# ID: svediakorp-gov1978
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,216
# sentences: 1,773
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besv. och Oecon. Ulsk. Bet.-de. IV.-o 76. ig
alt samma rättighet må tillkomma Skatlchemmans-egare,
hvilkas skog icke är från
angränsande Kronoskog afrösad; hvilket
sistherörde yrkande jemväl blifvit frainställdt
uti Joh. Jac. Rutbergs serskildta
Memorial, hvarå Utskottet emottagit Hedervärda
Bonde-Ståndets remiss, sedan det
förra Betänkandet, den 3 sistlidne Januarii,
till Riks-Slånden redan ingått.
Utskottet, som i sitt förra Betänkande
endast sträckte sitt yttrande till de af
Motionairen yrkade åtgärder, får nu, på
grund af de gjorda anmärkningarna, och,
till yndanrödjande af de hinder, som ligga
i vägen för ett friare begagnande af tjäraBränningen,
tillstyrka, att Kronohemmansoch
Nybygges-åboer i de norra Länen må,
der deras hemman och lägenheter äro afvittrade
och a frösa de, fritt på sina områden
få till tjäru-bränning begagna de inom
deras områden befintliga stubbar, rötter
och vindfällen, och att öfrige Kronohemmans-
och Nybygges-åboer, der afvittringen
ej ännu framgått, må, genom erhållande
af mot hemmanets eller lägenhetens
storlek proportioneradt och provisionelt anslaget
område å de till deras lägenheter angränsande
ännu ofördelade marker, komma
med de förra i lika rättighet, Ilyad beträffar
Skattehemmans-egares tjäru-brännings
-
20 Besv. och Oecon. Ulsh. Bet.cle.N.o j6.
rättighet, så är den, inom deras obestridliga
områden, förut gifven; men att utsträcka
den derutöfver, äfven då deras skog ej
är från angränsande Kronoskog afrösad,
ian Utskottet ej tillstyrka, utan anser dem,
i likhet med öfrige enskilde, som önska
tegagna den förmonen, att på Kronans skogar
idka tjäru-bränning, böra vända sig
till Konungens Befallningshafvande, för att
lagligt tillstånd dertill erhålla. Vidkommande
tjäru-bränning af torra träd, så afstyrker
Utskottet rättigheten dertill, på skäl,
som i dess förra Betänkande äro anförda;
och hvad angår en fri och af ingen controll
bunden tjäru-bränning på de delar af
Krono-skogarne, som icke ligga inom något
hemmans eller nybygges område, eller
inom de till Kronohemman eller Nybyggen
angränsande trakter, som här föreslås, att
besagde lägenheter tilldelas, för att derå
få tjäru-bränning idka, finner Utskottet betänkligt,
att en sådan frihet tillstyrka, emedan
den skulle förnärma Kronans rätt, måhända
medföra skada för skogarne genom
olofliga tillgrepp derå, för att erhålla tjärubrännings-ämnen,
äfven ofta åstadkomma
inbördes afund, tvist och våld mellan dem,
som idka denna handtering, samt, genom
följderna häraf, från denna näringsgrens
begagnande utestänga mången af dem, som
nu efter utsyning och mot en lindrig aft
Besv. och Oecon. Utsk.
gift gagna sig och Staten, genom deltagande
i detta närings-fång.
Utskottet får således tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer, alt, genom en underdånig
skifvelse till Kongl. Maj:t hemställa,
det Kronohemmans- och Nybyggesåboer
i de norra Länen må erhålla rättighet,
att, utan föregången ansökning och
anställande syn, samt utan all slags afgift,
få till tjäru-bränning använda de å
nämnde hemmans och nybyggens områden
varande stubbar, rötter och vindfällen,
der dessa områden äro genom afvittring
bestämda och afrÖsade; men der ingen
afvittring ännu för sig gått och intill
dess sådan blifvit verkställd, må enahanda
rättighet tillkomma Kronohemmans-
och Nybygges-åboerne, å de till
deras lägenheter angränsande ännu ofördelade
marker, till så stor vidd, som, beräknad
efter hvarje lägenhets, vid skattläggning
stadgade, eller i brist deraf,
vid lägenhetens första utsyning och beviljande,
provisionel föreslagna och antagna
hemmantal eller storlek, är för orten
enligt afviltrings-stadgan tillåten, och
hvilken vidd Konungens Befallningshafvande
eger, i afseende på nu ifrågavarande
rättighet, utan all kostnad å Krono
-
32 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.cLe. N.o 76.
hemmans- eller Nybygges-åboens sida,
för hvarje lägenhet, efter denna grund
provisionel, tills afvittring derå för sig
gått, stadga.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
TÖCKHOLM, P. A. Norstedt & Söner, 1829
%
/
— . —  - —-- ——
V '
-
N:o 77.
Ytterligare Utlåtande, angående föreslagna
åtgärder till skogs besparing,
dels genom trädens qvistning vid
allmänna sommar-vägar, dels genom
trädqvistars eller grenars begagnande
vid uppställning af vintervägar.
I anledning af Herr af Sillens , Georg
Axelj i ämnet väckta 2:ne serskilda Motioner,
har Utskottet uti dess, under N:o
6, den 2 sistlidne Januarii afgifne Betänkande:
1:0
På anförde skäl afstyrkt den ena
Motionen, om träds qvistande, i stället för
nedhuggning, på ömse sidor om allmän
sommar-väg, och endast föreslagit den ändring
uti åberopade allmänna föreskriften
om skogs och buskars undanrödjande invid
allmän väg, att derifrån måtte undantagas
höjder, hvarest vattnet hastigt afrinner,
samt sådan mark, der träden stå så glest,
att de icke hindra vägens uttolkning; och
Bihans till R. St, Prot. 1828 och 1829. 8\de Sami. l
14-e H;t,
a Desv. och Oecon. TJtsh.
2:0 Föreslagit utverkandet af allmänt
påbud, det vid vintervägars uppstakning
måtte endast begagnas träds grenar eller
qvistar.
Betänkandet, som bifallits af Högvördige
Preste-Ståndet, har deremot af de
öfrige respective Stånden blifvit återremitterad
t.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
har Friherre Palmstjerna, Carl Otto, ansett
den, i senare Momentet föreslagna,
åtgärden, att endast med qvistar eller grenar
uppstaka vinterväg, förfela sitt ändamål
derigenom, att så beskaffade vägvisare, serdeles
på stora slätter, svårligen emotstå urväder,
då de snart öfverliöljas af snödrifvor;
hvarjemte påbudet skulle förorsaka
jordbrukaren olägenheter, i det lian icke
finge fritt välja och använda hvilka ämnen,
hail, för uppstakningen af sin väglott, funne
tjenligast.
Herr af Sillen, G. A., har rigtat sina
anmärkningar mot Betänkandets i:sta Moment,
och hufvudsakligen anfört:
Att han icke kunde förstå, hvilka olägenheter
skulle, enligt Utskottets åsigt,
möta fjärmare väglotts-egare, genom trädens
qvistning i stället för undanrödjning
Desv, och Oecon. Utsk. Utl.-cle. N-o 77. 3
invid allmän väg, ej eller huru någon svårighet
kunde uppstå, alt ett slikt påbuds
efterlefnad controllera; samt
Att han lika litet förmådde inse skälet
till Utskottets förslag, om endast den inskränkning
i nu gällande föreskrifter, alt, i
fråga om träds undanrödjande vid vägar,
undantag blott för vissa trakter måtte göras;
Förblifvande alltså Herr af Sillen vid
sitt i Motionen gjorda yrkande, att qvistning,
men icke nedhuggning af träd, invid
vägar borde ega rum.
De, inom Vällofl. Borgare-Ståndet, samt
Hedervärda Bonde-Ståndet, gjorde erinringar
afse endast ofvanomförmälda, af Friherre
Palmstjerna framställda, olägenheter
deraf, att till vintervägars utstakning icke
skulle få användas hvilka tjenliga ämnen
som helst; hvartill å flere skogslösa trakter
skall nyttjas gammal stör, försedd med
lialmstopp o. s. v.; då deremot åter på
skogrika orter tätt växande unga barrträd
dertill kunna med fördel användas.
Utskottet, som, vid första bandläggningen
af de 2!ne nu åter ifrågakomne, till
skogshushållning syftande Motioner, mera
fästade sin uppmärksamhet på det vigtiga
af egentliga hufvudändamålet, än uppå
de af Molionairen framställde, ingalunda
4 Drsv. och Oecen. Utsk. Utl.cle. N.o 77.
väsendtliga medlen, att befordra ett sådant
mål, fann väl genast sig ega skäl afstyrka
den föreslagna trädqvistningen vid sommar-vägar,
under hemställan endast, att
den öfverklagade trädens nedhuggning icke
måtte ega rum å sådane ställen, der vägens
uttorkning det icke nödvändigt påkallade,
men ville deremot understödja den
andra Motionen, angående trädgrenars begagnande,
i stället för unga träd, lill vintervägars
uppstakning, serdeles som äldre
författningar redan påbjödo lika beskaffad
bushållnings åtgärd, i afseende å gärdesgårdars
underhållande.
Likväl, då Friherre Palmstjernaj jemte
Ledamöter inom Borgare- och BondeStånden,
nu mera gjort Utskottet uppmärksamt
på olägenheterna genom hindret i fritt
val af utslakningsmärken för vinter-vägar,
finner Utskottet skäl att, frångående sitt
förra yttrande i denna del, vördsamt tillstyrka,
att hädanefter, såsom hitintills, det
må på vederbörande jord-egare sjelfve ankomma,
att deras väglotter utstaka, på sätt
för dem kan vara beqvämligt och för ändamålet
tjenligast.
Hvad åter angår Motionen om qvistning
i stället för nedhuggning och undanrödjning
af skog invid sommar-väg, i anledning
hvaraf Utskottet, under Motionens
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.cTc. N.o 77. 5
afstyrkande, föreslagit den öfverklagade Författningens
bibehållande, endast med den
inskränkning, att föreskriften icke måtte å
vissa trakter tillämpas, så torde Utskottet
böra, till svar å de i denna del gjorda
anmärkningar korteligen erinra: Att orsaken,
hvarföre skogs och buskars undanrödjande
invid Landsväg icke allestädes vore
för vägens nödvändiga uItorkning lika angelägen,
är den, att t. ex. på höjder sådant
kan ske, oaktadt den större fuktighet
och syra jorden vanligen bibehåller genom
tätt växande trädens röter,och icke, såsom
Herr af Sillen förment vara åsyftadt, genom
tradstammarnes så nära belägenhet
till hvarannan, att vattnet icke skulle kunna
deremellan afrinna, samt att uttolkningen
ej eller betydligen försvåras genom
den ringa fuktighet, som å landsvägen föranledes
genom planterade alleer eller andra
isolerade träd o. s. v.; samt att för
öfrigt, i fråga om trädqvistningen på sätt
Motionen innehåller, den aflägset boende
väglotts-innehafvaren, såsom oftast icke
egande den jord, der vägstycket framgår,
torde finnas mindre angelägen om att, i
och för trädens och buskars besparande,
qvista dem successivt hvarje år, hellre än
att på en gång genom fällning eller rothuggning
dem undanrödja; och att, i sådant
hänseende, det ingalunda blifver lika
6 Besv. och Oecon. Utsk. Utl:de. N.-o 77.
lätt att controllera eller Levisa, genom
hvilkens åtgärd undanrödjningen skett, som
det faller sig beqvämt, att vid första ögonkastet
urskilja effecten af gerningen.
Ehuru alltså sistberörde anmärkningar
icke lemnat Utskottet ringaste anledning,
att vika från sitt i denna del förut vördsamt
afgifna yttrande, hafva dock, vid ämnets
ytterligare granskning, förekommit omständigheter
, som synts böra leda till ett
förändradt utlåtande härutinnan.
Uti 7 Momentet af 1734 års Gästgifvare-Ordning
finnes väl det allmänna förordnande,
”att små buskar skola på ömse
”sidor om Landsvägen ifrån yttre kanten
’af diket till 3, och der ej dike är, till 6
”alnar borthuggas, på det vägen så mycket
''snarare må upptorkas,” men olika åtgärder
hafva, i mon af hehofvet, på olika orter
blifvit vidtagne, allt efter det vederbörande
Läns-Styrelser profvat nödigt att, med
afseende icke allenast å vägens underhållande,
utan ock å de resandes större säkerhet,
för hvarje ort i police-väg föreskrifva.
Och enär, vid sådant förhållande,
det synes lämpligast, att ofvanåberopade
allmänna stadgande i Gästgifvare-Ordningen
hädanefter, såsom hitintills, handhafves
såsom andra ordningsmål af Kongl.
Majrts Befallningshafvande; på hvilkas om.
Besv. och Oecon. Utsk.
tanka det bör ankomma, att de serskilda
föreskrifter, som för serskildta fall härvid
kunna blifva nödvändige, meddela, anser
Utskottet det i förra Betänkandet föreslagna
undantaget af författningens tillämpande
å vissa trakter icke af behofvet påkalladt;
hvadan alltså Utskottet nu tror sig
böra i allo afstyrka bifall till de utaf
Herr af Sillen väckta båda ofvanomförmälda
Motioner,
Slockholm den 6 Mars 1829.
N:o 78
Utlåtande, angående väckt Motiön,
rörande uppsägning af burskap
för medellösa Borgersmän iStäderne.
Högiofi. Bevillnings-Utskottet bar, genom
Protocolls-utdrag den 10 sistlidne Februarii,
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
handläggning öfverlemnat en af
Herr Grefve Cronhjelm,> Otto Augustq väckt,
och uti dess lill förstnämnde Utskott remitterade
Memorial, rörande åtskilliga förändringar
och tillägg i Bevillnings Förordningen,
bland annat förekommande Motion,
8 JJesv. och Oecon. Utsk. Utl:de. N.o 78.
att, då berörde Förordnings 6:te moment
stadgar, ”att den, som i laga tid ej burskap
uppsagt, skattar, om han ock ej drif”ver
någon borgerlig rörelse”, det icke sällan
skall hända, att mångå borgare, hvilka,
såsom dels utfattige dels utgamle, icke
vidare kunna någon handtering drifva, likväl
utur den anledning af Taxerings-Comiteerne
påföras skatter, dem PröfningsComitén,
vid anmäld klagan, måste eftergifva,
alt desse fattige Borgare icke mägtat
bestrida afgifter, sorn skola vara förenade
med uppsägning af den borgerliga
rörelsen; föreslående fördenskull Motionairen,
att hos Kongl. Maj:t mätte utverkas
Nådig Befallning, det Magistrater i Städerne
och vederbörande, som ega någon befattning
med utlemnande af bevis om burskaps
uppsägning, skola vara pligtige att,
enär en Borgersman eller dess enka derom
gör skriftlig eller muntlig anmälan, och
tillika sin medellöshet, med betyg af Pastor
och någon annan godkänd person, styrker,
sådant bevis om burskaps - uppsägningen
kostnadsfritt och genom Protocolls-utdrag
på ostämpladt papper genast meddela; hvilket
betyg sedan skulle åtfölja Taxeringsuppgiften
till förekommande af den ofvan
anmärkte, origtiga debiteringen.
Oeconomie-ötskottet, som, efter öfvervägande
häraf, linnér det vara nyttigt att
Besv. och Oecon. Utsh.
för framtiden afhjelpa den af Motionairen
anmärkta olägenheten, tror dock, att, enär,
enligt redan gällande Författningar, alla utfattige
personer äro befriade från kostnaden
både till Charta sigillata och lösen eller
annan afgift, i fråga om Autoriteters och
Tjenstemäns betyg eller expeditioner af
hvad innehåll som helst, det, i hänseende till
nu förevarande fråga, endast torde erfordras
föreskrift, huruledes fattigdomen må tjenligast
varda constaterad; och får fördenskull
Utskottet, för det ändamål Herr Grefve Cronhjelm
föreslagit, hemställa, om icke Rikets
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla
om det Nådiga förordnande till vederbörande,
att såsom fattig-bevis, i fråga
om burskaps uppsägning, må gälla det
intyg deröfver, som Borgersmannen eller
dess enka företer, utfärdadt och underskrifvet
af tvänne Borgersman, hvilka
idka enahanda näring, som den från rörelsen
afgående sig afsäger, eller ock, i
händelse sådane inom Staden icke skulle
finnas, af tvänne andra för redlighet
välkände Borgare.
Stockholm den 6 Mars 1829.
Besv. och Oecon. Utsk. Betsele, iF.o -jq. io
N:o 79.
Betänkande, angående väckt fråga 0111
utvidgad Smides - rättighet, samt
om upphäfvande af det nuvarande
Smides-förbudet på vissa ställen
inom Bergslag.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna
Besvärs och Oeconomie-Utskottet
remitterat Riksdags - fullmägtigen C. G.
Fahlanders memorial, hvaruti föreslås: alt
alla egare af hammars-smiden, som sådant
önska, må erhålla ökad smides-rätt i mon
af deras skogs- och tackjerns-tillgång; i
följd hvaraf det på vissa orter inom Bergslag
exsisterande smidesförbudet skulle upphöra.
Såsom skäl för detta yrkande andrages,
att det ringa tillåtna smidet af 60
■SkU. betager Bergsman eller annan smidesegare
möjligheten att förskaffa sig dugliga
arbetare, enär de ej kunna erhålla sysselsättning
en längre tid af året, samt alt utsträckt
smides-rätt skulle balancera exporten
till Finland och således hålla åtminstone
tillverkaren skadeslös för sitt lager;
hvilket Motionairen anser vara desto angelägnare,
sorn tackjerns-tillverkningen stundligen
ökas, genom de i Norrland nyligen
Besv. och Oecon. Utsk.
anlagda mas-ugnarne, och deraf följden
blifver, att, om cn större consumtion icke i
samma förhållande eger rum, tackjerivs-ti11-  verkarne uturslåndsättas att draga de med
denna näring förknippade kostnader, och
hvarigenom slutligen hela jern-handteringen
skulle upphöra.
Häruti hafva instämt Lars Persson
från Westerås Län, I. E. Jansson från
Wermland och Petter Pehrsson från
Nerike.
Utskottet, som tagit denna framställning
i öfvervägande, får först, i afseende
å Motionairens yttrade farhåga i allmänhet
för öfverskott af tackjern och dess fallande
derigenom i vanvärde, vördsamt andraga,
att endast Irenne mas-ugnar i senare
tider kommit under anläggning i Norrland,
hvilkas tackjerns-production ingalunda
öfverstiger ortens hellof deraf för närvarande;
äfvensom, att den för tackjernet
någon tid mindre förmonliga conjuncturen
endast varit tillfällig, dertill orsaken igenfinnes
deruti, att åren 1825 och 1826, då
tackjernet betaltes utöfver dess naturliga
pris, alla mas-ugnar blåste starkare och
producerade ett större tackjerns-förlag, som
ej minskades under 1826 års ovanligt starka
torka, då två tredjedelar af Stångjerns
-
■12 Besv. och Oecon. Utsk. Bct:de. N.-o 7g.
verken i Riket voro en längre tid overksamma,
och hvarförutan 1827 ars goda
vinter ytterligare bidrog till tackjerns-prisets
fall.
Hvad åter hufvudfrågan, eller den yrkade
utsträckningen af smides-rättigheten
angår, bör Utskottet upplysa, att Kongl.
Förordningen af den i5 Junii i8o3 tillåter
stångjerns-verks-egare utom Bergslag
att, emot serskild afgift till Staten, vid sina
redan privilegierade härdar, tillverka så
mycket, som medhinnas kan öfver härdens,
genom hammarskatts - afgiften , skattlagda
skeppundtal, med egen tackjerns- och skogstillgång,
äfvensom med köpe-lackjern och
köpe-kohl, enär, genom behörig undersökning,
kan visas, att sådant sker utan andras
förnärmande; och förekommer härvid jemväl,
det Kongl. Majit i senare tider, efter
föregångne Bergmästare-undersökningar och
enligt vederbörandes tillstyrkan, beviljat,
mot recognitions-afgift, Ofvansjö och Thorsåkers
Bergslager ett ökadt smide af 2,3oo SktL
I öfverensstämmelse med hvad sålunda
redan eger rum, anser Utskottet det
böra tillåtas dem, hvilka vid redan privilegierade
Stångjerns-verkstäder inom Bergslag
åstunda utvidgad smides-rätt, att i vederbörlig
ordning begära undersökning der
-
Besv. och Occon. Utsk.
örn, och alt, enär det ulrönes, att de sökande,
utan förnärmande af andras rätt och
utan förminskning af tackjerns-tillverkningen,
hafva på egna skogar tillräcklig kohltillgång,
så väl till nya smidet, som till
det dertill erforderliga tackjernet, tillstånd
må dem medgifvas till så stort smide, som
finnes svara emot skogs-tillgången; och tror
Utskottet jemväl det. höra på resultatet af
så beskaffade skogs-undersökningar ankomma,
i hvad mon smides-rättigheten må de
så kallade Bergsmans-härdarne tillerkännas,
hvarförinnan upphäfvandet af nu gällande
smides-förbud å vissa ställen inom Bergslagen
icke kan tillstyrkas; lärande Rikets
Höglofl. Ständer, i händelse det sålunda
afgifna vördsamma yttrandet bifalles, i enlighet
dermed låta underdånig skrifvelse i
ämnet till Kongl. Majit ingå.
Stockholm den 6 Mars 1821).
N:o 80.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 37, angående väckta
i4 Desv. och Oecon. Utsk. Utl:de N.o 80.
Motioner om upphörande af National-Beväringen
pä Gottland.
Genom Protocolls-Utdrag, den 12 sistlidne
Februarii, liar Hedervärda Bonde-Ståndet
till Utskottet återremitterat ofvannämnda
Betänkande, på grund af dervid gjorda
anmärkningar utaf Riksdagsfullmägtigen från
Gottlands Norra Härad, Pehr Mårtenssonj
som hufvudsakligen upprepat de skäl, hvilka
föranlåtit honom väcka Motionen om
upphörande af National - Beväringen på
Gottland, och ytterligare sökt visa, det
herörde Inrättning är för Gottlands Innevånare
onyttig och för Stats-Verket betungande.
Men då, efter Utskottet tillhandakomne
Protocolls-Utdrag, Höglofl. Piidderskapet
och Adelil d. 19, Högvördige PresteStåndet
den g, och Välloll. Borgare-Ståndet
den 3 sistlidne Februarii bifallit ifrågavarande
Betänkande, får Utskottet det
Hedervärda Bonde-Ståndet sådant härmed
tillkännagifva.
Stockholm den 6 Mars 1829.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Söner, 182g.
. .
N:o 81.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
dels om tillägg i föreskrifterne,
rörande Afvittrings-Verket inom
Luleå Lappmark, och dels om behofvet
af åtskillige åtgärder, till
förekommande af Lappska Folkstammens
undergång.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
inlemnadt Memorial, har Herr af Robsonj
Carl Magnusj med fästad uppmärksamhet
å det hinder, som för Svenska Bergshandteringens
förenande med det i Luleå Lappmark
belägne Gellivari-Bergs rika malmtillgångar
skall förorsakas, genom bristande
utvägar för malmens transporterande till
de nedre skogrikare trakterna af Landet,
hvarest förädlingen måste ske, yttrat den
öfvertygelse, att af innevånarne i nämnde
Lappmark, hvilka, i anseende till olika
yrke och lefnadssätt, utgöra 2.'ne classer,
nemligen Lappar och Nybyggare, de förre
Bih.till R. St. Prat. 1828 och 1829. 8 Sami. I
iS.-e H. U
2 Besv. och Occon. Utsfs.
skola vara för Bergshandteringens uppkomst
och framgång nyttigare, än de senare,
emedan desse, eller Lapparne, kunna med.
deras Renhjordar verkställa malm-transporter
på temligen korrt lid och till stor
mängd, då deremot Nybyggaren svårligen
kan med sin häst eller oxe åstadkomma, i
detta glest bebodda och ovägade land, mer
än en eller annan malmkörning under hela
vintern; och sorn erfarenheten skall hafva
visat, alt Lapparnes antal förminskas, under
det Nybyggarne ansenligen föröka sig,
hvilket förhållande Herr af Robson ansett
hufvudsakligen härröra deraf, att, genom
Njrhyggenas anläggning och odling, allt mer
och mer inskränkes den af Lapparne från
urminnes lider begagnade betes-tilJgång för
deras Renhjordar, som endast under sommarmånaderne
kunna uppehålla sig på Fjällen,
men om vintern måste söka födan i
skogstrakterne, och af hvilka hjordars tillväxt
Lapp-Allmogens tillvarelse och välstånd
väsendtligen bero; så har Herr af
Robson trott sig böra påkalla Lagstiftarens
mellankomst, för att utstaka dessa båda
Folk-classers ömsesidiga rättigheter, helst
det synes vara tid, att sätta någon närmare
gräns för en strid, som hotar med
Lappska Folkstammens undergång, hvarefter
all oeconomisk betydelse af de i5omil,.
sorn af Luleå Lappmarks omfång utgöra den
Desv. och Oecon. Utsh. Utl.-de JV.o 81. 3
olver skogsg länsen upphöjda delen af Landet,
vore försvunnen, sedan de 3o,ooo
Pien-lif, hvilka nu årligen der under viss
tid hemta födan, skulle upphöra att vara
lill; under åberopande af dessa skäl, har
Motionairen föreslagit:
1:0 ”Att alla i Luleå Lappmark befintliga
Nybyggen och Nybygges - anläggningar
malte afvittras på Statens bekostnad,
”med bibehållande af sådane lägenheter,
”äfven utom dessas områden, på hvilka
”innehafvarnes anspråk lagligen kunna gäl”la,
och med vilkor, att de samma inhäg”nas,
eller alt derå bergadt höfoder i Lador
”vårdas.”
2:0 ”På öfverloppsmarken utsynas och
”från den samma utbrytas alla derå befintliga
lägenheter till Nj^byggen, hvilka se”dan
kunna, i den ordning, som framdeles
lärer stadgas, till begagnande upplåtas”
”Äfven
må den, som inom föreskrif”ven
tid visar sig vara innehafvare af lägenheter,
utom sitt område, till det belopp,
att ett hemman af minst | mantal
”dermed kan inrättas, till ny anläggning
”erhålla tillstånd, dock, uti bägge fallen, att
”den uti författningarne föreskrifna odlings”skyldighet
årligen fullgöres vid rättighe
-
4 Besv. och Oecon. Utsk.
”tens förlust, och att Nybyggaren för öfrigt
”ställer sig till efterrättelse de vilkor, sorn
•tillståndsbrefvet kan komma att innehålla.”
3:o ”Att på den sålunda öfverblifna
”och till Nybyggens upptagande otjenliga
”allmänna marken, Lapparne må ega fri”het
att lägra sig, och obehindradt begag”na
Renbetet, äfvensom att betes-rättighe”ten
under transportfärder ej bör vara dem
”förmenad inom de Nybyggens Utmarks”områden,
som ligga närmast farvägen,
”dock med förbehåll, att skogen der ingalunda
må olofligen tillgripas;” och
4:o ”Till Lapp-Allmogens försvagande
”i både physiskt och moraliskt afseende,
”hvarigenom mången bered t sin undergång,
”har i märkbar mon bidragit ett omåttligt
”begär efter Brännvin, väckt och underhållet
genom samvetslösa, ofta kringresande
speculanlers vinningslystnad. Det är
”ytterst angeläget, att en sträng författning
mot detta onda utfärdas och alfvar”ligen
handhafves. Utan verksamt correc”tiv
häremot, skall denna allmoge snart
”med stora steg framgå sitt förderf och
”sin slutliga upplösning till mötes.”
Sedan, vid detta ärendes föredragning
till Remiss, Herr af Schmidt, Georg Lars,
tillkännagifva, att förhållandet med Arje
-
Besv. och Oecon. Utsh.
plougs Socken i Piteå Lappmark är alldeles
enahanda som med Luleå Lappmark, samt
Herr Boj^ J. F.j som förmält, att Kongl.
Majit 1824 eller 1825 föreskrifvit, i afseende
å provincen Jemtland, att, i mon af
afvittringens fortgång i fjälltrakterne, gräns
skall uppgås mellan Nybyggen och Lappar,
sedan de deröfver blifvit hörde, framställt
den önskan, att Rikets Ständer ville för
detta ändamål afsätta en fond, som ställdes
under Kongl. Majits Befallningshafvandes
tillsyn, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln behagat till detta Utskott remittera
så väl Herr af Robsons förrberörde Memorial,
som Herrar af Schmidts och Bojs, i
anledning deraf, afgifne yttranden.
Hvad sålunda är vordet föreslaget och
anfördt har Utskottet i noga öfvervägande
tagit; och får Utskottet vördsamt upplysa,
att, jemte det Kongl. Majit, under den 10
Februarii 1824, utfärdat Dess Nådiga Stadga,
angående Afvittrings-Verket i Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens
Län, •— och hvilket Afvittrings-Verk, i öfverensstämmelse
med de för detsamma lagda
grunder, hufvudsakligen åsyftar 1
Att skilja Kronans marker från Enskildes
egor;
Att af Kronans marker tillägga svaga
hemman fyllnad i deras behof;
6 Bsesv. oell Oecon. Utsk
Att urskilja hvad hemman, utöfver deras
mantal och räntor, i egor innehafva;
Att af Kronans öfverlopps mark indela
och utstaka Nybyggen, att af hugade
odlare emottagas; och
Att genom dessa anstalter bereda för
hemmansegare full visshet och säkerhet om
deras egorymd, och för idoge arbetare tillfälle
till nya hemmans anläggning på Kronans
Allmänningar och öfverloppsmarker,
samt således befordra Landets uppodlande
och bebyggande; —Kongl. Maj:t tillika och
under sistnämnde dag behagat, i afseende
på verkställigheten af de i Stadgan gifne
föreskrifter, genom Bref till Kongl. Majrts
Befallningshafvande i berörde Län, Nådigst
förordna: att Afvittrings-Verket tills vidare
komme att bedrifvas med aine, Landlmäre
i hvartdera af de 2 förstnämnde Länen,
och med 3:ne inom Norrbottens Län, der
Kongl. Maj:t funnit angelägenheten att, så
mycket möjligt är, påskynda Afvittringen
och Landets befolkning, såsom ett af de
hufvudsakligaste vilkoren för Bergshand teringens
uppkomst och befordrande derstädes,
samt att arbetet först borde företagas
i de trakter, der Afvittringen är mest
behöflig samt de bästa odlings-tillfällen
förekomma, och sedermera efterhand inom
Besv. och Oocon. Utsk.
Länen forisättas; dock att serskild uppmärksamhet
i detta afseende fastades på
angelägenheten deraf, att de trakter, inom
Norrbottens Län, der Bergshandteringen
kommer att införas, blifva afvittrade; hvarjemte
Kongl. Maj:t icke allenast, till bestridande
af de i och för Afvittrings-Verket
inom alla tre Länen förefallande kostnader,
beslående hufvudsakligen uti Landtmätarnes
aflöning och uti betalning för
liandtlangning vid mätningarne, och hvilka
kostnader böra, jemlikt innehållet af Stadgans
16 §, utgå af allmänna medel, i Nåder
anslagit en årlig Summa af 5ooo R:dr,
att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uppå tillgörande requisition, i mon af behofvet
och mot redovisning, anordnas;
utan också åt bemälte Embetsmän i Nåder
uppdragit, att med oafbruten uppmärksamhet
följa, hvar inom det honom i Nåder
anförtrodde Län, det vigtiga afvittrings-arbetet,
vaka deröfver, att de dermed
åsyftade ändamål varda, på ett sätt som svarade
mot Kongl. Maj:ts Nådiga vilja och
afsigt, uppfyllde, samt vid hvarje års slut,
med fullständig underdånig berättelse om
hvad i afseende på afvittrings-arbetet inom
Länet blifvit tillgjordt under årets lopp,
till Kongl. Majt inkomma; äfvensom Kongl.
Majit sedermera den 9 Februarii 1827, uti
Nådig skrifvelse till Kongl. Cancellie-Sty
-
8 Bcsv, och Oecon. Utsk.
reisen och Kongl. Kammar-Collegium, anbefallt,
att Konungens Befallningshafvande
i Vester- och Norrbottens Län skulle, efter
föregången öfverläggning med hvarandra
i ämnet, inkomma med underdånigt
yttrande, om och hvilka vidare eller förändrade
Stadganden och föreskifter än de,
ofvanberörde Afvittrings-Stadga d. 10 Febr.
1824 innehåller, kunna vara af nöden för
afvittringens ändamålsenliga och lämpliga
verkställande samt nybyggens anläggande
inom Lappmarkerne.
Vid detta förhållande och då Utskottet
dels funnit meranämnde Afviltrings-Stadga,
jemte det serskildta Kongl.
Brefvet den 10 Februarii 1824 innefatta
föreskrifter, som hufvudsakligen
äro öfverensstämmande med hvad Motionairen
i 1 och 2 Mom. af dess förslag
yrkat, angående grunderne för
afvittringarne och sådane förrättningars
verkställande på Statens bekostnad,
samt dels gör sig förvissadt, att,
i händelse genom vederbörande Landshöfdingars
infordrade underdåniga yttranden
skulle upplysas, att, i anseende
till de i Lappmarkerne mot i nedra
Landet varande skiljaktiga förhållanden,
nödvändigheten kunde fordra några
närmare och serskilda föreskrifter
Desv. och Oecon. Utsk. TJtlclc. N.o Sn g
i fråga om afvittringarne i Lappmarkerne,
Kongl. Majit täckes i nåder sådane
föreskrifter meddela, anser Utskottet
sig så mycket mindre böra, i
anledning af nyssberörde delar af Motionen,
tillstyrka någon åtgärd af Piikets
Ständer, som Utskottet icke är i
tillfälle att med säkerhet bedöma i
livad mer eller mindre mon de, om
afvittringarne i allmänhet uti Norra
provincerne, redan gifne Stadganden
kunna vara för Lappmarkerne tillämplige.
Hvad åter angår den i i Mom. äfven
väckta fråga om Nybygges-Lägenheternes
inhägnande samt höfodrets förvarande i
Lador; så har Utskottet bordt vördsamt
upplysa, att, i anledning af Nybyggarnes i
åtskilliga Lappmarks-Socknar, inom Vesterbottens
Län, gjorda underdåniga anhållan,
att någon lämplig åtgärd måtte vidtagas,
till afhjelpande af den skada, som tillskyndas
nybyggarne derigenom, att LappAllmogen
med deras Renhjordar ofredar
Nyb3'ggarnes odlade ängsmark, och att de
derutaf samlade hö-förråd varda af Renarne
förtärde eller nedtrampade, Kongl. Majit
uti Bref till dess Befallningshafvande i
nyssnämnde Län, under d. i3 Maji i8a5,
i Nåder ansett det böra i förevarande äm
-
iq Besv. och Oecon., Utsk.
ne förblifva vid hvad Dess Befallningshafvandes,
uti Kungörelse af dea i3 October
1801, redan derom gifne samt af KammarCollegium
gillade Kungörelse innehåller;
genom hvilken Kungörelse det är vordet
stadgadt och förordnadt: att den Nybyggare,
hemmansåbo, eller Prestebord»-innehafvare,
som icke förvarar höet uti ordentliga
lador, utan lägger det i stack, bör
instänga sådana stackar med en stadig och
tät gärdesgård till 4 alnars böjd, samt 5
å 6 alnars afstånd å alla sidor från stacken,
vid äfventyr att skylla sig och sjelf
sin skada stånda, der höet uppätes eller
nedtrampas. Hvarförutan Kongl. Maj:t i
förrberörde Nådiga Bref dels förklarat, att
det skulle åligga Lapparne, att, genom noga
tillsyn å deras Renhjordar, söka förekomma
de öfverklagade förlusterne för Nybyggarne,
samt att, om genom bevislig
uraktlåtenhet härutinnan skada skett, som
eljest kunnat undvikas, Lapparne böra till
ersättning derföre vara förbundne; men
dels också i Nåder förständiga t Dess Befallningshafvande,
att genom Kungörelse i
Länet erinra Nybyggarne om angelägenheten,
att till förekommande af ifrågavarande
skada uppföra hölador och, så vidt sig
göra låter, deras ängsmark inhägna. Och
som, i Utskottets tanka, dessa Nådiga föreskrifter
icke allenast uppfylla Nybyggar
-
Desv. och Oecon. Utsk. Utl.cle. N.o 81. 11
nes skäliga fordran att hafva Ängsmark
och hö-förråd fredade, utan också undanrödja
både tillfället för Renhjordarne att
skada göra och äfventyret för Lapparne
att derföre ansvara; så får Utskottet vördsamt
hemställa, om icke Rikets Höglofl.
Ständer täcktes hos Kongl Maj:t
i underdånighet anhålla, att enahanda
föreskrifter kunde lill ömsesidig rättelse
i förevarande afseende, Nybyggarne
och Lapparne emellan, äfven inom de
Öfrige Norra provincerne varda i Nåder
utfärdade.
Vidkommande dernäst den af Motionairen
i 3 Mom. gjorda framställning, att,
på den efter föregångna utbrytningar öfverblifna
och till Nybyggens upptagande
otjenliga allmänna marken, Lapparne må
ega frihet att lägra sig och obehindradt
begagna bete för sina Renhjordar, äfvensom
att, under transportfärder, betesrättighet
ej må vara dem förmenad inom de
Nybyggens utmarks - områden, sorn ligga
närmast farvägen; så, och enär tillgodonjutandet
af denna rättighet, både i förra
och senare afseendet, utgör, efter Utskottets
tanka, ett nödvändigt vilkor för
Lapparnes bestånd,
får Utskottet vördsamt tillstyrka, alt
Rikets Högloll. Ständer ville hos Kongl.
ia Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. N.-o Si.
Maj:t i underdånighet anhålla, icke
allenast, att vid verkställigheten utaf
afvittringarne måtte iakttagas, att nödiga
områden af den allmänna marken
blifva till så kallade vinter-stamhåll
för Lapparne afsatte, utan också,
att dels vederbörande Konungens Befallningshafvande
måtte anbefallas att
icke bevilja rättighet till Nybyggens
anläggande inom de sålunda till vinterstamhåll
för Lapparne afsatte marker,
med mindre högst vigtiga omständigheter
dertill föranleda, dels genom
allmän Författning måtte stadgas Lapparnes
Betesrättighet under transportfärder
inom de Nybyggens utmarksområden,
som ligga närmast farvägen.
Hvad åter Motionairens i 4 och sista
Mom. af dess förslag yttrade öfvertygelse
angår, om nödvändigheten, att, till förekommande
af Lapp-Allmogens både physiska
och moraliska förstörelse, utfärda en
sträng författning mot det missbruk af
brännvin, som hos denna allmoge skall råda,
får Utskottet vördsamt förklara sig
vara betänkt att öfver detta ämne yttra
sig, i sammanhang med det Utlåtande,
som det tillkommer Utskottet
att afgifva öfver de flere under loppet
af innevarande Riksmöte väckta Mo
-
Besv. och Occon. TJtsk. Utl:dc N.o 81. 13
tioner, rörande tillverkning och förbrukning
af brännvin, hvilka till Utskottets
handläggning Öfverlemnade
blifvit.
Slutligen och hvad den af Herr Boy
framställda önskan beträffar, att, till uppgörande
af en gräns emellan Nybyggena
och Lapparne, Rikets Höglofl. Ständer ville
afsätta en fond, som ställdes under Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes tillsyn; har Utskottet
bordt upplysa, att, sedan Rikets
år 1818 församlade Ständer, uti Skrifvelse
den j5 Junii nyssnämnde år, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, efter
föregången undersökning, en viss gränslinea
mot Lappmarken kunde blifva bestämd,
inom hvilken något Nybygge ej
borde få anläggas, Kgl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens Län, som blifvit
häröfver hörd, under den 27 Maji 1828 i
underdånighet förklarat sig icke kunna styrka
till bifall å Rikets Ständers anhållan,
dels på den grund, att, om Lapparne endast
få begagna deras vinterstamhåll, det
ej kunde befaras, att Lappska folkstammens
utrotande skulle blifva en följd af Nybyggares
obehindrade inflyttningar i Lappmarkerne,
och dels af det skäl, att ett
bestämmande af ifrågavarande gräns skulle,
i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tanka,
i4 Besv. och Oecon. Utsk.
vara skadligt och oförenligt med den högre
Stats-Oeconomiska beräkning, som kunde
grundas på ett framtida begagnande af
de inom Norrbottens Lappmarker belägna
rikhaltiga och outtömliga Jernmalmsberg;
ty om dessa någonsin skulle kunna verksamt
bearbetas, vore odling, bebyggande
och befolkning af det omkring och nedanom
dessa berg belägna Landskapet ett nödvändigt
hufvud vilkor, som man framför
allt borde söka att uppnå ; hvarefter Kgl.
Maj:t, som funnit det sålunda af Dess Befallningshafvande
afgifna underdåniga yttrande
välgrundadt, genom Skrifvelse till
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium,
den 5 November sistberörde år., i
Nåder förklarat Sig icke finna lämpligt, att
Rikets Ständers meranämnde anhållan bifalla.
Och som Utkottet icke funnit några
skäl vara anförda, som kunna föranleda,
å Rikets Höglofl. Ständers sida, en
underdånig önskan om förändring i
hvad Kongl. Majrt, på sätt berÖrdt är,
Nådigst beslutat, kan Utskottet icke
eller å Herr Bojs framställning Rikets
Höglofl. Ständers bifall tillstyrka.
Stockholm den Mars 1829.
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.dc. N.o 82. i5
N:o 82.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga
om förändring i nu gällande föreskrifter,
angående tiden för väglagning.
Tili Utskottets handläggning har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterat ett af
Herr Rothlieb, C. A., till nyssnämnde
Riks-Stånd ingifvet Memorial, derutinnan
han, under åberopande af erfarenheten, att
nu gällande föreskrifter om vägars grusning
och påfyllning sommartiden vore
olämplige derföre, dels, att Landlmannen
då vore sysselsatt med åkerbruket, och dels,
att ändamålet med väglagnings-arhetet den
tiden förfelades, helst vägarne blifva tunga
och grusämnet bortryckes, föreslagit återgång
till gamla ordningen, som bestämmer
vägarnes egentliga iståndsättande vid hösttiden
efter skörden; varandes, vid föredragningen
af detta ärende till remiss, af Herr
Grefve Horn, Claés Fredric, hemställdt,
alt grusningstiderne måtte blifva af väglotts-egarnes
fria vilja beroende, utan iakttagande
af annan föreskrift, än den, att
vägen blifver tillräckligt god.
iG Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. N.-o 82.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit,
och dervid inheratat att, i Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-Collegii Kungörelse d.
4 Aug. 1818, utfärdad till följd af Kongl.
Majrts Nådiga befallning, föranledd af Rikets
Ständers underdåniga hemställan, föreskrifves,
att den allmänna väglagningen
och grusningen får ske ifrån vårens början
och till den 1 Julii, då den bör vara ovilkorligen
fulländad, deraf således följer, att
verkställigheten kan utan ansvar lill sistnämnde
dag uppskjutas, då mer än halfva
sommaren förflutit; men, som grusningsoch
andra, i synnerhet finare, fyllningsämnen,
påkörde sommartiden, icke kunna bereda
någon fasthet åt vägen, emedan de,
under vanligtvis den tiden inträffande torka,
af vindarne bortföras, hvarigenom ändamålet
med väglagningen går förloradt,
och väghållningsbesväret för framtiden försvåras;
samt, med bibehållande af en sådan
väglagnings-ordning, vägarne, de der
i allmänhet äro svåra de öfriga tiderna af
året, icke en gång om sommaren blifva
lätta och beqvämliga att färdas, anser Utskottet
allmänna vägarnes lagning och grusning
lämpligast böra verkställas om våren
och vara fulländad innan vägarne upptorkat,
emedan de då äro mest tjenliga till
emottagande af fyllningsämnen; dock att,
i hän
-
Besv. och Oecon, Utsk.
i händelse, genom vattenskärningar eller andra
tillfälligheter, sådane skador, efter det
vägjagningen för sig gått, inträffa, som
genast fordrade hot, väglolts-egarne tillförbindas,
att om dessa skadors afhjelpande
ofördröjligen föranstalta.
Men oaktadt Utskottet, för sin del
och på nu anförda skäl, hyser den öfvertygelse
att väglagnings- och grusnings-arbete
i allmänhet skulle lämpligast
kunna vårtiden verkställas; likväl,
och som det icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att undantag böra
ega rum för de Rikets provincer,
hvarest antingen climatets hårdhet och
långvarig vårkyla kunde gora väglagnings-arbetet,
under vårtiden, omöjligt
eller åtminstone icke varaktigt, eller
ock der detta arbete, om det skulle
verkställas samtidigt med åkerberedning
och såning, hlefve för väglottsegarne
i högsta måtto betungande,
hvaremot det för dem vore beqvämligare,
att om hösten efter slutad skörd
företaga väglagningen; alltså har Utskottet
trott sig böra vördsamt hemställa,
om icke Rikets Högloft. Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdå
-
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 8 Sami. 2
l5:e H. t.
Besv. och Oecon. Utsk.
nighet anhålla, att, med ändring i ofvan
åberopade Kammar-Collegii Kungörelse,
Kongl. Maj:t skulle täckas, i
öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet
den i3 September 1790, i Nåder
stadga, att all grusning och fyllning A
allmänna vägarne skall verkställas, antingen
bittida om våren före den 24
Maji, eller ock sent om hösten emellan
den 1 och 24 Oetober, efter ortens
skiljaktiga beskaffenhet, samt att om
sommaren ingen annan väglagning må
ega runi, än den, som i anseende till
utskärningar och större tillfälliga brister
kan vara nödig; börandes valet
emellan de af Utskottet sålunda föreslagne
terminerne, inom hvilka väglagnings-
och grnsnings-arbetena, antingen
vår eller höst, skola verkställas,
få af väglotts-egarne sjelfve bero; i
hvilket afseende Kongl. Majrts vederbörande
Befallningshafvande skulle ega,
att Häradsvis låta höra de väghållnings-skyldige,
samt derefter bestämma
den af förenämnde 2:ne terminer,
som pluraliteten af de inom Häradet
boende väghållnings-skyldige ansett
med deras beqvämlighet och fördel
mest förenlig.
Stockholm den 24 Mars 1829.
Betv. och Oecon. Utsk.
Reservation.
Friherre Cederström förklarade sig så
mycket mindre kunna för sin del tillstyrka
att väg-lagning finge ske i Maji månad,
som denna tid dertill vore alldeles
olämplig, emedan grusningen då skulle inträffa
på samma gång med sådden; utan
tillstyrkte Herr Friherren det stadgande,
att väg-grusningen i allmänhet skulle ske
om hösten inom October månads slut, då
den, efter hvad erfarenheten visat, blefve
af största varaktighet och Landtmannen {äfven
hade mest tid att densamma verkställa.
N:o 83.
Utlåtande, i anledning af gjord hemställan,
att Directionen öfver Danviks
Hospital måtte förklaras oberättigad
att uppbära Recognitionsafgift
till Hospitalet, vid upplåtelseBrefs
utfärdande på Besittningsrätten
af dess hemman.
Till Utskottets handläggning liar det Hedervärda
Bonde-Ståndet remitterat ett af
3o Besv. och Oecon■ Utsk. Utl:de. N.o 83,
Riksdags - Fullmägtigen från Upsala Län
Eric Jansson till bemäldte Riks-Stånd ingifvet
Memorial, af innehåll, att, vid försäljning
af sådane hemman och lägenheter,
som innehafvas under Skattemanna - rätt,
men emot förbindelse att till Danviks Hospital
i Stockholm utgöra årliga räntan,
Diréctionen öfver nyssnämnde Hospital
skall hafva gjort anspråk på en recognitions-afgift,
uppgående till 3 procent af
köpeskillingen. Till stöd för dessa anspråk
hade väl Directionen åberopat ett af Kongl.
Maj:t, under den 21 Julii 1813 i Nåder
Utfärdadt Bref; men som detta aldrig blifvit
till trycket befordradt, och icke eller,
i öfverensstämmelse med det för efterlefnad
af en Lag oeftergifliga vilkor, blifvit
allmänligen kungjordt, så har Motionairen,
sorn ansett ofvanberörde Nådiga Bref
endast angå Danviks-Hospitalets enskilda
Egendomar, men icke rimligtvis kunna
lämpas tili de hemman och lägenheter,
deraf Hospitalet endast åtnjuter räntan, föreslagit,
att, till förekommande af Directionens
"framtida prejeri-försök," Hospitalet
mätte genom ett allmänt stadgande förklaras
oberättigadt, att, vid försäljningen
af ifrågavarande hemman, den yrkade recognitions-afgiften
uppbära.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit
j och hvad först angår Eric Janssons
Besv. och Oecon. Utsk.
anmärkning, alt det åberopade Kongl. Brefvet
icke skall vara allmänligen kungjordt;
så, och då det är vordet upplyst, att
meranämnde Kongl. Bref, hvaraf Directionen
öfver Danviks Hospital, under den 8
April 1820^ tillställt Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Upsala, Stockholms, Vestmanlands
och Södermanlands Län en afskrift,
blifvit uppå Directionens anmodan,
kungjordt i dessa Län, inom hvilka Danviks-Hospitalets
hemman äro belägne, anser
Utskottet, vid ett sådant förhållande, högstberörde
Nådiga Bref hafva vunnit all nödig
och laglig offentlighet.
Vidkommande derefter liufvudsaken,
får Utskottet vördsamt upplysa, att Danviks
Hospital, allt ifrån Stiftelsens början,
egt options-rätt till de derunder lydande
donerade hemman, då de ifrån en till annan
innehafvare blifvit försålde, samt att
emot det options-rätten icke blifvit begagnad
, men Stadfästelse-Bref å innehafvande
Dispositions-rätten meddeldte, tillträdarne
af sådane, genom köp, åtkomne egendomar
erlagt recognitions-afgift, efter öfverenskommelse,
eller ock förbandit sig till
högre årliga räntor, antingen i Spannmål
eller contanla penningar, så att något Danviks-hemman
icke gått ifrån en till annan
egare, utan att Styrelsen öfver Hospitalet,
efter pröfning, antingen åter inlöst hem
-
32 Dc.sv. och Occon. Utsk. Utl:de. N.-o 83.
manet, eller fastställt det derom afslutade
köpet. I förra fallet har hemmanet blifvit,
till Inrättningens förmon, åt högsta bjudaren
försåldt eller utarrenderadt, men i det
senare, eller då sådant med säker fördel
för Hospitalet ej kunnat verkställas, har
vänlig öfverenskommelse träffats om besittnings-rätten
emot olika vilkor, men merändels
alltid emot en recognition, beräknad
efter 3 procent af köpe-skillingen; och
å denna recognitions-beräkuing har Directiouen
öfver Hospitalet, uti underdånig
Skrifvelse af den 7 Junii 1813, anhållit
om Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction.
Enär nu Kongl. Maj:t, i Dess Nådiga
Bref, af den ai Julii nyssnämnde år, uttryckligen
förklarat Sitt Höga Bifall till
den af Directionen sålunda gjorde underdåniga
anhållan, i afseende på alla de hemman,
vid hvilkas försäljande Danviks-Hospitalet
eger lösnings- eller options-rätt,
och hvilken lösnings- eller options-rätt Utskottet
anser vara desto billigare, som, å
ena sidan, hemmanen blifvit donerade
till upprätthållande af en välgörande Inrättning,
och, å den andra, hvarken köpare
eller säljare böra eller kunna sakna
kännedom om de onera, som med besittningen
af Danviks-Hospitals hemman äro
förenade, en kännedom, hvarefter vilkoren
i tillgörande afliandlingar kunna på förhand
Besv. och Oecon. Utsk. Vilde. N.o 83. 23
och utan förnärmande af någonderas rätt
bestämmas; så linner Utskottet, för sin
del, Eric Janssons förslag något afseende
icke förtjena.
Slutligen, och med anledning af Motionairens
yttrande, att han åsyftat förekomma
Directionens "framtida prejeri-försök,"
har Utskottet, med åsidosatt bedömande af
det mer eller mindre lämpliga i ett sådant
yttrande, endast ansett sig höra vördsamt
tillkännagifva sin mening, att, om den händelse
skulle kunna inträffa, att Directionen
antingen, då köp om hemman, vid hvilkas
försäljande Hospitalet eger lösnings- eller
options-rätt, anmäldes till stadfästelse, fordrade
af tillträdaren högre recognitionsafgift,
än den till 3 procent af köpe-skillingen
Nådigst fastställde, eller också gjorde
anspråk på någon recognition, efter föregångne
köpe-afhandlingar om andra hemman
och lägenheter, hvaraf endast räntan
utgöres till Hospitalet, men vid hvilkas
försäljande Inrättningen någon Iösningsoch
options-rätt ej eger, sådane förfoganden,
å Directionens sida, skulle innefatta
missbruk, med tillrättavisning hvaraf Rikets
Högled. Ständer icke kunna sig befatta,
och hvilka missbruk vederbörande ega, att
i laga väg och ordning beifra, om de sig
dertill befogade finna.
Stockholm den 28 Mars 1829.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
Allm. Besv.- och Oec.-Utsh. Bet. N.o 84• *
N:o 84.
Betänkande, i anledning af vickta
Motioner rörande Forvåsendet
samt Gästgifveri - skjuts- anstalterna.
U,i detta ämne hafva till Utskottet blifvit
remitterade: 1:0 från Högloft. Ridderskapet
och Adeln:
2:ne Memorial af Grefve Horn, Claes
Fr., jemte Anföranden till Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid de, i anledning
deraf, uppstådda discussioner af Grefvarne
Posse, Arvid, Mörner, Carl, och Hans
Exc. Herr Grefve Löwenhjelm, C. A.; af
Friherrarne Wrangel, Henning, Rudbeck,
Alex., Ridderstolpe, Fredr., Anckarsvärd,
C. IL, Löfvenskjöld, Säl., och Fock, B.
JV.; samt af Herrarne Hjerta, Gust., Tham,
Wollrath, Riben, C. W-, Nordenankar,
G., Anckarsvärd, Aug., Rosenblad, Bernh.,
Lefren, J. P., och af Lundblad.
2:0 Från Wällofl. Borgare-Ståndet:
serskildta Memorial af Herrarne Kleman ech
Lewton; samt
Bih. till R. St Fröt. 1828 och 182g. 8 Sami., 1 A/d,
l6:de Häftet. i
i Allm. Besv.- och Oec.-Ulsk. Bet. N.o 84-
3:o Från Ilederv. B onde-Ståndet:
21 Motioner, nemligen af Bengt Nilsson
från Örebro Län; Viee-Talmannen Jon
Jonsson, Nils Insulin från Stockholms Län,
Eric Ersson från Stora Kopparbergs Län,
Anders Hakansson från Elfsborgs Län, Johan
Bengtsson från Vester-Norrlands Län,
Hans Hansson från Gefleborgs Län, 2.'ne
serskilda Motioner, Johan Eric Jansson
från Wermlands Län, Ola Jeppsson från
Blekinge Län, Anders Andersson från Upsala
Län, 2:ne Motioner, Göran Andersson
från Westerås Län j Anders Danielsson irån
Elfsborgs Län, Anders Jansson från Westerås
Län , Olof Olofsson från Östergöthlands
Län, Tufve Larsson från Christianstads
Län, Anders Nilsson i Lilla Isie från.
Malmöhus Län, Eric Andersson från Westerås
Län, Sven Pehrsson från Stockholms
Län och Eric Norberg från Westerås Län.
Utskottet, som trott, att ett fullständigt
upprepande af dessa Motioner och Anföranden
skulle leda till en lika öfverflödig
som tröttande vidlyftighet, har i stället
sammanfört deras innehåll under följande
hufvudfrågor, nemligen i
i:o Om en forvagns-inrättning, i förening
med postföringen, bör organiseras?
Allvi. Besv.- och Occ.-Utsk. Bet. N.o 84. 3
2:0 Om Kronoskjuts-besväret under
fredstid skall upphöra och Kronans samt
publika Autoriteters transporter lill lands
verkställas genom beting* eller-, i fall Kronoskjutsnings-besväret
finnes böra fortfara,
hvilka anstalter till de skjutsnings skyldiges
lättnad må kunna vidtagas?
3:o Om någon allmän författning, i afseende
på den så kallade Kungs-skjutsen *
må vidtagas, antingen på den grund, att
detta besvär icke skulle stödja sig på Lag*
eller i afseende på beredande af lättnad i
utgörandet deraf? och
4:o Hvilka anstalter till en förbättrad,
reglering med Gästgifveri-skjutsen må vidtagas,
och i sammanhang dermed, om-,
och i hvilka fall* förhöjning i Skjuts-legan
må ega rum?
Utskottet, hvars Utlåtande således i
första rummet bör omfatta dessa generela
frågor, hvarefter i ordningen följa sådana
speciela* som Utskottet ansett böra serskildt
upptagas och besvaras* får, i afseende på
i:sta punkten, öm en förvagnS-inrättning,
gifva tillkänna , att Utskottet framdeles
kommer att, gemensamt med Bevillningsutskottet,
häröfver sig yttra i sammanhang
med afgifvande Utlåtande, i anledning af
4 Allm. Besv.- och. Occ.-Utsk. Bet. N.-o S.f.
till bägge Utskotten remitterade frågor om
Postföringen , hvarföre Utskottet densamma
nu förbigår.
De öfriga frågorna har Utskottet deremot
nu tagit i noggrannt öfvervägande,
och dervid funnit sig icke kunna annat än
fullkomligen dela den tankan, att skjutsnings-besväret,
i dess närvarande skick ,
är af ett högst ofördelaktigt inflytande både
i oeconomiskt och moraliskt hänseende;
dock mindre i det förra än i det senare;
ty om än skjutsen på ganska många ställen
medför förlust för den skjuts-skyldige,
finnas likväl orter, der den anses genom
skjuls-legan ersatt, och till och med sådana
, hvarest den betraktas såsom en förmon,
ehuru visserligen illa beräknad, då
dervid afses den tid och arbetskraft, som
genom skjutsningen dragas från den skjutsskyldiges
egentliga yrke, jordbruket, och
den förkofran, som skulle detsamma tillflyta,
om ett motsvarande antal boskap vid
gården kunde framfödas i stället för de hästar,
som i och för skjutsningens skull
icke kunna undvaras. Deremot är det skadliga
af skjutskarlens sysslolösa vistande på
gästgifvare-gårdarne alltid lika. Den ofelbara
följden deraf är sedeslöshet, förenad
med tröghet och lättja vid arbeten, hvaraf
de förderfliga exemplen så hastigt och
Allm. Besv.- och Oee.-tJlsk. Bet. flf.o 84• 5
så lätt sprida sig bland de lägre folkel asser
uu„ och hvarpå i synnerhet de orter,
der mycken hållskjuts eger ram, framställa
bedröfliga bevis.
Utskottet finnér således, att behofvet
påkallar en reglering med skjuts-väsendet,
hvarigenom de närvarande olägenheterna
må undanrödjas och för framtiden förekommas.
Erfarenheten har likväl visat,
att de flere och mera än en gång förnyade
försök, som, i sådant ändamål, blifvit
gjorda, icke medfört de önskade resultaten;
och för sin del är Utskottet äfven af
den öfvertygelse, att för det närvarande,
eller på en gång, någon sådan förändring
icke kan med skjuts-väsendet vidtagas, att
ju icke derefter likväl mycket skall återstå
att i denna del önska. Gamla inrättningar,
som, ehuru felaktiga, dock genom
sin ålder vunnit ett slags helgd, och som
under tidens lopp vid sig fästat interessen,
hvilka, sedan de en gång fått göra sig gällande,
icke i en senare tid böra eller kunna
förbises, anser Utskottet med varsamhet
böra behandlas, om ej större ondt och
flera oredor skola blifva att befara, än dem
man vill häfva och förebygga. Hvart steg
framåt, det vill säga: hvarje med klok beräkning
vidtagen förändring i sådana fall,
kan deremot icke förfela sitt mål, som är
\
6 Allm. Besv.- och Occ.~Utsk. Bet. N.o 84.
verklig förbättring; och Utskottet tror så
mycket hellre, att, äfven i det förevarande,
mera bör vara fråga att taga ett eller
annat sådant steg, än om en hastig och
total omstöpning af det närvarande, som
Utskottet är öfvertygadt, att de rättelser,
tiden sjelfmant medgifver, skola, i samma
mon nyttan deraf hinner visa sig, i sin
ordning leda till andra och så vidare allt
framåt, så att omsider de ifrågavarande
anstalterna skola uppnå den fullkomlighet
de naturliga förhållanden medgifva, utan
att den varit föregången af sådana alltid
skadliga skakningar, sorn af ett brådstörtadt
upphäfvande af det från ålder bestående
äro lika säkra sorn oskiljaktiga följder.
Ifrån, dessa allmänna synpunkter går
Utskpttet nu att närmare utveckla och besvara
de frågor, hvilka fördetta Utlåtande
äro de egentliga föremålen; och dervid förekomma
först de uti andra punkten örn
den så kallade Krono-skjutsen.
Grefve Horn anser, att Krono-skjutsen
under fred utan svårighet bör kunna upphäfvas;
att Krono-transporterne böra ske
sjöledes utmed kusterna och på inre vattenvägar,
så vidt sig göra låter, och att,
der dessa sluta, bör med omtanka och
klokhet, genom accord, beredas utvägar för
Allm. Besv.- och Occ.-Vtsk. Bet. N.o 84-
transporter af Kronans effecter, på lika
sätt som det sker för private personers.
Friherre Anckarsvärd har yttrat samma
öfvertygelse.
Den kan likväl icke i hela sin vidd
delas af Utskotlet; ty äfven under fredstid
inträffa omständigheter, då transporter
af Kronans effecter och manskap höra ske
med den skyndsamhet, att tiden ej medgifver
betings uppgörande derom med enskilde;
och upplnifvandet af rättigheten att
begagna Kro,no-skjuts skulle dessutom öfverdrifvet
uppjaga forlönerna, hvarigenom
Staten komme att vidkännas, en ökad utgift,
som icke kunde beräknas, och deraf
nya Statsbidrag blefve en följd. Utskottet
kan derföre icke tillstyrka, att Kronoskjutsskyldigheten
afskaffas. Deremot synes billigheten
påkalla, att möjlig lindring bieredes
de Kronoskjuts-skyldige, Och som
det icke är skäligt, att Krono-skjutsen godtgöres
mindre än vanlig Gästgifvare-skjuts,
och Kronan i detta fall ej bör; hafva bättre
rätt än den enskilde, helst enahanda besvär
bör lika gäldas, tillstyrker Utskottet,
att Krono-skjutsen hädanefter betalas lika
med allmän Gästgifvare-skjuts, så väl för
hästar som vagn, äfvensom Utskottet föreslår,
att, i stället för det de Krono-skjuts?kyldige,
enligt nu gällande Författningar,
5 Allm. B«sv.~ och Oec.-Utsk. Bet. N.o S/j..
böra afbida en transport i 8 timmar utan
betalning, och derutöfver 4 timmar för betalning,
väntnings-tiden hädanefter må inskränkas
till 4 timmar utan betalning, och
utsträckas lill 8 derutöfver emot betalning,
beräknad till lika belopp för timmen, sorn
för väntning af Gästgifvare-skjuts är föresluifvet.
För öfrigt böra Landshöfdingarne
erhålla befallning, att vid marche-routernes
Uppgörande för foror för Kongl.
Majrts och Kronans räkning beräkna arne
timmars körning på hvarje mil, jemte en
timma till omlassning på hvarje station.
Utskottet tror, att härigenom all, för det
närvarande, möjlig lindring i Krono-skjutsnings-skyldigheten
blifver beredd, helst
Kongl. Majrt redan, genom Kongl. Brefvet
den 7 Julii 1818, i Nåder anbefallt vederbörande
att så ställa Kronans transporter,
att de, så vidt sig göra låter, alltid gå
sjöledes, och om dertill äfven komme ,
hvad Utskottet för sin del tillstyrker, att
nemligen vederbörande Kongl. Majrts Befallningshafvande
erhölle Kongl. Majrts Nådiga
befallning, att, när tid och omständigheter
det möjligen tillåta, och det kunde
ske utan drygare kostnad för Kronan,
söka att träffa serskildta accorder med enskilde
om Krono-transporterne , med öppen
rätt att utsträcka dessa accorder till transporternes
verkställande så långt utom Lä
-
Allm. Besv.- och Occ.-Utsk. Bet. N.o 8,f. g
net, sora öfverenskommas kunde; anseende
Utskottet, att, utom hvad skjuts-legan angår,
hvilken hädanefter, så väl i krigssora
freds-tid, bör betalas likasom för Gästgifveri-skjuts
i allmänhet, förrberörde anstalter
endast böra ega rum i fredstid, men
under krigs-tid de hittills vanliga förhållanden
inträda, så mycket hellre, sora någiJä
andra eller de nu föreslagna då icke
gerna af tid och omständigheter medgifvas.
Dernäst följer frågan i tredje punkten,
eller om Kungs-skjutsen.
Grefve Horn har anfört olägenlieterne
af detta besvär, och af flera citerade Författningar
dragit den slutföljd, alt Kungsskjutsen
icke kan vara annan, ’’än vanlig
skjuts _, begagnad vid Konungens eller den
Kongl. Familjens resor/’ samt åberopat
dessa Författningar till stöd för sitt förmenande,
att uppbådandet och utgörandet af
Kungs-skjutsen, på sätt nu skerj skulle
sakna allt stöd af lag.
Utskottet har tvekat om rätta afsigten
med denna motion; ty å ena sidan synes
den syfta derpå, att ställa Konungen och
Dess Höga Familj, då De företaga resor, i
samma förhållande med enskilda personer,
och å den andra har Utskottet hellre ve
-
jo Allim. Besv.-, oeh Oec.-rUtsk. Bet. N.o 84.
lat föreställa sig egentliga föremålet der.»
före hafva varit, att påkalla uppmärksamhet
på nödvändigheten af bestämda stadganden
i detta ämne, då sådana, efter Motionairens
förmenande, skola saknas»
I förra fallet anser Utskottet förslaget
lika olämpligt som i verkställigheten omöj-.
ligt; ty, då ali håll-oeh reserv-skjuts upptages
af Kungs-skjatsen, kunde andra resande
icke blifva fortskaffade utan de svåraste
hinder och olägenheter. Och då Gästgifveri-skjutslegan
icke kunde prasstera det
antal hästar, sorn för Kungs-.skjutsen erfordrades,
hvilket oftast skulle inträffa, vore
de Höga Resandes fortkomst beroende af
möjligheten att, genom serskildta accorder,
kunna anskaffa det bristande häst-antalet,
hvaraf det olämpliga och opassande synes
Utskottet så mycket mera uppenbartsorn
det Allmännas val och fördel utgör föremålet
för Konungens resor, och som Konungens
och Dess Familjs rätt att, utan
större svårigheter, dem hvarje Svensk Med-,
borgare må<ste underkasta sig, blifva på
sina resor fortskaffade, icke kan sättas i
fråga.
I senare fallet åter har Utskottet endast
att hänvisa till Riksdags-Beslutet af
deu 21 Febr. 1642, sorn innehåller en be-.
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N;o 84■ 11
slämd lag om fri Kungs-skjuts af frälst
och ofrälst, samt till 1649 ärs Kongl. Försäkran,
hvarigenom betalning för Kungsskjuts
blifvit utlefvad. Då dessa Lagar
icke äro upphäfna, tror Utskottet icke, att
något nytt stadgande behöfves, för att åt
Kungsås,kjuts-sskyldigheten gifva laglighet;
den styrkes dessutom vidare af Kongl.
Förordningen den 3 April 1789, Kongl.
Kungörelsen den 19 Aug. 1801 om Postbönders
befrielse från Kungsskjuts, Kongl.
Kungörelserna den t No v, 1792 och den
18 Aug. 18190m erläggande af Gästgifvareskjuts-lega
vid Kongl. MajJts och den Kongl.
Familjens resor. Dessutom är, i afseende
på det reglementariska, i Kongl. Brefven
det 23. Januarii i8o3. och. den 11 Julii 1821,
föreskrifvet, huru legande för Kungs-skjuts
skall ske; äfvensom Kongl. Brefvet den 27
November 177 9, Riks-Marskalks-rEmbetels
Skrifvelse den 20. Mars 1788 och Kongl.
Brefvet den 2 September 1823 handla om
ersättning för de hästar, som under Kungsskjuts
förderfvas. Och enär nu härtill
kommer, dels att, i fråga om Kungs-skjutsens
uppbådande,, tourén dervid inom
skjutslagen, ombytes-stalionernas bestämmande
m. m., sådant allt, likasom hittills,
synes böra få ankomma på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande alt reglera, emedan
någon allmän Författning derom så mycket.
13 Allm. Eesv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.o S/f.
mindre kan vidtagas, som detta allt måste
rättas efter olika omständigheter och locala
förhållanden, dels att, i afseende på antalet
af hästar, ingen fråga synes ens böra
kunna uppstå, då det naturligtvis måste
på den resande Höga Personen bero, att i
Sin svit medtaga större eller mindre antal
personer, likasom ock, efter olika årstider
och vägarnes bättre eller sämre beskaffenhet,
olika antal hästar erfordras, så är Utskottet
al den fasta öfvertygelse!!, att någon
förändring i afseende å Kungs-skjutsen
icke är lämplig eller erforderlig; och
styrkes Utskottet häruti så mycket mera,
som, ehuru Allmogen är den, hvilken till
största delen utgör Kungs-skjuts , likväl
icke en enda röst inom Bonde-Ståndet
höjt sig, för att sälta lagligheten deraf i
fråga eller få densamma afskaffad.
t
Utskottet afstyrker således på det högsta
all åtgärd från Rikets Höglofl. Ständers
sida, i anledning af Grefve Horns ifrågavarande
motion, äfvensom Utskottet, på
grund af hvad ofvanberördl är, anser böra
förfalla ej mindre den anmärkning Friherre
Anckarsvärd, C. II., gjort mot ",den
onödiga uppvaktning”, som under resorne
skall öka de Kongl. Personernes svit, än
ock Friherre Rudbeckshemställan omKungsskjutsens
utgörande en och en half mil i
AKm. Besv.- oeh Oec.-Vtsk. Bet. N.o 84• 1B
stället för en, samt slutligen äfven Herr
Jnckarsvärdsj ji ugust j yrkande, att Kungsskjuts-legan
måtte få beräknas ifrån den
Gästgifvaregård, dit de skjutsande höra.
Vidkommande sista punkten, eller frågan
om Gästgifveri-skjutsen, innefattas deruti
följande förslag, nemligen af:
1:0 Herr Grefve Horn„ att en underdånig
skrifvelse måtte till Kongl. Maj:t från
Rikets Höglofl. Ständer blifva aflåten, med
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och till nästkommande Ständer öfverlemna
ett fullständigt förslag till en ny
skjuts-inrättning, hvarigenom hela det nuvarande
skjutsnings-besväret (således äfven
den närvarande Gästgifvare-skjutsen) komrne
att upphöra , hvarjemte Herr Grefven
ansett, att intilldess en ny förändrad skjuts»
inrättning, i förening med Brefposten, blovér
ordnad och antagen, Håll-och Reservskjutsen
måtte, der det sig göra låter, ställas
på Entreprenade, hvilken anstalt skulle
underlättas, om skjuts-legan bestämdes
med afseende på locala förhållanden ;
2:0 Herr Hjerta j Gustaf „ att så kallade
fasta stationer, likasom i Norrige, bestående
deruti, att Gästgifvaren åtager sig hålla
ett visst antal hästar om dagen, måtte
14 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.o 84•
inrättas och sitt, för sådane Entreprenaders
tillvägabringande, Entrepreneurerne skulle
tillerkännas en förhöjning i den vanliga
skjuts-legan af 5o å 100 procent; och har
Friherre Anckarsvärd uti förslaget om sådana
fasta stationer instämt, med tillägg,
att Friherren anser en lika skjuts-lega öfver
hela Riket alldeles icke billig ;
3:o Bengt Niisson: att håll- och reservskjutsen
måtte upplåtas på Entreprenade ,
och att, sedan öfverflödiga gästgifvare-gårdar
blifvit indragna» kostliads-förslag för
hvarje skjuts-omby te må Uppgöras innan
Entreprenad-auction förrättas, summan för
skjuts-underhållet för hvarje Län Samtnanräknas
Och fördelas ej allenast på Länens
alla hemmantal, Krono-LänsmänS boställen
samt Nämnde- och Fjerdingsmans innehafvande
hemman undantagne, utan ock på
Städeriie i proportion» Samt skjutslegan,
som den resande borde erlägga, lämpas efter
örters och ställens olika förhållande»
hvarjemte Bengt Nilsson yrkat, alt, intilldess
delina reglering hinner vidtagas, skjutspenningarne
må bestämmas till 2/jj sk» mi*
len för en häst ;
4:0.Eric Ersson Samt öfrige Riksdagsfullmägtige
från Kopparbergs Län och Tujve
Larsson från Christianstads Län: att
Allm. Besv.- och Oee.-Utsk. Bet. N.-o 84• *5
gästgifvare-skjutsnings - skyldigheten måtte
ställas på entreprenade, hvarjemte den senare,
i händelse sådant icke kunde låta sig
verkställa, föreslagit förhöjning å skjutslegan
till 24 sk. för hästen, 2 sk. för kärra,
släde och sadel* samt 4 sk. för vagn;
5:o Sven Persson från Stockholms Län
samt Johan Bengtsson från Vester-Norrland:
att skjutsnings-skyldigheten skulle öfvertagas
af Staten, och sedan genom entreprenad-auction
till den minstbjudande upplåtas,
hvarförutan den senare härvid föreslagit
åtskilliga reglementariska stadganden;
6:0 Nits Insulin', att håll- och reservskjutsen
skulle upphöra och Staten på vinst
och förlust öfvertaga all omsorg för gästgifveri-skjutsen,
hvarigenom äfven skulle beredas
möjlighet, att med anstalter förresandes
fortskaffning förena postföring, hvarjemte
hail yrkat, att, i händelse någon annan
anstalt än dell nuvarande icke genast
skulle kunna, i afseende på skjutsliingen,
verkställas, skjutslegan emedlertid måtte
ökas till 24 sk. milen för en häst, hvarmed
öfrige fullmägtige från Stockholms Läll
instämt;
Hvaremot Anders Andersson från Upsala
Län bestridt skjutsningens upplåtande
16 Allm. Be sv.- och Oec.-Utsk. Bet. No 8jf.
på Entreprenade, åtminstone utan det vilgor
dervid, att den, som sjelf önskar få
utgöra sin skjutsning, må dertill ega rätt;
föreslående dock skjuts-legans förhöjning
till 20 sk. eller lika med stads-skjuts;
7:0 Anders Håkansson från Elfsborgs
Län; att alla Hemman, som ligga på lika
afstånd från Gästgifvaregårdarne, böra åläggas
att i skjutsnings-skyldigheten deltaga,
så vida de ej förut äro till post- eller
bref-föring anslagne, och alt skjuts-legan för
Landet måtte höjas till samma belopp som
för städerna för hästar, samt för vagn till
3 sk. och för kärra till 2 sk. milen ;
8:0 Hans Hansson från Gefleborgs Län:
att Håll-skjutsen hädanefter må, så långt
den räcker, bestrida all skjutsning, vare sig
bestämd eller icke, samt att reserven först
då måtte anlitas, när Hållskjutsen är utgången;
9:0
Anders Andersson från Upsala Län :
att hvar och en, som innehar och brukar
jord på landet, må, ehvad jorden är af en
eller annan natur, endast den är i hemmantal
upptagen, blifva skjutsnings-skyldighet
underkastad, samt reserv-skjutsen
upphöra och till hållskjuts förvandlas;
10:0
Allm, Besv.- oc/j Oec.-Utsk. Bet. 'N.o 8J 17.
10:0 Joh. Eric Jansson, från Vermland*
deremot, att hållskjuts-skyldigheten i Bergslagerne
måtte alldeles upphöra, samt reservskjuts-skyldige
tilldelas ersättning af de
från hållskjutsen befriade.
11:0 Olof Jeppsson från Blekinge, att
reserv-skjuts-lagen i allmänhet, till dess
bättre anstallt fogades, må vinna en tillökning,
svarande mot skjutsningens fördubblade
mängd, samt att skjutslegan må höjas
till 24 sk.
12:0 Olof Carlsson från östergöthland,
att 12 §. af 1734 års Gästgifveri-Ordning
måtte förändras, så att Gästgifvarne först,
efter det reserven utgått, må vara förpligtäde
att utgöra den dem åliggande skjutsnings-skyldighet.
i3:o Anders Nilsson från Malmohus
Län, att hållskjutsen hädanefter måtte afskaffas
och i stället reserven erforderligen
ökas, eller ock skjutsen på annat sätt organiseras,
så att hållskjulsen måtte komma att
alldeles upphöra.
Utom ofvånberörde, i ett sammanhang
med andra framställningar, gjorda förslag
Bilt. lill R. St. Prot. 1828 och 182g. 8 Saini.1 AJd.
16.de
/
i8 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N:o 84.
om förhöjning uti skjuts-legan är sådan yrkad
af:
Grefve Schwerin, E\ B., på det sätt',
att skjutslegan skulle bestämmas efter olika
ställen och olika år, i förhållande till
markegången.
Friherre Ridderstolpe, Fred., för deit
Gästgifveri-skjuts, som utgöres på Entreprenad.
Herr Lefrén, för skjutsning under junii,
Julii och Augusti månader.
Herr Kleman> för Städerne i allmänhet
till 28 sk.
Herr Lewton, för Fahlu Stad serskildt
lill 32 sk.
Vice Talmannen Jon Jonsson , lill 20
sk. milen för hvarje häst, samt 3 sk. för
vagn och 2 sk. för kärra; Eric Andersson,
Anders Jansson och Göran Andersson från
Westerås Län, An ders Danielsson från Elfsborgs
Län, samt Anders Olof sson hån Kopparbergs
Län till 24 sk. milen för hvarje
häst; hvarjemte Eric Andersson yrkat, att
hållskjuts-skyIdig Bonde må, utom skjuts
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utsh. Bet. N.o 8/f. 19
penningarne, erhålla minst 20 R:drBanco
samt ia2 t:r Hafre.
Sedan Utskottet sålunda lemnat en öfver*
sigt af de förslag, sorn, i afseende på Gäst*
gifveri-skjutsen, blifvit framsläldte och ansetts
kunna i ett sammanhang behandlas,
har Utskottet trott sig till vidare upplysning
i ämnet böra gifva vid handen, huruledes,
sedan Kongl. Majrts Befallningshafvande,
till följd af Kongl. Circulairet den.
18 Äng. t8fO, rörande indragning af Uå 11-  och reserv-skjutsen och om besörjande! deraf
genom Entreprenad , i Underdånighet an*
malt, att de försök, som, enligt samma Nådiga
Bref, blifvit vidtagne till håll* och re*
serv-skjutsens utgörande genom Entreprenad,
icke i allmänhet medfört åsyftad verkan,
Kongl. Maj:t så väl, i anledning deraf, sorn
med afseende å de flere framställningar,
som dels af Rikets Högloflig» Ständer, dels
af Hedervärda Bonde*Ståndet vid i8i5,
i81S och i8a3 årens Riksdagar, rörande
en förbättrad reglering med gästgifveriskjuts*
väsendet, blifvit gjorda, uti Nådigt Circulaire
af den 3o December 1824, anbefallt
Dess Befallningshafvande att på de ställen
inom Länen, der skjuts-entreprenader el*
ler andra till samma ändamål ledande regleringar,
hvarmed de skjutsskyldige funne
sig belåtne, icke redan egt rum, ytterligare
20 Allm. Besv.- och Oec.-Ulsh. Bet. IV.-o 84.
genom tjenliga framställningar till skjutsingen,
och sedan hugade speculante-r jemväl
lemnats tillfälle att göra sina anbud, så
vidt möjligt vore, söka bereda ingåendet af
sådana entreprenader, hvarvid, om någon
vilke för blotta skjutslegan åtaga sig skjutsningen,
ett sådant anbud ovilkorligen borde
antagas, samt, vid frågor om andra anbud,
pluraliteten af skjutslaget, efter förmedlade
Hemmantalet räknadt, ega bestämma
antagandet eller förkastandet deraf;
hvarjemte Kongl. Maj:t, efter Rikets Ständers
underdåniga begäran, tili beredande
af möjlig lättnad för dessa skjuts-entreprenader,
i Nåder tillåtit att, derest Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande funne det ulan
olägenhet för Krono-skjulsens behöriga bestridande,
antalet af de hästar, hvilka, efter
hvad hittills varit antaget, borde dertill
utgöras, kunde på något ställe nedsättas,
hvarigenom hemmans-egarne, då de
tillika befriades från gästgifveri-skjutsen,
kunde hålla ett mindre antal hästar och
större antal boskap, en sådan nedsättning,
då den af hemmans-egarne önskades, finge
för den tid skjuts-entreprenaden egde
rum, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
medgifvas, dock på ett sätt, att derigenom
kronorskjutsnings-skyldighetens lika fördelning
, alla vederbörande emellan , icke
rubbades; äfvensom att, då öfverenskom
-
Allni. Besv.- och Occ.-TJtsk. Bet. N.o 8/f. 21
melserne örn skjuts-entreprenader blifvit
mera allmänt inom ett helt Härad antagna,
den pä olika skjutsnings-ställen till olika
belopp utgående entreprenad-afgiften finge
sammanräknas och fördelas lika på alla
skjutsmngs-skyldige hemman inom Häradet,
så vida vederbörande Hemmans-egare
derom öfverenskomme. Derjemte och
då likväl, såsom Rikets Ständer föresett, på
mångå ställen skjuts-entreprenader icke mera
allmänt kunde åstadkommas, har Kongl.
Maj:t, med anledning af Rikets Ständers tillika
gjorda underdåniga hemställan för sådant
fall, i Nåder godt funnit tillåta:
1:0 Att, i likhet med hvad redan i 5
punkten af Kongl. Circulairet den i3 Augusti
1810 blifvit medgifvet vid sådana
gästgifveriet der de närmast belägna Hemman
, hvilka vanligen utgöra reserv-skjutsen,
magta, utan för mycket betungande,
derjemte bestrida hållskjutsen, Kongl. Majrts
Befallningshafvande egde alt, emellan reserv-
och hållskjuts-lngen , bemedla sådan
öfverenskommelse, att det förra jemväl öf~
vertoge det senares skjutsnings-skyldighet,
emot viss betingad ersättning, så vida ej
sjelfva skjutslega!! skulle göra tillfyllest;
dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle dervid tillse, att, genom den såluuda
22 Allm. Besv.- och Oec.-Ulsk. Bet. IV.o 84•
ökade skjutsningen af reservlaget, intet
hinder för skjutsens bestridande uppkorame;
2:0 Att, utan hinder af det i 12 §. af
1734 års Gästgifveri-ordning stadgade förhud
för Gästgifvare att åtaga sig skjutsen för
någon annan, öfverenskommelser emellan
skjutsnings - skyldige och Gästgifvare oin
skjutsens öfvertagande af den senare linge,
under vilkor af öfriga skjutslagets begifvande,
ega rum; äfvensom att, då någon entreprenad
af hela skjutslaget icke kunde af en eller
annan anledning åstadkommas, det skulle
vara hållskjuts-laget obetaget, att med Gästgifvare
eller annan Entrepreneur serkildt
öfverenskomna om hållskjuts-skyldighetens
utgörande, allt likväl under vilkor, alt tillräckligt
antal hästar för skjutsens behöriga
utgörande underhölles , hvilket på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes tillsyn skulle,
ankomma.
3;o Ätt, till ytterligare möjlig lättnad
i skjuts - skyldighetens utgörande, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande egde, på sådane
ställen, der det utan, olägenhet för communication
kunde ske och Gästgifveri-inrättningen
således icke funnes vara nödig,
gästgifvare-gårdarne å de smärre mindre
befarna vägar indraga, och de dit anslagna
håll-eller reserve-lagen, såvidt det kunde låta
Allm. Besv.- och Oee.-Utsk. Bet. N.-o 84• 23
sig göra, till understöd för de bibehållna
gästgifverierne förlägga, äfvensom i likhet
nied hvad i 4:^e punkten af GirculaireBrefvet
den j3 Augusti 1810 stadgas, der
det likaledes, utan att medföra olägenhet
till skjutslagens förmon, kunde luta sig verkställa,
förlägga skjutshållen till 2 mil.
Dessa, i öfverensstämmelse med Rikets
Höglofl. Ständers underdåniga förslag,
gifna Nådiga föreskrifter, hafva likväl, efter
hvad erfarenheten visat, medfört mindre
tillfredsställande resultat, ty skjutsnings-besväret
qvarstår ännu med föga märkbar
skillnad, åtminstone i de flesta orter,
lika tryckande och. lika skadligt som förr;
men fastän behofvet af en förbättrad reglering
med Gästgifveri-skjutsen således
icke kan förnekas, anser Utskottet likväl,
efter hvad ofvanföre redan är antydt, att,
om behörigt afseende fästes på skjuts-anstalters
föremål, som är resandes, så vidt
som möjligt, skyndsamma och beqväma
förskaffande, det för närvarande icke ens
är att tänka på ett fullkomligt upphäfvande
af Gästgifveri-skjutsen i allmänhet. I
länder med många och stora städer samt
talrik befolkning, eger den jemna rörelse
rum , som är vilkoret för beståndet af skjutsinrättningar,
beräknade endast på de afgiffer,
som af resande erläggas; men förhål-.
Allm. Best’.- och Oec.-Utsk. Bet. N.o Sj..
landet är tvärtom, der rörelsen är ojemn
och dess mer eller mindre liflighet beror
på tillfälligheter, olika årstider, m. m.;
der kunna skjuts-inrättningar icke bestå
utan serskildta bidrag, och Utskottet afs
tyr k er derföre bifall till de förslag, sorn
hafva afseende å Gästgifveri-skjutsens upphörande
i allmänhet eller öfvertagande af
Staten, helst detta senare för Stats-Cassan
bomme att medföra ganska betydliga utgifter,
som skulle föranleda ökade beskattningar,
Deremot är Utskottet af den öfvertygelse,
i fråga om hvad för närvarande till
förbättring och lättnad i Gästgifveri-skjutsen
må kunna lillgöras, att håll-skjutsen
bör upphöra, både derföre, att den är den
mest skadliga, åtminstone i moraliskt hänseende,
och derföre, att den på vissa ställen
torde helt och hållet kunna, utan afsaknad,
undvaras, och på de öfriga åter genom
skjuts-entreprenader bör kunna ersättas;
och anser Utskottet, att sedan, genom
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anställda
noggranna undersökningar, utrönt
blifvit, huruvida reserv-skjuts-lagen inom
Länen må utan tunga kunna, jemte förut
åliggande skjutsning, äfven bestrida den
skjuts, som vid de GästgifVaregårdar, dit
4e höra, nu utgöres med hållhästar, håll
-
Allm. Be sv.- och Oec.-Utsk. Bet. No B 4- s5
skjutsen vid sådana Gästgifvaregårdar bör
genast afskaffas, och de liållskjuts-skyldige
hemmanen, der afståndet från Gästgifvaregården
det tillåter, anslås till reservens
förstärkande; hvarjemte på samma sätt torde
böra förfaras, då genom reserv-lagens
tillökande med andra hemman, som dertill
kunna vara att tillgå, och hvarom jemväl
undersökas bör, de förra kunna för
liåll-skjutsens bestridande blifva tillräckliga.
Der åter håll-skjutsen icke på detta
sätt kan komma att upphöra, anser Utskottet
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra befordra densammas ställande på entreprenad,
genom upplåtandet deraf antingen
till Gästgifvarne eller andra enskilda
personer, och då de hinder, som emot sådana
entreprenader hittills mött, i Utskottets
tanka, förnämligast bestått deruti, att
ingen emot den nuvarande skjuts-legan bar
kunnat eller velat ingå derpå, hvarföre
tillskott fordrats af de skjuts-skyldige, som
antingen alldeles icke eller icke till fordradt
belopp velat sådana sig åtaga; så
tror Utskottet, att, med antagande af den
grundsatts för öfrigt, att Gästgifveri-skjutsnings-besväret
bör, så vidt möjligt är,
hvälfvas ifrån jordbruket, till sådana entreprenaders
befordrande, skjuts- och vagnslegan
borde ökas till ^5 å 5o procent utöfver
den allmänna Gäslgifveri-skjuts-legan,
26 Allm, Besv.- och Oec.^Utsk. Bet. N.o 84.
för den håll-skjuts, som på entreprenad
bestrides, allt efter sorn, med afseende å
locala förhållanden och andra omständigheter,
Kongl. Majit, uppå skeende anmälan
af Dess Befallningshafvande, kan för
hvarje Län eller för hvarje station serskildt
i Nåder förordna; börande vederbörande
Konungens Befallningshafvande vidtaga nö-,
diga åtgärder till förekommande deraf,,
alt Resande, för reserv-skjuts eller hästar,
som Gästgifvaren, utom entreprenad, hålla
bör, icke varda den högre fegan., då sådant
icke är serskildt tillåtet, affordrade.
Utskottet tviflar ej , att i allmänhet en sådan
förhöjning å skjuls-legan blifver tillräcklig
att, utan alla tillskott af de skjutsnings-skyldige
Hemmans-egarne, vända speeulationen
på, skjuts-entreprenader, så att
sådana innan korrt pä alla de ställen, der
de, efter hvad förr be rörd t är, böra ega rum,
skola kunna till vägabringas; meir der likväl
den oförmodada händelse skulle inträffa,,
att ingen Entrepreneur af skjutsen på dessa
vilkor sig erbjöde, återstår ej annan utväg,
än att håll-skjutsen antingen fortfar att,
på sätt som hittills skett, utgå, eller att
de bållskjuts-skyldige tillskjuta hvad som
af Entrepreneuren, utöfver skjuts-legan fordras,
hvilketdera som pluraliteten af skjutslaget,
efter förmedlade hemmantalet räknadt.
helst önskade. En olikhet i, tunga
Allm. Besv.- och Occ.-Utsk. Bet. IV.-o 84• 27
och besvär skulle väl härigenom håIlskjuIsingen
emellan uppkomma; men jemte det
en sådan olikhet redan eger rum, då flera
provincer och orter sedan längre tider varit
från hållskjuts-skyldigheten befriade,
hade likväl rättelse och lindring blifvit beredd,
der det kunnat ske, och således ett
steg gjordt, sorn, då den ömsesidiga fördelen
och nyttan deraf hunnit allmännare
inses, utan tvifvel skall medföra denna an-.
stålts vidare utveckling.
Utskottet, som föreslagit skjuts-legans.
förhöjning till 25 å 5o procent för den
hållskjuts, sorn bestriddes på entreprenad,
anser deremot tillökning i skjutslegan för
annan GrästgifverUskjuts icke böra ega rum,
utom, hvad vagns- och sadel-legan beträf-,
far, hvilken synes för låg och skäligen böra
höjas till dubbelt belppp; ty Utskottet
befarar, att en sådan allmän förhöjning skulle,
dels motverka skjuts-.entreprenaderne, enär
de skjuts-skyldige af den högre skjutslegan
troligen till stor del skulle låta sig
förledas att sjelfve bestyra skjutsningar, hellre
än, att öfverlåta den på entreprenad
till andra, dels stegra forlönerne till en,
för handel och rörelse menlig höjd; kun-,
nande Utskottet icke eller i allmänhet
tillstyrka, att skjuts - legan, på sä Lt åt-,
skillige Motionairer föreslagit, må bestäm-*
a8 Allm. Besv.- och Oee.-Vtsk. Bet. N.o 8j.
mas olika för olika orter, eller för olika
år efter markegångspris, eller för serskilda
årstider, helst, om förhöjning i skjuts-legan
})å något ställe skulle finnas ovilkorligen
nödig, det alltid beror af Kongl. Majrtatt,
då anmälan i behörig ordning göres, efter
omständigheterne derom förordna.
Vidare och såsom ledande till lättnad
uti reserv-skjuts-skyldigheten tillstyrker
Utskottet, dels, att håll- eller entreprenadhästarne
på lika sätt, som med de hästar
Gästgifvaren sjelf bör efter författningarne
hålla, enligt 13 §. uti iy34 års Gästgifveriordning
egt rum, och hvarvid Utskottet
anser böra förblifva, må först utgå innan
reserve anlitas, på det de förra icke måtte
slå oanvända under det reserven öfverllödigtvis
uppbådas, hvaremot Gästgifvaren
icke bör vara skyldig att utlemna sina egna
hästar emot den lägre legan, så länge
entreprenad-hästar äro att tillgå: dels ock,
att, på det äfven från Gästgifvare-gårdarne
afiägsnare hemman må kunna tillslås reserve-lagen,
hvart och ett, på sätt i Elfsborgs
Län redan lärer vara verkställda må delas
i 3'ne lag, det ena, bestående af de Gästgifvaregården
närmast belägna hemman, för
obådad skjuts, hvarigenom allt för långt
dröjsmål med skjutsens inställande för resande
utan förbud undvikes, och det an
-
Allm. Besv- och Occ.-tJtsh. Bet. Ar.o Sjf. 29
dra,, af de aflägsnare hemman, för elen skjuts,
sorn genom förbud eller annan tillsägelse
förut tingas, och hvilken, innan den resande
anländer, både kan hinna efterskickas
och till utsatt tid inslällas.
Sedan Utskottet, som, i afseende på
den af flere Motionairer yrkade fördelning af
Gästgifveri-skjuts-skyldigheten på alla slags
hemman, utan afseende på deras olika natur,
ldifver i tillfälle att derom yttra sig i
sammanhang med afgifvande Utlåtande öfver
de flere, till Utskottets handläggning,
remitterade frågor om reglering och jemkning
med jorden, å landet i allmänhet, åliggande
onera, på ofvanberörde sätt utlåtit
sig öfver de motioner, som kunnat hänföras
under ofvanstående frågor i ardra ,
3:dje och l\:de punkterne, återstår nu för
Utskottet, att, i afseende på de framställningar,
som med dessa icke slå i det sammanhang,
att de på en gång dermed kunnat
besvaras, yttrande afgifva.
Ibland dessa förekommer först Friherre
Anckar sv ur ds , C. H., förslag, att ett maximum
af hästar borde fastställas för de förnumas
hof-fly Ilningar från de södra provincerna.
j hvilket Friherren ansett i allmänhet
böra inskränkas till 4 eller högst
6 hästar för en person eller familj; så att,
3o Allm. Besv.- och Occ.-Utsk. Bet. N.-o 84-
då någon be hofde hästar derutöfver, det
borde på honom ankomma, alt antingen begagna
egna hästar eller förskaffa sig sådana
genom beting; men som familjers mer
ellef mindre talrikhet icke kan blifva föremål
för lag-bestämmelser, någon icke eller
lärer konna åläggas att hålla sig egna hästar,
och det tillika, i Utskottets tanka,
vöre obilligt , att föreskrifva huru många
personer af en familj finge resa i ett sällskap,
likasom ock alt underkasta resande,
som behöfde flera hästar, det uppehåll och
det prejeri, hvilket skulle blifva en följd af
nödvändigheten att genom beting sig fortskaffa;
finner Utskottet sig icke kunna understödja
detta förslag, så mycket mindre
som det i allt fall icke kunde förekommas,
att en större familj, för art undvika sådana
olägenheter, skulle dela sig och resa på
olika timmar, hvarigenom ett ännu större
antal hästar, lill de skjutsandes ökade besvär,
ofta skulle erfordras.
Vidare har Göran Andersson, med flere
Riksdags-Fullmägtige från Veslerås Län,
hemställt, att vägpenningar borde af de
resande erläggas; men i detta ämne har
Utskottet redan, gemensamt med Lag-Utskottet,
afgifvit Utlåtande, sorn Utskottet nu
får åberopa.
Allm. Besv.- och Oec.-Vtsh. Bet. N.o 84■ 3i
Hans Hansson frän Gefleborgs Län har
Ater föreslagit, alt en resande icke må, utom
sin person, få föra mera än 10 Ifg efter en
häst; Eric Norberg från Vesterås Län,
att resande, som vill begagna Gästgifveriskjuts,
skulle förpligtas vara försedd med
ett papper, hvarå Gästgifvare ålåge vid vite
anteckna timmen då den resande afreser,
samt att, vid sådant äfventyr, det äfven
skulle tillkomma Gästgifvare* att af den
resande begära se ofvannämnde annotationer
genast efter ankomsten , om skjuts-bonden
sådant yrkade, dervid Gästgifvaren
tillhörde att, om den resande kört fortare
än iX timme på milen , honom genast affordra
böter till 6-| R;dr, den skjutsandesensak;
och ändtligen Bengt Nilsson från örebro
Län, att hvar och en, sorn har egna
hästar, icke må vid bortresa från sitt
hemvist få fordra skjuts å närmare hållän
tre mil; men Utskottet finnér sig för sin
del icke kunna understödja dessa motioner,
hvilka dels icke äro af behofvet påkallade
, dels ock äro olämpliga, såsom
ledande till tvister och rättegångar, sorn.
hellre höra förekommas än uppväckas.
Efter sålunda afgifvet Utlåtande öfver
det ifrågavarande ämnet, får Utskottet slutligen,
i nedanstående punkter sammanfattadt,
resultatet deraf framställa.
3a Allm. Besih- och Oec.-TJtsk. Bet. N.-o 84-
1:0 Med afstyrkande af Krono-skjutsningens
upphörande, föreslår Utskottet,
att häst- och vagns-legan för densamma
må fastställas till lika belopp
som för allmän Gästgifveri-skjuts; att
väntnings-tiden bestämmes till 4 timmar
utan betalning, och 8 timmar mot
betalning, med iakttagande att, vid
marche-roulernes uppgörande för
K rono-transporter, 2.’ne timmars körning
beräknas på hvarje mil, och en
timma till omlassning på hvarje station;
att Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande
må lemnäs rättighet att,
när omständigheterna det tillåta, söka
att med enskilde personer träffa
accord om Krono-transporters
förskaffande, äfven utom deras Län,
så långt öfverenskommas kan; och
alt detta allt, utom hvad angår skjutslegans
erläggande, till lika belopp,
som för Gästgifveri-skjuts, må gälla
endast uti fredstid, men förut vanliga
förhållanden, i afseende på Ivronoskjutsen,
i krigstid inträda,
2:0 Tillstyrker Utskottet, utan förändring
eller rubbning i öfrigt af hvad
Kongl. Majrt, under den 3o December
1824, rörande Gästgifveri-skjut- <
sen,
Allm. Bcsv.- och Oec.-Utsk. Bet. N-o 84. 33
sen, i Nåder förordnat, att ytterligare
anstalter mätte vidtagas lill anskaffande
af hållskjutsen , antingen
derigenom, att, der det utan reservlagens
betungande kan ske, hvarom
noggranna undersökningar böra af
Kongl. Majrts Befallningshafvande
verkställas, den skjuts, som nu utgöres
med hållhästar, må hädanefter,
jemte förut åliggande skjutsning,
bestridas af reserv-lagen, hvilka böra,
så vidt möjligt är, förökas och
fördelas, hvart och ett i 2:ne lag,
det ena, bestående af de gästgifvaregården
närmast belägna hemman,
för obådad skjuts, och det andra, af
de aflägsnare, för, genom förbud eller
på annat sätt, tingad skjuts; eller
ock derigenom, att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande befordra liållskjutsens
öfvertagande på entreprenad;
hvaremot, i bägge fallen, de
hållskjuts-skyldige hemmanen böra,
så vidt locala förhållanden sådant
medgifva, anslås till reservén; alt
till befrämjande af skjuts-entreprenader,
utan att de hållskjuts-skyldige
med utgifter derföre må var
-
Bih. till R. St Vrot. 1828 och 1829. 8 Sami.* 1 Afd,
iG:de Häftet. 3
34 Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.-o 84.
da betungade, skjutslegan för den
skjuts, som på entreprenad bestrides,
må, efter olika locala förhållan-'
den, ökas till 25 å 5o procent, utöfver
den vanliga Gästgifveri-skjutslegan,
hvilken, utom hvad angår
vagns- och sadel-legan, hvarå Utskottet
tillstyrker förhöjning till dubbelt
emot dess nuvarande belopp,
Utskottet anser böra, för den öfriga
Gästgifveri-skjutsen, förblifva lika
med hvad den nu är, utom i vissa,
på Kongl. Majrts Egen Nådiga pröfning
beroende, fall, samt ändtligen
att håll- eller entreprenad-hästar
må, likasom de Gästgifvaren är skyldig
att hålla, utgå innan reserven
får besväras: lärande, så vidt Utskottets
Förslag i dessa 2;ne punkter
bifalles, Rikets Höglofl. Ständer
derom till Kongl. Maj:t åflåta underdånig
Skrifvelse.
3:o Afstyrker Utskottet all förändring,
från Rikets Höglofl. Ständers sida,
med den så kallade Kungs-skjutsen,
hvars framgena utgörande, på sätt
hittills egt rum, Utskottet anser både
lagligt och oundvikligt; och
4:o Afstyrker Utskottet likaledes de här
Bil. t. Allm. Besv.- o. Oec.-ZJtsh Bet. N.-o 84~ 35
ofvan berörde förslag, dels att ett
maximum af skjutshästar, som äfen
person eller familj finge begagnas,
skulle fastställas, dels att den resande
borde vara försedd med ett
papper, hvarpå Gästgifvaren skulle
teckna tiden då han afreser m. m.,
dels att stadgas måtte, det resande
icke må, efter en häst, få föra mera
än io LgJ, utom sin egen person,
och slutligen, att det skulle vara
den, som har egna hästar, förbjudet
att å närmare håll, än 3 mil
från sitt hemvist, taga skjutshästar.
Åtskillige Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den 28 Mars 1829.
Reservationer:
af
Herr Friherre Cederström:
Då jag anser Utskottets Förslag, i afseende
på åtskilliga förändringar i Gästgifveri-Ordningen,
i de flesta fallen alldeles
overkställbar!, och, der det möjligen
36 Bil. t. Allm. Besv.- o. Occ.-Utsk. Bet. N, o 84.
kan verkställas, medföra sådana olikheter
i och för skjuts-skyldighetens utgörande,
att derigenom nödvändigt måste uppkomma
oreda och tvister; får jag, med anmälan
af min protest emot Beslutet, vördsamt
framställa mina åsigter öfver följderna, i
händelse Utskottets Betänkande skulle i
denna del blifva bifallet. Utskottets förslag,
nemligen att Hållskjutsen skall upphöra,
der det kan ske, utan reserv-lagens
betungande, i förening med det att reservlagen
skola indelas i arne, det ena, bestående
af de Gästgifvare-gården närmast belägna
hemman, för obådad skjuts, och det
andra, af de aflägsnare, för, genom förbud
eller på annat sätt, betingad skjuts, innebär
en bestämd motsägelse, derigenom att
det blir alldeles omöjligt, att icke det reserv-laget,
som utgöres af de närmast Gästgifvare-gården
belägna Hemman, så framt
icke man vill gifva en hittills alldeles obruklig
betydelse åt ordet närmast> blir
med skjutsning mera betungadt, än det till
andra reserv-laget hörande; och då man i
allmänhet bör söka att, så ofta det sig göra
låter , bringa Medborgares allmännå
onera till likhet, synes det mig högst
olämpligt föreslå en Författning, derigenom
hittills okända olikheter skulle uppkomma.
Bil. t. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Bet. N.o 84• 37
Utskottets Förslag, att på de ställen,
der entreprenader kunna erhållas, Skjutslegan
må få ökas till 20 å 5o procent för
Entrepreneurens hästar, men bibehållas
oförändrad för Gästgifvarens och reservlagets,
skulle, om det fastställdes, medföra
många olägenheter, deribland synnerligast
försök till bedrägliga uppgifter och
allmänneligen afund och tvister emellan de
skjutsande och Entrepreneuren. ,
För min del, anser jag, till afhjelpande
af de öfverklagade olägenheterna öfver
skjutsens utgörande, ensamt erfordras:
<r:o Att Kronoskjuts-legan förhöjes på
sätt Utskottet föreslagit;
2:0 Att jemväl Gästgifveri-skjuts-legan
ökes med \ sk. för milen för hvarje häst;
men att, utom Städerna, ingen olikhet i
Skjuts-legan bör ega rum;
3:o Att Håll-skjutsen öfverallt, der
dessa skjuts-lag äro så belägna, att de kunna
deltaga uti reserv-skjuts, upphörer, och
skjutsen utgöres endast genom reserv-hästar,
hvilka böra i tour öfver hela skjutslaget
utgå;
4:o Att forvagnar borde tillåtas och
38 Bil. t. Allm. Besv.- o.Oec.-Utsk. Bet. N. 084•
uppmuntras, likväl utan rättighet för sådana
Enlrepreneurer att för dem begagna
Gästgifvare-skjuts , dervid, i min öfvertygelse,
säkraste och enda rätta sättet att
ernå ändamålet är, att allmänna posten
blefve transporterad genom foryagnar.
Häruti förenade sig Prosten Forslind
och Petter Persson från Calmare Hän,
af
Grefve Oxenstjerna:
Förenande mig i allt öfrigt med de
åsigter, som ligga till grund för ifrågavarande
Betänkande, anhåller jag, att, i den
enda omständighet, som rörer Reservskjutsens
begagnande å sådana stationer,
der entreprenader kunna komma att ega
rum till ett visst antal hästars hållande
för de resandes behof, få anmäla den reservation,
att jag för mindel anser billigt,
att med denna Reserv-skjuts-skyldighet
måtte förenas det vilkor, att tillsägelsen
om reserv-hästars tillhandahållande hör ske,
minst sex timmar förr än liästarne erfordras,
af
Herr Dom-Prosten Lidman:
Emot Utskottets afgifna yttrande får
äfven jag reservera mig.
Bil. t. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Bet. JV.-o 84. 3g
Utskottet anser, att den nuvarande
Skjuts-inrättningen i Sverige 1:0 bidrager
till Allmogens demoralisation; 2:0 är en
verklig tunga för landet.
Utan att här ingå i undersökning,
hvaruti det svåra moraliska onda af en
dags vistande i månaden på en Gästgifvaregård
egentligen består, der det är Kronobetjeningens
ovilkorliga skyldighet att handhafva
ordning och skick, måste jag erkänna
, att jag åtminstone ej inser, huru det
skall förekommas eller ens minskas, genom
öfverflyttning af den fara, för hvilken nu
varande Hållbönder skola vara utsatte, på
reserven N:o 2 eller på en Entrepreneur,
som i alla fall måste hålla drängar eller
skalla sig hästar genom beting. Lika
litet anser jag den öfverklagade lungan
blifva mindre om man, genom en i sin
principe grundfalsk lag, skulle stadga, att
det så kallade ståndhållet skulle för samma
väg och på samma tid uppbära 25 å 5o
procent högre skjuts-lega än de reser v-skjutsskyldige;
och hvilket, jemte ökade anledningar
till obehagliga tvister och ofta obillig
misstanka, skulle säkert, tvertemot stadgans
afsigt , mångdubbla den skjutsande
Allmogens antal på Gästgifvaregårdarne.
Utskottet har, i sitt Utlåtande, dess
-
4o Bil. t. Allm. Besv.- o. Oec.- Utsk. Bet. N.-o 84-
utom förbigått det hufvudsakligaste af sjelfva
frågan: att utreda huruvida skjutsningsskyldigheten
åligger jorden eller icke, och
om en Post-inrättning, så väl Ordinarie
som Extra Post, sådan den nu förefinnes
i de flesta länder i Europa, här kan möjligen
inrättas, utan att, å Postmästarens eller
Entrepreneurens sida, bestämdt kunna
beräkna hjelp från reserven, emot skyldig
och på billig och verklig vinst afsedd lega.
I ett så vidsträckt och glest hebodt
land som Sverige, der så få egentliga städer
ännu finnas, har den inre rörelsen nog
många svårigheter att bekämpa, utan att
man, genom en, på intet sätt, hvarken
hillig eller ändamålsenlig skjuts-inrättning,
derföre bordt lägga ett nytt och ett
det svåraste hinder.
Enligt min tanka, kan och hör en Postinrättning
för de resandes tjenliga befordrande
äfven hos oss åstadkommas; men
aldrig på sätt Utskottet föreslår. Den måste
successift och genom frivilliga öfverenskommelser
införas , och första steget
göras genom en på billiga grunder förhöjd
skjuts-lega öfver hela Riket, så för den egenlliga
Gästgifvare - skjutsen, sorn för
Krono- och Kungs-skjuts.
af
Bil. t-Allm. Besv.-o. Oec.-Utsk. Bet. AT. o 48- 41
af
Herr Leffler'.
Jag nödgas i så måtto reservera mig emot
Utskottets Betänkande, som jag anser att,
då försök till entreprenad för bestridandet
af Håll-skjutsen bör ske, och det med den
uppmuntran, att för sådan entreprenadskjuts
få beräkna å 5o procent högre
lega, än den närvarande, hade dessa försök,
efter min öfvertygelse, äfven bordt
sträcka sig till ali den skjuts, som på stället
erfordras. Jag anser detta nödvändigt
derföre, att, i den händelse endast otillräcklig
hållskjuts är anslagen, och de resande
derföre ständigt äro blottställde för
prejeri, sedan hållskjutsen utgått, skall
denna olägenhet äfven hädanefter fortfara,
så mycket mer betungande, som den resande
på detta sätt äfven blifver beröfvad
tillfället att någon gång erhålla hållskjuts för
lindrigare pris. På de ställen åter, der både
håll- och reserv-skjuts för närvarande finnas,
kommer den senare äfven hädanefter att
fortfara, och det mot en lägre lega, än entreprenad-skjutsen.
Hvad många oredor
och anledningar till tvist derigenom komma
att uppslå, anser jag mig icke behöf
Bili.
till R. S. Brot. 1828 och 1829 > 8 Saml.j 1 Afd.
i6ule Häftet. 4
42 Bil. t. Allm. Besv.-o. Oec.-Utsk. Bet. N.0 84•
va beskrifva, emedan erfarenheten nog lärt,
huru lätt sådana å Gästgifvare-gårdarne
uppstå. Derjemte synes mig mindre billigt,
att den ena resanden fortkommer till
ex. för 16 sk, då den andra måste erlägga
24 sk. o. s. v. Jag anser derföre, att
ehvad förändringar än vidtagas, de åtminstone
böra på hvarje ställe medföra blott
ett sätt för skjutsens utgörande och betalningens
erläggaade derföre. Utskottet har
icke ansett sig kunna tillstyrka bifall å de
inom Borgare-Ståndet gjorda Motioner, rörende
Skjuts-legans utgörande. Jag förmodar
dock, att Höglofl. Utskottet åtminstone
med billighet kunnat föreslå, att, i den
mon skjuts-legan ökes på Landet, den mot
lika vilkor äfven får ökas uti Städerne,
och torde dessutom de omnämnde Motioner
för Gefle och Carlskrona städer, vid
närmare betraktande, förtjena mera afseende
än Utskottet velat lemna.
af
Herr Mattsson,
som ansåg för sin del all förhöjning i
skjulslegan vara för ingen del af behofvet
eller billigheten påkallad ; och derföre jemväl
reserverade sig mot beslutet om högre
lega för entreprenad-skjuts.
STOCKHOLM, tryckt i Eck.st£insk.a Tryckeriet, 1829.
Allm. Besv.- och Occ.-Utslx. Vtl. N.-o SS. i
Ankom till Exp.-Utsk. d. u April 1829.
N:o 85.
Utlåtande, i anledning af vackt
Motion om inrättande af en allman
Undervisnings anstalt uti
Eskilstuna.
1 Memorial, som Högvördiga Preste-Ståndet
remitterat till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet, har HrBiskoppen Doctor
P. Thyselius anfört, att Eskilstuna Stad,
hvarmed den såkallade Fristaden och ett
betydligt Gevärs-Factori äro förenade, skall
vara i behof af en allmän Undervisningsanstalt
för den mängd barn, som der finnes,
samt derföre föreslagit inrättandet i
Eskilstuna af en Apologist-Schola med a:ne
Lärare, för hvilka årligt löne-anslag af allmänna
medel borde beviljas.
Utaf Kgl. Directionens öfver Carl Gustafs
Stads Gevärs-Factori och Eskilstuna Fristad
till Kongl. Maj:t underdånigst inlemnade
ansökning om förbättrad Scholae-Inrättning
derstädes, med bifogadt förslag till
denna Scholas beskaffenhet både i anseende
till Lärare-personal och Läro-ämaen,
samt af Strengnäs Consistorii deröfver i Nå
Bih.
i’U R- St. Prot. 1828 och 1823. 8 Sami., 1 Afd.
iy:de Häftet. i
a Allm. Besv.r- och Oee.-Vtsk. Uti. N.o SS.
der infordrade utlåtande, äfvensom af ett
utaf Pastor i Eskilstuna afgifvet EmbetsBetyg:
har Utskottet inhemtat, att Eskilstuna
är en högst fördelaktig local för jernförädlingar,
håde i anseende till det ansenliga
och jemna vattenfallet samt rika
tillgångar på Skogs-producter ifrån de närmast
belägna socknar; att folkmängden der,
under de senare åren, betydligen ökats, sedan
Gevärs-Factoriet blifvit dit förlagd t;
att jern-förädlingen, som redan gjort så
utmärkta framsteg, att de finaste äggjerri
och damascerade arbeten utgöra en betydlig
export-artikel till de aflägsnasle verldsdelar,
synes lofva ökade förmoner åt Staten,
i den moa arbetarne beredas tillfälle
att i ungdomen vinna nödig undervisning
uti de stycken, som närmast afse denna
handterings fullkomnande, och som tillika
göra dem skickligare att vårda egna
angelägenheter; att arbetarne vid Facloriet,
som är Statens, och uti Fristaden, anlagd
af en Konung på Kronans jord, äro för
fattige att underhålla sina barn vid Scholan
på aflägsnare orter; och att barnens
antal, emellan 6 och i3 år, just vid den
ålder, då de skola undervisas för näringarna,
uppgå vid Factoriet, Tunaforss Manufacturi
och Fristaden till 234, och före fyllda
6 år till 236, utom vid pass roo barn
af sistnämnde ålder inom Eskilstuna gam
-
Allm. Be sv.- och Oec.-Utsh. Uti. No SS. 3
la och nya Stad, hvartill kommer en mängd
af invandrade Tiggarbarn, som årligen intagas
till lärlingar vid Smides-haiidteringen.
Vid ett sådant förhållande’, och ehurit
Sannt det är, att den (Örsta barna- undervisningens
besörjande i allmänhet åligger
Församlingarne utan bidrag af Stats-Cassan;
dock som i detta fall företer sig den märkliga
skillnad, att Gevärs-Factoriet, Fristaden
och Tunaforss Manufacturverk Utgöra
största och betydligaste delen af EskilstU*
na Stad, hvaraf följer, att Staten, sorn således,
i synnerhet för Factoriet, är en integrerande
del och förnämste principalen i detta Samhälle,
bör vårda sig om arbetarnes barns
äfven första undervisning, hvilken förbin»
delse Staten redan erkännt genom årligen,
sedan 1802, lemnadt tillfälligt anslagaföö
Ridr 3a sk, ifrån Kongh Comttterce-Colle»
giuin till en barnalärare, tillstyrker Utskottet
Rikets Högloflige Ständer att i Underdånig
Skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Majit, på det sätt Kongl, Majit
pröfvar för ändamålet tjeiiligast och snarast
verkställbar^ Nådigst befordra inrättandet
af allmän Läroanstalt elter HandtDerks
- Schold uti Eskilstuna , der undervisning
synes böra lemnäs uti bokläsning,
ChristendomeU, skrifning af stil,
samt uti räknekonsten och dennas tillämp*
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Uti. IV.o 84-
ning lill räkningars uppsättande och motböckers
hållande in. m.; äfvensom uti de
första elementerne af geometrien efter en
lättfattlig handbok , och i dess tillämpning
till handtverkerierne , serdeles dem,
som bedrifvas vid Facloriet och i Fristaden;
hvarjemte så mycken undervisning
uti Linear-ritning och de första grunderne
för Bergs-vetenskapen, som erfordras
för att förstå inkomna arbetsritningar och
modeller, och att kunna bedöma jernets
beståndsdelar för dess ändamåls-enligare
behandling vid denna schola, borde meddelas.
Hvad åter angår anslaget af löner till
Lärarne vid denna schola, har Utskottet
funnit beloppet, som dertill skulle åtgå,
vara så ringa, att Utskottet tror sig kunna
taga för afgjordt, det Kongl. Maj:t icke saknar
utväg, att af för handen varande medel
låta anordna hvad som till ifrågavarande
Scholffi-Lärares aflöning erfordras. Stockhohn
den 4 April 182g.
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N-0 86. 5
Ankom till Exp.-TJtsk. J. ii April 182g.
N:o 86.
Betänkande, angående våckte
motioner om Lancaster-Scholors
inrättande.
TT ill Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
äro remitterade följande memorial,
nemligen:
Från HögvÖrdige Preste-Ståndet:
1:0 Af Herr Prosten Elfström, som föreslagit:
att i alla Landsförsamlingar, der beliofvet
så fordrar och omständigheterna
möjligen medgifva, måtte inrättas SockenScholor,
i hvilka, så snart görligt vore,
Vexel-undervisnings-methoden skulle införas;
att ordentliga Lärare för dessa Inrättningar
antagas på alla de ställen, der denna
skyldighet ej med Klockare - tjensten
pröfvades förenlig; och att, hvad anginge
aflöningen, dermed Stats-hordorne, efter
Herr Prostens tanka, icke serdeles kunde
eller borde förtyngas, borde, utan en efter
förmögenhet proportionerad billig afgift
för alla de Barn, som åtnjöto undervisning
— de fattiga undantagna — en årlig och
alltid med säkerhet påräknelig lön, å allmänna
Sockenstämmor, i närvaro af veder
-
6 Allm. Be sv.- och Oec.-Utsk. Bet. Nio $6.
börande Konungens Befallningshafvande eller
dess Ombud oell Gonsistorii Fullmägtig,
uppgöras och bestämmas. Förmodande Hr
Prosten, att, vid skeende undersökningar på
några orter, disponible medel till bidrag
vid nämnde lärares aflöning redan föreflnnas,
och att, på andra ställen, nya tillgångar,
t, ex genom sammanslående af alltför
små Pastorat eller för tätt belägna
Kyrkor på slättbyggden, för framtiden kunna
anskaffas, hvarigenom det åsyftade ändamålet
skulle uppnås, utan Församlingar»
nes och de Jordbrukandes alltför kännbara
betungande.
2:0 Af Herr Gontracts-Prosten Nibelilisj
som, i anledning af de flere inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte motioner
om lancaster - Scholors inrättande, yrkat,
att något bestämdt stadgande vidtages om
utvägar och afgifter lill sådane Scholae»
Mästares aflöning, på lika sätt som skett i
Norrige vid sista Slor-Ting,
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet:
3:o Af Nils Nilsson från Wermland,
hvars förslag innefattar yrkande, att de
Församlingar, hvilka ännu sakna allmänna
Scholor, der en skicklig Lärare undervisar
Barn och Ungdom i de första grun
-
Allm. Beti'.- och Occ.-Ultk. Bet. JV.-o SS.
derna för läsning, skrifning och räkning,
samt i Religionens vördade Läror, måtte
åläggas att en sådan Schola i hvarje Pastorat,
på tjenligt ställe, inrätta, der en skicklig
Lärare, efter Bell-Lancasterka rnellioden,
undervisade Församlingens, i synnerhet
fattiga och medellösa Barn i ofvan uppräknade
stycken ; och borde denne Lärares
aflöning, efter JYils Nilssons tanka,
utgå antingen af Församlingens Fattig-Cassa,
eller på annat tjenligt öfverenskommande
sätt; men som Församlingarne troligen
ickeegde tillgång att så aflöna en skickligLärare,
alt han, utan egen uppoffring, kunde
hafva sin bergning, ansåg Nils Nilsson
billigt, att en sådan Lärare borde, då han är
Prest, få vid ansökning till ett mera lönande
Preste-Embete beräkna dubbla tjenste-år.
4:o A.f Anders Andersson från Skaraborgs
Län, som yrkat, att Scholor, hvarest
Vexel-u rider visn i ugs-methoden begagnades,
borde inom hvarje Församling inrättas och
under Kyrkoherdarnes öfverinseende förses
med kunnige Lärare, hvilka finge, vid
ansökning till annan tjenst, sig till godo
beräkna dubbla tjenst-år; i anledning hvaraf
sig yttrat åtskillige af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter, af hvilka Amnders
Håkansson från Elfsborgs Län ansett det
8 Allm. Besv.- och Oec.-Uisk. Bet. N:o 86.
Lora få ankomma på hvarje Församlings
fria val, alt förskaffa sig egen Schol-Inrättning,
och att det derföre icke må åläggas
Församlingarne såsom en ovilkorlig skyldighet:
Anders
Nilsson från Isie, Malmöhus
Län, m. fl., förbehållit Församlingarne rättigheten
att sjelfva få tillsätta Schol-Lärarne:
Anders Jansson från Westmanlands
Län trott, att Kloekarne, då församlingarne
icke mägta att hålla serskild Lärare,
borde åläggas att förskaffa sig de insigter,
som fordras för att besörja undervisningen;
och
Nils Månsson från Malmöhus Län
gjort förbehåll derom, att, i fall förslaget
vunne bifall, Församlingarne i Skåne, sorn
årligen betala till Klockaren två skeppor
spannmål i Helgon-skyld för hvarje Numer,
och hvilken afgift är att anse såsom
vedergällning till Klockaren för det han i
läsning undervisar Församlingens Barn, må
ega att indraga Ilelgon-skylden till bidrag
i lönen för den serskilde Lärare, som i
stället för Klockaren lomme alt besörja
Barna-under visningen.
5:o Af Anders Nilsson från Wermland,
som instämt med Nils Nilsson i fråga om
nyttan och behofvet af Scholors inråttan
-
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. JV.-o 86. y
de i hvarje Församling, men deremot af
anförde skäl funnit dels mindre lämpligt,
att Lärarne vid sådana Barna-Scholor äro
Prester, dels orättvist mot Försainlingarnes
Presterskap , om nämnde Lärare, vid befordring
till Prest - sysslor, finge räkna
tjenst-år, hvarföre Anders Nilsson bestrid t
hägge delarne, samt yrkat, att Församlingen
och Pastor alltid må ega att till Barlia-Lärare
antaga hvem helst som de finna
skicklig.
6:0 Af Ola Jeppson från Blekinge,
hvars önskan vöre, att en nyttig och nödvändig
förbättring i uppfostran och allmänna
elementar - bildningen bland de fattige
folkclasserne måtte tillvägabringas, utan
allt tvång, och hvarföre han yrkat, att, åtminstone
i hans hemort, det tillsvidare
må bero på Kyrkoherdens verksamma nit
och socknemännens bepröfvande att bestämma,
huru deras barn skola blifva underviste,
så att allmogen, i följd af de
väckte ofvanomförmälde motionerne, icke
må påläggas för dryga utgifter eller att
forsla sina barn flera mil till Scholan; och
7:0 Af Lars Bygdén från Westerbottens
Län, som föreslagit Comministrarne
till Lärare vid Församlingarnes Barnscbolor,
samt, jemte det han nekande besvarar
io Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.o 86.
de af honom framställde frågor: om en viss
afgift bör erläggas vid hvart och ett barns
emottagande vid Scholan? och om Lärarens
löneinkomster böra utgöres af socknarnfes
skattdragande jordbrukare? tillstyrkt,
att Slaten må antaga sig meranämnde
Lancaster - Schöl - Lärares lönande på det
sätt, att hvarje Lärare åtnjöte årlig lön af
^5 tunnor spannmål af kronotionden i
hvarje Socken. Varandes sistnämnde Memorial,
som, i hvad det angår Comministrarnes
skyldighet att besörja Barnaundervisningen
, blifvit motsagdt af Eric Jansson
från Upsala Län, remitteradt af Hederdervärda
Bonde - Ståndet äfven till StalsUtskottets
handläggning.
Utskottet, som tagit i öfvervägande
ej allenast hvad sålunda blifvit anfördt,
utan ock hvad Comitén till öfverseende
af Rikets allmänna undervisningsverk,
uti dess den 20 Dec. 1828 lill Kongl.
Majit afgifna underdåniga Betänkande, föreslagit,
angående de så kallade Folkscholorne
, delar med Comiterade öfvertygelsen
dels derom, alt, enär religionen
är det gemensamma rättesnöret för den
enskilde i dess handlingar och för Slaten
i dess offentliga verksamhet, Staten
eger rätt att af hvarje medborgare fordra
nödig religions-kunskap, såsom vilkor för
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bst. N.o 86. i j
tillståndet att utöfva de rättigheter, hvarpå
samhällets bestånd och förkofran bero,
inen att, då Scholors upprättande för Barns
sedliga bildning och första undervisning
i religionen är att anse såsom en ersättning
för den undervisning, föräldrarne antingen
sjelfve eller genom andré böra meddela,
så egna sig dylika anstalter närmast
att vara communal - angelägenheter, dels
ockderom, attfolkscholors inrättandeochunderhållande
för undervisning i andra ämnen
än dem, som höra till första religionskunskapen,
endast är föremål för menigheternes
frivilliga bidrag, och att således denna
vidsträcktare undervisnings ämnen och
måtte bero på menigheternes fria beslut, efter
sig på serskilda orter företeende olika
behof och önskningar.
Med sådan åsigt af saken finnér Utskottet
sig icke kunna tillstyrka, att
Församlingarnes Sclml-Lärare aflönas
med Statens allmänna medel, i
synnerhet som Rikets Ständer redan
vid sista Riksdagen förklarat,
att Statens förbindelse endast vore
att anvisa, men icke att- bekosta
den allmänna Barna-undervisningen;
äfvensom Utskottet anser, att Lagstiftande
magten icke bör utsträcka
sin vårdnad om denna undervisning
12 Allm. Besv.- och Qec.-TJtsk. Bet. IV.-o 86.
ända derhän, att ålägga Församlingarne
en ovilkorlig skyldighet att
inrätta Barnscholor efter de af Mo~
tionairerne uppgifne grunder, destomindre
som Utskottet, lika med
nyssnämnde Comiterade, väl inser,
att Vexel-undervisnings-methoden
är i Städerxre och på Landsbyggden,
hvarest ett större antal
Barn kan samlas, tjenligast för Folkscholorna,
men dock tror, att, enär
hvilken method sorn helst kan med
en skicklig Lärare hafva framgång,
någon föreskrift icke hör meddelas,
hvarigenom menigheternes frihet att
begagna det Lärosätt, för hvilket
de hysa mesta förtroendet, skulle inskränkas;
och ehuru, i följd afhvad
här ofvan är yttradt, icke torde kunna
bestridas Lagstiftande magtens
rätt att förordna om Församlingarnes
pligt att bibringa barnen nödig
Christendoms- kunskap och om
sättet för dess meddelande, då barnens
Föräldrar eller Målsmän icke
derom draga enskild försorg, är dock
Utskottet af den tanka, att begagnandet
af denna rätt, vidare än som
redan egt rum, icke nu bör tillstyrkas,
då dels Kongl. Maj:t, enligt Dess
Nådiga Proposition till Rikets Ställ
-
Allm. Bcsv.- och Oec.-Utsk. Bet. 2V.0 86. i3
der dea 27 sistlidne Februarii, ansett
frågan om förbättring och
förändring af undervisnings-verken
i allmänhet böra hvila, intilldess
allmänna tänkesätten i detta vigtiga
ämne hunnit stadga och uttala
sig; samt dels erfarenheten visat, att
jRe/igzoref-undervisningen hittills icke
blifvit åsidosatt bland de lägre
Folkclasserne, och Presterskapet
dessutom är ålagd skyldigheten att
samvetsgrant vaka öfver denna del
af ungdomens bildning.
Till befordrande af allmänna Folk-undervisningen
bar, till följd af Rikets Ständers
underdåniga anhållan, Kongl. Maj:t
redan uti Nådigt Circulaire till Consistorierne
i Riket, den 4 Februarii 1824. i Nåder
anbefallt vederbörande att verksamt
befrämja Vexel-undervisningens införande
på Landsbyggden, öfver allt der locala förhållanden
sådant medgifva, låtit förständiga
Presterskapet i Församlingarna att, vid
förslags upprättande till Klockare-lägenheter,
serskildt afseende borde fästas å sådana
sökande, hvilka om denna Läro-method
inhemtat kunskap, samt förordnat,
att, när sammanbyggnad af Kyrkor verkställes,
och Presterskapets prediko-besvär
derigenom lättas, borde Consistorierne, ef
-
14 Allm. Besv.- och O te.-Ut sk. Bet. N.o 86.
ter Församlingarnes hörande, underdånigst
föreslå hvad förbättrad anstalt för undervisningen
kunde, i sammanhang dermed,
vidtagas; och som dessa Nådiga föreskrifter
medfört önskad verkan, enär, under de
senare åren, ganska många nya Barn-Scholor,
der Yexel-undervisnings-methoden begagnas,
blifvit inrättade, så att t. ex. i ett
Län, enligt hvad Utskottet har sig bekant,
redan finnas i 23 Landt-församlingar sådana
Scholor, hvaraf de fleste tillkommit
under de sistförflutne fem åren, dels genom
enskildes frikostighet, dels genom
Församlingarnes frivilliga bidrag, hyser
Utskottet, delande den allmänna önskan,
att näringsidkande classerne måtte bibringas
de för dem nyttige och nödige medborgerliga
kunskaper, den förhoppning,
att detta ändamål till stor del skall vinnas
genom de utvägar, som sålunda redan blifvit
af Rikets Ständer föreslagna och af
Kongl. Maj:t i Nåder vidtagna, samt tror
derföre, alt de vidare åtgärder, som möjligen
i detta fall erfordras, dels kunna hufvudsakligen
uppskjutas, till dess förbättring
af Läroverken i allmänhet kan tilivägabringas,
dels aldrig böra blifva af den
beskaffenhet, som Motionairerne föreslagit;
hvadan Utskottet anser sig böra tillstyrka;
att Molionerne, i hvad de angå sättet
för Schol-Lärarnes aflöning samt
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. N.-o 86. i5
församlingarnes åläggande att ovilkorligen
inrättaSocken-Scholor, må af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Beträffande dernäst Lars Bygdens
förslag, att Comministrarne tillika borde
vara Lärare vid Församlingarnes BarnScholor,
så, enär desse Tjenstemän icke
skulle kunna, utan åsidosättande af de göromål,
sorn tillhöra dem i egenskap af
Socknarnes Själasörjare, bestrida en sådan
Lä rare-befattning, samt enligt 24 Cap. 3i
§. Kyrko-Ordningen och 7 §. af Presterskapets
Privilegier den 16 October 1723,
Barna-undervisningen i Församlingarne åligger
Klockaren, anser Utskottet
berörde förslag, såsom oantagligt,
böra förfalla.
Men då erfarenheten visat, att, oaktadt
uti nämnde Lagar stadgas, att till Klockare
böra antagas sådane personer, som kunna
brukas till att lära Ungdomen i Socknarna
läsa och skrifva, Klockare likväl ganska ofta
sakna skicklighet att lemna sådan undervisning,
föreslår Utskottet Rikets Höglofliga
Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla:
att tillfälle må beredas vederbörande
att förvärfva denna skicklighet,
och att i Nåder må stadgas att, åt
-
i6 Allm Besv.- och Oec.-Ulsk. Bet. JY.o 86.
minstone inom de Församlingar,
der serskilde Schol-Lärare icke finnas,
och der Klockarens löne-vilkor
motsvara hvad en sådan Schol-Lärare
bör kunna påräkna, icke någon
till Klockare må antagas, sorn icke,
i den ordning Kongl. Majit kan finna
för godt föreskrifva, ådagalagt,
att han för Barna-undervisningen
eger nödiga kunskaper.
I afseende å Nils Nilssons och An~
ders Anderssons yrkande, alt Lärare vid
Yexel-undervisnings-Scholor borde, då de
voro Prester, få, vid ansökning till mera
lönande PrestEmbete, beräkna dubbla tjenstår,
kominer Utskottet att deröfver sig yttra
i sammanhang med afgifvande utlåtande,
i anledning af Motioner, väckte i samma
ämne af åtskillige Vällofl. Borgar-Ståndets
Ledamöter; och hvad Nils Månssons
förbehåll om Helgon-skyldens indragning
till löner för serskilde Schol-Lärare angår,
lärer detsamma komma att förfalla,
då dels Nils Månsson yrkat en sådan indragning
endast i det fall, att förslagen om
Församlingarnas ovilkorliga åläggande att
inrätta Sockcn-Scholor vunne bifall, dels
ock Utskottet, på ofvanberörde sätt, tillstyrkt,
att Klockare må förpligtas alt inhemta
-
Allm. Besv.- och Oec.-Uts/c. XJtl. N.-o 8y. tj
hemta för Barna-undervisningen nödiga
kunskaper.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva,
att, då Lars Bygdens Motion om Statsanslag
till Schol-Liirares aflöning ansetts icke
förtjena afseende, har Utskottet trott
sig böra, utan att afbida Stats-Utskottets
yttrande öfver samma Motion, till Rikets
Höglofl. Ständers pröfning öfverlemna detta
vördsamma Betänkande. Stockholm den
S April 1829.
Ankom till Exp.Utsk. den 11 April 1829.
N:o 87.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar mot Utskottets
Betänkande , N:o a8, angående
hemställan om lindring för Allmogen
i den såkallade Byggnads-hjelpens
utgörande.
Sedan Utskottet, under den 17 sistlidne
Januarii, afgifvit Betänkande öfver de af
Bih, till R. St. Prot. 1828 och 1829. 8 Sami., 1 Afd.
ij:de Haft.
18 Allm. Besv.- och Qec.-Utsk. Uti. N.o 8-].
Riksdags-Fullmägtige från Stockholms Län
Eric Ersson och Nils Insulin väckta motioner
om lindring i den såkallade Byggnads-hjelpens
utgörande; så har, i anledning
af gjorda anmärkningar, inom det
Hedervärda Bonde-Ståndet;
i:o af förstnämnde Motionair, med
hvilken Nils Insulin sig förenat,
2:0 af Riksdagsfullmägtigen från Upsala
Län Casper Wijkman, samt
3:o af RiksdagsFullmägtigen från Elfsborgs
Län, Anders Danielssons nyssberörde
Betänkande blifvit från det Hedervärda
Ståndet till Utskottet återremitteradt;
men som, i öfverensstämmelse med ingångna
Protocolls-Utdrag, Höglofl. Ridderskapetoch
Adeln under den i6:de, HögvördigePresteStåndet
under d. 6:te, och Vällofl. BorgareStåndet
under den 3:dje sistlidne Februarii,
meranämnde Betänkande bifallit; så
har Utskottet ansett denna vördsamma anmälan
af ett sådant förhållande vara den
enda åtgärd i målet, som på Utskottet kunnat
ankomma. Stockholm d. 8 April 182g.
Allm. Besv.- oeh Oec.-Utsk. Ull. N;o 88. 19
Ankom till Exp.Utsk. den 11 April 1809.
N:o 88.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar mot Utskottets
Betänkande, N:o 59, angående
väckta Motioner om skyldighet
för Hus-, Tomt- och Jordegare
i Ståder att deltaga i
Borgerskapets onera.
13et af Utskottet, under den i4 sistlidne
Februarii, afgifne Betänkande i ofvanberörde
ämne har, med anledning af deremot
framställde anmärkningar inom det
Vällofl. Borgare-Ståndet, blifvit derifrån till
Utskottet återremitteradt; men som, enligt
ankomna Protocolls-Utdrag, Högloft. Ridderskapet
och Adelil,, under d. 2:dra Mars
och Högvördige Preste-Ståndet under den
21 Februarii, samt Hedervärda BondeStåndet
under den 2:dra Mars innevaranår,
samma Betänkande godkännt;
så har Utskottet ansett återremissen
icke kunna till någon vidare åtgärd
å dess sida föranleda.
Stockholm d. 8:de April 1829.
ao 4tt,n' Bes,v.~ och Oec.-Uuk. Uti. N.o 8g.
Ankom till Exp.Utsk. den it April 1829.
N:o 89.
Utlåtande, i anledning af vackt
fråga om skyldigheten för dem,
sorn anmäla sig till Prestexamen,
att ådagalägga tillräcklig
kunskap uti Vexd-undervisnings-methoden.
ett till Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifvet , samt derifrån till detta
Utskotts handläggning remitteradt Memorial,
har Hr Grefve Cronhjelm till Hakunge,
Otto August under åberopande, af de
välgörande följder, som spridas öfver Samhället
genom medborgerlig upplysning, samt
med fästad uppmärksamhet å nödvändigheten
att, till befrämjande deraf, göra
Vexel-undervisningen allmännare känd, föreslagit,
att Rikets Högloft. Ständer ville
hos Kongl, Majrt i underdånighet anhålla,
det stadgas måtte, att ingen hädanefter
får Prestvigas eller till Prestman godkännas,
sonr icke inför Consistorium med fullständigt
betyg ådagalagt, att han, vid det
Universitet, der lian studerat, inhemtat
tillräcklig kunskap uti Yexelundervisningsmethoden;
hvarjemte, och på det tillfälle
Allm. Besv.- och Oec-Uts.k. Uti. 2Y.-0 89. 21
mätte gifvas att vid Universiteten inhemta
denna kunskap, Motionairen ansett sig
tora hemställa, att en Faltig-Schola, på
Statens bekostnad och efter Vexelundervisnings-methoden
inrättad, kunde, såsom
Normal-Schola i detta afseende, vid bägge
Universiteten i Riket varda organiserad,
och skicklige, väl lönte, Lärare vid densamma
anställas.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först angår den del af Motionen,
sorn rörer skyldigheten för blifvande
Prester att documentera erforderliga
kunskaper i förenämnde under visningsmethod;
så, enär Vexelundervisningen icke
möjligen kan vinna önskad framgång eller
leda till det åsyftade målet, utan att vara
allmännare känd, i synnerhet af Presterskapet,
som bör ega inseende öfver och
således förmåga att controllera Lärarne vid
Vexelundervisnings-anstalterne , har Utskottet
funnit sig böra i så måtto understödja
Herr Grefve Cronhjelms förslag, att
Utskottet vördsamt hemställer, om icke
Rikets Högloft. Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes förordna, det icke
någon sökande, som till inträde i ReligionsLärare-Ståndet
sig anmäler, hädanefter må
varda till Prest-examen admitterad, innan
ii /Ulm. Besv.- och Oec.-Utsk. Uti. N.o 8g.
Iian inför vederbörande Consistorium åda»
galagt, att han i någon Vexelundervisningsschola
förvärfvat både erforderlig öfning i
Vexelundervisnings-methoden och fullständig
kännedom af en sådan Scholas organisation.
Vidkommande åter senare delen af Hr
Grefvens Motion , innefattande förslag till
inrättande afen Normal-Schola, efter Vexelundervisnings-rnethod,
vid bägge Universiteten
i Riket; så har Utskottet skolat
vördsamt tillkännagifva, att en Vexelundervisnings-Schola
finnes både i Upsala och
i Lund; och då, vid ett sådant förhållan-,
de, tillfälle icke saknas, för blifvande Religions-Lärare,
att, äfven under vistandet
vid Universiteten, inhemta nödiga kunskaper
i Vexelundervisnings-methoden, samt
således det ändamål synes redan vara uppnådt,
hvilket Herr Grefven åsyftat med denna
del af Motionen; så kan Utskottet icke
eller å densamma Rikets Höglofl. Ständers
bifall tillstyrka. Stockholm d. 8 April 1829,,
STOCKHOLM, tryckt i Eekileinika Boktryckeriet, 1839.
r
Ankom till Expcd. Utskottet d. 5 Maji 1829.
N:o 90.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga,
att Krigs-Acadeniien på Carlberg
måtte, såsom Elementar Läro-anstalt,
upplösas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs-och Oeconornie-Utskottet
remitterat ett, af Herr Montgommerie, Gustaf
j till nyssnämnde Riks-stånd ingifvet
anförande, deruti han framställt åtskilliga
omständigheter, sorn, i Motionaivens tanka,
skola ådagalägga en skadlig ensidighet, håde
irti den plan, som följdes vid Krigs-Academiens
instiftande, och i den dervid fÖreskrifne
uppfostrings-methodeii. Från upplysningar,
sorn vid sista Riksdagen meddelades,
nemligen att vacancerna, efter Arinéens
årligen afgående 90 Ofiicerare, skola
af blott 20 årligen utexaminerade Gadetter
återbesättas, har Motionairen härledt
den slutsatts, alt Krigs-Academien på Carlberg
icke är nödvändig för Armeens- förseende
med dugligt och skickligt befäl, helst
erfarenheten vitsordat, att duglighet, kun
Bih.
till R. St. Fröt. 1828 och i$2g. 8 Sami. *
18.x Fl t.
* Besv. och Occon. Utsk.
skapsbegär, upplysning och skicklighet är o
allmänna inom detta befäl, ebarn ett ojemförligt
större antal deraf utgått från andra
uppfostrings-anstalter, än Krigs-Academien.
Under öfvertygelse, att denna Academie,
såsom en Elementar-Läro-anstalt, hvarken
vore nyttig eller nödvändig, utan tvärtom
skadlig, och följaktligen borde upplösas, har
Motionairen således förnyat dess, vid sista
Riksdagen, gjorda förslag, att, sedan upplösning
af nämnde Academie egt rum, a:ne
Militair-Professorer vid h vartdera af Universiteten
i Upsala och Lund, samt en Militair-Lector
vid hvarje Gymnasium i Riket
måtte tillsättas; hemställandes Motionairen
tillika, att den fond, som nu utgår till
underhållet af ett visst antal fri-cadetter,
borde, i fall förslaget antogs, användas till
stipendier åt medellösa ynglingar, hvilkas
fäder gjort sig af fosterlandet fÖrtjente. I
öfrigt bar Motionairen ansett bibehållandet
af en Krigs-Academi både nyttigt och i
många fall nödvändigt, samt föreslagit i
detta afseende, dels att Läro-verken på
Carlberg och Mariaeberg kunde förenas till
en Krigs-Academie, der de ynglingar egde
att fullkomna sig, som från Universiteten i
Upsala och Lund bade bestämt sig till
krigs-ståndet, i synnerhet och ovilkorligen
de, hvilka önskade ingå på Artilleriet eller
Ingenieur-Corpserne, eller eljest ville in
-
Besv. och Occon. TJtsk. Utl.dc. 2V.-o 90. 3
hemta de högre mililair-vetenskaperne, dels
ock att de för Krigs-Academien på Carlberg
anslagne Statsmedel måtte, i och för
nu uppgifne ändamål, varda begagnade, då
efter hans tanka, något ytterligare bidrag
af Staten, icke skulle blifva erforderligt.
Vid ärendets föredragning till remiss,
har Herr Lefrén, Joli. Pehr, till Protocollet
anfört, det han val trodde, att KrigsAcademiens
nedra afdelning skulle kunna
umbäras, derest scholorne i allmänhet vore
i det skick, att ynglingar vid dem kunde
vinna behöfliga förberedande kunskaper,
men emedlertid måste denna afdelning bibehållas,
äfvensom Krigs-Academien borde
fortfara till dess den befunnes öfverflödig.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit,
och får härvid vördsamt upplysa: att
Comiten till öfverseende af Rikets allmänna
undervisnings-verk, uti dess underdåniga
Betänkande af den 20 December 1828,
(pag. 199) yttrat sin öfvertygelse vara,
att en serskild tillämpnings-scliola för Linie-Officerare
vore behöflig} men, då i de
3 lägre classerne uti Krigs-Academien på
Carlberg meddelades blott elementar-undervisning,
har Comiten ansett dem kunna
indragas, så snart undervisningen i de
allmänna Elementar-Läroverken blifvit bragt
4 Besv. och Oecon. Utsk.
lill den höjd, att desse lemna Lärjungar1
med sådane kunskaper, som Comiten påräknar.
De 2 högsta classerne borde sedermera
ändock bibehållas, såsom TillämpningsSchola
för Armeens Linie-Officerare och utvidgas
så, att den innefattade lika många
Elever, som alla 5 classerne nul innehålla,
eller localen medgifver.
Hvad Comiten sålunda yttrat, i fråga
om reformen af Läro-anstalterne vid KrigsAcademien,
är till alla delar instämmande
med Utskottets åsigter; i följd hvaraf Utskottet
anser den af Herr Montgomerie
väckta motionen vara i så måtto' val grundad,
att Krigs-Academien framdeles kan,
såsom Elementar-Schola, upphöra och bildas
till Applications-Läro-anstalt; men då, i
sakens nuvarande skick, de ynglingar, som
vilja ingå på den militaira banan, sakna
tillfälle, att vid de allmänna ElementarLäro-verken
inhemta vissa, för inträde vid
Krigs-Academien, såsom militairisk Applications-Läro-anstalt
betraktad, erforderliga
förberedande kunskaper;
då Comitens underdåniga förslag till
förändringar i det nu bestående undervisnings-systemet
bör i ett sammanhang, och
icke styckevis, pröfvas eller i verket sättas;
och
då Kongl. Maj:t, i Dess Proposition till
Rikets Ständer angående anslag lill förmon
Be sv, och Occon. Utsh. ZJll-de N.o 90 , 91. 5
för Läro-verken i Riket, den 27 Februarii
innevarande år, i Nåder förklarat Sig vilja
uppskjuta roed hufvudsakliga granskningen
och slutliga afgörandet af berörde förslag,
intill dess äfven allmänna tänkesättet deröfver
hunnit stadga och uttala
anser Utskottet sig icke böra tillstyrka,
att den yrkade förändringen med Carlbergs
Krigs-Academi nu varder till—
vägabragt; i följd hvaraf Herr Montgomeries
Motion om tillsättande af a:ne
Militaire-Professorer vid hvartdera af
Universiteten i Upsala och Lund, samt
en Militaire-Lector vid hvarje Gymnasium
i Riket lärer förfalla.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Antom lill Exped. Utskottet d. 5 Maji 183g.
N:o 91.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 34, rörande motioner,
dels att den ännu beridna delen
6 Btsv. och Oecon. Utsk Vilcie, N.-o 91.
af Smålands Hussar - Regemente
måtte få afsitta, dels att GeneralMönstringar
måtte hållas endast
hvart tredje år, utan några andra
Mönstringar deremellan, och dels
att både Ryttare och Soldater måtte
få beklädas med Vadmal.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet
återremitterat Betänkandet N:o 34-
Den första anmärkning Utskottet anser
sig skyldigt att upptaga, är den, som blifvit
gjord af Riksdagsmannen Lars Larsson
från Calmare Län, att dess i ämnet väckta
Motion icke finnes omnämnd i Utskottets
Betänkande. Då denna Motion ej innehåller
annat än, att Lars Larsson, i afseende
på frågan om Smålands Hussar-Regementes
förändrande till Infanterie, ej kan fälla
något yttrande förrän hans hemmavarande
Häradsboer, hvilka saken möjligen kan angå,
blifvit hörde; och att han i öfrigt, hvad
den väckta Motionen föreslår, rörande förändring
af Beklädnadssättet, är af samma
tanka, som Molionairerne, så anser Utskottet
denna Motion, såsom ej innehållande
andra ämnen, än dem Utskottet redan
upptagit, till fullo vara besvarad.
Bcsv. och Oecon. Utsk.
Första punkten af Utskottets Betänkande
har blifvit lemnad utan all anmärkning.
I afseende på den andra punkten, eller
förslaget att Cassations- och ApprobationsMönstringar
med hästarne vid Indelta Cava
lleriet endast skulle komma att hållas
b vartannat år, hafva mångå anmärkningar
blifvit gjorde, af följande hufvudsakliga innehåll:
att, genom en längre tids bestämmande
emellan Mönstringarne, det ögonblickliga
behofvet af remonter, och följaktligen
äfven deras pris, komme att förökas;
att, denna svårighet än vidare skulle förstoras,
om någon gång dertill komma tillfäliige omständigheter,
såsom smittosam sjukdom, krigsrustningar
m. m.; att Armeen derigenom vid
inträffande fälttåg kunde befinnas i otjenstbart
skick, dels af brist på hästar, dels i anseende
till det stora antal remonter, som på en gång
behöfde inöfvas, och hvartill ej ens i fredstid
tillräcklige medel äro anslagne; att, om
mönstringarne ej årligen förrättas, en gammal,
men duglig häst ofta skulle casseras
af farhåga, att den ej kunde hålla ut till
nästa mönstring, hvilket nu ej vore förhållandet;
och att den senaste författningen
om årliga mönstringars hållande visat
god följd i det att remontpriset på vissa
orter fallit 4o å 5o procent; i följd af hvilket
allt man yrkat, att författningarne om
mönstringar måtte blifva alldeles oförän
-
8 Desv. och Occon. TJtsk.
drade i detta afseende. En Ledamot af
Högvördige Preste-Ståndet har deremot anmärkt,
att utgifterne för Rustningshästars
och karlars anskaffning i samma mon tätare
påfordras, som Cassations-Mönstringar
derå oftare anställas, och har ansett Utskottets
förslag endast till hälften hafva afliulpit
de Rustandes lidande genom föreslående
af Mönstringar hvart annat år,
hvarföre lian, då lika skäl af behofvet tala
för full hjelp, sora för half, önskat, att dea
gamla föreskriften, om Mönstringar endast
livart tredje år, må i sin fulla vidd göras
gällande. Derigenom skulle numerhästen
åtminstone för 3 år blifva qvarstående och
tjenstgörande; någon brist på remonter vore
icke att befara, ty dels kunde någon
häst inom Rusthållsuelarne finnas dertill
fullvuxen, dels brista aldrig hästhandlares
speculationer. Staten syntes ock med lindrigare
kostnad kunna låta dressera ett tredubbelt
antal hästar hvart tredje år, än ett
till tredjedelen mindre hvarje år.
Hvad sålunda under olika åsigter anförd
t blifvit, har Utskottet tagit under
noggrant öfvervägande och har deraf hemta
t så giltiga skäl för den öfvertygelse, att
de årliga Mönstringarne medföra obestridliga
fördelar, ej mindre för truppernes
vidmagthållande i tjenstbart skick, än äf
-
Bcsv. och Oecon. Vt sk. Vilde. N.o gt. g
ven för de Rustande sjelfve, att Utskottet
afstår från den i dess förra Betänkande,
nied fästadt afseende å Motionairernes önskan,
föreslagna medelväg, och afstyrker
Rikets Höglofl. Ständer att i nu gällande
författning om årliga Cassations- och Approbations-Mönstringar
någon förändring i
underdånighet begära.
Vidare är i anledning af denna punkt
yrkadt, att Mönstringarne måtte hållas vid
Regements-Mötena, de år då sådane ega
rum, så väl till undvikande af munderingens
skadande under den regniga årstiden,
som till besparing af underhåll för karlen
under höst-mönstringen, och af resekostnader
för Cavalleri-Inspectionerne, samt Befälet,
hvilket vid Mönstringarne skall vara
närvarande. Deremot har blifvit anmärkt
att, i sådant fall, Regements - Mötena med
några dagar borde förlängas, emedan den
nog korrta öfningstiden, i annat fall, än ytterligare
förkortades, genom den tid, som
till Mönstringen åtgår; att ingen tunga de
Rustande förorsakas genom höst-mönstringarne,
enär de förrättas vid åder-mötena,
till hvilka karlar och hästar i alla fall skola
samlas, och att hästarnes beskaffenhet och
verkliga tillstånd bäst utrönes i det skick,
hvaruti de äro, då de upplagas från gräsbetet,
hvarförutan raan äfven derigenom
io Besv. och Oticon. Utsk. Utl.cle. N.o 91.
velat förekomma hästarnes skadande genom
för långvarigt vistande på bete.
Utskottet anser det förslag, som bär
blifvit framställd t i afseende på tiden för
de årliga Mönstringarnes förrättande, vara
så fullkomligen vederlagdt af de dervid
gjorde anmärkningar, att Utskottet endast
vill förklara sin öfvertygelse, att den förr
bestämda tiden, såsom för ändamålet mera
tjenlig, och icke eller för de Rustande
medförande någon serskild tunga, bör bibehållas.
Beträffande åter Utskottets yttrande,
rörande den äskade rättigheten för de Rustande,
att för hvarje Sqvadron begagna en
gemensam Fullmägtig, som egde att vid
General - Mönstringar, å deras vägnar, till
Protocollet anföra protester m. m., har
blifvit anmärkt: att Utskottet vid detta ämne
ej fästat tillräcklig uppmärksamhet; att
det visserligen vore Rusthållarens rätt att
sjelf vara närvarande och yttra sin mening;
men att man borde besinna allmänhetens
belägenhet och huruvida största delen af
den är i tillfälle att uttrycka sin öfvertygelse,
rörande beskaffenheten af Cassalionerne,
helst då Cassationen af en mundering
beror på viss proportion emellan de
cassable persedlarne och de duglige; att,
om Cassationerne ske med noggrannhet, kla
-
Betv. och Oecon. Ulsk. Utl:de. JV-o 91. 11
gomål kunde undanrödjas, hvilket vore angeläget
för styrelsen; att detta endast kunde
ske om de Rustande finge förse sig med
ett gemensamt ombud, hvarföre ock allmänheten
borde, genom en förnyad författning,
upplysas om sin rättighet i detta afseende;
att om tillstånd begäres för Rusthållare,
att förena sig om en SqvadronsFullmägtig,
rum borde lemnäs i sjelfva
Mönsterverket för de anteckningar en sådan
Fullmägtig kunde bafva att göra, och
General-Mönsterherren åläggas att justera
Protocollet inför honom; att Landshöfdingarne
eller de, som deras ställe företräda,
borde åläggas att låta i Protocollet intaga
de skäl, på hvilka cassationerne af- eller
tillstyrkas; samt slutligen att vid Cassations-
och Approbations-Mönstringar , likasom
vid General-Mönstringar sker, Protocoll
borde föras, helst den Rustande, i händelse
han ville anföra besvär, eljest ej egde
annat än det korrta utdraget af MönsterRullan,
hvarpå han kunde stödja dem.
Då General-Mönstrings - Instruclionen
af den 16 November 1819 i ^tde § innehåller
att: de klagomål, som möjligen kunna
anföras öfver Befäl, eller Rusthållare
, med flere, skola af General- Mönsterherren
serskildt noga upptagas, och för
hvarje karl, efter omständigheterne samt
19 Besy. och Oecon. Uttk,
Lag och Författningar, afgöras, eller till
vederbörande Embets-ställen förvisas, för
att vidare handläggas och utföras, bärandes
ett fullständigt Protocoll dervid föras
och General-Mönsterverket biläggas, hvari
klagomålen, jemte de beslut Gener al-Mönsterherren
meddelar, upptagas; och i dea
8:de §:n, att det är Rusthållare tillåtet,
att, sjelfva eller genom Ombud, vid General-Mönstringar
tillstädeskomma och sin
rätt bevaka; och då det tillika är Utskottet
bekant, att vid åtskillige Sqvadroner det
redan iakttages, att dels Fullmägtige för
hela Sqvadronerne, dels Fullmägtige för
hvarje Corporalskap, äro vid Mönstringarne
närvarande, för att bevaka Rusthållarnes
rätt, anser Utskottet någon ny Författnings
utfärdande om Protocolls-förande vid General-Mönstringar,
om utseende af Squadrons-Fullmäglig
bland Rusthållarne vid
dessa tillfällen, eller om lemnande af rum
i Mönsterverket för en sådan Fullmägtigs
anteckningar, icke vara af nöden.
Någon serskild föreskrift om det förde
Protocollets justering lärer ej eller erfordras,
enär dess rigtighet bestyrkes så
väl genom General-Mönsterherrens underskrift,
som genom den af Kongl. Maj:t serskildt
för hvarje tillfälle utsedde ansvarige
Mönster-Commissariens contrasignation.
Besv. och Öecon. Utsk.
Dessutom lärer det icke vara, eller någonsin
hafva blifvit, någon klagande förvägradt
att, då lian sådant äskar, få höra, huruvida
hans skäl och invändningar blifvit rätteligen
uppfattade, helst honom, i stöd af 2
§ 4 morn. Tryckfrihetslagen, icke kan förvägras,
att af det förda Protocollet erhålla
skyndsam del.
Skulle med den yrkade rättigheten att
få till Protocollet anföra protester, förstås
rätt att deruti få anteckna klagomål och
anmärkningar emot redan fattade beslut,
så kan Utskottet ej tillstyrka en emot all
vanlig och laglig ordning så stridande procedure,
utan anser sådane klagomål på vanligt
sätt å vederbörlig ort böra anföras;
varandes Rusthållarnes rätt i detta afseende
tillräckligen betryggad genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolution och Förklaring af den
39 November 1756, samt Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse af den 21 December
1824- .
Någon föreskrift, att Landshöfdingarne,
eller de, som deras ställe vid Mönstringar
företräda, skola låta i Protocollet intaga
de skäl, på hvilka cassationerne af- eller
tillstyrkas, kan Utskottet ej eller anse tjenlig.
Hvad angår den gjorda framställningen
om Protocolls förande vid Gassations
-
i4 Desv. och Occon. Utsk. Utlcle N.o 91.
och Approbations-Mönstringar, på samma
sätt som vid General-Mönstringar sker, så
finnes, Utskottet veterligen, ingen föreskrift,
som i detta afseende gör någon den minsta
skillnad emellan dessa båda slag af
Mönstringar.
Mot tredje punkten af Betänkandet har
blifvit anmärkt, alt 1795 års BeklädnadsReglemente
förordnar, det beklädnaden skall
ske med kläde, hvilket både i militairiskt
hänseende och för Rusthållarnes bästa vore
nyttigast, enär klädet tål en större brukningstid.
Då likväl den åberopade Författningen
redan, genom andra nyare, partielt blifvit
upphäfven, och Utskottet derjemte finner
det nyttigt och billigt, att samma upphäfvande
blefve allmänt, så förblifver Utskottet
i detta afseende vid sin förut yttrade
mening.
I följd af allt detta har Utskottet, med
frångående af sin i a:dra punkten af det
förra Betänkandet gjorde tillstyrkan, till
alla andra delar afstyrkt de gjorda Motionerne,
än den, som angår 3:dje punkten
af samma Betänkande, i anledning af hvilken
Utskottet tillstyrker, att Rikets Höglofl.
Ständer ville framföra den underdåniga
önskan i fråga om vadmals an
-
Besv. och Oecon. Vtsk. Utl.dc N.o 91, 92. i5
vändande till beklädnad, att Kong!.
Mnj:t i Nåder täcktes den, genom Nådigt
bref af i5 November 1806 och
den i5 Januari; 1811, Rusthållarne vid
Skånska Hussar- och Dragon-regementena,
samt vid Bohus Läns Regementes
Södra Bataillon, i detta hänseende
medgifna rättighet jemväl till Rusthållarne
vid samtlige Indelta Cavalleri-Regementen
utsträcka.
Stockholm den 2 Maji 182g.
Antona till Exped. Utskottet d. 5 Maji i8ag.
N:o 92.
Utlåtande öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 5a,
i anledning af väckt fråga om skyldighet
för ordinarie Domare att af
egna medel ersätta alla de Resekostnader,
hans Vicarius, i och för
sitt förordnande, får vidkännas utom
Domsagans gränsor.
Tili Utskottets förnyade handläggning har
förenämnde fråga blifvit, genom åter-remisser,
öfverlemnad, på grund af följande,
l6 Desv. och Oecon. Utsk.
inom nedan upptagne Riksstånd, gjorda
anmärkningar:
Höglofl. Rldderskapet och Adeln:
Af Herr Tham, Wollrath: att det af
Utskottet föreslagna stadgande, att Ordinarie
Domare bör, när lian sökt och erhållit
tjenstledighet, godtgöra sin Vicarius alla
skjuts- och tractaments-kostnader, som,
i anseende till afståndet från förrättningsstället,
öfverstiga den ordinarie Domarens
egen rätt till Rese-kostnads ersättning,
vore stridande mot rättvisa och billighet,
emedan, i händelse en ordinarie Domare
är af jäf eller sjuklighet hindrad att sin
tjenst förrätta, och Kongl. Hof-Rätten förordnar,
i hans ställe, en person, som är
längre hort boende, Domaren skulle få vidkännas
en kostnad, den han ej vållat; och
bar Herr von Hartmansdorff", August, instämt
med Herr Tham, under anförande af
ett exempel derpå, att ifrågavarande kostnad,
vid ett uppgifvet tillfälle, uppgått till
icke mindre än gi R;dr Banco; samt inom
Vällofl. Borgare-Ståndet:
Af Herr Landegren, med hvilken Herr
Gezelius sig förenat: att i omförmäldte fall,
eller ock då Domaren, sysslosatt med ordinarie
Ting, icke kunde förrätta urtima
Ting i civila mål, eller sådane Härads- eller
-
Besv. och Occon. Utsk.
ler Bostiills-syner, för hvilka Rese- och
Dagtractamentes ersättning honom tillkommer,
berörde stadgande syntes vara orättvist,
emedan Domaren ej bör vidkännas
kostnader derföre, att han är beslägtad med
någon af parterne, eller derföre, att han, på
en och samma gång, ej kan utöfva Domarebefattningen
på flera ställen, och hall, vid inträffande
sjukdom , i alla fäll förlorar det betydligaste
af sin inkomst, eller sportlarne;
Af Herr Modin3 som, delande den af
Herr Landegren framställda åsigt, yttrat,
emot Utskottets förslag, samma betänkligheter,
som Herr Tham sökt gällande göra; och
Af Herrar Weser och Crorij som förenade
sig med Herr Modin; tilläggande den
förstnämnde, alt icke på alla orter funnos
Extra Ordinarie Tjenstemän, som kunde
till Domhafvandes Vicarier förordnas.
Hvad sålunda är vordet anmärkt och
anfördt, har Utskottet i öfvervägande tagit;
och Utskottet får vördsamt upplysa, att för
de händelser, då Ordinarie Domare, i anseende
till Laga hinder, äro urståndsatte att,
inom föreskrifven tid, sjelfve förrätta ransakningar
öfver häcktade personer, Kongl,
Maj:ts Nådiga förordning den 10 April 1810
och Kongl, brefvet den 5 Junii 1822, til
Bih.
till R. St. Prot. 1828 och 1829.. 8 Sami. 2
l8.e H. t.
i8 Besv. och Octon. Utsk. Utl.dc. N.o 92.
lägga Extra Domare skjuts oell tractamente
till fastställdt belopp, att af Statsmedlen
utgå; men att, i de fall, då ordinarie
Domare är jäfvig, att med ett civilt mål
taga befattning, eller då han af sysslosättning
vid ordinarie Ting är hindrad, att
förrätta Urtima Ting i civila mål, eller
Härads- och Boställs-syner m. m., eller af
sjukdom är oförmögen att sitt Embete förestå,
någon ersättning till den vicarierande
Domaren icke af Statens medel eger rum.
Nu och ehuru Utskottet medgifver, att
en oförvållad förlust skall, i och för de anmärkta
händelserne drabba den ordinarie
Domaren, genom den af Utskottet föreslagna
resekostnads - ersättningen ; likväl och
som Uskottet, hvarken af Motionens innehåll,
eller af sakens beskaffenhet kunnat
hemta någon anledning att tillstyrka, det
ifrågavarande ersättning hvälfves på Statsverket;
alltså och då det, efter Utskottets, i
dess Betänkande redan antydda åsigter, icke
är med rätts-grund förenligt, att vicariat, under
Embets- och Tjenstemäns tjenstledighet,
skall medföra för enskilde medborgare
sådane kostnader, som ej ega rum, derest
den ordinarie Embets- eller Tjenstemannen
sjelf bestridde den tjenstgöring, för
hvilken han af Staten lön njuter, kan, i
fråga om valet, antingen meranämnda re
-
Beiv. och Oecon. Utsk.
sekostnads-ersättning skall drabba Domaren
eller Parten, Utskottet icke tveka; och
får alltså vördsamt förnya den hemställan,
som i det återremitterade Betänkandet innefattas.
Stockholm den 1 Maji 183g.
Ankom till Expcd. Utskottet d. S Maji 1839.
N:o g3.
Utlåtande, i anledning af väckta Motioner,
dels om Orgelbyggeriets befrämjande
oell dels om upprättande
af ett Institut, egentligen för
Kyrkosång.
Till Utskottets handläggning har det Högvördiga
Preste-Ståndet remitterat ett af
Herr Contracts-Prosten Nordin ingifvet anförande
, af innehåll, alt, som god Kyrkosång
i förening med god Kyrko-musik utgjorde
en högst väsendtlig del af Gudstjenstens
högtidlighet, så hade Herr Contracts-Prosten,
i hvars tanka den förra, eller
Kyrko-sången kunde med tiden upphjelpas,
om ökad stränghet iakttages vid Klockareelevers
examen, då deremot den senare, eller
20 Besv. och Oecon. Utsk,
Kyrko-musiken, vore på många ställen, dels
okänd och dels vanvårdad, i anseende till
den på tillräckligt antal af Orgelbyggare i
landet rådande brist, sorn skall uppjaga
kostnaderne både för inköpet af nya och
för renovationen af gamla Orgelverk, ansett
sig böra föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer
ville, uti afgående skrifvelse lill Kongl. Maj;t,
underdånigst anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
upplifva:, främja och uppmuntra Orgelbyggeriet
i Riket, genom J)ess Musikaliska
Academi, som, enligt Molionairens öfvertygelse,
skulle, genom Förslag, huru Kyrkomusiken
må upphjelpa# och Orgelbyggnadskonsten
spridas till hvarje Stift, bäst uppfylla
sin bestämmelse och gora sig förtjent
af alla fromma christmas tacksamhet. Hvarjemte
Motionairen hemställt, om icke fat^
tiga Kyrkor måtte, så val till egen nybyggnad,
éom till Orgelbyggnad, blifva berättigade
att, emot Församlingarnes borgen,
få, företrädesvis framför andra sökande,
upptaga Lån i Disconten, för nedsatt ränta.
Och hade Herr Erke-Biskopen och Talmannen
anföi t till Ståndets Protocoll; att
Kongl. Musikaliska Academien, som hade
obetydliga tillskott af allmänna medel,
detta oaktadt, bekostat utrikes resor för
a:ne personer, tili vinnande af kunskap i
Orgelbyggeriet, hvilka äfven hemkommit till
Fäderneslandet, och uti flere Församlingar
Bcsv. och Oecon. Utsk.
ådagalagt tillfredsställande prof af vunnen
skicklighet i nyssnämnde yrke.
I sammanhang med Herr ContractsProsten
Nordins ofvan upptagna Motion,
har Kongl. Öfver-Hofpredikanten m. m.
Herr Doctor Hedren, med fästad uppmärksamhet
derå, att en grundlig undervisning
i Choral-Sången vore af högsta nödvändighet,
så vida de många nya sköna melodierne,
i den nu antagna Psalmboken, skola
kunna sprida sig till allmänheten, och de
många herrliga, hos förfäderne allmänt kända
melodier räddas från glömskan, föreslagit
upprättandet af ett Institut, egentligen
för Kyrko-Sång, ställdt under Kongl.
Musikaliska Academiens inseende, och fö räsedt,
icke allenast med tillräckligt antal
skicklige, efter mödan och förtjänsten belönte
Lärare, utan ock med Stipendier, till
uppmuntran och understöd för lofvande
Elever,
Detta har Utskottet i öfvervägande
tagit; och hvad först beträffar det af Herr
Contracts-Prosten Nordin uppgifna förslaget,
åsyftande, att genom Kongl. Musikaliska
Academien befrämja Orgelbyggeriet i
Riket; så enär, i öfverensstämmelse med
hvad i det föregående inhemtas, det är
vordet upplyst, att bemälte Kongl. Academi
redan bekostat utrikes resor för a:ne
aa Besv. o'ch Oecon. Vtsk.
personer, i ändamål att danas till skicklige
Orgelbyggare, hvilka också, efter återkomsten
till Fäderneslandet, ådagalagt, inom
flere Församlingar, tillfredsställande prof
af skicklighet i yrket, har Utskottet, i betraktande
af de knappa tillgångar Kongl.
Musikaliska Academien har, till sin disposition,
af Staten anslagne, och delande med
allmänheten kännedomen af de nitiska bemödanden
denna Academi haft osparde,
till befrämjande af allt hvad med Tonkonstens
utbildande eger gemenskap, ansett
meranämnde Academi hafva uppfyllt alla
de anspråk, som äfven i förevarande afseende
hittills kunnat skäligen göras på hennes
bidrag och verksamhet; hvadan alltså
Utskottet icke kan ofvanberörde förslag med
tillstyrkande beledsaga.
Hvad derefter angår Herr ContractsProstens
hemställan, att fattiga Kyrkor
måtte, då behofvet af deras uppbyggande
å nyo eller af Orgelbyggnader inträffar,
blifva berättigade att företrädesvis framför
andra sökande, och, emot Församlingarties
borgen, få upptaga Lån i Disconten för
nedsatt ränta, så och då lånebiträden i
Discontväg synas böra till andra föremål
utgå, än till byggnader af Kyrkor och Orgelverk,
anser Utskottet, som, vid ett sådant
förhållande, icke funnit nödigt', alt,
Besv. och Oecon. Uttk. Ut l-de. N.o g3. 23
till öfverläggning i detta ämne, med Rikets
Högloft. Ständers Banco-Utskott sammanträda,
sig icke kunna tillstyrka bifall å
Motionairens hemställan.
Slutligen och vidkommande den af
Kongl. Öfver-Hofpredikanten m. m. Herr
Doctor Hedrén väckta Motionen om upprättandet
af ett Institut, egentligen för Kyrkosång,
så alldenstund vid Scholorne, Gymnasierne
och Universiteten i Riket finnas
på Stat aflönade Lärare, hvilka, med undervisning
så väl i Choral- som InstrumentalMusik,
gå den studerande Ungdomen tillhanda;
fördenskull saknar Utskottet skäl
att å samma Motion Rikets Högloft. Ständers
bifall tillstyrka.
Stockholm den 2 Maji 1829.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 6 Maji 1829.
N:o 94.
Förnyadt Utlåtande, i anledning af
väckta Motioner om vederbörandeS
befrielse från hjelpedagsverks- oell
stängsel-skyldiglietens utgörande till
nedannämnde boställen.
Sedan Utskottet uti detta ämne afgifvit
Betänkandet N:o 25, hafva Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeSlåndet
detsamma återremitterat, på grund,
af dervid gjorde anmärkningar, nemligen:
inom Riclderskapet och Adeln af
Friherre Anckarsvärd C. H.j som fästat
uppmärksamhet derpå, att, oaktadt
den af Utskottet uti Betänkandet åberopade
Kongl. Resolutionen af den 10 December
sistlidet år, — med afseende å hvilken
Utskottet, för sin del, funnit Riksdagsfullmägtigen
Lars Larssons från Skaraborgs
Län Motion, angående Allmogens i Gudhems
Härad befriande från stängsel- och
dagsverks-skyldighet till Majors-Bostället
Bihang till R. St. Prot. 1828 och 1829, S:c/e Sami. I
ig:e Haft.
2 Besv. och Oecon. Utsk.
Gudlicm vid Veslgölha Regemente, förfalla,
— uti prasmisserne innehåller, att denna
skyldighet icke har någon grund hvarken
i hemmanens skattläggning eller Indelnings-verket,
att Allmogen icke derföre njuter
någon lindring i andra afseenden, samt
att Kungsgårdens eller boställets behof deraf
icke är tillräckligt skäl för samma skyldighets
bibehållande Gudhems Härad likväl
icke, genom den nådiga Resolutionen,
blifvit derifrån befriudt, på annat sätt, än
med förbehåll, att, derest kronan för samma
Kungsgård framdeles skulle behöfva dessa
dagsverken, de då åter skulle utgöras
emot betalning efter Länets markegång;
hvaremot Herr Friherren, då han, å ena
sidan, ansett det sålunda vara i den
Kongl. Resolutionen medgifvet, att meranämnde
skyldighet saknade all grund af
lag, å andra sidan, funnit det, till följd af
samma praemisser, vara en stor nödvändighet,
att dessa hjelpe-dagsverken upphäfvas,
utan alla vilkor, och derföre i sådant
afseende yrkat åter-remiss af betänkandet,
med begäran, att Utskottet jemväl måtte
fästa mera uppmärksamhet vid Riksdagsfullmägtigen
A. Johansson Brismans från
Skaraborgs Län Motion, om upphörande af
dagsverks-skyldigheten till boställena Kungslena,
Ettack och Orreholmen, så att, med
anledning af det förhållande, som hade blif
-
Besv. och Oecon. Utsk. Utl:de. N. o g4 3
vit upplyst, underdånig hemställan måtte
göras, att alla sådanc hemmans onera, som
finnas icke hafva någon grund i hemmanens
skattläggning eller Indelnings-verket,
genast och ovilkorligen måtte upphöra.
Herr Hjerta, Gustaf, som, medgifvande,
att de ifrågavarande Motionerne för sig
voro af mindre vigt, likväl, med antagande
deraf, att oftanämnde dagsverken icke
grundade sig på någon laglig skyldighet,
trott det vara vida vigtigare, att, med anledning
deraf, komma till slut i den allmänna
frågan , om alla hjelpe-dagsverkens
upphörande, samt derföre yrkat, att Ut.
skottet måtte inkomma med förslag till en
underdånig hemställan af ungefär följande
lydelse: att vid alla tillfällen, dä, efter
anförda besvär, Kongl. Maj;t skulle finna
några pr ce stationer, tjenste-skyldigheter
eller onera vara Allmogen under Kungsgårdar,
kronohemman eller boställen ålägde,
hvilka icke grunda sig pä lagligt tillkommen
rätt, Kongl. Majit täcktes, utan
alla vilkor och förbehåll, desamma upphäfva.
Herr Cederschiöld, hvilken, lika med
Friherre Anckarsvärd, har velat finna en
motsägelse emellan prasmisserne och en del
af conclusionen i den Kongl. Resolutionen
4 Besv. och Öecon. TJtsk. Utl.dc. IV.o g^..
af cl. 10 December sistlidet år samt, —med
anledning af den upplysning en Ledamot
af Ridderskapet och Adela under discussionen
i ämnet meddelat, att det vore med
afseende på ifrågavarande tjenstbarheters
skadlighet för jordbruket, som Kongl. Maj:t
derifrån gifvit vederbörande vilkorlig befrielse,
— tillagt den allmänna anmärkningen,
alt det nemligen är vådligare och skadligare
att, genom förändrade författningar,
den ena tiden minska och den andra tiden
öka skattebördor, än att bibehålla gamla
onera oförändrade, emedan ett sådant vacklande
alltid verkar menligt på egande-rätlen,
då den, som till högt pris köpt en
egendom på god tro på minskade skatter,
finner sig bedragen, när dessa sedan ökas.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet, af
Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs
•Län Anders Danielssonj hvilken, efter en
vidlyftig utveckling af de grunder, på hvilka
han anser ifrågavarande tjenstbarheter
sakna allt stöd af lag, förklarat sin öfvertygelse,
att, då möjliga olägenheter för
Indelnings -hafvaren, genom tjenslbarheternas
upphörande, icke bordt leda till fortfarande
olagligt begagnande, desamma vid
Gudhems boställe genast bordt upphöra ,
och dels alt nytt anslag af kronans behållna
ränte-dagsverken till samma boställe,
Dcsv. och Occon. Unik.
utan Rikets Ständers derom fattade beslut,
icke måtte ega rum, samt att i följd deraf
det i ofvanhögslberörde Nådiga Resolution
förekommande förbehåll borde försvinna;
hvarjemte Anders Danielssonj beträffande
frågan om hjelpe-dagsverken lill
Kungsgårdarne Ettack, Kungslena och Orreholmen,
ansett, att, som Kongl. Majrts
förklaring, i Dess Nådiga bref af den 3 December
1812, att Kongl. Maj:t ville, enär
frågor väcktes om Allmogens befrielse från
sådana dagsverken till Kungsgårdar och
kronolägenheter samt vissa Militise-boställen,
uti hvarje mål serskildt Sig i Nåder
utlåta, otvifvelaktigt ledde lill tidsutdrägt,
vidlyftig omgång och kostnader för Allmogen,
således bäst vore, att den författning
vidtoges, att, så snart hemmans-egare, med
behörigt jordeboks-extract och krono debetsedel,
kan styrka, alt dagsverken eller andra
tjenstbarheter, som, förr utgjorde, honom
ytterligare affordras, antingen uti
hemmans skattläggningen icke äro intagne,
eller med penningar efter markegång belalde,
han då, utan uppehåll eller något slags
förbehåll, derifrån borde njuta befrielse,
och i anledning hvaraf Anders Danielsson
hemställt, att Utskottet skulle ega alt, efter
noga granskning af aila i ämnet gällande
författningar, föreslå en sådan underdånig
skrifvelse, sorn, med framställning
«
6 Desv. och Oecon. Utsk. Utl:dc. N.o 94•
af nu ifrågakomne serskilda fall, innefattade
underdånig begäran, om vidtagande af
lämpliga åtgärder till vinnande af allmogens
skyndsamma och oviikorliga befrielse
från sådane praestationer och tjenstskyldigheter,
eller annat betungande under Kungsgårdar,
boställen samt andra till allmänna
behof anslagna hemman, som, utan att ega
sin grund i fÖrfattningarne, således varit
olagligen affordrade och utgjorde, Och hafva
härmed sig förenat Riksdagsfullmägtige
Tuf ve Larsson och Pål Jönsson från Christianstads
Län, samt Lars Andersson och
A• Johansson Brisman från Skaraborgs Län.
Hvad sålunda anmäldt och yrkadt blifvit
, jemte hvad åtskillige Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln under discussionen
i ämnet anfört och upplyst, har Utskottet
i öfvervägande tagit. Och hvad först angår
anmärkningarne derom, att conclusionen
i Kongl. Resolutionen af den 10 December
förlidet år, angående Gudhems härads
befrielse från stängsel- och dagsverksskyldighet
till Gudhems boställe, till en
del skall strida emot prremisserne deruti,
samt att det för upphörandet af nämnde
tjenstbarheter fästade vilkor , att, derest
Kongl. Maj:t och Kronan för samma Kungsgård
hjelpe-dagsverken framdeles kunde behöfva,
desamma då, emot betalning efter
Bcsv. och Oecon. Utsk. Utl.cle IV.-o $4- 7
Länets markegångspris, skola utgöras af tle
hemman, som sådane dagsverken nu praestera,
icke bordt ega rum; så, ehuru det
icke kan tillhöra Utskottet, att, i afseende
på redactionen af den Kongl. Resolutionen,
ingå i något försvar, har
Utskottet likväl trott sig böra fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att hjelpe-dagsverks- och
stängsel-skyldigheten till Gudhems boställe
grundar sig på Kongl. Författningar,
hvilka jemväl uti rubriken af
Resolutionen åberopas, nemligen Kongl.
Resolutionen den 18 Februarii i685,
Kongl. Brefvet den 3o Maji 1749 och
Kongl. Resolutionen den 20 Maji 1752,
hvaraf synes följa, att dessa tjenstbarheter,
ehuru icke upptagna i Skattläggningen
eller Indelnings-verket, likväl
ingalunda sakna stöd af lag, samt
att desamma, på grund af den förra
omständigheten, kunnat eftcrgifvas, under
dervid, med afseende på den senare,
fästade vilkor, utan att dessa
vilkor kunna anses stå i strid med
grunden för eftergiften, så mycket
mindre, som Kongl. Brefvet den 3 December
1812 uttryckligen skiljer emellan
sådana hjelpe-dagsverken tillKungsIlof-
och stallängars bergning, som grunda
sig på Resolutioner och Författnin
-
8 Besv. och Oeeon. Utsk. Utl:de N.-o q4-
gar, och sådana som tillkommit, utan
behörigt tillstånd, från hvilka senare
det är Allmogen öppet lemnadt att söka
ovilkorlig befrielse, då deremot för
de förras upphörande blifvit fästadt
vilkoret af dagsverkenas återutgörande
emot betalning efter markegång, såsom
för kronodagsverke!!, i händelse af Kronans
framdeles behof deraf; Och som
ett lika förhållande, vid eftergift af
hjelpe-dagsverks-skyldighet till Kungsgårdar,
kronolägenheter och boställen,
synes både billigt och lämpligt, samt
äfven uti alla föregående dylika frågor
blifvit iakttaget; anser Utskottet någon
åtgärd ifrån Rikets Höglofl. Ständers
sida till upphäfvande af meranämnde
vilkor icke-vara lämplig eller af behofyet
påkallad.
Beträffande dernäst Anders Danielssons
yrkande, att ifrågavarande dagsverken
till Gudhems boställe genast borde upphöra
och icke på sätt Kongl. Maj:t i nåder
förordnat i tvänne år fortfarande utgöras;
så emedan , efter hvad redan är upplyst,
ifrågavarande tjenstbarheter grunda
sig på Resolutioner och Författningar,
anser Utskottet de dagsverksskyldige
böra vara skäligen belåtne, euär
de få tillgodonjuta befrielsen från dags»'
Besv. och Oecon. Utsk.
verksskyldigheten efter denna tid, helst
endast ett nödvändigt rådrum blifvit
lemnadt Indelningshafvare!!, att vidtaga
de förändrade anstalter för boställets
behöriga skötsel och häfd, hvartill
saknaden af de nu begagnade tjenstbarheter
ovilkorligen föranleda; och
tror Utskottet således ingen anledning
vara för handen, att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla om förändring
i hvad uti denna del är vordet föreskrifva,
I afseende åter å dagsverks-skyldigheten
till Boställena Kungslena, Ettack och
Orreholmen, får Utskottet meddela den
upplysning, att, till följd af Kongl. Maj:ts
Kådiga Resolution den i5 Februarii 1814»
och io October 1815, dagsverks-skyldigheten
till Kungslena och Ettack, vid nuvarande
Innehafvarens afgång, kommer att upphöra,
och att, då Orreholmen ännu innehafves
på arrende, någon rubbning med
hjelpedagsverkena till detta boställe för närvarande
icke kan ega rum; hvaraf Utskottet
tror följa, att någon åtgärd af Rikets
Höglofl. Ständer, hvad nyssnämnde
boställen beträffar, för närvarande
icke erfordras.
Vidkommande förslagen att i underdånighet
måtte hemställas, att alla sådana
jo Besv. och Oecon. Utsk. Vtl:de. N.-o QJj..
hemmans onera, som icke grunda sig på
lagligt tillkommen rätt eller på skattläggning
eller Indelnings-verk, utan alla vilkor
och förbehåll, måtte af Kongl. Maj:t genast
upphäfvas;
så och då Utskottet icke kan ega kännedom
om alla de hemmans onera, sorn
utgöras, utan att vara i skattläggning eller
Indelningsverk bestämda, samt således icke
är i tillfälle att yttra sig öfver deras
laglighet;
då en underdånig skrifvelse, hvars
syftning vore, icke att begära rättelse uti
ett uppgifvet bestämdt fall, hvarmed förhållandet,
enligt Rikets Höglofl. Ständers
tanka, vore oriktigt, utan att anhålla om sådan
rättelse i hvad som i allmänhet, i afseende
å hemmans onera, kunde finnas olagligt,
synes Utskottet mindre lämplig; och
då hvad hjelpedagsverken angår, dels
uti Kongl. Brefvet den 3 December 1812
redan är i Nåder förklaradt, att sådana
lijelpe-dagsverken, som icke grunda sig på
Resolutioner och Författningar, böra upphöra,
enär anmälan derom i behörig ordning
göres, dels förhållandet med dessa
dagsverken är så olika, att serskild undersökning
och pröfning för hvarje fall nödvändigt
måste ega rum, kan Utskottet icke
tillstyrka bifall till hvad sålunda
blifvit föreslaget.
Besv. och Oecon. Vtsk. Utl.-de N.-o q4- i i
Då Utskottet nu tror sig hafva öfver
de gjorda anmärkningarne fullständig förklaring
afgifvit, återstår endast att vördsamt
tillkännagifva, att Utskottet anser sig
icke kunna från sitt i ämnet redan aflåtne,
af Högvördige Preste- samt Vällofl.
Borgare-Stånden hifallna Betänkande
afvika.
Slutligen har det så mycket mindre
kunnat undfalla Utskottet, att Lars Andersson
från Skaraborgs Län till Hederv.
Bonde-Ståndets protocoll den 6 sistlidne
Februarii tillkännagifvit sin förundran deröfver:
”att Utskottet säj utan minsta eftertanka,
kunnat behandla ämnet’, som det
Hedervärda Ståndet å detta yttrande fästat
sin uppmärksamhet; dock som Utskottets
Ledamöter anse sig icke kunna förnärmas
af ett så beskaffadt enskildt ofördelaktigt
omdöme om det sätt, hvarpå de fullgöra
deras Riksdagsmannapligter , önskar Utskottet,
för sin del, att all vidare fråga om
Lars Anderssons förenämnde yttrande må
förfalla.
Slockholm den 2 Maji 1829,
12 Bcsv. och Occon. Uti k.
Ankom lill Expcd, Utskottet d. 6 Maji 1829.
N:o g5.
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om förändring i stadgandet,
rörande Läste-afgift för Fartyg,
som förses med Turkiska pass m. m.
Uti ett till det Vällofl. Borgare-Ståndet
ingifvet, samt derifrån till Utskottets handläggning
remitteradt anförande, har Herr
B, H. Santesson sökt ådagalägga olämpligheten
af det vite, Två R:dr Specie per
Läst, som, uti Kongl. Commerce Collegii,
den 24 Julii i8o3, på grund af Kongl.
Kungörelsen den 19 April samma år och
Kongl. Brefvet den 22 i förstnämnde månad,
utfärdade Kungörelse, är stadgadt för
den händelse, att Rederier af sådane Fartyg,
som vid utgåendet, i anseende till fartygens
destination å hamn hitom Gibraltars
Sund, erhållit Turkiska pass, emot en afgift
af endast 16 sk. Specie per Läst, men
hvilkas destination blifvit, under resan, ändrad
till någon hamn i Medelhafvet, underlåta
att, genast efter derom erhållen
kunskap, eller sist inom 3 månader efter
Fartygens hemkomst, erlägga ytterligare
32 sk. Specie till Convoij-Cassan. Motionairen
har yttrat den tanka, att Tullens
Tjenstemän vid den hamn, der fartygen,
Besv. och Occon. Utsk.
ofta efter licie års förlopp, inkomma, och
hvilka för öfrigt dagligen stå i närmaste
beröring med Skepparne, samt således bäst
äro i tillfälle att anmärka den bristande
inbetalningen af Läste-afgiften, borde om
ett sådant förhållande erinra Rederiet, men
att de underlåta sådant, emedan de icke
genom någon Författning äro dertill förpligtade,
utan tvärtom finna sin fördel
dervid, att prEescriptions-tiden för nämnde
afgifls erläggande löper till ända. Deremot
kunde en Skepps-redare lätteligen
glömma hvad honom i omförmälde afseende
åligger, i synnerhet om Skeppet
återkommer lill annan Svensk hamn, än
hvarifrån det utlupit, eller der Redaren
sjelf bor; anseendes för öfrigt Motionairen
ifrågavarande böter vara fastställde till ett
belopp, som med billighetens fordringar
vore oförenligt. I följd af hvilket allt Motionairen
har hemställt, det Rikets Höglofb
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att vites-stadgandet i Kongl.
Commerce-Collegii ofvanberörde Kungörelse
måtte sålunda ändras, att Rederierne
föreläggas ett vite af ytterligare 16 sk.
Specie per Läst, om, efter det räkning af
Tullkammaren i den hamn der skeppet
inkommer, blifvit Redaren eller Skepparen
tillställd, den återstående afgiften icke inom
en månad varder gulden, samt alt
i4 Bcsv. och Oecon. Utsk. Utl-de. N.-o gS.
Jetta vite ökas till i R:dr Specie per Läst,
om Redare eller Skeppare, till undgående
af nämnde utbetalning, vid hemkomsten
och på vederbörandes efterfrågan, fördöljer,
att Fartyget under tiden besökt hamn
i Medelhafvet.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först angår förslaget, att
Tullkammaren i den hamn, der Fartyget
vid hemkomsten inlöper, borde upprätta
och Redaren eller Skepparen tillställa räkning
öfver den bristande inbetalningen af
Läste-afgiften; så skola, i Utskottets tanka,
svårigheter möta för verkställigheten af
detta förslag, helst, i fall Redaren är aflägse
boende, Tullkammaren, å ena sidan,
ej alltid kan erhålla kunskap om hans namn
och vistelseort, då Fri-Brefvet, den enda
handling, deri sådant finnes uppgifvet, ofta
är gammalt och, i anseende till möjligen
inträffade och äfven för Skepparen okända
förändringar, icke tillförlitligt, eller ock
utlupet eller saknadt, och, å den andra, ona
Redaren är känd, skulle vara föranlåten,
att antingen i vittnens närvaro låta tillställa
honom oinförmälde Räkning, eller
ock söka erhålla hans skriftliga erkännande
att hafva räkningen emottagit, hvarförutan
lagligt kraf, i afseende på de stadgade böterne
för underlåten betalning, icke skalle
Besv. och Oecon. Utsh. Vihde N.o gS. i5
tunna emot honom anställas. Vid hvilket
förhållande och då det icke i någotdera
fallet synes vara billigt eller rättvist, alt ett
sådant bestyr varder vid ansvar Tullkammaren
ålagdt, finner Utskottet sig ega grundade
skäl, att å merberörde Förslag,
sådant det blifvit framställdt, afstyrka
bifall.
Det af Motionairen åsyftade ändamål,
eller förekommandet af en Redares oförvållade
förluster i förevarande afseende,
tror dock Utskottet kunna vinnas på annan
väg, och hvarigenom man också skulle
förebygga sådane underslef, med hvilka
Tullverkets Revision någon gång beträdt
Skeppare, den der antingen efter utgåendet
låtit, vid inloppsorten eller under ankring
å Redden, afmönstra, inför vederbörande
Magistrat, sin besättning och påmönstra
en ny, samt sålunda erhållit nytt
folkpass, eller namn-lista, hvarmed Skepparen,
utan anmälan hos Tullkammaren,
fortsatt resan till utrikes ort, eller ock, vid
Fartygets återkomst, förevisat Tullkammaren
ett af vederbörande Magistrat utfärdadt
folkpass, med utsatt destination till
Medelhafvet, hvilken handling bibringat
Tullkammaren den öfvertygelse, att Lästeafgiften,
vid utgåendet, blifvit, med anta
-
i6 Besv. och Oecon. Utsk. Ut ide. N.o gS.
gande och beräkning af en sudan destination,
behörigen erlagd.
Utskottet får derföre vördsamt föreslå,
att Fartyg icke må till utrikes ort expedieras,
förrän det erhållna folkpasset blifvit
å Tullkammaren uppvisadt, samt den utsatta
destina tionens rigtighet, enligt öfriga
angifnings- och clarerings-handiingar, derå
intygad, äfvensom att Skepps-besättningar
icke må af Magistrat afmönstras, innan Tullkammaren,
genom anteckning å det nya
folkpasset, bestyrkt, att passet blifvit granskadt
och fartyget journaliseradt.
Derigenom skulle Tullkammaren alltid
komma i tillfälle, att genast controllera de
Läste-afgifter, som borde för Fartyget erläggas,
emedan uppgiften af destinations-orten
å det begagnade passet utvisade, hvart Skepparen
vid första utgående ämnat sig, och
Svenske Consulernes eller andre vederbörande
autoriteters anteckningar upplyste,
vid inkommandet, hvar han varit, och om
han, t. ex. destinerad till Cadix, inlupit i
Medelhafvet och besökt någon af dess hamnar;
och då Tullkammaren, hvilken, på
sätt berördt är, nu finge en säker grund
att följa för controllerandet af de i Författningarne
stadgade Läste-afgifter, är lagligen
både befogad och pligtig, att dem af
Skep
-
B c. sv. och Oecon. Ulsk.
Sk oppa ren uppbara, kan, i Utskottets tanka
och derest nu föreslagne föreskrifter godkännas
och blifva iakltagne, fråga om böter för
underlätet erläggande af meranämnde afgiftcr
aldrig uppstå, helst Skeppare ej får afsegla
förrän de blifvit belalde.
Skulle åter den händelse inträffa, alt
Skeppare, som efter återkomsten anlöper
en hamn, der Tullkammare finnes, ej kan
förete folkpass, och icke eller på annat sätt
förmår visa, att han ej seglat längre än
till uppgifven deslinations-ort,
hemställer Utskottet, alt en sådan Skeppare
må af Tullkammaren anses hafva
besökt Medelhafs-hamn, samt Läste-afgifterna
derefter debiteras och af honom
utgöras; dock att Rederiet öppet
lemnades, att, derest ett motsatt förhållande
kan sedermera i bevis ledas,
eller alt Skeppets kosa varit med uppgiften
om destinations- och anlöpningsort
öfverensstämmande, söka och erhålla
restitution afhvad sålunda i Lästeafgifter
befunnits vara för högt debiteradt
och erlagdt.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Bih. till R. St. Brot. 1828 och 1829. 8 Sami. 2
ig.e H. t.
i8 Besv. och Oecon. Utsk. Ut lule, IV. o g6,
Ankom till Exped. Utskottet d. 6 Maji 1829
N:o 96.
Utlåtande, angående yrkade förändringar
i stadgandet om utkröningars
beviljande å Härads - Allmänningar.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet
remitterat det Memorial, hvaruti Riksdagsfullmägtigen
från Upsala Län, vice Häradshöfdingen
Casper Wijkman omförmält
det hitintills icke sällan inträffade förhållande,
att den undsättning i ved och timmer,
hvartill Hemmans-innehafvare varit
från Härads-Allmänning berättigad, icke
blifvit honom beviljad till det belopp, sorn.
svarat mot hans, i behörig ordning, vid Härads-Rätten
pröfvade behof, och fördenskull
föreslagit, att, till de anmärkte olägenheternes
afhjelpande, vid utkröningar å de
Härads-Allmänningar, som hädanefter förblifva
under allmän vård och tillsyn, stadgas
måtte, det hvarje till utkröning berättigad
Hemmans-innehafvare, som sig dertill
vederbörligen anmält, skall af de för året
fastställde anslag, efter i Häradet upprättad
ordning, på en gång erhålla fulla beloppet
af det för hans behof vid Härads-Rätten
B av. och Occon. Utsk.
nödigt ansedde virke, åtminstone i gärdsel
oell vedbrand.
Utskottet, som, i anledning af denna
framställning, tagit noga kännedom om de
föreskrifter, Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
af den 1 Augusti i8o5, jemförd med
10 Cap. Byggninga-Balken innehåller, i afseende
på ej mindre vården och tillsynen
öfver Härads-AUraänningar, än sältet och
ordningen, hvarefter utkröning af Skogscffecter
skall verkställas till sökande, hvilkas
behof deraf vederbörligen styrkt blifvit,
har ansett dessa föreskrifter så fullständiga
och väl beräknade, att ulkröningssökande
derigenom försäkras om allt det
understöd från Allmänningen, som är förenligt,
dels med andre Häradsboers rättvisa
anspråk i enahanda hänseende, dels med
nödig omtanka för skogens bestånd; hvadan
alltså Utskottet icke funnit den ifrågavarande
Motionen böra föranleda till
någon förändring uti ofvanberörde, nu
i ämnet gällande Nådiga Förordning.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Ankom till Exped. Utskottet d. G Maji 183g.
N:o 97.
Förnyadt Utlåtande, rörande klagan
deröfver, att Lif - Grenadier - Rege
-
20 Desv. och Occon. Utsk.
mentenas Musik-Corpser blifvit förlagde
i Linköpings stad, och skola
betunga dess Fattigvårds-anstalter.
T_jti den 3 sisth Januarii afgifvet Betänkande
N:o i3, hade Utskottet, på anförde
skäl, ansett sig icke kunna understödja Herr
Lundmans inora Vällofl. Borgare-Ståndet
väckte Motion, deruti han yrkat förhud
emot Lif-Grenadier-Regementenas MusikCorpsers
bosättning i Linköpings stad, hvars
Fattigförsörjnings-anstalt komme att mot
all billighet betungas med underhållandet
af bemälte Corpsers fattige, de der rättvisligen
borde tillhöra församlingarne, hvarinom
de till Musikens aflöning anslagne
rotar vore belägna. Vid föredragning af
samma Betänkande, jemte Herr Dom-Prosten
Lidmans dervid gjorda reservation,
har detsamma föranledt serskilda yttranden
af flere värde Ledamöter inom Högv.
Preste-Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet,
på grund hvaraf målet blifvit till Utskottet
återförvist.
De emot Betänkandet gjorda anmärkningar
hafva till hufvudsakiigt syftemål,
dels att understödja den i Motionen yrkade
befrielsen för Linköpings stad från skyldigheten
att underhålla Musik-Corpsernas
* fattige, dels ock att gifva åt Motionen en
JJt.sv. och Occon. Utsk.
större utsträckning, till beredande af allmänna
föreskrifter i afseende å uppstående
andra dylika förhållanden, och har i dessa
hänseenden blifvit andraget.:
alt främmande personer, hvilka, utan
församlingens hörande, dit inflyttat och till
dess fattig-cassa icke contribuerat, ej eller
höra till understöd från samma kassa vara
berättigade; alt de i fattigdom efterlemnade
enkor och barn höra lemnäs understöd,
der deras män och fäder åtnjutit inkomst
och underhåll; för hvilket ändamål ock redan,
genom vederbörande Chefs berömliga
omtanka, åtgärd skall i afseende å Lif-Grenadier-Regementenas
Musik-Corpser blifvit
vidtagen till beredande af dertill nödig
fond, m. m,
att emedlertid Linköpings stads nu
öfverklagade lidande borde desto hellre
förekommas, som, i motsatt fall, prejudicatet
lätt kunde leda till lika beskaffadt onus
för andra stads- eller lands-församlingar;
samt
att, i händelse Musik-personalen icke
skulle kunna bo kringspridd på Rotarne,
densamma måtte caserneras, och i alla fall
alltid skattskrifves vid Rotarne, då Fattigförsörjningen
skulle åligga vederbörande
lands-församlingar, der Rotarne äro beläg
-
22 Besv. och Oecon. TJlsk. Utlcle. N-o f)j.
lie, äfvensom att det med Linköpings stad
inträffade förhållande visade angelägenheten
deraf, att Författningarne, rörande Fattigvårds-
inrättningarne i allmänhet, blefve
granskade och ändamålsenligt rättade.
Efter noggrant öfvervägande häraf, får
Utskottet, jemte tillkännagivande, det vördsamt
yttrande, angående Fattigförsörjningen
i allmänhet, skall afgifvas vid besvarandet
af de remisser, som uti härmed gemenskap
egande ämnen ankommit till Oeconomieoeh
Lag-Utskottens samfällda handläggning,
nu vördsamt förklara, att Utskottet desto
mindre kan frångå sitt förra utlåtande rörande
Linköpings stads öfverklagade onus
vid försörjningen af den i staden bosatte
Regements-Musik-personalens fattige, som,
utom det, att samma onus förminskas i den
mon fonden för Regements-Musikens, enligt
hvad inom Högvördige Preste-Ståndet upplyst
blifvit, redan påbegynta pensioneringsanstalt
hinner formeras, frågorna om stadens
Fattigvårds-inrättning, huru bidrag
dertill skola lemnäs, och hvilka personer
deraf må vara delaktige, utgöra ämnen,
hvilka rätteligen torde hänföras till ordningsmål,
ankommande på vederbörande
autoritelers åtgärd, och kunnande sålunda
icke blifva föremål för speciel behandling
af Rikets Högloft. Ständer, till hvilkas be
-
Hav. och Occon- (Jtsk.
pröfvaiide alltså denna åsigt å ny o vördsamt
öfverlemnas. Åtskilliga Ledamöters reservalioner
i ämnet bifogas.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Reservationer
Af Professor Gruvander: Om Kgl. Majit
Nådigst afgjort, att Östgötha Regementenas
Musik-Corpser skola vara förlagda i Linköping,
så skall ett sådant Nådigt Förordnande
gälla till efterlefnad, och upphörer
då för mig all pröfning. I annat fall tvekar
jag icke att yrka, det Kongl. Förordningen
af den 5 December 1788 gäller äfven
för Musik-Corpsernes inflyttning, om
ej försäkran ar gifven, att de inflyttande
ej skola besvära Fatligverket på stället.
Desse Corpser hafva med stadslifvet intet
att skaffa; men Musikanterne sjelfve blifva
vid afskedstagande!, till åtminstone eli del,
en börda för Fattigvården, och likaså deras
hustrur och barn. Desse RegeinentsMusici
tillhöra hela Länet, icke Linköpings
stad. För nödig öfning kunna de årligen
för vissa veckor inkallas, och derefter återvända
till sina hemvist. Så vet jag, att
det i många år tillgått uti Upsala och Nyköpings
Län. Igenom en sådan arrangering
tillhörer hvarje Regements - Musicus
a4 Bcsv. och Occon. Utsk. Ull.clc N.-o ,97, gS,
med de sina den församling, der han bor,
och hvilken församling det då åligger alt
sörja för desse, i händelse af behof, likasom
för andra fattige.
Dom-Prosten Lidman: Mot Utskottets
ofvanföre fattade Beslut, får äfven jag reservera
mig, och åberopar vördsamligen
dervid min afgifne reservation vid Utskottets
förra i ämnet afgifna Betänkande.
Häruti instämde Utskottets samtlige
närvarande Ledamöter af Yällofl. BorgareStåndet,
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Maji 1829.
N:o 98,
Ytterligare utlåtande i fråga om hemmansdelars
utaf olika numer sammanslående
under en rök.
Då Utskottet den 3 sistlidne Januarii lill
pröfning förehade den inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckta motionen, att rättigheten,
enligt Författningarne, att sammanslå
under en rök serskilda delar af samma
hemman inom en by, måtte få sträckas
Besv. och Oecon. Utsk.
jemväl till delar af olika hemman eller
skiljde numer i hy, i händelse de inom
ett och samma skifteslag belägna olika hemmansdelar
vore så små, att de tillsammans
icke öfverstiga ett fjerdedels mantal, kom
det härvid tillika i betraktande bvad så
väl Skiftes-stadgan af den 4 Maji 1827 i
i2:te Capitlets g §, som Kongl. Förordningen
den 1 g December samma år, rörande
detta ämne, innehålla, och ansåg Utskottet
sig kunna den gjorda Motionen sålunda
vilkorligen understödja, som Motionairens
förslag icke vore mot Skiftes-stadgan stridande,
eller motte hinder i locala förhållanden
samt funnes förenligt med den ordning,
som i afseende å controllerna vid
jordeboken vore nödvändig; och hvarom
allt Kammar-Collegii närmare underdåniga
yttrande i alla fall komme att infordras,
innan ärendet kunde till Kongl. Maj:ts slutliga
Nådiga afgörande förekomma.
Betänkandet af förstnämnde dag, hvilket
bifallits bos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet, har
deremot från de tvänne andra respective
Stånden blifvit återremitteradt, med följande
dervid gjorda anmärkningar, nemligen :
Hos Högvördige Preste-Ståndetj alt
den ifrågaställde hemmunsdelarnes sam
-
j6 Bcsv. och Oecon. TJtsk.
manslagning skulle röra tredje mans rätt,
i det derigenom skulle åstadkommas rubbning
i påräknad aflöning, och
Hos Hedervärda B onde-Ståndet, att
det så väl i Motionen som Betänkandet förekommande
uttrycket Rök icke vore i alla
Rikets orter brukligt och derföre borde,
till tvetydighets förekommande, mot något
bestämdare ord eller en tjenligare benämning
utbytas.
Hvad nu den förra anmärkningen angår,
tror Utskottet alt, om sammanslagningen
af hemmansdelar utaf olika numer
i öfrigt blifver, under de redan föreslagna
vilkoren, verkställbart, denna sammanslagning
icke bör hindras genom den obetydliga
förminskning, som sådant kunde i tredje
mans aflönings-förmon åstadkomma,
serdeles som en slik, mera sällan inträffande
löneförminskning rikligen ersättes
genom den tillökning i löne-förmoner, som
föranledes af oftare skeende söndcrdelningar
af hemman.
Beträffande åter benämningen Rök,
finner Utskottet lämpligt att, till förekomrhande
af den anmärkta tvetydigheten, det
tillägg vid förra Betänkandet N:o 12 nu
vördsamt föreslå, att i fråga om det of
vanomförmälda,
vilkorligt tillstyrkta
Besv. och Oecon. Utsk.
hemmansdelarnes sammanslående, må
nyttjas uttrycken: sammanslagning under
en rök eller en hemmansdel, i stället
för sammanslagning under en rök.
Stockholm den 2 Maji 182g.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 6 Maji 182g.
N:o 99.
Memorial, med vördsam anmälan, rörande
Utskottets Utlåtande N:o 62.
Sedan Utskottet, under den 18 sisllidne
Februarii, öfver en inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckt, samt derifrån till
Utskottet remitterad fråga om Bergs-TingsRätternes
bibehållande i det skick, hvari
de nu befinnas m. m., Utlåtande afgifvit,
så har Vällofl. Borgare-Ståndet, i anledning
af åtskilliga derstädes gjorda framställningar,
funnit för godt, att, på sätt
till Utskottet aflåtet protocolls-uldrag af
den 5 sistlidne Mars innehåller, samma
utlåtande till Rikets Höglofl. Ständers LagUtskott
öfverlemna. Och ehuru utlåtandet
aB Besv. och Occon. Utsk.
således icke blifvit lill delta Utskott ålerremitteradt,
och någon vidare åtgärd i ämnet
på Utskottet icke ankommer, har likväl
Utskottet ansett sig böra upplysningsvis
gifva Rikets Högloft. Ständer vördsamt
tillkänna, att meranämnde utlåtande redan
är vordet bifallet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, under den 5 sistlidne Mars, af
HögvÖrdige Preste-Slåndet, under den i3
i samma månad, samt af Hedervärda Bonde-Ståndet,
under den 2 Mars.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Maji 1829.
N:o 100.
Utlåtande, rörande yrkad rättighet
för extra Roterings- skyldige att
anställa legning inom beväringsåldern.
Uti ett af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till Oeconomi - Utskottets handläggning remitteradt
Memorial, har Herr Hjerta, Gustafj
föreslagit, att Rikets Ständers till
Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse
den 10 November 1823, angående rättighet
för Extra Rotehållare alt lega soldater
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.dc. N.o 100. ag
af elen ålder, inom hvilken bevärings-skyldigheten
infaller, malte i underdånighet
förnyas; och har Herr Iij erta^ till stöd för
en sådan begäran, anfört, att då Skattebördorne
vid en krigs-rustning i alla fall blefve
nog tunga, samt extra Roteringen dervid
delade alla skyldigheter lika med ordinarie
Roteringen, den icke eller borde uteslutas
från rättigheten att på samma sätt
som ordinarie Rotehållare få lega soldater.
Vid öfvervägande af della ämne, har
Utskottet trott sig finna anledning lill den
förmodan, alt orsaken, hvarföre Rikets sist
församlade Ständers, uti ofvanåbeiopade
skrifvelse, gjorda hemställan icke medfört
den önskade påföljden, vore den, att, vid
påkommande behof så väl af Beväringsmanskaps
uppbådande till krigstjenst, sorn
af Extra Roteringens uppsättande, det förras
styrka sannolikt skulle, i händelse den
äskade legnings-rättigheten vore medgifven,
komma alt lida en emot deu senares hela
antal svarande förminskning, emedan de
Bevärings-skyldige, underkastade nödvändigheten
att gå i krigstjenst, ofelbart hellre
dermed förenade fördelen att erhålla
lega. Men som, å ena sidan, svårigheten
för Extra Rotehållare, vid en hastig recrutering
för deras numer, då den vore inskränkt
lill personer inom 25 och 3G års
3ö Besv. och Oecon. Utsk.
ålder, skulle blifva nog känbar, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka Rikets Högloft.
Ständer att i så måtto förnya förenämnde
underdåniga skrifvelse, att
Rikets Ständer i underdånighet anhålla
0111 utfärdande af en allmän författning,
hvarigenom extra Rotehållare förklaras
berättigade att lega soldater inom
3:dje, 4;de och 5: te Classerna af
Bevärings-manskapet. Åtskiliige Ledamöters
Reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Reservation:
Friherre Cederström, Jacob: Då Utskottets
beslut skulle, om det blefve bifallet,
till större delen omintetgöra det bidrag
till Försvars-verket, hvilket genom
extra Roteringen blifvit bestämdt att utgå,
innan allmänna Bevärings-manskapet uppbådas,
och endast medföra en för några få
bland detta Bevärings-manskap fördelaktig
institution, i det detta manskap derigenom
blefve i tillfälle att, utan ökade eller förändrade
pligter, emot lega, mottagen af extra
Roteringsskyldige, svara för två personer,
ehuru icke utgörande tjenstgöring för
aner än en; så nödgas jag protestera emot
Besv. och Oecon. Utsk.
Utskottets beslut, såsom ledande lill minskning
i Fäderneslandets försvarskrafter, till
förmon för blott några få enskilda med-,
borgare.
Häruti instämde Utskottets samtlige
Ledamöter af det Hedervärda Bonde-Ståndet.
Antom till Exped. Utskottet J. C Maji 182g.
N:o 101.
Betänkande, i anledning af väckte
Motioner om förbud emot införsel
af Danska Hästar.
Tili Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterat tvänne Memorial, det ena
af Riksdagsmannen Pehr Pehrsson ifrån
Jönköpings Län, och det andra af Riksdagsmannen
Pehr Pehrsson från Christianstads
Län, hvaruti hufvudsakligen yttras,
att Hästhandeln på Danmark betydligen
ökat sig; att de Hästar, som derifrån inkomma,
ej ega den styrka och den härdighet,
som våra egna och grannriket JYorriges,
i synnerhet då det är fråga att begagna
dem vid Ca vallerie-Regementena, och att,
genom denna handel, en högst betydlig
3a Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de N.o 101.
summa utgår ur Riket; hvarföre Motionairerne
föreslagit, att nödiga mått och steg
måtte vidtagas, till hämmande af omnämnde
Hästars införsel i Riket, antingen
genom upphäfvande af Kongl. Majrts den
io Augusti 1820 lemnade Nådiga tillstånd,
att från Danmark införa Hästar , eller genom
åläggande af eli ganska betydlig tullafgift
å dylika kreaturs införande; grundande
Motionairerne denna anhållan äfven
hufvudsakligen deruppå att, sedan Kongl.
Majit, genom utvidgade Stuteri-inrättningar,
och gifven föreskrift om Race-hingslars afsändande
till åtskilliga Provinser, beredt
Landtbrukare tillfälle att skaffa sig god
och tillräcklig Häst-afvel för landets behof,
tillgångar på dugliga Hästar dels redan vore,
dels genom en sådan åtgärd snart skulle
blifva tillräcklig, då det derigenom blefve
uträkning att beflita sig om uppfödande af
antaglige Remont-Hästar.
Utskottet, som visserligen är öfvertygadt
att Danska Hästar i allmänhet ej ega
den styrka och härdighet som Svenska Hästar
af motsvarande storlek, förmodar detta
likväl mera böra tillräknas olika climat och
olika uppfödelse-sätt, än något fel uti racerne,
helst erfarenheten ofta visat att Hästar
födde i Sverige efter Danska föräldrar
varit
Desv. och Oecon. Utsk.
varit af cn utmärkt godhet. Något elakt
inflytande på den Svenska Hästracen i allmänhet
torde således icke införseln af Danska
Hästar medföra, utan tvärtom möjligen
dertill medverka, att afveln bibehåller sill
storlek eller möjligen förhöjes.
Att betydliga summor utgå utur Riket
för Hästar är beklagligen allmänt kändt, så
väl genom tullspeeialerne som genom erfarenheten
om det icke obetydliga antal Hästar,
som årligen lurendrejas från Danmark;
men då priserne på Hästar, och i synnerhet
på fullgoda Remonter, det oaktadt, äro
ganska höga, tror Utskottet, att den redan
nog tunga Rustningsbördan skalle i alltför
hög grad blifva ökad, om priserne å Remonter,
antingen genom förbud, eller åläggande
af hög tull för införsel, än ytterligare
skulle stegras* Följden af en sådan
åtgärd skulle i alla fall blifva, hvad den
vid alla sådane tillfällen hittills varit, alt
Hästar ändå infördes, och att endast lurendrejaren
tillskansade sig den vinst, som annars
borde tillfalla Staten och borde skydda
producenten.
Då således införseln af Danska Hästar
ej kan vara skadlig för den allmänna Svenska
Hästracen,
Bihang till R. St. Prot. 1828 och 1829, 8:de Sami. 3
ig:de Häft.
34' Besv. och Oecon. Utsk.
då, genom förbud emot eller hög tull
vid införsel af Danska Hästar, remontpriserne
skulle öfver måttan förhöjas oell öka
det redan nog tunga rustningsbesväret; och
då, genom en sådan åtgärd, vinst endast
skulle beredas lurendrejaren, och tullinkomsten
en motsvarande förlust,
afstyrker Utskottet all åtgärd i anledning
af ofvannämnde Motioner.
Tvänne Ledamöters reservation i ämnet
bilogas.
Stockholm den 2 Maji 182g.
Reservation:
Af Nils Månsson från Malmöhus Län,
som förklarade sig så mycket hellre instämma
uti Motionairens åsigler, som erfarenheten
alltid visat, att Remonter af Danska
Hästar, såsom mindre uthålliga och
starka, tillfogat Rusthållarne förluster, hvarföre,
och ehuru Nils Månsson, likasom de
fleste af bans Committenter, sjelf vore Rusthållare,
han för sin del, yrkade förbud
emot Danska Hästars införande i Riket,
enär den ökade tillgång på remonter, som
härigenom uppkomme, sålunda vore lill ingen
båtnad, utan snarare till skada för de
Desv. och Oecon. Utsk.
Rustande. — Deremot ansåg Nils Månsson,
att målet å Svenska Remonter hellre borde
nedsättas, hvarigenom en betydlig lättnad
1 Rustningen skulle vederbörande tillskyndas,
utan att tjernsten deraf komme på något
sätt att lida, enär en mindre Häst af Svensk
race, väl underhållen, ofta vore af lika styrka
och härdighet, sorn en större Dansk Häst,
hvilken alltid kostade mera att behörigen
underhålla, än den förra; och tillstyrkte
Nils Månsson, på dessa skäl, alt Rikets
Högloft. Ständer, uti underdånig Skrifvelse,
måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i
Nåder tillåta, att målet å Remonter för Cavalleriets
behof nedsättes till 9 qvarter
2 tum.
Härmed förenade sig Riksdagsfullmägtigen
Jonus Johansson från Jönköpings
Län.
Antom till Exped. Utskottet d. 6 Maji 1829.
N:o 102.
Betänkande, i anledning1 af vackt fråga
om skyldighet för Norrländska
Allmogen att vara försedd med
3G Desv. och Oecon. Utsk.
bevis, att de varor, som af bemälde
Allmoge försäljas i Stockholm,
äro af egen gårds-afvel.
Uti Memorial, som Yällofl. Borgare-Ståndet
lill Utskottets Utlåtande remitterat, har
Jferr C. Strehlenert sökt fästa uppmärksamhet
på den hilliga klagan, som bland
hufvudstadens Handlande, och i synnerhet
Lin-kramhandels-Societetens Ledamöter försports
deröfver, att Hof-Inköpare, Soldater,
Torpare och Drängar med flere obehörige
personer från Norrland , hvilka icke utgöra
Borgerliga onera eller erlägga den skatt,
som åtföljer borgerlig rörelse, inblanda sig
uti Näringsfång, hvarpå Borgare lärt och
tjent samt omsider vunnit Burskap, och
då Norrländska Allmogens handelsfrihet blifvit,
genom Öfver-Slålhållare-Embetels Kungörelse
af den 5 Junii 1824, utvidgad, samt
bemälde Allmoge, oaktadt den icke eller,
åtminstone bogst obetydligt, producerar Lin,
likväl uti större poster dermed drifver handel
i Stockholm, och för sådant ändamål
uppehåller sig härstädes i flere månader,
har Herr Strehlenert, såsom correctiv emot
de öfverklagade missbruken, föreslagit det
tillägg uti nyssnämnde Kungörelse, att den
till Stockholm ankommande Norrländska
Allmogen bör vara försedd med ett af Kyrkoherden
i Församlingen utgifvet bevis,
Besv. och Oecon. Uslk.
alt de varor, som till försäljning utbjudas,
aro af egen Gårds-afvel; börandes elt så
beskaffadt bevis jemväl vara åberopadt tili
det pass, hvilket vanligen af Länsmannen
i hemorten utfärdas.
Vid öfvervägande häraf, har Ulskotlet
inhemtat, att, sedan Rikets Ständer, vid 1823
års Riksdag, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, det Norrländska Allmogen
mätte i Nåder tillåtas, att i Bodar vid allmänna
ställen inom Stockholm, till lika
små partier som på Torgen försälja de af
nämnde Allmoge hitförde väfnader, fogel,
vildt och andre victualie-varor, så har,
uppå Kongl. Maj:ts, uti Nådig skrifvelse d.
19 Maji 1824, derom gifne Nådiga Befallning,
Öfver-Ståthållare-Embetet,genom Kungörelse
den 5 derpå följde Junii, stadgat,
att Norrländska Allmogen, under enahanda
tillsyn, som på Torg och i Hamnar egde
rum, finge i Gårdar och Bodar vid allmänna
ställen, inom hufvudstaden, sjelf försälja
ofvanberörde varor, dock icke i mindre
partier, än lispund, fjerding och stycketal’,
efter hvarje varas serskilda beskaffenhet;
hvarvid borde iakttagas, alt, örn någon
bland samma Allmoge funnes begagna annan
person till sitt biträde vid försäljningen,
eller afyttra sina varor i mindre par
-
38 Besv. och Oecon. Utsk.
Loi de böta, enligt 4 Gap. 2 § Handels-Balken,
i3 R:dr 16 sk., till hvilka böter äfven
den gjorde sig förfallen, som med försäljningen
biträdde, samt att, på det tillbörlig
uppsigt emot missbruk måtte kunna befordras,
Allmogen skall, innan någon försäljning
i Gårdar eller Bodar företages, vid i
R:dr 32 sk. vite, bos Öfver-Ståthållare-Embetet
i Polilie-ärenden uppgifva stället,
hvarest försäljningen komme att ske.
Vid sådant förhållande och enär, hvad
det öfverklagade intrånget af Hof-Inköpare
beträffar, Kongl. Commerce-Collegium, genom
Kungörelse af den 22 Februarii 1802,
föreskrifvit, att desse böra af RiksmarskalksEmbetet
vara försedde med Pass, deruti så
väl de orter, hvilka af Pass-innehafvaren få
besökas, som ock de varor, lian eger frihet
att för Kongl. Hofvet upphandla, böra
vara upptagne; äfvensom alt den Hof-Inköpare,
hvilken utom Länet reser till andre
orter, än de i Passet utsatte, skall böta
5o R:dr, samt, om lian befinnes medföra
andra varor, än som i förpassningen äro
uppräknade, hafva varorne förverkat; alltså
och då, genom 2 mom. i Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning den 3i Augusti 1815, är
stadgadt rörande handel med kreatur, victualie-varor
och andra inhemske landtmanna-produeter,
att en hvar, som på landet
Besv. och Occon. Utsk.
bosatt är, och som, utan att hero af andra,
eger lagligt skydd och försvar, (Städernes
innevånare, hvilka med behörigt tillstånd
drifva handel, härifrån icke undantagne)
är berättigad att med sådane varor handel
idka, dem från ort till annan transportera,
upplägga eller i parti föryttra både i Städerne
och på Landet, samt att utbyte af
Landtmanna-producter är likaledes fritt
och obehindradt; linner Utskottet icke skäl
tillstyrka bifall till den ifrågavarande Motionen.
En Ledamots serskilda mening i
ämnet bilägges.
Stockholm den 2 Maji 182g.
Reservation:
Af Herr Strehlenert, C: — Som Rikets
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskott
synes vilja å Kongl. Commerce-Collegii
Kungörelse den 22 Februarii
1802, jemte 2 mom. i Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning d. 3i Aug. i8i5, stödja sitt
betänkande å min väckta Motion, rörande
Norrländska Allmogens rättighet att i Stockholm
försälja sina producter, och deribland
Lin, för hvars försäljning jag, till förekommande
af missbruk och intrång uti Linkrambandeis-Societetens
rättighet för sitt
bestånd, vördsamligen anhållit, alt vid til
-
4o Desv. och Oecon. Utsk.
lämpningen af Kongl. Skrifvelsen den 19
Maji 1824 få den ändring gjord, att Norrländska
Allmogen, som härstädes ämnar
försälja sina varor, skall vara försedd med
prodnctions-betyg från någon i orten varande
autoritet, att nämnde varor utgöra
deras gårds-afvel, hvarå Höglofl. Utskottet
icke funnit anledning att bifall tillstyrka;
så får jag mot detta beslut mig reservera,
med åberopande af samma Kongl. Förordning,
som stadgar, att de, som 8ro berättigade
till Norrländska varors försäljning
härstädes, böra vara sjelfberoende, derstädes
bosatte personer, roed hvilka troligen
förstås hemmanseegare, som utgöra Allmoge;
under hvilken benämning Soldater,
Torpare och Drängar, som för egen räkning
handla, icke kunna inbegripas, hvilka
likvisst, under ofvannämnde utsträckta benämning,
att ej bero af andra, trott sig berättigade
att, utan afseende å hvad 4 C«aP*
2 § Handejs-Balken och Kongl. Öfver-Ståthållare-Embetets
Kungörelse den 5 Junii
1824 uti 2 morn, stadga, utöfva detta nu
öfverklagade missbruk, hvarvid Höglofl, Utskottet
icke fästat sin uppmärksamhet, hvadan
jag vördsamligen anhåller, att denna
min reservation måtte få Ilöglofl, Utskottets
Betänkande åtfölja, för att Rikets Höglofl.
Ständers pröfning vördsamt under*
ställas,
Bcsv. och Oecon. Utsk.
Ankom till Exped. Utskottet d. 6 Maji 1829.
N:o io3.
Betänkande, i anledning af åtskilliga
föreslagna åtgärder till lindring i
Rustnings-besväret.
Uti Memorial, som blifvit af Hedervärda
Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet remitteradt, har Riksdagsfullmägtigen
för åtskilige Härader af
Christianstads och Malmöhus Län Pehr
Johnsson omförmält de svåra olägenheter,
som skola tillskyndas de Rustnings-skyldige
vid Indelta Cavalleri-Regementena, i anseende
dertill, alt Ruslhållarnes egne med
dryg kostnad uppfödde eller inköpte Hästar
ganska sällan skola blifva godkända
Lill Remontering af de vid Cassations-Mönstringarne
ledigblifna numror, utan merendels
under någon förevändning förklaras
oduglige, hvarigenom Rusthåilarne slutligen
jiödgas cå in på att till uppgifvet pris
betala de Hästar, som af Officerafne sjelfve
blifvit utsedde; hvilket förfarande vore så
mycket mera tryckande, som de af Ollicerarne
föreslagne och approberade Hästar
vanligen äro införde från Danmark och
följaktligen hvarken af Rusthåilarne till de
-
42 Besv. och Oecon. Utsk. TJtl.cle N-o 1o3.
ras seder kände, eller vana vid ortens
utfordring och hele, hvarföre ock ofta
skall inträffa, att dessa Hästar innan korrt
förstöras, till förnyad kostnad för de Rustande.
Ifrån hvilka skäl Motionairen härledt
nyttan oell behofvet deraf, att ej allenast
förbuden mot utländska Hästars införande
varda upplifvade och till noga iakttagande
anbefallde, utan ock att vederbörande,
vid äfventyr af tjenstens förlust och
skadans ersättande, förpliktas ovilkorligen
antaga de af Rusthållarne sjelfve anskaffade
Hästar, så framt de äro felfrie, samt, i händelse
af cassalion, meddela skriftligt bevis
med fullständig uppgift af de fel, som dertill
föranledt; hvarefter den Rusthållare,
hvars sålunda casserade Häst sedermera
blefve af vederbörlig Veterinaire - Läkare,
i tillkallade gode mäns närvaro, förklarad
vara fri från uppgifne felen, borde icke
allenast få samma Häst approberad och inskrifven,
utan jemväl ega rättighet att af
den casserande erhålla ersättning för kostnad,
skada och tidsspillan.
Hvarjemte, till undvikande så val af
kostnaden, att från flera olika håll anskaffa
modeller till nya munderings -persedlar,
som af vådan att, genom saknad tillgång
dertill, få de nya persedlarne för någon
obetydlig anledning casserade, Molionaircu
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. IV: o io3. p
föreslagit, alt Sqvadrons - Cheferne måtte
åläggas, vid hvarje tillfälle, då modeller lill
nya munderings-persedlar från Kongl. KrigsCollegium
ankomma, mot betalning, öfverlemna
ett exemplar deraf till Sqvadronen,
till de Rustandes efterrättelse.
Och hafva med Pehr Jonsson sig förenat
Tufve Larsson och Påhl Jönsson från
Christianstads Län, Anders Nilsson från
Isie, Malmöhus Län, Anders Jönsson från
Örebro Län m. fl., under yrkande, att hvad
Motionairen föreslagit måtte få sträcka sig
till hela Cavalleriet i Riket.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först beträffar Motionairens
framställning, rörande förhud mot utländska
Hästars införande; så får Utskottet åberopa
sitt i detta ämne under N:o 101 serskildt
afgifne Utlåtande.
Beträffande derefter den i ofvanberörde
måtto förde klagan öfver intrång i Rusthåliarnes
rätt att sjelfve anskaffa Hästar till
Remontering af lediga numror, så kan Utskottet,
lill följe af 90 § Regerings-Formen,
ej uti någon pröfning deraf ingå, utan är
öfvertygadt, att rättelse deruti vinnes, då
den uti laglig väg sökes; men, i anledning
af de emot missbruken föreslagne botemedel,
anser Utskottet sig böra ådagalägga, att
44 Dcsv. och Oecon. Utsk. Utidc N.o io3.
Författningarne redan för de Rustande lemna
tillräcklig säkerhet, och kraftiga medel
till rättelses vinnande.
Enligt nu gällande Författningar tillgår
nemligen vid Remonters antagande på
följande sätt: Rusthållaren antingen uppvisar
Remonten lör Sqvadrons-Befälhafvaren,
eller ock endast uppgifver dess kön,
färg och tecken, då Sqvadrons-Befälhafvaren
är förpligtad att den uti Rullan införa.
Vid nästa Remonterings-möte uppvises Remonten
för Regements-Befälhafvaren och
Landshöfdingen, hvilka vid dessa förrättningar
ega gemensam beslutande-rätt, den
förra å Regementets och den senare å
Rusthållarnes vägnar. Uti den vid förrättningen
förde Remoterings-Rulla, hvilken af
Regements-Befälhafvaren och Landshöfdingen
gemensamt undertecknas, införes om
Remonten approberas, eller, i fall den casseras,
orsakerne till cassation. Af denna
Rulla äro trenne exemplar upprättade, hvaraf
ett stannar hos Landshöfdinge-Embetet,
ett i Regements-Skrifvare-Conloret och ett
hos Sqvadrons-Befälhafvaren, så att Rusthållaren,
på hvilket af dessa ställen som
helst, deraf kan undfå del. Blir Remonten
casserad, eger Rusthållaren derefter att hos
Kongl. Krigs-Collegium öfver förrättningen
anföra klagomål, och i fall han der ej vin
-
Desv. och Occon. Utsk Vihde. N.o io3. 45
ner rättelse, att hos Kongl. Maj:t, genom
Krigs-Expeditionen, fullfölja sin klagan. I
dessa fall antingen utses af Krigs-Collegium
eller förordnas af Kongl. Majit vanligen
någon Öfver-Besigtning å Remonten, för alt
tillse, 0111 Rusthållaren orättvisa vederfarits,
hvilken sålunda blifver rättad. Då Utskottet
således anser fullkomlig trygghet emot
förnärmande i detta afseende vara Rusthållarne
genom författningarne förvarad, och
fruktar, att de af Motionairen, beträffande
Remonters antagande, föreslagne åtgärder,
skulle kunna leda till många, och i längden
för Regementenas tjenstbarhet skadliga
missbruk,
har Utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka hvad Motionairen i detta afseende
föreslagit.
Hvad slutligen vidkommer det föreslagna
åläggandet för Sqvadrons-Cheferne
alt, mot betalning, hålla de Rustande inom
hvarje Sqvadron tillhanda ett exemplar af
alla fastställde modeller till nya munderings-persedlar;
så
har Utskottet trott sig böra, på de
anförde skälen, denna del af Motionen
understödja; lärande, i händelse af bifall
härtill, Rikets Högloft. Ständer lill
Kongl. Majit aflåta underdånig Skrif
-
46 Bcsv. och Oecon. Utsk.
velse med anhållan om en sådan författnings
vidtagande.
Stockholm den 2 Maji 1S29.
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Maji 182g.
N:o 104.
Utlåtande, i anledning afHögvördiga
Preste - Ståndets oell Hedervärda
Conde-Ståndets återremiss af Utskottets
Betänkande, N:o 65, rörande
väckta frågor om upphörande
af Oeconomiska Besigtningar
hvart 3:dje år å Soldat-Torp, samt
angående Soldatens skyldighet att
sjelf underhålla Torpet.
Uti Protoeolls-Utdrag af den 5 sisth Mars
hafva Högloft. Ridderskapet och Adeln och
Vällofl. Borgare-Ståndet gifvit Utskottet tillkänna,
att ofvanberörde Betänkande blifvit
bifallet.
Deremot hafva Hög v. Preste-Ståndet,
genom Protocolls-Utdrag af samma dag,
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. N;o 104■ 47
samt Hederv. Bonde-Ståndet, medelst Protocolls-Utdrag
af d. 2 i nyssnämnde månad,
på grund af i Stånden gjorde anmärkningar,
Betänkandet återremitterat. Prosten
IVordirij med hvilken Prosten Elfström sig
förenat, har nemligen erinrat, att Syner å
Soldat-Torp hvart 3:dje år kunde anses
vara ett onödigt fjäsk, enär Preste-Boslällen
endast synas hvart 5:te år, samt att
antalet af Synemän för Soldat-Torp skall
utgöras af 5 å 6 personer, då åter för
Preste- och Under-Officers-Boställen 4 Synemän
anses tillräcklige. Uti Hederv. Bonde-Ståndet
har likaledes Oloj Olofsson från
Östergöthland velat fästa uppmärksamheten
derpå, att Syner å Soldat-Torp vore så
mycket mera öfverflodige, som det är Soldatens
åliggande att sköta och underhålla
sitt Torp, och således dess åliggande att
bygga och bättra hvad som vid afträdandet
kan finnas eftersatt eller bristfälligt; och
hafva med Olof Olofsson sig förenat åtskilliga
af Ståndets Ledamöter, med tillägg af
en del: att den ifrågavarande inskränkningen
af dessa Syner jemväl borde sträckas
till Båtsmanshållet.
Dessa anmärkningar har Utskottet i
öfvervägande tagit; men som Utskottet förmodar
sig uti sitt i denna fråga afgifna
förra Betänkande hafva fullkomligen ådaga
-
48 Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de W.-o 10/j..
Jagt, att Torp-synerna äro för Rotarnes egen
fördel anbefallde; hvartill kommer, alt,
efter hvad Utskottet jemväl upplyst, nu
gällande Nådiga Tjenstgörings-Reglemente
föreskrifver, det dessa Syner böra förrättas
af en Subaltern-Oilicer, biträdd af en Under-Officer,
eller Munsterskrifvare, samt
att således det af Herr Prosten Nordin
uppgifna förhållande, att Synemännens antal
skall utgöra 5 å 6 personer, för närvarande
icke eger rum; alltså och då Utskottet
icke kan medgifva det vara ett onödigt
fjäsk, att genom de öfverklagade Synerne
Soldaterne tillhållas väl vårda sina Torp,
kan Utskottet icke eller frångå sitt förra
yttrande i ämnet, hvaruti för öfrigt åberopas
de Författningar, enligt hvilka merberörde
förrättningar af Kronan besörjas,
utan att Rotehållarne dervid i någon mon
betungas. Men för att undanrödja alla farhågor,
att ju dessa Författningar å nyo kunna
komma i förgätenhet, tillstyrker Utskottet
vördsamt det tillägg i den underdåniga
Skrifvelsen till Hans Maj:t Konungen
om sammandrag af desse Författningar, att
det samma årligen på bestämd tid må från
Predikstolarne kungöras.
Stockholm den 2 Maji 1829.
N:o io5.
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.^e. JV.o 1o5. 4o
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Maji 1829.
N:o io5.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om rättigheten till dubbel t jenstårs
beräkning för Lärare vid en
Lancaster-Schola i Gefle, och för
Lärare vid alla i Riket inrättade
Lancaster-Scholor, der minst 100
barn njuta undervisning.
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet
Memorial, som till Utskottets handläggning
blifvit remitteradt, har Herr Carl
Valleij andragit, att 3:ne aktningsvärde,
för allmänt väl och det uppväxande slägtets
bildning nitälskande medborgare stiftade
år 1821 den i Gefle stad första Lancaster-Scholan,
för att, enligt Lancasters method,
bibringa fattiga barn undervisning i
Christendom, läsa, skrifva och räkna, utan
någon afgift för dem, som begagnade en
sådan undervisning. Stiftelsen hade ock
vunnit den framgång, att, korrt tid efter
dess inrättande, ej mindre än i5o till 170
barn derstädes njutit daglig och fri underBih,
till R, Se. Brot. 1828 och 1829. 8 Sami. 4
ig. e H. t.
5o Desv. och Oecon. Vtsk.
visning i ofvannämnde stycken; men som
för Inrättningens fullkomnande ett väsendtligt
hinder ligger i det ofta inträffande ombytet
af Lärare, hvartill endast fått begagnas
Studenter och Gymnasister, hvilkas åtgärder
icke alltid svarat emot önskad och
afsedd framgång af den goda saken, och
hvilka , med hehofvet alt utveckla egna
lamskaper, icke kunnat förena tillbörlig vård
af Schol-ungdomens handledning; så har Motionairen,
i ändamål att undanrödja ofvananmärkte
hinder, föreslagit, om icke Stiftarne
af ifrågavarande Schol-inrättning, eller
den deras rätt innehafver, kunde erhålla
tillåtelse, att hädanefter, vid inträffande ledigheter,
till Lärare kalla en Prestman,
hvilken skulle ega att, för den tid han Lärare-befattningen
innehade, beräkna dubbla
tjensteår , dels till uppmuntran och dels
såsom någon ersättning för den knappa
lön, som befattningen åtföljer. Hvarjemte
Herr Valleij har hemställt, att Lärare vid
alla i Riket inrättade Lancaster-scholor, der
minst ioo Barn njuta undervisning, måtte
af enahanda förmon, som för Läraren vid
ifrågavarande Lancaster-schola i Gefle sålunda
föreslagen är, i åtnjutande komma.
Vid föredragningen af detta ärende tili
Remiss, hafva nedannämnde det Vällofl.
Ståndets Ledamöter till protocollet anfört:
Bcsv. och Öecon. Ut sk.
i :o Herr Leffler: att första delen af
Herr Valleijs Motion innefattade en framställning,
som mera enskildt rörde Gefle
Stad, och borde, i talarens tanka, kunna efter
föregången underdånig ansökning bifallas.
Hvad åter den senare angick, eller
frågan om ökad tjenstårs beräkning för
Lärarne vid Lqncaster-Scholorne i allmänhet
inom Riket, förenade sig Herr Leffler
med Motionairen, i afseende på sådane i
Götheborg inrättade Läro-anstalter;
a:o Herr Villberg: att, i hans tanka,
lämpligast vore, om Herr Valleijs Motion
förändrades så, att den endast omfattade
ökad tjenstårs-beräkning för Lärare vid Lancaster-Scholor
i allmänhet; samt
3:o Herr Montan: att han tillstyrkte
remiss å memorialet, med den syftning,
att Prestman, med försäkran om högre
tjenstårs-beräkning, må kunna kallas till
Lärare vid alla Vexel-undervisnings-scholor
för minst 75 barn.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först beträffar den i ofvanberörde
måtto föreslagna beräkningen af
dubbla tjenstår; så får Utskottet vördsamt
förklara sin öfvertygelse vara, att en sådan
beräkning, till Skol-Lärares förmon, bar
varit menlig både för Läro-verken och
52 Besv. och Oecon. Utsh.
församlingarne. Det har icke sällan inträffat,
att unga män, lockade af utsigten tili
en hastigare fortkomst, hafva, ehuru skicklige
och duglige för öfrigt, dock utan fallenhet
eller lust för Schol-undervisning, icke
destomindre sökt denna genväg till befordran.
Enär nu den undervisning desse
gifvit således endast varit ett medel, att
erhålla förmon liga Prest-lägenheter, så har
man icke kunnat vänta, att den skolat annorlunda,
än såsom bisak, behandlas, eller
med serdeles nytta för Läroverken idkas.
Å andra sidan åter, enärSchol-Lärarne, genom
deras dubbla tjenstår, betaga det i
församlingarne arbetande Presterskapet utsigt
lill befordran, vilja ynglingar med utmärkta
natursgåfvor sällan ifrån begynnelsen
egna sig åt den Presterliga tjenstgöringen,
för hvilken blott enkel tjenstårs-beräkning
eger rum.
På dessa skäl och då härtill kommer,
att Kongl. Maj:t, i Dess Nådiga Proposition
till Rikets Höglofl. Ständer den 27 sistlidne
Februarii, i Nåder förklarat, att, derest
de af Kongl. Maj:t nödiga ansedda förbättringar
i Schol-Lärarnes lönevilkor af Rikets
Hoglofl. Ständer beviljas, Kongl. Majit skulle
komma i tillfälle, att bereda upphörande
af den, både för undervisnings-verket
Desv. och Oecon. Utsk. Vtl.cle. N.-o io5. 53
oell Presterskapet i allmänhet» så menliga
beräkningen al' dubbla tjenstår;
kan Utskottet icke tillstyrka, att en
sådan beräknings-rätt hädanefter valder
någon Lärare vid Lancaster-Scholorne
beviljad.
Hvad derefter angår, dels den af Herr
Valleij väckta fråga om vederbörandes
rätt, att till Lärare vid Lancaster-Scholan
i Gefle kalla en Prestman och dels Herr
Lefflers hemställan, att det måtte vara Directionerne
öfver Lancaster-Scholorne fritt,
att lill Lärare antaga Prestman, eller andra
skicklige personer, får Utskottet vördsamt
tillstyrka, att så väl kallelser och
utnämningar af, som inseende öfver
ifrågavarande Lärare-personal må,
utan afvikelse från nu gällande former,
utöfvas på sätt hitintills varit föreskrifvet.
Slutligen och för det fall, att till Lärare
vid Lancaster-Schola, hvarest minst y5
barn undervisas, kallas och förordnas en
Prestman, har Utskottet trott sig böra
vördsamt hemställa, att underdånig
anhållan måtte till Kongl. Majrt frambäras,
dels att Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes tillägga en sådan Prestman rättigheten
att fortfarande till godo
-
54 Desv. och Oecoti. TJtsh.
njuta sin förut innehafvande enkla
tjenstårs-beräkning, och dels att han
måtte .Nådigst förklaras icke kunna af
Consistorium från den tillträdda platsen
missiveras eller skiljas, så vida lian ej
dertill samtycker.
Stockholm den 2 Maji 1829.
Reservation af Herr Biskop Tegnér.
Mot beslutet att föreslå tjensteberäkning
för hvarje Prestman endast som Lärare i en
Lancaster-Schola, måste jag reservera min
mening. E11 Lancaster-Schola, vare sig i
staden eller på landet, är i sig sjelf ingenting
annat än en Folkschola, med en serskild
undervisnings-melhod. Folkscholor åter kunna
ej betraktas annorlunda än som en Communal-angelägenhet,
den Staten, åtminstone
för närvarande, ej har tillgångar att understödja.
Att aflöna dess Lärare med en
tjenstberäkning, som endast kan ega rum
på det öfriga Presterskapets bekostnad, synes
mig obilligt. Staten har väl funnit sig
nödsakad att vidtaga en sådan utväg i afseende
på de lärda Scholorna. Utsträckes
detta nu äfven till Folk-scholan, så måste
följderna bli ännu menligare för det yngre
Presterskapet, emedan dess befordran beror
just på tjenstberäkning, hvars enda na
-
Desv. och Oecon. Utsk.
turliga grund måste vara verklig presterlig
tjenstgöring. Till denna hör visserligen Religions-
men icke derföre den lörsta barnaundervisningen
, som dessutom icke kan
medhinnas utan att försumma andra till
Embetet hörande skyldigheter. Äfven af
ett annat skäl mäste jag afstyrka den föreslagna
tjenstberäkningen. I flere Stift har
redan Preslbrist yppat sig, och denna måste
tilltaga i samma mon, som Lancasterscholorna
utvidgas ocir kunna, jemte tjenstberäkning,
erbjuda förmonligare vilkor, än
dem en Adjunct vanligtvis får påräkna.
Församlingarne skulle ej eller vinna på
en sådan beräkning, hvilken skulle föröka
antalet af dem, som, utan tillräcklig erfarenhet
och öfning i Embetet, vore berättigade
till presterlig befordran. På dessa
grunder anser jag för bäst att, hädanefter
som hittills, Consistorium ger sin tillåtelse
till kallelsen, hvilken ej eller lär vägras,
så framt den ifrågavarande Prestmannen
kan för Stiftets tjenst umbäras, och att frågan
om tjenst-beräkning, i hvarje serskildt
fall, underställes Konungen, som, efter vederbörandes
hörande, sättes i tillfälle att
pröfva de ofta mycket olika skälen för en
sådan ansökan.
Härmed förenade sig samtlige närvarande
Ledamöter af Högvördige Preste
-
56 Besv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. N.o io5.
Ståndet, hvarjemte Herr Professor Gravander
serskildt anförde:
Ehuru erkännande vexelundervisningsmethodens
stora värde, der i synnerhet
ett större antal barn kunna på en gång undervisas,
kan jag dock icke tilli den grad
högakta densamma, att jag vågar i allmänhet,
äfven der barnens antal uppgår till
75 å 100, tillstyrka tjensteårs beräkning
och presterlig befordringsrätt för Barna-lärare
efter denna method. Min mångåriga
och ganska nära kännedom af äfven det
yngre Presterskapets Embetspligter, gör för
mig omöjligt att tro, det någon Adjunct
med sina öfriga förbindelser kan förena
den, att hela veckan sitta såsom lärare för
100 barn. Hvarest ett sådant antal barn
finnes för första undervisningen, der är
församlingen redan stor, och. der hafva
Prester en daglig tjenstgöring. Mellantiderne
behöfvas för studiernes underhåll och
förökande, samt för beredandet att helgdagarne
uppträda såsom talare. Den som
rätt känner Läroverken, samt tillser den
svåra och ovärderliga mödan hos en barna-lärare,
som med få stunders afbrott läser
ifrån kl. 6 om morgonen till kl. 6 efterm.
medgifver lätt, att han väl behÖfver
aftonstunden till hvila och till någon egen
sysselsättning med läsning eller för sin oe
conomie.
Bes v. och Oecon. tJtsk, VtL-de. N.o 1oS 5f
conomie. Tillfälliga och tätt förekommande
embetsförrättningar skulle äfven afbryta undervisningen
i scholan. I smärre församlingar
skulle en sådan förening någorstädes kunna
vara en önskan, och en möjlighet, men
blott för obestämd tid och alltid till skada
för Preste-Ståndet, som behöfver sin
fid för högre sysselsättning, än den trälaktiga
med den första barna-undervisningen
i större scholor, vid hvilken de aldrig,
i min öfvertygelse, borde lägga banden.
Man har såsom skäl till presterlig
tjenstårsberäkning för Lancasterlärare uppgifvit
den förmonen för dem, att de, efter
vissa år, då de tröttnat vid barna-undervisningen,
kunna såsom belöning söka och
erhålla Lärare-embeten vid församlingen.
Deras belöning och utkomst för ålderdomen
bunna, såsom nedanföre skall visas, annorlunda
vinnas. För min del kan jag aldrig
tillstyrka utfärdandet af en lag, som i allmänhet
stadgade ofvannämnda förmon. Extra-ordinarierne
och Comministrarne vid
församlingarne befordras ändå nog sent, utan
att ett ökadt antal af tjenstårs-beräknare
skulle ännu mer både fördröja och försvåra
deras tröga befordran, Dessa tjenstemän
hafva deruti öfver 100 år otroligt lidit
af månge lyckligare Embetsbroder. En
Bih.tillR. St. Prat. 1828 och 1829. 8 Sami. 5
19. de
58 Besv. och Oecon. Utsk.
gräns för utvidgning bör tänkas både vär»
dig och möjlig, om ej reaction, såsom värdigare,
kan beredas.
Då man åser kunskapsförrådet bos en
ifrågavarande Lärare, är detta för en gagnande
undervisning ej serdeles stort, Nit
och drift göra härvid det förnämsta. Både
den bildnings-anstalt för dylika lärare, som
här linnes, och erfarenheten uti församlingarne
visa detta fullkomligt, till heder för
inrättningen och till församlingarnes båtnad.
Med vishet stadgas i Kyrkolagens 24
Cap. 3i §: ”att Klockaren skall vara boklärd
och kunna skrifva, så att han deruti
kan undervisa församlingens ungdom”. Då
detta stadgande väl vårdas, hafva församlingarne
en barnalärare, som icke har pretention
på tjenstårsberäkning och som icke
besvärar församlingspresterne vid deras ansökningar.
Uti Stiften har också en serdeles
uppmärksamhet åt detta värdiga ämne
blifvit egnad, i anseende till verkställigheten.
Till styrka för mitt yttrande kan jag
ej underlåta alt anföra Kong], Maj;ts egna
Nådiga ord uti Circulairet till Consistorierne
af den 4 Febr. 1824, i anledning af Rikets
Högloft, Ständers underdåniga anhållan
om nödiga åtgärders vidtagande till
förbättring af undervisnings-anstalterne för
barn inom landsförsamlingarne, och hvilket
Circulaire äfyen blifvit Nådigst med
-
Besv. och Ocean. Utsk.
deladt Stockholms Stads Consistorium till
underdånig efterlefnad. ”Vi vilje, heter
det, med bifall till den af Rikets Ständer
yttrade önskan, i Nåder hafva vederbörande
anbefallt, att verksamt befrämja vexelundervisningens
införande på landsbygden
öfverallt, der locala förhållanden sådant
medgifva; hvarjemte J agen förständiga
presterskapet inom de under Eder uppsigt
varande församlingar, att vid förslag till
Klockare-lägenheter serskildt afseende bör
liafvas på sådane sökande, hvilka om denna
läromethod inhemtat kunskap; äfvensom
att J sorgfälligt vaken deröfver, att Klockarne
fullgöra den dem i Kyrko-ordningen
och flere författningar ålagda barna-undervisning,
derest ej andra anstalter i sådant
afseende förefinnas”. Consistorierne skola
serskildt tillse, att Kongl. Maj:ts Nådiga
vilja efterkommes. Blifver Klockaren gammal,
får han till pension, efter afskedstagandet,
bibehålla någon del af lönen; har
han tillika nitiskt skött Barnaundervisningen,
så kan det ej fela, att det uppväxta
och kanske redan manliga slägtet, som i
barndomen af honom njutit undervisning,
med understöd hugnar sin fordne lärare.
Åtminstone är det då värdigt en församling
att tillse, det en trogen ungdomens
förste lärare på ålderdomen har sin nödiga
utkomst.
t
60 Besv. och Oecon. Utsk. Vilde. N.o 10S.
Ett undantag gifves, för hvilket jag
ian tillstyrka enkel tjenstårs-beräkning och
presterlig befordran; det nemligen, då en
församling eller enskilde välgörare inom
densamma gjort en så stor stiftelse för
vexel.undervisnings-schola, att läraren har
fullt så mycken årlig inkomst, som fordras
för en yngre prestman till dess anständiga
utkomst.
I sådana fall är inrättningen en pre*
sterlig lägenhet, som, då innehafvaren befordras
, återbesattes med en annan för
samma hopp.
Då Consistoriernes underdåniga utlåtande
öfver dylika inrättningar infordras,
tillstyrkes bifall å begäran. Det är ej då
en inkräktning å obefordrade presters billiga
anspråk på hugkomst, utan en förmon.
Konungen har också Nådigt då stadfästat
inrättningen. Sådant må då hädanefter, som
hittills, på vanlig väg i underdånighet begäras
och vinnas. Annan ordning önskar
jag aldrig införd.
STOCKHOLM, P. A. Korstedt & Söner, 1829.
N:o io6.
Ankom till Exped. Utskottet dea 16 Maji 182g.
Utlåtande, angående väckt Motion
om upphäfvande af allt tvång i
afseende på leverans af kol till
vissa Bruk.
Riksdagsfullmägtigen Lars Persson från
cle inom Vesterås Län belägne Norbergs
och Skinnskattebergs Bergslager bar uti ett
till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet Memorial,
derutinnan Eric Pålsson från Elfsborgs
, Olof Nilsson från Wermelands samt
Petter Persson från Jönköpings Län sig äfven
förenat, — yrkat icke allenast upphäfvandet
af den förbindelse, som, i afseende på
kol-leverans till Bruk, 76 § af i8o5 års KgL
Skogs-ordning afser, utan ock, att allt tvång
för Allmogen till kol-leverans, emot det
pris Bruksegare finna för godt bestämma,
måtte upphöra, äfvensom att den Skattemahnén
i allmänhet tillkommande fria dispositionsrätt
öfver egna hemmans-skogar må
lith. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 8 Sdml. t
ao.de
■y
2 Besv. och Oecon. Utsk.
inom Bergslagerne ej mera än inom Landslagerne
vara inskränkt, utan hvarje skattehemmansegare,
äfven i Bergslagerne, må ega
frihet, att till hvilken Bruksegare som helst
försälja sina kol, så snart han derföre vill
betala hvad kolen inom Bergslagen eller i
närmaste stad gälla, och således till det
pris, som säljare kunna sig af andra köpare
betinga, derigenom Motionairerne ansett,
att godtycklig behandling och oskäligt
tvång hädanefter upphöra skulle.
Hvad nu först Bergslcigs-skoganie beträffar,
så finnas för hushållningen med
desamma , tid efter annan, författningar
utkomne , hvarigenom deras innehafvares
rättigheter och skyldigheter blifvit, i och
för Bergsbrukets upprätthållande, utstakade,
och, ehuru Bonde-Ståndet nu mera fränkänt
sig den uteslutande besittnings-rätten af
Bergsmans-hemman, är dock förbindelsen
om dessa skogars användande till tackjernsblåsningens
bedrifvande orubbad, hvadan
således någon kol-afyttring från desamma
både emot Författningarnes lydelse och ändamål
strider.
Vidkommande åter sådane skogar,
hvilka inom Bergslags-districten till äfventyrs
finnas och som tillhöra hemman,
hvilka icke äro uti Hytte-blåsningen inroterade,
eller Bergsbruk idka; så föreställer
Besv. och O coon. Utsk.
sig Utskottet, «i11 kol-försäljningen frän de
samma måste vara lika fri och oberoende,
som den är från skatte-hemmanen på Landslagen,
så vida icke, genom åtaganden vid
anläggningar af Bruk och Bergverk eller
ingångne contracter, förbindelser uppkommit
för den ene eller andre alt endast på
vissa ställen kolen afyttra, och hvarigenom
möjligen en del sådane olägenheter, som
i motionen omförmälas, synes kunna inträffa
; så vida ej, men hvilket dock n\i är
händelsen, genom föreskriften till Kongl.
Kammar- och Bergs-Collegierne, uti Kongl.
Brefvet af den 17 December 1806, den befarade
godtyckligheten blifvit förekommen.
Af detsamma upplyses: att, i anledning af
Bonde-Ståndets anhållan vid 1800 års Riksdag,
att antingen Skatte- och Ivrono-Allmogen
utom Bergslag mätte anses berättigad
att få sälja sina kol-tillverkningar till
hvem som helst, utan hinder af några Brukseller
Grufve-districter, eller ock, att om en
sådan frihet icke kunde anses med Förfaltningarne,
sakens natur och tidernas omskiften
enlig, Kongl. Maj:t täcktes så väl
förordna, att Skatte- och Ivrono-Allmogens
sälje-kol mätte i hvarje ort få betalas efter
markegången, samt alt de, Bruksegare emellan,
enskildt gjorde föreningar och fördelningar
af kol-dislricten, mätte upphäfvas,
så att hvar och en finge obehindrad aflåta
4 Betv. och Oecori. Utsk.
sina kol vid det Bruk, han lämpligast funne
, och med hans bästa förmon förenas
kunde; har Kongl. Muj:t, hvad först beträffar
kol-handeln, funnit ingen ändring
kunna beviljas uti hvad lag och författningar,
samt deribland 76 §, i Kongl. Förordningen
orri Skogarne i Riket, af den 1 Augusti
i8o5, derom stadga och förmå; äfvensom
förut uti berörde författningar är stadgadt,
för de serskilda dels äldre, dels andra
Bergverk och Bruk, som få sin kolbetjening,
med andre verks uteslutande, ifrån
vissa, medelst privilegier och resolutioner,
anslagne hemman och trakter, så att, då
skiljaktighet om kolpris uppkommer emellan
Bruks-egaren och hemmans-åboen, den
missnöjde eger att anmäla sig hos Konungens
Befallningshafvande i orten, som då
låter genom Bergmästaren, i fall det är inom
Bergslag, men utom Bergslag, genom
Häradshöfdingen, samfäldt med Bergmästaren,
utröna gångbara kolpriset i orten, samt,
jemte iakttagande af forlönen och de flere
förekommande omständigheter, föreslå hvad
de anse skäligt, hvarefter Konungens Befallningshafvande
som berörde förslag pröfvar,
sedermera utfärdar dess Taxa på kolpriset,
inrättad efter den olika längd af
väg, sorn kolen måste framföras; och emedan
billigheten nödvändigt fordrar, att på
denna sistnämda omständighet afseende gö
-
Dcsv. och Occon. Utsk. Vtl.iie. JY.-o 10.6. 5
ras bör, så liar Kongl. Maj:t äfven funnit
olämpligt , att endast vid kolpriset följa
markegången, som innehåller blott ett enda
pris på ränte-kolen öfver hela Länet;
och skulle någon med förenämnde af Kongl.
Majrts Befallningshafvande reglerade Taxa,
på ena eller andra sidan, vara missnöjd,
eger han deruti söka rättelse, om det är inom
Bergslag, hos Bergs-Collegium, men, utom
Bergslag, hos Kammar- och Bergs-Coliegierne
gemensamt.
Vidkommande Bonde-Ståndets då förde
klagan öfver de serskilda föreningar
Bruks-egare emellan om kol-districten, så
liar Kongl. Maj:t förklarat, alt de kol-dis
t rict, som äro lagligen erkände och sladfästade,
icke böra någorstädes npphäfvas;
men i händelse andra föreningar skulle
finnas, hvilka ej ega samma helgd, och
hvilka kunna anses på något sätt leda lill
de kolandes förfång , är det desse obetaget,
att i laga ordning söka rättelse lill afskaffande
af bevisliga oordningar,
För sin del anser Utskottet, att hvad
Kongl. Maj:t, på förbemälte sätt, till iakttagande
anbefallt bör undanrödja all farhåga
hos den kolande Allmogen för faran
af godtycklig behandling; äfvensom Utskottet
anser, då den ifrågavarande 76 § i i8o5
6 Besv. och Oecon. Utsk.
års Förordning uttryckligen stadgar, att alla
så val krono-skatte som frälse-skatte, genom
samma Författning, förunnade förmoner
icke i någor måtto skola minska eller förandra
den rättighet till kolfång och andra
skogs-förnödenheter, som Bruk och Bergverk,
efter de dem förunnade Resolutioner,
ega och hittills vanligen åtnjutit; att denna
Kongl, försäkran innefattar ett så hufvudsakligt
stöd för Svenska Bergs- och
Bruks-handteringens upprätthållande, att
någon rubbning derutinnan så mycket mindre
bör kunna begäras, sorn, der missbruk
möjligen kunna ega rum, vägen är utstakad,
på hvilken i laga ordning rättelse vinnas
må; och tillstyrker Utskottet på dessa
grunder att den ifrågavarande Motionen
må af Rikets Högloft. Ständer
afslås.
Slockholm den i3 Maji 1829.
N:o 107.
Ankom till Exped. Utskottet d. 16 Maji 1829.
Betänkande, angående vackt Motion
om controller i afseende på Tackjerns
godhet m. m.
Uti Memorial, som från Ridderskapet och
Adeln blifvit tili Utskottet remitteradt, har
Besv. och Oecon. Utsk.
Herr Lagerheim, Guslaf, dels omförmält,
hurusom Tackjernets olla försummade stämpling
vore ett af de väsendlligaste hinder
för erhållande af tjenligt och likartadt
ämnesjern, hvarförutan högst fa verktyg,
machinerier eller större byggnader kunna
ändamålsenligt effectueras, samt i allmänhet,
för jernmanufacturens framsteg, dels
äfven anmärkt, såsom en väsendtlig hrist
i Författningarne, att något ansvar icke vore
stadgadt för leverans af odugligt Tackjern
till gjuterierne, och har Motionairen,
lill a (hjelpande af desse olägenheter, föreslagit:
1:0 Att allt Tackjern, som är i så
stora stycken, att det kan vara stämpladt,
ovilkorligen bör hafva stämpel, samt alt
de mindre bitar, som till någon del ej
kunna vid Tack jerns-tillverkningen undvikas,
och hvilka må medgifvas till T‘ö utaf
hela tillverkningen, böra, för att å våg
emottagas, vara i lådor inlagde och lådorne
med stämpel försedde, samt 2:0 att
enahanda ansvar måtte stadgas i afseende
på Tackjerns-leverans till gjuterierne , som
i Författningarne linnés föreskrifvet, i afseende
på Tackjern för Stång- och Ämnesverkens
behof; så att nemligen, om Tackjernet
befunnes af annan beskaffenhet, än
den derå utsatte stämpel antyder, säljaren
eller tillverkaren då vore skyldig återtaga
det och ersätta all, genom försäljningen el
-
8 Desv. och Oecon- U.tsk.
ler vågförandet deraf, förorsakad skada;
men, om Tackjernet vore så oartadt, att
deraf för fil eller mejsel bearbetligt gjutgods
ej kunde beredas, Tackjernet vore förbrutit
och säljaren eller tillverkaren derjemte
kändes skyldig ersätta köparen all
skada, som deraf vållats.
I anledning af denna Motion bar dock
blifvit anmärkt af Herr Tham, G. TV. dels
att det blefve svårt bestämma huru stora
de Tackjerns-stycken skola vara, derå stämpel
ovilkorligen borde finnas, dels betungande
för Tillverkaren, om honom ålades
anskaffa lådor eller lårar för de mindre
och ostämplade Tackjernsbitarne, hvilket
senare påbud jemväl skulle betydligen
öka transport - kostnaden; äfvensom Herr
Lagerhjelm, Pehr, erinrat, det han ansåg
lämpligast, om frågan, rörande de nu föreslagna
förändringarne i Kongl. Jernvräkeri-Förordningen
af den iy Maji i8r4>
skulle hvila intilldess ärendet blefve handlagdt
af den Comité, som har sig uppdraget
att öfverse alla Bergs-Författningar.
Hvad ej mindre Motionen än de dervid
gjorde erinringar innehålla har Utskottet
tagit i öfvervägande, och får följande
vördsamma utlåtande i ärririet afgifva:
-
Bcsv. och Occon. Vt sk. Uti-de N.o 107. g
Lika med Motionairen inser Utskottet,
huru vigtigt det måste vara för jern-manufacturens
framsteg till' en större fullkomlighet,
att ämnesjern af ändamålsenliga
egenskaper, i och för de serskilte manufactur
- tillverkningarne, må kunna erhållas.
Likaväl inser också Utskottet, att beredningen
af tjenlig t ämnesjern icke ensamt
heror af kunskaper och öfning i smeds-arbetet,
utan till en ganska väsendtlig del
äfven på tillgången af passande Tackjernssorter.
Att Tackjernet åter af yttre utseendet
icke kan till sina egenskaper rätt
bedömas, är en allmänt känd sak; helst
så väl brottet som ytan och hårdheten kan,
om man så vill, erhållas betydligt olika
hos serskilda stycken af ett och samma Utslag,
(btgjutning ur Masugnen) endast genom
ändring uti dimensioner eller afkylning,
och att då ämnes- eller stångjernsverksegaren
i de flesta fall icke kan taga
sitt Tackjern directe utur tillverkarens hand,
utan måste köpa det af handlande eller
förläggare; så är det af högsta vigt att
Tackjernet är stämpladt, så att, å ena sidan,
köparen må kunna förvissa sig om varans
beskaffenhet, och, å andra sidan, den
omtänksamme, kunnige och redlige Tackjerns-tillverkaren
icke må få sin vara misscrediterad,
genom förblandning med andras
tillverkningar.
jo Besv. och Oecon. Utsk.
Kongl. Förordningen d. 17 Maji
1814 (den enda Författning, sorn handlar
om Tackjerns-stämpling och ansvar
för underlåtenhet härutinnan, ty den af
Motionairen citerade Kongl. Kungörelsen
af den 3 No v. 1818, nämner ej ett ord
härom,) stadgar uti 4 § 1 morn.: ”allt
”Tackjern skall vara märkt med för hvarje
”Masugn tillåten stämpel , och det vid
’’Bergsmans-hyttor tillverkade,dessutom med
''hvarje hytt-egares bistämpel. Träffas uti
”någon Tackjerns-post stycken, som med
”så beskaffade märken ej äro försedde och
”de ej utgöra mer än en tiondedel af
”hela postens vigt, vare utan åtal; menför
”hvad deröfver stiger, plikle tillverkaren
”|:del af det ostämplade Tackjernets värde,
”efter Kronans sist stadgade pris för Tackjern
af den stämpeln; dock bör härvid
^iakttagas, att, om vid besigtningen utrönas
”kan, det märket blifvit olidligt eller för”s
tord t, genom det uti några Bergslagsorler
”vidtagna sätt alt härda Tackjern och det
”sedermera i tjenliga stycken sönderslå,
”må något åtal derå ej ega rum, så framt
”Tackjernet eljest är svarsgodl.”
Motionairen säger: att denna författning,
likt många andra, icke efterlefves; att
det nästan alltid misslyckas ämnesverksegure
att, efter reqvisition frän Väg, erhålla
Besv. och Occon. Utsk.
Tackjern, märkt med någon viss hyttas
stämpel; att i Vermland nästan intet tackjern
stämplas o. s. v.; och såsom hufvudsaklig orsak
härtill anses Författningens medgifvande,
att ^-'del af allt Tackjern får vara ostämpladt.
Härutinnan kan likväl ej Utskottet
lill allo dela Motionairens tanka. Så vidt
Utskottet genom inhemtade upplysningar
kunnat erfara, måste högst sällan ostämpladt
Tackjern hafva inkommit på Tackjerns-vågarne
i Riket; och då en köpare erhållit
Tackjern af flere stämplar hopblandadt, är
det troligast, att sådant, för det mesta om
ej alltid, varit dennes egel eller ock den säljande
köpmannens, ■— icke Författningens
eller Tackjerns-tillverkarens — förseelse.
Huruvida, änskönt anbefalld t till stämpling,
allt Vermlands-Tackjernet är oslämpladt,
har Utskottet icke kunnat- utröna;
men, om så är, så igenfmnes troligen de
närmaste orsakerne härtill deruti: att Vermlands
Tackjerns-consumenter låtit sig nöja
med ett sådant förhållande, och icke derå
någonsin gjort åtal, hvartill de, enligt Jernvräkeri-Författningen,
varit berättigade; att
en eller annan förläggare tilläfventyrs torde
önskat Tackjernet ostämpladt, för att lättare
kunna sälja det sämre med det bättre ;
att i hela Vermland icke finnes någon
Tack jerns-våg, dit jernet ingår; alt i Verm
-
13 Desv. och Occon. Utsk.
Iand det bruket skall vara nästan allmänt
att hälda Tack jernet, och Författningen, i
anseende till den concession den gör för
sådant jern, är svär och nästan omöjlig att
i detta afseende rätt handhafva och tillämpa;
att Författningen för ostämpladt
Tackjern stadgar ansvar å tillverkaren,
ehuru det, enligt sakens natur, måste oftast
blifva omöjligt att leda i bevis hvem som
tillverkat jernet då det är ostämpladt; alt
ansvaret skall bestämmas efter ett värde, som
icke kan uppgifvas, då tillverkningsstället
är obekant o. s. v. och Utskottet förmodar
äfven att de öfverträdelser af föreskrifterne
om Tackjernets stämpling, som tilläfventyrs
någon gång, kanske äfven annorstädes än i
Vermland egt rum, må kunna tillskrifvas
en eller flere af dessa orsaker. Väl inser
Utskottet, lika med Herr Lager/teiiiij alt
den anmärkta tillåtelsen alt afyttra -j^del
af tillverkningen ostämplad äfven kan medföra
sina olägenheter för köpare, men, då
det deremot föreslagna correclivet åter
skulle medföra olägenheter för TackjernsT-tillverkare,
bar Utskottet funnit betänkligt att
detsamma tillstyrka. Deremot förefaller det
Utskottet som gränsen för det medgifna
remedium kunde nedflyttas från io till 6
procent, utan att sådant för Tackjerns-tillverkaren
skulle kunna anses medförande
för stora olägenheter.
Desv. och Oecon. Utsk.
Af dessa anledningar och då, i Utskottets
tanka, knappast något verksammare
medel, näst kunnighet och egen omtanka,
torde finnas för åstadkommande af förbättringar
i en af landets dyrbaraste näringar,
än ett noggrant iakttagande af tillverkningens
stämpling,
anser Utskottet sig böra vördsamt föreslå
Rikets Ständer, att bos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning
om behofvet af en sålunda förändrad
lydelse af 1 mom. 4 § i 1814 års
Kongl. Jernvräkeri-Förordning, nemligen:
”Allt Tackjern skall vara märkt
”med för hvarje Masugn tillåten stämpel,
”och det vid Bergsmanshyttor tillverkade
dessutom med hvarje hytt-egares
”serskilda bistämpel. Träffas uti någon
”Tackjerns-post stycken, som antingen
”äro ostämplade, eller så otydligt och
”ofullkomligt stämplade att ej väl skön”jas
kan, hvarest och af hvem de till”verkade
blifvit, och sådane stycken
”ej utgöra mer än 6 procent af hela
”postens vigt, vare utan åtal; men för
”hvad deröfver stiger plikte siste in”nehafvaren
eller säljaren |:del af vär”det,
uträknadt efter Kronans sist fast”ställda
pris å Tackjern i den ort, derifrån
jernet afyttradt blifvit; och ege
”han att, på sätt 10 § stadgar, söka
i4 Besv. och Oecon. Ut sk.
»full ersättning och skadestånd af sin
»fångesman.”
Hvad åter vidkommer senare delen
af Herr Lagerheims Motion, eller frågan
om ansvar för leverering af mindre dugligt
Tackjern till gjuterien; så enär allt
Bergslags-Tackjernet i Riket är påräknadt
för Stång- och Ämnes-verkens behof, samt
det bästa Tackjern för beredande af smidigt
jern ofta icke derföre är tjenligt eller
kanske ens användbart till gjutgods;
så kan Utskottet ingalunda tillstyrka
Herr Lagerheims härutinnan gjorde
förslag; innefattande Tackjernets stämpel,
i Utskottets tanka, en tillräcklig
garantie för gjuteri-egaren, att af leverantören
i laglig väg söka ersättning
för hvad denne brustit i fullgörande
af ingångne contract.
Stockholm den i3 Maji 182g.
Bcsv. och Oecon. Utsk. Vilde. No 108. i5
N:o 108.
Ankom till Exped. Utskottet den iGMaji 182g.
Utlåtande , angående väckt förslag om
medel till uppmuntran för fiskare att
bosätta sig i Bohus Läns Skärgård.
Uti ett till Högvördige Preste-Ståndet ingifvet
anförande har Herr Prosten Sivertsson
påkallat Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten att vidtaga
nödiga åtgärder till upphjelpande af det fordom
indrägtiga, men, sedan början af sistförflutne
århundrade, förfallna sill-fisket i
Bohus Läns Skärgård, och, i sådant hänseende,
såsom uppmuntran till bosättning för
fiskes idkande derstädes, föreslagit beviljande
af de förmoner: att alla fiskare, så väl
inhemske som utländske, hvilka der ville
nedsätta sig, skulle, då de visade sig idka
saltsjö-fiske och, såsom delegare i sillnotar,
fångade sill, vara frie från krono-skatter
och värfning; samt att vid svårt straff skulle
förbjudas, att, med något slags skjutgevär
och hvad tid på året som helst, lossa skott
i skärgården. Hvaremot Herr Biskopen och
vice Talmannen Doctor af fVingurd, under
vitsordande af Herr Prosten Sivertssons
framställning, om behofvet af den önskade
16 Besv. och Oecon. Utsk.
förbättringen anmärkt, att, i fråga om sättet
för densammas tillvägabringande, Herr
Biskopen önskade, icke att främmande fiskare
måtte lockas att nedsätta sig 1 Bohus
Län, utan, i dess ställe, att dervarande fiskare
måtte sättas i tillfälle att med flere
andra länders innevånare deltaga i det stora
fisket på Islands, Shetlands och Skottlands
bankar, då småsillen vid Svenska kusten
emedlertid kunde få tillvexa och ännu
en period af lönande sillfiske i stort äfven
der uppkomma.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och anfördt
har Högvörd. Preste-Ståndet behagat
till Allmänna Besvärs-och Oecon* Utskottet
remittera, men då Utskottet, uti dess, i
anledning af Herr Friherre Cederströms
Anders} till Utskottets behandling öfverlemnade
Motion, om anställande af försök
på allmän bekostnad till Skärgårds-fiskets
förbättring, under N:o 5o, aflåtne betänkande,
hemställt, att Rikets Höglofl. Ständer
ville till Kongl. Majrt frambära den underdåniga
önskan, att Kongl. Majit, efter
Nådig pröfning af den, utaf Professsoren
"vid Lunds Universitet S. Nilsson afgifne
underdåniga berättelse öfver dess , uppå
Nådig Befallning, anställde undersökningar,
rörande fiskerierne i Riket, täcktes för deras
-
Desv. och Occon. ZJlsk. Utl.-de. JY.o 108j 10g. 17
ras ändamålsenliga bedrifvande vidtaga de
anstalter, som kunde i Nåder finnas erforderliga;
samt Rikets Höglofl. Ständer, enär
samma Betänkande af Irenne Stånd blifvit
gilladt, alltså redan beslutit den åtgärd,
som, enligt Utskottets tanka, lärer på lämpligaste
salt leda till det åsyftade ändamålet,
bar Utskottet såsom yttrande öfver
ifrågavarande Motion ansett sig endast böra
åberopa hvad uti dess förenämde betänkande
blifvit föreslaget och af Rikets Höglo!!.
Ständer gilladt.
Stockholm den i3 Maji 1829.
N:o 109.
Ankom till Exped. Utskottet d. 16 Maji 1829.
Utlåtande, angående föreslagne åtgärder
till inrättande af en Låne-anstalt
till förmon för Tackjerns-tillverkarne
i Riket.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna
Besvärs- oehOeconomie-Utskottet re
-
Bih, till R, St- Proc. 1828 och 1829. 8 Sami.
20.de
2
i8 Besv. och Oecon. Utsh. Vilde. N-o 10Q.
mitterat det Memorial hvaruti Riksdagsmannen
från Carlstads Län Johan Eric
Jansson omförmält den väsendtliga olikhet,
som uti Rikets Bruksegares och Bergsmäns
vilkor sig företer, då de förre ega den slo-'
ra fördelen att genom Jern-Contoirs-inrättningen
kunna förlägga sig sjeifve med lillräcklige
medel emot högst hillig ränta,
men de senare icke ega annan utväg än att
för deras handtering söka förlag hos Köpmannen,
hvilken ock ensam drager hufvudsakliga
vinsten af Tackjerns-handeln,
den han ofta drifver för en utrikes bosatt
principals räkning, till förlust således både
för Bergsmannen och Bruksegaren, samt
i och med detsamma för hela Staten. Motionairen,
som framställer vigten för Rikets
Jernhandtering i allmänhet deraf, att Tackjerns-tillverkaren
måtte kunna, utan köpmanna-interessets
inblandande, stå i direct
communication med Bruksegaren, ådagalägger
dernäst grunden för Bruks-rörelsens
närvarande oberoende från fremmande interessen,
sedan Jern-Contoirets låne-fond ,
danad, tili en början, genom en viss ringa
afgift för hvarje å Stapelstads våg levereradt
skeppund Stångjern, och vidare understödd
genom af Konung och Ständer
beviljade bidrag, vunnit under en fortsatt
klok och ändamålsenlig förvaltning dess nu
egande soliditet. Hemställande detta magt
-
licsv. och Oreon. Utsk.
påliggande timne Lill Rikels Stiinders behjertande,
föreslår Motionairen den underdåniga
önskans frambärande till Kongl.
Maj:t, det vissa Deputerade måtte utses,
hvilka skulle ega granska detsamma, med
fästadt afseende derjemte å de olika omständigheter,
som för olika orter i denna
fråga sig förete, och derefter meddela utlåtande
så väl om en lämplig, frivillig afgift
på hvarje lillverkadt Bergsmans-tackjern
till första fondens samlande, som ock
hvad bidrag utaf Rikets Ständers Bank kunde
få påräknas, i den mon ändamålet sådant
skulle kiäfva och derförutan icke stod
att vinna; kunnande ämnet, sålunda beredt,
komma vid nästa Riksdag lill slutligt
afgörande.
Utskottet har den sålunda väckta motionen,
deruti Riksdagsmannen Petter Pehrsson
från Örebro Län instämt, i öfvervägande
tagit, och gillar fullkomligt de skäl Motionairen
framställt för den önskan, alt en
ändamålsenlig Låne-understöds inrättning
jemväl måtte, till lättnad och uppmuntran
för Bergsmans-yrket, kunna lillvägabringas;
hvadan alltså Utskottet trott sig bora
vördsamt tillstyrka, det Rikets Högloflige
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla det Ilans Majit
täcktes låta utarbeta ett förslag eller
20 Desv. och Occon. Lisk.
plan till en dylik inrättning, samt derefter,
genom vederbörande Autoriteter,
lemna Bergsmännen tillfälle att yttranden
meddela rörande de ämnen
deröfver sådant kan pröfvas nödigt;
hvarefter förslaget, sålunda fullkomligen
förbered t och utarbetadt, kunde af
Kongl. Maj:t i Nåder föreläggas Rikets
näst sammankommande Ständer.
Stockholm den 13 Maji 1829.
N:o 110.
Antom till Expcd. Utskottet d. 16 Maji 1S29.
Betänkande, rörande väckt fråga oni
' Skattelösen af Ecelesiastique-heminan
i Skäne.
I anledning af Höglofl. Stats-Utskoltets Utlåtande
N:p 70, rörande en af Riksdagsfullmägtigen
Anders Nilsson i Tottarp från
Malmöhus Län väckt Motion om rättighet
till skattelösen af Presterskapet i Skåne
tillhörige hemman, som icke anses vara af
Boställs-natur, hade bemälde Riksdagsfullmäktig,
den 16 sistlidne Mars, afgifvit åtskilliga
anmärkningar, hvilka, i form af ny
Besv. oeh Oecon. Utsk. Bel.ile. N.o 110. 21
Motion, lill allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remitterade, hufvudsakligen
innehålla:
Alt Motionairen väl hade sig bekant,
att hans Motion vore i strid mot Presterskapets
privilegier och Kongl. Maj:ls, efter
förra Riksdagen, i ämnet utfärdade Nådiga
Resolution; men då, enligt dess förmenande,
hvarje sådant förhållande kunde genom
Konungs och Ständers öfverensstämmande
Beslut ändras, jemkas och rättas, så yrkar
Motionairen att Utskottet, utan afseende på
privilegier, som för närvarande kunde anses
ligga i vägen för förslagets verkställande,
hör upptaga hufvudfrågan, samt yttra
sig öfver gagnet och nyttan af hans Motion,
på det att tillfälle dymedelst mätte
beredas för Presterskapet att, med erkännande
deraf, samt medgifvande, att det
för sjelfva detta Stånd vore fördelaktigt,
göra det möjligt att, i grundlagsenlig väg,
få det hinder upphäft, som motte då Kongl.
Maj:t öfver målet sig förra gången i Nåder
yttrade.
I detta utlåtande hafva instämt: Riksdagsfullmäktige
Anders Nilsson från Isie
och Nils Pehrsson, håda från Malmöhus
Län, vice Talmannen Jon Jonsson samt
Pehr Jönsson och Pal Jönsson från Christianstads
Län, med tillägg, att aboer å
22 Besv. och Oecon. Utsk.
ifrågavarande hemman skola, vid tillfälle
af enskiftning och utbrytning, lida åtskilligt
förtryck, såsom följd af nu rådande osäkra
besittningsrätt, hvarjemte Anders Nilsson
från Isie och vice Talmannen Jon Jonsson,
förmenande att en del af dessa hemman
tillhörde kronan, yrkade att förhållandet
dermed borde noga utredas, och att kronans
andel åtminstone borde få lösas lill
skatte,
Utskottet, som tagit detta mål under
behörigt öfvervägande, får deröfver afgifva
följande vördsamma utlåtande.
De till försäljning mot skattelösen föreslagne
Ecelesiastique-hemman, förekomma
i synnerhet i Skåne samt äfven i Halland
och Bohus Län, och till någon del i det
öfriga af Riket, under namn af Stom- Annex-
eller Mensal-hemman. Redan i Catholska
tiden blefvo sådane hemman, till förökning
i Presterskapets inkomster, skänkte
och öfverlålne, dels af Socken-menigheter,
dels af enskilde donatairer, och har i
alla tider Presterskapets rättighet varit medgifven
och i Ståndets privilegier ytterligare
bekräftad, att dessa hemman fritt disponera,
och således att antingen dem bebo och
under eget bruk begagna, eller ock att dem
till Landtbönder upplåta mot afrad eller
landtgille; hvarvid vanlig städja blifvit
Desv- och Oecon. Utsk.
erlagd såsom säkerhet för åbo att tillgodonjuta
viss bestämd besinningstid. När Kyrkoherde
sjelf, eller dess Capellan, brukar
och bebor ett sådant helnman, njuter detsamma,
i likhet med Prestebol, frihet för
krono-tionde, Ordinarie ränta (med undantag
af de så kallade städsel- och fodernöts-penningarne)
Lagmans- och Häradsliöfdinge-ränla
, samt åtskilliga allmänna
besvär och onera, meli hvilka ulskylder
och besvär måste utgöras, då hemmanen
af Landtbönder brukas. Häraf syiles tydligen
följa, alt dessa Stöm- Annex- och
Mensal-hemman icke äro sådane hemman,
hvaraf Presterskapet, såsom löntagande, enendast
uppbär kronoräntan, utan att de, i
likhet med öfrige Ecclesiastique hemman, äro
alt anse såsom Boställen, hvilka hvar och
en Boställs-hafvare eger frihet att sjelf bruka
och bebo, samt äfven att lill annan brukare,
mot öfverenskomna vilkor, upplåta,
och att således dessa hemmans försäljning,
icke mer än andra Boställens, kan ega
rum utan minskning i innehafvarnes löneförmonen
Öftanämnde
hemman kunna icke eller
såsom krono-hemman behandlas, och tillhöra
ej kronan, ehuru de, genom en förändrad
form å Jordeboken, nu mera deruti
antecknas under namn af krono-bem
-
a4 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o 110.
man. Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga försäkran
(len 8 October 1728 kunna Ecclesiastique-
hemman och lägenheter icke genom
sådana Jordeboks-förändringar ombyta den
natur deni, enligt Privilegier, redan tillkommit;
och beträffande den omständigheten,
som vice Talmannen Jon Jonsson anfört,
att, vid många af meranämnde hemman,
räntan icke ensamt uppbäres af Presten,
utan med honom delas af kronan,
så bevisar sådant icke någon kronans egande
rätt till hemmanen, utan blott att ett
dylikt hemman blifvit af Donatairen upplåtet
under sådane vilkor, hvarigenom en
del af räntan blifvit kronan behållen, eller
att den, på annat sätt disponerad, genom
nu mera obekanta omständigheter blifvit
kronan tillerkänd.
Då Utskottet således icke i naturen
af dessa hemman eller i nu gällande Författningar
kunnat finna något stöd för en
förment rättighet att dem, lika som Kronohemman,
till skatte lösa, måste Utskottet
dpek medgifva, att betydliga fördelar
skulle åtskilliga åboer tillskyndas, om en
sådan lösnings-rättighet klefve dem upplåten.
Men alt, enligt Motionairens påstående,
denna upplåtelse skulle, äfven för Preste-Ståndet
vara fördelaktig, och att den,
såsom
Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de. N.-o 1'10. i5
såsom sådan, borde af detta Stånd erkännas,
kan Utskottet för sin del icke inse,
enär den fördel man velat tillskynda en
åbo, nödvändigt måste vinnas på Boställsliafvarens
bekostnad, och, när i allmänhet
Preste-Ständets nu egande fria dispositionsrätt
öfver berörde Ecclesiastique hemman
derigenom skulle inskränkas till rättighet
att af dem endast uppbära ränta.
När dessutom, enligt hvad Högloft.
Stats-Utskottet anfört och Motionairen sjelf
medgifvit, förslaget innefattar en privilegii
fråga och följaktligen i sådan egenskap bör
behandlas; så anser Utskottet sig icke kunna,
i målets nu varande skick, derå tillstyrka
något afseende.
Stockholm den i3 Maji 1829.
Bih. tilt Ii. St. Prot. 1.82S och 1839, 8\de Senni.
so.de
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
N:o in.
Ankom till Expcil. Utskottet d. 20 Maji »823.
Utlåtande öfver en väckt Motion om
bestämda föreskrifter för befordringar
inom Postverket och- till derunder
lydande befattningar.
Sedan Rikets Höglofl. Ständers Stats-Utskott
utlåtit sig öfver femte punkten af Riksdagsmannen
Anders Danielssons från Elfsborgs
Län till Hederv. Bonde-Ståndet ingifna Memorial,
angående bestämda föreskrifter för
befordringar inom Post-verket och derunder
lydande befattningar, bär nämnde Memorial,
genom Protocolls-Utdrag af den 10
Januarii 1829, blifvit lill Rikets Höglofl.
Ständers Besvärs- och Oeconomie-Utskott öfverlemnadt
till den handläggning, som Riksdags-Ordningen
i dylika fall föreskrifver.
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, som
jemväl directe från Hederv. Bonde-Ståndet
liili. till H. St. Prot. 1S28 och 182g. 8 Sami. 1
21:ta H.t.
2 Besv. och Oecon. Utsk.
fält till sig meranämnde Memorial remilteteradt,
har af de delar deri, som tillhöra
dess åtgärd, tagit behörig kännedom, och
funnit hufvudsyftet vara införandet af bestämda
befordringslagar för dem, som anmäla
sig till beställningar inom Postverket
och derunder lydande Post-Contor i Piiket.
Motionairen tror sig af erfarenheten
hafva funnit, att det nu gällande befordringssättet
länder både Postverket och det
allmänna till skada och förderf', samt föreslår,
såsom ett correctiv häremot. 1:0 Att
bestämda föreskrifter rörande befordringar
inom Postverket måtte stadgas. n:do Att,
enligt dessa, och i öfverensstämmelse med
hvad vid andra Embetsverk eger rum, att
ingen derinom befordras, utan att han förut
undergått någon Academisk examen,
eller åtminstone såsom Auscultant längre tid
tjenstgjort, alla, som söka befordringar inom
och under Postverket, böra minst trenne
år hafva tjänstgjort vid något af Pikets större
Post-Contor, sedan de förut varit inskrifna
såsom Extra-Or dinar ier. 3:o Att
befordringarne skola ske efter tour och anciennete',
så vida ej mindre pålitlighet och
ordentlighet kan tillvitas någon af de sökande.
4:° Att befordringar från smärre lägenheter
till indrägtigare beställningar, enligt
gjorda classificationer, skola iakttagas.
Besv. och Occon. Uslk.
Det är under sådana vilkor, som Motiouaireu
icke häfver något emotj att kri~
gare., som ej hafva styrka att uthärda de
mödor och den rörlighet, hvilka soldaten
är underkastad, blifva befordrade till PostInspectorer
och Postförvaltare.
Vid öfvervägande af dessa framställningar
erinrar sig Utskottet, att Kongl.
Postverket står under samma befordringslagar,
som Rikets öfriga Verk och Collegier,
der, vid yppade ledigheter, en viss ansökningstid
är fastställd, inom hvilken hugade
sökande ega att sig anmäla och sina
meritförteckningar ingifva, hvarefter den
vederbörande Autoriteten uppsätter underdånigt
förslag, hvilket sedan i Stats-Rådet
Kongl. Maj:t underställes, som då utnämner,
inom eller utom förslaget, den Han
till beställningen tjenligast linner. Det förekommer
inga skäl, hvarföre Embetsman,
som lyda under Kongl. Postverket, skulle
befordras efter andra grunder, än deli sålunda
allmänt gällande ordningen, och höga
vederbörande lära icke förglömma Kongl,
Postverket, då de, enligt Motionairens förmodan,
snart komma att gifva de öfrige
Embetsverken sådana bestämda och förändrade
lagar; som för deras organisation
och verksamhet af behofvet påkallas.
Hvad åter angår Motionairens yrkande,
alt, likasom inom Rikets öfriga Embetsverk,
4 Desv. och Oeeon. Utsk. Uti: de N.o 111.
ingen anses lill en beställning competent,
med mindre han förut undergått någon Academisk
examen, eller åtminstone i egenskap
af Åuscultant längre tid tjenstgjort, samt
derunder visat sig till den sökta platsen
fullt skicklig, äfven samma grundsatts borde
följas vid befordringar inom Postverket;
så finner Utskottet detta förtjena Rikets
Höglofl. Sländers uppmärksamhet, emedan
enhet i grunderna för befordringar inom
ett constitutionelt samhälle, så vidt möjligt
är, bör till vägabringas. Hvarföre Utskottet
tror sig böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t anmäla deras underdåniga
önskan, det täcktes Högsldensamma
anbefalla vederbörande Autoriteter,
att såsom incompetente anse alla sådana
sökande till lediga sysslor inom och under
Kongl. Postverket, hvilka icke förut tjenstgjort
såsom Extra-Ordinarier eller vicarierande
Postmästare, samt derunder ådagalagt
skicklighet, nit och pålitlighet, hvilket
senare i synnerhet vid dessa beställningar
för allmän och enskild säkerhet är af högsta
vigt. Utskottet hyser den tillförsigt,
att Kongl, Majrt med synnerlig Nåd täckes
omfatta sådana Embetsmän, som längre tid
inom verket tjenstgjort, då de kunna förete
vederbörandes vitsord om trogen tjenst
och visad redlighet i ombetrodda förrättningar.
Besv. och Oecon. Utsk,
Tvänne Ledamöters reservationer i ämnet
Infogas. Stockholm den i3 Maji 1829.
Reservationer:
Af Grefve Possej Arvid: lika med
Motionairen tror jag, att ordentlighet och pålitlighet
i penningars förvaltande utgör förnämsta
vilkoret förde vid Postverket anställde
tjenstemäns duglighet, men jag tror tillika, att
dessa egenskaper linnas äfven hos sådane
personer, som erhållit deras tjenstemannahildning
annorstädes än inom Postverket,
och jag inser således icke behofvet eller
rättvisan af det stadgande, att vederbörande
Autoriteter skola anse såsom incompetenle
alla sådane sökande lill lediga sj^sslor
inom nämnde verk, hvilka icke förut tjenstgjort
såsom Extra-Ordinarier eller vicarierande.
Uti andra länder, der man eger
ojemförligt större tillgångar än i Sverige
lill tjenstemäns pensionerande, är det ganska
vanligt att till Poslsysslor befordras
sådane Statens tjenare, hvars verksamhetsförmåga
väl icke upphört, men som, i anseende
till sjuklighet eller andra dylika orsaker,
icke längre kunna fortfara med de militära
eller civila tjenstbefattningar de förut
innehaft; och sådant oaktadt äro dock,
enligt hvad Motionairen sjelf ganska riktigt
anmärkt, Postinrättningarne i dessa länder
6 Besv. och Oecon. TJtsk.
bättre och fullkomligare än hos oss. Erfarenheten
vederlägger således Motionairens påstående,
att afskedade militair-personers befordran
till Postförvaltare- och Post-Inspectors-tjensterna
skall leda till Postverkets
skada och förderf; för min del kan jag icke
eller fästa något afseende åden klagan,
sorn föres öfver orättvisan, som härigenom
skall vederfaras de så kallade Extra-Ordinarierne
i Postverket, emedan jag, å ena
sidan, anser dem hvarken mer eller mindre
berättigade till befordran, än hvar och en
annan renskrifvare, samt, å den andra sidan,
så mycket mindre kan medgifva, att
genom den antagne och klandrade ordningen
vid Postljensters tillsättande, hoppet
om befordran blifvit betaget de Extra-Ordinarier,
som ådagalagt nit och skicklighet,
som jag har mig bekant, att flere Postförvaltare-sysslor
blifvit i senare tider anförtrodde
åt personer, sora vunnit deras bildning
inom Postverket. På dessa skäl afslyrker
jag bifall till Motionen, helst jag
anser det vara ganska orätt att af Postverkets
personal vilja tillskapa en serskild Embetsmannacast,
som i anseende till lättheten
att der vinna inträde och säkerheten
om snar befordran till indrägtig syssla,
skulle från den verkliga Embetsmannabanan
rycka mången yngling, som i framtiden
annars hade kunnat gagna fädernes
-
Besv. och Occon. Utsk.
landet i vigtigare och mera magtpåliggangande
värf.
Herr Öfversten af Forsell, som vid
beslutets fattande i detta ämne af sjukdomsförfall
var frånvarande, har sedermera förklarat
sig i denna reservation i alla afseendcn
instämma.
Af Herr af Schmidt, G. L.: I likhet
med hvad jag i Oeconomie-Utskottets andra
Afdelning yttrat, får jag här som reservation
emot Utskottets betänkande den äran
ytterligare anföra: att jag linner lyckligt
vara, att Kongl. Maj:t, genom ledigblifvande
Posttjenster, eger tillfällen alt äfven åt
gamla förtjente militairer, hvilka af ålder
eller af tillfälliga olyckshändelser blifva ur
stånd att mera beträda den militaira banan,
lemna sådane befattningar, hvarigenom
de kunna tryggas emot behofvens och armodets
pröfvoslunder.
Beträffande hvad Utskottet föreslagit,
alt ingen må till Postmästare-tjenst blifva
antagen, förr än efter att hafva som Extra-Ordinarie
inom verket minst 3:ne år
tjenslgjorl, eller ock en lika tid sorn
Postförvaltare vicarierat, så anser jag första
alternativet öfverflödigt, då ingen inom
Postverket lärer till Poslförvaltare-befordran
kunna komma i fråga, sorn icke tjenslgjort
nämnde tid— och hvad det senare, eller
vicariulct vidkommer, så anser jag icke
8 Desv. och Oecon. Utsk.
tjenstbefattningen vara af den beskaffenhet,
att lärotider för den fordras, eller ens är
tänkbart att kunna begagna, emedan, om
den förordnade är vicarierande eller till
tjensten befordrad, blir förbållandet enahanda,
då skyldigheten att ansvara iklädes
samma dag Post-Contoret emottages.
Slutligen får jag den äran tillägga, det
min tanka är, alt hvad man kallar Postverket,
egentligen är Stockholms Post-Contor,
inom hvilket befordringsrälten alltid
förunnats dem, som der varit engagerade;
Men hvad de öfriga Post-Contoren i Riket
beträffar, tror jag, att tiil förvaltare vid
sådane kunna, utan någons förnärmande,
skicklige och förtjente personer, så utom
som inom Postverket, befordras.
N:o 112.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 20 Maji 182g.
Utlåtande öfver gjorda Motioner om
fullkomlig frihet i afseende å köp
och salu af Tackjern, äfvensom
vid jerntillverkningen i allmänhet.
Uti arne serskildc Memorial af hufvudsakligen
enahanda syftning har 1:0 Herr
Besv. och Oecon. Utsh. Vihde N.o 112. 9
G. Em. af Geijerstam yrkat, att som hvarje
näring, för att kunna fortskrida och fullkomnas,
måste ega frihet i sin utöfning inom
det land, der den anses naturlig, och
jerntillverkningen inom Sverige kan anses
såsom sådan, borde densamma i följe deraf
befrias från de tvångsband', som nu mera
ej gagna, och hvaribland Motionairen
ansett sorn ett af de hufvudsakligasle: den
vissa ståingjerns-verks-egare åliggande skyldighet,
att tillverka det för deras förädlingsrätt
nödvändiga tackjern, hvarom ock
framställning redan skett vid föregående
Riksdagar; och 2:0 af Riksdagsfullmägtigen
Carl Gustaf Fahlander från Stora Kopparbergs
Län blifvit ansedt, att, ehuru det
vore för hvarje tackjerns- tillverkare öppet
lemnadt att afyttra sitt tackjern, huru honom
bäst synes, voi'e det deremot alldeles
icke tillåtet för hvem som helst att detsamma
köpa, utan serskildt tillstånd, och hvarigenom,
efter Motionairens tanka, en öfverproduction
tillkommit, hvilken ännu mera
ökades genom rättigheten att få anlägga
nya masugnar utan motsvarande nya smiden
, i synnerhet sedan tackjerns-exporten
lill Finland de senare åren minskat sig
från 9000 till 6000 Skäf årligen; af hvilka
sämmanlagde anledningar Motionairen
yrkat full frihet för de redan anlagde verkstäder,
alt , när och hvar egarne cnskade,
io B esit. och Occon. Utsk.
få förse sig ined sitt tackjerns-behof, samt
att för nya smiden måtte få påräknas den
tackjernstillgång, sorn genom de i senare
tider anlagde masugnar kunde blifva att
påräkna; i hvilket senare yttrande Riksdagsfullmägtige
Lars Persson från Vesterås
Län, Petter Persson från Örebro Län,
och Jan Eric Jansson från Vermland sig
förenat.
Rörande den af Herr Geijerstam väckte
fråga, har Herr C. F. Hammarhjelm yttrat
sig icke kunna biträda Motionairens
tanka, enär den föreslagne förändringen,
enligt dess mening, icke skulle åstadkomma
annat än beständiga fluctuationer eller
omväxlingar i tackjernsprisen och de på
eget tackjern grundade Bruk dessutom alltid
ega tillfälle hos Kongl. Bergs-Collegium
söka rättighet tili tackjerns-köp, när de af
sådant äro i behof och tillgången så medgifver;
hvarjemte Herr C. D. af Uhr anfört,
att då handteringen i flere andra
afseenden eger band på sig af långt större
inflytande, än det ifrågavarande, ansåge
Herr af Uhr, som, för sin del, gerna önskade
en annan sakernas ordning, den nu
föreslagne förändringen blott såsom en partiel
utväg, den der från grunden ej Bereder
den frihet i handteringen, som man
åsyftat, och hvarföre Herr af Uhr röstade
för afslag å Motionen.
Besv. och Oecon. Utsk.
Om man skulle söka utforska grunden
till det af Motionairen öfverklagade stadgande,
kan den troligen ej igenfinnas i något
annat än den tillfälligheten alt anläggare
af de på eget tackjern grundade smiden , vid
de sammas först skedda privilegierande, haft
egna malmtillgångar och hytta, och således
fått sig ålagdt att allt framgent på denna
egna tillverkning grunda sin förädling,
Utskottet, som visserligen inser nödvändigheten
att i närvarande tid undanrödja
alla de verkliga hand, som kunna
lägga något hinder i vägen för handteringarnes
fria och fullkomliga utveckling, har
dock icke kunnat finna, att det öfverklagade
tvånget i någon väsendtlig del medfört
de verkningar, som vittna om ett sådant
förtryck, men deremot fått anledning
förmoda, att upphäfvandet af detta stadgande
skulle för öfrige Slångjernsverks-egare
medföra ett ganska skadligt inflytande.
Då det är kändt, att af circa 424>00°Sk&
Bergsvigt, som det nu varande smidet i Riket
utgör, äro 179,442 SkÄ privilegierade
på eget tackjern, inses lättligen, hvilken
betydlig rubbning det skulle förorsaka i
hittills stadgade förhållanden, om egarne
till dessa privilegier skulle tillåtas att hvar
som helst upphandla sitt råämnes behof.
Det är naturligt alt tackjernet skulle i början
stiga, de mindre calculerande Bergs
-
12 Besv. och Oecon. Utsk.
männen skulle hårdare anlita sina skogar,
än sorn vore förenligt med dessas bestånd
i längden, och de olyckliga följderne af en,
utöfver den naturliga gränsen tidtals uppdrifven
production skulle blifva resultaten
af denna förändring. Det synes temligen
troligt, att i vissa orter der malmprisen
äro högst uppdrifne, såsom i Vermlands
Bergslag, skulle de Grufegande Brukspatronerne,
i stället för att sjelfve tillverka
tackjern, afyttra sin malm till Bergsmännen,
hvilka på grund af det erhållne förlaget
äro skyldige att tillverka tackjern,
äfven om det skulle medföra förlust och
hvarigenom de sålunda blott skyndsammare
skulle komma till den dem hotande undergången.
De Bruksegare, hvilkas smiden
äro grundade på eget tackjern, hafva troligen
ett betydligare undersmide *), hvilket
de säkerligen skulle återtaga, om de egde
frihet att köpa Tackjern, och derigenom
Blott oskäligen uppstegra prisen för de
öfrige Bruksegarne, utan att denna förändring
af nu gällande förhållanden för någon
af handteringens idkare kunde medföra
en varaktig nytta.
*) Undersmide eller restsmide uppkommer, när en
Bruksegare icke under året hinner utsmida det
privilegierade smides-beloppet, för hvilket alla
onera likväl blifvit betalte, och hvarföre sådant
undersmide sedermera kan återtagas efter
beqvämlighet och förevarande omständigheter.
Besv. och Oecon. Utsk. Vihde. N.o 112. i3
Hvad vidkommer de privilegierade nya
masugnar och den al’ dem förväntade produetion,
så kan densamma alldeles icke anses
uppgående emot de sedan år i8o3 privilegierade
smiden, hvilka senare uppgå till
70,000 Skåf. och hvarföre den af Riksdagsfullmägtigen
Fahlander i delta afseende
gjorda anmärkning icke torde kunna afses,
äfvensom den tackjerns-tillgång icke
torde förtjena någon uppmärksamhet, som
förmenas hafva yppat sig dels genom den
minskade exporten till Finland dels genom
öfver vigten på tackjern, enär den inrikes
consumtionen, som, de senare åren, genom
utvidgade Gjuterier, så betydligt förökat
sig, ej på samma gång kommit i öfvervägande.
Af dessa anledningar anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall å ofvannämnde
Motioner, så mycket mindre,
som enligt hvad Herr Lagerhjelm
upplyst, frågan för närvarande hvilar
hos Kongl. Maj:t, för att i sammanhang
med öfrige författningar, rörande
Bergsväsendet, komma under pröfning.
En reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den i3 Maji 1829.
Reservation:
af Herr Grefve Posse, Arvid: Jag kan
icke godkänna de skäl, som i Utskottets
i4 Desv. och Oecon. Utsk. Utl.-de. N.-o 112j 113.
#
Betänkande blifvit anförda, ty dels anser
jag dem stridande mot begreppet om en
nyttig näringsfrihet, dels kari jag icke inse
de stora olägenheter, som skulle uppkomma,
om vissa Stångjernsverks-egares skyldighet
att tillverka det för deras hruksbehof
nödiga Tackjern, upphörde; men då
Herr af Geijer stams Motion, enligt hvad
Herr Directeuren af Uhr anmärkt, endast
åsyftar en partiel förändring, som från
grunden ej bereder den af hehofvet påkallade
frihet i jernhandteringen, samt tillika
upplyst är, att frågan hvilar hos Kongl.
Maj:t för att i sammanhang med öfrige
författningar rörande Bergs-väsendet komma
under pröfning, så instämmer jag i så
måtto med Utskottet, att jag på nu anförde
skäl finnér, att Herr af Geijerstams
Motion för det närvarande icke bör föranleda
till någon Rikets Höglofl. Ständers
åtgärd.
N:o ii3.
Ankom till Exped, Utskottet d. 20 Maji 182g.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
erhållne återremisser å Utskottets
Betänkande N;o 4o, angående kla
-
Besv. och Oecon. Utsk. Utl.dc. JY.-o n3. i5
gan deröfver, att Bergsmännen inom
Nerikes och Vestmanlands Bergslager
blifvit ålagdt, att vid Masijgnarne
begagna Malmvågar i stället
för skoflar m. m.
Uti dess, rörande detta ämne, afgifne yttrande,
hade Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
förklarat att de af vederbörande
Autoriteter meddelade, men af Kiksdagsfullmägtige
från ofvannämde Bergslager
öfverklagade föreskrifter för Bergsmännen,
att, till befordrande af en mera jemn och
förmonlig Hyttegång, så väl vid sine Hyttor
inrätta Malmvågar till Malmens påsättning
och för kolens transporterande upp
på Masugnarne begagna sig af uppsättare
med skjutkorg, som äfven att till Hyltarbetarne,
i stället för kost in natura, betala
penningar, enligt Utskottets öfvertygelse,
medföra obestridliga fördelar framför de
utvägar, hvaraf Bergsmännen derförinnan
sig i dessa hänseenden beljenat; i anledning
hvaraf ock Utskottet tillstyrkt, att
dessa anstalter måtte bibehållas vid alla
de Hyttor, der desamma, innan det allmänna
påbudet derom utfärdades, blifvit
efter vederbörandes frivilliga medgifvande,
vidtagne; men deremot ansett det äfven
för framliden bora öfverlennäs åt Hyllela
-
16 Desv. och Oecon. Utsk. Utl.-dc. N:o 113.
gen, att fritt antaga eller förkasta de omnämnde
förändringarne, samt att deras allmänna
antagande ej lämpligen kunde annorlunda
beredas, än derigenom att de tjenstemän,
som öfver Bergshandteringen hafva
uppsigt, söka utbreda upplysning och öfvertygelse
om den dermed förenade nytta
och fördel.
Enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag,
har detta Utlåtande blifvit af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln afslaget,
af Högvördige Preste-Ståndet samt Vällofl.
Borgare-Ståndet, i följd af dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvist,
samt af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet;
hvarefter likväl Per Persson från Örebro
Län, underrättad derom att Betänkandet
blifvit af tvänne Riks-Stånd återremitteradt,
ingifvit ett, jemväl till Utskottet öfverlemnadt
anförande, deruti han ytterligare
sökt framställa obilligheten och skadligheten
af det tvång, som, genom de öf
verklagade
föreskrifterne, tillskyndats Bergshandteringen;
hvarifrån han derföre yrkar
att densamma måtte alldeles befrias; uti
hvilket anförande flere det Hedervärda
Ståndets Ledamöter instämt.
Utskottet, som i följd häraf egt att
uti detta ärende ånyo sig utlåta, bar der
vid
-
Bctv. ocli Oecon. tltsk. Utl.-de. N.-o n3. 17
vid tagit i betraktande, hurusom alla emot
lletänkandet afgifne yttranden inom de
respectiva Riks-Stånd, hvilka detsamma återremitterat,
ytterligare bekräfta och med
sakkunniga omdömen och upplysningar styrka
Utskottets förut tiilkännagifna öfvertygelse
om de öfverklagade anstalternes fördelaktiga
inflytelse på Tackjerns-tillverkningen;
hvarifrån den slutsatts blifvit härledd,
att det ovilkorliga påbudet om deras
allmänna antagande borde förblifva oförändradt.
Men som Utskottet häruti ej kunnat
finna några nya skäl mot dess förra
mening, att ifrågavarande Författningar,
oaktadt till sitt ändmål goda och nyttiga,
dock innefatta föreskrifter, som nog mycket
ingripa i den enskilda hushållningen, för
att höra genom maktspråk göras gällande;
samt dertill kommer, att införandet af fölvandringar,
hvilkas förmonliga verkan ådagalägges
genom omgifvande exempel hos
dem, af hvilka desamma redan blifvit vedertagna,
icke lärer kunna möta ett långvarigt
motstånd; har Utskottet icke trott
sig ega anledning att uti dess förra Utlåtande
tillstyrka någon ändring. Reservation
i ämnet af tvänne Ledamöter bifogas.
Stockholm den i3 Maji 1829.
Bih, till R. St. Brot. 1828 oah 1829. 8 Sami. 2
2 i:n Ht.
lS Be.sv, och Occon. Utsk.
Reservation:
af Herr Grefve Posse: Då det är
upplyst och af Utskottet medgifvet, att de
klandrade föreskrifterne, angående så väl
Malmvågarne, sorn förändrade methoden
med kol-inrättningen i ugnarne och kostpenningarne,
medföra obestridliga fördelar
framför de utvägar, hvaraf Bergsmännen
förr sig i dessa hänseenden betjenat, synes
det mig orätt att föreslå en åtgärd,
som otvifvelaktig! skalle motarbeta dessa
förändringars införande i allmänhet; —
och på sådan grund hade jag hoppats, alt
Utskottet, i anledning af de mot dess första
Betänkande gjorde anmärkningar, skulle
frånträdt sin hemställan, om icke Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit anmäla deras
underdåniga önskan, att det må på
vederbörande Hytte-delegares godtfinnande
och fria val få ankomma alt antaga meranämnde
förändringar eller icke; men då
Utskottets pluralitet icke delat min åsigt i
detta fall, återstår för mig icke annat, än
att reservera mig mot det fattade beslutet.
Häruti instämde Herr Friherre Stjerncrona*
Hest), och Oecoti. Utsk. Ull.cle. lY. o i1^< i 9
N:o 114*
Ånkom till Expécl. Utskottet den 20 Maji 182c}*
Ytterligare Utlåtande, rörande yrkadt
förbud mot otillåtna Landemark*
nader samt om Militaire marknadsvakter,
och inställande af en marknad
i Borås,
ötkottets uti detta ämne, under N:o 38*
förut afgifne Betänkande har af samtlige
respective Riks-Stånden blifvit återförvist}
tued deremot gjorde anmärkningar.
Hvad först beträffar Utskottets tillstyrkande
af rättighet för Läns-Styrelserne*
att, till förekommande af otillåtna marknader
samt till ordningens bibehållande vid de
tillåtna, directe bos närmaste Militaire-Autoritet
begära militairisk handräckning; har
Utskottet, vid öfvervägande af de i anledning
häraf inom alla Riks-Stånden yttrade
farhågor och erinringar, rörande vådan af
Militaire-styrkas inblandande uti en fredlig
och lättstyrd Allmoges samlingar* samt
möjligheten alt derigenom reta till oordningar,
som i annat fall ej inträffat* ansett
sig pligtigt att foga sig efter den så all
-
io Desv. och Oecon. Utsh.
mänt uttryckta meningen, och får derföre
sin härutinnan gjorda hemställan återtaga,
så alt äfven hädanefter må hero vid den
rättighet, Konungens Befallningshafvande i
berörde hänseende redan innehafver.
Vidkommande derefter de af åtskillige
Ledamöter inom Högv. Preste-Ståndet till
Utskottet gjorda uppmaningar alt, för upphäfvandet
af de otillåtna Landtmarknaderne,
uppgifva ”bestämda åtgärder,” har Utskottet
funnit sig icke ega att häruti något
föreslå, utöfver den anvisning, som uti dess
förra Utlåtande innehålles. Och hvad slutligen
angår afskaffandet af den öfverklagade
marknaden i Borås; så, ehuru äfven dervid
samma yttrande torde böra tillämpas,
har Utskottet likväl, med afseende ej mindre
å det betänkligare ofog, som, efter hvad
anfördt blifvit, af denna folksammankomst
skall förorsakas, än å de från Högv. PresteStåndet
samt Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde
stridiga uppgifter, huruvida densamma
är att anse som en verklig marknad eller
endast en vanlig torgdag, trott detta ämne
förtjena en serskild uppmärksamhet och en
närmare undersökning; och får Utskottet,
för detta ändamål vördsamt hemställa, det
Rikets Höglofl. Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om nådig
befallning till vederbörande alt
Besv. oeh Oecon. Utsk.
undersöka förhållandet, samt derefter
vidtaga de åtgärder, som, i öfverensstämmelse
med Lag och Författningar,
af omständigheterna kunna föranledas.
Åtskillige Ledamöters reservation i ämnet
hifogas.
Slockholm den i3 Maji 182c).
t
Reservation:
Grefve Posse yttrade: alt han hade
sig ganska väl bekant de stora olägenheter,
som uppkomma genom de i vissa orter
brukliga olofliga Landt-marknaderne, hvars
föremål icke vore handel med Landtmanna-varor,
utan egentligast lönnkrögeri, fylleri
och andra vanarter. Herr Grefven
trodde derföre, att Utskottet icke fästat den
uppmärksamhet vid Professor Hasselroths
Motion, som den verkligen förtjente; men
då frågan vore af den beskaffenhet, att
Kongl. Maj:t, utan Piikets Ständers medverkan,
kan vidtaga de Författningar, sorn
i detta fall äro nödige, vore det Herr
Grefven likgiltigt, om någon underdånig
skrifvelse, angående Militaire-vakter, blefve
beslutad eller icke. Herr Grefven ville
derföre icke reservera sig mot Utskottets
beslut i denna del; men deremot ansåg
3? Besv, och OecQih Utsk. Vilde, No 114* 11S,
Herr Grefven den föreslagna underdåniga
skrifvelsen, angående marknaden i Borås,
belt och hållet öfverflödig. Härmed förenade
sig Herr Dom-Prosten Lidman och
Anders Håkansson ifrån Elfsborgs Län, i
hvad sorn angick marknaden i Borås.
N:q
Antom till Exped. Utskottet d, ao Maji 182g,
Ytterligare Utlåtande, rörande väckt
fråga om rättighet att leverera
Ränte-hö och halm in natura för
Kongl, Hof-Stallets behof.
I anledning af till Utskottets handläggning
remitterade Motioner af Fullmägtige från
Stockholms, Upsala, Södermanlands samt
"Westmanlands Län, bär Utskottet, uti dess
under N:o 36 till respective Riks-Stånden
afgifne Betänkande, tillstyrkt Rikets Höglofl.
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om upphäfvande af den, genom
Kongl. Brefvet den 3 Aug, 1823, stadgade
föreskrift, qtt den stråpersedelsränta,
som från nämnde Län förut blifvit in natura
levererad för Kongl. Hof-Stallets behof,
Besv. och Oeeon. Utsk.
skulle lösas med penningar efter markegång,
samt om beviljande af optionsrätt för räntegifvarne
att samma ränta antingen med penningar
lösa, eller efter uppsägning in natura
leverera.
Detta Betänkande har af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet
blifvit bifallet, men af Högvörd.
Presle-Ståndet samt det Hederv. BondeStåndet
till Utskottet återremitteradt. Och
hafva inom det förstnämnde Ståndet Herr
Bisk. D:r Thyselius, Herr Prosten Anjou
samt Herr Biskoppen och vice Talmannen
m. m. Doctor af Wingård erinrat, att, då
ofvannämnde Kongl. Bref varit föranledt af
det Nådiga afseende, Kongl. Maj:t fästat vid
Rikets Ständers flerfalldjgt upprepade önskningar,
det skulle från Rikets Ständers sida
tillkännagifva föga likstämmighet i tankar
och beslut, samt en ytterlig foglighet
alt, efter en lid af endast fem år, understödja
en motsatt begäran, hvilken dessutom
icke utan svårighet och kostnad skulle
kunna verkställas. Hvaremot Herr Prosten
Forslind, med gillande af Utskottets förslag
i hufvudsaken, endast gjort deri anmärkning,
alt det af Utskottet vid dess
tillstyrkande fogade vilkor, det prcestatio71
en in natura borde verkställas å den plats,
som för sådant ändamål kan blifva^ anvisad,
innefattade ett nog obestämdt stadgan
-
24 Besv. och Oecon. Utah. Utl.ile iV.-o 1/5.
de, sorn i framliden kunde gifva anledning
till nya tvister och klagomål; äfvensom åtskilige
Hederv. Bonde-Ståndets Ledamöter
dels, i nyssberörde hänseende, yttrat sig i
enlighet med Prosten Forslind, dels yrkat,
att, då den af Utskottet för räntans uppsägning
lill leverering in natura jemväl föreslagna
termin, elier den i5 Augusti, vore
allt för tidig, för att räntegifvaren skulle
kunna rätt bedöma, hvilketdera sättet af
räntans utgörande för honom vore det fördelaktigaste,
samma termin mätte framflyttas
lill September eller October månad.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande,
och får, med afseende på den förstnämnde
anmärkningen, åberopa hvad Utskottet
i detta ämne förut yttrat, såsom utvisande
ej mindre den uppmärksamhet,
Utskottet fästat vid det mindre lämpliga
för Rikets Ständer uti framförandet af så
stridiga önskningar, än äfven de skäl, sorn
föranledt Utskottet alt åsidosätta denna betänklighet.
Utskottet förblifver derföre vid
sitt förra tillstyrkande, och det så mycket
hellre, som de framställda motsatta önskningarne
tyckas hänvisa på meddelandet af
en fri optionrält, såsom det enda medel
att undanrödja all anledning till vidare
missnöje.
Beträffande åter den yrkade framflyltliingeu
af tiden för räntans uppsägning till
Btsv. och Oceon. Utsk.
längre fram på hosten, har Utskottet, med
afseende å den, äfven i dess förra utlåtande
framställda nödvändigheten för vederbörande
att i tid känna det quanlum af foder,
som till fyllande af Hof-Slallets behof
från andra håll mäste anskaffas, funnit sig
härutinnan icke kunna tillstyrka någon förändring,
helst vid den föreslagna tiden,
den i5 Augusti, fodertillgången för året
äfven af räntegifvarne kan med säkerhet
beräknas.
Hvad åter vidkommer den gjorda anmärkningen,
att Utskottet bordt närmare
bestämma platserne för räntans aflemnande,
på det icke, genom el t godtyckligt utsättande
deraf, räntegifvarne måtte betagas
möjligheten att begagna sig af den åsyftade
törmönen, så, enär Utskottet medgifver,
att dess i fråga om levereringsställena nyttjade
uttryck varit obestämdt, samt alt allt
godtyckligt förfarande vid de sammas utsättande
bör förebyggas;
får Utskottet till det uti dess förra
Betänkande föreslagna vilkor: attprcestationen
in natura måtte verkställas
ä den plats, som för sådant ändamål
kan varda anvisad, vördsamt foga det
tillägg, att denna levereringsplats hör
utsättas inom Lagsagan eller vid Kongl.
Hofstallet i Stockholm: med hvilken
a6 Besv. och Oecon. Utsk. Utl:den IV.-o liSj 116.
förändring Utskottet i Öfrigt endast
åberopar sitt i ämnet förut afgifne Betänkande.
Stockholm den 13 Maji 1829,
N:o 116.
Ankom till Expcd. Utskottet d. ao Maji 1829,
Ytterligare Utlåtande, angående väckt
fråga 0111 åtgärders vidtagande till
spridda Roteandelars sammandragande.
I anledning af väckta Motioner i detta ämne,
bär Utskottet, uti dess under N:o 27
aflåtne Betänkande, föreslagit ett tillägg till
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 3o Maji
1826, hvilket af Högvördig# Preste-Ståndet
och Vallöf]. Borgare-Ståndet blifvit gilladt,
men af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet, med deruti
vrkade förändringar, återförvist.
Såsom hinder mot det med Roteflyttningeu
åsyftade ändamål har blifvit anmärkt,
inom båda respeclive Riks-Stånden, att,
enligt Utskottets förslag, en sådan flyttning
skulle ega rum endast emellan de uti en
och samma Socken belägne hemman, men
att sammanjemkning af rotar, äfven då de,
såsom olla inträffade, vore spridda uti fle
-
Besv. och Oecon. Utsk.
re Socknar, kunde och borde verkställas;
samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet serskildt,
att Utskottet uraktlåtit bereda Rotebållarne
frihet att öfverenskomma om Roteflyttning,
utan afseende å hemmanens olika
taxation, enär den i berörde hänseende,
uti ofvan åberopade Kongl. Bref, stadgade
inskränkning vid detsammas verkställighet
skall vållat betydliga svårigheter. Hvarjemte
inom Ilöglofl. Ridderskapet och Adelil
blifvit jrttradt, att Utskottet skall tillstyrkt
öfverlemnande till Sockenstämmorne af en
större myndighet i förevarande ämne, än
som vederbordt.
Hvad beträffar sistnämnde anmärkning,
får Utskottet vördsamt tillkännagifva sin
fortfarande mening, alt, då Utskottet endast
velat lemna åt Rotehållare rättigheten,
att vid Sockenstämma utse Deputerade, som
gemensamt med Kronobetjeningen skulle
uppgöra förslag till lämplige Rolebyten,
hvilka förslag sedermera borde af Konungens
Befallningshafvande, efter vederböra!!,
des hörande, pröfvas och afgöras, Utskottet
icke eller för Sockenstämmorna tillstyrkt
annan eller större myndighet, än som lämpligen,
och i likhet med hvad i andra fall
eger rum, åt dem kan öfverlåtas.
Vidkommande åter det yrkade undanrödjandet
af de omförmälde vilkoren för
aS Be sv. och Oecon. Ut sk.
verkställighet af Roteflyttningar; sä, enär det
är oeftergifiigen nödigt, att rotar, som emot
hvarandra utbytas, äro uti Indelningsverket
lika taxerade, emedan ett motsatt förhållande,
dels skulle leda till rubbning i indelningen,
dels dertill, att en hemmansdel
kunde blifva med drygare roteringstunga
belastad, än hvarmed den i tidens längd
kunde uthärda; så kan Utskottet icke tillstyrka
upphäfvandet af detta vilkor; men',
på det en så stor frihet, som med omständigheterne
kan vara förenlig, må i afseende
på Roteflyttningar beredas,
anser Utskottet sig i så måtto böra
förändra dess förra hemställan, om tillägg
lill meranämnde Nådiga Bref den
3o Maji 1826, att utbyten af aila inom
Regementets stånd belägna, ehuru i flere
serskilda Socknar spridda rotar må,
endast med vilkor af hemmanens lika
taxation i Indelningsverket, kunna föreslås
af de dertill inom Socknarne utsedde
Deputerade, för att sedermera
verkställas, i den mon, vid frågornas
ytterligare pröfning, sådant befinnes
kunna ske, utan att vigtigare hinder
och olägenheter dervid förekomma.
Stockholm den i3 Maji 18 2g.
Besv. och Occon. Utsh.
N:o 117.
Ankom till Exped. Utskottet d. 20 Maji 182g.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om upplösning eller förflyttning
af Invalid-Inrättningen vid Ulricsdal.
Uti Memoria], som af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit till detta Utskott
remitteradt, har Herr von Qvanten, Carl,
såsom ett medel att bereda Stats-Verket
en, nu mera än någonsin, erforderlig inkomst,
föreslagit upplösandet af den, enligt Motionairens
åsigt, alldeles öfverflödiga Invalid-Inrättningen
vid Kongl. Lustslottet Ulricsdal;
för verkställigheten hvaraf några hinder
icke skulle möta, då många Invalider
torde blifva bättre belåtne, om de erhöllo
en tredjedel af hvad deras underhåll nu
kostar Staten, mot vilkor att dermed på
annan ort draga försorg om sig sjelfve.
I anledning häraf har blifvit anfördt:
af Herr Grefve Frölich, David: alt
lian, med erkännande af de krigares anspråk
på understöd, som uti Fäderneslandets
tjenst blifvit urståndsatte att berga sig
3o Besv. och Oecon. Utsk.
sjtdfve, dock sälte i tvifvel, huruvida deras
sammanförande uti en Invalid-Inrättning,
här i landet, vore rätta sättet för ändamålets
vinnande; att Herr Grefven likväl icke
vidare derom ville yttra sig, ulan endast
anmärka, att Herr Grefven ansåg den nu
begagnade localen otjenlig, emedan den
dels genom sitt grannskap med hufvudstaden
lemnade Invaliderne tillfälle alt mindre
väl använda sina gåfvor, dels ock vore för
god att upplåta lill ett dylikt bruk;
af Herr Kaflej E. D.: att påståendet
om Invalid-Inrättningens öfverflödighet Vederlädes
genom det stora antal af gamla
krigsmän, som söka inträde uti denna fristad,
der äfven, allt sedan den 28 Januarii
1822, 35 Officerare, [6 Under-Officerare
och 121 man blifvit försedde med alla lifvets
förnödenheter; att, hvad anginge yttrandet,
det större delen af Invaliderne
skulle vara mera belåtne med att i penningar
utbekomma |:del af kostnaden för
deras underhåll, äfven detta vore ogrundadt,
enär, efter jemn fördelning af kostnads-summan
för hela Inrättningen, på
hvar Invalid, utom beklädnaden, årligen
belöpte omkring 124 R:dr, samt i;delen
deraf, 41 R:dr 16 sk., om den ock utgjorde
ett någorlunda betydligt bidrag för afskedade
Soldater vid Indelta Armeen, hvilkas
Besv. och Oecon. Utsk.
antal vid Inrättningen dock endast vore
sex, likväl skulle vara af föga båtnad för
de öfrige 115, från de värfvade Regementena
intagne, hvilka, saknande deras förra
hem i Landsorterne, under det lefnadssätt,
de i följd deraf måste föra, skulle, efter
hvad erfarenheten förut visat, förtära en
större eller mindre pensions-penning inom
korrt tid efter utdelningen, och sedan, till
dess ny utdelning skedde, lida brist på
allt.
Hvarefter Herr von Qvanten ytterligare
andragit: alt, om ock en uti Garnizons-tjenst
åldrad Soldat, för sin egen person,
funne sig val vid det underhåll, lian
å Inrättningen njuter, det likväl med de
fleste sådane inträffade, alt de tillika hade
skyldigheter som Maka och Far att uppfylla;
och alt på sådan grund, det vore
bättre, så för dem sjelfve som deras anhörige,
att contant erhålla någon del, t. ex.
hälften af underhålls-summan vid Invalidhuset;
hvarjemte, i händelse Herr von
Qvantens förslag komme till verkställighet,
Lust-Slottet kunde återgå lill sin primitiva
bestämmelse, hvilket vore så mycket
mera behölligt, som något sådant för närvarande
icke funnes till ensam disposition
för Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, med
Dess Höga Famille.
3 a Besv. och Oecon. Utsk.
Detta har Utskottet i öfvervägande
tagit; men som Invalid-Inrättningen är sa
ny, att de dermed förenade fördelar eller
olägenheter icke kunna med tillförlitlighet
hedömas,
anser Utskottet tiden ännu icke vara
inne att ingå i pröfning om densammas
upplösning eller förflyttning, och
hemställer derföre, att de härom nu
väckta Motioner må få förfalla.
Stockholm den i3 Maji r82g.
N:o 118.
Ankom till Exped. Utikottct den ao Maji 182g.
Ytterligare Utlåtande, rörande väckt
fråga om anläggande af en Köping
vid Fiske-läget Fjellbacka i
Bohus Läns Skärgård.
Utskottets under N:o 29 aflåtne Betänkande,
med tillstyrkan till bifall å den
i ofvanberörde ämne väckta Motion, har af
Hederv. Bonde-Ståndet blifvit gilladt, men
af de trenne öfrige Riks-Stånden återremit
teradt,
Desv. och Occon. Utsk.
teradt, med erinran, att, då flere anförde skäl
ansågos tala emot det gjorda förslaget, Utskottet
äfven bordt göra hemställan om
en föregående undersökning, huruvida en
Köpings anläggande å förenämnde ställe vore
lämpligt, och af behofvet påkalladt.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt
förklara, det Utskottet, genom dess
uti det återremitterade Betänkandet yttrade
tillstyrkan, ”att ansökningen måtte till
”Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och afgörande
anmälas,” icke trott sig hafva understödt
en begäran, att densamma skulle
bifallas, utan att förhållandet blifvit förut
tillbörligen undersökt; likväl, och då det
icke är med bestämdhet utredt, om den
ifrågavarande Köpingens anläggande är behöfligt
eller skulle medföra nytta,
anser Utskottet sig så mycket hellre
böra, med frångående af sitt förra
yttrande, afstyrka, det underdånig anmälan
i ämnet må af Rikets Höglofl.
Ständer göras, som det i allt fall är
vederbörande öppet, att i behörig väg
söka utverka tillstånd till denna Köpings
anläggning.
Stockholm den i3 Maji 1829.
Sih. till R. St. Prot. 182S och 1829. 8 Sami.
zv.a Ht.
3
34 Besv. och Oecon. Utsk.
N:o 119.
Ankom till Exped. Utskottet d. 20 Maji 182g.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
väckta Motioner, rörande förändradt
fångförings-sätt.
Genom dess under N:o 3o till Rikets Höglofl.
Ständer aflåtne Betänkande hade Utskottet
afstyrkt bifall å de till Utskottet
remitterade Motioner, rörande fångars transporterande
till fots, eller alternativt, att
mindre antal fångar än hittills skulle på
ett och samma åkdon fortskaffas, men deremot
tillstyrkt underdånig hemställan till
Kongl. Majit, att den redan förut påtänkta
inrättningen af serskilda fångvagnar måtte,
i mon af tillgångarne, och så vidt de kunna
anses såsom ett verksamt medel till
fångförings - sättets förbättring, befordras.
Detta Betänkande, som af Hederv. BondeStåndet
bifallits, har af de trenne öfrige
respective Riks-Stånden blifvit till Utskottet
återförvist.
Utskottet har tagit de gjorda anmärkningarne
i öfvervägande; och dervid, hvad
beträffar inrättandet af serskilde fångvagnar,
funnit sig, med afseende å kostnaden
B csn- och Oecon. Utsk. Utl.-de. N.-o 11g. 35
vid desammas anskaffande, svårigheten vid
deras förvaring, samt flere olägenheter, som
skulle åtfölja ett allmännare bruk deraf,
böra sin i berörde hänseende gjorda tillstyrkan
återtaga, då dessutom, enligt hvad
jemväl en Ledamot inom Högv. PresteStåndet
anmärkt, någon erinran hos Kongl.
Maj:t härutinnan icke torde behöfvas, enär
flere Kongl. Maj:ts Befallningshafvande redan
inkommit med förslag till en sådan
anstalt, hvilka icke böra kunna sakna verkställighet,
i den nion de finnas svara mot
ändamålet.
Beträffande åter frågan om fångars
transporterande till fots, hafva väl flere
Ledamöter, med åberopande af de fördelar
denna inrättning medfört i andra länder,
sökt ådagalägga, att den äfven här i Riket
på flera orter skulle lämpligen kunna begagnas,
och derföre yrkat, att försök dermed
måtte göras; mefi som Utskottet anser
de hinder och betänkligheter, som emot
ett sådant fångföringssätts införande i Sverige
möta, och uti Utskottets förra Betänkande
äro upptagne, innefatta tillräckliga
skäl emot en sådan anstalts vidtagande för
närvarande, finnér Utskottet sig, af de i
denna del gjorda anmärkningar, icke
föranlåtet att sitt förut afgifna yttrande
i ämnet frångå, utan får detsamma
36 Besv. och Oecon. Ut sk. Vthele. N.-o 11g.
vördsamligen vidhålla; äfvensom Utskottet,
emot hvad i öfrigt blifvit anmärkt,
endast åberopar hvad i dess
förra Betänkande innehålles.
Stockholm den i3 Maji i8ag.
STOCKHOLM, P, A. Korstedt & Söner, 1829.
"Allm. Sesv. cch QecUtsk, Uil, No iso, i]
Ånkom til] Exped. Utskottet den 3o Maji 1819;
N:o 120.
Utlåtande, angående väckt Motion
om inrättande af FattigColonier»
"Uti
Memorial, söm Hoglofl. Ridderskapet ocF
Adeln tili Utskottets utlåtande remitterat, har
Hr Iijerta, Gustaf, med fästad uppmärksamhet
på det förhållande, att antalet af arbetsföre
fattige går i beständigt stigande, under det
att Husbönder i allmänhet öfverklaga bristande
tillgång på arbetare, och då en un-i
dersökning , huruvida någon dold anledning
härtill kunde finnas i de stadganden, som
bestämma Husbönders och tjenare* ömsesi-:
diga rättigheter och skyldigheter, skulle blifva
iöremål för enskilda interessens strider
och tidens långsamma medling dem emellan;
framställt den förmodan, att en allman åtgärd
kunde möjligen indirect påskynda ett bättre
tillstånd ; och då denna åtgärd vöre PaltigColoniers
anläggande, har Hr Hjerta, med
hänvisning till N:ris 29, 36, 5? och 58 af
Archiv för Hushållningen och Näringarne,
SM, lill Rih-St, Fröt, >8x8 och 18x9, 8 Sami, «,
sz:dra H\t,
2 Allm. Besv. och Otc. Utsk. Uti. N:o ijO.
som lemna flere upplysningar om dylika anstalter
i Holland , begärt att Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet mätte taga
saken i öivervägande, samt föreslå en underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla,
att nödige underrättelser om dessa inrättningar
måtte anskafias, samt att förslag till sådane
inrättningar, en i Södra och en i medlersta
delen af Sverige , måtte uppgöras och
för Rikets Ständer vid nästa Riksdag framläggas,
för att, i händene Hans Kongl. Maj:t
så nödigt anser, blifva med erforderligt anslag
till första anläggningen försedde.
Utskottet har, med begagnande af den
hänvisning Motionairen lemnat, tagit kännedom
om de i Holland inrättade så kallade
Fattig-Coloniers första anläggning och den
framgång de hittills haft, hvarvid det icke
undfallit Utskottet , att sådane Inrättningar,
äfven i Sverige, skulle blifva af stor nytta,
enär derigenom bereddes en utväg att på
det ändamålsenligaste sätt försörja fattiga och
åt de arbetsföre ibland dem äfven den, att
framdeles kunna umbära offentliga eller enskilda
bidrag; men ehuru Utskottet således
anser önskligt vara, alt Fattig-Colonier jemväl
i vårt land blefve anlagda, kan Utskottet
likväl icke för s«g dölja, att stora hinder
och betänkligheter deremot för det när
-
Allm. Besv. och Occ. Utsi. Uti. N:o lao. 3
varande synas möta, bestående hufvudsakligen
deruti, att dertill fordras betydliga penninge-uppoffringar
, hvarmed Staten synes
hvarken böra eller kunna belastas och som
den serskilda välviljan annu icke torde förmå
att åstadkomma, här likasom i Holland
• hvarföre och då denna i främsta
rummet måste visa sig verksam uti enskilda
associationers bildande för slika Coloniers
anläggning och ordnande, innan de synas
böra blifva föremål för någon styrelsens åtgärd,
Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka
Rikets Högloflige Ständer,
att någon underdånig anmälan i
förevarande hänseende hos Kongl.
Maj:t nu göra,
Stockholm den 26 Maji 182g.
Ankom till Exped. Utskottet den 30 Maji 1829.
N:o rai.
Utlåtande, i anledning af väckt
Motion, angående förbättrade
anstalter med PionnierCorpsen
å Wanäs Fästning.
4 'Allm. Be sv, och Ots. Ut st. Uti. N:o i s i.
Uti Memorial, som Högloflige Ridderskap
pel och Adeln till detta Utskotts Utlåtanda
r mitterat, har Hr Åkerhjelm, Fab. G., hemställt
och anmärkt: att, till förekommande af
rymning bland den å Wanäs fästning förlagde
Pionnier-Corpsen, bestående ifrån början
af Correctionister från Wadstena, ändamålsenlige
Cassern-gårdar matie lör dem derstädes
inrättas, och sålunda de grofva brott
af mord, mordbrand och stöld, som af undsluppne
Pionnierer skola blifvit föröfvade,
för framtiden förebyggas; att, beträffande
Corpsens moraliska förbättring, den å Wanäs
nu anställde Prestman, uti Motionairens
tanka, hvad Pionnier-Corpsen angår, icke
skall träffat det rätta sättet till dess uppbyggelse
och förädling; att, i afseende på truppens
organisation, ännu på många år, någon
militairisk hållning bos densamma icke
•vöre att påräkna, i anseende till det grofva
arbete, Ii varti 11 den dagligen hålles, hvilket
Motionairen derföre anser, efter någon tid,
böra inskränkas till vissa kortare tider på
dagen, så att de minst en gång hvarje dag
kunde öfvas i det militairiska yrket, hvartill
duglige och pålitlige Corporaler skulle anskaffas
och aflönas, äfvensom Corpsen borde
förses med Befäl från värfvade Regementerne,
såsom mera vandt ali behandla soldaten
; att sjukhuset vid Wanäs skall vara i
I'Ålim'• Btsv. oih Oic. Utsk. Uti. N;o i2t. 5
mindre godt tillstånd och Läkarevården af
eler stationerade Läkare icke tillbörligen kunna
medhinnas; och slutligen, att PionnierCorpsen
måtte Hyttas till en annan för ändamålet
mera lämplig ort, såsom t. ex. lill Gottland,
der Motionairen förmodar rymningar
lättare kunna förhindras, och der manskapet
till fästningsarbete!! lika väl sorn på många
andra ställen kunde användas.
Utskottet har tagit dessa framställningar
i öfvervägande. Då lik?äl under dis—
cussionen häröfver hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifvit upplyst och vitsordadt:
att inrättningen af Pionnier-Corpsen allt mer
och mer framskrider till sitt ändamål, och att
några grofva brott af förrymde Pionnierer,
med undantag af stöld , icke bevisligen blifvit
föröfvade; alt sjukvården på Wanäs är
ganska god och att sjukhuset, ehuru ännu af
träd likasom öfriga byggnader derstädes,
likväl är ändamålsenligt inrätladt; då sättet
för utöfvandet af den andeliga vården om
Pionnier-Corpsen icke kan blifva föremål
för någon åtgärd från Rikets Högloflige Ständers
sida , lika litet sorn valet af Corpsens
Befäl; då ändamålet med Pionnier-Corpsen
är att hålla försvarslösa, sysslolösa och vanartige
personer till arbete, under militairisk
disciplin , såsom ett medel till deras förbättring,
men icke alt deraf bilda en för
6 Allm, Besv.ö, Oec, Utsi. Uti, Nlis 121 och 122.’
egentliga försvaret i krig påräknad styrka;
samt då slutligen Pionnier-Corpsen, utan
att för alltid vara fästad inorn Wanäs, dock
synes der för närvarande vara lämpligast förlagd
, i anseende till det der pågående fäst—
ningsarbetet; så finnér
Utskottet ingen anledning att å någon
del af denna Motion Rikets
Högloflige Ständers bifall tillstyrka,
Stockholm den 36 Maji 1829.
Ankom till Exped. Utskoftet den 30 Maji 1819,
N:o iaz,
Utlåtande, i anledning af väckt
Motion om inrättande af
Municipal-Styrelser iOrterne,
Högloflige Ridderskapet och Adeln har till
detta Utskotts utlåtande remitterat ett af
Grefve Hamilton, John, afgifvet Memorial,
deruti han , under förutsättning af eti allmänt
erkännande af vigten utaf en väl orga
-
Ålim. Besv. o. Otc. ZJtsk. Uti. N:o 122. 7
niserad Municipal-Styrelses inrörande uti vårt
samhällsskick, och att man derföre, oaktadt
de hinder den närvarande sakernas ordning
synes deremot lägga, borde söka, så mycket
som möjligt, närma sig det önskade målet,
i delia afseende föreslår, att 2:ne besutne,
upplyste och allmänt ansedde Adelsmän,
2:ne Ståndspersoner , 2:ne af Presterskapet,
2:ne af BorgareStåndet och 2:ne af BondeStåndet,
på öfligt sätt, skulle i hvarje Län
väljas att vara Landshöfdingen behjelplige vid
utöfningen af den municipal-oeconomisha delen
af Landshöfdinge-Embetsbefattningen.
Detta Municipal-Båd, för hvilket jemväl en
Suppleant af hvarje Stånd borde utses , för
att vicariera , då någon af de valde Ledamöterne
hade sjukdomsförfall, borde sammanträda
den i:sta i hvarje 3:dje månad,
under Landshöfdingens prsesidium , och ega
att öfverlägga om oeconomiska lörbättringar,
såsom sjöars sänkning, öppnandet af nya
communicationer, vägars anläggning m. m.,
samt underdåniga förslag, rörande dylika frågor
till Kongl. Majit ingifva. Vidare skulle det
hafva sig uppdraget att efterse Hospital-, Lazaretts-,
Fång-, Fattig- och Correctionshus, ombesörja
entreprenad-auctioner till anskaffande
af nödiga förnödenhetsartiklar till dessa inrättningar,
äfvensom revidera de sammas cassör,
pröfva byordningar och andra stadgar till
allmänna ordningens upprätthållande m. rn.,
S Alim. Be sv', v, Otc. Utsk. Uti. N:o il>3,
hvarjemte åt denna Municipal-Styrelse , såsom
vigligast, skulle uppdragas markegångssättning!
n och alla befattningar af samma
natur.
Slutligen har Grefve Hamilton, i sam»
manhang med denna Motion , framställt den
önskan, att Landshöfdingarne Liefve ålagde ,
ali allt som oftast göra resor inom deras
Län , besöka Kronofogden- och Häradsskrifvare-Contoiren,
för att efterse, det desse
Tjenstemän fullgjorde deras tjensteåligganden
, samt till Stats-Secreteraren för Inrike3
Ärendena inkomma, inom September månads
utgång hvarje år, med en fullständig
berättelse om allt anmarkningsvärdt, som förefallit
vid utöfningen af deras embetsbe-'
fattning, beledsagad med förslag till de medel
de ansågo mest tjenliga att öka allmänna
välmågan , efter att hafva förut inhemiat
Municipal-Rådets tankar.
Utskottet, sorn delar Motionairens öfvertygelse
om nyttan af val ordnade Municipal-
styrelser, och att det således vore önskligt
om sådane framdeles komme att i
orterna allt mer och mer utbildas, anser likväl
att sådane inrättningar icke kunna blifva
ändamålsenliga , utan på det sätt, att de bilda
sig sjelfva, i den mon allmänna hågen
och sinnesstämningen täger den rigtning att
'Allm. JJesv. o. Oec. Utsk. lill, N:o 122. 9
enskilda medborgare vilja uppoffra tid, möda
och kostnader uti befattning med publika
ärenden ; men sorn detta ännu i Sverige icke
lärer kunna förutsättas ; så och enär jemväl
bör anmärkas: att af de ärender, som enligt
Grefve Hamiltons förslag skulle blifva föremål
för Municipal-Rådens befattning, vissa
redan tillhöra dels Kyrko-Råden, dels Hushålls-Sällskapen
, Berednings- och TaxeringsComitéerne
, Beklädnads - Directionerne ,
Deputerade för Markegångssätlningen , m. fl.
af det medborgerliga förtroendet tillsatte
Åutoriteter, hvilka ärenden således, ehuru
under olika former än i andra länder, likväl
redan i Municipalväg behandlas; andra
åter äro af den beskaffenhet , att vederbörande
invånare i Länen, hvilkas rätt och
fördel derunder bero, böra deröfver höras,
och hvarigenom utlåtande deröfver af Municipal-Styrelser
blifver öfverflödigt; tror Utskottet
några serskilda vidare åtgärder, i
afseende på Municipal-Styrelsers ordnande
inom Länen, icke för närvarande böra af Rikets
Högloflige Ständer vidtagas, och afstyrber
således det
af Herr Grefve Hamilton, i Utskottets
tanka , för tidigt framställda
förslag.
Hvad åter beträffar den andra delen af
Motionen; så enär det ligger i naturen af
io Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o »2».
Landshöfdingarnes befattning, alt de måste
som oftast resa inom Länet, samt till Kongl.
Majit afgifva förslag om de medel, som de
för allmänna välmågans befrämjande anse
tjenliga, och berättelser om hvad anmärkningsvärdt
sig uti Länsstvrelserne tilldrager,
hvarom föreskrifter tid efter annan blifvit
meddelade; men det deremot icke synes , såsom
Embetspiigt, lämpligen böra tillhöra
Landshöfdingarne , att, på sätt Motionairen
föreslagit, medelst personliga besök å Kronofogde-
och Häradsskrifvare-Contoiren , controllera
tjenstgöringen derstädes, hvilket de
i allt fall kunna göra , genom granskning af
de till Konungens Befallningshafvande inkommande
redogörelser och Diarier; alltså
tror
Utskottet Grefve Hamiltons framställning
i dessa delar jemväl böra
förfalla,
Stockholm den 36 Maji 1829.
Allm, Besv. o. Oec, Ut sk. Uti. N;o ij3. n
Ånkora till Expod. Utskottet den 30 Maji 1819,
NlO 12,}.
Utlåtande, i anledning af väckta
Motioner, angående de i
Riket vistande Judar.
Uti ett till Högloflige Ridderskapet och
Adeln ingifvet , samt derifrån till detta Utskotts
handläggning remitieradt anförande ,
har Herr Pereswetoff Morath , Carl Axel,
sökt vända uppmärksamheten på de förderfliga
verkningar, som Judarnes varu-utprång.
ling och penningevingleri, i förening med
ocker och falska Bankrutter, utöfvat på allmän
och enskild välmåga , och bedömande
pr denna synpunkt frågan , i kraft af hvilka
rättigheter Judarne kunna såsom medborgare
anses , har Motionairen trott densamma ,
utan behof af långvarig öfverläggning , upplösas
genom tillämpningen af det för all Samfunds-inrattning
gällande och oeftergifliga
bud, som yrkar: "det helas bestånd, hvilan"de
på alla Statsmedlemmarnes till detta
•''ändamål förenade och medverkande, samt
''detta bud underordnade viljor: — de hvilka
”annorlunda vilja, fr anträde förbundet.
as 'Allm. Jlesv. o. Oec. Vink. Uti. N:o isS.
Härvid har till Ilöglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoll, Herr 'Tham, Wollrath,
sig utlåtit, att då bär i landet vöre bosatte
flere aktningsvärde Judar, som dels drifva
köpmansskap , och dels ega de största fabriker,
ansåge han det vara bättre, att genom
goda Reglementen, söka förvandla de Judar,
sorn i Riket nu vistas till goda medborgare,
än att, genom deras fördrifvande , lemna
öppet spelrum åt inhemska christne procentare
;
och har, med hvad Herr Tham
sålunda yttrat , Herr Hjerta, Lars, till alla
delar sig förenat,
Härjemte har Utskottet, genom ingången
Remiss, fått emottaga ett af RiksdagsFullmägtigen
från Westerås Län Eric Andersson
till det Hedervärda BondeStåndet
ingifvet Memorial, deruti han, till förekommande
ej mindre af de missbruk Judarne skola
föröfva under trafiquerandet i handels- och
vexelaffairer, än af det oskick de tillåta sig,
att begagna Svenska Tjenstehjon , föreslagit,
att Reglementet för Judarne kunde varda
närmare skärskådadt, och sådane bestämmelser
deruti inflyta , som tryggade mot ingrepp
i Svenska medborgares rättigheter, och
likväl kunde stå tillsammans med tidehvarfvets
liberala grundsattser.
Vid pröfning af detta ärende; har Utskottet
tagit kännedom af de öfverläggnin;’
'Allm. Eesv. och Oee, Ucsft. Vtl. K:o fs3. i5
gar och beslut, sorn egt rum under föregående
Riksdagar, i anledning af anförde klagomål
emot Judarne. Sådane framställdes af många
vid 1815 ars Riksdag; men, sedan det serskilda
Utskottet deröfver sig utlåtit, inskränkte
Rikeis Ständer deras slutliga åtgärd , i
fråga om Judarne, till en underdånig anhållan,
alt Judar derefter ej måtte i Riket inflytta;
och de Motioner, som väcktes emot dem vid
1823 års Riksdag föranledde, uppå Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
tillstyrkande, icke något annat resultat, än
en underdånig hemställan, dels att domaren
måtte förständigas att icke bevilja uppbud
och fasta å egendomar, försålda till Judar,
och dels att förbudet i 19 och so §§ at Kgl.
Cormnerce-Collegii Reglemente af den 27
Mars 1782, att ingen Jude må på landtbygden
kringfara, och derunder, eller å olofliga
resor emellan Rikets Städer, handel drifva,
kunde varda upplifvadt och förnyadt. Detta
handlingssätt å Rikets Ständers sida är utan
tvifvel att anse såsom en verkan af deras
öfvertygelse, att de tillvitelser, man gjort Judarne
i allmänhet, varit öfverdrifna ; och den*
na öfvertygelse delar Utskottet desto heldre,
hvad de nu anförda klagomålen angår, som
de äro alldeles obestyrkte.
Hvad nu beträffar Hr Pereswetoff Mo~
ruths anförande, sorn, i det hela betraktadt3
14 Allm. Besv. och Otc. Utsk. Uti. N:o 123,
synes åsyfta ingen ting mindre, än Judarnes
förvisning ur Riket, så och då deras bosättning
och vistande härstädes grunda sig på
ett med Staten afslutadt Contract, sorn icke
bör kunna häfvas, utan att vara förverkadt,
och hvars bibehållande i sin kraft, så
framt ej enskilda begifvanden mellankomma,
Nationens värdighet och anseende fordra;
hvarförutan äfven den omständighet bör tagas
i beräkning, att, genom Judarnes förvisning,
flere millioners varde skulle utgå ur
landet, och Statens inkomster genom minskningen
af de Contributioner, som af Judarne
erläggas, betydligen nedsattas, till en yt-*
terligare börda för Rikets öfrigb skattdragande,
som med fortfarande lika Statsbehof
skulle nödsakas fylla bristen kan
Utskottet, under åberopande 1 öfrigt,
ej mindre af hvad serskilda
Utskottet vid 18ib års Riksdag, än
Allmänna Besvärs- ooh OeconornieUtskotlet
vid den sistförflutna, i fråga
om Judarnes förvisning andragit,
icke eller, för sin del, tillstyrka
ett sådant steg , såsom varande
orättvist i sin natur, ofördelaktigt
i sina följder, och oförenligt med
tidens fordringar.
Vidkommande åter den af Erik Andera•
son väckta Motion, att ofvan berörde Regie
-
Allm, Besv. och Otc. Utsk. Uti. N:o ia3. 15
mente måtte undergå närmare granskning, i
ändamål att förekomma så väl de missbruk
Judarne skola föröfva i handels- och vexeloperationer,
sorn det förmenta oskicket,
att de begagna Svenska tjenstehjon ; så alldenstund,
å ena sidan , och i öfverensstämmelse
med Utskottets, i det föregående, yttrade
åsigter, någon inskränkning i de fri—
och rättigheter, som Judarne tillagda blifvit,
desto mindre kan och bor ega rum, som vissheten
om deras orubbade åtnjutande låg till
grund för Judarnes bosättning i Riket, samt,
å den andra, Kongl. Maj:l, uti Dess Nådiga
Skrifvelse till Dess och Rikets CommerceCollegium
den a Maji 1792, förunnat Judardarne
rättigheten , att i sin tjenst Svenska
Legohjon antaga ; fördenskull och då det på
vederbörande ankommer, alt i laga ordning
beifra de missbruk , hvarmed Judar kunde i
ett eller annat afseende varda beträdde, och
nödiga föreskrifter för tillrättavisningen deraf
icke saknas i meranämnde Reglemente
och senare Förordnanden, finner
Utskottet icke skäl, att den föreslagna
granskningen i uppgifne ändamål
tillstyrka.
Stockholm den a6 Maji 1839.
ftf» Allm. Bes v* och Orc. Uisk. Uil. No ia4't
Ankom till Esped. Utskottet ilen 5o Maji iSig.
N:o 124.
Utlåtande, i anledning af väckta
Motioner om behofvet aflönetillökning
för Gymnasiioch
Scholas-Lärare.
Grenom Remiss har Utskottet fått emottaga
ett till det Högv. Preste-Ståndet, af Kongl.
Hofpredikanten och Prosten &c. Hr Magister
Olof Dillner ingifvet anförande, deruti han, efter
framställning af ScholaeLärarnes vanlottade
belägenhet i allmänhet, saint nied serskild
fästad uppmärksamhet å Collegerne, af hvilka
den yngste njuter, enligt nu gällande Stat,
endast Tjugufem tunnor spannmål, en löneinkomst,
som icke uthärdar jemförelsen med
en vanlig Gårdsdrängs-lön, påkallat Rikets
Högloft. Ständers behjertande af det tunga
öde, som livilar öfver ifrågavarande Lärare,
hvilka , under vården af deras ansvarsfulla
kall, att, näst föräldrar och i deras ställe,
bilda till förstånd och hjerta ett uppväxande
slägte, synas förtjena alt åtminstone vara fre-5
dadé från bekymmer för ett nödtorftigt lifs-i
uppehälle.
I
Allm. Bfsv. och Oec. Utsh. Uti. Nio 124. 17
I anledning häraf hafva till det HögV*
Ståndets Protocoll sig utlåtit:
1 :o. Theologi® Lectorn , Herr Doctor
Häggbladh : att han desto heldre förenade
sig med Motionairen, som nuvarande förhållande
med Schol-Lärarnes knappa löner skul»
le medföra menliga verkningar på Rikets
offentliga Läro-anstalter;
2:0. Prosten m. m. Hr Magister Forslind\
att han biträdde motionen ; hvarjemte och i
sammanhang med ämnet Hr Prosten anmärkt
att, vid bestämmandet af löne- vilkoret! för
Lärarne vid Fahlu högre Lärdoms-Schola ,
man inberäknat de enskilda anslag, som, tid
efter annan, genom uppgifne private personers
och corporationers omtanka och välvilja
att uppmuntra Collegerne, tillkommit,
och hvilka anslag således, efter Hr Prostens
mening, blifvit med 24| Tunnor orättvisligen
Scholan frånkände, att, genom indragning af
besparade Pastoralie-medel, hvarje Collega förlorat
en årlig inkomst af 33 R:dr 16 sk. å
5o R:dr Banco; samt alt, genom Rectorsoch
Con-Rectors-lÖnemes stympning, icke
mindre an 70 Tunnor årligen blifvit från
nämnde Läroverk indragnej
iBih, till Rikt-St, Prat. I82S5 ‘och XS29, S Sami. S»
32:dra lixt
a 8 Allm. Besv. o. Oec. Vtsk, lill. N:o 124,
> |
5:o Eloquentiae och Pocseos-Lectoren
Prosten m.m. Herr Magister Kjellander, att han
instämde i hvarlMotionairen anfört; hemställandes,
om icke medel för Lönetillökningen kunde
beredas genom indragning af Lärarepersonalen
vid de lägre Lärdoms-Scholorne ; m. m.
4:o Biskopen m. m. Herr Doctor af Wingård
, att han medgåfve , det Collegerne äro ,
efter nuvarande spannmålspris, illa lönte;
men Herr Biskopen anmärkte, att den tiden
då 2 5 tunnor spannmål föreslogos af Kongl,
Uppfostrings-Comitén i lön för den yngste
Collega , spannmålstunnan gällde dubbelt
mot det värde, hvartill den för närvarande
uppgår;
5:o Kyrkoherden m, in. Herr Magister
Lyth , att han förenade sig med Herr Kongl,
llof-Predikanten Dillner, under en på erfarenhet
byggd öfvertygelse om otillräcklighe-,
ten af Collegernes löner;
6:0 Dom-Prosten m. m. Herr Doctor Fel.
lenius, att efter den lönereglering , sorn sist
blifvit vidtagen, Collegerne väl fått någon
tillökning ; men anmärkningsvärd! vore det,
att Rectorernes och Con-Rectorernes löner,
långt ifrån att hafva blifvit ökade, tvärtom
betydligen förminskades;
7:0 Dom-Prosten m. m. Herr Magister
Heurlin, att han, med fullkomligt erkännan?
Allm. Bcsv. o. Oec. Utsi. Uil. N:o is4. »e;
de af Schol-Lärarnes behof af förbättrade
lönevilkor, ansåge sig böra fästa uppmärksamheten
på en del Gymnasii-Lärares lika ,
om icke större, behof af förhöjd aflöning;
hvarjemte Herr Dom-Prosten anmärkt, hurusom,
uti beräkningen af Collegernes inom
Wexiö Stift förut innehafde löningsförmåner,
orätt upptagas så väl inkomsten af en serskild
Donation , som en från ålder dem til-s?
lagd andel af Stiftets så kallade Djeknepenningar;
8:0
Professoren m.m.Herr Magister Gravander,
att han önskade, det Lärarne vid
de högre Lärdoms-Scholorne måtte förhjelpas
till löneförbättring, och serdeles alt
Rectorer och Con-Rectorer återsätlas i åtnjutande
af deras förra årliga löner; hörandes,
i Herr Professorens tanka, sådane Legater,
som Lärare åtnjuta genom enskilde
personers Stiftelser, alldrig ingå i beräkningen
af den lön, som blifvit anslagen på
Stat; samt
9:0 Prosten m. m. Herr Magister Anjou,
med hvilken Herr Contracts-Prosten Agrell
sig förenat, att han upprigtigt önskade all
möjlig förbättring i de svagt lönte Scholr
Tjenstemännens vilkor, men trodde,att man,
yid klagan öfver det ännu bristande, icke
20 Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N:0 124.
borde förgäta erkänslan för hvad i denna
vigtiga angelägenhet redan tillgjordt blifvit.
Hvad sålunda är vordet framstäldt och
anfördt har Utskottet i öfvervägande tagit,
och Utskottet har härvid ansett sig böra fästa
Rikets Höglollige Ständers uppmärksamhet
derå , att Kongl. Maj;t, uti Dess Proposition
till Rikets Ständer, angående anslag
till förmon för Läroverken i Riket , den 27
Februarii innevarande år, och med föranledande
af Comiterades till öfverseende af
Uppfostringsanstal terne underdåniga hemställan,
redan i Nåder föreslagit hos Rikets
Ständer beviljandet af en summa , stor Fyraliotvå
Tusende R:dr, för att användas till
den af behofvet så högt och så länge påkallade
löneförhöjningen för Lärare vid Elementar-Läroverken;
hvilken löneförhöjning
skulle komma att sålunda verkställas, att, i
stället för nuvarande löner, som uppgå vid
Gymnasium, för en Lector, allmännast till jao
tunnor spannmål; vid en högre LärdomsSchola
, för Rector 80 tunnor, för ConRector
4o , för äldste Collega 3o, samt för
hvarje af de öfrige Collegerne 26 tunnor, de
högsta af dessa löner hädanefter bestämdes
till i5o tunnor och de lägsta i allmänhet
till 50, hälften råg och hälften korn ; och
hade , emellan nämnde maximum och minimum
, lönerne för Con Rector och äldste
Allm. Besv. o. Oec. Uisk. XJil. N:o 124. 2t
Collega vid fullständig Schola blifvit föreslagne,
i beräkning efter de serskilda förmåner,
som dervid kunna vara fästade.
Enär nu, i händelse Rikets Högloftige
Ständer täckas bifalla hvad Kongl. Majit i
högstberörde måtto Nådigst föreslagit , icke
allenast Gymnasii- dch Scholae Lärare i allmänhet
blifva hugnade med en betydlig löneförhöjning,
utan också det missförhållande,
som uppgifvits skola ega rum i afseende på
Rectors- och Con-Rectors lönerne, varder undanröjdt,
anser Utskottet, som redan under
den i5 sistlidne April gemensamt med Rikets
Högloflige Ständers Stats-Utskott, öfver
Kongl. Maj;ts meranämnde Nådiga Proposition
sig utlåtit, förevarande frågor om löneförhöjning
för Gymnasii- och Scholae-Lärare
förfalla.
Hvad åter beträffar de, i sammanhang
med hufvudsaken , af åtskilliga talare framställde
anmärkningar deremot, att Donationer
och Legater, hvilka antingen enskilda
personer eller Corporationer tillagt Lärare
vid vissa Scholae-verk , blifvit upptagne i beräkning
af löner på Stat; så finner Utskottet
icke skäl, att, för sin del, dessa anmärk -  ningar godkänna. Om det, å ena sidan, icke
kan bestridas, att Stiftarnes vilja bör respecteras,
och Donationer eller Legater ick&
22 Allm. Btsv, och Oec. Utsk, Vil. N:0 ia4'.i
ryckas från deras bestämmelse; så måste rättigheten,
å den andra, stå öppen för Staten,
att, vid anslag och reglering af lönevilkoren
för Lärare-personalen, fästa afseende på de
serskilda emolumenter , hvilka med en eller
annan tjenst kunna finnas förenade. Derigenom
varder ingens rätt förnärmad; och,
under iakttagande a£ detta vilkor, inskränker
sig, i Utskottets tanka, Statens förbindelse i
det fall, hvarom frågan är, endast till omsorgen,
att efter behofvet och omständigheterne
så lämpa aflöningen, att Lärare-befaltningarne
blifva vårdade af skicklige och oi->
fiske män.
Stockholm den 26 Maji 1829.
Antora till Exped. Utskottet den 5o Maji 1829!
N:o 125;
Utlåtande öfver väckt fråga om
Nämndemäns inom Stockholms
Län befrielse från hålloch
Reserve-skjutsens utgörande.
XJti eli till Utskottet remitteradt Memorial
liar, inom det Hedervt BondeStåndet, Rik®-
'Ållni. Besv.och Oec. Utsi. Uti. N.o 125.' 20
dagsmannen från Stockholms Län Nils Insulin
föreslagit, att, sorn befrielse från skyldigheten
att håll- och reserve-skjuts utgöra
vöre i allmänhet räknad bland de fördelar ,
hvilka skulle tillfalla Nämndemän framför andra
af Allmogen, men Nämndemän inom Stockholms
Län funnos vara af denna fördel i
saknad, sistbemälde Nämndemän alltså måtta
antingen af ifrågavarande befrielse i åtnjutande
komma, eller ock få uppbära en ersättning
, som kan emot skjutsnings-tungan
svarande finnas.
I sammanhang med hvilken hemställan
Riksdags full mägtige C. Wijkman från Upsa-i
la Län och Anders Danielsson från Elfsborgs
Län till det Hedervärda Ståndets Protocoll
sig utlåtit; den förre, att, i hans hem->
ort, Nämndemännen voro befriade från deltagande
i håll- och reserve-skjuts för egna
hemman, som de bebo, hvadan han ansåge
förhållandet böra vara lika för Nämndemän
i alla orter, dock så, att denna frihet icke
sträcktes till mera an eli mantal, äfven i det
fall, då Nämndemän innehade och bebodde
större egendom; samt den senare, eller An~
ders Danielsson, att inom Elfsborgs Län hade
med denna likartade frågor blifvit, efter
föregången undersökning vid HäradsRätten,
hänskjutne till Kongl- Majds Nådiga Utlåtande;
ett behandlings-sätt, hvilket i sådan©
a4 yjllm. Be av t och Oec» Utsi* Uti. N:o i?j,
frågor' vöre, efter Danielssons, tanka» det
rätta.
Likaledes och genom Remiss från det
Hedervärda Ståndet har Utskottet fått emottaga
ett af RiksdagsfuIImägtigen från Stockholms
Län Efie Ersson till Ståndet ingifyet
M emorial, deruti han» under åberopande
af Kongl. Brefvet den 27 Juni 1791, och
Kongl, KammarCollegii Kungörelse dea 5
December 1821 , anhållit, att den skjulsSiingsfrihet»
som blifvit tillerkänd ordinarie
och tjenstgörande Nämndemän för de hemman
de bebo och i sambruk hafva, måtte
utan undantag få tillgoddnjutas, och sådan©
Nämndemän följaktligen icke eller af Kronofeetjeningen
uppbådas till utgörande af någon
skjuts» synnerligen inom Stockholms Län»
dar Nämndemännen skola vara, mera än i de
öfrige Länen» besvärade med Urtima Ting»
och således» framför alla andra Nämndemän»
i behof af befrielse från ett onus» sorn i
Motionairens tanka icke kunde förenas med
Nämndemanna-tjenstens bestridande»
RiksdagsfuIImägtigen från Upsala Län
Casper ETijkinan har härvid åberopat dess.
ofvan intagne yttrande till Ståndets protocoll,
i anledning af Eils Insulins, Motion i
samma ämne»
'Allm. Besv. ae.h Oee. Visk. Ull. N:0 12,5. ?5
Ulskotlet, sorn i Öfvervägande tagit, hvad
sålunda är vordet föreslaget och anfördt, får
vördsamt upplysa, att Kongl. Maj:Is Nådiga
Bref af den 27 Junii 179! och den 7 December
1796, hvilka, jemlikt Kongl. Maj.ts
Nådiga befallning uti bref af den ib November
1819, skola oförändrade lända till
underdånig efterrättelse, intilldess Kgl. Maj:t
i Nåder finner för godt att annorlunda förordna,
i allmänhet väl innehålla, att den ordinarie
HäradsNärnndemän förunnade skjutsningsfrihet
eger rum i fråga örn håll- och
Krono-skjuts för den hemmansdel Nämndemannen
sjelf bebor, och för hvilken han så80m
egare, värd eller åbo är skrifven, samt
för den tid han tjensten bestrider j men att,
ibland andra, det undantag förekommer, att
i Stockholms Län, hvarest Häraderne äro i
allmänhet små och allmogen mer än på andra
ställen med skjuts besvärad, det skall förblifva
vid hvad vanligt varit, nemligen : att
Nämndemännen inom berörde Län äfven deltaga
i hållskjuts, så framt icke Allmogen
godvilligt skulle bevilja Nämndemännen befrielse
från detta besvär.
Vid ett sådant förhållande, — och då Kgl.
Maj:t i högstberörde Nådiga Bref behagat anvisa
den ordning, hvari befrielse för Nämndemän
från skyldigheten att hållskjuts utgöra,
tnå vinnas, nemligen genom godvilligt be
-
g 6 Allm. Besv. och Otc. Utsi. Ut!. N:o 125.
gifvande å Allmogens sida, och Utskottet^
med fästadt afseende å den lindring i skjutsningsbesväret
inom Länet, hvartill , enligt
flerårig erfarenhet, de allmänt begagnade
Angbåtstransporterna föranledt, och hvilken
lindring skall i ökadt inåt! komma de skjutsskyldige
till godo, i den mon Forvagnsväsendet,
hvarmed redan början är gjord, hinner
att för det afsedda ändamålet utvidgas ,
icke saknar grund för den förmodan , att en
framställning om skjutsningsfrihet för Nämndemännen
inom Länet skall af dess Allmoge
mötas med beredvillighet och bifall;— kan
Utskottet icke tillstyrka, att StatsVerket med
några utgifter till den af Insulin alternativt
yrkade ersättningen varder betungadt.
Hvad dernäst den yrkade befrielsen för
Nämndemän i Stockholms Län , äfven från
skyldigheten att reservskjuts utgöra, vidkominer,
så alldenstund Kongl. Majjt, genom Bref
af den 3 April 1821, i afseende på Nämndemäns
reservskjuts-skyldighet, i allmänhet
förordnat, att ett hemman, som i öfrigt, efter
Författningarne, är skyldigt att reservskjuts
utgöra, må, oaktadt det af en Nämndeman
nyttjas och bebos, till en sådan skjutsnings-skyldighet
kunna anslås, men att dylika
hemman, som vid nyssnämnde tid af
Nämndemän brukades och beboddes, icke
skulle en sådan skyldighet åläggas; jorden
-
Ålim. Besv. och Qec. Vtsk. Uti. N:o 155.' 27
skull och då högstberörde Nådiga förordnande
är, till underdånig efterrättelse inom Rikets
alla Län, gällande, och Nämndemännen
inom Stockholms Län således icke äro i förevarande
afseende mera betungade än deras
vederlikar, kan Utskottet icke styrka till bifall
å denna del af framställningen.
Stockholm den ?6 Maji 182g;
'Antom till Exped. Utstottet deri 30 Maji !8ä()i
N:o 12,6,
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om alternativ utöfning
af Jus Patronatus, den ena
gången afPatronus, och den
andra af församlingen.
TJti ett till Högloflige Ridderskapet och
Adeln ingifvet Memorial, sQm till Utskottets
handläggning blifvit remilteradt, har Herr
Rosenqvist af Åkershult, F. L.} andragit, att
38 Allm. Best. och Oec, Utsk. Ull. N:o 126.
ehuru Patronus inom åtskilige Pastorat ,
der Jas Patronatus nu eger rum , gjort någon
uppoffring för Kyrkan och Prestbordet,
en sådan uppoffring likväl synes Motionairen
hafva hunnit blifva betald genom den
länge åtnjutna Patron-förmonen , och det således
kunde vara på tiden , ali ifrågavarande
Privilegium Exclusivutn, åtminstone till
hälften, med församlingen delas; hvadan
han föreslagit, att Jus Patronatus måtte hädanefter
den ena gången af Patronus och
den andra af församlingen desto heldre utöfva
s, sorn denna senare har sig ålagd skyldigheten
alt löna Pastor och uppbygga Prestegård
, så att Patronus följaktligen icke ensam
är med kostnader i sistnämnde afseende
betungad.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och alldenstund 7 af Kongl. Privilegierne
för Sveriges Rikes Ridderskap och Adel
den 16 October 1715 uttryckligen innehåller,
att, ”uti de Prästegäll och Socknar,
"der Adeln nu har, hädanefter förvärfva kan,
”eller —- — — lagligen kan bevisa sig före
”år 1680 verkligen haft ett dem tillhörigt
J’Jus Patronatus, antingen genom urminnes
”häfd , eller förmoner dem kyrkan åtnjutit,
*’hafva de makt att välja en Kyrkoherde”1
m. m. ; fördenskull och då härtill kommer,
att, i händelse någon Sätesgård, med besitt
-
Allm. Besv. och Oec, Vtsk. Uti. N:o jrR. 29
ningen hvaraf Jus Patronatus varit förenadt,
öfvergått, på grund af de i senare tider tillkomne
och i laga ordning fastställde begif—
vanden , till ofrälse man, den nye egaren
är otvifvelaktigt berättigad alt njuta alla de
förmoner, som i öfverlåtelsen lago förvarade
, oförryckta till godo, kan Utskottet å
den af Motionairen föreslagna inskränkningen
i Jus Patronatus, ehvad det hänfores
till Ridderskapets och Adelns personela
rättigheter, eller till sådane , som åtfölja besittningen
af Sätesgård, Rikets Högloflige
Ständers bifall icke tillstyrka.
Stockholm den a6 Maji 1829,
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 18 a g»
N:o 127.
Ankom till Exped. Utskottet d. 5 Janii 1829.
Utlåtande , i anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets Betänkande
N:o 26, angående Rotehållares
vid Båtsmanshållet åliggande att
vid General-mönstringar sig inställa.
Sedan Utskottet, i anledning af Riksdagsfullmägtigen
från Vester-Norrlands Län Johan
Bengtssons deröfver, inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, förda klagan, alt Rotehållare
under Båtsmanshållet, hvilka underlåtit
att vid Generalmönstring personligen
tillstädes komma, blifvit plikifällde,
änskönt deras närvaro vid tillfället icke i
något hänseende funnits af nöden, tillstyrkt
Rikets Högloft. Ständer att, genom underdånig
Skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla,
att, med upphäfvande af det öfverklagade
stadgandet, det måtte på vederbörande
Båtsmans-Rotehållares eget fria val
ankomma, antingen de vilja genom person
Bill.
till R. St. Prot. 1828 och 1829. 7 Sami. 1 Afd. t
2j:dje H:t.
a Desv. och Oecon. Utsk.
lig inställelse, eller genom lagligt ombud,
förefallande angelägenheter vid Generalmönstringen
bevaka; så har detta Betänkande
(N:o 26) blifvit från Högloft. Ridderskapet
och Adeln återremitteradt, och ålerremissen
beledsagad, dels med anmärkning,
att den tillstyrkta åtgärden från Rikets
Ständers sida vore öfverflödig, enär, redan
genom aflåten Nådig Skrifvelse till Förvaltningen
af Sjö-Ärenderna, den 16 Maji 1827,
Kongl. Maj:t, i anledning af Dess Befallningshafvandes
i Calmare Län anmälan om
flere Rusthållares i Södra Möre Härad pliktfällande
för uteblifvandet från 1826 års
General-mönstring, oaktadt tillstädesvarande
ombud gjort fullt besked i förefallue
frågor emellan karlarne och de rustande,
täckts förklara, det den Rust- eller Rotehållare,
som genom befullmägtigadt ombud
vid General-mönstring sig infinner, icke
skall vara underkastad de i Kongl. Brefvet
den 11 Februarii 1744 ocb I^I9 års General-Mönstrings-Instruction
stadgade böter
för uteblifvande, så framt Ombudet förmår
gifva bestämdt besked om hvad emellan
Båtsmannen och Roten kan ifrågakomma,
eller af General-Mönster-Herren till
afgörande framställes; dels ock med erinran,
att, ehuruväl det åberopade Kongl.
Brefvet af den 16 Maji 1827 redan innehöll
den Nådiga ändring i förra stadgan
-
Besv. och Oecon. Utsk. Utl:de N:o 12Jj 128. 3
det, hvarom uti Betänkandet tillstyrkes,
att underdånig anhållan skulle göras; så
och då högstberörde Nådiga förklarande,
såsom tillkommet genom gjord underdånig
anmälan om ett serskildt fall, icke torde
Blifvit så allmänneligen promulgeradt, att
ändring i det öfverklagade förhållandet deraf
skulle följt öfver allt, vunnes detta allmängörande
desto säkrare, om den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen i ämnet finge
afgå.
Vid slikt förhållande har Utskottet
så mycket mindre nu kunnat frångå
sitt, i Betänkandet N:o 26, afgifne,
vördsamma tillstyrkande, som detsamma
redan blifvit uti Hogvördige Preste-Ståndet,
Vä Hofi. Borgare- och Hedervärda
Bonde-Stånden bifallet.
Stockholm den 3 Junii 182g.
N:o 128.
Ankom till Exped. Utskottet den 5 Junii 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o
4 Desv. och Oecon. Ut.sk.
33, rörande Lands-Fiscals-tjensternes
indragning.
Ofvanberörde Betänkande, hvaruti Utskottet
tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer att hos
Kongl. Maj:t anhålla om Lands-Fiscals-tjensternes
indragning, vid nuvarande innehafvares
afgång, har från Högvördige PresteStåndet
blifvit återremitteradt. Och då
de uti Högvördige Ståndet mot tillstyrkandet
gjorda anmärkningar hufvudsakligen innefatta
samma omständigheter, som inom
Utskottet redan, i anledning af der yppad
skiljaktig mening och deraf jemväl föranledd
Reservation, kommit under pröfning,
kan Utskottet desto mindre nu frångå
Betänkandet, som detsamma redan vunnit
Höglofl. Ridderskapets och Adelns
samt Vällofl. Borgare- och Hedervärda
Bonde-Ståndens bifall.
Stockholm den 3 Junii 182g.
N:o 139.
Ankom till Exped. Utskottet den 5 Junii 1829.
Utlåtande, angående föreslagne medel
till Boskaps - skötselns befrämjande.
Uti Memorial, som Högvördige PresleStåndet
till detta Utskotts yttrande remil
-
Besv. och Oecon. Ustk.
teral, liar Herr Prosten Forsslind framställt
sin öfvertygelse derom, att, sedan
Svenska jordbruket ej mindre genom den
uppmuntran oell understöd Konung och
Ständer deråt lemnat, än genom tillfälliga
troligtvis aldrig återkommande Ijmkliga conjuncturer,
under de senaste 20 åren, blifvit
bragt till dess nu egande höjd af förkofran,
något kraftigt medel blefve för framtiden
af nöden, för att hindra jordbrukets
återfall och aftynande, i hvilket hänseende
Herr Prosten ansett för delsammas upprätthållande
nu mera kunna tillitas ett
enda naturligt stöd, nemligen en emot
jordbruket svarande Boskaps- skötsel} för
hvilken maglpåliggande Närings upphjelpande
Motionairen föreslagit: 1:0 lämpliga
preemier för export, och 2:0 en i några år
successivt stegrad Tull för import af de
genom denna näringsgren frambringande
alster.
Hvad förslaget om export-prasmier angår,
förblifver Utskottet vid dess redan
tillförene, i anledning af lika beskaffade
frågor, yttrade åsigt, det serskilda belöningar
af Staten ej torde böra påräknas vid
liandels-företag, hvilka endast genom fördelen
uti den egentliga varuföryttringen
måste finna deras naturligaste uppmuntran,
och kan fördenskull så mycket mindre för
-
6 Besv. och Oecon. Vtsk.
slaget i denna del understödja, sorn ifrågavarande
inhemska näring desto mindre kan
anses sakna afsättnings-tillfällen, som dess
alster ännu på långt när icke förmå fylla
landets egna behof af sådane victualievaror.
Beträffande åter Tullens förhöjande å
meranämnde victualie!-, hvilka, så vidt de
äro utländske, till största delen från Finland
införas, så anser Utskottet något serskildt
yttrande härutinnan nu icke vara af
nöden, enär Rikets Höglofl. Ständer, genom
det Beslut, de komma att fatta, rörande
Tull-Taxan, tillika lära afgöra denna fråga.
I följd af hvad sålunda blifvit yttradt,
anser Utskottet Motionen nu icke föranleda
någon Rikets Ständers åtgärd;
hvilket lill närmare pröfning sålunda vördsamligen
hemställes.
Stockholm den 3 Junii iSag.
N:o i3o.
Antom till Exped, Utskottet d. 5 Junii 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärkning
vid Utskottets Betänkande
Jjesv. och Oecoti. Utsh.
N:o 35, angående Täckt fråga om
registrering af otryckta Riksdagshandlingar.
Fran Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
ofvanherÖrde Betänkande, hvaruti Herr
Prosten Forsslinds Motion, om åtskilliga
otryckta Riksdagshandlingars registrerande,
Blifvit afstyrkl, åteYremitlerats på den grund,
att Herr Ribbing anmärkt, det nyssnämnde
Motion stod i nära sammanhang med
en, af Herr Cederschjöld i samma ämne,
ehuru af vidsträcktare omfattning, väckt
fråga, deröfver Stats-Utskottets Utlåtande
Blifvit infordradt; hvaremot Herr Cederschjöld
hemställt, huruvida återremisseu
kunde Blifva af nöden, enär ämnets afgörande
i alla fall Berodde på det från StatsUlskollet
införväntande Betänkandet öfver
frågan i sin vidsträcktare omfattning.
I anledning af denna så Beskaffade
återremiss får alltså Utskottet endast
vördsamt anmäla, att dess Betänkande
N:o 35 redan Bifallits af Högvördige
Preste-, Vällofl. Borgare- och Heder v.
Bonde-Stånden.
Stockholm den 3 Junii 182g,
8 Besv. och Oecon. Vtsk.
* N:o i3i.
Ankom till Exped. Utskottet d. 5 Junii 1829.
Betänkande, i anledning- af väckt fråga
om undanrödjande af hinder
för enskilde Theatrars inrättande i
Stockholm och Rikets öfriga Städer.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets behandling remitterat ett af Herr
Friherre Boije, Fredric} afgifvet Memorial,
hvaruti han föreslår, att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Maj:t ingå med den underdåniga
anhållan, att inrättandet af enskilda
Theatrar i Slockholm och Rikets
öfriga Städer ej måtte å Regeringens eller
Städernes Autoriteters sida beläggas med
något hinder.
Efter framställning af åtskilliga anmärkningar
öfver Theatern, såsom en national
- angelägenhet, den uppmärksamhet
och vård, som deråt i hvarje hyfsadt Land
egnas, det betydliga understöd den äfven
inom Sverige åtnjuter m. m., anförer Mo~
tionairen, såsom skäl för sitt förslag, väsendtligen:
att Svenska Theatern blifvit en
monopoliRanstalt, och att monopolier äro
oförenliga med tidens anda och vår Grund-*
Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.-o i3i. 9
lag; att, oaktadt rättigheten till enskilde
Theatrars anläggande genom något uttryckligt
stadgande icke är medgifven, denna
näringsgren för conseqvensens skull lika
litet bör fjettras sorn andra; att endast den
infödde, som vill anlägga en Theater, dertill
förmenas rättighet, under det den främmande
Konstnären, som besöker oss, förunnas
att visa sina dockor, sina djur eller
små färdigheter; att alla andra Stater tillåta
enskilda Theater-inrättningar; att det
endast är genom täflan, som man kommer
till fullkomligheten, och att den Kongl. Theatern
bör vinna genom en sådan täflan; att
slutligen, äfven vid ett motsatt förhållande,
hufvudprincipen, fri närings-rättighet, står
fast, och huivudändamålet, aesthetisk bildning
i förening med nöjet, skall vinnas, och
det äfven utan Stats-anslag.
Den på dessa grunder framställda Motionen
har blifvit biträdd af Herrar Montgommeriej
Gustafa och von Becker, Carl
Johanj, af hvilka den förre såsom ytterligare
skäl tillagt, att, då tryckerier, bokhandel
och tidnings-utgifning för livar och
en voro tillåtliga, en med Litteraturen så
nära gemenskap egande anstalt, som Theatern,
icke eller borde fjettras af skråmässiga
band, i synnerhet som Regerings-formens
60 § bestämdt strider deremot; och den
io Besv. och Oecon. Utsk.
senare: att det förhåller sig med de vackra
konsterna , sorn med allt sträfvande till
fullkomlighet, hvilket ej existerar utan full
frihet till täflan; att denna täflan är lifsprincipen
deruti, och att vi således, lör att
få vår Litteratur, våra konster och vår Theater
blomstrande, och för att derutinnan
kunna framgå i bredd med andra upplysta
nationer, måste önska och bereda en sådan
täflan.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
tagit under öfvervägande, och går
nu att, medelst redovisning för sina åsigter
af dess giltighet och af frågan i allmänhet,
grundlägga sitt a (gifvande yttrande.
Den Dramatiska konsten betraktas onekligen
med rätta såsom hörande till de national-angelägenheter,
hvilka fordra en större
uppmärksamhet. Såsom ett väsendtligt
uttryck af ett folks assthetiska utveckling,
dess sarahälis- och konst-bildning, är hon
på samma gång ett verksamt medel för denna
bildnings förädlande. Men denna sin
högre bestämmelse uppfyller hon icke utan
vilkoret af en redan vunnen fullkomlighet,
eller ock af elt oupphörligt framskridande
dertill. Frågan blir således, huru skall denna
fullkomlighet vinnas? Molionaireme hafva
trott, att ibland medlen derför väsendtlig
Besv. och Oecon. Vt sk.
gen ingår tillåtelsen lill en fri konstens utöfning.
Vid pröfningen häraf har Utskottet,
utan att fästa sig vid den motsägelse, som
ligger i åberopandet af Grundlagen, såsom
stöd för yrkandet af en sådan tillåtelse,
och medgitvandet, att ingen ting finnes uttryckligen
stadgadt i detta hänseende, ansett
tillämpligheten af den förra till närvarande
fråga ligga utom gränsorna för Utskottets
bedömande; men Utskottet erkänner
deremot, hvad som i alla bättre
skönhets-läror blifvit antaget som en slående
grundlag, att nemligen friheten är det
element, hvari all skön konst säkrast fortgår
och tillväxer, och att hvarje tvång är
missgynnande för densamma, så vida det
utsträckes utöfver lagarne emot ett immoraliskt
missbruk deraf. Genom en medgifven
fri utöfning af Skådespelare-konsten
öppnas visserligen tillfälle för så väl ofullkomligare
som lyckligare försök i denna
väg; men de förra kunna hvarken skada
sjelfva konsten ej eller något annat bemödande,
som med mera framgång gör sig
gällande; de måste tvärtom genom varningen
af sin ofullkomlighet negativt verka
fördelaktigt på konsten, och genom jemförelsen
gifva en upphöjelse åt dess bättre
utöfvare. Skulle åter bland flere genom
12 Bc.sv. och Oecon. Utsk.
konstfriheten framkallade försök något till
den grad lyckas, att det nedsatte eller förträngde
hvarje annat, sorn framträdde till
täflan, så måste dervid, hvad som äfven
vore billigt, förlusten endast träffa ofullkomligheten,
men vinsten stanna på konstens,
den högre förtjenstens och samhällets
sida. Huru mycket till konstens fullkomnande
dess fria utöfning och deraf uppstående
täflan måste bidraga, synes således
vara afgjordt, äfvensom de möjliga hindren
derföre af ett motsatt förhållande ingalunda
kunna undgå uppmärksamheten. Ty
hvem finnér icke, att en Theater-inrättning,
som ser sitt bestånd väsendtligen försäkradt
genom uteslutande rättighet till
konstens utöfning, utan serdeles äfventyr
kan åsidosätta så väl konstens, som det
allmännas fordringar. Satt utom all fara för
medtäflan, behöfver den icke vara nogräknad
i valet af de pruducter, som den framställer;
den kan förhärda sig i den ensidigaste
smak, och, med förbiseende af sin högre
bestämmelse, nedsjunka till en anstalt
för ett tomt och andelöst tidsfördrif; den
kan slutligen förstöra allt sannt interesse för
det dramatiskt sköna, och såmedelst äfven
den möjliga tillkomsten af en national dramatisk
Litteratur och en dermed förenad
Nationa l-Theater.
Besv. och Oecon. Utsk.
Denna jemförelse af fördelar, å ena sidan,
och möjliga olägenheter, å den andra,
har i dubbel hänsigt gifvit Utskottet anledning
att åt den väckta Motionen lemna
allt det afseende, som den för sitt syfte
lill befrämjande af en fullkomligare konstutöfning
förljenar. Men liksom oftare det
rätta i grundsattser mötes af betydliga svårigheter
vid verkställigheten, och måste
jemkas efter dess möjlighet, så förete sig
äfven vid närvarande fråga några betänkligheter,
som föranlåta Utskottet att vid
sitt tillstyrkande till bifall fästa ett inskränkande
vilkor. Att för Hufvudstaden en i
större och mera lysande scala inrättad Theater,
som omfattar allt hvad dertill hörer,
är oundvikligen nödvändig, lärer icke närmare
behöfva utredas. Huru en sådan för
närvarande eges och vidmagthålles, och att
dertill erfordras betydliga bidrag jemte recett-iukomsten,
ehuru denna icke delas af
någon medtäflande, är jemväl tillräckligen
kändt. Utskottet, som visserligen härom
sökt skaffa sig alla närmare upplysningar,
kan emedlertid icke ingå i en detaljerad
beräkning af den inverkan, som anläggandet
af enskilda Theatrar inom Hufvudstaden
kunde komma att ega på den närvarande
oumbärligas bestånd, äfvensom Utskottet
icke eller kan bedöma, om denna in
-
i4 Desv. och Oec. Utsk. Bet. N.o i3i.
verkan skulle kunna motvägas af möjliga
besparingar och förandrad förvaltning; men
då Utskottet, äfven med öfvertygelsen,
att den närvarande Theatern i täflan med
hvarje enskild alltid skall bibehålla öfvervigten,
allt för väl inser, att inrättningen
af flere Theatrar inom Hufvudstaden och
den deraf uppstående delningen afTheaterpubliken
åt flere håll skulle kunna medföra
en betydlig minskning i den förstnämndas
inkomster;
då denna minskning , som egentligen
komme att ske på den indrägtigare sidan,
under det att den kostsammare oförändrad
och med lika behof af understöd från den
förra qvarstode, lätt skulle kunna undergräfva
hela Theaterns bestånd och föranleda
dess upplösning, utan alt de ny-inrättade
Theatrarne fullkomligen och säkert uppfyllde
den förstördas ställe;
då slutligen, till följd härafl dess bibehållande
eller åter-upprättande komme att
anses som nödvändigt, men icke kunde tillvägabringas
utan betydliga nya Stats-bidrag,
hvarföre icke funnes någon anvisning och
som svårligen skulle kunna erhållas; så anser
Utskottet sig väl böra tillstyrka Rikets
Högloft. Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla,
B (‘sv. och Oecon. Utsk. Bct.-dc. N.-o i3lj 132. i5
det inrättandet af enskilda Theatrar i
Rikets Släder må tillåtas, men med dea
inskränkning likväl i afseende på Hufvudstaden,
att vissheten att derstädes
ega en god och i fullständigt skick fortfaranda
Theater icke, genom en sådan
tillåtelse, må äfven tyras.
Stockholm den 3 Junii 1829.
N:o i3a.
Ankom till Exped. Utskottet d. 5 Junii 182g.
Betänkande, i anledning af väckta Motioner,
rörande Presterskapets aflöning.
I afseende på Presterskapets aflöning har
Utskottet vid innevarande Riksdag emottagit
följande Motioner, nemligen af:
1:0 Petter Pettersson från Jönköpings
Län, af innehåll, att, till ömsesidig säkerhet
håde för Presterskapet och Församlingen,
Taxa måtte utfärdas, som Bestämmer såväl
de fall, då Presterskapet egde fordra extraordinarie
inkomster, som äfven till hvad
i6 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o i3a.
belopp desse af hvar och en borde utgå
vid barndop, begrafning, kyrkotagning och
vigsel;
2:0 af Olof Mathiasson från Bohus Län,
med samma syfte, men med tillägg, att ifrågavarande
Taxa borde af Rikets Ständer föreslås,
af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästas,
och årligen från Predikstolen uppläsas;
3:o af Anders Nilsson från Malmöhus
Län, af innehåll: att Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning af den 16 October 1723, angående
Skånska Presterskapets uppbörd af sina
Åhörare, i hans ort icke skall blifva vederbörligen
iakttagen; att högre afgifter, än
som 2, 3, 4, 5 §§ af nyssnämnde Kongl.
Författning utsätta för Barndop, Brudvigsel,
Lysning, Äktenskaps-sedlar för personer,
som gifta sig utom Församlingen, samt
Begrafningar, blifvit åhorarne affordrade;
att fattige husmän skola blifvit ålagde att
hos Pastor utgöra flera dagsverken, än 10 §
stadgar; att följaktligen, och till förekommande
af sådant missbruk, nämnde Kongl.
Förordning, med iakttagande af mynt-valvationen,
borde till sin kraft och verkan
åter upplifväs; och hemställer i öfrigt Motionairen,
om den icke borde årligen vid
någon viss tid i Församlingarnas kyrkor
uppläsas, så att föreburen eller verklig okunnighet
,
Desv. och Occon. Utsk.
nighet om ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
sålunda matte förekommas.
4:o Af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, af innehåll, att utskylderna till
Presterskapet äro alltför mångfaldiga, obestämda
eller svåra att bestämma, att de i
senare tider utfärdade författningar om conventioner
emellan Pastorer och Åhörare, äfven
der de kommit till verkställighet, likväl
ej afhulpit det väsendtliga grundfelet,
som skall beslå deruti, att Presterne sjelfve
äro uppbördsman och af sina åhörare för
egen räkning indrifva de löner, som för
tjensten dem tillkomma, hvaraf skall följa,
att tvist ofta yppar sig om löne-persedlarnes
fullgiltighet, och missämja mellan Lärare
och åhörare föranledés. Till undvikande
häraf föreslår alltså Motionairen, att
Presterskapets löner måtte förvandlas till
Stats-inkomster och hela Presterskapet alltså,
liksom andra Embetsman , uppbära sin
lön af Staten. Presterskapets inkomster äro
väl icke i det bela för stora, men böra annorlunda
och jemnare fördelas. De större
Pastoraten borde derföre minskas, de
mindre sammanslås, och alla Pastors-löner,
så vidt möjligt vore, bestämmas till lika belopp.
I lÖne-beräkningen borde äfven J3oställs-afkastningen
ingå. För att åtminstone
Bih. t. R. St. Prot. iSaS och 1829, 8:de Sami. 2
n3:e H;t.
i8 Desv. och Oecon. Utsk.
för framtiden bereda möjligheten af en sådan
jemkning föreslås en underdånig skrifvelse
af Rikets Ständer lill Kongl. Maj:t, att
en statistisk undersökning måtte anställas
öfver hela Riket, för att utröna dels totalbeloppet
af Presterskapets aflöning, jemfördt
med dess personal, dels äfven möjligheten
af Pastoratens förening eller delning. Härmed
har förenat sig
5:o Samuel Jonsson från Öland, som
äfven anser för lämpligast, att Presterskapets
löner må utgöras af Stats-medlen, med
bibehållande af de dem anslagna boställen.
6:0 Herr af Sillen, Georg Axel, yrkar
likaledes, att den directa beröringen Religions-Lärare
och Åhörare emellan, i afseende
på aflöningen, borde förekommäs. Till
följd häraf föreslås, att Kronan må öfvertaga
Presterskapets rättigheter och en beständig
tionde-ränta stadgas, beräknad efter
hemmanens godhet. Denna ränta borde
utgöras till Staten; och så väl af denna
Tionde, som af Kronans behållne räntor,
der sådane finnas, borde Presterskapets aflöning
anslås i säd och andra persedlar,
och icke blott Kyrkoherdarnes utan äfven
Comministrars och öfrige Kyrkobetjentei s
inkomster sålunda för alltid bestämmas. Ett
jemnare förhållande, större och mindre Pastorat
emellan, i aflönings-väg, borde äfven
Besv. och Occon. Utsh.
tillvägabringas, och öfverskottet i ett Pastorat
antingen anslås att fylla bristerna i
ett annat eller också blifva behållning för
Slaten. Deremot borde, i Motionairens tanka,
alla likstolar och öfrige smärre löne-inkomster
försvinna, äfvensom Nådåren, i hvilkas
ställe en ecclesiastik Pensions-anstalt
borde inrättas, grundad dels på an vista tionde-räntor,
dels på någon årlig afgift af
Presterskapets löne-belopp.
7:0 Hr Anckarsvärdj, August, föreslår,
att alla nu gällande, emellan Pastorer och
Församlingarna, ingångna föreningar om aflöning
måtte fastställas på 5o år, samt att,
vid de Pastorat, der ingen öfverenskommelse
är träffad, en sådan ovilkorligen må till—
vägabringas vid inträffad ledighet och inan
nytt Pastors-val anställes.
Af denna redovisning för det väsendtliga
af Motionernas innehåll inhemtas, alt
de trenne förstnämnde af Petter Pettersson,
Olof Mathiasson och Anders Nilsson endast
hafva afseende på de smärre extraordinarie
inkomster för Presterliga förrättningar,
som fordom kallades för Jura stolae.
För bestämmandet så väl af de tillfällen, då
dessa inkomster böra ega rum, som äfven
af det belopp, hvartill de i hvarje serskildt
fall böra uppgå, saknas visserligen icke föreskrifter.
Den allmännaste, ännu ej afskaf
-
ao Desv. och Oecon. Utsk.
fade författning i detta afseende är Kongl.
Förordningen af den 8 Febr. 1681, som i
4 § stadgar hvad som för Barndop, Kyrkotagning,
Lysning, Sockenbud och "Vigsel
bör utgöras. Dessutom finnas, med mer
eller mindre afseende på dessa inkomster,
serskilda förklaringar och Resolutioner nästan
för hvarje Province i Riket. Sådana
äro: för Vesterbotten, Kongl. Resolutionen
af den 20 Sept. 1720; för Jemtland och
Lappmarken, af den 12 Januarii irji3; för
Skåne, Kongl. Förordningen af den 16 Oclober
1728; för Blekinge, Kongl. Förordningen
af den 9 Junii 17(7; för Bohus Län,
Kongl. Maj:ts Confirmalion å Föreningen af
den 25 Sept. 1722; för Gottland, Kongl.
Maj:ts confirmerade stadga af den 3o October
1747; för Dahlsland, Kongl. Resolutionen
af den 17 Augusti 1720; för Mo Härad
i Småland, Kongl. Brefvet lill Consistorium
i Skara af den 18 Sept. 1722.
Det är således ingalunda öfver brist på
lagbestämningar, som man i detta afseende
kan klaga. Men då alla dessa författningar,
och synnerligast den allmännaste och hufvudsakligaste
af år 168r, äro beräknade på
ett penninge-värde mångdubbladt högre, än
det nu gällande, så bär följden häraf varit
den, att de, såsom olämpliga och oanvändbara
på närvarande lider, ingenstädes blif
-
Bes v. och Oocon. Utsk. Bel. N. o i3a. 21
vit efterlefvade. Härtill liar val äfven icke
lilolt de förändrade varu-prisen, utan äfven
den omständighet bidragit, att Presterskapets
förhållande till Menigheten, äfven i afseende
på allönings-sättet, ursprungligen icke
är ett rent juridiskt. Det är tvärtom
heräknadt på ett ömsesidigt utbyte af fri
välvilja och otaxerad gästfrihet, hvarigenom
den afgift, som vid ifrågavarande tillfällen
utgått, snarare blifvit ansedd som en frivillig
gåfva efter råd och lägenhet, än som
en i lag bestämd och för alla lika beskattning.
Emedlertid då ett sådant förhållande
nu mera icke öfverallt lär kunna påräknas,
då, å ena sidan, Menigheten ej bör utsättas
för möjligtvis öfverdrifna anspråk,
och, på andra sidan, Presterskapet ej eller i
hvad, som är laglig eller häfdvunnen rätt,
bero af godtycket; då slutligen bestämdhet
och reda i detta, som i alla andra fall, kunna
förkomma många tvister, och sålunda äro
nyttiga så väl för löngifvare som löntagare;
så instämmer Utskottet så till vida med
Motionairerna,soni det, på nyssnämnde grunder,
anser sig böra vördsamligen tillstyrka,
att afgifterne för ifrågavarande
Presterliga förrättningar måtte bestämmas
genom Taxor, lämpade efter närvarande
tid, efter billighet och serskildt
vedertaget bruk, inom serskilda landsorter,
och att dessa Taxor malle inta
-
22 Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de N.o 132.
gas i de conventioner om Prest-rätligheter
i allmänhet, som sedermera af
Kongl. Maj:t på längre eller kortare tid
stadfästas.
Deremot kan Utskottet ingalunda tillstyrka
det af Riksdags-fullmägtigen Olof
Mathiasson gjorda förslag, att en sådan Taxa
borde af Rikets Ständer föreslås och af Konungen
i Nåder gillas. Derigenom skulle
en sådan Taxa blifva allmän för hela Riket,
och de nu så väl på billighet som gammalt
bruk grundade skiljaktigheter i detta afseende
försvinna. Det är allmänt bekant,
att i sädesrika landsorter, der tertiai-tionden
är hög, Presterskapets aflöning och underhåll
alltså väsendtligen derpå beräknadt,
penninge-inkomsterna med rätta beräknas lägre,
än i skogstrakter, der tionde-sättningen
är ringa. Att upphäfva ett sådant förhållande
och på billighetens bekostnad framtvinga
en likstämmighet i ett så olikartadt
land, som vårt, skulle, i Utskottets tanka,
icke blott vara menligt för Presterskapet,
utan äfven för Menigheterna i de landsorter,
som härigenom fingo förökade Taxor.
Olämpligheten af en sådan likstämmighet
bar också länge varit insedd och erkänd.
I Kongl. Maj:ts Resolution uppå Allmogens
Besvär af den g Mars 1689 § 5 heter det:
”att emedan en stor olikhet är uti Lands
-
Besv. och Oecon. TJtsk. Bet. JY:o 182. 23
”or t erne och then ena icke af samma beskaffenhet,
som then andra, så har bemäl”le
stadga (af 1681) hvarken kunnat till al”la
orter lampas, eller kan någon annan
”göras så fullkomlig, att hon öfverallt och
”i alla mål skall kunna lika till en inhyrdes
skalig förnöjelse och nytta practiceras:
”alltså har Kongl. Maj:t redan för detta lå”lit
lill alla vederbörande Landshöfdingar
”och Biskopar Thess Nådiga Ordres afgå,
”thet ilie i Landsorterne, efter hvar och en
”provinces egenskap, Presterna och åhörar”ne
till ett visst förena skulle, hvilket re”dan
på somlige orter skett, och uti the or”ter,
som ännu återstå, vill Kongl. Maj:t i
”lika måtto draga then Nådiga försorg, att
”ther äfven väl en god och skälig förening
”med allraförsta må träffas thern emellan;
”så alt Allmogen visst må veta hvad the
”skäligen böra ge och Presten skäligen for”dra”.
Detta yttrande af samme Konung,
som 8 år förut utfärdat ifrågavarande Författning
och som visserligen både fullkomligt
kände och säkert bedömde sitt Lands
belägenhet, synes äfven med fullt skäl ännu
kunna tillämpas:
hvarföre Utskottet vördsamt afstyrker
denna del af Olof Mathias sons Motion.
Beträffande vidare Piiksdagsfullmägtigen
Anders Nilssons Motion, rörande Kongl.
24 Besv. och Oecon. TJtsk. Betsele. IV.-o i32.
Författningen af deri 16 October 1723 om
Skånska Presterskapets uppbörd, så gäller
om denna olämplighet, för närvarande tid,
detsamma som redan blifvit anfördt om
1681 års Förordning. Den grundar sig
dels på så kallade Ordinancier, utfärdade
af Danska Konungar i 16 och i7:de århundradet,
dels och väsendtligen på Malmö
Recess af 1662,00b företer flera väsendtliga
skiljaktigheter med Presterskapets aflöningssätt
i det öfriga Sverige. Om den icke
efterlefves i Motionairens hemort, kan sådant
i laglig väg beifras, men icke föranleda
någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
Hvad dess återupplifvande och årliga afkunnande
från Predikstolarna angår, så synes
sådant olämpligt, emedan detta otvifvelaktigt
skulle motverka frivilliga och på
billigare grunder byggda öfverenskommelse!-  om denna del af Presterskapets aflöning.
På dessa skäl tillstyrker Utskottet, att
cinders Nilssons ifrågavarande Motion
må förfalla.
Sedan Utskottet sålunda yttrat sig öfver
väckta frågor, rörande Presterskapets
extra löne-inkomster, följer i ordningen att
utlåta sig öfver deni, som åsyfta ett fullkomligt
upphäfvande af det hitintills följda
systemet för Presterskapets aflöning, som
borde directe utgå af Staten. Detta är syf
-
Dc'sv. och Oecon. Utsk.
temålet af thielers Danielssons, Samuel
Jonssons och Herr af Sillens ofvannämnde
Motioner.
Det synes Utskottet onekligt, alt nu
varande aflöningssätt medför hetydliga olägenheter,
som dock för det mesta träfFa
löntagaren. En Prestman kan och hör,
helst i svåra år, ej med stränghet utkräfva
sin rätt. Vid dylika tillfällen är han äfven
vanligtvis nödsakad alt emottaga säd, som
icke är a frädsgi 11, emedan han ej kan fordra
annan tionde, än af årets afkastning.
Äfven då skörden är god eller medelmåttig,
mäste alltid den fattiges oförmåga i
första rummet af Presterskapet hehjertas.
På delta sätt uppkomma restantier och afskrifningar,
sorn årligen förminska lönebeloppet,
det må nu vara grundadt i lag,
som utsätter en trettiondedel af verkliga
afkastningen, eller, som på de ojemförligt
flesta ställen inträffar, i häfdvunnen vana,
som ofta förminskar det till hälften eller
tredjedelen af hvad det, enligt lag, borde
utgöra. Ser man åter saken från en annan
synpunkt, än den oeconomiska, så tyckes
något förödmjukande ligga deruti, att Presten
skall vara sin egen uppbördsman, i
synnerhet der, såsom i flere landsorter är
brukligt, Capelianerna måste personligen
insamla en del af sin lön, hvarigenom «u
20 Bcsv. och Oecon. Utsk. Bct.-dc. N.o
k
laglig inkomst, på ett med Ståndets värdighet
oförenligt sått, nästan antager utseendet
af allmosa. Vöre alltså endast frågan
om Presterskapets fördel och ett redigare
och säkrare uppbördssätt, så borde Utskottet
utan tvekan tillstyrka hvad som nu
blifvit föreslaget, att Staten öfverloge Presterskapets,
liksom andra Embetsmäns aflöning,
ty hvarje Prestman skulle otvifvelaktigt
vinna, att kunna påräkna sina inkomster
på en viss lid oafkorrlade och i
allmänhet oberoende af de flera tillfälligheter,
som de nu äro underkastade. Men
härvid möta andra betänkligheter. Att Menigheten
med alstren af egen jord eller egna
hjordar aflönar sitt Presterskap direete
och utan någon tredjes mellankomst är icke
blott i sig sjelf mera naturligt och enkelt,
utan närmar äfven Lärare och Åhörare till
hvarandra, och föranleder ett umgänge, som
är nödvändigt för det vänliga förhållande,
som bör ega rum mellan Läraren och hans
Församling. Sätter man nu Kronobetjeningen
mellan bägge, skiljas de från hvarandra
af en executiv uppbördsman, så är
föreningsbandet, åtminstone i detta afseende,
upplöst, och det palriarchaliska förhållande,
hvarpå Prest, - Embetet blifvit beräknadt,
rubbadt i sina grunder. Hvad som för
närvarande endast är ett olyckligt undantag,
blefve då det vanliga och regelmässiga,
Dcsv. och Oecon. Utsk.
och allt afseende, sorn Läraren kan och bör
göra på den allmänna nöden eller enskilda
fattigdomen, vore då omöjligt. Utskottet
tviflar, att någon rättskaffens Prestman skulle
till sådant pris vilja köpa en större säkerhet
för lönens oafkorrtade utgörande, och
alt någon Församling skulle på sådana vilkor
kunna förmås att frånträda en vana,
som hon ärft af sina fäder. Om tvister,
rörande mitt och ditt, stundom yppas mellan
Lärare och Åhörare, så kommer detta
onekligen mindre af uppbördssättet, än af
sjelfva lönevilkorens obestämdhet, hvilken
på annat sätt bör och kan afhjelpas. Vid
verkställigheten af det nya förslaget, såsom
det af Anders Danielsson blifvit framställdt
skulle dessutom betydliga svårigheter möta,
hvilka ej kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet.
Öfvertager Staten Presterskapets
aflöning, så måste den antingen utgå
i natura-prsestationer eller lösas efter Markegång.
I förra fallet skulle Staten betungas
med en mängd ränlepersedlar, svåra
att förvara och svårare att afyttra. I senare
fallet åter skulle tyngden drabba Allmogen,
som i allmänhet har lättare för att
utgöra en räntepersedel, än dess lösen i
ett land, der rörelse-capitalet är inskränkt
och bundet, circulationen trög och afsättningen
ofta omöjlig. Den häraf uppkommande
förlägenhet skulle således antingen drab
-
28 Besv. och Occon. Utsk. Bct.-dc. N.-o
La Statsverket i massa eller också spridas
i smått lill hvarje enskild löngifvare. Det
lentagande Presterskapet vore det, som
vunne härpå, men det lär ej önska sig en
vinst, som vore förenad med Statens förlust
eller Församlingens lidande. — Antagligare
vore Herr af Sillens förslag, som bibehåller
natura-praestationerna; men det är
grundadt på förutsättningen om en allmän
jemkning emellan Pastoraterna till ungefärlig
likhet, som skulle uppkomma genom de
störres delning och de mindres utvidgande:
en tanka den äfven Anders Danielsson
yrkar. Utskottet nekar icke, att en sådan
ny reglering i många fall kunde vara håde
hillig och nyttig. Men då man besinnar
de hinder, som måste möta dervid: folkets
naturliga tillgifvenhet för den Ecclesiaslikindeloing,
hvarvid det blifvit vandt; denna
indelnings mångfalldiga sammanhang med
landets civila indelning, som då äfven måste
förändras; kostnaden af en mängd Kyrkors
ombyggnad eller förflyttning o. s. v.; så
synes ett sådant förslag, äfven om det i
sina grunder godkändes, för utförandet antingen
fordra århundraden, eller, örn det
skulle ske hastigt, en brytning, som icke
är af något trängande behof påkalladt. Den
statistiska undersökning, som Anders Danielsson
föreslagit, så väl för att utröna möjligheten
af en sådan ny, reglering, spm total
-
Bcsv. och Oecon. Ulsk. Bet./le. IV:o 1?>2. y.q
beloppet af Presterskapets aflöning, jemfördt
med dess personal, saknar Utskottet
skäl att tillstyrka. Att undersöka möjligheten
af hvad, som troligtvis ej kan blifva
verklighet, tyckes onödigt. Beloppet af
Presterskapets aflöning i hvarje Län kan
fullständigt utrönas af Taxeringslängderna,
och äfven, ehuru mindre detaljeradt, af de
årligen utkommande sammandragen af Bevillningen,
och det är lätt att finna dess
förhållande till personalen, då denna sistnämnde
är allmänt känd genom Stifts-Matriklerna.
Hvad ändtligen angår den påstådda
olämpligheten af Nådår, så äro ordinarie
Nådår försäkrade Presterskapet genom
dess i Grundlagen garanterade privilegier:
de extra-ordinarie tillhöra Konungens
benådningsrätt. I intetdera hänseende
lär någon ändring kunna ske, utom i
constitutionel väg, hvaröfver Utskottet ej
eger att yttra sig.
Af dessa skäl har Utskottet ej kunnat
tillstyrka bifall å sistnämnde 3:ne Motioner.
Het återstår alltså för Utskottet att
yttra sig öfver Herr Anckcirsvärds Motion.
Denna innefattar tväggehanda: först, att alla
nu gällande, emellan Pastorer och Församlingarna,
ingångna föreningar måtte blifva
fastställde, såsom en stadig stående och
3o Bcsv. och Oecon. Utsk. Bet:de. JY:o i3a.
under 5o år oföränderlig lön, så framt ej
emedlertid någon allmän löne-reglering emellankommer.
Om med nämnde föreningar
menas sådana, som äro afslutade sedan
1810, då frågan om sådana convenlioner
först af Ständerna yrkades, af Presterskapet
medgåfvos, af Konungen gillades, så tyckes
Motionen vara öfverflödig, emedan alla sådana
conventioner redan äro af Kongl.
Maj:t stadfästade på 25 till 5o år, med undantag
af dem, som, för Kyrkoherdes tjenstetid
och utan förbindande kraft för efterträdaren,
blifvit på allmän Sockenstämma
uppgjorda: ett förhållande, hvarom Kongl.
Förklaringen af den 12 November 1819
lemnar vidare upplysning. Menas åter sådana
äldre, för 5o till 100 år sedan ingångna
öfverenskommelser, hvilka för det mesta
grunda sig derpå, att Tertial-tionden
utgår till hälften mot Kronotionde!! efter
iG38 års Tionde-sättning, så har denna
fråga redan vid 1818 års Riksdag varit
väckt, men blifvit afgjord genom nyligen
anförda Kongl. Förklaring af 1819, sorn
innehåller: ”att då de äldre, före 1810, mel”lan
vederbörande ingångna och jemväl
”med behörig stadfästelse försedde öfver”enskoinmelser,
hvarken af Kongl. Maj:t
”vunnit förnyad fastställelse, eller blifvit
”till deras bindande kraft upphäfna, har
”Kongl. Maj:t icke funnit skäl alt, i anse
-
Dcsv. och Occon. Utsk. Bef.cle. N:o 1?>2. 3i
”ende till dessa, utfärda någon annan förklaring,
an att, så ofta om sådana öfver”enskommelser
uppstår tvist eller fråga,
”densarnma bör i laglig ordning pröfvas
”och afgöras.” Dylika äldre öfverenskommelser
innebära alltså intet hinder för uppgörande
af nya och för närvarande förhållande
mera lämpliga, när sådant af Pastor
eller Församlingen begäres:
Hvarföre Utskottet tillstyrker, att denna
del af Herr Anckarsvcirds Motion
må förfalla.
Deremot innehåller senare delen af
denna Motion, att, vid de Pastorat, der
ingen öfverenskommelse finnes, en sådan
ovägerligen må till vägabringas genast vid
inträffad ledighet och innan nytt val till
Pastor förevarit. Detta tror sig Utskottet
i allmänhet böra tillstyrka. Med nu gällande
Prestvals-Förordning, och afven om
den ifrågavarande nya bearbetningen deraf
skulle blifva antagen, anser Utskottet dylika
conventioner innefatta det enda verksamma
correctivet mot de öfverklagade missbruken
vid Prestval. Genom dessa missbruk
äfventyras, å ena sidan, folkets redlighet,
på den andra, Presterskapets anseende, och
val till Själasörjare, som borde vara en
helig och samvetsgrann förhandling, ett
uttryck af del högsta och dyrbaraste för
-
32 Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N:o 1?>2.
troende, förvandlas, som man påstår, ofta
till en vidrig köpslagan mellan stridiga
egennyttor. Blifva åter inkomsterna Bestämda,
genom en af alla känd och af
Konungen stadfästad öfverenskommelse, så
är troligt, att underhandlingar i denna väg
måste i betydlig mon aftaga, eller, om de
försökas, blifva utan verkan. Härvid fordras
likväl, i Utskottets tanka, alt dylika
conventioner omfattade, jemte Tertial- och
qvick-tionde samt likstol, äfven de så kallade
extra inkomsterna för Presterliga förrättningar,
hvilka ej sällan gifvit anledning
till tvistigheter. Utskottet liar redan förut
yttrat sin tanka, att Taxorna härför icke
lämpligen kunna blifva lika öfver hela Riket,
utan måste bestämmas med billigt afseende
på olika landsorters tillgångar och
gammal vana.
Denna olikhet är ofta sådan, alt samma
Taxa, som vore billig för ett ställe,
kunde anses öfverdrifven eller för ringa
för ett annat, icke blott inom samma Stift,
utan äfven inom samma Härad. För att
emedlertid bäri åstadkomma så mycken enhet,
som med billighet kan förenas, anser
Utskottet önskligt, alt de personer, hvilka
såsom Krono- eller Consistorii-Ombud härvid
böra biträda, så litet som möjligt ombytas
-
Besv. och Oecon. Utsh. JJet.dc. N.-o 132. 33
bytas och ga till väga efter en gemensam
af Landshpfdinge-jGmbetet och Consistorium
gillad plan, likväl med den frihet i detaillerna,
sorn olika förhållanden kunna erfordra.
Att ifrågavarande conventioner skulle tillvägabringas
genast vid inträffad ledighet och
innan nytt Pastorsval företages är väl icke
blott stridande mot Kongl. Kungörelsen,
angående föreningar om Prest-rättigheter af
den 21 September 1810, utan kan äfven
anses betänkligt i det afseende, att bägge
eontraherande delarne måste bafva samma
rättighet till nekande och bifall, hvaremot
den Prest, hvars aflöning conventionen kommer
att bestämma, icke ännu är utsedd
och kan sin rätt bevaka. Emedlertid och
då en dylik afhandlings afslutande under
vacance-tiden och före förslagets upprättande
säkrast tyckes böra förtaga all möjlighet
för enskilda och olofliga öfverenskommelser,
vill Utskottet tillstyrka, att det
må vara Församlingen tillåtet att begära
dylika conventioner under ledigheten,
vid hvilkas uppgörande den blifvande
Pastorns rätt bör af ContractsProsten
bevakas,
I sjelfva hufvudfrågan och hvad angår
så väl grunderna för ifrågavarande ConvenBih.
till R. St. Prat. 1828 och 182g. 8 Sami. ^
2 3:e Ht.
34 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o i3a.
lioner, sorn det reglementariska dervid, anser
Utskottet Kongl. Maj:ls Nådiga Kungörelse
af den 3 April 1816 med dertill hörande
förklaring af den 12 November 18x9
innehålla allt hvad i denna grannlaga sak
hör iakttagas. Men då verkställigheten af
dessa författningar ännu blifvit mindre allmän
än sakens vigt och onekliga nytta fordra,
tillstyrker Utskottet vördsamt, att
Rikets Höglofl. Ständer, genom underdånig
skrifvelse, ville hos H. M. Konungen
anhålla, det vederbörande Landsliöfdingar
och Consistorier måtte genom
Nådigt Circulaire-Bref å nyo anmanas
att befordra frivilliga Öfverenskommelser
om Prest-rättigheternes utgörande
på det sätt Kongl. Kungörelsen af den
3 April 1816 och Kongl. Förklaringen
af den 12 November 1819 innehålla,
endast med följande tillägg:
1:0 att ifrågavarande Conventioner
må omfatta icke blott alla slags Presträttigheter
med hvad namn som helst,
alltså icke blott Tionderna, utan äfven
Likstolar och de så kallade Jura stolas,
taxerade efter de olika grunder, som
omständigheterna kunna föranleda;
2:0 att det må vara Församlingarzie
tillåtet att, äfven under vacance-tiden,
begära och afsluta dylika öfyerenskom
-
Besv. och Oecon. ZJtsk. Bet.-de. N.o i3a. 35
melser, hvarvid den blifvande Kyrkoherdens
rätt hör af Contracts-Prosten
bevakas.
Genom hvad nu blifvit anfördt om
Conventioner i allmänhet, anser sig Utskottet
äfven hafva besvarat den mera speciela
Motion, hvari Herr CederströmAnders
yrkat en nogare bestämning för Prestl
ättighelernes, utgörande af hemman i skärgården,
der ringa utsäde är. På Tionden
derstädes till betydlig del utgår i fisk, men
de benämningar, som 1681 års Författning
i detta afseende nyttjat, genom tidernas längd
blifvit tvetydiga och omtvistade, så förstås
af sig sjelf, att dessa, vid en blifvande öfverenskommelse,
böra utbytas mot andra
mera tydliga och bestämda.
Slutligen har Utskottet äfven emottagit
en Motion af Herr Grunhageiij Gustafj som
yrkar, att Comministrarne i en del Landsförsamlingar
måtte erhålla löne-förhöjningar,
hvilka i en viss progression ifrån \ till
och med i5 Tunnor borde utgå af Pastorerna.
I anledning häraf får Utskottet upplysa,
att en sådan afgift af Pastorer till Coinministrar,
understundom till ännu högre belopp,
redan i allmänhet utgår: hvarföre
Utskottet ej kan tillstyrka något afseende
å denna Motion.
En Ledamots reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den 3 Junii 1829.
36 Bil. t. Besv. och Oecon. lltsh Bct.dc /V":o 182.
Reservation
af Friherre Cederström , Jacob: Då
Utskottets Betänkande rörande Presterskapets
aflöning, ehuru uti ett städadt språk
uppfattadt, likväl i min tanka, icke innefattar
nugot det ringaste till befordran af
de såsom nyttige erkände Motionerne, utan
medför ett alldeles oförändradt förblifvände
vid det öfverklagade förhållandet; då
dessutom deruti upptagne blifvit Anders
Danielssons och Herr af Sillens Motioner,
alt Statsverket skulle directe aflöna Presterne,
och de hittills Presterne tillkommande
inkomster deremot af Staten uppbäras; ehuru
desse Motioner stå uti ett alldeles direct
sammanhang med det af mig, i afseende
på grunden för StatShushållnings-systemet
afgifne förslag, och således bordt gemensamt
dermed handläggas, så får jag emot detta
behandlingssätt af ämnet protestera, och, i
afseende på det egentliga företaålet för
detta Betänkande, yttra, det min öfvertygelse
är, att enda medlet, hvarigenom hindren
för öfverenskommelsers upprättande,
rörande Prest-rättigheternes utgörande, må
kunna undanrödjas, är, alt vid de tillfällen,
då sådane öfverenskommelser yrkas,
vare sig af bägge parterne, eller af endera,
eller ock under inträffad ledighet ifrågakomne,
bör, då frivillig öfverenskommelse
Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Bet.dc N'.o 132. Zj
icke eger rum, konungens Befallningshafvande
åligga att målet genom Utslag afgöra,
och att lemna den missnöjde hänvisning
till underdåniga besvärs anförande,
genom Ecclesiastique-Expedition, inom 3o
dagar efter af Utslaget bevisligen erhållen
del.
Betänkandet innehåller, att den för
Gottland gällande Kongl. Författning i ämnet
är Kongl. Maj:ts confirmerade Stadga
af den 3o October Denna uppgift
är icke enlig med förhållandet; den fqr
Gottland confirmetfade Stadga»; känd under
namn af Convention^S.tadgap./ ä» af< 1648.
Slut på Första Bandet.
STOCKHOLM,
'A. Norstedt & Söner,
x 8 2 g.
