# ID: svediakorp-gov2012
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 108,582
# sentences: 2,155
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
Mutmtut mm
yilO'1'OUöLl*
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
FJERDE SAMLINGEN.
1= % fö t Inut flen:
Stat s-Ut skottets Memorial, Utlåtanden och Betän
handen.
2”“A BAND E. T.
lA t
‘ ..VV-'”
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i5t. i
N:o i5i.
Ankom tilt Exp.-TJlsk. den 5 Junii.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 14 , i anledning af Arrendatorn utaf Svartsjö Kungsgård
, f. d. Grosshandlaren Weners Ansökning om nedsättning
i arrendet.
Cl. a.)
De anmärkningar, som föranledt återremissen af berörde, utafRidderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet bifallne Betänkande, hafva
Blifvit framställde, inom Borgare-Ståndet, af Herrar Ekerman, Langenberg
och Santesson, samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullrnägtige
Eric Svanberg och Johan Bengtsson ifrån Yester-Norrlands Län, Petter
Persson ifrån Örebro Län m. fl. och innehålla: alt, genom sträng tillämpning
af Lag och princip, Rikets Ständer någon gång kunde begå obillighet
emot enskilde, hvilket förhållande skulle inträffa med Grosshandl
laren Wener, om Rikets Ständer icke behjerta hvad han äfven behörigen
vitsordat, nemligen alt han nedlagt sin förmögenhet på den arrenderade
egendomen och densammas förbättring, då deremot de fleste andre
Kronans egendomar, vid arrende-tidens slut, finnas utarmade och förstörde;
att, genom bifall till Weners ansökning, något prasjudicat icke
vore att befara, enär lika anspråk med Weners svårligen skulle kunna
uppsökas; alt, derest Arrendatorns förlägenhet bringar honom till det
yttersta, eller att söka utkomst för sitt stora hushåll, liksom andre Arrendatorer,
på egendomens bekostnad, Kronan skulle nödsakas att återtaga
egendomen vid Arrendetidens slut i ett så försämradt skick, att för densamma
måhända ej erhölles mer än half arrende-afgift, hvarigenom Kronan
förlorade mer för mindre, i hvilket afseende det ock blifvit uppgifvet
och styrkt, huruledes flere Kronans egendomar mast, i anseende
till Arrendatorernes oförmåga, innan arrende-tidens slut, återtagas och
emot betydligt nedsatte arrende-summor å nyo bort-auctioneras; hvarförutan
Riksdagsfullmägtigen Eric Svanberg, genom åtskillige med åter-remlssen
ifrån Bonde-Ståndet Utskottet tillhandakomne handlingar och betyg
ådi galagt, dels att, då frågan vid sistförflutne Riksdag hos Bonde-Ståndet
förekom , en dess Ledamot framställt en beräkning af Kungsgårdens
Bih. till R. St. Prot. 4 ‘Samt. 1 Afd. 2 Bandet. 1
i.sta Häftet.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o fSt.
inkomster och utgifter, som ej med rätta förhållandet öfverensstämde,
och hvarigenom inträffat, att samma Stånd ej lemnat Weners rättmätiga
anspråk det afseende, som desamma, efter Svanbergs tanka, förtjenade,
samt dels att bränvins-bränningsrält af Arrendatorn icke begagnas,
hvilken rättighet likväl tagits i beräkning uti calculen öfver Arrendatorns
inkomst.
Jemte det Utskottet fästat afseende å de vid dess förslag i förevarande
fråga gjorde anmärkningar, har Utskottet tagit i betraktande huruledes
Rikets Ständer, vid i&23 års Riksdag, af då förekomne anledningar,
funnit billigt, att, på sätt deras lill Kongl. Maj:t afgifne underdåniga
Skrifvelse af den 20 Julii samma år N:o <77 innehåller, bifalla, det
Grosshandlaren Wener till en början måtte för tio års tid njuta nedsättning
af arrendet för Sval tsjö Kungs-ladugård till /fio tunnor spannmål
årligen, hvarefter kommande Ständer egde pröfva och sig utlåta,
huruvida samma nedsättning efter nämnde tids förlopp för Weners återstående
arrendetid borde fortfarande ega rum eller Kungsgården på ny
arrc-nde-auclion utbjudas; att, af sådan orsak, senaste Rikets Ständers
Stats-Utskott, enligt dess i denna fråga undej N:o 55 afgifne Utlåtande,
föreslagit, att utöfver den redan beviljade tiden, Wener måtte få tillgodonjuta
berörde nedsättning under ännu ett år, med öfverlemnande
till nästa Rikets Ständers pröfning af Weners ansökning, så vidt den
afsåge ytterligare eftergift; att samma förslag* såsom Utskottet uti det
åter-remilterade Utlåtandet uppgifvit, genom Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut kommit att förfalla; sami alt Wener synes hafva gått i mistning
af hvad Rikets Ständer, år 1823, i afseende på ytterligare fortfarande af
arrende-nedsättning åsyftat.
Af dessa anledningar och dä Wener såsom arrende för Svartsjö
Kungs-ladugård erbjudit 5oo tunnor Spannmål årligen eller 5o tunnor
mera, än han i följd af Rikets Ständers ofvanberörde beslut förut erlagt,
samt med ali sannolikhet kan antagas, alt Kronan ej skulle af någon
annan arrendator, i förening med egendomens behöriga bestånd, kunna
erhålla högre arrende; så och med tillika fästadt afseende derå, alt meranämnde
Kungs-ladugård, genom Weners omtanka och uppoffringar,
blifvit försatt i dess nu varande vitsordade goda skick, får Utskottet,
Tned frånträdande af dess förut gjorda hemställan i ämnet, hos Rikets
Ständer föreslå:
att f. d. Grosshandlaren Weners underdåniga ansökning
om nedsättning i arrendet för Svartsjö Kungs-Ladugård må
Slals-Utskottets Utlåtande N.-o t Sa.
3
i så måtto af Rikets Ständer bifallas, att honom tillätes,
att mot ett årligt arrende af 5oo tunnor Spanmål, hälften
Råg och hälften Korn, samma egendom under den
återstående arrendetiden innehafva.
I händelse Borgare- och Bonde-Stånden godkänna hvad Utskottet nu
föreslagit, får Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
att, med frånträdande af deras förut fattade beslut, förena sig
med de andra atne Riks-Stånden uti gillande af hvad Utskottet sålunda
hemställt; hvarefter, i enlighet med det beslut, som i detta ämne meddelas,
underdånig Skrifvelse lill Kongl. Maj:t lärer böra afgifvas.
Stockholm den 4 Junii i834-
N:o i5a.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Junii.
Utlåtande, i frågan om den så kallade Trolliska Stipendii-fonden
och räntan derå.
(U. A.)
Till följd af Kongl. Maj:ts under den i5 sisth Maji till Stats-Utskottet
aflåtne Nådiga Remiss, har Utskottet tagit kännedom afhandlingarne,
rörande det så kallade Trolliska Stipendium och räntan å den dertill
donerade fond, samt deraf inhemtat: alt Consistorium i Wexiö under den
6 Febr. sisth år i underdånighet anmält, huruledes, på det till Wexiö läro-,
verk af framlidne Carl de Mornays enka, Anna Trolle, genom testamente
af den 28 Januarii 1610, förärade Capital af 1,100 Joachimer-Riksdaler,
hvilken donations bestånd, försäkradt genom Konung Gustaf II Adolf,
sedermera ytterligare blifvit bekräftadt af Konung Carl XI den 5 Julii
1684 samt den 19 Dec. 1688, årliga räntan, som borde tillfalla en Studerande
ifrån Wexiö Stift, hvilken vid fremmande Academier fortsatte
sina studier, och hvilken ränta först utgått ifrån Kongl. Kammar-Collegium
med 10 Procent, hade, ända ifrån sistnämnde tid till Junii månad
1821, blifvit utbetald ifrån Kongl. Stats-Contoret, senast till Stipendiaten
Magister A. J. Ingerman, samt varit å Stat uppförd, likväl ej till
högre belopp än 66 R:dr årligen: alt uppå Consistorii underd. hemställan,
rörande årliga räntan, som af Trolliska Stipendiaten finge åtnjutas,
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N.-o 152.
Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution den 6 November rSo/f, förklarat
honora berättigad till 6 procents ränta, som af bemälde Ingerman äfven,
för 6 förflutna år fått uppbäras, hvarjemte Kongl. Maj:t, på KammarCollegii
och Stats-Contorets underdåniga tillstyrkan, i Nåder tillåtit det
Capitalet finge mot 5 procents ränta i Riksgälds-Contoret insättas, enär
Fullmägtige Capitalet till förräntande på sådane vilkor ville emottaga;
att någon verkställighet likväl icke följt på detta beslut, då Kongl. StatsContoret
allt intill år 1821 utbetalt Stipendii-medlen till Ingerman, som
berörde år tillträdde ordinarie tjenst oell derigenom förlorade rättigheten
alt detsamma vidare åtnjuta. Och sora Consistorium hoppades att
glömskan eller försummelsen, att ny Stipendiat efter Ingerman antaga,
icke skulle beröfva Wexiö Läroverk och dess Studerande en förmon, om
hvars orubbade bibehållande flere högtidliga försäkringar blifvit gifne,
så har Consistorium underdånigst anhållit, att den bestämda räntan
kunde i landels mynt få utgå ifrån Junii år 1821, då den upphörde att
ifrån Kongl. Stats-Contoret utbetalas och derefter äfven allt framgent,
då Consistorium genast ville gå i författning oin behörig Stipendiats utnämnande;
hvarförutan Consistorium föreslagit, att den förfallna inneslående
räntan måtte läggas tili Capitalet, hvarigenom framtida räntan
blefve mindre otillräcklig och den ädla Stiftarinnans afsigt säkrare vunnes,
samt tillika i underdånighet hemställt, till undvikande af onödiga
omgångar, och behofvet att vid hvarje Statsreglering ihågkomma samt
upptaga en så ringa utgift, huruvida icke Kongl. Maj:t funne lämpligast, att
bela Capitalet med alla till betalningsdagen förfallna räntor på en gång
aflemnades ifrån Kongl. Stats-Contoret till Consistorium, som derefter^,
på eget ansvar, lika med flere andra under dess vård ställda medel, kunde
förvalta denna Stipendii-fond ; anhållande Consistorium slutligen, att
den förfallna räntan icke mätte bestämmas lägre, än hvartill Konung
Gustaf II Adolf och Konung Carl XI densamma utsatt eller 10 procent,
hvilken förhöjning i allt fall blefve en ringa ersättning för den förlust,
Trolliska Stipendium genom myntförsämring fått vidkännas.
Uti häröfver infordradt underdånigt Utlåtande har Kongl. StatsContoret,
rörande detta ämne, upplyst: att, jemlikt Kongl. Brefvet den
24 Dec. ]689, Wexiö och Calmar Stift egde att hvardera hos Kongl.
Maj:t och Kronan fordra ett Capital , stort 1,100 R:dr Specie, såsom fonder
för så kallade Stipendia Trollorum och Demor na torum j om hvilka
Stipendiers utbetalning med interesse! efter 10 procent, genom förstberörde
Kongl, Bref tillika i Nåder förordnades: att, jemlikt Kongl. Bre£»
Stats-Utskoltels Utlåtande N:0 iSa\
5
▼et den 6 April 1802, räntan å det till Calmar Skola donerade Capitalet,
ifrån den tid den då icke var lyftad eller Maji månads början år
1796 och allt sedermera godtgjordes efter 6 för hundradet, och att så
■val räntan som Capilalet d. 3i Maji sagde år af Kongl. Stats-Contoret
anordnades, hvarefter Riksgälds-Contorets obligation derå utfärdades och
tillsändes Consistorium i Calmar; att enahanda beslut, genom Kongl.
Brefvet d. 6 Nov. 1804 fattades, i afseende på det till Wexiö Skola anslagne
Stipendium Tr ollo rum, men att, då Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
på grund af inträffade förhållanden, vägrade medlen emottaga, det
bestämda interesset, efter 6 procent, vid 1809 års Stals-Reglering uppfördes
med 66 R:dr, som sedermera varit upptaget å Staten för Clereeiet
och hvilket, reserveradt ifrån den 1 Julii 1821 intill år 182S, sedermera
blifvit observeradt uti den årliga liqviden emellan Stats- och
Riksgälds-Verken.—.Och har Kongl. Stats-Contoret, med öfverlemnande
till Kongl. Majtls Nådiga afgörande, huruvida Capitalet bör till Consistorium
ullemnas, tillika, i afseende på ränteberäkningen, yttrat, att StatsContoret,
med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den & September 1824*
rörande liden inom hvilken de, som hos Stats-Verket ega någon fordran,
böra sig anmäla, icke ansåg sig kunna tillstyrka räntans utbetalning
ifrån längre tid tillbaka än i832 års början.
Hvad sålunda blifvit anfördt, samt handlingarne i öfrigt innehålla,
bar Slals-Utskoltet noga öfvervägat och dervid funnit det icke vara något
tvifvel underkastadt, att ju icke Capitalet till ifrågavarande Troinska
Stipendium är hos Kronan innestående. Beträffande ränfceliqviden r
så finner Utskottet väl Consistorium, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen
d. 19 Aug. 1802, icke vara lagligen berälligadt till ränta för
ifrågavarande Capitalfordran för längre tid tillbaka än 10 år före den
dag, då ansökningen ingafs; men då Utskottet tillika anser det icke vara
Staten värdigt att å denna, till en from Stiftelse anvista fond, beräkna
den vinst af tro R:dr, som genom innehållning af räntan för 1 år
och 8 månader skulle beredas; så har Utskottet, i betraktande derjemte
af den minskning, som i sjelfva Capitalet uppkommer genom den försämrade
myntsort, hvari det nu utgifves, trott sig böra tillstyrka:
att Wexiö Consistorium må för hela tiden, hvarunder räntan
ej blifvit uttagen, eller ifrån senare hälften afår 1821.,
få densamma uppbära.
Utskottet, som i öfrigt anser bäst vara, alt, i likhet med hvad Calmar
Consistorium redan erhållit, och äfven för Wexiö Consistorium.blif»
6
Stats-Utskottets Vihl t nan de N.o i53.
vil beviljadt, genom Kongl. Brefvet den 6 November 1804, ehuru verkställigheten
af detta Nådiga Förordnande af ofvanuppgifne anledning
uteblifvit, Capitalet till sistnämnde Consistorium öfverleranas emot den
redovisnings-skyldighet, som för förvaltningen af dylika medel i allmänhet
är föreskrifven, tillstyrker alltså vidare:
att Capitalet, 1,100 R:dr med derå ifrån och med Julli
månad 1821 upplupen ränta, efter 6 för hundradet, må af
Biksgälds-Contoret till Consistorium i Wexiö utbetalas,
samt Tionde Hufvtid-Tilelns anslagssumma i följd deraf
minskas med de derå, såsom ränta för Stipendium Trolloruni
hittills uppförde 66 R:dr.
Ochanser Utskottet, såsom en följd häraf, den af Consistorium framställda
fråga om räntans beräknande till 10 procent, eller i likhet med
hvad den först utgjort, böra förfalla. Stockholm d. 4 Junii i834*
Reservation
af Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län.
N:o 153.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om 'allmänt bidrag till
befrämjande af anläggningen utaf Rior och Tork-Inrättningar
för Spanmdl.
(U. A.)
I delta ämne hafva till Stats-Utsköltet nedannämnde motioner blifvit
remitterade:
1:0 ifrån Ridderskapet och Adeln: Herr von Krcemers, Robert, deruti
han, utgående ifrån den synpunkt, att en väl ordnad Spanmålshandel
skulle i väsentlig moa afhjelpa de olägenheter, som nu allmänligen
öfverklagas rörande beskattningens ojemnhet, jordbrukets nedtryckta belägenhet
och bränvinels tilltagande skadliga verkningar, tillika, såsom
det kraftigaste medlet att tillvägabringa en sådan handel, föreslagit åtgärders
vidtagande, hvarigenom Riors anläggande och begagnande komme
att befordras. Utom det exempel, som kan bernias ifrån Finland,
der säden i allmänhet ritorkas och der den, ehuru bränvinsbränningen
Slats-Utsfarltets Utlåtande N.o fS3.
7
blott ander 3 månader om äret är tilläten, vanligen bibehåller sig vid
en här okänd jemnhet i pris, liar Motionairen hemtat stöd för siri framställning
ifrån 1831 och i833 års skördar bär i Sverige, hvilka, ehuru
till qvantiteten ungefärligen lika, visat det olika resultat, att förstnämnde
år, då den inhergade säden, genom stark och ihållande värme fått
nära egenskap och godhet med intorkad, spanmålsprisen varit höga, oaktadt
bränvinsbränningen en del af året var inställd, hvaremot, till följd
af den sistlidet år inträffade mindre t jeni i ga väderlek, då grödan skulle
bergås, spanmålsprisen nu äro ^:del lägre än är i83i, oansedt en starkt
drifven bränvinstillverkning i 5 månader fortgått.
Den svårighet, alt i de sädesrikaste orterne ofta tillgäng på ved saknas,
har Motionairen förmodat lätteligen kunna afhjelpas genom någon
tids inställd eller minskad bränvinsbränning, helst till ri tork ning af ioo
tunnor råg endast åtgå 3 famnar gran- eller tall-ved. Motionairen har
vidare anfört, att genom de af Regeringen nyligen bestämde betydliga
belöningar för uppfinning af de tjenligaste och minst vedödande Rior,
förbättringar i deras byggnad visserligen i en framtid vöre att påräkna;
men i hans tanka behöfde uppmärksamheten ej så mycket fästas härå,
enär i Finland flere seklers erfarenhet i detta afseende kunde rådfrågas,
sorn icke mer derpå, huru Riors allmännare anläggning, i synnerhet
ibland mindre jordbrukare i vårt land, skall uppmuntras och till vägabringas.
Till vinnande af detta vigliga ändamål, Ivar Herr von Kr cerner
föreslagit 2.'ne alternativ: det ena, att Rikets Ständer mätte såsom byggnadshjelp
för lviors uppförande anslå en summa af 100,000 R:dr Banco,
att, på uppgifvet sätt, Rie-egarne tilldelas, samt under vilkor, att beloppet
för ane Kior och en Loge ej; måtte öfverstiga 100 R:dr samt för ert
Kia med Loge 5o Krdr, och det andra, alt den lindring i Be v i Ilning ert
efter 2:dra Artikeln måtte bestämmas, att under de 10 första åren, sorn
Rie-byggnaden bevisligen för sitt ändamål begagnas, jordegaren er lader
endast 1 i stället för 2 R:dr i bevillning å hvarje rooorde af dess egendoms
uppskattningsvärde; likväl borde denna lindring ej af en odi samma
egare, eller, då flere jordegare eller en hel by förenade sig om upphyggandet
äfen Kia, för deras sammanräknade egendomsvärde få till»
godon jutås efter högre belopp än för 10,000 R:dr»
Uti Motionen b Hägde anföranden hafva flere Ledamöter intygat dea
stora nytta och fördel, sorn genom inrättande af Kior för landet skulle
beredas, och motionen, på sådan grund, understöd!; dock bär Herr ver»
llolmihausertj M. ansett, alt beviljandet af byggn a ds-ersät t wing, sä
-
8
Siats-Utskottels Utlåtande N:0 lS3.
som en utväg alt befrämja Riors uppförande, icke medför någon garantie
att dessa byggnader sedermera verkligen användas till detta ändamål,
hvaremot om en lindring i Bevillningen Rie-egarne tillädes, dess beviljande
komme att noga pröfvas vid Berednings- oell Taxerings-Comiteerna;
att i öfrigt skoglösa orter borde tillerkännas en större del af fastighets-bevillningen,
samt att den föreslagne maximi-summan to.ooo R:dr
af fastighetsvärdet måtte nedsättas till 6000 R:dr , enär en uppmuntran
i detta hänseende egentligen borde beredas för allmogen; hvarjemte Herr
Bruncrona, G. A., lillkännngifvit, att Kongl. Majit, redan år 1821, anslagit
en summa af 10,000 R:dr att utgå i prcemier af 100 och 200 R:dr
till dem, som, inora slutet afår 1822, på sine egendomar inrättat sädestorknings-machiner
af hvad slag som helst, och skulle de mindre praemierne
tillfalla dera, som kunde torka minst 6 tunnor säd om dagen, samt de
större dem,som toikade en dubbel qvantitet; att inom den bestämda tiden
<j5 anmält sig till erhållande af de mindre och 13a till d« större praemierne;
hvarigenom, då beloppet mer än 3 gånger öfversteg den anslagne summan
, Regeringen nödgats till en tredjedel inskränka belöningarne, samt således
utbetalt 1 t,p66 R:dr 32 sk., — samt att, ehuru de sålunda anmälde
inrättningarue bort kunna torka 2000 tunnor säd dagligen, ett qvantum som
säkerligen skulle motsvara allt hvad Sverige till magasinering och export
kan behöfva, dessa anläggningar likväl icke fört spänmålshandeln el#
enda steg framåt; tillstyrkande slutligen Herr Bruncronaatt den jordegare,
som af den föreslagne förmonen skulle komma i åtnjutande, borde
hvarje år med behörigt betyg ifrån vederbörande styrka, att han oafbrutet
till sädestorkning begagnat den lia han uppfört, och för hvilken
lindringen i faslighetsbeviliningen beviljas.
3:0 Ifrån Bonde-Ståndet; af Botvid Jonsson ifrån Östergöthlands Län,
som, med ledning af den erfarenhet de senare åren lemnat, att missväxt
i flere Län inträffat, men att, delta oaktadt, afsättningen af den i
andra Län erhållne ymniga skörden varit trög, trott tiden vara inne
till vidtagande af sådane åtgärder, hvarigenom man å ena sidan betryggar
de nödställde orterne för hunger och å den andra bereder spanmålsproducenten
en förmonligare afsättning af sin säd. Och då egentliga orsaken
till de missförhållanden som i detta hänseende nu råda, torda
igenfinnas i den mindre tjenliga egenskap, såsom handelsvara, Svenska
Säden i allmänhet eger, och hvarpå såsom exempel blifvit anfördt, att
Finsk Råg blifvit af de Svenske Handlande införskrifven till de norra
orternas
Stais-Utskottets Utlåtande 2V:0 153.
9
orternes undsättning, under det att Spanmålen i Östergöthland med möda
kunnat afsättas, h»r Botvid Jonsson> såsom en af’ behofvet högeligen påkallad
åtgärd, föreslagit inrättandet af Rior eller Tork-inrättningar lill
spanmålens bättre förvarande. Och kunde, enligt Molionairens tanka, försök
till en början göras med dylika inrättningar vid vissa kronomagasin,
och såmedelst utväg beredas, dels för Kronans afrads-och tionde-spanmåls
varaktiga förvarande intill dess missväxt-år inträffa och undsättningar beliöfvas,
dels för magasinering af sådan spanmål, som i goda år kunde för
spanmåls-creditivet uppköpas; hvarförutan dessa Tork-inrättningar, då de
ej behöfvas för Kronans räkning, kunde vissa dagar i veckan, emot betalning,
upplåtas till begagnande af enskilde.
Uti detta förslag hafva flere af Bonde-Ståndets Ledamöter instämt,
hvaremot andra åter detsamma afstyrkt, såsom inledande Staten i betydliga
kostnader, dem de skattdragande slutligen få vidkännas.
Utskottet delar de af Motionairerne med flere Ledamöter inom omnämnde
bägge Riks-stånd yttrade åsigter om vigten och nyttan, att genom
tjenliga Tork-inrättningar ej mindre betrygga landtmannen för de menliga
följderna af en missgynnande väderlek under bergnings-tiden, än äfven att
bereda större varaktighet och användbarhet i handel af den säd som erhålles;
men i afseende på sättet att befrämja och tillvägabringa sådane inrättningar,
kan Utskottet icke instämma i de framställda förslagen. Utskottet tror nemligen,
att, så vida icke alltför stora uppoffringar å det allmännas sida
skulle göras, och i hvilket fall äfven de, för hvilka samma uppoffringar
skedde, åter finge dertill i sin mon bidraga, hvarken den ifrågaställde
lindringen i faslighets-bevillningen, eller de föreslagne praemierne, kunna
kraftigare befrämja det åsyftade nyttiga ändamålet, än den enskildes egen
omtanka och fördel, om uppmärksamhet derå fästes. Kunde man t. ex. i
penningevärde bestämdt uppskatta de serskilda förmonerne: att alltid erhålla
sädén väl bergad; att, genom sädens inbergning, utan att dess torkning
på marken behöfver afvaktas, hvad som nu bortrinner under skördandet
och införandet, då hlifver landtmannen förvaradt, och ändtligen
att säden, såsom riad, genast eger ett högre handelsvärde, samt kan, utan
besvär och fara för förskämning, i längre tid förvaras, — så skulle detta
sammanräknade värde vida öfverstiga det contanta bidrag, som nu blifvit
föreslaget till högst 100 R:dr på en gång, eller den motsvarande lindringen
i 10 år, med io R:dr om året. Att dessutom sådane uppmuntringar
Bih. till R. St. Prot. i834. 4 Sand. 1 Jfd. 2 Bandet. 2
usta Häftet.
JO
Stats-Utskottets Utlåtande IV.0 l53.
icke ensamt varaktigt befrämja ändamålet, derom vittnar det af Her^
Bruncrona bär ofvan omnämnde exempel. Utskottet tror deremot, att
ett hufvudsakligt binder för Riors allmännare begagnande måste sökas
deri, dels att constructionen af dessa byggnader icke ännu är fullt ända
målsenligt
lämpad efter vårt lands serskilda förhållanden och dels, att
kunskapen om Riors skötsel, och äfven om de stora fördelar de medföra,
icke är allmänt spridd. Vinnes upplysning i dessa hänseenden, så bör
man, i Utskottets tanka, kunna förutsätta att, i .första band, de förmögnare
och, efter det exempel desse lemna, de mindre jordbrukarne skola
begagna dessa Inrättningar; och bar i öfrigt Kongl. Maj;t, efter hvad kändt
är, nyligen utfäst betydliga praeinier för uppfinningen af de bästa Torkinrättningar,
hvarjemte, enligt hvad en Ledamot bos Ridderskapet och Adelil
upplyst, Landtbruks-Academien för närvarande är sysselsatt med försök att
utröna hvilka Torkinrättningar finnas vara de tjenligaste och minst kostsamma.
I betraktande af hvad sålunda i detta ämne förekommit,
kan Utskottet icke tillstyrka bifall å Herr v. Krcemers för
slag
om allmänt bidrag för Riors anläggning;
men tror sig derjemte ega anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
ville, på sätt Kongl. Majit lämpligast finner, låta sammanfatta
fullständiga beskrifningar, jemte r itning, öfver anläggning och
skötandet af sådana Rior eller Torkinrättningar, som för
mindre Hemmansegare kunna vara lämpliga, samt låta utdela
dessa afhandlingar lill ett visst antal för hvarje församling,
der dylika anstalter äro an väml bäre.
Beträffande Riksdagsfullmägtigen Botvid Jonssons motion, i hvad den
afser att Torkinrättningar må, på Statens bekostnad, på vissa ställen anläggas,
så att Staten må, under de goda åren, insamla och utan förlust kunna
förvara spanmål, till dess sådan, i undsättningsväg, behöfver utlemnas,
så kan Utskottet å detta förslag, såsom förenadt dels med stora kostnader,
dels med flerfaldiga andra olägenheter,
icke tillstyrka bifall.
Stockholm den 4 Junii 1834*
Reservation
af Herr Tamm, P. A.: ”Då Stats-Utskottet erkänt allmänna behofvet och
vidsträckta nyttan utaf införandet hqs Allmogen af Finska Rior, till den
Stats-Utskottets Utlåtande N.o i5f
I r
simma saclens torkning, anser jag deraf följa, att uppmuntran till Riors
anläggning bort Rikets Ständer tillstyrkas, men då denna åsigt genom votering
är af pluraliteten afslagen, och perininge-belöningar, under närvarande
knappa tillgångar, ej torde böra föreslås, anser jag lämpligast, att
hälften eller bela beloppet af Faslighels-bevillningen under 10 år, dock
aldrig till högre belopp än to R:dr B:eo om året, för en enkel Rias uppförande,
borde beviljas de Hemmansegare, som inför Berednings-Comiteerne
styrkt sig hafva Ria under byggnad och de följande åren hafva densamma
i mer eller mindre moa begagnat.”
N:o i54<
Antom till Exp.*Utsk. den 5 Junij
Utlåtande
öfver anmärkningar vid Utskottets afgifva Betänkande
N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående lindring i vi/koren
för begagnandet af det utaf Rikets Ständer till åt er uppbjggunde
af Staden Borås anslagne Låne-understöd.
(R. A.)
Genom ofvanberörde Betänkande, som ifrån samtlige Riks-Stånden.
blifvit, för ytterligare handläggning, lill Stats-Utskottet återremitteradt,
bade Utskottet tillstyrkt, alt den lill fulländande af Stadens nya planläggning
med gatureglering anslagne ena Lånesurnman af 10,000 R:dr finge
efterskänkas och afskrifvas; och att, i afseende på den andra, stor i5,ooo
R:dr, lill återuppbyggande af Stadens afbrända allmänna Byggnader, årliga
räntan derå måtte, ifrån och med innevarande år i834, nedsättas ifrån
fem lill tre procent; dock skulle öfriga vilkoren komma att bibehållas oförändrade.
Emot denna föreslagna lindring i betalnings-vilkoren äro, inom samtlige
Riks-Stånden, anmärkningar framställde.
I afseende på afskrifningen, så är hufvudsakligen anmärkt, alt dess
beviljande skulle gifva en uppmuntran att begära lån af Sländerne, i hopp
att sedan vinna afskrifning; att afskrifningen vore orättvis, emedan den
skulle innebära serskilda förmoner för ett mindre antal medborgare på det
öfriga skattdragande folkets bekostnad; att den vore skadlig, emedan dea
12 Stals-Vtskottels Utlåtande N:o 1S4•
minskade helgden af ingångna förbindelser och menligt inverkade på allmänna
omdömet örn beskaffenheten af de, till godtgörande af Statens skulder
anslagne tillgångar, samt i och med detsamma skadade allmänna crediten;
och ändtligen, att prsejudicatet skulle blifva vådligt.
Rörande åter den föreslagne nedsättningen af räntan från fem till tre
procent å det till Stadens allmänna byggnader anslagne låne-understöd af
15.000 R:dr, så bar en sådan ränte-nedsättning blifvit ogillad, förnämligast
på den grund, att då Riksgälds-Conloret betalar 5 procent ränta för de
lån, som al Contoret upplagas, en ränte-förlust skulle Staten tillskyndas.
En och annan talare bar afslagit all förändring i de vid sistlidne
Riksdag bestämda låne-vilkoren; hvaremot de talare, hvilka serskildt ogillat
afskrifningen och ränte-nedsättningen, instämt uti den åsigt, att någon
lindring i betalnings-vilkoren borde Staden Borås beviljas, men hvilken
lindring skulle tillvägabringas endast genom en förlängning af tiden för
Låne-cäpitalets återgäldande; och i hvilket nyssnämnde hänseende flera
olika förslag blifvit framställde, såsom, alt årliga capilal-afbetalningen, i
stället för 10 procent, skulle nedsättas till 5, 3» 2 eller 1 procent.
En talare har föreslagit, att räntan skulle fortfarande utgå med fem
för hundra, men att med capilal-afbetalningen å de till enskilda utlånta
60.000 R:dr lemnäs anstånd till början af år i84°« då den skulle utgå med
3 procent årligen, sålunda, att årligen erläggas 8 procent, deraf 5 procent,
såsom ränta efter Ranco-metbod, beräknas, och hvad som återstår afgår
på capitalet, hvilket derigenom, på omkring 25 år, skulle försvinna.
Enär, efter discussionernes föranledande, den mening synes hafva varit
mest rådande, alt någon lindring i betalnings-vilkoren väl borde medgifvas,
men endast genom en förlängning af tiden för lånens återgäldande,
och följaktligen utan någon uppoffring för Staten af Capital eller förut
stadgad ränta, så bar Utskottet, efter en sådan gifven ledning försittomtlöme,
funnit sig böra, med frånträdande af sitt förra tillstyrkande, föreslå:
i:o att, utan någon nedsättning af den, vid Lånets beviljande,
till fem för hundra stadgade räntan, anstånd till år
1840 lemnäs med de årliga cåpital-afbetalningarne på Lånen
till enskilde personer, hvilka capital-afbetalningar, enligt vederbörande
låntagares afgifne skuldförbindelser, eljest skolat
laga sin början ifrån och med nästa år 1835; men
att emedlertid å bela lånet af 85,000 R:dr erlägges, i föreskrifven
ordning, feni procent ränta med 4>'-*5o R:dr åiligen,
oell
Stals-TJtskottets ZJtlälande N'.o tSj..
i3
2:0 att ifrån och med år 18/f0 inbetalas på hela lånsumman
af 85,ooo R:dr, inom hvarje års slut, åtta procent eller 6,800
R:dr, hvaraf beräknas fem procent såsom ränta å det inneslående
capitalet; och hvad som derefter öfverblifver, afskrifves
på capitalet, intill dess detsamma blifvit till fullo återguldet;
dock komma alla öfriga vilkor, under hvilka ifrågavarande
lån äro beviljade, att förblifva oförändrade.
Stockholm den \ Junii 1834-
Reservation:
Af Herr Santesson, B. Fl.: ”Emot det af Stats-Utskoltet nu fattade
förändrade beslut, i frågan om lindring uti ränte- och återbetalnings-vilkoren
för det lån, Borås Stad blifvit af senast församlade Rikets Ständer
förunnadt, får jag mig reservera, under vidblifvande hvad Utskottet i
dess förra Betänkande föreslagit, enär den dervid tillstyrkta afskrifning
och eftergift af de 10,000 R:dr af lånet, hvilka blifvit använde för den
nya tomt-regleringen, innefattade ett billigt bidrag af Staten för ombyggande
på ett mera säkert och ordentligt sätt af en för Provincen så vigtig
Stad som Borås, och hvilket deltagande ifrån stats-cassan hade kommit
aamtlige Borås Stads invånare till godo, hvaremot den nu förnyade förlängning
i återbetalnings-vilkoren egentligen rörer dem, hvilka begagnat
lån till deras enskilde husbyggnaders uppförande. Jag deltager dock i alla
fall gerna uti beviljande af årliga afbetalnings-beloppets nedsättande för
dem, så väl som för Staden, å dei5,ooo R:dr, som användts lill dess allmänna
byggnader, från förut bestämda årliga 10 till 5 procent, dock under
vilkor af afbetalningens vidtagande från den förut derför bestämda tid;
och anser då, att Borås samhälle varit vida bättre belåtet dermed, än
hvad Utskottet nu tillstyrkt.”
Häruti instämde Herr Friherre Palmstjerna, C. O., Herr Prosten
Stenhammar samt Herr Professoren Hasselroth.
Ståts-Utskottets Utlåtande N.O 1S5.
N;o i55.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 5 Junii.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Memorial N:o 56j angående en grätijication till Commissarien
D. Ek_, för dess hafde befattning med reparationen och
inredningen af Riksgälds-Contorets förra hus.
(R. A.)
Uti ofvanberörde Memorial bade Utskottet tillstyrkt, att Commissarie!!
Ek måtte, utaf Riksgälds-Contorets medel, tilldelas en graLification af
1,200 R:dr B:co, såsom vedergällning för lians möda och besvär samt tidsuppoffring,
hvilket Memorial, under den a4 April, blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, men återremitteradt, med anmärkningar,
ifrån Preste- samt Borgare-Stånden.
Inom Preste-Ståndet hafva alla talare, hvilka yttrat sig i ämnet, pi
anförde skäl, yrkat, att den af Utskottet föreslagne gratificationen af 1,200
R:dr måtte förhöjas lill 2000 R:dr.
Inorn Borgare-Ståndet hafva någre Ledamöter dels bifallit och dels
helt och hållet afslagit Betänkandet, samt andre ansett den föreslagne
gratificationen böra ifrån 1,200 R:dr nedsättas till 1,000 R:dr.
Vid öfvervägande af dessa serskilda opinions-yttringar, har Utskottet
ansett sig böra vidblifva sitt förra Betänkande, och i följd hvaraf Utskottet
nu ytterligare
tillstyrker, att Commissarien Ek må, utaf Riksgälds-Contorets
medel, erhålla en gratification af Ett-tusen Tvåhundrade
(1,200) Riksdaler Banco.
Beträffande serskildt den af en Ledamot inom Borgare-Ståndet begärde
upplysning om de meubler, som tillhört f. d. General-Assistance-Contoret,
så får Utskottet meddela, att efter hvad Utskottets afgifna Berättelse N.‘o
118, om granskningen af Riksgälds-Contoret, f. d. General-Assistance-Contoret
samt f. d. Filial-Diseont-Inrältningarne utvisar, desse meubler blifvit
å offentlig auction försålde och försäljnings-beloppet uti Räkenskaperne behörigen
redovisadt. Stockholm den 4 Juni 1834-
Emot detta beslut reserverade sig Herr Prosten Astrand, under åberopande
af dess och Herr Prosten Östbergs vid Utskottets förra Utlåtande
i denna fråga afgifna Reservationer.
Stals-Utskotlets Utlåtande N.-o i5G.
N:o 156.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Juni!.
Utlåtande , i anledning af Herr af Robsahtns, Carl Reinhold,
väckte motion, om inlösen för Statens räkning af godset
Ekolsund i Upsala Län>
(R. A.)
Från Ridderskapet och Åcleln äro till Stats-Utskottet remitterade 2:ne
af Herr af Robsahm afgifne anföranden, deri föreslås, att som godset Eiolsund
skall vara en kungsgård, eller kronogods, och endast innehafvas
under förpantnings-rätt, detsamma måtte, emot erläggande af tqmtskillingen,
84,000 Rrdr Specie, för Statens räkning, inlösas; och till ådagaläggande
deraf, att Ekolsundska godsets natur af kungsgård ar oförändrad,
har Molionairen gjort följande historiska framställning om de öden Ekolsund
under 3:nc sekler undergått, nemi.
att godset redan år 1542 tillhörde Konung Gustaf I/ att det sedermera
gått i arf till hans afkomlingar och efterträdare på timonen till dess:
att det, genom hvarjehanda transaetioner fram och åter, vid medlet af
1600-talet, Kronan frångick, sedan efter den sista k öpe-afh and lingen, som
det synes, på Drottning Christinas föranstaltande, lillvagabragl emellan
Konung Carl Gustaf och bans svåger, Grefve Al. G. De la Gardie, godset
af högbemälde Konung afstods och under förpantningsrätt kom i Grefve
Claes Thotts händer; alt Ekolsund var en Tholtska Familjens tillhörighet,
intill dess att godset år 168r af Konung Carl XI till Kronan reducerades;
att det fortfor att vara kungsgård eller kronogods till år 17 17, då Konung Carl
'XII skänkte del. såsom ersättning för kronofordringar, hvilka icke blifvit
betaide, åt sin Svåger, Landtgrefve!! Fredric af Hessen , sedermera Konung
Fredric 1; att Konung Fredric, sedan lian i 9.5 år innehaft godset
och önskade få aflåta det på någon, som han derigenom ville gynna, år
1742 förfrågat sig hos Rikets Ständer, i anseende till Konungens obekantskap
med Svenska Lagarne, hvad säkerhet han hade uti denna besittning;
hvarpå Ständerne, genom enhälligt Beslut af den joDec. 1742, tillerkände
honom och hans rätts innehafvare full dispositions rätt af Ekolsunds godsf
under förpantnings-rätt alt besitta, tilldess det kunde blifva till Krönare
indraget, samt med bestämdt förklarande, att ingen skulle ega honom i
denna besillnings-rätt störa, förr än lösesk il lingen, 84,000 R:dr Specie,
(detsamma sorn Konung Cail Gustuf betalde till Grefve I>e ia Gardie)
Stats-Utslwltels Utlåtande M-o i56.
blifvit erlagd; att Konung Fredric derefter, i Mars månad 1743, genom
ordentligt gåfvobref, skänkt och öfverlöt it sin rätt lill meranämnde gods
åt Grefvinnan Hedvig Ulrica Taube, samt efter hennes död, sorn året
derefter inträffade, åt Familjen von Hessenstein; att, sedan ny fråga blifvit
väckt om förändrandet af ofvannämnde förhållanden, men Rikets Ständer
förklarat sig ingen förändring kunna medgifva, i hvad af dem förut om
Ekolsund var beslutad t, Kammar-Collegium och Stats-Contoret, på Einbetes
vägnar, år 1746 den 9 Sept., genom ordentligt pantebref, upplåtit
Ekolsund åt Konung Fredric, såsom för 84,000 R:dr förpantadt; att då
Rikets Ständer år 1747 skänkte Prins Gustaf en gåfva af 200,000 Daler
Sm:t och fråga väcktes i Rådet om användandet deraf, blef beslutadt, att
derföre inköpa Ekolsunds gods; hvarpå Konung Fredric, genom egenhändigt
påskrifven transport på pantbrefvet, öfverlät Ekolsund åt Prins Gustaf,
den enda egande rätts-handling, som Konung Gustaf lil derå hade,
emot det att Hessensteinska Familjen derföre godtgjordes med 70,000 plå»
tar, eller 42°,°00 daler kopparmynt; att Konung Gustaf lil, i November
1785, rent af sålde Ekolsund lill George Seton, Grosshandlare i Stockholm
och Svensk Adelsman, med successions-rätt för hans systerson Alexander
Baron, sedermera adopterad Seton, för 120,000 R:dr Specie.
Erbjudande sig Motionairen, att, om ytterligare upplysningar i ämnet
äskas, desamma Stats-Utskottet meddela.
Utskottet bar förskaffat sig närmare upplysning i förevarande ämne,
och inhemtas utaf de hos Utskottet, i authentika afskriften, företedde
handlingar, att högstsalig Hans Majrt Konung Gustaf III, genom Salubref
af den 9 November 1785, till Grosshandlanden George Seton upplåtit och
försålt dess egande och under frälse-rätt nyttjade Ekolsunds gård och
derunder hörande hemman och lägenheter; äfvensom att, efter ågångne
3:ne laga uppbud ulan klander, Fastebref blifvit, under den 14 November
1788, ulfärdadt. Vid detta sålunda upplysta förhållande, har Utskottet
ansett sig sakna anledning tillstyrka vidtagande af någon
åtgärd ifrån Rikets Ständers sida, oell alt, 6åsom en följd.'
häraf, motionen måtte förfalla.
Slockholm den 4 Julii 1334*
STOCKHOLM, Ecksteinska Trtckeiuet, i834-
Stats-Uiskotlets Utlåtande N:o lo?.
r
N:o iS?.
Ankom lill E.\p. Ulsk. den i3 JunII.
Utlåtande, i anledning af Friherre Löwenskjölds, Salomon,
remitterade motion , rörande Förlags Lånerättighet för
nya Bolaget för Skånska stenkohLverket vid Höganäs,
c*. A0
Uti denna motion, som från Ridderskapet oell Adeln lill Utskottet
blifvit remitterad, har motioäairen., efter en kort framställning af Slenkohlsverkels
öden, hufvudsakligen anfört, hurusom nedra kohlOötsen uti
Ryds gamla Schacht, hvars åtkomlighet, under nära ett halft århundrade,
varit föremål för alla ansträngningar och alla förhoppningar, blifvit i
September månad förlidet år i833 anträffad; att de kohl, som derifrån
och från Brors Backes Schacht blifvit upptagne, vid här i huivudstadeu
anställde noggranna jemförelseförsök med Engelska Stenkohl, befunnits
bättre än Stenkohl ifrån Hull och nära jemngode med dem ifrån Newcastle;
att enligt uppgjord arbetsplan kohlupptagningen, under loppet af
omkring 80 år, är beräknad att ärligen uppgå, utöfver verkets eget förbrukningsbehof
till 85 å 98,000 Tunnor att afyttra; att Le rFa b rika ten
äro begärlige i handel, och att Verket ifrån Augusti månad 1830, då det
af nya Bolaget emottogs, till December sistlidet år i833, med beräkning
af nedlagde kostnader i byggnader, af inventarier och effecter, lemna,t en
behållning af 219,363 Rdr 20 sk. 6 rst,
Motionairen tillägger härvid', att sådan är Verkets nu varande ställning
och sådane äro förhoppningarne; roen dessa förhoppningar hvila likväl
på möjligheten alt kunna drifva Verket och att det, vid inträffande
oförmoniiga händelser, icke afstannar.
En sådan vore det 0111 Verkets producter icke kunde afyttras ech
nödigt förlag för vintermånaderne derigenom koinme att saknas, — En
sådan händelse är tänkbar; Bolaget, sorn förutsett möjligheten deraf, har
alltså medgifvit upptagandet af ett förlagsLån af 3o,ooo Rdr på kohlbehållniugen.
Motionairen anhåller alltså, å Direclionens för Höganäs Stenkohls-*
Verk vägnar, om beviljandet af en sådan Lånerättighet emot låg ränta
Bih. till R. St. Prot. iS34* 4 Sami. 1 Ajd. 1 Bandet, l
ödra Häftet.
2
Stats-Utskoltcts Utlåtande N:o f5j.
och pä 9 månaders tid på kohlbehållningen N:o i till ?i/*3-delar af dess
värde efter gångbart pris ända till berörde belopp af 3o,ooo Rdr, i den
sältra förhoppning, att Rikets Ständer inse vigten af upprätthållandet af
detta enda Sienkohlsverk , beläget i Rikets bördigaste Province vid kusten,
hvarifrån Verkets Producter kunna sjöledes transporteras; och att Rikets
Siänder, medelst anvisning af en sådan Lånrällighet, med sorgfällighet vårda
denna till förkofran öppnade nya källa, hvarifrån mångfalldiga näringsgrenar
kunna hemta sin upprinnelse. v
Bolaget saknar utvägar, vid en sådan inträffande händelse, att förse
Verket med nödige medel och om det i brist af förlag en gång faller, så
uppreses det troligen alldrig mer.
Utaf Directionens för StenkohlsVerket vid Höganäs, under den uFebruarii
1834> afgifne och vid motionen fogade underdåniga berättelse, inhemtas,
ibland annat, att de å Verket nedlagde kostnader af alla slag i
Byggnader, machiner etc. etc. och Fabriksanläggningar, ifrån den i Augusti
1835 lill den 3i December i833, uppgå lill en sammanräknad
summa af B:co R:dr 443,566; 22, 10.
Verkets tillgångar i Contant, fordringar, materialier och
effecter, i Kohl, Tegel, LerFabrikationer och Lera, utgjorde
den 3i December i833 149.368: 4’ 8,
S;a B:co R:dr 592,934: 27, 6.
Influtne medel genom Actierne uppgå
till 257,171: 2. —
Skuld 116,400; — —
• 373,571: 2. ——■
Skilnaden utgör den vinst eller behållning Verket under
tiden lemnat med 2rq,?g3: ;>5, 6.
Summa B;co Hulr 592,934 : 27, 6.
Vidare: att den beräknade kostnaden af 120,000 Rdr har varit tillräcklig
lill Verkets försättande i det skick det nu belinnes, men berörde
summa, som Bolaget uppdrog åt Directioneu, att genom lån upptaga och
hvarföre Kongl. Maj:t i Nåder täckts anslå den derföre belöpande räntan
af 5 procent utaf Statsmedlen, bar på denna väg icke kunnat fyllas. De
af Directionen lill detta belopp utgifne Obligationer hafva icke kunnat
helänas; till ett större belopp än 64,000 Rdr, hvilka lill större delen utgjorts
utaf några bland Bolagets egne medlemmar. Fyllnaden 06,001> Rdr
Stats-Vts-ottets Utlåtande N;o i58.
3
har Directionen varit nödsakad upplåna på sin enskilda credit; och hvarföre
hon till betäckande af räntan emottagit ett motsvarande belopp af
Directionens Obligationer, för hvilka räntan godtgöres af StatsVerket.
Utskottet erkänner, att upprätthållandet af Skånska StenkoldsVerket,
såsom det enda i Riket, är af serdeles vigt för de större och betydligaste
näringarne; men då statens tillgångar måste tillhandahållas för StatsVerhets
behof,
anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka, att det begärda förlagslånet
på desse tillgångar anvisas.
Stockholm den i3 Junii 1834.
N:o i58.
Ank. till Exp. Utsk. den j3 Junii,
Utlåtande j i anledning af Herr J. TVasrns motion, om inställelse
af vidare utgifning af Riksgäldssedlar samt upphörande
af Depo&itionsRäkningarne vid RiksgäldsContorets
SedclVerk.
c*. A-)
Uti en ifrån BorgareStåndet remitterad motion, har Herr Waern anfört,
hurusom RiksgäldsContorets ställning sedan sistlidne Riksdag betydligen
försämrat sig, hvarpå de stora afskrifningar, hvilka vid innevarande
Riksdag förekomma till afgörande, lemna fulla bevis; och torde det icke
få anses öfverdrifvet, om man befarar, att, i händelse RiksgäldsContorets
tillgångar icke förstärkas, skall detta Verk, vid 1839 års utgång, äfven
under förutsättning att icke åläggas flere utgifter än de redan bestämda,
ytterligare hafva försämrat sin ställning med omkring 2 1 f2 millioner
Riksdaler, hvadan den effectiva underbalancen vid sagde lid torde kunna
förmodas uppgå till ett ganska betydligt belopp. Under ett sådant förhållande,
derå Molionairen ansett sig ej böra underlåta att fästa uppmärksamhet,
torde det icke pröfvas olämpligt, att göra afseende på de besparingar
i RiksgäldsContorets utgifter, hvilka utan skada kunna vinnas.
4
Stals-TJisJiOltets TJtlåtande N:o i'SS.
Utgifvandet af Creditsedlar (hvars utelöpande belopp vidj r833 årsutgång
utgjorde 6,364.047 ^>lC^r 12 smärre sedlar oell 1,939,197 Rdr
16 sk. uli så kallade större sedlar, eller tillsammans 8,004,1 p4 K dr 28
sk. Riksgäldssedlar) medför för RiksgäldsContoret icke någon vinst, enär
Contoret måste i Banken' insätta ett motsvarande belopp af Bancomynt,
ulan ådrager detsamma tvertom en icke obetydlig kostnad, som i medeltal
af feni år, nemligen ifrån och med 1828 till och med år 183a uppgått
till Rdr 12,525: 22, 2. per år; hvadan Motionairen föreslår, att
denna kostnad och förlust måtte RiksgäldsContoret besparas, genom upphöjandet,
så' fort ske kan, af ifrågavarande Sedelfabrikation, hvarjemte
Motionairen föreslår, att de så kallade DepositionsRäkningarne i RiksgäldsConloret,
hvilkas sammanräknade belopp, med undantag af Contorets egna
medel, vid 1833 års slut, endast utgjorde n,g56 Rdr 36 sk. RGS.., måt+
te, lill Räkcnskapernes förenklings upphöra.
Genom det vid 1823 års Riksdag fattade beslut förordnades, i afseende
på den summa af Creditsedlar, som den 3l December 1823, enligt
RiksgäidsGonUmets för samma år afslutade Räkenskaper, var utelöpande,,
alt på den serskilda Räkningen, som med år 1824 komrae att’ öppnas i
VexelBauken för liquiden om Creditsedlarne, skulle RiksgäldsContoret till
godo föras, såsom inbalancerad behållning eller avance ifrån år. 1823 , ett
emot förenämnde summa i Creditsedlar svarande belopp i Bancomyntj,
efter fastställd realisationsgrund: alt på denna sei-skilda räkning alltså icke-
skulle få utställas invisnkigar för andre behof, än för Creditsedlars
inlösen; likasom det för utvexlade Creditsedlar inflytande Bancomynt 0-  vilkoi Sigen borde på samma räkning insättas.
Vid sisthåjine Riksdag väcktes hos Ridderskapet och Adelil motion,
01m upphörande med Mars månads utgång år i83o af all vidare tillverkning
af Creditsedlar, 111. m. p och hade, vid motionens remittering, emot
den föreslagne indragningen hufvudsakligen, blifvit anmärkt,, att bifall till
motionen skulle medföra de skadligaste följder. Sådan allmänheten blifvit
vand vid räkningen i Riksgäldssedlar vore alL befara, det indragningen
af desse sedlar skulle höja alla pris Lill Banco och dymedelst göra
xöielsccapitalet jemt 5o procent svagare.
Uli SlalsUtskoltets öfver ofvanbeiördé motion afgifne Utlåtande N:o
,fr3., hade, till vederläggande af den gjorde anmärkningen, blifvit anfördt,.
hurusom man. känner, af. erfarenheten, alt alltsedan år i8o3, då värdet af,
Stals-Utsfcottels Utlåtande N;o 158.
5-
Riksgäldssedlarne emot Bancomynb stadgades, håde köpslut oell andra
penningeafhandlingar, fastän uppgjorde i Riksgäldssedel-, blifvit med
15anoomy 111 liquiderade, oell att allmänheten numera förstode så lätt att
uträkna skillnaden i värdet af Bancomyntet emot Riksgäldssedlar, att Bankens
småsedlar merändels alltid, åtminstone i den mindre rörelsen, benämndes
efter deras värde i Riksgäldssedlar; och hvad åter anginge den
befarade prisförhöjningen, såsom en följd af Riksgäldssedlarnes indragning,
så hade Utskottet ansett förhöjning eller sänkning i pris å varor icke bestämmas
af sältet, alt med större eller mindre Ziflertal uttrycka penningens
värde, utan att helt andra orsaker aro dertill bidragande; samt
slutligen tillagt den anmärkning» att om någon- verklig olägenhet skulle
blifva en ovilkorlig och nödvändig påföljd af Riksgäldssedlarnes indragning,
så vore i och med detsamma sagdt, att utgifningen af desse sedlar
albing skall upphöra, enär enahanda orsak måste i alla tider åstadkomma
enahanda verkan.
På grund häraf, hade Utskottet tillstyrkt hvad- Rikets Ständer jemväl
bifallit,-
1:0 att med samma dag som Banken öppnas för utvexling af Silfver
emot Bancosedlar, ali tillverkning, af Riksgäldssedlar skulle inställas.
2:0 att de vid berörde lid i-förråd varande och utelöpande Riksgäldssedlar
skulle uti RiksgUldsContordis Cassör på vanligt sätt få ut- och invexlas,
så länge de icke äro förslitna.
Utaf RiksgäldsContorets granskade räkenskaper inbemtas; att, oberäknad
aflöningen till Tjenstemännen, hvilka med Creditsedelrörelseu cga
befattning, har kostnaden för papper, tryckning, stämpling, skäring,.
numereVing, signermg och contrasignering m. m._, varit ganska betydlig.
Den. uppgick lör år 1828 till - - - - - B:co Ridr 11,729: 19, —r
„ 1829 - - -- ----- „ 8,229; 28, 4.
„ i83o - -- -- -- - „ 14,p65: 9, i.
„ r83x ----- - - - - „ 11,582: a8, 11.
„ i83a -------- „ 16,120: a5, 6.
Tillsammans B:co R:dr 62,627: 14, Huså'
att i medeltal, sedeltill verkningen medfört, utom aflöningen, en årlig,
utgift af något utöfver 12,000 Rdr.
Beträffande förra delen af motionen, i afseende på upphörandet af
CreditSedeltillverkningen, sä har Utskottet, som till alla delar instämmer'
uti de af StatsUtskottet vid förra Riksdagen i detta ämne yttrade, åsigtter,
6
Stuts- Utskottets Utlåtande N.o 15g.
och, lika med Motionairen, anser kostnaden för Sedeltillverkningen i RiksgäldsContoret
kunna och böra besparas, skolat
tillstyrka 1:0 att med samma dag, som Banken Öppnas för utvexling
af Silfver emot Baneosedlar, all tillverkning afRiksgäldssedlar
inställes; 2:0 att de, vid berörde lid, i förråd varande
och utelöpande Riksgäldssedlar må uti RiksgäldsContorels Cassör
på vanligt sätt ut- och invexlas, så länge de icke äro lörslitne.
Vidkommande senare delen af motionen , rörande Depositionsräkningarne,
så har Utskottet härvid inhemtat, att rättigheten att uti Riksgälds»
Contoret insätta och genom assignalioner uttaga Riksgäldssedlar begagnas
endast för följande verk och inrättningar, nemligen: Stockholms Ränteri,
Kongl. RänteKammaren, Stockholms Stads KronoUppbördsVerk samt f. d.
Filial Discontlnrältningarne. Och då rättigheten att insätta och efter assignalioner
utlaga Riksgäldssedlar måste, såsom en följd af Riksgäldssedeltiilverkningens
inställande, af sig sjelf upphöra, har Utskottet skolat
tillstyrka, alt ifrån och med nästkommande år någon deposition,
af Riksgäldssedlar på räkning icke får ega rum, och att således
ifrån nämnde tid de Riksgäldssedlar, hvilka uti Cassorne företes,
omedelbart utbytas mot andra Riksgäldssedlar, om tillgång derpå
finnes, eller ock med Bancomynt inlösas; och hvarom, genom
fullmägtiges i RiksgäldsContoret föranstaltande, Kungörelse
i Allmänna Tidningarne bör införas.
Stockholm den i3 Junii 1834-
Jf:o i5g.
Ankom till Exped. ^tsk. d.^i3 Junii.
Ut'ätande öfver en af Herr C. Olbers väckt motion om ett
Läneicnderstöd till Staden Marstrand,
c«.
Till StatsUtskottet bär BorgareStåndet remitterat ett af Herr Olbers,
Riksdagsfullmägtig för Staden Marstrand, afgifvet memorial, deruti han
Stals-UtsAottets "Utlåtande N-o i$g.
7
anför flere missöden, som vållat det Staden icke kunnat fullgöra åliggandet
att uppbygga dess allmänna hus, såsom Rådhus, Tullkammare, Våghus
, Packhus och Vaktstuga, för hvilka lägenheter rum, emot dryga avgifter,
får hyras på serskilde ställen i staden. Hemställandes Motionairen
om icke Staten borde bidraga till denna Stads upprätthållande, ej a'-  lenast genom directa medel, såsom Stats-anslag, till inköp af en byggnad,
som kunde begagnas till ofvannännde lägenheter, och det för det Allmänna
ännu vigtigare ändamål, att Stadens hamn må kunna underhållas
med dertill hörande duc d’Alber, utan äfven genom indirecta medel, såsom
nedsättning af Fyr- och Båkpenningarne, för att underlätta omkostnadérne
för de sjöfarande, som anlöpa hamnen, och bereda Staden tillfälle
till inkomster.
För anskaffandet af Stadens publika bus, föreslår Herr Olbers ett
Statsanslag af 4,000 Rdr R:co och för Quaiens iståndsättande 1,000 Rdr;
men om denna anhållan ej skulle bifallas, vågar Motionairen åtminstone
hoppas, det Rikets Ständer måtte bevilja Staden Marstrand ett lån af
4,ooo Rdr räntefritt på 10 år emot första inteckning i fast egendom af
högre värde, och emot Diseontvillkor.
Stats-Utskottet, som tagit detta' allt i öfvervägande , anser de af Herr
Ollers anförde omständigheter icke vara af den beskaffenhet, att de kunna
föranleda till något anslag eller Låneunderstöd af allmänna medel,
hvadan Utskottet,
afstyrker bifall å motionen.
Slockholm den i3 Junii i834-
N:o 16c.
Ant. till Exp. Utsi. den r3 Junit.
Utlåtande, öfver Riksdags falima gil gen Lars Larssons ifrån
Elfsbergs Län motion, om af fattande af en Fond till understöd
och län för ttörre nödige vattenajlcdningar,
(R. A.)
Uti el t ifrån BondeStändet remitteradt memorial har Riksdagsfullmägtigen
Lars Lanson ifrån Elfsborgs Län sökt fästa uppn äiksamheteri
8
Stats-Uiskottets Utlåtande N:o 16t>
derpå, att dea sig visade oförmågan, till anläggande af nödige vättenäf*
ledningar är lika säker orsak till missväxt och sämre skördar, som hinderlig
för odlingar och Landets förbättring, hvadan lian yrkar, att a£-  hjelpandet af dessa för odlingens och jordens förkofran och bestånd väsendtligasle
hinder mätte i första rummet afses, samt en Fond afsättas
till understöd och länJ för alla större nödige nät tena fl edsängar ,
hvilken Fond, efter undersökning af Gode Man, bestyrktes vara af behof-
vet påkallad, och hvaraf beloppet linge lyftas hos Konungens Befallningshafvande
eller Länets IlushållsSällskap, i den nion arbetet hvarje år ansågs
kunna verkställas och om hvars fullgörande alltid borde företes bevis
innan vidare andel erhölles. Detta lån skulle få innehafvas i fern år emot
2 a 3 procents årlig ränta utan Capitalafbetalning, samt, efter denna
tid, inbetalas med i-5:del af dess primitiva belopp, jemte stadgad ränta.
Enär ifrågavarande företag, till hvars utförande ett till beloppet obcgränsadt
Låneunderstöd blifvit hegardt, är af sådan beskaffenhet, att det
endast kan vara föremål för enskilda .onitankan eller ock Länens HushålljiingsSällskapers
åtgärd, så
afstyrker Utskottet bifall till motionen.
Stockholm den i3 Junii 1834-
Ank. till Exp. Utsk; den 13 Junio
Utlåtande, öfver den del af Herr Friherre Hjertås, Gustaf
t Adolph, motion, som angar ett räntefritt län frän RiksgäldsContoret
alt användas till uppförande af byggnader
vid Ottenby Stuteri-Inrättning.
cR. A0
Uti' en ifrån Ridderskapet och Adeln remitterad motion, bar Henr
Friherre Hjerta (Xhef för Stuteri-Inräitningarue i Riket) dels föreslagit, att
för
1Stad-Vtskotlels 'Utlåtande N:o 162
9
för Stohållningen ett serskildt anslag af 5ooo Rdr matte å RiksStaten varda
uppfördt, och dels anhållit att som den till uppförande af byggnader
vid Ottenby SLuleri af Kongl. Maj:t i Nåder • beviljade summa af 15,694
Rdr 7 sk., hvilken skall utgå utaf Allmännna Byggnadsanslaget för de publike
husen i Landsorterne, endast successive inflyter, nemligen år i835
med 3ooo Rdr, 1836 med 5ooo Rdr, 1837 med 5ooo Rdr och återstoden
år i838 med 2,694 Rdr 7 sk., men det är af högsta angelägenhet, att
byggnaderne med innevarande år kunna begynnas, enär Stuteriet saknar
utrymme för redan befintlige hästar, ett räntefritt lån af 6000 Rdr alltså
från RiksgäldsContoret måtte för sådant ändamål beviljas, att, efter behofvet,
utgå innevarande och nästa år, emot förbindelse att detsamma af
de sista arens byggnadsanslag eller för åren 1837 och i838 återgäldas.
Och som Utskottet i afseende på förra delen af motionen, rörande Statsanslaget
för Sto-hållningen, yttrande afgifvit uti Utlåtandet N:o 86, i frågan
om utgifternes reglering under RiksStatens 8 Hufvudlitel, så återstår
nu, alt öfver senare delen af motionen, angående det begärda jjygguadslåneunderstödet
ifrån RiksgäldsContoret, yttrande afgifva.
Och då vid närvarande förhållande, RiksgäldsContoret för sina enskilde
utgifter behöfver upptaga lån och för dem erlägga 5 procent ränta;
samt den omständighet tillika förekommer, att i det ämne, sorn utgör
föremål för ifrågavarande motion, någon framställning af Kongl. Maj:t icke
blifvit gjord,
tillstyrker Utskottet, att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den i3 Junii l834*
N:o 162
Ankom till Exped. Utsk. d. i3 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om användande af
den, genom TålmansTaffLarne* indragning, uppkomne besparing
till understöd vid utflyttningar,
(U. A.)
Ilos BondeStåndet har Riksdagsfullmägligen Nils Månsson ifrån MalDih.
till R. St, Prot.
2:dra Häftet,
10
Stats-Ulskotle/S' Utlåtande IVio 162■
molius Län; medi erkännande att åtgärder icke uteblifvif i afseende pä’
jordbrukets understödjande och till beredande af dess förkofran, men med
yttrande tillika,, att desse åtgärder så mycket mindre varit fullt ändamål»*-  en lige,, som den till hjelp vid utflyttningar an riste summa är alldtle!» otillräcklig
och. i allt fall sällan af den utflyttande kan påräknas den tid, då
Iian deraf är mest i; behof, uti afgifven, till StatsUlskottet remitterad
motion, föreslagit, att de, genom TalinansTafflarnes indragning, besparademedel,
måtte användas till understöd för dem, Sora till följd af laga skiften
mäste utflytta, elfer ock att det hittils varande anslaget af Statsmedlen
för samma ändamål mätte förhöjas.. Detta förslag liar blifvit understöd
t af flere BondeStåndets Ledamöter, med serskildt tillägg, ira-af Perr
fz t son-, ifrån Christianstads Län, alt då understödsansläget för delta Län,
4ooo Bdr, är alldeles- otili räckligti hvarpå, såsom exempel, blifvit anförd t,,
att delegare i skifteslag alltsedan år iSaBega fordringar ännu obeia!dc,,,ochdå
högst vådligt vöre, aft genom utlofvaudet af allmänna- bidrag,- hvilka dock
sedermera i behofvets stund uteblifva, inleda allmogen i företag,, sorn, åtminstone
i början, äro förenade med uppoffringar och förluster,, omnämnde
nnderstödssumma för Christianstads Län mätte fördubblas och ‘-'ålunda
bestämmas till 87*00 Rdr årligen;: 2:0 af Riksdagsfullmägljgcn O, Sven:—
ion}, att, då troligen ingen Provmce i-Riket'på den korta lid af aine år
undergått laga skifte så allmänt som Götheborgs- och Bohus Län, något
Bidrag af allmänna medel för berörde ändamål äfven mätte denna Proviiice
tilldelas, och har O, Svenssom lill stöd för denna framställning anfört
förhållandet i Solberga Socken, der 20 större byar undergått skifteoclv
ej mindre än 5j åboer mäst flytta sina byggnader på ny tomt, hvarigenom
de likväl, utan att hafva erhållit det minsta af de till Skiftesver—
ket ans1 agna medlen, fått. vidkännas stora kostnader, svnneHigast.'som hela
den kringliggande orten är skoglös; samt 3:o af Olbf Lindbeck ifrån
Hallands Län; sorn, till förebyggande af de oersättliga förluster, hvilka,
genom inträffande eldsvådor i de sammanbyggde byarnc förorsakas, ansett
utflyttnihgarne böra i möjligaste moa befrämjas och i sådant ändamål föreslagit,
ait antingen af den nu uppgifne besparingen eller genom fra raclé--  lös inflytande bränvinslillverkningsäfgifter,, 5o Rdr B:co måtte beviljas den;
hemmansåbo i sammanbyggd by, sorn först fordrar laga skifte.
Utskottet medgifver visserligen behofvet af understöd för dem, rönn
till följd af. laga skiften skola utflytta, och vigten af att dry.hvilka, i förlitande
på Statens bidrag,, en sådan, utflyttning; verkställa,., äfven deraf, pål
iSiats-Ulsbotlets Utlåtande N:o i63
:utsatt Lid lomma 'i åtnjutande; men då Rikets Ständer vid sistlidnc Riksdag
å 9 llufvudtiteln beviljade ett ti Hök t årligt anslag af 20,000 Rdr lill
understöd vid utflyttningar samt till afvittrings verkets befrämjande och
samma Titels tillgångar äfven nu blifvit tillökade så att, om behofvet så
fordrar, ulflyllningsbjelpen kan antingen utsträckas eller åtminstone hastigare
utfalla, anser StatsVtskottét sig
icke kunna tillstyrka, att något bestämdt tillökt Statsanslag för
detta ändamål serskildt anvisas.
IIvad dernäst angår del framställda förslaget, att härtill använda den
besparing som genom TalmansTåfflarnes indragning uppkommit ; så enär
denna utgift, i fall den bade egt rum, skolat, lika med andra Riksdagsort!-  kostnader, bestridas af RiksgäldsContoret; samt RiksgäldsContoret i och
för dessa kostnaders liqviderande måst upptaga lån, hvadan TafFlarnes
indragning icke beredl tillgång för okade utgifter, utan endast en motsvarande
minskning i behofvet af skuldsättning för det närvarande, kan Utskottet
till nämnde förslag
icke tillstyrka bifall.
•Stockholm den ;i 3 Junii fS34,
N:o jfld
A’nk. lill Exp. Utsk. d. x3 Junii.
■ Utlåtande} i fråga om låneunderstöd till S t aden Falkenberg.
fU.A)
Sedan Borgerskapets äldste i Staden Falkenberg, jemte framställning
0111 den olyckliga belägenhet, hvaruti Staden blifvit försatt genom inträffade
eldsvådor, 1826 års missväxt och de 3:ne sistförflulne arens misslyckade
fiske, hvilka omständigheter nödgat Staden alt, lill uppförande af
oundviklige, numera fulländade allmänna byggnader för Staden, upptaga
penningelån, hvarigenom Staden nu vore försatt i en skuld ef 6,5oo Rdr
R:co, deraf minst 5,000 Rdr borde utan uppskof betalas eller ock med
betydliga kostnader omsättas, hos Kongl. Majit underdånigst anhållit, att,
>då Sökandernes bemödanden alt utur någon publik cassa eller ock hos
enskilde erhålla eli slående p>enningelån, icke rönt framgång, hvadan staden
hotades med en oundviklig undergång, derest Kongl. Majlis Nåd ej
Stats-Uiskoltels Utlåtande IV:o i63
mellankomme, ett låneunderstöd af 5,000 Rdr på lämplig Betalningstid
och emot nedsatt ränta alltså måtte af Statens medel Staden Falkenberg
beviljas, emot af Stadens Äldste och vederbörande utgifvande tjenlig förbindelse;
så har Kongl. Maj:t, som vid föredragning den 20 Oclober i83a
af denna underdåniga ansökning, funnit Sig ej kunna använda några allmänna
medel för ifrågavarande ändamål, uti Kådig Skrifvelse af den 8
Februarii innevarande år (införd i i:sta Samlingen i:sta Afdelningen under
N:o 3a/) med bifogande af samma ansökning, lill Stat utskottet öfverlemna!,
huruvida det sökta låneunderstödet må af Statens medel kunna
Staden Falkenberg beviljas.
Enligt hvad Utskottet vid flera föregående tillfällen yttrat, äro StatsVerkets
disponible tillgångar utan undantag behöflige för de oundgängligaste
Statsutgifternes bestridande; och då Utskottet, ur sådant skäl, redan
afstyrkt flera med denne likartade framställningar, samt i öfrigt anskaffning
af ett lån af 5ooo Iidr icke synes böra öfverstiga äfven en mindre
Stads förmåga,
kan Utskottet icke tillstyrka något låneunderstöd af allmänna
medel åt Staden Falkenberg;
hvarom, i händelse af bifall härtill, underdånig skrifvelse lärer böraaflåtas.
Stockholm den i3 Junii 1854.
N;o i(54
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Junii;
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om ett ränte fritt lån
för fiskerien i Bchusiändska Skärgården
dill StatsUtskottet liar ifrån PresteStåndet blifvit remitteradt ett
af Prosten Hylander der inlemnadt memorial, deruti lillkännagifves, att
ifrån den tid Sillfisket i bohus Län upphörde, det såkallade Storirsket varit
skärgårdsortens förnämsta och betydligaste näringsfång; att detta fiske,
nemligen af längor och torsk, dock hufvudsakligast idkas af de skärgårdsboar,
som höra till Tjörns och Morlanda Pastorater, och hvilka år i832
utgjorde till antalet, hustrur och barn inberäknade, 4,162 personer; attalia
dessa lefva af denna enda näring; alt de fartyg, som till fiskeriet be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 164
13
gagnas, för närvarande utgöra 23 större eller såkallade fiskbåtar; alt de
större fartygen, af hvilka hvart och ett kunde uppskattas till ett medelvärde
af 2,100 Rdr JB:co, under de senare åren blifvit allt mer fåtaliga,
i följd af minskade tillgångar att anskaffa och utrusta nr a, sedan de gamla
blifvit obrukbara; alt dertill komme den olägenhet, att den fångade fisken
ofta i mer eller mindre mon blifver skämd, hvilket är en följd deraf
att saltningen nu icke sker förr än fiskarena med sina skutor återkommit,
sedan de flera veckor varit borta, på 20 å 3o mils afstånd ifrån hemstranden;
och då dessa olägenheter, enligt Motionairens tanka, ej på annat sätt
kunna afhjelpas, än att fiskeri-idkarne, medelst understöd af nödiga medel,
sättas i tillfälle dels att förse sig med tillräckligt saltförråd, dels att
få sine fartyg så inrättade, att saltningen af den fisk, som fångas, kan ritan
dröjsmål 0111 bord verkställas, och desse, på sådant sätt utrustade, vore
i tillfälle att en längre tid vara borta ifrån sina hem, och begifva sig
lill långt aflägsnare fiskebankar, der ett ymnigare fiske skulle belöna deras
möda, samt fisken genom den efter fångsten genast skedda insallningen
vinna bland allmänheten ett ökadt värde, har Prosten Hylander, som, efter
uppgjord calcul, ansett alt till berörde ändamål erfordrades för hvarje
fiskeskuta 3oo Pidr för hela Sommarfisket, eller tillsammans,, efter beräkning
af fartygens närvarande antal, 6,500 Rdr B:co, hemställt, att ett räntefritt
lån till sistnämde belopp måtte af Statens medel bemälde fiskeri-idkare
beviljas, emot ansvarig förbindelse af i-io:dels afbetalning hvarje år;
hvarjemte Motionairen yttrat den förmodan, alt, om ett sådant bidrag beviljades,
skulle, utan Statens betungande, icke allenast skärgårdsbygden
genom delta medel till förkofran af dess hufvud näring, upphjelpas ur sin
nu aftynande ställning och bereda sig en verklig nytta för framtiden,
utan ock hela orten och landet i allmänhet deraf skörda en betydande
fordel.
Utskottet delar fullkomligt de af Motionairen yttrade åsigter om
vigtcn ocli nyttan af att genom tjenlige åtgärder, äfven om någon uppoffring
å Statens sida dervid komme i fråga, söka upphjelpa fiskericn, serdeles
å Vestra kusten, der fisket utgör en hufvudsaklig näringsgren för elt
stort antal invånare; men då Kongl. Maj:t å detta ämne redan fästat dess
Kådiga uppmärksamhet och genom serskildt tillförordnade Comiterade
låtit undersöka fiskeriens nuvarande tillstånd och ulvägarne till deras
upphjelpande samt otvifvelaktig! lärer vara betänkt på vidtagandet af
de lämpligaste medel för lifvandet af denna gren af Svenska Näringarne,
:Stals-Utskotlets Utlåtande W:o i65
anseT Utskottet sig icke kunna tillstyrka det af Motionairen ifrS
gas
lii 11 de 1 å ne an slag.
I anledning af hvad Prosten Hylander tillika föreslagit, rörande fiskefartygens
befriande ifrån lästafgius erläggande och beviljande af någon
lindring i bevillningen åt de för närvarande, relativt, alltför högt beskattade
skärgårdens invånare, har StatsUlskotlet öfverlemnut denna del .af
■motionen till Be v il l ni ngsU t s k ut t c ts handläggning.
Slockholm nea io Junii 1.8 >4*
;N:o i 65
Ank. till Exp. Utsk. den i'3 Jnnii
Utlåtander, i fråga om ersättning till Städernes Borgerskap?
dä de till besigtningar.}m, m, fö/ Jironans räkning blifva
kallade,
XU. A.)
Uti ett hos BorearrStåndet afgifvet och till Utskottet rcnuiiteradt
Memorial, har Herr Lefflery E, M.y anfört: alt, sedan han vid (lere föregående
.Riksdagar infor ltikeis Ständer framburit den billiga fordran, att
:Släderues Borgare, hvilka anmodas att biträda vid syner, värderingar,
forslagers uppgörande, m. m. för Kronans räkning, de der ofta påstå liera
dagar och veckor -i rad, måtte derföre erhålla ett lämpligt arfvode, och
'Rikets Ständer vid 1S20 års Riksdag bifallit, att ett arfvode af i lldr
R:eo 0111 dagen jemte skjulsersättning för 2 hästar skulle tilläggas Borgare,
so u å annor ort, än der han var boende, föri ältade sådane besigtningar;
så hade likväl Motionairen, enär ingen serdeles lättnad härigenom för
Städernes Borgare bereddes, af det skäl, att de långvarigaste
och oftast förefallande förrättningar inträffa vid Flottans och Armé,
ens stationer, samt å de orter, der Kronans för d li ga, vid
sislli.d ne Riksmöir* fö-nvat berörde sin framställning, hvarefter fö renade
Stais- samt Allmänna Besvärs- och OeeonomieUtäkotten, tiLi
hvars handläggning motionen remitterats, uti afgifvet Betänkande tillstyrkt
Rikets Ständer, ”att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
"*:ij:t, genom allmän författning, täcktes i blåder stadga, .att borgare, af
”hvad yrke .sorn helst, .enär deras biträde för Kronans räkning fordras vid
Stats-Ulskottets Ullätandit IY:o 11$5,-
i5
”syner, värderingar, inventeringar, besigtnings*, m.- m., brandsyner ä
”Kronans hus likväl u tidan lagné, skola, jemväl då sädane förrättningar
”verkställas inom de Städer, der de ävo boende oell hafva deras hemvist,
”för hvarje dag* åtnjuta i Rdr Banco i Iraefamente, ehvad förrättningen
”fortfar längre eller kortare del af dagen.” Men vid ärendets behandling
inom RiksStånden hade arne af desse bifallit, meri'2:ne åter afslagit Utskottens
Betänkande och frågan, i följd deraf, förfallit. Den öfverklagade'
olägenheten, sorn alltså hitintills fortfarit, vöre nu än mera betungande,
dfels derigenom alt Kronans förråd på senare tider märkligen ökats och
förbättrats, dels deraf att borgaren nu äfven saknar den ersättning för
stn använda lid, moda och ansvar, att få förrätta detj arbete, hvartill lian
gjort förslag, hvilket i stället ulbjudös på auction, då personer, sorn hvarken
erlägga skatt till : Kronan eller Staten, dertill merendels blifva inropare.
Det ofta såsom motskäl för den begärde* ersättningen åt Slädcrnes
borgare framställde yttrande, att allmogen egde e!t motsvarande onus i
di* dera åliggande Ordnings- och Fjerdingsmans befattningar, m. m-, vöre,,
i Molionan ens tanka, icke tillämpligt, enär desse allmogens besvär rättare
borde jernföras med dfe tjenster, sora i* Städerne uträttas i Domstolars
ärenden-, Domars utförande och ordningens handhafvande, och hvilka Borgasen
val icke i egen person utför, men i stället måste i sin nion betala’,,
hvaribland må räknas aflöning åt Stadstjenare. Gevaldiger, Uppsyningsman,
m.. (Ii På grund af hvilket allt Herr Heffler: förnyat, sin vid
torflutiie Riks ag i detta ämne väckte motion, deruti Herr Justelius, N,.
fil nu jemväl, instämt,., samt derförutan, uti afgifvet Memorial, serskildt
frams läll t de stora'olägenheter, sorn drabba Staden Eksjö och dess mindre
bemedlade handtverkare, genom de lönlösa besigtningarne å Kronans
lius och elfeeter, och hvilka förättningar i nämnde ort oftare påkomma,-  j anseende till den exercitie-Esquadron af S nålands IIusar-Regemente,.
som under 3 månaders lid af året cam perar \-/\ mil- ifrån Staden*, och*
har sistbemäldé Mötionair yrkat, att besigtningsmännen måtto åtnjuta ersättning
enligt rydé Artikeln af ReseReglementet, helst meningen med
detta stadgande icke kumle vara annan , än att godtgörelse borde ega;
rum, då syner* utom Stadens tulk verkställas.
Vid ärendets föredragning till remiss, hafva derjemte flere Ledamöter'
inora BorgnreStåhdfet, med vitsordande af behofvet om rättelse oell lin—-  dring i nämnde onus, så väl för Stockholms, som öfrige Städers Borgerskap,
tillstyrkt bifall till Herrar Lofflers? och Justelii’ förberörde mc--
Stals-Ulskottets Utlåtande N:o i65-
lionel-, med tillägg, att förordnas måtte, det kallelse lill besigtningar och
värderingar skola utfärdas minst 3:ne dagar före förrättningens början, emedan
den kortare tid, sorn ofta, eger rum emellan kallelsen och förrättningen,
lägger hinder i vägen för den kallades närvaro.
Hvad inom BorgareStåndet sålunda nu blifvit anfördt, samt hvad i
detta ämne vid föregående Riksdagar förekommit, bär Utskottet tagit i
.öfvervägande och dervid icke kunnat undgå finna, att om, å ena sidan,
Städernas Magistratsperson!’ och Borgare kunna anses skyldige att, för de
fördelar, Städerne i allmänhet åtnjuta, utan serskild ersättning, deltaga i
besigtningar, m. m. för Kronans räkning, billigheten, å andra sidan, synes
högeligen påkalla, att i vissa fall någon ersättning medgifves. Då,
såsom det understundom inträffar, besigtningar å större, Kronan tillhörige,
förråd skola anställas, hvartill åtgå flere dagar efter hvarannan, och
någon gång hela veckor, torde icke skäligen kunna fordras alt tillkallade
Magistratsperson^' och handtverkare skola, utan all ersättning, lemna sine
enskilde angelägenheter och yrken samt uteslutande använda tiden i det
allmännas tjenst. Utskottet tror sig alltså böra tillstyrka:
att Magistratspersoner och Borgare, hvilkas biträde för Kronans
räkning fordras vid syner, värderingar, inventeringar m. ro.,
brandsyner å Kronans hus likväl undantagne, må, då förrättningen
varar längre än en dag, undfå lika traetamente, som är
dem tillagdt då besigtning eller värdering sker utom Stad, eller I
Rdr B:co om dagen.
Deremot kan Utskottet icke understödja det tillika framställda förslaget,
att kallelse till besigtningar och värderingar ovilkorligen bör ske
minst 3 dagar före förrättningen, enär omständigheter icke sällan kunna
inträffa, som icke medgifva ett så långt uppskof, men Utskottet hemställer
:
alt Rikets Ständer, jemte anmälan af deras beslut, i afseende på
traclamentsersättningen, tillika underdånigst anhålla, det Kongl.
M»j:t ville förständiga vederbörande Autoriteter, som förordna
om dylika förrättningar, alt, då sådane skola för sig gå, låta så
tidigt, som möjligt, förrätlningsmännen derom underrätta, samt
i öfrigt tillse, aLt desse icke i någon moa vid dylika uppdrag
onödigtvis betungas.
Stockholm den i3 Junii iS34-
STOCKHOLM, nos Ludv, Wester bero, i 834»
Stats-Utskottels Memorial N.is 166 och 16J.
N:o 166.
Ankom till Exped.-Utsk. d. i4 Junii.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss på Stats-Utskottets
Utlåtande JV:o 6y.
(I. A.)
Ifrån Bonde-Ståndet liar Utskottet erhållit återremiss å dess Utlåtande
Nio 67, angående Tull- med flera Bevillnings-medels leverering till Riksgiilds-Contoret;
men som, enligt från Riks-Slånden ankomne Protocolis-Utdrag,
berörde Utlåtande blifvit'bifallet af Ridderskapet och Ådeln den 12 samt
af Preste- och Borgare-Stånden den 7 nästlidne Maji; så anser Utskottet,
till följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan sålunda dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 10 Junii 1804.
Nio 167.
Ankom till Exped.-Utsk. den i4 Junii,
Memorial, i anledning af erhållen återremiss på Stats-Utskottets
Utlåtande iV:o 68.
(I- A.)
Ifrån Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess Utlåtande
N:o 68, i fråga om disposition af de vid Kongl. Police-Kammaren i
Stockholm ådömde ensaks- och vitesböter; men som, enligt ifrån Riks-Stånden
ankomne Protocolis-Utdrag, berörde Utlåtande blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adelil den 10 samt af Preste- och Borgare-Stånden den 7
nästlidne Maji; så anser Utskottet, till följd af 70 §. Riksdags-Ordningen,
denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Slockholm den i3 Junii 1884.
Bilt. till R, St. prol. i83/£- 4 Mc Sami. titia sif il. x.dra Bundet.
3:dje ficiftet.
1
Stats-Utskollets Utlåtande N.o 168.
Nio 168.
Antom tilt Exped—Utskottet den 14 Juni!.
Utlåtande, i anledning af de Berättelser, som Rikets Ständers
till Stats-, Banco- och Riksgälds-Verkens öfverseende och
granskning åren i83o och i83a församlade Revisorer afgifvit,
angående de under Kongl. Maf.ts och Rikets CommerceCollegium
ställde fonder och medel.
Efter erhållen tiel af de BeräLlelser, hvilka Rikets Ständers till StatsBanco-
och Riksgälds-Verkens öfverseende förordnade Revisorer, under den
11 December i83o och den 14 December i832, afgifvit, rörande verkställd
granskning af de under Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce - Colleglum
ställde fonder och medel, — af hvilka Berättelser den för i83o omfattar
granskning af Manufactur-och Ull-Disconlfondernes räkenskaper samt de
till inanufacturernas befrämjande å Riks-Statens grde Hufvud-Titel anslagna
medel för ären 1828 och 1829, samt r83a års innefattar revision, si
väl öfver desse fonder och medel för åren i83o och i83r» sorn äfven öfver
de, genom Kongl. Brefvet den 18 Sept. 1829, anvisade extra ntgiftsmedel till
godtgörande af Svenske Consulernes utgifter för postporto i embetsväg, jemte
de på egde Hufvud-Titeln, jemlikt Kongl. Brefvet den 3o Januarii i83o,
anslagne medel till ersättning ät Consulerne för sädane förskott till nödställde
Svenske sjömän, för hvilka godtgörelse af vederbörande Rederier eller
Sjömanshus icke, eller icke utan omgång, kan erhållas, — får Utskottet
till Rikets Ständer nu aflemna yttrande öfver alla de 1 samma berättelser
förekommande ämnen, hvilka äro af beskaffenhet att fordra Utlåtande.
§. r.
Länet lill Motala Meclianiska Verkstad.
Uti i83o års Berättelse är anmärkt, att säkerheten för de a'ne, till
Motala Meclianiska Verkstads fullbordan,. Götha Canal-Bolag beviljade förlagslån,
å tillsammans 100,000 R:dr Banco, hvars otillräcklighet fästat såväl
1827 års Revisorers uppmärksamhet, sorn äfven föranledt Rikets Ständers
Stats-Utskott vid sistlörflutne Riksdag till afgifvande anmälan ho*
Constitutions-Utskottet, sedermera icke blifvit ökad, utan fortfarande endast
bestode uti Götha Canal-Bolags Directions, enligt Bolagets autorisation,
utgifne skuldförbindelser för lånebeloppen.
Stats-Utskollets Utlåtande N.o 168.
3
I afseende härpå anser Utskottet sig böra anmäla, att sedan, i anledning
af Directionens öfver Götha Canal-Verk i underdånighet gjorde
framställning, rörande utvägarneatt fullborda ofvannämnde mechaniska verkstad,
Kongl. Maj:t under den 10 Augusti 1826 i Nåder förklarat Sig vilja
af medel, som i sådant ändamål kunde af Kongl, Maj:t disponeras, meddela
ett lånebiträde af 5o,ooo R:dr, emot återbetalning med |:del om året
efter 3 års förlopp och 4 procents årlig ränta från lånets uppbärande, hvilken
ränta komme att serskildt af egde Hufvud-Titeln godtgöras, samt under
vilkor, att Canal-Bolaget autoriserade Directionen, att för denna
summa, på Bolagets vägnar, afgifva sin förbindelse, och att Bolaget
samtyckte att till verkstaden använda det belopp af omkring 5o,ooo R:dr,
hvartill Bolagets inkomster för åren i8a5, 1826 och 1827 förmodades uppgå;
så och efter det Directionen hos Kgl. Majrt i underdånighet lillkännagifvit,
att Actie-egarne å Bolagsstämma den i5 September 1826 ingått på
berörde föreslagne lånevilkor, har Kongl. Majrt, uti Nådigt Bref till Kongl.
Commerce-Collegium af den 12 nästpåföljde October, förklarat ifrågavarande
lån på 5o,ooo Rrdr böra utgå af den för förlagslån utaf Manufactur-Disconten
afsatte summa, samt anbefallt Kongl. Collegium att, i följd deraf
och i öfverensstämmelse med de för lån af nyssberörde fond fastställde vilkor,
meddela Directionen formulaire till den skuldförbindelse, som Directionen
komme att, å Canal-Bolagets vägnar, såsom säkerhet för lånet, afgifva;
hvarefter, och uppå Canal-Directionens den 11 April 1827 ytterligare
gjorde underdåniga framställning om behofvet att, såsom den enda utväg
för mechaniska verkstadens fullkomnande och den tillämnade återbetalningen
till actie-egarne för Canal-inkomsternes användande under åren 1828,
1826 och 1827, erhålla ett nytt låneunderstöd af Manufactur-Disconten,
Kongl. Maj:t, medelst Nådigt Bref af den 5 December 1827, gifvit Kongl.
Commerce-Collegium i Nåder tillkänna, att Kongl. Majrt, sorn ansett det
vara en följd af Canal-Bolagets ingångne ansvarighet för återbetalningen
af så väl det mechaniska verkstaden förut beviljade lån, sora det nu sökte ytterligare
lånebiträdet, att hvad dertill vid förfallotiderne erfordrades, roen icke
afBolagets gemensamma disponibla tillgångar kunde godtgöras, borde på samtlige
Actie-egarne, i förhållande till actiernes antal, fördelas, velat, för att i
möjligaste måtto bidraga till fullbordande af ifrågavarande allmänt nyttiga
anläggning, för detta ändamål i Nåder bevilja Canal-Bolaget ett ytterligare
låne-understöd af 5o,ooo R:dr, att, så snart och i den mon medel inflyta,
utgå af den till understöd för nya anläggningar i fabriks- och slöjdeväg å
Manufaclur-Disconlfonden afsatte summa, emot enahanda återbetalnings
-
4
Siats-Utskottets Utlåtande JV.o 168,
skyldighet och ränta, sorn för det förra lånet blifvit bestämd, samt under
vilkor, dels att Directiönen, på Bolagets vägnar, å lånesumman afgåfve sin
förbindelse, och dels alt, på sätt Bolaget beslutit, Canal-inkomsterne från
och med i8?.5 till och med 1828 odeladt till verkstadens fullkomnande
användes. Och anvisade Kongl. Majrt äfvenledes räntan för detta senare
låu på o:de Hufvud-Titeln.
Vid den granskning af de under Kongl. Commerce-Collegii förvaltning
stående fonder och medel, som af Ptikets Ständers år 1827 församlade
Revisorer verkställdes, anmärkte Revisorerne, i alseende på det första
Götha Canal-Bolag beviljade lån, att, då Bolaget redan stöde i betydlig
skuld till Staten, Bolagets autorisalion för Directionens skuldförbindelse
syntes Revisorerne icke innebära den säkerhet, sorn för lån uti Discontfonden
vore stadgad, äfvensom att, genom denna Canal-Bolaget förunnade lånfö
■ sträckning, tillgångarne å nya förlagslån för andra näringsidkare blifvit
medtagne; och Rikets Ständers Stats-Utskott, vid sistförfiutne Riksdag, som
hade att granska Manufactur-Discontens räkenskaper för 1827, meddelade
uti dess öfver denna revision algifna berättelse, att Utskottet, vid pröfning
af de begge, på förlagsfonden, Götha Canal-Bolag beviljade lane-understöd,
funnit beskaffenheten i afseende på formen och säkerheten föranleda lill
afgifvande anmälan hos Rikets Ständers Constitutions-Utskolt uti föreskrifven
vederbörlig ordning; hvilken anmälan åter Constitutions-Utskottet lemnade
utan afseende.
Slutligen hafva r83o års Revisorer, på sätt i ofvanberörde måtto
omförmäldt är, fästat uppmärksamhet dervid, att säkerheten för ifrågavarande
2:ne förlagslån icke blifvit ökad, utan fortfarande utgjordes af Canal-Directionens,
enligt Bolagets autorisalion, utgifne skuldförbindelser, i
anledning hvaraf Kongl. Commerce-Collegium, uti dess häröfver infordrade
utlåtande, underdånigst förklarat, att enär Kongl. Maj:t i Nåder behagat
godkänna den säkerhet för dessa lån, som Bolaget erbjudit, samt Bolaget
sedermera, vid lånens uudfående, en så beskaffad säkerhet till Kongl.
Collegium aflemnat, hvartill komme, att den dervid under sistlidne Riksdag
framställde anmärkning af Constitutions-Utskottet icke blifvit gillad,
Kongl. Collegium ansåge någon anledning icke hafva varit för handen, hvarken
för Kongl, Collegium, att af Bolaget fordra, eller för Bolaget, att erbjuda
eller ställa någon ökad säkerhet utöfver den, på grund af hvilken
lånen redan erhållits.
Utskottet har derjemte varit i tillfälle inhemta, att, ådet Götha Canal-Bolag
först beviljade förlagslån på 5q,ooo R;dr, afbetalningar blifvit
Ståts-Utskottets Utlåtande N.o 168,
5
gjorde lill ett sammanräknadt belopp af 41,666: 3a, hvadan alltså derå
numera endast återstå oliquiderade  8,333: 16. —
samt alt, på det senare förlagslånet å 5o,ooo R:dr, likaledes
blifvit afbetalde R:dr 18,732: 10. 8, så alt sistnämnde
lån 1111 är förminskadt till 31,277: 37. 4*
i följd hvaraf Bolagets liela återstående capitalskuld till
förlagsfonden för närvarande utgör
39,611: 5. 4-
Äfvenledes liar Utskottet erhållit den upplysning, att af sistberörde
summa voro 22,5ooR:dr förfallne lill inbetalning i Sept., Oetober och December
månader sistlidet år, men att anstånd med dessa oapitalafbetalningar
blifvit beviljadt först, genom Kongl. Brefvet den 26 Oetober i833, till
den 15 Januarii innevarande år, och sedermera, genom Kongl. Brefvet den
37 December i833, lill den i5 nästlidne April; att ytterligare anstånd
meddelats genom Kongl. Brefvet den 12 April detta år, så väl för då förfallne
24,049: 26. 2. som aila öfriga under tiden förfallande skuldposter
till den 1 nästkommande September, vid hvilken tid således af hela det
resterande beloppet förfalla omkring 34,000 R:dr samt återstoden under
loppet af åren 1835 och i836. Utskottet får desslikes tillkännagifva, att,
i anledning af Ombudsmannens för Manufaclur-Disconten derom gjorde ansökning,
Hall- och Manufactur-Rätlen i Wadstena, genom utslag den 26
sistlidne Maji, beviljat Disconten förlagsinteckning uti Motala Mechaniska
Verkstads arbetsredskap, inventarier och materialier, uppgående i värde till
omkring 100,000 R:dr, lill säkerhet för ofvanberörde 39,611 R:dr 5 sk. 4
r:st. Banco jemte ränta, med förmonsrätt näst efter den inteckning för
49,3oo R:dr Kongl. Maj:t och Kronan uti samma materialier och effecter
erhållit, till säkerhet för fullgörandet af 2:ne efter contract åtagne leverancer
af sine stycken Ångmachiner om 5o hästars kraft hvardera, samt
3,5oo stycken bomber; af hvilka leverancer likväl, efter hvad hos Utskottet
blifvit anmäldt, elen förra på Ångmachinerne redan lärer vara färdig
att fullgöras, och den senare oförtöfvadt lärer blifva verkställd; hvarefter
således den åt Kongl. Majit och Kronan i detta afseende beviljade inteckning
kommer att försvinna.
Då alltså, på sätt ofvan upplyst är, Götha Canal-Bolags skuld till
Manufaclur-Discontens förlagsfond blifvit, sedan sista Riksdag, förminskad
med mera än |:delar af dess primitiva belopp, samt för återstoden den inteckningssäkei
het erhållits, som nyss omförmäld är,
anser Utskottet alt någon åtgärd å Rikets Släftders sida, med
anledning af det förhållande i83o års Revisorer i afseende
på dessa förlagslån anmärkt, icke erfordras.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 168.
§. 3.
Om Brandförsäkring å Kongl. Comrnerce-Collegii Hus.
i83a års Revisions-Berättelse omförmäler, hurusom, i anledning af
väckt fråga om förhöjning uti brandförsäkringen å Kongl. Commerce-Collegii
hus i förhållande lill dess nu egande värde, Kongl. Majit, genom Nådigt
Bref af den a3 Januarii i83o, berättigat Kongl. Collegium att, på Manufactur-Discontens
bekostnad, vidtaga sådane åtgärder, som med fondens
fördel närmast öfverensstämde, samt att, elter hvad Revisorerne inhemtat,
brandförsäkringen å egendomen, hvilken är inköpt med Manufacturfondens
medel och således en Disconlens tillhörighet, numera blifvit förhöjd ifrån
11,111 R:dr 5 sk, 4 rist. till 60,000 R;dr; varande likväl dervid det förbehåll
gjordt af Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor, och i enlighet
med föreskriften i dess Reglemente, att, i händelse huset genom eldsvåda
komme att ödeläggas, sistberörde ersättningssumma nedsältes med a5 procent,
enär å tomten öro uppförde åtskilliga tillbyggnader af träd.
Utskottet, som tagit i beskådande ifrågavarande, på gårdsrummet till
Kongl. Comrnerce-Collegii hus sedan äldre tider tillbaka befintlige trädbyggnader,
har funnit dem bestå af ett större och ett mindre vagnshus, det
förra under plålbetäckning och det senare med tegeltak, hvilka begagnas
till vagnslider och foderskullar för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens räkning.
Och ehuru Utskottet visserligen finner, att, så väl till förebyggande
af fara, vid möjligen inträffande eldsvåda, för Kongl. Comrnerce-Collegii
samt f. d. Hessensleinska huset, hvilket sistnämnde för närvarande är upplåtet
till begagnande af Riksgälds-Contoret, som äfven i öfrige hänseenden,
det skulle vara fördelaktigt, om ifrågavarande trädbyggnader borttogos och
en byggnad af sten i stället uppfördes; likväl och då Utskottet icke anser
någre medel för detta behof nu vara tillgänglige, och ej heller är i tillfälle
att anvisa någon annan lägenhet med erforderligt utrymme för H. K. H.
Kronprinsens stall med hvad dertill hörer, under det byggnadsarbetet skulle
fortgå, kan Utskottet
icke föreslå Rikets Ständer, alt med detta ärende för närvarande
vidtaga någon åtgärd.
§. 3.
Jnslaget till Technologiska Institutet.
I betraktande deraf, att Manufactur-Discontens tillgångar äro inskränkte
inom felt visst belopp, och icke annorlunda ökas, än genom dess
Stals-Ulskottels Utlåtande N:o 168.
7
Tsfntevinst, samt alt en ärligen stigande produktion inom fa b lilis n ä rin ga r n é
föranleder dertill, alt fonden iner och mer anlitas om län, hvarigenom dividenden
af Iånerätten derstädes under de senare åren betydligt nedfallit,
hafva 183a ars Revisorer fästat uppmärksamhet dervid, att fondens årliga
vinstmedel hädanefter oafkorladt borde användas till fondens förstärkning,
på det alt lånerältigheten icke allt för mycket måtte inskränkas.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, alt utom de i och för Discont-rörelsen
oundgänglige och efter fastställde Stater utgående utgifter,
har Manufactur-Discontens vinst- och förlust-conto, jemlikt Kongl. Brefvet
den 8 Junii 1826, ifrån och med nämnde år varit belastad med en utgiftspost
på 14,000 R:dr om året lill Technologiska Institutets i Stockholm
underhåll. Denna betydliga utgiftssumma, hvilken nu på egde året utgått,
har sålunda i väsendtlig nion minskat Manufactur-Discontens besparingsfond,
och detta förhållande har gjort, att, då Discontens årliga behållna öfverskott
af räntevinsten numera icke kan blifva betydligt, fonden, hvilken icke tillväxer
i samma proportion som tillförene, blir allt mer och mer otillräcklig
för fabriksnäringarnes understödjande i låneväg. Utskottet finnér äfvenledes,
att ehuru Technologiska Institutet ulan tvifvel är en för fabriks- och
slöjdnäringarne i allmänhet högst vigtig och nyttig Inrättning, kostnaden
för Institutets verksamhet likväl icke bör drabba Manufactur-Disconten, enär
dess enda och genom Reglemente fastställde ändamål är, att genom låneunderstöd
bidraga till fabrikernas uppkomst och förkofran , hvadan Utskottet
anser ifrågavarande anslag rätteligen böra uppföras såsom ordinarie
anslag på Riks-Stat; men då Statsverkets tillgångar icke medgifva, att RiksStalen
för närvarande belastas med denna utgift, anser
Utskottet sig nu icke kunna tillstyrka någon förändring med
utgörandet af det pä Manufactur-Discontens vinstmedel för
Technologiska Institutet anvisade årliga anslag.
§'• 4-
Om olikhet i värdeberäkning till grund för Disconträtt.
Rörande fördelningen af Manufactur-Discontens lånetillgångar, hvilken’,
enligt nu gällande föreskrifter, bestämmes efter Fabrikanternas beedigade
uppgifter å värdet af deras tillverkningar, hafva 1882 års Revisorer äfvenledes
fästat uppmärksamhet vid den betydliga skillnad, sorn förekommit
emellan åtskilliga fabrikanters är r83o inlemnade värdes-uppgifter, då t. ex.
tillverkningskostnaden å kläde af samma nummer och finhet af den ene
Fabrikanten uppgifvits till 10 R:dr och af en annan till ^ R:dr 3a sL alne»1.
8
Slats-Ulskotlets Utlåtande N.o 168.
Uli häröfver afgifvet underdånigt Utlåtande har Kongl. CommerceCollegium
anmält, att de tillverkningar, för hvilka lånerätt i ManufacturDisconlfouden
eger rum, äro af dels ostäm pelbar, dels stämpelbar beskaffenhet;
att värdet af de förra beedigas af till verkarne, hvarefter bevis derom
till Kongl. Collegium inlemnas för lånerättens bestämmande; att åter värdet
af de stämpelbara bestämmes inför Hallrätten vid afstämplingen och sedermera
till Kongl. Collegium uppgifves; varande Fabriksidkarert, enligt
Discont-Reglementet, alltid skyldig att, när så fordras, uppgiftens vigtighet
med ed styrka; att ostämpelbara tillverkningar i allmänhet samt större delen
stämpelbara, äro af så mångfaldiga slag och, i följd af deras beskaffenhet,
af så olika värden, att någon tariff svårligen kunde uppgöras, hvarefter
deras värden borde af Hall-Rätterne bestämmas; att således någon säkrare
control å värdet, än den redan fastställda, icke stod alt vinna, samt att det
i öfrigt måste ankomma på Kongl. Collegii uppmärksamhet att, så vidt ske
bunde, tillse, det origtiga värden icke uppgifvas; men att deremot en och annan
af de stämpelbara tillverkningarne, och deribland hufvudsakligen kläde,
icke äro af flere slag, än att årliga värdetariffer derå böra kunna uppgöras;
att således, och enär det icke undfallit Kongl. Collegium, att vid flallRätterne
skiljaktiga grunder blifvit följda vid bestämmandet af värdet på afstämplade
kläden, hvaraf följden varit att värdet på samma slags kläde
blifvit i den ena Staden uppgifvet högre eller lägre än i en annan, Kongl.
Collegium, för att, så vidt ske kunde, förekomma, att värdet på samma slags
stämpelbara tillverkningar, för hvilka lån meddelas och som äro af den
beskaffenhet, att tariffer å deras årliga värden kunna upprättas, ej må till
olika belopp uppgifvas, redan gått i författning att förskaffa sig de upplysningar,
som funnits erforderliga för alt bedöma lämpligaste sättet för uppgörandet
af berörde tariffer.
Efter hvad Kongl. Commerce-Collegium sålunda upplyst, och då
Utskottet inhemtat, atL Kongl. Collegium, genom ett den 9 December nästlidet
år aflåtet Circulaire till Kongl. Maj:ls vederbörande Befallningshafvande
samt Magistrater och Hall-Rätter, icke allenast förständigat dem om ett
mera noggrant iakttagande af föreskrifterne b dittills gällande författningar
i afseende på fabrikaternes värdeberäkning, utan jemväl, rörande klädestillverkningen
specielt, uppgifvit nya grunder för vinnande af likhet i denna
beräkning;
' anser Utskottet förevarande anmärkning af Revisorerne numera
icke fordra någon åtgärd.
§• 5.
Siats-Utskottets Utlåtande N.-o 168. 9
§.5.
Rörande beviljande af anstånd med Capital-afbetalningar ii de s<l
kallade Förlags-Län.
Då, enligt Kongl. Brefvet den 9 December 1818, af Manufactur-Discontens
tillgångar får användas ett belopp af 200,000 R:dr till forlags-, eller
så kallade stående lån, hvilka vanligtvis meddelas på 6 års tid emot 4 procents
ränta samt förbindelse alt under de 3 sista åren på capitalel årligen
afbetala en tredjedel, skulle en årlig Låne-tillgång af omkring 33,000 R:dr
å denna förlagsfond vara alt påräkna; men då nämnde tillgång ytterligare
nedsätles genom anstånd med capital-afbetalningar, som icke sällan medgifvas
låntagare, hvaraf åter följden blir, alt utsigten för de nya lånlagarne,
att komma i åtnjutande af de dem beviljade förlagslån, allt mera inskränkes,
hafva 183a års Revisorer, åt detta ämne påkallat uppmärksamhet.
UtskolLct linner ock nyss anmärkte förhållande vara af beskaffenhet,
att rättelse derutinnan för framtiden är norlig. Då nemligen den å Manufactur-Disconlen
till förlagslån afsatte summa är inskränkt lill ett visst
belopp, hvilket i ingen händelse får öfverstigas, och, efter hvad erfarenheten
de senare åren utvisat, antalet ai fa b rik s-idka re, hvilka för sina näringars
fortkomst behöfva och fått sig beviljade dylika lån, oupphörligt tillväxer,
blir en gifven följd deraf, alt de lån-berättigade fabrikanterne nu.
för tiden få vänta ett och ibland flere år, innan lånen kunna lill dem utassigneras.
I Disconl-Conloret kunna de likväl göra sig underrättade oni
den ordning, i hvilken förut beviljade och till inbetalning förfallande lån
böra lill fonden ingå, och i förlitan dertill, att de, hvar i sin tour, komma
i åtnjutande af de låne-understöd, hvarom Kongl. Maj:t dem försäkrat,
kunna de någorlunda säkert beräkna tiden, när de dem beviljade lån, efter
vanliga förhållanden, äro Iros Fonden att lyfta, men lemnäs deremot anstånd
med redan förfallna capital-afbetalningar, gå de senare tillkomna län—
tagarne för längre eller kortare lid i mistning af dessa bestämdt påräkneliga
lånebidrag, hvilket åter mången gång kan medföra flere och betydliga
olägenheter. Dessa anstånd med afhetalningar i stadgad ordning å förlagslån
inverka således på tredje mans rätt; och då det icke kan bestridas,
att ju den, som under vissa bestämda vilkor erhållit ett dylikt lån, är
ovilkorligen förbunden och bör detsamma i föreskrifven ordning återbetala,
Bih. till R. St. Piel. i83/f.■ 4'de Sami. r.sta rtfd. 2'dra Bandet, 2
Sulje IluJtet. •
io
Stals-Utskottels Berättelse N:o 16g.
finnér Utskottet af dessa skäl sig ega full anledning tillstyrka ,,
alt Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, alt så beskaffade anstånd med capital-afbetalningar å förlagslån
i Manufactur-Discontén hädanefter icke må beviljas»
Stockholm den 14 Junii 1834-
N:o 16g.
Ankom till Exp.-Utsk. den i£ Junit..
Berättelse, angående den innevarande Riksdag verkställda Revision
af de under Kongl. Maj.ts och Rikets Commerce-Collegiuni
ställda Fonder och medel.
Sedan StatsrUtskottefc numera granskat redogörelsen och förvaltningen
af de Fonder och medel, sorn äro ställde under Kongl’. Majlis och Rikets
Co mmerce-Col legitim och utgöras af Manufactur-Discont- samt U11—
Discont-Fonderne, Manufactur-medel saint de medel, hvilka bemälde Kongl.
Collegi um från början af år i83o uppburit till godtgörande af Svenska C011-  sulernes utgifter i Embets-ärenden samt för nödställde Svenska sjömans
hem förskaffa nde; får Utskottet öfver förloppet af denna Revision till Rikets
Ständer afgifva Berättelse, under förmälan, att, då Rikets Ständers år
i832 församlade Revisorer granskat dessa Fonders räkenskaper och förvaltning
under åren 183o och 1831, Utskottets Revision omfattat året i83a.
Vid denna gransknings-förrättnings början har Utskottet från Kongl.
Comrnerce-Collegium. fått emottaga alla till sistnämnde år hörande böcker,
räkenskaper och handlingar; och som Rikets Ständer vid sistföiflutne Riksdag
hos Kongl. Majit i underdånighet anhöllo, alt de Revisorer, som emellan
Riksdagarne årligen samlas för Banco-Discont-Verkets granskning, jemyäl
måtte få utsträcka Revisionen, till Manufactur-Discontens räkenskaper,
samt Kongl. Majit, uti Bref till Kongl. Commerce-Collegium af d. a3
Januari! i83o,, behagat i Nåder förklara, att då, jemlikt det för Rikets Ständers
Bank utfärdade Reglemente, Bancoi-Disconlens Revisorer sammanträda
d. 1 Mars hvarje år, för att granska det näslförutgångne årets förvaltning,
men Manufactur-Discontens räkenskaper deremot icke förr än den 1 Maji
hvarje år befinnas i det fullständiga skick, att de kunna underkastas revision,
hvartill komme,,att sistnämnde räkenskaper, hvilka,, i anseende lill F011-
Stats-ZJtskottéts Berättelse N.o 16g»
11
dens serskilda beskaffenhet, icke kunde till offentlig granskning i Kongl,
Kammar-Rätten öfverlemnas, ehuru de hor de under gå den speciela revision,
sorn i afseende på redovisningen af andra allmänna medel är föreskri
fven, innan de blifva föremål för Rikets Ständers Revisorers eller deras
Slals-Utskotts pröfning; Kongl. Majit alltså i Nåder ville uppdraga åt
serskilde i Nåder utsedda Revisorer, att granska hvarje års räkenskaper ifrån
oell med dem för år i83o, samt dervid, jemte räkenskapens behöriga
revision, pröfva och afgifva berättelse, huruvida Fondens tillgångar blif?
vit, enligt fastställde grunder, fördelade och förvallade, hvilka berättelser
Kongl. Maj;t sedermera i Nåder ville Lill upplysning meddela Rikets Ständers
Revisorer eller deras Slats-XJlskolt; tillföljd af hvilket Nådiga förordnande
serskilda af Kongl. Majit i Nåder förordnade Revisorer granskat Manufactur-
och Ull-Discont-Fondei;nes förvaltning för åren i83o, 1831 och
i83a, har UlskoLlet, sedan berällelserne för de aine förstnämnde åren
blifvit öfverlemnade till Rikets Ständers sist församlade Revisorer, genom
Kongl. Majlis Nådiga Remiss af den 8 nästlidne Februarii fått emottaga de
Kongl. Revisorernes berättelse för år i83a.
§. t.
Marni fact nr-Discont-Fondens förvaltning.
Åf det öfver Manufactur-Discont-fonden för år i83a upprättade och
härjemte under Litt. A. bilagde capitalslnt inhemlas, att Fondens vid berörde
års slut egande fordringar uppgingo till ett belopp af 1,774,148: — 5.
samt dess skulder vid samma lid till '„ ■» , . , 984,991: 19. 7.
hvadan alltså Fondens egen behållning, inberäknade
de lill en summa af 143,5.09: 1 1. 1. upptagne osäkra
fordringar, belöpte Lill ........ 789,156: 28. iö.
och då Fondens under årets lopp bestridda utgifter
uppgått lill .............. 75,128: 11. 10.
samt inkomsterne af ordinarie och förfallo-räntor till 66,131: 20. 4’
synes alltså, som skulle Fonden under år i832 förminskats
med en summa af ........ 8,996: 3g. 6.
Härvid får likväl Utskottet upplysa, dels att, i följd af det förhållande,
hvarpå de för granskning af i83o års förvaltning af Kongl. Majit i
Nåder utsedde Revisorer fästat uppmärksamhet, uti i832 års räkenskaper
blifvit afskrifne, de för uppköpte och sedermera med förlust afytlrade
Manufactur-redskap i föregående årens Hufvud böcker såsom tillgång balancerade
6,992: 38. 3.
Stats-Utskoltets Berättelse IP;o 16g.
dels ock, att sedan bemalde Revisorer anmärkt, det sista
halfårets länla å Rikets Ständers Banks försträckningar
lill fonden under föregående åren icke blifvit, såsom
vederbort, erlagd oell bokförd samma år, lill -
hvilket denna ränteutgift hört, utan påförts i nästföljande
års räkenskap, så har, lill rättelse i detta förhållande,
Disconl-Fonden under året i83a iiqviderat så
väl den obetalde räntan för sista halfåret i83i med I2,35f)t 45* 9»
som äfven räntan för hela året i S33; och enär, af dessa hägge poster, den
förra följaktligen utgör en till föregående år hörande förlust, samt den senare,
ehuru rätteligen tillhörande utgifterne för )83i, allenast blifvit öfverflyttad
lill påföljde års Utgifls-Conlo, böra derföre deras sammanlagda
belopp med 18,35a; 36. minska de i och för i83a års förvaltning tillkomne
utgifter; Lill följd hvaraf och om ifrån dessa . . 18,352; 36.—
drages det ofvan anmärkta synbara deficit  8,996: 3g. G.
det visar sig, att Fonden af sistberörde års räntevinst
haft en behållning af
9,355; 44- 6.
sedan Fonden, oberäknadt bestridde vanliga utgifter under året, jemväl utgifvit
det för Technologiska Institutets underhåll bestämda årliga anslag af
j 4,000 R;dr.
Under loppet af år i83a har Kongl. Majrt meddelat Kongl. Commerce-Collegium
följande Nådiga beslut, hvilket kan anses ega sammanhang
med Manufactnr-Discont-fondens förvaltning i allmänhet, nemligen genom
Nådigt Bref af den 14 Januarii i83a, att Götha Canal-Bolag må ifrån och
med nämnde år samt emot Styrelsens för Motala Mechaniska Verkstad egna
förbindelser på 9 månaders tid, försedde med nöjaktig borgen, tillgodonjuta
lånerält i vanlig Discontväg uti Manufactur-Discont-fonden för tillverkningarne
vid berörde Verkstad; dock att denna låneratt icke i något fall
får öfverstiga 25,000 R.’dr B:co, samt att, i händelse tillverkningsvärdet
icke skulle uppgå lill det belopp, att så hög lånerält efter vanlig beräkning
kan få åtnjutas, densamma bör utgå i förhållande till tillverkningsvärdet;
och har Götha Canal-Bolag under år iSSa begagnat denna länsrätt till ett
belopp af 20,000 R:dr.
Vid granskning af Maiiufaclur-Discontens räkenskaper för i832
liar det, jemväl af Kongl. Revisorerne anmärkte, förhållande fästat Utskottets
uppmärksamhet, att nemligen Technologiska Institutet äfven under
nämnde år förskottsvis utbekommit hvarje qvartal af dess årliga anslag flere
månader förr, fin anordningen bort ega runi, hvilket desto hellre är
Stals-TJtskottets Berättelse IV.-o 16g,
i3
origtigt, som ifrågavarande medel ulga af en räntebärande Fond; men då
Utskottet inliemtat, alt Kongl. Majit, i anledning af Kongl, Revisorerncs
hemställan i förenämnde afseende, genom Nådigt Bref af den 21 December
sistlidet år förordnat, alt del till Technologiska Institutet årligen utgående
anslag hädanefter skall lill hela dess belopp qvartalsvis, och ej förr än i
sista månaden af hvarje qvartal, anordnas;
anser Utskottet någon åtgärd i afseende på berörde anmärkte
förhållande numera icke behöfva vidtagas.
§. a.
Fonden till Förlagslån.
Beträffande åter den af Manufactur-Biscontens medel till förlagslån
för nya, här i Riket förut okända uppfinningar och inrättningar i fabriksväg
afsatla summa, 200,000 R:dr B:co, hvilka utlånas enligt serskilde uti
Ivongl. Brefvet den 9 December 1S18 stadgade föreskrifter, utgjorde vid
i832 års ingång beloppet af dylika beviljade lån . . . 11)9,814: 82. 3.
hvaremot under årets lopp inflöto följande till inbetalning
förfallue summor, nemligen:
å afl. IIof-Kamereraren A. W. AlilmarJiS lån r,ooo: — —
å Fabriksidkaren J. Rodhes lån .... 333:
å afl. Manufacturisten P. Cummings lån 279:
å Lieulenanten C. von Selie eles lån . . 4°°*
å det Götha Canal-Bolag år 1827 beviljade
förlagslån lill Motala Mechaniska Verkstad 5,444:
å Enkan C. Schottes lån 6ö6:
å Fabriks-Bolaget P. & L. D. Lamms lån 5,000:
å Fabriksidkaren A. F. Podiets lån . 1,861:
å Gustafsbergs Porcellaines-Fabriks-Bolags
lån
5,833:
a Fabriks-Bolaget C. Fougt et C:ie lån 5,000:
Majoren A. fP. Bergis lån .... 7,000:
a
å Fabriksidkaren G. F. Andre's lån . . 25o:
16.
43.
8.
21.
4-
3a.
—
4o.
II.
16.
—
——
—
Tillsammans 33,069: a5. 1 r.
Och hafva, i den nion dessa capital-afbetalningar lill förlags-fonden
ingått, förut beviljade, men i brist af tillgång icke ulassignerade lån blifvit
ulgifne, nemligen:
lill Fabriksidkaren S. M. Sunnerdahl 5,400.
Transpoi t 5,400.
*4
Stats-Ulskottets Berättelse IV:o 16g,
Transport 5,400,
lil] Fabriksidkaren J. Alm
8,000.
till Ryltmästaren F. Rosenborg och Fabriksidkaren J. E. Ekenmark 18,000.
Summa 3 [,400.
si alt totalbeloppet af utgifne förlagslån vid i83a års utgång
belöpte till r98,t 55: 6. 4-
På ofvanberörde lill förlagslån afsatle anslag å 200,000 Poll' har
Kongl. Majrt dessutom under år i83a i Kader beviljat lån åt följande personer,
nemligen:
till nyssbemälde Rosenborg och Ekenmark, för anläggning
i trakten af Thorshälla af en Fabrik, att med Vattendrift
tillverka väfnader, enligt Kongl. Brefvet den 26
April i832 . . ........ R:dr 3o,ooo.
af hvilken summa, på sätt ofvanförmäldt är „ 18,000
utassignerades under årets lopp, och återstoden utföres med 12,000: — —
till Rörstrands Porcellaines-Fabriks i 11 te ressen ter , jemlikt
Kongl. Brefvet den 26 April i83a ....... 20,000: — —
till disponenterne af det vid Strömma hemman nära Carlshamn
anlagda och med vattenkraft drifna Bomullsgarns-spiuneri,
enligt Kongl. Brefvet d. 12 Maji [83a 3o,ooo: — —
till Fabriks-idkaren J. R. Wallberg, för utvidgande af dess
i Halmstad anlagda Klädesfabrik, jemlikt Kongl. Bref
-
till hemmansegaren Peter Gustafsson, för förbättrande af
dessvid hemmanet Quarnaberg i Byarums Socken och
Öslbo Härad af Jönköpings Län anlagda Tråddrageri
för finare eller så kallade Claversträugstråd, enligt
Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1882 ....... 2,000: — —
Och då härtill kommer, att det Grosshandlaren C. Liljevalch,
genom Kongl. Brefvet d. 6 Julii i83r, beviljade
lån å R:dr 25,ooo, samt det Fabriks-Bolaget Vougt
& Wetterling, enligt Kongl. Brefvet den 5 Nov. 1831
tillagde lån å R:dr i5,ooo eller tillsammans . R;dr 4°>ooo: — —
icke kunnat i brist af tillgång, till dem utassigneras under
år i83a, visar sig således, att vid berörde års slut
vet den 3o Junii i832
6,666: 3 a.
samt
Summa R:dr to,666: 82. —
voro beviljade förlagslån till ett belopp af
Slats-Ulskollets Berättelse N:o 16g.
»5
utöfver hvad Förlagsfondens under året disponibla tillgångar medgåfvo,,
saint att derföre ifrågavarande lill understöd åt större och för den inhemska
industrien högst vigtiga Fabriks-inrättningar anslagne fond, är alldeles
Otillräcklig till det för densamma afsedda ändamål.
För öfrigt bar Kongl. Maj:t, i afseende på Förlags-fonden, meddelat
Kongl. Commerce-Collegium följande Nådiga beslut, nemligen:
1:0 genom Nådigt Bref den ij Mars'i83a, att löftesmännen för det
lån Majoren A. W. Bergi, hvilken afslått sin egendom lill borgenärers
förnöjande, å denna Fond uppburit, må få liqvidera det å samma lån återslående
capilal-belopp, 2,5oo R:dr B:co, under trenne terminer åren
i833, i:834 och 1833, emot erläggande af fastställd 3 procents årlig ränta;
2:0 medelst Nådigt Bref d. 14 Maji 183^, att löftesmännen för det
Bruks-Bokhållaren S. Klarqvist beviljade och till betalning förfallne lån,
stort Gooo R:dr, må få anstånd med liqviden deraf till årets slut, emot
erläggande af 6 procents ränta från förfallodagen; hvilket åliggande af borgesmannen
likväl icke fullgjordes förr än i Februarii och Mars månader
påföljde året 1833;
3:o genom Nådigt Bref af den 20 Octoher i832,. att Götha CanalBolag
beviljas anstånd med inbetalningen af de i Nov. och Dec. månader
nämnde år förfallne skuldbelopp, tillsammans 25.G66 R;dr 3a sk., på
så sätt, att ena hälften återbetalas den 1 Julii 1833 och återstoden inom
slutet af samma år; samt
4:0 genom Nådigt Bref den 20 Octoher iSSa, att Kongl. Vetenskaps-Academien
må, lill en början ifrån och med 1834 till och med 1844»
årligen erlägga 3oo R;dr B:co såsom afbetalning å det Academien under d.
27 Februarii. 1822 Nådigst beviljade förlagslån på 4>00° R-dr till utgifvande
af Svensk Botanik och Svensk Zoologie.
Och får Utskottet, i afseende på de 3:ne förstnämnde af dessa Kongl..
Bref, åberopa hvad Utskottet, uti 5 §. af dess, rörande Rikets Ständers Revisorers
Berättelser afgifne Utlåtande N:o 268, hemställt i fråga om meddelande
af anstånd med inbetalningar å Förlagslånen..
§-. 3 .
Gamla Ull-Discont-Fonden.
Hvad dernäst vidkommer den ganda Ull-Discont-fonden, så utvisar
bilagde deröfver uppgjorde Capitalslut Litt. B, att fonden vid i832 års
slut egde en behållning af 116,790: 10. 5, deruti inberäknade 32,262: 4'•
M. uti osäkra fordringar, samt att fondens inkomster under året uppgått
8
Stats-UtskoLIcts Beret! leise II-o 16 g.
till r,334-' $C). 10, men utgifterne deremot till 6,541:— to, hvadan således
de senare ofverstigit de förra med eli belopp af 5,3uG: 2a.
I afseende härpå anser sig likväl Uskottet höra anmäla att, efter livad
capitalslulet äfvenledes upplyser, de på denna fond anvisade utgifter bestått
uti aflöningar och arfvoden till de i och för Ullculturen samt vid
Ull-Cöntoret i Norrköping anställde personer, rese- och tractamentspennijigar
till SchäfFern JY. E. Hoffman Bang samt belöning till Kongl. Secreteraren
Th. Nathorst för inöfvande af skicklige fårherdar, —. hvilka samtliga
utgifter äro grundade på Kongl. Majlis Lid efter annan derom meddelade
Nådiga föreskrifter.
§.4.
Nya Ull-Discont-Fondén,
Med begagnande af det crediliv Rikets sist församlade Ständer anvisade
på Riksgälds-Contoret, har, under år 1882, början blifvit gjord med
utlåningar af den nya UU-Disconlen på sätt capitalslutet Litt. C. upplyser;
och ehuru eieditivet lyder på 200,000 R:dr, har likväl fonden under
detta första år af dess tillvaro icke begagnat och till utlåning an vändt mera
än 12,656: 24. 2, af hvilken summa endast 10,000 R:dr blifvit lyftade
i Riksgälds-Contoret och återstoden försträckt af Gamla Ull-Discontfonden.
Sistnämnde fond har ock före årets utgång liquiderat berörde jo,oooR;dr,
så att. denna, eller Gamla Ull-Discontfonden, vid årets slut var ensam fordringsegare
hos Nya Ull-Discouten. Men då beloppet af den ränta, sorn för
ifrågavarande crediliv till Riksgälds-Contoret bör erläggas, icke Lief bestämdt
under löpande året, har alltså den af Disconten på dess utlåningar
iimehållne 5 procents ränta tills vidare kommit fonden till godo med 480:
23. 10, utan att fonden vidkänts några utgifter.
1 afseende på de säkerhetshandlingar, sam för erhållande af lån uti
denna Ull-Dlscontfond höra anskaffas, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
tiil Kongl. Comnierce-Collegium af den 5 September 183a, behagat förordna,
att Fabrikant,* som i behörig ordning erhållit Ullproducents öfverlåtelse
af dennes lånerätt å ull, som producent låtit för sådant ändamål i Ullmagasinet
inlemna och värdera, må ega att, om han så åstundar, i stället
för den i 8 §. af Kongl. Reglementet den ic) Mars 1831 föreskrifne borgen,
till säkerhet för lånet, jemte egel reversal, till Ull-Discontfonden aflemna
såsom bypolhek säkre personers reverser och acceptcr, hvilka komma att
inlösas å de lider hvardera af dessa reverser eller acceptcr förfalla, och
hvarå
Stals-Ulskottcts Berättelse IV; o 16g.
17
hvarå räntan hör beräknas och afdragas till reversernes eller accepternes
förfallodag; att Fabrikant, hvilken, på sätt ny ssbe rörde 8 §. stadgar, af
Ullproducent tillhandlat sig lill, sein denne förut i Ull-Disconten belänat,
och, sedan öfvei flyttning af lånet på fabrikanten är vorden bifallen, äfven
må ega, att i stället för borgen, ställa enahanda säkerhet för lånet som ofvan
är nämnd; att Ull-Disconllån icke må meddelas på kortare tid än 2:ne
månader, och att tiden, inom hvilken hypolhicerade reverser eller accepter
förfalla, följaktligen bör utgöra minst a:ne månader, ifrån beluningsdagen
räknad, alt, med tillägg af hvad uti 3 §. af Uil-Discontreglementct är
stadgadt, nemligen alt Ull-lån alltid bör utgöra fulla 10 R:dr, hypolhicerade
reverser eller accepter, sorn kunna vara utgifne på ojemna summor
elier icke fulla 10 Riksdålerstal, må belunas till det belopp, hvarå ett sådant
till säkerheten godkändt hypothek lyder och är ulgifvet; samt slutligen,
att utgifvare af i Ull-Dicontfonden hypolhicerade reverser och accepter,
skola vara underkastade lika ansvarsskyldighet i afseende på öfverräntas
erläggande å förfallet, men obetaldt lån^ som uti meranämnde UllUiscontreglemente
blifvit låntagaren ålagdt, och äfven för utgifvare af hypolhicerade
reverser i Manufactur-Disconlfonden är i allmänhet stadgadt.
Hvilket Nådiga Beslut Kongl. Commerce-Collegium genom Kungörelse den
i3 September r83a låtit komma till allmän kännedom.
§. 5.
Manilj adur-Medlen.
Efter hvad det i Kongl. Commerce-Collegii Statistiska Contor upprättade
Utdrag af räkenskaperne för Manufactur-medlen år 183a, som härhos
bifogas under Litt. D, utvisar, utgjorde behållningen
vid årets början  1,986: 5. 9.
samt inkomsterne under året
13,686: 22. 8.
Summa 15,672: 28. 5.
hvadan, då derifrån afdragas ulgifterne 10,921:32. 4.
behållningen vid årets slut belöpte till  44. 1.
Och får Utskottet upplysa, att inkomsterne för denna Manufacturfond
utgjorts af de på Riks-Statens g:de IIufvud-Titel till manufacturernes
befrämjande anslagne medel 7,000:
Transport 7,000: — —
£ih. till R. St. Prot. 1834. 4'd" Sami. i.-sht Afd. 2.dra Bandet. 3
3:dje Häftet.
Ståts-Utskottets- Berättelse IV.o 16'gf.
Transport 7,000c— —
ersättning för inlöste LärftspiEemiesedlar i Westernorrlands
Län, sorn serskildt anordnas af
9‘de Hufvud-Titelns tillgångar 3,299: 2-5. 3.,
från General-Tu ll-Sly reisen levererade Tull- och
Beslagsmedel . .. . .. . .. . 3,386:: 17. 3.
innehållen centonal af utbetalde arfvoden . . „ 28. 2.
13,686: 2 2’. 8’.
samt att ulgifterne bestått uti prasmier för tillverkning af finare Lärfter,,
Bo mu! lss pä naii och Wadmalsväfnader, jemte arfvoden och understöd i Fabriks-
och slöjdeväg, allt enligt serskilde- af Kongl. Majit tid elter annan
gjorde anordningar.
Rörande ifrågavarande Manufactui fond har Kongl. Maj:t i öfrigt behagat
förordna:
1:0 Genom Nådigt Bref den 17 Mars 1832, att då, uti 3o §. af KonglFörordningen
den 9 November iS3o, till förekommande af olollig införsel
eller utförsel af varor, är vordet föreskrifvet, att å Kronans behållning al
försäljningssumman för utländskt beslagsgods, som är till införsel förbjudet,
10 procent skola afsättas och ingå till anslaget för nianufacturernes
befrämjande, samt gidel af den tull, sorn enligt 11 och 12 §§. kail komma
att erläggas, på samma sätt användas, äfvensom alt af det behållna värde,
hvartill inhemska tillverkningar, som enligt 2 Gap. föi brutne dömas, vid försäljning
uppgå, ena hälften- skall tillfalla beslagaren och den andra ingå
till ofvannämnde serskilda anslag, General-Tull-Styielsen skall, sedan redovisningar
för ifrågavarande tull- och beslagsandelar från samtlige Tullkamrarne
i riket inkommit, årligen till Kongl. Commerce-Gollegmm öfverlemna
beloppet af samma tull- och beslagsandelar, jemte de insände redovisningarne
för det förflutna året, på det alt dessa medel må upptagas
och redovisas i ett sammanhang med öfrige till manufacturernes befrämjande
anvisade medel. Och utgjorde beloppet af de medel,, sorn, till följd
af detta Kongl. Bref, år i832, levererades till manufactur-fonden, i83i års
tull- och beslagsandelar, eller ofvanberörde summa af 3,386:: 17. 3-
2:0 Genom Nådigt Bref ilen i4 April 1832,, att en oafkortad summa,
af 1,100 R:dr Banco må af manufactur-medlen, såsom ersättning i ett för
allt, utbetalas till de vid Norrköpings indragne Hallmagasin förut anställde
personer, hvarigenom all vidare utgift af Statens medel i afseende på dessa
tjenstemäns förra befallningar skall upphöra, äfvensom att, såsom följd af
IJli-Contoi ets inrättande i: Norrköping och dervarande Hallmagasins indrag
-
Stats-Utskottcti Berättelse N.o 16g.
»9
wing, de arfvode», som till Ullvärderingsmän vid andra Hallmagasin dittills
varit af maiiufacturmedlen anslagne, äfvenJiädanefter borde utgå; hvarförutan
förordnades, attén bestämd summa af 1,200 R:dr Banco skall lills
vidare årligen uLgå af maiiufacturmedlen till förstärkning af den gamla
TJll-Discontfonden. Upplysande räkenskapei ne, att forstberörde 1,100 R:dr
Banco blifvit lill vederbörande utassignerade, hvaremot och då de arfvoden
tjenstemännen vid Norrköpings Hallmagasin förut årligen falt uppbära
af maiiufacturmedlen, utgått till enahanda belopp, samt munufacturf unden
sålunda för år i832 fått vidkännas den under denna litel dittills bestridda
utgift, Kongl. Commeree-Collegium ansett alt det till Ull-Disconlfondens
förstärkning anvisade anslag på 1,200 Rdr icke borde af manufacturmedlen
utgå förr än från och med år 1833.
3:o Genom Nådigt Bref af den i4 Julii i832, att, — sedan ÖfverDirecteuren
G. M. Schwartz underdel! 23 Junii 1825 blifvit i Nåder försäkrad
omen belöning af 10,000 R:dr, för uppfinningen af ett fullkomligare
sätt att i stort kola ved och tillgodogöra vissa dervid uppkommande
Liproducter, hvilken belöning skulle af anslaget till manufaclurernes befrämjande,
eller, i brist af tillgång derå, af Mannfactur-Disconlens vinstmedel
utgå, samt Schwartz, som med 5,000 Rtdr redan uppburit halfva belöningen,
, numera fullgjort de för återstodens tillgodonjulande föreskrifne
vilkor, — till honom finge utbetalas andra hälften af denna belöning med
5,ooo R;dr, att utgå af anslaget till manufacturernes befrämjande, hvarå
denna utgift varit från början anvisad, och lill Schwartz oafkortad utgifvas
i den 111011 samma anslag lill förenämnde utgift lemnade tillgång.
Härvid anser sig Utskottet böra upplysa: att, efter hvad omförmälde
Kongl. Bref innehåller, Öfver-Direcleuren Schwartz först efter en längre
tids förlopp från trycket utgifvit beskrifning om den ifrågavarande Kolningsugnen
och sättet att använda de vid kolningen uppkommande biproducter;
alt Kongl. Vetenskaps-Åcademien, som i ämnet blifvit hörd, framställt
åtskilliga anmärkningar äfven i afseende på den allmänna nyttan; och
användbarheten' af förenämnde uppfinningar, samt att Kongl. CommereeCollegium
ansett de för hela belöningens utbekommande stadgade vilkor
icke vara i allo uppfyllde; men att deremot Bruks-Societeten, hvars underdåniga
yttrande jemväl blifvit infordradt, förklarat det uppfunne kolningssättet
vara af väsendtligt värde och nytta, isynnerhet der localen eller
möjligheten af vedens flottning medgåfve detsammas begagnande, samt.
att del sålunda redan medfört och jemväl i framtiden borde åstadkomma
Mäsendtliga fördelar..
ao
Stals-Utskottels Berättelse N;o 169.
§. 6.
Ersättning lill Svenske Consulerne för Svenskt sjöfolks understödjande.
Medelst Nådigt Bref till Kongl Commerce-Collegiuin af den 3o Januarii
i83o, liar Kongl. Muj:t, ifrån och med nämnde år, anvisat en summa
ej öfverstigande 1,800 R:dr, att af egde Hufvud-Titeln årligen utgå och
i moa af behofvet till Kongl. Collegii disposition emot redovisning utbetalas,
för att, efter pröfning af utgiftens behörighet, användas till godtgörande
af sådane utaf Kongl. Majus Consuler meddelade förskott till nödställda
Svenske sjömän, för hvilka ersättning af Skeppsredare eller Sjömanshus
vägras, eller icke utan omgång kan erhållas, med föreskrift derjemte, att allt
livad af dylika, Consulerne på förhand ersatte fordringar i laglig väg kan
indrifvas, skall komma Stats-Verket till godo, samt att Kongl. Collegium i
sådant afseende borde tillse, att de åtgärder, som för fordringarnes indrifvande
äro af nöden, varda med noggranhet och utan tidsutdrägt vidtagne, och de
inflytande medlen genast lill Kongl. Stats-Kontoret levererade. Bilagde
Utdrag af räkningen för denna fond, Litt. E, upplyser, alt fondens behållning
vid i832 års början utgjorde 1,098: 39: 3.
som, sammanlagd med års-anslaget, 1,800: — ■—•
lemnade . en tillgång af 2,89b. 39. o.
till bestridande af ulgifterne för året. Då emedlertid desse senare, eller förskottsvis
utbetalde ersättningar lill vederbörande Consuler, icke äro att betrakta
såsom förluster för Fonden förr, än Skeppsrederierna eller Sjömanshusen
genom laga kraftvunne- beslut blifvit belriade från betalningsskyldighet,
och ifrågavarande förskott sålunda balanceras i räkenskaperne till
dess, efter målens behöriga utredande, afskrifning af Kongl. Maj:t beviljas,
får, i afseende på ulgifterne under denna titel för 183a, Utskottet endast
upplysa, att desamma uppgått till i,885: 10. 9, oberäknadi den gratificalion
å 138: 32, som i räkenskaps-utdraget omförmäles.
§• ?*
Ersättning till Svenska Consulerne för postporto och andre Embetsutgifter.
Genom Nådigt Bref af den 18 September 1829 har Kongl. Majit likaledes
förordnat, att, ifrån och med påföljde år, en summa af 2000 R;dr
B:co må af extra ulgiftsmedlen årligen utgå, till bestridande af den på Svenska
Stals-Verket belöpande hälft i den ersättning Svenska och Norske
Consulerne tillkommer, för så beskaffade embels-utgifter af postporto m.
m. som de, enligt lörfattningarne, äro berättigade att få sig ersatte. Ulvi
-
Stals-Utskoltels Berättelse N:o i6q.
31
sande b i fogde Utdra® af räkningen häröfver, Litt. F, ätt behållningen i denna
titel vid i83a års ingång uppgick lill 547! 42: 7*
samt ifrån Kongl» Stats-Contoret levererade medel lill . . 2,5oo: — —
Summa R:dr 3,047: 42: 7*
af hvilka utaf Kongl. Stats-Contoret anordnade medel 5oo R:dr utgjorde
innestående behållning sedan föregående år i83i. Och då utgifterne under
året bestigit till 2624." 8. 8, har alltså behållningen till år i833 blifvit
4a3: 33. 11.
Vid den nu fullbordade revision har icke något varit att anmärka,
hvarken i afseende på förvaltningen eller vid de Böcker och Räkenskaper,
sorn för i832 äro upprättade öfver de under Kongl. Comrnerce-Collegium,
ställde Fonder och medel, ulan har Utskottet funnit dessa senare vittna
om ordning och noggranhet hos vederbörande Räkenskapsförare. De till
fonderne hörande sakerhets-handlingar hafva äfvenledes, vid anställd inventering,
befunnits i behörigt skick. Och hvad serkiklt beträffar de uti
M a n u 1 åc t u r - Dis c 0 n t fo 11 d e n s samt gamla Ull-Discontfondens Räkenskaper
balancerade osäkra fordringar, har Utskottet trott sig böra meddela: att desamma
tillkommit allt sedan början af detta århundrade; att deras belopp
visserligen må synas betydligt, men att, i betraktande dervid bör tagas Dis
cont-capitalens
storlek, som för Manufactur-Disconten för närvarande utgör
närmare 1,800,000 R:dr och för Ull-Disconten uppgått emellan 100,000 och
300,000 R:dr, samt att Disconternes hypolhek bestå uti skuldsedlar af
personer, som äro spridde nästan öfver hela Riket; att då Manufactur-Discontens
osäkra fordringar vid 1827 års slut uppgingo till 129,866: 20. 2.
samt vid 1802 års utgång till 143,5:>p: 1 1. 1, det visar sig, att Fonden på
tidrymden af 5 år icke fått mera än 13,692: 38. ir, i tillökning på osäkra
fordringar, eller, i medeltal, 2,708 R:dr om året, som, i förhållande lill
Rörelse-Capilalet, icke utgör fyllest ± procent; samt att, enär UII-DisconteOS
osäkra fordringar vid 1827 års slut beslego lill . . . 35,564: 25. 1.
och vid i832 års utgång till 32,262: 4>» 1 *•
sistherörde Fond under 5 förflutna år minskat sina osäkra
fordringar med en summa af 3,3oij 3t. 2.
Bih. lill R. Sl. Prol. 1834- 4 de ^and. r.sta Afd. 2 dra Bandel, 4
3'.dje lläftet.
22
Stats-Vlskotlets Berättelse X:o 169.
Till Jetta i Utskottets tanka förbättrade resultat af”Discontfondernes
förvaltning, anser Utskottet ock halva bidragit, att Kongl. Maj:t, efter derom
gjorde underdåniga ansökningar, stundom tillåtit sådane gäldenärer bos
Fou eler ne, hvilka gjort cession och hvilkas skulder sålunda kommit på 'listan
af osäkra fordringar, att, med eftergift af förfalloräntan, la afbetala sina
återstående Capitalskulder på vissa år och i mindre poster, genom hvilka
medgifvanden Disconterne småningom och till fullo återbekommit betydliga
summor, som eljest, åtminstone lill hela beloppen, icke varit att påräkna.
Körande Utskottet slutligen anmäla, att vid granskning af den lill Utskottet
öfverlemnade Berättelse om Fondernes vid i83a års slut balancerade
fordringar, samt Kongl. Commerce-Collegii Advocat-Fiskals, i egenskap af
Fondernes Ombudsman, förde lagsöknings-diarium, Utskottet erfarit, ait
fordringarue blifvit noggrant bevakade och ulsöknings-ärendena med drift
behandlade.
Stockholm den 14 Junii 1804.
STOCKHOLM, tryckt hos Bernh. M. Bredberg, iS34*
Litt A.
CAPITAL-
SLUT
öfver MANUFACT 0 R-DISC ONT-FONDEN för
m
CO
CO
De bet.
Credit.
Balance från år i83i.
8q, i o i
o/q /
4
Balance från år i 8 3 i.
Fordringar hos säkre Låntagare ..........
i,63o,857
23
r,
0 u
18
J_).o JLJ.o Ji.o o « • • 9 • •
17,000
9>950
_
Inventarii-Conto
640
28
1,762,607
Utelöpande Attester
29
IO
21
6
Utgifter:
964,404
•
Inkomster:
60,271
5,859
3fi
3
5,673
1
C
Räntor från förfallodagen
32
■
D:o D:o för d:o N:o 5
Afskrifning
,
Technologiska Institutet .
37,558
8,355
3,627
5,992
i,?o5
111
104
14,000
'4i
4
11
38
12
38
8
8
3
4
3
—
10
75,128
I I
IO
66,131
20
4
Balance till år i 8 3 3.
1,657,43!
143,559
a ,516
640
>8
Ba 1 a n c e t i 11 å r 1 8 3 3.
Skuld till Banken på räkningen Nro 5. ..... .
846,760
»7
7
I I
1
D:o D:o D:o N:o 8
8q, 101
5
3
4°
28
r>
D:o till Ull-Discont-Fonden
33,ooo
—
—
Inventarii Conto
—
i,774,'48
5
Utelöpande Attester
16,124
44
8
984>99j
Summa R:dr| 2,813,730
■3|
51
Summa R:dr
2,813,730
Stockholm af Manufactur-Discont-Coiitoret den 3o April i833.
L. H. Willman. E. F. Ström.
Stats-XJtskoltets Berättelse N.o 16g.
Litt. B.
CAPIT,ILSLUT öfver GAMLA ULL-DISCONT-FONDEN ÅR i832.
Debet.
C r edit.
B a 1 a n c e från år 1 8 3 1:
Balance från år 1 S 3 1:
Influtne medel för försålde Kronans får
Utelöpande Attester .
507
2ÖO
21
6
7X7
6
Fordringar hos säkra Låntagare
.
D:o hos Cessionanter
.
69,09°
32,324
3,695
17,000
244
21
3q
8
2
Gravationcr:
Arfvoden
4,?.o6
68
36
979
?4
16
32
D:o hos Banken
D:o hos Manufactur-Discont-Fonden . . .
Inventarier
40
4'
2
122,355
46
26
1
Centonal . . . .
Extra Utgifter
......
Rese- och Tractaments-penningar till Schäffern N.
E. Hoffman år 183 r, afskrifne enligt Kgl. Com-
meree-Collegii Protocoll den 18 52
Läro-Pfaemier till Kgl. Secreteraren Nathhorst en-  ligt Commerce-Coltegii Protocoll d, §§ 183?. . .
4
6
Vinst- och FÖrlust-Conto
Influtne Räntor under år i832
Dito Afgifter för sorterad och värderad Ull
vid Ull-Contoret i Norrköping
1,060
'74
?4
2
4
c
1,234
10
I,25o
—
—
6,54,
10
4
Balance till år i833:
B a1a n c e t i 11 år 1 8 3 3:
Influtne medel för försålde Kronans får. ... . .
—
—
498
7
11
Fordringar hos säkre Låntagare -
.
D:o hos Céssionanter
.
D:o hos Piikets Ständers Bank .......
D:o hos Manufactur-Discont-Fonden . . .
D:o hos Nya Ull-Discont-Fonden
D:o hos Directionen öfver Ullmagasins-  byggnaden i Norrköping .............
Inventarier
.
22,63 [
32,262
6,o5?
33.000
12,656
10.000
187
6
4'
3
24
3o
10
11
2
6
1 16,790
10
5
'/
Summa
R:dr
124,068
32
9
Summa
R:dr
124,088, 32
-J
Stockholm af Manufactur-Discont-Conloret den 27 Febr. 1853.
L. H. Willman. E. É. Ström.
Siats-Utikotlcis Berättelse No 16g.
'<v>
'• ' r- -
Litt. C.
CAPITAL-SLUT öfver NYA ULL-DISCONT-FONDEN ÅR i 8 3 2.
Debet.
Balance till år 1833:
Fordringar hos säkre Låntagare
i3,i4o
Credit.
Vinst- och Förlust-Contot
Influtrie räntor år i832 . . ,
Balance till år i833:
—| Gamla Ull-Discont-Fondens fordr
Summa it:dr | i3,x4°i"
Stockholm af Kongl. Commerce-Collegii ManufacUir-Discont-Contor den 27 Febr. i833.
L. Ii. Willman. E. F. Ström.
Summa B.:dr
Stats-ZJtskotiels Berättelse N:o 16g.
Litt. D.
UTDRAG af i832 ÄRS RÄKENSKAPER för MANUFACTUR MEDLEN.
Banco
Behållningar och Fordringar
Afgår skulder
från år i831 . . .
. 2,091: 8. 1.
io5: 2. 4-
Återstår
1,986
5
9
Inkomster
13,686
22
8
\
Summa R;dr
15,672
28
5
Utgifter
10,921
32
4
Behållningar och Fordringar
Afgår skulder . . . .
vid l83a års slut . .
. 4,855; 46. 5.
io5: 2. 4.
1 '
Återstår
4,75o
44
1
Summa R;dr
15,672
28
"Ta
Stockholm den. 19 April 1834-  J. M. Härstedt.
Stats-Utskottets Berättelse TV.o 16g,
Litt. E.
UTDRAG af RÄKNINGEN öfver uppburne medel år 183a till godtgörande af de utgifter Svenska Consuler å Utrikes
Orter bestridt för hemförskaffande af Svenskt Sjöfolk.
Enligt 1831 års räkning utgjorde behållningen vid samma års slut .
Af Kongl. Stats-Contoret anordnade medel, enligt Kongl. Brefvet
den 3o Januarii i83o, hvilka för hvarje år blifvit anslagna, till
ersättande af de utgifter Svenska Consuler å Utrikes orter bestridt
för Svenskt Sjöfolk
Banco
Debet.
1,800
Summa R:dr B;co
Credit. ^
AJskrifningar:
Svenska Consuler godtgjorda utgifter för Svenskt sjöfolk, för hvilka
någon ersättning af Rederier ej kunnat erhållas . , ,
Gralijication'.
Enligt Kongl. Brefvet den 20 Januarii 1832, till Engelska underdersåtare,
hvilka bergat en del af besättningen å förplyckade Svenska
fartyget Concordia
Kongl. Slats-Conloret.
Till Kongl. Räntekammaren levererade medel, hvilka influtit från
Rederier, såsom ersättning för lemnadt understöd till Svenskt
Sjöfolk, hvarföre Svenska Consuler förskottsvis blifvit godtgjorda
Balance till är 1833.
Tilt Consuler förskottsvis utbetalde ersättningar för bestridda omkostnader
för Svenskt Sjöfolk, om hvilkas godtgörande af Rederier,
Advocatfiscals-Contoret fått sig uppdraget att ombesörja
2,36i: 22. 2.
Behållning af Contanta medel i Rikets Ständers Bank 97: 3g. 2.
Summa R:dr B:eo
Stockholm den 19 April 1834.
J. M. Härstedt.
Banco
898)39! 3j
Ståts-Utskottets Berättelse N:o 16g.
V
• \
Litt. F.
UTDRAG af RÄKNINGEN öfver uppburna medel år i
Debet.
Enligt 183 x års räkning, utgjorde behållningen vid samma års
slut
Af Kongl. Stats-Contoiret anordnade medel, enligt Kongl. Brefvet
den 18 September 1829, till godtgörande af Svenska Consuliers
Postporto och andra Embets-utgifter
Summa K:dr 13;co
Stats-TJtskottets Berättelse lV:o 16g.
till godtgörande af Svenska Consulers bestridda Postporto och andra Embets-utgifter.
Banco
547
a,5oo
3,o4?
42
42
Credit.
I stöd af Kongl. Brefvet den 29 April 1817 och Kongl. Majrts förnyade
Consuls-Stadga af den 9 Mars i83o, till Svenska Gonsuler
utbetalde ersättningar för Postporto och andra Embets-utgifter .
Balance till år i833.
—1 Behållning af Contanta medel i Rikets Ständers Bank . . . . .
Summa R:dr B;co
Banco
0,047
Stockholm den 19 April 1834.
J. M. Härstedt.
Slats- Utskottets Utlåtande N:o 17c.
t
]\T:o 170.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Juna.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 22 , innefattande yttrande öfver Rikets
Ständers åren i83o och i832 församlade Revisorers
Berättelser.
(I. A.)
Innan Utskottet lill besvarande upptager de vid serskilde §§. af nämnde
Betänkande gjorda anmäi kningar, har, — i anledning af livad hos Ridderskåpet
och Adelil af Grefve Cronhjelm, O. blifvit yltradt, rörande
Betänkandets uppställning, nemi. att Grefven dermed i allmänhet icke
vöre nöjd, enär de för frågornas utredande nödige upplysningar måste sökas
i serskilde handlingar, såsom förhållandet vore med pyide, med flere
<$$., alt, efter GreTvens tanke, Revisorernes Berättelser icke hort i SlatsUtskollét
erhålla en så löslig behandling, in. m., — Utskottet skolat anföra:
alt då Revisorernes Berättelser, jemte de förvaltande Verkens öfver
dessa Berättelser afgifne underdåniga förklaringar, äro till trycket befordrade
samt blifvit ibland Riks-Ståndens Ledamöter utdelade, och då Utskottet
i hvarje punkt tillika hänvisat lill pag., så i Berällelserne, som
Förklaringarne, liar Utskottet i de frågor, dem Utskottet för sin del ansett
icke erfordra någon åtgärd , trott sig desto hellre böra så kort som
möjligt vidröra ämnet, till besparing både i lid och kostnad, som hvarje
representant lätteligen kunnat, enligt den meddelade anvisningen, derom
inhemta fullständig kännedom, och denna method i öfrigt vid sisla Riksdagen
af dåvarande Stats-Ulskolt begagnades, utan alt sådant, Utskottet
veterligen, väckte något missnöje.
Jemte det Utskottet sålunda förklarat anledningarne till Betänkandets
uppställning i den form det eger, får Utskottet tillika yttra, det Utskottet,
vid besvarandet af denna ålerremiss, följt samma ordning och, der
det låtit sig göra, hän vist till hvad i de tryckta handlingarne fullständigare
finnes anfördt och utredt.
1:0 Vid det af Utskottet uti 2 §. afgifne yttrande, ”det Utskottet an”ser
den decharge, som, i följd af Conslilulions-Utskoltets granskning af
Siliang till R. St. Srot. iS3f /f.-tle Sami. 1 d/d. 2:dra Bandet.
4--de Uäjlet. i
2
Siats- Utskottets Utlåtande N:o ijo.
”Siats-Råds Protocollen, meddelas Konungens Rådgifvare, icke kan utsträckas
derhän, alt. Konungens Föredragande derigenom frikallas ifrån
”ansvar för Statsmedlens behöriga förvaltning, och anser Rikets Ständer
”oförhindrade att, i sådant afseende, falla de beslut sakernas utredda förhållande
kan föranleda,” hafva hos Ridderskapet och Adeln anmärkningar
blifvit gjorda: af Grefve Posse Arvid; att berörde yttrande innehåller
en grundlags-förklaring, den Utskottet icke egt meddela, och hvilken
i öfrigt icke vore vigtig, såsom varande i strid med 106 och 107 Regeringsformen
samt 29 och 76 §.§. Riksdagsordningen; alt, ehuru Grefven
erkände oformligheten deraf, att den gifna dechargen skulle lägga hinder
i vägen för granskningen af Räkenskaperne, Grefven ansåge denna
oformlighet kunna i grundlagsenlig väg undanrödjas, men att Utskottet
nu beträdt en väg, den Grefven på det högsta fruktade, den nemligen,
alt gå på sidan om lagen och att tyda deri efter omständighelerne; af
Grefve Cronhjelmj O. A.j som, med erkännande af rigtigheten utaf Utskottets
förfarande, dock önskade, att, vid återremissens besvarande, en
hänvisning måtte meddelas till förekommande af misstag om grundlagens
och ansvarighets lagens mening i detta fall; af Grefve Horn, C. F.> att,
i likhet med hvad Grefve Posse yttrat, en tolkning af Grundlagen egt
Turn, då Stals-Utskottet skiljt emellan Slats-Rådels och Föredragandes ansvarighet
och alt, efter Grefvens tanka, lämpligaste sältet att i förevarande
fall tillvägabringa en rättelse varit, om Stats-Ulskoltet, med tillämpning
af 43 $• Riksdagsordningen, hos Constitulions-Utskottet anmält det förtydligande
af Grundlagen, som vid denna frågas behandling funnits nödig.
Då Rikets Ständers Revisorer yttrat deras åsigt i detta ämne, har
Utskottet äfven trott sig böra derå fästa uppmärksamhet; men som framställningen
tillika är af den grannlaga beskaffenhet, att densamma ifrågasätter
behofvet af en grundlags förändring, har Utskottet, kännande sin
obehörighet alt derom afgifva förslag, inskränkt sitt yttrande till ultrychel
af Utskottets opinion i ämnet, men derjemte trott sig destohellre böra
uttala en sådan, som Utskottets bedömande af Revisorernes granskningsåtgärder,
deraf i väsendtlig mon bestämdes. Utskottet, som således, genom
omnämnandet af dess åsigt i en vigtig princip-fråga i och för Revisions-Berättelsernas
handläggning af Utskottet, icke baft för afsigt att
meddela, ej mindre meddelat, någon Grundlags-förklaring, anser åter,
örn en sådan i följd af det omnämnda förhållandet finnes behöflig, det
icke vara ett Stats-Utskottets åliggande, att vidtaga någon åtgärd eller föreslå
sättet till en sådan förändrings beredande; och då i öfrigt Herr
Stais-Utskottets Utlåtande N:o tyo.
3
Cederschiöldj P. G.j tillkännagifva, att en motion i ämnet ofelbart bomme
att inom Constitutions-Utskottet väckas, anser Siats-Utskottet icke nödigt,
alt lill hvad Utskottet i dess förra Utlåtande i denna fråga yttrat
något ytterligare tillägga.
2:0 Uti 3:dje §. har Utskottet, af nppgifne anledningar, hemställt,
”att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
”restitution eller eftergift af medel, som, i följd af laga kraftvunne be”slut,
till Stals-Verket ingått eller dit böra ingå, icke må i annan ordning
”beviljas, än Förfatlningarne bestämdt stadga och förmå.” I anledning
häraf har Friherre Cederström_, Jacobj begärt, det Utskottet mätte förklara
rätta förståndet af detta förslag, och hvilket, efter Friherrens tanka,
vore så mycket mera behöfligt, som våra lagar i allmänhet redan föreskrifva,
att eftergift af medel, som lill Siats-Verket böra ingå, icke får
i annan ordning beviljas än Förfaltningarne förmå, och alt, om åter Utskottets
mening varit, det restitutionen till Major Uggla skulle förfalla,
detta förslag äfven borde förfalla; hvarjemte Ilr af Billbergh^ J. under
anförande att någon förklaring af Utskottets mening icke vore behöflig,
yttrat sig anse, alt anledningen till den föreslagne underdåniga hemställan
vore olämplig, och, såsom stöd för denna åsigt, omnämnt de föihållanden,
som i de af Utskottet uppgifne fäll föranledt efterskänkoing af
Gunst och Nåd utaf de ådömde anmärknings-posterne.
Utskottet har icke haft för afsigt att tillstyrka något ogillande af de
lill Major Uggla och Öfverste-Lieutenanten Norlin efterskänkte belopp;
men då, i anmärkningsfrågor, vederbörande anmärkningsförfaltare ega tillgodonjuta
stadgad observations-procent, hvaraf de, i händelse hela beloppet
efterskänkes, gå i mistning, eller, om de vid sin tillständiga rätt
skola bibehållas, en opåräknad utgift tillskyndas Kronan, har Utskottet,
icke för de ifrågakomne, lill beloppet obetydliga utgifterne, men för principens
skull, genom den tillstyrkte underdåniga skrifvelsen velat fästa
uppmärksamhet på följderne, om eflerskänkning af ådömde eller redan inbetalde
anmärkningsmedel, i någon vidsträcktare mon, komme att ega rum.
Utskottet vidblifver alltså sitt förut afgifne, här ofvan intagne tillstyrkande.
3:o Emot Utskottets uti 5:le §. gifne tillstyrkande, det Revisorernes
anmärkning, att Carlbergs Kungsgårds hemmans-bidrag år 1826, till reparation
å Solna församlings prestgård samt klockareboställe, blifvit an vi
-
4
Statt-Utskottets Utlåtande N:o ijo.
sadt till utgående af anslaget för byggnader oell reparationer i landsorterne,
ehuru, vid föregående tillfallen, ett sådant bidrag fått utgå af Extra
Utgiftsmedlen, och så mycket hellre bort fortfarande tagas af sistnämnde
fond, som, i fall sådane utbetalningar äfven för de öfrige Kungsgårdarne
ifrågakomme, byggnads anslaget skulle allt för mycket af för detsamma
främmande utgifter medtagas, ”måtte såsom nöjaktigt förklarad,
få förfalla,” har Hr StuartC. G. erinrat, att, om den nu ifråga varande
dispositionen lemnades utan åtgärd, den af Revisorerne befarade påföljd
sannolikt skulle inträffa, hvadan Hr Stuart tillstyrkt en underdånig skrifvelse
med anhållan, det endast sådane utgifter, som erfordras för uppförandet
eiler underhållandet ai Kronan tillhörige byggnader, må hädanefter
anvisas å Anslaget under 8:rle Hufvud-Titeln till byggnader och reparationer
i landsorterne. Och har Friherre Cederströmj Jtj tillagt, alt, om
Stals-Utskottet tagit kännedom af 26 Cap. 2 §. Byggninga-Bulken, Utskottet
icke afgifvit ett sådant utlåtande, som det nu meddelade, helst, då
Cai Ibergs-hemmanen äro af säteri-natur och således frie från preslgårdsbygguad
vid Solna, något anslag dertill icke bort komma i fråga.
Denna omständighet har icke varit Ulskollet obekant, i synnerhet
som den så väl i Revisions-Berättelsen, som uti Kongl. Stal.s-Contorets
underdåniga förklaring finnes omnämnd; men du, efter hvad handlingar11
e vidare upplysa, Kongl. Majit uppå Solna församlings underdåniga anhållan
och i betraktande af förekomne serskilda förhållanden , undantagsvis
för Carlhergs-hemmanen medgifvit, att de lör det då anmälde byggnadsbehofvet
skulle lika med de öfriga hemmanen i kostnaden deltaga, anser
Utskottet skäl icke vara för handen, att, på sätt Hr Stuart föreslagit, lill
Kongl. Maj:t i ämnet aflåta, underdånig skrifvelse, utan vidblifver Utskottet
sin förut gjorde hemställan,
att anmärkningen må förfalla.
/f:o Utskottets tillstyrkande uti Gite ”att frågorne, rörande denar
»827 Enlrepreneuren för Allmänna Garnisons-sjukhuset beviljade g ra L i frea
tion , samt de, samma år, 3:ne Bagare, som åtagit sig bi ödleverering lill
några Krono-häklen, af (Junst och Nåd beviljade medel, malle icke föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd,” har inom Borgare-Ståndet föran
ted t åtskilligd anmärkningar, hufvudsakligen innehållande, att, då tillvaron
af entreprenader, om något ändamål dermed skall vara, bör försäkra
Kongl. Majit och Kronan för vidare uppoffringar, tillfälliga omslän
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 170.
5
cl Ii eter t: j holler böra rubba conlractel, i synnerhet som, om Jet någon
gång skulle bereda den andia conlrahenlen en opåräknad fördel, en
minskning deri ej kan ifrågasättas; och har Hr Halting tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte af nu förevarande händelse taga sig anledning att
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, atL för framliden dylika grall -  ficationer ej måtte i Nåder beviljas, så mycket hellre, som anslagen, i
allmänhet noggrant beräknade efter möjligheten att bereda tillgångar dertill,
sällan synas sådant medgifva. Dessa omständigheter hafva icke undfallit
Utskottets uppmärksamhet vid frågans behandling; men Utskottet
har icke ansett förhållandet med dessa, lill mindre belopp och i följd af
182G års missväxt lill några Leveranteurer af bröd och födoämnen anslague
gralificalioner, hvilka dessutom icke osannolikt beredt -minskade utgifter
i annan väg för Stats-Verket, vara af den beskaffenhet att deraf
skulle kunna bernias gällande anledning, alt hos Kongl. Majit begära rättelse
för framtiden. Utskottet tillstyrker således fortfarande, att hvad
Revjsorerne i della hänseende anmält,
icke må föranleda lill någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
5:o Uti g §. har Utskottet ansett sig endast böra anföra hvad Kongl.
Slats-Conloret upplyst, i anledning af Revisorernes anmälan om behofvet,
att det förordnande, som Kongl. Majit uti Nådigt Bref den 7 April i83o
meddelat Kongl. Ki igs-Collegium i afseende derpå, att till afskrifning beviljade
poster icke förr i 1 äkenskaperne böra afföras, än under loppet af
det Ar, då beslutet om afskrifning utfärdats, jemväl blefve utsträckt lill
Statens alla öfriga Förvaltande Verk. Men vid denna behandling af frågan
har hos Ridderskapet och Adelil Hr Stuartj C. G.j gjort den anmärkning,
alt Revisorernes berörde anmälan icke bort förfalla, förr än
ulredt blifver, huruvida föreskriften erhållit den utsträckta tillämpning
Revisorerne åsyftat.
Till vinnande af en sådan utredning erfordras, ali taga kännedom af
de Förvaltande Verkens Räkenskaper; och sorn Utskottet trott sig, vid granskningen
af 1831 års Förvaltning och Räkenskaper, ega lämpligt tillfälle att
inhemta den upplysning Hr Stuart nu ifrågaställa har Ulskollet ansett
och anser fortfarande Revisorernes i ofvanberörde målto gjorda anmälan
icke erfordra någon åtgärd.
6:0 Vid Utskottets i I2ite §. gifne tillstyrkande, att frågan om den,
genom Kongl. Brefvet den 10 April 1828, Förste Expcditions-Sekreleraren
6
Stats-Utskottets Utlåtande Abo tyo.
Askelöf lillagde gratification af iooo R:dr, för biträde vid utförandet af
det år. 1826 åt Hr Presidenten, m. m. Grefve Adelsvärd lemnade uppdrag,
att för allmänt behof införskrifva utländsk spannmål, ”må förfalla,”
hafva anmärkningar blifvit gjorda inom Preste- och Borgare-Stånden.
Och som dessa anmärkningar äro af enahanda syftning och innehåll med
hvad Revisorerne i frågan yttrat, samt således redan blifvit af Utskottet
tagna i öfvervägande, får Utskottet, med åberopande af de i 12 $. af förra
Betänkandet uppgifne förhållanden, ytterliga tillstyrka:
att denna fråga må förfalla.
7:0 Hos Ridderskapet och Adeln har Grefve Cronhjelm} O. A.j anmärkt,
att det i 16 $. omnämnda förhållande med ett af Hr Landshöfdingen
Sandelhjelm åt Capitainen Wihlborg lemnadt förskott af 5ooo R:dr
i och för levereringen af 2000 tunnor korn, hvilket Contract Capitainen
dagen efter dess afslutande åter uppsagt, tydligen ådagalade att enda afsigten
med contraclets uppgörande varit att åtkomma ett räntefritt förskott;
och har Grefven, som icke kunde godkänna Stats-Utskottets tillstyrkande,
”att denna fråga, såsom utredd, icke erfordrade någon vidare behandling,
” i stället och lill förekommande af dylika underslef för framtiden,
ansett en underdånig skrifvelse böra aflåtas, med hemställan, det
Landshöfdingarne måtte åläggas att, vid de tillfällen då hjälpsändningar
af spanmål göra det nödvändigt att contrahera med enskilde, taga borgens-förRindelse,
samt alt, om eontractet uppsäges, penningarne genast må
återbäfas, i synnerhet då uppsägningen sker af leveranteuren.
Då för anskaffning af spannmål, när understöd skola meddelas, serskilda
föreskrifter för hvarje fall torde finnas behöflige, och för gifvet jemväl
kan antagas, att om missbruk vid verkställigheten ega rum, Kongl.
Maj:t äfven lärer i Nåder vidtaga nödige, lill rättelse ledande åtgärder,
tror Utskottet, att det af Revisorerne omnämnde speciela fall icke bör
föranleda till någon underdånig framställning, om en allmän föreskrift,
utan får Utskottet tillstyrka:
alt frågan derom må förfalla.
8:0 Under hufvudsakligt åberopande af den Reservation, som blifvit
afgifven mot Utskottets förslag i 19 rörande arfvoden till arne afKongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs Län antagne personer, för befattning
med undsättnings-spannmål, hafva åtskillige Ledamöter inom Preste-Ståndet
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o ijo. 7
yrkat Ogillande af Utskottets deri gjorde tillstyrkande, ”alt Revisorernes
anmärkningar må lemnäs utan åtgärd,” och i stället ansett ersättningsanspråk
böra väckas mot Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs Län,
som åter kunde få regress till de af honom antagne Commissionairer Carlberg
och Anders Danielssonvarande en sådan åtgärd så mycket mera
angelägen, som, med tillämpning af den nu antagne princip, Konungens
Belallningshafvande kunnat tilldela desse Ombud lika så val 100,000 R:dr,
som omkring 100 R:dr åt Carlberg och 400 åt Anders Danielsson.
Utskottet anser den i 19 §. intagne Berättelse om anledningen till
beräkningen af ifrågavarande arfvodes belopp, innebära ett fullständigt
ogillande af Konungens Befallningshafvandes vidtagne ifråga varande åtgärd ;
men då likväl ett åtal emot vederbörande icke, i Ulskoltels tanka, kan
föranleda till någon ansvars-påföljd, anser Utskottet:
de af Revisorerne i afseende härå gjorda anmärkningar, icke böra
föranleda tili någon åtgärd,
9:0 I anledning af Utskottets uti 26 §. gifne tillstyrkande, alt de af
Revisorerne framställde anmärkningar, dels att utlåning egt rum ifrån
ICongl. Krigs-Collegii Departementers Cassör till Mötes-Passevolance-Cassan,
som icke varit underkastad Rakets Ständers granskning, dels ock att räm
ta icke blifvit å den utlånta summan beräknad, ehuru samma Departementer
egt räntebärande skulder till andra Cassör, ”mätte på anförde
skäl förfalla,” har hos Ridderskapet och Adeln Grefve Cronhjelmj O. A.j,
hemställt, örn icke lämpligare vore, alt hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, det räntan för det ifrån Arlillerie-Departementet till Mötes-Passevolance-Cassan
ulgifna lån måtte Departementet tilläggas, och att för
det lånebidrag, sorn nämnde Departement ifrån berörde Cassa erhållit,
ränta likaledes måtte beräknas och godtgöras.
Då Rikets Ständer eller deras Revisorer nu mera ega alt granska alla
under Kongl. Krigs Collegium ställde Cassors styrelse och förvaltning,
anser Utskottet en sådan underdånig skrifvelse, som Grefve Cronhjelm
föreslagit, icke förr lämpligen böra afgifvas, än såvida förhållandena vid
revisionen af ett följande års Räkenskaper dertill föranleda. Utskottet tillstyrker
fördenskull
att de i detta ämne af Revisorerne framställde anmärkningar må
förfalla.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ijo.
io:o Pä grund af livad Grefve CronhjelmO. A., anmärkt vid Utskottets
tillstyrkande i 3i §. ”alt Revisorernes erinringar vid sä väl
Kongl. Förvaltningens som Flottans stationers räkenskaper, icke må för'
anleda till någon åtgärd,” får Utskottet jättra den öfvertygelse, att då fråga
om förändring i methoden för Flottans räkenskaper måste vara af
högst grannlaga och magtpåliggande beskaffenhet, samt Rikets Ständer vid
senaste Riksdag i ämnet gjort underdånig framställning hos Kongl. Majit,
som anbefallt Kongl. Slats-Contoret att, i samråd ined vederbörande Embets-Verk
afgifva förslag lill Formulairer för så väl Flottan som förvaltande
Verks Räkenskaper, synes lika litet, på sätt Grefve Cronhjelm föreslagit,
någon ytterligare framställning i ämnet för det närvarande vara
lämplig, som att Utskottet skulle, såsom Herr Stuart C. G._, yrkat, inkomma
med förslag lill någon bestämd förändring i nu gällande Rakenskaps-raethod,
helst sådant skulle inleda Utskottet uti undersökningar och
göromål, dem Utskottet anser vara utom gränsen för dess egentliga åligganden;
hvadan Utskottet fortfarande håller före,
att berörde anmärkningar icke erfordra nägon Rikets Ständers
åtgärd.
11:0 Då det lärer kunna lagas för gifvet, att såvida den vid Skeppsbron
i Slockholm uppsatta Svängkran befinnes för det med densamma afsedda
ändamål alldeles otjenlig, den äfven varder för Kronans räkning
på förmonligaste vilkor försåld, anser Utskottet det af Herr Cederschiölds
P. G.j uti den af Utskottet uti 33 §. tillstyrkta underdåniga skrifvelse,
föreslagne tillägg om nämnde krans försäljning och borttagande,
icke vara behöfligt.
i a;o Uti 36 §. har Utskottet, på grund af Revisorernes anmärkning
om af Postmedlen beslridde utgifter för aine för Kongl. Cabinellels räkning
afsönde estafette!’ emellan Hamburg och Brussel, och för en estafette
emellan Helsingör och Hamburg, lillslyikt Rikets Ständer att i underdånighet
anhålla: ”det dylika utgifter hädanefter icke må belasta Postverket,
utan Cabinetts-Cassan påföras.”
Vid föredragningen häraf hos Ridderskapet och Adelli, har Friherre
von Schulzenheim, upplyst, alt Kongl. Cabineltet eger obegränsad
portofrihet för så väl dess utrikes som inrikes brefvexling, samt äfven
rättighet att begagna extra post; och som icke billigt vore, att Cabinet
tet
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o iyo.
9
tet mera än något annat Embetsverk bekostade utgifterne för Extra poster,
har Herr Friherren hemställt, huruvida den föreslagne underd. skrifvelsen
kunde vara rätt lämplig.
Utskottet har tagit 1 öfvervägande hvad salunda blifvit anfördt, men
tror sig böra förnya sitt förra, här ofvan intagne tillstyrkande; enär det
annars möjligen skulle kunna hända, alt kostnaden för courierers begagnande
understundom blefve, under benämningen af estafette!-, Post-Cassan
påförd och denna derigenom komme att vidkännas utgifter lill obegränsadi
belopp.
i3:o Då Revisorerne, på sätt 42 §• innehåller, icke utsträckt sin anmärkning
rörande Control-S tärn pel-med lens sentida leverering längre än
lill hvad som angick uppbörden här i Stockholm, anser Utskottet den af
Friherre Cederströmtillstyrkta underd. skrifvelse om åtgärds vidtagande
i afseende på Control-SLämpel-medlens leverering i det öfriga af Riket,
vara så mycket mindre behöflig, som under de senare åren, levereringen
af Control-Stämpel-medJen blifvit, utan undanlag, verkställd i
behörig lid och ordning.
14.0 Sedan ConLrol-verkct nu mera blifvit med Kongl. Bergs-Collegium
förenadt, och Tjenstemännens aflöning kommer att på ordinarie Stat
uppföras, anser Utskottet den af Revisorerne ifrågaställde och af Friherre
Cederströmj J., vid föredragning hos Ridderskapet och Adeln af 43
påyrkade förändring i sältet för debiteringen af Control-Slämpel-medlen
icke erfordra någon åtgärd, äfvensom Utskottet i afseende på den af
bemälde Friherre gjorda framställning om portofrihet för Conlrol-verket,
får upplysa, alt fråga derom nyligen varit väckt, men aLt Kongl. Majit,
genom Nådigt Bref d. 22 sisth Februarii, förordnat om den ordning i
hvilken utgiften för postporto m. m. vid Contiol-verket skulle godtgöras,
och alt ett serskildt anslag för dylike utgifter vid den nya Statens uppgörande
blifvit beräknadt. Utskottet anser fördenskull Friherre Cederstrvms
förslag
icke böra föranleda till någon underd, framställning å Rikets
Ständers sida.
i5:o I anledning af de inom Borgare-Ståndet gjorde anmärkningar
vid 46 $•> angående en beviljad Gralilicalion till Entrepreneuren för mat
Bihang
till R. St. Trot. 1834- 4-de Samt. 1 Afd. 2:dra Bandet.
4-de Häftet. 2
IO
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lyo.
hållningen vid Invalidhus-Inrällningen, i likhet med hvad vid 6 §. blifvit
anfördt, får Utskottet åberopa dess här ofvan i 4;de punkten afgifne
yttrande och i enlighet dermed tillstyrka,
att Revisorernes i frågan gjorde anmälan icke må föranleda någon
åtgärd.
16:0 Utskottets tillstyrkande i 56 §. om underd. anhållan, ’’alt enahanda
prrescriplionstid, som redan finnes bestämd för anmälan af för"dringar
hos Stats-Verket, måtte för uttagandet af medel, hvilka blifvit
”utaf Stats-Contoret anordnade, i nåder stadgas, på sådant sätt, att urJ’akllåtenhet
att inom året eller det, hvarunder anordning år utfärdad, för
”densamma uttaga assignation, ovillkorligen har lill påföljd, alt all fråga
"om betalning af de oultagne medlen derefter förfaller,” har hos Ridderskapet
och Adeln blifvit bestridt af Friherre CederströmJ. , som ansett
det vara mer än besynnerligt alt man, för det alt anordningen ej uttages,
vill annihilera betalningen, men alt deremot, om fordringsegaren uttager
Assignalionen, densamma utgör liqvid för ett godkändt belopp, hvilket
det ankommer på innehafvare:! alt när honom för godt sjmes uttaga. Då
i öfrigt det icke sällan kan inträffa, att aflidne personer haft fordringar
bos Stats-Verket, men arfvingar icke förr än efter flera års förlopp derom
erhålla kännedom, har Friherre Cederström bestridt Utskottets förslag,
med mindre att sådane anordningar komma att genom allmänna
Tidningarne så väl inom fäderneslandet, som på utrikes orter, kungöras,
roed kallelse för den, hvars anspråk blifvit godkändt och anordning derå
utfärdad, att sjelf eller genom Ombud anordningen utlaga inom io:de årets
utgång, räknadt från anuoncens införande i Tidningarne. Och har jemväl
Grefve CronhjelmO. A.j anmärkt, alt bestämmandet af den föreslagne
prsescriptionsliden för uttagandet af fordringar hos Stats-Verket,
dels skulle gifva dödsstöten åt den ringa återstående Credit Stats-Verket
eger, dels, efter hvad Grefven befarade, stöde i strid med föreskriften i
Allmänna Lagen.
Då i afseende härå det förhållande eger rum, alt medel icke anordnas
innan den person, hvilken medlen tillkomma, om deras utfående sig
anmält, och Praescriplions-Författningen af d. 8 Sept. 1824 förut bestämmer
den tid, inom hvilken hos Siats-Verket innestående fordringar böra
reqvireras, och Utskottets förslag, som skulle tillförbinda enskilde personer
alt icke lemna outtagne de af dem begärde och för deras räkning
utfärdade, blott för bestämd person gällande anordningar, är i öfverens
-
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o tjo.
11
stymmelse med elen åberopade Praescriptions-Förfallningen, anser Utskotlet
sig
icke böra frångå dess ifrågavarande förslag.
17:0 Ifrån Borgare-Slåndet liar 5g §. i Betänkandet blifvit återremitterad,
på den grund, att, om rältelse sker för ett senare år, sådant likväl
ej blir grund för åsidosättandet af anmärkningar om misstag för de
år, sorn föregått, och att således Revisorernes dervid gjorda anmärkning,
alt Kongl. Iirigs-Hof-Rältens Militaire-Ledamöter ännu för år 182g uppburit
deras tractamenten af 2:dra Hufvud-Titelns anslag till rese- och traktaments-penningar,
ehuru Rikets Stander vid 1823 års Riksdag anhållit
om denna utgifts öfverflyttning på 3:dje Hufvud-Titeln, icke bör, på sätt
Utskottet tillstyrkt, "lemnäs ulan åtgärd.” Men då Rikets Ständer icke, i
sammanhang med berörde underdåniga anhållan, anvisade serskild tillgång
för utgiftens bestridande under 3:dje Hufvud-Titeln, kan Utskottet, serdeles
då det anmärkte förhållandet sedermera blifvit förändradt,
icke finna anledning vara för handen att, på grund af Reyiso
rernes
anmälan, härutinnan tillstyrka någon åtgärd.
18:0 Vid Utskottets uti 61 §. gifne tillstyrkande, alt Revisorernes anmärkning
rörande det Lectorn vid Kongl. Krigs-Akademien Professor
Agren, meddelte reseunderstöd "må förfalla,” är dels hos Ridderskapet och
Adeln af Grefve Cronhjelm, O. Aoch dels hos Borgare-Ståndet af Herr
Halling erinradl: att, genom reseunderstödets anvisande år iS3o på öfverskott
å ett anslag, som först år 1833 disponerades, formen för utgif
tens
beviljande blifvit öfverträdd: att frågan, hvilken såsom princip-fråga
vore af serdeles vigt, bort föranleda Utskottet att tillstyrka en underdånig
skrifvelse lill Kongl. Majit med hemställan, alt anvisningar ej må
ske på öfverskott af sådane anslag, som dertill icke för året lemna tillgång,
synnerligen då desse anslag äro gifne till annat ändamål än det,
för hvilket anvisningen sker, samt att, såvida nämnde rese-understöd utgått
af de till förbättring i Lärare-personalens vid Elementar-Läroverken
lönevilkor anslagne 42>000 R:dr, Rikets Ständer icke blifvit bibehållne
vid deras i 62 och 65 §■§. Regerings-formen förvarade rätt, atL fastställa,
huru serskilde summor skola till serskilde ändamål och icke annorlunda
användas.
Utskottet delar visserligen den i anmärkningarne framställde åsigt,
att formen för ifrågavarande utgift varit origtig; men då vid den löne
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 170.
reglering, som med Läroverken sedermera blifvit verkställd, tillgång funnits
för ifrågavarande utgift, och dylika anvisningar icke vidare äro alt befara,
samt något väsendtligt ändamål således icke vunnes genom en underdånig
framställning i ämnet, bar Utskottet ansett och anser fortfarande
denna, i öfrigt gagneliga utgift,
icke böra föranleda till någon åtgärd.
19:0 Friherre Silfversköld, C., har yrkat återremiss å 62 $. af Utskottets
Betänkande, på den grund att, då Rikets Ständer icke föreskrifvit
något vilkor vid beviljandet al anslaget lill Expeclance-arfvoden, sorn
skulle hindra Kongl. Majit alt bevilja högre arfvoden åt lönlöse Officerare
efter befordran, Kongl. Majit jemväl kunde efter sitt godtfinnande utdela
dessa arfvoden; och då i öfrigt kändt vore, huru mångå behöfvande
lönlöse Officerare finnas och huru otillräckligt anslaget är, bar Friherre
Silfversköld ansett Rikets Ständer åtminstone böra lemna Kongl. Majit fri
disposition af de medel, som lill della ändamål blifvit afsalte.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad Friherre Silfversköld sålunda
anfört, men bar deraf icke funnit skäl alt. frångå sitt förra tillstyrkande
:
alt Rikets Ständer må bos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det en inom Armeen under fredstid vunnen högre grad , icke må
anses berättiga lill erhållande af det lör sådan grad bestämde
högre Expectance-ai fvode.
2010 Som Ulskoltet under Nio 91 afgifvit serskildt Betänkande i frågan
om någre Kronan tillhörige Krigs-skepp m. m., anser Utskottet något
yttrande icke erfordras i anledning af livad bos Ridderskapet och Adeln
blifvit anfördt vid föredragningen af 67 §, i Utskottets förra Betänkande.
2110 Uti 71 §. hade Utskottet tillstyrkt dels underdånig anhållan bos
Kongl. Majit, ”det Nådig befallning lill Kongl. Krigs-Collegiuin må aflåtas
”om upprättande af sammandrag öfver Kronans Krut-förråd, för all Räken”skapen
biläggas,” samt dels ”att Revisorernes anmälan” i frågan om förlust
å Krulförsäljuingen ”må lemnäs ulan åtgärd.” I förra hänseendet har
denna $. blifvit återremitterad ifrån Ridderskapet och Adeln, till följd af
de anmärkningar som dervid blifvit framställde af II. Exc. Herr Grefve
Brahej M.j Friherre Silfversköld_, C.j och Grefve Gyldenstolpevinton j
hufvudsakligen af samma innehåll med den af Friherre Silfversköld emot
UtskotLets beslut afgifne reservation, men med det tillägg af Grefve Gjrl
-
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 170.
• 3
dcnstolpe, Jet lian ansåg ganska lämpligt, alt ett sammandrag upprättades
på den årliga tillverkningen och åtgången af krut, men utan alt beliållningarne
ifiåu föregående år deri upplagas, då Revisorerne eller Rikets
Ständer icke hafva hellof af alt. vela, luiru mycket Krut som finnes,
men väl alt tillse det förråden icke må förminskas genom öfverdrifven
försäljning, har Grefven, tili vinnande af en sådan control, ansett ett
sammandrag, i den form lian föreslagit, vara ganska nyttigt.
Mot Ulskollets i senare punkten gjorde hemställan, har inom Borgare-Ståndet
af Ilerrar Waern 3 NormanHesslera. fl. blifvit anmärkt,
att frågan så mycket mindre borde förfalla, som tid nu vore att öfvergå
ifrån det monopolium, sorn af Kiornin innehafves och ulöfvas i afseende på
Kruttillverkningen i Riket, och alt denna tillverkning må blifva mera fri
samt af den enskilda industrien beroende. Och har, med anledning häraf,
blifvit föreslaget, ali Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att förnyelse af Krullillverknings Gontraclena ej mätte
ske vidsträcktare eller annot lunda än i den nion nödvändigheten det fordrar
för erhållande af Krut, och sålunda Kronans monopolium minskas i
den raon enskilda tillverkningen uppslår ulan beroende af Kronan; hvarjemte
äfven blifvit i frågas lii 11 <11, alt Salpeter borde få lill Riket införas,
enär det 1111 fastställde pris af 7 R:dr 24 sk., hvartill Salpetern per Lisp.
af Kronan inlöses, är alldeles för högt, då den i Finland kan erhållas
för 3 R:d r, och alt om tillverkningen af Salpeter här i Sverige icke kan
åstadkommas för samma pris, bättre vore. att Salpelerjorden användes till
åkerbruket än lill Krut.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad anmäi kningarne innehålla;
roen då, hvad först redovisningen angår, en uppgift, sådan den af Grefve
Gyldenstolpe blifvit föreslagen, eller utan att upplaga Krutbehållningen ifrån
föregående år, icke gifver någon tillförlitlig ledning för bedömandet
af den u 1 liga hushållningen med Krulförråden, enär åtgången, så vida något
säkert omdöme deröfver skall kunna fällas, bör jemföras icke blott
med till verk nin gs-beloppe t för ett år, utan med behållningen på del hela;
så, oell då Utskottet icke kan dela den åsigt, alt några väsendlliga
olägenheter skola möta genom allmängörandet af huru stora Krutqvantiteter
Försvarsverket eger,
vidblifver Utskottet sitt förra tillstyrkande i denna punkt.
Beträffande åter de anmärkningar, som i Borgnre-Slåndet blifvit gjorda
vid Utskottets tillstyrkande i 71 £:ns 2:dra Punkt, får Utskottet, så
-
*4
St ats-Ut skottets Utlåtande N:o ijo.
som svar å dem, åberopa dess under N:o g3 afgifne serskilda Betänkande,
rörande väckt fråga om nedsättning i priset å Krut samt om fri Kruttillverkning.
22:0 Borgare-Ståndet har återremitterat y3 deruti Utskottet tillstyrkt,
alt Revisorernes anmälanden rörande en af Kongl. Krigs-Collegium
till Handelshuset Jacob De Ron Si Söner verkställd försäljning af tackjerns-gods
"må lemnäs ulan åtgärd och hafva Herrar EkermanTVcernj
Hallingj Egnellj m. fl., hufvudsakligen anfört: att besynnerligt vore det
ett varuslut, som bort liqvideras inom 1826 års utgång, ännu år 183a
icke blifvit i Krigs-Collegii räkenskaper debiteradt; att den omständighet,
att Staten på denna afFaire ej lidit någon förlust, icke förringade äfventyrligheten
af prasjudicatet, om den åsidosatta bokföringen lemnades utan
anmärkning; alt Utskottet bort bestämdt uppgifva huru liqviden slagit
ut och i hvad skick saken nu är, samt alt Contraclet af den 21 Junii
1825 borde meddelas, på det man må kunna bedöma, huruvida ränta å
köpesumman bör komma Staten lill godo.
Då af Kongl. Krigs-Collegii i ämnet afgifne underdåniga förklaring,
som i Utskottets förra Betänkande finnes införd, redan är upplyst: alt
liqvidens fördröjande härrört af det Handelshuset i Nåder medgifna anstånd
med betalningen, i nion af gjutgodsets afhemtning; alt utlemnandet
deraf dock icke skett förr, än betalning af Handelshuset blifvit för hvarje
post inlevererad, och alt Handelshuset redan år i83i erlagt fulla beloppet
lör hela det contraherade partiet, ehuru liqviden icke då kunnat
afslutas, enär återstoden af varan icke blifvit uppvägd förr än vid afhemtningen,
som åter icke skett ännu under loppet af år i832; så anser Utskottet
de framställde anmärkningarne härigenom redan vara besvarade,
och äfven utredt, att någon ränta å köpesumman icke kunnat komma
i fråga.
Med åberopande i öfrigt af hvad Utskottet förut i detta ämne anfört,
tillstyrker Utskottet:
att hvad Revisorerne anmält, rörande den med Handelshuset De
Ron Se Söner afslutade afhandling om försäljning af gjutgods, icke
må föranleda till någon ålgärd.
a3:o H:rr Halling och Egnell hafva vid föredragning i Borgare-Ståndet
af 74 §. yttrat, att den af Revisorerne gjorda anmärkning vid den
förlust Kronan fått vidkännas, i följd af ett med en Enlrepreneur vid
Stats■ Utskottets Utlåtande, N:o 170.
namn Rydin år 1829 uppgjordt Contract, om leverering af ärter och bränvin
tili 3;dje Commissariatet, icke, på sätt Utskottet tillstyrkt, borde förfalla,
utan deremot IroLt förhållandet påkalla en underdånig anhållan af
Rikets Ständer, det laga åtal må i ersättningsväg anställas antingen emot
Entrepreneuren eller emot den, som, å Kronans vägnar, Conlractet afslulat,
och hvilken dervid icke, såsom vederbort, vidtagit lagliga åtgärder
till bevarande af Kronans rätt.
H vad sålunda blifvit anmärkt, har vid frågans pröfning inom Utskottet
icke undfallit dess uppmärksamhet, men Utskottet har ansett dess åtgärd
böra inskränkas lill utlryckande af ett ogillande af vederbörande
Autoriteters förfarande i målet. Och som Utskottet vidblifver denna åsigt,
tillstyrker Utskottet ånyo:
att Revisorernes anmärkning må få förfalla.
2/po Uti Betänkandets 78 §., som egentligen angår frågan om den så
kallade gamla Mötes-Passevolanee-Fonden, har Utskottet, på anförde skäl,
förklarat sig förhindradt, alt tillstyrka någon åtgärd i anledning af Revisorernes
i berörde ämne gjorda framställning.
Emot delta yttrande hafva anmärkningar blifvit gjorda hos Ridderskapet
och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, hufvudsakligen innehållande:
att som gamla Passevolance-Fonden mäste hafva någon egare, antingen
dem som dertill bidragit eller Stats-Verket, så vore ock häraf en
följd, att Rikets Ständer holde komma i erfarenhet af så väl hvarest dessa
medel finnas, som huru de blifva använde; att då i 58 §. Regeringsformen
stadgas, att, derest genom Iractater med fremmande magier några
medel skulle lill Riket inflyta, skall för dem på enahanda sätt redovisas,
som för öfrige Slats-inkomsterne, så borde, med ännu mera skäl,
redovisning ske för medel, som influtit genom Iractater med Svenske Medborgare,
under hvilken calhegorie ganda Möles-Passevolance-Fonden kunde
hänföras; alt om man icke vill medgifva, att de, som lill densamma conti
ibuerat, skulle återfå denna besparing, blefve andra alternativet ovedersägligt,
alt den måste tillfalla Staten; alt densamma icke kan anses vara
Konungens eller Regeringens enskilda utan det allmännas tillhörighet, såsom
genom allmänna bidrag tillkommen; att Rikets Ständer böra taga i
anspråk medel, som äro af allmän natur och till Stats-Verket influtit; att
misstag uti den af Utskottet åberopade skrifvelse ifrån Hol-Cancelleren sa
yida förelupit, att deri såsom formligt fattadt beslut blifvit förklarad den åt
-
Slafs-Utskottets Utlåtande N:o ijo.
gärd, som Rikets Ständer endast yttrat sig ”icke vara i tillfälle att vidtaga;”
och att, då Rikets Ständer således icke medgifvit, att gamla Passevoiancefonden
skulle vara frilagen ifrån revision, ulan tverlom velat göra deras
ostridiga granskningsrått gällande, men någon revision deraf icke kunnat
ega rum såsom enständigt vägrad, Utskottet borde vid Utgifts-Betankandenas
afgifvande, ä nämnde fond, så långt den räcker, anvisa de nya
anslag, som möjligen kunna komma att tiilslyrkas, eller alt åtminstone
underdånig anhållan matte göras om öfverförande till nya Passevoiancefonden
af den gamla fondens behållning.
Hvad nu först angår rättigheten alt granska Förvaltningen af den så
kallade gamla Passevoiance-fonden; så enär Kongl. lYlaj:t vid flera serskilda
tillfällen och senast i anledning af Rikets Ständers år i83a församlade
Revisorers framställning härom, förklarat, att denna granska! ngs-rällighet,
så vidt den afsåge 1828 års gamla Passevolance-Gassas behållning, icke
lian Rikets Ständer eller deras Revisorer medgifvas, sä har Utskottet, som
å ena sidan icke kunnat instämma i denna tydning, utaf Hjistruclionen för
Rikets Ständers Revisorer, men å den andra icke heller ansett ändamålsenligt
eiler ens lämpligt, alt Rikets Ständer i samma ämne skulle göra
förnyad underdånig framställning, trott sig böra inskränka sitt yttrande
till omnämnande af det hinder, som fortfarande möll för granskningen af
berörde Gassas behållning.
Beträffande dernäst de Utskottet gifna uppmaningar att, så långt tiilgångarne
det medgifva, å gamla Passe volanee-fbndens behållning anvisa de
nya anslag, som kunna komma i fråga, eller alt åtminstone tillstyrka en
underdånig anhållan, om nämnde behållnings öfverförande till nya PassevoIance-Cassan,
så får Ulskoltet i anledning häraf meddela det yttrande,
att då desse medel, tillkomne genom ett Contract med Rust- och Rotehållare,
förut icke blifvit upptagne ibland Stals-verkets tillgångar, eller
beräknade ibland dess inkomster samt varit undantagne ifrån den Revision
Rikets Ständer och deras Revisorer verkställt, tror Utskottet det icke
vara ändamålsenligt, alt för oundgängliga, bestämda behof anvisa tillgång
å en fond, hvars granskning icke ens blifvit Rikets Ständer medgifven;
och då i öfrig t en underdånig anhållan om behållningens öfverförande
lill nya Passevoiance-fonden tillika skulle innefatta förnyad begäran
om gransknings-rältigheten af de derå skeende dispositioner, meri hvilken
begäran Utskottet, för sin del, anser mindre lämplig, samt öfverskoltets
för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 170.
fördelning emellan dem, som lill fonden bidragit, hvilket äfven blifvit
ifrågaställdt, torde vara overkställbar, så vida denna utdelning skulle komma
dem, som vidkänts utgiften eller deras rätts innehafvare till godo;
så får Utskottet ytterligare förklara, att del, i anledning af Revisorernes
i della ämne gjorda framställning,
icke kan tillstyrka någon åtgärd.
a5:o Borgare-Ståndet bar återremitterat 7g §. på grund af Herr Egnélis
yrkande, att om, såsom anledning är alt förmoda, flera utgifter af
enahanda beskaffenhet med dem Utskottet i berörde $. omnämnt, af Passevolance-medlen
blifvit bestridde, borde ett sådant förhållande visserligen
föranleda till någon åtgärd, i stället för alt, på sätt Utskottet tillstyrkt,
Revisorernes anmärkningar ”må förfalla.”
Utskottet tror sig i berörde hänseende icke böra gå längre än som
nu skett, då Utskottet uttryckligen ogillat den hushållning, som med PasSevolance-medien
i de uppgifne fallen egt rum; men då af vidtagne åtgärder
en bättre ordning och hushållning är alt förvänta, vidblifver Utskottet
sitt förra tillstyrkande:
att Revisorernes ifrågavarande anmärkningar icke må föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
26:0 Uti 80 §. har Utskottet, med anledning deraf, att åtskillige utgifter
funnits vara af beskaffenhet, att icke böra drabba JVya PassevolanceCassan,
hemställt: ”alt Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt de omnämnde och med dem likartade utgifter måtte bestridas
af gamla Passevolance-fogden, och att, derest sådant ej i Nåder
"bifalles, desamma blifva anvisade alt af 3:dje Hufvud-Titelns tillgångar
utgå.” Hvarjemte Utskottet i 82 $., der åtskilliga utgifter äro uppräknade,
som kunna hänföras till de uti 80 §. omnämnde, tillstyrkt tillämpningen
äfven af det i samma £. gjorda förslag.
Häremot har blifvit anmärkt, af Friherre Cederström> J._, alt den af
Utskottet begagnade benämningen gamla Passevolance-fonden borde utgå,
enär Rikets Ständer å denna fond ej ega rätt alt göra några anvisningar;
samt af åtskillige Ledamöter inom Borgare-Ståndetalt berörde benämning
vore så mycket mindre lämplig, som deraf skulle kunna dragas den
slutsats, att fondens behållning icke borde Stats-verket tillfalla, hvilket
Sihans till R. St. Brot. 1834. 4.de Sami. 1 AJd. ».dra Bandet.
4-de Uäjtet. 3
/
18 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 170.
dock, ehvad gransknings-rättigheten tillerkändes Rikets Ständer eller icke,
förmodades höra ske.
Till svar härå får Utskottet hufvudsakligen åberopa hvad Utskottet
i ofvanstående s3:dje punkt anfört; och tror sig så mycket hellre böra
vidblifva sitt förra tillstyrkande, som utgifter af enahanda beskaffenhet
med dem, hvilka Revisorerne anmärkt, föregående år blifviL bestridda af
gamla Passevolance-Cassans tillgångar och anvisningen å denna fond i allt
fall blott alternativt blifvit af Utskottet föreslagen.
27:0 Vid föredragning hos Ridderskapet och Adeln af86 har Gref
ve
Cronstedt, Claes3 väl upplyst, att besigtning af Flottans mindre Ekeförråd
i Carlskrona numera egt rum, och hvarvid befunnits, att Förrådet
innehöll omkring 200 kubik fot utöfver den qvantitet, som borde finnas;
men då för en fullständig granskning erfordras, att äfven det öfriga Ekevirket
inventeras, så att verkliga behållningen på det hela må blifva
känd, — så, ehuru kostnaden af en sådan inventering torde uppgå till ett
betydligare belopp, tillstyrker Utskottet ånyo:
alt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
inventering äfven af det öfriga Ekevirket må i Nåder anbefallas,
och behörig control öfver vederböraudes redovisnings-skyldighet
dervid iakttagas.
28:0 Borgare-Ståndet har återremitterat 97 angående afskrifning af
en Cabinetts-Cassans skuld lill Convoy-Cassan, till följd af någre Ledamöters
yrkande, alt det deri förekommande ämne måtte af Utskottet närmare
utredas; äfvensom hos Ridderskapet och Adeln Grefve Cronhjelm j
O. A. j instämt uti den reservation, som af Herr Petre' afgifvits och finnes
förra Betänkandet bifogad. Men då intill år 1829 någon granskning
af Convoy-Cassans medel icke var Rikets Ständer medgifven, och ifrågavarande
af Revisorerne i i832 års Berättelse i usta punkten omnämnda
Disposition af 60,000 R:dr Hamb. B.co, redan åren 1825 och 1826, blifvit
vidtagen, ehuru förordnandet om beloppets slutliga afskrifning icke
aflåtils förr, än under den 3i December 1829, så anser Stats-Utskottet
fråga ej kunna blifva att ingå i något bedömande af utgiftens beskaffenhet
eller behörighet. Och som all den utredning af ämnet, hvilken af
tillgänglige handlingar stått alt vinna, redan blifvit meddelad genom hänvisning
lill pag. 133 i Revisions-Berättelsen för 1802 och pag. 19 i Förklaringarna,
fortfar Utskottet att anse
Reyisorernes anmälan i denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o ijo.
»9
29:0 Un^er åberopande af Herr Petres i ämnet afgifne reservation,
liar Giefve Cronhjelm j O. A.j yrkat återremiss å gg rörande det bidrag,
som af Convoy Cassan meddelas i och för Sjö-Expeditioner, med
tillägg derjemte, det liden nu vore inne, då Con voy-afgiflerne till större
delen borde försvinna; och bar Grefven ansett denna lindring för Svenska
Rederien så mycket mera behöflig, som, efler de uppgifter Grefven
förskaffat sig, antalet af i handeln begagnade Svenska Skepp på de sista
j5 å 20 åren i betydlig grad förminskats och hvartill orsaken lill en del
torde böra sökas uti de dryga umgälder, som för sjöfarten måste utgöras.
Jemte det Utskottet i anledning af detta Grefve Cronhjelms anförande,
så vidt det angår dispositionen för den förflutna tiden af Convoymedlen
lill Sjö-Expeditioner, åberopar dels hvad förra Betänkandet i 99
$. innehåller och dels hvad Utskottet i näst föregående punkter nu yttrat,
får Utskottet tillika, i frågan om upphörandet af Convoy-afgiften, upplysa
det Utskottet i detta ämne ifrån Borgare-Ståndet erhållit remiss å
en af Herr Halling väckt motion, vid besvarandet hvaraf Utskottet sålunda
kommer i tillfälle alt taga i öfvervägande hvad Grefve Cronhjelm i
detta hänseende anfört.
3o:o I likhet med hvad Grefve Cronhjelm, O. A.j yttrat vid föredragningen
af 31 , har Grefven i afseende på 102 rörande redovis
ningssältet
för de under Öfver-Intendents-Embetets disposition ställde medel,
ansett det af Revisorerne anmälde, i denna §. omnämnde förhållande
böra föranleda lill en underdånig skrifvelse, enär efter Grefvens tanka,
det Kongl. Stats-Contoret lemnade uppdrag att uppgöra tjenligare räkenskaps-formulaire
endast afsåge att bereda likhet emellan de serskilde
förvaltande Verkens Bokslut samt Riksbokslulet, men icke all bereda mera
enkelhet i redovisningen för de serskilde ulgifterne.
Ehuru Utskottet lika med Grefve Cronhjelm finnér, alt del Kongl.
Stats-Contoret lemnade uppdrag att upprätta Räkenskaps-formulaire, liufTudsakiigast
åsyftar alt 1 möjligaste måtto bringa de förvaltande Verkens
liufvud-räkningar till öfverensstämmelse med den form, som för Riksbokslulet
blifvit antagen, anser likväl Utskottet, alt en ordnad och enkel
hufvud-räkning ovilkorligen äfven måste leda till mera ordning i åtskilige
delar äfven af sjelfva redovisningen, hvadan Utskottet, vidhållande
dess föiut i ämnet afgifne yttrande, anser denna fråga
för det närvarande icke erfordra någon Rikets Ständers åtgärd.
20
Stafs-Utskottets Utlåtande N:o ijo.
3i:o Slutligen får Utskottet i anledning af en i Presle-Ståndet af Prosten
Hallbäck dervid gjord anmärkning, att i i83o års Revisions-Berättelse
pag. io3 finnas upptagne 2,661 R:dr 22 sk. till reparation å Posthuset
i ”Helsingborg”, ehuru i nämnde Stad icke finnes något Kronan
tillhörigt Posthus, — till upplysning meddela, att, genom tryckfel, förvexling
af namn egt rum, och att den omnämnda utbetalningen blifvit
verkställd för Posthuset i Helsingör.
Stockholm den 14 Junii 183/f
-
Reservationer:
Vid 6:te punkten j angående. Eocpeditions-Sekreteraren Askelöf lemnad
gratification af II:rr Ekerman och Petrés som åberopade deras vid
Betänkandet N:o 22 i detta ämne afgifne reservationer, och i hvilka Friherre
TersmedenDoctor Hasselroth Prosten Svedelius3 Prosten Nordin
samt Handlanden Andersson instämt.
Vid ig:de punkteiij angående Sammandrag öfver Krutförrådenaf
Friherre SilfversköldC._, som åberopat sin vid 7 r §. af Betänkandet N:o
22 afgifne reservation; och hafva, utom Friherre PalmstjernaHerrar
von Post och Hembergj Herr Grefve Gyldenstolpej Anton, förklarat sig i
samma Reservation instämma.
Vid ä/f:de punkten angående granskning af gamla Passevolancefondens
behållningaf Prosten Astrandunder åberopande af dess vid
78 #. i Betänkandet N:o 22 afgifne reservation.
Af Herr Petréy som anfört: ”Sedan, vid anställd votering, den förseglade
sedeln afgjort, att Stats-Utskottet, i fråga om gamla PassevolanceCassan,
skall förblifva vid sitt förut fattade, af flera inom Riks-Slåndan
klandrade beslut, anmäler jag deremot min reservation, med förklarande,
att då äfven af dem, som inom Utskottet talat för nyssnämnde beslut,
formligen blifvit erkändt, att detsamma grundar sig på en afvikelse ifrån
den ännu lill efterlefnad gällande urkunden om Indelnings-Verket samt
på den högst eftertänkliga misstydning af Rikets Ständers ord, som beklagligen
förefinnes uti Herr Hof-Cancellerens bref till Rikets Ständers
Revisorer af den 3 November i832, har ifrågavarande, på begreppet em
Grundlagens helgd så djupt verkande beslut, förekommit, lindrigast sagdt,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 170.
oväntadt. Den förhastade, för att icke säga orättmätiga behandling, som
denna sak förut fått vederfaras, kan icke godtgöras genom ett nytt misstag.
Representantens åliggande är att oförställd! och i full öfverensstämmelse
med förhållandet yttra sig om hvarje till dess pröfning hörande
mål, utan att återhållas af derigenom möjligen uppkommande klander
mot den ena eller andra Stats-maglen, eller emot begge gemensamt.”
”1 betraktande häraf och under åberopande af Herr Prosten Stenhammars
vid ärendets första föredragning i Stats-Utskottet, till Rikets Ständer
afgifne serskilda utlåtande, anser jag mig böra vördsamt yrka, att
Rikets Ständer måtte, med godkännande af de i nyssnämnde utlåtande
uttryckta åsigter, pröfva och afgöra den vigtiga, hela nationens uppmärksamhet
egande frågan om gamla Mötes-Passevolance-fonden.”
Häruti förenade sig Herr Ekermanj samt Prosten P. G. Svedelius.
I öfrigt liar reservation anmälts af Friherre Tersmeden j Prostarne
Östberg och Nordin > Commerce-Rådet HembergHandlanden sindersson
samt Riksdags-fullmägtige Anders Andersson j Hans Hansson och Erik
Nilsson.
Vid 28 och 2g punkternej angående dispositioner å Cabinetts-Cassans
medel, har Herr Petré åberopat sine mot 97 och 99 $$. af Betänkandet
N:o 22 förut afgifne Reservationer.
N:o 171.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Junii.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers Revisorers anmälan
rörande nine i Convoj-Cassans räkenskaper cfskrifne,
till Cabinetts-Cassan utbetalde Summor.
(I. A.)
Sedan Utskottet, enligt hvad 98 §. af dess Betänkande N:o 22 innehåller,
hos Herr Hof-Cancelleren gjort förnyad framställning om erhållande
Slats-Ut skottets Utlåtande N.o ijt.
af den redovisning, förre Cabinetts-Secreteraren, Friherre Lagerheimafgifvit
för de 2:ne summor i Hambuiger Bico, hvilka i Rakenskaperne
upptagne den ena till 77,088 R:dr 26 sk., och den andra till 4o>85c)R:dr
18 sk. Svenskt Banco, bemalde Friherre af Convoy-Cassan uppburit, lili
följd af Kongl. Brefven d. 9 Januarii och 29 October 1828, samt Herr
Hof-Cancelleren under den i5 sistlidne Maj till Utskottet aflåtit svar, fur
Utskottet rörande detta ämne nu afgifva yttrande, hvilket Utskottet, då
denna fråga för första gången understiilles Rikets Ständers pröfning, ansett
icke lämpligen kunna intagas i svaret på återremissen af Betänkandet
N:'o 22, utan böra serskildt expedieras. Herr Hof-Cancellerens omnämnda
skrifvelse innehåller: alt, då, på sätt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer med förslag till förnyad Instruclion för deras Revisorer
af den 22 Februarii 1829 närmare utvisar, Kongl. Maj:t medgifvit
granskningen, i sammanhang med Stats-Verkets Räkenskaper och förvaltning
af de Fonder och Cassör, som icke tillförene blifvit af Rikets Sländers
Stats-Utskott eller deras Revisorer utan endast i Kammar-Rätten granskade,
under uttryckligt förbehåll af den dispositionsrätt Kongl. Maj:t dittills
utöfvat och då på sådan grund Kongl. Maj:ls ofvanbemäide Nåd. Bref
af den 9 Januarii och 29 October 1828, jemte f. d. Cabinetts-Secreterarens,
Friherre LagerheimSj afgifne qvittencer, voro att anse såsom tillräcklige
verificationer, samt redogörelse, i öfverensstämmelse med hvad för
dylika utgifter alltid iakttagits, dessutom varit inför Kongl. Maj:t af Friherre
Lagerheim afgifven, hvarå Nådig decharge blifvit meddelad, Kongl.
Majit icke nu, mera än tillförene, funnit skäl att i allmänhet medgifva
någon så beskaffad redovisnings aflemnande, som den, hvilken af Utskottet
blifvit begärd. Dock hade Kongl. Majit för detta tillfälle tillåtit, alt
Utskottet, upplysningsvis, finge sig meddeladt ett Utdrag af Cabinelts-Cas
sans räkenskaper, utvisande, alt de 2ine ifrågavarande Summorne blifvit
använde till bestridande af utgifter, som haft till föremål den Svenska
och Norrska handelns fördelar och säkerhet.
Till följd af hvad Herr Hof-Cancellerens skrifvelse sålunda innehåller
samt då det Utskottet meddeladt Utdrag endast innefattar en summarisk
uppgift på de kostnader, som varit förenade med afslutaridet af åtskilige
handels- och sjöfarts-tractater, är Utskottet icke mer än Revisorerne
i tillfälle att förrätta någon granskning af berörde utaf Revisorerne
omnämnde till Friherre Lagerheim ifrån Con voy-Cassan utbelalde medel;
men då dispositionen af dem egt rum, till följd af Kongl. Brefven den
9 Januarii och 29 October 1828 eller före den lid, då gransknings-rätlig
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 172.
heten af Convov-Cassans förvaltning för Rikets Ständer oell deras Revir
sorer vidtog, saint, enligt hvad ofvan är nämndi, decharge för medlens
användande blifvit Friherre Lagerheim i Wäder meddelad, finner Utskottet
Revisorernes
anmälan, rörande oftanämnde disposition å Convoy-meiilen,
icke föranleda någon åtgärd.
Slockholm den 14 Junii j834-
NT:o 172.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Junii.
Utlåtande, i frågan om vissa grunders bestämmande för
Ho[-Stats-Per sonalens Pensionering.
(U. A.)
1 anledning af vid sisth Riksdag gjord framställning om nödvändigheten
alt stadga vissa grunder för att, vid framtida regleringen af Hof-StatsPensioner,
tjena lill efterrättelse, hafva Rikets då församlade Ständer,
som icke voro i tillfälle alt känna de serskilda förhållanden, som vid
denna frågas behandling möjligen borde komma i öfvervägande och då
liden i öfrigt icke medgaf, att derom från vederbörande infordra fullständiga
uppgifter, medelst underdånig skrifvelse den 5 Mars i83o, anhållit,
att, på det någon ledning må finnas för Rikets Ständer i de fall,
då beviljandet af Pension för Kongl. Personers Hof-Stats-Personal kan
ifrågakomma, ett förslag, som upptager de till Kongl. Hofven hörande
Embets- och Tjenstemäns samt Hof-Fruntimmers och Betjenings serskilda
befattningar, jemte de Pensions belopp, som anses lämplige, mätte varda
upprättadt och till Rikets Ständers granskning vid nästföljande Riksmöte
©fverlemnadt.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt Dess RiksMarskalks-Embete,
att ett sådant förslag upprätta och dermed, jemte utlåtande
i ämnet, till Kongl. Majit i underdånighet inkomma; och sedan
Riks-Marskalks-Embetet sådant fullgjort, har Kongl. Majit under den 12
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o *72.
nasti. April till Stals-Utskoltet öfverlemnat handlingarne i denna fråga
för den åtgärd, hvartill samma handlingar kunde finnas föranleda.
Med deraf tagen kännedom har Utskottet inhemtat, att redan ifrån
äldre tider, äfvensom efter Högstsalig Konung Gustaf lil och flere Kongl.
Personer, Embets- och Tjenstemän och Hof-Fruntimmer samt Betjening,
hvilkas tjenstgöring upphört, fått åtnjuta deras löner å Rikets Stat; och att,
efter Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIII:s frånfälle år 1818, Kongl.
Maj:t till då varande Rikets Ständer aflåtit Nådigt förslag till Indragningsstat
för Kongl. Maj:ts Hof och de deruti uppförde personers öfverfly ttning
på Riks-Staten, hvarvid Rikets Ständer i betraktande togo de allmänna
grunder, som af Rikets Ständer vid 1809 oc^ arens Statsreglerin
gar,
likmätigt deras skrifvelse den 16 October sistnämnde år, blifvit lagde
för löners och pensioners åtnjutande på Allmänna Indragnings-Staten,
samt sedermera följde, äfven då Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningens
Sophia Magdalenas Hof-stat indrogs och uppfördes på nyssberörde
allmänna Stat; och då Kongl. Majit var betänkt på en sådan förändring
med Kongl. Hof-Staten, hvarigenom de till indragning uppförde personer
skulle komma att sakna aflöning vid Kongl. Hofvet, samt Kongl. Majit
derföre i Nåder äskade, att de på Rikets Indragnings-Stat öfvertogos,
hvarigenom de således skulle, såsom tjenstfrie, förbyta deras egenskap ifrån
löntagare å Kongl. Hof-Staten till Pensionairer vid Stats-Verket, ansågo
Rikets Ständer dem i detta senare afseende underkastade tillämpningen
af de i allmänhet gifne stadganden om löners eller pensioners åtnjutande
på Allmänna Indragnings-Staten.
I följd deraf och sedan de vid denna reglering förekommande serskilde
omständigheter blifvit tagne i öfvervägande, fastställde Rikets Ständer
för densamma följande hufvudgrunder:
De personer, som funnos ifrågaställde till indragning, borde, i och
för deras olika egenskap eller vilkor m. m. olika betraktas; och beträffande
Embets- och Tjenstemän samt Hof-Fruntimret, hvilka, såsom Rikets
Ständer i deras underdåniga skrifvelse yttrade, ingått i tjenst vid Kongl.
Hofvet med hopp att deruti framgent bibehållas, samt alltså icke kunde
blottställas att sakna den utkomst de på detta ställe väntat och derföre
icke i Rikets tjenst eller annorlunda sig beredt, ansågo Rikets Ständer
dem berättigade att undfå pension, svarande emot deras å Hof-Staten innehafde
löner i penningar men utan beräkning af andre förmoner såsom
bo
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o vjz.
25
boningsrum, ved, ljus, utfodring för hästar eller equipage, kostpenningar
m. m., samt med undantag och vilkor:
1:0 alt den Embels- eller Tjensteman härifrån borde uteslutas, som
egde eller erhöll pension på Rikets Ordinarie- eller Indragnings-Stat, eller
vid något af de Kongl, eller Fursteliga Hofven biefve bibehållen eller
antagen, och dervid komrne att uppbära eller undfå lika eller högre
lön, men att om lönen, sorn sålunda innehades eller erhöllcs, icke uppgick
till det belopp, hvartill pensionen på Indragnings-Slaten skulle bestiga,
finge öfverskoltet åtnjutas på sistnämnde Stat; och
2:0 att af IIof-Fruntimret de, som förut åtnjölo motsvarande eller
högre pensioner å de på Rikets Indragnings-Stat öfver flyttade förre Kongl,
eller Furstelige Hof-Slalei ne, eller b i be b ö 11 os eller1 sedermera anlogos vid
de Kongl, eller Furstelige Hofven, icke finge åtnjuta ifrågavarande pension
lill större del, än densamma kunde öfverstiga hvad de förut innehade
eller derefter erhöllo i lön eller pension.
Vidare, angående Betjeningen i allmänhet, funno Rikets Ständer det
ålder och tjenstetid för dem borrie utgöra grunden till det understöd eller
den pension, som dem skulle beslås; och fastställde Rikets Ständer,
i likstämmighet med hvad uti dylika fall blifvit stadgadt, och med Pensions-Förfallningarne
i allmänhet instämmer:
1:0 att den, som tjent 20 år, skulle, utan afseende på lefnadsåren,
uppföras lill åtnjutande af fulla lönen, att uppbäras såsom pension, så
framt han ej å Kronans eller publikt Verks eller å någondera af de Kongl,
eller Furstelige Hofvens Stater innehade eller undfinge lön, i hvilket fall
han, lika med hvad rörande Embels- och Tjenstemän ofvan var stadgadt,
skulle uteslutas ifrån, eller frånträda ifrågavarande pension lill större
eller mindre del;
2:0 att den, som uppnått en ålder af 55 år, oansedt han blott i5år
varit uti Hofljensten, skulle få tillgodonjuta enahanda förmon, som uti
nästföregående punkt är upptagen;
3:o alt af denna Betjening alla, som tjent i5 år, och icke uppnått
nyssnämnde ålder, undfinge i pension blott hälften af deras innehafde
lön; men
Bihang till R. St. Fröt. 1S34• 4-de Sami. 1 Afd. aldra Bandet.
4--de Häftet. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 172.
4:0 den lägre Betjeningen, de, hvilka kunde räknas till tjen
stehjon
eller handtlangare, samt icke uppnått nämnde ålder, eller varit
i5 år i tjenst, och hvilka, efter det deras tjenster vid den Kongl. HofStaten
upphörde, kunde taga andre tjenster eller utvägar för sin bergning,
ej skulle såsom Pensionärer för lifstiden belasta Slats-verket, utan
borde endast få sig tilldelade gratificationer, svarande emot deras innehaide
löner ifrån den tid tjensten upphörde lill årets slut, hvarförinnan de
hade tillfälle skaffa sig ny tjenst eller annat näringsfång.
Vid Nådig pröfning af hvad Rikets Ständer sålunda i underdånighet
framställde, täcktes Kongl. Maj:t de stadgade bufvudgrunderne Nådigst
gilla, endast med den förändring, all Ilof-Stats-aflöning, i anseende lill
dess beskaffenhet, icke skulle å Pensions-beloppen afräknas, och att de af
den lägre betjeningen, som tjent 10 år, erhöllo, utan afseende å ålder,
hälften af lönerne såsom pensioner, lika med hvad Kongl. Maj:t, vid regleringen
af Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Droltningen Sophia Magdalenas
Hof-Stat, i Nåder täcktes förklara.
Då de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer sålunda stadgade grunder
för pensionering af Högstsalig Konung Carl XIIIis indragne Hof-Stat
stödja sig på äldre förhållanden och stadganden, samt gällande författningar,
så vidt de röra Rikets Allmänna Indragnings-Slat, och enär desse
grunder hufvudsakligen tjenat till efterrättelse vid Hof-Stats Pensionsregleringarne
efter Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Di ottningen Hedvig
Elisabeth Charlotta och Högtsalig Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertinaehuru, genom Rikets Ständers anslag af bestämde summor,
förhållandet för desse senare Hof-Stater, i afseende på de dervid
förekommande serskilde förhållanden, varit fördelaktigare; så har RiksMarskalks-Embetet
ansett sig ega all anledning i underdånighet hemställa,
alt samma hufvudgrunder äfven för framtiden må förklaras gällande
för de högst sorgliga tillfällen, då någon indragen Hof-Stat kan komma
i fråga att till pensioners erhållande å Allmänna Indragnings-Staten öfverflyltas;
hvarjemte Riks-Marskalks-Embetet underdånigst bifogat förteckningar
å Hans Majit Konungens och Hennes Majit Drottningens samt Deras
Kongl. Höghelers Hof-Stater, sådane Riks-Marskalks-Embetet dem dels
låtit upprätta, dels ifrån vederbörande Chefer erhållit, utvisande så väl
de belopp, hvar och en derå uppförd för närvarande erhåller, som, efter
benämningarne, deras serskilde befattningar, men då, enligt RegeringsFormens
48 Konungens Hof står under dess enskilda styrelse och Ko
-
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 172.
27
nungen deruti kan förordna som honom godt synes, samt alla beställningar
vid Sitt liof, efter behag, tillsätta och derifrån afsätta, samt på Kongl.
Majit äfven heror, aLt när som helst aflönings-beloppen förändra och Embeten,
Tjenster och Funclioner tillförordna eller indraga, hvadan de nu
öfverlemnade Förteckningarna äfven upptaga en och annan personel löneförhöjning,
föranledd af längre tjenstetid, och endast för det närvarande
kunna tjena lill efterrättelse, har Riks-Marskalks-Embelet ansett förnyade
uppgifter, då fråga om pensioneringar kan förekomma, vara af behofvet
påkallade och böra afgifvas; kunnandes dock af ifrågavarande Förteckningar
inhemtas jemförelse emellan de lönings-belopp, som åtfölja
Hof-Einbeten mot löner på Rikets Stat, och hvaraf visar sig alt Hof-Stalerne
i allt fall blifva vida mindre väl lottade vid indragningar, än andre
på Riks-Slaten, som ett lika öde träffar, enär Ilof-Slats-personalens
betydliga fördelar af boningsrum, utfodring för hästar, eller equipage,
kostpenningar och beklädnad m. m. icke få vid deras pensionering beräknas.
Sedan, på sätt ofvan är nämndt, Rikets senast församlade Ständer i
underdånighet anhållit om meddelandet af ett förslag till ledning vid bestämmande
af llof-Stats-personalens pensionerande för framtiden, och
Kongl. Majit, med anledning häraf, ett sådant förslag till Stals-Utskottet
öfverlemnat, anser Utskottet det äfven åligga sig, att yttrande deröfver
meddela och underställa frågan Rikets nu församlade Ständers pröfning.
Efter öfvervägande af de grunder, som blifvit följde vid senast verkställde
regleringar af pensioner för Hof-Slats-personalen, äfvensom af hvad
Riks-Marskalks-Embetet i ämnet yttrat, får Utskottet i hufvudsaklig öf- •
verensstämmelse med hvad hittills egt rum, tillstyrka antagandet
af följande grunder för hädanefter skeende dylika regleringar:
För Embets- och Tjenstemän> äfvensom Hof-Fruntimret :
1:0 Att desse må anses berättigade undfå pension, svarande mot deras
å Hof-Stalen innehafde löner i penningar, men ulan beräkning af andre
förmoner såsom boningsrum, ved, ljus, utfodring för hästar eller equipage,
kostpenningar m. m.;
2:0 alt den Embets- eller Tjensteman härifrån dock undantages, som
erhåller en högre pension på Rikets Stat, eller vid något af de Kongl,
eller Fursteliga Hofven varder bibehållen eller anlagen och dervid upp
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 172.
bär eller undfår lika eller högre lön; men att, om lönen eller pensionen,
som sålunda innehafves eller erhålles, icke uppgår lill det belopp, hvartill
pensionen på Indragnings-Staten skulle sig besliga, öfverskottet får
åtnjutas å sistnämnde Stat;
3:o att de Hof-Statens Embets- och Tjenstemän, hvilka, efter att
hafva undfått pension, sedermera erhålla ny lön eller lönförhöjning på
Stat, böra af pensionen frånträda ett motsvarande belopp, men derjemte
ega rättighet att, om de embetet eller tjensten sedermera frångå, få pensionen
åter tillträda;
4:o att af IIof-F.unlimret de, som förut åtnjuta motsvarande eller
högre pensioner å de på Rikets Indragnings-Slat öfverflyttade förre Kongl,
eller Furstliga Hof-Stater, eller bibehållas eller sedermera antagas vid de
Kongl, eller Furstliga Hofven, icke må åtnjuta ifråga varande pension till
.större del, än den samma kan öfverstiga hvad de förut innehafva, eller
derefter erhålla i lön eller pension;
För IIof-Stats-Betf eningen:
5:o att den, som tjent 20 år må, ulan afseende på lefnadsåren, uppföras
till åtnjutande af fulla lönen att uppbäras såsom pension;
6:0 alt den, som uppnått en ålder af 55 år, oansedt han blott j5
år varit uti Hof-ljensten , må få tillgodonjuta enahanda förmon, eller en
emot hela lönen syarande pension;
7:0 alt af denna Betjening alla, som tjent i5 år, men icke uppnått
nyssnämnde ålder, må i pension undfå hälften af deras innehafde lön;
samt
8:0 att af den lägre Betjeningen de, hvilka kunna räknas lill tjenstehjon
eller handtlangare och icke uppnått nämnde ålder eller varit i5
år i tjenst, och hvilka efter det deras tjenstgöring vid den Kongl. IlofStaten
upphör, kunna taga andra tjenster eller utvägar för sin bergning,
ej må såsom Pensionärer för lifstiden belasta Slats-Verkel, utan höra endast
få sig tilldelad en gratificalion, svarande emot ett års lön.
Dapå sätt Riks-Marskalks-Embetet anfört, så väl antalet af Hof-Statens
Embets- och Tjenstemän samt Betjente, som äfven beloppet af den
hvar och en tillkommande aflöning af uppgifne orsaker är förändring nnderkastadt,
och således, då fråga om pensionering kan förekomma, nya
Stats-Utskottets Utlåtande N:o iyz.
förteckningar blifva behÖfliga, har Utskottet icke ansett nödigt, alt i sin
fullständighet meddela Rikets Ständer de Utskottet tillställde förteckningar,
ulan trott sig böra inskränka detta meddelande Lill en uppgift å aflönings
beloppen för Hofvels Embets- och Tjenstemän samt ldof-Frunlimret.
Å en af de Utskottet tilihandakomne förteckningar finnes aflöningeu, som
nu åtnjules, upplagen för Kongl. Maj:ts i:sle Lif-Medicus med 1,800 R:dr
samt för Hand-Secreleraren, med 3ooo R:dr, men som, vid jemförelse med
den öfriga Hof-Slals-personalen, dessa aflönings-belopp icke synas kunna
antagas såsom grund för dessa tjenstégraders pensionering, anser Utskottet
lämpligast vara, att om fråga derom uppstår, sådant då blifver föremål
för serskild pröfning.
Stockholm den i4 Junii 1834-
Uppgift på Kongl. Hof-Staternes nu varande Löner.
Banco.
B.iks-Marskalken .
4ooo
Öfverste-Kammarherren
2000
Öfverste-Marskalk
i5oo
Öfver Hof-S tall mästare
• • • • • • • • • •
1000
Öfver Hof-Jägmästare .
1000
Öfver Hof-Mästarinna .
»«»•••••••
1000
Stats-Fru
• •••••••••
5oo
ICammar-Fi öken .
5oo
Hof-Fröken .
4oo
Hof-Marskalk
I 100
Förste Hof-S tal (mäst are
• •••••*
5oo
Cabinetts-Kammarherre
400
Kammarherre
4oo
32
Hof-S tall mästare, den nu
varande
666
Under-Stallmästare .
5oo
i Secreterare och Kamererare
200
i Beridare . .
4oo
I D:o
33o
Kammar-Page
i5o
Öfver Hof-Predikant
5oo
Hof-Predikant
200
Hof-Consis tori i-Not arie
100
Föredragande för Hof-Ärenden ,...•••••
6oo
Hof-Auditeur
700
Hof-Notarie .
200
3o
Stats■ Utskottets Utlåtande N:o 172.
läa
nco.
Hof-Cancellie-Secreterare ..........
35o
Cancellist .............
2ÖO
Copist ..............
175
Hof-Medicus .............
5oo
D:o
3oo
Kamererare!! vid Piiks-Marskalks-Emhetet .......
5oo
Kammarskrifvare . . . . . . . . .
100
Kamererare!) vid Htisgeråds-Kammaren .......
3oo
D:o vid Klädes-Kammaren ..... ...
200
Chefen för Deras Kongl. Höglieter Kronprinsens och Kronprinsessans Hof
2000
Öfver Hof-Mästarinna ...........
1000
Kammar-Fröken ............
5oo
Hof-Fröken .............
4oo
Hof-Mästarinnan vid deras Kongl. Högheters Arf-Furstarnes och Prinses-
san JEugenias Hof-Stat ..........
800
Hof-Marskalk ............
1000
Kammarherre ............
4oo
Lif-Medicus .............
1200
Hof-Medicus ............
3oo
1 Hof-Kamererare ...........
85o
1 D:o
45o
1 Kanimar-Page
3oo
Stallmästare .............
700
1 Beridare
5oo
1 D:o .............
200
Hof-Capellan hos Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan ....
1200
Läraren för de Kongl. Arf-Furstarne
1000
Reservationer.
Af Herr Petrej Th.: ”Emot de af Stats-Ulskottet, för Hof-Statens
pensionerande, föreslagne grunder, har jag intet att påminna, men anser
alt med framställning deraf hort dröjas intill dess upplysning vunnits,
huruvida den högre Hof-personalens tillsättande inom en enda privilegierad
medhorgare-class, må hetraktas såsom ett för densamma gällande företräde,
af den beskaffenhet, alt åtminstone några af Hof-Stats-pensionerne
möjligen kunna besparas; varande denna erinran motiverad af min
nyligen verkställda granskning af Indragnings-Staten.”
Af Riksdagsfullinägligen Anders Andersson ifrån Skaraborgs Län:
”Jag anser mig böra bestrida allt beslut angående pensioner för Hof-Statens
personal. Det är i min tanka alldeles oformligt, att stadga bestäm
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 172.
31
da grunder för en Pensions Stat, åt Einbets- och Tjenstemän samt Betjening
vid ett Hot’. De äro i alia Länder ansedde såsom de Fursteliga personernas
enskilde tjenare, men icke såsom Statens; och jag anser ej den
lingaste anledning, att i Sverige betrakta dem på annat sätt. Det synes
mig nästan vara ett gyckel med den så kallade constilutionela eller grundlagsenlig
Statsformen, alt ifrågasätta dylika inrättningar, då Konungens
beröring med Folket der, mindre än i de enväldige Staterna, kiäfver någon
Hof-personal, ulan allt går igenom Statens Embetsman, med undantag
af desse enskilde supliker, som icke lära fordra annan handläggning,
än deras emottagande, anmälande och öfverlemnande lill behörige Autoriteter.
Allt hvad Hof-personalen i öfrigt uträttar, rör ej allmänheten, ej
Landets Styrelse, ej ens något vigligt interesse i Staten, utan är alldeles
af enskild natur. Det kan således icke gerna tänkas mer än någre fä
fall, då pensionering för dem bör ifrågakomma; och detta fall är ingalunda
bestämdt af fullmagten, värdigheten, Hofarfvodet eller något gifvet
allmänt' förhållande, ulan endast genom ett personligt, ett, — jag ville
kalla det, rent caracters-förhållande.
Funnes, nemligen vid en Konungs död, någon gammal redlig och
aktningsvärd Hofman, som troget tjenat sin Herre, i den ädla öfvertygelsen,
att han bäst tjenas af dem, som vårda och yrka folkets bästa;
Och är denne ej nog gynnad af lyckan , eller händelsevis icke i det Kongl.
Testamentet belönad för alt lugn kunna motse framtiden, måtte man då
värdigt belöna förtjensten, om denna aflägsnas ifrån den nya Konungens
Ilof. Om en Tronföljare dör, och det finnes någon, som kanske genom
en orubblig tillgifvenhet för honom, under sådane förändringar, som famille-lifvet
äfven ibland jordens höge och mägtige är underkasladt, ej
ser sig bibehållen af den tillträdande, må han då, om dess ädla handlingssätt
ej af den Regerande belönas, erhålla ett bevis på nationens aktning
för dygden och redligheten. Eller om någon gång en annan anledning
verkligen uppstår för någon enskild Hofmans utmärkelse af nationen
— månne då nationens ombud skulle vägra att anslå en sådan belöning;
och månne det ej är omöjligt, eller åtminstone obehöfligt att derföre
bestämma några grunder? Mig synes delta så mycket vigtigare, som
anledningar först kunna uppstå, långt efter den Furstliga personens frånfälle,
att taga en sådan belöning i betragtande, samt frågan derom möjligen,
till och med först en längre tid efteråt af granlagenhet för de lefvande
Höge personerne kunna framställas.
Då nu man ej behöfver mer än flygtigt åskåda Utskottets förslag lill
02
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o i"jz.
grunder för Pensions-regleringen, för ali finna huru orimligt det vore,
att gifva Hof-Tjenstemän en större säkerhet för pensionering, än Rikets
Tjenstemän; — då man ej kan fördölja för sig att dessa grunder, derest
de af andia Ständer tillämpas, skulle säkerligen medföra högre pensionsvilkor,
än de fleste Statens Embetsman åtnjuta; — då man icke kan framställa
ett enda antagligt skäl hvarföre man mer skulle tänka på pensionering
af sjelfva Hof-Stats-Betjeningen än af allt annat troget tjenste
folk,
som onekligen slita vida mer ondt, under mindre Iöne-vilkor och
fördelar: — samt då man nödgas erkänna: att allmänna omdömet högt skulle
ogilla, om vi under nu varande bekymmer för Stals-medlens erhållande,
bifalla sådane nya påfund, som i måhända större delens af nationens
ögon, måste synas alldeles öfverflödige och — jag vågar säga det— opassande;
kan jag, för min del, ej annat än afstyrka allt beslut om bestämda
grunder för Pensions-Regleringen åt Hof-Slaten. Man invänder: ”alt
sådant förra Riksdagen beslutades; alt Rikets Ständer sjelfva begärde ett
sågant förslag.” Val beslutade Rikets Ständer alt begära ett förslag till
ledning vid bestämmandet af Hof-Slats-personalens pensionerande för framtiden
, och begärde det äfven; men detta var ock allt. Beslutet derom
kan ej förbinda lill någon pligt alt ovillkorligen pensionera. Det var ej
förra Ständerna, som kunde besluta om aflöning och Pensions Stater för
de kommande Ständerna, äfven om deras märkbara beredvillighet att
gifva allt hvad som begärdes, hade kunnat gifva dem lust dertill. Lyckligtvis
är det ej eller vi, som nu ega att ingripa i kommande Ständers
rätt, och stadga grunder för ett pensioneringssält, som dem tillkommer
att, efter sig företeende omständigheter, då pröfva och besluta. Jag vågar
tro, att, uti intet constilulionelt samhälle, nationens representanter ansett
en dylik fråga vara af den riksvårdande beskaffenhet, alt några grunder
derföre bort på förhand uppföras, och jag ville fördenskull äfven tro,
att Svenska folkets Ombud icke böra vara de första ibland alla nationalrepresentationer,
som antager en dylik pensionerings-princip, hvarvid tror
ligtvis anmärkningar icke torde uteblifva. i8a3 års Ständer anlogo icke
ett då likadant vackt pensionei ings-försiag; och på samma grund torde äfven
i834 års Ständer icke böra antaga det nu ifrågavarande. Jag vrkar
således alt vi icke böra vidtaga någon annan åtgärd härmed, än att, i
sammanhang med Stals-Regleringens öfverlemnande till Kongl. Maj.t, i underdånighet
anmäla Förslagets emottagande, med tillägg: att någon anledning
lyckligtvis nu icke är för handen att taga detsamma under ompröfning.
STOCKHOLM, H. G. Nordström, 1834-
Stats-Utsloltels Utlåtande N:o ij3.
i
N:o ij3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 14 Junti.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Kongl. Kammar-Rättens
Revisions-Departement icke må ega att
anmärka något emot de grunder, som följas vid Mantals-och
Skattskrif ningen, samt Berednings-och Taxerings-Comitéerna.
(U. A.)
Uti en ifrån Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion, liar
Riksdagsfullmägtigen ifrån Jönköpings Län Peter Jönsson yttrat sig anse,
att, ehuru Kongl. Kammar-Rättens Revisions-Departement väl har förbindelse
att granska Kongl. Maj:ts och Kronans jemte alla andra allmänna räkenskaper,
som under dess skärskådande komma, samt att anmärka de deruti
befintliga fel, — läge likväl hvarje påminnelse emot de grunder, som
blifvit följde vid Mantals- och Skattskrifningar samt Berednings- och Taxerings-Comitcer
utom gränsen för de under berörde Departementer subordinerande
Embetsmäns åliggande, hvilka icke desto mindre, under de senare
åren, ofta framställt så beskaffade anmärkningar; och som sådana anmärkningar,
hvarigenom kostnader och besvär tillskyndades, så väl de vid Uppbördsverket
anställde, som enskilde personer, destomindre voro af behofvet
påkallade, som omnämnde förrättningar hållas under inseende af Landshöfdingarne
eller någon i deras ställe samt i närvaro af Presterskapet eller ock
andre ortens Tjenstemän, hvilka äro i tillfälle att med mera säkerhet än
någon annan Autoritet bedöma de- förhållanden och omständigheter, som böra
ligga lill grund för beskattningen eller befrielse derifrån, och icke heller
lära underlåta, att behörigen iakttaga Kongl. Mapts och Kronans rätt, så
har Motionairen föreslagit, att dylika anmärkningar hädanefter icke må få
ega rum, utan vederbörande förständigas att dermed innehålla.
Då detta förslag dels strider emot de grunder, som genom serskild
förnyad Nådig Instruction blifvit fastställde för Kongl. Kammar-Rättens
Revisions-Contors verksamhet, dels ock skulle omintetgöra den control, sorn
å Landt-Räkenskaperna anses behöflig, samt, med förutsättning af mindre
pålitlighet hos någon Tjensteman, som med debiteringen eger befattning,
skulle kunna föranleda till missbruk och betänkliga påföljder, utan att sådant
Bihang till R. St. Prot, 1834- 4ide Saint. 1 ista AJd. %\dra Bandet. 1
inte Håjlet.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:0 iy4-
finge åtalas, och då man derjemte bör antaga, att anmärkningar utan giltig
grund sällan utfärdas samt, om så inträffar, lätteligen kunna vederläggas, kan
Utskottet till Peter Jönssons ofvanberörde förslag icke tillstyrka
bifall.
Stockholm den 14 Junii 1834*
N:o 174-
Ankom lill Exp.-Utsk. den i4 Junii.
Utlåtande, i fråga om anslag till Orthopediska Institutet.
CU. A.)
Hos Preste-Ståndet har Kyrkoherden, Doctor A. Z. Pettersson väckt
motion, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag till en Orthopedisk
Inrättning, och såsom skäl för denna motion, som till Stats-Utskottet blifvit
remitterad, hufvudsakligen anfört: att de vid sistlidne Riksdag till det
af Professoren Doctor JV. Åkerman inrättade Orthopediska Institut anordnade
medel på långt när icke varit för ändamålet tillräcklige, ett förhållande,
som bäst bevisades deraf, att ehuru Professoren Åkermans egna tillgångar,
genom hans, i och för Institutets fortgång, gjorde betydliga uppoffringar, blifvit
uttömde, han icke dessmindre sett sig tvungen att förlidet år nedlägga
inrättningen; att han, i stället för uppfyllande af sine med anslaget förbundne
åligganden, vårdat patienterne i deras anhöriges hus; att Inrättningen sålunda
till sin form väl undergått en betydlig förändring, men ännu till sitt
väsende och sina fördelar fortfore, hvarförutan en Pensions-anstalt för lytte
personer snart komme alt öppnas utaf ett fruntimmer, som i egenskap a£
Gouvernant vid berörde Institut, under arne år, i ämnet inhemtat kännedom.
Såsom bevis på denna Inrättnings välgörande resultat, har Doctor
Pettersson vidare upplyst, att det upplösta Institutet vårdat 78 missbildade
barn, af hvilka 18 utgått fullkomligen botade, 6 blifvit så nära återställde,
att endast ett vandt öga kunnat upptäcka ringa spår af fordna åkommor,
a5 till större delen befriade ifrån snedheter, samt 29, hvilka i hög grad
varit lytta, af euren vunnit de fördelar, att deras betydligaste plågor och
fel lindrats och förbättrats, hvarjemte af 268 personer, som icke vid Institutet
varit emottagne, utan endast erhållit nödiga råd och användt sådane
mechaniska medel, de der varit tillgänglige utom Inrättningen, nära 200 blifvit
återställde. Saken talade sålunda för sig sjelf, och det vid förra Riks?
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1/4'
3
dagen beviljade anslaget hade ej förfelat sin verkan; dock, på det nyttan-af
Inrättningen måtte blifva mera allmän äfven för de fattige, vore ett ytterligare
anslag nödvändigt; och har Motionairen, med hemställan om anvisande af ett
sådant, och hvars belopp bäst bestämdes af tillgångarne och den allmänna
bevågenheten för ändamålet, tillika föreslagit, att en del af samma anslag
måtte tillerkännas Professoren Åkerman, hvilken billigtvis icke kan åläggas
att utan all vedergällning gagna med sitt nit och sina insigter, hvarjemte,
vid ärendets föredragning till remiss, åtskillige Ledamöter af Preste-Ståndet
instämt uti denna Motionairens framställning, under yttrad önskan, att StatsUtskottet
måtte finna utväg till fortsättande af det för Orthopediska Institutet
vid nästlidne Riksdag beviljade anslag, och att en del deraf måtte anvisas
såsom personlig ersättning för de uppoffringar, Professoren Åkerman
gjort för denna mensklighet»! hedrande anstalt.
Äfven vid senaste Riksdag förevar fråga om understöd för Orthopediska
Institutet samt om någon ersättning åt Professor Åkerman, för hans
å Inrättningens iordningbringande enskildt gjorde uppoffringar, och dervid
utröntes: att, om endast io betalande patienter funnos, den årliga bristen
utgjorde 3,ioo R:dr; att denna dock minskades allt efter som antalet af
betalande patienter ökades, så att, då desse utgjorde 22, tillskottet endast
vore 100 R:dr och att, om patienternas antal uppginge till 3o, ett öfverskott
af 1,900 R:dr kunde påräknas. Med anledning häraf, och till vidare
uppmuntran af det nit för Inrättningens framgång och stadga , Professor
Åkerman ådagalagt och för att sätta Inrättningen i tillfälle, alt emottaga
och vårda några fattiga kostnadsfritt eller några mindre bemedlade, emot
en efter deras förmåga lämpad lägre afgift, beviljade Rikets Ständer dels
Professoren Doctor Åkerman en oafkortad gratification af 1,333 R:dr 16
sk., samt dels för Inrättningen ett årligt anslag intill nästa Riksdag af
i,5oo R:dr, hvilket äfven utgått till sistlidet års slut, då Institutet upplöstes.
Enär sålunda, oaktadt Statens bidrag samt Professor Åkermans enskildt
gjorde uppoffringar, denna Inrättning icke knnnat vidmagthållas, utan
de der intagne patienternas antal, som aldrig öfverstigit 20, sedermera
nedgått till 4 och Institutet upphört, anser Utskottet sig häraf skäligen
kunna draga den slutföljd, att Inrättningen icke, utan ganska betydliga bidrag,
skulle kunna ånyo organiseras; hvadan det må synas lämpligare, alt
densamma tills vidare öfverlemnas åt den enskilda omtankan och välgörenheten.
Då nu, på sätt Motionairen jemväl uppgifvit, deltagandet för delta
ändamål redan visat sig verksamt, tror Utskottet Statens ytterligare bidrag
4
Stats-Utslottets Utlåtande N:o 1J4.
Lora uppskjutas, lill dess det med visshet blifver utrönt, huruvida den
nya anstalt för krymplingars botande, som Motionairen omnämnt och i
hvars bildande han äfven deltagit, omfattas med det förtroende, att den
använda curmethoden hellre der begagnas, än under enskild omvårdnad , och
hvarigenom endast anledning framdeles må förefinnas, att betrakta det nya
Orthopediska Institutet, såsom varande af mera allmän omfattning; och
kan Utskottet fördenskull
för närvarande icke för detsamma tillstyrka något Statsanslags
beviljande.
Beträffande den serskildt gjorda framställningen om beredande af något
årligt arfvode eller understöd åt Professor Akerman; så enär en gratification
redan vid sistlidne Riksdag blifvit honom förunnad, för dess nit och
uppoffringar i och för OrLhopediska Institutets iordningbringande, och han
för vårdandet af patienterna hemma i deras boningar eger alt påräkna vedergällning
för sin möda, samt Utskottet i allmänhet afstyrkt personela
anslag,
kan Utskottet icke heller i denna del understödja motionen.
Stockholm den 14 Junti 1834-
jReservationer.
Af Prosten Astrand:
”Jag anser det ifrågavarande Institutet, såsom en Normalanstalt för
lytta barns orthopediska behandling, väl värdt Rikets Ständers uppmärksamhet
och välvilja, och måste beklaga, om detsamma af brist på understöd
måste upphöra. Jag yrkar, att till Institutet måtte anslås 400 R:dr
årligen, med vilkor, att derföre 2:ne fattiga, lytta barn vid Inrättningen
städse underhållas och njuta orlhopedisk behandling, och att detta anslags
användande af Institutets Direction ställes under Kongl. Sundhets-Collegii
control.”
Af Doctor Ruus:
”1 Prosten Åstrands Reservation kan jag, med afseende å Institutets
välgörande syftemål, ej annat än instämma; men tror dock, att 1000 R:dr
minst borde anslås, för att, i någon betydligare mon, befordra det goda
ändamålet.
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o ij5.
5
N:o 175.
Ankom'till Exp.-Utslc. cl. 14 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om undersöknings
anställande, rörande beskaffenheten af de vid Hufvudstadeli
befintlige Correctionsanstalter. (U. A.)
Uti ett ifrån Ridderskapet oell Adeln till Stats-Utskoltet remitteradt
memorial, har Herr Montgomery, Gustaf, med erkännande af det nit och
den rastlösa verksamhet, hvarmed nuvarande Styrelsen för Fängelsena och
Corrections-Inrättningarne i Riket sökt uppfylla sin bestämmelse, tillika
omnämnt den billiga farhåga, som utom och inom Hufvudstaden spridt sig,
i följd af på senare tid inträffade händelser, genom härvarande Correctionisters
lyckade ^v innings forsö k och derefter föröfvade tjufnader och våldsamheter;
och då det vore en pligt, så väl emot Fång-Styrelsen, som emot
allmänheten, att få förhållandet i denna del upplyst, har Herr Montgomery
anhållit, alt Stats-Utskottet ville taga noggrann kännedom derom,
huruvida de vid Hufvudstaden befintlige Correclions-anstalter äro ändamålsenligt
fotade, och huruvida de kunna befinnas vådliga eller icke, för den
enskilda, personliga och egendomssäkerbeten i och närmast omkring Stockholm,
och om de icke, i händelse de skulle ega någon fruktansvärd egenskap,
borde härifrån aflägsnas.
Vid denna motions föredragning lill remiss, har Friherre Åkerhjelm,
G. F., utiafgifvet införande redan besvarat den del af motionen, som angår
de omnämnde rymningsförsöken och i afseende derå upplyst; att sådane
visserligen egt rum, men att endast några få vittnat om mindre omtanka
hos den närmare tillsynen öfver ordningen på stället; att de fleste
förrymde till Inrättningen återkommit, och att i öfrigt de brott och våldsamheter,
som väckt den oro i Hufvudstaden och nästgränsande landsorter
Motionairen omnämnt, ganska sällan föröfvats af förrymde Correctionister,
men väl af sådane, som ifrån Inrättningen af enskilde uttagits.
Uti den år 1819 utgifne Författning om sysslolösa och vanartiga personers
insättande m. m., hvilken varit gällande intill den 1 sistlidne November,
hade nemligen intet samband gifvits emellan Correclionistens uppförande
före och efter dess inträdande inom Corrections-Inrättningen samt
grunden för hans rättighet att, när han reqvirerades, derifrån åter i samhället
ingå; och denna Lagens föreskrift att Correctionisten, utan afseende
på hans för allmän säkerhet vådliga böjelser och visade anlag, finge, på
reqvisition utsläppas, och hvilket utsläppande Förvaltningen icke kunnat
6
Stats-Utskottets Utlåtande K:o 1J5.
vägra, skulle naturligtvis mången gång föranleda till väsendlliga olägenheter;
varande den ändring i senast utgifne, nu gällande Lösdrifveri-Författning
härutinnan vidtagen, att, med bibehållande af Correclionislens lagliga
rätt till frihetens återfående, en rättighet är lemnad Corrections-Inrättningarnes
förvaltningar att fästa vilkor vid denna rätts begagnande för dem,
som ådagalagt ett serdeles okynne och våldsamma eller brottsliga anlag, hvadan
personer, som icke gjort sig förtjente af friheten, hädanefter icke mera
komme att, så lätt som förut kunnat ske, utsläppas. Och har Friherre
Åkerhjelm,j lika med Herr Montgomeryyttrat den önskan, att Statsutskottet
måtte på stället undersöka Inrättningarnes organisation och förvaltning.
Sedan Utskottet nu mera på ort och ställe inhemtat en noga kännedom
af Corrections-Inrättningarne härstädes, får Utskottet i afseende på
Herr Montgomerys framställning, om vådan af Corrections-anstalterne för
Hufvudstaden och kringliggande trakt, hufvudsakligen åberopa hvad Friherre
Åkerhjelm här ofvan anfört, och i öfrigt tillägga, att hvad CorrectionsInrättningen
på Långholmen angår, hvilken Motionairen förmodligen hufvudsakligen
afsett, Utskottet funnit densamma, till följd dels af localen,
dels ock af vidtagne stängsel-åtgärder till det yttre kunna, såsom nu äfven
sker, af en mindre militaire-styrka bevakas. Att förebygga och hindra
alla rymningsförsök torde icke ligga inom möjlighetens gräns, enär man
besinnar, att äfven med bojor belastade fästningsfångar understundom lyckas
att försätta sig i frihet, men utom det att rymningarne ifrån Södra
Corrections-Inrättningen hitintills, i förhållande till den stora fångpersonalen
och i betraktande af de svårigheter, som under Inrättningens fullkomnande,
äfven i bevakningsväg, förekommit, varit mindre betydliga, bör man med
allt skäl kunna hoppas, att dessa försök skola småningom afstanna, dels
derigenom att de utvägar och sätt, som af Correctionisterne vid rymningsförsök
begagnats, allteftersom de uppdagats, blifvit för framtiden motverkade
eller föranledt till ytterligare försigtighetsmått, dels äfven i den mon
Inrättningens inre organisation, redan långt framskriden, efter nu antagne
grundsattser ytterligare varder utbildad.
De yttre förbättringsmedel, som härvid hufvudsakligen användas, äro,
enligt hvad för Utskottet blifvit uppgifvet och bestyrkt, sträng arbetsamhet
och tystnad, snygghet och ordentlighet, jemte enkel, men sund föda; och
desse medel äro äfven, i Utskottets tanka, de ändamålsenligaste, serdeles
vid en Inrättning, soni hufvudsakligen är ämnad för sysslolöse och för
mindre brott häktade personer; och så vidt Utskottet kunnat bedöma,
Stats-Ulslcottets Utlåtande N:o 1J5.
7
har Inrättningens Styrelse, icke blott med utmärkt nit, utan ock med framgång
häröfver vakat. Serskildt haif Utskottet trott sig böra omnämna den
af Förvaltningen antagne, i Utskottets tanka rigtiga princip, att, med få
undantag, allt arbete vid dessa Inrättningar sker för enskildes räkning och
på deras förlag, så att Inrättningen endast består arbetskraften eller arbetsskickligheten,
och att, utöfver den inkomst Inrättningen af fångens arbete
skäligen bör påräkna, möjlighet för honom är beredd, att genom ansträngd
flit förvärfva någon egen arbetsbelöning, hvarigenom han dels under tvångstiden
kan erhålla tillökning i föda, dels sedan han blifvit åter försatt i
frihet och visat sig kunna vårda densamma, eger en besparad tillgång till
beklädnad och nödiga behof.
Beträffande fångarnes religieusa och moraliska ombildning, hvars synnerliga
vigt icke bör förbises, så kan Utskottet, som icke i ringaste moa
betviflar Fång-Styrelsens vitsord om den skicklighet och outtröttliga nit,
hvarmed Pastoral-vården vid Inrättningarne ombesörjes, likväl icke undgå
yttra den öfvertygelse, att detta, till beredande af fångarnes grundliga
förbättring, hufvudsakliga medel svårligen kan erhålla både den allmänna
utsträckning och den serskilda tillämpning, som är för det goda ändamålet
nödvändig, då, såsom vid Södra Corrections-Inrättningen, för ett fångantal
af 74° personer, finnes blott en Religions-Lärare och Själasörjare, hvilken
jemväl har skyldigheten att, med biträde af en ibland Correctionisterne
utsedd Moniteur, vårda undervisningen i den på stället inrättade, för ett
stort antal vanartige gossar högst behöfliga Lancaster-Skolan.
Utskottet anser för en pligt att yttra, det Styrelsen öfver Fängelsena
i Riket, i Utskottets tanka, handhafves med planmässighet, omtanka
och nit; och ehuruväl Utskottet icke kan eller vill ingå i bedömandet deraf,
huruvida icke vissa förändringar i sjelfva systemet framdeles må finnas
behöfliga, tror Utskottet sig dock böra yttra, så väl alt sådane större och
mera befolkade Arbets- och Corrections-inrättningar svårligen skulle kunna
förläggas på någon lämpligare ort, än vid Hufvudstaden, som att, så vidt
Utskottet kunnat inhemta, någon grundad anledning icke finnes till den af
Herr Montgomery omnämnda farhåga, som skulle dessa Inrättningar för
Hufvudstaden och de densamma närmast omgifvande trakter vara vådliga.
I följd häraf, anser Utskottet Herr Montgomerys motion
icke föranleda någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
Stockholm den i4 Junii 1834-
8
Stats-Utslottets Utlåtande N:o iy6.
N:o 176.
Ankom till Exp.-Utsk. il. 14 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om straff-fängelsens
inrättande för arbetsfångar m. m. (U. A.)
Sedan förslaget lill ny Brottmålslag numera är färdigt och, ibland
de deri föreslagne straffarterne, det correctionela fängelsestraffet framstår
såsom det mest använda, så, ehuru det väl kan vara tvifvel underkastadt
om det blifver lämpligt, att i Sverige antaga detta bestraffningssätt i den
vidsträckta mon, som Lag-Comite'en ifrågaställt, men då likväl tvekan ej
synes böra uppstå, att det ju icke till någon del bör införas, har Herr
Strålej N> W*> uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, lill Stals-Utskottet
remitterad motion, fästat uppmärksamheten på viglen deraf, att, så
vida Lagen antages, de för Lagens verkställande oundgänglige Inrättningar
äfven finnas. Herr Stråle har, med erkännande af i Sverige varande Corrections-anstalters
gagnelighet i öfrigt, dock ansett desamma mindre lämpliga
för nyss uppgifne ändamål och yttrat, det orsaken dertill sannolikt
borde sökas deri, att deras inrättande här i Sverige vidtog just vid den
tidpunkt, då i Amerika, der det correctionela straffsystemet är mest utveckladt,
dessa Inrättningar undergingo en väsedtlig förändring, i det man
öfvergaf det absoluta Cell-systemet, eller att hvarje fånge under liela arbetstiden
var innesluten för sig och egde en serskild gård till arbetets förrättande,
samt i stället antog ett, i så måtto modifieradt Cell-system, att
arbetet förrättas i gemensamma arbetssalar, men hvarje fånge eger serskildt
sofrum. Då, enligt hit ankomne berättelser, framgången af detta system
visat sig så gynnande, att inkomsterne icke allenast betäckt utgifterne, utan
äfven lemnat öfverskott, och sedligheten tyckts öka sig i mon af arbetsproducten,
bar Herr Stråle tillstyrkt antagandet af nämnde grunder för
Corrections-anstalternas organiserande såsom straff-inrättningar, samt, då
det icke lärer vara möjligt att förändra en redan varande byggnad till
likhet med de Amerikanska fängelsena, utan nödvändigt blifver, att sådane
af nyo uppb3'ggas, föreslagit:
1:0 att, så vidt tillgångar finnas, en summa af 200,000 till 5oo,ooo
R:dr må ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för att, i den mon
Kongl. Maj:t kan finna nödigt och lämpligt, före nästa Riksdag användas
till uppbyggande af ett eller flera straff-fängelsen för arbetsfångar, i likhet
med de bästa sådane Inrättningar, som i andra Länder finnas; och
2:0
Stats-Utslottets Utlåtande N:o iy6.
9
2:0 att, i sådant fall, Rikets Ständer må lemna Kongl. Maj:t magt
att, med förändring af hvad nu gällande Lagar och Författningar innehålla,
påbjuda att sådane förbrytare, som böra dömas till arbete på fästning, i
stället skola åläggas, att arbetet i straff-fängelse under den i Lag föreskrifne
tid förrätta; äfvensom att, efter sig företeende omständigheter, förordna,
huru förhållas skulle med de personer, som dömas till fängelse å fästning
utan arbete.
Hvad nu angår förslagets första punkt, eller den del af frågan, deröfver
Stats-Ulskottet har att sig yttra, får Utskottet anföra: att då Kongl.
Majrt icke för det uppgifne ändamålet äskat något serskildt anslag, samt den
grundsatts i allmänna Lagen, som skulle föranleda behofvet af förändrade
Correctionela Fängelse-Inrättningar ännu icke af Rikets Ständer blifvit pröfvad,
mindre godkänd, samt enär i öfrigt, efter den erfarenhet Utskottet
inhemtat, antalet af å Långholmen redan befintlige Celler är så stort, att,
i händelse den af Molionairen uppgifne method anses böra genom anställda
försök pröfvas, sådant torde kunna ändamålsenligt verkställas med en icke
obetydlig del af den personal, som är förfallen till fängelse och arbete å
fästning,
saknar Utskottet icke allenast nödige tillgångar alt föreslå för det
uppgifna nya behofvet, utan ock fullt grundad anledning att Herr
Stråles ifrågavarande motion för det närvarande understödja.
I afseende på de i andra punkten föreslagne förändrade Lagbestämmelser,
har Stals-Utskottet meddelat motionen till behandling af LagUtskottet.
Stockholm den i4 Junii 1834-
JReservation:
af Herr Petre, Th.,
”Med Stats-Utskottets sannolikt egande kännedom af de åsigter, hvilka
allt sedan framlidne Justitiae-Ministern Grefve Gyllenborgs frånfälle
motarbetat nya Lagförslaget, anser jag att Utskottet för afstyrkande af
Herr Stråles ifrågavarande motion icke bort anföra någon annan bevekelsegrund
än den, som i den hårda nödvändigheten, eller Statsmedlens otillräcklighet,
förefinnes,"
Bihang till R. St. Prot. 1834. 4-de Sami. lista Afd. 2:dra Bandet. 2
5 '.te Håftet.
I o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o /“/.
N:o 177.
Ankom till Eip,-CJtsk. d. 14 Junit.
Utlåtande, i anledning af Herr J. Hembergs ifrån
Horgare-Slåndel remitterade memorial, angående understöd
af allmänna medel till fullbordande af Ystads
Hamnbyggnad. (R, €r;s A.)
Af Hr Hemberg, såsom Riksdagsfullmäktig för Staden Ystad, är uti
ofvanberörde memorial hufvudsakligen anfördt: huruledes Kgh Maj:t den 23
Januarii samt 25 och 26 April 1827 i Nåder anbefallt numera framlidne En
af Rikets Herrar m. m. Grefve von Platen åtskillige åtgärders vidtagande
till beredande af fördelar för så väl in- som utrikes handeln, och till
underdånig åtlydnad hvaraf Grefve von Platen, ibland annat, jemväl besigtigat
Ystads hamn; att, sedan Herr Grefven uti den af honom till Kongl.
Maj:t afgifne underdåniga berättelse först omnämnt, att Helsingborgs hamn den
tiden, då, i följd af ställets för stormar, ström och sjögång ovanligt blottställda
läge, hotades med daglig förstörelse, så att de för denna hamnbyggnad uppoffrade
betydliga summor belt och hållet skulle gå förlorade, om ej snar och kraftig
hjelp metlankom; så hade Herr Grefven derefter yttrat: ”att Ystads Hamn,
vigtig så väl i anseende till Postfarten , sorn elen omgif vande fruktbara
nejden är både vidlyftig och kostsam, menj i anseende till plan och
utföring i samma cathegori med Hamnbyggnaden vid Helsingborg, så att,
om anläggningen ej skall gå alldeles förlorad till den grad, att det hela
snart bildar en ruin, der en fiskarebåt med föga säkerhet kan landa, icke
obetydliga medel måste användas till dess fullbordande efter förändrad
plan; det enda sättet att upprätthålla och begagna hvad som redan är
gjordt med en kostnad af omkring 200,000 R:dr”; I sammanhang hvarmed
Grefven i underdånighet föreslagit: ”Att af de då ifrågavarande Hamnbyggnaderna
inga andra måtte företagas, än fortsättningen af de redan
i Helsingborg och Ystad påbörjade, sedan likväl förut en ny plan för
den senare blifvit, efter verkställd undersökning uppgjord och fastställd,
samt att så stora anslag, sorn möjligt, mätte beviljas, för att skyndsammast
bringa dessa anläggningar till den fullbordan, utom hvilken de säkert
morn kort tid skulle falla i ruiner;” hvilket yttrande, afgifvet af en
man, hvars patriotism, sakkännedom och omdömesförmåga icke kunna vara
något tvifvelsmål underkastade, torde göra mera än tillfyllest, för att
ådagalägga vigten af framtida bibehållandet af den vid Ystad anlagde hamn,
hvilken, utom de i Grefve von Plåtens underdåniga utlåtande upptagne
Siats-Utskottets Utlåtande N:o iyy.
egenskaper, ärYaf stort värde, äfven i militairiskt hänseende, helst den,
som ibland Öslersjöhamnarne senast tillfryser, är nog djup för att kunna
emottaga Krigsfartyg af större storlek, hvarjemte nyttan och behofvet deraf
ådagalägges af den betydligare handel, som af Ystads Handlande bedrifves,
dels med deras egna, lill antalet icke ringa Handelsfartyg, och dels
med de Utländske Skepp, som dit årligen ankomma; att då Grefve von
Platen redan år 1827, vid den då af honom anställda undersökning, funnit
snar hjelp vara af nöden, så framt icke Ystads Hamnbyggnad skulle
förfalla till ruin och de derpå redan använde omkring 200,000 R:dr helt
och hållet gå förlorade, kan det icke vara svårt att göra sig ett begrepp
om det förfallna tillstånd, hvaruti denna Hamnanläggning nu måste befinna
sig, helst de nedsänkte stenkistorne, i anseende till deras felaktiga construclion,
redan börjat gifva vika för sjöns verkningar och ramla, hvarmedelst,
om det än längre ohämmadt får fortfara, Grefve von Plåtens förutsägelse
kommer att snart gå i fullbordan. Val hafva Stadens Invånare, med
de ringa medel, som stått dem till huds, sökt alt, medelst nedsänkning
af så kallade halfkistor, fördröja en total förstöring, i hopp att kraftigare
mått och steg, än de magta åstadkomma, skola blifva vidtagne, helst en
hvar lärer inse, att utförandet af ett sådant företag, som ifrågavarande
hamnbyggnad, vida öfverstiger de tillgångar, som Ystads invånare kunna
disponera, hvaraf, så framt ej tillräckligt anslag dertill af Staten erhålles,
blir en ovilkorlig följd, att hela företaget kommer att upphöra, till förlust
för så väl den enskilde, som äfven för det allmänna; att Helsingborgs
hamn redan på allmän bekostnad blifvit fullbordad, hvaremot Ystads invånare,
ehuru det måhända skulle kunna bevisas, att hamnen derstädes i
mera än ett afseende har företrädet framför den i Helsingborg, icke haft
att hugna sig af lika fördel; om erhållande hvaraf Motionairen, redan vid
sistlidne Riksdag, framförde deras begäran, fastän förgäfves; hvadan Herr
Hemberg nu förnyar samma begäran och yrkar: att tillräckliga medel af
Staten måtte anslås till fortsättning och fullbordan af den vid Ystad påbörjade
hamnbyggnad samt dervid skyndsammast läggas verksam hand.
På sätt uti motionen an föres, hade Herr Hemberg vid sistlidne Riksdag
anhållit alt, i likhet med hvad Staden Helsingborg då redan i flere år
åtnjutit, ett årligt anslag af Statsmedlen måtte Staden Ystad till Hamnbyggnadens
fortsättande förunnas.
Stats- och Danco-Utskotten hafva uti deras häröfver afgifne och af
Rikets Ständer gillade Betänkande (N:o 34, 4:f*e Sami., 3 Afd.) meddelat
det utlåtande: ”att ehuru Utskotten äfven för deras del hysa den önskan,
I 2
Stats-UtskoltelS Utlåtande N:o 1~J.
"att ifrågavarande hamnbyggnad, efter de arbeten och kostnader, derå re”dan
blifvit nedlagde, måtte bringas till fullbordan, på ett varaktigt och
"för framtiden gagnande sätt, likväl då, dels, enligt hvad den vid'Betänkandet
N:o 22 bifogade Tabell upplyser, efter afsättandet af erforderlige
"medel för försvarsverkets iståndsättande och andra behof, till hvilka an”slag
blifvit af Kongl. Maj:t äskade, några tillgångar icke återstå alt anvida,
dels ock, i allmänhet, man synes böra undvika, att på grund af enskildes
motioner bevilja några anslag af allmänna medel till de Städer
”eller Cor pora tioner, hvilka sådant begära, hafva Utskotten funnit sig ej
”kunna tillstyrka några anslag af Statens medel till fullbordande af ofvan"berörde
hamnbyggnad.” U
Efter öfvervägande häraf, och då Statens tillgångar nu, likasom vid
förra Riksdagen, måste hållas tillhanda för allmänna angelägnare behof,
och sålunda icke medgifva anslående af några medel till den ifrågavarande
hamnbyggnadens fortsättning och fullbordan; så
afstyrker Utskottet bilall till motionen.
Stockholm den 14 Junii 1834-
• ———
STOCKHOLM, Kongl. OimEss-BoKTtorcRsaiET, 1834-
Stait-Uttkitttts Ud. A':a i73.
i
N:o 178.
Auk. till Exp.-Utsk. den 28 Juni!.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer j angående förlängning i ytterligare tio år af
de för en Pantlåne-Jnrättning i Hufvudstaden beviljade förmöner.
(RGS. A.)
Högstberörde Nådiga Proposition (jN:o 20), som ifrån samtlige RiksStSnden
tili Stats-Utskottet blifvit remitterad, innehåller hufvudsakligen,
att enär Entrepreneuren af den nya Pantlåne-Iurätlningen, Secreteraren
Stridsberg förmält sig ej kunna egna sin person, sin lid oeh sina krafter
åt en Inrättning af ifrågavarande beskaffenhet, utan att vara försäkrad om
dess fortfarande under längre tid, än de bestämda tio åren, och Kongl. Maj:t
af Dess Öfver-Stålhållare-Embetes den i3 sisth Januarii allåtne underdåniga
Skrifvelse inhemtat: att den nya Pantlåne-Inrättningen varit i en oafbruten
verksamhet, sedan den öppnades den i3 Augusti 183a; — att den
utmärker sig för ordning i förvaltningen och fullkomligt uppfyller det der.
vid åsyftade ändamål; •—• att icke blott liela den af Rikets Ständer anslagne
väutefria fond, ulan ock omkring 10,000 R:dr derutöfver äro utlånade, samt
att denna för Hufvudstadens fattigare Invånare oumbärliga Inrättning,
ej kan ega bestånd, utan de förmoner densamma nu åtnjuter, Kongl. Majrt
alltså ville, enligt Stridsbergs derom gjorda underdåniga anhållan, till Rikets
Ständers bifall framställa, att Entrepreneuren af ifrågavarande PantlåneIilrättning
må förklaras berättigad, att, under ytterligare tio (10) års tid,
räknad från den 1 Junii 1842, bibehålla den dertill redan anslagne räntefria
lånefond, med vilkor af Inrättningens fortsatta bedrifvande, enligt Reglementet
och af samma säkerhet för beloppet.
Tiir Utskottet har jemväl blifvit aflemnadt det vid remitteringen
hos Borgare Ståndet förde Protocoll, innefattande flere Ledamöters yttranden,
hvarigenom bestrides bifall till den Nådiga Propositionen.
Bihang till R. St. Prat. 18 34. 4 Sami. 1 Af del. 2 Bandet.
6:te Häftet.
1
&
Stnts-TJtskottets Uti. N;o 179.
Vid öfvervägande häraf, och sorn, efter hvad Öfver-Ståthållare-Embetet
i underd. anmält, den nja Pantlåne-Inrättningen varit i oafbruten verksamhet,
sedan den öppnades, och fullkomligt uppfyller ändamålet, så enär
afsigten med det beviljade räntefria förlagslånet af 100,000 R:dr redan är
■vunnen, att nemligen härigenom underlätta tillvägabringandet' af en ny
Pantlåne-Inrättning, i f. d. General-Assistance-Contorets ställe, och hvilken
förstnämnde Inrättning skulle komma att underhållas af Stockholms Stad,
utan något ytterligare bidrag från staten, anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till den Kongl. Propositionen.
Stockholm den 27 Junii 1834-
N:o r 79.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 28 Juni?.
Utlåtande, i anledning af åtskillige f. d. Tjenstemäns vid f. d.
General- Assistance- Conior et underdåniga ansökning, om Kongl.
Maj:ts Nådiga förord till erhållande af något lämpligt årligt
understöd.
(RGS. A.)
Under den 8 sisth Februarii, har Kongl, Majit i Nåder behagat till
Stats-Utskottet öfverlemna åtskillige f. d. Tjenstemäns vid f. d. Genera IAssistance-Contoret
G. Grundens, F. IV. Höglunds, O. F. Åkerrens, J. H.
Läs thoms och C. A. Kullenberghs underdåniga ansökning om Kongl. Maj;ts
Nådiga förord hos Rikets Ständer till erhållande af något lämpligt årligt
understöd tills de i Riksgälds-Contoret eller annat Rikets Ständers Verk må
kunna blifva använde, och hvarom Rikets Ständer torde täckas meddela vederbörande
föreskrift, i likhet med hvad tillförene skett, då vid RiksgäldsContorets
reglering, öfver 20 derstädes öfyerflödige Tjenstemän suceessive &
General-Assistance-Contorets stat förflyttades.
Såsom bevekande skäl anföra Sökanderne: att de i f. d. GeneralAssistance-Contorets
tjenst uppoffrat från 10 till 17 de verksammaste åren
af deras lefnad; — att Sökanderne nödsakade, att, under Contorets existence,
i anseende till dea derstädes oafbrutna sysselsättningen, försaka de utvägar
Strtis-TJtskotten Uti. Nio 179.
deras användbarhet b un na t dem på andre ställen bereda; och äntligen att
Sökanderne, sedan fortfarandet af Contorets rörelse vid 1823 års Riksdag
beslöts, ej ansett sitt öde böra blifva hårdare, än det, som, vid upplösningen
af andre Verk, drabbat derslädes, på enahanda villkor, anställde personer,
såsom f. d. Magasins-Directionens Tjenstemän m. fl.
I anledning af de, vid 1817 och 1818 årens Urtima Riksdag, väckta
frågor om General-Assistance-Contorets upphörande, ansågs en hastig indragning,
af denna Inrättning skola för Staten medföra en mycket större årlig
förlust, än den Staten de nästlörflutne åren fått vidkännas, enär, vid Inrättningens
upphörande, lönerne icke skulle kunna fråntagas den ordinarie
Betjeningen; hvadan Rikets Ständer funno lämpligt, att då icke fatta något
bestämdt beslut om General-Assistance-Contorets blifvande öde, utan borde
åtgärderne endast riglas på 2tne liufvndsakliga föremål, det ena, att, genom
en förändrad reglering af utlåningen med hvad dertill hörer, söka vinna en
jemvigt emellan inkomster och utgifter, så att Inrättningen i det närmaste
måtte kunna bära sin egen kostnad, och det andra, alt grundlägga Inrättningens
framlida upplösning, på ett sätt, som för Staten blefve minst betungande,
i händelse denna upplösning skulle beslutas, sedan resultatet af
den nya regleringen med någorlunda tillförlitlighet hunnit utrönas; i hvilket
sistberörde hänseende, och på det att General-Assistance-Contorets upplösning,
i händelse den framdeles af Rikets Ständer skulle beslutas, måtte
kunna, i anseende till Expeclanee-lönerne, med minsta möjliga gravation
för sig gå; erhöllo Fullmägtige i Riksgälds-Contoret föreskrift, att tills vidare
och intill påföljande Riksdag, endast, efter provisionel förordnanden,
låta förrätta de tjenster, hvilka då voro eller framdeles kunde blifva ledige,
så att de för sådane tjenster anslagne löner, vid tjenslgöringens upphörande,
ovilkorligen kunde komma att indragas. (Se Stats-Utskotlels Betänkande
N:o 292 den 4 Junii 1818.)
Vid sistiidne Lagtima Riksdag blef från Kongl. Majrt till Stats-Utskottet
öfverlemnad en af så väl nu varande Sökande, som af flere andre
tills vidare anställde Tjenstemän undertecknad underdånig ansökning, att,
vid General-Assistance-Contorets upplösning, med Expectance-löner varda
Iiugnade, men hvilken ansökning af Rikets Ständer afslogs.
Uti Utskottets öfver nyssnämnde underdåniga ansökning afgifne utlåtande
N:o 354, heter det; ""Enär, efter hvad Herrar Fullinägtiges ofvan intagne
utlåtande upplyser, alla sedan 1818 års Riksdag meddelade Tjenste
-
4
Smi-Ucskotttts Utl. N:o 179.
förordnanden vid General-Assistance-Contoret varit ställde att gälla endast
tills vidare och med uttryckligt förbehåll, att, när som helst, kunna, jemte
lönerne, indragas; samt uti den underdåniga ansökningen icke äro frarnstälde
andra skäl och considerationer, än sådane, som hos Utskottet varit
under öfvervägande och föranledt till Utskottets uti Betänkandet £N:o 117
I Bandet Pag. 175) gjorda och af Rikets Ständer bifallna tillstyrkande, att
nemligen vederbörande Tjenstemän och Vaktbetjente, hvilka, vid Inrättningens
upplösning, icke komme i åtnjutande af Expectance-löner, skulle
undfå gratificationer, svarande mot ett halft års lön, anser Utskottet vid sådant
förhållande, sig icke tillständigt, att tillstyrka någon förändring i Rikets
Ständers fattade, ofvanberörde beslut/’
I enlighet med detta vid sisth Riksdag afgifne och af Rikets Ständer
gillade utlåtande, har också underdånig Skrifvelse (N:o 34p) till Kongl.
Majit ifrån Rikets Ständer afgått (hse 10 Sami. 2 Bandet 3 Iläftet Pag. 20.)
Stats-Utskottet har tagit detta allt i öfvervägande; och ehuru, vid
det här ofvan upplyste förhållandet, Sökanderfte icke kunna ega ringaste
rättsanspråk på någon ersättning; likväl, och i betraktande af den svåra
Belägenhet, hvari de, genom f. d. General-Assistance-Conlorets indragning
Blifvit försatte, har Utskottet trott, att ett billigt afseende härpå icke borde
alldeles åsidosättas; och att någon ytterligare gratification, genom Rikets
Ständers ynnest, skulle kunna dem meddelas, lämpad efter den längre eller
kortare tid de i General-Assistance-Contoret tjenster innehaft; hvadan
Utskottet
tillstyrker, att den ibland de sökande, som minst under tio års
tid innehaft provisionelt förordnande att förrätta någon ledig tjenst
med lön på Stat, undfår en ytterligare gratification af Trehundrade
(3oo) Riksdaler, och den som, under minst fem årstid, innehaft
ett dylikt förordnande, Etthundrafemtio C15°) Riksdaler, allt
Banco; hvaremot den, som under kortare tid, än minst fem år,
varit anställd till förrättande af ordinarie tjenst, anses icke berättigad
till någon gratification. Dock får någon af de nu föreslagne
gratificationerne icke tillgodonjutas af den ibland de,sökande, som
tilläfventyrs kan innehafva ordinarie motsvarig tjenst vid något
af Statens Verk eller vid andra allmänna Inrättningar, eller ock
Bevisligen vägrat att en sådan honom erbjuden tjenst emottaga.
Stockholm den 37 Junii 1834*
Re
-
SttusAJt skottets 17//. N:o 179,'.
Reser Valioner.
Af Herr Grefve Gyldenstolpe j Anton: ”Jag- reserverar mig emot Beliam!
linge 11 af detta ärende, emedan jag anser, att Utskottet Loit, gemensamt
med pröfningen af den af några Tjenstemän: vid f. d. Assistance-Contoret
ingifne ansökning om gratification, ingå i undersökningr huruvida ej
lika gällande skäl kunna förefinnas för öfrige vid Contorets upplösning afskedade
tjen ste män."
Af Herr Prosten Stenhammar: ”Ej mindre emot behandlingen af målet,
än det fattade beslutet, nödgas jag reservera mig. De afskedade Tjenstemännen
vid f.' d. Assistance-Inrättningen, till hvilkas förmon en gratificalion
af Utskottet nu blifvit föreslagen,, hafva anhållit att komma i åtnjutande
af den befordrings-tour inom Riksgälds-Gontoret, hvarpå de förmena
sig hafva anspråk, till följd) af Herrar Riksgälds-Fullmågtrges den 21:
Julli 181 1 fattade beslut om gemensam befordrragstour för Riksgälds-Contolrets
och General-Assistanee-Contorets Tjenstemän. Jag förmår ej inse af
hvad. skäl Utskottet med fullkomlig tystnad förbigått denna del af deras
ansökning, som ,efter min tanka, aldraförst bort lill granskning upptagas.
Be finnes deras anspråk välgrundadt, hvarom jag icke vill döma, så hade
enkel rättvisa fordrat, att de i sin rätt blifvit återställde, —- och fråga hade
då ej kunnat uppslå om någon annan ersättning. Saknar anspråket åter
skäl, så måtte detta förhållande.desto lättare kunna läggas- i dagen.. Rikets;
Ständer hade i alla händelser blifvit i stånd att öfver hela ämnet,, i dess
sammanhang, fälla ett omdöme, hvartill nu grunderne saknas, när en så
hufvudsaklig del deraf blifvit förbigången och lem nåd utan utredning. Hvad
Utskottet deremot nu tillstyrkt, synes så mycket mindre välbetänkt, sorn
del illa står tillsammans med Rikets Ständers vid förra Riksdagen i tvänne
Betänkande» förnyade yttrande, att ingen gratification ytterligare kunde soli
ander ne beviljas. Det vill synas mig nödigt, alt först öfvertygas, altman
ej kränker den sökandes rätt,, innan man företager sig att bevisa honom nåd.
Den senare är annars af tern ligen tvåtydig natur..
Herr Prosten Östberg: ”Jag reserverar mig emot Utskottets Förslag
lill Beslut af det skäl, att sista Rikets Ständer afslögo-samma Sökanders begäran,
hvartill jag då ock bidrog med min röst, och desse senare ej( anfört
några mera bevekande skäl, än de då sökte göra gällande.”
Härmed förenade sig Herr Prosten Astrand
Bikung till R. St- Trot. i834> 4 Sami. r Äfd* v.dra. Bandet* 1
6: te Häftet.
6
St its-XJtslottctt Uil. Nio 179.
Af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund: ”Sedan Rikets Ständer vid
1818 års Riksdag beslutat, att alla tjenster vid f. d. General-AssistaneeContoret
skulle ifrån samma år tillsättas genom Constitutorial, hvaraf följde,
alt innehafvarne af sådane befattningar kunde, när förhållandena det
krafde, ifrån desamma skiljas, utan rättmätiga anspråk på pension eller
ens gratification, finner jag mig i intet afseende begå orättvisa, då jag na
afstyrker all ersättning till de af bemälde Werks Tjenstemän, hvilka derstädes
efter berörde tid erhållit befordran.
För detta afstyrkande hemtar jag ytterligare skäl deraf, att vid sistlidne
Riksdag, då llere af f. d. Assisance-Conlorets Tjenstemän framkommo
med en dylik begäran, hvilken nu utgör föremål för Utskottets utlåtande,
Rikets Ständer densamma afslogo. ' Sedan ett sådant afslag var gifvet, förmodade
jag, att om in fråga härom framdeles skulle väckas, beslutet i anledning
deraf, kunde anses en gång för alla vara fattadt.
Den summa Utskottet nu tillstyrkt för ifrågavarande 5 Tjenstemän,
är visserligen icke af serdeles betydenhet; men om man besinnar, att, bland
f. d. Assistance-Contorels Tjenstemän, ännu återstå ungefär io, hvilka icke
sig anmält, och hvilka likväl ega lika rätt till Rikets Ständers hugkomst,
blefve för dem alla det belopp, sorn komme att beviljas, ganska stort, helst
i närvarande tid, då många begärde, troligen åf behofvet högeligen påkallade
anslag, måst, af brist på medel, afslås.”
Hvaruti hafva instämt Riksdagsfullmägtige J. L. Wiklund från "Westerbottens
Län, Olof Månsson från Blekinge Län, Anders Andersson från
Skaraborgs Län, samt Hans Hartsson från Götheborgs- och Bohus Län.
STOCKHOLM, iQ34; hos Jf A. WAmme*.
Strtt-Uiskettits Ahrn. N:o «8o,
J
N:o 180.
Ackom till Exp.-Utsk. den 4 Juli» k), a e. m.
Memorial} i anledning af erhållen åter remiss på Stat^-C t skol t ett
Utlåtande JS:o toy.
Ifrån Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess, under
N:o io7, afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
angående utmyntnings-grnnderne för tillverkning af kopparskiijemynt.
Men sorn, enligt lill Utskottet ankomne Protocolls-utdrag, berörde Utlåtande
blifvit bifallet af Preste- och Bonde-Stånden dea 3, samt af Ridderskapct.
och Adeln dea 5 innevarande månad , anser Utskottet, till följd af 75
Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord, och
kan således dermed ieke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 27 Junit 1834-
N;o 18 r -
Auk. till Exp.-Utsk, den 4 Julii.
Memorial_, i anledning af erhållen återremiss på Stats-UtskottetZ
Utlåtande N:o 110.
Ifrån Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess , under
N:o 110, afgifne Utlåtande, i anledning af väckt fråga om utfärdandet
af «n Författning, att hus och tomter i Stad, som blifvit inköpte för Statens,
landets eller ortens allmänna behof, böra utgöra enahanda utskylder
lill staden, som för enskildes egendomar äro stadgade. Men sorn, enligt lill
Utskottet ankomne Prolocolls-utdrag, berörde Utlåtande blifvit af de öfrige
frenne Riks-Stånden bifallet den 2 innevarande månad, anser Utskottet,
till följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 27 Junii 1834-
Bihang till R. St. Prot. igj4. 4 Sami, 1 A fdel. 2 Bandet.
Jule Häftet.
1
3i
Siats-Utskottets Mern. N;o 182. .
N:o 182.
Aökimi till Exp.-UtsL den 4 Julli..
Memorial j i anledning af erhållen ■ återremisså Ståts-Utskottets
Utlåtande JS:o S20.,
Ifrån Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å dess, under
120, afgifne Utlåtande, i anledning af vackt motion* rörande de utskylder,
sorn för Landshöfdinge^Residencet i Nyköping böra i till Stadens
Gassa, betalas.. Mén sorn,, enligt till Utskottet ankomne Protocolls-utdrag,
berörde Utlåtande blifvit bifallet af Preste- och Bonde-Stånden den 2 samt
af Ridderskapet ; och Adeln den 5 innevarande månad, anser Utskottet, tilli
följd; af 75 §. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare.befattning.
Stockholm, den 127 Junii 1834.'.
N:o i83.\
Anköm itill lExps-Utsll den 4 Juli!..
Memorial i, i anledning >af’ erhållen > återremiss < på Stats-Utskottets t
Utlåtande N:o 121..
' Ifrån 1 Borgare-Ståndet 1 liar Utskottet erhållit * återremiss å dess, un- •
déri N:o 121, afgifne Utlåtande,. i anledning af vackt : motion om arfyoden
till Städérnes-Rådhus-Rätter för deras befattning med tullinålV. Mén sorn,,
enligt till Utskottet ankomne Pfotocolls-utdrag,. berörde Utlåtande blifvit
bifallet af Preste- och Bonde-Stånden den 2 samt af Ridderskåpet och;
Adeln den 5 innevarande månad* anser Utskottet,, till: följd af >y5 . Riks--
dags-Ordningen,. denna > fi åga vara afgjord, och
kan således dermed; icke taga : någon i vidare befattning,.
Stöckkblm i den >27 - Junii; 1834- -
Stut s-V t skottets Mern, N:o 184.
3
N:o 184.
Ankom till Exp.-Utsk. den'4'Julli.
Memorial j i anledning af erhållen äterremiss på Stats-Utskottéts
Utlåtande N:o i3i.
Ifrån Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återremiss å
dess, under N:o i3i, afgifne Utlåtande, i anledning af vackt motion om
Statsanslag till en stängsel omkring de vid gamla Upsala Kyrka varande
fyra ättehögar. Men som, enligt till Utskottet ankomne Protocolls-utdrag,
berörde Utlåtande blifvit af de öfrige Irenne Riks-Slånden bifallet den 2
innevarande Junii, anser Utskottet, lill följd af ^5 §. Riksdags-Ordningen,
denna fråga vara afgjord, och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 27 Junii 1834*
Ankom till Exp. Utsk. d. 4 Junii kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af erhållen åter remiss å Betänkandet
N:o ‘2Qj angående försäljning till Skatte af de till Ekeplantering
anslagne Bispmotala Kungsgård och a:ne under Wisingshorgs Kungsgård
lydande hemman samt om inköp för Ekeplantering af Jord å
/Vissingsö. (J. A.)
Berörde af Bonde-Ståndet bifallne Betänkande har af de öfriga
3:ne Riks-Slånden blifvit återremitterad t, i anledning af derom gjorde och
här nedan upptagne anmärkningar, nemligen:
Inom Ridderskapet och Adeln:
Af Hr af Strömj Israel j, som anfört, att ingen bättre local för Ekeplanteringars
verkställande än Wissingsö kunde uppgifvas, serdeles som genom
anställde försök det befunnits, att jorden, ehuru ansedd mager, genom
djup körning gifvit betydlig spanmålsafkastning, såsom innehållande lös och
genomtränglig lerskiffer i stället för kalk, hvaraf den förmodats bestå. Och
bar till stöd för detta anförande Herr af Ström åberopat t vänne bevis,
bestående det ena uti en utål Landtmätaren J. Allwin afgifven beskrif
-
4
St it-Utikottett Mern. Nio i85.
liing, hvari an fö res: ”att Wisingsö är beläget på et t berg, bestående af Lerskiffer.
Skifferberget träffas vid brunsgräfningar allestädes på södra ändan.
Jordmånen tyckes hellre bära löfträd än barrskog. De förstnämnde växa
fort och resligt, men de sistnämnde i allmänhet trögt, blifva qvistiga och
tjocka vid roten, qval liga och ruttna förrän de mogna;” — och det andra,
uti det utrönte förhållandet med ameekprof, af hvilka ett från Wisingsö
endast hade 5 salringar på en decimal-tum, och ett från Kungs-Norrby,
hvars Ek vore bättre än deri från Bispmotala, med 3o safringar på en dylik
turn, och af hvilka prof betin nes, att den förre blifver tjockare på 5 år
än de senare på 3o år. Hvarjemte Herr af Ström upplyst och företett
bevis rörande Wisingsö jördeus tjenlig» beskaffenhet för Ekeplanteringars
verkställande.
Af Friherre Ehrenborgh C. W., som ansett Skåne och Blekinge,
der Eken fortare än i nordligare delar i Riket uppväxer, vara tjenligare för
ifrågavarande planteringar samt alt således, samtidigt med sådana a Wisingsö,
jord inom samma provincer borde för detta ändamål upplåtas, hvarmed
Herr Gyllenhaal t L. II., hufvudsakligen sig förenat.
Af Herr Grefve Cronhjelm j O. //., sorn, med förklarande, att Eken
trifves väl å andre orter än Skåne och Wisingsö, yrkat alt undersökningen
måtte sträckas icke allenast till Wisingsö, utan Ufven till de provincer, som
utgöra sjelfva moderlandet för de ekeskogar, sorn Sverige hittils haft, serdeles
som det vore möjligt, att Wisingsö om 6b å 70 år kunde befinnas
lika otjenlig, som Bispmotala nu anmärkes blifva efter samma tidsförlopp.
Inom Preste-Ståndet:
Af Professor Agardh, sorn dels beslridt tjenligheten af Wisingsö för
Ekeplanlering, dels, med afseende på ändamålets vigt, ansett lämpligare, om
Kronan inköpt redan varande, fastän ej fullkomligt val vårdade och bevarade
Ekeskogar, enär derigenom den fördel uppkomma, att Kronan genast
finge tillgång åtminstone på sådant ekevirke, sorn erfordras för mindre
fartyg, eller sådanc, som Sverige för sitt kustförsvar synnerligast behof ver,
i stallet för alt 200 år rut måste afvaktas, innan resultatet af de gjorda
kostnadcrne kan inhemtas; uti hvilken tanka Herr Biskopen af Wingård *
Professoren Bexell och Contracts-Prosten Hallbäck instämt; samt
Inom Borgare-Ståndet :
Af Herr Santesson, sorn yrkat, att emellan ordet ”finnes” och orden
”sä tjenlig” uti Utskottets förslag må tilläggas: ”vid denna undersök
-
St ats-JJt skott ett Mern. Ar:o i85-
5
liing;” af Herr Bååth > hvilken trott, alt, genom försäljning af Bispmotala, köpeskillingen
icke skulle kunna erhållas så stor, alt elen svarade emot det
arrende, som af samma egendom till Kronan ulgålt eller kunde ega ram,
hvadan Herr Bååth yrkat, alt Utskottet målle tillstyrka de åtgärder, som
kunna vära behöflige för utrönande med visshet, huruvida localcn är för
ekeplantering tjenlig, men med tillägg, alt, sedan undersökningen är verkställd,
Kongl. Majrt måtte i Nåder täckas meddela resultatet lill Rikets Ständer,
som derefter blifva i tillfälle att sig utlåta, huruvida de anse försäljning af ifrågavarande
Krono-egendom till skatte böra ske eller icke; och af Herr Hemberg,
, som funnit besynnerligt, att uppmärksamheten, i fråga om ekeplantering,
ej vändes lill södra delen af Riket, der en egendom, benämnd Remmarlöf,
är belägen, som, tillhörande Kongl. Krigs-Collegium, nu lemnado
föga afkastning till Staten, men å hvilken egendom, efter Herr Hembergs
tanka, undersökning borde anställas, huruvida densamma (til ekeplantering
vore tjenlig och fördelaktig; och hafva med Herrar Santesson och Bååth
åtskiilige Ledamöter af Borgare-Ståndet sig förenat.
På grund af hvad sålunda anmärkt blifvit, har Utskottet tagit det,r
ta ämne under ytterligare pröfning och dervid funnit, alt Rikets Ständer,
uti deras till Kongl. Majrt afgifne underdåniga skiifvelse af den 19 Augusti
1829, N:o 128, i afseende på Ekeskogarne i Riket, bland annat, till Kongl.
Majrt i underdånighet öfverlemna!, att, efter föregångne noggranna undersökningar
om localens och jordmoneus passande beskaffenhet för ekeplanteringar,
till en början använda sådane Kungsgårdar, Kronopark er och Kro110-Allmänningar,
hvilka uppfylla de för ändamålets befrämjande tillika uppgifne
vilkor, och som antingen derför genast kunna disponeras, eller ock
Liefve disponible, i den ordning Arrend.e-Contract eller förlänings-rält derå
tilländalöpte; och att Rikets Ständer jemväl bifallit, det Kongl. Maj:t må
ega rättighet att, efter lagligen skedd uppskattning, å Ömse sidor, utbyta
större eller mindre del af den Kronan tillhörige och för ekeplantering bestämde
jord, emot annan jord, tillhörig enskild man, som dertill samtycker,
då ett sådant utbyte vore nödigt, för att åt planleringarne gifva en
sammanhängande form och tjenliga gränser. Och som Kongl. Maj;t af sådan
anledning, uti Dess aflåtne Nådiga Proposition, nu endast gjort framställning
om Wisingsö-jordens användande lill ekeplantering, anser Utskottet
ock de gjorde anmärkningarne, så vidt de beträffa andre iocaler för sådan
plantering eller inköp af redan befintlige ekeskogar, så mycket mindre tillhöra
detta mål eller i sammanhang dermed kunna upptagas, som, oberäknad!
den längre tidsutdrägt, hvilken af Herr Bådths förslug om under
-
6
Stats-Vtskottets Uti. N:o 18S,
sökning af Bispmotala uppkommer, dylika frågor, jemlikt samma underdåniga
skrifvelse, på Kongl. Majts Nådiga pröfning bero; och Utskottet
tror således sig endast böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på frågan
om Wissingsö-jordens användbarhet för nämnde plantering. Men som i
delta hänseende olika meningar förekommit, och detta vigtiga ämne påfordrar
ali möjlig sorgfällighet till vinnande af dess säkra bedömande, och
hvartill den af Ulskoltet föreslagne undersökning otvifvelaktigt föranleder,
anser Utskottet sig böra förblifva vid dess uti det återremitterade Utlåtandet
afgifne yttrande, och får derföre, med godkännande af det utaf Herr
Santesson föreslagne samt till tydlighet ledande tillägg uti redaclionen af
Utskottets tillstyrkan, hemställa:
att Rikets Ständer, såsom svar å den Nådiga Propositionen, underdånigst
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte, till utrönande afjordmonens
å Wisingsö tjenlighet, äfvensom af localens lämplighet i
öfrigt till ekeplantering, låta anställa ny undersökning af sakkunnige
personer och i närvaro af ej mindre Konungens Befallningshafvande
i Länet, än äfven af några i orten boende kunnige och
redlige män; men derjemte lill Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
att, så vida beskaffenheten af Wisingsö vid denna undersökning
finnes så tjenlig, att den påbörjade ekeplanteringen anses
böra företrädesvis der fullföljas, äfven låta vidtaga de i den
Nådiga Propositionen föreslagna nödiga åtgärder.
•Stockholm den 2 Julii 1834-
N:o 186.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Julii.
Utlåtande> i anledning af gjorde anmärkningar vid Stats-Ulskottets
Betänkande N:o 3 /, i frågan om frihet för Immetorps
Hyttelag i Carlskoga Härad j att till Kongl. Majit och Kronan
erlägga tionde-tack jern.
(I. A.)
Vid återremiss af berörde Betänkande, som blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallet, hafva, inom Preste-Ståndet, Professoren
Doctor Morenj samt, inom Bonde-Ståndet, Riksdagsfullmägligen Anders
St/tts-lJtsiotttti Uel. N:o 186,
r
Ericsson ifrån Örebro Län yrkat, att, för pröfningen och afgörandet af denna
fråga, såsom för orten af högsta vigt, Utskottet borde, med afseende å
numera införskaffade, detta ämne rörande handlingar, närmare utreda förhållandet,
och hvaraf skulle ådagaläggas, huruledes hyttelaget måste vidkännas
icke allenast höga skattebidrag utöfver allmänna onera, utan äfven ojemn
fördelning deraf; hvadan ock jemkning och lättnad derutinnan vore af beliofvet
högt påkallade, serdeles som tionden till Kronan skall öfverstiga
200 Skepp. Tackjern, hvilka, värderade till 8 Ridr Banco per Skeppund,
och fördelade emellan de 7 hemman, som äro i hyttan delegare, tynga
hvarje hemman med 23o R:dr nämnde mynt, utom mantalspenningar, ordinarie
ränta och bevillning, och hvaremot hufvudsakligen endast befrielse
ifrån ordinarie knecktehållet egde rum; hvarjemte Riksdagsfullmägtigen sinder
s Ericsson aflemnat bestyrkta afskriften, af Kongl. Maj:ts till Kongl. Kammar-Collegium
aflåtne 2:ne Nådiga Bref, det ena af den 21 December i83o,
rörande förändrad reglering af Immetorps Krono-allmänning, samt det andra
af den 19 October i833, angående de vid auctionen till försäljning af
samma allmänning gjorda högsta anbud. Förmodande Anders Ericsson, att
Utskottet icke äskade någon vidare utrédning i detta ämne, emedan samma
handlingar fullkomligt styrkte hvad han i sin motion i ämnet anfört, samt
att Utskottet tillika mätte taga i betraktande så val den dryga sädesskatt,
sorn för ifrågavarande skogstrakt årligen till Kongl. Majit och Kronan skall
utgifvas, sorn äfven den öfverdrifna löseskilling;, som - derför måste erläggas.
Af högstberörde Kongl. Bref har Utskottet inhemtat, att , sedan
Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 22 Januarii 1829, förordnat, att den så
kallade Immetorps Allmänning skulle undergå den behandling, som, rörande
Kronoskogarne i allmänhet, genom Kongl. Kammar-Collegii Circulaire-Bref
af den 14 April 1824, blifvit föreskrifven, dervid så väl de i
Kongl. Brefvet den 21 September 1818 om förmälde anspråk på utsyning
till storverksträd och kolning å denna Allmänning, som de vidare yrkanden
vederbörande kunde, i afseende derpå, framställa, borde komma under behörig
granskning och öfvervägande; och Landshöfdinge-Embetet i Örebro
Län, till följd häraf, med biträde af Hof-Jägmästaren och Riddaren af Ström j
jemte utsedde gode, män och öfrige vederbörande, den 2 och 3 Augusti
i83o förrättat besigtning och undersökning å denna Krono-allmänning,
samt, efter pröfning af de vid förrättningen anmälde anspråk på fortfarande
understöd ifrån eller delaktighet uti densamma, sitt förslag till framtida.
användandet deraf. till Kongl. Kammar-Collegium afgifvit; så har be
-
8
Stati-Vtskottet! Vt\ K:o 186.
malde Kongl. Collegium, uti skrifvelse af den io November sistberörde Sr,
nämnde förslag, med de deröfver ifrän ålskillige Grufve- och Ilylte-egare
samt kol-lag inkomne anmärkningar, heledsagadt af Collegii underdåniga utlåtande,
till Kongl. Majus Nådiga granskning öfverlemnat. Ådagaläggande
»amma förslag, att, vid en år 1822 hållen besigtning, Immetorps ko!-!ag,
som begagnat sig af omförmälde, Interessenternc i allmänhet förunnade kolningsrättighet,
befunnits hafva öfverskrida vilkoren för dess åtnjutande, hvadan
samma rättighet å öfrige delegare i hytlelaget blifvit öfverlåten.
Yid förrättningen hade den der tillstädesvarande allmänheten medgifvit
Kronans egande rätt till ifrågavarande skogspark, men, uppå gjoril anmaning
till en hvar, som trodde sig kunna uppgifva några anspråk, hade
i sådant afseende ibland andre sig anmält dels Immetorps kol-lag, som anhållit,
att den skog å ifrågavarande Allmänning, hvilken lill kolning kuivde
öfrig blifva, sedan timmer och storverksträd till Immetorps hytta blifvit
undantagne, kunde åt kol-laget upplåtas emot skattelösen eller recognitions-afgift,
antingen helt och hållet eller till större eller mindre del deraf,
hvilken skog kol-laget ville förbinda sig att använda endast och allenast
till tackjernstillverkningens drift, samt dels Immetorps hyltedelegare, som
påstått, ali till skalle få inlösa hela denna Allmänning, men om sådant icke
kunde bifallas, att en större trakt deraf, åtminstone halfva Allmänningen,
måtte hyltelaget till byggnadsvirke och kolbehof tilldelas; öfver hvilka serskilde
anspråk förrättningsmärinen, under antagande, att Allmänningen vore
af kronoparks egenskap, sig utlåtit, att, då denna, år 1714, till Walåsebruk
upplåtne Allmänning, sedermera blifvit detta bruk frånkäiid , och de deraf
Immetorps hyttelag samt Walåse med flere bruks-, grufve- och hytte-egare
förunnade fördelar måste anses endast af gunst och nåd medgifne, och med
anira punkten, i:sta afdelningen uti Kongl. Kammär-Collegii Circulaire-Bi ef
den 14 April 1824 Öfverensstämde, att slike förmoner skola försvinna, derest
de icke grunda sig på Contract, skatteläggningar eller serskilde Kgl.
Resolutioner, samt att de utsyningar, som för något allmänt eller enskildt
gemensamt behof, på park eller allmänning tid efter annan skett, icke komme,
vid fråga om skogsanslag, att beräknas, ansågo förrättningsmännen nu
mera laglig rätt till begagnande af Immetorps Krono-Allmänning i ett eller
annat afseende icke någon, inom eller utom Bergslagen, tillkomma, hvadan
Immetorps hyttelags anhållan ©m kolningsrätt lemnades ulan afseende; äfvensom
föriättningsmännen , med kännedom af skogens ”mindre, än medelmåttiga”
beskaffenhet och markens sena växtlighet, funne samma Allmänning
alldeles
Stan-Utskottets Uti Nio 186, g
alldeles otillräcklig för hela Bergsortens hellof, samt derföre icke heller kunde
tillstyrka, alt densamma, på sätt dittills skett, skulle användas; och då,
vid sådant förhållande, de af Immetorps hytte-och kol-lag, hvar för sig, framställde
yrkanden, att lill skatte få lösa denna Park ostyckad, vore stridande
emot det sätt, hvarpå slike Kronans tillhörigheter, enligt ofvanberörde
Circulaire-Bref, må afyttras, kunde förrätlningsmännen häråt icke lemna
någon uppmärksamhet; nämnde hyttelag, — som, vid afslag af denna begäran,
yrkat få sig tillslagen halfva Allmänningen, hvartill Kronans eganderätt
blifvit bestridd, men till hvilket påstående förrättningsmännen ansett dem
sakna allt skäl,—.dock obetaget att serskildt härom utföra.
Och har, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och tillstyrkt
blifvit, tillika med hvad Kongl. Kammar-Collegium, för egen del, härvid i
underdånighet yttrat, Kongl. Maj:t, lika med förrätlningsmännen och Kgl.
Kammar-Collegium, funnit afseende å de af Immetorps kol-lag och hy Hegare
i förrberörde hänseenden gjorde anspråk icke kunna lemnäs, men tillika
i Nåder pröfvat godt förordna, att merberörde Allmänning, hvartill
Kronans eganderätt blifvit, vid undersökning, af alla erkänd, på sätt förrättningsmännen
och KongK Kammar-Collegium tillstyrkt, icke skall för
Kronans räkning bibehållas; och skulle alltså samma Allmänning, ulan afseende
å den af förrätlningsmännen vid undersökningen origtigt lemnade
hänvisning för Immetorps hyltedelegare, att vid Domstol sitt gjorde anspråk
på bättre rätt till Allmänningen utföra, och den, på grund häraf, lill Härads-Rätten
skedde instämning, i enlighet med föreskriften i Kongl. Kammar-Collegii
Circulaire-Bref den i/; April 1828, försäljas. Varande,, i följd
häraf samt i öfverensstämmelse med föreskrifterne uti Kongl. Brefvet den
4 Maji i833, förnyad auction, till försäljning af Immetorps Allmänning, den
Q Augusti samma år förrättad; hvarefter, såsom högstberörde Nådiga Bref
af den 19 sistlidne October utvisar, Kongl. Maj:t, uppå Kongl. KammarC.
ollegii underdåniga tillstyrkande, i Nåder antagit de dervid gjorde hög-,
sta anbuden å de serskilda lotterna af oftaberörele Allmänning, samt anbefallt
Kongl. Kammar-Collegium alt vanlige köpebref för inroparne utfärda;
hvarvid Kongl. Maj:t tillika i Nåder förklarat, del något afseende icke kunde
göras å en af tvänne Immetorps hyltelags-interessenter serskild till Kgl.
Majit ingifven skrift, deruti de, å egne och hyttelagets vägnar, dock utan
bifogad fullmagt, i underdånighet anhållit, att, jemte de fjorton lotter af
Allmänningen, sorn interessenlerne, medelst högsta anbuden., inropat, få.
Bihang till R, St. Vrot i834* 4 Sami. 1 A fil. 2 Bandet. 2
fule Häftet.
&<U!~-X£ttkmet* U K NV 187.
genom öfverhud of 5o R:dr utöfver de 2,706 R:dr 16 sk. Banco, som Vallåse
bruksegare erbjudit för ue fyra loit erne N:ris 2, 3, *5 och 16, inköpa
dessa fyra lotter, men att, om detta icke kunde i Nåder beviljas, sökanderne
måtte berättigas med Valåse bruksegare göra ego-utbyte, på sätt
Skiflesstadgan förmår, så att Valåse egare må öfvertaga lotten N:o 1, loflerne
A. och B. bel och hållen, och sökanderne i vederlag återfå jord i
lämpligt läge af lotterna Nrris 2, 3 och r5, på det att dymedelst nödigt
sammanhang i deras egor kunde beredas.
Då, på säll högstberörde Kongl, Bref innehålla, Kongl. Maj:t, eller
vederbörandes hörande, förordnat om användamlet af Immetorps Allmänning,
hvarvid hyttelagets anspråk kommit unner behörigt öfvervägande,
anser Utskottet de nu gjorde anmärkningar och lemnade upplysningar,
i anledning af Utskottets Utlåtande i ämnet, hvarken föranleda
till förändring uti Utskottets förra hemställan, eller för
öfrigt påfordra någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 2 Julii 1834-
N:o 1S7.
Ankom till Exp. Utsk, den 4 Julii.
Ytterligare Utlåtande i frågan, angående af skaffandet af Borgholms
Garnisons service-medel samt djeknepenningarne.
(I. A.)
Slats-Utskottels i berörde ämne afgifne Utlåtande, N:o 37, är af Preste-
och Borgare-Stånden bifallet, men af de tvänne öfrige Riks-Stånden
ålerremilteradt, på grund af följande hufvudsakliga anmärkningar och i frågan
gjorde förslag, nemligen:
att, med afseende på de klagomål, som försports öfver Djeknepenningarne,
i anseende till olikheten i förmåga alt dem utgöra, desamma, såsom
till ett ringa belopp utgående och för öfrigt föranledande till ökadt
besvär och tidsspillan, så för Tjenstemännen vid Landsstaterne, som för öfrige
vederbörande Auloriteter, bort, i öfverensstämmelse med Bonde-Slåndets
vid sista Riksdagen i ämnet fattade beslut, af Utskottet till upphörande
föreslås, helst, vid den af Utskottet tillstyrkte förhöjda beräkning af
$k«t»~tStiko!t ts lhK A:» 1%,
u
Statsverkets inkomster, tillgäng icke kumle saknas för ett motsvarande mia*
dre anslag, hvarigenom nästan hvarje Debetsedel skulle kunna minskas nied
en jhjsI, samt en serskild uppbörd och redovisning helt oell häl let försvinna;
ali, i fall nägra medel för ifrågavarande, läroverken »"efter djekne*
penningarnes upphörande, tillkommande ersättning» icke af Utskottet skul*
Je kunna uppgifvas, eller Utskottet finna sig nrståndsatl att bestämma beloppet
af samma ersättning» Rikets Ständer måtte hos Kongl» Maj:t i underdånighet
föieslå, att djeknepenningarne må upphöra att, såsom en serskild
afgift, utgå, och, i deras ställe, ett årligt anslag till det belopp, som
desamma under de to sistföl'flatna åren i medeltal årligen utgjort, uppföras
å Riksstalens t Olde hufvudtilel för de ändamål, hvartill djeknepenningurne
hitintills varit använde; samt
att de skäl, som föranled t djeknepenningarnes uppkomst, nemligen
understöd för ringare skolebetjenie och fattige studerande, nu mera upphört,
sedan läroverken och de studerande, genom enskildes frikostighet och
Statens uppoffringar erhållit betydliga tillgångar.
Hvad sålunda anfördt blifvit lur Utskottet tagit i öfvervägande»
Oell ehuru Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag beviljat anslag till löneförbättring
för Elemeutar-Lärovei ken; likväl och som djeknepenningarne,
hvilka, enligt Kongl. Majrts förnyade Nådiga Skolordning af den 16 December
1830, aldra Sect., Cap. 3,t, mom. 2, redan tillförene voro påräknade,
dels till lägre Skollärares på Stat anslagne lön, dels lill fattige lärjungars
tmdeistöd, af Rikets Ständer vid samma Riksdag blifvit ansedde såsom beböflige
för deias bestämda ändamål, och, i följd deraf, borde, på lika sätt
som förut utgå; så och med afseende derå, att flere af Statsverkets inkomsttitlar,
enligt de af Utskottet under innevarande Riksdag afgifne förslag till
deras beräkning, skulle komma alt upphöra eller med minskad t belopp till
Statsverket ingå, och Statens behof, i Utskottets tanka, icke medgifva ersättning
af allmänna medel för den brist i Undervisningsverkens tillgångar,
sorn genom djeknepenningarnes anskaffande skulle uppkomma;
anser Utskottet, lörbiifvande vid dess förra yttrande i ämnet, sig
icke kunna tillstyrka djeknepenningarnes upphörande.
Stockholm den 2 Julii 1834-
Stav-Utskottets Ut?. N:o i8Sä.
N:o 188.
Atikotn till Exp.-TJtsk. den 4 Julii*
Utlåtandej angående sökt lindning, i skatten f ör de Thorshälla
stad upplåtna hemmanen Säbj och Söderby.
(I. A.)
Herr J. II. Ekstrand har,, ull ett. lill Borgare-Ståndet ingilVet samt
till Stats-Ulskotlet remitleradt Memorial, yrkat, alt Thorshälla stad måtte,
etter vilkoren vid första öfverlåtelse!! af de staden upplåtne Kronohemmaneu
Säby N:o i, ett mant., Söderby N:o i, .ett mant., och Söderby N:o 3,
trefjerdedels mant., få utgöra desse hemmans skatt, utan förvandling efter
markegång samt med befrielse ifrån rotering af Säby och det ena hemmanet
Söderby annorlunda, än i krigstider eller såsom annan privilegierad
jord är medgifvet; anförande Herr Ekstrand j lill stöd för dess yrkande,
att icke någon jord i Sverige kunde finnas mera onererad än nämnde hemmans,
hvars beskattning utgjorde omkring. 20 R:dr Banco för hvarje geometriskt
tunnland åker, utan ali skog och betesmark, men med endast 21 i/3
kappland, dålig ängsmark på tunnlandet åker, och hvilken dryga skatt säkert
aldrig, skulle kunna utgöras, 0111 ej jordén emellan 40 å 5o egare vore
fördelad;, hvarförutan Herr Ekstrand vid berörde dess memorial fogat afskrifter
så af de under den 29 Mars 1 (347, 3i Oct. i65ö, 14 Febr. iyi3,
i5 Nov. 1769 oell den 24 Julii i832, rörande ifrågavarande hemman, utfärdade
Kongl. Resolutioner,. sorn af en underdånig ansökning i ämnet jemte
förvandlings-uträkning uppå de af Säby och Söderby utgående räntor;
Utskottet, sorn af handlihgarne tagit noga kännedom, får, i anledning
häraf,, anföra, alt då, i fråga, örn lindring uti förenämnde skaller, ej
mindre Rikets Ständer vid de senast* förflulne 2:ne Riksdagärne, såsom dåvarande
Stals-Utskottens bifallne Utlåtanden N';o a83 afdon 3 Julii 1828
samt N:o 60 af den 7 Februarii 1829 innehålla, icke funnit skäl alt sådan
lindring bevilja, utan äfven Kongl. Maj:t, uppå flere underdåniga ansökningar
derom, under den 7 Oct. 1828, den i4 Maji 1S31 och den 24 Julii
1.882, i Nåder förklarat Sig icke dertill kunna bifalla ,
Utskottet icke heller tinner skäl att till Rikets Ständers bifall understödja
den af Herr Ekstrand sålunda gjorde motion.
Stockholm den 2 Julii 1834*
Si/its-Vtskottets TJt!. N:o i 8gv
13
N:o 189.
Ankom till Exp.-Utdi. den 4 Julii.
Utlåtande j i fråga om frälsejords befrielse ifrån rusttjenstens
återupprättande vid den sä kallade Adelsfanaiij emot ersättning
till Slaten.,
(I. A.)
Uti ett till Bonde-Ståndet ingifvet memorial, sorn till Stats-Utskottet
'Blifvit remitteradt, har Riksdagsfullmägtigen Hans Jänsson ifrån Elfsborgs
Lån anfört, att, sedan den så kallade Adelsfanan, för hvars underhållande
frälsejord en åtnjutit en betydlig del af sina friheter, nu mera kunde anses
hafva upphört, hade, på det Staten skulle erhålla någon godtgörelse för
nämnde prestation, uti förra, och senast uti 28 §. af i83o års Revillningsstadga,
blifvit förordnad t, ”att, såsom af grundskatts natur, 10 sk. skulle
erläggas af hvarje rusttjenstmark, hvilken afgift upphörde till hälften då
rustningen uppsattes;” men då,, i Motionairens tanka, det vöre stridande
emot grunderne för de. om jordbeskattningen i allmänhet gällande Författningar,
att grundskatt på nyssnämnde sätt och ordning bestämdes, och
rusttjenstens återuppsältande hädanefter icke kunde komina i fråga, hvaraf
följde, att frälsejorden borde erlägga någon bestämd afgift, motsvarande berörde
prestation, hvarifrån den kunde anses såsom befriad, samt denna afgift
för hvarje rusttjenstmark ieke vore någon lämplig måttstock, funné
Hans Jansson sig föranlåten yrka, att Rikets Ständer, jemte befrielse för
frälsejorden ifrån rusttjenstens åleruppsättande, måtte stadga de grunder,
efter hvilka ersättning- för samma prasslation bör till Statsverket utgöras,
ocli sådan ersättning, såsom ständig grundskatt, frälsejorden i jordböekerne
sedermera påföras, så framt icke, efter granskning af 1686 års Rusttjenstordning
och Öfrige dermed sammanhang egande Författningar, det skulle
linnas mera lagenligt, att hela rusttjensträntan och serdeles frälsets andel
uti halfva landltogsgärdén, för hvilken, enligt 5 §. i åberopade R-usttjenstordning,
rustning jemväl skolat praesteras, till Statsverket indrages; och
hafva uti denna motion R iksdagsfullmägtige Per Jönsson och Per Nilsson
ifrån Skåne instämt.
Sorn Rikets Ständi :r uti nu gällåndé Béviflnings-stadga bestämt utgörandet
af ifrågavarande ruststjenstskyldighet, och förändring härutinnan
icke, efter Utskottets fanki 1, synes böra ega runi annorledes, än i sammanhang
nied en- allmännare j iy skatteregfering, emedan svåidigen den rättvisa,
«4 StJti-U skoTtits XJtl. K:o ico*
som hör ligga till grand för en c! viik mera ingripande förändring af skatter
ock O ne ra, partiell kan uppgöras eller afses;
så anser Ulskotlet sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att bifalla
Riksdagsfullmäktige!! Hans Janssons förrberörde motion.
<3 0 0
Stockholm den 2 Julif j834*
N:o xqo.
A/Aom till Exp -Ulsk. den 7 Julii.
Utlåtande } i anledning af Herr Friherre Boijes, Ludvig> motion
örn upptagande eif det vid sistl. Riksdag beslutade lån aj högst
2 millioner Rulr i silfver.
(RGS. A.)
Uli en ifrån Ridder?,tapet och Adelil remitterad motion, har Herr
Friherre Boije anfört, huruledes det beslut, som Rikets Ständer vid sisth
Riksdag fattade, angående upptagande af ett utländskt lån, stort Två millioner
Riksdaler Hamburger Banco, att användas till lån för nedsatt ränta
åt fastighetsegare, men hvilket beslut icke kunnat verkställas, derföre, att
de dervid fästade vilkor voro sådane, alt långil Vare icke kunnat derpå ingå.
Af sådan anledning, och då dessutom användandet, såsom blott
partielt, icke heller vore af den allmänna nytta, att icke en både större
och allmännare slår att vinna, föreslår Molionaii en, att Riksgäids-Conloret
rafi tillåtas, att för sådane vilkor, sorn lindrigas t erhållas kunna, upptaga
lånet, men att det sedermera må anslås till låt lebiträde åt de Hypolheksoch
Privat-Banks institutioner, som kunna formera sig och finnas vara, till
deras sammansättning och grunder, af Kongl. Äilajrt i Nåder tiilåtne, samt
kunna pr ässie ra säkerhet, så till capital som ränta, i afseende hvartill lånet
väl borde betingas, men endast upptagas i den mou, som säkerheten praesterades
och förmonens lillgodonjutande begärdes .
Ehvad ock utländskt lån skulle kunna eili allas på de af Molionairen
föreslagne vilkor, så kan med säkerhet antagas, att della lån klefve så kostsamt,
att vederbörande, tili hvars förmon up plåningen komme att ske,
svårligen skulle finna sin räkning, att anlita de härigenom beredde tillgån
-
Stms-TJtsknttti Uf. K:o »g*. *5
jjar» så vida Rits" aids- Con t or e £ stalie hållas skadeslöst för deni förlust på
låneopersitonen, Con törel finge vidkännas. Och då Statens skuldsättning utrikes»
lill förmon för enskilde» i allmänhet icke synes vara nyttig, utan
skadlig; och densamma således icKe hör sättas i fråga under andra omständigheter,
än då ett större ondt blott derigenom kan undvikas; så, enär
Utskottet anser Rikets allmänna förhållanden under närvarande tidpunkt
icke påkalla någon dylik åtgärd, helst Utskottet förutsätter, att realisationen
nu ej längre fördröjes,
afstyrkes bifall å motionen.
Stockholm den 5 Julii 1834.
N:o igt.
Ankom till Exp -Utsk. den 7 Juli.
Utlåtande , i anledning af Herr Hallings motion, om inställande
tills vidare af ali åtgärd , i afseende på Rikets Ständers, vid
sist!. Riksdag, fattade beslut, om upptagande, för Statens
räkning, af ett lån af 2 millioner Riksdaler i silfver.
(RGS. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, som till Siats-Utskottet
blifvit remitterad, har Herr Halling anfört, hurusom utaf 55 §. af i83o
års Riksdags-beslut inbemtas, alt, uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga
framställning, Rikets Ständer stadgat, att, för Statens räkning, ett lån, af
högst 2 millioner i Svenskt Specie efter gamla myntfoten» skall af RiksgäldsContoret
upplagas och af samma Verk åter utlånas emot inteckning i jordegendom
å landet och i städerne. Att det väl icke tillkommer Molionairen
alt bedöma de skäl, hvilka föranledt detta beslut, men honom enskildt hade
det emedlertid alltid förefallit såsom ändamålslöst, om icke allt för äfventyrlig!
för Slaten, att sjelf upplåna, kan bända lill och med af utlänningen,
penningar, endast i afsigt att åter utlåna dem inom landet, enär
man åtminstone erfarit, huru hvarje rörelse, lill silfverköp för Banken
eller till ifrågavarande statslåns upptagande, ofördelaktigt verkat på vår
vexel-curs.
Stus-iJtshtiets Utl. Nio lyi.
Med den erfarenhet man nu eger, att våra allmänna Cassör,, Comnuuier,
Kyrkor , Sparbanker m. fl., hvilka alla utlåna penningar emot säkerhet
uti jord och annan fastighet, om icke just till dess fulla värde, ofta
hafva största svårighet att göra sine tillgångar på detta sätt fruktbärande,
någon gång till 5 procent årligen; och då härtill lägges, att sedan år i°3o,
flere af enskilde associationer bildade allmänna Låne-inrättningar tillkommit,
och att så kallade Hy.po theks-i nrä l In i nga r till penningars upp- och utlåningj
äro under arbete i någre, och sannolikt snart skola sprida sig till
flera af våra provincer, kunde Motionairen icke dela deras tänkesätt, som
ännu påstå, att äfven de, sam hafva reel säkerhet alt lemna, med skäl
kunna klaga öfver verklig penningeförlägenhet. På grund hvaraf Motionairen
föreslår, att Piiksgälds-Contoret må erhålla föreskrift, att icke, ulan serskildt
förordnande af Rikets Ständer, vidtaga någon vidare åtgärd till verkställighet
af anförde 55 §. af i83o års ltiksdags-beslut. Med åberopande
af de motiv Utskottet anfört, uti Betänkandet N:o 190, i anledning af
Friherre Boijes motion om upptagandet af ett utländskt lån, stort 2,000,000
R:dr i silfver, får Utskottet, under godkännande af Herr Kallings motion,
tillstyrka,
att Rikets Ständers vid sisth Riksdag fattade beslut, om ifrågavarande
låns upptagande, måtte förklaras till ali kraft och verkan
hafva upphört.
Stockholm den 5 Julii 1834-
STOCKHOLM, i83/,; hos J. A. Waui.dc*.
Stms-Vtshttets Ud. N:o 192,
Nio 192.
Ankom till Exp.-Utsk. den 9 Julii.
Utlåtande, i anledning af den hos Borgare-Ståndet gjorde anmärkning
vid Utskottets Berättelse N:o 118, om förrättad
gransknifig af Riksgälds-Contorets förvaltning m. m.
(RGs. A.)
Enligt Utskottet tillhandakorena Protocolls-utdrag, är ofvannämnde
Berättelse den 5 Junii bifallen af Ridderskapet och Adeln. Preste-Ståndet
har, den 9 i samma månad, gillat Utskottets yttrade opinion, rörande Fullmugtiges
åtgärder vid upplåningen i Svenskt Bancomynt, och — i anledning
af Utskottets Utlåtande, rörande lånet af högst två millioner Riksdaler i
silfver, af innehåll, att Utskottet icke kunnat undgå, att yttra den öfvertygelse,
att Fullmägtige, vid detta tillfälle, väl uppfyllt ordalydelsen af
de föreskrifter Rikets Ständer dem gifvit, men ändock icke befordrat Rikets
Ständers afsigter, med det nit och den omtanka, sorn af Fullmägtige
kunnat förväntas, — beslutat, att denna Utskottets opinions-yttring borde
förfalla, samt bifallit den af Utskottet tillstyrkta decharge för Fullmägtiges
förvaltning. Bonde-Ståndet har funnit för godt att bifalla hvad Utskottet
uti Berättelsen tillstyrkt.
Från Borgare-Ståndet är Berättelsen återremitterad med anmärkningar,
hvilka, uteslutande, hafva till föremål Utskottets förenämnde yttrande,
i afseende på lånet af två millioner Riksdaler i silfver.
Af en Ledamot, Herr Petré, är anmärkt, att ifrågavarande yttrande
står i strid med Utskottets nästföregående yttrande, att nemligen Fullmägtige
uppfyllt ordalydelsen af dem gifne föreskrifter; uti hvilken anmärkning
Herr Holm instämt, med tillägg, att han icke kan göra för sig begripligt,
att ombud; ehuru de medgifvas hafva ställt sig erhållna föreskrifter,
efter ordalydelsen, till efterrättelse, ändock ej anses hafva handlat så väl,
att de icke kunnat handla bättre. Det är sannt, att ordalydelsen af föreskriften
kan vara en, samt andan och meningen en annan, men talaren föreställer
sig, att föreskrifter till ett Embetsverk böra vara så tydliga, att
de mäste, efter ordalydelsen, förstås och tillämpas; hvarföre ej heller, då
ett bokstaflig! fullgörande skett, något klander bort ega rum. Om det skulle
Bihang till R, St. Fröt. 1334. 4 Sami. 1 A fdel. 2 Bandet. 1
8:de Häftet.
2
St(\ti-lhskottets ö>/. N:o ipj.
vara Rikets Ständers tolf Fullmägtige i Riksgälds-Contorct tillåtet, att af de
föreskrifter, som de erhålla, söka draga annan anda och mening, Jin livad
föreskrifter ne, efter ordalydelsen, innefatta, fann talaren den besynnerlighet
kunna inträffa, att tillämpningen anses böra ske på tolf olikasätt.
Herr HehingiuSj som förenat sig med reservanterne, har ansett det hafva
ålegat Utskottet, att, då det funnit något varit att vid ifrågavarande punkt
anmärka, häröfver infordra Fullmägtiges förklaring. Nu är det ju alldeles
outredt, hvilka Ledamöter ibland Fullmägtige i åtgärderne deltagit, eller
burudana motiven varit för Fullmägtiges beslut; att deremot, enligt hvad
Berättelsen utvisar, framkasta beskyllningar, är ett sätt att behandla Fulimägtige,
som sitta på sina platser, efter förtroende, sådant, att hvarken
Utskottet sjeKt eller Rikets Ständer kunna dermed vara nöjde.
Herr Ekerman har, under åberopande af sin vid Berättelsen fogade
reservation, tillagt, att Utskottet så mycket mera saknat anledning, att
framkomma med ifrågavarande anmälan, som af Revisions-berättelsen år
i83a inhemtas, att åtgärderne blifvit gillade; och för att ådagalägga, huru
lösligt Utskottet behandlat silfverupplånings-frågan, har talaren hänvisat lill
j83o års Revisions-herättelse om Riksgälds-Contorets förvaltning, hvaraf
synes, att Fullmägtige dels ingått till Rikets Ständers Revisorer, med anmälan
om deras fattade beslut, att, sedan arne, den 3 Augusti i83o, inkomne
anbud, hvardera å 2 millioner R:dr i silfver, såsom icke förenliga
med de af Rikets Ständer stadgade vilkor, icke kunnat antagas, med afseende
på tidsomständigheterne, tills vidare uppskjuta med förnyad kungörelses
utfärdande, dels, i anledning af en yppad fråga om anbuds emottagande
ander hand, begärt Revisorernes råd och yttrande, hade Revisorerne» om
de funnit något vara af Fullmägtige åsidosatt, ofelbart sådant anmärkt; mern
hvaremot Revisorerne, på sätt Revisions-berättelsen utvisar, afstyrkt Full»läglige,
att emottaga anbud under hand.
Herr Höök har anfört, att då, enligt Utskottets förklarande, Fulluaägtige
i Riksgälds-Contoret uppfyllt ordalydelsen af de föreskrifter Rikets
Ständer vid senaste Riksdag meddelat, i afseende på a-millions-lånet, bemälde
Fullmägtige, efter talarens omdöme, äfven måste hafva befordrat Rikets
Ständers afsigter med nit och omtanka, så vida, hvilket måste antagas,
Ständernas mening, med de utfärdade reglementariska föreskriflerne af
positiv egenskap och form, varit att förbinda Fullmägtige i deras handlingssätt.
Efterlefnaden af gällande stadgar är alltid en juridisk förbindelse för
den, som dertill sig förbundit oell måste, enligt sakens natur, för honom».
Srats-Vtsfonns Uti Ni» igi.
3
då han uppfyllt sitt åliggande, aflägsna alla anledningar till missbelåtenhet
och deremot bereda fullkomlig ansvarsfrihet.
Med förrbemälde talare hafva åtskillige Ledamöter sig förenat.
Enär den af Utskottet tillstyrkta decharge för Fullmägtiges förvaltning
är af 3:ne Riks-Stånd bifallen, samt Preste-Ståndet ansett Utskottets
opinions-yttririg, i afseende på lånet af 2 millioner Riksdaler i silfver, böra
förfalla, så, och i anledning af de hos Borgare-Ståndet gjorde anmärkningar,
anse»’ Utskottet sig böra
tillstyrka, att nämnde opinions-ytlring, såsom icke ledande till
någon påföljd, må förfalla.
Stockholm den 5 Julii 1834-
Reservation
af Herr Friherre Palmstjerna: ’*Jag reserverar mig emot detta Utskottets
beslut — endera är det meningslöst, eller och innebär det en mening,
som ej är öfverensstämmande med mina grundsatser.
Enligt ordalydelsen är det meningslöst; ty Utskottet har, uti Betänkandet
N:o 118, icke tillstyrkt Rikets Ständer någon åtgärd i afseende på
Fullmägtiges handlingssätt vid fullgörandet af deras uppdrag att upptaga det
vid senaste Riksdag beslutade lån i silfver. JVär icke någon åtgärd är förut
tillstyrkt, så synes nu beslutade tillstyrkande, att ”opinionsyttringen må
förfalla,” vara några betydelselösa ord utan mening.
Skulle man åter, genom jemförelse med allt .hvad Utskottets nu afgifne
Utlåtande i öfrigt innehåller, finna dessa ord innebära en mening, så
▼oredetden, att Utskottet tillstyrker Rikets Ständer, att icke göra något afseende
på Utskottets, i Betänkandet N:o 118, yttrade öfvertygelse om Fullmägtiges
handlingssätt uti lånefrågan. Det ville då, med andra ord, säga,
alt Utskottet dagtingar med sin egen öfvertygelse. Jag kan emedlertid icke
dagtinga med min. Dea liar varit och är, att Rikets Ständers Fulimägtige
aldrig böra tillåta sig att göra mera afseende på egna enskilda tänkesätt,
än uppå de af Rikets Ständer fattade och åt Fullmägtiges verkställighet
anförtrodde beslut, och att Fullmägtige ega ovilkorlig skyldighet att, för
fullgörandet af sådane beslut, använda de medel, som finnas inom föreskrifternas
gräns. Ett Rikets Ständers beslut bör inför Rikets Ständers egne
Fullmägtige ega all dea kraft och verkan, sorn Lag medgifver,
Rättvisan ålägger mig, vid detta tillfälle, förklara: att Proioeollen
ådagalägga, det Fulimägtigen Herr Bruncrona^ den 9 Januarii 1832, äfven
-
4
St ats-U t skottets Forsing N;o 198.
ledes yttrade sig klart och fullständigt i sådan öfvertygelse, och att Fullmägtige
af B onde-Ståndet oafbrutet så handlade.
Häruti förenade sig Herrar Grefve Hamilton, G. W,, Doctor Hasselroth,
Prosten Astrandy Commerce-Rådet Santesson saint Riksdagsfullmägtigen
Olof Måmsson från Blekinge.
JN~:o 193.
ADkom till Exp.-Ulsk, den 10 Julii.
Förslag till likviderande af Riksgälds-Contorets skuld vid i834
års slut, för upptagne lån utaf allmänheten.
(RGS. A.)
Hos Utskottet har förekommit, hurusom, för grundläggningen af det
allmänna och fullständiga förslag öfver Riksgälds-Contorets Behof, som,
jemlikt 53 §. i Regerings-Formen, skall af Utskottet afgifvas, angeläget är,
att sättet och ordningen för liqviderandet af Riksgälds-Contorets skuld, vid
innevarande 1834 års slut, för upptagne lån utaf allmänheten, serskildt varda,
före upprättandet af nämnde förslag, Bestämde.
Enligt det vid Stats-Utskottets Berättelse N:o 118, om förrättad
granskning af Riksgälds-Contorets förvaltning och räkenskaper, suh. Litt. C.
Bilagde förslag öfver Riksgälds-Contorets inkomster och utgifter innevarande
år i834, visar sig ett Behof eller Brist i con
tante
tillgångar af ......
R:dr r,y3r,i38: j, 4.
och när härtill lägges de sedan sistlidne Riksdag,
inom i833 års utgång, utaf allmänheten upptagne
lån tillhopa
“ r,3oo,ooo. — —
så Blir Behofvet, som på ett eller annat sätt skall
fyllas, omkring
R:dr 3,000,000.
Under förutsättning likväl, att Riksgälds-Contoret fortfarande får,
under de vid sistlidne Riksdag stadgade vilkor, Begagna creditivet i Banken
eller assignerings-rätligheten för En million Riksdaler, torde den ytterligare
upplåningen utaf allmänheten innevarande år kunna så inskränkas,
att hela summan af utelöpande oBligationer, vid detta års slut, endast
kommer alt utgöra omkring 2 millioner R:dr, hvaraf till Betalning förfalla
År 1.836 . . j . R;dr 900,000.
Stats-Utskottet* Förslag AT:o rg3,
— i838
— 4oo,ooo*
— 183g . — 700^0001
R:dr 2,000,000.
Innan Utskottet afgifver förslag till sättet för liqviderandet af denna
skuld, anser Utskottet sig böra besvara en af Prosten Astrand väckt och
från Preste-Slåndet till Utskottet remitterad motion, deri anföres: hurusom,
då man betraktar Tableauen öfver Riksgälds-Contorets ställning den 3i December
1833, man märker, att för en stor del af dess nuvarande skulder, äfvensom
för de betydlige förökningar, sorni deruti lära tillkomma genom räntebetalningar,
Riksdagskostnader och andra vid denna Riksdag på Rfksgälds-Contoret
anvisade utgifter, samt möjligtvis framdeles för lyfiade creditiv finnes, om
icke man vill alldeles orimligt öka bevillningen, ingen annan utväg, än omsättning
af hittils utelöpande skuldförbindelser, och upptagande af nya lån.
— Skola desamma, liksom hittils, ställas på viss betalningstid och blifva
så kallade stående Lån, så kunna de för närvarande ej erhållas till lägre,
än 5 procents ränta. Kunde åter Contoret hålla så stor cassa, att obligationerne
voro betalbara genast vid anfordran, eller, som man säger, å vista,
så skulle icke vara att betvifla, att Lånen kunde erhållas till 2 procent;
ty hvar och en,.som behöfver för dagliga Och i förhand obestämbara utgifter
hålla eassa, skulle naturligtvis hellre räkna en vinst på sine innehafvande
contante tillgångar, än låta dem ligga ofruktbare. Följden häraf
blefve den, att dessa obligationer skulle vara ganska begärliga och lätt användbara
vid ailä större transactiöner, der penningar beliöfvas. Men för
att kunna hålla en sådan cassa, måste Gontoret antingen upptaga lån till
densammas formerande, eller ock hafva ett creditiv på Banken för detta
behof, eller ock för sine utgifter upptaga så tillräckligt lån, alt af hittills
varande creditivet i Banken lemnäs stående obegagnad så stor del, som erfordras
för alt göra face mot dc utelöpande obligalionerne och hvartill måhända
behöfves en fjerdedel af dessas totalsumma. Denna operation skulle
bestämdt gifva en betydlig vinst för Gontoret, hvilket med följande exempel
visas. Man antager, att Gontoret hade utelöpande skuldförbindelser tili
3,000,000 R:dr. Ställas de i stående lån å 5 procent, så är
årliga räntan
Ställas de åter i obligationer å vista med 2 procents
ränta,, så erfordras till Capitalskulden af 3,000,000 R:dr.
samt till stående Cassa af , . . . . 750,000 —
Summa 3,750,000 R:dr..
s
&ats-TJt skottet t Förslag N:o 193.
en årlig ränta af  R:dr >75,000.
då skilnaden — 75,000.
utgjorde Riksgälds-Contorets gifne årliga vinst.
Lika med Motionairen anser Utskottet, att så stora anslag utaf Allmänna
Bevillningen icke böra komma i fråga, att Riksgälds-Contorets skuld,
vid innevarande års utgång, för upptagne lån utaf allmänheten, skulle,
vid lån-capitalens förfallolider, kunna med desse anslag tillfullo återgäldas;
och att således skuldens omsättning blir oundvikligen nödvändig. Men beträffande
det af Motionairen i sådant hänseende uppgifne förslag, att nemligen
genom upptagande lån emot Riksgälds-Contorets obligationer med löpande
2 procent årlig ränta och ställda att vid anfordran inlösas, omsätta
Riksgälds-Contorets ifrågavarande skuld, så har Utskottet åt granskningen
af detta förslag egnat all uppmärksamhet.
Motionairen, som nogsamt insett, att, för bedrifvande af en så beskaffad
lån-rörelse, som den föreslagne, en stående reserv-fond vore oundgängligen
nödvändig, har också, till erhållande af en sådan fond* uppgifvit det
alternativa förslag, att antingen Creditiv i Banken skulle härtill anvisas,
eller ock reservfonden till vägabringas derigenom, att upplåningen utsträcktes
lill omkring en fjerdedel utöfver den skuldsumma, som genom det nya
lånet skulle komma att omsättas.
I afseende på första alternativet, rörande Creditivet i Banken, så
anser Utskottet sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att,
om creditiv i Banken eller assignerings rättighet beviljas Riksgälds-Contoret
till ldia belopp, eller en million Riksdaler, och för öfrigt med enahanda
vilkor för begagnandet, som vid sisllidne Riksdag stadgades, detta creditiv
blir oundgängligen behöfligt, för att sätta Riksgälds-Contoret i tillfälle, att
ulan ny och serskild skuldsättning, genom 'Jåns upptagande, hålla StalsContoret
tillhanda erforderlige förskott på anslaget utaf allmänna Bevillningen
till Stats-bristens fyllande.
Creditivet i Banken skulle sålunda icke vara användbart till reservfond
för den nya upplåningen; hvaremot och då den tillgång creditivet erbjuder
kail minska behofvet af serskild upplåning till ett mot creditivet svarande
belopp, så kan för gifvet antagas, utt Riksgälds-Contorets skuld för upptagne
lån utaf allmänheten, vid 183-4 års slut, icke lärer komma att öfverversliga
2 millioner Riksdaler,
Stats-Vt skönn s Färsing A:o ig3,
7
Antager man nu, att skuldsumman, som genom det nja föreslagna
a procents-lånet, skulle komma att omsättas, uppgår lill R:dr 2,000,000.
samt härtill lägges reserv-fonden, hvilken tillika genom
upplåning skall anskaffas
— 5oo,ooo.
så blir total upplåningsbeloppet Krdr j,5oo,ooo.
Härvid framställa sig 2:ne högst vigtiga frågor, nemi:
1:0 Huruvida ens en summa af blott 2 millioner Riksdaler kan ti 11-  vägabringas och på en och samma tid vara för ändamålet disponibel? och
2:0 Huruvida, delta antaget, obligationer med så låg ränta, som 1
procent, skulle, till ett mot upplånings-summan svarande belopp, på en
längre obestämd lid vid alla inträffande förändringar i conjuneturer och penningeföi
hållanden, kunna hållas i jemn och oafbruten circulation?
Motionairen har sjelf ansett, alt låne-summorne skulle hufvudsakligen
komma att utgöras af hand-cassor. Uti denna åsigt instämmer äfven Utskottet.
Och då det sålunda förekommer mindre sannolikt, att insättningar i
lånet skulle kunna förväntas ifrån landsorterne, vore det egentligen endast
inom hufvudstaden, som lån-tillgångarne skulle upphemtas och obligntionerne
komma att circulera, hvaraf åter måste följa, att dessa sistnämnda troligen
snarare varda företedde till inlösen i Riksgälds-Contoret. Vidare har
Motionairen yttrat den förmodan, att, då obligationerne blefvo begärlige och
i samma mon gångbare, de skulle en längre tid komma att qvarhållas i rörelsen
och icke företes till inlösen i Riksgälds-Contoret. I hvad nion obligationerne
kunna blifva begärlige, derom vill Utskottet icke fälla något afgörande
omdöme. Den ränta af 2 procent, som erbjudes, är likväl så låg,
att den synes icke kunna framlocka insättningar i lånet af andra än större
och betydligare Capital; ty när räntan för en hel månad å 100 R:dr icke
uppgår till mera än 8 sk., är föga troligt, att någon för en så ringa och
obetydlig räntevinst skulle underkasta sig besväret, som obligationens förskaffande
och förvexling måste medföra..
Slutligen har Utskottet ansett sig böra i förbigående upplysningsvis anmärka,
att räntebesparingen till en början synes icke kunna blifva så betydlig,
sorn den uti förslaget beräknade. För gifvet lärer val få antagas,
att den erforderliga summan måste i det närmaste vara upplånad och i beredskap,
innan någre lån-capital lill återgäldande uppsägas; i hvilket fall
ränta måste godtgöras, ej allenast å de summor, hvilka successive inflyta,
under det inlösningsfontlen skall samlas och hopbringas, utan ock ganska
8 Stats-XJtskottets Fur slag Nja 193,
Bestämdt ränta erläggas under uppsägningstiden af 3:ue månader, hvartill
jemväl hommer ränteförlusten å reserv-fonden.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit; och då ifrågavaran-<
cle lånomsättningsförslag icke han., i Utskottets tanka, erbjuda några sahra
och tillförlitliga garantier för framgången; men deremot ett missljckadt försök
skulle för Riksgälds-Contorets credit medfara äfventyrliga påföljder, anser
Utskottet sig böra
afstyrka bifall å motionen.
På sätt Utskottet förut yttrat, anser Utskottet, att så tillräckliga
anslag utaf allmänna bevillningen , som motsvarade Riksgälds-Contorets
ifrågavarande skuld af två millioner Riksdaler, icke böra kunna komma
i fråga, serdeles som omsättning ändock blefve oundviklig, i afseende på de, i
början af år i836, till betalning förfallande 5oo,000 R:dr, enär det anslag utaf
bevillningen, som för nyssnämnde lånsumma komme att beräknas, icke skulle
binna att uppbäras och till Riksgälds-Contoret ingå vid lånets förfallotid.
Utskottet har alltså,.i betraktande häraf, skolat föreslå:
1:0 att ifrån och med år 1835 beräknas och anslås fem procent
amortissement och fem proeents ränta, eller tillhopa t.vå hundra
tusen (200,000) R:dr årligen, med hvilket anslag, genom räntebesparingarnes
användande, liela skulden senast inom femton års
tid kan vara till fullo återgulden;
2:0 att, utom desse nu föreslagne 200,000 R:dr årligen, jemväl
alla Riksgälds-Contorets tillfälliga tillgångar, såsom t. ex. öfverskott
på Stats-WeTkets förslagsvis beräknade inkomster, i den mon
de icke till andra föremål blifva af Rikets Ständer disponerade,
användas till en hastigare amortering af skulden; och
3:o att det öfverlemnas åt Styrelsens af Riksgälds-Contoret omtanka
och nit, att, vid skeende lån-omsättningar, tillse, det räntefoten
nedsättes, derest, nied afseende på penningeslällningen, Styrelsen
finnér, att försök i denna väg med framgång skulle kunna
göras. Stochkolm den 5 Julii 1834-
Reser va tioner:
af Harr Friherre Palmstjerna, C. O.:
I afseende på sättet alt reglera Riksgälds-Contorets skuld till allmlriheterij
är jag af en olika mening. JDenna
St/its-XJtslottets Färsing N:o 193» g
Denna skuld är uti från Utskottet afgifven Berättelse, Bet. N:o 118,
Bil. Litt. C., uppgifven, att vid della års början hafva utgjort ett belopp
af i,3io,o5o.
—
Om härtill lägges det uti samma Berättelse, Litt.
C., calculerade Contorets behof för detta år . . . . r,781,138. — —
så visar sig en löpande skuld af 3,041,188. — —
Denna skuldsumma, i rundt tal 3 millioner, kan anses hafva uppkommit
derigenom, att:
vid senaste Riksdag anvisades på Riksgälds-Contoret creditiv, utan
bestämd fond, och hvarpå är lyfta dt 1,400,000. — —
uppkommen Statsbrist åren i83o och 1831 är af Riksgälds-Contoret
ersatt med
. 117,000. — —
af Bankens behållne räntevinst är influtet mindre än på
räknadt
varit 420>°00, “ —*
innevarande Riksdagskoslnader medtaga omkring . . . 3oo,ooo. — —•
vid 1829 års slut var på den i Riksgälds-Contoret innestående
statsbrist-summa af Stats-Contoret outtaget belopp
900,000. — —
hvaremot här ofvan, i beräkningen af den löpande skulden,
intet afdrag i sådant afseende egt rum . . . 3,187,000. _ —
Riksgälds-Contorets ofvan anförde löpande skuld af 3 millioner kan
likväl äfven nu, till någon mindre del, förskottsvis betäckas, genom den utväg
Riksgälds-Contoret eger, att i Banken lyfta medel på der egande creditiv,
och hvilka af årets, på våren inflytande, bevillning återbetalas. Dessutom
är att förmoda, det Kongl. Stats-Contoret icke utreqvirerar hela statsbristssumman
innan årets slut, utan att åtminstone två till trehundra tusen
R:dr derå innestå vid nästa års början. Äfvenledes torde Kongl. Maj:t icke
innan årets slut hafva låtit lyfta alla de uti Contoret till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition stående medel. Utskoltet kan derföre, utan att befara
misstag, beräkna Riksgälds-Contorets skuld till allmänheten vid detta års
slut j att uppgå till högst 2 millioner.
Af dessa 2 millioner förfalla till betalning
år i836
R:dr 900,000. — —
“ i83S
“ 400>000, — —
“ 1839  “ 700,000. — —
Bi/uingfill R. St. Vrot i834 4 Snmt. 1 Afd. a Bandet. a
8 :de Häftet.
té Stnti-XJishttett Forsing N\o ic;3.
Full återbetalning af dessa summor på de bestämda terminerne» blott
genom ccntanta penningar, bar likväl stora olägenheter, så väl för den allmänna
rörelsen som för Riksgälds-Gontoret serskildt.
Allmänna rörelsen synes hafva hellof utaf dessa räntebärande papper,
och en så snar indragning utaf dem skulle kännbart minska rörelse-eapitalet,
samt rubba den gång penningeomloppet nu i naturlig väg tagit, helst i hufvudstaden.
Dessutom skulle återbetalning af så betydliga summor inom så kort
tid sätta Rikets Ständer i nödvändighet att förse Riksgälds-Contoret med
deremot svarande anslag af Alllmänna Bevillningen, hvars belopp derigenom
ansenligt skulle ökas, enär 2 millioner R:dr då måste utlaxaras med 1 half
million hvarje år.
Jag är af den öfvertygelse, att en dylik utväg lill betäckande af
Riksgälds-Contorets skuld, om äfven, genom fördelning uppå en längre tidrymd
af flera år, dess olägenheter kunde blifva mindre kännbara på en
gång, likväl under hvarje synpunkt är olämplig; och att, helst sedan realisationen
gått uti verkställighet, den allmänna rörelsen har behof utaf ett,,
efter dess beskaffenhet och gång städse lämpadt belopp räntebärande papper.
Jag anser derföre, alt ifrågavarande Riksgälds-Gontorets skuld till allmänheten
bör liqvideras genom, eller, innan förfallo-terminerne, utbytas emot
andre obligationer, hvilka blott å Riksgälds-Gontorets sida äro uppsägbara,
och att dessa obligationer småningom, genom skeende uppköp, böra af Riksgälds-Contoret
infrias.
Enär sådane af Staten utgifne räntebärande Papper alltid måste vara
begärligare än dem, hvilka af enskilde män eller corporationer på lika
villkor kunna utgifvas, så följer derutaf, att de ej böra utställas till så hög
ränta som den, hvilken anses vara. den gångbara på sistnämnde slags valutor.
Men allmänna rörelsens behof äro dagligen omvexlande och kunna
aldrig på förhand bestämmas, och derföre kan äfven så litet förutses, i hvad
nion man skulle kunna nedsätta räntan på Statens obligationer, jemförelsevis
med de af enskilde utgifne valutor, utan alt löpa fara att äfven nedsätta
deras gångbara värde. Hvad sorn en lid är väl afpassadt kan för en
annan snart kommande vara olämpligt, men då blifva ganska svårt, om ej
omöjligt, att rätta, ty räntan måste vid obligationernes första utgifvandé genast
bestämmas för liela den framlid, hvarunder de skola blifva gångbara,
och dét är just denna räntans ©föränderlighet och säkra utfallande på bestämd
termin, sorn utgör sjelfva grunden för räntebärande papperens värde
inför den allmänhet, som genom . deras uppköp söker förvissa sig om. en.
Stttr-XJlshotttf Furs!ag N:o 19I.
bestämd oell inga äfvcntyrligheter underkastad inkomst utaf ett förut för.
värfvad t Capital.
Till följd härutaf, och om man vill afse så val den största beslparing
med Statens medel, som ock möjligheten att låta tidens växande industri
och tilltagande penningestyrku uti deras naturliga gang inverka på räntefoten
i Landet, så måste ifrågavarande obligationer vara af den beskaffenhet,
att det är sjelfva deras nominela capital, sorn är fölander ligt, och hvars
gångbara värde låter bestämma sig af tidernas skiljaktiga förhållanden, i
nion af alla de otaliga och ofta omärkliga omständigheter, som häruppå ega
större eller mindre inflytande. Jag anser derföre, att de obligationer, som
af Riksgälds-Contoret utfärdas, böra bära en lägre ränta än den i allmänhet
gångbara, och att om de i afseende häruppå till en början icke skulle betalas
til! deras fulla nominal-belopp, de då må försäljas derunder till det
högsta möjliga.
Fastän sådane obligationer icke till capitalet kunna af innehafvarne
uppsägas utan blott i Riksgälds-Contoret, så förutsätter likväl begreppet
om skuld äfven skyldigheten att en gång betala eller inlösa dem. Men denna
inlösning bör ega rum utan rubbning uti allmänna rörelsen och ej verkställas
vid andra tillfällen än då densamma ej synes kräfva det belopp uti
obligationer, som deruti är utsläppt; det vill säga, när flere obligationer
till salu utbjudas än sorn svarar emot deras efterfrågan till uppköp. Fond
bör till detta ändamål anslås, så att Riksgälds-Contoret vid dylika tillfällen
må vara i stånd att sine obligationer uppköpa och deras värde
upprätthålla under sådane conjuncturer då de falla uti pris. En bestämd
beräkning af det belopp, hvartill denna fond behöfver uppgå, kan ej göras,
och en approximativ blott grundas på erfarenhetens läror. Vi sakna emedlertid
denna erfarenhet, och mäste derföre söka draga nytta af och tillämpa
den, som uti andra länder är vunnen. Denna fond har fått namn
af amortissements-eller minskningsfond, och anses,, i allmänhet, för en Stat,
hvars credit bibehållit förtroendet, ej behöfva anslås till högre belopp än
årligen i å 2 procent af obligationernes nominal-värde, med vilkor likväl,
att den förstärkes af alla besparde räntor på de obligationer, hvilka genom
fondens verksamhet infrias.
Uppå dessa föreslående grunder och skäl anser jag, att Rikets Ständer
i afseende på Riksgälds-Contorets vid detta års utgång lill allmänheten
egande skuld, borde besluta följande föreskrifter till Fullmägtige i Riks•
älds-Cortorel:
12
St its-Utskottets Fersing Nio 193.
1:0 Fullmägtige skola, till infriande af de frän Riksgälds-Contorct
lill allmänheten inom detta års slut utgifne obligationer, upptaga nya lån.
3:0 Fullmägtige ega att, efter sig företeende omständigheter, bedöma
lämpligaste tiden för erforderlige lånens uptagande, och i förhållande
dertill antingen till betalning uppsäga nu utelöpande obligationer eller dem
vid förfallotiden med contant infiia, eller ock mot nya obligationer inlösa;
samt, i hvilketdera fallet, dertill vidtaga de tjenligaste åtgärder.
3:o Nya obligationerne utställas i likhet med nedanstående formulaire,
dock med rättelse i afseende på siffran, i enlighet med den mynt-enhet ocl^
den myntfot, som kan blifva bestämd.
N:o 00 af —  Lånet N:o o.
”Riksgälds-Contoret, som upptagit lån af 100 R:dr Banco, motsvarande
a och i fjerdedels Skålp:d fint silfver, betalar till innehafvaren härutaf,
årligen den 1 Junii, såsom ränta, 4 R:dr i samma mynt, som låntaget
är; förbehållande sig Riksgälds-Contoret äfven rättighet att återbetala
Capitalet efter 3 månaders förut kungjord uppsägning. Serskilde räntebevis
meddelas långifvaren för hvarje fem år i sender, efter hvilken tids
förlopp denna förbindelse bör företes innan nya räntebevis få uttagas. Räntan
utgår af Bevillningsmedel, som dertill ovilkorligt årligen afsättas, innan
andre utgifter derutaf utgå.”
4:o Obligationernes försäljning sker till en eller flere, till det högsta
pris Fullmägtige anse kunna erhållas, emot betalning i contant, eller på
terminer, då nödig säkerhet afses, eller ock emot förut utelöpande Riksgälds-Contorels
obligationer.
5:o Till fond för ränta och framtida återuppköp af de utgifvande
nya obligationerne afsätles årligen, och allt intill dess att alla dessa obligationer
slutligen hunnit att inlösas, utaf allmänna bevillningen för fast egendom,
eller om denna skulle upphöra, af annan bevillning, och innan andre
utgifter derutaf anordnas, en summa af i5o,ooo R:di B:co, sorn oförryckt
lill denna gälds betalande skall användas.
6:0 Hvad som af denna fond icke åtgår till årliga räntan, skall af
Fullmägtige användas såsom minskningsfond, endera tili uppköp af de utgifne
obligationerne, i den händelse deras värde vid något tillfälle vill sänka
sig under hvad det i allmänhet dittills varit, eller ock tili uppköp af andre .
säkre räntebärande papper, för att på detta sätt fruktbargöra denna tillgång
och hålla den disponibel till användande vid det tillfälle, att värdet af
Riksgälds-Contorels egna obligationer vill sänka sig, och uti hvilken händelse
den sålunda samlade tillgången genast bör försäljas och användas tili;
Stots-V t shot tets Förslug Nio 19.
i3
uppköp af Riksgälds-Contorets obligationer, till så stort belopp ändamålet
kräfver.
7:0 Sakna Fullmägtige nyssnämnde anledning till minskningsfondens
användande, så afvaktas nästsammanträdande Rikets Ständers beslut i afseende
på ordningen och tiden för obligationernes infriande.
8:0 Minskningsfonden kan komma alt tillökas genom de medel, hvilka
Rikets Ständer besluta alt vidare ställa till Riksgälds-Contorets disposition,
men kan aldrig förminskas, eller till andre än här ofvan afsedde ändamål
användas.
q:o För hvart och ett af de serskilde, utaf Riksgälds-Conkoret, på
föreskrifne sätt upptagande nya lån, utgifves en serskild numer-följd af
obligationer, och öppnas uti Riksgälds-Contorets hufvudbok en serskild conto."
Af Herr Friherre Silfverskjöld., C. vJag kan icke instämma i Utskottets
afgifnc förslag till betalande af Riksgälds-Contorets nuvarande skuld
till allmänheten, emedan detta förslag föranleder en större tillökning uti
bevillningen vid innevarande Riksdag, än som af behofvet påkallas, och det
samma för öfrigt ieke är uppställdt på, i min tanka, rigtiga grunder för
ordnandet af en Statsskuld. Man må hysa hvilka betänkligheter som helst,
rörande de förmenta vådorne af ett Stalsskulds-syslem, och om samtidens
omtvistade rätt alt anticipera på framtiden; så synes dock dessa vid förevarande
fråga icke behöfva upptagas till pröfning, emedan skulden redan
finnes, i intet fall kan till fullo betalas förrän efter flera års förlopp, samt
således frågan endast handlar om att, med betryggande af Riksgälds-Contorets
credit,, ordna skulden på det för Staten mest fördelaktiga sätt. Något
dertill mera säkert ledande, än del af Friherre Palmstjerna afgifne, af andra
länders erfarenhet pröfvade och godkända förslag känner jag ej — Jag förenar
mig således uti detsamma, men önskar likväl, att i förslagets 4;de punkt
en minimi-summa bestämmes, under hvilken Fullmägtige i Riksgälds-Contöret
icke få föryttra obligationerna, och hvilken måhända bör bli 84 procent
af det förskrifne Capitalet. Jag inser visserligen, att ett sådant stadgande
icke obetydligt skall försvåra obligationernes försäljande till ett högre,
än det sorn minimum bestämda beloppet; men befarar, att Fullmägtige
skulle, i motsatt fall, blifva ålagde ett nog stort moraliskt ansvar, samt Rikets
Ständer kan hända icke ulan tvekan lemna dem en i detta fall obegränsad
beslutande rätt.
Slutligen, och ehuru all sannolikhet talar för företagets verkställbarhet,
torde försigtigheten fordra, att Fullmägtige, såsom en utväg i andra
rummet, berättigas alt, tili omsättning af de gamla lån, hvilka vid förfal
-
Stats-TJ‘s\ctMs Ud. N:o ig.f.
lo tid-en icke genom den anslagne amörtissements-procenten, eller Conlorels
öfrige disponible tillgångar,-kunna infrias, upptaga nja lån på förut brukligt
sätt.”
Af Herr Prosten Åstrand: ”Möjligheten att antaga mitt förslag
sin Riksgälds-Contorets lånerörelse beror till stor del på storleken och säkerheten
af den amortissementsfond Rikets Ständer åt Contoret anvisa. Begärligheten
af å vista betalbara obligationer, äfven med låg ränta, bestyrkes
af förhållandet med förra Götha Canal-Bolags Filial-Disconts 3-procents obligationer,
som på sin tid voro i allmänna rörelsen mycket begärligare än
Bancosedlarne, och detta bevisar, alt sådane Obligationer icke lomme att
stanna endast i Hufvudstaden, utan säkerligen sökte sig väg till landsorterne.
dag tror, att mitt förslag borde kunna åtminstone till en mindre del
på försök begagnas, ulan alt på något vis skada Riksgälds-Contorets credit.'*
Iö4-
Ankom till Exp. Utsk. d. 10 Julii kl. 2 e. m.
Utlåtande > i anledning af Kofigl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständerj angående fortfarande anslag till Ull-DiscontFondens
förstärkning j samt UUculturens och L Uproductionens
befrämjande i Riket.
Uti denna Nådiga Proposition N:o a5, som ifrån samtlige Riks-Stånden
blifvit till Utskottet remitterad, har Kongl. Majit, efter framställning
af den utvidgning ull-culturen och ull-productionen vunnit, samt det understöd,
sorn tili dess ytterligare befrämjande blir erforderligt, i Nåder behagat
föreslå, att de två hundra tusen Riksdaler, Rikets Ständer till U1IDiscont-Fqndens
förstärkning samt till ull-culturens och ull-productionens
befrämjande anvisat, må fortfarande få dertill användas, och att, i fall så
lyckligt vore , att ullculturen innan nästa Riksdag hinner göra så stora framsteg,
att desse 200,000 R:dr ej förslå till upprätthållande af det med dem
åsyftade ändamål, Rikets Ständers Riksgälds-Contor må bemyndigas, att
då , enrot lägsta möjliga ränta, hålla Ull-Disconten tillhanda hvad derutöfver
kan erfordras,
Ståts-Utskottets Uti, N:o ip4 i5
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad Kongl. Maj:t sålunda x Kader
behagat framställa.
Ullproduciionen har, genom sin egen kraft, utvecklat sig till en sådan
sjelfständighet, att den, åtminstone vid nu varande förhållanden, synes
kunna framskrida till ytterligare förkofran, utan serdeles understöd af
Slaten.
Inom och utom Riket är ullen en ganska begärlig vara, som med lätthet
kan afsättas. På kläden beli dylika ylletillverkningar är i Sverige nu för
tiden en stark afgång, Och då consumlionen af den för dessa tillverkningar
erforderliga ull öfversliger productionen af detta rå-ämne, samt, vid sådant
förhållande, afnämare af ullen till förmonliga försäljningspris icke gerna
kunna saknas, så vill det synas, som producenten, för bristande afsättning
på sin vara, icke bör kunna komma i någon kännbar penningeförlägenhet,
och i vidsträcktare måtto behöfva anlita de lånetillgångar, hvilka genom
eredidvet skola beredas; äfvensom det förekommer icke otroligt, att, till
förlägenhetens afhjelpande, han snarare söker bereda sig andra utvägar, än
anlitar det af Staten erbjudna låneunderstöd, enär omgångar och restrictioner
äro oskil jäktige ifrån detta understöds begagnande. Vid flere tillfallen
skall ifrån en aflägsen ort ullen forslas, till Norrköping och der uppläggas,
för att blifva en användbar pant, och någon annan, än fabrikanter af ylletillverkningar,
får icke öfvertaga det af producenten erhållne lån.
Erfarenheten har också ådagalagt, att lånreqvisitionerne hittills varit
inskränkte. Utaf Riksgälds-Conlorets räkenskaper befinnes, att år 183a
endast 10,000 R:dr. blifvit uppå creditivet lyftade, och inom samma års utgång
till' fullo återguldne; och att, under loppet af år iS33, ultogos i åtskilliga
poster tillhopa 3g,ooo E:dr, hvilka i Junii månad innevai’ande år
återbetaldes.
Emedlertid och i förmodan, att, genom ullproduclionens utvidgning,
ett större lånebehof skulle, i förhållande härtill, uppkomma, anser Utskottet
sig böra
tillstyrka, att, under förut stadgade vilkor, det vid sistlidne Riksdag
till Ull-Discont-Fondens förstärkning beviljade och på Riksgulds-Contoret
anvisade ereditiv af högst två hundratusen (200,000)
Riksdaler Banco rnå intill nästa Riksdag få ytterligare begagnas,
och hvilken summa, enligt Utskottets yttrade- åsigter, torde finnas
alldeles tillräcklig för ändamålet. •
Stockholm den g lulii iSS/j..
Siats-Utskottets Utl. Nio igfi.
Reservation
af Herr Grefve Hamilton ”Jag gillar icke de förmenta skäl
Utskottet anfört, till stöd för det slut, hvaruti detsamma stannat, och dermed
jag, för min del, ej kan mig förena. Af de omständigheter: alt ullproductionen
synes framskrida till ytterligare förkofran; att ullen både inom
och utom Riket är en ganska begärlig vara; att ylletillverkningar med
lätthet kunna afsättas, m. m., drager Utskottet den slutsats, att denna näringsgren
icke behöfver något serdeles understöd af Staten. Något egentligt
understöd behöfver den visserligen icke, och jag delar den mening, att en
näringsgren, sorn fordrar täta eller ständiga understöd, så vidt dermed förstås
verkliga uppoffringar å Statens sida, duger icke för vårt land, men här
är icke fråga om ringaste uppoffring eller förlust, ty staten återfår sitt capital
med full ränta, och har emedlertid varan, ullen, till säkerhet derföre.
Frågan är endast om vidtagandet af den anstalt, att ullculturen, som
gifver de hästa förhoppningar om tillväxt för framliden, men ännu är alltför
inskränkt till fyllande af landets eget behof, mindre att blifva föremål
för utländningens speculation, ej må, i brist af capital i ett penningefattigt
land, komma att sakna afsättning, och derigenom åter råka i det förfall,
hvarutur den nyligen börjat stiga. Hvad som var tillräckligt för ändamålet
1829, hoppas jag ej skall blifva det vid Rikets Ständers nästa sammankomst,
och om närvarande gynnande förhållanden få fortfara, anser jag
creditivels starka anlitande vara högst önskvärdt, ty det innebär det säkraste
bevis på ullproductionens fortfarande tillväxt; och den sats måste vara
obestridlig, att Statens förkofran och rikedom ökas i bredd med dess
medlemmars. Utskottet gifver det starkaste stöd för min mening, då, i
fullkomlig öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, uti Betänkandet anföres,
att i83a, eller vid den tidepunkt då ullhandeln, efter en mångårig
dvala, åter började visa tecken till lif, 10,000 R:dr blifvit å creditivet lyftade,
men att redan följande året 1833, 3p,000 R:dr derå uttogos. Om under
loppet af ett enda år, vid första anblicken af en förmonligare conjanctur,
den å creditivet ultagne summa nära fyrdubblades, är det uppenbart,
att, i samina mon näringen hinner mera utvecklas, skall behofvet af
capital , till uppköp af dess producler, stiga i förhållande till deras ökade
mängd, och denna kan snart nog blifva betydlig. Tyskland, som år 1801
till England exporterade omkring 3oo,ooo skåip. ull, utförde år 1825 till
samma land öfver 24 millioner skålp. Huruvida åter Utskottets ofvannämn
-
Stits~TJtskott<ns Utl. Nio 194.
*7
de uppgift står väl tillsammans med dess föregående raisonncment, och lemnar
stöd åt Utskottets beslut, att förblifva vid hvad förut varit, fastän näringen
går framåt, blir en annan fråga.
Men det är icke endast under lyckliga omständigheter, som étl betydligare
creditiv, än det Utskottet föreslagit, kan blifva erforderligt. Politiska,
financiela och handels-förhållanden, hvilkas följder af intet menskligt
förutseende kunna beräknas, kunna, innan nästa Riksdag, för längre
eller kortare tid, komma alt ofördelaktigt inverka på ifrågavarande näringsgren,
och då blir Statens biträde ännu nödvändigare, om ej, lill oberäknelig
skada så väl för det allmänna, sora för de enskilde, en näring, hvilken
redan lofvar mycket, och som i framtiden kan blifva af större vigt för
vårt fädernesland, än mången nu sig föreställer, skall återgå lill sitt fordna
intet.
Man klagar öfver näringarnes förfall i vårt land, eller öfver deras
långsamma framskridande, men huru skulle väl annorlunda kunna vara?
Om de aftyna, vidtager man antingen half-mesurer till deras upphjelpande,
eller,-det som är ännu lättare, anser allt förloradt, och lemnar dem åt sitt
©de. Synas de åter vilja tilltaga, så anser man dem kunna bära sig sjelfve,
och vill ej förstå, att hastigheten af deras tillväxt beror af det mer
eller mindre kraftiga biträde — icke directa uppoffringar, ty sådane böra
aldrig komma i fråga — de erhålla, hvaraf behofvet ökas, i förhållande till
den höjd de uppnå. Med dessa grundsatser, i förening med vacklande systemer,
eller fullkomlig brist derpå, beklagar jag, att Sverige aldrig lärer
kunna lyftas ifrån den låga ståndpunkt, del i oeconomiskt afseende innehar.
Jag hade önskat, att Utskottet velat tillstyrka ovilkorligt bifall till Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, men då jag, under discussionens fortgång, funnit
mångas meningar vara stridande deremot, förmodade jag,; att åtminstone den
af mig foreslagne summa, 3oo,ooo R:dr, som möjligen torde blifva tillräcklig
tili nästa Riksdag, skolat beviljas till Ull-Discont-Fondens förstärkning.
Jag hoppades, det hvar och en skulle finna, att uppköpet af produclerne
af en näring, som är i fullkomligt förfall, ieke fordra så betydliga
capital, sorn producterne af en näring, hvilken är i stigande, och
att, i följd häraf, den summa, som för fem år sedan ansågs för Ull-DiscontFonden
tillräcklig, nu mera, vid förändrade utsigter och förhållanden, ieke
är det, men då äfven detta hopp slagit felt, nödgas jag emot Utskottets
beslut mig reservera, och slutar med den reflexion, sorn helt naturligt hos
Bihang till R. St. Frtt, 1334. 4 Sami. 1 A fdel. % Bandet.- 3
S.de Häftet.
iS
St tits-Vt skottets Alm, Nw i95.
mig sig framställer, att den är en ömklig hushållare, som underlåter att
beså sin jord, derföre att utsädet fordrar förlag.”
Häruti förenade sig Herr Friherre PalmstjernaC. O.j Herr DomProsten
Meurlin och Herr Commerce-Rådet Santesson.
N:o i95.
Memorial.
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden för Handelsoch
Finance-Ärendena, hvarom remiss begäres till Constitutions-Utskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Stockholm den 9 Julii 1834,
STOCKHOLM., 1834; lios J; A. Walldck.
iStats-Xftsköttets Utlåtande N;o igG,
t
N:o 196.
Ankom till Exp, Utsk. den 15 Julli.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om nedsättning i
sä väl Stats Verkets sorn RotehåUares årliga bidrag till
indelta Infanteriets lif mundering,
C v. Aj
Till fullgörande af livad Utskottet uti 23:dje punkten af Betänkandet
N:o 8r, rörande regleringen af Riks-Statens 3:dje hufvudtitel, omfönnält,
får Utskottet nu afgifva yttrande, i anledning af R i k s d a gs f 1111 m ii g t igen J.
J, Rutbergs från Norrbottens Län och Lars Larssons från Elfsborgs
Län gjorde, utaf åtskillige Bonde-Ståndets Ledamöter understödde framställningar
att, då, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 8 Mars
detta år, angående förhållandet med indelta Infanteriets beklädnadsmedel
£N:o 45 uti i:sta Sami. i:sta Afdeln.), Beklädnads-Cassorna vid 1833 års
slut egde en behållning af 2y4'65o Rdr 40 sk, 11 rst., eller nära motsvarande
arne års beklädnads-ulgifter, och Regementena för närvarande voro
försedde med en ny eller nära ny mundering i Rotekistan, och en brukbar
mundering i Soldatens vård, det årliga bidraget så väl från Statsverket
som irån Rotehållarne måtte intill nästa Riksdag nedsättas, enligt
Rutbergs förslag, från 1 /"S till i fia, men efter Lars Larssons förslag
till 1/10 årligen, helst bemälde Riksdagsfullmäglige hade sig bekant, Rutberg,
att Vesterbottens Fältjägare-Regemente sisllidne höst erhållit ny
mundering, och Lars Larsson att, vid Westgötha Dahls Regemente, ehuru
slitningsliden är bestämd till 4 år, ny beklädnad endast hvart 5:te år
blifver manskapet tilldelad. — Och har Utskottet från Ridderskapet och
Adeln erhållit remiss å ett anförande af Herr von Hedenberg, C. A. ,
deruti hän, jemte afstyrkande af den ifrågaställde nédsättningen i bidraget,
tillika upplyst, att den tillfälliga behållningen i Vesterbottens Regementes
Beklädnads-Cassa uppkommit derigenom, att Regementet} som år
183o bort förses med så väl ny tjenstgörings-, som Rotekist-mundering,
icke kunnat desamma erhålla förr än sistlidet år, tili hvilken tid likväl
blott en mundering hunnit förfärdigas, samt att den andra, eller Rotekistmunderingen,
väl blifvit beställd, men att Beklädnads-Direetionen ansett
Dih. till R St. Prat. i83/f. 4 Sami. 1.'Ajd. a Band. j,
gede Häftet,
State-TJtskotiets- Utlåtande N:o i$Q.
sig för närvarande nödsakad inställa förfärdigandet af åtskillige dertill höjande
persedlar, af blist på behöflige medeL
Utskottet, som, i ofvanåberopade aärdje punkt af Betänkandet N:o8r,
i: afseende på Stats-Verkets bidrag till lifmundferiogen för indelta Infanteriet,
tillstyrkt, att detsamma må uppföras till samma belopp* sorn vid sistli.
dne Riksdag bestämdes, eller till 71,000 Rdr, och hvilket tillstyrkande
lern näts, ulan anmärkning hos Ridderskapet och Adeln» Preste- samt Borgare-Stånden,
får nu, under åberopande af hvad Herr von Hedenberg
upplyst serskildt om Vesterbottens Fält jägare-Regementes Beklädnads-Cassa,
samt hvad Kongl.. Maj:ts högstberörde Skrifvelse innehåller 0111 vigten
deraf, att,, sedan Beklädnads-bidraget vid sista Riksdag nedsattes från ifd
till 1 fS om året, någon ytterligare nedsättning i nu utgående anslag icke
gores,
afstyrka den af ofvanbemälde Riksdagsfullmägtige ifrågaställde
nedsättning i Rote hål lä res bidrag till indelta Infanteriets lifmundering.
Och torde, i händelse af bifall härtill, underdånig skrifvelse till Kongl.
3Iäj:t böra. aflåtas med underdånigt lillkännagifvande,.
att bekläd nads-bidraget lill oförändrad t belopp fortfarande kommer
att utgå, för. att till det dermed afsedda ändamål i förut
stadgad ordning användas.
Stockholpi den o Julii 1834-
N:o 1:97.
Ånki. till Exp„, Utsi... dfen a4 Jain.
Utlåtande i anledning af Kongl, Maj:ts Nåd:ga Proposition s
angående ytterligare ansag för anläggandet, af en vattenledning
till Carlskrona,
(U.A)
Samtlige Riks-Stånden- hafva till Stats-Utskottet remitterat Kongl.
Mäjtts i detta: ämne* under den a5:te sistlidne Januarii,, aflåtne Nådiga Proposition:
(finnes införd i I Saini. 1 Afd. under N:o g).
Frågan om denna: vattenledning förevar äfven vid: sista; Riksdagen,
Stats-Utskottets Utlåtande Nia
3
då Rikets ‘Ständer, med bifall till Stals-Ulskottets derom afgifne yttrande
och förslag, beslutade, att det vid 1823 års Riksdag beviljade, meri ej
begagnade anslag af 83,333 Rdr r(J sk,, skulle för nämnde anläggning till
enahanda belopp fortfarande utgå under 5 års lid med en femtedel årligen,
emot vilkor, bland annat, att anslaget endast användes till materialiers
anskaffande, och att arbetet, utan serskild ersättning, verkställdes genom
Flottans försorg.
Med anledning häraf, och efter det upplyst blifvit, att denna vattenledning
säkrast och bäst kunde verkställas medelst anläggning af jernrör,
samt Förvaltningen af Sjöärendena derefter inkommit med ett af Capitainen
vid Flottans Gonstructions-Corps, Carlsund^ på grund deraf, upprättadt
approximativt förslag, upptagande, utom dagsverkskostnaderne, en utgiftssumma
af omkring 90,000 Rdr, har Kongl. Maj:t förordnat om upphandling
af de till vattenledningen, efter förslaget, nödige jernrör, emot
erbjudet pris af 16 Rdr, 3o sk. per skepp. Uti ett sedermera efter en
noggrannare undersökning om den terrain, genom hvilken vattenledningen
komme alt gå, af bemälde Capitaine ytterligare upprättadt förslag öfver hela
vattenledningen, så inom sorn utom Carlskrona stads territorium, upptages
kostnaden för detta arbetes utförande till en summa äf iy4>913 Rdr
aj sk. 9 rst., eller, efter afdrag af 16,111 Rdr 1 sk. 3 rst., som erfordrades
till serskilda, för invånarnes större beqvämlighet föreslagne utgreningar
af vattenledningen till vissa qvarter inuti staden, ett belopp
af - - -t - - Rdr. r58,802: a3: 6.
hvaraf skulle åtgå:
till materialier - - - » - - -•— 106,785: g: 10.
— dagsverken, tractamenten, instvumentalier m. m. ■-— 36,281: a5: 6.
samt till oförutsedda händelser - -- - .»— 15,835: 3^: 2,
Och har Kongl. Maj:t nu till Rikets Ständer öfverlemnat att anvisa den
summa af omkring, 23,ooo Rdr, som erfordras för betäckande af skilnaden
emellan det vid sista Riksdag till materiäliers anskaffande beviljade
anslag och hvad som, enligt sistberörde förslag, dertill erfordras.
Af vederbörandes i målet afgifne yttranden samt de dertill hörande
förslag och ritningar har Utskottet tagit noga kännedom och inhemtat, att
Varfs-Amiralen äfvensom Befälhafvande Amiralen i Carlskrona ansett, att
om, på sätt i uppgjorda kostnadsförslaget är beräknadt, arbetet vid vattenledningens
anläggande skall verkställas af Flottans personal, och de modige
instrumentalierne m. m. komme att dels från Flottans förråd tillsläp
-
<Stats-UtsAottets Utlåtande IV:o igj.
pas, dels på dess verkstäder förfärdigas, så skulle VarfsarBetena hell osli
hållet blifva eftersatta och Flottans materiel tillskyndas en allt för stor
skada, för att med de vattenledningens förväntade förmoner kunna uppvägas;
hvarförutan Befälhafvande Amiralen yttrat, att det upprättade kostnads-'
förslaget vöre allt för lågt beräknadt, ej mindre i afseende på dagsverkskostnaderne,
hvilka upptagits för handtlangare och båtsmän till g sk., 7 rst.,,
för timmerman till 22 sk. 7 rst, samt för handtverkare till a5 sk. 7 rst-,
än ock uti åtskilliga andra delar, hvilka höra till företagets verkställighet.
Utom att dägsverksprisen, på sätt n}rss är anförd t, äro beräknade
till lägre belopp, än hvartill de sannolikt komma att uppgå, förekommer
härvid i öfrigt:
att icke något blifvit beräknadt för baracker åt arbetsmanskapet;
att likaledes icke någon kostnad, är upptagen för kokanstalter, sängkläder
och sjukvård;
att det för oförutsedda händelser afsatte belopp 15,835: 3'j: 2. är
110g ringa;
alt för åtskilliga behöfliga. instrumentalier, -soni icke å Flottans förråd
kunna vara alt tillgå, äfvensom för vissa machiners förfärdigande, något
anslag icke blifvit beräknadt;
att rörledningen är föreslagen att läggas öfver de gamla broarne vid
Carlskrona, men icke någon utgift- upptagen i förslaget för rörledningens
flyttande sedermera, då de gamla broarne komma att borttagas;
att icke någon kostnad är beräknad för vattenledningens utgrening i
staden, och hvarförutan staden ej kan åläggas uppfylla sin förbindelse att,
sedan vattenledningen är verkställd, årligen till dess underhåll betala
i,5oo Rdr;
att, i afseende på den till förelagets framtida underhåll behöfliga personal,
allt för låg summa är upptagen; samt
att Icke något blifvit beräknadt, hvarken för uppfordringsverkets och
rörledningens vidmagthållande i fullständigt skick, eller för reservoiren
och brunnarne. 1
Af allt detta visar det sig i Utskottets tanka ganska påtagligt, att dea
för ifrågavarande vattenlednings fullbordande caleulerade summa är al)t
för lågt beräknad, och sålunda blifver till företagets fullbordan alldeles
otillräcklig. I öfrigt och om räntan på det i oeh för vattenledningen erforderliga
capital tages i beräkning, blifver det uppenbart, att den föreslagna
vattenledningen medför vida större kostnader för de dagliga vatten
-
Sta.t.s~ Utskottets Memorial N- o 158».
5
Behofvens fyllande, än hvartill desamma nu uppgå; hvarjemte Flottans
egne angelägna arbeten tvifvelsutan skulle komma att, till skada för det
allmänna, betydligt eftersättas.
Vid betraktande af dessa omständigheter, och dä Utskottet anser, att
sådane företag ej böra inledas, för hvilkas kostnader raan ej ser den verkliga
gränsen, hvarken i afseende på fullbordandet eiler framtida vid mag [hållandet,
kan TJtskotlet
icke tillstyrka Rikets Ständer alt för närvarande bevilja ytterligare
anslag till ifrågavarande vattenledning vid Carlskrona»
Stockholm den i5 Julii 1834;.
Nro 1 c g'.
Jtirkom till Exp. Utsk. cl. a3 Julii.,
Memorial, med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, uti en ser kild fråga, i anledning
af Utskottets Betänkande N:o 18, angående provisoriska
utbytet af den för General Assistance Contoret begagnade
egendom, emot den Stockholms Stad tillhöriga f. d, sd kallade
Hessensteinska egendomen»
(Rgs Afd.)
Sedan uti ofvanmrmmle Betänkande N:o ig, samt Utfå landet öfver
anmärkningarne dervid Nro 70, Utskottet tillstyrkt definitivt utlryte af
förrberörde srne egendomar, och att, såsom mellangift, skulle ifrån Riksgäld
S-Contor et utbetalas lill Stockholms strid en contant summa af Fyra
Tusen Ooo) Rdr. Brno, så hafva samtlige Riks-Stånden väl bifallit det
definitiva utbytet, men arne Riks-Slånd, nemi. Ridderskapet och Adeln
samt Ron de-Stå ndc t afslagit den af Utskottet tillstyrkta mellangift af 4ooO'
Rdr. B:co, sorn ifrån Riksgälds-Contoret skulle lill Stockholms Stads Dråtsel-Commission
utbetalas. Och som i nyssnämnda omständighet arne Riksstånd
stannat emot arne, i skiljaktiga beslut, så och med anledning af
§„ i Riksdags-Ordningen hemställer Utskottet, huruvida icke Ridderskapet
00b Adeln eller Bonde-Ståndet skulle finna för godt förena sig med Pre»
6
Stals-Utskottets Utlåtande Nxo 199,
sto- och Borgare-Stånden. Men skulle denna föreslagna samman jemkning
i MiksvStåndens skiljaktiga beslut icke godkännas, så får Utskottet, i afseende
på frågans behandling uti förstärkt Stats-Utskott, föreslå nedanstående
voterings-propositioner:
Den, som bifaller, att, på sätt Preste- och Borgare-Stånden beslutat,
vid skeende definitivt utbyte af den utaf f. d. General Assislance-Contoret begagnade
egendom emot den Stockholms Stad tillhörige f. d. så kallade Hessensteinska
egendomen, såsom mellangift på sistnämnde egendom, ifrån Riksgälds-Contoret
må utbetalas till Stockholms Stads Drätsel-Commission en
contant summa af Fvra Tusen (j-joooj) Riksdaler Banco, voterar Ja ■— den
det ej vill, voterar Nej —-
Yinner Nej — kommer nyssberörde mellangift icke att erläggas, oell
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, genom Stats-Utskottet, få sig uppdraget
att, med tillkännagifvande af Rikets Ständers fattade Beslut, inhemta Stockholms
Stads Drätsel-Commissions bestämda yttrande: huruvida bejnälde
Commission vill, utan anspråk på ifrågavarande contanta mellangift, samtycka
tili definitivt utbyte af f. d. så kallade Hessensleinska egendomen
emot den af f. d. General-Assislance-Contoret begagnade egendomen.
Stockholm den 22 Julii i834-
N:o 199.
Änk. till Exp. Utsk. dea 2 Åug.
Utlåtande} i anledning af väckta motioner om Mötes-passevolance-afgiftens
upphörande, samt om anslag utaf allmänna
medel till Indelta Armé ens vapenöfningar,
cu. a.)
I enlighet med hvad Utskottet uti aotde punkten af Betänkandet N:0
81, angående regleringen af Riks-Stalens tredje Hufvud-Titel omnämnt,
får Utskottet nu afgifva ytterligare Utlåtande rörande de i berörde ämne
väckta motioner.
Grefve Horn} C, Fhar, uti en härom afgifven motion, yttrat, att
Rikets Ständer icke ega magt alt i annan ordning, än i 61, 62, 63, 69,
Stats-Utskottets Utlåtande IV:o 195
7
'jo, jt och j3 (^§. Regerings-Formen samt 3o och 3i §§. Rifisdags-Ordwi-ugen
stadgas, bevilja Statsanslag elier ålägga Svenska medborgare något
skattebidrag, vare sig i penningar eller varor; att, örn sådant vid en Riksdag
af förhastande eiler missförstånd likväl skett, Rikets derefter saminankommande
Ständer ega icke allenast rättighet, utan äfven ett åliggande.,,
att rätta det begångna misstaget, och att,, då Rikets Ständers beslut vid
sista Riksdag om Motes-passevolance-afgiften, efter Grefven® tänka, innebure
ett såbeskaffadt olyckligt missförstånd om frågans natur och Rikets
Ständers beslutande rätt deri, samt billigt afseende borde fästas vid jordbrukets-
alltjemt stigande bördor af Indelnings-verket, Grefven, af desse
förenade anledningar; funné sig föranlåten* föreslå Passevolance-afgiftens
upphörande, samt beviljandet i stället af ett årligt anslag med 200,000
Rdr till Indelta Arméens vapenöfningar; och har Grefven vidare tillstyrkt,
att nämnde summa borde utgå genom bevillning, och företrädesvis
af den skatt, hvarmed brännvinsproductionen kan blifva belagd.
Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs— och Oeconomie-Utskottens
gemensamma behandling remitterat åtskilliga inom
Ståndet väckte motioner, rörande förändrade grunder för denna afgifts utgörande,
såsom att Rust- och Rotehållare må, likasom före är 1812, få
förse soldaten under mötestiden med mät in natura; att afgiften icke må
uttagas till högre belopp än hvad sora bevisligen, för hvarje år åtgått vid
möten inom Regementenas stånd, o. s. v., och i anledning af hvilka de
sammansatta Utskotten skola* Utlåtande afgifva; men ibland dessa motioner
förekommer en af Riksdags-Fullmägtigen Anders Andersson från
Westerås Ifan; den Stats-Ulskottet, såsom varande af alldeles enahanda
syftning med Grefve Horns, trott sig böra här till besvarande upptaga.
Anders Andersson hur nemligen, med omnämnande af det olagliga
sätt, hvarpå denna, egentligen Bonde-Ståndet tryckande skattebörda vid
sista Riksdag tillkom, föreslagit, att densamma såväl i penningar sorn effecter
må alldeles afskaffas, ogIi till stöd derföre åberopat dels 1685 års
med Kongl. Maj:ts stadfästelse försedda Reglemente emellan allmogen och
soldaterne i Länet, hvilket Reglemente uti 9 bestämdt fritager Bonden
från skyldigheten att till Regements- och andra möten gifva knekten
hvarken fri skjuts, mat eller penningar, dels ock 80 och 114 §§• Regerings-Formen.
Och har Ander? Andersson trott en lindring i detta
hänseende så mycket hellre böra Rust- och Rotehållare beredas, som
kneklarnes underhåll pch aflöning i närvarande tid stiger till mångdub
-
8
Stats-JJLsJiOttets Utlåtande N;o 100.
belt mera an livad 6 §. af ofvan åberopade Reglemente utstakar, samt
alltså yrkat, atL alla för möten och läger erforderliga och dermed förenade
kostnader, af hvad namn de vara må, böra af Statsmedlen utgå, och
hvartill tredje Hufvud-Titeln, efter Anders Anderssons förmenande, äfven
lemnade full tillgång.
Utskottet anser sig icke höra ingå i besvarande af hvad dessa framställningar
innehålla rörande Möles-passevolance-frågans behandling vid
sista Riksdagen, utan endast fästa uppmärksamhet dervid, huruvida någon
lindring skulle kunna beredas Rust- och Rotehållare i skyldigheten alt bestrida
kostnaden för Indelta Armeens vapenöfningar. Men då, i händelse
af Mötes-passevolance-afgiftens borttagande, annan tillgång för bestridande
af kostnaderne vid Indelta Armeens vapenöfningar, Stats-Utskottet
veterligen, icke finnes, än att i motsvarande grad öka Allmänna Bevillningen,
hvilken utväg åter Utskotcet anser i närvarande tidpunkt vara mindre
lämplig, kan Utskottet, sorti, i strid med den af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Andersson yttrade förmodan, funnit anslagen'under tredje Hufvud-Titeln
i allmänhet snarare mindre tillräckliga för de uppgifna behofyen,
till ofvanberörde motioner icke tillstyrka hlfaij.
Stockholm den 2 Augusti i834-
N:o 300.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 Åug.
Utlåtande, i anleda ng af Grefve II. v. Ferscns motion,
rörande de förändringar, som insmygt sig uti de af Konung
Carl XI confirmerade och med allmogen upprättade
sd kallade knekte-contracten.
(U. Af
Grefve von Fersen, H„ sorn redan vid sistförflutne Riksdag i berörde
Ämne väckte motion, men å hvilken Ridderskapet och Adelns pluralitet
-
Slats-TJtskottcts Utlåtande N.-o 200.
9
ralitet vägrade remiss, har nu ånyo härom gjort framställning, under anförande,
att dessa af Konung Carl XI utfärdade Contract, varande rätta
och enda grunden för utgörandet af den åtagne knektehålls-förbindelsen,
under deras i5o-åriga tillvaro, blifvit föråldrade, att de ömsesidiga
vilkoren fallit i glömska och nu äro för största delen af dem, som de
angå, obekanta, och alt såväl de deruti stadgade knektevilkoren, som Rotehållares
öfriga skyldigheter, geiiom tidsförhållandenas olika kraf, omständigheterne
och de tid efter annan vidtagne partiela förändringarne,
aro af ringa eller alls ingen öfverensstämmelse med dem, som nu för tiden
afslutas emellan Rote och Soldat.
Grefve v. Fersen, som funnit det vara en för vidlyftig och för frågans
behandling ej oundgängligen erforderlig åtgärd, att ingå uti en, alla
enskilda contract uti Indelta Armeen omfattande, granskning, rörande
de olikheter, som förefinnas uti de emellan rotebållarne och soldaten afslutade
contract, vid jemförelse med de bestämmelser, som primitiva
knekte-contracten utstaka, och med hänseende till de under den förflutna
tiden öfver dem utgifne Kongl. Resolutioner, hvilka, i Grefvens
tanka, borde ega samma orubbliga egenskap, som sjelfva knektehållet, då
de utgöra vilkor för detsammas åtagande, — har deremot upplysningsvis
vid motionen bifogat ig serskilde emellan Rote och Soldat upprättade contract,
af hvilka, ehuru 10 stycken äro från samma Regemente och åtskilliga
från samma Compagnie, och dessutom en stor del vederbörligen
uppvisade och påtecknade å Lands-Cancelliet vid Recruteringsmötet, likväl
tydligen kan hemtas en föreställning, huru I allmänhet sådane contract,
utan kännedom af den lagliga grunden, i allmänhet upprättas, äfvensom
den ringa öfverensstämmelse med hänseende till lega, lön och öfriga
vilkor, som sådane contract ega med dem, som Konung Carl Xl
såsom orubbligt gällande förklarade, så väl genom Kongl, Confirmationen
af den 5 December 1682, som genom Kongl. Resolutionen af den i5
Januarii 1684.
Sedan Grefve v. Fersen derefter uppdragit en jemförelse emellan
dessa äldre stadganden och de under Litt. A. och R. vid motionen bilagde
knekte-contract, utvisande den större tunga Rotebållarne i flere
delar fått vidkännas, har Grefven, på det hvar och en må blifva i tillfälle
att anställa en sådan jemförelse, i korthet uppgifvit de vilkor, på
Bih. till R. St. ProL i83/\. 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. t 2
g:de Häftet.
I.0(
Siats? Utskottets- Utlåtande N.'o aoo.
hvilka allmogen knsklehållet sig åtagit, och borde dessa, vilkor,. såsom
utgörande grunden för åtagandet, i Grefvens tanka, kunna påräkna samma.
orubbliga egenskap oehs samma helgd-, sorn- sjelfva Indelningsverket.
Knekte-Contraetet af år 1682. bestämmer::
”r:o Att Regementet allt framgent skall bestå af 1,200 man. med corjporaler
och» gemena, såsom indelningen, efter går da talet, deröfver är gjord
och 'u ttryckligen: förask l ifver
”2:0 Att hufvudlegan. skulle- upphöra, och- knekten, undfå i årlig; lön:
35 Daler kopparm.”
”3:o Att, i fall svårighet skulle förete sig vid knekts anskaffande utan.
städsel eller lega, Kongl,. Maj:t lern nät tillstånd, att allmogen, genom
Fjerdingsman nen,. Länsmännen och Fogdär.ne kunna, om så, tillgång finnes,
till knekt insätta löst folk, lättingar och dnftekarlar, hvilka, för den
årliga lön, föda och kläder,, skulle tillhållas troligen, och väl genast
att tjena,”
”4:o De, som redan legde voro (bC8'a), eller utgångne för egne eller
ödeshemman, skola slraxt efter indelningen tillgodonjuta,, af deras tillordnade
värdar, föda, kläder och deras årliga lön, 35 Daler kopparm,”
"5:o Af de knektar, sorn lefde och sorn förut voro utgångne af Kronooch
Skatte-rotarne, och de,, sorn voro utgångne af Frälset,, indelas på
Frälse-r.otarnei. o. s. v.; äfvensom alt allmogen icke skall till svårare, knektehåll
graverade vapda, än att två. liela gårdar, svarandes en half emot en
liel, och 2-4idelär emot en hel, 2«8:delär enrot en hel,, få blifva, tillsammans
örn en knekt,”
”6:0 Befriades allmogen,, sedan Regementet vöre fulltaligt,, från den
inqvartering' och inläggande de förut haft.”
”7:0 Att allmogen, löfval häfver, att bygga soldaten en serdeles stuga,
honom ett spannland åker, kåltäppa, liten haga eller ängstycke af 2.
lass hö afbryta, samt såsom billig erkänsla, emot arbete, då knekten hos
roten arbetar,, bestå, honom. en. släpekladning; af valmar,, nemligen räck
och byxor.”’
”8:0 Att Liveriskläderna endast fick. nyttjas på Generalmönstringar
och möten.”
”9:0 Att de- förr brukliga- tågpenningarne- afskaffädes, och att,, då
knekten, så länge-lian hemma hos ; väidarne förhlifver, undfår sin årliga
lön,, föda och kläder,, och. dessutom,, då, hani utmar.cherar, liela lönen för.
■Stals&ukottets Utlåtande 2V:o 200..
ett Sr, må lian icke ega rättighet hvarken att tågpenningar 'eller annat i
dessa mål något att fordra.”
”10:0 Om uti krigstider hela Regementet eller till endel blifver ruineradt,
skall dess uppsättning ske året derefter innan Mars månad. Dör
eljest någon knekt i fredstid, lemnäs högst 3 månaders tid innan ny bör
i N:r insättas. Sammaledes om gemen till Corporal avancerar.”
”11:0 Om någon rote vore så olycklig, att ofta dess knekt afginge,
lemnäs hvar socken frihet att sig emellan öfverenskomma om, huru vid
slikt tillfälle de böra hvarannan understödja.”
”12:0 Ätt allmogen, ej besväras med Underofficerare, sorn serskilda
hemman fått sig tilldelade, utan allenast med Corporalerne, sorn ega samma
lön och vilkor, som gemen åtnjuter.”
”i 3:o Garanteras allmogen, att de uti allo måtto verkligen skola njuta
tillgodo livad contractet innehåller.”
Öfver dessa punkter och vilkor yttrar sig Konung Carl XI i Dess
Confirmatibn: ”Alltså bafve Wi, besinnandes hvad som således med ofvanbemälde
provincer afhandladt och stadgadt är, lända till War tjenst
och Wårt Rikes samt trogna undersåtares välfärd, trygg- och säkerhet,
nådeligen velat confirmera och stadfästa; eftersom Wi ock härmed i förmågo
af detta Wårt öppna Bref detsamma uti alla sina clausuler confirmera
och stadfästa, samt på det kraftigaste i Nåder försäkra Wäre trogne
undersåtare, menige allmogen uti ofvanbemälde provincer, att de dervid
nu och i tillkommande tider i allo må.tto skola obrottsligen handhafde och
beskyddade blifva, och ingen, som i kraft af merbemälde afhandling förslås
bör, skall vara tillåtet detta vissa knektehåll till andras gravaLion och
förfång sig att undanbedja eller draga.”
”Wi bjude och befålle fördenskull härmed alle vederbörande, att de
häremot hvarken sjelfve något göra, eller tillåta af androm något att ske
eller förfaras, utan deröfver alfvarlig hand hålla, att sådant allt oryggligt
må blifva observeradt och iakttaget.”
Dessa och inga andra förbindelser ålades och åtog sig allmogen vid
knekteliållels inrättande, och hvad derutöfver tillkommit är, enligt Grefve
v. Perseus tanka, om ej olagligt, dock orättvist, eller åtminstone ett
obilligt förökande af de jorden vidlådande mångfalldiga skattebesvär och
prsesta tioner»
Rättvisaste sättet att afhjelpa denna börda anser Grefven visserligen
vara upplifvandet af de primitivt stadfästade bestämmelserna foch ;anskaf~
Stats Utskottets Utlåtande iV:o 200.
fandet af de förändringar, sorn haft den ene contrahentens betungande thil
följd, men sådane svårigheter mota härvid i verkställigheten, som, efter
livad Grefve v. Fersen medgifvit, göra den snart sagdt omöjlig; men
Grefven har dock ansett en utväg vara öppen att, utan rubbning af grundprincipen
för Indelningsverket, komma till ett nära lika resultat, eller att
återställa tungan af delta skattebcsvär i nära paritet med hvad det var vid
första åtagandet.
Ehuru de motionen hilagda 16 Soldat-contract från a:ne Regementen
inom sig ega stora olikheter, öfverensstämma dock alla deri, att anskaffandet
af knekt och hemkallet i betydlig nion nu är förknippadt med
större svårigheter, än utgifter ne derföre calculerades uppgå, eller enligt
contractet voro, då öfverenskommelse!! afsiutades. Grefven anser detta
svårligen kunna bestridas, oell ela härtill Rigges, att, om än soldatens
löneförmoner stadgades till något visst för kommande tider, vår egen tids
erfarenhet häst vittnar huru mycket slika förordningar åtlydas, då det
står uti hvar och ens skön och godtycke att derpå ingå eller ej, samt
dessutom att, ju mera landet vranér i odling deli industriel t afseende, ju
svårare och drygare kommer soldatens anskaffande att blifva; så har Grefve
v. Fersen med bibehållande af Indelningsverkets och knektehållets
idé lill Landets försvar, ansett den enda och lättaste utvägen, för alt bereda
rättvis tillämpning af det 1682 afslutade Gmnd-conlractet, varaden,
att från ett rotens enskida åliggande till elt allmänt förändra de delar
af detta skaltebesvär, som äro oberoende af och i ingen nion rubba
hvarken Indelningsverkets princip eller de rote och soldat emellan nu
afslutade enskilde antagnings-contracten. Och har Grefve v. Fersen,
med häraf hemtad anledning, föreslagit den förändring af 7:de punkten
af knektehåils-contractet af den 5 December 1682, att hädanefter
”roten må befrias så väl från skyldigheten att soldaten med Häder
”förse, äfvensom från bestridandet af nu ålagdé skyldighet att bekosta dess
”vapenöfningar, hvilket allt framdeles borde af Statsmedlen utgå; Rote”hållarens
förbindelse i anseende till knektehållsskyldigheten inskränkt lill,
”på sätt Indelningsverket bestämmer, anskaffandet och det öfriga årliga
”aflönandet af soldaten, utan ringaste förminskning af det rotens åliggande,
i anseende till boställe och hemkall, sorn ofvanbemälde ;conlract af
”år 1682 stadgar ocb bestämmer.”
I anledning af denna motion hafva inom Ridderskapet och Adeln åtskilliga
anföranden blifvit afgifna, af hvilka några äro i samma syftning,
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 200,
r3
sorn Grefve von Fersens framställniug, roen åter andre innehålla vedeiläggning
af Grefve v, Fersens yttranden och af de slutsatser, hvilka lian
af de irppgifne förhållandena dragit. Och har Grefve Cronhjelm, O, A.,
sorn ansett frågan icke vara nog utredd, tillstyrkt, det Rikets Ständer må
hos Kongl. Maid i underdånighet anhålla, att undersökning måtte företagas,
huruvida och i hvad nion de 1111 gällande knekte-contraeten medföra
större skyldigheter, än sorn genom de primitiva eontraclen voro bestämde,
samt i hvad nion roteringsskykligheten, knektehållet, beklädnads- och
mötes-passevolancen hårdare trycker jordbruket nu, emot de skyldigheter,
sorn ålågo detsamma enligt de primitiva knekte-contraeten, äfvensom
att en sådan utredning måtte blifva nästkommande Rikets Ständer
förelagd.
Detta allt, jemte de Utskottet af Grefve v. Fersen lill upplysning i?
ämnet serskildt meddelade handlingar, har Utskottet tagit under öfvervägande,
och får till en början förklara, det Utskottet icke trott sig, i anledning
deraf, böra ingå uti någon noggrannare undersökning om de olikheter,
som kunna förefinnas emellan nu vällande knekte-contract, och
de för sådane contract af Konung Carl XI stadgade allmänna grunder
och föreskrifter.
Utskottet, som sålunda inskränker sig till besvarande af de-utaf Grefve
v. Fersen gjorde framställningar 0111 beklädnads- och mötes-passevolance-afgifl
ennes förvandlande, från ett Rotehållare na ensamt drabbande,,
till ett för alla Samhällets medlemmar gemensamt bidrag, får, i afseende
härpå, yttra, det Utskottet medgifver, att de med roteringsbesväret förenade
kostnader äro ganska dryga; och att önskligt vore, det lindring deri
kuncle beredas, utan att andre samhällsclasser derigenom blefve öfver Rofvan
betungade; men då Utskottet, under närvarande förhållanden, såsom
ersättning för den minskning, hvilken skulle ifrågakomma i Rotehållares
berörde bidrag, ej- kan uppgifva annan tillgång, än att ingående Eevillningen
i motsvarande nion okas, och hvilken utväg- äler Utskottet, i närvarande
tidpunkt, anser vara mindre lämplig för ett ändamål, som ej är
oundgängligt, kan Utskottet
icke tillstyrka bifall till Grefve von Fersens ofvanberörde
motion.
Beträffande åter Grefve Cronhjelms hemställan om en undersökning,
till utrönande huruvida och i hvad mon de nu gällande knekte-eontracfcen
medföra större skyldigheter,, än genom de primitiva eontracten åla
-
■Siats-Utskottets Utlåtande N.o lot.
des; sa, enär en så beskaffad undersökning skulle i verkställigheten vara
förenad med större svårigheter, än som motsvarades af det gagne liga i en
sådan utredning, eftersom nu varande förhållanden grunda sig pä gällande
författningar, kan Utskottet, sorn anser beböfliga föi ändringar böra vidtagas
med afseende mera pa -Samhällets närvarande tdlstand, an pa det,
sorn existerade, då knekte-contructen först uppgjordes,
icke tillstyrka bifall å Grefve Cronhjelms ofvanberörde framställning.
Stockholm den 2 Augusti i834-
N:o 201.
Åtik. till Exp. l^sk. den 5 Augusti
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts den i5 sistlidne Maji
t 11 Utskottet afldtne Nådiga Remiss ä handlingarne i målet,
rörande sökt everldelig skattemannarätt ä det under
Ulricsdals Kungsgård förr lydande hemmanet Kefvinge
med dertill hörande utjord.
(U.A.f
Uti en lill Kongl, Maj:t ingifven underdånig ansökning har Herr
Presidenten och Stats-Rådet m- m. G Poppius i underdånighet anhållit,
att, emot qvittning af egande Tullgarns- och andra skatterättsfordringar,
tillsammans utgörande 36 daler Silfvermynt, erhålla full ego med
skattemannarätt af Kefvinge hemman med dertill hörande utjord, beläget
i Danderyds Skeppslag och Socken af Stockholms Län, och förr lydande
under Ulricsdals Kungsgård; och har Sökanden underdånigst andragit:
huruledes Kefvinge hemman med dertill lydande utjord blifvit, till följd
af Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse till Dess och RiketsKammar-Collegium
den s3 Februarii 17pi, af bemälde Collegium den 6 dérpåföljde Junii,
uti utfärdadt Cöntract, öfverlåtet under arrende på 5o år, emot m Rdr.
5 sk. 4 rst. årligen, till sedermera aflidne Guld-’ och Silfverarbetaren Eneroth,
med rätt och vilkor, sorn uti det den underdåniga ansökningen
bifogade Contractet utvisas; alt Eneroth i lifstiden på berörde egendom
nedlagt betydande omkostnader för byggnaders uppförande, trädgårdars
Stats-VIskottets Utlåtande _Y;o 201 ..
anläggning m. m., och att, efter
vingar, hvilka, genom träffad öfverenskommelse örn godtgörelse för värdet
af de å Kefvinge uppförde byggnader, under den 8 Julii 18 r 8 till
Sökanden öfverlålit Kefvinge och dertill hörande utjord, med all den rätt,
hvarmed de det samma innehaft,, och hvilken öfverlåtelse blifvit af Kongl.
Kamrnar-Coilegium. uti: öppet bref den 20. October nyssnämnde, år bekräftad.
Sökanden, sorn ifrån berörde- tid varit i oafbruten Besittning af' egendomen,
hvilken derunder blifvit iständsatt till. det skick,, sorn- första
ani äggaren troligen, åsyftat, hade nu,, då tidpunkten för arrendets slut
böljade nalkas, trott sig böra i en betryggad besittningsrätt söka* ersättning
för de å lägenheten nedlagda betydliga kostnader; och hyste Sökanden
så mycket hellre förhoppning om. Nådigt bifall till sin underdåniga
anhållan att få skatteköpa Kefvinge hemman, som härvid i öfrigt förekom:
att lägenheten, såsom egendom betraktad, är af ringa värde, i anseende
till egoviddens inskränkthet och den odlingsbara markens mindre
goda beskaffenhet;: att, enär Staten genom skatteköpet befriades från den.
i: Conlractet stadgade skyldighet att betala ersättning för de å egendomen
uppförde byggnader, hvilken ersättning säkerligen öfverstege det egentliga
värdet af Kefvinge,, sä. mäste deraf följa, att någon uppoffring ä;
Statens sida icke kunde genom skatterältighetens upplåtande- anses eg®
rum, helst dess .-■fördel att draga skatt af jorden bättre försäkrades genom,
enskild egande rätt,, än genom, arrende, då innehafvare- ombytas, och ingen
har att påräkna ersättning för de- kostnader, iian å. egendomen, till
jordens förbättring nedlagt..
Af öfrige handlingar i detta 'mål har Utskottet inhemta t1,, att, sedan
Kongl. Kammar-Coliegium blifvit i Nåder anbefaildt att,.efter vederböran—
des hörande,, inkomma med underdånigt Utlåtande, Kronofogden, oell lfa»
radsskrifvaren i orten jemväl i underdånighet afgifvit yttrande och derut’
anfört: ”att om, efter nu gällande arrende-contracts slut,.Kefvinge hemman
meri dertill hörande utjord,, hvilka båda: hafva ett fritt och ganska
treflig* läge samt äro försedde- med åbyggnader,, livar för sig utarrenderades,
, skulle de, i anseende till deras närhet af Ifufvudstaden,, blifva, såsom
Sommarnöjen, eller Iuustställeir ganska Begärlige och med ali sannolikhet,,
efter hvad bitti Is gifvits i arrende för cle under senare å ren ledigblifne
Kronolägenheter nära Hufvudstaden,. lemna, i årligt arrende; Kefvinge» 50
och dess utjord 20 tunnor spanmål, samt en blifvande arrendator af
i,6
Stats-Ulskotteis Utlåtande Nto 2oi.
hemmanet dessutom gifva den ersättning, efter mätismanna ordom, för
derstädes .befintliga stenhusbyggnader, hvartill afträdande arrendatorn är
berättigad;” och' hafva bemälde tjenstemän af sådane skäl ansett, ”att Statens
skuld för Sökandens egande skalterältsfordrån blefve något dyrt betald
med eganderättens till Kefvinge hemman och utjord everldeliga afslående,
samt att Siats-Verket erhölle en obetydlig skatteränta i stället
för ett högt årligt arrende.”
Kongl. Maj;ls Befallningshafvande i Stockholms Län har deremot i
underdånighet yttrat: att då för närvarande ej med någon tillförlitlighet
kan bestämmas, huruvida den årliga arrendesumman af Kefvinge kan
komma att motsvara räntan af det capital, som måste användas till inlösen
af vid hemmanet uppförde stenhusbyggnader, men af förhållandet med
étskillige i senare tider högt uppdrifne Krono arrenden, samt, vid betraktande
af ifrågavarande lägenheters beskaffenhet, det kan antagas, att blifvande
arrende ej komme att öfverstiga räntan af inlösningssumman för
den ej obetydliga stenhusbyggnaden; så vore det endast uti möjligheten
att mod en efterträdare i arrendet öfverenskomma om ersättning lill större
eller mindre del af nämnde byggnad, som fördelen för Kronan att
äfven framgent behålla lägenheterne borde sökas, och hvilken ersättningsfråga
åter blefve beroende af det arrendebelopp, hvartill lägenheterne
vid ett nytt arrende kunna uppgå.
Kongl. KammarCollegium har derefter under den 26 Mars innevarande
år uti infordradt underdånigt Utlåtande, jemte förklarande, alt de
af Sökanden uppgifna skatterättsfordiingar ega sin läglighet, samt att han
för dem vore till ersättning berättigad, i underdånighet anfört: det Kefvinge,
ett gamtnalt Krono skattehemman, som bestått åfelt mantal och år
if>95, sedan Kronan skatterättigheten sig til löst, blifvit undcrlagdt Ulricsdals
Kungsgård, tillika med den hemmanet tillhörande utjord af a-3:dels
öresland, år i y?4 blifvit, i anseende till dess svaga beskaffenhet, förmedladt
från helt till halft manta], hvarefter, och sedan räntan å utjorden
jemväl undergått förhöjning, den för bägge lägenheterna nu gällande behörigen
fastställda grundränta uppgår till 20 daler 4 öre Silfvermynt eller
8 Rdr. 18 sk.; och att, vid den undersökning, som, till vinnande af noggrann
upplysning om lägenheternes nuvarande för möner och beskaffenhet
efter skedd affallning deraf, blifvit verkställd, befunnits, det Kefvinge
hemmans hela egoområde består af 42 tunne- 9 kappeland inrösningsjord,
Slalt-Vtikoitttt Utlåtande N.o 201.
till större delen af mindre bördig beskaffenhet, jemte io5 tunne- 21 kappeland
beteshagar och bergbunden skogsmark, samt utjorden af t2 lunne27
7-8:dels kappeland ograderad afrösningsjord, med hjelplig! mulbete
och skog dertill; och hafva skatllnggningsmännen, med afseende å dessa
förmoner, till betydlig del härledande sig ifrån odlingar och förbättringar
under arrendetiden, ansett hemmanet åter kunna uppföras till helt mantal,
samt räntan å hemmanet förhöjas till i3 Rdr. 31 sk, 11 rst. och å
utjorden till 3 Rdr. 43 sk. 11 rst.; uppgående dessa belopp, efter i833
års markegång, till 13S Rdr. 2g sk. 2 2/3:dels rst., utom den åsätta Kronotionden,
4 tunnor 4 kappar spanmål.
Vidkommande frågan, huruvida Kefvinge hemman och utjord må kunna
användas till ersättning för de ska t terättsford ringar Sökanden anmält
sig cga; så enär desse lägenheter, sedan Kronan skatteriittigheten dertill
inlöst, icke blifvit under Ulricsdals Kungsgård häfdade, ulan såsom för
Kungsgårdens bruk och skötsel umbärliga, serskildt för sig utarrenderade,
har Kongl. Kammar-Collegium ansett berörde lägenheter icke kunna
hänföras till Kronans omistliga gods, eller till desse lägenheter, som äro
af pur Krononatur, kunna lämpas det förbud emot Kungs- och Kungsladugårdars
afhändande, Kongl. Brefvet den 21 Maji 1810* innefattar,
utan höra till de öfriga i 77 §. Regeringsformen omnämnde Statens lägenheter,
hvilka icke få af Konungen, utan Rikets Ständers bifall, genom
försäljning, förpantning eller på annat sätt Kronan afhändas. Kongl.
Kammar-Collegium har, med instämmande uti den åsigt Kongl. Majrts
Befallningshafvande tillkännagifvit, rörande skallläggningsmännens yttrade
omdöme, att arrendet, på anförde skäl, kunde uppdrifvas till 70 tunnor
spanmål, trott det tillika kunna inträffa, att, huru lindrig den löseskilling
än må anses, efter beräkning af de företedde skatterättsfordringarnes gällande
penningevärde, hvarför skallerättigheten till ifrågavarande lägenheter af Sökanden
vill förvärfvas, ett vägrad t bifall till hans anhållan derom möjligen
inleder Stats-Verket i större eller mindre förlust; och har Kongl.
Kammar-Collegium i öfrigt upplyst, alt då det alltid varit och ävskatterätlsfordringsegares
ovilkorliga rättighet att i jord få ersättning för sådane
äfven utöfver deras gångbara penningevärde, så hafva, med stöd af
Kongl. Brefvet den 6 November 1772, vid flere tillfällen de, som egt inuestående,
från Tuilgnrnsgodset sig härledande skatlerättsfordringar, er»
Bih. till R. St, Prot. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3
cf.de
i8
Stats-Upskotlels Utlåtande Tf.o 201.
hållit införsel i Kungs- och Kungsladugårdar samt rå- och rörs hemman»
hvarjemte Rikets Ständer, genom beslut vid senaste Riksdag, beviljat CancellieRådet
N. af Wetterstedt samt HofRättsRådet Adlerbrandt sådan införsel
uti åtskiilige under Ädelforss Guldverk hörande, för Statens räkning
utarrendet ade, sam t, i följd deraf, lika med Kefvinge hemman och Utjord,
under 77 § Regeringsformen inbegripne Kronohemman och lägenheter,
icke allenast för innehafvände Tullgarns- ulan äfven för vanliga skälterättsfordringar,
till fyllnad af livad i de förra vid liquiden bruste, och
att samma skäl, som legat till grund för åberopade Rikets Ständers beslut,
äfven nu talade till Sökandens fördel, hvars lagliga rätt icke rimligen
kunde vara mindre för det han med omsorg vårdat den Statens egendom,
som lian under arrende innehar. Slutligen har Kongl. KaramarCollegium
hemställt, att, i händelse Kongl. Majit och Rikets Ständer
den sökte införseln bevilja, på Collegii pröfning må bero, om och huruledes
Kefvinge hemman och utjord må, efter skattläggningsmännens förslag,
eiler annorledes, lill ränta och mantal förhöjas; samt» i händelse de
nu i och för quitlningen anmälde fordringar icke blefve tillräckliga, Sökanden
måtte tillåtas att den uppkommande bristen med andre skatterättsfordringar
fylla, på sätt vid dylika tillfällen förut öfligt varit.
Från denna Collegii mening har, enligt det handlingarne vidfogade
Protocolls-Utdrag, en skiljaktig mening blifvit anförd, af innehåll: att då
Kefvinge hemman med dertill hörande utjord år 1626 köptes från Kronan
af Kongl. Rådet Sv. Baner, men i6g5 åter indrogs och, genom
Kongl Brefvet den 3 Sept. samma år, underlacles Säteriet Ulricsdal,
förr kalladt Jacobsdal, innan nämnde Säteri, med dertill lydande hemman,
och deribland Kefvinge, hemföll till Kronan och för Kungsgård
förklarades, borde äfven detta hemman i sådan egenskap, efter gällande
Författningar, lika med sjelfva Kungsgården, räknas bland Kronans
omisteliga gods, hvilket ytterligare bekräftades deraf, dels att Kefvinge,
jemte Ulricsdals Kungsgård och gods» medelst Kongl. Bref af den 9
April 1810 blifvit öfverlemnadt till Rikets Ständers disposition, dels att
Kongl. Majit i Nådigt bref den 21 Maji 1810 förklarat det icke vara
med 77 §. Regeringsformen öfverensstämmande, att för beständigt från
Kronan afsöndra Kungs- och Kungsladugårdarne, emedan derigenom den
förhöjda afkastningen, som för dessa egendomar i framtiden vore att påräkna,
måste för det allmänna gå förlorad, och Rikets Ständers förvaltningsrätt
i detta fall följaktligen skulle komma att upphöra.
Stats-Vlskottets Utlåtande Nio 201
>9
I öfrigt har, såsom ytterligare stöd för den serskilda meningen och
det deri gifna afstyrkande af bifall till införsels beviljande i Kefvinge
hemman och utjord, blifvit omförmäldl:
att den af Sökanden erbjudne skatterättsfordran, Daler Silfver
mynt,
uppkommen genom ingånget byte om någre i Stockholms Läns
skärgård liggande vanliga Kronohemman, icke är af den beskaffenhet, att
införsel derför får beviljas i Kungsgårdar eller Kungsgårdshemman; att
Tullgarns-fordringar, för hvilka införsel väl varit medgifven och tillåten
i flere från Hufvudstaden aflägsne Kungsgårdar, men aldrig förr blifvit
begärd i något af de invid Stockholm belägne och Kongl. Lusi Slotten
underlagde hemman, nu mera syntes, hvad Kungsgårdar och Kungsgårdshemman
angår, hafva, genom Kongl. Majrts bifall till Rikets Sländers
i detta äjnne aflåtne Skrifvelse af den 11 Junii 1818, upphört; samt att värdet
af ofvannämnde skatterättsfordringar med tillägg af den ständiga ränta, sorn
kunde åsättas Kefvinge hemman för ett mantal med i3 Rdr. 3i sk.
11 rst. och för utjorden med 3 Rdr. 44 på långt när icke motsvarade
den oafkortade inkomst Kronan kunde, med ali sannolikhet, af berörde
hemman efter arrendetidens slut påräkna.
Till upplysning i delta ämne får Utskottet jemväl meddela innehållet
af ofvan åberopade Arrende-Contracts 5:te §., sorn angår Kronans åliggande
att efter arrendetidens slut inlösa de å Kefvinge hemman uppförde
byggnader:
”1 anseende lill den långa tid af 5o år, hvarå detta arrende är stälhlt,
har arrendatorn åtagit sig att å detta hemman uppföra en “prydlig Sätesbyggnad
af sten, efter elen ritning han dertill vill uppgifva och kan
blifva godkänd, samt att anlägga Trädgårdar m. m., i följd hvaraf honom
> jemväl åligger att en sådan byggnad, efter den ritning,' som dertill kan
varda fasställd, förrätta, och syara i öfrigt lill årliga byggnadsskyldigheter
efter Lag, hvarvid honom jemväl tillgodokommer den husröta, nuvarande
åboen kan skyldig kännas att betala, och hos honom kan utgå;
och tillfalla vid arrendeårens förlopp alla gjorda uppodlingar, förbättringar
och anläggningar hemmanet, utom stenhus och dertill hörande
mangårdsbyggnad, som, efter öfverenskommelse eller mätismaniia ordom,
kommer arrendatorn att ersättas,”
Detta allt, med hvad mera handlingarne innehålla, har Utskottet tagit
i behörigt öfvervägande; och hvad först angår frågan, huruvida Kefvinge
hemman med underlydande utjord äro af beskaffenhet att kunna
Stats-Uukoitete Vtlitanäe N.-a aox.
Kronill afhändas, så enär, efter hvad upplyst är, dessa lägenheter ieke
blifvit under Ulricsdals Kungsgård häfdade, utan, såsom för Kungsgårdens
bruk och skötsel umbärliga, serskildt för sig utarrenderade, anser
Utskottet, lika med Kongl. Kammar-Collegium, berörde lägenheter icke kunna
hänföras till Kronans omistliga gods, oell således, utan frångående af
gällande ordning, utaf Konungen med Pdkets Ständers bifall kunna Kronan
afhändas.
Beträffande dernäst frågan, huruvida Kronan, genom den sökta skatterättighetens
beviljande, koraine att förlora eller vinna och hvarom vederbörande
i deras afgifua underdåniga utlåtanden yttrat olika åsigter, så
har Utskottet deröfver uppgjort följande beräkning:
Genom bifall lill Herr Presidenten m. m. Poppii nu gjorda ansökning,
skulle Kronans inkomst af Kefvinge hemman och utjord, efter arrendetidens
slut och verkställd ny skattläggning, enligt Kongl. KammarCollegii
utredning, troligen komma alt utgöra, om 1833 års markegång
Lages till grund, Rdr 136? 29: 2 2J5, eller med tillägg af 4 tunnor 4 kappar
Kronotiondespanmål, omkring i5(i Rdr. årligen; men åter, om lägenheterne
varda för Kronans räkning åter utarrenderade och det i Kronofogdens
samt Häradsskrifvare!!» underdåniga yttrande omnämnde arrendebelopp
af 70 tunnor spanmål äfven skulle tagas till beräkningsgrund, spanmålen
i bägge fallen upptagen till det pris, som i RiksStaten blifvit beräknadt,
eller 5 Rdr. tunnan, arrendet uppgå till 35o Rdr.; utvisande detta
senare alternativ en årlig tillökning i inkomst af jorden med 194 Rdr.
Härifrån måste likväl sedermera till afdrag observeras räntan, ej allenast
å det capital, som Kronan linge utgifva till inlösen, på grund af ArrendeContractets
uttryckliga stadgande, af de vid Kefvinge befintlige icke obetydliga
stenhus och inang&rdsbyggnader, ulan ock å sökandens egande
skatterätts fordringar, hvilkas giltighet blifvit af Kongl. KammarCollegium
granskad och vitsordad, och för hvilka innehafvare!! eljest måste tilldelas
vederlag af annan Kronan tillhörig jord. Antager man äfven värdet å de
förra så lågt, sorn rimligen luter sig göra, blifver det, i Utskottets tanka,
i allt fall olvifvelaktigt, att Kronan finge, i stället för inkomst, vidkännas
en årlig förlust; och anser Utskottet den af Kronofogden och Häradsskrifvaren
yttrade förmodan, det en blifvande arrendator för Kefvinge hemman
och utjord skulle, utom 70 tunnors årligt arrende,för egen räkning
inlösa byggruderne af den frånträdande arrendatorn, icke vara fotad på
.sådu
-
Stats- Utskottet* Utlåtande N;o-202.
sådane förhållanden, att den 'skulle kunna antagas såsom* en tillförlitlig
grund för beräkningens uppgörande.
Elter öfvervägande af hvad i denna fråga fi> ena oell andra* sidan förekommit,
Ivor Utskottet,, enär beviljandet af ifrågavarande skattelösen
sålunda, ej allenast skulle öka Statsverket» inkomst utöfver nuvarande arrendet,
utan äfven befria Kronan från utgifvandet af en sannolikt betyda
lig lösesumma för byggnaderne å Kefvinge, sig bära tillstyrka Rikets
Ständer,
att medgifva den af Herr Presidenten ro. m. Poppius slikte skattemanna
rättighet till Kefvinge hemman och utjord, likväl, på de
vilkor och med de föreskrifter, sora Kongl. KararaarColiegiuiu
uppgifvit, och hvilka vid verkställigheten lära böra af Kongl,.
Collegium komma att iakttagas.
Slockholm den 5 Augusti i834-
Nro 202.
Ank. till Exp. Ulsk. den 12 Augusti.
Utlåtande, i frågan om medels\ anskaffande till Canal- och
Slussbyggnaden vid Säffle i Wermland} medelst anticipation
ä i835 års anslag till vattencommunicatiorier och andre
allmänna byggnader,,
Sedan Bolaget till Canal- och Slussbyggnaden vid Säffle ['Wermland;
ali November månad sistl. år hos Kongl.,.Maj;t i underdånighet anhållit
©111 utbekommande af någon del utaf det anslag, 7/p000 Bdiy-Kongl, Majrt
redan år i83a förklarat böra utgå till nämnde Canal- och Slussbyggnad,,
roen StorAuiirals-Embetets 3:dje Afdelning, uti häröfver in ford rädt Utlåtande,
underdånigst anfört, att så val 1S33 års som detta årets tillgångar
blifvit använde till andra redan påbörjade företags fortsättning och fulländning,
och att annan tillgång för Canalhyggnaden vid Säffle icke funnes
än medelst anticipalion å nästa års anslagssumma; så har Kongl. Majrt,.
Bih. till R. St. Fröt. 1834- 4 Sami. 1. Ajd, a Rand- 4
cpde Häftet.
Stats-UlsKotlets Utlåtande N‘.o 202.
ehuru Rikets. Ständer vid sista Riksdag Beräknat det årliga anslaget till
strömrensningen alt utgå till och med år 1835, då, i händelse Rikets
Ständer icke blifvit till Urtima Riksdag sammankallade, ny Stats-Regje».
ring vid Lagtima Riksdag egt rum, nu genom Nådig Proposition, införd i
1 Sami. 1 Afd. 10 Häftet under N:o 42>dill Stats-Utskotlets ompröfvande och
afgörande öfverlemnat, huruvida något hinder förekommer att, på sätt
StorAmirals-Embetets. 3:dje Afdelning föreslagit, för ofvannänmde ändamål
anticipera å strömrensuingsanslaget för år 1835.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad Kongl. Majits Nådiga Proposition
i detta ämne innehåller; men då Utskottet deraf inliemtat, att 0-  förutsedde omständigheter vållat, att tillgångarne sisth, år icke medgifvit,
utbetalandet af de till ifrågavarande företag anslagne medel och åter att
detta års tillgångar måst- användas till fullföljandet af redan påbörjade
anläggningar, hemtar Utskottet deraf anledning förmoda, dels att anticipatiönsvis
verkställda dispositioner i allmänhet medföra olägenheter vid
pröfningcn af följande års behof, och dels att arbetet vid Säffle, sorn arne
år efter hvarannan ansetts kunna, vid jemförelse med andra anmälda behof,
uppskjutas, icke är af den stora- angelägenhet, att ett undantag ifrån
den i allmänhet gällande ordningen, att anslagen böra för året disponeras,
derföre bör göras; Utskottet kan således
icke tillstyrka., bifall till hvad Kongl. Majrts högstberörde Proposition
i berörde hänseende innehåller.
Och torde, i händelse Rikets Ständer gilla denna, åsigt,, underdånig
skrifvelse höra till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 12 Aug. £;834«
S T O C K II; O LM, nos Ludv. Westerberg, i834.
*
Stats-Utskottcts Utlåtande N.o 2o3. I
N:o 203.
Ankom till Exp.-Utsk. den ia Augusti.
Utlåtandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
Stats-Verkets tillstånd och behof i hvad densamma afser
ett Extra Statsanslag af Tre millioner R:dr till För svar sVerkets
iståndsättande, allmänna arbeten m. m.
Högstberörde Proposition är i detta hänseende af följande lydelse:
”1 sammanhang med Stats-Regleringen vid sista Riksdag, hegärde
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer ett utomordentligt anslag till Försvarsanstalternas
iståndsättande af 3,5g 1,000 R:dr. Rikets Ständer beviljade då en
summa af 2,870,000 R:dr, den de funno utväg att på öfverskotten af StatsVerkets
inkomster och andra tillgänglige medel anvisa, och detta anslag
var således 72^000 R:dr mindre, än det af Kongl. Majit för behofven uppgifna
belopp. En fullständig redogörelse för de med extra anslagen till
Försvars-Verket dels redan verkställda, dels beslutade anskaffningar, kommer
att till Stats-Utskottet öfverlemnas.”
”Kongl. Maj:t yttrade vid sista Riksdag, i afseende på dessa utomordentliga
kostnader: att Rikets sanna fördel och säkerhet bjuda, såsom
bästa medlet till undvikande eller åtminstone mildrande af krigets olyckor,
att under fredens lugn anskaffa och iordningställa de förråd, som
vid inträffa'dt fredsbrott blifva af nöden, och då, antingen alldeles icke
eller endast genom större uppoffringar, kunna erhållas; att en väsendtlig
skillnad eger rum emellan sädane kostnader jör en gång och de årligen
löpande underhålls- och aflönings-utgifterna; att, då, i ett väl ordnadt
samhälle, de senare böra genom årliga utskylder bestridas, de förre egentligen
åsyftade Jramtidens nytta och säkerhet; att de öka samhällscapitalet,
samt att de sålunda rättvisligen och lämpligen kunna äfven på
kommande slägten fördelas Med enahanda åsigter föreslår Kongl. Maj:t
till Rikets Ständer, alt nu bevilja lika beskaffade och af behofvet påkallade
anslag, hvilkas angelägenhet, till det för hvarje föremål upptagne belopp,
ådagalägges af de handlingar och utredningar, som skola Stats-Utskollet
meddelas, nemi.:
Sill. lill R. St. Prat. 1834. 4 Sami. t Afd. 2 Sandel. 1
Häftet
Stats-Utskottels Utlåtande N.o 2 o3.
För Försvars-Verket till lands . . •  1,782,000.
För D:o till sjös, jemte Fyrbåkars byggnad . . 625,000.
För allmänna undervisningen .
i5,5oo.
och för allmänna arbeten  Soo.ooo.
Summa R:dr 2,922,500.
”Då införandet af elt väl ordnadt fondsystem icke allenast grundlägger
möjligheten att, utan alltför stora uppoffringar, bereda utvägar till Rikets
försvar, i händelse af krig, utan ock innebär garantie emot tillfälliga missbruk
af Bankens credit och följaktligen säkrast betryggar myntbestämningens
bestånd; så äskar Kongl. Maj:t af Rikets Ständer, att till förrberörde
utgifter Riksgälds-Contorets Obligationer på Tre millioner R:dr Banco varda
ställde lill Kongl. Maj:ts disposition, på det sätt, att dessa Obligationer,
ouppsägbara å långifvarnes sida och löpande med 4 procents årlig ränta,
som hvarje 6 månader med 2 procent erlägges, utfärdas successive ifrån
och med 1835 års början med 600,000 R:dr om året, samt att 2 procent
af ursprungliga Gapitnlet årligen anslås, för att, jemte öfriga besparingar
och öfverskott i Riksgälds-Contoret användas till Obligationernas amortissement,
medelst successiva inköp med beräknad och tillagd ränta på ränta.
Kongl. Maj:t har, af uppgjord beräkning öfver Riksgälds-Contorets tillgångar
och utgifter från och med år i835, inhemtat, att så väl ränta, sora
amortissement å Tre millioner R:dr i Obligationer kunna af RiksgäldsContoret
bestridas, utan att nu gällande allmänna bevillning eller andr*
till Riksgälds-Contoret ingående afgifter behöfva i någon mon förhöjas.”
Redogörelser för de, med vid sista Riksdag beviljade extra anslag till
Försvars-Verket dels redan verkställde, dels beslutade anskaffningar hafva, i
enlighet med hvad ofvan är närnndt, blifvit till Utskottet öfverlemnade;
och skall Utskottet, efter nu slutad revision, öfver dessa medels förvaltning
afgifva serskildt Utlåtande. Vid den detaillerade granskningen af utgifterna
i dessa afseenden samt genom tagen noggrann kännedom af öfrige
Utskottet tillställde handlingar och förslag, har Utskottet stadgat sin
öfvertygelse, att äfven vid denna Riksdag vissa extra Statsanslag äro nödvändige
att bevilja, på det redan långt framskridna och för Fäderneslandets,
trygghet väsendtligen vigtiga allmänna arbeten må kunna fullbordas,
eller åtminstone fortgå med den drift, som ändamålets angelägenhet kräfTer,
och hvarförutan redan verkställde arbetens förfall och förlust af redan
nedlagda kostnader skulle äfventyras samt Rikets sanna nytta åsidosättas.
Likväl, oeh då Kongl. Maj:t förklarat Dess Nådiga afsigt vara, att sk väl
Siats-VtiTkOttéts Utlåtande N.o 2o3.
ränta som amorlissement å den äskade summan af lie millioner skulle af
Riksgälds-Contoret kunna bestridas, ulan alt nu gällande allmänna bevillning
eller andre lill Riksgälds-Contoret ingående afgifter i någon mon förhöjas,
men sådant, efter den öfversigt al Riksgälds-Contorets ställning Utskottet
varit i tillfälle att inhemta, och som af Utskottet i Betänkandena
N:ris 118 och 204 Rikets Ständer meddelats, under sakernas närvarande
förhållanden icke låter sig göra, har Utskottet trott, att i några fall kunde
beslutas anstånd med de i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om extra Statsregleringen
uppgifna bristers afhjelpande, utan att derigenom vore att befara
några så menliga följder, de der kunde jemföras med de i Utskottets
tanka väsendlligare olägenheter, sorn, genom anslagens beviljande till oförminskadt
belopp och deraf föranledd betydlig tillökning i bevillningen, 0-  tvifvelaktigt skulle uppkomma.
Kongl. Maj:t har väl ifrågaställt införandet af ett så kalladt fondsystem,
och alt den såsom erforderlig uppgifna summan måtte meddelas i
Riksgälds-Conlorets Obligationer, ouppsägbara å långifvarnes sida samt löpande
med 4 procents ränta, hvilka Obligationer skulle successive inlösas
genom ett årligt anslag af 2 proc. å primitiva capitalet samt med användande
af öfriga besparingar och öfverskott i Riksgälds-Contoret; men, om det
äfven icke kan nekas, att tillfällen gifvas, då Staten, lill följd af tvingande
omständigheter, nödgas skuldsätta sig, äfvensom alt så allmänt nyttiga productiva
förelag någongång kunna komma i fråga, för hvilkas tillvägabringande
Staten bör, om ej på annat sätt, genom sin credit mellankomma, anser
Utskottet likväl en sådan utväg i närvarande fall så mycket mindre
böra tillstyrkas, som flera af de föremål, för hvilka extra anslag nu blifvit
begärde, i Utskottets tanka, kunna, enligt hvad ofvan är anfördt, till
en annan tid uppskjutas och ingalunda äro i productivt hänseende af någon
synnerlig nytta. Och har Utskottet härförutan, vid denna frågas behandling,
fästat hufvudsaklig vigt dels derå, att, om äfven gällande anledning
i öfrigt förekom för ett statslåns upptagande, närvarande tidpunkt,
då Rikets penninge-väsende skall regleras, dock är den minst lämpliga att
beträda en sådan bana, dels ock dervid, att Riksgälds-Contorets förut- egande
skuld redan är ett fält för Statens bemödande att ådagalägga noggrannhet
i förbindelsers uppfyllande, för att derigenom återvinna en förut
mindre väl vårdad credit, och att, innan delta vigtiga bemödande blifvit
krönt med framgång, det är ända måls vidrigt, i afseende på creditens återställande,
att öppna nya låneförsök för andra företag än sådana, som i
4
Stats-utskottcts VIlat ande N.o 2o3.
Sig sjelfva innebära en direct och snar reproductions-förmåga af det lånade
capitalet samt sålunda icke erfordra nj^a stats-anslag till amortissement.
Utskottet anser sig icke böra eller behöfva ingå i någon närmare utveckling
af de förmodade fördelarne, å ena sidan, och de, i Utskottets
tanka, bestämda olägenheterna, å den andra, af stats-låne-systemet, betraktadt
såsom en utväg att för de ifrågavarande extra stats-utgifterne bereda
erforderlig tillgång, emedan Utskottet tror sig böra öppet uttala den öfvertygelse,
att, i Rikets närvarande ställning, några betydligare uppoffringar
för efterkommande icke böra göras i afseende på Försvarsverkets islåndsättande,
men att åter de bidrag, som till nämnde ändamål anses skäligen
tillhöra närvarande tid, äfven böra till fullo utgå, om än allmänna bevilf
ningen,
i brist af annan tillgång, derigenom i någon mon komme att hö
jas;
och Utskottet tillstyrker fördenskull:
att för hvad, som under benämning af extra stats-anslag af
Rikets Ständer beviljas, full tillgång med ?:del årligen må
anvisas alt af bevillnings-medel utgå.
Ur sådana synpunkter har Utskottet betraktat de i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition specifikt upptague behof, och får i hvarje fall nu afgifva
yttrande:
Försvars-Verket till Lands.
1:0 Sju Reserv-Batterier
ii5,ooo R:dr
Då Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag ej mindre beviljade hvad
som ansågs erforderligt för Arlillerie-Regementenas ändamålsenliga organisation,
än äfven anstogo medel till de materiela behofven vid detta vapen,
samt ytterligare anslag vid denna Riksdag blifvit af Utskottet tillstyrkta
i afseende på afhjelpandet, till väsendtligaste del, af de brister, som, vid
organisationens verkställande, förefunnits, anser Utskottet, under närvarande
förhållanden och då Reserv-Batteriers anskaffning forde utan våda för
Rikets sjelfständighet kunna uppskjutas,
sig icke för nämnde ändamål böra tillstyrka någon utgift.
2:0 Tjugujyra Kustpieccr 50,000 R:dr
Med hänsigt till nödvändigheten att i möjligaste mon inskränka utgifterne,
så att de skattdragande icke varda öfver höfvan betungade, och
då desse, såsom behöflige uppgifne kustpiecer, vid hvarje tillfälle torde
inom en kortare tidrymd kunna anskaffas,
anser Utskottet äfven denna utgift vara en ibland dem, som
till en annan lämpligare tid kunna uppskjutas.
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 2o3.
3:o 15,ooo Gevär 3oo,ooo R:dr
Hvad detta anslag vidkommer, så kan Utskottet väl icke underkänna
nyttan deraf, att förråden äro completterade med gevär, fullt användbara
till krigsbruk; men som Gevärs-fabricationen, för hvilken Staten hittills
uppoffrat högst betydliga summor, är så väl vid Norrtelje Factori, som serdeles
det vid i Carl Gustafs stad belägna Factoriet så fördyrad, att någon
genomgripande förändring, hvad denna tillverkning beträffar, af behofvet
högeligen påkalUs, anser Utskottet, ett extra anslag för berörde ändamål
vara, i närvarande omständigheter, destomindre lämpligt, sorn detsamma»
i Utskottets tanka, skulle innebära ett godkännande af nu existerande plan
för Gevärs-fabricationen och möjligen utgöra ett hinder för dess skyndsamma
förbättring; och då härvid jemväl tages i betraktande, att, intill sisth
Riksdag, tillgång för gevärs anskaffning bereddes och förefanns inom de
under Kongl. Krigs-Collegii förvaltning ställde årliga anslag,
kan Utskottet på dessa skäl icke tillstyrka det för Gevärsfabricationen
äskade extra anslaget.
4;o Utrednings-förräden 139 000 R:dr.
De behof, som föranledt framställningen om denna summas anvisande
såsom ett extra anslag, anser Utskottet vara af sådan beskaffenhet, att
de med ordinarie anslagen och genom dessas kloka och hushålisaktiga användande
småningom kunna fyllas och äfhjelpas.
Utskottet afstyrker således nämnde summa.
5:o Carlsborgs fästning . . . j ..... 3oo,ooo R:dr.
Af nämnde summa äro a5o,ooo R:dr afsedde för fästnings-arbetenas
fortgång samt 5o,ooo R:dr för uppförandet af förråds-byggnader inom fästningen.
Utskottet, som anser dessa senare utan våda eller skada kunna tills
vidare uppskjutas, bar åter trott sig böra tillstyrka fästnings-arhetets fortsättande,
och har, utan att ingå i bedömande af den nytta sorn denna
fästnings-byggnad kan för Rikets försvar medföra, för detta tillstyrkande
hemlat skäl, dels deraf, att, i motsatt fall, de å företaget redan nedlågde
kostnader skulle blifva att anse såsom förlorade, dels ock att arbetet verkställes
af den, under benämning af Pionier-Corpsen, vid Carlsborg förlagde
fång-personal, hvars underhåll och beklädnad i allt fall; mäste af Staten
anskaffas och bekostas. — Och sorn, efter hvad de föregående arens räkenskaper
utvisa, för nämnde personals ändamålsenliga sysselsättande samt
till uppköp af materialieiv verktyg m„ m- erfordras etr summa af 5o,ooo
R:dr ont året»
i
Slals-Utskotlets Utlåtande N.o 2o3.
tillstyrker Utskottet, att för Carlsborgs fästning må för de
följande 5 åren anvisas en sammanlagd summa af R;dr 25o,ooo.
6:0 Carlskronas befästning
200,000 R:dr.
På de skäl som i förestående punkt äro anförda ocb då af räkenskaperna
för de föregående åren är ådagalagdt, att omkring 34,000 R:dr årligen
erfordras för den vid befästnings-arbetena vid Carlskrona använda
fångpersonals ändamålsenliga sysselsättning, hvartill ytterligare kommer alt
arbetena å Kongsholmen äro så långt framskridna, att de, innan de följande
5 årens förlopp, kunna vara fulländade, tillstyrker Utskottet,
att för ofvan uppgifna ändamål må, efter nämnde beräkningsgrund,
anvisas under följande 5 år en sammanräknad
summa af 170,000 R:dr.
7:0 Kongsholms fästnings bestyckning 100,000 R:dr.
Sorn en del af denna bestyckning, åtminstone tills vidare, torde
kunna tillvägabringas med i Flottans förråd förut befintliga kanoner,
har Utskottet ansett anslaget för denna gång kunna lämpligen nedsättas
till hälften, och
tillstyrker fördenskull anvisandet af ... . 5o,ooo R:dr.
8:0 För befästandet äf Stockholms avenuer till lands och sjös är en
summa äskad af
3oo,ooo R:dr.
Hvad befästningen till lands först beträffar, så enär Utskottet saknar
kännedom om den kostnad, som för dess fullbordande kan erfordras, men,
vid betraktande af Hufvudstadens vidsträckta omfång, med säkerhet kan
antagas, att det nu ifrågaställde anslaget på långt när icke derför blifver
tillräckligt, anser Utskottet sig, vid sådant förhållande,
icke kunna tillstyrka beviljandet af de härtill afsedde anslag.
Deremot och på det att de vid inloppet till Stockholm redan verkställde
försänknings-arbelen icke, genom en längre tids uppskof, må skadas
eller förstöras, tillstyrker Utskottet, att så väl till försänknings-arbetets
fullbordande, som lill anskaffning af den för försvaret vid detta ställe erforderliga
bestyckning,
må anslås en summa af tillsammans 5o,ooo R:dr.
9:0 Carlstens iståndsättande
4°>000 R-dr.
Dess bestyckning 3o,ooo •—
Utskottet vill icke bestrida, att denna fästnings vidmagthållande möjligen
kan för Rikets försvar och Svenska handelns skydd vara af nytta;
men då fästningens förmonliga läge vid en kust, der fiendtligt anfall mindre
är att befara, i väsendtlig nion lättar dess försvarande, anser Utskottet,
%
Stati-Utshultets Utlåtande N.o 2o3.
7
under närvarande fredliga förhållanden, densammas iståndsältande och för»eende
med ny och ökad bestyckning icke hastigare behöfva tillvägabringas,
än, på sätt med fästningens underhållande hittills tillgått, eller i den
nion det ordinarie anslaget för Krigs-Collegii Fortifications-Departement
sådant medgifver.
10:0 Elfsborgs fästningsombyggnad 4°>000 R:dr.
i 1:0 Alateriel för Ingenieur- och Pontonnier-Corpsen 46,000 —
i a:o Pirke till Carlsborgs lavetage a3,ooo - -
13:o Uthusbyggnader vid 2:dra Gardets Cassern . . 28,000 —
1 ./j:o Dito vid Garnisonssjukhuset . . . 35,000 —
i 5:o Tyghusbyggnad i Christianstad 36,ooo —
Utskottet bestrider ingalunda ändamålsenligheten af dessa utgifter, men
då de likväl synas vara af beskaffenhet att, utan våda för allmänna Försvars-Verket,
kunna till annan tid uppskjutas, och att således en för deras
fyllande förorsakad tillökning i beskattningen icke lämpligen bör komma
i fråga, «
afstyrker Utskottet beviljandet af de i omnämnde 6 punkter
äskade anslagssummor.
Sammanlagde beloppet af hvad Utskottet för Försvars-Yerkel lill lands
nu tillstyrkt utgör:
För Carlsborgs fästning • . , 25o,ooo.
,, Carlskronas befästning 170,000.
,, Kungsholmens bestyckning 5o,ooo.
samt för fulländandet af försänkningsarbetet i Stockholms skärgård
och bestyckning derstädes 5o,ooo.
Summa R:dr 520,000.
Och hemställer Utskottet, alt, från och med 1835 eller det år den
nya Statsregleringen vidtager, en femtedel af nämnde summa, eller 104,000
R:dr årligen, må anvisas att från Riksgälds-Contoret utgå och öfverlemnas
till Kongl Muj:ts Nådiga disposition, för att till olvaiiuppgifne ändamål
till fastställdt belopp användas.
Försvaret till Sjös.
För Försvars-Verket till Sjös har Kongl. Maj:t i Nåder äskat ett extra
anslag af 455,000 R:dr, för att icke allenast bereda anskaffning at 3ooch
24-pundige kanoner, diverse kulor och kanonlås, a:ne Ångfartyg, Jern
-
8
Stals-Utskottets Utlåtande N.O 2o3.
Cisterner, samt hängmattor och beklädnadsförråd, utan ock 1 ändamål atl
tillvägabringa förbättring af Carlskrona Varf samt några skjul för kanonslupar
och jollar.
Det bär icke undfallit Utskottets uppmärksamhet, att flera af de för
sjöförsvaret sålunda uppgifne behof uteslutande tillhöra Skärgårdsflottan,
hvars ändamålsenliga organisation bör vara ett bland hufvud föremålen för
Statsmagternes omsorger; men då härvid förekommer, att, sedan Utskottet
redan tillstyrkt Rikets Stander att, "1 afseende på Skärgårdsflottans framför
Linieflottan egande företräde, hos Kongl. Majrt göra underdånig anmälan,
frågan derom, såsom hufvudsakligen inverkande på tillräckligheten af det
i 4;de Hufvud-Titeln innefattade ordinarie Statsanslag för sjöförsvaret, gör
all pröfning af derutöfver begärda ansiags nödvändighet för närvarande omöjiig;
så anser Utskottet sig böra, med anledning häraf och med jemväl
fästadt afseende på vådan af en allt för utsträckt skatte-ökning,
afstyrka bifall till ofvannämnde, ifrågaställde extra anslag af
455,ooo R:dr.
Fyrar och Håkar.
För Fyrbåkars byggnad och förbättring, till båtnad för sjöfarten i
allmänhet, har Kongl. Maj:t äskat ett anslag af 170,000 R:dr; och Utskottet
har tagit kännedom af de förslag, som rdetta ämne af Förvaltningen
af Sjö-Ärendena blifvit afgifne och enligt hvilka, för Fj^r-och Båkväsendets
bringande i fullständigt skick, nyssnämnde summa, äfven fördubblad, icke
skulle blifva fullt tillräcklig.
Alt Fyr- och Båkanstalterne för närvarande icke uppfylla hvad de
sjöfarande billigen kunna fordra, lärer vara ådagalagdt genom den allmännare
klagan, som '1 detta hänseende föres och som äfven vid detta Riksmöte
blifvit framställd uti flera till Utskottets handläggning remitterade och
i sammanhang med 4:(ie Titeln upptagne motioner. Utskottet anser det äfven
vara både en fördel och ett 'åliggande för Staten, att foga anstalt om
nödige Fyrbåkars ändamålsenliga vidmagthållande, till handelns och sjöfartens
tryggande och befrämjande, och har fördenskull, vid nämnde Titels
reglering, tillstyrkt, att all Fyr- och Båk-inkomst, Danska Fyringsmedlen
derunder inberäknade, må till detta ändamål användas. Med hänsigt likväl
lill nödvändigheten, att i möjligaste mon inskränka dessa extra Statsutgifters
belopp, till följd hvaraf äfven anslag till vigtiga delar af FörsvarsVerket
måst förvägras,
kan
Slats-Utskoltets Utlåtande N.o 2o3.
9
kan Utskollet icke tillstyrka, att något serskildt extra anslag
för Fyr- och Båk-inrättningen beviljas.
Skolande Utskottet deremot vid Revisionen af Convojr-Cassans tillgångar
och förvaltning tillse, huruvida icke denna Cassa, som vid flera tillfällen
fått vidkännas betydliga utgifter ”till Svenska handelns skydd och
förmon,” numera skulle lill Fyr- och Båkväsendets upphjelpande kunna lemna
något bidrag.
Då likväl det lärer vara oundgängligt alt, medelst tillgång å en större
summa på en gång, kunna foga anstalt ej mindre om nuvarande Fyrars iståndsättande,
än om uppförande till en början af några nya Fyrar på de
ställen, der de flesta skeppsbrott och strandningar tima och hvarpå, åt Östersjösidan,
såsom de farligaste uppgifvits, Ölands Norra udde, Nordöstra
sidan af Gottland m. fl. ställen, så tillstyrker Utskottet:
det Rikets Ständer må till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
alt, genom Förvaltningen af Sjöärendena, för nyssnämnde
ändamål, på billigaste vilkor upptaga ett lån samt,
till ränta och amorlissementsfond för detsamma, anvisa de
g,333 R:dr iG sk., som under 4=de Hufvud-Titeln blifvit uppförde,
såsom ökad tillgång för Lots- och Båkväsendet; men.
att Rikets Ständer derjemte i underdånighet anhålla, att, vid
verkställigheten, större eller flera Fyrbåksanläggningar icke
företagas, än som med de disponibla tillgångarne kunna fulländas.
Allmänna undervisningen.
Utskottet, som, vid uppförandet å Stat af de 4>°o° R:dr, hvilka, i
sammanhang med regleringen af Tionde Hufvud-Titeln, blifvit föreslagne,
alt utgå till hvardera af Rikets båda Universitet, fästat det vilkor, att
all fråga om extra Statsanslag för dessa Läroanstalter skulle förfalla, finnér,
då det åt Normalskolan för Vexelundervisningen ifrågaställde anslag af
i,5oo R:dr, i Utskottets tanka, bör, om det finnes oundgängligt, kunna med
förutvarande tillgångar åstadkommas, denna punkt af Kongl. Maj:ts Proposition
icke föranleda någon ytterligare åtgärd å Rikets Ständers sida.
Vattencommunicationer m. m.
För lättade vattencommunicationer och andra allmänna arbeten, har
Bih. till R. St. Prot. 1834• 4 Sami. 1 /.1fcl. 2 B ind. a
Häjtet 9.*
ro
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 2o3.
Kongl. Majit äskat 100,000 R:dr om året i fem år, enligt derom af StorAmirals-Embetels
3:dje Afdelning afgifvet, Stats-Utskottet meddeladt förslag.
Utskottet har, i sammanhang härmed, förehaft de, detta ämne rörande
eller dermed gemenskap egande, Utskottet serskildt tillhandakomne handlingar,
nemi:
1:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Directionens öfver Strömsholms
Slussverk underd. anhållan, om bidrag af Slaten till ombyggnad af Strömsholms
Canal och Slussverk;
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående medel till Canal- och
Slussbyggnaden vid Säffle i Wermland;
3:o En inom Borgare-Slåndet af Herr Olbers väckt motion, om Statsanslag
för uppmuddring af Nordre Elf vid Kongelfs stad;
4:0 Herr Egnclls motion, angående Statsanslag till fullbordande af
Stångäns uppmuddring och en hamnbygnad vid Linköping;
5:o Herr Hahns motion, om fortsättning af de inställde Strömrensnings-arbetena
i Norrbotten och Westerbotten;
6:0 Herr Sjöbloms motion, alt det Nyköpings stad beviljade årliga
anslag, 4°o R;dr, för muddrings verkställande, må på en gång för 10 år
få uppbäras med 4°°o R:dr; samt
7:0 Riksdagsfullmägtigen Naders Anderssons från Skaraborgs Län
motion, om anslag lill vattens afledande ur den i Wadsbo Härad af
nämnde Län belägna Elfven 'ridau.
Utskottet medgifver visserligen, att utgifter, till beredande af lättade
vatten-communicatioher» kunna, då de rätt användas, räknas bland
de mest nyttiga, genom hvilka Staten i en framtid kan påräkna verkliga
fördela!'; men då erfarenheten gifvit vid handen? att dessa, utaf hela
Nationen sammanskjutna summor, till betydliga belopp användts till företag,
som, efter att vara fullbordade, befunnits mindre gagnelige; att
serskilda menigheter, i förväntan på utlofvade understöd, med betydliga,
kostnader påbörjat communications-leders upptagande, som sedermera
måst öfvergifvas, — så torde det kunna ifrågasättas, om den nytta
dessa anslag åstadkommit fullt motsvarat de uppoffringar; Nationen för
desamma fått vidkännas.
Utskottet tror i öfrigt, att, då behofvet af en lättad communication
gör sig gällande, den enskilda industrien äfven blifver verksam för densammas
utförande och vanligen med störe framgång, både genom mera
kraftfullhet vid verkställigheten och genom besparing i kostnaden..
St als-U Iskottets Utlåtande N'.0 2o3.
Il
När nu härtill kommer det hufvudsakliga skäl, att någon annan tillgång
för dessa.arbeten, än den p:de Hufvud-Tileln möjligen kan lemna,
endast kan beredas genom skatternas förhöjning, hvilken utväg Utskottet,
under närvarande förhållanden, anser blott för de mest oundgängliga
behof böra tillitas,
tror Utskottet sig med skäl böra afstyrka det för lättade
vatten-communicationer och andra allmänna arbeten ifrågaställde
extra anslag.
Och anser Utskottet, lill följd häraf, ofvannämnde Kongl. Maj;ts Nådiga
Propositioner och enskilda motioner icke erfordra någon vidare behandling.
Slutligen tillstyrker Utskottet, att Rikets Ständer må i underdånighet
anhålla, alt, öfver användandet af de extra anslag, som beviljas, serskilda
redogörelser årligen må afgifvas till gransknings undergående i
Kongl. Kammar-Rätten samt af Rikets Ständer och deras Revisorer.
Stockholm den 12 Augusti 1834-
Reservationer:
Emot Utskottets beslut i dess helhet_,
af Friherre Palmstjerna > C. O : ”Jag reserverar mig emot Utskottets
beslut i sin helhet, emedan det utgår från synpunkter, som icke öfverensstämma
med min öfvertygelse om Representantens skyldighet att afse
Rikets behof och Folkets bördor.
Folket bär med tillfredsställelse sina bördor, när det ser, att de beviljade
medlen användas lill sådane ändamål, som för det allmänna äro
mest angelägna, och alt dessa medel ej uttagas till högre belopp, än ändamålen
erfordra; i annat fall uppkommer skäligt missnöje.
Det beslut Utskottet nu fattat innebär frö till ett sådant skäligt
missnöje, så väl i afseende på hvad derigenom tillstyrkes som i afseende
på hvad derigenom afstyrkes; ty nödvändige utgifter afstyrkas och
med de tillstyrkte kunna större ändamål vinnas, ände nu dermed afsedde.
I båda hänseenden är det således vittnande om brist, endera i förmågan
att inse sakernas verkliga förhållande, eller ock i förmågan
att derefter lämpa sina åtgärder. Sakernas verkliga förhållande är
en nödvändighet, hvaruti man är försatt, den man således såsom Representant
är skyldig att med öppna ögon betrakta, för att finna de utvägar,
som på lämpligaste sättet leda tili det allmännas bästa. Att med
blind ifver undanskjuta denna nödvändighet från sina tankar, att fram
-
12
Stats-Ulskotlets Ul/atadde IV.-o 20.3.
ställa förslag, som äro hemiade från önskningar mera än från verkligheter,
det kan jag icke förena med känslan af de pligter, sorn åligga Representanten.
Dessa pligter bjuda hvarje Ledamot i Siats-Utskottet att göra sig
reda för Statens behof. Statens första behof är: vapen att försvara sin
sjelfständighet; det andra är: upplysning och insigter; det tredje: utvecklingen
af näringarnes slumrande krafter. Ingendera får åsidosättas,
och omsorgen för det ena bör gå i bredd med omsorgerna för de andra.
Det angelägnaste af alla vapen är det, sorn hvarje Svensk man bör
ega färdighet och vilja alt handtera — geväret. Så har äfven förra tiders
sinnelag varit. Gevärs-factorier äro anlagde och finnas tillräcklige, deras
tillverkning är i det hufvudsakliga ypperlig; och nu vill man neka
medel att underhålla dem. Den flyktigaste granskning af de Utskottet
förelagde handlingar är nog för alt inse, att de på 3;dje Hufvud-Titeln
för Krigs-Collegii Departement anslagne medel härtill ej äro tillräcklige,
helst dessa handlingar fullständigt utreda, att anslagen på HufvudTiteln
ej äro tillräcklige för öfrige dermed afsedde behof; och det oaktadt
tillstyrker Utskottet intet några medel för nja gevär. Den slutsats,
hvartill ett sådant behandlingsält af sakerna leder, ligger öppen
för hvarje tänkande.
Att förslösa eller låta det arf förfalla, som förflutna tiders omsorg
och förutseende beredt åt den närvarande, kan uti intet fall rättfärdigas;
och ett af Statens ovedersägligaste behof är underhållandet af de
nyttiga försvars-anstalter våra förfäder öfverlemna! oss. Till dessa höra
Carlsten och Elfsborg — man anslår intet för någondera, ehuru den flyktigaste
granskning af de Utskottet förelagde handlingar ådagalägger omöjligheten,
att med de på Stat anslagne medlen iståndsätta dessa båda
små, men vigtiga fästen.
Man åsidosätter likaså en stor del af de behof, hvilka genom offentliga
handlingar till öfverflöd äro bestyrkte, hvarom Motionairer från Rikets
alla kanter erinrat, och som dagligen och stundligen låta sig kännas,
till mehn för vår handel och till våda för hundradetals menniskolif.
Bi\k- och T^yrrwgs-anstalterne lemnäs till det mesta åt sitt öde eller afspisas
med löften och hänvisningar.
Att befordra Vatten-communicationer uti ett vidsträckt och temligen
glest bebodt land, har varit ansedt såsom det säkrasUoeh fortast
verkande medel till utvecklingen af industriens och näringarnes liflighet,
derest dessa i öfrigt kunna trifvas. — Senare 20 åren hafva äfven
Slats-TJtskottets Utlåtande N:0 2o3.
sett oss fortgå på en sådan bana, och om än någon del af de medel,
härtill användts, hafva förfelat sitt ändamål, så qvarstårj|likväl den sanningen,
att större delen gagnat samtid och efterverld. Nu vänder man
tvärtom. Nu vill man afbryta de arbeten, som äro bör jade och derigenom
bedraga de enskilda Bolag, som, i förlitande uppå någon consequence
i handlingssätt, hos Rikets Ständer lillskjutit betydligt af egna tillgångar
för företagens befrämjande; nu gäckar man förhoppningar, som många
orters närings-idkande invånare fästat vid fortgången af klokt beräknade
företag och vid planer till förbättringar uti vigtiga vatleu-communicalioner,
hvilkas vinst är oberäknelig för fortskyndad utveckling af
våra naturliga förmoner och våra framtida krafter. Det var en tid, då
man tänkte att på fredlig väg genom arbete, omtanka och förutseende
verksamhet eröfra ett nytt Finland, i stället för det förlorade. Nu är
det annorlunda. Nu behandlar man tanken på ett hastigare stigande
uti industriel förkofran såsom en docka, hvarmed barnet leker en tid
och sedan kastar ifrån sig med förakt. Och hvilka äro de stora och
öfvervägande skäl, som förmå Stats-Utskoltets pluralitet tillstyrka Strömrensnings-arbetenas
upphörande? Jag afhåller mig från omdömet deröfver.
Och hvilka äro de stora skäl, som förmå Fjättra Slats»Ulskottets pluralitet
vid den öfvertygelse!!, att allt, hvad som för extra Stats-Regleringen
anslås, bör utgöras genom bevillning pä feni är? — Man forskar förgäfves
efter skäl under den slöja af ogenomträngliga meningar, hvaruti satserne
blifvit klädde, man finner blott den aktningsvärda regula de tri;
säker och tillförlitlig, så vidt dess område sträcker sig, men området innesluter
föga rymd uti civilisationens verld.
När man bygger för framtiden, det vare sig fästningar eller vägar åt
industrien, så är det en skyldighet att tillse, det samtiden ej härigenom inledes
i större kostnader än nödigt är. Man bör fästa sin uppmärksamhet på de
utvägar, som kunna finnas att minska dessa kostnader, utan att derföre
ensamt draga vexlar på en obegränsad framtids hopp, och denna skyldighet
är af dubbel vigt vid en tidpunkt, då Realisationens fortgång medtager
ansenligt af de tillgångar, hvilka hittills kunnat begagnas såsom bidrag
för ifrågavarande byggnader åt framtiden. Hittills har till strömrensningar
och till Försvars-Verkets iståndsättande kunnat begagnas 15o till 200,000
R:dr årligen utaf Bankens behållne räntevinst; men nu hafva Rikets
Ständer, i betraktande af angelägenheten, alt ej på förhand disponera sådane
tillgångar, som för Bankens egne behof möjligen skulle kunna biifTa
erforderlige, beslutat, alt denna räntevinst ej förr än vid nästa Riks
-
Slats-Vtskottets Utlåtande N.o 2o3.
dag, då den förmodas utgöra en samlad betydlig summa, skall till StatsVerkets
behof få användas. När härtill lägges, att nutiden derjemte, i
och för Realisationens säkra fortgång, till Banken hetalar 264.000 R:dr
årligen utaf sådane medel, hvilka hittills kunnat användas för Stats-Verkets
behof, så blir det klart, att närvarande' tidpunkt gör stora uppofiringar
för att grundlägga ett fast och säkert system uti pcnningeverket,
och hvaraf förnämligast framtidens nytta och trefnad skall beredas. Att
under sådane omständigheter söka till att minska utgifter, hvilka i annan
väg skola utgå, äfven för framtidens tryggande, är en pligt och en
regel af klokheten, hvilken likväl derjemte kan gifva vid handen en utväg
att åstadkomma denna minskning, utan alt derföre afbryta sakernas
ordnade gång, utan att derföre lemna efullgjordt hvad som är ett verkligt
behof för den kommande tiden.
En sådan utväg, som erbjuder sig åt eftertankan hos hvar och en,
som vill söka den, är, att de extra anslag, hvilka vid denna Riksdag kunna
befinnas angelägna, må bestridas genom upplånte medel, för hvilka ränta
och någon afbetalning årligen anslås, men hvilkas hufvudsakliga återgäldande
påräknas af de tillgångar, hvilka vid nästa Riksdag befinnas vara
till Rikets Ständers disposition. När man besinnar, att Bankens behållna
öfverskott af väntevinst, utöfver kostnaderne i och för rörelsen sedan
sistlidne Riksdag, öfverstigit 420»000 R:dr årligen, och att denna vinst efter
denna Riksdag ytterligare ökas med 176,000 R:dr från RiksgäldsContoret,
så finnér man, att den kommer att uppgå tili fulla 600,000 R:dr
för hvarje af de kommande fem aren, hvilka således tillskapa en behållning
af 3 millioner. Om då, i stället för alt nu inställa de få, för Rikets
sjelfbestånd och framtida förkofran mest angelägna företag, och i stället
för att öfverflödigt öka egna bördor, man blott åtager sig hvad som är
nödvändigt för att förvissa sig om företagens fortgång, i öfvertygelse,
att näst sammanträdande Rikets Ständer ej finna någon svårighet att gälda
det öfriga af kostnaderne, så gör man blott hvad hvarje enskild klok
hushållare icke utan förebråelser skulle kunna undgå att göra.
Nu föreslagna beskattning af 104.000 R:dr årligen, som ej åstadkommer
arbetenas fortgång med mera än 5.20,000 R:dr, skulle, på sådant sätt
använd, kunna åstadkomma deras fortgång med nära 1,800,000 R:dr intill
nästa Riksdag.
Men — skulle man kunna säga — Bankens samlade räntevinst kan
måhända då hafva erfordrats, till bibehållande af dess Cassas silfverbe
-
Slats-Utskotlets Utlåtande N.o 2o3.
i5
liof, och dea samlade summan således blott existera uti hoppet. Händelsen
är föga trolig; men skulle den inträffa, så är det ett bevis deruppå,
alt denna tider, gjort stora uppoffringar för den kommande, och
att således, om någon ringare del af dess uppoffringar drabbar den, så
sker derigenom blott en rättvis fördelning, och man handlar hvarken
obilligt eller oförsigtigt. Uti en sådan händelse, och om ej öfverskott
på Stals-Verk«ts inkomster lemnade tillgång att med ens beläcka fulla
upplånta beloppet, så vore likväl fond till återbetalning afsatt, och kostnadens
fördelning fortgick, år efter år, utan att kunna anses annorlunda
än såsom en gärd åt samhällets bestående trefnad och dess fortfarande
förkofran.”
Uti denna reservation hafva instämt: Friherre Silfverskjöld, C.,
Herr von Post, A. L., Grefve Gyldenstolpe, A., Herrar liarum, P. A/
och af Billbergh, J. P., Biskop Thyselius, Domprosten Heurlin, Herr
Santesson, B. H., samt Prosten Stenhammar, som anfört: ”Under samvetsgrann
åtanka af min förbindelse, att fästa afseende på Stats-Verkels
inskränkta tillgångar och svårigheten att bereda medel till de ifrågasatta
extra anslag för Försvars-Verket och allmänna arbeten, måste jag dock
erkänna, att åtskilliga bland de af Kongl. Majit i den Nådiga Propositionen
framställda behof, hvilkas fyllande Utskottet ej ansett sig kunna
bifalla, äro af den natur, att de icke lära kunna afslås. För min del beklagar
jag, att Utskottet helt och hållet afslyrkt hvad sorn blifvit af
Kongl. Majit äskadt till ökande af gevärsförråden, lill Carlstens iståndsältande,
lill vattencommunicationer, och till skjul för kanonbåtar och
jollar. Jag instämmer således, hvad hufvudsaken och sjelfva anslagen
beträffar, i Herr Friherre Palmstjernas reservation ; men derjemte reserverar
jag mig emot den behandling af frågan om anslagen till Försvars-Verket
till sjös, som föranledts genom pluralitetens vägran, att i dessa delar serskildt
öfverväga behofret för hvarje specielt. föremål, hvaraf den följd
uppstått, att öfvertygelsen om det ena eller andra serskilda föremålets
oumbärlighet framför andra icke fått göra sig gällande.”
Med Prosten Stenhammar har Prosten Nordin i hufvudsaken sig
förenat.
Riksdagsfullmägtige Olof Månsson från Blekinge och J. L. Wiklund
från Westerbotten hafva förklarat sig instämma uti Friherre Palmstjernas
reservation i hvad densamma angår frågan om anslag till gevär.
Af Herr Petre, T.: ”Inom Stals-lJtskottets Utgiftsafdelning yrkade
Stats-Utskoltets Utlåtande N.O åo3.
jag redan för 5 månailer sedan, att Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
rörande extra Statsregleringen skulle till afgörande förelagas. I stället
för cathegoriskt svar på denna framställning, förklarades, att densamma
innefattade en fråga af beskaffenhet att böra bordläggas. I sitt så kallade
bordlagde skick bar, i följd häraf, omförmälde fråga liv i lat månad
efter månad, till dess densamma under loppet af den sistförlidne ändtligen
ansågs mogen till föredragning. Ehuru till det mesta omfattande
enahanda föremål, som ordinarie Statsregleringen, må likväl icke den
extra budget, Rikets Ständer nu, liksom vid sista Riksdag, fått sig före
lagdt
att uppgöra, ega med ordinarie Statsregleringen något egentligt samband.
Förvillande och skadligt är emedlertid detta nya sätt, att ordna
SLalens utgifter. Det hvilar sannolikt på den förutsättning, att hvad
som en gång blifvit uppfördt på Statens ordinarie budget aldrig kan
bomma i fråga att nedsättas, men då det ligger i sakernas natur, att
Statsbehof möjligen kunna, under tidernas lopp, i vissa fall inskränkas,
så inses lätt, att Statsbehofvens fördelning, uti ordinarie och extra, utgör
ett hinder, att med de tillgångar, som genom möjliga reformer kunde
inom ordinarie budgeten beredas, fylla de uti extra budgeten sammanförde
brister, hvilka, huru väsendlliga de än må betraktas, dock böra
anses af en, jemförelsevis med ordinarie Statsregleringen, underordnad
vigt. Då likväl ingen regel finnes utan undantag, har Stats-Ulskottet,
efter meddeladt afsiag till en del hvad Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga
Proposition om ordinarie Statsregleringen, begärt, nu tillstyrkt bifall till
omkring sjettedelen af det belopp, som den af Kongl. Majit föreslagne
extra budget upptager.
Det är i anledning af delta beslut, som jag, med förklarande, alt
jag helt och hållet instämmer i Herr TVcerns deremot afgifne reservation,
dessutom för egen del får yttra följande:
Stats-Utskottets tillstyrkande, att extra Statsanslaget må genom bevillning
utgå, hade, i min tanka, bort närmare, än sorn skett, motiveras.
Den obesutna, orepresenterade folk-class, hvars numeraire ulan öfverdrift
kan skattas till en tredjedel af Rikets folkmängd, befinner sig,
enligt sammanstämmande intyg, i den beklagansvärda ställning, att en
stor del af dess Kronoutlagor måste, äfven uti de af naturen bäst gynnade
provincer, antingen genom tvång af utmätning gäldas, eller ock
för bristande tillgång eftergifvas. Handlöst lemnad åt sin råa okunnighet,
ofta, serdeles under den varma årstiden, nedtryckt af arbetets mödor,
Suts-UtsJiottets Uthitande N.ö 20.?,
2-or, men deremot icke sällan, under de långa vintrarne, saknande ali
arbetsförtjenst, oell, demoraliserad genom hittills gällande bränvinslagar,
Sr denna folk-class icke med synnerligen starka band förbunden med
Fäderneslandet. Ått under sådana omständigheter höja dess skatter vore
icke blott omenskligt ulan äfven ganska vågadt, då ett missnöje med
närvarande samhällsskick lätt kunde deraf blifva en följd. Men i vårt
iand finnas utan tvifvel rike individer, hvilka i första rummet böra utgöra
den högre beskattning, som, i anseende till ökade Statsbehof, kan
ifrågakomma. Det tillhör Bevilinings-Ulskottet, på hvars långsamt mognande
arbeten man nu med spänd uppmärksamhet väntar, att afgifva
förslag, genom hvars antagande rikedomen och öfverflödet må kunna i
beskattniilgsväg så nöjaktigt ålkommas, att tillgång sålunda vinnes för de
extra Statsanslag, hvilka, i motsats till de åsigter, jag nu går att framställa,
Rikets Ständer tilläfventyrs kunna bevilja. Det är denna opinion
rörande sättet för en högre bevillning* utgörande, som jag ansett Utskottet
böra uttrycka.
Alt under fredens lugn anskaffa och iordningställa hvad som vid
inträffadt fredsbrott möjligen kan blifva" af nöden, är visserligen en
sats, sorn, med vissa förbehåll, icke bör sakna tillämpning, men det första
och säkraste medlet att, med hopp om framlida bestånd, reglera Försvars-Vcrket,
är dock att sätta kostnaden för detsamma uti ett proportionerlig!
förhållande till de skatldragandes förmåga, alt utan betryck
Lära den, alt vidare, med frånskiljande af allt hvad i militaireväg
foreter sig öfverflödigt och skadligt, disponera tillgångarne endast för
det nödiga och afgjordt nyttiga samt att undanrödja en för kriget farlig
veklighet, derigenom att de under ett krigstillstånd vanligen erforderliga
privationer icke under fredslugnet må, uti luxurieusa förhållanden
fijina sin alltför ytterliga motsats.
Kostnaden för Försvars-Verket måste ständigt växa, så länge det anses
axiomatiskt, som antingen är absolut origtigt eller åtminstone problematiskt.
Otacksamt 5r allt bemödande alt gagna Stats-Verket, genora
afslöjandet af försvarssystemets mångfalIdiga brister, då de mest evidenta
bevis i detta hänseende intet förmå emot förut fattade meningar,
hvilkas så kallade genomdrifvande på vanligt Riksdagsmaner hör till
dagens ordning. Hvarje fråga, huru påtagliga missbruk skola rättas och
huru, medelst möjliga reformer, en större effect för Försvars-Verkets or
Bih.
till R. St. Brot. 1834. 4 Sami. t Afd. 2 Band. 3
Häftet 9.0
Stals-Utskotlcls Utlåtande N;o 2o3.
ganisalion skall tunna af för handen varande tillgångar frambringas, leder
nu till intet resultat emedan den gamla ordningen måste bibehållas,
just derföre, alt den är gammal, emedan man fruktar att stöta enskilde,
dels på häfdvunna prerogativ, dels på fåfänga och fördomar grundade
interessen, och emedan man, i hopp att utan hinder af den till afsky gränsande
fruktan för utländsk skuldsättning, som allmänt visar sig snart
kunna införa ett så kalladt väl ordnadt fondsystem, genom hvilket, enligt
en exalterad inbillijings gyllene förespegling, rikedom skall af sig
sjelf inströmma i landet, anser besparingar i allmänhet för Stats-Verket
obehöflige. Det är dock vid tidpunkten af en snart förestående realisation,
som Statsmagterne, dels för att inför nationen factjskt ådagalägga
en fast och god vilja, dels ock för alt, i allt hvad på dem ankommer,
skydda realisationen, borde förena sig om den nedsättning i Statsutgifter,
hvilken är lilia nödvändig som möjlig, och hvarpå England nu gifvet'
så lärorika exempel.
Nyttan af fästningsverk för Sverige är, med undantag af Stockholm,
ganska tvåtydig, eller åtminsone mera partiel än allmän. Utan att tala
om Sveaborg, som f<)ll genom förräderi, måste man erkänna historiens
vittnesbörd, att Svenskarne i allmänhet saknat skicklighet för ett uthållande
fästningsförsvar. Af andra länders exempel öfvertygas man dessutom,
att den högre utbildning, som krigskonsten vunnit, tillintetgör det
tappraste och bäst anlagda fästningsförsvar. Antwerpen är derpå ett
nytt talande bevis. Fästningar kunna i den nion, som de gifva stödjepunkter
för inbördeskrig, vara till skada för det land, till hvars försvar
de äro ämnade. Också har man i våra dagar sett, huru försöket att befästa
Paris icke kunnat fullföljas. Den rikaste Stats-Cassa skulle vara otillräcklig
för att fullständigt befästa alla de försvarslösa punkter, som
Sveriges vidsträckta yta företer. Emot våra naturliga vänner behöfva
vi inga förskansningar, och emot våra möjligen blifvande fiender kunna
vi endast finna säkerhet uti kloka och, på våra efiectiva tillgångar, väl
beräknade dispositioner, uti nationalandan och uti alla vapenföres personliga
mod.
Carlsborg, som endast har Götha Canal att tacka för sin tillvaro,
erbjuder icke ens den lättrogne någon garantie för Sveriges sjelfständighet;
och om än denna fästning kunde så länge som helst hålla stånd
mot fienden, så förmår den dock icke skydda inloppet till Götha Canal
och den ännu vigtigare punkten Jönköping. Det ligger, efter min tanka,
icke den ringaste vigt derpå, att arbetet vid Carlsborg framgår med
Ståls-Utskottets Utlåtande N.-o 2o3.
brådstörtande liastighet, oell jag aBser således, att Stats-Utskottet, som
icke för Rikets Ständer utredt, hvad tillgång för Carlsborgs fästningsbyggnad,
som af de under Krigs-Collegii förvaltning ställde fonder är att
påräkna, saknat anledning att, med afseende på denna fästningsbyggnad,
tillstyrka Rikets Ständer att, under loppet af 5 år, bevilja ett extra ordi»
nairt anslag af 25o,ooo R:dr.
Carlskrona har redan kostat Staten så mycket, att man derföre måste
häpna. Opinionen har länge uttryckt sin oro och fruktan för denna,
den Svenska skattkammarens bottenlösa graf. Hvad derom blifvit
kunnigt, borde icke helt och hållet hafva undfallit uppmärksamheten, då,
i fråga om Statens rätt, den moraliska vissheten kunde vara tillräcklig, för
att, så vidt ske kan, söka befordra den strängaste ordning uti hushållningen
med Statens medel. Synnerligen oförsigtigt anser jag det vara, att göra ett
extra anslag för Carlskrona och Kungholms fästningsverk, så länge dervarande
högre Sjöbefäl utöfvar ett inflytande, som ännu gör hoppet vacklande,
att planen för Rikets Sjöförsvar kommer att, med frånträdande af
hittills följde utarmande system, bestämmas efter de grunder, som Rikets
locala förhållanden och financiela resourcer utstaka. Jag kan således
icke annat än på det högsta ogilla Stats-Utskottets förslag, att
220,000 R:dr måtte, under namn af extra anslag, intill nästa Riksdag,
beviljas för Carlskrona och Kungsholms fästningsverk.
Stockholms befästning har hittills blifvit bearbetad både på sjö-och
landt-sidan. Följden deraf är, att ännu intet helt kunnat åstadkommas,
eller att intet af de i denna väg påbegynta nya arbeten blifvit fullbordadt.
Vid detta från den allmänna ordningen afvikande förhållande, har
Stats-Utskottet icke varit befogadt att tillstyrka ett extra anslag af 5o,000
R:dr till fortsättning af Oxdjupets försänkningar samt Fredriksbergs fästningsverk;
ty visserligen är det Rikets Ständers pligt, att, då till öfverflöd
kändt är, att plan i anslagsdispositionerne hittills saknats, icke,
i något fall meddela nytt Statsanslag för gamla qvarstående behof, så
länge planlösheten och dess verkningar äro äfven för det kommande att
befara.
Slutligen anser jag mig böra göra den allmänna anmärkning, att
extra Stats-anslag för Försvars-Verket i närvarande omständigheter är
en åtgärd, hvilken, då den innebär en hyllning åt den svaghet, som
utgör vår tids utmärkande tecken och paralyserar hvarje försök att införa
en bättre ordning uti hushållningen med Militaire-Statens redan
existerande tillgångar, omöjligen kan förenas med omsorgen för Natid
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N;0 203.
nens beklagligen förbisedda rätt, i afseende på gamla mötes-passevolance-fonden,
convoj-cassan samt andra allmänna medel. Ått låta vården
om de skattdragandes rätt gifva vika för sådane considei ationer,
som här kunna ifrågakomma, är ett handlingssätt, hvilket, då det underkänner
Nationens på Representationen egande anspråk och innebäf
ett farligt frö till söndring, lika litet bereder någon enskild tillfredsställelse,
som det i sjelfva veiket gagnar den Statsmagt, hvars öfver alla
interessen upphöjda ståndpunkt icke kan ö.fvergifvas, utan skada fördel
moraliska värde, som aldrig bör underordnas några materiel,a fördelar"-  Af Herr fVcern, J.: "För hvar och en, som i minsta uian inskådat
uti nutidens Militaire-system och de enorma summor, sora dessas undsäfliållande
kräfver, lärer det vara påtagligt, att de nu begärda så kallade
extra anslagen utgöra blott en ganska ringa del af hvad sorn erfordras,
för att, efter nämnde systemers fordringar, uppbringa Sveriges försvarsanstalter
till en åtminstone halfgjord ståndpunkt, under förutsättning
af samma kostbara.systemers tillämpning till ett Rike med så vidsträckta
landamären, som det förenade Scandinaviska. — Det begagnade uttrycket,
att dessa anslag äro extra och blott för en gång, är således i så
måtto origtigt, som man ovilkorligen fiödgas antaga, att, så länge samma
kostsamma Militaire-system, hvarmed de större bland Europas öfrige
Stater fortfarande motverka sitt oeconomiska välstånd, jemväl skall i
Sverige följas, skola också nya anslag af samma art vid hvarje Riksdag
å nyo förekomma, hvarigenom all egenskap af tillfällig eller extra natu?
måste dera frånkännas. Fäster man sig t. ex. vid förhållandet med fäst»ingarne,
så är det för enhvar öppet, att beloppet af det till detta ändamål
nu föreslagna anslaget icke på långt när förmår fylla hvad i denna
väg, enligt antagne theorier, är nödigt, äfven om dgt eonseculivt utginge
i 5o år; och hvad beträffar materiel pch vapenförråd samt försvarsverket
lill sjös, så och med betraktande af skeende nya uppfinninningar
samt ofta föränderlige modeller, m. m., lärer förhållandet kunna
anses i mon enahanda. Om således man nödgas antaga, att nya anslag
på samma sätt eller uti nu så kallad extra väg skola vid hvarje
Riksdag ovilkorligen återkomma, så länge samma kostbara Militaire-systera
följes, så kan man icke erkänna dessa anslags förmenta egenskap
«U vara utgående blott för en gång eller ega en så beskaffad extra natur,
alt med deras beviljande Staten kan anses hafva fulländat sina
uppoffringar i denna väg, ett förhållande, sorn tydligen bevisas afsaramanställningcn
emellan sistförflutna Riksdags exlra anslag och dem, soia
Stats-Utskottets Utlåtande If.-o 2o3. 31
nu Sro begärde, äfvensom af jemförelsen emellan Sveriges natur och
territorial-vidd med sådane andre länders, hvarest samma Militaire-theorier
tillämpas.
De stora fortgående anslagen för Försvars-Verket utgöra likväl na
mera uti nästan alla Europeiska Stater en sådan förtärande kräfta lör deras
financer och en sådan bestämd orsak till öfverdrifvet växande Statsskulder,
att ae genom denna sin inverkan innebära en gifven omöjlighet
af fortsättning uti en snart instundande framtid; och den tidpunkt
synes icke Vara fjerran, då-de Europeiska Staterna, just genom detta
förhållande, nödgas högst betydligt nedsätta kostnaderne för sina krigsanstalter,
så vida de icke omedelbart genom dessa skola framkalla omöjligheten
att bibehålla inre och yttre sjelfständighet. Denna sanning har
redan börjat blifva insedd af åtskillige Statsmän, och har uttryckt sig
uti gjorda försök till negociationer om en allmän och proportionel nedsättning
af stridskrafter eller en så kallad allmän afväpning; försök,
hvilka hittills visserligen aflupit utan synbar verkan, men som likväl
icke lära undgå att göra sig gällande, om icke förr, åtminstone vid den
tidpunkt, då hos Nationerne ifrån ett allmänt missnöje öfver dessa obegränsade
kostnader utgår en allmän vägran att dem betala, vare sig
genom ny skuldsättning eller directa pålagor. Det vili deraf synas,'som
handlade den Stat klokast, hvilken, under fredens Sugn, ju förr desto heldre,
öfvergaf ett kostnads-system, hvilket likafullt, enligt sin egen och
sakernas natur, snart nog måste upphöra att vara det allmänna, och sålunda
under tiden blott föranleda utgifter och skuldsättning samt blifver
skadligt i samma mon, sorn det kunnat undvikas och som det onödigtvis
försatt Staten uti en beroende penninge-ställning samt hämmat
dess intellectuela och industriela framskridande> förmedelst ett ensidigt
uppslukande af Stats-intradsrnas betydligaste belopp,
Yid den återgång ifrån öfverdrifva försvars-anstalters underhållande,
tom sålunda synes förestå de Europeiska samhällena, är det visserligen
icke lätt att, med full säkerhet bedöma, på hvilken punkt man må stanna;
men antagas måste i alla händelser, att den proportion, som militaire-kostnaderne
förmå intaga, i förhållande lill hvarje budgets totalbelopp,
icke lärer få öfverstiga den, som samma kostnader nu intaga i
den Svenska, så vida någon verkan lill Nationernas verkliga fördel skall
af den väntade förändringen vinnas. Tvärtom vill det synas, som skulle
äfven Sverige, vid en sådan allmän förändring, icke mera behöfva åt
det inproductiva militaire-yrket egna så stora kostnader, som lnttils,
Stats-Utikoltets Utlåtande N.o ao3.
utan fastmer kunna, utan all våda för sitt bestånd såsom sjelfständig
Stat, i betydlig mon nedsätta dessa kostnader och derigenom ernå en
ceconomisk styrka af vida högre värde, i fråga om ett på egna krafter
samt sanna moraliska och stats-ceconomiska grunder hvilande effectivt
National-försvar. De några och tjugu millioner, som inom hvarje Riksdagscykel,
förutom indelnings-verkets stora kostnader, åtgå till FörsvarsVerket,
dels till bildande af ett dödt capital uti en inproducliv materiel,
dels till underhållande af en serskild krigare-kast, såsom en Stat i
Staten, med ifrån den allmänna medborgerligheten ofta skiljda interessen,
kunna utur sådan synpunkt skäligen förmodas böra undergå en
högst betydlig nedsättning, utan all skada för ett verkligt Nationalförsvar.
Utgår man härifrån, så lärer det Finnas origtigt att nu, under det
djupaste fredslugn, ytterligare stadgadt genom den Europeiska politikens
senaste utveckling, bevilja anslag för utvidgningen af ett krigssystem,
hvars fall man måste förutse, helst om dessa anslag, såsom de nu ifrågavarande,
tillika medföra den väsendtliga olägenheten att inleda Fäderneslandet
uti samma olyckliga Statsskulds-system, som nu utgör de stora
Europeiska Magternas drygaste börda samt den olyckliga orsaken till
deras beroende af belt andra omständigheter och förhållanden, än Nationernas
sanskyldiga väl för framliden.
Kriget är till sin natur lika litet ändamål i sig sjelft, som skulden.
Det är icke annat än ett någon gång nödvändigt ondt, och dess art är
sålunda blott negativ. Det kan icke ega något annat egentligt syfte, än
sjelfförsvar och fred. Öfverskrides denna gräns, så är kriget ett brott.
Detta begrepp skall af en fortskridande upplysning allt mer och mer
utvecklas; och hvarom skola väl folken kriga, sedan de en gång hunnit
det mått af bildning, som icke mera erkänner eröfringar såsom nationalvinst,
utan inser, att ett mindre folk, ett mindre land kan vara lika
lyckligt som ett större, ja snarare lyckligare, i den mon interessena
inom en trängre krets kunna lättare förenas. Den tidpunkt kan icke
vara fjerran, då Staterna skola inse: att föremålen för deras tvister måste
reducera sig till ganska få hufvudpunkter; att de icke mera böra
kriga om deras Konungars nycker eller om tomma satser och former,
rangordning, m. m., som förflutna tider hafva att framvisa; och utur
denna synpunkt vill det synas sannolikt, att krigen hädanefter sällan
skola blifva annat än national-krig och försvarskrig, sällsynta i samma
mon, som upplysningen hinner undergräfva och utrota den barbarism,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 2o3.
hvarifrån anfallen kunna utgå. Äfven småstriderna om handels-interessen
mäste aftaga i samma förhållande, som Nationerna nödgas erkänna
den ömsesidiga nyttan af ett successivt framskridande friare system uti
produclers utveckling till ömsesidig fördel.
De senare tilldragelserna uti Europeiska politiken synas bevittna
uppkomsten, om också icke ännu det öppna erkännandet, af en sådan rigtning.
Hvad de åtminstone med säkerhet bevittna, är ett för längre tid
befäsladt fredstillstånd genom öfvervigten af de Staters politik, hvilka
erkänt hvarje Nations naturliga rättighet att, oförhindrade af andra, besluta
om sina egna inre angelägenheter och institutioner.
Af sådana skäl har jag ansett, alt ökade anslag till krigsväsendet i
vårt land i allmänhet icke vore för tiden behöflige eller ens lämplige,
utan att man borde afvakta fixationen af en plan för national-försvaret i
det hela, lämpad efter landets läge och oeconomiska tillgångar samt naturliga
ställning inom politikens högre och allmännare synkrets, samt
hemtad från grunder af djupare och mera genomgripande art, än dagens
skiftande små-interessen, innan man utkastade dryga stats-utskylder, för
hvilka ändamålet ofta vore lika ensidigt som obegränsadt och omöjligt
att på sådant sätt uppnå. Jag har ansett, att banan måste utstakas och
dess mål förut bestämmas, innan man planlöst derå fortgår uti beviljandet
af den ena dryga summan efter den andra. Jag har ansett, att det
tillhör Regeringen uppgöra och framställa ett sådant mål för Nationen,
innan den af Nationen med skäl kan fordra beredvillighet till förnyade
uppoffringar, för hvilka den icke ser någon grä:ns. Jag har föreställt
mig, att den enda sanna vägen till stadgande af förtroende emellan Regering
och Folk vore en sådan öppenhet och ett sådant planmessigt förfarande
af Regeringen, hvarigenom Nationen lemnäs möjlighet att bedöma
och uttala, huruvida den finnér Regeringens planer öfverensstämmande
med nationaliteten, d. v. s. med folkets lynne, önskningar, resourcer och
förmåga att bära stats-utgifterna m. m. Jag har ansett, att, så länge
Regeringen icke med en sådan plan i sin helhet framträder, icke med
en sådan öppenhet förfar, är det ett åliggande för Nationens Representanter
att säga nej till de ökade anslagen, för alt dermed tillika gora
Regeringen begripligt, att Nationen verkligen numera fordrar andra vilkor
för ett fortfarande förtroende till sin Styrelse, än dem, denna Styrelse
hittills, uti den inre Stats-förvallningen i allmänhet, motsvarat
och hyllat, Nationen fordrar sparsamhet och ordning i handhafvandet
af Statens medel; den fordrar sakkännedom och duglighet hos de sty
-
Slats-Utskotlets XJtlålande If.o so3.
rande, jemte redbar vilja att förbättra samhälls-bristerna; den fordrar
fullkomlig frihet från partisinne, ensidiga interessen och nepotism; den
fordrar ohycklad hyllning åt sann medborgerlighet, yttranderätt och lagbundna
frihet uti alla lofliga rigtningar; den fordrar upplysningens och.
kunskapers befrämjande bland höga och låga; den fordrar ordning och stadga
med full frihet till förkofran uti näringsiifvet; den fordrar plan-enlighet,
consequence och verkställighelskraft i administrationen; med ett
ord, den fordrar erkännandet af reformerande grundsatser i allmänhet
samt vidtagandet af sådana reformer, som kunna förvissa om sann upplysning
och uthållande energie, så väl hos Styrelsen, som hos dem, till
hvilka Nationen måste lemna sitt förtroende att vid Riksdagarne föra sin
talan. Innan Styrelsen öppet erkänt dessa oeftergifliga vilkor för förtroendet,
innan den verkliggjort detta erkännande genom någon eller
några derifrån utgående handlingar och facta, har jag ansett det vara
i högsta måtto orätt af nuvarande Representanter att, genom beviljande
af ökade anslag, sätta, Stals-förvaltningen i tillfälle att ytterligare framskrida
på den principlösa bana för utgifter och det planlösa fält för
vexlande, hvarannan stundom neutraliserande Styrelse-åtgärder, som ty
värr ofta utgjort sorgliga föremål för fosterlandsvännens betraktelser.
Det är af sådana anledningar, som jag ansett mig böra vägra min
röst lill flere anslag på ordinarie Stat, och som jag nu reserverar mig
emot de af Stats-Utskottet tillstyrkta extra anslag. Till min vägran
i detta hänseende har jag egt så mycket större skäl, som, på sätt
synligt är af det förslag, hvilket nu af Utskottet blifvit afböjdt, marx
med dessa anslag velat sammanknippa Stals-skulds-systemets införande,
utan att erbjuda annan garantie emot detta vådliga systems alltför
vanliga lätta missbruk, än de overksamma och svaga motstånds-elementer,
hvilka förut kunna finnas uti vårt nu egande, af ålderdomens
slapphet och nedtyngande former lidande representationssätt, hvarunder
den andra Statsmakten, genom privilegii-interessets inverkan förmår
i många delar åstadkomma hvad helst den önskar; ett förhållande och
en sammanbindning, som å denna Statsmagts sida synes ntmärka ett
vådligt sträfvande efter en så beskaffad magt-utvidgning i beskattningsväg,
sorn ingalunda låter förena sig med Nationens conslitutionela interessen
och med den oförvillade ädla och reiqx uppfattning af dessa interessen,
hvilken utgör första oeftergifliga grundvalen för inbördes tillit,
för
-
Siats-Utshotlets Utlåtande N.o io3.
förtroende, och endrägt emellan Regering och Folk, samt Samhällets deraf
beroende välgång och lugn.
Friherre Tersmeden har uti sistnämnde reservation instämt.
Herrar Falhem och Maechel hafva förklarat sig instämma uti Herrar
Petrds oell TFcerns reservationer i de delar, som icke strida emot deras
serskildt afgifne här nedan upptagne reservationer;
sanutoif Riksdag^fullinägtjgen Hans Jansson från Elfsborgs Län. ”Jag har
varit af den öfvertygelse, att Stats-Utskottet icke bör kunna föreslå R. St. att
anslå några utomordentliga medel till Försvars-Verket vid denna Riksdag,
sedan man funnit, alt nära 4^0,000 Rrdrännu äro oanvände af de 2,870,000
R;dr, som Rikets Ständer vid sista Riksdag anslogo för detta ändamål, och
ett utaf. de använde 2,44°>000 R:dr så betydliga beredelser bort kunna
göras, att det icke vittnar 0111 någon god hushållning eller planmessig anordning,
då, under en djup fred, så betydliga anslag ytterligare skulle behöfvas.
Att undfir det man försäkrar Nationen om de vänskapsfuilasta
förbindelser med utrikes raagter, likväl låta antyda vådor för friheten,
faror för sjelfständiglieten — framtida olyckor för Fäderneslandet, för att
af enfalden uttaga någon ting i vårt fattiga land så oerhördt, som öfver 5i
millioner R:dr Banco i anslag till den materiela delen af Försvars-Verket;
utöfver hvad förut i i5 år varit vanligl, kan icke annat än förvåna den
enskilde Riksdagmannen, och måhända afven uppväcka missnöje med
dessa och dylika andra förhållanden i mången Svensk mans ärliga
bröst. Är det behof som vållar ett sådant handlingssätt, är sådant så
mycket mer beklagligt, som enda säkra medlet att då afhjelpa det, vore
opprigtighet emot Nationen. Är det åter en i system bringad plan för
att beskatta Nationen, som dylika hotelser, med samhällets upplösning eller
förstöring, användas, så är sådant rent af förkastligt. Jag gillar fullkomligt
den sats: att man under fredens lugn bör ordna sina försvarsanstalter
så, att man vid förefallande behof icke står obeväpnad och oberedd
mot en antågande fiende; men jag ville äfven tro, att med de medel
som till detta ändamål redan erhållits, så mycket bort vara uträltadt, att
man icke den ena Riksdagen efter den andra underrättades derom, att, oaktadt
allt hvad som gifvits, det likvid icke kunnat förekommas, att 'förråden
äro tömda — flottan otjenstbar, personalen oöfvad.” Hvartill
tjena då de. ansträngningar, som folket måste göra i detta afseende, då ändamålet
med dessa ansträngningar icke uppnås? — När man erhållit da
Bih. lill Ii. St. Prot. i83f.. /£ Sami.?. 1 Afd. 2 Band. 1
Häftet 9*
Stats-Ulshotieti Utlåtande N;0 2o3.
millioner man begärt för en gtbrg lill vissa bristers afhjelpande, så enty»
das strax t derpå nya brister, lill hvilkas afhjelpande nya millioner hehöfvas,
i åter sel kalladt extra anslag! Hvad blir väl slutliga resultatet af
allt detta? Den som icke sjelf villigt blundar för erfarenhetens läror, tord*
nogsamt inse de följder, söm deraf hittilldags uppenbarat sig, och således
sluta, alt de hädanefter icke heller lära förändra natur. Alltså! behöfves
ännu flera millioner för vårt försvar, då må Rikets Ständer fråga: skall
då vårt försvar under fredens lugn förtära våra krafter, så att vi till slut
ingenting hafva att försvara? Detta äro de skyldiga Nationen, hvars ombud
de äro, och som de icke hafva rättighet att öfver förmågan beskatta;
på några enskilda individers förespegiade vådor för samhällets bestånd,
tinder det att ingen kan inse anledningen till dessa vådor. —. Jag anser
det således vara min pligt att afstyrka alla nya anslag i denna väg, del*
på den grund, att de icke erfordras att nu anslås; dels derföre, att de utaf
de vanliga anslagen kunna och böra bekostas; helst sedan Utskottet föreslagit
Rikets Ständer att på ordinarie stat uppföra de 70,000 R:dr i årligl
anslag, som vid sista Riksdag blefvo serskildt gifne ”intill denna Riksdag’',
för Armeens materiel; och denna pligt blir ökad på grund af Rikets Ständers
år i8a3 till Kongl. Maj':t allåtne underdåniga skrifvelse, angående
3:dje Hufvud-Titeln, hvarest, under åberopande af Nationens knappa tillgångar,
bestämdt förklarades: ”att, för hvad i en eller annan del af elen
militaira omfattningen i öfrigt kan finnas nödigt, tillgång borde sökas
inom de redan varande anslagen för densamma
Så yttrade sig 1823 års Ständer; men hvad afseende sorn gjordes derpå,
visade sig vid nästpåföljande Riksdag 1828, då åter öfver 3 millioner
Rtdr begärdes och gafs i extra anslag till Försvars-Verket. Skulle man då
nu kunna tro, alt, oaktadt dessa betydliga summor erhållits och an vänd Is,
vårt Försvars-Verk likväl skall vara i det bristfälliga skick, att nu ytterligare
3 millioner erfordras till dess islåndsättande? Eller är det ej sannolikare
att förmoda, om dessa 3 millioner nu gåfvos, skulle vid en kommande
Riksdag åter en lika om ej större summa erfordras, utom de vanliga
Statsanslagen, som dessutom äfven alltid förhöjas. En gång borde
väl dock en gräns sättas för en dylik Stats-ceconomie. Den, sorn känner
verkliga förhållandet med folkets tillstånd i allmänhet, lärer icke förundra
sig, om folket qvider öfver hvarje pålagd ny skattebörda; han lärer ick*
jned förakt eller hånlöje afhöra den billiga klagan, som ofver allt förspörjes,
i afseende på svårigheten att utgöra de förut redan nog hårdt tryckande
utlagorne, och folkets önskan och behof af någon lindring deruti;
Stats-Utskottets Utlåtande Ar:o io3.
a7
hsn lärer icke benämna dem såsom fclkförvillare *— afvoge — icke fosterländskt
sinnade — icke Svenske m. m., sorn höja sin röst för den fattigas
sak, — som öppet uttala sanningens språk utan fruktan och utan
smicker. Men den, sorn ej känner, eller vill känna allmänhetens belägenhet,
som, under njutningen af dagligt öfverflöd och daglig lyx, kanske knappt
vårdar sig kasta en tanka till dessa sine fattiga likars belägenhet — det
är icke underligt, om för honom några 100,000 R:dr synas som en bagatell,
till hvars utgörande blott en ringa andel af hans öfverflöd utgår,
då deremot, måhända, den fattiges sista skärf måste utpantas till betäckande
af dess andel. Men sådant anses af vissa medborgare såsom småsaker.
Jag har alltid varit af den tanka, att af Försvars-Verkets grundpelare,
folkets trefnad och välstånd i allmänhet, samt belåtenhet med sina institutioner
och öfrige förhållanden, hör vara en af de säkraste och förnämsta.
Ty deraf uppkommer kärlek til! Öfverhet och Fädernesland, upplysning,
frihetskänsla samt kraft och vilja att i behofvets stund våga allt för
frihetens och sjelfstäudighetens försvar. Men om folkets moraliska bildning
hindras genom uraktlåtna undervisningsanstalter, och dess oeconomisk
a förkofran motverkas och qväfves af näringstvång, vacklande lagar och
successivt ökade skattebördor — då inträder motsatsen: missnöje, råhet,
slafsinne och likgiltighet för hvilken herre man tjenar. I sådant fall torde
hvarken fästningar eller samlade stora matcriela förråd vara tillräckliga
nit trygga samhället mot utländskt våld. Jag tror och hoppas, att värt
kära fädernesland icke skall komma i en dylik belägenhet; men icke dessmindre
anser jag det vara min pligt, att öppet och oförtäckt uttala min
mening i detta afseende, samt frimodigt erkänna den sanningen, att större
delen af Nationen icke tål några förhöjda skatter, utan att i samma nion
förlora i inre oeconomisk förkofran och framskridande.
Dessa äro mina skäl att afslå de begärda extra anslagen, och säkert
«kall med mig hvarje för ordning och hushållning med allmänna medel
allvarligt nitälskande Svensk man anse sig höra neka till dem i deras helhet.
— Ty, sorn jag redan sagt: hvad förut är gifvet hade hort uträtta
mera; större delen kan ännu umbäras, och det, sorn oundgängligen behöfves,
på ett annat bättre sätt vinnas; en mindre kostsam fredsfot bör af
Regeringen först beredas, innan Rikets Ständer anslå nya medel, hvilka
Sfven då måhända torde bli öfverflödige; Nationen bör leranäs i ro, för
• tt använda sina knappa tillgångar till inre förkofran, hvilken hittills hindrats
af de betydliga uppoffringar, som den måst göra för försvaret, sorn
Slats -Utskottets Utlåtande No 203.
. upptagil mer än dess verkliga årliga behållningar utgöra; inga nya anslag
höra åt närvarande Administration beviljas,, så länge den visar sig med likgiltighet,
eller måhända ett förnämt förakt, åhöra och tillbakavisa Folkets
billiga fordringar på nödvändiga reformer i Adminislrationen och
Försvars-Verket, samt ett bättre användande och hushållning med Statens
medel — och som, för att icke straxt låta Nationen känna följderna af da
stora anslagen, söker införa den olyckliga Stats-lånebanan, på hvilken man,
en gång inkommen, troligen aldrig kommer ut igen, och hvarpå våra efterkommande
skulle se sig med bundna händer nödsakade att slafva och
träla för vår tids onödiga stats-lux och slöseri.
Jag reserverar mig alltså emot de nu tillstyrkta extra anslagen."
Vid åtskilliga punkter:
af Prosten Astrand: ”Emot Utskottets förslag, att genom bevillning
inom 5 år åstadkomma de medel, som för extra Stalsregleringen erfordras,
reserverar jag mig, emedan jag anser detta blifva för de skattdragande
alltför betungande. Jag anser, alt dessa medel borde genom Riksgälds-Contoret
anskaffas och betalas på sätt, som Utskottet för Conlorets
öfriga skulder tillstyrkt Äfven reserverar jag mig emot afstyrkande af
180.000 R:dr, som Utgifts-afdelningen för nya gevärs anskaffande föreslagit,
emedan medlen äro nödvändiga, så väl i anseende till Försvars-Verkets
behof, som i anseende till de med Ge vars-Fa c tor ier na ingångna Contract.
Äfven reserverar jag mig emot Utskottets afstyrkande af anslaget till nya
skjul för canonjpllar.”
Härmed har Doctor Ruus sig förenat; samt
af Herr Falhem, E.: ”Emot Högloft. Utskotttes beslut, hvarigenom
ett extra anslag utaf 104,000 R:dr om året i fern år, eller afsammanlagdt
520.000 R:dr, blifvit tillstyrkt för Carlsborgs fästning, för fullbordandet af
befästningen och bestyckningen utaf inloppet till Carlskrona, samt för
Hufvudstadens befästande åt sjösidan, anser jag mig pligtig att mig vördsamt
reservera; likasom, äfven emot Höglofl. Utskottets beslut, att tillgångar
lill bestridande af detta extra anslag skola beredas medelst bevillningens
ökande.
Visserligen delar jag den mening, som ock vid voteringen inom Ulikottel
gjort sig gällande och blifvit pluralitetens, nemligen: alt. bevillningen
hellre bör ökas, än att, för nu ifrågavarande anslag, medel skulle
beredas genom Stats-obligalioner och skuldsättning; en utväg, som, med
afseende fästadt å dessa anslags natur och beskaffenhet, utan tvifvel vora
Stats-UtskoUcls Utlåtande N.o 2o3.
i högsta mätto obehörig och principlös. Men då, uti min tanka, bevillningen
endast i verkligt och högsta nödfall bör ökas, och ‘enär utaf det extra
anslag, 2,820,000 R:dr, sorn Rikets Ständer vid förra Riksdagen beviljade,
ännu vid årets början 686,0(9 ^:c^r 24 s^- 10 r:st- funnos i behåll; då
likaledes under loppet af innevarande år å samma extra anslag 210,000
R:dr blifva alt tillgå, och då dessutom gamla passevolancefonden presterar
en tillgång af några 100,000 R:dr, hvilken, åtminstone förskottsvis, kan för
nu ifrågavarande utgifter disponeras och användas, samt följaktligen, för
bestridande af dessa utgifter, mer än tillräckliga medel redan äro att tillgå
uti samlade fonder; så håller jag, före det rättaste hade varit, att Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder, uppå de nu uppräknade, redan existerande
tillgångar, äfven anvisa de utgifter, som Kongl. Majit, för de här
ifrågavarande föremålen, i sin höga vishet pröfvar nödige. Då Högloft.
Utskottet, i stället att omfatta denna utväg, beslntit tillstyrka Rikets Ständer,
att med bevillning betacka ifrågavarande anslag, så vågar jag likväl
tro, att dessa anslag både kunnat och bort undergå en ej obetydlig nedsättning,
i följd af den grundsats jag redan haft äran yttra, att hevillningcn
endast i högsta nöden bör ökas, och blott för så beskaffade utgifter*
som verkligen äro oundviklige samt ovilkorligt nödvändige. Utaf de tvenne
anslag, sorn Utskottet tillstyrkt, synes mig icke något enda till sitt belopp
ega denna egenskap af oundgänglighet och ovilkorlig nödvändighet.
Högloft Utskottet bar tillstyrkt ett anslag för Carlsborgs fästning af 5o,000
R:dr om året i fem år, eller af 25o,ooo Rldr; men då uti denna utgift ingenting
mera är oundgängligen nödigt än det biträde, som genom etl extra
anslag tarfvas för Pionier-Corpsens underhåll, så vågar jag tryggt hålla före,
att den af Högloft. Utskottet tillstyrkta årliga summan kan nedsättas
till 3o,ooo Rldr, eller sarnmanlagdt i5o,ooo Rldr, inom hvilket belopp ändå
tillgång bör finnas för de obetydliga materiel-kostnader, som kunna erfordras.
Enahanda är förhållandet med det anslag i rund summa af
320.000 Rldr, som Utskottet tillstyrkt för fullbordandet af fästningsarbetet
vid Carlskrona. Uti denna utgift är också ingenting mera ovilkorligen behölligt,
än det biträde, som genom extra anslag fordras, för arbetsfångarnes
underhåll; och för detta behof tror jag det vara sörjdt med ett anslag af
15.000 Rldr om året, eller sarnmanlagdt 75,000 R;dr, likasom jag tror, alt
en rund summa derutöfver af 25,000 Rldr bör vara tillräcklig för behofvet
af bestyckning, i betraktande af den tillgång på gamla kanoner, som
finans. I afseende på det anslag af 10,000 R:dr om året i lem år, som
Stals-Utskottets Utlåtande W. o 2o5.
Utskottet tillstyrkt för fullbordandet af försänkningsarbetet tid kodjupe*,
så bar jag skäliga anledningar att tro, det detta ändamål kan vinnas med
ett anslag, i ett för allt, af 4o,ooo R:dr. — Det sammanlagde anslag af
5ao,ooo R:dr, som Höglofl. Utskottet tillstyrkt, anser jag följaktligen kunna
nedsättas till 290,000 R:dr, med en besparing af 23o,ooo R:dr, eller af
46,000 R:dr om året; en besparing, som ej är oväsendtlig, då utgiften i
annat fall skulle beläckas genom den för Nationen så motbjudande utvägen
att öka bevillningen.
Denna min reservation anhåller jag vördsamt måtte få åtfölja IIögloQ.
Utskottets Betänkande till Riks-Stånden.”
Vid frågan om anslag till Carlsborgs fästningsbyggnad^ Carlskronat
befästning samt Stockholms avenaer till sjös:
af Herr Maechel, som ansett större anslagssummor vara för dessa ändamål
upptagne, än hvartill nödvändigheten påkallat.
Vid frågan angående Fyrbäkars nybyggnad och is tänds ät lan dc:
af Herr Mcechel: ”Till befordrande af detta angelägna och, såsom
handel och rörelse underlättande, på sitt sätt productiva ändamål hade jag
trott, att ett årligt anslag, utöfver de medel, som för behofvet kunna finnas
att disponera, varit af nöden. Utskottets pluralitet har likväl icke
medgifvit ett sådant anslag, utan i stället föreslagit, att till ändamålets vin*
nande Rikets Ständer skulle autborisera Hans Maj:t Konungen att genom
Förvaltningen af Sjö-Ärendena upptaga ett län.
Enär, till en successiv betalning af ett måttligt lån en, bestämd tillgång
verkligen finnes och äfven blifvit anvisad, så skulle, i brist af andra
tillräckiga medel, också jag i förevarande fall velat medgifva begagnandet
af denna senare utväg, så framt förslaget icke inneburit tvänne, i min
tanka, väsendlliga ofullsländigbeler, nemi : dels att icke summan, som får
upplånas, blifvit till beloppet bestämd, och dels att icke föreskrifvet blifvit,
det lånet skall uppbäras inom Riket. Summans belopp må väl säga*
vara inskränkt inom det maximum, som de tili ränta och amortissemeu»
anvisade 9,333 R:dr 16 sk. Banco medgifva — delta bestrider jag icke
men om man ålnöjdes med att börja amorteringen med t. ex. 333 R;dr
16 sk., och räntan, hvartill dä återstod 9,000 R:dr, kunde betingas emot
3 procent, så skulle berörde maximum kunna uppgå till en summa af
000,000 R:dr Banco; -— biyf åter, med samma amortering, räntan betingad
till 4 procent, så vore man i tillfälle att upplåna en summa af 225,000
R:dr, och blef den 5 proc., så skulle 180,000 R:dr kunna upplånas •— allt
summor,' hvaraf jag, för mia del, hvarken skulle anse uågon på en gång
Siats-Utskoticts Utlåtande N.o so3.
nödvändig eller vilja medgifva upplånades. Bestämdes deremot amorlissemenlet
att forsta året utgå med t. ex. 3,333 R:dr 16 sk., då således lill
räntans liqviderande återstod 6,000 R:dr, så kunde upplånas
emot 3 procent en summa af R:dr 200,000.
emot 4 dito dito —. i5o,ooo.
emot 5 dito dito — 120,000.
Af de olika förhållanden, som sålunda visa sig kunna» uppkomma i
lånebeloppet, i mon af de olika vilkor, som vid dess upptagande möjligen
kunna betingas, har jag ansett en bestämmelse nödig af det skuldbelopp,
man vill ikläda sig, på det att detsamma icke må blifva allt för stort och
återbetalningen deraf ej allt för långsam, utan hellre en mindre summa
upplånad, nöjaktigt till sitt ändamål använd och snart återbetald, sätta
kommande Rikets Ständer i tillfälle alt bevilja nya medel, om så oundgängligen
skulle erfordras;”
samt af Herr Hemberg.
Vid frågan om anslag för lättade vattencommunicationer och andra
allmänna arbeten:
af Herr Maechel: ”För dessa behof anser jag, att åtminstone någon
del af det begärda anslaget bort beviljas.”
Af Herr Santesson, B. II.: ”Jemte det jag har instämt uti Herr Fri
herre
Palmstjernas reservation, anser jag mig böra serskildt fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet vid angelägenheten deraf, att, likasom
senast församlade Ständer funno nödigt stadga, det extra anslagen till så
val fästningarne, som vattencommunicationer och strömrensningar, skulle
fortfara ända till och med året näst före det, då den vid innevarande
Riksdag uppgörande Statsreglering vidtager, i enlighet med hvilket beslut,
följaktligen så väl för detta år, som i det oförmodade fall, att den nu fastställande
Statsreglering ej skulle komma att vidtaga från och med år 1835,
äfven för detta sistnämnde år 135,000 R:dr till de nämnde ändamål utgå,
det af Rikets Ständer nu beviljande anslag för dessa behof mätte fastställas
till en viss summa för hvarje år_, sorn den nu uppgörande Statsreglering
kommer att gälla.
I annat fall skola dessa arbeten under det år, en blifvande lagtima
Riksdag möjligtvis kommer att fortgå äfven på det6:te året, från och med
«835, då, likasom fallet var åren i8a3 och 182g, stanna uti förlägenhet
o#h afbrytas till så väl stort mehn för arbetets ulföring och bestånd, sorn
•lörsta misshushållning för Staten."
3s
Stats-TJtskoltds Betänkande N.o sof..
N:o 2o4-
Ankom lill Exp.-Utsk. den i2Augusli.
Betänkande och Förslag, i afseende på Riksgälds-Contorets billof
ifrån och med år i835 till och med är i83g.
(Rgs. A.)
Jemlikt 53 §. i Regerings-Formen, tillhörer det Stats-Utskottet, bland
annat, att äfven utreda och för Rikets Ständer uppgifva Riksgälds-Conto-T
rets förvaltning, tillstånd och behof.
Förra delen af detta Utskottets åliggande, eller uppgiften om nämnde
Contors Förvaltning och tillstånd, är redan fullgjord, genom Utskottets
Rikets Ständer afgifne Berättelse, N:o 118, om förrättad granskning af Riksgälds-Contorets
förvaltning ro. m.; och återstår således uppgiften på dess behof.
Med åberopande af Bilagan Litt. C. till nyssberörde Berättelse, hvilken
Bilaga innehåller en calcul öfver Riksgälds-Contorets inkomster och
utgifter innevarande år 1834, samt, under förutsättning af Rikets Ständer*
bifall till Utskottets förslag, N:o ig3, till liqviderande af Riksgälds-Contorets
skuld vid sistnämnde års slut, i och för upptagne inrikes lån af allmänheten,
får Utskottet nu framlägga följande förslag öfver meranämnde Coators
behof ifrån och med år i835 till och med år i83g, nemi.:
Utgifter:
Fem procents amortissement af Obligationer för upptagne
lån af allmänheten, till ett calculeradt belopp, vid
i834 års slut, af 2 millioner R:dr å 100,000 R:dr
årligen, eller under fem år ... . R:dr 500,000:
Två procent årlig Capitalafbetalning å Riksgälds-Contorets
till Rikets Ständers Bank utgifne
Obligationer å 4>400>000 R:dr, utgörande
88,000 R:dr årligen, eller för fem år . 44°>ooo:
tillhopa amortissement R:dr c>4oio0o‘ — —
Interessen å Obligationer för upptagne lån af allmänheten,
till det calculerade beloppet af 2 millioner R:dr, å 5
procent årligen, eller 100,000 R:dr, och således
för fem år R:dr 5oo,ooo.‘
Interessen å Obligationer, utgifne lill Banken ,
å 4 procent årligen, tillhopa för fem år . 844>ooo:
Dito
Stats-Utskottets Betänkande NfO ao/f.
Dito å ouppsägbara Capital nemi. Högstsalig
Hans Maj:t Konung Carl XIII:s hemgiftsCapital
R:dr 100,000, a 5 procent om å
ret
R:dr 5,ooo:— —
Trollhätte Slussverks Lottsedlar
(Capital R:dr 32,833: 16.) a 12
proc. om Sret . . . . . . 3,f)4o:— —
Lifrénte-lånet (Capital R:dr 3,916:
32.) a 8~ procent 0111 året . . 332: 24. —
Den af Götha Canal-Bölag insatte
reparationsfond (93,926 R:dr) it
5 procent om året .... 4*696: i4* 5.
årligen omkring R:dr 14.000: — —
eller för fem år
70,000:
Årliga räntan till Hans Maj:t Konungen, å
200,000 R:dr om året, eller för fern år . . 1,000,000: a— «•-—
Enligt Utskottets bifallne Betänkande N:o 89,
angående utgifterne å Allmänna IndragningsStaten,
skall Bankens återstående förskottsfordran
för liqviden med f. d. Kongl. Famil
len
af Riksgälds-Contoret godlgöras med . l5o,S28: iS. 5.
Dito' Dito N:o 145, angående afskrifning af
Enke Friherrinnan Eneskölcls skuld till Krigsmans!)
us-Cassap, skall, i afräkning å beinälda
Friherrinnas ifrågavarande ränteskuld, af Riksgälds-Contoret
till Krigsmanshus-Cassan betalas
6,026:: 1. —
Aflöning, éxpectance-löner, pensioner, gratificalioner
samt andre adroinistrations-omkost
nader
60,000:
Aflöning till Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman
och tjenstgörande uti dess och Tryckfrihets-Comiteens
expeditioner, samt rese-koslnader
och expencer .......... 7,000:
R:dr 67,000:
eller för fem år . . . 335,000: .—•
Summa utgifter ll:dr 3,84.6,154: 19- -  Bilt. till R. St. Fröt, 1834." 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 5
Häftet Qä
H
SiafcUiskottcls Betänkande 21lo a o4-
Sfcen när härifrån afgå följande Riksgälds-Cöntwels egna
oberoende inkomster, nemligen:
Kantor å de från Kongl. Krigs- och Bergs-Collegieroes L
d. Cassör utlånte medel under fern år, tillhopa
•• • • * > 10,000:.
Capital-afbetalningar och räntor under fern år:
å Lånen, till Staden Norrköping .... 60,000:
Dito Dito Borås 5p,ooo:
å. Lånet till Staden Ystad för hamnbyggnad 4>Q°ö*
Dito. Dito. Jönköping . . . . . 5,oqo:
R:dr 129,0001
Skatterätts och observations-medel ä
12,000 R:dr årligen,, eller för fem. år Co,000:
Tidnings-stämpel-afgilt å 9,000 R:dr
årligen,, eller för fem. år . . . 45,ooo: io5,ooo: 234 ooo"
Återstår för Riksgälds-Cöntorets enskilda utgifter ett behof
för fern år k R:dr
3,6i2,i54t 19- 5.
Hvilket, fördelad t på denna tid, erfordrar ett årligt anslag
af omkring • . . .
722,000: •—
Derjemte erfordras, enligt Utlåtandet N:o 2o3 , för extra
Ståts-regleringen, ett sa mmanräknad t belopp af
R:dr 520>ooo, att i fern år utgå med 104,000 R:dr
årligen
104,000: — —
Tillhopa R:dr 826,000: — -—
och
tillstyrker alltså, Utskottet, att en summa af Åttahundrade
Tjugusextusen (826*000) Riksdaler måtte årligen, till utgående
utaf Allmänna bevillningen, i förenämnde ändamål
anvisas.
Genom detta Betänkande- eller Förslag är alltså i allo besvarad Herr
StuartSj C. G., den 3 sisth. Märs från Ridd. och Adeln til Utskottet remitterade
motion , innefattande anmodan lill Utskottet, att ofördröjligen utreda
oeh. för Rikets, Ständer uppgifva Riksgälds-Contorets tillstånd och behof.
Slockholm: den 5, Augusti 1S34-
STOCKHOLM,, Eckstpinsila, Tryckeriet, 1834-
Stat S-Utskottets Utlåtande U.O 4 oS.
s
N:o 2o5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii.
Utlåtande, i anledning af de inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande lV:o 54, angående beräkningen
af Stats-Verkets inkomster.
(I. A.)
Efter öfvervägande af de inom Riks-Stånden vid nämnde Betänkande
gjorde anmärkningar, får, vid desammas besvarande, Utskottet först anmäla,
det Utskottet ansett sig ej behöfva redovisa för de från Utskottets
åsigter skiljaktiga meningar, som inom Stånden blifvit fullständigt vederlagde,
utan böra inskränka sitt Utlåtande till besvarande af de framställningar,
hvilka antingen blifvit allmännare understödda eller innebära
nya grunder för inkomst-beräkningens verkställande; äfvensom Utskottet
velat tillkännagifva, alt det, till beredande af lättnad vid föredragningen,
till förut föreslagne belopp å nyo upptagit de inkomst-titlar,
hvarvid ingen anmärkning blifvit gjord.
Såsom anmärkningar af mera allmän egenskap har Utskottet betraktat
hvad hos Ridderskapet och Adeln blifvit yltradt:
af Herr Stuart, C. G., att, då Utskottet i allmänhet beräknat inkomst-titlarne
på ettsätt, som, om det af Rikets Ständer antages, skall bereda
icke obetydliga öfverskott, Utskottet äfven bort, i sammanhang med
inkomstberäkningen, afgifva yttrande rörande dispositionen af de öfverskott,
som intill nästa Riksdag kunna uppkomma.
Utskottet, som vid förslagets upprättande tagit till grund de föregående
årens förhållanden, och i möjiigaste moa sökt utröna sanna förhållandet,
har, å ena sidan, icke, på sätt Herr itarzrÉ synes vilja antyda,
verkställt beräkningen i afsigt att bereda öfverskott, men, å den andra,
ansett för en skyldighet att fästa hufvudsaklig vigt derå, det de för
Stats-Verket påräknade tillgångarne äfven kunna till fullo ingå. Och som
för öfrigt, i motsatts af hvad Herr Stuart anfört, flere Ledamöter så väl
inom Ridderskapet och Adeln som Borgare-Ståndet yttrat sig anse inlcomsterne
vara på det hela nog högt calculerade, samt Utskottet, i afseende
på dispositioner å öfverskotten, hvilken fråga Utskottet icke finner
ega något oskiljaktigt sammanhang med den nu förevarande eller
Bih. till R. St. Prot. 1834. 4 Sami. t Afd. 2 Bandet. x
to:de Häftet.
a
Slats-Utskottels Utlåtande ff.-o 305.
beräkningen af Stats-Verkets inkomster, uti Betänkandet N:o 78, redan
yttrat sin åsigt, tror Utskottet sig ej behöfva, i anledning af ofvanberörde
anmärkning, något ytterligare tillägga, likasom Utskottet icke kan
frångå de grunder Utskottet följt vid inkomsternas beräknande i allmänhet;
och
af Grefve von Fersen, Hans, som ansett Siats-Utskottet icke böra
afgifva, något förslag till beräkning af de extraordinarie eller bevillnings-inkomsterne,
och att, då desse icke kunna på förhand beräknas,
utan sådant ankommer på Bevillnings-Utskoltet, som eger tillgång å derr
till erforderliga handlingar, de icke heller bort i inkomst-förslaget upptagas;
och har, under discussionen i detta ämne, lill stöd för nyssnämnde
åsigt, den allmänna grundsalts blifvit framställd, att, vid regleringen
af Stats-Verkets utgifter, de verkliga behofven böra fyllas, utan hänsigt
till de påräkneliga tillgångarne. Utan alt nu ingå i bedömande af denna
princip-fråga, hvilket Utskotter anser icke här vara af bebofvet påkalladt,
får Utskottet yttra den öfvertygelse, att, då Utskottet, såsom
dess afsigt i sjelfva verket varit, och i öfverensstämmelse med hvad vid
föregående Riksdagar egt rum, blott upplysningsvis meddelat hvad under
de extraordinarie inkomst-titlarne, efter nu gällande grunder, sannolikt
skulle komma att inflyta, med uttryckligt tillägg, att på Rikets
Ständers beslut berodde, i hvad mori beloppen komme att förändras,
meddelandet af dylika uppgifter icke kan innebära något förvillande i
afseende på beräkningarne, eller, hvilket äfven blifvit antydt, något förnärmande
hvarken för Bevilinings-Utslottet, i hvad dess verksamhet angår,
eller för Rikets Ständer, i afseende på deras beslutande rätt.
1:0 Då Utskottet nu öfvergår till besvarande af anmäl kningarne vid
den af Utskottet verkställda beräkning af serskilda inkomst-titlar, förakommer
dervid först hvad hos Ridderskapet och Adeln blifvit ytlradt i
afseende på senare mom. af i:sta punkten, angående Kronans behållna
andel af ordinarie räntan, hyilken, af Utskottet upptagen lill 5oo,ooo
R:dr, af Grefve Cronhjelm ansetts böra nedsättas lill hvad Kongl. StatfContoret
föreslagit, eller 480,000 R:dr, enär ett medium af de 5 sista
årens inarkegångsvärde skulle utgöra 10., och härvid jemväl
borde tagas i betraktande, att genom de senare årens missväxt prisen
varit ijppslfgrade.
Enligt hvad det återremitterade Betänkandet uttryckligen innehåller,
äro uti lörstnämnde summa af 5oo,ooo R;dr inbegripne, utom den Kronan
behåll ne ordinarie räntan, indragne och besparade imliliaj-lönings
Siats-Utskotlets Utlåtande N.v ao5.
3
oell boställsränlor, h vilka förut ingingo under serskild titel oell då beräknades
till 83,ooo R:dr. Oell som den vid Betänkandet N:o 54 bifogade
Tabellen utvisar, alt medium af dessa båda inkomst-titlar för de i o sista
åren till och med 1831 utgör 512,978 R.'dr, och, om man tager de 5 senare
åren elier från och med år 1827, på sätt Grefve Cronhjelm föreslagit,
medium uppgår till omkring 519,000 R:dr^ så tror Utskottet sig
desto hellre böra vidblifva den förra beräkningen al 5oo,ooo R:dr, som
afseende dervid redan blifvit lemnadt å den genom missväxt ett och an*
nät år föranledda tillfälliga stegring i spanmålspi isen.
Den indelta delen af ordinarie räntan utföres lill det belopp, hvarmed
den å ulgifts-titlarne är upptagen, eller med . . 1,390,295: —
•arnt, på grund af hvad ofvan blifvit yttradt, den
Kronan behållna andelen jemte mililiae-lönings och
boställs-ränlorne ,
• 5oo,ooo:
I händelse Rikets Ständer bifalla Utskottets
förslag, dels i 6:te punkten af Betänkandet
N:o 82, om uppförande å Stat af contant
ersättning lill Flottan förden skalleljärn, sora
från Gottland utgjorts in natura och varit inbegripen
under anslaget för Flottans underhåll
och nybyggnad, och deisi ia:te punkten af
Betänkand. N;o 88, alt å tionde llufvudtitelus
stat uppfora de löner, sorn förut blifvit bestridde
af Lappmarks Ecciesiaslik-Verkets
medel; så böra äfven, såsom Siats-Verkets
behållna andel utaf ordinarie räntan, här ‘
upplagas värdet ej mindre af skalletjäran från
Gottland, i jemn summa .... 3.000:
ta af Lappmai ks-Verkets räntor med . 4 000: _ no
>' ’ 007,000: —- —
2:0 Vid den i z:dra punkten af förra Betänkandet tillstyrkta förhöjning
i beräkningen af afradssparimålen med 400 tunnor eller, efter 5
R:dr tunnan, med 200O R:dr, liar Grefve Cronhjelm, O. A., gjort enahanda
anmärkning som i nyssnämnde punkt, samt yrkat antagandet af
Kongl. Stats-Contorels förslag. Men då någon minskning i spanmålsqvantitelen
icke är att befara, och denna för år i83i uppgått till 4°>367
tunnor 5 kappar, samt 10 års medelpris utgör omkring 227,000 R:dr, -  anser Utskottet
4
Stats-Utskoltets Utlåtande IY.0 2o5,
sig icke böra frångå den i det återremitterade Betänkandet
antagne beräkning af 197,000 R.dr
3;o Herr Stuart, C. G., bär anmärkt, att de så väl å ordinarie räntan,
söm å kronotionde-spanmälen anvisade indelningar äro uti calculen
upptagne under deras verkliga värde. I anledning häraf får Utskottet
åberopa dess förra Utlåtande, nemligen: att, så länge dessa indelningar
fortfarande utgå till de behof, hvartill de blifvit anvisade, det å dem satte
värde verkar hvarken till öfverskott eller brist uti statsberäkningea
på det hela. Och härröra de i dessa summor nu, emot i Betänkandet
!N:o 54, föreslagne smärre förändringar ifrån det närmare bestämmande
af desse indelningars belopp, sorn af senare årens räkenskaps-förhållandea
blifvit föranledt.
Här upptages den indelta Kronotionde-spanmälen med
och den Kronan behållne med
4:o Kronotionde-lösen efter bestämda pris . . .
5:o Arrendemedel af Kungsgårdar och andra Krono•
lägenheter .
6:0 Silfvertionde, Mjrntarelön och Slagskatt . . .
7:0 Kopparräntan och Slagskatten
och
8:0 Avesta Koppar- och Manufactur-tull ....
9:0 Som Utskottet, enligt hvad dess härefter bifogade
Utlåtande N:o 206 innehåller, icke ansett sig, med
anledning af från Bonde-Ståndet meddelad återremiss,
böra frångå det uti Bilagan Litt. A., till Betänkandet
N:o 54» gifna afstyrkande å ifrågaställd nedsättning
i tionde-afgiften för tackjerns-tillverkningarne inom
åtskillig» Bergslager, utföres likasom i förra förslaget
Tionde-tackjernet till ........ 88,000:
samt Hammarskatts Stång- och Ämnes jernet . 70,500:
30:0 Alun-tiondcn
.
31:0 Sv afvelbruks-tlondén ..........
12:0 Utskottet, som, på sätt härvid bifogade serskilda
Utlåtande N:o 207 utvisar, vidhållit sitt förslag i afseende
på befrielsen för personer emellan i5 och
17 år att erlägga Mantalspenningar, får, i anledning
542,455: 3o. *—.
83,opo: — —
4,5oo: •—. •—„
90,000: — .—,
7,000: — .—,
39,000:
3,ooo:
i58,5oo: —.
3,ooo: —.
1,000; —
Stati-Utshottets Utlåtande N.-o 2 oS.
af Domprosten Doctor Holmströms anmärkning: attv
om man från medium af denna inkomst för 10 år,
3o3,457, afdrager den summa 24,000 R:dr, som Utskottet
uppgifvit vara det nu utgående mantalspenningebeloppet
för personer emellan i5 och 17 årr
återstoden utgör blott 279,457, och att således den
årliga inkomsten bort föreslås till 280,000 R:dr och
icke till 285,ooo R:dr, — anföra, alt då mantalspennigarne
utgöra en inkomst-titel, hvilken, i mon af
folkmängdens tillväxt, årligen ökar sig, samt år ig3i
redan utgjort närmare 307,000 R:dr, så anser Utskottet,
efter afdrag af de uppgifne 24,000 R:dr, någou
brist icke vara att befara uti den af Utskottet
calculerade inkomstsumman 285,000 R:dr, hvars antagande
Utskottet alltså ytterligare får tillstyrka
a3:o Vid öfvervägande af de skäl, som föranledt hos
Ridderskapet oeh Adeln afslag och hos Ronde-Ståndel
återremiss å Utskottets serskilda Utlåtande, under
Litt. F., till Betänkandet N:o 54, innefattande afstyriande
å Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielssons
förslag om upphörandet af de såsom Mantalspenningar
samt Lagmans- och Häradshöfdinge-ranta utgående
utskylder, har Utskottet, på sätt af härefter
vidfogade Utlåtande, N:o 208, inhemtas, icke kunnat
frångå sin förut yttrade åsigt, hvadan, i likhet med
hvad här ofvan om Mantalspenningarne är nämndf,
Lagmans- och Iläradshöfdinge-räntan fortfarande
bland Stats-Verkets inkomster upptages, med ett belopp
af - .. - , _ . ,
*4:o Gerningsören af handtverkare . ..... .
l5:o De anmärkningar, sorn föranledt återremiss ä Bilagan
Litt. G., till Betänkandet N:o 54» angående
sterbhus af giftens erläggande äfven af Stockholms och
Götheborgs Städers invånare, och hvilka anmärkningar
äro besvarade uti Utlåtandet N:o 209, föranleda
icke till rubbning uti den, såsom sterbhus-afgift
påräknade summa af 10,000 R:dr, hvilken alltså 0»
förändrad bibehålies
..
285,000
83,ooo:
1,700:
10,000:
6
Stats-Utskottcts Uclitanae Ar.o 20S.
16:0 Bötesmedlen  Sa.ooo:
17:0 Cävallerie-Regementenas hästvacance-spanmål . I2i,a5o:
18:0 Ständige Rotevacance-afgifter vid Skånska Inf an
terie-Regementena
, u,55o:
19:0 Tillfällige Vacance- och Mötes-afgifter . . . . 6,000:
30:0 Knekte-r otefrihet smedel  1,000:
31:0 Båtsmans Vacance-afgiften  a5,ooo:
22:0 Från Borgare-Ståndet har Utskottets förslag, angående
Krut- och Salpeterförsäljningsmedlens beräknande
till 75,000 R:dr, blifvit återremitteradt, på
grund af afgifne yttranden, dels af Herr fVcernfmatt
denna summa vore för hög och grundad på en öfverdrifven
debitering för det krut, som lemnäs till
näringarne, och att lämpligare vore, att bibehålla
det vid föregående Stats-reglering antagna belopp,
70,000 R:dr, dels af Herr Ekerman, som ansåg Stats*
Verkets ordinarie intrader i allmänhet icke böra beräknas
högre än tillförene, och dels af Herr Santesson,
som så mycket hellre instämt med Herr FFcern,
sora serskild motion blifvit väckt om krutprisets
nedsättande.
Enligt Tabellen till Betänkandet N:o 54» samt
den uppgift å krutprisen, Utskottet förskaffat sig,
visar sig (oljande iörhållande:
Priset a Priset 1 Behållning
Stycke-o. Bergskrut. Handgevärskrut, till Riks-State*.
år 1824
26:
28:
74*9 '4
—. —
„ 1828
26:
28:
83,600
— __
„ 1826
26: i
28: i
77,301
— —
» 1827
26: — —-
28:
91991
„ 1828
26: —- —■
3o:
— —
„ 1829
26:
3o: —,—.
110,021
•——
„ i83o
26: — —
3o:
77,496
— —
„ 1831
26:
3o: —, —
74,880
hvarförutan Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den
26 N‘»v. 1831, för år i832 bestämt priset å Styckeoch
Bergskrut till 3o R:dr och å Handgevärskrutet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ioS.
till 34 R:dr per Centner, samt för år 1833, genom
Kongl. Brefvet den 24 November >832, till 32 R:dr
för Stycke- och Bergskrut och till 36 R:dr lör Handgevärskrut.
Då medium af Krut-och Salpeter-försäljningsmedlen
för ofvan uppräknade 8 år, eller till dess priset
med år i832 förhöj les, redan utgör omkring 85,4°o
R:dr, och den årliga inkomsten under denna Titel
sedermera, ehuru sådant ej genom afslulade raken*
skaper kan bestyrkas, tvifvelsutan genom de förhöjda
försäljningsprisen ytterligare stigit, får Utskottet
förnya dess förut gjorda hemställan, alt Krut- och
Salpeter-försäljuingsmedleu må bland Stats-Verkets
Inkomster upptagas till
33*:o Uti härefter bifogadt Utlåtande, N.'0 2r0, har Utskottet
besvarat de anmärkningar, som i BorgareStåndet
blifvit gjorda vid Utskottets förslag till
Controlstämpelmcdleris beräknande; och som Utskottet
trott sig böra vidblifva sitt förra tillstyrkande,
upptagas fortfarande under nämnde Titel .
a4’o Då Ulskottet, på sätt det härefter förekommande
Utlåtandet, N:o 211, innehåller, tillstyrkt bibehållandet
af nuvarande Numer-Lotteri-Inrätlning, utföres
jemväl här den af samma Inrättning vid senaste
Stats-reglering påräknade och i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition nu äfven upptagne inkomst-summa,
af .........
a5:o Denna punkt, upptagande Lots- och Båkmedlertj
till en summa af 5o,ooo R:dr, bar blifvit återremitterad
ifrån Ridderskapet och Adeln, på grund af Hr
Skogmans, C. D., samt från Bonde-Ståndet, till följd
af Riksdags-Fullmägligen Eric Pehrssons från Gefleborgs
Län, i samma syftning afgifne anmärkningar,
nemligen alt, då den i Kongf. Majlis Nådiga Proposition
foreslagne tillökning i beräkningen af dessa
medel vöre erforderlig för angelägne utgifter vid
Lotsverket, en sådan tillökning jemväl borde vid inkomslsuinmans
uppförande ega rum. Men då Ut
-
75,000.’
8,000:
110,0001
8
Siats-Utskottets Utlåtande N-o 2oS.
skottet ej anéett sig böra tillstyrka den, till förbättring
i Lotsbefälets aflöning föreslagne, tillökade utgiften,
kan Utskottet icke heller, förr än Rikets
Ständer annorlunda besluta, förhöja inkomsten under
denna Titel, hvadan den, såsom förut, upptages
till ••••••••••••••••
och anser Utskottet sig härigenom jemväl hafva besvarat
Borgare-Ståndets återremiss å denna punkt,
föranledd af Herr Santessons af flere Ståndets Ledamöter
understödde yrkande, att Lots- och Båkmedlen
må, till hela det belopp hvarmed de ingå,
användas till Lots- och Båk-inrättningens förbättrande,
och att således denna punkt i Inkomst-Betänkandet
ej må lägga hinder i vägen för det beslut
Rikets Ständer i berörde ämne kunna finna
sig föranlåtne fatta.
26:0 Sedan Stats-Utskotlet, med anledning af Herr
Santessojis motion, att Danska Fy ringsmedlen s 3,5oo
R:dr Hamb. Banco, måtte användas till Lots- och
Båkinrättningens förbättrande, denna framställning
tillstyrkt och å 4;de Hufvud-Titeln uppfört en motsvarande
tillökning med 9,333: 16., så har fråga uppstått
om denna Inkomst-Titels förminskande med
ett motsvarande belopp, och en derefter proportionerad
tillökning i Lots- och Båk-Inkomst-Titeln;
men, som resultatet i bägge fallen blifver detsamma
och medlen verkligen ingå uti form af ersättning
för förskjutne kostnader, får Utskottet tillstyrka, att
den i 26 punkten af Betänkandet N:o 54, under Titel
Ersättningarj utförde inkomstsumma, må fortfarande
beräknas till  ,
27:0 Observationsmedel
28:0 Extra medel och uppbörder
29:0 Interessemedel. Denna Titel, som, i enlighet med
Utskottets förra tillstyrkande, uteslutits, upptages
här åter, till följd af den med så kallade Lappmarks
Ecclesiastikfonden vidtagna reglering, och densammas
-
5o,ooo
25.000
8,000
14.000
Stats-Utskottets Utlåtande N:0 205'.
mas öfverflyltning till Riksgälds-Contoret; och utföres
det från nämnde Contor påräknade interesse-be
lopp
•
3o:o I anledning af Utskottets uppgift, att, efter nu
gällande grunder, Tullbevillningen skulle sannolikt
kunna c alen leras till 2,55o,ooo R:dr, har hos Ridderskapet
och Adeln Herr Stuart., C, G., anmärkt, att
denna beräkning vore altför hög, då man besinnar,
att, i händelse den vid innevarande Riksdag yrkade
förhöjning i Tullen å Finska Iandtmanna-producler
bi (alles, den för närvarande högst betydliga importen
af dylika varor lomme i hög grad att aftaga
och en motsvarande minskning i Tullinkomsten att
ega rum; och har Herr Stuart, under anförande
derjemte, att ytterligare minskning deri torde ifrågakomma,
om dels en för de fattigare folk-classerne
serdeles välgörande nedsättning i importtullen å salt
af Rikets nu församlade Ständer medgifves, och dels
en af behofvet påkallad reglering af exporttullen. i
allmänhet kommer att vidtagas, hemställt, att Tullintraderne
icke må beräknas högre, än till hvad
Kongl. Stats-Contoret föreslagit, eller 2,3oo,ooo R:dr.
Jemte det Utskottet åberopar dess bär ofvan afgifne
yttrande, att Utskottet endast upplysningsvis
meddelat uppgift å hvad i extraordinarie Statsinkomster,
efter nu gällande grunder, skulle kunna
påräknas, får Utskottet endast tillägga, att då dess
uppgift, rörande tullbevillningen, ej allenast blifvit
grundad på verkliga förhållandet, utan äfven understiger
hvad tullinkomsten, under tillämpning af senaste
eller i83o års Tulltaxa, utgjort, tror Utskottet
sig böra vidhålla dess förra uppgift å tullintraderne,
eller alt desse, om grunderne för deras beräknande
varda oförändrade, sannolikt kunna påräknas
till
Ankommande det således på de grunder för tullBih.
till R. St, Brot. j834> 4 Sami. 1 A/d. 3 Bandet.
io:de Häftet.
3,ooo:
2,55o,ooo
Slats-Ulskottets Utlåtande N:0 2oS.
beräkningen, sorn af Bevillnings-Utskoltet uppgöras
och af Rikets Ständer kunna komma att antagas, i
hvad mon den calculerade inkomstsumman bör förändras.
31:0 Salu-Accis af Städerne  7,300
32:o Emot Stats-Ulskottets förslag, att beräkna StatsVerkets
inkomst af Postmedlen till 100,000 R:dr, eller
lika nied hvad vid förra Riksdagen antogs, har
Herr Cederschöld, P. G., anmärkt, att, då Post-Verkets
inkomster ökats med mera än 110,000 Rrdr, och
då äfven för dexförbättringar, hvartill Utskottet ansett
öfverskottet böra användas, finnes en gräns, har
Herr Cederschöld trott Rikets Ständer böra förbehålla
sig, nit, i fall någon behållning skulle uppkomma
utöfver hvad som erfordras för Postinrättningens
förbättrande, en sådan må komma Staten
till godo; •— hvarjemte Herr Stuart, C. G., yttrat
den förmodan, att, efter användandet af nödige medel
till Postcommunicationernes reglerande och förbättrande,
Stats-Verket bör kunna påräkna en större
andel af Post-Verkets inkomster, än som för närvarande
till Stats-Cassan ingår. Hvaremot Grefve
Horn, C. F., och Herr <von Hohenhausen, M. S., ansett
Stats-Verkets inkomst af Postmedlen icke kunna
upptagas till högre belopp, än det af Utskottet
föreslagne, enär dels fråga blifvit väckt om postskjutslegnns
förhöjning, och dels en gagnelig men
kostsam Posteommunication nyligen blifvit öppnad
med England. Utskottet, som af desse yttranden,
jemte öfrige Utskottet tillhandakomne upplysningar,
hemtat stöd för den öfvertygelse, att, för Post-Verkets
stat och öfrige utgifter samt för Postrnrättningarnes
förbättrande, fortfarande erfordras hvad som
inflyter utöfver den Stats-Verkets netto-inkomst, sora
vid sista Riksdag påräknades, erkänner I i k val rättast
vara, alt, enär frågan härom tillhör Utgifts-Betänkandet
för 2:dra Hufvud-Tileln, endast Bruttoinkomsten
här omuämnes; och som någon anmärk
-
Siats-Utskottets Utlåtande N.o 20S.
ning raol Utskottets förslag i denna del icke blifvit
gjord, ulföres fortfarande, i beräkningen af StatsVerkets
inkomster, Postmedlen till ett belopp af .
Och har Utskottet, i sammanhang med förslaget
till reglering af Riks-Statens 2:dra Hufvud-Titel, uppgifvit
det belopp, som Utskottet funnit erfordras för
Post-Verkets stat och öfrige utgifter, samt tillika
hemställt, huru med möjligen blifvande öfverskott
skall förhållas.
33:o Chartte Sig illata;- medlen
.
34:o I afseende på Bränvinsafgiften, af Utskottet upptagen
till 4^0,000 R;dr, har blifvit yttradt; hos Ridderskapet
och Adeln, al Herr Skogman, C. D., alt, då
Kongl. Majlis Proposition, i hvad den afser StatsVerkets
inkomster, innehåller en bestämd framställning
lill Rikets Ständer, att åtgärder måtte vidtagas,
för alt bringa inkomsten af bräuvins-bränningen lill
det af dem sjelfve vid sisla Riksdag påräknade belopp,
Utskottet synes hufva saknat grundad anledning
att afvika från den, af Kongl. Majit föreslagna,
beräkningen af brån vinsskattensamt inom BondeStåndet,
af Eric Persson från Gefleborgs Län, att
Utskottet gerna kunnat underlåta att beräkna Tulloch
Bränvins-bevillnings-afgifterne, intilldess Bevillning
s -U ts k o 11 e t medhunnit att uppgöra grunderna
för deras beräknande, och alt, i allt fall, nedsättning
ej bort ske i den af Kongl. Majit föreslagne Bränvins-afgifts-summan,
samt af Hans Jansson från Elfsborgs
Län, att han så mycket hellre instämde i
denna senare åsigt, emedan inom Riks-Stånden en
rådande grundsatts visat sig att högre beskatta
bränvins-bränningeu.
Utskottet får åberopa dess bär ofvan i 3o:de punkten,
angående Tullbevillningen, afgifna yttrande,
och skall, då Rikets Ständer fattat beslut i afseende
på Branvins-bevillnings-afgiftens bestämmande, taga
detsamma till grund vid uppgifvande! af Statsbrist
-
45o,oqo:
320,0001
Siats-Utskottets Utlåtande IV.o 2o5.
summan. Emedlertid upplages fortfarande de förut
uppgifna .  ■ .  43o,ooo: * —-
35:o Uti denna punkt af Betänkandet Nr» 54, har Utskottet,
på grund af den tillökning r Restantierne
som under åren i83o med i83i egt rum, upptagit
denna titel, i stället för ,99-855: 4°- &, till 119,891:
4'ij. Q. — Häremot har blifvit anmärkt: hos Ridderskapet
och Adeln, af Herr SkogmanC. D., och hos
Bonde-Ståndet af Eric Persson från Gefleborgs Län,
att denna förhöjning icke borde ega ram, enär ifrågavarande,
först vid senaste Riksdagen i Stat uppförde
inkomsttitel för år i83o utgjort endast 105,727:
33. iov, och den betydliga tillökningen för år 1831
varit tillfällig, härrörande från de skattskyldiges oförmåga,
i följd af i83o års missväxt, att inom räkenskaps-året
erlägga skatterne.
Enligt hvad Tabellen lill Utskottets förra Betänkande
i delta ämne innehåller, utgör medium af såsom
Restantier influtne medel, under ro år, en summa
af (63,470 R:drj och då härvid i öfrigt bör ibögkommas,
alt, i samma mon Restantierne minskas,
de påräknade inkomsterne lill ökadt belopp ingå,
tror Utskottet någon olägenhet icke vara förenad
wied den beräkning af Restantierne Utskottet föreslagit,
och tillstyrker fördenskull, att desse må upptagas
med en, till föl jd af nu verkställde förändringar, jemnad
summa af . ------ ti g,25 :
Detta Betänkande N.*o 2*5
Betänkandet K.'o> 54: upptager r upptager:
Stats-Yei kets Ordinarie inkomter 3,774,608: — 6. - . . 3,895,280: — —
Rxtra-ordinaried:6> calculationsvis 3,757,500: 3,757,500: — —
Restantier - - - - - ......... 1 19,891: 47- 6. . .. 119,250: — —
Tillsammans R:dr 7,652,000: ... 7,772,000:
Yid.‘ 18T0 ärs. Stats-reglering1 Beräknades;
De ordinarie inkomsterne - ..... - 3,867,644: 7*
Extra-ordinarie dito* ....... . 3,317,500: — —
Restantierne ....... ... 99,855: 4c. 6. 7>a85,ooor
Stats-Utskottelc Utlåtande N.-o io5.
Således upptager Utskottets nu senast afgifne förslag
en beräkning, sorn öfverskjuter den vid sistlidne
Riksdag uppgjorde med föj.oooz —
De vid Betänkandet N:o 54 fogade Bilagorna Litt. B., i fråga om
ny hamrnarskatts-taxering af Jernbruket) inom Småland, Litt. C. om fortfarande
nedsättning i Aluntionden för Lowers Bruk, Litt D. om nedsättning
uti afgifterne å Svenska Altrn-tillverkningen i allmänhet, hafva,
vid föredragning inom Riks-Ständen,. ieke föranledt tili några anmärkningar.
Stockholn» den 9 Julli i834*
i.4 Siats-Utskottets Utlåtande N.o 2oS.
Tabell öfver Stats-Verkets Inkomster.
Ordinarie Inkomster:
Ordinarie Räntan Indelt (enligt liva
Ulgiflerne å Hufvud-Titlarng
utgöra)
.
Behållen
Indragne och Bespnrde
Milit.-Lönings-
och Boställs-Räntor
. .
Afrads-Spanmål
Krono-TiondeD:o Indelt (enligt hvad
utgifterne utgöra)
Behållen . .
D:o D:o D:o Lösen efter bestämda
priser
Arrendemedel
andra Krono-Lägenheter
Silfver-Tionde, Mjntare-lön
Slagskatt
Koppar-Ränta och Slagskatt . . .
Avesta Koppar- och Manufactur-Tull
Tionde- och Hammarskatts-Jern .
Alun-Tionde
Svafvel-Bruks dito
Mantalspenningar
Lagmans- och Häradshöfdinge-Ränta
Gerningsören af Handtverkare . .
Sterbhus-afgift
Bötesmedel
Cavallen - Regementenas Häst-Vacanea-Spanmål
. . .
Transport
af Kungsgårdar och
och
Minskning
emot förra
Tabellen.
48o
3o
4-öoJ 3o|—
Tillök ning
emot förra
Tabellen.
1,122
7,000
8,122I 291 6
Banco.
1,390,295
50^,000
197.000
542,455
83.000
4,5oo
90.000
7.000
39.000
3.000
i58,5oo
3.000
1.000
285.000
83.000
1,700
10.000
3a,000
12 i,25o
3,558,70o|—f—j
Stats-Ulskottets Utlåtande N:0 2o5.
Transport
Ständige Rote-Väcance-afgifter vid
Skånska Infanteri-Regementena
Tilllällige Vacance- och Mötes-af
gifter
Knekte-Rotefrihets-Medel ....
Båtsmans Vacancc-afgift
Krut- och Salpeter-försäljnings-me
del........ ........
Control-Slämpel-Medel
Numer-Lotteri dito
Båk- och Lots dito
Ersättningar (hvaribland Fyring
medel, förslagsvis g,333: 16.)
Observationsmedel
Extra medel och uppbörder . .
Interesse-Medel ,
Extra - Ordinarie Inkomster
Sjö-Tulls-medel ....
Salu-Accis af Släderne
Post-Medel
Charlas-Sigil la tse-Medel
Bränvins-afgift ....
Restantier
480
64
S:r I 1,122129! 6
8,122
29
6
3,558,700
1 i,55o
6.000
1.000
25.000
75.000
8.000
110,000
50.000
25.000
8.000
14.000
3.000
—
—
—
—
—
I 10,000
—
—
—
—
3,000
—
—
—
—
S:r
3 ,Sg5,25o
_
2,55o,ooo
^[)00
450.000
320.000
430.000
t
3,767,500
—
—
119,250
! 121,122
6
17,772,000
—
—
Reservation.
Vid Betänkandets 26:te punkt, angående de sä kallade Danska Fy~
ingsmedlens fortfarande upplagande under titel : Ersättningar,
af Herr Santesson, B. H.: ”Sedan under alla Riksdagar, allt ifrån
18091 den princip blifvit följd i afseende pu Båk- och Lots-medei, att
nn
Stats-TJlskoltels Utlåtande N.-o 106.
en, emot det tinder denna titel i Stais-regleringens inkomst-tabell påräknadt
belopp, alldeles lika summa äfven må upptagas som anslag till
Båk- och Lots-inrätfningens underhällande uti utgifts-tabellen, och StatsUtskottet
i dess redan afgifna Betänkande om utgifts-titlarnes reglerande
föreslagit, att de från Danmark ingående 3,5oo R:dr Ilamb. Banco med
Banco R:dr 9,333: 16. uppföras till användande äfven för Båk- och Lotsverkets
räkning, har jag ansett den en gång antagna principen fordra,
att denna hittills under titeln Ersättningar inberäknade Stals-intrad
äfven hädanefter i stället inräknas bland Båk- och Lotsmedel; och då
denna min mening äfven delats af så många bland Utskottets Ledamöter,
att, vid votering härom, endast en rösts pluralitet bestämt qvarblifvandet
af desse R:dr 9,333: 16. bland de under rubrik N:o 26 upptagne
Ersättningsmedel, så får jag mig häremot reservera. Saken kan synas
likgiltig, men då det rubbar en princip, sorn hela Lagstiftningen allt
sedan det nya Statsskickets införande med år 1809 vidhållit, eller att
alla Båk- och Lotsmedel böra för Båk- och Lots-Verket få användas,
hvilken Inrättning ock i högsta grad påkallar sådant, anser jag det af
verklig vigt, att i Stats-regleringen äfven en sådan uppställning, som den
af mig yrkade, antages.
Häruti instämde Herr Hägelstanij O. J.j och Herr Petreé Th.
N;o 206.
Antom till Exp.-Utsk. den 12 Julii.
Utlåtandei anledning af erhållen återremiss å Bilagan Litt.
A. till Betänkandet N:o 54, i hvad sorn angår Sökt lindring
uti Tionde-af giften för Tackjerns-tillverkningen inom
Carlskoga och Lerbecks Bergslager.
C1- A0
Riksdagsfullmägtigen Anders Ericsson från Örebro Län, som i berörde
ämne väckt motion, har vid Utskottets Utlåtande, ”det Utskottet anser
”Irågan i dess nuvarande outredda skick icke kunna af Rikets Ständer
'‘behandlas”, gjort den anmärkning, att, då Motionairen alternativt hemställt
Carlskoga Bergslags befrielse från tionde-jerns utgörande eller ock
att
Siats-Utskottets Utlåtande N.o 10j.
*7
alt undersökning måtte hällas till utrönande af den nedsättning i tionden,
som borde ega rum, Utskottet äfven bort, då det icke kunnat göra
afseende å det förra alternativet, åtminstone uppgifva på hvilken väg
man borde vända sig, för att erhålla en sådan undersökning af vederbörande
Embetsverk eller Autoriteter, helst Utskottet uti Bilagan Litt.
D., angående nedsättning å Alun verkens tionde, skall föreslagit huru dermed
borde undersökas.
I anledning häraf får Utskottet upplysningsvis meddela, att i Litt.
D. afhandlas frågan om Alun-lillverkningen i allmänhet, och alt Utskottet,
till förekommande af hela denna närings afstannande, funnit sig böra
tillstyrka, att till Kongl. Maj:t må öfver lemnäs alt i Nåder pröfva
livad lindring i Aluntionden må i allmänhet förunnas, dock utan att
Utskottet deri yttrat något rörande ordningen eller sältet för en förutgående
undersökning. Och som det icke kan anses lill höra Rikets Ständer
att meddela hänvisning, huru och hvarest de menigheter eller enskilde,
som lill Rakets Ständer inkomma med framställningar, kunna
vinna de för frågornas behandling erforderliga upplysningar och undersökningar,
tillstyrker Utskottet ånyo
att den vid denna Riksdag väckta fråga, om nedsättning
uti Tionde-afgiften af Tackjerns-tillverkningarne inom Carlskoga
och Lerbecks Bergslager, må, såsom varande i outredt
skick, icke föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 9 Julii 1834*
N:o 207.
Ankom till Exp -Utsk. den 12 Julii.
Utlätandef-i anledning af gjorda anmärkningar vid den till
Betänkandet JY:o 54 hörande Bilagan Litt. E., angående
befrielse för personer emellan 15—ty dr frän Mantalspenningar
s erläggande.
(I. A.)
Emot Utskottets i berörde Utlåtande gifna tillstyrkanden ”att Man”talspenningarne
hädanefter må först vid fyllda sjutton års ålder komma
Ditt. lill R. St. Fröt. 1834■ 4 Samt. 1 Afd. 1 Bandet. 3
io:de Häftet.
Stals-UtsholUts Utlåtande N.o lof.
"att erläggas" och att, i händelse Rikets Ständer härtill lemna bifall,
”beslutet mä underställas Kongl. Maj:ts Nådiga sanet ion”\, hafva åtskilliga
anmärkningar blifvit gjorda, nemligen;
1:0 Hvad sjelfva hufvudsaken angår, inom Preste-Ståndetr att mantalspenningarne
ära en ordinarie inkomst, som är föga kännbar och utan
obehag burits sedan urminnes tider; att inträdet i mantal vid i5 årS
ålder uppmanade föräldrar att tidigt öfva ungdomen till arbets-duglighet,
hvaremot, genom afgiflens efterskänkande i arne år, flere olägenheter
i moraliskt hänseende skulle förorsakas; att arbetsförmågan vid i6;de
året är i allmänhet så utvecklad, att mantafspenniugarne kunna på r
eller a dagar förtjenas; att, då nedsättningen af manlalspenningarne
skulle medelst annat anslag ersättas, vinsten blifver ingen; att, om åter
meningen är alt bereda allmogen någon lättnad, denna ändamålsenligare
kan till vägabringas vid capitations-bevillningens bestämmande, samt att
i öfrigt beloppet af afdraget, uppt3get till 2/b000 Ebdr, borde närmare
och efter erfarenheten för flera år bestämmas.
Utskottet medgifver visserligen, att gällande anledningar ligga till
grund för en del af dessa anmärkningar, och att, om man vill tillvägabringa
en jemnare fördelning af skatlebördome i allmänhet, mera verksamma
utvägar, än den nu föreslagna, mäste vidtagas. Men dä Utskottet,
vid öfvervägande af den i ämnet väckta motion, icke kunnat undgå
finna: att denna afgift hårdast drabbar den mindre bemedlade, som, försedd
med många barn, redan i och för deras underhåll måste anstränga
hela sin arbetskraft och förmåga; att i allmänhet 15-åriga personer blott
i ringa mon kunna bidraga till sitt uppehälle; att, om ett motsatt förhållande
skulle förutsättas inträffa med allmogens barn, billigt icke synes
vara, att desse till Staten erlägga en afgift, från hvilken de förmögnares
i allmänhet mera med studier syselsatta barn voro befriade,
och att en lättnad och redighet i uppbörds- och redogörelseväg skulle
beredas, om mantals-penningarne vidtogos vid samma ålder som capilations-afgiften.
Desse skäl hafva föranledt Utskottets förslag i ämnet, och Utskottet,
som i öfrigt eger skäl att anse den uppgifue summan af 24.000 R:dr såsom
ungefärligen motsvarande mantalspenningarne för personer emelian
i5 och 17 år, får ytterligare tillstyrka:
att mantalspenningarne hädanefter först vid fyllda 17 år
må erläggas.
2;o Beträffande åter Utskottets yttrande, rörande formen för Rikets
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o 208
*9
Ständers beslut i denna fråga, eller att, så vida Rikets Ständer bifalla
Utskottets förslag, beslutet derom bör underställas Kongl. Majrts Nådiga
sanction, så hafva i samtliga Riks-Stånden anmärkningar deremot blifvit
gjorda, alla i enahanda syftning, eller alt ådagalägga Rikets Ständers
uteslutande rätt att, i följd af 5^ §. Regerings-formen, besluta om grundskatterne
eller Statens ordinarie inkomster. Men då denna fråga, till
följd af Talmannens för Borgare-Ståndet vägran att derom framställa
proposition, blifvit till Conslitutions-Utskotlels behandling öfverlemnad,
som deröfver, uti Memorial N;o 5 af den i4 sisth Maji, afgifvit Utlåtande,
anser Stats-Ulskottet sig icke böra ingå i besvarande af de i afseende
härå gjorda anmärkningarne, utan endast hänvisa till nyssberörde Memorial
och det beslut, Rikets Ständer i anledning deraf fatta.
Slockholm den 9 Julii 1834-
N:o 208.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii.
Utlåtande j i anledning af erhållen återremiss å den vid Betänkandet
JV.o 54 fogade Bilagan Litt. F., angående väckt
fråga om upphörandet af Mantals-penningarne s samt Lagmans-
och Häradshöf dinge-räntan.
(I. A.)
Öfver denna af Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs
Län framställde motion hade Utskottet yttrat, alt, då Stats-Verkets
inskränkta tillgångar icke medgifva borttagandet af så betydliga inkomster,
som Mantals-penningarne samt Lagmans- och Häradshöfdingeräntan,
beräknade de förre till 3o5,ooo R:dr och den senare tili 83,ooo
R:dr, kunde Utskottet ”icke å motionen tillstyrka bifall,”
Detta yttrande, som är bifallet af Borgare-Ståndet, och vid hvilket någon
anmärkning icke är gjord i Preste-Ståndet, har af Ridderskapet och
Adeln blifvit afslaget samt återremitleradt från Bonde-Ståndet, på grund
af Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielssons yrkande, att Utskottet må
taga under noggrannare pröfning hans vid Riksdagens början, i anledning
af Kongl. Maj;ts Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof,
afgifne anförande i hvad detsamma afser beräkningen af Stats-Verkets
20
Stats-Utskottets Utlåtande JY.-o 209.
inkomster, och enligt hvilken beräkning ifrågavarande arne beskaltningstitlar
skulle kunna försvinna, och ej mindre lindring beredas för de skattdragande
än ock enkelhet och reda vinnas i uppbörds-och redogörelsevag.
Dessa vigtiga skäl hafva icke undfallit Utskottets uppmärksamhet, och
Utskottet har, vid inkomst-beräkningens uppgörande, icke underlåtit att
taga under pröfning det af Motionairen öfver samma amne uppgjorde förslag,
men då Utskottet, vid granskningen af de ifrågaställde behofven, öfvertygat
sig derom att, äfven med iakttagande af den största sparsamhet,
Stats-Verkets närvarande tillgångar icke förslå Lill utgifternas betäckande,
än mindre derutöfver lemna någre disponibla medel, bar Utskottet ansett
och
anser fortfarande sig icke kunna tillstyrka borttagandet af
ifrågavarande inkomst-titlar.
Stockholm den 9 Julii 1834-
N:o 209.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Stats-Utskottets
uti Bilagan Litt. G. till Betänkandet N:o 54 gif~
ne tillstyrkande, att Sterbhus-afgiften må i Stockholm och
Götheborg utgöras efter samma grund, som i Rikets öfriga
Städer.
(I. A.)
Mot delta tillstyrkande är hufvudsakligen anmärkt:
Att om, såsom anledning vore att förmoda, Stockholms och Götheborgs
Städers invånare icke i ämnet blifvit hörda, frågan ej heller borde
tagas under pröfning, eftersom den af Rikets Ständer begärda undersökningen
icke blifvit verkställd på det sätt Rikets Ständer åsyftat och önskat;
att ökandet af de ordinarie slätterne vore ganska betänkligt, enär dessas
fördelaktigaste egenskap består deri, alt de äro oföränderliga; att dessa
Städer, åtminstone Stockholm, få vidkännas andra afgifter, som motsvara,
ja öfverstiga de nu ifrågaställde, och hvarpå såsom exempel blifvit nämndt,
att i Stockholm erläggas, under benämning Aflönings- och Barnhus-afgift
i å i procent af summa inventariij i Sterbhus; att utredas bör i hvad
Stals-Utskoltets Utlåtande X:o 20g,
21
förhållande den nu föreslagna afgiftcn slår lil! den, som förut utgår såsom
matlagspenningar, om dessa, först bestämda lill 6 öre silfvermynt. nu utgå
efter stadgade valvations-grunder, samt ändtligen att, om äfven Utskottets
förslag vore välgrundadt, den deri föreslagne förändring i allt fall
borde underställas Kongl. Majlis Nådiga sanction, helst då Utskottet ansett
en sådan nödvändig i frågor om grundskatters borttagande eller förminskning,
samma förfarande äfven borde iukltagas vid frågor om grundskatters
tillökning.
1:0 Hvad nu sjelfva hufvudfrågan först angår, så förekommer harvid:
att Rikets Ständer vid sista Riksdag fästat uppmärksamhet vid den olikhet
i Sterbhus-afgiftens utgörande, som förefinnes emellan Städerne Stockholm
och Götheborg, å ena, och Rikets öfrige Städer, å den andra sidan; att Rikets
Ständer i underdånighet anhållit om utredande intill denna Riksdag af det
anmärkta förhållandet; att Kongl. Maj:t derefter hört vederbörande, hvilka i
Stockholm varit Öfver-Stålhållaren, Magistraten och Justitiae-Collegium,
samt i Götheborg Kongl. Majlis Befallningshafvande, Magistraten och Stadens
Äldste, samt derefter till Stats-Utskottets behandling vid denna Riksdag
öfverlemnat de från vederbörande inkomne yttranden och meddelade
upplysningar.
Häraf vill det synas Utskottet, som, om ifrågavarande 2:ne Städers
Styrelser ansett nödigt eller ändamålsenligt höra invånarne, sådant äfven
tvifvelsutan kommit att ske; och då i öfrigt härvid bör tagas i betraktande,
alt, oaktadt genom Öfver-Slåthållare-Embetet anställde noggranna
forskningar, någon gällande grund icke kunnat förefinnas till den anmärkte
olikheten; att, om en sådan grund funnits, de redan hörde Autoriteterne,
som icke lära sakna kännedom om och ega tillgång lill de handlingar,
hvilka angå berörde Städers fri- och rättigheter, m. rn., säkerligen icke underlåtit
att derom göra anmälan; alt således en förnyad undersökning icke
synes böra vara af behofvet påkallad; att, om t. ex. Stockholms invånare,
af serskilde orsaker, åtagit sig en serskild afgift till Barnhus-inrättningen,
sådant icke bör inverka på den till Stats-cassan ingående Sterbhus-afgiften;
att deremot en af Rikets invånare åtagen allmän beskattning skäligen synes
böra efter enahanda grund utgå och undantag icke ega rum, utan såvida
gällande skäl dertill förefinnas'; att genom den föreslagne förändringen icke
blifvit afsedd någon fördel för Slats-Verkel, utan allenast beredandet af
likhet i beskattning, hvadan denna åtgärd icke heller föranledt lill förhöjd
beräkning af Sterbhus-afgiften; —så kan Utskottet, sorn föreslagit borttagandet
af den afgift, i sk. 6 rst. Banco, som nu utgår af hvarje icke fattigt
Stats-UtsTiotlets Utlåtande IV.o ito.
matlag eller hushåll i Stockholm och Götheborg, på ofvan anförde skäl,
icke frångå sitt förut gifne tillstyrkande, utan J'år detsamma härigenom
förnya, nemligen,
att invånarne i Stockholm och Götheborg må förklaras
pligtige, att hädanefter till Stats-Verket erlägga sterbhusafgift
efter enahanda grund, som densamma af landet och
öfrige städer utgöres, hvaremot den i nämnde arne släder
nu utgående matlagsafgiften bör upphöra och ur Räkenskapen
försvinna.
2:0 Beträffande dernäst formen för expedierandet af Rikets Ständers
beslut, i händelse Utskottets förslag gillas; så, enär den skedda undersökningen
blifvit verkställd, till följd af Rikets Ständers underdåniga
framställning, och Kongl. Majtt, hvars Nådiga uppmärksamhet på frågan
sålunda blifvit fästad, utan något förbehåll öfverlemnat handlingarne i
målet för att slutligen pröfvas af Rikets nu församlade Ständer, samt
förslaget för öfrigt endast afser beredandet af en för hela Riket lika
tillämpning af ett från äldre tider gällande beslut i beskaltningsväg, tror
Utskottet
förevarande fråga icke vara af beskaffenhet, att, om Rikets
Ständer bifalla Utskottets förslag, beslutet derom bör underställas
Kongl, Majrls Nådiga sanction.
Herr Ekerman har åberopat sin vid Bilagan Litt. G. lill Betänkandet
N:o 54 afgifne reservation.
Stockholm den 9 Julii 1834-
N:o 210.
Ankom till Exp.-Utsk, den 12 Julii.
*
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Bilagan Litt.
H. till Betänkandet N:o 54, hvarigenom den väckta frågan
om nedsättning af Control-stämpelafgiften blijvit ajstyrkt.
(I. A.)
De häremot gjorde anmärkningar inom Borgare-Ståndet, och hvilka
föranledt till återremiss, äro: att Staten icke bör hafva någon vinst af
- denna afgift, som utgöres af en till antalet inskränkt medborgare-class;
Slatss-XJiskottets Ullålande N.o Ht.
alt afgiften således icke bör upptagas till högre belopp än sora motsvarar
kostnaderne, samt att, om något Öfverskott uppkommer, detsamma
bör användas antingen till en motsvarande minskning i afgiften eller
reserveras till följande år, men alltid uteslutande användas till ControlStäniplingen.
Jemte det Utskottet upplysningsvis får meddela, att kostnaderne i
oell för Control-Verket blifvit vid den nya statens reglerande beräknade
till omkrig 5,5oo R:dr, liar Utskottet, i anledning af de framställde
anmärkningarne, skolat dels åberopa hvad Utskottet i detta ämne förut
anfört, dels ytterligare tillägga, alt, då den år 181S påbjudne förhöjning
i Controlafgifterne varit föranledd af Rikets Ständers underdåniga hemställan
om en sådan förhöjning, på det Stats-Verket måtte undgå vidkännas
någon utgift till fyllande äf den brist, som förut uppkommit i
tillgångarne för Control-Verkets aflöning och stämplingskostnaderne,
synes det Utskottet så mycket mindre lämpligt, att i nuvarande förhållande
göra någon ändring; som tillgång bör beredas för de förbättringar
vid Controlstämpel-Verket, hvilka kunna finnas behöflige, och det i
allt fall är bättre, att Stats-Verket tillgodonjuter det härigenom uppkommande,
till beloppet mindre betydliga öfverskotlet, helst control-afgiflen
kan af säljaren eller tillverkaren inberäknas i försäljningspriset och sålunda
ersättas af köpare, än att, såsom före år 1818 egt rum, Stals-Cas*an
i och för Controlstämplingen ärligen skulle vidkännas förlust.
Utskottet afstyrker således äfven nu bifall^ till den af
Herr Justelius i detta ämne väckta och af Herr Lejjler understödda
motion.
Stockholm den g Julii 1834-
N:o 21 u
Ant. till Exp.-Utsk. den II Julli,
Utlåtande, i anledning af gjorde änmärkningårmn>id den till Setänkandet
N:o 54 ufgifne Bilaga, Litt. J., angående föreslagen
indragning af Kongl. Numer-Lotteriet.
(I. A.)
I anledning af de i detta ämne väckte motioner, bade Utskottet
tillstyrkt 5 "att nuvarande Kongl, Numer-Lotteriet måtte med detta års
24
Stats-Utskoltels Utlåtande N:0 211.
utgång indragås oell alldeles uppliäfvashvarjemte Ulskoltel förklarat sig
"icke kunna understödja de tillika väckta förslagen om Glass- eller StatsLotteriers
inrättande.” Emot dessa Utskottets åsigter hafva flerfaldiga
anmärkningar blifvit gjorda hos Ridderskapet och Adeln, samt hos
Preste- och Bonde-Stånden, hufvudsakligen innehållande: att, då man
borttagit en ordinarie inkomst, som minskar lillgångarne med omkring
ioo.ooo R:dr, man äfven bort föreslå någon ersättning för densamma;
att af alla spel, Lotteriet, i moraliskt afseende, vore minst farligt, enär
det, i anseende till den längre tid, som förflyter mellan dragningarne,
mindre än andra spel kan väcka passioner eller täflan, utan snarare bör
betraktas såsom ett spel för förhoppningarne och inbildningen; att, då
Kongl. Maj:t, med förutsättning af Lotteriets bibehållande, afgifvit Nådig
Proposition om flera angelägna utgifter, denna Inkomst-Titels borttagande
förutsätter tillökning i andre skatter; att bättre varit, alt befria
de skattdragande från Lagmans- och Häradshöfdinge-ränlan, såsom varande
en ganska betungande afgift; alt, om äfven den nuvarande Lotteriinrättningen
anses böra, såsom mindre rigtigt organiserad, uppliäfvas,
densamma må förändras till Glass-Lotteri, hvarigenom Staten kunde fortfarande
påräkna den hittills calculerade inkomsten och större delen af
de öfverklagade skadliga verkningarne undanrödjas; att, i händelse det
inhemska Lotterispelet afskaffas, betydliga penningesummor otvifvelaktigt
komme att gå ur landet, såsom insatser på utländska Lotterier, hvars
sedlar, om äfven förbjudna till försäljning, nog komme atl genom tjenstvillig»
personer kringspridas; att Utskottet icke uppgifvit rätta beloppet
af den ersättning, som, i händelse af Verkets indragning, komme att
till Tjenstemännen utgå, och hvilken uppginge till högre belopp än det
af Utskottet föreslagna, och ändlligen, att Utskottet icke bort tillstyrka
underdånig anhållan om Kongl. Majrts sanction i denna fråga, såsom varande
af beskaffenhet, att Rikets Ständer kunna derom definitivt fatta
beslut.
På sätt kändt är, har frågan om Lotteri-inrättningens upphörande
vid flera föregående Riksdagar förevarit, och skälen för och emot ett
sådant upphörande så ofta blifvit anförde, att Utskottet tager för alldeles
gifvet, det hvar och en i della hänseende redan stadgat sin opinion,
och alt eli återupprepande af dessa skäl icke är för fi agans afgörande behöflig
t.
Utskottet, som af de gjorda anmärkningarne trott sig finna, att, om
r .Numer
-
Stats-Utskottets "Utlåtande N.-o Uti
25
Numer-Lotleriet, såsom en allmän anstalt, komme alt indragas, enskilde
Lotterier i stället skulle inrättas, å hvilka någon control icke blifver möjlig,
samt att, i allt fall, spel å utländska Lotterier icke .genom några försigtighetsmått
torde kunna förekommas, hvarigenom Lotteriets omoraliska
inverkan likafullt qvarstår och penningarne dragas ur landet, men StatsVerkets
af Numer-Lotteriet nu egande betydliga inkomster deremot skulle
upphöra, har,, vid förnyadt betraktande af dessa förhållanden, med
frånträdande af dess förut yttrade åsigt,
ansett sig böra tillstyrka, att Numer-Lotteri-inrältningen
tills vidare må fortfara.
Och har Utskottet icke, på sätt ifrågaställdt blifvit, funnit skäl tillstyrka
denna Inrättnings förändrande till Glass-Lotteri.
Stockholm den g Julii iÖ34-
Reservationer
af Herr Prosten Nordin: ”Det förefaller mig vidfigt, att Staten
skulle hålla ett offentligt spelhus för hazardspel, då dén förbjuder hasardspel
genom Författningar. Det är för mig motbjudande, att man
vill grunda Siats-inkomster på slem vinning. Jag ville ej, att stats-oeconomiska
förmoner skulle i vårt land gälla nier, än de moraliska. Men
emedan nu, uti ett eftermiddags-Utskotts plenum, då nära en tredjedel
af Ledamöterne saknades, 13 röster emot 12 skyddat spelhuset, nödgas jag:
härifrån mig reservera.”
Häruti instämde Herr Grosshandlaren Ekerman.
samt af Herr Santesson, B. //, som anförde: ”Emot den inconseiquence,
till hvilken Siats-Utskottet genom det nu, medelst votering, r3
röster mot 12, fattade beslut, torde blifva bedömdt saker, får jag mig
reservera och beklaga, att saknaden vid detta tillfälle af så många bland
Utskottets Ledamöter vållat detta resultat.”
Och hafva härmed sig förenat: Herr Friherre Tersmeden, Herr
Hagelstam, Herr Prosten Stenhammar, Herr Prosten Östberg, Herr Petre',
T., Herr Waern-, J., Herr Andersson samt Riksdagfullmägtige Anders
Andersson från Skaraborgs Län och Hans Jansson från Elfsborgs
Län, denne sistnämnde med tillägg, att lian ansåg: spelvinst vara, så
väl för Slaten, sorn den enskilde, högst skamlig.
Bihang till R. St. Fröt. 1834■ 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet:.
foule Häftet..
STOCKHOLM, EfiKSTEiHSKA. Tryckeriet, 1884.
Stats-Tjtskotlets "Utlåtande N.o 2ti, t
N:o 2 12.
Ankom till Expeditions-Utskotlet den i3 Julii,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 78, innefattande några, med Stats-Regleringen,
gemenskap egande allmänna frågor.
CU. A.)
Innan Utskottet upptager lill besvarande de vid Betänkandets serskilda
punkter gjorde anmärkningar, har Utskottet trott sig böra vidröra någre
framställningar och omdömen, angående den af Utskottet verkställde
Stats-Reglering på det bela, som af ålskillige Ledamöter inom Ridderskapet
och Adelil blifvit yttrade.
I detta afseende har Utskottet i första rummet fästat dess uppmärksamhet
vid de af Grefve Horn, C. F., yttrade, af flere Ledamöter delade
åsigter, att Stats-Utskollet bort meddela upplysning om de verkliga Statsbeliofven,
huru de tillkommit, och huru de skola skiljas ifrån de öfverflödiga
och inbillade, med afseende på Ståtens tillgångar till behofvens
fyllande; att Utskottet har ett posilift åliggande alt äfven tillse om och
hvilka besparingar må kunna iakttagas, och att, då ifiån Regeringens sida
saknas en fullständig framställning om Statens tillstånd, förvaltning och
behof, Utskottet bort derom inkomma med en noggrann Tableau.
Lika med Grefve Horn anser Utskottet det vara af högsla vigt, att,
då Rikets Ständer till Stats-utgifternas bestridande på det hela skola anvisa
medel, Rikets Ständer äfven ega en fullständig öfversigt, ej mindre
af tillgångarne äu äfven af de verkliga behofven, skiljda ifrån dem, som
kunna vara af tillfällig natur, eller mindre angelägna. Ur denna synpunkt
hafva Utskottets arbeten ifrån början blifvit ordnade, och Utskottet har
ingalunda inskränkt sin verksamhet lill pröfning endast af de anmälde
nya behofven, utan äfven öfvervägt nödvändigheten af förutvarande anslags
fortfarande. Utskottet har derefter, så vidt det, med hänseende lill
möjligen förändrade grunder för bevillnings-intradernes beräknande, varit
för Utskottet möjligt, lill Rikets Ständer afgifvit Tableau öfver Stats-Verkets
inkomster, samt sedermera på en gång förslag till Utgifls-Stater under
Riks-Stalens samtliga Titlar, försedde dels med Tabeller för hvarje
Titel, utvisande de förändringar, som, vid jemförelse med förra StatsBih.
tilt R. St. Prat. t83f. 4 Samt. 1 Afd. a Bandet. <
n.te Häftet.
1
Stats-TJtskottets Utlåtande N:0 lii.
Regleringen, deri egt rum, dels ock med ett generelt sammandrag öfver
dem alin.
Vid öfverlemnande af berörde förslag, hvarmed Utskottet
ansåg sig icke böra dröja, var Utskottet väl icke i tillfälle att uppgifva äfven
lii k sgä Ids-Con lorets behof för den kommande tiden, men hade dock
förutsäudl en Tahleau, ulvisande Contorels dåvarande ställning. Och som
med dessa mnleifajier hvarje Representant var i tillfälle alt kunna jemföra
ej mindre inkomster och utgifter på det hela, utan äfven ingå i detaillerad
pröfning af hvarje inkomst-tiiels belopp, samt af den ena utgifts-postens
större eller mindre behöflighet vid jemförelse med en annan, tror
Utskottet sig hafva åstadkommit den öfversigt öfver Sfats-Verkels tillstånd
och behof, som, under gällande förhållanden, varit möjlig. Blifvande
vid slutet af de nu ingående Stals-Reglerings-Betäukandena bifogadt ett
sammandrag, som, sedan behofven numera äro närmare kände, i ett sammanhang
visar Stats- och Riksgäbls-Verkens ställning samt hvad, efter Utskottets
tanka, erfordras att utgå genom allmän Bevillning.
Afser åter Grefve Horn med sin begäran om meddelandet af en Statsplan,
alt Utskottet skulle afgifva förslag lill en förändrad organisation i
vissa grenar af Riks-Styrelsen eller derför uppgifva grunder, samt intilldess
en sådan förändring för sig gått, afstyrka beviljandet af nya anslag,
under förutsättning alt de förutvarande, rätt använde, äro fullt lillräcklige,
så får Utskottet i förra hänseendet tillkännagifva, att, om Utskottet
äfven vore behörigt att afgifva dylika förslag, Utskottets lid likväl icke
medgifver utarbetandet deraf, samt åter, hvad angår de ifrågaställa nya
behofven, upplysa, det Utskottet grundat sine lill- eller afstyrkanden på
med noggrannhet och opartiskhet verkställda undersökningar.
I anledning af Friherre Börjes, L., yttrande, att Utskottet handlat
grundlagsvidrigt, dådet afstyrkt enskilde Motionairers framställningar, af den
orsak alt behofven ej blifvit af Regeringen anmälda, och att åter alslaget
å åtskilliga Regeringens Propositioner, af anledning alt mede! fattades,
saknade tillförlitlig grund, enär Utskottet ännu ej katr känna inkomsternes
rätta belopp, dem Friherrn, efter uppejord calcul, trodde komma att
med i million öfverstiga den summa, hvartill de vid sisla Stats-Regleringen
påräknades, får Utskottet i förra hänseendet lill svar meddela, att
Utskottet ingalunda afstyrkt enskildes motioner, endast derföre, att de ej
varit beledsagade med Kongl. Muj:ts förord, och hvarpå Utskottets afgifne
utlåtanden lemna flera exempel; men då andia hinder äfven mött för bifall
lill det framställda förslaget, har Utskottet ansett sig ega ett ytterligare
och gällande skäl deri, att den föreslagne åtgärden icke väckt Sty
-
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 211.
3
relsens uppmärksamhet eller af densamma blifvit understödd. Hvad åter
angår, att Utskottet saknat tillförlitlig grund för afstyrkandet af åtskilliga
utaf Kongl. Majrt i Nåder ifrågaställa tillökningar, så har Utskottet liär
förut uppgifvit, at några Titlar ibland Stals-Verkets inkomster ännu icke
kunna med säkerhet calculeras; men då besvarandet af de framställde förslagen
och regleringen af Stats-Verkets utgifter icke kan uppskjutas lill dess
cn sådan närmare kännedom blifvit vunnen, har Utskottet följt den i
inkomst-betänkandet antagna approximativa beräkning, med ihogkommande
derjemte, att, om äfven några öfverskott skulle uppkomma, de äro afbehofvel
högligen påkallade för hetäcknndet af Riksgälds-Contorets utgifter och
inlösen af dess skuldförbindelser. Blifvande således öfverskolten, om äfven
några sådana, utöfver Utskottets inkomstberäkning, skulle till betydligare
belopp inflyta, ingalunda, på sätt Friherre Sparre^ Sixten, befarat,
dragne ur rörelsen och småningom föranledande lill penningebrist i landet,
utan binnie de att, på ofvanuppgifne vägar, genast åter ulgå.j
Hvad derefter beträffar den af flere Ledamöter yttrade sats, att Statsbehofven
höra först pröfvas och tillgångnrne derefter bestämmas och anskaffas,
helst det samhälle, som icke förmår sammanbringa hvad tilldess
administration och försvar erfordras, innan kort måste upphöra att existera
såsom sjelfständig Stat; så medgifver Utskottet visserligen, alt Stafsbehof
någon gång kunna inträffa af den nödvändiga beskaffenhet, att de
böra ulan uppskof fyllas, och att, om ej tillgångar finnas, serskilda uppoffringar
derför af Statens medlemmar böra göras; men då Rikets Ständer
nu hafva för händer att bestämma hvad som oundgängligen erfordras för
fortfarandet af Riks-Styrelsens je a gång, så anser Stals-Ulskottet dét
vara en oeftergiflig pligt för Stals-Utskoltet i första rummet, och sedan
för Rikets Ständer, att vid pröfningen af ifrågaställde, men till öka.le utgifter
ledande förbättringar eller större anskaffningar, tillika taga tillgångarna
i hufvudsakligt betraktande, i synnerhet som begreppet om en utgifts nödvändighet
är, om icke individuell, flock mycket olika, och, om man vid
regleringen af Riks-Statens ilufvu I-Titlar, med alla derunder lydande utgiftsposter,
icke ständigt hade ögonmärke på slutliga resultatet, man lättigen,
för åtminstone relativt nödvän liga behof, skulle komma till en total
summa, för hvars fyllande ingen annan utväg funnes, än alt i högst betydlig
mott öka deli förut allmänneligen såsom dryg öfverklagade beskattningen.
^ Slals-Utskottcts Utlåtande i¥.o 2fl.
Emot motiven för Utskottets tillstyrkande hafva väl afven åtskilliga
slags anmärkningar blifvit gjorda, men Utskottet anser sig ieke Lois
dem lill besvarande upptaga.
1:0 Vid järsta punkten, deri Utskottet, på anförde skäl, förklarat sig
icke för närvarande kunna tillstyrka antagandet af Kongl. Maj.Is Nådiga
Proposition ora fastställandet af ett intill nästa Riksdag gällande, oföränderligt
Riks-Markegångs-pris, hafva anmärkningar bos Ridderskapet och
Adeln, Preste- och Bonde-Stånden blifvit gjorda, hufvudsakligen innehållande:
alt Staten derigenom ingenting förlorade, enär det vore alldeles
detsamma, om Staten betalade 10 års sammanlagde markegångs-lörhöjning
med -Vdel hvarje år, eller något mera det ena och något mindre ett annat
år,g men på hela tiden likväl alltid lika mycket; rit deremot större
reda och ordning vunnes i aflöningen; alt räkenskaps-verket och revisionsarbetet
derigenom blefve i väsendtlig nion förenklad!; att priset å löningsspanmålen
lämpligen kunde bestämmas lill R:dr, såsom obetydligt understigande
det vid jemförelsen af 5 års markegångspris uppkommande medium,
och andt ligen alt en sådan åtgärd skulle bereda lindring i den tunga,
som nu drabbar räntegifvare att, utom olyckan genom inträffad missväxt,
jemväl få vidkännas ökad utgift genom räll tes pan målens lösning efter
förböjdt pris, samt tillika afskaffa det onaturliga föihållande, att en del
medborgare skola hafva vinning af den olycka, hvaraf andre hemsökas.
Utskottet får, i anledning häraf, först upplysa, alt fråga här ingalunda
är 01» förändring i grunderne för ränlegiivares och ränletagares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, hvarom åter Utskottet, för icke längesedan
fått emottaga Kongl. Majlis serskilda Nådiga Proposition, och hvaröfver
Utskottet, så fort dess tid det medgifver, skall yttrande afgifva,
olan endast om priset å den, aldrig in natura utgående, men blott
såsom en beräkningsgrund under penningelönerne upptagne spantnål Och
då härvid bör tagas i betraktande, alt spanmåls-beräkningen tillkom på det
att Embetsmännens löner, vid varuprisens föränderlighet, skulle i det närmaste
rälta sig elei efter, men ingalunda för att bereda en löneförbättring,
hvilket åter skulle inträffa, om spanmålen under lönerne nu fastställdes till
6 R:dr 44 sk. per tunna, men prisen för den kommande tiden icke uppgingc
till utöfver 6 R:dr, som är det nu antagna minimi-pi iset; så karr,
enär, utom det större besväret, genom Staternas årliga förändring, någon
annan väsendtlig olägenhet icke är förenad med nu gällande ordning, Utskottet
icke undgå ytterligare tillstyrka att, äfven med hänseende Lill realisationens
förmodade inverkan lill beredande af stadga i varuprisen, be
-
Ståts-Utskottets Utlåtande IV.o 212.
5
slammandet af ett oföränderligt medelpris å spanmålen under lönerne må
uppskjutas till nästa Riksdag, då erfarenhet i delta hänseende kunnat
vinnas.
Vid Utskottets förslag, alt spnntnålsberäkning under nya löner, eller
vid beviljandet af förhöjning i ganda, må för framtiden upphöra, har val
blifvit anmärkt, att, örn spanmålen under lönerne skall borttagas, det bör
ske för alla på en gång, så alt af Tjenstemän i samma grader., elen ene
icke må ega olika löneförmåner med den andre, m. m>; men Utskottet finner
denna invändning icke vara af serdeles vigt, då, i de verk, der extra
inkomster ega rum, olikhet i vilkor inom samma lönegrader säkerligen förefinnes,
och det i allt fall icke är någon så stor obillighet eller förlust,
om den i tjensten yngste, ett och annat år, icke erhåller fullt den inkomst
bans äldre kamrater ega uppbära. Då, i Utskottets tanka, det deremot
är af stor vigt, att spanmålsberäkningen under lönerne i en framtid försvinner
och hvilket äfven, sedan penningevärdet vunnit stadga, kan ske
tilan Embels- och Tjenslemännens förnärmande, anser Utskottet äfven lämpligt
att nu vidtaga en till delta mål ledande åtgärd, och vidblifver Utskottet
alltså sitt förra tillstyrkande, äfven i denna del.
2:0 Utskottets tillstyrkande i z:dra punkten: ”att Rikets Ständer
”må godkänna den grundsats, det några Stats-utgifter icke böra anvisas på
”öfverskollen af Stats-Veibets inkomster,” har inom*Riks-Stånden blifvit gödkändt
såsom rigligt lill principen, men inom Riddersknpet och Adeln samt
Preste-Ståndet hafva åtskilliga Ledamöter vid denna princips tillämpning fästat
det förbehåll, att för de anmälde behofven då äfven böra göras bestämda
anslag, men att, om så icke sker, ett bättre användande af öfverskotten
icke kunde ega rum, än att, i nion af tillgång, använda dem till försvarsverkets
iståndsättande; alt ett sådant användande kunde gå i bredd med
nmorteringen af Riksgälds-Contorets skulder, om denna icke öfver höfvan och
onödigtvis påskyndades; och att något hinder af räkenskapernas afslutande
icke mölle, då man alltid visste hvad öfverskotten för 2;ne år tillbaka utgjort
och efter resultatet deraf kunde lämna dispositionerne.
Om Stats-Verkels ställning vore sådan, att tillgång för alla anmälde behof
kunde å stat anvisas och att några skuldförbindelser icke återstodo att
liqvidera, så skulle Utskottet dela den åsigt, alt öfverskotten, hellre än
att dragas ur rörelsen, borde användas äfven lill endast vilkorligt nödvändig»
utgifter; men, då i första rummet, det är ganska ovisst, örn nå
-
6
Stats-Utskottcts Utlåtande N.o 211.
pra öfverskott, åtminstone till betydligare belopp, kunna påräknas, och
Rikets Ständer, af den meddelade berätlelscn och Tabellen öfver Riks*
gälds-Contorets ställning, egt tillfälle inhemta, huru nödvändiga de på
sådan väg möjligen uppkommande tillgångar blifva för delta Verks befriande
ifrån dess skulder och för att bilda någon fond till creditiven,
i fall något sådant skulle behöfva ålitas, så anser Utskottet sig sakna
all anledning att frångå sitt förra tillstyrkande, hvars antagande i
öfrigt medför den obestridliga fördel, att bereda nödig och tillbörlig
ordning i Stats-Verkets reglering.
3:o Utskottet, som förnyar dess i 3:dje punkten gifne tillstyrkande:
”att den å löner, arfvoden in. m, utgående Centonal-afgiften må öfver”flyttas
till och uttagas i sammanhang med allmänna Bevillningen,” får
tillika, med anledning af derom, så val hos Ridd. och Adeln, som PresteSlåndet
gjord» i Utskottets tanka, välgrundad framställning, tillstyrka:
att den så väl Wadstena Krigsmanslius-Cassa, som Amirnlitels-Krigsmans-Cassan
tillkommande ersättning för centoualen
må vid hvarje Riksdag, på grund af det under den
förflutna tideu ådagalagde förhållande, lill beloppet bestämmas.
Och har Utskottet vid 4;de Titeln upptagit den summa, som, på
grund af nu iuhemtade fullständigare uppgifter, rätteligen bör, såsom ersättning,
Amirålitets-Krigsmans-Cassau tillkomma.
Professoren Doctor Morén har ifrågaställt centonal-afgiftens upphörande;
men, som Stats-Verkets tillgångar nu icke medgifva undvarandet
af denna ersättning, och frågan derom lämpligare synes kunna tagas i
öfvervägande, i sammanhang med deu i en framtid förekommande, om
borttagandet af spanmålsbeiäkuiugen under lönerne i allmänhet, kan
Utskottet
å berörde förslag nu icke tillstyrka bifall.
4:0 Uti de punkten hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att
besluta: ”det de under Riks-Slatens Ilufvud-Titlar uppkommande besparingar
icke må anvisas lill några bestämda löneregleringar på stal;'
och har denna grundsats, att döma af de i Stånden lörde discussioner,
i allmänhet ansetts rigligi och de gjorde anmärkningarne egentligen
varit rigtade emot motiven för framställningen samt Utskottets åsigt,
att Rikets Ständer, i afseende på förändringens vidtagande, eg a beslutande
rätt.
Stals-UIskottets Utlåtande N'.o 217.
7
Atskillige Ledamöter liafva nemligen anfort! att då, enligt Åberopade
grundlagsstadganden och Rikets Ständers beslut, Kongl- Maj:t egt obestridlig
dispositionsrätt inom Titlarne af de å dem ii[)pkoinmaude besparingar,
och då, t. ex., Civila Embels-Verkens reglering varit en följd
af Rikets Ständers, Utan alla förbehåll, i underdånighet gjorda anhållan,
hade Utskottet icke egt anledning att, i följd af hvad till delta ändamål
utaf besparingarne utgått, uttrycka något klander elfer föreslå någon (ölandrad
grund för dispositionen af besparingarne; och då i öfrigt emellan
Riksdagarne sådane jemkningar och förändringar i en och annan gren
af förvalningen kunde erfordras, som icke tålde uppskof till näst derefter
infallande Riksdag, vore äfven lör det helas båtnad och Riks-Styrelsens
jemna gång nödigt, att Kongl. Majrt fortfarande egde en dylik dispositionsrätt,
och att i allt fail Rikets Ständers framställning härom icke borde
eller kunde ega rum i annan lorm än af en underdånig önskan eller
anhållan,
k. ena sidan är Utskottet, lika med de Ledamöter, hvilka framställt
nyss anförde anmärkningar, öfverlygadt derom, att under den längre
tidrymd, som mellan Riksdagarne förflyter, förändringar i förvaltningen
någon gång kunna erfordras, dc der icke tåla uppskof, utan göra serskilda
interimsanslag och arfvoden m. m. nödvändiga för allmänna ärendenas
oafbtulna och behöriga skötande, och Utskottet har ingalunda tillstyrkt
någon inskränkning uti delta hänseende af Kongl. Majlis dispositionsrätt
öfver besparingarnes användande; men å andra sidan anser
Utskottet den Rikets Ständer förbehållna rättighet alt allena, vid allmän
Riksdag, sig beskatta, vara utan betydelse, om, på säll sedan sista Riks^
dag inträffat, dels af Rikets Ständer afslagne löneföi höjningar derefter
anvisas å besparingarne eller regleringar definitivt verkställas, hvilka erfordra
mer eller mindre betydliga tillskott i förutvarande, af Rikets
Ständer bestämda anslagssummor. Utskottet tror sig således hvaiken
hafva saknat grundad anledning för sin i ämnet gjorda framställning,
eller genom densamma lagt något hinder i vägen för Riksförvaltningens
jemna gång, utan genom sitt förslag blott åsyftat att bereda eli förtydligande
af förut gällande stadgande!), som, utan att görn något intrång i
den andra Stntsmngtens rättigheter, likväl bibehåller Rikets Ständer vid
deras, i Grundlagen försäkrade rättighet, att sig sjelfve beskatta, och
hvarvid de icke kunna sägas vara bibehållue, om ti Hök t a utgifter erfordrande
Stater, utan deras hörande, upprättas och godkännas samt gå
i verkställighet.
8
S
Hvad nn angår nnmärkningnrne vid den yttrade åsigten, atl Rikets
Ständer ega besluta om en förändrad grund för dispositionen af bespaTingarne,
så får Utskottet bär införa hvad i Constitutions-Utskottets Memorial,
N:o 12, finues intaget, rörande förhållandet i detta hänseende
vid de serskilda Statsregleringarne, nemi. att Rikets Ständer den 10 April
1810, vid lörsta Statsregleriugen, öfverlemnat åt Konungen ofvannämnde
rättighet i följande ordalag: ”med skyldigt afseende ej mindre
på Riks-Slyrelsens befriande från olämpliga inskränkningar i Dess dispositionsrätt
öfver Statsmedlen, än äfven på försäkrandet åt nationen af
desse medels användande till bestämda ändamål, hafva Rikets Ständer
enhälligt fastställt följande Hufvud-Titlar och för hvarje af dem anslagit
nedannämnde summor, att inom sjelfva titeln af Kongl. Majit fritt
och obehindradt disponeras;” alt Rikets Ständer 1812, i anseende till
dåvarande krigiska förhållanden, genom underdånig skrifvelse d. 29 Junii
samma år förordnat, ''all besparingarne skulle öfverlemnas lill Kongl.
Majrts höga disposition i och för Armeen och Försvarsverket;” att Rikets
i8i5 församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse den a3 Julii
samma år, ansett ”Kongl. M ■ j:ts rätt, alt fritt disponera öfverskott och
besparingar, instämma med förr gällande grunder, och derjemte beslutit,
att öfverskolten på intraderne skulle insättas i Banken för RiksgäldsContorets
räkning;” att 1818 års Ständer uti detta beslut icke gjort någon
ändring; alt i8a3 års Ständer, under erkännande af föregångna
Ständers beslut, genom skrifvelse den 20 Aug. samma år ”förklarat, att
de å utgiftslillarne uppkommande besparingar derefter endast finge disponeras
för de behof, som inom Hufvud-Titlarne kunde förefalla, samt
att, i händelse något återstode, se lan alla sädane utgifter blifvit bestridde,
dermed borde förhållas på lika sättsom med öfverskolten å inkomsttitlarne,
och samma återstod följaktligen levereras till Riksgälds-Contoret,
för att användas i den af Rikets Ständer vid 1809 och 1810 årens Riksdag
föreskrifne ordning, hvarjemte Rikets Ständer, i afseende på 8:de
Hufvud-Tileln, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit icke ville derefter
bevilja några utbetalningar å samma Titels förmodade besparingar;”
att 1828 års Ständer häruti icke gjort någon förändring.
Häraf sj'nes, att Rikets Ständer nästan vid hvarje Riksdag, rörande
dispositionen al besparingarne, fattat beslut, och bland annat, vid rSi2
års Riksdag, tillika bestämt det ändamål hvartill de skulle användas,
nemi. i och för Armeen och Försvarsverket, samt vid i8a3 års Riksdag
fastställt
Slats-Ulskottets Väntande N.-o a sa.
9
fastställt en annan grund för användandet, o. s. v. Då dessutom ®tt
Rikets Ständers beslut, hvarigenom dispositions-rätlen öfverlemnas, äfven
förutsätter möjligheten, att Rikets Ständer vid ett annat tillfälle kunna
dervid fästa förbehåll, måste Utskottet äfven i denna del förblifva vid
sitt förta tillstyrkande, eller
alt Rikets Ständer må besluta, alt de under Riks-Stätens
Uufvud-Titlar uppkommande besparingar hädanefter icke
må anvisas till några bestämda löne-anskag på Stat.
I sammanhang härmed tror Utskottet sig böra upptags frågan om huru
förhållas skall med de Embets-Verk och Corpser, hvilka sedan sista
Riksdag blifvit reglerade och af de dem l i Hägde lörinoner kommit i åtnjutande,
men för hvilka Utskottet, på sätt i utgifts-titlarne är anfördt,
icke trott sig böra tillstyrka förhöjda anslag, — Och då Constilutions-Utskottet,
uti dess Utlåtande, lill följd af en utaf Stals-Uiskottet uppgifven
anmärknings-anlediiing, i fråga om Gardes-Regementenas Stater, förklarat
sig ”vid delta måls behandling icke kunna göra någon anmärkning” och
»åsom skäl dertill uppgifvit den inom Utskottet enhälligt delade öfvertygelse
om ”Kongl. Majlis af Rikets Ständer medgifna rätt, att fritt och o
behindradt
disponera de å utgifts-titlarne uppkomma besparingar för de inom
tillarne förefallande behof”, samt Cons'ilutions-Utskottets berörde Utlåtande
af Rikets Ständer blifvit, utan vidare påföljd, lagdt till handlingarce;
så finner Utskottet sig icke kunna undgå att hemställa, det de, med
förutsättning af sådan obegränsad dispositionsrätt, vidtagne löne-regleringar
må gälla för tjensternas nuvarande innehafvare, och tillstyrker fördenskull:
att
vid de Embets-Yerk och Corpser, som sedan sista Riksdag
blifvit reglerade med högre aflönings-stater än de af Rikets
Stander fastställda, må fortfarande, så länge tjensternas
nuvarande innehafvare qvarstå, det högre aflönings-beloppet
få tillgodonjuta.*;, och skillnaden deremellan och den gamla
staten, såsom hittills skett, utgå af de på Hufvud-Titlarna
uppkommande besparingar.
Men Utskottet tillstyrker derjemte:
alt Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit ville vara i Nåder betänkt på en
förändrad organisation af dessa Verk och Stater, hvarigenom
Äsft. tia n. St. Pri. 1S34. 4 Sami. 1 Afd. a Bundet. a
nite Häftet.
Siats-Utskottets Utlåtande N;0 2i£
åe förutvarande tillgångarne må finnas tillräcklige* eller, ont
någon förhöjning deri b lifver af noden,, uppskjuta regferm»
gens definitiva fastställande till dess Rikets nästsammankommande
Ständer blifvit i tillfälle att af förslaget taga kanner
dora ocb yttra sig örn anvisandet af dem i anslaget erförder_
liga tillökning.
Stockholm den 12 Julii i83/£-
Reservation :
Vid 4 punkten af Kerr Biskop Thyselius: "Under öfverläggningarn**
inom afdelningen har jag varit af den tanken, att Rikets Ständers åsigt och
önskan, men icke något deras beslut, orre besparingarne»användande, borde
i underdånighet framställas. Om verkställigheten kunna i alla händelser
vi icke förordna. Visserligen medgifver och erkänner jag Rikets Ständers
fullkomliga och ifrån sjelfbeskattnfngs-principen oskiljaktiga rätt, att
besluta orre öfvei lemreandet, eller icke öfvei leranandet af besparingar och
öfverskott till Kongl. Majrts disposition och jemväl vid öfverlemnandet
fästa vilkor, dem Konungen eger i Nåder pröfva till sire antaglighet, förr
än han fattar sitt beslut om emottagandet af det erbudna; men att Rikets
Ständer, hvilka, i den händelse besparingarne inora Riks-Statens Hufvudtitlar
på dermed förenade vilkor icke skulle kunna emottagas, äro pligtige att
för oförutsedda utgifter anslå tillräckliga medel, tillerkänna sig rättighet
att besluta, huru och hvartill besparingarne må eller icke må disponeras,
förekommer mig, äfven sedan jag afhört den långa deduclronere i förevarande
ämne, både olämpligt i hänseende till uttryck och origtigt i form,
—* hvarföre jag måste reservera mig mot ett sådant beslut och anhåller,
*tt denna reservation må Betänkandet åtfölja."
N:o ai 3,
Ankom till Exp.-ITlsk. den 16 Juliu.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss pä Stats-Utskoltets
Utlåtande JV:o yg.
Ifrån Ridderskapct och Adeln har Utskottet erhållit återremiss & dets
Stats-Utskottcts Utlåtande IV.-o 2t4-
Utlåtande N:o *jg, angående regleringen af utgifterne tinder Riks-Slatens
Första Hufvud ti tel; men sorn, enligt från Riks-Stånden ankomne Protocolls-utdrag,
berörde Utlåtande blifvit af de öfriga Irenne Riks-Stånden bifallet
den 26 sisth Maji; så anser Utskottet, till följd af ^5 §. RikdagsOrdningen,
denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Slockholm den 13 Julii i834.
N;o 214.
Ånltom till Exp.-Utsk. den 16 Julii.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
JY:o 80, innefattande förslag lill reglering af utgifterne under
Riks-Statens Andra Hufvud-TiteL
1:0 För tillvägabringandet af en ändamålsenlig löne-reglering inom
Kongl. Maj:ls Cancellie, hade Kongl. Majit, uti Dess Proposition om
Stats-Vei kets tillstånd och behof, i Nåder föreslagit, dels alt alla så kallade
sportler inom Cancelliet* med undantag endast af lösen för afskrifter
och diarii-bevis, skulle upphöra och i stället utgå till Kronan såsom
Charta Sigillata, dels att de för regleringens verkställande erforder»
lige ökade anslag för Justilioe-Revisions-Expeditionen
med  4*651: 36. 10.
samt för Stals-Expedilionerne jemte öfrige afdelningar
inom Kongl. Maj:ts Cancellie ........ ii,23o: 34- 10.
med derunder begripne 3,848 tunnor spanroål, måtte å Stat uppföras;
men uti rista punkten af dess Utlåtande, rörande Andra Titelns reglering,
hade Stats-Utskottet, på anförde skäl, afslyrkt förslaget om sportlernes
utbytande mot Charta Sigillata, samt i öfrigt uppgifvit, att, om
Revisions-Sfcreterares aflöning icke förhöjdes till föreslagne 2000
R:dr, ulan förblefve 1600 R:dr, samt om lönerna i öfrige grader inom
Cancelliet förändrades sålunda;
alt Expeditions-Secreterare i stället för 1800; — finge 1600:
„ Protocolls-Secreterare . „ „ 1200: — „ 1000;
„ Registratorer ...... „ „ 1200: — „ 1000:
Stats-Vlskottets Utlåtande Y.-o 2i4-
„ Cancellister  „ „ 8of>: — „ 65o:
„ Vaktmästare  „ „ 266: 32. „ 200:
samt, om sportlerne finge ingå i en gemensam cissa eller ldefve jemnare
fördelade, full tillgång redan förefunnes för löne-reglei ingen inom Justitise-Pievisions-Expedilionen,
samt alt dylik reglering inom Stats-Expeditionerne
oell öfrige afdelning,ir utaf Kongl. Maj:ts Cancellie kunde verkställas
med en penninge-lillökning af 1131: 4r. 6 , hvilken Utskottet
tillstyrkt; äfvensom Utskottet till bifall hemställt den föreslagna öfverflyttningen
på indragnings-stat af 24,07' '4- 3. med derunder begripne
a35 tunnor spanmål, motsvarande aflönings-béloppen för de tjenster,
hvilka ansetts böra indragas.
Denna punkt har blifvit återremitterad från Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden; och kunna de inom dessa Rtks-Slånd
af serskilde Ledamöter g|orde anmärkningarne anses sammanfattade uti
del anförande Herr Danckwardt> AI. G.j hos Ridderskapet och Adeln afgifvit,
och hvilket hufvudsakligen innehåller: att tiden vore inne till
åtgärders vidtagande, hvarigenom Ernbets-och Tjenstemanna-personalens
aflöwande genom sportler må, såsom olämpligt och motbjudande, kunna
afskaflfas; att, då sådant mäste ske småningom, början lämpligen borde
göras med Kongl. Maj;ts Cancellie, der sportlerne till största delen bestå
uti Fullmagis- och Resolutions-lösen, hvars utgående, förb vit i Charta
Sigillata, lätteligen skulle kunna eonlroleras; alt Staten på ett sådant utbyte
ingalunda komme att förlora, enär förslaget i denna del upploga
cn billig tillökning i Charla; Sigillattc-afgiflen för fulltnagler å åtskilliga
tjänster, hvilka nu vidkännas stadgade afgifler efter en nog mycket nedsatt
beräkningsgrund; att pa Rikets Ständer likväl berodde att vidtaga
de modificationer i de allmänna föreskrifterne rörande Charl» Sigillalfeafgiftens
utgörande, hvartill serskilde förhållanden kunde föranleda, och
att någon svårighet i afseende på controlerandet af afgiflens ingående
ej i någon raon kunde mäta. Och har Herr Danckwardt, i afseende på
sjelfva löne-reglei ingen anmärkt: först den obillighet och olikhet mot
hvad för andre Ernbets- neli Tjenstemän är stadgadt, som skulle uppkomma
deraf, om Cancelliets personal erhölle en del af sin aflöning utur
en gemensam sportei-cassa, nemligen att de vid afskedstagande! icke
finge påräkna pension till högre belopp än hvad å Rikets Stat var uppförda
samt alltså nödsakades alt, likasom nu, q varl jena ända intill dödsstunden;
och i öfi igt, att den af Utskottet föreslagna löne-uedsättningen
saknade ali rättvis grund, då man tager i betraktande, delsalt, en
-
Siats-UtsJiollcis Utlåtande iV.-o 2 löj
-
ligt uppgjorÖt oell i Nåder gillad t förslag till göromålens fördelning, Kongl.
Cancelliets Embets- och Tjenstemän hädanefter skulle blifva så sysselsatte,
&tt de med dessa befattningar icke kunde förena någon annan, dels att
de icke blifvit uppförda till högre löne-belopp, än hvad deras vederlikar
i] de Kongl. Collegierne, der löne-reglering redan för sig gått, uppbära,
hvarjemte Herr Danckwardt anmodat Utskottet att, till beredande af fullständig
upplysning i detta amne, låta till trycket befordra det af serskiide
Comilerade lill Kongl. Cancelliets reglering utarbetade, Utskottet meddelade
förslag.
Åtskiiiige Ledamöter inom ofvannämnde 3:ne Riks-Slånd hafva tillstyrkt
antagandet af den Kongl. Propositionen, i hvad den angår utbytandet
af Kongl. Cancelliets sportler emot en förhöjd Chartte Sigillatae-afgfft,
utan att dermed förbinda frågan om en förbättrad löne-reglering inom
Verket, hvarjemte slutligen åtskilligt blifvit yt-lradt för och emot den, till
grund för Kongl. Majrts Nådiga Proposition i ämnet, antagne olika lönebestamning
för Revisions-Secreterare och Expedilions-Secreternre.
Utskottet har icke, på sätt af Friherre CederströmJucob, blifvit
yttradt, haft några hemliga skäl för sitt i förra Betänkandet gifne afstyrka
ruis i frågan om sportlernes utbytande mot Charla Sigilla ta; och
ehuruväl Utskottet funnit de yttrade betänkligheterna, dels om betydlig
förhöjning, emot hvad hittills varit stadgadt, i Fullmagls-lösen för
vissa tjenster, på sätt Comiterades förslag innehåller, och hvilket förslags
vilkor och föreskrifter Kongl. Maj:t ansett böra, i sammanhang med sportlernes
ulbytande, iakttagas, dels ock om möjligheten att stadga tillförlitlige
conlroler i afseende på ersättningens rigtiga ingående, icke vara på ett
fullt tillfredsställande sätt vederlagde, skulle Utskottet dock icke tvekat,
atti denna punkt öfvergå till den yttrade motsatta åsigten, 0111 icke, efter
hvad nu blifvit utredt, frågan om sjelfva löne-regleringen dermed stöde
i oskiljaktigt sammanhang. Ty då, efter öfvervägande af hvad som blifvit
närmare upplyst rörande Cancellie-personalens åligganden efter det nya
organisations förslaget, Utskottet medgifver, alt den löne-nedsältning, Utskottet
ifiågaställt, måhända icke i Protocolls-Secreterare och underlydande
grader kan antagas lill grund för ny afiönings-slnt för Kongl. Maj:ts
Csncellie, skulle ock af sportlernes ulbytande mot Charla Sigillata följa,
att hvad sorn fattades mellan nuvarande tillgångar och de föreslagne
nya lönerna mäste såsom ökadt statsanslag uppföras. Mot tillstyrkandet
af ett sådant anslag, åtminstone för det närvarande, har åter förekommit;
dels alt, vid efterseendet hvilka den begärda tillökningen skulle tillfalla^
4«
Stais-Utskottets Utlåtande N. o 214.
det befunnits, huruledes Kongl. Cabinettets, Hof-Caneellers-Expeditionens,
Riks-Archi vets och Kongl. Bibliothekets aflöntngssummor komme att förhöjas
tillsammans med nära 8,000 R:dr, eller omkring | af det belopp, som för
löneregleringen inom alla Stats-Expeditionerne och öfrige Cancelliets »fdelningar
blifvit begärdt, och att således Stats-Expeditionernas reglering, i Utskottets
tanka, den vigtigaste, derigenom icke i någon hufvudsaklig mon befrämjades;
dels alt, hvad arbetsordningen angår, inom Kammar- och Finance-Expeditionerne,
följes en från Camiterades förslag skiljaktig grund,
hvilken, om den blifver tillämpad, skall vid löneregleringen visa ett annat,
eller ett mindre Statsbidrag erfordrande resultat; samt dels, att då behof
för Rikets försvar af den mest angelägna beskaffenhet nu blifvit för
Rikets Ständer anmälde, såsom till Beväringsmanskapets exercice, Flottans
öfning m. m., och å hvilka i första rummet afseende måste lemnäs, Utskottet,
i betraktande derjemte af StatsVerkets närvarande ställning, finner
sig nödsakadt i allmänhet afstyrka sådane utgifter, som afse löneförbättring
åt Embets- och Tjenstemannapersonalen.
På grund af hyad nu blifvit anfördt, vidbiifver Utskottet sina förra,
i frågan om Kongl. Cancelliets lönereglering, gifne tillstyrkanden, men
med hemställan derjemte, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. 1 underdånighet anhålla,
alt, så vida Kongl. Majit icke, med den af Utskottet föreslagne
tillökning i tillgångarne för Kongl. Majits Cancellie,
skulle i Nåder finna för godt vidtaga någon reglering, frågan
deröm tills vidare må uppskjutas, och Rikets Ständers 1
detta ändamål gjorde anslag således besparas.
Beträffande Herr
Comiterades till Kongl. Cancelliets reglering underdåniga Betänkande
måtte, genom Utskottets försorg, till trycket befordras, så anser Utskottet
sig icke mera i delta än i andra fall ega skäl att tillstyrka en, till
ökade kostnader ledande tryckning af Utskottet till upplysning meddelade
handlingar.
2:0 Kongl. Hof-Rättcrnc. Vid Utskottets tillstyrkande i denna punkt
är icke någon anmärkning gjord.
3:o Jastitiae-Staten, likaså.
4:o Post-Ferket. Utskottet, som uti nedanstående I7tde punkt till
besvarande upptagit tle anföranden Friherre Lagerheim, E., och Herr
Grundelstjerna, A. W., afgifvit rörande behöfligheten af Post-Verkets nu
Stats-Ulskottets TJilälande N.o 2/,/.
i5
påräknade tillgångar för dels redan vidtagne» dels ytterligare ifrägakommande
förbättringar i postföringsanstalterne, bar vid denna punkt till öfvervägande
förebaft ett frän Bonde-Ståndet remitteradt Memoriafaf Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielsson, deruti lian yrkat, dels alt den
Poststatens Tjenstemän
sporllerne äro ganska betydliga och, genom dessas jernnare fördelning»
tillgång kan beredas för nödig ansedd lönforbältring, samt dels att pä
ordinarie aflöningsstaten må besparas, ...... 4^. 4*
ä omkoslnadsslnteu ............. a3,166: 32, —>
samt å kostnaden för Paketposten ........ 7,8851 32. •—-
Men, enär någre gällande skäl icke blifvit anförde för afräknandet
af nämnde belopp samt, livad tillökningen i aflöningsstaten serskildt angår,
Utskottet funnit densamma vara en följd af Stockholms Post-Contors
fördelning och inrättandet af nya Post-Contor i landsorterne, äfvensom
någon förminskning i lönebeloppen skäligen ej kan ega rum, får Utskottet,
som i öfrigt icke inser, huru den större tillfälliga, på enskildes förtroende
mera beroende sportelinkomst, sorn vid ett Post-Contor eger rum,
billigtvis skulle kunna disponeras lill förmon för Tjenstemännen vid andra,
i sådant, hänseende, mindre val lottade Post-Contor, härigenom förklara,
det Utskottet icke funnit de af Riksdags.Fullmägtigen Anders Danielsson
gjorde anmärkningar konna föranleda tili ändring i Utskottets,
rörande bestämmandet af Post-Verkels utgifts-stat, förut gifne tillstyr—
bande.
Som Utskottet likväl inhemtaf, alt Post-Cassan för den så kallade
paketpostfarten fortfarande får vidkännas en förlust af omkring i5,ooa
R:dr årligen, och ali anledning är, att, om äfven denna uppoffring i någon
mon kan förminskas, den i allt fall för Kongl, Majit och Kronan
blifver mera betungande, än om företaget Öfverlemnas åt enskilde med
ett årligt understöd af det allmänna, så tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer mä bos Kongl. Majit 1 underdånighet
anhålla, det paketpostfarten må erbjudas något enskildt Bolag,
som, mot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af Postmedlen»
pä stadgade vilkor, åtager sig och ansvarar för
vidmaglbållandet af denna communicalions-anstalt.
5:o Utskottets förklarande i 5 punkten, det Utskottet, på anförde
■käf» ”icke kan tillstyrka bifall till Kongl. Majlis- Nådiga Proposition i
hvad den afser anvisandet å Stat af 8i33a Rldr 3i sk- 11 rist. årligen,
i6 Stais-ZJtskotlets Utlåtande N.-o ~?4-
i oell för löneregleringen med Kongl. Kammar-Collegii Em bets- och
Tjénstemannapersonal,” har hos Ridderskapet ocii Adeln föranledt åtskilige
anmärkningar af Friherre Cederström, J., Herr Danckwardt, M. G.,
Friherre Åkerhjelm, G. F., samt Herr Roos, C. U., alla sammanstämmande
uli tillstyrkandet af Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet
och hvartill de förstnämnde, såsom skäl, hufvudsakligen andragit: att, då
Kongl. Kammar-Collegii Sla t år »821 upptog en Embels- och Tjenstemanna-Corps
af 63 personer, den nu endast utgör 3 g personer; att antalet
icke kunde, med bibehållande af ärendenas jemna och ändamålsenliga
gång. ytterligare inskränkas; att, ehuru en del göromål, genom
Kongl. Förordningen den 10 April 1828, Collegium frångått, tillökning
i flera andra frågor uppkommit, så att göromålen nu åter vore fullt så
Sysselsättande och äfven talrika sorn förut, (hvarom äfven en specificerad
Utredning blifvit Utskottet meddelad,) samt att, hvad sport terne angick,
desse per medium uppginge till högst 1,800 R:dr, hvilka åter, lördelade
på alla loll-egarne, icke beredde hvar och en ersättning för de utgifter,
sorn begagnandet af skrifvarebiträde medförde.
Huruvida all möjlig inskränkning vid de tued Embets-Verken verkställda
regleringar blifvit iakttagen, är i vissa fall ganska svårt alt
speciel t bedöma. Men Utskottet har, betraktande saken ur en allmännare
synpunkt, ansett dylika regleringar, hvilka omfatta flera serskild»
Embets-Verk och innebära öfve» flyttning af göromål från del ena till
det andra, utan tillökning i det hela, öfverhufvud böra kunna verkställas
med ganska måttliga tillökningar i Stals-anslagen. Jemföres Kongl.
Kammar-Collegii närvarande befattning och åligganden med dem Collegium
i förra tider egde, så finner man, alt, då Finland var med Sverige
förenadt, Ledamöternes antal icke var större, än det nu föreslagne, oell
att, utön» den betydliga förminskning i göromålen, som, enligt hvad ofvan
är nämnd t,Ar' 1828 egde rum, och hvilken UtskoLtet tror åtminstone
ännu öfverväga den sedermera inträffade tillökningen, de invecklada
sell sysselsättande bytesfrågorna upphört.
I öfrigt tror Utskottet sig böra yttra:
alt enhet i princip bereddes, om, på sätt Utskottet tillstyrkt i afseende
på Kammar-Rätten m. fl. Verk, Styrelsepersonalen i Kongl. Kammar-Collegium
utgjordes t. ex. af 2 Kammar-Råd och \ Assessorer med
derefter lämpade lönevilkor; att, vid jemförelse emellan den gamla med
den pvojecterade Slaten, det befinnas, huruledes Presidentens och Kammar»
-
jStats-Utskollels Utlåtande N.o it/f.,
s7
mar-Rådens aflöning å elen förra lemna full tillgång lill reglerande af
desses penningelöner enligt elen senare; och att det äskade anslaget sålunda
nu egentligen alser löneförhöjning för de lägre lönegradernes innehafvare,
hvilka åter, lill större delen, serdeles inom Cancelliet, derjemte
ega befallningar vid andra Enibefs-Yerk.
Då nu ifrågavarande reglering inom Kongl, Kammar-Collegiura
emedlertid icke kan ti II vägabi i rigas med förut varande tillgångar eller
med ett mindre betydligt tillskott, måste Utskottet, på det i först t punkten
uppgifne skäl, eljer nödvändigheten att för Rikets försvar bereda
den tillgång, sorn oundgängligen erfordras, äfven nu afstyrka uppförandet
å Stat af de för löneregleringen inom Kongl. Collegium af Kongl,
Maj :t äskade 8,332: 3r, 11.
C:o Denna punkt rörande Kongl. Stals-Contoret, för hvilket Utskottet
tillstyrkt en årlig tillökning i Stals-ansiuget af .5,200 R:dr, är
återremitterad, på grund af dervid gjorda anmärkingnr:
hos Ridder skåpet och yl deln, af Grefve Cronhielm, O. A., som åberopat
den reservation Herr Petré mä Utskottets utlåtande afgifvit, sam£
*f Herr Roos, C. [7., som »lisett Verket böra organiseras såsom en Liatidalions-Bureau,
och fördenskull hestridt all tillökning i personalen;
hos Preste-Slån det af Doctor Morén, som begärt upplysning om
icke de å Magasins-Contoreis Indragnings-Stat upptagne .'Tjenstemän kunna
användas till förstärkning i Kongl. Stats-Contor,els personal;
hos Borgare-Ståndet af Herr Halling, som hestridt tillökningen på
den grund: att göromålen voro Kongl. Stats-Cpntoi et ålag le redan vid
senaste Riksdagen, då Verkets Stat i Riks-Slalen upptogs; alt genom den
nu föreslagne tillökningen, den till inskränkning ledande regleringen
vöre omintetgjord; att behöfliglieten af ytterligare en Stats-Conunissarie
motsades af det Kongl. Bref, hvarigenom de redan varande ei häll it försäkran
om serskild vedergällning för de dem ålagde tillökade göromål;
att en Notarie väl kunde vara tillräcklig, men att, om en lill bomme att
uppföras, den af Kongl. Stats-Conloret uti dess underdåniga B.-rättelse
uppgifna, men i den Kongl. Propositionen ej omnämnde tillgång aldea
till Notarien för Magasins-Ärendena utgående aflöning måtte observeras
till afdrag; af Herr Ekstrand, att Advocal-Fiscalen, såsom föga sysselsatt,
icke måtte uppföras, samt ali Riks-Roksluts-Contoret bör k unna töja
jet g med den förut bestådda Gratificalionen af iooo R:dr; nillen Rubin,
liih. lill fl. St. Prot. f334. 4 Sami. 1 Afd. a Bandet. 3
Utte Häftet.
Stals-Ulskoltets Utlåtande N.-o
'■'att Utskottets tills ty! k,-nide i detta fall vore anmärkningsvärdi"; af Herr
Hessle, rn. Jl„ ali löntagarne å Expectance-Slaten borde lill tjenstgöring’
användas; samt af Herr Langenberg, att om äfven Advocal-Fiscalen samt
en Kammarskrifvare vore nödvändiga, de öfriga Embets- oell Tjeusleuuinua-befattAingarne
voro öfver flöd i ga; ocb
bos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund, sorn
ansett Kongl. Stats-Contorets reglering hafva blifvit underlättad derigenom,
att Kammnr-Collegii Afrähniilgs-Contor, reed tillhörande aflöningsanslag,
fått af Kongl. Slats-Contoret emottagas och användas; alt de
från Kammar-Collegium till Slats-Contoret öfverflyttade göromälen icke
vore af någon så stor betydenhet, samt skötandet af Charlse-SigillalaeVerket
icke förenadt med synnerligt besvär, och alt rätteligen Kongl.
Kammar-Collegium bort Jlill sin disposition erhålla någon andel af den
aflöningssumma , sorn förut utgick lill det indragna Ali äknings-Contoret;
samt slutligen af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson, att, ehuru
lian icke ville bestrida hehofvel af den ifi ågastäilde personal-tillökningen,
lian dock trodde, att de å Expectanee-Siat uppförde personerne kunde
inkallas lill tjenstgöring.
Hvad sålunda blifvit anmärkt har Utskottet noga öfvervägt; oell
alldenstund hos Utskottet förekommit, att en förändrad arbetsordning
och elt förenkladt bokföringssätt kunna i betydlig rnon inskränka Kongl.
Stats-Contorets nuvarande göromål, och Slats-Contoret på expectaneestat
eger en talrik Tjensternunna-corps, som, efter Utskottets tanka, är
pligtig- att på kallelse gå StatsContoret med erforderligt Ijenste-bilräde
till handa; fördenskull och som Stats-Contoret redan blifvit, så till tjensternes
antal, som till lön-beloppen, definitivt regleradt, och en afvikelse
derifrån skulle innebära ett undantag, af egenskap alt möjligen kunne
uppväcka elt skäligt missnöje hos Rikets Öfrige Coilegier, finnér Utskottet,
på dessa sammanlagda skäl, och med jemväl fästadt afseende
på den, vid jemförelse af alla anmälda behof, befunna otillräckligheten
af Stats-Vei kels tillgångar, sig böra, med från
gående
af sitt förra yttrande i mom. a och b af denna punkt,
afstyrka beviljandet af den i Kongl. Stats-Contorets aflönings-slat
för åtskillige nya Em bets- och Tjenste-befattnint'•
gar föreslagne tillökning af 5,200 R:dr.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Halling bestridt den af Utskottet i
samma puukt mom c. föreslagne öfverby!tning från allmänna IndragningsStaten
till aldra Hufvud-Tileln af de 7-458^ R:dr, som utgöra aflöningen
för Tjenstemännen och Betjeningen vid Upplags- och Ulgifls-Magasiueu samt
Stats-Ulshoilels Utlåtande N.-o 2/^.
»9
Eugenen, under yttrande aLt någon indragning deraf, till följd af Rikets
Ständers vid senaste Riksdagen derom yttrade önskan,, torde kunna ega
rum. — Men då, med anledning al Rikets Ständers i ämnet aflåtne skrifvelse,
Kongl. Majit bestämdt förordnat om bibehållandet af de i Tabellen
pag. i3 Bet. N:o 80 uppräknade magasin, och vid denna reg lerin" icke
varit något att anmärka, tillstyrker fortfarande Utskottet upptagandet å
aidra Hufvud-Titeln af ofvannämnda summa 7,458* R:dr, till skillnad från
det å allmänna Indragnmgs-Staten qvarstående belopp, sorn åtnjutes af
Tjenst ema n n a-person a len vid de till indragning bestämde Krono-ma^asinen.
7.0 I anledning af Utskottets uppgift, att regleringen af Kongl. BerssCollegii
Stat, i sammanhang med Mynt- och Conlrol-Verkens, till en början
utfaller med behof af ökadt Stals-anslag och hvilket till en del skulle
vara föranled t deraf, att alla Ledamölerne i Kongl. Bérgs-Collegium ansetts
böra utgöras af'Bergs-Råd, med derefter lämpad aflöning, i stället för äfven
af Assessorer, har hos Ridderskapet och Adeln Herr Danckwardt M
G., yttrat, att delta anförande saknade behörig grund, enär vid alla Regleringar
det skall inträffa, alt åtskilige öfverflödige personer måste'bibehålla
sina löner, hvarigenom åter en brist för de tjenstgörande uppkommer"
Då della icke har något att göra med den verkliga framtida regleringen af
Verkets Stat, kan man icke säga att ökadt Stals-anslag åstadkommits så
länge, såsom förhållandet vore med Kongl. Bérgs-Collegium, Verkets förra
anslag ej blifvit öfverskrida genom regleringen; och livad Ledamöternes
utnämnande till Bergs-Råd angick, så enär antalet förminskats från n till
3 samt mångårig erfarenhet och vetenskaplig bildning erfordras för att kunna
bekläda ett sådant embete, har Herr Danckwardt trott Utskottet sakna
skälig anledning till dess derom framställda anmärkning.
I anledning häraf får Utskottet lill svar meddela, Rit. om regleringen
verkställes successive, eller i nion af afgång, kan visserligen det förhållande
inträffa, att det förutvarande Stats-anslaget befinnes tillräckligt, men att
detta så mycket mindre med Kongl. Bergs-Collegii reglering inträffat som
om man borttager de serskilda anslags-sumrnorna för Laboratorium Chemicum,
Mynt-Verket och Control-Veiket, hvilka nu i regleringen iimått och
derigenom på det hela leni nät ett fördelagtigare resultat, en tillökning i
Bergs-Collegii nya Stat utöfver förutvarande tillgångar uppkommer af omkring
1,400 R:dr med 43 tunnor spanmål derunder. Och då en tillök
ning sålunda i sjelfva verket egt rum, har Utskottet bland orsakerne deri
till trott sig desto hellre höra omnämna uteslutandet af Assessors-graden
sorn Collegii verksamhet, genom frånskiljandet af ulla Domstois-må! blifvit
i betydlig nion förminskad. '
Stats-Utskoltets Utlåtande N:0 21^.
Och får Utskottet på grund häraf förnya dess, i 'ylde punkten
af Betänkandet N.'o 80, gifne tillstyrkande.
8:0 I fråga om Kongl. Commerce-Collegii reglering hade Utskottet i
förra Betänkandet yttrat, alt resultatet af denna reglering kunnat visa sig
ännu fördelagligare och alt den fastställda aflönings-slaten borde betraktas
såsom blott ad interim gällande. Häremot har blifvit invändtf hos Ridderskapet
och Adeln af Friherre Boije, L., hos Preste-Ståndet, af Herr
Stals-Rådet m. m. Poppius,sa mt hos Borgare-Ståndet af Ilerr Santesson, B. Ii.,
att någon ytterligare förminskning icke torde kunna lill vägabringas, då,
utom hela Justilia; Divisionens bortgång, äfven HändeJs-Divisionens Ledamöter,
i stället för 6, blifvit inskränkte lill 4» och af hvilka endast 3 af
Stals-Verkel aflönas; att, då desse äro Chefer för hvar sitt departement,
en eller annans benämnande af Assessor vore mindre lämpligt ; att Collega
verksamhet i administrativt hänseende blifvit utvidgad samt att sporllernes
indragning i detta Verk icke borde ifrågakomma förr äu samma grundsats
i allmänhet tillämpades.
Detta, med hvad mera i anförandena innebålles, har Utskottet tagit i
öfvervägande; men då å andra sidan i belragtande tages, alt Kongl. Commerce
Collegium fått för regleringen påräkna liela deri aflönings-summa, som
förut utgick lill Collegii Justitiae-Division, samt alt sportelbeloppet lärer
uppgå lill minst 5ooo R:dr årligen, tror Utskollet sig icke böra frångå
siria förra yttranden, hvilka alltså här åberopas.
'9:0 Utskottets förklarande i f)tde punkten af Betänk. N:o 80, det
Utskottet icke kunde tillstyrka uppförande å Stat af de 1 5,0^5: 28, 9, som
erfordrades 1 årligt anslag lill följd af Kongl. Kammar-Rättens nya organisation,
har föranledt åtskilliga anmärkningar hos Bidderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet. Dessa hafva blifvit afgifna:
af Friherre Cederström, J.: att, om äfven det skäl för afstyrkande
Utskottet hernlat derifrån, att sportler och anmärknings-procent borde tagas
i beräkning, för Tjenstemanna-graderne vore tillämpligt, Kammar-RätlsRådens
löner i allt fall kunde bestämmas lill likhet med Ledamölernes
aflöning i andra Verk, enär de icke ega någon andel i berörde serskilda
inkomst;
af Herr af Billbergh, J. P.: att, om man, å ena sidan, fästade sig vid
dett förhöjda kostnaden, man ock, å den andra, borde taga i betrakta iida
den tillökning i göromål, som kommit på Kammar-Rättens lott. Att Domstols-målen,
som år 1824 uPP8*ngo till ett antal af 1048. under loppet af
år i833 utgjort a336, eller mer än dubbelt; att orsaken tillden anmärkta
Stats-Vtskoltets Utlåtande IV.-o 214-
olikheten emot Kongh Hof-Rätterne, att Ledamoterne icke vidare utgjordes
af Assessorer, ulan endast af Kammar-Rälts-Rådegde sin grund deri,
dels alt Kammar-Rätten, jemte det den är Öfver-domstol i kamerala mål,
tillika fungerar såsom ett Öfver-Revisions-Verk, dels ock att, då Ledamöternas
antal i Kongl, Svea Hof-Kätt är 24 med en underlydande betjening
af 3l personer, utgöres Ledamots-personalen i Kammar-Rätten af 7 personer
med 47 underlydande Tjenstemän,' att dä Kammar-Rätls-Råden utöfva
domare-befattning, det icke ansetts lämpligt, att de tillika olöfvade
inspectionen öfver de Conior, hvars anmärkningar de sedermera skola taga
under pröfning, och att således, till beredande af ordning och enhet 1
revisions-arbetet, en Öfver-Revisions-Commissarie-befattning funnits erforderlig;
alt spol lierne icke utgjorde något betydligt belopp, ulan för det
mesta åtgingo till beböfligt skrifvare-biträde, och alt i öfrigt den största
inskränkning vid personalens bestämmande egt rum;
af Herr Roosj C. U: alt Revisions-Contorens förändrade organisation
icke erfordrat större tillskott, än 66 R:dr 16 sk., och att all möjlig inskränkning
blifvit iakttagen för desse samt arbetet i samma nion ökadt,
då andra Departement åter med mera välvilja behandlats;
af Biskopen Doctor Faxe: att målens antal under loppet af de afsenare
5 åren ökats med 5o proc., så att, då under åren 1824—1829 de
gjorde målen utgjort 67^0, hafva de under åren 1829 till och med i833
uppgått lill 9,669; alt Tjenstemännens arbete blifvit med framgång verkställda
hvilket kunde slutas deraf att observations-medlen, sorn under den
förra tidpunkten stigit lill 121,464 R-’dr i5 sk. 6 rst., under den senare
ökats lill 139,762: 24, 4-; och att någon förminskning i tjenstemanna-personalen
icke för framtiden kunde påräknas; samt
af Prosten Edvall och Doctor Björkman: att indragning borde kunna
ske på den summa, som nu utgår till styrelsens aflönande med i5,8oöR;dr,
serdeles på Presidentens anslag, äfvensom af Cancellie-personalens aflöning,
hvilken senare i flera fall är öfverflödigt tilltagen; att Revisioils-Contoren
deremot fått ökade göromål, men icke dessmindre förlorat en del af förut
innehafde aflönings-tillgångar, och att en förändrad reglering inom dessa
Conior vore af billigheten påkallad, och att sådant kunde verkställas utan
lillökadl anslag, om endast de förutvarande rätt fördelades.
De skäl, som grundläde Utskottets förra tillstyrkande, voro: alt ÖfverStyrelsen
af Kongh Kammar-Rätten bort kunna anförtros åt en mindre
talrik personal och att vid regleringen icke tagits i betraktande de icke 0-  betydliga extra inkomster, sorn vid detta Enrbets-Verk genom anoiärk
-
Stats-Utskottcls Utlåtande N.o ">.l4■
nings-procent m. m. ega rum; och som af hvad nu blifvit anfördt, dessa
åsigter icke kunna anses vederlagde, utan fasthe11re vinna styrka, åtminstone
i senare hänseendet, af den utaf Biskopen, Doctor Faxe meddelade uppgift
å anmärknings-mediens betydliga tillväxt och derefter lämpad förhöjningiden
Kammar-Rätténs Tjenstemnnna-personal tillfallande observationsprocent,
sä, och med åberopande af det i i :sta punkten omnämnde hinder
för beviljandet i allmänhet af löne-förbättringar, vidblifver Utskottet sitt
lörra afstyrkande, så mycket hellre, som af åtskilige anföranden anledning
är alt förmoda, det en för ändrad reglering äfven af Revisions-Contors-personalen
möjligen skulle vara af behofvet påkallad.
10:0 Af de hos Ridderskapet och Adeln samt inom Bonde-Stundat
yttrade skiljaktiga meningar i frågan om anslaget lill den under Kongl.
Sundhels-Collegii inseende ställde Electricitets-machin till fattige sjukes
betjenande, hvilket Friherre Cederström, J., ansett böra till nästa Riksdag
fortfarande utgå, men Riksdagsfullmägtige Petter åndersson) och
Gustaf Larsson ansett, böra upphöra med detta år, hemtar Utskottet ökad
anledning tillstyrka, att samma anslag må få utgå till slutet af år 1837 å
Allmänna Indragnings-Staten.
Kunnande Utskottet icke tillstyrka afseende å Herr Klingstedts förnyade
hemställan om något årligt anslag åt Directeur Godlund för dess biträde
vid den Éleclriska Curmethodens begagnande.
1 i;o Utskottet, som måste erkänna rigtigheten af de anmärkningar,
hvilka hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Hartmansdorff', hos Preste-Ståndet
af Lifmedicus Doctor Ekström samt hos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Petter sindersson från Hallands Län blifvit gjorda vid
Utskottets tillstyrkande i denna punkt angående anslaget för farsoters och
smittosamma sjukdomars botande samt medico-legala besigtningar, nemligen:
att den af Utskottet ifrågaslällde öfverflyllning af vissa utgifter från
detta anslag borde bestämdt tillstyrkas och af Rikets Ständer beslutas,
samt att, då gifvet är, alt summan, utgörande för bägge ändamålen, 9000
R:dr, hittills varit otillräcklig, densamma mål le antingen ökas eller förvandlas
till ett förslags-anslag, så vida man icke vill aulorisera en årlig anvisning
å besparingarne med omkring 4ooo R:dr, får alltså tillstyrka:
a) att det arfvode, som Provincial-Chii urgen i Stockholms Län
hittills åtnjutit af delta anslag, må öfverflyltas på Med>°'-  nal—Staten j 00: ——
b) att koslnaderne för Läkares resor till veneriska sjukdomars
upptäckande och förekommande, må från
Stals-Utskoltcis Utlåtande N.o 2/jjt.
delta anslag aflföras, såsom varande en utgift den
der af Curhusmedlen i hvarje Län hör bestridas ^32: 16.
samt
c} att detta anslag äfven må befrias från kostnaden
för Stockholms Läns Provisoriska Carlius, i fall
det fortfarande skall behöfvas, per medium utgörande
169: 28.
i,o5i: 44*
Fråga är jemväl väckt, atl kostnaderne för medicamenter åt fattiga
sjuka borde tillhöra fattigvården inom hvarje Län och socken, samt följaktligen
från detta anslag afföras det belopp af 3,241 R:dr 27 sk., hvartill
berörde kostnader per medium uppgått; men, i betraktande af vigten
deraf, att, vid smiltosamma sjukdomars utbrott, medicamenter genast
finnas att tillgå och kunna utdelas åt de fattigare, som vanligen äro för
dylika sjukdomar mest utsatte och att, om en farsot, sorn i sin början
kunnat qväfvas, i brist af medicamenter hillver kringspridd, de mest olyekliga
påföljder möjligen skulle uppkomma, anser
Utskottet sig icke böra tillstyrka den i delta hänseende
i fråga stal Ide öfverby lin ing.
A anslaget för smiltosamma sjukdomars botande samt för medicolegala
besigtningar visar sig således, äfven efter afräkning af ofvanstående
i,o5i R:dr 44 s^ > en blist af omkring 3,ooo R:dr; och som denna, i
händelse icke tillgång på annat sätt beredes, måste fyllas genom anvisningar
på besparingarne, hemställer Utskottet, såsom mera ändamålsenligt
och med ordning öfverensstämmande,
att hela anslaget 9,000 R:dr må förklaras vara ett förslagsanslag
i likhet med de flera å aldra Hufvud-Titeln uppförda
sådane anslag, såsom rese- och tractamentspenningar
för förrättningar i civile ärenden, till skrifmaterialier m. m.
Vid anställd undersökning om orsaken till meranämnde anslags oI.
i 11 racki ig het, har Utskottet funnit, alt kostnaderne för medico-legal*
besigtning vida öfverstiga den -|idel af anslaget eller 3,000 R:dr, sem
för dem äro anvisade; men, då Utskottet tillika trott sig ega anledning
formad», alt dylika besigtningar icke sällan utan trängande behofreqvir&ras
oeh verkställas, tillstyrker Utskottet derjemte,
det Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet au-i
Slats-Ulskoltcts Utlåtande N;o 214.
hålla, alt föreskrifterne i detta hänseende må varda öfversedda,
så att medico.legal besigtning icke, ulan alt vara
af verkliga behofvet påkallad, må verkställas,
Och anser Utskottet sig härigenom jemväl hufya besvarat Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielssons framställning, att ifrågavarande anslag
må, såsom varande af förslagsanslags-nalnr, föi flyttas lill 8:de Titeln,
men nedsättas till 5,000, hvaremot alla ”locala utgifter skulle af Regeringen
bestridas genom tillfällig disposition, och derefter godtgöras af
Riksgälds-Contoret.”
Sedan Stats- och Oeconomie-Utskolten numera, genom Betänkandet
N:o 8, tillstyrkt tillsättandet af 9 nya Extra Provincial-Läkare-beställ»
ningar med en sammanräknad aflöningssumma för dessa Tjänsters innehafvare
af 2,750 R;dr, får Suts-Utskotlet, i öfverensstämmelse härmed,
tillstyrka:
att nämnde summa må å denna Hufvud-Tilel uppföras, t
sammanhang med det förut yarande anslaget för ProvincialLäkarevården
i Riket,
12:0 Punkten om Ve t er inair-Inrättningen är lemnad utan anmärk
ning.
13:o Vid föredragning hos Ridderskapet och Adeln af Utskottets af»
styrkande utaf det för Carolinska Medi co-Chirurgiska Institutet begärda
fyllnadsanslag 2,3oa R:dr 10 sk. 8 rist., har Herr von Hartmansdorff’sökt
ådagalägga vigteu och nyttan af att denna Läroanstalt blifver fullt organiserad;
hvarjemte, hos Presle-Ståmlet, Herr Ekström anhållit att, om
bela anslaget icke kunde beviljas, åtminstone 800 R:dr deraf mätte anslås,
såsom oumbärliga för malerielens underhåll, emedan det i annat fall
blefve Lärarnes åliggande, att af sine inskränkta och ej lill fullt belopp
utgående löner bekosta samlingarnes vidmagthållande samt inköpet af
böcker.
Som, efter hvad inför Utskottet blifvit uppgifvet, ifrågavarande anslag
af 800 R:dr äro afsedde, icke lill förbättring i några löner, utan lill
reparationer, anskaffaning och underhåll af malerialier, oundgängligen behöflige
för Institutets fortgång och arbeten, anser Utskottet sig ega skälig
anledning tillstyrka
uppförandet å Medicn-Chirurgiska Institutets stat af ofvan»
nämnde summa 800 R:dr,
»4*
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 2/jf..
;4:o Bonde-Ståndet liar återremitterat i4-de punkten om Öfver-Intenclents-Embetet,
på grund af Riksdagsfullmagtigen Anders Danielssons anförande,
deruti han bestridt all tillökning i anslaget, så vida icke ÖfverIntendents-Embetet,
i enlighet med Rikets Ständers vid sista Riksdag
gjorda underdåniga anhållan, öfvertager befattningen nied alla Kronans
hus och byggnader.
Utskottet, sorn icke finner skäl att vägra det för regleringens verkställande
erforderlige penningelillskott af 36 R;dr 5 sk. 4 får der
jemte
upplysa, att frågan om öfverflyttning ifrån Kongl. Kammar-Collegium
till Öfvcr-Intendenls-Embelet af bestyret med Kronans hus och
byggnader, äfven i landsorterne, för närvarande beror på Kongl. Majlis
JNådiga pröfning.
i5:o I anledning af Utskottets förklarande, det Utskottet icke för
närvarande kunde tillstyrka den af enskild Motionair (öreslagne tillökningen
i Tabell-Commissionens anslagssumma, hafva inom Preste-Ståndet
Doctor More'n och Prosten Stenhammar anmärkt, alt om man icke i tid
vidtoge någon åtgärd till underlättande af den mödosamma befattning,
som nu åligger Tabell-Commissionens Secreterare, komme, då han lemuar
sin plats utan att en skicklig efterträdare är inöfvad, detta nu så utmärkt
Yäl ordnade Verk sannolikt att med mindre noggrannhet skötas, eller ock
ett helt Conior för detsammas utförande att tillsättas, och Stats-Verket
derigenom få vidkännas vida större kostnad, än som nu blifvit begärd.
Utskottet har öfvervägat hvad sålunda blifvit anfördt, samt tillika
tagit kännedom af den Berättelse rörande Tabell-Commissionens göromål
oell åligganden, som Biskopen Doctor af Wingård i Presle-Slåndet afleranat,
och funnits återremiss-handlingarne bifogad; men Utskottet, sorn
ingalunda underkänner utan tverlom gör fult rättvisa åt det nit och
den skicklighet, hvarmed Tabell-Commissionens arbeten skötas, finner
dock icke sådane skäl vara anförde, som kunna föranleda Utskottet att
frångå dess Beslut, att åtminstone icke för närvarande tillstyrka bifall
å den i motionsväg begärda tillökning i Tabell-Commissionens anslagssumma.
16:0 Den från Bonde-Ståndet meddelade återremiss å i6:de punkten,
till följd af Vice Talmannen Jon Jonssons yrkande, alt Skogs~ och
Jägeri staten må förflyttas på Indragnings-Slat, på det att icke, vid inträffande
ledigheter, tjensterne må, medelst fullmagter, åter tillsättas, finHill.
till 11. St. Fröt. tS34- 4 Sami. 1 dfd i Bandel. 4
nide Häftet.
Ståts-Utskottets Utlåtande N -o 21#.
ner Utskottet icke här påkalla något svar, enär, på sätt Utskottet redas
j förra Betänkandet yttrat, Slals-Utskoltet i detta ämne kommer att afgifva
gemensamt Utlåtande med Allmänna Besvärs» oeh Oeeonomie-Utskottet.
17:0 Angående Tull-Verket.
Utskottet får nu till Besvarande först upptaga den inom Ridderska»
pet och Adeln af Friherre Lagerheim, El., samt Herr Grundelstjerna,
A. IV., och inom Borgare-Ståndet af Herrar Santesson, Arnberg och
Rydin yttrade åsigt, att Tull-Verket hör fortfarande erlägga postporto
för dess brefvexling, och det i Tull-Verkets Stat gjorda afdraget för porto-afgifterne
med i5,ooo R:dr således icke ega rum; till grund för: hvilken
åsigt Friherre Lagerheim samt Herr Grundelstjerna hufvudsakligen
anfort: att öfverskottet i Postinkomsten emot de kände utgifterne icke
utgjorde mera än omkring 6,5oo R:dr; alt ibland inkomsterne då voro
beräknade, så väl Tull-Verkets postporto, med omkring 1 &,000 R:dr, sorn
livad Numer-Lotteriet årligen lemnat, eller omkring 7,000 R:dr; alt, om
dessa sammanräknade 22,000 R:dr afdragas, ej allenast tillgång skulls
saknas för nödige, i utgills-ealculen ej upptagne ytterligare förbättringar
i Postcommunieationen, utan äfven brist uppkomma; att Tull-Verkets bidrag
sålunda ej kunde undvaras, och att något skäl lill förändring i gällande
förhållanden med detta Verks brefvexling ieke nu mera än förr
idrefunnes, helst Tull-Verket, lika med flera andra publika Verk, såsom
Banken, Wadstena Krigsmanshus-Cassa 0. s. v., vore försedt med egen
fond.
Utskottet kan väl icke tillerkänna det sist anförde skälet, nemi. alt
Tull-Verket liar egen fond, någon bindande kraft, då man besinnar, att
behållningen af Tullmedlen ingå till Stats-Cassan, till fyllande af bestämda
Statsbehof, och att Tull-Verket utgör en gren af Riks-Styrelsen ; men
med afseende på vigten och den allmänna nyttan deraf, att lättade postGommunieationer
beredas och att serskildt den postgång, som med England
nyligen öppnats, varder på ett ändamålsenligt sätt organiserad, så
att den må vinna förtroende och derigenom, om äfven i början medförande
dryga utgifter, dock framdeles komma att gagna, har Utskottet, i
betraktande af de flera förbättringar, som i Postcommunieationsväg ännu
äro att vidtaga oeh redan äro påtänkta, trott sig, med frångående af sitt
förra förslag, böra tillstyrka,
att Post-Verket må förklaras berättigadt, alt fortfarande för
Tull-Verkets brefvexling åtnjuta betalning.
Stats ~Utskotttts Utlåtande N.-o a i4-
37
I händelse Rikets Sländer härtill lenina bifall, hemställer Utskottet
derjemte:
att en summa af t5,ooo R:dr, ungefärligen motsvarande
postporto-afgiftens belopp för året, må tilläggas Tull-Verkets
utgifts-stat, oeh denna således bestämmas till 562,000 R:dr.
Beträffande Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielssons förnyade framställning,
att Tull-Verkets utgiftsstat är alldeles för hög, och att densamma
b^rde förminskas med 92,000 R:dr, så får Utskottet, till svar
härå, åberopa, hvad Utskottet i detta ämne förut yttrat, att, så vida man
vill påräkna den högre tull-uppbörden, man äfven måste vidkännas den
högre kostnaden för den, åtminstone under närvarande förhållanden, nödige
befunne talrikare bevakningspersonalen.
18:0 Vid föredragning af Utskottets Utlåtande, i afseende på LandsStaternes
reglering, innefattande att denna reglering ännu må uppskjutas,
men vid nästa Riksdag åter förekomma, har hos Ridderskapet och
Adeln Herr von Hohenhausen, M. S.j förnyat sin i motionsväg gjorde
framställning om behofvet af någon lönföl bättring åt Lands-Staten på
Gottland, och hemställt, att åtminstone ett anslag af 1,000 R:dr måtte
för berörde ändamål beviljas; hvarjemte, hos Presle-Slåndet, Prosten Edvall,
på anförde skäl, begärt ett anslag af 5,000 R:dr, för att användas
till förbättring i de högst knappa lönevilkor, som nu bestås Lands-Staten
i Jemtland; och har Prosten Nordin fästat uppmärksamheten på vigten
deraf, att Lands-Staterne blifva ändamålsenligt och billigt reglerade,
samt alt, innan en sådan reglering försiggått, inga andra förhöjningar
i löneväg böra ega rum.
Utskottet har medgifvit, att Lands-Staternes löner rättvisligen böra
regleras och flerestädes en behöflig tillökning deri beviljas; men som
Stats-Verkels tillgångar nu icke medgifva verkställigheten deraf, och en
partiel förbättring för ett och annat Län icke lämpligen torde böra företagas,
kan Utskottet icke understödja Herr von Hohenhausens och Prosten
Edvalls här ofvan gjorda framställningar, utan vidblifver sitt förra
tillstyrkande. Å Gottlands Läns Stat har Utskottet lill afdrag observerat de
80: 24*» sorn förut utgått såsom aflöning åt en Tjäruskurarejpå Gottland,
men hvilken aflöning nu mera kommer, enligt Utskottets förslag uti 6
punkten af Betänkandet N:o 82, att å Allmänna Indragnings-Staten
uppföras.
ig:de punkten, angående anslag för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande:
kungörelser, och
Ståts-Utskottets Utlåtande N. o i f 4.
2o:de punkten, angående det Landshöfdingen i Jemtland såsom löneförbättring
anslagne arrende af en Kronoäng vid Wadstena, äro lemnade
utan anmärkning.
21:0 I anledning af inom Borgare-Ståndet väckt begäran om närmare
utredning, rörande den Landshöfdingen i Kronobergs Län til lagd e
ersättning med 2000 R:dr för de till Kronobergs Kungsgård förut utgångna
dagsverks-skyldigheter, och hvilken ersättning, h i t ti Is uppförd å
Allmänna Indrngnings-Staten, blifvit af Utskottet föreslagen till upptagande
å 2;dra Titeln, får U tskottet upplysa, att, enligt Rikets Ständers i
detta ämne till Kongl. Majrt aflåtne underdåniga Skrifvelse den 14 Januarii
i83o, nämnde ersättning ansetts böra tillkomma Landshöfdingen i
Kronobergs Län till 1835 års slut, med tillägg ”att anslaget jemväl ef’rter
i835 års slut skulle utgå och å Andra Hufvud-Titein uppföras, för
”att, efter hvad närmare kan förordnas, till löne-förbättring åt någon
”annan Landshöfding användas.”
Och är det således blott en verkställighet af Rikets senast församlade
Ständers Beslut, Utskottet tillstyrkt i berörde, endast från BorgareStåndet
återremitterade, punkt.
22:0 Vid denna punkt, angående Räfstetings-penningarnes afskaffands
är icke någon anmärkning gjord.
23:o Åtskillige Ledamöter inom Preste-Ståndet samt Riksdags-Fullmägtigen
Lars Hansson från Götheborgs och Bohus Län hafva yttrat
sig för beviljandet af förbättring i Länsmännens löne-vilkor, dels genom
deras förseende i allmänhet med boställen, dels genom lönernes förhöjande
med 5o R:dr o. s. v.
Men som Stats-Verkets tillgångar icke medgifva någon större utgift
i detta hänseende, än som erfordras för verkställigheten af den lönereglering
för Länsmännen, som vid sista Rikdagen beslöts, kan Utskottet
icke å berörde framställningar tillstyrka något afseende. Och hvad
angår Prosten Alilqvists yttrande rörande det serskilda förhållande, som
skall inträffa med de af Kronolänsmannen på Öland innehafvande Bohemman,
hvarigenom desse Kronobetjente skola i löneväg vara sämre
lottade än öfrige Länsmän, så kan Utskottet icke tillstyrka Rikets Ständer
att dermed taga någon befattning, utan ega vederbörande, om deras
rätt vid regleringens verkställande blifvit för nära trädd, att derom, till
rättelses vinnande, å behörig ort göra anmälan.
De återstående punkterne i Betänkandet N:o 80 nemligen:
Stats-Ulskottcts Ullåtande A\o 114-
29
s4-de punkten, angående aflöning eller ersättning i vissa fall åt Fjerdingsman
;
s5:te dito, angående dito åt Lands-Fiscaler, eller desse Tjenstémäns af
sk
aflande;
s6:te dito, angående dito åt Kronans Uppbördsman i Städerne;
zy.de
söka inträde i Rättegångs-Verken, och
s8.de
slagsanslag ,
äro lemnade utan anmärkning.
29:0 Sedan Utskottet tillstyrkt Numer-Lotteri-Inrättningens bibehållande
och bland Stats-Yerkets inkomster upptagit den i Kongl. Majtts
Nådiga Proposition beräknade inkomst-summa 110,000 R;dr, kommer,
äfven, lill följd deraf, den vid föregående Riksdagen, äfvensom uti högstberörde
Nådiga Proposition upptagne summa för Numer-Lotteriets stat
och utgifter att å denna Hufvud-Titeln åter uppföras med—■ R:dr 5o,ooo.
Stockholm den i5 Julii i834»
Reservationer :
Vid Utskottets beslut uti i:sta punkten, angående Kongl. Maj:ta
Cancellies löne-reglering ,
af Grefve Hamilton, G. TV., under åberopande af den vid förra Betänkandet
i denna fråga afgifna reservation.
Härmed förenade sig Prosten Stenhammar, Prosten Östberg, Herr
Santesson, B. H., samt Herr Petre, T.
Vid 6:te punkten, rörande tillökningen i Kongl. Stats-Contorets
personal:
Af Friherre Palmstjerna, C. O.: ”Jag reserverar mig mot Utskottets
nu fattade beslut. Jag anser det föga väl betänkt, och reserverar mig
mot detta sätt att behandla ärendena. När man anser att af poslmedlen
i5,ooo R:dr kunna anslås till befordrandet af Diligence-inrättningar,
m. m., hellre än att Staten besparas, men deremot nekar de för den behöriga
gången af Stats-förvaltningens vigtrgaste ärenden mest angelägna
anslag, så måste jag finna en sådan sakernas behandling icke väl betänkt;
och reserverar mig deremot, samt emot följderne, hvartill fortgåendet
på denna väg skall leda.”
Häruti hafva instämt Friherre Silfversköld, C., jemte anmälan att
Friherren vid denna frågas algörande icke varit i Utskottet närvarande,
%<s
Stafs-Utskottets Utlåtande N.o 2t/f.
Grefve Hamilton, G. W., Grefve Gyldenstolpe, A., Herr von Post, L,,
Herr Bergenstråhle, Herr Tumm, P. A., Prosten Östberg, Prosten Nordin,
Commeree-Rådet Hemberg, samt Riksdagsfullmägtigen J. L. Wiklund
från Westerbottens Län;
Af Biskop l^hyselius, som, jemte instämmande uti Friherre Palmstjernas
mening, anfört;
"Emot Utskottets nu fattade, förändrade beslut, i frågan om förökadt
anslag till Kongl. Stats-Contoret, får jag härmed anmäla min reservation,
och, i sådant afseende, i likstämmighet med Utgifts-afdelningens
gjorda förslag, framställa de skäl, på hvilka jag grundar densamma.
Enligt hvad jag under öfverläggningarne inom Utskottet inhemlat, blef
nämnde Verk regleradt år 1824 med en, såsom kändt är, noga beräkning
af hvarje Embets- eller Tjenstemans ai bets-åliggande. Samma Personal
har sedermera, såsom tillökning i göromålen, fått emottaga den löpande
controlen öfver Uppbörds- och Redogörelse-Verket, Chartaj-SigillataeVerket,
Allmänna Magasins-Ärendena, Våg-Staterne, uppbörden och redovisningen
af Wadstena Krigsmanshus- och Militim-Boställs-cassornas
medel, Minister-Statens aflöning, ett vida utsträckt Riks-Boksluts arbete,
m. m., och hafva, till följd häraf, målens antal för år stigit från 4000
till 6000, hvaribland 7 å 800 Kongl. Bref och Remisser. Till en del
måste jag väl medgifva rigtigheten af den gjorda anmärkningen, alt tillökningen
i göromålen var känd, då Kongl. Stats-Contorels stat af Rikets
senast församlade Ständer godkändes, nemi. i hvad som angick controlen
å Uppbörds-Verket, äfvensom Charlas-Sigillalse-Verket, jemlikt Kongl.
Kungörelsen den 10 April 1828, men det öfriga tillkom, till följd af
Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade beslut, och verkningarne af den
år 1828 skedda öfverflyltningen visade sig icke förr, än under loppet af
år 182g, då åter det icke kunde vara lämpligt, att, utan några års erfarenhet,
väcka fråga om tillökning i en icke långt förut reglerad, vid
samma Riksmöte lill fastställelse framlagd Stat.”
”Ehuru, enligt min tanka, det icke skäligen kunnat fordras, att Utskottet
skolat ingå i en detaillerad redovisning för behöfligheten af en
eller annan underordnad befattning, som af Kongl. Maj:t ansetts nödig,
borde ej förbises, att Advocat-Fiscalen i Kongl. Stats-Contoret öfvertagil
en väsendtlig del af de göromål, som förut tillhört det, till följd häraf,
jau mera med en tjensteman minskade Advocat-Fiscals-Contoret i Kongl.
Kammar-Collegium, tillika med alla de göromål, som bestriddes af den vid
förra Allmänna Magasins-Inrättningen serskilt anställde Advocat-Fiscal; att
Siats-UlsHottets Utlåtande W:o- 2t/f.
Nolarre-tjenstgöringen, allt sedan- regleringen, icke varit Bestridd utaf erc
person, utan mäst genast, efter det densamma, vid innehafvarens afgång,,
borde regleras enligt nya Staten, i anseende till de ökade goro målen, fördelas
emellan arne personer; alt CanceUie-göromålen , såsom en följd af den v i-d'—-  sträcktare omfattning Terkel fått, äfven blifvit ökade och synas ännu påkalla1
tillökning af en Canccliist, samt alt Riks-Boksluts-Cootoret, så vida det
skall kunna uppfylla de detsamma ål agde, ökade göromål, mäste kunnapåräkna
en motsvarande ökad ordinarie Personal af en Bokhållare oell
en Kammarskrifvare. Lika med hvad flere Ledamöter inom Riks-Stånden
yttrat, anser jag af vigt, alt den på f. d. Allmänna Mngasins-Inrätfmingens
Expectanee-Stat qvarstående personal i möjligaste moa användes
till tjenstgöring, och hyser icke heller något tvifvel, att ju icke,, åtminstone
till de underordnade befattningarne, sådane personer, så vidt de
finnas skicklige, begagnas; men jag får dock upplysa, såsom det ock i
rak motsats och tvärt emot dét, sorn uti Utskottets Betänkande är anforöt,
lärer kunna fullständigt bevisas, att Expectantei ne,f hvilka tillhöra
f. d. Magasins-Directionens Stat, men ej Kongl, Stals-Gonlorets, icke
kunna, utan deras medgifvande, beordras till annan tjenstgöring, än
sorn öfverensstämmer med de befattningar, hvarföre de åtnjuta sina Expectance-löner.
”
Af Domprosten Heurlin, yttrande; "Det af pluraliteten nu fattade
beslut har erhållit stor oformlighet derigenom, att deri af Kongl. Majit
äskade tillökning i Kongl. Stats-Gontorels personal Blifvit helt och hållet
afslagen, utan alt Utskottet ingått i ringaste pröfning af de serskilda'
nye tjenstemännens större eller mindre behöflighet. Deraf har händf,
att lön för Ad voeat-Fisöalensorn redan är tillsatt och för närvarande
uppbär sin aflöning af besparingarne, äfven blifvit afslyrkt, ehuru sig:
tydligen visar, att denne Tjensteman är för Kongl. Siats-Contoret alldeles
oumbärlig. Han har förut varit uppförd å Kongl. Kammar-Collegir
Stat, men sedan de till dess befattning hörande göromål blifvit på Kongl.
Stals-Contoret öfverflyttade, har då Ad voGat-Fiscalen bort upptagas å
samina Terks Stat, Kongl. Stals-Gontoret reglerades år 1824?, med, efter
dåvarande göromål, största inskränkning i personalen. Sedan denna
tid har,, på sätt detta Terks berättelse innehåller, mångå göromål blifvit
till detsamma öfverflyttade, oell jag anser, på sådan grund, med högsta
billighet öfverensstämmande, att Yerket, för göromålens behöriga gång,
erhåller den af Kongl. Majit äskade tillökning i personalen. Specielt
yill jag. nämna Boksluts-Conlorel, sorn, sedan sista Riksdag,, fått högst
SS
Stats-Ut skottets Utlåtande N.o ai4-
betydligt ökade göromål, derigenom att de förvaltande Verkens räkenskaper
jemväl skola uti Rikshufvudboken intagas, och kan detta utsträckta
arbetet omöjligen medhinnas af den förra inskränkta personalen.”
Samt af Herr Santesson> B. Ii.: ”Äfven jag reserverar mig emot
Utskottets nu med votering beslutade afstyrkande af del utaf Kongl. Maj:t
begärda tillökade anslag för Stals-Contoret, det jag, likasom första gången,
ock nu vill medgifva, dock med den jemkning, att de nytillkommande
Einbetsmännen antagas endast lill nästa Riksdag, och alltså med
constitutorial förses; så att, om igenom förenklande af en del afStalsContorets
göromål, framdeles indragning af desse nya tjenster blir görlig,
sådant må desto lättare kunna låta sig göra.”
Med denne sistnämnde bar Prosten Stenhammar sig förenat.
Vid y:de och 8.de punkterne, angående regleringen af Kongl. Bergscollegium
och Kongl. Commerce-Collegiunij hafva de till Betänkandet
N:o 80 i desse punkter afgifne reservationer blifvit åberopade.
Andra Hufvud-Titeln.
Rikets Högsta Embeten .........
— Allmänna Ärendenas Beredning
Nedre Justitiae-Revisionen
.
Svea Hof-Rält med Justitiae—Stat . . .
Götha dito dito . . . .
Skånska dito dito , , . .
Kongl. Majrts Caneellie
Minister-Staten
Post-Verket
Kammar-Collegium
Stats-Contoret med Chartae-Sigillatae - Verket
samt Våg-Staterne i Avesta och Fahlun.
Bergs-Collegium med Bergslags-Staterne samt
Mynt- och Conlrol-Verken
Commerce-Collegium
Kammar-Rätten
Minskning
mot
Utskottets
förra förslag
,200
Förhöjning
mot
Utskottets
förra förslag.
95,000
8,736
21,518
62 510
58,029
24,763
58 990 40
266.666
350.000
29,117
80,190
50,294
18,400
33.174! >
16
37
Transport
I 5,2qo1-
-l 1,157,391/11 j ii
Sund
-
Stats-Utskottets Utlåtande IV.-o 215.
Transport
Sundhets - Collegium med Medicinal - Verket
och Velerinaire-Ini ättningarne
Öfver-S'tåthal lare-Embetet
Öfver-Intendents- dito
Tabell-Commissionen
Landtmäleri-Staten
Jägeri- dito
Tullverket
JVnmer-Lotteriet
Lands-Sta terne
Reglering af Länsmans-Lönerne
Dito af Fång-Vaktmästares och
knektars dito
Skrif-Materialier och Expenser samt ved och
ljus för Collegierne m. fl.
Rese- och Tractaments-penningar ..... .
Fång
-
Summa
Efter afdrag af minskningen
.200 —
8u
A
5o,ooo
1,157,391
70,725
34,163
10,600
1,525
17,333
1.407
562,000
50.000
82.674
9,466
6,441
70.000
11.000
33
>1
27
20
16-
24 ■
26 •
33
I2
9
10
Återstår netto förhöjning emot förra förslaget af
Hvilka, tillaggde förra Förslagets Totalsumma
penningar
Utgöra den nu föreslagne Summa penningar å
a:dra Hufvud-Tileln .
68,700
5,28.
63,420
2,021,31 o
2,084,730
2,084,730
N:o 215:
Ånkom lill Exp.-Utsk. den t6 Julii.
Utlåtande J, i anledning af erhållen åter remiss å Betänkandet
N:o 8tj angående regleringen af utgiftcrne under RiksStatens
3:dje Hufvud-Titel.
1:0 I afseende på Kongl. Krigs-Collegii nya reglering och organisation,
hade Utskottet, uti förenämnde Betänkande, tillstyrkt: att lön för
en President i delta Collegium må anvisas med tillsammans 4,200 R:dr,
Bien utan beräkning af spanmål derunder; att likaledes fyllnaden i de
Bih. till R. St. Prot. 1834., 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 5
utte Häftet.
H
Slats-Uiskotlets Utlåtande 1V:0 2tS.
tjenstgörande» löner, utgörande 497: 3, 2, må uppföras, äfven utan ti Utökning
i det förut varande span måls-anslaget, och med förbehåll i öfrigt,
att de arfvodenf, som af serskilda Cassör» medel utgått till KrigsRåden,
icke hädanefter blefve dem vidare tilldelade; hvarjemteUtskoltet
förklarat sig icke finna skäf tillstyrka bifall till den föreslagna öfverflyttningen
å Indragnings-stat af de, till den vid regleringen öfverblifne
personalen, utgående löner och arfvode» till ett belopp af258i:8, med
99 tunnor spanmål.
Emot dessa tillstyrkanden hafva anmärkningar i olika syftning inom
Riks-Slånden blifvit gjorda, dem Utskottet nu får till besvarande upptaga»
a~y Hos Riddcrskapet och Adeln hafva H. E. Herr Grefve Brahe,
Friherre Franc Sparre och Herr Grip, C. G., sökt visa billigheten deraf,
att Presidenten uti ifrågavarande vigtiga Collegium, icke mer än Presidenten
i Rikets öfrige Coltegier, saknade förmonen af spanmåls-beräkning
under lönen, eller, om sådant icke kunde medgifvas, för att icke
göra undantag från en antagen allmän princip, att åtminstone en motsvarande
ersättning i penningar måtte för Krigs-Collegii President beviljas,
intill dess att spanmåls-beräkning upphör. Men då Utskottet, uti
Betänkandet Nro 212, förnyat dess hemställan om ovilkorligt upphörande
af spanmåfsberäkning under nya löner och Iöntillöknfngar, samt, i Utskottets
tanka, icke lämpligt är, att för ifrågavarande högre embete, mer
än i något annat fall, göra undantag från den allmänna grundsatsen,
kan Utskottet icke tillstyrka hvarken någon spanmåls-beräkning under
Presidents-lönen i Kongl. Krigs-Collegium eller anvisandet af någon
serskild, deremot svarande ersättning.
Inom Borgare- och Bonde-Stånden bar dels anslag till Presidentslönen
blifvit bestridt, under åberopande af de uti Herr Petre's reservation
anförde skäl, dels ock den förändring blifvit yrkad, att Presidentens
aflöning, om den skulle finnas behöflig, må uppföras såsom arfvode, på
det att icke, genom Embetets tillsättande, medelst Fullmagt och lönens
uppförande på ordinarie Stat, hinder må läggas för förenandet af Kongl.
Krigs-Collegium och Förvaltningen af Sjö-Ärendena under en gemensam
Styrelse, eller för andra förändringar i den högre Krigs-Administrationen;
men som det förra förslaget, hvaröfver Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottet
utlåtande afgifvit, enligt Riks-Ståndens fattade beslut, kommit
att förfalla, och öfriga förändringar, som kunna ifrågakomma, icke undanrödja
behöfligheten af Presidents-Embetet i ett Verk, med den vidsträckta
omfattning och penninge-förvaltning som Kongl. Krigs-Collegium eger och
.Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 315.
35
-sannolikt kommer att ega, finner Utskottet icke skäl att frångå dess i
detta hänseende förut afgifne förslag.
b') Vid Utskottets tillstyrkande, att den, till fyllnad i de tjenstgörandes
löner efter den nya regleringen, såsom behöflig uppgifne summa, 497-  3. 2, må å Krigs-Collegii Stat uppföras, hafva åtskillige Ledamöter inom
Borgare- och Bonde-Stånden gjort anmärkning, under åberopande af de
skäl, sorn Herr Petré, uti afgifven reservation, anfört. Då likväl enahanda
skäl, vid frågans pröfning förra gången, redan voro af Utskottet tagna i
öfvervägande, och icke, nu mera än då, verka till rubbning i Utskottets
öfvertygelse, förnyar Utskottet dess hemställan, att omnämnde tillökning,
497: 3. 2, dock utan tillökning i det förut varande spanmåls-anslaget, må
å Stat uppföras.
I anledning af det i samma punkt, såsom ett förhehåll för tillökningens
beviljande, gjorde tillägg, ”att de arfvoden, sorn af serskilde Cassors
”medel utgått till Krigs-Råden, icke hädanefter må dem vidare tilldelas,”
härinom Preste-Ståndet den anmärkning blifvit framställd, alt frågan härom
icke eger något direct sammanhang med Collegii reglering, utan egentligen
afser bedömandet af de under Kongl. Krigs-Collegiura lydande Cassors
förvaltning; men Utskottet, sorn anser Rikets Ständer, vid beviljandet af
ökade anslag i och för regleringen af ett Embets-Verks lönings-stat, icke
vara förhindrade att dervid fästa vissa förbehåll, och att frågan om indragning
af de Krigs-Råden tillagde serskilda arfvoden således lämpligen
kan förekomma i sammanhang med denna punkt om regleringen af Kongl,
Krigs-Collegii Stat, får förnya dess i berörde hänseende, i 1 punkten mora.
b af Retänkandet N:o 81, gjorde tillstyrkande.
c) Utskottet, sorn i 1 punkten_, morn .e. yttrat sig icke ega skäl tillstyrka
bifall lill den föreslagna öfverflyttningen å Indragsnings-stat af löner
och arfvoden, till ett sammanräknadt belopp af 2,58f: 8, med 99 tunnor
spanmål derunder, har af Friherre Franc Sparres meddelade yttrande
i .äqjnet, innehållande, att äfven de med arfvoden fösedda Tjensteraännens
tjenstgöring ännu fortfore och troligen korn me att en längre tid fortfara,
icke funnit anledning att frångå dess förut fattade, här -ofvan framställda
åsigt.
2:0 Hos Ridderskapet och Adelil har Herr Grip, C. G.3 upplyst, att
Kongl. Krigs-Hof-Rättens reglering redan år i8a5 för sig gått och att, då
de till indragning ställde Tjenstemännens löner ännu icke sistlidet år varit
disponibla till den förbättrade aflöning, som blifvit bestämd för de bibehållna
tjensterna, Kongl. Majit funnit billigheten fordra, att, då den
36
Stais-Utskottets Utlåtande N-0 ZfS.
med andra Embets-Verk under tiden vidtagne reglering gått i verkställigliet,
älven Krigs- Hof-Rällens Embets- och Tjeustemanna-personal, med
detta års början, linge .af de högre löneförmonerna komma i åtnjutande,
och fördenskull å Besparingarne anvisat de bristande i,4,C)3: 24, jemte i4o
tunnor spanmål derunder; anseende Herr Grip detta belopps uppförande
å Stut vara af billighet påkallad t» samt i öfrigt ledande lili ordning och
reda i räkenskaperne.
Men då denna tillökade utgift kunnat undvikas, örn regleringen, på
sätt vid densammas beslutande blifvit förordnad t, fått successive bringas
till verkställighet, afstyrker Utskottet äfven nu den ifrågaställa öfverflyttningen.
3:o Från samtlige Riks-Stånden har Utskottet erhållit återremiss å
3:dje punkten af Betänkandet N:o 81, deruti Utskottet för Topographiska
Corpsen tillstyrkt uppförandet å Stat af arfvode för en Renritare med i5o
R;dr, men afstyrkt beviljandet af de, i och för Corpsens reglering, ytterligare
begärde 1,547 H;dr; och innehålla anmärkningarne hufvudsakligen:
att Topographiska Corpsen är den enda aflönade General-Stabs personal i
Svenska Arméen; alt tillgång å en fullt skicklig sådan personal, i händelse
af krig, är af största vigt; att Chefen för denna Corps bör i fält bestrida
den rnagtpåliggande General-Qvartermästare-tjenslen; att Corpsen i öfrigt
är nyttig icke allenast i militäriskt hänseende, ulan gagnar äfven i statistiskt,
genom det Charlas-verk, som af Corpsen med utmärkt skicklighet
utarbetas; att regleringen blifvit verkställd med största sparsamhet, hvarpå
såsom exempel är nämndt, alt Chelens aflöning är 600 R:dr mindre än
hvad Cheferne vid Arlillerie-Regemenlena ega; att personalen i öfrigt
blifvit inskränkt till det antal, som oundgängligen fordrats för att underhålla
och fullkomna yrkets theori, i öfverensstämmelse med tidens fordringar;
att hela Under-Lieuienants-graden blifvit indragen; att vid den år j 812
verkställda sammanslagning af Ingenieur- och Topographiska Corpserna,
Chefs lönen vid den senare blifvit använd lill Secund-Chefs-lön vid Fältmätnings-Brigaden,
och vid Corpsernes åtskiljande blifvit vid den förra,
eller Ingenieur-Corpsen, bibehållen, såsom ansedd der fortfarande behöflig;
att härigerom likväl för Topographiska Corpsen uppkommit en blist, som
kunnat till fullo betäckas, om nämnde lön fått af Corpsen disponeras; att,
i händelse af bifall lill Utskottets förslag, annan utväg icke gäfves, än
att, med ett bristen motsvarande belopp, nedsätta Ofueerarnes redan knappa
lönevilkor, hvilka icke heller utgå till fullt belopp, emedan icke alla
Under-Lieutenanls-lönerne ännu blifvit lediga, och att en sådan löne-ned
-
Stats-Tftskottets Utlåtande W.o 21'S.
S7
sättning otvifvelalitigt skulle, om icke föranleda till Corpsens upplösning,
dock menligt inverka på fortgången af dess vigtiga arbeten samt lägga hinder
i vägen för det gagn, som af denna Corps kan påräknas, såsom bildnings-anstalt
äfven för Armeens Officerare i allmänhet.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet icke kunnat undgå finna,
att serskilda skäl tala för bilall å hvad för Topographiska Corpsens
reglering blifvit hegardt, serdeles som den Corpsen förut tillhöriga Chefslön
densamma frångått och fortfarande blifvit använd till Secnnd-Chefs-lön
vid Ingenieur-Corpsen, på sätt förhål bandet var, då bägge Corpsernn voro
förenade; och Utskottet får fördenskull, med frånträdande af dess förra
beslut i detta ämne, tillstyrka:
att, utom det förut tillstyrkta arfvode för en Renritare med
l5o R:dr, det i Kongl. Maj:Ls Nådiga Proposition begärda
anslag lill Topographiska Corpsens reglering, 1547 R-dr, må
af Rikets Ständer beviljas.
/po De skäl, som hos Rulderskapct och Adeln blifvit anförda emot
Utskottets yttrande, i fråga om förhöjd aflöning för Gardes-Regemenlena,
nemligen: att Stockholm, såsom Hufvud- och Gränsestad, vore i behof af
större militair-styrka än den nuvarande; alt, genom numerairens inskränkthet,
tjenstgöringen blifver i högsta grad tryckande; och alt, om den nu
verkställda organisationen, hvilken Kongl. Maj:t pröfvat och godkänt, åter
skulle förändras och de påräknade lillgångarue förminskas, sådant otvifvelaktigt
korame att ega menligt inflytande på truppens användbarhet och
pålitlighet, — hafva af Utskottet tagits i öfvervägande; men Utskottet
vidhåller dess förra yttrande i delta ämne, hvarigenom uppförandet å Stat
af den ifrågakomne tillökningen i Gardes-Regemenlenas anslag afstyrkés.
5:o I anledning of Utskottets yttrande, i 5:te punkten, det Utskottet
trott sig, under närvarande förhållanden, icke böra tillstyrka den föreslagne
indragningen af någotdera utaf Gardes-Regemenlena till fot, har Herr Dalman,
W. F., omnämnt, att, genom indragning af en del utaf Lif-Gardet
till häst, tillgång skulle beredas för flera af de utaf Kongl. Majtt såsom
behöflige ansedde nya anslag, hvarjemte Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson
föreslagit, alt bägge Fot-Gardes-Regeuientena må förenas lill ett
Regemente om i5oo man, hvilket, om en mängd onödiga poster indrogos,
säkerligen för tjenstgöringen skulle blifva tillräckligt, och hvarigenom en
del af det högre Befälets löner kunde besparas.
Utskottet finner dessa framställningar icke kunna verka till förändring
i den åsigt, Utskottet i omnämnde hänseende förut yttrat.
38
Stals-Ulskottets Utlåtande N.o 21S.
6:0 På grund af de hos Ridderskapet och Adeln af fl E. Herr Grefvi®
Brahe, M., och Herr Grip, C. G., vid .6;te punkten, angående regleringen
af Kronprinsens Husar-Regemente, gjorde anmärkningar: att den med
Regementet verkställda reglering befunnits vara fullt ändamålsenlig; att
lonetillökningen blifvit hufvudsakligen afsadd för Civil-personalen, Förste
Lieutenanter och Adjutanter, och att från den, såsom behöflig uppgifne
anslags-summa, borde afdragas ej mindre värdet af den i spanmåls-anslaget
uppkomna besparing, än äfven minskning i fourragerings-kostnaden vid Regementet,
— har Utskottet anställt jemförelse emellan den förut gällande
och den fastställde nya Staten, samt dervid inheintat, att, utom någon
mindre betydlig tillökning under lönerne j ofvanuppgifne grader., den väsendtligaste
tillökning utgått lill Chefen, som efter gamla Staten åtnjöt i lön,
fourrage-penningar och ersättning för Compagnie-reyenue 2,588: 16, efter
den nya uppbär 3,668: 16; att Majorerne, efter förra Staten, utom Squadrons-revenue,
tillgodonjölo 1,621: 16 tillsammans, men enligt nya, 5,981:
16, ersättning för Squadrons-revenue derunder inbegripen, med tillsammans
3,36o.
Och som häraf visar sig, alt det begärda anslaget hufvudsakligen erfordras
till fyllnad i de det högre Befälet tillagde förhöjde löner, vidblifver
Utskottet sitt i detta ämne förut afgifne yttrande.
7:0 Utskottet, som förklarat sig ej kunna tillstyrka någon förändring
i den för Wermlands Fältjägare-Regemente vid senaste Riksdagen reglerade,
förhöjda aflönings-stat, hade redan vid förra Betänkandets afgifvande
tagit i öfvervägande de skäl, som innefattas i hvad som hos Ridderskapet
och Adelil, till beredande af återremiss, blifvit yttradi af H. E. Herr
Grefve Brahe, Herr Grip, C. G., och Friherre Fleetwood, C. G., rörande
behofvet af den begärda tillökningen, om Chefens ringa lönevilkor j jemförelse
med andra Regements-Chefer, om skyldigheten för honom att representera,
hålla tjenslhäslar, samt ,den mindre Compagnie-revenue lian',
jemförelsevis med andre Compagnie-Chefer, kan påräkna. Men då dessa
anmärkningar,'i Utskottets tanka, icke kunna vederlägga de skäl Utskottet
andragit: att anslags-summan för Regementet vid sistlidne Riksdsg tillökades
med 2,775: 4°» Chefen deraf ensam erhöll 788: 16, och att StatsVerkets
tillgångar nu icke medgifva beviljandet af några löne-förbältringar,
afstyrker Utskottet ånyo beviljandet af det ifrågaställde tillökade anslaget.
8:0 I afseende på Herr Petrés, Th., framställning om indragning af
Wermlands Fältjägare-Regemente, hvilken Utskottet förklarat sig icke kunna
understödja, har blifyjf yttradt, inom Ridderskapet och Adeln, af Grefve
Stals-Ulskotlels Utlåtande N.a 215.
Cronhjelmj O. A., inora Borgare-Ståndet, af flerrar Waern, Hessle, Arnberg,
Klingvall’> m. fl., samt inom Bonde-Ståndet, af Rifcsdagsfullmägtige
Nils Insulin, Peter Persson och Anders Danielsson, att detta Regementes
indragning sannolikt kunde för sig gå utan någon menlig inverkan på
organisationen af Rikets försvar på det hela, helst värfvad trupp, som icke
användes till garnison, i dessa Ledamöters tanka vore mindre ändamålsenlig*
Och har tillika blifvit föreslaget, att den derigenom uppkommande
tillgång skulle användas dels till de begärda anslagen för Topographiska
Corpsen och Raket-Corpsen, dels ock till kostnaden för de behöflige ansedde
Exercice-Compagnierne, samt dels till tillökning i Befälet vid Wermlands
Infanterie-Regemente,
Hvad sålunda blifvit anmärkt och föreslaget har hos Utskottet kommit
i öfvervägande, men Utskottet får, såsom svar derå, endast åberopa
dess förut i delta ämne afgifne yttrande.
9:0 Artilleriet. De vid Utskottets förslag, rörande regleringen af
detta vapen, gjorde anmärkningar, hvilkas hufvudsakliga innehåll här nedan
upptages, hafva blifvit framställde:
inom Ridderskapet och A deln r
Af Herr Grip, C. G., att en Informations-Capitaines lön behöfves lika
val vid Wendes, som vid de andra, med sådan lön redan försedda, Svea
och Götha Artillerie-Regementen ; att förhöjning i Constaplarnes aflöning är
behöflig, då det icke lärer kunna nekas, att fordringarne å dem äro större,
än å deras vederlikar vid andre Regementen, och att den vidtagne organisationen
i öfrigt är fullt ändamålsenlig, samt att tillökning i medicamentspenninge-passeyolancen
bör beviljas, så vida icke Kronan, genom medicamenternes
anskaffning för dess räkning, skall få vidkännas vida större utgift;
Af Herr af Sillen, G. A., att yngre Capitainer vid Artilleriet, med -  hänsigt till deras trägna tjenstgöring och dyrheten i de städer, i hvilka
Artilleriet är förlagdt, böra erhålla dea föreslagne löntillökningen och lönebeloppet
för dem bestämmas lill 600 R:dr;
inom Preste-Ståndet:
Af Professor Agardh, som ansett tillökning i Befälets löner vara billig
och af behofvet påkallad;
Af Biskop Thyselius, Biskop af Wingård, Doctor Pettersson, m. fl.,
att den ifrågastälhie tillökningen dels i irsta Constaplarnes årslön och dels
i anslaget för medicaments-penningar bör, såsom i båda fallen nödvändig,
af Utskottet tillstyrkas;
4°
Stals-Utskottets Utlåtande N.O 215-
inom Borgare-Ståndet:
Af Herr IFij k, sorn yrkat bifall å uppförandet af en Informalions-Capitaines
lön vid Wendes Arlillerie-Regemente, äfvensom tillökning i medicamen
ts-pen nin ge-a osia ge t;
Af Herr Tottie, sorn, under anförande af Artillerievapnets vigt och
nödvändigheten att i lid påtänka och bereda dess utbildning, tillstyrkt den
ifrågaställa lönförbättringen för it) yngre Capitainer, samt de 2:ne redan
varande Informations-Capitainerne, äfvensom anslåendet af ny lön åt en
sådan vid Wendes ArliIierie ;
Af Herr Holm, med hvilken Herrar Frodell, Lake och Winblad instämt,
att då i:ste Constaplarne äro Canonbefälhafvare, samt af dem fordras
vida mera insigter än af i:ste Corporaler vid Gardena, han funne
sig föranlåten tillstyrka den för desse Constaplar begärda löne-tillökning
med 16| R:dr för hvarje;
Af Herr Hessle, som trott den föreslagne förhöjningen i de yngre Capilainernes
och i:ste Constaplernes aflöning vara af billighet påkallad, —
att deremot Batterie-handtverkarnes aflöning kunde indragas, enär man icke
för 20 R:dr om året kan påräkna alt erhålla någon duglig handtverkare,
och denna personals arbeten kunde bestridas af Tygstats-Compagniet, samt
att, hvad medicaments-kostnaden angick, bäst vore, alt den ersattes efter
noggrannt conlrolerade räkningar, och att nuvarande anslaget förändrades till
ett förslags-anslag; samt
Af Herr Halling, som, lika med Herr Ekstrand, ansett tillökningar i
allmänhet icke böra beviljas, utan i nion af å andra håll verkställda indragningar,
och altså bestridi: anslaget till Batterie-handtverkare, enär en
aflönings-summa af i r,5 i o R:dr förut utgår till Handtverksmästare, Smeder,
Stockmakare och Gesäller; — tillökningen i Manskapets gage, enär priset
å födoämnen snarare fallit än stigit, och denna tillökning blott skulle föranleda
enahanda anspråk från andra värfvade Regementen; — förhöjningen
i Recruterings-passevolancen, enär, efter Herr Hal Ungs tanka, de nuvarande
anslagen af 4-687: 24, för hvartdera af Svea och Götha ArlillerieRegementen,
samt af 3,i2ö R:dr för Wendes dito, dertill på det hela böra
kunna anses tillräckliga; — en del of det till Informations-Farket vid
Arlillerie-Regementena uppförda anslag, 1,200 R:dr, hvilket Herr Halling
ansett kunna minskas med de arfvoden af i5o R:dr, som blifvit föreslagne
för Informations-Capitainer vid Svea och Götha Arlillerie-Regementen,
enär en betydlig aflöning, under sådan benämning, till dessa Regementen
redan
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 215.
redan utgår; — större delen af anslaget för Kokinrättningarnej hvilket Herr
Halling förment höra bestämmas lika för alla Regementen, eller lill hvad
Svea Arlillerie-Regemente redan åtnjutit, eller 2Öo Rnlr; och har Herr
Halling slutligen bestridt inrättandet af 7ygstats-Compagniet, såsom föranledande
en kostnad af 2,409 R:dr 5 sk., hvartill tillgång saknas i en lid,
då all möjlig sparsamhet bör och behöfver iakttagas.
Hvad sålunda blifvit au ford t, i anledning af Utskottets tillstyrkanden i
denna punkts serskilda morn., har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande,
men finnér af de inom Riks-Stånden yttrade stridiga åsigler ökadt skäl,
att i allmänhet vidblifva berörde tillstyrkanden, och hvilka alltså här endast
åberopas. Likväl har Utskottet, i frågan om aflöningen åt Artilleriets
usta Constaplar, tagit i betraktande dels hvad ytterligare blifvit andragit,
rörande deras i visst hänseende, eller såsom Canon-befälhafvare,
vigtiga befattning, och de insigter, som af dem fordras, dels ock att, äfven
med antagande det aflöningen för Gardets Corporaler åter nedsattes till 45
R:dr, någon tillökning i nuvarande uste Constaplarnes aflöningsbelopp, 5o
R:dr, i allt fall, på nyss anförde skäl, kan vara afbehofvet påkallad; och
tillstyrker Utskottet fördenskull,
alt en förhöjning af 10 Rldr för hvardera må beviljas, och
det till följd deraf erforderliga anslag af 8S0 R:dr å Stat
uppföras.
Till hvad Utskottet i sitt förra Betänkande anfört får Utskottet nu
ytterligare upplysningsvis tillägga:
att Batterie-luindtvcrkarne alltsedan 1816 åtnjutit lön på Stat och
alt, då denna aflönings-summns ulelenanandc i den vid förra Riksdagen
uppgjorda Stal för Artilleriet tillkommit utan känd orsak, de äfven allt
sedermera måst aflönas medelst användande af andra hittills disponibla
tillgångar; att BuLterie-handtverkarne äro afsedde för tjenstgöring vid de
activa Ballerien, samt begagnas under fredstid lill undei hållande af den
materiel, som Batterien hafva under deras egen vård, då åter Tygslatens
personal sysselsattes med hvad som tillhör Förråden;
att Informations-Capitaines-löncrne vid Svea och Götha Artillerie-Regementen
ingå bland tillgångarne för vidmagthållandet af det högre Artillerie-Läroverket
på Marieberg, och"atl således desse Regementen, icke mera
än Wendes, kunna för Underbefälets undervisning inom Regementet
ambära de tillstyrte Informations-Capitaines arfvodena af i5o Rldr för livart*
Bihang lill B. St, Prol. j834■ 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 6
ti:te Häftet.
4*
Sluts-Utskottets Utlåtande N.-o itJ,
Jerå Regementet, samt att olikhet i Kokinrä t tnin^skost fläder mäste uppkom ms»
dels lill följd af Regementenas olika styrka af tjenstgörande manskap och dels
till följd af olika pris å de för Kokinrätlningarne erforderliga materialier.
Utgörande tillökningen i Artilleriets Stat»
Enligt Utskottets förra förslag i4»5f)3: i.
samt nu tillkomne
880: —.
Summa 15,478; j.
Under samma numer med Artilleriet, eller under N;o g, hade Utskottet
i lörra Betänkandet jemväl upptagit frågan 0111 Raket-Corpsen och
derom yttrat, det Utskottet ansåg Slats-Yerkets inskränkta tillgångar icke
medgifva anvisandet af denna tillökade utgift, hvadan Utskottet tillstyrkte
Rikets Ständer att hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla alt, derest
denna nya inrättning anses höra fortfara, den lills vidare må fortgå i den
inskränktare scala, att kostnaden derför kan bestridas genom indragnin'
gar på andra håll, der sådane kunna ega rum, elter, på sätt hittills skett,
med förutvarande disponibla tillgångar.
Utom att några Ledamöter trott sig i berörde tillstyrkande finna en
motsägelse mot Utskottets förslag i 4:(le punkten af Betänkandet N:o
78, elfer att bestämda Iöne-anslag icke må å besparingarne anvisas, hafva
Ätski 11 ige Ledamöter inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, äfvensom
vice Talmannen Jon Jonsson inom Bonde-Ståndet yrkat bifall till
den af Kongl. Maj:t i Nåder äskade summa för Raket-Corpsens organisation,
under anförande, att denna inrättning vore i militäriskt afseende af största
vigt för Sverige, dels såsom ett förstöringsmedel mot Cavalterie och dels
såsom en utväg att i landets couperade trakter kunna frambringa någon
Årtillerie-verkan, samt att anstalter borde i tid vidtagas, emedan Raketieren
eller Fyrverkaren mer än Artilleristen, behöfyer tillräcklig öfning.
Utskottet kan icke vidkännas den ifrågaställde motsägelsen emellan
Betänkandet N:o 78 och Utskottets uti ifrågavarande ämne gjord» tillstyrkande,
enär detta senare afser endast en provisorisk anstalt och Utskottet
i öfrigt dervid fästat vilkoret, af indragningar å andra håll, samt dessutom
trott» att denna med Artillerie-vapuet nära sammanhang egande inrättning,
kande med dess tlllgånga r och personal tillvägabringa?. Men beträffande
sjelfva hnfvudfrågan, så har Utskottet, dels af hvad anmärkningarne innehåll»,
dels ock af de Utskottet meddelade upplysningar, inhemta!, att begagnandet
af Krigs-Raketer i synnerhet är ändamålsenligt uti Armeer, hvilkas
CavaUerre-styrka är mindre betydlig, och att således nyttan af denna uppfinnings
bevarande för Svenska Armeen öfverväger dea för Rakcl-Corpsen*
Slats-Ulskottets Utlåtande 2V.-0 1tS.
4>
bibehållande erforderliga kostnad.— Utskottet, sorn, i betrak tande af StatsVerkets
inskränkta tillgångar, icke kan tillstyrka det högre anslag, sora
erfordras för uppsättningen af denna Corps i någon större scala, hemställer,
alt det anslag, som hittills å bespnringarne utgått till denna
Corps, efier dess nuvarande organisation, nu må å Stat uppföras
med en jemnad summa af 6,200 R:dr.
10:0 Inom 3:ne Riks-Stånd eller Ridder släpet och Adeln, Prestesamt
Bonde-Stånden hafva anmärkningar blifvit afgifne i anledning af
Utskottets afstyrkande af det till löne-regleringens fullbordande vid indelta
Arméen begärda fyllnads-anslag af ig,3oo R:dr; och innehålla desse anmärkningar
hufvudsakligen: att, vid en så vidlyftig reglering af omkring
en million R;drs anslag, man ej kunnat på förhand bestämma alla utgifter
så noga, att ju icke en brist af *19,000 R:dr kunnat uppkomma; att denna
summa vore ämnad att fördelas emellan 253 personer, nemligen för Regements-Qvarteimästa!e
ioo R:dr, andre Capitaine!' likaledes 100, samt för
Subaltern-Offieerare a5 å 5o R;dr; hvarjemte Herr af Sillén, G. A., hemställt,
att åtminstone Fänriks-graden, såsom den minst väl lottade, måtte
erhålla löneförhöjning och en suamia af 8400 R:dr dertill anvisas.
Utskottet har tagit de framställde anmärkningarne i öfvervägande,
men icke af dem funnit skäl alt frångå sitt i detta ämne förut afgifne
yttrande.
1 1:0 Det inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson
framställde förslag, att å Staten för Gottlands National-Beväring bespara
en summa af 3,36o R:dr eller aflöningen för hela Fänriks-graden,
emedan man, på sätt bemälde Riksdagsfullmägtig yttrat sig, ”inom en Bevärings-class
med lätthet bör kunna erhålla skicklige Underbefäls-ämnen”,
anser Utskottet sig icke kunna understödja, utan får lill bifall hemställa
Utskottets förra tillstyrkande i denna af de 3:ne andra Riks-Stånden utan
anmärkning
Vid tQ:te punkten, angående upptagande äfven hädanefter å 3;je Hufvyd-Titeln
af anslaget för transport och förb åkning af spanmål, är icke
någ on anmärkning gjord.
13:o Ridderskapet och Adeln, Preste- samt Bonde-Stånden hafva återremitterat
frågan om Lif-Bevärings-Regementet, under jakande af bifall
till Kongl. Maj; ts Nådiga Proposition, samt under anförande i öfrigt, att
billigt vore det Lif-Beväi ings-Regementets Befäl, utan ytterligare afvaktän
af de på Indragnings-Stat uppförde f. d. Lif-Drabanternes afgång, komme
i åtnjutande af sina i allt fall högst knappa löner; att, då Bevärings^Syste
-
44
Stats-Utskottcts Utlåtande N.-o 215.
met anses böra utgöra en hufvudsaklig del af Rikets Försvars-Verk, af
vigt äfven vore att åt detta system kunna bereda stadga och utbildning;
att sf de experiment, sorn vid Lif-Bevärings-Regementet göras, man
skulle kunna sluta till det resultat, sorn af systemet på det hela kan väntas;
att för sakens framgång likväl erfordrades ett kunnigt och dugligt
Befäl, men alt man svårligen kundo vänta sig att få ett sådant för så otillräckliga
löner, som nu bestås Officerarne vid Lif-Bevärings-Regementet,
hvilka ega mindre aflöning än vederlikar vid Gottlands National-Beväring,
och dessutom mäste erlägga accord, hvarifrån desse senare äro befriade.
Då Utskottet i allmänhet icke kunnat medgifva anslag lill löne-förhöjningar
och i ofvanstående 2;dra punkt afstyrkt uppförandet å Stat af
de 1,493: 24.» som erfordras för verkställigheten af Kongl. Krigs-Hof-Rättens
redan år 1025 förnyade Stat, kan Utskottet icke heller nu, till beredande
af en skyndsammare rpglering inom Lif-Bevärings-Regementet, i strid emot
ofvannämnde allmänna grundsats, tillstyrka den ifrågaslällde öfverflyttningen
af f. d. Lif-Drabant-Corpsens aflönings-summa till Allmänna
Indragnings-Staten.
i4;o Denna punkt af Betänkandet N:o 8i, innehållande afstyrkande
S högre aflönings-anslag för Hallands Injanterie-Bataillon, har blifvit återremitterad
ifrån Ridderskapet och sldcln , Preste- samt Bonde-Stånden;
och kunna de serskilda anmärkningarne anses sammanfattade uti det anförande
och de upplysningar Grefve Lewenhaupt, P. M., afgifvit, hufvudsakligen
innehållande: att den begärda anslags-summnn ingalunda är afsedd
för beredande af löne-förbältring åt det redan varande Befälet, utan för
en nödig tillökning i Befäls-personalen, hvars nuvarande otillräcklighet
bäst bestyrkes deraf, alt Officerare ifrån andra Regementen årligen måste
eommenderas titl biträde ffid Eeväringens exercerande; alt, genom den af
Motionairen föreslagne utväg, den till detta Befäl utgående rese- och tractaments-kostnad,
utgörande omkring 65o R:dr, kunde besparas; att Halland,
der icke några indelta trupper finnas och hvars Beväring, i farans
stund, under närvarande förhållanden saknar tillräcklig ledning, genom den
föreslagna tillökningen skulle erhålla 4 Compagnier exercerad Beväring med
öfvadt Befäl för samma kostnad, som nu åtgår för ett Compagnie af det
minst dyra Regemente i Svenska Arméen eller Wermlands Fält-JägareRegemente.
Utskottet medgifver att det serskilda förhållande här visar sig, att
den begärda tillökningen i anslag är afsedd för en, såsom det äfven syne*
Utskottet, behöflig tillökning i Befäls-personalen; men då fråga lik
-
Sluts-Utskottets Utlåtande N. o i tS.
45
val Sr om reglering af en Militair-Corps, hvars organisation, till följd
af ökadt anslag, kommer att af Kongl. Majrt i Nåder bestämmas, anser
Utskottet äfven mindre lämpligt, att, utan erhållen Nådig framställning
i detta ämne, vidtaga någon åtgärd, helst det ifrågaslällde anslagets
större eller mindre tillräcklighet icke kan bestämmas, utan att man tillika
känner grunderne för den blifvande organisationen. Till följd häraf anser
Utskottet sig icke nu, mera än förra gången, kunna tillstyrka bifall
å Grefve Lewenhaupts motion om tillökning i anslaget för Hallands Infanlerie-Bntaillon.
Beträffande Grefve Horns, C. F., med fleres yttrande, att tillgång
så väl för Hallands Infanterie-Bataillons, som Lif-Bevärings-Regemenlets
ändamålsenliga organisation oell förseende med skäliga löner må beredas
genom indragningar vid den indelta Arméen, så får Utskottet åberopa
innehållet af Utlåtandet N:o g o, i anledning af Herr Petrés, Thi enahanda,
fastän vidsträcktare syftning framställde motion,
15:o Punkten om Commendants-Statcn är lemnad utan anmärkning.
i6;o Inom Ridclerskappet och Adeln, Preste- samt Bonde-Stånden
hafva anmärkningar blifvit gjorda vid Utskottets afstyrkande af den utaf
Friherre Sparre, Sixten, samt Riksdagsfullmägligen Anders Danielsson
motionerade tillökning med 2000 R:dr i anslaget för Kongl. Krigs-Acädemicn
på Carlberg. Och innefatta anmärkningarne, dels upplysningar
om obetydligheten af de extra för möner Leetorerne åtnjuta, och att de
af Utskottet omnämnda serskilda arfvoden icke utgöra mera än 200 B:dr,
som gifvas för undervisning i serskilda vetenskaps-grenar och hvilka erfordra
fördubblad ansträngning och arbete å Lectorenles sida, dels ock
det förslag alt, om hela den begärda summan icke kan beviljas, åtminstone
1200 R:dr deraf må anvisas, på det alt, om äfven Theologi® Lectorn,
som tillika är Kyrkoherde i Solna, samt den yngste Lectorn icke
erhålla någon lönförbättriiäg, de öfrige 3;ne dock af en sådan må komma
i åtnjutande och serskildt anslag dertill destohellre göras, som den
vid sista Riksdagen för Academierne beviljade anslags-summa, hvarå
denna utgift äfven blifvit anvisad, icke funnits tillräcklig för Universitetens
behof och således icke heller komme hädanefter alt för ifrågaslällde
utgift lemna någon tillgång.
Af hvad sålunda förekommit samt återremiss-handfingarne i öfrigt
innehålla har Utskottet hemtat ytterligare bekräftelse på rigtigbeten af
Utskottets i förra Betänkandet yttrade omdöme, att lönerne för Leetorerne
vid Kiigs-Academien äro nog ringa i förhållande till fordringarne
46
Ståts-Utskottets Utlåtande JY.o 315.
af denna lärare-personal; men då, genom bifall till hvad motionerne innehålla,
äfven med den sedermera deri föreslagne modificalion, Utskottet
skulle frångå dess en gång antagne princip alt, i anseende till behöfligheten
af alla disponibla tillgångar för Försvarsverket, icke bevilja
några löneförhöjningar, kan Utskottet icke undgå förnya dess förut gifne
afstyrkande i förevarande fråga.
17:0 Punkten, angående anslaget för Cavallerie- och Artilleria-hästars
rcmontering, skoning m. m., är lemnad utan anmärkning.
18:0 Denna punkt, hvari Utskottet, på anförde skäl, afstyrkt det för
Arméens materiel äskade tillökta anslag af 90.000 R:dr årligen, har, på
grund af gjorde anmärkningar, blifvit återremitterad, ifrån Ridderskapet
och Adeln, der Friherre Franc Sparre samt Herr Grip, C. G., yttrat:
alt med detta anslag afsåges, icke såsom Utskottet synts förmoda, någon
hastigare completlering af förråden eller materielen, utan endast densammas
ändamålsenliga underhållande; att Utskottet, i stället för att i
allmänna ordalag tala om besparing samt klok och omtänksam hushållning,
borde antingen bestämdt uppgifva i hvilka fall misshushållning
egt rum eller besparing kunde till vägabringas, eller ock anvisa det begärda,
behöfligt befunna anslaget; ifrån Preste-Ståndet, der ålskillige Ledamöter
talat för bifall till Kongl. Majlis Nådiga Proposition, och andre
åter ytLrat, att, om ej hela summan, dock något deraf, såsom I. ex. ^:ten
eller i:delen måtte beviljas, samt ifrån Bonde-Ståndet, der Vice Talmannen
Jon Jonsson äfven tillstyrkt beviljandet af en del utaf det ifrågaställa
anslaget, hvaremot Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson, ej
allenast bestridt all tillökning, utan äfven yrkat indragning af de 70,000
R:dr, som vid sista Riksdag anvisades å öfverskotlen och nu af Ulskottet
blifvit till upptagande å Stal föreslagne.
Utskottet har noga öfvervägt hvad i anmärkningarne innehålles, men
finner deraf icke skäl att frångå dess i detta ämne förut afgifne yttrande,
helst den nu ifrågaställde tillökade utgiften, äfven af Kongl. Ma j:t ansetts
vara af den mindre magtpåliggande egenskap, att bestämd tillgång för
densamma icke blifvit äskad, utan endast anvisning begärd å möjligen
uppkommande öfverskott.
Herr Cederschöld, P. G., har begärt svar å sine framställningar, rörande
tillvägabringandet af åtskilliga besparingar, t, ex, genom begagnandet
lill Arméens beklädnad af oöfverskuret, i stället för öfverskuret
kläde, om gevärens brungöring m. m.; men, utom att H. E. Herr Grefve
Brahe, vid förslagens algifvande, upptagit desamma till besvaraude samt
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 213.
upplyst om de skäl, som i ena oclt andra fallet talat emot deras antagande,
sä liar Utskottet, sorn icke kan ega tillförlitlig kännedom i dylika
detail-förhållanden, trott sig icke böra närmare vidröra deni än, på sätt
som skett, genom yttrandet, alt anslagens tillräcklighet skulle beredas
genom en ”klok oell omtänksam hushållning på det hela.”
i Q" o Utskottets förslag i ig:de punkten, ”att, såsom nu tillgår med
"anskaffning af strumpor och skor åt Beväringsmanskapet, lill de Bevä"ringsskyhiiges
fria val må öfverlemnas, alt, emot en afpassad lämplig
"vedergällning i penningar, sjelfve äfven anskaffa sig rockar och byxor,”
har af Borgare-Ståndet blifvit giliadt, men inom de öfrige Stånden olika
bedömdt. I allmänhet hafva dock anmärkningarne varit rigtade mindre
emot devi till grund för förslaget liggande idée, äu emot de olägenheter,
som vid verkställigheten skulle möta, eller att olikhet i klädsel skulle
menligt inverka på den esprit, som inom truppen bör bibehållas; alt
besparingen blifver ringa, men förråden deremot i saknad af de i5,ooo
munderingar, som nu finnas; alt, om äfven försök gjordes med Beväringens
beklädande på detta sätt, de nu anmälda maleriel-beholven i allt
fall borde fyllas, enär på alla ställen munderingar måste för hela styrkan
hållas i beredskap, o. s. v.
Utskottet har icke förbisett de svårigheter, sorn vid förslagets verkställighet
skulle möta, men tror dem dock icke vara af egenskap alt icke
kunna öfvervinnas. Utskottet kan icke, på sätt Herr Grip, C. G., ibland
annat, yttrat, finna något hinder möta af föreskriften i 1812 års Beväringsstadga,
om de Beväringsskyldiges rättighet, att genom Kronans försorg
varda med munderingar försedde, enär, i stället för beklädnad in
natura, contant ersättning dem erbjudes, med rättighet för dem, son*
icke vilja antaga en sådan, att fortfarande erhålla sin beklädnad ur Kronans
förråd, och hvilken rättighets bibehållande Utskottet fiäslat såsom
ett uttryckligt vilkor vid förslaget. Hvad dernäst beträffar den befarade
menliga inverkan på truppens esprit genom olikhet i klädsel; så, enär,
enligt Utskottets förslag, Beväringsdrägten visserligen skulle lämpas
efter allmänna bruket i hvarje province, men dock alltid för hvarje serskild
Bevärings-Corps. blifva enahanda till färg och snitt, sä inskränkte
sig olägenheten i denna del dertill, att beklädnaden provincevis blefve
olika, hvarvid åter, i Utskottets tanka, icke borde fästas någon synnerlig
vigt. Den största svårigheten består visserligen deri, alt man nnder
de första åt en måste på hvarje öfningsplats hafva munderingar i beredskap,
utan alt bestämdt kunna känna i hvad moa de komme att begagna*;
48
Slals-Utskottets Utlåtande N.o n5.
men äfven i delta hänseende tror Utskottet en, till svårighetens aflijeipande,
ändamålsenlig utväg finnes, den nemligen, att på förhand genom vederbörande
inhemta de Beväringsskyldiges lör ett följande år bestämda
yttrande, om de under öfningen vilja begagna Kronans mundering eller,
emot ersättning, egna kläder elter fastställd modell.
Utom den förmon, som, på sätt Utskottet förut yttrat, för Stats-Verket
skulle uppkomma, genom minskad utgift för munderingars anskaffande
och underhåll, komme det ifrågaslälide förslaget, i Utskottets tanka,
att medföra flerfalldiga fördelar, såsom en, åtminstone i vissa orter,
högst behöflig tillökning i tillgången å contanta penningar; •— omtanka
hos ynglingen, att i tid söka förtjena och spara hvad som erfordras,
för att kunna med tillfredsställelse deltaga i Beväringsöfningarne;
— afskaffandet af allt onyttigt öfverflöd i kläder, derigenom att Beväringsdrägten
äfven blefve högtids- och helgdags-drägt samt — den uppmaning
till iakttagande af ett tillbörligt förhållande, som en dylik enhet
i klädedrägt bör medföra.
För framgång af företaget fordras dock, att förändringen först ifrågasattes
i de provincer, der, såsom exempelvis i Dalarne och Wermland
tn. fl. orter, bestämda drägter redan äro antagne; att de Beväringsskyldig»:
uttryckligen underrättas derom, att de ega frihet i valet emellan begagnandet
af Kronans kläder och deras egna, samt att de mindre olägenheter,
sorn under öfvergången torde uppkomma, genom de verkställande*
nit för saken och omtanka för dess befordrande, i möjligaste nion afhjelpas.
På grund af hvad nu anfördt blifvit förnyar Utskottet sitt i frågan
om Beväringsmanskapets beklädnad gifne tillstyrkande.
20:0 Inom Ridderskapet och Adeln, Preste- samt Bonde-Stånden
hafva åtskilliga anmärkningar blifvit afgifwe emot Utskottets afslyrkande
af anslag utaf Statsmedlen för Armeens vapenöfningar och deribland
fullständigast af II. E. Herr Grefve Brahe, hvars yttrande hufvudsakligen
innehåller: att, sedan senare liders erfarenhet vid banden gifvit, att
dugligheten hos en krigshär betyder mera än dess talrikhet, bildandet
af skickliga soldater äfven är både nödvändigare än förr och fordrar mera
lid; att disciplin utgör själen i en för krig samlad styrka samt vilkoret
för framgång och seger, och att excercice åter är rälla medlet att
vinna disciplin; alt det vid krigets utbrott är för sent alt begynna organisera,
disciplinera och öfva befäl ecb trupp, att sådant måste göras
förut,
Slats-Utskotlets Utlåtande N:o n5.
49
förut, men nu icke kan åstadkommas på de korta möten af omkring 10
exercicedagar för Infanteriet *och icke fullt i3 dagar för Cavalleriel, hvartill
nu disponibla medel lemna tillgång. Dä Utskottet derjemte i det
förra Utlåtandet, rörande 3:dje Titelns regiel ilig, uttryckt ett gillande
af General-Aöj.utantens förslag till Armeens vapenöfningar derigenom, att
detsamma blifvit i/Utlåtandet intaget, samt genom flera års afslutade
räkenskaper kan bevisas, att endast för Regementsmötena erfordras en
summa af 219,000 Rldr, eller 21,000 R:dr utöfver Passevolaiice-Cassans
årliga inkomst, och nödvändigheten af att understundom sammandraga
större öfuingsläger icke blifvit bestridd eller kan bestridas, har II. E.
Herr Grefve Brahe, under anförande tillika af det väsendtligt! afseende
å större öfningsmötens behöflighet, sorn redan i Konung Carl XI:s lid och
vid flera senare tillfällen blifvit (åstadt, på det högsta påyrkat bifall lill
hvad Kongl. Majlis Nådiga Proposition, såsom minimibelopp upplager
för Armeens vapenöfningar, Exercice-Compagnier och Squadroner samt
för elt större antal Beväringsmanskaps exercerande.
Detta allt, med hvad återrémisshandlingarne i öfrigt innehålla,
har Utskottet tagit i öfvervägande, men icke funnit hvad som blifvit
anfördt kunna verka lill ändring eller upphäfvande af de skäl, som
grundlagt Utskottets förra yttrande, i fråga om anslag för Armeens vapenöfningar,
hvilket Utskottet alltså får här åberopa.
21:0 Inom Bidderskapet och Jdeln hafva II. E. Herr Grefve Brahe,
Friherre Franc Sparre, Herr Grip, C. G., Herr af Dahlström, G. I.,
Grefve Löwenhielm, G., Friherre Boije, F., Herr Peyron, G., och Herr
Nordenankar, PP", inom Presle-Slåndct Doctor Engeström, samt inom
Bonde-Ståndet Vice Talmannen Jon Jonsson talat för bifall till hvad
Kongl. Majlis Nådiga Proposition innehåller, i afseende på erforderlig
tillökning af 17,000 Rldr i förutvarande anslag af 22,000 Rldr till Exercice-Squadroner,
samt nytt anslag för Exercice-Compagnier med 39,000
Rldr. Och har emot Utskottets åsigt, att tillökningen boi de afslyrkas samt
det nya anslaget nedsättas till 3o,ooo Rldr, blifvit anmärkt: i förra fallet,
alt de till Exercice-Squadroner förut anslagne 22,000 Rldr varit gifne endast
för Skånska och Småländska Cavallerie-Regementena, men att ingenting
funnes för Lif-Regemenlels serskilda Cavallerie-Corpser; att anslaget
visat sig vara för vapnets utbildning högst nyttigt; att, om Utskottet
icke tillstyrker tillökningen, Utskottet bör bestämdt uppgifva, om
Bih. till B. Si. Prat. f834. 4 Sami. 1 A/d. 2 Bandet. 7
titte Häftet.
5o
Stats-TJIskottets Utlåtande N.o 215.
oell på hvad salt de 22,000 R:dr skola för alla Cavallerie-Regemenlena
blifva tilli acki ige; samt i senare fallet, eller rörande Exercice-Compagnierne,
att upplysning bör meddelas på hvad grund ULskottet med 9,000
R:dr förminskat den af Kongl. Maj;t såsom erforderlig uppgifna summa,
hvilken redan vore så mycket nedsatt, emot hvad General-Adjutanten för
Arméen uppgifvit, att fråga vöre om något väsendtligt resultat dermed
kunde till vägabi ingas; hvaremot äfven det af Utskottet tillstyrkte bolopp
till Exercice-Compagnierne blifvit bestridt i Borgare-Ståndet af Hert Halling,
enär detsamma, efter hans tanka, vöre mindre behöfiigt, medförande
tunga för Rotehållare och vid kommande Riksdagar föranledande till
ytterligare förhöjningar; samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägligen
Anders Danielsson, på den grund, alt, om mililaire-organisationen
på det hela verkställdes efter en tjenlig och fullständig plan, skulle tillgångar
för så väl nu anmälde, som flera andra behof finnas.
I likhet med hvad Utskottet, vid tillstyrkandet af anslag för Exercice-Compngnierne
redan yttrat, anser Utskottet det vara af största vigt,
att den Aimée, som tinnes, äfven hålles i tjenstbar! skick; och Utskottet,
som, i betraktande af Stals-Verkets närvarande ställning, icke kunnat
bereda utväg Lili Arméens öfning i större scala, hvartill uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition blifvit hegardt ett årligt anslag af 85,000 R;dr,
har deremot trott angeläget vara, att befrämja den grundligare hildning
för så väl det yngre befälet, som för soldaten, hvilken genom ExerciceSquadroner
och Comp.ignier otvifvelaktig! måste vinnas. Och på det att
denna anstalt må kunna utsträckas till alla indelta Corpser och något
hinder icke möta för dess organisation, på ett sätt, som uppfyller det
åsyftade ändamålet, och lill undanrödjande af all anledning, att vid en
blifvande Riksdag väcka fråga om ökade anslag till detta föremål, tillstyrker
Utskottet:
alt för Exercice-Squadronerne, hvilkas nytta redan är ådagalagd,
så väl i afseende på truppens större tjenstbarhet,
som äfven i afseende derpå, att numerhästarne, under skicklige
Ryttares hand, blifva bättre vårdade och längre brukbara,
må, utom de, redan vid 1815 års Riksdag, för Skånska
och Småländska Cavallerie-Regemeniena anslagne 22,000
R:dr, nu ytterligare an visas de för Exei cice-Squadroners bildande
äfven vid de öfrige Cavallerie-Corpserne, såsom er
forderlige
uppgifne 17,000: —.
samt
Siats-Utskottets Utlåtande N.o 2/5.
5 r
för Exercice-Compagniers inrättande vid ladelia Armeen,
liela det at Kongl. Majit äskade nja anslag af 3c).ooo Rldr
beviljas.
22:0 Då Kongl. Majit, uti Dess Nådiga Proposition för Beväringsmanskapets
vapenöfningar, äskat en tillökning i rund summa af 3o,ooo
Rldr, och af det Propositionen vidfogade Stats-Råds-Prolocoll, pag. 20,
tydligen inliemtas, att nämnde summa var ansedd såsom tillräcklig för
Landt- och Sjö-Beväriugen gemensamt, samt Utskottet, uti sina lörslag
till 3:dje och falle Hufvud-Titlarnes reglering, för detta ändamål tillstyrkt
uppförandet af en tillökning med 20,000 R:dr för Beväringen till
Lands och det öfriga under flottans Exercice-anslag för Sjö-Beväringen,
eller hela det begärda anslaget, så anser Utskottet de inom Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet vid denna punkt gjorde anmärkningar
icke föranleda något ytterligare Utlåtande ifrån Utskottets sida, utom
i hvad som angår Riksdagsfullmägligen Anders Danielssons anförande,
att tillökningen hurde inskränkas till 10,000 Rldr, i anledning hvaraf
Utskottet får yttra, alt Utskottets tillstyrkande grundar sig på tagen
kännedom af fullständiga utredningar öfver Beväringsmanskapets tillökning
samt de deraf föranledda högre kostnader.
23io Sedan Utskottet, under Nio 196, afgifvit serskildt Utlåtande, i
fråga om ytterligare utsträckning i slitningstiden för Indelta Arméens Lifmundering,
samt Stats- och Oeconomie-Utskotten besvarat, jemte öfrige motioner
i ämnet, den af Nils Persson ifrån Södermanlands Län väckte fråga,
om högre ersättning för matportioner åt lågande trupper, förekommer intet
vidare att tillägga i afseende på de återstående i Betänkandet Nio 81
förekommande 23:dje, zfaAe och a5ite punkterne.
Stockholm den i5 Julii 1834*
52
Stats-Ulskoltels Utlåtande N.o 215.
Tredje Hufvud-Titeln
Militaire- och Försvars-flerhet till Lands*
Krigs-Collegium med Utrednings-Förråden . .
Krigs-Hof-Ratteir ,
GeneraIitets- Slaten.
General-Ad ju tauts-Exped il ion för-Armeen . .
_ ITopografi.'ka Corpsen . . .
Ingenieur-Corpsen j p(M.[;(icalions dito . . . .
Öfver-Commendants.-Expedi tionen i Stockholm
Arlillerie-Staben .................
Commendants-Staten
• ■ •
Krigs-Academien
Allmänna Garnisons-Sjukhuset ■•••»..->•
S.-
Indelta Armeen.
Indelta Regementena (genom jemkning af ett Förslags
Anslag)
- . . .
Exercice-Sqvadroners underlråll
Exercice-Cotnpagniers dito
. .
S:r
Färj vade Armeen.
Eif-Gardet till häst
. .
Kron-Prinsens Husar-Regemente
Svea Lif-Gardet
Andra dito
Wermlands Fält-J.igare-Regemenle
Art i I ler ie-Re gern en le na med Ra k et-Corpsen
Ca va Iler ie- och Arlillerie-IIästtirs- re trion tering, skoning m
Fcnirragering för Värfvade Cavalleriels oell Artillerit'
hästar
S:
Förhöjning
mot
förra Förslaget.
1,547
Penningar.
29 550
5,733
54 701-
7.600
11 550
21 535
2.600
2,8(10
6.765
36,000
31,319
16
■ >54:
17,001
n noi
26,00 i
-I 210 15;
7,080
211 420
39.000
39 000 —
-J 289 42i
«
55 118
47 283
73 116
73 226
24 974
346 850
30,675
("6 077
r >H(
777 321
Transport | 34>kG°|—j—/l,276,89t|—
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 215.
53
Beväring.
Transport j 34,63o
Lif-B eva rings-Regem en le t
Gottlands National-Beväring. . . .
Hallands Beväring
Bevärings-Manskapets Vapenöfning
Materiel.
—.1,276,895'—
19,708
33,000 —
3,560'
80 000,
S:r
i allmänhet eller Krigs-Collegit De
-
Förs vars-Verk et
parteinenter ,
Lif-Munderirig för Indelta Infanteriet
136,268
696,000
71.000
Sa
-
Diverse Anslag.
Spanmåls-upphandling oell Bagerikostnader .......
Ved och Ljus för Fästnings- och Garnisons-Orter . . •
Skrifmaterialier och Expenser för Krigs-Coilegium . . .
Värfning*- och Recapilulations-Penningar ........
Durchmarche-Kostnader
Bese- oell Traclaments-Penningar för Wililoife-, Ernhets
och
Tjensteman
»
Oförutsedda Mifitaire-behof
. . .
Sa
-
-I 767,000
25,000
14.000
4,500
1,000
25.000
6666
50 000
3-,
Smn ina
När till nu fnreslagne förhöjning lag g c s lie—
loppet af Slals-Utskotlels Förslag,, enligt Betänkandet
Km 8i .....
34,6Ji
11,971 *7 00
| 126,166
uppkommer ofvanstående Summa
2,306,330
2,306,330
Reservationer :
Vid Utskottels beslut tili i:sta punkten morn. a.
af Herr Petre', P., nied äbei opande af deli, tili Betänkandet ISto, 81,
vid denna fråga algiliie reservation;.
H
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 2 tS.
Vid samma punkt, rörande Kongl. Krigs-Collegii lönereglering:
af Fi Hurre Silfverskjöld, under anförande af de grunder, sorn äro
upptagne uii dess i denna fråga förut afgifne reservation;
Härmed liafva sig förenat: Friherre Palmstjerna, C. O., Herr Bergenstråhle,
C. G., samt Herr Biskop Thyselius.
Vid 3.dje punkten, rörande Kongl. Topographiska Corpsens lönereglering:
af
Herr Petre', Th.;
Vid /jule punkten, i fråga om Gardes-Regementena:
af Herr Bergenstråhle, C. G.: ”Sorn jag liar äran att tjena vid etfc
af Gardes-Regemenlena, har min grannlagenhet förbjudit mig alt deltaga
uti Idöglofl. Utskottets öfverläggning och beslut i detta ämne; men sedan
nu fattats beslut hämm, torde det tillåtas mig, att, rörande beloppet
af a:dra Lil-Gardets löner, få förete en af Regemenlsski ifvaren deröfver
författad uppgift så lydande:
(Se närlagde Calcul.)
Den Under-Oflicer, som utfår af sin lön endast 133 R:dr, har således
mindre i lön än en betjent här i Staden erhåller i kostpenningar.
Capitainernes ytterligare behållning af den passevolance de ega på sina
Compagnie!’ kan ej uppgifvas, emedan den beror dels på serskilda omständigheter
och dels på hvarje individs mer eller mindre fallenhet och
omsorg, att, i förening med Compagniels goda hållning, förena den oeconomiska
detaillen deraf. Uti i:sta och 2.‘dra Majorernas lönebelopp är
inberäknadt de 800 R:dr de erhållit, som ersättning för mistandet af sine
Compagnie!’. För de här uppförde Officerare har genom den nya
organisationen ej tillkommit någon förhöjning i lön på Stat.
Af de upplysningar jag nu haft äran meddela, torde lätteligen inses,
att dessa Regementen ej böra belastas med det origtiga omdöme, att deras
lönevilkor öfverstiga hvad billighet och rättvisa fordrar i anseende till
nödig utkomst; •— hvilket varit enda ändamålet med detta mitt yttrande,
som såsom reservation torde få åtfölja Betänkandet;”
Vid 5:te punkten, i anledning af Herr Petre's, T., motion, om indragning
af endera eller bägge Gardes-Regementena:
af Herr Petre’, T., som åberopat dess till Betänkandet N:o 81 afgifne
reservation emot berörde beslut;
Vid 8:de punkten, rörande Herr Petres, T., motion, om indragning
*f fKer mlands Fält- Jägare-Regemente :
Calcul öfver behållne Aflöningen för Herrar Officerare och Under-Officerare vid
Kongl. Andra Lif-Gardet, efter vanliga afdrag för helt år.
Innehf
Ilningar,
som afräknas i
vederborandes
Aflöning.
Årlig Af-
Bäcken
Regemjts-
Aecords
Krono-
gift till
Regemen-
Josephi nas
penningar,
Cassan
Centonal.
Amort.
utskyl-
Arméens
tets Mu-
Pensions-
Regjts
och
Medel.
der.
Pensions-
sik-Cassa.
Cassa.
Skrifvare
Vakt
Cassa
och Yäbeln.
Cassan.
28
420
98
40
24
40
1
17
24
32
24
677
24
25
—
360
87
24
33
36
—
34
—
—
1
—
—
14
41
—
27
3o
—
—
—
—
583
36
16
—
444
56
27
—
—
32
_
—
1
—
—
14
—
26
—
—
30
20
—
646
20
5
90
7
2 4
17
12
—
10
—
—
1
—
—
4
18
—
8
6
—
13
36
—
157
—
4
—
60
_
6
24
17
12
—
8
—
—
1
—
—
3
24
—
6
24
—
12
29
—
119
'7
3
24
—
60
5
e
24
10
8
24
—
7
—
1
—
—
3
3
—
5
33
—
12
1
108
13
13
44
24
r
8
2U
q
34
1
14
. 2
c;
? K
7
—1—
'4
*4
Staten
består
för
helt år.
R;dr sk. r
2,800
2,500
1,600
500
400
350
200
140
180
140
Lönings-G rader.
lista Major* . . . t .
aldra Majors .....
Capitaine med Comp.
Lieutenants
a:dre Lieutenants . .
Fendriks
Douceur}Fä,tväbels •
Sergeants .......
Under - Officers - Corporal
.,.»...
Summa
erhållas i
Banco.
2,122
1,916
953
343
280
241
326
170
133
24
12
*8j.
3*1-
35
I
4
>4
Anmärkning; t:o Under-Officerare äro frie fran Cenlonal-afgift.
beräknadt. Stockholm den 7 Julis 1-814»
ato Kronoutskyldfr-ne utfalla ofta högre än ofvan är Uflgsförliges»
J. A. Grandinsson,,,
Rrgeraents»Skrifrare;
JTor till 4-de Sami t Afd. * Bandet Häjut sid. £sf..
Stat s-TJlsfcot tets Utlåtande JV.o 215.
55
af Herr Petre, T.: "Vördsamt Åberopande min förut afgifne reser
ration,
som åskådligt visar grundlösbeten af de skäl Utskottet i sitt första
Betänkande anfort, för ogillande af min motion i afseende på Wermlands
Fäll-Jägare-Regemenle, får jag yttra den öfvertygelse, att det svar,
Utskottet, i anledning af återremissen från Riks-Slånden i delta ämne
meddelat, Ij'dligen ådagalägger, alt Utskottet icke kunnat finna någon giltig
grund för sitt äfven nu tillstyrkta utslag på ifrågavarande motion;”
Vid gide punkten, angående Eaket-Corpsen:
af Friherre Tersmeden, TV. E-, al IJerrar Ekerman, C. J., Petre', T.,
och Waern, J., samt Riksdagsfullmäglige Jan Andersson ifrån Upsala
Län oell Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län, hvilken sistnämnde anfort:
”Jag måste reservera mig emot de tillslyikta nya anslagen för Raket-Corpsen
saint Exercice-Compagnier och Squadroner. De bär i Ut--  kottet gjorda framställningar, så väl angående dessa, som åtskilliga andra
behof, hafva icke synts mig nog öfvei tygande, för att jag, med godt
samvete, kan anslå skattemedel till föremål, hvilkas vigt synes så föga
utredd och för hvilkas verkliga behöflighet eller ändamålsenlighet Regeringen
alldeles icke iemnat Rikets Ständer några öfverlygande bevis.
Om dess gifmilda anhängare endast kunna i allmänna ordalag anslå våra
känslor för Fäderneslandets faror, dess försvarslöshet och dess hotade
sjelfständighet, böra de ej kunna begära, att vi skola tro dem; ty dessa
förhållanden lärer hvarken hjelpas med Raketer ellet- några Exercice-inrättningar;
och de af dem begagnade uttryck, angående alla deras o patriotiska
tänkesätt och afsigter, som ej bevilja nya anslag lill dylika föremål,
lärer förr eller senare återfalla på dem sjelfva. Mig bar dylika kraftyttringar
ännu ej kunnat öfvertyga; men vilja de verkligen öfvertyga någon
om den oeftei gifliga nödvändigheten, synes mig, att de hellre borde
välja den enda bevisande väg, som kan föra lill målet.
Sålunda vill jag medgifva dessa anslag först då, när Utskottets pluralitet
kan inför Rikets Ständer visa;
i:o att Kongl. Maj:t icke kan, i enlighet med Rikets Ständers underdånig
anhållan vid 3;dje Hufvud-Titelns anslag år i823, medelst de
"inom 3:dje och 4:(^e Titia me anvisade medel, anordna Försvarsverket”,
samt att det ej är sanning hvad Rikets Ständer inför Thronell då yttrade,
nemligen: ”att Nationens ställning och knappa tillgångar icke medgåfvo
större anslag;”
2:0 då visas kan, att vårt Artillerie-befäl och manskap icke kunna
lära sig den lör Raketers framforslande och kastande nödiga färdighet;
5G
Stats-Utskottets Utlåtande N;0 11 5.
samt att de åt Artillerie-malerielen anslagne medel icke skulle medgifva
tillräckliga tillgångar för förfärdigandet äf de Raketvapen, ställningar
och öfriga tillhöt igheter, sorn behöfvas, äfvensom för nödiga Exerci ti asra
keters förfärdigande; allt detta under förutsättning, att detta vapen
verkligen är af den vigt, sorn man vill låta påskina; hvilket likväl af
sakkunniga män förklaras ingalunda ännu vara så alldeles afgjordt, helst
äfven åskådare af Engelska Raket-Batteriets försök emot Witlenbergs
befästade stad år 1813 intygat, alt man sett skjutas born på hela Fästningen;
3;o
då vidare visas kan, att vårt försvar hittilldags icke blifvit
vårdadt eller medel dertill anslagne, samt således nu verkligen fordrar
en högre öfning i fredstider, än hvad med de förut anslagne medel för
Armeens vapenöfning»!- kan vinnas. Jag är nemligen öfvertygad, att en
National-Armee, sådan sorn vår, uppdrifves vida lättare och säkrare i
vapnens bruk, då den med Nationen delar en allmän trefnad och belåtenhet,
samt äfven af frihetens känsla ser ett stort och verkligt mål för
sina bemödanden, än den någonsin under motsatta allmänna förhållanden
kan medelst käppen framdrifvas i Recrutskolor och Garnisonerna. Jag har
sjelf sett, och man erkänner allmänt, med hvad ovanlig beredvillighet och
färdighet vår Bevärings-ungdom på 2 lill 3 veckor lärer sig de nödvändigaste
militairiska handgrepp och rörelser, samt har det af erfarenheten äfven
bevittnats, att ju mer de äro bildade och begriplige, ju lättare har det
varit för dem alt på kort lid lära sig tjenstgöring, m. m., som är nödigt
för soldaten. Under sådana förhållanden och då dertill kommer,
att vi äro deruti lyckligare än andra Nationer, att icke behöfva befara
möjligheten afen fiendtlig öfverrumpling, utan alltid böra kunna få tid till
alt serskildt verkställa en den bästa militair-öfniug under sjelfva marchen
till Krigs-theatern; synes mig alt man omöjligen kan lyckas öfverbevisa
någon om nödvändigheten att ytterligare öka de redan allt
för dryga freds-ansiagen, för alt åstadkomma en Recrut-exercice, till
hvilken medel påtagligen inom de redan varande lillgångarne kan finnas.
Jag tillstyrker alltså Riks-Stånden, att afslå allt anslag till dessa
ändamål, och anhåller derföre, alt denna reservation tår vara till Stånden
med Betänkandet följaktig'’
Uti denna reservation, i hvad jlensamma angick Raket-Corpsen: hafva
Riksdagsfullmäktige Nils Persson ifrån Södermanlands Län samt Anders
Andersson ifrån Skaraborgs Län instämt.
Vid
Stats-TJtskottets Uttalande iY.o 115.
Vid i3:de pani,ten, angående Kongl. Lif-Bevärings-Regementets reglering:
af
Friherre Silfverskjöld, C: '’J;,i,r tror att Utskottet genom tillstyrkande
af den äskade, för Slats-Verkét föga betungande öfveiflyttningen
lill Allmänna Indragnings Slaten, hvarigenom Lif-Beväi ings-Regementets
Officerare hade kunnat förhjelpas till den måttliga utkomst af tjensten,
som nu måste antagas lör omöjlig, icke hade mer än gått en billig fordran
lill mötes, och
Häruti halva Herr von Poet, L, och Biskop Thyselius instämt;
samt al Herr Ekerman, C. /., under åberopande af sin förut i detta
åmnc afgifne reservation.
Vid i5:de punkten, angående tillökning i anslaget för Kongl. KrigsAcademien
pä Carlberg:
af Brskoparne Thyselius och Tegnér, Prosten Östberg, Professor
Hasselroth och Dom prosten Heurlin.
Vid iS:ile punkten, rörande anslagen för Arméens materiel:
af Friherre Palmstjerna, C. O : ”1 a'seende på Utskottets beslut i
f$.‘de punkten, att icke t i 11 s t y ■ k :i någon tillökning uli anslagit för Arméens
materiel, har jag redan reserverat mig. Jag anser, att sedan prisen på
gröfre kläden och läder uppsl-'gräls, i synnerhet prisen på kläden, så
måste äfven i samma nion ansi igen lill uppköp af dessa artiklar förhöjas.
Genuin beräkningar al åtgången finnér j g, alt denna förhöjning
hör blifva 54.°oo R;dr, och är således af den mening, alt anslagen för
Kongl. Krigs-Collegii Departementer nu böra bestämmas till ~5o,ooo R:dr.”
Uli denna reservation halka Herr von Post, L, och Biskop Thyselius
instämt;
af Friherre Silfverskjöld, C.: "Eknot Utskottets beslut, alt icke tilt
uppförande föreslå, åtminstone en de! utål det af Kongl. Majit äskade
temporaira anslag för Krigs-Collegii D-pal temeritet-, reserverar jag mig.
Behofvel af delta anslag har uppkommit, dels lill följd al stegiade ulloch
läderpris, men hufvudsakligen genom den för handen varande bristen
på hrukhtra munderingar för Beviir ings-uianslapef. Au snart fylla
denna blist, skulle jag tro öfverensstämma med Nationens önskan; alt
icke i lill fylla ilen, kommer ofelbart ari leda till bchulvet ål nya extra
Statsanslag vid en kommande Riksdae."
£th. till Ii. St. Fröt- 1834. 4 Sand. 1 d/d 1 Bandit. 8
Hule Häftet.
58
Stats-Utskottets Utlåtande 2V.& 2/5.
Härmed hafva sig förenat Herr Tamm, P. och Herr Santesson
j B. H.;
samt af Prosten Stenhammar> hvilken sistnämnde yttrat: "i den åsigten
af vår National-beväring, att den äfven i sitt närvarande ofullständiga
skick är oumbärlig för upprätthållandet af Fäderneslandets sjelfständighet
och tillika utgör ett element till nalional-försvarets framlida
fullkomligare utbildning, anser jag behofven för Bevärings-manskapets
vapen-öfuing vara ibland de militair-bebof, som i första rummet böra
fyllas.. Då det är upplyst, att delta manskaps numeraire år i832 öfverstigit
r4,ooo, men att endast 7000 brukbara munderingar finnas till dess
beklädnad under exercicetiden, har jag af ofvannämnde skäl trott »ilig
pligtig, att instämma med de Ledamöter af Utskottet, hvilka yrkat att,
till förstärkning af anslaget för Armeens materiel, borde beviljas 54,000 R:dr.
Såsom följd af den icke väl beräknade sparsamhets-anda,. som yttrar sig i
vägran af detta anslag, måste hända, antingen att öfning för en stor del
af Beväringsmanskapet skulle af brist på beklädnad uteblifvalikasom af
brist i anslaget för vapen-öfningarne under de sistförflulna åren, eller
ock att de visst icke öfverflödig» förråd af beklädnads-persedlar, som
genom extra anslag vid förra Riksdagen börjat grundläggas för att vid
ett fredsbrott vara att tillgå, skulle nu under fredstid för Beväringsmauskapets
behof åter tömmas. Men båda dessa följder måste jag anse
förderflig», och reserverar mig derföre mot ett beslut, sorn måste framkalla
någondera af dem
Häruti har Domprosten Heultin instämt.
Vid ig:de punkten, angående Beväringsmanskapets beklädnad:
af Prosten Stenhammar: "Utskottets förslag i denna punkt gillar
jag på det högsta, och önskar att det måtte vinna framgång. Men sedan
Utskottet vägrat anslaget i nästföregående punkt, anser jag det, lindrigast
sagdt, vara dubbelt inconseqveut att icke anslå serskilda medel
tift den ersättning, som skulle erbjudas Beväringsmanskapet för begagnandet
af egna kläder noder öfuingstiden. Det är ju. oppen biri, axt förslaget.
i saknad af tillgång till ersättningen, omöjligt kan verkställas och
derföre nu får utseende af blott vackra ord utan upprigtig mening.'’
Härmed- har Domprosten Heurlin sig, förenat.
Vid 2usta punkten,, rörande anslaget till Eacerciee-Cörnpagnier och
Squadroner:
af Herr Petre,. T., under åberopande af des* förr afgjfne reservation
i denna fråga f.
Stats-Utskollets Utlåtande N.o s »5.
59
samt af Riksdagsfullmägtige Johannes åndersson ifrån Upsala Län och
Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län, hvilken senare åberopat dess vid <yde
punkten här ofvan aflemnade reservation, uti hvilken, hvad densamma angick
Exercice-Compagnier, Riksdagsfullmäktige Nils Persson ifrån Södermanlands
Län och Anders Andersson ifrån Skaraborgs Län hafva instämt.
Vid 22:dra punkten, angående Bevärings-man skåpets vapenöfmngar:
af Herr PetréT., som hänvisat till dess vid Betänkandet N:o 81 i
denna fråga aflemnade reservation;
samt af Herr Santesson, B. Ii.: ”Jag reserverar mig emot Utskottets
beslut i denna punkt i så måtto, som Utskottet härigenom har fördelat
den tillstyrkta förökning af 3o,ooo R:dr till vapenöfning för så väl Landsom
Sjö-be vänligen, på båda Hufvud-lillarne, den 3:dje ocb \'Ae, hvarigenom
den hittills iakttagna ordning, alt hela anslaget lill öfning för
Land- och Sjö-beväringen, som sedan sista Riksdag varit 60,000 R:dr,
uppförts på endast 3:dje Titeln, blifvit rubbad, eller ock skulle af det nu
tagna beslutet följa, att alla 80,000 R:dr uteslutande komma alt användas
för Landbeväringen, och Kongl. Maj:ts rätt alt använda så stor del af beväringen,
sorn Kongl. Maj:t för godt linner, till ena eller andra classen,
inskränkas, hvilket i många hänseenden är eftertänkligt.”
Häruti hafva instämt Grefve Gyldenstolpe, A., Grefve Hamilton, G.
W, Biskoparne Thyselius och Tegnér, Prosten Stenhammar samt Domprosten
Heurlin.
Vid i8:de, io:de och 22:dra punkterne, rörande anslag för Arméens
materiel, Indelta Arméens, samt Bevärings-manskapets vapenöfningar:
af Herr Bergenstråhle, C. G.: ”Ingen kan ifrågasätta nationens vilja
att försvara fäderneslandet och dess sjelfständighet; första vilkoret härtill
är att under fredens lugn försätta Armeen uti tjenstbart skick. Vi ega nu
mer ej någon skyddsmur emot öster; en fiendes första rörelse blir derföre
försöket att genast bestiga Svenska jorden; att vid krigets utbrott hafva
försvaret fullt ordnadt, hvartill Arméens tjenstbarhet slår uti första rummet,
är således af högsta vigt. Hufvudsakligaste skälet till förlusten af
Finnland låg uti Styrelsens sorglöshet att ej vara beredd till försvar; för
hvarje Svensk är det en tröst att veta och tryggt kunna säga, det nationen
häruti ej egde någon del, emedan några uppoffringar till försvarets
beredande voro aldrig äskade, ocb bade säkerligen, otn de det blifvit, ej
vägrats. Historiska olyckor äro nationernas skolor. Sorn jag inom Högloft,
Utskottet funnit dessa och många andra skäl ej vederlaggda annat än förnämligast
genom majoritetens tysta voler ing s-sedlar, så får jag, emot dess
6o
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 115■
beslut uti i8:de och 2o;de punkterne, hvarigenom inga medel blifvit beviljade
för de materiela behofveil och Armeens större vapenöfuingar, samt
uti 2a:dra punkten, der endast ett alldeles otillräckligt anslag blifvit till»
styrkt för Bevärings-manskapets exercice, mig reserveEaZ^
Vid åtskilliga punkter uti detta Betänkande:
af Riksdagsfullmägtigen J. L. Wiklund ifrån Westerbottens Län:
”Lika med alla andra Nationens Representanter, känner jag mycket väl de
redan folket nog tryckande utgifter, dock, ehuru man i detta afseende
bör vara sträng hushållare med Statens medel, hör dock denna sparsamhet,
enär det kommer an pä fäderneslandets försvar, icke urarta till den
grad af knapphet, att vi, i farans möjligen oförmodadt inträffande stund,
skulle se oss blottställde på crforderlige medel för fäderneslandets räddning,
hvilka då för sent i hast icke kunna tillvägabringas, och medtaga ändå
samma, om icke drygare och kännbarare utgifter, än om de småningom
och efter hand beredas. Jag vill dock tro, att den tillökning, Kongl,
Maj:t i dessa afseenden funnit nödig alt begära, icke skall blifva så tryckande
sorn mången fruktar, eller ens medföra nödvändigheten af någon
ökad bevillning. Af de under Riksdagens lopp gjorda beräkningar, har
jag trott rnig finna, det Riksgälds-Contoret skull lemna någon tillgång,
sorn kan ses af denna Tableau:
Stats-Vtskottets Utlåtande N;0 215,
Riksgälds-Contorets
Årliga Inkomster
Allmänna 33e vinningen
2,3oo,ooo:
Tidnings-Stämpelafgift
9,000:
Skalle-rätts och
Observ. medel . 12,000:
Ärliga räntor . . . j5,ooo:—■—
Summa B:eo 2,336,000:
Årliga Utgifter
Ränta till IT. M. Konungen
200,000: —
Just i 1 itc - Ombudsmans
- Expedilionen*
» • • • • •«
Con t orets egen aflöning
Ränta 4 proo. och
2 proc amorlissement
å Contorets
hela af Tit Sylvan,
på Stals
Ut.
skollets bela IIning,
nppgifne
skuld, 4.859,618
R:dr 1 o sk. 2 rst.*)
D:o å 3 millioner
R:dr, sorn Kongl.
Majit äskat till
försvarsverket . .
Statsbrist- summan
fy lies med .... 1,468,171: — —
Behållning alt af
Sländerne disponera
195.928:.— —»
Summa B:co 2,33ö,ooo:
7,000: —
65,000: —i
391,901: —
108,000: —
"Jag får, i anledning häraf, vördsammast hemställa, huru litet vi härutinnan
skulle upplylla Kongl. Maj:ts höga önskan och äfven våra princi
-
*) Riksgälds-Contorets gäld kommer likväl ntt minskns gennm Iivnd som redare influtit
eller inflyter i afräkning på ersättningen för uudsätlnings-spaniijulsn, utgörande
tamina ersättning 1,000,000 R:dr.
•Stat s-TJt slottets -TJilatande N.O 215.
palers bifall, om då som sagd t är, utan n5»nn ny eller synnerlig uppoffring,
vi skulle vägra att anslå den begärda tillökningen. De äldre Herrar
och Män af de respeelive Riks-Slånden, hvilka ännu noga minnas den
rysliga misshandel af alla slag, sorn vare söner, under namn af Landtvärn,
vid j8o8 och 1809 arens olyckliga krig oss öfvergick, skall säkerligen icke
tveka, att medgifva allt hvad håde lill ammunition , beklädning och proviant,
m. tn., för våra älskade söner, landels kärna och ungdom, erfordras, om de
en dag skulle behöfva gå i fäderneslandets försvar. Den, sorn ej sjelf i sin
hemort sett krigets förödelser, kan aldrig derom göra sig rigtig föreställning.
Jag kan icke utan rysning ålei hemta minnet af de förluster, lidanden
och misshandlingar af llerfaldiga slag, som år 1808 och 1809 drabbade
min hembygd, Westerbotten, der Svenska, Finska och Ryska trupper
sig uppehöllo, då åkrar och ängar förtraropades, gårdar och hus på mångå
ställen förstördes och all åtkomlig lösegendom och mycken boskap bortröfvades,
och jag önskar innerligen till Gud, att något sådant missöde ej
mera mätte träffa oss eller någon annan ort inom Riket, hvilket säkert
aldrig inträffar under vår nuvarande, vakande, älskade och hulde, samt i
krigets bragder, bland alla Europas Regenter, mest utmärkta Konungs regering,
om vi anslå de medel, sorn han till detta ändamål finnér oundgängligen
nödige; neka vi dertill, är felet på vår egen sida. Jag har förut, både
inom Högloft. Utskottet och Hedervärda Bonde-Ståndet, härutinnan alltid
följt min öfvertygelse'och höjt min röst till bifall af hvad Kongl. Maj:t
till försvarsverket öskar, hvilket säkerligen ingen heller af väre Comittenter
skulle göra, om de här voro närvarande, helst det är vår skyldighet
att betrygga vår egen välfärd, men att undandraga sig densamma, är att
sätta fäderneslandets framlida bestånd på vågspel, då ej allenast vår egendom,
utan äfven mångens lif och allas frihet och sjelfständighet kunna gå
förlorade. I anledning häraf får jag hemställa:
1:0 Då Kongl. Maj:l Sjelf tillkommer bestämmandet af det
Befäl, som vid hvarje Regemente är nödigt, och delta
Befäl ostridigt bör ega tillräcklig utkomst, måste, för
sådant ändamål, äfven för Gardes-Regementena fordrade
summa ntgifvas med
18,568:
3:0 Redan för öfver 20 år tillbaka hafva Krigs-Raketer varit
kända och 1 andra länder begagnats samt allt mer och
mer blifvit utvidgade, och', som vi veta, var det ett sådant
Engelskt Batlerie, som under sista krig, under vår
nuvarande Konungs befäl, tillfogade fiendtliga Armeen
Stafs-Ulskottels Utlåtande N:o 2tS.
märklig förlust Då denna Corps, med afseende å den
stigande upplysningen, synes allt mer och mer nödvändig
för vår Årmées tjenstbarhet, tillstyrkes derföre skillnaden
emellan det begärda och beviljade anslaget . . ..
3» Ehuru Rikets Ständer vid senaste Riksdag anslogo betydlig
summa för förbättring af indelta Infanteriets löner,
har Ständernas förbindelse att uppfylla verkliga behofvet
i detta fall icke upphörtr och då detta före regleringen
icke kunnat fullkomligt bestämmas, samt nu föreslagna
summa, lör ett så v i g t i g t ändamål sorn flera
tusende Individers väl och grundade anspråk på billighet,
synes vara obetydlig uppförde, fordrade . . . .
4:o Likaledes godkänner jag den af Kongl. Maj:t föreslagne
öfverflyttningen å Allmänna Indragnings-Staten från LifBevärings-Regementets
Stat med .........
5:o Det af enskild Motionair för Hallands Infanterie-Bataillon
begärde anslag, såsom af högsta billighet och rättvisa
påkallad, utföres med
.
6:0 I afseende på Armeens materiel,, har Utskottet fått sig.
tillställde de mest detaillerade calculer och förslager,
hvilka grundat den Kongl. Propositionen,, och då Ar—
méens tjenstbarhet beror på dess beklädnad, utredning
och bevarande,. samt, i den mon Bevärings-manskapet
årligen förökas, de nuvarande ti 11 sångarna desto mindre
kunna anses för ändamålet tillräckliga, sorn, enligt erliållne
upplysningar, förråden ha brist på flerehanda effecter,
tillstyrker jag uppförande af dé begärda . .. .
<j:o> Då< Utskottet i förra Betänkandet, angående Arméens
vapenofningar, med upprepandet af de utaf GeneralAdjutanten
för Armeen uppgifna motiver, godkänt de
framställde skälen om* nyttan och nödvändigheten af
större öfningsläger, och fullständigt blifvit ut redd, det
sådana,, med största besparing, ej. kunna verkställas ändamålsenligt,
med mindre tillgångar än de Begärdau
alltså utföras . ....... .- . .. . . .- . . . «
Sto När det är gifvet, att Bevärings-manskapet årligen tillvuxit,
och detsammas öfvande i större scah» än hittills
egt rum,. måste anses af nödvändigheten påkallad, der
-
10,060:
19,300:
4,651:
3,460:
90,000:
85,000;
64
Slats-Ulskottets Utlåtande N.o 2tS.
est manskapet skall vinna någon duglighet, bör anslaget
för dess vapenöfning fyllas med 10,000:
g:o På de grnndlige skal Herr Hagelstam uti dess reservation'emot
Utskottets förra Betänkande upprepat, tillstyrker
j ig fyllnad i det af Kongl. Maj:t för Flottans öfningar
fordrade anslag med
15,000:
”När dessa tillökningars sammanlagda summa afdrages i från lillgöngarne,
Återstår likväl omkring iSo.ooo R:dr B:co, att af Ständerne efter
godtfinnande användas Gerna hade jag önskat kunnat bevilja hvad i öfrigt
af Kongl. Maj:t blifvit äskadt till försvarsverket; men jag är lika mon,
som någon annan, det Statsbrist ej ma uppkomma, emedan i delta enda
fall f. äga uppstår om tillökning i Skalte-bidragen, det likväl folkförvillaren,
antingen af okunnighet eller annan orsak, så gerna förblandar med
användandet af för hand varande tillgångar.”
”Jag är öfverlygad, alt min calcul öfver Stats-Verkets tillgångar Är
vigtig, men vet också, att de med säkerhet blifva större än jag påräknat,
emedan jag icke upptagit t. ex. Riksgälds-Contorets fordringar hos åtskilliga
Corporationer, såsom för till flere orter lemnad undsättning i missväxtår,
amoitissemenls-pioccnten på Conlorels säkre fordringar, icke heller
de högre öfverskott och tull, med flere andre sådane intrader. Jag uppmanar
derföre dem, sorn bättre än jag hafva kännedom om ställningen, alt noga
tillse, om ej tillgångar finnas, att vidare närma oss Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition, då jag med största tillfredsställelse skall lemna min röst till
hvad vår Lids Hjelte i sin vishet och sakkännedom fordrat."
STOCKHOLM, Ecksteirsk.4 Tivyckg&ikt, 1834*
