# ID: svediakorp-gov1991
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,144
# sentences: 2,641
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1834 och 1835.
TIONDE SAMLINGEN.
3= Kftoetutu gen:
Expedit ions-Ut skottets Förslag till R:s Sits underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit m. m. jemte Riks
dags-Beslutet.
——-«~»iuarqcr.
N:o i.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den i3 Mars i834-
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Slåndet den 17 — —
Bonde-Slåndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:ts med
uppgift ä utsedde Ledamöter , till det af Hans Maj.t äskade
Hemliga Utskott.
S. A. K.
Sedan Eders JCongl. Majit, genom Skrifvelse af den 22 i nästlidne månad,
likmätigt 54 §• Regerings-Formen, i Nåder äskat, att ett Hemligt Utskott
mätte af Rikets Ständer utväljas, och, lill följd deraf, ett sådant val inom
hvarje Riks-Slånd för sig gått, så få Rikets Ständer nu härmed i underdå»
uighet anmäla, alt till Ledamöter i berörde Utskott blifvit utsedde:
af Ridderskapet och Ädela:
En af Rikets Herrar, Öfverste-Kammarjunkare, Ordens Öfverste Skattmästare,
R. och C. af E. K. M. Orden, Herr Grefve Carl De Ge'er; HofMarskalken
Friherre Axel Diedric Reuterskjöld och Assessoren Pehr
Lagerhjelm ;
af Prcste-Ståndet:
Vice-Talmannen, Biskopen och Corn. af E. K. M. Nordstjerne-Orden,
Doctor C. F. af FPingård; Contracts-Prosten, Mag. C. E. Hallström och
Contracts-Prosten och Ledamoten af E. K. M:s Nordstjerne-Orden, Doctor
J. M. Svedelius;
af Borgare-Slåndet:
Grosshandlaren C. J. Ekerman; Grosshandlaren och Riddaren af E.
K- M:s Wasa-Orden J. FP. FVinberg och Borgmästaren, Lagmannen J. H.
Ekstrand; samt
Bilt. till R. St. Prot, 183/;. 10 Sami. t Afd. 1
2
Expedilions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse N:o s.
af Bonde-Ståndet:
Vice-Talmannen Jon Jonsson från Blekinge Län; Anders Danielsson
från Elfsborgs Län och Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den — Mars 1834*
N:o 2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April i834*
Preste-Ståndet dan 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
utgifternas för innevarande Riksdag omedelbara bestridande
genom Riksgälds-Contoret. (St. Utsk. N:o 3.)
S. Å. K.
Rikets Ständer, som beslutat, att alla utgifter för innevarande Urtima
Riksdag skola omedelbart bestridas genom Riksgälds-Contoret, utaf de under
Fullmägtiges, i nämnde Contor, förvaltning ställde medel, få, med.
underd. anmälan härom, tillika i underd. anhålla, att, derest utgifter i och
för Riksdagen skulle förekomma af sådan" beskaffenhet, att desamma böra
af E, K. M., efter Nådig pröfning, anbefallas, och i sådant fall på StatsContoret
anordnas, detta Embetsverk då måtte i Nåder förständigas-, att,
för sålunda bestridda kostnader, emot öfverlemnande af behörige verificatiöns-liandlingar,
från Riksgälds-Contoret reqvirera ersättning; på hvilket
sätt jemväl komme att förhållas med godtgörandet af förskott, som, till
bestridande af så beskaffade utgifter, som de sistberönje, redan kunna vara
af Stats-Contoret, emot redovisning, meddelade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Mars 1834-
Expeditions -Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 3.
3
N:o 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1834-
Presle-Ståndet den 2 — —
Borgare- Ståndet den i —• —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl Maj.tj ifråga
om Bankens rättighet att erhålla liqvid för z:ne på densamma
öfverlåtne äldre kronofordringar. (St. Utsk. N:o 4-)
S. A. K.
Genom serskilda underdåniga Skrifvelser af den i5 Mars i83o hafva
Fullmägtige i Rikets Ständers Bank hos E. K M. i underd. anhållit, dels
om anvisande af nödiga medel till liqviderande af frami. Öfv. Lieutn. Carl
Silfversparres på Banken öfverlåtna och år »747 Ml ett belopp af 2,657
Daler 24 öre 4* penningar Silfvermynt bestämda kronofordran, dels ock
om utbekommande med ränta af en, framlidne Landshöfdingen Gustaf
Duvall tillerkänd Reductions-fordran, till det belopp af 5,838 Daler 18 öre
ioi penn. Silfvermynt, hvarmed samma fordran, i följd af en redan 1747
emellan Rikets Ständers Deputation öfver Rcduclions och LiqvidationsYerket
samt Banco-Deputalionen träffad öfverenskommelse, skulle godtgöras.
Efter det E. K. M:s och Rikets Ktmmar-Co legium, äfvensom Fullrnägtiee
i Rikets Ständers Riksgälds-Contor häröfver blifvit hörde, samt
ansett Bankens vätt till liqvid för ifrågavarande fordringsanspråk numera vara
försuten, hvarvid dock Fullmägtige i underd. tillagt, att fordringsbeloppen,
i händelse de till betalning lomme att godkännas, syntes lämpligen kunna
godtgöras af Bytes- och Reductions-medel, som till Kongl. Stals-Contoret
ingå och upptagas bland Inkomster i Riks-staten ej påräknade; har E.
K. M., under den 18 sistlidne Januarii, med förklarande, det E. K. M.
ansåge Rikets Ständers Bank icke, såsom Kammar-Collegium och RiksgäldsContorets
Fullmägtige förment, hafva förlorat sin rätt och talan rörande
nu ifrågasatte fordringsposter, derjemte i Nåder funnit godt, med anledning
af hvad nämnde Fullmägtige i öfrigt anfört, i afseende på frågan
om dessa fordringars godtgörande, alt öfverlemna liandlingarne lill Rikets
Ständers Stats-Utskott.
Rikets Ständer hafva, rörande tillkomsten och beskaffenheten af förevarande
fordrings-anspråk, af liandlingarne hufvudsakligen inhemtat:
4
Expeclitions-Ulskoltels Förslag till und. Skrifvelse N:o 3.
1:0 I afseende på Öfverstc-Lieutenanten Silfversparres kronofordran*
att E. K. M , genom Nådigt Bref den 3 November 1747» gifvit Fullmägtige
i Rikets Ständers Bank tillkänna, att Rikets Ständer, med gillande af
Beduclions-Com missionens derom giPna Utslag, pröfvat rättvist fastställa
frami. Öfv. Lieut. C. Silfversparres bos E. K. M. och Kronan egande
köpegods-fordran, bestående af 48 Daler ii öre g| pgr Silfvermynt, hemjnans-ränta
in natura samt bortmiste räntor till 1722 års slut, 902 Daler
20 öre i6£ pgr Silfvermynts capital, jemte 680 Daler 16 öre 20 pgr
S:mts interesse, under förklarande tillika, att Rikets Ständers Bank, till
godtgörande af dess fordran för ett åt bemälde Öfv. LiOut. i lifstiden
lemnadt lån, komme att, efter då redan upprätta,d liqvidation, åtnjuta tillsammans
2,607 Daler 24 öre pgr S:mt af den fond, sorn dertill framdeles
kunde blifva utsedd; samt
2:0 angående Landshöfdingen G. Duvalls Reductions-fordran,
att då Landshöfdingen Duvall, lill säkerhet för flera, åren 1684, i685,
1686 och 1688, från Rikets Ständers Bank upptagne penninge-lån, pantförskrifvit
åtskillige, dels i Finland, dels i Sverige belägne, honom tillhöriga
gods, men dessa till större delen blifvit, såsom varande af donations-natur,
till Kongl. Maj:t och Kronan indragne, så hade, efter det
Landshöfdingen år 1692 aflidit, och dess arfvingar, genom Kongl. Maj;ts
och Rikets Svea Hof-Rätts Dorn den 1 Junii 1690, erhållit tillstånd att
till Duvallske borgenärerne öfverlemna ali bemälde Landshöfdings egendom.
Banken, för den fordran den hos Landshöfdingen Duvall ytterligare egde,
erhållit öfverlåtelse af den reductions-fordran Landshöfdingen hos Kronan
kunde innehafva, till följd hvaraf dels en liqvidation deröfver af Kongl.
Beductions-Commissionens Conior d. 3 Junii 1709 blifvit upprättad, och med
Likets Ständers Bank, såsom innehafvare af Landshöfdingen Duvalls arfvingars
lätt, communicerad, enligt hvilken liqvidation, som upptager en förut efter
räkning, den 22 Junii 1698, bemälde Landshöfding tillkommande fordran
af 5,838 Daler 18 öre loj p:gr S:mt, Landshöfdingen Duvall skulle
ega af Kongl. Majit och Kronan att fordra 282 Daler 29 öre i3TU p;gr
S:mt hemmansränta samt 10,338 Daler a3 öre 5 j p:gr samma mjmt bortjniste
räntor, beräknade till den 1 Januarii 1709, samt dels ett ytterligare
Novo-Conto, den 23 Januarii 174b författadt, enligt hvilket de årliga räntorne,
till 1722 års slut, uppgingo till 16,427 Daler 2 öre 2? p:gr S:mt;
att, sedan derefter Rikets Ständers öfver Reductions- och Liqvidalions
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse ff.o 3.
5
Verket förordnade Deputation, år J 747» ^10S Rikets Ständers Bank dels tillkännagifvit,
att åtskilliga felaktigheter vid den senaste, om Duvailska fordringen
upprättade liqvidationén syntes vara förelupne, hvilka skulle kunna
föranleda till ny liqvidation, dels ock af sådan anledning, och på det
Kongl. Maj:t och Kronan ej måtte utbetala mer än vederborde, hemställt,
om icke Banken borde åtnöjas med den första liqvidalions-posten, eller
5,838 Dal. 18 öre ioi p:gr S:mt, med förbindelse för Banken att ersätta
en af Fahlu Hospital hos Landshöfdingen Duvall egande fordran af i3i4
Daler kopparmynt; så hade Rikets Ständers Banco-Deputation samma år
förklarat, alt Banken, för dess hos Kongl. Majrt och Kronan egande fordringar,
såsom afl. Landshöfdingen Duvalls Sterbhusrälts innehafvare, ville
låta sig nöja med de af Rikets Ständers Reductions- och LiqvidationsDepulalion
erbjudne 5,838 Daler 18 öre io| p'gr> samt äfven förnöja
Fahlu Hospitals fordran i bemälde Landshöfdings Sterbhus, stor i3i4
Daler K:mt, dock med det uttryckliga betingande, att sistnämnde Deputation
tillika anordnade betalningen af säkra och ofelbara medel;— samt
slutligen, att en sådan betalning likväl sedermera aldrig egt runa, oaktadt
dc flerfaldig» framställningar otia den afslutade öfVerenskommelsens fullgörande,
sorn, å Bankens vägnar, af dess Ådvocat-Fiscal blifvit gjorde, del»
hos Kongl. Kammar-Collegium, åren iy5r, 1762 och 1 ^65, samt dels genom
den till E. K. M., den 3 Augusti r^Sp, ingifné skrift, hvilken, påföljande
dag remitterad till Kammar-Collegii underd. Utlåtande, allt sedan
varit på dess åtgärd beroende.
På grund af hvad rörande ifrågavarande arne ford rings-an språk sålanda
förekommer, anse Rikets Ständer Banken ega obestridlig rättighet att
vinna godt görel se-, ej mindre för frami. Öfv. Lieut. Silfversparres på densamma
öfverlåtna , till beloppet bestämda kronofordran, stör 2,65y Daler 24
öre 4| prgr Sant, än äfven för det, så capital- som ränte-belopp, hvilket
kan varda Banken, i egenskap af rättsinnehafvare lill frami. Landshöfdingen
Duvalls Reductions-fordran, lagligen tillerkändt; dock, i senare frågan,
med dervid fästad t vilkor, att Banken godtgör Fahlu Stads Hospital
dess i nämnde Landshöfdings sterbhus egande fordran af 1,314 Dal. Knnt,
så vida densamma icke redan är gulden.
Beträffande åter den fond, hvarå så beskaffade ersättningar, sora de
nn förevarande, lämpligast böra anvisas, så har väl E. K. M , genom Kådigt
Bref af den ro Julii 1822, bland annat, förordnat, att, från och med
samma års början, Kongl, Stats-Contoret skulle hålla serskild räkning öfver
Bytes-fondens alla inkomster, och dervid tillse, att densamma, endast dispo
-
6
Expcdilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N-0 /$,.
nerades till utgifter, som af bytes-ärenden blefve en följd; men då dessa medel,
som upptagas bland Inkomster i Riks-Staten ej påräknade, och för åren
1825 till och med 1829 utgjort tillsammans 4>739 R:dr 25 sk. 8rst., lika
med andra Stats-Verkets medel, ingått i de öfverskott, som till RiksgäldsContoret
aflemnats; samt några bytes- och reduclions-medel icke influtit
åren i83o eller i83i, och ej heller hädanefter, åtminstone till något betydligare
belopp, äro att påräkna; så hafva Rikets Ständer pröfvat lämpligast,
att de blifvande, nu ifrågavarande ersättnings-suramor, anvisa till utbetalning
från Riksgälds-Contoret, med liqvidationsgrund efter 6 Daler
S:mt på Riksdalern.
Hvilket, i anledning af ofvanhögstberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer
härmedelst få hos E. K. M. i underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 7 Mars 1834*
N:o 4-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 April 1034-
Piesle-Sldnde t den 2 — —
Borg.ire-Ståndet den i — —
Bonde-Slåndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
Arrendatorernes af Klabböle Krono-laxfiske underd.
ansökning om eftergift i i83o års arrende. (St. Ulsk. N:o 5.)
S. A. K.
Uti en till E. K. M. år i83i ingifven ansökning, hafva Arrendatorerne
af Klabböle Krono-laxfiske i Umeå Eif, Jacob Pehrsson, Olof Nilsson, m.
fl., underdånigst anfört, att, ehuru de haft all möda och kostnad ospard
att med sorgfälligaste omtänksamhet efter behof tillbygga, underhålla och
årligen förbättra bygnaderna vid nämnde Laxfiske, bade likväl den om
våren i83o inträffade ovanligt starka vattuflod och isgång i Umeå eif icke
allenast förstört bratlfallet midt emellan de hufvudsakligasle fisklägenheterna
Nytinan och Killingsholms-tinorna, utan jemväl alldeles afskurit hälften
af yttre armen till Landtinan, samt skadat den öfriga delen deraf, så alt
laxen haft fri och obehindrad uppgång genom och förbi fisket, Elfven uppföre,
hvilket haft den menliga påföljd att, på sätt tillkallade behörige besigtningsman
uti ett ansökningen vidfogadt bevis intygat, minst j af den
Expeditions-XJ tskoltets Förslag till und. Skrifvelse IV.-o 4' 7
fångst, sora eljest kunnat påräknas, gått för sökanderne förlorad, hvartill
komme, såsom ytterligare förlust, den lill Fiskets iståndsättande erforderliga
kostnad; oell hafva sökanderne, hvilka dessutom skola lidit af en
samma år inträffad svår missväxt, samt icke mägtade erlägga den till E.
K. M. och Kronan för berörde Fiske utgående taxa eller arrende, af dessa
anledningar i underd. anhållit, att åtminstone hälften deraf måtte för år
i83o dem i Nåder eftergifvas, hvartill sökanderne så mycket hellre hoppades
Nådigt bifall, som Arrendatorerne af Sörfors Krono-laxfiske, af enahanda
orsak, genom Nådig Resolution den i4 Junii: 1774. erhållit befrielse
från hela taxan i 3 års tid, samt jemväl, efter liden skada år 1828
af vårflod, undfått eftergift af halfva taxan likaledes under 3:ne år: varande
den alternativa anhållan af Sökanderne i underd. framställd, att, i
händelse E. K. M. icke funne i Nåder godt bifalla deras ofvannämnde, af
ömmande omständigheter påkallade underd. begäran, de emedlertid, och
intill dess hufvudsakligt beslut meddelades, måtta befrias från erläggandet
af mera än halfva taxan för år i83o.
Sedan E. K. M. i Nåder anbefallt Dess och Rikets Slafs-Contor att,
efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens Län hörande,
underd. utlåtande i ämnet afgifva, och E. K, M. tillika i Nåder förordnat,
att emedlertid, och intilldess E. K, M. Sig i målet hufvudsakligen utlåtit,
med utgörandet utaf hälften af ifrågavarande Fiske-taxa för år i83o kommer
att anstå, så vida Arrendatorernes Borgensmän, deröfver hörde, sådant
medgåfvo; samt Kongl. Stats-Contoiet, med öfverlemnande af E. K.
M :s Befallningshafvandes underd. yttrande, deruti Borgensmännens i nyssnämnde
hänseende erforderliga medgifvande omförmäles vara meddeladt,
på anförda skäl den sökta eftergiften i i83o års taxa i underd. tillstyrkt;
så hafva, jemlikt E. K. M:s derefter, deri 3o Julii 183r, fattade beslut,
handlingarne i målet nu blifvit till Rikets Ständers Stats-Ulskolt i Nåder
remitterade.
Och enär Sökanderne, genom det om ifrågavarande Fiske upprättade
eontract, hvaraf Rikets Ständer tagit kännedom, icke iklädt sig skyldighet
att vidkännas påföljderna äfen så beskaffad skada å Fiske-byggnaderna,
som den, hvilken, utan deras förvållande, år i83o inträffat, hafva, vid
detta förhållande, och med afseende å ej mindre besigtningsmännens intyganden,
än E K. M:s Befallningshafvandes underd. yttrande, angående
den å Fiske-byggnaderna timade skada och den Sökanderne deraf tillskyndade
förlust, äfvensom å den omständighet, att vid Klabböle Fiskes ånyo
mtarrenderande, den årliga taxan blifvit nedsatt från Tunnor, som sö
-
s
Expeditions -Ut sko Hets Förslag lill und. Skrifvelse 7V.0 5.
kanderne erlagt, till 26 Tunnor 1 L# 1 # salt Lax, Rikets Ständer funJ
nit skäligt att, för deras del, bifalla den af Sökanderne gjorde ånhållan
om befiielse ifrån utgörandet af den för år i83o innestående hälft af den
så kallade Fiske-taxan, eller arrendet för Klabböle Kronofiske.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af E. K. M:s högslberörda Nådigst
Remiss, få i underd. anmäla; och framhärda &c.
Stockholm den 7 Mars i834*
N:o 5.
TJppjäst och godkänclt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1834.
Preste-Slåndet den 2 — ■—
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående f. d. Kamércrarens
vid Strömsholms Stuteri-Inrättning, yl sses sorén
Landströms underdåniga ansökning om afskrifning af dess
skuld till Stuteri-cassan. (St. Utsk. N:o 6.)
S. A. K.
Uti en till E. K. M. år 183r ingifven och, jemte Vederbörandes i
Mmnet infordrade underd. yttranden, af E. K. M. den 18 nästlidne Januarii
till Rikets Ständers Stats-Utskott i Kader öfverlemnad underd. ansökning,
har f. d. Kamereraren vid Strömsholms och Kungsörs Kungsgårdar
och Stuteri, Assessoren S. E. Landström anfört, huruledes han, i nyssnämnde
egenskap och såsom antagen Commissionair för de till hushållningens
vid berörde Kungsgårdar reglerande förordnade Corniterade, skall,
genom en af Comilerades, aflidne Stats-Commissarien Widegrens åtgärd,
fått vidkännas så sora förluster, att Landström, som förut varit i goda
omständigheter, slutligen bringats till cession; lill bestyrkande hvaraf han
den underd. ansökningen bifogat en räkning med bilagor, enligt hvilka
bemälde Stats-Commissarie, åren 1812 till och med 1818, afgifvit dels
qvittencer, dels skuldsedlar å serskilda penninge-belopp, utgörande, med
derå beräknad ränta, en summa af 26,00)8 R:dr 4o sk. 8 rst., för hvilken
Landström i Widegrens concurs, jemlikt Curatorernes meddelade betyg, ej
kunnat få någon utdelning; och bönföll Landström derföre nu i underd.,
Fxpeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.-o 5.
9
att E. K. M., med behjertande af berörde förhållande, af Gunst och Nåd
läcktes efterskänka honom återstoden af den skuld till Strömsholms Stuteri-Inrättning,
hvaruti han härigenom kommit, uppgående till omkring
1,800 R:dr, för godtgörande hvaraf hans vid Stuteriet innehafvande expectance-lön
blifvit i flere år till hälften innehållen med 200 R:dr om året.
Rikets Ständer hafva, i afseende på tillkomsten af ifrågavarande balance
samt öfrige förhållanden dervid, inhemtat: att, sedan E. K. M:s och
Rikets Stats-Contor, uppå Westerås Läns Landt-ränteri, anordnat en summa
af 2,700 R;dr till betalande af skulder för Strömsholms Stuteri, och
Assessoren Landström, enligt disposition, densamma qvitterat, samt öfverlemnat
beloppet till numera afl. Stats-Commissarien Widegren, såsom Ledamot
af Comiten för hushållningens reglerande vid Stuteriet, emot af
denne senare meddeladt qvitto af den 26 Mars 1816, och i ändamål att
dermed skulle liqvideras ett från f. d. Allmänna Magasins-Directionen år
1812 till Stuteriet levereradt parti spanmål; så hade, efter det förenämnde
summa uti 1816 års Stuteri-räkning blifvit afförd, utan att berörde liqvid
funnits vara verkställd, Landström, uppå derom i vederbörande Revisions-Contor
i Kongl. Kammar-Rätten gjord anmärkning, i egenskap af
ansvarig Redogörare, blifvit, genom Kammar-Rättens Utslag den g Febr.
1820, ålagd att meranämnde 2,700 R:dr återgälda; att en sådan återbetalning
jemväl sedermera, intill slutet af år i83i, egt rum, medelst inneliållning
af Landströms halfva expectance-lön, så att den nu återstående
balancerade summan utgör 1,783 R:dr 16 sk.; att så väl Kongl. Stats-Contoret,
som Kongl. Kammar-Rätten, uti afgifna underd. Utlåtanden, hemställt,
att, då dessa medel, för hvilka Landström egt uppbördsmannaansvar,
blifvit af honom på god tro lemnade till hans förman, för att till
ett för Stuteriets behof afsedt ändamål användas, men sådant af denne
senare blifvit åsidosatt, Landströms underd. ansökning desto hellre i Nåder
måtte bifallas, som han med hela sin enskilda förmögenhet fått umgälla
sitt för sin förman visade alltför stora förtroende; samt att, till följd af
E. K. M:s Nådiga Beslut af den 12 Maji i832, innehållningarne i Landströms
lön för de följande åren innestå i Strömsholms Stuteri-cassa, till
dess Rikets Ständer öfver hans ansökning sig yttrat.
Och som Rikets Ständer, vid öfvervägande af hvad sålunda anfördt
blifvit samt härvid i öfrigt förekommit, funnit sig ega grundad anledning
alt, för deras del, till den' af Assessoren Landström gjorda underd. ansökning
bifalla, och att han må njuta eftergift å återstoden af dess ifrågaBih.
till R. St. Prot, l834• to Sami. 1 Afd. 2
ia Expeditions- Utskottets Förslag- tili' und’. Skrifvelse N-o- (T.
varande skuld till Strömsholms Stuteri-inrättning, sådan, densamma'
den 12 Maji i83;2. befanns,, då,, enligt E. K. Majlis Nådiga beslut, frågan
till Rikets Ständers åtgärd skulle öfver lern nas j så få Rikets Ständer,,
i anledning; af E. K, Majlis hög,slberörde Nådiga Remiss,, sådant härmed
i underd» anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c;
Slockholm den j Apri L i834.
N:o 6i
Wppläst och» godkändt hos. Rädd; och Adeln den i April i§34-
Pieste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den. 7- — —
Rikets; Stäiulers Underdåniga skrifvelse, angående Kamereraren
Krutmeyer s ansökning om befrielse från arrendet
af Kungsgårds hemmanet Rinkeby i Stockholms. Län.. (St..
Etsk» N:o n.\
s: A. K.,
Sedan, uti; ett af vederbörande Kronofogde till Danderyds Skeppslags
Tings-Rätt instämdt mål, angående åläggande för Arrendatorn af Kungsgårds-hemmanen
Rinkeby Nrris 1 och 4> om tillsammans | mantal, i
Danderyds Socken af Stockholms Län, Kamereraren H. H. Krutmeyer
att, i händelse lian icke ställde behörig borgen för arrende-skyld,igheternas
fullgörande under 10 års tid, räknadt från Midfastan r832, afträda
arrendet, med skyldighet att, jemlikt g:de punkten af Ai rende-contractet af
den 3> Augusti 182b, ersätta den förlust Kronan,, vid hemmanets ånyo
utarrenderande, kunde komma att för den återstående arrende-tiden vidkännas,
Skeppslags-Tings-Rätten, genom Utslag den 3o Mars nästlidei
år, förklarat Krutmeyer arrendet förlustig och pligtig att ersätta den
minskning; i inkomst, sorn för E. K. M. och Kronan kunde genom lägre
arrende uppkomma, med Krutmeyer öppet lemnadt att emot framlidne
Presidenten, och Stats-Rådet Hr Grefve Wirse'ns Sterbhus föra talan, i
anledning af det under rättegången förekomna förhållande, att Hr Grefven
i lifstiden,, uti Krutmeyers ställe, emottag i t hemmanet, hvilket af
Hr Grefvens sterbhus ännu innehafves,, samt derför erlägt arrende och
utgjort öfriga onera; samt Kamererare!! Krutmeyer hos E, K. M. i underd».
■Expeäitions-TJtsJiöitets Förslag ■till und. >Skrifvelse No 6.
anhållit om befrielse från ifrågavarande arrende, och att hemmanet måtte
få å nyo utarrenderas, utan att den i eyde punkten af Arrende-contractet
stadgade, ofvan i underd. oinförmäldeersät t ni ngs-på följd, mätte för honom
ifrågakomma; så har E. K. M., genom Nådig Remiss den i sisth Febr.,
till Rikets Ständers Statsutskott behagat i Nåder öfverlemna denna anderd,
ansökning, jemte Vederbörandes deröfver infordrade underd. yttranden.
Och sorn E. K. M:s och Rikets Karn mat-Co)legium, enligt afgifvet
underd. Utlåtande, funnit Skepps la gs-Tings-Rä t tens ofvan nämnde beslut
vara lagligen grundadt, samt vid sådant förhållande, och enär Nådigt bifall
till den sökte eftergiften skulle icke allenast innefatta rubbning i helgden
af lagligen ingångna förbindelser, utan ock leda till praejudicat för
andre Kronans Arrendatorer, sora kunde {inlia förmånligt frånträda inneliafvande
arrenden, att söka och vinna enahanda förmon, hvarigenom
Kronan icke skulle kunna med säkerhet påräkna hvad i arrendemedel finnes
å Stat anvisadt, i underd. afslyrkt Nådigt bifall till den underd. ansökningen,
ehvad det utfästade arrendet, pi tunnor J kappe spanmål, må
vara svarande enrot hemmanets, verkliga godhet eller ej, hvilket senare
förhållande likväl desto mindre vore att förmoda, sorn Kronofogdens alldeles
obestyrkta uppgift i denna del syntes vara vederlagd af den omständighet,
att ifrågavarande arrende, genast efter dess afslutande, öfverlagits
af Presidenten Grefve Wirsen, och atl, ehuru denna öfverlåtelse icke blifvit
hos Kammar-Collegium anmäld, än mindre bifallen, beinälde President,
i dess lifstid, och sedermera dess sterbhus, opåmint erlagt omförmälde
arrende-belopp, i stället att återlemna hemmanen lill rätta Arrendatorn,
hvilket sannolikt skett, om arrendet varit så öfverdrifvet, sorn
uppgifvits; så hafva Rikets Ständer, på dessa af Kammar-Collegium anförda
skäl, för deras del icke ansett sig kunna bifalla den af Kamereraren
Krutmeyer gjorda ansökning, om befrielse från skyldigheten att ansvara
för arrendet för ifrågavarande kungsgåvdsåiemman.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 April *834-
11
Expeditions-Vtskoltets Förslag till tind. Skrifvelse N.o 7.
XsT:o 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April iS^4-
Preste-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående Enkan Sahlmans
ansökning om befrielse från skyldigheten att ansvara
för arrendet af Lotten N:o 5i af Upsala Hof Stall-grig.
(St. Utsk. N:o 8.)
S. A. K.
Medelst Nådig Remiss af den 18 nasti. Januarii liar E. K. M. till Rikets
Ständers Stats-Utskott behagat i Nåder öfverlemna handlingarne i målet,
rörande den af Enkan adrina Gustava Sahlman hos E. K. M. förda
underd. klagan deröfver, att E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegium, genom
Utslag af den 3i Julii 1829, gillat och fastställt E. K. M:s Befallningshafvandes
i Upsala Län, den 29 nästförutgångne November, meddelade
beslut, hvarigenom Besvärandens numera aflidne man, Bokhållaren
M. Sahlmanj blifvit förpliglad att, — jemte bibehållandet af arrendet å
lotten N:o 5t af Upsala Hof Stall-Äng, hvilken Ängslott lian år 1811, på
3o års arrende, inropat, men sedermera, genom med numera äfven aflidne
Ijagmannen Carlsson träffad öfverenskommelse, som dock icke vunnit behörig
stadfästelse, å honom öfyerlåtit,— för erläggande under 1 o års lid af
det deraf utgående årliga arrende anskaffa laglig borgen, vid äfventyr, att
ängslotten, i annat fall, genom anställande auction, blefve till nytt arrende
utbjuden, med skyldighet för Sahlmanj att ansvara Kongl. Maj:t och Kronan
för den skillnad i årliga arrende-beloppet, under återstående arrendetiden,
som genom lägre anbud kunde uppkomma; anhållande Besväranden
att, i händelse det öfvei klagade Utslaget icke skulle i Nåder upphäfvas, han
af Gunst och Nåd måtte varda befriad från skyldigheten att arrendet af
ifrågavarande Ängslott öfvertaga.
Och som Rikets Ständer af handlingarna inhemtat ali, ehuru E. K.
M:s och Rikets Krmrnnr-Collegium, uti till E. K. M:s Befallningshafvande
i Upsala Län, den 22 Junii j813, aflåten skrifvelse, förklarat sig icke kunna
bifalla den af Bokhållaren Sahlman i lifstiden å Lagmannen Carlsson lemnade
ifrågavarande arrende-öfverlåtelse, af orsak, att arrende-borgen icke blifvit
af Lagmannen ställd, E. K. M:s Befallningshafvande derefter hvarken till
-
Expeditions-UtslioUets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 8. i3
hållit Lagman Carlsson att en sådan borgen aflemna, eller, efter tilländagåendet
af den utaf Sahlman, vid arrendets afslutande, afgifna borgen för
uppfyllandet af de fem första årens arrende-skyldigheter, förnyad, borgen
lionom affordrat, men sådant oaktadt tillåtit så väl Lagman Carlsson, under
hans lifstid, som, efter honom, dess rättsinnehafvare, att allt intill år
1828 Ängslotten bruka och begagna; samt, genom denna uraktlåtenhet af
E. K. M:s Befallningshafvande i tillsynen öfver Contracts-vilkarens uppfyllande,
Sahlman, som haft skälig anledning fömoda, att Lagman Callsson
anskaffat den felande borgen, och att arrende-öfverlåtelsen vunnit be,-  hörig stadfästelse, varit förhindrad att Ängslotten antingen sjelf återtaga,
eller ock derom med annan person contraliera; så hafva Rikets Ständer,
för deras del, funnit billigt att, på sätt Kammar-Collegium äfven hemställt,
Enkan Sahlman må befrias från arrendet af oftaberörde Ängslott,
utan skyldighet att ansvara för den förlust under den återstående arrendetiden,
som E. K. M. och Kronan, genom Ängslottens ånyo utarrenderande
under den 20 December i83o, från och med år 1831 fått vidkännas, medelst
arrende-beloppets nedsättning från 54o till 3go Ltfe hö årligen; men
anhålla Rikets Ständer derjemte hos E. K. M. i underd. om anställande af
åtal emot vederbörande, genom hvars uraktlåtenhet Kronan gått i mistning
af en påräknad Stals-inkomst.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 April 1834-
N:o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April i-34-
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den a — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^ ifråga om eftergift af
ett Dana-arf till Piteå Stad. (St. Utsk. N:o i3.)
S. A. K.
Uti aflåtén Nådig Skrifvelse, den 8 sisth Februarii, liar E. K. M. till
Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruvida ett, efter i Piteå aflidna
Tullförvaltare-enkan M. Chr. Gran, Kronan tillfallet Dana-arf må,
enligt nämnde Stads Magistrats, på anförde skäl, underd. gjorda och med
Fxpcditions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse N- o $.
förord af E. K. M:s Befallningshafvande i Norrbottens Län understödda
ansökning, till Staden anslås såsom hjelp till fullföljande al det påbörjade,
men, i brist af tillgångar, åter afstannade företaget att bygga ett nytt
Rådhus.
I afseende å tillkomsten af detta Dana-arf, hafva Rikets Ständer af
(handlingarne inhemta!: att, sedan, uti den vid Piteå Rådhus*Rätt anhängig
gjorda rättegång emellan Majoren N. J. Thurfjaell och Majoren Bet hens
Enka, ä ena, samt Garfvaren J. F. Högström, i egenskap af Förmyndare
För Ynglingen Nordmark och myndig förklarade Brita Sundström, å andra
sidan, rörande klander af det muntliga testamente, Tullförvaltaren
Olof Grans aflidna Enka, M. Chr. Blomberg, skall upprättat till förmon
För nyssnämnde Nordmark och Sundström, Kongl. Maj:t och Kronan, såsom
mellankomme.n part, yrkat, att, med de andras uteslutande från egande-rätt
till'Enkan Grans qvarlåtenskap, densamma måtte, såsom Dana-arf,
Kronan tillfalla, hade Rådhus-Rätten, genom Utslag den 7 Maji 1827,
förklarat omyndige Joli. Nordmark och Brila Sundström, enär de varit
Upptagne såsom fosterbarn hos Tullförvaltaren Gran och hans hustru, samt
denna sistnämnda, för flere på ed hörde vittnen, yttrat, att Johan Nordmark
och Brita Sundström skulle, efter hennes död, till hälften hvardera,
komma i åtnjutande af hennes qvarlåtenskap, berättigade att densamma på
berörde sätt sig emelian skifta, och till följd hvaraf Kronans rätt till Danaarf
komme att förfalla; hvaremot E. K. M:s och Rikets Svea Hof-Rätt, uti
dess d. 8 Febr. 1828 gifne Dom, förklarat, att, då Enkan Grans i förberörde
hänseende fällda yttranden icke kunde anses innefatta egenskap af muntligt
testamente, enär Enkan Gran, vid nämnde tillfällen, icke tillika tillkännagifvit
sin afsigt vara alt då göra testamente, och i öfrigt 2:ne vittnen,
när berörde yttranden skola af henne blifvit fällda, icke på en gång
varit närvarande, Hof-Rätten, enär derjemte några arfvingar till henne,
oaktadt i Tidmngarne skedd anmaning, icke, inom föreskrifven tid, sig
anmält, funne, med ändring af Rådhus-Rättens beslut, Enkan Grans efterlemnade
egendom böra, såsom Dana-arf, Kongl. Maj:t och Kronan tillfalla.
E. K. M. har derefter, under den 8 November i83o, förehäft denna
sak till Nådig pröfning; och då Garfvaren Högström underlåtit att, till
iakttagande af hvad Hof-Rätten honom rätteligen föreskrifvit, med ed fästa
ynglingen Nordmarks uppgifne fattigdom, har E. K. M., med ogillande af
Högströms klagan deröfver, alt Hof-Rätten ansett honom hafva förlorat
rättigheten att underställa saken E. K. M:s Nådiga skärskådande, funnit,
det frågan icke kunde, i hvad densamma angick Högströms myndling, yng
-
Expedilions-ZTtskoltett Förslag till und. Skrifvelse N.o g.
Ungen Nordmark,, till pröfning: upptagas? hvarjemte E. K. M. fastställt
Kof-Rättens Dom,, hvarigenom Brita Sundströms anspråk på rättighet till
Enkan Grans qvarlåtenskap' blifvit ogilladt;; men tillika i Nåder förklarat,
det E. K. M., i afseende1 å Sökandernes anhållan om eftergift af Gunst och
Nåd utaf Kronans rätt till ifrågavarande qvarlåtenskap, ville framdeles
meddela serskildt yttrande.. Och har, efter hvad Rikets Ständer vidare
inhemtat, E.. K. M.„ under den ir December i83o,. ansökningen jemväl i
denna del pröfvat,. meri ej funnit skäl densamma i Nåder bifalla.
Då sålunda Enkan Grans qvarlåtenskap-,, i värde uppgifven till omkring
3oo R:dr B:co,, såsom Däna-arf tillfallit Kongl.. Majit och Kronan,, hafva Rikets
Ständer,, med afseende å det vitsordade behofvet af. ett nytt Radhus i Piteå
samt å Stadens oförmåga att till detsammas fullbordande anvisa nödige
medel, serdeles efter den i Norrbottens Eän, åren i83o och i83r, inträffade
missväxt,, och, f följd af de serskilda kostnader, Staden, för anstalter
till Cholera-farsotens utestängande, fått vidkännas, bifallit, att ifrågavarande
Dana-arfs-medel; må, i uppgifvet ändamål, till Piteå Stad öfverlåtas;
hvilket Rikets Ständer, i anledning, af E. K.. M:s- Nådiga- framställning, få.-  anderd, till svar meddela..
Rikets Ständer framhärda &c;.
Stockholm den 7; April 1834’-
N:o g..
Uppläst; ocEi godkändfc hos Ridd. och Adeln den> 2 April’ i8345-
Presfe-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den> 2 —-- —*-
Bonde-Ståndet, den' 7- ,— —
Riket* Ständers underdåniga■ Skrifvelse^ i fråga örn sökt eftergift
af Öfver-Inspectorew Borghs Stei bhus-delegare ådömdc
anmärkningsmedei. (St.. Utsk. N:o i5.)
s; A. K..
Medelst Remiss af den 8 sisth Februarii har E. K. M. till Rikets'
Ständers Stats-Utskott behagat i Nåder öfverlemna- en af Slotts-Pfoviantmästaren,
Capitainen P; A. Borgh hos E. K. M. gjord uriderd. ansökning, att
en summa af 583 R:dr 3 sk. 3 rst.,, som,. i följd af gjorda anmärkningar vid
Sökandens numera* aflidne Faders,, Öfver-Inspectoren- P. Borghs. förvaltning
i6 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.o g.
af Westerås Krono-Magasin, genom E. K. M:s ocli Rikets Kammar-Rätts
Utslag af elen ii Maji i83a, blifvit Sterbhuset lill betalning ålagd, matie
af Gunst och Nåd efterskänkas, enär härvid förekomme, dels att anmärkningen
icke blifvit väckt förrän flere år efter fadrens afskedstagande och fölen
längesedan förfluten förvaltningstid, eller för åren 1813 och 1814» dels
att han, vid anmärkningens emottagande, redan upppnått en ålder af 90
år, och, i anseende till svag helsa och nästan fullkomlig blindhet, varit
urståndsatt att densamma nöjaktigt förklara, samt dels att Boets ställning
varit så dålig, att tillgångarne måst lill fordringsegarnes förnöjande afslås;
och har,— efter det Kammar-Rätten, uti afgifvet underd. Utlåtande af den
24 Maji <833, afstyrkt ansökningen, på den grund, att, enär det då ännu
var outredt, i hvad mon Öfver-Inspectoren fiorghs Concurs-massa lemnade
tillgång till gäldande af boets skulder, och huruvida eftergift af hvad genom
Kammar-Rättens Utslag blifvit ådömdt, skulle bereda en ökad tillgång
för öfriga borgenärer eller tillfalla hans efterlemnade enka och dotter
— Capitaine Borgh, uti en ytterligare ingifven skrift, i underd. förmält,
Set han, genom träffadt accord, förnöjt Sterbhusets alla öfrige creditorer,
och att, då han numera, utom Kongl. Maj:t och Kronan, vore den enda
fordringsegaren, det med säkerhet kunde antagas, alt den nu i underd.
sökta eftergiften i sjelfva verket skulle komma hans 73-åriga sjukliga moder
till godo.
Hvad sålunda anfördt blifvit, samt handlingarne i öfrigt innehålla,
hafva Rikets Ständer i behörigt öfvervägande tagit; men enär Kronans
ifrågavarande fordran uti afl. Öfver-Inspectoren Borghs Sterbhus, enligt
Kammar-Rättens Utslag af den 11 Maji i83a, rätteligen utgörande 584
R:dr 3 sk. 3 rst., tillkommit i följd af vederbörande Revisions-Contors anmärkning,
samt efter det Borgh i lifstiden fått sig förklara, genom ofvan
i underd. omförmälda laga kraftvunna Utslag blifvit till betalning fastställd,
och en eftergift af dessa anmärknings-medel, hvarå Revisions-Contoret
äskat observations-procent, skulle innebära ett för Kronans rätt i dylika
frågor farligt praejudicat, helst ännu outredt är, i hvad mon Sterbhusets
tillgångar förslå till skuldernas liqviderande; så anse Rikets Ständer sig
för deras del icke kunna bifalla den af Slotts-Proviantmästaren, Capitainen
Borgh gjorda ifrågavarande ansökning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 April 1834*
N:«
Expcditions-UtsIwtteU Förslag till und. Skrifvelse N-0 10.
*7
N:o 10.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a April i834-
Pvesle-Slåndet den 2 — —
Borgare-Slåndet den i — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Tacksägelse-adress till Hans Maj:t
Konungen, i anledning af Hans Maj:ts Nådiga omsorg Jör
Chöler a-sjukdomens utestängande från Riket.
S. A. K.
I en tidepunkt, då tiildragelserne inom flere bland Europas länder
vittnat om oro i sinnena och i några åtföljts af krigets härjningar, väcktes
hastigt Nationernas uppmärksamhet på en ny, ej mindre verklig, än
bedröflig anledning att bäfva både för det närvarande och för framtiden.
En för Europa hittills okänd farsot, under namn af Cholera Morbus,
uppkom i dess sydostliga länder, som, med stormvindens fart, spridd»
sig till dess flesta riken, deri den bortryckte tusendetal af menniskor,
samt äfven bland Norriges, med oss förenade, folk skördade mindre talrika,
dock ej mindre beklagansvärda offer. Svenska Folket har dock på
ett underbart sätt sett sig hittills från denna landsplåga förskonadt; och
det har, med djup känsla af Försynens deri visade hägnande Nåd, efterkommit
E. K. M:s uppmaning, alt, sedan farsoten omsider upphört i de
flesta af densamma angripna länder, i helgedomen förena sina röster uti
tacksägelse derföre till Gud, lifvets och dödens Herre. Men Svenska
Folket, då det sålunda nedlade sina tackoffer inför den högste Gifvaren af
allt godt, kunde icke förgäta, att tillika, uti E. K. M:s visa styrelse och
aorgfälliga bemödande, att, genom noggrann bevakning vid Rikets gränser,
förekomma tillfällen för sjukdomens inträngande, vörda den jordiska
Magt, som i Försynens hand varit ett redskap att både värna våra gränser
och betrygga våra boningar. Och Rikets Ständer hafva derföre ansett
för en pligt, som deras hjertan högt värdera, alt få inför E. K. M:s
Thron frambära Svenska Folkets gärd af undersåtlig tacksamhet för E.
K. M:s visade Nådiga omvårdnad om sitt folk. Mätte den Allsmägtige
länge uppehålla och Ij^ckliggöra E. K. M:s dagar, och må E. K. M. deri
se den yppersta vedergällningen för sina mödor.
Bih. tiU R. St. Prot> l834> W Samt. 1 Afd. 3
i8
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse N.-o 11*
Rikets Ständer utbedja sig i underdånighet, att i E. K. M:s Nåd
och Ynnest städse få vara inneslutne.
N:o ii.
n
Uppläst och godkändt ho& Ridd. och Adeln den :o April i834-
Preste-Slåndet deo.i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af väckt
fråga om anläggning af en Stad vid Lysekihl i Bohus
Län. (jEcon. Utsk. N:o 2.)
S. A. K.
Under anförande: att Lysekihls så kallade Strand, med 5oo åboer»
belägen inom Stångenäs Härad i Bohus Län, vid öppningen af hafvet,
skall de senare åren hafva täfla t med mårtea smärre städer uti sjöfart
och rörelse; att derstädes finnas för närvarande 20 däckade fartyg, bestående
af skonertar och slupar, hvilka till större delen egas af åboerne
på stället; att en Tjensteman för Tullbevakningen der blifvit anställd;
att ett Engelskt Handels-Compagnie valt detta ställe till hufvudplats för
afhemtningen af lefvande hummer, och att Engelska Paket-fartyg, för
transporten deraf, hvarje vecka under fisktiden dit anlända; äfvensom
att Lysekihl redan eger Engelsk, Dansk och Hannoversk Vice-Corisul,
samt Ombud för Lloyds Assecurance-Compangie i London; hvartill komme,
att vid stället, beläget på ett afstånd af 6 mil från närmaste staden Uddevalla
och 10 mil från Strömstad, skall finnas en stor och rymlig hamn
för 5o å 100 fartyg, med lätt insegling från hafvet, samt att en god
landsväg derifrån blifvit anlagd, — hafva, uti väckt motion inom BondeStåndet,
vigtiga fördelar ansetts tala för anläggandet af en stad vid Lysekihl,
hvarför ytterligare skäl hemtats från den omständighet, att detta
ställe ligger i sjelfva medelpunkten af den så kallade Saften-rörelsen*
omgifvet af en mängd fisklägen, hvadan en stads anläggning derstädes
ej allenast skulle bereda en stor fördel för afsättningen af landets produkter
från kringliggande orter, utan äfven erbjuda ett fördelaktigt tillfälle
för Fisklägenas invånare att på nära håll fä afhemta sina förnödenheter»
Rikets Ständer, hvilka, hvad sålunda framställdt blifvit, i behörigt
Expeditions-Utskottets Forslas, till und. Skrifvelse IV.-o 13. 19
öfvervägande tagit, erkänna väl den allmänna grundsats, att de tillfällen,
hvilka med säkerhet kunna bidraga till ökad rörelse i den inhemska
produetionens afsättning och till lättade varubyten, höra begagnas och
gynnas såsom verksamma medel till befordrande af trefnad, välstånd och
förkofran; men Rikets Ständer betvifla, huruvida ett sådant ändamål
kan förväntas genom anläggning af en stad i Lysekihl, enär erfarenheten
ådagalagt, att många af våra smärre städer förgäfves arbetat alt lyfta
sig ur den vanmagt, hvari de sig befinna, och hvilket till en betydlig
del torde böra tillskrifvas de betungande skyldigheter, som med stadsprivilegier
och borgerlig rörelse äro förenade.
Rikets Ständer anse derför de med motionen åsyftade fördelar, hvilka
ostridigt förtjena uppmärksamhet, snarare vinnas, om vid Lysekihl
enfri, af stad oberoende, handelsköping anlägges; men då en tillförlitlig
pröfning af denna fråga förutsätter kännedom af sådane speciela och locala
omständigheter, som af Rikets Ständer icke kunna förväntas, så tro
Rikets Ständer sig endast böra i underd. anhålla, att E. K. M. täcktes
i Nåder föranstalta om vederbörlig undersökning i afseende på hvad
rörande detta ämne nu förekommit, samt att E. K. M., i händelse anläggandet
af en sådan Handelsköping i Lysekihl skulle befinnas nyttigt,
dertill behagade lemna Nådigt tillstånd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm, den i5 April 1834*
N:o 12.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 April 1834-
Prtste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 15 — -7—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af öfverCommissarien
Öijers ansökning, att vid af skedstagandet få
å Allmänna Indragnings-Staten såsom pension uppbära sin
nu innehafvande lön. (St. Utsk. N:o 20.)
S. A. K.
Sedan, uti en till E. K. M. ingifven underd. ansökning, Öfver-Commissarien
vid Civil-Statens Pensions-Inrättning, Stats-Commissarien G.
20
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse. N.o 12'.
Öijer underd. anhållit, det han måtte i Nåder förklaras berättigad att,
lika med alla andra Civile Embets- och Tjenstemän, efter uppnådd 65
års ålder, erhålla afsked med lönens bibehållande på Allmänna Indraguings-Stalen,
har E. K. M., som funnit de, rörande lönens uppbärande
å nämnde Stat, meddelade stadganden icke vara å Sökanden fullt tillämplige,
och alltså ansett hansi omförmälde afseende gjorda underd. anhållan
icke heller kunna i Nåder bifallas, dock tillika i Nåder förordnat,
att, enär Öfver-Commissarien vid ifrågavarande Pensions-Inrättning,
•ehuru icke uppförd å Rikets Stat, likväl af E. K. M. utnämnes och förordnas,
att, å E. K. M:s och Kronans vägnar, deltaga i Directionen öfver
ifrågavarande Pensions-Inrättning, hvars fond, i hufvudsaklig mot),
tillkommit och underhålles genom bidrag af Statens medel, handlingarne,
i förevarande fråga, skulle till Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemnas
för den åtgärd, hvartill nyssberörda serskilda förhållande kunde
föranleda.
Rikets Ständer hafva detta i behörigt öfvervägande tagit; och då,
genom Kongl. Brefvet af den 12 December 1812, med bifall lill Rikets
Ständers underd. hemställan, är stadgadt, att icke allenast dåvarande
Civile Embets- och Tjenstemän samt Betjente, hville, såsom öfver 70
år gamle, erhållit afsked med lönens bibehållande, utan ock de dädanefter
afskedstagande finge förflyttas på Allmänna Indragnings-Staten,
samt lönerne på Ordinarie-Staten deremot tillkomma dem, som de afgångnes
sysslor bestrida; och derefter, genom Kongl. Brefvet af den 1 j
November 1823, den ändring i berörde stadgande blifvit gjord, att terminen
för Civile Embets- och Tjenstemäns rätt alt taga afsked, med bibehållande
af sine lönförmoner oafkortade, framflyttades från 70 till 65 års
ålder, då, efter vid pass 4° års tjenstgöring, deras sjuklighet eller försvagade
helso-tillstånd, genom laglig läkare-attest, beslyrkes; men förberörde
stadganden endast angå de Embets- och Tjenstemän, som på Rikets
Stat åtnjuta sin aflöning, och icke kunna tillätripas på Öfver-Commissarien
vid Civif-Statens Pensions-Inrättning, såsom varande anställd
vid förvaltningen af en Gassa, hvilken, ehuru erhållande en del af sina
tillgångar från Siats-Verket, likväl tillhör enskilde delegare, och i hvilken
Cassas Reglemente pensionsrum är för Öfver-Commissarien anvisadt
i högsta classen; så kunna Rikets St. desto mindre bifalla den af ÖfverCommissarien
Öijer nu gjorda ansökning, alt vid afskedstagande varda
med sin innehafvande lön å Indragnings-Stat uppförd, som bifall dertill
ékuile innebära ett betänkligt prsejudicat i afseende på icke allenast öf*
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse N.-o 13. ni
rigé Tjenstemännen vid ifrågavarande Pensions-Cassa, än äfven Tjenstemanna-Personalen
vid de flere andra likartade Inrättningar, hvilka, egan-t
de bidrag af Stats-Verket, dock tillhöra enskilde delegare»
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den i5 April i834*
N:o i3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 April i834*
Preste-Slåndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrifvelseangående grunden för
liqviden af frami. Pastorn Doctor Collins hos Stats-Verket
innestående lånefordran. (St.-Utsk. N:o ai.)
S. A. K.
Sedan, uppå numera aflidne Pastorns vid Svenska Församlingarna
i Pensylvanien uti Norra America, Prosten Doctor Nils Collins i lifstiden
gjorda underdåniga ansökning att, med ändring i Eders Kongl. Majlis
och Rikets Stats-Contors den i April 1824 meddelade beslut, till följd
hvaraf hans för nämnde befattning innestående lön, 33| Pund Sterling
årligen, skulle i liqvid honom godtgöras i Svenskt Banco, efter den vid
hvarje förfallotid gällande curs, hans å lönen innestående Saldo i stället
måtte honom tillgodoberäknas och utfalla i Pund Sterling, eller efter
den vid slutliqviden gällande curs, E. K. M., vid Nådig pröfning
häraf, icke funnit skäl medgifva någon annan beräkningsgrund för denna
löne-liqvid än den af Stats-Contorct bestämda; så har, uppå Doctor
Collins arfvingars sedermera gjorda underdåniga anhållan om framställning
i förevarande ämne till Rikets Ständer, E. K. M. medelst Nådig
Proposition af den 8 nästlidne Februarii öfverlemnat Handlingarne härom
till Rikets Ständers Stats-Utskott.
Rikets Ständer hafva hvad härvid förekommit i öfvervägande tagit;
och då Stats-Contoret uti afgifvet underdånigt Utlåtande anfört och upplyst:
alt Doctor Collins lön, ehuru bestämd i Pund Sterling, likväl icke
varit af cursen eller dess inverkan oafhängig, enär beloppet, 33| Pond
22
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N;o 13.
Sterling årligen, sällan annorlunda kunnat åt honom anskaffas än genom
deras inköpande för Svenskt mynt; att vid de, 3:ne serskildagånger, af
Doctor Collin hos Stats-Contoret gjorda framställningar om lönens inne—
stående, annat förbehåll icke blifvit gjordt, än att lönen måtte få deponeras
samt hvarken ”den eller de förunde respenningarne utsändas;”
att, enligt innehållet af Kongl. Brefvet den 8 Jannarii 1748, angående
terminerne för denna löns utbetalning, Stats-Contoret icke medgifvit
eller kunnat medgifva, att en förändring i sjelfva liqvidationsgrunden af
lönen skulle följa af den lemnade tillåtelsen, att få hafva det för hvarje
halft år emot den förfallna lönen i Pund Sterling svarande värde i Svenskt
mynt innestående; att vid sådant förhållande det måste hafva tillhört
Doctor Collins enskilda omtanka att, för all skada af Svenska myntets
försämring, skydda sig derigenom, att han genom ombud förvandlade
den i Svenska Bancosedlar afsatta lönen till Pund Sterling eller den
myntsort han förmonligast fann; att Doctorn, som, genom det att hans
lön varit bestämd i Pund Sterling, blifvit godlgjord för den försämring
Svenska Bancosedeln tid efter annan undergått, endast finge tillskrifva
sin egen åtgärd att låta lönen innestå, den förlust som vid skedd slutliqvid
visat sig, vid jemförelse af curs-förhållandet då och förut; samt
att, till grund för ifrågavarande lönefordran tagits den vid de bestämda
anordnings-terminerne gällande högsta curs i Svenska Bancosedlar, då
fordringsbeloppet utgör 6,777 ^:<^r 21 s^’ 2 rst» llvaremot om samma
fordran beräknades i Pund Sterling och derefter förvandlades i Svenskt
Banco efter en för hela tiden uträknad medel-curs, densamma besteg sig
till ii,364 R:dr 5 sk. 4 rst> utvisade en skillnad af 4>586 R:dr 3a sk.
2 rst, hvarå af Doctor Collins arfvingar anspråk nu gjordes, meri att
missnöje öfver den upprättade liqvidationen icke blifvit anmäldt förrän
närmare 6 år efter det samma liqvid till Doctor Collins ombud blifvit
utlemnad: så hafva Rikets Ständer funnit den af Stats-Contoret vid liqvidens
uppgörande följdagrund vara den rätta och öfverensstämmande
med de för lönens utbetalande gifna föreskrifter; och som i öfrigt några
bevekande omständigheter för Doctor Collins efterlemnade, å utrikes
ort vistande arfvingar icke förekommit, hafva Rikets Ständer ansett bemälde
arfvingars anhållan att utfå ofvanberörde löneskillnad icke förtjetjena
afseende. Hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets
Ständer härigenom få i underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den i5 April i834-
Expeditions-TJtskottels Förslag till und. Skrifvelse K.o 1/}'
23
N:o 14.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den i5 April j834‘
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Siandet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse med tillkännagifvande
af verkställdt nytt val till Ledamot i Hemliga Utskottet
efter med döden afgångne Contracts-Prosten Svedelius.
S. A. K.
Sedan Ledamoten nf Preste-Ståndet i det af E. K. M. i Nåder äskade
Hemliga Utskott, Conlracts-Prosten och Ledamoten af E. K. M:s
Nordstjerne-Orden, Doctor J. M. Svedelius med döden afgått, och till
Ledamot i samma Utskott efter honom enligt verkställdt val blifvit utsedd
Contracts-Prosten Magister Jacob Östberg; så få Rikets Ständer sådant
hos E. K. M. härmed i underd, anmäla; och framhärda &c»
Stockholm den i5 April 18r4-
N:o
' ✓
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lä April löij.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse rörande Riksdagens förlängande
pä en månad.
S. A. K.
Dä mängden och omfattningen af Riksdagsgöromålen, hvaribland åtskilliga
af högsta vigt, omöjligen medgifva deras afslutande inom den
uti Grundlagen för Riksdagen bestämda tid af 3:ne månader ifrån den
dag E. K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof
blifvit till Rikets Ständer öfverlemnad, så få Rikets Ständer i öfverensstämmelse
med föreskriften uti 109 §. Regerings-Formen och 80 §. Riksdags-Ordningen,
, hos E.. K. M. härmed i underdånighet anhålla,, att Riks
-
a$ Expedit ions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse N.-o 16'.
dagen må på en månad, räknad från den 3o innevarande April, varda
förlängd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den i5 April 1834-
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April i834-
Presle-Ståndet den 24 — —
Borgare-Slåndet den 24 — —
Bonde-Slåndet den 24 — t—
Rikets Ständers underd. Skrifvelsej angående ett tillägg uti 1J
Cap. 18 §. Rättegångs-Balken. (Lag-Utskott. N:o 7.)
S. A. K.
Enär den som aflagt falskt vittnesmål, detta oaktadt, af anledning
att 18 §. i 17 Cap. Rättegångs-Balken, rörande nämnde brott, icke, likasom
19 §. af samma Capitel, angående annan menedare, stadgar ärans
förlust, utan lagen på förra stället endast bjuder, att ”den seni bär falskt
vittnesbörd skall böta 4° daler och aldrig vara vittnesbärf’ möjligen
skulle kunna göra anspråk på rättigheten alt deltaga i val, som medborgerligt
förtroende utmärka, och att dervid sjelf komma under omröstning,
hvartill en sådan person likväl gjort sig i högsta målto ovärdig,
så, och efter öfvervägande af en hos Rikets Ständer väckt motion angående
skärpning i nu gällande straffbestämmelser för falskt vittnesmål,
hafva Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet å ofvanberörde förhållande,
funnit att jemväl för nämnde förbrytelse ett stadgande bör meddelas,
som bestämdt påbjuder förlusten af medborgerligt förtroende, destohellre,
* som en dylik föreskrift instämmer med grunderne i 1734 års
Lag. Och få, på grund häraf, Rikets Ständer i underd. föreslå det tillägg
till 17 Cap. 18 §. 2 mom. Rätlegåns-Balken, att efter slutorden:
”och vare aldrig vittnesbärf måtte införas: ej heller berättigad att deltaga
i val eller väljas till sådana förrättningar, som medborgerligt förtroende
utmärka.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den ^4 April 1834-
_______ N:o 17.
Expediliont-UtskolUls Förslag (ill und. Skrifvelse Wto tj. sS
N:o 17.
Uppläst och godkändt Iios Ridd. och Adein den ^4 Apvi! t8H
Pi
esle-St 'nide t den 24 — —■
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underd. Skrif velse, angående ändring i bestraffningen
för missgerningsmans lössläppande. (Xag-Ulskottet
N:o 10.5
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphäfvande af Kongl.
Maj :ts Nådiga Bref den 2 November 17S0, hvarigenom det, uti ig Cap,
3 § Missgernings-Balken, stadgade ansvar för vaktkarl sorn af försummelse
eller vangömmo släpper fånge lös, i så målto blifvit skärpt, att
denna förseelse ovilkorligen skall straffas med spö.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer funnit: att ifrågava»
rande brott visserligen kan begås under sådana förhållanden och vara
till sina påföljder för det allmänna af en så vådlig beskaffenhet, att detsamma
stundom måste allvarligen bestraffas, men omständigheter kunna
deremot äfven förekomma, då tillämpningen af förenämnde Kongl. Brefs
föreskrift mäste ogillas af rättskänslan; att, som nu gällande ovilkorliga
stadgandet af urbota ansvar fordrar, att den tilltalade i alla händelser
häktas, och en längre lid. nödvändigt erfordras, innan målet hinner pröfvas,
först af Under-Rätt, sedan af Öfver-Rält, om det dit fullföljes, och
derefter af E. K. M., i afseende å Nåd-ansökningen, och expedition derå
följa, den åklagades lidande redan härigenom kan vara alltför betydligt,
för att icke förtjena att tagas i betraktande; samt slutligen alt stadgandet
i 19 Cap. 3 §. Missgernings-Balken: ”Släpper vaktkarl fånge lös af
försummelse eller vangömmo, miste tjenst sin, och plikte dertill med
böter, fängelse, arbete eller spö, allt sorn försummelsen eller ock den
undkomnes brott är”, innefattar en tjenlig utsträckning för Domarens
pröfning, samt, rätt tillämpadt, bör leda till det åsyftade ändamålet.
På dessa skäl få Rikets Ständer underdåuigst föreslå, alt Kongl. Brefvet
till Hof- och Öfver-Rälter af den 2 November 17S6, angående ändring
i allmänna Lagens stadgande om straff för vaktkarl, sorn af för
Bih.
lill R. St. Prot. 1834• 10 Sami. 1 AfcL 4
Expedilions-TJtskotlcts Förslag till und. Skrifvelse N.-o 18.
summelse eller vangömmo släpper fånge lös, måtte genom utfärdande
Nådig kungörelse förklaras hafva upphört att vara gällande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 April 1834*
N:o 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April 1834-
Presle-Slålidet den 24 — —
Borgare Slåndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j rörande ett tillägg tili
g Cap. ti Handels-Balken, om ansvar för den _, som
förnekar veterlig skuld. (Lag-Utsk. N:o 12.)
S. A. K.
Då genom gäldenärs. förnekande af sitt namn å utgifven skuldförbindelse,
jemte andra olägenheter för fordringsegareri, äfven den uppkommer,
att han i sin rätt uppehälles, har hos Rikets Ständer fråga
uppstått om bestraffning för ett sådant gäldenärs förfarande; och ehuru
Domare vanligen hittills i mål, der ansvar blifvit yrkadt å gäldenär för
det han nekat lill veterlig skuld, ansett honom förfallen till böter svarande
emot halfva skuld-beloppet, och till stöd för ett sådant beslut
åberopat 9 Cap. it §, eller 11 Cap. 2 § samt 12 Cap. 9 §. HandelsBalken;
likväl, och enär bestämd lag för ifråga varande fall sakrias, samt
11 §.19 Cap., hvilket handlar om ansvar å den, som fordrar veterligen
betald gäld, synes vara det ställe, der ett stadgande uti förevarande
ämne lämpligast kan införas; så få hos E. K. M. Rikets Ständer härmed
i underd. föreslå, alt 11 §. i 9 Cap. Ilandels-Balken måtte erhålla
följande förändrade lydelse: ”Fordrar någon den gäld han vet gulden
vara; eller nekar någon, hos Domaren eller Konungens Befallningshafvande,
sin underskrift å skuldebref eiler annat fordringsbevis; böle hälften
af den sålunda emot bättre vetande fordrade eller förnekade euninia,
målsegandens ensak.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 April 1834-
Expeditions-Utakollets Förslag lill und. Skrifvelse Nio 19.
57
N:o 19.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April i834-
Presle-Slnmlet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdäniga Skrifvelse, i anledning af gjordd
motioner om Lands-Fiscals-Tjcnsternes upphörande. (Occon.»
Utsk. N:o 3.)
S. A. K.
Inom Bonde-Slåndet hafva serskilda motioner blifvit gjorda om
Lands-Fiscals-Tjenslernes indragning, liva» vid såsom skäl hufvudsakligen
blifvit anfördi: alt, då dessa Tjenstemän icke hafva någon lön,
utan skola lefva af den andel i böter, som dem, i egenskap af åklagare,
tillfaller, men hvilken, efter hvad Snköies-längderne upplysa, alltid skall
befinnas ringa och obetydlig, så kunde häraf den slutsats dragas, att ett
skonsamt öfverseende vore för Lands-Fiscalernes nödiga bergning förmon
1 i gore än fullföljden af ett åtal, som dessutom vore med besvär förenadt;
samt alt derför ändamålet med dessa tjensler förfelades, under
det deras utöfning menligt verkade på folkets moralitet.
Rikets Ständer få härvid i underd. andraga, alt frågan om LandsFiscals-T
jens ter nes afskaff.mde redan vid flere föregående Riksdagar varit
väckt, samt att Rikets Ständer jemväl vid den senast förflutna hos
E. K. M. anmält deras underd. önskan, det Lands-Fiscals-befatlningarnc
måtte vid innehafvarnes afgång indragas, såsom hvarken ändamålsenlige
ej heller oumbärlige i och för aclorals utförande på E. K. M:ts och
Kronans vägnar, enär dertill tjenlige personer kunde utfinnas antingen
bland Kronobetjeningen å hvarje ort eller andre inom Länet befintliga
Tjenstemän, dem E. K. M:ts Befallningshafvande äro i tillfälle att för sådant
ändamål förordna och föreslå; och alldenstund, sedan denna tid,
något icke förekommit, som föranledt en förändrad åsigt i detta ämne,
utan fast hellre den meningen synes hafva gjort sig gällande, att ändamålet
med ifrågavarande tjenster i betydlig mon förfelas; så få Rikets
Ständer härmed hos E. K. M. förnya deras förut gjorda underd. anhål
-
a® Expedidons-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse N;o no.
Ian om Lands-Fiseals-Tjensternes upphörande, samt att utförands af
åtal på Kronans vägnar måtte åt Kronobe!jeningen öfverlemna*.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 April 1834-
N:o 20.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 5.4 April |834-
Preste-Sl.indet den 24 — —
Borgere-Slåndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers Underdåniga skrifvelse, angående väckt fråga
om uppförande af en bro öf ver Dal-elfven i trakten af
Gysinge Bruk. (^Oecon.-Utsk. N:o cp)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt, att, till beredande af
lättnad i den genom Dal-elfven i högsta måtto försvårade communica.
tionen emellan Westmanland och den så kallade Fjerdhundra-trakten
samt norra orterne, en bro öfver nämnde Elf måtte anläggas i närheten
af Gysinge Bruk.
Och då Rikets Ständer anse det kunna blifva af nytta, om i trakten
af Gysinge Bruk, hvarest flere större vägar löpa tillsamman, men
farten öfver Elfven, som verkställes å färja, genom strömmens våldsamhet
och andra orsaker ofta skall vara försvårad samt med fara förenad,
en brobyggnad, medelst enskilda sammanskott, kunde till vägabringas,
så få på sådan grund Rikets Ständer härmed i underd. hemställa,
att, sedan tillförlitligt förslag öfver kostnaden för nämnde bro-anläggning
blifvit uppgjordt, E. K. M:s vederbörande Befallningshafvande måtte
anbefallas, alt från invånarne i de Församlingar, som kunna hemU
den egentliga fördelen af en lättad öfverfart öfver Dal-elfven å förenämnde
ställe, infordra yttranden, huruvida de gemensamt vilja bekosta uppförandet
derstädes af en bro, samt besörja dess framlida underhåll.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den a4 April 1834-
Expedit iöns-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse N.o sr.
N:o 21.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 24 April i83i
Preste-Ståndet
den 24 — —
Borgare-Slåndet den 24 —— —
Bonde-Slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande behofvtt «/
ett sammandrag af fällande författningar angående Knecktehållet.
(Oecon.-Utsk, N:o i5.S
S. A. K.
DS Rikets Ständer ansett ett sammandrag af gällande Författningar,
angående Knecktehållet, vara af behofvet påkalladt, så få hos E* K. M»
Rikets Ständer härmed i underd. anhålla, att i likhet med hvad för
Båtsmanshillet redan eger rum, alla gällande Författningar och Stadganden
, rörande Rust- och Rotehållares rättigheter och skyldigheter i afseende
å Knecklejiållet, måtte serskildt för hvarje Regemente eller corps,
med ledning af resultatet utaf den revision öfver dessa Författningar och
Stadgande!., som blifvit åt den af E. K. M. under den 22 November
i8a5 i Nåder förordnade Comité anförtrodde, ifrån trycket utgifva»,
för att dels, jemte den i Kongl. Resolutionen den 17 September 1723
gifna-Nådiga försäkran, vara för allmogen i hvarje landsort alt tillgå,
dels ock kunna årligen ifrån Predikstolarne uppläsas, hvilket, ehuru påbjudet,
ej blifvit, åtminstone i många landsorter, i Juist på dessa Författningar,
sedan längre tid tillbaka, verkställdt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den al\ April i834*
N:o 22.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April 1834-
Preste-Slåndet den 24 — —
Borga re-Slåndet den 24 — —
Bende-Slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg i föreskrifterne
rörande permittering af värfvadt manskap,
(Oecon.-Utsk. N:o it>.)
S. A. K.
Vid öfvervägande af ett, uti väckt motion framställdl förslag till
3o
Expeditions-Utskottets Forslag 07/ lind. Skrifvelse N.o 23.
åstadkommande deraf, att frän värfvade Regementena permitteradt man*
skap icke må sysslolöst stryka omkring på landsbyggden, hafva Rikets
Ständer funnit, hurusom föreskrifter saknas i afseende å tiden för en
permitlernds färd till och från den ort, dit permission erhållits; och
alldenstund den permilterade deraf kan hemta anledning att uppehålla
sig på vägen längre än nödigt är, samt såmedelst erhålla tillfälle ali
någon lid stryka omkring i landet, utan att han egentligen anser sig derigenom
öfverträda vilkoret! för den'undfångne tjenslledigbelen; alltså få Rikets
Ständer, hos E. K. M. i underd. anhålla, att lill redan bifintlige stadgande!!
angående permittering af värfvadt manskap må göras följande
tillä88:
att en permitterad bör tillryggalägga vägen till och ifrån permissions-orten,
efter beräkning af två mil om dagen, utan rastedag; alt lian
ej får aflägsna sig från samma väg; alt, om han under färden nödsakas,
af sjukdom eller annat laga förfall, någon lid å ett ställe qvarblifva,
sådant bör styrkas genom bevis, som af Preslerskapet eller Kronobeljeningen
i orten påtecknas permissionspasset; alt tiden, då den permitte*-  rade anländer till den bestämda orten, likaledes bör af Preslerskapet eller
Kronobe!jeningen å passet antecknas; samt alt dessa föreskrifter, äfvensom
de förut gifne, skola i Permissions-passet införas.
Rikets Ständer framhärda & c.
Stockholm dea 24 April i834-
N;o 23.
Uppläst oell godkändt lios Ridd. och Adeln den 34 April l834-
Presle-Slåndet den 34 — —
Borgare-Slåndet den 24 —« —
Bonde-Ståndet den 34 —: —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående indragning
af Vexel-Controleurs-befattningar ne. (St.-Ulsk. N: 0 a5.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer vid flere Riksdagar ansett Vexel-ControIeurs-baställningen
kunna umbäras, såsom utan all nytta för det ändamål dess
benämning synes afse, och öfverflödig, lika å Stockholms och Götheborgs
Börser, som i öfriga Svenska städer, enär Handlande* och Mäki»-
Expeditions-Utskotta Is Forslag till tind. Skrifvelse N.o 2 4- 3»
res egna fördel och säkerhet nog hålla hand öfver cursens rätta noterande,
få, på dessa ännu fortfarande skäl, och då i fråga varande beställningar
årligen medtaga 2000 R:dr af Statsmedlen, hos E. K. M. Rikets
Ständer i underd. anhålla, det Vexel-Controleurs-befattningarne i Stockholm
och Götheborg måtte indragas; men att, i händelse E K. M. i
Nåder pröfvar dessa beställningar böra än vidare fortfara, de derföre
utgående arfvoden icke må å besparingarne på andra Hufvud-Titeln anordnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 April 1834-
N:o 24.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Maji 1834-
Preste-Sl nndet den 2 — —
JBorgare-Slåndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers linder duniga Skrifvelse, angående beviljad afskrifning
af några Stats-Verkets fordringar hos Allmänna
Hospitalsf anden, äfvensom Curhus-Inrättningarne i Södermanlands
samt Götheborgs och Bohus Län. (St. Utsk. Nso
26.)
S. A. K.
Sedan hos Eders Kongl. Maj:t Rikets Ständer vid sislförflutna Riksdag,
med anmälan, hnrusom, vid granskningen af allmänna Hospitals-och Barnhusfondens
räkenskaper, förekommit, dels att bland nämnde fonds skulder
vore, under rubrik: Konungens ensaks bötesmedel, balancerad en sammanräknad
summa af 3i,o4g R:dr 4 sk. 11 rst., och dels alt deremot, såsom
fondens fordran, vore upptaget ett, sedan flere år tillbaka oförändradt belopp
af 5og R:dr 27 sk. 3 rst , i underd. anhållit, att förhållandet härmed
måtte, innan påföljande Riksdag, varda fullständigt utredt, på det att då
kunde komma under pröfning och afgörande, huruvida någon fordran
(kulle Stats-Verket god t göras eller afskrifning anbefallas; så och efter 'det
E. K. M:s Seraphitner-Ordens Gille, i anledning häraf, upptyst: att Gillet,
■nder den g December 177g. erhållit Nådig tillåtelse alt tills vidare uppbära
och förränta de, enligt Kongl. Förordningen af den 20 Januarii sata
-
5*
Expcditions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelse ff.o sa
-
ltia år, inflytande ensaks- och vitesböter; att häraf blifvit, under åran.
1796, 1797, 1798, 1799 och 1800, för Allmänna Hospitals- och Barnhnsfondens
räkning, såsom lån begagnadt ett belopp af 1 1,533 R:dr 16 sk.,
derå den upplupna oell i räkenskaperne fonden påförda räntan, vid 1826
årsslut, utgjorde 19,815 R:dr 36 sk. ir rst ; att fondens omförmälds
fordran åter tillkommit, genom inlösen, år 1786, för Ensaks- och Vitcsbötes-cossans
räkning, af en Riksgälds-Contorels räntebärande obligation å
5oo R:dr; samt alt, genom Kongl. Brefvet af den 28 November 1797, väl
blifvit stadgadt, det ensaks- och vitesbötes-medlen skulle till Stats-Verkefc
ingå, men alt någon föreskrift icke blifvit meddelad rörande dispositionen
af förrberörde bos Seraphimer-Ordcns Gillet innestående belopp, lill hvars
godtgörande icke heller någon tillgång kunnat af Allmänna Hospitals- och
Barnhusfonden sammansparas, har E. K. M., genom Nådig Proposition af
den 18 nasti. Januarii, föreslagit Rikets Ständer, att ifrågavarande poster
måtte, sådana desamma nu i Räkenskaperne balanceras, få afskrifvas.
I sammanhang härmed har E. K. M. i Nåder tillkännagifvit, att, till
följd af Rikets sistförsamlade Ständers derom gjorda nndérd. anhållan,
Stals-VerkeLs fordringar hos Curhus-Iurättningarne i Stockholms, Gottlands,
Elfsborgs och Jemtlands Län, för erhållna förskott blifvit till fullo godtgjorda;
men att deremot, i afseende på Stals-Verkets enahanda fordringar
af Södermanlands samt Götheborgs- och Bohus Läns Curlms-Inrällningar,
förekommit: alt de, till inrättande af serskilda Curhus i vestra delarne af
förstnämnde Län, utaf Medicinal-fondens besparingar utbetalda förskott af
tillsammans 7,1 t3 R:dr 1 sk. \ rst,, väl bort, enligt E. K M:s Nådiga
Bref af den 27 Mars 1S19, så snart sådant, utan ändamålets förfelande,
ske kunde, återgäldas af de årligen, till disposition af Direcljonen öfver
Länets Lazaretts- och Ciirhus-auslalter inflytande medlen; dock hade endast
ett mindre betydligt belopp härå sedermera blifvit afbetaldl, hvadan Medicinal-fondens
ännu återstående fordran utgjorde 6,689 h:dr 6 sk. 8 rst.;
att, videttår 1831 hållet sammanträde med Deputerade af Länets invånare,
desse enhälligt förklarat, att som de hvarken blifvit hörde öfver den bestridda
utgiften,, eller egt tillfälle bedöma det meddelade förskottets behöflighet,
eller tillse, huruvida detsamma vore lill sitt egentliga ändamål användt,
och enär desamma, för att bringa Länets Curhus i syflesenligt skick,
godvilligt flera år underkastat sig Curhns-afgiftens högsta belopp, de alltså
beslridde alt, sedan mer än 10 Ar förflutit elter förskottets meddelande,
åtaga sig en betalningsskyldighet, hvars ifrågaställande de icke egt anledning
förmoda;
Exp edil ion s-Ulskottels Förslag till und. Skrifvelse N-0
33
förmoda; att likaledes, enligt hvad E. K. M:s Befallningshafvande i Götheborgs-
och Bohus Län i underd. anmält, Curhus-afgiften jemväl inom
detta Län ulginge med högsta beloppet; men alt, sådant oaktadt, likväl,
i anseende till de betydliga utgifterne, icke något eller ringa öfverskott
forefunnes till godtgörande af de 2,943 R:dr 10 sk., sorn utgjorde Medicinal-fondens
fordran af Uddevalla Curhus-Inrättuing, för meddelade förskott
för flera år tillbaka; alt nämnde Curhus-Inrättning dessutom egde en
skuld af 1,468 R:dr 8 sk. till Stals-Verket för medel, som voro från Länets
Landt-Ränteri förskjutna, och hvilken skuld borde, till följd af långt
före delta erhållna föreskrifter, godtgöras, i den nion Curhus-cassans tillgångar
det medgåfvo, samt att, derest denna Inrättning skulle motsvara
sitt ändamål, något följaktligen icke kunde å ifrågavarande belopp under
flera år afbetalas, hvadan underd. anhållan om detsammas afskrifning blifvit
gjord; och har E. K. M , vid dessa förhållanden, och i öfverensstämmelse
med hvad vederbörande Embetsverk tillstyrkt, i Nåder föreslagit
Rikets Ständer, att äfven bevilja afskrifning af Stats-Verkets omförmälda
fordringar.
Hvad E. K. M. sålunda tillkännagifva och föreslagit, hafva Rikets
Ständer i öfvervägande tagit; och beträffande först de, under rubrik Konungens
ensahs bötesmedel, uti Seraphimer-Ordens Gillets Räkenskaper balancerade
medel; så enär Rikets Ständer redan vid 1809 och 1810 årens
Riksdag förklarat, att alla emellan Kronans publika Veik, före år 1809,
gjorde försträckningar borde afskrifva», samt Allmänna Hospitals-Inrältningen,
änskönt uti dess fond bidrag af den enskilda välgörenheten ingått,
likväl utgör en del af Statsförvaltningen, hafva Rikets Ständer bifallit, att
de i liqviden emellan ensaks- och vilesbötesmedlen samt Allmänna Hospitals-
och Barnhusfonden balancerade poster må, sådana desamma för närvarande
finnas uti Seraphimer-Ordens Gillets Räkenskuper upptagne, deruti
afskrifvas.
Vidkommande derefter de 6,689 ^:dr 6 sk. 8 rst., som ännu återstå
på det till Direclionen öfver Södermanlands Läns Lazaretts- och Curhusanslaller,
år 1819, utaf Medicinal-fondens besparingar utgifna lån; så emedan
upplyst är, dels alt detta lån blifvit beviljadt, i anseende till en då
mera allmän sjuklighet uti vestra delen af nämnde Län, samt användt till
förekommande af sjukdomens spridande till nästgränsande orter, dels ock,
att Curhus-afgiften i detta Län redan en längre tid utgått med dess högsta
belopp, samt att ett serskildt Curhus i Eskilstuna härmed underhålles,
Bih. till R. St. Prot. 1834• 10 Sami. 1 Afd. 5
34
Expeditions- Utskottets Förslag till md. Skrifvelse No 25.
bafra Rikets Ständer funnit skäl till afskrifning af ifrågavarande 6,689 R:dr
6 sk. 8 rst. lemna bifall.
Hvad slutligen angår Medicinal-fondens hos Curhus-Inrättningen i Uddevalla
egande fordran af 2,943 R:dr 10 sk., vore härmed förhållandet enahanda
som med nyssberördelånebiträde, eller att densamma tillkommit, i följd
af nödiga befunna anstalter, till veneriska sjukdomens hämmande, hvadan
och enär Curhus-afgiften äfvenledes i Götheborgs- och Bohus Län utgår
nied dess högsta belopp, samt för öfrigt någon återbetalning icke kail
verkställas, så vida Länets Curhus-Inrättning skall motsvara det dermed
afsedda ändamål, Rikets Ständer alltså afskrifning af sistnämnde belopp
jemväl beviljat.
Hvilket allt Rikets Ständer få, till svar å E. K. Mrs Nådiga proposition,
i underd. anmäla, och Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maji 1834-
N:o 2 5.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. oell Adeln den 2 Maji i83f.
Preste-Ståndet den 3. — —
Borgare-StänJet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, angående ändring i
3 Cap. Sjaskade-Balken Sjö-Lagen. (Lag- Utsk. N:o i5.)
S. A. K.
I anledning af väckt motion öm ändring i 3 Cap. Sjöskade-Balken
Sjö-Lagen, har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad dervid, hurusom
den uti berörde lagrum stadgade bergare-Iön af 60 daler för sådane
liändelser, då det bergade godsets värde öfverstiger 240 daler, ofta kan
utgöra en allt för ringa vedergällning, äfven om någon serdeles möda eller
fara ej varit med bergningen förenad, och desto hellre bör, i raon af
det större värdet, ökas, som bergarelön bör vara sådan, att den ej allenast
innefattar en verksam uppmuntran för de vid bergningen biträdande,
utan också minskar frestelsen att förtiga och undansnilla gods, sorn, utan
egarens eller dess ombuds vetskap, blifvit bergadt; hvarförutan är att befara,
det ett stadgande, som icke medger förhöjning af bergare-lönen, då
godsets värde öfverstiger en viss summa, någon gång skulle kunna medföra
FxpcdiUons-Utskotlels Forslag. till lind. Skrifvelse N.o 26.
35
den menliga påföljd, alt, der mera gods, utöfver samma värde, vöre
att rädda, bergningen deraf åsidosattes, såsom icke medförande någon
Ökad vedergällning, eller ock dervid försummades det nit och den omtanka,
som behofvel påkallade. Likväl och enär omständigheterna vid
sjöskador och bergnings-tillfallen kunna vara högst olika, och till följd
häraf, en i lagen införd classificalion af desamma sällan skulle uppfylla
sitt ändamål, hvaremot den understundom kunde framkalla tvistigheter,
hafva Rikets Ständer ansett annan grund för bestämmande af bergarelönens
belopp icke lämplig, än att, vid pröfningen deraf, afseende bör fästas
å så väl godsets värde som ock den större eller mindre möda och omtanka,
sorn den bergande användt, samt den fara, hvilken varit dermed förenad.
På dessa skäl få Rikets Ständer i underd. föreslå: att genom utfärdande
Nådig Författning måtte, med ändring af sista momentet i 3 Cap.
af Sjöskade-Balken Sjölagen, stadgas; att, då tvist uppstår om bergarelön
för gods, hvars värde öfverstiger 240 daler, domaren bör taga i betraktande,
ej mindre godsets värde, än äfven den möda och omtanka,
som den bergande användt, samt den fara dermed varit förbunden, oelr,
i mon af allt detta, vedergällningen bestämma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maji 1S34-
N:o 26.
Uppläst och godkändt hos Rödd. och Adeln den
Preste-Ståndet den
Borgare-Ståndet den
Bonde-Ståndet den
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, i anledning af väckt fråga,
att mål angående den nidingstjufnad, hvarom 3 , /j. och 5
42 Cap. Missgernings-Balken omförmäla, må upphöra
att vara af underställnings-egenskap. (Lag-Utsk. N:o 21.)
S. A. K.
Sorn de uti 3, 4 och 5 §§. af Cap. Missgernings-Balken, under
benämning af nidingsstöld, uppräknade tjufnader, nemligen då ”skeppare,
forman eller deras folk stjäl det dem gifvet är att föra eller förvara;
eller gästgifvare eller krögare, i thy fall, från gästen stjäl; eller någon
tager svikeliga af barn, som yngre är än tolf år, eller af den som af
-
2 Maji 1834.
2
5 — —
36
Expediiions-Utsko/lets Förslag till uncl. Skri/velse N.o :i"j*
vita Sr, kläder, smide eller annat, hvad helst de A sig bära; eller någon
stjäl i badstufvn eller af den i svår sjukdom ligger, eller af död menniska,
elier af sofvande å marken, eller der allmän farsot i hus är, eller
af det skepp eller gods, sorn strandat eller utan folk till lands kommit
är”, straffas lindrigare än hustjufnad, men Under-Rätts ransakning
och dom i mål angående förenämnde nidingsstölder böra, enligt a5 Cap.
5 §. Rättegångs-Balken, underställas Öfver-Rätls pröfning, hvilken underställning
deremot, jemlikt Kongl. Kungörelsen den to September 1823,
icke eger rum rörande hustjufnad; så och då de skäl, som talat för upphäfvande
af föreskriften om Under-Rätts åliggande alt dess ransakning
och utslag, angående sistnämnde brott, Öfver-Rätts pröfning underställa,
och deribland förnämligast den af underställningen uppkommande förlängning
af arrestantens fängelsetid, innan straffet kan gå i verkställighet,
ännu mera synas vara gällande i afseende å nidingsstölder, hvilka
icke till deras natur äro af någon så ömtålig beskaffenhet, att deras behandling
fordrar större grannlagenhet, än många andra brottmål, deri
underställning icke eger rum; få Rikets Ständer härmedelst hos E. K.
M. i underd. föreslå utfärdandet af en allmän författning, hvarigenom
förklaras, att den, enligt a5 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken, Under-Rätt
ålagda skyldighet, att i grofvare brottmål sända sin ransakning och dom
till Hof-Rättin för att der vidare pröfvas och skärskådas, kommer, i afseende
å sådan nidingstjufnad, hvarom handlas i 43 Cap. 3, 4 oe^ &
§§. Missgernings-Balken, hädanefter alt upphöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maji 1834*
N;o
Uppläst och godkändt hoj Ridd. och Adeln den , Maji 18I4.
Preste-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående upphäfvandc af
eller ändring uti föreskritterne om tiden för begrafninsar.
(Lag-Ulsk. N:o 22.) 0/5
S. A. K.
Inom Pi e-steslåndel har fråga blifvit väckt, att tå väl före*kriften i
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse IV:o 28.
i4 §. af Kongl. Resolutionen pä presterskapets Besvär rjen 22 October
1723, ”alt alla begrafningsakter uti kyrkorna skola vara slutade innan
det ringes i vård om aftonen”, sorn ock stadgandet i 1 1 §. 7 mom. af
Kongl. Förordningen den 8 November 1731, ”att i Släderne böra liken
om hösten och vintern innan kl. halt lill fyra, samt om våren och
sommaren innan kl. sex, vid hundra daler silfvermynls vite, bäras utur
husen, så att ej ljus eller lycktor må behöfvas”, måtte antingen upphäfras
eller ock förändras sålunda, alt den nu inskränkta tiden för liks bärande
utur husen må för höst och vinter lämpligen utsträckas.
Med anledning häraf, och då ofvannämnde föreskrifter i senare tider
icke efterlefvats eller numera synas påkallade af sådana olyckshändelser,
hvilka man derigenom velat förekomma, men lagbud böra antingen
vidmaglhållas eller upphäfvas, emedan, om de ostraffadt få falla i
glömska, missaktning för all lag och borgerlig ordning deraf uppkommer,
så få Rikets Ständer i underd. anhålla, att E. K. M. genom utfärdande
Nådig Kungörelse täckes förklara, att ofvanauförda stadganden
hädanefter lill all kraft och verkan upphöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maji i834*
N:o 28.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 12 Maji 1834*
Preste-Slåndet den 12 — —
Burgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse om utvidgad frihet för Presterskapet
att få Embetsbref till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
j genom Kronobetjeningens försorgs fortställde.
(Oeconomie-Utsk. N:o 27.)
S. A. K.
Genom Kongl. Circulaire-brefvet till samtl. Landshöfdingarna oeh
Consistorierne i Riket af den 16 Junii 1813 är väl vederbörande Presterskap
berättigad t, alt sådana ”skriftliga upplysningar, sockenstämmo”protocoll,
utlåtanden m. m., som af E. K. Maj:ts Befallningshafvande
”infordras, till närmaste kronobetjent, lör undgående af postportokest*.
38 Expeditions-Utskottets Förslåg till Vild. Skrifvelse N.-o 29.
”nåd, aflemna, hvarefter denne är pligtig att handlingarne med den van"liga
kronobrefposten till Landshöfdingen fortställa"; men som det ofta
inträffar, att Presterskapet föranlåles, dels till följd af ständigt gällande
föreskrifter, dels tillfälligtvis, till E. K. M:s Befallningshafvande! insända
handlingar och skrifvelser, som icke infordras, hvarigenom belydliga utgifter
Presterskapet tillskyndad; så' hafva pikets Ständer, för .att afhjelpa
denna olägenhet och dymedelst förskaffa Presterskapet en ytterligare
lindring vid ulöfvandet af de pastoral vården åtföljande verldsliga embelsärenden;
samt då dessutom fråga icke är om begagnande af den redan
110g mycket tryckande kronöbrefbäringen , ansett sig böra hos E. K. M.
i underd. anhålla, det stadgandet i högstberörda Nådiga Circulaire-bref,
angående sättet för fortställande till E. K. M:s Befallningshafvande af
ifrån Presterskapet infordrade utlåtanden, protocoll och handlingar,
måtte i Nåder varda utsträckt till alla de Embetsbref, som af Presterskapet
till E. K. M:s Befallningshafvande aflåtas, med skyldighet, för
brefafsändaren, att å omslaget anteckna brefvets innehåll, och för krouobetjeningen,
att, när så äskas, öfver emottagandet meddela bevis.
Rikets Ständer framhärda &c.^
Stockholm den 12 Maji 1834-
N:o 2g.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Maji 1834.
Preste-Ståndet den«i2
Borgare-Ståndet den 12
Bonde-Ståndet den 12 —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse _, angående arbeten, som
för Kongl: Flottans i Carlskrona behof verkställas. fOeconomi-Ulsk.
N:o 2g.)
S. A. K.
Då, till följd af I103 Rikets Ständer gjord framställning, i afseende
på de arbeten, sorn vid Kongl. Flottans station i Carlskrona erfordras,
Rikets Ständer fått tillfälle inhemta: att de i Flottans tjenst varande arbetare,
utom serskild ersättning för arbetet, af E. K. M. och Kronan
åtnjuta lön i penningar och spanmål, samt derföre äro mera dyrlegd#
Expeditions-TJtskoltets Förslag, till und. Skrifvelse N-0 3o.
39
än andra handtverkare, utan att den högre kostnaden lärer motsvaras
af den fördel, som tillskyndas Flottan derigenom, att desse arbetare alltid
kunna påräknas och äro att tillgå; att endast en del af de arbeten,
hvilka för Flottans behof verkställas, äro af den beskaffenhet, att dertill
behöfvas större insigter och färdighet, än hos skråhandtverkare vanligen
finnas;] samt att meranämnde arbetare ofta, då de blifva ålderstegne eller
bragte till fattigdom, falla E. K. M. och Kronan, i hvars tjenst de
äro, till last; så få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
det undersökning om ifrågavarande förhållanden måtte ske, och
att E. K. M. derefter, i afseende å verkställandet af arbeten för Flottans
i Carlskrona behof, täcktes låta vidtaga de förändringar, sorn med.
allmän och enskild nytta i Nåder må prölvas förenlige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maji 1834-
N:o 3o.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 12 Maji i834,
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Slåndet den 12 — ■—
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdi Skrifvelse angäende det af Civilstatens
Pensions-cassa väckta anspråk på nådår sbesparing
af pensioner ä Allmänna Indragnings-Staten. (^Sluts-Utskottet
N;o 53.)
S. A. K.
Sedan E. K. M., vid pröfnrngen af det utaf Civil-Statens'Pensionscassa
väckta anspråk på nådårsbesparing efter Em bets- och Tjenstemän,
hvilka afskedas med pension å Rikets Allmänna Indragnings-Stat, under
den it Februarii 1833 i Nåder förklarat någon sådan nådårsbesparing
tills vidare ej böra bemälde Pensions-cassa tillkomma, så har E. K. M.,
enligt då tillika fattadt beslut, genom till Rikets Ständers Stats-Utskott
den 8 sisth Febr. aflåten Nådig Proposition, denna fråga till Rikets
Ständer öfverlemna!, med anmärkning att Civil-Statens Pensions-cassa,
som redan af Staten njuter betydliga bidrag, icke har oundgängligt behof
af den serskilda tillgång, hvarå anspråk blifvit väckt; att, genom bi
-
4o Expeditions - Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N-o 3/.
fall till detsamma, en dubbel utgift skulle Stats-Verket tillskyndas;
samt att, då Rikets Ständer vid i823 års Riksdag medgåfvo och E. K.
M. under den 2 Sept. samma år biföll anvisning till förmon för Pensions-cassan
af hvad under vacance- och liggemånader å civila Erubets-
och Tjenstemäns löner besparades, skälet dertill uttryckligen
hemtades ifrån cassans åliggande, att lill delegare utbetala begrafningshjelp,
hvilket åliggande ej för cassan eger rum i afseende på de Embets-
och Tjenstemän, som på ofvanberörda Indragnings-Stat öfverflyttas.
Delta med hvad mera den Nådiga Propositionen innehåller hafva
Rikets Ständer i öfvervägande tagit, och på de skäl, som grundlagt det
af E. K. M. i frågan gifna Nådiga Beslut, funnit godt, jemväl för deras
del, förklara, det Ci vil-Statens Pensions-cassa icke är berättigad till
nådårs-besparing efter sådane Embets- och Tjenstemän, som efter uppnådda
65 års ålder, erhållit afsked med lönens bibehållande såsom pension
å Rikets Allmänna Indragnings-Stat.
Hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få i
underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 12 Maji 1834-
N:o 3i:
1
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den si Maji 1834.
Preste-Ståndet den a t —
Borgare-Ståndet den ai — —
Bonde-Ståndet den ai — ' —
Rikets Ständers tinderd. Skrifvelse _, angående skyldighet för
Båtsmän att vid återkomst från commendering vara försedde
med prestbevis. (Xag-Utsk. N.o 3c>)
S. A. K.
Af den anledning, alt Båtsmän, hvilka ej sällan tillbringa hela år
#ch deröfver i tjenstgöring, skola, med få undantag, vid återkomsten
antingen sakna prestbevis eller ock medföra de vid bortgåendet undfångne,
utan alt derå skett uågon vidare påskrift af vederbörande Presterskap,
har, lill vinnande af rättelse uti ett sådant förhållande, hos
Rikets Ständer motion blifvit väckt att Båtsman, hvilken frän tjenstgöring
-
Fxpeditions-Ltskottels Förslag lill uncl. Skrifvelse N:0 31.
ring till hemorten återvänder .ovilkorligen bör med prestbetyg styrka
burn beskaffad! bans uppförande varit under tjenstgörings-liden
Detta hafva Rikets Ständer i öfvervä^andp u„;( i ,, r „
Nådiga Tjenstgorings-Reg lemen te för Armeen af den’r Mars ,8r9 utf*
Cap., 4 §., 1. 4 och 5 momenten, föreskrifter: "att prestbevis ?ka“af
hvar och en af Kronans manskap medföras från den församling der
han vistas så val v,d indelt Regemente, då han uppbryter UllVge
ments-mote och commendenng, som vid värfvadt Regemente när efter
längre permission, Iian återvänder till Regementet- mi ’ !? n
mente, efter slutadt möte, fälttåg eller commenderirnr St ^e£e_
äfven skall å betyget anteckna briens Ö'i^Ä
och nar han commumcerat; samt att dessi hrt™ • i i ,teu!>KaP
af hvar och en ademnas til, Preste,, fä
ÄÄT ites SÄJ!4 p'Ti“e?f’
stadgande,, ,cke hafva afseende på båtsmän, samt högstbe,WdTTi.Tates"
rtngs-Reglemente dessutom ,eke finnes vara på det sätt kungiorb” a«
andra an de, som hora t,II Kr,g,.Staten. kunna betraktas sky dine’ a
om detsamma ega kännedom; alltså få Rikets Ständer i i jf’ ,
a„hå"a, att F K. M täcktes låta till .^bir.Ä.L ".'iK
rättelse utgå
nans manskap, hvilka vant till tjenstgöring commenderade ifrån hemor
ten, eller på permission vant borta, böra, när de återvända, rara försedde
med bevis om deras frejd, samt huruvida de ingått äktenskapsförbindelse
och commumcerat, och hvilka bevis böra antingen af Prest
eller, vid commendenng, af Befälhafvaren, derest Prest icke är dervid
anställd, meddelas och mom ,4 dagar efter hemkomsten till Pastor i församlingen
aflemnas. aww
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Maji 1834-
Bih. till R. St. Prot. 1834■ ro Sami. 1 A/d.
6
4*
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse N.-o5 3x*
N:o 3a.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2r Maji 1834*
Pieste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 2 1 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande af Kongl.
Maj:t i Nåder jöreslagne och af Rikets Ständer antagne
förändringar i Rikets Grundlagar.
S. A. K.
De af E. K. M. vid nästfoiflutne Riksdag till Rikets Ständer i Nåder
framställda förslag till förändrade redactioner dels af 63 §. RegeringsFormen
och dels af 24 § 1 mom. 4;de punkten Riksdags-Ordningen hafva
Rikets Ständer i grundlagsenlig ordning till pröfning förehaft och enhälligt
antagit; i följd hvaraf nämnde Grundlags hafva erhållit följande
förändrade ordalydelse:
Re gerings-Formen.
§. 63.
Dessutom böra, för oförsedda händelser, tvänne serskilda tillräckliga
summor anslås och, till utbetalning å Rikets Ständers Riksgälds-Contor,
anvisas; den ena att vara tillgänglig då Konungen till Rikets försvar
eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Stats-Rådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig;
den andra att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han
Stats-Rådet in pleno hört, och Rikets Ständer sammankallat. Rikets
Ständers förseglade anordning å sistnämnde summa må ej förr brytas,
eller summan af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret utbetalas, än sedan
Riksdags-kallelsen blifvit i Hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
Riksdags-Ordningen.
§. 24
i:sta Mom.
4:de Punkten.
• — Till nämnde betjening, hvilken af Stånden sjelfva tillsättes,
räknas hos Riddcrskapet och Adeln fvra Cancellister, i Preste
-
Fxpeditions-Vlskollets Förslag till und. Skrifvelse N.o 33 och 3f 4^
Ståndet en Notarie och två Cancellister, i Borgare-Ståndet sammaledes,
och i Bonde-Ståndet två Notarier och fyra Cancellister. — — —
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 21 Maji 1834*
N:o 33.
Uppläst och återremilteradt hos Ridd. och Adeln den 21 Maji 183/J
Uppläst
och uppskjutet hos Preste-Ståndet den 21 — —
Corgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 •— —
(Se Expeditions-Utskoltels Memorial N:o 10 samt här nedan förekommande
Förslag till underd. Skrifvelse N:o 4°0
N:o 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maji i834-
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående inom C011-  stitutions-Utskottet vid nasti. Riksdag väckta och af Rikets
Ständer nu godkända förslag till ändringar i Rikets
Grundlagar.
S. A. K.
Efter föreliafd pröfning af de vid sistförflutne Riksdag hos Constitutions-Utskottet
väckta, och lill afgörande vid innevarande Riksdag
lagligen beredda förslag till förändringar i Rikets Grundlagar, hafva
Rikets Ständer enhälligt gillat och antagit de förslag i berörde afseende,
som å upprättad, barbos i underd. bifogad uppgift finnas upptagne; och
få Rikets Ständer, med anmälan härom, i underd. anhålla, att ifrågavarande
förslag må af E. K. M. i Nåder bifallas, och, sedan de såmedelst
vunnit full kraft af lag, i vanlig ordning varda kungjorde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den. 21 Maji 1834-
44 Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse 2V.0 35.
N:o 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Maji i834-
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet Jen 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående frihets-år
för Jern-Verk inom Norrbottens och Westerbottens Län.
(Stats-Utskotlet N:o 63.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflulne Riksdag beviljat, under vissa
år, frihet från erläggandet af lionde-tackjern oell hammarskattsjern;
endast för de inom ett bestämdt District af Norrbottens Län, sedan
1818 verkställda eller under loppet af 3o år derefter uppkommande
Bruks-anläggningar, i och för tackjerns-ti11verkning eller för stångjernsoch
manufaclur-stnide, har, tili en hos Rikets Ständer väckt motion,
blifvit anmärkt, dels att manufactur-smide, för hvilket, i allt fall, någon
hammarskatt icke erlägges, således origtigt vore ifrågasatt, i stället
för ämnes-smide, dels ock hurusom det syntes hvarken ändamåls-enligt
eller billigt, att berörde understöd endast skulle meddelas åt de Verk,
sorn voro eller blefvo under den utsatta tiden anlagde inom en mindre
del af Norrbotten eller hufvudsakligen det så kallade Göljens Bolags
Bruks-District, serdeles som det år 1818 ifrågakomné förslag om en
Bergslags-Inrättning i nämnde District och i allmänhet inom Norrbottens
Län, skall befunnits för närvarande icke verkställbar: på hvilka
grunder förrberörde beslut ansetts böra erhålla den utsträckning, att alla,
äfven för ämnes-smide, under uppgifven tid verkställda Jern-Bruks-anläggningar
inom Westerbottens och Norbottens Län, mätte förunnas en dylik
räntefrihet.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, och som Rikets Ständer
derjemte funnit: att de i allmänhet från Bergshandteringen oskiljaktiga
svårigheter rnåste än mera träffa dess idkare inom Norrland, hvarest
climat-förhållanden och flere omständigheter förena sig att göra densamma
mindre lönande; att Bergsrörelsen derstädes är för denna af naturen
i flera afseenden missgynnade ort af den vigt och nytta, att den
icke bör sakna uppmuntran; äfvensom att Bergshandteringen i Norrland,
serdeles i Norrbottens Län, för hvars uppkomst och befordran enskilde
Expeditions 'Viskottets Förslag till lind, Skrifvelse dV.o 36.
45
män nedlagt betydliga capital, utan att dervid hafva lillgodonjutit något
biträde af allmänna medel, kan, medelst beviljande för stångjerns- och
ämnes-smiden af vissa frihets-år, utan något egentligt bidrag af SiatsVerket,
understödjas; alltså få Rikets Ständer i underd. hemställa, att, i
likhet med hvad redan för tackjerns-tillverkningen uti Norrbottens Län,
till följd af Kongl. Special-resolutionen för nya Bergverks inrättande i
Norrländerne och Lappmarken, af den g Augusti 1673, ålnjutes, och ända
till år i8o3 äfven gällt för stångjerns- och ämnes-smiden derstädes, 20
a 3o frihetsår, som, elter omständigheterna, jemväl kunna, ända lill 5o år,
tillökas, må, att räkna från det Verken kommit i gång, åtnjutas för de
stångjerns- och ämnes-smiden, som efter år 181S blifvit privilegierade eller
intill år 1860 privilegieras inom "Westerbottens och Norrbottens Län,
grundade på tackjern inom berörde Län, af dervarande malm tillvevkadt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 26 Maji 1834-
N:o 36.
Uppläst och godkäiidt tios Ridd. och Adeln den a4 Maji 18.>4•
Presle-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Slåndet den 2Ö — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående begärdt låneunderstöd
af allmänna medel för fullbordandet af en brobyggnad
vid Carlscrona. (St. Ulsk. N:o 74.)
S. A. K.
Sedan Comiterade för byggnaden af en stenbro emellan Höglands
park vid Carlskrona och det utanför staden belägna Britasberg, genom E.
K. M:s Befallningshafvande i Blekinge Län, hos E. K. M. 1 underd. anhållit
om Nådig framställning till Rikets Ständer, att förenämnde stad, till
brobyggnadens fullbordande, måtte af Siats-Verket erhålla ett räntefritt lån
gf 52,ooo R:dr, att under 6, 8 å 10 års tid utgå, samt att E. K. M. i Nåder
täcktes förlänga tiden för den staden medgifna rättighet till bropenningars
uppbärande af åkande och ridande, som färdas öfver de dit ledande
broar, intill dess så väl detta lån, som den skuld, för hvilken Bro
-
45
Expediiions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.o 3j.
byggnads-cassan redan häftar, hunnit betalas, så har E. K. M., genom proposition,
till Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemnat, huruvida, och
med hvad vilkor, det i berörde afseende begärda lånet af allmänna medel
må kunna erhållas.
Rikets Ständer hafva detta allt i öfvervägande tagit, men som det
ieke synes vara af någon serdeles vigt, allraminst för det allmänna, om
ofvannämnde brobyggnadsarbete mera långsamt, och först i den mon bropenningarne
eller andra af staden sjelf anskaffade medel dertill lemna tillgång,
skulle blifva fulländadt, samt i allt fall Statens knappa tillgångar i
främsta rummet måste för Stats- och Riksgälds-Verkens behof hållas tillhanda,
och några medel icke äro att anvisa till sådane företag, hvilka äro
gagnelige endast för någon viss ort, hafva Rikets Ständer icke kunnat det
ifrågavarande låneunderstödet bevilja.
Hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få i
underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 26 Maji 1834*
N:o 20.
Uppläst oell godkändt lios Ridd. och Adeln den 24 Maji 1834-
Pieste-Ståndet den 34 — —
Uorgare-Ståndet den 24 — —
Ronde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående undersökning
i afseende ä Kungsådran i Dählelfven vid Elfkarleby.
(Decon. Utsk. N:o 38.)
S. Å. K.
Då fiskrikheten i en flod så hufvudsakligen beror på en fri communication
emellan densamma och det större valten, hvaruti den utfaller,
hvilket förhållande de Svenska Fiskeri-författningarne äfven afsett, i det
föreskrift om vidmagthållandet af en så kallad Kungsadra genom dem blifvit
leornad, men Kungsådran i Dählelfven vid Elfkarleby fått sitt läge
uti ett af de derstädes befintliga större fallen, der någon lax omöjligen
kan uppgå, och det enda ställe af floden, som kunde lemna tillfälle för
fiskens obehindrade uppstigande, genom inrättningar för laxfängst, blifvit
helt och hållet spärrad, hvaraf följden varit, alt, då någon fisklek icke
Expeditions-Visko(tels Förslag till und. Skrifvelse N:0 38.
47
ian ega rum å de ställen, naturen dertill synes hafva beredt, eller uti
fjerdarne högre upp i elfven, utan måste ske i strömmen nedanföre fallen
och under så missgynnande omständigheter, att propagationen mycket förhindras,
laxfisket år ifrån år betydligen aftagit, hafva Rikets Ständer, ehuru
dem bekant är, att E. K. M. redan i Nåder vidtagit alla de åtgärder,
hvilka, för det så kallade strömfiskets befordrande, kunna anses vara af
nöden, likväl och sorn, i fall Kronofisket vid Elfkarleby och de dermed
gemenskap egande inrättningar upphäfdes, så att laxen kunde upstiga till
de större fjerdarne uti nämnde eif, det möjligen kunde väntas, att sådant
skulle fördelaktigt inverka på laxfisket, samt en icke obetydlig förmon,
genom en slik förändring, tillskyndas alla de personer, som bo vid Dahlelfven,
hvilka jemväl villigt torde underkasta sig någon billig afgift för
rättigheten till det derigenom uppkommande bättre fiske, hvilken afgift
möjligen kunde komma att betydligen öfverstiga den summa, som i arrende
för Elfkarleby laxfiske nu erlägges, ansett sig böra hos E. K. M. i underd.
anhålla, det undersökning, innan det nuvarande arrendet örn berörde
Kronofiske lilländalöper, mätte anställas till utrönande af ofvannämnde förhållande,
samt alt E. K. M. derefter i Nåder täcktes fatta det beslut, son»
af omständigheterna kunde finnas påkalladt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maji i834*
N:o 38.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 24 Maji idi^.
Preste-St åndet den 24 - -
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Stänclers underd. Skrifvelse , rörande Frälsehemmans
skyldighet att utgöra Krono-brefbäring. (Oeconoinie-Utsk.
N.-o 49.) .
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om nödvändigheten af uttryckligt
stadgande rörande Frälsehemmans-egares deltagande i Kronobrefbä
rings-s kyld ig heten, hvarvid Rikets Ständer- inhemtat, att, sedan Rikets
Ständer vid 181 o års Riksdag beslutat, samt Eders Kongl. Majit, med bi
-
48
Expeditions-iJtskottcts Förslag till und. Skrifvelse N.-o 38,
fall härtill, genom Förordning den 6 April samma år, i Nåder föreskrifvit,
att för Utsockne- och Frälsehemman kronoskjuts borde utgöras under
krigstider på lika sätt, som af Krono- och Skattehemman, men under
fredstider, såsom dittills, endast till hälften deremot; och att Rå- och
Rörs- samt Ir.socknehemman, sådane Kungs-ladugårdar af rå- och rörsnatur,
som voro i enskild mans ego, prestbol och stommar samt den ecclesiastik-jord,
som af innehafvaren fritt disponeras, och ändlligen ali stadsjord
, borde under krig deltaga i kronoskjuts till hälften emot Skatte efter
nuvarande mantalsberäkning, och för stadsjorden serskildt, under förbehåll,
att densamma ej linge högre sammanlagdt skjutsningsbesvär, än Kronoskatte;
så har E, K. M., genom Nådiga Bref af den ii Ju lii 1811 och
den ?.5 Januarii 1820, förklarat, dels att kronobrefbäring vore ett emot
kronoskjutsning svarande besvär, hvadan de till förstnämnde ändamål anslagna
hemman i allmänhet vore fria från skjutsning, dels ock, att Konungens
Befallningshafvande borde, hvar inom sitt Län, tillse, att kronobrefbärande
jordegare, i jemförelse med de kronoskjutsskyldige, icke må
öfver billigheten lietungas, samt hålla hand deröfver, att de härom utfärdade
Författningar noggrant efterlefvas, och att inga missbruk med kronobrefbärings-rältighelen
föröfvas, lill obehörig tunga för allmänheten; i
öfverensstämmelse med hvilka stadganden E. K. M. jemväl, uti serskilda
mål, enligt hvad Kongl. Brefven af den 21 Maji 1819 och den 1 Julii
i83o utvisa, i Nåder förklarat Frälsehemman icke kunna undgå att kronobrefbäring
besörja, i den nion dem ålåg att kronoskjuts utgöra.
Och sorn ömför.malde Riksdags-beslut och Författningar sålunda innefatta
ej blott ändring i hvad o §. af Ridderskapels och Adelns Privilegier
den 16 October 1723, om Frälsehemmans befrielse ifrån kronobrefbäring,
stadgar, utan ock föreskrift, att delta åliggande bör, i samma förhållande
som skjutsnings-skyldigheten, fullgöras, anse Rikets Ständer väl någon
ovisshet härom icke förefinnas eller vidare bestämmande häraf erfordras;
men då skiljaktig tillämpning af hvad i ämnet redan finnes stadgadt, möjligen
skulle kunna inträffa, i följd deraf, alt i 1810 års Riksdags-beslut och
Förordning icke uttryckligen omför mäles, huru med Frälsehemmans kronobr
efbärings-skyldighet borde förhålLs, äfvensom af den orsak, att ofvannämnda
Kongl. Bref icke äro allmänligen kungjorde, få hos E. K. M. Rikets
Ständer, till undanrödjande af tvätydighet i della fall, i underd. anhålla,
alt Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda Nådig Förordning derom,
att Frälsehemmans kronobrefbärings-skyldighet bör, efter enahanda
grunder,
Expedilions-lhskotttts Förilag till und. Skrifvelse F.o 3g. 49
grunder, utgöras, som, i afseende på krono-skjutsning, filipus stadgade
«cb påbudne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maji j S34-
N:o 3g.
Uppläst oell godkändt Iios Ridd. och Adeln den 28 Maji 1834.
Preste-Slåndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse > angående upphörande af
de i Norra Länen af Riket utgående s. k. Räfste-TingsPcnningarne.
(Slats-Ulsk. N;o 62.)
S. A. K.
Yiil förehafvande af en inom Riks-Stånden väckt motion, om upphörande
af de i Rikets Norra Län, eller Gefleborgs, Westernorrlands, Jemtlands
och Westerbottens Län utgående så kallade Räfste-Tings-Penningar,
hafva Rikets Ständer, i afseende på tillkomsten och beskaffenheten af denna
afgift, inhemtat: att* Räfste-Tings-Penningarne härleda sig ifrån den uråldrigalid,
då, jemlikt Lands-Lagen, 9 och 10 Cap. Tingsmåla-Balken, RäfsteTing
höllos i ändamål att tillse, det lag och rätt skipades i landet, hvarvid
de som dömde skulle hafva sin kost, flen Fogden hade alt bestrida genom
upptagande af gärd; att, genom Kongl. Resolutionen den 12 December 1672,
blifvit förordnadl, att af den till Räfste-Tings-gästningen förut beviljade
afgift af 1 Daler Kopparmynt af hvarje gård, 6 öre skulle utgå till Härads
Tings-gästnings-penningar, och de öfrige 4f öre Silfvermynt användas såsom
Räfste-Tings-penningar, hvilka, enligt Kongl. Resolutionen den 26
Augusti 1680, skulle utgöra ersättning för det Befallningsmannen reste
omkring i landet och clarerade med allmogen om utlagorna lill Kronan;
att påföljande år Gouverncuren öfver Wester-Norrland fått sig tillagdt omförmälde
4f öre Silfvermynt af hvarje rök, lill underhåll vid dess många
resor; att, i anledning af väckt fråga om Räfsle-Tings-penningarnes indragning
till Kongl. Majit och Kronan, sedan, efter den år 1762 skedda LänsBih.
till R. St. Prot. i834- to Sami. 1 Afd. rj
5 o
Expeditions-Vtskotlets Förslag till lind. Skrifvelse N.-o 3g.
fördelning, Landshöfdingarne i Gefleborgs och Wester-Norrlands Län erhållit
serskilda indelta resepenningar, det beslut är vordet genom Kongl. Brefvet
den 3o April 1781 meddeladt, att Räfste-Tings-penningarne dädanefter
såsom dittills borde af Landshöfdingarne få uppbäras till hela det belopp i
Riksdaler, som desamma, beräknade efter 3 Daler Silfvermynt på Riksdalern,
kunde utgöra, i följd hvaraf afgiften ock allt sedermera utgått; samt
att, enligt hvad häraf synes, de Landshöfdingarne nu tillkommande RäfsteTings-penningar
utgöra en, i fortsättning af förra Räfste-Tings-kostnaden,
med hänseende lill nämnde orters vidsträckta Belägenhet och egna beskaffenhet,
serskildt beviljad afgift, emedan den utgår endast i de landskap,
som hört till det fordna Ilöfdingedömet Wester-Norrland, hvarutaf Gefleborgs,
det nuvarande Wester-Norrlands och Jemlands Län bestå, såsom
. . . r T . •
ock i den likaledes frånskiljda och Westerbottens Län, vid fördelningen
deraf i tvänrie Län, tillagde Nordmalings församling, samt utan att dessa
orter njuta någon deremot svarande befrielse från de annorstädes utgående
utgifter af Lagmans- och Häradsböfdinge-ränta eller Tings-gästnings-penningar.
Och som, vid detta förhållande, samt enär, genom sedermera år
1810 ytterligare skedd fördelning af Gefleborgs-och Wester-Norrlands Län,
den förut gällande orsaken till afgiften, eller dervarande Landshöfdingars
Större rese-omkostnader, än i andre Län, försvunnit, berörde afgift numera är
mindre lämplig, såsom utgörande en icke allmän beskattning för ett äfven
upphördt behof, hafva Rikets Ständer för deras del ansett, att invånarnei
Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens Län, böra befrias
ifrån utgörande af de så kallade Räfste-Tings-penningarne, hvilka, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, för år 1831 utgjort tillsammans 1,713
R:dr 42 sk- 4 r:st.
Då likväl Landshöfdingarne i förrberörde Län äro berättigade till ersättning
för denna af dem hittills åtnjutna löne-inkomst, vilja Rikets Ständer
vid Stats-regleringen uppföra ett deremot svarande anslag.
Hvilket allt Rikets Ständer härmed få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o Maji 1834-
Expeditions-Uiskoltets FÖrllag lill und. Skrifvelse N.o 4©-
N:o 4o.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Junii 1834.
Presle-Stnndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — -—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de af Kongl.
Maj.t, vid sistförjlutna Riksdag, föreslagna ändringar uti
ig:de, 2i:sta och 88:de §§. aj Regerings-Formcn.
S. A. K.
Genom »flåten Nådig Proposition till Rikets vid sistlidne Riksdag församlade
Ständer, har E. K. M. föreslagit åtskilliga ändringar uti de i ig,
21 och 88 §§• af Regerings-Formen intagna föreskrifter, angående det sätt,
hvarpå förklaringar öfver Lagens rätta mening böra af E. K. M:s Högsta
Domstol meddelas; äfvensom E. K. M., vid samma Riksdag, aflåtit serskild
Nådig Proposition om ett tillägg till sistnämnde §., hvarigenom skulle
bestämmas, huru alla emellan Riksdagarne utfärdade Lagförklaringar borde
komma till Rikets Ständers kännedom.
Sedan Rikets Ständer, i den, genom 56 § 2 mom. af Regerings-Formen,
föreskrifna ordning beredt, och vid innevarande Riksmöte lill afgörande
fö reha ft frågan om dessa af E. K. M. sålunda, föreslagna Grundlagsändringar,
få hos E. K. M. Rikets Ständer nu, lill följd af senare momentet
utaf samma Grundlags 81 §, sitt beslut härutinnan, jemte de skäl, sorn
derföre legat till grund, i underd. anmäla.
Då den lagstiftande magt, som af Konung och Ständer gemensamt utöfvas,
efter Rikets Ständers öfvertygelse, bör betraktas såsom ett sammanhängande
helt, hvilket icke kan söndras utan äfventyr, att jemvigten, Statsmagterne
emellan, derigenom tillika rubbas, hafva Rikets Ständer trott,
alt det skulle innefatta en afvikelse från denna allmänna grundsats, och
måhända äfven kunna leda lill minskning af det anseende och den vigt,
som alltid bör åtfölja ett Konungens Beslut, derest Konungen ensamt för
Sig skulle antaga en af Högsta Domstolen föreslagen Lagförklaring, hvilken,
sedan densamma under flera år blifvit tillämpad, likväl af den andra
Statsmagten, eller Rikets Ständer, vid en påföljande Riksdag, skulle finnas
vara af beskaffenhet att den icke kunde vinna deras bifall, och derföre borde
afskaffas. Det vill deremot synas, sorn skulle den Högsta Domstolen,
enligt Grundlagens nu varande lydelse, lemnade rättighet, att, i anledning
5*
Expeditions-TJtskotteis Förslag till unct. Skrijvelse Fo Ifi.
af till Konungen inkomne förfrågningar från Domstolar och Embetjroä®
om Lagens rätta mening,, deröfver afgifva förklaring, i och för sig sjelf
mindre innebära en egentlig lagstiftningsvättighet att införa nya Lagbud,
än en åtgärd att närmare tillämpa redan gifven Lag, såsom oundgänglig
för lagskipningens jemna gång, och deruti Konungen icke i någon väsendtlig
mon deltager» Och då betänkligheter af annan art mot de föreslagna
Grundlagsändringarne jemväl synts Rikets Ständer icke sakna all vigt, såsom:
att den varsamhet med hvilken Lag förklaringar böra väckas och pröfvas
måhända skulle i viss mon aflägsnas, derest Högsta Domstolen sjelf erhölle
initiativet att dylika förklaringar föreslå; samt att, derest Högsta
Domstolen funne sig böra hos E. K. M. i underd. tillstyrka en Lagförklaring,
hvilken E. K. lil. icke fann godt bifalla, Högsta Domstolen derigenom
skulle sättas i nödvändighet, att antingen frånträda egen öfvertygelse om
hvad den ansåg vara en rigtig tillämpning af Lag, eller, med bibehållande
af sin mening, utöfva en Lagtolkning, sorn vore stridande mot E, K. Mrs
höga vilja: ett förhållande, som, i hvilhetdera fallet, alltid vore på en
gång oformligt och ledande till missnöje i det allmänna, hafva Rikets Ständer
ansett sig icke kunna ifrågavarande Nådiga Förslag till ändringar i 19,
si och 88 af Regerings-Formen antaga»
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 5 Junii i834-
N;o 4r»
Uppläst och godlund t hos Ridd. och Ådefn den % Janir rSAf'
Preäte-Ståndet den 3 —" —
Borgare-Ståndet den 2 —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om rättighet
för hemmansegare på Gottland, att få erlägga penningelözen
för deras ränte-tjära. £Suts*Utsk. N:o 61.)
S. A.- K,
Hos Rikets Ständer liar fråga blifvit väckt om rättighet för räntegifvare
på Gottland, alt, efter markegångspris, få erlägga penningelösen för
Expeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse JV.o £t.
53
den deras hemman såsom grundskatt påförda ränte-tjara, hvilken, till följd
af äldre stadganden, hittills blifvit in natura för Flottans behof levererad.
Rikets Ständer hafva härvid inhemtat: alt, af Kronans behållna skalle*
tjära på Gottland, 3g3| tunnor äro anvisade lill Öi logs-Flottans behof,
med afdrag af 12 tunnor, som till påfyllning ansetts afgå; att denna räntepersedel
utgöres af en mängd skattegifvare uti smärre delar; och att uppbörden
deraf, jemte magasinering och utleverering, är förenad med omgång
och kostnader så väl för Kronan som för de skatlskyldige.
Yid öfvervägande häraf, och då anledni ngen till Kongl. Påbudet af den <5
Julii iy3o, om preesterande årligen för Amiralitetet i Carlskrona af 400 tunnor
god Gottlands-tjära, nemligen, att annan tjära ej med samma nytta kunde
användas, numera upphört, sedan, å ena sidan, tjärutillverkning icke såsom
tillförene utgör en hufvudnäring på Gottland, utan denna vara understundom
måst å auction upphandlas, och, å andra sidan, tillfällen icke mera
lära saknas till uppköp af tjära för Flottans behof utaf lika god om icke
bättre beskaffenhet än förenämnde skatletjära; sä anse Rikets Ständer det
vara öfvensstämmande, icke allenast med ömsesidig fördel, utan ock med
den grundsats E. K. M. och Rikets Ständer gemensamt antagit, rörande
Kronans spanmåls-intrader, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 3o Mars
i83o, tills vidare böra så litet sorn möjligt in natura levereras, utan de
skattskyldige eg,a, att spanmålen efter årets markegång med penningar lösa,
att den hittills föreskrifna levereringen af 3g3J tunnor tjära in natura
från Gottland hädanefter bör upphöra, och ifrågavarande ränletjära i stället
få, efter hvarje års markegång, med penningar af de skatlskyldige lösas,
och såmedelst i den öfriga kronouppbörden ingå; men då Flottan icke
bör sakna tillgång till den påräknade tjäruejvantiteten, skola Rikets Ständer,
emot det alt lösen för skaltetjäran ingär under ordinarie räntan till
Stats-Verket, till uppköp af ett lika quantum tjära, vid Stats-regleringen å
Riks-Statens Fjerde Hufvud-Titel uppföra ett erforderligt belopp, hvilket,
efter ett medium af de senare årens markegångspris, till omkring 3,000
R:dr kan bestämmas, motsvarande den påräknade förhöjningen å ordinarie
räntan.
Såsom en följd af ifrågavarande förändrade uppbördssätt, och då, vid
mtgörandet af ränteljäran på Gottland, den på Gottlands Läns-Stat upptagne
så kallade TjärOskuraren, hvars åliggande Varit, att biträda vid tjärans
emottagning, hädanefter således icke vidare erfordras, hafva Rikets
Ständer ansett den för samma befattning anslagna lön af 80 R;dr 24 sk*
med derunder beräknade 7 tunnor spanmål, böra på Allmänna Indrag
-
54 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 4-2.
nings-Staten uppföras, samt efter nuvarande innehafvarens afgång indragas
och besparas.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den a Junii jS34-
N:o 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Junii 1834-
Presle-Ståndet den 17 —■ —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt
fråga om af skaffande af accord till Landshöf dinge-Embeten.
(peconomie-Utsk. N:ris 7 och 55.}
S. A. K.
Ehuru Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga, att det af E. K.
M. uti Nådigt Circulaire-Bref af den 22 December 1801 meddelade förbud
emot accord till Lnndt-Stats-Tjenster jemväl måtte till Landshöfdinge-Embeten
utsträckas, inhemtat, att, genom af E. K. M. redan i Nåder vidtagen
åtgärd, åtskilliga Landshöfdinge-Embeten blifvit accordsfrie, äfvensom att
amortering af accorden till andra af dessa Embeten blifvit beslutad och
påbörjad; likväl, och då skadligheten af tjenste-accorder är gifven, och jemväl
är vorden af E. K. M. erkänd, samt E K. M. således, ehvad amortering
såsom den lämpligaste, eller annan till ändamålet ledande utväg begagnas,
i Nåder torde utfinna det sätt hvarigenom Landshöfdinge-accorder
må i framtiden fullkomligen kunna upphöra; hafva Rikets Ständer, med
förklarande af deras underd. tacksamhet för de af E. K. M. lill accorders
undanrödjnnde, redan träffade åtgärder, ansett sig böra frambära den underd.
önskan, att E. K. M., för ifrågavarande accorders nedsättning och afskaffa
lide, täckes ytterligare vidtaga de mått och steg, som i Nåder kunna
fämplige finnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Junii 1834-
Expeclitions-Vtskotlets Förslag lill und. Skrifvelse JY.-o 43.
SS
N:o 43.
Uppläst och godkäncU hos Ridd. och Adeln den 12 Jon ii jSty.
Pieste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Slåndet den 17 — —
Bonde-Ständet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^, angående väckt fråga
om ett förändradt användande af den \ niels proc. > som af
Sterbhus inom Wermland erlägges. £Oeconomie-Utsk.
N:o 63.)
S. A. K.
Då den, jemlikt allmänna Lagens stadgande i 17 Cap. 4 §• Handels-Balken,
vid Bouppteckningar utgående afgift, hvilken utgör de fattiges
del, fyra öre af hvarje ioo:de Daler, efter egendomens värde, och
hvilken afgift inom öfrige delar af Riket, med undantag af Carlstads Stift,
tillfaller församlingarne, till understöd för fattigvårdens bestridande,
tvärtemot delta sitt allmänna ändamål, på grund af Kongl. Rescriptet
den 17 Mars 1732, blifvit uti nämnde Stift af Länshospitalet disponerad,
anhöllo Rikets vid sistföi flutne Riksdag församlade Ständer, att ornförmälde
procent inom hvarje församling måtte få, enligt ursprungliga bestämmelsen,
användas till underhåll af församlingens fattige; och har, uppå
denna underdåniga hemställan, E. K. M. behagat i Nåder förklara, det
Sterbhus-procenten inom Wermland icke kunde tillerkännas församlingarne
till underhåll af deras fattige, utan borde densamma ingå till
Länets Lazarett och Curhus, sedan den nu mera verkställda förflyttning
af Hospitals-hjonen från Carlstad till Central-hospitalet i Wadstena
medhunnits.
I anledning af hvad sålunda förekommit, har, uti en vid innevarande
Riksdag vackt motion, Rikets Ständers uppmärksamhet å detta ämne
å nyo blifvit fästad; och som Rikets Ständer anse det vara mindre lämpligt,
att, i afseende å användandet af Sterbhus-procenten i Wermland,
ett undantag eger rum ifrån hvad Lagern i allmänhet derom bestämmer,
och i öfrige delar af Riket jemväl utgör förhållandet; samt så väl Carlstads
Lazarett som Curhus redan äro försedde med serskilda inkomster,
deribland, för det senare, den så kallade tre-skillings-afgiflen, uppgående
till ett icke obetydligt belopp, hvadan desse sjuk vårds-anstalter icke
kunna anses vara i behof af berörde, på bekostnad af församlingarnes
56
'Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse F.O 44-
fattigvård, vanna tillökning i inkomster, hvilken, i händelse den varit
behöflig, synes hafva bort på annat sätt beredas; alltså och då härtill
äfven kommer, att, till följd af dén verkställda indragningen utaf Carlstads
Hospital, det, genom högstberörde Nådiga Rescript, Hospitalet
tillagde privilegium å meranämnde afgifts uppbärande synes hafva upphört,
få Rikets Ständer förnya deras vid sistlidne Riksdag hos E, K.
M. gjorda underd. anhållan, att f:dels procenten af Bouppteckningar
inom Wermland måtte användas till underhållande af de inom hvarje
församling befintliga fattige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Junii i834*
N:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ta Juni! 1834.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 —
Bonde-Ståndet den 17 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afskrifning
af den summa, som af Lilla Creditivet blifvit lyft ad, i anledning
af återgången handel om några försålda Krigsskepp.
£Stats-Utsk. N:o 91.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag beslutit, att den af Lilla Creditivet,
lill liqvidation af förlusten å den år 1825 verkställda skeppshandei,
lyftade och uti Rikshufvudboken ännu balancerade summa af a 11,515
Rrdr 2 sk. skulle afskrifvas, men beslutet härom icke kommit att expedieras,
så få Rikets Ständer nu i underdånighet anmäla detta beslut,
med anhållan, att ifrågavarande belopp måtte i vederbörlig ordning i
Rikshufvudboken afföras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Junii 1834-
N:o
Expediti oris-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.o 45.
57
N:o 45.
Uppläst rell gadkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Juni! i834.
Preste-Sl/indrt den 17 — —
Borgare Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — -—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:s Nådiga Remiss uppå Sala Bergslags underdåniga
ansökning om förändring af beräkningssättet för afgifterne
å Bergslagets till f änny ritning inlemnade Silfver. (SlatsUtsk.
JN:o q40
S. A. K. .
Sedan för de Sala Bergslag tillkommande T’-:delar af det vid Sala
Silfververk tillverkade Silfver, "sorn från oell med September månad i83o
och sedermera lill lörmyntuing inlevererats, Mynt-Verket, på grund af
6 i Kongl. Förordningen om myntfoten den 25 Junii nämnde år, såsom
inynlskult först afdragit |:dels procent, och derefter ytterligare
innehållit den, enligt 1741 års transport om Stlfver-Verket och äldre
Författningar, E. K. M. och Kronan tillkommande myntare-lön, har Sala
Bergslag, uti en den 3o April 1831 ingifven skrift, hos E. K. M. i
underdånighet anhållit 0111 en sådan lork lii ring öfver 6 §. uti ?83o års
Förordning, altden i samma §. meddelade allmänna föreskrift jemväl mätte
tillämpas på B-rslaget, i afseende på dess andel, JLrdelar, al det silfver,
som ifrån Sala Silfver-Verk lill Myntet aflevereras, samt att Bergslaget
sålunda, emot erläggande af den för myntnings kostnaden fastställda
myn Iska 11, icke blott för framliden måtte befi ias ifrån den. enligt äldre,
numera förändrade Författningar, hittills beräknade och afdragna myntare-lön,
utan ock erhålla restitution för hvad, efter kungörandet af den
Nådiga Förordningen, blifvit utöfver den nya mynlskattens belopp vid
Mynt-Verket innehållet.
Efter det så väl Mynt-Verkets ÖVer-Styrelse som E. K. M:s och
Rikets KammaVsCollegium och Slals-Conlor blifvit i ämnet hörda och
underd. yttranden deröfver afgifvit, lur E. K. M. under den 8 nästlidU9
Februarii väl i Nåder ansett Sala Bergslags ifrågavarande underd.
Bih till R. St. Prat. i834~ /« Sami. 1 Afd. y
58
Expedition s-Ut i kottets Förslag till lind. Skrifvelse N.o 45.
ansökning för närvarande icke kunna bifall»*, men tillika i Nåder för™
ordnat, att handlingarne i målet skulle lill Rikets Ständers Slals-UtskoU
öfverlemuas.
Rikets Ständer hafva detta ärende öfvetvägt, och dervid tillika tagit
kännedom af en utaf deras Stats-Utskolt meddelad calcul öfver de
förhållanden, som för Sala Bergslag skulle uppkomma genom tillämpning
af gamla och nya M y n t-ord ni ugarne hvar för sig, utvisande, att, om
Bergslagets åihga silfver-lillverkning antoges lill 3 600 skälpund Rut silfver,
hvaraf, efter afdrag ef Kronans -janiel, eller 36o skålpund, Bergslagets
behållna återstod uppginge till 3,24° skölp , så skulle Bergslaget
uti utmyntadt silfver erhålla, efter gamla Myn Unni n ingen, i netto
behållning Specie R:dr 25,634.' 3a sk. 6 rst,, hvarje Riksdaler af 534,41
ass fint silfver; men deremot skulle, efter den ny.i Mynt-ordningen,
Bergslagets behållning blifva R:dr 35,634: 23 sk., lrvaije R:dr af 53o,88
ass fint silfver, eller jemt J;dels procent sämre än de gamla Riksdalerne.
Och liafva Rikets Ständer funnit, på grund af hvad de remitterade
handlingarne samt de af Stats-Utskoftet i öfrigt
innehålla, det vara bestämdt 111 reel t, alt enskilde, för deras till ulmyntning
inlemnade silfver, icke förr än till följd af Kongl. Förordningen
den a5 Junii i83o otn mynt-foten erlagt någon myntare-lön eller slagskatt,
men att deremot Sala Bergslag en sådanafgift vidkänts, jemlikt
1664 års Mynt-ordning och 1716 års Förordning, hvilken mynlskalt således
mäste tillika ega någon annan orsak för sin tillkomst, än den, alt
blott utmyntnings-koslnaden dermed skulle ersättas, celi en sådan biorsak
torde igenfinnas i de Sala Bergslag tillagda oell i 174[ års transport
omnämnde serskilda förmoner; och ehuru Rikets Ständer finna
denna sedan äldre lider till Kronan utgående afgift icke böra, utan i
sammanhang med en allmän revision af Bergslagets privilegier, undergå
någon förändring, dock som Rikets Ständer, vid ofvannämnda jemförelse
emellan 1664 och i83o årens Mynt-ordningar, trott uppniäi ksamhet höra
fästas så väl å det lidande, Bergslaget skulle komma alt vidkännas, i
händelse detsamma skulle betala båda mynt-skatterne, som ock derpå,
alt Bergslaget är ålagdt alt låta mynta dess silfver; anse Rikets Ständer,
för deras del, att Sala Bergslag icke bör åläggas hädanefter utgöra högre
slagskatt och myntare-lön, än som före år i83o egtf^ium, och att
hvad derutöfver af Bergslaget redan blifvit inbelaldt, på grund af nya
Mynt-ordningen, må detsamma restituera!;.
ExpecUlions-TJtskotlrts Forslag li'/7 rrr>rå Skrifvelse 1Y:0 46. 5g
Hvilket, lill svar fl högslberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer få
tios L. K. M. i mulen! anmäl t.
Riktis Ständer framhärda &c.
Slockholm dea 17 Junii i834*
N:o 4 6.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Atif In dort 17 Jun i i r‘34>
I>i fslr-Sl.'iiitlft den 17 — —
Bni giire-Ståndet elen 17 — —
Bomlt-Släiidet drn 17 — —
Rikets Ständers under dan i "a Skrifvelse, angående rättighet för
Nybygges sökande att mot borgen lyfta odlings-understödet
, sä snart genom bevis styrkes, att odlingen blifvit verkställd.
(Stuts-Uisk. N:o 12G.)
S. A. K.
Sedan, till befordrande af landets uppodling, understol blifvit beviljudl
Al deni, sorn i Norrland upptaga nyhemman, ine.I 8 tunnor spanmil,
ali utgå med 3 tunnor hvartdera af de två första åren och med 3
tunnor det tredje Aret, under förbehåll, att genom syn hvarje gång
skulle utredas, huruvida odlings-skyldigheten blifvit fullgjord, innan de
anie sista Arens understöd kunde anordnas, Ilar hos Rikets Ständer.framställning
blifvit gjord om uudanrö Ijaude af den omgång och de hinder,
som med utbekommandet af delta understöd äro förenade.
Och som Rikets Ständer instämma i den åsigt, alt de olngSngar,
som iakttagas, innan odlings-undei stödet kan ut bekommas, äro för nyliemmans
npptagare betungande, och att, när kostnaderne dels för sjelfva
synings-löii ät tningeii, dels för ansökningen derom, afdragas, behållningen
af odlings-underslödet icke sällan tolde blifva ringa eller ingen;
sami Rikets Ständer i öfrigt icke inse någon ovilkorlig nödvändighet af
årl(«a besigtningar fl de måliända^ vidt ki ingspridda nybyggrs-lägenhelieterne,
och Kronans ratt i afseende på den spanmål, sorn lill nybyggare
ullenmas, kan, i händelse af försumlighet å nybyggarens sida, genom
ställandet af borgen bevaras; hafva Rikets Ständer, för deras del,
ausell:
Expedit lons- Utskottets Förslag tili ami. Skrifvelse N.o 47*
all nybyggare, som styrker, det lian verkställt den föreskriftta odlingen
medelst företeende af bevis utaf vederhäftig person, hvilken tillika
bör borga lör understödets återbetalning, om annat förhållande fin-*
nes ega mm, må understödet utbekomma;
alt detta bevis med borgen bör till Kronofogden i orten aflemnas,
sora tillika eger pröfva borgerss-förbindelsens antaglighet;
att å understödet må, sedan borgens-skriften och beviset blifvit till
E. K. M:s Befallningshafvande insände, meddelas anordning och detsamma
utlemnas vid de vanlige Uppbördssldmmorne;
att, till control huruvida odlings-skyldigheten blifvit fullgjord, den
syn må tjena lill grund, hvilken Kronobeljeningen är skyldig att hvart
tredje år, utan åboens betungande, u krono-ny bygget förrätta; samt
att, om dervid befinnes, det åboer, försummat odlings-skyldigheten,
odlings-understödet bör af honom återgäldas och, i händelse han deri
brister, af borgensmannen ersättas.
Och torde, i händelse E. K. M. täckes härtill lemna Dess Nådiga
bifall, nu gällande föreskrifter, rörande understöd åt nybyggare, böra
derefter förändras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 17 Junii 1S34-
N:o 4?-
Upptän och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Junii i334-
Presle-Sl åndet den 17 — —
Borgarc-Slåndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Tullen ä
från Finland inkommande varor. (.Bevilln.-Utsk. N;o 10,)
S. A. K.
Vid öfvervägande af flera inom Riks-Slånden väckta^ motioner, om
förhöjda Tull-afgifter å de från Finland till Sverige inkommande varor,
hafva Rikets Ständer inhemtat, att den med Kejsaren af Ryssland år
i8a8 afslutade Handels-convention under sisllidne Mars månad lilländalupit,
samt att E. K. M., i följd deraf, och då jemväl en ny allmän
Expeditions-Utskottets Förslag tilt tind Skrifvelse N.o 47. G1
•
Tuli-taxn vöre under utarbetning, genom en under den 15 i berörde
månad utfärdad Nådig Kungörelse meddelat åtskilliga förändrade stadganden
angående liandels-gemenskapen emellan Sverige saint Ryssland
och Finland, alt från den 1 innevarande månad oell tills vidare lända
till underdånig efterrättelse, hvarvid de flesta landlmanna-nroducter blifvit
belagda med högre Tuil-afgifter, än ilen vid 1828 års Convenlion
fogade Tariff bestämmer, och hvarigenom ett ökadt skydd redan lill en
del blifvit beredt inhemska industrien och näringarne.
Med underd. erkännande af E. K. M:s Nådiga omtanka i denna del,
äfvensom deruti, att ej, genom ett hastigt ombyte och förändring af
bitLills gällande stadganden, försvåra eller afbryta en handels-gemenskap,
som vanan upphöjt nära lill behof, och hvars afbrott måhända i början
kunnat medföra ett mindre fördelaktigt inflytande, då Ilufvudstaden i långliga
tider mera från det under ett fremmande. Rike nu mera lydande Finland
än från egna landskap hemtat vissa nöd vändigliets-behof, hafva Rikets
Ständer likväl ansett sig böra taga detta angelägna ämne i närmare
betraktande, och dervid, med fästadt afseende, så väl å Hufvudstadens
behof och fördel af de hittills den Finska handeln förunnade förmoner,
som ock å dessa formoners menliga inflytande på egna provincers landtbruk
och näringar, funnit tillräckliga skäl för att hos sig stadga den öfvertygelse,
att det vore nyttigast och ändamålsenligast, att den undantagslag
i afseende å Tull-afgifter, Finland hittills åtnjutit, måtte upphöra.
Rikets Ständer hafva dock icke härvid förbisett de svårigheter, som
tsrde befaras genom ett albrolt i den häfd vunna vanan, att från nämnde
land ega att påräkna tillgång på största delen af Hufvudstadens nödvändighets
varor, men härvid torde, jemte åberopande i underd. af det mot
ett menligt hastigt afbrott tillräckligt tryggande öfvergångs-stadgande, sorn
Kongl. Kungörelsen a f den 15 Mars detta år in neli AI ler, uppmärksamhet böra
fästas på det förändrade förhållande, sorn, i olikhet med hvad förr egt
rum, nu förefinnes genom de inom landet underlättade vatten-eommunicationer,
hvarigenom möjlighet är beredd, älven för aflägsnare provincer,
lill afsättning på Ilufvudstaden, hvilket förr varit förenadt tued
största svårighet och omgång, men sorn, redan börjadt, ehuru under en
mindre gynsam concurrence, torde än vidare utvecklas, då producenten
vet sig ega en säker afsältnings-ort, der lian kail realisera sina öfverskott.
Långt i f« å i» således alt tillförseln af nöd vänd igliets-ai ti k lar för
Rikets Hufvudstad framdeles skull» förminskas genom borttagande af
dessa handels-förmouer, anse Rikets Ständer alt, sedan, under skydd af
§ t . Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N:0 få.
' ‘ ' 'Å ' N .
lämpliga tull-a fgi fl er, Svensea land l mannen finner tillfälle för sig öppnndt,
*tt kunna ingå i taflan med ett fremmande lands producenter, Slockholm
skall blifva mera rikligen lörsedt, och den af sig sjelf härvid uppkommande
concunence både motverka uppjagade pris å nödvändigheis-varorne,
samt utgöra en verksam häfkraft lill åstadkommande af förbättring i de
närings-grenar, som med landtbruket ega sammanhang.
I öfverensstämmelse med denna åsigt, och då dessutom exc^plionslagar
i ett eller annat afseende betydligen försvåra det vid beskatluingens
uppgörande nödvändiga beräknandet af tull-inkomsternas belopp, få Rikets
Ständer hos E K. M. i-lindard, anhålla, det hädanefter icke något serskildt
undantag för Finland måtte ega rum, utan delta land Vara underkasladt
samma lull-afgifter, som i allmänhet blifva af Rikets Ständer å inkommande
varor bestämde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Junii i834-
N:o 48.
Uppfäst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 17 Jun ii |8‘'4’
Prt-sle Ståndrt dun 17 — —
ru Sia lidet elun 17 — —
Bontle-Sla ndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Bevillning
af utdelningen å Trollhätte Canal- och Sius sverks-Bolags
adier. (Bevilln. Ulsk. N:o 12.)
S. A. K.
Då, vid pröfningen af de underd. besvär, hvilka af Directionen öfver
Trollhätte Canal- oell Slussverk hos E K. M. blifvit anförde deröfver, att
Eder Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätt, genom Irenne serskilde Utslag,
af jrlen 1.4 Fehr, 2 Äng. och 19 No v. iSÖa, förklarat, att den i 2
Art. 6 §. 3 mom. af 1823 års, samt 2 Art, 3g §. af r83o Ars Bevillning®-  Förordningar stadgade, men för 1828, 1829, i83o och i83i Arens utdelning
å Canal- och Slussverks-BoUgeis adier icke påförda Bevillning borde
Eder Kongl. Majit och Kronan lill godo beräknas, förekommit, A ena sidan,
alt ofvanburörde Bevillnings-förordningar val 0vilkor ligen stadga, det
Expeditions-Ulskottets Forsla" till tind. Skrifvelse N.o ef.3.
Bevillning skall af alla Adie-bolag, Societeter, Verk oell allmänna Inrättningar
erläggas med 5 procent af den utdelning, sorn icke öfversliger sex
för hnndradet, samt med ro procent för hvad deröfver utdelas, men åter,
å den andra, att Bolags-Directionen grundat sin underdåniga anhållan om
befrielse ifrån den fordrade Bevillningen dels derpå, att någon Bevillning
af Trollhätte Canal- och Slussverks-Bolag aldrig skall blifvit eri igd , förr
än den, genom nu ifrågavarande Utslag, till betalande fastställdes, dels på
det förmenande, att delta Bolag icke vore af sådan egenskap, som Be v i 11 -  nings-förordningarue .afse med Bolag, för hvilka Bevillning utgöras hör,
enär E. K. M. och Kronan, enligt det för Bolaget den i3 Dec. 1793 i
Nåder utfärdade privilegium, af Bolaget åiligen erhåller en bestämd arrendesumma,
och dessutom tillgodonjnter den förmon, att dess fartyg, varor
och effecler, ulan afgift, få begagna . Canalen och Slussverket, hvarigenom,
efter Directionens tanka, Staten af Bolaget åtnjuter vida större inkomst,
an som möjligen kunde uppkomma genom oinförmalde Bevillningsafgift;
så har E K. M., som, vid sådant förhållande, funnit liågan, huruvida
Bevillning för utdelningen å Trollhätte Canal- och Slussverks-Bolags
adier hör ega rum, vara tvåtydig, i Nådig Skrifvelse, den 22 sisth
Fehr., lill Rikets Ständer öfverlemnat, att meddela förklaring öfver Bevillnings-förordningarnes
stadgande i detta afseende.
För behandlingen af detta mål hafva Rikets Ständer tagit kännedom
ej mindre om det under den i'3 December 1793 för Trollhätte Canais
och Slussverks fullbordande i Nåder meddelade privilegium , än ock om de
lili underdånig efterrättelse fastställde Reglor i deri, samma dag, för Canalens
och Slussa nies begagnande utfärdade taxa, med hvad mera ämnet
rör, och dervid inhemtat, att, enligt det förra, årlig afgift, på sätt bär
ofvan om för lii ales, till Staten erlägges, äfvensom att, på grund af de senare,
Kronan åtnjuter den förmon, att dess fartyg och varor få passera
Canalen och Slussarne utan någon afgift, men icke funnit, hvarken af
privilegierne eller i öfrigt, någon, anledning till befrielse ifiån den yrkade
Bevillningen, enär den afgift, Bolaget redan erlägger, tillkommit
för detsamma beviljad perpetuel arrende-rättighet till afstådde slussar,
lr unman och lägenheter, samt befrielsen ifrån afgift för Kronans fartyg
och varor finnes vara ett vid Octrojens meddelande fästadt hufvudsakligt
vilkor. Vid detta förhållande och då föreskriften i Bevilhnngs-förordningarne
ovilkorligen gäller för alla Aclie-Bolag, och således äfven bort tillämpas
på det ifrågavarande, helst föreskriflerne om undantag och lindring i Bevilluiugen
af allmänna Verk och Inrättningar blott omförmäla Höganäs
64
Expeditions-Utskottets Forsla* till und. Skrifvelse N-0 4g.
Stenkolsgruva, samt enär Bolaget synes hittills undgått alt erlägga Bevillning
af utdelningarne å dess actier, endast i följd af Bevillnings-förordningarnes
stadgandea, alt. sådan Bevillning borde i Riksgälds-Conloret insättas,
utan att några närmare bestämmelser meddelats, hvarigenom vederbörande
Tjenstemän i orten blifvit satta i tillfälle att kunna iakttaga nödig eontrol
på afgiflens behöriga erläggande, hvilken omständighet minst af allt kan
föranleda till befrielse, hafva Rikets Ständer ansett Trollhätte Canal- och
Slussverks-Bolag icke böra undgå att, för de ifrågavarande åren, erlägga
Bevillning af utdelningen å dess aclier.
Hvilket Rikets Ständer, lill svar å Eder Kongl. Maj:ts ofvanberörda
Nådiga Skrifvelse, få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 17 Junii i834*
N:o 4g.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och AdeJn der» 17 Junit i83f.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgnre-Ståndet den 17 — —
Bonde-Slåndet den 17 — -—•
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högste Domstolens Ledamöter.
S. A. K.
Hos E. K. M. få R. St. härigenom i underd. anmäla, att den, i öfverensstämmelse
med ro3 § Regerings-Formen och 64 §• Riksdagsordningen,
af R. St. utvalda Nämnd, medelst omröstning, förklarat Högste
Domstolens samtlige Ledamöter vara förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas.
Rikets Ständer framhärda &Cc.
Stockholm den 17 Junii 1834-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N;0 So.
65
N:o 5o.’
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Junii 1834.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående en Lagförklaring,
rörande förvandling af sådane böter, sorn äro målsegandens
eller angifvarens ensak. (Lag-Utsk. N;o 79.)
S. A. K.
Vid granskning af Rikets Ständers Justilke-Ombudsmans Embets-Berättelser
för åren 1829 och iS3o, hafva Rikets Ständer, bland annat, inliemtat,
att Juslitias-Ombudsmannen funnit en Lagförklaring nödig, rörande
förvandling af sådane böter, sorn, enligt allmän Lag och serskilda Författningar,
äro målsegandens eller angifvarens ensak; i afseende hvarpå
Juslilias-Ombudsmannen anfört, att, med förvandling af dessa böter, skulle
vid Domslolarne olika förfaras, i så måtto, att väl de fleste antagit samma
förvandlingsgrund, som, genom 3a Cap. 2 §. Rättegångs-Balken och Kongl.
Förordningen den 20 Januarii 1779, blifvit stadgad för Konungens ensaksböter,
men att deremot någre Domare ansett ofvannämnde böter, hvilka
ej efter Utsöknings- och Rätlegångs-Baikarne ådömdes, i allmänhet böra,
enligt de i 5 Cap. Straff-Balken lagda grunder, förvandlas, af den anledning,
att förstberörde stadgande ej skulle angå andra böter och vitén, än
dem som tillhört Domare och Embetsman, såsom deras ensak, och nu gå
till Konungen; och då Juslitiaä-Ombudsmannen ansett den lindrigare meningen
hafva sin grund deri, att det, enligt 20 Cap. 4 § Rättegångs-Balken,
Kongl. Brefven den 11 Junii 1740, den 5 Febr. 1768 och den 27
Oclober 1820, merendels berodde på målseganden eller angifvaren, om han
ville uttaga eller eftergifva, eller till förvandling anmäla sina ensaks-böter,
emedan dessa, enligt flere åberopade Lagrum, blifvit stadgade för så- ,
dane fall, der målsegandens enskilda lidande, mera än allmän rätt eller
säkerhet, vore i fråga; hvilket ock, hvad serskilde Författningar i Politieoch
Oeconoraie-mål anginge, i det afseende vöre enahanda, att, uti böternes
bestämmande till målsegandens ensak, lage antingen belöning för hans nit
att förseelser upptäcka och angifva, eller ock ersättning för gjord eller
åsyftad skada, hvadan med rättsgrund vore mest förenligt, att dessa böter
Bihang till R. St. Prot. sSöf. to Sami. 1 Afd. 9
66
Expeditions-V {skottets Förslag till und■ Skrifvelse IV:o Sol
ej egde strängare rätt, än Konungens ensaksböter, och att deras förvandling,
efter io Cap. i §, Utsöknings-Balken och 8 mom. i Kongl. Förklaringen
den a3 Mars 1807, följaktligen borde iaki,tagas framför bestraffning med fängelse
vid vatten och bröd, hvars allmänna olämplighet, under nuvarande
förhållanden, syntes böra utesluta dess användande i andra mål, än dem,
som af Lag och Författningar blifvit serskildt bestämda , eller i det fall,
som Allmänna Lagen i 5 Cap. 5 §. Straff-Balken medgifver, har Justitieombudsmannen,
genom skrifvelse den 3 Julii i83o, i underd. hemställt,
att E. K M. skulle i Nåder finna godt förklara, det sådane böter, sorn,
enligt Lag och serskilda Författningar, voro målsegandens eller angifyarens
ensak, icke måtte till kroppsplikt med spö eiler ris, eller fängelse vid
vatten och bröd förvandlas, derest icke sådant för serskilde fall blifvit
stadgadt.
Och ehuru Rikets Ständer, som instämma i Justiliae-Ombudsmannens
åsigt om angelägenheten deraf, att i håga varande olikhet uti lagskipningen
afhjelpes, vid betraktande deraf, att 5 Cap. Straff-Balken innefattar den
allmänna regeln för böters förvandlande, hvaremot ro Cap. UtsökningsBalken
samt 3a Cap. 2 §. Rättegångs-Baiken uttryckligen handla endast
om sådane böter, hvilka numera äro Konungens ensak, icke kunna biträda
Justitiae-Ombudsmannens mening om rätta tillämpningen af nu gällande
Lag, hvad beträffar förvandling af målsegandens ensaks-böler, och att det
af Justitise-Ombudsmannen föreslagna stadgandet följaktligen bör såsom en
Lagförklaring meddelas; likväl, och enär Konungens ensaks-böter, jemlikt
nyssnämnde Lagrum, vid bristande tillgång hos den
till svårare bestraffning, än fängelse, och i allmänhet de förbrytelser,
hvarå Lagen stadgat böter, med förklarande tillika, att de utgöra målsegandens
ensak, äro af lindrigare art än de brott, hvilka beläggas med
böter, som gå till delning; anse Rikets Ständer sig böra i underd. föreslå,
det förordnas måtte: att alla ensaksböter böra, då den brottslige till
deras gäldande saknar tillgång, förvandlas till fängelse, efter de grunder,
10 Cap. t §. Utsöknings-Bulken samt 8 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 innefatta, derest ej för serskilda lall anhorlunda stadgadt
finnes.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Junii 1834-
Expedilions-Vlskottets Förslag till lind. Skrifvelse N:o St.
67
N:o 5/.
Uppläst och goJkändt hos Ridd. och Adéln den 20 Junii 1834-
Pieste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående angelägenheten
af förbättring och utvidgning af några Läns-häkten.
(Lag-Utsk. N:o 79.)
S. A. K.
Af elen Berättelse Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman afgifvit för
dess Embetsförvaltning för åren 1829 och 183o, hafva Rikets Ständer, bland
annat, inhemtat, det Justitise-Ombudsmannen anmärkt behofvel och angelägenheten
af förbättringar i afseende på Kronohäktet i Alingsås och Länsfängelset
i Christianstad, hvarvid förekommit, hvad först berörde Kronohäkte
beträffade: alt, genom E. K. M:s år 1825 vidtagne Nådiga Författning,
att det i Alingsås varande transportfängelset skulle såsom allmänt
Kronohäkte anses, en stor besparing i transportkostnader äfvensom lindring
i det med fångföringen förenade besvär uppkommit, men alt fånghusbyggliaden,
afpassad och lämplig för ändamålet af blott transportfängelse, vore
i sitt nuvarande skick aldeles otillräcklig för den beständiga och jemförelsevis
större fångpersonal, som afbidar ransakning eller dom, eller undergår
ådömda fängelsestraff; alt personalen således icke utan mycken trängsel
kunde inrymmas och aldeles icke classificeras, samt att några rum voro gemensamma
för fångar af bägge könen; alt de af trängseln för fångarnas
helsa menliga följder ökades deraf, alt rummen ej hade nödig höjd; samt
att Justitiae-Ombudsmanrien ansett sig böra fästa E. K. M:s Nådiga uppmärksamhet
pä den allmänna fördel, som, genom besparing i kostnader
och besvär vid extra fångtransporter inom Elfsborgs Län, uppstode derigenom
alt fängelset i Alingsås på Statens bekostnad utvidgades, vare sig
genom lämplig tillbyggnad, eller medelst betingad rättighet att begagna
det häkte, sorn Alingsås stad och Kullings härad gemensamt ega, på ringa
afstånd från Kronohäktet beläget; samt hvad åter angick Länsfängelset i
Christianstad, att uti fästningshäktet i denna stad, hvilket genom den af
E. K, M år 1828 fastställda classificalion blifvit bestämdt att emottaga,
jemte andra fångar, äfven dem, som för vårdslöst eller bedrägligt förhållande
emot borgenärer samt edsöres- och seglationsbrott blifvit till fängel
-
6$ Expeditions-Utskotteis Förslag till und. Skrifvelse N:0 St.
seslraff, med eller utan arbete, dömde, icke funnes något rum att tilfgä
för dessa fångar, hvilka derföre måst intagas i Artillerie-Casernen, hvarest
ett större antal personer af nämnde qvalificationer blifvit i ett enda rum sammanförde;
att år 1829 annat bysättningshäkte inom Christianstads Län icke
funnes, än en liten, utom norra Fästningsporten belägen vaktstuga, sorn
för Tull-uppsyningens räkning blifvit uppförd och endast kunde inrymma
tvänne personer, och att således de fleste bysättnings-utslag måste sakna
verkställighet, emedan sådan ej kunde ega rum, förrän någon af de arne
platserne i gäldstugan blifvit ledig; att det egentliga fästningshäktet består
af 4 små rum i södra Fästningsporten, hvilka såsom Länsfångelsen intagas af
dem, som afstraffas med vatten och bröd eller skola hållas i enskildt rum;
och, 1 norra fästningsmuren, af 6 Stockhus, ibland hvilka endast sjukrummet
och qvinnornas fängelse äro ifrån de andra afskiljde; att fångarnes gemenskap i
de öfriga 4 rummen är oundviklig, i anseende till de för ljus och vädervexling
uti mellanmurarne befintlige öppningar; att af dessa rum 2:ne blifvit
anslagne till fästningsfångar och 2:ne till länsfångar, hvarigenom uppkommit
nödvändigheten att i Artillerie-Casernen förlägga cessionanter, dem som
för Kronobalancer blifvit dömde till häkte, m. fl.; att Artillerie-Befälet beklagat
sig öfver följderne af beröringen inom Casernen emellan gemenskapen
och fångarne; samt att Juslitias-Ombudsmannen, i anledning afofvannämnde
förhållanden, hos E. K. M. i underd. framställt behofvet i Christianstad
af flere fängelserum, samt af utvidgad anstalt i Länsfängelset för
bysättnings-rum.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, och då det tillika blifvit
upplyst, att verkställighet af de före sista Riksdag beslutade, såsom högst
nödiga ansedda tillbyggnader å Länshäktena i Carlstad och Gefle sedermera
icke följt, hafva hos E. K» M. Rikets Ständer härigenom skolat i underdånighet
anhålla, det E. K. M. i Nåder täcktes låta tillse, att der, enligt
hvad Justitias-Ombudsmannen sålunda anfört, de allmänna fängelserne
till den grad sakna nödigt utrymme, att hinder mola för Lagens behöriga
verkställighet, eller för en, till vidmagthållande af ordning och sedlighet, angelägen
fördelning af fångarne, äfvensom i allmänhet på de ställen, hvarest
dylika anmärkningar eljest möjligen ega rum, bristfälligheterne måtte
varda afhulpne, i den mon tillgångarne sådant medgifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Junii 1834-
Expeditions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse N-0 5l. 69
N:o 52.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adela den 20 Junii i834*
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående åtskilliga af
Kongl. Maj.t utfärdade Lagförklaringar. (Lag-Utsk. N:o
79-)
S. A. K.
Af Rikets Ständers Justitias-Ombudsmans vid innevarande Riksmöte
afgifna allmänna Redogörelse för dess Embetsförvaltning hafva Rikets Ständer
inhemtat, att E. K. M., efter det Justitiaj-Ombudsmannen vid sistförflutne
Riksdag en sådan Redogörelse aflemnat, under nedannämnde dagar,
såsom Lagförklaringar i Nåder meddelat följande Circulaire och Rescript,
nemligen:
1:0 Den ii September 1829, Circulaire till Öfver-Ståthållaren och
Eders Kongl. Majts samtlige Befallningshafvande, angående iakttagande deraf,
att personer, dömde till allmänt arbete, böra försändas till de CorrectionsInrättningar,
dit de, med afseende å deras kön, rätteligen höra.
2:0 Den 18 September 182g, Circulaire till Hof-Rätterne och samtlige
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, angående bötfälld persons inställande
till enskildt arbete för böternes aftjenande.
3:o Den 8 October i83i, Bref till Hof-Rätterne, angående stället, hvarest,
i vissa fall, enskild skrift bör undergås; samt
4:o Den 17 November i832, Bref till Hof-Rätterne, innefattande förklaring
Öfver Kongl. Förordningen den 19 Julii 1815, om hvad som iakttagas
bör vid underd. besvärs anförande hos Kongl. Maj:t i brottmål.
Och som Rikets Ständer funnit samtlige ofvanberörde Nådiga föreskrifter,
hvilka tillkommit uppå förfrågningar af Domstolar och Embetsman,
vara i öfverensstämmelse med Lag och Författningar, samt dels åsyfta
iakttagandet af förut påbjudna stadganden, dels varit föranledda utaf
saknaden af bestämd Lag för de fall desamma angå, och af angelägenheten
att tillvägabringa säkerhet och enhet uti lagskipningen, hafva Rikets
Ständer velat gilla omförmälde Nådiga Circulaire och Bref, tili vederbö
-
7°
Expeditions-Utskottrts Förslag lill lind. Skrifueels N.o 53.
rankes fortfarande efterrättelse; hvilket Rikets Ständer härmed få hos E.
K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Junii 1S34-
N:o 53.
l*pr >Fäst och goclkänrit hos Ridd. och Addo den 3o Jnnii 1834-
Preste-Slåndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3a — —
Bonde-Sfändet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om Förste Lif
Medicus
af Pontius bibehållande vid ett pensions-ans/ag.
(^Stats-Utsk. N:o fif
S. A. K.
Sedan, genom inträffad vacance, en Assessorslön i E. K. M:s Sundhets-Collegium
blifvit ledig, och fråga väckts om densammas användande till
förbättring i Coilegii Embets- och Tjenstemäns löner, har bemälde Collegium,
i anledning af erhållen Nådig befallning, att i berörde hänseende
med förslag inkomma, uti skrifvelse den 2 sistlidne December till E. K.
M. i underd. hem nälli, att .nämnde Assessorslön måtte få till lika andel
fördelas emellan Coilegii 2:ne Medicinal-Råd, 3:ue Assessorer och Notarie;
hvarvid dock, sedan E. K. M. under den 4 biov. 1818, uppå PensionsStaten
för Högstsalig Hennes Maj:? Enke-Drottningen Hedvig Elisabeth Charlottas
Hof i Nåder tillagt Assessoren, Förste Lif-Medicus m m. af Pontin
en årlig pension af 4oo R:dr för lifstiden, så framt han ej å annan Stat
undfinge lön, arfvode, pension eller förbättring i redan innehafde inkomster,
i hvilka fall berörde pension skulle, i rnon deraf, antingen med motsvarande
belopp förminskas eller ock aldeles upphöra, Collegium, som befarade,
att bemälde Assessors loneförmoner möjligen icke genom den föreslagna
fördelningen af den lediga lönen skulle komma att förbättras, E.
K. M:s Nådiga godtfinnande underställt, om ej den andel af merberörde lön,
som skulle af Pontin tillfalla, kunde i sådan händelse komma Coilegii öfrige
Ledamöter jemte Notarien tillgodo, enär äfven derigenom deras löneförbättring
icke vore fullkomligen tillvägabragt.
Expeditions-Vtskollets Förslag till tind. Skrifvelse .V.o 54. 71
Och sedan Förste Lif-Medicus af Pontin, uti serskild algifren skrift,
i underdånighet anhållit, att den pension, honom Nådigst blifvit tillerkänd,
älven för framtiden måtte blifva oberoende af de honom möjligen
tillfallande löneförmoner; så har E. K. M., efter inhemtaudc af Dess StatsContors
underd. Utlåtande i ämnet, under den 22 nästlidne Februarii, i
Nåder anbefallt handlingarnes öfverlemnande till Rikets Ständers Statsutskott,
till det afseende Förste Lif-Medicus af Pontius ifrågavarande ansökning
kunde finnas förtjena.
Hvad härvid förekommit hafva R. St. i öfvervägande tagit, och då
R. St., uti underd. skrifvelse af den i5 Julii 1818, om pensions-reglering
för Hennes Majrt Enke-Drottningen Hedvig Elisabeth Charlottas llof-Stat,
till E. K. M:s Nådiga afgörande öfverlemnat ”alla vid nämnde Pensionsreglering
förekommande frågor i hela sin vidd, utan hinder af serskilda
grunder och föreskrifter, endast under förbehåll, att det för ändamålet
anslagne belopp ej blefve öfverskrida,” bafva R. St. ansett sig icke kunna
afgöra denna till deras behandling öfverlemnade fråga, enär den, på grund
af R. Sl:s vid en föregående Riksdag fattade, ofvan i underd. anförda beslut,
beror af E. K. M:s egen Nådiga pröfning.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af Eder Kongl. Maj:ts högstberörda
Nådiga Remiss, få i underd. anmäla; framhärdande Scc.
Stockholm den 3o Junii 1334-
N:o 54.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 3o Jnnii i834<
Presle-Slåndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, i fråga örn upphörande af
Liggemånaders och Begrafningslijelps beräkning, vid tillträde
af vissa högre Civila Embeten. (Stats-Utsk. N;o 58.)
S. A. K.
Uti till Rikets Ständers Stats-Utskott under den 8 sisth Febr. afbiten
Proposition, har E. K. M. dels i Nåder föreslagit, att så väl alla de
Civila Embets- och Tjenstemän, hvilka, enligt Regeringsformens 35 §.,
7*
Expeditiom-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse N.-o 54-
tunna, utan föregående ransakning och dom, af E. K. M. entledigas, som
ock de öfriga högre Civila Embetsman, hvilka från delaktighet i CivilStatens
Pensions-Cassa blifvit uteslutne, må förklaras berättigade, att, ifrån
och med månaden efter deras utnämning, tillträda alla Embete! eller Tjensten
åtföljande löningsförmoner, hvaremot, vid deras dödsfall i tjensten,
begrafningshjelp icke skulle deras Sterbhus tillgodokomma, dels ock till
Rikets Ständer i Nåder öfverlemnat, att, derest Rikets Ständer funne Civil-Statens
Pensions-Cassa böra erhålla ersättning för den förlust i tillfällig
inkomst, som, genom upphörande af vacance- och liggetids-besparing
samt begrafningshjelp, i ofvannämnde fall kan för Cassan uppkomma,
ett lämpligt anslag dertill bevilja.
Vid öfvervägande af hvad den Nådiga Propositionen samt öfrige i
detta ämne till Stats-Utskottet öfverlemnade handlingar innehålla, hafva,
å ena sidan, Rikets Ständer väl funnit det icke kunna nekas, att Eratets-
och Tjenstemän, sorn utan dom och ransakning entledigas, få, genom
mistningen af den å lönen aftjenade begrafningshjelp, vidkännas en
ytterligare förlust; men då, å den andra, deremot förekommer, att det
af E. K. M. i Nåder föreslagna undantaget i nu gällande Författningar för
vacance- och nådårs-besparingen å Civile Embets- oeh Tjenstemäns löner
i allmänhet skalle, ej allenast i flera hänseenden medföra svårighet och
olägenhet, genom olika tillämpning af samma Författningar, så väl vid
löners tillträdande, som i afeeende å afgående Embets- och Tjenstemäns
rättighet till begrafningshjelp, samt dervid gifva anledning till flerfalldiga
missförhållanden, än äfven förorsaka Stats-Cassan en icke obetydlig
årlig utgift genom den ersättning, hvarå Civil-Stalens Pensions-Inrätlning,
i följd af besparingarnes upphörande, egde rättmätigt anspråk, kunna, för
de mera sällsynta fall, att innehafvare af högre civila eller förtroendeembeten
blifva utan dom och ransakning derifrån skiljde, Rikets Ständer,
för deras del, icke medgifva det i ofvanberörde Författningar Nådigst
föreslagna undantag, utan få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd.
anhålla, att liggemånaders- oeh begrafningshjelps-beräkning vid tillträde
äfven af ifrågavarande Embeten må fortfarande ega rum.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o Junii 1834-
Expeditions-ZJtskoltels Förslag till ural. Skrifvelse IV.o 55. 7»
N:o 55.
Uppläst oell godkändt Lös P.hM. "d' Adelil den 3o Jnnii i83.j.
Presle-SlAndet (len 3o — —
I5org;i re-.SlAndet den <0 — —
Berndt—Slålidet deli 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett anslag å
Flottans Expeclance-Stat för Capitauien Sjöbohm och Lieutenant
Hård. £Slal-Ulsk. N:o Co )
S. A. K.
Sedan inom Riks-Slånden motion blifvit v lieb t derom, att så viii Capitainen
F. A. Sjöbolim, hvilken, vid den med Kongl. M.1 j:ls Flotla år
1824 vidlagne reglering, blifvit föi flj711:ttl på Expeclance-Stat med endast
Lieulenants lön, eller 3oo Rplr, élniru lian t jensi gjort såsom Capitaine i
öfver 6 år och, derest regleringen för sig galt några, veckor senare, till
äfven tyrs kommit i åtnjutande af Capitaine® aflöning, som Lieutenanlen
Guslaf Magnus Hård, hvilken, såsom år i8a3 befordrad till Lieutenant
vid Arméens Flotta, under loppet af samma är deponerat accord till
vinnande af lön, motsvarande nämnde tjenstegrad, men, vid den med
Kongl. Majrls Flotta kort derefter verkställda reglering, blifvit å Expectance-Stat
uppförd, med endast Under-Lieutenanls lön, malte erhålla en
lönefyllnad, svarande emot den högre beställning de hvardera innehaft;
hafva Rikets Ständer val funnit sig icke kunna dertill bifalla; men då
härvid tillika förekommit, ali en annan Tjensteman vid Kongl. Maj;ts Flotta,
Capitaine C. A. Tilosius, som med Sjöbohm varit i samma tjenstegrad
och vid omförmälde reglering jemväl är vorden på Expectance-Stat förflyttad,
erhållit E. K. M:s Nådiga försäkran, alt vid afskedstagande^ utöfver
den pension hvartill han finnes vara berättigad, undfå 200 R:dr
årligen å Flottans Expeclance-Stat, och enahanda skäl, som för denne
varit gällande, äfven synas vara talande för Sjöbohm och Hård, anse
Rikets Ständer sig böra till E. K. M. i underd. hemställa, det Sjöbohm
och Hård må, vid afskedstagande!, hugnas med eli motsvarande, efter deras
tjenstegrad lämnadt anslag, alt utöfver det dem tillkommande pensionsbelopp
uppbäras å Flottans Expectunce-Sla,t,
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 3o Junii 1834-
Dih. till R. St. Prol. rS3f 10 Samt, 1 J/d.
74
Expeditions-Ulskotlelt Förslag lill underd. Skrifvelse iV.o 56.
N:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Jnnii i834*
Preste-Slåndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, angående Arieplougs
och Arfwidsjaurs Lappmarkers förläggande under Norrbottens
Län _, samt örn en ny administrativ indelning i visse
delar af Riket. (Oecon.-TJlsk. N:ris a8 & r]5.')
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att Arieplougs
och Arfwidsjaurs nu till Westerbottens Län hörande Lappmarker
måtte varda förlagda under Norbottens Län, enär de så kallade Kyrkosläderne
inom dessa Lappmarker voro belägna på ett vida större afstånd
från det förra Länets Residence-ort, än från det senare Länets, samt denna
förändring skulle icke allenast blifva af väsendtlig nytta för Lapp-allmogen,
hvilken, såsom icke skrifkunnig, ofta måste, för bevakande af
sina angelägenheter, personligen infinna sig hos E. K. M:s Befallningshafvande,
utan äfven komma att för E. K. M. och Kronan medföra besparing
i kostnaderne för arrestanters transporterande till och från nämnde
Lappmarker; och då Rikets Ständer, som dessutom inhemtat, att
omförmälde Lappmarkers invånare ega sin hufvudsakliga handels-gemenskap
med Norbottens Läns Residence-ort, Piteå Stad, anse både allmän
och enskild nytta således vara förenad med ifrågavarande förslag, få
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt E. K. M. täcktes anbefalla
en närmare undersökning om berörde förhållande och, derest icke
för Rikets Ständer okända hinder skulle möta, i Nåder tillåta, att Aricplougs
och Arfwidsjaurs Lappmarker må från Westerbottens Län skiljas
och under Norrbottens Län förläggas.
I sammanhang härmed har Rikets Ständers uppmärksamhet jemväl
blifvit fästad derå, att enahanda förhållande, som i afseende på förrbeTÖrde
Lappmarker blifvit uppgifvet, likaledes eger rum i flera delar af
Riket, och hvilket i allmänhet härleder sig från Landshöfdinge-Residencens
förläggande vid eller nära läne-gränserne. Med afseende härå och enär Rikets
nuvarande administrativa och camerala indelning ©tvifvelaktigt i mångå orter,
så väl lör det allmänna, som för den enskilde, medför kostnader och olä
-
Expcditions-Utskoltets Forslag till lind. Skrifvelse N.o 57.
75
genheter, hvilka genom en mera jemn och ändamålsenlig reglering torde
kunna, om icke helt och hållet undanrödja^, åtminstone i betydlig mon
förminskas, hafva Rikets Ständer ansett sig böra bos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att en, efter locala förhållanden, invånarnes beqvämlighet
och öfriga omständigheter lämpad ny administrativ och camera!
indelning i de delar af Riket, hvarest en sådan indelning, efter anställande
undersökningar finnes vara af behofvet påkallad, måtte, genom E.
K. M:ts Nådiga försorg, lill vägabringas, dock utan att densamma må till
förökning af Länens eller dervarande Embetsmäns antal föranleda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o Junii 1834-
N:o 57.
Upplöst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Junii i834-
Preste-Ståndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrifvelse , med anmälan om de
hinder„ som mött för Silfver-utvexlingens början å den
af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna dag} den 1 Julii innevarande
år. (Banco-Utsk. N;o i3.)
S. A. K.
I anledning af E. K. M:s uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer
af den 8 näsllidne Februarii bland annat yttrade åsigt, att ytterligare
silfverköp icke vore af nöden, för att sätta i verkställighet Myntbestämnings-Lagen
af den j Mars i83o, samt att således intet hinder förekomnie
för Bankens öppnande till utvexling af silfver senast den 1 Julii innevarande
år, få Rikets Ständer härigenom i underdånighet anmäla, att, sedan
deras Banco-Utskotts, så väl i denna fråga, som dermed sammanhang
egande ämnen, afgifna Betänkanden blifvit af samtlige Riks-Stånden till
Utskottet återremitterade, med flere sinsemellan skiljaktiga anmärkningar,
de beslut och förberedande åtgärder, hvilka för silfver-utvexlingens begynnande
äro erforderlige, ännu icke hunnit vidtagas, och att Banken
således icke kan till utvexling af silfver den 1 Julii innevarande år öpp
-
*! 6
Expeditioiis-TJtskotlets Förda" till lind. Skrifvelse N.-o 58.
nas, mon alt, så fort tle nödiga ansedde besluten hunnit fattas, Rikets
Ständer skola ti i I E. K. M. inkomma med underdånig anmälan om dea
dag, då Banken blifver i tillfälle alt ulvexligen begynna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 3o Junii 1834-
N:o 58.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Joln l8)4«
Preste-Sl.amlet dun 4 •— —
Borga re-St A ndet den 4 —
Bondc-Standet den t\ — —
Rikets Ständers underduniga Skrifvelse, i anledning af ver fesia!
hl undersökning om den sä kallade Preste-taxans upprinnelse
och beskaffenhet. (^Stals-Ulsk. N;o 14^70
S. A. K.
Sedan Rikets senast församlade Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhållit om åtgärders vidtagande i afseende på en redan år 1787
anbefalld undersökning om upprinnelsen af den så kallade Preste-taxan,
bar E K. M., uti Nådig Skrifvelse af den i5 näsllidné Mars, lill Rikets
Ständers vid detta Riksmöte utsedda Slats-Utskolt framsläilt de förhållanden,
som, i afseende på nämnde taxas upphof och beskaffenhet, genom
den verkställda undersökningen utrönta blifvit.
Rikets Ständer hafva af högstberörde Nådiga Skrifvelse samt de
dervid fogade handlingar inhemtal; att ifrågavarande undersökning först
blifvit föranledd af de besvär Presterskapet i Oppunda, Jönåkers och
Rönö Härader af Södermanlands Län i underd. anfört öfver Kongl. Kammar-Rsvisionens
den 17 Mars 17B6 meddelade utslag, rörande smör-taxans
utgörande efter mnrkegångspris; att undersökningen redan påföljande
året företagits af Kammar-Archivi-Coutoret, men befunnits vara af så
vidsträckt omfattning och förknippad med så mångå andra svårigheter, att
på 3 års tid, eller lill år 1790, undersökningen blott kunnat sträckas till
Upsala Län, hvarefter den väl synes hafva fortgått i någon del af Rikets
öfriga Landskap, men slutligen afstannat, intilldess E. K. M. under
den «3 Febr. i8a3 i Nåder anbefallt Dess och Rikets Kummar-Collegium.
Expedilions-Utskottcls Förslug till tind. Skrifvelse N;0 58.
77
Ht, sedan Consislorierne och vederbörande Presterskap blifvit hörde,
med underdånigt Utlåtande i ämnet inkomma; alt E. K. M. den 16 April
t83o och den 22 Junii i833 förnyat Dess Nådiga befallningar om berörde
undersöknings verkställande, mea alt Collegium, efter föi utgången
underd. anmälan om svårigheten, sedan dess Archivi-Contors äldre
handlingar blifvit genom vådeld förstörde, a t L åstadkomma en nöjaktig
utredning 0111 Preste-laxan i hela dess omfattning, sett sig föranlåtet att
inskränka denna utredning till förhållandet med laxe-smöret i Södermanland
med serskildt afseende på förutnämnde 3:ne Härader; att KammarCollegium
och Stuts-Contoret uti afgifne Utlåtanden upplyst, i afseende
på Preste-laxan i allmänhet, alt den i olika Län utgår eiler högst olika
grunder, nemligen dels i penningar, dels i persedlar, såsom spanmål,
oxar, smör, lax och strömming, hvilka lösas antingen elter eli oföränderligt
pris elier efter ortens markegång; men alt ifrån denna taxa dock
Iro befiiade Gottlands, Malmöhus, Cln islianstads, Vesler-Norrlands,
Jemtlands samt någon del af Nerikes och Gefleborgs Län; alt om samma
taxas upprinnelse endast vore med visshet utrönt, alt den såsom en
frivilligt åtagen bevillning inträdt i stället för skyldigheten att hålla så
kalladt borgejåger, eller alt med föda och husrum förse det krigsfolk,
som i landsorterne förlädes; ali Presterskapet varit från denna afgift
tidtals befriadt, enär detsamma antingen hållit borgeläger eller åtagit
sig andra afgälder, såsom krigsgärd, Elfsborgs lösen och flere likartade pålagor;
alt, beträffande åter omförmälde llärader, så syntes det, att Presternes
taxa derstädes i början utgått, dels med smör in natura, dels
med penningar efter gångbart eller enahanda pris, som för Kronans öfriga
smör-räntor, men att allt ifrån år 1622 och framgent samma pris ulart
förvandlings-ulräkning blifvit, efter åsatt kronovärdi', bestämdt lill i|;dels
daler, som, enligt 1619 och 1G87 årens mynt-sval vation, motsvarade
en R:dr för Lispd.; dock alt för Oppunda Härad delta Kronovärde blifvit
föihöjdt till 2 daler, hvartill det uti 1780 års Jordeboks-fxtract är
upptaget; samt alt, i stöd af detta utredda förhållande och med åberopande
af Kongl. Resolulionerne den 27 Febr. t5q5 och den 17 Fehr.
i64o, Kaminar-Collegium i underd. tillslyikt, det E. K. M. mätte i Nåder
förordna , alt taxe-smöret i mernnämnde Härader hädanefter Itorde,
likasom i Westerbottens Län, antingen utgöras in natura eller lösas efter
markegångspris, med öppen lemnad rättighet för den eller de Kyrkoherdar,
hvilkas inkomst, i följd häraf och genom föregången indragning
af behaglig tids förlänings-spanmåi, tilläfventyrs kunde understiga
Expeditions-Uiskoltels Förslag till und. Skrifvelse IS.-o örf
-
il PÄ belopp af ioo tunnor spannmål, hvilket E. K. M. uti Nådigt Bref af
den 29 April 1812 ansett erfordras för en Kyrkoherdes anständiga bergning,
att söka den restitution, hvartill anledning kunde förefinnas.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit,
och ehuru Preste-taxan motsvarar det fordom så kallade borgelägret;
likväl och då Presterskapet vid 1809 års Riksdag åtagit sig att, lika med.
andra medborgare-classer, i krigstid emottaga inqvartering, hvartill kominer,
att Preste-taxan under ordinarie räntan inbegripes, och icke synes
böra undergå förändring, ulan i sammanhang med en allmännare ny
skadereglering, emedan den rättvisa, som bör ligga till grund för en
dylik mera ingripande förändring af skatter och onera, svårligen kan,
vid ett partielt uppgörande deraf, afses; så anse Rikets Ständer någon
förändring för ifrågavarande Irenne Härader icke böra ega rum, eller någon
ytterligare undersökning i afseende på Jenna taxas utgörande i andra
delar af Riket erfordras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Julii 1834*
>. N:o 59.
Uppläst oeh godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Julii i834-
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse s angående nedsättning
i lösen för dagsverken till Wisingsborgs Kungsgård.
(Stats-Utsk. N:ris 28 et i5o.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss, har E. K. M. till Rikets Ständers Stats-Utskott
behagat öfverlemna den underd. ansökning, jemte åtföljande handlingar,
som hemmans-egarne på Wisingsö i Wista Härad af Jönköpings
Län, genom utsedde Ombud, förre Slottsfogden Sven Ulric Seipel
och Nämndemannen Johannes Jönsson, till E. K. M. ingifvit och hvaruti
de, under åberopande af deras hemmans svaghet och inskränkta egoområde
med flere serskilde omständigheter, i underdånighet anhållit,
Expeditlons-Ulskottets Furslag till urul. Skrifvelse N.o 5g.
79
att, sedan genom Wisingsborgs Kungsgårds upplåtande lil! ekplanlei ing,
behofvet upphört af de 4>888 dagsverken, sorn, i stället för mantalsränta,
blifvit till Kungsgården utgjorde af 47 hemman med 2:ne dagsverken
i veckan af hvartdera, och dessa dagsverken, i följd häraf, komma
att efter årligt markegångspris lösas, E. K. M. måtte, så framt ej
tillfälle blefve sökanderne beredt att, hädanefter som hittills, dagsverksskyldigheten
in natura fullgöra, antingen i Nåder tillåta, alt lösen för
ifrågavarande dagsverken inskränktes till *:del af markegångspriset, såsom
motsvarande det belopp E, K. M. och Kronan af Kungsgårdens Arrendator
för samma dagsverken erhållit, eller ock vidtaga annan åtgärd till
förekommande af sökandernes obestånd. I delta mål upplysa handlingarne,
att Kronohemmans-åboerne på Wisingsö redan från äldre tider
tillbaka varit befriade från hela mantalsräntan, emot skyldighet att, af
hvarje mantal, lill Wisingsborgs Kungsgård utgöra \ dagsverken i veckan,
hvilken dagsverksskyldighet äfven blifvit bibehållen för de efter år
1723 till skatte försålda hemman, då deremot de äldre 3i mantal skatte,
i stället för mantals-räntan, utgjort endaslööke- och 12 Dränge-dagsverken
årligen; men att, genom Kongl. Brefvet lill Kammar-Collegium af
den 18 Dec. 1766, blifvit förordnadt, alt, i anseende lill allmogens fattigdom
på denna med mindre naturliga förmoner försedda ort och behof
af lindring i sina besvär, de 4 dagsverken i veckan, som dittills af helt
mantal utgjorts, skulle till 2:ne dagsverken i veckan nedsättas; att, i afseende
på den ersättning Kronan för dessa dagsverken åtnjutit, E. K.
M. uti Nådigt Bref den 9 Maji 1768, på förekomna anledningar, stadgat,
att Wista Härads-Rätt och Magistraten i. nä.rmaste stad skulle föreslå ett
serskildt markegångspris på dagsverken å Wisingsö, och Deputerade vid
Länets markegångssättning sedan deraf laga ett medium, som "borde
blifva grunden till Kronans godtgörelse för de lill Kungsgårds-arrenda -  lorn upplåtne dagsverken, hvilken serskilda markegångssättning uppgått
år 1796 till 1 sk. 9 rst., och år 1799, då Länets markegång å ett dagsverke
var i4 sk., till 2 sk. 7 rst.; att, i följd af föreskriften i Kongl.
Brefvet den 17 Dec. sistnämnde år, uti det om Kungsgården senast nfslutade
arrende-contract af år i8o3 det förändrade stadgande intagits, alt
de 4>888 dagsverken, som Arrendatorn hade alt af 4 7 hemman på Wisingsö
årligen erhålla, borde Kronan af Arrendatorn ersättas med penningar
efter fjerdeparten af det pris, som årliga markegångs-taxorna lör
dagsverken i Länet utsätta; samt slutligen, att sökandernes anmälan om
Wisingsö-hemmanens obetydlighet och om de af Wettern förorsakade
8o
Expeditions -Utskottets Förslag till und. Skrivelse ff-o 5g.
utskärningar blifvit vitsordad af E. K. M:s Befallningshafvande i Jönköpings
Län, och af ett utaf Presterskapet på stället med flere personer utgifvet
betyg, innehållande: alt berörde hemman voro ovanligt inskränkta,
icke större än mångå torplägenheter på andra ställen; att de icke hade ängar
eller betesmarker lill nödtorft; att skog icke funnes till det minsta behof,
och alt åkern ofta icke gåfve 3:dje kornet öfver utsädet; och hafva
så väl E. K. M:s Befallningshafvande sorn E. K. M:s och Rikets KammarCollegium,
uti serskilda underd. utlåtanden, föreslagit, att lösen för oftanämnde
dagsverken må bestämmas lill hälften af Länets markegångsprjs k
ett drängedagsverke.
Hvad sålunda förekommit och handiingarne i öfrigt innehålla hafva
Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och ehuru Kongl. Kungörelsen af den
3 December 1810, angående hvad som vid Kungs- och Kungs-ladugårdarnes
bortarrenderande dädanefter iakttagas hör, ålägger dem, som utgjort
Krono-dagsverken till Kungs- och Kungs-ladugårdar, att, efter deras bortarrenderande,
lösa dem med betalning till Kronan efter ortens årliga markegång
; likväl och med afseende på de för Wisingsö-hemmanen, efter
hvad ofvan i underd. anfördt är, förekommande serskilde förhållanden,
hafva Rikets Ständer, för deras del, ansett, det sökanderne skola vara skyldige
att utgöra ifrågavarande dagsverken in natura, då Kronan af desamma
finnér sig vara i behof, men tillika velat medgifva, att, om de ej in
natura utfordras, utan lösen i penningar för dem skall erläggas, densamma
då må bestämmas till J:del af hvad den årliga markegången för drängedagsverke!!
i Länet utsätter. Hvilket Rikets Ständer, med anledning af
E. K. M:s högslherörde Nådiga Remiss, få i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Julii xS34-
Expcditions-Utskollcls Förslag till und. Skrifvelse IV.o 60.
N:o 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd.- och Adeln den 4 Julii i834»
Presle-StAndet den 4 — “
Rorgai e-Ståudet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — ~
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående samman fatlandet
af heskrifningar öfver anläggning och skötsel af Rior
eller Tork-Inrättningar för spanmql. (Stats-Utsk. N:o 153.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer inse vigten och nyttan deraf, att genom Rior och
Tork-Inrättningar ej mindre betrygga landlmannen för de menliga följderna
af en missgynnande väderlek under bergningstiden, än äfven alt bereda
större användbarhet i handel af den säd, sorn erhålles, och ett hufvudsakligt
hinder för Riors allmännare begagnande synes beslå deri, dels alt
conslruclionen al dessa byggnader ännu icke är fullt ändamålsenligt lämpad
eller landets serskilda förhållanden, och dels att kunskapen om Riors
skötsel, äfvensom om de stora fördelar de medföra, icke är allmänt spridd;
hafva Rikets Ständer ansett sig böra i underd. anhålla, det E. K M. i Nåder
täckes, på sätt lämpligast finnes, anbefalla författandet af fullständiga
heskrifningar, jemte ritning, öfver anläggning och skötandet af sådane Rior
och Tork-inrälluingar, som för mindre hemmansegare kunna vara lämpliga,
samt låta utdela dessa afhandlingar till ett visst antal lör hvarje församling,
der dylika anstalter äro användbara.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den \ Julii 1834*
Eib. HU R. St. PrQt. i834- 10 Samt. t Af A.
11
82
Expeditions- Vt sköttel t Förslag till urul- Skri/velse K.o St.
N:o 61.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 4 i834*
Preste-Slåndet den 4 —' —
Borgare-Ståndet den 4 — —■
Bonde-Ståndet den 4 — — .
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den så kallade
Trolliska Stipenilii-Jonden och räntan derå. ('Slats-Utik.
N:o i5a.)
S. A. K.
Sedan E. E. M., genom Nådig Remiss, aflåten till Rikets Ständers
Stats-Utskott under den i5 sistl. Maji, till Rikets Ständer hänskjulit den
af Consistorium i Wexiö väckta fråga, om det så kallade Trolliska Stipendium
och räntan å den dertill donerade fond, hafva Rikets Ständer tagit
kännedom af dé denna fråga rörande handlingar och dervid inhemtat: att
på det till Wexiö Läroverk af frami. Carl de Mornays Enka, Anna Trolle,
genom testamente af den 28 Januarii tCto donerade Capitnl af 1,10®
Joachimer-Riksdaler, hvilken donations bestånd, försäkradt genom Konung
Gustaf II Adolf, sedermera ytterligare blifvit bekräftadt af Konung Carl
XI den 5 Julii 1684 och den 19 December 1688, årliga räntan, sorn borde
tillfalla en Studerande från Wexiö Stift, hvilken vid främmande Academier
fortsatte sina studier, och hvilken ränta först utgått ifrån E. K. M:s
och Rikets Kammar-Collegium med 10 procent; ända ifrån sistnämnde tid
till Junii månad 1821 blifvit utbetald ifrån E. IC. M:s och Rikets StatsContor,
senast till Stipendiaten Magister A. J. Ingerman, samt varit å Stat
uppförd, likväl ej lill högre belopp än 66 R:dr årligen; att, uppå Consistorii
underd. Hemställan, rörande årliga räntan, sorn af Trolliska Stipendiaten
finga åtnjutas, E. K. M., genom Nådig Resolution den 6 November 1804,
förklarat honom berättigad till 6 procents ränta, som af bemälde Ingermsa
äfven för 6 förflutna år fått uppbäras, hvarjemte E. K. M, på CanimsrCollegii
och Stats-Conlorets underd. tillstyrkande, i Nåder tillåtit, ali C.apitalet
finge emot 5 procents ränta i Riksgälds-Contoret insättas, när Fullmäktige
Capitalet till förräntande på sådane vilkor ville emottaga; att någon
verkställighet likväl icke följt på detta beslut, då Stats-Contoret allt intill
år 1821 utbetalt Stipendii-medlen till Ingerman, som berörde år tillträdde
ordinarie tjenst och derigenom förlorade rättigheten att detsamma vidare
åtnjuta. Och som Consistorium hoppades, att glömskan eller forsum
-
Expedilions-U iskoUeis Förslag till und. Skrifvelse N.-o St.
83
melsén att ny Stipendiat efter Ingerman antaga ieke skulle beröfva Wexio
Läroverk och dess Studerande en förmon, om hvars orubbade bibehållande
flere högtidliga försäkringar blifvit gifne; — har Consistorium underdånigst
anhållit, alt den bestämda räntan kunde i landets mynt få utgå
ifrån Junii år 1821, då den upphörde alt ifrån Statskontoret utbetalas,
och derefter allt framgent, i hvilket fall Consistorium genast vill
gå i författning om behörig Stipendiats utnämnande; hvarförutan Consistorium
föreslagit, att den förfallna innestående räntan matte läggas till Capitalet,
hvarigenom framlida räntan blefve mindre otillräcklig och Stiftarinnans
afsigt säkrare vunnen, samt tillika i underdånighet'hemställt, huruvida
icke, till undvikande af onödiga omgångar och behofvet att vid hvarje
Statsreglering ihogkomma samt upptaga en så ringa utgift, E. K. M. skulla
finna lämpligt, att hela Capitalet, med alla till betalningsdagen förfallna
räntor, på en gång aflemnades ifrån Stats-Contoret till Consistorium, sora.
derefter, på eget ansvar, lika med flera andra under dess vård ställde medel,
kunde förvalta denna Stipendiifond; anhållande Consistorium slutligen,
att den förfallna räntan icke måtte bestämmas lägre, än hvartill Konungarne
Gustaf II Adolf och Carl XI densamma utsatt, eller 10 procent,
hvilken förhöjning i allt fall blefve en ringa ersättning för den förlust
Trolliska Stipendium genom myntförsämring fått vidkännas.
Vid öfvervägande häraf och af hvad Stats-Contoret, uti afgifvet underd.
utlåtande, anfört, hafva Rikets Ständer funnit det icke vara något
tvifvel underkastadt, att Capitalet till ifrågavarande Trolliska Stipendium,
är hos Kronan innestående; och, beträffande ränteliqviden, så linna Rikets
Ständer väl, det Consistorium, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen d.
ig Augusti 1802, icke är lagligen berättigädt till ränta för ifrågavarande
Capitalfordran för längre tid tillbaka, än 10 år, före den dag då ansökningen
ingafs; men då Rikets Ständer anse det icke vara Staten värdigt, att
å denna, lill en from stiftelse anvisade fond, beräkna den vinst af 110
R:dr, som genom innehållning af räntan för 1 år och 8 månader skulle
beredas; hafva Rikets Ständer bifallit, det Wexiö Consistorium må för hela
tiden, hvarunder räntan ej blifvit uttagen, eller ifrån senare hälften af år
1821, få densamma uppbära; äfvensom Rikets Ständer medgifvit, att Capitalet,
1100 R:dr, med derå ifrån och med Julii månad »821 upplupen
ränta, efter 6 för hundradet, må af Riksgäldskontoret lill Consistorium i
Wexiö utbetalas, hvadan Tionde Hufvud-Titelns anslagssumma allLså kommer
att minskas med de derå, såsom ränta för Stipendium Trollorum, hittills
uppförde 66 R:dr; kommande, lill följd häraf, den af Consistorium
84
Expeditions-Ut skot le Is Förslag till tind. Skrifvelse N.o 6?.
framställda fråga om räntans beräknande till 10 procent, eller i likhet med
hvari den först utgjort, att förädla.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å den Nådiga Remissen, få i under*
dånighet anmäla; framhärdande &c.
Slockholm den \ Julii 1834*
N:o 62.
Uppfäst och godländt lios Ridd. neli Adrin den il Juli! 18'’ly.
J,rr slc-Slancl**t dun if — —
B»ugnre Slånget den t I —-
Bonde-Ståndet dt*n II — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande beskattning
af Tall-, Mjöl- och Så"qvarn ar, samt Valk- och Stampverk
för andras bejenaude u Släders otiu åden. (hevilla.
Utsk. N:o ii.)
S. A. K.
Sedan lins Eder Kongl. Majit Dess oell Rikets Knmmar-Collegium i
underd. anmält, ibland annat, hurusom Tullmjölqvaniar, å städers områden,
dels esomoftast ur den synpunkt, att de allmänna föreskriflei ne om
tullqvarnars skattläggning endast hade afseende på qvarnar å landel, fått,
med frihet ifrån räntas utgörande till Kronan, anlaggas, dels understundom
blifvit, efter berörda föreskrifter, sådan ränta åsalle, samt bemälde
Collegium, i anseende dertill, fästat Eder Kongl. Maj:t:s Nådiga uppmärksamhet.
på behofvet af något allmänt stadgande, rörande förstnämnde
qvarnars beskattning; så har E K. ål., sorti funnit någon serskild föreskrift
om Tullmjolqvarnars i siäderne skattläggning, eller om deras befrielse
derifrån, icke vara meddelad, i Nåder ansett, alt då icke någon Författning
från räida lill Kronan i allmänhet befriar i siäderne anlagde tulfmjölqvarnar,
hvilka äfven på åtskilliga ställen betjena omkiingliggande
landet med säds förmälning, borde ock desse qvarnar underkastas skattläggning
efter gällande Författningar, eller, hvad sorn1 syntes lämpligare, en
förhöjd bevillning, på sätt Rikets Ständer, angående beskattningen af Sågar
samt Valk- och Stampverk, till afsalu elier for andras betjenande, vid
Expedit i oris-Ut skol tets Forsla” till tind. Skrifvelse N.o 62. 85
sista Riksdag fnrordnat, dock med undanlag för de städer, der, på grund
af serskilda Privilegier, Kongl. Resolutioner eller andra behöriga Förordnanden,
befrielse derifrån kunde finnas böra ega rum, ocb en sådan föreskrift,
äfven på redan i städerne befintlige, oskaltlagde tullmjölqvarnar,
som, efter förenämnde grund, äro afgifter underkastade, tillämpas, samt
fördenskull, enär förevarande ämne likväl hade egenskap af en beskaltniligs-fråga,
genom Nådig Proposition af den 18 nasti. Januarii, detta
ärende lill Rikets Ständer öfverlemna!, ocb derjemte, då frågan om skattläggning
af Tull-Sågqvarnar samt Valk- och Stampverk för andras betjenande
å städernes område i sammanhang dermed borde behandlas, jemväl
i Nåder föieslagit, att de ibland dessa inrättningar, som antingen redan
finnas och äro oskaltlagde, eller hädanefter anläggas, ocb, elter ofvan
uppgifne grunder, rörande M jölqvai nars skattläggande, böra utgöra ränta
till Kronan, skola, på sätt Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag, rörande
nya Sågqvarnars samt Valk- och Stampverks beskattning i allmänhet
beslutit och i Bevillnings-förordningen finnes upplaget, lill afgifter till
Kronan beräknas.
Vid öfvervägande häraf, hafva Rikets Ständer, som hvarken funnit
lämpligt eller billigt, alt numera med grundränta belägga sådane aldie
Tull-, Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- och Stampverk för andras bet jenande
i städerne, som hittills ifrån dylik skattläggning njutit befrielse, med
bifall lill hvad E. K. M. i afseende härpå i Nåder föreslagit, beslutit, alt
sådane, i städerne redan varande, oskaltlagde Tull-, Mjöl- och Sågqvarnar
samt Valk- och Stampverk, som bor t grundränta åsältas, må, i likhet med
Fabråks-inrättningar derstädes, anses lill Bevillning nied vissa procent af
den behållna inkomst, de under nästföregående året åtnjutit, på sätt uti
nu gällande Bevillnings-förordning för dylika Inrättningar i allmänhet är
stadgadt, samt detta beskallnings-säl t jemväl må tillämpas å de Tull-,
Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- ocb Stampverk, som i städerne hädanefter
inrättas ocb blifva skattläggning underkastade; hvarom nödig föreskriit
kommer alt uti blifvande nya Bevillnings-Stadgan införas.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å högstbeiörde Nådiga Pt oposilion,
få hos E. K. M. i underd. anmäla; framhärdande &e.
Stockholm den 11 Julii i834<
Expediliom-Utskollets Forsla» lill und. Skrifvelse Jf-o #J.
N:o 63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den n Julii i834>
Preste-Slåndet den ii — —
Borgare-Ståndet den ii — —
Bonde-Ståndet den 11 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt
fråga, att de från Hernösands Stift till Upsala Domkyrka
årligen utgående så kallade Domkyrko-tunnor hädanefter
må tillfalla Hernösands Kyrka. (Oecon. Ulsk. N:o 34*)
S A. K.
Inom Preste-Ståndet har, vid innevarande Riksdag, motion blifvit väckt,
*tt de 124 tunnor spanmål, hvilka, under benämning af Domkyrko-tunnor,
allt ifrån den tid, då liela Norrland hörde under Erke-Stiftet, årligen
utgått ifrån Hernösands Stift till Upsala domkyrka, hädanefter måtte tillfalla
Hernösands kyrka.
Rikets Ständer hafva i afseende å ifrågavarande ämne inhemtat, att
det anslag af Tionde-spanmål, som ännu utgår under namn afDomkyrkotunnor,
egentligen härleder sig ifrån Konung Gustaf I:s tid, då, genom
Westerås Recess, af tionden, hvaraf dessförinnan tillföll Sockenpresten,
och de återstående fördeltes i lika belopp, med § af det hela,
emellan Biskopen, kyrkan och de fattiga, indrogos, för att dermed, efter
behof och tillgångar, besörja kyrkors, hospitalers och skolors underhåll,
samt använda öfverskotta till Statens öfriga behof; samt att från denna
tid dessa -|, under namn af Konungs- eller Krono-tionde, utgått till Kronan
och intagits i Kyrkoherbergen eller Tiondebodar, hvilka dock numera
,på de liesta ställen upphört, sedan viss tionde-sättning blifvit stadgad,
enligt hvilken tionden anordnas till vederbörande.
Af denna spanmål i kyrkoherbergen skulle först, under titel: afkortning,
utgå 1:0 Kyrkans Vin- och Byggnads-säd; och 2:0 Domkyrkotunnan,
en tunna af hvarje herberge, för Stiftets Domkyrka; hvilket anslag
dock stundom, enligt serskildt förordnande, yitgålt med 2:ne tunnor.
Oaktadt det således vore ostridigt, att domkyrkotunnan varit anslagen
till sjelfva domkyrkorne, utvisade likväl äldre handlingar, att den stundom
blifvit använd till andra kyrkors behof: att Resolutionen uppå Presterskapets
besvär vid 1660 års Riksdag innehåller, att Götha Rikes domkyrkotuanor
blifvit disponerade till Calmar stads kyrkobyggnad, i hvilken
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse ffl.o 63.
disposition dock ändring utlofvades, så att dessa kyrkotunnor skulle återfå
till de behof, hvartill de förut varit anslagne; att, då Superintendentien
öfver Wermland ur 1647 %ttades ifrån Mariestad til! Carlstad, under den
4 Augusti samma år förordnades, att domkyrkotunnan från liela Wermland,
hvilken dittills gått till Mariestad, derefter skulle utgöras till Carlstads
kyrka, för dess byggnad och vidniagthållande; samt att Kongl. Resolutionen
af den 27 Maji i658 innehåller, att hela Dalsland skulle förläggas
under Carlstads Superintendentie, men att Dalslands Domkyrkotunnor,
som till Skara blifvit utgjorde, äfven derefter borde till Skara
domkyrka och hospital erläggas; dock erhöll Carlstads kyrka sedermera,
genom Kongl. Brefvet den 1 Sept. 1747» 86| tunnor af Bolstads tionde
på Dalsland, hvilken förut utgått till fördel för Skara Stift.
Beträffande serskildt Upsala Domkyrka, så utlofvades väl i Konung
Gustaf Jdolfs Försäkran af den 3i Dec. 161 r, att denna kyrka skulla
blifva vidmakthållen och njuta domkyrkotunnan i alla kyrkoherberg, men
den domkyrkotionde, sorn hon nu uppbär, utgöres af tillsammans 4^4
tunnor från Upsala, Stockholms, Westerås och Gefleborgs Län, samt af
124 tunnor inom Hernösands Stift, från Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens Län; hvilka sammanlagda 558 tunnor finnas i räkenskaperne
afförda lill Upsala Domkyrkas disposition, undertiteln: kyrkors friheter.
, och under åberopande, hvad de 124 tunnorna från Hernösands Stift
vidkommer, af 4:de punkten af 1675 års Privilegier för Presterskapet; äfvensom
under samma titel för Hernösands Kyrka och Synodalhus afföra* i
Ångermanlands Södra Fögderi-Räkenskaper 70 tunnor, hvarvid för äldre
åren åberopas Kongl. Brefvet den 15 Mars 1648, hvilket gifver anledning
till den förmodan, att sistnämnde disposition varit en följd af Hernösands
Stifts afsöndring från Erke-Stiftet, hvilken året förut, eller 1647, verkställdes.
Med underd. anmälan af ofvanberörde förhållanden, samt att förevarande
fråga redan förut hos E, K. M. varit af Hernösands Stift och Magistrat
i underd. väckt, utan att Nådigt afseende derå fästats, få Rikets
Ständer i underd. anföra, att, som den ifrågavarande spanmålen ursprungligen
hört till den tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift varit anslagen
dels till Presterskapets, dels till kyrkans och de fattiges underhåll; och
d-en ännu efter reformationen, ehuru inbegripen i den Kronan tillfallna
tionden, likväl blifvit under namn af afkortning, jemte den så kallade
vinsäden, hvilken tillfaller hvarje kyrka, undantagen och domkyrkorne
förbehållen; så finna Rikets Ständer det vara i sakens natur grundadt,
att samma spanmål tillhör hvarje Stift, likasom vinsäden hvarje Försam
-
S8
Expedilions-Utskottets Forslag till and. Skrifvelse N.o 6f..
ling;, oell alt således, när Hernosands Stift ifrån Erke-Sliftet afsöndra des,
de domkyrko!minor, soin förut lilllöllo det senare, eller den liden bort
tillfalla det förra; samt alt, då derjemte i betraktande tages, nå ena sidan,
att vid den lid, när dessa domkyrkoluunor blefvo anslagne, domkyrkor
funnos i alla Stift, oell, pä ilen andra, att de, som så kallus,
numera, efter Påfvedömels tid& ej skilja sig ifrån de öfrige genom annat,
än att de tillböra sätet för ilen andliga styrelsen, kan, i Rikets
Ständers tanka, rättigheten lill ifrågavarande tionde icke frånkännas Hernösands
kyrka, på den grund, att bon icke bär namn af Domkyrka, och
att dess Pastor icke kallas Domprost, enär bon likväl lyder under Biskop
samt Domcapitel, och i alla fall är en Sliftskyrka; vid hvilket föi hållande,
och enär härtill kommer, att på andra ställen, vid nya Siills afskiljände
ifrån äldre, en deremot svarande förändiing. i disposition af domky t kotunnan
redan egt rum, samt kyrkan i Hernösand är förfallen och behöfver
ombyggas, hvilket icke kunnat företagas af blist på tillgångar; få
Rikets Ständer, på dessa grunder, i underd. anhålla, det E. K. M täckes
i Nåder medgifva, det de ifrån Hernösands Still till Upsala Domkyrka
nu anslagne 124 så kallade Domkyi kotuunor må hädanefter tillkomma
Stiftskyrkan i staden Hernösand.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 11 Jul ii 1834-
N:o 64.
Uppläst och godkäadt hos Ridd. och Adrin den 11 Joli! i8"5f.
Preste-Sl "indel den i l — —
Borgare-Slåndet dru i i — —
Bonde-Siandet dru II — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, i anledning af väckt motion
om ändring i Jude- Reglementet, till beredande af
rättighet för medlemmar af Judiska J\ationen, att besöka
och njuta undervisning vid allmänna Läroverk. (Utcoii.
Utsk. N:o 41.)
S. A. K.
Då hvarje utväg, att, genom undervisnings erhållande i vetenskapliga
Ämnen, vinna en högre bildning, så mycket helhe synes höra slå medlemmar
-
Expeditions Utskottets Förda* till tind. Skrifvelse N.o 65.
lemmar af Judiska Nationen Öppen, som sådant otvifvelaktigt skall i betydlig
mön medverka att införlifva dem med deras nya fädernesland, och
bibringa dem interesse för deras sannskyldiga bästa, hafva Rikets Ständer,
i anledning af en i sådan syftning vackt motion, ansett sig böra hos E.
K. M. underdånigst anhålla, det E I\. M. i Nåder täcktes förklara, att de
Judar, som med vederbörligt tillstånd i Riket inflyttat, och sig härstädes
bosatt, äfvensom deras barn, må ega frihet att besöka och njuta undervisning
vid alla publika Skolor samt Gymnasierne och Academierne i Riket,
med vilkor, att de underkasta sig gällande Skolordning och Lagar, så
att, i afseende å undervisningens meddelande, något undantag för Judar
icke kommer att ega rum.
Rikets Ständer framhärda Scc.
Stockholm den ii Julii 1834-
N:o 65.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Julii 1834-
Preste-Ståndet den 11. — —
Borgare-Slå lidet den ii —• —
Bonde-Ståndet den :i — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse om ändring af a $. 1
Art. och 16 ,§\ q Art. uti Kongl. Förordningen den 16
■ Maji i8s>y, angående Lots- och Båk-inrättningen i Riket.
(Oecon. tJtsk. N:o 77.)
S. A. K.
Då det i 2 §. 1 Art. af Eder Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om
Lots- och Båkinrättningen i Riket den 16 Maji 1827 förekommande stadgande
i afseende på skyldigheten för fartyg, som från öppna sjön ankomintf,
alt taga Lots om bord, så vidt del kan tillämpas' A mindre båtar,
hvilka ej medföra varor, icke synes vara af behofvet påkallad t, utan endast
föranleder lill en för båtegaren i hög grad obillig utgift, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet hemställa, at,t
Lots-Förordningens 2 §. och 1 Art. måtte i Nåder så förklaras, alt stad
gandet
om skyldigheten alt taga Lots om bord icke har afseende å öppna
rdi. till 11. St. Prat. i834- to Simi. 1 A/d. 12
Expeditions-Utskottets Forsla" Idlund. Skrifvelse N.o 66.
Svenska båtar, under 5 lästers drägtighet, hvarmed handelsvaror ej transporteras.
I sammanhang härmed, och med anledning af de allmänna klagomål,
som under senare "lider försports deröfver, att vinddrifvare-afgift, enligt
16 §. 2 Art. af högstberörda Nådiga Förordning, skall erläggas hvarje gång
ett fartyg för storm eller andra tillfälliga orsaker nödgas anlöpa Svensk
hamn, få Rikets Ständer jemväl underdånigst anhålla om den förändring
uti nu gällande föreskrifter, angående vinddrifvare-, fyr- och båk-agiften,
att densamma icke må komma i fråga, då fartyg återkommer^såsoui vinddrifvare
lill samma hamn, hvarifrån det utclarerat, utan alt halva lossat
eller lastat på mellanliden, äfvensom att berörda afgift icke under samma
resa må beräknas mera än en gång, om än fartyget, vare sig Svenskt eller
Utländskt, flera gånger vinddrifves.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den ii Julii 1834*
N:o 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Jutii j83J.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Slå odet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättighet till
enkel tjensteår s-be räkning för Prestman, som till Lärare
vid Lancaster-Skola antages. (TJecon. Ulsk. N:o 76.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer anse vexel-undervisningens värde numera vara så
allmänt insedt och eikändt, att de utvägar och medel, som leda till dess
framgång, icke böra lemnäs obegagnade; och härtill förnämligast hörer, att
Undervisnings-anstalter af delta slag förses med de mest nitiska och skickliga
Lärare, som äro att tillgå, och hvilka, i Rikets Ständers tanka, lämpligast
böra sökas inom Presterskapet, hvilket vården och tillsynen öfver barnaundervisningen
i första rummet tillkommer, men så beskaffade Lärare skäligen
icke kunde från nämnde Embelsmannaclass påräknas, om icke med
befattningen förenas nödig bergning och hopp för framtiden att vinna be
-
Expcditions-Vtskottcts Förslag tili ilnet. Skrifvelse N.-o 6j.
9«
fordran till en mera indrägtig och mindre mödosam syssla än en Lancaster-Lärares;
hvarigenom en Vexelundervisnings-skola vore att betrakta
för en presterlig lägenhet, som, efter innehafvarens förflyttande till bättre
tjenst, emoltoges af en annan med samma hopp om befordran. Och då
Rikets Ständer hålla före, att en Vexelundervisnings-skola, beslående af
5o elever, serdeles på landet, der Allmogens barn i allmänhet äro, vid
inträde i Skola, mindre för sig komna, än barnen i städerne, lemnar
Läraren full sysselsättning, så vida han åt sitt kall egnar det nit, som
för ändamålets vinnande är af nöden5 hafva R. St. skolat hos E. K. M. i
underd. anhålla, att, enär vid en Lancaster-skola, der minst 5o barn undervisas,
hvars Reglemente är af Dom-Capillet i Stiftet granskadt och gilladt,
och hvilkens stiftelse är sådan, att dess fortfarande bestånd är försäkradt
och Lärarens löneförmoner lill det minsta motsvara dem en Adjunct
inom Stiftet vanligen åtnjuter, en Prestman blifver af Dom-Capitlet,
på vederbörande Skol-Föreslåndares kallelse, tillsatt, samt i öfrigt, i afseende
å preslerliga förrättningar, fullgör hvad gällande Skol-Ordning för
Skol-Lärare i allmänhet derom stadgar; en sådan Prestman då måtte i Nåder
tilläggas rättighet att tillgodonjuta enkel tjensteårs-beräkning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 11 Julii 1834-
N:o 67.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Julii i834-
Presle-Ståndet den 17 — —
Borga re--Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 11 —
Rikets Stunders underd. Skrifvelse„ angående upphörande af
Riddcrskapets och Adelns rättighet att d frälsee^or anlägga
krogar. (Oecon. Ulsk. Nilis 1 1 & 80.)
S. A. K.
Då den i • 4 §• s'sta niora' af adeiiga Privilegierne den 16 Octöber
»720 Riddersknpet och Adeln lemnade rättighet, ”att å sine frälse-egor
vid bi- och vintervägar samt vid stora stråkvägar på minst en half mils
afstånd från Gästgifvaregärdar bygga krogar,” i sig sjelf af ringa betydenhet,
dock är hinderlig för hämmandet af den allt mera tilltagande fylleri
-
Expedilions-Utskotlcls Förslag till und. Skrifvelse N.o 68.
lasten och deraf följande osedlighet, samt för tillämpningen af nödige Police-förfatlningar
deremot, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
Ridderskapets och Adelns dertill lemnade samtycke, enhälligt
med upphäfvande af sisla momentet i i4§.af Ridderskapets och Adelns Privilegier
den i6 October 1723, den derpå grundade rättighet, alt å frälsejord
anlägga krogar, må upphöra, i hvars hand jorden än finnes.
Och få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt Eder Kongl. Majit
läcktes till detta beslut lemna Dess Nådiga bifall.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Juli i iö34*
N:o 68.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Julii 18J4.
Presie-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet' den 17 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående rättighet för
Adjunct er och Docenter inom Juridiska och Medicinska Faculteterne
s att beräkna Acaclemisk tjenstgöring vid fråga
om befordringar utom Academien. (jOecon.-Utsk. N:o 92.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har motion blifvit väckt, det mätte åtAdjuncter
och Docenter inom Juridiska och Medicinska Faculteterne vid Rikets
Universiteter, i likhet med hvad redan egde rum inom Theologiska och
Pbilosophiska Faculteterne, rättighet beviljas, att, vid fråga om befordringar
utom Academierne, få beräkna deras Academiska tjenstgöring, de
inom Juridiska lika med tjenstgöring inom Hof-Rätterne och Rikets Collegier,
och de inom Medicinska lika med tjenstgöring inom Fält-LäkareCorpsen.
Vid öfvervägande häraf, hafva Rikets Ständer funnit, att Docenter
och Adjuncter vid Juridiska och Medicinska Faculteterne, i jemförelse _
med sine Colleger vid de tvänne öfrige, ega en inskränktare utsigt till
framtida befordran, enär denna tjenstgöring inom Academien, vid ansökningar
utom densamma, äfven vid eljest lika meriter, icke berättiga
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse IV:o 6g.
ö3
skräcka den för sin framlid omtänksamme från inträdel på en bana,
hvarifrån utvägen sedan visar sig nästan slängd, och der det färre antalet
af någorlunda lönade tjenster icke lemnar tillräckligt rom till en
eljest förtjent befordran, hvarigenom äfven Universiteten någon gång
kommit i saknad af skicklige yngre Lärare inom berörde Faculteter; och
hafva Rikets Ständer, i anledning häraf, ansett sig böra hos E. K. M. i
underd. anhålla, att Adjuncter och Docenter vid Juridiska och Medicinska
Faculteterne måtte, 1 likhet med hvad redan eger rum inom de
Theologiska och Philosophiska, vid fråga om befordringar utom Academien,
i Nåder beviljas rättighet att beräkna deras Academiska tjenstgöring,
de inom Juridiska lika med tjenstgöring vid Hof-Rälter och Rikets
Collegier, och de inom Medicinska Faculteten lika med tjenstgöring
inom Läkare-Corpsen, dock under förbehåll, att den!, som önskar
tillgodonjuta sin Academiska tjenstéberäkning, skall dels låta inskrifva
sig i det Embets-Verk, under hvilket han vill söka en framtida fortkomst,
dels ock med bevis styrka, det han, utom hällne enskilda eller
offentliga föreläsningar, tillika tjenstgjort, Juristen vid någon af ortens
domstolar ock Läkaren antingen vid det Academiska eller något annat
sjukhus, så vidt han ämnar söka befordan till Provincial-Läkare, eller
ock trenne år såsom Batallions-Läkare, i händelse han vill njuta till godo
befordringsrätt inom Fält-Läkare-Corpsen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Julii 1834-
N:o 6g.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Julii 1834.
Pieste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Slåndet den 17 —
Bonde-Ståndet den 22 — — \
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående afvittringarne
inom Herjeådalen. (Stats- och Oecon.-Utsk. N:o 2.)
S. A. K.
Inom Riks-Stånden har motion blifvit väckt, att, då uti Rikets Norra
Län fortgående afvittringar hade till föremål alt gagna hvarje Pro
-
94
Expedit iöns-Utskottets Förslag (ill und. Skrifvelse JST-0 6j.
▼ince serskildt, samt befrämja jordbrukets förkofran, men Herjeådalen, beläget
bland snöbetäckta fjell samt på en betydlig höjd af flere tusen fot
öfver hafsytan, vöre af en svag och för jordbruket högst otacksam jordraon,
hvadan boskapsskötsel utgjorde ortens hufvudsakligaste och enda näring,
och hvars bedrifvande icke skulle medgifva, att inbyggarnes arbetsstyrka
användes vid afvittringar eller andra sysselsättningar, och det således
skulle vara tvifvelaktigt, huruvida de förmoner, afvittringarne
kunde medföra för berörde landsort, uppvägde de olägenheter och kostnader,
som vid verkställigheten deraf uppslodo, afvittringsförrättningarne
inom nämnde Province måtte, om ej alldeles upphöra, åtminstone
under några år och intill dess för deras fortgång inträffade mera gynnande
omständigheter inställas.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer inhemlat, det E. K. M.
under den 9 Mars 1825 förordnat, alt afvittringarne i Herjeådalen ofördröjligen
borde taga sin början, på det denna orts invånare skulle beredas
de fördelar, som med en säker eganderält till jorden äro förenade,
och hvilken på annat sätt ej kunde vinnas än genom bestämda skilnader
i området, ej mindre emellan Kronan och Hemmansegarne, ändesse
senare sins emelian; och skulle dervid gälla till efterrättelse E. K. M:s
för Afvittrings-Yerket i Jemtland den 8 December 1820 utfärdade Nådiga
Stadga. Och ehuru Rikets Ständer icke äro i tillfälle att bedöma i hvad
mon skäl lill den i motionen gjorda framställningen må finnas; hafva
dock, vid det förhållande, att afvittringarne i Herjeådalen, genom den
kostnad de för hemmanen medföra, möjligen kunna, om de för hastigt
fortgå, motverka det ändamål af landets förkofran, som med dera åsyftats,
Rikets Ständer ansett sig böra till E. K. M. frambära den underd.
önskan, det E. K. M., sedan Dess Befallningshafvande och öfrige vederbörande,
hvilkas rätt är i fråga, blifvit i ämnet hörde, i Nåder läcktes
vidtaga sådana åtgärder, att af v i tlringarnes fortgång icke mätte blifva
för nämnde landskap tryckande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Julii i834
E,i:p editions-Uiskotlels Förslag till und. Skrifvelse iSbo q o.
N:o 70.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Julii 1834-
Preste-Slåndet den 17 — —
Boigare-Sländet den 17 — —
Bonde-Slåndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ersättning
till städernes Borgerskap, dä de till besigtningar m. rn. för
Kronans räkning blifva kallade. (Stals-Utsk. N:o 165.)
S. A. K.
I anledning af väckt fråga om ersättning (il! städernes Borgerskap,
då de till besigtningar för Kronans räkning blifva kallade, hafva Rikets
Ständer icke kunnat undgå finna, att om, å ena sidan, städernes Magistratspersoner
och Borgare kunna anses skjddige alt för de fördelar släderne
i allmänhet åtnjuta, titan serskild ersättning, deltaga i besigtningar m.
rn. för Kronans räkning, billigheten, å andra sidan, synes påkalla, att i
vissa fall någon ersättning medgifves. Och då, såsom det understundom
inträffar, besigtningar å större Kronan tillhöriga förråd skola anställas,
hvartill åtgå flera dagar efter hvarandra och någon gång hela veckor,
det icke skäligen kan fordras, att tillkallade Magistralspersoner och
Handtverkare skola, utan all ersättning, lemna sina enskilda angelägenheter
och yrken, samt uteslutande använda tiden i det allmännas tjenst;
hafva Rikets Ständer beslutit, att Magistralspersoner och Borgare, hvilkas
biträde för Kronans räkning fordras vid syner, värderingar, inventeringar,
m. m., ^brandsyner å Kronans hus likväl undantagnej) inå, när förrättningen
varar längre än en dag, undfå lika tractamenle, som är dem
tillagdt, då besigtning eller värdering sker utom stad, eller 1 R:dr B:co
om dagen. Jemte anmälan om detta Rikets Ständers beslut få Rikets
Ständer tillika i underd. anhålla, det E K. M. i Nåder täcktes förständiga
vederbörande Autoriteler, som förordna om dylika förrättningar, alt, då
sådane skola för sig gå, låta, så tidigt som möjligt, förrätlningsmännen
derom underrätta, samt i öfrigt tillse, att desse icke i någon nion vid
dylika uppdrag onödigtvis betungas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Julii 1834-
36
Expeditions-Utskottet/ Förslag till und. Skrifvelse N.-o ft.
N:o 7r.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 17 Julii 1834-
' Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Slåndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 22 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående af Rikets
Ständers till Stuts-, Banco- och Riks g älds-Fe rhen s öfverseende
och granskning år 1832 församlade Revisorer gjord
anmärkning, i afseende på beviljadt anstånd med Capitalafbetalningarne
A de sä kallade Förlagslånen från Mannfactur-Disconten.
(Stats-Utsk. N:o 168.)
S. A. K.
Rikets Sländers till Stuts-, Banco- och Riksgälds-Verkens öfverseende
och granskning år i832 församlade Revisorer hafva, uti den Berättelse
de afgifvit, angående de under E, K. M:s och Rikets CommerceCollegium
ställde fonder och medel, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, alt då, enligt E. K. M:s Nådiga Bref den g December 18x8,
af Manufaclur-Discdnteus tillgångar får användas ett belopp af 200,000
R:dr till förlags- eller så kallade stående lån, hvilka vanligtvis meddelas
på 6 års lid emot \ procents ränta samt förbindelse, att under de
3 sista åren på Capitalet årligen afbetala en tredjedel, och en årlig lånetillgång
af omkring 33,000 R:dr å förenämnde förlagsfond således borde
vara att påräkna, denna tillgång dock nedsältes, derigenom att anstånd
med Capitai-afbelalningar icke sällan medgåfvos låntagare, hvaraf
den följd uppstått, alt utsigten för n}Ta låntagare att komma i åtnjutande
af de dem beviljade förlagslån allt mera inskränktes. Och som, efter
hvad erfarenheten de senare åren visat, anlalet af Fabriks-idkare, som
för sina näringars fortkomst behöfva och fått sig beviljade dylika lån,
oupphörligt tillväxer, men om anstånd lemnäs med förfallne Capitalafbetalningar,
senare tillkomna lånesökande för längre eller kortare tid
måste gå i mistning af de påräknade lånebidragen, hvilket mången gång
kan medföra flere och betydliga olägenheter; och anstånd med afbet.dningar
i stadgad ordning å förlagslån således inverkar på tredje mans
rätt; hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet
-
/
Expeditions-VIskollets Forslag lill und. Skrifvelse IV;o 72. 97
ket a nirå lia, ntt sä beskaffade anstånd med Capitalafbetalningar å förlagslån
i Manufactur-Disconten hädanefter icke njå beviljas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Julii iS34*
N:o 72.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den *Z Julii 1834.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reglering
af löne-vilkoren för Pastorernea Adjuncter. (OeconUtsk.
N;o 58.)
S. A. K.
Vid öfvervägande af väckt motion, angående reglering af löner för
Pastorernes Adjuncter hafva Rikets Ständer funnit det vara ostridigt, dels
att Adjuncternes aflöuing på flere ställen erlägges med mindre än skäligt
är, dels ock, att tidens ökade kraf på stigande bildning hos LäroStåndets
yngre medlemmar äfven påkallar en reglering lill förbättring i
deras löne-vilkor; hvadan Rikets Ständer ansett sig böra underdånigst
anhålla, det E. K. M. täcktes anbefalla Domcapitlen, alt, på sätt i
flere Stift redan egt rum, vid Pretsmötena tillvägabringa sådana regleringar
af Adjuncternes löne-vilkor, att minimi-beloppet deraf må bestämmas
till ett afpassädt förhållande efter beskaffenheten af Adjunctérnes
göromål.
Rikets Sländer framhärda &c.
Slockholm den 34 Julii 1834-
Bih. till R. St. Pr oi. i83/f 10 Sami. t A/d.
9®
Expedition*- Ut skottet t Förslag till undi Skrifvelse N.&
N:o j3.
Uppläst och godkändt Fios Ridd. oell Adeln den 2$ Julli i834-
Prés te-St Snd et den 2 3 —- —
Borgare-Siandet den 23 — —
jBonde-Stundet den 24 —• —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse* rörande ett utarbetade förslag
till en låneinrättning, till understöd för Ber gsmannahandteringen
i Riket. (T)econ.-Utsk. 3N;o 81.)
S, Ä. K.
Sedan Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer, i anledning af
väckt fråga om tillvägabringande af en låne-inrättning, lill lättnad och
understöd för Bergsman na-yrket, uti underdånig Skrifvelse af den ro September
1829 anhållit, att E. K. M. i Nåder täcktes låta utarbeta ett förslag
eller plan till en sådan inrättning, samt derefter lemna Bergsmännen
tillfälle att sig i ämnet yttra, så att förslaget, sålunda förberedt, kunde
vid denna Riksdag Rikets Ständer föreläggas; oell ett sådent förslag
derefter blifvit af en dertill i Nåder förordnad Comité utarbetadt, nödigt
antal exemplar så väl deraf som af Comiterades underdåniga Betänkande
med tillhörande handlingar tryckte och till intressenterne i den
föreslagna inrättningen utdelade, samt desses och E. K. M:s och Riket*
Bergs-Collegu yttrande i ämnet infordrade; så har E. K. M., uti Skrifvelse
af den 8 sistlidne Mars, detta ärende lill Rikets Ständer i Nåder
öfver lemna t.
Rikets Ständer hafva tagit kännedom af de utaf Comiterade uppgifna
grunder för bildande af ifrågavarande låne-inrättning; äfvensom inhemta
t, alt, vid hällne sammankomster, samtligejhy tte- och hemmans-delegare
inom Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag i Gefleborgs Län, Hellestads
f. d. Bergslag uti Linköpings Län, Tabergs Bergslag i Jönköpings
Län, samt Nora, Lindes, Lerbäcks, Lekebergs, Nya Kopparbergs, Hjulsjö,
Grythytte och Hellefors Bergslager i Örebro Län alldeles afsagt sig
deltagandet uti den föreslagna inrättningen, med undantag af en delegare
i Ställdahlshyttan i Nya Kopparbergs Bergslag, hvilken förklarat
sig deruti vilkorligen vilja ingå; alt inom Philipstads Bergslag de flesta
Bergsmanna-hytlelagen afsagt sig deltagandet, under det endast deiegarae
i Stjelpshytte Bergsmanshytla samt egarne af Kungsskogs, Bjurbäcks
0cU Nykroppa Bruks masugnar förklarat sig vilja uti inrättningen ingå.
Expedit ions-TJtskot tels Förslag till und. Skrifvelse N.O 73.'
■99
hvarjemte inom tio hyttelag, der meningarne varit delade, inleressenter*
ne för ungefärligen 3| liela hyttor pä förslaget velat ingå, men för 6§
hyllor frånsagt sig delaktighet; alt, inom Carlskoga Bergslag af Örebro
Län, de fleste Bergslags-intcressenterne uli låne-inrättningen icke velat
taga del, men alt inom fem Bergsmans-hyltelag, hvarest tankarne varit
delade, serskilda delegare, motsvarande vid p-ass eLt hyltelag, inedgifvit
delaklighet; att, inom Öster- och Vester-Bergslags Bergmästaredöme,
Bergsmännnen med få undantag enhälligt afsngt sig delaktighet; hvaremot
eg*rne af Engelsbergs, Finnbo, Björnhytte, Enre, Dormsjö samt
■|:del i Dräcke masugnar, äfvensom Klosters Bruksegare för sina andelar
uti Långhytte Masugn och Bergsmanshamrar, samt Bruks Palronen S. von
Stockenström, för sina egande hyttor och bergsmanssmide inom Norbergs
och Öster Bergslager, förklarat sig villige att uti inrättningen deltaga,
i händelse Bergsmännen också deruti inginge, eller inträde framdeles
beviljades blifvande egare af Bergsmännens hytte- eller hammars-andelar,
likasom egarne af de utom Bergslag belägne Furudals, Ickholms,
Dalfors, Ulricrebergs, Strömdals och hälften i Löfsjö Masugnar
inom Stora Kopparbergs Län utan förbehåll förklarat sig benägne till
deltngande uti den föreslagna låne-inrältningen; och har Bergs-Collegium,
med afseende på en del Bruksegares yttranden att för sina Bruks
masugnar och egande hytte-andelar vilja uti denna inrättning deltaga,
uti utgifvet underdånigt utlåtande anfört, att, som dessa Bruksegare förut
vore interessenter uli Jern-Contoret, och afsigten med förslaget, som
vore Bergsmanna-yrkets understödjande, i alla fall ej kunde vinnas,
om ock de fleste Bruksegare för deras hyttedclar i eller utom Berslag
biträdde den för inrättningens bildande uppgjorda plan, Collegium ansett
andra utvägar, än den ifrågaställa, böra sökas till uppmuntran för
Bergsmanna-yrket och i synnerhet tackjerns-blåsningen i Bergslagerne.
Och ehuru Rikets Ständer funnit det af Comiterade uppgjorda förslag
för inrättandet af en Bergslags-Cassa, emot hvilket å de tilläinnade
interessenternes sida någon anmärkning ej heller blifvit gjord, vara på rigtiga
och fullständigt motiverade grunder uppställdt; likväl och sorn vederbörande,
hvilkas fördel med låne-inrätlningen varit åsyftad, icke funnits
nog enhälligt benägna, alt på de föreslagna vilkoren ingå, och Rikets
Ständer icke äro i tillfälle alt föreslå något annat sätt för ändamålets
vinnande; hafva Rikets Ständer ansett frågan om bildandet af en låneinrättning,
till understöd för Bergsmunna-handteringen i Riket, för närvarande
icke kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
iqp Expeditions-Utkottcts Förslag till und. Skrifvelse N:0 74 och 75.
Hvilket, till svar å E. K. M:s i ämnet aflålna Nådiga Skrifvelse,
Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 14 Julii i834«
N:o 74.
Uppläst och godkändt Iios Ridd. och Adeln den a3 Juiii 1834-1
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Slåndet den 23 — —
Bonde-Ståndet] den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetandet
af förslag till de ändringar och förbättringar i Catechesen,
hvilka kunna finnas nödiga. (Oecon.-Utsk. N:ris 44 *1 87.)
S. A. K.
Som Rikets Ständer anse det vara nyttigt och behöfligt, alt denria
gällande Catechesen öfverses och dess möjliga brister afhjelpas, hafva
Rikets Ständer skolat hos E. K. M. i underdånighet anhålla om Nådig
.befallning till Presterskapet, att, sedan den nya Bibel-öfversättningen
ar vorden antagen, inom sig utse en eller flere Deputerade, för att utarbeta
förslag till de ändringar och förbättringar i ofyannämnde Lärolok,
hvilka kunna finnas nödige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Julii i834-;
N:o 7 5.
Uppläst och godkänt hos Ridd. och Adeln den a3 Julii 1834-
Preste-Ståndet den 23 — —•
Borgare-Ståndet den a3 —• —
Eonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående utfärdandet af
en ny Författning rörande Privilegia Exclusiva. (Oeeon.-  Utsk. N:o 91.)
S. A. K.
I anledning af väckt motion, h^fva Rikets Ständer å nyo till gransk
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.-o j5. 101'
.ning förchaft de redan vid 1823 års Riksdag, uti underd. Skrifvelse till
K. M., gjorda hemställanden om vissa ändringar i Kongl. Förordningen
den 28 April 1S19, angående Privilegia Exclusiva, hvarvid Rikets
Ständer, som iustämma uti den vid samma Riksdag föreslagna ändring
i Förordningens rubrik, endast med den jemkning i redactionen deraf,
att benämningen frihetsår må utbytas mot orden uteslutande rättighet,
tillika inhemtat, alt E. K. M, med anjedning af 1823 års Ständers ofvanåberopade
underd. Skrifvelse, låtit utarbeta ett förslag till ny Förordning
uti förevarande ämne, ehuru E. K. M. ännu icke deröfver fattat
Dess beslut; samt att detta förslag hvilar på följande grunder:
att såsom allmän regel antages, att Patent ej beviljas å en princip,
utan endast på principens tillämpning pä uppgifvet sätt;
j:o att Patent beviljas:
a) för nya uppfinningar i slöjdeväg;
b) för förbättringar å äldre uppfinningar, dock utan intrång i förut
beviljade Patent; och
c) för införande af utomlands kända, men här i Riket förut ej verkställda
uppfinningar, då uppfinning ej är sådan, att den kan» efter
en genom tryck allmängjord beskrifning, af hvem som helst
utföras;
2:0 att Patent beviljas:
både åt Svenske undersåter och fremmande, likväl med vilkor,
hvad de sistnämnde beträffar, att de skola inom ett år ifrån.Patentets
meddelande, antingen, efter i behörig ordning erhållet tillstånd,
till Riket inflytta, eller åt Svensk man öfverlåta sitt Patent;
3:o alt, rörande tiden för Patent, högsta tiden bestämmes:
för Patent å ny uppfinning till i5 år;
för Patent å förbättringar till 10 år;
för Patent på införande af utomlands kända uppfinningar till
5 år;
4:ö att Patent utfärdas af E. K. M:s och Rikets Commerce-Collegium;
och alt ingen föregående undersökning eller pröfning af uppfinning
gens nytta erfordras;
5:o att fullständiga beskrifningar och ritningar öfver Patentets föremål
böra aflemnas till Commerce-Collegium sist en månad efter den dag,
Collegium fattat beslut om Patentets meddelande; samt att Beskrifningen
intages uti det Patent, som derefter ofördröjligen bör utfärdas
;
103
Expcditions-Utskollcts Förslag till tind. Skrifvelse ff:o 76.
6:0 att Patent reserverar andras förut lagligen befästade rätt, och för»
klarar, alt uppfinningens nytta och användbarhet på intet sätt genom
Patentet garanteras;
7:0 att Patentet kungöres i Tidningarne trenne gånger;
alt inom 6 månader ifrån sista kungörelsen må bevisning företes,
alt uppfinningen är förut känd och utöfvad, i hvilket fall Patentet
blir utan verkan;
att dessa tvister afgöras af Compromissarier, valde af Paxterne;
8:0 att tvister om intrång i kraft-egande Patent afgöras af Domstolarne;
och
9:0 att uppgift om tilländalupna Patent, jemte beskrifningar derå, införas,
genom Commerce-Collegii försorg, i allmänna Tidningarne.
Och sorn ifrågavarande förslag, i Rikets Ständers tanka, innehålltr
de sladganden, som andra länders erfarenhet visat vara ledande till de»
ändamål, som åsyftas; få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla om utfärdande af en ny Författning rörande Pri vilegia Exclusiva,
uppgjord i enlighet med de grunder, som bär ofvan blifvit framställda;
hvarvid dock Rikets Ständer trott sig böra i underd. föreslå den förändring,
i afseende på 5:te punkten, att tiden, inom hvilken beskrifningar och
ritningar öfver Patentets föremål böra aflemnas till Commerce-Collegium,
må bestämmas lill en månad efter delfåendet af Collegii beslut om Patentets
beviljande; samt, i afseende på 7.’de punkten, det tillägg, att
Compromissarierne må vara edsvurne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Julii i834.
N:o 76.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den aå Julli iS34<
Preste-Ståndet den 23 — •*-
Borgare-Ståndet den 23 —- «
Bonde-Ståndet den 24 —
Rikets Ständers underd. Skrifvelsej angående inställelse af vi»
dare utgifning af Riksgälds-sedlar. (Stats-Utsk. N:o i58 )
S. A. K.
Som Rikets Ständer ansett nödigt, till besparing i dess RTiksgäld*-
Ejcpcditions-Utsliottcts Förslag till und. Skrifvelse N.-o 77.
Contors utgifter, förordna, att ali tillverkning af Pxiksgäldssedlar bör inställas
med den dag, som Banken öppnas för utvexling af silfver emot Bancosedlar,
dock att de, vid berörde tid, i förråd varande och utelöpande Riksgäldssedlar
uti Riksgälds-Contorets Cassör på vanligt sätt ut- och invexlas»
så länge de icke äro förslitue; alltså hafva Rikets Ständer skolat sådant
härigenom hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 24 Julii i834>
N:o 77.
Uppläst och godkändt bos- Ridd, och Adeln den a3 Jnlii r8’4.
Pieste-Slåndet den i'i —
Borgare-Ståndet den 2> — —
Coode-Slundet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående låne-understöd
till staden Falkenberg. (Stats-Utsk, N:o iG3.)
S. A. K,
Sedan Borgerskapets Äldste- i staden Falkenberg, jemte framställning
®m den olyckliga belägenhet, hvaruti staden blifvit försatt genom inträffade
eldsvådor, 1826 års missväxt och de 3:ne sistförflutna urens misslyckade-
bske, och hvarigenom staden, för uppförandet under tiden of oundviklige,
numera fulländade allmänna byggnader, varit nödsakad upptaga
penningelan, lill ett belopp af 6,5oo R:dr Banco, deraf minst 5,000 R:dr
borde utan uppskof betalas, eller ock med betydliga kostnader omsättas,
bos E. K. M. underdånigst anhållit, att ett låne-understöd af 5,000 R:dr,
på lämplig betalningstid och emot nedsatt ränta, matte af Statens medel
staden Falkenberg beviljas; så har E. K. M., sorn funnit Sig ej kunna använda
några allmänna medel för ifrågavarande ändamål, uti Nådig Skrifvelse
af den 8 Februarii innevarande år, med bifogande af samma ansökning,
lill Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemna»:, huruvida det sökta
låneunderstödet må af Statens medel staden Falkenberg beviljas.
Rikets Ständer hafva tagit detta i öfvervägande; och då Stats-Vei»ket»
disponibla tillgångar äro, utan undanlag, behöflige för bestridande af de
io4 'Expeditions-Uiskottcls Förslag till underd. Skrifvelse IV.-o 78.
oundgängligaste Statsutgifter, af hvilken orsak ock flere, med den nu ifrågarande,
likartade framställningar måst af Rikets Ständer afslås, och det i
öfrigt vill synas, som anskaffandet af ett lån af 5,ooo R:dr icke borde öfverstiga
äfven en mindre stads förmåga, hafva Rikets Ständer ansett sig
icke kunna något låne-understöd af allmänna medel staden Falkenberg
bevilja.
Hvilket, till svar å Eder Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtne högslberörde
Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Julii 1334-
N:o 78.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Julli 1834-
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 24 ■— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> i fråga om förlängning
i ytterligare Tio år af de för en Pantlåne-Inrättning
i Hufvudstaden beviljade förmoner. (Stats-Utsk. N:o
*780
S. A. K.
Sedan Secreteraren G. A. Stridsberg, som, efter E. K. M:s Nådiga uppdrag,
på entreprenad öfvertagit den nya Pant-Låne-Inrättningen hhufvudstaden, för
hvars bedrifvande Rikets sist församlade Ständer beviljade-en förlagssumma
af 100,000 R:dr Banco, mot ställd säkerhet att under en tid af tio år,
räknadt från den 1 Junii i832, räntefritt begagnas, dervid förmält sig ej
kunna egna sin person, sin lid och sina krafter åt denna Inrättning, utan
att vara försäkrad om dess fortfarande under en längre tid, än berörde tio
år, så har E. K. M., efter det Öfver-Ståthållare-Embetet i underd. upplyst,
att den nya Pantlåne-Inrättningen varit i oafbruten verksamhet sedan den
öppnades den i3 Augusti i83a, uppå Stridsbergs derom gjorda underd.
anhållan, genom Nådig Proposition af den 8 sisth Febr:, till Rikets Stan
-
I
Expedit iöns-Ut slottets Forslag till tind. Skrifvelse N.o 79. jo 5
ders bifall framställt, att Entrepreneuren af ifrågavarande Pantlåne-Inrättning
må förklaras berättigad alt under ytterligare tio års tid, räknad
från den 1 Junii 1842, bibehålla den dertill redan anslagna räntefria
låne-fond, med vilkor af Inrättningens fortsatta bedrifvande, enligt
det för densamma i Nåder fastställda Reglemente, och af samma säkerhet
för beloppet, som nu är lemnad.
Rikets Ständer hafva detta i öfvervägande tagit; men som den nya
Paiitlåne-Inrättningen, efter hvad Öfver-Slålhållare-Embelet i underdånighet
anmält, varit i oafbruten verksamhet sedan den öppnades och fullkomligt
uppfyller ändamålet, och afsigten med det beviljade förlagslånet
af 100,000 R;dr, eller alt, i f. d. General-Assislance-Contorets ställe, tillvägabringa
en ny Pantlåne-Inrältning, hvilken af Stockholms stad skulle
komma att underhållas, utan något ytterligare bidrag från Staten, således
redan är vunnen, anse Rikets Ständer sig icke kunna till hvad E.
K. M. i den Nådiga Propositionen framställt lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få lill svar derå härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Julii i834-
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den a3 Julii 1834.
Preste-Ståndet den 23 — -—
Borgare-Slåndet den 23 — —
Bonde-Slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående portionsoch
rations-värdets för tågande trupper och hästar bestämmande
i rund summa vid de årliga markegångs-taxornes
upprättande. (X)econ.-Ulsk. N:o 36 samt Stats- och Oecon.
-Utsk. N;o 3.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva serskilda motioner blifvit väckta i afsigt
ali bereda en mot koslnaderne närmare svarande ersättning för de hemmansegare,
hvilka med inqvartering af tågande trupper besväras.
tjih. till R. St. Fröt. 1834. to Sand. 1 d/d. 1,{
Expcditions-Utskottets Forsla'' till und. Skrifvelse JY.-O 79;
Och dä Rikets Ständer nogsamt hafva sig bekant: alt ibland de
onera, sorn vidhäfta den opriviiegierade jorden, få drabba ojemnare och
äro i sin natur mera tryckande, än inqvarlerings-skyldigheten för tågande
trupper, och derus förseende med husmanskost; att den ersättning,
10m för provianteringen och fourrageringen får uppbäras,, ingalunda motsvarar
de olägenheter och kostnader, som med inqvai lerings-besväret äro
förenade, helst vid bestämmandet utaf porlions-värdet af maten, enligt
E. K. M.s Nådiga Kungörelse af den 27 Augusti 1816', endast portionens
beståndsdelar, men icke dess verkliga värde, sedan den blifvit tillagad,
dagar blifvit förd samt föranledt Rikets Ständer att till E. Iv. M. i ämnet
aflåta underdåniga skrifvelseroch då Rikets Ständer anse, det in—
qvarterings-värdarue, för den förplägning oclr det fourrage, sorn lemnäs,
Röra af de för ändamålet anvisade medel beredas- full» ersättning, hvartill
de synas så mycket mer berättigade, som passevolance-medlen,
hvarigenom indelta soldatens underhåll vid tåg till mötes-platser m. rn.
bekostas , icke äro Statens, utan, enligt E. K. M:s Kådiga Kungörelse af
den 27 Murs i83o, tillhöra Rust- oell Rot ehå liarne, k vi Ika, oftast sjelfva
äro itiqvarteriugs-gifvare; hafva Rikets Ständer härigenom skolat hos E.
K. M. i underdånighet anhålla, att liög.slberöfde Nådiga Kungörelse af
den 27 Augusti 1816, så vidt den angår bestämmandet af omförmälde
ersättning,, måtte sålunda ändras, att Rikets Sländers Deputerade vid de
år liga markpgångs-taxornes upprättande må i taxan uppföra värdet i
rund summa af så väl dngporlionem, inberäknadt brödet, sorn rationen
för tågande trupper och hästar, på det sätt, att i dagportionens- värde
ingår, ej allenast hvad bestånds-dclarna af portionen verkligen kosta,
utan äfven kostnaden för ved-åtgången ,. kärlens begagnande med mera,
samt alt det portions- och rations-värde, sorn sålunda bestämmes, måtte,
i; likhet med hvad Rikets Ständer vid de 2Mie sistförfluten Riksdagarne
i> underdånighet begärt, vara oberoende af den, enligt Kungl. Kungörelsen
den 20 September 181S, E. K., M:s och Rikets Kammar-Gollegium
tillkommande gransknings- ocK pröfnings-rält af markegångs-taxorne,
i hvad E. K. M:s oell Kronans rätt rörer,. samt följaktligen ej kunna
af Kammar-Collegium jemkas och nedsättas..
Rikets Ständer framhärda &c„.
Stockholm den Julii i834i
Expeditions-Ut skottets Förslag till tind. Skrifvelse fi.o 80. 107
N:o 80.
Tipp! Hs t oell godkänd! bos Ridd. och Adeln den a3 Julli i83{.
Preste-Slåndet den 23 •—
Borgjire-Ståndet deli 23 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelses i anledning af väckt
fråga om utarbetande af förslag till allmän Communal- och
Municipal-Författning. (Lag- och Oecon.-Ulsk. N:o 7.)
S. A. K.
Ehuru den tidpunkt för Sverige visserligen ännu icke är inne, då
man af Municipal-Styrelser får vänta all möjlig verksamhet och inflytelse,
likväl och då härifrån icke något skäl bör hemtas för uraktlåtenhet
att egna uppmärksamhet och vård åt hvad i den delen redan blifvit hos
oss åstadkommet, såsom Hypoteks-Föreningar, Sundhets-Nämnder, Sockneslämmor,
Lazaretts-, Fattigvårds- och Skol-Directioner, Spar-Banker,
Frivilliga Brand-Corpser, jemte andra Corn i leer och Förvaltningar för
hvarjehanda ändamål; och dessa Municipalbestyr icke allenast erbjuda
ett naturligt och föga kostsamt förvaltningssält af folkets närmaste angelägenheter,
utan ock lemna tidiga väckelser för den medborgerliga anda
och den sjelfständighet, hvilken på en gång utgör den constitutionella
frihetens kännetecken och boggen för dess bestånd; hafva Rikets
Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla, det läcktes E. K. M. i
Nåder infordra sakkunnige mäns yttranden om det mest ändamålsenliga
sätt för införande af en ordnad och sammanhängande Communal- och
Municipal-Styrelse, samt derefter vidtaga de åtgärder E. K. M. i Nåder
kan finna med Nationens behof och framskridande bildning förenlige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Julii 1834*
ioS Expéditions-Utskoltets Förslag till und Skrifvelse N-o Sr,
N:o 81.
Uppläst och gotlkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Julii i83{.
Pies te-Ståndet den 28 — —
Borgnte-Slåndet den 28 — —
Boude-Slåndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif veise, angående lysning och
■vigsel dä Jränskiljda makar å nyo vilja träda i äktenskap
med hvarandra. (Xag-Utsk. N:o 14}
S. A. K.
Sora, vid pröfning af en uli serskild motion gjord framställning derom,
att laga lysning borde föregå förnyelsen af äktenskap emellan frånskiljdn
makar, Rikets Ständer ansett, att de giftermåls-aftal, hvilka efter
lag kunna af frånskiijde makar ingås med andra personer, icke böra lemnäs
utan lagens skydd, äfvensom att den ifrågavarande äktenskapsförnyelsen
till sina verkningar, så väl på makarne inbördes, som på andra personers
rättigheter och åligganden, är af aldeles enahanda beskaffenhet med
giftermål emellan personer, hvilka icke förut haft hvarandra till äkta, hvadan
samma skäl, hvilka tala för offentliggörande på förhand af det lillämnade
äktenskapet i den sistnämnde händelsen, gälla äfven i afseende å
frånskiljda makar; alltså få Rikets Ständer, på grund häraf, och dä, till
vinnande af enhet och öfverensstämmelse i lagstiftningen, jemväl vigsel synes
för ifrågavarande fall böra påbjudas, härmedelst i underd. föreslå : att
en Författning måtte i Nåder utfärdas, hvarigenom, med ändring af förra
stadganden i detta ämne, varder förordnad!, alt, då frånskiljda makar vilja
med hvarannan å nyo träda i äktenskap, bör iakttagas hvad angående lysning
och vigsel i allmänhet är genom lag föreskrifvet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 3o Julii [834-
i
Éxpcditions-UIskotiets Förslag till tind. Skrifvelse IV.■ o Sa.' iog
N:o 82.
Uppläst och godkänd t Lös Ridd. och Adeln den 28 Julii 1834-
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Slåndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o — -r~
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^ angående rättighet för
egare af Skatte-ffälsehemman att lusa frälseräntan} när
densamma utom börd säljes. (Lug-Utsk. N:o 24.)
S. Å. K.
Då, enligt 4 Cap. 5 § Jorda-Balken, Frälseränte-egare har rättighet
till lösen af Fi älseskattejord, men jordegaren deremot är i saknad af den
motsvarande förmon att få lösa den af samma jord utgående ränta, till
hvilken sämre rätt för jordegaren någon skälig anledning svårligen kunde
uppgifvas, har hos Rikets Ständer fråga uppstått om det tillägg till förenämnde
Gap. och §. af Jorda-Balken, alt, då ränta af frälseskattejord säljes
utom börd, den skall hembjudas honom, sorn jorden eger.
Och då det visat sig medföra nytta för jordbruket, att den åtskiljda
eganderätten till jorden och till räntan åter varder i en hand förenad, samt
till befordrande häraf, och för att bereda så val jordegaren som ränteegaren
lika rättigheter och fördelar i omförmälde hänseende, lösningsrätten
bör vara ömsesidig; så få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. hemställa,
alt, i likhet med hvad angående lösen och hembud af jordegande-rält
till frälseskattehemman nu är stadgadt, genom utfärdande allmän Författning
inåtte i Nåder påbjudas, att, då frälseränta säljes utom börd, hembud deraf
skall göras den, som skatlejorden eger, inom 3:ne månader ifrån första uppbudet,
och jordegaren vara berättigad att samma ränta till sig lösa, inom
den lid och i den ordning, sorn bördeman iakttaga bör, derest han vill
sin bördsrätt begagna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 3o Julii 1834-
r io lExpeditions-UtskoUels Förslag till und. Skrif veis» N.-q 83.
N:o 83.
Djpjiläst oell godkändt hos Ridd. neli Adeln den 3.8 Julii i83(J
1’rtste-Sl
amiet den ?8 — —
Borgare-SlAndet den 28 -— —
Jjonde-.Ståndet' den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, .angående prasscriptions-tid
för domfästa fordringar.
S. A. K.
Uti en hos Rikets Ständer vackt motion liar blifvit hemslälldt, att dem
aili E. K. M:s Nådiga Förordning af den a3 Junii 1800 meddelade före"
skrift, i afseende å praescriplionsLid för betalning af fordringar i allmänhet,
måtte bestämdt utsträckas tiil sådane fordringsanspråk, sorn tillkommit i
löljd af lagakraftvuune beslut, helst en del Domstolar ansett ordalydelsen
i nämnde Författning icke lill fifmor af sistberörde beskaffenhet kunna
O o
tillämpas, bvadan, i sådant fall, betalningsskyldighet under obegränsad tid
fortfarit.
Rikets Ständer hafva detta ämne i öfvervägande tagit; och som det
är en på vigtiga skäl i lagstiftningen antagen grundsats, att all talan i civila
rättsfrågor bör inom viss lid bevakas, för att kunna emot annan person
göras gällande, samt någon giltig orsak ej förekommer, hvarföre den
genom högstberörde Nådiga Förordning för fordringar i allmänhet stadgade
piasscriptions-tid icke borde ega runi, äfven för sådana fordringar, hvilka
genom Dom eller Utslag blifvit fastställde, enär efter lång tidsförlopp,
hvarunder skriftliga handlingar kunna gå förlorade, samt vittnen dö eller
bortflytta, eller de omständigheter, hvaraf målets utredning beror, falla i
glömska, enahanda svårigheter kunna mota gäldenären, i afseende å domfäste
skulder, sorn i afseende å andre, att genom bevis om gjord betalning
värja sig ifrån orältmätiga kraf, samt någon dylik åtskillnad på fordringar
ej heller göres i öfrige fall, der bevakning är föreskiifven, såsom i fråga
om concurs eller årsproclama, vid hvilka tillfällen de på Dom eller
Utslag grundade lbrdringarne mäste, likasom andre fordringsanspråk, i
stadgad ordning anmälas, så vida icke borgenären skall förlora sin rätt;
alltså och på det all olikhet i lagskipningen, rörande delta ämne, må för
framtiden förekommas, få Rikets Ständer i underdånighet föreslå utfärdande
af en allmän Författning, hvarigenom påbjudes, att hvad i E. K. M:s
Nådiga Förordning den i3 Junii 1S00 stadgas derom, att den, som häfver
Expeditions-Utskottets Forslag lill lindi Skrifvelse IV:o 84.
1 r 1
förifrån tios annan,, i gods,, penningar eller hvad det är, men ej, kräfver
den skriftligen eller muntligen, och ej heller gifver den an inför Rätta,
eller hos E.. K. M:ts Befallningshafvande, inom Tio år,, derå sedan' icke
eger någon talan, äfven hör tillämpas å sådane ibrd ringar, spmgenom Dona.
aller Utslag blifvit fastställde..
Rikets Ständer framhärda &c.-  Siockholm den 3o Julii 1S34.-
N:o 84:.
Tfppläst oeli' godkändt Iros Ridd. och Adeln ilen 28 Julii i8>4-
Presle-Slåmlet den 28 — —
Bnrgme-SlAndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o — — -
Rikets Ständers undérdåiiiga Skrifvelseangående ändring i
sista morn 5 samt / moni. 7 iy Cap. IIandels-*Balken.
. (Lag-Utsk.. N;o C9.)
S. A. K.-
Hbs Rikets Ständer liar framställning blifvit gjord om ändring i 5
§. och i 1. mom. 7 §. af 17 Cap. IIundels-Bdken och hvarföre såsom skäl
blifvit anfördt,. att vid tillfällen du bodmeri-Iångifvare och skeppsbesättning
concurrerat för att ur fartyg och gods- erhålla betalning för bod--  ineri-lån och skeppslön, Lagen icke lemnade tillräckligt skydd till betryggande
af skeppsbesättningens rätt- Det hade nemligen handt, alt,
då fartyg, efter tecknadt bodmeri lill skeppets fulla värde, med baklast
återkommit till den ort, hvarifrån resan blifvit börjad, besättningen
gått förlustig betalning för sin innestående löne-fordran, derföre, alt i
17 Cap. 7 §. Handels-Balken stadgades^ att, om någon har sådant bil-el~-  Jer bodmeri-bref, sorn i Sjölagen beskrifves, lian eger förmonsrätt i skeppet,
så ock i godset, då skeppsfolk betaldt är, såsom i föregående 5 §.
blifvit sagdt, hvarest orden lyda: ”af gods i skepp tages först sjöfolks
lön”. Häraf linde uppkommit den följd, att en besättning, som under
en längre lid på flere år åtföljt ett fartyg, hvilket ifrån den eira orten lill
tkn andra gått på frakt,, vid resans-slut ej egde något att med säkerhet
-
lil Expeditioiu-Utskoltets Forslag lill lind. Skrifvelse IV.-o 84-
påräkna för sitt arbete ocb sin morla. Sistnämnde lagrum föranledde
dessutom till den anmärkning, att, ehuru fartyget gjort flere fraktresor,
sista godsegaren likväl måste låta sina varor gå lill liqviderande
af folkets alla innestående hyror, enär, enligt Skipmanna-Balken oell 1748
års Kongl. Coopvaerdie-Reglemenle, besättningen icke vore berättigad,
att å hvarje aflastningsort dess upplupne löner utbekomma. Det borde
deremot åligga Redaren, hvilken tillgodonjutit frakterne, att ansvara
för folkets löner och, vid saknad tillgång hos honom eller Skepparen,
borde skeppsfolket ega förraonsrätt i skeppets inventarier, eller, om desse
ej voro tiilräcklige, i skeppets försal jnings-belopp framför den, som gifvit
lån å bil- eller bodmeri-bref, helst denne, innan han lemnadc lånet,
vore i tillfälle att göra sig underrättad huruvida folkets hyror innestå.
Rikets Ständer, som tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit,
finna äfven det origtiga så väl deri, alt sjöfolks obetalde aflöning icke eger
förmonsrält i fartyget, som ock att sådan fordran har förmonsrätt till godset,
som i fartyget är, hvarigenom kan inträffa, att gods, som vid slutet
af en emellan flera orter verkställd resa, tillfälligtvis finnes om bord,
medtages för löre-fordringar, hvilka tillkommit förr än samma gods inlastades,
och under förehafvanden, deraf godsegaren icke haft någon nytta.
Sjöfolket står i Skepps-redarens och icke i befraktarens tjenst, och
det bör således ega sin förmons-rätt icke i godset utan i skeppet. Dock
anse Rikets Ständer denna förmonsrätt icke böra utsträckas till äldre fordringar,
än de som härleda sig ifrån den af fartyget senast gjorda resa näst
innan förmonsrälts-tvisten uppstår, enär i annat fall skulle kunna inträffa
för den senaste besättningen collisioner med gamla okända fordringsanspråk,
äfvensom för bodmeri- och bilbrefs-långifvare ett onödigtvis förÖkadt
äfvertyr; hvarjemte Rikets Ständer trott alt, till förekommande af
olika begrepp derom, hvad till sista resan rätteligen må hänföras, då t.
ex. fartyget besökt flere hamnar efter hvarandra och flere gånger ombytt
laddningar med samma manskap, det vore nödigt bestämma, att resan
bör räknas ifrån det besättningen inmönstras.
X öfverensstämmelse med dessa grunder få Rikets Ständer i underd.
föreslå, att, i stället för sista mom. af 5 §. i 17 Gap. Handels-BaJken ,
derstädes måtte införas följande stadgande: Sjöfolk vjute förmonsrätt
i skepp för lön under skeppets sisla resa, räknad ifrån besättningens
inmönstring, och Skepps-redare ege för skeppslega samma rätt i det gods
sorn i skeppet är;
samt
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.O 85. *iS
samt att i mom. 7 §. i berörde Caj), måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Häfver någor sådant bilbref, sorn i Sjölagen beskrifvet är, ege
Tian förmon i skeppet, dä skeppsfolk är betaldt, som i 5 $. säges, så
ock i godset.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 3o Julii 1834*
N:o 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Julli i834*
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse derom, att de Lagstadganden,
som vid innevarande Riksmöte beslutas, af sådan
beskaffenhet, att de tillhöra allmän Civil- och CriminalLag,
må, så vidt ske kan, varda i en enda Författning
kungjorda. (Xag-Utsk. N:o 80.)
S. A. K.
Ehuru Rikets Ständer, lill undanrödjande åf tidsutdrägt, funnit sig
böra under denna, likasom vid föregående Riksdagar, uti serskilda Skrifreiser
till E. K. M. i underdånighet anmäla de förslag och hemställanden
om ändringar i åtskilliga den allmänna Lagstiftningen rörande ämnen,
som Rikets Ständer trott vara af omständigheterne påkallade; hafva
Rikets Ständer likväl, på det detta ej mätte föranleda till antalets ökande
af spridda Författningar, och enär det skulle leda till en lättad
kännedom och öfversigt af Lag-Verket, om för hvarje Riksdag, de då
beslutade tillägg till, eller ändringar och förklaringar af allmän Civil-och
Criminal-Lag, så vidt utan olägenhet ske kunde, klefve samlade till en
gemensam Författning, härmed skolat hos E. K. M. i underdånighet arn»
bålla, att alla de Lagstadganden, som vid innevarande Riksmöte beslutas,
af sådan beskaffenhet, alt de höra till allmän Civil- och Criminal
-
Dih. lill R. St. Prof. fS34> lo Sami. t A/d.
iS
Expeditions- Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse No 86.
Lag, ma, så vidt det linnes lämpligt, varda kungjorda uti en enda Författning,
den E K. M. torde vid Riksdagens slut i Nåder låta utfärda;
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o Julii i834-
N:o 86.
Uppläst och godkändt lios Ridd. octi Adeln den 28 Julil It 34-
Preste-Slåndet den 28 — —
Borga re-Ståndet den 28 — —
Bonde-Slåndct den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående upphäfvande
af Skrå-Författningarne i MurmästareTimmermans- och
flygg tnäs t are- lian dt v er ken. (OecoiK-Utsk. N:o 61.)
S A Kr
I sammanhang med väck t fråga om befrämjande af byggnadsföretag i
Rikets större städer och företrädesvis i Hufvudstaden, har, till beredande
af tillräcklig arbetskraft och måttliga arbetslöner, förslag blifvit bos Rikets
Ständer framslälldt derom, att rättighet må beviljas hvarje välfräjdad person,
utan afseende ifrån hvilken ort lian kommer, efter anmälan hos Vederbörande,
och, om så billigt pröfvades, emot låg contribulion, att såsom
murare, timmerman eller snickare låta sig använda vid nybyggnad af stenhus
i Stockholm, utan hinder af gällande Skrå-författningar,
Och då Rikets Ständer, vid öfvervägande häraf, funnit, att de nu gällande
tvångslagar, i afseende på hvarje stads handtverkares uteslutande rätt,
att vid byggnadsföretag inom staden med arbete tillhandagå, för dylika
företag lägga de största svårigheter i vägen, och dem stundom alldeles
hindra, samt de inom städerne bosatte handtverkare, hvilka ega känd
skicklighet och pålitlighet, alltid, äfven under täflan med handtverkare
ifrån landsbygden, företrädesvis kunna påräkna att blifva anlitade, anse
Rikets Ständer sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla, alt Skråförfattningarne
i Murmästare-, Timmermans- och Byggmästare handtverken måtte i
Nåder upphäfvas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3-t Julii i83/p
Expeditions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse N.-o Sj,
XI5
N:o 87.
Uppläst och återremitteradt hos Ridd. och Adeln den 18 Aug. 1834.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 29 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 25 — —
Borga re-S lund et den 25 — —
Bonde-Slåndet den 25 —- —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl-.
Majus Nådiga Proposition om Curhusafgiftens fortfarande.
(Bev.-Ulsk. N:ris 8 och 17.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition af den 18 sist). Januarii, har E. K. M,
med lillkäunagifvande, att E. K. M. under den 9 Julii i83o utfärdat
Nådig Kungörelse om Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade beslut,
alt en afgift af minst 1 och högst 5 sk. af hvarje person, som betalar
mantalspenningar, skulle, från och med nämnde år till och med det, då
påföljande Riksdag slutades, till veneriska smittans hämmande, fortfarande
erläggas, tillika i Nåder meddelat: att, då Rikets Ständer syntes hafva
åsyftat, att från Curhusens styrelse och förvaltningen af deras medel
alldeles afskilja Lazareltens, Serafimer-Cidens-Gillet, tili följd af E. K.
M:s Nådiga befallning, infordrat och, jemte eget underdånigt yttrande,
till E. K. M. inkommit med samtlige E. K. M:s Befallningshafvandes
underd. förslag till reglering af Lazareltens framtida underhåll och styrelse,
hvilka hufvudsakligen instämt deri, att Lazaretten omöjligen kunde
ega bestånd utan understöd, samt att för dem och Curhusen vore
förmonligast, om deras styrelse blefve gemensam, utom på de ställen,
hvarest deras afskiljda läge sådant hindrade; att Serufimer-Ordens-Gillet
härvid upplyst, att Lazaretten från början aldrig haft någon rättighet
till understöd af Hospitalsfonden, utan urspungligen bort anläggas och
underhållas på Länens egen bekostnad, hvadan det bidrag, som från
nämnde fond i senare tider årligen till Lazaretten lemnats, härledt sig
ifrån stadgandet i Kongl. Instiuctionen för Serafimer-Ordens-Gillet af den
28 April 1791; och att Hospitalsfonden för närvarande icke egde några
öfverskott att till Lazareltens underslöd aflåta, sedan fondens medel medtag
i ts och ännu erfordrades för inrättandet af Central-Hospitaler, hvadan
ock E. K. M , under den 29 Oct., 1828 tills vidare och så länge behofvet
fordrade, befriat Hospitalsfonden från alla bidrag till Läns-Lazaretten,
undantagande dem, som grundade sig på serskilda Nådiga förordnanden.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse F.-o Sf.
På grund hvaraf Serafimer-Ordens-Giliet, enär Lazarettet således borde af
Länens invånare sjelfve underhållas, i underd. hemställt: att Curhusafgiften
mätte fortfara till enahanda belopp, som vid sista Riksdag bestämdes5
att berörde afgift för hvarje Län serskildt måtte af dess Comrferade årligen
fastställas sålunda, att både Lazaretten och Curhusen deraf finga
full tillgång för deras utgifters bestridande; samt att, enär Lazarettet!
och Curhusen i de flesta Län voro anlagde i ett och samma hus, Styrelsen
af hvarje Läns Lazarett och Curhus måtte, till besparing i kostnaden,
blifva gemensam, der icke locala hinder eller andra orsaker deremot
förekomme, såsom i Stockholms, Östergöthlands, Södermanlands*
Wermlands och Gefleborgs Län, dock att hvardera Inrättningens utgifter
noga borde afskil jas, hvilket vunnes genom efterföljd af det formulair, som
redan vore till efterrättelse för redovisningen meddeladt; och har E. K.
M., efter att i ämnet hafva hört Sundhets-Collegium, som biträdt Serafimer-Ordens-Gillels
underd. framställningar, uppå de af dessa Verk anförda
grunder, och då botandet af andra sjukdomar, än den veneriska,
jemväl vore angeläget, i Nador föreslagit Rikets Ständer följande beslut:
a) att Curhusafgiften fortfarande måtte utgöras intill utgången af det år,
då nästa Riksdag slutas, och inom hvarje Län af dess Comiterade bestämmas
till det belopp, att erforderlig tillgång vinnes både för Lazarettet
och Curhusens behof; samt b~) att styrelsen och förvaltningen af
Lazaretten och Curhusen inom hvarje Län matte, på sätt och med de förbehåll
Serafimer-Ordens-Giliet uppgifvit, blifva gemensam.
Hvad E. K. M. sålunda i Nåder föreslagit hafva Rikets Ständer till
öfverläggning förehaft, och tillika tagit kännedom af de från Läns-Styrelserna
insända berättelser om revisionen af Curhus- och Lazaretts-räkenskaperne,
äfvensom af hvad handlingarne i öfrigt innehålla; och ehuru
Rikets Ständer anse Curhusafgiften hvarken böra eller kunna bestämmas
med hänsigt att fullt afhjelpa Curhusens alla behof och dessutom
äfven Lazarettens, enär sådant vöre oförenligt med egentliga ändamålet
och vilkoret för Curhusmedlens sammanskott, hvilka förutsätta, ali
denna afgift ej allenast bör minskas i moa af veneriska sjukdomens
eftagande, utan äfven alldeles upphöra, om och när berörde ändamål
är vunnet; likväl, och som, enligt Sundhets-Collegii uppgifter, Curhus»
inrättningar ne, oberäknadt Militair-Sjukhusen, under åren tS27, 1828,
1829 och i83o i medeltal för hvarje år varit begagnade af a.ySä personer,
hvaraf visade sig, att sjuk-an tal et under dessa år på det liela ieke
undergått någon serdeles betydlig minskning emot medeltalet för iren
Expeditions-tflstollds Förslag till und. Skrifvelse AT-o 87. J17
1824? i8a5 och 182G, hvilket, efter afdrag för Militair-Sjukhnsen, utgjort
omkring 3,ooo personer; samt Rikets Ständer dessutom af Pievisions-Berättelserne
ifrän Länen inhemlat, alt i allmänhet Curhus-inrältningarnes
fonder eller behållningar äro så obetydliga, att dessa Inrättningar, åtminstone
tills vidare, icke utan fortfarande understöd kunna vidmagthåll
as, oberäknadt de årliga bidrag, som Lazaretten af Curbusmedlen
påkalla; hafva Rikets Ständer af dessa skäl funnit godt besluta, att en
årlig afgift till veneriska smittans botande oell hämmande må, till
och med det år, då nästa Riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven person
fortfarande utgöras, under hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid
sista Riksdag fastställdes, äfvensom att styrelsen och förvaltningen af
Lazaretten och Curhusen inom hvarje Län må blifva gemensam, der icke
Jocala hinder eller andra orsaker deremot förekomma, såsom uti Stockholms,
Östergöthlands, Södermanlands, Wermlands och Gefleborgs Län,
dock att hvardera Inrättningens inkomster och utgifter noga åtskiljas,
samt ovilkorligen serskildt redovisas; och hafva Rikets Ständer i öfrigt
ansett lämpligt, att i afseende härå bestämma följande allmäna» stadganden,
nemligen:
1:0 Till veneriska smittans hämmande oell utrotande utgöres årligen,
ifrån och med år i835 tili och med det år då nästa Riksdag slutas,
af hvarje person, sorn betalar mantalspenningar, en Curhus-afgift
med ett minimum af en skilling och ett maximum af fem ski i lingar
Banco, lika för alla betalande inom hvarje Län, efter dess behof; börande
afgiften bestämmas antingen till ettdera af dessa belopp, eller deremellan,
men må icke, utan vid serdeles tvingande omständigheter, fastställas
till det högsta.
3:0 Denna afgift skall utgå, användas och rötlovisas inom hvarje Län
serskildt, så att den blifver alldeles skiljd ifrån Hospitalens och Lasarettens
fonder och räkenskaper, med förbehåll, alt de härigenom inflyrtande
medel icke begagnas till andra ändamål, än Cur-anstalterne, efter
behof och öfverenskommelse inrättade på ett eller flere ställen inom Länen,
så framt nämnde medel icke skulle för veneriska smittans hämmande
till fulla beloppet åtgå, då öfverskottet får, efter bestämmande
af de i 3:dje punkten omförmälde Comiterade, under nedanmimndo LänsDirectioners
inseende, användas för allmänna helsö vården inom Länet,
serdeles till Lazarettet',s allmänna utgifter i och för svårare yttre skador
och sådana sjukdoms-tillfällen, som påfordra Chirurg hk behandling.
3^> Ofördröjligen efter Riksdags-Reslutels kungörande bör, genom
Expedition!-Utskcttets Fardag lill imd. Skrijvelse N-0 81.
utsedde Socken-Fullmägtige, hvilka sammankallas af Kronofogden, inom
hvarje Tingslag valjas en Deputerad, samt af Borgerskapet inför Magistraten
likaledes en, hvilka Deputerade sammanträda på den tid och det
ställe, E. K. M:s Befallningshafvande utsätta, för att, under Landshöfdingen®
ordförande, besluta, genom öfverenskommelse eller votering per
capita, deruti Landshöfdingen eger deltaga, om sammansättningen till
form och personer af den Comité med nödige Suppleanter, sorn skall
årligen intill nästa Riksdag så väl revidera och granska räkenskaperne,
jemte styrelsen och förvaltningen af Curhus-Inrältningen, som ock derefter
ej mindre till beloppet bestämma bidraget till Lazarettet af tilläfventyrs
varande öfverskott, än stadga för följande året den afgift, som
kan erfordras; hvilka befattningar, om Deputerade så för godt finna,
afven kunna till Pröfnings-Comitén öfverlemnas. Städerne Stockholm
och Götheborg anses likväl i dessa hänseenden såsom serskilda Län.
4:o De ifrån Hospitals- och Lazaretts-fonderne inom hvarje Län
skiljda Curhus-medlen användas afen, jemlikt E. K. M:s Nådiga Instruction
för Curtius- och Lazaretts-Inrältningarne, af den 17 December 1817,
tillförordnad Direction, och redovisas å 1 ligen införde, enligt 3:dje punkten,
utsedde Comiterade, hvilka, om de tillika firo Ledamöter af Pröfnings-Comitén,
i de, rörande deras sammanträden utfärdade allmänna
kungörelser, förut erinras om detta deras serskilda ofvanomförmälda åliggande;
börande ej allenast en serskild beiättelse om nämnde revision
årligen tryckas, utan ock, genom Läns-Styrelsens försorg, ett exemplar
deraf till hvarje kyrka sändas, att från predikstolarne kungöras,
samt Serafimer-Ordens-Gillet, Sundhets-Collegium och Riksgälds-Contoret
deraf undfå hvar sitt exemplar, det sistnämnde, för att Rikets
Ständers Revisorer och Bevillnings-Utskolt tillhandahållas; och skall i
dessa tryckta berättelser äfven utsättas till hvad belopp Comiterade bestämt
afgiften för det följande året, hvarefter debitering och uppbörd
af oflanämnde afgift kommer att, på förr vanligt sätt, tillika med de
öfriga krono-utskylderna verkställas.
5;o Räkenskaperne öfver Curhus-medlen skola upprättas i enlighet
med det härjemte bifogade Formulaire, men må icke afslutas förr, än
Comiterade på ofvannämnde sätt bestämt det bidrag, som må kunna
lemnäs till öfriga helsovården.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Augusti i834-'
Expcililions^UtskoUets Forslag till uriel. Skrifvelse N.o 88.
N:o 88.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 8 Augusti r834-
Preste-Slåndet den i i — -j
Borgare-Ståndet
den 11 — —
Bonde-Slundet den 11 ' — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående väckt fråga om
försäljning till skatte af de till Ekeplantering an slagne
Bispmotala Kungsgård och stine under fVisingsborgs Kungs
gård
lydande hemman, samt om inköp för Ekeplantering
af jord å Wisingsö. (Stats-Utsk. N:ris 29 och i85.)
S. A K.
Sedan Rikets sist församlade Ständer, i anledning af E, K. M:s Nådiga
Proposition, rörande en förändrad disposition af Ekeskogarne i Riket,
uti underd. Skrifvelse af den 19 Augusti 1829, bland annat förklarat,
att en till arealen viss bestämd jordrymd, helst i Rikets sydligare
delar, borde för framliden utses, att efterhand till ekeplanteringars verkställande
för Kronans räkning, för af Rikets Ständer anslagne medel,
användas, och att till en början sådane Kungsgårdar, Kronoparker och
Kronoallmänningar, som funnos för ändamålet tjenlige och voro eller
ble.fvo disponible, skulle härtill af E. K. M. få begagnas, med E K M.
dervid lemnad rättighet att* efter laglig uppskattning å ömse sidor, utbyta
större eller mindre del af den Kronan tillhörande och för ekeplanteringen
bestämda jord, emot annan jord, tillhörig enskild man, som der
till
samtyckte, då ett sådant utbyte vore nödigt, för alt ål planteringarne
gifva en sammanhängande sträcka och tjenliga gränser; så har E.
K. M., uti Nådig Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott af den 18
sisth Januarii, tillkännagifvit, att E. K. M, efter inhemlade närmare
upplysningar i ämnet, den 28 October i83o förordnat, att, i stället för
ekeplanteringens påbörjande vid Bispmotala i Östergöthland belägne
Kungsgård, såsom den först arrende-lediga Kronolägenhet, början med
ekeplantering borde göras vid Wisingsborgs, af Directeuren för Skogsinstitutet
dertill föreslagne Kungsgård, hvilken till Kronans disposition
Midfastan i832 återfölle, af det skäl, att, enligt hvad bemälde Directeur
om växtligheten på Visingsö anfört, eketrädets mognad till skörd derstädes
vore att förvänta 20 lill 3o år förr, än i Östergöthland, hvarigenom
olägenheten af det mindre betydliga dröjsmål i anläggningens början,
TIO
Expedit ions-V t skotlets Förslag till und. Skrifvelse N.ö SS.
sorn genom Wisingsborgs senare tillträde än Bispmolalas uppkomme, af
den tidigare skörden mångfaldigt öfvervägdes; hvarjemte en serskild styrelse
öfver ifrågavarande anstalt blifvit af E. K. M. tillförordnad; att denna styrelse
hos E. K. M. den 29 sisth October anmält, hurusom Styrelsen funnit
jorden å Wisingsö med ganska få undantag vara tjenlig till ekeplanlering,
hvaremot vid Bispmotala högst få fläckar voro till ekeplantering
duglige; äfvensom de under Wisingsborgs Kungsgård lydande 2:ne på
fasta landet i Grenna Socken belägna hemman, Lönnemålen och Eskemålen,
om |:dels mantal hvartdera, voro till ekeplantering alldeles otjenJige;
hvadan Styrelsen på upptagne skäl i underd. föreslagit: 1:0 att
ekeplanteringen finge uteslutande concentreras på Wisingsö å den jord,
som der kunde förvärfvas, men Bispmotala, såsom otjenlig, icke dertill
användas; 2:0 att hemmanen Lönnemålen och Eskemålen såsom äfven
dertill otjenlige måtte genast få försäljas, antingen emot det af åboerne
å dessa hemman gjorda anbud af 5ooo R:dr RGS eller på auction; 3;o
alt, likaledes till besparing i de contante utgifterne, Bispmotala om ett
års förlopp måtte få försäljas, efter skedd anmälan; och 4-"° att Styrelsen
vid sig yppande lägenhet, måtte, dock efter erhållen tillåtelse för
hvarje gång, få köpa jord på Wisingsö för de medel, som för de försålda
hemmanen erhöllos, och i öfrigt för de medel, som till Ekeplanteringarne
voro eller blefve anslagne; att E. K. M , på grund af hvad ekeplanterings-styrelsen
i underdånighet anfört, funnit Wisingsö, i anseende till
läge, jordens beskaffenhet och öfrige uppgifne förmoner, vara för ekeplantering
en bland de mest passande localer, och att det således vore angeläget,
att för detta ändamål söka efter hand bringa denna ö under Kronans
eganderätt, men att deremot Bispmotala Kungsgård, såsom otjenlig
till ekeplantering, icke borde användas; med anledning hvaraf
och då, på sätt Ekeplanterings-styrelsen jemväl uppgifvit, nästan oöfvervinnei
liga svårigheter motte för verkställigheten af de jordulbyten ernellan
Kronan och enskilde, som Rikets Ständer, för att vinna tjenlig
jord lill ekeplanteringen, medgifvit, så att förutses kunde, att ändamålet
på sådant sätt icke stöde att vinna, utan att det enda lämpliga vore,
alt Kronan försålde de för ekeplanteringen anslagne lägenheter, som
icke dertill lämpligen kunde användas, och deremot inköpte andra, som
funnos tjenlige, E. K. M-, under den synpuukt, att ekeplanteringen
för närvarande endast å Wisingsö borde fortsättas, föreslagit Rikets
Ständer: 1:0 alt Bispmotala Kungsgård, sedan den blifvit behörigen
skatt
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse N.o SS.
skattlagd, likasom de under Wisingsborg lydande, på fasta landet belägne,
afven till ekeplantering oljenlige hemmanen Eskemålen och Lönnemålen,
sedan Kronotionde blifvit dem åsatt, må under skatlemannarätt
på öppen auction få försäljas till den, som derföre erbjöde den
bogsta antagliga skatteköpeskilling, att med en sjettedel om året på
sex år erläggas; och 2:0 att, för så väl de genom denna försäljning inflytande
skalteköpeskillingar, som de medel, hvilka i öfrigt för ekeplanteringen
voro eller blefve af Rikets Ständer anvisade, jord å Wisingsö
må efter hand och i den mon den, efter af Ekeplanterings-Styrelsen hos
E. K. M. skedd anmälan, emot lämpligt och billigt pris kunde erhållas,
af E. K. M. inköpas, för att till ekeplanteringen användas.
Rikets Ständer hafva högslberörde Nådiga framställning i öfvervägande
tagit, och dervid tillika inhemtat, alt Rikets Ständers vid sista Riksdag
gjorda underd. hemställan, alt början af ekeplantering och plan.teringshagars
inhägnande måtte verkställas vid Bispmotala Kungsgård, grundade
sig på de undersökningar, som Öfversten af Borneman och Öfver-Jägmästaren
Ebert verkställt, och på den berättelse, som frami. Herr Amiralen
»n. m. Grefve v. Platen och Landshöfdingen m. m. Grefve Hamilton lindel'
den 7 December 1826 i ämnet afgifvit; och ehuru Rikets Ständer
icke vilja afgöra, huruvida dessa sakkunnige mäns tillstyrkande af Bispmotala
Kungsgårds användande till ekeplantering blifvit fullt vederlagdt
genom den af Directeuren vid Skogs-Institutet, Hof-Jägmästaren J. A.
af Ström, sedermera anställda undersökning; likväl och då, fråga nu är
om ett större företag af väsendtlig vigt för Riket och förenadt med betydliga
kostnader, hafva Rikets Ständer ansett betänkligt att nu bifalla livad
E. K. M. i detta hänseende i Nåder föreslagit, helst Rikets Ständer icke
kunna undgå fästa uppmärksamhet på de yttranden, som så väl E. K.
M;s Befallningshafvande i Jönköpings Län, som flere å Wisingsö bosatte
personer meddelat i en annan af Rikets Ständer nyligen afgjord fråga,
om sökt nedsättning i lösen för de dagsverken Wisingsö-hemmanen böra
till Wisingsborgs Kungsgård utgöra, och af hvilka yttranden de slutsatser
borde dragas: all, då i allmänhet sädesafkastningen på ön icke kan
påräknas till högre än 3:dje och /\’Ac kornet, jordmånen icke är att anse
för fulit bördig; alt, då skog icke finnes, utan till och med bränsle måste
från fasta landet afhemtas, nödigt skydd emot stormar för ekeplanterin
gen skulle komma att saknas; samt att, om Wisingsö, såsom anledning
är att förmoda, hvilar på kalkberg utan tillräckligt djupt jordlager derBih.
till Ti. St. Trot. 1834• to Sami. 1 dfd. 16
iji Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse lV:o 8g.
öfver, jordmånen väl kan vara mera drifvande och planlorne, till följd
deraf, komma alt hastigare utveckla sig, men alt desse deremot också
förr torde torka samt i allmänhet icke lemna fullt godt virke; pch det
Sr med hänsigt lill dessa ännu outredde, men på förevarande frågas afgörande
väsendtligen inverkande omständigheter, som Rikets Ständer
få, såsom svar å E. K. M:s Nådiga Proposition, i underdånighet anhålla,
det E. K. M. i Nåder täcktes, till utrönande af jordmånens å Wisingsö
tjenlighet, äfvensom af localens lämplighet i öfrigt till ekeplantering, låta
anställa ny undersökning af sakkunnige personer och i närvaro af ej
mindre E. K. M:s Befallningshafvande i Länet, än äfven af några i orten
boende kunnige redlige män; hvarjemte Rikets Ständer få till E. K. M. i
tmderd. öfverlemna, att, så vida beskaffenheten af Wisingsö vid denna
undersökning skulle finnas så tjenlig, alt den påbörjade ekeplanteringen
anses böra företrädesvis der fullföljas, låta vidtaga de i den Nådiga
Propositionen föreslagna nödiga åtgärder.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den ii Augusti 1834-
N:o 8g.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Aug. 1834-
Pi cste-Ståndet den i i — —
Borgare-Ståndet den i i — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående af skaffandet
af Borgholms Garnisons service-medel. (Stats-Utsk. N:ri»
37 & 187.)
S. A. K.
Vid förehafvande af väckt fråga om afskaffande af den under benämning
af Borgholms Garnisons service-medel på pland utgående afgift, hafva
Rikets Ständer inhemtat, att dessa medel utgöra» med 1 sk. af hvarje
hemman på Öland, med undantag af Kungsgårdar, Säterier, Boställen,
Posthemman m. fl., och enligt i832 års räkenskaper uppgått till sammanlagda
i5 R:dr 19 sk. 9 r:st.; och som denna skatt drabbar endast en mindre
del jordbrukare, och beloppet deraf är nog ringa för att debiteras, upp
-
Expalitions-U t skottets Forslag till und. Skrifvelse N.O 90.
193
bäras oell redovisas, hafva Rikets Ständer ansett, det vederbörande hem*
mansinnehafvare å Öland böra befrias frän erläggande af ifrågavarande afgift,
samt att, till följd deraf, densamma bör ur Kronans räkenskaper försvinna.
Hvilket Rikets Ständer få bos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda & c.
Stockholm den 11 Augusti j834*
N:o 90.
Uppfäst och godkitadt hos Ridd. och Adeln den tl Aug. 1834.
Prtste-Sländet den 11 —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
lindring i vilkoren för begagnandet af det utaf Rikets
Ständer till återuppbyggande af staden Borås anslagne låne-understöd,
äfvensom eftergift af den staden åliggande
bevillning. (Stats—Utsk. N:ris 35 & 154 och Bev.-Utsk. N:o
a5.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sisla Riksdag till återuppbyggande afstadea
Rails, efter den år 1827 staden öfvergångna senare eldsvåda, afRiksgäldsConlorets
medel beviljat samma stad ett låne-understöd af 85,000 R:dr,
hvaraf 10,000 R:dr anslogos till stadens nya planläggning jemte tomt-och
gatu-regiering, och i5,ooo R:dr till uppförande af publika byggnader, å
hvilka 25,ooo R:dr 5 procents ränta skulle erläggas, men någon capitalafbetalning
under de första 10 åren, räknadt från och med år i83o till
och med år 1839, icke ifrågakomma, hvaremot, under de påföljande loår,
& primitiva capitaiet to procent borde, vid hvarje års utgång, albetalas, så
alt bela capitaiet inom 1849 ^rs s*ut vore inbetaldt; samt af den återstående
lånesumman Go.ooo R:dr skulle till enskilde personer utlånas emot
5 procents ränta och 5 eller 10 års anstånd med capital-afbetalning, allt
efter som byggnaderne Liefve af träd eller sten uppförde, efter hvilken tid
u4
Expedilions-Ulskoltits Förslag till uriel. Skrifvelse N.o Qo.
10 procent å primitiva capitalet borde årligen inbetalas; så har E. K. M.,
genom Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 8 sistlidne Februarii,
sned anledning af jnvånarnes i staden Borås gjorda underdåniga anmälan
orri stadens bristande förmåga att uppfylla de vid förenämnde låne-understöd
fästade vilkor, till Rikets Ständers bepröfvande och det afseende, sorn
de för staden förekommande bevekande omständigheter påkallade, behagat
i Nåder öfverlemna följande af sökanderne uppgifne utvägar till försäkrandet
af stadens framtida bestånd, nemligen:
1:0 Eftergift och afskrifning af de 10,000 R:dr, hvilka af RiksgäldsContoret
blifvit staden långifne, till fulländande af dess nya planläggning
med gatureglering, hvars verkställighet sökanderne ansett leda icke allenast
till stadens betryggande för olyckor af'så förstörande egenskap, som d«
inträffade, utan ock till Statens fredande från äfventyret af de uppoffringar
och förluster, som deraf vanligen följde5
2:0 Räntans nedsättning till 3 procent å det nya, eller 5-procentslånet,
så väl för allmänna som enskilda byggnader, i likhet med hvad, i afseende
på ett äldre 3-procents lån, vore gällande; och
3:o Ytterligare förlängning af liden för den lindring och befrielse, i
bevillnings-afgifler, som, enligt nu gällande Bevillnings-Förordning, ega rum
för Borås stad, eller ock staden förflyttas i /\:de classen, intilldess stadens
invånare hunnit inbetala sina allmänna lån.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och, vidkommande först den af staden Borås sökta lindring i betalningsvilkoren
för de staden beviljade låne-understöd; så hafva Rikets Ständer ansett
den åsyftade lindringen icke annorledes kunna bifallas, än genom en förlängning
af tiden för lånens återgäldande, och ulan någon uppoffring för
Staten af capital eller förut stadgad ränta; på grund hvaraf Rikets Ständer
funnit godt bestämma: 1:0 alt, ulan någon nedsättning af den, vid Lånets
beviljande, lill fern för hundradet stadgade räntan, anstånd till år 1840
må lemnäs med de årliga capital-afbetalningarne på lånen till enskilda personer,
hvilka capital-afbelalningar, enligt vederbörande låntagares afgifns
skuldförbindelser, eljest skolat taga sin början ifrån och med åri835;men
att emedlertid å hela lånet af 85,000 R:dr bör, i föreskrifven ordning, erläggas
fem procents ränta, med 4>25o R:dr årligen; samt 2:0 alt, ifrån och
med år 1840, böra å hela lånesumman af 85,000 R:dr, inom hvarje års
slut, inbetalas åtta procent, eller 6,800 R:dr,' hvaraf beräknas fem procent
såsom ränta å det innestående capitalet, och hvad, som derefter öfverblif^er,
afskrifves på capitalet, intilldess detsamma blifvit till fullo återguljet;
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse N:0 gi.
kommande alla öfriga vilkor, under hvilka ifrågavarande lån äro beviljade,
alt förblifva oförändrade.
Och beträdande sedermera frågan om fortfarandet af den staden Borå*
förunnade lindring i bevillningen; så hafva Rikets Ständer, i enlighet
med hvad förut egt rum, bifallit: r.o att de invånare, som genom de staden
öfvergångna eldsvådor blifvit satte utur stånd att erlägga personlig
skyddsafgift, få derifrån, efter taxeringsmännens pröfning och bestämmande,
åtnjuta befrielse för man, hustru och barn; samt 2:0 att alla tomter,
hus och byggnader må undantagas från bevillning.
Hvaremot Rikets Ständer, med afseende derå, att handel och rörelse
synas någorlunda hafva återkommit i sitt förra skick, funnit skäl att i så
målto förändra den hittills åtnjutna lindring i bevillningen för handel och
rörelse i staden, att bevillningen derföre bör utgöras med tre fjerdedelac
af hvad så väl i allmänhet, som för den classens städer i synnerhet, varder
stadgadt; och kommer, i anseende till de staden Borås nu beviljade
förmoner, den af staden alternativt gjorda begäran om stadens förflyttande
i 4:de classen att förfalla.
Hvilket, till svar å E. K. M;s högstberörde Nådiga [Proposition, Rikets
Ständer få i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Augusti i834«
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den n Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den ii — —
Bonde-Ståndet den it — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, rörande ändring i nu gällande
stadgande om Öfverdomstol i Tullmälj m. m. (LogUtsk.
N:ri3 19 Sc 96.)
S. A. K.
I sammanhang med frågan om upphörandet af Styrelse-Verkens domsrätt
i vt6»a mål, har E. K. M., genom Förordning af den 17 April 1838,
i j6 Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N;0 pf.
bland annat, stadgat, att besvär öfver Under-Rätts Utslag i mål, som angå
förbrytelser emot Författningarne om oloflig införsel eller utförsel af
varor, tullförsnillning, ut- och inrikes seglation, nederlag, varutransporter
landvägen inom landet, hvarunder jemväl vore begripne öfverträdelser
af sladganderne om den åt allmogen i sju Härader af Elfsborgs Län samt
släderne Borås och Ulricashamn beviljade handelsfrihet, hvilka frågor ditintills
tillhört Commerce-Collegii domsrätt, skola ensamt af Svea fl of-Rätt
såsom Öfver-Domstol upptagas, äfvensom att tilltal för tjenstefel emot vederbörande
Under-Rätter i mål, rörande tillämpningen af Författningarne
i dessa ämnen, borde omedelbart hos Svea Hof-Rält göras anhän«i«e* och
afdömas.
Men som den Svea Hof-Rätt uteslutande tillagde domsrätt i förenämnde
mål medför väsendtliga olägenheter, enär, om ändamålet med
denna serskilda Rättegångs-Ordning varit att erhålla mera enhet och likstämmighet
i lagskipningen, detta ändamål endast ofullkomligen vinnes,
då Svea Hof-Rätt arbetar på Divisioner, och skiljaktighet i lagtillämpning'
Divisionerne emellan lika lätt kan yppas, som, i händelse målen handläggas
af serskilta Öfver-Domstolar; samt härvid dessutom förekommer, att
genom denna, Svea Hof-Rätt medgifna uteslutande domsrätt i Tullmål långsamhet
i ärendenas gång förorsakas, dels genom en betydlig tillökning i
denna Hof-Rätts göromål, hvilken måste hafva tiU påföljd målens fördröjda
behandling, .dels derigenom, att, då vid lurendrägeri och tullförsnillningar,
begångna utom Svea Hof-Rälls allmänna ilomvärjo, våld emot Beslagare
och Tullbel.jente äfven egt rum, mål härom, vid fullföljd från första
Domstolen ingå till olika Öfver-Rätt; alltså hafva Rikets Ständer skolat hos
E. K. M. i underd. anhålla, det läcktes E. K. M. i Kongl. Förordningen
af den 17 April 1828, angående upphörande af Commerce-Collegii domsrätt
i vissa mål, meddela sådan ändring: att mål, som angå förbrytelser
emot Författningarne om oloflig införsel och utförsel af varor, tullförsnillning,
ut- och inrikes seglation, samt varutransporter land vägen inom landet
och nederlag (hvarunder jemväl ansetts inbegripne öf verti ädelser af Författningarne,
angående den åt allmogen i Sju Härader af Elfsborgs Län, samt släderne
Borås och Ulricaehamn beviljade handelsfrihet), hädanefter icke skola
ensamt af Svea Hof-Rätt såsom Öfver-Domstol upptagas, utan fullföljas
i den llof-Rätt, under hvars domvärjo Under-Rätten i allmänhet lyder;
att åtal emot Under-Rätt för tjenstefel i nämnde mål äfven kommer alt
göras anhängigt vid samma vederbörande Hof-Rätt; samt att, i bäudelsa
E. K. M. härtill lemnar Dess Nådiga bifall, föreskrifterne, rörande tiden
Expeditions-Utskotlcts Förslag till urul. Skri/velse A’.-o ffi. 127
och vilkoren i öfrigt för ändringssökandet, varda derefter behörigen lämpade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den ti Augusti 1834-
N:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. i834-
Preste-Stundet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 1 i — —
Bonde-Ståndet den n — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående lediga tjensters
vid Post-Verket kungörande i allmänna Tidningarne, samt
att, vid återbesättandet af sådane tjenster, afseende mätte
fästas å långvarig och pålitlig tjenstgöring vid samma
Verk. (Oecon.-Utsk. Ntris 37 & 83.)
S. A. K.
I anledning af väckta motioner inom Riks-Ståndcn, åsyftande ett närmare
bestämmande af rättigheten till befordran inom Post-Verket, och af
vissa föreskrifters iakttagande, då ledige tjenster vid samma Verk skola tillsättas,
hafva Rikets Ständer väl funnit, å ena sidan, att någon våda för det
allmänna eller skälig anledning till klagan öfver vederfaren orättvisa för
Post-Verkets Extra Ordinarie Tjenstemän icke kan härledas derifrån, att
sådana Statens tjenare, hvilkas verksamhetsförmåga väl icke upphört, men
som, i anseende till sjuklighet eller andre dylika orsaker, icke längre kunna
fortfara med de Militaire eller Civile tjenstebefaltningar de förut innehaft,
varda, utan att förut hafva vid Post-Verket'tjenstgjort, till Postsysslor
befordrade; men ock, å andra sidan, att inom Post-Verket, liksom andre
Embets-Verk, en längre tids nöjaktig tjenstgöring är förtjent af uppmärksamhet
och belöning; och hafva Rikets Ständer häraf hemtat anledning,
att hos E. K. M. i underd. anhålla, att E. K, M., vid återbesättandet
af ledige tjenster, inom och under Post-Verket, täcktes fästa Nådigt
afseende å långvarig, nitisk och pålitlig tjenstgöring vid samma
Yerk; äfvensom, och enär Rikets Ständer erfarit, att ledigheter af dylik*
1 -i8 Expeditions-Vtkottcls Förslag till und. Skrifvelse IV.-o g3.
tjenster icke tillkännagifvas i Officiela Tidningarne, hvilket dock synes bora
ske, i likhet med hvad vid de fleste öfrige Embets-Verk iakttages, Rikets
Ständer få i underd. anmäla den önskan, att E. K. M. täcktes anbefalla
Öfver-Post-Directeurs-Em betet, att låta sådana ledige tjenster inom
eller under Post-Verket, som af E. K. M. tillsättas, i allmänna Tidningarne
kungöras.
Rikets Ständer framhärda &e.
Slockholm den ii Augusti 1334-
N:o g3.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. oell Adeln den IT Atig. i834-
Pieste-Slåndet den li — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående forsling af
Kronans spanmåls- och mjölförråd för vissa garnisons-orter.
£Oecon.-Ulsk. N:o Stats- och Oecon.-Ulsk. JV:o n.)
S. A. K.
I anseende dertill, att kostnad för Kronan samt betydlig olägenhet
ecb tidsspillan för jordbrukare vore förenad med det nu vanliga sätt, att,
förmedelst Kronoskjuts till och ifrån qvarnar transportera de å vissa garnisons-orter,
för Kronans manskap och fångpersonalen nödige spanmålsförråd,
har hos Rikets Ständer motion blifvit väckt derom, att Artillerihästar
och Kronans lastvagnar mätte begagnas lill ifrågavarande transpor-'
ter, dock att, under den tid e .ercice påstår, forslingen, såsom hittills, borde
med Kronoskjuts eller ock emot beting verkställas.
Rikets Ständer, som anse den omförmälde forslingens verkställande
med Artilleri-hästar icke böra för sig gå på bekostnad af Regementenas
tjenstgöring, hvars oafbrutna och ändamålsenliga gång i främsta rummet
måste afses, hysa deremot den öfvertygelse, alt antingen genom anskaffande
och underhållande af ett ringa antal trosshästar, äfven om inköp af
vagnar måste ske, eller snarare medelst forslingens upplåtande till den
minstbjudande, de ifrågavarande spanmålstransporterne kunna verkställas
för
Expeditions-Utskottcts Förslag lill und. Skrifvelse N.o $4'
129
för lika godt pris, som med Kronoskjuts, om ej för bättre; äfvensom att,
i händelse en tillökning i utgift genom den åsyftade förändringen skulle
inträffa, sådant ej bör lägga binder i vägen för ändamålets ernående, enär
kostnaden hittills ej varit till något visst belopp inskränkt, utan enligt reqvisitioner
och räkningar utgått; på grund hvaraf, och då det dessutom är
en fördel att från jordbruket borttaga ifrågavarande skjutsningsbestyr, Rikets
Ständer få hos Eder Kongl. Maj:t i underd. anhålla, alt i de garnisonsorter,
der Artillerie-Regementen äro förlagde, och spanmålsförråden, som
för garnisonens och Kronans behof förmalas, till och ifrån qvarnar hittills
blifvit med Kronoskjuts fortskaffade, denna forsling hädanefter måtte antingen
med Kronans hästar, jemte Kronans vagnar och manskap, eller ock
emot beting af enskilde personer verkställas, samt ersättningar derföre utgå
af de till den hittills begagnade Kronoskjutsens godtgörelse anslagne
medel.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den n Augusti 1834.
N:o 94.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adéin den ii Aug. 1834-
Preste-Ståndet den n — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den ii — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående väckt fråga
om undersöknings rörande den utmarken på Uland åsätta
ränta. (Stats- samt Oecon.-Utsk. N:o 12.)
S. A. K.
Sedan, uppå Riksdagsfullmägtiges från Öland, vid sista Riksdag*
gjorda hemställan, att den spanmålsränta, som blifvit bestämd alt utgöras
för den å hemmanen på Öland fördelade utmark, eller den såkallade
Alfvaren, måtte upphäfvas, enär mulbetesrättigheten å dessa utmarker
vore ibland de herrligheter, som, vid hemmanens skattläggning, till
ränta blifvit beräknade, Rikets Ständer i underd. anhållit, att E. K. M.
Bill. till R. St. Prot1 i834. to Sami. t Afd. 17
j So Expeditions-Utikotlets Förslag till und. Shrifvslsc IV.o $4.
i Nåder ville anbefalla undersökning om förhållandet samt meddela rättelse,
om sådan af omständigheterne påkallades, men E. K. M. härtill
icke i Nåder bifallit; hafva nämnde Fullmäktige vid nuvarande Riksdag
å nyo väckt fråga oin berörde undersökning, med begäran, alt målet
måtte till ny pröfning hos E. K. M. i uuderd. anmälas.
Rikets Ständer hafva, i afseende på denna frågas behandling under
föregående Riksdagar, inhemlat:
att genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1802, angående hushållningens
förbättrande på Öland, blifvit, med bifall till Kammar-Collegii derom
gjorda hemställan, föreskrifva!, alt ifrågavarande utmark, sedan d*
delar deraf blifvit frånskiljde, hvilka till skogsallmänningar och ekeplanteringshagar
borde bibehållas, finge af E. K. M:ts Befallningshafvande
fördelas emellan dem, sorn sig deraf begagnade, dock att, om någon del
af den upplåtna marken funnes tjenlig lill trädplantering, vissa skyldigheter,
i berörde afseende, borde med fördelningen förbindas;
att sedan Iostruction för Gomiterade, som borde verkställa fördelningen,
derefter blifvit år 1813 utfärdad, hvaruti stadgades, alt för hvarje
till uppodling tjenligt tunnland en viss årlig ränta af 1, 2, 5 till 4
kappars afradsspannmål borde utsättas, hade fördelningen först försiggått
på Ölands Norra Mot, dervid dock skatten för ett tunnland icke upptagits
högre än till 2 kappar, samt taxeringslängderne blifvit på vissa, genom
kungörelser i Socknekyrkorne utsatta dagar till justering uppläste,
hvarefter, då de lemnats utan anmärkning, all talan, till ändrings vinnande
i taxeringen, ansens icke vidare vara öppen; varande dessa åtgärder,
genom Kongl. Brefvet den 29 October 1816, i Nåder gillade, med
förklarande, att nämnde skatt för Norra Mötet komrae att från och med
1818 taga sin början; och hade 'E. K. M. under den 17 November sistnämnde
år dels afslagit Bonde-Ståndets Fullmägtiges från Ölands Norra
Mot vid samma års Riksdag gjorda underd. anhållan, alt delningen mått#
upphäfvas, eller åtminstone ytterligare öfverses, rättas och jemkas, dels
ock, med afslag å Riksdags-Fullmägligens från Södra Mötet begäran, i
enahanda afseende, förklarat, att derstädes borda förfaras på- sätt som
skett i Norra Mötet; i följd hvaraf delningen äfven der verkställts och
den 12 Maji 1819 af E. K. M. blifvit gillad, med Nådig föreskrift, att
ntroarksskatten från och med iSsr borde utgå;
att befrielse från ifrågavarande spanmålsränta äfven blifvit af ölands
Fullmäktige vid års Riksdag sökt, men att E K. M.f genom Nådig
Expedinons-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o r>4- 13 c
Resolution den 9 Mars 1824, dertill icke bifallit, enär samma ränta blifvit
vid Statsregleringen upptagen och påräknad;
alt berörde befrielse hufvudsakligen yrkats på den grund, att, ehuru
jagträttigheten på Öland från uråldriga lider varit E. K. M. förbehållen,
oell alla högdjur på Ön fridlyste, hvilket gällt så väl för inegorne
•om utmarkerne elier Alfvaren, hade likväl denna rätt endast angått djuren,
men icke varit så vidsträckt, att sjelfva jorden någonsin ansetts för
en E. K. M:s och Kronans tillhörighet; utan hade ifrågavarande utmärker
fastmera betraktats såsom hemmanens betesmark, och allmogen i alla
tider derå egt betesrättighet, som vid skatlläggningarne blifvit bland
hemmanens så kallade herrligheter upptagne, och ingått i beräkning vid
hemmantalets bestämmande, af hvilket förhållande den slutsats syntes
kunna dragas, alt, genom den nu tillkomna spnnmålsräntan, dubbel skatt
för en och samma förmon blifvit hemmanen ålagd;
att, vid sista Riksdag, de af Ölands Riksdagshillmägtige förebragte
skäl, till stöd för deras yrkande, ansetts vara af den talande egenskap,
att de borde till deras tillförlitlighet närmare undersökas, helst de af
Riksdagsfullmägtige företedde skattläggningsdocument tycktes utvisa, att
betesrätt å Alfvaren varit ansedd och beräknad såsom en hemmanen åtföljande
förmon eller rättighet, samt Kongl. Brefvet den 16 Mars 1802
innehölle en upplåtelse af samma mark, lill fördelning emellan dem, sorn
sig deraf dittills begagnat, utan att något vilkor af spanmålsränta elier
annan skatt dervid blifvit fästadt; och anhöllo Rikets Ständer derföre
hos E. K. M. i underd., att undersökning, till utredande af förhållandet,
matte få ega rum, men att, i händelse denna undersökning skulle med
kostnad blifva förenad, och hemmansegarne en sådan sig undandrogo,
den ifrågavarande skattläggningen då mätte i orubbadt skiek förblifva;
alt E. K. M:s Befallningshafvande i Calmar Län, uti afgifvet underd.
utlåtande, anfört, att de skäl, hemmansegarne för den sökta befrielsen
uppgifvit, voro grundade på och vitsordades af alla skattläggningar
från år 1690, då ny method för hemmanens på Öland skattläggning antagits,
samt att den del af utmarkerne, som blifvit å hemmanen fördelad
och serskild ränta åsatt, vore den sämsta och minst användbara, sedan,
jemlikt 61 §. af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 9 Dtc.
1766, från utmarkerne blifvit afskiljda alla dugliga, odlingsbara mossar
och kärr, deraf i5 nyhemman, emot serskild åsatt ränta, uppkommit;
och hade således någon fördel icke tillskyndats hemmanen genom fördelandet
af utmarken, hvilken, na som förr, lage öppen och oduglig till
132
Expeditions-Ulskottets Forslag (/// und. Skrifvelse N.o Q 4-
annat än samfälld betesmark; hvarvid E. K. M:s Befallningshafvande tillika
erinrat, dels alt, då den, vid hemmanens refning och skattläggning på
1600-talet, deni tillerkända betesrättighet sträckt sig ej allenast lill alla
då befintlige utmärker, utan äfven till Kronoskogs - alltnänningarne,
hvilka senare dessutom lemnat den stora fördelen, att ega tillgång på timmer
och vedbrand, hade betesrältigheten jemväl blifvit inskränkt derigenom,
att dessa allmänningar, med undantag af en, försålts lill enskilde,
emot serskild ränta; dels ock, att; med afseende å Ölands höga beskattning
i allmänhet, utmarksskattens utgörande verkligen vore för invånarne tryckande;
hvarföre E. K. M:s Befallningshafvande instämt i Rikets Ständers
underd. anhållan; samt slutligen
att E. K. M., efter det Kammar-Collegium, uti infordrad underd. förklaring,
afstyrkt den begärda undersökningen, hufvudsakligen på grund
deraf, att E. K. M och Kronan från äldre lider haft egande- och dispositionsrätt
öfver all den mark på Öland, sorn icke vore att räkna för hemmanens
inegor, och alt hemmanen Lill allmänningsmarkerne endast haft
nyttjande-rätten sig upplåten, under den c) Junii i832, på sätt ofvan i underd.
nämndt är, icke funnit skäl bifalla Rikets Ständers underd. hemställan.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och då Rikets Ständer ej äro fullt öfverlygade derom, att hemmanens på
Öland mulbetesrättighet å utmarkerne blifvit, vid hemmanens skattläggning,
undantagen, helst flere företedde, åren 1729. 1782, 1734 och 1735 upprättade
skatlläggningsinstiument öfver åtskilliga hemman i Ölands Norra och
Södra Mot innehålla, att till hemmanen hörde mulbete på Ålfvaren, utan
att bestämdt finnes uttryckt, det en sådan förmon ej skulle inverka på
sjelfva skattläggningen; då E. K. M:s Befallningshafvande uppgifvit, att de
utmarkslotter, som blifvit å hemmanen, emot ränta, fördelade, äro af den
dåliga beskaffenhet, alt de icke kunna annorledes än förut användas, så att
någon förmon, genom utmarkens fördelande, ej skall för hemmanen uppkommit;
då hemmansegarne, vid en undersökning på stället, tilläfventyrs
kunde blifva i tillfälle att fullständigare och närmare än hittills förete och
utveckla skälen och omständigheterne för deras anhållan om utmarksskattens
upphörande; samt då fördelen af en undersökning synes icke böra
dem betagas, enär de vilja kostnaden derföre bestrida; hafva Rikets Ständer
skolat hos E K. M. förnya deras underd. anhållan, att, på Ölands
hemmansegares bekostnad, undersökning måtte, uppå Nådig befallning, varda
af Kammar-Collegiutn och E. K. M:s vederbörande Befallningshafvande,
Expeditions-Uiskoltets Förslag lill und. Skrifvelse N.o pS.
i33
i närvaro af hemmansegarne eller deras befullmägtigade ombud, föranstaltad,
till utredande, huruvida, på sätt uppgifvet blifvit, ifrågavarande allmänningsmarker
verkligen äro vordne på tvänne serskilda salt, oell vid olika
tillfällen, skaltlagde, eller hcmmansegarnes lagliga rätt, i annat afseende,
för iiära trädd, i hvilket fall E. K. M. täcktes rättelse deruti i Nåder
förordna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den ii Augusti 1834-
N:o g5.
Uppläst oell godkändt hos Piidd. och Adeln den t3 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 18 —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fortfarande
nedsättning i Alun-tionden för Lofvers Bruk. (StatsUtsk.
N:o 54 Bil. Litt. C.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att den
Lofvers Alun-Bruk beviljade nedsättning i tionden till hvarje 3o:de
tunna måtte fortfarande bibehållas, utan afseende på den större eller
mindre kostnad, som för hamnen Degerhamns vidmagthållande årligen
måste af Rruksegarne användas.
I afseende å förevarande ämne hafva Rikets Ständer inhemtat: alt
sedan Rikets Ständer vid i8a3 års Riksdag, då egarne af Lofvers AlunBruk,
på grund af de kostnader, hvilka erfordrats för uppmuddring af
den för bruksdriften oumbärliga hamnen Degerhamn, anhållit om 10
frihetsår från erläggande af tionde-aiun, samt att denna tionde derefter
måtte, i likhet med hvad andra Alun-Verk i Riket utgifva, nedsättas till
hvarje 3o:de tunna, hos E. K. M. tillstyrkt undersökning om förhållandet}
så hade, efter det en sådan undersökning egt rum och sedan vederbörande
Autoriteters yttrande inkommit, E. K. M., uppå Bruksegar
-
i3£ •Expeditions-Utskoltets Förslag till lind. Skrifvelse W.-o ff5.
nes förnyade ansökning, i Nåder beviljat dem nedsättning i tionden till
hvarje 3o:de tunna från år 1826, intilldess frågan kunde hufvudsakligen
pröfvas; att, då emedlertid befunnits, det hamnens uppmuddring skulla
kosta öfver 100,000 R;dr Banco, och förslaget af sådan orsak blifvit afstyrkt,
hade Bruksegarne, med förklarande af deras oförmåga att på si
kostsamt sätt fullborda Degerhamns iståndsättande, förnyat deras underd.
anhållan om frihetsår och nedsättning af tionden; i anledning hvaraf
Rikets senast församlade Ständer till E. K. M:s Nådiga godtfinnande i underd.
öfverlemnat att, efter omständigheterne, pröfva, huruvida den
sökta eftergiften kunde beviljas; samt slutligen att E. Ii. M„ genom Nådig
Resolution år i83o, medgifvit Bruksegarne en fortfarande lindring i aluntiondens
utgörande ifrån hvar io:de till hvar 3o:de lunna af tillverkningen,
likväl blott i den mon det kunde ådagaläggas, att värdet emellan dessa
olika afgifler årligen användts till hamnens iståndsättande.
Och som Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag beslutat, att årliga
afgifter till Kronan för de Bruks- och Bergs-anläggningar, som dädanefter
skattlades, borde bestämmas lill hvar 3o:de del af tillverkningen,
ehvad rudimaterier hemtas å frälse eller krono eller kronoskatte-jord, ock
det skulle innebära en orättvisa, om Lofvers Bruk icke finge tillgodonjuta
denna i allmänhet medgifna lindring i afgifterne, utan att d"ervid
underkastas vilkor, som betaga denna lindring all förmon; alltså och
då Degerhamn, såsom den enda tillgängliga och för bruksdriften oumhärliga
hamn, i allt fall måste af Bruksegarne hållas i farbart stånd,
samt icke något annat Rikets Alun-Verk än Lofvers erlägger ofvannämnde
högre tionde-afgift, hafva Rikets Ständer, för deras del, funnit godt
Besluta, att berörde Verk må tillerkännas samma fördel, som de öfrige
och såmedelst tillgodonjuta nedsättning i tionden från hvar io:de till
hvar 3o:de tunna af den alun, som vid Lofvers Bruk tillverkas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834.
Erpcdiiiettt -Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N-o gö.
N:o 96.
Vt ’
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Aug. i834*
l1 ieste-Stundet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bondc-Ståndet den 18 — —■
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående nedsättning
i afgijterne å Svenska Alun-tillverkningcn i allmänhet.
(Stats-Utsk. N;o 54 Bil. Litt. D.)
S. A. K.
Vid innevarande Riksdag har hos Rikets Ständer fråga blifvit vackt
om afskaffande af den utaf Alun-Verken i Riket utgående tionde; i hvilket
afseende blifvit anfördt: att, ehuru Svenska Alun-Verksegare under
få tidsskiften kunnat hugna sig af gynnande conjuncturer, den närvarande
likväl varit mera uthålligt ofördelaktig, än under de senast förflutne
10 åren; att uti Ryssland, der Sverige haft sin hufvudsakliga afsättning
på denna artikel, dels Engelsk alun mer och mer ingått i täflan, del*
ock behofvet för Ryssland af utländsk alun förminskats genom AlunYerks
anläggande vid Moscau, och att, ehuru hvarken Engelsk eller
Rysk alun ännu i godhet upphunnit den Svenska, dessa i Ryska handeln
ingångne nya tillgångar likväl verkat en så betydlig nedsättning
af priset å Svensk alun, alt denna vara af de fleste med förlust, och
några få med ringa behållning för närvarande kunde afyltras; samt alt,
■ tom det Svenska Alun-Verksegaren, i likhet med andra Fabrikanter, erlade
bevillning för egendom och person, honom derjemte påförde*
grundskatt eller tionde med hvarje 3o:de tnnna, samt, då varan utskeppades,
en dryg utförsel-tull, hvarigenom tillverknings-koslnaden skulle
vanligen öfverstiga de allmänna Börsprisen.
Och ehuru de närvarande bekymrande utsigterne för Svenska AllinBrukens
bestånd, i anseende till nästan upphörd afsättning af producten
åt det håll, dit den största delen af alun-tillverkningen i Sverige hittills
är vorden afskeppad, synas tala för beredandet af en sådan lindring för
desse Verk, hvarigenom må förekommas afatannande af en näring, sora,
■tan egentligt användande af något landets grundcapital, till försörjande
af 2 k 3ooo personer, medelst dessas arbetskraft frambragt en årlig
export-product af ett ej obetydligt belopp; dock, som Rikets Ständer,
Ull följd af eu inträffad förändring i conj^neluren för eu eller annar»
156 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.-o
näring, icke genast kunna bevilja någon bestämd nedsättning af eller
befrielse från de samma näring, i bättre tider, ålagde onera och utskylder
till Staten, hafva Rikets Ständer funnit ofvanberörde framställning
icke föranleda till vidare afseende, än att Rikets Ständer få till E. K.
M. i underd. öfverlemna, att för så lång lid, som sådan svår conjunctur för
alun-ofsältningen fortfar, och lindring uti den Alun-Verken åliggande
io:de skatt in natura finnes för tillverkningens uppehållande nödig, i
Nåder pröfva, om någon större eller mindre del af ro;den må för ett
eller flere år Alun-Verken i allmänhet eftergifvas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834*
N:o 97.
Uppläst ocb godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Aug. l834-
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande,
till kraft och verkan, af det vid sista Riksdag fattade beslut
om upptagande, för Statens räkning, af ett lån af 2
millioner Svenskt Specie. (Stats-Utsk. N:o 191.)
S. A. K.
I anledning af E. K. M;s derom gjorda Nådiga framställning, beslöto
Rikets Ständer vid sista Riksdag, att för Statens räkning ett lån
af högst 2 millioner i Svenskt Specie efter gamla myntfoten skulle af
Riksgälds-Contoret upptagas, för att, emot inteckning i jordegendom å
landet och i släderne, åter utlånas. Men som delta beslut sedermera icke
kommit till verkställighet och med säkerhet kan antagas, att ett utländskt
lån blefve så kostsamt, alt de, till hvilkas förmon upplåningen
skedda, svårligen skulle finna deras läkning vid att anlita de härigenom
beredda tillgångar, derest Riksgälds-Contoret skulle hållas skadeslöst för
förlust på låne-operationen; samt Statens skuldsättning utrikes, till förmon
-
Expeditions-Utskottets Forslas, till tind. Skrifvelse N.-o p8.
mön för enskilde i allmänhet icke synes vara nyttig utan skadlig, och
endast böra ifrågakomma, då ett större ondt derigenom kan undvikas,
hafva Rikets Ständer, då Rikets allmänna förhållanden under närvarande
tidpunkt dessutom icke påkalla någon dylik åtgärd, funnit, att det
▼id sista Riksdag fattade beslut om ifrågavarande iåns upptagande bör
till all kraft och verkan upphöra.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834-
N:o 98.’
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Aug. 1834.
Presle-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående reglerings uppgörande
om Kronobrejbäringen. (Stats- och Oecon.-Utsk.
JN':o 14.)
S< A. K.
I anledning af flere vid sisth Riksdag anförde ”klagomål emot den
©jemnt fördelade kronobrefbärings-skyldigheten”, och, uppå Rikets Ständers
då gjorda underd. framställning, täcktes E, K. M., genom Nådig
Skrifvelse af den 4 December i83o, förordna, att kronobrefbäringen inom de
Län, der den, enligt Författningarne, åligger hemmansegarne, skulle ega rum
högst tvänne gånger i veckan, på de dagar E. K. M:s Befallninghafvande,
efter vederbörandes hörande, derföre borde utsätta, så vida icke ärendets
vigt och angelägenhet gjorde undanlag derifrån oundgängligen nödigt,
såsom vid Durchmarcher, Kungs- eller Kronoskjutsningar, Skallgångar,
Skogseldar och mera dylikt, i hvilka fall likväl innehållet af brefven
borde af vederbörande Tjensteman, som desamma aflåtit, vid ansvar,
såsom för tjenstefel, i korthet utanpå desamma anlgcknas; men som klagan
äfven vid denna Riksdag blifvit förd öfver de olägenheter kronoBih.
till R. St. Prot. 1834• to Sami. 1 Afd. jg
i 38 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Shrijvelst N-0 99"
brefbärings-skyldigheten skall medföra, och Rikets Ständer hålla fort,
att en betydlig lättnad i meranämnde onus kunde beredas genom en
jemnare fördelning deraf på de hemman, som till brefbäring kunna förbindas
och äro tjenlige; hafva Rikets Ständer, i likhet med senast församlade
Ständer, ansett sig böra i underdånighet anhålla, det E. K. M.
i Nåder läcktes anbefalla Dess Befallningshafvande i hvarje Län att, i
enlighet med de i Kongl. Brefvet den 4 December i83o stadgade grunder,
och efter socknarnas hörande i ämnet, reglering om kronobrefbäringen
uppgöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834-
N:o 99.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Aug. i834-
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 —■ —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående nja Provincial-Läkares
tillsättande i åtskillige delar af Riket. (Statsoch
Oecon.-Utsk. N:o 8.)
S. A. K.
Sedan Rikets senast församlade Ständer, inseende angelägenheten af
en förbättrad Läkarevård på landet, i underd. anhållit, det E. K. M.,
efter förutgången undersökning om Läkarevårdens tillstånd i provincerne,
samt behofvet af förbättringar derutinnan, täcktes låta upprätta
förslag till en allmän reglering af Provincial-Läkarevården öfver
hela Riket, för att sedermera vid nästa lagtima Riksmöte till Rikete
Ständers vidare åtgärd öfverlemnas; samt Rikets Ständer derjemte, på
det under tiden tillgångar icke mätte saknas, att genom extra ProvinciaiLäkares
tillförordnande afhjelpa behofvet af Läkare-biträde i vissa delar
af Riket, anslagit till nästa Riksdag .en summa af 2,000 R:dr årligen, att
för detta ändamål användas; så har, enligt hvad af handlingar som åtfölja
E. K. M:s vid denna Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om StalsVerkets
tillstånd och behof, inhemtats, berörde 3,000 R:dr blifvit begag
-
Expedilions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse IY.o qq.
»39
nade till arfvoden, af a5o R:dr hvardera, åt 8 extra Provincial-Läkare,
anställda i Helsingborg, Sölfvesborg, Wernamo i Småland, Alingsås, Sigtuna,
Ljusdahl i Norra Helsingland, Hernösand och vid Vestra Wingåkers
Kyrka i Södermanland, hvilken sistnämnde station blifvit utsedd i stället för
Lycksele i Westerbotten, dit någon sökande icke sig anmält, hvarförutan vederbörande
Landshöfdingar, genom Sundhets-Collegii försorg hörde, för
att, till följd af Rikets Ständers förrberörde åstundan, uppgifva hvad i
hänseende till en förbättrad Provincial-Läkarevård ansåges böra vidtagas,
icke allenast begärt att få behålla de 8 extra Provincial-Läkare, som redan
blifvit anställda, utan äfven att nya sådane måtte förordnas i Falköping,
vid Kisa i Östergöthland, i UlricEehamn, i Gamleby Köping af Calmar
Län, vid Rättvik i Dalarne, vid Arvika i Wermland, i Hudiksvall, i
Östersund och vid Calix i Norrbottens Län, äfvensom E. K. M;s Befallningshafvande
i Götheborgs- och Bohus Län förnyat sin förut gjorda underd.
anhållan, att Balaillons-Läkare måtte få stationeras på Oroust, eller
andra uppgifna, från nödig Läkarevård, genom deras läge, afskiljda
orter i sistnämnde Län; och har E. K. M., under den i\ Sept. och den
i4 Dec. i833, på anförde skäl, i Nåler beslulit och förklarat; alt E. K.
M. ville tillåta, att Bataillons-Läkare, som ville åtaga sig extra Provineial-Läkare-befaltning
inom det Län der han vore stationerad, finge densamma
med sin redan innehafvande beställning förena och derföre
njuta ett arfvode af 2Öo R;dr Banco, som tillhopa med Bataillous-Läkarelönen
af samma belopp utgjorde 5oo R:dr årligen och motsvarade ordinarie
Provincial-Läkarelön; att E. K. M. ansåg de redan befintlige 8 Provincial-Läkarne
böra på nyssnämnde sätt bibehållas med de arfvoden
af sammanlagda 2,000 R:dr, sorn de för närvarande innehafva; attE. K.
M. fu nne ny^ttigt, om 7 nya extra Provincial-Läkare, hvardera med a5o
R:drs arfvode, kunde tillsättas i Falköping, Kisa, Ulricrehamn, Tjust,
Norra Dalarne, Arvika och Oroust, samt 2;ne Provincial-Läkare med
5oo R:dr lön hvardera i Lycksele och Norrbotten, der skicklige sökande
eljest svårligen torde kunna erhållas; varande dertill ett anslag af
3,750 R:dr erforderligt; att E. K. M. ansåge ännu en Provincial-Läkare
behöfvas i Östersund, hvarest en dylik redan funnes; alt pröfningen af
förslaget om en Provincial-Läkares anställande i Hudiksvall borde uppskjutas
intill dess frågan om utvidgning till Lazarett af dervarande Carlius
blifvit afgjord; att stationen för Provincial-Läkaren i Norra Halland,
sedan Garnisons-Läkare i Warberg numera icke behöfdes> skulle förändras
från Warberg till Kungsbacka, hvarest icke någon Läkare funnes,
Expedit ion s- Utskottets Fotlag till lind. Skrifvelse IV.o gg.
hvilket beslut borde lända till efterrättelse från först inträffande ledighet
af Provincial-Läkare, så vida den nuvarande ej skulle vilja för sm
tjenstetid ombyta station; samt alt E. K. M. i öfrigt icke funne Dess
Befallningshafvandes förslag till Pro vincial-Läkare- vårdens förbättrande
för närvarande leda till några ytterligare åtgärder.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och sora, efter hållen undersökning, det befunnits nyttigt, att 7 nya
extra Pro vincial-Läkare blifva tillsatte i Falköping, Kisa, Ulricashamn,
Tjust, Norra Dalarne, Arvika och Oroust, hvardera med a5o R:drs arfvode,
samt 2;ne Provincial-Läkare i Lycksele och Norrbotten med 5oo
R;drs lön hvardera; i anledning hvaraf Rikets Ständer ock på ordinarie
Stat, uti den för Sundhets-Collegium med Medicinal-Verket och VeterinairInrattningen
å Andra Hufvudliteln anslagna summa, låtit uppföra så väl
det intill denna Riksdag beviljade ofvanberörde anslag af 2,000 R;dr,
som hvad för sistnämnde 7 nya extra Provincial-Läkares och 2 Rrovincial-Läkares
i Lycksele och Norrbotten aflönande erfordras, med 2,700
R;dr, återstår lör Rikets Ständer nu endast alt hos E. K. M. i underd.
anhålla, alt de senast omförmälde 9 Provincial-Läkare-tjenster måtte
blifva tillsatte.
I öfrigt och då uti serskilda motion,er fråga blifvit väckt om behofvet
af ytterligare en Provincial Läkare i Norra Halland och en sådan
Läkares antagande i Ingelstads och Jerrestads Härader af Christianstads^
Län, hvarest en dylik redan vore utaf invånarne anlagen och aflönad,
i Öfra Öster-Dalarne, i Vester-Dalarne, i Fryksdahls Härad, samt i Östra
och Vestra Göinge Härader; och ehuru de nu uppräknade orter
icke finnas upptagne ibland dem, hvarest E. K. M., efter det SundhetsCollegium
och E. K. M:s Befallningshafvande blifvit hörde, angående behofvet
af förbättringar uti provincernes läkarevård, ansett nya Läkares
tillsättande vara af nöden, men ämnet likväl är af den vigt, att detsamma
icke bör lemnäs utan all uppmärksamhet, hafva Rikets Ständer trott sig
böra härmed till E. K. M. i underdånighet öfverlemna frågan om nyssnämnda
6 Provincial-Läkare-ljensters tillsättande, till det afseende E.
K. M. i Nåder kan linna densamma förtjena.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834-
I
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 100. >41
N:o ioo.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Aug. 1834*
Preste-Ståndet den 18 —• —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Rikets
Ständers Revisorers åren i83o och 1882 afgifna Berättelser,
om samma är verkställd granskning af Stats-Verkets med
dertill hörande allmänna jonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren i8zy , 1828, 182g och i83o. (Stats-Utsk.
N:ris 32 och 170 )
S. A. K.
Sedan Rikets Sländer till jbröfning förehaft hvad deras till StatsBanco-
och Riksgälds-Verkens öfverseende valde Revisorer, uti afgifna
Berättelser om den af dem åren i83o och i83a verkställda granskning
af Stals-Verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1827, 1828, 1829 och i83o, i åtskilliga
omständigheter anmärkt och hemställt, jemte hvad vederbörande
Embets-Verk i afgifna utlåtanden andragit; hafva Rikets Ständeriattat följande
beslut, hvilka de härmed få hos E. K. M. i underd. anmäla!
1:0 Revisorerne hafva uppgifvit, att E. K. M., genom Nådiga Bref af
den 11 Januarii och 5 Julii 1827, af Gunst och Nåd befriat f. d. Majoren
J. Uggla samt Öfverste-Lieutenanten och Riddaren El. Norlin, den
förre, ifrån en, genom Kammar-Rättens af E. K. M. fastställda Utslag,
honom ådömd och redan inbetald ersättning af 108 R:dr 24 sk.,
för Kronan tillskyndad förlust på en leverance afkläde; och den senare
ifrån utbetalning af 354 R:dr 32 sk., hvilka lian, genom Kammar-Rättens
Utslag, blifvit skyldig känd att ersätta krigsfonden, enligt liqvid å
uppburne aflöningsförskott år 18145 och då Rikets Ständer anse, att
genom dylika restitutioners och eftergifters beviljande, Statens tillgångar
förminskas, få, till förekommande deraf, hos E. K. M. Rikets Ständer
i underd. anhålla, det restitution eller eftergift af medel, som, i
följd af laga kraftvunna beslut, till Stats-Verket ingått eller dit böra
ingå, icke må i annan ordning beviljas, än Författningarne bestämdt
stadga och förmå.
a:o Rikets Ständer hafva likades inhemtat, hurusom gralificationer
i|a Expcditions-Utskottels Förslag till und. Skri/velse N- o 100.
ät några personer blifvit af E. K. M. beviljade, dels af Tredje Hufvud- ,
Titelns besparingar, och dels af de till oförutsedda militaire-utgifter på
samma Hufvud-Titel afsatte medel. Dessa dispositioner hafva väl i allmänhet
utgjort arfvoden för verklig tjenstgöring elier utfördt arbete, ock
således icke varit främmande för den Titel, hvarifrån de utgått, utan
endast utgiftens benämning synts vara origtig; men som delta förhållande
icke inträffar med den f. d. Capitainen vid Helsinge Regemente, Majoren
i Armeen C. J. Hästesko, enligt Kongl. Brefvet af den 22 Augusti
1827, tillagda gratifikation, eller med den Öfver-Auditeuren J. Wåhlin,
i följd af Kongl. Brefvet af den 26 September samma år, för tjenstgöring
i en blandad Krigs-Rätt, förunnade serskilda vedergällning, hvartill
han icke pröfvats berättigad; så, och enär de på Hufvud-Tillarne anvisade
anslagssummor böra för deras bestämda ändamål begagnas, och
Rikets Ständer hålla före, att någon annan fond, än de till extra utgifter
på 8:de Hufvud-Titeln afsatte 100,000 R:dr årligen, icke bör vara
tillgänglig för gratificationer eller sådana anvisningar på Statsmedlen,
hvilka E. K. M., i anseende till förekommande bevekande skäl och omständigheter,
af Gunst och Nåd finnér godt bevilja; hafva Rikets Ständer
skolat hos E. K. M. i underd. anhålla, att, vid beviljande af serskilda
gratificationer, sådana må anordnas å den extra utgiftssumma,
som till E. K. M:s disposition på 8:de Hufvud-Titeln af Rikets Ständer
är anvisad.
3:o Då, uti uppkommen tvist emellan f. d. Allmänna Magasins-Inrättningen
och numera aflidne Grosshandlaren J. O. Casparson, angående frakt,
m. m. för en genom sjöskada förlorad hafrelast, och hvaruti han i laga
väg blifvit skyldig förklarad att återbära 3,285 R:dr 4o sk. 8 rs-t. Banco,
en dervid serskildt 'yppad fråga, huruvida ränteberäkning jemväl borde
ega rum å medel, som Mägasins-fonden förskjutit för omkostnader i och
för det gjorda haveriet, blifvit, efter Stats-Contorets hemställan, genom
E. K. M:s Nådiga beslut den ao Februarii 1828, till gode mäns
afgörande hänskjuten; hafva Rikets Ständer häraf hemtat anledning att
hos E. K. M. i underd. anhålla, att, med undantag af de fall, för hvilka
i Författningarne serskildt stadgadt är, alla frågor om återbetalningscch
ersättningsskyldighet emellan E. K. M. och Kronan å eria samt
enskilde personer å den andra sidan alltid må vid laga Domstol upptagas
och afdömas, samt icke till gode mäns afgörande hänskjulas.
4:o Som vid den för Elfsborgs Län afgifna redogörelse öfver spanmftls-undsättningar
efter 182S års missväxt blifvit af Re visorerne anmärkt,
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse E.o 100.
'43
alt några af de ingångna contracten om leverance af spanmål funnits
vara afslutade, icke å E. K. M:s och Kronans vägnar, utan i Landshöfdingens
namn eller för hans räkning; men en sådan form icke inne- ,
fattar den ordning och säkerhet, som bör tillhöra de köpslut, hvilka
göras för Statens medel, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. anhålla,
att den allmänna föreskrift måtte meddelas, alt contract, som för
Statens räkning af vederbörande utlärdas, alltid böra upprättas å E. K.
M:s och Kronans vägnar, och icke i Embets- eller Tjenstemäns enskilda
namn.
5:o Vidare har vid redogörelsen Öfver 1826 års undsättnings-spanmål
för Kronobergs Län den anmärkning förekommit, att, för ett parti
korn i Melgeverma Kronomagasin, mätarepenningar blifvit både vid inoch
utlevereringen betaide med 4 sk> Banco tunnan, hvarigenom en utgift
blifvit Staten tillskyndad utöfver hvad Författningarne medgifva;
och ehuru Rikets Ständer härvid inhemtat, att E. K. M« väl, i anseende
till magasinets belägenhet på omkring en half mils afstånd från Wexiö,
Hvarifrån mätarebiträde måste anskaffas, genom Nådigt Bref den 8 December
1819 tillåtit, att berörde mätare-arfvode finge vid nämnde magasin,
ej mindre vid intägt än uttägt, tills vidare uppbäras, dock med förkl
arande tillika, det E. K, M. ville anbefalla Dess Befallningshafvande
i Länet att framdeles vara betänkt på utvägar till samma arfvodes nedsättning,
när tillfälle och möjlighet dertill gåfves; men som, efter hvad
det utaf Revisorerne uppgifna förhållande ådagalägger, någon till ändring
i berörde hänseende ledande åtgärd sedermera icke följt, få Rikets Ständer
om densammas vidtagande nu hos E. K. M. i underdånighet anhålla.
6:0 Med anledning af en utaf Revisorerne år i83o, vid granskningen
af Tull-Verkets räkenskaper, gjord erinran, att inköpet af en vid
Skeppsbron i Stockholm uppsatt Svängkran medfört en för Tull-Verket
främmande utgift, enär samma Inrättning, som, efter hvad upplyst blifvit,
icke skall, i anseende till felaktig uppställning, uppfylla det dermed
åsyftade ändamål, och i följd deraf sällan begagnas, dessutom, såsom
afseende lättnad vid varors lossning ifrån fartygen på land, bort af
Skeppsredarne föranstaltas; har väl General-Tull-Styrelsen anfört, att
nämnde krans användande vid större, mera svårhandlerliga piecers
lossning och lastning medfört nytta för trafiken, och äfven för TullVerket
i så måtto, att skyndsamhet vid lossningen derigenom befordrats;
men då Rikets Ständer, lika med Revisorerne, finna ifrågavarande utgift
*44
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse JY.-o 100.
hafva varit af främmande egenskap för Tull-Verket; få Rikets Ständer
underdånigst anhålla, att för framtiden dylika dispositioner å Tullmedlen
icke må ega rum.
n:o Yid Post-Verkets räkenskaper för år 1827 hafva Revisorerne anmärkt
tvänne extra utgiftsposter, såsom icke tillhörande nämnde Verk,
den ena på 90 R:dr 2 sk. Ilarnb. Courant, utgörande kostnaden för 2;ne
för Cabinettets räkning från Hamburg lill Brussel afsönde estafetter, och
den andre på io5 Riksbankdaler, likaledes för en estafette för Cabinettets
räkning från Elseneur till Hamburg; och då Rikets Ständer, lika med
Revisorerne, anse dessa utgifter egentligen icke tillhöra Post-Verket, utan
äfsändandet af dylika estafetter snarare böra hänföras till courier-resor,
hvarföre kostnaden af Cabinetts-Cassan skall bestridas; få hos E. K. M.
Rikets Ständer i underd. anhålla, det dylika utgifter hädanefter icke må
belasta Post-Verket utan Cabinetts-Cassan påföras.
8:0 Uti i83o års Revisions-Berältelse, angående Styrelsens öfver
Fängelsen och Arbets-Inrättningar i Riket räkenskaper och förvaltning
år 1827, hafva Revisorerne, i afseende på den pension E. K. M. i Nåder
tillagt f. d. Föreståndaren vid Södra Corrections-Inrättningen, Ryttmästaren
C. V. Venus, att, med 333 R:dr 16 sk. B:co, årligen utgå af arbelsvinsten
vid Norra Corrections-Inrättningen, der hans teckniska förtjenster
mest blifvit använda, anmält, att ehuru något stadgande icke funnes,
som hindrat en så beskaffad disposition af ifrågavarande arbetsvinst,
enär densamma, såsom osäker och endast beroende på administrationens
verksamhet och omsorger, icke vore i Stat upptagen eller bestämd, hade
det likväl synts, sorn dessa extra tillgångar i främsta rummet borde användas
till underhållet af den Inrättning af hvilken de inflyta; och
som Rikets Ständer häri instämma, få Rikets Ständer hos E. 'K. M.
i underdånighet anhålla, att de medel, hvilka genom arbetsvinst vid
Corrections-Inrättningarne inflyta, icke må användas till föremål, som
med Inrättningarnes underhåll ej hafva gemenskap; äfvensom Rikets
Ständer anse sig böra i allmänhet anmäla den underd. önskan, alt E.
K. M., vid förekommande frågor om pension,’ icke måtte anvisa några
andra Statens medel, än sådana, som, enligt de för Statsmedlens förvaltning
stadgade grunder, dertill kunna af E. K. M. disponeras.
g;0 Af den anledning, att anordningar på Ränte-Kammaren, bokförda
till större delen sedan år 1785, finnas qvarliggande, till ett belopp
vid i83o års slut af 1,476 R:dr 33 sk. 3 rst., hafva i832 års Revisorer
-
Expeditions-Utskottets Forsing lill und. Skrifvelse IV.o 100.
visorer ansett en viss prasscriptionstid böra utsfiltas, efter hvars förlopp
sadar.e anordningar kunde få ur räkenskaperne afföras.
Och då, genom E K. M:s Nådiga Kungörelse af' den 8 September
i Sa/,, angående praseriplionstid, inom hvilken de, som hos Stats-Verket
éga fordringar, böra, till utbekommande deraf, sig anmäla, blifvit förord
nadt, ”alt alla de, vare sig Embets- och Tjenstemän, eller enskilde perso"
ner, som efter Stat, för aflöning och underhåll eller kostnadsersättningar
eller provisioner m. m., kunna hafva något alt fördra af Stats-Verket sko
la ofelbart om liqvid hos Stats-Contoret sig anmäla inom slutet af December
månad året efter det, hvarunder fordringen tillkommit, vid den nå
följd för uraktlåtenhet häraf, att ali fråga om betalningen ovilkorligen komi
mer att förfalla;” så, och ehuru det förhållande, att medel blifvit anordnade,
1 allmänhet förutsätter, att anmälan om deras utbekommande skett
anse likväl Rikets Ständer, i likhet med hvad Stats-Contoret i afrifvet underdånigt
Utlåtande yttrat, att, till förekommande deraf, att inneliggande
anordningar må i Räntekammare-Hufvudboken en längre tid balanceras,
prascriptionstid fastställes för uttagandet, icke allenast
af de, utaf Revisorerne anmälde, äldre anordningar, utan äfven i allmänhet
för lyftandet af de medel, som af Stats-Contoret anordnas- i an*
ledning hvaraf Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anhålla, att enal
handa praescriplionstid, som redan finnes bestämd för anmälan af fordran
hos Slats-Yerket, mätte för uttagande af medel, hvilka blifvit af StatsContoret
anordnade, i Nåder stadgas, på sådant sätt, att uraktlåtenhet, att
inom året efter det, hvarunder anordning är vorden utfärdad, för densamma
uttaga assignation, ovilkorligen har till påföljd, att ali’ fråga om
betalning af de outtagna medlen derefter förfaller.
10:0 Beträffande Revisorernes anmälan, att, efter det Majoren G. von
Schantz vunnit befordran lill Öfverste-Lieutenant i Armeen, E. K. M funnit
godt, genom Nådigt Bref af den ir December i83o, alt förhöja det af
honom dittills innehafda Majors-Expectance-arfvode till hvad för ÖfversteLieutenants-graden
bestodes, eller 3oo R:dr, alt utgå af den år i8i5 på
Allmänna Indragnings-Staten uppförda Fond, 10,000 R:dr årligen, till Expectance-arfvoden
åt lönlöse Officerare, som bi vistat då senast öfverstånelva
krig; så, emedan Rikets Ständer anse med afsigten af förenämnde anslag
det icke vara öfverensstämmande, att en befordran »5 å 16 år efter
sluta dt krig skulle kunna medföra förhöjdt arfvode på Expectance-Slaten ;
lå hos E. K. M. Rikets Ständer i underd; anhålla, att en inom Armeen i
Dill. till II- St. Prot. 183/f. 10 Sami. t Afd, - ^
i£6 Expeditions-Utskottets Forsing till und. Skrifvelse N-o 100.
fredstid vunnen högre grad icke må berättiga till erhållande af det för sådan
grad bestämda högre Expectance-arfvöde.
11:0 Sedan, vid granskningen af Krigs-Collegii irsla Departements Artillerie-Afdelnings
redogörelser samt förvaltningen af Kronans Krutförråd,
både iS3o och 1832 årens Revisorer, likasom förut vid 1827 års Revisions-förrättning,
anmält saknaden af ett -sammandrag öfver dessa förråd,
hvarigenom fullständigt kunnat utredas, huru mycket krut in- och utlevererats
eller såsom behållning qvarstått; och Rikets Ständer, lika med Revisorerne,
anse nödigt, att årligen af vederbörande upprättas och räkenskaperne
bifogas ett General-Sammandrag, hvaruti, å ena sidan, upptagas,
jemte behållningen från föregående år, alla till E. K. M:s och Kronans
förråd från Krutbruken aflevererade krutqvantiteter och, å den andra, beloppet
af det från förråden utleranade krut, dels till försäljning inom Riket
till export, eller dels för andra ändamål utan betalning, samt slutligen
den till nästföljande år i förråden qvarliggande behållning; anse Rikets
Ständer sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla 0111 Nådig befallning till
Krigs-Collegium, att upprätta ifrågavarande sammandrag öfver Kronans
Krutförråd, för alt räkenskapen biläggas.
12:0 Af i83a års Revisorer är erinradt i afseende på förvaltningen af
nya Passevolance-Fonden, dels att denna Fond utgjort skatter och onera
för besittningar, af hvilka icke någon afkastning kommit densamma till
godo, och att i sådant afseende år 1829 utgått 207 R:dr i5 sk. 10 rist. för
ett hemman i Salbo by, hvilken utbetalning i sjelfva verket endast vöre
att anse såsom hyra för mötesplatsen, och således ej borde betunga Passevolancefondeu;
och dels, att samma medel blifvit använde: till arrende
för vissa mötesplatser; anläggning och underhåll af broar och vägar vid
andre;, planering af Ladugårdsgärdet; ersättning för gräsets neötrampniog
under exercice; ammunition, skottvallar och taflor för målskjutning.
Jemlikt afgifna förklaringar gruadas de i förra punkten omförmälde utgifter
ej mindre på Kongl. Brefvet den 27 Augusti 183 r, än på 3 §. uti
Kongl. Reglementet, angående hesörjandet af Indelta Arméens underhåll vid
iuöten och mönstringar m. m., den 20 Januarii i832, hvarigenom blifvit
stadgadt, att utgifterne för de af Indelta Arméen hittills begagnade öfningsfält
och Regementsmötesplatsers iståndsältande och underhållande, samt
onera för inköpte och årliga afgiften för dem, som mot arrende begagnas,
skola af Passevolancemedlen utgå; men då Rikets Ständer hålla före, att
alla ofvan uppräknade utbetalningar icke böra drabba nya Passevolancefonden,
hafva Rikets Ständer skolat hos E. K. M, i underd. anhålla, det
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse IV: o ioö.
»47
ifrågavarande och dylika utgifter måtte bestridas af gamla Mötespassevolance-fonden,
eller ock, alt, derest sådant ej i Nåder bifalles, desamma blifva
anvisade, att af Tredje Hufvud-Titelns tillgångar utgå.
i3:o Enligt hvad i83?. års Revisorer tillkännagifvit, skall den af Rikets
Ständer vid senaste Riksdag i underd. begärda inventering af Flottans
Ekevirkesförråd ännu icke försiggått, emedan vederbörande uppgifvit, att,
utom den längre tid, som för verkställigheten erfordrades, kostnaden skulle
uppgå lill omkring 8,000 R:dr och möjligen derutöfver; men då Rikets
Ständer redan vid senaste Riksdag, med fästadt afseende på den längre tid,
som förflutit sedan inventering i Flottans Ekeförråd egt rum, hvarigenom
behållningen derstädes möjligen kunde vara ringare, än den blifvit
påräknad, ansett nödigt denna inventering begära; och Rikets nu församlade
Ständer finna densamma, i anseende till den tid, som ytterligare framflutit,
än mera vara af behofvet påkallad; hafva Rikets Ständer skolat å nyo
hos E. K. M. i underd. anhålla, det sådan inventering må i Nåder anbefallas,
och behörig control öfver vederbörandes redovisningsskyldighet dervid
iakttagas.
14*0 Slutligen, och som Rikets Ständer af i832 års Revisions-Berättelse
inhemtat, att i Sundhets-Collegii räkning för år i83o med Directionen
öfver Allmänna Barnbördshuset i Stockholm utbalanceras ett förskott
af 5oo ll:dr, hvilket Directionen, till följd af Kongl. Brefvet den 20 April
1825, från bemälde Collegium erhållit, men, enligt afgifvet underd. Utlåtande,
för närvarande icke kunde återbetala utan anlitande af Inrättningens
Gapitalfond, hvarigenom dess inkomster skulle minskas; hafva Rikets
Ständer, med afseende på denna, såsom undervisningsverk och välgörenhets-anstalt,
allmänt gagneliga Inrättning, och då densamma ej genom Statens
medel tillkommit eller derifrån njuter något bidrag, velat tillåta, att
Allmänna Barnbördshusets ifrågavarande skuld, 5oo R:dr, må afskrifvas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 18 Augusti 1834-
148
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-a i o r,
N:o ioi.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Aug. iBB^.
Pieste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underd. Skrif velse, angående Båtsmäns och Kronoeffeders
transporterande sjöledes. (jStats- och Oecon.-  TJlsk. N:o 6.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer anse transport sjöledes ej mindre af Båtsmän än
af Kronans manskap i allmänhet samt af KronoefFecter leda till betydlig
lindring uti kronoskjutsnings- och inqvarleringsbesväret, och detta transportsätt
således synes böra företrädesvis begagnas, äfven om detsamma
skulle blifva något dyrare än forslandet till lands, hvilket dock icke bör
förmodas, utan snarare en besparing i Statsutgifterne derigenom vinnas;
få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. anhålla, det täcktes E. K. M.
i Nåder förordna, att transporter af så väl Kronans manskap i allmänhet,
sorn KronoefFecter, från en ort till annan inom Riket hädanefter alltid
måtte verkställas sjövägen, antingen på Kronans egna eller på hyrde fartyg,
då ett sådant transportsätt kan begagnas.
Äfvensom och då Rikets Ständer i afseende på Båtsmäns transporterande
hålla före, att, när fråga endast är om några få dagsresor, tågande
till fots lämpligen kan ega rum för Båtsmän likasom för Soldater; Rikets
Ständer få i underdånighet hemställa, att, när omständigheterne ej medgifva
Båtsmäns transporterande sjöledes, och vägen, som skall tillryggaläggas,
icke öfverstiger åtta eller nio mil, Båtsmän då måtte, på lika sätt som
Infanteri-Regementenas soldater, till fots marchera med vanligt tåg.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Augusti 1834-
Expeditions-Utikoltcts Förslug tilt und. Skrifvelse N.o 102.
> 49
N:o 102.
Upplä-,1 och godkänd t hos Ridd. oell Adeln den Si Au g. 1834-
Presle-Slåndet deri 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående Bankens öppnande
till utvexling af silfver. (dkmco-Utsk. N:ris 8 & 17.)
S. A. K.
Sedan Rikets vid sistl. Riksdag församlade Ständer, i sammanhang
med de då fattade beslut, hvilka finnas intagna 11 ti Mynlbestämnings-Lagen
och Lagen för Rikets Ständers Bank, båda af den 1 Mars i83o, låtit i ut»
fardadt Reglemente för Banco-Verkets Styrelse och Förvaltning meddela
Rikets Ständers Fullmäktige i Banken sådane föreskrifter, hvarigenom Bankens
öppnande å nyo till utvexling af silfver skulle senast vid 1831 års
slut kunna ske, men oförutsedde förhållanden satt Banco-Fullmägtige utur
tillfälle att i allo fullgöra de dem anbefallde åtgärder, till reela fondens
förstärkande; och E K. M, som, i anseende härtill, funnit nödigt Rikets
Ständer till nuvarande Urtima Riksdag sammankalla, tili Skrifvelse af dest
8 sisllidne Februarii gifvit Rikets Ständer i Nåder tillkänna E. K. M:s åsigt,
att ytterligare silfverköp icke vore af nöden, för att sätta i verkställighet
förenämnde Myntbestämnings-Lag, samt att således intet hinder förekomme
för uppfyllande af den förbindelse, E. K. M. och Rikets Ständer
genom samma Lag sig högtidligen åtagit, och för Bankens öppnande till
utvexling af silfver senast den 1 Julii innevarande år; så hafva Rikets
Ständer i noggrannt öfvervägande tagit, ej mindre, huruvida Bankens reela
fond befunne sig i den ställning, alt Banken kunde till silfverutvexling
öppnas, än äfven hvilka hufvudgrunder för Bankens rörelse och förvaltning,
till utvexlingens framtida betryggande och oafbrntna fortgång, borde oeh
kunde fastställas; hvarvid Rikets Ständer desto hellre haft lill syftemål,
att silfverutvexligen skulle kunna börja redan på den af E. K. M. dertill i
Nåder uppgifne dag, som R. St. derigenom kommit i tillfälle lemna ett ytterligare
prof på den nära öfverensstämmelse, hvilken, i fråga om detta för
hela landet vigtiga ämne, eger rum emellan de båda Slatsmagterne. Men
af de orsaker, Rikets Ständer, uti skrifvelse den 3o sistlidne Junii i underdånighet
anmält, har utvexlingen ej kunnat börja å den af E, K. M.
dertill föreslagne dag. Rikets Ständer hafva dock ansett för en pligt, alt
100
Expeditions-Zhikotlets Forslag till utid. Skrifvelse IV.-O 102*
tillse, det dagen för silfverutvexlingens begynnande måtte, så nära som
möjligt, närma sig till förenämnde af E. K. M. uppgifne tidpunkt; och ehuru
R. St,, efter deras Ranco-Utskotts hörande, vunnit fullkomlig öfvertygelse
derom, att Banken nu mera är i sådan ställning, att densamma,
när som helst, kan tills utvexling af silfver Öppnas, efter det E. K. M:s den
iS Mars 1818, uppå Rikets Ständers underd. begäran, utfärdade Nådiga
Kungörelse, om inskränkning tills vidare i utvexling af silfver mot Bankens
sedlar, blifvit återkallad; hafva Rikets Ständer likväl, enär, för kungörande
öfver hela Riket af beslutet om silfverutvexlingen, någon lid måste erfordras,
ansett utvexliogsdagen icke kunna med säkerhet närmare bestämmas,
än senast den 1 nästkommande October.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, få Rikets Ständer till slutligt
besvarande af E. K. M:s högstberörde Nådiga Skrifvelse i underd. förklara:
att, sedan de hinder, hvilka mött för silfverutvexlingens begynnande å
den af E. K. M, i Nåder uppgifne dag, blifvil undanröjde, Rikets Ständer
nu mera finna sig i tillfälle på det sätt efterkomma E. K. M:s Nådiga uppmaning,
att Banken senast den 1 nästkommande October öppnas till utvexling
af silfver, enligt den uti Myntbestämnings-Lagen _ af den 1 Mars
i83o fastställda grund för inlösen af Bankens sedlar; hvarjemte Rikets
Ständer funnit sig böra stadga oeh förklara, alt genom realisationens verkställighet
någon förhöjd beräkning af räntor och skatter icke får, under
hvad namn det vara må, ega rum, samt att, i följd deraf, alla skatter och
onera, af hvad slag och beskaffenhet som helst, således äfven inbegripne
de räntor, hvilka i jordeböckerne lii] visst belopp i penningar äro utförde,
skola ifrån och med den dag, då silfverutvexlingen täger sin början, beräknas
att utgå efter enahanda grund, som i Myntbestämnings-Lagen den
1 Mars i83o finnes fastställd; så alt, vid deras utgörande tued penningar,
den betalande eger, efter eget godtfinnande, att dem erlägga, antingen uti
Banco- eller Riksgäldssedel-, eller uti Silfvermynt, beräknadt efter 2 R;dr
32 sk. Banco eller 4 b;dr RGStr för hvarje Riksdaler Silfver Specie, enligt
den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af E. K. M. och
Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot; och hafva Rikets Ständer i
öfrigt ansett sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla, dels att ofvanberörde
stadgande mätte meddelas till allmänhetens kännedom i den Kungö'"
reise, sora torde i Nåder utfärdas, angående upphäfvande af det, medelst
Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1818, allmänheten tillkännagifna beslut
om inskränkning i utvexlingen af silfver mot Bankens Transportsedlar, dels
ock att, i sammanhang härmed, nödiga föreskrifter måtte blifva meddela
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse N:0 loS. i5i
de, ej mindre för liqvidätioner enskilde emellan, efter enahanda grund,
som för skatternas utgörande stadgadt är, än ock för debitering och uppbörd
af alla slags Kronans räntor, så att Rikets Ständers förenämnde stadgande
må efter ordalydelsen blifva tillämpadt, och ali farhoga för skatteförhöjning
genom realisationen såmedelst undanröjd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Augusti i'83/p
N:o io3r
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö' den 20 Augt 1834.
Preste-Ståndet den 23 — —-
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående upphäfvande
af Kämners-Rätter, Lagmans-Rätter och Riddaresjne-Rätter.
(Xag-Utsk. N:o 82. j)
S. A. K.
Hos E. K. M. hafva Rikets Ständer vid sisth Riksdag uti skrifvelse af
den ii Mars i83o i underd. anfört: att Rikets Ständers uppmärksamhet
blfvit fästad å de mångfaldiga olägenheter, hvilka för rättsökande parter
härflyta af nödvändigheten att genomgå de flere instanlier, nu gällande
rättegångsordning bestämde; att Rikets Ständer, vid granskning af det förhållande,
sorn härutinnan tillförene egt rum, funnit, att den äldre Domstols-Inrältningen
i Sverige endast hade Sine instantier, hvilket antal äfven
1704 års Lag syntes hafva åsyftat att bibehålla, enär den benämnde
såsom allmänna Räller och Domstolar blott Härads-Rätt och LagmansRätt
på landet samt ICärnners-Rätt oeh Rculstufvu-Rätt i staden, och Öfver
dessa Hof-Rätt, som vöre Konungens högsta Nämnd, emot hvars Dom
ingen egde att vädja; att den Revision, hvilken, i följd af tillåtelsen att
anhålla om Konungens pröfning- af Hof-Rättens Dom och Utslag, blifvit
inrättad och tid efter annan på olika sätt organiserad, väl efter hand bklädl
sig egenskapen af en allmän Domstol, och i sjelfva vérket vore alt
anse såsom en fjerde instaniie, redan innan den såsom sådan i nu gällan
-
i >2 'Expediliobs-Unkotlcts Förslag lill und. Skrifvelse iV.-o )o3.
de Grundlag erkändes och stadgades, under namn af Konungens Högsta
Domstol; men att den tillökning i instantiernes antal,, hvilken sålunda tillkommit,
hade, långt ifrån att gbgna de rättsökande, fastmer endast åstadkommit
långsamhet i lagskipningens gång, utan att öka dess säkerhet; att
frågan derföre blott vore, huru en instantie lämpligast må kunna åter borttagas
och skyndsamhet i lagskipningen, utan säkerhetens förnärmande, derigenom
befordras; alt allmänna meningen jemväl häruti uttalat sig i den
nästan enhälliga önskan, att Lagmans-Rätterne och Käroners-Rätterne, såsom
bägge öfverflödiga, och derjemte, i synnerhet de förra, för lagskipningen
hinderlige, måtte afskaffas; alt Rikets Ständer trott sig finna grunden
till denna mening, hvad Lagmans-Rätterne angiligue, vara den, dels att, då
1 Lagmans-Rält, likasom i Hätads-Rätt, endast Ordföranden vöre lagfaren,
och hos Lagmans-Rättens Ordförande ej i allmänhet prassumerades större
grad af kunskap, skicklighet, erfarenhet eller oväld, än hos Härads-Rättens,
parterne saknade anledning alt säLta större förtroende tili Lagmans-Rättens
domslut än till Härads-Rättens, och dels förnämligast, att, enär Lagtima
Lagmansting hölles endast en gång om året, ett helt år ifrån den dag,
då Härads-Rättens beslut meddelades, stundom ginge förbi, innan målet
bunde, utan bekostande af Urtima Ting, hos Lagmans-Rätten fullföljas,
och, i fall målet då måste uppskjutas till nästa Lagtima Ting, åter ett
liek år, innan Lagmans-Rättens Dom eller Utslag erhölles; att, hvad åter
Xämners-Rälterne beträffade, deras umbärlighet tillräckligen ansetts bestyrkt
af det förhållande, att af de städer, eler Kämners-Rätt ej vore, några
hade dubbelt större folkmängd, än en del af dem, i hvilka KämnersRätler
fuqnos, utan att rättvisans skipande eftersattes mera i de förra än
i de senare; att, om Doms fullgörande stadgades såsom vilkor för vads
fullföljande från IJärads-Rätt och Rådstufvu-Rätt till Hof-Rält, anledning
till den förutsättning, att Hof-Rätterpe skola, om Lagmans- och KäronersRätterne
afskaffadés, blifva besvärade med flere vädjade tvistemål än nu
dit inkommo, i och med detsamma syntes vara undanröjd, helst om vadeskillingen
i Härads-Ralt derjemte bestämdes till lika belopp med den, som
i Lagmans-Rätt erlades; samt att Rikets Ständer, utan afseende derå, huruvida
det af Lag-Comiteen författade förslag till ny allmän Civil-Lag eri gång
bomme att till större eller mindre del antagas eller icke, hyste den öfvertygelse,
att den ifrågaställda indragningen af Lagmans-Rätter och Kämners-Rätter, med
undantag likväl af Kämners-Rätterne i Stockholm, hvilka, såsom i TryckfribetsFörordningen
omförmälde, för närvarande ej kunde afskaffas, både borde utan
upp
-
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 1o3.
»53
uppskof för sig gå, och jemväl kunde, genom några mindre betydliga ändring
ar i nu gällande Lag, tillvägabringas; och ansågo Rikets Ständer af
Lagmans-Rätternes upphörande blifva en följd, att den serskilda ÖfverRätt,
för vissa ego- och rågångstvisler, hvilken i Lagen benämndes Riddaresyne-Rätt,
borde, i sammanhang härmed, afskaffas.
Och sorn Rikets Ständer hufvudsakligen instämma i hvad sålunda
blifvit i anderd, andraget, hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutit,
att, i likhet med det vid förlidne Riksdag i underd. afgifne Lagförslag,
en Förordning må utfärdas, hvari stadgas som följer:
1:0 Alla Kämners-Rätter, med undantag af Kämners-Rätterna
i Stockholm, skola ifrån och med den 1 Januarii i836 upphöra,
och sådane mål och ärenden, som, enligt Lag och serskilda
Författningar, nu höra till Kämners-Rätt, derefter omedelbarligen
upptagas af Rådstufvu-Rätt, pä sätt för närvarande sker
i de städer, der Kämners-Rätt ej är; börande jemväl de mål,
hvilka intill förstnämnde dag blifvit hos Kämners-Rätt, anhängig
gjorda, men då ännu icke äro af slutade, öfverlennäs till
vederbörande Rådstufvu-Rätt, att der vidare handläggas.
2:0 Likaledes skola alla Lagmans-Rätter Upphöra, på det
sätt, att vad, sorn emot Härads Rätts beslut erlägges eller anmäles
från och med den 1 Januarii i836, bör fullföljas i vederbörande
Tiof-Rätt, samt de saker, hvilka före sistnämnde dag
vädjas under Lagmans-Rätt och ej å nästkommande års Lagtima
Lagmansting blifva afförde, skola till vederbörande HofRätts
handläggning öfverlennäs.
3:o Riddaresyne-Rätter varda ock sålunda af skaffade, att
vad, som mot Häradssyne-Rätts beslut i jordatvister erlägge seller
anmäles ifrån och med den 1 Januarii i836, skall fullfölja5
i vederbörande Hof-Rätt; egande den, som med Tiof-Rätts beslut
ej nöjes, att i vänlig ordning draga saken under Konungen i
Dess Högsta Domstol.
f:o I sammanhang härmed varda nedannämnde Lagrum dels
upphäfne och dels ändrade på sätt som följer; dock att de bland
dessa Lagrum, som angå Kämners-Rätter och Rådstufvu-Rätter,
skola, i afseende på Kämners-Rödterna i Stockholm och Rådstufvu-Rätten
derstädes,, oförändrade bibehållas.
Bih. till R. St. Prot. i834• to Sami. 1 Afd. 20
154 Expedit ions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse N.-o lo3.
RÄT TEG ÅNGS-BALKEN.
I. C AP.
1.
Denna §. skall lyda sålunda:
Under-Rätt å landet är Härads-Rätt. Der döme Häradshöfding,
med tolf Bönder, som i Häradet bo, och dertill valde äro.
De tolf kallas Härads-nämnd.
2' och 3
Dessa §§. varda till all kraft och verkan upphäfna.
Följande §§• i detta Cap. ändras till denna lydelse :
4- S
Under-Rätt
i stad är Rådstufvu-Rätt. Der ege stadens Borgmästare
och Rådmän döma.
5. $.
Öfver dessa äro Hof-Rätter , dit rättegångssaker ifrån UnderRätterne
komma måge, sorn framdeles i denna Balk sägs.
8 $.
Häradshöf dinge skall denna ed svärja in för Hof-Rätten. År han
fjerran derifrån stadd, eller kan han sig der ej infinna, förrän
Ting skall hållas; förordne Hof-Rätten hvar det ske må. Nämndeman
lagge eden af å Tinget. Borgmästare och Rådman gore
ed sin ä Rådstufvu‘, i närvaro af Konungens Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar.
10. $.
Na häfver Häradshöfding förfall, att han sitt Embete ej förrätta
kan; kungöre det Hof-Rätten. Prof vas det lagligt, förordne
Hof-Rätten en skicklig -man, som Embetet i hans ställe
förestår. Samma Lag vare om Borgmästare, der RådstufvuRätten
atom honom ej domför är.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o lo3. 155
Tredje Capitlet, om Lagmansting, upphäfves.
IV. Cap.
Öfverskriften af detta Cap. ändras sålunda:
Huru serskildt Häradsting skall hållas, som kallas urtima Ting.
2. §.
Sista punkten i denna §. eller orden: ”om serskildt Lagmansting
vare Lag samma,” uteslutes.
Femte Capitlet, om Kämners-Rätt, upphäfves.
VI. Cap.
OM RiDSTUFVU-RÄTT.
Detta Capitel kommer att erhålla följande lydelse!
$.
Staden med de egor, sorn dit lyda, och inom dess rågång be*
lagria äro, vare Rådstufvu-Rätts Domsaga.
2.
1 de städer, der målens antal så fordrar, böra flere af delningar
af Rådstufva-Rätt en vara, och göromålen deni emellan
fördelas såsom å hvarje ställe lämpligast finnes; dock så, att
Lagfarts-, Intecknings-, Agtenskapsförords-, Boupptecknings-,
Arfs-, Testaments- och Förmynderskaps-ärenden för hela staden
till en och samma afdelning höra. Ar Förmyndare-kammar i
stad inrättad, då skola frågor om Arf, Testamente, Förmynderskap
och omyndigas värd der upptagas och dömas; och varde
Förmyndare-kammar, i ty mål, såsom Rådstufvu-Rätt ansedd.
3. $.
Hvar måndag, eller, när helgedag å måndag inträffar, nästa
söknedag derefter, skall Rädstufvu-Rätt hållas; träde ock Rätten
dess emellan tillsamman, sä ofta det tarfvas och Ordföran
-
156 Expeditions-Utskottets Forstag till tind Skrifvelse N.-o io3.
deri derom tillsäger. Dä skola Borgmästare och Fuld män .klockan
nio till Rådstufvu komma.
4•
Vid årets början, innan Rådstufva-Plätt första gäng till Domsäte
träder-, skall Gudstjenst hällas.
5. S
B
å dstufv u - Rät t s Dombok skall skrifvas under eif alla, som i
Rätten sitta; och varde den, med saköreslängd, till Hof-Rätten
sänd inom Michelsdag året derefter; vid bot tjugu Daler. Eger
staden sjelf sakören; då är ej nödigt saköreslängden till HofRätten
sända. Huru med Dombok, sorn af Rådstufva-Rätt i'
Stockholm hålles, förfaras skall, är serskildt stadgadt.
IX. Gap.
Följande tvanne §§. af detta Capitel skola hafva denna lydelse:
r. §■
Kommer ej Häradshöfding till laga Ting, utan låter Rätten
ligga neder; bote trettio daler, der han ej laga förf ali viser, och
gälde dem skadan åter, som rätten sökte. Blifver han en Tingsdag
ute, då Ting flere dagar står; bote tio daler. Försummar
han syn, eller urtima Ting, vare bot hälften mindre.
3.
Kommer ej Borgmästare till Rådstufvu den dag rättegång
skall hällas; bote tre daler, och Rådman, som blifver från Rätten
ute, två daler.
X. C AP.
5. §.
Slutet af denna §. ”gånge dermed som i 6 Cap. i §. sagdt är,” ändras
till följande lydelse:
gånge dermed, som i 6 Cap. 2 $, sagdt är.
Expeditions-Utskoltels Furslag till untf. Skrifvelse IV.Q :o'3.
27.
Andra punkten i denna eller orden: ”1 staden gånge om dessa
åt, sorn sågs i 5 Cap. 1 ändras lill denna lydelse:
I staden skall Rådstufva Rätt desse mål upptaga.
XI. Cap.
Följande t vänne §§. af detta Cap, erhålla denna lydelse t
4■ &■
Käratiden vare skyldig, alt låta svaranden få stämningen fjorton
dagar förut, der han inom, häradet bor: utom häradet eller
i annan stad, tre veckor: utom länet, sex veckor: i tredje eller
fjerde länet, eller längre bort, nio veckor. Stockholms stad
räknas för serskildt län. Är den utom Riket, som stämmas
skall; håfve sex månaders tid ifrån det han stämningen fick.
Der stämning genom offentligt anslag sker å Rättens dörr, skall
ock sex månaders dag föreläggas. Olin stämning i concursmål
är serskildt stadgadt. 1 alla dessa fall, der stämning fordrar
längre tid, än om lysning till Ting stadgadt är, må den svarande
stämmas till viss månad, och underrätte han sig sedan
sjelf, å hvad dag Tinget hållas skall.
- 5. $:
Till Rådstufvu-Rätt stämmes atta dagar förut; utan så är,
alt målet ej tål uppskof, och derå förr svaras kan.
XII. Cap.
2.
Första punkten af denna §. ändras lill följande lydelse:
Är någor förf allalös borto, då han ropas af rätten fram att
kära eller svara, bote två daler.
5. $.
Denna §. varder tili all kraft och verkan upphäfyen,
15S Expeditions-Utskotlcts Förslag till imil. Skrifvelse IV.-o io3.
7 • §•
Sista punkten i denna §: ”Är någor borta från Lagmanssyn; vare
lag samma: dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i
a5 Cap. io §. stadgas”, upphäfves.
XIII. Cap.
Följande trenne §§. i detta Capitel ändras sålunda:
2. §.
Jiifvar någor Domaren obeskeclliga; böle i Under-Rätt tjugu
daler, i Hof-Rätt femtio daler.
3.
Prof vas jäf lagligt emot Häradshöfding, eller Borgmästare i
den stad, der ej mer än en Borgmästare är, och RädstufvuRätten
utom honom ej finnes domför; förordne Hof-Rätten en
annan i hans ställe, på kära/idens begäran och kostnad, och
stadne den kostnad sedan å den, som sake/i tappar.
4- $•
Jäf vas ?lågor i Häradsnämnd; sätte Häradshöfding, om det
tarf vas, amian i hans stad, så länge det målet slite s. Jäf vas
Rådman; nämne Rådstufva-Rätten den i hans ställe sitta må,
der Rätten ej annars domför är. Ar Rådstufvu-Rätt aller jäfvad;
förordne Hof-Rätten andra, som den sak döma. Nu kan
så hända, alt så många af Ho f- Rättens ledamöter jäf vade varda
, att Rätten i ty mål ej fullsuten är; gifve. Hof-Rätten det
Konungen tillkänna, då Konungen förordnar andra i deras ställen.
Éj må någor i Hof-Rätten jäf vas, der son eller mäg i
Under-Rätten dömt; utan så är, alt de för embetes brott der
lagliga anklagade varda.
XIV. Cap.
I i och 2 §§. af delta Cap. göres följande ändring.
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o to3. i5g
I Härads- och Rädstufvu-Rätt i de mindre städer, hör käromålet
munteliga föreställas , der sakens vigt och vidlyftighet eller
andra omständigheter ej fordra, att det skrif teliga ske må:
och varde då parterne ej tillåtet, att flere än en skrift hvardera
inlägga, der saken ej är af dess större vigt.
2. §.
■Kommer käranden till Rädstufvu-Rätt å dag föresatt an, och
gifvet’ dess käromål vid offentligt upprop skrifteliga in, och
svaranden då när är; skrifve Rätten derå, att han åtta dagar
derefter svara skall. Försummar han dä att ställa sig vid uppropet
in, men kommer med svar innan klockan tolf; bote två
daler. B lifver han alldeles ute, eller kommer han oberedd titan
laga ursäkt; bote fyra daler, och gånge åter upprop i saken
åtta dagar derefter. Kommer han ej ändå med svar in;
bote som sagdt är, och varde på kärandens inlaga i saken dömdi:
dock må han munteliga höras, om hatt det förut begär ar: vare
ock honom tillåtet, der han tappat, emot domen vädja. Försummar
käranden den dag, då han sin vederparts svar emottaga skulle;
böle två daler. 1 Rådsufvu-Rätt i Stockholm' vare uppropstimman
klockan tio.
6.
Andra
Hvar som då förfallolös blifver ute, bote i Rådstufvu-Rätten
fem daler, i Hof-Rätten tio daler.
8.
Denna §. skall lyda sålunda:
Skrifver någor, eller talar inför Rätta, det han vet ej sanni
vara, och vill Domaren dermed f örleda: varder han derom öfve
rtygad; bote i Under-Rätt tio daler, i IIof-Rätt tjugu daler,
eller mera, allt som Domåren det pröfvar.
9• $•
Första punkten af denna §. erhåller följande lydelse:
Exp edil iöns-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse N.o io3.
Urångo-ed måge parterne ej äska af hvarannan i någon Rätt:
dock ege Hoj-Rätt , då hufvud saken dit kommen cirj pålägga endera
parten eller begge, denna vrångo-ed utan uppskof i rättegången
svärj a j om sanning ej annars utletas kan.
XV. C a p.
och 16 §§. i detta Cap. skola lyda sålunda:
15. $.
ville ega Rätten heder och vördnad visa: Ty skall ej någor,
i stället för laga fullmagtig, låta öfver maga , tjenstedräng eller
annan otjenlig gifva dess skrifter in eller till munteligt förhör
skicka: gör det någor; bote i Under-Rätt feni dal§r , i HofRätt
tio daler.
16. §.
Tager någor sig talan för Rätta i den sed:, der han hvarken
är måls egande , eller ombudsman, eller eger ä embetes vägnar
kära och söka, eller efter lag dertill lof häfver; bote i
Under-Rätt fem daler, i Idof-Rätt tio daler, eller mera, som
saken är till. Sker del hos Konungens Befallningshafvande;
bote fem daler, Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan
skada.
XVI. Cap.
1. <$*.
Andra punkten i denna §. ändras till följande lydelse:
Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det Rätten tillkänna
genast, eller sist innan nästa dag till ända gått, och lägge. sedan
dess besvär in i Hof-Rätten, inom hälften af den tiel, som
i lagvadda saker föreskrifven är.
XVII.
Expeditions-Ulskollels Förslag till und. Skrifvelse N;0 lo3• 161
XVII. C AP.
3. fr
Fjerde punkten i denna §. ändras sålunda:
Kommer ej vittne, som stcimdt är; bote i Under-Rätt tre daler;
i Idof-Rätt fem daler: och lägge Rätten sedan viss dag
och vite före.
3i. fr
Slutet af denna §.: ”Faller Lagman någon till ed, då bör lian den
gånga, innan Tinget slutes; Är han ej sjelf tillstädes; lägge eden af inför
nästa Domstol i orten, inom den tid, som Lagman föreskrifver”,
kommer att alldeles utgå.
XVIII. Gap.
3. fr
Första punkten af denna §. skall lyda sålunda:
Är någor sak genom vad kommen till IIof-Rätt, och gifver
sig en annor först der an: finnes hans talan sådan, sorn i 1 $,
säges; gånge dermed, sorn der förekrifves.
XIX. Cap.
fr
Denna §. är sålunda ändrad:
Reser någor bort, då hans sak för rätta är, utan han häfver
Domarens lof dertill, eller laga fullmägtig ställt, och Rätten
det kungjort; bote i Under-Rätt fem daler, i Hof-Rätt tio daler
och gånge ej dess mindre dom i saken.
Jlih. lill R. St. Fröt. iSj.f. 10 Sami. 1 Afd.
21
i(h Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrivelse N-o 10’.
XX. Cap.
1. $.
Andra punkten af denna §. ändras sålunda:
Göra de det ej; bote sä svaranden som käranden, i UnderRätt
tio daler, i Hof-Rätt tjugu daler.
XXL Cap.
4- $•
Denna §. ändras till följande lydelse:
Häfver man Under-Rätts dom för sig, men tappar i llofRätten,
då bör kostnaden å båda sidor emot hvarannan c/vittas,
der Domaren ej finnér de omständigheter i något mål vara,
att endera ändå rättegångskostnad gälda bör. Är o i saken åtskilliga
käromål, och vinna eller tappa parterne deri ömsom,
då stände ock hvar sin kostnad.
XXII. Cap.
1• $.
De två första punkterne i denna §. erhålla följande lydelse:
I Hof-Rätt skall någor af Rättens Ledamöter, i lagvadda eller
der instämda saker, skriftlig berättelse opi deras sammanhang
uppsätta, innan de till dom företagas. I Under-Rätt måge parterne
det ej äska, der Rätten ej sjelf finnér, att sakens vigt
eller vidlyftighet det fordrar.
2. •
Tredje punkten i denna §. skall lyda sålunda:
Sist upptecknas inlagorna, att kunna Rätten föreläsas, efter
den tid, som de inkommit, och Rätten gifve sedan den berättelse
till parterne ut, med förelagd tid och vite, i Hof-Rätten
tio, i Under-Rätten fem daler, att den hvar för sig genomse,
underskrifva och återställa.
Expeditions-Utskottets Förslag till itnd. Skrifvelse N.o-1o3. i63
XXIII Cap.
1. §.
Denna sådan den lyder i Kongl. Förordningen den i5 Junii
l§i8* ändras sålunda:
Å Härads-Ting, så ock vid laga syn i j ordatvist, må ej dömasj
der ej sju i Nämnden äro. Rådstufvu-Rätt vare ock domför,
der tre i Rätten sitta. I Hof-Rätt må ej färre, än fem Ledamöter
döma i mål, sorn å ära och lif gå. I andra mål må fyra
Ledamöter utgöra domfört antal, der alle om slutet ense äro.
2.
Detina §. skall hafva följande lydelse:
När Dom å Härads-Ting fällas skall, underrätte Häradshöfding
Nämnden om saken, och de skäl deri äro, så ock hvad
Lag i ty fall säger; varder Nämnd ifrån Häradshöfding skiljaktig,
gälle den mening, som Nämnden faller på, och svare
den för dom sin. Aro ej alla i Nämnden ense; stände vid det,
som Häradshöfding rättvist pröfvar.
XXIV. Cap.
- 5. $.
Denna sådan den lyder i Kongl. Förordningen den io September
i823, ändras sålunda:
/ alla Rätter skall dom offentliga af sägas, å Härads-Ting,
så snart den författad är; och gifve Häradshöfding domen
skriftliga ut, innan han från Tingsstad reser, om det så tidigt
äskas, att det ske kan: gör han det ej; bote tjugufem daler.
I Rådstufvu-Rätt och IIof-Rätt böra parterne vid middagstimma
dagen förut stämmas, genom anslag A Rättens dörr, alt
dom å tiel föres att an afhöra: dock må Rådstufvu-Rätt genast
och utan anslag dom munteliga eller skrif teliga kungöra, der saken
af ringa värde är; och stånde parterne i ty fall fritt, att
taga den ut eller ej. Tager någor Rättens offentliga anslag
bort; bote tjugu daler.
164
Expeditions-Utskotlets Förslag till tind. Skrifvelse N.o 1o3.
11. §.
Denna §. är sålunda ändrad:
Nu kunna sådana omständigheter sig yppa. långt efter, sedan
dom och utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör
ej vägras. Är Häradshöfding^ som dömt, ej då i samma Rätt:
gifve den, som i hans ställe kommit, förklaring med Nämnden.
Aro i Rådstufvu- och Hof-Rätt ej så många qvar af dem, som
i utslaget ense varit,, att de domföre är o; då böra de, som sedan
der Domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller den förklaring,
som parten gifves, något sådant, som i utslaget ej är
tydliga utsatt; då må vad deremot tillåtas„
XXV. C AP.
i och 2 §§. af detta Capitel erhålla denna lydelse:
1. §.
Nöjes man ej åt den dom eller utslag, som Härads •Rätt i hufvudsaken,
å Tinget, eller vid laga syn i jordatvist, eller husesynåi
prestebol, frälse- eller skattehemman, fällt häfver ; då må
lian vädja med fern daler under Hof-Rätt, antingen genast, eller
sist innan åttonde dagen gått till ända, den inräknad, då
domen föll, der hufvudsaken, med ränta eller afgäld, som
fordras, stiger öfver femtio daler, utom rättegångskostnaden;
och Häradshöfding skrifve straxt å domen, att han lagliga vädjat,
och bör saken i Hof-Rätt fullfölja, inom den tid, som i
g sägs; sä ock att borgen förut bör ställas för kostnad och
skada, och domen fullgöras, efter ty som i s6 Cap. sägs; vare
ock den, som vunnit, skyldig alt underrätta sig af Domaren, om
vädjadt är; och der så skett, läte ock han det teckna, till sin
rättelse, å dombref sitt: der må ej fordras * serskild betalning
före. Vädja de båda; gånge dermed sammaledes. Parterne
skola sedan till Hof-Rätt komma, utan stämning eller serskild
kungörelse. Vädja de ej, som nu är föreskrifvet; stände Härads-Rätts
dom fast.
Éxpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o io3. i65
2. §.
Vill den, som under Hof-Rätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva;
kungöre det sin vederdeloman, inom hälften af den tid,
som han eljest skulle till Hoj-Rätten komma. Gör han det ej ,
och kommer svaranden dit ; njute han betalning för kostnad sin.
3.
Denna §. upphör att vara gällande.
4•
Denna §. skall hafva följande lydelse:
Har ofrälse man, efter offentligt anslag, sökt att afstå ali
dess egendom till sina borgenärer: eller endera makan begärt
skillnad i ofrälse bo: eller tvist varit om borgenärers rätt och
företräde till sådan gäldbundens gods; sände Härads-Rätt de
skrifter, som parterne der vexlat, till Idof-Rätt in, tre veckor
förr, än de skola sig der inställa.
3. i*.
Första punkten af denna §. ändras sålunda:
I brottmål, ehvad de är o svårare eller mindre, håfve ej någor
lof att vädja, antingen emot värjemålsed, böter eller kostnad
och skada, som Under-Rätt i ty fall ålagt: utan må den,
som ej nöjes åt dess dom, besvära sig deröfver i Hof-Rätten,
inom hälften aj 'den lid, som lagvadda saker der fullföljas böra.
6 och y
Dessa §§. upphöra alt vara gällande.
9- $-
Denna §., sådan den lyder uti Kongl. Förordningen den 19 Julii
och den 29 November i823, ändras sålunda:
I de saker, sorn genom laga vad gå till Svea Hof-Rätt, ifrån
Härads-Rätt i Upland, Södermanland, Westmanland, Kopparbergs
Län, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga, innan
klockan tolf pä den fyrationde dagen, deri oräknad, då HäradsRättens
dom föll, eller håfve sitt vad förlorat; från Härads-Rätt
*65 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o io3.
i Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och
Ångermanland, på den sextionde dagen; från Härads-Rätt i Westerbotten
och å Gottland, på den nittionde dagen: I Götha HofRätt
från Härads-Rätt i Östergöthland, Calmar Län, Småland,
Skaraborgs och Elfsborgs Län, på fyrationde dagen; från HäradsRätt
i Halland, Dahl och Bohus Län, på sextionde dagen: I
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge från Härads-Rätt i dessa
landskap på den fyrationde dagen. 1 vexel- och sjörättssak
vare tid hälften kortare att fullfölja vad ifrån Härads-Rätt i
hvarje ort till Hof-Rätt.
10, 11, 11, i3 och 14 SS
Dessa
§§. varda till all kraft och verkan upphäfne.
15. S
Andra
punkten i denna §. ändras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas bör, vare lag samma,
som i 1 S- af detta Cap. för Härads-Rätt stadgadt är.
16. S
Denna
§. kommer att lyda sålunda:
Ej må någor vädja emot Rådstuf vu-Rätts dom, der hufvudsaken
ej går öfver femtio dalers värde, efter ty, som i 1 Ssagdt
är. 1 den stad, der något serskildt derom stadgadt är,
rätte sig Domaren och parten derefter.
17. §.
De i slutet af denna §. förekommande orden: ”vare vad deri tillåtet,
ehvad det är emot Lagmans-, Kämners- eller Rådstufvu-Rätts dom,”
ändras till följande ljrdelse:
Vare vad deri tillåtet, ehvad saken är af större eller mindre
vigt.
a4' S•
Denna §. erhåller följande lydelse:
Besinnar han sig, som emot Rådstuf vu-Rätts dom vädjat, och
vill ei sitt vad sedan fullfölja, kungöre det vederparten, såsom
i 2 S- om Härads-Rätt sagdt är, vid äfventyr, sorn der stadgadt
finnes.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.O 1o3. 3 gr,
XXVI. °/AT.
u S
Första
punkten i denna §. andras sålunda:
Hvar sorn ifrån Under-Rätt vädjar, ställe för sig tvänne löftesmän,
som borga bägge för en, och en för bägge, för kostnad
och skada, den han kan skyldig kännas att gälda; tage deras
skrift derå, och lagge den vid sin inlaga i Hof Rätten in.
2. $.
Denna §. kommer att lyda sålunda:
Häfver den, som vädjat, i Under-Rätt tappat: gifve han omant
ut hvad dörndt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande,
eller i taka händer.
XXVIII. Caf.
Delta Capitel varder sålunda ändradt:
1. S'
Hvar som ånyo drager den $sak för Rätta, det i dom eller utslå"
förr är, som vunnit laga kraft; eller tadlar sådan dom för
Rätten, eller utom: bote för Under-Rätts dom tio daler; för HofRätts
dom etthundrade daler. Är det Konungens: plikte med
femhundrade daler.
2. $■
Qväljes Under-Rätts dom; döme deröfver förste domstol, i
den ort, der brutit är. Qväljes Hof-Rätts eller Konungens dom;
det skall i Hoj-Rätten dömas.
XXIX. Caf.
i och 2 §§. af delta Cap. skola hafva följande lydelse:
i6S
Expeditions-Uiskollets Förslag till und. Skrifvelse N:0 1o3.
1.
Djerfves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och
bättre vett, af arghet, drager någon för Rätta; bote i UnderRätt
ifrån tio till tjugu daler, de fattiges ensak: och gällde
dertill rättegångskostnad, hinder och skada.
2-
Häfver någor tappat i Under-Rätt, och Hof-Rätten gillar i
allt Under-Rättens utslag, bote han ifrån trettio till hundrade
daler. I dessa fall plikte fullmägtig, sorn i i5 Cap. 14 $• sagdt
är. Orkar den brottslige ej böta; plikte med fängelse, sorn i io
Cap. Utsöknings-Balken stadgadt är.
XXX. Cap.
5.
Denna §. ar sålunda ändrad:
Den, som tappat i Hof-Rätt, då saken der, såsom i första
Domstol, dömd är; gifve ut det han är skyldig känd, allt som
i 26 Cap. sagdt är. Den, som vunnit i Under-Rätt, eller hos
Konungens Befallningshafvande, men tappat i Hof-Rätt; vare
fri för doms och utslags fullbordan, och ställe der full borgen
före. Huru det lyftas må, som utgifvas skall, urskils i 26
Cap. 7 §.
UTSÖKNINGS-BALKEN.
III. Cap.
5.
Denna §. skall hafva följande lydelse!
Häfver
Expcclitions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.o io3.
Häfver någor vunnit hos Under-Rätt, och varder deremot
vädjadt; njute ändå utmätning och ställe borgen för det han
om händer får, eller läte godset sättas i qvarstad. När godset
sd utmätit är, må det sedan ej skingras, eller utom egarens
vilja föryttras, förr än saken i Hof-Rutten afdömd varder.
Tappar han der; gånge det, som utmätit eller i qvarstad satt
är, åter med dess ränta och afgäld.
IX. Caf.
A $•
Sista punkten af denna eller orden: ”Går saken ej öfver trylmndrade
daler eller dess värde; njute den fordrande utmätning 5
Konungens Befallningshafvandes utslag, ändå att ändring theri sökt
är, och lyfte det som utmätit är, emot full borgen,” ändras till denna
lydelse:
Den fordrande njute utmätning å Konungens Befallningshafvandes
utslag, och lyfte det, som utmätit är, emot full borgen.
Vill den tappande ändring i Konungens Befallningshafvandes
utslag söka; utgifve hvad han är skyldig känd, såsom i 26
Cap. Rättegångs-Balken sägs.
J O R D A - B A L K E N.
XIV. Cap.
3.
Denna §. är ändrad sålunda:
Nu vill någor med den synedom sig ej åtnöja; vädje dä under
Hof-Rätt, som i Rättegångs-Balken sägs. Fullföljes vadet, och
finnér Hof-Rätten ny syn tarf väs; utnämne Hof-Rätten en af
sine Ledamöter, att synen hålla, och kalle tvänne Underdomare
Eiln till R, St. Prot. t834• to Sand. 1 A/d. 22
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 1o3.
i orten att honom biträda. Det protocoll, som vid synen föres,
gifve Hof-Rätts-Ledamoten till Hof-Rätten in, och Hof-Rätten
döme sedan i saken. Drages saken under Högsta Domstolen,
och finnes den ej tillräckligen utredd, ändå att syri föregått,
då må ytterligare syn hållas; och nämne Högsta Domsolen dertill
en af sina Ledamöter; läte ock, genom Hof-Rätten, kalla
tvänne Underdomare, att vid synen biträda. Öfver denna syn
skall protocoll till Högsta Domstolen ingifvas, på sätt om deri
syn, sorn Hof-Rätt förordnat, sagdt är. Vid dessa syner må
ock vittnen höras, der någon af parterne det äskar. Göres mot
vittne jäf; varde vittnet ändå hördt; och pröfve sedan HofRätten,
eller Högsta Domstolen, det jäf, så ock hvad verkan
vittnesmålet ega må. Finner Hof-Rätten eller Högsta Domstolen
syn nödig, och är den ej af Under-Rätt hållen; dä må HofRätten,
eller Högsta Domstolen låta synen af Under-Rätten
verkställas-, och pröfve sedan saken.
5:te. De i fule punkten af denna förordning stadgade lagförändringar
skola, från och med den / Januarii i836, gälla för alla de
mål, i hvilka vad emot Härads- eller Rådstufvu-Rätts dom eller utslag
erlägges eller anmäles; så ock för de mål, hvilka från och med
nämnde dag från Kämners-Rätt till Rädstufvu-Rätt, eller efter
slutet af nästa års Lagmansting från Lagmans-Rätt till Hof-Rätt
oafgjorde öfverlemnas; hvarvid iakttages, att de mål, som sålunda
inkomma från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller från Lagmans-Rätt
till Hof-Rätt, böra anses och behandlas, de förre, såsom
vore de till Rädstufvu-Rätt omedelbarligen instämde, och de senare,
såsom hade de genom vad kommit från Härads Rätt till HofRätt;
dock att fullgörande af Härads-Rätts beslut i sistnämnde mål
ej eger rum, utan'så vida beslutet af Hof-Rätten gillas; men för
alla före den 1 Januarii 1836 från Kämners-Rätt till RådstufvuRätt,
eller inom laga tid efter nästa års lagtima Lagmansting från
Lagmans-Rätt till Hof-Rätt vädjade null, skola nu gällande föreskrifter,
i afseende på vads fullföljande, oförändrade tjena till efterrättelse.
Expcditions-ZJtskollets Förslag till und. Skrifvelse N:o 103.
Som likväl hinder möjligen skulle kunna mola för verkställighet af
ifrågavarande Lagförändring, vid den tid, som i Rikets Ständers ofvanintagne
förslag blifvit utsatt, och öfverflyttandet af Kämners-Rälternes
domsrätt till Rådslufvu-Rätlerne tilläfventyrs torde hafva den följd, att
för någre bland Rikets släder, der Kämners-Rälter nu finnas, flere afdelningar
af de nuvarande Rådstufvu-Rätterne blifva erforderliga, i hvilket
fall, ehuruväl Kämners-Rätterne lätt kunna, i nion af behof, lill afdelningar
af Rådstufvu-Rätter förändras, dock åtskilliga reglementariska
föreskrifter, i afseende på sistnämnde Domstolars organisation samt målens
och arbetets fördelning, blifva af nöden, men dylika speciela föreskrifter
ej synas hafva lämpligt ruin i en allmän Författning, samt Rikets
Ständer dessutom sakna den noggrannare kännedom om serskilda
localförhållanden, förutan hvilken tjenligt förslag, huru den ifrågaställde
förändringen ändamålseriligast må tillvägabringas, ej kan uppgöras; så,
och i händelse E. K. M. anser omförmälde af Rikets Ständer beslutade
indragning ej kunna verkställas å den i förslaget utsatta tid, få Rikets
Ständer lill E. K. M. i underd. öfverlemna, alt bestämma tiden, då samma
indragning lämpligen må kunna för sig gå; äfvensom Rikets Ständer
i underd. anhålla, del E. K. M. läcktes, efter vederbörandes hörande och
i öfverensstämmelse med grunden för den af Rikets Ständer föreslagna
Författning, alt nemligen endast en Under-Rätt skall finnas, så i städerne
som på landet, vidtaga de anstalter och åtgärder, samt stadga och
till efterrättelse kungöra de reglementariska föreskrifter, som pröfvas
lämpliga för organiserandet och ordnandet af Rådhus-Rätterne i städerne,
utom Stockholm.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Augusti 1834-
172
Expeditiont-Ulkollels Förslag lill und. Skrijvelse If.-o ic>4-
N:o 104.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a5 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 2 5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —*
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående borgens ställande
och döms fullgörande vid fullföljd af vad från Under-Rätt.
(Xag-Ulsk. N:o 83 )
S. A. K.
Ehuru Rikets Ständer uti serskild underd. skrifvelse af denna dag
föreslagit upphäfvandet af Kämners- och Lagmans-Rätter; likväl och då
det egentliga inkastet emot denna förändring hemlats ifrån deri förutsättning,
att, derest blott en Under-Rätt komme att finnas, Hof-Rätternes
och Högsta Domstolens göromål skulle alltför mycket okas, och föranleda
behofvet icke allenast af flere Divisioner i Hof-Rätterne utan äfven
möjligtvis af fördelningar inom Högsta Domstolen; helst som man
Befarade, att det i sammanhang med ofvanberörde förändring föreslagna
correctiv emot rättegångs fullföljande till högre Instantie i oträngdt mål,
nemi. föreskrifterna om doms fullgörande m. ro , icke skulle blifya för
ändamålet tillräcklige; hafva Rikets Ständer, för att, äfven om deras förslag
rörande Lagmans- och Kämners-Rätternes upphörande icke skulle
af E. K. M. i Nåder godkännas, ändock utröna den verkan till minskning
i rättegångar vid andra Instantien, som af föreskrifterna om doms
fullgörande såsom vilkor för ändringssökandet må vara att påräkna, funnit
lämpligt stadga enahanda prasstanda för fullföljd hos Lagmans- och
Rådstufvu-Rätter, som nu måste iakttagas vid fullföljd hos Hof-Rätterne;
och få Rikets Ständer, på sådan grund och i händelse att Lagmans- och
Kämners-Rätterne komma att fortfara, i underd. föreslå utfärdandet af
en Författning, hvarigenom stadgas:
1:0 Öfverskriflen tillj 26 Cap. Rättegångs-Balken förändras härmedelst
till denna lydelse:
Huru borgen skall sättas och det som dömdt är utgifvas innan laga
vad fullföljes.
Nedannämnde §§, i samma Gapitel ändras ock på sätt som följer:
Expeditions-Ulskoltels Förslag till und. Skrifvelse N.-O 10/f. 17 j
i §. 1 punkten.
Hvar, sora ifrån Under-Rätt vädjar, ställe för sig 2:11 e löftesmän,
som borga, bägge för en och en för bägge, för kostnad och skada, den
lian kan skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå och lagge den
vid sin inlaga i Rådstufvu-Rätten, Lagmans-Rätten eller Hof-Rätten in.
2 §•
Ilar den vädjande tappat, gifve oraant ut hvad honora är ådöradt,
och sätte det hos Konungens Befallningshafvande eller i taka händer.
Har han vunnit hos Kämners-Rätt eller Ilärads-Rätt, men tappat hos
Rådstufvu-Rält eller Lagmans-Rätt vare ej skyldig att dom fullgöra.
3 §. 3 punkten.
Är tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det som döradt är,
och kan den ej mätas, innan tid är inne att saken skall fullföljas; sätte
borgen, till dess värdering å egendomeu ske kan.
6 §.
Hvar, som cj borgen ställt, elier dom ej fullgjort, som nu är sagdi,
eller borgensskriften eller beviset öfver domsfullgörandet ej ingifvit
tilt den Rätt, der saken bör fullföljas, innan tiden för ändringssökandet
ute är; håfve sitt vad och talan förlorat. Skall målet hos Lagmans-Rätt
fullföljas, och inträffar ej Lagmansting inom dea tid, som
för fullföljande till IIof-Rätten af vadelalan emot Lagmans-Rättens dora
bör iakttagas, åligger det, vid nyssnämnde äfventyr af talans förlust,
den vädjande att, inora sistberörde tid, öfver domsfullgörandet aflemna
bevis till Konungens Befallningshafvande, och sedermera, vid bevakningen
hos Lagmans-Rätten, med bevis från Konungens Befallningshafvande
styrka att så skett.
2:0 Det härigenom stadgade åliggandet, att ställa borgen för kostnåd
och skada sarai fullgöra dom, bör uti vadebevisen upptagas utför"
ligt och fullständigt, på sätt i Kongl. Brefvet den 6 December 1739 är
föreskrifvet; och
3:o Denna Författning skall tillämpas å de mål, deri första Under
-
1-4 Expedttions-Ut, kottets Förslag lill tind- Skrifvelse N.o 10S.
Rätlens Dom eller Utslag meddelas efter det Författningen blifvit kungjord.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Augusti 1334*>
N:o io5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Aug. i834-
Preste-Slundet den a5
Borgare-Ståndet den a5 —
Bonde-Ståndet den 25
—
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, om upphäfvande af en del
serskilda Domstolar eller så kallade fora privilegiata.
(Xng-Ulsk. N:o 85.)
S. A. K.
I anledning af väckt fråga vid sista Riksdag derom, att, till befordrande
af enhet i lagskipningens former, de så kallade fora privilegiata
eller serskilda Domstolar måtte varda upphäfna, hafva Rikets då församlade
Ständer, uti skrifvelse till E. K. M. af den iiMars t83o, i underd.
andragit, att, då de förhållanden nu mera upphört, hvilka föranledt antagandet
af serskilda Domstolar för serskilda medborgare-classer, inrättningar
och yrken, Rikets Ständer ansågo dessa Domstolar i allmänhet
så mycket hellre böra afskaffas, som de voro ej allenast öfverflödige,
och, i följd deraf, för Staten onyttigt betungande, utan äfven menlige
för lagskipningens jemna och säkra gång, helst gränsen emellan de allmänna
och enskilda Domstolarnes jurisdiction, äfven som emellan de
sistnämndes inbördes, funnes otydlig och obestämd, hvilket ej sällan
medförde icke blott onyttig kostnad, omgång och uppehåll^ då parten
måste förgäfves söka den ena Domstolen efter den andra, innan han
funne den rätta, utan ock förlust af rättigheter, som på fataliers bevakande
berodde; men att, ehuru den enhet i former, som vore ett ibland
bufvudvilkoren för ea god rättegångsordning, således syntes fordra, att
de privilegierade Domstolarne upphörde, Rikets Ständer dock funnit betänkligt,
att tilllyrka deras afskaffande på en gång, emedan oreda till
-
Expcclilions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelse iV.o 10S.
äfvenlyrs kunde deraf uppstå; hvadan Rikets Ständer, snm ansett indragningen
ej böra sträcka sig längre, än till de serskilde Domstolar och Executionssälen,
hvilkas antingen skadlighet eller umbärlighet vöre uppenbar
och allmänt erkänd, i underdånighet föreslagit:
a) att Öfre och Nedre Borg-Rätterne måtte indragas och deras domsrätt
öfverflyttas till de allmänna Domstolar, dit de mål och ärenden, hvilka
Borg-Rälterne nu, enligt serskilda Författningar, upptaga och behandla,
efter allmänna Lagens grunder, höra;
att Riksmarskalks-Embetets execulionsrält måtte till Öfver-Stålhållare-Embetels
Cancellie öfvei lemnäs;
c) att Siotts-Rätterne måtte upphöra och de lill deras Jjurisdiction
hörande mål af vederbörande allmän Under-Rätt upptagas; dock att
Slolts-Rutlen för Stockholms Slott och Stockholms Stad, i anseende till
serskilda localförhållanden och den egna beskaffenheten af åtskillige dithörande
mål, blefve tills vidare bibehållen;
d') att P<st-Rätter, så väl enkla som blandade, måtte afskaffas och
deras domsrätt öfverflyttas till vederbörande allmän Under-Domstol;
e') alt, i följd deraf, E. K. M:ts Cancellie-Rälts befattning med så
kallade postmål måtte upphöra, och dessa mat ifrån Under-Domstol fullföljas
i vederbörande Hof-Rält;
f) att Bergs-Tings-Rätters samt Grufve- och Bergs-Rätters domsrätt
i alla de bruks- och bergshandteringen rörande Iviste-, brott- och utsökningsmål,
hvilka, genom E. K. M:s Nådiga Förordning den 17 April
1828, blifvit öfverflyttade ifrån Bergs-Collegium till Svea IIof-Rätt, måtte
uppdragas åt vederbörande allmänna Under-Domstolar; och
g) att Sjötulls-Rätter, Gränsetull-Rätter och Hall-Rättermåtte indragas
och deras befattning med judiciela ärenden öfveilåtas åt RådstufvuRätterne
i de städer, der förstnämnde Domstolar finnas.
I öfrigt, och då en noggrannare och mera detailerad kännedom,
än den Rikets Ständer egde, angående flere ibland de till indragning
sålunda föreslagne serskilda Domstolarnes organisation och verkningskrets,
funnes nödvändig, för att kunna bestämma de åtgärder, och stadga
de reglementariska föreskrifter, som, i och för indragningens verkställande,
blefve erforderlige, hafva Rikets Ständer derjemte i underdånighet
hemställt, det E. K. M., efter vederbörandes hörande, täcktes
besluta och utfärda den Förordning, som, för verkställigheten af Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga förslag, pröfvades lämplig och ändamålsenlig.
j76 ExpedUiont-Utskolteli Forslag till uncL Skrifvelse N o 106.
'Dä motion om upphäfvande af en del serskilda Domstolar äfven vid
denna Riksdag blifvit väckt, och enär ofvanberörde förslag till E. K.
M. ingått så kort före sistlidne Riksdag» slut, att E, K. M;s Nådiga yttrande
i ämnet icke kunnat Ständerne meddelas, ehuru E. K. M.‘ sedermera,
under den 7 Maji 183 r, förordnat, alt SjötuIIs-Rätterne skulle upphöra
och deras åligganden öfverflyttas på Rådstufvu-Rätterne, hvilket
ock med år 18Z2 tagit sin början, hafva Rikets nu församlade Ständer,
delande de yttrade åsigterue om nyttan och angelägenheten af ifrågavarande
Domstolars indragning, — en åtgärd, denRikets Ständer tror jemväl
böra utsträckas till Slolts-Rätten för Stockholms Slott och Stad, •—■
ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, dels om Nådigt bifall
till hvad Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse innefattar, så vidt
sådant bifall ännu icke följt, dels ock att äfven Siotts-Rätlcn för Stockholms
Slott och Stad. måtte upphöra och, likasom rörande Slotts-Rälter
i allmänhet föreslaget är, densarnraas domsrätt öfverlemnas ät allmän
Under-Rätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den a5 Augusti 1834-
N:o 106.
Uppläst och godkändt hos Bidd. och Adeln den a5 Åtig. 1834-
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skr ifveise, angående ändring i iy
Cap. 3i Rättegångs-Balken. (Xag-Utsk. N:o 86).
S. A. K. -
Hos Rikets Ständer har motion blifvit vackt derom, att tiden, inom
hvilken ådömd värjemålsed bör afläggas, måtte varda förlängd utöfver hvad
17 Cap. 01 §. 1 mom. Rättegångs-Balken för sådant fall stadgar; och sorn
erfarenheten visat, att Domstolarne hittills, serdeles i brottmål, förfarit olika
vid bestämmande af tiden för edgångs fullgörande, och stundom lem
nat
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse Ar.o töj.
nät så kort anstånd, alt besvärstiden derförinnan icke tilländagått, eller
att parterne ej egt tillfälle anskaffa och förete bevis öfver målets fullföljd
hos Öfver-Rätlen; hafva Rikets Ständer, i ändamål att befrämja enhet uti
lagskipningen i denna del, samt försäkra parterne om ett erforderligt rådrum,
härmed skolat hos E. K. M. i underd, föreslå, att i mom. 17 Cap.
3i §. Rättegångs-Balken måtte ändras och erhålla följande lydelse: ”Domaren
lägge den, som med ed sig fria skall, viss dag före att sig betänka,
om han det åstundar, i staden två månader och å landet till det Ting,
som näst efter två månader infaller.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den a5 Augusti j834-
N:o 107.
Upplöst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Aug. 1834.
Preste-Ståndet den 25 —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den ä5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående offentlighet
vid Under •Domstolar och Police-Kamrar. (Lag-Utsk.
N:o 99 )
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, vid så väl 1823 års som sistförflulne Riksdag,
hos E. K. M. i underd. anhållit om offentlighet i rättegångssättet vid Under-Domstolar
och Police-Kamrar, samt dervid, ibland annat, andragit, det
Rikets Ständer, med antagande af den grundsats, att hvarje medborgare
bör ega öppet tillfälle att sjelf inhemta kännedom om lagskipningens gång,
samt, med afseende derå, att aktningen för Lagarne och förtroendet för
Domaremagten skola sålunda ökas och befästas, funnit offentlighet vid Under-Domstolarne
destohellre böra ega rum, som rättegången derstädes, efter
urgammal sed, hittills hållits för öppna dörrar, äfvensom Rikets Ständer
icke ansåge något hinder möta för medgifvande! af offentlighet vid
Iiih. tili R. St. Prol. 1834- 10 Sami. 1 AJd. 2 3
Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N.o 10y.
Police-Kamrarne i Städerne, när sådane mål förekomma, uti hvilka PoliceKamroare
eger domsrätt; — men E. K. M. till denna begäran icke täckts
lemna bifall; har hos Rikets Ständer nu åter motion blifvit väckt om beredande
af offentlighet i nämnde afseenden; och sorn Rikets Ständer till
alla delar instämma uti hvad föregående Rikets Ständer i delta ämne jttrat,
hafva Rikets Ständer för deras del beslutlk alt till E. K. M:s vidare
ompröfvande i underd. hemställa om utfärdandet af en Författning,
hvari stadgas som följer:
Vid alla Under-Rätter, så ock vid Police-Kamrar, uär sådane mål
der förehafvas, i hvilka Police-Kammare domsrätt utöfvar, skall rättegång
offentligen hållas; och vare för thy, så länge det ske kan, utan trängsel
för dem, som till Rätten höra, eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon
förment att innevara medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner,
att öfverläggning till beslut inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma,
som äro stötande för anständigheten och sedligheten, i hvilka händelser
åhörare skola, på Ordförandens tillsägelse, afträda.
livar, som rättegång åhöra vill, skall sig tyst och anständigt skicka.
Gör någon annorlunda, varde först varnad, rättar han sig ej deraf, då må
han från rummet afvisas; plikte ock för oljud eller vanvördnad emot Rätten
efter Lag.
Den, som uti Rätten förer ordet, ege, till ordningens bibehållande,
nödige föreskrifter gifva, utan att med de öfrige, som i Rätten sitta, öfverlägga.
Hvad han i thy fall bjuder, varde genast åtlydt, och svare han
stdan för åtgärd sin, som för annan Embetsutöfning, om deröfver klagas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Augusti 1834*
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse N:0 io8-
N:o 108.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den o5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Commendanten
å Carlshamns Castell, Capitainen Benzelstjernas efterlemnade
Enkas, M. Benzelstjernas uppförande till pension å
allmänna Indragnings-Staten. (Stats-Utsk. N:o 8g, sjette
punkten.)
S. A. K.
Till E. K. M. har afl. Commendanten å Carlshamns Castell, Capitainen
och Riddaren J. Benzelstjernas efterlemnade Enka, Magdalena Benzelstjerna,
ingifvit underdånig ansökning, hvaruti, med omförmälande af den
olycka, som år 1817 drabbat sökanden och hennes man, då det af dem
bebodda Commendantshuset å berörde Castell genom vådeld afbrann, vid
hvilket tillfälle hela deras enskilda förmögenhet gått förlorad, under det
mannens uppmärksamhet och omsorg varit egnad åt räddandet af E. K.
M:s och Kronans i ett närbeläget kruthus förvarade betydliga krulförråd
och andra efFecter, Enkan Benzelstjerna underdånigst anhållit, det E. K.
M., med afseende så väl härå, som å den längre tid af 43 år, hvarunder
mannen varit i tjenst, samt i anseende till sökandens högst betryckta belägenhet
med fem hemmavarande oförsörjda barn och barnabarn, täcktes
Nådigst tillåta, att de 15o R:dr, hvilka år 1821 blifvit Capitainen Benzelstjerna
i lifstiden, såsom en årlig löneförbättring, personelt tilldelade, fortfarande
finge utgå till henne och barn; och har E. K. M, efter vederbörandes
hörande, genom Nådig Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott
af den a5 sistlidne Januarii, till Rikets Ständers afgörande i Nåder öfverlemnat,
huruvida icke Enkan Benzelstjerna måtte, till erhållande af den
utaf henne nu sökta pension, å allmänna Indragnings-Staten uppföras.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, med afseende å de för
Capitainen Benzelstjernas Enka förekomne serskilde bevekande skäl och
omständigheter, funnit godt bifalla, att den bennes man personelt tillagda
lönförbättring, i5o R:dr årligen, må jemväl af henne under sin återstående
lifstid fä ifrån och med mannens frånfälle d. 16 Augusti 1833 uppbäras
och i sådant afseende å alltnänna Indragnings-Staten upplagas.
180 Expeditions-Utskoltets Förslag till und, Skri/velse ÅT:o loff.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af Eder Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition, få i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 25 Augusti 1834-
N:o 109.
Uppläst och godkändt lios Ridd. oell Adeln den 25 Aug. 1834.
Prtste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den a5 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppförande
å allmänna Indragnings-Staten af förre Commendanten i
Warberg, Öfverste-Lieutenanten Friherre J. K. Bennets
Commendantsarfvode. (Stats-Utsk. N:o 89, sjunde punkten).
S. A. K.
Genom Nådig Skrifvelse af den 20 sistl. Januarii har E. K. M. behagat
gifva Rikets Ständers Stats-Utskott tillkänna, alt, sedan det för Commendanten
i Warberg bestämda arfvode af 35o R:dr jemte anslag för
skrifmaterialier blifvit, i anseende till Fästningens demolition, ifrån Commendanls-Staten
uteslutet, men E. K. M. likväl ansett Commendanten i
Warberg, Öfverste-Lieutenanten Friherre J. K. Bennet, böra bibehållas vid
innehafvande Commendants-arfvodet, med derunder beräknade ao tunnor
spanmål, dock utan åtnjutande af inqvartering eller anslaget till skrifmaterialier;
har E. K M. förordnat, alt ifrågavarande arfvode skulle, intilldess
detsamma kunde å Indragnings-Stat öfverflyltas, utgå af besparingarne
å Riks-Statens 3:dje Hufvud-Titel; och har E. K. M. till Rikets Ständer
nu i Nåder öfverlemnat, att detta arfvode, med tillökning för derunder
beräknad spanmål, å allmänna Indragnings-Staten uppföra.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer bifallit, att det f. d. Commendanten
i Warberg, Öfverste-Lieutenanten Friherre Bennet tillagde arfvode,
35o R:dr Banco, med derunder beräknade 20 tunnor spanmål, må å
allmänna Indragnings-Staten upptagas.
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 11 o. i8r
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 25 Augusti 1334-
N:o iio.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a5 Augusti 1834-
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 —• —
Bonde-Ståndet den a5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppförande
d allmänna Indragnings-Staten af en Capitainen vid f. d.
Regementet Royal Svedoisj L. Stjernstam, beviljad löneersättning.
(Stats-Utsk. N:o 89, åttonde punkten.)
S. A. K.
Sedan Capitainen och äldre Compagnie-Chefen vid f. d. Regementet
Royal Svedois, Lars Stjernstam, hos E. K. M. i underd. anhållit, att, i likhet
med hvad Rikets Ständer beviljat Öfverste-Lieutenanten de Mottoni
samt Majoren Friherre C. G. Koskull, komma i åtnjutande af en ersättning,
motsvarande den af Stjernstam, såsom äldre Compagnie-Chef vid Ferörde
Regemente, innehafde lön; har E. K. M., genom Nådig Skrifvelse till
Rikets Ständers Stats-Utskott af den 25 sisth Januarii, gifvit Rikets Ständer
tillkänna, det E. K. M. tillagt Capitainen Stjernstam, som, i egenskap
af äldre Compagnie-Chef vid Regementet Royal Svedois, uppburit 4oo
R:dr årlig lön på Stat, den deremellan och ett Expectance-arfvode afi5o
Rdr, hvaraf han, efter Regementets upplösning kommit i åtnjutande, belöpande
skilnad, alt med 25o R:dr Banco årligen, från 1831 års början af
allmänna Indragnings-Statens besparingar tills vidare utgå; och har E. K M.
till Rikets Ständer öfverlemnat att denna löneersättning å nämnde Indragliings-Stat
uppföra.
Och som Rikets Ständer inhemtat, att med Capitainen Stjernstam inträffar
alldeles samma förhållande, som med Majoren vid f. d. Regementet
Royal Svedois, Friherre Koskull, hvilken Rikets senast församlade Ständer
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N-o ///.
beviljat eri, dess förut innehafda lön motsvarande ersättning å allmänna
Indragnings-Staten, till följd hvaraf ock Capitainen Stjernstam, genom E.
K. M:s Nådiga Bref 2 Junii i832, förklarats berättigad att, ifrån och med
1831 års början, få uppbära löneskilnaden å Indragnings-Statens besparingar,
hafva Rikets Ständer bifallit, det Capitainen Lars Stjernstam må, till åtnjutande
af 25o R:dr årligen, å Allmänna Indragnings-Staten uppföras, och
detta belopp jemte det Expectance-arfvode, i5o R:dr, han redan innehafver,
bibehålla, intilldess han afgår eller å Stat erhåller motsvarande eller
högre lön.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å Eders Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Skrifvelse, få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Augusti i834.
N:o in.
Uppläst och godländt bos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
7likets Ständers underdåniga Skrifvelse i fråga om Generalsoch
Amiralspensioners uppförande ä allmänna IndragningsStaten.
(Stats-TJtsk. 89 och 222, femte punkten).
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid förra Riksdagen, i anledning af E. K. M:s
Nådiga Proposition, bifallit, att 2tne pensioner om 3,oooR:dr hvardera finge
å allmänna Indragnings-Staten uppföras för 2:ne Generalspersoner, såsom
innehafvare af-de 9 å Stat uppförde Generalslöner, att efter erhållet
afsked tillgodonjutas i enlighet med hvad Föi fattningarne om afskedstagande
Civile Embetsmäns pensionerande vid 65 års ålder föreskrefvo; så har
E. K. M., genom Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 25 sisth
Januarii, förklarat Sig icke kunna undgå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att elt ökadt antal pensioner & allmänna In
-
Expedilions-Vtskottels Förslag lill und. Skrifvelse N.-o 111.
183
dragnings-Staten beviljades för de Generalspersoner, som, i anseende till hög
Hider, måste lemna tjensten; i anledning hvaraf E. K. M. föreslagit, att,
under redan stadgade vilkor i afseende å lefnadsålder och pensionsbelopp,
pensionerne för Generalspersoner måtte från tvänne bestämmas åtminstone
till sex, äfvensom, enär enahanda skäl förekotnme för afskedstagande
Amiralspersoners med Amiralslöner uppförande å Indragnings-Staten, E.
K. M., som ansett pensionsantalet för dem kunna inskränkas till tvänne,
till Rikets Ständer öfverlemnat att härom likaledes förordna.
Men då hittills icke något af de för Generalspersoner på allmänna
Indragnings-StatenÄmedgifna pensionsrum blifvit begagnadt, och anledning
derföre är att förmoda, att detta antal, åtminstone intill nästa Riksdag, är
motsvarande behofvet, hafva R. St. funnit sig icke kunna bifalla den ifragaställda
tillökningen i antalet af redan befintlige pensionsrum för Generaler;
dock, som de vid sista Riksdagen å Stat uppförda Infanterie-Generalslöner
i penningar, till en början, äro anslagne till befrämjande af indelta
Regementenas lönereglering och endast i den mon kunna utaf effeclivt
tjenstgörande Generaler få tillgodonjutas, som Regements-Chefs-Indelningar,
hvilka innehafva* af de förutvarande Inspections- och Brigad-Generalerne,
genom dessas afgång, till motsvarande belopp till indelta Armeens
löneregleringsfond ingå; och häraf följer, att Generalslönerne i penningar
sannolikt icke ännu under en längre följd af år kunna till hela
antalet blifva tillgänglige för Generalitetet, och det, enligt föreskriften vid
sista Riksdag, endast är vordet med sådane löner försedde Generaler medgifvet,
att af de beviljade anslag för arne pensioner, vid fyllda 65 år, efter vid
pass 4° års tjenstgöring och vid styrkt oförmögenhet att i tjenstgöringen
fortfara, komma i åtnjutande; hafva Rikets Ständer, till underlättande af
den för indelta Arméen beslutade lönereglering och till densammas snara
fullbordan velat tillåta, att om någre, i öfrigt pensionsberättigade, med
indeite löner försedde Generaler skulle, ehuru innehafvande högre löner, anmäla
sig till pensions erhållande af 3,ooo R:dr, de medgifne a:ne pensionsrummen
äfven må kunna sådane Generaler tilldelas.
Beträffande åter de för Amiralerne föreslagne pensioner, så, enär Bitets
Ständer icke kunnat undgå finna billigheten deraf, att äfven för dessa
Embetsman en möjlighet beredes att, då krafter och helsa aftaga, kunna
afgå och för sina återstående dagar ega en betryggad utkomst, hafva Rikets
Ständer, med afseende i öfrigt på Amiralsbeställningarnes inskränktare
antal, funnit godt bifalla uppförandet å allmänna Indragnings-Staten af
En Amiralspension, till lika belopp med Generalspensionerne, likväl med
184
Expcditions-Ulskotlcls Förslag till und. Skrifvelse N.o 112.
vilkor, alt, om den afskedstagande innehaft lägre lön, blott ett densamma motsvarande
belopp uppföres, samt att i öfrigt de för Generalspensioners åtnjutande
gällande föreskrifter, i afseende på den afskedstagandes ålder och
tjenstetid, jemväl vid Amiralspensionens tilldelande bör iakttagas.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å Eder Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 38 Augusti 1834*
«*■
N:o 112.
Uppläst och godkandl hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1834-
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående Landskamereraren
Bergströms uppförande till pension å allmänna
Indragnings-Staten. (Stats-Utsk. N:o 222, sjuttonde punkten
litt. af)
S. A. K.
Till Rikets Ständers Stats-Utskott har E. K. M., genom Nådig Remiss
den 14 Junii innevarande år, i Nåder öfverlemnat Häradsskrifvnren
i Öster- och Wester-Rekarnes Häraders Fögderi af Södermanlands Län,
Landskamerernren P. G. Bergströms underd. ansökning, alt, ehuru han,
som uppnått 74 lefnadsår och under 51 år innehaft tjenst, vid afskedstagande!
endast vore berättigad till den pension, E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegii
Circulaire-Bref den 11 October 1819 omförmäler, E. K. M.
likväl, med afseende å sökandens höga ålder och långvariga tjenstgöring,
täcktes i Nåder förhjelpa honom till pension, svarande emot den indelta
lön han innehaft.
Och som, enligt hvad handlingarne utvisa, Häradsskrifvaren Bergström
till alla delar uppfyllt de vilkor, som grundlagt Rikets Ständers tillförene
och jemväl under innevarande Riksdag meddelade bifall till flere alldeles enahanda
-
Expcdilions-Vtskoltets Förslag till und. Skrifvelse JY.-o 113.
185
handa ansökningar, hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla, det Bergström
må förklaras berättigad, alt, vid afskedstagandet, erhålla en emot den indelta
lönen svarande pension.
Hvilket, till svar å E. K. M:s aflåtne Nådiga Remiss, Rikets Ständer få
härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Augusti 1834*
N:o 113.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1834.
Presfe-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 —
Bonde-Ståndet den 28 — __
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående f. d. Lieutenanten
Rotkirchs uppförande ä allmänna Indragnings-Staten.
(Stats-Utsk. N:o 222, sjuttonde punkten litt. bi)
S. A. K.
Sedan, i anledning af f. d. Lieutenanten C. J. Rotkirchs underd. ansökning,
att honom måtte tilläggas pension med i5o R:dr, motsvarande
den lön han, i egenskap af Page vid Konung Gustaf III:s| Hof, uppburit,
E. K. M. under den 19 Februarii i83i i Nåder bifallit, att sökanden
finge ifrån nämnde års början intill derpåföljde Riksdag berörde
pensionsbelopp af allmänna Indragnings-Statens besparingar tillgodonjuta;
så har E. K. M, genom Remiss af den 14 sisth Jnnii, i Nåder behagat
öfverlemna liandlingarne i detta mål, till Rikets Ständers Stats-Utskott,
för att tjena till upplysning i frågan, huruvida omförmälde pension inå
än vidare utgå.
Rikets Ständer hafva, af de remitterade liandlingarne, inhemtat; att f.
d. Lieutenanten Rotkirch år 1787 blifvit antagen till Bord-Page vid
Konung Gustaf III:s Hof och med denna tjenstgöring fortfarit till 1792,
då han, efter Konungens död, flyttades såsom Cadett till Krigs-Academienatt
han derefter ingått i krigstjenst, men år 1812 erhållit Lieutenants af
Bilt.
till R. St. Prot. 1834. 10 Sami. 1 Afd. a£
i3S
Expediiions-ZJtskotlets Förslag till und. Skrifvelse N-o 114•
sked, samt att han nu med famille befinner sig i torftiga omständigheter;
och då Rikets Ständer vid sista Riksdag beviljat 3:ne f. d. Pager vid
Konung Gustaf lilis idof rättighet att å allmänna Indragnings-Staten åter
få tillträda deras innehafda Pagelöner, samt för Lieutenanten Rotkirch förekomma
ömmande omständigheter, hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla,
alt Lieutenant Rotkirch må, til! åtnjutande af i5o R:dr, eller hvad
han i Pagelön innehaft, å allmänna Indragnings-Staten uppföras.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af E. K. M:s högstberörde Nådiga
Remiss, fä härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Augusti 1834*
N:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. i834*
Pieste-Slnndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående bestämmande
af prcescriptionstid för uppvisande i Banken af utelöpande
invisningar och insättningsbevis, som i räkenskaperne
balanceras. (Banco—Utsk. N:o 24-)
S A. K.
Sorn Rikets Ständer funnit bestämmandet af en viss pi asscriptionstid
för uppvisande i Banken af utelöpande invisningar och insättningsbevis,
som i Bankens räkenskaper år från år balanceras, vara i flere afseenden
af behofvet påkalladt, och af sådan anledning beslutit:
att Vexel- eller Låne-Banco-Casseurers insättnings-bevis (Cassa-attester),
Vexel- eller Låne-Bankens invisningar på Cassorne (Cassa-sedlar),
Vexel-Bankens bevis (Attester) öfver skedda insättningar för Låne-Bankens
räkning samt Låne-Bankens invisningar (Assignationer) på VexelBanken,
hvilka äro utgifne före år 1826, utaf Banken emottagas och infrias
till och med 1835 års utgång, men derefter icke utaf Banken lill
liqvid erkännas;
Expcditions-Uiskottets Förslag till lind. Skrifvelse N.o 115.
att alla insättningsbevis och invisningar af omförmälde beskaffenhet,
hvilka efter år 1826 äro utgifne eller framdeles komma att utgifvas, icke
egn gällande kraft utöfver 10 år ifrån den dag desamma äro utgifne,
samt alltså inom denna tid böra uppvisas och aflemnas, insättningsbevisen
uti det Bankens Contor eller Departement, för hvars räkning medlen
blifvit insatte, samt invisningarne uti den Cassa eller det Contor, hvarå
de äro ställde, så vida de skola af Banken godtgöras eller inlösas; samt
att jemväl de Riksgälds.Contorets åren i8o3—1810 för realisation
af Contorets Creditsedlar på Banken utställde invisningar, hvilka ännu
icke äro infriade, skola hos Banken företes och aflemnas före utgången
af år 1835, vid påföljd, att de i annat fall icke till inlösen antagas;
alltså få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kungörelse
härom måtte i INåder utfärdas före utgången af innevarande år.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Augusti 1834*
N.-o 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug, 1834-
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 —. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående upphörande
af städernes skyldighet att hålla upplag af spanmål.
(Oecon.-Utsk. N:ris 17 & 101.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphäfvande af de
Författningar, som ålägga städerne i Riket att hålla upplag af spanmål,
hvilken skyldighet funnits grundad på Kongl. Förordningen den 16 Mars
1741 samt Kongl. Circulaire-Brefven den i3 October 1772 och den 12
Julii 1781, hvarigenom de handlande i Rikets samtlige städer blifvit
ålagde att, serdeles när dyr tid inträffade, vara försedde med spanmålsförråd
till afsalu; hvilka stadganden genom Kongl. Circulairet den 2 Julii
1798 blifvit förnyade.
188 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N-o 115.
Rikets Ständer hafva härvid tillika inhemtat, att E. K, M., i anledning
af gjord underd. anhållan af Borgare-Ståndet vid 1818 års Riksdag
om frikallelse för städernes handlande från skyldigheten alt, vid
inträffande behof, hålla spanmål Rikets invånare tillhanda, genom Nådigt
Bref af den i Mars 1820 förklarat, att, ehuru skäl till ansökningen
icke saknades, E. K. M. likväl fann betänkligt att dertill bifalla, innan
tillförlitligen blifvit utrönt, huruvida genom allmänna Magasins-Inrättningens
försorg alla andra påbudna anstalter till spanmåls anskaffande
och magasinering för inträffande behof af brödföda och utsäde kunde
blifva umbärlige, eller om framdeles, genom inskränkning i Magasins-Inrättningens
föremål och upphörandet af dess allmänna fourneringsåtgärder,
ett friare fält kunde öppnas för den enskilda industrien till inköp
och uppläggande af större spanmålsförråd utan Statens medtäflan; men
då det numera med visshet kan antagas, alt den inhemska spanmålsproduetionen
befinner sig på den ståndpunkt, att den i vanliga år motsvarar
landets behof och derutöfver Jemnar tillgång lill upplag eller export,
samt att, om än i en eller annan province mindre fördelaktig årsväxt
skulle göra undsättning af spanmål nödvändig, en sådan, sedan allmänna
Magasins-Inrältningens verksamhet upphört, lättast bör kunna tillväga
bringas genom den enskilda omtankan, eller, i svåraste fallet, medelst
något bidrag från Statens sida, utan att nödvändigheten fordrar,
att genom bestämda stadganden ålägga de handlande i Rikets samtlige
städer, att hålla upplag af en vara, som redan länge utgjort föremål för
en fri handel emellan alla medborgare inom Riket; samt härtill kommer,
alt det icke ensamt beror på de handlande, att, då mindre fördelaktig
skörd synes förestå, från utrikes ort förse landet med spanmål, enär
de högre tullafgifter, som, till spanmåls-productionens skydd, äro importen
deraf pålagda, derföre lägga hinder i vägen, och att dessa tullafgifter
således vid dylika tillfällen först böra undergå nedsättning; så hafva
Rikets Ständer ansett sig bora hos E. K, M. i underd. hemställa, huruvida
icke de förändrade omständigheter, som i E. K. M;s högslberörde
Nådiga Bref af den 1 Mars 1830 antydas, numera må anses hafva inträffat,
så att städerne i Riket, i följd deraf, kunna befrias från den dem
åliggande skyldighet att hålla upplag af spanmål.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Augusti 1834-
Expeditions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse N.o 1t€.
N:o ji6.
Uppläst och godkänilt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. i83.{.
Piesle-Ståndet den 28
Borgare-Ståndet den 28 —
Bonde-Ståndet den 28 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande
af den städerne Borås och Ulricehamn medgifna gårdfarihandelsrättighet.
£Lag- och Oecon.-Utsk. N:o 14.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphörande af den
städerne Borås och Ulricehamn medgifna rättighet till gårdfarihandel^
idkande; och som en slik rättighet icke synes utgöra någon oskiljaktig
del af stadsmanna-näringen, helst en sådan rättighets beviljande åt alla
städer i Riket torde möta svårigheter och föranleda handelns flyttning
från dess rätta plats, städerne, till landsbygden; en näringsfrihet hvarmed
stadsboen och landtmannen måhända blefvo lika litet belåtne; alltså
och då något skäl att bibehålla städerne Borås och Ulricehamn
vid en dylik förmon, med alla andra städers uteslutande, icke kan hemtas
hvarken från allmänna rättsgrunder eller från några serskilda inträffande
ceconomiska förhållanden; hvartill kommer, att afsättningen af de
producter, som beredt välstånd och förkofran inom den landsort, der
dessa städer äro belägne, sannolikt är mindre beroende af den nu ifrågaställa
handelsfriheten för Borås och Ulricehamn, än af allmogens
gårdfarihandel och städernes fria försäljningsrättighet i andra städer; få
hos E. K. M. Rikets Ständer i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes
i Nåder förordna, att den städerne Borås och Ulricehamn hittills medgifna
rättighet, att idka gårdfarihandel, bör upphöra, dervid E. K. M.
likväl i Nåder torde täckas tillse, huruvida, med afseende på de förluster
Borås stad genom eldsvådan lidit, tiden för en sådan förändring ännu
naå vara för handen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Augusti 1834-
igo
Expcditiom-Utskoltets Förslag till wul. Skrifvelse iV.-o 117.
N:o 117.
Uppläst och gedkändt lios Ridd. oell Adeln den 6 Sept. 1S34.
Presle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stcinclers underdåniga Skrifvelse, angående förre Kronofogden
, Assessoren Hallstens, förre Landt-Räntmästaren,
Kongl. Räntmästaren Ahlgrens och Lands-ICamereraren,
Kammar-Rådet Hertzmans underd. ansökningar
att, såsom pension, få åtnjuta fulla beloppet af deras
innehafda löner. (Slals-Ulsk. N;ris 89 och 222, f.de puukt.)
S. A. K.
Hos E K. M. hafva dels förre Kronofogden i Strömsholms Fögderi
af Westmanlands Län, Assessoren Lars Gustaf Hollsten och förre Landt-r
Räntmästaren i Jönköpings Län, Kongl. Räntmästaren Johan Carl Ahlgren,
hvilka, uppå derom gjorda underd. ansökningar, ifrån sina tjenstebefattningar
erhållit afsked, med rättighet att för deras öfriga lifstid å allmänna
Indragnings-Stalen åtnjuta pension till det belopp, som med E. K.
M:s Nådiga Bref af den 25 Junii 1818 samt Kammar-Collegii derpå grundade
Circulaire-Bref af den 11 October 1819 öfverensstämde, och dels
Lands-Kamereraren i Östergöthlands Län, Kammar-Rådet Joli O. Hertzman
i underdånighet anhållit, att, såsom pension, få tillgodonjuta, de
bägge förstnämnde retroaktivt för den tid, hvarunder de varit afskedade,
och Hertzman från afskedstagande!, fulla beloppet af de löner, som de
under sin tjenstetid innehaft; och har E. K. M., genom Nådig Proposition
till Rikets Ständers Stals-Utskott af den 8 sistl. Februarii, öfverlemnat
till Rikets Ständer, huruvida icke, i anseende till de för bemälde 3;ne
sökande förekommande serskilda skäl och omständigheter, enahanda pensionsförmon
från afskedstagande! kunde dem medgifvas, som vid nästföregångna
Riksdagar blifvit förre Lands-Kamererarne Ekelund och Selling
beviljad.
Rikets Ständer, sorn, roed anledning häraf, tagit dessa ansökningar
i öfvervägande, hafva dervid, i afseende på den Aldgren och Hertzman
tillkommande pensionsrält, inhemta t, alt, derest Kongl. Brefvet af den
i3 Mars 1770 och Kongl. Förordningen af den 2/j. Januarii 1778 ännu
voro gällande, hade sökanderne varit berättigade att, vid afskedstagan
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse N.o 11J
-
det, efter uppnådd 70 års ålder, få, för deras öfriga lifstid, behålla hela
deras innehafda lön såsom pension, men att då den förändring uti dessa
Författningar, i afseende på Lands-Statens med indelta löner försedde
Embets- och Tjenstemän, blifvit, enligt P.ikels Ständers vid 18t8 års
Riksdag fattade beslut, genom E. K. M:s högstberörde Nådiga Bref af
den a5 Junii samma år och Kammar-Collegii derpå grundade CirculaireBref
af den 1 j Oetober i8r9, stadgad, att Lands-Kamererare och LandtRäntmästare,
jemte Kronofogdar, som derefter erhöllo afsked vid 70 års
ålder och, efter 3o års tjenstetid, endast undfmgo pension, de förstnämnde,
lik-a med Kamererare, samt Landt-Räntmästare och Kronofogdar,
lika med Kammarförvandler i E. K. M:s och Rikets Collegier; så
bade, i öfverensstämmelse härmed, Landt Ränlmästaren Ahlgren blifvit
å Indragnings-Stat uppförd till årlig pension af 3p5 R:dr il\ »k. med
derunder inbegripne 3y tunnor spanmål, och vore Lands-Kamereraren
Hertzman, elter samma grund, berättigad till en årlig pension af 777
R:dr, med den tillökning, som efter Riksmarkegången kunde sig belöpa»
å derunder inberäknade 7/} tunnor spanmål.
Dock som undantag Krån nyssnämnde grunder för Land tstats-Tjen —
stemäns pensionerande blifvit af Rikets Ständer vid så väl i8a3 års som
sistföiflutna Riksdag medgifna; och, enligt hvad de till Stats-Utskottet
öfverlemnade handlingar utvisa, så väl Laodt-Räntmästaren Ahlgren,
som, då han den 29 Junii 1831 erhöll Nådigt afsked, uppnått en ålder
af 77 år och (jent i 59 år, som äfven Lands-Kamereraren Hertzman, hvilken
nu är 73 år gammal och Öfver 57 år varit i Rikets tjenst, långt före
den senare Pensions-författningens tillkomst emottagit sina tjensler, och
till alla delar uppfyllt de vilkor, som, genom I770 och 1778 års Pensions-föi'fattningar,
voro, i afseende på ej mindre ålder än tjenstetid,
föreskrilne för bibehållandet efter afskedstagandet af ett den indelta lönen
motsvarande pensionsbelopp; så och enär Rikets Ständer vid så beskaffadt
förhållande anse den af Ahlgren och Hertzman begärda förmon
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, hafva Piikets Ständer
bifallit, alt så väl Ahlgren som Hertzman må, ifrån afskedstagandet,
på allmänna Indragnings-Staten få uppbära pensioner till lika belopp,
som de af dem dittills åtnjutne löner på Stat uigöra..
Beträffande åter förre Kronofogden, Ässessoren Hollsten, så ehuru
han, som viri afskedstagandet den 3o December i83o blott uppnått
66 års ålder, således endast uppfyllt det ena af ofvanberörde föreskrifna
vilkor, då han i 4o års tid innehaft Kronofogdetjenst, vid hvilket
Expeditions-Utskotlets Förila* till und. Skrifvelse N;0 118.
förhållande han icke kan anses ega någon på Författningarne grundad
rättighet till högre pension , än den honom redan tillagde , likväl och sorn i
afseende på bemälde Kronofogde förekommer, att han, som nu mera är
no år gammal, öfver 4° är var’t Kronofogde i ett och samma Fögderi,
och derunder, enligt företedde betyg, gjort sig känd såsom en skicklig
och rättskaffens Tjensteman, samt inom den ort, der han verkat, förvärfvat
sig allmän aktning, hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl
i de för Hollstén i öfrigt förekommande ömande omständigheter, funnit
godt bifalla, att han må, från och med detta år, å allmänna Indragnings-Staten
uppbära en pension af 800 K:dr, dock utan, spanmålsbe
räkning
derunder.
Hvilket allt Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 8 September 1834.
N:o 118.
Uppläst och godkäntk hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. i834.
Preste-Ståndet den 8 w- —
Borgare-Ståndet den 8 —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om de, f. d.
Directeurerne vid Eskilstuna Fristad, öfverste Palm oell
Öfverste-Lieutenanten Nordevall tillagde pensioners öfverJlyttande
på allmänna Indragnings-Staten. (Stats-Ulsk.
N:o 89. io;de punkten.)
S. A. K.
Sedan E. K. M. under den 2 Vars i833 förordnat, att den allmänna
tillsynen och vården, i afseende på Eskilstuna Fristads handel, manufactur-inrättningar
och andra näringar, som tillhört Directionen öfver
Carl Gustafs Stads Gevärs-Factori och Eskilstuna Fristad, skulle ifrån
och med den 1 Julii samma år handhafvas af E. K. M;s och Rikets Commerce
-
Expedit ions-Ulsk o t tets Förslag till und. Skrifvelse If.-o 1/8.
*93
merce-Collegium, samt att förvaltningen af Extra Licent-fonden, hvarå
hittills aflöningarne för Fristadens Embets- och Tjenstemän hufvudsakligen
utgått, äfven komme att till bemälde Collegium öfverlemnas, och
Collegium. derefter uti underd. skrifvelse den i3 Aug. samma år anmält,
hurusom nämnde fond, hvilken bildats af öfverskotten å den afgift,
som i jernvågarne, under namn af Licent, af främmande oprivilegierade
fartyg med 2 sk. 8 rist. Banco uppbäres för hvarje skeppund
intaget jern och år 1827 utgjort 14.764 R;dr 9 sk., blifvit, genom minskade
inkomster och derå tid efter annan tillkomna ökade utgifter, så
medtagen, att, för bestridandet af i832 års förvallnings-kostnader, m. m.,
ett serskildt anslag af omkring 4oo R;dr erfordrats; så har E. K. M., jemte
anvisande af serskilda tillgångar för bestridandet af öfrige utgifter,
hvilka från extra Licent-fonden förut utgått, tillika, medelst lill Rikets
Ständers Stats-Utskott aflåten Nådig Proposition, af den 8 sisth Februarii,
föreslagit Rikets Ständer, attpå allmänna Indragnings-Staten uppföra
så väl den, förre Fristads Directeuren, Öfverste-Lieutenanten och
Riddaren E. Nordevall sedan längre tid lillagde pension af 5oo R:dr om
året, som ett expectance-arfvode af 900 R:dr årligen åt sisla Fristads Directeuren,
Öfversten och Riddaren J. A. Palm, att af honom, med de
genom E. K. M:s Nådiga Bref den 17 Mars i832 bestämda vilkor, åtnjutas.
Efter öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, hvad angår ÖfversteLieutenanten
Nordevall, som den 1 Aug. 1787 utnämndes till Ordningsman
samt den 11 Junii 1799 befordrades till Fristads Directeur, och öfver
3o år vid Fristaden varit anställd, bifallit, att den pension af 5oo
R;dr, som vid afskedstagande! blifvit honom, genom E. K. M:s Nådiga
Bref den 26 Oct. 1827, försäkrad, må å allmänna Indragnings-Staten
uppföras; men beträffande Öfverste Palm, så enär han, hvilken i Febrnarii
x83i i Nåder utnämndes till Fristads-Directeur, i sådan egenskap endast
omkring 3;ne år tjenstgjort, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl
vara för handen att medgifva uppförandet å allmänna Indragnings-Staten
af de 900 R;dr han i nyssnämnde egenskap uppburit.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1834-
Bih. till R. St. Prot. 183/j.. 10 Sami. 1 Afd.
25
194
Expeditiöns-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse N.o itg.
N:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1834.
Preste-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bande-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrif velse, angående framlidne
Stats-Commissarien E. fE idegrens a:ne oförsörjda döttrars
underd. ansökningatt till oafkortadt belopp få åtnjuta den
sökander ne gemensamt med deras numera gifta sjster tilllagda
pension. (Stats-Utsk. N:o 89, elfte punkten.)
S. A. K.
Medelst Nådig Remiss af den 8 Februarii innevarande år, bar E. K.
M., till det afseende, som derå kunde fästas, behagat till Rikets Ständers
Stats-Utskott i Nåder öfverlemna bandlingarne, rörande den af framlidne
Stats-Commissarien Em. Widegrens arne oförsörjda döttrar, Charlotta
och Margaretha Widegren gjorda underdåniga ansökning, att, sedan
E. K. M. i Nåder tillagt dera gemensamt med deras sjster Regina,
pension af 3oo R;dr Banco, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 Januarii
1824, blifvit å allmänna Indragnings-Staten uppförd, men berörde
pension, efter det den sistnämnde systern år i832 trädt i gifte, blifvit
ifrån början af 4‘de qvartalet samma år utbetald endast efter 200 R:dr
om året, E. K. M. i Nåder täcktes förklara sökanderne berättigade, att
den sålunda innehållne tredjedelen af pensionen jemväl uppbära.
Och ehuru af E. K. M:s högstberörde Nådiga Bref den tydning ej
kan dragas, att ofvanberörde pensions-anslag, såsom sökanderne förment,
skulle vara en deras gemensamma tillhörighet, sora oförminskadt borde
tillfalla den slutligen
Rikets år i8a3 församlade Ständer, att för aflidne Stats-Commissarien
Widegrens 3:ne oförsörjda döttrar anslå nämnde serskilda pensionsunderstöd,
för de 2;ne återstående ännu fortfara att vara gällande, och
dertill nu kommer, att dessa pensionstagare, såsom äldre och, enligt
ansökningen -vidfogadt betyg, egande en vacklande helsa, med allt större
svårighet kunna förskaffa sig nödtorftig bergning, hafva Rikets Ständer
funnit godt bifalla, att peusions-understödet för de atlie oförsörjda
döttrarne efter aflidne Stats-Commissarien Widegren, Charlotta och Margaretha
Widegren, må för hvardera höjas ifrån 100 R:dr till 133 R:dr i£> sk.
Expeditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.o 120.
»95
Banco årligen, att utgå ifrån och med qvartalet år i832, då 3:dje
systerns pensions-andel upphörde; doek med förbehåll, att, då ettdera
af dessa pensions-anslag blifver ledigt, detsamma icke kommer att tillfalla
den qvarvarande oförsörjda systern, utan skall till Stats-Verket indragas.
Hvilket Rikets Ständer till svar å E. K. M;s högslberöre Nådiga Remiss
få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1834-
N:o 120.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Sept. i8'54.
Pieste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Slåndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Proposition, angående ytterligare anslag för
anläggandet af en vattenledning till Carlskrona. (SlatsUtsk.
JNT;o 197-)
S. A. K.
Sedan Rikets senast församlade Ständer beslutat, att ett, för anläggandet
af en vattenledning till Carlskrona, vid 1823 års Riksdag beviljadt
men sedermera ej begagnadt anslag af 83,333 R:dr 16 sk. skulle för
nämnde anläggning till enahanda belopp fortfarande utgå under 5 års
tid med en femtedel årligen, emot vilkor, bland annat, att anslaget endast
användes till materialiers anskaffande, och att arbetet, utan serskild
ersättning, verkställdes genom Flottans försorg; i anledning hvaraf
ock ett approximativt förslag å detta arbete blifvit uppgjordt, hvarvid
kostnaden ansetts uppgå, oberäknadt dagsverkskostnaderne, till omkring
90,000 R;dr; men vid en sedermera af Förvaltningen af Sjö-Ärendena
på Nådig befallning, genom utsedd person och efter föregången noggrann
undersökning af den terrain, genom hvilken vattenledningen skulle komma
att gå, föranstaltad ny kostnadsberäkning öfver hela arbetet, så
inom sorn utom stadens territorium, total-kostnaden för samma arbete
blifvit upptagen till en summa af 174.913 R:dr 24 sk. 9 r:s!., eiler, i
ig6 Expeditions-ZJtskotlets Förslag till und. Skrifvelse N:0 120.
händelse afdrag gjordes för det belopp af 16,111 R:dr 1 sk. 3 r:st., som
erfordrades lill serskilda, för invånarnes större beqvämlighet föreslagna
utgreningar af vattenledningen till vissa qvarter inuti staden, ett återstående
kostnadsbelopp af 158,802 R:dr 23 sk. 6 r:st, hvaraf beräknades
för materialier 106,735 R:dr 8 sk. 10 rist, för dagsverken, traclamenten,
instrumentalier, rri.m. 36,231 R:dr 25 sk. 6 rist och för oförutsedda händelser
15,835 Rldr 3^ sk. 2 r;st.; så bar E. K. M., genom Nådig Proposition
af den 25 nästlidne Januarii, med förklarande, det E. K. M. med
ledsnad erfarit den betydliga skillnad i kostnadsberäkningarne, som visat
sig emellan förrberörde approximativa förslag och det senast upprättade,
af anförda orsaker lill Rikets Ständer öfverlemnat, alt anvisa
medel till betäckande af den brist, omkring 23,000 Rldr, som yppats emellan
det vid sista Riksdag till materialiers anskaffande beviljade anslag
och det uti förslaget till samma behof uppförde belopp, 106,^35: 8. 10.
Efter tagen kännedom af vederbörandes i målet afgifna yttranden samt
dertill hörande förslag och ritningar, hafva Rikets Ständer inhemtat: alt
Varfs- äfvensom Befälhafvande Amiralen i Carlskrona ansett, att, om arbetet
vid vattenledningens anläggande skulle verkställas af Flottans personal,
och nödiga instrumentalier m. m. borde från Flottans förråd tillsläppas eller
på dess verkstäder förfärdigas, varfsarbetena skola helt och hållet eftersättas
och Flottans materiel tillskyndas en allt för stor skada, för att med de
af vattenledningen förväntade förmoner kunna uppvägas; att dagsverksprisen,
upptagna för handtlangare och båtsmän till g sk. 7 rist., för timmermän till 22
sk. 7 rist. och för handtverkare till a5 sk. 7 rist., blifvit allt för lågt beräknade;
att någon kostnad icke blifvit upptagen hvarken för baracker åt arbetsmanskapet
eller för kokanstalter, sängkläder och sjukvård; att det för oförutsedda händelser
afsatta belopp 15,835: 37. 2. vöre nog ringa; att för åtskilliga behöfliga
instrumentalier, som icke å Flottans förråd kunna vara att tillgå, äfvensom
för vissa machiners förfärdigande något anslag icke blifvit beräknadt; att
rörledningen vore föreslagen att läggas öfver de gamla broarne vid Carlskrona,
men någon utgift icke upptagen för samma rörledniugs flyttning;, då
dessa broar komma att borttagas; att någon kostnad icke är vorden beräknad
för vattenledningens utgrening i staden, och hvarförutan staden ej
skulle kunna åläggas uppfylla sin förbindelse, att, sedan vattenledningen
Tore verkställd, årligen till dess underhåll betala i,5oo Rldr; att, i afseende
på den, till företagets framtida underhåll behöfliga personal, allt för låg
svmrna vore upptagen; samt att något icke blifvit beräknadt, hvarken för
Expedilions-Utskottets Förslag till wiel. Skrifvelse N.o 121. igy
uppfordringsverkets och rörledningens vidmagthållande i fullständigt skick,
eller för reservoiren och brunnarse.
Och då, af allt detta, i Rikets Ständers tanka, ganska påtagligt visar
sig, att den för vattenledningens fullbordande beräknade summa är allt
för lågt tilltagen, och sålunda blifver till arbetets fullbordan alldeles otillräcklig;
samt i öfrigt, om räntan på det i och för vattenledningen erforderliga
capital tages i beräkning, den föreslagna vattenledningen medförer
vida större kostnader för de dagliga vattenbehofvens fyllande, än hvartill
desamma nu uppgå, oberäknadt förlusten för det allmänna genom eftersättandet
af Flottans egna angelägna arbeten; hafva Rikets Ständer, som anse
sådana företag ej böra inledas, för hvilkas kostnader man ej ser den verkliga
gränsen hvarken i afseende på fullbordandet eller framtida vidmagtliållandet,
funnit sig icke kunna för närvarande bevilja ytterligare anslag
till ifrågavarande vattenledning vid Carlskrona.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å Eder Kongl. Maj:ls högstberöde Nådiga
Proposition, få härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 September 1834-
N:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Sept. 1834*
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 1 1 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelses angående medels anskaffande
till Canal- och Slussbyggnad vid Säffle i Wermland.
(Stats-Utsk. N:o 202.)
S. A. K.
Sedan Bolaget till Canal- och Slussbyggnaden vid Säffle i Wermland
hos E. K. M. i underd. anhållit om utbekommande af någon del utaf det
anslag, q^ooo R:dr, E. K. M. redan år i832 förklarat böra utgå till nämnde
Canal- och Slussbyggnad, men Stor-Amirals-Embetets 3:dje Afdelning
i underd. upplyst, att så väl 1833 års som detta årets tillgångar blif
-
ijq8 Expcditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse 1Y.-0 121.
Vit använde lill andra redan påbörjade företags fortsättning och fulländning,
och att annan tillgång lör Canalbyggnaden vid Säffle icke funnes än
medelst anlicipation å nästa års anslagssumma; så har E. K. M., ehuru
Rikets Ständer vid sista Riksdag beräknat det årliga anslaget till Ströinrensningar,
att utgå till och med år i835, då, i händelse Rikets Ständer
icke blifvit till Urtima Riksdag sammankallade, ny Stats-Reglering vid
Lagtima Riksdag kommit att ega rum, genom Nådig Proposition den i sisth
Mars lill Rikets Ständers ompröfvande och afgörande öfverlemnat, huruvida
något binder förekomme att för ofvannämnde ändamål anticipera å Strömrensningsanslaget
för år 1835.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och som härvid
förekommit, att oförutsedde omständighetar v.ållat, att tillgångarne sisth
år icke medgifvit utbetalandet af de till ifrågavarande företag anslagne medel,
och att innevarande års tillgångar måst användas till fullföljande af
redan påbörjade anläggningar, hafva Rikets Ständer af ett sådant förhållande
hemtat anledning förmoda, dels att anticipationsvis verkställda dispositioner
i allmänhet medföra olägenheter vid pröfningen af följande års
behof, och dels att arbetet vid Säffle, som 2:ne år efter hvarannan ansetts
kunna, vid jemförelse med andra anmälda behof, uppskjutas, icke är af den
stora angelägenhet, att ett undantag ifrån den i allmänhet gällande
ordningen, att anslagen böra för året disponeras, derföre bör göras; och
hafva Rikets Ständer, på sådan grund, ansett sig icke kunna bifalla hvad
E. K. M:s högstberörde Nådiga Proposition i berörde afseende innehåller.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den n September i834*
Expedition!-Ulskotiets Förslag till und. Skrifvelse No 122.
>99'
N:o 122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Sept. 1834.
Preste-Ståndet den 11 — —■
Borgare-Ståndet den 1 [ — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, om upplåtande af jord utaf
IVisingsborgs Kungsladugårds egor, till ökadt utrymme
för Wisingsö Kyrkogård. (Stats-TJtsk. N:o 224.)
S. A. K.
Inom Preste-Ståndet har fråga blifvit väckt derom, att, 5 anseende till
behof för Wisingsö Församling, att erhålla utvidgning af dess å Wisingsborgs
Kungsladugårds gärde belägne Kyrkogård, så mycken jord utaf samma
Kungsladugårds egor måtte till Församlingen varda öfverlåten, som erfordras,
dels för Kyrkogårdens nödvändiga utsträckning i paralel med Kyrkans
läge, dels ock till utrymme så väl för socken- och fattigstuga, som för hästar
och åkdon; och, som Rikets Ständer förut för dylikt ändamål upplåtit
E. K. M. och Kronan tillhörig jord, anse Rikets Ständer, för deras
del, icke något hinder förekomma, emot upplåtandet af den jord utafWisingsborgs
Kungsladugårds egor, som, efter vederbörlig pröfning, kan finnas
erforderlig, dels för Wisingsö Kyrkogårds utvidgning, och dels till
plan för socken- och fattigstuga, med nödigt utrymme för hästar octa
åkdon.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla..
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 September 1884.
200 Expeditions-Utskoltets Förslag till tind. Skrifvelse JY.o Ji3.
N:o 123.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ii Sept. i834-
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den n — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse> om anvisande pä RiksgäldsContoret
af ett Creditiv för spanmälsundsättningar vid inträffande
svårare missväxtår. (Stats-Utsk. N:o 227.)
S. A. K.
Som Rikets Ständer funnit det vara angeläget, att serskilda medel
ställas till E. K. M:s Nådiga disposition, för att, vid inträffande svårare
missväxter, med spanmål bispringa de mest behöfvande; hafva Rikets
Ständer beslutat, att allt, hvad som redan influtit eller ytterligare inflyter,
i afräkning å det, vid sisth Riksdag, på Riksgälds-Contoret anvisade, och
åren i83o och i83i lyftade Creditiv af En million R:dr Banco, må, under
de, i afseende på nyssberörde Creditiv stadgade vilkor och förbehåll, af
E. K. M. för ifrågavarande ändamål'disponeras; börande likväl desse medel, i
den mon desamma till Stats-Contoret ingå, derifrån aflemnas till RiksgäldsContoret,
att derstädes innestå, intilldess behofvet kan påkalla deras användande.
Hvilket Rikets Ständer skolat härigenom hos E, K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 September 1834*
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o lid. 201
N:o 124.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den ri Sept. 1834.
Prés te-St And et den 11 —
Borgare-Ståndet den 11 —
Bonde-Ståndet den I 1 —- —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, om utfärdande af en förnyad
Taxa pä arfvode för' Landtmäteri förrättningar,
(Lag- och Oecon.-Utsk. N:o i5.)
S. A. K.
Uti underd. skrifvelse af den a5 Maji 1829, hafva Rikets då församlade
Stunder anfört, det anledning icke saknades för den mening, att det
uti 1827 års utfärdade Taxa bestämda arfvode för Landtmäteriförrättningar,
i synnerhet hvad anginge mätning, gradering och delning af vidsträcktare
skogs- och utmarkstrakter, öfverstege både hvad Landtmätaren skäligen kunde
göra anspråk på att för derå nedlagd möda erhålla, och hvad jordegare
kunna, utan kännbart lidande, bekosta; men, enär dels en på erfarenhet
grundad visshet om ifrågavarande Taxas mer eller mindre tillämplighet då
ännu icke vore vunnen, dels ock E. K. M., genom Nådigt Bref af den 5
Julii 1827, anbefallt Öfver-Directeuren vid Landtmäteriet, att med uppmärksamhet
följa alla de förhållanden, som genom nämnde Taxas tillämpning
kunde uppkomma, samt derom, efter 3 å 4 års förlopp sedan den
tagit sin början, till E. K. M. inkomma med underd. berättelse; ansågo
Rikets Ständer sig då endast böra i underd. anhålla, det E. K. M., efter
erhållen del af den i Nåder infordrade berättelsen, samt efter pröfning i
öfrigt af framdeles befintlige omständigheter, täcktes i Nåder bestämma,
om och i hvilka delar nedsättning och jemkning i den stadgade arfvodesberäkningen
kunde skäligen ega rum.
Och som, vid innevarande Riksdag, fråga jemväl blifvit väckt om rättelser
och jemkningar i omförmälde Taxa, och Rikets Ständer ega sig bekant
det E. K. M. genom en serskild dertill förordnad Comité låtit utarbeta
förslag till ny Taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar, dervid de brister,
som i nu gällande stadga derom blifvit anmärkte, icke lära vara förbisedde,
få hos E. K. M. Rikets Ständer i underd. anhålla, det £. K. M. täck
-
Bih. till R. St, Prot. 1834• 10 Sami. 1 A/d.
aox Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse N.-o Ii5.
tes, så fort tid och andra omständigheter sådant medgifva» i Nåder utfärda
en förnyad Taxa på arfvode för Landtmäterilörrättningar.
Rikets Ständer Framhärda &c.
Stockholm den ii September i834*
N:o 12 5.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1834 *).
Préste-Ståndet den i3 — —
återr. hos Borgare-Ståndet den i3 — —
godkänd t hos Borgare-Ståndet den ij — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående uppJi&f vande af
spärrningsanstalterne emot Cholerafarsoten.
S. A. K.
Rikets Ständer, som alltid anse fäderneslandets väl säkrast beredas,
då dess Styrelse och Folkets Representanter med förtroende närma sig
till hvarandra, finna sådant i synnerhet af vigt, när stora olyckor hota Riket;
och det är derföre Rikets Ständer, i en tidpunkt, då en härjande farsot
utbrutit i flera delar af Riket, anse för en dyrbar pligt, att till E. K.
M. frambära uttrycken af den djupa bedröfvelse Rikets Ständer känna Öfver
den olycka, som sålunda träffat landet, och deras varma deltagande uti
de stora bekymmer, som derigenom för E. K. M. uppkommit. Rikets
Ständer, som tillika erfarit, att uti åtskilliga landsorter förskräckelsen för
den utbrutna farsoten föranledt dels menigheter dels locafautoriteter, att
vidtaga spärrningsåtgärder eller genom quarantainer försvåra gemenskapen
emellan serskilda orter, för att derigenom förekomma farsotens utbredande,
hafva jemväl önskat att få inför K K. M:s thron yttra deras öfvertygelse
derom, att dylika anstalter icke allenast äro för ändamålet otillräckliga
och osäkra, utan i flera afseenden för det medborgerliga lifvet och
för sjelfva helsotillståndet i landet betänkliga och skadliga. Deremot hysa
Rikets Ständer, näst förtröstan till den Allsmägtiges hjelp, den högsta
*) Se Exp.-Utskoltets Memorial, Nto 16.
Fxpediiions-Vlskoitets Förtlag till und. Skrifvelse N.-o ia6. ao3
tillit till E. K. M:s visa och faderliga omsorger för handhafvandet af en
kraftfull och sträng Sundhets-Police, helst i större och folkrikare städer,
och för berredandet af en omsorgsfull Läkarevård, i förening med sådane
stadganden, som i allmänhet befordra måttlighet, renlighet och ordning i
allmänna lefnaden; och det är på sådan grund Rikets Ständer få hos E K.
M. i underd. anhålla, att några allmänna späi rningsanstalter inom landet
icke må påbjudas, utan desamma genast inställas, så vida icke serskilda
ställen, till hvilka farsoten ännu icke spridt sig, sjelfva skulle yrka på och
vilja föranstalta om så beskaffade försigtighetsmått, dock utan alt
allmänna comrnunicalionen derigenom må hämmas eller försvåras; i
hvilket fall det ovilkorligen åligger samma ställen att sjelfva besörja
bevakningen, bestrida de med spärrningen förenade kostnader samt jemväl
ansvara för de inom den inspärrade trakten boende fattiges underhåll.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den iq September 1834-
N:o 126.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Sept. 1834.
Preste-Ståndet den i5 —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse 3 angående anskaffande aj
en Militair-post till bevakning vid Malmö Lä ne-Conior.
(Banco-Utsk. N:o 32.)
S. A. K.
Då Låne-Contorets i Malmö säkerhet, i sjmnerhet under den mörka
årstiden, lätteligen genom inbrott kan äfventyra*, helst under senare åren
sig visat, att rymning af Correctionister åtskilliga gånger egt rum från
den i Malmö varande Corrections-Inrättning; och då tillgång på militairbevakning
vid Contorels hus kan beredas från den Garnison af 3oo man, som
i Malmö är (örlagd och inqvarterad; få hos E. K. M. Rikets Ständer här
igenom
i underd. anhålla, det en militairpost måtte i Nåder medgifvas, till bevakning
nattetid utanför Rikets Ständers Låne-Contors hus i Malmö, utan annan
Expeditions-Utskottets Forslas, till lind. Skrifvelse N:o 127.
kostnad för Låne-Contoret, än anskaffandet af vaktkur, och, om så erfordras,
vaktpels till en sådan miiitairpost, på sätt förhållandet nu är med
de aine militairposter, hvilka utgöra bevakningen af Rikets Ständers Banks
härvarande hus.
Rikets Sländer framhärda &c.
Stockholm den 17 September 1834-
N:o 127.
Uppläst och gotl känd t 'nos Ridd. oell Adela den.iå Sept. 1834-
Preste-Ståndet den i5 — —
Rorgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ändring i
Kongl. Förordningen den 1g December 1827, angående
grunderne och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman. (Lagoch
Oecon.-Utsk. N:o 17.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer inhemtat, det E. K. M., med fästad uppmärksamhet
å de betänkligheter, som uppstått vid tillämpning af E Ii. M:s Nådiga Förordning
af den 19 Dec. 1827, angående grunderne och vilkoren för hemmansklyfning
och afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman,
lemnat Rikets jordbrukande invånare tillfälle, att i berörde afseende sig
yttra i den Comité, som, enligt E. K. M:s Nådiga Circulairebref till Dess
Befallningshafvande af den 26 Oct. 1823, bör inom hvarje Län sammanträda,
hafva Rikets Ständer väl funnit sig icke böra ingå i närmare
granskning af de jemväl vid denna Riksdag framställde yrkanden
om ändring och rättelse i flere delar af högstberörde Författning, helst
det bör kunna antagas, att samma anmärkningar varda af ComiteWne anmälda
uti de Utlåtanden, som derifrån komma att afgifvas, och således blifva
föremål för E. K. M:s Nådiga pröfning; dock hafva Rikets Ständer
skolat i underd. anhålla, att, sedan Comiteernes yttranden inkommit, E. K.
M. i Nåder täcktes låta utarbeta förslag till de ändringar, förklaringar och
Expeclitions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse IV.o 128.
205
tillägg i Kongl. Förordningen den 19 Dec. 1827, som af dessa yttranden
kunna föranledas, vare sig i hänseende till hela Riket eller till vissa delar
deraf, samt att E. K. M. täcktes i Nåder viel nästkommande Riksdag lemna
Rikets Ständer del, så väl af nämnde förslag, som af Gomileernes yttranden,
på det Rikets Ständer måtte få tillfälle att då med förnyad t Utlåtande
i delta vigtiga ämne inkomma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 September 1834-
N:o .128.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Sept. i834-
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående inrättande af en
Skola i staden Borgholm å Öland. (Oecon.-Ulsk. N;o 108.)
S. A. K.
I anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning om inrättauaf
en Skola i staden Borgholm å Öland, hafva Rikets Ständer inhemtat:
att Öland befinnes i fullkomlig saknad af undervisnings-anstalter; att
det för invånarne derstädes tidtals är med svårigheter och fara förenadt
att låta sina barn besöka de på fasta landet befintliga Skolor; samt att
fråga om någon Skol-Inrältning på Öland icke förevarit, hvarken hos den
af E. K. M. till öfverseende af Rikets Undervisnings-Verk nedsatta Comité,
eller hos senast församlade Revision öfver Elementar-Läro-Verken;
och hafva Rikets Ständer derföre skolat hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att, sedan Calmar Stifts Styrelse blifvit hörd, samt Ölands invånare
jemväl lemnats tillfälle att sig yttra, desse senare i afseende å
kostnaden för en Skol-byggnads uppförande, E. K. M. i Nåder täcktes,
i sammanhang med den förestående allmänna regleringen af Rikets Uudervisnings-Verk,
företaga frågan om inrättande af en Skola i Borgholm.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 September 1834-
Expedilions-Utskotlets Förslag till lind. Skrif velse N.-o 12g.
N:o 129.
Uppläst och godkäsdt hos Ridd. och Adeln den 17 Sept. 1 c34-j
, Presle-Sländet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående Löfås Silfververk.
£Stals-Utsk. N:o 232.)
S. A. K.
Sedan Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer, i anseende till
den icke obetydliga uppoffring, som Staten måst vidkännas för bedrifvandet
af Löfås Silfververk, uti skrifvelse af den 26 Febiuarii i83o i underdånighet
anhållit, det E. K. M. behagade med innehafvarne af Löfås
Silfververk låta uppgöra en så beskaffad öfverenskommelse, att, emot det
de befriades från skyldigheten att detsamma vidare bedrifva, och erhöllo
ersättning, antingen genom förläningarnes bibehållande under någon
viss tid efter arbetets nedläggning, eller på annat sätt, de till Verkets
bedrifvande upplåtne förläningar och förmoner måtte till Kronan indragas;
i anledning hvaraf E. K. M., under den 7 April samma år, i Nåder
anbefallt Dess och Rikets Bergs-Collegium, att med innehafvarne af
nämnde Sifververk uppgöra ett sådant förslag till öfverenskommelse i
berörde afseende, som för Kronan och Verkets innehafvare funnes antagligt,
och sedermera dermed, jemte interessenternes och eget yttrande
i ämnet i underdånighet inkomma; samt E. K. M., efter det sådant
fullgjordt blifvit, och E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegium och StatsContor
jemväl underd. Utlåtanden afgifvit, ytterligare förständigat BergsCollegium,
att, efter Bergmästarens och Gesclnvornens i orten hörande,
sig i underd. yttra, om och hvad anledningar må förefinnas, att, genom
fortsatt arbete i grufvorna vid Löfås Silfververk, rikare och förmonligare
malm än hittills må kunna påfinnas och om det således vore skäl att än
vidare fortfara med arbetet i grufvorne till deras närmare undersökande;
så har E. K. M., sedan bemälde Collegium, så väl med dess och
vederbörandes yttranden i denna del af ämnet, som äfven med serskild
berättelse om Silfververkets drift sedan sista Riksdag, till E. K. M. i
underd. inkommit, genom Nådig Remiss af den 3o nästlidne Maji detta
mål till Rikets Ständers Stats-Ut^kolt öfverlemnat.
Rikets Ständer hafva af de till målet hörande handlingar inhemta!:
Expc:ditions-Utskoltcts Förslag till lind. Skrifvelse N.o 1ig. 207
all ifrågavarande förläningar, bestående af räntan från Löfås gård S mantal,
förhöjning af 600 stigar kol, 3oo dagsverken, kronolionde-spanmål
af per. medium 184 tunnor, samt vindliästmedel af allmogen i Skedvi
och Husby Socknar, jemte Finsta Fjerding i Hedemora Socken, till den
del samma förläningar i Krono-räkeuskaperne finnas upptagne oell, uträknade
efter markegång för åren 1820 till och med åren 182g, i medeltal
uppgått, efter vissa afdrag, till 1,34g *9 s^* 6? r:st. Banco, utom
en spann aska af hvarje mantal från nämnde Fjerding; äfvensom Lötås
Verket innehar nyttjanderätten af en Krono-allmänning om 1,104 tunland
2 kappland skogsmark; att interessenterne i Löfås Silfververk förklarat
sig benägne att, emot deras frikallande från skyldigheten att efter
bestämda föreskrifter drifva grufvu-arbetet, frånträda förläningarne
till Verket sålunda, att den åtnjutna befrielsen från räntornas utgörande
för Löfås gård, förhöjningen å 600 stigar kol, de så kallade vindhästmedlen
och rättigheten till en spann aska utaf hvarje mantal i Finsta
Fjerding skulle, genast vid Verkets nedläggning, upphöra, samt de förlänte
3oo dagsverken jemte dispositionen af kronolionde-spanmål, efter
bibehållande deraf i femton år, afstås; hvaremot interessenterne förbehållit
sig att, på de af E, K. M. och Rikets Ständer fastställda grunder
för recognitionsskogarnes försäljning, få till sig lösa Löfås grufvu-allmänning;
alt Bergs-Ccllegium, enär interessenterne icke kunnat förmås
att med andra vilkor lemna förläningarne, på anförda skäl tillstyrkt antagandet
af de utaf interessenterne erbjudna vilkor och förbehåll, i hvilken
hemställan Stats-Conloret hufvudsakligen instämt; att KammarCollegium
deremot, jemte anmälan, det Silfververkets interessenter uti
en dit ingifven skrift yrkat, att de femton år, under hvilka förbehållna
dispositionen af kronotionde-spänmålen och kronodagsverken jemte räntefrihet
för Löfås hemman skulle få tillgodonjutas, borde beräknas och
taga sin början ifrån den tid förslaget af E. K. M. i Nåder antogs, på
uppgifna grunder afslyrkt bifall till interessenternes anbud; altGeschvornern
och Bergmästaren förenat sig i den åsigt, att föga skäl vore för
handen alt låta grufarbetet än vidare fortfara; i hvilket afseende
Bergs-Collegium jemväl yttrat, att, då allt ifrån år iy47* eller under
snart förflutna go år efter förläningarnes å nyo upplåtande till gruPvedriften,
derunder tillräcklig erfarenhet om grufvornes beskaffenhet
kunnat vinnas, det visat sig, att alla så väl på Statens som enskild bekostnad
gjorda försök till upptäckande af bättre och rikare malmförråd
fruktlöst afiupit, samt anledningar till ett förändradt förhållande i den
-
208
Expeditions-Utskottels Förslag till aud. Skrifvelse N.o 129.
na del icke hädanefter mera än hittills sig företedde, Collegium ansåg*
ett vidare fortsatt arbete i dessa grufvor, lill deras närmare undersökande,
icke skola medföra något bättre resultat, i följd hvaraf Collegium
icke tilltrodde sig kunna i underd. tillstyrka vidare bidrag dertill
af Staten; samt att, enligt Bergs-Collegii berättelse rörande grufvudriften
vid Löfås de senare åren, metalltillverkningen för åren 1S2S till
och med i83a icke utgjort tillsammans mera än 52 lödiga skåip:d och 1 2
Jod silfver samt 29 skepp:d 2 lisp:d 5 skålp;d bly, hvaraf kronotionden
för fem år uppgått till 1 lödig mark 12 lod 25 gran silfver.
Hvad sålunda nnfördt blifvit samt i öfrigt förekommit hafva Rikets
Ständer i öfvervägande tagit; hvarvid, i betraktande af silfvertillverkningens
aftagande samt nära upphörande vid Löfås under de sislförflutna
åren, hvarigenom alla sannolika anledningar till någon förändring
eller till vinnande af ett fördelaktigt resultat för E. K. M. och Kronan,
medelst samma tillverknings vidare bedrifvande, allt mer och mer aflägsnats,
Rikets Ständer väl funnit sig böra instämma uti de af Bergscollegium
och Stats-Contoret yttrade åsigter i ämnet; dock som Kammar-Collegium
deruti varit af annan tanka och Rikets Ständer dessutom
redan förut hos E. K. M. i underd. anhållit om uppgörande med innehafvarne
af Löfås Silfververk af någon så beskaffad öfverenskommelse,
alt, emot det de befrias ifrån skyldigheten att detsamma vidare bedrifva,
och erhålla ersättning, antingen genom förläningarnes bibehållande
under någon viss tid efter arbetets nedläggning, eller på annat sätt, de
till Verkets bedrifvande upplåtna förläningar och förmoner må till Kronan
indragas; få hos E. K. M. Rikets Ständer nu endast i underd. anhålla,
det E. K. M., efter Nådig pröfning så väl af Bergs-Collegii och
Stals-Contorets i hufvudsaken sammanstämmande förslag, som af Kammar-Collegii
derifrån skiljaktiga tanka, i Nåder täcktes i frågan om Löfås
Silfververk fatta det beslut, hvartill, med afseende å Statens fördel
och båtnad, målet i dess numera utredda skick kan finnas föranleda.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K, M;s högstberörde Nådiga
Piemiss, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Slockholm den 17 September 1834-
N:o
Expeditions-UtskoKets Förslag till und. Skrifvelse No i3o.
209
N:o i3o.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Sept. 1834.
Preste-Ståndet de-n 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående öfversteLieutenant
Nordencreutz’s Enkas underdåniga ansökning „
att värda bibehållen vid de löne-inkomster mannen i lifstiden
innehaft. (Stats-Utsk. N;0 2$'],')
S. A. K.
Sedan Öfverste-Lieutenanten J. M. NordencreUtz’s enka, Carin Sendelin,
lios E. K. M. i underd. anhållit, att, som hennes man, vid dess
frånfälle, i armod och betryck efterlen-.nat henne och 12 oförsörjda
barn, 5 söner och 7 döttrar, E. K, M. måtte, gemensamt med Rikets nu
församlade Ständer, i Nåder bifalla, att de löneförmoner, som tillfallit
bennes man i lifstiden, i egenskap af Befallningsman å Upsala Slott,
hvilken befattning nu mera icke komme alt återbesättas, kunde af benne
under dess återstående lifstid få tillgodonjutas; bar E. K. M., i betraktande
af de för sökanden förekomne ömande omständigheter och med
hänseende till obetydligheten af den pension, hvartill hon, enligt Förfaltningarne,
vore berättigad, genom Nådig Remiss af den 19 sisth Julii,
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat ifrågavarande underdåniga
ansökning.
Då de löneförmoner, som aflidne Öfverste-Lieutenanten Nordencreutz,
i egenskap af Befallningsman å Upsala Slolt, innehaft och
dem Enkan nu i underd. sökt att få bibehålla, äro de samma, som förut
voro anslagne för den så kallade Slottsfogden derstädes och utgöra,
utom boningsrum å Slottet, 66 R:dr 32 sk. indelt lön jemte en jordlott
om 12 tunneland, eller, förvandlade efter 1882 års markegång, omkring 544
R:dr Banco; och öfverlåtandet på Enkan Nordencreutz af nämnde indeltalön
och bostälis-jord ej allenast är stridande emot allmänt gällande
grunder för disposition af så beskaffade Kronans inkomster oell lägenheter,
utan äfven skulle för sökanden bereda en större förmon, än som skäligen
bör komma i fråga, hafva Rikets Ständer viii ansett sig icke kunna
till sökandens omförmälde begäran samtycka; men då sökandens aflidBih.
lill R. St. Brot. i834• to Sami. 1 Afd. 2~
2}» Expeditions-Utskotlets Farslag till urul Skrifvelse N.o t3t.
ne man under 58 Ar troget och val tjent E. K. M. och Kronan, samt
vid sin bortgång i nöd och bekymmer efterlemnat hustru med 12 barn,
af hvilka 5 äro under \\ år och det yngsta endast \ år gammalt; hafva
Rikets Ständer funnit godt bifalla, att en serskild pension af 4°o
R:dr årligen på allmänna Indragnings-Staten må intill nästa Riksdag
tilldelas Enkan Nordencreutz, samt att densamma, i händelse af hennes
frånfälle, må få åtnjutas af hennes oförsörjda barn.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af E. K. M:s högstberörde Nådiga
Remiss få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 September 1834-
t
N:o
131.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adéln den 17 Sept. 18
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om rättighet
för Götha Canal-Bolag att i Riksgälds-Contoret lyfta medel
till anskaffande af Ångbogseringsfartyg. (StatsUlsk.
N:o 249-)
S. A. K.
Sedan Götha Canal-Bolag, under förmodan, alt framgången och
lifligheten af Canalfarten hufvudsakligen hvilade på den skyndsamhet,~
hvarmed de sjöfarande kunde af Canalvägen emellan bägge håfven sig
begagna, samt att detta ändamål skulle verksammast befordras genom
Ångbogserings-fartyg på de i Canal-leden varande insjöar, hvarigenom
Bolagets Direction blefve i tillfälle att bestämma afgifterna för fartygsbogseringen,
så att desse icke, alltför högt uppstegrade, omintetgjorde
de för Canalen, med hänsigt till Sundska tullen, i allmänhet fastställde
Beräkningar, åt Direetionen uppdragit att härom hos E. K. M. göra underdånig
anmälan; så har Direetionen, på Bolagets vägnar, hos E. K.
M. i underd. anhållit, det Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer kunde
Expedition:-Ut skottets Förslag lill und. Skrifvelse N.o 1Z2 2rl
aflätas om rättighet för Bolaget, att till Ångbogserings-fartygs anskaffande
lyfta så stor del af den i Rikets Sländers Riksgälds-Contor nedsatta
reparationsfond, som för ändamålet erfordrades, emot det att 5ooo R:dr
årligen återbetaldes till denna fond, intilldess den uttagna summan blifver
till fullo åter ersatt. Och har E. K. M., genom Nådig Proposition
af den 1 sisth Mars. till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat förevarande
underd. framställning till det afseende, hvartill omständigheterna
kunde Annas föranleda.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit; men då
Rikets Ständer vid sisllidne Riksdag beslutat, att de nu ifrågaställde
medlen, utgörande 93,926 R:dr Banco, skola under alla händelser uti
Riksgälds-Contoret innestå, såsom fond till säkerhet för Canalens framtida
underhåll, samt det ändamål, som med dessa medel sålunda blifvit
afsedt, skulle, om ej halt och hållet förfelas, åtminstone i någon mon
äfventyras, om, genom bifall till Canal-Bolagets begäran, större eller
mindre del deraf .finge användas till sådane företag eller utgifter, hvilka
för berörde fond äro främmande; så hafva Rikets Ständer ansett sig icke
Lunna till Canal-Bolagets ifrågavarande framställning lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 September i834»
N:o i32.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 17 Sept. 1834-
Preste-Ståndet den 17 —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående tillsättandet
af Justitia;-Ombudsmans Embetet.
S. A. K.
Sedan Rikets Ständers Electorer genom val i behörig ordning
ulselt Revisions-Secreteraren och Riddaren af E. K, M:s Nordsljer
-
1212
Expeditions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 133.
ne Orden Pehr Niclas Poignant att vara Rikets Ständers JustiIiae-Otnbudsman,
samt Hof-Rätts-Rådet i E. K. M:s och Rikets Svea Hof-Rätt
och Riddaren af E. K. M:s Nordstjerne-Orden Carl Ludvig Landin att
vara Justitiae-Ombudsmaunens Suppleant, men Revisions-Secreteraren
Poignant derefter med döden afgätt, hafva Rikets Ständer i JustitifeOmbudsmans-Embetet
insatt FIof-Rätts-Radet Landin^ hvilket Rikets Stander
härigenom få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 September i834-
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 171 Sept. 1834-
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Siåndet den 17 — —
Bonde-Slåndet den 17 — —
Rikets Ständers Förordnande för Hof-Rätts-Rådet C. L. Landinj
att vara Rikets Ständers JnstiLite-Ombudsman.
Yi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c, &c. &c., som härstädes å
Urtima Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, jemlikt hvad
96 och 97 §§. Regerings-Formen samt 63 §. Riksdags-Ordningen stadga
och förmå, Väre utsedde Electorer, i laglig ordning utsett Revisions-Secreteraren
och Riddaren af Kongl. Nordstjerne Orden P. N. Poignant, att
vara Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman, samt Hof-Rätts-Rådet i Kongl.
Majts och Rikets Svea Hof-Rätt och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Carl Ludvig Landin, att vara Justitiae-Ombudsmannens Suppleant, men
Justitife-Ombudsmannen Poignant derefter med döden afgått; så vilje Vi,
i kraft häraf, hafva förordnat honom, Carl Ludvig Landin, att vara Vår
Justitias-Ombudsman; hvarvid honom åligger, att ställa sig till efterrättelse
Rikets Grundlag och Laga Stadgar, jemte den af Oss under den 1 Mars
i83o serskildt utfärdade Instruction; och kommer han att åtnjuta de löningsvilkor
och öfrige förmoner, som Yi för detta Embete anslagit. Till
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse K.o 134- n3
yttermera visso håfve Vi detta underskrifva och med Våra insegel bekräftat,
som skedde i Stockholm den jy September 1834»
N:o i34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Sept. i834v
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett fortfarande
anslag för indelta Infanteriets Lif mundering, till lika
belopp, som vid sista Riksdag bestämdes. (Stats-Utsk. N:ris
81 & 196.)
S. A. K.
Sedan Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer hos E. K. M. i
underd. anhållit, att vid nästpåföljande Riksdag en utredning öfver det då
varande förhållandet med indelta Infanterie-Regementenas beklädnadsmedel
måtte Rikets Ständer meddelas, och förslag i anledning deraf blifvit
från samtlige Beklädnads-Direclionerne vid de indelta roterade InfanterieRegementena
infordrade öfver de af Directionerne i och för manskapets
beklädande uppburne och utbetalde medel åren i83o, iS3r, i832 ochi833,
eller de fyra år, under hvilka, till följd af E. K. M:s och Rikets Ständers
beslut, årliga beklädnadsbidraget, så väl från Stats-Verkets som från Rotéhållarnes
och Soldaternes sida, blifvit från en sjettedel till en åttondedel af en
munderings värde nedsatt; så har E. K. M., uti Nådig Skrifvelse till Rikets
Ständer af den 8 nästlidne Mars, på grund af hvad, genom de inkomna förslagen,
blifvit utredt, tillkännagifva att behållningen i Beklädnads-Directionernes
Cassör den 1 Januarii i83o utgjort 399,935 R:dr rysk. 1 r:st., naen
deremot vid i833 års slut endast 294.650 R:dr 40 sk. 11 r:st., så att sammanlagda
behållningen hos Directionerne under loppet af förutnämnde fyra
år, hufvudsakligen, i följd af de årliga anslagens nedsättning, förminskats
med i o5,284 R:dr 24 sk. 2 r:st., eller något mer än en fjerdedel af det
belopp, hvartill denna behållning den 3i December 1829 varit i räkenskaperne
balancerad; alt denna minskning i tillgångar varit betydligast vid \
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N.-o i34.
Regementen; samt alt 3:ne Regementens räkenskaper väl utvisade en vunnen
tillökning i de tillgångar, sora den 1 Januarii i83o i dessa Regementens
Beklädnads-Cassor förefunnos, men hvilket endast synbara öfverskott
varit en följd af uppskjutna anskaffningar, som återstå att ofördröjligen besörjas.
Och har, vid sådant förhållande, och om än det skulle kunna antagas,
att de förminskade anslag för beklädnadsunderhållet, som de indelta Infanterie-Regementena
från i83o års början uppburit, åtminstone tillsvidare
och under en fortfarande iakttagen omtänksam och ändamålsenlig hushållning
å vederbörande Directioners sida, icke beböfde ökas, samt att sålunda
den besparing i Stats-Verkets bidrag, som genom 1S29 års reglering
blifvit beredd, än ytterligare kunde Stats-Verket lillgodokomma, E. K. M.
dock ansett hvarken någon ytterligare nedsättning i nu åtgående anslag
tunna ega rum, eiler någon inskränkning uti den Direclionerne hittills rnedgifna
rättighet att, för de dem uppå obestämda lider åliggande anskaffningar,
de för närvarande befintlige tillgångar efter behof använda, emedan
endast på sådant sätt fortfarandet kunde försäkras af den nyttiga anstalt,
till följd hvaraf, med undantag blott för Helsinge Regemente, der Rotehållarne
icke voro skyldige att till beklädnadens underhållande bidraga, de
roterade indelta Infanterie-Regementena för närvarande äro försedde med
en ny eller nära ny mundering i Rotekistan och en brukbar mundering i
soldatens vård, att i mindre tjenstgöring begagnas.
Rikets Ständer, sora i öfvervägande tagit hvad sålunda framställdt blifvit,
hafva med afseende å de i E. K. M:s högstberörde Nådiga Skrifvelse
meddelade upplysningar, bifallit, att anslaget till indelta Infanteriets Lifmundering
må fortfarande å Stat uppföras till samma belopp, som vid
sisth Riksdag bestämdes, eller till 71,000 R:dr, för att till det dermed afsedda
ändamål i förut stadgad ordning användas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September 1834-
Expeditions-Vtshotlets Förstag till und. Skrifvelse N.o iS5. 2j5
N:o 13S.
UppläsJ och godkänd-t hos Ridd. och Adelö den i5 Sept. i834»
Preste-Ståndet den 33 — --
Borgare-Ståndet den a5 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare
åtgärder i afseende å förslitne Bancosedlars utbyte i Landsorterne.
(Baneo-Utsk. N:o 34.)
S. A. K.
Då de till besörjande af förslitne Bancosedlars utbyte i landsorterne
antagne personer, enligt Banco-Reglementet, åtnjuta ett arfvode af i allmänhet
en half procent af vexlingssumman, uien detta arfvode, åtminstone
hvad de aflägsnare Länen beträffar, knappast lärer förslå till betäckande af
kostnaderne för penningarnes fram- och återsändande samt de med vexlingen
förenade förluster på falska, förfalskade och stympade sedlar m. m;
så, och med afseende derå, att dessa vexlingsanstalter icke afse Bankens,
utan allmänhetens nytta och beqvämlighet, få Rikets Ständer, för att ytterligare
befrämja deras afsigt med den redan uti Banken öppnade utväg,
til! underlättande af förslitne sedlars utbyte i landsorterne, hos E. K. M.
i underd. anhålla, att den person, åt hvilken E. K. M:s Befallningshafvande
i hvarje Län uppdrager vexlingens besörjande, må för de medel, som
i sådant ändamål ifrån Banken reqvireras och till vexlingsförskottens godtgörande
uppsändas, åtnjuta fribrefsi ättighet, i likhet med hvad genom E.
K. M:s Nådiga Skrifvelse af den 21 Augusti 1816 blifvit medgifvet för dåvarande
vexlingsförrättaren i Götheborg, eller ock alt E. K. M., i händelse
denna anhållan icke skulle bifallas, i Nåder täcktes anbefalla Räntmästarne
i Länen att, emot tillgodonjutande af förut stadgadt vexlingsarfvode
samt portofrihet för vexlingsmedlens fram- och återsändande, gå allmänheten
3:ne dagar i veckan, en timma hvarje dag, tillhanda med utbyte af
förslitne Bancosedlar af 10 R:drs valeur och derunder emot nya.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September 1834-
3l6
Expedilions-UlskotUls Förslag till lind. Skrifvelse JY.-0 136.
N:o i36.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Sept. 1834.
Preste-Slåndet den 25 — —
Borgare-Slåndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i fråga om meddelandet
af bestämd föreskrift_, huruledes förmyndare bör ansvara
för ränta å myndlings capital. (Lag-Utsk. N:ris 74
& 112.) '
S. A. K.
Rikets Ständer Lafva inhemtat, hurusom skiljaktiga åsigter hos Domare
ega rum i 1 frågan om tiden när omyndiges besparda räntemedel böra
förvandlas till hufvudstol och ny ränta derå beräknas, i thy, att några
Domare velat af stadgandet om förmyndares skyldighet, att hvart tredje
år afgifva sluten räkning öfver sin förvaltning, draga den slutsats, att ränta
endast hvart tredje år borde läggas lill hufvudstolen, sedan utgifterne
för myndlingens behof blifvit aldragne, men andre åter ansett, alt förmyndare
-borde, efter tre månaders förlopp ifrån hvarje års slut, lägga de besparade
ränlorne till capitalet, för att derefter ansvara för ny ränta derå.
Och sorn det, å ena sidan, icke hör antagas, att förmyndare ej förr, än
efter hvart tredje års slut, skulle med säkerhet vara i tillfälle att göra
fruktbart det öfverskott, som den omyndiges årliga inkomster kunna lemna,
men det, å den andra sidan, ej heller bör undgå uppmärksamhet, att
det är svårt oell ofta omöjligt för förmyr lare, att, i samma nion ränta
och afgäld småningom inflyta, genast uts .ta medlen på säker hand till
vinnande af ny ränta, samt att han ej k m anses skyldig att förränta inkomsterue
utan afseende på de utgifter ian, under årets lopp, för myndlingen
kan få att bestrida; hafva Rikets Ständer ansett trenne månader
efter hvarje års slut utgöra ett behöfligt, men också tillräckligt rådrum
för förmyndare, att göra fruktbart öfverskottet på den omyndiges årliga
inkomster; och få på sådan grund Rikets Ständer hos E. K.
M. i underd. föreslå, alt såsom förklaring öfver 22 Cap. 4 §. IrfdaBalken
måtte stadgas: att förmyndare är skyldig ansvara för ränta å hvad
af den omyndiges årliga inkomster till dess underhåll och uppfostran samt
öfrige nödige utgifter icke tarfvas, dock ej förr, än efter trenne månader
ifrån
Expeditions-Utskottets Forslag lill lind. Skrifvelse N.o l3-j. 217
ifrån slutet af. det år, hvarunder medlen influtit, derest ej visas, att de
blifvit före ofvannämnde tids utgång utlånade eller annorledes fruktbare
gjorde.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September i834-
N:o i37.
Uppläst och godkänd hos Ridd. och Adeln den a5 Sept. 1S34.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående väckt fråga
örn upphäfvande af dubbla tjenstårsberäkningen vid befordringar
till Ecclesiastika Embeten och Tjenster. fOecon.»
Utsk. N:o 93.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att dubbel
tjenstårsberäkning för Lärarebefattningar vid Rikets Undervisnings-Verk
och i Öfrigt för en del Ecclesiastika tjenster, såsom medförande, i många
afseenden, ett menligt inflytande på Läro-anstallerne och synnerligen för
dem ibland Preste-Ståndet, hvilka nämnde befordringsrätt icke vore tillerkänd,
måtte, sedan Läro-Verken nu mera kommit i åtnjutande af tillökte
anslag, upphöra, i enlighet med så väl Läro-Verks-Comitéens underd. Betänk,
den 20 December 1828, sorn ock E. K M:s Nådiga yttrande uti Proposition
till Rikets Ständer af den 27 Febr. 1829, och endast få åtnjutas af
innehafvarne utaf tjenstebefattningar, hvarmed en sådan förmon hittills
varit förenad, intilldess de från samma befattningar afgå.
Rikets Ständer hafva tagit förevarande ämne i noggrannt öfvervägande och
dervid inliemtat: hurusom först uti 1724 års Skol-Ordning blifvit föreskrifvet,
att ett år vid en Gymnasii- och Skolbetje'nts-syssla borde räknas motsvarande
en annans tvänne år, hvilket beräkningssätt, enligt nu gällande 1820
års Skol-Ordning, ännu fortfar. Någon utsträckning af samma förmon till
liih. Ull R. St. Prof. 1834• 10 Sami, 1 A/d. 28
2,8 Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse N.-o i3j.
andra tjenster förekommer sedermera icke intill år 17^7, då den genom
Kongl. Brefvet den 12 Januarii samma år tillädes Capellanerne i hufvudstnden
och andra Rikets städer, hvarest otte- och aftonsångs- jemte veckopredikningar
hållas hela året; men ifrån och med 1760-talet intill närvarande
tid har ett sådant förhållande inträdt, att-nästan hvarje år någon
ecclesiastiksyssla eller enskild person fått ett slikt företräde i befordringsväg
sig beviljadt; hvaraf ock Kändt, att de priviligierades antal nu mera är
högst betydligt, helst när härtill komma alla Vicarier vid Läro-Verken, som
med fullt ansvar förestått eller förestå Läraresysslor, så alt, enligt flere
Kongl. Bref och Resolutioner, för närvarande dubbla eller annorlunda förhöjda
tjenstår innehafvas, oberäknade alla Vicarier vid Läro-Verken och
sådane, hvilka blott personelt njuta denna förmon, af mer än 600 personer.
Befordrings-Lagarne inom Svenska Kyrkan utgå hufvudsakligen från
de tvänne principerne af lärdoms- och tjenstårsmeriter. Desse senare, så
vidt de åtföljas af bepröfvad och erkänd skicklighet, kunna blott vara
af elt slag. Den dubbla årsberäkningen, såsom tillhörande vissa
Verk, Embeten och Personer, är således något i sig sjelft origtigt, samt
i tillämpningen obilligt och förnärmande det i församlingen tjenstgörande
Presterskapets rätt. Det skadliga och orättvisa deri har ock länge
varit insedt och öfverklagadt; och i öfverensstämmelse med den allmänna
rösten, som höjt sig deremot, har E, K. M., vid sistförflutnej Riksdag,
till Rikets Ständer yttrat Sin Nådiga vilja, att den, både för Undervisnings-Verket
och för Presterskapet i allmänhet så menliga beräkningen af
dubbla tjenstår borde upphöra. För en sådan förändring talar jemväl, 1
Rikets Ständers tanka, det vigtiga skäl, alt fordringarne på blifvande Presters
bildning, så väl allmän humanistisk, sora serskild theologisk, äro, på
grund af E. K. M:s Nådiga Bref af den 12 Maji samt den 10 och 17 Sept.
i83i, angående förändrade stadgar i afseende på Seminarii-Inrältningeii
i Upsala och Lund, ganska betydligt stegrade. Rikets Ständer, som anse
berörde stadganden, såsom en välgerning och ett utmärkt prof af E. K*
M:s visa och nitfulla omvårdnad orri Svenska Kyrkan, och visserligen ej
önska någon nedsättning i nämnde fordringar, hysa dock den öfvertygelsen,
att högst få unge män med grundliga insigter "skola inträda på Adjunctesnes
tjenstebana, der de sällan eller aldrig hinna något ljusare mål,
så länge de allestädes och oupphörligen undanträngas eller förbigås af dem,
sorn njuta dubbel årsbéräkning. Att denna hädanefter må öfverallt försvinna,
ä r således hvad Rikets Ständer tro sig böra antaga.
Men, då Rikets Ständer erkänna nödvändigheten af en sådan åtgärd,
Expcditions-Vlskollets Förslag till und. Skrifvelse N:0 l3j.
i hänseende till det vid församlingen tjenstgörande Presterskapet, kunna
Rikets Ständer likväl icke för sig dölja det äfventyr, som för vissa
af de offentliga Undervisningsanslulterne möjligen skulle uppstå, om deras
Lärare frånkännas all förhöjd tjenstårsberäkning, den vigtigasle fördel
de för sitt mödosamma arbete åtnjuta. För att vinna förslag till
Andra Classens Pastorat, till hvilka för Skol-Lärare, om de ej ega
utmärktare lärdomsmeriter, vägen egentligast är öppen, skulle de då behöfva
nära 3o enkla tjenstår; och denna tid, lillbragt inom Skolan, lärer
vara mer än tillräcklig, att hafva gjort en mer eller mindre tjenlig, åtminstone
för Elementarundervisningen. Att Läro-Verken skola lida genom
i tjensten utnötte och åldrade Lärare, är otvifvelaktigt, äfvensom,
att denna följd skall inträffa, om allt företräde i tjensteväg dem beröfvas.
Väl hafva Skolans Lärare vunnit någon förhöjning i deras löner; men
denna uppväger ej tyngden af det trägna och enformiga skolarbetet och
ersätter ej förlusten af en förhöjd befordringsrätt. Att på en gång helt
och hållet borttaga all sådan befordringsrätt vid Läro-Verken, skulle således
vara att sälla deras bestånd i fara. Fruktansvärd! är, att derigenom
äfven skulle försvinna den verksammaste uppmuntran för största
delen af unge skicklige män, alt vid Universiteten vinlägga sig om högre
bildning och lärdom, samt der uppoffra kostnad och tid, för alt vinna
den filosofiska graden, enär inträdet i Prest-Embetet vid a3 års ålder
då blifver både för utkomsten och befordringsutsigterne förmonligare.
Rikets Ständer hafva derföre önskat att välja en medelväg, hvarigenom
ett billigt afseende fästades både på Kyrkans och de vetenskaplige
Undervisningsanstalternes behof af insigtsfull och nitiske män,
och Rikets Ständer anse derföre lämpligt, att ordinarie Lärare vid nu
varande offentliga Lärdoms-Skolor tills vidare må för ett tjenstår få
räkna ett och ett halft.
Alt den förhöjda tjenstårsberäkningen bör stanna inom denna gräns,
hafva Rikets Ständer trott rättvisa och billighet emot det vid församlingarne
tjenstgörande Presterskap ovilkorligen kräfva. De utom dessa Lärdoms-Skolor
liggande Läro-Verk och befattningar, hvilkas innehafvare
hittills varit hugnade med mer än enkel årsberäkning, äro antingen af
en mera enskild beskaffenhet, eller ega de ej den stora vigt för det
allmänna, eller äfventyras icke deras bestånd, om de af äldre personer
bestridas, eller är förhöjd årsberäkning för de vid dem anställde Lärare
icke egentligen af nöden. — Denna förmon synes ej heller böra tillerkännas
Lärarne yid de Elementar-Skolor, som hädanefter inrättas, hvar
-
Expeditions-lltskoltcts Förslag till und. Skrifvelse N.-o i3f.
under äfven inbegripas de, som, ehuru beslutade, likväl ännu ej äro med
Lärare försedde, helst i annat fall inom de Stift, der nja Skolor tillkomma,
man skulle öka deras antal, sorn njuta förhöjd tjenstSrsberäkning;
och, såsom en följd af de nu yttrade åsigter, anse Rikets Ständer
Apologist-Skolornas Lärare från denna rättighet böra uteslutas. Dessa
Läroanstalter, ehuru af vigt, äro nemligen icke i det nära förhållande
tili Kyrkan, att de af dennas Lärare kunna göra anspråk på någon uppoffring-
Och hvad slutligen angår Uni versitets-Lärarnc samt Gymnasiernes
Lectorer, så torde hos dem böra förutsättas sådane lärdomsmeriter,
hvarigenom tjenstårsberäkning, vid ansökning till eeclesiastika lägenheter,
för dem ej är behöflig.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit oell då vid denna Riksdag
5 ordinarie Stat blifvit uppfördt det ökade löneanslag för Rikets Elementar-Läro-Verk,
42,000 R:dr, som, i enlighet med Läroverks-Comitéens
förslag, E. K. M. äskat, men Rikets Ständer vid förra Riksdagen endast
interirasvis bifallit, — få hos E. K. M. Rikets Ständer härmed i underdånighet
anhålla, det E. K. Rf. täcktes låta utfärda Dess Nådiga Stadgande
derom, att dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning må i allmänhet upphöra,
nuvarande innehafvares rätt dock oförkränkt; men att likväl ordinarie
Lärare vid Rikets Lärdoms-Skolorj de ofvannämnde nya Skolorna
undantagna, må tills vidare för ett tjenstår räkna ett och ett halft;
dock att denna förhöjda tjenstårsberäkning endast tillgodokommer dem,
som förete vederbörligt betyg öfver årligen utöfvad Presterlig tjenst,
saint dessutom, efter erhållen befordran och afgång från Läro-Yerket*
kommer att upphöra.
Rikets Ständer framhärda &ew
Stockholm den 29 September i834-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelser IV.-o i38 och i3q art
N:o i38.
Uppläst och godkänd hos Ridd. och Adelö dea a5 Sept. i834-
Preste-Ständet den 25 — —
Borgare-Ståndet den o5 — —
Bonde-Ständet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om upphäfvande af
det i Skol-Ordningen stadgade ansvar för lärjunge_, sorn
underlåter alt göra anmälan om slutad skolgång. (Uecon.-  Utsk. N:o io5.)
S. A. K»
Uti irsta Seet. 7 Cap. 2 §. af 1820 års Skol-Ordning finnes stadgadt,
att lärjunge, sora icke inom 14 dagar efter den termins början, som påföijer
den, då han senast begagnade undervisningen, anmäler sig till entledigande
ur Skola, skall derföre böta värdet af en fjerdedels tunna Råg; men sorn bö»
ter i delta fall ieke synas vara lämplige eller ändamålsenlige, få hos E. K.
M. Rikets Stäuder i underd. hemställa, att det i ofvanberörde §. af SkolOrdningen
bestämda ansvar för lärjunge, som underlåter inom utsatt lid
göra anmäla» om slutad skolgång, måtte till ali kraft oeh verkan förfalla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September i83'4>
N:o 13g.
Uppläst och godkänd hos Ridd. oeh .Adeln den 2Ö Sept. r83if*
Presi«-Slåndct den — —*
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet dsn 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående förändrade
stadganden i afseende på Skeppsegares åliggande att uttaga
Fribref och Turkiska pass. (Oecon.-Utsk. Piro no.).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar blfvit gjorda om förän
-
■2-2 2
Expe di t i Olis - Ut skol tets Forslag till und. Skrifvelse N.o i3g.
dräfle stadganden i afseende på skeppsegares åliggande att utta*, «•, !•
lade Fribref och Turkiska pass, hvilka af E. K M:s och Rikets Corn
merce-Collegium utfärdas; och då, i frågan om tiden för Fribrefs giltie
het, som för närvarande är bestämd till ett år, så vida fartyg ej ständigt
föi bl ifver utrikes, i hvilken händelse Fribrefvet gäller i 3 år Rikets
Ständer inhemtat, att, enligt de i Danmark och Preussen gällande Författningar,
någon viss lid i desamma icke finnes bestämd för giltigheten af de
handlingar, hvarmed dessa länders fartyg styrka deras nationalitet hvar
af vill synas, som påbudet om Fribrefs årliga förnyelse, under oförändrade
förhållanden med redare och skeppare, skulle i Sverige utan
menlig påföljd, kunna upphäfvas, enär i alla fall missbruk, så vidt ske
kan, bör kunna förekoramas genom nu gällande, i Kongl. Förordningen
den 22 April 1829upptagna ansvars-bestämmelser, samt genom bibehållande
af edgång och öfrige formaliteter vid Fribrefs utfärdande; samt det olvif.
vela k 11 g t leder till öfverflödig kostnad och besvär för skeppsegare att
nödgas utlösa en ny med den äldre till innehållet lika handling, såsom
nu sker när Fribref fornyas, utan att förändring i eganderätten eller
med skeppare inträffat; — hafva Rikets Ständer, enär hvarje åtgärd till sjöfartens
lättande och befordrande är behöflig, skolat hos E. K M frambära
den anderd, önskan, att Fribrefs förnyande ej må anses nödigt eller
påbjudas, så länge samma egare eller interessenter innehafva fartyg
och annan skeppare ej antages.
I sammanhang härmed och då åliggandet att i Commerce-Collegiutn
uttaga Fribref och Turkiska pass medförer tidsutdräg tför skeppsredare å
aflägsna orter; få Rikets Ständer tillika hos E. K. M. i underd anhålla att
på sätt genom Kongl. Brefven den i5 Augusti 1829 och den 5 November
1831 för staderne Wisby och Götheborg är medgifvet, samt under
enahanda vilkor, ett tillräckligt antal blanketter till Commerce-Collegii
Fribref och så kallade Turkiska pass måtte för skeppsredare, som så
dant äska, b ifva att tillgå hos E. K. M:s Befallningshafvande i de Län’
der stapelstäder finnas. ’
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September i834«
Expeditions-Utskollets Förslag till lind. Skrifvelse N.o i4o coh 141.
N:o 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Sept. 1834*
Preste-Ståndet den 20 —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förrättadt
val af Justitice-Ombudsmannens Suppleant.
S. A. K.
Att Rikets Ständer, genom fleras Electorer, efter anstäldt val, i behörig
ordning utsett Häradshöfdingen i Södra Möre Domsaga och Riddaren
af E. K. M:s Nordstjerne-Orden, Joban Jacob Bergström att vara
Rikets Ständers .Tustitice-Ombudsmans Suppleant, få hos E. K. M. RiketsSländer
härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 39 September 1834.-
N:o 141 •
Uppläst och återremiteradt hos Ridd. och Adeln den 25 Sept. 1854.
godkändt hos Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den sg — —
återremiteradt hos Bonde-Ståndet- den 29 — —
Rikets Ständers förordnande för Häradshöfdingen J. J. Berg-•
ström att vara Rikets Ständers Juslitice-Ombudsmans Supp~
learit.
Yi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer &c. &c. &c., som härstädas
å allmän Urtima Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan,
vid anställdt val, i öfverensstämmelse med 98 §. Regerings-Formen och
63 §. Riksdags-Ordningen, Väre Electorer utsett Häradshöfdingen i Södra
Möre Domsaga och Riddaren a-f Kongl. Nordstjerne-Orden Johan Jacob
Bergström att efterträda Vår Justitias-Ombudsman> i händelse lian
inom nästkommande Riksdag skulle med döden afgå, eller genom något
•224 Expeditions-TJtskottels Förslag lill uiici. Skrifvelse N.o 1^.2.
i Lag stadgadt förfall hindras att sitt Embete sjelf utöfva; så vilje Vi,
i kraft häraf, hafva förordnat honom, Johan Jacob Bergström, att i dessa
fall Juslitiae-Ombudsmaris-Embetet tillträda; och har han emedlertid att
ställa sig lill efterrättelse hvad Vår den i Mars x83o för Justitieombudsmannen
utfärdade Inslruction i 25 §. stadgar och förmår. Till yttermera
visso håfve VI detta linderskrifvit och med Våra insegel bekräftat,
som skedde i Stockholm dea 29 September 1S34-
N:o j 42 •
Uppläst oeti godkändt hos Itidd. och Adeln den 25 Sept. 1834.
Presce-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —>
Bonde-Ståndet den 2g — —
Rikets Ständers förordnande för Cancellie-Rådet af Tannström,
Justitice-Borgmästaren Lagmannen Ullberg, Kyrkoherden
Doctor Pettersson, Riddarhus-Secreteraren Silfverstolpe,
Förste Eocpeditions-Secreteraren Ulmgren och CancellieRådet
Valerius att vara Ledamöter i Comitéen för Tryck1
frihetens vård.
VI efterskrifne Sveriges Rikets Ständer &c. &c. &c., gore veterligt;
alt sedan, enligt 108 §. BegeriDgs-Formen och 65 §. Riksdags-Ordningen,
VI genom utsedde Electorer valt de män, som jemte Vår Justitieombudsman
böra vårda Tryckfriheten, och dertill i laglig ordning blifvit
kallad N. N., vilje VI i kraft häraf hafva förordnat honom N. N. att
vara Ledamot i Comitéen för Tryckfrihetens vård, och eger han att i utöfningen
af denna befattning ställa sig Tryckfrihets-Lagen till efterrättelse
saint för öfrigt noga iakttaga hvad i öfverensstämmelse med Grundlagens
afsigt befrämjar allmän upplysning under bevarande af allmänt lugn.
° Till yttermera visso hafva VI detta förordnande underskrifvit och
med Våra insegel bekräftat. Stockholm den 29 September 1834-
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 143.
235
N:o i43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. 1834.
Preste-Slåndet den 29 — —
Borgare-Slåndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af Arrendatorns
utaf Svartsjö Kungsgård, f. d. Grosshandlaren Weners
ansökning om nedsättning i arrendet. (Stats-Utsk.
N:ris i4> 151 oell 254-)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss har E. K. M. till Rikets Ständers Stats-Utskolt
öfverlemnat Arrendatorns af Svartsjö Kungsladugård, f. d. Grosshandlaren
Herman Weners underd. ansökning, dels att, enär under sommaren år
i833 så stark frost inträffat, att, jemlikt ett af Länsmannen och 2:ne
Nämndemän utgifvet betyg, all vårsäden vid Kungsladugården borlfrusit,
sä att större delen måst såsom foder anyändas, han måtte vinna befrielse
från den del af nämnde års arrende, som borde med korn utgöras, och
dels att arrendebeloppet, genom Arrende-Contractet bestämdt lill 600 tunnor,
hälften råg och hälften korn, men hvilket, enligt E. K. M:s Nådiga
Bref af den 23 Augusti 1823, blifvit på 10 års tid, räknadt från och med
samma år, nedsatt till 45o tunnor spanmål årligen, måtte för de derefter
återstående 14 arrendeåren få utgöras med 5oo tunnor om året, det högsta
arrende, som, efter sökandens förmenande, för Svartsjö Kungsladugård
skulle, i händelse af ny auction, kunna erhållas, och hvilket belopp sökanden,
i händelse arrendet för den återstående tiden bestämdes till 5oo
tunnor, jemväl för år j 833 erbjudit sig att erlägga.
Hvad i detta mål förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit; och då Rikets Ständer, vid i8a3 års Riksdag, funnit billigt att, på
sätt deras till E K. M. afgifna underd. skrifvelse af den 23 Julii samma
år innehåller, bifalla, det Grosshandlaren Wener till en början mätte för
io års lid njuta nedsättning af arrendet för Svartsjö Kungsladugård till
45o tunnor spanmål årligen, hvarefter kommande Ständer egde pröfva och
sig utlåta, huruvida samma nedsättning efter nämnde tids förlopp för Weners
återstående arrendetid borde fortfarande ega rum eller Kungsgården
på ny arrende-auction utbjudas; och Wener, såsom arrende för Svartsjö
Bih. till R. St. Trot. 1834> >o Sami. 1 A/d. 3(,
226 Expeditions-Utskottcts Förslag till tind. Skrifvelse N.-o i44-
Kungsladugård erbjudit 5oo tunnor spanmål årligen, eller 5o tunnor mera,
än han, i följd af Rikets Ständers ofvanberörde beslut, förut erlagt, samt med
all sannolikhet kunde antagas, att Kronan ej skulle af någon annan arrendator,
i förening med egendomens behöriga bestånd, kunna erhålla högre
arrende; så, och med tillika fästadt afseende derå, att meranämnde
Kungsladugåd skall, genom Weners omtanka och uppoffringar, blifvit försatt
i dess nuvarande vitsordade goda skick, hafva Rikets Ständer funnit godt i
så måtto bifalla f. d. Grosshandlaren Weners underd. ansökning om nedsättning
i arrendet för Svartsjö Kungsladugård, att honom må tillåtas att,
emot ett årligt arrende af 5oo tunnor spanmål, hälften råg och hälften
korn, samma egendom under den återstående arrendetiden, räknad från
och med år i833, innehafva.
Hvilket, till svar å Eders-Kongl. Majrts i ämnet aflåtne Nådiga Remiss,
Rikets Ständer härigenom få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2g September , 1834-
N:o 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. i834-
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående rätta förståndet
af den utaf Rikets Ständer vid sista Riksdag Landshöfdingen
af Wingård förunnade befrielse från ersättningsskyl
dighet
af åtskillige utaf förre Lands-Secreteraren Kleman
tillgripne och förskingrade medel. (Banco-TJtsk. N:o 36.)
S. A. K.
Sedan, enligt träffad öfverenskommelse, Disponenten af de enskilde
Actiegarnes andel i f. d. Riks-Discont-Verket, Förste Expeditions-Secretera
ren
J. A. Dahlström fått sig uppdraget indrifvandet af Bankens två tredje
delar
i detta Verks fordringar, emot provision; hafva Rikets Ständer, vid
granskningen af samma DisconUVerks utredning, inheratat, att, genom
Expedilions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o i44-
E. K. M:s Nådiga Utslag den 25 Augusti 1825, rörande den af förre
Lands-SeCreteraren Kleman åsamkade balance för af denne uppburne, dels
enskilde personer, dels Publike Verk och Cassör tillhörige medel, Landshöfdingen
i Wermlands Län Johan af Wingård blifvit förklarad skyldig
alt ansvara f. d. Riks-Discont-Verket för betalningen af en i samma balance
inbegripen summa, stor 1,091 R:dr 6 sk. 10 r:st., jemte ränta; att
sedan Dahlström lagsökt Landshöfdingen af Wingård för berörde fordran,
men Landshöfdingen invändt, alt nämnde fordran vore inbegripen under en
Bankens fordringspost å 3,100 R:dr 47 sk* 6 r:sL, från hvars godtgörande
Landshöfdingen af Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer skall erhållit
befrielse; E. K. M:s och Rikets Svea Hof-Rätt, genom Utslag af den
18 November sistlidet år, ansett krafvet vara tvistigt; samt att Dahlström
i anseende härtill nu hemställt, huruvida f. d. Riks-Discont-Verkets ifrågavarande
fordran skulle anses såsom eftergifven, och, i sådant fall, på
hvad sätt han, såsom innehafvare af de private Actieegarnes andel, måtte
hetryggas vid sin enskilda eganderätt.
Och som Rikets sist församlade Ständer, vid fattandet af deras beslut
i afseende på Landshöfdingen af Wingårds genom E., K, M:s Nådiga Skrifvelse
af den 10 April 1829 lill Rikets Ständer öfverlemnade anhållan, om
befrielse från ersättningsansvar för de af förre Xands-Secreteraren Kleman
tillgripne och förskingrade medel, icke kunnat och, enligt hvad R. Sis beslut
i denna fråga utvisar, ej heller haft för afsigt att eftergifva några andre
medel, än sådane, öfver hvilka Rikets Ständer egt dispositionsrätt; men
upplyst blifvit, alt uti den summa af 29,004 Ridr 41 sk. if r:st. Banco,
hvilken uti Rikets Ständers aflåtne underd. skrifvelse i ämnet upptagits såsom
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor med flere allmänna Verk
tillhörig, kommit att inflyta 2:ne under titeln ”Rikets Ständers Bank”
af Landshöfdingen lill afskrifning anmälde fordringar å tillsammans 1,091
R:dr 6 sk. 10 rist., utom räntor, och medel sålunda blifvit inblandade lill-,
hörige Disponenten af de enskilde Actieegarnes en tredjedel i f. d. RiksDiscont-Verket,
samt fråga jemväl uppstått, huruvida Rikets sist församlade
Ständer egt full dispositionsrätt öfver de återstående två tredjedelarne
af f. d. Riks-Discont-Verkets omförmälda hos Landshöfdingen af Wingård
fastställda fordringar, finna Rikets Ständer, till undanröjande af ali ovisshet
om rätta meningen af Rikets sist församlade Ständers beslut i denna
del, si" föranlåtne förklara och hos E. K. M. i underd. anmäla, det Rikets
Ständers beslut, i anledning af E. K. Mis ofvannämnde Nådiga Skrifvelse,
ieke länder Landshöfdingen af Wingård till befrielse från ersätlningsau
-
228 Expcditions-Ulskottets Förslag lill und. Skrifvelse N-o 145.
svar för sådana af förre Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskingrade
medel, till hvilka enskilde visat eller framdeles lagligen kunna
styrka deras eganderätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 September 1834-
N:o 145.
Uppläst och godhändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. i834>
Piesle-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^ i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition angående ändring af 8, 9 och
10 N/f. samt förklaring af 2 §. 17 Cap. Ilandels-Balken.
(Lag-Utsk. N:ris' 71 & no.)
S. A. K.
I anledning af förd klagan öfver det misstroende till inteckningssäkerliet,
som vållades af den förmonsrätt, Lagen i 17 Cap. 8 §. IlandelsBalken
tillägger vissa der uppräknade fordringar, framför inlecknade, samt
med framställning af de många skäl, som påkallade ett förändradt förhållande
i detta afseende, har E. K. M. i Nådig Proposition af den 1 sisth
Mars föreslagit, att, med upphäfvande af 8, 9 och ro §§. i nämnde Cap. och
Balk, antaga följande med Lag-Comitéens förslag till Civil-Lag hufvudsakligen
öfverensstämmande Lagbud:
”Har någon fått inteckning i gäldenärs fasta: egendom,, ege förmonsrätt.
i samma egendom och i den afgäld, sorn under Concurstiden deraf faller,
för hufvudstol, så ock för räntan intill betalningsdagen; dock galle
förmonsrätt lill ränta, som före Concursens början upplupen är, ej för
längre tid än 3 år. Är fast egendom intecknad för fleres fordringar och
räcker den ej till för alla, bafve den, som äldre inteckning eger, företräde.
Sedan lages omyndigs fordran i hnfvudstol och ränta lill betalningsdagen
hos föräldrar och förmyndare ut. Äro förmynderskap flere; ege
de omyndige sig emellan lika rätt. Derefter skola, utan förmonsrätt sig
Expeditions-TJtskoltets Förslag till uncL Skrifvelse N.-o ijjS.
emellan, gäldas: Kyrkors, Fättig-Cassors och Socknemagasins ford r lagar,,
hos deras föreståndare: Kronans, Städers och allmänna af Konungen stadfastade
Cassors, Penninge-Verks och Inrättningars fordringar hos de Tjenstemän,
som äro satte, att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan
uppbörd hos dem innestår; så ock enskildes fordringar hos Embets- eller
Tjenstemän för egendom, som. desse, i och. för embete eller tjenst, emot
*
* a. »>'
tagit..
Och borde, i händelse denna förändring antoges, jemväl förklaras, att
med faddergåfva, som vöre förvandlad och icke i behåll,, hvarom i 2 §. af
17 Cap. Ilandels-Balken är stadgadt, skulle i öfverensstämmelse med samma
förändring förhållas; men på det Öfver-förmyndare och andre vederbörande
måtte ega rådrum,, att vidtaga de försigtighetsmått, som, med anledning
af denna lagförändring, kunde anses nödige, borde den icke blifva
gällande i de concurs- eller förmonsrälts-tvister, som hos vederbörande
Embets-Verk redan voro eller gjordes anhängige under loppet af första,
året efter det den nya författningen blifvit kungjord.
Vid öfvervägande af hvad E. K. M. sålunda i Nåder föreslagit, hafva'
Rikets Ständer ingalunda förbisett, nyttan och angelägenheten af inteckliingsrättens
betryggande, hvarigenom crediten skulle underlättas och svårigheterne
minskas så väl för fastighetsegare, att erhålla lån, sorn för långifvare,
att utan äfventyr göra sine penningar fruktbare; men sorn härvid
jemväl mäste tagas i betraktande, att omvårdnaden om de omyndige utgör
en bland samhällets heligaste åligganden, för hvilket, ändamål någon
uppoffring torde böra tålas; att den ifrågavarande lagförändringen skulle
minska, de omyndiges nu egande säkerhet hos sine förmyndare; att för
närvarande icke finnes något,, sora kunde motsvara denna säkerhet eller
sättas i dess ställe; och att, då på bägge sidor möta olägenheter, äfventyret
hellre tyckes böra drabba dem, sorn sjelfve kunna se sig före, samt
genom försigtighet och omtanka i de- fleste fall afvärja skadan, än dem,
hvilka, äro urståndsatte dertill; så hafva Rikets Ständer, då icke förmyndarekamrar,
. eller andra för de omyndige tillräckligen betryggande anstalter
kunnat allmänligen införas, funnit öfvervägande skäl för bibehållande af
omyndiges, nu egande förmonsrätl; hvarföre,, och enär E. K. M:s. Nådiga
Proposition ej får annorlunda, än i sin helhet behandlas, Rikets Ständer amsen
sig- icke kunna den föreslag ne- Lagförändringen antagahvilket Rikets
Ständer skolat härmed i underd. anmäla..
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm: den 29 September 1834-
Expeditions-Utskotiels Förslag till lind. Skrifvelse N.-o
N:o 146.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Oct. 1834-
Preste-Ståndet de-n 2 — —
Borgare-Slåndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} angående förklaring
af stadgandet rörande Landshöfdingarspensionsrätt. (StatsUtsk.
N:ris 89 och 222, 2;dra punkten.)
S. A. K.
Sedan, enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse äf den 10 Junii
1818, samt E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegii, i anledning deraf,
på Nådig befallning, utfärdade Circulaire-bref af den ti October 1819,
pensioner för afskedstagande Landshöfdingar med indelte löner blifvit
under vissa vilkor bestämda till ett belopp, motsvarande Stats-Secreterare-lönerne
på Stat, och något förbehåll vid senaste Riksdag icke
blifvit gjordt, att den då beviljade förhöjningen i Stats-Secreterare-lönerne
icke skulle i samma moa verka till högre pensionsrätt för Landshöfdingar
med indelta löner; har E. K. M., i anledning af derom väckt
fråga utaf f. d. Landshöfdingen i Upsala Län, Presidenten Friherre Fock,
och för att i en så beskaffad sak som denna, hvarpå enskildes rätt så
hufvudsakligen berodde, få all tvätydighel ogIi deraf nppkommande anledning
till missförstånd undanröjd, genom Nådig Proposition till Rikets
Ständers Stats-Utskott af den 8 sisth Febr. till Rikets Ständer öfverlemna!,
att öfver deras ofvannämnde underd. skrifvelse meddela förklaring,
i afseende på stadgandet rörande Landshöfdingars pensionsrätt, hvarjemte
E. K. M. i Nåder förklarat, att det ankomme på Rikets Ständers
afgifvande yttrande, huruvida deri vid senaste Riksdag beviljade tillökning
i Stats-Secreterare*lönen kunde komma, alt, i afseende på f. d.
Landshöfdingen, Presidenten Friherre Fock, hvilken år 183 cundfått Nådigt
afsked med pension endast till det belopp, som svarade emot en StatsSeereterarelön,
sådan som den före sista Riksdag å Stat utgjorde, tillämpas
och honom ifrån afskedstagande!, under pensionen tillgodoberäknas.
Rikets Ständer hafva denna Nådiga framställning i öfvervägande tagit;
och, beträffande först hufvudfrågan, så anse Rikets Ständer, af deras
skrifvelse den 10 Junii 1818 och Kammar-Collegii derpå grundade Circulaire-bref
af den 11 October 1819, den slutsats icke kunna dragas, att
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse 2V-0 146' a31
den tillökning uti Stals-Secreterarelön, som vid sisla Riksdag beviljades,
utan att Landhöfdinge-pensionerne dervid omnämndes, skulle lända till
enahanda förhöjning i berörde pensioner, och sådant destomindre, som
det icke tillika blifvit stadgadt, att desamma eller i allmänhet de pensioner
för civile Embetsman med indelta löner, hvilka blifvit bestämda efter
vissa deras vederlikars contanta löner, skola omedelbarligen förhöjas i
samma mon, som dessa senare vinna tillökning. Och'då i öfrigt godkännandet
af sistnämnde grundsats otvifvelaktig! skulle hafva den påföljd,
att Indragnings-Staten blefve ti Hokt med ett betydligt antal LandtStals-Tjenstemän;
samt alt dels en väsendtlig olikhet i Landshöfdingarnes
pensionsrätt skulle uppkomma, dels det missförhållande uppstå, att
någre Landshöfdingar erhölle högre pensioner, än Presidenter i Rikets
Collegier, samt 1000 R:dr mera än hvad för Generaler af Rikets Ständer
vid sisla Riksdag bestämdes, hafva Rikets Ständer velat öfver deras den
10 Junii 1818 aflåtne skrifvelse, angående indelte civile löntagares pensionsrätt,
i underd. meddela den förklaring, att beloppet af de pensioner,
sorn å allmänna Indragnings-Staten tilläggas dessa Embets- och
Tjenstemän, bör förfarande och intilldess annorlunda förordnas, utan
afseende på redan tillkomne eller ytterligare tillkommande löne-förbättringar,
bestämmas eTter 1818 års Aflönings-Stater. I följd hvaraf och
med fästadt afseende så väl å den betydligt minskade lefnadskostnad en
ur tjenslen gången Landshöfding behöfver vidkännas, som äfven å hvad
vid sisla Riksdag bestämdes såsom pension för vederlikar inom militairen,
Rikets Ständer funnit godt att, med iakttagande af de för LandtStats-Tjenstemäns
pensionering i allmänhet stadgade vilkor samt af det
förbehåll, som en utaf Rikets Ständer denna dag aflåtea serskild underd.
skrifvelse innehåller, eller att en Landshöfding bör för pensions tillgodonjutaude
hafva i nämnde egenskap varit tjenstgörande minst 5 år
före afskedstagandet, bestämma beloppet afLandshöfdinge-pensionen lör
framtiden till 3ooo R.‘dr utan beräkning af spanmål derunder.
Vidkommande derefter serskildt Presidenten Friherre Focks rättighet
till pension, så förekommer väl härvid; att han redan är 1811, eller
långt före Rikets Ständers ofvanberörde förordnande, emottog Landshöfdinge-befattningen;
alt, om han fortfarit att tjena till deås han fyllt
70 år, honom säkerligen icke kunnat förvägras att i sin öfriga lifstid
såsom pension uppbära ett den indelta lönen motsvarande belopp; och
att, då den i Stats-Secreterare-lönerne vid sista Riksdag beviljade förhöjning
meddelades, utan något förändradt stadgande i afseende på de
2 3a Expeditions-Utskotltts Förslag till und. Skrifveise dV.o tfyj
-
efter samma löner utgående LandshöfUinge-pensioner, Friherre Fock kunnat
eg a anledning till den förmodan, att hans pension skulle bestämmas
efter den förhöjda lönen; men då bestämmandet af Friherre Focks
Landshofdinge-pension till likhet med den förhöjda Stats-Secreterarelönen
skulle blifva ett betänkligt praejudicat i afseende på nu anställde
Latidt-Stats-Tjenstemäns i öfrige grader anspråk på pension, efter den
förhöjda lön, deras i Collegierne varande vederlikar dels redan fått, dels
ytterligare kunna få sig tillagde, hafva Rikets Ständer ansett, att f. d.
Landshöfdingens i Upsala Län, Friherre Focks pension bör utgå endast
efter den å 1818 års stat uppförde Stats-Secreterare-lönen.
Hvilket allt Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 October a834*
N:o 147.
"Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Oct. j834-
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet Ben 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående viss tid,
som Landshöfding skall innehaft sitt Embete, innan han
kan erhåla Landshöfdinge-pension. (Stats-Ulsk. N:o 2 35.)
S. A. K.
Då Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derpå, huruledes
det möjligen kunde inträffa, att, för befordringarnes lättande vid en
Stat eller Corps, personer vid högre ålder blefve utnämnde till Landshöfdinge-Embeten,
för att efter en kortare tjenstetid ölverflyttas på allmänna
Indragnings-Staten; och en sådan tillämpning af gällandé författningar
för Stats-Verket kunde blifva högst betungande, hafva Rikets
Ständer funnit godt att, utom öfrige gällande allmänna föreskrifter för
pensioneringen af civila Embets- och Tjenstemän, stadga det serskilda
vilkor
Expedilions-TJiskottels Förslag till tind. Skrifvelse N.o 1^8. 233
vilkor för pensions beviljande åt Landshöfdingar, att Landshöfding bör,
för pensions tillgodonjutande, hafva i nämnde egenskap tjenstgjort minst
fem år före afskedstagandet.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 October i834*
N:o 148.
Uppläst oell godkäadt hos Ridd. och Adeln den 2 Oct. 1834.
Presle-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bande-Ståndet den 2 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående serskild 'vedergällning
till Lag-Comiteens arbetande Ledamöter efter
numera fulländadt uppdrag. (Stals-Utsk. N:ris 89 och 223,
fjortonde punkten.)
S. A. K.
Sedan den åt serskilda Comiterade uppdragna granskning af Sveriges
Civil- och Criminal-Lagar numera blifvit fulländad och nya Lagförslag
i detta hänseende utarbetade, har E. K. M., genom Nådig Proposition
af den a5 Mars innevarande år, till Rikets Ständer öfverlemna!,
att för de 3:ne arbetande Ledamöterne i Lag-Coraiteen, Commerce-Rådet
Zenius, Advocat-Fiscalen Staaf och Förste Expedilions-Secreteraren
Richert, bevilja en fortfarande vedergällning, lämpad efter den möda
de under en längre tid å detta arbete nedlagt.
I afseende härå hafva Rikets Ständer inhemlat, att de för LagComitéens
Ledamöter fastställde arfvoden, som ifrån början bestämdes
till goo R:dr samt för åren 18*4 0ch i8i5 ökades till 1000 R:dr, sedermera,
till följd af den vid i8i5 års Riksdag beviljade tillökning i
Lag-Comiteens anslag, blifvit ytterligare förhöjda till r,666 R:dr 3a sk.
årligen för hvarje Ledamot, och att detta belopp åtnjutits intill förlidet
års utgång, då Lag-Comite'ens arbete ansågs vara slutadt.
Viii i, till R. St. Prot. i834- to Sami. 1 Afd. 3o
234 Expeditions-Utskoltets Förslag till und Skrifvelse IV.o 149-
Ehuru eu skälig ersättning således varit Lag-Comitteens Ledamöter
beredd för deras under arbetets fortgång derå använda tid och möda,
hafva Rikets Ständer likväl ansett nämnde Ledamöter, som under en tid
af öfver ao år lagt hand vid detta vigtiga och för kommande tidehvarf
påräknade arbete, och hvilka måhända derunder nödsakats afsäga sig
de varaktigare fördelar i Statens tjenst, som de på annan väg möjligen
kunnat ernå, vara förtjente af ett serskildt vedermäle af Rikets Ständers
välvilja. I hvilket afseende Rikets Ständer funnit skäligt tillägga LagComiteens
Ledamöter, Commerce-Rådet Zenius, Advocat-Fiscalen Staaf
och Förste Expeditions-Secreteraren Richert, hvardera, ett årligt arfvode
af 833 R:dr 16 sk., att ifrån detta års början, under deras återståda
lifstid, på allmänna Indragnings-Staten åtnjutas, oberoende af den
löne-inkomst de i öfrigt uti Statens tjenst kunna ega eller erhålla; dock
att, i händelse bemälde Ledamöter komma att inträda i activ befattning
i och för Lag-Verket, de, så länge sådant fortfar, böra uppbära enahanda
arfvodén som hittintills, eller 1,666 R:dr 3a sk. årligen, hvaremedlertid
någon pensions-utbetalning till dem icke må ega rum.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af E. K. M:s högstberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 October i834-
N:o 149.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 2 Oct. 1834.
Presie-Ståndet de-n a — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående Canal-anläggningen
vid Aker. (Stats-Utsk. N:o 2Ö2.)
S. A. K.
Då, vid verkställd granskning af räkenskaperne rörande serskildt anslagne
medel till strömrensuings-arbeten under åren i83i, j832 och
i833, Rikets Ständer funnit, att de Sluss- och Canal-afgifter, hvilka för
Expeditions-Utskottets Förslag till u.nd. Skrifvelse N.o 1S0.
235
begaguandet af Åkers Canal årligen inflyta, vida understiga de för samma
Canal nödige utgifter, och Rikets Ständer anse Staten icke böra belastas
med underhållet af en Canal, hvilken endast tillskyndar någre få
enskilde en fördel; hafva Rikets Ständer skolat hos E. K. M. i underd.
anhålla, det antingen omförraälde afgifter måtte så mycket förhöjas, att
inkomster och utgifter vid Åkers Canal motsvara hvarandra, eller ock
att Canalen måtte erbjudas åt enskilde, emot vilkor, att Staten från all
kostnad för meranämnde Canal-anläggning nu och framdeles varder befriad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Oclober 1834-
N:o i5o.
Uppläst och gndkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Oct. i834-
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående någre med
Statsregleringen gemenskap egande allmänna frågor. (StatsTJtsk.
N:ris 78 & 212 samt Förstärkta Stats-Utsk. N:o 203.)
S. A. K.
I sammanhang med den Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
åliggande reglering af Riks-Staten under dess serskilda Hufvud-Tillar samt
allmänna Indragnings-Staten, hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft
några med Statsregleringen gemenskap egande allmänna frågor, hvaröfver
Rikets Ständer nu få deras yttrande härmed serskildt i underd. aflemna.
I sådant afseende har förekommit:
1:0 Det uti E. K. M:s Nådiga Proposition angående Stats-Yerkets tillstånd
och behof framställde förslag, att, så länge beräkning af span mål
under penningelönerne ansåges böra fortfara, ett ifrån Riksdag till Riksdag
oföränderligt medelpris derå, grundadt på de nästföregående tio årens
Riksmarkegång, måtte bestämmas, hvarigenom Slaternes föränderlighet emellan
Riksdagarne skulle undvikas.
Rikets Ständer inse visserligen, att markegångsprisets föränderlighet
236 Expeditions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse N.o i5o.
medför olägenheter och besvär derigenom, att alla Stater, i förhållande
derefter, årligen måste förändras, och att måhända den control, som vid
granskningen af Stats-Verkets räkenskaper bör ega rum, derigenom i någon
mon försvåras; men då de vid sista Riksdag af E. K. M. och Riket* Ständer
rörande myntvärdets bestämmande gemensamt fattade beslut nu blifvit
bragte till verkställighet och rätta tidpunkten för antagandet af ett
©föränderligt medelpris å löningsspamnålen synes vara den, då erfarenheten
visat hvad verkan myntvärdets bestämmande haft uppå spanmålsprisen,
hafva Rikets Ständer, i betraktande jemväl deraf, att, i händelse ett medelpris
nu skulle efter de förflutna tio årens Riksmarkegångar bestämmas,
detsamma komme att utgöra 6 R:dr 44 s^- 6 rist., hvarigenom, så vida
Riksmarkegångsprisen hädanefter understiga detta belopp, en bestämd odi
ifrån början ej afsedd lönförhöjning för Embets- och Tjenstemän samt i följd
deraf en ökad utgift för Stats-Verket skulle beredas, funnit, alt ej mindre
det förut fastställda pris 6 R.*dr, såsom minimivärde å den under löuerne
begripne spanmål, än ock enahanda beräkningssätt af Riksmarkegången, som
nu iakttages, tills vidare bör ega rum. Men då, i samma mon sorn penningevärdet
vinner stadga, beräkning af spanmål under lönerne blir öfverflödig,
hafva Rikets Ständer, med anledning tillika af den åsigt, som Rikets
Ständer vid senaste Riksdag yttrat, vid underd. anmälan af llof-Rätternes
då verkställda lönereglering, ansett, att vid anslåendet hädanefter, antingen
af nya löner, eller förhöjning i garni#, i förra, fallet ingen spanmål och
i det senare endast det förut varande tunntalet må under lönerna beräknas.
2:0 Sedan E. K. M. uti Dess omförmälde Nådiga Proposition framställt
nödvändigheten af vissa utgifter för Försvars-Verkets upprätthållande samt
dertill äskat ett årligt anslag af 233,333 R:dr 16 sk., att af öfverskotten
på Stats-Verkets inkomster utgå, så vidt de dertill lemnade tillgång, hafva
Rikets Ständer öfvervägat så väl frågan om sjelfva anslaget som den om
lämpligheten af ett dylikt dispositionssätt i allmänhet, hvarvid, oansedt
anslag vid de sista Riksdagarne på sådana öfverskott blifvit anvisade, Rikets
Ständer dock funnit dylika anvisningar på tillfälliga tillgångar vara
af alltför oviss beskaffenhet, för att böra 'K"gas till grund för en Statsreglering,
hvilken bör innefatta säkra och bestå, ida tillgångar för alla StatsVerkets
erkända behof, med iakttagande derjemte af besparing utaf allt
som, till fyllande af dessa behof, icke oundgängligen erfordras. Genom anvisandet
af bestämda anslag å öfverskotten af Stats-Verkets inkomster, kunna
Rikets Ständer äfventyra att öfverskrida Stats-Verkets tillgångar och
föranleda en skuldsättning, för hvars betäckande icke någon fond är be
-
Expeditvons-Utskotlets Forsing till und. Skrifvelse N-0 x5o.
redd; hvaremot, i händelse anvisning på sådane öfverskoltsmedel skér en»
dast i den raon de dertill lemna tillgång, ett angeläget och vigtigt ändamål
kan, genom brist på tillgångar, förfelas, och E. K. M. derigenom blifva
urslåndsatt att åstadkomma de förbättringar, för hvilka Rikets Ständer
trodde sig hafva anvisat medel. Dessutom inflyta Statsinkomsterne till
stor del på det sätt, alt deras verkliga belopp, och huruvida de utfallit
med brist eller öfverskott, icke med full visshet är kändt förr, än omkring
ett och ett halft år efter det årets slut, för hvilket de ingå, så att ännu
på andra året efter det, då medlen hort vara använde, ovisshet råder,
huruvida tillgång till den gjorda utgiften finnes eller icke; och ett sådant
sätt för utgifternas reglering hnfva Rikets Ständer ansett icke vara öfverensstämmande
med den ordning, som hör vara första grunden för ett väl
regleradt Stats-Verk. Pä dessa skäl och då öfverskott å inkomsttitlarne
utöfver gjorda inkomstberäkningar dels bero af conjuncturer, dels understundom
medtagas af brister i förslagsanslag, samt de behållningar, sorn
kunna Stats-Verket beredas genom inflytande öfverskott, väl erfordras för
bildandet af tillgångar till ett hastigare inlösande af Riksgälds-Contorets
skuldförbindelser, eller till fond för anvisade Crediliv; hafva Rikets Ständer
nu, under sina vissa Hufvndtillar uppfört bestämda Statsanslag för den
del af de till Försvars-Verkets upprätthållande af E. K. M. äskade medel,
som Rikets Ständer beviljat; hvarvid Rikets Ständer antagit såsom grundsats,
att icke anvisa några Statsutgifter på öfverskotten af Stats-Verkets
inkomster.
3:o Med anledning af Rikets Ständers vid sista Riksdag hos E. K. M.
gjorda underd. anhållan, att mera enkelhet och bättre system måtte införas
i åtskilliga Verks räkenskaper, har Stats-Gontoret i dess afgifva underd.
Berättelse om Stats-Verkets tillstånd af dea 19 December 1833 fästat
E. K. M:s Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att företrädesvis
den så kallade Centonalen blefve afskaffad, i hvilket afseende
Stats-Contoret föreslagit, att, i stället för den hittills verkställda innehållning
af Centonalen å lönerne, löntagarne skulle påföras, i sammanhang
med bevillning å lön, en emot Centonalens belopp svarande förhöjd afgift,
hvilken skulle till Riksgälds-Contoret ingå, emot det att Riksgälds-Contorets
bidrag till Stats-Verkets behof Liefve ökadt med medel till det anslag,
som å Riks-Staten skulle uppföras, för att, såsom ersättning för centonalmedlen,
komma vederbörande Verk och Cassör, hvilka hafva dessa medel sig
anslagne, i behörig ordning till godo; genom hvilken åtgärd vederbörande
Embets-Verk, Autoriteter oah Redogörare skulle befrias från den lika si
238
Expeditions-Utskottels Forslag till und. Skrifvelse N-o i5o.
oformliga som besvärliga omsorg, att å hvarje aflönigsutgift afräkna, innehålla
och serskildt redovisa en hundradedel, hvilken derefter i sin ordning
skulle fördelas emellan olika Verk, då deremot uppbörden af den till
ersättning föreslagna afgiften kunde, utan serskildt besvär, verkställas i
förening med debitering, och indrifning af samt redovisning för allmänna
bevillningen.
Då Rikets Ständer, till följd af verkställd beräkning och undersökning,
kommit till den öfvertygelse, alt, genom den föreslagna förändringen,
minskning i inkomst icke är att befara, hafva Rikets Ständer, uppå de af
Slats-Contoret andragne skäl, beslulit, att den å löner, arfvoden m. m.
utgående Cenlonalafgift skall öfverflyttas lill och uttagas i sammanhang
med den allmänna bevillningen; börandes den ersättning för Centonalen,
som Wadstena Krigsmanshus-Cassa och Amiralitets Krigsmans-Cassan tillkommer,
vid hvarje Riksdag, på grund af det under den förflutna tiden
ådagalagda förhållande, till beloppet bestämmas; och hafva Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse härmed, å Riks-Statens 6:le Hufvud-Titel nu uppfört
ett årligt anslag af 39,000 R:dr, hvartill Centonalafgiften, efter de senare
årens medium, ungefärligen uppgått.
4:o Vid pröfningen af Stats-Verkets behof, har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derå, hurusom tid. efter annan besparingarne uppå
2:dra och 3:dje Hufvud-Titlarne blifvit disponerade till förhöjning af vissa
Embets-Verks eller Corpsers ordinarie löningsstater, och huruledes detta förhållande
derefter gifvit anledning att begära ökade anslag för Hufvud-Titlarne,
och bifall härtill beredt möjligheten af nya besparingar, hvilka åter på lika
sätt användts. Ostridigt är det E. K. M:s höga rätt, att till de med HufvudTitelns
anslag åsyftade ändamål disponera äfven sådana besparingar, som
inom Titeln vid ordinarie anslagen kunna uppkomma, och hvilken E. K.
M:s fria dispositionsrätt är oundgänglig, på det E. K. M. må vara i tillfälle
att låta bestrida sådana kostnader, sorn, vid Staternes reglerande ej
förutsedde, under tiden mellan Riksdagarne finnas nödvändige, och hvartill
så yäl mindre brister i dessa Titlars förslagsanslag, som ock tillfälliga arfvoden
och traclamenten kunna räknas; men deremot äro löner och löningsförmoner
på ordinarie Stat icke af denna beskaffenhet, utan böra dessa
rätta sig efter den Statsreglering, som en gång blifvit fastställd och hvilken
måste betraktas såsom gällande intilldess densamma i vederbörlig ordning
förändras. Och då Rikets Ständer funnit iakttagandet af förenämnde ordrang
i afseende på löniagsstalerne vara af stor vigt, hafva Rikets Ständer
Expeditions-Vlskoltels Förslag till und. Skrifvelse N.-o iSt.
atg
beslutit, att de under Riks-Statens Hufvud-Titlar uppkommande besparingar
hädanefter icke må anvisas tili några bestämda löneanslag på Stat.
I sammanhang med ofvanberörde fråga om dispositionsrätten af besparingarne,
halva Rikets Ständer jemväl tagit i öfvervägande, huru förhållas
borde med de Embets-Verk och Corpser, hvilka sedan sista Riksdag
blifvit reglerade med högre aflöningsstater, än de af Rikets Ständer fastställda,
och af de dem tillagde förmoner kommit i åtnjutande. Dervid Rikets
Ständer väl velat medgifva, att det högre aflöningsbeloppet må fortfarande,
så länge tjensternes nuvarande innehafvare qvarstå, få tillgodonjutas,
och skillnaden deremellan och den gamla Staten, såsom hittills skett,
utgå af de på Hufvud-Titlarne uppkommande besparingar; men Rikets'
Ständer få tillika hos E. K. M. i underd. anhålla, det E. K. M. ville vara
i Nåder betänkt på en förändrad organisation af dessa Verk och Stater,
hvarigenom de förut varande tillgångarne må finnas lillräcklige eller, om
någon förhöjning deri blifver af nöden, uppskjuta regleringens definitiva
fastställande till dess Rikets nästkommande Ständer blifvit i tillfälle att af
förslaget taga kännedom och yttra sig om anvisandet af den i anslaget
erforderliga tillökning.
5:o Slutligen få Rikets Ständer i underd. anmäls, det Rikets Ständer,
så vidt det utan betydlig rubbning varit möjligt, förändrat till jemna tiotal
de under Hufvud-Titlarne förekommande ojemna anslagssummor.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 October 1834.
N:o i5r.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den g Oct. i
Pieste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsemed t i Ikänna gifvande
af verkställdt nytt vak till Ledamot i Hemliga Utskottet efter
med döden afgångne Hofmarskalken Frih.Reuterskjöld.
S. A. K.
Sedan Ledamoten af Ridderskapet och Adeln i det af E K. M. i Nå_
a4o Expedilions-Utskoltets Forslag till und. Skrifvelse N.-o 1S2.
der äskade Hemliga Utskott, Hofmarskalken Friherre A. D. Reuterskjöld
med döden afgått, och lill Ledamot i samma Utskott efter honom blifvit
utsedd Öfversten och Riddaren af E. K. M:s Svärds-Orden Friherre Carl
Otto Palmstjerna, så få Rikets Ständer sådant hos Eder Kongl. Majit härmed
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 October 1834.
N:o i5a.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Oet. 1834.
Preste-Ståndet den 16
•> t Borgare-Ståndet den 31 — «
Bonde-Ståndet den 31 ^ —
Förslag till Förordnande för lid radshöjdingen J. J. Bergström
att vara Rikets Ständers Justitice-Ombudsmans Suppleant.
Vi, efterskrifne Sveriges Rikes Ständer, &c. &c. &c., som härstädes
å allmän Urtima Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid
anställdt val, i öfverensstämmelse med 98 §. Regerings-Formen och 63 §.
Riksdags-Ordningen, Väre Electorer utsett Häradshöfdingen i Södra Möre
Domsaga och Riddaren af Kongl. Nordstjerne Orden Joban Jacob Bergström,
att efterträda Vår Justistire-Ombudsman, i händelse han innan nästkommande
Riksdag skulle med döden afgå; så vilje Vi, i kraft häraf, hafva
förordnat honom, Johan Jacob Bergström, att i detta fall vara VårJustitiae-Ombudsmans
efterträdare; och har han under tiden att ställa sig till
efterrättelse hvad Vår den 1 Mars i83o för Justilke-Ombudsmannen utfärdade
Instruction i 25 §. stadgar och förmår. Till yttermera visso hafva
Vi detta underskrifva och med Våra insegel bekräftat, som skedde i
Stockholm den 21 October i834*
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N-0 i53.
N:o 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den g Oct. 1834.
Preste-Ståndet den g —; —
Borgare-Ståndet den 9 —- «=.
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j i anledning af väckt
fråga om afskrifning utaf Enke-Friherrinnan Eneschölds
skuld till Wadstena Krigsmanshus-Cassa. (Stats-Utsk. N:o
«45>
S. A. K.
Vid förehafvande af gjord framställning derom, att Rikets Ständer
måtte bevilja aflidne Öfverste-Lieutenanten F. Eneschölds Enka, Friherrinnan
Gustava Wennerstedt, eftergift och afskrifning utaf en ränteskuld till
Wadstena Krigsmanshus-Cassa, stor 6,3a6 R:dr 1 sk. Banco, hafva Rikets
Ständer inhemtat: att, sedan bemälde Öfverste-Lieutenant och hans Fru,
den 2 Aug. 1815, af den under Krigs-Collegii förvaltning ställda Wadstena
Krigsmanshus-Cassa utbekommit ett lån af 45,000 R:dr Banco, emot deras
den 27 Sept. 1813 utgifne förskrifning, jemte inteckning uti Säteriet
Segermon i Wermlands Län, hade, för inbetalning af räntan, ÖfversteLieutenanten
Eneschöhl, tid' efter annan, öfversändt nödige medel till Casseuren
i Krigsmanshus-Conloret, Kamereraren P. A. Landin, hvilken till
och med 1817 års utgång derå meddelat Öfverste-Lieutenanten qvittencer,
försedde med Krigsmanshus-Kamererarens annotationer, och för öfrigt i
föreskrifven form upprättade; alt Landin sedermera, ifrån 1818 års början,
afgifvit flere qvittencer, på ett sammanlagdt belopp af något öfver
6,000 R:dr Banco, å hvilka sådan annotation saknats, ehuru i öfrigt till
form och innehåll lika med de förra; och då Landin också för emottagne
räntemedel under samma tid till Öfverste-Lieutenant Enescböld aflåtit an«
dra qvittencer, hvilka funnits med behörig annotation försedda; hade
någon uppmärksamhet vid ofvannämnde icke annoterade betalningsbevis
ej blifvit af låntagaren fästad, eller någon misstanka om svek uppstått,
helst någon anmaning om obetald räntas godtgörande under hela tiden
ifrån Krigs-Collegium icke ankommit: att tvärtom denna trygghet blifvit
ökad derigenom, att vid boupptekningstillfället efter Öfverste-Lieutenant Enesehöld,
som i April månad 1822 aflidit, bemälde Collegii Advocat-Fiscal
Di [t. lill Ä. St. Prot. t834- 10 Sami. 1 Afd. 3,
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N:0 1S3.
N. Lindberg, uppå Friheninnan Enescbölds derom gjorda begäran, aflåtit
en Embetsskrifvelse af den 29 derpåföljde Maji, innehållande, att räntan å
lånet vore obetald ifrån den 3o Junii 1821, af hvilken uppgift annan slutsats
ej kunnat dragas, än att räntan varit till sistnämnde dag erlagd; att
ehuru Friherrinnan Eneschöld sedermera i det närmaste inbetalt räntan
till sista halfva året 1823, hade hon dock af bemälde Advocat-Fiscal i Junii
månad nämnde år blifvit lagsökt för den betydliga summan af 6,826
R:dr 1 sk., utgörande obetald ränta jemte lånepåkostnad, till 1822 års slut,
samt, genom E. K. M:s Befallningshafvåndes i Wermlands Län Utslag den
1 December 1823, som Svea Hof-Rätt fastställt, förpligtad att till Krigsmanshus-Cassan
betala nämnde summa, jemte 8 R:dr Banco i ersättning
för lagsökningskostnaden ; i anledning hvaraf Friherrinnan Eneschöld varit
nödsakad, för att rädda sin egendom ifrån utmätning, att verkställa liqviden
genom utgifvande af en i samma egendom intecknad serskild skuldsedel å
6,326 R:dr 1 sk. med förskrifven ränta; att emedlertid vid de förhör, sorn,
i anledning af Friherrinnan Enescbölds hos Krigs-Collegium gjorda protest
emot berörde lagsökning, derstädes egt rum med Landin, och genom
de skriftliga förklaringar, som, efter af Collegii Ådvocat-Fiscal anställd Embetstalan,
blifvit utaf de flere till Krigsmanshus-Contoret hörande Tjenstemän
afgifne, ett sådant förhållande är vordet ådagalagdt, att Advocat-Fiscalens
bref till Friherrinnan Eneschöld af den 29 Maji 1822 varit grundadt
på den uppgift Landin, uppå Advoeat-Fiscalens reqvisition, i detta
afseende lemnat; att Landin erkännt både denna uppgift,, och att lian ifrån
Öfverste-Lieutenanten Eneschöld emottagit penningar att dermed godtgöra
räntorne för dennes lån i Krigsmanshus-Cassan och qvittencer derföre
utgifvit, men i behofvets stund användt för egen räkning den summa,
hvarföre Enescbölds sterbhus blifvit lagsökt; att Landin i öfrigt medgifvit,
att de förda låneräkningarne varit författade i afsigt att för Revisionen
undandölja balancerne för de medel han förskingrat, oell att han på
förteckningarne öfver obetalde räntor, dels uteslutit vissa oguldna räntor,
dels uppfört några till mindre belopp, än hvartill räkningen gifvit anledning,
dels ock sedermera, uppå Advoeat-Fiscalens tillfrågan, hvilka inbetalningar,
som, efter förteckniugarnes aflemnande, skett, å en eller annan
af desamma skrifvit ordet betalt för sådana poster, hvilka då icke bevisligen
kommit Krigsmanshus-Cassan till godo; att Revisorn vid KrigsmanshusContoret
erkännt, det han påskrifvit ordet granskada å 1820 och 1821
årens förteckningar öfver obetalda räntor, som Landin afgifvit, hvarvid Revisorn
anmält, att sådant skett efter jemförelse med de låneräkniugar, som
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill undt. Skrifvelse N.o lS3.
243
i Krigsmanshus-Contoret skola blifvit förda; att dessa årens Lane- och
Cassa-Räkningar dock icke skola blifvit afslutade och renskrifne samt
Revisorn tillställda förr än i medio af år 182a, och sistnämnde års räkning
år 1823, samt att, först efter granskning af dessa räkningar, Friherrinnan
Eneschölds ränteskuld till sitt rätta belopp blifvit af Contoret
till Krigs-Collegium uppgifven. Sedan derpå frågan om Landius ansvarighet,
såsom af svårare beskaffenhet, blifvit af Krigs-Collegium frånskild
och till allmän Domstols handläggning förvisad, hvarest han, genom
Utslag, blifvit förklarad icke-kunna fällas till ansvar för förfalskningsbrott,
utan endast ålagd att ersätta Friherrinnan Eneschöld de af
honom förskingrade medel, jemte ränta, hvilket Landin dock icke förmått
vidare fullgöra, än att utmätning hos honom skett till ett värde
af 5o R:dr 16 sk. Banco; hade Krigs-Collegium ansett sig blott tillhöra
att pröfva, huruvida Krigsmanshus-Contorets Kamererare och Revisor
deras åligganden, enligt arbetsordning och föreskrift, fullgjort; dervid
Collegium, genom Utslag, på anförde skäl, förklarat Kamereraren
icke vara med någon efterlåtenhet i sin tjenstebefattning beträdd;
men deremot skulle Revisorn förehållas underlåten uppmärksamhet;
hvilket beslut E. K. M., på förd klagan af K rigs-Col I eg i i Ad voeat-Fiscal,
genom Utslag den 1 December 1826, funnit skäJigt i så måtto upphäfva,
att Revisorn dömdes ätt böta ett belopp, svarande emot en månads
Revisorslön. Och har Enke-Friherrinnan Eneschöld hos E. K. M. i
underd. anhållit om eftergift och afskrifning af ifrågavarande medel,
men till hvilken underd. ansökning E. K. M., af förekomne omständigheter
och i anseende till dessa medels serskilda beskaffenhet, icke funnit skäL
lemna Nådigt bifall.
Jemte det Rikets Ständer, i anledning af ofvanberörde framställning,
och med afseende å de bevekande skäl, som tala för meddelandet
i detta fall af ersättning åt Friherrinnan Eneschöld, såsom oförskyldt lidande,
dock utan att sådant må såsom prtejudicat för framtiden gälla,
bifallit, att Friherrinnan Eneschölds ränteskuld till Ivrigsmanshus-Cassan
må af Staten godtgöras, i hvilket ändamål Rikets Ständer skola gifva
deras Fullmägtige i Riksgälds-Contoret nödige föreskrifter, hafva Rikets
Ständer tillika skolat hos E. K. M. i underd. anhålla, att ej allenast
Krigs-Collegium måtte förstäudigas och påminnas, att icke, genom bristande
tillsyn å underlydande Tjenstemän, så beskaffade bedrägliga förhållanden,
sorn ifrågavarande, vidare må ega runi, utan äfven öfrige förvaltan
-
a44 Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o i54-
de Verk, som hafva Cass eller penningar under deras vård, antin gen
erhålla bestämda föreskrifter i de fall, der sådane ännu kunna erfordras,
eller erinras om nödvändigheten att iakttaga gällande stadganden, på
det både Statens och den enskildes rätt må behörigen vårdas.
' Rikets Ständer framhärda &c.
v
Stockholm den 9 October 1834-
N:o 154*
Uppläst och godkäsdt hos Ridd. och Adeln den 16 Oct. i834-
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bsnde-Ståndet den ao — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med förslag till ändring
i 5 $, i5 Cap. A rf da-Balken. (Lag-Utsk;s Betänk.
N:o 125.)
S. A. K.
I afseende på ofullständigheten af stadgandet i 5 §. i5 Gap. ÄrfdaBalken,
angående inländsk mans arfsrätt, der han frånvarande är, funno
Rikets Ständer yid sistlidne Riksdag dels angelägenheten deraf, att en
föreskrift borde meddelas om sättet, huru den frånvarande arfvingen
skulle om arffallet kungöras, äfvensom att bestämmas måtte, hvilken som
det åligger att emedlertid vårda arfvingens rätt, dels ock, att den genom
nyssåberopade lagrum utsatte prjescriptionstid för arfsanspråket borde
inskränkas, och framställde, på grund häraf, uti skrifvelse den ti
Jan. i83o, hos E. K. M. i underdånighet ett förslag till förändrad lydelse
af berörde 5 §.; men E. K. M. behagade till svar derå i Nåder
förklara, att, ehuru E. K. M. funne nämnde förslag vara på goda skäl
grundadt i hvad det anginge förkortandet af den stadgade prsescirptionstiden,
E. K. M. likväl, i anseende dertill, att förslaget tillika innehöll,
det laga förfall icke borde gälla för den frånvarande arfvinge, hvilken
inom den utsatta tiden sig ej infunne, icke kunde till ifrågavarande förslag
lemna bifall.
Expeditions-Vtskotlets Förtlag till und. Skrifvelse N.-o 1S4-
Då vid innevarande Riksdag denna fråga, genom gjorda framställningar,
å nyo blifvit väckt, och Rikets Ständer, vid öfvervägande deraf,
anse, i likhet med hvad E. K. M. i Nåder yttrat, att rättigheten
för arfvinge, att tillgodonjuta laga förfall, i den händelse, som i i5
Cap. 5 §. Ärfda-Balken omtalas, icke lämpligen, eller utan söndring af
den enhet, som bör finnas emellan lagstadganden , hvilka utgå ifrån en
grund, kan upphäfvas, så länge en slik rättighet! uti andra likartade, i
samma Capitel omförraälda, fall qvarstår, men Rikets Ständer tillika, i
anseende till de olägenheter, som uppkomma af den nuvarande långa
praescriptionstiden, funnit densamma böra förkortas, och i öfrigt jemväl
gillat de lagbestämmelser, hvilka, i sammanhang härmed, blifvit
af Rikets senast församlade Ständer antagne; så få Rikets Ständer härmed
i underdånighet föreslå, att 5 §. i i5 Cap. Ärfda-Balken måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
"Nu vet man hans inländske arfvinge: men ej hvar han är, låte då
Domaren i allmänna tidningarne, tre gånger, minst en månad emellan,
hvarje gång, och första gången sist inom tre månader från den dag, då Bouppteckningen
till Rätten ingifven är, kungöras, att arf fallit honom till.
Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillåtet, der de för arfvet och dess
afkomst ställa borgen, som af Rätten godkännes. Begagna de ej lyftningsrätten,
förordne Domaren god man, som arfvet vårdar och förvaltar, till
dess den frånvarande arfvingen sin rätt bevakar, eller tiden dertill ute är.
Kommer ej den frånvarande arfvingen inom tio år från den dag, då
kungörelsen tredje gången i tidningarne infördes, vare från arfvet skiljd,
der han ej laga förfall visar.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den ao Qctober 1834-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse JYo 155.
N:o 155.
llppliist och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Oct. 18 >4.
Pieste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den a3 — —
Rikets. Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterne under Riks-Statens Första IIuf vud-Titel. (jStatsUtsk.
N;o 79.)
S. A. K.
Vid den af Rikets Ständer verkställda reglering af Riks-Statens Första
Hufvud-Titel, innefattande Kongl. Idof- och Slotts-Staterne hafva R. S. jemväl
i öfvervägande tagit det uti E. K. M:s Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof framställda förslag, att anslagemför de Kongl.
Lust-Slottens underhåll, såsom varande af enahanda beskaffenhet med det
för underhållet af Stockbonäs Slott redan på S:de Hufvud-Titeln uppförde
anslag, må till samma Titel öfverflyttas med fortfarande oförändrade
summor för hvarje Lust-Slott; men då, för dispositionen af de å sistnämnde
Hufvud-Titel uppförda byggnadsanslag, är föreskrifvet, att kostnadsförslag
öfver ifrågakommande arbeten skola i stadgad ordning upprättas
och af vederbörande Embetsverk pröfvas, entreprenad-auetioner för verkställigheten
derefter hållas samt besigtningar å det verkställda arbetet
m. fl. coritroler ega rum, hvilkas iakttagande vid reparationer å LustSlotten
ofta skuile dels icke låta sig göra och dels blifva förenadt med
väsendtliga olägenheter; så hafva Rikets Ständer funnit det vara läfbpligare,
att det ankomene på E. K. M:s Nådiga förordnande, huru de för
Lust-Slotten anvisade underhållssummor skola för de afsedda ändamålen
tjenligast användas, samt alltså ansett anslagen för Kongl. Lust-Slotten
fortfarande å Första Hufvnd-Titeln böra. qvarstå.
Med de under denna Titel förekommande utgiftssummor hafva Rikets
Ständer icke vidtagit någon förändring, utan äro de till enahanda
belopp, som vid senaste Stats-regleringen upptagne, dock med smärre
iemkningar i en och annan summa, till beredande af jemna Riksdalertal,
hvarigenom val en minskning i anslaget på denna Hufvud-Titel uppkommit
af t 2 R:dr i3 sk. 3 r:st, men hvilken fullt motsvaras af det qvantum
hö, som till Kougl. llof-Stallet levereras in natura utöfver hvad som,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse I\r.o i SS. 2i f
vid bestämmandet af anslaget för utfordringen, blifvit påräknadt; och
äro således å denna Titel följande anslag uppförda, nemligen:
Till E. K. M:s Hofhållning
. . . . R:dr 420,000.
„ H. K. H. Kron-Prinsens dito
170,000.
„ II. K'. H. Ki 011-Prinsessans handpenningar .... —i 30,000.
„ Meublers underhållande i Kongl. Slotten
8,000.
„ Kongl. Hof-Stailets ulfordring .
3o,ooo.
„ Kongl. Slottets Police, Lys- och Renhållning ... — 16,100.
,, Yed och Kol för Kongl. Hofven
20 210.
„ Drottningholms och Svartsjö Slott — 16,000-
,, Gripsholms dito
1,470*
,, Ulriksdals dito —... 5,5oo°
„ Haga Lust-Slott och Park -t- 3,000.
,, Strömsholms och Kungsörs Slott — 1,470.
„ Rosersbergs dito-
— 2,000.
Summa R:dr 718,750-
Hvartill kommer:
Indelta Räntor, Kronovärde 33 R:dr å 5 R:dr . . 165.
Spanmäl in natura, 6j tunnor a 5 R:dr  335. .
Tillsammans Banco R:dr 719,250.
Beträffande för öfrigt anslaget till Kongl. Hof-Stallets utfordring,
så anse Rikets Ständer, i likhet med det vid i8a3 års Riksdag fattade
beslut, oeh på sätt sedermera egt rum, detta anslag, såsom ett förslagsanslag,
hvarå uppkommande behållningar böra reserveras lill följande år,
och den, efter de reserverade medlens användande, möjligen inträffande
brist får utaf Riksgälds-Conioret fyllas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 October iS34.
248
Expeclitions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse No i56.
N:o 156.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Oct. l834*
Preste-Ständet den 21 — —
Borgare-Ståndet den ai — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående regleringen af
utgijterne under Riks-Statens Fjerde Hufvud-Titel. (StalsUtsk.
N:ris 82 och 216 samt Förstärkta Stats-Utsk. N:*
263.)
S. A. K.
Efter behörigt öfvervägande så väl af hvad E. K. Maj:ls Nådiga Proposition,
angående Stats-Verkets tillstånd och behof, innehåller i afseseende
på anslagen under Riks-Statens Fjerde Hufvud-Titel, eller till
Militaire-och För svar s-Verket till Sjöss, som af hvad uti serskilda framställningar
inom Riks-Stånden blifvit uti förevarande ämne anmäldt, hafva
Rikets Ständer företagit reglering af utgifterne under nämnde Hufvud-Titel,
på sätt härefter följer, och hvarvid följande frågor kommit
under pröfning:
1:0 I ändamål att bereda löneförbättring för Lots-Befälet har E.
K. M. föreslagit en tillökad utgift af 3,066 R:dr 32 sk., som skulle motsvaras
af en lika förhöjning i beräkningen öfver inkomsten af Lots- och
Båkrnedlen.
Men då Lots- och Båk-Inrättningen befinner sig i det mindre goda
skick, att E. K. M. funnit Sig föranlåten att vid denna Riksdag framställa
förslag om anvisande, utöfver de årliga på Titeln uppkommande
öfverskotten, af en ganska betydlig summa för att användas till Fyrbåkars
byggnad och förbättring, samt inom Riks-Slånden fråga jemväl blifvit
väckt örn nya Fyrars uppbyggande med flere anstalter lill sjöfartens
betryggande, anse R. S. hvarje å Båk- och Lotsmedlen uppkommande
öfverskott i första rummet böra användas till Fyr- och Båk-Inrättningens
försättande i ändamålsenligt skick, hvarefter först en löneförbättring
åt Lots-Befälet bör ifrågakomma; På dessa skäl och då i öfrigt Befälet
åtminstone till någon del torde äfven hädanefter komma att utgöras
af Officerare, som tillika uppbära lön på Flottans Ordinarie- eller
Expectance-Stater, finna R. S. sig för närvarande icke kunna bevilja
någon
Expeditions-Utskottets Forslas, till utid. Skrifvelse N.-o l56.
249
någon tillökning i Lots-Befälels aflöning. Och då, på sätt E. K. M.
i Nåder meddelat, och äfven inom Riks-Stånden blifvit uppgifvet, Båkoch
Fjrings-anstalterne äro i det skick, att stora förbättringar deruti
måste vidtagas, hafva R. S. ansett alla de intrader, som, i och för Båkoch
Fyringsanstalterne, inflyta, och deribland äfven inbegripne de, underrubrik
Ersättningar, påräknade Danska Fyringsmedel, höra oafkortade
till nämnde ändamål framgent användas, hvadan R. S. funnit godt
att nu på Stat å denna Titel uppföra ett emot Danska Fyringsmedlens
belopp, 3,5oo R:dr Harn b. Banco, svarande anslag af 9,333 R:dr 16 sk
Svenskt Banco.
2:0 E. K. M. har vidare i Nåder föreslagit, att, af det å denna
Titel till kostnader vid spanmålstransport och för bakning uppförda anslag,
ett belopp af 10,000 R:dr måtte till 8:de Ilufvud-Titeln öfverflyttas;
men enär, i öfverensstämmelse med hvad R. S. yttrat i afseende på väckt
fråga om en dylik öfverflyttning till sistnämnde Titel af det för lika
beskaffade utgifter å 3:dje Ilufvud-Titeln upptagna anslag, R. S. anse
alla utgifter för Mi 1 i t a i re- och Försvars-Verket till sjöss, hvartill kostnaderne
i och för brödanskaflningen åt Flottans manskap äfven höra,
böra på ett ställe vara synlige; hafva R. S. funnit berörde summa af
10,000 R:dr bora å 4;de Titeln qvarstå.
3:o Till kostnaderne vid öfningar för Flottans bemanning har E.
K. M. äskat ett ytterligare anslag af 35,000 R:dr årligen; och då R.
S. inse vigten och nyttan af den ifrågavarande utgiften, samt att det
till sjöexercicen för närvarande uppförda anslag af 25,000 R:dr icke kan
för sådan exercicc- vid Flottans 3:ne Stationer vara tillräckligt, hafva R.
S., med iakttagande deraf, att, så vidt möjligt varit, inskränka utgifterne
inom Stats-Verkets för handen varande tillgångar, beviljat en tillökning
i berörde anslag af 20,000 R:dr, uti hvilken summa tillgång jemväl är
afsedd för öfning af det Beväringsmanskap, som tjenstgör till sjös.
4:o Af den anledning R. St. underdåniga Skrifvelse af den 2 sisth
Junii närmare gifver vid handen, har å denna Titel nu blifvit uppfördt
2,997 R:dr 28 sk. såsom ersättning för den under anslaget för Flottans
underhåll och nybyggnad hittills såsom indelt upptagna Skatteljära från
Gottland, tunnor, emot det att denna skatt bland Kronans behåll
na
ordinarie räntor till enahanda belopp intages.
Då i öfrigt någon förändring å 4:<le Hufvud-Tileln icke egt rum,
äro å denna Hufvud-Titel följande anslag uppförda:
Bih. till R. St. Brot. 1834• 10 Sami. 1 Afd. 32
a5o Expcditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse N.o i56.
Ajlönings-Staten:
Förvaltningen af Sjö-Ärendena med Sjö-Charlse-Archi
R*dr B:co 18,720: —
Chefen för Flottans Exnedilion  2,400: ■—
Generai-Adjutants-Expeditionen för Flottan  1,920: —
Flottans Stationer • . • • - «-■ • • • • • * • 4®3,485.36.
Lotseri- och Fyrings-Staten
59,333: 16.
Materiel:
Flottans underhåll och nybyggnad
• 582,997: a8.
Summa 1,178,856: 3a.
Diverse Anslag:
Exercice af Flottans bemanning . . . 45>o°0' — —-
Spanmåls-upphandling och Bagerikostnad 20,000: — —
Skrifmaterialier och Expenser m. m. . 2,5oo: — —
Rese- och Tractamentspenningar . . . 3,333: 16. —
Oförutsedda utgifter 10,000: — •— 80,833: 16.
Summa 1,159,690: —. —
hvartill kommer:
Indelte Räntor, Krono värde 14.633.
hvaraf 9-485 utan förvandling .... 9*485: — •—
och 5,178 med dito å 5 . • • . . 25,890: ^5 ^
Spamnål in natura 9,423 tunnor å 5 R:dr 47*>j5: — —
Tillsammans R:dr B:co 1,243,180: —. —
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den a3 October 1834-
Expeditions-Vtskoltels Förslag lill und. Skrifvelse N.o 1Sj.
N:o 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2t Oct. i834*
Preste-Ståndet den ai —
Borgare-Ståndet den 21 —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Sikets Ständers underdånig Skrifvelse, angående reglering af
utgifterne under Biks-Statens Femte Hufvud-Titel. (StatsUisk.
N:o 83.) v
S. A. K.
Hos E. K. M. få Rikets Ständer i underdånighet anmäla, att, vid
Regleringen af Riks-Statens Femte Hufvud-Titel, som innefattar anslag
för Vetenskaperna och de Sköna Konsterna, densarafma endast blifvit
förminskad med anslagssumman för Kongl. Musaeura i,o5o R:dr, hvilken,
såsom uppförd å Öfver-Intendents-Embelels Stat, blifvit till aldra Hufvud-Titeln
öfverflyttad.
Vid öfriga å 5:te Ilufvud-Titcln uppförda anslag har icke någon förändring
rfrågnkommit, utom hvad beträffar den af Rikets senast församlade
Ständer till Silfver-Jettoner, för att vid Vetenskaps-Academiens
sammankomster utdelas, anvisade summan af 240 R:dr Silfver årligen,
hvilken sedan sista Riksdag på det sätt blifvit till Vetenskaps-Academien
utbetald, att Acadenrden af öfverskotten på Stats-Verkets inkomster
blifvit ^godtg jord för den cours-skilnad, som vid invexling af silfver
till Jettoner uppkommit derigenom, att densamma för de dertill anslague
240 R;dr, i stället för silfver, uppburit detta belopp i Banco-Sedlar; och
hafva R. S., vid sådant förhållande, funnit lämpligast, att cours-skilnaden
för berörde anslag, efter 128 sk. räknad, å Stat uppföra samt öka Vetenskaps-Academiens
anslagssumma i förhållande derefter lill 640 R:dr. Femte
Hufvud-Titeln upptager således följande belopp, nemligen:
För Svenska Academien ... ...... R:dr i,5oo: — —
„ Vitterhets-Historie, och Antiqvitets-Academien . . 1,546:32.
„ Fria Konsternas Academi  12,333: 16. •
„ Musikaliska Academien 1,700: —■
M Riks-Musasum
a,5oo: .—. _
„ Dramatiska Speclaclet
4 5 o o: —. _
Transport 24.080: — —
2Expeditions-Utskollels Förslag lill und. Skrifvelse N:o i58.
Transport 24.080:
För Wetenskaps-Academien till Jettoner  640: — •—•
Till "Ved- och Ljuspenningar för Academierne och Dramatiska
Spectaclet m. xn 1,710: — ■—>
Tillsammans Banco R:dr 26,400: — —
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Oclober 183-4-
N:o i58.
Uppfäst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Oct. lSJJ.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Siandet den 21 — —
Bonde-Ståndtt den 2j — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse _, angående regleringen
af utgifterne under Riks-Statens Sjette Hufvud-Titel.
(Stats-Ulsk. N:ris 84 & 218.}
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, på de skäl, som finnas närmare upptagne uti deras
d. 6 i denna månad aflåtue underd. skrifvelse, angående åtskilige med
Statsregleringen gemenskap egande allmänna frågor, ansett den så kallade
Cenlonalafgiflen, som för närvarande å löner, arfvoder: m. m. erlägges,
höra öfverflyttas till och utgå i sammanhang med allmänna bevillningen;
hafva Rikets Ständer, vid reglering af utgifterne under Riks-Statens Sjette
Hufvud-Tilel, för Milda Stiftelser, funnit sig böra bestämma den ersättning
i rund summa, som vederbörande Verk och Cassör, till hvilka
Centonälmedlen äro anslagne, må för desamma tillkomma; hvarvid, enär
härmed icke åsyftas någon förändring i beloppet, det sedermera må på
vederbörande C.assors Styrelser ankomma, att beräkna huru anslagssumman
bör fördelas. I sådant afseende hafva Rikets Ständer å denna Hufvud-Titel
nu uppfört: till Wadstena Krigsmanshus-Cassa, enligt ett medium
af Centonal-afgiften till nämnde Cassa för 10 år eller åren 1821
till och med i83o, ett anslag af 34,000 R:dr; och till Amiralitels-Krigs
-
Expeditions-Ulskotleis Förslag lill lind. Skrifvelse N.-o 1S8.
153
mans-Cassan en ersättningssumma af 5,ooo R:dr; hvilka ersättningar Piikets
Ständer dock ansett böra vid hvarje Riksdag, på grund af det under
den förflutna tiden ådagalagda förhållande, till beloppet bestämmas.
I öfrigt och då Rikets Ständer funnit angelägenheten deraf, att genom
utvidgning af Institutet för Blinda och Döfstumma, hvars local,
enligt hvad upplyst blifvit, ännu medgifver emottagandet af 12 å i5 e=
lever, i möjligaste nion bereda tillfälle för det i Riket befintliga stora
antalet döfstumma barn, att vinna christlig upplysning, samt bildas till
nytlige samhällsmedlemmar; hafva Rikets Ständer anslagit 2,000 R:dr
för att användas till vård och uppfostran af ytterligare en elev ifrån
hvarje Stift i Riket, samt en ifrån Stockholms stad, så att hela Stulssumman
för ifrågavarande Institut blifver 7,333 R:dr rö sk. Banco.
Penn inge-ans lagen under Sjette Hufvud-Titeln hafva, i följd häraf,
blifvit sålunda bestämde:
Wadstena Krigsmanshus-Cassa R:dr
Amiralitets-Krigsmans-Gassan ....
Allmänna Fattigvården i Stockholm
Dito i Landsorterne
Lazarettet i Stockholm - v- . . . .
llospitalers och Lazaretlers underhåll „
Stora Barnhuset i Slockholm ....
Frimurare dito i dito ,
Institutet för Blinda och Döfstumma .
34,ooo: —
5,ooo: —•
3,o43: 8.
3,ooo: —
5,ooo: —
2,760: 8*
1,166: 32.
666: 32.
7,333: 16.
Summa Banco R:dr 61,970: •
hvartill kommerr
Indelta Räntor_, Krono värde 7,954 R:dr, hvaraf 1,875 ulan
förvänd lig utföras med
1,375: —
och 6,579 med dito å 5 R:dr
32,895: —o j ^r.Q.
Indelt spanmdlj 13,078 tunnor ä 5 R:dr 65,3go:
Summa Banco R:dr 161,63o:
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 October 1834-
s54 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse N.-o i5g.
N:o 15g.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Oct. i834>
Prcste-Slåndet den 21 — —
Burgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterne under Riks-Statens Sjunde Hufvud-Titel. (StatsUtsk.
N:o 85.)
S. A. K.
Vid sistförflutne Riksdag beviljade Rikets Ständer å Sjunde HufvudTiteln,
innefattande Pensions-Staterne, en tillökning i anslaget till militaire
Embets- och Tjenstemäns enkor och barn af 7,000 R:dr, eller
från 16,000 till 23,000 R:dr, alt tili nästa Riksdag utgå, då en bestämdare
reglering kunde Rikets Ständer föreläggas, efter utrönande af behofvet
i denna del, hvilket ansågs framdeles kunna förminskas i den mon Armeens
Pensions-Cassa, genom miiitaire Embets- och Tjenstemäns egne bidrag,
blefve i tillfälle, att åt flere enkor och barn meddela understöd; men
som E. K. M. nu i Nåder tillkännagifva, att denna tillökning i Pensionsanslaget
för miiitaire Embets- och Tjenstemäns enkor och barn fortfarande
är behöflig; så hafva Rikets nu församlade Ständer bifallit, att
nämnde tillökning af 7,000 R:dr må, under enahanda vilkor, som vid sista
Statsreglering bestämdes, fortfarande intill nästa Riksdag utgå.
Och hafva Rikets Ständer alltså fastställt anslagssummorne å denna
Hufvud-Titel, sålunda?
Pensions-Staten för Civile Embets- och Tjenstemän . . . R:dr 25,000.
Dito för Civile Embets- och Tjenstemäns enkor
och omyndiga barji . * —• f5,ooo.
Dito för Miiitaire Embets- och Tjenstemäns samt
Under-Officerares enkor och omyndiga
barn - 23,000.
Tillsammans Bauco R:dr 63,000.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 October a 834.
Expeditions-Utskoitets Förslag till und. Skrifvelse N.o 160.
a55
N:o 160.
Uppläst och godkäed hos Ridd. och Adeln den 21 Oct. 1^34-
Pieste-Slnndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den ar — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse* angående regleringen
af utgifterne under Riks-Statens Nionde Hufvud-Tit el.
(Stats-Utsk. N:o 87.)
S. A. K,
Vid regleringen af Riks-Stalens Nionde Hufvud-Titel, innefattande
anslag för åkerbrukets* handelns och näringarnes befrämjande* hafva Rikets
Ständer funnit.en ändamålsenligt organiserad Under visningsanstallt
för jordbrukare vara af behofvet påkallad. Och då en enskild man, Edv.
Nonnen, med en sådan Inrättning nu gjort början på Degeberg i Westergöthland,
samt erbjudit sig, alt, utan Statens betungande med någon
kostnad för byggnader, experimentalfält, med hvad mera, som för Inrättningens
första iordningbringande erfordrades, endast emot St ligt bidrag
till undervisningen samt lill ett visst antal elevers underhåll, bringa
denna undervisnigsanstalt i gång och densamma vidmagthälfa; hafva
Rikets Ständer, i betraktande af den fördelaktiga veikan en sådan Undervisningsanstallt
kan för Svenska jordbruket åstadkomma derigenom,
att, i bredd med practisk öfning, vetenskaplig bildning i alla landtbruket
tillhörande grenar kan förvärfvas och spridas till Rikets serskilda
delar, å q:de IIufvud-Titeln för Landtbruks-Instilutet å Degeberg uppfört
ett årligt ansag af 5,000 R:dr, alt, under förutsättning af Institutets
fortfarande, intill nästa Riksdag utgå; öfverlemnande Rikets Ständer i
anderd, till E. K. M. att bestämma ej mindre grunderne för beloppets
användande och conlrolen deröfver, än ock i hvad ordning Länen må
ditskicka elever eller frilärlingar.
Derjemte, och david anställd jemförelse emellan det nu varande contanta
anslaget å g:de IIufvud-Titeln, 120,000 R:dr, och de å samma Titel
anvisade utgifter, Rikets Ständer funnit behofvet af tillökning i dett»
anslag vara oundgängligt, helst denna Titels alla utgifter afse understödjandet
och befrämjandet af företag, sorn i induslrielt och ceconoiniskt
hänseende äro allmänt nyttige, hafva Rikets Ständer ansett denna Titel
böra erhålla en ytterligare tillökning af 28,000 R:dr; förmodande Ri
-
«56
Expeditions- Utskottet sFor sia" till und. Skrifvelse N.o l6f.
kels Strinder tillgång härigenom äfven vara beredd till lämpligt anslag för
den så kallade Chalmerska Tecluiologiska Skolan i -Götheborg, derest E. K.
M. skulle finna ett sådant understöd för denna Inrättning vara af nöden,
och med dess på enskilde förordnanden grundade organisation förenlig,
eller densammas utvidgande vara af behofvet påkalladt.
De å g:de IIufvud-Titeln anvisade penninge-anslag utgöra således:
För Åkerbruket, Handeln och Näringarne i allmänhet . . R:dr i48,ooo.
„ Låndtbruks-Inslitulet å Degeberg ..... ... . — 5,ooo.
Summa R:dr x53,ooo.
Hvartill kommer:
Indelta Räntor, Kronovärde 2,345 R:dr a 5 R:dr . -i 1,725: —-  Indelt span mål, \i tunnor å dito . 2o5: - 11 g3©
Tillsammans B:co R:dr 164,93o
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den a3 October 1834-
N;o i‘6x.
XJppIäst och godkändt hos Radd. och Adeln den a3 Oct. i834-
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —■
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om afskrifning af en i SalpeterFondens
räkenskaper balancerad summa, utgifven såsom
lån till Carl Gustafs Stads Gevärs-Factori. (Stats-Utsk.
IS;ris 12 och 244- Förstärkta Stats-Utsk. N:o 292.)
S. A. K.
Genom nflåten Nådig Proposition till Rikets Ständer af denaosistb
Januarii, har E. K. M., af förekommen anledning, föreslagit, att en x
Salpeter
-
Expcaitions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelser N.-o 162.
Salpeler-Fondens räkenskaper, såsom förskott, balaneerad summa af
55,5oo R:dr, utgörande sammanräknade beloppet af tid efter annan ifrån
år i8i3 till och med år 1820 lemnade räntefria lån af Salpeter-Fonden
till Carl Gustafs Stads Gevärs-Factori, i ändamål alt detta nya Factori
derigenom skulle kunna bringas till fullbordan, måtte få i räkenskaperne
afskrifva? såsom använd till en för Rikets Försvarsverk vigtig Inrättning;
men då Rikets Ständer biltills icke kommit i tillfälle att pröfva,
huru med nämnde Factoris förvaltning hädanefter bör förhållas, samt i
allt fall de vid Factoriet gjorda anläggningar, äfvensom dertill serskildt
inköpt egendom synes böra lemna någon tillgång för den erhållna lånesummans
återbetalning i en framtid, hafva Rikets Ständer ansett sig ickt
kunna ifrågavarande afskrifning' bevilja.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i underd. anmäla,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Oclober i834»
N:o 162.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Oct. l834*
Preste-Ståndet den a3 — =
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition om afskrifning af Upsala Jcademics
skuld till Riksgälds-Contoret för ett erhållet lån till
fullbordande af det nya Bibliothekshuset i Upsala. (StatsUtsL
N:ris 117 och 226, Förstärkta Stats-Utsk. N:o 292,)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag af Riksgälds-Contoret*
medel beviljat Upsala Academie ett lån af 5o,ooo R:dr, emot 3 procents
Uih. till E. St. Prot. 1834- to Sami. t Afd,
33
*58
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 162.
ränta och 2 procents capital-afbetalning årligen, till användande för del
under byggnad varande nya Bibliothekshuset; har E. K. M., i anledning
af Consistorii Academici, af Universitetets Höge Canceller understödda
underd. ansökning, deruti blifvit framställd omöjligheten för Åcademien
alt utan serskildt understöd kunna fullborda samma byggnads återståenende
inredning, helst sedan under fortgången af byggnaden omkring
200,000 R:dr af Academiens egna medel blifvit dertill använde, hvarigenom
Academiens tillgångar helt och hållet medtagits, genom Nådig Pro»
position af den 18 sisth Januarii föreslagit Rikets Ständer, att af fortfarande
omvårdnad för Upsala Aeademie bevilja afskrifning af det återstående
beloppet af nämnde skuld, utgörande vid i833 års slut 43,000 R:dr
Rikets Ständer hafva hvad E. K. M:s högstberörde Nådiga Proposition
innehåller i öfvervägande tagit; men då Statens knappa tillgångar
icke medgifva en så betydlig uppoffring, som innefattas i en afskrifning
af Upsala Academies återstående skuld till Riksgälds-Contoret, utgörande
för närvarande i Capital 42,000 R:dr Banco, hafva Rikets Ständer ansett
sig icke kunna den föreslagne afskrifningen bifalla, hvaremot Rikets
Ständer, med afseeiade på Academiens närvarande behof af biträde för
vinnande af det åsyftade ändamålet, Bibliotheks-byggnadens fullbordande,
funnit godt bevilja Åcademien fem års förlängdt anstånd med de
föreskrifria årliga capital-afbetalningarne, eller från och med den 1 Januarii
1834 tili och med den 3r December i838, dock med skyldighet
att under tiden erlägga ränta å hela det återstående lånebeloppet.
Hvilket, till svar å Eder Kongl. Majrts högstberörde Nådiga Proposition,
Rikets Ständer få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1834-
Expeditions-UtskottetsF orsing till und. Skrifvelse N.-o 163.
N:o i63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Oct. x834-
Preste-Ståndet de<n a3 — —
Borgare-Ståndet den 7.5 ■— —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående att} af de
från Länen inkommande Statistiska Tabeller till de så kallade
Fem-Års- Ber atte Iser ne t endast ett sammandrag måtte
till trycket befordras. (Stats-Utsk. N:o 259.)
S. A. K.
Då erfarenheten visat, att kostnaden för tryckningen af de vid E.
K. M:s Befallningshafvandes Femårs-Berättelser fogade, Statistiska Tabeller,
icke allenast uppgår till elt betydligt belopp, utan äfven i väsendtlig
mon öfverstiger den för sjelfva Berättelserne; och dessa Tabeller
i öfrigt dels endast äro ett sammandrag af hvad Berättelserne i vissa
delar innehålla, dels icke alltid ega eller kunna ega den noggrannhet,
att de kunna begagnas såsom en fullt tillförlitlig källa i Statistiskt hänseende,
hafva Rikets Ständer ansett ifrågavarande Tabellers tryckning
med den fullständighet, hittills egt rum, icke vara behöflig; hvadan
Rikets Ständer skolat hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, af de
så kallade Femårs-Berältelserne, sjelfva Berättelserne hädanefter, såsom
hittills, väl må tryckas, men att deremot af de dertill hörande Special
Tabeller endast ett sammandrag må af den Autoritet, E. K. M. dertill i
Nåder behagar förordna, upprättas och till trycket befordras, utvisande
förhållandet Länsvis, serskildt för städerna och serskildt för Landel.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den <27 October 1834-
Expeditions-Utskoltets Forslag till und. Skrifvelse N.-o 1&4-
N:o 164.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Oet. 183/4-
Preste-SlAndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —■
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrif velse, angående porto-afgiften
för inrikes brefvexlingen. (Bevilinings-Utsk. N;ris 21
& 3o.)
S. A. K.
Vid granskning af Post-Taxorne för inrikes brefvexlingen, som af
Rikets Ständer vid sista Riksdag uppgjordes, och hvarvid vägens längd
eller afståndet emellan orterne togos till grund för porto-afgiftens beräknande,
hafva Rikets Ständer ansett porto-afgiften nog hastigt stiga ifrän
20 mil; hvadan Rikets Ständer funnit, att Post-Taxorne för inrikes bref
vexlingen
böra på det sätt jemkas, att för bref på en väglängd af till och
med 3 mil betalas 2 sk. lodet
ifrån 3i
till och med
5
—•
—
3
—
—
- 55
—
— .—
10
—
■—
4
—
—•
— 10I
—.
— —
20
—
—.
5
—
—
— 20?
—
_ —
35
•—
—
6
—
—
- 35*
—
.— —
5o
—
—
7
—
—
— 5oJ
—
— —
70
—
—
8
—
—
— 7°*
•—
— —
9°
—
T*
9
—
—
— 9°?
—
— —
110
—
10
—
—
— 1 10J
—
— —
i3p
—
—,
11
—
—>
derutöfver
—
— _
Vi*,
—.
12
.—
—
Hvarförutan Rikets Ständer, med afseende å de flere olägenheter, sorn,
genom postens ojemna och osäkra ankomst samt afgång till och ifrån
Gottland, uppkomma för dervarande correspondenter, hvilka ofta, utan ali
nytta för dem sjelfva, erlägga porto-afgift för bref, och då afgiften för
väglängden, t. ex. från Stockholm, icke utgör mera än 8 sk. lodet, samt
i något fall inrikes orter emellan icke öfverstiger 12 sk., funnit billigt,
att nedsätta afgiften för sjötransporten af posten till och ifrån Gottland
till 2 sk\ i stället för 4 sk. lodet, som för närvarande derföre beräknas.
Och få Rikets Ständer, jemte anmälan af deras sålunda fattade
beslut, i enderdånighet anhålla, det E. K. M. i Nåder täcktes lemna öf
-
Expcditions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.o 16S. 261
ver-Post-Directionen del af samma beslut, med Nådig föreskrift, att, i enlighet
med förenämnde grund, upprätta och vederbörligen allmängöra PostTaxor
för Rikets alla Post-Contor.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1834-
N:o i65.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Oct. jSSa,
Presle-Slåndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 27 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsei anledning af Kongl.
Majits Nådiga proposition angående controlerne för belåning
af Tackjern på Stockholms Våg. (Eanco-Utsk.
N:o 490
S. A. K.
Under den 8 sisth Februarii har E. K. M. behagat till Rikets Ständer
aflåta Nådig Proposition, angående controlerne för belåning af Tackjern
på Stockholms Väg, hvaraf Rikets Ständer hufvudsakligen inhemta!:
att, sedan Rikets Ständer, uti det vid sista Riksdag för Banco-Verkets
Styrelse och Förvaltning utfärdade Reglemente föreskrifvit, att Tackjern,
liggande på Stockholms Tackjerns-Våg, finge af Banken belånas med vilkor,
bland annat, att våg-attesten skulle vara underskrifven afInspectoren
vid Vågen, tillika roed tvänne af Drätsel-Commissionen, på dess ansvar,
utsedde Statens Ernbets- och Tjenstemän, hvilka alla tre derigenom, en
för alla och alla för en, iklädde sig ansvarigheten att den i attesten uppgifna
tackjernspost oförryckt qvarhölles för Bankens räkning, samt Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhållit, dels om vissa förordnanden,
till större control och säkerhet, specielt i hänseende till Taekjernsbelåningen
i Stockholm, och dels om Nådig Kungörelses utfärdande, angående
några iakttaganden, hvad i allmänhet belåning af effecter å Stockholms
och Götheborgs Vågar beträffade; så hade E. K. M. uti Nådig Kungörelse
den i3 Mars i83o förordnat: att attest å sådant Tackjern, lig
-
2S2 Expeditions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse IV:o 165.
gande å Stockholms Väg, som belåntes i Banken, skulle vara underskrifven
af Inspectoren i Vågen tillika med tvänne af de Magistratspersoner,
som äro Ledamöter uti r\rätsel-Commissionen, under dessa Tjenstemäns gemensamma
ansvarighet, en för aila och alla för en, att den i attesten uppgifna
taekjerns-post skulle oförryckt för Bankens räkning qvarhållas; äfvensom
E. K. M., genom serskild Nådig Skrifvelse under samma dag till Öfver-Slåthållaren,
meddelat de föreskrifter, dels att icke någon skeppningsattest
öfver något slags inlastadt lånbart Tackjern måtte från Stockholms
Våg kunna utfärdas, som icke vore försedd med underskrift af ofvannämnde
Irenne personer, dels ock att förpassning å sådant Tackjern icke finge af
vederbör;nde Embetsman vid Tull-Verket meddelas, med mindre skeppningsattesten
befunnes vara på nyssnämnde sätt verificerad; — att Drätsel-Commissiouen
derefter, i anledning af yppad stridighet emellan Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och Drätsel-Commissionen om dess skyldighet
alt collectivt ansvara för det Tackjern, hvarå Våg-attester utfärdas,
hos E. K. M. i underd. anhållit, att i anseende till de betänkligheter som
dervid hos Commissionen uppstått och hvilka syntes kunna föranleda till
bestämdare föreskrifter, ändring i grunderne för omförmälde ansvarighet
måtte i Nåder ineddelas och hvartill äfven ett förslag af Commissionen aflemnades;
— att Banco-Fullmägtige, deröfver hörd», ansett Drätsel-Commissionens
förslag, rörande tackjernsbelåningen i Stockholm, vara af beskaffenhet,
att detsamma ej allenast innefattade en för Bankens betryggande
otillräcklig borgen, utan ock i sin grund afvek så väl ifrån de i E. K.
M;s högstberörde Nådiga Kungörelse gifna föreskrifter, som ock från hvad
Rikets Ständer i detta afseende bestämdt stadgat; hvadan Fullmägtige
funnit lån på Tackjern icke kunna på de af Drätsel-Commissionen föreslagne
vilkor af Banken utgifvas; — samt att E. K. M., som, vid underd. föredragning
häraf den 4 Maji 1833, funnit detta ärende då ej föranleda till
någon dess åtgärd, i Nåder velat genom den nu aflåtne Nådiga Propositionen
lemna Rikets Ständer kännedom om de för verkställigheten af tackjernsbelåningen
i Stockholm sålunda uppkomna oförväntade binder, på det
Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle att vidtaga sådana åtgärder och beslut,
hvarigenom dessa hinder för framtiden kunde undanröjas.
Hvad sålunda i detta ämne förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit; och som i afseende på frågan, huruvida Stockholms Stad
rätteligen kan sig undandraga att ansvara för det Tackjern, som å stadens
Tack jerns-Våg upplägges, Rikets Ständer funnit, att staden, enligt
Kongl. Brefvet till Bergs-Collegium den 29 Mars 1748, jemfördt nied dea
Ejcpcditions-UlskotlelsFörslag till und. Skrifvelse N;o 165.
a65
af Stockholms stads Magistrat under den 6 Februarii 1749 utfärdade kungörelse,
blifvit ålagd och sig åtagit alt hålla Våg för det Tackjern, som
genom staden går, emot rättighet att, för hvarje skeppet Tackjern, som
derstädes vågföres, åtnjuta något visst i vägarpenningar, samt allmänna
Lagen, i 12 Gap. Handels-Balken , uttryckligen förpligtar den, som inlagsfä
eller förlrodt gods örn händer häfver, att det vårda sorn sitt eget, och
fullt återgälda hvad deraf genom hans vangömo eller vållande missfares
eller förkommer; anse Rikets Ständer Stockholms stad vara ovilkorligen
förbunden att ansvara för det Tackjern, som å stadens Våg upplägges.
Till följd häraf och enär den staden sålunda, enligt Rikets Ständers
öfvertygelse, tillhörande skjddighet icke kan i någon nion förminskas derigenom,
att egaren till vågfördt Tackjern det till annan man, såsom pant,
öfverlåter, saint Tackjerns-egaren, i och med detsamma, genom ofvanåberopade
Nådiga Bref af år 1748, honom blifvit förbjudet vid det stränga
ansvaret af Taekjernets eonfiscasion eller bot af dess värde, att låta föra
Stockholms Våg förbi något Tackjern, som genom staden går, jemväl, enligt
allmän rättsgrund, måste kunna fordra, att för det Tackjern, som han
sålunda nödsakas låta emot afgift vågföra, erhålla sådan säkerhet, hvaimed
han i alla händelser kan finna sig fullt belåten; så, och vid jemförelse af hvad»
i afseende på belåning af jern och exportable eflecter, uti Kongl. Förordningen
af den 18 Februarii 1788, samt de deröfver under den i2lamrarii
1757 och den i5 Februarii 1779 utfärdade Förklaringar, stadgadt blifvit,
rörande Magistraternes i allmänhet ansvarighet för det jern, som i
Banken belånas, hafva Rikets Ständer skolat hos E. K. M. i underd. anhålla,
alt Stockholms stad, i likhet med hvad för andra städer, hvarest
Tackjern kan varda till belåning vågfördt, redan gäller, måtte förklaras
skyldig lemna sådan säkerhet för det Tackjern, som å Stockholms Våg upplägges,
att egaren dertill blifver i tillfälle detsamma i Rikets Ständers Bank
beläna. Ankommande det på Stockholms stads Styrelse, alt. för nämnde
ändamål föranstalta, det Banken till sin säkerhet erhåller ej mindre VågInspectorens,
än äfven 2;ne af berörde styrelse och på dess ansvar utsedda
Embets- och Tjenstemäns intyg, att det belånte jernet, för Bankens
räkning, oförryckt varder på Vågen qvarhållet.
Hvilket Rikets Ständer, såsom svar på Eder Kongl. Maj;ts högstberörde
Rådiga Proposition, få härmed i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Oclober 1834.
*64 Expeditions-Ulskottels Förslag till tind. Skrifvelse N.-o 166,
N:o 166.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Oct. r834*
Prtste-Slandet den 23 — —
Borgare-Ståndet den a5 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers imderdäniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständerj angående
utmyntningsgrunderne för Kopparskiljemynt och Ducater.
(Banco-Utsk. N:ris 7 & i4- Stats-Ulsk. N:ris 107 & 180.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 8 nasti. Februarii har E. K. M. gifvit
Rikets Ständer tillkänna, alt E. K. M. funnit giltiga skäl förekomma för
kopparmynlstillverkningens förflyttande från Avesta till Mynt-Verket i
Stockholm, samt alt E. K. M. från Öfver-Styrelsen för Mynt-Verket infordrat
underd. förslag i afseende på en sådan förminskning i kopparmyntets
vigt, att det till intrinseca värdet kunde hringas i någorlunda jemförligt
förhållande med andra länders motsvarande skiljemynt, och att alla
i och för dess tillverkning uppkommande kostnader varda betäckte, hvarjemte
E. K. M. i Nåder förordnat, att emedlertid, och intilldess Rikets
Ständer i ämnet beslutit, kopparrnyntningen vid Mynt-Verket i Stockholm
skulle inskränkas inom den, enligt E. K. M:s Nådiga Bref af den 20 Januarii
och i4 Maji i832, anvisade qvantitet af Stats-Verkels räntekoppar;
och liar E. K. M.» i öfverensstämmelse med hvad bemälde Öfver-Styrelse
uti dess, rörande detta ämne, afgifna underd. yttrande anfört och föreslagit,
i Nåder förklarat Sig anse en förändring i nu gällande utmynlningsgrunil
för kopparn vara oundgängligen nödvändig, enär, om kopparens värde
npptoges till förlidne års försäljningspris vid tionde-auetionerne, eller
till omkring i4f) R-dr Banco skeppundet, samt dertill lades arbetslönerne
efter hittills gällande Taxa för Avesta, kostnaderne uppgingo för ett
Skeppund:
Idelskillingar lill R:dr 16g: 24.
Halfskillingar till — 174: 3a.
Fjerdedelsskillingar till ... — 180: —
Sjettedelsskillingar till ... — 1 r>4: —
ehuru de alla till Banken atlemnas och der utgifvas efter 166: 32. per
Skeppund,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.o 166.
i65
Skeppund, och hvarigenom således en förlust af a| till 27^ R:dr Banco
på hvarje Skeppund för Staten uppkomme, utom den på tillverkningen
Bestådda afbränning, utgörande 7^ proc. af kopparvärdet. Vid sådant förhållande,
och då dessa i alla hänseenden ändamålslösa uppoffringar kunde
fullkomligen undvikas, samt ett kopparmynt, utan Statens belastande, ändock
erhållas, till utseendet motsvarande det nya Silfver myn tet, och jemförbart
med i andra länder brukliga skiljemynt, har E. K. M. i Nåder föreslagit
Rikets Ständer, att utmyntningsgrunden för kopparn måtte, efter
nuvarande kopparvärdet, och med afseende å det vanliga förhållandet vid
utmyntningen samt lättheten att handtera myntet, sålunda jemkas, att hädanefter
af ett Skeppund koppar komma att präglas Två Hundrade Riksdaler
Banco i sjeltedels eller fjerdedels skillingar, samt Två Hundrade Femtio
Riksdaler i hela och halfva skillingar; och har E. K. M. derjemte ansett
lämpligt och för allmänheten beqvämt, att här, såsom i Norrige, präglades
penningar af koppar på två skillingar Banco, helst behofvet af småsedlar
derigenom betydligt, minskades, hvilket sistnämnde kopparmynt
kunde utmyntas till Tre Hundrade Riksdaler af ett Skeppund koppar; varande
å kopparutmyntniagen, enligt de af E. K. M. sålunda i Nåder föreslagna
grunder, till och med någon vinst att förvänta, ehuru sjelfva tillverkningskostnaden
naturligtvis måste ökas i raon, som myntfoten blefve
lättare, eller allt som stycketalet på Skeppundet ökades. I afseende på
den således vid kopparens utmyntning möjligen uppkommande besparing
liar E. K. M. dessutom till Rikets Ständers ompröfvande öfverlemnat, huruvida
icke densamma, sedan betalning för den använda kopparen, efter
gångbart pris, till Stals-Conloret utgått, kunde få disponeras af Mynt-Verket,
som, enligt E. K. M:s den 9 Mars förlidet år vidtagna Nådiga beslut,
borde öfvertaga kopparmyntningen, men hvars på Stat uppförda, år 1776
till sitt nuvarande belopp bestämda anslag för silfvermyntningens bedrifvande
icke försloge att betäcka kostnaderne dervid.
I sammanhang med ofvanberörde ämne, och enär utmyntningsgrunden
för Svenska Silfvermyntet nu mera vore försatt i ett enkelt, lättfattligt,
och vid beräkningen beqvämt förhållande till Sveriges hufvudvigt,
men dessa fördelar icke igenfunnos i 1664 års ännu gällande stadgandea
för Ducaters utmyntning, hvadan Öfverstyrelsen för Mynt-Verket också härutinnan
föreslagit en jemkning, hvilken likväl på långt när icke skulle uppgå
till så mycket, som den redan verkställda ändringen af |:dels procent
uti 1664 års myntfot för silfver, men dock lika fullkomligt uppfylla sitt
Bill. lill R. St. Fröt. 1834> 10 Sami. 1 Afd. 34
266 Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse N.o 166.
ändamål, har E. K. M. jemväl till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida
icke för framtiden kunde bestämmas, att en Svensk Ducat skall innehålla
åttatio tiotusendedels skålpund fint guld, hvarigenom ett skålpund
v. v. sådant guld komme att utmyntas till jemnt 125 Ducater, i stället
för att hittills deraf blifvit präglade 125 xVöVö Ducater, i hvilket fall
alltså ett tusen tvåhundrade femtio nya Ducater kommo att motsvara ett
tusen tvåhundrade femtioen och en half gamla Ducater, och således hvardera
af de nya blifva litet under |:dels procent bättre än dessa senare;
och har E. K. M. ansett halten på Ducaterne böra bibehållas i det närmaste
lika med den, som de hittills haft, så att 8o delar fint guld loyerades
med 2 delar koppar, då en Ducat komme att väga åttatiotvå tiotusendedels
(yö8ö2öö) skålpund v. v.; äfvensom E. K. M. i Nåder föreslagit,
dels att remedium i halten skulle bestämmas till tre ett tusendedels (i535o)
skålpund v. v. fint guld öfver den lagliga hallen på hvarje skålpundjDucater,
samt remedium i vigten till tre ett tusendedelar öfver eller under
den, som egentligen följer af utmyntningsgrunden och den bestämda finlieten;
dels ock att, sedan afgift numera erlades för silfvers utmyntning,
guld så mycket mindre i framtiden borde kostnadsfritt för egaren präglas
till Ducater, som dessa i Sverige icke utgjorde något lagligt betalningsmedel,
utan snarare vore alt betrakta såsom en handelsvara, hvarföre myntskatten
för guld utan olägenhet syntes kunna bestämmas till T33:dels procent
af det som myntas, utom skedarelön, i fall det till utmyntning aflemnade
guldet vore af lägre balt än Ducalen, helst högre afgift lill myntet
i flere andra länder erlades, och den inkomst, som härigenom erliölles,
i allt fall icke komme alt helt och hållet betacka myntningskostnaden.
Hvad högstber<_-de Nådiga Proposition sålunda innehåller hafva Rikets
Ständer i öfvervägande tagit, och vidkommande först Kopparutmyntningen,
så hafva Rikets Ständer, i enlighet med hvad E. K. M. i
Nåder föreslagit, ansett, att af ett Skeppund koppar Victualievigt böra utpräglas
20o,25o och 3oo R:dr Banco, olika för serskilda myntsorter; och
anse Rikets Ständer sig, i öfverensstämmelse med deras under denna dag
serskildt aflålna underdåniga skrifvelse med förslag till ett nytt system
för Rikets Silfvermynt, böra härvid i underdånighet anhålla, alt Kopparmyntsorterne
hädanefter måtte blifva tre (31, två (2), en och en half
(ij), en (1) en half (i) och en fjerdedels (|) skillingar Courant, hvilka
Rikets Ständer för deras del ansett böra sålunda utmyntas, att af ett
skeppund v. v. Koppar präglas i en fjerdedels och en half skillingar tvi
Expeclitions-Ulskotlels Forslag till untl. Skrifvelse N.-o 166.
hundrade Riksdaler Banco, i en och enlialfskillingar tvåhundrade femtio
Riksdaler Banco, samt i två och tre skillingar trehundrade Riksdaler Banco.
Likaledes få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att, till undanrödjande
af Koppar-myntets möjliga förfalskande till likhet med något af
Silfvermynten, de nya af Kopparmyntsorterna må blifva å framsidan försedde
allenast med E. K. M:ts Höga Namnchiffer; äfvensom Rikets Ständer
anse sig böra till E. K. M. i underdånighet öfverlemna, huruvida icke,
enligt den önskan, som å allmogens i Dalarne vägnar blifvit vid innevarande
Riksdag framförd, arne pilar, utgörande Dalarnes gamla vapen,
skulle kunna lämpligen anbringas å andra sidan af det nya Koppar-skiljemyntet.
För öfrigt hafva Rikets Ständer, med fästadt afseende å den af
E K. M. anmälda otillräcklighet af anslaget för Silfver-myntningens bedrifvande,
bifallit, att de å Koppar-myntningen möjligen uppkommande
besparingar må, på sätt E. K. M. i Nåder föreslagit, till Mynt-Verkets
behof disponeras.
Beträffande sedermera präglingen af Ducater, så hafva Rikets Ständer,
med bifall till hvad E. K. M. i afseende härpå föreslagit, jemväl för deras
del beslutit:
1:0 att en Svensk Ducat skall innehålla åttatio tiotusendels (■—)
1» . VlOOOO/
skålpund fint guld, hvarigenom ett skålpund victualie vigt sådant guld
alltså kommer att utmyntas till jemnt 125 Ducater, i stället för att hittills
deraf blifvit präglade 125—Vö^ Ducater; kommande sålunda i,25o
nya Ducater att motsvara i,25ii gamla Ducater, och följaktligen hvar och en
af de nya att blifva litet under |:dels procent bättre än de nyssnämnde;
2:0 att Ducaternes haltighet bibehålles i det närmaste lika med den
de hittills haft, så att åttatio (80) delar fint guld för dessa loyeras med
två (2) delar Koppar, och att en Ducat således kommer att väga åttatiotvå
tiotusendels (—8_2S--) skålpund = 82 korn victualie vigt;
3:o att remedium i halten blifver tre tusendels CtöW) skålpund victualievigt
guld, öfver eller under den lagliga halten, på hvarje skålpund
Ducater;
4:0 Alt remedium i vigten blifver tre tusendedelar (tö3öö) öfver
eller under den, som egentligen följer af utmynlningsgrunden och den
bestämda finheten; och
5:o Att myntskatt äfven för Ducater skall ega rum och utgöra tre
tiondedels (J*-) procent af det som myntas, utom skedarelön, i fall
det till förmyntning aflemnade guldet är af lägre halt, än som för Ducaten
är bestämd.
268
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse IV:o 167.
Och få Rikets Ständer tillika hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att myntpiecer om 2 äfvensom om 5 Ducater, af samma proportionerliga
vigt och lika halt med de enkla Ducaterne, må varda likaledes utpräglade,
derest sådana af någon åstundas.
Hvilket allt Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s högslberörde Nådiga
Proposition, få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October i834-
N:o 167.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Äng. i83<$.
Preste-Ståndet den a3 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —■
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständer underdåniga, Skrifvelse ^ angående grunderné får
ett nytt system för Rikets Silfvermynt. (Banco-Utsk. N:ris 7,
14 och 55.)
S. Å. K.
I sammanhang med de vigtiga öfverläggningar, som hos R. S. förevarit
angående åtgärders vidtagande för att bereda verkställighet åt Mynthestämnings-Lagen
af den ® Mars i83o, hafva Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, att för Sveriges penningeförhållanden ieke någon
bestämd räkneenhet finnes, enär Speeie-Riksdalern, JBanco-Riksdalern
och Riksgälds-Riksdalern hvar för sig kunna såsom enhet efter hvars
och ens godtfinnande betraktas. Men ett sådant obestämdt förhållande
synes icke böra för en framtid fortfara, helst detsamma, sedan den af
E. K. M. och Rikets Ständer beslutade fria utvexling af silfvermynt mot
Banco-Sedlar nu tagit sin början, ofelbart skulle kunna leda till olägenheter
af flerfaldig art och på ett skadligt sätt förvilla begreppen om fastigheters,
varors, arbetsbiträdens och fordringars rätta värde; och Rikets
Ständer hafva derföre ansett det vara af vigt, att en mynt-enhet blifver
för hela Riket fastställd.
Beträffande denna mynt-enhets storlek, har det synts Rikets Ständer
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 167.
5%
att Silfver-Specie-Riksdalern, efter 1664 års Mynt-Ordning, vöre, såsom
enhet, alldeles för stor i förhållande till de fleste andra länders mynt; äfvensom
Rikets Ständer funnit, alt, ehurn räkningssättet i Råneo småningom
blifvit allt mera antaget, detta räkningssätt likväl icke är brukligt
ibland största delen af allmänheten hvadan, och då med undantag af en
enda penning, alla öfrige nu präglade myntsorter utgöra Bråk af BancoRiksdalern,
såsom enhet, så att denna mynt-enhet icke komme att svara
emot hvarken multipler eller afdelningar af landets präglade silfvermynt;
Rikets Ständer ansett Banco-Riksdalern icke heller böra till enhet antagas.
Deremot hafva Rikets Ständer trott, att värdet af en Riksdaler Riksgälds-sedlar,
om den till räkne-enhet antoges, bäst skulle uppfylla ändamålet,
enär densamma af alla folk-classer inom landet redan är på förhand
till sitt innehåll känd och af de fleste såsom räkne-enhet begagnad,
hvartill kommer, att en låg enhet vid myntets beräkning är af mycken
fördel för ett land, såsom 1 allmänhet bidragande till lägre pris
på lifvets första förnödenheter, äfvensom till utbildande af en iemnane
idoghets- och sparsambets-anda hos de lägre folkclasserne genom vanan
att fästa begreppet och lankan på den i drygt siffertal benämnda
lägre valeuren i stället för en högre valeur, uttryckt i ringa siffertal.
I betraktande af dessa skäl hafva Rikets ständer antagit följande nya system
för Rikets silfvermynt, hvilket Rikets Ständer nu hos E. K. M. i
underd. anmäla med anhållan, det E. K. M. täcktes gifva De3s Nådiga
samtycke till Rikets Ständers beslut, angående bestämmandet af myntenheten
och dess underafdelningar.
Allmänna räknesättet i handel och 'vandel samt vid bokföringi
KO Svenska myntets räkne-enhet fastställes lill jemnt |:dels R:dr
Silfver Specie, i enlighet med det skrot och korn, sora Mynt-Ordningen
af år i83o bestämmer.
2:0 Denna mynt-enhet, svarande emot tolf skillingar Silfverspecie
och i räknevärde enahanda med en Riksdaler Riksgäldssedlar, eller | af
Banco-Riksdalern, eller trettiotvå skillingar Banco, benämnes Riksdaler
Courant och indelas i 48 skillingar, samt hvarje sådan skilling i 12
runstycken.
Å. Utmy ritningen.
De serskilda Silfvermynlen blifva tills vidare:
j:o Ett om 4 Riksdaler Courant = 1 Riksdaler Silfver Specie = 2| Riksdaler
Banco = 4 Riksdaler Riksgäldssedlar.
»70 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o i6j.
s\o Ett örn 2 Riksdaler Courant = i Riksdaler eller 24 skillingar Silfver
Specie = ii Riksdaler Banco = 2 Rikdaler Riksgäldssedlar.
3:o Ett om 1 Riksdaler Courant = | Riksdaler eller 12 skillin gar Silfver
Specie = | Riksdaler eller 32 skillingar Banco = 1 Riksdaler
Riksgäldssedlar.
4:o Ett om \ Riksdaler Courant •= | Riksdaler eller 6 skillingar Silfver
Specie = | Riksdaler eller 16 skillingar Banco =r i Riksdaler eller
24 skillingar Riksgäldssedlar.
5;o Ett om | Riksdaler Courant = Riksdaler eller 3 skillingar Silfver
Specie = Riksdaler eller 8 skillingar Banco = - Riksdaler
eller 12 skillingar Riksgäldssedlar.
B. Skrot och Korn.
Ofvanstående myntsorter präglas af 12-lödigt myntsilfver, i enlighet
med i83o års Mynt-Ordning, så att de, hvart för sig, böra innehålla
korn- eiler finsilfver till |:delar och koppar eller beskickning till
i:del, under förbehåll likväl af de, jemlikt samma Mynt-Ordning tillåtne
remedia, nemligen för kornet eller finheten uti hvartdera af dessa myntslag:
__3_-;dels skålp;d finsilfver öfver eller under å hvarje helt skålp:d
myntsilfver i victualievigt och för skrotet eller bruttovigten:
af 4 Riksdaler Courant-stycket, deraf 25 = 2 skålp:d,
--^idelar öfver eller under per skålpid;
af 2 Riksdaler Courant-stycket, deraf 5o = 2 skålpid,
T-4--ldelar öfver eller under per skålpid;
af 1 Riksdaler Courant-stycket, deraf 100 = 2 skålpid,
__7__:delar öfver eller under per skålpid;
af i Riksdaler Courant-stycket, deraf 200 = 2 skålpid,
__^_:delar öfver eller under per skålpid;
af | Riksdaler Courant-stycket, deraf L{00 := 2 skålpid,
_!®_:delar öfver eller under, allt per skålpid yictualievigt.
I öfrigt få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M. i Nåder täcktes tillåta, att de af Rikets SLänder antagne
Silfvermyntpiecer må varda å framsidan försedde med E. K. M;S höga
bröstbild, samt att Kungörelse måtte af E. K. M. i Nåder utfärdas derom,
att Kronans och öfrige publika Verks räkenskaper böra, så fort sig
göra låter, föras uti det af Rikets Ständer nu antagne räknesätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1834*
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse No 168.
N:o 168.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Oct. 1834*
Preste-Ståndet den o3 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, om upphörande af spöoch
ris-st raff för vissa brott. (Lag-Utsk. !N:o i3o.)
S. A. K.
I anledning af under innevarande Riksdag gjord framställning derom,
att, vid förvandling af böter, spö- och ris-straff icke mätte användas,
utan i dess ställe fängelse v,d vatten och brod, hafva Rikets Stander
funnit att, ehuru böters förvandling till kroppsplikt alltid innefattar
en ojemnhet, beroende af hvarjehanda olika omständigheter, sorn 1
mer eller mindre nion försvåra eller förmildra straffet, en sadan ojemnhet
likväl skulle till en del försvinna , om böter alltid förvandlades till fängelse
vid vatten och bröd, i stället för spö- eller ris-slitning, hvilken bestraffning
numera i allmänna omdömet bär en förnedrande stämpel; dock att
vid förvandling af böter för stöld andra resan, och det dermed jemförliga
tjufnadsbrott, som omtalas i 41 Gap. a §.Missgernings-Balken någon
förändring i gällande föreskrifter ej borde ega rum, på det desse
flagg brott ej mätte alltför lindrigt bestraffas. Och få Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse härmed, hos E. K. M. 1 underdånighet anhålla om
utfärdande af en Författning, hvarigenom forordnas, sorn foijer:
Äro efter La- och serskilde Författningar, böter ådomde, som, vid
bristande tillgång hos den sakfällde, böra till spö- eller ris-straff eller
fängelse vid vatten och bröd förvandlas; då skola, 1 alla andra än den
händelse, der ansvar såsom för andra resan stöld eger rum, sådane böter
alltid till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, efter de grunder
5 Cap 4 § Straff-Balken innehåller, dock är härigenom icke någon ändring
gjord i hvad uti 11 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1 1807 stadgas, angående uträkning och förvandling af olika bestraffningar
till ett slags straff.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October i834*
Expeditions-UtskotteU Förslag till lind. Skrifvelse N.-e 169.
N:o 169.
Uppläst och godkänd lios Ridd. och Adeln den 23 Oct. i‘ 34.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande Underhållet
af den på Statens bekostnad genom en del af Dalarne*
Helsingland och Jemtland under anläggning varande väg.
(Oecon.-Ulsk. N:o 124*)
S. A. K.
Då, vid pröfning af en hos Rikets Ständer gjord framställning, i
afseende på äskadt deltagande från Statens sida, i underhållandet af den,
på allmän bekostnad, till det mesta redan anlagda nya väg genom en
del af Dalarne, Helsingland och Jemtland, hafva Rikets Ständer inhemtat,
att denna väg, såsom löpande genom dels glest bebodda, dels nästan
obebodda trakter, af angränsande invånare sällan begagnas, och sålunda
ej åt dem bereder någon fördel, utan endast, betraktad såsomen
militairisk communications-anstalt, kan anses vara af någon nytta; samt
härtill kommer, att underhållet af samma väg, i anseende till de dertill
anslagne Socknars aflägsenhet och den deraf uppkommande större tidsspillan,
icke kan annat än för dem vara serdeles betungande, hafva Rikets
Ständer skolat hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att en undersökning
måtte företagas, ej mindre angående den kostnad, hvartill
underhållet af berörde väg årligen kan uppgå, der den redan är färdig
och måste underhållas, samt sedermera i den tnon densamma blifver
till underhållande färdig, än ock i hvad mon invånarne i de orter, genom
hvilka den löper, kunna och böra dertill bidraga; samt att E. K.
M. derefter, och så vida omständigheterne påkalla något understöd från
Statens sida, i Nåder täcktes till vägens underhåll antingen anvisa nödigt
anslag af medel, sorn äro ställde till E, K. M;s Nådiga disposition,
eller ock, vid uästinfallande Riksdag, aflåta till Rikets Ständer Nådig
Proposition i berörde afseende.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1834-
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o tjo.
N:o 170.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Oct. i832.
Presle-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 3o —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående reglering af
utgifterne under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel. (StalsUtsk.
N:ris 80, 314 & 25o. Förstärkta Stats-Utsk. N:o 2(53.)
S. A. K.
Efter öfvervägande så väl af hvad E. K. M. uti aflåten Nådig Proposition
om Stats-Verkets tillstånd och behof framställt angående RiksStatens
a:dra Hufvud-Titel, som af hvad i öfrigt uti detta ämne förekommit,
hafva Rikets Ständer verkställt regleringen af utgifterne under
samma Hufvud-Titel, upptagande Civile och Lands-Staterne, på sätt Rikets
Ständer här nedan få i underd. anmäla, nemligen:
1:0 I afseende på Justitias-Revisions-Expeditionen, Stats-Expeditionerne
och öfrige till E. K. M:s Cancellie hörande Afdelningar, har E. K.
M. uti Dess högstberörde Nådiga Proposition tillkännagifvit, att, vid reglering
af löningsstaterne och tjenstebefattningarne inom nämnde Expeditioner
och Afdelningar, E. K. M., med godkännande af de skäl serskilde
förordnade Comiterade, uti afgifvet underd. Utlåtande, anfört, funnit
nödvändigt lör en ändamålsenlig fullbordan af denna reglering, alt alla
sportlar inom Cancelliet, med undantag endast af lösen för afskrifter
och diarii-bevis, borde upphöra, och i stället ingå till Kronan såsom
Charta Sigiilata, hvilken följaktligen skulle, å de Expeditioner derå den
redan eger rum, med motsvarande belopp förhöjas, samt å de öfrige till
samma belopp fastställas; utgörande ifrågavarande sportlar, enligt uppgjord
medelberäkning, årligen för Justitiae-Revisions-Expeditionen omkring
7,700 R:dr samt för Stats-Expeditionerne och öfrige Afdelningar af
Cancelliet omkring 29,650 R:dr, eller tillsammans 37,35o R:dr, dock med
den ojemnhet i beloppet för serskilda Afdelningar, alt sportlarne vid'
Krigs-Expedilionen uppgingo till omkring x4,5oo R:dr om året, hvaremot de
vid Handels- och Finance-Expeditionen utgjorde endast omkring 1,700 R:dr.
Och då, genom sporllarnes förvandling till Chartae-Sigillatre-afgift, icke
någon förlust eller tillökt utgift lör Stats-Verket uppkomme, samt för
Bilt, till R. St. Fröt. 1834• 10 Sami. 1 Afd, 35
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o fjo.
öfrigt sportlarnes afskaffande inom Cancelliet skulle icke allenast befrämja
löningsstaternes reglering, utan ock i andra hänseenden medföra
fördel; har E. K. M. i Nåder föreslagit Rikets Ständer att vidtaga nämnde
förändring, under iakttagande af de vilkor och föreskrifter, som Comiterades
underd. Betänkande rörande verkställigheten deraf innehölle; hvarjemte
E. K. M. begärt, att de tillökningar, som, vid Staternes reglering, funnits
af nöden utöfver redan disponible tillgångar genom anslag och sportlar,
nu måtte på Stat uppföras, utgörande för Justilice-Revisions-Expeditionen
4>65i R:dr 36 sk, io r:st., med under lönerne inbegripne 1,4^7
tunnor spanmål, samt för Stats-Expeditionerne och öfrige Afdelningar af
Cancelliet i i,23o R:dr 34 sk. io r:st., med derunder begripne 3,848 tunnor
spanmål.
Då Rikets Ständer, lika med hvad E. K. M. i Nåder yttrat, ansett
aflöningssättet genom sporllar vid E. K. M:s Cancellie vara mindre
lämpligt och alt det begärda anslaget till sportelersältning bör kunna
fullt motsvaras af ökad Chartse-Sigillatae-inkomst, samt någon svårighet
icke synes böra möta för controlerandet utaf afgifternes behöriga utgörande,
så vida den eller de Tjenstemän, hvilka få sig anförtrodt att Charta;-Sigillatre-medlen
uppbära, ställas under Uppbördsmanna-ansvar och
Räkenskaperne öfverlemnas till Kammar-Rättens granskning, hafva Rikets
Ständer bifallit hvad E. K. M. föreslagit, så väl om sportlarnes förvandlande
till Chartaj-Sigillatas-afgift, som angående ett ökadt löneanslag för
Justitiae-Revisions-Expeditionen af 4>65i R:dr 36 sk. jo r:st., samt för
Stats-Expeditionerne och öfrige Afdelningar af Cancelliet med ii,23o
R:dr 34 sk. ro r:st., dock att Charlas-Sigillatas-afgiften för Fullmagler, som
af Consislorierne utfärdas, icke förhöjes med mera än det belopp, hvarmed
Cancellie-Gebubren för dessa Fullmagter nu utgöres; och äro de förutvarande
anslagen för dessa Verk, till följd häraf, med nämnde summor
nu tillökade; ankommande på E. K. M:s Nådiga Förordnande, huru dessa
medel skola inom de ifrågavarande Embets-Verken fördelas, så att en
billig lönereglering dermed na kunna åstadkommas, under iakttagande af
den utaf Rikets Ständer vid denna Riksdag antagne och uti underd.
skrifvelse hos E. K. M. serskildt anmälda grundsats, i afseende å beräkningen
af spanmål under penuingelönerne, hvadan någon tillökning i
det för E. K. M:s Cancellie förut uppförda spanmålsbelopp icke här kommer
att ega rum.
I öfrigt hafva Rikets Ständer, på det alt regleringens successiva
verkställande må underlättas, på allmänna Indragnings-Slaten uppfört
Expcditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o Ijo.
det belopp af 2,497 ^:c^r *4 s^* 3 r:st., med derunder begripne a35
tunnor spanmål, som motsvarar de löner, hvilka ansetts böra indragas;
äfvensom Rikets Ständer å allmänna Indragnings-Staten uppfört de löner
och den sportelersättning, som några Tjenstemän vid den nu indragna
Gancellie-Styrelsen äro berättigade att bibehålla, med tillsammans 1,395
R:dr 4° sk- jemte derunder begripne io4 tunnor spanmål.
2:0 Då, efter hvad räkenskaperne utvisa, den Justitias-Staten tillfallande
andel af Lagmans- och Häradshöfdingeräntan utgår med omkring
1,000 R:dr utöfver det vid senaste Riksdag å Stat upptagna belopp; och
denna utgift motsvaras af en i samma mon ökad inkomst, hvilket ock
vid beräkning af Statsinkomsterne blifvit iakttaget; hafva Rikets Ständer,
på sätt uti E. K. M:s Nådiga Proposition blifvit föreslaget, beviljat uppförandet
å Stat af berörde 1,000 R:dr.
3:o Yid reglering af E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegii Tjensteraannapersonal
och Aflönings-Stat har, enligt E. K, M:s Nådiga Proposition,
uppstått ett behof utöfver förra Staten af 8,332 R:dr 3i sk. 11
r:st. med derunder begripne 824 tunnor spanmål; men, som Rikets Ständer
härvid erinrat sig, att, då vid föregående Riksdagar fråga väckts
om en förändrad organisation af Styrelse-Verken, afsigten dermed varit,
att, såsom den i Rikets Ständers, rörande detta ämne, aflåtne flere underd.
skrifvelser äfven finnes uttryckt, bereda Styrelsens förenkling cch inskränkning
i Embclsmännens antal, för att såmedelst för dem tillvägabringa
en nödig ansedd löneförbättring; samt Rikets Ständer, i afseende på
Kammar-Collegium, inhemtat: att en icke ringa del af göromålen blifvit
på andra Embets-Verk öfverflyttad; alt 14 Tjenstemän inom Collegium
ansetts kunna indragas och att sporliar till ett icke ringa belopp vid
detta Verk ingå; så hafva Rikets Ständer häraf hemtat stöd för den öfvertygelse,
att Collegii reorganisation, ändamålsenligt verkställd, bör
kunna ske med nu egande tillgångar, helst om Slyrelsepersonalen i Collegium
till en del skulle utgöras af Assessorer med derefter lämpade lönvilkor;
och enär dessutom bifall till hvad för Kammar-Collegium blifvit
äskadt skulle föranleda till beviljande af dylika anslag för öfriga ännu
icke reglerade Embets-Verk; hafva Rikets Ständer funnit sig icke kunna
bevilja det i och för lönereglering åt Kammar-Collegii Embets- och
Tjenstemän begärda förhöjda anslag.
4:o E. K. M. har vidare, med afseende å den tillökning i E. K. M:s
och Rikets Stats-Contors göromål, som egt rum sedan detta EmbetsVerk
år 1824 reglerades, funnit dess personal böra ökas med en Stats
-
276
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N-0 170.
Commissarie, en Advocat-Fiscal, en Notarie, en Cancellist, samt för Riksboksluts-Contoret,
hvars göromål de senare åren jemväl mycket tillväxt,
en Bokhållare och en Kammarskrifvare; och har E. K. M. till löner för
denna tillökta personal, efter redan stadgade aflöningsgrunder äskat, ett
nytt anslag å Stat af 5,200 R:dr med 4ö4 tunnor spanmål under lönerne.
Som Rikets Ständer likväl anse, alt en förändrad arbetsordning och
ett förenkladt bokföringssätt kunna i betydlig mon inskränka Stals-Contorets
nuvarande göromål, samt Stats-Contoret dessutom på ExpectanceStat
eger en talrik Tjenstemanna-Corps, hvilken synes vare pligtig att,
på kallelse, gå Stats-Contoret med erforderligt tjenstebiträde tillhanda;
sii och enär Stats-Contoret redan blifvit, så väl till tjensternes antal,
som till lönbelopp definitivt regleradt, hafva Rikets Ständer funnit sig
icke kunna bifalla de för ifrågavarande nya Embets- och Tjenstemän
föreslagne löner, vidare än åt en Advocat-Fiscal, för hvilken Rikets Ständer
anslagit och nu på Stat uppfört såsom aflöning 1,200 R:dr, dock lita
n någon spanmålsberäkning derunder.
I sammanhang med bestämmandet af utgifterne för Stats-Contoret,
hafva Rikets Ständer äfven tagit kännedom af den reglering, som, på
grund af Rikets Ständers vid sista Riksdag gjorda underdåniga framstälning
blifvit, under den 12 Maji i832 af E. K. M. i Nåder verkställd
af de för förvaltningen af Statens spanmåls-intrader fortfarande nödige
ansedde upplags-raagasin, äfvensom af den aflönings-stat, som för
de vid nämnde magasin och vid Krono-bagerien anställde Tjenstemän
och Betjente är vorden fastställd, uppgående samma aflönings-stat till
en summa af 7,458 R:dri6sk.; och som Rikets Ständer anse antalet af
de bibehållna Krono-magasinen hvarken kunna eller böra ytterligare
inskränkas, åtminstone ej förr än en emot behofvet svarande inrikes
spanmåls-handel hunnit utbildas och vinna stadga och liflighet, samt
något icke varit alt erinra vid de för Tjenstemännen och Betjeningen
fastställda lönebelopp, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad E. K. M. i dess högstberörde Nådiga Proposition föreslagit, bifallit,
att förenämnde aflönings-summa 7,458 R:dr 16 sk., söm hittills
varit uppförd å allmänna Indragnings-Staten, må öfverflyttas till ardra
Hufvud-Titeln och upptagas på Stats-Contorets Stat, såsom följd hvaraf
Indragnings-Staten kommer att med ett lika belopp förminskas; äfvensom
Rikets Ständer, uppå de i högstberörde Nådiga Proposition upptagna
skäl, anse aflönings-summan för det med Stats-Contoret tills, vidare
förenade Magasins-Contor, uppgående till 6,484 R-*dr, med 615 tunnor
Expeditions-Utskotlcts Forsla® till und. Skrifvelse N.-o 170. 277
spantnål derunder, jemte öfrige med detsamma gemenskap egande förut
uppförda utgifter, höra å Indragnings-Staten fortfarande qvarstå.
5:o Jemlikt hvad E. K- M:s Nådiga Proposition innehåller, har vid
reglering al E. K. M:s och Rikets Bergs-Collegii Tjensteinanna-personal,
samt af Mynt- och Control-Yerken, en brist uppkommit utöfver förra
anslagen af 86 R:dr 33 sk. 6 r:st, men tillika en besparing af ^5 tunnor
spanmål under lönerne.
Rikets Ständer hafva, efter tagen närmare kännedom om förhållandet
med nämnde Verks reglering, inhemtat: att tillgångarne, hvilka utgjorts
af Bergs-Collegii förra Aflönings-Stat samt Mynt- och ControlVerkens
Stater, jemte ett anslag lill Laboratorium Chemicum och Mechanicum
af 2,454 R:dr 5 sk. 4 r:st och J82 tunnor spanmål, uppgått
till ett sammanlagdt belopp af 33,760 R:dr 35 sk. 10 r:st och 2,145
tunnor spanmål under lönerne; att utgifterne åter, enligt bemälde
Collegii samt Mynt- och Control-Verks nya Stater, lomme alt utgöra
tillsammans 3r,383 R:dr 16 sk. samt under lönerne inbegripne 1,888
tunnor spanmål; att härigenom således, då anslaget till Laboratorium
jemväl räknades bland tillgångarne, en besparing uppkomme af 2,367
R:dr ig sk. 10 r:st med derunder beräknade 287 tunnor spanmål, men
hvarifrån dock borde afdragas de till arfvoden och andra utgifter vid
Controll-Verket på förslag och inom column upptagna i,35o R:dr; samt
att, om löne-anslagen till de vid regleringen ej behöflige ansedda Tjenstemännen,
vid Bergs-Coilegium med 1,313 R:dr 16 sk. och 124 tunnor
spanmål under lönerne, samt vid Control- och Mynt-Verken med sammanräknade
i,493 R.‘dr 32‘sk. och 142 tunnor spanmål derunder begripne,
äfvenledes afdroges, regleringen jemväl af Bergs-Collegium med
tillhörande Mynt- och Control-Verk till en början utfaller med behof
af ökadt Stats-anslag, hvilket lill en del synes härleda sig derifrån, att
alla Ledamöterne i Bergs-Collegium ansetts böra utgöras af Bergs-Råd
med derefter lämpad aflöning, i stället för Assessorer enligt förra Staten.
Som Rikets Ständer dock anse Bergs-Collegii Ledamöter hädanefter, såsom
hittills, kunna utgöras äfven af Assessorer, och att deras lönevilkor, så i
penningar som spanmål, ej böra bestämmas högre^ändem, som åtnjutas
af deras vederlikar i Hof-Rätterne; hafva Rikets Ständer funnit sig endast
böra bevilja öfverflyttning på allmänna Indragnings-Staten af förenämnde
2.*ne aflönings-summor, med tillsammans 2,807 R:dr jemte
derunder begripne 266 tunnor spanmål.
6:0 Yid jemförelse emellan E. K, M:s och Rikets Commerce-Collegii
-2’r3 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse N.o 170.
förut gällande och deri nu fastställda Slaten, visar «ig en besparing af
3,526 R:dr 27 sk. 4 r:st- me(l derunder inberäknade 283 tunnor spanmål,
sorn dock till en början fullt medtages af hvad de indragne Tjenstemännen
fortfarande ega att uppbära med 3,725 R:dr 12 sk. 10 r:st.,
jemte 342 tunnor spanmål.
Och ehuru sålunda, genom denna reglering, en besparing framdeles
kan anses vara Stats-Verket beredd, hysa Rikets Ständer dock den öfvertygelse:
att personalen inom detta Embetsverk, hvars verkningskrets
blifvit så betydligen inskränkt, kan ytterligare förminskas; att Ledamöterne
hädanefter, såsom hittills, kunna utgöras äfven af Assessorer, med lönevilkor
till lika belopp i penningar och spanmål som det, hvilket åtnjutes af
deras vederlikar i Hof-Rätterne; samt alt, om vid en förnyad regleriug, de
till detta Collegium ingående betydliga sportlar äfven tagas i beräkning,
resultatet skall visa sig ännu fördelaktigare. Rikets Ständer, som alltså
anse den för Commerce-Collegium, genom E. K. M:s Bref af den a3 April
1331 , fastställda aflöningsstal endast såsom ad interim gällande,
hafva emedlertid å allmänna Indragnings-Staten uppfört beloppet af de
indragne Embels- och Tjenslemännens löner med 3,725 R:dr 12 sk. 19
rist., jemte derunder begripne 342 tunnor spanmål.
7:0 Den uli E. K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof vid sista Riksdag omförmälda reglering af E. K. M:s och Rikets
Kammar-Rätts Tjensteraanna-personal och Stat har, efter hvad E.
K. M. nu till kä n n a g i f'v it, blifvit fullbordad i förening med utfärdad ny
Instruction; och har den genom regleringen förorsakade tillökning utöfver
förra Staten blifvit af E. K. M. föreslagen till uppförande å Stat med
15,075 R:dr 28 sk. 9 r:st., jemte derunder beräknade i,353 tunnor
spanmål.
Rikets Ständer hafva, vid jemförelse emellan den för Kammar-Rätten
förut gällande Stat och den som nu blifvit fastställd, inhemtat, del»
att nya löner å den senare blifvit uppförde för en vice President med
2,000 R:dr samt för en Öfver-Revisions-Commissarie med i,6oo R:dr,
dels att de förut varande Assessorerne blifvit benämnde för KammarRätts-Råd
med derefter lämpad aflöning af 1,600 R:dr, samt dels att,
vid bestämmandet åf det högre lönebeloppet för Tjenstemännen inom
Verket i allmänhet, afseende synes icke hafva blifvit lemnadt deråt, att
icke obetydliga belopp ingå till fördelning emellan Kammar-Rättens
Tjenstemän, dels såsom lösen för utgående expeditioner, och dels såsom
anmärkningsprocent; hvarjemte Rikets Ständer trott sig finna, att
Expediiions-Vtskottcts Förslag till und. Skrifvelse N.-o lyer.
Öfver-Styrelsen af detta Embets-Verk kunnat anförtros åt en mindre talrik
Embelsmanna-personal, än som i den förnyade Instructienen utsattes,
enär hvarje Revisions-Contor dessutom eger en Chef eller Commissarie,
sorn är ansvarig för göromålens behöriga gäng inom Contoret.
Och då för öfrigt E. K. M. uti Dess Nådiga Proposition vid förra Riksdagen,
rörande detta Embets-Verk, i Nåder förklarat, att, om förslaget
till ny organisation då varit pröfvadt, frågan om aflöning*-n lämpligen
kunnat förekomma i sammanhang med den föreslagna löne-förhältringen
för Ledamölerne i Hof-Rätterne, med hvilka Kammar-Rätten, såsom Öfverdomstol
i baskattnings- och uppbördstnål vore jemförlig* men den
nya Aflönings-Staien för Kammar-Rätten i flere delar skiljer sig ifrån
den för Hof-Rätterne utaf Rikets Ständer då fastställda, i afseende ej
mindre å tjenstegraderne, än å löne-beloppen; så och enär det nu uppgifna
behofvet af ökadt årligt anslag med 15,075 R;dr 28 sk. 9 r:st. till
en del är en följd af en sådan olikhet i löne-regleringen, samt dessutom
Indragnings-Staten skulle tills vidare komma att vidkännas en årlig utgift
af 2,904 R:dr 46 sk. 5 rist. med derunder begripne 275 tunnor
spanmål, motsvarande de indragne Tjenstemännens aflöning, hafva Rikets
Ständer, med afseende derjemte på Stats-Verkels knappa tillgångar,
funnit sig icke kunna bifalla förenämnde tillökta utgifters uppförande
å Stat.
8:0 Det vid sisllidne Riksdag å aldra Hufvud-Titeln och till Sundhets-Collegii
disposition beviljade anslag i och för underhållet och begagnandet
af en electricilets-machin bär i Stockholm, att intill nästblifvaude
Riksdag med 600 R:dr om året utgå, hafva Rikets Ständer funnit
böra med denna nya Slats-reglering upphöra.
9:0 E. K. M. har i Nåder föreslagit, att det på Sundhets-Collegii
Stat till farsoters och smittosamrna sjukdomars botande uppförda anslag
af 9000 R;dr borde, i händelse detsamma såsom en allmän utgift skulle
vidare fortfara, på 8:de Hufvud-Titeln öfverflytias; men då dessa medel
äro ställde under omedelbar disposition af bemälde Collegium, hvars
Stat tillhör 2.*dra Hufvud-Titeln, hafva Rikets Ständer ansett berörde anslag
äfven böra fortfarande å nämnde Hufvud-Titel uppföras. Och som
Rikets Ständer erfarit,, alt ifrågavarande anslag, äfvensom anslaget 3ooo
R:dr för medico-legala besigtningar hittills varit otillräcklige, så att en
årlig anvisning å besparingurne med omkring 4ooo R:dr erfordrats; hafva
Rikets Ständer beslulit:
2So Expcdkions-Utskottcls Förslag lill lind. Skrijveise N-o 170.
a) alt det arfvode, sora Provincial-Chirurgen i Stockholms Län hittills
af berörde anslag åtnjutit, bör på Medicinal-Staten öfveiflyttas
med R:dr B:co i5o: —
b~) alt kostnaderne för Läkares resor till veneriska
sjukdomars upptäckande och förekommande
må, såsom en utgift, tillhörande Curliusmedlen
i hvarje Län, af ifrågavarande
anslag icke vidare utgå —• —■ 732: 16.
samt
c) att detta anslag äfven bör befrias från kostnaden
för Stockholms Läns provisoriska Curhus,
per medium utgörande
■— — 169: 28.
Tillsammans R:dr B:co i,o5i: 44'
Hvarjemte och då, äfven efter afräkning af denna summa, en brist å
nämnde anslag för smittosamma sjukdomars botande samt för medicolegala
besigtningar visar sig af omkring 3,000 R:dr, och för denna brist
möjligen torde saknas tillgång på 2:dra Titelns besparingar, hafva Rikets
Ständer ansett såsom ändamålsenligt och med ordning öfverensstämmande,
alt anslagen till ifrågavarande 2.*ne ändamål förklaras vara förslags-anslag,
i likhet med de flera sådana, som å 2:dra IIufvud-Titeln förut
finnas. I öfrigt och då Rikets Ständer, vid anställd undersökning om orsaken
till meranämnde anslags otillräcklighet, funnit, alt kostnaderne för
medico-legala besigtningar vida öfverstiga 3,000 R:dr, som för dem äro
anvisade, och anledning förekommer till den förmodan, att dylika besigtningar
icke sällan utan trängande behof reqvireras och företagas;
få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. anhålla, att föreskrifterne i detta
hänseende måtte varda öfversedda, så att medico-legal besigtning
icke, utan alt vara af verkliga behofvet påkallad, må verkställas.
Slutligen hafva Rikets Ständer, på sätt deras under den rS sisth
Augusti till E. K. M. aflåtne underd. skrifvelse omförmäler, för 9 nya
extra Provincial-Läkare-beställningar beviljat en sammanräknad aflönings.»
sumraa af 2,750 R:dr, hvilken å denna Ifufvud-Titel blifvit å Stat uppförd
i sammanhang med det förut varande anslaget för Provincial-Läkare-vården
i Riket.
10:0 Sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag bifallit, att för Veterinair-Xnrättningen
finge intill påföljande Riksdag utgå;
till
Expeditions- Vt skottets Förslag lill und. Skrifvelse N.-o 1<jo. 28 j
till underhåll för 8 Elever, å 120 R:dr . . , 960.
— hyra för en beteshage ........ 25o.
— extra utgifter af alla slag 1,000.
hafva Rikets Ständer, i anseende lill det anmälda behofvet af detta anslags
fortfarande, medgifvit, att förenämnde summor, utgörande tillsammans
2i2 i o R;dr, må tills vidare få till Yeterinaire-Inrättningen utbetalas,
i följd hvaraf detsamma blifvit på Medicinal-Staten, under 2:dra
Hufvud-Tileln, nu uppfördt.
Vidare och då hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, att ett anslag af
800 R:dr vore oumbärligt för Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet,
för att användas till reparationer, samt anskaffning och underhåll af miterialier,
för Institutets fortgång och arbeten, hafva Rikets Ständer å Medico-Chirurgiska
Institutets Stat uppfört en summa af 800 R;dr.
11:0 Då den genom E. K. M:s Nådiga Bref af den 11 December
j83o för Öfver-Intendents-Einbetet fastställda nya Stat utvisar en brist,
emot förutvarande tillgångar, af 36 R:dr 5 sk. 4 r;sh i penningar samt
af 191 tunnor spanmål, hafva Rikets Ständer å Stat uppfört nämnde
penninge-belopp, hvaremot Rikets Ständer ansett tillökning i spanmålen
under lönerne icke i detta, mera än i andra fall, böra ega rum; hvarjemte
Rikets Ständer, på sätt E. K. M. uti Dess Nådiga Proposition föreslagit,
bifallit, att det vid senaste Riksdag för Kongl. Museum tillökta
anslag i,o5o R:dr årligen, såsom numera uppfördt å Öfver-IntendentsEmbelets
Stat, må ifrån 5:le till 2tdra Hufvud-Titeln öfverflyttas.
12:0 För Tull-Verkets aflönings- och omkostnads-stater har, enligt
E. K. M:s Nådiga Proposition, en tillökning af i3o,ooo R:dr ansetts nödig,
som dock skulle komma att molsvaras af högre inkomst-beräkning.
Orsakerne till en så betydlig tillökning i utgifterne hafva Rikets
Ständer funnit vara: alt bevaknings-personalen, serdeles vid Rikets sydöstra,
södra och vestra kuster, såsom otillräcklig, måst årligen tillökas;
att, då de, i och för Cholera-farsotens utestängande, vidtagna stränga
bevaknings-ålgärder visat sig ega ett gagneligt inflytande på Tull-Verkets
inkomster derigenom, alt, i samma mon varors olofliga inpractiserande
såmedelst försvårats, förtullning af inkommande varor ökats, den
redan förut ifrågaställa hufvudsakliga organisationen af tullbevakningsperscnalen
måst, vid quarantaines-bevakningens indragning med år j832,
utan uppskof verkställas, så vida tull-inkomsterne skulle fortfarande gif.
va ett lika fördelaktigt resultat, som de nästföregående a:ne åren; samt
Bih. till R. St. Prot. 10 Sami. 1 Afd. 3g
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse N.-o 1J0.
att, på grund häraf, en armerad bevakningscorps år 1833 blifvit inrättad,
hvilken innevarande år är vorden ytterligare completterad, hvarefter
1834 års utgifter för Tull-Verket beräknats sålunda:
1:0 Ordinarie Aflönings-Staten 392,041: 3a. —
2:0 Tull-Verkets Indragnings-Stat 29,231: 8. —•
3:o Pensions-Staten
4°>274: l4‘ 8.
4:o Omkostnads-Staten
100,800: 3o. 1 r.
tillsammans R:dr B;co 562,347: 3^. 7.
hvilken utgiftssumma, vid jemförelse med det vid sista Riksdag uppförda
förslags-anslag af 45o,ooo R:dr, utvisar en ökad utgift af 112,347
R:dr 3y sk. 7 r:st.
Då denna summa blifvit använd till beredande af en i allmänhet pålitlig
bevaknings-personal, lönerne för densamma icke skäligen kunnat till
lägre belopp, än som skett, bestämmas, samt den nu organiserade bevakniagens
bibehållande synes vara ett oeftergifligt vilkor för beräknandet, äfven
hädanefter, af tull-inkomsterne till det högre belopp de under senare
åren utgjort, hafva Rikets Ständer väl ansett en förhöjning i Tull-Verkets
Stat, utöfver hvad vid sista Riksdag anvisades, böra beviljas; men då anledning
förekommer till den förmodan, alt, sedan bevakningen nu blifvit
fullt organiserad, en och annan Titel, serdeles Indragnings-Staten, hör
komma att förminskas, hafva Rikets Ständer funnit utgiftssumman icke böra
beräknas högre, än till sammanlagda beloppet af de nu gällande serskilda
Staterne; hvadan Tull-Verkets aflönings- och omkostnads-stater nu blifvit
af Rikets Ständer med 56a,000 R:dr i Riks-Staten uppförde.
i3;o Såsom tillökning i Post-Verkets aflönings- och omkostnads-stater
har, uti högstberörde Nådiga Proposition angående Stats-Verkets tillstånd
och behof, blifvit upptaget ett belopp af 100,000 R:dr utöfver de 260,068 R:dr
36 sk. 6 r:st., hvaraf 68 R:dr 3f> sk. 6 r:st äro indelte, sorn vid sista Riksdag
dertill anslogos; hvilken högre utgiftssumma hufvudsakligen tillkommit dels
genom ökade och utvidgade Post-Inrättningar, dels genom den vid sista
Riksdag beviljade högre postskjuts-lega, genom förhöjningen i postiljonernes
dagtractamente, samt genom ökade utgifter för den utländska brefvexlingen.
Och som denna tillökning härleder sig från den af Rikets Ständer
vid senaste Riksdag antagne grundsats, att vinsten af Post-Inrättningen i
första rummet bör användas till densammas ändamålsenliga förbättrande,
innan någon behållning för Stats-Verket må påräknas, och Rikets Ständer,
vid beräkning af inkomsterne i postmedel, i följd häraf, ansett sig icke böra
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N.-o ijo.
233
antaga desamma till högre belopp, än som vid senaste Riksdag fastställdes,
eller till 100,000 R:dr; hafva R. St. bifallit, att tills vidare Post-Verkets stat
må, i enlighet med E. K. M:s Nådiga Proposition, utföras med 35o,ooo R:dr,
jemte ofvanberörde 68 R:dr 36 sk. 6 r:st. i indelt, för att, med bibehållande
af nuvarande aflönings-stater, företrädesvis användas till Post-Inrättningens
ytterligare förbättrande samt till understöd och befrämjande af de
gagneliga Diligence-Inrättningarne; hvarjemte Rikets Ständer, som inhemtat,
att Post-Cassan i och för den så kallade Pakelposlfarten fortfarande
får vidkännas en förlust af omkring i5,ooo R:dr årligen, skolat för E. K.
M. i underd. anhålla, det Paketpostfarten må erbjudas något enskildt Bolag,
som, mot tillgodonjutande af ett årligt tillskott af postmedlen, på stadgade
vilkor, åtager sig och ansvarar för vidmagthållandet af denna communica
lion s-ans ta It.
i/jto Uti högstberörde Nådiga Proposition, angående Stats-Verkels
tillstånd och behof har E. K. M. gilvit Rikets Ständer tillkänna, att ett
nytt förbättradt förslag till Lands-Slaternes lönereglering blifvit på E. K.
M:s Nådiga befallning uppgjordt, utvisande, att den vid förra Riksdag
för samma reglering såsom erforderlig uppgifna summa af 153,123 R:dr
32 sk. ii r:st kunde i någon mon nedsättas, men att E. K. M. dock,
enär disponibla tillgångar för närvarande sakiaades, sett Sig nödsakad
att uppskjuta med framställning om uppförande å Stat af en sådan betydlig
tillökning å andra Titeln.
Rikets Ständer erkänna visserligen behofvet af en förbättrad lönereglering
inom Lands-Staterne, men då, enligt det vid sista Riksdag
upprättade förslag, dertill skulle erfordras en summa af omkring i5o,ooo
R:dr, hvilken, om den äfven, på sätt E. K. M. i Nåder yttrat, i någon
mon kunde nedsättas, dock öfverstiger de tillgångar, sorn för ändamålet
kunna påräknas, hafva Rikets Ständer funnit, att med Lands-Staternes
reglering ännu måste uppskjutas; men Rikets Ständer få likväl hos E.
K. M. i underdånighet anhålla, att fullständiga förslag angående detta
ämne må vid nästkommande Riksdag varda Rikets Ständer förelagda.
I öfrigt hafva Rikets Ständer, af den anledning deras under den 1 sistlidne
Junii till E. K. M. aflåtna underdåniga skrifvelse, angående utgörandet
af räntetjäran på Gottland, innehåller, från Gottlands Läns Stat
å allmänna Indragnings-Staten öfverflyttat den för en så kallad Tjäruskurare
med 80 R:dr 24 sk. anslagna lön, med derunder beräknade 7
tunnor spanmål.
i5:o Sedan Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer anslagit en
a84 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.o ijo.
summa af 8000 R:dr att användas till lönefyllnad för de Länsmän, sorn
icke redan åtnjöto 100 R:dr årlig lön, men vid den reglering med Länsmans-lönerne,
hvilken sedermera egt rum, det visat sig, att årliga beliofvet
för berörde ändamål, efter den af Rikets Ständer antagna beräkningsgrund,
uppgått lill 9,466 R;dr 33 sk. 1 r:st; hafva Rikets Ständer
nu, på sätt E. K. M. uti dess Nådiga Proposition jemväl föreslagit, med
1,466 R:dr 33 sk, 1 r:st berörde tillökning å Stat uppfört.
16:0 Vid senaste Riksdag beviljade Rikets Ständer, till bestridande
af tryckningskostnaden för E. K. M:s Befailningshafvandes Embets-kungörelser,
ett anslag af 100 R:dr för hvarje Län, att med tillsammans
3,400 R:dr utgå intill nästa Riksdag, då frågan ånyo, i sammanhang med
regleringen af Lands-Stalernes löner, skulle till öfvervägande förekomma.
Och som en sådan reglering vid denna Riksdag icke heller kunnat ega
rum, hafva Rikets Ständer bifallit, att berörde anslag , 2,400 R:dr, årligen
må än vidare till nästa Riksdag fortfara.
17:0 Af räkenskaperne hafva Rikets Ständer inhemtat, att E. K. M.,
genom Nådigt Bref den 18 Julii 1827, förordnat, att arrendet af en
Tid Vadstena belägen krono-äng, som förut varit anslagen under Lands*
liöfdinge-lönen i Östergöthlands Län, men vid nuvarande Landshöfding
gens tillträde blifvit densamma frånkänd, borde ingå till andra Hufvud-Titelns
besparingar, och ett motsvarande belopp tills vidare till
Landshöfdingen öfver Jemtlands Län såsom förbättring i dess löneinkomst
utbetalas, så snart arrendesumman influtit; och hafva Rikets
Ständer, till undvikande af onödig omgång i räkenskaperne, samt på
det att denna löneandel må till Landshöfdingen i Jemtland kunna, i
sammanhang med hans öfriga lönings-förmoner, utbetalas, funnit, att, emot
det arrendet för nämnde krono-äng bland Stats-Verkets öfriga arrende-inkomster
upptages, en, efter ett medium för de senare åren, belöpande
årlig summa af 225 R:dr å Jemtlands Läns Stat uppföres.
18:0 Till följd af E. K. M:s Nådiga Bref den 6 Februarii i83o och
36 Mars 1831, grundade på Rikets Ständers vid sista Riksdag i ämnet
gjorda underdåniga framställning, är Landshöfdingen i Kronobergs Län
intill 1835 års slut i åtnjutande af 2,000 R:dr årligen, såsom ersättning
för de förut till Kronobergs Kungsgård, som är Landshöfdingen på lön
anslagen, utgjorda dagsverks-skyldigheter; och skulle nämnde ersättningssumma,
som å allmänna Iudragnings-Staten emedlertid uppfördes, efter
berörde års slut, utgå af andra Hufvud-titeln, för att till löneförbättring
för någon annan Landshöfding användas.
Expeditions-UlskollelsFörslag till tind. Skrifvelse N.o tjo.
285
Dä den nu uppgjorda Stats-regleringen kommer att frän och med
1835 års början oförändrad gälla intill nästa Riksdag, hafva Rikets
Ständer, lill beredande af ordning, funnit godt att ifrågavarande ersättnings-summa,
2,000 R:dr, genast från allmänna Indragnings-Staten till
andra Hufvud-titeln öfverflytta.
19:0 Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 3o
sistlidne Maji hos E. K. M. föreslagit, att invånarne i Gefleborgs, Wester-Norrlauds,
Jemtlands och Westerbottens Län måtte befrias från
utgörandet af de så kallade Räfstetingspenningarne, och Landshöfdingarne
i berörde Län bekomma ersättning för den deraf hittills åtnjutna löneinkomst,
och E. K. M. under den 5 påföljde Julii samma underdåniga
framställning bifallit; hafva Rikets Ständer nu, med afseende å det belopp,
hvartill de behåline Räfstetingspenningar år 1831 utgått, å 2:dra
Hufvud-Tileln uppfört ifrågavarande ersättning med en rund summa af
i,G3o R:dr att på Läns-Staterne fördelas, nemi.
för Gefleborgs Län med 674
— Wester-Norrlands dito
643
— Jemtlands dito 296
— Westerbottens dito  17
i,63o
Och bör denna ersättning till vederbörande Landshöfdingar utgå i sammanhang
med öfrige dem tillagda löneförmoner.
20:0 Uti följande å denria Hufvud-Titel uppförda allmänna förslagssummor
hafva Rikets Ständer, med anledniug af utgifternas belopp de
föregående åren, funnit tillökning erforderlig, nemligen;
a) I omkostnaderne för Cilart®- Si g i 11 a lae-Verk e t, hvartill j83o års
Stat upplager, utom aflöningen, en summa af 3o,ooo R:dr till papper,
hvitstärapling, transporter, expenser, provision och postporto.' Men då
utgifterne härför under de senare åren blifvit Ökade genom högre pris
på papper, högre skjutslega vid transporter, provisioner m. m.; hafva
Rikets Ständer bifallit, att Charl*- Sigillat®-Verkets omkostnader må till
4o,ooo R:dr å Stat uppföras.
b) I skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Collegierne
m. fl. publika "Verk, hvartill å nuvarande Stat är anslaget 62,400
R:dr, deri likväl innefattas de 2,400 R:dr, som åtgå i och för tryckningen
af Landshöfdinge-Embetenas Kungörelser.
Då, i anseende till dels högre pris å de erforderliga artiklarne,
186 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse JV.o 170.
dels i vissa delar af ökad åtgång, detta anslag under de senare årén varit
otillräckligt, samt den af Stats-Contorct i detta förslags-anslag begärda förhöjning
med 6,000 R:dr sålunda synes vara af behofvet påkallad; så och
då Rikets Ständer tillika ansett lämpligt, att kostnaderne för tryckningen af
Rikshufvudbokens Capital-räknfng och sammandraget öfver summariska
räkningarne, hvilka uppgått till omkring i,5ooR:dr och hittills anvisats
till utgående af öfverskotten, öfverflyttas på delta anslag; hafva Rikets
Ständer funnit godt förhöja anslaget till ved, ljus, skrifmaterialier m. m.
med 7,600 R:dr, eller till sammanlagda 70,000 R:dr.
c) Å anslag till rese- och tractaments-penningar för Civile Embetsoch
Tjenstemän, hvilket vid i8a3 års Riksdag bestämdes till 10,000 R:dr,
men då, enligt hvad räkenskaperne utvisa, mer och mindre betydliga brister
under senare åren å detta anslag inträffat, hafva Rikets Ständer, med
anledning af hvad Stats-Contoret i ämnet hemställt, bifallit detta anslags
förhöjande nied 1,000 R:dr, eller till 11,000 R:dr.
TJti öfriga under 2:dra Hufvud-Titeln förekommande utgiftssummor
har någon förändring icke egt rum, utan hafva de till enahanda belopp
sorn vid sista Riksdagen blifvit uppförde; hvadan denna Hufvud-Titel nu
upptager följande penninge-anslag, nemligen:
Rikets högste Embeten R:dr B:co 95,000: — —
Rikets Allm. Ärendens Beredning 8,736: 2. 8.
Nedre Justitise-Revisionen 26,170: 3. 3.
samt ersättning för sportlar . , . . 7,696:28. 9. 33 ggg.
Svea Hof-Rätt med dess Justitiee-Stat
62,510:20. —
Götha Hof-Rätt med dito  58,029: 8. —
Skånska Hof-Rätten med dito  24,763: 32. —
Kongl. Maj:ls Cancellie, efter afdrag af å gamla Staten
odisponerade 74 R:dr 8 sk. . . , . 69,015:25. 4*
samt ersättning för sportlar , , . . 29,651: 6. 8. qg666*32 <—.
Minister-Staten 266,666: 3a. —
Postverket 35o,ooo: — —
Kammar-Collegium  29,117:16. 1.
Stats-Contoret med Chariae-Sigillatae-Verket samt Våg
Staterne
i Avesta och Fahlun  81,390: 37. 4*
Bergs-Collegium med Bergslags-Staterne samt Mynt
och
Control-Verken
50,294:11. 4*
Commerce-Collegium . . ,  18,400: — —
i
Expeditions-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse N.o 170.
Kammar-Rätten  33,174: 1 g. 3.
Sundliets-Collegium med Medicinal-Verket och Veteri
nair-Inrättningen
70,725: 27. 9.
Öfver-Ståthållare-Embetet
34,163: 20. jo.
Öfver-Intendents-Embetet  10,600:
Tabell Commissionen  i,525: 36.
Landtmäteri-Staten  17,333:24. —-
Jägeri dito  1.^07: — 3.
Tullverket 562,000:
Numer-Lotleriet
5o,ooo:
Lands-Staterne . . 82.674: 25. •—
Reglering af Länsmans-lönerne . . . 9,466: 33. 1.
Dito af Fång-Vaktmästares- och Fångknektars
dito . 6,441: 32. — q- rn /
II.
98,582:42 t»
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus för
Collegierne med flere Verk
70,000: — —
Rese- och Tractaments-penningar i Civile ärenden . . 11,000: — —
Tillsammans R:dr B:co 2,137,954: 9. 7.
Hvartill komma :
Indelta Räntor, Kronovärde 41.109, Rtdr
hvaraf 1,225 utan förvandling — 1,225:
och 39.884 med dito å 5 R:dr 199,420 .... 200,645: — —•
Indelt Spanmål 2,595 Tunnor ä 5 R:dr .... » 12,975:
Spanmål in natura 58o Tunnor å 5 R:dr » . . . . 2,900: — —
Summa R:dr B:co 2,354474': 9- 7
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o Oclober 1834-
388
Expedilions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse N.-o 171.
N:o 171.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Oct. i834-
Preste-Slåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Slåndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} angående reglering af
Allmänna Indragnings-Staten. (Stats-Utsk. N:ris 89 & 222.
Förstärkta Stats-Utsk. N:o a63.)
S. A. K.
Efter verkställd reglering af Allmänna Indragnings-Staten, dervid Rikets
Ständer tagit i behörigt öfvervägande, så väl hvad E. K. M:is Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, samt andra vid denna
Riksdag serskildt aflålna Nådiga Propositioner, Skrifvelser och Remisser,
i afseende på denna reglering innehålla, som ock åtskillige rörande
densamma inom Riks-Stånden gjorda framställningar, få hos E. K. M. Rikets
Ständer nu i underdånighet anmäla de beslut, som, med anledning af
hvad sålunda förekommit, blifvit i sammanhang med berörde reglering
fattade:
1:0 Med tillkännagifvande, att, genom det till f. d. Kongl Familjens
underhåll på Allmänna Indragnings-Staten uppförda årliga anslag af 66,666
R:dr 32 sk., som, enligt Rikets Ständers beslut, blifvit användt till betalning
af Bankens fordran för den till liqviden med f. d. Kongl. Familjen
förskjutna summa af 732,557 R:dr 5 sk. 6 rst., detta förskott nu mera
vore så vida godtgjordt, att Bankens återstående fordran vid innevarande
års slut skulle, enligt hvad E. K. M:ts och Rikets Stats-Conlor uppgifvit,
utgöra endast 39.964 R:dr 25 sk. 1 rst., har E. K. M., uti Dess Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, föreslagit, alt denna återstod
måtte varda serskildt liqviderad, hvarigenom från 1835 års början
en årlig tillgång af 66.666 R:dr 3a sk. skulle å Riks-Stalen vinnas;
och ehuru, enligt det i Bankens räkenskaper iakttagna beräkningssätt, StatsVerkets
skuld för ifrågavarande förskott skulle vid detta års slut komma
att uppgå till en summa af i5o,828 R:dr 18 sk. 5 rst., utgörande det
då återstående beloppet till Bankens ersättande för de kostnader densamma
måst vidkännas, för att återfå det qvantum silfver, sorn i och för
ofvanberörde
Expeditions-Utikollelt Förslag till and. Skrifvelse N.o 171.
289
ofvanberörde liqvid blifvit ur Banken uttaget, hafva Rikets Ständer likväl,
ehvad det af Stats-Contoret eller det af Banken antagna beräkningssält
kommer att läggas till grund för den slutliga liqviden emellan Stats- och
Banco-Verken, funnit omförmälde, å Allmänna Indragnings-Staten hitintills
uppförda anslag icke till nästa Riksdag vara erforderligt och derföre
ansett mindre lämpligt, att detsamma å denna Stat vidare upptages; hvadan
Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål beviljat ett serskildt anslag,
att från Riksgälds-Contoret utgå; och hafva Rikets Ständer alltså från
allmänna Indragnings-Staten uteslutit det derå förut uppförda anslaget till
f. d. Kongl. Familjens underhåll.
2:0 Genom underdånig skrifvelse af den 2 i denna månad, hafva
Rikets Ständer efterkommit hvad E. K. M., uti serskild Nådig Proposition
af den 8 förutgångne Februarii, äskat, i afseende på meddelande af förklaring
öfver stadgandet, rörande Landshöfdingars pensionsrätt, samt serskildt,
angående f. d. Landshöfdingen i Upsala Län, Presidenten Friherre Focks
så beskaffade rätt; äfvensom Rikets Ständer, i sammanhang med dessa
frågar, yttrat sig angående Landt-Stats-Tjenstemäns och Betjentes pensionsrättighet
i allmänhet, hvadan Rikets Ständer, under åberopande af samma
skrifvelse, nu endast få i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer funnit
godt att å denna Stat tilierkänua Länsmän vid afskedstagandet pensionsrätt
till ett belopp af 100 R:dr, under iakttagande af de i allmänhet
för pensions tillgodonjutande stadgade vilkor och föreskrifter.
3:o Sedan, i sammanhang med Norrbottens Läns fördelning i 3:ne
Fögderier, E. K. M., genom Nådigt Bref af den 24 Augusti 1826, förordnat,
att de arne, då befintlige Lappfogde-Tjenster skulle indragas; hafva
Rikets Ständer, med anledning af hvad Stats-Contoret, uti dess den 19
December 1833 afgifna Berättelse om Stats-Verkets tillstånd, upplyst och
hemställt, funnit skäligt, att den ena af dessa Lappfogdar, hvilken ännu
qvarlefver, och å 2:dra IIufvud-Titelns besparingar uppburit dess förra lön
på Stat, 203 R:dr 24 sk., med derunder bc-räknade 19 tunnor spanmål,
bör & allmänna Indragnings-Staten förflyttas.
4:o Då Rikets Ständer, i anledning af gjord framställning, funnit vigten
deraf, att de, angående Sveriges medeltidshistoria ännu i behåll varande
dyrbara fornlemningar, under namn af Permebref, varda, medan tid
ännu är, samlade och från förgängelse bevarade, i hvilket afseende början
också redan blifvit af enskild man gjord, genom utgifvandet från trycket
af Första Bandet utaf Svenskt Diplomatarium, som år 1829 lemnat pressen.
Sih, (ill R. St. Fröt. i834< 10 Sami. 1 Afd. 37
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse NiO ift.
och då arbetet är af den beskaffenhet, att det, förenadt med dryga kostnader,
icke kan i Bokhandeln påräkna någon synnerlig efterfrågan, såsom
i allmänhet begärligt endast för fornforskaren och samlaren, hvarföre detsnmmns
utgifvande kan anses snarare såsom en uppoffring för ett gagneligt
ändamål, än såsom ett på vinst beräknadt företag; hafva Rikets Ständer
beviljat, intill nästa Riksdag, ett årligt anslag af 600 R:dr, ungefärligen
motsvarande kostnaden för i2Ö exemplar af Svenskt Diplomatarium,
enligt den för dess utgifvande antagna plan, att å allmänna IndragningsStaten
uppföras, för att af E. K. M. till Utgifvaren disponeras, i den mon
arbetet fortgår; hvarjemte Rikets Ständer få lill E. K. M. i underd. öfverlemna,
att förordna örn exemplarens fördelning, dock med anhållan, att
hvarje Gymnasium måtte erhålla ett exemplar.
5:o I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständers år i832 församlade
Revisorer föreslagit, hafva Rikets Ständer å denna Stat med 3,000 R:dr
förslagsvis upptagit de såsom indelningsersättning anslagne hästhemman^-  räntor, hvilka utgått af öfverskotten på Stats-Verkets inkomster och åtnjutas
af i tjenst varande f. d. Indelningshafvare vid det afsutne Westgötha
Cavallerie-Regemente, men hvilka, vid dessa personers afgång, komma att
till Stats-Verket indragas.
6:0 Med afseende å nuvarande Föreståndaren för Gymnastiska Central-Institutet,
Professor Lings utmärkta förtjenster, såsom grundläggare af
den Gymnastiska undervisningen här i landet, samt å hans i och för Inrättningens
förbättrande ådagalagde oegennytta, hafva Rikets Ständer funnit
godt att för honom, som å Institutets Stat ännn icke åtnjuter högre aflöning
än de 5oo R:dr, hvilka vid Institutets stiftelse år 1813 blefvo honom
tillagde, bevilja en personel årlig tillökning af 600 R:dr, att å allmänna Indragnings-Staten
uppbäras.
7:0 Följande anslagssummor äro derjemte af Rikets Ständer å allmänna
Indragnings-Staten nu beviljade och uppförde, nemi.t
a') Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 8 sisth. Sept.,
pensioner från afskedstagande åt f. d. Landt-Räntmästaren, Kongl. Räntmästaren
J. C. Ahlgren, och åt Lands-Kamereraren, Kammar-Rådet J. O.
Hertzman, till lika belopp, som de af dem åtnjutne eller åtnjutande löner
på Stat utgöra; samt från och med innevarande år åt f. d. Kronofogden,
Assessoren L G. Hollsten till ett belopp af 800 R:dr Banco, dock utan.
spanmålsberäkning derunder.
by Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 28 sisth Augusti,
en Amiralspension af 3,000 R:dr; dock med vilkor, att, om den afskedstagande
Expedilions-Utskottets Forstag till und. Skrifvelse N:o rji.
Amiralen innehaft lägre lön, blott ett densamma motsvarande belopp kommer
att utgå, samt att i öfrigt de för Generalspensioners åtnjutande gällande
föreskrifter, i afseende på den afskedstagandes ålder och tjenstetid,
jemväl för Amiralspensions tilldelande bör iakttagas.
c) Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 25 sisth Augusti,
pension åt afl. Capitainen J. Benzelstiernas enka, Magdalena Benzelstjerna,
i hennes lifstid, till ett belopp af 15o R:dr årligen, att räkna från
mannens frånfälle den 16 Augusti 1833.
d) Enligt Rikets Ständers underd. ^skrifvelse af den 25 sisth Augusti,
löneersättning af 25o R:dr åt Capitainen Lars Stjernstam, intilldess han
afgår eller å Stat erhåller motsvarande eller högre lön, oberäknadt det
expectancearfvode af i5o R:dr han redan innehar.
e') Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 28 sisth Augusti,
pension åt Häradsskrifvare!!, Lands-Kamereraren P. G. Bergström, att, vid
afskedstagande!, uppbäras till ett emot den indelta lönen svarande belopp.
/) Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse äf den 28 sisth Augusti,
pension åt f. d. Lieutenanten C. J. Rotkircb, lill ett belopp af i5o R:dr,
eller hvad han i lön såsom Page vid Högstsalig Konung Gustaf III:s Hof
innehaft.
g} Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 8 sisth Sept.,
pension åt förre Directeuren vid Eskilstuna Fristad, Öfversle-Lieutenanten
E. Nordevall, lill ett belopp af 5oo R:dr.
h) Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 8 sisth Sept., förhöjning
uti de ali. Stats-Coinmissarien E. Widegrens efterlemnade 2:ne oförsörjda
döttrar, Charlotta och Margaretha Widegren förut beviljade pensioner
af 100 R:dr, lill ett belopp af 133 R:dr 16 sk. årligen för hvardera,
att utgå ifrån och med 4;de qvartalet i832, dock med förbehåll, att, då
ettdera af dessa pensionsanslag blifver ledigt, detsamma icke kommer att
tillfalla den qvarvarande oförsörjda systern, utan skall till Stats-Verket
indragas
i) Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 2 i denna månad,
årliga arfvoden åt Lag-Comitéens arbetande Ledamöter, Commerce-Rådet O.
Zenius, Advocat-Fiscalen P. Staaff' och Förste Expeditioris-Sécreteraren J.
G. Richert af 833 R:dr 16 sk. till hvardera, att ifrån detta års början under
deras återstående lifstid åtnjutas, oberoende af den löneinkomst de i
öfrigt uti Statens tjenst kunna ega eller erhålla. Dock att, i händelse bemälde
Ledamöter komma att inträda i activ befattning i och för Lag
-
Expedit ions-U iskottcls Förslag till md. Skrifvelse N.o 171.
Verket, de, så länge sådant fortfar, böra uppbära enahanda arfvoden som
hittills, eller 1,666 R:dr 32 sk. årligen, hvaremedlertid någon pensionsutbetalning
till dera icke eger ruin.
kf Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 17 sistl. Sept.,
en pension af 4°o R-’dr intill nästa Riksdag för afl. Befallningsmannen å
Upsala Slott, Öfverste-Lieutenanten J. M. Nordencreutzs efterlemnadeenka,
Carin Sendelin, och, i händelse af hennes frånfälle, hennes oförsörjde
barn.
S:o Vidare hafva följande anslag blifvit från serskilda Hufvud-Titlar
öfverflyttade till allm. Indragnings-Slaten:
Frän Andra Hufvud-Titeln. a) De löner och den sportelersättning, som
några Tjenstemän vid f. d. Cancellie-Styrelsen, efter densammas verkställda
indragning, aro berättigade att bibehålla, utgörande tillsammans i,3c>5
R:dr /\o sk., jemte derunder begripne io4 tunnor spanmål; äfvensom det
belopp af 2,497 ^:<^r *4 s^. 3 r:st., med derunder beräknade a35 tunnor
spanmål, som motsvarar de löner, hvilka vid regleringen af E. K. M:s
Cancellie ansetts böra indragas.
bf Löne-anslageu för de vid regleringen af E. K. M:s och Rikets
Rergs-Collegium samt Control- och Mynt-Verken ej behöflige ansedde
Tjenstemän, utgörande vid Bergs-Collegiura ett belopp af i,3i3 R:dr 16
sk. med 124 tunnor spanmål derunder, samt vid de 2:ne senare Verken
1,493 R:dr 32 sk med 142 tunnor spanmål, eller tillsammans 3,807 R;dr
med derunder inbegripne 266 tunnor spanmål.
c) Sedan E. K. M:s och Rikets Commerce-Collegium, genom E. I£.
M:s Nådiga Bref af den 23 April i83i, erhållit en ny aflönings-stat, men
Rikets Ständer icke kunnat betrakta densamma annorlunda, än såsom
blott ad interim gällande; hafva Rikets Ständer likväl beslutit, att beloppet
af de indragne Embets- och Tjenstemännens löner vid detta Verk
må emedlertid med 3,725 R:dr 12 sk. 10 r:st, jemte derunder begripne
342 tunnor spanmål, bär uppföras.
d) Lönen för en å Gottlands Läns Stat hitintills upptagen så kallad
Tjäruskurare, utgörande ett belopp af 80 R:dr 24 sk., med derunder
beräknade 7 tunnor spanmål.
Från Tredje Ilufvud-Titeln: af ett på Gottlands National-Beväringsstat
förut upptaget, numera till indragning ställdt Piquener-Chefs arfvode
66 R:dr 3a sk., som innehafves af Capitainen G. C. Silfversparre.
bf Enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse den 25 sistl. Aug., ett
årligt arfvode åt förre Commendanten på Varbergs Fästning, öfverste
-
Expcditions-Ulskottets Förslag till lind. Skri/velse N'0 171.
Lieulenanten Friherre J. K. Bennet, till ett belopp af 35o R;dr Banco,
med derunder beräknade 20 tunnor spanmål.
Deremot hafva från allmänna Indragnings-Staten blifvit på Andra
Hufvud-Titeln öfverförda:
a~) Aflönings-staten för de vid allmänna Spanmåls-Upplags-Magasinen
äfvensom vid Krono-Bagerien anställde Tjenstemän och Betjente,
uppgående till 7,4^8 R;dr 16 sk.
b') De 2000 R:dr, hvilka till 1835 års slut skola utgå till Landshöfdingen
i Kronobergs Län, såsom ersättning för de förut till Kronobergs
Kungsgård utgjorda dagsverksskyldigheter, men hvilket anslag derefter
bör till löneförbättring åt någon annan Landshöfding användas.
Och kommer, enligt den nu verkställda reglering af allmänna Indragnings-Staten,
efter det i beräkning tagils dels de öfverföringar, som
från serskilda Hufvud-Titlar egt rum till nämnde Stat, dels den minskning,
som genom några anslags förflyttande derifrån till andra HufvudTitlar
inträffat, dels oek ett serskildt gjordt tillägg af 1,748 R:dr 47 sk.
1 rist., för erhållande af jemn summa och till fyllnad af åskillige å denna
stat beviljade utgifter, hvilka ännu icke kunnat till siffran bestämdt
uppgifvas, Indragnings-Slatens nuvarande contanta belopp
att utgöra : R:dr B;co 280,35o.
hvartill kommer:
Indelta Räntor:
Kronovärde 3,434: —
deraf 177:24» utan förvandling. . 177:24.
och 3,256:24» tned dito, å 5 R:dr, 16,282:24.
__ 16 f6o
Indelt Spanmål, 3 tunnor å 5 R:dr — — i5.
Spanmål in natura, 291 tunnor å dito . - . . . . — — 1,455-
Tillsamraans R:dr B:co 248,280.
Rikets Ständer framhärda &c.
4
Stockholm den 3o October i834.
jgJ Expeditions-TJtskoltels Förslag till und. Skrifvelse IV'o 172.
N:o 1-72.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Oct. 1834-
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> i fråga om Jordeböckernas
granskning. (Stats-Utsk. N:o 261.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva till pröfning fÖrehaft en inom Bonde-Ståndet
gjord framställning, deruti flere af dess medlemmar instämt, innefattande
hufvudsakligen: att allmogen med ledsnad erfarit, huruledes Embetsman,
under uppgifven anledning af de i Kronans Jordeböcker varande
förmente origtiga eller ofullständiga anteckningar, och under förebärande
af nödvändigheten att desamma rätta, företagit till ny granskning
dessa handlingar, hvarigenom fråga uppkommit, ieke allenast om
hemmans och lägenheters rätta natur och mantal, utan äfven om sådane
räntors påförande, sorn förmentes vara obehörigen uteslutna, eller
om förhöjning af andra, som ansågos vara för lågt beräknade; att det
borde vara för en hvar lätt att inse de skadliga följderna för jordbrukaren
af en sådan obegränsad gransknings-och pröfningsrätt; att det vore
nogsamt kändt, huru många omvexling»!' under den förflutna tiden egt
rum med hemmanens natur, mantal och ränta, i följd af reductioner, byten,
skatteköp och hvarjehanda transactioner emellan Kronan och enskilda,
och hvilka förändringar troligen föranledt den nuvarande uppställningen
i Jordeböckerna, ehuru man vore i okunnighet örn tiden för tillkomsten
af de beslut, som derföre legat till grund; samt att Staten syntes
icke ega någon laglig rättighet att till obegränsad tid utsträcka dess
anspråk emot enskilda i afseende på jordens natur, mantal och ränta;
på grund af hvilka med flera anförda skäl det blifvit föreslaget, att från
Statens sida något anspråk icke måtte kunna väckas emot enskild mari
om förändring af hemmans natur och mantal, sådant det, enligt sista
Jordeböcker under 10 eller kanske 20 år* tid, varit vid skattskyldigheten
ansedt oell beräknadt, samt att, när i äldre Jordeböcker upptagen
grundränta, under de 10 sisla åren, oafbrutet varit ur Jordeböckerne utesluten,
eller «ck upptagen till mindre belopp, än i de äldre, rättighe
-
Expeditions-Vtskoltets Förslag till und. Skrifvelse IV.o 172.
ten att utkräfva den gamla högre räntan målte genom försummad prtescriptionstid
anses hafva upphört.
I afseende på denna fråga hafva Rikets Ständer tillika inhemtat, att
E. K. M. väl, i anledning af Presidenternes i Krigs- och Kammar-Collegierne
urnierd. hemställan, genom Nådig Skrifvelse den 27 Maji i833, förklarat
Sig fi 11 ■>a angeläget, att de i Länens Jordeböcker, äfvensom i Indelnings-
och Roterings-Verken befintliga felaktigheter och brister blefve
afhulpne, så att en i alla delar rigtig jordboksliggarefsamt ett tillförlitligt
Indelnings- och Roterings-Verk erhölles, men tillika ansett det vara
af vigt, dels att denna fråga, hvarpå mångå enskilda rättsförhållanden
berodde, med nödig varsamhet, på behörigt sätt, utan öfverflödiga
och vidlyftiga omgångar, behandlades, dels ock att, i sammanhang härmed,
åtgärder vidtogos, för alt i framtiden förekomma det missförhållande,
som i denna del egt rum; hvarföre E. K. M. i Nåder anbefallt Krigs--  och Kammar-Collegierna att, jemte meddelad upplysning om hufvudsakliga
beskaffenheten af de i Jordeböckerne, äfvensom i Indelnings- och
Roterings-Verken varande felaktigheter och huru de tillkommit, i underdånighet
föreslå på hvad sätt, i öfverensstämmelse med gällande Författningar,
under behörigt afseende på Kronans och enskildes rätt, mea
med åstadkommande af minsta möjliga rubbning i bestående förhållanden
för de senare, samt minsta omgång och besvär för vederbörande
Embetsman, ifrågavarande arbete lämpligen kunde efter hand utföras,
samt hvad serskilda anslag derföre erfordrades;: hvarjemte yttrande
skulle afgifvas, om hvilka föreskrifter borde meddelas, till förebyggande
i en framtid af sådane felaktigheter i Jordeböckerne och RoteringsVerken,
sorn no tillkommit; och skulle några ytterligare anmärknings—
memorial, rörande befunne olikheter emellan äldre och nyare Jordeböcker,
icke få ifrån Kammar-Collegrum till E. K. M:s Befallningshafvande
aflåtas, innan E. K. M., i anledning af det från bemälde ColTegier sålunda
infordrade utlåtande, fattat Dess hufvudsakliga Nådiga beslut.
Och då Rikets Ständer, ej mindre af de skäl, som sålunda legat lill
grund för E. K.. M;s Nådiga beslut, att med Jordeböekernes granskning
tills vidare låta anstå, än ock af de i detta ämne gjorda ofvanberörde
framställningar, liemtat anledning till den förmodan, att samma granskning,
ehuru- nyttig och ändamålsenlig, likväl torde föranleda dels till
rubbning af eganderättsförhållanden, dels till tvister Kronan och enskilde
emellan; få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det ifrågavarande jordeboksgranskning, icke måtte medföra någon till
296 Expeditions-V tskotlcts Förslag till und. Skrifvelse N-o ty3.
återbetalning ledande efterräkning ellef den ringaste rubbning i egänderättsförhållanden.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3o October 1834-
N:o 173.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Oct. i834-
Preste-Ständet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 3o — «—
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse 3 i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Proposition> angående åtskilliga omständigheter
i afseende på levereringen och förvaltningen af Kronans
spanmåls-räntor. (Stats-Utsk. N:o 274.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott af den
i5 sisth Mars, har E. K. M., till afhjelpande af de olägenheter, som vid
spanmåls-räntornes emottagning in natura kunde för Stats-Verket upp
komma,
i Nåder behagat till Rikets Ständers pröfning och bifall öfverlemna
följande förslag:
1:0 att vid de årliga markegångs-sättningarne måtte, till rättelse för
räntegifvare och räntetagare, bestämmas minimi-vigten å hvarje spanmålssort,
samt tillika i markegångs-taxan utmärkas sädens öfriga beskaffenhet
efter de allmänna bedömanden, sorn legat till grund vid pri
sens
bestämmande, äfvensom att räntegifvare måtte vara förbunden att
från dam, stof och frön rena sin säd, så vida densamma för afradsgild
skall kunna anses;
2:0 att det uti 48 §. af Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den 29 Junii 1752 stadgade afdrag af 4 lösa kappar per tunna, då riad
eller torkad säd af räntegifvare levereras, måtte förhöjas till ett belopp,
som motsvarade omkostnader och arbetslön vid spanmålens torkning,
samt derutöfver lemnade någon lämplig vinst åt producenten, och för
ordnandet
-
Expeditioiu-Vlskotlets Förslag till und. Skrifvelse N.o 1j3.
ordnandet härom intagas i de årliga markegångstaxorne, samt att genom
en allmän Författning måtte stadgas ett visst förhållande emellan riad
eller torkad och oriad säd vid emottagningar eller utlevereringar för
Kronans räkning; och
3:o att, under tillämpning i öfrigt af de vid sista Riksdag beslutade
och af E. K. M. i Nåder gillade grunder för dispositionen och förvaltningen
af Kronans spanmåls-räntor, ej mindre den räntesäd, som för
Stats-Verkets årliga behof icke erfordras, än äfven häst-vacance-spanmålen,
då försäljning deraf funnes af nöden, måtte, till undvikande af ökade
kostnader genom magasins-utgifter, afskrifnings-procent m. ra. kunna,
då omständigheterne sådant fordra, afyttras äfven till lägre pris än den
för hvarje ort fastställde markegång, eller från 12, högst 24 sk. Banco
per tunna derunder, helst erfarenheten visat, att tiden emellan de årliga
markegångs-sättningarne och terminen för räntespanmålens leverering
den 25 Februarii vore allt för kort, att, då anbud till markegångspris
eller deröfver icke genast erhölles å den till leverering in natura uppsagde
räntesäden, derå kunna förrätta förnyad auction och utfärda forsedel
till levererings-orten, der spanmålen borde af köparen emottagas.
Vid öfvervägande af högstberörde Nådiga förslag jemte hvad E. K.
M:s och Rikets Stats-Contor uti dess underdåniga Berättelse om MagasinsÄrendena
af den 20 December sistl. år i ämnet yttrat och hemställt, hafva
Rikets Ständer, i afseende först på frågan om bestämmandet af minimi-vigt
å spanmål, ansett, att, ehuru ett sådant bestämmande skulle Yara
en tillförlitlig och godtycket undanröjande grund för bedömandet af levererad
spanmåls afradsgilda beskaffenhet, så möta likväl, å andra sidan,
åtskilliga stora olägenheter vid dess tillämpande. Olika årsväxt medför
ofta, äfven för hvarandra närmast angränsande hemman, betydlig olikhet
uti vigten af den spanmål, samma skörd lemnar de serskilda räntegifvarne,
och hvarigenom bestämmandet af en viss minimivigt skulle medföra betydlig
olikhet uti desse räntegifvares åligganden i förhållande till medlen
att desamma fullgöra. Bestämmandet af olika minimivigt för olika district
skulle medföra en hittills ej erfaren ojemnhet uti sådana de skattdragandes
skyldigheter, som af ålder äro bestämda uti tunntal af lika slags spantnål
och hvilka hittills äfven alltid ansetts böra för hvar och en vara lika,
i förhållande till hvarje hemmans skattläggning. Skattdragande allmogen,
Dih. till R. St, Fröt. i834• lo Sami. 1 Afd.
38
Expeditions-TJtskottels Förslag till und. Skrifvelse N.o lj3.
som nu vid levereringen af sin spannmålsränta blott beliöfver fästa afseende
derpå, alt spannmålen är strid och ren, samt att nmålet är fullt, och
hvilka båda omständigheter det ligger inom gränsen för hvars och ens
förmåga att tillförlitligt utröna, skulle, vid bestämmandet af minimi vigt
å spannmål, nödsakas alt, med tidsspillan och kostnad, ofta måhända på
aflägset ställe, hos annor man söka utväg att, genom uppvägning af den
spannmål han ämnade leverera, få utrönt, huruvida den vore afradsgild eller
icke m. m. Rikets Ständer hafva alltså ansett, att bestämmandet af
en minimivigt å räntespanmål under närvarande förhållanden skulle medföra
en ökad tunga för de räntegifvande och på sådan grund icke kunnat
E. K. M:s Nådiga Förslag i denna del antaga.
Rörande beskaffenheten af den säd, som af räntegifvare levereras;
hafva Rikets Ständer funnit, i öfverensstämmelse med hittills gällande
ordning, att endast väl rensad och strid säd må anses såsom levereringsgild
till Kronan och räntetagare.
Beträffande derefter lindringen i sädesskatten, då den utgöres i torkad
eller riad vara; så och ehuru Rikets Ständer visserligen insett, att
det hittills stadgade afdrag af 4 lösa kappar per tunna af 36 lösa kappar,
då riad eller torkad räntesäd levereras, sannolikt är för ringa att betacka
arbetslön och omkostnader, samt derutöfver lemna någon vinst åt producenten;
likväl och sorn den större elier mindre afgång å spanmål, som
genom densammas riande'eller torkning uppkommer, icke med tillförlitlighet
finnes utrönt och för öfrigt beror på olikhet lior eller torkningssätt
emellan, hafva Rikets Ständer funnit, att vid nu gällande afdrag af 4 lösa
kappar per tunna, då riad eller torkad säd af räntegifvare levereras,
må tills vidare förblifva; börande samma förhållande ega rum vid utlevereringar
för Kronans räkning.
Vidkommande slutligen frågan om föryttrande af Kronans ränte-säd
till mindre pris än markegången; så och med fästadt afseende derpå, att
ett stadgande, det den för Siats-Verkets behof öfverflödiga spanmål icke
finge försäljas till lägre pris än högst 24 sk. under markegången, kunde,
vid inträffande lägre spanmålpris, verka till betydliga förluster för det allmänna,
få, uppå de i E. K. M:s Nådiga Proposition i öfrigt anförde skäl,
Rikets Ständer till E K. M. i underdånighet öfvei lemna, alt, då omständigheterne
sådant fordra, låta genom offentlig auction till högsta gångbara
pris och, der sådant pröfvas nj^ttigt, med lemnadt lämpligt betalnings-an
-
