# ID: svediakorp-gov1979
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 56,485
# sentences: 1,587
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


I
BIHANG
TILL
SAMTLIGE R1KS-STÅNDENS
PROTOCOLL,
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM,
ÅREN l8a8 OCH 182g.
^ttontre Samlingen,
öllöra äSauöet,
inne hällande
Allmänna Besvärs- och Oeconom ieUtskottets
Memorial, Utlålanden
och Betänkanclen.
1:xta H:t.
N:o i33.
Antom till Exped. Utskottet d. 19 Junii 1829.
Betänkande, i anledning af vackt Motion
rörande Sågare-Iönens utgörande
vid Såg-qvarnar.
Inom Hedervärda Bonde »Ståndet hafva
Riksdagsfullmäglige från Östergöthlands Län
Anders Andersson , J. P. Andersson, Olof
Olofsson och Anders Pehrsson s äfvensom
Sune Nilsson från Kronobergs, Jan Jansson
från Carlstads och Hans Jansson från
Elfsborgs Län anmält klagan deröfver, att
sedan, på sätt Kammar-Collegii Kungörelse
af den 18 April sistlidet år innehåller,
Kongl. Majrt i Nåder täckts upphäfva det
genom 34 § uti Kongl. Piesolutionen på
Allmogens Besvär den 29 November ij56
utfärdade förbud, det Sågare-lonen vid
Såg-qvarnar icke finge uppbäras i Virke
utan i reda penningar, i följd af hvilket
förbuds upphäfvande, jemväl det i Kongl.
4 Besv. och Oecon. Ulsk.
Svea Hof-Rätts Circulaire den 3i Julii 1761
bestämda ansvar för hälften-sågning upphört,
Allmogen nu derigenom skall myc.
het betungas, att den samma, för att få
sitt timmer sönderskuret till bräder, nödgas,
i stället för den genom behörig Taxa
tillförene fastställda skäliga sågare-lönen i
contant, förnöja såg-egaren med virke eller
bräder till lika stort belopp, som det
jordegaren för eget behof vill begagna; och
då den sålunda utgående sågare-lönen icke
allenast vore oskäligt betungande för Landtmannen,
utan jemväl genom den större åtgången
af Skogsproducter skadade det allmänna,
hafva Motionairerne anhållit om
Rikets Ständers åtgärd derhän, att förbudet
emot hälften-sågning måtte åter förnyas, och
taxor i vederbörlig ordning upprättas, hvarefter
sågare-lönen finge uppbäras.
Till besvarande af den härå från Hedervärda
Ståndet emottagne Remiss, får
Utskottet vördsamt upplysa: att omför
mälde
förbuds upphäfvande, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref till Dess och Rikets
Kammar-Collegium af den 2 April 1828,
varit en följd af Collegii hos Kongl. Maj:t
derom gjorda underdåniga hemställan, på
den grund, dels att någre Taxor på många
ställen alldeles icke, oaktadt Nådiga
Förordnandet derom, redan i Kongl. Resö
-
Besv. och Occon. Vtsk.
lutionen af den 21 Januarii 1748» blifvit
upprättade, oell dels alt vid de Sågar, der
Taxor för längre tider tillbaka under andra
myntförhållanden funuos fastställda, de utaf
sig sjelfve skola upphört alt Sågegarne
till efterlefnad förbinda; i anseende hvartill,
och då den vanliga praxis, hvilken i
så måtto egde rum, att sågare-lönen nu i
allmänhet utgjordes med en viss andel af
det sågade virket till olika belopp inom serskilda
orter, i nion af större eller mindre
tillgång på Såg-qvarnar och andra localförhållanden,
icke för det allmänna medförde
någon förlust, enär det lill sågarelön
använda virket utgjorde en tillgång till
behofvens fyllande af skogs-effecter hos andra
förbrukare, Collegium så mycket hellre
velat hos Kongl. Maj:t tillstyrka upphäfvandet
af merberörde förbud, sorn Allmogen
i flera orter kunde, under en i
landsorterne allmänt öfverklagad penningebrist,
finna sin båtnad vid att sågare-lönen
nli vilke afbörda.
Utskottet, som äfven för sin del anser
de af Kongl. Kammar-Collegium sålunda
anmälda förhållanden hafva innefattat
goda och giltiga skäl till afskaffande af förbuds-författningar,
hvilka icke efterlefdes,
tror dock tillika det kunna blifva nyttigt,
om, jemte tillåtelsen för Såg-egare att med
6 Bcsv. och Oecon. Utsk.
dem, hvilka till söndersågning för lega framföra
skogs-ämnen tillSågqvaruarne, om sågare-lönen
i godo öfverenskomma, det skulle
stadgas, att, till rättelse vid de tillfällen, då
sådan öfverenskommelse icke kunde vederbörande
emellan traffas, taxa borde finnas alt
tillgå, upprättad enligt Härads-Rättens förslag
till fastställelse af Kongl. Majrts Befallnings-hafvande,
som skulle lämpa Sågarelönens
belopp efter förekommande localförhållandeu
och det samma bestämma så
väl uti virke som uti contant, då det kunde
på Virkes-egarens val få ankomma att
sågnings-lÖnen på ena eller andra sättet
enligt Taxan erlägga; hvarjemte det torde
blifva angeläget föreskrifva, alt, enär förändringar
uti mynt- och varu-värden eller
andra inträffande förhållanden sådant kunde
påkalla, Taxan borde, uppå derom hos
Härads-Rätt eller Kongl, Majrts Befallningshafvande
tillgörande anmälan, undergå
granskning och Sågare-beloppet åter lill
skäligt belopp bringas och stadfästas.
I följd häraf hemställer nu Utskottet
vördsamt: om Rikets Höglofl. Ständer skulle
vilja hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om det Nådiga tillägg vid föreskriften
i Kongl. Brefvet den a April
1828, det anbefallas måtte, att, på
sätt Utskottet sig här nästofvanföre
Besv. och Octon. Ut sk.
yttrat, taxa borde vid Sågqvarnarne
finnas till efterrättelse, då vederbörande
icke kunde om sågarelcinen annorlunda
åsämjas.
Slockholm den 17 Junii 1829.
N;o i34.
Ankom till Exped. Utskottet den 19 Junii 182g.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion,
att Lag-Conhténs förslag till
Civil-Lag måtte vid Universiteten
föresläsas, och nödig kännedom af
detta Förslag, jemte Rikets Grundlagar
och allmänna Lag ådagaläggas
af dem, som undergå Juridisk
och Embets-Examen.
Uti ett till Högloflige Ridderskapet och
Adeln ingifvet och derifrån till detta Utskotts
handläggning öfverlemnadt Memorial
liar Herr Hjerta, Gustaf, fästat Rikets Högloflige
Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten
deraf, att Lag-Comitens nya
Förslag till Civil-Lag blefve vid Rikets Universitet
critiskt afhandladt, hvarigenom det
skulle blifva kändt så väl till grunder som
tillämpning af de unga Studerande, hvilkas
8 Bes v. och Oecon. TJtsk. Ut lule, N:o i3cf.
lott det en gång blifver att såsom Jurister
tolka eller såsom Embetsman handhafva en,
efter tid och upplysning lämpad, enkel och
tydlig Lag; varandes i sådant afseende af
Motionairen föreslaget, om icke Rikets Högloflige
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit i Nåder
täcktes förordna, det meranämnde förslag
måtte vid Universiteten föreläsas och
jemförelsevis med nu gällande Civil-Lagafhandlas;
äfvensom alt stadgas måtte, det
nödig kännedom af detta Förslag, jemte Rikets
Grundlagar och allmänna Lag, bör af
dem, som undergå Juridisk eller EmbetsExamen,
ådagaläggas.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och ehuru Utskottet medgifver nyttan
deraf, i synnerhet för de Studerande ynglingar,
hvilka söka förvärfva den för Jurister
egentligen erforderliga bildning, att
ifrågavarande Lag-Förslag vid Universiteten
critiskt behandlades, hvarigenom möjligheten
för blifvande Domare bunde beredas,
att, när en gång Förslaget antages, vara
genast införlifvade med den nya Lagens
anda och säkrare vid dess tillämpning; likväl
och som Utskottet anser med begreppet
om en Academisk Lärares verksamhet oförenligt,
att genom några föreskrifter lägga
band på den frihet honom hittills varit för
-
Besv. och Occon. Utsk. Ull.dc. N.o i3/f. g
unnad, att efter egen pröfning föredraga sina
Läro-satser; alltså vågar Utskottet
icke tillstyrka, att Universitets-Lärarne
i Lagfarenheten varda ålagde någon
förbindelse att hålla föreläsningar öfver
ett, ännu endast under formen af
Förslag tillvarande Juridiskt System,
och således icke eller alt examinandi
förpligtas, att af kännedom derutinnan
aflägga prof.
Deremot och med föranledande af Motionen,
så vidt den angår de för blifvande
Embetsman föreslagna förhören i Rikets
Grundlagar, får Utskottet vördsamt upplysa,
att hvarken Kongl. Kungörelsen af den
9 October 1812 eller någon annan allmän
Författning anbefaller de Academiska Lärarne
att> öfver Grundlagarne föreläsa och
examinera. Comiterade till öfverseende af
Rikets undervisningsverk hafva väl uti, deras
betänkande af den 20 December sist—
lidit år, i underdånighet föreslagit, att ibland
de hufvudämnen, hvilka för den civile Emhetsmannens
bildning äro af största vigt,
Statskunskapen måtte ingå, och att så väl
föreläsningar deröfver må hållas afLärarne,
som prof af kännedom deruti ådagaläggas
af examinandi. Ehuru nu Statskunskapen
visserligen bör innefatta läran äfven om
Rikets Grundlagar, likväl och på det, i
jo Besv. och Oecon. Utsk. Vthele. N.-o 135.
händelse Kongl. Majit skulle i Nåder täckas
bifalla Comiterades Förslag, något missförstånd
å vederbörandes sida ej måtte ega
rum, i fråga om den grad af insigter, som
i Statskunskapen erfordras af examinandi,
har Utskottet, med fästadt afseende vid
den oundgängliga nödvändigheten, att den
blifvande Embetsmannen i en constitulionel
Stat känner dess Grundlagar, funnit sig
böra vördsamt hemställa, att Rikets Högloflige
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det uttryckligen
stadgas mätte, i sammanhang med den
förestående regleringen af Rikets allmänna
Undervisningsverk, att föreläsningar
öfver Rikets Grundlagar skola
bållås af vederbörande Lärare vid Rikets
Academier, och examina derutinnan
anställas med alla de Studerande,
som egna sig åt den civila Embetsmannabanan.
Stockholm den 17 Junii 1829.
N:o i35.
Ankom till Exped. Utskottet d. 19 Juni» 1829.
Förnyadt Utlåtande, i anledning af väckt
fråga, dels örn tillägg i föreskrifterne,
rörande Afvittrings-Verket inom Lu
-
JBcsv. och Oecon. Utsk.
leå Lappmark, och dels om behofvet
af åtskilliga åtgärder till förekommande
af Lappska folkstammens
undergång.
Emot Utskottets i detta ämne förut akjifne
Betänkande, under N:o 81, hafva anmärkningar
inom samtlige Riks-Ståndeu blifvit
gjorde och föranledt till åtet-remiss af
ärendet, nemligen:
llos Högloft, Padder skåpet och Adeln:
Af Herr von Scheelej Franz, som erinrat,
att den af Herr af Robson väckta
Motion om Afvittringarnes företagande inom
Luleå Lappmark skall varit föranledd
deraf, att Motionairen ansett ett bestämmande
af Nybygges-gränsorne icke allenast
vara det rättaste, utan det enda till ändamålet
ledande medel i och för Lapparnes
fredande från intrång, enär det territorium,
sorn efter dessa gränsors utstakande återstod,
skulle blifva det vinterstamhåll,
utur hvilket Lappska folk-stammen icke
skulle kunna trängas; att Utskottet deremot
i denna del afstyrkt all åtgärd å Rikets
Höglofl. Ständers sida, hufvudsakligen
på grund af hvad derom dels genom Kongl.
Majrts Nådiga Stadga om Afvittrings-Verket
i VesteivNorrlands, Vesterbottens och
13 B av. och Oecon. Utsk.
Norrbottens Län den 10 Febr. 1824, dels
genom Kongl. Brefvet af samma dag till
Landshöfdingen i Norrbotten, och dels genom
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse deli
p Februarii *827, redan blifvit förordnadt
och föreskrifvet; men att, då Kongl. Brefvet
af den 10 Febr. 1824 stadgar, att afvit
t ring s-verket bör företagas i de trakter,
der afvittringen mest är behöflig, samt
de bästa od/ings-lägenhe ter förekomma, och
sedermera efter hand inom Länet fortsättas,
dock att serskild uppmärksamhet i
detta fall bör fästas pä angelägenheten
deraf, att de trakter, der Bergsi a gshanclteringen
kommer att införas, blifva
af vittrade, just härutinnan läge binder
i vägen för Konungens Befallningshafvande
att, utan serskild föreskrift, låta företaga
afvittring inom Lappmarken, sorn
hvarken erbjuder de hästa odlings-lillfällen,
jemförelsevis emot det nedra eller
kust-landet, eller är den trakt, der Bergslagshandteringen
kan införas eller i längden
med bestånd utvecklas; och vid detta
förhållande, samt då Luleå Lappmark är
depositions-orten för de stora skatter af
rik jernmalm, som det nedra Jandet tillkommer
att förädla, och det endast vore
möjligheten af transporter dit, som Motionairen
velat förvara genom begäran af ett
serskildt tillägg i de stadgande!!, hvarpå
Besv. och Oecon. Utsk. Utide. N.o 135. 13
afvittringens företagande derstädes beror,
äfvensom den summa af 5,ooo R:dr, som för
afvittringen i de 3 nordligaste Länen är anslagen,
icke svarade emot behofvet, om den
skulle utsträckas äfven lill Luleå Lappmark,
till hvilken ordningen icke skulle
komma förr än efter en ganska lång tid
och först sedan Lappska folkstammen, allt
mer och mer tillbakaträngd, till det mesta
hade utdött; hemställer Herr von Scheele,
om det ej vore skäl att vidtaga lika skyndsamma
som kraftiga mått för delta folkets
fredande, i synnerhet som det ej kan betviflas,
att ju deras tillväxt och trefnad eger
på den nuvarande och blifvande Bergshand
teringen inom kustlandet ett bestämdt
inflytande, i hvilket afseende han anser
nödvändigt, att serskildt anslag för afvittringen
i Luleå Lappmark beviljas, så att
minst 4 Landtmätare kunna dermed sysselsättas.
Beträffande åter den af Herr Boij
väckta Molion om anslag till uppgående af
en gräns mellan Nybyggare och Lappar,
i anledning hvaraf Utskottet i det åter-remitterade
Betänkandet förklarat några skäl
icke anförda, som kunde föranleda till eu
underdånig önskan om förändring i Kongl.
Majtts, uti Bref till Kammar-Collegium d.
5 November i8a5 meddelade Nådiga beslut,
rörande Rikets Höglofl. Ständers vid
iS18 års Riksdag gjorda underdåniga hem
-
r4 Besv. och Oecon. Utsk.
ställan om en gräns-lineas bestämmande
emot Lappmarken, bar Herr von Scheele
yttrat den tanka, att, sedan nu varande Nybyggen
blifvit afvittrade, en undersökning
borde verkställas både till utrönande, huruvida
den återstående delen af skogslandet
är för Lapparne oundgängligen nödvändig,
eller odlings-ntrymrnet ännu kan
medgifva flere Nybyggens anläggande. Der
hvarest sådant icke visade sig kunna med
framgång ske, der vore äfven gränsor bestämde
för Lapparnes betesland, hvilka utgöras
af allt hvad som ligger utom Nybygges-gränsorne,
och hvilken gränslinea vore
den enda rätta och naturliga.
Slutligen och då Utskottet förklarat
sig vara betänkt att, i afseende på 4 Momentet
af Herr af Robsons Motion, rörande
vidtagande af Författning emot det missbruk
med brännvin, som hos Lappska Allmogen
föröfvas, afgifva yttrande i sammanhang
med det Utlåtande, hvarmed Utskottet
egde inkomma öfver de flere under
detta Riksmöte väckta Motioner, rörande
tillverkning och förbrukning af brännvin,
har Herr von Scheele till ytterligare vägledning
härvid ansett sig böra upplysa, huruledes
en stor och mägtigt verkande orsak
lill Lappstammens förminskning igenfinnes
i den fria bränn vinshandeln, som med
Bexv. och Occon. Utsk.
synnerlig verksamhet skall drifvas af de
Bönder och Nybyggare, hvilka bo inom
Lappmarkens område eller nära gränsen;
så att utom de nederlag af brännvin, som
hållas i Lappmarks-byarne, dessutom många
yngre personer öfver allt i Lappmarken,
vintern igenom, kringresa med denna
vara, Lappen ofta i förväg vid hans flyttningar
med sin Renhjord, från det ena
stället till det andra; hvarigenom Lapparne
förledas icke allenast att försälja och
förstöra sin enda egendom, Renarne, utan
ock derjemte lemna fritt fält åt odjuren att
slagta den utan tillsyn lemnade hjorden,
ofta på föga afstånd från den kåta, hvarest
egaren, öfverlastad och sanslös, tillbringar
tiden med brännvins-supande.
Af Herr Hjerta, Gustaf som anser
Utskottets Utlåtande innefatta en origtighet
i den delen, som handlar om stängsel för
Nybyggarnes höstackar, helst derom vore
i allmänna lagen tillräckligen stadgadt, enär
den förmår, att det, som stängdt är, ej
får ofredas; och hvarföre en underdånig
framställning härom till Kongl. Maj:t, i
Herr Hjertås tanka, vore löjlig.
Af Herr af Robson, som upplyser, att
hans mening varit att yrka skyndsamt verkställande
inom Luleå Lappmark af den af
-
16 Bestk och Oecon. Utsk. Ull.cle. IV.-o 135.
vittring, sorn, vid tillämpning af de Författningar
Utskottet Åberopat, först i en
framtid skulle derstädes komma att för
sig gå, helst Kongl. Majlis Befallningshafvande
, i Skrifvelse till Kongl. KammarCollegium
den 29 September 1827, tillkännagifva,
att af de 768 qvadratmil, hvartill
Norrbottens Läns omfång kan räknas, 246
kunna anses tillböra kustlandet och 522
Fjäll- och Lappmarken, samt att i allmänhet
gränsor saknas emellan krono-marken
och enskildes områden, de der icke äro afskiljde
till mer än 66 qvadratmil på kustlandet
och 20 inom Lappmarken, och vid
hvilket förhållande Landshöfdingen ansett,
att med de få Landtmätare, som vid afvittrings-verket
i Länet äro anställde, det
dermed åsyftade högst välgörande ändamålet
skall vara mer än ett århundrade för
Norrbotten aflägse, och att således, om ej
antalet af Afvittrings-Landtmätare i Norrbottens
Län betydligen ökas, och verksamma
anstalter lill afvittringens fullbordande
dymedelst vidtagas, nya för Riket och orten
nyttiga inrättningar skola ännu på ganska
lång lid antingen hindras eller alldeles
uteblifva.
Hos Högvördige Preste-Ståndet:
Af Herr Prosten Grape s som , uti ett
vidlyftigt anförande, hufvudsakligen på enahanda
-
Besv. och Oecori. Ut sk. Vthele. N.o l35. 17
handa skäl, sorn Herrar von Schéele och af
Robsoitj yrkat skyndsam verkställighet pä
Statens bekostnad af afvittringen i Lappland,
samt derjemte, i afseende på Utskottets
förslag, rörande inhägnande afNybyggarnes
höfoder, anmärkt, att, likasom det
för Nybyggaren ofta blifver svårt om ej
omöjligt att uti lador förvara det föder hart
på t å 3 mils afstånd från sitt hemvist
bergar, hail äfven hellre lärer äfventyra
den förlust, sorn af Lapparnes Renhjordar
kail blifva honom tillskyndad å det större
eller mindre hö-förråd han i stackar eller
så kallade hässjor måste uppsätta, än att
göra sig säker skada Och onyttig omkostnad
med uppförande af gärdesgårdar deromkring;
och hvarföre, saint då anledning
vore, att icke eller Lapparne alltid med
behörig varsamhet efterse sina hjordar, då
de lägra sig närmare intill Nybyggarries
ängs-lägeiiheter, Herr Prosten anser, att
vid afvittrings-uiidersökningariie förhållandet
borde närmare granskas och tjenligä
correctiv påfinnas.
I anledning af Motionairens förslag i
3 Momentet, samt Utskottets deraf föranledda
utlåtande, hemställer Herr Prosten
vidare, om icke Lapparne kunde erhålla
Bih, tt R. St. Prot. 18280ch. 1829, 8:de Sami. %
va. H:t.
iS Desv. och Oecon. Utsk.
oinskränkt betes-rättighet äfven å NjUyggens
eller hemmans områden, emot ansvarig
förbindelse, att ej utan innellafvarens
tillstånd tillgripa skogen eller åverka annan
Nybyggets derå befintlig egendom; anseende
Herr Prosten, att, då Nybyggets område
blifvit Lappen, utan ringaste vederlag, fråntaget,
en sådan honom tillagd rättighet icke
vore obillig; äfvensom Prosten önskar,
att af Utskottet måtte åstadkommas något
emot behofvet svarande förslag, i afseende
på en sträng Författning emot det i orten
rådande, för Lappnrne så förderfliga missbruk
af brännvin. Och hafva Herr Doctor
Svedelius med många andra Ledamöter af
det Högv. Ståndet med Herr Prosten Grape
instämt.
Hos Vetil q/l. Borgare-Ståndet.
Af Herr Noreus, sorn , med framställning
af angelägenheten af Lappska folkstammens
bibehållande, så vida de rika
malm-tillgångarne i Gellivare skola kunna
transporteras till Bruks-anläggningarne uti
kustlandet, hvilket hufvudsakligen endast af
Lapparne med deras Renar kan verkställas,
på sådan grund och då afvittrings-verket i
Norrbottens Län, enligt hvad Kongl. Majlis
Befallningshafvande derstädes uti merberörde
Skrifvelse till Kämmar-Collegium upplyst,
med det nu anställde ringa antal Landt
Besv. oeh Oecon. Utsk.
mätare pä mera än 100 år icke torde hinna
fullbordas, men Lapparne, hvilkas bibehållande
och förökning beror på den omständigheten
, alt de, efter Nybyggenas och
odlings-lägenheternas afskiljande och indelning,
få den öfriga delen af landet sig till
fristad anslagen, under tiden troligen skulle
alldeles försvinna, för sin del önskar,
att ett nytt anslag på rpde Hufvud-Titeln,
till aflöning för ett vida större antal Landtmätare
än det nuvarande, äfvensom till
underlättande af alla de lill afvittringens
snara fullbordan hörande anstalter, målle
beviljas, och hvilket anslag Herr Noreus
föreslår till 10,000 R:dr om året.
Ilos Hedervärda Bonde-Ståndet.
Af Riksdags-fullm äg tigen Fahle Burman,
som likaledes yrkat, att serskilda anstalter,
utan sammanhang med afviltringsverket
i de Norra Länen måtte vidtagas
till afvittrande af de inom de egentliga
Lappmarkerne befintliga Nybyggen och Nybygges-lägenheter,
så att Lapparne sedan
oqvalde, och utan intrång och prejeri af Nybyggarne,
måtte få begagna det öfriga till
Renbete; hvarjemte han ansett, att vid undersökningarne
bärom något lämpligare stadgande
borde kunna påfinnas i fråga om åverkan
å Nybyggarnes ängar och höstackar, än
det om deras inhägnande inom gärdesgår
-
20 Besv. och Oecon. Utsk.
dar, hvilka i flera fall skola vara oåstadkomliga
och ändamålslösa i ödesmarker, der
hö-förrådet ofta måste samlas på 2 å 3 mils
afstånd å sanka, bottenlösa stråmyror, och
der snön vintertiden ej sällan går till 4
alnar;
Af Johan Jacob Rutberg> som jemväl på
redan anförde grunder och med erinran, att
Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref till Kammaroch
Bergs-Collegierne af samma dag, som
1824 års afvittrings-stadga, infordrat underdånigt
Utlåtande om de föreskrifter,
jemkningar och tillägg, som kunde finnas
nödiga, i afseende på Nybyggens anläggande
i Lappmarken, men Collegierne ännu
icke afgifvit detta Utlåtande, anser af högsta
nödvändighet, att ett betydligt antal
Landtmätare, i och för afvittringar i Lappmarken,
anställas, och att ökadt Stats-anslag
dertill må bestås; varande dessutom
slutligen al Nils Strindlund från VesterNorrlands
Län anmärkt, att vérkställigheten
at bvad Utskottet föreslagit om ladors
och gärdesgårdars uppförande vore detsamma
för Nybyggare, som ett strängt förbud
att slå sin gräsbärande jord, enär det
vore lika omöjligt att på |:dels mils långa
sänk-myror sätta lador till förvarande af
hö-fångsten, som frugllöst att kringhägna
dessa myror eller att berga höet i omgärdade
stackar.
IScsv. och Oecon. Utsk.
Dessa, sålunda framställda' och nu i
möjligaste korthet upptagna anmärkningar,
jemte hvad för öfrigt under discussionerne
i ämnet inom Stånden blifvit anfördi, erinradt
och upplyst, har Utskottet tagit i
behörigt öfvervägande.
Och hvad först beträffar anmärkning
garne emot Utskottets Utlåtande, i anledning
af irsta och 2:dra Momenten af Herr
af Rob sons ifrågavarande Motion, så, enär det
icke kan bestridas, att Bergslags-handleringens
bestånd och fortkomst i de nedra delarne
eller kustlandet af Norrbottens Län
till betydlig del beror på möjligheten af
dit-transporten af de rika malm-förråd,
som förefinnas i landets öfra delar, men
hvarest, i anseende till den tröga skogsväxten
derstädes, Bruks-anläggningar med
fördel icke kunna företaqas; denna transport
åter hufvudsakligen endast af Lappar*
ne med deras Renar kan verkställas, men,
efter hvad upplyst blifvit, det är att befara,
alt Lappska Folkstammarne, som ledan
betydligen sig förminskat, skulle omsider
alldeles blifva utrotade, så vida icke
genom en skyndsam afvittring af Nybyggena
och odlings-lägenheterne, med afs|uljande
dervid af nödiga vinterstamhåll för
Lapparne, desse försättas i oqvaldl åtnjutande
af den bites-rättighet, sorn för un*
2i Besv. och Oecon. Ut sk.
derhållet af deras Renar, deras enda egendom
och enda medel lill uppehälle och
förkofran, oundgängligen erfordras; fördenskull
och då Kongl. Maj:t redan uti Nådigt
Bref lill Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne
af samma dag, som 1824 års afvitlrings-stadga,
anbefallt deni att inkomma
med underdånigt utlåtande om de föreskrifter,
jemkningar och tillägg, som kunna
finnas nödiga i afseende på Nybyggens
anläggande i Lappmarken, har Utskottet
uti allt detta funnit tillräckliga anledningar
för sig att i så måtto frångå sitt förra
Utlåtande i denna del, att Utskottet nu
tillstyrker Rikets Höglofl. Ständer att hos
Kongl. Majrt i underdånighet anhålla,
det ville Kongl. Majrt, sedan vederbörandes
yttranden i ämnet blifvit inhemtade,
låta vidtaga verksamma anstalter
till afvittring af Luleå Lappmark,
oberoende af afvittrings-verket
i den öfriga delen af Norrbottens Län;
lärande, i händelse Stats-Utskottet, åt hvil—
bet Yällofl. Borgare-Ståndet uppdragit att
yttra sig 0111 anslag för detta ändamål, icke
skulle kunna uppgifva serskilda tillgångar
dertill, Rikets Höglofl. Ständer till Kongl.
Majrt dervid i underdånighet öfverlemna,
att af det anslag, som till egodelnings-verket
vid innevarande Riksdag å grde HufvudTiteln
blifvit anvist, för afvittringens skynd
-
£csv. och Occon. Utsk.
samma bedrifvande i Luleå Lappmark disponera
så stor del, som omständigheterne
eller afvittrings-arbetets behöriga fortgående
på andra orter möjligen kan medgifva.
Vidkommande dernäst hvad anfördt
blifvit emot Utskottets yttrande, i anledning
af Herr Boijs förslag om anslag till
en gräns-lineas uppdragande emellan Nybyggena
och Lapparnes områden; så anser
Utskottet den, uti dess förra Utlåtande, åberopade
Kongl. Majrts Befallningshafvandes
i Norrbottens Län skrifvelse af den 7 Maji
i8a5 innefatta grundade skäl emot ett sådant
gräns-bestämmande, såsom både öfverflödigt,
om endast nödiga vinter-stamhåll
för Lapparne vid afvittringarne bibehållas,
och äfven skadligt, enär det vore
oförenligt med landets framskridande till
odling, befolkning och bebyggande, allt
nödvändiga vilkor för begagnandet af dess
rikhaltiga och outtömliga jernmalmsberg,
hvarföre Utskottet förblifver vid dess
afstyrkande af bifall lill denna framställning.
Uvad vidare angår Utskottets förslag
om gärdesgårds-hägnader omkring det liö,
som af Nybyggarne icke förvaras i lador,
så har väl Herr Bjerta, Gustaf., ansett
detsamma vara origtigt och löjligt; men
a4 Besv. och Oecon. Utsk.
som Utskottet, för sin del, icke kan finna
hvarken något origtigt eller löjligt deruti,
att Rikets Höglöfl. Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
täcktes till de öfriga Norra provincerna utsträcka
det stadgande om gärdesgårdars
uppförande omkring Nybyggarnes höstackar,
som Kongl. Majit redan den i3 Maji 1025
fastställt lill efterlefnad uti LappmarksSocknarne
inom Vesterbottens Län ; så anser
Utskottet sig så mycket hellre vid
sitt tillstyrkande i denna del höra förblifva,
som det icke synes ur vägen,
att, vid det förhållande af en beständig
strid och täflan, som Lapparne
och Nybyggarne emellan finnes rådande,
anledningarne till ofredande, split,
tvedrägt och rättegångar dem emellan,
så vidt möjligt är, genom vissa serskilda
bestämda föreskrifter och stadganden
må förebyggas,
Men mera grundade och således påkallande
uppmärksamhet har Utskottet funnit
änmärknjngarne, att de ifrågavarande gärdesgårdarne
dels vore svåra om icke omöjliga
att på vissa ställen i Lappmarken uppföra,
dels ock ofta icke skulle uppfylla ändamålet,
då den i dessa trakter fallande snö
oftast samlar sig till lika höjd med sjelfva
gärdesgårdarnes, Då likväl något förslag
Besv. och Oecoti. Utsk.
till lämpligare liägnads-anstalter icke blifvit
framställd t och det dessutom synes böra
bero på vederbörande Autoriteter, att,
efter olika locaj-förhållanden deromjförordna,
tror Utskottet sig endast böra tillstyrka
det tillägg till sitt förra förslag, att, der
gärdesgårdar icke anses uppfylla ändamålet
eller icke kunna utan svårighet
uppföras, andra lämpliga hägnader må,
lill stackhöets förvarande emot åverkan
af Renarne, uppsättas, efter de föreskrifter
och förordnanden, som af vederbörande
Kongl. Majrts Befallningshafvande
kunna i detta afseende varda
meddelade.
Vidkom mande åter Prosten Grapes ofvanberörde
hemställan om en mera utvidgad
betesrättighet, än den Utskottet, i anledning
af Molionairens förslag i 3:dje Momentet,
tillstyrkt; så kan Utskottet, enär
en så oinskränkt betesrättighet, utan
att för Lapparnes bestånd vara, i Utskottets
tanka, i allmänhet af behofvet
påkallad, troligen skulle leda till mångfalldiga
tvister och dermed förenade
olägenheter, denna hemställan icke annorlunda
tillstyrka, än att, då det icke
sällan händer, att, enär starka frostnätter
inträffa i öfra fjällen innan snön
Jmtäcker marken, jorden så tillfryser,
26 Besv. och Oeeon. Utsk.
att Renärne icke kunna erhålla föda
derstädes, vid hvilka tillfällen det alfor
Lapparne af största vigt, om de
icke skola möta sin undergång, att de
då få begagna nedre landets kronoskogar,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte anbefallas att, intill dess afvittringen
i Lappmarken hunnit för sig gå
och nödiga vinterstamhåll dervid för
Lapparne blifvit utsedde, tillhålla Kronobetjeningen,
att vid sådana tillfällen
icke allenast utse de trakter, der Lapparne
kunna begagna Renbetet, utan
äfven väl bevaka ömsesidig rätt emellan
Lappar och Nybyggare, så att de å
ingendera sidan förfördela hvarandra.
Slutligen och i afseende på den yrkade
nödvändigheten af en sträng Författning
mot det missbruk af brännvin, som hos Lapparne
skall råda; så ehuru, i anledning af
väckta Motioner, rörande tillverkning och
förbrukning af brännvin, förslag till allmän
författning härom kommer att tili Rikets
Höglofl. Ständer i vederbörlig ordning öfverlemnas,
hvilken författning, om den varder
antagen och gillad, äfven för LappAllmogen
och Nybyggarnc i LappmarksSocknarne
skulle komma att tillämpas; likväl
och som det är nogsamt bekant, att
Lapp-Allmogen har en lika allmän som för
Besv. och Oecon. Utsk.
densamma förderflig fallenhet för omättligt
hruk af brännvin, samt att Nybyggarne, drifne
af vinningslystnad, begagna, allmänt
nog, alla medel att de förre dertill förleda,
hemtar Utskottet häraf anledning att
nu tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit, efter
inhemtande af vederbörande Dess Befallningshafvandes
underdåniga utlåtanden,
täcktes, i händelse behofvet skulle
finnas det påkalla, för Lapprnarkerne
förordna om sådan skärpning och tillägg
i den om brännvins försäljning och
bruk gällande Författning, som för
dessa orter kunde anses lämplig och
till ändamålet ledande.
Stockholm den 17 Junii 1829.
N:o i36.
Ankom till Exped. Utskottet d. 19 Junii 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
emot Betänkandet, N:o
()5, angående yrkad förändring
38 B c sv. och Oecon. Ut sk.
i stadgandet oraLäste-afgift för Fartyg,
som förses med Turkiska Pass.
Det af Utskottet under den 6 sistlidne
Maji i ofvanberörde ämne afgifne Betänkande
har, med anledning af deremot framställde
anmärkningar inom det Vällofl. Borgare-Ståndet,
blifvit derifrån till Utskottet
återremitteradt; men som, enligt ankomne
Protocolls - Utdrag, Höglofl. Bidderskapet
och Adeln under den i4:de, Högvördige
Preste-Slåndet under den 2i:sta samt det
Hedervärda Bonde-Ståndet under d. i4:de
Maji innevarande år samma Betänkande
godkänt; så har Utskottet ansett återremissen
icke kunna lill någon åtgärd å dess
sida föranleda.
Stockholm den i 7 Juni i 1829.
N:o 13^.
Ankom till Exped. Utskottet d. 19 Juni 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
mot Betänkandet, N:o
67, angående en af Herr Hjerta,
Gväckt fråga om förnyandet
Desv. och Oecon. Utsk.
af Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att de oeconoraiska Författningar,
som blifva utfärdade, först
efter en viss tid måtte sättas i verkställighet.
Under den ig sistlidne Februarii liar från
Högloft. Ridderskapet och Adeln, Vällofl.
Borgare-Slåndet, samt Hedervärda BondeStåndet,
Utskottets i ofvanberörde ämne
och under den 5 i samma månad afgifne
Betänkande blifvit återremitteradt, på grund
af anföranden, innehållande hufvudsakligen,
att de af Herr Iliessleiterj uti dess vid Betänkandet
fogade Reservation, uppgifne flere
händelser skola styrka, det Regeringen icke
ansett Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 12 Julii 1823, rörande viss tid
för verkställigheten af Oeconomiska Författningar
vara af den vigt, alt behörigt
afseende blifvit fästadt derå, och då dylika
Författningar, när de efter kungörandet
verkställas med en hastighet, som icke
står i billigt förhållande till möjligheten
att göra verkställigheten ändamålsenlig, alltid
skola hafva ett högst menligt inflytande
både på den enskilde medborgarens och
det allmännas väl, är det yrkadt vordet,
att Rikets Högloft. Ständer måtte förnya
3o Besv. och Oeeon. Vtsk. Utl.-de. N;o i3~.
deras i förenämnde skrifvelse gjorda underdåniga
anhållan.
Vid besvarandet af hvad sålunda anfördt
blifvit, får Utskottet vördsamligen
yttra, att de i ofvanåberopade Reservation
uppgifna händelser, hvarigenom styrkas
skulle, att åtskilige Författningar blifvit,
efter utfärdandet, för tidigt satte i verkställighet,
ingalunda bibringat Utskottet öfvertygelsen
om nödvändigheten att förnya
den underdåniga anhållan, Rikets Ständer
redan vid i8a3 års Riksdag framburit.
Hvad Tull-Taxorne beträtfar, vid hvilka, i
förevarande afseende, så mycken vigt blifvit
fästad, kunde väl Utskottet erinra, att,
om det ock skulle medgifvas, att sådana
Öeconomiska Författningar, som innehålla
arya åligganden eller stadga ökadt ansvar,
borde, i vissa fall, forst efter en viss tids
förlopp, träda i verkställighet, förhållandet
synes hafva varit alldeles motsatt med dessa,
sorn beredde lättnader och förmoner
för handeln, beviljade större Import-frihet,
nedsatte afgifterne och minskade stralfbestämmelserne;
äfvensom Utskottet icke skulle
finna svårighet att ådagalägga, det tiden
för verkställigheten af de öfrige till stöd för
återremissen citerade FÖrfattningarne blifvit
med varsamhet både beräknad och fastställd;
mcu Utskottet anser det ligga utom
Besv. och Octon. Ulsk. Utl.ile. N.o 137. 31
gränsen för sin befattning, alt ingå i någon
undersökning om sättet och tiden för
expedition och verkställighet af serskilda
Författningar, som Kongl. Maj:t låter i Nåder
utfärda.
Deremot får Utskottet, under åberopande
af hvad det återremitterade Betänkandet
innehåller, och till närmare utveckling
af de åsigter der blifvit antydda, fästa
Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet
derpå, att Regeringen endast och allenast
kan bedöma från hvad tid en Författning
lämpligast må träda i förbindande kraft.
Från den ståndpunkt, der Regeringen är
ställd, kan sambandet emellan det hela och
dess delar öfverses, och kännedomen af
Rikets commerciela och industriela läge,
i förening med den af Rikets förhållanden
till Utländska magter, är den enda och
säkra grunden för pröfningen i stort af
den större eller mindre skyndsamhet, hvarmed
beslutna åtgärder till handelns och
näringarnes förkofran, eller till afböjande
af hotande förluster, böra verkställas. Den
enskilde åter afser blott, huru åtgärderne
inverka på föremålen för hans speculatiotioner
eller förhoppningar, och i samma
moa dessa svikas eller uppfyllas, finner
han tiden för åtgärderncs verkställighet
lämplig eller olämplig. Också hafva Rikets
3a Besv. och Oecon. TJtsk. Vt lide. IV: o i3"f.
Ständer, som ansett omöjligheten för Regeringen
att förekomma hvarje individs
förluster och tillfredsställa allas önskningar,
uti den underdåniga skrifvelse, hvars förnyande
med Motionen åsyftats, inskränkt
deras underdåniga anhållan dertill, ”att, då
”oeconomiska Författningar i allmänhet hädanefter
utfärdas, Kongl* Maj:t täcktes i
”Nåder bestämma tiden till verkställighet
”af hvarje sådan Författning, så långt efter
”utfärdandet, att den Handlande eller Näringsidkaren,
uti möjligaste mättOj undgår
”de förluster, som genom en alltför hastigt
”vidtagande verkan deraf kunna honom
”drabba;” och som det icke är ådagaiagdt,
att Kongl. Maj:t lemnat denna Rikets
Ständers underdåniga anhållan utan
afseende, men ett underdånigt förnyande
skulle innebära ett indirect klander, som,
efter Utskottets öfvertygelse, saknade grund;
så anser Utskottet sig böra förblifva
vid sitt afstyrkande å Herr Hjertås
Motion, och får dervid vördsamt tillkännagifva,
att Utskottets Betänkande
blifvit af det Högvördige Preste*Ståndet,
den ar sistlidne Februarii bifallet.
Ätskillige Ledamöters reservationer i
ämnet bifogas.
Stockholm den 17 Junii 1829.
Reser*
BiL ti Besv. o. Oetort. Utsk.
Reservationer:
Af Herr E. M. Leffler: Jag kan icke,
för min del, instämma i det Sätt, på hvilket
Höglofl. Utskottet besvarat de emot
dess förra Betänkande gjorda anmärkningar.
Jag hade trött, att, då Höglofl. Utskottet
icke funnit för godt att ändra sitt
förra beslut, hade Höglofl. Utskottet bordt
ådagalägga origtigheten af de anmärkningar,
hvilka såsom facta blifva gjorda emot
Betänkandet, och hvarmed man velat styrka
behofvet af bifall till den gjorda Motionen.
Då detta icke skett, befinna sig de
3sne Respective Riks-Stånden, som återremitterat
Betänkandet, lika litet upplyste
om rätta förhållandet härmed, som då det
första Betänkandet till afgörande inom dem
förekom. Detta åter kan föranleda en helt
annan utgång af saken, än om Utskottet
meddelat Rikets Höglofl. Ständer de upplysningar
i målet, som Utskottet af vederbörande
emottagitj
Af Herr Cron: De skäl, hvarpå Rikets
Höglofl. Ständer vid sistlidne Rikdag, uti
aflåten underdånig skrifvelse, anliöllo hos
Kongl. Maj:t, det i allmänhet inga Oeconomiska
Författningar måtte genast efter proBih.
till R. St. fröt. 1838 och 1819. 8 Sami. 3
i:a Ht.
34 Bil. t. Besv. o. Oecon. Utsk.
mulgerandet, utan först inom någon bestämd
viss tid derefter, blifva till efterlefnad
gällande, hafva, i min föreställning,
den egenskap, att vara både nu och framdeles
gällande. Också har ingen vederläggning
af denna sanning blifvit med alfvar
försökt under den nu förefallande discussionen.
Jag drager häraf den slutsålts, att
man i hufvudsaken icke missbilliga!- Motionaifens
önskan. Vid detta förhållande, och
då Kongl. Maj:t ännu icke fattat, åtminstone
ej meddelat Rikets Höglofl. Ständer Dess
JVådiga beslut, rörande hvad afseende Kongl.
Majit anser delta ämne förtjena; så må jag,
för min del, förklara, att jag icke kan föreställa
mig, det en nu förnyad underdånig
skrifvelse i ett så vigtigt ämne skulle
annorlunda, än genom en förvänd tolkning,
få stämpeln af ett indirect klander mot
någon eller några Regeringens, sedan sista
Riksdag, vidtagne åtgärder i oeconomie-mål.
Jag tvärtom anser ett motsatt förhållande,
der man undertrycker en viss medborgareclass’s
icke obilliga önskan, och der man,
så till sågandes, sätter sig i motvärn, att
den må framtränga till Regeringens öron,
innefattar ett oförsynt misstroende, grundadt
på förutsättning antingen af en öfverdrifven
ömtålighet, eller hvad ännu värre
är, en obenägenhet att gå billiga önskningar
tid mote, — tvenne förutsättningar.
Bil. t. Besa. o. Oecon. Utsk.
hvartill jag hvarken i ena elier andra fallet
af gifna exempel eger någon anledning.
Jag reserverar mig derföre mot Höglofl.
Utskottets beslut och täger mig frihet föreslå
ett tillstyrkande: att Rikets Höglofl.
Stander ville hos Kongl. Majrt i underdånighet
anmäla, att de äfven vid delta Riksmöte
fortfarande hysa den öfvertygelse, att
hastigt inträffande förändringar i oeconomiska
Författningar skadligt inverka på ali
näring, serdeles på all handel; samt derföre
underdånigst förnya den anhållan, att
Kongl. Majrt, vid utfärdandet af dylika
Stadgar, täcktes taga i serskildt Nådigt öfvervägande
om de fordra en hastig verkställighet,
såsom t. ex. vid en hotande missväxt
eller dylikt, då dröjsmål skulle göra Författningens
ändamål förfeladt; samt i andra
fall låta kungöra det fattade Nådiga
heslutet en så lång tid före dess verkställighet,
att den trafiquerande eller näringsidkaren
lemnäs ett lämpligt rådrum, att,
fri från brådstörtande åtgärder, kunna öfvergå
från den ena till den andra Författningens
efterlefnad. Härmed instämde Öfrige
närvarande Ledamöter af Yällofl. Borgare-Ståndet.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
N:o i38.
Ankom till Exped. Utskottet d. >3 Jlilii t8ig.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 82, angående förändring
i nu gällande föreskrifter om tiden,
för väglagning.
*1 ill Utskottets Förnyade handläggning har
från Högloll. Ridderskapet och Adeln samt
det llögv. Preste-Ståndet förenämnde Betänkande
blifvit återremitteradt, på grund
af anmärkningar, innehållande hufvudsakligen,
att deli i Kongl. Kammar-Collegii kungörelse
den 4 Augusti 1818 utsatta tiden
för väglagning, nemligen emellan våren oell
slåttern, vore i så måtto den tjenligaste, att
Landtmannen då hade ledighet för ett sådant
bestyr, och att väglagningen dessutom
hörde till antalet af de många oeconomiska
ämnen, hvarom enahanda studganden för
Rikets till climat och andra förhållanden så
högst olika landskap icke vore lämpliga;
hvadan alltså är yrkadt vordet, alt, enar
Bih. till R. Sc. Prot. »828 och 1829. 8 Saini, 2Bandet, 1
2 :a Ht.
5S Betv. och Oecon. Utsk, Ulbde. N. o i3§.
för sådane väglotts-egare, som icke funne
sig belåtne med den i allmänhet föreskrifna
väglagnings-tiden, något hinder af Författningen
icke möter för antagandet af annan
tid, R. H. S. ville låta förblifva vid
hvad de sjelfve år 1818 i underdånighet föreslagit
och KongL Majit Nådigst behagat
gilla och fastställa.
«
Hvad sålunda anmärkt och yrkadt blifvit,
har Utskottet i noga öfvervägande tagit.
Utskottet inser visserligen svårigheten,
om icke omöjligheten, att bestämma väglagningstider#
som för samtlige Rikets Provincer
kunde tjenliga finnas; och det var också
under denna åsigt af ämnet, samt 1 ändamål
att bereda Väglotts-egarne tillfälle,
att, efter hvarje orts locala förhållanden,
lämpa tiden för vägarnes iståndsättande,
som Utskottet, med anledning af Motionen,
i så måtto föreslog återgång till gamla ordningen,
att Valet skulle stå Vederbörande
fritt emellan väglagningstiden om våren eller
hösten; men som den önskan nog allmänt
uttalat sig, att väglagnings-arbetet
finge verkställas i öfverensstämmelse med
de föreskrifter, som innehållas i Kongl.
Majits och Rikets Kammar-Collegii kungörelse
den 4 Augusti 1818, utfärdad till följd
af Kongl. Majrts Nådiga befallning, och föranledd
af R. S, egen underdåniga hemsta!-
Besv. och Oecon. TJtsh Utl.dc. iV.o 738. 3
lan , så och då berörde kungörelse tillåtet1
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande* att å de
orter och ställen, der allmänna vägarnes
iståndsätlande Vårtiden af serskilda omständigheter
kulide möta hinder, eller för
Väglotts*egarne blifva svårt och betungan*
de* höra häradsboeriie* om de hellre önskade
någon alman tid för Väglagningens
Verkställande* samt med anledning deraf
bestämma de tider, som vöre nied de väghållnings«-skyldiges
beqvämlighet och, fördel
mest förenlige; hvilken tillåtelse redan
bereder väglotts*egarne den frihet* i afseende
på valet af tiden, sorn tJtskottet hade åsyf*
tat, och af hvilken* på sätt erfarenheten
ådagalagt, följden varit dell* att i åtskilliga
landsorter* de senare årell* väglagnings*
arbetet blifvit verkställdt om hösten, bär
Utskottet funnit sig böra hemställa, att hvad
i merberörde kungörelse stadgadt är
äfven hädanefter må* utan förändring*
till efterrättelse lända.
För Öfrigt har Utskottet skolat gifva
vördsamt tillkänna, att dess Betänkande
blifvit af "Vällofl. Borgare-Ståndet, under
den i4 April, bifallet* men af Hedervärda
Bonde-Ståndet, under den i3 i samma må*
liad, afslaget.
Stockholm den 20 Junii 1829.
4 Besv. och Oeeön. Utsk. Ut lule. N.-o i3g, 1^.0.
N:o i3g.
Ankom till Exped. Utskottet d. i3 Julii 182g.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkanden
N:ris io3 och 112.
Utskottets Betänkanden N:o io3, i anledning
af åtskillige föreslagne åtgärder till
lindring i Rustnings-besväret, samt N:oii2,
i anledning af väckta Motioner om frihet i
köp och salu af tackjern, hafva af Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit till Utskottet
åtterremitterade, med deremot gjorda anmärkningar;
men som, enligt ankomne P10-  tocolls-Utdrag, de trenne öfrige Respective
Riks-Stånden samma Betänkanden godkänt;
så har Utskottet ansett de meddelade återremisserne
icke till någon annan åtgärd å
dess sida föranleda, än att detta förhållande
vördsamligen tillkännagifva.
Stockholm den 8 Julii 1829.
N:o i4o.
Ankom till Exped. Utskottet den i3 Julli 182g.
Utlåtande, i anledning af ett föreslaget
stadgande uti Kongl. Cancellie
-
Bcsv. och Oecon. Utsh.
Ordningen, i afseende på allmänna
handlingar, som kunna utur Riket
förås,
Hö glofl. Ridderskapet oell Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
behagat remittera en af Herr Crusenstolpe,
M. J.j väckt Motion, att, förmedelst
en ändring af eller ett tillägg uti Kongl.
Majrts Nådiga ordning för Dess och Rikets
Cancellie, Hof-Cancelleren måtte tillåtas, att,
då handlingar, skrifne eller tryckte, ur Riket
till utländsk ort transporteras, för hvilkens
räkning som helst, sjelf eller genom
ombud, i händelse af befogenhet, undersöka,
om bland dem något finnes, som RiksArcliivet
eller Statens Bibliothek tillhör eller
tillhöra bordt, och i sådant fall oin detsammas
återförskaffande dit draga försorg,
mot eller utan betalning, allt efter sig företeende
omständigheter.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
men som Utskottet funnit, hvad äfven
under den, i anledning af Herr Crusenstolpes
Motion, uppkomne discursion blifvit yttradt:
att den nu gällande Cancellie-ordningen
i 17 och 29 §§ innehåller föreskrifter,
som, vederbörligen handhafde, lemna fullkomlig
säkerhet mot förskingring af Statens
handlingar;
6 Besv. och Oecon. Utsk.
att deremot Herr Crusenstolpes förslag
skulle leda till nog inquisitoriska åtgärder,
samt att det dermed afsedda åliggande för
Embets-myndigheterna att intränga bos enskilde
personer, för att se efter om handlingar
der finnas, som tillhört Staten, vore
stridande mot egande rätt och antagna
förmer} *-■
att Hof-Cancellers-Embetet ej kunde
vara i tillfälle att känna, huruvida allmänna
handlingar utföras eller icke, utan att
se alla handlingar, som utur Riket transporteras,
hvilket åter vore oförenligt med
Lag och Författningar, samt icke ens verkställbart.
Alltså får Utskottet på dessa skäl
tillstyrka, alt ifrågavarande Motion må
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 8 Julii 1829.
N:o 141.
Ankom till Exped, Utskottet d. i3 Julii 182g,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid 2:ne Utskottets Be-’
tänkanden.
På grund af dervid gjorda anmärkningar
hafva till Utskottet blifvit återremitterade
Utskottets nedannämndeBetänkanden, nemi.;
Bctv. och Oeeon. Utsk.
Från Vällojl. Borgare-Ståndst :
JNT;o 102, i anledning af väckt fråga om
skyldighet för Norrländska Allmogen
att vara försedde med bevis alt de
varor, som af bemälde Allmoge försäljas
i Stockholm, äro af egen Gårds-afvel;
samt
Från Hedervärda B onde-Ståndet:
N:o 110, rörande väckt fråga om skattelösen
af Ecclesiatique-hemman i Skåne ;
Men som dessa Betänkanden blifvit af
3:ne Riks-Stånd bifallne, nemi,
N:o 102 af Ridderskapet och Adeln, samt
Preste-och Bonde-Stånden, och
N:o 110 af Ridderskapet och Adeln, samt
Preste- och Borgare-Stånden;
så enär, enligt 87 § i Regeringsformen,samt
49 § 3 mom, Riksdags-Ordningen, Tre
Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets
Ständers beslut, samt återremiss från endast
ett Stånd i dessa mål ej betager
samma beslut dess kraft och verkan till
expedition, finnér Utskottet, vid detta förhållande,
något besvarande af de serskilda
anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet
härmedelst får hos de respective
Riks-Stånd, som återremisserne meddelat,
Vördsamt anmäla.
Stockholm den 8 Julii 1829.
8 Besv. och Oecon. Utsk.
N:o 142.
Ankom till Expcd. Utskottet d. »3 Julli 1829»
Förnyadt Betänkande, i fråga om
forväsendet samt Gästgifveri-skjutsanstalterne.
Emot det Betänkande, Utskottet under N:o
84 i delta ämne afgifvit, hafva anmärkningar
inom samtlige Riks-Stånden blifvit gjorde.
Dessa anmärkningar äro, dels sådana, sora
innefatta ett bestämdt och allmänt ogillande
af de generela åsigter, hvilka för Betänkandet
ligga till grund, dels ock sådana, sora
vidröra de förslag i detail, hvilka, i anledning
af de väckta Motionerne, Utskot-»
tet ansett sig böra afgifva. De förra äro
hufvudsakligen af Herr Grefve Horn> Claes
Fr.j och Herr Tersmeden , G. R.j samt
af Riksdags-fullmägtige Anders Danielsson
från Elfsborgs och Casper Wijkman från
Upsala Län, hvilka sistnämndes likväl förfalla,
så vidt de röra Kungs- och Kronoskjutsen,
sedan Utskottets Utlåtande i dessa
delar redan af det Hedervärda BondeStåndet
är bifallet; och återstår det således
endast de förres jemte hvad af de
senare i fråga om Gästgifveri - skjutsen,
blifvit anfördt. Då likväl dessa anmärkningar
icke innehålla något nytt eller hufvudsakligen
något annat, än hvad Grefve
Besv. och Oecon. TJtsk. Bet:clc. IV.o 14,2. 9
Horn i sin Motion rednn framställt, anser
Utskottet så mycket mindre skäl vara, att
med deras upprepande upptaga Ilikets Högloft.
Ständers tid, som, livad Utskottet måste
angifva, det ännu fortfar, att i dessa
ämnen hysa deremot alldeles motsatta tankar;
och då, under bestridande af Kungsskjutsens
laglighet, sådan den nu utgöres,
dessa anmärkningar i öfrigt åsyfta en hastig
och total omstöpning af det för handen
varande skjuts-väsendet, men Utskottet
deremot tror sig, genom åberopade Författningar,
för dem, som vilja det fatta,
hafva tillräckligen ådagalagt Kungs-skjutsens
laglighet, äfvensom Utskottet, på sätt det
lika öppet som klart och bestämdt yttrat i
sitt förra Betänkande, är af den öfvertygelse,
alt skjuts-väsendet i allmänhet, sådant
det nu är, icke hör upphäfvas, innan tid
och erfarenhet gifvit medel vid handen till
vinnande af ett annat bättre förhållande i
det hela, men emedlertid de förbättringar
och rättelser dermed vidtagas, sorn, för
den närvarande tidens skick lämpliga, framdeles
i sin ordning kunna leda lill erhållande
af ett i alla delar fullkomligt skjutsväsende;
så synes all vidare strid öfver så
olika meningar vara lika frugtlös som öfverflödig,
och torde så mycket hellre böra
af Utskottet undvikas, som det svårligen
dervid kunde undgå, alt med Herr Grefve
lo Besv. och Oecon. Utsk.
Horn förirra sig till ämnen, liggande långt
utom gränsen af frågan om skjutsväsendet,
men hvilket Utskottet anser med skyldig
aktning för det lämpliga och tillbörliga io
ke kunna förenas.
Utskottet öfvergår derföre till upptagande
och besvarande i möjligaste korrthet
af de i andra rummet omnämnde anmärkningar,
i den ordning, i afseende på ämnets
serskilda delar, Utskottet följt uti dess
förra Betänkande; och förekommer således
först Utskottets förslag, rörande Kronoskjutsen,
hvaremot följande anmärkningar blifvit
gjorda: å en sida, att den af Utskottet
till bibehållande föreslagna väntningstiden
af 12 timmar icke skulle vara af behofvet
påkallad, utan att hellre borde stadgas 6
timmars väntningstid, men utan all betalning;
å en annan, att väntningstiden borde
bestämmas till 8 timmar utan, samt \ timmar
emot betalning; vidare att körningstiden,
af Utskottet föreslagen till arne timmar
på milen, icke för alla årstider och
väglag vore lämplig, och att vid dess bestämmande
afseende jemväl borde fästas på
lassets tyngd; att stadgas borde, det icke
mer än högst 3 Skäf finge vid det bästa
väglag lastas efter ett par hästar, hvilken
tyngd borde höst och vårtid, då vägarne
äro svårare, nedsättas till högst 2 Skäf; att
Besv. och Oecon. Utsk.
ondassningstiden blifvit af Utskottet för
korrt tilltagen; att något ansvar borde åläggas
vederbörande emottagare af Krono-effecler,
som onödigtvis och blott med beräkning
på egen beqvämlighet uppehålla aflevereringen,
så att ali väntning, som öfverskred
en timme efter transportens framkomst
, borde betalas med väntnings-penningar
efter Gästgifveri-stadgan, forbonden
fritagen att derom tvista med emottagare!!,
sorn inför sina autoriteter finge urskulda
sig om han vore oskyldig till uppehållet
eller, i vidrigt fall, sjelf vidkännas hvad, som
lill Forbondens förnöjande alltid boide af
Kronobetjeningen utbetalas; att Kronobetjejiingen
borde på stället erlägga betalningen
för all slags kronoskjuts, innan de skjutsande
hemresa, på det de sedermera icke
må behöfva onyttigt förspilla tiden genom
inställelse lill skjuts-penningarnes emottagande,
och de händelser för framtiden förekommas,
som någon gång skola inträffat,
att genom Krono-Betjeningens vårdslöshet,
dödsfall eller obestånd, icke alla Kronoskjutsande
undfått sin betalning; att, fastän
Kronans manskap, enligt Författningarne,
icke skall få fortskaffas med kronoskjuts,
det likväl uti Utskottets Betänkande pag. 7
influtit, att Kronans effecter och manskap
böra med skjutsning i fredstid fortskaffas,
och hvarföre yrkas, atb detta medgifvande
*2 Be,sv. och Oecon. Utsk. Bende. IV:o 142.
bor i afseende på manskapet utgå, samt i
stallet begäres en noggrannare tillsyn, under
Landshöfdingarnes ansvar, öfver verkställigheten
af hvad Författningarne sålunda
föreskrifva; att Kronoskjuts-fördelningen ej
borde, såsom stundom skall hända, få bero på
Kronobetjeningens godtfinnande, utan verkställas
jemliktLaridshöfdingens föreskrift, sorn
för lagligheten och behörigheten deraf allena
borde ansvara; att krono-transporter måtte
få verkställas äfven med oxar, så att smärre
hemmansdelar icke försättas i nödvändighet
att derföre hålla hästar; att tillökning
i legan för kronoskjuts icke borde ega
rum; att vilkoren för kronoskjuts borde
vara lika i krig som fred; att Utskottet
underlåtit uppgifva någon af de omständigheter,
som under fredstid kunna göra transporter
med kronoskjuts nödvändiga, och sluteligen
att uti sammanfattningen af Betänkandet
vid slutet af första punkten skulle
förefinnas en tvätydighet, om nemligen de
förr vanliga förhållanden med kronoskjuts
skola i krigstid inträda, både med afseende
på betalningen och på sättet för skjutsens
jiraesterande, och hvarföre det har
blifvit hegardt, att Utlåtandet härom måtte
erhålla en större tydlighet.
I anledning af hvad sålunda anmärkt
blifvit, får Utskottet anföra, att då en viss
Bes7». och Octon. Utsk.
tid, under hvilken de till kronoskjuts uppbådade
äro pligtige att afbida skjutsen,
nödvändigt måste vara bestämd, har Utskottet,
i betraktande af de flere hinder,
som under långväga transporter kunna möta
och verka till uppehåll, trott densamma
icke böra tilltagas för korrt, hvilket ofta
skulle föranleda till oredor och ökadt besvär
för Allmogen, då, sedan efter en kortare
tids väntning på en krono-fora, de
skjutsande hade till sina hem åter vändt,
ny skjuts för den straxt derefter anlända
transporten måste uppbådas och inställas;
hvarföre, och då det äfven synes billigt, alt
någon ersättning för väntning må de Kro110-skjutsande
tillkomma, samt den af Utskottet
föreslagna väntnings-tid emot betalning
icke ofta bör komma i fråga, helst
om den jemkning antages, som Utskottet
nedanföre, i afseende på körnings- och omlussningstiderne
samt forornes tyngd, föreslår,
Utskottet vördsamt förblifver vid
sitt tillstyrkande, att väntningstiden
vid kronoskjuts må bestämmas till 12
timmar, deraf 4 utan och 8 emot betalning.
Beträffande åter körnings- och omlassningstiderne
samt yrkandet, att någon viss
tyngd för kronofora efter a:ne hästar måtte
bestämmas, finnér Utskottet sig, med fä
-
14 Bcsv. och Oecon. Vtsk.
stadt afseende på hvad i dessa delar anmärkt
blifvit, och lill beredande af en sådan
jemkning, att de- skjuts-skyldiges besvär
må ytterligare kunna lättas, utan att
kronans transporter onödigtvis blifva uppehållne,
böra föreslå det tillägg till dess
förra Betänkande, att Rikets Högloft. Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det stadgas måtte, att
i allmänhet 5o LÄ må få lassas efter
ett par kronoskjuts-hästar, men att på
vederbörande Autoriteter må få ankomma,
alt, i förhållande till bättre
eller sämre väglag på afsändnings-stället,
eller det som förmodas kunna inträffa
i de orter genom och till hvilka
foran bör gå, antingen till 4° LÄ vid
sämre väglag nedsätta eller till 6o LÄ
vid bättre väglag höja denna tyngd,
hörandes vigten alltid, enär hinder icke
deremot möter, märkas på pack-kistor
m. m., hvaruti eifecterne afsändas;
samt dessutom i så måtto förändra sitt
förra Utlåtande, att Utskottet hemställer,
det körnings- och omlassningstiden
i allmänhet varder bestämd, den
förra till timma på milen, och den
senare till i| timma på hvarje station,
men med öppen rätt för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att minska
den förra tilla timmar vid bättre*samt
Besv. och Oecon. Utsk.
lioja den till 3 timmar vid sämre väglag,
äfvensom att, i förhållande till den
större eller mindre svårighet, som olika
effecter kunna vid omlassningen
medföra, nedsätta den senare till 1
timme eller öka den till arne timmar.
Vidkommande åter de yrkanden, att
Vederbörande emottagare horde ersätta de
kronoskjutsande för allt uppehåll utöfver
en timma å aflevererings-stället, samt att
skjutspenniligarne borde liqvideras på stället,
innan de skjutsande till sina hem återvända;
så, enär någon viss tid möjligen
icke kan bestämmas för aflevereringen,
enär sådant beror på forornes större
eller mindre mängd samt effecternes
beskaffenhet, då icke alla vagnar kunna
på en gång och icke alla slags persedlar
lika fort aflastas, samt det föreslagna
liqvidations-sättet på stället, genast
efter verkställd skjutsning, i Utskottets
tanka, skulle leda till flera oredor
och tilläfventyrs äfven till flera
förluster för de skjutsande, än det liqvidations-sätt
för kronoforor, som nu
iakttages; så kan Utskottet dessa
förslag icke tillstyrka.
I afseende påyrkandet, att ordet*manskapj
som uti ^ide sidan af Betänkandet fö
-
i 6 Bcsv. och Oecoii. U[sk. Bct.de. N.o lfa
rekommer,
borde utgå, enär, enligt Författninga
i ne, kronans manskap icke finge
med kronoskjuts fortskaffas, samt att i stället
måtte begäras en noggrannare tillsyn
öfver dessa Författningars efterlefnad, och
att kronoskjuts-fördelningen alltid borde
verkställas efter LandshÖfdingens föreskrift}
så får Utskottet upplysa, att det ingalunda
varit dess mening, att, i fråga
om kronans manskaps fortskalfning, gifva
Förfaltningarne en annan tydning
eller vidare utsträckning än de redan
ega; men anser Utskottet några serskilda
åtgärder till beredande af dessa
Författningars efterlefnad, eller i afseende
på kronoskjuts-fördelningen, icke
vara af bebofvet påkallade, enär
om missbruk eller origtigheter dervid
förefalla, de kunna och böra i laglig
ordning beifras och rättas; lärande äfven
intet hinder vara, att, på sätt jemväl
yrkadt blifvit, oxar må kunna till
krono-transporter få begagnas, utan att
något, numera än förr, behöfver derom
serskildt stadgas.
"Vidare har blifvit yrkadt, att tillökning
i skjulslegan icke borde ega rum och
att vilkoren för kronoskjuts borde vara lika
i krig som fred} men Utskottet kan icke
vika
fiesv. och Oecon. Utsk.
vika ifrån den öfvertygelse, sorn af
Riks-Stånden äfven synes i allmänhet
hafva varit delad, att den förra i alla
händelser är håde billig och rättvis,
och att, i afseende på sättet för kronoskjutsernas
utgörande, omständigheterne
påfordra helt andra förhållanden under
krig än i fred; och afstyrker Utskottet
derföre allt afseende å dessa
framställningar.
Det har jemväl blifvit anmärkt, att Utskottet
underlåtit uppgifva de omständigheter,
som under fredstid kunna göra transporter
med kronoskjuts nödvändiga, och andtligen
alt Utskottet skall tvätydigt uttryckt,
örn dess mening vore, att den föreslagna
högre betalningen för krono-skjuts äfven
borde under krig erläggas. Utskottet hade
trott, att de nyssnämnde omständigheterne
skulle af hvar och en lätt
o
inses, men får, då Utskottet anser sig
icke böra med uppgift deraf Öka vidden
af detta Betänkande, likväl till
öfverflöd, nu till närmare upplysning
härom, hänvisa lill de qvartals-rapporter
öfver verkställde landt-transporter,
som, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
Ki igs-Collegium till Kongl. Maj:ts
Bih, t. It. Se. Pi tt. i8aS och 1839. 8 Sami., xdra B:t. 3
2 :a II: t >
18 Desv. och Oecon. Utsk. Bet.dc. IV.o 1/f.d.
Krigs- Expedition afgifver; och hvad
beträffar den anmärkta tvätydigheten i
redactionen om krono-skjutsens betalning,
lära Piikets Höglofl. Ständer linna
det vara, sidan g uti Betänkandet,
klart uttryckt, hvad sedan, pag. 32, är
åter upprepadt, att den ökade kronoskjutslega!!
borde utgå lika i krigssom
fredstidj och att således denna
anmärkning förfaller.
Hvad härefter vidkommer Kungs-skjutsen,
så har af en Talare blifvit yttradt,
att det vore både passande och ändamålsenligt,
att genom Underdånig skrifvelse upplysa
Kongl, Majit, att, ehuru nyttiga Dess
resor otvifvelakligt äro för landet, de dock
genom det störa häst-antalet, som begagnas,
och endast derigenom äro högst betungande
för Landtmannen, och att som hjelpmedel
deremot måtte hemställas, att Kongl.
Majit täcktes, med afseende å landets ännu
glesa befolkning och ringa häst-antal, vid
sina resor, der så möjligt vore, inskränka
behofvet af hästar efter våra skjuts-inrättningars
beskaffenhet, så att ej ombyte skedde
utom Gästgifvare-gårdarne och ej större
häst-antal fordrades än hvad stationerne i
allmänhet med sin^ kringliggande reserver
kunna åstadkommaj och en annan Talare
åter ansett, att underdånig hemställan en
-
Desv. och Oecon. Ut sk. B et: de N:o lfa. 19
däst borde göras om inskränkning af hästantalet
för den Kongl. Sviten, samt att densamma
borde, i afseende på skjuts-ombyten,
strängare körning, väntning och obehörig
behandling, underkastas samma lagar som
andra resande.
Utskottet, som Visserligen ej förnekat*,
alt ali utomordentlig skjutsning för Landttnantien
kan medföra besvär och olägenheter,
hyser dock ingen tvifvel derom, att
ju Kongl, Maj:t, hvad den af Herr Grefve
Ilorti så bittert öfverklagade Kungs-skjutsen
angår, utan all anmälan derom från
Rikets Ständers sida, söker att deruti bereda
den lättnad, som billigt vis kail ega
nini; och då det för öfrigt blefve, i Utskottets
tanka, alldeles overkställbar, att
vid Kongl, Maj:ts resor inskränka häst-antalet
till de till stationerne indelta håll
och reserver, hvilka öfverallt äro olika och
på vissa ställen alltid skulle blifva otillräckliga,
äfvensom olämpligt att, genom
sladganden af serskilda ombytes-stationer
och körnings-tider för sviten, skilja densamma
från Kongl, Majits Höga Person ; så
kan Utskottet icke å dessa anmärkningar
tillstyrka något afseende.
Det har äfven blifvit såsom en utväg
till lindring i Kungs-skjuls-besväret upp
-
ao Bésv. och Oecon. TJttk, Bet.-dc N'.o lfa
-
gifvet, att Städerne måtte åläggas att deruti
deltaga; men Utskottet anser fråga nu icke
böra kunna uppslå derom, att Städerne
hädanefter mera än hittills skulle
varda detta besvär underkastade,
och afstyrker derföre all åtgärd i detta
afseende.
Sist har äfven den nog sällsamma framställning
blifvit gjord, att, då Kongliga
resor icke alltid kunna hafva endast det
allmännas väl till föremål, utan Kongl.
Majit, eller den Kongl. Famillen, någon gång
reser för enskild räkning, eller för helsans
bibehållande eller återställande, skjutsen,
vid dessa senare tillfällen åtminstone, borde
inställas vid Gästgifvare-gårdarne och
farten rättas efter hvad Författningarne derom
för Gästgifveri-skjuts stadga. Men det
må vara Herr Rosenqvist af Åkershult,
som yttrat denna tanka, förbehållet,
att uppställa en skillnad emellan de
resor, som af Kongl. Majit eller den
Kongl. Famillen företagas, endast för
allmänt väl eller för deras helsa. Utskottet
vill och kan ej skilja sig från
den föreställningen, att landets och det
allmännas väl står i det nära och oskiljaktiga
samband med Konungens och
Dess Höga Familles helsa, att en resa,
om ock af Deni företageu endast för
Besv. och Oecon. Ulsk. Iiet.dc. N.o 1^2. 31
en nyttig förströelse, likväl på samma
gäng oell i främsta rummet gäller det
allmännas väl och fordel; och viddetta
förhållande lärer, utan allt vidare
yttrande af Utskottet öfver Herr Rosenqvists
framställning, densamma blifva
af Rikets Höglofl. Ständer ogillad.
Beträffande vidare Gästgifveri- skjutsanstalternej
anser Utskottet det här vara
på sitt rätta ställe, att först besvara den af
flere Stånds-Ledamöter gjorda anmärkning,
att Utskottet icke i ett sammanhang med
skjuts-väsendet i allmänhet behandlat frågorne
om en forvagns-inrättning samt Brefoch
Paquet-posten; och får Utskottet af sådan
anledning tillkännagifva, att så skett af de
i Utskottets tanka giltiga skäl, att vårt nuvarande
håll- och reserv-skjuts-väsende, såsom
en gammal inrättning, hvarken bör
eller kan sammantvingas med det så kallade
forvagns-väsendet, som är nytt, och
endast i den nion det kan hinna att sig utveckla,
kan komma att verka till förändringar
eller omsider till ett fullkomligt upphäfvande
af det förra; ty att, vid en reglering
till förbättring, stödja beräkningen
på en ny, hvars nytta och möjliga bestånd
erfarenheten ännu icke vitsordat, har Utskottet
ansett mindre välbetänkt, äfvensom
Utskottet i öfrigt trott, att Post-väsendet,
22 Besv. och Oecon. Utsk.
som bos oss hillills icke slätt i ringaste
sammanhang med resandes fortskaffuing,
icke eller på en gång nu dermed borde eller
kunde sammanblandas, hvaremot det
ligger i sjelfva naturen af en Forvagns-inrättning,
att den,, sedan den hunnit en viss
fullkomlighet och utvidgning, bör i sammanhang
med Post-väsendet regleras och
ordnas. Dessa skäl ligga äfven till grund
derföre, att XJtskoltet icke behandlat dea
förevarande återremissen i förening med
Forvagns- och Post-väsendet, hvaröfver Utskottet
för öfrigt, efter remissens föranledande,
bordt yttra sig gemensamt med Rikets
Höglo!]. Ständers Bevillnings-Utskott;
hvaremot frågorne om skjuts-väsendet endast
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
handläggning varit remitterade,
För öfrjgt har blifvit anmärkt: alt
Utskottet föreslagit en högre och olika lega
för de skjutshästar, som hållas på entreprenad,
än för Gästgifvarnes och reservlagens
hästar, hvilket ansetts både till sin
grund orättvist och ledande till tvister,
prejerier oeh flere olägenheter, men icke
lill det af Utskottet afsedda ändamål, befordrande
af skjuts-entreprenader, hvilka
fast hellre ansetts befordras genom en i
allmänhet förhöjd skjutslega, som, enligt de
ilesles mening, hofde bestämmas lill 24 sk.
milen, hvaremot andre ansett ingen slags
Be sv. och Oecon. Utsk.
förhöjning å skjutslega» böra komma i fråga;
att vid den föreslagna regleringen för
litet afseende blifvit fäsladt på reservlagen,
hvilka, utan att någon motsvarande fördel
dem derigenom tillskyndades, tvärtom, genom
hallens indragning, skulle komma att
vidkännas ett ökadt besvär; att den föreslagna
delningen af reserverne i a;ne lag
vid hvarje station vore olämplig och orättvis,
enär härigenom ali jern likhet i utgörandet
af skjuts-besväret komme att motverkas;
att, vid en sådan delning, åtminstone
det vilkor borde fästas, att icke
destomindre skjutsen borde utgå i tour öfver
hela laget, endast med iakttagande, att
förbuds-skjuts utom omgångs-ordningen tingades
från aflägsnaste hemman och upploges
i denna ordning baklänges till dess
rätta omgångs-skjutsen upphunnes, då ny
omgång skulle påbegynnas af hela reservlaget;
att Utskottet icke skall fastat behörigt
afseende på väckta Motioner om förhöjning
i skjutslega» för Städerna Carlskrona
och Gefle, samt icke eller bestämdt uttryckt
om den för entreprenadskjuts föreslagne
högre skjutslega!!, jemväl borde tillkomma
de Städer, der skjutsen redan är
ställd på entreprenad; att, med afseende å
den större tunga skjutsnings-skyldigheten
medför vissa årstider, då Landtmannen är
poin mest sysselsatt, högre Skjutslega bordt
24 Besv. och Oecon■ Utsk.
bestämmas för reserv-skjutsen under dessa
tider, nemligen Maji månad, samt från och
med medio Julii till slutet af October; att
skjuts-entreprenaderne torde omfatta både
Håll- och Reserv-skjutsen och inrättas i
större scala, så att en och samma Entrepreneur
åtog sig skjutsningen på flere stationer
efter hvarandra; att Skjuts-entreprenader
borde befrämjas, utom genom högre
Skjutslegas beviljande i allmänhet, äfven
genom användande af vissa Kronan behållna
räntor, hvaremot, å en annan sida,
hållits före, att sådant borde ske medelst
sammanskott af skjutsskyldige Hemman, och
åter, å en annan, att på frivilliga öfverenskommelser
af Gästgifvare och Reserverne
med Håll-lagen borde få bero, att de förre
åtogo sig skjutsningen, hvarförutan äfven
den öfvertygelse blifvit yttrad, att hela
frågan om Gästgifveri-skjutsen borde till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas,
att derom, efter locala förhållanden,
för hvarje Län bestämma och förordna; att
Utskottet icke upptagit Herr Rosenblads j
Bernhardj förslag om en central autoritet
för Styrelsen af Skjutsväsendet; att stadgande
saknas, efter hvilken beräkning Legan
skall betalas, då Kronan beslår resan;
att, hvad angår fördelningen afGästgifveriskjuts-skyldigheten
på alla slags hemman,
utan afseende på deras olika natur, undan
-
Besv. och Oecon. TJtsk.
tag borde göras med vissa hemman, såsom
Ecciesiastique-boställen och lägenheter, äfvensom
de af Kyrkovärdar bebodda hemman,
enar sådane vore genom författningar
från Gästgifveri-skjuts-skyldighet befriade;
likasom ock slutligen, att Släderne sjelfve,
ulan bidrag ifrån Landet, annorlunda
än efter öfverenskommelse, borde utgöra
sin skjuts, och att Nämndemän och Boställsliafvare
borde befrias från allt skjutsningsbesvär.
Vid öfvervägande af dessa anmärkningar
har Utskottet ansett sig böra förblifva
vid dess förut yttrade tanka, alt, i fråga
om Gästgifveri-skjuts-väsendets förbättring,
uppmärksamheten främst borde fästas på
hållskjutsen, såsom den i hvarje hänseende
skadligaste, och fortfar derföre i det tillstyrkande,
att hållskjutsen bör upphora på
alla de Stationer, der densamma, efter
skedd undersökning, finnes kunna af
Reservlaget jemte dess förut åliggande
skjuts-skyldighet, utan för stora
olägenheter bestridas, enär, till lättnad
för reserven, densamma ökas, dels
genom de hållskjuts-skyldige hemmanens
anslående dertill, så vidt locala
förhållanden sådant medgifva, dels genom
andra hemmans tilldelande, som
dertill, vid skeende undersökningar,
kunna finnas att tillgå.
'2Q Besv. och Oecon. Utsk.
Men med fästadt afseende pA de skäl,
hvilka blifvit anförde emot Utskottets förslag
om bestämmande af en högre och olika
skjutslega för den skjuts, som bestrides
på entreprenad, och då Utskottet väl A ena
sidan icke kan vika från den äsigten, att
en högre skjutslega endast bör medgifvas,
såsom ett medel till underlättande af skjutsentreprenaders
införande, men å andra sidan
det icke kan bestridas, alt just delta
ändamål skulle befordras, om rättigheten
till den högre skjutslegan äfven sträcktes
till reserverne och Gästgifvare vid de stationer,
der entreprenadskjuts komme i gång ;
så och för att derjemte åt sjelfva grundsatsen
af skjutsuings-besvärets hvälfvande från
jorden gifva en af mångå yrkad, mera utvidgad
tillämpning genom entreprenadernas
utsträckning äfven till reserverne, har
Utskottet, med förblifvande dervid i
öfrigt, trott sig i så måtto böra förändra
sitt förslag i ardra Mom. af dess
förra Utlåtande, att Utskottet nu tillstyrker,
alt entreprenader må till vägabringas
icke allenast å båll- utan ock
A reserv-skjutsen, och att för alla de
Stationer, der entreprenader till större
eller mindre del af Skjutslagen, dock
icke under i af det häst-antal, som
per dag vanligen utgår, kunna, efter
Konungens Kefailningshafvandes bc=
Besv. och Oecon. Vtsk.
stämmande för hvarje serskildt fall,
till vägabringas, skjutslegan förhöjes med
4 sk. Banco för häst per mil, håde i
Städer och på Landet, så väl för Entrepreneurens
som det öfriga skjutslagets
hästar; hörande Enlrepreneuren
alltid, vid ansvar, hålla det fastställda
antalet hästar fulltaligt, samt detsamma
aldrig få bestämmas under 2, ehuru
obetydligt beloppet af Skjutshästar
än vore, som i medeltal från Stationerne
utginge.
Anmärkningar hafva äfven blifvit gjorda
emot reserv-hemmanens fördelning i
a:ne Lag vid hvarje Station; och afstår
Utskottet så mycket hellre ifrån sitt
förslag i denna del, som det endast
härvid varit fråga om reservlagen vid
de större Stalionerne, och densamma
af sig sjelf synes förfalla, i händelse
skjuts-entreprenaderne, eller hvad Utskottet
nu tillstyrkt, äfven komme att
sträcka sig till Reserverne.
I afseende på anmärkningar, att Utskottet
i siLt förra Betänkande icke skall
fästat nog afseende på framställda förslag
om förhöjd skjutslega för Städerne Carlskrona
och Gefle, får Utskottet andraga, att
det hade trott sig tillräckligen besvarat
dessa framställningar, då Utskottet
28 Besv. och Occon. Ulsk.
pag. 27 och 28 i Betänkandet, afstyrkt,
att skjutslegan måtte bestämmas olika
för olika orter, enär om förhöjning på
något ställe skulle finnas ovilkorligen
nödig, det på Kongl. Maj:t beror, att,
då anmälan derom göres, efter omsländigheterne
derom förordna; äfvensom
Utskottet anser frågan, huruvida den
af Utskottet för entreprenad-skjuls föreslagna
högre skjutslega äfven borde
tillkomma de Städer, der skjutsen redan
är ställd på entreprenad, genom
det här ofvan framställda förslag vara
besvarad.
Det har väl nu å nyo blifvit yrkadt,
att skjutslegan skulle bestämmas högre för
vissa årstider; men utom det, att all fråga
härom synes böra upphöra, i händelse
skjuts-entreprenader komma i
gång, och i följd deraf en högre skjutslega
kommer alt erläggas, anser Utskottet
så beskaffade skjuts-förhöjningar
mindre lämpliga och icke eller för
de skjutsande serdeles båtande; hvarföre
Utskottet fortfarande sådant afstyrker.
I anledning af den anmärkningen, att
skjuts-entreprenaderne borde tillvägabringas
i större scala, får Utskottet endast vördsamt
förmäla, att deremot icke är något bin
-
Besv. och Oacon. Ulsk. Bet:de. N:o 142. 29
der, ehuru det icke uttryckligen synes
höra föreskrifvas, enär det tilläfventyrs
till en början kunde blifva svårt, att
finna någon beredvillig och i stånd
att en så beskalfad större skjuts-entreprenad
sig åtaga; hvarföre denna anmärkning
lärer förfalla;
Vidare har blifvit yrkadt, dels att vissa,
kronan behållne räntor borde användas
till befrämjande af Skjuts-entreprenader,
dels att de skjuts-skyldige hemmanen
borde sammanskjuta hvad till sådane entreprenaders
uppgörande kunde erfordras,
dels ock, att det måtte få bero på håll-lagen,
att med Gästgifvare och Reserverne öfverenskomma,
att dessa öfvertogo hållskjutsen,
äfvensom ock, att det måtte till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas att,
efter locala förhållanden inom hvarje Län,
om Gästgifveri-skjutsen förordna.
Utskottet anser åter, att någon fråga
icke bör uppstå om serskildt bidrag
af Kongl. Maj:t och Kronan till Gästgifveri-skjutsens
upprätthållande eller
skjuts -entreprenaders understödjande,
och då Utskottet redan i sitt förra Betänkande,
pag. 26, föreslagit, att, der
entreprenader icke kunde tillvägabringas,
endast på vilkor af den högre
skjufeslegan, hållskjutsen antingen skulle
3 o Bcsv. och Oecon. Ut sk.
lomma alt fortfara att såsom förut utgå,
eller de hållskjuts-skyldige tillskjuta
hvad som af Untrepreneureii
utöfver skjutslegan fordras, hvilketdera
som pluraliteten af skjutslaget, efter
förmedlade hemmantalet räknadt,
helst önskade, synes något annat härvid
icke vara att tillägga, än att, om
Skjuts-entreprenaderne, på satt Utskottet
ofvanföre föreslagit, jemväl komme
att omfatta reserv-skjutsen, de reservskjuts-skyldige
hemman böra uti nämnde
tillskott, samt Öfverläggningeli derom
deltaga; varandes det alltid öppet
för håll- och reserv-lagen, att med
Gästgifvarne öfverenskomma om öfvertagande
af deras skjutsnings-skyldighet
på entreprenad, äfvensom det alltid
hör tillhöra Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att söka tillvägabringa skjutsentreprenader,
efter de grunder, som
kunna blifva fastställde, men icke ali,
på sätt yrkadt blifvit, oberoende af allmänna
föreskrifter, hvar och en inom
sitt Län, reglera om Gästgifveri-skjutsens
bestridande, hvaraf, i Utskottets
tanka, betänkliga oredor och olikheter
vid utgörandet af detta besvär skulle
blifva ofelbara följder.
I afseende på den anmärkningen, att
ett framställdt förslag om en Central-Sly
-
Besv. och Oecon. Utsk.
feise för skjuls-väsendet icke blifvit i Utskottets
förra Betänkande upptaget, får Utskottet
meddela, att sådant varit föraniedt
deraf, att detta förslag icke igenfmnes
uti det anförande af Herr Rosenblad j
som åtföljt Remissen till Utskottet af
den hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
väckta Motion om skjuts-väsendet,
utan i ett annat, angående postväsendet
, och hade i allt lall Utskottet
derå icke kunnat tillstyrka bifall,
enär Utskottet anser lämpligast, alt
skjulsväsendet, hädanefter som hittills,
förblifver i hvarje Län under Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes inseende,
hvilka ärö i närrnaste tillfälle att tillse,
det dermed ordentligen tillgår, samt
att förordna om rättelser^ då sådane
påkallas
Anmärkningen
att stadgande saknas,
efter hvilken beräkning legan skall betalas,
då kronan består resan, lärer förfalla, enär
det synes följa af sig sjelf, att den,
som i kronans ärenden begagnar Gästgifveri-skjuts,
hör betala samma skjutslega,
som alla andra resande. ,
Samma förhållande anser Utskottet inträffa
med den anmärkningen, att fördelning
af Gästgifveri-skjuts-skyldigheten
skall af Utskottet blifvit föreslagen på
3» Besv. och Oecon. Utsk. Bettie. N.-o 1/j.a.
alla hemman, utan afseende på deras
olika natur och andra omständigheter,
som till undantag kunde föranleda; ty
då Utskottet, pag. 25 i Betankandet, föreslagit
reserv-lagens tillökande med
andra hemman, sorn dertill kanna -nara
att tillgåj har det dermed icke
kunnat vara Utskottets mening, att
dertill skulle användas äfven sådana
hemman, som lagligen äro från Gästgifveri-skjuts-skyidighet
befriade.
Slutligen har blifvit yrkadt, att Städerne
sjelfve, utan bidrag från Landet,
borde utgöra sin skjuts, samt att Boställsliafvare
och Nämndemän borde befrias från
allt skjutsnings-besvär; men Utskottet anser
sig icke kunna tillstyrka någon annan
förändring i afseende på Gästgifveri-skjutsens
utgörande från Städerne,
än sorn genom skjuts-entreprenader kan
komma att ega rum, och får i afseende
på den yrkade befrielsen från skjutsskyldighet
för Boställen och Nämndemän,
anföra, att, då Boställen redan
äro enligt författningarne från skjutsnings-skyldighet
befriade, och det skjutsnings-besvär,
som åligger Nämndemän,
hvilket, för de hemman de bebo, i allmänhet
är inskränkt till reserv-skjuts,
icke
Besv. och Oecon. Utsk.
icke synes, andra skjutsnings-skyldige
hemman till ytterligare tunga, böra
utan deras begifvande upphöra; så lära
äfven dessa frågor förfalla.
De öfrige uti det föregående icke upptagne
eller besvarade anmäi kningarne, i fråga
om Gästgifveri-skjutsen, röra egentligen
Utskottets yttrande om de uti J\Ae eller sista
punkten af det återremitterade Betänkandet
sammanfattade Motioner, och komma dertill
jemväl följande yrkanden: att, så vida ett
maximum icke kunde fastställas, hvarutöfver
en resande famille icke egde att fordra
skjutshästar, åtminstone en progressiv förhöjning
i skjutslegan för det, ett sådant maximum,
sorn är föreslaget till 8 hästar, öfverskjutande
häst-antalet, malte blifva stadgad;
att allt enbetsåkande med Gästgifveri-skjuts
måtte afskaffas, eller åtminstone i
de directioner, der ångbåts och forvagns-inrättningar
få en stadgad regulier gång, förbjudas;
att en våg å hvarje station borde
inrättas, för att derå väga resandes medhafvande
saker, samt slutligen, att endast Statens
Embetsman samt de, som färdas för
kronans och det allmännas räkning, borde
få färdas med Gästgifveri-skjuts; men finner
Utskottet sig icke kunna afvika
Bilt. till R. St. Brot. 182S och 1829. 8 Sami. 1 Bandet. 3
2:a Ht.
34 Besv. och Oecon. Utsk.
från de till afslag å uti nämnde 4:^e
punkt uppräknade Motioner, pag. 3o
och 3i uti Betänkandet, anförde skäl;
äfvensom Utskottet icke eller kan tillstyrka
bifall till de nyss vidrörde förslagen,
emedan i verkställigheten hinder
och uppehåll deraf skulle uppkomma
för de resande, äfvensom i vissa
fall olägenheter för de skjutsande sjelfve,
samt, hvad det sista serskildt beträffar,
detsamma skulle leda nära till
upplösning af skjuts-väsendet, hvilket
dock, såsom Oeconomie-Utskottet vid
förra Riksdagen, i anledning af då väckt
lika fråga, sig utlåtit, måste betraktas
såsom en bemedling i och för utvägarne
, att med enhet, ordning och
framgång besörja sådane angelägenheter,
hvilka, om ock härledda endast
från beräkningen af enskild fördel,
likväl i sina verkningar äro af inflytande
på allmän nytta och förkofran.
Åtskillige Ledamöters reservationer i'
ämnet bifogas.
Stockholm den 8 Julii 1829.
Reservationer:
Af Herr Grefve Posse, Arvid, som
förklarade, att han för sin del ansåg for
-
Besv. och Oecon. Utsk. Bet;de. N.o 142. 35
vagnars inrättande vara ändamAlsenligaste,
kanske enda medlet, hvarigenom det eftersträfvade
och önskvärda målet: Jordegarnes
befrielse från skjulsnings-skyldigheten,
kunde vinnas; och då det af enskild man,
utan bidrag af Staten, gjorda försök, att
inrätta forvagn, hvarmed resande och saker
transporteras från Stockholm till Upsala,
icke misslyckats, utan gåfve anledning
till det hopp, att dylika anstalter äfven i
Sverige, åtminstone på de större och mest
befarne vägarne, skulle kunna ega bestånd,
helst om Entrepreneurerne kunde påräkna,
att mot säkerhet erhålla, af allmänna medel,
lån till de första förlagen, trodde Herr
Grefven, att de fleste af de åtgärder Utskottet
föreslagit och hvilka snarare motarbeta,
än befordra Forvagns-väsendels uppkomst,
borde tills vidare uppskjutas; af
hvilken anledning Herr Grefven, förenande
sig med Utskottet i fråga om hållskjutsens
upphörande å de stationer, der den, efter
skedd undersökning, finnes umbärlig, afstyrkte
alla öfriga förändringar , som af Utskottet,
i afseende å Gästgifveri-skjutsen, blifvit
föreslagne.
Af Per Persson från Calmare Län, som
yrkade allmän förhöjning af skjutslegan till
20 sk. Banco milen för hvarje häst, helst
en sådan förhöjning, uti hans tanka, var
36 Besv. och Occon. Uuk.
det enda rätta medlet, att befordra skjutsentreprenaderne.
Härmed förenade sig Prosten Forslind
_, samt Anders Andersson från Södermanlands
och Auders Ericsson från Jemtlands
Län.
N:o i43.
Ankom till Exped. Utskottet d. 13 Julii 1829.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion
om belänings-rättighet, uti publika
fonder, ä ritorr spannmål.
Xiii Rikets Höglofl. Ständers Banco- samt
Allmänna Besvärs- oell Oeconomie - Utskott
liar Väilofl. Borgare-Ståndet remitterat ett
af Herr J3. H, Santesson ingifvet memorial,
hvaruti iian sökt visa möjligheten deraf,
att Sverige, äfven i det skick åkerbruket
här i landet redan befinner sig, och
ännu mera, om det ytterligare upparbetas,
skall kunna göra spannmål till export-vara,
åtminstone till Norrige, som ännu i många
år komtne att årligen deraf behöfva omkring
en half million tunnor. Men då för
åkerbrukets framgång och deraf beroende
export-handel med spannmål funnos många
hinder, och deribland saknad af nödiga
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de N.o i/j.3. 37
medel och utvägar att, vid ymnig tillgång
på säd, då afsättningen deraf är trög, kunna
vårda och behålla densamma, brist på
torkrior, hvilka likväl äro befunne så nyttige,
att Regeringen genom uppmuntringar
och understöd sökt befrämja deras byggande,
samt äfven brist på goda och rymliga
magaziner på sådana ställen af kustorterne,
hvilka med den minsta möjliga kostnad och
äfventyr erbjuda en lätt och snabb lossning
och lastning, bar Motionairen ansett dessa
hinder böra undanrödjas, samt i detta afseende,
och då det kraftigaste rnedlet lill
sädes-odlingens uppmuntrande vore det, alt,
för de tillfällen, då spannmål, i följd af
saknad afsättning, komme att en längre tid
blifva liggande, möjlighet bereddes att,
emot billig ränta, få densamma beläna, föreslagit,
det Rikets Högloft. Ständer, jemte
bestämmande af ett nödigt creditiv, tillika
måtte bevilja belänings-rättighet vid deras
Discont eller Läne-Contoir å ritorr, fullgod
samt inot eldfara försäkrad säd, som vore,
under en för sådan beläning stadgad allmän
vård, upplagd uti de stapelstäder, hvilka
pisestera för ändamålet erforderligt goda
magaziner.
Sedan Allm. Besvärs- och OeconomieUtskottet
till öfverläggning förehaft detta
vigtiga ärende samt, enär , efter remissens
föranledande och sjelfva sakens beskaffen
-
38 Besv. och Oecon. Ulsk.
het , ämnet borde behandlas gemensamt
med Rikets Höglofl. Ständers Banco-Utskott,
genom Protocolls-Utdrag af den 5
nasti. Februarii meddelt sistnämnde Utskott
sina åsigter deruti, med begäran af sammanträde
till ärendets slutliga handläggning;
så har likväl Bonco-Utskottet icke allenast
uti Protocolls-Utdrag af den 2: sisth
Mars förklarat sig, på anförde skäl, icke
kunna biträda nämnde åsigter, utan ock,
sedan Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
i anledning deraf, under den 6
derpå följde Maji, förnyat sin begäran om
sammanträde , sådant ytterligare nekat,
på den grund, att Banco-Utskottet, fullkomligen
erkännande Oeconomie-Utskottets
rätt att bedöma den föreslagna anstaltens
nytta i Stats-oeconomiskt afseende, dock
ansåg sig icke kunna medgifva någon inskränkning
i sin rätt att ensamt bedöma
och afgifva utlåtande öfver Bankens tillgångar
för de låne-biträden, som kunna derifrån
äskas, och den säkerhet, som för desamma
må anses erforderlig.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet,
som, vid detta förhållande, trott
sig enskildt böra för Rikets Höglofl. Ständer
framställa resultatet af sina öfverläggningar
i ämnet, får således vördsamt anmäla,
att Utskottet, lika med Herr Santesson
; inser både nödvändigheten oell möj
-
Besv. och Oecon. U,ttk.
ligheten deraf, att åkerbruket inom Fäderneslandet
upparbetas till den grad, att spannmål,
i stället att från Utlänningen införshrifvas,
tvärtom till utrikes orter kunde
utföras; och då till ett i Riks-oeconomiskt
hänseende så gagneligt ändamåls befrämjande
hufvudsakligen skulle bidraga, om åt
jordbrukaren bereddes tillfälle till afsättning
af sin spannmål, derigenom att de Handlande
erhöllo belänings-rätt å denna vara
uti någon för sådant ändamål upplåten publik
kassa eller inrättning, har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka,
att uti Rikets Ständers Banco-Discont
eller Låne-Contoir måtte få belänas
fullgod, ritorr och försäkrad spannmål,
som sättes under allmän vård, och
upplägges uti de af Rikets Stapel-Släder,
hvilka, på deras egen bekostnad,
der sådane icke redan finnas, inreda
och underhålla tjenliga magaziner, hvarmed
tork-inrättningar böra vara förenade;
lärande Rikets Högloft. Ständer,
i händelse af bifall härtill, till BancoUtskottet
öfverlemna, att, i afseende
på grunderne och vilkoren för spannmåls
beläning samt de för sådant ändamål
nödiga reglementariska föreskrifter,
med förslag till Rikets Höglofl.
Ständer inkomma.
Stockholm den 8 Julii 1829.
1
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o i44* 1
N:o 144.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 September 18291
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar mot -Utskottets
Betknkande, N:o 93, angående
väckta Motioner dels
om Orgelbyggeriets befrämjande,
och dels om upprättande
af ett Institut, egentligen
för Kyrkosång.
Det af Utskottet, under den 2 sistlidne
Maji, afgifna Betänkande i ofvanberörde arn*
lien har, med anledning af deremot fram*
ställda anmärkningar inom det Högvördige
Preste-Ståndet, blifvit derifrån till Utskottet
återremitteradt; men som, enligt ankomna
Protocolls-utdrag, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln under den 8:de, Vällofl. BorgareStåndet
under den i4:de, samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, under den inte i förenämde
månad, samma Betänkande godkänt; så
Bih. till R. St. Brot. 1828 och 182g, 8 Saml.j 1 A. 2 B.
3:dje Haft» t
j. Allm. Be.sv.- och Oec.-Utsh. Förslag N:o
liar Utskottet ansett åter-remissen icke kull-*
na till någon vidare åtgärd, å dess sida, för^
anleda.
Stockholm dert n September 1829.
N:o 145.
Ånkorti till Éxp.^Utsi. d. ty Sept* tS2Q.
Förslag till jemkning uti RespeCtive
Riks-St ändens serskildt
fattade Beslut, i anledning af
Utskottets Betänkande N:ö
72, i hvad det angår vissa
dagars Undantagande från
Auctions-förrättningar 4
Det ifrågavarande Betänkandet är bifallet
af HÖglöfl. Ridderskapet och Adelil d. 13:de*
samt af Hedervärda Bonde-Ståndet d. q:dd
sistl. Mars.
Deremot har detsamma af Högvor-*
diga Preste-Ståndetj uti Protocolls-utdrag
Allni. Besv.- och Oec.-Utsk. Förslag IV:o 1/fi. 3
den urte nämnde månad, blifvit gilladt,
under vilkor, att hvad Utsköttet föreslagit
öm vissa dagars undantagande från auctionsför
rättningar,sä väl uti dess i ämnet förut afgifna
Betänkande., N:o f, som ilti det fÖrevarande,
endast borde gälla för auctioner
å Landet; samt åter af Yällofl. BorgareStåhdet,
uti Prototolls-utdrag af santina dag,
ogilladt, i hvad det angår af styrkandet deraf
, att auctioner må begynnas näst före Söneller
Helgedag, men i öfrigt bifallet, med
det förklarande, att auctioner i Städer mä
hållas ä sådana dagar, sorn nyss nämnas,
med vilkor, att dé slutas klockan 6 på af«
töhehi
Utskottet j som, vid jemförelse af de sålunda
fattade besluten, funnit Betänkandet
N:o 72 vara af Satntlige Riks-Stånden bifallet,
utom i frågan om vissa dagars Undantagande
från auctions-förrättningar, deruti nyss vidrörda
skiljaktighet Uppstått, får således, med.
den pligt, som Riksdags-OrdningenS 73 §.
Utskottet ålägger, vördsamt föreslå * det Rikets
Högloft; Ständer ville förena sig öm det
beslut, till iakttagande Uti den i ämnet afgående
expeditionen,
att, hvad blifvit föreslaget om vissa
dagars undantagande från auctionsförrättningar,
så väl uti Betänkan
-
41 Allm. Brav.- och Oec.-Utsk. Förslag N.o 1^6.
det N:o 4> som uli ifrågavarande
Utlåtande, endast bör gälla för
auctioner å Landet.
Stockholm den ii September 1829.
N:o .46.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829.
Förslag till jemkning uti Respective
Riks-Ståndens Beslut i
fråga om Kronohemmans
och
Nybygges-Jboers i de
Norra Pr ovine erna rättighet,
att till Tjä vu-b v ämling använda
stubbar, rötter, m, ?n.
Sedan Utskottet i detta ämne afgifvit Betänkandet
N:o 10, samt derefter, i anledning
af dervid inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar,
ytterligare Utlåtande under
N:o 76, så har Utskottet, under den i3
sistlidne Mars, häröfver från alla RiksStånden
fått emottaga Beslut, hvaraf in
-
Allm■ Fes v.- och Oec.-Utsk. Förslag N.-o 146. 5
hem tas, att sistnämnde Utlåtande blifvit
af Höglo fl. Ridderskapet och Adelil bifallet,
under iakttagande af den redactionsförändring,
att i stället för den i samma Utlåtande
förekommande period: Hvad beträffar
Skattehemmans-egares Tjärubränningsrättighet,
så är den, inom deras obestridliga
områden, förut gifven ; men att utsträcka
den derutöfver, äfven då deras skog
ej är från angränsande Kronoskog afrösäd,
kan Utskottet ej tillstyrka, utan anser
dem, i likhet med öfriga enskilde, 50m
önska begagna den förmonen, att på Kronans
skogar idka T'järu-bränning, böra
vända sig till Konungens Befallningshafvande,
för att lagligt tillstånd, dertill erhålla
; borde införas en så lydande mening:
Hvad beträffarSkattehernmans-egar esTjärubrännings-rättighet,
så är den förut gifven,
men att utsträcka den derutöfver, kan Utskottet
ej tillstyrka.; att deremot Idögvördiga Preste-Ståndet
samma Betänkande utan förändring
gillat; men att åter Yällofl. BorgareStåndet
besluti t det tillägg dertill, att enahanda
förmoner och rättigheter, som i Utlåtandet
medgifvas Kronohemmans<- och Nybygges-Aboer
i de norra Länen, äfven må
tillkomma Skattehemmans-egare derstädes,
hvilkas Sko g s-om råd c n icke äro af vitt rade;
äfvensom Hedervärda Bonde-Ståndet om
ett lika beskaffadl tillägg sig förenat, på det
6 Allm, Besv,- och Oec.rV(sk. Förslag If.-Q 146,
sätt, att i den af Utskottet tillstyrkta underdåniga
ansökningen jemväl må anhållas,
alt Skattehemmans-egare, som ännu icke
fått sina egor afvittrade, tillåtas att, intill»
dess afvittring kan gå för sig, åtnjuta en
sådan oinskränkt, och med ej någon afgift
förenad rättighet till Tjärurbränning af
Stubbar, rötter och vindfällen på de under
deras Hemman af ålder nyttjade områden,
sorn det, efter Utskottets förklarade åsigt,
ostridigt tillkommer de Skattehemmansegare,
hvilka vedan erhållit deras egor af»
vittrade,
Vid detta förhållande, pcb då de så»
lunda, i afseende på Skattehemmans-egares
Tjärubrännings»rättighet, af trenne respe»
elive RiksrStånds meddelade Utlåtanden synas
hufvudsakligen innefatta samma beslut,
livilket således medförer kraft och verkan
till expedition, men de olika ordformerna
kunna gifva anledning till villrådighet der»
vid, får Utskottet med den pligt, som Riks»
dugs-Qrdningens ^3 §. detsamma ålägger,
till Rikets Höglofl. Ständers antagande fö»
reslå följande tillägg uti den afgående underdåniga
Skrifvelse»!? enahanda förmoner
och rättigheterj sorn här madgifvas Kronohemmans-
och Nybjgges*Aboer i de norra
Konenj rnä äjven tillkomma Skattehemmans-,
Allm. Besvoch Oec.-Utsk. Utlåtande IV:o i4l- 7
egare derstädes, hvilkas skogs-oniräden icke
äro af vittrade.
Slockholm dea ii September 182g.
N:o 147.
Antom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Betänkande, N\o
133, angående Sågarelö -
nens utgörande vid Såg
qv
arnar.
Sedan inom Hedervärda Bonde-Ståndet IVfo,.-  tioner blifvit väckta, innefattande klagan öfver
de menliga följder och den ökade tunga
, som för flere orters inbyggare skola
föranledts genom upphäfvandet af förbudet
mot så kallad hälften-sågning, i stället för
sågarelönens vid Såg-qvarnar utgörande i penningar,
hade Utskottet under d. 17 sistlidne
Junii, jemte anmälan om de skäl och anledningar
> sorn verkat till upphäfvande af
8 Allm. Besv.- och Oec,-Utsk. Utlåtande N-o t4j<
nämnde förbud, tillstyrkt Rikets Höglofl.
Ständer att Iiqs Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om det Nådiga Påbud, att be-*
hörigen upprättade Taxor, som upptoge sågarelönen,
både i virke och i contant, att
tillämpas efter virkes-egarens godtfinnande,
borde vid hvarje Såg-qvarn finnas till rättelse
för de tillfällen, då godvilliga öfverenskommelser,
vederbörande emellan, icke kunna
trälfas. Detta tillstyrkande har hos HÖglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit afslaget,
men vunnit bifall hos Högvördiga PresteStåndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet, hvaremot
Hedervärda Bonde-Ståndet återförvist
Betänkandet med fortsatt yrkande af Motionairernes
förslag om återinförande af merberörde,
genom Kongl. Brefvet den 2 April
4828, upphäfda förbud,
Enär de årerremissen bifogade anmärkningar
endast innefatta ett upprepande af
de flera olägenheter, som derigenom skola
möta jordegare, hvilka till söndersågning
för lega framföra skogs-ämnen till Såg-qvarnarne,
att Sågaren tillätes i virke uppbära
såg-legan, och Utskottet i dess nyssberörde
Betänkande föreslagit, att, såsom det kraftigaste
medlet till samma olägenheters afhjclpande,
Taxor måtte upprättas, att vid hvarje
tillfälle, der frivillig öfverenskommelse
icke egde rum, tjena vederbörande till ef
-
/Mm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o 1/.8. g
terrättelse, dock tillika med lemnad optionsrätt
för Virkes-egaren, att den i Taxan bestämda
sågare-lönen erlägga antingen i contant
eller med virke, efter det han för sig
funne förmonligast, så linner Utskottet nu
desto mindre anledning att frångå dess i
Betänkandet Nit 33 afgifna vördsamma tillstyrkande,
som derigenom säkrast vinnes det
ändamål, Motionairerne och Anmärkarne sjelf'-.
ve åsyftat,
Stockholm den 11 September 1829,
N:o i48,
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829.
Utlåtande, rörande Anmärkningar
vid Betänkandet, N:o 109,
om en Lane anstalt får Tackje
rns-til/v e rkare.
1- ill svar å Vällofl. Borgare-Ståndets återremiss
å nämnde Betänkande, deruti åtgärder
blifvit föreslagna till utredande af den
io Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande IV.o ÅO
utaf
åtskillige Motionairer väckta frågan, huruledes
en Låne-anstalt kunde på ändamålsenligt
sätt till vägabringas, för att för Tackjerns-tillverkarne
i Riket bereda ungefärligen
lika yäsendtliga förmoner, som dern Rruksegarne,
genom Jern-Contoirs-inrättningen,
åtnjuta, får Utskottet anmäla, att samma
Betänkande , till ändring af hvars innehåll
de gjorda anmärkningarna icke skulle, i Ut-?
skottets tanka, hafva kunnat föranleda, redan
hos de Irenne öfrige respectiye Riks-?
Stånden vunnit bifall.
Stockholm den 11 September i 82c).
N:o 14g.
Ankom till Expcd.-Utsk. den 17 Setp. 5829.
Utlåtande, i anledning af ett RiksStånds
Åt er-remiss a Betänkandet,
N:o 100, i fråga om
rättighet för Extra RotehåU
lare, att lega karlar inom
Bevärings-äldern.
I anledning af Välofl. Borgare-Ståndets återremiss
saint gjorda anmärkningar vid nyss®
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N:0 l5o. ii
nämnde Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt
rättighet för extra Rotehållare att lega
Soldater inom 3:dje, 4;de och 5:te classerna
af Bevärings-manskapet, men hvilken
föreslagna rättighet Yällofl, Ståndet ansett
Betänklig, såsom ledande till förminskning
i landets försvars-krafter, får Utskottet vördsamt
anmäla, att, då Betänkandet vunnit
Bifall endast inorn, Högyördiga Preste^Ståndet,
men deremot redan Blifvit hos Högh
Ridderskapet och Adeln, äfvensom hos Ifedervärda
Bonde-Ståndet afslaget, kommer,
vid slikt förhållande, frågan, ehvad resultat
än återremissens besvarande kunde för öfrigt
^nedföra , att förfalla.
Stockholm den ii September 1820,
N:o i5o.
Ankom till Exped.Utsk. d. 17 Sept. 1829,
Ytterligare Utlåtande, angående
väckt Motion om Controller
i afseende på Tack jerns godhet
111♦ m.
TJli förut afgifvet Betänkande, N:o 107,
gqm af Högloft. Ridderskapet och Adeln
12 Allm. Desv.- och Oec.-Ulsk. Utlåtande IV.-o l5o.
blifvit afslaget, af Ilögvördiga Preste-Ståndet
gilladt, men af de tväune Öfrige respective
Riks-Stånden återremitteradt, har
Utskottet föreslagit deri förändring af de,
uti 4 §- 1 Momentet Kongl. Förordningen
den 17 Maji f8 r4 stadgade föreskrifter, rörande
Tackjerns-stämpling, att böter för
uraktlåtenhet deruti skulle uttagas hos sista
inuehafvaren eller säljaren, med rättighet för
honom att hålla sig till sin fångesman,
samt att tillåtelsen att ansvarsfritt föryttra
ostämpladt Tackjern till J-tdel af hela postens
vigt, borde inskränkas till |:del, hvarjemte
Utskottet uteslutit senare punkten af
samma Moment, som medgifver frihet från
åtal lör Tackjern, derå stämpeln befinnes,
genom den i några orter brukliga härdning
och sönderstyckning, hafva blifvit otydlig
eller förstörd,
Emot den förstnämnda delen af denna
Utskottets hemställan har , inom Vällofl.
Borgare-Ståndet, blifvit anmärkt af Hr
Ekerman : alt det vore oskäligt ålägga säljaren
ansvaret för bristande stämpling , enär
det för honom vore omöjligt att, vid
emottagande af större qvantiteter Tackjern,
bestående af flera sorter, som ankomma
hopblandade, undersöka stämplarna eiler
urskilja orri de saknades ; samt alt sådant
än mer försvårades derigenom , 'alt under
Allm. Resi).- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 1S0. 13
en långväga transport Tackjerns-galtarne
lättligen kunna sönderfalla i mindre stycken,
deruti äfven instämt Herr Borgmästaren
Ålund; och haral' enahanda skäl, samt
då i denna omständighet med Tackjern ej
barde förhållas annorlunda, än med Stångjern,
Herr Ekerman ansett ansvaret böra,
sorn förut, falla på tillverkaren ensam; hvarjemte
Herr Noreus förklaratsigfinna ett motsatt
stadgande så mycket mera origtigt,
som endast tillverkaren , men icke de senare
innehafvarne, kunde ansvara för Tackjernets
beskaffenhet eller duglighet, hvilken
icke förr än vid användandet utrönes;
och derföre, såsom mera lämplig, föreslagit
den förändring , att Våg-Inspector ej
finge å våg emottaga annat, än slämpladt
Tackjern.
Utskottet får, i anledning häraf, vördsamligen
anföra i
att , enligt hvad i förra Betänkandet
är vordet erinradt, sammanblandning af
flera Tackjerns-sorter , der den eger rum,
troligen oftast, om ej alltid, är en följd
icke af tillverkarnes utan af köpares och
säljares förseelse; hvilka senare alltså, till
förekommande af all olägenhet i detta hänseende,
endast ega att sinsemellan iakttaga
den ordning och noggrannhet vid sorte
-
i4 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande iV.-o i5di
ringen, den Utskottet velat, såsom ett
verksamt medel till Näringens båtnad, be*
fordra;
att all skada genom Tackjernets sön*
derfallande under forslingen, i händelse
sådant skulle i någon betydlig mön , utan
alltför våldsam medfart, inträffa, lätt un*
danrödjes derigenom, att stämpelmärket an*
bringas på flera stallen af Tackjerns*gö*
Särne, hvarmedelst, äfven sedan de gått
sonder, hvarje del blifvel' tillräckligen
utmärkt |
att, fråga icke ar om ansvar för Tack*
jernets beskaffenhet eller duglighet , utan
derföre att derå saknas märken, som utvisa
tillverkaren ; hvilket sistberörde ansvar a*
ter, så vidt någon tillämpning deraf skall
blifva möjlig, mäste, på sätt det näst på*
följande Momentet äfven stadgar i afseende
på Stångjern , först drabba innehafva*
ren ; deruti Utskottet tror någon obillig*
het icke innefattas, så väl på grund af förr
anförda skal , sorn äfven vid betraktandet
deraf, att tillverkaren i första hand äfvert
är säljare, och sedermera alltid blottställd
för köpares ersättnings-anspråk ;
alt ett förbud för Våg-betjeningen att
å Våg einottaga hvad slags Tackjern sorti
Allni. ficsv.- och Oec.-lJtsk. Utlåtande K.o i5o. i5
lielst svårligen lärer kunna utfärdas, så
mycket mindre som undersökning om Jernets
beskaffenhet och enlighet med gifna
föreskrifter då först Verkställes, sedan detsamma
blifvit å våg infördt; hvartill kommer,
att ett sådant stadgande saknade all
tillämpning i afseende på den betydligare
delen af Tackjerns-till verkningen , som, utan
att passera Väg* genöm förläggare och köpmän
, omsättes mellan Hylte- och Jernveiks-egare*
Vidkommande
åter nedsattningen i det
medgifna remedium af ostämpladt Tackjern
från io lill 6 procent, har Hr Cron
ansett billigheten fordra bibehållande af
den fri het, som härutinnan förut varit tillåten,
och Jan Eric Janssonj från Wermlands
Län , yrkat en ytterligare utsträckning
deraf, så att j.‘del, eller åtminstone
|:del, finge ansvarslöst vara ostämplad. Utskottet
anser dock sitt förra tillstyrkande
vara på giltiga skäl grundadt. Och då,
medelst ordentlig formning och stämplarnas
aftryckande på flera ställens om sådant
Skulle vara nödigt, ostämpladt Jern till vida
mindre än 6 procent lär kunna undvikas
; skulle alltså en större frihet i detta
hänseende icke vara annat än en lättad
ntväg att bland stämpladt Tackjern af erkänd
god beskaffenhet insticka sämre
jG Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. tJtlåtande Nto 1S0»
ostämpladt, till skada för egare af bättre
mai msorter samt kunnige och omtänksamme
Bergsmän, hvilkas tillverkning derigenom
skulle lida till sitt förtroende.
Vidare har emot det af Utskottet, på
anförda skäl, tillstyrkta borttagande af sista
punkten i ofvanberörde i Moments 4
al Kongl. Förordningen den 17 Maji
18 r4» af Pehr Pehrsson från Örebro Län
blifvit erinradt, att den deruti medgifna
frihet från åtal för Tackjern , hvarå stämpeln
genom härdning och sönderstyckning
blifvit förstörd, icke skulle kunna upphäfvas,
utan att dermed ett svårt och orättvist
lidande tillfogades de Bergslags-orter,
lör hvilka Pehr Pehrsson är Representant,
der det i vissa Hyttor trånga utrymmet
skall göra ett annat gjutningssätt omöjligt,
än att stöpa liela Utslaget i ett eller färre
stora stycken, vid hvilkas härdning och
sönderslagning stämpeln icke skall kunna
bevaras.
Härtill svaras: att, enligt Utskottet
meddelade tillförlitliga upplysningar, troligen
icke någon Hytta i Riket är så trångt
byggd, att Jernets gjutande i vanliga , invid
hvarandra formade Gösar, om i4 å id
Lispunds vigt, vore alldeles overkställbar^
Allni. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande 2V;0 1S0. i*j
och att dertill icke skall erfordras större
utrymme än som är nödigt för den vid
Jernets härdning brukliga svängkran och
släckningsho ; hvarförutan, äfven med bibehållande
af härdnings-methoden, stämpeln
å det större stycket kan, med högst
obetydlig möda och tidspillan , åsättas på
så många ställen, att, efter sönderslagningen,
tillräckliga delar deraf på de mindre
bi tärne blifva synliga , för att göra detsamma
igenkännligt- Rättigheten att, med
afseende på otydlig eller förstörd stämpel,
vara fri för åtal, synes Utskottet alltså icke
behöflig, men endast ledande till svårighet
vid Författningens tillämpning till
förekommande af verkliga missbruk.
Slutligen får Utskottet, så väl i afseende
på Bengt Erikssons från Wermlands
Län yrkande, att undantag från ifrågavarande
påföljd för uteblifven stämpling
måtte göras åtminstone för det Tackjern *
som till allmogen i Wermland lemnäs i
utbyte mot säd, vid de med nämnda varor
derstädes, enligt Bengt Erikssons uppgift,
öfliga byteshandel, förklara att, ehuru Utskottet
i öfrigt icke eger någon kännedom
om tillvaron eller betydligheten af denna
Bih. till R. St. Prot. 182S och 1829. 8 Sami. t slfd.j 2 Bi
3\dje Baft. 2
18 Allm- Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N/o i5o.
byteshandel , det icke synes vara någon,
svårighet underkastadt att, ulan fara för
oförskylld förlust, dervid ställa sig merberörde
stadgande till efterrättelse, enär
de köpande sjelfve äro i tillfälle att granska
det Jern de emottaga, och alltid böra
kunna uppge tillverkaren och binda honom
till ansvar, som äfven, i anledning af samme
Talares framställning om ett ”ansenligt
nedsättande” af de till |:del af det ostämplade
Tackjernets värde bestämda böterna
, tillkännagifva, alt detta, såsom varande
en serskild, i motsatt syftning mot
den ifrågavarande Motionen, nu först väckt
fråga, icke lär kunna till pröfning upptagas.
På grund af nu anförda skäl hemställer
Utskottet å nyo lill Rikets Högloft.
Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla Utskottets förut
framlagda förslag till förändrad
lydelse af 4 §• i Mom. i Kongl.
Förordningen den Maji 18 r4*
Stockholm den 11 September 182c).
Allm. Besv.- och Ozc.-Utsk. Utlåtande N:0 1S1. 19
N:o 151.
Antom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829.
Ytterligare Utlåtande, angående
vackt■ fråga om utvidgad
smides ~ rättighet samt om
upphäfvande af det nu varande
smides-för bud på vissa
ställen inom Bergslag.
XJtskottets härutinnan, under N:o *jg, förut
afgifna Betänkande har af Höglofl. Ridderskapet
och Ädeln blifvit afslaget, mea
af de öfriga respeetive Riks-Stånden återförvist;
och hafva inora Högvördiga PresteStåndet,
Prosten Forsslind och Professoren
Morénj samt inom Vällofl. BorgareStåndet
Herrar NoréusMontan och Ekerman
s emot Utskottets vilkorliga tillstyrkande
af rättighet att vinna utvidgadt smide
vid privilegierade Stångjerns-verkstäder inom
Bergslag, samt upphäfvande af det å
vissa ställen derstädes gällande smidesförbud
för Bergsmans-härdarna, blifvit anförda
förnämligast följande anmärkningar:
ao Allm. Besv.- och Oec.-Ulsk. Utlåtande N.o 1S1.
att dea fordom så klokt ordnade, på
Sveriges båda moder-näringar, jordens och
bergens bearbetande, grundade Bergslagsrörelsen
, sorn genom senare tillkomna
förändringar redan blifvit skakad, skulle,
om den nu tillstyrkta friheten Liefve medgifven,
bekomma en ännu vådligare stöt,
emedan den förlägenhet och det beroende
af Köpmännen, hvari Bergsmännen råkat
genom den fria f aekjerns-handeln, som
ledt dem från deras förra naturliga förläggare,
Bruksegarne, skulle än ytterligare
ökas genom det vida större förlag, som
erfordras för Stångjerns-tillverkning, hvilken
derförutan ligger utom Bergsmannens
arbetsförmåga och erfarenhet; al hvilket
allt innan korrt skulle följa, att välmående
och sjelfsländige Bergsmän finge lemna runi
åt några få, af Torpare omgifna Brukspatroner,
samt alt den af några tilltagsna och
rika speculanter för tillfället uppdrifna tillverkningen
skulle på en gång medtaga vinsten
för mindre bemedlade Bergsbrukare,
samt skogs-tillgångarna för kommande
tider ;
att skogs-tillgång Öfver behofvet på
högst få ställen inom Bergslngerne funnes,
men att deremot på flera orter, för brist
på skog, hyttor blifvit nedlagda eller sam
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N,-o l5i. 21
sammanslagna, och Hemman frikallade från
skyldighet alt deltaga i Hyttedriften;
alt de föregående undersökningarna
icke skulle kunna lemna tillräcklig trygghet
mot vinnings-lystnadens bemödanden
att, medelst föregifvande af ymniga koltillgångar,
erhålla utvidgad smidesrätt, och
sålunda, genom ett obetänksamt sträfvande
att öka sin inkomst för det närvarande,
undergräfva näringens framtida bestånd;
samt
att Bergsmans-smidets förbättring vore
vida angelägnare, än dess ökande, och
att de brister och den vårdslöshet, som
dervid redan ega rum, skulle, om smidesrätten
erhölle en vidare utsträckning, utan
tvifvel blifva ännu större.
Hvaremot, hos Hedervärda BondeSlåndet,
Piiksdagsfullmägtigen Fahlander,
medelst skriftligt anförande, deruti åtskilige
Ståndets Ledamöter instämt, yrkat ett
mera bestämdt och ovilkorligt tillstyrkande
af smides-förbudens upphörande inom
Bergslagerne, än som i Utkottets förra Utlåtande
innefattas.
Vid öfvervägande häraf bar Utskottet,
i afseende på anmärkningen rörande Bergs
-
23 Allm. Besv. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o i5t.
mans-jernets sämre beskaffenhet, ansett, att,
då enahanda controller å vågfördt Stångjerns
godhet, som af Författningarna i allmänhet
föreskrifvas, äfven måste tillämpas
å det vid Bergsmans-härdarna tillverkade,
den mindre skicklighet och noggrannhet,
hvarmed delta senare må blifva bearbetadt,
ej kan ega inflytelse på Svenska jernets
credit hos utländska afnämare, utan endast
medför tillverkarens egen skada, hvars förekommande
åter är föremål för hans enskilda
omsorg; — äfvensom Utskottet funnit
de för de öfriga anmärkningarna anförda
skälen vara hufvudsakligen hemtade
ifrån befarade olägenheter och framtida
förluster, hvilkas förekommande varit Utskottets
syftemål med de föreslagna undersökningarna,
rörande skogs-tillgången, innan
ansökning om ökadt smide blefve bifallen.
Och då Utskottet icke tror sig med
fog kunna dela de af åtskillige Talare yttrade
tvifvelsmål om tillförlitligheten af
dessa undersökningar, och säkerheten att
derigenom ett förstörande bruk af skogarna
skall kunna förebyggas, eller deri finna
tillräcklig anledning till förkastande
utaf den af Utskottet anvisade utväg att
bereda Medborgare en billig frihet i användandet
af sin egendom, der det utan
allmänt eller enskildt förfång kan ske; får
Utskottet, som å andra sidan icke eller kan
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande JV.o 152. 23
tillstyrka medgifvandet af ett allmänt och
ovilkorligt smides-förbuds upphäfvande inom
Bergslagerne, å nyo till Rikets Höglofl.
Ständers pröfning dess förr afgifna förslag
VÖrdsamligen framställa.
Stockholm den ii September 1829.
N:o i52.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829.
Utlåtande , i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, N:o 101, rörande
yrkadt förbud mot införsel
af Danska Hästar.
Nyssnämnde Betänkande, deruti Utskottet,
på anförde skäl, afstyrkt all åtgärd i anledning
af tvänne Ledamöters af Hedervärda
Bonde-Ståndet framställda klagomål och yrkanden,
i afseende på uppgifna, så val för
Rusthållarne vid Cavalleriet, som för den
inhemska Hästafvelns uppkomst, menliga
följder af Hästars införande från Danmark,
24 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o l5x
har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit
bifallet, men af de trenne öfriga RiksStånden
återförvist, med deremot gjorda
anmärkningar, hvilkas innehåll, i hvad det
befunnits utgöra ämne för förnyad öfverläggning,
hufvudsakligen är följande;
att, då Utskottet medgifvit, det betydliga
summor utur Riket utgå genom inköp
af Danska Hästar, hvilka icke ega den styrka
och ihärdighet som de Svenska, så hade
dessa skäl bordt hindra tillstyrkandet af denna
handels ytterligare fortfarande;
att farhågan det, oaktadt ett förbud,
Hästar till lika antal som förut skulle olofligen
insmygas , vore ogrundad, emedan
smyghandel med Hästar vöre lättare att genom
ärlig tullbevakning förekomma, än
mycket annat, som för confiscation är mindre
åtkomligt; samt
att, så länge tillgången på Danska Hästar
eger rum, alla anstalter till Hästafvelns
förkofran inom landet skola motverkas,
till fortfarande olägenhet för de Rustningsskyldige,
hvilka, enligt flere Talares upprepade
klagan, skola trugas att på sina nummer
intaga de i sådant ändamål införda
Danska Hästar framför inhemska af vida
bättre beskaffenhet, I följd af dessa, med
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o 152. o5
liera andragande!!, hafva anraärkarne föreslagit;
att,
såsom en fullkomligt säker åtgärd,
till undvarande af de nu såsom behöfliga ansedda
utländska Hästar för Cavalleriets behof,
det å Remonter fastställda målet måtte
nedsättas; eller ock, i fal] sådant ej kunde
ske,
att åtminstone inga mindre ellar till
inköp billigare Hästar än remonterings-,
equipage- och rid-hästar, må utifrån få till
Riket införas, och en slik införsels-rättighet
nu varda inskränkt till någon viss tid af tre,
fem eller tio år härefter, då genom välberäknade
anstalter inom landet omförmälda
behof bör af inhemsk afvel kunna fyllas.
Detta allt, med hvad dervid förekommit,
har Utskottet i noggrannt öfvervägande
tagit, och får, rörande yrkandet i afseende
på remont-målets nedsättande, vördsamt
anmäla, att, då nu gällande Nådiga
Stadganden redan innehålla, det Hästar , som
för nummer insättas vid samtlige CavallerieRegementen
(med undantag af Lif-Regements-Briga
dens Dragon-Corps och Skånska
Dragon-Regementet, för hvilka serskildt förordnande
om Hästarnes höjd linnes utfärdadt),
kunna vara minst nio qvarter och
26 Allm.. Eesv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N-o i5z^
två tum bakom sadeln, anser Utskottet, att
i detta hänseende redan all den lättnad blif-.
vit de Rustande af Kongl. Maj:t medgifven,
sorn med vapnets erforderliga styrka och
tjenstbarhet funnits förenlig, och kan således
icke tillstyrka den föreslagna underdåniga
hemställan om ytterligare nedsättning
af det för nummer-hästar fastställda mål.
Beträffande åter det vilkorligt yrkade
förbudet, med mera, fortfar Utskottet att
hysa öfvertygelse!! derom, att landets närvarande
behof af Hästar icke kan af inhemsk
afvel uppfyllas, att det kraftigaste medlet
mot den utländska Häst-importen utgöres af
goda anstalter ej mindre från det allmännas,
än från de enskildes sida, till inhemska hästracernes
förbättrande, och att, när den tidpunkt
hunnits, då, genom verkningarne af
dylika anstalter, landet icke mer har behof
af Hästar från främmande orter, åtgärder
i direct prohibitiv väg, i händelse de funnes
nödiga, kunna med säkrare fördel vidtagas,
än om nu i förtid skulle bestämmas
någon praescriptions-termin, hvilken, örn
den fastställdes under fem år, säkerligen
vore för korrt, och, sträckt derutöfver, lämpligare
kan blifva föremål för kommande
Ständers pröfning.
På grund af allt detta, och under åfae*
Allm. Besv.- och Oec.-Ulsh. Utlåtande N.o 1S2. 27
ropande, ej mindre af Utskottets under N:o
io3 afgifna, af trenne Riks-Stånd bifallna
Betänkande, rörande klander i afseende på vederbörandes
val emellan remonter af inhemsk
eller af utländsk race, än det serskilda, under
denna dag afgående Utlåtande, i anledning
af Grefve v. Perseus nya motioner,
dels angående föreslagen lättnad vid remonterings-skyldighetens
fullgörande, dels rörande
utländska Hästars införande, vidhåller
nu Utskottet vördsamligen dess i Betänkandet
N:o ioi motiverade afstyrkande
af all åtgärd i anledning af Pehr Pehr ssons
från Jönköpings och Pehr Pehrssotis från
Christianstads Län gjorda, förr omförmälda,
motioner.
En Ledamots reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den n September 1829.
Reservation
af Nils Månsson från Malmöhus Län, som
åberopade dess emot Utskottets förra Betänkande
i ämnet anmälda Reservation.
a8 Allm. Besv.- och Occ.-Utsk. Utlåtande N.-o i53.
N:o 153.
Ankom till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1829,
Utlåtande, i anledning af väckta
Motioner ow ytterligare åtgärders
vidtagande, dels till
befordrande af den inhemska
Hästculturen, dels till Vattnad
vid Remont er ings - skyldighetens
fullgörande.
Uti tvänne serskilda Memorial, som, under
den 29 sistlidna Maji, blifvit från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln till detta Utskott
remitterade, har Herr Grefve von Fersen
^ Hansj föreslagit, i det förra: att till
uppmuntran i allmänhet för den enskilde
medborgarens omtanka lill förbättrande af
Hästafveln i Riket, äfvensom serskildt till
lindring för de rustande, det måtte förord»
lias och tillåtas :
1:0 alt hädanefter, vid så väl de Värfvade
som Indeldta Cavalleri-Regementerlie,
till en början företrädesvis, och
sedermera , när inhemska tillgångarna
sådant medgåfve, uteslutande uti
Nummer insättas Hästar, som blifvit i
Sverige födde; och
Allm. Best).- och Oec.-Utsk. Utlåtande lY.-o tS3. 2g
2:0 alt hemma i landet fallna föl, enär de
vore målfylliga, finge, vid fulla 3 års
ålder, som Remonteran tagas ; sami, uti
det senare Memorialet, att tili undanrödjande
af svårigheterne för den enskilde,
att erhålla tjenliga Race-hästar
för afvelns förbättrande, hos Kongl.
Majit måtte anhållas om tillåtelse, att
på ångpaqueten mellan Greifswald och
Ystad få öfverföra ett för hvarje transport
bestämdt antal hästar, som i detta
ändamål blifvit införskrifna.
Hvad först vidkommer de båda Momenten
i det förra Memorialet, delar Utskottet
fullkomligen Motionairens tanka om
nyttan och billigheten af det stadgande, alt
Remonter af inhemsk afvel må, lill en början,
företrädesvis, och framdeles, när sådant
finnes verkställbar!, jemväl uteslutande användas
till vacanta nummers återbesättande;
men vågar dock ej biträda Förslaget
att i underdånighet tillstyrka ålderns nedsättande
för Remonter från minst 4 år, eller
hvad Författningarna nu tillåta, .till
allenast fyllda 3 år, emedan, genom sådan
förändring, Cavalleriets tjenstbarhet kunde
förmycket äfventyras ; hvaremot Utskottet,
för sin del, ville föreslå frambärandet till
Kongl. Maj:t af den underdåniga önskan,
alt hemma i landet fallna löl, om 4 års
3o Allm. Besv.- och Oec.-Utsk, Utlåtande N.-o i53-
ålder, änskönt de då ännu icke hunnit det
fulla målet, måtte, i den händelse vederbörande
Befäl och Besigtnings-förrättnirig anser
det 4 års gamla , något undermåliga,
men i allt öfrigt väl qvalificerade fölet
kunna, efter sannolik beräkning, ännu uppvexa
till föreskrifven höjd, få i vacanta
nummer insättas; genom hvilket medgifvande
den i förra Momentet för inhemska
Remonter i allmänt ordalag tillstyrkta företrädes-rättigheten
komrae att i väsendtlig
nion, till de rustandes lättnad, i verkligheten
ega rum.
Vidkommande äter Herr Grefve von
Fersens senare Memorial, anser Utskottet
den deri föreslagna utvägen, till lättare
transport af erforderliga goda Race-hästar
från de norra Tyska orterna, väl beräknad
och af behofvet påkallad; och biträder
fördenskull hvad Motionairen i detta
afseende tillstyrkt. Varandes alltså resultatet
af detta yttrande:
att Utskottet föreslår Rikets Högloft.
Ständer att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om Nådigt
bifall och förordnande :
1:0 att företrädesvis till en början
och derefter uteslutande,
Bil. till Allm. Bes v.- och Oec.-Utsh. Uti. N. o iS3. 3i
Här sådant profvas nyttigt och
möjligt, Remonter af landets egen
Hästafvel må vid Cavalleriet
antagas , och att hemma i
landet fallna , väl rjvalificerade
Föl, vid fyra års ålder, ehuru
de ej äro målfylliga, men om,
de kunna påräknas blifva det,
må i lediga Nummer få insättas;
samt
2:0 att goda Race-hästar, som från
Norra Tyska orterne kunna af
enskilde personer införskrifvas,
må, till bestämdt antal för hvarje
transport, få uppå ång-pacjvelen
från Greifswald till Ystad
öfverföras.
En Ledamots reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den 11 September 1829.
Reservation
af Herr Friherre Sprengtporten: ”Utskottens
förslag att vid Cavallerie Regementena
vilkorligen må antagas undermåli
-
3a Bil. till Allm. Bes v.- och Oec.-Utsk.Utl. IV.-o i53.
ga remonter, då de äro fyllda 4 Sr, kan
jag ej gilla, emedan jag föreställer mig det
böra blifva omöjligt att, vid Remontens
approbation, kunna med full visshet bestämma,
om han skall uppväxa till det fastställda
målet; helst många häst-racer gifvas, som redan
viri 4 år och förr äro fullväxta; den
ringa tillväxt, som å en g qvarters i tums
remont kan påräknas, då den insättes vid 4
år, är, i alla fall, ej mera än hvad för en
Cavallerie-häst kan behöfvas, för hvilken
i tums mål redan är i sig sjelf nog lågt.
Denna åtgärd, om den bifölles, skulle således
endast föranleda att i längden göra Cavalleriet
mindre tjenstbart.
Med mera skäl hade Utskottet, enligt
min tanka, bordt fästa uppmärksamhet vid
Grefve Fersens förslag, hvilket åsyftar ej
allenast att förse Cavalleriet med Remonter;
innan deras framtida brukbarhet blifvit
minskad genom ett tidigt användande
i arbete, utan äfven bereder tillfälle åt de
remonterande att förskaffa sig goda Remonter
för så mycket lindrigare pris, sorn
ett års föda, förlags-kosLnad och risque kan
beräknas lill. Denna princip för remonteringen
har också blifvit antagen, och med
största fördel använd i de länder, der man
varit mon om att till billigt pris förskaffa
Armeen goda Remonter. I
Bil. till Ålim. B c sv.- och Oec.-Utsli, Ull. N.oi53. 33
I tillämpningeu mötes den likväl af
det hinder, att, då dessa unga Remonter för
första året ej kunde användas i någon slags
tjenstgöring, skulle denna omständighet alltför
mycket förtunna lederne af vårt redan till
antalet nog inskränkta Rytteri.
Jag kan sålunda ej annorlunda tillstyrka
bifall till Herr Grefve von Fersens
motion , än att Rikets Höglofl. Ständer må
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t må tillåta antagandet af
fyllda 3 års Remonter vid Cavalleriena
till så stort antal vid hvarje sqvadron, som
med Regementets tjentgöriug är förenligt,
hvarvid det borde åligga vederbörande Befälhafvare
vid de indeldta Ca valleri-Regementena
att hålla hand deröfver, alt denna
förmon finge af de Rustande tillgodonjutas
hvar i sin tour.
Bih. till R. Si. Prot. 1828 och 182g. 8 Saml.j 1 A. ,2. B.
3:dje Häftet. 3
/T
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinaka Boktryckeriet, 1829,
Allm. Besv.- otli Oecon.-Utsh. Bet., N o 154. *
N:o i54.
Ankom till Exp. Utsk. d. 6 Oct. 1829.
Betänkande j angående yrka dt Förbud
emot innehaf vande af mera än en
Tjen it af en och samma Person.
Uti Memorial, som Högloflige Ridderskapet
och Adelil till detta Utskotts Utlåtande remitterat,
har Herr Grönhagen, Gustaf, af den
anledning, alt inom de Collegiala och Administrativa
Verken skola finnas Embetsoch
Tjenstemän, hvilka innehafva sysslor
vid serskilda Verk, men sådant obestridligen
förorsakade långsamhet och hinder i
Tjensleutöfning, jemte det att andre personer
derigenom utestängdes från Tjenster,
som dem eljest kunde tillkomma, föreslagit,
alt ingen Embets- eller Tjensteman, som
på Kronans Stat åtnjuter årlig Ion eller arfvode
till 1,200 R:drs belopp, må tillåtas bekläda
mer än En enda Tjenst, och således
icke på 2, 3 å 4 ställen uppbära löner till
flere Tusende Riksdalers belopp.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
alt Utskottet väl delar Motionairens åsigt,
att det vore nyttigt, om af en och samma
person icke finge, jemte ett magtpåliggande
och vigtigL Embete, hvarmed löningsförmo
Bih.
till Rihs.- Se. Pro 1.1828 och 1829,8 Sami. 1 A/d.
a Band. <f.de Haft. 1
a Allm. Besv.- och Oecon.-Utsli. Bet, N:o 154.
lier till högre belopp åtfölja, bestridas en
eller flere andra Tjenster; men då, i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet nen 24
Marlii 1824, rörande förändrad reglering af
Stats-Contoirets Slat, Embets- och Tjenstemännen
derstädes, efter att hafva tillträdt
de i nya Staten bestämde förbättrade iöningsvilkor,
icke få innehafva andre Tjenster på
Bikets Stal; då Kongl. Majit dessutom, uti
Skrifvelser af den 2 November 182.4 och 1 r
Januarii 1825, angående Förvaltningens af
SjÖ-Ärendena samt Krigs-Hof-Rältens nya
Organisation, förklarat, att, endast med vissa
undantag, Embets- och Tienstemännen derslädes
icke hädanefter få bestrida andra
Tjenstebefaltningar, sedan de kommit i åtnjutande
af den för . Tjenstemannapersonalen
i nämnde Verk stadgade högre aflöningen,
samt då det är att emotse, att, i den
nion de öfriga Embetsverken undergå en ny
reglering och tillökta löner för dem kunna
blifva anslagne. Kongl. Majit lärer läckas äfven
lill dessa Verk utsträcka berörde föreskrifter;
så
anser Utskottet Herr Grönhagens
nu väckta Motion icke böra
å Rikets Höglofliga Ständers sida
för närvarande till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den i Oclober 182g,
Allm, Besv.- och Oecon.- ZJtsk. Bet., N:o j55. 3
N:o 155.
Ankom till Exp. Utsk, d. 6 Oct, 1829.
Betänkande, i anledning aj väckt jr äga
0111 inrättande af en Landtbruks -  Schola.
Ulf ett till Högloflige Ridderskapet och Adeln
ingifvet samt derifrån till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remilleradt
anförande har Herr Grefve Bark, Nils,
fästat Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet
derå, att, då det isynnerhet är Jordbrukaren,
som, enligt nu gällande beskallningsgrunder
, upprätthåller Financer och
Försvarsverk, aflönar Statens Embetsmän,
och, med få ord, sorn ansvarar för Statens
flesta utgifter, Landlbruks-Oeconomien således
har utmärkta anspråk på omtanka,
vårdnad och bidrag å det Allmännas sida.
Utgående från denna synpunkt, och med
åberopande dessutom af det förhållande,
att, i andra Länder, t. ex. Preussen, Sachsen,
Damnark &c. , icke allenast Åkerbruket,
utan också Boskapsskötseln, samt culturen
af Ull, Lin, Hampa, Olja, med flere Landtmannaprodueter,
blif vit uppdrifne till en ganska
betydlig höjd, genom de väckelser och
practiska kunskaper, insigtsfull män meddelat
och spridt inom serskilda grenar af
Laudtrnanna-Industrien, har Herr Grefven,
4 Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh Bet.> N:o i55.
under öfvertygelse om möjligheten att, till
allmän och enskild båtnad, äfven inom Fäderneslandet
utveckla ett lika lyckligt förhållande,
hemställt, att en Landtbruks-Schola
mätte, vid en för ändamålet passande local,
varda inrättad, der det skulle meddelas:
1:0 Practisk undervisning uti Jordens
behandling, enligt dess olika beskaffenhet, i
förening med de kunskaper uti Chemien,
som dermed ega sammanhang.
2:0 Undervisning och kännedom om de
växter, hvilka kunna frambringas på Svensk
jord, deras olika nytta och användande;
samt
3:o Kunskaper uti kreatursskötsel, deras
skiljaktiga racer, behandling och fördelar.
Hvilken Motion , vid föredragningen
till remiss, blifvit af Ilerrar Hartmansdorff,\
Rosenblad och Hammarhjelm understödd.
Detta har Utskottet i noga öfvervägande
tagit, och får vördsamt förklara, att Utskottet
visserligen anser något i verkningarne
säkrare medel till Landtbruks-Oeconomiens
förkofran icke kunna finnas, än
hvarje Jordbrukares enskilda bildning för
sitt yrke, och medgifver desto hellre, att en
Landtbruks-Schola inom Fäderneslandet skulle
blifva af väsendtlig nytta, som den vid
liufvudstadenbefintliga Experimental-Farmen
icke synes vara af beskaffenhet att kunna
Allin. Besv.~ och Oecon.-Utsh. Bet,, N:o i55. 5
Jemna några för Landthushållningen i hela
sin omfattning användbara och nöjaktiga resultat;
men som inrättandet och underhållet
af en Jordbruks-Schola, af det omfång som
den'föreslagna, skulle leda till betydliga kostnader,
och fordra ytterligare anslag, vida
utöfver hvad på Nionde Hufvud-Titeln till
Landtbrukets och dermed förbundna Näringars
upphjelpande är, både vid föregående
Riksdagar och denna, af Rikets Ilögloflige
Ständer vordet beviljadt; samt härtill kommer,
att Comiten till öfverseende af Rikets
Allmänna Undervisnings-Verk, uti dess underdåniga
Betäckande den 20 December sistlidet
år, ehuru den icke då kunnat tillstyrka
nya anslag för en Landlbruks-Schola,
likväl yttrat sig anse den vara, på anförde
skäl, nyttig och behöflig, hvilket yttrande
blifver ett föremål för Kongl. Majtts Nådiga
profning, i sammanhang med den af Förslaget
i det hela till förändringar i nu beslående
Under visnings-system:
Alltså vågar Utskottet icke tillstyrka,
alt den af Herr Grefve Bark i ofvanberörde
måtto väckta Motionen
varder för det närvarande bifallen.
Deremot och i öfverensstämmelse med
de af Utskottet i det föregående antydda
åsigter, i frågan om Jordbrukarens enskilda
bildning för sitt yrke, och under liflig önskan,
att alla de förfoganden till Jordbru
-
6 Allm. Besv.- och Oéco/i.- Ut sfi. Bet., N:o i55*
kets förkofran, sorn med Stats-Verkets li 11—
gängar kunna förenlige finnas, måtte varda
tillvägabragte, har Utskottet skolat vördsamt
hemställa, alt, som erfarenheten tillräckligt
bestyrkt, huruledes inom åtskillige af Rikets
Provincer mången Jordbrukare vanvårdat
sin jord, oftast af bristande kännedom
i de första elementerne för dess rätta
behandling och bunden vid vanor och fördomar,
hvilkas skadlighet han saknat förmåga
att inse, Undervisnings-anstalter alltså,
der Jordbrukets hufvudreglor practiskt
finge inhemtas, måtte blifva organiserade inom
de Provincer, hvarest en så beskaffad
undervisning kunde i synnerhet finnas vara
al behofvet påkallad; Och som Rikets
Jlögloflige Ständer i deras, under den 3o:de
sistiidne Julii, aflåtne underdåniga svar å
Kongl. Majzts Nådiga Proposition om ökadt
anslag till understöd för utflyttningar och
vid egoskiften, med anmälan, alt på Nionde
Hufvud-Titeln en tillökning blifvit beviljad
till belopp af Tjugusju Tusende Riksdaler,
för understöd vid egoskiften samt till
foitskyndande utaf Afvittrings-Verket i Rikets
Norra Provincer, förenat den underdåniga
anhållan, alt Kongl. Maj:t, vid fördelningen
af Hufvud-Titelns tillgångar, i Nåder
täcktes företrädesvis afse Jordbrukets förbättring;
så skulle de kostnader, hvartill Utskottets
nu uppgifna förslag må föranleda
Ailm. Betv.- och Oecon.-Vtslt. Bet. N:o i55. 7
och hvilka icke bora blifva betydliga, kunna,
utan att bereda Staten någon ytterliga
.
! J O
re utgift, betäckas genom medel, som pä
det äldre anslaget af mera nä mnde IiufvudTilel
anvisas.
Slutligen får Utskottet vördsamt tillstyrka,
alt, derest Rikets Ilögloflige Ständer
bifalla hvad sålunda af Utskottet är vordet
heinslälldt,
underdånig anhållan måtte uti afgående
Skrifvelse till Kongl. Majit
frambäras, att Kongl. Majit täcktes,
efter eget Nådigt godtfinnande, besluta
om de verkställighets-åtgärder,
hvilka Kongl. Majit kan, för
ifrågavarande Undervisnings-nnstrdters
ändamålsenliga ordnande, i Nåder
pröfva nödiga;
hvarjemte Rikets Höglofiige Ständer torde
finna skäligt att, i afseende på valet af den
Province, der en sådan anstalt först borde
anläggas,
fästa företrädesvis Kongl. Majlis
Nådiga uppmärksamhet vid Skaraborgs
Län, der Åkerbruket i allmänhet
ligger i linda, men der
en ypperlig jord skall tacksamt
motsvara hvarje omsorg och uppoffring,
som kan befrämja en förbättrad
method för dess brukning.
Stockholm den i Oclober 1829.
8 Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsh. Uti., N:o i56.
N:o 156.
Ankom till Exp, Utsk. d. 6 Oct. 1839.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion,
rörande anskaffande af pliktstraff
för uteblifvande från den offentliga
Gudstjensten m. rn.
Uti Motion, under den 19 December sistlidet
år, som Högloflige Ridderskapet och
Adeln till detta Utskotts handläggning öfverlemnat,
har Herr Silfverhjelm, Carl Ad.,
med hemtad anledning af förut väckt fråga
om förflyttning af vissa helgedagar, föreslagit,
alt, i sammanhang dermed, borde tagas
under öfvervägande olämpligheten icke
allenast af de pliktstraff, hvarmed uteblifvandet
från den offentliga Gudstjensten vissa
helgedagar är helagdt, utan ock af gällande
förbud emot arbete under Gudstjenst, så att
tidens fria användande sålunda blefve det
enskilda godtfinnandets ensak; Men som
denna motion, hvilken blifvit framställd först
efter den stadgade motionstidens förlopp,
icke står i något omedelbart sammanhang
med den förut gjorda om helgedagars förflyttning,
utan angår ett nytt ämne, som, vid
sådant förhållande, emot stadgandet i 56 §.
Riksdags-Ordningen, icke kan till pröfning af
Rikets Högloflige Ständer innevarande Riksdag
-
Allm.. Besv.- och Oecon.-Utsh. Uti. N:o >57. 9
dag upptagas; har Utskottet funnit något
annat dervid ieke vara att tillgöra, an alt
sådant vördsamligen anmäla.
Stockholm den 1 Ocloher 1829.
N:o t 57.
Ankom till Exp. Utsk. d. 6 Oct. 1829.
Ytter ligre Utlåtande, i anledning af
återremissen från f:ne aj de lie'
sj)edine Bils Stånden aj Utskottets
Betänkande JS.o 46, angående 11 el*
singebuldans stämplande.
Högvördige Preste-Slåndet har under den
a5:te , Välloflige Borgare- och Hedervärda
Bonde-Stånden under den i_8:de sistlidne
Februarii, till Utskottet återremitterat förenämnde
Betänkande, med öfverlemnande af
deremot gjorda anmärkningar ; hvaremot Högloflige
Ridderskapet och Adeln, under den
ig:de i samma månad, berörde Betänkande
af slagit. Hvad inom de Respeclive Hiks-Stånden,
som återremiss beslutat, yttradt och erinradt
blifvit, torde lämpligen kunna sammanföras
under följande hufvudsakliga punkter:
1:0 Att det strider emot .enskild rätt
att icke få lägga sin vara huru man vill.
Bih. till Riks-St. Prot. 1828 celi 1829, 8 Sami. i Af cl,
a Band, 4: de Haft. 2
io Allm, Bésv,- och Oecon.-Utsl;. Ihl., !V:o 157.
2:0 Att den ifrågasatta varan, genom
sammanrullningén, dels är lättare alt transportera,
såsom då fordrande mindre utrymme,
dels ock uti detta skick bättre förvaras
för väta och annan skada, än då den
lägges uti lag,
3:o Alt köparen bör skylla sig sjelf,
om han, innan han köper varan, icke ser
sig före, och utröner dess beskaffenhet, hvilket
lika lätt skall kunna ske, om den är
hoprullad, eller lagd i lag.
4:0 Att Utskottet, med det gjorda förslaget,
afsett köparens beqvämlighet och maklighet
på säljarens bekostnad.
5:o Att Utskottet icke bordt föreslå
hvad Motionairen icke yrkat.
6:0 Att Commerce-Collegii Kungörelse
af den 8:de September 1823 gör tillfyllest
såsom föreskrift uti dylika fall, och
7:0 Att skugga icke bör kastas på Allmogen
uti de Norra Orterne.
Serskildt hafva inom Välloflige Borgare-Ståndet
flera Ledamöter, jemte det de
gillat Utskottets förslag, yrkat det tillägg
deruti: Att tillverkaren af varan måtte å1
äggas, att å densamma utsätta sitt namn
eller bomärke, hvilket åter af andra, de der
äfven gillat Utskottets förslag, blifvit beslridt,
såsom möjligen ledande till förfalskning
och rättegångar; äfvensom inom Högvördige
Preste-Ståndet en Ledamot yttrat,
Allm, Bssv.- och Oecon.-Utsk. Uti., N:o my. ii
att ärendet vore af obetydlig beskaffenhet,
och att önskligl vore, det Utskotten i allmänhet
mindre understödde hvarje obetydlig
motion in. rn.
Utskottet, som tagit de gjorda anmärkningarne
under öfvervägande, får nu till
vördsamt svar derå lemna:
ilo Alt, ehuru den satisen i sig sjelf är
rigtig, att hvar och en tillverkare eger att
lägga sin vara huru han vill, inträder likväl
ett annat förhållande, då frågan är att
sälja varan till annor man, och då bevislig
är, alt det sätt, säljaren hittills iakttagit
vid sammanläggningen , medfört betydlig
svårighet för köparen, att före köpets afgörande
räll kunna bedöma varans godhet,
hvilket, i den mon varan är mera allmänt
behöflig (såsom fallet är med Helsinge Buldancn),
så mycket mer påkallar rättelse.
3:0 All eli slycke väf intager något mera
utrymme, lagdt uti lag, än boprulladt,
vill Utskottet icke bestrida, men anser denna
skillnad vara för obetydlig, för alt böra
afses såsom hinder emot det sökta ändamålets
vinnande.
livad åter angår alt varan, rullad, bättre
förvarus från röta och skada, kan Utskottet
icke dela denna öfvertygelse, enär,
såsom gifvet, kan antagas, alt, ju lösare ett
stycke väf är hoplagdt, ju lättare torkar det,
då det blifvit vått. och anser Utskottet.: i
ia Allm. Besv- och Oecon.-Utsk. Uti., N:o i5j.
likhet med Iiv;id en Ledamot utaf Välloflige
Borgare-Ståndet yttrat, att, om den yttre ändan
af stycket slutligen uti flera hvarf slås
om detsamma, kan den befarade större skadan
af väta och rötning, lika val som hittills,
al höjas och förekom mas.
3:o Att, om det för köparen vore lika
lätt att se sig före, då han köper ett hoprulladt
som ett i lag lagdt stycke, skulle
äfven Utskottet tro, att han borde skylla sig
sjelf för utgången af köpet. Men då erfarenheten
vittnar häremot, har ock Utskottet
ansett det med billighet och rättvisa mot
köparen öfverensstämmande att föreslå ett
förändradt hopläggningssätt, hvilket, utan
tidsspillan för både köparen och säljaren,
kan bereda lättadt tillfälle för den förre alt
öfvertyga sig om varans beskaffenhet, innan
köpet nfgöres; och Utskottet har således, med
sitt förslag, icke afsett köparens maklighet,
utan dess skäliga foi dringar.
4:o Att det väl är sanni, att Motionairen
icke yrkat någon förändring uti sättet att
lägga varan, men då Utskottet, som, på anförde
skäl, icke kunnat tillstyrka den begärda
stämplingeu, dock likväl funnit sig
böra fästa afseende vid motionen och föreslå
annan till ändamålets vinnande ledande
åtgärd, liar Utskottet trott delta vara både
siu skyldighet och sin uti Riksdags - Ordningens
34 §. 1 mom. förvarade rättighet.
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Uti., N:o 157. i3
5:o Att Utskottet, vid närmare öfvervägande,
finnér, att det måhända blifver nog
besvärligt för Allmogen, öfverhufvud tagel,
alt äfven för mindre stycken husväfnader
iakttaga det af Utskottet föreslagna läggningssätt.
6:0 Att den åberopade Commerce-Collegii
Kungörelse visserligen förut är af Utskottet
känd, men att Utskottet, för sin del,
icke kan instämma deruti att denna Kungörelse
ensamt är tillräcklig för införandet
af en bättre ordning uti anmärkta felaktiga
förhållande; och
7:0 Att Utskottets afsigt icke varit att
kasta skugga på Allmogen uti de norra orterne,
helst Utskottet hyser den öfvertygelse,
att hvarje åtgärd, som upptäcker den
oredligt handlande, med detsamma ställer
den äilige uti klarare dag och aldrig kail
blifva för den senare förnärmande.
Hvad angår det inom Yälloflige Borgare-Ståndet
önskade tillägget uti Utskottets
förra förslag, att säljaren borde å varan sätta
sitt namn eiler bomärke, innan den till
afsalu utbjudes, anser Utskottet denna föreskrift
icke medföra hvarken kostnad eller
olägenhet för tillverkaren, men deremot innebära
en ökad controll och säkerhet för
köparen, hvadan Utskottet funnit densamma
böra till bifall understödjas.
Slutligen, och med anledning af hvad inom
i4 siItm- Besv.- och Oecon.-Vtsh. Vll., N:o ir)j.
HögvÖrdige Preste-Ståndet serskildt yltradt
blifvit, får Utskottet förklara, att Utskottet
icke delar den öfvertygelse, alt närvarande
fråga är i sig sjelf obetydlig, enär den handlar
om rättelse uti ett upgifvet, kändt och af
ingen vederlagdt missbruk nied en vara,
hvilken årligen uti stora partier erfordras;
dels för Kronans räkning, så väl lill Armeens
som Flottornas behof, och hvarunder, då beliofven
varit oundviklige, en ojemn och inuti
sämre vara understundom måst emoltagas,
hvilket åter, utom det yttre olika utseendet,
förorsakat persedlarnes olika uthållighet,
en skada, som antingen träffar Kronan
directe, eller oek genom passevolance; dels
för handeln, sjöfarten, den delen af Sveriges
Allmoge, som har sin näring på Rikets
insjöar och uti dess skärgårdar, och snart
sagdl för hvarje enskilds räkning; dels ock
har varit och ännu till en del är en export-artikel,
serdeles tili America, ehuru, om rättelse
icke snart sker uti det uppgifna menliga
förhållandet, ali vidare export deraf torde
komma att upphöra, och, det som värst är,
det förut hos Utländningen väl grundade
begrepp om den Svenska ärligheten möjligen
kunde blifva vacklande.
Med anledning al hvad nu utredt och
förklaradt blifvit, finner Utskottet sig föran
.
1ALet alt vördsamt föreslå följande ändringar
och tillägg uti dess Betänkande N:o 46»
u4lltn, Besv,- och Oecon.-Utsh. Ut/., N:o r57. i5
nemligen: att Rikets Högloflige Ständer ville
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täckes, genom utfärdande
Nådig Kungörelse, uppmana Allmogen och
andia personer, som förfärdiga den så kallade
Ilelsingebuldanen, Tältduken och Fodervälven,
att hädanefter lägga denna vara uti
så kallade lag, och icke, såsom hittills skett,
uti rullar, på det köparen må beredas tillfälle
att lättare och utan tidsspillan bedöma
varans godhet, innan köpet derom afslutas,
samt att i båda andar af stycket förse
varan med sitt namn eller bomärke, innan
den till afsalu utbjudes; och torde Kongl.
Maj:t derjemte täckas, uti samma Dess Nådiga
Kungörelse, erinra alla dem, som hellre
önska behålla det hittills begagnade hopläggningssättet,
om noggrann efterlefnad af
Kongl. Påbudet den 2 November 17^7, angående
beskaffenheten af Buldan och llere
väfnader, som till salu hållas. En reservation
i ämnet bifogas.
Stockholm den 1 October 18:19.
Reservation.
Nils Monsson från Malmöhus Län reserverade
sig emot förslaget, att tillverkaren
skulle med sitt namn eller bomärke förse
ifrågavarande varor, enär sådant vore ali
-
iG Bil, t. Allm. Bes7>.~ o. Oec.-Utsh. Uti., N:o 157.
deles ändamålslöst, s3 vida icke köpare af
dessa varor Liefve förbundne till ett lika
iakttagande, då de vilja dera återförsel ja;
och instämde häruti Hant Hansson från Gefleborgs
och Pehr Pehrson från Calmare Län.
STOCKHOLM,
hos Carl As. Pihl, 1829.
Allni. B*$v, o. Otc. Utsi, Ull. N:o 158. i
N:o 158.
Ankom till f£x-p, Utskottet den a8 Octob. 18:19,
Utlåtande, i anledning af vackt fråga
om förändring i PresteTiondens
utgörande på Gottland,
f Jedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottets
handläggning öfvertemnat ett, af Riksdagsfullmägtige
från Gottland Pehr Jiurge
och Pehr Martensson gemensamt afgifvet
Memorial , deruti klagas öfver den oerhördt
höga Tiondeafgift, sorn Allmogen derstädes
erlägger till Fresterskapet, sorn, utom den så
kallade Tertialen, uppbär både Krono- och
Kyrko-Tionden i strå , utan att af den senare
något afgår till kyrkornas underhåll,
hvilken Tionde skall hafva tillkommit genom
ett, på obestämd tid, år 1618 ingånget
contract, till hvars afslutande de så kallade
Sätlningsdomare , som dervid vunnit enskilda
fördelar , icke skola genom behörig hallin
a gt af Allmogen varit berättigade; hvarförutan
detta contract blott kunde anses ega
Sik, lill Rih-Si. Fröt. 1828 och 1829. 8 Sami. 1 Afd. r,
a alra B: (le t. 5 \te II: t.
3 Allm. Besv. o. Oec. Utsk. TJil. N:o 158.
helgd i deras tid, och den missnöjde Parlen
ega rätt att, när som helst, detsamma upphäfva
; önskande Motionairerne, att meranämnde
contract , om hvars upphälvande
Allmogen för nära 20 år sedan anhållit, så
mycket hellre , som det icke skall vara af
Kongl. Maj;t stadfästadt, nu måtte undan,
rödias, och Gottlands Allmoge, i likhet med
Rikets öfrige provincers, till Presterskapet
få erlägga endast Tertialtionde, eller ock, alt
en sammanslagning af Pastoraten , sorn , till
större delen, bestå af 12 till 3o Mantal,
måtte ske , lör att såmedelst bereda tillfälle
till en nedsättning, åtminstone till hälften af
hvad nu måste utgifvas
Detta
har Utskottet under pröfning förehaft;
och hvad först beträffar Motionairernes
uppgifter, rörande det contract, som umellan
Presterskapet och Allmogen på Gottland
blifvit upprättadt, får Utskottet förklara
, att,
då med samma contract icke lärer
kunna menas något annat, än den
så kallade Conventionsstadgan, hvilken
år i648 emellan Presterskapet
och Allmogen uppgjordes, genorn
den då regerande Drottning Christinas
tillförordnade Commissarier
samt Presterskapets och Allmogens
Allm. Besv. o. Oec. Disk. Ull. N.o 158. 5
Deputerade, och året derpå
högstbemälde Drottning confirme*
rades;
att då nämnde stadga efter den*
na tid blifvit högtidligen sanctionerad
genom Sveriges framfarna
Konungars förnyade stadfästelse?
derå , anda till Regementsförändringen
180g, ibland hvilka stadfästelser
den, af Högstsalig Konung
Fredric år 1747 utfärdade,
tillkommit, uppå Rikets Ständers
underdåniga tillstyrkande vid den
Riksdag, som samina år hölls,
hvilket tillstyrkande derpå grundades,
”att Ständerne ansågo be’’mälde
stadga vara af en så öm
”beskaffenhet , ait den icke kunde
”rubbas utan att tillika röra Pre?»
”sterskapets privilegier;” och enär
deruti icke tillägges Presterskapet
någon ny och ovanlig rättighet,
hvilket deraf upplyses, att Allmogen
, enligt stadgans 5 §„ lofvar att
derefter, såsom dittills af ålder brukligt
varit, utgöra till Presterskapet
Tionde af land och strand, hvaraf
följer, att grunden till samma Tionde
icke först blef lagd med Cort»
ventionsstadgans upprättande, utan
4 Ålim'. Besv. o. Oec. Utsk. Uti, N:o i58.
att den redan utgjordes långt före
den tid, då Gottland , genom freden
i Brömsebro år 1645, åter biel
med Sveriges krona införlifvadt;
så anser Utskottet, på dessa skäl,'
sig icke kunna tillstyrka bifall till
Motionairernes begäran, afl , med
upphäfvande af den förut gällande
ordning , endast Tertial - Tionde
matte till Presterskapet på Gottland
erläggas , då dermed åsyftas
en rubbning af samma Presterskaps
privilegier och rättigheter.
Vidkommande åter det af Motionairerna
föreslagna alternativ , att Pastoraten på
Gottland måtte blifva sammanslagne , hvarigenom
Allmogens Tionde-afgifter till hälften
skulle kunna nedsättas;
finner äfven Utskottet, att en sådan
åtgärd, om den än kunde med-’
föra någon lindring för Allmogen ,
mötes af många och stora svårigheter,
genom den dervid oundvikliga
förändring af nu bestående
Ecclesiastiqua Inrättningar, Lagar
och Författningar.
Men då Utskottet har sig bekant, att^
till följd af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse
Allni. Besv.o. Oec. Vtsk. Uti. N:o i58. 5
den 23 Februarii 182.3, under påföljande
år försök till Reglering af Tionde-Conventioner,
emellan Lärare och åhörare , blifvit,
inom alla Stiftets församlingar, i öfverensstämmelse
med de uti Kongl. Kungörelsen
den 3 April 1816 meddelade föreskrifter;
ehuru med ringa framgång, gjorde; äfvensom
att Gottländska Presterskapets Tionde-sättningsanbud
å ena sidan, och Allmogens å
den andra, jemte Konungens Befallningshafvandes
och DomCapitlets i Wisby underdå-:
niga förslag i denna fråga blifvit till Kongl.
Maj;t ölverlemnade;
anser Utskottet sig bora tillstyrka
framförande af den underdåniga
anhållan, att Kongl. Majit täcktes,
med anledning af de inkomne
Handlingarne, besluta de ytterligare
föreskrifter och åtgärder, sorn
kunde i Nåder anses lämplige, att,'
med bibehållande af Presterskapets
och Bonde-Ståndets fri- och rättigheter,
bringa detta ärende till ett
önskadt slut.
En Ledamots Reservation i ämnet bi-;
fogas.
Stockholm den 24 Qctober 1823,
6 Bil. lill Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 108.
Reser va tion
af Friherre Cederström, Jacob : Då Utskotten,
uti den tillstyrkta underdåniga Skrifvelsen,
icke utmärkt det lämpligaste medel
för Reglering af Presterskapets löner på Gottland,
nemligen sammanslagning af Pastorat,
har jag ansett mig böra tillkännagifva , att
dessa Pastorat, från 9 till några och 30
mantal, äro försedde medi allmänhet så stora
kyrkor, alt sammanslagning af Pastoraten ,
till nära hälften af nu varande antalet, kari
verkställas, utan någon ombyggnad af Kyrkorne,
och utan att någon hemmansegare
derigenom får längre kyrkoväg än högst en mil.
Den directa vinst,allmänheten derigenom skulle
vinna, vore att slippa underhållet af onödiga
kyrkor, hvilkas antal på 1098 mantal är 92.
En allmännelig Pionde-reglering, efter de grun.
der, som under Konung Carl Xl'.s tid i öfrige
Provincerna af Riket fastställts, bör och
kan, jemväl på Gottland, i sådant fall tillvägabringas.
Att; utan en sådan sammanslagning
at Pastoraten , nedsätta Tionde-afgifterne
till likhet med hvad de i öfriga Provincerna
af Riket utgöra, är omöjligt i hän*
seende till det öfverflödiga antalet Prester
och bibehållen utkomst för dem. Jag tillstyrker
alltså, ali Rikets Ständer måtte, bland
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. TJtl, N.-o 15g. 7
medlen för reglering af Tiondens utgörande
på Gottland, inför Konungen yttra det af Pastoratens
sammanslående till ett färre antal.
N:o 159.
Ankom till Exp, Utsk, den 28 Oclober 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda an«
märkningar vid Utskottets Betänkande
N:o £4, rörande Kyrkors
sammanbyggnad,
XJtskotiets Betänkande , N:o a4 , rörande
sammanbyggnad af kyrkor, som af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Välloflige BorgareStåndet
blifvit bifallet, har deremot af
Högvördige PresteStåndel samt Hedervärda
BondeStåndet blifvit återremitteradl, från det
sistnämnde med en enda, från det förstnämnde
åter med flere anmärkningar, Väsendtliga
innehållet af dessa anmärkningar synes ,
hvad sjelfva hufvudfrågan angår, i korthet
vara följande:
att Utskottets förslag hade en rättvis
grund endast i den händelse, att tvänne för
-
8 Allm, Bi»v. o. Oec. Utsk. Uti. N;o i59.
samlingar, sorn skulle förenas, egde lika hemmantal
; i annat fall åter, som är det vanligaste,
vore det stridande mot rättvisa , att
den större församlingen tvingade den mindre,
hvilkens rätt mest vore ifrågasatt ; att
följaktligen församlingarnes bifall borde inhemlas,
icke genom pluralitet af bäggesocknarnes
sammanräknade röstetal, utan genom
hvardera socknens pluralitet, som serskildt
inom sig omröstat; och slutligen att det före-,
folie sårande för känslan, att > en fråga, rörande
den religieusa culten, minoritetens tanka
skulle omintetgöras genom pluralitetens
beslut.
I anledning häraf får Utskottet anföra
alf, vid sakens närmare öfvervägande och med
erkännande af vigten af de skäl, som för den
sålunda gjorda anmärkningen ligga till grund
Utskottet funnit sig föranlåtet att frånträda
sin förut yttrade tanka i denna fråga och att
deremot tillstyrka: att bland vilkoren för
kyrkors
sammanbyggnad må stadgas, att der--  till fordras bägge församlingarnes
bifall genom hvardera socknens plu-;
ralitet, som serskildt inom sig om-j
röstat,
Likaledes erkänner Utskottet rigtigheten
af den inora Högvördiga PresterStåndeS
Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N:o i5g. g
gjorda anmärkning, att nemligen uppmärksamheten
äfven bordt lästås vid det förhållande,
att en mindre kyrka, t. ex. ett Annex
kan vara förfallen , der localen ganska väl
kunde medgifva förening med den rymligare
och ännu brukbara Moderkyrkan- I sådant
fall vore otvifvelaktig! nyttigt , om föreningen
kunde, i brist på frivilligt begifvande ,
tillvägabringas efter ofvan antydda grunder.
Men då här icke är fråga om sammanbyggnad,
utan om förflyttning af den ena församlingen
till den andras Moderkyrka, har Utskottet
tvekat att, utöfver Motionens innehåll,
detta förslag tillstyrka.
För att undanrödja ett vanligt inkast
mot kyrkors sammanbyggnad hade Utskottet
tillstyrkt, att den socken , hvars kyrka genom
sammanbyggnaden försvinner, skulle;
i fall den så önskar, ega rätt att bibehålla
sin gamla begrafningsplats, Häremot hat
blifvit anmärkt, att en sådan rättighet svårligen
kunde begagnas, emedan en sådan församling
, då afståndet mellan den raserade
kyrkan och den bibehållna ofta kunde utgöra
en half mil och derutöfver, ej skulle kun- '
na efter vanlig god sed, kort löre Gudstjenstens
början, begrafva sina döda, utan antingen
nödgas först föra liken till kyrkan, och sedan
till begrafningsplatsen , eller ock måste
begrafva liken pågon söckendag, i hvilket
io Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o i5g.
fall Allmogen rycktes från sitt arbete, och
Pastor hindrades i sina många öfriga embetsförräliningar;
hvartill slutligen äfven skulle
komma den omständighet, att, då i den raserade
kyrkan ej finnas några klockor, och
den bibehållna kyrkans ej kunde begagnas vid
en begrafning på längre afstånd, en hel församling
blefve dömd att begrafva sina döda
i tysthet. I anledning häraf får Utskottet
anföra: att det icke kan inse, hvartill den
omvägen skulle tjena, att först föra liket till
kyrkan och sedan till begrafningsplatsen, då
jordfästningen kan och bör ske på det senare
stället; att begrafningar på söckendagar äro
vanliga i städerna och ofta äfven pålandet;
att det härigenom ökade besväret för Presterskap
och menighet hvarken lär kunna bfi behöfligt
eller ofta påkomma i en socken med
så ringa befolkning, att dess kyrka måste
sammanbyggas med en annan; att fråga om
begrafning i tysthet så mycket mindre lär
kunna uppstå, som hvarje kyrka plär hafva
6ina klockor, hvilka naturligtvis blefve qvar,
äfven sedan kyrkan vore nedrifven; och slutligen,
att Utskottet aldrig föreslagit, att den
gamla begrafningsplatsen nödvändigt måste,
utan endast, att den firige bibehållas , när
församlingen det önskade, i hvilket lall det
tycktes vara billigt, att den äfven underkastade
sig de smärre olägenheter, som dervid
kunna vara förenade. Till följe häraf tillstyrker
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 15g. 11
Utskoltet, alt denna anmärkning måtte
förfalla.
Pröfningen af skälen för och mot sammanbyggnad
äfvensom sättet att fatta beslut
i hufvudsalcen bar Utskottet tänkt sig under
fortnen af vanlig sockenstämma vid anställd
Biskopsvisitation, hvarvid beslutet likväl, innan
det till verkställighet befordrades, borde
Kongl. Majds Nådiga pröfning underställas. I
stället härför har inom Högvördige PresteStåndet
det förslag blifvit uppgifvet, att frågan
väl borde upptagas till utredande vid
en på stället hållen Biskopsvisitation , men
slutligen afgöras i en Comité , som , utom
Biskopen, såsom Ordförande, skulle bestå af
de vid visitationen närvarande Assistenter,
hvartill fyra i grannskapet varande Pastorer
tillkallas, samt af hvardera församling ett
visst antal, t. ex. 9 dertill utsedde fullmägtige,
hvarvid det, som då genom 16 sammanstämmande
röster antoges, skulle för beslut
gälla, hvilket beslut borde icke allenast hos
Kongl. Majd till Nådig stadfästelse anmälas,
utan äfven, till följd af gifven besvärsanvisning,
kunna inom trenne månader och i laglig
ordning öfverklagas. Yore ändtligen ett
sådant beslut om gemensam kyrkas byggande
af Kongl. Majit stadfästadt, så kunde alla
frågor, som rörde verkställigheten, i händel*
i2 Allm. JJesv. o. Ofc. Ulsk.Utl. N;o 159.
se tvist derom skulle uppstå, på samma sätt
upptagas, utredas och afgöras.
Utskottet erkänner väl, på ena sidan,
fördelen af den större enkelhet i behandlingen,
sorn otvifvelaktigt skulle vinnas derigenom,
att dylika frågor afgjordes af ett inskränkt
antal Fullmägtige, och icke, såsom nu,
af församlingens samtlige röstegande ledamöter
; inen måste, på andra sidan, anmärka,
först, att det vill synas betänkligt, att på detta
sätt sammanblanda röster af Biskop och
Assistenter, som borde vara Domare, med församlingarna,
hvilka kunna anses för parter,och
för det andra, att de föreslagna beräkningsgrunderna
för pluraliteten ingalunda skulle leda
till det åsyftade ändamålet. Om den mindre
församlingen antingen enhälligt eller genom
sin pluralitet är emot sammanbyggnaden,
så väljer den naturligtvis till fullmägtige
dem, som aro at samma tanka. Oaktadt
alltså den större församlingens deputerade
rösta för sammanbyggnad, och Biskop
och Assistenter dermed förena sig, så för-j
faller ändå frågan ; ty dessas sammanräknade
röstetal utgör ej 16, utan endast i4, hvilka
uppvägas af 9, — Genom denna beräknings^
grund skulle alltså emellan den största och
minsta församling åstadkommas en paritet, oberoende
af hemmantalet, som måste anim
mera försvåra al! sammanbyggnad af Kyr3
Allm. Besv'. o. Oec. Utsi. Uti. N:o i5 g. 15
kor, och dessutom är i fullkomlig strid med
den i Utskottets tanka enda rigtiga grundsats,
att i angelägenheter, sorn äro gemensamma
för tvänne meniglieter, deras gemensamma
och sammanräknade pluralitet bör bestämma
utslaget. På dessa skäl kan Utskottet
ej tillstyrka nyssnämnde förslag. Deremot
erkänner det rigligheten af den an.]
märkning, att besvärstid bär, som annorstädes,
bör lemnäs öppen för den missnöjde ,
hvilket tillägg alltså bör i Utskottets Betänkande
inflyta.
Äro nu , på sätt och tinder de vilkor
Utskottet uppgifvit, tvänne kyrkor förenade,
och två församlingar sammansmälts till en,
så uppkommer derigenom otvifvelaktig! en
betydlig lindring i det anställda Presterskapets
göromål- Fråga uppstår då, huruvida
denna lindring alltid och alleslädes måste
föranleda till indragning af en presterlig
tjenst, der nemligen dupplication ej varit
nödvändig. Detta hafva 1825 års Ständer
antagit, och Utskottet ilar i sitt förra Betänkande
hufvudsakligen utgått från samma
förutsättning. Mycket tyckes alltså i sanning
tala för en sådan mening. Predikoskyldigheten
minskas till hälften : besväret,
såsom Ordförande i Sockenstämma , KyrkoRåd
och flere andra oeconomiska bestyr likaledes.
Lärarevården för en folkmängd af
Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N:o i5g.
i5 till 1600 menniskor tyckes kunna bestridas
af en enda man. Genom indragningen
kunde en tillgång beredas, dels att förbättra
Pastors lönevilkor , dels till förmon för den
på flera ställen försummade folkundervisningen
, som också måste vara en kyrkans angelägenhet,
emedan hon är det uteslutande
vilkoret för möjligheten af ali verklig religieus
bildning. Scholan anses med rätta för
en dotter af kyrkan , och en betydlig del
af Undervisningsverkens fonder voro fordom
kyrkans tillhörighet. Det synes derföre vara
i sin ordning , om den ännu för samma ändamål
använder de få besparingar, den händelsevis
kan göra. Men på andra sidan hafva
äfven tänkvärda anmärkningar blifvit
gjorda emot denna åsigt af saken» Det är
betänkligt att utsträcka omfånget för en själasörjares
verkningskrets allt för vida , då
derigenom med skäl kan be "a ras , att den
andeliga vård, hvarje åhörare har rätt att
fordra, förslappas i den nion den utvidgas.
I fall, genom förening af Moderkyrkan och
Annexets, (hvilken oftast lär komma i fråga),
Sacellaniet indrages, skulle invånarne i
Annexet, der Capellansbostället vanligast är
beläget, nödgas afl, vid förefallande behof,
vända sig till den J eller J mil, stundom
ännu längre , bort boende Kyrkoherden ,
hvilken tilläfventyrs för dagen kan vara af
andra embelsgöromål, på aflägset ställe inom
Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N:o i5g. i5
Socknen , upptagen. Presten , äfven der han
ej predikar hvarje söndag, kan likväl i andra
afseenden vara för församlingen oumbärlig
, och skulle ofta illa ersättas af en
Schollärare; och, enligt den grundsatis Utskottet
vid flera tillfällen erkänt, måste folkundervisningen
hufvudsakligen betraktas såsom
en communal-angelägenhet, och anskaffandet
af nödiga fonder derför öfverlemnas,
hädanefter som hittills, åt församlingarnas
egen omtanka och välvilja.
Under sådana förhållanden , och med
erkännande af sistnämnde anmärkningars
vigt, anser sig Utskottet böra frånträda sin
förut antydda mening, att sammanbyggnad
af tvänne kyrkor alltid och allestädes bör medföra
indragning af en Presterlig tjenst. Utskottet
löreslår alltså, att del i hvarje serskildt
fall må bero på vederbörande Consistorium
alt, efter förutgången pröfning af local
och öfriga omständigheter, och sedan de
förenade församlingarne blifvit hörde, afeller
tillstyrka indragningen, hvarefter Konungen
fattar sitt Nådiga beslut.
I den händelse, att detta beslut utfaller
för indragningen, uppkommer till disposition
en tillgång, dels i Tionde, dels i Boställsafkastning.
För detta fall har en Ledamot
af Hedervärda Bonde-Ståndet yrkat, att den
-
16 Allm. Besv. o.Oes. Lhsk. Uti. ~S:o 15g,
na tillgång borde oafkortad användas till folkundervisningens
förkofran inom de församlingar,
hvilkas kyrkor sammanbyggas. Men
då det ingalunda är billigt, att lemna utan
ersättning det ökade ernbelsbesvär, Pastor
får vidkännas såsom ensam Prestman i församlingar,
som förut haft tvanne : då dessutom
den ifrågavarande sammanbyggnaden ej
kan ega rum utan i smärre församlingar, der
aflöningen merendels ar svag och Pastor således
i behof af tillökning ; så kan Utskottet
icke frångå sin förut yttrade mening, att
Consistorium bör för hvarje serskildt fall iöreslå
fördelningen, med billigt afseende så på
Scholans sorn Pastors behof; och hvilket förslag
bör öfverlemnas till Kongl. Maj:ts prof;
ning och fastställelse.
För att slutligen på ett ställe och i
korthet sammanfatta resultaten så väl a£
förra Betänkandet som af det nu afgifna, till-;
styrker Utskottet, livad, behandlingssättet
och vilkor en för kyrkors sammanbyggnad
angår:
att, vid lagaullyst visitation och Soc«
kenstämma, Biskop med Assistenter
må , efter föregången pröfning och
församl!ngarnes hörande , ega rätt
alt
Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. N.o 159. 17
att i första instans beslut om kyrkors
sammanbyggnad, när
a) bägge kyrkorna äro förfallna och
behöfva ombyggas, eller också äro
för trånga ;
b) Kyrkovägen härigenom ej förlänges
mer än § eller | mil lör någon
by;
c) Folkmängden i bägge församlingarne
ej öfverstiger i5 å 1600
personer;
d) Församlingarne dertill hvar för
sig lemna sitt bifall genom pluralitet
, utrönt genom serskild votering
inom hvarje serskild församling
;
e) Sådane beslut böra , innan de till
verkställighet befordras , underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
med 3:ne månaders besvärstid för
den missnöjde.
Hvad begrafningsplatsen angar: att
den Socken, hvars kyrka efter sammanbyggnaden
försvinner, må till
Bih. lill Riks-St. Prat. I8i8 »c* «8ig, 8 Sami. 1 Afi. %.
t:dra B:L 5 :te H;t,
lS Allm. Besv, o.Oec- Utsk. Uti. N:o i5g.
bibehållande af gamla begrafningsplatsen
ega rättighet, om den af
Socknen yrkas , dock med skyldighet
att begrafningsplatsen på egen
bekostnad underhålla.
Hvad indragning af Presterlig tjenst
angår.- alt vederbörande Consistorium,
i hvarje serskildt fall, efter
föregången pröfning af local och
öfrige omständigheter och församJingarnes
hörande, yttrar sig öfver
indragningen , hvarefter Konungen
fattar Sitt Nådiga beslut.
Hvad fördelning af den lediga lönen
angar', att Consistorium likaledes
för hvarje serskildt fall löreslår fördelningen
, med billigt afseende så
på Scholans som Pastors behof, hvilket
förslag öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts pröfning och fastställelse.
Hvad Öfrige reglementariska frågor,
t. ex. om Kyrko Cassonias jemning
efter hemmantalet o, s. v. angarl
att Consistorium äfven här uppgif-'
ver förslag, som på samma sått af
Kongl. Maj:t granskas och afgöres
/
Bil. t. Al!m.Besv.Ö.Öee.Utsk.‘Utl.N:oi5<3. ig
n »
Åtskilliga Ledamöters reservation i ätn»
net, bifogas.
Stockholm den 24 October 182g.
Rese rvation
af Biskop Tegnér : Med förändring a£
sitt förra beslut, har Utskottet antagit, att vid
frågan om kyrkors sammanbyggnad, pluraliteten
bör beräknas inom hvarje församling
serskildt. De skäl, som härför blifvit anförda,
innefattas väsendtligen deruti, att det
skulle vara orättvist, om den större församlingen
kunde tvinga den mindre till sammanJ
byggnad, och att det är sårande för känslan
att, i en fråga rörande den religieusa culten;
minoritetens tanka skulle omintetgöras genom
pluralitetens beslut. Härvid får jag till cn
början anmärka, att, i fall det anses för rätisstridigt,
att rösternas sammanräknade flertal
bestämmer utslaget inom församlingarne, borde
de i denna fråga yrkade omröstningarne,
serskildt inom hvarje socken, äfven på samma
grund ogillas ; ty det är klart, att äfven
här, och just i en fråga, sorn anses röra den
religieusa culten, minoritetens tanka kan om»
go Bil. t. Allm. Be$v. o. Oec. Vtsk. Uti. N:o 159.
intetgöras af pluralitetens beslut. Vår nu
gällande Ecclesiastika Lagstiftning har likväl
icke gjort sig dessa betänkligheter. Valet
af Kyrkoherde måste otvifvelaktigt vara en
mera både vigtig och ömtålig angelägenhet
inom församlingen, än valet af en kyrkoplats;
och ändock bestämmes detta val just
af socknarnes sammanräknade pluralitet inom
Pastoratet. Den mindre församling, som
enhälligt önskar en annan själasörjare, måste
likväl emottaga den, som blifvit vald af den
talrikare. Det tvång , som här öfverklagas ,
förefinnes således redan, stadgadt af Lag, endast
i en mera betydande och grannlaga fråga;
och det tyckes ej vara följdriktigt, att i
en jemförelsevis obetydlig communal-angelägenhet
yrka en rättighet, som saknas i en
vigtigare. Men dessutom äro de vilkor, hvarunder
Utskottet tillstyrkt sammanbyggnaden,
sådana, att, der de alla inträffa, en dylik åtgärd
onekligen är nyttig så väl för menigheten
som för Presterskapet. Om de likafullt
bestridas, så kan detta ej ske på några giltiga
skäl, utan af fördom eller oförstånd,
eller falsk hederskänsla eller en blott nyck ,
för hvilka allmänt gagn ej bör vika. Ingen
förändring, vore dess nytta än så uppenbar,
kan åstadkommas, utan alt förnärma något
enskildt interesse, eller motsägas af någons
egensinnighet; och i sådant fall synes mig
genom lagstiftningen en möjlighet böra vara
Bil. t. Allm. Besv. o. Otc. Umk. Uti. N:o i5g. 21
gilven att för det helas fördel visa egennyttan
tillbaka och bryta egensinnet. Det tvång,
sorn för ett sådant ändamål användes, synes
mig både lofligt och helsosamt. När en sammanbyggnad
af kyrkor föreslås under sådane
omständigheter, som Utskottet uppgifvit ;
när i anledning häraf, och efter förutgången
pröfning, Biskop med Assistenter, hos hvilka i
sådant fall ej gerna någon partiskhet kan tänkas,
dömma till sådan sammanbyggnad : när
dertillined försa ml inga rnes bifall erfordras,
inhemtadt efter samma röstberäkningsgrunder,
som vid Pastors val, och slutligen rättigheten
att anföra underdåniga klagomål, här som
annorstädes, är öppen; så tyckes genom allt
detta menighetens rätt vara så försäkrad,
som billigheten fordrar Det är väl sannt,
att den större församlingens öfvervigt genom
della röstberäkningssätt är gifven, men endast
så vida den är enhällig- Men detta
torde ej alltid kunna antagas; ty den nya
kyrkan kan sällan få stå på samma plats,
som någon af de gamla, hvarigenom kyrkovägen
förlänges äfven så lätt lör vissa trakter
af den större som af den mindre socknen.
I denna händelse är det troligt, att det just
blir den större församlingen , som bestrider
sammanbyggnaden, hvaremot alla mot förslaget
gjorda anmärkningar tyckas utgått från
den förutsättning, att det nödvändigt skulle
vara den mindre menigheten, som satte sig
aa Bil.t.Allm.Besv.o.Oec. Utsi. Ull. N:o j5g<
deremot, och att således här ständigt vore
fråga om den svagares rätt.
På dessa grunder reserverar jag mig emot
Utskottets nya beslut i denna del. Om
det af Rikets Ständer gillas, så blifva troligtvis
hädanefter få eller inga kyrkor sammanbyggda
, ty hvar och en, som behandlat
dylika frågor, vet af erfarenhet, att äfven de
tydligaste skäl oftast finna blott döfva öron,
och att alt öfvertalningskonst strandar mot
en ihärdig fastän omotiverad vägran. Följden
häraf blef på sådane ställen , hvad sorn
annars kunnat undvikas , förfallna kyrkors
ständiga tiggerier genom stambok, ett utarmadt
Presterskap och en vanyårdad folkundervisning.
Härmed förenade sig Herrar Friherrarne
Cederström och Sprengtporten, Grefve
von Fersen samt Prostarne Afzelius och
Astrand,
Allm. liesv.o. Oec. Vtsk, Uti. N:o 160. a3
N:o 160.
Ankom till Exped. Utskottet den 28 Oct. 1823;
Ytterligare Utlåtande, i frågan om sättet
att framforsla kronans Eke virke.
ets Betänkande N:o 42 , angående
föreslagen lättnad medelst förhöjd skjutslega
vid forsling af kronans Ekevirke , har vunnit
bifall af Högvördige Preste-Ståndet och
Välloflige Borgare - Ståndet, men blifvit af
Höglollige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet återförvist, med dervid
gjorda serskilda framställningar och yttrade
olika åsigter. Någre värde anmärkare
hafva ansett utgörandet af Kronoskjuts till
Eke-transport icke vara någon i Lag grundad
skyldighet, hvilken fördenskull borde
upphöra ; andre, som funnit det öfverklaga:
de forslingssättet nödvändigt för kronan att
bibehålla, hafva yrkadt besvärets lättande
antingen derigenom, att dels högre betalning,
än hvad Utskottet föreslagit, skulle till de
skjutsande erläggas, dels säker controll i afseende
å transportens tyngd tillvägabringas ,
eller ock genom transporternas besörjande ,
åtminstone till någon del , medelst accord
med enskilde entrepreneurer, vare sig virkes
iä4 Allm. Besv. o. Oec. Uisk. Ull. N‘.o »tio.
säljarne sjelfve eller andre närboende jordegare;
och flere åter hafva trott den nu öf«
verklagade forslingsskyldigheten icke allenast
för Kronan nödvändig, utan ock både för de
skjutsande nyttigare, äfven som för det allmänna
gagneligare, än om, med skyldighetens
alskalfande, detta tillfälle till penninge-förtjenst
för allmogen upphörde, och en annan
forslings-åtgärd betungade Stats-Verket med
drygare utgifter.
Hvad först angår anmärkningen, det Utskottets
förra Betänkande icke fullständigt
utredt, huruvidaEketransportskyldiglieten kunde,
såsom annan kronoskjuts, åligga jorden ,
får Utskottet vördsamt anföra, att då ingen
Författning existerar, sorn bestämmer slaget
eiler beskaffenheten af några sådana Kronans
tillhörigheter, hvilka må roed kronoskjuts
framskaffas, har något slikt bestämmande
icke eller kunnat ega rum serskildt
i alseende på Ekevirke, hvilket, enär det för
Flottans eller Artilleriets behof blifvit inköpt
, icke kan på den grund frånkännes
naturen af en Kronans persedel, att dess
transporterande är med större besvär förenadt;
i anseende hvartill Utskottet jemväl
tillstyrkt, att berörde onus borde lättas, men
ansett det icke kunna alldeles upphöra.
Beträffande sältet ali åstadkomma lindringen
j denna skjulstiingsbörda, fortlar
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o illo a5
Utskottet i dess förut yttrade öfvertygelse, att
sådant lämpligast tillvägabringas genom en förhöjd
betalning, hvars fastställande till det föreslagna
beloppet, eller 16 sk. Banko milen
för hvarje häst och derjemte 2 sk. i vagnslega,
Utskottet hade trott vara efter de olika
fordringarne skäligen afmätt.
Då likväl härigenom ännu icke förekommes
den möjligen inträffande olägenhet, att de skjutsande
kunna tilldelas lika betalning (ör lass
af olika tyngd, och att den ena finner tungt
hvad en annan vore hågad i större vigt fram
forsla,
har Utskottet nu funnit skäl föreslå
den förändring vid dess, i Betänkandet N:o
4a, gjorda tillstyrkande, att betalningen för
den kronoskjuts, som till transporterande
af Ekevirke begagnas, må
erläggas med 2 sk. milen för hvarje
Cubik fot virke, deruti inberäknad
vagnslega, då de skjutsandes
egna fordon, enligt Kongl. Brefvet
den 19 Augusti 1823, begagnas,
men utan afdrag för fordonen, i de
fall kronan, enligt samma Nådiga
bref, består åkdon; hvarjemte stadgas
borde, dels att forslingen med
kronoskjuts icke må begynna
förrän å farbar väg, dit. virket
måste vara framskafladt innan
denna skjuts vidtager, dels ock afl
genom utlyst allmän auction! Lands
-
a6 Allm. Besv. o. Oec. Uisk.XJtl. Nio 160 o. 161
Cancelliet i orten skulle utrönas, huruvida,
genom afslutande entreprenad,
forslingen kunde fås verkställd
till ringarepris, än hvad den skjutsningsskyldige
allmogen sålunda tillkonune,
I händelse denna förändrade hemställan
vinner R. H. Ständers bifall, lärer sådant vid
den föreslagna underd. Skrifvelsen till Kongl.
Maj:t få iakttagas.
Stockholm den a4 Oclober 1829.
N:o 161.
Antom till Exped. Utsloltet den Ig Oclober 1829.
Utlåtande, angående yrkad oföränderlighet
i föreskrifterne om husbehofsbränvinsbränningen.
Från llögloflige Ridderskapet och Adeln
liar Utskottet emottagit remiss å Grefve
Horns, Claes Fredric, Motion, att, i den
händelse husbehofsbränvinsbränningen framgent
kommer att, såsom en Landtbruksnäring,
beskattas, Rikets Ständer matie besluta en
/
'Allm. Besv. o. Oec.Utsk. 13//. N:o 161. 27
underdånig hemställan till Kongl. Majit, det
husbehofsbränvins-tillverkningen icke må i
något fall och under intet vilkor inställas ,
inskränkas eller förbjudas.
Flere af de omständigheter, Motionairen
framställt såsom skäl för sitt yrkande,
bevisa utan tvifvel angelägenheten deraf iör
ett samhälle, att enhet och stabilitet finnes i
dess Lagar och Författningar.
Utskottet, sorn redan i afgifne Betänkandet
, rörande bränvinsbrännings-förordningen
yttrat samma åsigt, och således jemväl
nu delar Grefve Tlurns öfvertygelse derom
, att ombytlighet i oeconomiska stadgar
och deraf härrörande osäkerhet i beräkningar
och företag förlama industrien och productionshågen
, till förlust både för den enskilde
och för det allmänna, kan dock icke
den i motionen nu föreslagna åtgärden , vid
närvarande förhållanden, tillstyrka, utan anser
sig böra inskränka sig till yttrandet a£
den önskan, att vilkoren för bränvinsbränningsrättighetens
utöfvande må en gång så
regleras, att någon rubbning eller inskränkning
deruti icke af omständigheterna någonsin
skulle påkallas.
Afsiyrkaudet af den föreslagna underdåniga
Skrif velsen heinställes
\
2S Allni. Besv. o. Otc. Utsk. Ut/. N:o i6u.
sålunda nu vördsamt till Rikets
Högloflige Ständers eget bepröfvande.
Stockholm den 24 October 1829.
N:o 1Ö2.
Ankom lill Exped. Utsk, den 2g October 1829,
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet
N:o 124, rörande väckta frågor
om behofvet af Lönetillökning
för Gymnasii- och Scholae-Lärare.
Från Välloflige Borgare-Ståndet har förenämnde
Betänkande blifvit, på grund af
dervid gjorda anmärkningar, till Utskottets
handläggning återremitieradt; men som Höglotlige
Ridderskapet och Adeln, under den
29 Augusti, det Högvördige Preste-Sråndet,
under den 12 Junii, samt det Hedervärda
Bonde Ståndet, under den 5 Augusti
innevarande år, inerberörde Betänkande bifallit,
- så har Utskottet funnit återremissen
Allm. Besv. o. Otc. Uisi. Utl. N:o 163. 29
icke kunna till någon vidare åtgärd, å dess
sida, föranleda.
Stockholm den 24 October 1829.
N:o 163.
Ankom till Exped. Utskottet den zS Octob, i8ag.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet
N:o 83» angående väckt
fråga , att Directionen öfver
Danviks Hospital måtte förklaras
oberättigad, att uppbära
recognitions-afgift till Hospitalet
vid försäljning af Skattehemman,
Förenämnde Betänkande, vid hvilket
märkningar blifvit framsällde, inom det
Välloflige Borgare-Ståndet, af Herr Brovallius,
och hos det Hedervärda Bonde.Ståndet,
af Riksdagsfullmägtigen från Upsala Län
Casper TVijkman, har från bemälde 2:ne
Riks-Stånd blifvit till Utskottet återremitleradl;
hvilka anmärkningar hufvudsakligen
30 Allm. Bcsv. o. Oec. Utsi, Uti. Nio 163
sammanstämma och hafva förj ändamål att
ådagalägga , det nödig skillnad icke är vorden
iakttagen emellan Danviks-Hospitals
Frälsehemman, och dess Skattehemman,
hvarken i den af Utskottet åberopade Kongl.
Stadfästelsen af den 21 Julii i8i3, eller i
Utskottets derpå grundade Betänkande. TilL
Frälsehemmanen hade Hospitalet eganderätt,
och kunde således, vid försäljning af besittningsrätten
derå , taga recognitions-afgift;
men icke borde en sådan afgift kunna , vid
försäljning af Hospitalets Skattehemman ,
komma i fråga, enär dessa hemman äro i
lika förhållande till Hospitalet, som FrälseSkattehemmanen
till den, hvilken Frälseräntan
njuter. Lösningsrätten till Skattehemmanen
kunde icke Hospitalet bestridas; men
om den icke begagnades, vore Skatiemannaräti
uppenbarligen kränkt, derest innehafvaren
ålades alt recognitions-afgift utgöra. Under
åberopande -f hvilket allt det yrkadt
blifvit, att underdånig Skrifvelse måtte afgå
till Kongl. Maj:t med anhållan, att recognitions-afgift
till Danviks Hospital icke må i
vid försäljning af ifrågavarande Skattehemman,
hädanefter ega rum.
Och hafva med Casper TVijkman samtlige
Riksdagsfullmägtige från Upsala, Stock,
holms, Södermanlands och Vestmands Län
sig förenat; äfvensom Riksdagsfullmägtigen
Allm, Besv. o. Oecr Ut«Ä. Ut/. N.'o 163 5i
från Elfsborgs Län Anders Danielsson påkallat
vid detta ärende Utskottets närmare
uppmärksamhet.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och Utskottet får härvid vördsamt erinra,
att, uti de för DanviksHospitalets hemman,
vare sig Frälse eller Skatte, utfärdade
Skattebref, det vilkor i allmänhet blifvit uttryckligen
intaget , att hemmanen, då de försäljas
utom börd, skola Hospitalet till inlösen
hembjudas. Enär nu recognitionsafgiften
icke är annat än en ersättning till Hospitalet,
vid sådane tillfällen, då lösningsrätten
icke begagnas; så kan och bör någon fråga
om skillnad, i förevarande afseende, hemmanen
emellan icke uppstå, emedan det vöre
hembjudningsskyldigheten, å köparens sida ,
men icke vedergällningen för lösningsafsägelsen,
å Hospitalets, som skulle ingripa i
Skattemannarätten ; och denna Skattemannarätt
kan icke sägas vara förnärmad i ett åliggande,
som var ett på förhand kändt, vid
köpet betingadt och i Skattebrefvet bekräU
tadt vilkor för sjelfva upplåtelsen.
Vid ett sådant förhållande och under
åberopande i öfrigt af de skäl, hvarpå det
återremitterade Betänkandet sig stöder, kati
Utskottet hvarken frånträda sin yttrade mening
i ämnet, eller tillstyrka att den före
-
3a Alim. Besv. o. Oec. Utsk Ull. Nio 164.
slagna underdåniga skrifvelsen afgår; och
får Utskottet derjemte vördsamt tillkännagifva,
att Betänkandet blifvit, under den 27
Augusti, af Höglollige Ridderskapet och A*
deln, samt, under den i4 April, af det Högvördige
Preste-Slåndet bifallet.
Stockholm den a4 October 1829.
N:o 164.
Ankom til! Exped. Utskottet den 18 Oktober 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 131, angående
väckt fråga om undanrödjande
af hinder för enskilte Theatrars
inrättande i Stockholm och Ri.
kets öfrige Städer.
Förutnämnde Betänkande, som endast af det
Högvördige PresteStåndet blifvit bifallet, har
från de öfrige trenne Slånden blifvit ålerremitteradt
på grund af flere deremot gjorde
anmärkningar.
Vid
Allm. Besv. o. Oec. Utsi. U//. N:0 i64. 55
Vid genomgåendet af dessa, och hvad
ämnets omständliga förhandling inom de omnämnde
trenne Stånden innehåller, har Utskottet
funnit åtskilligt vara af den beskaffenhet,
att det icke kan föranleda till någon
åtgärd å Utskottets sida. Den inom det Hedervärda
BondeStåndet förda klagan , olver det
fortfarande Statsbidraget till Theatern, ligger
utom gränserne för OeconomieUtskofiets
behjertande, äfvensom den inom Välloflige
BorgareStåndet yttrade farhåga, att Utskottet
liksom velat påtvinga städerna Theater-in*
rättningar, icke har någon grund i sjelfva
Betänkandet och således icke eller behöfver
undanrödjas. Beträffande åter slutligen det
rikare utbytet inom Högloflige Ridderskapet
och Adeln af åsigteröfver Skådespelarekonsten
och Theaterfriheten, så har äfven detta till
någon del aflägsnat sig ifrån den egentliga
frågan, men, för så vidt sorn denna omfattas,
uttalar sig ett enstämmigt godkännande af Betänkandets
förra del, då deremot den senare
eller resultatet blifvit högligen ogilladt,
hvarutinnan äfven serskilde Ledamöter af
Borgare- och BondeStånden instämt.
Det är alltså endast de såsom stöd för
detta ogillande anförde anmärkningar, hvil—
Bi/i, lill Riks-St. Fröt. l8Jg och 19*9, S Sami, 1 Aid.
2 :clra B;det. 5 '.te Iht,
34 Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. IT//. N:0 l64i
ka Utskottet egentligen tror sig böra upptaga
till pröfning och besvarande. De äro väsendtligen
icke flere än tvänne, hvaraf den
ena afser rättsgrunden för den yrkade friheten,
och irinefattar ett upprepande af hvad
som redan i motionen blifvit anfördt, att
nemligen en furvägrad. Theaterfrihet är i
strid med vära Grundlagar; den andra åter
förklarar det resultat, hvartill Utskottet
kommit, såsom varande i strid med Utskottets
egne åsigter.
I afseende på den första af dessa anmärkningar
skulle Utskottet anse för tillräckligt
att åberopa sitt redan afgifna yttrande,
så framt icke Utskottet funne sig pligtigt
förklara, att det ingalunda kan godkänna en
framställning, som sätter Skådespelarekonsten
i bredd med hvarje annan industri-utveckling.
Den förra, äfven om hon skulle antaga
ett lägre rum bland de sköna konsterna, har
ett med dem gemensamt högre syftemål, nemi
ligen det skönas fulländade framställning,
för att verka till bildning och förädling.
Penningevinsl eller inkomst ingår egentligen
icke i dess beräkning, utan för så vidt som
den fordras för dess bestånd, och den borde
åtminstone aldrig för henne blilva hvad
den är för det borgerliga gäringsyrkef, huf
-
vudsak. Och om det än skulle kunna sägas,
att friheten, såsom ett vilkor för bägges utveckling
oell tillväxt utgör en föreningspunkt
dem emellan, så företer sig likväl dervid den
märkliga skillnad, att, när konsten alltför
nära befryndar sig med speculationen och
öfvergår till födkrok och vinstberäkning, så
är hon äfven snarast färdig alt förlora ur
sigte sin högre bestämmelse, och just då torde
någon gång uppstå anledning att begränsa
dess fria utöfning, hvilken Utskottet i öfrigt,
betraktande henne i och för sig sjelf
och oberoende af inskränkande yttre förhållanden,
ansett för dess fullkomnande så väsendtlig.
Utskottet kan ock derföre icke
hänföra konstfriheten under samma lagparagraph
med näringsfriheten- Men om äfven
så vore, att 60 §. af Regeringsformen
vore tillämplig för bägge, så kan Utskottet
likväl icke finna, att Grundlagens bestämmelser,
genom önskningar framburne af Oeconomie
- Utskottet, böra göras gällande. Vägen
till vinnande af ett sådant ändamål är
så väl känd och så ofta beträdd, att den
icke lärer behöfva anvisas.
Vidkommande åter den andra, eller hufvudsakligaste
anmärkningen, att nemligen det
resultat, hvartill Utskottet kommit, är i strid
med dess egna öfver Theaterfriheten uttalade
åsigter, så torde Utskottet före pröfnin
-
36 Ålim■ Besv. o. Otc. Uisk. Uil. N;o 164,
gen häraf böra undanrödja några mindre inkast,
anförda i afsigt att tillvinna förstnämnde
anmärkning så mycket större kraft och
giltighet,
Utskottet har således icke, såsom det blifvit
anmärkt, tillåtit sig det positiva omdöme,
att en Theater, försäkrad till sitt bestånd
genom uteslutande rätt till konstens utöfning,
måste för henne blifva så äfventyrlig och menlig,
sorn Utskottet framställt, men väl, att den
kan blifva det; Utskottet har icke eller trott
sig tillhöra att bedöma den närvarande Theaterns
större eller mindre godhet, men Utskottet
har förutsatt, att genom denna Theater,
som ursprungligen, ulan alla egennyttans
beräkningar, blifvit egnad till Tempel åt
Fosterlandets sånggudinnor, Patriis Musis,
som öfverskriften lyder, önskningen, att ega
en god och fullständig scen, om icke alltid
uppfylld, likväl genom undanrödjandet af tillfälliga
hinder borde kunna tillfredsställas: dea
motsägelse slutligen, som förmenas vara mellan
Utskottets yttrande, att , vid uppstående
tällan, vinsten måste stanna på den öfvervägande
förtjenstens sida, och det äfventyr Utskottet-icke
dess mindre velat finna för dea
närvarande Theaterns bestånd, oaktadt öfvertygelsen,
att den i tällan med hvarje enskild,
skulle behålla öfvervigten, faller bort af
sig sjelf, enär man besinnar, alt denna för-?
Allm. Besv, o. Oec. Utsk. Uti. N:o »64. 37
nämligast i konsthänseende antagna öfvervigt
ingalunda kan ersätta den minskning i
recetiinkomst, som måste blifva en följd
af Theater-publikens delning åt serskilda
localer,
Och efter undanryckandet af dessa sido.
stöd för den väsendtliga anmärkningen, återstår
nu endast att i afseende derpå afgifva
förklaring, Oin denna anmärkning skall
ega mera än skenbar giltighet, så måste man
förbise, ej blott de inskränkande förhållanden,
som Betänkandet upptager och hvilka
närmast föranledt resultatet, utan ock den
oftare vunna erfarenhet, att förbättringar i
samhällsinrällningar väl kunna vara principenliga
och önskvärda, men måste likväl fördröjas
eller öfvergifvas, för att icke förlora
det ändamål, som vinnes genom inrätiningarne
i det mindre fulländade skick de befinnas.
Bland de omnämnde förhållanden torde
Utskottet åter böra fästa uppmärksamheten
på den säkert obestridda nödvändigheten
af en större Theater för hufvudstaden. Det
torde äfven medgifvas, att deri, sorn eges, borde
vara tillräcklig förbehofven och kunna motsvara
så väl Samhällets som konstens fordringar
5 men det är tillika nogsamt kändt,
att densamma med icke obetydligt Statsbidrag
och odelad recetiinkomst endast har
nödiga tillgångar för sitt upprätthållande.
58 Allm. Bcsv. o. Otc. Utsi, Ut/. N:o i64.
Fruktan, att dess fotfarande bestånd genom
inkomsternas minskning skulle kunna äfven-j
tyras, liar således föranledt det klandrade
resultatet, — en fruktan, som Utskottet måste
bekänna ännu icke vara undanröjd. Ty,
ehuruväl de vid anmärkningarne mot Betänkandet
bifogade räkenskaper visa, att Theatern
öfverhufvud, och den Lyriska Scenen,
oberoende af den Dramatiska, bär sig, så
kan deraf icke hemtas någon säker slutföljd,
huru förhållandet skulle blifva, i händelse
den Spektakelsökande publiken skulle dela
sig emellan flere Theatrar. Utskottet befinner
sig ock derföre nu i samma belägenhet
som vid Betänkandets afgifvande, och måste
å nyo förklara sig icke kunna beräkna den
inverkan, som anläggandet af enskilde Theatrar
inom hufvudstaden skulle komma att ega
på den närvarandes bestånd, ej eller bedöma,
huruvida denna inverkan skulle kunna
motvägas af ändrade Förvaltningsåtgärder,
t, ex. de föreslagna repertoirs-reglementen eller
privilegier, hvilka dock Utskottet tror annorstädes
afse ett helt annat ändamål, än att
försäkra om behöfliga inkomster.
I följd häraf skulle ock Utskottet äfven
nu icke kunna meddela utan ett lika vilkorligt
tillstyrkande för den yrkade friheten,
som Utskottet redan gifvit; men då Utskottet
hyser den öfvertygelse!), alt, med godkännande
äfven å Styrelsens sida af de grund
-
Allm. Besv. oi Otc. Urs*. UtL N:o i64. 5g
satser Utskottet till denna frihets förordande
framställt, densamma icke förvägras Städerna
i allmänhet, när derom ansökes, äfvensom
att, hvad Hufvudstaden serskildt beträffar,
anläggandet af enskilde Theatrar derstädes
icke eller lärer nekas , utan inträffandet
af sådana hinder, i hvilkas pröfning
och bedömande Utskottet ej kan ingå, så
har Utskottet, efter frågans närmare öfvervägande,
och till undvikande äfven af en skenbar
motsägelse , trott sig böra frånträda
förrberörde sitt vilkorliga tillstyrkande, såsom
icke afseende annat ändamål, än som Utskottet
hoppas dessförutan skola vinnas, hvadan
Utskottet alltså får föreslå,
alt Rikets HÖglofl. Ständer måtte
betrakta all åtgärd å deras sida,
i afseende på den väckta frågan,
såsom obehöflig.
Stockholm den 2i Oktober 1829.
STOCKHOLM.
Elmuns och Granbergs Tryckeri, 1829,
t
Allm Besv.- och Occ.-Utskoltcls Uti. N;o 16S. l
N:o 165.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 2 Dec. 1829.
Utlåtande, i anledning af yrkad
ändring i Kongl. Brefvet d. 7
Maji 1802, rörande ränt ev ed.
Från Hederv. Bonde-Ståndet har Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet fått
emottaga remiss af Riksdagsmannen Nils
Pehrssons från Södermanlands Län derom,
väckta motion, att, i anseende till den betydliga
skillnaden emellan kostnaden för ett lass
Långved och en tredjedels famnVed, genom
den senares upp- och sönderhuggning, föreskriften
i Kongl. Brefvet den 7 Maji 1802,
att ett lass Långved skall lika beräknas med
en tredjedels famn, måtte varda upphäfven^
samt i stället stadgadt: att betalningen för
ett lass Långved lämpas i hvarje Län, vid
markegångs-sättningarne, efter varans beskaffenhet,
proportionaliter efter tillgång
på skogs-effecter.
Bih. till R. St. Prot. 1828och 182$, 8 S.ji Afd. 2 B. 1
6: t c Häftet.
i Allm. Desv.- och Oec.-Utskottets Uti. N.o 165.
I anledning häraf får Utskottet upplysa,
att Kongl. Maj:t, uppå Riksdags-Fullmägtigen
från Östergöthland Anders JonssonSj
vid 1789 års Riksdag, gjorda anhållan,
att, till förekommande af ali tvist och 0-  reda i fråga om Ränteveds utgörande och
beräkning, vederbörande måtte åläggas att
vid markegångs-sättningen tydligen utföra
skillnaden emellan ett lass och en famn
Ved, genom ofvanberörde Nådiga Bref af
den 7 Maji 1802 stadgat, att ett lass Ränteved,
sorn bör utgöras i klofven eller så
kallad kastved till 6 qvarters längd, skall
beslå al en tredjedels Qtdels) famn, örn
tre alnars höjd och 4 alnars bredd, hvilken
Författning äfven borde lända vederbörande
till efterrättelse vid härom uppkommande
tvister i de Län, der K10110-  värdi-priset på ett lass Ränteved är 4 öre
S:mt, och något serskild stadgande för utgörandet
deraf ej finnes. Och som de i denna
fråga sålunda meddelade föreskrifter äro, i
Utskottets tanka, lika bestämda som billiga,
anser Utskottet ingen anledning vara
alt någon förändring deruti tillstyrka, samt
hemställer således,
att förevarande Motion må förfalla.
Stockholm den 28 Nov* 1829.
Allni. Besv.- och Oec.~Utskottets Uti. N.o 166. 3
N:o 166.
Ankom till Exped.-Utsk. d. 2 Dec. 1829.
Utlåtande, i anledning af väckta
Motioner om vissa ändringar
i Författningarne om
Markegångssättning.
-Hedervärda Bonde-Slåndet liar till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remitterat nedanstående tvänne Memorial,
nemligen:
ilo af Riksdags-Fullrnägtigen från
Stockholms Län Nils Insulin„ som anser
det för Deputerade förMarkegångs-sättningar
nu föreskrifna voterings-sätt, Ståndsvis,
icke vara det mest rättsenliga, utan
ofta medföra oredor och olägenheter och af
sådan anledning jrkar, det stadgas måtte,
att, då votering vid en markegångs-sättning
kommer i fråga, den hör ske per capita
och ined slutna sedlar;
2:0 af Riksdags-Fullmägtigen från Kronobergs
Län Nils Håkanssonj som, med
anförande, huruledes i Kongl. Resolutionen
4 Allm. Bcsv. och
på Allmogens Besvär år 17.34» jemförd med
Kongl. Maj:ls Nådiga Kungörelser den 1
October 1810 och d. 20 September 1815 ,
stadgas, att i de Län, der sådant sig möjligen
göra låter, Deputerade vid Markegångs-sättningar
alltid böra vara hälften
Räntegifvare och hälften Räntetagare, men
att, det oaktadt, i Kronobergs Län skall inträffat,
att vid de årliga Markegångs-sättningarne
antalet af Räntetagare varit flera
än Räntegifvare, föreslår ett ovilkorligt
stadgande_, att vid Markegångs-sättningar
Deputerade alltid böra vara hälften Räntetagare
och hälften Räntegifvare, och att,
vid inträffande votering, den icke borde
ske Stånds-vis, utan per capita; äfvensom
Motionairen, i förening härmed, yrkar den
ändring i 2 §. af 1815 års Författning, att
den eller de rättelser, som, på besvär af
en eller flera, Kongl. Kammar-Collegium
anser skäligt bifalla, borde medföra en generel
förändring i Markegångs-priset, och
således äfven komma den skattskyldige till
godo, som ofta, af okunnighet om sättet
och tiden, försummar sin rätt iakttaga, samt
att, i följd häraf, den skedda ändringen genom
Landsliöfdingens försorg inom Länet
allmänneligen skulle kungöras.
Efter öfvervägande af hvad sålunda
blifvit föreslaget, får Utskottet, hvad an
-
Allm. Besv.- och Oec.Vlskoltets Uti. N.o 166. 5
går frågan om voterings-sättet vid Markegångs-sättningarne
anföra, att, sedan det, enligt
Grundlagarna, sådana de vid i8°9 och
1810 årens Riksdag stadgades, inom Rikets
Ständers Utskott följda voterings-sätt,
Ståndsvis, blifvit afskaffadt, samt pluraliteten
inom Utskotten nu mera i stället utrönes
genom votering per capita, så kunde
väl synas, som vore det skälig anledning
att stadga detta senare voterings-sätt
äfven för de ifrågavarande Deputerade; men
som likväl härvid förekommer det olika
förhållande, att Utskotten bestå af lika antal
Ledamöter af hvarje Stånd, hvaremot
Deputerade af Bonde-Ståndet för Markegångs-sättningarne,
enligt 1810 års Författning,
icke äro inskränkta till det antal
af tvänne inom hvarje Län, som för de
öfriga Stånden är fastställdt; så och enär
någon förändring i denna del icke blifvit
yrkad, och Utskottet icke har anledning
till förmodan, att Bonde-Ståndet skulle vilja
afstå från den detsamma förbehållna rätt
att utse flere Deputerade, men hvilket
dock, i Utskottets tanka, vore ett oeftergifligt
vilkor för införandet af det yrkade förändrade
voterings-sättet vid Markegångs-sättningarne,
fördenskull kan Utskottet till deu
derom gjorda framställningen ic
-
6 Allm. Besv. och Oec.-Utskottets Uti. N:o 166.
ke tillstyrka Rikets Högl. Sländers
bifall.
Hvad dernäst vidkommer den föreskrift,
som uti de af Riksdags-Fullmägtigen
Nils Håkansson åberopade Författningar
influtit, angående Deputerades sammansättning
till hälften af Räntetagare och till
hälften af Räntegifvare; så enär Kongl.
Förordningen af den 20 September 1815
innehåller, alt sådant på alla ställen, der
det, med iakttagande af de i 1810 års Författning
i öfrigt bestämda grunder sig göra
låter, bör verkställas, samt de af Nils
Håkansson anmärkta afvikelser från denna
föreskrift, hvilka inom Kronobergs Län
skola vid vissa tillfällen hafva inträffat,
ligga utom gränsen för Utskottets pröfning
och bedömande,
lärer äfven denna Motion böra
förfalla.
Hvad slutligen angår frågan, att de
ändringar i Länens Markegångs-Taxor, som
gf Kammar-Gollegium beslutas i anledning
af enskildas besvär, skulle komma alla andra
skattskyldige till godo; så, enär sådant
vöre stridande emot all lagskipnings-princip,
och komme att medföra ett oberäkneligt
hinder i debitering och uppbörd af
Allm. Besv. och Occ.-Utskottets Uti. IV.-o l6j. 7
Kronans räntor och medel, emedan dermed
då icke skulle kunna göras början
förr än, efter tilländalupen besvärs-tid sig
visat, hvilka ändringar i Markegångs-Taxan
blifvit af Kammar-Collegium förordnade,
hvarigenom nödvändigt blefve att förlänga
tiden för Uppbördsmännens redovisning;
fördenskull finnér Utskottet denna
motion icke eller förtjena afseende.
Stockholm den 28 No v. 1829.
N:o 167,
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Dcc. 182^.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, N:o 155 , angående
vackt fråga om inrättandet
af en LandtbruksSchola.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt det Hedervärda Bonde-Ståndet har
8 Allm. Besv. och Oec.-Utskoltets Uti. JY.-o 167.
förenämnde Betänkande blifvit, på grund
af följande anmärkningar, till Utskottet
återremitterad!:
1:0 alt afstyrkandet af en LandtbruksSchola
i Sverige, men tillstyrkandet af eiv
sådan i Skaraborgs Län innefattade en bestämd
motsägelse;
2:0 att de fördomar, som herrska hos
allmogen mot förbättrade methoder för jordens
brukning, utrotas icke genom Scholor,
men genom erfarenhetens läror och kloka
Possessionaters exempel;
3:o att de medel, Rikets Högh Ständer
"vid denna Riksdag beviljat till understöd
lör utflyttningar vid Ego-skiften, icke kunna
lemna några bidrag till andra föremål;
samt
4:o att det af Utskottet med de föreslagna
Undervisnings-anstalterna afsedda
ändamål torde kunna, genom de HushållsSällskap,
som i hvarje Län inrättade blifvit,
befrämjas.
Detta liar Utskottet i öfvervägande tagit';
och flivad först beträffar den motsägelse,
sorn, enligt hvad första anmärknings
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utskoitels Uti. N.-o 167. 9
punkten innehåller, förmenas ligga Utskottet
lill last; så får Utskottet vördsamt erinra,
att motionen åsyftade en LandtbruksSchola
af det högst betydliga omfång, som
vid Betänkandets läsning synes genast böra
falla i ögonen, men att deremot Utskottet
i dess förslag endast tillstyrkte, attUndervisnings-anstaller,
eler jordbrukets huf<vud-reglor
practiskt finge inhemtas, måtte
blifva organiserade inom de Län, hvarest
en så beskaffad undervisning kunde isynnerhet
finnas vara af behofvet påkallad;
och då ett sådant behof, efter Utskottets
tanka, framställde sig förnämligast inom
Skaraborgs Län, saknade Utskottet icke
skäl för sin hemställan, att den föreslagna
anstalten måtte derstädes taga sin början.
Någon vidare utredning, till uppdagande af
misstaget i anmärkningen, anser Utskottet
icke böra upptaga Rikets Högloft. Ständers
dyrbara tid.
Hvad åter liufvudsaken angår, har Utskottet,
som förblifver vid sitt yttrande i
livad det rörer den väckta motionen, skolat
vördsamt fästa Rikets Högloft. Ständers
uppmärksamhet å det i 3:dje anmärkningspunkten
anförda skäl, under åberopande
hvaraf Utskottet frångår det klandrade
förslaget.
10 Allm. Bcsv.- och Oec.-Utskottets Uti. N.o i6<j.
Slutligen får Utskoltet gifva vördsamt
tillkänna, att dess i ämnet förut afgifna
Betänkande, N:o 155, blifvit af det Högv.
Preste-Ståndet och det Yäjlofl, BorgareStåndet
bifallet.
En Ledamots reservation i ämnet bi-s
fogas.
Stockholm den 28 Nov, 182g,
Reservation
af Herr Mattsson: ”Jag får hos Högh Ut-s
skottet reservera mig mot det senare förändrade
beslutet, då 2:11a Stånd redan bifallit
det förra, att en Landtbruks-Schola
skulle inrättas uti Skaraborgs Län, helst
en der förut, i miniatur, af Länets Hus»
hälls—Sällskap finnes redan påbörjad.”
Allni. Besv.- och Oec.-Ut skot tels Ull. IV.-o 16 11
N:o 168.
Ankom till Exped.-Utsk d. 2 Dec. 1829.
Betänkande, i anledning af återremisser
å Utskottets Utlåtande,
Nio 132, angående Presterskapets
aflöning.
Vm återremiss af nyssnämnde Betänkan*
de från Höglofl. Ridderskapet och Adelil
samt Hederv. Bonde-Ståndet har Hr Ribbing
j, Arvid; åberopat en af honom väckt
motion , hvilken , såsom remilterad med
Handlingarna om Prestvals-förordningen ,
vid detta tillfä le blifvit förgäten. Den
yrkar förnyande af den underdåniga Skrifvelse,
Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
afgåfvo, af innehåll, att, så snart ett
Consistorielt Pastorat blifvit ledigt, Consistorium
genast, och om möjligt vore,
före förslagets upprättande, borde åstadkomma
förening om Prest-rättigheterna ,
hvilka sedermera på a5 till 5o år af Kongl.
Majit fastsiälldes. Detta förslag hade af
trenne Stånd blifvit gilladt, men i Högv.
Preste-Ståndet afslaget, och hade vid fö
-
la Allm. Besv. och Oec.-Utskollcls Bet. N.-o 168.
redragningen ej vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga
bifall. Till en dylik förnyad Skrifvelse
iiar Motionairen dessutom föreslagit
det tillägg, att, icke blott vid Consistoriel
utan afven Regal a och helst vid alla
Pastorat, dylika öfverenskommelse!’ måtte
till vägabringas.
Vidare har Herr Friherre Cederström,
J, i Reservations-väg först protesterat deremot,
att, ehuru Hrr af Sillens och Anders
Danielssons motioner, rörande Statens
öfvertagande af Presterskapets inkomster,
stodo i ett alldeles direct sammanhang med
bans afgifna förslag till grunderna för
Statshushållnings - Systemet, dessa likväl
blifvit af Utskottet serskildt behandlade;
och för det andra föreslagit, att, vid de
tillfällen, då öfverenskommelser om Presträttigheter
yrkas, vare sig af bägge Parterne
eller af endera, eller ock under inträffad
ledighet, det bör åligga Konungens
Befallningshafvande att, derest tvist uppstår,
målet genom Utslag afgöra, med Besvärs-anvisning
till Ecclesiastique-Expeditionen.
Härmed har också Herr Anckarsvärd,
August, hufvudsakligen förenat sig,
och H. E. Herr Grefve De la Gardie, Jacob,
och Herr Tham, Wollrath , har yttrat
den önskan, att Utskottet måtte föreslå,
det öfverenskommelser, der de icke
Allm. Besv.- och Occ.-Utskottets Bet. N:o 1G8. i3
förut äro träffade, vid Pastoraters ledighet
ovilkorligen må uppgöras, antingen de begäras
af Församlingen eller ej.
In om Hederv. Bonde-Ståndet har Riksdagsmannen
Anders Danielsson j med hvilken
flere af Ståndets Ledamöter instämt,
ytterligare yrkat: att Staten borde öfvertaga
Presterskapets, liksom andra Embetsmäns
aflöning; att i detta afseende, oell
för att småningom förbereda en dylik förändring,
en undersökning om nuvarande
inkomster vore så mycket mera behöflig,
som Presterskapet , i Motionairens tanka,
skulle vara illa belåtet dermed, att dessa,
till grund för blifvande conventioner, beräknades
efter Taxerings-längderna; alt den
föreslagna reglering och jemkning af Pastoraten
till ungefärlig likhet icke skulle
möta något hinder af folkets förmodade tillgifvenhet
för nuvarande Ecclesiastique-indelning;
och slutligen att Utskottet skall hafva
motsagt sig sjelft då det på ena sidan
medgifvit! att en sådan reglering kunde på
många ställen vara både billig och nyttig,
men likväl ansett onödigt att undersöka
möjligheten af hvad som troligtvis ej
kan blifva verkligt, emedan (sorn orden
lyda) hvad som är billigt och nyttigt
äfven måste vara möjligt.
\
i4 Allm. Besv.- och Oec.-Utskottets Bet. N:o 168.
Utskottet bar tagit detta i öfvervägande,
och hvad först angår HeFr Ribbings
motion, hvari äfven Herr Thartij Wollrath,
instämt, nemligen att Consistorium, vid
inträffande ledighet, genast borde åstadkomma
öfverenskommelser om Prest-rättigheterna,
så har Utskottet redan i sitt
förra Betänkande, pag. 33, antydt de svårigheter
som dervid möta. Härtill må vidare
läggas, attén ConVention, för att med
billighet kunna uppgöras, förutsätter den
närmare kännedom af afkastning och öfriga
förhållanden inom Församlingen, som
endast genom ett längre vistande på stället
kan inhemtas, och således med rätta kan
väntas hos Pastor, men icke alltid hos en
Cönsistorii-Fullmägtig, tillförordnad för tillfället.
Skulle dessutom tiden för ConventionerS
afslutande öfverallt inskränkas till
inträffande ledighet, så Liefve härigenom
möjligtvis Conventionen på flera ställen
för en mansålder uppskjuten , hvarigenom
det åsyftade ändamålet motarbetades. På
dessa grunder måste Utskottet vidhålla sin
förut yttrade tanka i detta ämne. Beträffande
åter att Conventionerne borde omfatta
icke blott Consistoriela, utan äfven
Regala och helst alla Pastorat, så tyckas
väl dylika serskilda öfverenskommelser
vara mindre nödvändiga i Regala Gäll, äfvensom
de i Petronela Pastorat troligt
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utskottets Bet. N.-o 168. ]5
vis blefve fåfänga; men i Utskottets tillstyrkande
ligger ej eller någon inskränkning
till blott Consistoriela lägenheter,
utan lär frågan härom böra kunna underställas
Kongl. Maj:ts Egen Nådiga pröfning
och afgörande.
Hvad derefter angår Herr Friherre
Cederströms protest, så kandell icke drabba
Utskottet, utan Ständerna, i fall de misstagit
sig vid Remissen. Det är Utskottets
skyldighet att yttra sig öfver mål , som
blifvit till detsamma remitterade, och som,
enligt Riksdags-Ordningen, höra till dess
befattning, äfven om motioner, som härmed
slå i sammanhang, blifvit förvisade
annorstädes. Men Herr Friherrens förslag,
att Konungens Befallningshafvande ensamme,
och utan något Consistorii hörande eller
deltagande, skulle genom Utslag afgöra
frågor om en slående Löne-reglering för
Presterskapet, kan Utskottet så mycket
mindre tillstyrka , som målet äfvenväl är
Ecclesiastikt, och Stifts-styrelsen här arden
ena Partens naturliga och lagliga Domstol.
Härpå grundar sig äfven det nu föreskrifna
behandlings-sättet ,af dylika mål,
och hvari Utskottet saknar all anledning
alt tillstyrka någon ändring.
Beträffande dernäst Anders Daniels
-
i6 Allm. Besv.- och Oec,-Utskottets Bet. N.-o 168. '•
sons ytterligare yrkaride, att Staten borde
öfvertaga Presterskapets aflöning, så har
Utskottet häröfver redan yttrat sin tanka,
och då inga nya skäl blifvit framställda,
får Utskottet, i afseende på de förut anförda,
endast åberopa sitt redan afgifna Utlåtande.
I afseende åter på en allmän
undersökning om Presterskapets Löne-inkomster,
torde få anmärkas, att dessa bestå
antingen i Kronotionde_,eller Boställs-afkastning
eller Tertial- och Qvick-tionde eller
slutligen i penningar. Krono-tionclens belopp
är i officiel väg bekant. Boställsafkastningen
lär svårligen kunna bestämmas
säkrare eller annorlunda, än som nu
sker genom Taxerings-Comiteerne. Tionderna
utgå antingen efter laga kraft vunna
öfverenskommelse!-, eller efter gammal häfd,
och i intetdera fallet är beloppet någon
hemlighet; eller också utgöres Terlialtionden
i Strået, beror således på årsväxten
och kan ickepåförhand beräknas. Penningeinkomsterna,
slutligen, bero för det mesta på
tillfälliga Ministeriel förrättningar, hvilka
svårligen lära kunna med någon säkerhet
calculeras. Hela undersökningen synes
alltså dels öfverflödig, dels osäker. En
undersökning åter om möjligheten att utvidga
eller inskränka Pastorat lill ungefärlig
likhet måste, om den skulle leda
lill
AllmDcsv.- och Occ.-Utskottets Uti. N.o 168. 17
till något resultat, omfatta hela Riket och
förutsätter en total rubbning af vår närvarande
Ecclesiastique-indelning. En sådan
jemkning kan visserligen här och der åstadkommas
med fördel; men i helt fortfar Utskottet
att anse den outförbar, då här icke är ett
nytt land att bebygga, befolka och indela»
utan det gamla Sverige med sina mångfalldiga
local-skiljaktigheter och en deraf
beroende Kyrko-indelning, helgad af århundraden
och rolad i folkets sinnen. Att
nn en reglering, som i många fall kunde
vara billig och nyttig, likväl i stort kan.
linnas overkställbar, är en satts, som dagliga
erfarenheten bestyrker, och som derföre
ej lär innefatta någon motsägelse.
Icke allt önskvärdt är derföre genast möjligt,
och det är endast i motions- eller
anmärknings-väg, som Utskottet måste erkänna,
att ingenting är omöjligt.
Slutligen, och ehuru varande utan inflytande
på hufvudfrågan, bör dock den
gjorda anmärkningen upptagas, att Stadgan
om Presterskapets rättigheter på Gottland
ar af 164B, icke, som Utskottet uppgifvit,
af 1747* Det har icke varit Utskottet obekant,
att denna Stadga ursprungligen är
Bih. till R. St. Prot. 1838 och 1839, 8 S.j 1 A/d. 2 B. »
6:te Häftet.
i8 Almi. Besv.- och Oce.-Utskoltets Ull. N.-o 168.
daterad af "Wisby Cornpagnie-lms den 2o:de
September 164S; men då frågan i Betänkandet
endast var om Författningar i detta
ämne, senare än den allmänna af 1681,
så kunde en äldre Stadga ej anföras, utan.
endast dess förnyelse och stadfästelse af
den 3o October 1747 > som i*1' införd i
publique Handlingar Tom. III, pag. 2.441*
Förordningen åter om Prest-rältigheterna i
Blekinge är icke, som Vice-Talmannen Jon
Jonsson uppgifvit, al den 3o October, utan
af den g:de Junit 1747» ocb det är tryckfel
i Utskottets Betänkande, som för 1747
bar 1717. Förordningen igenfinnes i Wilskman»
Ecclesiastique-verk, pag. 536.
Utskottet, som alltså till alla delar vidblifver
sitt i detta ämne förut .afgifna Betänkande,
hemställer vördsamligen:
att de dervid gjorda anmärkningar
måtte förfalla.
Åtskilliga Ledamöters reservation i
ämnet bifogas. Stockholm d. 28 Nov. 1829.
Reservation
'af Herr Friherre Cederström, Jacob: Det
är endast i motions- eller anmärkningsväg,
Allm. Besv.- och Oec.-Utskottels tJtl. N:o 168. ig
som Utskottet förklarat sig erkänna, attingenting
är omöjligt; för min del skulle
jag vilja tillägga yttranden från Utskott,
sedan jag, uti detta Utskottets, funnit den
af mig i Reservations-väg vid förra Betänkandet
föreslagna utväg: —* att Konungens
Befallningshafvande skulle åläggas, då öfverenskommelse!’
om Prest-rättigheter yrkas,
vare sig af Parterne gemensamt, eller
af endera, eller ock vid inträffad ledighet,
att målet genom Utslag afgöra ,
med hänvisning lill underdåniga besvärs
anförande i Eeclesiastique-Expedition — vara
afstyrkt, på den grund, att sådant af
Utskottet förmenls kunna, men icke böra,
ske, utan något Consislorii hörande eller
deltagande. Jag hade trott det följa
af sig sjelft, att, då en Autoritet ålägges,
att uti ett mål döma , sådant, enligt
de former, Svensk Lag och laga stadgar
bestämt, icke af någon, som derom har
minsta kännedom, kan anses leda derhän,
sorn skulle den dömande kunna utfärda
Utslag, utan att i förväg lemna alla dem,
som i målet hafva del, eller hvars åliggande
det är, att något i målet bevaka,
tillfälle att sig yttra; och således naturligtvis
jemväl Consistorium, att vid detta
fall, likasom vid alla andra, rörande Presträttigheter
eller Prest-boställen, eller ock
Presterskap® personliga förhållanden, ge
-
20 Allm. Besv.- och Oec.-Utskotlets Uti. N.o 169.
nora Ombud bevaka Ståndets gemensam*
ma, äfvensom lägenhetens enskilda rätt.
Jag förnyar, af sådan anledning, mitt tillstyrkande
uti min förra reservation till
den enda utväg, som, i min tanka, kan
leda till ett önskadt och rättsenligt slut i
det allmänt öfverklagade och för moraliteten
högst skadliga tvist-ämne om Prest-*
rättigheternas utgörande.
Häruti förenade sig Herrar af Sillen
och Akrel samt Riksdags-Fullmägtige JVils
Månsson, Hans Hansson _, Anders Andersson
och Per Persson från Calmare Län.
N:o 169.
Ankom till Exp.-Utsk, den * Dcc. 1829.
Utlåtande, i anledning af Återremisser
af Betänkandet
N:o 47» rörande Nya Ev ange
lii - B oks - Förslagets antagande
ni- m.
Det
Utlåtande, som Utskottet, i anledning
af väckt fråga om nya Evangelii-Boks
-
Allm. Besv.- och Oec.-Vtsk. Ull. N.o 16g.
Förslagets antagande, samt om fri tryckning
af de vid berörde förslag fogade böner,
under N:o 47 afgifvit, har af Högv.
Preste-Slåndet samt Yällofl. Borgare- och
Hederv. Bonde-Stånden blifvit återremitterad
t, Utskottet anser sig så mycket snarare
kunna undvika en fullständig redogörelse
för alla de serskilda anmärkningar,
som, helst inom Ilögv. Preste-Ståndet, föranledt
återremissen, som det i dem samtlige
funnit, icke den bestämda önskan, som
i första motionen ultryoktes, nemligen att
Förslaget till ny Evangelii-Bok skulle genast
till allmänt bruk i Församlingen antagas,
utan endast att samma Förslag måtte
undergå en ytterligare granskning, för
att, så fort sig göra låter, kunna öfverlemna®
till Kongl. Maj:t, att i förrberörde ändamål
sanctioneras; och får Utskottet, som
således nu egentligen icke har alt försvara
sitt förra Utlåtande i denna del, sådant det
af den ursprungliga motionen föranleddes,
endast fästa sig vid sistberörde, i sjelfva
verket nya fråga. Härvid har Utskottet
ansett sig icke böra lemna utan uppmärksamhet,
att en öfversedd Evangelii-Bok,
enligt sakens natur, förutsätter en öfversedd
Bibel version; att således bristen på
den sistnämnde ännu alltid lägger ett hinder
i vägen för den förstnämndes slutliga
fulländande, och att det förslag till afhjel
-
22 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Uti. N.-o 16g.
pande häraf, sorn af en Talare blifvit framslälldt,
att nemligen de stycken, som utses
till Prediko-texter och Epistlar, måtte
på förhand, och utan att afbida hela öfversättningens
fulländande, af Bibel-Commissionen
öfverses , innan de i nyaEvange-äii-Boken
upptagas, vore i verkställigheten
så mycket mindre lämpligt, som Bibelöfversättningen
icke synes böra rapsodiskt
behandlas, utan utgöra ett fullständigt helt,
bearbetadt efter allmänna och hela arbetet
igenom följda grunder; och då dertill kommer,
att en olika version af texterna i Evangelii-Boken
, emot sjelfva Bibel-versionen’,
sannolikt skulle för det religieusa sinnet
medföra något oroande och nedslående,
hvaraf omsider tvekan eller liknöjdhet kunde
blifva en olycklig följd,
så har Utskottet, med vidhållande
af sitt förra Utlåtande i fråga
om den nya Evnngelii-Bokens
antagande, så mycket hellre funnit
sig böra afstyrka det nu framställda
förslaget om dess ytterligare
öfverseende, utan afbidan af
hela nya Bibel-öfversättningen,
sorn en sådan åtgärd , i Utskottets
tanka, i och för sig sjelf för det
närvarande onyttig , icke eller
skulle kunna aflöpa utan serskilda,
Allm. Besv.- och Oeö.-Utskottets Ull. N.-o t6<). 23
i samma mon öfverflödigt!, såväl
allmänna som enskilda kostnader.
Hvad åter Bönerne angår, så har i detta
afseende ytterligare blifvit yrkadt:
Inom Ilögv. Preste-Ståndet:
att hela Evangelii-Boks-Förslaget, och således
äfven de dervid fogade Bönerne för den
enskilda hus-andakten, vore Nationens obestridliga
egendom: att följaktligen hvarje
Boktryckare borde vara berättigad att, på
hvad sätt som helst, öfverlemna dessa i dess
händer; att, då Allmänheten önskar och efterfrågar
den nyra Böneboken, folket vöre
befogadt alt, till sin önskans vinnande,
begära Regeringens mellankomst, och att
följaktligen underdånig Skrifvelse härom
borde till Kongl. Maj:t afgå, på det all
villrådighet i denna fråga måtte upphöra.
Inom Vällojl. Borgare-Ståndet:
att frågan om fri tryckning ingalunda (som
Utskottet yttrat) åsyftade någon utsträckning
i Tryckfrfhets-Lagens föreskrift; alt
den i detta afseende väckta motion ej bade
annat ändamål, än att bereda frihet för
hvarje Boktryckare, alt, utan inskränkning,
monopolium eller någon enskilds åberopade
*4 Allm. Besv - och Oec.-Utskottets Uti. ff.o 16g.
rättighet, få Bönerna till trycket befordra,
och att ett bestämdt stadgande härom måtte,
genom serskild underdånig Skrifvelse, af
Kongl. Maj:t begäras.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet :
att, i frågan om frihet att af trycket utgifva
de ifrågavarande Bönerna, Utskottet
skall lia förbisett en utväg att komma lill
målet, utan att förnärma Tryckfrihetens
Grundlags-helgd , hvilken utväg skulle
bestå dels deruti, att Ständerna beviljade
det obetydliga anslag, sorn kunde
erfordras att bekosta utskrifning i frera
exemplar af Evangelii-Boks-Comiténs Förslag,
dels att hos Kongl, Maj;t i underdånighet
begära, det en sådan utskrifning må
föranstaltas, och exemplaren kostnadsfritt
tillhandahållas de Boktryckare eller Förläggare,
hvilka till deras uthekommande
sig i Ecclesiastique-Expeditionen anmäla.
Utskottet, som tagit detta i öfvervägande,
lemnar derhän, huruvida Förslaget
till en Evangelii-Bok, som ännu ej blifvit
hvarken gilladt eller antaget eller påbudet,
verkligen kan anses ega den offentliga caracter,
att det må betraktas som en Nationens
tillhörighet. Men då frågan verkligen
är ett Tryokfrihets-mål, och som så
-
Allm. Besvoch Oec.-Utskottets Uti, IV.-o a5
dant Sfven blifvit behandladt? då Bönernas
tryckning verkligen är och alltid varit fri,
med det vilkor, som Tryckfrihets-Lagen i
4 Mom. 2 §. för dylika handlingar i allmänhet
stadgar; då elt upphäfvande af detta
vilkor icke kan betraktas annorlunda, än
som en tolkning af Grundlagen, hvilken
åtminstone ej lär tillkomma Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Ulskottet; då den
ifrågasatta Skrifvelsen till Kongl. Maj:t
egentligen ej kunde åsyfta annat, än upphäfvande
af ett bekant Utslag, fälldt af
Högsta Domstolen, som dömer i Konungens
namn; och då slutligen, så vidt Utskottet
kunnat erfara, ingen brist förefinnes
på de ifrågavarande Bönerna, som af
flera Boktryckare i Landsorterne blifvit
npplagde, hvarföre äfven ett serskildt anslag
i detta afseende torde kunna anses för alldeles
öfverflödigt;
så kan Utskottet i denna sak ej
frångå sin förut yttrade tanka, utan
hemställer, att ofvanberörda anmärkningar
måtte förfalla.
Åtskilliga Ledemöters reservation i
ämnet bifogas.
Stockholm den 3.8 Nov. 1833*
a6 Allm. Bcsv.- och Occ.-Uiskottcls Uti. N.o i6<).
Reservation
af Herr Biskop Tegnér: Utskottet tiar med
rätta anmärkt, att frågan nu mera icke vore
den förra om införande af nya Evangelii-Boken
i sitt närvarande skick, utan
en ny om vidare granskning af det härtill
aflemnade Förslag; i hvilken afsigt Comiterade
för Evangelii-Bokens öfverseende åter
borde sammanträda. Men det är just
i anledning af det sätt, hvarpå denna nya
fråga blifvit afgjord, som jag måste reservera
fnin från pluralitelens beslut afvikaude
tanka.
Svenska Kyrkans behof af en förbättrad
Evangelii-Bok hoppas jag nu mera ej
på alfvar bestrides. Sedan Cateches, Handbok,
och Psalmbok, återstår för fulländande
af den nödvändiga Liturgiska reformen
endast Evangelii-boken. Det förslag härtill,
sorn redan för 7 år sedan utkom, är
uppsatt af män, utmärkta af snille, lärdom
och religieust sinne, och öfver förtjensten
af deras arbete i allmänhet äro
tänkesätten ej eller delade. Endast mot
vissa detailer, så i anordning som utförande,
hafva anmärkningar blifvit gjorda, och
torde ännu kunna göras, sorn kanske för
-
Allm. Besv.- och
tjena afseende. Då frågan icke är om
mindre än att för århundraden bestämma
Gudstjenstens gång och skick inom Svenska
Församlingen, bör allmänna tankan
häruti ännu j^tterligare få uttala sig, och
den strängaste och sorgfälligaste granskning
är här på sitt ställe. En sådan granskning
företoges utan tvifvel bäst och säkrast
af samma Comiterade, som från
början lagt händ vid arbetet, och derföre
äro närmast i stånd att bringa det till
fullkomlighet. Det är på dessa grunder,
som det inom Högv. Preste-Ståndet blifvit
yrkadt, att Rikets Ständer måtte i
underdånig Skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla den till Evangeliibokens
öfverseende och förbättring utsedda
Comité att åter sammanträda, för att
vid förnyad granskning af Förslaget upptaga
och pröfva så väl de vid sistlidne
Riksdag, serdeles inom Preste-Ståndet, gjorda
anmärkningar, som äfven till ytterligare
anmärkningar inom någon viss tid
inbjuda Allmänheten. Härigenom vore
åtminstone en utväg lemnad öppen att
bringa Förslaget till ännu större fullkomlighet
och ytterligare höra Nationen i en
vigtig National-angelägenhet. Men genom
Utskottets nu fattade Beslut är frågan återkastad
till sitt förra skick, det slutliga af~
görandet hänskjutet lill en obestämd fram
-
28 Allni. Bcsv.- och Oec,~Ulskoltets Uti. IV:o 16$.
tid, och ett arbete af stor förtjenst öfver-,
lemnadt åt en glömska, som det ej förtjenar.
Jag reserverar mig mot en sådan
likgiltighet för nödvändiga förbättringar
inom Kyrkan, oväntad i ett Protestantiskt
land och oförenlig med de grundsattser i
dylika fall, hvilka redan i tjugu år varit
följda af Begering och Ständer,
Att en Öfversedd Evangelii-hok enligt
sakens natur förutsätter en öfversedd Bibelversion,
har jag för min del icke blott
erkännt, utan äfven vid frågans förra be-,
handling sökt fästa uppmärksamheten på
de hinder, som möta nya Evangelii-bokens
snara införande, derigenom att nya Bibelöfversättningar
ännu saknas. För att afhjelpa
dessa har inom Högv, Preste-Ståndet
det förslag blifvit gjordt, att de stycken,
som utses till Prediko-Texter och
Epistlar, skulle på förhand af Bibel-Commissionen
öfverses, innan de i nya Evangelii-bokeu
upptagas. Detta förslag torde
väl ha sina betänkligheter; men de, som
Utskottet framställt, synas mig åtminstone
föga betydliga. Det är sannt, att Bibel-öfversättningen
bör utgöra ett fullständigt
helt, hearbetadt efter allmänna, hela
verket igenom följda grunder. Men just
dessa grunder måste väl redan vara uppgjorda
och stadgade, emedan arbetet i an
-
Allm. Besv.*• o oh Oea-Utskotteis Uti. N.v 16$. 29
nät fall icke ens kunde anses påbörjadt.
Om, sorn man hoppas, Bibel-öfversättningen
kan fulländas af samma personal, som
dermed för närvarande är sysselsatt, så
kan ej eller, i afseende på dessa allmänna
grunders användning vid utförandet,
någon annan individuel skiljaktighet ega
rum än den, som i allt Fall blir en nödvändig
följd af arbetets fördelning på flere.
Jag kan icke eller dela den yttrade farhågan,
att en olika version af texterna i
Evangelii-boken och Bibeln skulle för det
religieusa sinnet medföra någon oro och
föranleda till tvekan eller likgiltighet. Ty
om olikheten blefve sådan, att den kunde
medföra dylika följder, så vore väl dessa
snarare att befara af hela den nya Bibelöfversättningen,
än af en partiel j och
skälet gällde emot en ny öfversättning i
allmänhet , så länge den gamla funnes
qvar till jemförelse. Men jag har det
billiga förtroende till Bibel-Commissionens
både estheliska och religieusa sinne, att
den icke gör onödiga förändringar, att den
icke frivilligt beröfvar sig de stora tillgångar,
som det gamla Bibelspråket så
rikligt erbjuder till eftertryck och kraft,
att den, med ett ord, rättar, der det behöfs,
men icke nyskapar, der det kan
undvikas. Följas dessa grunder, som jag
ej har något skäl att betvifla, så måste
3o Allm. Besv.- och Oe«.-Utshottets Uti. N.-o 163.
gamla Bibel-öfversättningen lätteligen kunna
igenkännas i den nja, och äfven den
enfaldigaste fromhet sakna anledning till
tvekan, huruvida det är samina uppenbarade
ord, sorn han förut kännt och vördat.
Härmed förenade sig Herrar Friherre
Sprengtporten och Grefve Fersen samt
Prosten Åstrand.
STOCKHLM, Tryckt i Ecksteinsla
Boktryckeriet i8sg.
Allm. Besv. b.' Otc. t/tsÅ. Försl. N.‘o 170. 1
N;o 170.
Ankom tilt Exped. Utskottet den 28 Dec- 1829.
Förslag, till jemkning uti de respective
Riks-Ståndens Beslut, röram
de Kyrkors sammanbyggnad, så
vidt frågan angår beräkningen af
Församlingärnes röster vid votering,
i händelse af delade meningar,
"Utskottet, som öfver Vackt Motion om Kyrkors
sammanbyggnad afgifvit Betänkandet,
N;o 24, under den 17 Januarii innevarande
år, samt derefter, och i anledning af gjoida
anmärkningar, ytterligare Utlåtandet, Nto
1 f,Q, under den 24 sistlidne October, har,
efter erhållen del af Rikets Högloflige Ständers
Beslut, inhemtat, att
det Högvordige Preste-Ståndet, under
den 9 November, bifallit nyssnämnde Utlåtande,
utom hvad 4 punkten af de sammanfattade
resultaten beträflade, i afseende hvaiå
det Högvordige Ståndet beslutat, ”att, till
”verkställighet af sammanbyggnaden, erfor
Bill,
till Rika-St. Prot, 1828, 1329 och 1830.8 Sami. 1 Afd. i
a-dra B ulet 'j-.de //;/.
2 Ålim. Besv. e, Otc. Utsi. Försl-.. N:o 170.'
’’dras Församlingarnes bifall, beroende; 1
”händelse af delade meningar, på votering,
”sålunda, att pluraliteten afFörsamlingarnes
”röstetal bestämmer resultatet;” uti hvilket
Beslut der Hedervärda Bonde-Ståndet, under
åberopande af Herr Biskopen, Doctor Tegnérs
vid Utlåtandet fogade reservation, under
den 16 November, förklarat sig instämma,
dock med det tillägg, i frågan oin ledig
blifvande lön efter indragning af Presterlig
tjenst, att det Hedervärda Ståndet funnit det
böra vara Församlingarnes rätt att erhålla
en ny reglering af Pastors-lönen, i öfverensstämmelse
med tidens allmänna fordringar
; hvilken reglering, uppgjord af Församlingarna
gemensamt med Consistorium och
Krono-Ombud, borde till Kongl, Maj:ts Nådiga
fastställelse öfverlemnas; hvaremot Högloflige
Ridderskapet och Adeln, samt det
jVälloflige Borgare-Ståndet, under den 11 och
10 i meranämnde månad, till alla delar godkänt
Utlåtandet och således äfven den 4
punkten deraf, innehållande det vilkor för
verkställighet af Kyrkors sammanbyggnad :
”att Församlingarne dertill hvar för sig lemina
sitt bifall, genom pluralitet, utrönt gesnora
serskild votering inom hvarje serskild
''Församling.”
Vid delia förhållande, och då RiksStånden
stannat Två emot Två uti deraf
Allm. Btsv. b. Oet. tftsk. Försl. N:o 170. 3'
Beslut öfver frågan om beräkningen af Församlingarnes
röster, men denna fråga icke
är af natur att kunna förfalla, emedan, i sådan
händelse, Rikets Högleflige Ständers
Beslut öfver målet i det hela skulle blifva
utan påföljd , har Utskottet skolat, i öfverensstämmelse
med föreskriften i RiksdagsOrdningens
73 §. om sammanjemkning af
Riks-Ståndens skiljaktiga meningar, vördsamt
hemställa, att HÖgloflige Riddershapet och
Adeln samt det Välloflige Borgare-Ståndet
täcktes accedera till det ITogvordige
Preste-Ständets och det Hedervärda BondeStåndets
Beslut; och om Utskottet, vid upprättandet
af detta förslag, å ena sidan, förnämligast
rådfrågat sin öfvertygelse om vardet
af de grunder, på hvilka Herr Biskopen
Doctor Tegnérs reservation finnes byggd, så
har också, å den andra, Utskottet för sitt
tillstyrkande hemtat ett ytterligare motiv från
den föreställningen, att de önskningar, Rikets
Presterskap och Mem'ge Allmoge, genom deras
Representanters Beslut sålunda uttalat;
och med hvilkas rätt och bästa den ifrågavarande
angelägenheten närmast och allmännast
slår i beröring, torde både förtjena och
vinna ett billigt afseende; äfvensom, och
hvad det i ofvanberörde måtto af det He-!
dervärda Bonde-Ståndet, i afseende på löneregleringen,
gjorde tillägg beträffar, Utskottet
skolat desto; hellre tillstyrka de öfriga
-J Allm. Be se. ö. Oec, Ulsk. Försl. Njo 170,
jrespecdve Riks-SfånJen att deruti instämma,
som tillägget, långt ifrån att afvika (rån den
af Utskottet, så väl i Betänkandet som i Utlåtand
t, plver denna del af ämnet yttrade
mening, endast innefattar ett närmare förtydligande
deraf g och Utskottet får alltså
vördsamt hemställa, om icke den punkten ,
som angår indragning af Presterlig tjenst,
kunde erhålla följande lydelse;
”Att Consistorium , efter Försatnlingar”nes
hörande och i samråd med dem och
”med Krono Ombud, bör uppgöra förslag till
’’den ledigblilna lönens fördelning emellan
”FÖrsämiingarnes Scholor och Pastor, hvilket
”fördelnings-förslag skall till Kongl. MajitS
”Nådiga fastställelse öfverlemnas.”
Slutligen, och för den händelse att försöket
till jemkning skulle blifva utan åsyf.
tad verkan , i hvilken händelse frågan om
förtydligandet af den punkten, som afhandlar
fördelningen af den ledig blifvande lönen,
kommer att förfalla, samt Rikets Högloflige
Ständer förblifva vid den i Utskottets
Utlåtande, Nio i5r(, föreslagna och af
trenne Riks-Stånd godkända redaotion, får
Utskottet, under åberopande af hvad den
senare perioden i 75 §. af Riksdags-Ordningen
innehåller, vördsamt föreslå, alt Rikets Höglofligt
Ständer täcktes, till förstärkande af
Allm. Bese, o. Otc. Utsk. Forti. N:o 170. 5
Utskottet, utvälja Ledamöter , så atl deras
antal blif'ver 5o af hvarje Stånd, för att genom
omröstning , i grundlagsenlig ordning,
öfver nedanstående voterings - proposition ,
med Rikets Ständers rätt, den t vistiga frågan
afgöra ;
Den som vill, att, till verkställighet af
Kyrkors sammanbyggnad, erfordras Församlingar
nes bifall, beroende, i händelse af
delade meningar, pä votering, sålunda, att
pluraliteten af Församlingarnes sammanräknade
röstetal bestämmer resultatet, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej ,
varder det vilkor fästadt vid verkställighet
af Kyrkors sammanbyggnad, att Församlingar
ne dertill hvar för sig lemna sitt bifall,
genom pluralitet, utrönt genom serskild
votering inom hvarje serskild Församling,
Stockholm den 19 December 1829.
6 Allm. Besv. o. Oec. Uisi. Ut/i N:o 17 n
N:o 171.
Ankom till Exp. Utskottet den 2 Jan. 1830;
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet,
N:o 51, rörande väckta frågor
om Arbetscomrnenderingars upphörande
m. m.
Ernot detta Betänkande halva anmärkningar
blifvit framställde inom HöglolL Ridder^
skåpet och Adeln, samt Hedervärda BondeStåndet,
hvilka Riks-Stånd, på grund deraf,
detsamma återremitterat.
Anmärkningarna inom Högloll. Ridderskåpet
och Adeln, äro:
rto af Herr Grefve GyllenborgK J. //.,
som anser Utskottet hafva afgifvit en med
Rotehållares och Soldaters rättighet oförenlig,
emot 80 g. Regeringsformen stridande
tydning af besagde Grundlags föreskrift, då
Utskottet, med åberopande af samma Grundlags
i4 §., enligt hvilken Rikets krigsmagt
är ställd under Konungens befäl , förklarat
sig anse , att, då Konungen sålunda allena
egde cotnmendera krigsfolket, icke blott till
Rikets försvar i krigstjenst, utan jemväl till
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N;o jjr.
sadane förrättningar i frerlslid, Ijvilka afsa
utförandet af något för fäderneslandet gagneligt
företag, någon pröfningsrätt icke tillkomma
Rikets Höglofl. Ständer i frågor,
som rörde krigsfolkets användande, på salt
Konungen i öfverensstämmelse med KneckteContracten
funne för Riket nyttigast, samt
fördenskull afstyrkt inotionerne i frågan om
arbetscoaunenderingars upphörande. Det lage
nemi., efter Herr Grefvens tanka, i öppen
dag, att omförmälde Grundlags stadgande, i
14 §. Regeringslorxnen, afser endast Konungens
höga rätt, att föra befälet öfver krigsmagten,
men icke någon dermed lörenad
rättighet, alt lata försätta den i dagsverkstillstånd
till enskilda Bolags eller Personers
fordel, efter godtfinnande, hvaremot de voro
betryggade genom Rotehåliares Contract med
Kronan, innehållande, alt Soldaterne icke
kunde lagligen commenderas på andra arbeten,
än Kronans och dessemellan vöre förbundne
till arbete hos Rotehållarne, hvilket
ytterligare bekräftades i Kongl. Resolutionen
på Allmogens Besvär 1706, 70 §., af
innehåll: ”Ingen uppbådning af Soldaten får
ske till enskildt arbete, enskilde personer till
nytta, helst sådant i förra Resolutioner är
uttryckligen förbjudet, utan ankommer det
i slika händelser på beting och öfverenskomtnelser,
allmogen och vederbörande emellan
hvarförutan omsorgen att inakrän
-
8 Allm. Besv. o. Otc. Utsi. Uti. N:o 171,
ka indelta Soldatens arbetsskyldighet visade
sig i stadgandet i Kongl, Resolutionen på
Allmogens Besvär 1756, §. i5, att nemi.
''soldater vid indelta Infanterierne kunna
icke förskonas för arbete vid fästningsbyggnaderne;
dock vill Kongl. Maj:t, til! någon
lisa lör Allmogen , i Nåder låta vid dessa
byggnader nyttja så mycket manskap af värfvade
Regementena, som görligh ten medgifveroch
hade Herr Grefven lönriodat,
att Utskottet, på grund af allt detta och med
åberopande af Kneckte-Contracten, bordt,
med tillstyrkt bilall till motionerne, hafva
yrkat, att soldat-rotar och soldater måtte, i
afseende på commenderingar, få tillgodonjuta
den rätt, Kneckte-Contracten dem tillägga;
hvarjemte Herr Grefven trott , att, då detta
tiilgodonjutande icke vore ett önskningsmål,
utan en rättsfordran, Sfats-Utskottet åtminstone
bordt deltaga i pröfningen af motionerne
och i de beslut, Utskottets Utlåtande
innefattar;
2:0 af Herr Grefve Horn , C. F., sorn
jemväl ansett den af Utskottet anförde 14 §.
Regeringsformen, vara origtigt tillämpad,
samt, på grund af förenämnde Författningar,
jemte flere andra rörande Indelningsverkets
hufvudgrunder, yrkat, att Utskottet, till följd
deraf, borde föreslå en underdånig Skrifvelse
af
Allim Besv, o. Otc'. Utsi'. VtL N:o 171, g
af innehåll, att Rikets Ständer, med afseen**
de på de många olägenheter, omkostnader
och besvär, som vid arbets-commenderingar
tillskyndas så väl Rotehållare, sorn deras
Soldater, i underdånighet anhölle, att Kongl»
Maj:t, i Rikhet med de ursprungliga och
lagfäste Kneckte-Contracten, täcktes låta
inställa alla arbets-commenderingar al in»?
delta arméen, som icke erfordras för Kronans
allmänna arbeten * och har Herr Friherre
Anckarsvärd med Grefyarne Gyllenborg
och Horn instämt uti deras anmärk-’
ningar, i afseende på den af Utskottet följdå
princip vid tillämpningen at 14 §. Regeringsformen,
så mycket mera, som, om det
skulle bero af verkställande magten att, utan
Rikets Ständers medverkan, commende-r
ra Svenska arméen till arbeten af hvad slag
sorn helst, Herr Friherren icke kunde inse
hvad behof Götha-Canal-bolag haft al Rikets
Ständers medverkan för den tillåtelse,
Bolaget vunnit, att begagna arbetscommenderingar
af indelta arméen;
3:0 af Herr Grefve von Platen i Balzar
Bogislaus, hvilken, enär, dels enligt urgamla
institutioner och i öfverensstämmelse
med Indelningsverkets anda, Svenska Soldaten,
under fredstid, vore till Konungens dis^
position, för att användas till sådana arbefiih,
till Riks-St. Fröt. i8s8j 4829 och i83o, 8 Samt, 1 Afd, 3»
s \dra B-det j:de Ht,
10 Allm. Sesv. o. Oec. Utsi. Uti. N:o 171.
ten, sora af Kong!. Majit pröfvas nyttige för
det allmänna, dels ock genom de efter år
1809 vidtagne åtskilliga Författningar om arbets-commenderingars
bättre vård samt behöriga
underhåll och aflöning, så viii Soldatens,
som Rotehållarnes bästa blifvit befrämjadt,
ansett, att, vid sådant förhållande, min.
dre skäl vore att bereda Rotehållarne serskild
ersättning för under dylika commenderingar
skadad eller af våda omkommen karl,
hvilka händelser för öfrigt sällan inträffa,
enär, enligt uppgifter, grundade på ordentliga
in- och utmönstrings-rullor, de skadade
Soldaternes antal vid Götha-Canal endast
utgjort 2 procent af hela arbets-styrkan,
samt, enligt förda anteckningar, under lop.
pet af 10 år, af 19,972 man endast 6 aflidit
genom olyckshändelser under arbetet och
3 utom arbetet, sjelfspillingar inberäknade 5
4:o af Herr Hjerta, Gustaf, Sorn, på
grund af framställde betänkligheter om nyttan
och fördelen att till stora allmänna arbetsföretag
draga större folkmassor från andra
orter, enär, i hans tanka, följden deraf alltid
blefve först en allmän stegring af arbetslönerne
under ett sådant arbetes fortgång,
och sedan, efter dess fulländande, en
lika våldsam nedsättning deraf, ansett Utskottet
böra utreda den principen, om stora
arbets-företag böra genom konstlade åtgärder
Allm. Bcsv. o. Oec. Utik. Uti. N:0 171. it
befordras eller ej; äfvensom Herr Hjerta, — i
anseende till förment våda af Utskottets tolkning
af i4 §. Regeringsformen, samt, enär
han ansett frågan om ersättning till soldaten.
Enkan eller Roten icke böra på annat sätt i
dess nya betänkande inblandas, än att, då
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer funnit ett
företag af sådan beskaffenhet, att arbets-coramendering
bör beviljas, ersättningsfrågan inå
för hvarje serskildt fall af Kongl. Maj:t afgöras,
emedan det vore omöjligt för Rikets
Ständer ali på förhand stadga någon bestämd
ersättningsgrund för alla tillfällen, föreslagit,
ati Utskottet måtte, i öfverensstämmelse med
hvad inom Bonde-Ståndet redan hade blifvit yrkadt,
tillstyrka en underdånig skrifvelse af
innehåll: ”Att Kongl. Maj:t hädanefter, med
undantag af sådana enskilda Bolag, som, i enlighet
med Rikets Ständers beslut och Kongl.
Maj:ts nådigst utfärdade Privilegier, serskildt
blifvit tillerkända rättighet att begagna Kronans
manskap till arbeten, icke måtte tillåta,
att arbets-commenderingar af indelta arméen
eller Båtsmanshållet beordras till arbeten
hos enskilda Bolag och personer, samt
att, enär, till följd af redan gifven eller framdeles
af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
gemensamt tillerkänd rättighet, sådana arbetscommenderingar
af enskilde, Bolag begagnas,
Kongl. Maj;t täcktes låta föranstalta, att
sådana öfverenskommelser med dessa Bolag
Ja Allm. Besv. o. Otc. Uttk, Uti. N.o 171J
träffas, angående ersättningar till karl, rotey
eller efterlefvande maka och barn, i de fall,'
då Soldat eller Båtsman under arbetet till
lif eller lem skadas, som äro billiga, och
för hvarje fall tillämplige
5:o af Herr Wirgin, Arfved \ som yrkat
på serskilda beklädriads-slitningspenningar
för Arbetscommenderingar, hvilka bestämdt
borde skiljas från den andra aflöning
gen, så att Soldaten tydligen kunde fatta ■
att han af sådana slitningspenningar vore
i åtnjutande.
Inom Bonde-Ståndet äro åter anmärkBingarne
af Anders Danielsson från Elfsborgs
, Casper Wijkman från Upsala och
2Wils Pehrson från Södermanlands Län, hvilka
alla på samma skäl, som hos Ridderskapet
och Adeln blifvit framställda, ogillat
Utskottets tillämpning i förevarande fall af
a4 §. Regeringsformen; hvarjemte Anders
Danielsson uppgifvit det af Herr Hjerta
här ofvanberörde förslag till'underdånig Skrifvelse,
med tillägg af förbehåll om slitningspenningars
beslående åt vederbörande för
beklädnaden; äfvensom Nils Pehrsson yrkat,
att, i likhet med hvad 1752 års Boställsordning
samt P-ongl. Brefvet den 5 och
Kongl. KrigsCollegii Kungörelse denj 2 3 No v.
jSn stadga för biträde vid nybyggnader å
Allm. Betv. o: Oec. U t sk. XJtl. N:o 171. % 3
Militiae-Boställen, Arbetscommenderingar erholle
af enskilde, eller Bolag, 6 sk. B;co
per dag , utom kost, hvilken dagspenning ,
först efter hemkomsten, borde genom Cornpagnie-Chefen
utbetalas, på det Soldaten
mätte, genom den lilla, men oskingrade ber
sparda summan, ega tillfälle förse sitt hushåll
, utan Rotens bidrag, med något litet
slagt m. m.
Vid besvarandet af dessa anmärkningar;
får Utskottet till en början erinra, alt hvarken
Remissens innehåll eller, i Utskottets
tanka, sakens natur föranledt detsamma att,
på sätt Herr Gretve Gyllenborg ansett nödigt
, gemensamt med Stats-Utskottet handlägga
förevarande ämne, och har Utskottet
ej eller funnit lämpligt att, såsom Herr
Hjerta yrkat, här afhandla principen , om
stora allmänna löretag böra genom konstlade
åtgärder befordras eller ej, enär en sådan
afhandling egentligen icke synes höra
till saken, då endast är fråga örn Arbetscommenderingars
beordrande till dylika företag,
sedan de pröfvats nyttiga, hvilken åtgärd
icke lärer kunna räknas till de serdeles
konstlade.
Hvad åter sjelfva bufvudsaken angar,
får Utskoliet, beträffande den klandrade tydningen
af 14 §. Regeringsformen, hvarpå
Utskottet grundat sitt afstyrkande af ma
-
»4 Allm. Besv. o. öec. Utsk. Uti. N;o 171;
tionerne om Arbetscommenderingars upphörande
eller inskränkning, och sorn ansetts
stå i strid med hvad i 80 Regeringsformen,
i afseende på Kneckte Contractens orubbade
bibehållande, stadgas, anföra, att
långt ifrån att hafva i förevarande fråga
tillstyrkt den minsta rubbning i KneckteContracten,
har Utskottet tvärtom yrkat
helgd för desamma, men blott tillika sökt
göra den grundsatts gällande, att , då Konungen
, enligt xi §. Regeringsformen, tillkommer
högsta befälet öfver krigsmagten
till lands och vatten, Konungen också eger
cormnendera krigsfolket, icke blott till Rikets
försvar i krigstid, utan jemväl till sådana
förrättningar i fredstid, hvilka afse utlörandet
af något för fäderneslandet gagneligt
företag. Utskottet har sålunda icke medgifvit,
att Arbetscommendenngar skulle kunna
lemnäs till hvarje enskilds disposition för
företag, beräknade endast på enskild vinst;
inen det har trott, och fortfar i den öfvertygelsen,
att stora, till allmänt gagn och bästa
ledande , om ock af enskild man eller
Bolag utförda arbeten, med rätta borde ställas
i samma cathegorie med dem, som benämnas
Kronans, emedan allmänt bästa, Rikets
bästa och Kronans bästa obestridligen
uttrycka samma begrepp, och att således det
i Kneckte-Contracten förekommande uttrycket:
Kronans arbeten, icke lägger något
‘Allm. Besv. o. Oec, Utsi. Uii. N:o 171. i5
hinder i vägen för Kongl. Majit att äfven
till enskildes biträde, vid arbeten, som pröfvas
för fäderneslandet nyttiga, beordra den
indelta Soldaten, utan någon Rikets Ständers
medverkan eller mellankomst, hvilken
mången gång kunde komma för sent. En
sådan tillämpning af Kneckte-Contracten är
icke ny; den förflutna tiden lemnar flere
exempel på en lika, till och med den, sorn
fått det vackra namnet frihetstiden; och då
härtill kommer, alt Rikets Ständer vid 181b,
1817 och 1818 samt 1823 årens Riksdagar,
betraktat frågan om Arbelscommenderingars
beordrande till allmänna arbeten utur alldeles
lika synpunkt med den, hvarifrån Utskottet,
i sitt nu ifrågavarande Betänkande,
utgått, hvilket allt upplyses närmare af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets vid
sistnämnde Riksdag afgifna, af alla RiksStånden
utan anmärkning bifallna Betänkande,
rörande väckta motioner om Arbetscommenderingar
af indelta arméen; (se Bihang
till Riks-Ståndens Protocoll vid 1820 års
Riksdag, 8:de Sami., lista Bandet, pag. 438
och följande);
så kan Utskottet icke annat än,
med åberopande häraf, till ytterligare
stöd och utveckling af sin i
iörevarande ämne utsagda mening,
så mycket hellre tillstyrka, att an^
i6 Allm. Besv, o. Oec. Utsi, Uti. N:0 171.'
märkningarne i denna del må lemnäs
utan afseende, 50m Utskottet
icke förmodar, att 1829 års Ständer
skola finna lämpligt och nyttigt
att ogilla Ständernes vid 5:ne
f öregående Riksdagar sammanstämmande
begrepp om en i sig sjelf
lika bestämd, sora enkel och kort
Grundlagsparagraf, emot hvilken
öfvertygelse Rikets Höglofl. Sländers
medverkan, i afseende på den
Gotha-Canal-Bolag lemnade rättighet
tili Arbetscommenderingar, så
mycket mindre någon ting bevisar,
som den måste betraktas, icke såsom
ett begifvande till, utan såsom
en uttryckt önskan , att företaget
, som den tiden i allmänhet
sågs från en fördelaktigare sida,
måtte af Kongl. Maj:t, medelst tillåtelse
för Bolaget att begagna Arbetscommenderingar,
understödjas.
Vidkommande åter frågån om bekläd-:
nads-slitningspenningar för Arbetscommenderingar
, kan Utskottet icke inse, hvilken
fördel Soldaten skulle tillskyndas derigenom}
att, på sätt Herr Wirgin yrkat, en sådan
ersättning, till visst belopp bestämd, skiljdes
från dea verkliga aflöningen, äfvensom Utj
$kotle$
Allm. Besv. o. Otc. Utsi. Ur/. N;o 171, 17
skottet icke anset lämpligt» att, såsom }Mti
Persson från Södermanland föreslagit» genom
innehållning af en Viss del äf aflöningen,
såsom beklädnads-ersatlning till commenderingens
slut, Soldaten liksom sattes under
ett tillfälligt förmynderskap. I anledning
hvaraf och då deremot en serskild bokföring
och redogörelse lör en sådan beklädnadsslitnings-ersättning,
hvilken det jemväl biet»
Ve svårt att elter rättvis och billig grund
bestämma, endast skulle leda till onödig
vidlyftighet uti vederbÖratides räkenskapsföring
„
Utskottet hemställer, att jemväl dessa
anmärkningar må lemnäs utan af.
seende.
Beträffande slutligen de aF Utskottet
föreslagna ersättningar till Soldat och Rote»
då Soldat under allmänt arbete skadas, så
att han måste taga afsked , samt till Rote
och efterlefvande Enka, enär karl under sådant
arbete omkommer5 så» ehuru det måste
erkännas, att, genom i senare tider vidtagna
Författningar, i afseende på Soldatt-ns
vård under arbetsförrättningar, ej mindre
Roten än Soldaten tillskyndats betydliga för»
delar emot förr» kan Utskottet likväl icke
Bilt, till Bikt-St. Prot. 1828 — t83<5, 8 Stitl, i Afa, S
%xdfa B-,det, pde H\t.
i8 Ålim. Bes v', o. Otc. U/si. ViI. N;o 171';
frångå sin öfvertygelse om billigheten deraf,
att Roten må erhålla någon ersättning för
den kostnad, så beskaffade olyckshändelser
honom tillskynda;
hvarföre och enär Utskottet, i det
förra Betänkandet, rörande dessa
ersättningar, icke föreslagit något
annat, än hvad Herr Hjerta och
de Talare, som med honom i denna
fråga delat lika öfvertygelse, yrkat,
eller att, utan några närmare bestämmelser
af Rikets Ständer i
detta hänseende, det må öfverlemnas
till Kongl. Maj:t, att derom
förordna, Utskottet, förblifvande
vid sin i denna del af ämnet förut
yttrade mening, hemställer, att
anmärkningarne må förfalla.
Stockholm den 26 December 1829.
Allm. Besv, o. Oec. Disk. Uti. N;6 172. 19
N.o 172,
Xnkom till Expeditloiis-UtskoMet dea 4 Januari. 183a1
Utlåtande, i anledning af flere väckta
Motioner, dels om jemkning
och jemnare fördelning af Skatter
och Pnestationer af jorden ,
dels ock om förändrad reglering
med Presterskapets aflöning m. m.
Till detta Utskotts handläggning har Hedervärda
Bonde-Ståndet remitterat följande;
uti en och samma handling upptagna Memorial,
nemligen :
1:0. af Nils Pehrsson från Malmöhus
Län, angående allmänt deltagande i Tings- och
Fångs-hus’samt Broars uppbyggande och un>J
derhåll;
2:0.’ af Jacob Petter "Andersson från
Östergöthland, om Församlingarnes befriande
från skyldigheten att å Kyrkoherde-Bostäl^
len bygga och underhålla hus;
5:o. af Bengt Nilsson från Örebro Län,’
om upphörande af den såkallade Likstodenj
scj Allm. Bew. o. Otc, vtsh Vil, N:q'i7s,
4;o af Pehr Olsson från Södermanlands
Län, att aå kallad Likstod måtte utgå endast
af behållningen i Sterbhus;
5;o, af Bengt Ericsson från Vermland,
oro upphörande al Likstoden;
6:q. af Anders Brisman från Skarab
borgs Län, att Torpare på Säter? , Ladugårdssamt
Rå- och Rörs-hemman må deltaga i
Lagmans, och Häradshöfdinge-räntans utgårande;
7:0,
af Pal Torisson från Christianstads
Län, att Säterier samt Ladugårds-, Rå- och
Rörshemman må deltaga i Tings- och Fångshusbyggnad
;
8:0. af densamme, am skyldighet för
SStesgårdarne i några Provincer, att deltaga
i Vägrödjning»- och Brobyggnads-skyldighete?»
;
y;o. af Glaf mathiasson från Bohus
Län, om befrielse frän skyldigheter? att upp,
bygga alla så kallade Uthus på Prestgård;
?o:o, af Anders Andersson från Öster-'
göthlanda Län , om skyldighet för Pastorer
att sjelfve bygga och underhålla siua Boställen
t«, m. $
Allm. Bew. o, Otc, Vt sk. Uti. Njo 173. 21
11:0. af Eric Ericsson från Kopparbergs
Län, om Frälsehemmanens deltagande ,
lika med Skatte, uti Tingshus med flere byggnader,
samt Tingspenningars utgörande;
ia:o. af Anders Andersson från Upsala
Län, om inskränkning i Presterskapets
privilegier;
r5:o. af Olof Olsson från Öster göth-’
lands Län, i samma ämne;
14:o. af Nils Pehrsson från Södermanlands
Län, om Capelianers lönerättigheter;
röja. af Daniel Andersson från Carlstads
Län, om Likstods-afgiftens upphörande ;
16:0. af Tufve Larsson från Christianstads
Län , om Presternes Tertial-Tionde
och Torpares m, fhs. dagsverks skyldighet;
17:0. af Anders Jonsson från Örebro
Län, ati Säterier, Rå- och Rörshemman samt
Roställen må deltaga i Gästgifveri-skjutsen;
18 jo, af Pal Jönsson från Christianstads
Län, att de Frälsehemman i Skåne, som
icke hafva Säteri-natur, må deltaga i Kungs-,
Reserv- och Kronoskjuts samt inkvartering;
19:0. af Eric Pehrsson från Gefleborgs
Län, att koatnaderne för de Prestgår
-
22 Allm. Bese. o. Otc. Utsi. Uti. N:o 170.
•larne rörande egotvister och egodelningar
må tagas af besparda Pastoralier;
20:0. af Anders Ericsson från Jemtlands
Län, oin anslåendet af ett utaf KyrJcoherdarnes
i Jemtland boställen till Corn»
ministrarne;
21:0, af Olof Mathiasson från Bohus
Län, om Kyrkoherdarnes skyldighet att aflöna
Comministrarne;
22:0, af densamme, om Presterskapets
skyldighet atti Tertial emottaga sådan Spannmål,
som å hemmanen växer;
2Ö:o af Tufve Larsson från Christi-;
ahstads Län, att Säterier, Rå- och Rörssarnt
In- och Utsockne-hemman må lika med
Krono- Skatte deltaga i allmänna Prasstationer;
24:0.
al Pehr Martensson och Pehr
Bunge från Gottland, om nedsättning i Presterskapets
på Gottland löningsrättigheter;
a5;o. af Anders Svensson från Hallands
Län, rörande Presterskapets lönerätt;
a6:0. af Petter Andersson från Hallands
Län, om Säteriers och Kungs-Ladugårdars
deltagande^ Väg- och Brohållning;
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 172: 23
27:0. af Eric Ersson från Stora Köp.
parbergs Län, att alla hemman i Riket måtte
blifva af enahanda natur, och sålunda deltaga
lika i allmänna bördor;
28:0. af Matts Ericsson från Stockholms
Län, om ändring i stadgandet uti 4:de Cap.
5 §. Jorda-Balken, om Frälse-Skattejords hembjudande
till Frälserätts-egaren, och dennes
lösningsrätt vid försäljning;
29:0. af Johan Andersson från Upsala
Län, om Skjutsningsskyldighetens utsträckande
till Säterier och Prestgårdar;
5o;o. af Anders Andersson från Stock-,
holms Län, att alla hemman, utan undantag,
böra deltaga i Tingshus- oell Prestegårdsbyggnad
j och
31:0. af Eric Jansson från Upsala Län,
att Frälse- och Skattehemman må deltaga lika
uti Kungs- och Kronoskjuts-skyldighetem
Utskottet ] som i dess Betänkanden ,
N;ris i58 serskildt yttrat sig olver Pehr
Mårtenssons och Pehr Eunges från Gottland
motion, rörande Presterskapets derstä-;
des aflöning, får, i afseende på öfrige ofvanberörde
motioner, hvilka angå dels jemkning
och reglering i allmänhet med Presterskapets
aflöning, dels ock upphäfvande eller inskränk.'
ning i dea Försanilingsboerne nu åliggands
s 4 Allm. Besv. o, Otc. Vuk. Ut/. N:o i^ä.1
Byggnadsskyldighet vid Prestegårdar, erinra,
att så väl det ena som det andra grundar sig
på Presterskapets Privilegier och gällande
Författningar, hvilka icke, utan ömsesidig Öfverenskommelse,
böra eller kunna rubbas,
samt att Utskottet förut, uti dess Betänkande
N:s 13a och 168, föreslagit en underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majtt nied anhållan,
det vederbörande Landshöfdingar och Consistorier
måtte å nyo anmanas atl befordra
frivilliga Överenskommelser om Presträttigheternes
utgörande, på det sätt, Kongl. Kungörelsen
den 5 April 18 16 och Kongl. Förklaringen
den November 1819 innehålla,
med tillägg, bland annat, att dessa Överenskommelser
må omfatta alla slags Preslrättigheter,
under hvad namn som helst, icke
blott Tionden, utan äfven Likstod och de så
kallade Jura Stolas, taxerade efter de olika
grunder, som omständigheterna kunna loranleda;
hvarjemte Kongl. Maj:t redan, uti Nådigt
Circulaire af den 11 Februarii 1824,1 —
anledning af Rikets Höglofl. Ständers vid sista
Riksdagen gjorda hemställan, att Prester,
nes rättighet, att få sina Boställen af Församlingsboerne
bebyggde, måtte upphöra, der
Contract om Pastoralierne blifvit upprättade,
— bestämdt föreskrifvit, att denna fråga bör såsom
en serskildt punkt, vid skeende öfverenskommelser,
deruti intagas;
Och
Allm, Bav. o. Otc. Utsi. Uti. N:o 172. 2 5
och lärer, vid sådant förhållande,
dessa motioner, hvilkas utförliga
upptagande Utskottet jemväl af denna
anledning funnit öfverflödigt ,
iå, såsom redan i sjelfva verket besvarade,
och då någon serskild åtgärd
i anledning deraf hvarken bör
eller kan ega rum, förfalla.
Utskottet undantager likväl härvid den
af Tufve Larsson från Christianstads Län
uti dess motion förda klagan öfver den skada,
som Tiondegifvare tillfogas genom ett
obehörigt dröjsmål med grödans räknande,
hvilket förhållande äfven af Utskottets Le-?
jlamöter af Bonde-Ståndet vitsordats;
och som rättelse härutinnan instämmer
både med billighet och
äldre härom meddelade locala fö-'
reskrifter, samt ett bestämdt stadgande
i denna del synes erfordras
för de flere orter; der föreningar
om Tiondens utgörande ej äro ingångne
och tilläfventyrs ännu länge
torde uteblifva, anser Utskottet
sig böra hemställa: att Rikets Hög.
lofl. Ständer ville uti underdånig
Skrifvelse anhålla om kungörande
fSih, till Riks-St. Prat. 182S, i$i9 och 1830.8 Sami. 1 A/d. 4
r.dra B:det 7 -de H'.t.
36 Allm. B<tsv. o. Otc. Utsi. Uti. N:o lyjj
af den föreskrift, att, der Tionderäkning
eger rum, för Pastorn i
i förhand utse Tionderäknare, hvilka
åligga att, på kallelse af Tiondegifvaren,
inställa sig till räknings
förrättande inom 48 timmar sedan
anmälan af honom skett; skulle ej
inom denna bestämda tid Tionderäknaren
infunnit sig, är Tiondegifvaren
berättigad att införa sin
säd, och Kyrkoherden skyldig att
utan föregången räkning, emottaga
Tionde af Jordbrukaren till Prestgården
uppkörd.
Hvad åter serskildt vidkommer Eric
Pehrssons från Gefleborgs Län uti sin motion
framställda Förslag, att, då Socknemenigheterne
icke blott äro betungade med att
å den till deras själasörjare anslagna Boställsjord
underhålla Abyggnaderne, utan ock
nödgas bestrida kostnaden för de egodelningar
och egotvister, som röra Preste-Boställen,
dessa kostnader måtte anvisas att tagas
af besparda Pastoralier;
så, enär 5 §. af Preste-Ståndets
1723 års Privilegier innehåller, att
omkostnader vid tvist om Prestebohls
egor böra dragas af Kyrkan
eller Socknen, men ej af Presten,
Allm. Bese. o. Oec. Vtsk. TJtl. N:o 173. 27
så framt icke han sjelf, utan vederbörandes
vetskap och samtycke,
sig i den tvisten invecklat , samt
2 §. 16 Capitlet af Kongl. SkiftesStadgan
den 4 Maji 1827, att, vid
skifte eller annan Landtmäteriförrätining
å Preste-Boställen, innehafvaren
skall, för Boställets andel,
bestå Landtmätaren kost, husrum
och nödig handtlangning, hvaremot
resekostnaden och arvodet af Kyrkans
eller Församlingens medel erläggas,
finner Utskottet icke skäl
att tillstyrka någon förändring i
dessa föreskrifter för ifrågavarande
kostnaders fördelning och utgörande,
helst besparde Pastoralier, för
att dertill användas, skulle dragas
från andra angelägna ändamål, såsom
Läroverkens byggnader , Pensioner
åt åldrige, förtjenstfulle Schollärare
m. m., hvartill de redan inom
hvarje Stift äro anslagne; hvarföre
Utskottet anser denna motion
äfven böra förfalla.
Beträdande åter de af ofvanstående motioner,
hvilka åsyfta den privilegierade jordens
deltagande i vissa skatter, besvär och
skyldigheter, hvarifrån den nu är befriad;
så, enär dessa motioner stå i oskiljaktigt sam
-
Sti Allm. JBesv. v, Oec. UisJ. Uti. N:o 172.
manhang med Friherre CederstrÖms, uti dess
Förslag till ett förändradt Statshushållningssystem,
gjorda (ratnställning oin a!I jords lika
beskattning, och, genom irenne af de respective
Riks-Ståndens bifall till sammansätta
Stats-, Beviltnings-, Lag- och Oeconomie-Utskottens
häröfver afgifna Betänkan,
do N o 89, all fråga härom för det närvarande
förfallit,
anser Utskottet lika öfverflödigt
sorn onyttigt att nämnde motioner
nu serskildt upptaga och besvara,
enär de i allt fall, vid berörde för»
hållande, icke kunna annat än likaledes
förfalla.
Vidkommande slutligen Mats Ericssons
från Stockholms Län motion , deruti han ,
på framställde skäl, föreslagit, att s:te §. %
Capitlet i Jorda-Balken , lydande : ”nu kan
”Skattejord utom börd säljas: är det Kronog
5,Skatte, hembjude thet Kronan, och thet,
’’äom Frälse Skatte är, honom som Frälse
”rätt therå eger, innan atdje uppbud therå
wtages, och håfve the makt then jord att
”lösa och sedan Lagfarten fullfölja låta som
”sagdt är,” måtte, sedan detta stadgande, genom
Kongl. Förordningen den 5i Februarii
178g, 5 §., är vordet för Krano-Skaltehemman
upphäfvet, jemväl i afseende på Frälseg
Allmi Be sv. o.’ Otc, U/si. Uti. N:o 172' rag
Skalle ändras sålunda, all, med upphäfvandé
af senare Mom. af 11 §. i Ridderskapets och
Adelns Privilegier al den 16 October 1723,
4;de Cap. 5 §. Jorda-Balken måtte erhålla
följande lydelse;
”Fralse Ränta, sorn säljes, må hvarocK
*’en , som eger del i den jord, hvaraf den
”utgöras bör, hafva magt, att, innan laga
''Stånd åkommer , lösa till så stor del, som
”af hans egande jord utgår, och läte han
”sedan fullfölja Lagfarten som sagdt är;”
så alldenstund, efter hvad Motionairen
angifvit ^ Lag-Comitén, som
föreslagit upphälvandet af hembudsskyldigheten,
deremot, i 11 Capitlet
39 §. af det nya projectet till
Jorda-Balk, bibehållit ränteegarelösningsrätten,
samt Rikets Höglofl,
Ständer således komma i tillfälle
att framdeles , i sammanhang med
pröfningen af Förslaget till JordaBalk
i det hela, älven besluta om
den ifrågavarande Lagförändringen;
får Utskottet, sorn, med afseende
å eganderättens helgd, icke skulla
lör sin del vilja tillstyrka upphäfvandet
af Frälserättsegarens lösningsrätt,
vördsamt hemställa, att
5ö Bil. i. Allm. Bese. o. Otc. Utsk. Uti. N:o 173,
Matts Ericssons förevarande Förslag
må för det närvarande förfalla.
En Ledamots serskilda mening uti en
del af detta Betänkande bifogas.
Stockholm den 3i December 18:29.
Reservation,
Herr Biskopen Faxe reserverade sig i
afseende på den föreslagna underdåniga Skrifvelsen
till Kongl. Maj:t, i hvad den skulle
komma att innefatta hemställan om åläggande
lör Pastorerne att, genom utsedda full—
mägtige, verkställa Tionderäkningen, hvilket
Herr Biskopen ansåg icke kunna förenas
med det allmänna stadgandet, att KronoBetjente
skola en sådan räkning öfvervara.
STOCKHOLM,
Elmeus ock Granbergs Tryckeri, l83o.
Allm. Besv.- och Uec.-Utsk. Utlåtande N.o 173. 1
N:o 173.
Ankom till Exped.-Utsk d. 14 Jan. i83o.
Ucl icande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betankandet,
N:o 158, angående
Presterskapets på Gottland
aflöning,
^-^ettn Betänkande, sorn af Iiögv. Prestesäm!
Yällofl. Borgare-Stånden blifvit bifallet
, hafva deremot HöglofL Riddevskapet
och Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet, på
grund af dervid gjorda anmärkningar återremitterat.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bar nemligen Hr Rosenqvist, Fredr. Leonh.,
funnit, å ena sidan, vara obilligt, att Presterskapets
på Gottland aflöning utginge
med tiondedelen, då Rikets öfriga Presterskap
endast får uppbära trettiondedelen, samt
att derföre delta, i hans tanka, opassande
missbruk borde afskaffas, hvarjemte han,
å andra sidan, under åberopande af den
Bih. till B. S. Prot. 1828—i83o, 8 Sami. a Band.
S:de Häftet. 1
Allm. Besv. och Oec.-Utsh. Utlåtande N.-o 1j3.
af Herr Friherre Cederström_, uti dess,
förra Betänkandet åtföljande, reservation,
uppgifna omständigheten, att, på Gottland,
med 1098 mantal , kyrkornas antal likväl
ieke utgör mindre än 92 stycken, ansett
ett sådant förhållande oformligt, samt fördenskull
yrkat att Utskottet måtte inkomma
med ett förslag i denna del, ledande
till en efter tidsandans fordringar lämpad
rättelse härutinnan.
Herr Friherre Cederströmj Jacobf har
åter yrkat, att afseende måtte fästas å hans
mening, att, bland medlen för reglering af
Presterskapets på Gottland lönevilkor, sammanslagning
af Pastorat vore det enda
som läte sig verkställas, samt att så mycket
hellre underdånig hemställan härom
måtte hos Kongl. Majrt göras, som det emot
en sådan sammanslagning anförda skäl, att
ett för ringa antal Prester derigenom beliöfdes,
och att de nuvarande obefordrade
Presterne skulle få färre lägenheter till befordran,
enligt Friherrens tanka, förfölle,
derigenom, att hvad således förlorades, i
stället återvunnes genom det att de, som
erhöllo befordran, finge på samma gång en
god utkomst.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva
åter Motionairerne, under yttrad förundran
Allm. Fesv.- och OeC.-Utsk. Utlåtande N:0 lj3. 3
öfver den ringa uppmärksamhet Utskottet
skall hafva ienmat åt deras framställning
i ämnet, samt stödjande sig derjemte på
Herr Friherre Cederström.1} reservation emot
förra Betänkandet, yrkal, att afseende måtte
fästas å förslaget om Pastoratens sammanslående,
så alt sådant mätte uti den
underdåniga Skrifvelsen upptagas såsom ett
bland medlen för regleringen af Tiotidens
utgörande på Gottland, samt sålunda den
strid blifva håfven, hvaruti Molionairerne
förmena Utskottets ifrågavarande Betänkande
stå emot Utlåtandet N:o i5p, som medgifver
kyrkors sammanslående inom ett afstånd
af trefjerdedels mil, enär på Gottland
funnes 92 kyrkor, som underhållas
af 1098 mantal, och, på sina ställen, belägna
på ett afstånd af en fjerdedels till en
half mil från hvarandra, och således, genom
sammanslåendet, ingen Församlingsbo
skulle till kyrkan erhålla mer än högst
obetydligt öfver en half mil.
I anledning af allt detta får Utskottet,
som för ingen del känner sig träffadt af
den gjorda förebråelsen för mindre uppmärksamhet
vid detta ärendes förra behandling,
tillkännagifva, det Utskottet icke funnit
de gjorda anmärkningarne beledsagade
af några nya skäl, som kunnat verka till
ändring i de, uti dess förra Betänkande i
4 Bil. till Allm. Eesv.- och Oec.-Utsk. Uti. N.o i~jX
ämnet, framställda, af2:ne respective Riksstånd
redan gillade åsigter;
hvarföre Utskottet, under förbi i fvande
dervid, vördsamt hemställer,
att anmärkningarne må förfalla.
Åtskillige Ledamöters reservation bifogas.
t
Stockholm den io Januarii i83o.
Reservation:
Herr Friherre Cederström, Jacob, reserverade
sig emot förevarande Utlåtande
, och åberopade dervid sin reservation
emot Utskottets förra i ämnet afgifna
Betänkande. — Härmed förenade sig Friherre
Sprengtporten och Grefve v. Fersen,
samt Riksdags-Fullmägtige Olof Carlsson
från Östergöthland, Jan Jansson från Wermland,
Eric Svensson från Bohus- och Nils
Månsson från Malmohus Län.
Allm. Bcsv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N:o 174. 5
N:o 174.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. i83o.
Utlåtande, i avledning af vackt a
frågor om förändringar i Befordings-lagar
ne.
TiU Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
handläggning har Höglofl. Ridderskapet
och Adelil remitterat tvänne Motioner,
nemligen:
1:0 af Herr Grönhagen j Gustafa som,
efter gjord framställning derom, huruledes,
uti ett väl organiseradt Samhälle, allt bör
vara ställdt på en säker och fast fot, så att
ingens rätt förnärmas, inga relationer, rekommendationer,
börd eller rikedomar, utan
endast förtjenst, skicklighet och ett dygdigt
uppförande utgöra grunden för hvarje
Embels- och Tjenstemans antagande och
avancement, åberopar grannriket Danmark
såsom exempel på ett land, hvarest, ehuru
derstädes regerar en enväldig Konung, ingen
enda utnämning eller befordran i Embets-
eller Tjenstemanna-vägen skall ega
rum annorlunda , än i förening med den
alldrastörsta rättvisa. Motionairen visar
6 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 174.
derefter de skadliga följder, som deraf förorsakas,
att en Tjensteman, sedan Iian, i
hopp om befordran till en förmonligare
tjenst, användt sin hela tid uti den befattning
han innehafver, likväl blifver förbigången
af en yngre person utan förtjenst,
som råkat ställa sig in bos någon hög gynnare;
och hemställer slutligen, att Rikets
Ständers ypperliga och från det största
rättsbegrepp utgångna Tjenste-betänkanden
af den 20 och 21 October iy56hvilka syntes
Motionairen vara alldeles förgätna, ehuru
ännu ej undanröjde, utan tvärtom genom
Kongl. Förordningen af den 23 Nov. s. å.
till noga iakttagande anbefallde, måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anmälas , med
underdånig anhållan, det Kongl. Majit täcktes
låta berörde Tjenste-betänkanden i alla
befordringsmål blifva ordagrannt gällande
och efterlefvade; samt
2:0 af Hr Reuterswärd * P. A., hvilken
anför, alt, ehuru hvarje Medborgare,
som anser sig befogad att öfver förment
lidande anföra underdåniga besvär, syntes
ega obestridlig rättighet att deri undfå Nådig
Resolution, innefattande skälen till bifall
eller afslag, det ej sällan skall hända,
att, å de besvär som i underdånighet anföras
öfver upprättade förslag till sådana
tjensLer, hvilka af Kongl. JYlajit, enligt
Allm. Besv. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 1J4- 7
28 §. RegeringsFormen, tillsältas, något afslag
icke i Nåder utfärdas, utan yttrar sig
Kongl. Majrt dervid merendels uti Nådig
Skrifvelse till det Embets-Verk, hvarunder
tjensten hörer, att, som Kongl. Majrt utnämnt
eller förordnat N. N. till den lediga
tjensten> de underdåniga besvären komma
att förfalla. Motionairen föreslår, till
följe häraf, att, enär dylika besvär någon
gång kunna röra princip-frågor, och deras
afgörande bestämma en Sökandes rättighet
till befordran, den pluraliteten af förmän,
efter deras åsigter vid förslagets upprättande,
icke ansett honom ega, följande tillägg
måtte af Rikets Ilöglofl. Ständer hos Kongl.
Majrt i underdånighet framställas såsom beliöfligt
i Författningarne rörande underdåniga
besvärs anförande uti befordringsmål,
nemligen: att Besväranderne alltid_,
antingen genom Nådig Skrifvelse till vederbörande
Embets-Verk och Autoritet
eller ock genom serskild Nådig Resolution.,
matte blifva fullständigt underrättade om
skälen, hvarpå det Nådiga af slaget vid
tjenstens tillsättande sig grundar. Härefter
har Motionairen ådagalagt nödvändigheten
deraf, att underdåniga besvär, så väl
i befordrings-väg, som i andra oeconomiska
frågor, med mera skyndsamhet än hittills
någon gång skett, till pröfning upptagas
och afgöras, emedan den vinnande parten
8 Allm. Besv. oell Oec -Utsk. Utlåtande N.o
genom tidsuldrägten ofta förlorar ganska
mycket, och tillika in extenso anfört Kgl.
Förordningen den 24 Jan. 1778, hvaruti
Kongl. Maj:t, jemte andra Nådiga förmaningar,
påminner sina Em bets- och Tjenstemän,
att de rättsökande äfven så väl
äro lidande genom uppehåll och tidsutdrägt,
som genom ett orättvist Utslag. Slutligen
framställer Motionairen den önskan, alt våra
Befordrings-lagar i allmänhet, under detta
Riksmöte, måtte blifva öfversedda och
granskade samt rättade och mera bestämda ,
hvarigenom, bland annat, äfven den fördelen
skulle vinnas, att Kongl. Maj:t mindre
ofta besvärades med underdåniga klagomål
öfver verkligt eller förment lidande och
praejudice; uppräknande Motionairen, i anledning
häraf, åtskilliga Författningar, som,
i hans tanka, antingen borde förändras eller
upphäfvas.
Detta allt har Utskottet i noggrannI:
öfvervägande tagit; och hvad vidkommer
den af Herr Grönhagen väckta fråga om
det så kallade Tjenste-betänkandets återupplifvande,
så torde först böra i allmänhet
anmärkas, att Utskottet, lika med Motionairen
, inser rättvisan och behofvet af
en ordning, som vid alla befordringar kunde
försäkra ett tillbörligt företräde åt förtjenst^
och skicklighetj hvarigenom för en
Allm. Besv. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 1^4- 9
hvar, som beträder tjenste-banan, tillfälle
beredes att på egna bemödanden grunda
sina förhoppningar om bergning och fortkomst,
Men då Embetsmannens egenskaper
alltid måste stå i förhållande till Statens
lefvande fordringar på hans verksamhet, och
dessa fordringar äro vidsträcktare eller inskränktare
ej allenast vid olika tider, utan
ock under olika styrelsesätt, kan UtskoLtet
ej annat än finna det lika otjenligt att, med
Motionairen, från autocratiska länder, der
magten kan lätt blifva stöd åt häfd och
routine, vilja, i detta hänseende, hemta efterdömen
för ett constitutionelt Samhälle, till
hvars väsende och företräde det deremot
hufvudsakligen hörer, att i vida högre grad
både utveckla och göra gällande Civilisationens
kraf på en allt fullkomligare, med natur
och förhållanden enligare ärendenas
gång och behandling, — som att ur våra
egna häfder vilja upplifva en Befordringslag,
hvilken, lika med den ifrågavarande,
eger ett så nära samband med sin tids både
Samhälls-skick och deraf alstrade oredor.
ij56 års Tjenste-betänkande använder
väl ordalagen förtjenst och skicklighet > såsom
grund för befordrings-rätt; men då dessa
uttryck der erhålla en negativ bemärkelse
, så att icke heviscid oskicklighet gäller för
skicklighet, samt tjensteår för förtjenst, och
io Allm Besv. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o 174'
denna tydning ej annat kan än leda till ett
tour- och anciennetets-system, hvilket lemnar
routinen samma anspråk på befordran,
som den utmärktaste Embetsmanna-duglig]iet
— en jemnlikhet, icke mindre oförenlig
med menskliga anlagens skiljaktiga beskaffenhet
och tjensternas olika fordringar,
än hinderlig för Embetsmanna-Corpsens med
Civilisationen fortgående utbildning — så
måste Utskottet anse andan af denna författning
motverka det ändamål, som Regerings-Formen
åsyftar uti 28 der det uttryckligen
stadgas, att vid alla befordringar
afseende endast må fästas å förtjenst och
skicklighet. Och då för öfrigt flera af denna
Författnings speciela stadganden hänföra sig
till förhållanden, som längesedan upphört, och
icke ellef låta förena sig med vår närvarande
constitutionela ordning, i hvilket afseende
Utskottet tror sig endast behöfva hänvisa
till Tjenste-Betänkandets 16 §., såsom innefattande
en efter nu gällande Regeringsform
grundlagsstridig inskränkning af Konungens
Höga utnämnings-rätt, och denna inskränkning
tillika grundad på en Rikets Ständer
icke eller, nu mera, tillkommande rättighet
att upptaga och pröfva besvär öfver praejudice
i befordringsmål,
så anser Utskottet sig, utan att ingå
uti någon vidlyftigare utveck
-
Allm. Bcsv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N;o i’]4- 11
ling af denna fråga, hafva tillräckligt.
motiverat sin vördsamma hemställan,
att förevarande * Motion må
af Rikets Höglofl. Ständer lemnäs
utan afseende.
Men ehuru Utskottet funnit merberörde
Tjenste-Betänkandes återställande till
kraft och verkan vara oförenligt med vår
närvarande civilisation och samhälls-ordning,
har det dock icke kunnat förbise behofvet
af en Författning, som med lika ordning
och fullständighet omfattade'alla till civila
befordringsmål nödiga föreskrifter. Under
denna synpunkt, och då tillika olägenheterna
af de obestämda, under skiljda styrelsesätt
utkomna Förordningar, som nu skola
tjena till ledning vid sådana frågors behandling,
äro allmänt kända och öfverldagade,
anser sig Utskottet ega ali anledning fästa
Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet på
Herr Reuterswärds framställda önskan om
dessa Förordningars genomseende och granskning.
Ett sådant arbetes företagande, under
innevarande Riksmöte, såsom Motionairen
föreslår, skulle dock, i Utskottets tanka',
desto mindre leda till ändamålet, som Styrelse-Verkens
påbörjade nya organisation,
hvarefter den civila Befordrings-lagens stadganden,
till vinnande af fullt practisk användbarhet,
böra lämpas, ännu ej hunnit
ia Allm. Des v. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o 17 4-
sin fullbordan; och då härtill kommer, att
flera hithörande frågor, i anledning af detta
sammanhang, redan blifvit i Serskilda
Utskottets vid sistlidne Riksdag afgifna Betänkande
till Konungen öfverlemnade;
så anser sig Utskottet höra vördsamt
tillstyrka, det Rikets Högh
Ständer må i underdånig Skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t ville,
i sammanhang med Styrelse-Verkens
organisation , låta utarbeta en
fullständig Författning, rörande ci-.
vila befordringar och dermed omedelbar
gemenskap egande frågor.
Beträffande vidare sistnämnde Motmnairs
anmärkning örn det ej sällan brukliga
sätt att låta de i befordringsmål hos Kongl.
Maj:t anförda underdåniga besvär genom ut.
nämningen förfalla, utan serskild Resolution,
finnér väl Utskottet, lika med Motionairen,
att denna praxis, i sig sjelf betraktad, icke
öfverensstämmer med de former, vår Lagskipning
i andra besvärsmål iakttager; men
får dock härvid erinra, att en sådan behandling,
som endast vunnit häfd vid befordringar,
der Konungens utnämnings-rätt
icke är begränsad inom de å förslaget uppförda,
derigenom ej eller kan anses medföra
någon menlig verkan till den klagan
-
Allm. Besv.- och Occ.-lJtsh. Utlåtande N.o 1~jj. l3
des uteslutande från tjensten. Hvad åter
den omständighet angår, hvarå Motionairen
synes fästa större vigt, eller alt de äskade
Resolutionerna skulle bidraga till principfrågors
utredande i befordringsmål, vågar
Utskottet så mycket mindre dela Motionairens
förhoppning i delta afseende, som det
tror sig härvid icke utan skäl böra befara
den följd, att sådana för tillfället gifna förklaringar
skulle, i Författningarnas närvarande
obestämda skick, endast leda tili ökad
ovisshet; och kan derföre Utskottet ej annat
än anse sin ofvanföre tillstyrkta fullständigare
åtgärd till dessa bristers afhjelpande
äfven derigenom göra öfverflödig den
partielare, Motionairen här önskar tillvägabringa.
Af sådan anledning får Utskottet
vördsamt afstyrka det af Hr Reuterswärd
uti Förfa ttningarne yrkade
tillägget om serskildt Utslag å
underdåniga besvär i befordringsmål.
Hvad slutligen vidkommer Motionairen*
yttrade önskan om skyndsammare föredragning
och pröfning af sådana underdåniga
besvär, som röra befordringsmål och andra
i4 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.-o i~j4-
oeconomiska frågor, så torde denna önskan
desto hellre kunna lemnäs utan serskildt]
afseende, som de i i8oj) års Kongl.
Cancellie-Ordoing redan gifna föreskrifter om
ärendenas behandling äro, i Utskottets tanka,
tillräckliga, då de vederbörligen handliafvas
och efterlefvas.
Stockholm den io Januarii i83o.
k
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinsk a Tryckeriet, iö3o.
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 1jS. X
N:o 1^5
Ankom till Exp.-Utsk. den 20 Jan. i8jt).
Utlåtande, i anledning af en ny
Motion om Konst-bränneriredskaps
flerfaldiga sam»
mansättning.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln Viar, under
den 21 nästlidne December, till detta
Utskott remitterat ett Memorial, hvaruti
Friherre Wrangel, Henninge framställt omöjligheten
att med säkerhet bestämma
mångfaldigheten af de sammansättningar,
som vid Brännvins-brännings-apparater dels
redan ega rum, dels framgent af industrien
kunna uppfinnas. De för närvarande allmännast
kända hufvud-delar, hvaraf Konstbrännerier
utgöras, nemligen Panna, Förpanna,
Mäskvärmare, Rectificator och Kylare,
kunde icke blott förenas till sammansättningar
afflerartad beskaffenhet, utan
berörde delar kunde ock, hvar för sig, un
Bih.
till R. St. Trot. 1828—i <530, 8 Sami. a B.
g:de Häftet.
2 Allm. Ben’.- och Oee.-Vtsk. Utlåtande N.-o 175.
dergå väsendtliga ändringar och förbättringar;
af hvilket allt skulle följa, att de
bestämmelser, förenade Utskotten i detta
hänseende lagt till grund för beskattningen
å Brännvins-tillverkningen, vore ofullständiga,
likasom alla försök, i fall de gjordes
att hämma Konstfliten, alltid blefve
frugtlösa. Då, till följd af den erhållna
Remissen , det nu åligger Utskottet att
vördsamt yttrande öfver den gjorda framställningen
afgifva, har, vid ämnets öfvervägande,
det, å ena sidan, icke kunnat undfalla
Utskottet, dels att Rikets Höglofl.
Ständers beslut redan blifvit fattadt i fråga
om så väl vilkoren vid Bräunvins-brännings-rättighetens
utöfning, som grunderna
för denna närings beskattning, dels att
genom bevillningens läggande icke blott
på redskapen, utan ock på produclionen ,
der denna öfverstiger ett visst, i beskattnings-tariffen,
afsedt minimi-belopp, de tillåtna
Bränneri - inrättningarnas bestämda
definierande blifver af mindre inflytande
på taxationen, men ock, på den andra sidan,
förekommit, huruledes en till största
möjliga bestämdhet sig närmande beskrifning
å tillåtna Bränneri-anstalter derigenom
blifver i oeconomiskt hänseende af förökad
vigt, att en säker gräns, till rättelse
för både producenten och controllanten,
må finnas uppdragen emellan de slags red
-
Allm. Besv. och Oec.~Utsk. Ullålande N.o ijS. 3
skap, hvilka , enligt vidtaget beslut, äro
lill användande afsedda, och de annorlunda
beskaffade inrättningar, för hvilkas begagnande
vilkoren skola bero på Kongl.
Majrts, vid hvarje anmäldt fall, Nådiga pröfning
och förordnande.
Af sådan orsak , och enär Friherre
FTrangels Memorial dertill lemnar anledning,
har Utskottet trott sig höra vördsamt
föreslå, det Rikets Ilöglofl. Ständer ville
hos Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga
önskan :
alt Hans Maj:t täcktes, efter kunnige
mäns hörande, låta i den
Författning, som kommer att utfärdas,
intaga och uppräkna alla nu
kända sammansättningar af Bränneri-redskap,
på det derigenom måtte
bestämdt uttryckas, hvilka annorlunda
qvalificerade inrättningar
höra, i fråga om vilkoren för
deras nyttjande, till Kongl. Maj:ts
serskilda Nådiga pröfning anmälas.
Stockholm d. 16 Jan. i83o.
4 Allm. Besv. och Oec.-Utsk. Utlåtande N.o 1^6,
N:o 176.
Ankom till Exp.-Utsk, den 20 Jan. i83o.
Utlåtande, rörande, väckt fråga
om undersökning, huruvida
Brännvin, tillverkadt af
Fotatoes och med Konstbränneri
redskap, vore, mer
än annat Brännvin, af skadlig
egenskap%
Ti» Utskottets yttrande liar Högv. Pre-i
ste-Ståndet, medelst Protocolls-utdrag af
den 27 sistlidne November, remitterat Hr
Prosten Forslinds derom gjorda anmärkning,
att, ehuru Bevillnings-, Lag- och Oeconomie-Utskottens
slutliga Utlåtande redan
afgifvits uti frågan om Brännvins-bränning
och dermed gemenskap egande ämnen, något
yttrande likväl icke finnes meddeladt,
i anledning af Hr Prostens , med fleras
väckta motion om undersökning, "huruvida
Brännvinets, serdeles i senare tider,
"tilltagande utmärkt dåliga qvalitet, hvarigenom
den i sig sjelf skadliga drycken
"blifver än mer skadlig och förstörande,
"vore att finna antingen uti rå-ämnet, hvalraf
Brännvinet beredes, eller uti det in
-
Allni. Besv. och Oee.-Utsk. Utlåtande N;o rj6. 5
"vecklade constructions-sättet af de nyare
"Konst-apparaterne för tillverkningen, eller
'"uti båda delarna;" yrkande alltså Hr Prosten,
att, då Brännvin, tillverkadt af potatoes
och med pistoriska apparater, icke allenast
i handeln egde mindre värde än det
rena Sädes-brännvinet, utan ock skall visat
sin förstörande verkan i en stigande
progression, detta förhållande måtte af Rikets
Ständer hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anmälas, för att varda behörigen
utredt,
I anledning af ofvanberörde anmärkning
får XJtskottet vördsamt förklara hvad
en dess, vid Högvördiga Ståndets öfverläggning
närvarande Ledamot, Herr Prosten
Astrand jemväl redan anfort, att nn
ifrågavarande motion af den orsak blifvit,
Uti det afgifna generela Betänkandet, obesvärad,
att, vid genomgåendet af den stora
mängd, angående Brännvin, väckta motioner,
deribland den af Herr Prosten Forslind
nu förnyade icke eller lemnades utan
skyldig uppmärksamhet, utan fastmera sorgfälligt,
i tillkallad Vetenskapsmans närvaro,
pröfvades, Utskottet likväl till utlåtande
upptog endast sådana frågor, som till
åtgärd ansågos böra leda. Och som, vid
nu, till följd af den serskilda remissen,
företagen förnyad pröfning af merberörde
G Allm. Besv-~ och Oec.-Utsk. Utlåtande N:0 1J6.
motion, Utskottet dels ansett, lika med livad
Herr Presidenten Poppius inomHögv. Preste-Ståndet
yttrat, tillvägabringandet af deu
yrkade undersökningen, om den funnes nödig,
tillhöra Regeringens omsorg, utan någon
Rikets Ständers mellankomst eller irån
dem anmäld underdånig önskan om en
slik åtgärd, dels ock blifvit ytterligare styrkt
i dess förra öfvertygelse, att, på sätt Herr
Öfver-Directeuren Schwarts’s bär vördsamt
bifogade skriftliga yttrande närmare utreder,
den framställda farhågan om Brännvinets
större skadlighet genom dess tillredning
af potatoes och med pistoriska apparater
saknar all grund; alltså och enär för
öfrigt, i afseende på Brännvin, hvilken artikel,
lika med andra förtärings-ämnen,
kan, medelst främmande tillblandning, bibringas
annan egenskap, än varan i och
för sig sjelf innehåller, något serskildt stadgande
icke erfordras, får Utskottet vördsamt
hemställa,
om icke Rikets Höglofl. Ständer
må finna den af Motionairen föreslagna
underdåniga anmälan i
ämnet hos Kongl, Maj:t öfverflödig,
och Motionen således förfalla.
Stockholm d. 16 Jan. i83o.
Bil-till Allm. Besv.- o. Oec.-Ltsk. Utlåtande N.o ij6. 7
Ödmjuk Promemoria.
Det är väl icke utan exempel att på
krogar försålts Brännvin, som, genom tillsatts
af för helsan mer eller mindre skadliga
ämnen, blifvit till smaken förbättradt,
äfven för att dölja en ringare grad af verklig
spiritus-styrka ; men sådana tilltag hafva
ock alltid, vid minsta anledning, blifvit af
vederbörande Police med stränghet behandlade.
Långt ifrån att hafva försämrats och
vara mera förorenadt än förr, har likväl det
råa Brännvinet, sedan fullkomligare Bränneri-redskap
i allmänhet blifvit införda,
och man börjat att till Bränn vins-bränning
använda potaloes, år från år förbättrats till
dess renhet. Genom användande af Mäskvärmare
och Bectifications-anstalter , vinnes
icke blott i tillverknings-tid, utan ock i
Brännvinets renhet, emedan större delen af
den sädes- eller så kallade finkel - olja ,
som är grunden till fuselsmak, och hvilken
i betydlig nion ökar Brännvinets skadliga
verkan och behofvet att supa för dem, sorn
vant sig dervid, under bränningen afskiljes.
Äfven potatoes, i synnerhet när den brärines
tillhopa endast med mältadt korn, gifver
ett mycket renare Brännvin, än det
vanliga Sädes-brännvinet, och kan lätt till
finare Likörer användas, hvilket icke utan
en vidlyftigare omrening låter sig göra med
Bil. till Allm. Besv.- o. Oec.-Ulsk. Utlåtande N.-o 176. 8
Sädes-brännvinet. Att raan någon gång
funnit Polatoes-brännvinet oklart och disponeradt
att, såsom det kallas, ligga af sig,
är en tillfällighet, som härrör af illa verkställd
klarning, genom en för låg pannhatt;
men hvilket likväl icke försports hafva några
för helsan menliga följder. Hvad beträffar
koppar-erg, så är den del af Bränilvins-redskapen,
hvarifrån sådan skulle kunna
medfölja, nemligen Kylaren , icke nu,
mera an fordom, underkästad ergning. Det
är endast uti smärre redskap, hvilka icke
gå oafbrutet, som erg får lid att satta sig»
och dess bildning befordras i synnerhet af
syra i mäsken, genom dess tillredning i
smått och utan erforderlig noggrannhet, Ju
större den scala är, hvari tillverkningen
bedrifves, desto säkrare är man alt erhålla
Brännvinet rent och godt, likasom till billigare
pris.
Slockholm d. 11 Jan. i83o.
G. M. Schwartz.
STOCKHOLM, tryckt i Eckiteinska Tryckeriet, t83o.
K
étöm* &s?c qj 0!#» tM< ijp
to 177,
JLaksm till Sipedo UtttoSteä to B Fsi>rosTSfi t0Jt,
Utlåtande, i anledning af väckt mo»
tion om en underdånig Skrifvelse
till Kongl Majit, med
anhållan om vidtagande af oeconom
iska Författningar, till
välmågans återförande och
Landets förkofran»
Höglo®» Ridderskap»! osin Adelia har Silä
deli® Utskott remitteras ett Memorial ad
Herr Ribbing „ Arvid, lydsiad© oom följer i.
”Kongl. Maj:! har i Nåder föreslagit Ständerme
ali skuldsätta det alldtönna» för att ba*»
äris enskilda från deras gäld, eller, sora deft
-s Konungens Nådiga Proposition uttryckes B
®mvlända Sistern credit för astt successiv» beUrin
Landtegendomarno för intecknade skulder.
Redan vid Riksdagens böljan meddelade
Kongl. Moj:t Rikets Ständer ett förslag
till skuldsättning, men ändamålet var då
Försvarsverkets isiåndslttende. Inom Riks»
Stånden liar äfven ett project, angåend*
Blntecoupons, blifvit väckt „ sorn halt den
is», Ml Xih-Si. Prut, »gs§—j83®, 8 Sami. t dfd, g
rdm B A josefe R;U
)
å Allm. Bttv, o. Oec. Utsi. Uti. N:o 17^
likhet med Kongl. Majrts Nådiga Propositioner
i allmänhet, att samtidigt inom alla
fyra Riks-Stånden väckas och nied denna
i synnerhet, att summan , som skulle upp—
lånas, var obestämd. Inom sjelfva de! Utskott,
som under denna Riksdag varit sysslosatt
med att bringa stadga och ordning i
myntväsendet, hafva väl äfven upp- och utlåningsförslag
framställts, men dessa halva
varit till visst belopp inskränkta. Då Konungen
, i dess Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, framställde för
Rikets Ständer, att det vore billigt och rätt.
vist att på kommande slägten fördela de
kostnader, som fordrades för iståndsättande
af Rikets Försvarsverk, och att derföre, med
Rikets skuldsättande, utgifva Statsobligationer,
sökte Rikets Ständer på alif sätt att afböja
detta förslag: sjelfve de skattdragande,
till hvilkas båtnad detsamma skulle lända,
ville icke sig deraf begagna , utan med eget
iklädande af alla de utskylder, som ansetts
erforderliga , för att fylla de behof, Kongl.
Maj t i Nåder framställt, hafva de med hand.
ling ådagalagt, att de åt sina efterkommande
ville lemna fäderneslandet, såsom ett oinlecknadt
arf. Då Statslåne-obligationsförslagen,
under namn af räntebärande coupons,
tor några veckor sedan, här å nyo framträdde,
ansåg man det visserligen icke af så
mycken betydenhet, så olycksbådande, sota
\
,■4! Un. lie sv. o. Oee. Utsk, Uti. N:o i?7* 3
juan understundom benämnda det förra;
nian satte endast i fråga, huruvida det, såsom
sent väckt och verkande tidsutdrägt,
borde till vederbörligt Utskott remitteras
eller icke. Antingen af öfvertygelse om åt«
gärdernes gagnelighet, eller, till lörekomman'
de af äfventyrligare föislag , har man, inom
Banco-Utskottet, uppställt s:ne project till
vissa begränsade Låne-anstalter: det ena, i
uppgifvet ändamål, att gagna handeln och
näringarne hade enahanda öde, som det i
Konungens Nådiga Proposition om Statsverket
omnämnda, att icke vilja begagnas af
dem , för hvilkas bästa det sades vara tillkommet
; det afslogs för några dagar sedan
helt och hållet inom Vällofl. Borgare-Ståndet.
Det andra, om upplåning utrikes af
ajne millioner R:dr, har ännu icke hunnit
längre, än alt, inom Banco-Utskottet, med
3:ne rösters pluralitet hafva blifvit bifallet,
dagame förr än Konungens nu senast afgifna
Nådiga Proposition i lika ämne ankom ,
hvilket mången trodde skulle föranleda den
Nådiga Propositionens uteblifvande. Jag tror
således icke, att anledning till förevarande
Nådiga Proposition af Rikets Ständer varit
gifven, ej eller att Riksdagens förlängande,
genom förevarande frågas återupptagande,
aå egentligen kan Rikets Ständer tillräkna^.
Dessa ämnens invecklade natur och det motstånd
Statä-låneförslagen rönt, hvarje gång
& B$m. öo ®s& Vist Uti, Nio ijjl
do blifvit förrsyaös, förklara både orsakerna
Såll Riksdag en» längd, och hvarföre vi i desiSia
punkt stå på samina ställe, sorn vid Riks»
degens börjas?.. Emedlertid är nu frågan 6
Iramvida det å nyo framställda Låneförsla»
get kan mera gillas ender skydd af det der»
rasd nu uppgifna ändamål , att hjelpa gäld®kyldige
Inteckningsgifvare, in under något
al förut frffiimeSaHda syften. Den grundsatt»9
8®m Kongl Maj;t yttrar, ali man ofta hör
fr@®stillas, desi saemi,, att Staten bör så Ii-'
l®t som möjligt inblandas å enskilda förhål
.Sandso, saknar visserligen icke sina godsa
skif, och det torde förtjena undersökas* taravid®
«tt undantag för dess tillämpning
^id denna fråga bör ege runs, Det kan icke
Slafva undfallit Kidderskapet och Adeln, att
Kongl Maj:t® Nådiga Proposition icke inne»
Siåller något , bestämdt förslag , utan endast
äen angifna åsyftning * att hjelpa gäldskyldig®
jordbrukare 9 genom användande af
Statens credit, och att saken är mycket enhel
s sig sjelf, dd Staten genom samman»
satt ränta förr skulle hinna afbörda sim
skuld, än den mskilde. Då egenskapen af
sSsn Nådiga Propositionen således egentlige»
®ff att öppna ett fritt fält för alla de rapp©eh
utlåoiögsförslag, sora kunna framställas 9.
@eh Rikets Ständer Iro i saknad' af bestämd!
vägledning för det Nådiga förslagets bedo»
®aa<3«s »n& feufvwdfrågofae, ©as Låset®
lälim- Jfåéw. nl Ove, Viii, Uti. H;©: åjfi ■$
storlek , hvarest det skulle upptagas, inom
siler utom landet, vilkoret!, som kunde ansetts
vara att påräkna för ränta och återbeSalning
sm. m.„ ära alldeles ovidrördej så lärer
desi vidlyftighet, som tvekan om dea
bestämda meningen alltid medförer, billigt*
vis icke kunna mig tiilräknas. Då medel
skola sipplånaSj, måste de upptagas, antingen
ånom eller utom Riket, Upptoges Lånet utrikes,
sä blefve, utom det politiska beroende
o hvaruti Riket såsom gäldenär möjligen
gkulle konna komma ati stå, den gifna årliga
förlusten „ räntans utgående ur landet 9
hvilket skulle verka lika med undervigt ä
bandelin , till fattigdom och ett ofördelaktigt
inflytande på eoursförhållandena. Om realisation
ännu icke vöre gjord, skulle LåneGwnSoiret
möjligen komma att utbetala den
årliga räntan af capital©!, under sämre cours*
förhållanden än de, hvarunder det upplånades
, hvartill sjelfva Låneförslaget , genom
räntemedlens utgående ur landet, bidroge.
De gäldskyldig© inom Riket gjorde sina inbetalningar
i de gångbara sedlarne, utan al*
seende på cours , men Låne-Contoiret finge
®rlägga sina, efter hvad denna gick och gällda
8 och skillnaden- blefve Statens förlust ,
hvilket allt torde framställa sig lika enkelt,
©m icke enklare än uppställningen, angåenda
dest- vinst, - som Staten'- genom sammansatt
ränta skull© göm»
6 Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. N;o 177,
Fåfängt skall man söka ati locka till
sig capitalen med annat än varor. Ju mer*
och ju längre utländska lån begagnas, ju
större ränta drages ur landet. Upptoges
lån inom landet, skulle det verka ofördelaktigt,
dels derigenom, att räntan stegrades
, i första rummet, å de lån, sorn Staten
för sina behof genom Riksgälds-Contoiret
upptoge, och sedan för de enskilde Lånbehöfvande,
från hvilka dessutom skulle dragas
de capital, hvarmed de nu bispringaa
af enskilde Långifvare , men hvilka säkerligen
hellre lånade Staten, såsom varande en
så säker gäldenär, att dess blotta skuldförbindelser
gå såsom mynt i handel och vandel.
Dessa verkningar skulle ofelbart inställa
sig , så vida inrikes Lån till något betydligare
belopp upptogos, såsom väl ock blefve
händelsen, då de skulle användas för ett
så vidt utseende ändamål, Men antagam,
att upplåningen ginge för sig , så skulle naturligtvis
Lane-Contoiret derföre först utgifva
sina obligationer med förskrifven rän*«
ta och dernäst utlåna det upplånta ; att rörelse-
oapitalet derigenom fördubblades, är
klart, enär vi hafva erfarenhetens, af Statsocb
Banco - Utskotten vid denna Riksdag
vitsordade intyg, om hvad som ock lätt begripes
, att dessa obligationer gå lika väl,
sorn andra penningar i allmänna rörelsen,
och det vore väl underligt, cm man icke
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 177. 7
skalle hellre begagna ett frugtbart än ofrugtbart
rörelsemedel. Uttränga Låne-Obligationerna
det allmänna sedelmynfet , så skall
detta , såsom öfverflödigt i rörelsen , ingå i
Banken och uttömma silfret, hvilket göres troligt,
ej allenast deraf, ati |:delar af den beräknade
sedelstocken sakna fond, utan äfven
deraf, ati varubelåningen, eftar de grunder,
som redan äro stadgade och som än vidare
synas blifva gällande, kan till obegränsadt
belopp öka sedelstocken. Dessa Låne- Obligationer
kunna på detta sätt tillintetgöra
beståndet af den realisation , sorn Rikets
Ständer onder denna Riksdag, efter mödosamt
arbete , sökt tillvägabringa.
Af det föregående torde således vara ådagalagdt,
att vådan för Staten att inblandas
i enskilda förhållanden icke är ringare i
närvarande fall än i andra , serdeles som någon
råga på fioancielt oberoende destomindre
kan anses vara upphunnen , som vi icke
förmått taga första steget till sjelfva oberoendets
vinnande , genom att till slut hafva
ordnat vårt myntväsende. Det återstår att
utreda, huruvida de tvingande omständigheter
äro för handen, som i den Nådiga
Propositionen omförmälas, såsom föranledan.
de till Rikets skuldsättning. Att de gäld—
skyldige , såsom vanligt, behöfva hjelp , är
otvifvelaktig!, men det kr derföre icke sagdt,
$ Ålim. Bml jil Qm. Viik. Uti K: o ijj,
att de behöfva Sån ©mot inteckning. Tväreorao'
synes ofta » vid tillfällen af fastigheters försäljning
ganska ofta, att tillgångarna på låsa
varit till den grad öfverflödiga , aft inteckningsbeloppet
öfverstigit försäljningsvärdet ,
hvilket, senare i allmänhet torde böra anses
tillräckligen högt emot den afkastning,
som fastigheterna inom vårt Iand lemna»
Det är rlå i Räntana nedsättning på de ny®
lånen och verkningarna deraf på de gamla 9
eom förslagets gagnelighet skall sökas. Jsg
har redan i afseende på inrikes'lån anmärkt»
att räntan skulle stegra», otis lånebrislt emellan
enskilde uppkomme» i fali Staten carscurrerade
såsom lånsökande inom landet. S
fall meningen vore» ntt utrikes lån skulle
tega», så torde man kunna stanna vid dera
.förmodan.» att Statscrediten icke kunde komma
att begagnas till högre belopp än.4 millioner»
men månne dessas utgifvande i «H<
minna rörelsen, emot en lägre ränta» skull®
kunne verka till nedsättning i räntan å mas»
.»an af all intecknad gäld inom landet» som
vanligen antages till 60 å 70 millioraefo
Hvad verkan har i detta afseende de 6 millioner
fastighetslån emot 4 procent åstadkosraanit?
Har nedsättning i räntan till § prö-cent
å de 8 millioner DieeomtSån» mm sedan
■ sista Riksdag akedds» verkat Sill sisdslttaärag
■å Såra» mara o&fe paan ©raellas3| ha?de&tv#rt»
pm
"Attrhr Btt9. Qes. Ut&k. Ull. N:o nyy, { $
om icke blifvit svårare fin lörr, att få Dis-»
contlån. Skulle icke de 4 millioner fastighetslån
för en lägre ränta lika hastigt utta*
gas, som de 8 millioner Discont lån utgått.
Huru långt skulle de förra då räcka? Sedan
kanske mången, i hopp att af dessa lån blifva
delaktig, dels med kostnad sökt att få
sin ograverade jord intecknad, dels uppsagt
de lån han innehar, för att få utbyta dem
emot dessa måhända i procent fördelaktigare
, så skulle han troligen mötas med underrättelse
, det redan så många lånesökande
sig anmält, att någon vidare tillgång icke
funnes ; och då vore den på sin fasta egendom
gäldskyldige jordegaren icke hulpen ,
hvarken med att andra jordegare , sorn haft
ograverad jord, ökat de gäldskyldiges antal,
eller dermed, att han uppsagt sina lån hos
Capitalister, som uti de utgifna Siats-Obligationerna
fått en anledning mera , att icke
vidare utlåna, utan skrinlägga och speeulera
med penningar, hvilka, förvandlade i det
nya Obligationsmyntet , gåfvo ränta , der de
lågo och voro tillhands, att såsom penningar
användas för all slags rörelse; äfven den,
gom kunde uppstå genom olika sedelmynt
och agio. Denna alldeles ofrugtbara rörelse,
räntegifvande för den större capitalisten , på
de mindre bemedlades bekostnad, skulle dra»
Siå, till Prol. 18l8_ 18JO, s Sami, •»
ilidra B;t. tolde H-.t.
io Allm, Bis?, o, Otc. lii si. Uti, N:o 177,
ga eapitalen från landels verkliga nb' ingar.
Ja, i sanning, jag fruktar, att, om sjelf11a
egarne till den intecknade jordan kornni
o i tillfälle att afgöra della låneförslag ,
skulle det röna samma öde, sorn det till
handelns befrämjande framställda vederfors
inom Borgare-Ståndet. Det vore ock besynnerligt,
om, genom användande af några millioner
R:dr i lånevag , det skulle lyckas ati
nedsätta räntan under hvad som den är i
sjelfva det på penningar och capital rika
Frankrike, för lån , sorn endast å den gäldskyldigeä
sida äro uppsägbara.
Jag kommer nu till eli ämne , hvilket
man , under en mångårig vanvård , till den
grad inom oss vant sig förbise, att jag verkligen,
lör ovanligheten af dess upptagande i
sin helhet, genast befarar, att man skall mota
mig med invändningen, att detsamma icke
hörer till saken , så mycket mera , sorn det
i Konungens egen Nådiga Proposition heter:
”att det vore öfverflödigt att vid delta
”tillfälle utveckla alla orsakerna dertill , alt
”Svenska åkerbrukets framsteg under de sist
”förflutna ao åren icke i samma nion verkat
”till producenternes ökade välstånd”; men
då icke allenast vid detta tillfälle , utan nästan
vid alla under hela den 13 månaders
långa och nu ytterligare sig förlängande
Riksdagen , denna magtpåiiggande utveckling
Allin. Btsv. o. Otc. Utsi:. Uti. N:o 177. n
af orsakerna iill det förfall, hvaruti landets
gamla modernäriugar, åkerbruk och boskapsskötsel,
sig befinna, blifvit både af Styrelsen
och Rikets Ständers Utskott förbigången; då
likväl från undersökningen härom det enda
sanna hjeipmedlet är att härleda; då tiden
i alla fall skall upptagas med låneprojecter,
som antingen, efter min öfvertygelse, endast
skola förvärra det onda , eller förhala tiden
för det rätta botemedlets inträdande; så må
det ursäktas mig, om jag gör någon afvexling
med ämne i min framställning , hvilket
dock har till föremål detsamma, som Konungens
Nådiga Proposition : upphjelpande
af jordbruket, hvilket Kongl. Maj;t ansett
vara uti en bekymmersam ställning. Den
Kongl. Propositionen har blifvit åtföljd endast
af det Stats-Rådets Protocoll, som vid
justeringen blifvit fördt; måhända vitsordar
Protocollet, sorn blifvit fördt under öfverläggningarne
om sjelfva saken, eti StatsRSdets
öfvertygelse, att det vore uti de oeconomiska
och icke uti de financiela Författningarne,
som hjelpemedlet för näringarhe
nu tills vidare skulle sökas; emedlertid
torde Konungens Nådiga Proposition komma
ett remitteras till dat Utskott, hvilket under
denna Riksdag så oaflåtligen sysselsatts med
Finance- och Låneförslag ; men då all ensidighet
är farlig, äfven vid Rikets Ständers
Utskotts kraftansträngning, vågar jag hoppas,
Allm. Bese. o. Qec. Utsi, Uti. N:o »77.
aä Högloflige Oeconomie-Utskottet icke lära»
grö skall underlåta eli , medan Stats Utskottet
i financiel! hänseende handlägger dan
Kong!. Propositionen , begagna tiden alt taga
landets allmänna oeconomiska ställning i
<ett närmare betraktande och efter grundlagens
bokstaf, ”i anledning af i Slånden väckta
”frågor, anmärka brister i de allmänna hus*’hållnings-anstallerne
och förändringar deruti
föreslå.” Jag vet, att Oeconoinie-Utskottet
, efter den rådande meningen inom
Utskotten, sökt till att genom lån främja
landets bästa, då det t, ex., med ett obegränsadt
tillstyrkande att använda Bankens
medel till spannmåls belåning, kanske trädt
Banco - Utskottets rättigheter nog nära; jag
vet, att Oeconomie-Utskottet, som, i samråd
med Bevillning». Utskottet, något vändt på
bränneri-inrättningarne , så att äfven de smärre
må åtkomma den näring, som dervid är att
vinna ; att vidare Oeconomie • Utskottets
function, att föreslå hvad som kunde leda
till näringarnes uppkomst, i så måtto blifvit
fullgjord af Bevillnings-Utskottet, som Tullen
, t. ex. å salt blifvit höjd , förmodligen
för att befrämja saltkokningen vid de inom
landet befintlige saltkällor, emedan jag icke
kan antaga, att ändamålet varit hvad som
vunnits, att öka Bevillningen , hvilket strider
emot hvad Kongl, Maj.t, i Dess Nådiga
Proposition om Stats-Varket, önskat, unde®
Allm. B«sv. ©. Qec, Utsk. Utl.Nioijj. 13
det alt detta Ramma Utskott ansett ladugårdsskötsel
så litet lörtjent af uppmuntran,
att t. ex. Tullen å smör blilvit förminskad,
så att införseln deraf, som redan
genom en, efter Tractaten med Ryssland,
till hälften nedsatt Tull, var gynnad, ytterligare
är uppmuntrad Men om detta förfarande,
att gynna införsel af alla slags victualievaror
och öfverflödsvaror, hvilket torde
vara hvad sorn anses för en lycklig utveckling
af ett friare handelssystem, med ett
ord, att på allt sätt vidtaga hvad sorn för
ögonblicket skaffar penningar , så 3tt blotta
Tullen å det förtullade uppgår till »lillio
ner; om detta, tillika med en flerårig lycklig
jernförsaljning, säkrare än något annat . förklarar
huru det är möjligt, hvad Kongl. Majit
förklarar sig hafva funnit , att financerne
blomstra, under det jordbruket är i en bekymmersam
ställning , så bör ock deraf slutas,
att dessa financer snart hafva blomstrat
ut, emedan dess blommor för sina rötter
sakna näringar, och således än mindre kunna
gifva någon frugt eller kärna, hvaraf
nian kunde hoppas de för oss framställda
florerande sammansättningar af Finance-systeiner,
hvilka troligen ännu icke pä länge och
minst under dessa förhållanden skola trifvas
i vårt land, hvarest allt måste hafva slagit
djupa rötter i den Svenska jorden, för att
icke förtorka under den långa sommardagen,
eller förgå» af köld tjuder vintern. Under
14 Ailm. Besv. o. öec. Lisk, Uti. A*:o i"7'
sådana åsigter är det, sora jag vågar till Oeconomie-Utskottets
fÖt beredande handläggning
framställa några betraktelser och frågor
: att enskild förmögenhet och den deraf
beroende allmänna välmågan är i aftagande
, bevisas af den tilltagande allmännare
skuldsättningen och oförmågan att fullgöra
åliggande inbetalningar. Factiska bevis härpå
äro under denna Riksdag nog ofta anförda.
Att detta synnerligen är förhållandet
på landsbygden, vitsordas af, bland
annat , den allmännare klagan öfver SkiftesFörfattningarne,
och att jorden icke förmår
bära kostnaderne , eris för dess skiftande.
Med det arf, sorn icke lönar skiftet, måtta
det nu således stå slätt till, och månne någon
, med hopp om säkerhet , derå skulla
kunna lemna lån ? Af de få betydligare fastighets!
riri eli a fvarrie i landet, äro de fleste,
i anseende till ett redan öfver höfvan drif—
vet Lånesystem , att förlikna vid Inspectorer,
hvilka skola i behörig lid indrifva landets
frugt åt deras husbönder, de allmänna
Cassorna och Låneanstalterna. Dessa Inspectorer
stå dock under en strängare, ej
sällan tillämpad Tjenstehjonsstadga, i händelse
de försumma detta sitt åliggande ; jag
menar Bysäiinings- och Concurs-Lagarne.
För ringare jordbrukare tyckes skuldsättning
blifva ännu mera oläglig, i anseende till deras
mindre vana att bedrifva upplånings»
Ålim. Btsv. o. OfC. l/t ti. Vtl. N:o 177. 1 5
rörelsen. Månne det då är Lån. som jordbrukaren
i allmänhet behöfver; hafva de icke
skuld nog? Och ar det icke egentligen
penningar till lånens och räntors betalande,
som erfordras? Finnes det icke någon annan
utväg lör jordbruket att erhålla dessa penningar,
utan genom ytterligare skuldsättning’
Manne de 5 å 4 millioner, efter blotta Tullvärdet,
hvilka årligen utgå för Landtmannavaror,
att icke omnämna de genom Fabrikerna
förädlade producter deraf, icke kunde
komma landets egne jordbrukare till godo,
och på livad sätt, — eller skall man antaga,
att Svenska jordbruket är oförmöget att åstadkomma
detta varubehof? Skulle icke från
andra näringar, som lemna öfverflöd , kunna
ledas någon tillgång för production af victualievaror?
När blotta införseln af bränn vin
bär i Stockholm, för i år, redan varit 2,783,573
kannor, (utom hvad som inkommit, utan att
man lått uppgift derå, och i sprit) huru
mångå millioner kannor öfver hela Riket
kan man då antaga vara tillverkade, och kunde
icke fjerdedelen, eller åttondedelen deraf,
anses såsom tillräcklig för behofvet i ett
land, der man förr nästan undvarit denna
artikel? Blefve då icke öfverskottet, 'äfven
efter den lågaste förvandlingsgrund , fullt
motsvarande behofvet af de landtmannavaror
, som införskrifvas ? (Upplysningsvis far
jag nämna , att med förvandlingsgrund me
-
15 Ålim, Besv. a. Ost. Viik. Uil. Ni Q 177*
nar jag: ati om till ex. en tunna potatea
antöges gifva, använd Jill bränvin, 5 kannor
å 24 sk., = 2: 24 oell drank 24 sk., tillsammans
3 R:dr, kunde samma tunna, utfordrad
til! får, anses gifva fia ull a skålpund
å 1 R:dr a4 sk. — (3 R:dr). Månne icke ge~)
norn ett sparsammare bruk af brännvin , som
blefve nödvändigt, när tillgången blefve mindre,
mycken mensklig själs- och kroppskraft
, som nu går förlorad, äfven kornens
näringarne till godo? (Kongl. Majjts egen
Nådiga framställning om dessa ämnen, i dess
Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, synes härvid icke böra lemnäs
utan underdånigt afseende, ehuru all utveckling
deraf i ord elier handling från Styrelsens
sida hitintills uteblifvit.) Kunna icke
föredömen från andra Länder, hvilka med
vårt äro i lika läge, tjena till ledning vid
dessa frågors bedömande, t. ex. Finland, som
exporterar Victualier och har en inskränkt
brännvinsbränning, och hvarest bränvinet äfven
lärer vara så fördyradt, att en för det
gamla moderlandet löga hedrande insrnygning
a* denna vara skall gifva vinst? Då
det är Sverige förbudet att till Finland införa
öfverflödsvaran brännvin, men Finland
tillåtet att hit inlöra flere lör vårt dagliga
uppehälle nödige landtrnannavaror, vore det
icke lyckligt, om förhållandet vore tvärtom?
Hura
Ålim. Best’. o. Öec.UtsL Uti. N:o 177, 1
Jiuru skall eli sådant ömvändande åstadkom»
inas P Hvilka medel anser Utskottet tjenligast,
att på en gång eller succeSsive användas,
att uppmuntra production af behöflige
landtmannavaror och minska brannvinsfabrication
och consumtion ? Är Utskottets, 1
förening med Bevillnirtgs-Utskottet föreslagna
inskränkning äf de större bratitterierne $
som naturligtvis skall befordra de mihdrea
Uppkomst, beräknad att borttaga frestelserne
och anledningarne till en mera ällmänt utredd
smak för och consumtion af denna vara
för framtiden , och på hvilka grunder? Är
den beräknad på ett brännvinsbränningens
verkställande på eli mera hushållsamt sätt?
Om de 3,143,486 R:dr, (efter blotta Tullvärdet
och utom hvad sorn utan Tull inkommit)
hvilka årligen (år 1826} gått till Utländningen
för blott oförädlade lartdtroännavaror,
till större eller mindre del, kunde
komma landets jordbrukare till godo , blefvo
de dermed icke bättre hulpne $ än med lån
å större eller mindre summor ? JerneXporten
gifver nu Riket ansenlig inkomst * men
om snart den tid åter inträder , då jernets
afsättning afstannar, då med detsamma de i
Konungens Nådiga Proposition omtalade
blomstrande Tinancerne lära upphöra, såväl
som detta slags prof på en omsorgsfull Sty
Éih.
till Riks-St. Prot, iSl8 8 Sami. t A/d. g.
a '.dra B.t.
iS Allm, Be$v~. o. Oec. Utsi, U</. N:o 177.
reise , hvarmed skola då nödvändighetsvarorne
för lifvets uppehälle förskaffas, om nu
icke i tid sörjes för deras production inom
landet ? Hvarmed skall då värdet af det sedelmynt,
som i allmänna rörelsen, lill mer
än dubbelt belopp emot silfver, utelöper, och
nu motsvaras af försäljbara varor, upprätthållas?
Är det icke nödvändigt såväl för
Slaten, som för den enskilde, att afväga
inkomster och utgifter? Kan icke ett likartad
t öde träffa Staten, i afseende på lån,
som utrikes göras, då betalningsförmåga brister,
som den enskilde, hvilken ej förmår
betala hvad han af andra lånat? Och om
än Riket kunde med våld sätta sig emot att
betala hvad det vore skyldigt, vore sådant
förenligt med Rikets heder ? Hafva vi förr,
utan serdeles tillgångar, fått lån, derföre att
utländningen trott på vår vilja att betala,
huru skulle det gå, sedan vi sjelfva motsagt
denna bättre öfvertygelse om vår ärlighet?
Dessa frågors behjertande är af vigt
för den , som önskar sitt fäderneslands välgång.
Oeconomie- Utskottet bör icke ansa
sig förhindradt från deras grundrigtiga be--  svarande, deraf, att redan väckta frågor,
hvilka dock icke kunna anses annorlunda, än
som detailer af ett helt, redan kunna hafva
blifvit afgjorde på ett sätt, som icke med
Utskottets åsigt, vid betraktandet af landers
hushållning på det hela ? in§tämmer. Vi kuni
Allm. Besv, o. Cec. Utsi. Uti. N:o 177* 19
na icke för oss dölja, att olika åsigter och
interessen inom representationen störa sambandet
ofta emellan §§. inom ett enda Betänkande.
Harn mycket mera skall detta icke
inträffa emellan sjelfva Betänkandena , hvilka
dock icke äro att anse annorlunda, än som
tillämnade §§. inom den större Författningens
område. Rikets Ständer insågo ock nödvändigheten
af att i en enda liand lägga correctivet
emot allt det osammanhang , som, till följd af
en ofullkomlig hopfogning af skiljda interessen
och åsigter inom folkförsamlingen, skulle kunna
uppkomma, då de i 89 RegeringsFormen
åt Konungen uppdrogo, att enväldigt
besluta om Rikets allmänna hushållning.
Men rättigheter förutsätta ock skyldigheter,
och lika helig som Rikets Ständers
pligt är och måste vara , att tillse det ingenting
brister i hvad , som, å deras sida ,
för Statens Styrelse, bör beviljas, lika helig
är Konungens, att så sörja för den allmänna
hushållningen , att utvägar icke må saknas
för dessa utgifters bestridande , och sådant
fruktar jag ingalunda i längden sker genom
lånetillgångars beredande. Måhända att en
Styrelse, vid strängt iakttagande af grundsattser,
ej undgår tadel, att något små-interesse
oroas och bullrar. De allmänna Hushållsförfattningarne
få icke vara nät att fånga
opinioner; folket måste styras så, att det
erfår, att det slutligen leder till ett godt mål så
20 Allm, Besv, P. Oec. TJtsh. Utl, N:o 177.
i oeconomiskt sorn moraliskt afseende; och
<Je fjell, hvarmed missnöjet skulle vilja skymma
vår syn, bortfalla af sig sjelfva, ju närmare
vi nalkas ett mål, som på klokhet och
Sanning blifvit ärligt beräknadt. Ja , skulle
vi se det rätta och icke våga alt närma oss
derintill, då vöre vårt tillstånd i sanning redan
betänkligt; dock det hjelper icke , stegen
måste tagas framåt, eljest gå de af sig
sjelfva tillbaka. Hvad annorstädes, till en med
sedernas förbättring förenad hushållning,
kunnat vidtagas, det mäste väl ock här
kunna ega rum. Vi få icke i något stå efter
våra grannar, så att rum i ett enda afseende
lemnäs till ofördelaktig jemförelse.
Och framför allt mäste det vara vår pligt,
att icke tillåta något insöfvande af smickrets
röst, hvars vishet är ögonblickets beräkningar,
och hvars frugt på sin höjd består i
blommor för dagen,
Nu öfyertygad, att, ehvad yttranden om
den allmänna hushållningen än kunna komma
att afgifvas, Konungens magt deraf är
oförändrad, tror jag dock, att en faderlig
Styrelse , sorn måhända med alltför mycken
grannlagenhet , i vissa fall utöfvar denna
magt , icke är likgiltig för folkets hyllning
deråt, Serdeles om det vid denna Riksdag
icke alltid skulle hafva varit folkets röst, som
vtd besluten gjorts pilande, §å att föJjder«
Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 177. 21
na af dessa beslut så alldeles med rätta kunde
detsamma tillräknas. Jag vill derföre ytterligare
vördsamt yrka , alt Oeconomie-Utskotlet
slutligen föreslår Rikets Ständer, att,
med underdånig framställning af grundsaltser
i den allmänna hushållningen , hvilka de,
föranledde af Konungens egen Nådiga Pro.
position , Oeconomie-Utskottets egne anmärkningar,
eller enskilda motioner, pröfvat och
antagit, tillkännagifva deras underdåniga önskan
; att Kongl, Maj:t ville, med afseende
å landtmannens och näringarnes betryckta
ställning, vidtaga de oeconomiska Författningar
till välmågans återförande och landets
förkofran , som Kongl. Maj:t i Sin vishet
finner grundade på erfarenhet och sanna
Hushållslagar, hvaröfver Rikets Ständer , för
olika tidskiften och förhållanden , icke alltid
förmå fälla ett rigtigt omdöme , dels i anseende
till deras mera sällsamt inträffande
möten , dels i anseende till den , i jemförelse
med Styrelsen, lägre ståndpunkt inom
samhället, hvarå Representanten sig befinner,
då han bjuder till att sluta till framtida följ.
der af vidtagna eller vidtagande allmänna
^^ushållsförfaltningar.’,
Utskottet har tagit denna yidlyftiga
framställning i öfvervägandej.
22 Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. Njo 177*
Men då Utskottet funnit Motionairens
förslag stödt på förutsättningar och grunder
, hvilka det så mycket mindre kan
vara Utskottet tillständigt att antaga,
som de synas innefatta ett klander, dels
af flere Rikets Ständers redan vid denna
Riksdag, i Constitutionsenlig form
fattade beslut och vidtagne åtgärder,
dels ock af vissa från Kongl.’ Maj:t aflåtne
Nådiga Propositioner, hvilka icke
tillhöra Oeconomie-Utskottets handläggning
; då det dessutom kan med fullkomlig
tillförsigt väntas, att Kongl,
Maj:t hädanefter som hittills, i sin vishet
och med lemnadt skäligt afseende
å Rikets Ständers om allmänna hushållningens
serskilda delar yttrade underdåniga
önskningar, icke lärer underlåta
att vidtaga sådana oeconomiska
Författningar, som till välmågans underhållande
och landets förkofran kunna
finnas bidragandeanser Utskottet
sig, i anledning af denna motion, icke
böra något annat tillgöra , än vördsamt
hemställa:
att densamma må förfalla.
Stockholm den 2 Februari! 1830.
STOCKHOLM,
Simens esk Granbergs Tryckeri, 183».
Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. N;o 178. 1
N;o 178.
Ankom till Exped. Utskottet den 2 Mars 1830,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets
Betänkande, N;o 143 , angående
väckt fråga om belåningsrättighet,
uti publique
fonder, å ritorr spannmål,
Förenämnde Betänkande, som det Hög
-
vördige Preste-Ståndet och det Välloflige
Borgare-Ståndet afslagit, men det Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit, har af Högloflige
Ridderskapet och Adeln blifvit till
Utskottet återremitteradt, på grund af anmärkningar,
innehållande hufvudsakligen :
1:0 att den belåningsrätt , Utskottet föreslagit
att begagnas af alla Stapelstäder ,
som hafva magazin och torkinrättningar, syntes
tåla någon inskränkning;
2:0 alt som Utskottet, hvars Betänkande
afgafs i Julii månad , icke kunde ega
kännedom om den sedermera beslutade Handels-Disconten
, och derföre endast tillstyrkt
Bih, till Riks-St. Prat. iglS— >830, 8 Sami, j.
2'.dra B.t n\te Ht.
a Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Vtl. N:0 178,
lånerättens begagnande i Banco-Disconten
och dess Afdelningar, Utskottets åsigter alltså
i frågan om den fond, hvarå tj.enligast vore
att hänvisa lån af detta slag, närmare borde
antydas;
3:0 att det måtte i öfvervägande tagas,
huruvida icke belåningsrätt kunde medgifvas
äfven å sådan icke ritorr spannmål ,
sorn likväl i sjelfva verket är nära lika torr,
genom det alt den blifvit mycket torr inbergad
och ganska väl kan conserveras under
den korta belåningstid , som för Handels-Disconten
blifvit bestämd; dock att sådan
belåning endast kunde komma i fråga
då brist vore på ritorr säd , men öfverflöd
på magazin, och tillsynen säker;
4:0 att Utskottens förslag , det borde
spannmålen sättas under allmän vård, fordrade
någon närmare förklaring; och
5:o att det, i stället för försäkrad
spannmål, såsom Utskottet sig yttrat, borde
heta: brandforsäkrad spannmål, och det
blifva bestämdt utsatt, att lånerättigheten aldrig
får öfverstiga spannmålens halfva värde,
eller låne-terminerne utsträckas öfver 3
månader.
Allm. Besv. o. Oec.XJtsk. Uti. N:o 178. 3
Innan Utskottet ingår i besvarandet af
återremissen, har Utskottet skolat vördsamt
anmäla , att, efter densammas inhändigande ,
Utskottet, i ändamål att förekomma nya stridiga
Utlåtanden i förevarande, till Utskottets
och Banco-Utskottets gemensamma handläggning,
remitterade ärende, ansett sig, dels
med föranledande af den, vid återremissens
beslutande till Utskottet, inom Högloflige
Ridderskapet och Adeln , förefallna discussion
, och dels på grund af 43 §. i Riksdags
Ordningen, föranlåtet ali begära sammanträde
med Banco.Utskottet, antingen in
Flenis eller genom Deputerade. Det senare
alternativet vardt af Banco-Utskottet antaget
; och sedan båda Utskottens serskildt utsedda
Deputerade sammanträdt till öfverläggning
i frågan, hafva de aflåtit ett Betänkande
med förslag, ali någon belåning å
spannmål skulle kunna tillvägabringas, med
användande åf Handels-Discontens fonder,
hvilket Betänkande blifvit, på sätt till Utskottet
ingånget Protocolls-Utdrag af den 16
i denna månad utvisar , af Banco-Utskottet
,afslaget på den grund, att frågan om belåning
å spannmål utaf Bankens medel, under
hvad form som helst, icke ens borde
kunna under detta Riksmöte vidare upptagas,
och fastmindre af Banco Utskottet tillstyrkas,
dä dess Utlåtande N:o jos blifvit
4 Allm. Besv. o'. Oec. Utsi. Ut?. N:0 17S.
af a.ne Stånd bifallet, och ett Stånd låtit
dervid bero.
I detta sakens skick , och då Utskottet
icke kunnat Deputerades förslag i dess helhet
till pröfning upptaga, såsom innefattande
åtskilliga ämnen , hvilka icke tillhöra Utskottets
åtgärd, och Utskottet ingalunda kan
instämma i den af Banco-Utskottet hyllade
mening, att frågan, på ofvannämnde, iBancoUtskottets
Protocolls-Utdrag anförda skäl, är
förfallen , har Utskottet ansett sin pligt tillhöra,
att, för egen del, återremissen vördsamt
besvara och förnyadt Utlåtande i förevaran^
de vigtiga ämne afgifva.
Hvad nu först beträffar anmärkningspunkterne
N:ris 1 och 2 , har Utskottet icke
underlåtit, att vid dem fästa det afseende, i
öfverensstämmelse hvarmed Utskottets nedanstående
tillstyrkande i hufvudsaken ordnadt
blifvit.
Å den under 3:dje punkten upptagna
framställning kan Utskottet icke tillstyrka
bifall, emedan , å ena sidan , spannmål, som
icke är ritorr, icke eller gifver, i egenskap
af pant, den säkerhet, som för ifrågavarande
lån bör kunna påräknas, och, å den andra ,
'Allm, Besv. o. Oec. U/si. Uti. N:o 178* 5
en sålanda utsträckt belåningsrätt skulle tillintetgöra
, åtminstone lörlama interesset för
torkinrättningar , hvilkas nytta är allmänt erkänd
, och hvilkas anläggande Regeringen
sökt att både med uppmuntringar och understöd
befrämja.
Hvad de öfriga anmärkningspunkterna
angår, har Utskottet ansett deras föremål
ligga utom gränserna för sin befattning, och
böra under pröfning komma i sammanhang
med de reglementariska förfoganden , som
Banco-Utskottet skulle ega att föreslå , i afseende
på grunderna och vilkoren för spannmålsbelåningen,
om densamma af Rikets
Högloflige Ständer varder beslutad.
Nu och i hufvudsaken får Utskottet
vördsamt tillägga : att rättigheten till lån på
ritorr säd blifvit, både i öfverensstämmelse
med föreskriften i 1668 års Banco-Ordning,
5i , och jemlikt 1739 års Författning örn
Bankens utlåning, 13 , medgifven , och att
således ifrågavarande belåning icke kan anses
såsom en för Bankens operationer främmande
anstalt;
att, genom den föreslagna belåningsrätten,
skall, i Utskottets tanka, en mera utvidgad, ändamålsenlig
, och icke blott på speculationens
ofta svikande förhoppningar, men på säkrare
grunder fotad Spannmålshandel i Riket kunna
tillvägabringas; och
6 Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Vtl. N.'o 178.
att, sedan Rikets Högloflige Ständer nu
mera beslutat en på upplåningar grundad
Discontering lör handeln och den större rörelsen,
och Banken derigenom blifver iståndsati
a ti försträcka näringarna med ytterligare
Jånebiträde, Handels-Discont-fonden, om den
lör Spannmåls-belåningen till en del anlitas,
icke kan sägas blifva ryckt från sin bestämmelse
, utan kommer, i Utskottets tanka,
tvärtom ati, i oeconomiskt afseende , directe
verka till det af Rikets Högloflig® Ständer
afsedda syftemål.
Utskottet, som sålunda, långt ifrån att
hafva funnit den öfvertygelse rubbad, hvilken
i förra Betänkandet blifvit, på deri anförda
skäl, uttalad om nödvändigheten af ders
föreslagna anstalten, vunnit nya stöd lör sia
mening, ej mindre i afseende på anstaltens
vigt och värde, än på utvägarne ati sätta
den i verket, får alltså nu, med åberopande
af sina i nyssnämnde Betänkande yttrade åsigter
i det väsendtliga af frågan , samt på
grund af de i det föregående framställda ytterligare
skäl, vördsamt tillstyrka , att Rikets
Högloflige Ständer åt Banco-Styrelsen
uppdraga, att, med iakttagande af de säkerhetsmått
Banco - Styrelsen nödiga prof -  var, utaf den af Rikets Högloflige Ständer
beslutade Handels-Discont-fonden , efter behof
och i nion af tillgång , hvarje år låta
anvisa någon del, för att utlånas mot pant
Allm. Bese. o, Oec. Utsk. Uti. N;o 178. 7
af fullgod, ritorr, försäkrad, inhemsk spannmål
, som upplägges i tjenliga magazin under
publik värd , pd de ställen , der Banken
, genom egna tjenstemän, kan verkställa
och controllera denna utlåning; lärande
Rikets Häglof ige Ständer, i händelse af
bifall härtill, öfverlemna till Banco-Utskottet,
att , i afseende pd grunderna och
vilkor en för Spannmdls-belaning, samt de
för sådant ändamål nödiga reglementariska
föreskrifter, med förslag till Rikets Ilögloflise
Ständer inkomma.
rt
Atskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 27 Febr. 1830.
Reservati on
af Herr D. Helsingius : Emot Högloft. Oeconom
mie-Utskottets beslut, att utan allt afseende på
Deputerades af Banco-och Oeconomie-Utskoften
Utlåtande, samt Banco-Utskottefs deröfver
meddelade beslut, nu å nyo tillstyrka utlåning
ifrån Banken emot pant af spannmål, får
Jag vördsamt anmäla min reservation. Utan
annat yttrande öfver sjelfva saken , än biträdande
af Banco-Utskottets redan afgifna
Utlåtanden, i samma ämne, anser jag mig
böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå , att Oeconomie - Utskottets Betänkande
N:o 143 redan blifvit af Två Slånd afsk.
8 Bil. t. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 178.
get, och att Banco - Utskottets Betänkande
N:o 102, sora afstyrker utlåning på spannmål
ifrån Banken, blifvit af Två Stånd gilladt
, samt att det Hedervärda Bonde-Ståndet
låtit dervid bero, hvarigenom frågan således
i dubbelt afseende redan fått ett sådant
skick, att densamma, enligt 75 §. Rik&-  dags-Ordningen, bör förfalla; och då Rikets
Ständer för öfrigt redan beslutat, huru mycket
sedlar Banken intill nästa Riksdag får
låta tillverka , och på hvad sätt dessa skola
i låneväg användas , äfvensom sättet för utlåningen
af alla de medel, som skola upplånas
genom Banken , så tror jag mig ega
full anledning att vördsamt tillstyrka afslag
å Högloflige Oeconoinie-Utskottets nu afgifna
Utlåtande , äfven om det nu skulle kunna
anses inkomma under annan form , och
således vara att betrakta såsom ett nytt förslag,
hvartill Högloflige Oeconomie - Utskottet,
efter mitt begrepp om Riksdags - Ordningen
, icke är autoriseradt genom motionsrätt.
Häruti instämde Herrar C. Strehlenert,
Prosten Spiering, L. G. af Sillén, P. Winbladh.
STOCKHOLM.
Elmeus & Granbergs Tryckeri, i83o.
Allm. Besv.- och Oee.-Utsk. Bet. N.o 179. 1
N:° r 79.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 10 Mars i83o.
Betänkande, i anledning af väckt
fråga om öppnande af en ny
Covimunication inom skärs
från Dalarön till Stockholm,
förmedelst genomgräfning af
en sinal Land-tunga vid Södra
Stäket.
G enom Protocolls-Utdrag af den 5 i denna
månad, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till Utskottets handläggning remitterat
ett af Herr Friherre Cederström , Anders,
aflåtet Memorial, derutinnan, och under
åberopande af ett till nyssnämnda Riksstånd
ingifvet anförande, hvaraf hufvudsakliga
innehållet finnes upptaget, pag. 502
och 563, uti Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-UtskottensUtlåtande,
N:o 5i, i anledning af gjorda anmärkningar
vid deras Betänkande N:o 26, angående fortfarande
anslag till Ström-rensningar och lät
Bih.
till R. St. Prot. 1828— i83o, 8.de Sami. 2 Band.
i2:te Häftet.
2 Allni. Besv.- och Oec.-Utsk, Bet. N.o 173.
tade Vatten-commimicationers befrämjande,
Herr Friherren förnyat sitt förslag om öppnande
af en ny communication inomskärs
från Dalarön till Stockholm, förmedelst genomgräfning
af en smal Land-tunga vid Södra
Stäket, på sätt, som kunde tjenligast
finnas; hvarjemte Herr Friherren hemställt,
att Rikets Höglofl. Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
täcktes i nåder octroyera ett Bolag för utförande
af förslaget.
Utskottet, sorn tagit detta i öfvervägande,
får vördsamt fästa Rikets Höglofl.
Ständers uppmärksamhet derå , att StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs- och Occonomie-Utskotten,
i ofvanåberopade Utlåtande,
yttrat, så väl öfver den af Herr Friherré
Cederström, sorn öfver åtskilliga af andra
Motionairer Väckta frågor, om anslag af
Ström-rensnings-medlen till uppgifna företag,
den åsigt, att till Kongl. Maj:ts Egen Nådiga
pröfning borde öfverlemnas, hvilka företag
komma att af Ström-rensnings-fonden
understödjas; och kan Utskottet således hvarken
ingå i någon speciel granskning af Hr
Friherrens ofvanberörda förslag eller tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer att, på sätt
Herr Friherren hemställt, hos Kongl, Majrfc
i underdånighet anhålla om utfärdande af
Octroy för ett Bolag till förslagets utförande;
ankommande det på Herr Friherren
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.o 180. 3
oell alla dem, som kunde vara liugade att i
ett sådant Bolag sig förena, att hos Kongl.
Maj:t göra underdånig ansökning till erhållande
af Octroy, om de sig så befogade finna.
Stockholm den g Mars i83o.
N:o 180.
Ånkom till Exp.-Utsk. d. io Mars i83o*
Betänkande, i anledning af vackt
fråga om kungörandet af en
förklaring öfver Häglof. Ridder
skåpets och Adelns vid 1809
och 1810 är ens Riksdag gjorda
Concessioner.
Under den 3 i denna månad har det Vällofl.
Borgare-Ståndet lill detta Utskotts åtgärd
öfverlemnat ett af Herr J. Bergelin
till Ståndet ingifvet anförande, deruti han,
med anledning af en utaf Herr Lundman}
■vid Riksdagens början, väckt och med Motionairens
framställning likartad fråga, samt
med begagnande af den rätt, Riksdags-Ordningens
56 §. i thy fall lemnade, föreslagit,
4 Allm. Besv.- och Oec.-Utsh. Beti N:0 180.
det Rikets Högloil. Ständer täcktes, uti afgående
underdånig Skrifvelse, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att den förklaring, sorn Högloft.
Riddersknpet och Adeln, under den 20 December
i8a3, vid då varande Riksdag, afgifvit
öfver Ridderskapets och Adelns vid
1809 och 1810 årens Riksdag gjorda Concession,
kunde, till förekommande af alla
framtida tviste-frågor om rätta förståndet
deraf, blifva allmänneligen kungjord; och
hvilken förklaring lydde, som föijer? ”att
”Ridderskapet och Adeln, för dess del, angser
de af Ståndet, emot Borgare-Ståndets,
"eftergift af Lösnings-rätten till Fastigheter
”i Stad eller till Stad hörande hus och jord,
”vid 1809 och 181 q årens Riksdag, åtagna
"motsvarande förbindelser att för sina Hus
"och Tomter i Städerna deltaga i Skjuts5'nings-besvär,
inqvartering, Båtsmans-håll
"och öfriga Egendomen ålagda afgifter, liaf”va
haft afseende på alla Rikets Städer utan
''undantag, samt att, i följd deraf, dessa förbindelser
borde vara för Ridderskapet och
"Adeln gällande äfven i de Städer, hvilka
"icke med enskildt Privilegium kunna styrka
sig hafva egt ifrågavarande Lösnings
*»
.... ff.
ratt.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit,
och Utskottet får härvid vördsamt erinra,
att den af Herr Lundman väckta, af
Utskottet i dess Betänkande N:o 5g besva
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N:o 180. 5
rade och af Hr Bergelin nu åberopade Motion
innefattade väl uppgifter, att tillämpningen af
Rikets 'Höglofl. Ständers, vid 1809 och 181 o
årens Riksdag, gjorda Concessioner, icke skulle
hafva kommit Linköpings Stad till godo,
och hvarå Herr Lundman A till vinnande af
rättelse, påkallat Rikets Höglofl, Ständers
uppmärksamhet; men att samma Motion ingalunda
åsyftade någon förklaring af Concessionerna.
Vid ett sådant förhållande, och
då den af Herr Bergelin nu väckta serskilda
fråga om förklaring af Goncessionerna,
för så vidt de angå Högloft. Ridderskapet
och Adelns deri åtagna förbindelser, och
hvilken förklaring skulle grunda sig på Höglofl.
Ridderskapets och Adelns ofvanåheropade
beslut, som dessutom är ett förtydligande
och upprepande, endast i andra ord, af
samma sak, utan att innefatta andra eftergifter,
än sådana, sorn i Kongl, Kungörelsen
den 6 April 1810 blifvit både fastställda
och kungjorda, icke kan sägas vara omedelbarligen
föranledd af Herr Lund/nans förrberörda
Motion, och således icke, jemlikt 56
§. Riksdags-Ordningen, bordt, efter Motionstiden
väckas, har Utskottet icke eller ansett
Motionairens framställning kunna, i det skick
hvari den nu befmnes, till pröfning upptagas.
Stockholm den 9 Mars i83o.
STOCKHOLM, tryckt i EcrsteihskaTryckeriet, i83o.
Ålim. Besv, ö. Osc. Utsi. Beti N;o i8j. »
N:o 181.
Ankom till Exped. Utskottet den 17 Mars 1830.
Betänkande, i anledning af väckt
fråga om redogörelse för
S:t Barthelemy-fonden,
Genom Brotocolls - Utdrag , som förliden
gårdag kommit Utskottet tillhanda, har Högloflige
Ridderskapet och Adeln behagat till
Utskottets handläggning öfverlemna ett till
nyssnämnde Riks-Stånd , af Herr Rosenqvist,
fredric Leonhard , ingifvet anförande , innehållande
hufvudsakligen , att Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, af den aotde sistlidne November
, upptagen i Stats-Utskottets Memorial
N:o S46, icke innefattade sådana uppgifter
, som kunde leda till en fullständig
kännedom om Drätsel-Verket på ön S:t Barthelemy,
eller om inkomsternes och utgifternes
förhållande till hvarandra; och so osa
Bih, till Rikt-St. Prat. 1828—l83o, 8 Semi, I
s.dra Bd. i3dc /i:#,
2 Allm. Besv. o. Oec, Utsk. Bet. N:o >8i.
Kongl. Majtt, uti Dess Proposition till Rikets
Ständer af den 18 April 181a, i Nåder
förklarat, att Kongl. Majit ville, vid hvarje Riksdag,
meddela Rikets Ständer kunskap i nyssnämnde
afseenden 5 så har Motionairen
funnit sig föranlåten hemställa, att Rikets
Ständer i underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majtt frambära den anhållan , att Kongl.
Majit täcktes i Nåder låta , genom det för
Colonial - ärendena inrättade Departement,
upprätta fullständig redogörelse för S:t Barthelemy-fonden
, från och med 182.8 års
Riksdag, till och med den dag s då nästinstundande
Riksmöte börjar.
Detta har l/tskottet i öfvervägande tagit
; och alldenstund, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers år 1812 vidtagne beslut
, så väl den Svenska Ultramarinska besittningen
ön S:t Barthelemy , som de Ultramarinska
besittningar, hvilka framdeles kunde
förvärfvas under Sveriges Krona, skulle
undantagas från Sveriges Statsförfattning ,
administration och drätsel , för att förvaltas
efter de serskilda grunder , som antingen
vid förvärfvandet deraf blifvit eller blifva
lagde, eller sedermera i behörig ordning
tillkommit eller tillkomma; fördenskull anset
Utskottet den af Herr Rosenqvist I ofvanberörde
måtto gjorda hemställan icke
Allm. Besv. o, Oec. Uish, Bet. N:o 181. $
böra för Rikets Högloflige Ständers pröfning
blifva etl föremål.
Stockholm den 18 Mars i85o.
Få Höglofl. Ridderskapets
och Adelns
Ledamöters vägnar:
J. Cederström.
På Vålloflige
Borgare-Ståndets
Ledamöters
vägnar :
Erik 31. Lejjler.
På Högvördig®
Preste-Ståndets
Ledamöters
vägnar:
Wilh. Faxe.
På Hedervärda
Bonde-Ståndets
Ledamöters
vägnar:
Olof Carlson.
P, R 0 0 s,
STOCKHOLM,
lil mens &f Granbergs Tryckeri, i83o.
REGISTER öfver de af
Pakets Högloft. Ständers
Allmänna Besvärs- och Oe~
conomie - Utskott , tinder
1828—1830 årens Riksdag,
afgifva B et än kanden.
Betänkandets
Numer.
A
Auction j om förbud emot dess
förrättande å dag näst före
eller efter Predikodag . . 4, 72, 145
Arbets-commxmderingar , om der*
ras upphörande . 3i *»
Afvittrings-verket, om dess befrämjande
i Luleå Lappmark 8i, i35
Allmänningar,Härads-, om utkrö
ning
derå
g6
Allmogen från Norrland, om con
troll
å dess handel . . . 102,
B
Beväringsskyldighet j om dess Införande
i Åsele Lappmark 8
Barnmorskorj om deras examinerande
på Gottland . . . g, 67
Register of v. Allm, Besv.-o. Oec.-Utsk. Bet, 8.-de Sami,
1
% Register ofver Allm. Besv.- och Oreon.-Utsk. Bet.
N:o
Bevärings-manskap, om inskränkning
i dess vapenöfningar . . . . i5
Beklädnads-bidrag af Soldat-rotar,
om jemkning deri inom Piteå
Socken 16
Båtsmans Rotehållare, om deras inställelse
vid General-mönstringar
26, 127
Bjggnads-hjelp, om lindring i dess
utgörande ....... 28, 87
Beväringen på Gottland, om dess
förvandling till conscription . 37, 80
By-ordning, om upphäfvande af
en sådan i Upsala Län ... 3g
Besigtningar, oeconomiska, om deras
hållande å Kyrkoherde-boställen
. . . . . . . . 43
Begrafnings-platser, om deras anläggande
44
Boställen, Kyrkoherde, om oeconomiska
besigtningar derå . . 43
Buldan, från Helsingland, om dess
stämplande
4^» 157
Brännvin, om förbud emot dess
tillverkande af spannmål . . 53
Borgerskapets onera, om Fastighets-egares
i Städerna deltagande
deri 5p, 88
Bergs-Tings-Rätter , om deras bibehållande
62,99
Register ofver Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk, Bet. 3
N:o
Besigtningar , om sådana på Soldal
Toip
65, 104
Bränn vins-distillering, om rättigheten
dertill i Stockholm . . 74
Burskap, om uppsägning deraf för
medellösa Borgersmän . . .78
Boskapsskötsel, om medel att upphjelpa
den i Riket . . . . 12g
Brännvins-bränning , om oföränderlighet
i föreskrifterna derom 161
Betjening Cunzli-
C
Canzli-Betj erling, om dess förökande
i Oeconomie-Utskottet . . 1
Collert- och Stamboks-medel, om
sättet att dem insamla ... 5
D
Domare, t. f., om resekostnad och
tractamente åt dem .... 5a, 92
Danviks-hospitals-hemman , om re
cognitions-afgift
deraf . . . 83, i63
E
Ekevirke, om dess forslande för Kronans
räkning 42>
Evangeliiboken, om den nyås antagande
47» >69
Entomologisk Samlingi, om inköp
af en sådan till Riks-Museum 68
4 Register ofver Allm, Besv.- och Oecon.-Vtsh Bet,
N:o
Embets-Verben', om ändring i deras
arbetstid . . . . . .69
Eskilstuna , om en undervisningsanstalt
derstädes 85
Extra roteringi-skyldige, om rättighet
för deni aLt lega karlar
inom Bevärings-åren • . 100, i/j9
Ecclesiastic/ue-bemman , i Skåne ,
om Skattelösen deraf . . .110,14*
F
Fiscals-tjenst, om inrättande af
en sådan för Consistorii-mål 22
Fängförings-s ätt, om ändring deri 00, 119
Fiske, om frihet dertill i Skärgårdar
5o
Författningar, oeeonomiska, om
tiden för deras inträdande i
verksamhet . . . . . . 5^, t3-7
Forväsenclet, om ändring deri . 8'j, 143
Fartyg, om läste-afgift för sådana
med Turkiska Pass . . t)5, i36
Fiskare, om deras uppmuntrande
till bosättning i Bohus-Läns
Skärgård 108
Fjällbacka, om en köpings anläggning
derstädes 29, 118
Eattig-colonier, om inrättande af
sådana iaq
Register öfver Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Bet. 5
N:o
G
Gästgifvar e-gårdar , om anläggning
af sådana på Wermdön 5i
Gudstjenstj om straff för uteblif
vande
från den offentliga . i56
u
Hemmansdelar, om deras sammanslående
under en rök . . . 12, g8
Hjelpedagsverken , om yrkad frihet
från sådana till vissa Boställen
3 5, 94
Hussarer , Smålands, om deras reducering
34,gi
Hö, om dess vägning i stället för
Parm-mätning. ..... 61
Hushälls-Sällskapen , om förändrad
organisation deraf . . 63
Helgedagar j om indragning af en
del sådana 66
Handel, af Norrländska Allmogen,
om controll derå .... 102, i4i
Hemman, Ecclesiastique, i Skåne,
om skattelösen deraf . . . 110,141
Handlingar, allmänna, om förbud
emot deras utförande , . . i4o
Hästcultur, om medlen att befordra
den i Riket 153
Hästar, Danske, om förbud emot
deras införande till Sverige 101, i5a
6 Register ofver Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsh. Bet
W:o
/
Jagt-Cassan i Öster-Göthland om
disposition deraf 4*
Invalid- inrättningen vid Ulrics
dahl,
om dess upplösning . . 117
Judarj, om de i Riket vistande och
deras rättigheter 123
Jus Patronatus om inskräkning 126
K
Kärr och Mossar , om vilkoren för
deras utgräfning på Gottland 18
Kyrkorj, om deras sammanbyggnad 24» i5g
Köpinge om anläggning af en sådan
vid Fjällbacka .... 29, 118
Kronoskjuts j om Skärgårds-hem
mans
befrielse derifrån ... 48
Kohlj, örn fri försäljning deraf i
Tossebo Härad 56
Kohls om dess mätning med tun
nemått
61
Krigs-Academien vid Carlberg, om
ändring i dess organisation . g o
Kyrkosång, om inrättande af ett
Institut för Kyrko-sång. . . g3, 144
Kohls om frihet från leverans deraf
till vissa Bruk . . . .106
Lappmarken s om Be vä rings-skyldighetens
införande derstädes * . 8
Register ofver Allni. Besv.- och Oecon.-Utsk. Bet. 7
N:ö
Lands-Fiscaler j om deras indragning
33
Lappska Folkstammen j om åtgärder
att hindra dess undergång 81
Läste-afgift, om sådan för Fartyg
med Turkiska Pass . . 95, i36
Lärare vid Lancaster-Skolor, om
rättighet för dem att räkna
dubbla tjensteår io5
Låneanstalt, om en sådan för
Tack jerns-tillverkare . . . 109, 148
Lärare, vid Gymnasier oell Scholor
, örn löne-förhöjning åt
dem • 1 •••••• • 124? 162
Lagförslaget, om föreläsningar deröfver
vid Undervisnings-verken
* • • • . • • • . i34
Lånefond, om en sådan till belåning
af spannmål . . . 143, 178
Landtbruks-scholaj örn inrättande
af en sådan i55, 167
M
Markhads-dagar, om inskränkning
i deras antal 4>72>,45
Musik-Corpser j Lifgrenadier-Regementets,
om förbud emot deras
förläggande i Linköping i3,97
Marknader j om deras aflägsnande
från Kyrkor 17
8 Registet ofver Allm. BcsiU- och Öecon.-Ulski Bett
Nto
Mossar och kärr, om vilkoren för
deras utgräfning på Gottland 18
Marknader, om inrättande af sådana
på åtskilliga ställen . .21
Mönstringar,<G ener al-, med Båtsmän
öm Rotehållares inställelse dervid 26, 127
D:o d:o, om tiden för deras hål- fse Hussarer
lande med Cavalleriet . . . ^Smalands.
Marknader, om förbud emot otillåtna
»«■««•«•■ j8j i
Marknad, om en sådan i Borås 38, n/\
Marknad s-vakter, om Militairens
begagnande dertill .... 38, 1 r 4
Malmvägar, om klagan öfver deras
bruk i Bergslagerne . . 40, ii3
Magazin, Socknars och Bolags- för
spannmål , örn deras förvaltning
45
Municipal-Stjreiser, om deras inrättande
i orterne (se vidare
i ämnet Hushålls-sällskaperne) 123
Mynt, om antagande af ett allmänt
........ .49
Munderings-persedlar, om deras
förvarande i Trossbodar . . S5
Markegångssättning, om ändring
i Författningarna derom . . 166
N
Nämndemän, om skjuts och tra
cta
-
Register öfver Allm. DesiK- och Oecon.- l)tsk. Beti 9
N:o
ctamente för dem vid tjensteförrättuing
. . ^
National-bevär ingen på Gottland,
om dess förvandling till conStiription
. . . * . . . 37, 80
'Nämndemän, om deras befrielse
från Håll- och Reserv-skjuts ia5
O
Örgel-^bfggeri, om åtgärder till .
dess befrämjande * * . . q3, i 44
P
Ploglag, om ändring deri, till vintervägars
underhållande . . 1 r
Psalmboken, om den gamlas afly
sande
från Gudstjensten . . 20,O4
Planpenningar, om ändring i grunden
för deras beräkning . . 23, 70
Pensions-inrättningar, om deras
införande vid Bruk och Fabriker
. . . i . * i » 71
Post-verkét, om befordrings-sättet
derstädes . . . . 1 . 4 111
Pionnier-corpsen å Wanäs, om dess
förbättrande . . . , . .121
Pr ester skap et, om ändring i dess
aflönings-sätt i32, 168
Register öfv. Allm. Besv.-o, Occ.-Ulsk. Bet. S.-de Sami.
å
IO Register öfver Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Eet,
N:*
Preste-tionderij om dess utgörande
på Gottland i5S
R
Remonterings-skyldiglietens lättande,
(se Häst-culturen) . .
Remisser från Riks-Stånden, om
deras expedierande till Utskotten
a
Recrutering, om vite för Rotehållares
försummelse att skaffa
reerut jg
Rotar, om spridda Rotars sammandragande
. ... . . . 27, 116
Registerj om dess upprättande öfver
åtskilliga Riksdags-Hand
lingar
35, i3o
Ränte-hö och Halm, om dess lef
verering
till Hof-Stallet . . 36, 115
Recognitions-afgiftj om sådan för
Danviks hospitals-hemman. . 83, i63
Rustnings-besväretj om yrkad lindring
deri io3, 13g
Rcinteved, om ändring i stadgan
dena
derom i65
S
Suppleanter till Ledamöter i Oeconomie-Utskottet,
om Bonde-Ståndets
val af sådana. . 3
Register ofver Allm. Besv.-och Oecon.-Utsk. Bet. ii
K:»
Stamboks- och Collecl-medel, om
sättet att insamla dem ... 5
Skoggbesparing, om åtgärder dertill 6, 77
Skallgång, om uppbådande derlill 14» 41
Skepps-umgälder, om nedsättning
deri för Svenska Fartyg . . 32
Smålands Hussarer, om deras reducering
34i9i.
Spannmåls-Magasiner, Bolags- och
Socknars, om deras förvaltning 45
Skär går ds-hemman, om deras befrielse
från Krono-skjuts . . 48
Smides-rätt, om dess utvidgande i
Ofvansjö oell Thorsåkers bergslag
• . • . . . . . • 58
Städer, om Fastighets-egares der
städes
deltagande i Borgerskapets
onera 59, 8S
Soldat-torp, om besigtningars hållande
derå ....... 65, 104
Sparbanker, om deras inrättande
vid Bruk och Fabriker . .71
Snöplogning, örn upprättande af
accorder derom 'y3
Smides-rätt, om utvidgande deraf
i vissa Bergslager .... 79, i5i
Skjuts-inrättningen, om ändring
deri (se forväsendet)
Scholor, Lancaster-, om inrättande
af sådana .86
12 Register Öfver Allm. Besv,- och Oecon.-Utsh, Bet4
Nj«
Scholor, Lancaster-, om dubbla tjensteårs
beräkning af Lärarne
derstädes io5
Skärgård^ Bohus Läns, om medel
att uppmuntra Fiskare till bosättning
der . . . , , .108
Säga relän, om dess beräkning och
utgörande 133, 147
Spannmål, om dess beläning . . i43
Schola, om en sådan för Landtbruket
i55, 167
T
Tjurii-bränning,om skogstägt dertill
å Krono-hemman i Norrbotten
10,76,140
Tossebo Härad, om fri kohlförsäljning
derstädes . . . , 56
Thorsåkers och Ofvansjö Bergslag,
om utvidgad smides-rätt 5g
Tofta Fl emman, om en derifrån
afskiljd skogspark .... 60
Tackjern, om controll å dess
godhet ....... 107, i5q
Tackjsrns-tillverkare, om en lå
ne-anstait
för dem . . . 10g, i48
Tackjern, om frihet i köp och
salu deraf . , . . . . 112, i3g
Theatrar, om yrkad frihet att
inrätta sådana . . . . , i3r, 164
Tjcnster, om förbud mot Heres
iunchafvaude af en person i54
Register öfver Allm, Besv,- och Oecon,~Utsk, Bet, Ijf
M:o
Tionde , om dess utgörande till
Presterskapet på Gottland . i58
U
Undervisningsanstalt, om inrättande
deraf i Eskilstuna ... 85
Utkröning, om dess verkställande
å Härads-allmänningar . . 96
Ulricsdahl, om upplösning af Invalid-inrättningen
derstädes . 117
V
Vadmal till Soldats- och Ryttarebeklädnad,
se Hussarer Smålands
Vägutstakning,
om grenars användande
dertill ^»77
Vägar, om deras underhållande
vintertiden
Vakter, Militaire, om deras begagnande
vid Marknader . . 38, ii^
Vägar, om frihet att begagna dem
i allmänhet ...... 54
Väglagning, om ändring i föreskrifterna
om tiden dertill . 82, i38
Vexelundervisning, om prof deri
vid Prest-examina .... 89
Ved, om ändring i Kongl. Brefvet
d. 7 Maji 1802 om ränte-ved 165
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, i83o.
