detta tillfälle icke behöfver tagas i betraktande, har, efter noga
öfvervägande huru classificationen borde ske, trott lämpligast vara,
alt Borgmästare i Götheborg, samt i irsta, 2:dra och 3:dje classernas
städer uppfördes i Pensions-Reglementets 3;dje dass, der pensionsbeloppet
är 5oo R:dr, att Borgmästare i 4:de dassens släder uppfördes i 4:de
classen med 4oo R:drs pension, samt Borgmästare i 5;le dassens städer
i 5:te classen af Pensions-Reglementet med pension af 3oo R;dr. Under
iakttagande af dessa allmänna föreskrifter och vilkor, samt hvad gällande
Reglementen i öfrigt innehålla, anser Utskottet Borgmästare, utan
Civil-Statens förnärmande, kunna och äfven skäligen böra vinna inträde
i Civil-Statens Pensions-Inrältning och, i händelse Rikets Ständer godkänna
denna Utskottets åsigt och de grunder, hvarpå densamma sig stöder,
tillstyrker Utskottet;
det Rikets Ständer, med anmälan af hvad i delta ämne förekommit,
hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla om
vidtagande af de åtgärder, hvarigenom Borgmästare må för
sig sjelfve samt enkor och barn beredas delaktighet i CivilStatens
Pensions-In rätt ning.
Till de af Motionairerne framställde alternativa förslag, dels att någon
del af det till Civil-Statens Pensions-Inrältnings nu utgående anslag måtte
afsättas, och dels att serskildt anslag af Statsmedlen måtte göras för att bilda
en serskild Pensionsfond förjstädernes Tjenstemanna-Corps kan Utskottet
icke tillstyrka bifall.
Stockholm den 29 September 1834*
Siats-Utskottets Memorial IV.-o 280.
N:o 280.
Ankom till Exp.-Utsk. den 1 Octoher.
Memorial,, med förslag till samman jemkning och voteringsproposition,
i anledning af Riks-Ståndens olika beslut i /råga
om afskrifning af en i Salpeters-fondens räkenskaper balanverad
summa„ utgifven såsom län till Carl Gustaf s Stads
Gevärs-Factor i.
(I. A.)
Sedan Siats-Utskottet uti afgifne Utlåtanden N:ris 12 och 244 tillstyrkt
afskrifning af en i Salpeter-fondens räkenskaper balancerad samma,
55,5oo R;dr, utgifven såsom lån till Carl Gustafs Stads Gevärs-Factori;
så hafva’, jemlikt hvad de till Utskottet ankomne Protocolls-utdrag
utvisa, Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet bifallit samt Borgare-
och Bonde-Stånden afslagit Utskottets förslag. I anseende lill desse
skiljaktige beslut har Utskottet först skolat inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden
att äfven antaga Utskottets framställda utaf 2:ne Riks-Stånd
godkände förslag, samt tillika, i händelse denna inbjudning icke af någotdera
Ståndet antages, för frågans afgörande i förstärkt Stats-Utskott,
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att en i Salpeter-fondens räkenskaper balancerad
summa, 55,5oo R:dr, utgifven såsom lån till CarlsJJustafs Stads Gevärsfactori,
må afskrifvas, röstar Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Yinner Nej j kommer ifrågavarande summå att i räkenskaperne fortfarande
balanceras.
Stockholm den 1 October 1834-
Stais-Utskottets Memorial N.-o 2S1.
v N:o 281.
Ankom till Exp.-Utsk. den i October.
Memorial, med förslag till sammanjemkning och voteringsproposition,
i anledning aj Riks-Ståndens olika beslut i fråga
om Djekne penningar nes utgörande.
Uti Utlåtanden N:ris 37 och »87 har Stats-Utskottet, i anledning af gjord
motion om afskaffande af de så kallade Djeknepenningarne, icke ansett sig
kunna tillstyrka upphörandet af samma afgift.
Enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag, har detta förslag blifvit
af Preste- och Borgare-Stånden godkändt, hvaremot Ridderskapet och
Adeln beslulit, att ifrågavarande afgift skall upphöra, samt en emot samma
afgiftsbelopp svarande ersättning, beräknad efter ett medeltal af det
belopp hvartill afgiften under de sista io åren uppgått, af Statsmedel i
jemna hundrade R:drtal anvisas att utgå till de Autoriteter, under hvilkas
disposition ifrågavarande inkomst varit ställd och för att på hittills vanligt
sätt fördelas; och skulle det åligga Stats-Utskoltet, att till Riks-Stånden inkomma
med förslag i detta afseende; uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne att med Ridderskapet och Adeln sig förena, men
hvilken inbjudning endast af Bonde-Ståndet blifvit antagen.
Då således i denna fråga 3:ne Stånd stannat emot 2, får Utskottet,
med tillkännagifvande, att medeltalet af Djeknepenningarne, beräknade för
10 år, eller för åren 1823 till och med i832, blifvit debiterade till ett
belopp af 5,756 R:dr 39 sk. 4 r:st* och för sistnämnde år eller i832 till
5,83o R:dr, hvaraf dock en mindre del dels blifvit afkortad dels utestod,
som restantier, först inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att
antaga Utskottets förrberörde af tvänne Riks-Stånd godkända förslag; men,
i den händelse denna inbjudning icke af någoldera utaf förstnämnde Stånd
antages, har Utskottet tillika skolat, för frågans afgörande utaf förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
Den, som bifaller fortfarandet af den under namn af Djeknepenningar
utgående afgift, voterar Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Bihang till R. St■ Trot. iS34■ 4 Sami. 1 Af cl. 2 Band. 4
st6:te Häftet.
Stuls-Ulskottets Memorial JV.o zSt.
Vinner Nej., kommer ifrågavarande afgift att upphöra, samt deremot,
med hänseende till Djeknepenningarnes successiva, ehuru obetydliga årliga
tillväxt, en jemn summa af 5,800 R:dr att å Riks-Statens Tionde HufvudTitel
uppföras och i behörig ordning utgå till de Autoriteter, hvilka hittills
disponerat samma inkomst.
Stockholm den 1 October 1834-
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834-
Stats~XJrs*:ottets Mern* No 282-
1
N:o 282.
Ank. till Exp.-Uul. den 7 Oct.
Memorial i frågan om slutligt bestämmande af afl örängen Lill RiksStåndens
och Utskottens Cancellier. (U. Af
Sedan Rikets Ständer, nied bifall till Sluts-Utskottets hemställande!!
nti Memorialen N:o 3 och (6, förordnat att Tjenstemanna-persohalen vid
Riks-Ståndens och Utskottens Cancellier, skulle, till en början, erhålla endast
månadtliga aflöningsförskott, och att, jemlikt' föreskriften i Riksdagsordningen,
förslag till slutligt bestämmande af berörde personals aflöning
boi de af Utskottet i sammanhang med Stats-Reglei ingen afgifvas; så, och
enär denna nu mera kan anses vara till sitt hufvudsak liga l^elopp definitift
afgjord, har Utskottet trott tiden äfven vara inne för fullgörande af dess
åliggande i berörde hänseende.
O O ■ y .
Vid hållet sammanträde emellan Hr Landtmarskalken, Herrar Talmän
samt Utskottens Herrar Ordförande, har den grundsats ansetts vara billig,
och, vid upprättandet af de till Stats-Utskottet aflemnade förteckningar,
blifvit iakttagen, nemligen att aflöningsbeloppet bestämmes till likhet med
hvad vid sista Riksdagen bevi!jades, och att detsamma bör utgå för Secre
terare
såsom månadtliga arfvoden, men för den öfriga Tjenstemannaperso-»
nalén såsom dugtractamente.
Stats-Utskottet, som vid dess, rörande delta ämne, förut afgifne
tillstyrkanden, icke så mycket haft för afsigt att nedsätta beloppet i utgående
arfvoden och tractamenten, som fastmer trott att, genom inskränkning
i personalen, minskning i de på det hela dryga aflöningskostnaderne
kunde beredas, anser väl äfven för sin del ofvannämnde grundsats
i allmänhet vara tillämplig; men har dock, vid granskningen af de speciela
aflöningsförslagen, trott sig ega anledning tillstyrka några mindre förändringar.
I detta hänseende har Utskottet i första rummet fästat uppmärksamhet
vid den lill Secreterare uti Utskotten och Riks-Slånden utgående aflöning,
emedan Utskottet hyser den öfvertygelse, att om någon nedsättning i
aflöningsbeloppet, emot det vid förra Riksdagen beviljade, skall kunna ega
rum, den då både lättast och billigast kan vidtaga i den med högsta aflöning
försedda Tjenstemannagraden.
Bihang till R St, Brot. 1834. 4 Sami. 1 Af ti 2 Bundet, I
27.de
2
St ats-Ui skenets Mern. Nto '8a»
Hvad nu först angår de för Utskottens Secreterare vid senaste Riksdagen
bestämda månads-arfvoden; så finner Utskottet dem väl vara fullt tillräcklige
och äfven möjligen kunna i någon man nedsättas, serdeles om sådant
genast vid Riksdagens början bestämmes och lillkännagifves, utan att,
efter hvad Utskottet förmodar, blist på skicklige personer för dessa befattningars
bestridande derigenom skulle uppkomma; men härvid bör dock ieke
obemärkt lemnäs, af hvad vigt det är, att, till dessa Secreterare-platser
erhålla personer, hvilka deråt uteslutande egna sin lid, och som, genom nit
och omtanka vid göromålens ordnande, i väsendtligt moa kunna underlätta
Utskottens arbeten. — Stais-Uiskoltet, som på grund häraf trott sig böra
tillstyrka bibehållandet af Utskotts-Secréterarens aflöning till oförminskadt
belopp, har deremot, vid betraktande af den, till betydligt högre belopp
till Ståndens Secreterare utgående aflöning, icke kunnat undgå finna, att,
om Stånds-Secreterarens befattningar kunna sägas vara företrädesvis vigliga
i afseende på uppfattandet och meddelandet af Riks-Slåndens beslut, de likväl
icke äro i samma nion mödosamma, enär ärendena från Utskotten inkomma
i utredt skick. •— Med anledning häraf, och då Stånds-Secretararnes
aflöning hittills betydligt öfverskjnlit hvad Utskolts-Secr&terare fått uppbära,
har Utskottet, på sätt detaljerade förslaget här nedan innehåller, trott
sig skäligen kunna föreslå nedsättning med j/G:del i don aflöning StåndsSeereterarne
vid förra Riksdagen, åtnjöto.
I afseende på dagtrnetamentena för den öfriga Tjenstemanna-personalen,
eller för Notarier och Cancellister, anser Utskottet någon nedsättning i
beloppet icke böra ifrågakomma, emedan för göromålens jemna, gång är af
vigt, att äfven för dessa ijenster kunna påräkna fullt skicklige och nitiske
personer; ulan tror Utskottet att minskningen i utgiften i delta fall bör beredas
genom personalens inskränkning, som åter ankommer på Ordförandernes
och Utskotts-Secreterarnes gemensamma bemödande vid göromålens fördelning,
och genom förafskedande af de personer, hvilka till följd af göromålens
minskning under Riksdagens framskridande kunna blifva öfverllödige.
Grunden till den förändring, som blifvit föreslagen i aflöningen för
Bonde-Ståndets Notarier, är uppgifven uti nedanstående aflöningsprojecl för
samma. Stånds Cancellie.
Ridderskapet och Adelns Cancellie.
Riddarhus-Secreterarens arfvode, hvilket vid föregående Riksdagar
utgjort 3oo R:dr B:co i månaden, tillstyrkes,. på. ofvan anförde skäl, utgå
jöånadtligen med , R:dr a5o: —
Stat -Utskottets Mern. N\o 282»
3
Tractamente för 7 äldste Cancellister eller Notarier, om
dagen hvardera ........ R:dr 24
Tractamente för 2tne Ordinarie och 4 Extra-ordinarie
Cancellister . . . . . . . — 3: —
I afseende på tryckningen af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid denna Riksdag tillstyrker Utskottet,
i öfverensstämmelse med Hr Landtmarskalkens förslag,
att den person, hvilken ombesörjer allt hvad dertill hörer,
må få per dag uppbära ett tractamente under Riksdagens
lopp med .......... — — 24
dock med dervid fäs ta dt förbehåll, att samma person, ulan
serskild ersättning, fullgör bestyret med tryckningen älven
af den del utaf Protocollen, som vid Riksdagens
slut ännu icke hunnit till trycket befordras; och torde
för verkställigheten häraf lämpligast vara, att berörde tractamente
ställes till disposition af Riddarhus-Secreteraren,
som i allt ful-1 eger sig ålagd t tillse det Protocollen blifva
complette.
JDagtraclamente för 5 Vaktmästare, hvardera . — 1: 16
Härrörande tillökningen af en Vaktmästare vid Ridderskapets och
Adelns Cancellie, emot Vaktbetjeningens antal vid sista Riksdag, af den tillkomna
inrättningen med en läktare för åhörare.
Riddarhus-Cancelliets personal samt vaktbetjening antogs väl den 21
Dec. 1833, men inträdde icke i tjenstgöring förr än den 11 Januarii detta
år, ifrån och med hvilken dag de hittills bekomne förskotten äfven blif
vit
utbetalde.
Och lärer fyllnaden i aflöningen från sistnämnde dag äfven böra beräknas
och utgå.
Preste-Ståndets Cancellie.
Secreterarens månadsarfvode föreslås, på grund af hvad ofvan är
nämndt, lill R:dr 25o; —<
En Notarie, per dag — 4: 24
Två Ordinarie och fyra Extra-ordinarie Cancellister, hvardera — 3: —
Fyra Vaktmästare d:o . . . . . . . — 1:16
Secreteraren, Notarien och de begge ordinaire Cancellisteriie antogos
den 2 1 Januarii, 2:ne Extra-ordinarie Cancellister den 17 och de 2:ne åter
stående
den 20 Febr. d. år.
4
St t -TJ!skott ti Mern, N:o 282.
Då de vid Ståndet antagne Vaktmästare redan den i5 sisth Januari!
börjat göra tjenst, eban» deras antagningsbevis äro daterade för den 21 i
samma månad, laar Presle-Ståndet beslutat, att de från förstnämnde dag skola
få beräkna sig tractamente lill godo.
För bestyret med befordrande till trycket af den del utaf Ståndets
Protocoll, sorn vid Riksdagens slut ännu finnes otryckt,, tillstyrker Utskottet
ersättning i likhet med hvad vid sista Riksdagen beviljades,, nemligen
En R:dr banco för hvarje tryckt ark.
Borgare-Ståndets Cancellie.
Secreterare», efter ofvan uppgifne grund, i månadtIigt
arfvode . . . . .... . R:dr 2S0: —
En Notarie, om dagen ....... — 4: 24
Tvenne ordinarie och fyra e. o. Cancellister, om dagen
hvardera . ... • • • • • . — 3: —
Trenne Vaktmästare d:o . . . . . . . — r: 16
Secreteraren, Notarien,. 3:ne Cancellister och de 3:ne Vaktmästarna
antogos den a3 Januari i, samt de öfriga Caneellisterne den ra Febr. d. år.
Såsom arfvode for bestyret med befordrande till trycket af den del
utaf Borgare-Ståndets Protocoll, sorn är otryckt vid Riksdagens-slut, tillstyrkes,
i likhet med hvad här ofvan för Preste-Slåndets Protocoll är föreslaget,
En R:dr banco för hvarje tryckt ark.
Bonde-Ståndets Cancellie
Då Secreteraren hos Bonde-Ståndet alltid tillförene egt högre månads-afiöning
än de andre Ståndens Secreterare, samt, vid aflöningsförskolteus
bestämmande, Utskottet föreslagit samt Riks-Ståuden bifallit, alt Bonde-Ståndets
Secreterare skulle uppbära ett högre belopp, bör äfven nu, vid
aflöningens slutliga bestämmande, efter Utskottets tanka, bibehållas samma
proportion i aflöningsbeloppen, hvadan Utskottet, under tillämpning af ofvan
gjorde hemställan, att Stånds-Seereterarnes aflöning må med i-6:del förminskas,
för Bonde-Ståndets Secreterare tillstyrker ett månadtligt arfvode
med .
R:dr 333: 16
Härförutan är fråga väckt att, i likhet med hvad vid föregående
Riksdagar egt rum, Bonde-Ståndets Secreterare, såsom hitkäliad från en aflägsen
landsort, må få njuta hyresersättning till godo. Och ehuruväl någon
sådan icke blifvit ifrågaslälld eller beviljad för Secreterarne vid de andre
ofrälse Riks-Stånden, äfven, då, såsom fallet med Preste-Ståndet varit, Secre
-
Stats-Utskottets Mern. N:o 282.
5
ter a ren blifvit frän landsorten tillkallad, tror Utskottet, sig likväl, med lemnadt
afseende å Bonde-Ståndgts bärom fattade beslut, hvarigenom husbyreersätlning
blifvit Secreteraren beviljad med 33: 16 sk. i månaden, böra tillstyrka
beviljandet af en sådan förmon lill nämnde belopp R:dr 33: 16
För resan lill och från Riksdagen är Bonde-SlAndels Secreterare, enligt
Rikets Ständers derom fattade beslut, berättigad till skjuts och traclaments-ersättning,
jemlikt Kongl. Br. den 22 April i83o.
Tvenne Notarier. Dessa hafva hittills uppburit högre aflöning än Notarier
vid de öfrige Riks-Stånden, eller 5 R:dr om dagen; men då desse
Tjenstemän, efter hvad Utskottet tror sig finna, nu mera i allo kunna jernföras
med Notarier i de båda andra ofrälse Stånden, samt, med hänsigt till
göromålens mängd och beskaffenhet, Cancellie-personalen vid Bonde-Ståndet
rr dubbelt så stor sorn- vid nämnde Riks-Stånd, tillstyrker Utskottet
för Bonde-Ståndets a:ne Notarier lika aflöning som för Riks-Ståndens Notarier
i allmänhet, elleför hvardera om dagen . . . R:dr 4' 24
Fyra ordinarie och Atta e. o. Can cell ister r d:o d:o . . — 3: —
Fyra Yaklmöslare d:o d:o .... . . . — 1: 16
Yarandes de tjenslgörandes antal vid Bonde-Ståndets Cancellie under denna
Riksdag förminskad t med a:ne Cancellisler och 1 Vaktmästare.
Bonde-Ståndets Cancellie-personal har blifvit antagen: Secreteraren,.
utnämnd den i i Januari! detta år, Notarierne samt ordinarie och e. o.
Canceilisterne antagne den 27 och Vaktbetjeningen den i5 i samma
månad.
I likhet med hvad för de öfrige begge ofrälse Riks-Stånden blifvit
föreslaget, tillstyrker Utskottet ett arfvode af En R:dr B:co för hvarje tryckt
ark, för bestyret med befordrande till trycket af hvad sorn utaf BondeStåndets
Protocoll vid Riksdagens slut ännu icke är tryckt.
Constitutions-Utskottets Cancellie:
På grund af hvad Utskottet ofvan yttrat, rörande aflöningen till Utskottens
Secreterare i allmänhet, tillstyrker Utskottet alt Secreteraren vid
detta Utskott må erhålla, i likhet med hvad vid sista Riksdag beviljades,
ett månadtligt arfvode af . . . . . — 166: 3a.
En Notarie, om dagen ....... — 3: 24.
Tvenne Cancellister dito . .. . . . . — 2: 24.
Tvenne Vaktmästare dito . . . . . . — r: 16.
Varande samtlige Tjenstemännen och den ewe Vaktmästaren antagne
den 6 Februarii, samt den andre Vaktmästaren den 8 i samma månad.
5
Stnts-TJtskottits Meni. Nio 282.1
Och är denna personal lika talrik med den vid Utskottet sista Riksdagen
anställda.
Stats-Utskottets Cancellie:
Vid alla föregående Riksdagar, har detta Utskotts Cancellie-personal,
med hänsigt till göromålens vigt och ojemförligt större mängd, erhållit högre-
aflöning, än Caucellie-personalen vid de öfriga Utskotten. Då enahanda
skäl vid denna Riksdag är gällande samt dertill kommer, att Utskottet
försökt möjligheten af personalens inskränkning ulan menlig inverkan på
göromålens behandling, samt, vid jemförelse af personalen vid senaste Riksdagen,
indragit för hela tiden 3:ne''och för större delen af Riksdagen 4
Cancellist-rrfvoden, emedan den tidtals antagne 4^e Canceilisten Ljenstgjort
mot nedsatt tractamente, tillstyrker Utskottet äfven nu:
För Utskottets Secreterare, antagen den 6 Febr. d. år, i
månaden . . . . . . v ■ * Rtdr 200: —
För Secreteraren vid Afdelningen för Riksgälds-Verkets
ärenden, lika med Secreterare vid andre Utskott . — 166: 3a.
Varande denne Tjensteman antagen den 14 Februarii,
Tvenne Notarier, antagne den 6 i samma månad, dag
traetamente
hvardera ...... — £ —
med skyldighet derjemte alt bestrida Protocollsföringen
vid Stats- samt Allm. Besvärs- och Oeeonomie-Ulskoltens
Pleni-sam man träden.
Trenne Caneellister, af hvilka en antogs den 6 och en
den 14 Februarii, samt den tredje den 21 Mars d. år — 3: —
och
Fem Vaktmästare, antagne den 6 Fehr., hvardera . — 1: i(i.
Den, enligt Riks-Ståndens medgifvande, äfven vid denna Riksdag antagne
Kamererare har, ifrån och med antagningsdagen den i4 sisth Fehr.,
hittills uppburit ett månadtligt förskott med 80 R;dr B;co. Men sora hans
biträde erfordras vid alla Riksdagar för ungefärligen samma göromål, nemligen
Stats-, Reglerings- och Revisions-arbetet, anser Utskottet för sin del
lämpligast, alt hans ersättning bestämmes till ett arfvode, i ett för allt;
hvilket Utskottet, enär det nu "hufvudsakligen fullbordade Stats-Regleringsarbete
icke erfordrat de vidlyftiga utredningar, sorn vid förra Riksdagen
funnos af nöden, anser skäligen kunna från då beviljade 1,666: 3.2 nedsättas
till t,200 R;dr med åliggande för denne Tjensteman att i allt hvad
som af honom kan erfordras, fortfarande gå Utskottet tillhanda.
St a-\]iskottets Mern. N:o 282.
7
Enligt hvad 1 nkenskaperne öfver förra Riksdagars utgifter utvi.ia
hafva af Eiksdagskostnadsniedlen blifvit uthetälde srrskrlde arfvode?? till de,
i oell för revisionen af Kongl. Commerec-Col leg ii Cassör m. nr. anställde
en Notarie oell en Vaktmästare, nend. lill den förre med 200, och till den
senare med 3o R;dr. DA likväl göromålen vid den* a fördelning innevarande
Riksdag varit ganska få och för nämnde Tjensteman upptagit endast en
kortare tid, anser Utskottet arfvodet för honom lämpligen kunna nedsättas
till 200 R;dr hvarjemte gralificalionea åt Vaktmästar en lärer få utgå med
berörde 3o Ridrv
I personalen vid detta Utskotts Cancellie hrrr någon inski äakning mot
elen vid sista. Riksdag antagne icke egt nini,
Med leranadt afseende å den mängd i hög gtad v ig (i ga oell grannlaga
ämnen, som vid denna Riksdag ankomma på Bänco-Ulskoltets behandling,
understödjer Siats-Utskottet det väckfa förslaget: att Secreferaren
vid Banco-ULskoltet., antagen den 6 sisth Fehr., må*för denna Riksdag erhålla
lika aflöning som Stats-Utskoltets Secreterare eller i månaden R;dr 200: —
Ti •enne Notarier, ifrån och med den 8 Fehr. då de anlogos,
tractamenle hvardera . . . . . . . .. — 3; 24
En Cancellist från och med den 14 Mars . .. .■ —- 2
Skillnaden emellan Cancellist- och Notarie-aflöning för nämnde
Caneeliist från och med den 25 Mars, då han förordna*
des att föra Protocoll vid Utskottets pfeni-sarnmmanlräden,
enligt Rikets Ständers bifall till Utskottets derom aflåtne
Memorial N:o 3r . - - . . . . — r: —
En Cancellist, från anlagningsdagen den ?4 sisth Märs . — 2: 24
Renskrifnmgs-ersätlnmg till denne Cancellist, på grund af
Rikets Ständers bifall lill Banco-Ulskottets derom aflåtne Memorial
N:o 3r . . . . .. .. . — 16R: 32
Trenne Vaktmästare, antagne den S Fehr., hvardera . .. ■— 1: 16
Bevillnings-Utskottet* Cancelliet
Secreterare?*, antagen den 10 Fehr., i månaden . .
Tre Notarier, antagne den i3 s. m., hvardera om dagen
Tre
Tre Vaktmästare, d:o den 6 Fehr., hvardera
Banco Utskottets Cancel/ie:
8
Stcits-XJtskottct; Memorial N.o 782.
Lag-U t skottets Canc ellie.
Secreteraren, antagen den 8 sisth Februarii, i måna fen R:dr iGG: 3a
Notarien, d:o elen r3 i samma månad, dagtractamente . . — 3: 34
Till följd af Rikets Siänders bifall å Lag-Utskottets
Memorial N:o i3 utgår ytterligare:
Ett Notarie-arfvode från och med den 8 sistl. Apiil till den
person, som förrättar Secreterareljenst vid Lag-samt Allmänna
Besvärs- och Oeconoinie-Utsk''ttens sammansatte Beredning •— 3: a4
samt för en Cancellist, antagen den 1 sisth Mars . . — 3: 34
En Vaktmästare, antagen den 8 Februarii åtnjuter per dag — 1: 16
Tillökning vid denng Riksdag utgöres af skillnaden emellan ett Cancellist-
och ett Notarie-arfvode.
Allmänna Besvärs- och Oeconornie Utskottets Cancellie.
Secreteraren flan oell med den i5 sisth Februarii, då lian antogs,
.månadtligen . . . . . . . . . . R:dr 166: 3a
För en Notarie, antagen samma dag, som, utom befattningen
i Oeconomie-Utskottet, förrättar Secreleraretjenst vid sammansatta
Stats- och Oeconomie-Utskottens gemensamma beredning,
lika tractamente med Notarier i Stats-Utskotlet, eller per dag — 4: —
Trenne Notarier, antagne den 8 sisth Febr., hvardera . . — 3: 34
samt
för 3:ne Vaktmastare från och med samma dag d:o . . — 1:16
Till ersättning för den renskiifning, sorn, då någon Cancellist vid
Utskottet icke varit antagen, måst på annat sätt besörjas, bar blifvit föreslaget
att ett halft Ganeellist-arvode mätte ställas till Ordförandens disposition;
och tillstyrker Stats-Utskottet utbetalning al ett sådant ifrån oell
med den i5 sisth Februarii, då Allmänna Besvärs och Oeconornie-Ulskottets
Secreterare antogs, med 1 Rrdr 13 sk. per dag
Vid jemförelse emellan personalen vid denna och vid föregående
Riksdagen, visar sig, att nämnde Utskott nu begagnar en Notarie mera än
då, men att deremot 4 och i-a:dels Cancellist-arfvoden blifvit besparde.
Expeditions-Utskottets Cancellie.
E11 Secreterare, antagen den 6 sisth Febr. i månaden R:dr iGG: 3a
En Notarie,- d:o d:o, som bar befattning att föra Utskottets
Diarium och upprätta Sak-Register öfver hela hillänget till
Riks»
Stats~T3 kntiets Memorial Nto aS*.
t
Riks-Ståndens Pr o t o coll vid denna Riksdag, åtnjuter Notariearfvode
enligt Rikets Ständers bifall lill Expeditions-Utskotlels
Memorial N:o 5 ........ . R;dr 3: :?4
En Notarie, antagen den a4 nasti. Mars, som eger del närmare
inseeiulet öfver tryckningen af Bihanget, jemte uppgörandet
af liqviden för de deraf föranledde kostnader, jemlikt det af
Rikets Ständer gillade Memorialet N:o 6 . . . . — 3:2-4
Till följd af Rikets Ständers bifall lill åberopade Memorial
N:o 5 och 6, samt jemlikt Expeditions-Ulskoltets vid 1828—
i83o årens Riksdag afgifne oell af då församlade Rikets Ständer
till efterlefnad vid denna Riksdag gillade Memorial N:o
422, böra följande’ arfvoden utgå tili Expeditions-Utskoitets
disposition, nemligen:
Tvenne Cancellist-arfvoden å . , . , . -— 2: 24
för Caneelligöromålens behöriga fortgång inom Utskottet, att
beräknas det ena från och med den 24 sistl. Mars och det andra
från och med den 1 Maji detta år.
Fyra Cancellist-arfvoden å . . . . . . . — 2: 2^
hvardera, i och för Correeturläsning; och hafva 3:ne af dessa
arfvoden utgått från och med den 24 sisth Mars.
Åtta Cancellist-arfvoden, hvardera . . . . . — a: 24
i och för utskrifningen af Rikets Ständers öfriga Utskotts Betänkanden,
Utlåtanden och Memorial. Af dessa arfvoden hafva
5 utgått från och med den 24 sisth Mårs och de öfriga
2me från och med den 1 Maji detta år, samt
Tvenne Vaktmästare, hvardera . . „ . . . — 1: 16
från och med den 6 Fehr. detta år.
Enligt derom af Expeditions-Utskottets Ordförande
gjord framställning, tillstyrker Siats-Utskottet, att för det ytterligare
Vaktmästarebiträde, hvaraf Expeditions-Utskottet varit
i behof, ett hallt Vaklmästare-arfvode må ställas till Utskottets
disposition, från och med den 1 sisth Maji med . „
— 32
Då Rikets Ständer bifallit utbetalningen af nu uppräknade
antal arfvoden, lärer något hinder icke heller mola, att,
på sätt Expedilions-Utskottets Ordförande hemställt, använda
hvad sorn hittills kan vara oultaget till aflönande af det öka
iiit1.
till R. St, Tref. i31<h 4 Sami, t Afdela, 1 Bandit, a
s/.dc Häftet.
le Ståt,-Utskottets Mtm- Nto a8:.
de Skrifvare-biträde, som vid Expedilions-Utskottet emot Riksdagens sint
'vanligen erfordras.
Aflöningen tili Expeditions-Ulskoltets personal vid denna Riksdag,
öfverskjuter således den vid sista Riksdagen beviljade, med ett .Notarie
och i3 Cancellist-trae lämen ten, hvaremot den, genom all renskrifnings öfverflytta
nde lill nämnde Utskott, förmodade aflöningsminskningen viii de
öfriga Utskotten inskränker sig till omkring 7 Cnncellist-traclamenten, besparde
inom Stats- samt Allmänna Besvärs och Qeconomie-Utskotten, med
ungefärligen hälften inom hvartdera.
Ilemliga Utskottets C ancell te.
Sorn, enligt Utskottet meddelad uppgift, Cancellie-personalen vid
Hemliga Utskottet utgjorts af En Secreterare och En Cancellist, har SlalsUlskottet
äfven skolat yttra sig rörande desse personers aflöning, föreslagen,
i likhet med hvad vid sista Riksdagen egde rum, lill 000 R:dr för Secreteraren,
till 180 R:dr för Cancellisten samt till en Vaktmästare 66: 3m
Du likväl antalet af sammanträden inom detta Utskott varit ganska inskränkt,
hemställer Stats-Utskottet att arfvodena må bestämmas för Secreteraren
till ..•••••••* R.di 4oo. ■
samt för Cancellisten till ...... — i5o: —.
hvarjemte gratificationen för Vaktmästaren lämpligen
torde kunna bestämmas till . . . . . 5o: —
Tillstyrkande Utskottet, att desse sammanräknade ii:dr 600: —
må, på reqvisition af Hr Ordföranden i Hemliga Utskottet, från RiksgäldsContoret
utbetalas, utaf de till Riksdugskostnader anslagne medel.
Stockholm den 7 Oct. iS34«
STOCKHOLM* j834; hos J. A. WAi.ime».
Suits-U thott et s Memorial Nio a8j.
N:o 28j.
*
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Oet.
Memorial, angående gratification åt Stats-Commissarien Tauvon.
(U. A.)
Till följd #f Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande elen 22 sisth Januarii
har Hr Stats-Commissarien Isr. Tauvon ifrån Riksdagens början tillhandagå!,
! Siats-Utskottet med erforderliga upplysningar, i afseende på så väl Statsregieriilgens
uppgörande som öfriga Stats-Verket rörande frågor.
Med erkännande af Hr Stals-Corumissai iåns under Riksdagens lopp
i della afseende nedlegdc möda och nyttiga bitrede, får Utskottet föreslå:
det Rikets Ständer för Hr Stats-Commissarien Tauvon af Riksdagskoslnadsmedl
n anslå en gratiGcation af I,C)6ö: 3a.
Slockholm den n Oct. 1804.
No 284.
Ankom till Exp.-Utsk. den 7 Oct.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring uti föreskrifterna
rörande inbetalning af lånemedel till publika
Cassör.
O- A.)
Uti en till Ridd. och Adeln ingifven, till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Ilr Gunther, Carl, anfört, huruledes nu gällande reglementarisk;)
föreskrift, att alla Låntagare uti de publika Cassorne böra, vid inbetalningar
af Räntor oell Capital, insätta medlen uti Rikets Ständers Bank,
för det Verks räkning, der lånet är bekommet, ofta förorsakade de ifrån
hufvudstaden aflägse boende Låntagare både en dryg kostnad oeh tillika
blottställde dem för inträffande förluster, enär Banken vöre ett Verk, sorn
hvärken emottoge eller besvarade någon brefvexling, hvadan således för
ilik. till R. St. Trot. 1834- 4 Sami. 1 Afd. a Bandet, i
s8:de Iiäfiet.
a Sitt--Utskottett D-' 'a:ande A So 384.
hvarje i aselin ilis; derstädes erfordrades, att dea verkställdes personligen sif
Löntagaren eiler dess Ombud. Och dö'denna föreskrift, ej tillskyndat de
publika (fissur 11a någon större säkerhet, enär erfarenheten visat, att, oaktadt
dess tillvaro, samma Cassör likväl voro blottställde för inträllbnde underslef,
ansåge Mvlionairen, Lill beredande af större säkerhet för de förvaltande
Vei ken saint besparing af en kostsam omväg för en stor del Låntagare
lili publika Cassör, i förening med en noggrannare tillsyn inom dessa Verk,
sig böra föreslå, att Rikets Ständer lias Kongl. Majit i underdånighet begära
förändring uti förrberörde reglementaiiska föreskrift; i hvilket hänseende
Ur Gunther hemställt, att det må tillåtas alla utom Stockholms stad
och län boende Låntagare i de publike Cassorne, att per posto med öppen
recommeudalion remittera sina inbetalningar under adress Lill det EnibetSveik,
hos hvilket lånet vore bekommet, och att detta Verk då besörjde
medlens insättande i Banken samt återsändandet till den som remitterat
penningarne af vederbörligt qvitto öfver fullgjord betalning, hvarigenom,
enär de förvaltande Verken merendels egde portofrihet och dem i alia fall
icke förorsakades någon obillig kostnad eller besvär, desamma nödgades,
att nied iner noggrannhet tillse, att B.uico-altestcr veikligi-n fonn os uti deras
Cassör öfver deni tillhörige me"'el; och kunde, efter Motioriairens förmen
inde, någon oordning ej heller häraf förorsakas, enär samma Verk uti
sina Pos t höck er erjiölle en förökad centio! å de sålunda per posto inkomne
penningar.
Af förekommen anleih ilig, alt den, som utur publika Cassör lån-undfå
11, råkat i förlust derigenom, ali inbetaide medel icke blifvit af Casseureu
eller Uppbördsmannen behöi igen uebiteiäde och redoviste, änskönt lian
dem .emottag i t, har Kongl. Majit, genom JNådig Kungörelse af den 3o Sept.
l83o, stadgal, och förordnat hvad i afseende på penningeJån ur Cassör och
Fonder, beslående af allmänna medel iakttagas bör; och då Utskottet deraf
funnit, att all erforderlig säkerhet blifvit föreskri!ven i afseende på vårdandet
så af samma Cassors och Fonders som den enskildes rätt samt för
öfrigt härtill kommer, att den af Ylolionairen föreslagne utväg.rörande medlens
insändande directe till publika Verk icke medförer någondera.s fullkomliga
betryggande emot möjligtvis limande förluster; så anser Utskottet
sig så mycket mindre, kunna tillstyrka bifall å Molionairens framställning,
som densamma afser ett allmänt förhållande, hvilket icke synes kunna tillämpas
ä enskilda Cassör.j som oftast hafva vida större Capital än de all
-
Stnt<-\Ji skottet: Utletande N',o i85.
»
männa, och för hvilka Utskottet Icke kan föreslå något stadgande eller Reglemente;
och får UlskotLet derföre hemställa:
att Hr Gunthers ifrågavarande motion må anses icke erfordra någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 4 Octobcr 1834-
N:o a85.
Alik. till Exp.-Utsk. de» 7 Oct.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 225j i fråga om försäljning till skatte, dels af
Kungsgårdar och Kronolägenheter, dels af Kyrkohemman och
Boställen.
(I. A.)
Ofvanbeiörde Betänkande, hvilket Preste-Slåndet bifallit, har utaf
de öfrige 3:ne Riks-Stånden blifvit till Utskottet återremitteradt, på grund
af följande anmärkningar:
Inom Ridderskdpet och Adelli:
j:o. af Friherre Cederström, Jacob: att, då 77 §. Regerings-Forinen
bestämmer grunderne för Kungsgårdars och andra Kronolägenheters
förvaltning samt i allmänhet förbjuder skatteköp deraf, Utskottet, enär
Lagen måste anses lika hinderlig för skatteköp af Kungsgårdar som utaf boställen,
bort tillstyrka afslag i båda frågorna; hvarjemte Friherren sedermera
yttrat, att försäljning af Statens egendom under skaltemannarätt
slutligen skulle föranleda till drygare skattebördor för alla medborgare-classer,
i anledning hvaraf och enär den lid ännu icke vore inne, då Statens
behof genom ständig bevillning kunde fyllas, Friherren afstyrkt all förskingring
af denna Statens egendom;
2:0. af Herr Danckwardt, M. G., att det vöre omöjligt på förhand
bestämma, huruvida det blefve förmonligt att försälja den eller den Kronolägenheten,
hvarföre, och då samma förhållande i delta afseende gällde för
alia Kronolägenheter, Utskottets Betänkande i så måtto befunnes origtigt;
4
Stnts-Utskcttsts Utldtntiäe N:o '85:
3:o. af Herr af Sillén, G. A., alt Utskottet ruke upptagit och vederlagt
de af honom anförde skal om den Sl;*isoer.onormiska nyttan af
Kungsgårdars ©ch Kronolägenheters försäljande lili skatte. Anseende Herr
af Sillén, att denna fråga ieke horde betraktas så inskränkt, att man jern förde
den blifvande skatten med det utgående arrendet äfen Kungsgård, utan
deremot såge saken i vidsträcktare omfattning, med afseende på jordens allmännare
bättre skötsel, k ö pesk i lii n,gs- ca p i ta le t, tillökad folkmängd a». ra.
Jemte det Herr af Sillen a fs fyrk t Utskottets förslag såsom varande alltför
psvtielt, har han vidare yttrat, att här blott rörö fråga om tillämpning af
en princip, sorn redan 1720 års Ständer gillat, och till stöd tor hvilken
han omnämnt, att man »lidvig klandrat beslutet att tili skatte försälja iSie
irohemmanen,
till hvilka Staten hade äganderätt lika så väl som till K ungsgårdarne,
och emellan hvilka endast För elun lies den skilnad, att de senare
ålnjölo friheter från de allmänna besvär, hvilka åiågo Kronohem man»».
Inom Borgare-Ståndet:
lp>. »{ Herr Hessle: att Kronans fastigheter borde bibehållas, på
det man i behofvels stund måtte ega något att påräkna; samt alt, då ovisst
och osäkert vore, huru fösa’!jningen skulle a£fö; a, det vore hällre bibehåll»
desse fastigheter utarrenderade, hvilket gåfire en säker inkomst, då deremot
köpeskillmgarne tilläfventyrs för dagens behof kommo alt användas;
5-:o. af Herr Hallgren, söm , instämmande med Herr Hessle, til—
•ingi, att, då år 1818 fråga väcktes om försäljning af Statens egendomar och
undersökning anbefalldes, Kongl. Bergs- ecb Kammar-Collegierne afstyrkt eit
sådan åtgärd; hvarfen e, och som under det' senare decennium några till
ett annat resultat verkande förändringar icke inträffat, Herr Hallgren trodde,
att 111 tranämlide fastigheter borda bibehållas.
Inom Bbnde-Ständet r
6:0. af Riksdagsful 1 mäglige 11 Anders Danielsson från Elfsborgs Länr
att Utskottet, sorn, till skäl för afslag å Jöns Perssons motion, rörande skattelösen
af Domkyrko- och andra Kyrkohemman, åberopat de förbud Författningurne
innehålla, icke rätteligen förfarit, emedan, om sauant finge gälla,
Rikets Ständers rätt alt. begära ändring i Lagar och Förordningar, hvilket
Motionairen äfven åsyftat, då biefve af ingen betydelse; — och trodde
Anders Danielsson, att sa väl Slaten och Kyrkorna som privata personer
skulle egA fördel, om skatleköps-rättighet beviljades, och förlusten endast
St tt-XJnkertctr X}'lät aud c N:s r8v.
5
drabba dem, sorn utaf städjor och arrenden- dr.ogo hemliga eller olagliga
T ins te!-.
Trll vederläggning af Irvad sålunda mot Ulskoltets förslag blifvit
ari tord t, hafva inom RiksStånden yttranden afgifvits, tnifViul.sak ligen innehållande:
afl, då Kongl. Majrt vid 1820 års Riksdag förklaVIt, det 80
Regal ings-Form en icke inedgafve den nial' Rikets Stander ifr-ägasläilde försäljning
af Mililiai-Bosläilen, för Utskottet icke återstått annat än att afslåIVågan-5
afl, hvad augiuge Kungsgårdarne, förhållandet vöre enahanda, då
Collegieriie afslvikt och -Kongl. Magt icke funnit skäl bifalla försäljningen,
samt alt man borde låta Kongl. Majrt besluta öfver såikine frågor i serskild»
fall, sedan behörig undersökning föregått.
Då bland de Ledamöter, som i dessa ämnen yttrat sig, meningar-'
ne Ta rit ,-å skiljaktig?, all en etel yrkat alla Kungsgårdars och Kronolägenheters
försäljning- till skatte, en del åter ansett nyttigast vara, att samma
egendomar Liefve Libell Allna; och då erkännas mjSsi e\ att en och annan så
beskaffad Kronolägenhet af de nu ifrågavarande kan förefinnas, som skulle
• ifva en mera säker och bestämd fördel åt Staten, om den tili skatte försåldes,
än nu, då. arrendet eiler afkastningen icke svarar emot lägenhetens
vidmagthallande, samt dertill ytterligare förekommer, att något äfventyr,
genom bifall till Utskottets förslag, icke kan ega rum, enär en undersökning
i så beskaffade fall aldrig kan skatta och det ändock slutligen skult*
bero på Rikets Ständers pröfning, om och när skatteköp linge ske, tror Utskottet
sig hafva galt en medelväg, vid öfvervägande af de olilia opinionerne
i ämnet, samt hafva undanröjt alla vådor af förhastande eller missbruk,
då Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att genom underdånig Skrifvelse hos
Kongl. Maj.-t anhålla', att, i händelse Kungsgårdar eller Kronolägenheter
funnes vara af den beskaffenhet, att verklig fördel för Staten uppkomma
genom deras försäljande till skatte, Kongl. Maj:t då mätte låta vederbör-*
ligen utreda förhållandet och j örslag derefter till Rikets Ständers pröfning
öfverlemna;
finnande alltså Utskottet sig icke Böra frångå sitt förut afgifne
tillstyrkande.
Vidkommande dernäst frågan om skatteköp af Boställs- och Dorakyrkohemmanen;
så är förhållandet med desse egendomar af Utskottet förut
uppgifvet, hvarvid blifvit ådagalagdt, att förändringar derutinnan skulls
ingripa i eganderätten, hvarföre ock Utskottet
vidblifver sitt förra förslag i detta hänseende,-  Stockholm den 7 Oct. 1834*
6
St i/s- Utskottets Utlåtande A': o 285.
"Nio 286.
Ankoin till Exped.-Utsk. den 7 Oct.
Utlåtande, i anledning af förekomne frågor om skyndsam handling
gning af mål, rörande Recognitions- och Krono skogar.
(I. A.)
Till St a ts-U tsk ot I e ts handläggning har B mde-Slåndet remitterat:
1:0 Ett memorial af Riksdags-Fullmägligen Daniel Danielsson fråt*
Örebro Län, med anmälan, alt, sedan Kongl. Maj:!, lili följd af Rikets Ständers
vid 1809 års Riksdag derom aflålne undcrdätriga skrifvelse, genom Kungörelse
af den 4 Febi’. 181 1, angående - användandet af de lii! Bergverken
och Braken upplåtne Recogn i tions-skoga r, i Kader förord nät, alt desse skogar
skulle till hemman skattläggas oell tili skatte försäljas, samt uti Nådigt
Bref den 26 Junii 1821, angående Krono-Skogarne och Allmänniugaiiie 1
Riket, ytterligare stadganden för samma ändamål !< ornat, så har, oaktadt
Rikets Ständer, vid senaste Riksdag, uti underdånig skrif»eke yttrade
sin önskan om dessa ärendens fortskyndande, deras handläggning med den
långsamhet och senfärdighet fortgått, alt, såsom exempelvis blifvit anförd t,
uti Vester-Nerikes Fögderi, der Recognitions-skogarne redan år 1824 blifvit
skaltlagde till 16 yrS-dels mantal, köpebref blifvit utfärdadt för endast ett
halft mantal. Och då härigenom icke allenast Staten förlorar de desse hemman
åsalte räntor, som för berörde mantal belöper, efter 1 17 ILdr 47 sk.
11 r:st Kronovärdi, till omkring 700 R:dr Banco årligen, samt kringliggande
Socknar och Härad ensamme måste vidkännas alla de extra onera, hvari
förstberörde hemman skulle deltaga, i händelse de voro Lill skatte försålde,
hvilket, serdeles för Sundbo Härad af nämnde Fögderi, med afseende å
dess skyldighet att underhålla den till Carlsborg ledande, nyligen anlagde
väg, vore gånska betungande, — utan ock äfventyrades, att Bruksegarne,
förutseende de betydliga onera, som komma alt belasta hemmanen sedan
skatte-köpet blifvit verkställda, skulle begagna det långa uppskofvet med
skatte-köpebrc-fvets utfärdande lill skogarnes fullkomliga förstöring och sedan
vägra att skatte-köpeskillingen erlägga; så har Motionairen föreslagit,
det Rikets Ständer, uti underdånig Skrifvelse till Kongl. Majrt, anmälande
sina bekymmer i detta afseende, underdånigst anhålla, det Kongl. Majit
täcktes i Nåder låta anställa undersökning om orsakerna till det utomordentliga
dröjsmål och den förvånande senfärdighet, hvarmed dessa ärenden
Stat f-TJ t skot tets U L! anele JSIio c36.
7
blif\it ly< ti. I htgdc, Krim!, i händelse vederbörande Em bets- och Tjenstemän»
{brstijiiinei.se
iita låt' , meli, i annat lall, och derest uppskulvet .skulle härröra från andra
emid vildina itinder, låta vi haga alia de algärda, s m, i eli ejler annat
afseende, kunde beful dra neli påskynda. dessa högst angelägna oell vigtiga
ärendens slutliga afgörande; och
ar:o Riksdags-FuUmägliggn från Vesler-Non lands Län Nils Strindlunds
afgifne Memorial, hvaruti, med framställning, alt, elter 4 års förlopp,
på vissa orter af Riket få elier inga åtgärder blifvit vidtagne i anledning af
Kongl. Kammar-Collegii Circulairc-Bref den 2 April i83o, innehål'ande för
esk riller otn skyndsam hel med sk.llläggningarne af Recognitions- hogarne,
B! olion» i re 11 hen.släiit, ali Rikeis Sländer "målto, genom en förnyad underdånig
skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla, att vedet hörande Etnbelsvcrk blifva
anbefallde, att, vid ansvar, inom arne år .härefter, hafva till slutlig verkställighet
bringade dtssa göromål, på det att ej Stålens egendom af obehörige
innehafvare må .förstöras genom Reoognilions-skogarnes ulödande; uti
hvilken motion Riksdags-Fnllmägtigen Nils Mänsson från Malmöhus Län insiärnt,
under förklarande, del han ansåge skyndsamma åtgärder till verkställande
af Recognitious-skogarries föisäljning vara så n yckel mera af nöden,
sorn skogarue utaf nuvarande Dispuueulerne småningom förslördes, samt
Staten, i följd deraf, slutligen skulle komma alt alldeles gå miste om den
påräknade försäljnings-summan, i händelse det nuvarande förhållandet ' än
längre linge fortfara; och har uti hvad Nils Strindlund samt Nils Mänsson
sålunda anfört Riksdags-Fnllmägtigen Lars Larsson från Skaraborgs Län
sig lörenat.
Sedan Ulskottet, för att blifva •, tillfälle att utröna förhållandet härmed,
hos Heir Hof-Can cad leron, med stöd af e\ a § Riksdags-Ordningen, anhållit
örn utverkande af Kongl, Majrts Nådiga befallning till vederbörande
Embetsverk eller Embetsman, att skyndsamt meddela Utskottet fullständiga
upplysningar, dels om de åtgärder, som i detta ämne redan blifvit vidtagne,
dels om de orsaker, sorn vålla fördröjandet af delsammas slutliga
handläggning, samt i sammanhang härmed begärt, det enahanda upplysningar,
i afseende på handläggningen af den uti 21 § af 18 ?3 års Riksdagsbeslut
upptagne fråga om afvittring och upplåtande åt enskilda af åtskillige
Kronoskogar, måtte Utskottet vederbörligen meddelas; så hafva, i följd häraf,
till Utskottet blifvit öfverlemnade, så väl Utdrag af Kongl. Kammar-Collegii
Protoco’11 för den 5 nästlidne September, med bifogad förteckning öfver
de dit inkomne, ännu oafgjorde mål, rörande skattläggning å Recogni
-
8
Stan-Utskottets Utlltnudt /V:« aSö.
fions-skogar, ulvisande, dels hvilka åtgärder blifvit i afseende på deras skattläggning
vidtagne, dels ock de orsaker, hvilka fördröjt slutliga handläggningen
af berörde mål, som äfven Herr Stats -Seereterarens för Kammar-Ärendena
afgifne skriftliga anmälan, rörande förhållandet med regleringen af
Kronans Parker och de Kronan tillhörige Allmänningar, jemte de åt enskilda
upplåtne Lands- och Härads-Allmänningar.
Hvad nu först angår frågan om skattläggningarne af Recognitionsskogarne;
så har Kongl. Kaminar-Collegium, uti ofvanberorde ProtocollsUtdrag,
förmält, "dels att de fleste cf ifrågavarande vidlyftiga och ofta ganska
invecklade mål icke kunnat till slutligt afgörande företagas, förrän
Kongl. Maj:t, med Rikets Ständers bifall, genom Kådig Skrifvelse den 6
Mars i83o, behagat, bland annat, i Kader förordna, att, då räntan å Recognilions
- skogshemman bör, utöfver skattläggningsgruud, förhöjas lill det
belopp Kronan af Recognitions-skogen förr åtnjutit, hemmantalet dock
icke behöfver rättas efter den förhöjda räntan, utan att föreskriften derom
skulle förfalla, men att sedermera alla sådane, antingen år i83o på
pröfning beroende, eller lill Kongl. Collegium derefter från vederbörande
insände, och å ofvanherörde förteckning nu icke upptagne skattliiggningsmål
blifvit under tiden af Kongl. Collegium slutligen afgjorde, dels ock alt orsaken,
hvarföre ålskillige af desse Skaltläggningsmål för närvarande bero på
Kongl. Kammar-Collegii Första och Tredje Province-Contors utlålande, är
att nämnde Conior varit, synnerligen under de senare åren, mer än vanligt
syssl sälte med andra göromål, sorn icke kunnat uppskjutas;” utvisande
den upprättade förteckningen ett antal af 4° stycken Reeognilions-skogar,
hvilkas skattläggning ännu ankomma på vederbÖrandes handläggning ; och
vidkommande Kronoskogarne, så innehåller Herr Stats-Secreterarens för
Kammar-Ärendena förrberörde skriftliga anmälan, att af samma skogar,
till antalet 6o, den föreskrifne reglcrings-ålgärden blifvit med 55 af dera
verkställd, så att endast 5 nu mera återstå, hvilka på vederbörande Domstolars
eller Embelsverks pröfning bero.
Då, efter hvad Utskottet sålunda inhemtat, den af Rikets Ständer beslutade
skattläggning af Recognitions-skogar samt reglering af Kronans Parker
och Allmänningar ännu icke blifvit tiilvägabragt, ehuru Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse af den ii Febr. ;83o, N:o 36o, hos Kongl. Majrt
framställt den underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t läcktes i Nåder anbefalla
vederbörande Embetsverk, att hålla noga hand deröfver, att icke getrom
åsidosatt nit hos de Tjenstemän, på hvilkas åtgärder ännu oafslulade skatt
-
Sttni-Xiitktotits Ut'åt undt N:o 287.
9
lSggningar af Reeognitions-skogar ankomma, verkställigheten deraf varder,
till men för Kongl. Maj:t och Kronan, uppehållen eller på tiden utdragen;
så och med flistad t afseende härå, jemte hvad Motionairerne i öfrigt andragit,
samt i betraktande tillika, att hvad Kongl. Kammar-Collegium sålunda
anfört, eller att andre göromål hindrat dess Första och Tredje
Province-Contor, alt handlägga åtskilliga Recognitions-skattläggnings-mål,
efter Utskottets tanka, bör kunna undanrödjas; får Utskottet, till förekommande
af den betydliga förlust för Statsverket, som ovilkorligen måste uppkomma
derigenom, att ifrågavarande skattläggningar dragas ut på tiden, tillstyrka
Rikets Ständer:
alt hos Kongl Maj:t, genom underdånig skrifvelse, anhålla, det
Kongl. Majit täcktes låta vidtaga sådane åtgärder, att de ännu återstående
skattlägguingarne å Reeognitions-skogarne, samt regleringen
af Krono-skogaine med möjligaste första blifva bringade till slutligt
afgörande.
Stockholm den n Oct. 1834-
N:o 287.
Aulon» till Exp.-Utsk. den 7 Oet.
Memorial, i anledning af erhällen äterremiss ä Ståts-Utskottets
Utlätarula N:o nj6.
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit äterremiss å dess
Utlåtande N:o 196, i anledning af väckt fråga om nedsättning i så väl
Statsverkets sorn Rotehållares årliga bidrag till indelta Infanteriets Lifmundering;
men som, enligt från Riks-Stånden ankomne Prolooolls-Utdrag, berörde
Utlåtande blifvit bifallet af Borgare-Ståndet den 25 och af PresteStåndet
den 28 sisllidne Augusti, samt Bonde-Ståndet, under denar isamma
månad, låtit bero vid hvad Utskottet föreslagit, anser Utskottet, till
följd af y5 § Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattningStockholm
denjn Octeber 183-4*
Bitning till R. 3t. Prut. 1834- 4 demi. 1 Afd. 2 Bandit.
atS.de
2
(•
Stut!-Utskottets Memorial JV;9 a8S.
N:o 288.
Antom till Exped.-Utst. den 7 Och.
Me morialj i anledning af erhållen äterremiss på Stats-Utskotlels
Utlåtande JSr:o njij.
(U. A.)
Ifrån Ridderskapet och Adeln liar Utskottet erhållit äterremiss å dess
Utlåtande N:o 109, i fråga om Möles-Passevoianee-afgiltens upphörande ,
samt om anslag utaf allmänna medel till Indelta Armcens vapénöfningar „
Bien som, enligt ifrån Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag, berörde Utlåtande
blifvit bifallet af Bonde-Ståndet den 21, af Borgare-Ståndet den a5
samt af Préste-Ståndet den 28 sisth Augusti, anser Ulskottet, till följd a£
-6 § II t ksdågs-Qrd 11 ingen, denna fråga vara afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning..
Stockholm den j October 1804.
No 28g.
i
Ankom till Exp.-Utik. den 7 Och
Memorial], i anledning af erhållen äterremiss å Stats-ULshoitets
Utlåtande JS:o stod.
'T
Ifrån Ridd. och Adeln har Utskottet erhållit åt er jernis» på dess
Utlåtande N:o a35, i anledning af Prosten Åstrands motion, om bestämmande
af en viss tid, som Latidshöfdinge skall innehaft sitt Embete,, innan
han kan erhålla I andshöfdinge-pension; men som, eldigt från RiksStånden
ankomne Protocolls-Utdrag, berörde Utlåtande blifvit bifallet af
Bonde- och Borgare-Stånden den 3 samt af Preste-Ståndet den 6 nästlidne
September; så anser Utskottet, Lill följd af n5 §. Riksdags-Orduingen, denna
fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befallning..
Stockholm den 7 October. 1834-
STOCKHOLM, i834; hos J. A. Yfkhipés.
